(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Children's Library | Biodiversity Heritage Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Hellas och Nya Testamentet, ett utkast [microform]"

Tbc IilmvcrsU^ of Cbica^o 
libraries 




GUNNAR RUDBERG 




HELLAS 

OCH 

TESOAMENTET 



KYRfCANS DIAKONISTYRELSES 
.BOKF6RLAQ. STOCKHOLM. 



HELLAS-0CH NYA 




ETT UTKAST 



OLA US-PETRJ-FORELASNINGAR 

HALLNA VID UPPSALA UNIVERSITET 
AV 

QUNNAR PJUDBERQ 

PROFESSOR VID UNIVERSITETET I OSLO 



^S^ 







STOCKHOLM 
SVENSKA KYRKANS DIAKONISTYRELSES BOKF6RLAG 

MaJe in S%v& 



8 



UPPSALA 1929 
APPELBEKGS BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG 



903380 



Forord. 

I det foljande aterges de atta forelasningar, som 
jag pa kallelse av Olaus-Petri-stiftelsens inspektor, 
Arkebiskop Soderblom, holl i Uppsala i mars detta 
ar. Ett och annat i framstallningen, som vid det 
muntliga foredraget maste forkortas, aterges liar i 
sin ursprungliga formulering. Annars ha inga andra 
andringar an sprakliga forty dliganden gjorts. En 
del noter <och litteraturhanvisningar ha tillagts i 
slutet. ' : 

Jag har ej tankt mig kallelsen till dessa forelas- 
ningar innebara krav pa fullstandighet eller ett far- 
digt systematiskt svar pa den fraga, jag skulle be- 
handla. Olaus-Petri-stiftelsens ledare vet lika val 
som jag 1 , att jag ej kan ge ett sadant svar. Det 
hela maste alltsa bli ett forsok att na storre klarhet 
pa vissa punkter, och jag kan ej betrakta mitt for- 
sok som avslutat med dessa forelasningar eller denna 
bok. Det ar ocksa klart, att svaret pa den behand- 
lade fragan i f orsta rummet eller kanske helt och 
hallet blir den klassiske filologen,s, ej teologens odh 
annu mindre orientalistens for sa vitt de ge olika 
svar. Men jag har ansett, att det for tydlighetens 
skull borde namnas, innan jag kommer till amnet. 



11 



Det aterstar den angenama plikten att saga tack. 
Framst gar mitt tack till Arkebiskop Soderblom, som 
kallat mig till dessa forelasningar och darmed 
utan att trottna infor onskan om uppskov o. a. 
tvingat mig att sammanfatta dessa studier, som 
jag paborjade for langesedan (med anledning av en 
forelasningsserie inom Teologiska fakulteten i Oslo), 
men kanske aldrig utan sarskild anledning kommit 
att bringa till en atminstone relativ avslutning, Att 
jag kanner annu varmare tacksamhet som mariniska 
an som forskare och Olaus-Petri-forelasare, beho- 
ver jag ej saga. 

Kallelsen till dessa forelasningar nadde mig kort 
efter det Teologiska fakulteten i Uppsala utsett mig 
till teol. hedersdoktor vid universitetets jubileum 
1927. Det skulle vara mig kart, om Fakulteten vid 
detta tillfalle ville mottaga ett enkelt uttryck for 
min djupa tacksamhet, oberoende av hur dess med- 
lemmar stalla sig till de tankar, som uttalas i mina 
forelasningar. Tillika skulle det vara mig en stor 
gladje, om nagot av vad som har framlagges, kunde 
bli till gagn eller ledning for en och annan bland 
Fakultetens alumner. 

Oslo i maj 1929. 

; G. R. 



I. 

Inledande anmarkningar. 

Har Hellas haft nagot att ge at Nya Testamentet ? 
Har detta lart av Hellas i fraga om form eller inne- 
hall? Pa en punkt ar svaret latt: nar det galler 
spraket. Det ar ju ett ofrankomligt faktum, att 
de nytestamentliga urkunderna aro avfattade pa ett 
sprak, ~som pa denna tid var nagot av ett varlds- 
sprak, och som tillika betyder ett annat skikt och 
ett senare stadium av Sophokles', Aristophanes' 
och Platons sprak. Vi isolera ej langre Nya Testa- 
mentets sprak och tala varken om Den Helige An- 
des tungomal, om en egen dialekt eller om semi- 
tisk grekiska. Men utover spraket? 

Fragan kan ej utan vidare besvaras med ja eller 
nej. Och den kan stundom i tankens och forsk- 
ningens historia synas tamligen meningslos; ja, den 
kan verka ratt overraskande i en tid, som framfor 
allt riktar sina upptacktsfarder at annat hall, aven 
dar man talar om hellenism. Men sa lange det 
faktum star kvar, att Nya Testamentets sprak ar 
grekiska, och det ar favitskt att soka rubba det, ar 
fragan djupt berattigad. 



Det ar sant, att undersokningarna till Nya Testa- 
mentet pa senare tid i stor utstrackning gallt hel- 
lenismen, om vars betydelse och begrepp jag 
strax skall tala alltsa en kultur och religion, som 
har nagot med Hellas att gora. Men man bar ofta 
vant sig just till de bestandsdelar i denna kultur 
och religion, som kommo utifran, pa senare tiden 
framfor allt till Iran, tidigare till Egypt en och 
Babylon. Forskningen har pa dessa omraden att 
anteckna vackra, ehuru ej alltid sakra vinster. Att 
analysen av Israels religion och kultur, ej minst 
i dess senare .skeden, fortsatt vid sidan av de hel- 
lenistiska studierna, behover jag eridast namna. Men 
fragan om Hellas star kvar i alia fall. 

Kanske blir fragan och utsikten till svar klarare, 
om man utgar fran det jamforelsevis kanda, fran 
spraket. Nya Testamentets grekiska har s. k. se- 
mitismer, paverkningar av semitiskt sprak, om 
an en battre kannedom om samtidens sprak, koine, 
starkt inskrankt deras antal. Hur forklaras de? Jo, 
ofta sa, att de utgora det semitiska originalets an- 
slutning till en kanske gammal och tamligen sall- 
synt grekisk konstruktion, som motsvarar det forra 
pa nagot satt. Halvglomda vandningar kunna sa fa 
ett nytt, kanske ganska starkt liv. 

Detta forhallande visar sig vidnar- 
maregranskningvaratypiskt. Ju mer man 
soker, desto mer skall man finna motsvarande for- 
hallanden pa skilda omraden. Frammande kultur- 
element, som komma i beroring med hellensk od- 



ling, omformas pa grekisk grand och efter grekiska 
motsvarigheter, fa grekisk motivering och grekisk 
stil eller komma den nara. Jag namner detta redan 
fran borjan for att stalla fragan klarare; till sjalva 
problemet skola vi standigt komma tillbaka. Och 
jag behover ej saga, att denna regel galler ej blott 
Orienten, Israel eller Iran. Denna tolkning och om- 
formning, denna livets interpret a tio graeca, 
mota vi ock pa narmare hall. En ledare for ett stort 
enhetligt nationellt f oretag han ma kallas konung 
eller nagot annat hade det klassiska Grekland 
knappast kunnat frambringa. Kommgadomet kom 
fran det beslaktade folket i Makedonien. Men tan- 
kar, former, ideal och krav hade hellenerna sjalva 
skapat genom sina filosofer, historiker och retorer 
journalister, om man sa vill , innan monarkien 
blev en hard verklighet. Och verkligheten sluter 
sig delvis till den skapade bilden. 

Vi skola se mycket skilda grader och former for 
denna anslutning, och den stracker sig till alia om- 
raden: spraket, forestallningen, tanken, samfundet, 
litteraturen bade i storre och mindre omfang , 
moralen, religionen o. s. v. Allt vad som lanats 
eller utan avsikt upp- och mottagits, far ga igenom 
en viss omformning, som narmar det till det hel- 
lenska. Det som kommer fran Israel eller tas upp 
fran dess historia, tolkas tidigt och i stor utstrack- 
ning hellenskt, och stromningarna fran Iran och 
Babylon flyta samman med den hellenska kulturens 
flodlopp. Detta allt har framkallats eller underlat- 



8 

tats av hellenernas stora formaga att lara av andra 
och assimilera frammande element med det egna. 
Vi skola strax aterkomma till detta. 

Sa ar man berattigad att vanda sig till det gre- 
kiska Nya Testamentet med en fraga om Hellas' 
betydelse for detsamma. Vad ar det i Nya Testa- 
mentet, som i anslutning till spraket och den med 
spraket sammanhangande kulturen fatt form eller 
irmehall fran Hellas? Visserligen motas har tva 
varldar ! darom behover man ej tvista. Den ena 
varlden gar ej upp i den andra och gar ej hel- 
ler utan vidare over i den andra. Vi sta just infar 
fragan om formedlmgen och omformningen. 

Har vidgar sig for ovrigt fragan till en ny av yt- 
tersta vikt: har Hellas, i narmare eller fjarmare for- 
medling, varit med om att skapa den nya religionen ? 
Jag tvivlar for min del icke pa, att vi har sta infor 
en skapa re jag sager hellre sa an st if tare , 
som har sina pavisbara rotter i den andra vaii- 
den, i Israel, om ocksa fragan om Hellas ej ar ute- 
sluten vid studiet av honom. Personens hem- 
1 i g h e t han ma nu sjalv ha betonat personlighe- 
ten eller ej forklara vi ej och na vi ej fram till 
genom jamforelser med Hellas, over huvud taget ej 
genom jamforelser. Men spegelbilden eller spegel- 
bilderna i den hellenistiska varlden kunna kanske 
till sist lara oss nagot om urbilden till sist, nar 
vi vandrat genom denna varld, ej i borjan, ty en- 
dast brutet och forsvagat nar oss ljuset pa de va- 
garna, och det behover samlas. 

* 



Forst ett par ord om Hellas och hellenis- 
rn e n och deras historiska betydelse. Jag namnde 
nagot om tva varldar, som motts och blandats, tagit 
intryck av varandra och formats efter varandra. 
Men kunna slika ting blandas ? Man har svarat bade 
ja och nej pa den fragan. Och vi sta infor en 
fraga, som ar oerhort svar att fa svar pa. Den be- 
ror omraden, som aro nastan otillgangliga for den 
filologiske fackmannen, men alltmer krava upp- 
marksamhet aven av de historiska vetenskaperna. 
Jag tanker f ramf or allt pa rasproblernet och 
rasforskningen. Svaret pa den framstallda fra- 
gan beror del vis pa var stallning till rasens in- 
vecklade problem. 

Ocksa den hellenska kulturvarlden nas av dessa 
fragor, och de ga ej mera att awisa. Det forefaller 
mig, som hade forskningen klarlagt vissa stora linjer 
i den hellenska rasens historia, medan andra allt- 
jamt aro oklara jag 1 talar med all reservation. 1 
Daremot har annu ganska litet gjorts for att lara 
kanna hithorande faktas betydelse for historia, konst, 
litteratur och religion,, och de forsok, som gjorts, 
locka kanske ej till fortsattning. Humanistisk forsk- 
ning har ofta, sasom begripligt ar, varit alltfor litet 
intresserad, alltfor avvisande mot sjalva fragan, och 
naturvetenskapsmannen ha haft for liten historisk 
och filologisk kunskap for att undga vissa fel,'falska 
slutledningar och oriktiga generalisatkmer av lat 
vara riktiga iakttagelser. 2 En kritisk historisk be- 
traktelse maste se, att forhallandena pa kulturens 



10 

och andens omrade ej ligga sa enkelt till, som det 
kan te sig vid forsta blicken. Det andliga later sig 
ej sa enkelt och restlost uppdelas, framfor allt ej 
det religiosa. En iakttagelse fran rasforskningshall, 
t. ex. i fraga om klyftan mellan Dionysos och Apol- 
lon, maste naturligtvis noga granskas pa filologiskt 
och religionshistoriskt hall och dess barkraft provas. 
Jag behover ju ej omtala, att jag har pa detta om- 
rade endast soker att faststalla, ej vardera, 
som vissa moderna riktningar garna gora; varde- 
ringen hor hemma i annat sammanhang. I de for- 
hallanden, vi har skola syssla med, torde rasmot- 
sattningen ofta gripa in, utan att vi klart kunna 
fatta eller se det. Anslutning och omformning ske 
ocksa pa derma grund. 

Folket i det historiska Hellas ar utan tvi- 
vel av blandad ras. Om vi se bort fran tidigare 
invandring 3 , ha h e 1 1 e n e r n a, ett folk med stark 
pragel av nordisk ras, kommit in i Hellas fran 
omkring 2,000 f. Kr. eller i varje fall under andra 
artusendets forsta halft. Den forhellenska befolk- 
ningen var av medelhavsras med inslag av 
andra raser (dinarisk, asiatisk o. s. v.) ; det ar detta 
folk, som senare tradition kallar pelasger. Och 
traditionen berattar nagot som aven historia 
och sprakforskning bekrafta , att hellenerna 
kommit till landet norrifran i flera vagor eller 
omgangar: joner, achaier och slutligen dorer, ge- 
nom den s. k. doriska vandringen vid andra ar- 
tusendets slut, vilken stortade det mykenska riket 



11 

och inledde jarnaldern medeltiden med dess geo- 
metriska kultur. Naturligtvis kan en foregaende 
folkvag fore en senares ankomst bli tamligen kraft- 
16s och uppblandad. Vi torde forsta tiden ha att 
rakna med ett tunt harskarskikt av hellener, nagot 
som tradition och historia pa manga punkter be- 
krafta (jfr Sparta), sa starkare hellenskt inslag, syn- 
ligt under den klassiska tiden, men val ocksa en 
begynnande tillbakagang, nar inga nya skaror strom- 
ma till. Darmed foljer stigande folk- och rasbland- 
ning, stigande framfor allt under den tid, som har 
skall behandlas, den hellenistiska. Hellensk kultur 
var visserligen nu en fast storhet, men f orbindelsien 
med Ostern och dess folk blev denna tid starkare 
an forr, ej endast genom Alexanders medvetna 
blandningspolitik. Om Vastern behover jag ej tala 
nu; den vastliga kulturblandningen spelar lange en 
mindre betydande roll, och slaktskapen mellan hel- 
lensk och romersk ras ar jamf orelsevis stor. 

Tidigt mota vi alltsa ett tvang och en lust hos 
hellenerna att lara av andra, en kulturbland- 
ning. Lange kunna vi endast folja den pa det 
yttre omradet, da inga tolkade dokument tala om 
det inre atminstone direkt. Den minoiska kul- 
turen pa Kreta har med all" sin egenart mycket av 
orientalisk-egyptisk pragel. Den mykenska kulturen 
pa fastlandet ar en avlaggare av den minoiska, men 
har ock ett mangfaldigt inslag fran annat hall 
det ar det hellenska. Det ar synligt i hustypen 
' (megaron med kolonner och centralhard), i grav- 



12 

bruken, i dekoreringen (pa t. ex. gravstenar och 
svardfasten), val ock i samfundsforhallandena (det 
genom hetitiska urkunder bestyrkta mykenska ri- 
ket), i spraket (ortnamnen av forhellensk och hel- 
lensk typ) och ej minst i religionen, dar nytt och 
gammalt lever sida vid sida. Det rader motsats mel- 
lan den om senare mysterier erinrande religion, 
som synes ha utovats pa Kreta, delvis i grottor och 
sma kapell, formodligen vid fackelsken, och den 
homeriska religionen i solens sken och med en 
mer rationalistisk pragel (jfr offerscenerna hos Ho- 
meros; jag aterkommer till detta i sjatte kapitlet). 4 
Man har menat sig finna den senare motsattningen 
mellan Apollon och Dionysos-Demeter redan i gam- 
mal tid. 'Rasforskningen har kanske alltfor starkt 
renodlat denna motsats, men aven traditionen liar 
bevarat tydliga drag av Dionysos' framlingsskap i 
vissa kretsar: han dyrkas av det lagre folket, ej 
minst av slavarne, och aven, av kvinnorna, men mo- 
ter motstand hos de harskande, kanske hos hov- 
dingarne av den nya rasen ; det lyser igenom i den 
senare diktningen om hans intrangande eller hans 
fornyelse. Mot de minoiska kultlokalerna star det 
hellenska templet med dess i varje fall i se- 
nare tid omsorgsf ulla inpassning i landskapet ; det 
forsta stadiet av templet torde vi ha i det av den 
svenska expeditionen i Asine funna kultrummet med 
kolonner och en golvyta pa 5x7 meter motsat- 
sen till de minoiska kapellen ar uppenbar. 

Sakerligen ha vi spar av denna ras- och . kultur- 



13 

blandning aven i sjalva-de olika arterna av Ijusbe- 
traktelsen, det visuella i hellensk kultur: a ena si- 
dan solen och himlen, varmed foljer sinne for na- 
tur, landskap, var och blommor, a andra sidan natt, 
morker, konstgjort ljus, lampor och facklor. Vi 
skola ater fa se denna intressanta dubbelhet i sam- 
band med mysterierna; i en storre undersokning 
ville jag folja den genom hela den hellenska kul- 
turen. Vi skola mota den annu starkare i en tid, da 
rasblandningen ater ar aktuell, i de nya mysterierna 
fran Ostern och deras motsattning till grekisk littera- 
tur och konst. Jag namner detta sista som ett exem- 
pel, vilket i det foljande far intresse for oss. Det 
kan handa, att vissa hithorande iakttagelser kunna 
hjalpa oss att skilja hellenskt och frammande i se- 
naflre tid eller rattare de olika inslagen i hellenistisk 
kultur. 

Denna motsats mellan eget och frammande kan 
foljas genom Hellas' hela historia, men vi ha har 
ej tillfalle att aterge ens de viktigaste dragen av 
densamma. Det ar framfor allt av vikt att faststalla, 
att Hellas alltjamt lart utifran, men att in- 
tet andligt avbrott vallats endast ut- 
i f r a n. Ej alltid kunna vi se, hur langt de olika kul- 
turerna och 'deras egenart strackt sin verkan, och 
den ena kulturen star Hellas narmare an den andra. 
Tankar och bruk kunna ju uppsta pa skilda hall, 
oberoende av Varandra. Men dar de overtagits pa 
hellensk mark, ar vagen i regel ej det rena lanet, 
utan en annan, redan antydd: en iakttagelse, 



14 

tanke, en sed tages upp, men omformas och far 
en ny betydelse i overensstammelse med det nya 
folkets och det nya sprakets egenart. Ej minst 
spraket ar av vikt, och folket kan efter sin 
art ha storre eller mindre behov av rationell 
forklaring, tanke och system; det visar sig 
standigt i Hellas, i vad det behovet betyder. 

Pa denna punkt ger oss den joniska kultu- 
ren och ej minst dess vetenskap ett larorikt 
exempel. I manga fall se vi har forebud till vad 
som skedde senare under hellenismen Hellas hade 
ju redan fore Alexander sina utposter i Mindire 
Asien i f urstar som Maussollos. Det galler m a t e r i- 
ell kultur och konst. Myntpraglingen fick man 
fran Lydien, men grekerna forde principen vidare. 
Konsten larde av Orienten och Egypten (kapkal- 
former, statyer). Kanske ge dock vetenskapen och 
tekniken de basta exemplen. Alia de tekniska, ma- 
tematiska, astronomiska och biologisk-medicinska 
iakttagelser, som de joniska larde och filosoferna 
sokte bearbeta till en enhetlig varldsbild, voro helt 
visst ej deras egna; manga voro Ian fran Babylon 
eller Egypten eller kanske annu langre bortifran. 
Men grekerna gavo dem sin pragel och sin forkla- 
ring och satte dem i nytt och storre sammanhang; 
detta sista ar ej Ian, utan utveckling ur egna forut- 
sattningar. Sa kan den gamla striden for eller emot 
frammande inflytande, som gor sig pamint annu i 
vara dagar, fa en mening; bada sidor i striden ha 
i viss man ratt, aven om det ar oratt att harleda 
filosofien utifran, sasom senare tradition vill. 5 



15 

Jag tanker bar pa sadana fall som Thales' prak- 
tiska geometri (matandet av ett foremals hojd ge- 
nom analogien fran ett uppmatt foremal och dess 
gkugga), dar ban lar ha varit egypternas laromas- 
tare, kanske genom att dra slutsatser ur egyptisk 
praxis; bans forutsagelse av solformorkelsen den 28 
maj 585 skedde med ledning av nagon empirisk for- 
mel, som den 18-ariga kaldeiska Saros-cykeln, vilken 
dock ej hade nagot att saga om platsen for feno- 
menet. Anaximandros' varldskarta, till vilken He- 
kataios i viss man skrev texten, lar ha sin forebild 
i egyptiska lokalkartor; bar skulle man se bade 
forebilden och 'den nya, utvidgade tillampningen. 
Duodecimal- och sexagesimalsystem i mattsystem 
och tiderakning fick man fran Ostern. Den mystisk- 
religiosa pragel, som utmarker det joniska tankandet 
vid sidan av rationalism en, bar sakerligen fram- 
mande tillskyndelse, aven om mystik alltid funnits 
i Hellas om ocksa ej bos hellenerna; denna reli- 
giosa* undervegetation kommer jag senare tillbaka 
till (kap. VI). Det galler bar mysticismen inom 
Dionysos-religionen och de harledda, men spiritua- 
liserade riktningarna, som orficismen och pytha- 
goreismen; vi skola ocksa mota dessa stromningar 
i storre sammanhang. 

Aven Pythagoras' och bans skolas talspekulationer 
och underliga matematiska definitioner och beskriv- 
ningar pa tingen torde hanga samman med utifran 
paverkade forsok att skapa en hellensk matematik 
och aritmetik. 6 Detsamma galler om varldskonstruk- 
tionerna, nu och senare. Astronomiens teoretiska 



16 

och praktiska grunder fick man fran Ostern, planet- 
namnen voro en interpretatio graeca o. s. v. 
Enskildheter hos Platon ha orientaliskt ursprung, 
om an tolkningen ar hans egen. Sa vissa astrono- 
miska spekulationer av eller kring honom, t. ex. 
om det stora varldsaret och dess tal 7 , som ocksa 
Babylon kanner; annu mer galler det stjarnspekula- 
tionerna i Philippos' Epinomis och den hos Theo- 
phrastos skymtande astrologien, som sedan pa fullt 
allvar fick visa, vad orientaliskt stoff i grekiskt 
skolad tankeform betydde. I Akademeia under Pla- 
tons sista ar och efter hans tid liksom ofta hos 
Aristoteles gor sig ett starkt intresse for orienta- 
liska ting gallande, bade for narmare trakter och 
for Iran och Indien, som genom Alexander fingo 
ny eller starkt forbindelse med Hellas. Zarathustra 
skymtar stundom i samband med Platon. 8 Vidden 
av denna kunskap bor dock ej overdrivas. En 
annan sak ar de gamla orientaliska fabelmotivens 
spridning och anvandning i Hellas. 

For allt finns plats i Hellas' liv, i historiens rum, 
i det filosofiska systemets manga fack eller i religio- 
nens byggnader; aven kunskapen om Vastern ar 
i stigande, men spelar lange en mindre roll. Det 
behover ej sagas, att t. ex. Platons idelara trots allt 
detta ar hans, ej ett orientaliskt Ian. En losning av 
problemet i den riktningen ar alltfor enkel. Egen- 
domligt smidigt ha grekerna lagt till ratta for sig, 
vad de togo upp och garna togo upp, ordnat 
det efter sina tankar och former; det slot sig na- 



17 



turligt till deras eget Hellas ar sig sjalvt ock, 
ej blott ett gransvarde mellan oster och vaster, 
som man stundom synes ha menat. Vi skola 
senare se, vad helleniseringen betyder aven 
i fraga om judiskt stoff, bade for judendomen och 
hellenismen. 



Det var saledes ej endast, om ock framst i hel- 
lenismen, som Hellas' kultur blandades med Os- 
terns. Tvanget och lusten att lara fanns fran borjan. 

Vad ar da hellenismen? Och var ga dess 
granser ? I modern litteratur ar man ej alldeles ense 
om svaret, och man glommer stundom att motivera 
sin uppfattning. 9 Dartill finns ingen antik hemul for 
ordets bruk i modern mening; det betyder i anti- 
ken ingeii tids- eller kulturperiod, utan har spraklig 
innebord : IXXYjVtajjidi; ar allmant grekiskt sprak 
eller ren grekisk form (langre fram ofta den konst- 
lade atticismen), i motsats till dialekt och barba- 
rism; grundverbet AAY)Vi'etv har motsvarande be- 
tydelse. Det ar en nypraglad betydelse, vi ha 

1 termen hellenism och dess avledningar, kom- 
men i bruk for snart hundra ar sedan genom Jo- 
hann Gustaf Droysen, som anvander ordet i sina 
verk om Alexander och hans tid. For denne forste 
praglaren av termen betyder den framst, men ej 
fullt konsekvent den blandningav grekiskt 
och orientaliskt, som utmarker tiden efter Alexan- 
der (sa kan han tala om hellenismen som forntidens 

2 Hellas och Nya Testamentet 



18 

moderna tid 10 ). Samtidigt far ordet kronolo- 
gisk betydelse: 'den period, da blandningen sker. 

Senare f orskning bar aven lagt vikten pa s p r i d- 
ningen av grekisk kultur at oster och se- 
dermera at vaster, dar Ostern i borjan, ej alls med- 
verkar, och pa kulturens fortlevande till 
en del tva skilda fragor. Blandningssynpunkten kan 
utan vidare forbindas med fragan om spridningen, 
medan de som betona fortlevandet, belt naturligt 
framst stanna vid det kontinuerliga, det aven efter 
Alexander fortlevande av den klassiska kulturen. 
Denna sista synpunkt betonas numera mycket starkt 
av flera historiker (t. ex. Kaerst och Laqueur, trots 
deras olika bedomande av Alexander), och jagkan- 
ner mig i mycket ense med dem. Ocksa den, som 
i hellenismen framfor allt ser en blandning av olika 
kulturer och intrangande av orientaliska element, 
kan lagga vikt foretradesvis pa Hellas eller Orien- 
ten. Men aven en forskare som Reitzenstein, som 
sal skarpsinnigt sokt efter inflytelserna utifran, har 
sinne for kontinuiteten, for anslutningen till det 
hellenska. Han betonar 11 , att det grekiska elementet 
ofta har en begransad roll (sprak, begrepp. och fi- 
losofisk tolkning enligt min mening icke nagot 
alldeles obetydligt), men tillagger, att forestallningar 
och stamningar, som tranga in fran Orienten, stund- 
om lata pavisa sig i langt aldre perioder av grekisk 
historia, och att Ostern ibland endast gett stoten 
till deras upplivande. 

Vid sidan av den sakliga synpunkten kom fran 



19 

borjan 4en k r o n o 1 o g i s k a. De aro fortf arande 
forenade. Hellenismen ar tiden efter Alexan- 
der; denna terminus post quern godkannes 
aven av 'dem, som pa grund av sin betoning av 
det fortlevaride ej anse Alexander vara en sa av- 
gorande grans, som vi i allmanhet mena. Men oyiss- 
het harskar om terminus a d q u e m. I regel later 
man hellenismen racka till kejsartiden, till Augus- 
tus (Droysen, Wilamowitz 12 o. a.), med uteslutande 
av kejsartiden, Rom och klassicismen (atticismen) ; 
visserligen bli stundom de litterara synpunkterna 
avgorande. Men den religionshistoriska betrak- 
telsen av hellenismen, som framst har blick for 
blandningen, den religiosa synkretismen, och ej 
minst dess orientaliska semitiska och iranska 
element, framflyttar ej sallan i tillampningen 
gransen for helLenismen och later den omfatta 
aven kejsartiden, anda till rikets undergang. Sa 
stundom Reitzenstein och framfor allt Wetter. 13 
Haller man sig som den senare framfor allt till 
kejsartiden och dess religionsblandning och kallar 
denna heilenism, blir termen visserligen ratt oegent- 
Hg; just det orientaliska blir stundom utmarkande 
for hellenismen om det an ocksa i betonandet 
av blandningen finns beroring med termens praglare, 
fastan hans historiska synpunkter skjutits; at sidan. 
For min del f oredrar jag i viss man en kombina- 
tion av de synpunkter, som antytts, och jag skall 
soka i korthet motivera min uppfattning. Helle- 
nismen ar den epok, som foljde efter 



20 

Alexander, narmast tiden till Augus- 
tus, ochdess kultur, som ju langre ti- 
den led, alltmer blev en blandning av 
nellenskt och orientaliskt. I manga fall 
r det hellenska annu lange kraftigt, levande och 
och utvecklingsdugligt; jag tanker pa vet en ska- 
pen, naturvetenskapen, medicinen, historien och 
filosofien, dar Hellas annu bestammer vagen. I 
andra fall ar det frammande inslaget det star- 
kare; sa framst i fraga om religionen och dess 
biforeteelser sasom astrologien. 

I varje fall ar det av stor historisk betydelse 
att folja linjen tillbaka genom hellenismen 
till det klassiska Hellas och dess ska- 
pande tid; det ,ar av vikt bade for hellensk, 
hellenistisk och i sin man nytestamentlig forsk- 
ning. Jag skulle tro, att den narmast kommande 
tiden har kan fa ett rikt och givande forsk- 
ningsfalt. Och mark val: det galler har ingen 
klassicistisk fordom, utan historisk sanning och 
historiskt samband. Lika litet galler det nagon 
jakt efter paralleller, verkliga eller formenta, pa 
de skilda omradena. Det galler en genetisk forsk- 
ning, som utan fordom soker folja linjema genom 
historiens epoker i Hellas och Orienten; den be- 
fordras just av stravandet att finna> vad man 
likstallt eller forbundit med hellenska kulturdrag 
och kulturegendomligheter bland allt det orien- 
taliska stoff, som allt mer strommade in over 
det grekisktalande omradet, ju langre tiden led. 



21 

Harvid torde ock, som sagt, rasmotsatsen ha gjort 
sig gallande. Saken ar harvidlag! ej ny; en- 
dast perspektivet ar ett annat: f ran Hellas, 
ej fran Orienten. 

For att na en begransning och ej alltfor mycket 
spanna ordets betydelse vill jag, som redan antytt, 
skilja pa hellenistisk och r o hi e r s k tid. 
Framfor allt bor tiden fran och med andra ar- 
hundradet e. Kr. skiljas ut, den tid da klassi- 
cismen bade i sprak och litterar form och till 
en del ocksa i tanke och religion kastas in som 
en aterhallande faktor i utvecklingen och soker 
leda strommen tillbaka till aldre skeden. Denna 
stromning, som nar sin fulla styrka ungefar pa 
Hadrianus' tid, far ocksa betydelse for . kristen- 
domen, som nu vaxer if ran vissa granser 
kanske till nagon del ock fran sin originalitet 
och trader in i ett nytt f orhallande till helle- 
nistisk kultur. Tendensen fanns ju tidigare bade 
pa kristet och hellenistiskt hall, om an mindre 
medvetet; aven i Nya Testamentet finnas spar 
av den, sasom betraktelsen av spraket och den 
litterara f ormen sedermera skall visa. Kanhanda 
bor jag pa denna punkt nagot utforligare motivera 
min uppf attning och mina metodiska och krono- 
logiska awikelser fran vissa specialister pa hel- 
lenismens omrade. , : 

.Man ar fullt berattigad att soka utforska ur- 
k r i s t e n d o m e n, sa langt detta ar mo jligt, 
genom att undersoka samtiden och alia drag 



22 

i dess struktur och kultur, som kunna ha nagon 
betydelse for kristendomen, den nya religionen 
pa hellenismens omrade, M.an nar sa en karak- 
taristik pa bakgrunden av allt, som finns i sam- 
tiden nagot som ju enligt historiens lagar ej en- 
dast ar samtiden, utan till mycket stor del den for- 
flutna tiden, Genom en sadan undersokning f inner 
man f ramf or allt, vad kristendomen bar gemensamt 
med tideii, likheterna rned dess andra fo- 
relser. Klart ar, att man ej kan isolera en kortare 
tid, utan ofta maste ga fram i tiden for att 
genom. verkan fa klarhet om orsaken. 

Men man nar ej allt pa denna vag, ej ens all 
likhet. Och ftar det galler eg en art en av en 
rorelse som kristendomen eller som bar kris- 
tendomen pa; hellenistisk mark , da visar den 
sig annu mer otillfredsstallande. Egenarten nar 
man endast sallan genom omedelbar inttiition och 
i detta fall kanske mindre an i andra; den maste 
spanas redan i forberedelsen. Man maste soka 
ej blott i samtiden, utan ock i detforgangna. 
For u p p k o m s t e n av ett f enomen, en rorelse 
eller ett tidslage ar det nodvandigt att folja lin- 
jerna bakat. 

For var fragas besvarande maste vi ga till 
hellenismen i den trangre beniarkelse, jag ovan 
antytt, och soka bland de fragment, som annu 
finnas kvar av samfund., kultur och religion fran 
denna tid. Detta blir for mig huvudsaken i pro- 
blemet kristendomen och hellenismen. Detarna- 



23 

turligtvis ingalunda min mening, att man komnier 
at det ursprungliga och vasentliga i kristendo- 
men med denna metod, men det hellenska, som 
mojligen finns i kristendomen, via spraket eller 
eljest, kan ej fa sin forklaring pa annat satt 
ej genom jamforelse med samtiden blott. Det 
sen are kan ofta sta som facit, som en forklaring 
till vissa forhallanden och stravanden i tidigare 
hellenism, vilka ej mer leva kvar for den, som 
soker i samtiden. Detta galler om samfundsfor- 
hallanden och val aven om litterara och reli- 
giosa fakta. I alia fall fa de sin fullstandiga 
forklaring f orst genom jamforelse med tidigare 
historisk verklighet, sa vitt den ar osts kand. 

Tradition utmarker bade litteratur och re- 
ligion i Hellas. Tradition betyder alder; vi tala 
ej garna om den, innan den ar gammal. Dar vi 
spara tradition, maste vi soka oss tillbaka till 
aldre tider. Tradition galler f ramst vad man h 6 r t 
(formen), medan man skildrar vad man sett 
om ej traditionen paverkar aven det sedda. 
Det ar gammalt skick pa hellenskt omrade och 
i hellenskt sprak. Det som berattas, ar ofta kant 
tidigare, liksom formen, vari det berattas, Det 
ar pa detta satt, man skiljer ut gammalt och nytt 
i de homeriska dikterna. Och det ar aven pa 
den grand, som Hellas, icke endast d en s a m- 
tida hellenistisk-romerska varlden, kan 
bidraga till Nya Testamentets forklaring, trots 
alia de nya problem, som kommo med den senare, 



24 

och trots dess i de fiesta fall nya syn pa varld 
och manniska. 

Men som antytt, kan varken samtid eller 
f r a m t i d uteslutas, nar det galler en historisk 
forklaring. Soker man folja historiens linjer, nar 
man resultatet av en utveckling forst i senare 
tid; denna kastar ljus tillbaka over mycket, som 
i sin tillblivelse var dunkelt. Det galler ej minst 
om en tid, under vilken all tradition, yttre och 
inre, foreligger blott i spridda brottstycken och 
lamningar, det ma galla konst och litteratur, tanke 
och religion eller samfund och organisation. Det 
ar darfor ingen orimlighet att inom vissa granser 
belysa tankar och former i Nya Testamentet eller 
fran kristendomens aldre historia med parallel- 
ler fran senare tid, fran Epiktetos' Diatriber 
eller Plotinos' Enneader eller fran senare myste- 
rier om forutsattningen for den sarskilda jam- 
forelsen eljest finnes. Men for att har vara 
objektiv och rattvis maste man kanna aven den 
foregaende delen av utvecklingslinjen. Under det 
villkoret har man storre utsikt att genom senare 
paralleller fa den historiska verkligheten belyst 
for sig. Dar stoff ej finnes fran aldre skeden 
och det ar ofta nog , far man noja sig med 
den senare belysningen, men man maste vara klart 
medveten om dess begransade beviskraft heist 
dar ej narliggande analoga -utvecklingslinjer ha 
nagot att lara oss aven om det fragmentariska. 
Forsiktighet ar har sarskilt av noden. 



25 

En parallell sager i och for sig foga. Vi ha 
bade inom filologien och religionsforskningen syn- 
dat pa denna punkt genom att anfora bevis, som 
ej varit bevis. Den som gor sa, har ofta sin 
uppfattning klar pa forhand och tanker ej pa, 
att hans fynd eller hans bevis talar pro et. contra. 
Vi mota har en stark begransning av mojlighe- 
terna. Riktningen, om jag sa far saga, f ram- 
gar ej, dar man endast har analogier i samtiden ; 
aven det senare kan leda fel, om olikartat stoff 
stalles samman. Darfor vill jag, sa langt det ar 
mojligt, utga fran hellenismen i strangare me- 
ning utan nagon radsla for stoff fran senare 
perioder; det maste tvartom tjana till kontroll 
och i manga fall aven till upplysning. 

Jag tanker, att det sagda har sin tillampning 
pa de kulturkretsar, som gett nagot av sitt inne- 
hall at Nya Testamentet icke blott hellenis- 
men, utan ock Egypten, Syrien, Iran, kanske In- 
dien att ej namna judendomen. Men darom ma 

andra tala. 

* 

I det f oljande skall . jag fran nagra viktigare 
omraden for manskligt liv soka valja ut ex em- 
pel, som visa, hur Hellas och dess f ortsatta liv 
i hellenistisk kultur ha betydelse for f prstaelsen 
av Nya Testamentets skrifter: fran samhairs- 
liv, fran .litteratur och litterar f orm, 
fran tan kens omrade (i hellenistisk mening) och 
r e 1 i g i o n e n s varld. Att man med ratta kan 



26 

stalla samman Nya Testamentets skrifter med 
hellenistisk kultur och litteratur lat vara genom 
flera mellanled > skall jag soka visa i det fol- 
jande (kap, III). Det galler att fran den syn- 
punkt, som for rnig ar den givna, soka den helle- 
nistiska kulturens spar i Nya Testamentet och 
motsvarigheterna i det gamla Hellas, stundom blott 
de oansenliga rotterna. Nagon gang maste jag, 
sasom vid behandlingen av samfundet och re- 
ligionen, draga in stoff fran Hellas, som kanske 
till en borjan synes nagot avlagset, men som 
for en mera vid betraktelse otvivelaktigt maste 
komma med som hjalp vid var forklaring. 

Detta betyder pa intet vis ett utplanande av 
gransen mellan Hellas och Nya Testamentet. Ett 
dylikt utplanande har aldrig skett och kommer 
aldrig att ske utan stora risker och villfarelser. 
En omedelbar sammanstallning far enligt min me- 
ning nastan aldrig ske; dar beroring finns, ar 
den mest medelbar. Man maste minnas gransen, 
hur man an bedomer den. 

Och har erinrar jag annu en gang om vad 
jag inledningsvis antydde: ett slags forsknings- 
m e t o d, i varje fall en arbetshypotes pa 
detta svartillgangliga omrade. Dar vi ha lik- 
heter i ord och form, iuppfattning, 
tanke och tro mellan Hellas och Nya 
Testamentet, har ofta det, som kom- 
mer utifran, fran Israel och d e s s 
bundsforvanter, anslutit sig till lika 



27 

och beslaktade former i Hellas. Jag 
tror, att denna hypotes alltmer skall vinna be- 
krafteise, ju mer man far blicken upp for likhet 
och olikhet; man ror har vid en djupgaende 
egenhet hos greker, grekiskt sprak och grekisk 
kultur. Man kan i manga fall vara oviss, om en 
form eller en tanke ar hellenistisk eller semitisk 14 , 
och mer an en gang far man ingen visshet; lik- 
som pa sa manga punkter av detta forsknings- 
falt far man stanna vid ett ignorabimus. Den 
anlagda synpunkten kraverj som sagt, analys av 
manga tidigare foreteelser i Hellas, bade i klas- 
sisk och hellenistisk tid. Det ger en utvidgad 
tillampning av metoden, och man far bruk av 
bade egna och andras iakttagelser. Men trots all 
noggrann siktning av stoffet nar resultatet anda 
i manga fall endast en relativ visshet. 

Blott annu en anmarkning. Forbindelsen mel- 
lan Hellas och judendomen borjade, som jag 
antydde, ej med Nya Testamentet, och vi kunna 
just har se exenipel pa den anslutning, jag talat 
om. Judarne sjalva forma om Gamla Testamentets 
tankar och gestalter efter hellenistiska monster; 
vi skola senare se exempel pa denna interpre- 
tatio. Och grekerna gora pa samma satt, nar 
de ta iipp stoff ur Israels historia i sin litteratur. 
Ett citat ur Septuaginta kan fa en annan, mer 
retorisk form .an det ursprungligen har; Moses 
kan bli en lagstiftare och en statsgrundare, sadan 
man kande fran Hellas' historia, kanske med till- 



28 

sats av en vis man f ran urtiden eller f ran sam- 
tidens halvvilda folk; t. o. m. Israels gud kan 
forvandlas till en hellenistisk kosmisk gud. 
Jag behover ju ej .saga, att detta ar nagot annat 
,an den omformning till likhet med hellenska eller 
hellenistiska former, som moter oss i Nya Testa- 
mentet. Men det visar vagen. Det visar, att vad 
som skedde i urkristen tid pa hellenistisk mark, 
ej var nagot absolut nytt det ar nagot for 
Hellas givet och naturligt, nagot som medvetet 
eller omedvetet foljer med Hellas' kultur och : 
sprak. 

Och detta visar i sin man, att Hellas' gamla 
liv ej ,ar helt och hallet dott, utan lever annu 
i de nya sammangjutningarna. Sa ar det beratti- 
gat art stalla den fraga, jag har tagit upp, och soka 
ge nagra bidrag till dess besvarande mer 
kan det av manga grunder ej bli. Visserligen 
,ar denna fraga av mer an vetenskapligt intresse, 
ty den beror bade var kulturs och var religions 
grundvalar. Denna betydelse kan jag dock i det 
foljande eridast lata framskymta har och dar. 



Stat och samhalle. 

Vad ar det for ett samhalle, for en statsordning, 
som moter oss i Nya Testamentet? Svaret ar latt 
nog : f ransett vissa drag av det kornrmmala li- 
vet i judiska och hellenistiska stader, mota vi 
r o me r s k p r o v i n s s t y r e 1 s e, i m p e r i u m R o- 
manum i forsta arhundradets form. Vi mota 
konungar till namnet, fjardingsfurstar o. s. v., 
men ocksa legater och prokuratorer (landshov- 
dingar, ^YSJXOVS?), dartill militara tjansteinneha- 
vare, tribtmer (xiXfap^ot) och centurioner, an 
med romersk och .an med grekisk beteckning' 
(bcaTovTcfcxat);, samt soldater; de ofta i sarskilt 
sammanhang upptradande tulltjanstemannen (te- 
Xwvai, pu-blic4ni) behover jag endast namna. 
Om det nytestamentliga spraket nagon gang lanar 
la tin ska ord och termer, ar det just har, 
i f raga om arm6 och forvaltning; om romar- 
nes sprak for ovrigt genom sin officiella stallning 
inverkat t. ex. pa uttrycket for datering, har jag 
har ej att syssla med. 1 

E j heller hor en undersokning av d e n a 1 d s t a 
kristendomens stallning till romerska 



30 

riket eller den varldsliga makten hit, 
av stamningen for och emot. Den valvilliga eller 
ursaktande ton, som stundom hores i evangelierna, 
i Acta och aven hos Paulus, motsvaras av en 
antijudisk ton, och den torde forbjuda tanken pa 
en alltf or medveten motsats mot kejsarens 
rike vid den forsta utforrnningen av Guds-rikes- 
tanken; fragan belyses ock av annat stoff, liksom 
av det hellenistiska i samhaUstankarna. Uppskatt- 
ningen av den romerska makten har sin sak- 
liga grand i den forbattrade just for pro- 
vinserna forbattrade forvaltning, sorn kejsar- 
domet trots allt medforde; mot den vag.de terrorn 
i Rom under Tiberius och kanske aven Nero 
stundom jamforelsevis latt. Om den romer- 
s ka ratten behover ej heller talas i detta 
samrnanhang, ej heller om dess tavlan med in- 
hemsk (hellenistisk) ratt. Vi se Paulus bruka ratten 
pa sitt eget satt, men Hellas' inslag ar harvidlag 
intet eller ytterst obetydligt, 

Finns da intet spar av hellenistisk stat 
och hellenistiskt samhalle i Nya Testa- 
mentet? Forst och framst ar det klart, att vi 
pa detta yttre omrade kunna vanta att f inna mer 
omedelbara spar, icke blott den anslutning, jag 
forut talat om, och som vi har skola syssla med. 
Vidare ar ; det klart, att de f&rgangna rikena 
ej skola lamna nagra klara spar i denna lit- 
teratur. Alexanders rike var glomt. Dock kunde 
det sattas i fraga, om ej hellenistisk folktro vid 



31 

kristendomens ankomst oeh infor dess snabba 
spridning haft nagon dunkel tanke pa Alexan- 
ders rike, som aven det kom med makt och 
utbredde sig med oanad hastighet. Mellan 
Alexanders liv hos Pseudo-Kallisthenes och hel- 
lenismens Kristus finnas ej ringa likheter (prof etior 
och drommar vid hans fodelse, morker och jar- 
tecken vid hans dod; denne Alexanders tag ser 
ut som ett planlost irrande pa en valdig skade- 
plats). Likheterna har stracka sig .stundom ayen 
till formen. Skulle den senare motsatsen till kej- 
sarens rike ocksa ha paverkats av denna histo- 
riska motsats? Den gangna historien nte i 
hednavarlden ar annars intet amne for evange- 
liernas eller Pauli tankar, i varje fall ej i en- 
skildheter. Visserligen hade de hellenistiska rikena 
spelat en betydelsefull roll for judarne och ju- 
disk nationalism, men den nya tiden i det nya 
varldsrikets hagn hade dessa ar annat att tanka pa, 
Men den stat, den forfattning och det sam- 
halie, som harskade, nar Nya Testamentet blev 
till, hade, fatt sin form och anda till mycket stor 
del under striden melian delarna av Alexanders 
rike. Det hade funnits betydande riken av hel- 
lenistisk typ med djupt inflytande i Orienten; 
Hellas hade ju i sin egen historia inga sadana 
riken att minnas, om det ock kande den home- 
riska, nu av hetitiska urkunder bekraftade tra- 
ditionen om det maktiga mykenska riket. Den 
makedoniska monarkien, som kuvat Grekland, 



32 

hade helleniserats, vidgats till ett varldsvalde av 
sagolika matt och sprangts. Grekerna hade 
tankt, bade fore och efter de stora handelserna, 
och skapat termer och former, som delvis annu 
galla. I viss mening var det romerska valdet 
en attling av det hellenistiska samhallet, lat vara 
i forstorad och delvis forgrovad gestalt. 

Att det ar denna stat och detta samhalle, som 
Nya Testamentet forutsatter, ar ofta uppenbart, 
och nar tanken ej sysslar just med imperiets mi- 
litar- och forvaltningsmakt, ar det sakerligen 
de under hellenistisk tid skapade samhallsforhal- 
landena, den riktar sig pa. For att forsta en 
mangd egenartade bilder och tankar i Nya Tes- 
tamentet ar det av vikt att erinra sig detta helle- 
nistiska samhalles langa historia, bade i tanken 
och i verkligheten. 

Jag behover ej uppehalla mig.vid det klassiska 
Hellas' sondring i stammar och stads-stater. Mot 
sondringen sta en mangd in re faktorer, som 
skapa en viss kulturell och andlig enhet: utom 
det beslaktade b 1 o d e t det trots alia dialekt- 
atskillnader gemensamma och som gemensamtupp- 
fattade spraket, samma fornamliga litteratur, 
i framsta rummet de homeriska dikterna, till stor 
del gemensam religion/ trots alia lokalgudarna 
i stads-staten,, de stora kampspelen i Olym- 
pia, Delphi o. s. v., vilka gavo hallpunkter for 
datering och hagkomst, dartill ock vissa stora 
gemensamma minnen. Men trots detta blev 



33 

ej landet eller vad som bebos av hellener 
nagonsin en politisk enhet. Manga ting ha sond- 
rat: stammotsattningen, den olika assimileringen 
med forhellensk befolkning, brist pa ledare o. 
s. v. ej endast bergen, som skilja de sma 
slatterna och de tranga dalarna at. S>taden blev 
stat. Statens typ ar kommunen, noXtg, med om- 
givande land. De harda striderna i saga och hi- 
storia, framst i aldre tid, te sig nu for oss som 
strid mellan narliggande byar, att ej saga gardar. 
Fran Athen till Eleusis .ar ej mycket mer an 
tva mil, till Thebe kommer man nu fran Athen 
pa ett par timmar, farden till Sparta fran Athen 
blir med de ej sarskilt bekvama forbindelserna 
en dagsresa, men mellan Olympia och Pisa ar 
ej ens en halvtimmes vandring. Denna samhalls- 
typ var sa djupt rotad i hellenskt medvetande, 
att man ej kunde bryta med den, innan yttre 
makt tvang dartill kriappast ens da. Hur djupt 
den lever, se vi kanske allra mest darav, att 
Platon utformade sin idealstat med rcoXts som 
monster, begransad, isolerad, overvakad. Ej ens 
Aristoteles' vidstrackta och gruridliga kun- 
skaper forde honom politiskt ut over denna typ. 
Naturligtvis har livet sjalvt tvungit till avsteg 
fran den vag, man foljde. Vi se ansatser till 
storre stater kring Athen, Sparta, Thebe q, s. v., 
ej minst i den stora striden mot perserna; i 
detta sammanhang kommer det attiska riket 
(sjoforbundet) i 5. arhundradet, vars harlighet 

3 Hellas och Nya Testamentet 



34 

foil i spillror genom det forodande kriget mellan 
stammarna och staderna. Forsoket till fornyelse 
i foljande arhundrade (377) star delvis under 
andra tidstecken. Utan betydelse blev ej forso- 
ket; vad det betydde for spraket, skola vi se 
i nasta kapitel; attisk ratt fick spridning langt 
over landets granser och blev t. o. m. delvis 
anvand i Egypten (solonisk ratt) enligt urkun- 
dernas vittnesbord fran senare tid. 3 De helle- 
nistiska statsforbunden efter Alexander 
gar jag ej in pa; de .aro bade en reaktion mot 
sondringen i Hellas och mot den mer omfattande 
samling, som var Alexanders tanke, och mot riks- 
tanken i dess hellenistiska form. 3 

Det var, som synes, utrikespolitiken, 
kampen mot Persien,, som tvang Hellas samman. 
Det ar ej utan betydelse. P a n h e 1 1 e n i s m e n, 
som betyder kamp mot arvfienden, ar ett forsta- 
dium till kosmopolitismen. Det gemen- 
samma och enande kommer fram i kampen och 
maningen till kamp. Men just detta driver fram 
krav pa en verklig 1 e d a r e, sadan Athen stundom 
haft. Sa forberedes tanken pa konungado- 
met, och det far drag, som pragla hellensk 
samhallssyn. Stravandet borjar redan tidigt. 4 

X e n o p h o n, som bl. a. genom sin slaktskap 
med kynismen och sin hemloshet i stads-staten 
ofta visar sig som en forelopare till hellenis- 
men, har sjalv provat pa bade perservaldets 
rikedom och dess svaghet vid sitt deltagande i 



35 

Kyros' upprorsforsok och sa natt fram till tanken 
pa Hellas' enhet i motsats till Persien och onsk- 
vardheten av ett samlat upptradande mot Ostern 
i krig och kolonianlaggning. 5 Starkare och 
mer oppet har den store retorn och publicisten 
Isokrates, Platons medtavlare om de unga, 
Demosthenes' personligt mindre, men ofta mer 
vidsynte motstandare, drivit den gemensamma 
saken. Han sokte val ledarpersonligheten pa skilda 
hall, men f ann den slutligen i F i 1 i p av Makedo- 
nien, en stat som i motsats till Grekland var en 
viljande och arbetande stat. Hans sandebrev till 
Filip har naturligtvis retorns och skrivbordsman- 
nens svagheter, men visar samtidigt en ej ringa 
klarsyn for tidens krav. Viktigt ar hans valtaliga 
yrkande pa forsoning mellan de grekiska del- 
staterna (udXe^) och betonande av Filip som 
den mest obundne,, nar det gallde ett forsok. 
Foljandet av hans rad skall leda till raddning, 
cwTTjpfa. Ja, han pekar lit aven over panhelle- 
nismen: de frammande folken bora befrias fran 
barbarisk despoti och na hellensk vard har 
i stark motsats till Aristoteles, som vill ha en 
ledare for hellenerna och en herre (despot) for 
barbarerna. Alexander var otvivelaktigt paver- 
kad av Isokrates. 6 Denne lar ha upplevat slaget 
vid Chaironeia, kanske med delade kanslor, men 
ej sin egen tankes forverkligande i Filips panhel- 
lenskt planerade korinthiska forbund. 
Verket, helheten, ar i vardande, nar A 1 e x a n- 



36 

der griper in. Det ar intressant att se, hur pla- 
nerna vaxa med bans framgang och lycka. Tan- 
ken pa varldsherravalde, den ma ha kommit fran 
Babylon eller annat hall, har ej legat fardig fran 
borjan den blev sent, om ens nagonsin klar. 
Hellas, Mindre Asien, Syrien, Egypten, Mesopo- 
tamien, Persien, Iran, Indien 6'verallt skymta 
nya problem och nya utsikter for hellenismen, 
som nu ar nagot av medvetet program. 

Panhellenismen blir snart, politiskt sett, en 
for trang ram for Alexander. Han vaxer over 
Hellas och Makedonien. Men bans kultur pro- 
gram ar alltjamt hellenskt, ej makedoniskt 
eller persiskt. Hellas' kultur skall bli varldens. 
Statsgrundandet i erovrade trakter visar det; sa- 
dant ar ej persisk sed. Ocksa det nya forhallandet 
mellan harskare och stad ordnas. Och dock kan 
den hellenska traditionen ej brytas i varje fall 
ej i Hellas; ocksa i monarkien kommer stads-sta- 
tens form med tills vidare. Den battre tradi- 
tionen visar ock, pa hur manga punkter forbin- 
delsen med Hellas upprattholls, aven sedan pan- 
hellenismen trangts tillbaka och varldsvaldet 
med hellensk kultur skymtade som mal. 
Den politiska reaktionen bor ej heller lamnas 
obeaktad; den talar i sjalva delningen av riket. 
Om Diogenes, hunden, foretrader en annan sida 
av kosmopolitismen an Alexander, se vi hos dennes 
historiker Kallisthenes, .som stod Aristoteles nara, 
just den hellenska reaktionen mot kosmopolitism 



37 

och' manniskotillbedjan Tcpooxtiv/jaic , aven 
om de gingo med pa och kanske skrevo om ko- 
nungadomet, liksom samtida representanter for 
andra skolor. 

Den gudomliga dyrkan och religiosa helg- 
den som kan agas fore konungatiteln, sasom 
Antigonos' exempel visar ar ej nagon allde- 
les entydig fraga. Den har framst hellenskt, 
icke iranskt ursprung, sasom sarskilt Kaerst vi- 
sat. I Hellas' stader harska.de heros-dyrkan, och 
den enskilde store mannen kunde na ett anseende, 
som ej skilde sig fran det gudomliga. Lysandros 
hade icke titan dynastiskt intresse natt gudom- 
lig ara i livet; Brasidas atnjot efter doden heros- 
dyrkan i Amphipolis, och Filip sjalv stod ej fram- 
mande for dylika tankar; man raknade inom ko- 
nungaatten i Makedonien slakt med Herakles 
det var ej utan betydelse. Alexander f ick gudomlig 
dyrkan ej som perserkonung eller farao som 
sadan var han gud i Egypten, men ej annars 
(jfr ptolemeerna) , utan som en utomordentlig 
manniska med gudomlig kraft; sonskapet till Zeus 
Ammon (obs. ock det forsta namnet) gav en 
forutsattning for gudomligheten. Nyaste f orsk- 
ning synes visa, att aven gudssonskapet var en 
ogonblickets ingivelse, en improvisation vid Am- 
monsprastens halsning av den gudomlige farao., 
Den aldsta traditionen (Kallisthenes ) tycks ej ha 
menat, att Alexander tagade till oraklet for att 
fa sin bord bekraftad, som den senare sager, 



38 

utan for att fa upplysning om framtiden. Gre- 
kerna sprida nyheten i Alexanders tolkning. Ma- 
kedonerna gilla den ej, och i Asien galler den 
ej, utom i Jonien. Sonskapets betydelse far val 
ej overdrivas. Men det ar till grekerna, som apo- 
teosen (324) vadjar, de som onska den, och det 
ar i den hellenska delen av riket, han atnjuter 
gudomligt anseende. Med pabjudandet av pros- 
kynesis kommer ett nytt moment in, som ej 
ar hellenskt, och som misshagar hellenerna. 7 
Detta ar kanske ej utan vikt for forstaelsen 
av kult- och mysterietitlarna i hellenismen och 
motsvarande namn i urkristendomen. De hel- 
lenistiska tankarna (icke Hellas' politik) vidga 
sig under rikets vaxt och kulturens utbredning 
och hellenernas utvandring till Ostern. De 
ge form at den nya kulturen och ,aven at den 
nya organisationen, och deras kraft lever lange, 
sasom vi skola se pa skilda omraden. 

* 

Lat oss nu erinra oss nagra drag i detta ri- 
kes och samhalles organisation, som kunna tankas 
satta spar i Nya Testamentet. Alexander gor prak- 
tiskt taget slut pa stads-staten, men han anlagger 
nya stader och for sa Hellas' arv vidare. Stader 
hade betytt stam, avdelning, stundom ett folk. 
Folk och stader finnas fortfarande, men de aro 
ej riken, utan finnas i riket. Riket ar enheten, 
som kanske filosofien hjalper till att klarlagga 



39 

for tanken. Darfor kunna folk en uppraknas ur 
enhetlig synpunkt, sasom vid andeutgjutelsen i 
Apostlagarn. kap. 2. Man finner paralleller i 
Alexander-traditionen, sasom i Alexanders tal vid 
Hyphasis enligt Arrian. Anab. V, 25, 4 f. ban 
ar ju nu hela jordens och havets herre 8 och 
senare hos Pseudo-Kallisthenes I, 2, 2 i en 
rapport till konungen i Egypten. Det ar klart, 
att staden ocksa har en annan betydelse an 
i det klassiska Hellas, ej minst i O stern; man 
kan tanka pa det populara uttrycket i Jakobs brev 
4, 13 om att bege sig till den och den staden. 
Staden var ju for Stoans gruridare Zenon (i hans 
IIoXiTeCa) endast en del av kosmos, och mot denna 
del riktar kynismen garna sin negativa kritik 
mot tempel, gudabilder, gymnasier, undervisning 
o. s. v. Denna utjamning och den av densamma 
beroende uppfattningen var nodvandig t. ex. for 
Pauli resor. 

Denna stat ar en a.mbetsstat, med fasta 
stand och klasser eller blir det alltmer; 
styrelsen handhas ej mer av borgare, som vaxla 
i statens eller stadens tjanst. Plat on hade redan 
sokt fasta normer for uppdelningen (kanske efter 
Hippodamos) och stallt krav pa sakkunskap 
hos de styrande. De hellenistiska rikena gingo 
har fore Rom, som lange sokte styra sitt valde 
med de kommunala tjanstemannen och forst sent 
kunde skapa en ambetsmassig organisation, del- 
vis efter hellenitiskt foredome. Nya Testameii- 



40 

tets forfattare ha i forenklad form och delvis 
tinder romerskt inflytande detta samfund for ogo- 
nen. Vid berattelsen om Johannes Doparen skiljer 
Lukas i kap. 3 ut fran folket bade publikaner 
och soldater; det ar betecknande. I de forma- 
ningstal, paraneser, i breven, som vi plaga kalla 
hustavlor, och som senare skola behandlas, upp- 
tas ocksa hogre myndigheter och ambetsman; jfr 1. 
Petr. 2, 13 o. f. om konungen och' landshovding- 
arne ((3aatXe6$, 'fjYejxdvsi;), en sammanstallningi som 
moter aven eljest och val ej ar endast helle- 
nistisk; aven 1. Tim. 2, 2 om bon for konung och 
overhet (ol iv Onepo^ 5vieg). Stormannen, oE JJLE- 
Ytaiavsg Mark. 6, 21 eller i Apokalypsen, aro val 
mer orientaliskt tankta. Soldaten ar varvad, 
yrkesmassig, nagot som litteraturen tidigt vet om 
(jfr den senare attiska komedien med dess 'AXa- 
(!>v Miles gloriosus); han ar ej mer med- 
borgare, vilken kampar for sitt land som pa 
Sokrates' tid bland hans athenska typer funnos 
ej soldater. Lukas har naturligtvis den hellenis- 
tisk-romanske soldaten i tankarna. Brevens sol- 
datbilder peka i samma riktning: 1. Kor. 9, 7 
fragar, vem som i krig tjanar pa egen. sold 
'det kan ej sagas sa om en varripliktig; 2. Tim. 
2, 4 framhaller soldatens iver att tjana sin be- 
falhavare, nagot som utesluter naringsomsorger 
eller andra naringsf ang (Ta% tou fh'ou TcpaYtiaisfat?) ; 
over v. 3 en god Kristi Jesu stridsman fal- 
ler val ett annat ljus. Soldatbilderna med de- 



41 

ras olika skikt f ran bade mysteriespraket och 
diatriben aro ofta sa stereotypa, att de tyda 
pa langvarigt bruk, aldre an Roms herravalde i 
Osterns lander. 9 Analysen kommer tillbaka till 
aldre tider. 

