Skip to main content

Full text of "Studier i Vadstena klosters och Birgittinordens historia intill midten af 1400-talet [microform]"

See other formats


'^ ■>''^^'i■,S,^'-^V■ /■^"^'^' .^~^ 



'^Wö'^^.-r^-a-^- 










ter 




iÉtla klosters ocD 
Diraittmoraetis bistoria 



intill miateh af lJlOO=taiet 



HkaaemisK afDattaiind 



at 



Coroaia l>öjer 



7 



Upsala 

Jflmqulst $ Wlksells Boktryckeri-J?.-B. 
(I distribution) 






CHANOF '^^-■^^^TiTs^i 



University of Chicago Library 

Besid£s the main topic this book also treats of 
Subjeci No. On page Subject No. On page 



■1 
I» 

al 
8 

I!.' 

i;i 

Si 

■■ 

«i 

»fl 



■ TiSfe^>»T. 



■^ .1 o D O J D :i 
o o :) o 



5 ^V^^ ' 

3 :j :> ^ 



U ^7 



3 3 3 . O . 

D 3 3 



STUDIE''R 






1 





INTILL MIDTEN AF 1400-TALET 



AKADEMISK AFHANDLING 

SOM MED TILLSTÅND AF 

VIDTBERÖMDA FILOSOFISKA FAKULTETENS I UPSALA 

HUMANISTISKA SEKTION 
FÖR FILOSOFISKA GRADENS VINNANDE 

TILL OFFENTLIG GRANSKNING FRAMSTÄLLES 

AF 

TORVALD HÖJER 

FIL. LIC. AF STOCKHOLMS NAT. 
E. O. AMANUENS I RIKSARKIVET 

Å LÄROSALEN N:o VIII 
ONSDAGEN DEN 24 MAJ 1905 

KL. 10 F. M. 



UPSALA. 190S 

ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-A.-B. 



1 , « . t ■ ,•> ' c 



ccc o occc 

.^ £ c c 

r C C C C r 

c : c 

c - c c c c 



SIS , s 

s 
1 s 

s 

s * t 



S I 

3 S 

« . s 



t . .st; 

• « »'t 'te 

' .' 's' ' ^ - 



r c 



: : s ,J I j » a 3 

t ti , J » 'I 

: : : : ' j j ' » i : 



"i * t £ C I 



I 



INNEHÅLLSFÖRTECKNING. 



Sid. 
Förord vii 

Källor och litteraturförteckning xiv 

I. Kyrkliga förhållanden under 1300-talet .... i — 28 

Olika uppfattningar af Avignontiden, s. i. Påfvedöme 
och kejsardöme, s. 3. Kristenheten och nationalstaterna, 
s, 4. Avignonpåfvames finansförvaltning, s. 9. Sedligt 
förfall, s. 14. Samtidens uppfattning, s. 14. Tiggarordnarna, 
s. 17. Flagellanterna, s. 18. Ekonomiskt förfall inom de 
äldre ordnarna, s. 19. Slappnande klostertukt, s. 20. Kyrkan 
och nationalspråken, s. 22. Mystiken, s. 23. Birgitta och 
reformationen, s. 24. Den andliga odlingen i Sverige, s. 25. 

II. Birgittas ordensregel och förarbetena för Vad- 
stena klosters grundläggning . 29—78 

Birgittas släkt, uppfostran, studier och vallfärder, s. 29. 
Birgitta och Gudsvännerna, s. 31. Uppenbarelser, s. 32. 
Klosteranläggningsplaner, s. 33. Salvatorsregeln, s. 33. 
Dubbelklosterförfattningen, s. 35. Ritual, s. 45. Askesföre- 
skrifter, s. 46. Valbestämmelser, s. 51. Visitationer, s. 52. 
Predikningar, s. 52. Revelationes extravagantes, s. 53. 
Vadstena klosters ursprung, s. 54. Birgittas Romfärd, s. 58. 
Underhandlingar om regelns stadfästelse, s. 59. Bullan af 
d- Is 1370, s. 61. Nya underhandlingar, s. 65. Stadfästel- 
sen, s. 67. Birgittinernas kyrkorättsliga ställning, s. 68. 
Addiciones Petri prioris, s. 71. 

III. Yadstena klosters utveckling intill Birgittas 

kanonisation 78—101 

Grundläggningsarbetena, s. 78. Nunnekonventet, s. 83. 
Munkkonventet, s. 84. Nunnekonventets styrelse, s. 85. 
Munkkonventets styrelse, s. 88. Invigningen, s. 89. Den 
första visitationen, s. 91. Privilegier, s. 93. Indulgenser, 
s. 97. Förhållandet till det världsliga samhället, s. 99. 

IV. Birgittas kanonisationsprocess loi — 119 

Böneskrifter och undersökningar i Sverige, s. loi. Ka- 
tarina i Rom: kanonisationsförslag och undersökningskom- 
missioner, s. 107. Katarinas hemfärd, s. 1 10. Nya under- 
handlingar, s. III. Den sista undersökningskommissionen, 
s. 114. Kanonisationen, s. 116. 



-nA 



IV 



Sid. 



V. Birgittinordens och Yadstena klosters historia 

1391—1414 . 119— i6o 

Begynnande utbredning, s. 119. Birgittas hus, s. 120. 
Marienbrunn, s. 122. Paradisus, s. 125. Mariendal, s. 129. 
Triumphus Marise, s. 132. Påfliga förordningar och privi- 
legier, s. 132. Mare magnum, s. 137. Jubelårsindulgenser, 
s. 142. Plenarindulgenserna och revokationsbuUan af d. 
22/12 1402, s. 145. Indulgensprivilegier i öfrigt, s. 149. 
Biskop Knut och Vadstena kloster; omhvälfningen 1400 — 
1403, s. 150. Förhållandet till konungamakten, s. 156. 

VI. Birgittinerna och de stora kyrkomötena (1414 — 

1449) 160 — 223 

Pisakonsiliet, s. 160. Underhandlingar under Konstanz- 
konsiliet, s. 163. Konkordaten och indulgenserna, s. 173. 
Vinculaaflatens återkallande, s. 175. Nya beskickningar till 
kurian, s. 177. Påfliga förordningar 1419, s. 179. Striden 
om dubbelklosterförlattningen, s. 181. Bullan af d. ^^/ig 
1423, s. 185. Generalkapitlet i Marienwold, s. 187. Kampen 
om generalkapitlet i Vadstena, s. 189. Generalkapitlet i 
Vadstena, s. 192. Ny beskickning tUl kurian, s. 197. Dub- 
belklosterfrågans afgörande, s. 198. Förhandlingar före 
och under Baselkonsiliet, s. 201. Domen, s. 210. Försök 
att få densamma upphäfd: Maribo, Gnadenberg, s. 214. 
Vadstena klosters beskickningar 1444 — 46, s. 217. Senare 
försök; bullan af d. "/4 1488, s. 221. 

VII. Birgittinordens utbredning intill midten af 1400- 

talet 223 — 300 

Allmänna synpunkter, s. 223. Birgittas hus, s. 225. 
Paradisus, s. 228. Genua, s. 230. De italienska enkel- 
klostren, s. 231. Valencia, s. 232. Marienbrunn, s. 233. 
Mariendal, s. 234. Marienwold, s. 235. Marienkron, s. 239. 
Marienforst, s. 242. Marienwater, s. 242. Marienstern, s. 
244. Marienbaum, s. 244. De nederländska klostren i öfrigt, 
s. 245. Gnadenberg, s. 245. Triumphus Marise, s. 250. 
Syon, s. 250. Maribo, s. 259. Mariager, s. 265. MunkaUv, 
s. 269. Nådendal, s. 278. Ordens författning, s. 283. Vad- 
stena klosters ställning, s. 284. Generalkapitlens allmänna 
framträdande, s. 288. Birgittinernas generalkapitel, s. 291. 
Visitationerna, s. 298. Ordensprotektoratet, s. 299. Författ- 
ningens upplösning, s. 300. 

Vin. Vadstena klosters utveckling intill midten af 

1400-talet 301 — 346 

Godsreduktionen, s. 301. Val af abbedissa och general- 
konfessor, s. 301. Själakapellets stiftande, s. 302. Kunga- 
familjens stiftelser, s. 302. Klostrets invigning, s. 304. 
Aristokratiens stiftelser, s. 305. Aflat, s. 306. Förhållandet 
till Erik af Pommern och Filippa, s. 306. Klostret och 
regeringsmakten 1434—40, s. 309. Stadgan af d. ^lo I443. 
s. 311. Val af generalkonfessor och abbedissa, s. 312. 
Kristoffer och Vadstena kloster, s. 3 14. Karl Knutsson och 
Vadstena kloster, s. 319. Förhållandet till stiftsbiskopama; 
visitationsstadgor 1419, 1442, 1448, s. 323. Klosterfolket 
utantill, s. 330. Förvaltningspersonalen, s. 339 



v 

Sid. 
Exkurs A. De äldsta förordningarna om Yårfru- 

penningen 349—354 

Exkurs B. Om dateringen af birgittinregelns första 

stadfästelse 354—357 

Exkurs C. Om Katarinas ställning till Vadstena 

klosters styrelse 357 — 359 

Exkurs D. Några anmärkningar om handskrift G. 

92 i Upsala universitetsbibliotek 359 — 360 



i;l 



FORETAL. 



Vadstena kloster har alltsedan Johannes Messenii dagar fram- 
för andra svenska klosterstiftelser tilldragit sig häfdaforskningens 
uppmärksamhet. Delvis har detta sin grund i det ovanligt rika och 
mångsidiga källmaterial, som från klostrets arkiv och bibliotek till 
vår tid blifvit bevaradt. Men ännu mer än med källornas ymnighet 
sammanhänger intresset för Vadstena kloster med dess nationella 
ursprung, dess förbindelse med flera af vår medeltids ryktbaraste 
gestalter och dess omätliga betydelse för den nordiska medeltidskul- 
turens utveckling. 

Redan Johannes Messenius, som ju inom Vadstena klosters 
murar erhållit sin första vetenskapliga utbildning, har såväl på många 
ställen i de utgifna delarna af Scondia illustrata, som i en tilltänkt tolfte 
(nionde) del af detta arbete, en i Palmschiöldska samlingen i Upsala 
universitetsbibliotek befintlig, ännu otryckt Birgittakronologi ^, lämnat 
talrika bidrag till en framställning af Vadstenaklostrets och birgit- 
tinernas öden. Ehuru vimlande af missförstånd och på många 
punkter särskildt i kronologiskt afseende förvirrad, bär Messenii 
framställning i sin helhet dock omisskännliga spår af att vara fotad 
på en för sin tid sällsynt omfattande kännedom om det stora käll- 
materialet, något, som ytterligare bestyrkes af de anteckningar med 
hans egen hand, som finnas i några bland hans »Schedoe» påträffade, 
numera i Riksarkivet förvarade fragment af en Vadstenakopiebok. 
En kritisk jämförelse meUan Messenii framställning och det bevarade 
urkundsmaterialet skulle säkert ådagalägga, att han för många af 
sina uppgifter, äfven de förvanskade, haft bättre hemul, än hans 
kritiker i äldre och nyare tider velat erkänna. 

Att intresset för Vadstena klosters öden äfven under återstoden 
af i6oo-talet fortlefde, synes af den man kan nästan säga predomi- 
nerande plats dess bevarade urkunder intaga i den tidens mest 
betydande afskriftssamlingar, Peringskiölds och Örnhiälms. Af den 
senares efter hvad man vet påbörjade stora svenska klosterhistoria 
har däremot intet kommit till eftervärlden. 

Banbrytande inom den kritiska forskningen rörande Birgitta 
och Vadstena kloster liksom i mycket annat blef Erik Benzelius 
d. y. Sedan han 1708 utgifvit sin med kritiska noter försedda 

^ Jfr. ScHUCK, Sv. Literaturhistoria, I, 430, 43 1. 



VIII 

upplaga af Vastovii Vitis Aquilonia och två år senare den första 
upplagan af Mar gar et cb Nicolai Filtes AbbatisscB Vadstenensis de S. 
Birgitta Chronicon, lade han år 1721 för alla tider en fast grund 
för forskningen om Vadstena kloster genom sin för den tiden ypper- 
liga editio princeps af klostrets tankebok eller •»Diarium Vazstenensey) , 
såsom han kallade den, hvartill är fogad en ingalunda obetydlig 
samling urkunder, i anslutning till Diariets berättelse belysande olika 
epoker af klostrets och ordens utveckling. 

Hvad under 1700-talet i öfrigt i Sverige skrifvits eller utgifvits 
vidkommande Vadstena kloster och birgittinerna är snart omtaladt. 
De uppgifter, som meddelas i Spegels kyrkohistoria (1708, 1709), 
innehålla intet nytt; däremot meddelas i den till kyrkohistorien 
hörande urkundssamlingen flere urkunder af intresse. Rhyzelii fram- 
ställning i hans Monasteriologia Sviogothica (1740), ehuru för sin tid 
försvarlig nog, är nu så godt som alldeles värdelös. Men Lager- 
BRING har i sin, om man tar hänsyn till den historiska metodens 
dåvarande utveckling, mästerliga Svea rikes historia (1776, 1783) 
lämnat en ganska utförlig och i stort sedt förvånande korrekt fram- 
ställning af Birgitta och hennes stiftelse, liksom han i analekterna 
aftryckt åtskilliga urkunder af värde. I sina Skrifter och Hand- 
lingar Til Up lysning i Svenska Kyrko och Reformations Historieni'> 
(1790, 1791) har slutligen Troil beredt plats för åtskilliga urkunder 
till birgittinernas historia, särskildt vidkommande hospitalet i Rom. 

Af den utländska birgittinlitteraturen under 1700-talet förtjänar 
särskildt att framhäfvas Buei sakrika och värdefulla, af en viss bor- 
nerad erudition präglade Birgittabiografi De S. Birgitta vidua Romca 
commentarius i fjärde oktobertomen af Bollandisternas Acta sa?ictorum 
(1780, omtryckt 1856, 1866), den första kritiska framställning af 
Birgittas lefnad, som vi äga. Däri lämnas åtskilliga viktiga bidrag 
äfven till birgittinregelns, Vadstena klosters och kanonisationsproces- 
sens historia, hvaribland omtryck af åtskilliga redan i Kölnupplagan 
af Revelationes S. Birgitta meddelade urkunder. 

Äfven för birgittinernas allmänna historia bragte 1700-talet ett 
verk af betydelse, nämligen Nettelblas år 1764 utgifna, med talrika 
urkundsbilagor försedda » Vorläufige, kurzgefasste Nachricht von eini- 
gen Klöstern der heiligen schwedische?i Birgitte ausserhalb Schweden 
besonders in Teutschland'}> . Ehuru detta arbete utgör allenast en 
tämligen okritisk materialsamling rörande ett flertal utomsvenska, 
särskildt tyska birgittinkloster och fastän urkundsaftrycken äro allt 
annat än mönstergilla, har det dock till den dag i dag utgjort 
grundvalen för alla senare framställningar af birgittinordens historia, 
hälst flera af de meddelade dokumenten ej finnas att tillgå i nyare 
editioner. 

Under 1800-talet har genom — framför andra — Klemmings, 
Annerstedts, Geetes och ScHtJCKS lärda mödor ljus spridts såväl 
öfver Birgittas egen lefnad, verksamhet och inflytande som öfver 
Vadstena klosters litteratur- och lärdomshistoria. Äfven ur några af 
de under nämnda tidrymd — för de senare årtiondenas vidkom- 
mande på grundval af nyss omtalade förarbeten — tillkomna ut- 



IX 

ländska Birgittabiografierna ^ har varit att hämta ett och annat af 
värde för kännedomen om Vadstena kloster och birgittinerna. 

Af dessa biografier må i främsta rummet nämnas den från 
litterär synpunkt bästa, tilHka den mest kända — Hammerichs på 
omfattande studier byggda, själfulla, men nog konstruktiva essay 
Den hellige Birgitta og Kirken i Norden (1863), hvilken dock ut- 
öfver Buei framställning i afseende på Vadstena klosters och ordens 
historia meddelar föga nytt. 

I hela den uppsjö af Birgitta- och birgittinlitteratur, som i 
sammanhang med centennariet 1891 såg dagen, förtjäna — ehuru 
för ordens historia af underordnadt värde — att omnämnas Fla- 
viGNYS af en omfattande kännedom om urkundsmaterialet och en 
viss naturlig historisk takt präglade, men i det hela lika naivt okri- 
tiska som älskvärda ^Sainte Brigitte de Stiede» (1892) samt Binders 
kortfattade, i det hela nyktra och pålitliga »Die heilige Birgitta von 
Schweden und ihr Klosterorden')') (1891). De i dessa och andra Birgitta- 
biografier meddelade bidragen till Vadstena klosters eller andra bir- 
gittinstiftelsers historia äro dock i allmänhet mycket ofullständiga och 
utgöra blott nödiga komplement till skildringen af Birgittas lif och 
verksamhet. De äro därjämte till öfvervägande del fotade allenast 
på tryckt material, några uteslutande på Vadstenadiariet och de i 
Kölnupplagan af 1628 meddelade urkunderna. 

Den, som emellertid framför andra inlagt förtjänst om Vadstena 
klosters och birgittinernas historia, är Carl Silfverstolpe. Redan 
1875 offentliggjorde han i det af honom nygrundade Historiskt 
bibliotek en på noggranna studier af det i Riksarkivet förvarade 
materialet byggd, i det hela pålitlig, men kortfattad öfversikt af 
klostrets historia (Vadstena kloster, historiskt utkast), en öfversikt, 
som, ehuru i flera punkter ofullständig, utgör det första försöket 
till en kritisk behandling af ämnet. Redan året därpå följde i 
samma publikation en skildring af Katarinas kanonisationsprocess, 
grundad på den till Kungl. biblioteket då nyligen inköpta hand- 
skriften Processus canonizacionis b. Katerine. År 1891 sammanställde 
han i en festskrift för G. E. Klemming (Ur några antecknares 
samlingar) åtskilliga värdefulla uppgifter om Vadstena klosters bi- 
bUotek och arkiv. Ur det närmare genomforskande af källmaterialet 
i dess helhet för 1400-talets förra hälft, som betingades af hans utgif- 
waxiåe&f Svenskt Diplomatarium fr. o. m. 1401, framgick 1894 hans in- 
trädestal i Vitterhetsakademien » Om kyrkans a?igrepp mot Revelatiofies 
S. BirgittcB"» , Ehuru — delvis måhända på grund af den yttre an- 
ledningen till dess tillkomst — mycket öfversiktlig, stundom flyktig, 
innehåller denna undersökning dock konturerna för den framställning 
af birgittinernas förhållande till de stora kyrkomötena, som härnedan 
gifvits, och torde af Silfverstolpes monografier inom birgittinhistoriens 
område vara den obetingadt värdefullaste. År 1895 följde utgifvandet 
af Vadstena klosters uppbörds- och utgiftsbok 1539 — 70 tillika med 
en kort orienterande efterskrift om klostrets ekonomiförvaltning, 

^ Jfr Klemming, Birgitta-Literatur (i femte bandet af den svenska upp- 
lagan af Birgittas uppenbarelser) samt Geete, Fornsvensk bibliografi. 



X 

och 1898 fullbordades en med värdefulla noter försedd edition af 
klostrets jordeböcker. Slutligen hann Silfverstolpe — kort före sin 
bortgång — under åren 1898 — 1899 utgifva en serie minutiöst 
noggranna personhistoriska anteckningar — Klosterfolket i Vadstena. 
Deras användbarhet för mitt syfte minskas dock tyvärr genom från- 
varon af all vetenskaplig apparat liksom af den sönderhackade form, 
hvari de om klostrets allmänna historia meddelade uppgifterna däri 
ingå. I trots häraf torde emellertid detta biografiska verk af allt 
hittills utkommet innehålla de pålitligaste bidragen till klostrets histo- 
ria. Alla dessa urkundspublikationer och monografier öfver olika 
sidor af klostrets utveckling utgjorde dock liksom den posthumt ut- 
gifna uppsatsen De svenska klostren före klostret i Vadstena (Hist, 
tidskr. 1902) blott förarbeten för den helhetsframställning, som 
hägrat såsom målet för en lefnads forskningsarbete, men som, ehuru 
påbörjad, aldrig hann se ljuset. 

Af öfriga svenska arbeten pä området under 1800-talet märkes 
först och främst Réuterdahls skildring i Svenska kyrkans historia, 
som allt hvad denne forskare skrifvit sakrik och samvetsgrann, men 
hvarken präglad af stilistiska förtjänster eller af den allmänna upp- 
fattningens bredd eller skärpa. Dessutom böra omnämnas Emil 
HiLDEBRANDS Uttömmande monografi Den svenska kolonien i Rom 
under medeltiden (Hist. tidskr. 1882), Carl Bildts undersökningar 
om Birgittas reliker ( Vitterhetsak. mån. blad 1893) och om Birgitta- 
hospitalets senare öden [S. Birgittas hospital och den svenska kolo- 
nien i Rom under löoortalet (Hist. tidskr. 1895)-, Svenska min- 
nen och märken i Rom. 1900] samt nu senast Hans Hildebrands 
vidlyftiga, hufvudsakligen på tryckt material fotade öfversikt af bir- 
gittinorden {Sveriges medeltid, III), hvilken är af betydelse särskildt 
för kännedomen om birgittinklostrens arkitektoniska anordning och 
inre lif-*-. 

Den undersökning, som härmed lämnas åt offentligheten, afsåg 
från början att gifva en framställning af — om uttrycket tillåtes — 
Vadstena klosters politiska historia under medeltiden: själfva orga- 
nisationens uppkomst och utveckling, förhållandet till påfvestolen 
samt till det samtida kyrkliga och världsliga samhället i Sverige. 
Utom planen föllo alltså redan från början den egentliga person- 
historien, som af Silfv^erstolpe uttömmande behandlats, liksom litte- 
ratur- och lärdomshistorien, som äfvenledes redan i hufvuddragen 
fått sin belysning, ehuru Upsala universitetsbiblioteks betydande sam- 
ling af Vadstenacodices för lärdomshistoriens utforskande erbjuder 
rika och från denna synpunkt delvis ännu obegagnade möjligheter. 
Äfven godshistorien och i öfrigt den ekonomihistoriska sidan af 
ämnet (med undantag af själfva formerna för ekonomiförvaltningen) 
hafva lämnats å sido, ehuru på detta område till bearbetande före- 
ligger ett inom vår medeltidshistoria enastående rikt material, som 
väl torde förtjäna en monografisk behandling. 

^ Om de källor, som ligga till grund för min framställning af de utom 
Sverige belägna birgittinldostren, meddelas i vederbörande noter erforderliga 
upplysningar. 