Vi spara alltsa har inflytande fran dessa tider, 
minnen, lat vara bleknade, fran forromersk tid. 
En narmare kunskap om det hellenistiska sam- 
hallet och dess forhallanden kan pa mer an en 
punkt friska upp bleknade drag i bild och be- 
tydelse, ej minst hos Paulus och i breven. 

Ett sadant fall, dar bade politiska och so- 
ciala tankar spela in, ar k o n u n g a t a n k e n, sa- 
som forut antytts. Hellas hade redan sa att 
saga uppstallt programmet for konungen och mo- 
narkien, nar de blevo verklighet, men man speku- 
lerade aven senare over detta amne, paatXeu? och 
(SaatXsia. Konungens roll i samfund och historia 
blev ingaende motiverad, framfor allt fran stoisk 
utgangspunkt. Analogien med kosmos bjod sig^ 
latt, dar Zeus, gud, gudomen eller varldsfornuftet 
regerar. Tanken pa den vise, den stora, starka 
personligheten, kom med, pa denna upphojda man- 
niska, vars plikt det ar att gagna manskligheten 
och vara dess valgorare, eOepyeTYj?, som kan bli 
dess raddare, uppehallare och fralsare, awi^p, 
liksom Gud ar varldens. Konungen far dessa 
titlar, och han kallas aven sitt lands och sitt 
folks herre, %6pio? (sa redan Demetrios Polior- 
ketes; jfr kap. VI). Men fran Stoans universella 



42 

och kosmopolitiska synpunkt bar konungen ock 
en uppgift under Zeus, varldsharskaren, en kul- 
turuppgift som Platons filosofkungar, och han 
blir sjalv en t j a n a r e, SouAos, och hans verk 
en arofull tjanst, lvoc SouXste, sasom An- 
tigonos Gonatas uttryckte det. Da som nu bru- 
kade for 'ovrigt en maktens tjanare garna vackra 
och mjuka ord. Kynikerna lade val efter sin 
art betraktelsen nagot annorlunda; konungen blev 
herden for manniskohjorden och fick anknytning 
till historiens och sagans gestalter och deras stra- 
van, till en Herakles och hans TOVOS. Tankarna 
hanga nara samman med betraktelsen av varlden 
(ofotoupivYj) som en! helhet med gemensamma mal. 10 

Betraktelsen fick spridning och kunde natur- 
ligtvis overflyttas pa kejsaren. En man som 
Marcus Aurelius visar, vilken stark och tillika 
tyngande makt det lag i tanken; man kan ock 
minnas Julianus. Hur tanken hjalpte senare inne- 
havare av den kyrkliga makten till fasthet och 
ordning, hor icke hit. 

Hellenistisk kristendom var ej heller 
okunnig om den; jag skall har ej ta upp fragan 
om vagen, utan endast faststalla overensstammel- 
sen. Den betygas av ett stalle som Rom. 13, 4: 
6verheten ar en Guds tjanare, dig till f romma 
(T^V ^ouatav . . . 8 t soi3 y^P Staxovo? ^OTIV aoi slq 
TO dya^dv; har star tva ganger Staxovog, ej 8ou- 
Xog ) ; i vers 6 heter det med hansyn till skatten 
(observera det grekiska ordet cpdpo?): 6verheten 



43 

forrattar Guds tjanst, egentligen ar Guds tja- 
nare (Xeiioupyoi fteoO etatv; jag behover ej papeka, 
att forbindelsen med det attiska XetioupY^a ej ar 
omedelbar). Samma tanke gar igen pa det nyss 
anforda stallet 1. Petr. 2, 13 o. f. om konungen 
som den o'verste harskaren och lan'dshovdingarne, 
som aro sanda for att straffa och prisa, aven 
om ordet tjanst eller tjanare ej namnes bar. 
Har bar Stoan i hellenistisk tid arbetat undan 
bade for Rom och tidig kristen samhallsaskad- 
ning. ^ 

Forbindelsen mellan stoisk och annan samhalls- 
spekulation och den nytestamentliga litteraturen, 
framfor allt breven, skall, som sagt, strax be- 
roras i annat sammanhang (under de litterara fra- 
gorna, kap. IV). Har vill jag nu nagot narmare 
redogora for, hur verklighet och tanke pa 
samhallsomradet ga parallellt i helle- 
nistisk tid, och hur denna parallellism begynt 
redan i Hellas; detta forhallande utgor bak- 
grunden for de litterara likheterna. Filosofien, 
som numera ofta ar popular och liksom tanker 
infor allmanhetens blickar, spekulerar over, soker 
motivera och ge form at, vad som hander i stat 
och samhalle. Kanske bar sallan i var varldsdels 
historia tanken varit sa redobogen att ge form at 
vad historien skapade. Vi skonja det i bevarade 
skrifter och brottstycken; ett exempel, visserli- 
gen ej grekiskt till spraket, ar Ciceros De re 



44 

publica, som sakerligen samtidsplaner och sam- 
tidsideal hjalpt till att frambringa. Vi ha redan 
antytt detta pa en punkt, i f raga om k o n u n g a- 
domet, som bade tidigare tanke och stoisk spe- 
kulation givit teoretisk motivering' at; i och med 
Roms varldsherravalde fingo dessa spekulationer 
sin fulla betydelse. 

Har blott nagra antydningar om den brokiga 
vaven och dess manga inslag. P 1 a t o n har ge- 
nom sitt filosof- och harskarideal for alia tider 
slagit fast, ej blott att harskaren skall vara kunnig, 
titan ock att han behover en andlig inriktning. 
Xenophon och Isokrates havdade bl. a. kra- 
vet pa enande och ledande makter just vid Ib'sandet 
av samtidens fragor. I ny omgivning skymta 
dessa krav i Nya Testamentet. 

Harskaridealet i teori och praxis hanger natur- 
ligtvis nara samman med den inre sidan av det 
off entliga livet: det sociala livet. Tanken 
pa detta foljer hela det i hellenismen givna och 
organiserade samhallet. Sambandet mellan det 
politiska och det sociala livet ar ett gammalt pro- 
blem i Hellas. Om de djupgaende sociala stri- 
derna i det gamla Hellas behover jag ej tala; 
att de rasade ocksa i stads-staten och ej minst 
i Athen, hor till de mer kanda resultaten av 
senare tids historieforskning. 11 Det ar beteck- 
nande for dessa strider, att mycket, kanske det 
mesta av klassisk stats- och samhallsfilosofi just 
ar en tankens stravan att finna verksamma medel 



45 

till vinnandet av ett battre sakernas tillstand. 
Sa var det hos Platon och till en del hos den 
exakte Aristoteles, som trots radikalism eller kri- 
tisk uppfattning pa vissa punkter stodo kvar pa 
stads-statens grund. Och manga tankar, som ge- 
nom Platon fingo liv och kastades ut bland man- 
niskorna, ha sedan aldrig kunnat do; ett maktigt 
och skakande tal om rattfardigheten ger eko i 
sjalarna. Men hans tankar orienteras i standigt 
ny omgivning. 

De nya rikena och den nya statsformen skapade 
nya praktiska och teoretiska problem, 
aven om man formellt stod kvar vid det gamla 
i Hellas. Den nya staten Alexanders rike och 
delstaterna, som garna betraktade det lilla Hellas 
som den kulturella mittpunkten gjorde genom 
att spranga eller ignorera stads-staten och dess 
organisation likhetocholikhet storre an f orr. 
Om ocksa Grekland har sina sarrattigheter., bli 
dock alia mer och mer lika infor harskaren; 
de bli undersatar, var de an befinna sig; 
individ star bredvid individ, stad bredvid stad, 
kanske folk bredvid folk. Samtidigt skapar sam- 
hallsorganisationen, ambetsstaten, olikheter, som 
de gamla demokratierna ej kande. Folk- och 
rasblandningen torde ha blivit storre och 
fatt ej endast goda foljder. Tecken dartill hade 
varit synliga redan under klassisk tid; den ano- 
nyma skriften om Athens statsforf attning f ran 420- 
talet (var aldsta bevarade attiska prosaskrift) kan- 



46 

ner dialekt- och kulturblandning i Athen pa 
denna tid (2, 8), och den lar svarligen kunna 
skiljas fran rasblandning. 12 Den starka omf lytt- 
n i n g e n, emigrationen at oster efter Alexander, 
den sociala utjamningen och omlagringen, 
foljderna av metoiksystemet och slavva- 
s e n d e t med atf oljande blandning och f rigiv- 
ning voro omdanande faktorer av storsta bety- 
delse, som fran stads-staten gingo over i och i 
storre stil fortsatte att verka i monarkien. Reak- 
tionen mot slaveriet begynte for ovrigt pa allvar; 
Chrysippos' syn pa detsamma som ett lonefor- 
hallande levde kvar och satte spar i senare lag- 
stif tning. 13 Handelns starka tillvaxt, den 
okade omsattningen^ de nyoppnade vagarna, de 
nya handelscentra och organisationerna beteckna 
en valdig process, som i sitt senare romerska skede 
mojliggjorde t. ex. Pauli resor och allt vad de 
hade till foljd. De stora matten, de nya av- 
lagsna granserna, den ende harskaren, allt detta 
tvang fram en ny orientering med tva skilda 
sidor : kosmopolitismen, som kommer man- 
niskan att kanna sig som borgare i hela varlden, 
enligt de nya f ilosof ernas tes, och individua- 
lismen, som gor sig gallande, da man star iso- 
lerad bland de manga manniskorna och harskaren, 
kanske ocksa Gud, ar langt borta. Vid behand- 
ling av tanken (i femte kapitlet 13a ) skall det 
talas mer om dessa pa en gang forenade och 
motsatta stromningar. Den gamla patriotism^n, 



47 

som i sin styrka ofta var helt lokalt begransad, 
stalles pa hart prov, forsvagas och dor kanske. 
Det blir i hellenistisk tid mer och mer latt for 
universella, lokalt neutrala rorelser att vinna mark. 
Men det kan ej nekas, att individen i manga 
fall star mer blottad an forr; dess plats i sam- 
hallet ar ej latt att havda, nar traditionens stod 
falla och staden ej har medel att stodja den i 
demokratisk anda. Samfundet tvingas sa att pa 
nytt satt syssla med individerna och deras for- 
hallande till varandra. Sadana fragor som ak- 
tenskapet och kvinnans st a lining bli allt- 
mer fragor for dagen under de nya samhallsfor- 
hallandenas tvang; gamla former racka ej langre 
och ej heller gamla reformplaner. Vi tala garna 
om Platons forsok att losa dessa fragor och 
finna dem doktrinara och vittnande om oerfa- 
renhet av livet; kanhanda bor det dock pa- 
minnas om, att modern rashygien menar sig kunna 
knyta vissa av sina reformforslag till platonska 
tankar. 1 * Men det finns andra forfattare, vilkas 
tankar ga i en for oss mer fattlig riktning. Xe- 
nophon (i Oikonomikos observera namnet 
och delvis, i mer burlesk form, Symposion samt 
vissa partier av Apomnemoneumata) havdar en 
helt annan syn liksom han i dessa skrifter 
och i Hieron (kap. 9) visar sig ha en ratt vaken 
och realistisk syn pa det ekonomiska livets krav, 
dari overensstammande med Isokrates o. a. Men 
vare sig han ser allvarligt eller skamtsamt pa 



48 

kvinnofragan, karma vi igen problemen fran hel- 
lenistisk tid ocksa bar ar ban ett forbindelse- 
led mellan aldre och yngre. Det .ar givet, att 
en man som Xenophon betonar det ekonomiska, 
hustruns betydelse for huset, 61-x.oc,, hustrun som, 
ekonomisk hjalpreda (kap. 3); vi hora dock aven 
om de 6'msesidiga plikterna, betydelsen av ma- 
karnas olika naturer, hustruns vikt och betydelse 
for barn och tjanare (sjukvard o. a.); hon bevarar 
(ai^et), vad mannen bringar in (eta^spet, kap. 7). 
Vi se har ett forsok att ge kvinnan en egen 
plats, efter hennes forutsattningar, en fornuftig 
stallning i det hela, huset och familjen. Han 
onskar varken en fortsattning pa det vanliga athen- 
ska livet eller en revolution som Platon och andra 
utopister och framfor allt ej en upplosning av ak- 
tenskapet som kynismen; ban var ju en akten- 
skapets lovprisare. Aristoteles har iakt- 
tagarens och realistens blick for kvinnofragan. 
Epikuros' religiost f argade vansamfund ger 
plats aven at kvinnan. Stoans intresse for hit- 
horande och andra samhallsfragor ar val betygat, 
sedan man lagt de kyniska slyngelaren bakom 
sig. Men harmed aro vi inne pa hellenismen. 
Den sociala syn, som blivit till i Hellas, le- 
ver kvar och staller nya krav, da stats granserna 
vidgas; filosofi och samhallsspekulation dra vissa 
slutsatser av det nya laget efter Alexander. Att 
Stoans stiftare Z e n o n for att anknyta till 
det sist sagda kanner sig som varldsmed- 



49 

i; 

borgare likaval som Diogenes och bans ef ter- 
foljare och later sin rcoXiTete, sin. forfattning 
motsvara varldsordningen, det hindrar, som vi 
sett, ej den sociala omsorgen och spe- 
kulationen att leva och finna nya livsformer 
i det nya samhallet. 

Ett praktiskt drag ar att lagga marke till: f 6r- 
eningslive t. 16 Visserligen hade f oreningar fun- 
nits i Hellas och ej minst i Athen, bade av prak- 
tisk och yrkesmassig och religios art o. s. v.; det 
talas om opye&vss, medlemmarna i kultforeningar, 
liksom om medlemrnar i ipavoi och ^(aaoi, I 
anslutning till de sistnamnda hade Platon och 
Aristoteles fatt till stand en organisationsform 
for vetenskap, ej utan forebilder fran aldre tid, 
sarskilt i Jonien. Genom Demetrios fran Pha- 
leron fick denna form betydelse aven i Alexandria. 
De nya filosofskolorna bli stundom slutna orga- 
nisationer med religios pragel, som Epikuros' krets. 
Dessa iKaaoi, Ipavot eller a6vo6ot fa stor bety- 
delse bland framlingar pa en ort fran andra arh. 
f. Kr. Konstnarsforeningar funnos i skilda stader, 
och de kunde nu, da stad ej betydde stat, 
sluta sig samman i storre forbund. Hantverks- 
gillena i senare tid hade sina hellenistiska mot- 
svarigheter. En dylik organisation kan i viss man 
trada i stallet for den gamla staden; genom upp- 
tagande aven av slavar bidraga de till den so- 
ciala utjamningen. Framfor allt fingo kultfor- 
eningarna en stor betydelse, nar varken lokal- 

4 Hellas och Nya Testamentet 



50 

kulterna eller statskulten mer tillfredsstallde 
individens religiosa sinne. Derma organisations- 
typ blev senare livsformen for den judiska 
forsamlingen pa hellenistisk grund och langre 
f ram for den kristna om an andra orga- 
nisationsformer, framst den antika kommunalfor- 
fattningen, spelat in. Vad dessa och liknande 
f oreningar kommo att betyda for inbordes 
h j a 1 p och ekonomiskt stod mot f attigdom, 
sjukdom och annan nod, vid dodsfall o. s. v., 
behover ej narmare redas ut. Begravnings- 
foreningar i Rom visa det pa sitt satt, men 
de aro for visso ingen helt romersk uppfinning. 
Traditionen till judiska och kristna forsam- 
lingar gar titan tvivel over hellenistisk mark. D e 
kristnas sociala organisation, som vaxte 
fram ur den nya sedliga och religiosa kraften och 
i anslutning till de givna hellenistiska formema, 
f ick varldshistorisk betydelse for kyrka och mansk- 
lighet och beundrades aven av motstandare som 
Julianus. 16 Jag behover ej saga, att nytt kommer 
till det givna vid kristendomens utbredning; som 
exempel ma namnas den sociala betydelsen av 
den aldre tidens offer vid firandet av natt- 
var den. 

Den sociala omvardnaden fran overhet 
och kommun, liksom fran enskildas sida, fick nya 
former och okas betydligt denna tid; den ar 
nagot annat an i de gamla demokratierna. Sam- 
hallsforhallanden och en etiskt inriktad, huma- 



51 

nitar-religios filosofi samverka har. Kristendomen 
representerar utat ej nagot principiellt nytt, men 
motiveringen blev en annan, och den religiosa 
kraften var nog stark att lata tankar, kanslor 
och vilja sla igenom langt radikalare an forut. 
Vi se det redan i Nya Testamentet; omsorgen 
om fattiga, sjuka, ankor, faderlosa och fangar 
gores dar till en helig plikt, som den foljande 
tiden vet att havda; hartill kom den da mer an 
nu viktiga tanken pa fardemannen, resande till 
lands och vatten. Insamling till heligt andamal, 
kollekt (XoYefo 1. Kor. 16), ar ej okand pa annat 
hall, men vilket liv och vilken kraft lagges ej 
i insamlingen av en man som Paulus. 17 Vilken 
vikt som lades pa dessa ting fran borjan 
omsorgen om de sma, oE i\a.yiatoi visar doms- 
perikopen i Matt. 25, 35, o. ff., 42 o. ff., ehuru 
jag naturligtvis ej vill saga, att allt har forklaras 
genom jamforelse med hellenistisk social omsorg. 
Den religiosa gloden och eskatologien komma till. 
I litteraturen kunna vi framfor allt folja om- 
sorgen om huset och f amiljen (jfr vad som sa- 
des om Xenophon o. a.); ocksa till slavarne 
strackte sig tanken, sasom nyss papekades. Har 
mota vi hellensk-hellenistisk e k o n o m i, otxovojjita, 
som visserligen har en annan och mer ursprunglig 
betydelse an nu. Den blir en nodvandig bestands- 
del i de fiesta tankesystem, och vid sidan av hus- 
hallet och familjen behandlas forfattning och lagar 
for hellener och barbarer och liknande problem. 



52 

Vad Xenophon begynt i klassisk tid fortsattes. 
Aktenskapsfragan i olika bely siring hor med till 
Aristoteles' och Theophrastos' filosofisk-hi- 
storiska f orskning (jcepl yajiou eller y ajjiwv) ; for f 6r- 
fattaren till Characteres, humanitetsivraren och 
i viss man asketen Theophrastos lago manga 
tankar nara, som senare tider fingo starkare bruk 
for; genom Senecas De matrimonio komma de igen 
hos Vasterns kyrkofader, visserligen med stod av 
evangeliet och Paulus. 18 

Det ar sahmda ej nog med, att hellenistisk begyn- 
nelsetid sysslar med dessa fragor och lika ivrigt 
med fragan om konungadomet. Ju langre vi komma 
fram i tiden, desto nodvandigare synes denna prak- 
tiska vishet bli for sa gott som all filosofi med 
undantag kanske for skepticismen och epikureismen, 
som stallde sig utom det aktiva samhallet. Stoi- 
kern Hierokles, som val levde efter Kr., be- 
handlar de etiska problemen i elemental 1 form 
vi kanna hans verk genom papyrusfynd och dar- 
ibland ock ekonomilaran, OExovo[Atxd<;. Tidigare 
hade Bryson ien skrift med samma namn be- 
handlat aven slavarne. Av stort intresse ar, att 
aven nypythagoreismen,, den for oss mest 
underliga och abstrusa av dessa religiost-filosofiska 
sekter, vilken vi kanna fran forsta arh. f. Kr v tar 
upp ocksa dessa fragor i sitt annars av overtro fyllda 
system dels under den klassiska traditionens 
makt,, dels ock liksom den senare kynismen 
i moralisk reaktion mot det sedliga forfallet. I Sto- 



53 

baios' Florilegium fran antikens sista tid finna vi 
en mangd fragment, som mer eller mindre hora 
hit; de tillhora forlorade bocker, och en del av dem 
torde vara av aldre datum, medan andra stamma 
fran senare verk, som utgetts under gamla och 
vordnadsvarda namn de ha ofta tydlig hellenis- 
tisk pragel bade i fraga om form och innehall. De 
systematiska olikheterna mellan de olika fragmen- 
ten skall jag ej ga in pa har; jag namner endast 
nagra exempel, som vart de an hora, tyda pa en 
mycket fast och spridd tradition pa detta omrade. 19 
Kallikratidas, en pythagore fran Sparta, beror 
aktenskapet och andra fragor i sin skrift om lycka 
eller valstand, Ilepl ofotw edSaijiovCag; Periktione skrev 
om kvinnans plikter, Hep: Yuvatxo? apjiovta?; Zaleu- 
kos' Inledningar till lagarna (IIpooi{jLta VOJJKOV) ar ett 
sent verk under lagstiftarens namn i anslutning till 
Platon i Lagarna (ett fragment b or jar med en reli- 
gios uppmaning pa grundvalen av kosmos' ordning) ; 
ocksa Archytas torde ha fatt tjana som skylt for en 
senare forfattare i platonsk anda (om lag och ratt- 
visa, Ilepi vd|Jiou %at 5watoa6vY)?). Det gamla amnet 
konungadomet, Ilept ^aatXetai;, kommer igen i flera 
skrifter fran olika tid, av Diotogenes, som star 
Pseudo-Archytas nara och betonar rattvisa och lag- 
lighet (konungen som 8t,%atoTaTO, d. v. s. VOIJLLJJIW- 
och framhaller konungen som levande lag 
i[i^u)(o?)^ vidare av Sthenidas och Ekphan- 
tos. 20 

Ligger det nagon vikt pa dessa skenbart ointres- 



54 

santa fragment fran skilda tider inom hellenismen 
eller t. o. m. aldre perioder? Ja, ty de beteckna en 
stark hellensk och hellenistisk tradition, som i viss 
man lever annu i tredje arh. e. Kr. hos den store 
Plotinos i bans reformatoriska planer och hans sam- 
fundsintressen mitt i hans varldsfranvandhet. Denna 
fangslande och annu ej slutbehandlade fraga skall ej 
,sysselsatta oss har. 21 Men traditionen levde och 
spridde sig enligt lagar, som vi skola narmare gran- 
ska i de foljande kapitlen, aven utom de politiska 
och litterara kretsarna, och nadde genom den po- 
pulara propagandan samfundsskikt, som foga kande 
de filosofiska tankarna. 

I Nya Testamentet spara vi denna tradition 
framfor allt i de s. k. hustavlorna, som vi traffa 
bade hos Paulus och i efterpaulinska brev. Proble- 
met ar fran en sida sett helt litterart, och som sa- 
dant har det ock blivit behandlat pa sista tiden 23 ; 
i fjarde kapitlet kommer jag ater till denna syn- 
punkt. Jag menar partier som Kol.'3, 18 o. ff., Tit. 
2, 1 o. ff., Efes. 5, 22 6, 9, 1. Petr. 2, 133, 9 
och vissa motsvarigheter hos Clemens Romanus och 
Ignatius. Rent fornhistoriskt sett, hor ej Rom. 13 
om overheten eller 1 . Kor. 7 om aktenskapet (saledes 
ej om familjen) hit; litterart skilja de sig, ut fran 
hustavlorna, ehuru de till sitt inneha.ll aro beslak- 
tade med dem. Ocksa 1. Tim. 2, 2 med uppmaning 
till bon for konungar och overhet hor fran innehal- 
lets synpunkt hit (i vers 1 talas om alia manniskor). 
Det kan forefalla oss underligt att mota dessa for- 



55 

maningar till skilda sociala grupper, till hustrur och 
man, till barn och fader, till tjanare och husbonder, 
inom en rorelse, som vantar en ny varld. Som' 
niotivering fa vi anfora ej blott forskjutningen i 
urkristendomens ursprungliga eskatologiska vantan, 
utan ock en lika ursprunglig dubbelhet i den nya 
religionen, en egenhet varom jag, skall ge vidare 
upplysning i sjunde kapitlet, och pa grund av denna 
dubbelhet en anslutning till ! den skildrade starka tra- 
ditionen i den hellenistiska varlden. For men ar 
trots vissa vaxlingar fast och klar och medger ej 
nagra slutsatser om de egenartade forhallandena i 
de olika forsamlingarna. Men innehallet talar 
om sedliga och sociala krav pa alia forsamlingama, 
krav som man pa hellenisti.sk mark i .stor utstrackning 
kande igen som gamla bekanta, trots ny accent och 
trots inslag fran judisk moral. Vi se har alltsa ett 
Ian eller rattare en anslutning till formen, som 
pa hellenistisk mark meddelade sedliga bud. Allt 
detta, overhet, aktenskap och familj (6'ver- 
het och undersatar, man och hustru, foraldrar och 
barn, husbonder och tjanare), utgjorde problem, som 
debatterades i hellenistisk omgivning, och som det 
gavs regler for. Innehallet, stoffet, ar till en del, 
men endast till en del oberoende av formen. Inne- 
hall, som ej ursprungligen hor med bland det givna 
stoffet, kan komma med pa grund av formen 
sa utan tvivel har vissa regler for harskare och 
undersatar; vi skola i det foljande se, hur t. o. m. 
lart stoff och darmed sammanhangande former 



56 

komma in ! i den populara propaganda!!. 223 Jag skulle 
tro, att vissa regler i pastoralbreven for forsam- 
lingen och dess liv kunde vinna pa att betraktas ur 
denna synpunkt (fragan om ambeten, disciplin 
m. m.). 

Vi se har arbetshypotesen bekraftas: ej i forsta 
rummet Ian, men i den nya omgivningen anslut- 
n i n g till de givna formerna och i och med for- 
merna vissa sakliga overensstammelser. 

* 

Har ger en forgangen tid ledning vid studiet av 
Nya Testaraentet. Jag namnde ock i borjan det ro- 
merska imperiet och dess insats. En annan 
sak an den nu behandlade ar anspelningarna pa 
forhallanden och fakta i den samtida varlden, seder, 
bruk, platser och minnen i denna varld, de ma vara 
hellenistiska eller romerska. Det ar detalj problem, 
som hora kommentarerna till. Man talar om eller 
brukar den yttre varld, man kanner^ men det be- 
tyder ej tradition eller anslutning i den mening, 
jag gjort gallande. Man har sett Zeus-altaret i 
Pergamon, hellenistiska kult- och ambetsdrakter, in- 
skrifter, persiska kungabrev (sandebreven i Joh. Up- 
penbar. kap. 2 och 3), soldatbruk vid dodsdomar, 
gyckel med slavar o. s. v. ting som mota ej 
minst i passionshistorien. Vi minnas ock de sma- 
bilder fran annat land och ofta aven annan tid, 
som de egyptiska papyrusbreven ge till belysning! 
av det sociala skiktet och dess liv i Nya Testa- 



57 

mentet (i samband med spraket). 23 Detta allt visar 
oss omgivningen till Nya Testamentets folk och 
liv, men det hor ej hit. 

Jag namnde Pergamon-altaret. Konsten kom- 
mer ej med i Nya Testamentet, och naturen spe- 
lar foga roll under den forsta hellenistiska tiden 
(i motsats till den aldsta evangelietraditionen). Vi 
beundra Pergamon-altaret for dess djarva konst; 
for apokalyptikern ar det i kampen pa liv och dod 
ej ett konstverk, utan Satans tron (Joh. Upp. 2, 
13). Vi hora hos Paulus om syndarne i Korinth, 
men ej ett ord om utsikten fran Akrokorinthos, en 
av gamla varldens skonaste (bimaris Corinthus). 
Har han sett den eller ej ? Vi sta infor granser och 
motsatser, som vi gora klokt i att minnas. 



III. 

Spraket och litteraturen i helle= 
nistisk tid. 

Det borjar bli ganska allmant kant, vad det be- 
tyder, att Nya Testamentets sprak ar grekiska och 
pa det hela taget originell grekiska, och att det 
endast i vissa delar i form och stil bygger pa annan 
grundval. Gustav Adolf Deissmanns skriftliga och 
muntliga verksamhet har burit frukt i en utbredd, 
om an stundom missuppfattad kunskap. 1 Nya Testa- 
mentet ar skrivet pa det sprak, som pa dess tid var 
levande och spritt i den ostliga delen av imperiet 
och forstods i stora delar av den vastliga: det all- 
manna spraket, XOIVY), folklig, mest olitterar 
grekiska. Nagra korta anmarkningar om detta 
sprak kunna kanske har vara pa sin plats. 

Bland den klassiska grekiskans dialekter och for- 
mer hade attiskan, en gren av den gamla j o- 
niska grekiskan, kulturellt och politiskt fatt stor 
betydelse och spridning, aven utom det attiska val- 
det ; Athen var ju i f emte arhuridradet ej blott en po- 
litisk makt att rakna med, utan aven en andlig skola 
for Hellas. 2 I sina lagre skikt var attiskan utan tvi- 
vel paverkad av aridra dialekter, som pa grund a.v 



59 

handeln och samfardseln hordes i Athen och Pi- 
raeus. 3 Det var attiskan, kanske dock ej i sin ut- 
praglade athenska form, som genom en viktig sprak- 
reform i Makedonien kom att harska i dess offi- 
ciella liv; sa blev den genom den foljaride tidens 
handelser det nya rikets sprak. 

Det nya riket eller de nya rikena borjar 
skapa spraklig enhet; de gamla dialekterna 
do under de storre forhallandena ut sa smaningom, 
med nagot lokalt undantag, ehuru de ha sin gamla 
litterara anvandning (joniska med eoliskt inslag i 
epos, doriska for korlyrik o. s. v.). Om de nya 
lokala variationerna mom de vidgade sprakgran- 
serna veta vi foga, om de ock maste ha funnits 
inom ett sa vidstrackt omrade. Men attiskan 
blir ej helt allenaradande ; i vissa fall hade den 
aven forut pa flera litteraturens omraden haft att 
kampa med de andra dialekterna, framst j o n i s- 
kan; sa i dramats dialog och i vet en ska- 
pen, vars sprak aldrig blev rent attiskt, och som 
redan hos Aristoteles racker handen at koine. 4 

Vi se alltsa bade ljud, form, ordbildning och 
ordskatt paverkas i icke-attisk riktning; darav en ej 
ringa likhet mellan jonisk prosa och koine. Dessa 
oattiska element kunna val till nagon del vara all- 
mangrekiska ; om de jonisk-talande omradenas be- 
tydelse for Alexanders krigstag spelat nagon sar- 
skild roll, kan jag ej avgora. Hela utvecklingen 1 
ter sig som en forenkling av spraket. Dialekt- 
inslagen utom de joniska och specif ikt attiska 



60 

spela ingen storre roll, aven om de finnas; vi 
ha t. ex. ett eller annat doriskt a i ord, som horde 
till doriskt omrade och togos upp av nagon orsak 
(^YtaT#V i Nya Testamentet). 5 

Jag behover knappast saga, att den gamla lit- 
teraturen i bildat sprak alltjamt fortsatte att ha 
ett betydande inflytande att atticism och 
klassicism alltjamt forekomma i litteraturen, 
ehuru de blevo princip f orst omkring Kr. f 6d. och 
allena saliggorande regel kanske forst i andra arh.; 
Nya Testamentet ar ej helt oberort av rorelsen. 

Denna koine finns nu i manga kulturella 
och stilistiska skiftningar, fran tamligen 
genuint obildat talsprak och bevarade enkla ur- 
kunder till vardigt officiellt och litterart sprak. Hi- 
storikern Polybios' sprak ar ganska akta koine, 
ehuru paverkat av vissa retoriska regler (strangt und- 
vikande av vokalmote) och dartill av samtidens na- 
got stela urkundliga former. Bland de p s e u d o- 
aristoteliska skrifterna finnas exempel pa 
ohyggligt felaktigt sprak lika felaktigt som Jo- 
h a n n e s-A pokalypsens hieratiska sprak , 
som anda till en viss grad affekterar attiska. 6 Po- 
seidonios, den inflytelserike polyhistorn i for- 
sta arh. f. Kr., synes : i varje fall lexikaliskt 
skriva en egenartad blandning av atticism och 
koine, kanske nagot vaxlande efter olika stilar. 7 
Vi narma oss nu den rena atticismen; jag 
namner det, ty Lukas har har vissa ansatser; bade 
han och Poseidonios aro p u r i s t e r, om an i olika 



61 

grad de undvika det frammande och banala. 
Om det j u d i s k a inslaget (hos Lukas och andra) 
i och for sig star narmare joniskan an egyptisk 
koine, vagar jag ej avgora. 8 Vissa egenheter 
gora sig gallande. Archimedes vagar i fack- 
skrifter skriva dorisk dialekt, som ocksa stundom 
brukas pa pythagoreiskt hall. Over huvud taget till- 
lat sig facklitteraturen vissa friheter, liksom 
den populara propagandan. Har finna vi grunden 
till ordlikhet t. ex. mellan Paulus och den; oattiske 
astrologen Vettius Valens (andra arh. e. Kr). 9 Vi 
maste minnas, att den vetenskapliga litte- 
raturen, nar den skiljer ut sig fran litteraturen 
i strang mening och aven fran fackfilosofien, kastar 
manga onodiga former, men samtidigt skapar nya, 
som annu aro langt ifran tillrackligt beaktade i 
stilundersokningarna. Jag tanker ej blott pa de nod- 
vandiga f orandringarna i o r d v a 1 e t, men ock pa 
den friare, kanske mindre vaxlande syntaxen 
och satsfb'rbindelsen (partiklarna !), det nya 
bruket av parentesen med annat innehall an 
texten, ofta lart och avfattat i annan stil an denna, 
med eller utan syntaktiskt avbrott av sammanhanget 
(exempel inom litteraturen ge Aristoteles' Athens 
forfattning och vissa mer utarbetade partier i laro- 
skrifterna; jfr harom slutet av kapitlet), olika form 
av fragor (retoriska fragor eller skol- och pro- 
blemfragor : 8t& at . . . ; ^ 3rc eller Sum . . .), med 
vilkas hjalp man stundom kan skilja olika litterara 
genera at, sasom i Plotinos' Enneader, o. s. v. 



62 

Den sprakliga vaxlingen i urkunder och inskrifter 
kan jag har ej uppehalla mig vid. 

Att spraket i hellenistisk tid, befriat fran aldre 
tiders mindre forhallanden och delvis fran litterart 
tryck, kunde lara nagot avfolkspraket, ar klart ; 
det yngre latinet bjuder har eni genom de senare 
arens forskning allt klarare 6'verensstammelse. Det 
ar darfor ej att undra over, att vissa ord och fraser 
(lissom bilder) i Nya Testamentet finnas igen i den 
aldre litteraturens mer folksprakliga former; sadana 
aro komedien, framfor allt dess dialogpartier 
(och dialogen blev det harskande i den yngre ko- 
medien), eller den fria dialogen i P 1 a t o n s skrif ter, 
sarskilt i aldre tid, innan han blev bunden av re- 
toriken, eller hos Xenophon. 

Hur ter sig Nya Testamentets sprak i denna be- 
lysning? Forst ma anmarkas, att oversattning 
fran semitiskt original, sasom i Septuaginta, heist 
nar den gores ord for ord, som de gamle stundom 
plagade, ej blir rent sprak. Det 1 e v a n d e spraket ar 
koine aven i Septuaginta; det genom oversattningen 
forkonstlade ar koine med semitisk (hebreisk-ara- 
meisk) farg, ett sprak, som aldrig levat. Naturligt- 
vis kan paverkan ske ej blott fran semitiskt skrift- 
sprak, utan ock fran muntligt sprak, liksom gre- 
kiskan sjalv i dessa urkunder paverkats bade av lit- 
teratur och talsprak. Och den semitiska fargen 
f inns ej blott i oversattning, utan ock i e f t e r- 
b i 1 d n i n g a r och parafraser, i semitiskt tankt 
grekiska; dylikt sker ofta i forbindelse med citat, 



63 

sasom i lovsangerna hos Lukas i kap. 1, vv. 46 
55, 68 79. Liknande Homeros-parafras i samband 
med citat kunna vi ock iakttaga i hellenistisk prosa, 
t. ex. hos Poseidonios. 10 

Om semitismerna i egentlig mening (om la- 
tinismerna hanvisar jag till anmarkningen i fore- 
gaende kapitels inledning) torde kunna sagas, att de 
utom namnda omraden aro fa i sprakligt avse- 
ende och ofta relativa: anslutning till ett aldre be- 
slaktat, men kanske sallsynt grekiskt sprakbruk. 
En kritisk grammatik ser naturligtvis aven hari en 
viss grad av frammande paverkan, liksom i icke 
greciserade egennamn, som kanske brukas i sakralt 
syfte (Maptafji jamte Mapfa, s lpouaaX7jjA jamte c le- 
poadXu{Jta, ocksa SaciiX vid sidan av SauXo? och 
IlauXos), i judisk-religiosa begrepp, som ge orden 
nya betydelser o. s. v. Semitismerna fa ej forne- 
kas, ehuru deras antal overdrivits. 11 Starkare infly- 
tande ar synligt i s til en, aven dar man ej kan 
misstanka oversattning, i fraga om ordfoljd o. a. 
(darom mer i nasta kapitel 11 a ) Att har stundom en 
dubbel forklaring ar mojlig semitiskt paverkad 
eller aldre grekisk konstruktion ar uppenbart, 
men jag kan ej stanna vid det har. I olika grader 
ha vi har en typisk interpretatio graeca. 

Nya Testamentets koine har relativt fa nya ord; 
det har urkundsstudiet visat. Om nya betydelser 
far jag tala i annat sammanhang. Detta folksprak 
vaxlar ocksa hogst betydligt; inom de tranga gran- 
serna mota vi olikheter, som ha sina motsvarig- 



64 

heter i hellenistiska urkunder och i litteraturen. 
Nya Testamentet kan i sprakligt avseende ej skil- 
jas ut fran omgivningen. Denna vaxling ar ej utan 
sin betydelse gent emot dem, som alltfor starkt 
betona den liturgiska, opersonliga karaktaren hos 
evangelierna, 12 

Enskilctheter kan jag ej ge; det ma vara nog 
att erinra om nagra allmanna drag. Johannes' 
Uppenbarelse med sitt i grunden judiska stoff, 
som blandats med hellenistisk form, tro och fore- 
stallning (grekiskt tolkade persiska kungabrev, 
astrologi, romerska kejsare), ar starkt oklassisk och 
gor grova sprakf el medvetna ? (en bildad ro- 
mare kunde ju ock gora fel i sin grekiska for att 
visa, att han ej ar nagon graeculus). Mar- 
kus med sin enkla, fattiga syntax (satserna mest 
samordnade, forbundna genom och och 
och., som folklig berattelse an i dag) och sitt ore- 
toriskt ordnade stoff skriver ett ganska idiomatiskt, 
folksprak. Dock ar naturligtvis aven hans berat- 
telse stiliserad, nagot som redan bruket av en 
helig urkund som Septuaginta medforde; han skri- 
ver ej nagot rent hantverkarsprak, sasom man 
stundom hor sagas av dem, som missforstatt Deiss- 
mann. Formen torde dock ursprungligen varit mer 
folklig, an vara aldsta och mest ansedda hand- 
skrifter vilja medge; jag erinrar om, att i den text- 
historiskt och traditionsmassigt mycket gamla co- 
dex Cantabrigiensis (D) ortografien pa vasentliga 
punkter gar tillbaka till omkring 150 e. Kr., liksorn 



65 

den ock bevarat andra historiskt alderdomliga drag. 13 
De bada evangelister, som anvant Markus (i 
aldre form) vid sidan av talkallan (Q) for sina 
evangelier, ha bada omformat sprak och stil, Mat- 
te u s, om jag f orstar ratt, i mer semitiserande, 
Lukas i mer helleniserande riktning. Andra 
bevis for Lukas' hellenism skola ges senare. Har 
blott nagra sprakligt-stilistiska exempel. 
Sa ar ban purist och stryker laneord, latinska som 
semitiska: ban satter in det grekiska cpdpo?, skatt, 
for det latinska wjvaos, census, hos Markus, bar 
x,aTdviap)0 (-apx^s) for otevcoupuov centurio, 
XSTCTOV for %opavT7], quadrans, liksom dXiqftftg 
for d|i/y]V, amen, och byter ut vulgara ord mot fi- 
nare, litterara: 18 tog sin, mot iauxou, Tp(&Y w > at a, 
eg. tugga, mot sa^iw, xwjjid'jioXt?, bystad, mot 
rcdXi?, (Ja^i? mot peXdVT], nal, x6 xopaotov mot ^ 
Trat'g, flicka, els i bet. nagon mot xts o. s. v.); 
ban brukar perioder av klassiskt snitt (evang. 
1, 1; jfr ock inledningen till Apostlagarn. ). 14 
Paul us ar en varld for sig, aven i sprakligt avse- 
ende. Hans ordskatt kanna vi genom nyare forsk- 
ning: varken ohellensk eller i egentligj mening klas- 
siskt skolad; lOlitterart, men ej vulgart, i uttrycket 
skickligt umgangessprak, som kan rora sig aven 
pa abstrakta livsomraden. 15 Och bans sprak och 
stil vaxla starkt, fran tung stilloshet till lattfly- 
gande ekstatisk form, fran semitiskt fargade stal- 
len och Septuaginta-parafraser till mer an en pas- 
sus, markt av hellenistisk retorik (darom i nasta 

5 Hellas och Nya Testamentet 



66 

kap. 153 ). J o h a rin e s-e v a n g e 1 i e t och b r e v e n 
(framfor allt det forsta) stalla oss infor atskilliga 
gator, framst motsatsen mellan paverkan av semi- 
tisk stil och form och stark hellenistisk pragel (or- 
den for ljus, harlighet o. s. v., cp&g, 5c5a; jfr 
sjatte kapitlet nedan 15b ); denna pragel med sin oju- 
diska stamning ar stundom starkare ah i de andra 
skrifterna. Pastoralbreven utmarka sig i 
mycket for egen ordskatt och en egen 1 art av helle- 
nistisk paverkan (pa samhallstankar o. a.); de'k'a- 
tolska breven ha mycket av hellenistisk form 
och akta grekiskt sprak, aven dar stoffet till storre 
delen ar judiskt, som i Jakobs brev. H e b r e e r- 
brevet har en vald ordskatt och ett ofta f int nyan- 
serat sprak (forf. skiljer Sta med gen. och med 
ack.), retorisk pragel och i samband darmed ryt- 
m i s k a cl'ausulae, kadenser som ~ ^ , 

-^j - -^ (dubbelcreticus, creticus -}- troke, 

dubbeltroke) 16 ; har ha vi den mest hellenska sti- 
len i Nya Testamentet. M^en spraket i Johanhes- 
skrifterna torde for ogonblicket bjuda det in- 
tressan taste problemet. 

Den narmast liggande litteraturen, patres apo- 
stolici o. s. v., foreter samma vaxling i sprak och 
stil: hellenisering och judisk (etisk) reaktion, in- 
slag av retorik i vaxande styrka. Om hellenismen 
hos Clemens Romanus skall talas i ett foljande ka- 



67 

Litteraturens historia visar markliga over- 
ensstammelser med spraket, ehuru den i viss mening 
ar mindre utforskad, dels pa grund av fragornas 
mer invecklade art, dels pa grund av den hellenis- 
tiska litteraturens fruktansvart fragmentariska till- 
stand den ar ett valdsamt harjat ruinfalt. Det 
bander stundom, att Nya Testamentet trots dess 
olitterara pragel far kasta ljus over omraden, dar 
vittnesbord eljest saknas eller aro mycket fa. 

Och den nytestamentliga litteraturen hor med till 
eller ligger pa fortsattningslinjen av hellenismen, 
liksom spraket hor med till koine. Det ar darfor 
av en viss vikt att kanna nagot till utveckling- 
ens gang under de hellenistiska arhundradena, 
liksom ock att ha ogonen oppna for de litterara ty- 
per och genera, som ha nagon storre eller min- 
dre betydelse for Nya Testamentet. E)et ar har pa 
samma satt som vid spraket : nagot ohellenskt kom- 
mer i beroring med det hellenska, och det sker en 
anslutning till narliggande former och tankar 
en ny interpretatio graeca, med starkare 
eller svagare hellensk ton. 

Forst maste man for att forsta en samling skrif- 
ter som Pauli brev, evangelierna eller den nytesta- 
mentliga kanon ha i minnet ej blott och kanske ej 
framst Gamla Testamentets skrifter, utan det hel- 
lenistiska och romerska bokv'a sendet 
och dess starka utvidgning, fran tiden efter Alexan- 
der och fram genom arhundradena. Intresset for 
bocker okas alltmer, och alltmera stoff dras in i 



68 

bokvarlden. Har narmar sig ocksa oli'tte- 
rart starkt till litterart. Intet kan skiljas 
ut fran litteraturen, aven om det stannar utanfor 
den snabbt vaxande bokhandeln, i de privata av- 
skrifterna. Skilda verks texthistoria lar oss, att 
bar ej farms nagon fast grans, och att privata av- 
iskrifter spelat en ej alltfor obetydlig roll i var 
texttradition. Vi aga ju Aristoteles' Athens forfatt- 
ning i en dylik avskrift det enda bevarade lit- 
terara verket av honom , och i nytestamentlig tra- 
dition visa codex Vaticanus och Sinaiticus spar av 
kursiv-skrift pa ett tamligen sent stadium i textens 
historia. 17 Intresse och behov drev till uppteckning 
av allt och bevarande av allt. Egypten var sarskilt 
skrivandets forlovade land. Vi fa ej glomma de 
stora boksamlingarna, biblioteken, fran helle- 
nistisk tid, i Pergamon och framst i Museion i 
Alexandria, kolonialstaden 18 , dit aristotelisk tradi- 
tion flyttades over fran Athen av Demetrios fran 
Phaleron och med den boksamlandet i stor stil. 
Vad ar det da man samlar? Vi finna bocker med 
recept, kemiska eller alkemistiska formler anti- 
ken skilde ej pa dem, ty kemien var konst, ej veten- 
skap , magiska formler, acta o. d., som faller 
utom litteraturen. 19 Forbindelse med den ha ur- 
kunds- och lagsamlingar, statlig korrespondens och 
berattelser, val ofta i tamligen fast kanslisprak, dag- 
bocker, ephemerider (som t. o. m. funnos efter 
Alexander den store). En annan grupp ar fraujidtaia, 
m i r a b i 1 i a, av geografisk, medicinsk o. a. art. 



69 

Beslaktade med dem aro samlingar av religions- 
urkunder, liturgier, boner o. d. De oversattas 
for deras skull, som behova dem, och samlas. Hit 
hora texter som den s. k. Mithra-liturgien pa sin 
papyrus, de hermetiska skrifterna och fran biblio- 
tekssynpunkt t. o. m. Septuaginta och andra lik- 
nande oversattningar, som den grekiska litteraturen 
ej var alldeles obekant med; delta galler, aven om 
Aristeas-brevets inblandning av Demetrios fran Pha- 
leron och den egyptiske konungen i oversattnings- 
historien ar osanning. Aven om Nya Testamentet pa 
sin tid ej kan antas vara last och anfort av profan- 
f orf attare i storre utstrackning, har det dock sin givna 
stallning bland tidens bokvarld en sublitterar 
stallning, om man sa vill , aven innan dess be- 
tydelse i religiost avseende vackte till liv strid om 
dess innehall. Det finns starkare forbindelser mel- 
lan olitterart och litterart dessa arhundraden, an 
man ofta erkanner. 

A andra sidan fa vi minnas, att det f ram- 
ma ri d e, framf or allt O r i e n t e n och aven s e m i- 
t i s k a och j u d i s k a f orhallanden tidigt nog, kring 
och efter Alexander-tagen, vackte starkt intresse, 
liksom aven motvilja, hos hellenerna. Det uppstod 
en tankens och intressets forbindelse, som snart 
nog skapade forutsattning for analogisk paverkan 
och parallell utveckling detta genom den alltid 
med- eller omedvetet tillampade interpretatio 
graeca, som gar genom Hellas' och hellenismens 
historia, aven genom perioder da man sarskilt alskar 



70 

det enkla och naturvuxna; grekerna skulle kanske 
ha svart att forsta var tids starka karlek till det 
oomskrivet och brutalt primitiva. Traditionen ar 
gammal i Hellas ; vi f inna den redan hos Herodotos 
i hans teckningar av frammande folk och deras 
kultur och religion, det ma vara egypter eller 
skytiskt nordfolk. Synkretsen vidgas starkt i tiden 
efter Alexander; man far pa grekiskt sprak ej blott 
India-beskrivningar som den av Megasthenes, utan 
ock infoddas skildring av deras eget land, Beros- 
sos' skrift om Babylon, som kom att sta i motsats 
till Ktesias' verk om Persien och Babylon, och 
Manethons om Egypten. 

Men nar grekerna ta upp motiv och gestalter fran 
Ostern, fa dessa grekisk form eller grekiska drag; 
jag har tidigare erinrat darom. Den anonyme for- 
fattaren till boken om det patetiska, Ilepl 84ou?, 
fran forsta half ten av 1 . arh. e. Kr. anf or kap. 9, 9 
nagra ord ur 1. Moseb. 1, 3 som exempel pa okonst- 
lat patetisk stil, dock med en viss andring 1 , for vil- 
ken kanske en grekisk retor bar ansvaret : Varde 
ljus! Och det vart. Varde jord! Och honi vart 
(yevea'O'a) 96)5, %ai lylvew ysvla^w yy), otai i^ivsio)- 
Just den avvikande, av ingen bibelhandskrift stodda 
formen tyder pa citatets akthet. Och det ar ingen 
tillfallighet, att denne sagesman, som sa vardigt 
skildrar gudomens makt, ar judarnes lagstiftare 
(6 TWV 'louSacwv ^eajio^ETYji;); han har aven hos ju- 
diska forfattare, som Philon och losephos, denna 
titel (resp. vojAo^TY]?.). 20 Men termen har en annan 



71 

klang pa rent hellenistisk mark. Man kan se det 
i Poseidonios-reminiscenserna, t. ex. i Diodoros 
Bibliot. 34 (35), 1, dar Moses ar Jerusalems grundare 
och folkets organisator (6 wufeag TOC e IepoadXu|jia %al 
16 l^vo?), men aven lagstiftare (6 vo- 
alltsa grundlaggare, %TIOTY], i 
den hellenistiska historieskrivningens fulla bety- 
delse. I Strabons Geogr. 16. 760 o. f. later samma 
kalla oss se den egyptiske prasten Moses sasom 
grundare av Jerusalems tempel, en typisk XTfoTr]? 
som alia andra; de intressanta formerna for skild- 
ringen av en sadan grundare och bans verk kan 
jag hiir ej behandla. Och judarnes gud narmar 
sig till en hellenistisk gudomlighet; han ar det 3 
som omf attar -oss alia och hela varlden, kosmos 
Tcspt)(ov fip&c, ^naVTa^ %ai YYJV xal S-aXaaaav, S 
JJLEV oOpavov %al xdajjiov xal TYJV TWV SVTWV 9t5aLv), och 
han kan ej avbildas. Tack vare Poseidonios, kunna 
vi har se ett framsteg i hellenistisk uppfattning av 
judisk religion sedan Hekataios fran Abdera (omkr. 
300); han hade (Diodor. 40, 3) gjort judeguden till 
en rent kosmisk gud, vilket var det naturliga for en 
hellen pa bans .tid; Poseidonios far aven med den 
manskliga historien. De drombegavade (sOdveipot), 
heter det vidare, sova i templet for egen och andras 
rakning, och de som leva tuktigt och rattfardigt, 
kunna vanta tecken av Gud, de andra ej. 21 Fortsatt 
interpretatio ! Jag kommenterar ej vidare denna 
skildring; vi skola finna analogier. Den ar typisk 
for hellenistisk, for att ej saga hellensk uppfattning. 



72 

Sin motsvarighet bar denna hellenisering i den, 
som de hellenistiska judarne sjalva genomfora med 
sina nationella och religiosa tankar och gestalter. 
Den har dock mindre betydelse for den betraktelse, 
jag bar gjort gallande, ehuru aven den antyder en 
oppen vag. Det kunde bar namnas olika ting. Sjalva 
Septuaginta torde ge exempel pa hellenisering; av 
judiska forestallningar, (frs^) T^toro?, Den Hogste 
o. a., som sedan i sin ordningi medverkat vid 
.hellenismens synkretism. De senare, pa grekiska 
avfattade skrifterna (apokryferna) i Septuaginta 
ge exempel pa anslutning till hellenistisk litteratur. 
Langre gar den prof ana historien; bos en Eupole- 
mos eller en Artapanos blir helleniseringen ren svin- 
del. Moses uppfinner alfabetet eller filosofien (upp- 
finningarna spela en stor roll i hellenistisk kultur- 
historia), blir apoteoserad, far overta namnet Mu- 
saios o. s. v.; man lagger in diktade brev i den 
judiska konungakronikan m. m. 22 Detta vacker 
. i sin ordning opposition och skapar den av filoso- 
fien paverkade apologetiken ; hur langt hellenistisk 
filosofi kunde tas upp, visar Philon. Judisk och anti- 
semitisk agitation bora tiden till. ' 



De gamla litterara formerna, epos, drama, t. o. m. 
filosofisk dialog, hade stelnat till. Den vetenskapliga 
avhandlingen, TCpaY^aTSt'a, med sitt larda stoff, sin 
logiska disposition och sin ofta tunga form vande 



73 

sig ej till en storre allmanhet och gick ofta ej i 
bokhandeln. Intresset for bocker fanns, kanske star- 
kare an i det gamla Hellas, men vid sidan av det 
ett visst forakt for formen. Vi fa en litteratur av 
ny art, med nya former, sorri mer narmar sig det 
folkliga 'och mer an forr talar hjartats sprak, och 
vars innehall kan komma i strid med formen. Jag 
namner har nagra sadana genera, som ha betydelse 
for de olika nytestamentliga skrifterna. 

Bakom evangelierna ligga ju korta ord och be- 
rattelser jamte parabler. Jag skulle tro, att Hellas 
har foga att lara oss om dessa urcellers utform- 
ning; det ar vid den storre utformningen, som Hel- 
las kommer med. Underbera'ttelserna kunna 
ha beroring med sadana pa annat hall, i Asklepios- 
kulten o. s. v., men dylikt ar sig tamligen likt over- 
allt. Orden, apophthegmata, formas dock ej 
lika i judisk och hellenistisk litteratur. Juden svarar 
garna med en motfraga : kunna val brollopsgasterna 
fasta, medan brudgummen annu ar hos dem? 
(Mark. 2, 19). Hellenistisk form ha vi i Jesu svar 
till fariseerna pa deras fraga om Guds rike, Luk. 
17, 20 21 : Guds rike kommer icke pa sadant satt, 
att det kan fornimmas med 6gonen o. s. v., eller i 
hans ord om den, som arbetade pa sabbaten, Luk. 
6, 5 (enligt traditionen i cod. D). 23 Det ar typiskt, 
att de olika formerna sta bredvid varandra redan 
nu, och att vi ha exemplen just hos Lukas. Det ar 
ett gripbart exempel pa anslutning till hellenistisk 
form. . 



74 

Men samlingen bar sin egen betydelse. O r- 
d e n, d i eta, dTco^^lyjiaTa, Xoyta, spela en viktig roll 
bade som forstadium till berattelsen om manniskors 
liv (sa i fraga om de sju vise), som inslag i den 
och t. o. m. som utdrag, detta sista framfor allt 
mot slutet av antiken (Johannes Stobaios' samling 
hor endast fran viss synpunkt hit). Man samlar po$- 
tiska o. a. sentenser, Y v t iaL > or d, aOTo^wvcat, pa dia- 
lekt, aven sen atticismen segrat, och man ger kan- 
ske dessa dicta en retoriskt pointerad utformning. 
Spar av dylikt samlande ha vi redan i klassisk tid 
(Xenophon o. a.), och ej minst kommer det till an- 
vandning kring Diogenes (jfr fjarde och sjunde 
kap. 23a ), ehuru bar i grovre form; dessa ord spela 
roilen av texter for f orkunnelsen. I litterar utform- 
ning finna vi igen en mangd sadana ord i Diogenes- 
biografien hos Diogenes Laertios VI, ofta i den 
sententiosa och epigrammatiska form, som benam- 
nes )(pt'a (chria), den ma nu ha fatt form av 
Demetrios fran Phaleron eller nagon annan. 24 
Motsvarigheten mellan den logia-kalla, som till stor 
del ingar i Matteus' och Lukas' evangelium, fram- 
for allt i tal- och liknelsepartierna, och dessa pro- 
f ana samlingar,, stod belt visst klar for en hellenis- 
tisk lasare. Vad Oxyrhynchos-logia angar, som gett 
oss en viss aning om dessa samlingar, skulle jag 
narmast tro, att de f oretrada ett sent stadium i 
utvecklingen och narmast aro att jamfora med vissa 
apokryfa evangelier. 

Av stor betydelse blev en litterar grupp,, som. 



75 

lenistisk tid alskade: biografien, .pfog, resp. 
sjalvbiografier, memoarer o. s. v., aTrojjivr]- 
|jLOVUjiaTa, 67i:ci|iv^{JLaTa och vad de kallas. Vi kanna 
val till de aldre exemplen pa denna litteratur, 
Xenophons Agesilaos, Isokrates' Euagoras m. fl. 
Ej ens dessa aro utan betydelse for f orstaendet av 
evangelierna. Sa visar Euagoras 21, att overnatur- 
liga ting horde med till biografien, sarskilt vid fo- 
delsen; Isokrates forbigar alia jartecken (xa? <pi/j{Aas 
xai T&S [xavuefa^ %at Tag S^ets Ta$ iv ToT$ OTCVOL? 
Ysvojisva?) vid denne kypriske furstes fodelse, ej 
darfor att ban tvivlar (dcTCtoTwv Xeyojisvot?), utan 
for att ej synas dikta. Har blir Aristoteles' 
f orskning av stor betydelse ; vi fa den p e r i p a t e- 
tiska biografien, av Aristoxenos o. a.; den 
agnades ofta kulturheroer och-aven lander och folk; 
Dikaiarchos fran Messana skrev Hellas' liv, BHo$ 
c EXXdc8o$, som Varro efterbildar i De vita populi 
Romani. Sa fa vi en alexandrinsk biografi, 
t. ex. av Satyros, vars Euripides-vita vi kanna genom 
papyrusfynd, och en romerskt paverkad om 
faltherrar och statsman (Plutarchos). Biografiens 
problem sysselsatta f . n. i hog grad forskningen. 25 
Emellertid ger ' ingen antik bios full forklaring 
till Markus' evangelium, ej heller judisk lit- 
teratur. Ingen antik biografi har samma struktur 
och ej heller den alexandrinska romanen, aveh om 
likheter i smatt kunna pavisas. Xenophons 'Arcop-VY]- 
lioveO|jtaTa, Hagkomster > ge paralleller i enskild- 
heter, men knappast mer (den muntliga traditio- 



76 

nens vagar kunna vi hos Xenophon endast foga 
doma om). Man bar plagat jamfora Philostratos' 
teckning av Apollonios fran Tyana; den ar dock 
enligt Nordens analys mer ett memoarverk (6ndjjiviQ- 
p,a) till sin form (jfr nedan om Acta apost.), och 
snarare skulle tidigare skildringar(^uo[jiVYj^ov6jjLa'ca), 
sarskilt Moiragenes', ge oss ledning, om de vore 
bevarade. 26 Markus jag gar bar ej in pa pro- 
blemet om Ur-Markus bar skapat en i viss me- 
ning ny form, som ledde till efterbildning, sasom 
Lukas kap. 1,1 betygar. Men liksom titeln, s6ay- 
yeXtov, lanad fran innehallet, atergav en hellenis- 
tisk betydelse av ordet, sa kunde denna f 6 r e n i n g, 
av ord och garningar, utvidgad av Matteus 
och Lukas, latt nog forstas pa hellenistisk mark, 
Or den, citaten, horde till, ej minst sedan den 
doxografiska litteraturen, filosofiens historia, bor- 
jat med Theophrastos' $uat,xwv <5at, och fatt manga 
f ortsattare. Redan tidigt se vi biografien belysa 
sitt f oremal med ord ur dikter o. a. ; ett gott exem- 
pel ar Solon-teckningen i det parentetiska kap. 12 
i Aristoteles' Athens forfattning; statsmannen var ju 
bar en diktare av betydande matt, som talat om 
sina egna avsikter. Jag tillmater denna synpunkt 
en ej ringa betydelse, da val gransen pa semitiskt 
omrade var skarpare an pa grekiskt mellan logia 
och bios eller deras motsvarigheter. Anslut- 
ningen till de hellenistiska formerna ar typisk. 

Memoarer, 67T:o|AVTQ{JiaTa, horde ock tiden till. 
Sadana skrevos pa manga hall, bland annat av f lera 



77 

hellenistiska furstar, en Ptolemaios Lagi (bevarad i 
historisk tradition, sasom hos Arrianos), en Aratos, 
en Pyrrhos o. s. v. Dylika verk kunna naturligtvis 
mer eller mindre narma sig ren historia; man lade 
t. ex. som de stora historikerna sedan Thukydides' 
tid in tal och brev; det hade aven de hellenis- 
tiska judarne lart, sasom Aristeas och tillaggen till 
Esther visa. 