XI 

sådan var i korthet den ursprungliga planen. Ett närmare 
inträngande i materialet gaf emellertid vid handen, att Vadstena 
klosters historia får sin verkliga innebörd och sina riktiga propor- 
tioner endast om klostret betraktas ej såsom en fristående, om än 
aldrig så betydande svensk institution, utan såsom moder- och huf- 
vudklostret för en ny orden. Härmed följde nödvändigheten att 
— i den män det är möjligt — gifva en öfversikt äfven öfver de 
utom det egentliga Sverige anlagda birgittinklostren, deras uppkomst, 
utveckling och förbindelse med ordens medelpunkt. Denna vidgade 
synpunkt i förening med det lika stora som hårdarbetade källmateri- 
alet gjorde det emellertid till en omöjlighet att fullfölja ämnets be- 
handling till den ursprungligen utstakade periodens slut. Såsom 
tidsgräns — godtycklig som alla sådana — har valts tiden omkring 
1450, då kyrkomötenas stora tid är till ända och tillika Vadstena 
klosters inre organisation genom de nya förvaltningsstadgorna brin- 
gas till sin fullbordan. Med hänsyn till ett par problem har dock 
för vinnande af nödig helhetsuppfattning framställningen förts öfver 
den angifna tidsgränsen. Men omläggningen af synpunkt har ej 
blott inskränkt den för genomforskande utstakade tidrymden, utan 
ock till en viss grad förryckande inverkat på planen i dess helhet. 
I stället för den helhetsframställning af Vadstena klosters öden under 
medeltiden, som ursprungligen afsetts, har ur undersökningen fram- 
gått en — visserligen något så när enhetlig — serie af kritiska 
studier öfver olika sidor af birgittin ordens historia intill midten 
af 1400-talet, grupperande sig kring Vadstena kloster som medel- 
punkt. 

Särskild vikt har lagts vid studiet af de allmänna kyrkliga för- 
hållandena såväl i Sverige som inom den västerländska kristenheten 
öfverhufvud, i den mån de bilda bakgrunden för Vadstena klosters 
och birgittinernas historia. Anknytningen till den allmänna kyrk- 
liga utvecklingen, alltid viktig för anbringande af riktiga proportio- 
ner och vederbörliga färger i en historisk framställning af ett be- 
stämdt lands kyrkliga förhållanden eller af en isolerad religiös insti- 
tution, är dubbelt nödvändig under en tid som medeltiden, då de 
religiösa frågorna i den europeiska storpolitiken stodo i förgrunden 
och då den nationella individualiseringen särskildt på det religiösa 
området ännu befann sig i sin begynnelse. Vid försöken att in- 
tränga i den behandlade periodens allmänna kyrkliga historia har 
dock på mer än en punkt bristen på förarbeten för andra länders 
och klosterordnars vidkommande varit synnerligen kännbar. 

Såsom den förut meddelade litteraturöfversikten ger vid han- 
den, har jag i de flesta punkter för min framställning varit hänvi- 
sad till primärkällorna, hvilka till den vida öfvervägande delen äro 
outgifna. Denna materialets osiktade beskaffenhet har — trots den 
ofvan angifna ämnesbegränsningen — gjort framställningen synner- 
ligen vidlyftig och tung genom de därigenom nödvändiggjorda ut- 
förliga arkivaliska ursprungsbeteckningarna och diplomvetenskapliga 
och kronologiska utvikningarna. Svårigheten att i den stora mäng- 
den af namn, data och smånotiser iakttaga nödig noggrannhet har 



XII 

gjort listan öfver rättelser och tillägg jämförelsevis lång — ett för- 
hållande, som den i föreliggande slag af undersökningar förfarne ej 
torde döma alltför hårdt. Men äfven i öfrigt är jag lifligt medve- 
ten om mitt arbetes brister, såväl därutinnan att källorna ej uttömts 
eller ämnet allsidigt belysts, som däri att jag i många fall ej lyc- 
kats ur det hårdarbetade materialet frampressa det mesta möjliga 
till belysning af de uppställda problemen. Äfven i detalj uppgifterna 
torde trots all på kontrolleringen nedlagd möda många felaktigheter 
kvarstå oanmärkta. Min förhoppning är emellertid, att min fram- 
ställning trots sina brister — särskildt genom sina arkivaliska och 
bibliografiska upplysningar — skall väcka andra forskares intresse 
för det rika ämnet och så ge uppslag till nya undersökningar. 

Ett särskildt omnämnande kräfver mitt förhållande till den för 
Riksarkivets räkning inlösta Silfverstolpeska afskriftssamlingen. Till 
största delen består denna af samlingar till Vadstena klosters histo- 
ria,' omfattande dels en samling afskrifter, hufvudsakligen efter ori- 
ginal eller samtida kopior i Riksarkivet och Upsala universitetsbiblio- 
tek, afsedd att utgifvas såsom ett Diplomatarium Vadstenense, dels 
så godt som fullständiga afskrifter af kopieböckerna A. 26 och F. e. 11 
i Riksarkivet samt C. 6 och C. 32 i Upsala universitetsbibliotek, dels 
slutligen brefregister, spridda arkivanteckningar och afskrifter ur olika 
svenska och utländska arkiv. Då denna samling i sept. 190 1 blefför 
forskningen tillgänglig, hade jag redan under ett par år bedrifvit mina 
forskningar rörande Vadstena klosters historia och därunder genom- 
gått och afskrifvit en betydlig del af det af Silfverstolpe begagnade 
materialet. Äfven under den följande tiden fortsatte jag i Upsala 
universitetsbibliotek och Kungl. biblioteket mina forskningar obe- 
roende af de Silfverstolpeska afskrifterna. Vid genomgåendet åter 
af kopiebok F. e. 11 äfvensom — för komplettering — af Riksarki- 
vets samling af pergaments- och pappersbref intill 1450 har jag i 
stor utsträckning begagnat mig af de pålitliga Silfverstolpeska af- 
skrifterna; dock så att jag i alla viktigare fall för kontrollens skull 
gått till originalen och städse underkastat dateringarna en nog- 
grann kontrollanalys. Äfven i afseende på de af mig själf af- 
skrifna eller registrerade urkunderna har jag i tvistiga fall rådfrågat 
den Silfverstolpeska samlingen, liksom jag användt densamma till 
ledning och kontroll vid den kursiva genomgången af urkundsmateri- 
alet för tiden 1451 — 1520. I de fall, då jag ur Silfverstolpes an- 
teckningar eljes erhållit uppslag för mina undersökningar, finnes 
förhållandet i vederbörande not angifvet. 

I afseende på förteckningen öfver källor och litteratur må 
anmärkas, att i densamma upptagits endast de aktsamlingar och 
arbeten, till hvilka i afhandlingen direkt hänvisats, samt att till 
undvikande af onödig vidlyftighet i densamma ej intagits arbe- 
ten, som blott tillfälligtvis och med fullständig titel anförts. Litte- 
raturen citeras i allmänhet endast med författarenamnet; förekomma 
flera arbeten af samma författare, angifvas i de fall, då vederbö- 
rande titlar eller tidskrifter ej i noterna anföras, signa särskildt 
inom parentes. I fråga om urkundspublikationerna har i all- 



XIII 

mänhet det vanligast förekommande beteckningssättet användts; 
smärre inkonsekvenser i detta hänseende torde benäget ursäktas. 
Hänvisningar till Birgittas arbeten gälla, där annat ej uttryckligen 
anmärkes, den af Durantus utgifna Romupplagan af 1628. En lista 
på använda förkortningar, som kunna föranleda tvekan, bifogas käll- 
förteckningen. För vinnande af öfverensstämmelse med äldre fram- 
ställningar af ämnet citeras de i Riksarkivet förvarade kopieböckerna 
A. 22, A. 23, A. 26 och F. e. 11 med sina gamla signa; de nya 
beteckningarna finnas i källförteckningen angifna. Som tryckningen 
fortgått sedan juni 1904, har endast undantagsvis hänsyn kunnat 
tagas till efter denna tid utkommen litteratur. 

Återstår nu blott att erkänna den tacksamhetsskuld, hvari 
jag står till dem, som möjliggjort eller främjat detta arbetes tillkomst. 
I främsta rummet vänder jag mig därvidlag till min vördade lärare, 
professorn dr H. Hjärne, hvars tändande undervisning och person- 
liga välvilja och intresse höra till min studietids dyrbaraste minnen. 
Vid mina forskningar i Danska riksarkivet sommaren 1900 lämnade 
mig dr William Christensen det välvilligaste bistånd och ställde med 
utsökt älskvärdhet till mitt förfogande sina excerpter för de då än 
ej utkomna häftena af Repertorium diplotnaticum regni Danici me- 
dicBvalis. Amanuensen vid Kungl. biblioteket dr Robert Geete har 
med aldrig svikande intresse följt mitt arbetes gång och särskildt i 
språkliga frågor lämnat mig värdefull hjälp. I en alldeles särskild 
förbindelse står jag till amanuensen vid Kungl. biblioteket dr K. H. 
Karlsson, som genom sin omfattande arkivkännedom och sina djup- 
gående paleografiska och bibliografiska insikter otaliga gånger varit 
mig till ovärderlig hjälp och som äfven med den mest förekommande 
välvilja låtit mig begagna sina afskrifter för det af honom påbörjade 
supplementbandet af Svenskt Dtplomatariutn jämte korrekturafdrag 
af de ark, som än ej utkommit. Dessutom ber jag att till herrar 
tjänstemän vid Riksarkivet, Kungl. biblioteket, Upsala universitetsbi- 
bliotek och Vitterhets historie och antiqvitetsakademien få framföra 
mitt varmaste tack för aldrig bristande tillmötesgående äfven af långt 
drifna önskningar. 

Stockholm den 6 maj 1905. 

Tor vald Höjer. 



Källor oeh litteratur. 

A. Otryckta källor. 

Riksarkivet. 

Pergaments- och pappershandlingar 1351 — 1400, 1421 — 1520 

jämte dithö rande regester. 
Vitterhets historie och antiqvitetsakademiens permebref. 
Medeltidens kopieböcker A. 18 (förut A. 22), A. 19 (förut A, 

23), A. 20 (förut A. 26) och A. 21 (förut F. e. ti). 
Jordeböcker från medeltiden D. 11 (förut A. 48). 
Afskrifter ur Vatikan-arkivet af K. H. Karlsson. 
Afskrifter ur Vatikan-arkivet af P. A. Munch. 
Afskrifter ur Vatikan-arkivet 1486 — 1527. 
Vadstena generalkapitels statut, tysk öfversättning från 1500- 

talet. 
Carl Silfverstolpes afskriftssamling. 
Strödda afskrifter af medeltidshandlingar: Nyare afskrifter från 

1800- och 1900-talen (B, 20). 

Kungliga biblioteket. 

Medeltidshandskrift A. 11. 

Processus canonizacionis b. Birgitte (A. 14; jfr SRS, III: 2, 

185, 218 — 220). 
Processus canonizacionis b. Katerine. 
Capitula generalia ordinis S. Salvatoris. 
Statuta capituli generalis Gnadenbergensis 1487. 
Copia supplicacionis exhibende futuro Romano pontifici pro 

confirmacione regule b. Birgitte. 

Vitterhets historie och antiqvitetsakademien. 

Örnhiälms afskriftssamling. 
Peringskiölds afskriftssamling. 

B. E. Hildebrands samlingar till Sv. Diplomatarium (B. E. 
Hildebrands afskrifter). 



XV 

Upsala universitetsbibliotek. 

Pergaments- och pappershandlingar jämte dithörande regester. 
Codices latini medii aevi C. i, 2, 3, 6, 15, 19, 25, 31, 43, 46, 

50, 63, 74, 77, 89, 91, 92, 163, 172, 251, 518, 572 och 631. 
Palmschiöldska samlingen: XI. Historica. Tom. II. Hist. 

Suecan. Pars i. (Palmsch. 178). 

Innehåller i orig. Johannes Messenii »Chronologia rerum a S. Birgitta 

quondam in Suecia et Italia gestarum sicut etiam ordinis per illam 

instituti», förmodligen fullbordad 1629. 

XIV. Topographica. XLI. (Palmsch. 294). Östergötland: 
Vadstena. 

Danska riksarkivet. 

Langebeks Diplomatarium (L. DipL). 
Mackeprangs afskrifter ur Vatikanarkivet. 

Königl. Hof- und Staatsbibliothek i Miinchen. 

Codices latini 85,27048 och 271 17 (Cod. lat. Mon. 85 etc). 

B. Tryckta handlingar och urkundspublikationer. 

Actes anciens et documents concernant le bienheureux Urbain V 
pape, rec. par J. H. Albanés, I. Paris & Marseille 1900. 

Alvarus Pelagius, De planctu ecclesise. Ulms i474- 

Archivet, DelaGardiska, I — XX, utg. af P. Wieselgren. Sthlm 
och Lund 1831 — 43. 

Archivregistraturer, De äldste danske, I — IV, udg. ved T. A. Becker 
m. fl. Khvn 1854—85. 

Arwidsson, a. I., Handlingar till upplysning af Finlands häfder, 
I— X. Sthlm 1846—58. 

B^DA Venerabilis, Opera historica, rec. C. Plummer, I, II (Plum- 
mer). Oxonii 1896. 

Benedictus, Regula monachorum, rec. E. Wölfflin. Lipsiae 1895. 

Birgitta, Revelationes. Romse 1628. Colonise Agrippinse 1628. 

Birgitta, Heliga Birgittas Uppenbarelser, utg. af G. E. Klemming, 
I— V. Sthlm 1857—84. 

Brieflade, Est- und Livländische, I — IV, herausg. von F. G. v. 
BuNGE, R. v. ToLL m. fl. Reval & Riga, 1856 — 87. 

BuUarium Franciscanum, VI, ed. C. Eubel. Romas 1902. 

Bullarium Romanum Augustse Taurinorum editum (= Bullarum, di- 
plomatum et privilegiorum sanctorum Romanorum pontificum 
Taurinensis editio locupletior facta . . . cura et studio Aloysii 
Tomassetti), IV. Augustse Taurinorum 1859. 

BuNGE, F. G. v., HiLDEBRAND, H. & ScHWARTZ, Ph., Liv-, Esth- und 
Curländisches Urkundenbuch, IV — VI (Bunge). Reval, Riga & 
Moskau 1859 — 1896. 



XVI 

Celse, M. von, Apparatus ad historiam Sveo-Gothicam. Sectio prima, 

Bullarii Roraano-Sveo-Gothici recensionem sistens (med tillägg 

af H. G. Porthan och J. H. Schröder). Holmise (Abose & 

Upsalias) i782( — 1854). 
Chroniken, Die, der deutschen Städte, IV, VII, IX, XIII. Leipz. 

1865, 1869, 1871, 1876. 
Codex diplomatarius monasterii Sancti Michaelis, Bergensis dioecesis, 

vulgo Munkalif dicti, conscriptus anno Chr. MCCCCXXVII, 

ed. P. A. MuNCH. Christianise 1845. 
Codex Diplomatiens Prussicus, I— VI, herausg. von Joh. Voigt. Kö- 

nigsberg 1836 — 1861. 
Diarium Vazstenense, ed. Ericus Benzelius. Upsalise 1721, 
Diplomatarium Norvegicum, I — XVII: i, 2, udg, af C. C. A. Lange, 

C. R. Unger, H. J. Huitfeldt-Kaas & G. Storm. Christi- 

ania 1847 — 19°3- 
Diplomatarium Suecanum, I — VI: i, ed. J. G. Liljegren, B. E. 

HiLDEBRAND & E. HiLDEBRAND. Holmise 1 829 78. 

Diplomatarium, Svenskt, fr. o. m. 1401, I — IV: i, 2, utg. af C. 

SiLFVERSTOLPE & K. H, KARLSSON. Sthlm 1 87 5 — 1904. 
Ellis, H., Original Letters illustrative of english history. Second 

series, I. London 1827. 
Elmgren, S. g., Fornskrifter. Historiallinen Arkisto, II, 78 — 114. 
FiNKE, H., Acta concilii Constanciensis, I. Akten zur Vorgeschichte 

des Konstanzer Konzils (1410 — 1414). Milnster i8g6. 
Gascoigne, Th., Loci e libro veritatum. With an introduction by 

J. E. Th. Rogers. Oxford 1881. 
Grandinson, k. G., Fragmentum de vita et miraculis magistri Petri 

Olaui confessoris beate Birgitte. Karlstad läroverks program 

1887/88. 
Gummerus, J., Synodalstatuter och andra kyrkorättsliga aktstycken 

från den svenska medeltidskyrkan (Skrifter, utg. af kyrkohist. 

föreningen, II: 2). Ups. 1902. 
Haller, J. (Beckmann, G., Wackernagel, R. & Coggiola, G.), 

Concilium Basiliense. Studien und Quellen zur Geschichte 

des Concils von Basel, I — V (Haller). Basel 1896 — 1904. 
Handlingar, Historiska, I — XX: i. Sthlm 1861 — 1904. 
Handlingar rörande Skandinaviens Historia, I — ^XL. Sthlm i8i6ff. 
Haddan, a. W. & Stubbs W., Councils and ecclesiastical docu- 

ments relating to Great Britain and Ireland, I — III. Oxford 

1869 — 78. 
Hardt, H. von der, Magnum oecumenicum Constantiense Conci- 
lium, I — VI. Helmestadi 1700. 
Hausen, R., Registrum ecclesise Aboensis eller Åbo domkyrkas 

svartbok. Helsingfors 1890. 
Holstenius, L., Codex regularum, quas sancti patres monachis 

et virginibus sanctimonialibus servandas praescripsere, collectus 

olim a S. Benedicto Anianensi abbate, I — III cum appendice. 

Paris. 1663. 



XVII 

HoLSTENius, L. & Brockie M., Codex regularum monasticarum et 
canonicarum, I — ^VI. Augustae Vindelicorum 1759. 

Karlsson, K. H., Lars Romares Berättelse om den heliga Birgittas 
kanoniseringj^ Sami., XXII ,(1901), i — ^1,5. 

KiRSCH, J. P., Die 'päpstlichen' Kollektörien während des 14. Jahr- 
hunderts (Quellen und Forschungen aus dem Gebiete der Ge- 
schichte. III). Paderborn 1894. 

Die Riickkehr der Päpste Urban V, und Gregor XI. aus Avig- 
non nach Rom (Quellen und Forschungen aus dem Gebiete 
der Geschichte. VI). Paderborn 1898. 

Kloster-reglor, Wadstena, utg. af C. F. Lindström. Sthlm 1845. 

KORNER, H., Die Chronica novella, herausg. von J. Schwalm. Göt- 
tingen 1895. 

Lagus, W., Handlingar till Upplysning i Finlands Kyrko-Historia. 
Ny följd, I-IV. Åbo 1836 -1839. 

Magazin, Danske, I-— VI. Khvn 1745 — 52. 

Magazin, Nye Danske, I — VI, Khvn 1794 — 1836. 

Mansi, J. D., Sacrorum Conciliorum nova et amplissima collectio, 
I— XXXL Florentia 1759 fif. 

Marténe, E., Thesaurus novus Anecdotorum, I — V. Paris. 17 17. 

Marténe, E. & Durand, U., Veterum scriptorum et monumentorum 
historicorum, dogmaticorum, moralium amplissima collectio, 
I — ^IX. Paris. 1724 — ^^. 

MiGNE, J. P., Patrologise cursus completus sive Bibliotheca . . . om- 
nium sanctorum patrum etc. Paris 1844 ff- 

MoHNiCKE, G. Ch. F. & ZoBER, E. H., Stralsundische Chroniken, 
I, II. Stralsund 1833 — 43. 

Monumenta Boica, XXV, XXXV. Monachii 1823, 1847. 

Monumenta conciliorum generalium seculi quinti decimi, ed. Cass. 
academise scient. socii delegati (Mon. conc). Concilium Basi- 
leense. Scriptores T. I— III: i — 4. Vindobonae 1857 — 96. 

Monumenta historica vetera ecclesise Sveogothicse, ed. E. Benzelius. 
Upsalise 1709. 

Muller, K., Ein Bericht iiber die finanziellen Geschäfte der Curie 
in Deutschland und der allgemeine Zustand der Kirche da- 
selbst. ZKG, II (1879), 59^ — 622. 

The Myroure of oure Ladye, ed. by J. H. Blunt. Early English 
Text Society. Extra Series, N:o XIX. London 1873. 

NiEM, Theodericus de, De scismate libri tres, rec. G. Erler. 
Lipsise 1890. 

■Ottenthal, E. von, Regulse cancellarise apostolicae. Die päpst- 
lichen Kanzleiregeln von Johannes XXII. bis Nicolaus V. Inns- 
bruck 1888. 

.Pappershandlingar, Svenska Riksarchivets, 1351 — 1400. Meddel. 
fr. sv. Riksarkivet, XI, 87 — 124. 

Pergamentsbref, Svenska Riks-archivets fr. o. m. år 135 1, I — III. 
Sthlm 1866—72. 

Terson, Gobelinus, Cosmodromius, herausg. von M. Jansen. Miinster 
i W. 1 900. 

Eöjer, T. II 



XVIII 

PiSTORius, J., Rerum Germanicarum veteres iam primum publicati 
scriptores, VI. Francofurti 1607. 

Plummer, c, se B^eda Venerabilis. 

Potthast, A., Regesta pontificum Romanorum inde ab a. post Chr. 
natum 1198 ad a. 1304, I, II. Berolini 1874, 1875. 

Repertorium diplomaticum regni Danici medisevalis. Fortegnelse 
över Danmarks Breve fra Middelalderen, udg. ved Kr. Ers- 
lev, W. Christensen & A. Hude, I— III: i — 3. Khvn 1894 
— 1902. 

Reuterdahl, H., Statuta synodalia veteris ecclesise Sveogothicse 

(Reuterdahl, SS). Lundse 1841. 
Richental, Ulrich von, Chronik des Constanzer Concils, herausg. 

von M. R. BucK (Bibliothek des litterarischen Vereins in 

Stuttgart. CLVIII). Tubingen 1882. 
RoHDE, P., Samling til Laalands og Falsters Historie og Beskrivelse, 

I, II. Khvn 1776 — 94. 
Rydberg, O. S., Sverges traktater med främmande magter, II. Sthlm. 

1883. 
Rymer, Th., Foedera, Conventiones, Literse et cujuscunque generis 

Acta publica inter reges Anglige et alios quosuis imperatores, 

reges, pontifices, principes vel communitates . . . habita aut 

tractata, IX. Londoni 1709. 
ScHiJCK, H., Två svenska biografier från medeltiden. Ant. tidskr., 

V, 295 ff. 

Scriptores rerum Danicarum medii sevi, I — IX. Ed. J. Langebek, 

P. F. SuHM, L. Engelstoft, E. C. Werlauff & C. F. 

Wegener. Hafnie 1772 — 1878. 
Scriptores rerum Italicarum prsecipui ab anno aerse christianse D ad 

MD, I — XXV. Ed. L. MuRATORi. Milano 1723—51. 
Scriptores rerum Suecicarum medii sevi, I — III. Ed. E. M. Fant, 

E. G. Geijer, I. H. Schröder, & C. Annerstedt. Upsalise 

1818—76. 

SÉjALON, H., Nomasticon Cisterciense seu antiquiores ordinis Cister- 
ciensis constitutiones a. R. P. D. Juliano Paris Fulcardimontis 
abbate collectse ac notis et observationibus adornatse. Editio 
nova. Solesmis 1892. 

SiLFVERSTOLPE, C., Vadstena klosters jordebok 1500 (= HH, XVI: i). 
Sthlm 1897, 1898. 

Vadstena klosters uppbörds- och utgifts-bok 1539 — 70. Ant. 

tidskr. XVI. 

Speculum virginum — Jungfruspegel — öfvers. från latinet af Ma- 
thias Laurentii, utg. af R. Geete. Sthlm 1897, 1898. 

[Troil, U. v.]. Skrifter och Handlingar til Uplysning i Svenska 
Kyrko och Reformations Historien, I — V. Ups. 1790 — 1791. 

Urkunden-buch der Stadt Ltlbeck, V — X. Ltibeck 1877 — 98. 

Örtagård, Jungfru Marie, Vadstenanunnornas veckoritual i svensk 
öfversättning från år 1510, utg. af R. Geete. Sthlm 1895. 



XIX 



c. Litteratur: 

i) rörande Birgitta och birgittinerna. 

AuNGiER, G. J.1 The history and antiquities of Syon Monastery. 

the parish of Isleworth and the chapelry of Hounslow. Lon- 
don 1840. 
Binder, G., Die heilige Birgitta von Schweden und ihr Klosterorden. 

Mtlnchen 1891. 

Geschichte der bayerischen Birgitten-Klöster. Stadtamhof 1896 

Celsius, O., Continuatio de coenobiis Birgittinis. Diss. respond. 

A. A. Burman (Celsius-Burman). Upsalise 17 17. 
Dahlerup, H., Mariager Klosters og Bys Historie. Khvn 1882. 
Deecke, H. L. E., Marienwold, historische Abhandlung. Lubeck 

1848. 
DiNNiES, J. A., Nachricht von dem vormals vor der Stadt Stralsund 

belegenen Kloster Birgittinerordens, Marienkron genannt. Ga- 

DEBUSCH, Pommersche Sammlungen I, 147 — 195, 
Flavigny, c. de, Sainte Brigitte de Suéde, sa vie, ses révélations et 

son oeuvre. Paris 1892. 
Hammerich, Fr., Den heilige Birgitta og Kirken i Norden. Khvn 

1863. 
HiLDEBRAND, E., Den svenska kolonien i Rom under medeltiden. 

HT, II (1882), 211 — 60. 
[HiLDEBRAND, E.], S. Birgittas porträtt samt några nya upplysningar 

om hennes hospital i Rom. HT, III (1883), 355 — 62. 
Höjer, T., Bidrag till Birgittinerordens historia. KHÅ, II (1901), 

5-28. 
KuYL, P.-D., Hoboken en zijn wonderdadig kruisbeeld alsmede 

eene beschrijving van het voormalig klooster der PP. Birgit- 

tijnen. Antwerpen 1866. 
Nachrichten, Gesammelte, ilber die einst bestandenen Kloster vom 

Orden der hl. Birgitta. [Munchen 1888]. 
Neergaard, c, Grundlseggelsen af Maribo kloster. AfnO, 2 R, 

V (1890), 267—286. 
Nettelbla, c. F. W. von, Vorläufige, kurzgefasste Nachricht von 

einigen Klöstern der H. Schwedischen Birgitte ausserhalb 

Schweden besonders in Teutschland. Frantfurt und Ulm 

1764. 
QuENSEL, O-, Några bilder från Vadstena klosterlif på 1400-talet. (^ 

KT, III (1897), 56—64, 193—99. 299—308. 
Rasmussen, a. Kall, Historisk-topographiske Efterretninger om 

Musse Herred paa Laaland, I. Maribo sogn. Khvn t866. 
ScHucK, H., Några anmärkningar om Birgittas revelationer. VHAAH, 

XXXIII (= Ny följd. XIII). Sthlm 1901. 
Den nyfunna Birgittahandskriften. Samlaren, VIII (1887), 158 

— 175- 
Silfverstolpe, c. Klostret i Vadstena, historiskt utkast. HB, I, 

I — 72. 



XX 

SiLFVERSTOLPE, C, Klosterfolket i Vadstena (Skrifter och handlingar,, 
utg. genom Svenska Autografsällskapet. IV). Sthlm 1898,. 
1899. 

Om kyrkans angrepp mot Revelationes Sanctse Birgittas 

VHAAH, XXXn (= Ny följd. XII). Sthlm 1895. 

/ Weibull, M., En vigtig handskrift till Birgittaliteraturen. HT, VII 
(1887), 88—99. 

2) rörande andra ordnar och klosterväsendet i dess helhet. 

[Berliére, U.], Les chapitres généraux de l'ordre de S. Bénoit, avant 
le IV® concile de Lateran (1215). RB, VIII (1891), 255 — 264. 

Les chapitres généraux de l'ordre de saint Bénoit du XIII® 

au XV® siécle. RB, IX (1892), 545—557. 

Mélanges d'histoire bénédictine, III, IV. Maredsous 1901, 1902. 

Daugaard, J. b.. Om de danske Klostre i Middelalderen. Khva 

1830. 
Denifle, H., Die Constitutionen des Prediger-ordens vom J. 1228, 

ALKG, I, 165 — 227. 
Die Constitutionen des Predigerordens in der Redaction 

Raimunds von Peiiafort. ALKG, V, 530 — 65. 
DuGDALE, W., Monasticon Anglicanum, I — ^VI: i — 3. New ed. by 

J. Caley, H. Ellis and B. Bandinel. London 1817 — 30. 
EcKENSTEiN, L., Woman under monasticism. Chapters on saint- 

lore and convent life between A. D. 500 and A. D. 1500, 

Cambridge 1896. 
Ehrle Fr., Die ältesten Redactionen der Generalconstitutionen de& 

Franziskanerordens. ALKG, VI, i — 138. 
Gasquet, F, a., Henry VIII and the English monasteries. 3:d edi- 
tion I, IL London 1888, 1889. 

^ English monastic life. London 1904. 

Hospinianus, R., De monachis hoc est de origine et progressu 

monachatus . . . libri sex. Genevse i66g. 
Heimbucher M., Die Orden und Kongregationen der katholischen 

Kirche, I, IL Paderborn 1896, 1897. 
[Helyot, H.], Histoire des ordres monastiques, religieux et militai- 

res et des congregations séculiéres, I — VIII, Paris 17 14 — 

1719. 
KoLDE, Th., Die deutsche Augustiner-Congregation und Johann von 

Staupitz. Gotha 1879. 
Lange, C. C. A., De norske Klostres Historie i Middelalderen. 

I & 2 Udg. Christiania 1847, 1856. 
Leinberg, K. G., De finska klostrens historia (Skrifter, utgifna af 

Svenska literatursällskapet i Finland. XIV). Helsingfors 1890. 
Montalembert, c. F. de, Les moines d'Occident, depuis Saint 

Bénoit jusqu'ä Saint Bernard, I — II (4® éd.), III — V (3 éd.). 

Paris 1868. 
Muller, K., Die Anfänge des Minoritenordens und der Bussbruder- 

schaften. Freib. in Br. 1885. 



XXI 

Plaine, b., De vita et gestis B. Roberti Arbrissellensis. SMBCO, 

VI: 2 (1885), 64—78. 
Rhyzelius, a., Monasteriologia Sviogothica eller kloster-beskrifning. 

Linköping ^1740. 
Sabatier^ P., Etude critique sur la concession de Findulgence de 

la Portioncule ou pardon d'Assise. RH, LXII (1896), 282 — 318. 

Via de S. Francois d'Assise. 23 éd. Paris 1899. 

ScHMiEDER, P., Zur Geschichte der Durchftihrung der Benedictina 

in Deutschland im 14. Jahrhundert. SMBCO, IV": 2 (1883), 

278 — 289, 
ScHUCK, H., Finsk klosterhistoria. FT, XXXIII (1892), 165 — 183. 
Uhlhorn, g., Der Einfluss der wirtschaftlichen Verhältnisse auf 

die Entwickelung des Mönchtums im Mittelalter. ZKG, XIV 

(1893, 1894), 347-403. 
Wadding, L., Annales Minorum seu trium ordinum a S. Francisco 

institutorum, I, IL Lugduni 1625, 1628. 
Walter, J. von, Die ersten Wanderprediger Frankreichs. Studien 

zur Geschichte des Mönchtums. I. Robert von Arbrissel. 

Leipz. 1903, 
WiNTER, F., Die Cistercienser des nordöstlichen Deutschlands bis 

zum Auftreten der Bettelorden, I — III. Gotha 1868 — 1871. 
ZÖCKLER, O., Askese und Mönchtum, I — IL Frankf. a. M. 1897. 

3) / allmänhet. 

Acta Sanctorum quotquot toto orbe coluntur. Ed. novissima cu- 

rante J. Carnandet, I — LX. Bruxellis et Paris. 1863 — 75. 
Albert, P., Matthias Döring, ein deutscher Theolog und Chronist 

des XV. Jahrhunderts, I. Diss. Milnchen 1889. 
Archiv filr die Geschichte Liv-, Est- und Curlands, VIII. Reval 1861. 
Baluzius, S., Vitse paparum Avenionensium, I, IL Parisiis 1693. 
Bartoli, a., Storia della letteratura Italiana, VII. Francesco Pet- 

rarca. Firenze 1889. 
Baumgarten, P. M., Untersuchungen und Urkunden tiber die Garnera 

collegii cardinalium fiir die Zeit 1295 bis 1437. Leipz. 1898. 
Baumer, P., Geschichte des Breviers. Freib. in Br. 1895. 
Bresslau^ H., Handbuch der Urkundenlehre fur Deutschland und 

Italien, I. Leipz. 1889. 
Brink, b. ten, Geschichte der Englischen Litteratur, I^, II. Strass- 

burg 1893, 1899. 
Brunius, c. g.. Konstanteckningar under en resa år 1849. Lund 

1851. 
Bryce, J., The holy Roman empire. London 1890. 
Capes, W. W., The english church in the i4:th and i5:th centuries. 

London 1900. 
Clausen, H. N., Bidrag til den danske Kirkes Historie i Middel- 

alderen efter hidtil utrykte Documenter af det pavelige Archiv. 

Det skand. Litteraturselskabs Skrifter, XXI (1826}, i — 98. 

[Äfven på tyska i Zeitschrift f. d. hist. Theologie, XVI (1846), 

134—66]. 



XXII 

Chroust, a., Zu den Konstanzer Concordaten. DZG, IV (1890), 

Clemen, P., Die Kunstdenkraäler der Rheinprovinz, I— V: i, 2. 

Dtisseldorf 1891 fF, 
Creighton, M., a history of the papacy from the great schism to 

the säck of Rome. New Edition in six volumes, I — III. Lon- 
don 1899 — 1901, 
CuNNNGHAM, W., An essay on Western civilisation in its economic 

aspects, II. Mediaval and modern times. Cambridge 1900. 
Daae, L., Bidrag til Norges Historie i Aarene 1434 — 42. NHT, 

I R, IV, 62—108. 
Erik af Pommerns, Danmarks, Sveriges og Norges Konges 

Giftermaal med Philippa, Prindsesse af England. NHT, 2 R, 

II, 332—74. 

Om Bergens Bisped0mme i Middelalderen. NHT, 4 R, I, 

238—288; II, 32—78, 97-115. 

Symbolae ad historiam ecclesiasticam provinciarum septentrio- 

nalium magni dissidii synodique Constantiensis temporibus 
pertinentes. Christianise 1888. 

Dalin, O. von, Svea rikes historia ifrån dess begynnelse til wåra 

tider, II. Stockholm 1750. 
Delacroix, H., Essai sur le mysticisme spéculatif en Allemagne au 

i4:e siécle. Diss. Paris 1899. 
Denifle, H., Meister Eckeharts lateinische Schriften und die Grund- 

anschauung seiner Lehre. ALKG, II, 417 — 652. 
Dictionary of christian antiquities, ed. by W. Smith and S. 

Cheetham, i, II. London 1875, 1880. 
Du Cange, c. Dufresne, Glossarium medise et infimae latinitatis. 

Nova ed. Niort 1883 ff. 
Döllinger, J. J. i. von, Kleinere Schriften. Stuttg. 1890. 
Ehrle, Fr., Der Nachlass Clemens' V. und der in Betreff desselben 

von Johann XXII. (1318 — 1321) gefilhrte Process. ALKG, V, 

I— 158. 
EiCKEN, H. VON, Geschichte und System der mittelalterlichen 

Weltanschauung. Stuttg. 1887. 
Erslev, Kr., Dronning Margrethe og Kalmarunionens Grundlaeg- 

gelse. Khvn 1882. 

Erik af Pommern, hans Kamp for Senderjylland og Kalmar- 
unionens Opl0sning. Khvn 1901. 

EuBEL, C., Hierarchia catholica medii sevi. I, II. Monasterii 1898, 
1901. 

Die provisiones praelatorum während des grossen Schismas. 

RQS, VIII (1893), 405—446. 

Die provisiones prselatorum durch Gregor XII. nach Mitte Mai 

1408.^ RQS, X (1896), 99—131. 
Fabre, P., Etude sur le Liber censuum de Téglise romaine. Paris 1892. 
Faucon, M,, Préts faits aux rois de France par Clément VI, Inno- 

cent VI et le comte de Beaufort (1345 — 1360). BEC, XL 

(1879), 570—578- 



xxm 

FiNKE, H., Forschungen und Quellen zur Geschichte des Konstanzer 
Konzils. Paderborn 1889. 

Kleinere Quellenstudien zur Geschichte des Konstanzer Kon- 
zils. HJGG, VIII (1887), 454—474. 

Die kirchenpolitischen und kirchlichen Verhältnisse zu Ende 

des Mittelalters nach der Darstellung K. Lamprechts. RQS, 
Supplementheft IV. Rom 1896. 

GadebuscHjT. H., Pommersche Sammlungen, I, II. Greifsw, 1783,1786. 
Gebhardt, Bruno, Matthias Döring, der Minorit. HZ, LIX, 248 

—294- 
Gebhart, E., L'Ita]ie mystique. Histoire de la renaissance reli- 

gieuse au moyen äge. 3 éd. Paris 1899. 
GiERKE, O., Political theories of the middle age. Translated 

with an introduction by F. W. Maitland (Gierke-Maitland). 

Cambridge 1900. 
GiESELER, J. C. L., Lehrbuch der Kirchengeschichte, II: i, 2 (3 Aufl.), 

3, 4. Bonn 1829 — 35. 
Gneist, R., Englische Verfassungsgeschichte. Berlin 1882. 
GoTTLOB, A,, Aus der Garnera apostolica des 15. Jahrhunderts. 

Innsbruck 1889. 
Gregorovius, F., Geschichte der Stadt Rom im Mittelalter, VI, VII, 

Stuttg. 1867, 1870. 
Haller, J., Papsttum und Kirchenreform. Vier kapitel zur Ge- 
schichte des ausgehenden Mittelalters, I. Berlin 1903. 
Hansen, g. v., Die Kirchen und ehemaligen Kloster Revals. Dritte 

vermehrte Auflage. Reval 1885. 
Hauck, a., Kirchengeschichte Deutschlands, I — IV: i, Leipz. 1887 

— 1902. 
Hedqvist, v.. Den kristna kärleksverksamheten i Sverige under 

medeltiden. Diss. Strengnäs 1893. 
Hefele, c. J. von, Conciliengeschichte, I — VII. Freib. in Br. 1855 

— 1871. 
Hildebrand, H., Lyxen vid 1300-talets midt. VHAA:s månadsblad 

januari-mars 1893, 30 — 44. 

Sveriges medeltid. Kulturhistorisk skildring, I — III. Stock- 
holm 1879 — 1903. 

Hinschius, P., Das Kirchenrecht der Katholiken und Protestanten 

in Deutschland, I — VI: i. Berlin 1869 — 1897. 
HuBLER, B., Die Constanzer Reformation und die Concordate von 

1418. Leipz. 1867. 
Inama-Sternegg, K. Th. von, Deutsche Wirthschaftsgeschichte, I — III. 

Leipz. 1879 — 1 90 1. 
Jansen, M., Papst Bonifatius IX. (1389 — 1404) und seine Beziehun- 

gen zur deutschen Kirche. Freib. in Br. 1904. 
JuNDT, A., Les amis de Dieu au quatorzieme siécle. Paris 1879. 
Keyser, ,R., Den norske Kirkes Historie under Katholicismen, II. 

Kristiania 1858. 
KiRSCH, J. P., Die Finanzverwaltung des Kardinalkollegiums im 13. 

u. 14. Jahrhundert (Kirchengeschichtliche Studien. II: 4). 

Paderborn 1895. 



XXIV 

Klemming, g. E., Ur en antecknares samlingar. Ups. 1880 — 82. 
Kneer, a., Die Entstehung der Konziliaren Theorie. RQS, Supple- 

mentheft I. Roma 1893. 
Lagerbring, S., Swea Rikes Historia ifrån de äldsta tider til de 

närvarande, Hl, IV. Sthlm 1776, 1783. 
Lamprecht, k., Deutsches Wirtschaftsleben im Mittelalter, I — III. 

Leipz. 1886. 
Lea, H. c, a history of auricular confession and indulgences in 

the Latin church, I — ^III. London 1896. 
Lechner, k., Die grosse Geisselfahrt des Jahres 1349. HJGG, V 

(1884), 437—62. 
Lederer, S., Der spanische Cardinal Johann von Torquemada, sein 

Leben und seine Schriften. Freib. in Br. 1879. 
Lindner, Th., Deutsche Geschichte unter den Habsburgern und 

Luxemburgern (1273 — 1437), I, II- Stuttg, 1890, 1893. 
Lingard, J., The history and antiquities of the anglo-saxon church, 

I, IL London 1845. 
LosERTH, J., Geschichte cles späteren Mittelalters von 1197 bis 

1492. Mtinchen und Berlin 1903. 
Mabillon, J., Acta Sanctorum Ordinis S. Benedicti (AA SS OSB). 

9 voll. Paris. 1668 — 1701. 
Maitland, F. W., Roman canon law in the church of England. 

London 1898, 
Messenius, J., Scondia illustrata, I — XV. Ed. J. Peringskiöld. 

Stockholmise 1700 — 1705. 
Miltenberger, F., Das itinerarium Martins V. von Constanz bis 

Rom 0^/5 1418— 28/9 1420). MIÖG, XV (1894), 661—664. 
Moll, W., Kerkgeschiedenis van Nederland vöör de hervorming, I, 

II: I — 4 en registers. Arnhem & Utrecht 1864 — 71- 

Die vorreformatorische Kirchengeschichte der Niederlande. 

Deutsch bearbeitet von P. Zuppke. Leipz. 1895. 

& Scheffer, J. g. de Hoop, Studien en bijdragen op't gebied 

der historische theologie, I — ^IV, Amsterdam 1870 — 80. 

Möller, A,, Kort Beskrifning öfver Est- och Lifland. Wästerås 

1756. 
Moltesen, L. J., De Avignonske Pavers Forhold til Danmark. 

Khvn 1896. 
MoRENi, D., Notizie istoriche dei contorni diFirenze, V. Firenze 1794. 
Munch, P. a.. Det norske Folks Historie. Anden Hovedafdeling, 

I, IL Christiania 1862, 1863. 
Muller, K., Kirchengeschichte, II: i, (Muller, KG). Tiibingen u. 

Leipz. 1902. 
MtJNTZ, E., L'Argent et le luxe a la cour pontificale d'Avignon. 

RQH, Sér. 2, T. XXII. (1899), 5—44, 378—406. 
Neumann, W. & NoTTBECK, E. VON, Geschichte und Kunstdenk- 

mäler der Stadt Reval, I, II. Reval 1896, 1899. 
Nielsen, Fr., Haandbog i Kirkens Historie I, II. Anden Udg. 

(Nielsen, KH). Khvn 1893, 1898. 
Nys, E-, Les origines du droit international. Bruxelles et Paris 

1894. 



XXV 

Olearius, a., Vermehrte Newe Beschreibung der Muscowitischen 

und Persischen Reyse. Schleszwig 1656. 
Pastor, L., Geschichte der Päpste seit dem Ausgang des Mittelal- 

ters, I^, II^ III^ Freib. in Br. 1894— 190 1. 
Phillips, G., Kirchenrecht, I — ^VII. Regensburg 1845 £f. 
PoNTOPPiDAN, E.. Annales ecclesise Danicse diplomatici Öder nach 

Ordnung der Jahre abgefasste und mit Urkunden belegte 

Kirchen-Historie des Reichs Dännemarck, II. Copenhagen 

1744. _ _ 

Preger, W., Geschichte der deutschen Mystik im Mittelalter, I — ^III. 

Leipz. 1874 — 1893. 
QuETiF, I. & EcHARD, I., Scriptores ordinis Prsedicatorum, I, IL 

Lutetise Parisiorum 171 9, 1721. 
Realencyklopädie fiir protestantische Theologie und Kirche. Begrtin- 

det von J. J. Herzog. In dritter verbesserter und vermehrter 

Auflage, herausg. von A. Hauck. Leipz. 1896 ff. 
Reuterdahl, H., Svenska kyrkans historia, I — IV (Reuterdahl, SKH). 

Lund 1838—66. 
Riezler, S., Die Literarischen Widersacher der Päpste zur Zeit 

Ludvig des Baiers. Leipz. 1874. 
Rohr, J., Die Prophetie im letzten Jahrhundert vor der Reformation 

als Geschichtsquelle und Geschichtsfaktor. HJGG, XIX (1898), 

29—56, 447—466. 
RöHRiCHT, R., Bibliographische Beiträge zur Geschichte der Geissler. 

ZKG, I (1877), 313—321. 
Samhnger, Kirkehistoriske, i — 5 R, III: i — 3. Khvn 1849 — 1904. 
ScHRÖDER, R., Lehrbuch der deutschen Rechtsgeschichte. Dritte 

Auflage. Leipz. 1898. 
ScHULTE. J. F. VON, Die Geschichte der Quellen und Literatur des 

canonischen Rechts von Gratian bis auf die Gegenwart, IL 

Stuttgart 1877. 
ScHUCK, H., Svenska Pariserstudier under Medeltiden. KHA, 1(1900), 

9 — 78; III (1902), 118 — 177. 

Svensk Literaturhistoria, I (Schtick, SLH). Sthlm 1890. 

& Warburg, k.. Illustrerad Svensk Litteraturhistoria, I (Schiick, 

ISLH). Sthlm 1895, 1896. 

Schwab, J. B., Johannes Gerson, Professor der Theologie und 

Kanzler der Universität Paris. Wurzb. 1858. 
SiEVERS, E., Predigten von Meister Eckart. ZfdA, XV (1870 — 

72), 373—439- 
Skene, W. F., Celtic Scotland, a history of ancient Alban, I — III. 

Second Edition. Edinburgh 1886 — 90. 
Sommerlau, Th., Matthseus von Krakau. Diss. Halle 1891. 
SoucHON, M., Die Papstwahlen in der Zeit des grossen Schismas. 

Entwicklung und Verfassungskämpfe des Kardinalates von 1378 

— 1417, I, IL Braunschw. 1898, 1899. 
Spegel, H., Then Swenska Kyrkio Historian, I, II. Linköping 

1707, 1708. 



XXVI 

Stiernman, a. a. von, Tal om de Lärda Vettenskapers tilstånd £ 

Svearike under Hedendoms och Påfvedömstiden. Stockholm 

1758. 
Stubbs, W., The constitutional history of England in its origin and 

development, I — III. Oxford 1874 — 78. 
l^ Styffe, c. g., Bidrag till Skandinaviens historia. I— V. Sthlnt 

1859—84. 

Skandinavien under unionstiden. 2 uppl. Sthlm 1880. 

Sägmuller, J. b.. Der Schatz Johanns XXII. HJGG, XVIII 

(1897), 37—57- 
Söderberg, V., Nicolaus Ragvaldi och Baselkonciliet. (Bidr. till 

Sv, Medeltidshistoria, tillegnade C. G. Malmström af Hist^ 

Sem. vid Upsala univ. XV). Ups. 1897. 
Tangl, M., Das Taxwesen der päpstlichen Kanzlei von 13. bis zur 

Mitte des 15. Jahrhunderts. MIÖG, XIII (1892), i — 106. 
Uhlhorn, g., Die christliche Liebesthätigkeit, II. Das Mittelalter. 

Stuttg. 1884. 
Valois, N., La France et le grand schisme d'Occident, I — IV.. 