Den antika titeln Ilpa^eis, Acta (t. ex. Kallisthe- 
nes' IIpa^is 'AXs^dvSpou) knyter an till denna tradi- 
tion. Har finnas, olika typer och inslag med vitt 
skilda stilar. I detta sammanhang far den s. k. vi- 
kallan i Acta sitt intresse, just emedan den ej kunnat 
skiljas ut fran de partier, som bruka tredje perso- 
nen. Ett &7td|JiVY]|Jia star pa denna punkt mycket 
fritt; Norden har gett en overtygande bevisforing. 27 
Commentarii, reseskildringar o. d., vaxla mellan 
1. och 3. personen, liksom mellan 1. pers. sing, och 
plur. Autopsi och referat byta om. T. o. m. 
Caesars fortsattare glomma nagon gang den sken- 
bara objektiviteten och satta in ett pronomen i 1. 
pers. Vi ha vidare exempel hos Nearchos och Arria- 
nos, i ett pa papyrus bevarat fragment av Ptolemaios 
III :s memoarer fran kriget mot Syrien ar 247/6, hos 
PseudO'Kallisthenes och i liknande litteratur, hos 
historiker som Velleius Paterculus och Ammianus 
Marcellinus, i Ciceros brev om hans kilikiska expedi- 
tion vintern 51 (Att. V, 20, Fam. XV, 4), i apokryfa 
apostelakter o. s. v. Vi ha en fast tradition, en 
regelbundet aterkommande frihet. Troligen voro 



friheterna storre, ju mer olitterart ett budpvfipot, var. 
Vid slutredaktionen av Apostlagarningarna, som sy- 
nes ha gett dem en viss judisk farg, har detta drag 
fatt sta kvar; man saknade ej judiska exempel pa 
liknande egenheter (Esra, Nehemia, Jeremia o. s. v.). 
Om talen och breven i texten behover jag ej vidare 
tala; om inledningen till Acta, liksom om de helle- 
nistiska formerna for borjan av en bok far jag strax 
tillfalle att saga mer. 

I detta samband ar a r e t a 1 o g i e n, underberat- 
telsen,, ocksa att namna, utan att dess oden behova 
foljas in i senare kristen tid. 28 Den har ocksa syssel- 
satt vetenskapen ej sa litet. Jag skall ej tvista om 
namnet, som till nagon del har antikt stod : skoli- 
erna till Juvenalis Sat. 15 tala om aretalogi (ari- 
thologi), qui miras res idest deorum virtutes lo- 
quuntur etc,; jfr ock ett uttryck sorh forkunna Guds 
under, Tdcs dpsTtJc; 8-eou wqpiiaaeiv, Aretalogien skall 
alltsa behandla gudars och heroers dpsTat, virtu- 
tes, kraftgarningar och under, och berattelsen gor 
krav pa att vara sann, dXYjO-Tjg A<3yo) vera histo- 
r i a (jfr det citerade skol. : q u a e f i c t a n o n 
sunt). Sambandet med andra genera, mimos, ro- 
man, satir o. s. v., intresserar mindre i detta sam- 
manhang. I aretalogien mota sanndrommar, visio- 
ner, lakeunder, bl. a. botandet av epilepsi, demon- 
besvarjelser, uppvackande av doda; ej sallan star 
det hela i samband med naturunder. Dessa under 
aro ej avsedda att roa, sasom undren aro vid an- 
nan, sekundar anvandning (jfr Odyssens attonde och 



79 

foljande sanger, Herodotos, romaner o. a.). Gu- 
dar's garningar och under spela en stor roll i hy ni- 
ne n; sa redan i de homeriska hymnerna, vidare 
hos Kallimachos, ja, annu i Eforatius' lilla dikt till 
kalian Bandusia (carm...III, 13) ha vi hymnstil med 
virtutes. Stark vikt ligger pa undren i berattel- 
serna om Asklepios i Epidauros; de komma igen i 
drombocker, i biografier som Philostratos' Vita 
Apollonii, i Alexander-litteraturen och eljest. Till- 
falligt dyker aretalogien upp i kejsar-vitae (ett spar 
i Tacitus' berattelse om Vespasianus Hist. IV, 81). 
En f ortsattning pa antik grund ha vi i nyplatoni- 
kernas samlingar av under och orakel. For karika- 
tyren sorjer en man som Lukianos (Philopseudes 
o. a.).' : 

Har ar sambandet mellan antikt och kristet latt 
synligt, framfor allt mot bakgrunden av demon- 
tron. De under, som berattas om Jesus, ^vaxa i tal 
och art, ju mer det historiskt givna stoff et bearbetas. 

Det tycks ej vara Gamla Testamentet, som i for- 
sta hand ger stoff et. S y n o p t i k e r n a satta annu 
undren samman med tron; sa komma anglar med 
i berattelsen (Lukas). Undren stegras i Johannes- 
evangelic t, visserligen ej i tal, men i art; de 
bli mer storslagna, s. a. s. primitiva, berattas utfor- 
ligare och analyseras noggrannare; ocksa den upp- 
standnes epya bli fler. I A c t a observera vi under- 
parallellen mellan Petrus och Paulus: straff (Ana- 
nias, Elymas) uppvackelse (Tabitha, Eutychos). 
Apokalypsen tecknar undren, bade TlpaTa och 



80 

OYjtieTa, med gripande ilskadlighet. I den foljande 
tiden trada apostlar, munkar och vad de nu aro i 
stallet for hellenismens profeter och filosofer; nya 
dpsTcu hopas pa apostlarne i Acta Petri, Pauli, loan- 
nis, Andreae och ej minst Thomae. Martyr-, 
munk- och helgonhistorier fortsatta raden. 
Nya Testamentet ar pa denna punkt nyktrare och 
oandligt blygsammare an bade hellenistiska under- 
historier och de gamla munkberattelserna i Histo- 
ria Lausiaca. Utan att ga in pa fragani om un- 
drens verklighet betonar jag aretalogiens samband 
med biografien. 

Brevets betydelse ar utan vidare klar. Som be- 
kant har Deissmann skarpare an foregaende for- 
skare skilt mellan b r e v och e p i s t e I 29 aterigen 
olitterart och litterart. Denna skillnad var och ar 
nodvandig gent emot en alltfor teoretisk och ratio- 
nalistisk behandling av Paulus, men gransen dras 
latt for skarpt. Verklighet och fiktion ar 
en viktig olikhet, men den sager ej allt. Annu osak- 
rare ar s til en som skiljare; verkliga brev kunna 
vara hur litterara som heist. En kollektiv- 
a d r e s s, heist till en okand grupp eller f orsamling, 
ger ett slags tyngre pragel at aven det akta brevet; 
brevets omf ang betyder mycket Romar- och 
Korinther-breven i motsats till det rent privata File- 
mon-brevet , likasa det flitiga bruket av citat 
ur en helig bok, Septuaginta-bibeln, de stora fra- 
gorna, som behandlas, det gudstjanstliga elementet 
i vissa brev (jfr kap. VI 298 ) o. s. v. allt detta n a r- 



81 

mar Pauli brev till litteraturen, visserligen ej i dess 
klassiska betydelse, aven om livets krav pragla allt, 
som sages i breven. Denna synpunkt uteslutes ej 
darav, att Paulus talar av gudomlig ingivelse; man 
maste endast tanka pa att skilja vissa egenartade 
stallen som 1. Kor. 12 eller Fil. 2, 5 o. ff. om ut- 
blottandet och forharligandet fran de mer direkt 
av hellenistisk propaganda paverkade stallena. 
Motsvarigheter till dessa vaxlingar finnas snart sagt 
i all brevskrivning jag erinrar t. ex. om Ciceros 
brev till brodern Quintus om provinsforvaltningen, 
vilket med sitt omfang nastan ter sig som en teore- 
tisk avhandling (ad Qu. fr. I, 1), eller Quintus' eget 
commentariolum 1 petitionis i brevform. 

Mot dessa brev sta pastoralbreven och d e 
katolska breven sasom i stort sett epistlar, 
med allman eller fingerad brevsituation. De senare 
ha sarskilt starka formella spar av hellenism, aven 
dar innehallet ar judiskt-gammaltestamentligt. En 
kompromiss mellan semitisk form och hellenistisk 
retorik synes mig 1. Petri brev bjuda. En aldre 
brevform an den paulinska finna vi i Apokalypsens 
sandebrev med deras detta sager . . . (TdcSs XlysOj 
formen ar narmast orientalisk och moter ofta i Sep- 

tuaginta (detta sager Herren), i brev hos grekiska 
historiker, i oversatta persiska konungabrev; sa pa 
Gadatas-inskriften i Magnesia, som kan tankas ha 
varit en forebild for sandebreven. 30 

De nytestameiitliga breven ha motsvarighet i 
Hellas' och hellenismens litteratur. Tidigt fick 

6 Hellas och Nya Testamentet 



82 

man samlingar av brev, och i dem komma 
latt forfalskningar och efterbildningar med. Pa 
denna punkt harskar likhet mellan de tretton P 1 a- 
ton-breven och corpus Paulinum. Det ar ett gam- 
malt bruk att skriva brev i de stores namn. De sa- 
kert akta Platon-breven ha ocksa en kollektiv 
adressat och darmed en halvofficiell pragel; 
de motsvara vara oppna brev i broschyrform. 
Vi ge vidare akt pa m, a stares laro- och for- 
maningsbrev till sina larjungar och vanner. Sa- 
dana brev omtalas fran gammal tid; av Isokra- 
tes finnas omtvistade brev bevarade, fran Ari- 
stoteles och Theophrastos endast omtalade 
eller citerade. Breven kring Aristoteles fingo ock 
ett starkt biografiskt intresse. Epikuros' brev 
till enskilda vanner (bl. a. till ett litet barn) 
och till grupper av sadana (t. ex. i Egypt en) 
aro nagra av de mest kanda breven; de beva- 
rade aro praglade ay en sallsynt alskvardhet. 
Mest aro de rena larobrev. De samlades for de 
troendes uppbyggelse och utgora i mycket ett sido- 
stycke till Pauli brev. Samlingarna av Ci- 
cero s brev fran senare tid ge ocksa vissa pa- 
ralleller, mindre kanske den yngre Plinius' och 
andra,s brev fran kejsartiden, vilka ej sallan skri- 
vits med tanke pa publicering. Har ar gransen 
mellan brev och epistel ej all tid klar; Sienecas 
Episrulae morales aro i det hela epistlar, liksom 
Frontos brev och brev av kejsar Julianus och 
flera kyrkofader. 



83 

Samlingen av Pauli brev ar saledes fran hel- 
lenistisk synpunkt helt naturlig. Den ar for ovrigt 
redan antydd i kanon; 1. Tess. 5, 27 talar om 
lasning for alia broderna, Kol. 4, 15 o. f. om 
halsning till Laodikeia och brevbyte. Sa foljde 
snart nog fingerade brev: pastoralbreven (i alia 
fall till en stor del), Efeserbrevet, liksom utom 
kanon brev till Laodikeia och till och fran Ko- 
rinth; senare komma Seneca-breven med. Tradi- 
tionen ar fardig, och till den sinter sig Clemens' 
brev, Ignatius-breven och andra, delvis fingerade 
brev. 

Brevens, liksom urkundernas, historiska 
varde kande man sedan gammalt; de kommo med 
i tal och his tori a; sa hos Demosthenes 
(stundom fingerade), Thukydides o. s. v. Vi traffa 
dem senare ocksa i andra Mackabeerboken och 
hos Josephus i Antiquitates. Breven i Apostlagarn. 
kap. 15 och 23 .ao helt naturliga i sin omgivning. 
Att dessa inlagda brev atminstone i stilistiskt han- 
seende ,aro alster av verkets forfattare, stammer 
val overens med antik^smak. I basta fall ansluta 
de sig i sak till urkunder, men oftare saga de 
vad som enligt forfattaren borde ha sagts. 

Till sist blott annu en anmarkning: brevskriv- 
ningen var en konst, som man f ick lara sig, ej minst 
i retorskolan. Vagen till den litterara epi stein 
a ena och brevstallaren a andra sidan var 
ej lang. Brevstallare finnas annu under nyplaton- 
ska namn. Vi fa genom denna litteratur en massa 



84 

rent f ingerade brev av olika typ och varde : an- 
tikvariska, poetiska och erotiska brev, t. o. m. 
hetarbrev, politiska brev, furste-, filosof-, diktar-, 
talar- och bondebrev m. m. Och vid sidan 
blomstrar den litterara episteln som litterar form. 
Vi forsta latt, hur former och vandningar, enklare 
och finare, kunna vara sa lika i brev och brev- 

litteratur. 

* 

Annu en synpunkt ar av omfattande betydelse 
for var undersokning. Har Nya Testamentet ront 
inflytande av re tori ken, tidens allmanbildning? 
Omedelbart sakerligen ganska litet, men medel- 
bart pa manga satt och ej blott tillfalligtvis. Aven 
har torde vi som overallt annars finna anslutning 
av semitisk form till hellenistisk. Den semitiska 
f ormen lyser of ta igenom i sina maktiga paral- 
lella led i Septuaginta-parafraserna i Lukas' 
forsta kapitel, i Stephanos' tal i Apostlagarn. 
kap. 7, i viss'a rytmiska partier i de synoptiska 
evangelierna och i breven, i nagra formfullandade 
partier i det f jarde evangeliet, i Apokalypsens 
hymner. Nu hade diatribe n, om vilken nar- 
mare i nasta kapitel, tmdergatt en stark retorisk 
paverkan, men helt naturligt ej fran den logiskt 
periodbyggande attiska valtaligheten, Lysias' eller 
Isokrates' fullandade konst, utan fran den andra 
typen, med dess korta, till varandra radade led 
och dess pointerade, figurrika form. Denna hade 
forst satts i system av sofisten Gorgias i 5. arh., 



85 

och den gick igenom hela antiken under olika 
namn, asianism, ny valtalighet o. s. v. Denna form 
moter oss hos Paulus, lika val som hos Teles och 
Epiktetos, aven om de alia forakta valtaligheten. 
Vi skola i nasta kapitel se, hur aven bar en kom- 
promiss sker genom anslutning av den utifran kom- 
mande formen till den inhemska (i fraga om verbets 
plats m. m. 3 a ). 

Detta hor allt den populara propagandan till. 
Finns det ocksa andra spar? Jag tror, att de 
finnas, aven om de ej mota overallt och var som 
heist. En egenhet i Lukas-skrifterna ar redan 
omtalad: det mer atticistiskt fargade spraket, syn- 
ligt just i de delar, dar vi kunna jamf ora hans 
text med Markus' mer vulgara, ordval och sats- 
byggnad. Har foreligger inga Ian, ingeri grip- 
bar litterar paverkan, utan sakerligen hagkom- 
ster f ran en viss grad av retorisk skolning; 
i retorskolan fick man ju aven regler for ordval 
och sprakbehandling, bl. a. regler for undvikande 
av frammande ord och banala uttryck; retoriken 
var puristisk. Vidare studier till Lukas' sprak 
skola bekrafta detta. Vi kunna ock tanka pa 
Lukas' perioder i motsats till Markus' paratak- 
tiska sprak, t. ex. pa den valbyggda period, som 
inleder evangeliet och har sin motsvarighet i Sa- 
pientia Sirach 1, 1; i Apostlagarn. 1, 1 torde cjar- 
emot en senare redaktion ha stympat den ur- 
sprungliga formen. 31 Hebreerbrevets ord- 
val visar vid narmare granskning annu starkare 



86 

retorisk skolning. 33 Har kommer annu en sak 
till: de omtalade rytmiska kadenserna, clati- 
sulae, i den mer klassiska retorikens stil; yi 
finna dem ater i samtidens popularfilosofi och 
skonlitteratur (romanen); dessa rytmiska element 
kunna ej fornekas, aven om deras regelmassighet 
ej far overdrivas och texten framfor allt ej andras 
efter nagot rytmiskt schema. 33 

I sammanhang med det sagda star val en ytter- 
ligare egenhet i Lnkas-skrifterna, framfor 
allt i A eta, vilken i sin man torde vittna om 
retorik och retorisk skolning och om den b e r a t- 
tarkonst, man denna tid sokte lara i retor- 
skolan. Nagon omedelbar litterar paverkan torde 
med sakerhet ej finnas har (om sadan 1 se kap. VI, 
slutet 333 ). Jag menar den likhet med hell en is- 
tisk historisk skildring, som vi stundom 
iaktta ej minst med Poseidonios' retoriska, mo- 
raliserande och av en egenartad personlig reak- 
tion (ironi o. d.) praglade framstallningskonst, 
sadan vi kanna den genom de bevarade historiska 
fragmenten. Som ett gott exempel tar jag hans 
skildring av den peripatetiske aventyraren Athe- 
nion, som pa Sullas tid helt plotsligt tog makten 
i Athen genom en ratt lojlig kupp; den ar be- 
varad hos Athenaios V 211 E o. ff. en epi- 
sod, som till ganska stor del kan kommenteras med 
stoff ur Acta och hela Nya Testamentet. 3 * Mot- 
svarigheten ha vi framfor allt i Acta kap. 1Q-, 
vid kravallen i Ephesos, dar guldsmeden Deme- 



87 

trios for sina medintresserade uttalar sin sorg 
over sitt yrkes tillbakagang och ringaktningen av 
Artemis' kult. Den nagot tvivelaktige filosofen 
i Athen talar pa liknande satt o<ch slar pa reli- 
giosa och nationella strangar: Latom oss ej for- 
bise, att templen (under romarnes styrelse) aro 
stangda, gymnasierna vanvardade, teatern Titan 
nagon folkforsamling, domstolarna utan rost och 
Pnyx, helgad genom gudomliga orakelbud, be- 
rovad sitt folk. Latom oss ej forbise, athenare, 
att lacchos' heliga stamma ar bragt till tystnad, 
tvillinggudarnes heliga tempel stangt och filo- 
sofskolorna tysta (Ath. 213 D). Handlings- 
lusten i Ephesos vallar skrik och det bekanta 
ropet om Artemis' storhet samt rusning till tea- 
tern (v. 29} och overgrepp mot Pauli foljeslagare. 
Ocksa i Athen leder oron till samling pa teatern 
(auvSpajjtdvTe? s?s TO O-ea^pov) och Athenians val till 
strateg. I Acta v. 35 o. ff. se vi, hur kanslern 
(6 Ypap^aTetfs) i staden stillar upploppet, medan 
hos Poseidonios Athenion leder saken, dit han vill. 
I r o n i kommer, om jag ser ratt, med pa bada 
hallen, ej blott hos Poseidonios, dar den ar stark 
och blodig. Ett exempel, som i och for sig 
ar viktigt, sager kanske mindre fran var syn- 
punkt. Vid strang bevakning av en stad flyr man 
genom att hissas ned over muren. Sa skedde 
i Athen under Athenions tyranni, 214 A; sa skedde 
ock enligt Acta 9, 24 o. f. med Paulus i Da- 
maskus; har finns ock ett urkundligt stod i 2. 



Kor. 11, 32 o. f. Detta visar ju, att lika motiv 
ej utan vidare betyda nagot for fragan om hi- 
storisk sanning. Man erinrar sig bar Tacitus' 
Germania med dess gamla, redan av Herodotos 
och i Hippokrates-corpus brukade form for skild- 
ring av nordfolken, en form som praglat aven 
Britannia-episoden i Agricola, kap. 10 12. Har 
kommer ju ofta en osviklig bekraftelse pa 
de i schemats form meddelade notiserna ge- 
nom arkeologiens undersokningar och fynd. 
Vi se Athenion ga omkring under skydd av de 
fornama, medan var och en stravar efter att fa 
rora vid hans klader (x^axou auetiSovtos %2tv Tcpo- 
aa^aaO-at TYJ? laaHjTog, 212 F); Nya Testamentet 
visar annu klarare, vad det betyder: Luk. 6, 19, 
8, 44, Mark. 5, 27 o. f., 6, 56 (I'va uSv TOO *paa- 
TceSou TOU Ejiatbu ^awai), Matt. 9, 20 o. f., 
14, 36; man laser liknande a,ven om Petrus Acta 
5, 15. Man kan ock erinra sig of fret for Athenions 
rcapouai'a (212 E) och ordets betydelse i Nya 
Testamentet. 

Det finns mer belysande stoff , men det ma vara 
nog med dessa exempel. 35 Jag menar, att likhe- 
ten har har ej e n d a s t saklig grund. Nar man sam- 
lar dylikt stoff mi narmast for Corpus Hel- 
lenisticum Novi Testament!, som forbe- 
redes i Leipzig och skall ersatta Wetsteins klas- 
siskt larda kommentar fran mitten av 1700-talet , 
ar det av vikt att ej blott ge akt pa lik- 
heterna, som kunna vara mer eller mindre till- 



89 

falliga, utan pa omgivningen, pa stil och litte- 
rart genus och de mojligheter till en forbindande 
vagi mellan de bada fallen, som kunna finnas. 
Som rimligt ,ar, se vi dessa hellenistiska former 
foretradesvis i den mer rent hellenistiska delen 
av Acta, i den antiokenska kallan eller &TO$- 
jiVY]|ia-p.artiet framfor andra; mindre tydligt ar 
har det palastinensiska partiet. 36 Kanske kan detta 
naturliga forhallande bidra till att klargora de 
olika delarnas, resp. kallornas forhallande till var- 
aridra vid sidan av andra stilistiska och lexi- 
kaliska egenheter (bruket av X^P 1 ? - a.). 87 

Med en viss tvekan gor jag annu en anmark- 
ning. Den galler en sa obetydlig fraga som bru- 
ket av parentesen. Men parentesen har sin 
historia, som ej ar utan intresse. Aristote- 
1 e s satter in i sina skrifter vi se det tydligt 
i den formellt utarbetade Athens forfattning 
en del lart stoff, svarande till vara noter; det 
sker i parenteser, som mer eller mindre bryta 
av sammanhanget dock ej alltid syntaktiskt, 
sasom vid relativ anknytning. 38 I och for sig 
ar ju annars parentesen gammal i spraket, bade 
i poesi och prosa, ehuru ofta en nodfallsutvag, 
en parataktisk forbindelse, en samordning, dar 
det senare, mer smidiga spraket brukar over- och 
underordning och perioder; exempel kan man 
finna saval hos Homeros som Thukydides. Det 
aristoteliska bruket fortsattes i alexandrinsk tid, 
aven i poesi (delvis kanske i anslutning till 



90 

gammal hymnstil); sa i hymner (Kallimachos), 
epos (Apollonios Rhodios) och didaktisk poesi 
(Aratos). Vi mota den ock i prosan; hos Po- 
lybios star lart stoff ej sallan i parentes. Romersk 
litteratur foljer lange det alexandrinska bruket 
(Livius, Vergilius; hos Catullus och Horatius kan 
man iakttaga karikerande bruk). Kejsartidens 
skriftstallare synas vara sparsammare med paren- 
teser (Manilius, Lucanus, Tacitus). Formodligen 
ha vi har reaktion fran en yngre och modernare 
stil, den rhodiska barocken; sa vitt jag kan se, 
slosar ej heller Poseidonios med parenteser. 

: Kanske skonja vi i Nya Testamentet annu nagot 
av denna historia och denna motsats. Jag nam- 
ner ej Paulus, hos vilken tankens iver of ta spranger 
perioden och sammanhanget. Hos Markus ha vi 
starkt parataktisk form; dartill ha vi har, liksom 
hos Matteus och nagon gang hos Johannes, rela- 
tiv-parenteser for oversattningar : 6 cmv jie^sp- 
[iY]VU(5iiVov (8 ipjjLYjVs^sTiai Joh. 1, 42), det ar ut- 
tytt, det betyder. Detta undviker Lukas, dels av 
puristiska grunder, dels kanske ock for att slippa 
den sammanhanget avbrytande tolkningen. Daremot 
har han som ej sallan hogre prosa ord-parenteser 
(Xlyw 6{irv, 'sager jag eder', ev. 13, 24) och langre pa- 
renteser, som ge upplysning vid sidan av samman- 
hanget (om Josef av Arimathaia ev. 23, 51, om tiden 
for en handelse Act. 12, 3). Andra i grammatiken 
anforda parenteser, sarskilt i borjan av Acta, aro 
parataxer i ett parti med ohellensk stil. 39 Och 



91 

Hebreerbrevets forfattare brukar helt legitima pa- 
renteser med ydcp, som hellenistisk litteratur ofta 
bar, t. ex. kap. 7, 11 o. f. : ty p.a detta (ambete) 
var folkets lagstiftning byggd. Dessa parenteser 
hora samman med mer litterar-retorisk pragel. 



Litteraturen (forts.). 

Den populara propagandan och diatriben. 

Nagra hellenistiska litteraturformer, som visat 
sig vara av betydelse for Nya Testamentet, be- 
handlades i foregaende kapitel. Fragan om re- 
torisk paverkan berordes mer antydningsvis; darom 
ar ej sa mycket att saga. Det galler nu att 
komma likhet och beroring i enskildheter nagot 
narmare. 

Det torde, som jag redan antytt, vara en me- 
todiskt osaker vag att ga igenom den hellenska 
och hellenistiska litteraturen i hela dess utstrack- 
ning for att sa soka finna sakra beroringspunkter, 
ej endast tillfalliga likheter. Det galler att bland 
litterara verk och fragment folja vissa fasta linjer 
och efter dem leta sig fram till verkligt givande 
omraden. Forst nagra allmanna synpunkter for 
detta arbete. 

For det forsta ar det klart, att man ej far 
rora sig pa den stora litteraturens omraden och 
vagar. Litterar beroring i egentlig mening finns 
ej har eller finns ytterst sallan. Inflytandet kom- 



93 

iner for de nytestamentliga forfattarnes del in- 
direkt, genom den populara propaganda n, 
den ma vara formedlad genom hellenistisk ju- 
dendom och dess litteratur eller komma omedel- 
bart fran hellenismens forkunnelse och folkliga 
litteratur troligen har det skett i bada dessa 
former. For det andra och det blir var 
narmaste uppgift har galler det att finna, 
vilka litterara former och genera, som 
flutit in idetta stora och nagot obe- 
stamda receptaculum, som den populara 
propagandan utgor. Istort sett aro vi har, skulle 
jag tro, endast vid borjan av materialets utforsk- 
ning. Man kan annu gora overraskande fynd; 
ett och annat (t. ex. om ekonomien) har tidi- 
gare berorts. 

Det galler att fa ett grepp pa den populara 
propagandan. Vissa former aro har jamforelsevis 
latta att urskilja. Mest talar man om diatribe n. 
Vad ar den? Ordet (,aTpij3Y] betyder ju egentligen 
slitning, fornotmng av tid, tidsfordriv, sysselsatt- 
ning, samtal; sa redan hos Platon om t. ex. 
SokratesV samtal 1 ; hos Isokrates o. a.; ordet kan 
betyda studium och i senare tid skriftlig be- 
handling av en fraga, ofta ett etiskt problem 
i kort form, dock aven av andra fragor; sa kan 
det ocksa betyda filosofskola. I denna korta 
lexikaliska anmarkning kan man se, hur det ur- 
sprungliga fortlever i de senare, i viss man annu 
bevarade skiftningarna. Nagra synonymer kunna 



94 

kanske fylla ut bilden; vi mota det allmanna 
ordet dialog, SiaXoyos eller SidXei, h o m i 1 i a, 
ojju/Ua, samma ord som sedan brukas om kristen 
predikan, vilket ar viktigt, o. s. v. 

Men det lexikaliska ar ej alls tillrackligt. Fra- 
gan maste stallas annu en gang. Rent tekniskt 
ter sig vad vi kalla diatrib f ramst som en o f u 1 1- 
gangen eller degenerad dialog med en 
finger ad person. 2 Med detta sammanhanga 
vissa drag, som karaktarisera diatribens bade form 
och tankevarld anda fran borjan: enkel form, 
korta led, parataktiskt forbundna (Xs^n; stpojievY]), 
rikedom pa figurer, bilder, ordlekar, pointer; det 
sista karaktariserar ock i viss man tanken och 
kommer att belysas med ett och annat exempel i 
det foljande. Denna form haller sig med en 
del utvidgningar genom tiderna. Hur kommer 
man till den formen? 

Utgangspunkten ardesokratiskaskolorna, 
framfor allt de mindre. Diatriben har sitt hellen- 
s k a ursprung i Sokrates' konstlosa samtal pa Athens 
gator och i dess gymnasier, just om livets viktiga 
och ofrankomliga fragor, aven om Utgangspunkten 
var vardagens problem. Man sokte bevara denna 
samtalsform; till den sloto sig sedan andra element, 
arv fran personer av annan art an Sokrates och 
fran andra skikt, an det han tillhorde, slutligen ock 
fran annan, orientalisk ras; det kom in en ton av 
franhet, som Sokrates i regel ej hade, men val An- 
tisthenes och annu mer Diogenes. Den vardagliga, 



95 

stundom vulgara tonen passar samman med skar- 
pan och den tillspetsade formen med dess ordlekar, 
vitsar och rim o. d. Naturligtvis kan man ej minst 
som en protest mot overkultur och forfining go'ra 
en konst av sjalva enkelheten, och de litterara ele- 
ment, som komma med, kunna forenklas efter det 
helas stil. Formen fick, som vi skola se, en mycket 
omfattande betydelse for propaganda, forkunnelse 
och dikt, for mission och uppbyggelse bade pa hed- 
niskt och kristet omrade. Vi kunna, om an ofull- 
standigt, folja denna egenartade form och stil fran 
Sokrates till efter antikens slut. Detta organ for 
forkunnelsen kan fortjana en narmare belysning 
liksom det numera kraver en grundligare veten- 
skaplig behandling. 

De finaste rotterna till diatriben ga naturligtvis 
djupt ner i tiden och f olket ; en del ar allmanmansk- 
ligt. Jag namner i detta sammanhang den jambisk- 
satiriska diktningen i Jonien (Archilochos, Hippo- 
nax), som ocksa den kampar mot laster och dumhet; 
hit hora ock tilltalsformen till tankta ahorare i 
aldre prosa, sasom i den pseudo-xenophontiska 
Athens forfattning. Men framfor allt kunna vi fora 
formen tillbaka till Sokrates, sa langt vi forma 
gora den historiske Sokrates klar for oss. Och kla- 
rast star han for oss efter senare undersokningar 
i Platons aldsta skrifter, icke hos den nyktre, 
kring sina egna fragor kretsande Xenophon eller 
den andligt fullvuxne, Sokrates-forharligande Pla- 
ton. 3 Wilamowitz kallar ock Platon efter antikt fore- 



96 

dome den nye Archilochos och dessa dialoger 
satirer (jfr nedan). 4 Som exempel kunna vi valja 
en skrif t som Protagoras, delvis ocksa G o r- 
gias. Har finns Sokrates; vi skola ej endast och 
ej framst leta bland fragmenten efter den pa en 
gang sofistiske och sokratiske Antisthenes eller an- 
dra epigoner, vad an de mindre skolorna ha be- 
tytt. Xenophon sjalv star i mycket nara den ky- 
niska betraktelsen ; vi ha i kap. II sett, hur han i 
manga fall ar ett forbindelseled mellan hellensk 
och hellenistisk tid. Men genom form och ordval, 
liksom genom blandningen av dialog och be- 
r at t else (Apologien, Symposion, delvis Memora- 
bilia) har han bidragit till den senare litteraturens 
utformning. Platon ar ju i detta sista hanseende 
mer konsekvent; han lamnar ej dialogen eller be- 
rattelsen for att sjalv gora meddelanden utom dia- 
logens ram att han en eller annan gang kan falla 
ur sin patagna roll, ar en annan sak. 

Vad Platon och hans Sokrates angar, vill jag 
endast betona nagra drag i den aldre dialogen, 
som aro av betydelse for den senare diatribens ut- 
veckling. 

1) Jag tanker pa ett stalle som Gorgias 491 A, 
dar Kallikles karaktariserar Sokrates' tal : Vid gu- 
darne, du talar da jamt om skomakare och gar- 
vare och kockar och lakare, som vore det fraga 
om sadant. Karaktaristiken kommer igen hos Kal- 
likles och i viss man hos Platon sjalv (jfr beskriv- 
ningen av Sokrates' yttre Sympos. 215 o. ff. eller 



97 

kladan Phaid. 60 B Sokrates ar sig lik aven i 
de stora ogonblicken). Det ar den vardagliga 
utgangspunkten, som Sokrates valjer i mot- 
sats till de senare larda skolorna , det for alia 
athenare bekanta, jag har tanker pa. Den behollo 
propagandan och diatriben ; sanningssagandet an- 
lade en vardaglig och banal mask. Denna heliga 
form, om jag sa far saga, togs med, och det nya 
lampades efter det gamla, nar osterlandsk ras gjorde 
formen till sin : Menippos, till nagon del Poseidio- 
nios, ja, Paulus sjalv. Bland skolornas mastare fun- 
nos ju framlingar och f. d. slavar. 

2) I Platons fornama form finnas andra spar av 
Sokrates an den vardagliga utgangspunkten drag 
som sedan ga igen i diatriben. Ett sadant ar den 
fingerade dial o gen. Vi mota aven den i Pro- 
tagoras. Stundom upptrader en onamnd person, 
som vander sig till honom och Protagoras med en 
fraga : Sag mig, Protagoras och Sokrates . . . (330 
C). Jag skulle svara . . ., sager Sokrates. Man 
skulle kunna namna aven deductio in absur- 
dum, pa vilken Protagoras ocksa ger exempel: 
man besegras av -^SoviQ, njutningen, men TO 'JjBtS ar 
lika med TO ^Y^'B'O'v, det goda; alltsa besegras man 
av det goda (355 BC). Liknande exempel finnas 
aven senare hos Platon. 

3) Som ett tredje drag torde kunna namnas r,6r- 
lighetenochlosheten i tanken ochfram- 
for allt i bilders anvandning pa atskilliga 
punkter. Denna svaghet finnes aven senare, men 

7 Hellas och Nya, Testamentet 



98 

framfor allt pa det tidiga stadiet. Bristen, dar det 
ar en verklig brist, ar ej detsamma som brott mot 
den aristoteliska logiken, sammanblandning av kon- 
trar och kontradiktorisk motsats o. d., varpa ock 
Protagoras ger exempel. Jag menar ett stalle som 1 Pro- 
tag, kap. 30 (344 B o. ff.), dar bilderna i Sokrates' 
polemik trangas med varandra pa ett ganska forsva- 
rande satt: skeppsfart ligga och sta (bilden ham- 
tad fran boxning) styrman (xupepVYjTrjs), saledes 
ater skeppsfart jordbrukare och lakare (yewpY^?, 
taTpds). I forkunnelse, aven i kristlig, kan man spara 
denna populara frihet i alia tider. Och i Phai- 
don mota vi ett dylikt stalle med glidande bild- 
bruk (69 AB); det ar vid striden om borgerlig och 
filosofisk dygd, och den anvanda bilden skiftar stan- 
digt gestalt och glider liksom undan for den, som 
skall tolka stallet: byte vaxling handel, allt 
svavar for tanken (xaTaAXaTTeaftai), tills slutligen den 
sanna dygden karaktariseras som rening. Det ar ej 
latt att oversatta ett sadant stalle, Om denna eirkel- 
gang ar ett personligt drag nagot av en mysti- 
kers tanke 5 eller ett traditionsdrag fran Sokra- 
tes, ar ej latt att i varje fall avgora. I den fol- 
jande utvecklingen kommer emellertid mycket med 
som traditionellt. Exemplen ha tagits med for att 
starkare, an som ofta sker, belysa diatribens hi- 
storiska ursprung. Vi ha saledes ratt att bland dia- 
tribens upphovsman rakna Sokrates och Platon 
aven om vi fa soka egenheternas motsvarigheter 
i senare tid pa mindre litterart utarbetade stallen. 



99 

Vi ha sokt bestamma diatribens allmanna art och 
faststalla dess historiska uppkomst. Vi se en sam- 
ling av egendomliga drag. Men darmed ha vi ej 
annu nagot litterart genus, nagon utbildad form. 

Hur kom man till den? 

* 

Vi maste soka folja diatribens h i s t o r i a. Och 
vilja vi studera den, kunna vi ej noja oss endast 
med de bevarade diatriberna, Teles och kanske i 
framsta rummet Epiktetos. Vi nodgas att soka bidrag 
till dess art och historia pa annat hall och i mer 
spridd ordning, i satir pa vers och prosa, i f ilo- 
sofisk dialog och aven i annan framstallning. 
En ny och omfattande behandling vore har av no- 
den; den borde galla aven sjalva begreppet, ge- 
nus, dess granser, underarter och forgreningar, 
som aro langt ifran klara och tydliga alia. I det fol- 
jande kan jag endast gora nagra spridda antyd- 
ningar. 

Antisthenes skapar ej, ty han fortsatter med 
litterar produktion i gamla former 6 , men hans skarpa 
och vits liksom hans vardagliga laggning hjalpte 
att sla fast vissa' drag i arvet fran Sokrates som 
kanoniska atminstone inom vissa kretsar. Kan- 
ske har till sist ingen skapat, vare sig enskild eller 
skola, men manga hjalpt till att utforma ett tanke- 
och meddelelsesatt. Diogenes fran Sinope, 
hunden, som skaller pa alia och val medfor ett 
nytt sprak ur sin krets, skapar val ej heller ny 
form, men hans kulturfientlighet och skonhetsovilja, 



100 

liksom den faordiga skarpan, ge ett viktigt bidrag for 
kommande tider; daremot forefaller ej hans konven- 
tionella forfattarskap vara vidare betydelsefullt. Man 
vill ej heller medge, att hans efterfoljare, den langt 
f inare Krates fran Thebe, utovar nagon ska- 
pande verksamhet, men han torde i alia fall ha lagt 
tingen i ordning for en ny form genom medverkan till 
samling av D i o g e n e s-o r d och situationer, 
mer eller mindre legendariska (Diogenes hos Alexan- 
der, hos rovare, pa slavmarknaden o. s. v.), en sam- 
ling, som naturligtvis vaxer i senare tid; samtidigt 
har val denna diadoktidens vandrande sjalasorjare 
forfinat den litterara formen och narmat den till lit- 
teraturen. Hur Diogenes' och andras ord trade- 
rats, skall jag ej ga in pa narmare. I foljande tid 
torde man haft dem. dels mer direkt genom veder- 
borandes skrifter och muntlig tradition, dels genom 
samlingar och litterar bearbetning, t. ex. i den sen- 
tentiosa tillspetsning, som kallas ^peTat, (chriae), 
nyttigheter, om vilka jag talat i foregaende ka- 
pitel; de ha spelat en viss roll for filosof-vitae, t. ex. 
Diogenes' i Diog. Laert. VI. 

En syntes, som fick betydelse ej blott for dia- 
triben, synes ha blivit gjord av den filosofiskt ratt 
obestambare realisten Bion fran Borysthenes 
(omkr. 280) genom hans stilisering och reto- 
riseringav propagandaf ormen i gorgiansk-asiansk 
riktning; det betydde enligt Eratosthenes hetar- 
drakten pa filosofien. I denna syntes ingingo ej 
blott kyniska bidrag, utan aven populara former 



101 



fran andra skolor, formanings- och trostetal 
TpsTttixos, TcapajiU'ihq'uwtds, consolati o), sadana som 
Krantors bekanta bok om sorgen, torde ha med- 
verkat. Det hela blev mer mangsidigt och vax- 
lande. Jag skulle tro, att vi redan nu vid sidan av 
propagandan i dialogisk form fa (eller fran 
borjan ha) en mer sammanhangande, som 
vi skola mota senare (Philon, Musonius), bredare, 
mildrad i tonen, mer attisk i sin form. Bada for- 
merna aro folkliga och kunna ge formaningar pa 
bred grundval; den dialogiska alskar mer de starka 
orden ; ordlekarna, vitsarna och allt vad dit hor, 
men den andra fprmen undviker dem ej. Kom- 
positionen motsvarar garna den reto- 
riska formen; liksom satserna parataktiskt radas 
till varandra (Aet etpojisvYj), uppradas ock tankar och 
argument utan genomford tankegang och komposi- 
tion (en ativuat eJpopievYj). Det ar viktigt att min- 
nas detta vid undersokningar. En viss fullandning 
i sin vaxling torde formen na hos Teles fran Me- 
gara (omkr. 250); han tycks ej alltid ha genomfort 
dialogen. Till honom komma vi ater i det foljande. 
Starkare och svagare spar av diatrib eller popular 
form finna vi i den filosofiska dialogen 
och larqskriften; observera har sammanhanget 
med Platon och aven med Aristoteles' diskussions- 
dialog 7 , vari han sjalv upptrader, sasom Cicero 
senare. Detta ar kanske vid form- och kallundersok- 
ningar ej tillrackligt beaktat och aven svart att 
faststalla bland de spillror, vi ha kvar. Men vi 



102 

kunna ofta se det hos en forfattare och homo litte- 
ratus som Cicero, och han visar tillbaka pa aldre 
stadier. Hans Paradoxa hora till denna litteraturart, 
likasa vissa delar av Tusculanerna. Sista delen av 
forsta boken hanger nara samman med den popu- 
lara trostelitteraturen och vill visa, att ej ens en 
absolut dod ar en olycka; detsamma galler om det 
omflyttade mellanpartiet 36 49 om de dodas vis- 
telseort, som nu felaktigt kommit in bland bevisen 
for ododligheten. 8 Och efter citatet ur sin egen 
Consolatio kap. 27, 67 ger Cicero ett rent exempel 
pa diatrib med en tankt deltagare i samtalet (ej 
A) : Ubi igitur aut qualis est ista mens ? Ubi tua 
aut qualis? Potesne dicere? etc.; hartill sluter sig 
i 68 70 a ett kosmiskt parti i praktfullt poetiskt-re- 
toriskt sprak, varefter 70 b ater den fingerade dia- 
logen tager vid med sitt fran mellanpartiet starkt 
avvikande vardagliga sprak. Ett gott skolexempel, 
som visar verkligheten av vad jag sagt! I De 
officiis I mota beslaktade forhallanden. En under- 
sokning visar efter den korta behandling av v i s- 
heten kap. 6 for iustitia kap. 1, 20 o. ff. 
en klar, genomford disposition, medan den i kap. 
19, 62 o. ff. for dvSpeta, f ortitudo (liksom delvis 
for den fjarde, svarbenamnda dygden) ar mindre 
stram, med mer uppraknade an ordnade argument. 
Visserligen har Cicero sjalv har ej korrekturlast 
sitt verk, i det omarbetade och strukna partier fatt 
sta kvar vid utgivningen, men det ar uppenbart, att 
aven kalian just har haft en mer ologisk, hopande 



103 

form; det ar viktigt, ty kalian ar Panaitios' hogt 
skattade bok om plikterna, Hep I %a-9 i Vj%ovco. Detta 
som typiska, latt tillgangliga exempel. 9 Posei- 
donios torde ofta ha skrivit i popular form, med 
mindre krav pa exakthet i de naturvetenskaplig|a 
uppgifterna; om i diatribform, kan knappt avgoras. 
Dock finna vi den populara formen i polemiken mot 
hans och Stoans motstandare, framst Epikuros och 
bans skola. 10 

Till detta blott ett antal namn. Seneca star i sin 
reaktion mot overkulturen och sin retorik ofta denna 
populara form nara i sina f ilosof iska skrifter och brev 
det visa redan amnena: De dementia, De ira, 
Consolationes o. s. v. Likasa Musonius, satiri- 
kern Persius' larare. Och bland atticisterna inom an- 
dra sofistiken mota vi kynisk form (fingerad dialog 
o. d.) och kyniska motiv hos Dion fran Prusa. 
Epiktetos' AiaipLpat ge oss stundom mycket rena 
exempel pa detta genus; Maximo s Tyrios har 
i sina AiaAs^eis beslaktade, om ock mer retoriska 
former. En stor del av Plotinos' Enneader hora 
hit, namligen de i formen mer populara, till en storre 
krets sig vandande skrifterna, som vaxla med rent 
vetenskapliga, ofta mer skissartade, aristoteliskt 
konstlosa TipaYjAaTelai (i dessa forekomma de i f ore- 
gaende kap. omtalade problem-fragorna). Ocksa kej- 
sar Julian us kan namnas har, aven om denna 
form ej av naturen ar hans. Vill man, kan man ock 
leta ut stoff hos L u k i a n o s, om han ocksa mer hor 
hemma inom satiren. 



104 

En annan gren av traditionen ar satiren, som 
aven den kraver en ny behandling. Jag behover ju 
ej saga, att har langt ifran alltid finns nagot med- 
vetet samband med Sokrates eller med Platons skrif- 
ter; det galler om t. ex. Bion och naturligtvis 
annu mer om Paulus. Tron pa satiren som en speci- 
ellt romersk diktart ar nu uppgiven, om den ock legat 
for romarne och odlats starkt och egenartat i Rom. 
Vi kunna folja den i Hellas anda bort till Joniens 
jambdiktning, som ju aven den vande sig mot 
rikedom och girighet, liksom till foljande tiders 
smadedikter, atAXoi och vad de kallas, och till Pla- 
tons tidigare dialoger, som aro beslaktade med det 
joniska hanet. Det air onodigt att tala utforligt om 
den gamla komedien i detta sammanhang. Det 
ar latt att f orsta, att d i a t r i b e n, sadan jag sokt 
skildra den, starkt paverkat satirens utveckling och 
aven paverkats av den ; Bion och Teles kan man 
fora med till bada slagen den forre raknas ju 
av Horatius till hans foregangare (Bioneis sermo- 
nibus Ep. II, 2, 60); det galler aven om senare, t. 
ex. Julianus. 

En i viss man samlande och fornyande inverkan 
kom iitifran, fran frammande ras. Menippos 
fran Gadara, liksom Bion fran samfundets lagsta 
lag, ungefar samtidig med Teles, blir denna kraft. 
Semitiskt lynne moter hellensk-kynisk karvhet; vers 
och prosa, skamt och allvar blandas (aTrouSoylXoiov); 
bitande humor och etsande skarpa utmarker ofta 
talet. Fragment finnas kvar av Menippos' satirer; 



105 

vi se honom alskad och efterbildad av Lukianos, 
Rom tar upp arbetet och for det vidare pa 
egna vagnar. E n n i u s skrev val ej satirer i senare 
mening, men kan ha brukat den populara litteraturen 
som kalla till en viss grad 11 , medan M. Terentius 
Varro (Saturae Menippeae) fortsatter i Menippos* 
stil. Forbindelsen med Hellas slappes ej heller i det 
foljande, ehuru Menippos ej blir bestammande for 
alia diktare ; Petronius och Seneca (Apokolo- 
kynthosis Divi Claudii) sta honom dock nara. Hel- 
lenskt och romerskt blandas hos Lucilius* 2 i 
andra och Horatius i f orsta arh. f . Kr. ; den 
forre, som foljer manga grekiska forebilder, ej minst 
jamb- och lustspelsdiktningen, och kan retorik, va- 
gar tala politik, vilket Horatius ej far sa kom- 
mer han kanske stundom exemplaria graeca 
narmare; hans titel Sermones aterger justSiaTpi- 
Pai, och han pekar sjalv pa sitt samband med Bion, 
vilket samband dialogpartierna i dikten bekrafta (jfr 
Ep. I, 16, 73 o. ff. med det drastiska atergivandet 
av en kand seen ur Euripides' Bacchai vv. 493 
o. ff.). Persius under Nero, Musonius' larjunge, 
haller sig till diatriben i stoisk anda, med finge- 
rade samtal; Juvenal is i andra arh. hor med 
hit, ehuru det retoriska inslaget blir allt starkare. 
Jag behover ej stanna vid dessa i var odling annu 
levande diktare. 

Den populara propagandan omfattade ej en- 
dast dialog, utan ock sammanhangande 
framstallning; vi sago spar hos Panaitios, 



106 

kanske aven. hos en mastare som Teles. Om vi 
kalla detta senare diatrib eller ej, kan kanske 
vara ratt likgiltigt. For att forsta hellenismens 
inverkan pa judendomen i forskingringen, bor 
man dock ha detta klart; man kan finna partier 
med fingerad dialog och sammanhangande be- 
handling av fragorna. Phil on ger oss exempel; 
Sapientia Salomonis och fjarde Macka- 
beerboken hora ock hit. Om kristen diatrib 
skall strax talas, den ma vara judiskt eller helle- 
nistiskt paverkad. 

* 

Vi ma fatta diatriben pa ena eller andra sattet 
i bada formerna gor sig den vardagliga stilen 
mer eller mindre gallande, val ocksa de glidande 
bilderna, och de radade argumenten finna vi ej 
minst i den sammanhangande framstallningen. I 
bada formerna spelar retoriken, in i olika grad 
och former, och det ar naturligtvis radande, ej 
periodiserande valtalighet, vi har finna. G o r g i a s 
blir till en viss grad attefader aven for den 
populara propaganda^ om den ocksa a andra 
sidan raknar slakt med Sokrates. Det ar ju 
klart : diatriben ar eller latsas vara m u n 1 1 i g 
forkunnelse; i populart sammanhang passar 
ej den klara, fint avvagande, ofta nyktra attiska 
valtaligheten i Lysias' eller Isokrates' stil (jfr 
dock exempel som Luk. 1, 1 ). Vi traffa alltsa 
en form med korta, pregnanta meningsled, mar- 



107 

kerade av retoriska figurer, parallellism, rim, al- 
litteration, bilder och hanvandelser. I nagot vax- 
lande form gar derma typ igenom den antika 
varlden. Vi se den hos Teles och Epiktetos. 
Gorgias sja.lv behover jag ej sarskilt ta upp; 
den som vill ha ett lattillgangligt exempel, kan 
ga till Agathons Eros-tal i Platons Symposion, 
dar det t. ex. 197 D heter om Eros: vid danser, 
vid fester var ledare; mildhet inger han, vild- 
het fordriver han; valvilja ger han oss, illvilja 
ger han oss ej; mild och blid; yard att ses av 
visa, vard att alskas av gudar, vard att efter- 
stravas av odelaktiga, vard att agas av delaktiga; 
finhets, vekhets, mjukhets, behags, langtans och 
tranads fader; for de goda sorjande, for de onda 
icke; i moda, i fara, i fest, i tanke baste styr- 
man och stridsman, hjalpare och fralsare; alia 
gudars och manniskors prydnad, baste och sko- 
naste ledare . . ., o. s. v. 

Nu firms ocksa orientalisk, semitisk form, som 
paminner om den hellenska, naturligtvis med vissa 
olikheter. Edu. Norden har analyserat formen 
sarskilt i hymnen och dess anakles (anropandet) 
och papekat en del egendomliga drag 13 : i semi- 
tiserande stil moter det artikelforsedda 
participet (a5 el 6 icoiYjaac; TOV uJJaiiov; S-eov . . . 
TOV T& ev xapSfa Tcaay]? CWYJ? iTCiata^evov etc.) m6t 
artikellost particip i akta grekiska, vidare det 
mot satsens borjan framskjutna verbet, 
som grekiskan satter mot slutet (jfr Agathons 



108 

tal i Symposion) och formler som iy& efyu, 06 el, 
o5Td? Scmv eller med {xovo?, ev o. d. (i flera 
fall torde bar dock finnas samband med gammal 
grekisk hieratisk stil). Sa vitt man kan se, galler 
de av Norden konstaterade egendomligheterna i 
stor utstrackning ocksa diatriben och den po- 
pular a formen. Finns det vid hymnen endast vissa 
analogier mellan hellenskt och frammande, aro 
pa propagandans omrade likheterna stora och 
ofrankomliga. Ja, vissa olikheter i formen be- 
hova ingalunda utesluta anknytning till det nar- 
mast beslaktade^ som vi sago vid logia i fo- 
regaende kap. Kompromissen (som ju ej alltid 
in trader) visar bade slaktskapen och spanningen; 
med spraket f oljer en f ormell interpretatio 
g r a e c a, som ej alltid ar f ullstandigt genom- 
ford. Vi ha sett, att tva vagar bar sta oppna for 
paverkan : judisk hellenism och hellenis- 
tisk forkunnelse. 

Sa aro vi berattigade att trots alia granser 
jamfora Teles och Epiktetos med Paul us 
och bans samtida, aven om de nytestamentliga 
forfattarne ej kande rent hellenistisk litteratur 
i flera fall anser jag for ovrigt ej den mojlig- 
heten alldeles utesluten, aven om den ej spelat 
nagon storre roll. Ej ens vissa likheter mellan 
Plotinos' bilder och bildbruket i evangeliet eller 
hos Paulus behover overraska eller forvilla. 14 

Formen och likheterna i form finnas dar, hur 
de an skola forklaras; alldeles tillfalliga aro de 



109 

ej. Man far ej krava for stor likhet. Sa t. ex. a,r 
fullstandig likhet i bruket av bilder 
utesluten. Bilden var en form, som kunde fyllas 
med olika innehall. Sa far i Stoans forkunnelse 
konunga-, harforar-, konstverksbilden o. a. en yt- 
terst skiftande betydelse, som. omsluter motsatta 
ting, och en bild kan aven inom en relativt en- 
hetlig tradition, sasom Stoan och nyplatonismen, 
fa nya skiftningar, som den ej hade pa det ur- 
sprungliga omradet. 15 Andra stillikheter och 
-olikheter vanta annu pa sin forklaring. Ana- 
logien, anslutningen kan emellertid ej fornekas. 

Lat oss nu med ledning av det stoff, som 
finns samlat, se pa nagra beroringspunkter mellan 
diatriben och Nya Testament et. 16 Vi finna t. ex. 
2. Kor. 10, 10 ett parentetiskt cpyjat'v, ty man sager 
ju egentligen sager han, ett obestamt subjekt; 
dylikt obestamt anforingsverb, som ej syftar pa 
nagon bestamd person, mota vi ofta hos Epikte- 
tos o. a. (hos Plotinos syftar oirjatv ofta pa Platon). 
Andra sadana spar ay dialog aro t. ex. 1 . Kor. 
15, 35 dcAX' ipst TL?, nu torde nagon fraga; Rom. 
9, 19, 11, 19 ipels ({Jtoi) o5v, nu torde du saga; 
man kan gora invandnuigar genom fragan Tt o5v 
o. s. v. Tilltal, tillrop och allmanna fragor aro 
vanliga i diatriben: du olycklige, dare, ser, vet 
du ej o. s. v. (& TaXafawps, & TCovTjpl, taXas, {iwps; 
6pas, o^x olafra, ^yvost^, Spa, ^YjjAt, JJL^ ae 
Too) ; man kan jamfora hos Paulus: o> av- 
Rom. 2, 1, 3, o manniska; acppcov 1. Kor. 



110 

15, 36, du oforstandige; aSeXcps broder, religiost 
betonat; 06% otSaxe 1. Kor. 9, 24, veten I icke; 
au Tig el; Rom. 14, 4, vem ar du? 

Viktigare ar det retoriska inslaget. Det 
visar sig, som sagt, starkast i den icke perio- 
diserade formen, As^is eEpojjievYj, med samordning, 
ej over- och underordning, och en viss likhet 
i leden. Nagra exempel ma med den nyss 
gjorda inskrankningen fortydliga detta. Jag 
erinrar om Agathons tal over Eros' virtutes. 
Vi kunna fa exempel fran Teles 17 , t. ex. 10, 6 o. 
ff . : Du har blivit gammal. Sok ej det, som 
den unge tillhor. Du ar ater svag. Sok ej det, 
som den starke tillhor . . . Du har ater blivit 
fattig. Sok ej den formognes levnadssatt. Ver- 
ben vaxla har mellan forsta platsen (upp- 
maning) och sista (yepwv ^ovon;' JJLYJ ^ifjm TOJ TOO 
vlou %-cX.). Eller Epiktetos Diatr. Ill, 20, 12: 
Bar sjukdom, bar 'dod, bar nod, bar smalek, ja, 
rattegang, som galler livet. Allt skall bli dig 
giagneligt genom Hermes' stav; III, 22, 21 f. : 
D6den ? Ma ; den komma, nar den vill . . . Lands- 
fly kt? Vart kan man kasta mig? Utanfor varlden 
kan man det ej. Vart jag gar, finns dar sol, 
mane, stjarnor, drommar, (spadoms)faglar, um- 
gange med gudarne. Ocksa dygd- och last- 
kataloger lampa sig val for denna form, liksom 
peristaskataloger (listor over trangmal). 

Det ar ej svart att finna analoga exempel fran 
Paulus. Se t. ex. 1. Kor. 7, 18 jag over- 



Ill 

satter har mer ordagrant an Kyrkobibeln 18 : Har 
nagon kallats som omskuren? Han skaffe sig ej 
forhud. Har nagon kallats med forhud? Han 
late ej omskara sig. Eller vers 27: Du ar bun-- 
den vid en hustru? Sok icke bli fri. Du ar fri 
fran hustru? Sok icke (fa) en hustru. Andra 
exempel aro Rom. 2, 21 o. f. ; 12, 8; 14, 6: Den 
som aktar pa dagar, aktar for Herren, och den 
som ater, ater for Herren ty ban tackar Gud , 
och den som icke ater, underlater det for Her- 
ren och tackar Gud. Praktfull ar den val- 
diga uppstandelsedikten 1. Kor. 15, 35 o. ff., 
dar just blandningen av olika former kommer 
till synes. Last- och dygdekatalogerna 
aro val kanda: Rom. 1, 29 o. ff. (med en typisk 
paronomasi som qpftdvou cpdvou), 1. Kor. 5, 11, 
Gal. 5, 19 o. ff. Gal. 5, 22 o. ff., Fil. 4, 
8 o. s. v., dar val ofta den judiska grunden ar 
synlig. I 2. Kor. 11, 23 o. ff. ha vi den stor- 
artade peristaskatologen, som nyss blivit 
behandlad av prof. Fridrichsen 20 ; ocksa har torde 
vi ha en blandning av semitisk och hellensk form, 
den senare synlig bl. a. i de stegrande uttrycken 
(uoXXdx^, s a e p e o. d.), som vi aterfinna i Plu- 
tarchos' biografier, Monumentum Ancyranum o. 
s. v.; har torde inverkan komma fran ett annat 
genus, arekronikan eller vad vi kalla den; jag 
aterkommer till dessa fragor. Att liknande form 
for peristaseis finns hos Platon, hindrar ej 
den har framstallda meningen; det ser tvart om 



112 

ut, som hade ett viktigt stalle hos honom hjalpt 
till att bilda en tradition, som gatt over i den 
populara litteraturen. Stallet ar det bekanta och 
gripande i Statens andra bok (361 E), dar den 
fullkomligt rattfardiges ode skildras : . . . Den ratt- 
radige, sadan vi skildrat honom, kommer att bli 
piskad och pinad, bli fangslad och fa sina ogon 
utstungna och till sist efter att ha lidit allt detta 
bli korsfast. 21 Isokolien, de lika leden, har 
jag redan gett exempel pa bade i diatriben och 
Nya Testamentet. 

Figurer och ordlekar aro ej sallsynta i 
diatriben, och de visa sig aven i Nya Testamentet. 
Anafor, homoioteleuton o. d. f inner man 
latt exempel pa, och klimax ar utmarkande for 
de namnda katalogerna. Bade Epiktetos och Pau- 
lus forakta valtaligheten, men de veta ej, hur 
ofta de bruka dess konstmedel. Ordlekar mota 
vi t. ex. Rom. 12, 3 i spelet med frrcepcppovstV 
<ppovstv atotppovelv; den kan aterges t. ex. sa: Jag 
tillsager var och en av eder att icke tanka hogre 
an man bor tanka, utan tanka pa att tanka sunt 
(ej Kyrkobibelns oversattning) ; eller Fil. 3, 2 o. f. 
med motsatsen %<rcaTO{jt/y) TrepLTOjuf] (sonderskarelse 
omskarelse). An tit es en ar ett av diatribens 
mest brukade uttrycksmedel, och Pauli bruk 
stammer med diatribens. Storartade exempel ha 
vi i 1. Kor. 15: v. 3Q o. ff. for motsatsen mellan 
olika kott, olika kroppar, olika glans, och v. 42 
o. ff. i de parallellt anordnade motsatserna mellan 



113 

doden och uppstandelsen : det varder satt i for- 
ganglighet, det uppstar i oforganglighet, det 
varder satt i ringhet, det uppstar i harlighet, det 
varder satt i svaghet, det uppstar i kraft (ob- 
servera verbets plats). Antitesen far sin hogsta 
anvandning i paradox! en, t. ex. 2. Kor. 4, 8 
11 : pa allt satt i trangmal, men ej stangda, 
radvilla, men icke radlosa, o. s. v. ; jfr 2. Kor. 
6, 9 o. f. med motsatsen mellan okanda kanda, 
doende levande, o. s. v. Den antika litteraturen 
bar sina motsvarigheter; man brukar anfora Ho- 
ratius Satir. I, 3, 133 o. ff., dar det skamtas 
med den skallande stoikern-konungen. Re- 
toriska fragor f olja denna form, f ram till 
Plotinos' populara skrifter; i 1. Kor. 9, 1 ha vi 
en hel serie: Ar jag icke fri? Ar jag icke en 
apostel? Har jag icke sett Jesus, var Herre? Aren 
I icke mitt verk i Herren? Personifika- 
tionen ma ock i korthet namnas. Typiskt nog 
finns den redan hos Platon, icke minst i Prota- 
goras; 361 A tankes utgangen av debatten (-f) 
l^oSo? TWV Xdywv) fa rost; man minns lagarna i 
Kriton 50 A o. ff. eller skalet, resonemanget i 
Phaidon 87 A (#v cpac'Y] 6 Xdyos); av nagot annan 
art aro Dygden och Lasten (apex^ och %a%ca) i 
Prodikos' allegori (Xen. Mem. II, 1, 21 o. ff.); 
de bada personifieras garna i diatriben. Mot 
detta kan man stalla synden och doden hos 
Paulus, ehuru synd och dod for honom aro mer 
an personif ikationer. B i 1 d e r och liknelser 

8 Hellas och Nya Testamentet 



114 

hamtar Paulus ofta fran samma omraden som 
diatriben, men en behandling av fragan skulle 
fora oss for langt. Jag hanvisar till gjorda under- 
sokningar pa vissa omraden 22 ; en fullstandig 
samling och behandling skulle vara av gagn. 