Paris 1896 — 1902. 
Varin, P. J., Mémoire sur les causes de la dissidence entré TÉglise 

bretonne et TEglise romaine, relativement ä la célébration 

de la fete de Päques (Mémoires, présentés par divers savants 

ä TAcadémie des inscriptions et belles-lettres. I:re Serie,. 

T. V, ILme partie). Paris 1858. 
VoiGT, G., Die Wiederbelebung des classischen Alterthums öder d. 

erste Jahrhundert des Humanismus, I, II. 2 Aufl. Berlin 

1880, 1881. 
VoiGT, J., Stimmen aus Rom iiber den päpstlichen Hof im funfzehn- 

ten Jahrhundert. Raumers Taschenbuch, IV (1833), 44 — 

184. 
Woker, Ph., Das kirchliche Finanzwesen der Päpste. Ein Beitrag 

zur Geschichte des Papstthums. Nördlingen 1878. 
Wrangel, E., Arkivaliska anteckningar från Danzig och Thorn. 

HT, XX (1900), 370—381. 
Wylie, J. H., The Council of Constance to the death of John Hus. 

London 1900. 



Förteckningr öfver använda förkortningrar. 

AASS = Acta Sanctorum. 
jEAR ^=r De ieldste danske Archivregistraturer. 
AfnO = Aarb0ger for nordisk OIdkyndighed. 

ALKG = Archiv fiir Literatur- und Kirchengeschichte des Mittelalters. 
AÖGQ. = Archiv fiir Kunde österreichischer Geschichts-Quellen. 



XXVII 

BEC = Bibliothéque de Técole des chartes. 
BU = Heliga Birgittas uppenbarelser, utg. af G. E. Klemming. 
Cod. dipl. Munk. = Codex diplomatarius monasterii S. Michaelis. 
DCA := Dictionary of Christian antiquities. 
(N)DM = (Nye) Danske Magazin. 
DN = Diplomatarium Norvegicum. 
DRA = Danska riksarkivet. 

DS = Diplomatarium Suecanum. 
DZG z= Deutsche Zeitschrift fur Geschichtswissenschaft. 
FT r= Finsk tidskrift. 
HB = Historiskt bibliotek. 
HH =: Historiska handlingar. 
HJGG = Historisches Jahrbuch der Görresgesellschaft. 
HSH = Handlingar rörande Skandinaviens historia 
HT = Historisk tidskrift. 
HZ =: Historische Zeitschrift. 
KB = Kungl. biblioteket. 
KHS = Kirkehistoriske Samling er. 

KHA = Kyrkohistorisk årsskrift. -^ 

KT = Kyrkhg tidskrift. '^ 
LUB = Urkundenbuch d. Stadt Lubeck. 
MB = Monumenta Boica. 
MG = Monumenta Germanice. 
MIÖG = Mittheilungen des Instituts fur österreichische Geschichtsforschung. 
NHT = Historisk tidsskrift udg. af den norske hist. Förening. 
PRE^ = Realencyklopädie fiir protestantische Theologie. 

RA == Riksarkivet. 
RAP = Riksarchivets pergamentsbref. 
RAPpbf = Riksarchivets pappershandlingar. 
RB =r: Revue bénédictine de Maredsous 
RDRDM = Repertorium dipl. regni Danici meditevalis. 
RH = Revue historique. 
RQ.H = Revue des questions historiques. 
RQ.S = Römische Quartalschrift. 
SD = Svenskt diplomatarium fr. 1401. 
SMBCO = Studien und Mittheilungen aus d. Benedictiner-und d. Cistercien- 
ser-Orden. 
SRD == Scriptores rerum Danicarum. 
SRI = Scriptores rerum Italicarum. 
SRS = Scriptores rerum Suecicarum. 
SvT = Rydberg, Sverges Traktater. 
UB = Upsala universitetsbibliotek. 
VHAA(H) = Vitterhets historie och antiqvitetsakademien(s handlingar). 
ZfdA = Zeitschrift fur deutsches Alterthum. 
ZKG = Zeitschrift iur Kirchengeschichte. 



Rättelser och tillägg. 

Sid. II, rad 13 uppifrån står: första årets läs: ett års. 

» 15, » 14 » » statskrönikornas läs: stadskrönikornas. 

y> 20, » 10 fi. » Den gjorda hänvisningen till en närmare utredning 
om det växande invånareantalet i nunneklostren under medeltidens sista 
sekler gällde ett tillämnadt slutkapitel om birgittinernas allmänna ställ- 
ning och kyrkliga betydelse — en undersökning, som jag hoppas få till- 
fälle att å annat ställe offentliggöra. 

» 34, not 2, rad 11 siar: ^^jii 145 1 läs: "/ii 145 1. 

» 47, not S står: WÖLFFLIN läs: WÖLFFLIN, Regula S. Benedicti. 

» 53, rad I uppifrån står: för nunnorna skulle utlägga läs: vid mässan 
skulle uttyda. 

y> 56, not 2, rad l står: Diplomatorium läs: Diplontatarium (likaså 265, not 2). 

» 57, rad 7 nedifrån står: till Finland läs: mot ryssarna (likaså sid. 58, 
rad I uppifrån). 

» 62, not 2, rad 11 står: DuRANDUS läs: DURANTUS. 

». 68, rad 2 uppifrån står: sju läs: några. 

» 68, rad 3 ff. Bullan föreskref blott, att närmare bestämmelser skulle utar- 
betas om rätt för stiftsbiskopen, läkare, handtverkare m. fl. att beträda 
klostret. 

» 85, not 3, rad 4 står: lejdebref läs: skyddsbref. 

^) 95, not 4. Brefvet af d. 75 I395 finnes i afskr. äfven i A. 2j (fol. 120, 
120 v.). 

» 99, rad 10 nedifrån står: Örebro läs: Öknö. 

» 103, not 4. Biskopens berättelse finnes i afskr. äfven i C. 46 (fol. 129 v. fl.). 

» 106, not 3, rad 9 står: HUBER, Die Regesten Karls des vierten läs: HuBER, 
Die Regesten des Kaiserreichs ttnter Kaiser Karl IV. 

» 115, not I, rad 12 står: PoOLEl läs: PoOLE i. 

» 124, rad 5 uppifrån: inför Birgittarelikerna utgår. 

» 124, » 9 » efter präster tillägges: regulära eller sekulära. 

» 129, » 2 tillägg: MoRENl identificerar det förut omtalade Mariakapellet 
med det nämnda Mariaklostret; i Mare Magnum nämnas de emellertid 
själfständigt bredvid hvarandra. 

X 160, rad 4 uppifrån: ehuru utgår. 

y> 160, not 3, rad 4 står: Auct., xix läs: Auct., I, xix. 

» 172, not I, rad 4: efter y>per modum regule» tillägges: A handlingen finnas i 
koncept 5rtterligare tvenne suppliker om konstitutionernas och kanonisa- 
tionens stadfästelse, båda i annan formulering än de bl. Karlssons afskr, 
befintliga. 



Sid. 184, rad 2 nedifrån siar: drottningen läs: änkedrottningen. 

» 185, not 2, rad 3 står: afskr. i C. 31, fol. 281 — 300 v., /ä5.- afskr. i en i KB 
befintlig handskrift från 1600-talet, signerad Cap. gen. ord. S. Salvat. sidd.. 
74—130. 

» 199, not 2 efter Hardouin tillägges: Ada conciliorum. 

» 201, rad 4 nedifrån står: per modum regule läs: per wioduvn consiitiv- 
tionum. 

» 202, not 4, rad 5 står: ^/4 1446, läs: ^^/^ 1446 (likaså sid. 215, not 2). 

» 206, rad 8 nedifrån står: konsililiets, läs: konsiliets. 

» 214, not 2. Vadstena klosters Liber usuunt (ordensbok), i afskrift befint- 
lig i A. II (defekt) samt i den ofvannämnda handskriften Cap. gen. ord. S. 
Salvat., sidd. 416 — 618, utgör en sammanställning af de föreskrifter, soni; 
normerade munkarnas lif. Då den vid visitationen 1448 af biskopen god- 
kända stadgan för prästbrödernas verksamhet såsom biktfäder liksom den. 
vid samma tillfälle påbjudna niomarksboten (se ofvan sidd. 328, 329)^, 
åberopas, synes ordensboken vara tillkommen tidigast 1448. På Gnaden- 
bergkapitlet 1487 påbjudes Ltber usuum jämte Lucidarium till användning" 
i ordens alla kloster (Nettelbla, 181). 

j 216, not I. Ehuru den i A. 23 befintliga afskriften af bullan af d. V»' 
1438 försetts med en rubrik, liknande den öfver bullan af d. ^^/s s. å.,. 
(»qua creduntur gaudere fratres monasterij Watzstenensis per participacio- 
nem»), synes dock den omständigheten, att den ej i ordensboken åberopas,, 
utvisa, att den ej ansetts äfven för Vadstena kloster ha gällande kraft. 

j> 217, not I. Bullan af d. ^Vi I446 finnes i afskr. i A. 23, fol. 99, 99 v_ 

» 220, not 2. Rekognitionen af d. ^3 ^446 finnes äfven i afskr. i A. 23^ 
fol. 99 v. — lOI. 

» 270, not I, rad 4 står: NHT, 4 R, II, 448 flf. läs: NHT, 4 R, II, 48 ff. 

» 306, rad 9 flf. Ar 1445 utfärdade några kardinaler aflatsprivilegier för 
såväl stadskyrkan i Vadstena (urk. af d. ^"/^ och -^/s 1445 i afskr. i C. 46, 
fol. 142 — 143 v.) som för klostret och dess altaren (orig. på perg. i RA;. 
Celse, 188, N:o 3). 

» 311, not 4. I afskr. i C. 7^ äro i stadgans förra hälit (fol. 242 — 245) de 
i stadgan af d. '^s 145 1 vidtagna förändringarna såsom rättelser inför da > 

> 321, not 4. Kungörelsen af d. ^^7 145^ är på många ställen försedd 
med öfverstrykningar och tillskrifna rättelser, hvaraf framgår att den 
antingen utgör ett koncept eller — sannolikare — utgjort underlag för 
en ny kungörelses uppsättande. 

» 328, not 2. Stadfästelsebrefvet af d. ^^/i 1448 är i afskr. i C. 46 genom 
rättelser bragt till öfverensstämmelse med stadfästelseurkunden af d. 
% 1452 (BU, V, 125, 126). 



I den Synopsis approhationis et confirmationis necnon priuilegiorum or- 
dinis S. Salvatoris . . . ex archiuo monasterij S. Marice ad arborem collecta [på 
några ställen (sidd. 95, not 3, 98, not 3, 133, not 5 och 145, not 3) efter sidrubriken 
oegentligt citerad Fundatio], som inleder Kölnupplagan af Revelationes, medde- 
las utom de af mig angifna buUorna mer eller mindre fullständigt äfven åt- 
skilliga andra, eljes outgifna urkunder, ehuru detta genom förbiseende på 



vederbörliga ställen ej angifvits. Så är fallet med påfveurkunder af d. ^"/g 1375; 
(Celse, 135, N:o i3;ofvan sid. 94), Vi i379 (Celse, 141, N:o 13; ofvan sid. 
96), ^/i2 1397 (ofvan sid. 124), ^^/g 1418 (ofvan sid. 253), ^'*/i2 1419 (Celse, 
173, N:o 21; ofvan sid. 180), ^^Z; 1427 (Celse, 179, N:o 47; ofvan sid. 189), 
J5/i 1446 (Celse, 187, N:o 2; ofvan sidd. 216, 217), ^% 1446 (ofvan sid. 220), 
5/9 1485 (Celse, 207, N:o 2; ofvan sid. 296) samt biskop Richards bref af d. 
8/11 1420 (ofvan sid. 256, not 2). Aftrycken äro dock allt annat än om- 
sorgsfulla. — 

Enär på ett par punkter (sidd. 189, not 2, 222, 234) min framställning 
genom förbiseende erhållit en form, som till äfventyrs kan vålla missförstånd, 
må här anmärkas, att i afseende på de suppliker, som anföras ur de i RA 
förvarade samlingarna af afskrifter ur Vatikanarkivet, dateringen alltid afser 
dagen för supplikens signering d. v. s. för den påfliga resolutionens 
afgifvande. — 

Smärre inkonsekvenser och inadvertenser i statning och interpunktering 
torde benäget ursäktas. 



I. 

I inledningen till sin berömda skildring af den heliga Bir- 
gitta och den nordiska kyrkan uppdrager Hammerich i öfver- 
ensstämmelse med den förhärskande uppfattningen inom sin 
samtids häfdaforskning en hårresande teckning af kyrkans till- 
stånd under Avignonpåfvarna och låter mot denna bakgrund 
den nordiska sierskans stränga gestalt i sedlig kraft och allvar 
framstå hög och vördnadsbjudande bland dem, som utan att 
själfva veta det beredde vägen för det religiösa genombrott, som 
i tidens fullbordan kom med Luther ^. I en modern, mera nyk- 
ter forsknings ljus har Birgittas reformatoriska gloria bleknat 
bort. Och det torde minst sagdt vara en öppen fråga, om de 
kyrkliga förhållanden, under hvilka hon utförde sin gärning, i 
verkligheten voro så tröstlösa som den bild af dem, som i 
historiska framställningar är den vanliga; liksom det å andra 
sidan är visst, att en svartmålning af samtiden icke behöfves 
för att försäkra Birgitta hennes plats i Sveriges och kristenhe- 
tens häfder. 

• För intet skede af medeltidens kyrkliga historia äro vi, om 
man frånser den spännande episod, som betecknas af kampen 
mellan kurian och Ludvig af Bayern, så fullständigt i saknad af 
en ur något så när ingående och moderna detalj forskningar 
framgången helhetsuppfattning som för det fjortonde århundradet 
eller, närmare bestämdt, för tiden emellan Clemens V:s val och 
Gregorius XI:s död, mellan påfvestolens flyttning till Avignon 
och den stora schismens utbrott^. Den fördelning af ljus och 
skugga, som i historiska framställningar kommit detta tidsskede 
till del, leder i själfva verket sitt upphof mindre från urkunder- 
nas lefvande bevisning än från samtida politiska och kyrkopoli- 

' Den hellige Bir gitte, 10 — 15. 

2 Tj^isk är uppfattningen af Avignontiden t. ex. hos Gieseler {LKG, 
II; 3, 95 — 101), till hufvudsakligaste delen byggd på citat från Petrarca, Ago- 
stino Trionfo och Alvaro Pelayo. 

/7ö/«r, T. I 



tiska partiskrifter af oppositionellt kynne, bland hvilkas författare 
en Alvaro Pelayo, en Johannes af Rochetaillée och icke minst 
en Petrarca äro de berömdaste, eller från den kända skicklighet 
i retuscheringskonsten, som städse stått ultramontanismens skön- 
målande häfdateckning till buds. Hvad särskildt vidkommer den 
protestantiska historieskrifningen, är det knappast vågadt att på- 
stå, att inom densamma — hvad helhetsuppfattningen angår — 
Avignonpåfvarnes historia skrifvits af Petrarca och kyrkliga ze- 
loter och reformifrare sådana som Alvaro Pelayo i en förening, 
mera egendomlig än förtroende väckande, och att den ofta obil- 
ligt hårda dom de fällt först på allra sista tiden börjat under- 
kastas en säkerligen blott alltför välbehöflig revision. Den först- 
nämnde betraktar Avignonhofvet ömsom med den romerske 
patriotens och forntidssvärmande skaldens, ömsom med den gäc- 
kade ämbetsj ägarens ögon, den senare med den beundran för 
en flydd guldålder och det ärligt bittra hat mot samtidens ond- 
ska och syndfullhet, som till den dag i dag synas vara en be- 
ståndande företrädesrätt för kyrkliga författare. 

Den som något närmare tager kännedom om tidehvarfvets 
kyrkliga publicistik, kan emellertid knappast undgå att finna, att 
de klagomål öfver påfvedömets förfall och kyrkans djupa för- 
därf, som i alla tidens kyrkopolitiska skrifter i en dof, enformig 
upprepning återljuda, i själfva verket hos alla författare ha tycke 
af, genom flitigt begagnande något nötta, politiska slagord, hvil- 
kas vederhäftighet och trovärdighet väl svårligen ökas vare sig 
af det fullständiga undanhållandet af det kyrkliga lifvets ljusare 
sidor eller af de enformigt kategoriska uttryck, hvari städse be- 
skyllningarna framslungas^. Men å andra sidan finnes i samtida 
urkunder blott alltför mycket, som ger stöd åt många af de 
kyrkliga reformifrarnas beskyllningar; och den kuriala kanslisti- 
lens torra språk är här vältaligare än publicisternas mest glö- 
dande utfall. Dessutom är Petrarcas personliga kännedom om 
Avignonhofvets skandalkrönika, ej minst på grund af hans egen 
outtröttliga jakt efter ämbeten och gunstbevisningar, alltför akt- 
ningsbjudande, Alvaro Pelayos insikter i påfvekansliets mysterier 
alltför djupa och ingående, för att i många punkter deras utta- 
landen utan vidare skulle kunna jäfvas. En annan fråga är se- 
dan, i hvad mån de jämförelser med gångna tider, hvarpå de 
med synbar tillfredsställelse och alltid till sin egen tids nackdel 

- VoiGT, Wiederbelebimg, I, 85, 86. 



esomoftast inlåta sig, äro grundade på en lika ingående känne- 
dom om flydda tiders skuggsidor som om samtidens^. 

Men medgifvet alltså, att under 1300-talet det kyrkliga för- 
fallet varit stort, att Avignontiden otvifvelaktigt i mycket för 
kyrkan verkligen varit en förnedringstid, så förefaller det mig 
dock svårt att afgöra, i hvad mån detta bör, som vanligen sker, 
helt skrifvas pä påfvarnas räkning, härledas ur påfvestolens flytt- 
ning, öfverhufvud ur påfvehofvets beskaffenhet. Förhällandet 
torde minst lika väl kunna sägas vara omvändt. Ur den upp- 
lösningsprocess inom medeltidens allmänna världsåskådning, som 
redan långt tidigare begynt, ur det redan förut otvetydigt fram- 
trädande förfallet inom kyrkan och kurian förklaras öfverhufvud- 
taget möjligheten af Avignons upphöjande till påflig residens- 
stad liksom ock den därifrån utgående påfvestyrelsens egen inre 
beskaffenhet. Avignonpåfvarne fingo säkerligen mera bära följ- 
derna af föregående tiders, och hela kyrkans synder än af sina 
egna, och mellan det allmänna förfallet och kurians rådde sna- 
rast en oaflåtlig växelverkan. En blick på kristenhetens all- 
männa tillstånd vid öfvergången mellan trettonde och fjortonde 
seklet ger därför i många fall nyckeln till en riktig uppfattning 
af Avignontidens kyrkohistoria. 

Kampen mellan påfvedöme och kejsardöme, som, afbruten 
endast af korta uppehåll, med ursinnig häftighet rasat under 
tvenne århundraden, hade ändat med det hohenstaufiska kejsar- 
dömets undergång. Men kejsardömet drog i sitt fall med sig 
påfvedömet. Medeltidens universella, men på samma gång 
strängt enhetliga åskådning fordrade bredvid eller närmast un- 
der den stora andliga enheten, kyrkan (ecclesia universalis), en 

^ Pastor (P, 75, 76) söker naturligt nog i möjligaste mån förringa 
Petrarcas trovärdighet särskildt genom att framhålla, "'dels att dennes egen van- 
del ej berättigar honom att uppträda som sededomare, allra minst som ifrare 
mot jakten efter ämbeten, dels att hans egna misslyckade försök i sistnämnda 
afseende utgör hufvudgrunden till hans ovilja mot Avignonpåfvama. Den för- 
sta synpunktens berättigande skall villigt medges; den senare åter torde 
(se VoiGT, I, 104 — 109) snarast tala till förmån för Petrarcas sakkänne- 
dom. Med en för honom ingalunda ovanlig behändighet i citeringen åberopar 
Pastor till förmån för sin uppfattning Körting. Denne gör dock, så vidt jag 
kan finna, ingen restriktion i afseende på riktigheten af hvad Petrarca med- 
delar om Avignon, blott med afseende på bevekelsegrunderna. Han anser 
tvärtom Epistolce sim titnlo, som utgöra själfva corpus delicti, för en källa af 
största värde för kyrkans och sedernas historia under Avignonperioden och 
finner de där framkastade beskyllningarne i allmänhet blott alltför väl grundade. 
(Petrarcas Leben tmd Werke, 23 — 32, 200, 227, 308, 407, 441). 



värdslig enhet, den kristna staten (respublica generis humani). 
Påfvedömet och kejsardömet förutsätta i själfva verket hvaran- 
dra; innerst företräda de blott oUka sidor af samma mystiska 
enhet (corpiis niysiicuin)^. Likaväl som i sina försök att i flykt 
undan världen skapa ett herradöme af denna världen befann sig 
därför kyrkan under sin kamp mot kejsardömet ytterst i en 
ohjälplig själfmotsägelse : å ena sidan stodo dess tradition och 
dess allmänna stats- och samhällsuppfattning, som erkände kej- 
sardömet såsom den kristliga universalstaten, å andra sidan den 
praktiska politikens fordringar, hvilka i möjligaste mån kräfde in- 
skränkningar i denna universella statsmyndighets maktområde, 
ja, drifna till sin spets, gingo ända till ett förnekande af kejsar- 
dömet till själfva dess idé^. Den af Gregorius VII inledda, af 
Bonifatius VIII till sina yttersta konsekvenser drifna päfliga po- 
litikens och de till grund för densamma liggande politiska idé- 
ernas seger betydde alltså i själfva verket upplösningen af h vad 
som brukar betecknas såsom den egentliga medeltidens hela 
kyrkliga och politiska system. Därigenom tvungos kejsardömets 
försvarare under dess sista kamp med kurian, en Marsilius af 
Padua, en Jean af Jandun, att söka dess rättsgrund utom den 
kyrkliga åskådningens ram hos det suveräna folket (legislator 
humaniis)^ hvarmed den gamla teokratiska uppfattningen af im- 
periet var bruten^. Men därmed förlorade också påfvestolen det 
förnämsta stödet för sin universella maktställning. Blott ett 
hälft århundrade efter det hohenstaufiska kejsardömets slutliga 
fall följde Bonifatius VIILs nederlag i kampen mot det franska 
konungadömet och päfvestolens förflyttning till Avignon. 

Med påfve- och kejsarmaktens nedstörtande från deras 
gamla ställning upplöstes ock i själfva verket så småningom för 
samtidens åskådning den kristliga världsstaten, den civitas Dei, 
som för Augustinus hägrat som politiskt ideal. Därmed var — 
äfven på idéernas, statsteoriernas område — gärdet uppgifvet 
för de framväxande nationalstaterna, hvilkas konsolidering och 
utveckling till centralisation utgöra på en gång innehållet och 
problemet i hela den senare medeltidens historia, på samma 
gång som tecken ock börja skönjas — tidigast i Frankrike un- 
der inflytande af den engelska konungamaktens politik — till 



^ Om den medeltida uppfatmingen af påfve- och kejsardöme, se Bryce, 
88—121, 153 — 166. EicKEN, 356—436; Gierke-Maitland, q — 21; Nys, 13 — ^43. 
2 EiCKEN, 413, 414. 
^ RiEZLER, 193 ff. Om författareskapet till boken se särsk. s. 195. 



nationella strömningars inträngande äfven inom den katolska 
kyrkans förgreningar i de särskilda staterna. Den gamla uni- 
versella samfundsordningens upplösning och danandet af nya 
grundvalar för den västerländska kristenhetens kulturlif göra sig 
sålunda märkbara inom samhällslifvets alla olika områden. De 
innebära först och främst de olika nationalstaternas oafhängig- 
görelse af kejsardömet, liksom ock deras gradvis sig utvecklande 
frigörelsearbete gentemot påfvedömet, och de innebära slutligen 
äfven en begynnande nationahsering — uttrycket är modernt 
och egnadt att missförstås — af kyrkan i de olika länderna. 
Dessa företeelser — ehuru de innerst äro att återföra till samma 
strömning — måste noga hållas i sär; det är ett grundfel hos 
historieforskningen på den senare medeltidens område, att de 
båda sista synpunkterna ständigt sammanblandas-^. 