I detta sammanhang bora ock namnas de s. k. 
klassiska citaten i Nya Testamentet, som sa- 
kerligen icke aro tagna ur lasta klassiska auc- 
tores. Vi ha Acta 17, 28 i Paulus-talet citatet 
fran Aratos o. a. vi aro ock av bans slakte 
(TOU Y&p %al YSVO; dojxlv), i 1. Kor. 15, 33 Me- 
nandros' och aridras ord for gioda seder daligt 
sallskap ar fordarv (^'O-efipouotv ^YJ XP^ ^^ fytXtet 
%a%ai), slutligen i Tit. 1, 12 Epimenides-versen 
Kreter, lognare jamnt, aro odjur, glupska och 
lata (KpYJTS? &el c^euaTai, otaxa ahjp&x, y aaT ^P e ? 
dpyot). Mer oviss ar den ej alltfor praktfulla 
hexametern Jak. 1, 17 ir:aaa 8dat atya^Yj %'al uav 
8(^piQ[jLa TlXeiov, ett okant citat. Dessa citat ha 
nastan ordspraksmassig karaktar (jfr dock Tit. 1, 
12) och anforas val utan storre tanke pa det 
litterara vardet. 

Det nu anforda ar endast nagra exempel, som 
vilja antyda sammanhanget pa detta vida om- 
rade. En annan fraga ar, var dessa inslag mota 
i Pauli brev eller i de andra breven. Det ar 
f ramf or allt i p a r a n e s e n, i de f ormanande par- 
tierna, som denna retoriska och figurrika stil 
kommer till anvandning. Latt begripligt ar ock, 
att denna point erade form, kan forekomma I en- 



115 

tusiastiska p a r t i e r, dar form och stil fa 
fornamare pragel an eljest; vi skola se exempel 
pa det strax. Om den brukas i laroframstall- 
n i n g e n, ha vi val en med- eller omedveten 
erinring om filosofskolorna och deras tradition. 
Ocksa vid paranesen finns en liknande tradition, 
och denna ar ej det enda hellenistiska elementet i 
nytestamentlig paranes. 23 

Vill man ej kalla allt hithorande diatrib eller 
diatribspar, sa ar det, som tidigare papekats, del- 
vis en smakfraga. Till formen for den i Hellas 
och hellenismen skapade populara propagandan 
hor det i alia fall, och trots alia olikheter finns 
bar en stark beroring med hellenistisk kultur. 



Men det .ar ej nog med detta. Retoriken 
var ju-tidens allmanbildning, som ingen alldeles: 
undgick beroring med. Och den sokte hjalp pa 
alia hall i filosofi och litteratur (man kan 
jamfora Ciceros vittfamnande program i De ora- 
tore). I Nya Testamentet kan man darfor traffa 
pa mycket, som erinrar om Hellas och dess lit- 
teratur, men som ej omedelbart hor till diatriben. 
I anslutning till den retoriska undervisningen och 
via den har detta kommit in i den populara pro- 
pagandan och sa i Nya Testamentet, f ramst bre- 
ven. Gransen ar ej latt att dra gentemot det 
stoff, som behandlades i foregaende kapitel, ehuru 
jag menade mig for Lukas den periodiserande 



116 

forfattaren, som berattar i hellenistisk form, och 
som i Acta kap. 17 kan skriva ett regelmas- 
sigt propagandatal med bade attiska glosor och 
gammaltestamentliga citat och for Hebreerbre- 
vet finna en annan forbindelse med Hellas an 
diatriben. I samband med propagandan ar re- 
torikens inf ly tande merindirekt, ej alltid f ullt 
medvetet (jfr Epiktetos' ovilja mot valtaligheten). 
I forra kapitlet namndes det attikiserande ord- 
valet, kadenserna, formen for historiska berat- 
telser samt parentesens bruk som tecken pa reto- 
risk paverkan. Har galler det sa att saga for- 
mer i smatt, som retoriken formedlar for det 
ena eller andra fallet. Indirekt kunna de tas 
upp och fa anvandning i den populara propagan- 
dan, och sa kunna de visa sig. i Nya Testament et. 
Nagra exempel skola har ges. Rent tillfalliga 
likheter tar jag ej med 24 , endast sadana, som peka 
pa ett storre sammanhang. 

Lat oss ge akt pa ett stalle som doxologien 
i Rom. 11, 36: Av honom och genom honom och 
till honom ar allt. Paralleller finnas 1. Kor. 8, 
6, Efes. 4, 5 o. f., Kol. 1, 17, Hebr. 2, 10 (som 
skiljer pa 8t* ov och 8t 3 oQ; jfr for ovrigt nasta 
kapitel). Formen ar gammal i Hellas och har 
sina motsvarigheter hos frsoXdyoL i aldre tid (Xe- 
nophanes, Herakleitos, Diogenes fran Apollonia 
o. a.); i hellenistisk filosofi moter den ofta, fram- 
for allt i Stoan. Tydligast uttryck har denna tanke 
fatt i doxologien hos Marcus Aurelius IV, 23, dar 



117 

overensstammelsen med naturen i allt inskarpes: 
av dig ar allt, i dig allt, till dig allt (in aou rcaVTa, 
iv aot icavca, ei$ as T^avca). Viktigt ar ocksa sam- 
manhanget hos Paulus med Guds djup (Efes. 3, 
18 Tt TO rcXdiTOS TOXC, {lottos %al Qtj>0 %ai j3afto$) eller 
tanken pa den ende Guden (els ftsds). Edu. 
Norden har aven har belyst sammanhanget med 
talrika exempel 25 ; andra kunna tillaggas, sasom 
lisp I xdajioi), den anonyma skriften Om varlds- 
alltet, som vi ofta fa tillfalle att anfora; i borjan 
av kap. 2 talas om varldens ordning, som uppe- 
halles av och genom gud (^ TWV SAwv TOC^LS TS 
y.a.1 8ia%dajjtY]aL?, Oud TS O-eou %at 6ia 8-edv ^uXai;- 
i;ojiVY]); samma tanke finns ock i borjan av kap. 
6 (% O-eoO Tcavia %ai 8i& D-eov ^jjiTv. auveaTYjxsv). 
D j u p e t namnes ej har, men val h 6 j d och 
storhet (TO (%>? >cai Td jieye^o?, kap. 1). 
I Nya Testamentet far tanken judisk, om ocksa 
ej gammaltestamentlig form. Om Paulus behover 
nagon litterar formedling, vet jag ej; den ar 
val i sa fall hellenistisk-judisk, ry Sibyllinerna 
visa, att formeln tagits upp pa det omradet. Den 
har for ovrigt som manga andra ord fran filosofien 
och religionen kommit in i magien och alkemien. 

Jag namnde nyss om peristaskatalogen i 
2. Kor. 11. Att den har gamla anor i Hellas, ar visst; 
har finns ock ett annat inslag, som ar viktigt 
namnen pa formerna spela har ingen roll (de aro 
ofta provisoriska), utan saken. Det viktiga har ar 
karleken till superlativen och stegrande ord, som 



118 

mer eller mindre utmarker derma litteraturart ; be- 
stamda ordlikheter saga kanske mindre. Vi ha har 
ocksa ett klart exempel pa, hur formerna blandas 
genom retorik och propaganda. 

En annan punkt, dar ock prof. Fridrichsens spar- 
sinne lett till ett vackert resultat, ar lovprisandet 
av ayaTCTj i 1. Kor. 13. 26 Jag gar har ej in pa fra- 
gan om aktheten, som jag obetingat tror pa, men 
vill stryka under den starkt (poetiskt-)retoriska 
karaktaren hos kapitlet, vilken for lange sen kom 
mig att sidoordna det med Paulus-talet pa Areo- 
pagen i Acta 17 (det gallde for ovrigt ej endast 
form, sasom nasta kapitel skall visa). Det viktiga 
ar den pavisade slaende likheten med ett stalle i 
Maxim os Tyrios' (2. arh. e. Kr.) Dialexeis XX, 
2, som handlar om. Sokrates' e r o s. Likheten kan 
ej garna vara tillf allig, hur mycket an e r o s och 
agape skilja sig at (bruket av samma schema for 
deras lov ar dock vart att tanka pa). 27 Ej minst 
bevisande ar pa bada sidor en av negativa uttryck 
bestaende avdelning (karleken forhaver sig icke, 
o. s. v. ; Max. Tyr. : 06 icXouTOV Ts^Tcev, 06 ttipavvov 
SIS isv den hapnar icke over rikedom, den fruk- 
tar icke en tyrann, o. s. v.), som foljes av en po- 
sitiv, i antitetisk form till det foregaende (den for- 
drager allting, den tror allting, den hoppas allting, 
den uthardar allting, v. 7; Max. Tyr. : TCavTa/ou S-ap- 
aeT, Ttavuwv 6icepopa, TCCCVCWV xpaTsT den ar over- 
allt modig, den ringaktar allt, den overvinner allt, 
o. s. v.). Formen ar nagot kortare hos Paulus; 



119 

verbet synes ofta ha sin klassiska plats hellenis- 
tisk form lyser starkare igenom an i hymnerna. 
Vi ha saledes en form, som brukas for .ett begran^ 
sat syfte, ett |Y%(I)JJILOV dfaTnjs, ett karlekens lov. 
Jag tillagger, att kapitlet har en paranetisk spets i 
kap. 14, 1 : Siioxeie TYJV dya-mr] v, faren efter karleken. 
Jag namner ock nagra stallen, som paminna om 
1. Kor. 13 i formellt avseende, ehuru semitisk form 
torde ha verkat starkare. Framst hor hit det stora 
logiet hos Matt. 11, 25 30: Jag prisar dig, Fader, 
du himmelens och jordens Herre, for att du val 
har dolt detta for de visa och kloka, men uppen- 
barat det for de enfaldiga. Paralleller ge Jesu Sy- 
rak kap. 51 (ett tillagg), stallen i den mystiska lit- 
teraturen och en del yco-versar i det f jarde evange- 
liet. Denna form ar judiskt formedlad till Q-kallan; 
om i nagon man en aSto^wvta kan ligga bakom, 
synes mig ej avgjort. 28 Nagot liknande galler 
val om f orkunnelsen om Jesus som Herre i Fil. 2, 5 
o. ff. 29 och vissa hymnartade stallen (jfr darom kap. 



En annan grupp berordes i kap. II vid behandling 
av samhallet. Jag menar hustavlorna, vilkas 
inn eh all visade beroring med hellenistisk teori och 
praxis. Weidingers undersokning adagalagger just, 
att de aro en sadan mindre form, som vi tala om. 
De inga i paranesen eller utgora en paranes och 
ha en mangd motsvarigheter i hellenistisk-judisk lit- 
teratur, aven om de ej aro formedlade endast ge- 
nom den. Den hellenistiska formen -tog aven har pa 



120 

grekiskt sprakomrade emot det judiska inslaget och 
omsatte det; formens allmanna spridning, i varje 
fall i skrift, gor detta exempel pa anslutning vik- 
tigt, om den an hindrar individuella slutsatser ur 
hustavlorna. Till den moraliska ton en i dem 
kommer jag ater i kap. VII. 3 a Hjthorande stoff 
ar samlat av Weidinger; ur hellenistisk litteratur aro 
att namna exempel fran Diogenes Laertios, Pseudo- 
Plutarchos (De liberis educandis), Hierokles 31 , som 
ej minst ar vard en jaimforelse med Nya Testamen- 
tet, Dion fran Prusa, Epiktetos, Marcus Aurelius 
o. a., pa judiskt hall fran Pseudo-Phokylides, Philon 
och Josephus. Allt det samlade stoffet hor kanske 
ej hit. Linjen kan ock dragas tillbaka till gam- 
malhellensk folkvishet, en folklig pliktlara 
), som stoder sig pa oskrivna lagar, aypacpoi 
vi kunna spara den i poesien, hos Platon, 
Xenophon, Aristoteles, Isokrates (Nikokles, ad Ni- 
coclem ; jf r den sena pseudo-isokratiska Hpos AY]|IO- 
viocdv), hos de aldsta stoikerna o. s, v. 32 I ur- 
kristendomen kommo gammaltestamentliga tankar 
med, och formen kristnas efterhand genom utvidg- 
ningar (skriftbevis, tillagg av iv xupup o. a.). I 
kristna urkunder forsvinner formen snart; genom 
sin katolska inriktning far kristendomen bruk for 
nya former, som ej har behova behandlas; tillbaka- 
gangen kan man kanske se redan i kanon. I den 
kristna hustavlan upptogos sakerligen ock etiskt 
fargade ord av Jesus, ehuru formen var alltfor fast 
for att tillata ett omedelbart bruk. Jag namner 



121 

annu en gang de viktigare stallena: Kol. 3, 18 o. 
ff., Tit. 2, 1 o. ff., Efes. 5, 22 o. ff., 1. Tim. 2, 1 o. 
ff., 1. Petr. 2, 133, 7 (det utforligaste exemplet). 
De korta exemplen hos patres apostolici, Clemens 
Romanus 1, 3, 21, 6 7 och Ignatius, visa, att denna 
form ej langre behovdes. 

Paranesen har saledes ofta nagot hellenskt i 
tanke och form, och dess retoriska art oppnar nya 
forbindelser. Sa kom val aven inflytandet fran det 
protreptiska talet med. Protreptikos driver 
framst till filosofiens studium 'och vad dit hor; 
som den till sjalva sitt vasen ar popular, kan den 
fa en mer folklig pragel, an den ursprungligen hade. 
Aristoteles' grundlaggande verk kanna vi fram- 
for allt genom Jamblichos' Protreptikos; vi se 
honom utforligt framhalla filosofiens gagn och upp- 
mana till dess flitiga studium; samtidigt oppnas en 
utsikt mot det kommande livet. 33 Formen hade stor 
betydelse under hellenistisk tid for allt slags pro- 
paganda och omvandelsepredikan ; den vill just driva 
till den ratta filosofien. Just i icke-dialogisk form, 
dar diatriben stundom ar ett oegentligt namn, tor- 
de denna form haft ett visst inflytande. Jag tror 
mig kunna skonja spar av den i pastoralbre- 
v e n och Hebreerbrevet, f ramf or allt i maning- 
arna till tro och kristen hangivenhet. Annu storre 
betydelse fick den i senare tid, nar predikan ble'v 
starkare retorisk. 34 



122 

Stoffet kunde okas, men jag stannar med dessa 
exempel. Intet hindrar naturligtvis, att man med 
idessa mindre former sammanstaller vad jag, 
namnde i foregaende kapitel, sarskilt de hellenistiskt 
formade berattelserna hos Lukas. Retoriken har i 
det hela en foraiedlad plats i Nya Testamentet, 
hur man an skiljer och forklarar de olika fore- 
teelserna. 

Anslutning av det nya, utif ran komna stof f et till 
hellenistiska former -^- stundom i tavlan med orien- 
taliska former och i fcompromiss med dem (jfr de 
olika formade logia och diatribens korta led) 
ha vi sett exempel pa; likasa ha vi sett begrans- 
ningen till vissa partier i den nytestamentliga littera- 
turen, de formanande och entusiastiska, dar ju reto- 
rik sarskilt latt gor sig gallande. Det behover knappt 
betonas sarskilt, att ej allt ar fullt avsikt- 
ligt har, kanske ej ens det mesta. Den fasta form, 
man har i hustavlorna och kan folja over ett vid- 
'Strackt omrade, liksom vissa drag av diatriben, 
torde ha gett sig. liksom. av sig sjalva, utan 
stor reflexion, for den,, som var hemma i den helle- 
nistiska varlden, och som dar ville komma med 
nagot nytt, vilket anda var beslaktat med det kanda. 
Har se vi en speciell tillampning av den allmanna 
regeln, som jag talade om i inledningskapitlet. M e d- 
veten och avsiktlig ar daremot anslutningen 
i sadana fall som Lukas' hyfsning av det vnlgara 
spraket, retoriken i Hebreerbrevet och val aven i 
ett sadant fall som 1. Kor. 13; foljandet av ett 



123 

schema for ett dylikt tal ar mindre nodvandigt an 
i de f orstnamnda. I manga fall kom sakerligen det 
hellenistiska inflytandet utan mycket sokande och 
overvagande, sasom det var naturligt vid spraket. 
Vi sago nya former framfor allt i evangelierna, dock 
aven har i samverkan med och anslutning till helle- 
nistiska former. Sa var det redan pa forsta stadiet, i 
logia, Q-kallan, och sedan hos Markus; annu mer 
galler det for de senare skrifterna. Redan i kom- 
binationen av verb a och vita ligger nagot hel- 
lenistiskt, som framhaves starkare genom hellenis- 
tiska stildrag och ofornekliga retoriska inslag. I 
kombinationen av ursprungligt och hellenistiskt lig- 
ger, mer an i en enhetlig form, det egenartade hos 
t. ex. Lukas, medan Johannes mindre an de andra 
evangelisterna later forklara sig utan hansyn till 
det religiosa. 

Ej heller behover jag saga, att detta ej ar hela 
sanningen om kristendomens heliga skrifter. Detar 
e n sida, ofullstandigt och blott pa nagra punkter be- 
lyst. annu ej pa langt nar klar for oss, men foremal 
for mangsidig forskning. Det ar mitt hopp, att det 
valdiga och kanske ej alltid fruktbarande arbete, 
som utfores for Corpus Hellenisticum Novi Testa- 
menti, och de monografier over vitt skilda forsk- 
ningsomraden, som stallas i utsikt i samband med 
materialsamlingen, skola ordna sig efter verkligt 
principiella linjer, i stallet for att gora principer av 
stundom tillfalligt och olikartat stoff. Den verk- 
ligt belysande forskningen kan har begynna, nar 



124 

stoffet en gang foreligger samlat i bestamd form 
och nagorlunda sovrat och salunda mest mojligt 
befriat fran tillfalligheter namligen sa langt vi 
med vara torftiga traditionsrester kunna na detta. 

Tills vidare fa forskningen och dess resultat garna 
en i viss man hypotetisk karaktar, aven om manga 
enskildheter hunnit klarna och linjerna pa enskilda 
punkter blivit tydliga nog. De lika formerna och 
de omraden, pa vilka formerna brukas, tala sitt tyd- 
liga sprak. Men i mycket sta vi annu vid begynnel- 
sen av en forskarperiod. 

Det som sagts i det f oregaende, ror f o r m e n. 
Men formen ar icke eller ar sallan isolerad. Till en 
viss grad inverkar den pa eller drar med sig in- 
nehallet. Den etiska linjen i urkristendomen, som 
gar samman med den eskatologiskt-mystiska och 
endast for tanken kan skiljas fran den, skall senare 
(i kap. VII) bli foremal for en sarskild undersok- 
ning. Men det kan redan nu betonas, att para- 
n e s e n/ inom vilken sa mycket hellenistiskt fargat 
gods patraffas, hor med till det aldsta skiktet pa 
hellenistisk mark (Paulus), lika val som den eskatolo- 
giskt-mystiskt fargade gudstjansten ; ingendera kan 
skiljas ut. Med formen, sa fast praglad som den i 
manga fall ar, foljer ett visst matt av innehall 
om man ej vill kalla formen ett sekundart innehall. 

Vad ar det da for ett innehall, som i dessa former 
bringas att mota kristendomen ? Blott en anmark- 
ning darom till sist som forberedelse for nasta ka- 
pitel. Diatriben och den populara propagandan i 



125 

inuntlig och skriftlig form tillhorde framfor allt 
S t o a n och k y n i s m e n (som mest brukade den 
muntliga). De forkunnade framfor allt moral med 
olika betoning. Om den nya religionen lar av denna 
propaganda, undgar den knappast att lara nagot av 
den moral, den forkunnar; ar formen judiskt formed- 
lad, blir det antika innehallet dubbelt formedlat. 
Men moralen haller sig ej isolerad ens inom kynis- 
men; den behover till stod andra filosofiska tankar 
och annat stoff, kanske ej endast skolstoff, som sa 
kommer att mota den nya religionen. Att det skett 
tidigt nog, skola ytterligare betraktelser visa oss 
forst over det filosofiska stoffets och sedan over 
de religiosa stromningarnas forhallande till kristen- 
domen pa hellenistisk mark. 



V. 

Tanken och dess forandringar. 

I Kolosserb revet kap. 2, 8 varnar brevskrivaren for 
att lata sig ryckas med av filosofien och tomt be- 
drageri, i overensstammelse med mansklig tradition 
(6 auXafoyaiv 8t& TYJS 91X0009^$ xai ttevYjs diEaTYjs %aTa 
TYJV TcapaSoatv TWV dvftpc&TCWv). Varldslig visdom ha- 
nas i 1. Kor. 1, 21, och i Diognetos-brevet brukas 
starka ord om filosofernas tomma prat (TO&S 



etc.). Kan det tankas, att hellenistisk filo- 
sofi haft nagon som heist inflytelse i kretsar, dar 
det sa varnas for den manskliga visheten? Eller har 
filosofien vetenskapen framfor andra i Hellas 
nagon om an sa ringa forbindelse med en rorelse av 
urkristendomens art? 

Trots allt kan man ej utan vidare svara n e j ; sva- 
ret maste bli j a, lika visst som en man av Epi- 
ktetos' laggning, sjalv en foraktare av den gangse 
retoriska bildningen, kan skriva en prosa eller kan- 
ske rattare tala ett sprak, som ej ar obetydligt pa- 
verkat av en lat vara gammal och i popular form 
stelnad retorik. 

Men fragan ar lika litet besvarad med ett enkelt 



127 

ja. Det galler da att soka klargora, vad filosofien 
var under denna tid, fore och efter Kristi fodelse. 
Och det sager ej en kort, sammanpressad oversikt 
over skolornas larosatser; den sager intet om de 
nya vagar, filosofien vandrade pa for att na de 
vidgade skarorna av adepter och fylla de nya 
dkade eller begransade uppgifter, som overgangs- 
tiden stallde pa den. 

Fore Platon och Aristoteles omslot filoso- 
fien allt vetande, och de sta bada i centrum for tidens 
vetande. Kring Platon samla sig skilda vetenskaper, 
och Aristoteles var antikens storste polyhistor och 
ordnade sjalv bade natur- och andevetenskap med 
hjalp av sitt fina logiska redskap. Men det kunde ej 
fortga sa ; nar stoffmassan vaxte. Det maste bli en 
arbetsfordelning, och den blev bestaende, trots all 
reaktion, trots ett sa praktfullt forsok till enhet 
som det, P o s e i do n io s pa Rhodes utforde i forsta 
arh. f. Kr. Filosofien kom eljest alltmer att ga 
sin vag och fackvetenskaperna sin. De se- 
nare blomstra och vidga ut sina granser och lagga 
nya omraden till de gamla; jag behover endast 
namna den pergameniska och framfor allt den 
alexandrinska f i 1 o 1 o g i e n, Homerostolkningen och 
textkonstitutionen, vars metoder i sinom tid genom 
Origenes o. a. skulle fa betydelse for den vaxande 
kristendomen, som medel att faststalla de heliga 
skrifternas ratta text; de hade ju ock haft sin 
vilda period, ej minst under gnosticismens inver- 
kan, liksom Homeros' text haft sin. 



128 

Filosofien satt i hogsatet framfor allt \ 
A then, i den annars tamligen betydelselosa uni- 
versitetsstaden, med tiden t. o. m. i officiell stall- 
ning, tidtals aven pa Rhodes och annorstades. 
Fackvetenskapen sokte sig ut till nya larosaten 
och centra, framfor allt till den unga staden 
Alexandria, dar icke blott filologi och biblio- 
grafi horde hemrria, utan aven andra vetenskaper, 
som matematik och medic in. Den senare var 
av begripliga grander den vetenskap, som starkast 
bevarat oberoendet av filosofien, aven om den lart 
mycket av filosofien och trivts i dess narhet (Hippo- 
krates och de verk, som ga under hans namn, Alk- 
maion fran Kroton o. a.). 

Men denna utsondrade filosofi var ej alldeles den- 
samma som den tidigare. Jag skall antyda forand- 
ringen i ett par punkter. 1 

1) Denna sondring i vetenskapen sjalv framkallade 
en liknande skilsmassa i undervisningen och 
verkan pa livet. Skolorna, vilken speciell lardom 
de an ge, fa en mer bestamd och i viss mening 
storre roll. Retoriken, den rent f ormella bild- 
ningen blir alltmer sjalvstandig, aven om man so- 
ker uppratthalla sambandet med filosofi och lardom 
och lar logik och dialektik av filosofien. T. o. m. 
Platon, som stod i en viss motsattning till valtalig- 
heten (Isokrates), foljde som gammal till nagon del 
retorikens regler; Aristoteles var i tavlan med iso- 
krates larare i retoriken och skrev sjalv en led- 
ning i den, 



129 

2) Den. filosofiska forskningen fick liksom 
trangre utrymme och hade svarare att vara 
aktuell. Gamla laror fa lattare nagot kanoniskt 
over sig ; vi se det pa de skrif ter, som spridas 
under gamla namn, mytiska eller frammande, sasom 
Hermes, Orpheus, osterlandska profetnamn o. s. v. 
Det gamla hotar att bli dogmatiskt bindande 
dar man ej gor rent hus genom skepsis, sasom 
i senare Akademien. Det fanns fara bade i Platons 
och Aristoteles' skola for ovetenskapliga tankars 
inflytande till en borjan mindre i Peripatos. E p i- 
kuros foljer Demokritos utan tillracklig kritik^och 
Stoan tar upp Herakleitos' logos-tankar och laran 
om element ens overgang i varandra. Man stannar 
utan kritik infor det givna, och urvalet bland de 
aldre larorna sker ej endast for sanningens skull, 
utan aven for sjalens ro. 

3) Detta gor ock, att man f ar e n m e r b e g r a n- 
sad erfarenhet att bygga pa. Naturveten- 
skap och historia komma oftast att sta utanfor 
utom till en borjan i Peripatos och senare hos Posei- 
donios. Man driver metafysik eller lanar den. 
Den inre erfarenheten blir den avgorande; 
vi erinra oss Stoans dygdelara och dess psykologi, 
som gor alia viljans fel till tankefel, nagot som dock 
den senare Stoan bestrider. Ramen for det hela 
blir visserligen kosmos i ljusare eller morkare 
fargton (jfr behandlingen av kosmos i kap. VII). 
Men den blir sedd i inre ljus, ofta utan intresse for 
en riktig uppf attning av varlden, ty f orkunnaren av 

9 Hellas och Nya Testamentet 



130 

laus mundi kan vara ratt likgiltig for vad man 
vet om kosmos och vad tiden kanner om dess 
byggnad och skildra dess harlighet efter gamla for- 
legade formler (om jordens indelning i zoner, om 
planeternas ordning, om matematiska forhallanden, 
om talet n o. s. v.). Vi marka detta sarskilt i popu- 
lar litteratur 2 , och det ar ej utan sin betydelse for 
den hellenistiska kristendomen. Kontrollen ge- 
nom en vid erfarenhet upphor ofta, men det hindrar 
ej, att den inre erfarenheten gar pa djupet. 

4 ) Man kan aven namna f o r m e n sasom nagot 
nytt. Originaliteten ar f orsvagad. Man valjer garna 
mellan tva typer: den litterart outformade avhand- 
lingen, upayjxaTeia, i Aristoteles' stil, torr och oper- 
sonlig, ofta med historiska och doxografiska in- 
slag, och den mer popular-retoriska behandlingen, 
dialog, diatrib, protreptikos o. d. (jfr foregaende 
kapitel). Bade de aldre stoikerna och Epikuros 
voro daliga stilister. Den formella likgiltighe- 
ten medfor latthet att skriva; kant ar det helle- 
nistiska mangskriveriet: Chrysippos skrev nara 
dubbelt sa mycket som Aristoteles och denne 
manga ganger sa mycket som Platon, raknat efter 
bokrullar; Platon sjalv synes ha skrivit fortare, 
nar han lade mindre vikt pa det konstnarliga. 
Annu langre gingo de alexandrinske larde i mass- 
produktion. Men konst och form trivas ej samman 
med den. 

Jag namnde tyngdpunktens overflyttning fran 
det yrtre till det inre. Med detta sammanhanger 



131 



ett annat huvuddrag i utvecklingen. Det ar filo- 
sof iens inriktning pa det praktiska, pa 
livets behov och gagn (om denna inrikt- 
nings forhallande till kosmos-tron mer i sjunde 
kap.). Men detta medfor en annan sak: f iloso- 
fen kommer att verka utat; han forkun- 
nar sanningen for att gagn a sina medman- 
niskor; han skall ej blott forska, tanka och tala 
fran katedern och bland goda vanner. Han blir 
sjalasorjare och kanske nagot av mis si o- 
nar. Alldeles nytt ar ju ej detta 3 , men det far 
med tiden en allt storre betydelse. Skolan nar- 
mar sig senare det religiosa samfundet, 
sekten, som den ju redan sedan gammalt ar bekant 
med genom sin karaktar av {Haao$, organisation 
kring en kult. Pa Nya Testamentets tid kan val 
handa, att skolornas ledare knappast kurma skil- 
jas fran de religiosa sammanslutningarnas stor- 
heter, Guds %i^pu%eg, ayYsXoi, ^apTupes, arcdaToAot, och 
vad dessa sandebud heta; aven filosoferna kunna 
fa pragel av profeter, gudssoner med krav 
pa tro, gudens praster o. s. v. I kejsartiden ha 
vi Apollonios fran Tyana, Peregrinos Proteus och 
de i Eunapios' Vitae sophistarum skildrade typer, 
som ha vissa motsvarigheter bland munkarne i 
Historia Lausiaca. Filosofi och religion skiljas 
allt mindre; den forra far nya forbindelser med 
mysterier, mantik och magi. Allt ar i allt 
galler i stor utstrackning om denna underliga 
blandning. 



132 

Utat verksamma aro framst Stoan och kynis- 
men; den senare farms ej som organisation och 
hade val en begransad tillvaro denna tid, om den 
ocksa levde kvar som tankesatt. Som ett mat 
verksamt troende samfund arbetar Epikuros' 
krets. Tanken stalles overallt i forhallande till 
vilja och kansla, utsagt eller icke. Sanningen blir 
framst frihet, lycka, oberordhet; hur kra- 
vet f ormuleras, ar mindre viktigt. Varf or skulle 
ej den enskilde soka sin raddning och fralsning, 
awTiQpta, har? Ej ens Stoans rationalism (affek- 
terna aro tankefel!) ar mer an ett skenbart un- 
dantag, ty rationalismen brukas aven i prak- 
tiskt syfte, for att fa harmoni i kosmos, den 
stora och den lilla. Hur nara man pa dessa va- 
gar kommer en religios betraktelse, bade hos stoi- 
kerna och Epikuros, ar klart, medan det ar tam- 
ligen likgiltigt, om man tror pa de gamla gu- 
darne eller ej. 

Sa ar den senare Stoan till mycket stor del 
en kosmiskt orienterad religion, dar det onda in- 
gar som ett nodvandigt led i kosmos' liv, dar 
individen har svart att fa nagot teoretiskt forsvar, 
och dar varldens bestand,aa)TY]p:aTou%<5a{iou ob- 
servera ordet ar huvudsaken. Dessa tankar 
aven teodicen hade sitt ursprung hos Platon, 
ehuru de ej voro hans hogsta, och de sattes i fasta, 
systematiska former av Aristoteles, framfor allt i 
hans tidigare ar, och de fingo mahanda okad 
styrka genom stromningar fran Ostern (Iran). 4 






133 

Om den religiosa arten av epikureismen, som 
ar en f anatisk fiende till den traderade religionen, 
behover man ej tveka; vanskapskretsen kring mas- 
taren visar det redan, och en blick pa Lucretius' 
prolog till De rerum natura, den inspirerade hym- 
nen till Venus, alstringen, torde vara nog for att 
overtyga den tvivlande; Epikuros ar i sin krets 
sjalasorjare minst lika mycket som sina samtida 
inom Stoan, och dxapa^'a, oberordheten, ar ett 
etiskt-religiost mal lika val som dudfteia, affekt- 
friheten. 

Vissa riktningar, vilka raknas som filosofiska, 
komma att sta narmare religionen an tanken. Sa 
nypythagoreismen, som fran forsta arh. f. 
Kr. gor sig gallande som fortsattning pa den 
gamla, val aldrig helt doda traditionen. 5 Sa den 
senare nyplatonismen (i trangre mening 
rorelsen fran tredje arh. e. Kr.), som ar lika myc- 
ket religios oandlighetsmystik som filosofiskt sy- 
stem; det hindrar ej, att laran inom nyplatonis- 
men mer och mer blir ett dogmatiskt, i enskild- 
heter utfort system, som ofta paminner starkt om 
ren lara eller att denna riktning lika val 
som nypythagoreismen har sina s o c i a 1 a intressen. 

Mot dessa riktningar star tvivlet, skepsis, 
framfor allt inom Akademien. Den riktar sig ej 
minst mot trons argumenter inom Stoan, men den 
vill aven den na ro genom sin i^oy^f], sin avhall- 
samhet fran omdomen. Den senare tidens stravan 
ar ej minst den att bygga sa hogt, att man ej nas 
av tvivlet. 



134 

Sa smaningom fa vi nu en ny filosoftyp: 
en vandrande och predikande filosof av kyniskt 
snitt. Lat vara, att kynismen ej bildade egen skola; 
den representerar dock en andlig makt under ar- 
hundradena fore Kristus, en tradition som ej dog 
ut, aven om den lever latent. 6 Stundom upptra- 
der den ock i karikerad form. I forsta kejsar- 
tiden kommer den sa igen eller yi se den igen. 
i renare och mer inflytelserik gestalt. Och med 
.dess propaganda sprids den fria, muntliga form, 
jag tidigare talat om.. Det kommer en tid, da vi 
se filosof er sakerligen av-nagot olika credo 
som hus- och hovsjalasorjare och radgi- 
vare, predikanter och trostare vid olycka och dod, 
som guvernorer for uppvaxande furstar och 
praktiska handledare detta ej minst i kejsarti- 
den (Seneca!). Att de kunna ha sin plats vid de 
vetenskapliga organisationerna, sager sig sjalvt. 
Missionarer och folkpredikanter ha val aldrig sak- 
nats i Hellas i historisk tid, men de bli langre 
fram vanligare. Lat oss har minnas, att vi nu natt 
Nya Testamentets tid, tiden for Senecas predikan 
och Lukianos' satir over den ovardige filosofen. 

' # . 

Med denna inriktning av filosofien man ma 
satta citationstecken kring ordet eller ej och 
med isoleringen fran exakt forskning samman- 
hanga intimt en mangd egendomliga drag hos 
densamma, som i stor utstrackning pragla ocksa 



135 

den hellenistiska kulturen. Da allt detta medel- 
eller omedelbart praglar aven Nya Testamentet 
och for oss narmare dess varld, anser jag det nod- 
vandigt att nagot stanna vid det viktigaste. 

1) Kosmopolitismen ersatter i hellenismen 
partikularismen i stads-staten och aven den aldre 
tankens universalism. Vi ha tidigare sett, att den 
praglar sjalva samhallet, riket under en enda har- 
skares ledning. 68 Framfor allt ar det stadsgranserna, 
hembygdens granser, man gor sig fri fran. Alexan- 
ders rike, de foljande delrikena med sina vida 
forbindelser och an mer Rom sorja for den yttre 
motsvarigheten till tanken. Som vi sett, horde i 
regeln samhallslivet i Hellas och hellenismen nara 
samman med den teoretiska betraktelsen epi- 
kureismen och den aldre kynismen, som bilda un- 
dantag, ha vi tidigare sokt forklara. De gamla 
motsatserna he 11 en bar bar och fri slav 
f orsvagas. Aristoteles' tanke om hegemoni over 
hellenerna och d e s p o t i over barbarerna kan ej 
langre uppratthallas. Alexanders planer vidgas ge- 
nom hans sagolika framgangar och overskrida alia 
gamla granser; Hellas Makedonien, Makedonien 
Persien Osterlandet vad hindrar utvidg- 
ningen, som ar hans vilja? Tanken var for tidigt 
vackt; kanske reagerade ocksa sund rasinstinkt 
mot bastardiseringen. Men en utjamning ar satt 
i gang. Eratosthenes indelar manniskorna, ej efter 
fodelsen, utan efter dygd och oduglighet. 7 Om 
kampen mot slaveriet talades i andra kapitlet. 



136 

Roms forvaltning, ratt och vagsystem 
utjamnar mycket, och retoriken skapar en verk- 
lig och spridd, men gmnd allmanbildning. 

Det yttre och inre livet paverkas i kosmopoli- 
tisk riktning av allt det frammande stoff, som 
mi dras in i det teoretiska och praktiska livet ; dar- 
om strax mera. De som tanka tidens tankar, aro 
ej alltid hellener. Stoikern tror pa varldsformiftet 
och kosmos; fran den synpunkten ,skriver Zenon 
sin TtoXiTefrx ehuru manniskan for honom mer 
ar ett ^ov xoivwvwdv an ett $ov KoXwindv (Ari- 
sto teles). Och kynikern satter naturens lag i stal- 
let for samhallets. Kosmos eller oinoupiyr}, sora 
manniskornas varld nu garna heter ar den vises 
fadernesland, dar alia aro borgare; flera ha sagt 
det ordet, sasom Diogenes och Theodores. 8 Ej 
blod, utan dygd forenar ju; ej ens skillnaden mel- 
lan man och kvinna far sin gamla betoning. 

Man borjar sa med en tamligen abstrakt enhet. 
Att den senare Stoan tanker mer konkret och i 
motsats till Epikuros kraver av manniskan, att 
hon skall vara god borgare, ar val kant; Cicero 
vittnar darom i sin bok om plikterna, delvis efter 
Panaitios: det firms ej blott de allmanna plik- 
terna, utan ock lika viktiga plikter mot fadernes- 
landet en tanke som han aldrig trottnar att 
inskarpa. Denna kompromiss hindrar dock ej kos- 
mopolitismen att blomstra inom imperiet; Seneca, 
Epiktetos och Marcus Aurelius ha starka ord for 
dess krav, ej minst den siste (kosmos, den stora 



137 

staden, Zeus-staden i motsats till Kekrops' stad 
o. s. v.). 9 Stundom forenas statlig och kosmisk 
stamning till ett. Hur starkt nyplatonismen gju- 
ter dem samman, hor icke hit, men spanningen, 
som betyder sa mycket for kristendomen, gar ge- 
nom antiken, fram till Augustinus' Gudsstat. 

2) Med kosmopolitismen foljer indivi- 
dualismen, sasom redan behandlingen av sam- 
hallet i det foregaende visat. Bade Gud och sta- 
tens 6'verhuvud aro langt borta,, och staden och 
gamla gudar hjalpa ej mer och binda ej samman, 
i varje fall ej pa hellenismens nya omraden. Man 
blir en isolerad atom i den nya varld, som vaxt 
fram under oro, lidande och omstorrning. Kos- 
mopolitismen stegrar individualismen och ar sam- 
tidigt dess motpol, dess lockande motsats. 

Den nya filosofien tycktes forst losa bandet 
med staten, och epikureismen aterknot det aldrig. 
Forberedelsen till individualismen inom stads-sta- 
ten skall jag ej stanna vid, men papekar endast, 
hur yttre och hire har ater samverka: tanken och 
den nya staten verka i samma riktning. Och dik- 
ten aterspeglar forhallandet i livet; det ar ett 
stort avstand mellan Aristophanes' politiska ko- 
medier och Epikuros' van Menandros' borgerliga 
lustspel. I d y 1 1 e n vid sidan av det rorliga livet 
och den stora dikten (Theokritos o. a.) och aven, 
om. man sa vill, epigrammet hora till denna 
tid lika val som den fran de yttre banden loste 
filosofen. 10 Den som far rona en harskares ty- 



138 

ranni och godtycke, far kanske annu storre lust 
att leva i det dolda (Xafre fhwaa?) efter Epikuros' 
recept. Manga ting medverka till, att individen 
avsondrar sig eller kanner sig avsondrad, aven 
den forsvagade sedliga auktoriteten hos staten. 
Hur stark tanken pa stat och samhalle dock var, 
visar det forut behandlade filosofiska intresset 
for dem. 

Det individuella malet far nu sin utformning: 
negativt ifrihet fran oro och a.f f ekt, ata- 
paux och daca-freta, positivt ifrihet (frihet till, 
ej fran) och lycka, eXeuftspta och sdBat|L<w'a. 
Den vise ar den f rigjorde, av yttre ting obe- 
roende, affektfrie en frihet som aven skall be- 
fordras av skeptikerns avhallsamhet fran omdo- 
men. Man kan krava frihet fran skilda ting: Epi- 
kuros vill vara fri fran statslivet, kynikern fran 
bildning och konvenans. Vanskapskulten kring den 
f orre far ersatta det off entliga livets spanning. 
Hur latt griper ej det religiost betonade behovet 
av raddning, fralsning, in har (awTTjpto)! Endast 
en gudomlig uppenbarelse, ett besok, kan hjalpa 
(dTc^dcveta, Tcapouaca); filosofen star ocksa infor 
mysteriet och kan ej alltid formedla kunskap och 
upplysning med sin tankes redskap. Individualis- 
men driver fram bade filosofiens och mysterie- 
religionens fralsningslara. 

3 ) Den stigande dualismen mellan gott och 
ont och mellan varlden och dess ursprung for- 
tjanar ock ett kort papekande. Orficismens 



139 

kamp mot sinnligheten har sakerligen djupa rotter 
i Grekland; Platon vet, hur svar sann insikt ar att 
vinna, nar sjalen maste soka samman med krop- 
pen (Phaidon). Med Timaios ar materien det 
ma vara tomheten eller det positivt onda och 
kampen mot den inf ord. Hur positiv Platon som 
sokratiker innerst och ursprungligen ar, blir han 
of ta negativ i sitt etiska och aven religiosa bild- 
sprak, och tanken pa en dubbel varldssjal, en god 
och en ond, skymtar t. o. m. for honom. 11 Xeno- 
k r a t e s' demonlara och val aven Theophras- 
tos' askes, vegetarianism och opposition mot blo- 
diga off er aro vitrnesbord om dualismen. Stoans 
monism blir latt etisk dualism, nar askesen, stri- 
den och trotset betonas, sasom sker ej minst under 
kejsartiden. Hur man an bedomer den for nar- 
varande ytterst omstridde Poseidonios 12 , sa 
har han dualistiska toner i sin paranes; enligt 
min mening kan det knappt fornekas, att ordet 
om det onyttiga och slappa kottet, som Seneca 
anfor efter honom, hor hemma i detta samman- 
hang. 13 Nypythagoreismen gor motsatsen 
mellan sjal och kropp, Gud och varlden, stor och 
djup; i kampen mot det onda fornyar den den 
gamla skolans askes och vegetarianism. P h i 1 o n 
med sin dualism och askes har ock sin plats pa 
denna linje faran att askesen slar over i liber- 
tinism, sasom sedermera skedde framfor allt i vissa 
orientaliska former av gnosticismen, var val annu 
ej f orhanden. For nyplatonismen ligger ti- 



140 

den annorlunda till, men grunden ar densamma; 
motsatsen bar pa manga punkter skarpts. Ploti- 
nos, fastan ett helgon i sitt liv, ar ingen doktri- 
nar i sina krav; ban synes t. o. m. ha formatt For- 
phyrios till vissa f riheter for halsans skull (en 
resa till Sicilien) 14 ; man tanker pa radet i 1. Tim. 
5, 23 om vindrickning for samma sak. Gnosti- 
cismen namner jag endast; just pa denna punkt 
ser man, bur starka rotter den bar ocksa i det 
forkristna Hellas. Den askes, som lardes och 
tillampades pa manga hall, bar haft en stor bety- 
delse. Den radikala kampen mot varld och sinn- 
lighet bar spelat en valdig roll i kejsartidens Rom 
med sina skilda bud om aterhallsamhet. Om den 
ocksa saknades i den forsta kristna forkunnelsen, 
blev den sakerligen en nodvandighet pa hellenis- 
tisk grund. 

4) Med dualismen foljer av stand mellan Gud 
och varlden och mellanled. Har finns utan 
tvivel orientalisk paverkan (jfr nasta kap.), och 
detta okade avstand ger upphov till en quasi-ve- 
tenskap,, som blomstrade framfor allt inom den 
senare nyplatonismen med dess schematism, och 
som ofta ter sig for oss som bade abstrus och 
ohygglig. Platons skuld pa denna punkt skall jag 
ej ga in pa; bans my ter och tankedikter kunde 
bli farliga, nar de tolkas for realistiskt eller 
utlaggas allegoriskt-rationalistiskt. Den senare 
varldskonstruktionen i Timaios med gud (skapa- 
ren, demiurgen), ideerna (med dem hor ock skapa- 



141 

r en samman), varldssjalen och den materiella varl- 
den, skapad efter ideerna det blev en farlig serie, 
nar den blev dogm, och det blev den redan hos 
Xenokrates, som slappte in demoner och dodas an- 
dar och borjade schematisera mellanleden. Den 61- 
jande tiden kommer ej undan inflytandet darav 
ej ens, sa vitt jag kan se, den store Poseidonios, 
ehuru den sakliga konstruktionen och utsmyck- 
ningen ar oandligt rik och fyllig hos honom; jag 
vet visserligen, att genial modern apologetik so- 
ker frita honom for denna svaghet. 15 Den tidigare 
anforda anonyma skriften Om varldsalltet, som 
lange ansetts starkt paverkad, om ej beharskad av 
Poseidonios, satter ofta in Guds kraft, Sivajiig, 
pa punkter, dit det ej passar for den upphojde 
guden, som haller pa att bryta sig ut ur Stoans 
panteism, att komma och verka. 16 Har erinrar 
man sig ock Philons krafter, Suva[ii?, som 
aro bade ideer och anglar, sammanfattade i Lo- 
gos, den andre guden (6 Seikepos oteds), vad denna 
till sitt vasen ma vara. Kanske tanker man ock 
pa ett eller annat stalle i Nya Testamentet, sa- 
som Apostlagarn. kap. 8, 10 om Simon Magus sa- 
som Guds stora kraft eller andra, dar ordet ar 
pa vagi till eller har natt en individualiserad bety- 
delse. Trots alia skiljaktigheter Logos om en 
historisk person sta vi har riara Johannes-pro^ 
logen (jfr nedan om Logos). Nypythago- 
reismen inskarper naturligtvis starkt det pla- 
tonska schemat: Gud, ideerna, talen, varldssjalen, 



142 

den yttre varlden-materien; demonerna aro med 
ocksa har. Senare kommer nyplatonismens 
alexandrinska varldsschema 17 : Det Ena (Gud) 

Nous (fornuftet, det intelligibla) (varlds-) 
sjalen materien, ett schema, som de senare 
filosoferna alltmer krangla till och forse med nya 
led; detta skall dock ej sysselsatta oss har. 

5) Det frammande stoffet har matt oss 
redan under de betraktade synpunkterna. Och 
det ar ej underligt. Redan pa Platons alderdom 
kom det i Akademien, liksom senare i Lykeion, 
in ett livligt intresse visserligen ej utan kritik 

for det frammande, orientaliska, for astrologi, 
for frammande profet- och grundlaggargestalter 
(t. ex. Zarathustra och Moses) m. m. 18 Alexander- 
tagen blevo ej heller har utan sina foljder. Vi 
veta ocksa, art manga av Stbans larare voro orien- 
taler; kynismen tog ock emot framlingar, och ny- 
platonismen har stundom betraktats nastan som 
en orientalisk rorelse. Grekisk litteratur kring och 
efter Alexander (Eudoxos, Philippe s fran Opus, 
Theophrastos ) bor jar kanna astrologien, kal- 
deernas stora konst, och tala for och emot den. 
I Syrien, framst kanske i Antiocheia, mottes oster 
och vaster, Stoan och babylonisk stjarntro, logisk 
metod och mystisk tro; oster och vaster lara och lara 
av varandra. Chaldaeus, XaXSaTo? (jfr magus, 
p,afo;) 6'vergar fran etnografisk betydelse till att 
ange en medlem av det baby loniska prasterskapet, 
sa aven greker och romare, som varit elever hos 



143 

kaldeerna och studerat i .deras skolor; till sist 
blir det ratt och slatt spaman. 19 De frammande 
landernas historia, heist skriven av infodda som 
Berossos och Manethon, fick sin stora betydelse, 
och snart syssla hellenerna aven med Roms hi- 
storia. 

Bland det stoff, som nu, dock icke utan mot- 
stand, togs upp av den hellenistiska tanken, nam- 
ner jag sasom sarskilt viktiga astrologien, 
magien och demontron. En klartankt larare 
som stoikern Panaitios avvisar dessa farliga 
gavor fran Ostern, som visserligen hade anknyt- 
ning till mycket i Hellas (forhellensk tro?), me- 
dan Poseidonios agnar mycken tanke at de 
bada forsta omradena 20 ; det tredje med sina an- 
debesvarjelser fick stor betydelse for den dua- 
listiska synen. Man kunde ocksa namna det 
etnografiska stoffet. Poseidonios t. ex. an- 
litar for konstruktionen av sina urtidsvise framst 
gallernas druider, dessa filosofer och teologer, 
som skipa ratt och stifta fred, dartill Orientens 
vise och mager, judarnes profeter, kanske Moses 
sjalv, visserligen, som vi sett, i hellenistisk om- 
kladnad. 21 Man kommer sa att alltmer argu- 
mentera och arbeta med frammande stoff. 

6) Till sist vill jag ocksa papeka bokvishe- 
tens betydelse for hellenistisk filosofi, tagen i 
den vida betydelsen, och for hellenistisk kultur i 
allmanhet. Nar man far vanan att utga fran o r d 
och t e x t e r, hander det, att boken blir en auk- 



144 

toritet av tyngande art. Det firms ocksa har an- 
knytningar till det gamla Hellas; man erinrar sig 
Romeros, skaldens, roll i hellensk tanke och upp- 
fostran, och den vordnad for larare och profeter, 
som bade pythagoreer och epikureer gavo uttryck 
at genom vadjan till mastaren afrcdg Icpa (Icpirj). 
Aven filosoferna voro med eller mot sin vilja 
fangslade av Homeros. Darav oppositionen mot 
hans skandligheter, som den ratlin jig e Xeno- 
phanes drev sa skarpt, och Platons pedagogisk- 
religiosa kritik i Staten; darav ocksa det tidiga 
allegoriserandet av hans ord, nar man trots 
allt ej kunde slappa honom. Dylik tolkning mo- 
ter redan i striden kring Xenophanes; man nam- 
ner Theagenes fran Rhegion i sjatte arh. och Me- 
trodoros fran Lampsakos, Anaxagoras' larjunge, 
av vilka den forre redan lar ha tolkat in i Ilia- 
dens tjugonde sang och dess gudastrid tankar ofn 
elementens kamp o. s. v. 22 Vi se denna metod 
skymta hos Diogenes fran Apollonia, Euripides' 
samtida och larare, och via Antisthenes tranga in 
i Stoan. Trots all realistisk reaktion hos Thuky- 
dides, stundom hos Platon, hos Aristoteles och 
den alexandrinska filologien i motsats till Kra- 
tes i Pergamon lever den med okat liv till an- 
tikens slut och langre och ej minst i den stoiska 
gudafilosofien, dar den ofta hor nara samman 
med aventyrliga etymologier (Ate, ackus. till Zsu? 
~ prepos. St.a, genom, den genomgaende kraften 
o. s. v.). Vilken hjalp senantik filosofi i allman- 



145 

bet, ej blott Stoan, har av allegorien i sin teologi 
och kosmologi, ar val kant aven utom filolo- 
gernas krets. Snart tolkas ej blott Homeros, utan 
aven Platon allegoriskt, och det skrives bocker 
om tolkningskonsten (Herakleitos, Homericae alle- 
goriae o. s. v.). De- hellenistiska judarne larde 
sig metoden for Gamla Testamentet, sasom vi se 
av Philon i hans blandning av judisk skriftvisdom 
och stoisk f ilosof i. Och kristendomen be- 
handlar Gamla och senare Nya Testamentet pa 
samma satt, nar bokstavlig tolkning vallar sva- 
righet. Nya Testamentet ar i sin realism annu 
aterhallsamt, och aven for Paulus ligger den be- 
harskande historiska verkligheten sa nara. Dock 
skymtar den allegoriska utlaggningen har och dar, 
sasom i Gal. 4, 21 o. ff. i utlaggningen om Sara 
och Hagar och de tva forbunden (vers 24 aTiva 
cmv dXXYjyopoujjieva) ; jamfor ocksa 1. Kor. 9, 9 
o. f., som later forbudet att binda munnen till 
pa den troskande oxen vara sagt med tanke pa 
oss, eller Efes. 5, 31 o. f., som later orden om 
aktenskapet och ett kott, aap^ jit'a, syfta pa f orsam- 
lingen och Kristus. Metoden betyder en sub- 
jektiv, ofta dold, men ofta brukad vag mellan 
filosofien och alia slags religiosa urkunder, aven 
de meat abstrusa, en spiritualisering och vandning 
till det inre, men ocksa en farlig forkonstling. 
Med allegorisk utlaggning kan allt fa filosofisk 
betydelse, bli f ilosof i. Vagen ar oppen aven till 
under och orakel av alia slag. Det givna ordet 

10 Hellas och Nya Testamentet 



146 

skall ha sin dolda betydelse och behandlas dar- 
efter. Den skapande kraften bar denna metod 
knappast hjalpt, men val den senare mystiska teo- 
logien. Som motsats till denna betydelse av 
ordet kan sattas en annan, den realistiska, 
som hade storre uppskattning i det gamla Hellas; 
nagot av det se vi annu i diatriben och den roll, 
Sokrates', Diogenes' och Bions ord spela dar. 

Om den form, de nya bockerna fa, bar talats 
i det f oregaende i olika sammanhang : det s. k. 
formlosa, olitterara, som ofta utmarker facklit- 
teraturen och aven den vetenskapliga litteratureh, 
och den populara propagandans former. Vi sago 
dubbelheten hos t. ex. P 1 o t i n o s, och den bar 
sin motsvarighet aven hos Paulus och i annan 
brevlitteratur : motsatsen mellan mer teoretiska och 
mer paranetiska partier. Jag sager ej, att det finns 
nagot historiskt samband mellan den vetenskap- 
liga avhandlingen, wpapfpatefa, och de forra parti- 
erna, men vi fa infor det sist papekade ej dra for 
skarpa granser inom tidens bokvarld. 

* 

Sa som filosofien gestaltat sig, maste en for- 
bindelse med Nya Testamentet, framfor allt dess 
mer hellenistiska delar, vara tankbar. Tva eller kan- 
ske tre vagar kunna tankas formedla forbindelsen : 
1) Retoriken, som tog upp alia tankar och bil- 
der, kan ocksa ha formedlat forestallningar och for- 
mer, sasom den gjorde vid Lukas' berattelser, och 



147 

den bar ju ock ansprak pa delaktighet i filo&ofien 
(Isokrates, Cicero). 2) Diatriben och den popu- 
lara propagandan, som formedlar tankestoff lika 
val som form; den var ej strangt skolbunden och 
kunde ta upp lampliga ord och tankar, varifran de 
an kommo (jfr vad som sages nedan om epikureis- 
men). 3) Slutligen ha vi mysteriereligionen, 
fran vilken religiosa termer och formler komma in 
och bland dem otvivelaktigt aven filosofiskt gods, 
icke minst vid f ormlernas interpretatio, som 
behovde Ian fran filosofien. Och som forut sagts, om 
forbindelsen i de forsta fallen skedde genom judisk- 
hellenistisk litteratur eller mer omedelbart, ar icke 
alltid latt att avgora; troligen skedde det pa bada 
vagarna. 

Om en forestallning formedlats pa ena eller andra 
av de namnda satten eller i nagot fall kommit pa 
omedelbar litterar vag , undandrar sig of ta var dom. 
Det forsta ar kanske det sallsyntaste, och vill man ej 
na'mna talet i Apostlagarn. kap. 17, bli exemplen fa. 
Men jag kan tanka mig en formell och sakligj pa- 
verkan i Hebr. 11, 1 om tron som en fast tillforsikt 
om det man hoppas, en overtygelse om ting, som 
icke synas. Har ha vi ju en aristotelisk defini- 
tion med antydning till genus proximum (&7i;<5aTa- 
och differentia specifica (iXTct^opilvwv, TCpay- 
06 pXsTtoiievwv), som narmare utvecklas" i 
det foljande. 23 Definitionen pa TutaTi? ar stoisk och 
finns flerstades i senare litteratur. 24 Ocksa inne- 
hallet, ting som icke synas, kanna vi igen fran 



148 

samtiden och dess stoiska forkunnelse; sa heter det 
i skriften Om varldsalltet, kap. 6, 399 b 13, att Guds 
osynlighet betyder intet hinder for honom att verka 
eller for oss att tro (oute fjjiLV rcpig TO TCtcrueGaai). 
I fraga om osynligheten motes hellenistisk och israe- 
litisk tanke; man har till det sista citatet anfort 
som parallell Rom. 1, 20 om Guds osynliga vasen, 
som forstas av hans verk (m dcdpcrua aOiou . . . TO% 
rcoiTj^aaiv vootijAsva ^aftopaTai), och tanken moter aven 
annars i Nya Testament et. 25 Definitionen kanna vi 
fran Aristoteles och senare samlingar av 6'poi. I 
Nya Testamentet ar den ej nagon vanlig form och 
just darfor vard uppmarksamhet. 

Mer torde vara att finna pa den andra vagen, 
diatribens. Talet i Apostlagarn. 17 satta vi kanske 
rattast in i detta sammanhang, om ocksa ej ett litte- 
rart sammanhang kan fornekas har. Vi ge akt pa 
diktarcitatet som stod och bevis vid sidan av 
gammaltestamentliga ord; ocksa inskriftscitatet ar 
viktigt och har motsvarigheter, sasom Edu. Nordens 
grundliga analys visat. 26 Fran innehallssynpunkt 
fasta vi oss har vid den egenartade sammanstall- 
ningen av stoiskt och judiskt (ett slags omvand in- 
terpretatio!) ; som kommer aven de gammaltesta- 
mentliga citaten att klinga annorlunda an eljest. Sa 
vers 24: den Gud som har gjort varlden och allt 
vad dari ar (6 O-eo? 6 TiotTQaas T^V otcJajjtov %ai T^avia T& 
Iv. a5T(p) ar en gammaltestamentlig tanke (Exod. 
20, 11), som finns aven eljest i Acta, delvis i mer 
judiskt sammanhang (kap. 4, 24; 14, 15); aven for- 



149 

men ar ohellensk (particip med artikel). Men tonen 
pa det hela blir en annan i det nastan stoiska sam- 
manhanget-. Detsamma galler om f ortsattningen : ban 
bor icke i tempel, som aro gjorda med bander, ej 
heller later ban betjana sig av manniskohander, sasom 
vore ban i bebov av nagot (obn ev xeipo-rconfj'uois vaots 
jfr Stephanos' tal i kap. 7, 48 otiSs ftrco 
ftpWTUVwv 9-pa7Ci)Tat TipoaSsdjievd? 
TWOS). Vi ha ater en god parallell i De mundo kap. 
6, 398 b 10; det heter om den kosmiske guden, att 
han ej behover nagot konstgrepp eller nagon tjainst 
av andra (oOSsv yccp STULTexv^aews afrutj) BsT xat 
6nMf]peofas T^S ^ a p' ^epwv). Vi kunde fortsatta med 
paralleller till vers 28 i honom leva vi, rora oss 
och aro till. Ett typiskt exempel pa tankars och 
formers blandning! 

En utforlig undersokning av 1. Kor. 13 vore mo- 
dan vard. Komma ej med formen in tankar, som 
ej bora juden Paulus till? Att formen pa parallell- 
stallet bos Maximos Tyrios ar brukad om e r o s, 
ger kanske en anvisning. Dar e r o s namnes i f ilo- 
sof iskt sammanhang, aro Sokrates och P 1 a t o n 
sallan langt borta eller Platon ar nara, aven nar 
man talar om Sokrates. Nu veta vi, att manga ele- 
ment ur Platons tankevarld tranga in i den senare 
Stoan och rikta och formanskliga den; det galler 
psykologi, etik, stoff fran bans religion och diktning. 
Panaitios borjar, Poseidonios fortsatter. Sa blir Pla- 
ton mer spridd, blir populart utnyttjad ; i hur stor 
utstrackning propagandan gjorde bruk av honom, 



150 

ar val ej helt klart II. Kor. 13 ar det kanske ej 
nog med muntlig formedling. Fridrichsen har i sin 
undersokning noga angett de stoiska elementen. 
Man skulle ocksa kunna peka pa formedlade p la- 
ton ska tankar, sarskilt det dunkla seendet 
sasom i en spegel. Vi kanna igen tonen i Platons 
Phaidon, ehuru dess berattelse och samtal ligga pa 
en annan plan (jfr 99 D om solen speglad i vatten 
som bild for den genom begreppen formedlade san- 
ningen). Spegelbilden (tta-c-, ej gaoirupov) ar platonsk, 
om den ock har en annan anvandning an har. I 
aldre stoisk litteratur torde bilden vara i varje fall 
sallsynt, men for dess forekomst i diatriben talar 
bruket hos Philon. 27 Full tillfallighet torde ej rada 
har ; oandlighet, tva varldar, ododlighet 
(darom mera i det foljande) aro tankar, som garna 
ha saraband med Platon. Om nagot kult- eller 
mysterieinflytande kan sparas har, vet jag ej; vax- 
lingen mellan aktiv (medium) och passiv i vers 12 
(kanna bli kand, iuiyv^aopiai ineyv&a$"f}v) har 
mystisk betydelse vid sidan av den retoriska. 

I detta sammanhang bor ock namnas d e t 1 j u s- 
artade 6gat, ogat som kroppens ljus 
(lykta). Denna tanke gar genom hela Hellas, fran 
Empedokles over Platon, som format tanken for 
alia tider, och Poseidonios, som har tanken sarskilt 
tydlig (ljuset fattas av den ljusartade synen), fram 
till Plotinos, som atskilliga ganger ger uttryck at 
den. Att tanken tagits upp aven av judisk hellenism, 
visar Philon, han ma ha den fran Poseidonios eller 



151 

nagon annan. 28 I en nagot avvikande formulering 
mota vi forestallningen i Nya Testamentet : Ogat ar 
kroppens lykta, Matt. 6, 22 (6 \uyyoc, TOU aa>[iaTd 
IOTW 6 09^-aXjid?); jfr Luk. 11, 34. Det ser ut, 
som hade en platonsk-hellenistisk tanke sant en 
reflex redan till den gamla tal-kallan; jag kanner 
bar ingen judisk kalla eller motsvarande tanke. 

Den grekisk-platonska tron pa ett fortsatt 
individuellt liv skiljer sig bade fran judisk 
dodsrikestro man skall bar ej gripa till Platons 
myter och materialistisk eskatologi, kottets upp- 
standelse o. d. Man bar trott sig finna spar av gre- 
kisk tro i Nya Testamentet. Lan av teorier och 
tankar ha vi val knappt har, men stundom en stark 
likhet i stamning. Det kan ej nekas, att Pauli ord 2. 
Kor. 5, 8 om att flytta fran kroppen och vara hemma 
bos Herren fa en ton, som paminner oss om Phai- 
don; dock bora orden i vers 1 om den eviga bo- 
ningen i himmelen, som icke ar gjord med bander 
(otuiav a)(ipouoiY]Tov at(&vtov v TOT? o6pavoTi;), och 
motsatsen avklada oss overklada oss (IxSuua- 
oS-ai iTisvSuaaa&ai) i foljande verser ej glommas. 
I Fil. 1, 23 talas om att bryta upp och vara hos 
Kristus ; dar f inns nagot av langtan i Phaidon till en 
annan varld och den sanna kunskapen; det ar plik- 
ten, som bailer kvar (vers 24) enligt Platon far 
ej heller manniskan ga if ran sin post (Phaid. 62 'B). 
I hellenistisk judendom moter tanken t. ex. i Sa- 
pientia Salomonis 9, 15: den f organgliga kroppen 
tynger ned sjalen och den jordiska hyddan det tan- 



152 

kande fornuftet (cpftaptdv yap aftjxa ^apuvei 
%at PptQ-ei TO yswSss 'axYjVo? vouv TioAucppovTtSa). Na- 
turligtvis hanger denna tanke eller stamning hos 
Paulus ej logiskt samman med vantan pa Kristi 
uppenbarelse. Mer osakra aro nagra stallen ur 
Lukas-skrifterna : den dode Lasarus, som fores till 
Abrahams skote, kap. 16, 22, Jesu ord pa korset 
till den botfardige rovaren, 23, 43, 46, eller Ste- 
phanos' bon om mottagandet av bans ande, Acta 
7, 59. Det ar av vikt, att orden sta just hos Lukas, 
men denna langtan till okroppslighet ar i alia 
fall starkt f ormedlad. Dubbelvarlden, 
okroppslig ododlighet och liknande tankar 
ha natt vida, aven i popular forkunnelse. Guds 
oandlighet och osynlighet hora ock hit, 
sasom nyss betonades. Tanken ar stoisk pa platonsk 
grund och moter -ofta i samtidens filosofi. 29 

Om S t o a n och kristendomen ar mycket talat i 
olika sammanhang. Jag tror, att forsiktighet ar av 
noden just pa det aldsta stadiet, bl. a. pa grund av 
Stoans mer objektiva, kosmiska orient ering (jfr 
sjunde kapitlet). Narmare kristendomen star nog 
k y n i s m e n, bade i f raga om moral och opposition 
mot det harskande. Den djupa klyftan mellan den 
nya religkmen och Stoan ar ej heller senare latt att 
tacka over. Dock ar den sakert givande pa ett 
par punkter. I fraga om det kosmiska, som 
finns i Nya Testamentet, torde den verka ratt kraf- 
tigt vid sidan av astrologi och mysterietro. Vi ha 
sett blandningen i Pauli Areopag-tal; en mangd stal- 



153 

len om varldens makter skola mota oss senare (kap. 
VII). Narmast stoisk ar val tanken pa varldsbranden 
tipwais) i -2 Petr. 3, 10 o. ff., och stoisk ar val 
ock den rika fargen i Clemens-brevets kap. 20. 
Jag erinrar vidare om paranesen i Nya Testa- 
ment et, som hjalpte den nya religionen till oriente- 
ring i en varld, som ej sa latt lat sig andras. Hus- 
tavlorna spela harvid en viktig roll, och vi ha sett, 
hur de formedlade aven innehall fran hellenistiskt 
tankande, ej minst fran Stoans kosmopolitiska och 
pa samma gang patriotiska samhallsetik. Om a n- 
d e n, TivsOfJia i Nya Testamentet, far nagon belysning 
fran Stoan eller grekisk popularfilosofi, synes mig 
ovisst. Motsatsen mellan ande och sjal, Tcveujia och 
tfux^ tycks peka at annat hall, at oster. Kanske 
bar vacklan mellan personlig och opersonlig uppfatt- 
ning a bada sidor skapat forutsattning for anknyt- 
ning. Men det grekiska stoffet ar pa denna punkt 
osakert. 30 Mest ger kanske folktron. Vi bora ej 
utan vidare sammanstalla t. ex. Epiktetos och Nya 
Testamentet, men a andra sidan ar en bevisning 
som Bonhoffers ej heller av noden. 

Epikureismen deltog ej i det tankande, som 
skapade hustavlorna. Det ar underligt att dock 
finna forbindelse mellan den och kristendomen pa 
en annan punkt, men den finns, och det lider knap- 
past nagot tvivel, att den kommit till pa den populara- 
propagandans vag; om motsats till stoisk etik med- 
verkat, vagar jag ej avgora. Egendomligt nog ar 
det ordet for samvetet, auvet'Syjac?, conscien- 



154 

t i a, som synes ha tagits upp och utbildats i Epi- 
kuros' skola, om nyare forskningar ha ratt. 31 Hos 
Platon ar ordet ej i bruk, ej heller i Stoan; deras 
tanks ar for objektiv for denna subjektiva forestall- 
ning. Epikuros later den omoraliske gisslas av sam- 
vetet 32 , aven om han fornekar det av naturen ratta. 
Det stammer gott overens med det personligt-sub- 
jektiva i hans etik, som forskningen val ar ense om. 
Till Epikuros kom val ordet med forestallningen 
fran folklig etik, sasom pliktforestallningen (xa^Y)- 
%ov) kom in i hustavlor och paranes. I tiden kring 
Kristus dyker sa ordet upp hos Phil on, hos Ci- 
cero och Seneca (conscientia). Det ar ej 
semitiskt till sitt innehall; i Septuaginta betyder det 
foga. Sitt djup far det framfor allt hos Paulus, 
som narmast kan jamf 6'ras med Cicero pa antik 
grund denne torde vara den forste, som beskri- 
ver verklig samvetsnod. S e n e c a s flitiga bruk av 
ordet motsvaras ej av nagot djupt innehall. Ha 
Epikuros och Paulus har ost ur samma vida kalla? 
Eller har Epikuros paverkat den senare populara 
uppf attningen ? Om det sista ej ar uteslutet och 
Senecas bruk av ordet gor detta ej helt osannolikt , 
sa torde den forsta mojligheten dock vara den 
mest narliggande och ge den vidare utsikten. Man 
har dock jamfort .Epikuros' bruk av ordet kott, 
adp, om sinnlighetens och lustens sate med an- 
vandningen hos Paulus och i Johannes-evangeliet 
(jfr Seneca-Poseidonios-citatet ovan vid behandlingen 
av dualismen 323 ),, ehuru betoningen i ena fallet ar po- 
sitiv, i andra negativ. Jag skulle'tro, att ocksa har 



155 

ligga folkliga etiska forestallningar till grund, som 
komma igen i skilda sammanhang. 

Epikuros' -lara om varldens undergang kunna se- 
nare kristna forfattare bruka (jfr Lucretius V, 55 
o. if.). Men ursprungligen lago Stoans argument 
narmare (jfr 2. Petr. 3, 10 o. ff.). Med detta bar 
den senare gemensamma polemiken mot kristendom 
(gnosticism) och epikureism intet att gora (Plotin. 
Enn. II, 9) ; for Plotinos ar den for bada utmarkande 
materialismen (kottets uppstandelse) det avgorande. 

JohannesTprologens Logos far ej alldeles f orbigas 
har. Det ar klart, att nagon filosofisk lara ej ges 
bar ; Jesus ar en person, sedd i en religios-mystisk 
belysning (om ocksa ej i kultmysteriernas). Varifran 
kommer da denna Logostanke? Kanske finns det 
olika inslag med i den. Gamla Testament ets Guds 
ord (^jia ^-eou) ar med, men det ar ej nog med 
detta varldsskapande Guds-ord eller beslaktade fore- 
stallningar. Sjalva o r d e t Logos har en annan sida. 
Det ar mahanda ej modernt att ta filosofien till 
hjalp, om en fraga kan hanforas under kulten. Men 
efter vad jag tidigare sagt, ar det ej metodiskt 
ratt att gora undantag for nagot omrade, att isolera 
nagot, da det galler kristendom och hellenism. Aven 
har torde en hellenistisk form, ett grekiskt ord ha 
fyllts med ett del vis frammande innehall. Natur- 
ligtvis ar det ej nodvandigt att ga tillbaka till He- 
rakleitos' 1 o g o s. Men stoikernas logos, det har- 
skande fornuftet, klingar med i det nya bruket av 
ordet; logos' makt och ursprunglighet hora vi ocksa 
har, i det enligt min mening icke-kultiska, tolkande 



156 

sammanhanget. Ett tredje inslag, kanske sjalvt pa- 
verkat av det forra, kan komma fran de hellenistiska 
medlarfigurer, som kunna identifieras med den ska- 
pande logos och kallas sa (Hermes-Thot hos Phi- 
Ion o. s. v.; ordet finns ocksa i plur.). 33 Hellenis- 
tiskt (predikatet Gud, freoc, i vers 1 och 1 8) och 
judiskt ar har ater blandat; den hellenistiska logos- 
tanken ror sig pa olika hojd. 

* 

Ocksa har ha endast en rad exempel, ordnade i 
storre grupper, kunnat ges. Filosofiens bidrag synas ; 
sasom naturligt ar, ej vara stora. Men den har ge- 
nom sin egenartade utveckling skapat vissa forut- 
sattningar och former just for kristendomens mote 
med arvet fran Hellas. Nagon stor inre frandskap 
mellan den djupplojande religionen och det mesta i 
den ofta mer vida an djupa andliga foreteelse, som 
vi aro vana att kalla hellenistisk filosofi, finnes icke. 
Det vasentliga och originella hos det nya fattade 
kanske ej denna filosofi, men den var i sin man med 
och rojde vag, och det visar kristendomens snabba 
forankring i hellenismens varld. Och det nya motte 
i vissa av sina utlopare redan i borjan Hellas' val- 
digaste ande, Platon_, och det motet skulle i fram- 
tiden fa en storre betydelse och ett djupare infly- 
tande pa var varldsdels andliga oden. Den vagroj- 
ning, som Platon och platonismen utf orde pa f orhand 
och utforde senare^ hor ej med i detta sammanhang. 



VI. 

Religionen och dess nya former. 

Mysterierna. 

I och med religionen aro vi inne pa det vikti- 
gaste omradet for nytestamentlig forskning, som 
vi ej skola lamna under amnets vidare behandling. 
Och darmed aro vi ock inne pa den del av helle- 
nismen och urkristendomen, som under den sista 
mansaldern behandlats med mest lardom, skarp- 
sinne och upptackargladje, pa fragan om den hel- 
lenistiska religionen, om mysterierna, 
om den urkristna kulten och dess f orhallande 
till mysterierna, liksom om dessas historiska sam- 
manhang framat och bakat i tiden. 

Nya fynd och tolkningar ha just har kunnat for- 
klara eller menats forklara egenartade foreteelser och 
forestallningar i hellenismen; likasa har en mer in- 
trangande analys av religion och gudstjanst bade hos 
primitiva folk, hos Israel och i den hellenistisk-ro- 
merska varlden stallt samman fakta, som forut varit 
skilda for betraktaren, men a andra sidan ocksa sla- 
git sender sammanhang, som man torut trodde 
sakra. Dock sta gamla och nya problem annu hot- 



158 

fulla framfor oss. Ej minst ar kronologien vid 
en mycket stor del av hellenistiska och senare doku- 
ment och fenomen osaker och utgor ett stort hinder 
for, fullt sakra slutsatser. 

Icke minst galler detta om det djupt gripande in- 
flytande, som Reitzenstein trott sig kunna bevisa for 
iransk religion 1 ; det har klarlagts framfor allt 
genom tolkning av ganska sena mandeiska och mani- 
keiska urkunder. Vi stallas infor konturerna av ett 
aterlosningsmysterium och i samband daraied in- 
for urmanniskan (den forsta manniskan, dodens 
overvinnare) och beslaktade motiv, skiljandet av 
ande och sjal, TCveupia och tyuyj], som v ^ kanna fran 
Paulus. . Om allt i dessa djarva konstruktioner ar 
hallbart, och hur langt de nya tankarna leda, un- 
dandrager sig mitt omdome, och jag skall enligt 
mitt amnes begransade art ej uppehalla mig for 
mycket vid dessa fragor. For ovrigt synes ocksa 
har regeln om anknytning till det beslak- 
tade galla (i fraga om reningen, ljusets betydelse 
o. s. v.), aven om de narmast intresserade forskarne 
ej vilja erkanna det. Till amnet hor ej detta, och 
det uteslots i borjan fran vad dessa timmar skulle 
syssla med. 

Det ar ju dock klart, att jag maste ta stallning 
till de drag, som pragla den s. k. hellenistiska reli- 
gionen eller fromheten, den ma tidigare eller senare 
ha paverkats av frammande religioner. Vi tala i 
regeln just om hellenistisk religion och 
fromhet, ehuru det ej kan fornekas, att den i 



159 

nagon man ar en abstrakt storhet. Olikheten fram- 
kallas av olika folk och ras, av olika rasbland- 
ning till nagra hithorande fragor aterkommer jag 
strax , olika tid alltfor ofta forbisett av 
djarva upptackare , olika kultur, bildning 
och litterar utformning och f ramf or allt olika 
etiskt och religiost djup. Alia dessa olikhe- 
ter dra upp granser, som vi stundom mer ana an 
kunna klargora. 

Men trots alia dessa olikheter finns det mycket 
gemensamt i de manga religionsformerna frari denna 
tid, och med en viss ratt kunna vi under det nyss 
omtalade namnet sammanfatta 'den gudsdyrkan, som 
dessa religioner utovade pa grekiska spraket. Med 
sprakets ratt fora vi ock hit den kristna gudstjansten 
pa gammal hellenistisk mark, lika val som vi be- 
handla Nya Testamentet bland grekisk litteratur. 
Och fran den kulturhistoriska synpunkt, som djenna 
framstallning soker intaga, 'ar graden av primitivitet, 
folklighet, ej det avgorande vid stoffets och fra- 
gornas behandling. Vi maste standigt ge akt pa 
graden av litterar bearbetning, men det finns histo- 
riska sammanhang, som Skara de granser, vilka dras 
upp med hjalp av den namnda kategorien; vi ha 
redan sett det i fraga om litteraturen. 

Inledningsvis vill jag bcksa betona, att jag ej 
kan gora min korta oversikt deskriptiv eller smyck;a 
den med fangslande bilder fran djuptankta mysterier 
och underliga liturgiska texter. Allt detta torde nu 
genom nyare litteratur det ar nog att i detta sam- 



160 

manhang namna tva Uppsala-namn, professorerna 
Sam Wide 2 och Gillis Wetter vara i sina huvud- 
drag ganska kant. I stallet skall jag betona nagra 
drag av hellenistisk religion, som f att betydelse 
for kristendomens spridning i den he 1- 
lenistiska varlden, liksom ock, dar sadant ar 
mojligt, vad som forbinder det nya med 
Hellas i aldre och yngre skeden; endast sa far 
denna betraktelse en berattigad plats i min fram- 
stallning. Foreteelser, som ha betydelse for proble- 
met, men sta utanfor de egentliga mysterierna, sa- 
som astrologi och harskarkult, skola ock bli 
namnda, men endast kort och mer antydningsvis. 

* 

De hellenistiska mysteriereligionerna ha ej mycket 
gemensamt med vad vi aro vana att betrakta som 
hellensk religion, den riomeriska religionen med 
dess sol och gudavarld., eller med kulten av lokala 
gudomligheter i den gamla stads-staten. Utan syn- 
nerligen stor overdrift torde man kunna saga, att 
det ej finns nagon historisk forbindelse har. Borger- 
lig rationalistisk tro, sadan klassisk litteratur och 
inskrifter betyga den, har ingenting med den nya 
tron och kulten att gora aven om dessa former 
kunna till en viss grad finnas sida vid sida hos 
samma individ, som motsatta sjalsstamningar. 

Vill man fora linjen bakat i tiden eller atminstone 
soka analogier i det forflutna, sa far man vanda sig 
till en annan sida av Hellas' liv, till de aldre 



161 

m y s t e r i e r n a, Demeters i Eleusis, vilka 
a'ro de mest omtalade, eller dyrkan av kabeiroi 
pa Samothrake (Lemnos) eller till D i o n y s o s- 
teligionen med dess orgiasm och dess utldpare 
av olika art, orfieism, pythagoreism och till nagon 
del platonism, sublimerade former med starkare eller 
svagare intellektuella inslag. Att Dionysos' osociala 
valdsamhet dampades och till en viss grad in- 
passades i det borgerliga och religiosa samfundet 
genom forbiridelsen med Delphi och Apollon, ar 
av storsta vikt och vittnar bade om klokhet och 
m e t r o n, men 'det ger oss ej den f orbindelse bakat 
eller framat i tiden, som vi soka. Det ser ut, som 
finge vi vanda oss till Eleusis allena med dess heliga 
ska ! dande, varom strax mera. Ar det var erida 
hjalp vid sokandet? 

Utan tvivel se vi de framsta exemplen, dei i varje 
fall i senare tid rner officiella, som drogo uppmark- 
samheten till sig. Men den officiella och i litteratu- 
ren behandlade religionen var en annan ; den mot- 
satta formen levde troligen mer i det dolda, somi en 
undervegetation under de stora traden, men 
om detta kanna vi ej sa mycket och det mest 
pa indirekt vag. Som i inledningen antyddes, torde 
forhellensk religion i stor utstrackning ha levat kvar 
efter hellenernas erovring av landet, och vi se spar 
av detta just i under vegetationen. Dionysos kan vara 
en nykomling, men den religion, han representerar, 
och den knit, han kraver, har ej varit alldeles ny, 
utan snarare blivit vackt till nytt liv. Nar hans reli- 

H Hellas och Nya Testamentet 



162 

gion kom in - eller fran viss synpunkt fornyades } 
fanns det en .anknytning, som gjorde, att den 
snabbt slog igenom. Det sker nagot liknande nu 
som senare, vid kristendomens begynnelse i den 
hellenistiska varlden . Ett spar ay denna religionstyps 
kult se .vi val i det offer, som Aristophanes later 
boriden Dikaiopolis fira uppe i Acharnai mitt 
for passet mellan Aigaleos och Parnes, dar fienden 
kom tagande ', sedan hari, den mest utsatte vid 
ett angrepp, slutit separatfred med Sparta (Acharn. 
237 o. ff.). Det firas i fria luften med: procession och 
ceremonier av den mest onskvarda enkelhet och 
primitivitet. Nagon litterar konstruktion torde ej 
foreligga bar, torn det an hos en diktare som Aristo- 
phanes faller en latt karikerande ton over det hela. 
I dessa kulter, liksom aven i de storre; : , galler det 
forst vaxtkraft, livskraft och trivsel. 

Det sista for oss langre bort i tiden. Pet antyddes 
nyss, att i dessa kulter, liksom i sa' mycket annat 
i hellensk kultur, tycks ligga en fortsattning pa gam-: 
mal for hellensk kultur och religion; det 
lever kvar trots det invandrade folket och dess 
religion och aven hos detta, pm'det an i manga fall 
holl sig borta fran dess harskande skikt. Vi kunna 
har tanka 'pa de homeriska dikternas (ej hymnerrias) 
relativa okunnighet 'om Dionysos och den av tra- 
gikerna utnyttjade traditionen om vissa harskares 
sega och gagnlosa motstand mot honom och hans 
dyrkan. Den forhellenska religionen, som vi ej 
kanna genom dokument, ; utan genom bilder och 



163 

historiska lamningar, borjar nil tolkas jag erinrar 
endast om vad professor Martin P :n Nilsson bar liar 
utrattat. 3 Derma religion visar sig mer pch mer ha 
gatt i ;en f iktning, som svarar mot den icke-off iciella, 
icke-litterara religionen i Grekland^ Grottorna pa, 
Kreta och de sma kapellen i de minpiska palatsen 
tala i sin man 'darfor; vi ha ju en motsvarighet i 
hellenistisk tid : 'de sma of ta grottliknande kultrum, 
i vilka mysterierna fifas; orm-idoler o. d. vittna ock 
darom. Det viktiga problemet om granserna for 
den forhellenska religionens inflytande pa senare tid 
kan jag naturligtvis bar ej ga in pa; jag bar blott 
velat antyda en for min framstallning viktig punkt. 
Och har trader utan tvivel folk o 1 i k'h e t e n 
fram, av rasforskningen kanske annu:sedd i en viss 
forenkling; Genom den forsta vi strider och skilj- 
aktigheter av olika slag, men aven vissa . egendom- 
liga overensstammelser mellan nyte^tamentlig tof 
dition (Johannes, Acta) och Dionysos-traditionen j 
Hellas. Nagot Ian av, myter eller mbtiv foreligger i 
st6rt: se;tt icke Mr, men en viss likhet i forutsatt- 
ningar. I slutet av.detta kapitel skall denna > f raga 
provas nagot grundligare. 38 Jagi tror, att vi skola 
finna flera likheter, nar vi. narmare undersoka de 
inojliga forbindelselinjerna mellan gammal mysterie- 
religion och hellenistisk. . 



Det ar onodigt att fplja de hellenistiska myste- 
rierna tillbaka till deras gepgraf iskt skilda ursprungs- 



164 

orter, till alia de primitiva yaxtljghets- och fruktbar- 
hetsriterna. De hade sa smaningom frigjort sig fran 
detta och kommit att for vilja och kansla betyda 
nagot helt annat, en frigorelse fran Odets tvang, 
fran stjarnornas bindande makt och allt vad den 
medfor fran Heimarmene (Efyapjjtivir]) eller senare 
efter iransk forebild fran Aion (Att^v), som ej blott 
ar tid, utan ock Aeternitas; den senhellenska 
spekulationen stoder och motiverar denna anknyt- 
ning, som en gang borde goras till forernal for en 
omfattande undersokning. 4 Har kan med ratta som 
forbindelseled mellan gammalt och nytt erinras om 
skaldernas pris av Eleusis, om hur skldandet 
ger en batfcre lott i de dodas tockniga rike, eller om 
Dionysos' allbefriande kraft, varom Euripides' 
Bacchai ge oss ett valtaligt vittnesbord (jfr Teiresias' 
aretalogi vers 298 o. ff. om spadomsanden, krigar- 
modet o. s. v.); man kan erinra om Eleusiniernas 
spridning i senare tid (overflyttning till Alexandria)^ 
om Dionysos' identifiering med egyptiska gudar, 
som Osiris, och annat sadant. Rening hor i alia 
tider samman med denna art av religiositet. Det 
tycks finnas en inre forbindelse mellan de olika 
grupperna av mysterier, aven om, organisation och 
former skulle vara frammande for varandra; vi 
mota overallt -ett heligt kultdrama, hanryckning, 
heliga maltider o. a. ; ett viktigt f orbindande led 1 ar 
skaidandet, som jag senare skall soka visa. Aven 
rasen tycks spela in har; 5 
De mysterier, som under hellenisrisk och ro- 



165 

mersk tid alltmer erovra den hellenistiska varl- 
den, komma fran flera hall, och manga av dem 
aro tidigt kanda for hellenerna. De komma fran 
Frygien, Syrian, Egypten, Persien-Iran och fora 
sigi kring Kybele (Magna Mater), Attis, Adonis, 
Isis-Osiris, Sarapis (Osorapis), Mithra o. s. v.; 
om kabirerna (pa grekiska oi ^B^&Xoi fteoO ar forut 
talat. De ha olika ursprung och former, men ti- 
den jamnar ut mycket. Lan av heliga bruk fran 
den ena kulten till den andra ar ej uteslutet; det 
frygiska blodsdopet (tauro-, kriobolion) togs se- 
nare upp i andra mysterier. Tidens religiosa s y h- 
k r e t i s m och teokrasi hade lett till identif ie- 
ring av de manga makterna med skilda namn; 
vi sago t. ex. Dionysos fran de gamla mysterierna 
dras in i de nya. Man kunde vara invigd i flera 
mysterier pa en gang; har star hellenistisk religion 
i skarp motsattning till den mer exklusiva juden^- 
domen och sedermera kristendomen (jag sager 
hellre exklusiv an intolerant), nagot som hanger 
samman med den andra sidan av dessa seniare re- 
ligioner, varom i nasta kapitel. Det finns, som 
synes, grunder for talet om hellenistisk religion^ 
trots all vaxling. 

Dessa kulters spridning och utbredning kanna 
vi mest fran senare tid, kejsartiden, framfor allt 
fran andra arhundradet. Vi traffa sparen av dem 
over storre delen av imperiet, anda uppe i Ger- 
manien och Britannien, om ocksa ej sa allmant 
som man stundom forestallt sig; den rent gre- 



166 

kiska varlden saknar vissa av dessa kulter. Mo- 
numenten aro saiedes mest efterhellenistiska, men 
enligt - det f orhallande mellan samtidigt och ef- 
terfoljande, som jag forut sokt gora gallande, 
torde mysteriernas betydligt tidigare forekomst 
vara saker, om ocksa i blygsammare form an se- 
nare. Vid detaljer i kult och ritual maste man 
dock iakttaga stor forsiktighet vid tillbakaslut. 
Detta skulle galla aven utan kunskap om atskil- 
liga hithorande vittnesbord. .: Redan grekisk litte- 
ratur (korsangeriia i dramat t. ex.) ger oss ju flera 
viktiga notiser f ran klassisk tid. Magna Mater 
nadde sbm = den f orsta fralsargudomligheten Rom 
mot slutet av andra puniska kriget; en Mithra- 
helgedom fran omkring ar' 200 f. Kr. har man 
ftinnit i ^ajum 1 E gyp ten, och kulten nadde Kar- 
thago fore dess undergang (daremot horde Mithra 
till de gudomligheter, som synas ha varit fram- 
mande for Grekland). Isis-Osiris-r och Sarapis- 
religionen hora sarskilt sarhman med ptolemeisk 
tid; den senare ar en religionspolitisk skapelse 
i anslutning till aldre ; former och forestallningar, 
och Isis' karhp for att na mark i Rom och jmpe- 
riet kanna vi fran litteraturen och inskrifter. Den 
hellenisttsk-romerska varlden kande dessa losare 
och f astare former, nar kristendomen kom till 
den; deltagandet i kulterria var sakerligen storre 
och f ormerna mer utbildade och f asta i senare tid 
(vi vetaju, trots alia luckor direkt och indirekt 
n, del om kulternas utveckling), men^visst ar, 
att man val kande, vad ett mysterium var. 



167 

, Vad ar det, som ger spridning at alia dessa, 
kulter? Jag hanvisar till vad som sades i. forega- 
ende kapitel. Tiden ar kosmopolitisk och 
samtidigt individualistisk; de garnla gu- 
darne :aro langt borta, och stadens gud'omlighe- 
ter betyda foga, om de ens finnas kvar. Man be- 
hover en riara gud och en organisation, en 
ny krets av likstamda manniskor, och man soker 
den pa olika ..satt, ej minst i mysteriet, genom gu- 
dens .formedling. De urgamla makter, som rada 
for det yttre, livets tillblivelse och uppehallelse, 
fa ny aktualitet och ett vidgat inflytande. Dessa 
makter trada 1 forbindelse med hela liyet, in- 
dividens och varldens; for mig ar det intet :tvi- 
vel om, att filosofien hjalper till att tolka de garnla 
formler och bruk, man motte i gudstjansten, och 
pa sa satt far en folklig spridning. 6 Man kari be- 
trakta de gudomliga makterna pa olika satt; i my- 
steriet kommer garna med bilden av den inner li- 
gaste manskliga hangivenhet, aktenskapet. Men 
manniskan ar ock f angen i kosmos och kan ej 
alltid se den och dess regelbundna tvang i idel 
ljus; astrologien gjorde detta tvang mer lag- 
bundet, men aven tyngre. Jordens och manni- 
skans plats var djupt nere i kosmos; med den och 
fallet ned genom stjarnesfarerna, som den orieri- 
taliska tron larde, foljer var ondska och svagh'et, 
som ej alltid ens Stoans teodice kan resonera 
bort. Stjarnorna aro enligt gammal och ny tro 
gudomliga, harliga och, maktiga vasen, men. ej 
alltid nadiga; samma dubbelhet kan man se aven 



168 

hos Aion (tiden eller sa smaningom evigheten).? 
Lidandet, ondskan och doden tynga och skramma 
liksom de gjort forr, da man sokte hjalp och 
helgd i orgiasmen kring Dionysos. Tidens vax- 
lande nod, aven den politiska och sociala > speglar 
sig till en viss grad i kulten. Och de gamla och 
evigt unga gestalterna i mysterierna lova frals- 
ning fran den vaxlande noden, awcYjp^a (samma 
sak, som Hellas skulle na genom enighet enligt 
Isokrates' sandebrev till Filip). Och noden un- 
der kosmos', tidens eller dodens^ tryck och frals- 
ningen fran den kunna uttryckas mer eller mindre 
mytiskt. Gamla och nya myter fran Ostern och 
Iran knytas till gamla gudar och kulter. Frals- 
ningsdramat blir en brokig vavnad. 

Enligt nyare forskning kommer en i viss man 
samlande fdrestallning fran Iran och far en vid- 
strackt anvandning, i anslutning' till traditionen 
om Dionysos' lidanden, kanske ock om Herakles' 
och andra heroers storverk; den lagger ock be- 
slag pa gestalter som Attis, Osiris o. a. Vid sidan 
av rnanniskan, som stammar fran himlen, trots 
sitt fall och sin oformogenhet till fralsning, finns 
en annan manniska, den forsta manniskan, ur- 
manniskan eller vad man kallar henne, som 
vinner f ralsningen av Gud, kampar sig till gudom- 
lig stallning, dor och uppstar, stiger ned pa jorden 
eller i dodsriket och oppnar en ny vag till frihet, 
ododlighet och gudomlighet for jordemanniskan 
^ for den invigde. H^,r framtrada just Attis, Ado- 




169 

nis, Osiris, Mithra o. s. v. De bli gudar och bryta 
genom sin gaming odets bojor, och denna gar- 
ning upprepas i synlig, dramatisk form i kulten 
(jfr dramat i Eleusis); det ar mysteriet, som le- 
der manniskan i den gudavordnes tjanst, pa samma 
vag som han, till frihet och upphojelse. Kult- 
m y t e n vaxer upp och inf orlivar med sig f ram- 
mande bestandsdelar, som i sin ordning paverka 
den konservativa kulten. 

Med mysteriet foljer ett system av titlar 
for dess gudar och- heroer. Detta ar ej latt att 
klarlagga for aldre tid> ty vittnesborden aro ofta 
sena. AUt ar ej sa enhetligt, som det ser ut i kej- 
sartiden, ja, det fattas ej opposition fran mycket 
betydande hall mot tron pa de hellenistiska my- 
steriernas betydelse. 8 Sakerligen aro forhallandena 
mer invecklade, an vi tro, Men manga senare fore- 
teelser, aven inom kristendomen, torde bli oklara 
och obegripliga, om vi ej fa anta en hogre alder 
for de fran senare tid kanda titlarna och formerna; 
dessa kristna foreteelser, som jag strax kommer 
till, kunna ej forklaras ur Gamla Testamentet. Att 
alltfor ofta rakna med kristet inflytande 
pa hellenistisk kult torde strida mot de hi- 
storiska forhallandena; om t. ex. Pauli brev pa- 
minna om senare judisk litteratur, antar man 
darfor ej nagot beroende av honom. 9 

Guden ar herre, %upios, som betecknar nagot 
annat an 8eoTC(5-uY]g och dithorande ord. Vi se titeln 
pa tva hall i hellenismen om det ar ett inre 



170 

samband mellan dem, kari ej debatteras har : i h a r- 
skarkulten och i m y s t e r i e r n a. Tidigt bor- 
jade harskaren kallas herr e; forst senare 'kallar 
ban sig sa sjalv, men det sjpelar fran var synpttnkt 
en mindre roll. Redan Demetrios Poliorketes far 
titeln i en athensk paian, som citeras hos Athe- 
naios VI i 1253 D o. ff. : du ar herre (%6ptog y^P & <J6); 
D. .ar gud, medan de andra gudarne aro langt 
borta och icke hora en typisk 'hellenistisk kan- 
sla. Aven sbm gudatitel vaxer ntipioc, fram; som 
absolut titel mota vi det i Egypten if ran forsta 
arh. f. Kr. (Isis, Sarapis, saledes om mysteriernas 
gudar), likasa i Mindre Asien (ttupfo brukas om 
Artemis och Magna Mater) och Syrien (sa om 
Atargatis och typiskt nog om Simon Magus och 
Helena); infor det senare erinrar man sig Pauli 
ord i 1. Kor. 8, 5 om manga gudar och manga 
herrar. - Vi ha vidare awr/jp, f ralsare, raddare, 
med dess olika betydelseskiftningar, som speglas 
.aven i ordet fralsning, awTYjpia. Ocksa har 
finns dubbelt bruk, sasorri vid %upt,os; nar Ptole- 
maios I kallas sa, ar gruriden sakerligen ej blott 
den, att han raddat Alexander. Rent religiost ar 
det ej latt att faststalla en enhetlig betydelse. 
Manriiskorna, vare sig de aro harskare eller 
kultheroer, bli garna g u d a. s 6 n e r, och gudar, 
kanske aven jungf rusoner; det ar nagot sar- 
skilt med deras fodelse, som framhaver dem. Och 
de bli mellanvasen mellan den store guden och 
mariniskorna. Sedan de en gang f att sina titlar, 



171 

behover man ej vid dessas namnande tanka pa 
gudstjanst; om Sarapis i brev kallas her re eller 
Augustus i urkunder g u d eller g u d s son, sa ar 
det narmast rena titlar. ' 

G u dstjansten far inom denna religiosltet 
en annan och storre betydelse an i det gamla Hel- 
las, framfor allt i senare tid, och pr as ten far 
en makt, som han ej hade tidigare, en rnakt, som 
kan komma honom att stiga till p r o f e t. H y m- 
n en, kanske i ohellensk stil, blir vanlig i kulten 
och spelar en roll aven i senare bokmysterier 
utan kult. Som sagt, far skadandet avheliga 
handlingar och symboler, kanske av kos- 
misk betydelse, nytt liv; har torde aven klassiska 
motiv spela in. Musik, processioner o. d. 
hor med till mystefiet. Bland de heliga handlingarna 
f ramtrada sakrament, dop och heliga m a 1- 
t i d e r. Senare betygat ar b 1 b d s d o p e t, varvid 
mitianden stalldes i en grbp och overskoljdes med 
det slaktade djurets blod, men dess struktur tyder 
pa hog alder; det betyder dod och uppstandelse 
med kuitguden, deltagande i hans farliga fard 
och uppstandelse sorii gud, ande. Den heliga mal- 
tiden^gar genom manga stadier med olika syften, 
f ran gudaatandet till det inre vinnandet av gu- 
domlig kraft, val aven aminnelse; vi mota brod 
och vatten och val aven vin vid dessa maltider. 
Av annan art .var den heliga blandningsdrycken 
i Eleusis, men den blev sakerligen en anknytnings- 
punkt for det nya. Gudaatandet kring Dionysos 



172 

kan ock namnas. Gudstjansten blir ett verkligt 
skeende, som den invigde ar med oin genom 
sitt ska da n d e, och som upprepar det ursprung- 
liga skeendet. 

Tron (TCOTI, rciaretSeiv) pa den levande guden 
kommer med i mysterierna, liksom tron pa den 
osynlige i stoisk forkunnelse (yngre, icke aldre 
Stoa) 10 ; man skall tro, att ban ar herre, fralsare, 
gud, kanske ock Logos. Sags det om flera gudar, 
uppstar en stravan till utjamning och enhet: en 
gild, elc ^erf?. I mysteriet och den tillhorande 
tron far manniskan en h 6 g r e i n s i k t, g n o s i s, 
mer intuitiv, mer vard an annan; man fair ande, 
uvsOjia, blir iweujiaTtxdc. Foreningen med guden 
leder till panyttfodelse; vi ha termerna i Nya 
Testamentet: yivVYjats (Xvw^ev Joh. ev. 3, oforganglig 
sad (o5u in aTcopcc^ (p-Q-apTYji; ^XXa ^cp^-djp'cou 1 Petf. 
1, 23); bildens ursprung ar klar. Ekstasen 
och vad dit hor (syner, tungomalstalande) foljer 
med andan i denna fromhet och f orbinder med 
aldre stadier. Sedligheten far sin betoning, 
ej minst i Mithra-religionen, men tonen ar egent- 
ligen varken stark eller originiell (jfr kap. VII 10 a ). 
Utan tvivel tanker man pa den individuella 
ododligheten, men den trader starkt tillbaka 
for tanken pa befrielsen fran 6detjT6^Yj,E^jjiapji,lvif3, 
f a t u m. 11 

L a r an, o r d e t och b 6 n e n f ingo sin betydelse, 
nar manniskan mer och mer frigjordes fran kul- 
ten och trossamfundet - nar hon s, a. s. bok- 



173 

ligt, genom det skrivna ordet kunde ge- 
nomleva andakten och handlingen; heliga formler 
och skrifter fa en ny betydelse. Vi se eni motsva- 
rande frigjord andakt i Hellas t. ex. i Perikles' 
liktal i Thukydides II med dess andakt infor sta- 
ten eller i Parthenon med dess utsikt over Salamis, 
dar det nya Grekland liksom fotts i kamp. En sa- 
dan religiositet, som ocksa utl agger de heliga 
orden och formlerna, tar lattare upp litterara 
Ian. Vi kunna rakna hit Corpus Hermeticum, 
som delvis torde na upp till samma tid som flera 
nytestamentliga skrifter, och i olika grad Phi- 
Ions, nypy thagoreernas och nyplato.ni- 
kernas skrifter. Ingen kult star bakom derma 
fria andakt, som val f ordrar filosofien och tar upp 
Platon-ord (det galler aven Hermes). Man har 
t. o. m. gjort Poseidonios till en huvudkalla 
for Hermes, vilket efter orden ar osant, men in- 
nebar en sanning, om man vadjar till den pla- 
tonskt paverkade fromheten och livsstamningen. 
Med direkt paverkan far man ej rakna alltfor ofta 
pa detta omrade. 12 Ljuset och skadandet ha 
har en stor betydelse, som man kan se hos Plo- 
tinos. Aven utan kult kan man utova en fornuftig 
gudstjanst (Xoyt%Y] Xatpefa); uttrycket forekommer 
Rom. 12, 1 och har val dar ett visst judiskt stod 
i esseernas och andras opposition mot den off ent- 
liga offerkulten. Aven atskilligt ur gnosticis- 
men torde hora hit, och magi en arver till sist 
de slitna formerna. Jag behover ej stanna vid 



174 

betydelsen av denna utyeckling for kristendomen, 
som kom fran judisk mark med begrepp om Guds 
ord och helig skrift: all av Gud ingiven skrift 
(rcaaa ypacpY] S-edTCveuorog) ar av gagn for oss, heter 
det 2. Tim. 3, 16; 1. Tim. 4, 13 talar om vikten av 
f orelasning, avaYVcoat?, och Rom. 1 5, 4 om det, som 
ar skrivet till var lardom, .dc, -?jjjiTpav 6t8aa%aXtav. 
Joha'nnes-evangeliet bor kanske ses tinder denna 
synpunkt. Vad mystiken kring or det bety.tt 
for senare, kansk.e mer etiskt orienterade kristen- 
domsformer, skall jag ej stanna vid. 



Annu nagra foreteelser aro att namna i detta 
sammanhang, f ramst as t r o 1 o g 1 e n och h a r- 
skarkulten (kejsardyrkan). Den f orra vill vara 
vetenskap och blir en korsning av babylonisk 
stjarntro och stoisk filosofi, d. v. s. orientalisk 
tro och hellensk metod. 13 Kanske fanns stjarndyr- 
kan i f orhellensk religion; i varje fall se vi snart 
f iloso.f er av religios laggning, pythagoreerna, Pla- 
ton och Aristoteles, betrakta de valdiga stjarnorna 
som gudomliga, som fysTa atojiaTa; en mer fysisk 
forklaring som Anaxagoras' uppfattades som gud- 
loshet (om senare tid se nasta kapitel 130 ). Astrp- 
logien blev sent far dig; stjarntron var kand, ehuru 
foga, i Hellas fore Platpn, Aristoteles och Theo- 
phrastps och foremal fb'r stark kritik. Aldre tider 
nojde : sig med astrpmeteprolpgi,; trori pa sam- 
band mellan himlakropparna pch yadret. 14 



175 

Astrologien bar manga sidor: en vetenskaplig, en 
religios-optimistisk, som i Stoans predikningar, en 
folklig-mytisk, en magisk o. s. v. Helt naturligt 
koni den att sta .nara mysterierna; en stjarn- och 
kosmos-mystik vaxer upp. Sjalens orientering i 
kosmos blev klarare genom den kunskap om kos- 
mos' villkor, om de band, som horoskopet, nativi- 
teten, stjarnornas stallning i fodelsestunden, lag- 
ger pa. Laran om f a 1 1 e t far sin f ulla, tragiska 
betydelse for den, som vet nagot om kosmos' in- 
vecklade byggnad, om stjarnornas makt over jor- 
den och manniskan, om planet- och elementar- 
sfarerna, pm ikladandet av sfarernas synder och 
laster vid fallet och avkladandet vid uppstigandet; 
till en del skymta dessa tankar redan i platonis- 
men. Stjarn tron bidrog bade till tank ens 
gladje och sjalens skrack. Den forra skonja 
vi i vetenskapen, som gor den enskildes ode, ka- 
raktar och moral beroende av fodelsestunden och 
dess stjarnor och later folkens och landernas olik- 
heter hanga samman med himlakropparna (denna 
astrologiska etnografi mota vi i Ptolemaios' Te- 
trabiblos, andra boken), den senare praglar my- 
sterierna. Stjarntron se vi i Nya Testamentet i 
Jesu barndomshistoria hps Matteus och hos Pau- 
lus (varldens makter o. d., om vilket i nasta 
kapitel) och slutligen rikligt i Apokalypsen, dar 
mycket utan den blir obegripligt. Sa talas kap. 
6, 9 om martyrernas sjalar under 1 altaret, och man 
bor veta, att stjarnbilden altaret, ara 



176 



o. s. v. star pa sodra himlen 
over Vintergatan, som ar de saligas hemvist; kvin- 
nan (jungfrun) och draken i kap. 12 maste ses 
mot astrologisk bakgrund, <o. s. v. 15 

Harskarkulten bar genom herosdyrkan o. a. 
djupa rotter i Hellas; Alexander fortsatte en re- 
dan borjad tradition (Lysandros) och utnyttjade 
givna mojligheter. Vid behandlingen av samhallet 
sago vi den intellektuella grunden for denna dyr- 
kan. Tron sprider sig till Vastern, men tar upp 
orientaliska element (astrologien, kanske varlds- 
harskartanken), som delvis gora den frammande 
for Vastern. Vi erinra oss de titlar, som horde 
till kulten: fralsare, ownf]p (forst ur politisk- 
social nod), her re, ottipios, do minus, sa oek 
gud, -B-ed?, deus; detta borjar i stern, i Mindre 
Asien (Augustus dyrkas t. ex. i Pergamon; Tiberius 
gav Asien, men ej Spanien ratt att bygga tempel at 
honom och hans mor). 16 Den aldre kejsartiden re- 
spekterade olikheterna inom imperiet; man dyr- 
kade ju i aldre tid endast kejsarens genius, 
oeh det drojer nagot, innan man kraver som nagot 
sjalvklart, vad som tidigare gavs som en heder. 
Men den som har Kristus till sin herre, kan ej 
erkanna en annan dar ha vi konflikten mel'lan 
stat och kristendom in nuce. Den senare forbin- 
delsen med astrologien och dyrkan av Roma 
aeterna, viktig aven for rikskyrkans tidigare 
historia, spelar i detta sammanhang en mindre 
betydelsefull roll. 



177 

Kanske bor ett ord sagas aven om magi en, 
detta underliga, mest utomlitterara omrade, som 
liar sa manga och djupa forbindelser med tidens 
kultur. I och for sig ar magien ej mer hellenistisk 
an nagot annat, vilken roll den an spelar under 
dessa sekler. Nya Testamentet ar i det hela nega- 
tivt installt; berattelsen om Jesu frestelse vill be- 
vittna, att ban ej brukade sadana konster (jfr 
beskyllningen och forsvaret Mark. 3, 23 30: Kan 
Satan driva ut Satan?). 17 Apostlagarningarna ha 
starka ord om trollkarlar och falska profeter: 
Simon magus 8, 9 o. ff., Guds stora kraft 
saledes en medlare-profet, Barjesus-Elymas, 13, 
6 o. ff., vars magi motes med en gudomlig kraft- 
garning. Den onda makten fornekas ej, men det 
finns en storre makt. Senare komma bade Jesus 
och Jahve med i magiska formler bland hed- 
niska namn 18 , och de kristna voro ju prisade som 
demonutdrivare. 

* ' : ' ' '. 

Det ar en rik och brokig varld, vi mota i kris- 
tendomens fodelsetid. Mysteriereligionerna vaxa i 
betydelse; Augustus' kultrestauration torde pa dju- 
pet betytt litet vid sidan av dem och de andra 
inslagen i tidens religion, som nyss namndes. Vad 
betyder det, att kristendomen kom u,t 
i denna varld? Judarne hade sin hellenism, 
hemma och ute. Den jamforelsevis ensamme Phi- 
Ion hade sin betydelse. I sprak, litteratur och 

12 Hellas och Nya Testamentet 



178 

tanke ha vi sett anslutning till givna former, utan 
att det egenartade sveks. Skulle religionen 
och de religiosa formerna vara det enda 
undantaget fran en regel, som synes vara livets? 
Verkligheten synes har svara ett bestamt nej. 
Man har ratt att peka pa stora och avgorande olik- 
heter, pa den nya religionens egenart, som ma- 
handa skall bli klarare i det f 6'ljande. L i v e t 
ar olika pa bada sidor, och jag vill i regel ej tala 
om Ian. Men man forfaller latt till godtycke, 
om man vid de i stor utstrackning lika f ormerna 
fornekar varje anslutning. 

Det galler ej endast ovasentligheter. Det ar 
en viktig och lange anad upptackt, att den 
kristna gudstjansten pa hellenistisk 
mark star i en viss motsattning till 
den palastinensiska med dess betonade 
vantan pa Jesu aterkomst (jfr t. ex. Jak. 5, 7 o. 
ff.). Det betyder, att den blir en kult bland de 
manga andra pa hellenistisk mark, som starkt 
skilja sig bade fran synagogans gudstjanst och 
templets offerkult. En anslutning pa viss a punk- 
ter torde har vara sa gott som nodvandig, men 
graden av denna anslutning ar just det stora pro- 
blemet for narvarande. Det bor kanske sagas, 
att denna anslutning torde ha varit lika mycket 
eller lika litet medveten som anslutningen i andra 
fall; livet sjalvt medforde den. 19 Apostlarnes och 
urforsamlingens tro skapade en dyrkan av den 
uppstandne. Men mer an pa den ursprungliga 



179 

grunden mota vi i hellenismens varld en k u 1 1 
av Kristus, som ej blott ar denkommande, 
utan den narvarande (observera att Paulus 
for korsf ast brukar perf . particip, 
nagot vars verkan fortfar, ej aor., 
Som gud i kulten far han titlar, eller bans titlar 
fa ny ton. Hans garningar bli det centrala i knit 
och psalm (Fil. 2, 5 o. ff.) 20 ; korset, som val 
tidigt fanns synligt i gudstjanstlokalen, samman- 
f attar bans kamp i e 1 1 ord. Sakramenten 
fa en storre betydelse, och vi se, bur den kristne 
blir ett med Kristus i de heliga handlingar, som 
upprepa bans garningar. 

Jag vet val, att ej allt bar ar entydigt, och att 
formerna annu aro losa, kanske pa bada sidor om 
gransen; det kan man se av skildringarna i 1. 
Kor. 12 och 14, dar bade profeter, de for- 
namsta ledarne, och pneumatiker beroras. Om 
vissa avgjorda olikheter med mysterierna skall jag 
strax tala. Men vid vissa likheter av betydelse 
maste jag. stanna nagot utforligare, an som skett. 

Vi se nagot av hur kristendomen redan fore 
Pauli upptradande, i An tiocheia eller annorstades, 
hade utformat sig i kamp och tavlan med sam- 
tidens religioner; till detta tar Paulus hansyn. 
Lat oss ett ogonblick se pa titlarna. Viktigast ar 
kanske H err en, w5pio. I Septuaginta brukas 
ordet om Gud; i Nya Testament et betyder det 
framfor allt Kristus -- jag bortser fran det sall- 
synta profana bruket. Nu hade otvivelaktigt ordet 



180 

pa gammaltestamentlig grand fatt en vidare an- 
vandning, sa att man mom urforsamlingen kunde 
anvanda det arameiska ordet om den forharligade 
Kristus: marana tha 1. Kor. 16, 22, grekiskt ep)(ou 
xtipie TfyaoO Joh. Upp. 22, 20; det brukas tydligen 
aven i kulten (sa Didache 10, 6 i nattvardsbonen). 
Har ar en anknytningspunkt till hellenistiskt bruk 
av ordet i kult och harskardyrkan. Jag kan ej 
se, att man kan f orklara Paulus utan sadan an- 
knytning. Viktigt ar, att gammaltestamentliga %6- 
'piog-stallen sa smaningom fa syfta pa Kristus; jfr 
Joel 3, 5 om den som akallar H err ens namn 
det brukas Rom. 10, 13 om Kristus, medan det i 
Acta 2, 21 i ett storre citat har kvar den 
ursprungliga betydelsen. For ovrigt aro nyanserna 
rika och vaxlande; jfr Rom. 10, 9 om bekannelse 
och tro, 1 . Kor. 8, 4 6 om e n Gud och e n 
Herre eller Fil. 2, 5 o. ff., dar motivering ges 
till bekannelsen Jesus Kristus ar Herre (x6pio? 
'I^aoO? XpLaTd;)." hans fornedring och lydnad. Och 
Herren ar Anden (6 xtipios TO TcvsuiJia SOTLV), 2. 
Kor. 3, 17, i Pauli fordjupade mening av ordet, 
och saledes ar i Kristus lika med i Anden. 
Jag vet ej, om hellenistisk religion har nagon 
nara parallell till det, men fran den historiske 
Jesus kom det ej; man har sokt hos Philon, i gno- 
sis o. s. v., men full likhet finner man ej, ty den 
kristne blir ej sjalv XpLOTd?, utan andlig, Ttvsujjia- 
Tix<5g. Herre-namnet mota vi ock i efter-pau- 
linsk litteratur, dock ej i Johannes-evangeliet eller 



181 

forsta brevet (utom i evangeliets tva sista kapitel); 
for skadandets mystik torde det passa min- 
dre val an Guds son. Att ocksa harskarkultens 
titel associerats, synes mig visst, ej minst pa grund 
av konf likten mellan stat och kristendom, men 
den dubbla associationen maste undersokas grund- 
ligare; den gudomliga och heroiska (kulturella) 
sidan av det hellenistiska konungadomet maste 
tas med i betraktelsen (jfr kap. II 20a ). Ofta skim- 
rar den tanken igenom, att Jesus ar den verk- 
lige herren (fralsaren o. s. v.) i motsats till andra 
(jfr 1. Kor. 8, 4 o. ff.). Diet behover ej sagas, 
att ej alia stallen, dar herren brukas, aro kul- 
tiska, lika litet som alia stallen med herren Sara- 
pis o. d. 

Mer sallsynt, ocksa i de hellenistiska skrifterna, 
ar titeln fralsare, owxYjp; termen ar gammal 
(redan i Platons statsskrifter) och har senare ock- 
sa de tva associationerna, ehuru de har ej aro sa 
latta att skilja. Paulus brukar ordet blott en gang; 
se Fil. 3, 20 om Herren Jesus Kristus som Fralsare 
(eskatologiskt) ; pastoralbreven alska termen, och 
fjarde evangeliet har redan uttrycket varldens fral- 
sare (4, 42). 

Vad angar den mest av synoptikerna bmkade 
titeln manniskosonen (5 uE6$ TOU dv8-p(&7T;oi>), har 
dess betydelse tidigare antytts. 21 Hellenistisk air 
den ej, men anger kanske ett tidigt iranskt infly- 
tande. Den ar kand fran Daniels och Henoks bok. 
Forekomsten aven i fjarde evangeliet ar viktig 



182 

och pekar pa palastinensisk foibindelse. Om- 
vant blir titeln Guds son (u6? TOU ftsou) vanli- 
gare, ocksa efterpaulinskt. Viktigt for associatio- 
nerna ar ett stalle som Rom. 1, 3 o. f.: han ar 
Guds son efter anden (%axa TcveOpa ^ytwa^VYj^), men 
Davids son efter kottet. Johannes-evarigeliets 
bruk torde stamma 6'verens med vad jag tidigare 
sagt om dess art. Har aro mojligheterna till 
association annu fler an i de forra fallen; pa 
hellenistisk mark fanns forbindelse med mysterie- 
gudarne, harskaren och val aven med den popu- 
lara forkunnelsens profeter och deras larjunga- 
kretsar. Dock forefaller likheten vara ratt ringa 
trots alia yttre forutsattningar, lika underverk 
o. d. for jamforelse mellan evangeliernas Guds 
son och t. ex. Apollonios av Tyana i Philostratos' 
tolkning. 22 Forestallningen om en Guds son var 
i alia fall intet orimligt for tiden, ej ens den i 
evangelietraditionen framvaxande bilden av jung- 
frusonen, som har till uppgift att motivera titeln 
gudsson (jfr Luk. 1, 32, 35). Det behovef ej sa- 
gas, att ingen mytologi kan hindra en innerlig re- 
ligios syn pa namnet. 

Detta sager ju langt if ran allt om Pauli f romhet 
och forkunnelse ej ens om hans teologi, om 
man vill bruka det ordet. Jag erinrar endast i 
korthet om en annan sida: de av Deissmann sa 
starkt betonade hellenistiska bilderna for guds- 
forhallandet: rattfardiggorelse (frikannande), for- 
soning (t. ex. mellan tvistande makar), forlatelse 



183 

(efterskankande av skuld), aterlosning (frigivande 
och -kopande) och barnaskap (adoption) Swcai- 
wai, xaTaXXafifj, Scp-, Tcdtpeoig, drcoAfapwais, ufo&eaca 
o. s. v. 23 Den hellenistiska bakgrunden betyder 
liar ej hellenistisk fromhet fromheten ar per- 
sonlig, som pa flera andra punkter. 

Nu nagra ord om den kristna gudstjans- 
t e n pa hellenistisk mark K r i s t u s-m y s t e- 
r i e t, om man trots alia olikheter sa vill. S a n g e r 
och hymner aro betygade aven av Nya Testa- 
men tet: 1. Kor. 14, 26, Efes. 5, 19 psalmer och 
lovsanger (hymner) och andliga visor (<})a% TCVSU- 
jiaTaat?), Kol. 3, 16 (samma serie). Vi ha ock 
exempel pa dylika sanger, t. ex. 1. Tim. 3, 16 och 
Fil. 2, 4 o. ff. om Kristi garningar; den senare 
psalmen anses nu vara citerad och interpolerad 
av Paulus 24 ; vidare Kol. 1, 9 o. ff. och andra stal- 
len. Detta ar ej vers i grekisk mening, ej hellensk 
form, aven om en eller annan grekisk kortvers, 
som levat ett underlitterart liv i Hellas, skulle 
tyckas vara med. 25 Apokalypsens hymner (t. ex. 
12, 10 o. ff.), Salomos oden, bonerna vid nattvar- 
den (Didache kap. 9 o. f.), sjalva den apostoliska 
trosbekannelsen aven i sina aldre former 
hora med bland dessa sanger, liksom val ock de 
av Plinius d. y. (Epist. 96 [97]) omnamnda mindre- 
asiatiska vaxelsangerna till Kristus (Christo quasi 
deo). 

Svar och omstridd ar fragan om sakramen- 
t en. Mest omedelbar ar kanske anslutningen vid 



184 

do pet, trots stora olikheter. Har ar ock dopar- 
rorelsen i Palastina av vikt; den evangeliska 
traditionen vet om. frand- och vanskap mellan 
Johannes Doparen och Jesus. 26 Blodsdopet be- 
tydde senare och kanske aven tidigare doden till- 
sammans med mysterieguden, herren. Vi se det 
kristna dopet, vilket dess ursprung an ar, fa den 
betydelsen for Paulus: vi hava blivit dopta till 
hans dod, detta dop till doden, Rom. 6, 3 o. f. (efc 
x6v O-avaTov afttoO l^aTCTia^yj^ev, pa^TtaiJia sis ^ava- 
TOV o. s. v.); det hela far har ett sallsynt djup 
genom den etiska tanken att do fran synden, 
v. 2. Kol. 2, 12 talar om begravning med Kristus 
i (genom) dopet, liksom om uppvackelse dari med 
honom. En annan skiftning far tanken pa dopet 
1. Petr. 3, 21. Dopet blir sa ett martyrium, 
sasom ock synoptikerna betyga: Jesu ord till Ze- 
bedaiderna Mark. 10, 38 o. ff.; Luk. 12, 50 o. ff. 
(jfr Mark. 14, 36 med paralleller om kalk, TCOTY]- 
piov). Man kommer ater till tanken pa blodsdop 
vid forfoljelserna. Men dopet har ock andra si- 
dor. Det medfor liksom mysterierna ljus, upp- 
lysning, insikt, nado. s. v. (96)?, yvwaic;, x^p l ?)5 
(pwTcajid? och beslaktade ord bli uttryck for dopet 
och att dopas. 

Nattvardens historiska problem ar ytterst 
invecklat och har annu ej natt losning. Lika litet 
som dopet kan den forklaras ur mysterierna. 
Dess rotter i annan jord aro for starka, for att 
den losningen skulle kunna vara riktig^ och dess 



185 

olika sidor for mang'a (gladjemaltid med tack, 
eucharistia, minnes- och gemensamhetsmaltid, of- 
fer, eskatologisk van tan, mysteriet). 27 Det ser ut 
som skulle det ha funnits en viss dubbelhet hos 
den heliga maltiden, redan da den nadde helle- 
nistisk omgivning, och som vissa ursprungliga 
(resp. palastinensiska) moment skilde den, fran 
mysterierna (den etiska betoningen, of fret o. a.). 
Liturgierna fran varldens olika delar, som 
Wetter undersokt 28 , aro av senare ursprung (fran 
slutet av andra arh.), men ga utan tvivel langt 
tillbaka. Av stor vikt aro sadana boner, som sta 
kvar i liturgierna, men ursprungligen haft ett an- 
nat sammanhang; sa en del boner vid of fret, som 
ge detta en aldre tolkning och ej annu syfta pa 
Herrens lekamen och blod. Dock behoves har ett 
klarare perspektiv bade for mysterie- och o f- 
fertanken och deras forandringar. Men litur- 
gierna ge dock vissa upplysningar; de innehalla 
bl. a. just tack for Kristi verk, som upprak- 
nas i sina olika delar (jfr de nytestamentliga psal- 
merna och trosbekannelsen), boner om att bli 
ett med Jesus o. s. v., och de lata den stora kam- 
pen upprepas for de troende, som fa erfara de 
valdiga krafternas spel; om ljus, vaxelsang och 
processioner bor man kanske ej tala for mycket 
fran borjan. Mycket tyder har pa en tidigt be- 
gynnande utveckling, grundad pa anknytning till 
vissa drag i hellenistisk gudstjanst. Dyrkan av 
Kristus, den narvarande Herren, i stallet for van- 



186 

tan pa Kristi aterkomst masfe ses i det ljuset for 
att ratt forstas, hur sjalvstandigt innehallet i Kris- 
tus-tron an ar. Kanske spela ock andra asso- 
ciationer in; jag tanker ater pa den sakrala sidan 
av furstemakten, furstarnes bordskretsar o. d. 2 " 
Men saken ar for litet undersokt. De parallel- 
ler, vi ha, aro i alia fall betecknande, och vi 
kunna vara glada over upplysningarna i 1. Kor. 
11 om den heliga maltiden (vers 20 %upia%6v 8eT- 
TCVOV), liksom over de foljande kapitlen for guds- 
tjansten i allmanhet. De ge ett starkt intryck av 
den allvarliga, realistiska synen pa gudstjansten; 
brott mot det ratta ar ingen estetisk synd, iitan 
vallar den storsta risk. Kristi lekamen och blod 
ar nagot annat an vanlig spis (11, 29), och hans 
dod och seger f 6rkunnas i den heliga handlingen 
(KaTayfiXXecv vers 26); man gar var gang pa nytt 
igenom den, Har ar varken judiskt eller hellenis- 
tiskt allt. Paulus delar mysteriernas realistiska 
syn pa kulten, men han skiljer sig pa en punkt 
avgjort fran hellenismen: man hor framfor allt 
vid gudstjansten, men ser intet drama; intet hel" 
lenistiskt skadande, ingen -^ea, ar med; fran den 
synpunkten bor val ock otaTaYysXXetv fattas. 