Nationalstaternas själfständighetsyttringar gentemot kejsar- 
dömet falla för 1300-talets vidkommande nästan uteslutande inom 
idéernas och teoriernas område. Efter det karolingiska väldets 
sönderfallande kvarstod under inflytande af den romerska rätten 
och de romerska traditionerna i öfrigt äfvensom af Augustini 
storslagna samhällsuppfattning kejsarens öfverhöghet, i stort sedt, 
blott inom de rättslärdes teorier och inom folkuppfattningen; 
de nya rikena erkände den blott till namnet. Och senare fram- 
trädde de äfven med teoretiskt formulerade kraf på själfständig- 
het (suveränitet) gentemot kejsardömet; dylika teorier göra sig 
gällande i Frankrike t. ex. hos Honoré Bonet och Pierre Du- 
bois, i Kastilien i Siete partidas ^, i England i Edvard II :s be- 
kanta förklaring^. 

Äfven i afseende på de olika staternas förhållande till 
påfvemakten löper utvecklingen i de olika länderna tämligen 
parallellt, ehuru en frigörelsekamp från statsmaktens sida gent- 
emot kurian tidigast och följdriktigast upptagits i England. Ge- 
nom lekmannaståndens reformkraf vid parlamenten 1307 och 
1344 och de därur omsider framkomna Statutes of Provisors 
och Premunire (25 och 27 Edw. III) samt i anslutning till dem 
senare antagna lagar sökte den engelska statsmakten värna sig 



^ Maitland, 51 — 53; den framställda anmärkningen synes mig — delvis 
åtminstone — drabba äfven det nyaste, i många afseenden utmärkta arbetet på 
området — Hallers Papsttum und Kirchenreform. 

- Nys, 29 — 31 (»Rex Hispaniae est monarcha et totum continens in suo 
regno»). 

^ »Regnum Angli^e ab omni subjectione imperii esse liberrimum.» 



och de engelska stiften möt inströmningen af främmande and- 
lige och främmande rättskipning och genom sin vägran år 1366 
att vidare erlägga länsafgiften till kurian att utplåna spåren af 
konung Johans eftergiftspolitik halftannat århundrade tidigare. 
Det är i själfva verket under 1300-talet och i stort sedt mycket 
mot den engelska hierarkiens egna önskningar grundvalen lades 
för den nationalkyrka, som under Henrik VIII stod fullfärdig^. 
I Frankrike inföll vid öfvergängen mellan det trettonde och 
det Qortonde århundradet brytningen mellan Bonifatius VIII och 
Filip den sköne, enligt HALLERS uppfattning tillkommen under 
inflytande af den något tidigare konflikten mellan kurian och 
Edvard I i England. Ehuru päfvestolens kamp med Frank- 
rike som bekant slutade med Filips fullständiga seger, blef dock 
under 1300-talet, såsom Haller påpekar, den franska kyrkan 
mera beroende af påfvedömet än något annat lands '^. I själfva 
verket är denna äfven af Maitland påpekade papalistiska ka- 
raktär hos den franska kyrkopolitiken under 1300-talet mera 
skenbar än verldig; i realiteten betyder den blott, att någon 
politisk motsättning mellan påfvedömet och det franska kunga- 
dömet icke förefanns; genom påfvarne nådde Frankrikes ko- 
nungar tvärtom säkrast sina politiska och kyrkopolitiska syften. 

Med hänsyn till Tyska kejsardömet togo sig förut antydda 
sträfvanden från statsmaktens sida uttryck såväl i de man kan 
väl säga officiösa kyrkopolitiska stridsskrifter, som — visserligen 
universella till sin innebörd och mest under inflytande af franskt 
tankelif — framkommo under Ludvig Bayrarens konflikt med 
kurian, som ej mindre i kurföreningen i Rense, hvars grundsat- 
ser, ehuru efter några år återkallade, ånyo och slutgiltigt kodi- 
ficerades i Gyllene bullan af 1356 och bildade ett led i den 
nationalisering af det tysk-romerska kejsardömet, som utmärker 
1300- och 1400-talen^. 

Med utgångspunkt i den riktning utvecklingen under 1400- 
talet alltmera tog och under påverkan af de moderna nationa- 
litetsidéerna har historieuppfattningen med hänsyn till kyrkans 
förhållande gentemot nationalstaternas begynnande konsolidering 
under 1300-talet varit blott alltför benägen att öfverskatta 
de nationella och separatistiska riktningarna inom dess egna 



' Creighton, I, 115, 116; Gneist, 400, 403, 404; Haller, a. a., I, 135, 
37S— 465; Stubbs, II, 410, 485, 486; III, 314, 351. 
- Haller, a. a., I, 205. 

2 LiNDNER, I, 444; II, 48—60; SCHRÖDER, 475. 



7 

leder. Denna uppfattning har man stödt dels på sådana ström- 
ningar i tidens kyrkliga lif som den tyska mystiken, den wiclif- 
ska rörelsen i England samt husitismen och dess föregångare i 
Böhmen, dels på företeelser sådana som den engelska kyrko- 
politiken under 1300-talet, hvilka vid närmare betraktande mindre 
belysa förhållandet mellan kyrkan som helhet och dess förgre- 
ningar i de olika länderna än förhållandet mellan kyrkan och 
det världsliga samhället. Oviljan mot kurian och särskildt mot 
dess befordringssystem må äfven inom hierarkiens egna leder 
ha varit stor; i flertalet fall har den säkerligen mindre berott 
på känsla för en nationell kyrkas heder och intressen än på 
individens afgjorda motvilja mot att se andra föredragna fram- 
för sig; hvarmed icke skall förnekas, att t. ex. i England när- 
mast med anledning af kriget mot Frankrike äfven nationella 
synpunkter i dessa förhållanden spelat in^. Mera ingående 
och från förutfattade meningar fria undersökningar öfver pro- 
blemet — säkerligen ett af den medeltida historieskrifningens 
svåraste — saknas, så vi dt jag känner, utom för Englands vid- 
kommande. I en af skarpsinne i analysen och klarhet och åskåd- 
lighet i framställningen lika lysande undersökning har den be- 
römde rättshistorikern Maitland gentemot den gamla åsiktens 
förnämste målsman, STUBBS^, fullt öfvertygande uppvisat ej 
mindre den sammanblandning af olika synpunkter, h vartill den 
traditionella uppfattningen på detta område gjort sig skyldiga, 
än ock huru svagt i själfva verket de nationella sträfvandena, 
arbetet på oafhängighet af Rom under 1300- och början af 
1400-talet gjort sig gällande inom den engelska hierarkiens egna 
leder ^. Ännu vid tiden omkring år 1430, då likväl inom stora 
områden lagstiftningen för kyrkan i dess helhet börjat ersättas 
genom med hänsyn till de särskilda ländernas kyrkor afslutna 
konkordat och då de konsiliära teorierna inom kristenheten 
sutto i högsätet, ha de engelska kanonisterna utan minsta tve- 
kan erkänt påfvarnes kyrkliga lagstiftningsmakt i dess vidaste 
utsträckning och tillämpat de ur den påfliga maktfullkomhghe- 
ten framgående dekreten i deras mest tillspetsade form^. 

^ LOSERTH, 343. 

^ Eccl. Courts Commission, 1883, 1, 24. 

^ Maitland, 53. »It would seem, then, that, after all, we have been 
misunderstanding our guide. He has been thinking of one thing, we of an- 
other; he of the extent of the field, we of the course of agriculture; he of the 
State, we of the church.» 

^ Se särskildt uppsatsen om William Lyndwood (Maitland, ] — 50). 

^ Maitland, 14, 15. 



8 

En efter motsvarande plan utförd undersökning af frågan 
med hänsyn till andra länder skulle tvifvelsutan gifva vid han- 
den, att man äfven där hittills — naturligt nog för öfrigt — 
varit blott alltför böjd att underskatta den kraft, hvarmed de 
gamla kyrkliga enhetstankarna ännu på 1300-talet gjorde sig 
gällande. Antydningar i denna riktning finnas hos Maitland och 
Haller för det lands vidkommande, inom hvars kyrka de natio- 
nella riktningarna tidigast och starkast gjorde sig gällande, näm- 
ligen Frankrike^. Men ä andra sidan kan man ej undgå att 
finna, att genom ständerstaternas fortgående konsolidering, ge- 
nom den wiclifska rörelsen i England, genom husitismen och 
äldre besläktade rörelser i Böhmen, genom de tyska mystiker- 
nas homiletiska och litterära verksamhet liksom ock indirekt 
genom intressegemenskapen mellan Avignonkurian och det 
franska konungadömet förutsättningarna skapades för den kyrko- 
politiska utveckling inom olika länder, som tog sig uttryck i 
statshandlingar sådana som Pragkompaktaterna (1433), den prag- 
matiska sanktionen i Bourges (1438) och Wienkonkordatet (1448), 
med andra ord för den mer eller mindre genomförda nationali- 
sering af kyrkan i de olika staterna, som utgör ett af den nya 
tidens särmärken. Sannolikt har den roll, birgittinerna genom 
sin litterära och vetenskapliga verksamhet i detta afseende — 
visserhgen oafsiktligt — spelat för de nordiska kyrkorna, varit 
högst betydande, ehuru den ej gjorts till föremål för undersök- 
ning och kanske äfven på grund af materialets torftighet i en- 
skildheterna undandrager sig vår kunskap. Men det är ingen 
tillfälHghet, att det var en birgittinmunk — sedermera bisko- 
pen Petrus Magni — som till Sverige bragte första budet om 
de reformatoriska rörelserna i utlandet. 

Men kampen mellan påfvemakt och kejsarmakt medförde 
ej blott en upplösning af medeltidens kyrkliga och politiska sy- 
stem öfver hufvud, utan öfvade tillika en alldeles direkt inver- 
kan på påfvedömets ställning därigenom att den tvang den 
påfliga politiken att mot Hohenstauferna söka stöd hos det 
franska kungadömet, därigenom tidtals bragte den i beroende 
af detsamma, åstadkom en förfranskning af kurian och så i 
själfva verket banade väg för den åtminstone mest i ögonen 
fallande tilldragelsen inom 1300-talets kyrkhga historia: påfve- 
stolens förflyttning till Avignon^. Den förändring i kurians 

^ Maitland, 85, 86; Haller, «. a., I, 205, 206. 
2 Haller, a. a., I, 23. 



ställning, som däraf blef en följd, innebar — mindre säkerligen 
i verkligheten än för samtidens åskådning — ett uppgifvande 
af dess traditionellt universella politik, en anslutning till den 
franska statskonsten, med ett ord — fortfarande med all reser- 
vation för det anakronistiska i själfva uttrycket — en nationa- 
lisering af den påfliga styrelsen, som för dess anseende och in- 
flytande blef ödesdiger-^. För tidens människor var påfvedömet 
med oslitliga band fästadt vid den eviga staden, dess förläg- 
gande till hvarje annan ort i och för sig en babylonisk fången- 
skap. Redan denna kyrkopolitiska uppfattning, en fördom om 
man så vill, var — oafsedt de personliga brister, som vidlådde 
flere af Avignonpåfvarne — ensam tillräcklig att för samtid 
och eftervärld brännmärka dem och framkalla lidelsefulla klago- 
mål öfver påfvedömets och kyrkans förfall. Och dock, personli- 
gen voro de män, som i Avignon buro påfvetiaran, säkerligen 
lika värdiga som de flesta af 1200-talets påfvar och till sitt kall 
långt mera skickade än 1400-talets. Många af de oförnekliga 
missbruk, som skarpast skuro samtiden i ögonen, voro nedärfda 
från tidigare påfvar, dem man vant sig att räkna till kyrkans 
ypperste. Redan långt före Avignonperioden hade det visat 
sig, att jurister och finansmän hade lättare att reda sig på Petri 
stol än helgon. Men ändå torde det knappast kunna förnekas, 
att för samtiden Avignonperioden framstod och måste framstå 
såsom ett skede af kyrkligt förfall. Vittnesbörden därom äro 
för talrika och enstämmiga för att kunna jäfvas. Missförhållan- 
dena inom påfvestyrelsen, som alltid funnits, men förut antingen 
varit mindre skriande eller trädt i skuggan för institutionens 
glans i öfrigt, nådde nu en höjd, sådan att man ej längre kunde 
sluta ögonen för dem, ej längre ville det, då de idéer, som förut 
burit upp den påfliga politiken, började förlora sin makt öfver sin- 
nena. Kritiken, en gång väckt till lif, blef utan hejd och återhåll. 
Den sårbaraste punkten i Avignonpåfvarnas styrelse var 
tvifvelsutan deras finansförvaltning. Visserligen har nyligen från 
katolskt håll en framstående kännare af den senare medeltidens 
kyrkohistoria — tvifvelsutan med ett visst fog — uppträdt till 
försvar för de häcklade påfvarna äfven i detta afseende^. Men 
andra katolska häfdaforskare, hvilkas ultramontanism fyller åt- 
minstone alla billiga anspråk, t. ex. PASTOR^ i sitt åt påfven 



^ Att betrakta Avignonpåfvarna såsom blott och bart franska hofbisko- 
par är dock öfverdrifvet, se Valois, I, vii, viii; Pastor, I^, 71. 

^ FiNKE, Die kirchenpolitischen imd kirchlichen Verhältmsse, 102 — 112. 
3 P, 6g, 70. 



lO 



Leo XIII ägnade verk, medge, att den påfliga kurian under 
denna tid ej kan fritagas från finansiella åtgärder, som bra myc- 
ket ha tycke af utpressningar. Och hur mycket afseende man än 
fäster vid kurians oförnekliga finansiella svårigheter och den af 
dem framkallade nödvändigheten att finna mera effektiva be- 
skattningsmetoder, kan man väl knappast förneka, att påfvarna 
därvidlag slogo in på en väg, som för den kyrkliga förvaltnings- 
ordningen och kurians eget anseende blef ödeläggande. 

I billighetens namn måste först ett par medgifvanden 
göras. De gamla påfliga inkomstkällorna började sina: in- 
komsterna från Doniinimn S. Petri voro obetydliga och osäkra; 
Peterspenningen liksom länsafgifterna från de till påfvestolen 
i länsförhållande stående länderna inflöto sällan eller åtminstone 
oregelbundet ; den skattetitel, som förut varit den mest gifvande — 
korstågstionden — började alltmera öfvergå till ett medel för 
den världsliga makten att beskatta prästerskapet. Samtidigt 
ställdes på den påfliga skattkammaren större anspråk än någon- 
sin förr af den hastiga och säkerligen oundgängliga ökningen af 
den påfliga byråkratien, af kardinalkollegiets stegrade ekonomiska 
anspråk, som under Nicolaus IV ledde till en uppgörelse, som 
kostade påfvestolen hälften af dess inkomster, af den dyrbarare och 
öfverflödigare hofhållningen och framför allt af de oerhörda 
utgifter, Avignonpåfvarnes tvifvelsutan nödvändiga ingripande i 
den italienska politiken, enkannerligen de italienska soldhärarnes 
underhåll, förde med sig^. De af Avignonpåfvarna använda 
beskattningsmetoderna voro till sina grunder inga nyheter; de 
mest öfverklagade skattetitlarna, servispenningar och annater, 
hade funnit användning redan före Avignontiden, ehuru till- 
närmelsevis ej i samma utsträckning och hvad annaterna vidkom- 
mer ej för kurians egen räkning^. Man kan sålunda, såsom 
Pastor framhåller, säkerhgen ej alls i ordets egentliga mening 
tala om ett särskildt avignonesiskt finanssystem. Men hvad 
som förut varit enstaka åtgärder för enskilda fall eller grupper 
af fall, utbildades nu systematiskt till sina yttersta konsekvenser 
Avignonpåfvarnes skattepolitik är i själfva verket rent fiskalisk. 



* Muller, KG, II: i, 43; Haller, a. a., 1, 135. 

^ Om den påfliga finansförvaltningen vid denna tid se utom Wokers 
föråldrade arbete Pastors och Mullers {KG, II: i, 42 — 48) orienterande 
öfversikter samt nyare specialframställningar af Gottlob, Kirsch, Baumgarten. 
Tangl {MIÖG, XIII, 1—75), MuNTZ {RQH, IL 22, 5—44, 378—406) samt 
senast Haller, a. a., I, 27 ff. 



II 



Tyngdpunkten af den kyrkliga beskattningen lades öfver pä 
ämbetsutnämningarna, och det är just med hänsyn till sin finan- 
siella sida som befordringssystemet^ bildar en af de tyngsta 
anklagelsepunkterna mot Avignonpåfvarna. Påfliga mandata de 
providendo med därtill hörande reservationer och exspektanser 
voro säsom nämndt redan förut inom kyrkan ingen okänd före- 
teelse. Men genom Clemens V:s utsträckning af Clemens IV:s 
reservationsbulla af 1265 ^ till biskopsstiften ^, genom Johan XXILs 
förklaring af termen -iwacare ad curzam-» * och genom Clemens 
VI:s användning af reservationer i enskilda fall utöfver de i 
reservationsstadgan angifna bestämmelserna nådde de en dittills 
oanad höjd'''. De sålunda utnämnda hade sedan att till påfve- 
stolen inbetala en del QU, ^U) af första årets inkomst (serviiia 
comiminia, annatcE). Besättandet af ett enda ledigt ämbete gaf 
därför ofta anledning till en hel rad af förflyttningar, på det 
kurian skulle få åtnjuta det mesta möjliga i servispenningar och 
annater^. — Äfven på annat sätt sökte man höja kurians in- 
komster. Det påfliga kansliets afgifter för de otaliga dispenser, 
absolutioner, exemtioner, privilegier o. d., som dagligen utgingo 
från kurian, höjdes genom Johan XXILs nya taxa''. De hade 
förut betraktats och beräknats såsom ersättning för kanslitjänste- 
männens arbete; hädanefter utgjorde de en skattetitel, närm.ast 
liknande vår tids stämpelskatter. Det förändrade befordrings- 
systemet med sina mandata de providendo, reservationer och 
exspektanser medförde nya slag af påfliga förfoganden och 
därigenom nya slag af afgifter till kansliet^. Äfven andra in- 
komstkällor utnyttjades: så förbehöllos för kurian aflidna bisko- 

^ Se de hos Gieseler (II: 3, 109 fF.) anförda citaten. Om frågan i dess 
helhet se HmscHius, III, 113 ff. 

^ C. 2 de prseb. in VIto III, 4. Den berör blott "ecclesias, personatus^ 
dignitates et benejicia" . 

^ C. 3 de pr^eb. in Extrav. Com. III, 2. 

* C. 4 de elect. in Extrav. Com. I, 3. Under detta begrepp föUo alla 
ämbeten, som blefvo lediga genom en från påfvestolen utgången deposition, 
privation, befordran, förflyttning, konsekration eller benediktion af dittills- 
varande innehafvaren, genom kasserandet af ett val, ogillandet af en postula- 
tion eller genom afsägelse. Lagstiftningen rörande reservationerna fick sin 
sammanfattning i Benedikt XII:s konstitution "Ad regimen" (C. 13 de prseb. 
in Extrav. Com. III, 2). 

^ Haller, a. a., I, 126 n. 3 mot Hinschius, III, 132. 

^ Muller, KG, IL i, 44, 45. 

^ Tangl, 16. 

s Tangl, 20, 21. 



12 



pars kvarlåtenskap (spolia) och inkomsterna från kyrkliga ämbe- 
ten under ledighetstiden (fruetus medii temporis); i sin stränghet 
genomfördes denna jus deportus af Johan XXII ^. 

De summor, som på detta sätt inflöto, voro visserligen ej 
obetydliga, ehuru de gamla sagolika uppgifterna i den moderna 
forskningens klarare ljus högst väsentligen smultit ihop. Några 
siffror torde vara bel5^sande nog. De påfliga kollektorierna i 
Tyskland 1309 — 79 inbragte i rundt tal 280,000 guldfloriner, 
hvilket med hänsyn till myntvärdets fall enligt Miintz's dock 
ej alltför säkra beräkning skulle motsvara inemot 17 mill. frcs^. 
Från Danmark inflöto under motsvarande tidsrum 12,000 guld- 
floriner, hvartill i servispenningar under samma tid kommo 
ytterligare omkring 35,000 guldfloriner^. Om kurians finansiella 
förmåga kan man döma, när man vet, att Clemens V förmådde 
låna sammanlagdt 320,000 guldfloriner till konungarne i Frank- 
rike och England, att samma påfve i sitt testamente (13 12) för- 
fogade öfver 814,000 guldfloriner (omkr. 48 mill. frcs.) samt att 
han slutligen vid sin död två år senare efterlämnat öfver en 
mill. guldfloriner (60 mill. frcs.). Hans efterträdare Johan XXII 
efterlämnade trots sin så mycket utskrikna girighet vid sin död 
dock endast 700,000 guldfloriner ^. Clemens VI och hans broder 
grefven af Beaufort lånade åt konung Filip och konung Johan till- 
sammans 3,5 17,000 guldfloriner ^. MUNTZ beräknar, att under Avig- 
nontiden päfvestolens inkomster satt innehafvaren i stånd att årli- 
gen afsätta omkring 100,000 guldfloriner, så framt ej oförutsedda 
utgifter t. ex. för krigsrustningar tillkommo ^. Dessa sifliror före- 
falla och voro tvifvelsutan ock ganska betydande. Men i alla 
fall bör dock erkännas, att de från de olika länderna influtna 
summorna, så vidt de med hjälp af det förhandenvarande käll- 
materialet kunna fastställas, knappast kunna kallas höga i för- 
hållande till de skattedragandes, prästerskapets, prestationsför- 



^ Muller, KG, II: i, 45; Phillips, V, 560—567. 

- KiRSCH, Die Päpstlichen Kollektorien, LXX. 

^ MoLTESEN, Avignonske Påver, 201. För Sveriges vidkommande saknas 
beräkningar, ehuru ett rikt material föreligger i Karlssons afskrifter, i Diplo- 
■matarium Suecanimt samt i MuNCHS Pavelige Nuntiers Regnskabsbeger . 

* Ehrle i ALKG, V, 123, 126, 146; Sägmuller {HJGG, XVIII, 37-57) 
beräknar den till 775,000 guldfl. 

5 Faucon i BEC, XL, 571. 

^ RQH, II: 22, 13 — 21. Äfven kardinalerna samlade i motsvarande 
grad betydande rikedomar; Hugues Rogier för att ta ett exempel efterlämnade 
vid sin död omkring 175,000 guldfloriner. 



13 

måga. I själfva verket torde det ock mindre ha varit skatternas 
höjd än de titlar, hvarunder de utgingo, som väckte anstöt. 

Det påfliga skattesystemets hufvudfel var, att det i följd 
af sin grundprincip saknade och måste sakna regelmässighet 
och likformighet i tillämpningen; skatterna anknötos till förhål- 
landen, som inträdde med oregelmässiga mellanrum och på för- 
hand voro omöjliga att beräkna. Ett stift, där genom dödsfall 
täta biskopsbyten förekommit, fick sina finanser i oordning för 
långliga tider ^. Ett annat fel, som dock ej låg i systemets 
natur, var att genom samverkan mellan kurian och de högre 
prelaterna skatternas erläggande i sista hand vältrades öfver 
på den minst bärkraftiga, lägre delen af prästerskapet^. Ödes- 
diger blef ock skatteväsendets nära förknippande med befor- 
dringssystemet därigenom, att den å ena sidan åstadkom en 
upplösning af den kyrkliga förvaltningen, å andra sidan ofta 
råkade i strid med den världsliga maktens anspråk och intresse 
i de olika länderna. De kyrkliga ämbetena betraktades i främsta 
rummet såsom inkomstkällor, anförtroddes åt de styrandes vän- 
ner och fränder, ofta okunniga i det lands språk, hvars befolk- 
ning de skulle vägleda^, utan skyldighet att verkligen tjänst- 
göra (commefidce) , införlifvades med kyrkliga institutioner för att 
öka dessas inkomster (inkorporationer) eller sammanslogos för 
att bilda nya, indräktigare tjänster. Genom systemet uppam- 
mades också den hejdlösaste jakt efter ämbeten. Biskopar, 
abboter, andlige af alla slag och grader lämnade sina stift och 
församlingar för att i stället vid kurian falka efter indräktiga 
sysslor*. Kurian blef, för att begagna VoiGTS uttryck, den 



^ Enligt WoKER (sid. 17) fick på x400-talet ärkestiftet Mainz under en 
mansålder sju gånger erlägga 25,000 gulden. 

2 Muller, KG, II: i, 46. 

^ WoKER, 31; Capes, 55. 

■* Alvarus Pelagius, De planctu ecclesice, II, art. 15. »Non teneat (scil. 
papa.) sine causa necessaria in curia sua nec permittat episcopos et abbates 
et alios prelatos venatores et ambitiöses suas ecclesias deserentes». Om af- 
fattningsåret för skriften se II, art. 93, där författaren meddelar, att han på- 
börjat boken 1331, afslutat den 1332 samt åren 1335 och 1340 underkastat 
den en öfverarbetning. (Gierke, Johannes Alihushis, 55 emot Riezler, 283). 
I afseende på författarens allmänna trovärdighet som historisk källa må fram- 
hållas, å ena sidan att han som gammal tjänsteman vid kurian (penitentiarius) 
måste ha känt tillståndet i Avignon särdeles väl, å andra sidan att han efter 
allt att döma varit anhängare af minoriternas fromhetsideal och således haft 
tämligen ytterligt gående åsikter om kyrkans förhållande till denna världen. 
Pastor, P, 70; Moltesen, a. a., 3; Finke, a. a., 62. 



14 

stora prebendebörsen, och bland Avignons ämbetsj ägare var 
Petrarca hvarken den minst ihärdige eller den minst framgångs- 
rike^. Anstöt väckte ock de höga afgifter, som till kansliet 
måste erläggas för alla utslag af den påfliga regerings viljan, 
inom hvilket område de än månde falla. Utan kontant erkänsla 
hade man intet att vänta af Avignonkansliet. Alla slag af 
ynnestbevisningar — andliga såväl som världsliga — likaväl 
som invigningar och likartade kyrkliga handlingar måste enligt 
samtidens uppfattning köpas för penningar. Härtill kom äfven, 
att den påjfliga finansförvaltningen synes ha varit allt annat än 
fri från korruption. Utom och öfver de fastställda taxorna 
togo de påfliga tjänstemännen lön för sina tjänster. Alvaro 
Pelayo hade en alltför stor erfarenhet af den romerska kurian, 
för att man härvidlag skulle kunna jäfva hans vittnesbörd^. 

Äfven det sedliga tillståndet inom påfvehofvet lämnade 
nog åtskilligt öfrigt att önska, om man också ej känner sig 
böjd för att gå i god för sanningen af allt hvad Petrarca 
har att förtälja ^. Staden Avignon undgick ej det öde, som 
plägar drabba småstäder, som hastigt växa upp till storhet 
Slödder af olika samhällslager ditströmmade från kristenhetens 
alla kanter; Avignon blef lycksökarnes, penningmännens och 
de nöjeslystnas stad. 

Om nu, såsom af det ofvannämnda väl torde framgå, till- 
ståndet inom kyrkan i verkligheten i mänga afseenden varit 
betänkligt nog, så framstod det ännu mycket värre i skildringar 
af samtida kyrkliga reformvänner och politiska skribenter och 
inom den folkliga mytbildningen. Och gängse åskådningar af 
politiska förhållanden, de må aldrig så mycket sakna grund i 
verkligheten, blifva ofta politiska faktorer af större betydenhet 
än förhållandena, sådana de i verkligheten äro. Några citat 



^ I, 104 — 109. 

2 Alvarius Pelagius, ii, art. 7: »Ordinaciones in ecclesia prout com- 
muniter auro emuntur et auro venduntur». Ib., art. 15: »Corrigat (papa) pretia 
immoderata, que accipiuntur pro bulla, pro scriptura literarum. Hodie sic immode- 
rata salaria pro literis et aliis accipiuntur in curia, quod per indirectum gracie spi- 
rituales et beneficiales venduntur. — Cohibeat papa officiaies a pessima non 
dico consuetudine, sed corruptela, que est in curia, quod a consecrandis accipiunt 
equum et bacciuilia in quibus lavantur aurea vel argentea et pannos et alia, 
quas oportet soluere ad consecrandum.» 

^ Petrarca, De rebus sen. X, 2 (»qui locus non tam propter se, 

quam propter concursantes et coactas ibi concretasque totius orbis sordes ac 
nequitias multis atque ante alios mihi pessimus omnium visus est»). 



15 

från samtida berättelser kunna vara belysande nog för den all- 
männa uppfattningen på Birgittas tid. 

Tyska stadskrönikor veta förtälja, att Johan XXII bland 
vänner och släktingar utdelade den penninggärd, han insamlat 
för krigståg till det heliga landet. De berätta med en ton af 
undertryckt förbittring om tiondeinsamlingar, annater och servis- 
penningar, som tryckte stiften. De tala om Cleméns VI, som 
trotsande all anständighet, fritt och öppet höll älskarinnor, som 
var girig efter ära och gods och satte sina vänners fördelar 
högre än det allmänna bästa, som hushållade så, att från alla 
land fattiga och rika, djäknar och klerker, kommo till Avig- 
non att förvärfva vedermälen af hans nåd, hvilket förr ej varit 
vanligt ^. 

1 bjärt motsats mot statskrönikornas mera jordbundna an- 
märkningar mot påfvestyrelsen, anmärkningar, som ibland onek- 
ligen smaka mindre af nitälskande harm öfver en förvänd tids- 
riktning än af skandalhunger eller kälkborgerlig förargelse öfver 
att pänningar slösades på så improduktiva företag som påf- 
varnas italienska politik eller praktbyggnader i Avignon, stå 
den af det fransiskanska reformprogrammet påverkade kyrklige 
reformvännen och ultramontane idealisten Alvaro Pelayos verop 
öfver tidens ondska och kyrkans förfall, hans flammande in- 
vektiver mot dess förvärldsligade styresmän. »Vargar härska 
i kyrkan ; de nära sig af blod ; allas själar ha sin varelse i blod. 
Herdarna öfvergifva sina församlingar och draga ingen omsorg 
om fåren; de bry sig blott om att klippa, mjölka och slakta dem 
och vårda sig ej om att deras hjordar sönderrifvas af djäflarna.» 
På ett annat ställe heter det : »Ödmjukhet länder bland påfvehofvets 
män till vanära, så att man oftare finner dem, som vilja vara öd- 
mjuka, än dem som vilja synas så. Gudsfruktan afvisas såsom dår- 
skap och enfald. Den betänksamme och samvetsömme hånas som en 
hycklare. Den som älskar lugnet och vill fördjupa sig i sig- 
själf, föraktas såsom oduglig. Ingen fattig får i dessa dagar 
tillträde till påfven; han ropar och ingen hör honom, emedan 
han intet har att gifva i betalning» ^. 

Ännu mera ljungande, men med en ihåligare klang af hu- 
manistisk retorik är det anatema, som Petrarca utslungar mot 
påfvarna i Avignon. Oftast ha hans utfall, trots latinets oför- 

^ Chronikm der deutschen Städte, IV, 306; VII, 189; IX, 583, 585, 586. 

2 De planctu ecclesice, II, art. 7, 8, 15, 48; mörka skildringar finnas äfven 
i art. 28 och 49. 



i6 

nekligen större elegans, mindre tyngd än Alvaro Pelayos på 
grund af sitt mera opposionellt publicistiska tycke. Hårresande 
är den teckning han uppdrager af Avignonhofvet. Sanningen 
är där vanvett, återhållsamheten bondskhet, blygsamheten den 
största skam, men tygellöshet i synden frigjordhet och stor- 
sinne. Ju mera besudladt, dess anseddare är lifvet; ju flera 
brott, dess mera ära. Ett godt namn är där mindre värdt än 
smuts och ryktet den billigaste af handelsvaror. Allt godt mi- 
ster man där, först och främst friheten och så efter hvartannat 
lugn, glädje, hopp, tro, kärlek. Förhoppningen om ett tillkom- 
mande lif är där en saga, berättelserna om Hades hjärnspöken, 
köttets uppståndelse, världens undergång, Kristi ankomst till 
domen dikter utan verklighet. Om Judas, heter det på ett an- 
nat ställe, komme dit med sina trettio silfverpenningar, skulle 
han blifva mottagen, men Kristus, som intet ägde, afvisas vid 
porten. Den sedliga harmen hos en af forntidens profeter kunde 
icke vara större^. 

En liknande syn på kyrkans ställning tager sig äfven ut- 
tryck inom den högre hierarkiens egna leder. I en predikan, 
som Nicolas Oresme, biskop af Lisieux, år 1363 höll inför påf- 
ven och kardinalerna, dundrade han mot kyrkan, skökan, som 
sålt sig för penningar, hvars skam Gud skulle röja för all värl- 
den^. Om något skulle bevisa, att Avignonpåfvarna i allmän- 
het voro män öfver det vanliga måttet, skulle det väl vara den 
man kan nästan säga leende likgiltighet, hvarmed de buro de 
samtida predikanternas ursinnigaste angrepp. 

Det föregående må om kyrkans verkliga tillstånd bevisa 
hvad som helst — åtskilligt bevisar det väl — så mycket fram- 
går däraf, att under det fjortonde århundradet hela kristenheten 
var genomträngd af en djupt rotad öfvertygelse om förfallet 
inom kyrkan. Och denna mörka syn på det kyrkliga lifvet 
gällde ej blott dess centrala organer, utan vände sig lika väl 

^ Epistolce sine titulo XIX och XX. Jfr äfven XII, där författaren med 
en förening af biblisk och klassisk erudition kallar Avignon det tredje Babylon 
och den femte Labyrinten samt gisslar dess omättliga guldtörst (una salutis 
spes in auro est). I epistola XX skildras äfven påfvehofvets sedeslöshet, och 
där gifves en liten tafla ur det mondäna lifvet i Avignon, — de medspelande 
äro en kardinal och hans älskarinna — som man skulle tro vara tagen ur 
Boccacios Decamerone eller Poggios noveller. Bartoli, VII, 89 — 91. 

- DÖLLINGER, Das Papstthum, io8, 432. Haller, a. a., I, 8. Nicolas 
Oresme är den berömde författaren till Tradatus de mutatione monetarum. 

CUNNINGHAM, II, 82 — 84. 



17 

emot andra institutioner. Icke minst inom klosterväsendets 
område klagas öfver upplösning och tillbakagång. 

' Det trettonde århundradet bildar epok i det västerländska 
klosterväsendets utveckling. Armodsidealets upphöjande till de 
asketiska sträfvandenas hufvudmål hade gifvit upphof till tig- 
garordnarna. Dessa utöfvade från början en förnyande och 
upplifvande inverkan på det kyrkliga lifvet i dess helhet. I de 
gamla ordnarna hade klosterlifvet — åtminstone från början — 
varit själfändamål, afskildheten, kontemplationen hufvudformen 
för individens asketiska öfningar. Dessa ordnars insatser till 
främjande och utvecklande af kulturen — den andliga likaväl 
■som den materiella — voro blott i andra rummet afsedda eller 
kanske helt oafsedda frukter af deras verksamhet. De nya ord- 
narna åter arbetade i medveten afsikt att bringa kyrkan både 
på landet och framför allt i städerna i en närmare beröring 
med folkets breda lager och gåfvo klosterväsendet i dess helhet 
en riktning åt kristlig kärleksverksamhet, som på detsamma öf- 
vade ett pänyttfödande inflytande. En god utgångspunkt för 
sin verksamhet bland folket fingo de alltifrån första stund i 
fjärde Lateransynodens föreskrift om hvarje kristens plikt att 
årligen bikta sig, ett påbud, som utan mendikanternas bistånd 
varit helt outförbart. Genom sin verksamhet som biktfäder och 
predikanter utöfvade fransiskaner och dominikaner öfver mas- 
sorna ett inflytande, som ej öfverträffas af vår tids mest upp- 
burna politiska agitatorers. 

Så mycket mera betydelse fick det därför, att från en an- 
nan synpunkt sedt mendikanterna utöfvat ett upplösande infly- 
tande både på det kyrkliga lifvet i dess helhet och framför allt 
på klosterväsendet, däri infört åtskilligt, som framkallat en sjuk- 
lig stegring och snedvridning af det medeltida fromhetslifvet. 
Mendikanternas prediko-, bikt- och aflösningsprivilegier hotade 
hela den gamla parochialorganisationen med upplösning och 
skapade därigenom en motsättning mellan tiggarordnarna och 
det sekulära prästerskapet, som genomgår hela den senare me- 
deltidens historia. Mot slutet af 1200- och början af 1300-talet 
framträdde inom fransiskanorden — med utgångspunkt i stifta- 
rens ursprungliga princip, det apostoliska armodet — ytterlig- 
gående riktnirigar (spiritualer, fraticelli), som snart vände sig 
mot all häfdvunnen kyrklig ordning. Om det fransiskanska ar- 
raodsidealet uppflammade en strid, som ej blott skakade orden 
i dess grundvalar, utan hotade kyrkan med en ny schism och på 

Eöjer, T. 2 



i8 

ett i mer än ett afseende betecknande sätt inväfde sig i kejsar- 
dömets sista stora konflikt med påfvedömet under Ludvig af 
Bayern^. Men äfven på det rent religiösa området spåras 
samma upplösande inverkan. Andaktsöfningarna antogo en allt 
mera mystiskt glödande och sjuklig form, askesen uppdrefs ej 
sällan till en verklig själfplågeriets virtuositet. Som ett utslag af 
denna riktning af fromhetslifvet stå de efter Franciscus' tid ej 
alltför ovanliga stigmatisationerna ; tvenne af Birgittas berömda- 
ste samtida, Katarina af Siena och Margareta Ebnerin, omtalas 
såsom stigmatiserade. I stort sedt kunna de öfverspända och 
subjektivistiskt sjukliga yttringar af religiöst lif, som på många 
håll kännetecknade den senare medeltiden, sägas antingen upp- 
träda inom själfva tiggarordnarna eller — i flertalet fall åtmin- 
stone — vara frukten af den man kan väl säga upphetsande 
inverkan, som de — och särskildt gäller detta fransiskanerna 
och de i förbindelse med dem stående botbrödraskapen — ut- 
öfvade på massorna^. All denna öfverdrifna och sjukligt aske- 
tiska fromhet skapade tillika inom tiggarordnarna ett andligt 
högmod, hvaröfver de kyrkliga reformvännerna från schismens 
tid högljudt klaga; för deras uppfattning stodo men dikanterna 
som sin tids fariséer^. 

Under inflytande från fransiskanerna framträdde ock — 
första gången på 1200-talet — flagellanterna^; deras uppträdande 
betecknade den öfverdrifna asketismens spridning till och herra- 
välde bland massorna. Först uppträdde de i öfre och mel- 
lersta Italien under det allmänna botåret 1260, och deras fram- 
trädande kan säkert återföras till inverkan från fransiskanerna 
och genom dem indirekt från Joachims af Floris profetior, som 
till nämnda år förlade inträdandet af den tredje världsperioden: 
andens rike^. Senare bildades organiserade brödraskap (sodali- 
tates disciplinantium seit flagellantiuni) , som under den följande 
tiden höllo rörelsen vid lif Allmänna tåg af flagellanter före- 
komma dock ej ånyo förrän under de stora pest- och hunger- 
åren 1348 — 50 — samtidigt alltså med Birgittas färd till den 

1 RlEZLER, 59—74. 

2 ZÖCKLER, 518—528. 

3 NiCOLAS DE Clamanges (jfr BesS i PRE^, IV, 138 — 142), De ruina 
ecdesice, 33—35 (v. D. HarDT, I: 2, 34 ff.). 

* Döllinger, Kl. Schriften, 511, 519 ff.; Lechner i HJGG, V, 437— 
462; MoLL-Zu?piffi. II, 428—433; RöHRiCHT i ZKG, i, 313 ff.; Zöckler, 528. 

-538. 

° Gebhart, 49—82. 



19 

eviga staden — men denna gång utan direkt inverkan från fran- 
siskanerna. Trots Clemens VI:s uttryckliga förbud spred sig 
denna gång rörelsen öfver hela det mellersta och norra Europa. 
Om alltså de nya hufvudriktningarna inom det västerländ- 
ska klosterväsendet, som på 1200-talet tillfört detsamma nytt lif, 
till själfva sitt innersta väsen inneburo något revolutionärt, något 
mot den historiskt gifna kyrkliga ordningen stridande, således 
ett upplösningens frö, så spordes å andra sidan äfven inom de 
gamla, på non-mendikantiska grundvalar byggda ordnarna be- 
stämda tecken till upplösning. En hufvudorsak till de äldre 
ordnarnas — jag tänker särskildt på cistercienserna — förfall 
är att söka däri, att deras ekonomiska organisation ej längre 
var tidsenlig ■"•. Under en tid, då naturahushållningen ännu ej 
i afsevärdare grad börjat undanträngas af penninghushållningen, 
hade till en början klostren, särskildt cisterciensordens, både 
inom jordbrukets och inom det högre handtverkets områden 
haft ledningen. Men på 1200-talet blef förhållandet ett annat. 
De uppväxande städerna började inom de högre handtverken 
öfverflygla klostren; den odlingsbara jorden var redan tagen i 
besittning och skiftad. På grund af bristande förmåga eller vilja 
uppgaf man den hittills strängt fasthållna principen att med 
klostrens egna arbetskrafter och för deras egen räkning bruka 
deras jord, hvilket tvifvelsutan skulle gifvit den största afkast- 
ningen, och öfvergick till ett förpaktningssystem, som i längden 
betydde jordägarnes exploatering till förmån för arrendatorerna^. 
Klostrens inkomster sjönko, för sitt bestånd tvungos de att 
sälja en del af sina gods^. Trots detta förmådde de ej längre 
underhålla det gamla antalet munkar. Efter 1337 minskas i ci- 
sterciensorden antalet inträdande och peståret 1349 bortryckte 
många af dess medlemmar*. Lamprecht meddelar i afseende 
på klosterbefolkningens aftagande rätt belysande siffror från 
några benediktinkloster i Rhentrakterna. P r ii m hade på 900- 
talet 186 munkar, år 1361 blott 16, Echternach på 800-talet 

1 Inama-Sternegg, III: i, 162 — 167; Lamprecht, I: 2, 845 — 849; Mul- 
ler, iCG, II: I, 120; Uhlhorn i ZKG, XIV, 361 — 364; Winter, III, i ff. Den 
i texten gifna framställningen gäller närmast de tyska klostren, som ju ock 
från det föreliggande ämnets synpunkt ha det största intresset. 

2 "Winter, III, 29, 30; Capes, 81, 82. 

^ Winter, III, 21. Cisterciensordens generalkapitelsbeslut 1350 åter- 
speglar de bekymmer, man inom orden själf hyst öfver det ekonomiska för- 
fallet. 

* Winter, III, 2. 



20 



40, år 1361 blott 7; för Maximinklostret vid Trier äro mot- 
svarande siffror 70 och 25. Nunneldostren synas i detta af- 
seende ha intagit en annan ställning. I det af Lamprecht under- 
sökta området (Rhentrakterna) kan man i nunneklostrens invå- 
narantal under den senare medeltiden snarast spåra en stegring. 
För så vidt denna iakttagelse har allmän giltighet — en sak, 
hvarom jag afstår från att yttra mig — står företeelsen tvifvels- 
utan i samband med den under medeltidens senare skede i följd 
af de allmänna ekonomiska förhållandena framträdande kvinno- 
frågan ■'■. Jag understryker denna synpunkt, till hvilken jag i 
det följande skall återkomma, då den för birgittinernas framgån- 
gar säkerligen ej varit helt utan betydelse. Det anmärkta för- 
hållandet undgick ej samtidens uppmärksamhet. Samtida berät- 
telser vimla af klagomål öfver klostrens ekonomiska betryck 
och de världslige stores utsugningar och öfvergrepp^. Så kla- 
gas i en rapport till påfven 1370 från ett af kurians finansiella 
ombud i Tyskland bittert öfver klostrens dåliga ekonomiska 
ställning, särskildt öfver den betungande gästningsplikten^. 
»Ty se», säger Nicolas de Clamanges i sin förut anförda skrift 
De ruina ecclesicz, »alla klosters inkomster äro så förminskade, 
att där hundra människor förr plägade lefva, där kunna nu knappt 
tio med svårighet lifnära sig. Vi se allt störta samman, allt 
jämnas med jorden, tillgångarna räcka ej ens att hindra de gamla 
byggnaderna att falla i ruiner» *. På några håll måste nunnorna, 
berättar Theodor Vrie, på grund af fattigdom och brist lämna 
sina kloster och köpa männens gunst för att få något att 
lefva af^. 

Detta leder oss öfver till en annan sida af de dåtida klo- 
sterinstitutionernas förfall, som med den ekonomiska tillbakagån- 
gen står i växelverkan: det sedliga förfallet, den slappnande 



^ BUCHER, Die Frauenfrage im Mittelalter. 

2 AÖGQ, II, 422. 

3 ZKG, II, 616, 617. 

* De 7'?««fl: ^cc/«za? XXXII (v. D. Hardt, I: 2, 34): »Ecce, omnium cenobio- 
rum uberrimos olim fruetus ita hodie attenuatos cernimus, ut unde centum ho- 
mines vivere solebant, vix decem nunc egerrime vivant. Videraus omnia labi, 
omniaque solo aequari, non suppetente copia, qua saltem antiqua jedificia a 
ruinae defendantur injuria.» 

^ »Unde compelluntur moniales pr« inopia et pr^ penuria septa 

exire monasterii, virorum mercando favorern, ut habeant, unde sustententur.» 
TheodeRICUS Vrie: Historia concilii Cojtstanfiensis, Dist V (y. D. Hardt, I: i, 74). 
Jfr FxNKE i HJGG, VIII, 455—465. 