Tron ar val ej nagot alldeles enhetligt be- 
grepp i Nya Testamentet. For Jesus gallde tron 
framfor allt Guds allmakt, undren och bonen, 
och detta bevara forsamlingarna i Palastina. 80 I 
hellenistisk omgivning far tron en annan ton: 
den blir tro pa Jesus Kristus sasom Herre och 
fralsare; aven med Deissmanns mystiska tolkning 



187 

tro i, Kristustro kommer man ej for Pauli del 
ifran denna sida av tron. Forst senare blir tron 
varldsaskadning. En aning om hellenistisk askad- 
ning ligger, som vi sago i foregaende kapitel, i 
Hebr. 11, 1 (ting som icke synas; jfr Rom. 8, 24: 
ett hopp, som man ser (fullbordat), ar icke (mer) 
ett hopp i\nt$ pXeTCOjiivr] o6x gaTiv iXicfg. Vi ha 
sett osynlighetens betydelse just i samband 
med tro [(moretieiv) i De mundo. Har i Hebr. 
11, 1 har vissheten, tilltron ocksa fatt be- 
toning. Tro och gnosis komma ocksa har i 
beroring med varandra, ehuru gnosis ock kan ha 
en lagre form. Den hogsta ar att kanna Gud och 
bli kand av honom. Om bada sidorna kan man 
fa upplysning i 1. Kor. 13: a ena sidan kritiken 
av kunskapen (gnosis) jamte profetian och tungo- 
malstalandet i vers 8 (jfr vers 2), a andra sidan 
vers 12 med sin dubbelhet sa skall jag kanna 
till fullo, sasom jag sjalv har blivit till fullo karid 
(^7rLyv(i)ao|jLat rceYV(i)atb]v ; jfr Gal. 4, 9). I denna 
verbala vaxling ha vi en parallell till hellenis- 
tiskt-mystiskt sprakbruk. I fraga om verkning- 
arna av an den, uveup-a finns ock beroring. Trots 
all kritik i 1. Kor. 12 satter man annu den, som 
har anden, ar pneumatiker, forst, men vi ana de 
kommande striderna mellan ande och ambete. 
Synden mot den helige anden, panyttfodelse av 
ande (Joh. ev. 3), den hoga visheten i 1. Kor. 2 
(den ar hemlig iv ptuaTTjpCtp, vers 7) fa och ge for- 
klaring pa denna linje. 

* 



188 

Naturligtvis vore har annu mycket att antyda 
och utreda, men tid och utrymme medge blott 
nagra anmarkningar om det viktigaste. An en 
gang betonar jag, att fran Hellas kommer ej 
sa mycket av dessa mysterier, som pragla helle- 
nismen, och vad som kommer, ar kanske ej egent- 
ligen hellenskt, utan tillhor den bevarade tradi- 
tionen fran for- och utomhellensk religion; myc- 
ket av det har ock tidigt gatt upp i Hellas' od- 
ling. Men man maste fran spraklig och filosofisk 
synpunkt i den mening ordet har fattats ge 
akt pa allt hithorande. Mysterierna ha tagit upp 
eller anknutit till religiost fargat sprak hos Pla- 
ton (reningen) och Aristoteles (kosmos) och gett 
det nytt liv; harskarkulten inneholl manga hel- 
lenska element. Om inflytandet fran de aldre 
mysterierna pa de yngre ofta ar ovisst, finns det 
dock ofta likheter. 

Dit hor den sen lange iakttagna likheten 
me 11 an Dionysos-religionens och kris- 
tendomens spridning. Olika folk och ras, 
olika samhallsskikt, olika kultur motas i strid. 
Den nye guden vinner det enkla folket, kvinnor 
och tjanare. Sa gor Jesus (jfr bl. a. Joh. ev. 7, 45 
om tjanarnes vittnesbord); sa gor Dionysos om 
honom vittna tjanaren (-B-spdcTccov) och budbararne 
((^YYsXoi) i Euripides' Bacchai (441 o. ff., 769 o. 
ff., 1150 o. ff.). Han gor under och befriar ur 
fangelset. Dylik befrielse sker ej sallan enligt 
Acta: 12, 6 o. ff. med Petrus och 16, 26 med Pau- 



189 

lus och Silas. De befriade bacchanterna ila till 
sin vanliga verksamhet; i Acta 5, 17 o. ff. berat- 
tas en befrielse, varvid de utsanda tjanarne finna 
apostlarne som vanligt larande i templet. Ocksa 
magien lar konsten att 6'ppna dorrar (Avoiig 8-6- 
pas). Nu finns det skal, som tala for inflytande 
av Euripides just pa Acta enligt min mening 
dock ej direkt , men likheten stracker sig vi- 
dare .an overensstammelsen med bans drama och 
f anns tydligen fore f orf attarens direkta eller in- 
direkta studium av detsamma. I bada fallen skil- 
jas foraldrar och barn, man och hustru o. s. v.; 
vandringslivet hor med pa bada sidor. Myter ha 
ej lanats har, om ock litterar form ovat inflytande. 
I forsta rummet ar det likhet i struktur pa gam- 
mal hellenistisk mark. Och denna likhet bor driva 
oss att soka vidare. 31 

En viktig likhet f inner jag i skadandet i 
gudstjansten (O-etopCa, O-sa), som praglar alia my- 
sterier och har sina motsvarigheter i Nya Testa^- 
mentet. Ett par ord darom till sist med stod av 
material, som samlats for annat syfte. 32 Jag tror, 
att vi i denna theoria kunna urskilja den gamla 
rasmotsattningen. Hellenerna voro som . nordborna 
ett folk med oppet natursinne och gladje over 
sol och utsikt. Detta sinne starktes av sjalva lan- 
det med dess klara sol, dess plastiska, vaxlande 
landskap och standigt skiftande utsikter. Det tar 
sig uttryck i konsten, framfor allt i arkitektur- 
verkens inlaggning i naturen; templen aro t. ex. 



190 

ofta orienterade med hansyn till utsikt, viktiga 
punkter i landskapet och harmoniskt lage. I Kre- 
tas minoiska kultur aro val vittnesborden ej all- 
deles sakra, men i Mykene-kulturen ar saken oom- 
tvistlig, och klassisk tid har overflod pa exempel, 
att ej namna hellenistisk. Denna naturkansla har 
religios grund alia stora lyriska land- 
skapsbilder i litteraturen (i Platons Phaidros, So- 
phokles' Oidipus i Kolonos, Euripides' Hjppolytos, 
Ion och Bacchai, Aristophanes' Nubes o. s. v.) ha ett 
religiost, kultiskt inslag. Det finns har ett sam- 
band med varldsiddn i grekisk tanke, med Pla- 
tons Ijus-filosofi, med lyrik och konst, med kos- 
misk religion o. d. 

A andra -sidan ha vi det for- och oh ell en- 
ska: de minoiska grottorna och kapellen med 
lamp- och fackelbelysning. Dionysos' fackel- 
svingande skaror pa Parnassos och Kithairon (bada 
med furuskogar), praktfullt besjungna i dramats kor- 
sanger, toch det heliga nattliga dramat i E 1 e u s i s, 
aom besjongs av diktare som den homeriske>> hymn- 
slcalden, Pindaros, Sophokles och Aristophanes och 
gav en battre lott i Hades, vittna om den hithorande 
fr.omheten. Vi h'a sett, att det sker en bland- 
ning av folk och kultur. Ar det underligt, att 
PI at on i Staten later himlaljuset strala over kos- 
mos, i Phaidon over jorden och i Phaidros over 
det attiska landskapet, men a andra sidan brukar 
mysteriebilden, ljus och tanda facklor, for sjalens 
upplysning genom den sanna kunskapen (om ide- 



191 

enia) ? For Aristo teles blir skadandet theo- 
ria bade den hogsta tankeverksamheten och dess 
resultat (vart teori), men ban grundar ocksa en 
kosmisk religion, byggd pa skadandet av den harligt 
ordnade varlden. I Stoan, sarskilt den platonskt 
paverkade, och nyplatonismen lever denna tro 
kvar, starkt av senare astronomiska upptackter (det 
lag ju igudomlig hemlighet bakom studiet). Den 
skonjes ock i mysterierna, ej minst bokmysterierna 
(Hermes-skrifterna, Johannesevangeliet ?), och torde 
bar vara starkt paverkad utifran (Iran). 

Nu minnas >vi ock, att 1 j u s e t i olika form (lam- 
por, facklor) spelar en viktig roll i de hellenistiska 
mysterierna, som ocksa, firas i sma, ofta underjor- 
diska rum, som erinra om de forhellenska kapellen 
och grottorna. Denna ljusiets roll i kulten, som ock- 
sa den m,est 'ar kand fran senare tid, behandlades 
pa sin tid av Wetter i hans bok Phos. 33 Hur 
djupt tanken pa ljuset gripit in, bar forut antytts 
dopet blir en upplysning, en (pWTtojJLds o. s. v. ; 
Hermes-skrifterna, Mithra-liturgien och andra ur- 
kunder tala rent statistiskt ett mycket tydligt sprak. 
Ljusets roll, realt och bildligt, i den religionsform, 
som nu fick makten i den hellenistiska varlden, ar 
obestridlig, men ha'r ar anslutningen ocksa latt, nas- 
tan nodvandig, till aldre tro och kult i Hellas,, 
mysterierna i Eleusis, dansen kring Dionysos, Pla- 
tons religiosa ljussyner, Aristoteles' tanke och den 
senare Stoans kosmiska tro; Platon och Aristoteles 
kunna ej skiljas ut. Ljustanken och det heliga ska- 
dandet levde bada 'ett starkt liv. 



192 

Den gemensamma strommen av de bada floderna 
har ock natt Nya Testamentets varld. Vi 
kunna aven har se en typisk anslutning till ett all- 
mant hellenistiskt sprakbruk '(och dess aldre kallor i 
Hellas; Wetters forskning behover dock en utfyll- 
nad for .aldre tid) med alia dess Ijusforestallningar 
och bilder, de ma vara tagna fran mysterierna eller 
ej. Naturligt ar, "art vi mota y&c, o. du framst i de 
av hellenism praglade delarna av Nya Testamentet, 
Pauli brev och Johannes-skrifterna, ehuru ej alia 
ljusstallen ha denna forklaring. Johannes-e van- 
geliet ar fran denna synpimkt rikt och ej minst 
prologen; om Logos-tanken staller det hela i 
kultsammanhang, har jag latit vara oavgjort. Ge 
akt pa bruket av ordet 1 j u s : i ljuset ar liv, och 
livet ar Ijus (mystikerns cirkel!), Johannes skall 
vittna om ljuset, Jesus ar det sanna ljuset; vi hofa 
i vers 1 4 'om att ska da hans harlighet, 8d^a, 
som ej skiljer sig mycket fran ljuset (det galler har 
alltsa en epopsi) ; <p6) och otda^o? i betydelsen 
mannisko varld hora samman. Det fjarde evange- 
liets Jesus-mystik ar s k a d a n d e t s ; darav en viss 
likhet med aldre 'och yngre mysterier, som gudomlig- 
eller heliggora pa skadandets vag (Eleusis) och med 
den kosmiska mystikens syner. Jesus ar varldens 
Ijus, kap. 8, 12; 9, 5. Tro och ska da hora nara 
samman; de ge gnosis, och ska da blir stundom 
detsamma som inse, ^ewpstv lika med Y W( *> < T KLV> 
Men 96)? och oudxo?, Ijus och morker, bli de for- 
namsta forestallningarna. Om har ligger orientalisk 



193 

tanke bakom, har den haft latt att assimilera sig 
med hellenistisk tanke. L j u s och s k a d a spela 
ock en stor roll i forsta Johannes-brevet: Gud ar 
ljus utan morker kap. 1, 5, vi skola vandra i ljuset 
1, 7 (vilket air att vandra i karlek); det ligger vikt 
pa vad vi 'ha sett och skadat 1, 1 o. ff. Brevet be- 
tonar mer Gud an Jesus. 

Paul us foreter manga exempel pa dylikt sprak 
vid sidan av det judiskt-etiskt fargade. Sa 2. Kor. 
3, 18 om att aterspegla Herrens harlighet (T/JV <5av 
otupiou otaTOTCTpi^djievot) och att stiga fran harlighet till 
harlighet; 4, 6, dar ljuset i vara hjartan bindes sam- 
man med Guds skapelse av ljuset, medan vers 4 
talar om upplysningen genom evangelium om Kristi 
harlighet (TOV ^WTLOJIOV TOU sOayYsXtou TYJS Sd^Y]? TOU 
XptaTou, oc, EGTLV satbv TOU ^sou); Fil. 2, 1 5 om att lysa som 
himlaljus i varlden, cpcoaTTipss Iv xda[jL(p; 1. Tess. 5, 5 
om ljusets och dagens soner, ufol <pwu6s xal -^jAlpas. 
Och 1. Tim. 6, 16 later Gud bo i ett otillgangjigt 
ljus, 90)1; aTCpdatTov. Aven Hebreerbrevet vet om 
Guds harlighets atersken, ^^a^yaajjia TY)? 6d^7]? 1, 3; 
mer kosmiskt betonat ar himlaljusens fader, TtaTYjp 
TWV <p(i)T(i)V Jak. 1, 17. 

Synoptikerna ge, sasom ar att vanta, foga 
pa denna punkt. Och Apokalypsen med sina 
dramatiska scener och maktiga gestalter, sina flam- 
mande och fallande stjarnor, har annars foga av 
betonade ljusfornimmelser, men mer av 
starka horselsensationer (jfr vad som nyss sades 
om forsamlingen i Korinth och dess gudstjanstliv 330 ). 

13 Hellas och Nya Testamentet 



194 

Kap. 18, 1 lasa vi dock, att jorden upplystes av 
angelns harlighet. Annars heter det se en rost 1, 12 
(pXrceiv T-/JV 9toVY)v); 5, 11 lases jag sag, och jag- 
horde . . . (KOLI elSov, xat ^%ouaa; jfr Acta 7, 34 i 
Septuaginta-citatet i<bv elSov). Har ha vi sa'kerligen 
ett judiskt drag. 

* : : 

Nagot kosmiskt skadande mota vi knappast hos 
Jesus fran Nasaret, men val ett oppet och fint natur- 
sinne, kanske ock sinne for utsikt, starkt under en- 
samma bergvandringar och genom den langtans- 
fulla blicken mot Jerusalems tempel (Mark. 13, 1 o. 
ff., Luk. 1, 5). I .hellenistisk kristendom tranger 
kosmos och betraktelsen av den, theoria, in genom 
en obevakad port, men sinne for natur och utsikt 
traffa vi .ej dar (Paulus i Korinth!). Vi maste rakna 
bade med ,det nytillkomna och med den begransning, 
som hellenistisk stadskultur medfor. Det ar, som 
om endast hellenerna kunde forena bada sidorna. 

Vi ha nu sett en viktig sida av kristendomen pa 
hellesnistisk mark, men bilden bleve ofullstandig, 
om vi ej ocksa betraktade den andra. Darom i 
nasta kapitel. . 



vii. : 

Religionen (forts.). 

Varld och sjal. 

Det fanns, som vi sago i foregaende kapitel, 
ganska manga och viktiga beroringspunkter mellan 
kristen gudstjanst, Kristus-mysteriet, som det 
stundom kallats, och de hellenistiska mysterierna. 
Det gjordes ock en eller annan antydan om o 1 i k- 
h e t e r n a, och det ar nu tid att stanna nagot langre 
vid dem. Naturligtvis aro de kanda och betonade av 
forskarne, aven de nyaste. Man framhaller foljande 
tva moment. 1 En historisk person och att Jesus 
var det, darom ar vetenskapen ense som 
upphov till en religios rorelse med atfoljande guds- 
tjanst ar nagot helt annat an den sekundara kult- 
myten, som danats efter och kring kulten. Aven 
utanfor Jerusalem och Palastina finns sammanliang 
mellan kristetodomen och den starka etiska kraften 
bade i profetismen och senjudendomen, ocksa i den 
hellenistiskt paverkade. Det 'finns oandligt mycket 
i Pauli brev, for att ej tala om den synoptisjca 
traditionen, som ej far nagon som heist forklaring 
genom mysteriereligionerna. Detta ar ju i och for 



196 

sig klart. Men den dubbelhet i urkristendomen, 
som vi bar skonja, ar av vikt; den belyser kristen- 
domens egen historia och far oqk sin belysning 
genom den. Vi skola se, hur just anknytningen 
till vissa rorelser inom hellenismen forklarar en del 
egenheter i den aldsta kristendomen (darom na'sta 
kapitel). 

Den aldsta kristendomen pa hellenistisk mark 
praglas av spanning mellan mystiskt och e t i s k t 
fargad fromhet; om motsvarigheten till detta inom 
Palastinas granser skall jag tala senare. Denna dub- 
belhet motsvarar i stor utstrackning en vaxlande 
huvudton : pa varld och sjal, pa otdapio? och 
tj;u)(^. Den motsatsen bar i Hellas en lang historia, 
som kanske ej alltid ar tillrackligt beaktad. Innan 
jag soker fran denna synpunkt belysa Nya Testa- 
mentet, maste jag nagra ogonblick stanna infor 
kosmos och psyche i Hellas' tanke och 
tro. Sa vitt jag kan se, skiljer sig den riktning ; som 
lagger huvudvikten pa det sedliga, pa s j a 1 e n s f 6r- 
hallande, individuellt eller socialt, som ej b e t o n a r, 
men visserligen ej heller fornekar kosmos och 
manniskornas stallning dari i yttre avseende, starkt 
fran mysterierna med deras fruktan for odet, Ei- 
{jLapiJtsvyj, for dess och stjarnmakternas bojor, lika 
val som fran den antika och hellenistiska filosofiens 
orientering i kosmos och entusiasm infor dess ord- 
ning, storhet och skonhet. Jag menar, att dessa 
bada riktningar i Hellas och inom hellenismen skilja 
sig at, mer an man ofta tanker. 



197 

Nar jag helt kort talar om s j a 1, p s y c h e, ar jag 
fullt medveten om, att det kan betyda mycket olika 
ting. Jag fattar den kanske alltfor populart eller 
om man sa vill platonskt som' den: inre sidan i 
motsats till den yttre, kroppsliga. Denna uppfattning 
ar trots stora olikheter mycket spridd. Jag, gar liar ej 
narmare in pa motsatsen mellan s j a 1 och a n d e, 
(jjux 1 /) och Tcveujjia, som vi finna hos Paulus, i alia 
fall vid flera tillfallen, och som har sin motsvarighet 
i senantik filosofi (ande och sjal, vou$ och ^ U X^J h s 
nyplatonikerna), men ej i Platons sjalsdelar eller 
-sidor. Denna motsats eller dubbelhet harledes nu- 
mera ur iransk religion och synes fa bekraftelse ge- 
nom delvis sena mandeiska och manikeiska urkun- 
der. For var betraktelse spelar denna egenhet en 
mindre roll. 2 



Naturligtvis kan jag ej har fran denna synpunkt 
genomga den grekiska filosofien. Men man 
kan som ett allmant omdome saga om den, att den 
arkosmiskt inriktad och ger sjalen dess 
plats i kosmos, aven om man pa ett tidigare 
stadium ej sager kosmos, utan n a t u r e n, tp6aig. 
Filosofien vaxer upp ur skilda rotter : erfarenhet 
och reflexion, framf or allt inom den joniska kul- 
turen, men ock mystisk-religios erfarenhet,' 
narmast inom dionysisk-orfiska kretsar. Denna se- 
nare sida bidrar starkt till sjalens frigorande ur kos- 
mos och natur. En tankare som Anaximandros visar 



198 

tydligt, att dubbelheten finns, aven ora den ej kanns 
som dubbelhet aven om sjalen for tanken ar till 
som en sida av den stora naturen, som ar huvud- 
saken.^ Ett starkare vetenskapligt inslag i filosofien 
kan bringa klarhet over motsatsens bada sidor (Hip- 
pokrates, Diogenes fran Apollonia), under det en 
poetisk eller profetisk laggning kommer tanken att 
mer an forr kretsa kring sjalens gator (Herakleitos, 
Empedokles). Filosofiens utveckling i Hellas ror sig 
till stor del just omkring detta problem och dess 
olika sidor. . 

Psykologiskt och kunskapsteoretiskt lagges ac- 
centen om genom sofisterna, man ma rakna 
dem till filosoferna eller ej. Retoriken ar ej 
filosofi*, men den ar praktiskt inriktad vishet och 
tar vissa sidor av sjalen starkt i ansprak. Till djupet 
av psyche kommo aldrig sofisterna, ty deras forkun- 
nelse av dygden, dpsTYJ, som annu ar duglighet, 
holl sig till narliggande och relativt lattillgangliga 
mojligheter som det kunde betala sig att soka. 
Den nya forskningen angaende kosmos fornekas eller 
bekampas val ej, och den kan t. o. m. brukas som 
vapen mot gammal tro. Men det var ej detta, som 
fangslade och lockade; varlden fick vara som den 
ville i n o m den kampade man om manniskor och 
sjalar, pengar och sympati. 

Fordjupningen pa denna vag kommer f orst 
genom Sokrates. Det ma vara hur det vill med 
Sokrates i Aristophanes' Molnen, hans naturfilosofi 
och sofistik; for senare tid ar i varje fall bilden falsk. 



199 

Kunskapen och d y g d e n galler det under bans 
aktiva tid, han ma sta i det ena eller andra for- 
hallandet till den fadernearvda religionen. Och det 
borjar galla en dygd, som vi battre f orsta, en i n r e 
fortrafflighet hos psyche, arvd eller forvarvad. So- 
krates' blick riktar sig mot alia manskliga for- 
hallanden, sakert bade mot de inre och yttre (om 
vilka Xenophon vittnar i de sokratiska skrifterna). 
Han fornekar varken natur eller kosmos, men hans 
intresse ar minimalt, om ens nagot han lar intet 
av sadana ting. Man kan tanka pa hans ord i Phai- 
don om desillusionen infor Anaxagoras' skrift om 
naturen, itepl cptfaewc; (97 C o. ff.), om hans oberord- 
het av naturen (darfor verkar undantaget i Phai- 
dros 230 D, dar han tjusas av sommaren vid Ilissos., 
sa mycket starkare) och om hans bristande aktning 
for djupare kosmisk forskning, om vi fa tro Xeno- 
phons Memorabilier IV, 7; grunden, betoningen av 
det manskliga, ar har riktig, aven om Xenophon 
utlagger orden i sin nyktra anda 5 denna anda 
som, enligt vad vi sett, ej ar utan betydelse for 
senare tider. 

S o k r a t e s ar ock skiljepunkten for vagarna. 
Och de vagar, som utga fran honom, aro av vikt 
anda in i kristen och nyare tid. Forst namner jag 
k y n i s m e n for att aterkomma till den senare, 
och jag tanker darvid aven pa de aldre heroerna, 
framst Antisthenes, som nog ej ar sa avskild 
fran de senare, som stundom sags 6 , trots all sin 
och gitt mangskriveri det finns .bland 



200 

manga hos Diogenes Laertios VI uppraknade boc- 
kerna ingen enda med typiskt kosxniskt innehall. 
Fragmenten av honom och de foljande pa denna 
linje avge samma vittnesbord (om formen bar jag 
talat i fjarde kapitlet). Det ar framfor allt mora- 
liska frag or, som behandlas, debatteras och av- 
goras, dygd, sedligt handlande, lag, praktisk till- 
lampning pa deltagandet i samfundslivet o. s. v. 
En detaljjamforelse med Nya Testamentets etiska 
bud och rad ar har icke utan sitt gagn. Vi finna 
goda ord och rad for nodstallda och hjalpsokande ; 
det at sant, att vi aven mota utlaggning av home- 
riska ord, men utlaggningen gar i etisk riktning och 
ror moraliska fragor lander och stader, stjarnor 
och element intressera ej* Allt vad som debatteras, 
hor sjalen till, faller Iv 4* U X^ ^ et ^ r denna rikt- 
nings omrade. Den etiska lardomen skall sitta kvar 
i sjalen darfor redan fran borjan den kanda spet- 
siga och pointerade formen och frana tonen, vari 
masterskapet nas forst senare, vid fastslaendet av de 
sjalsliga sanningarna. Det ar ej utan intresse, att 
man aven brukar karikatyr pa poesi och retorik. 
Jag stannar tills vidare med dessa anmarkningar. 
Det ar viktigt att fasthalla, att aven Hellas haft en 
tahke- och livsriktning, som ganska radikalt skot 
sysslandet med kosmos at sidan utan att dock 
forneka den. 

Vi komma sa till P 1 a t o n. Hos honom leva bada 
sidorna ett starkt liv. Sokrates' och eleaternas varld 
kampa hos honom om makten. Sjalen blir mer och 



201 

mer inordnad i kosmos; det visar sig redan i de 
eskatologiska myterna i Gorgias, Phaidon och Sta- 
ten, och 'det far bekraftelse och tillika en odesdiger 
betydelse for framtiden genom Timaios, Platons un- 
derligaste skrif t, dar varldssjalen trader f ram i 
medveten gestalt. I tidigare skrif ter ar kosmos foga 
betonad det ar typiskt, att det sker forst i my- 
tens form. 'Ar det ej ett gott bevis for det sokra- 
tiska arvets makt? 7 Det ar dygden, eros och sjalens 
andra fragor, som behandlas; kosmos skymtar i 
slutet ,av debatten, efter den intellektuella striden, 
nar det blir fraga om Ion o;ch straff. De stora fi^a- 
gorna ha behandlats fore myten i Gorgias rattfar- 
digheten, fragan om att gora och lida oratt, i 
Phaidon ododlighetstrons och idelarans villkor. Kos- 
mos kommer sa att saga med, nar diktaren tar ordet. 
Och det ar viktigt, att nar Platon gar till uppbyg- 
gandet av s tat en pa nya grundvalar, hamtar han 
forebilden mojligen efter aldre foredome icke 
fran kosmos, utan fran sjalen tredelning svarar 
mot tredelning. Och dock slutar Staten med de-n 
mest praktf ulla kosmiska syn ! 8 Sa nara hora dock de 
bada varldarna samman. Det har stundom fore- 
fallit mig, som betydde Timaios en kompromiss mel- 
lan tva syner, den av iden och sjalens varld a 
ena och den av kosmos a andra; men jag vagar 
ej driva den formodan langre. 

Betydelsefull ar har som eljest Aristoteles. 
Under sin platonska period i yngre ar ordnar och 
utfor han mycket av mastarens kosmiska och val 



202 

aven psykiska tankar i nu till storsta delen for- 
lorade skrifter, for att under sin mogna tid genom- 
arbeta och systematisera de massor av kunskapsstoff, 
som samlats fran de bada varldarna; syftet ar en 
ombyggnad av de aldre tankarna under ett starkare 
betonande av det enskilda. Aristoteles synes vara 
den forste, som fullt medvetet sett motsatsen rriellan 
kosmos och psyke, nar han ordnar in den senare i 
den forra och gor kosmos till foremal for en djup 
och entusiastisk andakt. Ja, det ar stundom, s'om 
horde vi redan nagot av Kants ord i Kritik der 
praktischen Vernunft om stjarnehimlen och sam- 
vetslagen i nagra bevarade fragment fran aldre tid. 9 
Sa heter det i ungdomsskriften Om filosof ien, Ilepl 
cpiXoacxpiac; (fr. 10 R., Sext. Empir. Adv. math. IX 
[adv. dogm. Ill], 20) en skrift, som fatt den allra 
storsta betydelse for hellenistisk tanke och fromhet , 
att gudsbegreppet (-iden) har dubbelt ursprung 
(and Susiv ap^wv . . . fsyovlvai) bland manniskorna : fran 
sjalens liv (det som vederfares sjalen) och fore- 
teelserna i rymden; det forra utfores betecknande 
nog genom en erinring om hanryckning i somnen 
(drommen) och spadomar, det senare genom han- 
visning till solens och stjarnornas rorelser! Jag 
kan ej narmare ga in pa, denna skrifts betydelse for 
senare asikter om s j a 1 e n och sjalens andakt infer 
kosmos, men jag har velat betona, att sjal och 
varld redan tidigt sattes tillsammans och som mot- 
sats. Och jag erinrar 6m, att vi bland Aristoteles' se- 
nary verk ha ett om sjalen Hep I 



203 

om himlarymden Ilept odpavou. Det ar ban, som 
stallt upp den senare tankens problem och klarast 
sett aven de religiosa mojligheter, som den datida 
kosmiska synen gav. 

I den foljande tiden tyckas linjerna ga an paral- 
lellt, an sammanf latade. S t o a n kanner f ran borjan 
motsatsens bada led; sjalen, som for stoikern ar 
nagot materieUt, hor naturligtvis hemma i kosmos, 
men ar foremal for en djupgaende forskning. Och 
den kosmiska andakten blir inom Stoan mycket star- 
kare langre fram., da Platon och Aristoteles i andra 
och forsta arhundradena f. Kr. kommo att gora sig 
starkare gallande genom Panaitios och Poseidonios. 
Det ar har, som de fasta uttrycken for kosmos' lov 
och den kosmiska teodicen utbildats former och 
uttryck, som levde ej blott hos Plotinos och under 
hela senantiken och hos vissa bland kyrkofaderna, 
utan ock hos renassansens diktare och tankare, hos 
Milton, Shaftesbury, Schelling, Tegner och Werge- 
land. 10 Allt mer stoff fran specialvetenskaperna tas 
upp i dessa formler. Poseidonios ar trots senare for- 
skares kraftiga fornekande med har; det ar nog i 
ratt stor utstrackning via honom., som stoffet lever 
kvar i senantik och kristen tid, aven om man latit 
hans verkan stracka sig allt for vida. 11 Om den se- 
nare tiden mera strax. Denna betraktelse ar i forsta 
rummet ej vetenskaplig, utan religios (panteistisk), 
och den hor med som ett led i teodicen. Stjarnornas 
regelbundna rorelser, elementens kraft, solens verk- 
ningar ; jordens skonhet och blomsterprakt trot 



204 

dess laga och morka plats i universum , allt be- 
visar kosmos' harlighet; ja, jordens och mannisko- 
varldens olyckor aro endast negativa bevis for all- 
tings harlighet en rening fran det gamla och 
odugliga och en rojning for det nya. Denna helle- 
nistiska och senantika optimism sprider sig snabbt 
och har satt spar i alia slags litteratur. 12 

Men den stora kosmos' lagbundenhet, som fick 
allt starkare uttryck i tanke och sprp,k, har ock en 
annan sida, sasom antyddes i foregaende kapiteL 
Den kan bli en olidlig boja, om allt air pa f orhand be- 
stamt av kosmos' krafter, av de maktiga stjarnorna, 
av Odet, Fatum, EtjxapjJievY]; man frestas har att 
jamfora vad laran om reinkarnationen betyder eller 
menas betyda i Oster- och Vasterlandet, incl. Ame- 
rika. Teodicen sjalv blir latt ett han for den ; som 
ar hemsokt av olyckor och forodelse eller som 
helt enkelt ej kan fatta sammanhanget i varlden. 
Ordningen och bestammelsen bli har till skrack i 
stallet for trost. Astrologien ar, som vi sett, 
en berattigad stravan att f i n n a och fa v e t a 
sammanhanget ; kanske kan den ge lindring at de fa, 
som aro nojda med vetandet och odmjuka infor det 
att det kan vara oriktigt, ar en sak for sig, 
som ej andrar det sagda. Denna blandning av orien- 
talisk (kanske forhellensk) tro och hellensk metod 
gor sin tjanst. Men sjalens kosmiska skrack tar 
den ej tort, nar denna kanner sig fangen i Heimar- 
menes fasta bojor i stjarnenatet Till detta kra- 
vas starkare medel, och har ar det, efter vad vi 



205 

sett, de frammande mysterierna, som gripa 
in, de ma sedan haft starkare eller svagare forbin- 
delser med det gamla Hellas. Sjalen ar fangen i 
materiens varld, fallen och stamplad av ondskan i de 
sfarer, den passerat vid fallet. Om mysteriernas 
lara om fralsningen fran detta onda talade jag i 
forra kapitlet: en forsta manniska stiger oskadd 
ned, bryter bojorna kosmos' eller dodsrikets 
och oppnar, gudavorden, en ny vag till fralsning. 
Vi se, hur har aven den moraliska ondskan och 
fortraffligheten bli bundna vid kosmos; tidigare 
sago vi, hur vetenskapen pedantiskt och i detalj till- 
lampar detta i sin astrologiska etnografi. Myste- 
rierna ga salunda ut pa att losa sjalen fran kosmos' 
bojor och lata den stiga upp genom stjarnesfarerna 
under avlaggande av de etiska lyten, som fallet med- 
forde, tills den omsider nar deri rena hogsta sfaren, 
fixstjarnehimlen, ogdoaden eller hur man kallar den. 
Nagon genetisk forbindelse med Aristoteles' filosofi 
finns sakerligen icke, ehuru man fran rent kosmisk 
synpunkt kan se en viss likhet; varldsbilden ar ge- 
mensam, liksom for Stoan; filosofien representerar 
endast gent emot mysteriereligionen en optimistisk 
betraktelse av kosmos. Finns en anslutning till 
filosofien, ar den sekundar, formedlad genom tolk- 
ningi av kulten (jfr foregaende kap. 12a ). Av den kos- 
miska inriktningen foljer ;ej, att mysteriernas moral 
star lagt eller att moralen ar obeaktad tvartom, 
aven om moralen stundom ar starkt negativ och f r i- 
h e t e n fran bojorna, visserligen med atf oljande 



206 

harlighet, hor till det starkast hetonade. Dock ar 
alltid tanken pa bundenheten i nagon form med; 
darav foljer, vare sig man vet om det eller ej, 
of rihet aven i tanke, bud och stravan. Kosmos 
svavar for tanken, bade da dess prisade ordning 
iskrammer, och da den lugnar kanske genom att 
for en kort stund liksom slappa efter. Mysteriernas 
hanryckning befriar just genom att sa skaffa en 
langre eller kortare lindring for tanken. 

Vid sidan av mysteriernas varma tro och drama- 
tiska liv kan det te sig blekt och blodlost, nar vi hora 
en stoisk forkunnare, den anonyme forfattaren till 
boken Om varldsalltet fran omkr. 100 e. Kr. 
han skriver i Aristoteles' namn tala om varl- 
dens fralsning (awuvjpc'a T(Sv oXwv o. d.) och om Gud 
som dess cram) p Gud annu halvt opersonligt fattad; 
fralsning betyder raddning, bestand. 13 Manliga och 
skona ord uttalas om underkastelse och underord- 
ning ; t. 'ex. av Marcus Aurelius, men ofta torde 
de verkat foga trostande. Sjalen sliter i sina band, 
men den ar. bunden av och i kosmos, var man an 
ar. Kosmos' gud prisas, aven dar sjal eller hjarta 
gor invandningar. i 

Man kan ej frigora sjalen och tanken. Det ar 
detta, som kynismen soker forverkliga. 138 Det ar 
sant, att vi ej kunna folja dess tradition hela tiden 
fran Diogenes; som skola fanns den val ej alltid, 
men val som en makt i stamning, liv och littera- 
tur. Och fran tidig kejsartid ar den ater med, del- 
vis i nya och ratt vaxlande former; den inneslu- 



207 

ter bade fornam litteratur och vandrande predikanter 
och tiggarrmmkar dessa typer, som den elake 
bukianus, trots sin karlek till Menippos och bans 
likar, ej trottnar pa att karikera. Jag kommer att 
nagot mer berora denna fornyelse i sista kapitlet. 
Vi se'-rni t. ex., hur man soker reproducera Dioge- 
nes; sa gor Dion fran Prusa i sitt sjatte och tionde 
tal och for ovrigt kanske mer, an vi ha mojlighet 
att konstatera. 

Det ar ej kosmos, som de nya kynikerna prisa 
aven om Dion fran en annan synpunkt kan gora det. 
Tonen flyttas over pa sjalens fragor, aven dar to- 
nen ar burlesk. Jag tror t. o. m., att man kan skonja 
olikheten ilans mundi hos en ursprunglig stoi- 
ker och en, som kommer fran kyniskt credo, sa som 
E p i k t e t o s. Det ar stundom, som vore de kos- 
miska tankarna trots allt kosmiskt intresse mer lost 
pahangda de moralisk-sociala bilderna; de forra 
maste vara med, emedan system och stil kravde det. 
Saken ar vard en egen undersokning. Har blott ett 
exempel. Diatrib. Ill, 5, 10 talas om, att manniskan 
bar varit bjuden pa fest, TcavYJyup^, och kallas bort 
darifran (genom doden). Nu vill du (Gud), att 
jag skall ga bort fran festen. Jag gar, och jag 
hyser stor tacksamhet mot dig, for att du aktat mig 
vardig att delta i festen och se dina verk och 
folja med din styrelse. Sa vitt jag kan doma, 
passar ej detta se dina verk fullt in i samman- 
hanget; det ar en bild fran ett annat ornrade och 
en annan form, men den kravdes av den stoiska 



208 

stilen och kom darfor med. Bilden ar ej ny och 
saknar i sitt diatrib-sammanhang det namnda till- 
lagget; sa heter det hos Teles: Liksom jag utan 
nagon misstamning avlagsnar mig fran ett gastabud 
(E% aujjt/rcoac'ou), sa gar jag ocksa fran livet, nar 
tid ar. 14 Psyche stravar att komma fore kos- 
mos eller rattare att ej behova tanka pa kosmos. 
Och denna stravan har foretradare i Hellas aven i 
senare tid, da kristendomen upptrader pa skadeplat- 

sen. 

* 

Detta om Hellas' tanke och tro. Finns det nagon 
motsvarigihet till det i Nya Testamentets 
varld, och vilka uttryck tar motsatsen dar? Forst 
och framst: det ar nastan sjalvklart, att vi i det 
till sitt innehall aldsta nytestamentliga skiktet, det 
som vi senare kalla den synoptiska traditionen, ej 
skola finna mycket av kosmiskt stoff och kosmisk 
tanke. For Jesus aro sakerligen de for fralsningen 
betydelsefulla fakta icke kosmi ska 15 , vilket dock 
ej hindrar, att varldsbilden ar den antika, om an i 
naiv form. Men det ligger foga vikt pa den ena 
eller andra form en ; kosmos ar liksom skjuten at 
sidan, och det goda och onda har ej nagot nar- 
mare samband med varldsbyggnaden. Det ar klart, 
att en profetisk religion med personligt tillspetsad 
s)rftning ej utan vidare later forena sig med kos- 
misk syn eller den orientering i kosmos, som ut- 
marker en mer opersonlig mysteriefromhet, vilken 



209 

i regel saknar historiska personer bakom fromheten 
och uppenbarelsen. Inom Jesu varld var ju ock den 
profetiska tradilionen levande och betydelsefull, aven 
om hos vissa skikt av de fromma i Palastina en del 
tankar av frammande ursprung trangt in man ma 
kalla dem hellenistiska eller iranska. Senjudisk etik 
var ej heller en faktor utan betydelse, och den satter 
sina bestamda marken pa den palastinensiska kristen- 
domen, val ock pa Jesus sjalv, hur stark och egen- 
artad han an var. Det nya riket ma vantas hur 
hett och brinnande som heist, Guds rike ar i varje 
fall ej kosmos och dess ordning, och det vore kanske 
meningslost att fraga efter forhallandet dem emel- 
lan. Ej kosmos, men manniskovarlden galler det i 
forsta rummet. Manniskornas sjalar och hjartan aro 
framst hemvist for det nya riket, och manniskorna 
skola bli till ett i Guds rike. Jag behover ej saga, 
att har ej foreligger nagon platonsk sjalsuppfattning, 
men i jamforelse med kosmos ar sjalen har 
verkligheten. 

Om kosmiska syner leva i denna omgivning, 
aro de av helt annan art an de platonskt-stoiska, 
som grekisk-talande manniskor alskade eller bavade 
for. Det galler Guds garningar med manniskorna 
och ej mindre Guds dom jag hanvisar till Israels 
lyrik i psalm och profetia och profetens och evange- 
listens domsbilder. Finns har hellenistiskt inflytande, ' 
ar det av annan formell art. 

Men hur staller sig fragan pa hellenistisk 
grund? Man har ju, som vi sett, mer och mer 

14 Hellas och Nya Testamentet 



210 

tvungits att erkanna olikheten mellan palastinensisk 
och hellenistisk kristendom och se det allomfattande 
inflytande, som den i sin oandliga skiftning anda 
enhetliga hellenistiska kulturvarlden utovade pa den 
nya religionen, redan kort tid efter Jesu dod, annu 
fore Pauli upptradande. Vi ha sett moderna forskare 
kraftigt betona de punkter, dar likheten mellan de 
skilda religionerna kommer fram framst mellan 
mysterierna och vissa former av kristen kult, sakra- 
menten, ej minst dopet o. s. v. ; forst ar har att 
namna Reitzenstein och i Sverige Wetter. Men vi 
hora ock forskare av modern askadning och aven 
de namnda betona olikheterna a omse sidor trosgran- 
sen. De sammanhanga, sasom tidigare antytts, framst 
darmed,, att upphovsmanen ar en historisk per- 
son, ty rmr mycket som lagges till i den historiska 
bilden, ar och blir den nagot annat an en ur en 
gammal och ofta andrad kult uppvuxen legend. 
Hit hor ock det judiska inslaget, som skapar 
en starkare etisk betoning an aven de mest manligt 
moraliska mysterierna. 

Jag ar viss pa, att vi redan fran borjan maste 
rakna med en dubbelhet inom kristendomen (darom 
mer i sista kapitlet) : bade den eskatolpgiska 
vantan och ett langre, etiskt belyst per- 
spektiv (Bergspredikan o. a.). Eskatologien i 
Jesu mening var dock frammande for hellenismen ; 
nar man nu talar om den hos t. ex. Poseidonios 16 , 
menar man nagot annat, kosmos' framtida oden eller 
sjalens fortsatta liv, icke guds-rikets ankomst, varlds- 



211 

domen och vad dit hor. Den etiska forkunnelsen, 
som foljde med kristendomen, forstod man dock, 
aven om lag och krav voro nya; detta skapar en 
narliggande anknytning, som vi skola se. Men es- 
katologien, vantan pa den kommande Herren, blev 
i viss man ersatt med gudstjansten, Kristus-myste ; - 
riet, tron pa den narvarande Herren. 

Och den etiska sidan i forkunnelsen har farg av 
den okosmiska inriktningen, f orbiseendet av kosmos, 
hela Nya Testamentet igenom. Ej ens skapelse- 
t a n k e n lockar till de stora kosmiska betraktelserna. 
Snart komma de igen, sasom vi skola se hos Cle- 
mens ; och da klades den judisk-kristna tanken i antikt 
stoiska former, och tonen blir langt mer optimistisk. 

Det ar alltsa ganska litet med kosmisk pragel, 
vare sig av popular hellenistisk art eller av mysterie- 
gods, vi finna hos Paul us eller i Johannes- 
skrifterna, trots alia likheter, man for ovrigt 
funnit mellan dem och religiosa hellenistiska texter. 
S j a 1 e n sattes f ramst., och etikens problem ha stor 
plats i forkunnelsen. Man kan ta t. ex. Rom. 13, 11 
o. ff . som typiskt exempel : maningen att sta upp ur 
somnen, avlagga morkrets garningar och fora en 
hovisk vandel. . 

Dock ar det sant, att de maktiga stjarne- och 
elementarandarna skymta mer an en gang hos Pau- 
lus, ehuru den Kristus-troende ej fruktar dem. Mer 
neutralt talar 1 Kor. 1 5, 40 om himmelska kroppar, 
^w[jtaTa eTioupavta; vi ana den gamla tron pa stjar- 
nbrna som levande^ himmelska vasen. Gal. .4, 3 kan- 



212 

ner varldens makter , T& oToi^eta TOU xdajiou, under 
vilka vi som barn hollos i traldom; vers 9 forklarar 
dessa makter for svaga och arma, sedan galaterna 
lart kanna Gud och blivit kanda av honom i 
Kristus. 17 Samma makter, atoc^eTa, mota vi ock 
Kol. 2, 8, dar de sattas samman med en torn och 
bedraglig filosofi (jfr vers 20 om frigorelsen fran 
varldens makter). 18 An langre gar Efes. 6, 12: 
dar talas om kampen mot varldsharskarne (ocoa{jto- 
%pdcTopa$), som rada i morkret, mot ondskans ande- 
makter i himlarymderna; har ar terminologien, som 
har sina motsvarigheter i mysteriernas formler, rent 
astrologiskt fargad. Avlaggandet av det onda far 
Kol. 3, 5 o. ff. en religiost-etisk ton, och det astro- 
logiska forstummas: doden nu edra lemmar, som 
hora jorden till (vsxpwaaTe o5v i;a ptlXyj xoi inl TYJ; YY)?). 
Har kan ock erinras om 2. Petr. 3, 10 o. ff. : under- 
gangen av varlden genom eld (T& aToix ? a J himla- 
kropparna och elementarsf arerna ; jfr kap. V). En 
annan ton faller over psalmen i Fil. 2, 5 o. ff. (vers 
10): alia i hela varlden skola hylla Jesus som Herre; 
kosmos ar har endast rummet for alia levande vasen, 
ej de farliga makternas hemvist. Pa flera av de 
anf orda stallena se vi just den kosmiska inrikt- 
n i n g, som utmarker mysterierna och f olktron och i 
sublimerad form stoisk f orkunnelse ; det visar, pa vil- 
ken mark vi sta. Men det ar ej regeln; de tydliga 
stallena aro egentligen forvanande fa det vittnar 
i sin man om den okosmiska inriktningens styrka. 
Johannesapokalypsen, som till ej ringa del 



213 

ar kosmiskt fargad, och dar astrologien, som vi sett, 
salt djupa spar vitt omkring, torde pa manga punk- 
ter ha forgatit detta; det bar kanske ej belt varit 
klart for stoffets siste bearbetare, ty det bar bar skett 
en etisk-politisk omvardering genom den kristna in- 
riktningen pa samtidens etiska, sociala och politiska 
forhallanden. 

Hur stark inriktningen for ovrigt ar pa manni- 
s k a och s j a 1 i stallet for pa k o s m o s (eller pa 
historiens Gud i stallet for pa k o s m 'O s' G u d), 
det visar icke minst enlexikalisk och stilis- 
tiskundersdkning av de nytestamentliga skrif- 
terna. Jag kan bar blott ange nagra exempel pa de 
element i spraket, som aro mer eller mindre fram- 
mande for mysterierna och den filosofiska (stoiska) 
varldsbetraktelsen och tillhora ett belt annat omrade, 
dar belt andra lagar harska. De exempel, jag anfor, 
ordna sig latt under ett par gemensamma synpunk- 
ter i motsattning till de anforda omradena. I detta 
samband kan ock erinras om, vad jag tidigare saigt 
om paranesen och hustavlorna i Nya Testa- 
mentet. 

1) En mangd ord och uttryck, som i hellenis- 
t i s k och kanske redan hellensk litteratur brukas 
om kosmos, universum och detta ej minst i 
religiost sammanhang, ha i de kristna urkunderria 
personlig, etisk-religios karaktar och 
brukas om Gud, Jesus eller s j a 1 e n. Det galler 
ej blott om dessa negativa, med d-privativum sam- 
mansatta ord, som i grekiskan haft metafysisk-reli- 



214 

gios pragel anda sedan den joniska . f ilosofiens da- 
gar och tillagts den hogsta principen eller Gud: 
osynlig, oforganglig, 6paTo$ (mest efterpaulinskt), 
S-upeTTUoc, dfrpfrap'ros (Paulus om de uppstandna med 
den nya kroppen 1. Kor. 15, 52), cfoiatHis fritagen 
fran lidaride (Ignatius Efes. sa, 7, 2 om Kristus 
i antites till Tra^YjTo?). Mer betyder vaxlingen i ord 
som 6jw5voia endrakt, 6jj,oXoYt'a overensstammelse, 
med verbet 6[ioXoYeTv; de brukas t. ex. i De mundo 
kap. 5 om kosmiska forhallariden, harmonien och 
samverkan mellan kosmos' 'olika delar 6. s. v. I 
klassisk tid var 6{iovoia termen for den sociala fre- 
den, samfundssinnet, grunden for statlig ordning, 
motsatsen till anarki, avapxeta (en boktitel av so- 
fisten Antiphon var just e O|jLdvoca); man kan har 
tanka pa sEpYJVYj, frid, som gar over fran politisk 
till psykoilogisk-religios betydelse. 19 Och i Nya Tes- 
tamentet ha vi 6\u*\oyta i betydelsen b e k a ri n e 1 s e. 
Jag namner ock ^(j)e\58eia, orygglighet i kosmos' ord- 
ning, De mundo 5. 397a 11 ; adjektivet ^^eu8^ har i 
de nytestamentliga breven moralisk betydelse. Jag 
paminner ater om awTYjpta och aaynfjp i kosmisk bety- 
delse, om varldens bestand enligt naturens lagar och 
om den uppehallande gudamakten. Vad awTTjpi'a, 
ifralsning, an betyder i Nya Testamentet och 
darom kan mojligen tvistas , sa faller dock bety- 
delsen pa ett helt annat omrade. Annu nagra exem- 
pel: ttafta^psw, rena, brukas i De mundo sakerligen 
^fter Poseidonios om jordens reningi genom reg'n 
o. a. (kap. 5. 397a 33), och vi ha flera exempel pa 



215 

en liknande uppfattning; Nya Testam enters mening 
ar val kand. Mindre sager kanske Siwtvetaftai,, ga 
igenom, i samma skrift 6. 397b 33, brukat om 
gudomligheten, TO 8-efov, medan Hebreerb revet 4, 12 
bar det ej vidare vanliga verbet om Guds ord, 
6 Adyo? TOU fteou. Samma sak visa andra jamforelser, 
t. ex. Bonhoffers ordlista till belysning av forhallan- 
det mellan Epiktetos och Nya Testamentet; viktigt 
ar dyarcav (ayaTn]) i betydelsen 'vara belaten med, 
finna sig i' om varldsloppet (ungefar = daTudc^ea^ai) 
ordet for alska och karlek i Nya Testamentet. 20 
Andra ord, som kunde fortjana ses fran denna syn- 
punkt, aro aap^, kott, <ptfai, natur, vdjio?, lag, 
xa^Yj^ov, plikt, vous, fornuft, kanske ock auve^Syja^, 
samvete (om detta se kap. V). 21 Varld och s j al 
sta emot varandra, och tonen faller oandligt svagare 
pa den forra an i popular hellenistisk litteratur eller i 
mysterierna. 

2) Sasom ett upplysande exempel kan man anfora 
sjalva ordet xdajio? i Nya Testamentet, framfor allt 
i de skrifter, som ha mer av hellenistisk stampel; 
det har f aktiskt i allmanhet en annan betydelse an 
i aldre tid och i profan litteratur. Det finns om- 
standigheter, som sammanhanga med denna egen- 
het; man har papekat, att Paulus undviker ordet 
E^apptiyy] 22 , eller att ordet har dualistisk bety- 
delse. 23 Men sammanhanget ar storre. Om har na- 
got iranskt inflytande kan sparas, vet jag ej 
kanske har man varit inne pa den tanken ock 24 ; 
ej heller ar jag for narvarande i stand att avgora, 



216 

om nagot spar av grekisk folktro och folketik ar 
med. I varje fall pekar ordets betydelse starkt pa 
tankens losgorande fran det kosmiska tvanget. Be- 
tydelsen universum ar ej den vanliga i Nya Tes- 
tamentet, men den finns i fasta sprakliga formler, 
sasom fore (fran) varldens grundlaggning -&iA 
(rapo) %aTa(3oXY) xoajiou, arc' dpX^S otda^ou o. s. v. 
Tanken Gud bar skapat vailden (TOV %dajxov) kanner 
man fran Septuaginta, och denna tanke kunde latt 
stallas samman med hellenistiska laror; vi sago i 
femte kapitlet, hur orden fa en annan skiftning i 
Apostlagarn. 17 (frebs 6 iwcYjaas TOV otdaptov); har, i 
det hellenistiska sammanhanget, skulle man nastan 
sakna ordet i denna betydelse. Om efterpaulinsk 
litteratur skall jag strax tala dar kom den gamla 
betydelsen igen. 

Men ofta betyder ordet varlden sasom manni- 
skornas hem utan att nagon skarp grans ar 
dragen mot den ursprungliga betydelsen ; jf r uttryck 
som komma i varlden Joh. 1 ; 9, hela varlden i 
motsats till sjalen (ej kosmiskt) Mark. 8, 36, Matt. 
16, 26 (medan Luk. 9, 25 har motsatsen vinna varl- 
den och mista sig sjalv). Betydelsen kommer 
stundom nara grekernas oSxoujilvyj, den bebodda 
varlden, den mer eller miridre enhetliga kulturvarl- 
den, varldsiden. 25 Annu viktigare ar betydelsen 
manniskovarlden, manniskorna framfor allt 
de onda, med synd och dod, i motsats till Gud. 
Sa brukas varldens ljus (TO tpw? TOU ttdap-ou) om Jesu 
larjungar i Matt. 5, 14 och om Jesus sjalv (jag ar 



217 

varldens ljus) Job. 8, 12 (12, 46); man kan jam- 
fora Efes. 2, 2 vandra ef ter denna varlds och tids- 
alders satt (%aT& ^6v aftova TOU Ttdajiou Toikou) eller 
Joh. 12, 19 hela varlden loper efter honom. Ett 
par andra exempel av skiftande betydelse: doma 
varlden Rom. 3, 6 och Joh. 3, 17 (i motsats till 
alska varlden i vers 16), borttaga varldens synd 
Joh. 1, 29, icke giver jag eder (friden) som varlden 
giver Job. 14, 27, halla sig obeflackad av varlden 
(d. v. s. de syndiga manniskorna) Jak. 1, 27, ve 
varlden for forforelsers skull Matt. 18, 7. Icke 
minst Johannes-skrifterna aro f ran denna synpunkt 
ytterst intressanta och krava en noggrann undersok- 
ning. Varldens fralsare Joh. 4, 42 visar sig sta i 
ganska skarp motsats till liknande uttryck i myste- 
rierna och filosofien. Manniskan och sjalen 
fa en ny, starkare ton. 

3) Ej blott ord, aven bilder och f oresstall- 
n in gar fa en etisk, icke kosmisk pragel i de ny- 
testamentliga skrifterna; aven bar gor sig olikheten 
mellan dem och de forut behandlade pmradena gal- 
lande. Vi se bar en tillampning av or dens bety- 
delse : ej nya ord annu, men ny eller kanske stundom 
fornyad betydelse. Sarskilt viktiga aro de fran det 
organiska livet hamtade bilderna, som torde vara 
varda en egen undersokning. Jag tanker pa alia 
stallen, dar Kristi kropp far betyda forsamlingen, 
dar det talas om Kristus som huvudet och de tro- 
ende som lemmar; jfr Rom. 12, 4, 5 (vi aro en 
enda kropp i Kristus, men var for sig aro vi lem- 



218 

mar, varandra till tjanst), 1. Kor. 12, 12 o. ff. 
(kroppen och lemmarnas olika funktion); Efes. 1, 
22, 23 (f orsamlingen som Kristi kropp, Kristus hu- 
vudet), 4, 25 (vi aro varandras lemmar) o. s, v.; 
aven vinrankebilden i Job. 1 5 eller motsatsen i Rom. 
11, 17 o. ff. mellan vilt och akta olivtrad (dyptlXaiog 
och ttaXXieXatos). For popular forkunnelse var fram- 
for allt k o s m o s en organism med manga lemmar; 
Platon talar darom, och for mangen i senare tid var 
ordet ^(jiov (Xoywcdv, SJJL^D^OV, voepdv o. s. v,) om 
varlden mer an en bild sa for Poseidonios och 
kanske aven for nyplatonismen. 26 Samma olikhet 
kunna vi iakttaga vid soldat-, faith erre- och harskar- 
bilderna; de vaxla mellan kosmisk betydelse (i De 
mundo finns exempel darpa) och moralisk-paranetisk, 
sasom. i de nytestamentliga breven. Man har jam- 
fort det profetiska tvang, som driver Paulus, 1. 
Kor. 9, 16 dtvayio] jiot litfa&vcou. med den odes- 
makt, som driver stoikern Kleanthes att dikta 27 ; 
har ar den inre olikhet en synnerligen stor och djup. 

Dessa korta antydningar behova utforas narmare 
i specialundersokningar. Men redan de tala sitt tyd- 
liga sprak. Tonvikten hade ursprungligen lagts sa 
starkt pa sjalen, ej pa kosmos, att omgivningen ej 
kunde rubba 'den. Man kunde samla aridra bevis ock 
de tva vagarna i Didache t. ex., som man moj- 
ligen kunde jamfora med vagarna i sofisten Prodi- 
kos' bekanta allegori om Herakles vid skiljovagen. 

Men hur nara den andra synen ligger, och hur 
snart den tranger in, visar oss bl. a. f 6 r s t a C 1 e- 



219 

mensbrevet. Det bar pa manga punkter en gan- 
ska hellensk pragel; sa talas kap. 6 om sagans 
kvinnor, yuvawtei; Aavai'Se? ..%al Ai'pxai, kap. 25 pm 
fagel Phoenix som bevis for ododligheten, om Gud 
som SYjjuoupYos Kap. 20, -26, 35 o. s, v. Hur langt 
detta sarnmanhanger med den ratt opersonliga pra- 
geln forsamlingen i Rom skriver genom Clemens 
till den i Korinth , vagar jag ej avgora. Men vi 
mota bar en vida mer .optimistisk och rationalistisk 
anda an t. ex. bo's Paulus och paminnas om seiiare 
tid. Det ar bar ett par kapitel, som liksom falla ur 
stilen och tala ett praktfullt hellenistiskt sprak, 
mitt ibland bibelreminiscenserna. Sa framst kap. 
20, i nagon man ock kap. 38, 60 o. a. Skapelsens 
harmoni far bevisa, att Gud alagt det skapade 
frid och endrakt (v stp^v^ xal 6|iovota rcpo- 
a^a^ev stvat 20, 11). Himlarna rora sig efter bans 
styrelse Iv etpYJVTj], Dag och natt ga sina av ho- 
nom bestamda banor utan att hindra varandra. Sol 
och mane och stjarnornas korer (aatsptov xP0 e ~ 
nomlopa sina bestamda banor enligt bans bef alining i 
endrakt (v 6jiovofa) utan varje ursparing (jfr vad 
som anforts ur De mundo). Jorden, som pa sina 
tider efter bans vilja bar sin livsfrukt, alstrar den 
rikligaste naring for manniskor, djur och allt, som 
lever pa henne, utan att vara oense eller andra na- 
got av vad ban beslutat o. s. v. I ord och ton 
ar bar sa mycket av antik-stoisk laus mundi, 
att man stundom kunde ta fel om ursprunget, om ej 
ett citat f ran Jobs bok 28 och vissa personliga tpner 



220 

sade nagot annat an de hellenistiska uttrycken. Man 
kunde fortsatta med citat: kap. 19 talar om hela 
varlden's fader och skapare (x6v uax^pa xai XTICTUTJV 
TOU aO^rcavuos %da|j,ou); stoikerna bruka liknande 
ord De mundo har t. ex. yevsTTjs och YevvYJTwp; 
sjalens 6gon, T& S^orca T;Y)? tyuyris, ha vi pa d.et an- 
forda stallet liksom i De mundo, kap. 1 (sing.); 
kap. 60, 1 talar om varldens oforandrade skapnad 
och organisation har ha vi just det platonskt- 
stoiska ordet aevao?, standigt flodande; i kap. 64, 
1 heter det den allskadande guden och andarnes 
herre (6 TcavueTcdTC'UTfjg O'edn; otat SeaTrdTiYj? wv uvsujjid- 
TO>V) formodligen med en kontamination av mo- 
tiven. Har se just det hellenistiska spraket ga hand 
i hand med en etisk inriktning (observera betydel- 
sen av orden xdajiog och 6p-c5vota), fastan utgangs- 
punkten snarast ar judisk-kristlig : skapelsen. 

Har ar ej platsen att folja denna spanning mellan 
k o s m o s och p s y k e vidare f ram genom tiderna. 
Det finns manga vittnesbord om kosmos' gripande 
makt och om reaktionen mot den ursprungliga be- 
toningen. Vi hora kosmos' lov bade i liturgierna och 
f orkunnelsen ; gammaltestamentliga tankar motte tan- 
kar fran Poseidonios och andra hellenska tankare, 
kanske i judisk-hellenistisk formedling. Man kan 
skonja spanningen i kampen mellan kyrka (ka- 
non) och gnosis, bade den mer hellenistiska 
och den mer orientaliska liksom man menar sig 
hora stoisk afruapxsia med kosmisk bakgrund ater- 
Jslinga i den pelagianska striden. 29 Kosmos' harlig- 



221 

het trader fram igen vid utlaggningen av och spe- 
kulationen over skapelseberattelsen i Genesis kap. 
1, varvid samlat stoff fran hellenistisk forskning 
kommer till anvandning. Clemens ar i viss grad 
forebildlig, och vi finna senare det rationalistiska 
bruket av hellenistisk lardom hos de kappadociska 
faderna, hos Basileios och de bada Gregorierna i 
deras betraktelser over de sex dagarna ('E^a^jiepo?) 
och eljest eller hos Nemesios av Emesa i hans skrift 
om manniskans natur, Ilepl tpuaews ^vftp&TCOu. 30 Stri- 
den kan val folja's annu langre, genom medeltiden, 
i reformationens brytningstid och i vara dagar (i den 
kyrkliga striden om naturvetenskapen i England och 
annorstades). . 