21 



klostertukten. Dock må man vid läsningen af de samtida kyrk- 
liga reformvännernas skildringar af klosterlifvets sedliga skugg- 
sidor städse ha i minne deras bristande opartiskhet, det seku- 
lära prästerskapets, framför allt Parisuniversitetets hat särskildt 
mot tiggarordnarna, samt reformifrares naturliga taktik att för- 
bigå alla ljusare sidor för att dess starkare understryka alla fel 
och brister. De samtida officiella eller officiösa berättelserna 
lämna i sanning alldeles för god hemul för en hård 
dom öfver tidens klosterlefverne, för att man skulle behöfva mot- 
taga samtida pamflettisters uppgifter annat än med vederbörlig 
kritik^. Nicolas de Claraanges ger af de franska munkarna en 
vederstygglig bild: de äro, säger han, trilska, giriga, världsliga, 
därtill hala, tuktlösa och lösaktiga, »Om nunnorna» fortsätter 
han, »förbjudes jag af blygsamheten att tala för att ej behöfva 
syssla med ej en skara ät Gud invigda jungfrur, utan snarare 
med en samling skökor, med kurtisaners list och fräckhet, med 
otukt och blodskam. Ty hvad äro väl i själfva verket våra 
dagars nunnekloster, ej Guds helgedomar, utan tillflyktsorter, 
där lättsinniga och tuktlösa ynglingar kunna tillfredsställa sina 
lidelser. Att lata en flicka taga slöjan är därför detsamma som 
att göra henne till en sköka» ^. I sin skrift Neinus Uiiionis 
meddelar Didrik af Nieheim en påfvebulla af d. -^^/s 1406, 
hvari gifves en lika objektiv som intim bild af det familjelif, 
som fördes inom en mängd nederländska nunnekloster af den 
helige Benedikts orden ^. I den förut anförda berättelsen till ku- 
rian 1370 förspörjas äfven skarpa klagomål öfver den lossnande 
klostertukten, särskildt bland nunnorna af benediktin- och cister- 
ciensordnarna *. Äfven sistnämnda ordens generalkapitelsbeslut 
på 1300-talet afspegia de sedliga missförhållandena inom orden; 



^ Se t. ex. följande bekännelse af Nicolas de Clamanges (De corrupto 
statu ecclesie): »Itaque, propter multitudinem nequitije ita privilegiatse, de bonis 
siletur, qui aliis comparati parvo nimis in numero atque mnmento sunt» samt vi- 
dare en af Valois (IV, 508, n. 4) anförd Relatio schismatis qiiod fuit in Leodio 
där det heter: »Sacerdotes reputantur pejores quam sint, quia, per Dei gratiam,., 
multi sunt adhuc boni.» 

2 De ruina ecclesice, XXXII, XXXVI (v. D. HarDT, I: 2, 34, 38). 

^ Tract. VI, kap. 34 (Ed. 1566, ss. 374 — 377). 

'^ ZKG, II, 615, 616. »Portant vestes tam seculares et aurifrisatas-, 

quantuni aliqua sccularis mulier excogitare sciret. Contrahunt matrimo- 

nium indifferenter, quando volunt. Moniales Cisterciensis ordinis et multe 

alie habent cameras privatas quasi quelibet suam et ipsa monasteria nunquam 
sunt de die clausa (utinam de nocte!).» 



22 



1338 ars inskärpande af straffen mot sedlighetsbrott och 1355 
års förbud mot spel och dans vittna nogsamt om den anda, som 
numera härskade i klostren^. Sådana klagomål öfver kloster- 
väsendets förfall gå för öfrigt igen hos alla reformvänliga kyrk- 
liga författare, hos ultramontana skriftställare som Alvaro Pelayo^ 
likaväl som hos mystiker sådana som Rulman Merswin^. 

Trots det ekonomiska och sedliga förfallet stod det veten- 
skapliga och litterära lifvet inom klostrens murar ännu dock jäm- 
förelsevis högt^. Men ej heller på detta område saknas inom 
enskilda kloster tecken till ett inbrytande förfall. Från ett sådant 
bildningens hufvudsäte af gammalt som Monte Cassino berättar 
Boccaccio, att han själf vid ett besök på stället erfarit, att 
munkarna plägade skära blad ur klosterbibliotekets böcker för 
att däraf göra andaktsböcker och amuletter, som de sålde åt den 
kringboende landtbefolkningen. Man frestas ovillkorligen att 
fråga: när sådant kunde ske på det färska trädet, hvad skulle 
då ske på det torra ?^ 

Ännu ett par drag återstå i denna konturteckning af 1300- 
talets kyrkliga lif, så mycket mera nödiga att framhålla, som 
de i viss mån sammanhänga med eller satts i samband med 
birgittinernas allmänna ställning och betydelse. Det förut berörda 
begynnande sönderbrytandet af den medeltida kyrkans univer- 
sella samfundsordning och de nationella strömningarnas inträn- 
gande äfven på det kyrkliga området afspegla sig äfven i själfva 
språkformen hos den senare medeltidens religiösa och kyrkliga 
litteratur. Med den tyska mystiken under 1300-talet kommer 
det tyska språket till heders inom såväl den teologiskt veten- 
skapliga som den rent uppbyggliga litteraturen, och särskildt en 
mäster Eckarts skrifter ha varit af den allra största betydelse för 
den tyska prosans utveckling''. Senare framträda liknande före- 
teelser å andra håll. I England gaf den wiclifska rörelsen 
upphof ej blott till den första fullständiga engelska bibelöfver- 
sättningen — sannolikt ett verk af Wiclif och hans lärjungar, 



1 WiNTER, III, 32, 33, 294, 295, 322, 323. 

^ De planctu ecclesice, II, art. 45. 

^ I hans traktat Das buch von den neun Felsen (i utdrag hos ScHMlDT, 
Johannes Tauler, 2l6— 218); jfr JUNDT, 14, 154 — 157; Preger, III, 343, 344. 

4 WiNTER, III, 45 ff. 

° Benevemtti Imolensis commentarins in Dantis Paradisum, XXII, v. 74J 
MuRATORi, ^Mj". Hal. med. cevi, I, 1296, anförd hos Gieseler, II: 3, 180. 

^ Muller, KG, II: i, 38; Nielsen, KH, II, 834 £; Sievers, ZfdA, XV, 436. 



23 

främst Nicolaus af Hereford — utan också till en hel flod af pre- 
dikningar och traktater äfvenledes på landets språk ^. I Böhmen 
ingick bland husiternas sträfvanden äfven det att inom det religiösa 
lifvet på bekostnad af latinet gifva modersmålet en helt annan plats 
än det dittills innehaft^. I denna allmäneuropeiska strömning ha 
birgittinerna också spelat en roll, i de skandinaviska länderna en 
roll så betydande, att det knappast är någon öfverdrift att säga, 
att i dessa länder den nationella litteraturens historia under 
medeltidens sista århundrade till största delen intet annat är än 
historien om det andliga arbetet i dessa länders birgittinkloster. 
Men äfven i andra länder, där orden vunnit insteg, i England 
och Tyskland, har den gifvit upphof till värdefulla bidrag till 
den uppspirande nationella litteraturen^. 

En annan tidsströmning, som flerstädes gått hand i hand 
med den nyss omtalade nationaliseringen af den kyrkliga litte- 
raturen, men af rent religiös natur, var framträdandet inom 
kyrkan af en mera mystisk och subjektiv, mera innerlig, emel- 
lanåt om man så vill mera pietistisk riktning, hvilken om den 
än, såsom Denifle visat, i skolastiken hade sin utgångspunkt, 
likväl framträdde i mer eller mindre medveten och uttalad mot- 
sats så väl emot den skolastiska uppfattningen inom teologien 
som emot samtidens slentrianmässiga officiella kristendom^. 
— Målsmän för denna riktning finna vi i Schweiz samt i vissa 
delar af Tyskland och Nederländerna, särskildt träffas de bland 
Rhenstädernas nunnor och munkar af dominikanorden och 
inom det samfund, som betecknas med namnet Gudsvännerna. 
Tillsammans med Alvaro Pelayos verop öfver kyrkan Ijödo 
Taulers och Merswins. Men under det att den förre i en refor- 
merad kyrkoförfattning och kyrkoförvaltning sökte botemedel 
mot kyrkans fördärf, sågo de båda andra räddningen i det per- 
sonliga förhållandet till Gud, i individens extatiska uppgående 
i hans väsende. 



1 TEN Brink, II, 17, 18, 28—33, 342 AF; Capes, 124— 131. 
■ 2 Nielsen, KH, II, 886. 

^ Se de tyska öfversättningarna af Birgittas uppenbarelser (^BU, V, 
215 — 219) och, i England, ett rituellt verk sådant som T/ie Myroure of oure 
Ladye. Särskildt intresse har hvad utgifvaren af sistnämnda arbete i inledningen 
(sidd. XL — XL VI) meddelar om birgittinernas betydelse för Englands litteratur i 
detta afseende. 

* Om mystiken se utom äldre framställningar af Schmidt, Jundt, Pre- 
GER m. fl. framför allt Denifle i ALKG, (II, 417 ff.) samt Delacroix och 
Muller, KG, II: i, 34 ff. 



24 

I hvad mån Birgitta själf varit af den tyska mystiken på- 
verkad^ — förmodanden i denna riktning ha först på nog lösliga 
grunder framställts af Hammerich i hans själfulla essay öfver 
Birgitta-*- — är en fråga, som tillfredsställande kan besvaras först 
efter en undersökning af Birgittas teologiska ståndpunkt i all- 
mänhet — något, som faller utom ramen för denna undersök- 
ning. Några anmärkningar skola i annat sammanhang ägnas 
åt saken. Här må blott framhållas, att beröringspunkterna 
synas hvarken många eller betydande; därtill öfvade hennes 
rättrogna biktfäder säkerligen ett alldeles för stort inflytande öfver 
henne^. Att medeltidens mystiska litteratur — både den äldre,, 
den som representeras af Bernhard af Clairvaux, och den yngre, 
den som utgått från den s. k. tyska mystiken — varit föremål 
för studier inom Vadstena kloster och säkerligen inverkat pä 
det andliga lifvet inom dess murar, det framgår af en blick på 
den religiösa öfversättningslitteraturen i Sverige vid medeltidens 
slut; bland dess alster finna vi ett arbete sådant som Susos 
Horologium cBterncE sapienticg. Men det centrala i Birgittas åskåd- 
ning och verk står med den tyska mystiken ej i något sam- 
band. 

Tidehvarfvets tyska mystiker företrädde — visst ej alltid 
medvetet — gentemot kyrkans kosmopolitism det nationella, 
gent emot dess universalism det individuellas kraf, gentemot 
den officiella kult-, dogm- och författningskristendomen människo- 
hjärtats djupaste behof af ett personligt förhållande till Gud. 
Därför finnes ock tvifvelsutan under i3C0-talet den djupaste 
och varmaste religiositeten hos dessa mystiker, hos Tauler 
och Rulman Merswin, hos Suso och Margareta Ebnerin, andra att 
förtiga. Men mystiken, om den ock i vissa hänseenden utgör 
blomman af samtidens religiösa lif, vittnar dock samtidigt därom, 
att medeltidens kultur öiverlefvat sig själf, att upplösningen 
härjade dess kyrkliga system, att kyrkans kristendom ej längre 
tillfredsställde tidens djupaste behof. Den pekar hän pä något 
öfver och utom den gestaltning af den västerländska kristen- 
hetens religiösa lif, som medeltidens påfvekyrka utformat. 

Den protestantiska kyrkohistorieskrifningen har allt sedan 
Flacii Illyrici dagar^ velat räkna Birgitta såsom förebådande 



1 A. a., 134—137. 

- Denna fråga har på ett synnerligen skarpsinnigt sätt belysts af Schuck 
i hans inträdestal i Vitterhetsakademien {VHAAH, XXXIII). 
^ Catalogus testium veritatis, 773. 



25 

och vägröjande för den religiösa pånyttfödelse, som kom med 
det sextonde seklet. Denna uppfattning är en af de ledande 
synpunkterna i Hammerichs bok^. Och dock lider det intet 
tvifvel, att Brandt^ — och hans iippfattning har ytterligare 
utvecklats af SCHUCK^ — har rätt, då han påpekar, att Birgitta, 
huru skarpt och huru ofta hon uppträdt mot den samtida 
kyrkans förfall, hur etsande hvasst hon gisslat påfvehofvets 
världslighet, ljumheten, verkheligheten inom samtidens kristendom, 
på intet vis är en föregångare till Luther. Hon gör, säger 
Brandt, snarare intryck af en låga, som än en gång flammar 
upp, innan den slocknar, än af en morgonrodnad, som bådar 
soluppgången. Som hon afspeglar sig i sina skrifter och sin 
stiftelse tillhör hon helt medeltiden, trots hennes blick för 
många af dess brister och hennes ljungande utfall mot dess 
sedefördärf. Brandt och Schiick söka bevisen för sin uppfatt- 
ning i hennes egen personlighet, hennes egna skrifter; med lika 
mycken rätt kunna de sökas i den allmänna religiösa och kul- 
turella utvecklingen och de kyrkliga förhållandena i det land, 
hvarifrån hon utgått. 

Ty vända vi oss ifrån de länder, som af gammalt i Väster- 
landet utgjorde kulturens hufvudsäten, till Sverige, te sig för- 
hållandena i mycket annorlunda. Man kan knappast finna ett 
mera i ögonen fallande uttryck för den olika höjd, hvartill 
utvecklingen hunnit i vårt land och söderut, än det förhållande, 
att Birgitta (f 1373), Wiclif (f 1384), Petrarca (f 1374) och 
Boccaccio (-f- 1375) äro samtida. Under det att i Medelhafs- 
länderna, Tyskland och England genom nationalstaternas grad- 
visa konsolidering, genom städernas uppblomstring och — det 
gäller hufvudsakligen Italien — genom en ny vetenskaps och 
därmed en ny lifsåskådnings framväxande den gamla medeltida 
ordningen genombröts och upplöstes, nådde den i Sverige 
under förra hälften af 1300-talet sin höjdpunkt utan att ännu 
ens de första spåren till afmattning eller tillbakagång kunna 
förmärkas. Om vi nämligen på grundvalen af det knapphändiga 
källmaterial, som står till vårt förfogande, skulle våga beteckna 
någon period af Sveriges medeltid såsom en blomstringstid, så 
skulle det väl vara Folkungarnes tidehvarf, i rundt tal alltså tiden 
mellan 1200-talets midt och 1300-talets. På det pohtiska området 

^ A. a., I, 113, 124, 262. 

^ Kirkeårets Söndags-Evangelier, XII, XIII. 

3 SLH, I, 168, 169. 



26 

ligger tidehvarfvets stora gärning däri, att genom en stark/ 
konungamakts ingripande det gamla, på federativ grund hvi- 
lande svenska samhället aflöstes af ett enhetligt svenskt rike 
med konungadömet såsom medelpunkt — en utveckling, hvars 
slutpunkt betecknas af den första landslagen — utan att ännu 
de tendenser till söndring och upplösning, som utgöra från- 
sidan af den rika korporativa utvecklingen inom samhället, för- 
mått göra sig gällande. 

En liknande nyvaknad utveckling till fasthet och stadga 
framträder på det kyrkliga området. Först genom Skenninge 
möte och hvad där beramades, fastslogs såsom ett program, 
afsedt att förverkligas, men ännu på de flesta områden ej 
genomfördt, den svenska kyrkans och därmed hela den svenska 
andliga kulturens delaktiggörande af och införlifvande med den 
allmänna romerskt kyrkliga. Först med det af Vilhelm af 
Sabina utfärdade legatstatut, som vanHgen går under Skenninge 
mötesbesluts namn, organiserades — och det visserligen ännu 
blott på pergamentet — den svenska kyrkan efter allmänt 
europeiskt mönster; och detta organisationsarbete fyller det 
närmaste halfseklet^ Under det att i det sydliga Europa hierar- 
kien under 1300-talet redan är förvärldsligad, långt förut lärt 
känna och begagna sin politiska maktställning och därmed i 
de olika länderna invecklats i strider på lif och död med den 
världsliga makten, var det, såvidt man af de bevarade urkunderna 
vågar döma, först under 1200-talets senare hälft, som det sven- 
ska prästerskapet så småningom kom till medvetande af sig 
själft såsom en äfven på det politiska området afskild korpora- 
tion med vidsträckta, ännu i stort sedt obegagnade maktre- 
surser. Just vid öfvergången mellan det trettonde och det 
fjortonde seklet finna vi samtidigt med våldsamma strider af 
samma slag i Frankrike, England och Danmark den första all- 
varliga konflikten mellan den ny organiserade hierarkien och den 
världsliga makten^; och under de politiska förvecklingarne 
mellan konung Birger och hans bröder spela kyrkofurstar sådana 
som biskop Brynjulf i Skara och biskop Karl i Linköping en 
betydande roll^. Men ännu under 1300-talet kan man ej kalla 



^ SvT, I, n:r 90, 92; Gummerus, 1. 

^ Jfr min uppsats Bonifatins VIII och Sverige. Bidrag till Sveriges 
Medeltidshistoria tillägnade C. G. Malmström, i }. 
^ Reuterdahl, SKH, II: 2, 421, 422, 437. 



27 

den svenska hierarkien förvärldsligad eller den hierarkiskt kyrk- 
liga ordningen stadd i upplösning. 

Om alltså det sekulära prästerskapet i Sverige under förra 
hälften af 1300-talet, ehuru medvetet om sin politiska makt, 
likväl i stort sedt synes oberördt af det oförnekliga kyrkliga 
förfallet i kulturens hufvudländer, råder, så vidt man på det 
bevarade, tyvärr ytterst ofullständiga källmaterialet kan grunda 
ett uttalande, samma förhållande i afseende på det svenska klo- 
sterväsendet. I tillgängliga urkunder finnes i själfva verket ej 
mycket, som jäfvar Reuterdahls omdöme, att ingen anled- 
ning finnes att antaga, att i de svenska klostren vid denna tid 
de oseder frodats, som gjorde så många af de sydliga länder- 
nas kloster till yppighetens, okunnighetens, lättjans och lastens 
hemvist. Fördöljas må emellertid ej, att bevarade upplysningar 
om tillståndet i johanniternas kloster i Eskilstuna-^ äfvensom de 
vittnesbörd om förfall inom kloster af den äldsta och förnäm- 
ligaste af munkordnarna, benediktinernas, som i Danmark och 
Norge ^ framkomma i slutet af 1300- och början af 1400-talet, 
onekligen göra forskaren mindre benägen att helt till de sven- 
ska klostrens förmån uttolka urkundernas tystnad i detta fall. 

Icke heller de kyrkopolitiska idéer, som buro upp de kyrk- 
liga institutionerna, hade i Sverige ännu spelat ut sin roll. Ännu 
ha de efter allt att döma tillfredsställt de kulturellt sedt högst 
stående, tankekraftigaste, mest utvecklade af tidens svenskar och 
de nya revolutionära tankarne hade ännu ej med det svagaste 
böljeslag nått upp till norden. I stort sedt var i Sverige kyr- 
kans jordmån ännu fruktbar, ännu ej utsugen af de kyrkliga 
missbrukens ogräs. 

Ännu mera på det litterära och vetenskapliga området 
framstår Folkungatiden såsom en glansperiod. Den medeltida 
riddarpoesien, i sitt franska hemland liksom äfven i Tyskland 
redan en tynande diktart, frambragte då hos oss i Eufemia- 
visorna sina första, friskaste alster, liksom ock den förmodligen 
från Eufemiavisornas uttolkare utgångna Erikskrönikan beteck- 

■^ Genom fullmakt af d. ^^/^ 1379 utnämnde iohanniternas mästare i Tysk- 
land, Konrad af Brunsberg, tvenne bröder till visitatorer i Eskilstunaklostret, 
om hvars tillstånd oroande rykten inlupit (»percipimus fratrem Andream Wulf, 
priorem de domo in Eskilstuna, per fratres eiusdem domus propria auctoritate 
preter et contra nostri ordinis justiciam fora captum et incarceratum in domo 
antedicta»). Orig. i stadsarkivet i Köln; afskriften benäget meddelad af arki- 
varien d.-r L. Weibull. 

2 KHS, 3 R, III, 170 — 185; Lange, 152, 277 ff. 



28 

nar höjdpunkten inom denna under den senare medeltiden så 
flitigt odlade diktart. Under samma tid inföll ock kodifikatio- 
nen af landskapslagarna och utarbetades den första för hela 
riket gemensamma lagbok ; samtidigt riktades den politiska litte- 
raturen med en af den svenska medeltidslitteraturens yppersta 
skrifter. Äfven på den mera fackmässiga vetenskapens område 
måste säkerligen 1300-talets förra hälft — för att använda ett 
starkt uttryck — betraktas såsom en lysande tid: då framträdde — 
före 1300-talets midt — den svenska medeltidens första och så vidt 
jag känner enda bevarade arbete i kanonisk rätt; då öfversattes 
bibeln och tydligen äfven andra uppbyggliga böcker till sven- 
ska; då verkade den svenska medeltidens ypperste teolog, ma- 
gister Mathias, kanik i Linköping, säkerligen den ende svensk, som 
på detta område under medeltiden nådde en europeisk ryktbar- 
het ^. Och Sverige trädde tillika under denna tid lifligare än förr i 
förbindelse med utlandets förnämsta bildningscentra norr om Al- 
perna, med Parisuniversitetet, den medeltida vetenskapens huf- 
vudhärd, och mot århundradets midt med det nygrundade uni- 
versitetet i Prag. Den ström af europeisk kultur, som från dessa 
bildningscentra leddes upp till Norden, var för vår medeltida 
odling af en betydelse, som säkerligen icke kan öfverskattas ^. 
Sådan var i korta drag den allmänna ställningen inom 
kyrkan, den religiösa kulturens tillstånd i det sydliga Europa 
och i Sverige vid tiden för Birgittas framträdande. I den då- 
tida odlingens hufvudländer voro påfvens makt och anseende 
hotade, kyrkan förvärldsligad, klosterväsendet försumpadt, hela 
den medeltida kulturen vacklande och stadd i upplösning utan 
att ännu det nya, som höll på att växa fram, himnit taga fast 
form. I Sverige stod ännu den medeltida kyrkan och den från 
densamma utgående odlingen oskadad, stark, i sin fulla glans, 
dä därifrån utgick den enda impuls af europeisk räckvidd, som 
från Sverige utgått under den senare medeltiden. Men den 
verkar också utom sitt hemland som en gengångare från en 
svunnen tid. 



1 Reuterdahl, SKH, 11:2,563—608; ScHucK, SLH, I, 73— 107, 124, 142 
— 149, 153 — 159; ISLH, I, 69 — 72, 119 — 123, 159 — 164; Bibliografiska och 
litteraturhistoriska anteckiiingar, 143 — 150. 

" Härom se Daae, Matrikler över Nordiske Studerende ved fremmede 
Universiteter; DenifLE-ChatELAIN, Chartidariunt tmiversitatis Parisiensis OCh 
Auctarium chartularii tmiversitatis Parisiensis; AnNERSTEDT, Upsala universitets 
historia, I, 5— Ii; ScHUCK, SLH, I, 80— 84, 149— 153; ISLH, I, 66—69 samt 
i KHÅ, I, 9—78; III, 118— 177. 