Det sagda pekar pa enstark avspanning i 
manniskanskanslorinforkosmos bade 
de ljusare och morkare, bade de mer pessimistiska 
och mer optimistiska genom den pa hellenistisk 
mark inkomna och vaxande kristendomen. Det fanns 
annat och narmare att tanka pa an kosmos' ord- 
ning och skonhet eller Heimarmenes hot, som en 
maktigare gjort till intet; dock glommer en man 
rned hellenskt sprak ej garna sina kosmiska syner 
och kanslor helt och hallet. Har ar en punkt, dar 
den ursprungliga skapade personlig- 
h e t e n gor sig gallande och tillika den gamla och 
levande traditionen, vari han stod. Tva strommar av 
andligt liv, med olika varldsbild och olika kultur 



222 

motas. Den nyupprunna strommen gar genom ett 
medium av belt arman art och sinar ej. Ett nog- 
grannare beaktande av denna motsats och den 
dubbelhet, som jag sokt att pavisa, kan sakert 
hjalpa till att belysa och forklara den stora olik- 
heten mellan mysterierna och hellenistisk kristen- 
dom, mitt i all yttre likhet. Denna olikhet far en 
genomgaende betydelse for utvecklingen av kristolo- 
gien och det senare dogmat. 31 Jag antyder till sist 
nagra viktiga hithorande punkter. 

Med den radikala inriktningen pa psyche samman- 
hanger det stora |nya, som kristendomen bragte : 
Gud ar nadig mot syndare, icke blott 
mot de rattfardige. Denna paradox far nytt 
liv och ny form hos Paulus i korsets forar- 
gelse: Gud lat sin son, Herren Jesus Kristus, do 
pa korset for syndare. Paradoxen belyses aven ge- 
nom gudstjansten,, ej utan anslutning till hellenistisk 
tro och kult., men nagot belt motsvarande hade in- 
tet mysterium att ge. Den skapade perso:nligheten, 
lever i och trots formlerna. 

Kultguden i den nya religionen foljer inga natur- 
givna lagar/ Han lyd er frivilligt Guds vilja och 
off rar sig dcksa enligt hellenistisk tolkning , 
och ban vill sjalv samma lydnad. 32 Denna lydande, 
levande karlek, som tolkas i gudstjansten och i 
forkunnelsen, frigor aven utanfor Palastina nya etiska 
och sociala krafter, som alltfort finna naring i de 
traderade Jesus-orden. Dessa nya etisk-sociala kraf- 
ter skapade en kyrka av kultforsamlingen. Det 



223 

hade ej skett forut; belt visst hjalpte den kosmiska 
avspanningen till harvid. , 

Syndens starkare framhallande och dess religi- 
ost-etiska betonande ar utan vidare klart fran denna 
synpunkt. For den i kosrnos' kedjor bundne ar det 
svart att skilja synden fran det kosmiskt onda. 
Den nya 1 a g e n, som uppstar ur den lydande kar- 
leken, sedan den tillintetgjort den gamla lagen, 
ar fri fran inblandning, av kosmos' makter;. dess 
sedlighet tillhor sjalen, lika val som kynismens 
(Paulus sager hellre anden an sjalen). An dens 
verkningar aro enligt samma grundlaggande syn 
framst sedliga. Paulus,, som bar TCveOjJt-a i hogsta 
grad, ar kritisk mot andens anarkiska verkningar 
(1. Kor. 12 och 14). 

Den individuella ododligheten, de yttersta 
tingen ; d o m e n och evigheten och deras skarpa 
betonande maste ses i denna belysning. Det eviga 
livet som Guds gava i Kristus (Rom. 6, 23) utesluter 
naturliga processer. 

T r o n och sakramenten (den forra hor ju 
ock med till gudstjansten) ha ocksa de paverkats av 
grundsynen. Trons foremal ar i regel ej kosmiskt 
bestamt; ej ens osynligheten (Hebr. 11) ar kos- 
miskt betonad. Till syndernas forlatelse skall ocksa 
beaktas i detta sammanhang. 

Detta som ett par korta antydningar blott. Det 
ar ej min uppgift att tala utforligt om dylika fragor. 

* 



224 

Vi ha kommit bort fran Hellas och hellenismen. 
Men for att forsta de nya kraf terna och deras verkan 
inom hellenismen maste arten av den verkande 
makten undersokas och likasa det med densamma 
beslaktade inom Hellas' varld. Det hela ar endast 
ett forsok. Men jag tror, att det finns annu ett 
historiskt faktum, som bekraftar den betraktelse, 
jag gjort gallande bade bakat i tiden och fram- 
at. Da blir ringen sluten, och vi varsna annu en 
forbindelse mellan Hellas och Nya Testamentet. 
Darom i sista kapitlet. 



VIII. : 

Religionen (forts.). 

Sammanfattning och utsikt. 

Spanning mellan mystiskt fargad, kanske myste- 
riefargad fromhet och mer etiskt praglad religion 
utmarkte urkristendomen pa hellenistiskt omrade. 
Den var en foljd av de bada sidorna hos den 
skapande personligheten : en maktig och flamman- 
de eskatologi och dock en fast forankring i sedlig 
nitalskan och en stark tradition av framfor allt 
etisk karaktar; av vikt ar ock den nya religio- 
nens spridning i en varld, vars fromhet oftast 
var mysteriefargad. Vi sago, hur spraket krist- 
nades hur det blev mer religiost-etiskt fargat 
i stallet for kosmiskt-mystiskt. Som ett huvud- 
faktum i hela denna ofta svarfattliga spanning 
f aststallde vi det betonande av s j a 1 e n pa k o s- 
m o s' bekostnad, som blev en foljd av det person- 
liga ursprunget och den judiska traditionen. 

Forut hade vi i korthet undersokt den klas- 
siska tan ken och tron, som garna f orenade 
varld och sjal i sin betraktelse och inordnade den 
senare i den f orra, vare sig den sag detta for- 
hallande ljust eller morkt. Men denna betrak- 

15 Hellas och Nya Testamentet 



226 

telse kunde ej finna mycket gemensamt med den 
etiskt-sjalsligt inriktade tro och tanke, som vi 
senast sysslat med. Men en riktning inom klas- 
sisk och hellenistisk kultur stod utanfor denna 
allmant harskande askadning, sjalvstandig och 
oradd har liksom pa manga andra punkter. Det 
var kynismen, som medelbart hade sin ut- 
gangspunkt i Sokrates' kosmiskt ointresserade mo- 
ralforkunnelse, och som. narmast far sin pragel 
av Diogenes. Den har sin makt och sitt infly- 
tande ocksa i senare tid, aven om den ej fort- 
lever skolmassigt; i hellenismens och kejsartidens 
populara moralpropaganda med alia dess 
litterara, mer eller mindre konsekventa forgre- 
ningar halles den vid liv, tills fornyelsen kom- 
mer. Kosmos fornekas ej heller har, men 
den sk jutes undan, forbises och glom- 
mes. Det var nastan som i evangeliets forsta 
tid: varlden fornekades ingalunda, men den var 
nagot overgaende, nagot av mindre intresse an 
det andra ledet i motsatsen. Den hade tratt till- 
baka for den dubbla egenheten i Jesu forkunnelse 
och hos den aldsta forsamlingen i Palastina. Och 
egenheten upphorde, som vi sett, ej pa hellenis- 
tisk grund. Och det fanns en med denna egenart 
beslaktad riktning har. 

Och mi forsta vi battre, hur den unga kristen- 
heten kunde i viss man sluta sig till just den 
okosmiska riktningen inom den hellenistiska 
varlden, ta intryck av den och lara av den. Det 



227 

var en nodvandig foljd just av det grundlaggande 
faJktum, vi stannat infor, och den darav foljande 
strukturen pa omse sidor. En viss inre slaktskap 
var trots all radikal olikhet fran borjan gi- 
ven med denna ytterst fran Sokrates stammande 
andliga stromning och dess egenheter; kristendo- 
men hade i sin ursprungliga form s. a. s. fran en 
belt annan utgangspunkt forverkligat sjalens fri- 
gorelse fran kosmos' tryck. Och for men 
hanger har samman med innehallet, som den lit- 
terara undersokningen forut visat; helt kan ej den 
forra skiljas fran det senare, och formen kan 
svarligen lanas oberoende av innehallet. Sa kan 
en inverkan fran hellenistiskt hall eller en anslut- 
ning till hellenistiska tankar bade tankas och pa- 
visas, sasom strax skall bli klarare. Vad denna 
process utrattat, ar ofta svart eller omojligt att 
saga, men sannolikt har den hjalpt den etiska si- 
dan av kristendomen till styrka och bestand och 
hindrat den nya religionen att alltfor ensidigt 
bli mysteriekult. Helt visst har den ock hjalpt 
den pa en n y v a r 1 d vantande kristendomen att 
orientera sig i denna var Id med dess manga 
etisk-sociala problem om ej direkt genom sina 
tankar, sa genom sitt grepp pa fragorna. Om man 
anslot sig till en given form, tyder det pa, att 
den grundsyn, som skapade formen, till en viss 
grad fanns pa bada sidor. 

Det ar saledes ej endast densociala lik- 
h eten a omse sidor, som har verkar anslut- 



228 

ningen, ehuru den ma ha haft sin betydelse. Ky- 
nismen i sin nya form, varom strax mera, gick 
nog till en borjan hogre upp i samhallet an kris- 
tendomen; 'ofta sto^I den ock nara den mer ari- 
stokratiska stoicismen. Ofta var den aven en med- 
veten reaktion mot overkulturen, sasom vi kunna 
se av Senecas brev, t. ex. 90, dar vi som motsats 
till Seneca ha Poseidonios med bans vida friskare 
syn pa kulturen. Har ar utgangspunkten for ky- 
nism och kristendom helt olika. Vid sidan av 
den litterara och tmderlitterara forbindelse, som 
vi tidigare sokt folja och snart skola se nya exem- 
pel pa, vill jag bar betona nagra historiska fakta, 
som ha religios betydelse. 

Kynismen far saledes en fornyelse 
under tidigare kejsartid. 1 Man plagar 
rakna med Neros regering som den nya kynismens 
begynnelse; for min del ar jag bojd att satta gran- 
sen tidigare. Fran denna tid fornyas och popu- 
lariseras forkunnelsen, och vi fa den propaganda, 
som f orut skildrats, bland de breda lagren och 
en motsvarande litterar verksamhet. 

Vid samma tid kommer den kristne mis- 
sionaren eller aposteln. Det ar kanske 
ej sa underligt, om de bada typerna forvaxlas. 
Ordet. pratmakare, OTuepjioXdYoc, om Paulus i 
Athen, Acta 17, 18, synes mig tyda pa en sadan 
forvaxling det ar skolfilosofens syn pa folk- 
talaren. Paulus sjalv upptradde ju enligt Acta 
19, 9 i Tyrannos' larosal i Ephesos. 



229 

Man visste om denna likhetmellan apos- 
teln och den vandrande filosofen, och 
den starktes, i den man bada blevo undergorare 
och foremal for den vaxande. aretalogien. 2 Ori- 
genes har i forsvaret mot Celsus (III, 50) fram- 
hallit mot dennes anmarkning, att de kristna halla 
sig till de lagre sociala och intellektuella skik- 
ten, att kynikerna ock gjort sa och anses ha gjort 
det av manniskokarlek. Galenos skall enligt ara- 
bisk tradition i sin skrift om Platons Politeia ha 
talat om de kristna och jamfort dem med sanna 
filosofer pa grund av deras modiga dod och aven 
deras sexuella aterhallsamhet. 3 Detta ar ju senare 
notiser, men de stamma ratt val med den tradi- 
tion ; som fran arinan synpunkt skymtar i Acta 
17, 18; den torde ha borjat samtidigt med han- 
delserna. Overgang fran denna filosofi till 
kristen tro var ej oerhord, och detta banade vag 
for namnda uppfattning; det farms sakerligen 
ocksa konkurrens. Peregrines Proteus hos Lukia- 
nos (kap. 15 o. ff.) byter plats tva ganger och blir 
kyniker igen; man sag pa filosofhall konkurren- 
ter i de kristna predikanterna sa kynikern Cre- 
scens 4 ; Athenagoras var athensk filosof; Maximos 
vinner tinder sken att vara kristen predikant in- 
steg hos Gregorios av Nazianzos. Filosoferna be- 
halla vid overgangen sin dra'kt och debattera filo- 
sofiska problem som sina hedniska kolleger. 
(Augustinus ger oss exempel fran senare tid.) 
Man kan i mycket jamfora Plotinos och Origenes. 



230 

Om kynismen f ramf or allt reagerar mot over- 
kulturen, har kristendomen varit med om reaktio- 
nen mot sedeslosheten redan i 1. arh. e. Kr. Sede- 
predikan har befordrat bade den ena och den an- 
dra rorelsen; bade apostlarne och vandrarfiloso- 
ferna blevo sjalasorjare. Seneca och Paulus, ehuru 
vitt skilda fran varandra, kunna bruka beslaktade 
ord; aven i Lukianos' han kan tidens behov av- 
lasas. Liknande behov inom olika kretsar pa 
samma eller olika sociala niva kommo de skilda 
forkunnarne till motes. 

Och trots mystikens och mysteriernas makt kom 
den etiska sidan hos urkristendomen till sin ratt, 
kanske just i konkurrensen kynismen hade in- 
tet over for mysterierna. Inriktningen ska- 
pade forutsattning for paverkan. Har komma 
vi med nodvandighet till den viktiga fragan om 
predikan, som val forst var missionspredikan. 
Naturligtvis finns har ett visst arv fran synago- 
gans textlasning, skriftutlaggning och skriftbe- 
vis; synagogan hade stor spridning pa hellenis- 
tisk mark, men hur kand den i verkligheten var 
i hellenistiska kretsar, ar en annan sak. Dartill 
kom det profetiska talet, som den urkristna 
entusiasmen drev fram, och som aven Nya Testa- 
mentet vittnar om. 

Men utan tvivel sokte man och fann har an- 
slutning till motsvarande hellenistiska uttrycks- 
form. Det blev den populara propagandan och 
kynismens forkunnelse. Den hade, som 



231 

vi sett, varit latent verksam, aven nar skoltradi- 
tionen var avbruten, och den hade sina mitt i all 
rorlighet fasta former (jfr kap. IV). Omvandelse- 
och missionspredikan pa hellenistisk mark fick 
sa en naturlig anknytning till det med densamma 
mest beslaktade; vi se ater en tillampning av den 
regel, som visat sig galla for kristendomens mote 
med Hellas. 

Atskilliga moment i forkunnelsens inn e hall 
,aro ju givna pa forhand, bade genom det nya, 
som kristendomen bjod, dels genom den tradition, 
den stod i. Vad inriktningen betydde, ha vi 
tidigare sett. Av s j a 1 e n s centrala plats, d. v. s. 
av den religiost-etiska tolkningen av livet, foljde 
en mer eller mindre stark opposition mot gallande 
kultur, ej minst den religiosa kulturen och kul- 
terna. Det galler bade kynism och kristendom; 
man vet sjalv sanningen och kampar mot 6 v e r- 
tro och polyteism. Som exempel pa olika ar- 
ter av kristen kritik kan man valja Areopag-ta- 
let i Acta kap. 17 och den verklige Paulus i Rom. 
kap. 1. O varldsligheten, ej blott friheten 
gent emot kosmos och kosmisk skrack, titmarker 
bada sidorna, ehuru utgangspunkterna aro sa helt 
olika. Frihet vilja bada, ehuru friheten ej ar 
detsamma for dem: den sjalvskapade och den i 
Kristus vunna (jfr 2. Kor. 3, 17: dar Herrens 
Ande ar, dar ar frihet o5 TO TiveOjjta ocuptou, IXeu- 
O-epca). Frihet f r an positiv lag sokes pa 
bada hallen; det hpr till den fientliga stallnihgen 
till det givna. 



232 

Vad form en angar, ha vi tidigare sett den 
ofta omedvetna anslutningen till det pa hellenis- 
tisk grund givna. Den ar ej alltid diatribens 
i betydelsen av fingerad dialog, utan kan vara 
en belt annan, en avkomling 1 av annan popularise- 
rad form (protreptikos o. a.). I bruket av 
dessa former liksom i blandningen av dem liknar 
den kristna predikan den hellenistiska omvandelse- 
predikan av kynisk eller kynisk-stoisk farg, tro- 
ligen bade fran aldre och nyare tid. Nagra exem- 
pel fran vad vi aga av denna tradition ma belysa 
det sagda. 

Vi kunna ga tillbaka anda till TelesfranMe- 
gara (omkr. 250), av vilken Stobaios bevarat ej 
sa fa excerpt. Han ger goda och val aven typiska 
exempel pa detta genus, aven om eller kanske 
just emedan han ar foga sjalvstandig; jag har ti- 
digare talat om den fingerade dialogen hos ho- 
nom och sparen av liknande form i Nya Testa- 
mentet. Om vi jamfora fragmenten med de ald- 
sta predikningarna, sa iaktta vi forst de manga 
citaten av och det tata vadjandet till de stora 
lararne, som Teles kommer med; citaten utlaggas 
ordentligt. Sa aberopas i fragmentet hos Stobaios 
Flor. 5, 67 Bio n (cpyjaiv 6 BL'WV), Diogenes, 
K r a t e s, megarikern S t i 1 p o n (300-talet ), ty- 
piskt nog aven Xenophon och naturligtvis S o- 
krates i ord och handling; ocksa diktarcitat 
komma till anvandning. Citaten aro led i sam- 
manhanget och bevisningen : ty, sager Diogenes . . ., 



233 

hur gjorde Diogenes med den man, som . . ., 
Odet anvisar oss, sager Bion, som en dik- 
tare (diktarinna) an en huvudroll, an en biroll, 
an en konungs, an en tiggares roll. Aven ord- 
sprak komma in har; en svala gor ingen som- 
mar, heter det hos Teles (jfr kap. IV). 5 Ett ne- 
gativt exempel pa metoden ger O i n o m a o s 
fran Gadara (i kejsartiden) i sina kritiska be- 
traktelser over orakelsprak; ocksa ban utgar i sin 
bok om gycklare och orakel (rovJTtov cp&pa) fran 
det skriftligt givna. 6 Fran Epiktetos 
namner jag endast ett exempel, Diatrib. Ill, 22 
Ilepi %uvLa|jioO, med alia dess citat och Diogenes- 
exempel. Dion, som jag tidigare berort, har i 
en del av sina tal (n:r 6 och 10) bade dialog- 
partier och annat av har antydd art. 

Med detta bora de aldsta kristna predikning- 
arna jamforas. Jag tanker nu ej blott pa talen 
i Acta och ej heller sarskilt pa det starkt helleni- 
serade Areopag-talet i kap. 17; i ratt stor utstrack- 
ning finna vi val igen den judiska formen, kan- 
ske t. o. m. en viss overgangsform, i Stephanos' 
tal i kap. 7 med alia citaten, den enkla komposi- 
tionen och den parataktiska satsbyggnaden (%al 
xal uat) stilen ar val har overvagande ju- 
disk 7 och i Pauli tal i det pisidiska Antiocheia, 
kap. 13, 16 o. ff. ocksa har talas till judar. 
Av stor vikt ar det s. k. andra Clemensbre- 
vet (obestamd tid fran andra arh.). Har aro 
massor av antydda eller utforda citat ur Gamla 



234 

Testamentet, evangelierna eller okanda skrifter, 
vilka utlaggas eller brukas som bevis; vi mota 
samma forbindelser med ty, yap, som i diatriben 
(ty Herren sager, Xsyst, T^P ^ -w5pw? o. s. v.). Ci- 
taten aro ofta talrikare an I diatriben (liksom 
stundom i Pauli brev). Men hellenistiska ahorare 
och lasare gora latt associationen med den kyniska 
predikan, sa mycket mer som kompositionen pa 
bada hallen ar enkel och radad (vad jag kallat 
a6vta^t5 tpo}i,VY]), i motsats till den senare rent 
retoriska predikan; man behover endast jamfora 
med Origenes och Clemens fran Alexandria, som 
dock annu kunna bruka diatribstil i paranetiska 
partier, for att ej tala om senare arhundraden. 
Det var lange en viss likhet mellan hedniska och 
kristna predikan ter; bada hanvisade ivrigt till sina 
larare och prof eter. 

Visst ar, att vi har sta pa en annan andlig mark 
an mysteriereligionens, om ock de bada sidorna 
hora fast samman och. endast for tanken kunna 
skiljas helt at. De heliga orden, som atfoljde 
handlingen i gudstjansten, kunna vara desamma 
som de, vilka laras och utlaggas och anvandas 
som bevis i predikan. Vi ha sett, att mysteriet 
kan upprepas genom lasning och horande. Men 
textutlaggningen, som val lange kande sin forbin- 
delse med synagogan, hade en annan betydelse; 
det visa de nytestamentliga breven och de andra 
just anforda exemplen, aven andra Clemensbrevet 
andan ar alltfor rationalistisk och etisk for 



235 
/ 
att passa omedelbart samman med mysterierna. 

Ty det kan ej nekas, att denna textutlaggning 
mest ar etiserande, som i kynismen. Denna sida 
av urkristendomen, som visserligen aldrig far ren- 
odlas och skiljas ut fran den andra, och dess ut- 
forskning ar en viktig uppgift for den historiska 
vetenskapen, liksom ock den kyniska traditionens 
roll vid bevarandet (och kanske utformandet) av 
densamma. 

A ena sidan alltsa mystik och mysterie- 
from.net, a andra sidan etisk-social reli- 
gion, a ena kosmos och sjalen i kosmos, 
a andra sjaleni etiskkamp. Bada hora sam- 
man. Traditionen far ej stympas; vi maste 
med de begransade mojligheter, vi ha soka fa 
den hel och sluten, sadan vi trott oss finna den 
vid behandlingen av de litterara problemen. Vi 
fa soka sparen av den overallt, aven i det som man 
stundom ej utan forakt raknat till hellenistisk lit- 

teratur. 8 

* * 

* 

Lat oss nu kasta en blick tillbaka och samman- 
fatta. Vi ha gang efter annan sett var arbetshypo- 
tes bekraftad och funnit en bestamd regel harska 
pa detta svartillgangliga omrade, dar skilda kul- 
turer, raser och manniskotyper motas: det fram- 
mande, som kom in pa hellenistiskt omrade, an- 
sluter sig till nagot lika och beslaktat i den upp- 
tagande kulturen, kanske nagot undanskjutet och 



236 

halvglomt, som dock trots allt lever och firms 
kvar, om an underlitterart. Vi ha ocksa sett regeln 
galla for aldre tid i Hellas. Overallt harskar en 
interpret atio graeca, en overf lyttning, som 
efter vad vi sett ej blir utan verkan pa det nya. 
Och for att fullfolja bilden fran spraket maste 
vi skilja mellan verkliga semitismer och 
i r a n i s m e r och vad det nu ar' for f rammande 
element, fran de skenbara, relativa, som 
besta i upplivande av egna, om an glomda drag. 
Sa kunna aven aldre drag i Hellas' kultur bli av 
vikt for studiet av Nya Testamentet. Det finns 
t. o. m. nagot, som det aldriga arvet fran Sokra- 
tes och Platon och andra sokratiker hjalper till 
att forklara; vi ha sett spar av platonsk tradition 
i stark formedling. Nastan intet i hellensk-helle- 
nistisk tradition far a priori avvisas som ovid- 
kommande, da det galler att forklara Nya Testa- 
mentet; det finns anknytning till de fiesta punk- 
ter, t. o. m. till epikureismen detta trots den 
skarpa grans som skiljer de bada varldarna. 

Ar kristendomen i sin begynnelse och framst 
pa hellenistisk mark en complexio opposi- 
t o r TI m genom spanningen mellan mystik eller 
mysteriefromhet och etiskt fargad religion en 
complexio som for ovrigt finns redan i forsta ur- 
sprunget genom spanningen mellan den glodande 
vantan pa det nya riket och profetisk livsfor- 
kunnelse , sa ar den en sadan complexio ocksa 
genom de olika element, som den fatt och kunnat 



237 

anvanda av hellensk-hellenistisk odling. Vi ha 
sett, att det har fanns anslutning a ena sidan till 
de senare kanske i viss man f ornyade myste- 
rierna, men a andra sidan ocksa till en motsatt 
riktning, den fran Sokrates och bans efterfoljare 
utgaende etiska forkunnelsen och sjalavarden, som 
ej tanker sa mycket pa kosmos och vetenskapen 
darom, trots sin egen ofta rationalistiska riktning. 
Sammanfattningen maste ske aven pa en annan 
punkt. Det ar klart efter sista tidens arbete och 
den belysning, som hithorande fraga fatt genom 
detta arbete, att kristendomen ar en n y- 
skapelse i den mening vi kunna tala om en 
sadan , ett originellt personligt verk, e j ska- 
pad av hellenismen, ej heller isina 
rotter beroende av den sasom lantagare. A 
andra sidan ar den pa nastan intet omrade 
fri fran inflytande av den nya varld, som 
den kom ut i. Hellenismens inflytande ar al 1 si- 
dig t i ordets egentliga, bemarkelse och stracker 
sig till sprak, litterar form, tanke och samhalls- 
teorier, liksom till det religiosa livet, ehuru detta 
inflytande ingenstades ar allenaradande. Det ar, 
fran en annan sida, den nya religionens anknyt- 
ning till alia lika eller motsvarande punkter i hel- 
lenismen. Ofta. har det forefallit mig, som om 
forvirringen pa senare tid bade i den vetenskap- 
liga och religiosa debatten hade en grund dari, 
att man glomt allsidigheten av gemenskapen; man 
har tagit ut ett omrade och under tvisten om det 



238 

forryckt perspektivet pa det hela. Och hellenis- 
men vaxer ur rotter i Hellas, under upptagande 
och omsmaltande av stoff utifran; man har ej 
ratt att avskara f orbindelsen mellan det klassiska 
och.de senare tiderna och verkningarna. 

Man kan alltsa ej a priori dra nagon grans for 
detta inf lytande for att sa stalla e n sida av kul- 
turen innanfor och en annan utanfor. Om vissa 
sidor av hellensk odling ej synas spela nagon roll 
for vart problem, sa beror det pa, att de ej spela 
nagon roll i den krets eller det samhallsskikt, 
som vi i stort sett rora oss inom under den tid, 
som har kommer i fraga. 

Det galler t. ex. om konsten: den har ingen 
eller i varje fall en forsvinnande betydelse for Nya 
Testamentets tillblivelse. Forhallandet blir ju an- 
norlunda, nar man kommer nagot langre fram i 
tiden, till kristna byggnader, rikare gudstjanstrum 
och -bruk, malning, gravutsmyckning. .o. d. Det 
kraver ett kapitel for sig, om man vill folja det 
hellenistiska inflytandet i kristen 
k o n s t, yilket i sin ordning ofta visar tillbaka pa 
tradition fran klassisk konst. Man kan folja in- 
flytandet bade i det tekniska och i motiven. Jag 
kan dock ej stanna vid alia de hellenska eller hel- 
lenistiska motiv, som tidigt komma in -r- har ar 
val anslutningen i regel medveten och sedan 
ga vid sidan av de kristna motiven, ej heller skil- 
dra, hur de kristna motiven garna helleniseras (sa 
sjalva Kristus-typen), liksom sa mycket annat 



239 

kring den nya religionen. Ja, konsten kan i reli- 
giosa fragor och kultfragor avge viktiga vittnes- 
bord, dar litteratur och skrif tlig tradition tiga 
eller tala mindre tydligt, Vi ha kunskap om, att 
den i hellensk mystik alskade Orpheus betyder 
mycket i fornkristen konst och spekulation; tidigt 
komma f igurer som Odysseus och Penelope in i 
kristen konst (som symbol pa sjalens hemkornst) 
o. s. v. 9 Till yttermera visso star ju ocksa Iran 
har som en givande part, lit vara fran senare tid; 
jag behover endast namna prof. Strzygowski i 
Wien och de forelasningar, han f or hagot decen- 
nium sedan holl i clenna stiftelse, 10 Men allt detta 
ar ett eget problem eller egna fragor, som ha foga 
betydelse for problemet om Hellas och Nya Tes- 
tamentet. 

Men det betyder ej i och for sig, att ett omrade 
av hellenistisk kultur star utanfor de regler, som 
galla for andra, eller att anslutning har saknas; 
det ar blott icke aktuellt for Nya Testamentets 
del, men kan ha aktualitet narmast intill. Och 
mojligheten och verkligheten ay en forbindelse 
galler det eljest att prova i.yarje fall, metodiskt 
och urkundligt, dar vi ha tillf alle till det, med 
stod av narliggande analogier bade fran nytesta- 
mentligt omrade och fran beslaktade historiska 
och religionshistoriska fait, och efter de allmanna 
regler, som ett vidgat studium gett oss. Detta gal- 
ler icke minst, dar litterar tradition sviker oss ge- 
nom sin negatiya och bristfalliga beskaffenhet. 



240 

Man kan ej heller dela det hellenistiska infly- 
tandet efter form och innehall, vilket vid en 
snabb blick skulle synas ligga nara till hands. Det 
ar sant, att f o r m e n, ej minst genom sprakets 
ofta omedvetna och alltid verksamma makt, kom- 
mer att spela en stor roll, kanske den storsta, vid 
denna kulturgemenskap; Hellas hade ock utbildat 
en rikedom av former. Men inflytandet ar ej ut- 
tomt darmed; jag erinrar om, vad de foregaende 
kapitlen sokt pavisa av hellenistiskt inflytande 
pa samhallsspekulationen och litteraturen, pa tan- 
kar om varld och ododlighet m. m., liksom pa 
religionens och sedlighetens uttryck. Det gar nu- 
mera ej for sig att lata t. ex. hustavlorna helt 
eller till storre delen stamina fran Jesus-tradi- 
tionen eller att omedelbart likstalla Messias, Xpi- 
ords, och Herren, Kupio?. Att sakramenten i hel- 
lenistisk omgivning ta upp bestandsdelar, som ej 
legat i den aldsta, urkristna formen, och det gan- 
ska tidigt, kommer man val ej ifran det ma 
vara starkare eller svagare antytt i Nya Testa- 
mentet. Och skulle man i detta sammanhang vilja 
lamna mysterierna ur rakningen pa grund av de- 
ras orientaliska ursprung och med bortseende fi i 
de gammal-hellenska motsvarigheterna, sa ater- 
star i alia fall verkan av den platonsk-sto- 
iska religiositeten, som vi sett spar av i f 6r- 
sta Clemens-brevet vid behancblingen av skapel- 
sen, och som vi, om an i mindre klara former, 
skymtat i sjalva kanon hos Paulus och Johannes 



241 

(hos den senare f ormedlad genom den mystiska 
religiositeten och dess uttryck?). Skulle nu denna 
religiositet, som man i var tid stundom synes 
mena 13 , vara titan inflytande pa mysterierna, sa 
lever den i alia fall i den populara f orkunnelsen 
(De mundo, Dion fran Prusa o. s. v.), och den har 
sa stor utbredning, att man kan f orsta, hur den 
del vis med hjalp av formen kommer att satta 
spar pa ett stalle som 1. Kor. 13, nar det ror 
tvavarldslaran, oandligheten, ododligheten och 
liknande tankar. Detta inflytande levde i bok- 
mysterierna (Hermesy kanske Johannesevangeliet) 
, och 1 utlaggningen av de heliga formlerna. 

Vi kunna ej utan vidare skilja pa form och inne- 
hall. Delvis hanger detta samman med det for- 
hallandet, att vi istort sett e j ha att raknamed 
litterar paverk an aven om vi maste rakna 
in hela den nytestamentliga skriftsamlingen under 
titeln hellenistisk-romersk litteratur i den vida me- 
ning, jag tidigare gjort gallande. Vi torde nu tam- 
'ligen ha kommit bort fran lusten att finna citat 
och spar av klassiska litteraturstudier hos Paulus 
eller i evangelierna; finnes nagot sadant, ar det 
fonnedlat genom manga led och har kommit in 
pa samma vag som annat rhellenistiskt av mer 
eller mindre litterar pragel (jfr kap. IV). Nagot 
annorlunda ar yal forhallandet med Acta (jfr be- 
handlingen i slutet^av kap. VI 113 ). Daremot ar det 
ej uteslutet, att en Paulus, att ej saga Lukas eller 
Hebre'erbrevets forfattare ha last en del hellenis- 

16 Hellas och Nya Testamentet 



242 

tisk-hednisk litteratur, diatrib, propagandalittera- 
tur, retorik, kanske t. o. m. mysterieskrifter; i 
vissa fall ar det val mer an sannolikt, men man 
maste aven bar vara forsiktig med bestamda slut- 
satser. Forbindelsen gar, sasom ofta framhallits, 
framfor allt pa de tva vagarna: hellenistisk- 
judisk litteratur (vartill snart kan fogas 
aldre kristna skrifter) och det myckna, den tog 
upp, samt den muntliga forkunnelsen, 
som skot ny fart samtidigt med den aldre kris- 
tenheten; mycket av det folkligt hellenistiska 
kommer, som vi sett, in sa. 

Den form och det stoff, som spritt sig fran 
hellenistisk litteratur och forkunnelse till olitte- 
rara, kanske etiskt strangare riktningar, visar den 
hellenistisk-romerska kulturens styr- 
ka och utbredning, ej blott utat till olika 
lander och folk jag skulle naturligtvis med en 
annan begransning av amnet ha talat mer om ro- 
marne tinder dessa forelasningar , utan ock 
till och genom de olika samfundsskikten. Olit- 
terart ar i alia tider och ej minst nu ett relativt 
begrepp. Den hellenistiska kristendomen och alia 
spar av hellenism i Nya Testamentet aro kraftiga 
bevis bade for den hellenistiska och den fore- 
gaende kulturens styrka och intensitet. Vi sta sa- 
ledes igen vid det gamla kravet: vid Nya Testa- 
mentets utforskning maste de skilda sidorna ater 
och ater provas och de skilda vagarna for kultur- 
spridning och -paverkan undersokas, om vi till- 



243 

aventyrs kunna spara nagot av historiens storre 
linjer. 

Den maktiga verkan, som Jesu person och 
forkunnelse medforde, gjorde sig sa langt moj- 
ligt var gallande i de former, som bans folk ska- 
pat. Detta visar a ena sidan den judiska littera- 
turen, bade den aldre och annu mer den yngre; 
det fanns bar former bade for etiska och eskato- 
logiska tankar, och de utbildades vidare i for- 
samlingen. 12 A andra sidan torde en eller annan 
hellenistisk tanke eller form ha natt fram till 
Jesus genom vissa religiosa kretsar i Palasrina, 
som lart en del nytt pa denna vag (det behover 
val ej nodvandigt vara esseerna), liksom forbin- 
delsen med doparerorelsen torde oppnat vagen for 
inflytande osterifran (eller oppnat vagen anyo, 
ty det fanns ju en stark iransk inflytelse tidigare 
i senjudendomen). Jag tanker i forra fallet pa de 
ej alltfor talrika sparen av hellenistisk form eller 
hellenistiskt stoff i Q-kallan. 

Men pahellenistiskmark rackte de ju- 
diska formerna ej till; nya former kravdes av den 
nya anda, som fromheten fick bland folk med 
annan historia och tro an judarne. Bland dessa 
folk, som till stor del talade eller forstodo gre- 
kiska, fanns, som sagt, pa alia omraden ett rikt 
formforrad, bade i samhallslivet, i litteratur, 
tanke, tro och kult ett formforrad, som genom 
propagandan och retoriken fart spridning langt 
utom den hogre kulturens och litteraturens gran- 



244 

ser. Det behovdes till en bor jan f a h e 1 1 nya for- 
mer (liksom fa nya ord), och de nya vinnas, som 
vi ater och ater funnit, genom anslutning av det 
frammande till det givna, genom nagon forand- 
ring eller kompromiss. Och dock praglar det 
nya innehallet, f ramst det personliga, men 
aven det i tradition en givna, bade ord och 
former och tankar och tro och gudstjanstliv. Vi 
se redan mi i de gamla och andrade formerna ett 
nytt liv, som sa smaningom, efter stora kata- 
strofer, vilka i stor utstrackning gjorde slut pa 
antikt samhalle och antik kultur, ocksa skapar 
nya former och raddar de gamla livsdugliga (sa 
bevaras mycket av romarsamhallet och dess auk- 
toritet i kyrkan med dess biskopsambete). 13 



Annu f inns det en mangd f orsknings pro- 
b 1 e m, som krava losnuig, innan vi kunna fa klar- 
het over vad som hande i denna dunkla skapar- 
tid. Det fordras anmi mycket arbete, innan gran- 
serna bli nagorlunda klara mellan det ursprung- 
liga och det fran hellenismen (resp. Hellasi) 
komna; de judiska och hellenistiska formerna 
maste skarpare an hittills skiljas at. Pa alia om- 
raden kunna fynd annu goras. S4 t. ex. pa or- 
dens och b ety delselarans omrade och ej 
minst dar; bade urkunder och litteratur och frag- 
ment maste hjalpa till att ge ljus. Vi maste min- 
nas, att vi annu varken ha en verkligt tidsenligl 



245 

undersokning av Johannes-skrifternas ordskatt el- 
ler ett riktigt fornamligt Lexicon Novi Testament!, 
trots aktningsvarda, kanske storartade forsok. 14 

M o t i v och former i de nytestamentliga skrif- 
terna maste siktas och granskas, bade i aldre och 
yngre tradition ; hela den form- och traditions- 
historiska metoden maste provas i rikare be- 
lysning. Arbeten som de kanda av Dibelius och 
Bultmann aro naturligtvis ej alls avslutande 15 , och 
framfor allt far forskningen ej lata de manga nam- 
nen pa de ursprungliga bestandsdelarna i traditio- 
nen ofta nog hellenska namn pa ohellenska ting 
betyda nagot hinder for vidare analys ; namn och 
kategorier aro annu ofta provisoriska. Jag menar 
formen som de av Dibelius uppstallda: kerygma, 
en formel for karnan eller sammanfattningen av 
forkunnelsen, sadan vi lasa den t. ex. i 1 Kor. 15, 
3 5, paradigm a, en avrundad berattelse kring 
ett Jesus-ord, med uppbygglig stilisering, men utan 
personkaraktaristik, n o v e 1 1, en bredare utf 6rd, pro- 
fan berattelse utan markerade Jesus-ord (Jesus som 
undergorare), myt (Jesu dop och forklaring, Matt. 
11, 22 39, 28, 16 o. ff.), paranes, en form, som 
aven Hellas kanner, o. s. v. A andra sidan ha vi 
de olika grupperna av Jesus-ord enligt Bultmann: 
liknelser och allegorier, som ej kunna doktrinart 
sondras, stridsord, jag-ord, ordspraksmassiga, pro- 
fetiskt-apokalyptiska, etiskt-lagiska (stundom forsam- 
lingsbyggande) ord o. s. v. ; vid sidan av apophtheg- 
mata sta folkliga underberattelser, legender o. a. Sa 



246 

vitt jag kan se, maste man bar for att undga dok- 
trinarismen standigt jamfora med annat stoff, bade 
judiskt och hellenistiskt. Och historisk tra- 
dition maste alltjamt skiljas fran annat stoff, vad 
man an kallar det, ty historisk tradition gor alltid 
motstand mot den fixa formen. 16 Det hellenistiska 
inslaget kraver for att forstas en viss renodling; 
till de viktiga problemen bora bar det biografiska 
och epideiktiska, retorik, berattelsekonst, paranes- 
former, brevstil o. s. v., likasa kompositionslagar 
och liknande. 

Att de uppstallda forskningskraven ocksa galla 
tankar och forestallningar, ar klart, men 
det ar kanske ej onodigt att papeka det. En ny syn 
pa hellenistisk filosofi garna for mig satt mom 
citationstecken i dess olika avtoningar kan ge ny 
upplysning pa manga punkter, utan att darfor flytta 
upp Nya Testamentet bland vetenskaplig och estetisk 
litteratur. Kraven galla ock seder och b r u k, 
aven icke-religib'sa, enskilda, sociala, ekonomiska 
(jfr kap. II); forsamlingen med sitt inslag av 
hellenistisk organisation och kult bor namnas i 
detta sammanhang. Om kult en och guds- 
tjansten behover jag ej tala; den star i forsk- 
ningens medelpurikt, och man bar sakerligen annu 
vinster att vanta av den nya ; segrande betraktel- 
sen. De galla ock den begynnande d o g m h i s t o- 
r i e n, dar den ovan behandlade synpunkten kosmos 
och psyche torde bora mer an hittills betraktas, 
liksom vid fragan om gudstjansten, sakra- 



247 

menten och tron. Kraven galla kyrko- 
bildningen det hellenistisk-romerska i den 
vaxande kyrkan och det fran annat hall kommande, 
kampen for kanon och mot det hedniska (hellenis- 
tiska och orientaliska) i gnosticismen o. s. v. 
Jag behover ej saga, att det galler ocksa det 
svaraste och viktigaste av allt, hemligheten i 
religionen, det nyskapande och fornyande, som 
kom genom Jesus av Nasaret, och som i c k e kan de- 
las upp i judiska och hellenistiska komponenter och 
ej matas efter kultens vaxlingar, efter rasolikhet och 
annat hithorande. 

Naturligtvis maste flera vetenskaper komma den 
nytestamentliga teologien och filologien till hjalp 
och samarbeta med dem. Den gammaltesta- 
mentliga och judiska forskningen (ej 
minst rorande Septuaginta) har har som alltid 
sin sjalvskrivna plats. En tid framat maste oav- 
brutet samarbete ordnas med de historiska discipli- 
ner, som f orut namnts, sarskilt med iranologien. 
Vid sidan av den hellenistiska forskningen kommer 
naturligtvis religions- och folkpsykologien 
i betraktande, och jag tror ej, att man numera far 
avvisa ens rasbiologien och raspsykolo- 
g i e n, aven om mycket har air nytt och oprovat och 
bjuder forsiktighet. 

Och jag betonar an en gang, att uppfattningen av 
det hela och synen pa det hela maste bli en nagot 
annan, nar man i stort sett ej raknar sa myc- 
ket med medvetna lanoch efterbild- 



248 

ningar, utan med en naturlig och ofta 
foga medveten anslutning till d'et nar- 
mast liggande och narmast motsvaran- 
de i grekiskt sprak och grekisk kultur. 
Det skedde ett kulturmote pa lang sikt, for 
lang tid, i stort och smatt. Nya Testamentet 
ar ett varldshistoriskt viktigt bevis pa detta over 
mer an ett artusen sig strackande mote, som 
vetenskapen mer och mer maste rakna med. Na- 
turligtvis finns det i urkristen tid medvetna Ian 
och efterbildningar, dar sarskilda grunder medver- 
kat (jfr formen i 1. Kor. 13 eller fagel Phoenix hos 
Clemens Romanus). Men som jag sokt visa, ar det 
andra en regel, som grekisk-talande folk i stor ut- 
strackning folja pa kulturens alia omraden en 
varldshistorisk betydelsefull lag, som griper dju- 
pare an den gamla termen interpretatio grae- 
c a i och for sig ger vid handen. Om regeln gal- 
ler i storre utstrackning eller helt allmant, kan jag 
ej saga. 

Det ar av vikt att folja graderna av denna 
anslutning och omformning, detta nastan omed- 
vetna sokande efter motsvarigheter. Fiorst detta 
gor det mojligt att verkligen grundligt ga upp gran- 
serna mellan Hellas och Nya Testamentet. Graderna 
vaxla; nagon ratlin jig utveckling torde forgaves 
sokas har. Graden av Hellas' inflytande vaxlar 
i ord och former, religiosa tankar, bilder och stam- 
ningar fran de synoptiska evangeliernas aldsta 
stoff genom Paulus- och Johannesskrifterna till den 
vaxande fornkyrkliga litteraturen. Till en viss grad 



249 

kan man ta Pauli sprak, tankevarld och fromhet till 
utgangspunkt for vidare undersokningar ; . ban er- 
bjuder de fiesta associationspunkterna. Sa skall 
man finna och kunna skilja pa a ena sidan den mer 
medvetna och tillfalliga anknytningen till hellenis- 
tisk kultur och a andra sidan den mer omedvetna, 
regelmassiga och vardagliga anslutningeri a ena 
sidan stoisk-platonska (om man sa vill nyplatonska) 
former, som brukas en eller annan gang, sasom pri- 
sandet av agape i 1. Kor. 13, och kanske det for 
senare tid viktiga skapelsepartiet hos Clemens Ro- 
manus med dess laus mundi, a andra sidan or- 
dens sengrekiska betydelse, diatribspar o. s. v. Dar- 
jamte skall man ock forsta den ej sallan starka 
reaktionen mot hellenistiskt vasen, 
denna reaktion som vi i stor utstrackning se i 
rikskyrkans seger over gnosticismen, aven om denna 
riktning ej ar hellenism i den strangare historiska 
meningen. 

Man skall sa finna anslutning i olika grader over- 
allt, dar grekiskt sprak ar med aven vid utprag- 
lad semitisk form, som i Stephanos' tal i Acta 7, 
Minnen av hellenistisk kultur ar ett ofrankomligt 
element i allt, ej minst i allt, som ror samhalle och 
sociala forhallanden. Och detta elements styrka. 
maste bestammas efter de regler, som dessa fore- 
lasningar sokt uppstalla. 



250 

Det aterstar annu ett par ord att saga. Jag har 
i hela framstallningen sokt skildra, ej vardera. 
Historien kan ej goras om; vara fantasier over hit- 
horande ting aro tomma och gagnlosa spekulationer 
(en art av historiosofi). Det som har varit sa eller 
sa, har varit sa eller sa; har det skett sa eller sa, 
kan det ej andras. I livet vardera vi aven det for- 
gangna; har har det synts mig riktigast att soka 
utrona, vad som en gang var verkligt. Den som 
kvider for att erkanna vad som har tett sig som ett 
stycke forgangen verklighet och a priori bestrider de 
har framstallda tankarna, torde doma det andliga 
i mansklighetens historia efter tranga .och fram- 
mande regler; en annan sak ar, att manga enskild- 
heter kunna vara ovissa eller oriktigt fattade. Trots 
alia granser och vi ha hittills kanske raknat for 
litet med de granser, som bade ras och religion 
utgora i mansklighetens yttre och inre historia 
tycks det har f innas ett samarbete eller en 
gemensam syftning mot samma mal, som 
man kanske ej alltid ser; man kan ju sasom vid 
e r o s och agape utga f ran skilda sidor av 
verkligheten. Men malet finns dock som mal, och 
i medelpunkten kunna skilda makter motas. 

Sa har ock skett pa detta for mansklighetens histo- 
ria avgorande och for tanken svartillgangliga om- 
rade. Och den som alskar att fraga, vad historien 
blivit till under forutsattning av andra vagar ain de 
tillryggalagda, kan ju fraga sig, vad kristendomen 



251 

i Vasterlandet varit och blivit u t a n Hellas detta 
ej pa grund av identitet och stor inre likhet, utan 
pa grund av den andliga organisation och de inre 
och yttre forutsattningar, som Hellas skapat, i fram- 
sta rummet genom Platon och platonismen och den 
senare rikstanken. Hellas och kristendomen betydde 
ocksa motsattning, och det betyder sa an i dag, 
men det ar ingen uteslutande, ingen dodlig motsats. 
Ur den motsatsen har mycket av var varldsdels histo- 
ria med dess skapande krafter vaxt upp. Infor detta 
sammanhang och denna motsats galler e 1 1 bud, i 
verkligheten och i tanken: blanda ej samman, har- 
monisera ej, men studera motet och lar av bade 
berorings- och stridspunkterna. Det betyder att stu- 
dera historien pa en av dess viktigaste punkter. 
Jag vet ej, om det ar nagot att frukta, att andens 
stormakter samarbeta och tjana varandra, liksom de 
stundom bekampa varandra. For min del har jag 
sokt ge svaret genom den foregaende utredningen. 
Och slutligen den sista fragan, som hanger nar- 
mare samman med det sist sagda, an det forst 
ser ut; jag ville ej stalla den, innan detta om mot- 
sats och samarbete var sagt. Kan ett led i motsatsen 
vittna om det andra? Kan det fran Hellas komna 
vittna om honom, som evangeliet stammar fran, om 
Jesus fran Nasaret? I borjan av min framstallning 
avbojde jag att omedelbart svara pa den fragan, 
men jag ville dock till sist ge antydan till ett svar. 
Kunna dessa filologiska och historiska studier pa 



252 

hellenismens vida fait saga nagot om Jesus? Nej, 
omedelbart ges bar intet svar av tradition och 
forskning; det maste vi finna oss i. Jesus stod i 
allt vasentligt utanfor den tradition, som omedelbart 
belyses av hellenistisk forskning. Det kan ej vara 
annorlunda. 

Men forskningen kan till sist lika litet som 
tron upphora att soka efter personen, aven 
om tankens vagar bli allt trangre, ju mer vi bli 
medvetna om alia hinder for kunskapen, och endast 
den smalaste stig leder fram, sa som laget nu ar. 
En forskare eller forskarriktning kan bestrida moj- 
ligheten och aven intresset av att kanna personen, 
men knappast nagon forskare har trots alia reserva- 
tioner gjort allvar av sitt bestridande; man soker 
personen, positivt eller negativt. En forskare som 
Bultmann ar har typisk. Fragan dor ej bort, aven 
om metoden en tid synes fora till negativt resul- 
tat eller fragan menas vara ovidkommande, orik- 
tigt stalld. 

Men Hellas och studierna kring Hellas ? Hellas 
kommer nog med har ock, men medelbart. Gang 
efter annan ha vi sett, hur kristendomen skiljer sig 
fran andra riktningar inom den hellenistiska varldens 
religioner och alltid pa grund av den ojamforliga 
person, som star bakom. En sadan personlighet 
gar aldrig helt och hallet upp i utvecklingens strom ; 
den ar for maktig och massiv for att helt och hallet 
lata pragla om sig av de stora opersonliga mass- 



253 

rorelserna. Sa maste man rakna med honom ocksa 
i forskningens varld, ej blott i trons. Om Hellas har 
i forsta rummet avger ett negativt vittnes- 
bord om vad som i c k e later assimilera sig , 
avger det a andra sidan ocksa ett posit ivt: alia 
de stralar, i vilka ljuset frari hans person, bans liv, 
bans ord och garningar brutit sig, vittna medelbart 
om honom; avbilderna vittna mer eller mindre klart 
om urbilden. Hur mycket som tilldiktats pa helle- 
nistisk mark och kanske forkonstlats, sta dock vissa 
drag kvar bade i den mystiskt praglade religions- 
f ormen och i den etiskt f argade ; vi ha sett, hur bada 
dessa huvuddrag i den nya religionen med sig for- 
binda beslaktat stoff inom de hellenistiska religio- 
nernas varld. Allt detta visar pa en dubbelsidighet, 
som levat med i all tradition om honom, och som 
ej har nagon motsvarighet i Philostratos' bild av 
Apollonios' liv, ej heller i historiens och den dik- 
tande fantasiens bild av Alexander. Denna motsats 
ar historisk och har funnits hos den historiska per- 
sonligheten motsatsen eller spanningen mellan 
den djarva, overvarldsliga Gudsrikestron, som pa 
hellenistisk grund lever i annan form i mystikens 
tro pa den i de heliga handlingarna narvarande 
Herren, och den etiska forkunnelsen, som man 
kande igen i den omgivande varlden denna for- 
kunnelse, som trots allt tror, att det finns tid att 
forbattra manniskor och vaarld. Den motsatsen har 
visat sig ej doda och foroda, men skapa hi- 



254 

s tori a. Och den visar just pa den skapande 
personligheten, som bar denna motsats, men 
ock den sammanhallande kraften. Det sagda strider 
ej heller mot den kritiska forskningens negativa re- 
sultatj ty den skapande personligheten ar och blir 
alltjamt till stor del en gata for tanken. 



NOTER OCH REGISTER 



Noter. 
Till kap. I. 

1 Jfr Hans F. K. Giinther, Rassengeschichte des hellenischen 
und des romischen Volkes, 1928; aven samme forf:s Rassen- 
kunde Europas. 

2 Jag tanker p en bok som Karl Kynasts Apollon und Dio- 
nysos, 1927, som alltfor ofta bar det litterara och sprakliga 
stoffet i andra hand. 

3 A. W. Persson i Ymer 1928, s. 305 o. ff. Till detta parti 
Martin P:n Nilsson, Hellas och de hellenska rikena, Norstedts 
Varldshistoria II, I, 4, 1928; Axel Boethius, Greklands historia, 
Bonniers illustrerade Varldshistoria I, 1926, kap. III. 

4 Martin P:son Nilsson, The minoan-mycenaean Religion 
and its survival in Greek Religion, Skrifter utg. av K. Hum. 
Vetenskapssamfundet i Lund, IX, 1927 ett grundlaggande 
arbete; samme forf:s Den grekiska religionens historia, 1921, I 
(Olaus-Petri-forelasningar); nu ock i engelsk bearbetning. Jfr 
vidare s. 189 o. ff. 

5 Jfr till detta och det narmast foljande de anforda historiska 
verken; dartill t. ex. Gomperz, Griechische Denker I 2 (om 
kartorna s. 41 o. 423), eller min uppsats 'Fran det hellenska 
tankandets barndom' i Edda XXI (1924), s. 161 o. ff. 

6 Burnet, Early Greek Philosophy 3 , 1920, II, i (tysk overs. 

1913)- 

7 Rep. VIII. 546 C; Tim. 39 D. 

8 W. Jaeger, Aristoteles, 1923, s. 133 o. ff. 

9 Till problemet speciellt R. Laqueur, Hellenismus, Schriften 
der hess. Hochschulen. Univ. Giessen, 1924, H. i (1925); ytterst 
givande J. Kaerst, Geschichte des Hellenismus, I 3 , 1927, II 2 , 
1926 (med bilagor). 

17 Hellas och Nya Testamentet 



258 

10 I inl. till Geschichte des Hellenismus II, 1843 (Kleine 
Schriften I, s. 313); jfr for 6'vrigt Einleitung zur Geschichte des 
Hellenismus. 

11 Die hellenistischen Mysterienreligionen 3 , s. 2. 

12 T. ex. Hellenistische Dichtung I, s. 2. 

13 Se Det romerska varldsvaldets religioner, 1918, Helle- 
nismen, 1926. 

14 Exempel hos G. Kittel, Die Probleme des palastinischen 
Spatjudentums und das Urchristentum, 1926. 



Till kap. II. 

1 Jfr t. ex. Blass-Debrunner, Gramm. des neutest. Griechisch 5 , 
s. 5 o. ff. 

2 Wilamowitz, Staat und Gesellschaft der Griechen und 
Romer, s. 188. 

3 Jfr de svenska arbeten i antikens historia, som anforts till 
kap. I och av dem citerad litteratur. 

4 Till detta och folj. Kaerst, a. a., passim. 

5 Senast J. Morr i Wiener Stud. 45, s. 186 o. ff. 

6 Jfr Wilcken, Alexanders Zug in die Oase Siwa, Sitz.-Ber. 
der preuss. Akad. der Wiss., Phil.-hist. Klasse 1928, 30, s. 578 
(S)> 3- Jfr Isokr. Philipp. 154 motsatsen gappapwd) 

och "EXXvjvoxvj s7up,sXst,a. Var Aristoteles' ord om ^ 

och SeaTtouxSc; statt, och vilken tid de tillhora, veta vi ej (fragm. 

658 R., Plut. De fortuna Alex, i, 6 med parall.). 

7 Till detta framfor allt Kaerst och hans exkurser; Wilcken 
a. a. och hans Griechische Geschichte 2 , s. 146 o. f., 184 o. 191. 

8 yij is aTcaavjg %ai Q-aXaoorjg xupiov, Arr. Anab. VII, 15, 5- 

9 Ingaende analys av soldatbilderna hos E. Eidem, Pauli 
bildvarld I, 1913, kap. IV (med litteratur). 

10 Kaerst a. a. II, framfor allt VI. Buch, i och 3; jfr har 
s. 169 o. f. Antigonos' ord Aelian. Var. hist. II, 20. 

11 R. v. Pohlmann, Geschichte der sozialen Frage und des 
Sozialismus in der antiken Welt 3 , 1925. 

12 %at ot nev "EXXvjvsg IStqc jaaXXov xai ^cov^ xai StafTifl xal 



259 

i, 'A'lhjvatot, xsxpaiievfl ig aTtavcwv xwv "EXMj- 
vcov otai (3ap(3dpwv. Jfr Kalinkas kommentar. 

13 Jfr bl. a. Laqueur, Hellenismus, s. 13 o. ff., 29 o. ff. 

13 a jf r h r s j^j o ft 

14 Hans F. K. Giinther, Platon als Htiter des Lebens, 1928. 

15 Poland, Geschichte des griechischen Vereinswesens, 1909; 
Wendland, Die hellenistisch-romische Kultur' 2 , s. 45, 127 o. ff., 
193 o. f. (med hanvisningar). 

16 Martin P:n Nilsson, Den kristne Kirke og det antike Sam- 
fund, Ny Theol. Forenings Smaaskrifter, II, V, 1920. 

17 Deissmann, Bibelstudien s. 139 o. ff.; Neue Bibelstudien 
s. 46 o. f.; Licht vom Osten 4 s. 83 o. ff. 

18 Felix Bock, Aristoteles Theophrastus Seneca de matri- 
monio, diss. Leipz. 1898. 

19 Jfr min uppsats 'Neuplatonismus und Politik', Symb. 
Arctoae (= Osloenses) I, s. i o. ff. (spec. s. 6 o. f). 

20 Har namnes ock Hippodamos fran Thurioi (Miletos), Ilspi 
s58at[j,ov(ag (Stob. 103, 26, V 908 Wachsm.-Hense) och Ilepi 
TioXustag (43, 93 95, IV 28); om fragmenten, av vilka det 
senare bar stor betydelse for Platon, aro akta och ej paverkade 
av senare tiders tankar, synes mig ovisst; eljest stamma defran 
mitten av 5. arh. 

21 Se inl. till min Plotinos, Mystikern och reformatorn (over- 
sattn.). Religionens manniskor och dokument VIII, 1927, s. 
17 o. ff. 

22 Karl Weidinger, Die Haustafeln. Ein Stuck urchristlicher 
Paranese. Untersuchungen zum Neuen Test, herausgeg. v. H. 
Windisch, H. 14, 1928. Jfr har s. 43 o. 119 o. ff. 

22 a Jfr har s. 84 o. ff., 114 o. ff., 146 o. ff. 

23 Deissmanns skrifter, framfor allt Licht vom Osten; pa 
svenska nu Bror Olsson, De egyptiska papyrusfynden med 
sarskild hansyn till Nya Testamentet, 1929. 

Till kap. HI. 

1 Bibelstudien, Neue Bibelstudien, Licht vom Osten, Paulus 
m. fl. verk. 



260 

2 TYJC 'EXXdSoc TcaJSsoaiv Thuk. II, 41 (Perikles). 

3 Ps.-Xen. Atheniens. respubl. 2, 8; jfr anm. 12 till kap. II. 

4 Nya studier till Aristoteles' och Theophrastos' sprak aro 
har av noden. 

5 For enskildheter hanvisas till grammatikor av Blass-De- 
brunner, Radermacher, Moulton m. fl. 

6 Jfr min Zum sog. zehnten Buche der aristotelischen Tier- 
geschichte, 1911, kap. II. 

7 Jfr mina Forschungen zu Poseidonios, 1918, kap. VI; Wila- 
mowitz, Geschichte der griechischen Sprache, 1928, s. 41 o. f. 

8 Wilamowitz, Hellenist. Literatur I, s. 16. 

9 Warning, De Vettii Valentis sermone, diss. Munster 1909. 

10 Forsch. zu Pos. s. 26 o. f. 

11 Blass-Debrunner, a. a. s. 4 o. f.; om egennamnen se Teol. 
studier tillagnade Erik Stave pa 65-arsdagen, 1922, s. 184 o. ff. 

11 a Jfr har s. 107 o. f. 

12 Wetter, Det urkristna gudstjanstlivet och Nya Testamentel, 
1923. 

13 Se min Neutest. Text und Nomina sacra, 1914, s. 150. f. 

14 Norden, Antike Kunstprosa II, s. 485 o. ff. 

15 Nageli, Der Wortschatz des Apostels Paulus, 1905 (jfr s. 13). 
15 a Jfr har s. no o. ff. 

15 b Jfr har s. 192 o. f. 

16 Wendland, Die urchristlichen Literaturformen s. 373 o. f. 
W. ar att jamfora till hela detta parti. 

16 a Jfr har s. 218 o. ff. 

17 Jfr Eranos 15, s. 58 o. ff. 

18 Wilamowitz, Hellenist. Lit. I, s. 158. 

19 Stockholm (Upsala) har en praktfull papyrusbok med 
kemiska formler och Oslo en rulle med magiska formler; den 
forra utgiven av Lagercrantz 1913, den senare av Eitrem 1925. 

20 Philon, De aetern. mundi 19 Cohn; Joseph. Ant. lud. 
I, 5, 21 Bk. Till citatet jfr framfor allt Mutschmann, Hermes 
52 (1917), s. 161 o. ff. 

21 Reinhardt, Poseidonios iiber Ursprung und Entartung, 1928. 

22 Wendland, Die hellenistisch-rb'mische Kultur in ihren 



261 

Beziehungen zum Judentum und Christentum 2 , s. 192 o. ff. Detta 
verk bar jag overallt lart av, aven dar det ej sarskilt namnes. 
Ehuru nu sjutton ar gammalt, intar det annu en rangplats i 
litteraturen om hellenismen. 

23 Bultmann, Die Geschichte der synoptischen Tradition, 
1921; Die Erforschung der synoptischen Evangelien, 1925 (om 
apophthegmata s. 21 o. ff.). 

233 J r J^ g gg Q f ^ jgg Q f 

24 Christ-Schmid, Geschichte der griech. Lit. II, I 6 , s. 
54 o. f. 

25 W. Uxkull-Gyllenband, Plutarch und die griechische Bio- 
graphic, 1927; D. R. Stuart, Epochs of Greek and Roman 
Biography, 1928. 

26 Agnostos Theos, 1913, s. 34 o. ff. och eljest. 

27 a. a. s. 313 o. ff. 

28 Reitzenstein, Hellenistische Wundererzahlungen, 1906. 

29 I undersokningen i Bibelstudien (bans forsta storre 
verk), s. 189 o. ff. 

293 Jfr bar s. 183. 

30 Jfr Eranos XI, s. 170 o. ff; Deissmann, Licht vom Osten 4 , 
s. 321. 

303 Jfr bar s. 107 o. f. 

31 Norden a. a. s. 311 o. ff. (med ytterligare paralleller). 

32 Observera endast kap. I, I TCoXujispwg xoci TtoXiytpoTCcog. 

33 Nagot som Friedr. Blass kom in pa i sin kommentar, 
1903. 

333 Jfr bar s. 188 o. f. 

34 Jfr Eranos XXIII, s. 193 o. ff; om Athenion-episoden 
Reinhardt, Poseidonios, 1921, s. 31 o. ff. 

35 Den namnda Eranos-uppsatsen ger en del yttterligare 
stoff. Ocksa Athenions intag i Athen ar vart uppmarksamhet. 
Sakligt och lexikaliskt ge Poseidonios-fragmenten ej sa litet till 
forklaring av Nya Testamentet; naturligtvis ar det bar ej tal 
om nagon paverkan, sasom stundom satts i fraga (jfr Geffcken, 
Die Hirten auf dem Felde, Hermes 49 (1914), s. 321 o. ff). 
Men den elegante historikern kan ta upp stoff fran de kretsar, 



262 

som de nytestamentliga skrifterna tillhora. I ett fragment Athen. 
XII 542 B heter Damophilos yppighetens och ondskans tral 
(TpocpYjg . . . SooXog . . . xoci xcwoopyCag); jfr SoSXog xyjg d|iapTEag 
Job. 8, 34, Rom. 6, 16, 20; 8. Tyjg cpftopag 2. Petr. 2, 19. 

36 R. Schiitz, Das Quellenproblem der Apostelgeschichte, 
Harnack-Ehrung 1921, s. 44 o. ff. 

37 Wetter, Charis, 1913; Det romerska varldsvaldets religio- 
ner, s. 456. 

38 Kaibel, Stil und Text der IloXusta 'Afty/vaCwv des Aristo- 
teles, 1893, s. 1 6 o. ff. 

39 Blass-Debrunner a. a., s. 268 o. f. 



Till kap. IV. 

1 Jfr Plat. Apol. 37 D Tag ejiag dtaxptpag xai 
(Sokrates). 

2 Wilamowitz, Die griechische Literatur des Altertums, s. 
163; Wendland, Die hellenistisch-romische Kultur 2 , s. 75 o. ff.; 
Edu. Schwartz, Charakterkopfe aus der antiken Literatur II, 
s. 25; Oltramare, Les origines de la diatribe romaine, Paris 
1926. 

3 Jfr bl. a. H. Maier, Sokrates, 1913. 

4 Jfr Platon I, s. 122 o. ff. 

5 Jfr H. Leisegang, Der Apostel Paulus als Denker, 1923. 

6 Jfr Edu. Schwartz, a. a.; troligen underskattar han Antisthe- 
nes' och Diogenes' betydelse. 

7 W. Jaeger, Aristoteles, s. 27 o. ff. (sammanstallande med 
Cicero). 

8 Analys i Pohlenz' kommentar och inledning till bok I och II. 

9 En detaljerad undersokning till De off. I har jag gjort, 
men annu ej offentliggjort. Den bristande 6'verarbetningen har 
utmarkt Ciceros arbeten efter Caesars dod. 

10 Forschungen zu Pos., s. 30 o. ff.; P., en hellenismens Iserer 
og profet, 1924, s. 150. 38. 

11 Leo, Geschichte der romischen Literatur, s. 206 o. f. 



263 

12 Leo a. a. s. 406 o. ff. (om grekiska kallor s. 410); Wilamo- 
witz, Hellenist. Lit. I, s. 229. 

13 Agnostos Theos s. 143 o. ff. (spec. 166 o. ff.) 

14 En sammanstortande byggnad dodar rattfardiga och oratt- 
fardiga, Plot. Enn. IV, 3, 16; jfr Lukas 13, 4 om de aderton, 
som dodades av tornet i Siloam. 

15 Jfr Eidem, Pauli bildvarld I; Max Wundts behandling av 
skadespelarbilden. hos Plotinos, Plotin I, 1919, s. 28 o. ff. 

16 Det mesta fran Bultmann, Der Stil der paulinischen Predigt 
und die kynisch-stoische Diatribe, 1910. 

17 Henses ed. 2 , 1909. 

18 De formella egenheter, jag bar vill ha fram, komma ej 
till sin ratt i 1917 ars bibeloversattning med dess omskrivande 
sprak. Dar detta ej spelar nagon roll, citerar jag i regel efter den. 

19 Bonhoffer, Epiktet und das Neue Testament, s. 167, be- 
tonar det judiska i Gal. 5, 19, dar de sexuella synderna sattas 
framst. 

20 Symbolae Osloenses VII, s. 25 o. ff. Denna undersokning 
horde utvidgas. 

21 Formen ar har hogtidlig: OUTCD diaxe^evog 6 SCxaiog 
ywasxai, axpspXcbasTat., SeSYjasTat, svotaufrTQasToa T<bcp9-aXiid), 

TWV Travta xaxa Tca^cbv dvacxt-vSoXsu^asTai. (obs. det sista 
markliga ordet for korsfastelsen). Gorgias 473 C har ett parallell- 
stalle, som handlar om den gripne orattfardige : Idv . . . 
i7ti,8(bv rcalMg is, %ai yuvatxa (sc. Xcofi'yjftev'cag) TO 

)^ (det vanliga ordet) ?] xaTaTttTTw^ . . . Stallet hor 
till det for Gorgias och borjan av Staten gemensamma, som 
tyder pi, att Staten I och delar av II bilda ett aldre utkast (ev. 
en dialog Thrasymachos), som trangdes ut av den i tanken 
morkare och hardare Gorgias. Bonhoffer a. a. s. 392 (till- 
lagget) drar fram stallet ur Staten som argument mot Bultmanns 
sammanstallande av Paulus och diatriben; med oratt. 

22 Eidems undersokning av tavlings- och krigsbilder, i Pauli 
bildvarld I. 

23 Jfr Bultmann a. a. s. 103 o. ff. och passim. 

24 Hur mycket stoff, som har kan samlas, visar t. ex. Clemens 



264 

Religionswissenschaftliche Erklarung des Neuen Testaments 2 , 
1924 (Das Christentum im Allgemeinen o. a.). 

25 Agnostos Theos s. 240 o. ff. (aven latinskt stoff). 

26 Lehmann u. Fridrichsen, I Kor. 13. Eine christlich-stoische 
Diatribe, Studien und Kritiken 1922, s. 55 o. ff., spec. s. 84 o. ff. 

27 Om skillnaden se Wilamowitz' skarpa ord Platon I, s. 384, 1. 

28 Behandlat av Norden a. a. s. 277 o. ff. 

29 Utforligt behandlat av Lohmeyer, Kyrios Jesus. Eine 
Untersuchung zu Phil 2, 5 n. Sitzungsber. der Heidelberg. 
Akad. der Wiss., Philos.-hist Kl. 192728, Abh. 4. 

30 Om det semitiska och grekiska i hymnerna se Norden 
a. a. s. 143 o. ff. och nedan s. 183. 

30 a Jfr har s. 210 o. ff. (213). 

31 Framfor allt fragmenten hos Stobaios. 

32 Andra bevis for en dylik folketik skola ges i nasta kapitel. 
Om en del stoff, som W. anvant for sin bevisning, kan man 
vara ytterst oviss; det representerar i varje fall endast ett for- 
stadium till de fardiga hustavlorna. Men aven detta spridda 
stoff kan vara av varde for en historisk betraktelse, som aldrig 
helt kan skilja form och innehall at. 

33 Jfr fragm. 61 R. (Augustin. De trin. 14, 19, 26 efter 
Ciceros Hortensius); jfr ock slutet av Ciceros De re publica 
(Somnium Scipionis), efter Poseidonios eller nagon annan. 

34 Till detta Jaeger, Aristoteles, s. 54 (aven om protreptiska 
tankars overflyttning till dialog). 



Till kap. V. 

1 Den sakkunnige ser tatt, att jag till de foljande partierna 
haft hjalp av en mangd handbocker och undersokningar, ej 
minst av de manga bocker, som sago dagen under aren narmast 
efter kriget p& skilda sprak och i skilda lander. Av redan 
namnd litteratur satter jag Kaersts och Wendlands arbeten 
sarskilt hogt. Av efterkrigslitteraturen ar framfor allt att namna 
Geffcken, Der Ausgang des griechisch-romischen Heidentums, 



265 

som bar motsvarigheter pa engelska, franska och italienska; de 
behandla dock mest en tid senate an den jag beror i kap. V. 

2 Jfr min skrift Toseidonios. En hellenismens lasrer og pro- 
fet', s. 15 och har s. 103 m. not 10. 

3 Det ar nog att tanka pa typer som Xenophanes och Em- 
pedokles. 

4 Aristoteles' betydelse for hellenismen ar klart betonad av 
W. Jaeger i hans bok om Aristoteles, se forsta kapitlen (om de 
forlorade dialogerna). 

5 Gammalt och nytt ar har mycket svart att skilja. Jfr bl. a. 
Delatte, Essai sur la politique pythagoricienne, 1922. 

6 Jag ar ej alldeles enig med Schwartz i Charakterkopfe II. 
6a Jfr har s. 34. 

7 Strab. I, 66, 67, Cic. De rep. I, 58. Jfr redan Isokrates IV 

(Paneg.), 5. 

8 Diog. Laert. VI, 72; II, 99. 

9 Els sao-cdv IV, 23. 

10 Wilamowitz, Hellenistische Dichtung I ger har perspek- 
tivet. 

11 Leg. X 897 B o. ff. 

12 Jag tanker pa Reinhardts kamp for Poseidonios' monism ; 
se sarskilt Pos. iiber Ursprung und Entartung, 1928. Kritik 
av R. hos I. Heinemann, Poseidonios' metaphysische Schriften 
II, 1928; se s. 423 o. ff. 

13 inutilis caro et fluida, receptandis tantum cibis habilis, 
Sen. Ep. 92, 10; man har atergett orden pa grekiska bl. a. med 
odcpg avwcpeXTjg xal x<*Xapa. 

14 Porphyr. De vita Plotin. kap. 20. n. 

15 Jfr anm. 12. 

16 Kap. 6. 398 a i o. ff. Bekker. 

17 Karl Heinemann, Plotinos, 1921, s. 6 o. ff. 

18 Jaeger, Aristoteles, s. 133 o. ff.; kritik av Leisegang, Philos. 
Wochenschrift 1928, sp. 1412 o. ff. (rec. av Vortrage der Biblio- 
thek Warburg IV). 

19 Cumont, Den astrala religionen i forntiden, 1912 (Olaus- 
Petri-forelasningar), s. 30. 



266 

20 Trots all tolkning kommer man ej ifran bans intresse for 
dessa ting. 

21 Forsch. zu Poseid., s. 78 o. ff.; Reinhardt, Poseidonios, 
passim; Heinemann, Poseidonios metaphys. Schriften I, 1921, 
s. 88, i; Uxkull-Gyllenband, Griechische Kultur-Entstehungs- 
lehren, 1924, s. 44 o. ff. Hithorande fragor ha intresserat forsk- 
ningen mycket pa senare tid. Stallena aro framfor.allt Strab. 
IV 197 och Diodor. V, 31. Tanken om de urtidsvise gar ju 
igen i nyare tid, sasom hos H. St. Chamberlain. 

22 Jfr till detta Gomperz, Griech. Denker I 2 , s. 305. Om 
allegorisk netod se J. L. Heiberg, Allegorisk Fortolkning, Stud, 
fra Sprog- og Oldtidsforskn. Nr. 122, 1921. 

23 Papekat for mig av E. von Dobschiitz. 

24 Stobaios Eel. II, iim. H n 2 W.-H.: oTidXvj^g loxopdc, ps. 

TO orcoXajipavd^evov; Philon Hs.pl dpexcov 216; Peiaa 
, o. s. v. Jfr ock Windisch' kommentar. 

25 Wilamowitz, Griech. Lesebuch, II, II, s. 132. Jfr Kol. i, 15 
adpocTog om Gud, i. Tim. i, 17 T(p paotXsi -ccov alwvwv, dcpftapxtp, 
dopa-ccp IAOVCJ) $(}>; Joh. I, 18, I. Joh. 4, 12, 20 o. s. v. 

26 I Agnostos Theos (med foljande kriti.k och forsvar). 

27 Jfr. Phaidr. 255 D om att se sig i den alskade som i en 
spegel, Tim. 71 B om en spegel, som later en se bilder o. s. v.; 
Philon, De opif. mund. 76 C o. s. v. En fysiker som Poseidonios 
kan bruka jamforelsen med spegeln i naturvetenskapligt sam- 
manhang. Jfr J. Behm i Reinhold-Seeberg-Festschrift I, Leipz. 
1929, s. 315 o. ff. (Das Bildwort vom Spiegel i. Korinth. 
13, 12). 

28 Plat. Rep. VI. 508 B: ogat som fjAiosidsaTa-cov . . . twv uepi 
t&s alaxWjaeig opYdcvwv; Poseid. ap. Sext. Empir. adv. dogm. 
I, 93 cpwg STTO TYjg cponoeiSoug o^swg xaTaXajipdveTat,; Plot. Enn. 
I, 6, 9 yjXioetY]g (6cp9-aX[Jids); II, 4, 5 (pwcoet&fo; VI, 7, 16 (8, 9); 
Philon, De opif. mund. 53, 145 o. ff. C. Jfr J. Lindblom i Teol. 
Kvartalskrift 127, s. 230 o. ff. 

29 Till det namnda Hep! xdap-ou 6. 399 a 3i (synlig endast 
for tanken), b i2; Cic?Tusc. I, 22, 51; Seneca Nat. Quaest. VII, 
30, 3 (effugit oculos, cogitatione visendus est). 



267 

30 Jfr Bickel i Philol. Wochenschrift 1929, sp. 202 o. ff. (rec. 
av Reitzenstein, Hellenist. Mysterienrelig.) 

31 Zucker, Syneidesis-Conscientia, Rede, Jena 1928. 

32 Sen. Ep. 97, 15: mala facinora conscientia flagellari. 

32 a jf r kar s J^Q 

33 Wilamowitz, Griech. Literatur, s. 162. Jfr Syr. 23, 16, 4. 
Mack. 7, 1 8, Gal. 5, 13, Rom. 7, 18, 25, 8, 3 o. if., 12 o. f. o. s. v. 

34 Wetter, Det rom. varldsvaldets religioner, s. 228 o. 446. 



Till kap. VI. 

1 Das iranische Erlosungsmysterium, 1921, och foljdskrifter. 
R:s egenartade, osystematiska form torde pa manga punkter 
forsvara fragornas genomtankande. 

2 De grsesk-orientalske Mysteriereligioner, Religionshist. 
smaaskrifter, Anden Serie VIII, Kobenh. og Kristiania 1915 
en klar oversikt. Wetters bocker ha namnts tidigare. Jfr aven 
Linderholm, Evangeliets varld, 1918, I, Kap. VI. 

3 Hans skrifter anfordes under kap. I; grundlaggande ar 
framfb'r allt The minoan-mycenaean Religion, 1927. 

33 Jfr har s. 188 o. f. 

4 Ett exempel, som just visar vacklan mellan den aldre och 
den yngre betydelsen, ar De mundo 7. 401 a 16 om Zeus: dnfjxwv 
sg alwvog aTspjiovog elg exspov alwva. Till alobv i betydelsen 
t i d passar ju ej alls &xsp|i,a)v, men tillagget utesluter betydelsen 
e v i g h e t. Exemplet ar viktigt och torde ha sidostycken ; det 
betyder mer an det oxymoron, som Wilamowitz konstaterar 
Griech. Lesebuch II, II, s. 133. 

5 Till detta och foljande har ofta anvants Wendlands 
Die hellenistisch-romische Kultur, Reitzensteins och Wetters 
arbeten, som ej standigt behova citeras; pa svenska ock Soder- 
blom, Antikens fralsaregestalter och fralsaren i evangeliet (i 'Ur 
religionens historia', 1915), ej minst for Apollonios av Tyana. 
Ett och annat av anvand eller studerad litteratur namnes i det 
foljande. 



268 

6 Reitzensteins forklaring synes mig stundom vara en omvag. 

7 S3. bar ju Kristus i Job. Uppenbar. kap. i Aions attribut; 
Wetter, Hellenismen och kristend. s. 33. 

8 Edu. Meyer och Wilamowitz o. a. 

9 Bousset, Kyrios Christos, det ursprungliga foretalet s. XIII 
o. f. Detta arbete (2. uppl. 1921) Jigger till grund for mycket 
i det foljande. Jfr ock Deissmann, Paulus 2 , 1925, s. 90 o. ff. 

10 Denna betydelse av orden finns ej i index till v. Arnims 
Fragmenta veterum Stoicorum; moTS&eiv forekommer dar -ej 
alls. Den lexikaliska forandringen inom Stoan ar ofta forunder- 
ligt stor. 

103 Jfr bar s. 205 f., 222. 

11 Tuyyj blir ju i icke-religiost sammanhang (kanske aven 
icke-filosofiskt) huvudgudomligheten. S& bos Polybios, som bar 
starkt skiljer sig fran den filosofiskt oskolade Tacitus, som 
namner bade d i och f a t u m och f o r s som grund for ske- 
endet. Jfr Pohlmann, Die Weltanschauung des T., Sitzungsber. 
der k. bayer. Akad. der Wiss., philos.-philol. u. hist. Klasse 
1910, i. 

12 J. Kroll, Die Lehren des Hermes Trismegistos, 1914. 

13 Pa svenska: Cumont, Den astrala religionen i forntiden, 
1912 (med kallhanvisningar och litteratur t. o. m. 1911). 

133 Jfr bar s. 203 o. ff. 

14 Pfeiffer, Studien zum antiken Sternglauben, 1916 (Sto^eta 
II), s. 59, 2. 

15 Boll, Aus der Offenbarung Johannis, 1914 (STOICS?* I). 
Om den siste redaktoren av allt stoffet kant dess betydelse, ar 
mahanda ovisst. 

16 Jfr de viktiga kapitlen i Annal. IV, 37 o. f. 

17 Eitrem och Fridrichsen, Die Versuchung Christi, bihafte 
till Norsk Teol. Tidskr. 1924. 

18 Se t. ex. samma forf., Ein christliches Amulett auf Papyrus, 
Videnskapsselskapets Forhandl. (Oslo) 1921, i. 

19 Jfr Bousset a. a., det ursprungliga foretalet s. XV. 

20 Jfr Lohmeyer, Kyrios Jesus (Kap. IV, 29 bar). Om den ej 
lattbegripliga tolkningen bos L. gor rattvisa at allt, synes mig 



269 

ovisst (sa jiopcpV] i vers 6; bade delta och annat synes mig bjuda 
pa association med hellenistiska tankar). 
208 Jfr bar s. 41 p. f. 

21 Hur langt den ar ett bevis for Reitzensteins teser, vet 
jag ej. 

22 Jag hanvisar till Soderbloms analys a. a. 

23 Senast i Paulus, Eine kultur- und religionsgeschichtliche 
Skizze 2 , 1925, s. 130 o. ff. 

24 Lohmeyer a. a. (interpolation av 9-ocvdc'coo Se otaupou i 8); 
sjalv ar jag bqjd for en annan forklaring an L. 

25 Om denna hymnpoesi se J. Kroll, Die christliche Hymnodik 
bis zu Klemens von Alexandria, tva Braunsberg-program frari 
1921. Jfr ock Norden, Agnostos Theos, s. 240 o. ff. En rent 
rytmisk undersokning skulle ha sitt varde. 

26 Holscher, Urgemeinde und Spatjudentum, Avhandl. utgitt 
av Det norske Videnskaps-Akademi i Oslo II. Hist.-Filos. Klasse 
1928, 4. 

27 Om dessa siclor eller aspekter se Brilioth, Nattvarden i 
evangeliskt gudstjanstliv, 1926, kap. II. 

28 Altchristliche Liturgien: Das christliche Mysterium, 1921; 
II Das christliche Opfer, 1922. Jfr ock Lietzmann, Messe und 
Herrenmahl, 1926. 

29 Jag tanker pa notisen hos Athenaios IV. 152 F efter 
Poseidonios, om hur en cpCXog tar del i maltiden hos en parthisk 
konung; det ar egentligen sa, att han TPOCTCS^YJS o& xotvwvsT. 
Jfr for ovrigt Lietzmanns Kommentar till i. Kor. 

30 Framfor allt Bultmann, Jesus. 

81 Jfr min uppsats 'Zu den Bacchen des Euripides', Symbol. 
Osl. IV, s. 29 o. ff. Nu utforligt om hela problemet Weinreich, 
Gebet und Wunder, Einzelausgabe aus Genethliakon Wilhelm 
Schmid, Tub. Beitrage zur Altertumswissensch., H. 5, 1929; 
vad som ror Euripides delvis efter W. Nestle, Anklange an 
Euripides in der Apostelgeschichte, Philologus 59 (N. F. 13, 
1900), s. 46 o. ff.; har pavisas lexikaliska likheter mellan Eur., 
ej minst Bacch., och Acta. Dock synes mig ytterst ovisst, om 
direkta studier av Euripides skapat likheterna; for min del tror 



270 

jag snarare pa en sekundar kalla, en handbok, ett florilegium 
eller dyl. Och strukturlikheten finns oberoende av ord och 
fraser. Jfr Weinreich s. 332 (166) o. ff. Fortfarande finner jag 
dock storre likhet mellan Bacchai och Job. 7, 43 o. ff. an mellan 
Bacchai och Acta 16 (Bericht D fangvaktaren i Filippi). 
Jfr Smend, "AYysXog I s. 340. ff.; Fiebig, ibid. II s. 157 o. f. 
Skadespelet kan ha verkat genom senare uppforande (jfr Smend 
s. 41 o. f.). 

32 Ett foredrag i Det norske Videnskapsakademi i Oslo 
kommer att publiceras i den norska Samtiden, troligen 1929. 

33 1915; jfr M. P:n Nilssons innehallsrika rec. i Gott. gel. 
Anzeigen 1916, s. 40 o. ff. 

383 Jfr har s. 186. 

Till kap. VII. 

1 Dessa moment ha betydelse ocksa for det foljande. 

2 Reitzenstein, Das irahische Erlosungsmysterium, 1921. 

3 Jfr de kanda handbockerna och storre verken fran senare 
tid, sarskilt Joel, Geschichte der antiken Philosophic I, 1921. 
For Anaximandros' naturfilosofi jfr Dorfler i Wiener Studien 38 
(1916), s. 189 o. ff. (sammanhang med de gamla kosmogonierna). 

4 Aven om man som Isokrates brukar ordet om retoriken. 

5 H. Maier, Sokrates, s. 170 o. ff. 

6 Jag tanker pa bilden hos Edu. Schwartz, Charakterkopfe 
aus der antiken Literatur II. 

7 Om Sokrates' platonisering se Symbol. Osloens. VII 
(1928), s. i o. ff. Om de platonska myterna fran modernaste 
filologiska synpunkt se Reinhardt, Platons Mythen, 1927. 

8 Diktaren rqjer sig har som i Phaidon. Jfr slutet av Para- 
diso i Dantes Divina Commedia. 

9 Jaegers Aristoteles ar att jamfora pa denna punkt ; se sar- 
skilt s. 164 o.f. 

10 Alb. Nilsson, Svensk romantik, 1916; jfr Svensk humanist. 
Tidskrift 1919, sp. I o. ff. 

11 Gronau, Poseidonios und die jiidisch-christliche Genesis- 



2 1 ; 



exegese, 1914, torde fora alltfor mycket tillbaka till P.; mer 
kritisk W. Jaeger, Nemesios von Emesa, s. a. 

12 Typiska exempel ha vi i De mundo, kap. 2 och 3, aven 5 
och 6, hos Kleomedes, De motu circulari corporum caelestium 
(ett astronomiskt kompendium), s. 152 o. ff. Ziegler; i latinsk 
litt. ofta hos Cicero, t. ex. De natura deor. II, 33, 83, 36, 91 o. ff., 
46, 119, 47, 120 o. ff., Tusc. Disp. I, 28, 6870. Philon och 
Dion ha ock liknande stallen i mer bearbetad form. 

123 Jfr har s. 172 o. ff. 

13 Jfr lEspi %da[iou: 1$ Tcavti owcYjptav 5. 396 34, TTJV (,' al&vog 
o- 397 a 31, a. t,dc TsXoog 5, vjjg ex TOUTOO' (S-sou) aamjpCag 6. 16, 
afafa aunirjpfas 398 a 4, araov . . . totg Ini y^S awajpCag 10, 
TYJV TWV oXwv apjiovfav TS %ai awtvjpCav 400 a io; Gud som auwfjp 
6. 397 b 20 (duavcwv), 401 a 24 (Zeus); jfr awoxwcdv . . . 6p,ovoCa 
5- 397 a 3I motsvarande betydelse hos verbet ocj)a) 6. 400*22 
(tvjv a5TYjv .. . Tagiv ; jfr 400 b 3; b 24 om bekraftelse av ett 
citat); detta ur en handskriven index till verket. 

13 a Jfr om kynikerna Diog. Laert. VI, 103: dpsaxst, o5v a5tofg 
TOV Xoytxov xai TOV (poaixov TOTCOV Tispiatpslv . . ., [idvtp Si Tcpoo- 
s^stv tcp ^S-txqi. 

14 Stob. Flor. 5, 67 (^spi aQxapxefag; Hense s. 16, 2). 

15 Jfr Bultmann, Jesus, s. 195; att tolkningen senare blir 
kosmisk, ar en annan sak. 

16 Jfr Schubert, Die Eschatologie des Poseidonios, Veroffent- 
lichungen des Forschungsinstituts f. vergleich. Religionsge- 
schichte an der Universitat Leipzig II, 4, 1927 ett mycket 
omtvistat arbete i Reinhardts anda; R., Kosmos u. Symp. s. 
308 o. ff. 

17 Observera har den fran mysterierna kanda vaxlingen 
mellan aktiv och passiv. 

18 En annan betydelse far a-coi^eta Hebr. 5, 12: de allra 
forsta grunderna av Guds ord, elementen (T& oiotxeta T^C 
"PX^S ^wv Xoyfwv TOO fteou). 

19 Se Lohmeyer i Zeitschr. f. neutest. Wissensch. 1927, s. 162 
(betydelseandringen i judendomen). 

20 Epiktet und das Neue Testament s. 219. 



272 

21 a. a. s. 146 o. ff.; jfr bar s. 153 o. f. 

22 Reitzenstein, Hellenist. Mysterienrelig. 3 , s. 39, 2 (jamte 
andra ord). 

23 Bonhoffer a. a. s. 270, 275. 

24 Jfr Reitzensteins anm. Iran. Erlosungsmysterium s. 116, 2, 
att de moderna begreppen a 1 1 s j a 1 eller varldssjal for 
orientalisk mystik ej som for den grekiska filosofien syfta pa 
varlden, utan pa de troendes, eller sjalarnas Gesamtheit. 

25 Uttrycket brukat av Kaerst, Geschichte des Hellenismus, 
passim. 

26 Jfr Plat. Tim. 30 B (cpov Ijjupoyov Ivvoov is 1$ dXvjfrsiqc), 
Diog. Laert. VII, 142 (tpov Xoyotdv %od i[A4>t>)( ov %a ' 1 vospov 
allmanstoiskt; liknande om gud VII, 147); Philon De provid. 
I, p. 12; Manil. II, 63 o. ff. (corpus animale) o. s. v. Om detta 
och liknande se mina Forschungen zu Poseid. s. 172 o. f. 

27 Jfr Liechtenhan, Die gottliche Vorherbestimmung bei Pau- 
lus und in der posidonianischen Philosophic, 1922, s. 13 (sam- 
manhanget mellan filosofen och aposteln ar osakert). 

28 Att bildspraket i Job kap. 3.8 o. ff. associeras med stoisk 
laus mundi, ar begripligt. 

29 Wendland, Die hellenist.-rom. Kultur 2 , s. 235. 

30 Jfr de ovan under anm. 1 1 anforda arbetena av Gronau 
och Jaeger. 

31 Jfr Holl, Urkristendom och religionshistoria, svensk overs. 
1925 trots en viss vardsloshet i metoden. 

32 Betonat icke minst av Bultmann i hans Jesus-bok. 



Till kap. VIII. 

1 Edu. Schwartz, Charakterkopfe II, s. 26; Wendland, Die 
hellenist.-rom. Kultur 2 , s. 76 o. f. (jfr s. 75 o. ff. till hela detta parti). 

2 Jfr Wendland a. a. s. 92 o. ff. (ock kap. Ill ovan). 

3 Jfr Norden, Antike Kunstprosa II, s. 518, i (Ibn al-Athlr, 
K&mil, citerad av historikern Abulfedd; den forre dod 1232, den 
senare 1331). 



273 

4 Omtalad Justin. Apol. II, 3; Tatian. Or. 19. 

5 Stob. 97, 31. V 808 Wachsm.-Hense: jj,(a x s ^S(bv sap o5 
st (naturligtvis var i st. f. vart sommar). Att kunska- 

p e n om vad som anfores, kan vara minimal, ar kahske ej sa 
underligt i dylikt sammanhang. I Teles-stycket hos Stob. 5, 67. 
I 37 W.-H. (rcepi a&Tapttsiocg) blandas eri erinring om Thera- 
menes' dod enl. Xen. Hell. II, 3, 56 in i Platons skildring av 
Sokrates' dod; det heter endast hos Teles skal for Alkibiades 
(TOUTI bi 'AXxtpidcS'fl i:(p xaXqi) i St. f. Kritias hos Xen. Man 
erinrar sig de kontaminerade gammaltestamentliga citaten i Nya 
Testamentet och senare litteratur. 

6 Euseb. Praep. evang. V, 19 o. ff., VI; Julianus, som ogillar 
boken, kallar den xaxdc ^pvjaTYjpCwv (Or. 7; aven 6). 

7 Jfr Norden a. a. II, s. 484 o. f. namner talet som typiskt 
for ogrekisk kansla och stil. 

8 Jag tanker pa den alltfor skarpa grans, man stundom dragit 
upp mellan litterart och olitterart och anvandandet av ordet 
litteratur i betydelsen konstnarlig litteratur. 

9 Jfr R. Eisler, Orphisch-dionysische Mysteriengedanken in 
der christlichen Antike. Vortrage der Bibl. Warburg II, 1922 
23, II. Teil, 1925; har ar ett oerhort lart material samlat; jfr 
ock Wetter, Altchristliche Liturgien : Das christliche Mysterium, 
1921, s. 155 o. ff. (framfor allt om korset). Odysseus och Penelope 
finnas bland de vackra malningarna i det for ej langesen funna 
hypogaet vid Viale Manzoni i Rom; har finns ock denskaggiga 
Kristus-typen (andra arh.). 

10 Den kristna kyrkokonstens ursprung, 1920 (forelasningarna 
1919). 

11 Jag tanker bl. a. pa Reitzenstein, Die hellenist. Mysterien- 
relig. 

11 a Jfr har s. 188 o. ff. 

12 Se Gerh. Kittel, Die Probleme des palastinischen Spat- 
judentums und das Urchristentum, 1926. 

13 Auktoritetens forfall har sarskilt betonats av den italienske 
historikern Guglielmo Ferrero ; se den pa flera sprak, senast pa 
italienska, utkomna skriften La rovina della civiltk antica, 1926. 
18 Hellas och Nya Testamentet 



274 

14 Ett stort frarnsteg betyder Bauers omarbetning av Preu- 
schens nytestamentliga lexikon (fardigt 1928). 

15 Dibelius, Die Formgeschichte des Evangeliums, 1919; Bult- 
maiin; Die Geschichte der synoptischen Tradition, 1921; aven 
Die Erforschung der synoptischen Evangelien, 1925 (Aus der 
Welt der Religion 4); Fascher, Die formgeschichtliche Methode. 
Eine Darstellung und Kritik, 1924; Koehler, Das formgeschicht- 
liche Problem des neuen Testaments, 1927 (Samml. gemein- 
verstandL Vortrage 127). Bland den rika litteraturen arviktig: 
Lyder Bruh^ Die Auferstehung Christi in der urchristl. Ueber- 
lieferung, Oslo 1925 (realistisk, fri fran konstruktion). 

16 Jfr Koehler a. a. s. 34 o. f. 



Register. 



Acta (saml.) 68 

Adonis 165, 168 

oi.fdi.Tzt], -av 215 

^fsXoi 131 

Aion 164, 168, 267 

Akademien 142 

Allegori 144 ff. (145 i N. T.), 

245 
Alexander 30 ft, 35 f., 45 f., 

135 1, 142, 176, 253 
Alexandria 68, 128 
Alexandrinsk biografi 75 
Anaxagoras 174, 199 
Anaximandros 15, 197 f. 
Andakt, frigjord 173 j 
Ande, jfr rcveojia 
Anslutning 8, 13 f., 26 ff., 56, 

122 f., 158, 178, 227, 237 1, 

247 f. 

Antigonos 37; A. G-onatas 42 
Antiocheia 142, 179 
Antiokensk kalla (t. Apostla- 

garn.) 89 
Antisthenes 94, 96, 99, 144, 

199 f. 
Antites 112 
dudcB-eta 133, 138 
Apollon 10, 12, 161 
Apollonios fr. Khodos 90 
Apollonios fr. Tyana 76, 131, 

182, 253 

Apomnemoneumata 75 f. 
Apophthegmata 73 f., 245 f. 
Apostlaakter (jfr Lukas) 79 f., 

163 
Apostlar, drcdoToXot, 131, 228 



d privativum 213 f. 

dc^suSsia, -S^s 214 

Aratos 90, 114 

Archilochos 95 

Archimedes 61 

Archytas 53 

Aretalogi 78 f., 229 

Aristeas 69, 77 

Aristophanes 137, 162, 190, 198 

Aristoteles 33, 35, 45, 48, 52, 
75 (biogr.), 76 (Athens for- 
fattn.), 82 (brev), 89 (pa- 
rentes), 120, 127, 130, 132, 
135 f., 144, 174 (astrol.), 188, 
191, 201 ff., 205 f. 

Aristoxenos 75 

Artapanos 72 

Artemis 170 

Askes 139 f. 

Asklepios 79 

Astrologi 16, 143, 174 ff., 204; 
-gisk etnografi 175, 205 

Astrometeorologi 174 

dTccpccgta 133, 138 

Atargatis 170 

Athen 45 f., 58, 128 

Athenagoras 229 

Atticism 6.0 

Attis 165, 168 

Attiska 58 ff. 

Attiska riket 33 

Autopsi, jfr Beferat 77 

Augustinus 229 

Barbarer (mots, hellener) 35, 
135, 258 



276 



Basileios 221 
Begravningsforeningar 50 
Berossos 70, 143 
Berattarkonst (Lukas) 86 ff. 
Bibliotek 68 
Bilder 90, 109, 113 1, 182 f. 

(Paulus), 217 f. 
Bion 100, 104, 146, 232 
Bios (biografi) 75 
Blodsdop 171, 184 
Bokvishet 143 ff. 
Bokvasen 67 f., 130 
Brev 80 f. 
Brevsamlingar 82 
Brevstallare 83 f. 
Bryson 52 
B6n 172 

Catullus 90 

Chaldaios (betyd.) 142 f. 

Chria (xpsfa) 74, 100 

Chrysippos 46, 130 

Cicero 43 f. (De rep.), 79, 81 f. 

(brev), 102, 115, 136 (De 

off.), 154 (conscientia) 
Citat 76, 114, 148, 232 ff. 
Clausulae 66, 86 
Clemens Alexandrinus 234 
Clem ensbre vet, andra 233 f. 
Clemens Romanus 121, 153, 

210 ff., 240, 248 f. 
Codex D 64 i, 73 
Commentarii 77 
Complexio oppositorum 236 
Consolatio 101 
Corpus Hellenisticum N. T. 

88 f., 123 f. 

Corpus Hermeticum 173 
Crescens, kyn. 229 

Dagbocker (ephemerider) 68 
Deductio in absurdum 97 
Definition i N. T. 147 f., 266 
Delphi 161 
Demeter 12, 161 



Demetrios fr. Phaleron 68 f., 

74 

Demetrios Poliorketes 170 
Demiurgen (Svjfuoopyog) 140, 

219 

Demokritos 129 
Demoner, -montro 79, 141, 143 
SsoTCOTyjg 169 
Dialekter 58 ff. 
Dialog 94 ff., 97, 109 f. (spar) 
Diatrib 84, 93 ff., 104 ff., 130, 

147 f., 232 

Didache 180, 183, 218 
Dikaiarchos fr. Messana 75 
Diogenes fr. Apollonia 116, 

144, 198 
Diogenes fr. Sinope 36, 49, 74, 

94, 99 f., 136, 146, 206 f., 232 
Diogenes Laertios 74, 120, 200 
Dion fr. Prusa 103, 120, 207, 

233, 241 
Dionysos 10, 12, 161 ff., 164 f., 

168, 188 f. (krist.), 190, 269 
Diotogenes 53 

Dogma, -gmhistoria 222 ff., 246 
Dopet 184 
Doxologi 116 f. 
Drama 59 
Dualism 138 ff., 150 (2 varl- 

dar), 152 

Dunkelt skadande 150 
Dygd- o. lastkataloger 110 f. 
6vap,ig (plur.) 141 
Doparrorelse 184, 243 

Ephemerider, jfr Dagbocker 
EtjJLapiisv-yj 164, 172, 196, 204, 

215 

slpVjVT] 214, 219 
Ekonomi 47, 51 
Ekphantos 53 
Ekstas 172 
eXeoftspia 138 

Eleusisl61,164,169,171,190ff. 
Empedokles 105, 150, 198 



277 



Ennius 105 

Epigram 137 

Epiktetos 24, 85, 99, 103, 107 ff., 

110, 112, 120, 136, 153, 207, 

215 
Epikuros (-eism) 48, 62 (brev), 

103, 130, 132 f., 136 ff., 144, 

153 f. 

Epistel 80 ff. 
emcpdveioc 138 
euoxY) 133 (138) 
spavot, 49 

Eratosthenes 100, 135 
Erfarenhet, yttre och inre 129. 

197 

Eskatologi 210 
Esseer 243 

Etisk fromhet 196 ff. 
Etik, jfr Sedlighet 
Etnografiskt stoff 143 
e58at,|iov(a 138 
Eudoxos 142 
suepYSfyjg 41 

Eunapios (Vit. sophist.) 131 
Eupolemos 72 
Euripides (jfr behandl. stallen) 

189 f. 
Evighet 164, 223, 267 

Fackvetenskaper 127 f. 
Pall 167, 175, 205 
Familj 51, 55 
Fatum, jfr ElfiapiJtevr] 
Figurer 112 

Filip av Makedonien 35 
Filologi 127, 144 
Filosofi 126 ff. 
Filosofisk dialog 101 f. 
Folk(slag) 39 
Folkpsykologi 247 
Folksprak 58 ff., 62 f. 
Form(er) 116 ff., 130 
Formhistorisk metod (tradi- 

tionshist.) 245 f. 
Form och innehall 240 f., 243 f. 



Frihet 205, 231 
Fragor 61 
Fralsning, jfr 
Frammande stoff 142 f. 
Furstedyrkan, jfr Harskardyr- 

kan 

Foreningar 49 f. 
Forhellenskt 10 ff., 143, 162 f., 

190, 204 

Forkunnelse 186 
Forsamling (jud. o. krist.) 50, 

222 

Galenos (arab. trad.) 229 

G-ammalhellensk folkvishet!20 

Gamla Testamentet (alleg.) 145 

Genius (kejs.) 176 

yvtojia!. 74 

Gnosis 172, 184, 187, 220 

Gnosticism 139 f., 155, 173, 

247, 249 

Gorgias 84, 106 f. 
Gregorierna (av Nyssa o. Na- 

zianzos) 221, 229 
Grundlaggare (%ToT7]g) 71 
Gud (0ed), om harskare 170, 

176 

Gudason, -soner 37 f., 170, 182 
Gudomlig dyrkan 37 
Gudstjanst 171 ff., 178 ff. 

(krist.), 183 ff. (krist.), 195 

(krist.), 246 f. 
Guvernor (filos.) 134 

Handel 46 

Hebreerbrevet 66, 85 f., 91, 

121 1, 241 

Hekataios fr. Abdera 71 
Helgonhistorier 80 
Hellas, enhet 32 f., landet 33, 

189 f. 
Hellenisering (jfr Interpret. 

graeca) 7, 13 ff. 
Hellenism (sXX7]vi.a|iog) 17 ff. 



278 



Hellenistiska statsforbund 34 
Hellenistisk kultur 242 f. 
Hellenistisk religion 158 ff. 
Hellenistiskt samhalle 30 ff., 

43 ff. 

Hellenska stammar 10 f. 
Herakleitos (logos) 116, 129, 

155, 198 
Herakles 168 
Hermes Trismegistos 129, 173, 

191, 241 
Herodotos 88 
Hierokles 52, 120 
Hippodamos 39, 259 
Hippokrates 88, 128, 198 
Hipponax 95 

Historia Lausiaca 80, 131 
Historisk person 195, 210 
Historisk tradition 246 
Homerisk religion 160 
Homeros 63, 89, 127, 144 f. 
Horatius 79, 90, 104 f., 113 
Hustavlor 40, 54 ff., 119 ff., 

153 

Hymner 79, 107, 183 
Harskardyrkan 37 f., 176 

Idyll 137 

Individ(ualism) 46 f., 137 f., 167 

Interpretatio graeca 7, 16, 27, 
63, 67, 69, 71, 108, 148, 
236, 248 f.; 147 religios in- 
terpret. 

Iran 6 1, 132, 158, 165, 168, 
197, 215, 239, 247 

Ironi 87 

Isis 165 f., 170 

Isokoli 112 

Isokrates 35, 44, 75, 82 (brev), 
84, 106, 120, 128, 168 

Jahve 177 

Jambdiktning 95, 104 

Jamblichos 121 

Jesus 8, 177 (magi), 194 f., 



208 (okosm.), 221 ff., 243 f., 
245 f. (ord), 247, 252 ff. 

Johannes' evang. o. brev 66, 
79, 141, 154ff., 163, 181 f., 
191 ff. (ljus), 211 (sjal), 241 

Johannes' uppenbarelse 64, 
79 f., 81, 173 f., 193 f. (ljus), 
2121 

Jonisk dialekt 59 f. 

Jonisk kultur 14 

Josephus 70, 120 

Judiska forhallanden (i litt.) 69 

Judisk gud 71 

Julianus 42, 103 f. 

JungfrusSner 170 (182) 

Juvenalis 78, 105 

Kabeiroi 161, 165 
Kallikratidas 53 
Kallisthenes 36 f., 77 
Kallimachos 90 
xaftvpiov 120, 215 
Katolska brev 66, 81 
Kerygma 245 
%Y)pu%sg 131 
KLassisk tid 20 
Koine 58 ff. 
Komedi 62, 104 
Komposition 101 
Konst 189 f., 238 f. 
Konung(adome) 7, 34, 40 ff. 

(41 f. titlar) 
Korset 179 
Kosmisk-etisk betydelse 213 ff. 

(ord), 217 f. (bilder) 
Kosmisk skrack 175, 204 
Kosmopolitism 34, 46, 135 ff., 

167 
Kosmos 41, 129, 136, 152, 167, 

174 f., 196 ff ., 211 ff., 215 ff. 

(bet.), 225 f. 
Krantor 101 

Krates fr. Pergamon 144 
Krates fr. Thebe 100, 232 
Kriobolion 165 



279 



Kristet inflytande 169 
Kristus i gudsfcjansten. 179, 

195 

Kronologi 18 ff., 158 
Kultforeningar 49 f. 
Kultrum 12, 163 
Kulturblandning 11 f., 190 
Kvinnan 47 f. 
Kybele (Magna Mater) 165 f., 

170 
Kyniker, kynism 42, 125, 132, 

134, 138, 142, 152, 206 ff., 

226 ff. 
Kupiog 41, 169 f., 176, 179 f. 

(Kristus), 240 
Kyrka 222 

Latinska ord 29 

Laus mundi 130, 203 f., 207, 

219, 249 
Legender 245 

Liknelser (parabler) 73, 245 
Liturgier (nattvards-) 185 
Litteratur 67 ff. 
Linus 90 
Ljus (skadande) 13, 150 f. (ogat), 

173, 184 (dop), 190, 266 
Xoyefa 51 
Logia 73 f. 
Logisk brist 97 f. 
Logos 141, 155 f., 172 
Lucanus 90 
Lucilius 105 
Lucretius 133 
Lukas 65, 85 ff., 90, 115 f., 

241 
Lukianos 79, 103, 105, 134, 

207, 229 f. 
Lydnad 222 
Lykeion 142 
Lysandros 37, 176 
Lysias 84, 106 
Lara, -or 129, 133, 172 

Mackabe'erboken, fjarde 106 



Magi 143, 173, 177 

Magiska formler 68 

Mahilius 90 

Manethon 70, 143 

Marcus Aurelius 42, 116 f., 120, 

136 f., 206 
Markus 64 f., 75 f. 
jidcpxopec; 131 
Martyrhistorier 80 
Martyrium (dop) 184 
Matteus 65 . 

Maximos, mystikern 229 
Maximos Tyrios 103, 118 f. ] 
Medelhavsras 10 
Megasthenes 70 
Mellanled (metafys., relig.) 

140 ff. 

Memoarer 75 ff. 
Menandros 114, 137 
Menippos 97, 104, 207 
Messias 240 
Metoiker 46 

Metrodoros fr. Lampsakos 144 
Mirabilia (8-aU|Jtdaia) 68 
Missionarer 131, 228 
Mithra 165 f. (helgedomar), 

169, 172, 191 
Moiragenes 76 
Monarki 31 f., 36 
Moses 70 ff., 142 f. 
Motiv 88, 245 f. 
Musonius 101, 103 
Mysteriereligion 147, 150 (ak- 

tiv~passiv), 161 ff., 183 ff 

(krist.), 196 ff. (mysterie- 

fromhet), 205 

Mytei 168 f., 189, 201, 245 
Manniskosonen 181 f. 



Nattvard 50, 184 ff. 
Naturkansla 190 
Nemesios av Emesa 221 
Nordfolk, -ras 10, 88 
Novell 245 



280 



Nyplatonism 133, 139 1, 142, 

173, 191, 249 
Nypythagoreism 53 1, 133, 139, 

141 f., 173 

Odysseus (Penelope) 239 
Ododlighet 150 ff., 172, 223 
Offer (nattvard) 185 
ObtovojiCa 51 ff. 
olxoo|Asvyj 42, 136 
Oinomaos fr. Gadara 233 
Olitterar paverkan 241 f. 

ta, -XoyeTv 214 
ta 214, 219 
Ord (Jesu) 245 f. 
Ordet 172 ff. 
Ordlekar 112 
Orficism 138 f., 161, 197 
Organism (bild) 217 f., 271 
Origenes 127, 229, 234 
Orientalism 16, 69 (orient, in- 

tresse) 

Orpheus 129, 239 
Osiris 164 ff., 168 f. 
Osorapis, jfr Sara/pis 
Osynlighet (Guds) 148, 152, 

187, 266 

Ovarldslighet 231 
Oxyrynchos-logia 74 
Oandlighet 150 

Panaitios 103, 136, 143, 149 

P.anhellenism 34 

Paradigm 245 

Paradox! 113 

Parafras 62 f., 65 

Paralleller 25 

Parentes 61, 89 ff. 

Ttapoooia 88, 138 

Paranes 114 f., 119 ff., 153, 

245 

Pastoralbreven 66, 81, 121 
Patres apostolici 66 
Paulus 42, 46, 57, 65 (spraket), 



80 ff., 85, 108 ff. (diatrib), 

112, 124, 146, 154, 184, 193 
(ljus), 211 ff., 230, 241 

Pelasger 10 

Peregrines Proteus 131, 229 

Pergamon 68 

ILspl KOODOO (De mundo) 117, 
141, 148 f., 206, 214, 220, 
241, 270 

Periktione 53 

Peripatetiker, jfr Aristoteles 

Peripatetisk biografi 75 

Peristaskatalog 110 ff., 117 f. 

Perser, -ien 33 f. 

Persius 105 

Personifikation 113 

Personlighet 8 

Petronius 105 

PMlippos fr. Opus 142 

Philon 70, 101, 106, 120, 139, 
141, 150, 154, 156, 173, 177 

Philostratos (Apollonios-vita) 
76, 79 

Pindaros 190 

Platon 33, 39, 44 f., 62, 95 ff., 
Ill f., 120, 127, 130, 132, 
139 f. (Tim.), 142, 144 i, 
149 f., 154, 156, 161, 174 
(astrol.), 188, 190 f. (Ijus), 
200 f. (kosm.), 203 

Plotinos 24, 54, 61, 103, 108 f., 

113, 140, 146, 150, 155, 203, 
229 

Plutarchos 75, 120 (Ps.-Plut.) 

TCVsufia 153, 158, 172, 187, 197 

Pneumatiker 172, 179, 187 

Polybios 60 

Polyteism 231 

Poseidonios 60, 71, 86 ff., 90, 
97, 103, 127, 139, 141, 143, 
149 f., 173, 203, 210, 214, 
220, 228 

TtpayfJiaTsfo 72 f., 130, 146 . 

Praktisk inriktning 131 ff. 

Predikan 230 ff. 



281 



Profet 171, 179 
Profetiskt tal 230 
Propaganda 54, 85, 93 ff., 

153 f., 226 ff. 
Proskynesis 37 f. 
Protreptikos 121, 130, 232 
Ps.-Aristoteles (jfr Ilspi %dop,oo) 

60 

Ps.-Kallisthenes 31, 77 
Ps.-Phokylides 120 
Ps.-XenophoB(Athens f orf attn.) 

45 f., 95 

Ptolemaios I Lagi 77 
Ptolemaios HI (memoarer) 77 
Pythagoreism 144, 161, 174 
Panyttfodelse 172 

Q-kallan (fc. evang.) 65, 119, 
123, 151, 243 

Ras(forskning) 9 f., 164, 189, 

247 

Rasblandning 11 i, 45, 159 
Referat, jfr Autopsi 
Religionsurkunder 69 
Religios exklusivitet 165 
Religios organisation 167 f. 
Religiost samfund 131 
ReligiSs undervegetation 161 
Rening 164, 204 
Retorik 84 ff., 106 ff., 110 ff., 

128, 136, 146 f., 198 
Retoriska fragor 113 
Roma aeterna 176 
Romersk biografi 75 
Roraersk ratt 30, 136 
Roms valde 29 f., 56, 136 

Sakrament 171, 179 (krist.), 

183 ff. (krist.), 223, 247 
Samvete (ooveCSvjaig) 153 f., 215 
Sapientia Salomonis 106, 151 f. 
Sarapis 165 f., 170 f, 
adtpg 154 f., 215 



Satir 96, 104 ff. 
Satyros (Euripides- vita) 75 
Sedlighet 172, 196 ff., 205 f. 
Semitisk fprm 107 f. (artikel 

o. part., verbets plats) 
Semitismer 6, 63, 236 
Seneca 52, 103, 105, 134, 136, 

139, 154, 228, 230 
Septuaginta 62, 69, 72, 179, 

247 

qlXXot 104 

Simon Magus 141, 170, 177 
Sjal 196 ff. 
Sjalasorjare 131, 134 
Sjalvbiografi 75 f. 
Skapelsen 211, 221 
Skepsis 133 (138) 
Skolor 128 
Skadande 13, 161, 164, 171 ff., 

181, 186, 189 ff. (krist.) 
Slaveri 46, 135 
Sociala likheter 227 f. 
Sociala strider 44 
Social omsorg 49 ff. 
Sofisterna 198 
Soldater 40 
Sokrates 94 ff., 106, 146, 149, 

198 f., 226 f., 232 
Sokratiska skolor 94 f. 
Sophokles 190 
Spegel 150, 266 
Spraket i N. T. 5 f., 34, 58 ff. 
Stadsstat 33, 49 
Sthenidas 53 
Stil 63 ff. 
Stilpon 232 

Stiarntro 167 1, 174 ff., 2111 
Stoan 48, 125, 130, 132, 136, 

139, 142, 152 ff., 167, 175, 
191, 203 1, 249 
Stobaios 52 1, 74, 232 
aTOiysia 212, 271 
Stand o. klasser 39 f. 
Synagogan 230 
Synd, -are 222 ff. 



282 



, jfr Samvete 
Synkretism 165 
Synoptikerna 79, 193 
SWTTJP 41, 170, 176, 181 (krist.), 

214 
ounyjpia 35, 132, 168, 170, 206. 

214, 270 

Tacitus 79, 88, 90 

Taurobolion 165 

Teles 85, 99, 101, 104, 107 f., 

110, 208, 232 f. 
Teodiee 132, 167, 203 f. 
Teokrasi 165 
Tempel 12, 189 f. 
9-sct 189 ff. 

Theagenes fr. Rhegion 144 
Theodores (Atheos) 136 
Theokritos 137 
Theophrastos 52, 76 (doxogr.), 

82 (brev), 139, 142, 174 

(astrol.) 

ftsdg (om harsk.) 170, 176 
9-swpta 189 ff. 
iKaaot, 49, 131 
Thukydides 89, 144, 173 
Titlar 41 f., 169 ff. 
Tjanst (-nande) 42 f., 149 (av 

Gud) 

Tradition 23 
Tro 172, 183 (bekannelsens 

form), 186 f. (N. T.), 192, 223, 

247 

Tral (SooXog) 261 
172, 267 



Under(berafctelser) 73, 79 f., 

245 

Urkunder i litt. 83 
Urmanniskan 168 f., 205 

Varro, M. Terentius 75, 105 
Vergilius 90 
Vetenskap 14 f., 59 
Vettius Valens 61 
Vis, dea vise 41 
Vagar 46, 136 
Varldsbrand 153, 155 
Varldside 190 
Varldssjal 139, 201 

Xenokrates 139, 141 
Xenophanes 116, 144 
Xenophon 34, 44, 47 f., 52, 
62, 75, 95 f., 120, 199, 232 



77 
72 



Zarathustra 142 
Zenon 48, 136 

Aktenskap 47 f., 54 f. 
Ambetsman 40 



Overhet 55 
Oversattning 62 
Overfcro 231 



Viktigare behandlade stallen. 

* Sid. 

Aristophanes Acltarn. 237 ff 162 

Arrianos Anab. V, 25, 4 f 39 

Athenaios V 211 E ff 86 ff. 

VI 253 D ff 170 

Celsus ap. Orig. Ill, 50 229 

Cicero Att. V, 20, Fam. XV, 4 77 

Tusc. I, 27, 67 ff. 102 

Clemens Eom. I, 6, 20, 25, 26, 35, 36, 60, 64 219 f. 

Diodoros Bibl. 34 (35), 1 71 

40,3 71 

Epiktetos Diatr. in, 20 12; 22, 21 f. 110 

III, 5, 10 207 

HE, 22 233 

Euripides Bacch, 298 ff. 164 

441 ff., 769 ff., 1150 ff 188 

493 ff. 105 

Horatius Carm. Ill, 13 79 

Sat. I, 3, 133 ff 113 

Epist. I, 16, 73 ff. 105 

Isokrates Euag. 21 75 

Juvenalis 15, schol. 78 

Marcus Aurelius IV, 23 116 f. 

Maximos Tyrios XX, 2 118 f. 

Nya Testamentet Mt. 6, 22 (m. parall.) 151 

11, 25 ff 119 

25, 35 ff., 42 ff. 51 

Mk. 2, 19 73 

3, 23 ff. 177 

5, 27, 6, 56 (m. parall.) 88 

Lk. 1, 46 ff., 68 ff. 63 

3, 12 ff 40 

6, 5 o. 17, 20 f 73 

Joh. 7, 43 ff. 188 

20 o. 21 181 

Apostlag. 2, 1 ff 39 

2, 21 180 

5, 17 ff 189 



284 

Sid. 

Apostlag. 7 84, 233, 249 

8, 9 o. 13, 6 177 

17 148 f., 228, 231, 233 

19, 23 ff 86 ff. 

Rom. 1, 21 ff. 231 

10, 9 o. 13 180 

11, 36 (m. parall.) 116 f. 

15, 4 174 

1. Kor. 8, 4ff. 180 

9, 7 40 

9, 9 145 

13 118 f., 122, 149 f., 241, 249 

15,40 211 

16, 22 180 

2. Kor. 3, 17 180, 231 

5, 8 151 

Gal. 4, 3 ff. 211 f. 

4, 21 ff. 145 

Efes. 3, 18 117 

5, 22 ff. 54, 121 

5, 31 145 

6, 12 212 

Fil. 1, 23 151 

2, 4 ff. 119, 179, 183, 212 

Kol. 1, 9 ff 183 

2, 8 o. 3, 5 ff 212 

3, 18 ff. 54, 121 

1. Tim. 2, 2 40, 54 

3, 16 183 

4, 13 174 

2. Tim. 2, 4 40 

3, 16 174 

Tit. 2, 1 ff 54, 121 

1. Petr. 2, 13 ff 40, 54, 121 

2. Petr. 3, 10 ff. 153, 212 

Hebr. 1, 1 261 

11, 1 147 

Jak. 4, 13 39 

Jph. Upp. 2 o. 3 56 f. 

6, 9 175 

12 176 

12, 10 ff 183 

22, 20 180 

Ilspi xdanou 1. 391a4; 2. b 11, 6. 397b 14 ..., M v , 117 



285 

Sid. 
Hepi xdojioo 6. 399b 13 ............................................. 148 

398blO ............................................. 149 

5. 397all, 33 ....................................... 214 

1. 391al5 ............................................. 220 

Ilspi uc})oug 9, 9 ......................................................... 70 

Platon Symp. 197D ................................................... 107 

Stat. 361 B (Gorg. 473 C) ........................... 112, 263 

Plinius Epist. 96 (97) .............................................. .. 183 

Ps.-Kallisthen.es I, 2, 2 ................................................ 39 

Ps.-Xeuophon Resp. Athen. 2, 8 ................................. 45 f. 

Seneca Epist. 90 ...................................................... 228 

Epist. 92, 10 ................................ .......... 139, 265 

Septuaginta Jes. Sir. 51 ............................................. 119 

Sap. Sal. 9, 15 ...................................... . 151 f. 

Sextus Empiricus a. math. IX, 20 (Aristot.) .................. 202 

Stobaios Eel. 5, 67 ............................................... 232 f. 

Strabon XVI 760 if .................................................... 71 

Tacitus Agric. 10 ff ...................... ... ................. .......... 88 

Hist. IV, 81 ................................................... 79 

Teles 10, 6 H. ff ............................................. 110, 232 f. 

Thxikydides II, 35 ff. . ........... . ........... . ............... , ....... 173 

Xenophon Hieron 9 
Oikon. 3ff. 



. . 
I 

f./ 



Innehall. 

Sid. 

Forord 3 

I. Inledande anmarkningar 5 

n. Stat och samhalle 29 

III. Spraket och. litteraturen i hellenistisk tid 58 

IV. Litteraturen (forts.). Den populara propagandan och 
diatriben 92 

V. Tanken och dess fSrandringar .' 126 

VI. Eeligionen och. dess nya former. Mysterierna ...... 157 

VII. Eeligionen (forts.). Varld och sjal 195 

VIII. Eeligionen (forts.). Sammanfattning och utsikt ... 225 

Noter 257 

Eegister 275 

Viktigare behandlade stallen 283 



I B O K H A 



Av prof. Qunnar Ru&beirg 
(Pa Sveriges Kristliga StudentrSrelses Forlag) 

Kristus och Platon. Kr. 2: 50. 

Ur Platons brevvaxllng. Oversattning av 
Platons 7:de och 8:de brev jamte inledning. 
Kr. 2:. 

Till Nya Testamentets historia. Kr. 1:25. 



Martin P. Nilsson 

Den grekiska religionens historia. Olaus 
Petri-forelasningar. Kr. 8:50. 

Rudolf Kittel 

Israels rellglonshistoria. Olaus Petri-forelaa- 
ningar. Overs, fr. tyskan av Sigfrid von 
Engestrom. Kr. 6:25. 

J. NSrregaard 

Augustinus vag till kristendomen. Overs, 
fr. forf:s danska manuskript av Sigfr. von 
Engestrom. Illustr. Haft. 3:75, inb. 4:75. 

Rivribert 

Ansgars levnad. Overs, fran latinet av G-. 
Hudberg. Med Mstorisk inledning av Mis 
Ahnlund. Haft. 3:25, inb. 4:50. 

Svenska Kyrkans Diakonistyre/ses Bokforlag 



Pris kr. 5: 



Uppsala 1029 

Appelbergs 

Aktlebolag 



ini 1 




IIP 




A 




UNIVERSITY OF CHICAGO