29 



IL 

Att den enda insats af mera universell betydelse, som Sve- 
rige under den senare medeltiden kom att göra i den västerländ- 
ska kristenhetens kulturlif, föll inom det religiösa området, kan 

knappast öfverraska. SCHUCK — har på^___ett ställe påpekats , att- 

redan Sii orre Sturloson . funnit den för svenskarna framförallt 
utmärkande egenskapen i deras religiositet ^. Och det är en nära 
.^-aog utsliten sanning, som för öfrigt vinner stöd i hela vär and- 
liga odlings historia, att en afgjord dragning åt religiöst svärmeri 
alltid utgjort en af de mest framträdande sidorna i svenskarnas 
lynne. Deras varma och djupa, ej sällan bigotta och fanatiska 
fromhet hade redan under hednatiden tagit sig uttryck i en tem- 
peltjänst och ett offerväsen af synnerligen hög utveckling; för 
Saxo och isländarna var Upsala af gammalt ett religiöst centrum 
i Norden^. Efter kristendomens införande leddes denna religiositet 
in på nya banor. Den gaf sig luft i de täta vallfarter till den 
heliga grafven och till aposteln Jacobs graf i Compostella, som 
— och det är i mer än ett afseende betecknande — aflöst de 
forna härjningstågen. Detta drag hos den svenska folkkaraktären 
var säkerligen — som Schiick påpekat — ej utan samband med 
den svenska naturen med dess stränga tycke; de milsvida, djupa 
barrskogarna, de långa mörka kvällarna, älfvarnas brus, enslig- 
heten, enformigheten, allt bidrog att stämma sinnena högtidligt 
och mystiskt. I sitt religiösa svärmeri är därför Birgitta en 
sannskyldig dotter ej blott af sin tid, utan ock af sitt folk ^. 

På fädernet befryndad med en släkt, som redan gifvit Sve- 
rige en rad af dess främste andlige, och utgången från en släkt, 
inom hvilken fromheten var nedärfd och bl. a. under fyra släkt- 
led tagit sig uttryck i pilgrimsfärder till Santiago de Compo- 
stella*, röjde hon redan som barn anlag, som förrådde det reli- 
giösa geniet. Men hon hade tillika i blodet ■ — hon betonar det 
själf — den aristokr atisk g, ärelystnad, som också synes ha varit 



1 ISLH, I, 55. 2 SLH, I, 25, 43- 

^ Vid den följande teckningen af Birgitta har jag företrädesvis användt 
ScHUCKS framställningar {SLH, I, 159—170; ISLH, I, 84 — 100), men äfven 
Hammerichs, Binders och Flavignys arbeten. 

^ Jfr den af Annerstedt {SRS, III: 2, 189) meddelade stamtaflan, 
hvaraf framgår Birgittas släktskap med den bekanta Uplandsfamilien Ängel. 



J^ 



3° 

ett släktdrag. Dessa medfödda anlag kunde blott ytterligare ut- 
vecklas genom de intryck, hon under sitt barndomslif mottog. 
Ty de strömmade henne tillmötes från föräldrarnes, särskildt 
moderns efter allt att döma en smula öfverspända fromhet, från 
den högaristokratiska uppfattning, som under 1300-talet alltmer 
började göra sig gällande bland de svenska stormansätterna och 
slutligen reste dem till kamp mot all statlig ordning, från den 
ärelystnad, som var släkttradition, slutligen väl äfven från den 
känsla af kvinnans själfständiga värde och förmåga, som från 
hedenhös kan sägas prägla åskådningen hos de germanska folken 
öfverhufvud. De varsel och spådomar, som enligt samtidas be- 
rättelser knöto sig till hennes födelse och väl knappast utan vi- 
dare kunna afvisas såsom vaticinia ex eventu, och om hvilka hon 
svårligen kan ha sväfvat fullständigt i okunnighet, bidrogo sä- 
kerligen ytterligare att redan från de spädaste åren gifva hennes 
barnsliga förhoppningars och ärelystnads drömmar deras intensivt 
religiösa färg. De leddes i samma riktning af hennes uppfostran, 
där den enda andliga födan utgjordes af helgonlegender. Hennes 
inneboende ärelystnad, som~uppbars" af en sällsynt viljestyrka 
och säkerligen äfven af éii ingalunda föraktlig organisatorisk för- 
måga, inriktades sålunda från början i en exklusivt religiös rikt- 
ning. Ett tidigt gifte med en man, föga äldre än hon själf och 
henne underlägsen både i begåfning och viljekraft, främjade ytter- 
ligare den utveckling, som redan begynt. Äfven under hennes 
äktenskap blef hennes själslif utsatt i allt väsentligt för samma 
inflytanden som förut. Hennes första biktfader, kaniken i Lin- 
köping mäster Mathias, det dåtida Sveriges erkändt främsta teo- 
log, utöfvade tvifvelsutan, såsom Schtick först af alla moderna 
forskare med skärpa framhållit^, ett afgörande inflytande på 
hennes religiösa lif under denna tid — sedan när, kan tyvärr ej 
med bestämdhet uppgifvas. Säkerligen har hon åtnjutit hans — och 
äfven andras — ledning vid sina studier af bibeln, som hon lät 
öfversätta till svenska ^, Därvid synes han på grund af sitt eget 
intresse för saken — han författade en kommentar öfver Johan- 

1 ScHiJCK i VHAAH, XXXIII, 4—13. 

- I detta sitt senaste inlägg i frågan (sidd. 28, 29) synes Schuck ställa 
sig helt och hållet afvisande mot den gamla hypotesen, att den till vår tid 
bevarade parafrasen af fem Mose böcker skulle vara en svensk bearbetning 
af Mathias' bibelglossor, denna bearbetning må ha verkställts af Mathias själf 
eller af någon annan. I stället hänföres parafrasen till abboten Svenung i Värn- 
hem, som under färden till Compostella var Birgittas biktfader. Jfr SLH, I, 
154—157; ISLH, I, 70, 71. 



31 

nes' uppenbarelse, som äfven utom Sverige tilldrog sig uppmärk- 
samhet ^ — särskildt ha fört sin fantasirika lärjunge in på studiet 
af denna bok och därmed sammanhängande litteratur och där- 
igenom gifvit hennes redan förut för religiöst svärmeri mottag- 
liga sinne en riktning åt det extatiska, som utöfvat ett väsent- 
ligen bestämmande inflytande på arten af hennes senare religiösa 
verksamhet^. För öfrigt synes den litteratur, hvarmed hon ge- 
nom sina lärda vänners bistånd blef förtrogen, ha utgjorts af 
sådana böcker som Vites patruni ^, hvilken hon äfven lät öfver- 
sätta till svenska, Gregorii dialoger* samt Speculwn Virginum^ 
en från okänd författare härrörande asketisk skrift, med hvilken 
hennes uppenbarelser förete ett påfallande tycke ^. 

Under åren 1341 och 1342 vallfärdade Birgitta tillsammans 
med sin man i likhet med sin fader och sina förfäder till Santiago 
de Compostella — en färd, som säkerligen för hennes utveckling, 
för vidgandet af hennes andliga synkrets varit af stor betydelse "^^ 
Hon kom därunder i beröring med alla de stora frågor, som i 
kulturens hufvudländer upptogo samtidens sinnen: konflikten mel- 
lan påfvedöme och kejsardöme, striden mellan Frankrike och 
England, de bittra anklagelser, som från snart sagdt alla håll 
höjdes mot Avignonhofvets girighet och sedefördärf. Hennes 
redan förut lifliga politiska intresse fördes öfver från de små för- 
hållandena i hemlandet till den europeiska politikens och kyrko- 
politikens viktigaste problem; hennes ärelystnad blef att på ett 
afgörande sätt ingripa i kristenhetens lifsfrågor. — Makarnes färd 
gick genom Frankrike ; och det förefaller knappast alldeles otänk- 
bart, att hon under vistelsen där på ett eller annat sätt kommit 
i beröring med den dubbelklosterorden, som där fanns, fontev- 
raldensernas ; de beröringspunkter i afseende pä organisationen, 
som förefinnas mellan denna orden och den klosterinstitution, 
hon själf upprättat, förefalla mig så pass stora, att de måhända 
ej böra återföras endast till äldre gemensamma grundvalar 
eller blott och bart till en tillfällighet. Hammerich har i sin 
teckning af Birgitta '^ äfven sökt göra gällande, att hon under sina 
pilgrimsfärder kommit i beröring med och under inverkan af sin 



1 ScHUCK i VHAAH, XXXIII, 6, 7. ^ /^^ ^^ g. 

s Ib., 29, 30; ISLH, I, 92. 4 ScHUCK i VHAAH, XXXIII, 30. 

^ Ib., 30. Om Speculum Virginum se för öfr. Geetes inledning till den 
af honom utgifna svenska öfversättningen (ss. XI, XII). Jfr. Extrav. 96. 

^ Om tiden för denna vallfart se AASS, Oct., IV, 400 samt SRS, III; 
2, 193, not F. '' Sidd. 134 — 137. 



tids tyska mystici, Gudsvännerna; Kristina och Margareta Eb- 
nerin, Suso, Tauler, Rulman Merswin, Nicolaus af Basel voro ju 
alla hennes samtida. De synpunkter han framdragit synas mig 
knappast öfvertygande. Onekligen finnas drag gemensamma för 
Birgitta och de kvinnliga visionärerna i Tyskland och Nederlän- 
derna, den heliga Hildegard, den heliga Mechthild och många 
andra. Men dessa drag ligga säkerligen mera pä ytan och kunna 
tvifvelsutan återföras till en allmän tidsströmning; den religiösa 
extasens gåfva synes ju under medeltiden ha varit en företrädes- 
rätt för kvinnorna. Men for öfrigt tyckes det mig vara ett ga- 
pande svalg emellan de tyska mystikernas rent spekulativa lägg- 
ning, deras panteistiskt-kvietistiska åskådning, den sentimentala 
ifver, hvarmed de fördjupa sig i sin egen själsgrund, och Bir- 
gittas — åtminstone i den af den ortodoxa teologien tuktade 
form, hvari de föreligga — från allt mera spekulativt intresse 
skäligen fria, utåtvända, än praktiskt nyktra, än af en glödande 
poetisk inbillningskraft präglade visioner. Birgitta är dock alltid, 
äfven i sina feberdrömmar, dottern af en släkt, som länkat sitt 
lands öden. — Men ändå blef för hennes rent religiösa utveck- 
ling vallfarten till Compostella af genomgripande betydelse. Ulf 
hade i Ärras legat lifsfarligt sjuk och enligt sin makas tro endast 
genom ett under återskänkts åt lifvet. Detta bestämde efter 
hemkomsten makarna att draga sig undan världen till klostrets 
ro. Innan Ulf hann utföra sin afsikt, afled han i Alvastra 1344 ■^. 
Mannens död blef den afgörande krisen i Birgittas utveck- 
ling. Den verkade fullkomligt förkrossande på hela hennes själs- 
lif; det är, säger Schiick, i själfva verket en kärleksfull och sör- 
jande änkas sjuka fantasi, som skänkt Norden dess främsta helgon^. 
Birgitta hade visserligen som barn mer än en gång haft syner. 
Men enligt hennes första biografers berättelse var det först några 
dagar efter mannens död, hon erhöll den första af sina egentliga 
uppenbarelser ^, och enligt andra uppgifter, t. ex. i Extravagantes, 
var det ej förrän några är efter Ulfs bortgång, närmare angifvet 
1346, som de i ymnigare mått började komma henne till del*. 

1 Extrav. 92; SRS, III: 2, 193, not H. ^ SLH, I, 161. 

3 SRS, III: 2, 193. Omedelbart efteråt heter det dock: »Igitur anno do- 
mini millesitno II1<^ XLV^° facte sunt prime diuine reuelaciones domine Brigide». 

■^ Extrav. ifj. Petri vittnesmål (art. 29); år 1346 »incepit deus infundere 
et ostendere ei affluenter in magna habimdancia visiones et reuelaciones diui- 
nas»; litet längre fram heter det: »Audiuit a domina Brigida, quod viginti octo 
amtos, ex quo ipsa habere coepit reuelaciones diuinas, numquam profecta est 
nisi secundum preceptum Dei». Det i C. ij befintliga utdraget ur biktfädernas 



33 

Under tiden mellan mannens död och sin affärd till Rom 1349 
uppehöll hon sig nära intill cisterciensklostret i Alvastra, där 
hon, ehuru som det synes ej utan misstämning inom klostret, 
tilläts vistas bland klostrets underhafvande (familiares). 

Med ledning af dessa uppgifter kan man sluta till att det 
var under denna tid, dä hennes siaregåfva vaknat till lif, i hvarje 
fall efter allt att döma före maj 1346, som hennes drömmar om 
en ny klosterstiftelse började taga bestämd form. Ett till vår tid 
bevaradt pergamentsbref af d. ^,'5 1375 antyder nämligen, att 
tanken på en klosteranläggning i Vadstena uppstått redan under 
mannens lifstid. I nämnda urkund berättas, att Ulf Gudmarsson 
i lifstiden gifvit till Vadstena kloster, »som nu bygges», tvenne 
gårdar^. Jag har tänkt mig följande förklaring. Alltsedan pil- 
grimsfärden till Compostella hade makarna umgåtts med tanken 
på att grunda ett nytt kloster, ehuru säkerligen ej någon ny 
orden. Ulf dog emellertid, innan afsikten hann verkställas, och 
efter hans död fortforo Birgittas tankar att kretsa kring denna 
plan, som döden hindrat honom att utföra. 

Dessa grubblerier äro förmodligen upphofvet till den uppen- 
barelse Birgitta efter hemkomsten från en pilgrimsfärd till Ni- 
daros — enligt uppgiften i den svenska öfversättningen af re- 
geln " — på Vadstena kungsgård fick mottaga och hvari Kristus 
befallde henne att grunda en ny orden. För sierskans hänförda 
. syn hade sålunda uppgiften nu antagit större mått. Det gällde 
ej längre att grunda ett nytt kloster, utan att stifta en hel ny 
orden, att plantera Herren en ny vingård, som skulle bära myc- 
ken frukt. I uppenbarelsens form delgaf Kristus henne äfven 
■denna nya ordens stadgar {Regiila S. Salvatoris). Enligt Fräl- 
sarens befallning skulle underpriorn Petrus i Alvastra ur Birgittas 
mun nedskrifva regeln, honom dock obetaget att där så syntes 



lefnadsteckning har årtalet 1346. Jfr SRS, III: 2, 185, 194. Möjligen skulle 
man kunna förena båda uppgifterna genom att antaga, att den af de äldsta 
biograferna omnämnda uppenbarelsen varit enstaka, men att de egentliga uppen- 
barelserna börjat först senare, en uppfattning, som möjligen stödes af uttrycken 
nafflttenter in magna habundancim') i Petri vittnesmål. 

1 RAP, I, N:o 1 148 (»Ksennes jac oppenbarlica mz tli^sso mino opnö 
breue, epter thz at välboren man herra Vlff Gudmarsson hafdhe giuit til 
Wazstena closter, som ther nw bygges, en gärd i Saxathorp oc en gärd i Cusa- 
bodhum i Vardhanses sokn» etc.) Jfr a. a., II, N:o 2804.- Samma sak kan ligga 

under följande ord i Katarinas vittnesmål: »Ulpho morte preuentus, 

■anfequam conswnmaretur consfrttccio ipsius nwnasterii (^A. 14^ fol. 1 2 5). 

2 BU, IV, 3. 

Wö)e.r, T. q 



34 

lämpligt göra tillägg ur de gamla munkfädernas regler; så hade 
både Benedikt och Franciscus vid sina klosterreglers affattande 
gått tillväga. Alvastrapriorn bör alltså betraktas såsom den där 
gif^it^regeln dess första form, om också grundtankarna äro Bir- 
gittas ^. Affattningen har ock, synes det mig, allt för mycket af 
klarhet, reda och inre sammanhang för att utgöra allenast ett 
troget återgifvande af en uppjagad inbillningskrafts drömmar^. 
Att döma af inledningen har regeln efter redigeringen i likhet 
med Birgittas öfriga uppenbarelser från denna tid granskats och 
godkänts af ärkebiskopen i Upsala och trenne andra biskopar, 
en cisterciensabbot, hvars namn ej namnes (Svenung?), samt ma- 
gister Mathias^. 

Öfverhufvud taget må man icke vänta, att i Birgittas regel 
finna alltför mycket nytt och originellt. Det nya och öfver- 
raskande, som där finnes, ligger — om man frånser dubbel- 
klosterföifattningen — långt mera i de rituella bestämmelserna 
samt i en del stadganden med symbolisk innebörd i afseende på 
klosterfolkets klädedräkt, antal o. s. v., än i klostrets organisation 
för öfrigt eller i ordens syften. I det stora hela står nog bir- 
gittinorden på cisterciensisk grundval; i de förklaringar öfver 
dunkla ställen i regeln, som på 1380-talet för Vadstena klosters 

1 Reg. S. Salvaf., I — 3, 29; Extrav., 2, 45, 46; ScHUCK i FT, XXXIIl,. 
175, 176; i VHAAH, XXXIII, 15, 16; ISLH, I, cjg. 

- I latinsk version finns regeln bäst i Romupplagan af Rev. S. Birg.-^ 
i svensk öfversättning hos Klemming {BU, IV, i och ff.). Den af Hammerich 
(s. 218, n. I) anmärkta olikheten mellan de versioner af regeln, som föreligga 
hos Hospinia:nus (ss. 506 — 514), hos Lindström (ss. 57—82) och i Romupp- 
lagan af Rev. S. Birg., är ej svår att förklara. Hospiniani redaktion företer 
från innehållssynpunkt ingen olikhet med den i Revelationes tryckta; olikheten 
i formuleringen förklaras däraf att Hospimani text är en af utgifvaren verkställd 
latinsk tolkning af en tysk öfversättning från den latinska grundtexten (»Quia 
vero Germanicum saltem, non Latinum exemplar ad munus erat, ex inter- 
pretatione eam adscribam»). De hos Lindström tryckta akterna åter utgöra 
dels en ekonomisk stadga af d. ^^/^ 145I5 dels en svensk öfversättning af re- 
geln i den form, den fick genom bullan af d. ^/i2 1378 (s. 81: y>'J'hcesse con- 
sHtucionesy> \ S. 82: »s thcessont constUitcionibitsy)). 

^ Flavigny, 150 ff. och ScHUCK i VHAAH, XXXIII, 11. I motsats till 
dem anser jag — i öfverensstämmelse med en af Schuck tidigare (FT, XXXIII, 

175, 176) häfdad uppfattning — uttrycken: »Sepius rapta multa audiuit, 

qu£e propalauit, — et hi diuinitus omnia eidem personce reue- 

lata fuisse comprobarunt. In tali ■ reuelatione» etc. pä sin höjd an- 
tyda, att i allmänhet Birgittas uppenbarelser från denna tid och således äfven 
regeln underkastats ofvan angifna granskning. Jfr Hammerich, 158, noten. 
Svenung namnes såsom broder i Värnhem d. ^^i .1342, Gunnar som abbot där 
d. ^^/n 1343, Svenung som abbot tidigast 1347 {D.S, V, N:o 3615, 3746,4175). 



räkning genom Alfons af Jaen utverkades af ett antal romerska 
kanonister och teologer, bland hvilka, utom Alfons själf, kardi- 
nalen af Nocera, biskop Peter af Orvieto och magister Mattheus 
från Krakau äro de förnämsta, säges — med hänvisning till 
föreskriften i Salvatorsregelns 26:te kapitel — att Birgitta själf 
föreskrifvit, att hvad ej uttryckligen på gudomlig väg uppen- 
barats henne, skulle hämtas ur Benedikts eller BprgJiards regler-^. 

Någon mera ingående redogörelse för de mest i ögonen 
fallande, de så att säga pittoreskaste och därför mest uppmärk- 
sammade bestämmelserna i Birgittas klosterregel, klosterfolkets 
symboliska antal, klädedräkt o. s. v., synes mig knappast vara 
af nöden; en dylik skildring skulle i det väsentliga blott blifva 
en upprepning af hvad som genom tidigare forskare — jag 
nämner särskildt HaMMERICH, SiLFVERSTOLPE, Flavigny och 
nu senast H. HlLDEBRAND^ — redan är allmänneligen kändt. 
Däremot vill jag här — så godt det låter sig göra med den 
litteratur, som stått mig till buds, och under saknad af så godt 
som alla moderna arbeten i hithörande frågor för öfriga kloster- 
ordnars vidkommande — i korthet granska själfva hufvudpunk- 
terna i Birgittas regel, de bestämmelser, som kunna betraktas 
såsom själfva grundvalarna för den nya organisationen, och i 
sammanhang därmed under jämförelse med äldre ordnar söka 
åtminstone antyda de birgittinska klosterföreskrifternas allmänna 
plats inom klosterväsendets utveckling och därigenom graden af 
deras själfständighet. 

Den på en gång viktigaste och tillika mest i ögonen fal- 
lande egendomligheten i Birgittas klosterorganisation ligger däri, 
att den är byggd på dubbelklosterprincipen. Begreppet dubbel- 
kloster torde tarfva någon förklaring; det gäller här, såsom re- 
dan Mabillon påpekat, att hålla isär två olika företeelser^. I 
allmänhet hade nunneklostren — jag sysselsätter mig närmast 
med klosterväsendet i dess senare, fullt utvecklade form och 
frånser de nunnekloster, hvilkas religiösa behof tillgodosågos 
af grannskapets sekulära prästerskap — bredvid eller rättare 

^ In constitutionibus S. Birgittas habetur, quod illa, qu32 sibi expresse 
diuinitus reuelata non fuerint, requirantur de eorundem (scil. SS. Benedicti et 
Bernhardi) regulis». Cod. lat. Mon. 27117, fol. 132 v. Jfr Rev. S. Birg., II, 367. 

2 Sv. Medeltid, III, 1047— IO51. 

3 MONTALEMBERT, V, 322; VaRIN, 165— 168; V. WaLTER, 17O; WiNTER, 

II, 7—9; ZöCKLER, 290. Bredvid de äldsta munkklostren bodde ofta kvinnor, 
som gingo munkarna tillhanda med sina tjänster; denna art af »dubbelkloster», 
som snart försvann och för det förehggande ämnet är af ingen vikt, förbigår jag. 



36 ■ 

under sig en ej obetydlig personal af munkar, dels prästmunkar, 
dels lekbröder, i och för gudstjänstens upprätthållande, de en- 
skilda religiösa behofvens tillfredsställande samt de ekonomiska 
angelägenheternas vård. Men dessa kloster kunna ej i egentlig 
mening betraktas såsom dubbelkloster. Den manliga personalen 
— därtill för fåtalig — bildade ingen organiserad enhet (kon- 
gregation, konvent) under en ledare (abbot, prior), intog ej bred- 
vid nunnekonventet en i något afseende sidoordnad ställning, 
utan utgjorde blott en abbedissan i det hela underordnad tjänste- 
personal. Med ett verkligt dubbelkloster förstås åter en enhet 
af tvenne organiserade samfund af klosterfolk (kongregationer, 
resp. konvent) ett af munkar och ett af nunnor, under sin sär- 
skilde ledare (abbot, prior) och abbedissa ^ Styrelsen af hela 
klosterkomplexen låg vanligast (t. ex. hos fontevraldenser och 
gilbertiner) hos nunnekonventets abbedissa, mera sällan (t. ex. i 
de irländska klostren, samt i vissa franska benediktinkloster) hos 
munkafdelningens föreståndare. Mellan denna mera utpräglade 
dubbelklosterforra och de kloster, som endast i oegentUg mening- 
kunna kallas dubbla, finnes naturligtvis en serie öfvergångsformer, 
ofta svåra att bestämdt hänföra till den ena eller andra kategorien. 

Dubbelklostren voro inom klosterväsendet ingen nyhet. 
Redan i den egyptiska kyrkan förekomma åtminstone likartade 
företeelser. Inom den grekiska kyrkan kan institutionen in 
7iuce föras tillbaka till Basilius den store ^. De flesta nunnekloster 
hade bredvid sig kongregationer af munkar, närmast för förvalt- 
ningen af sakramenten. Här har organisationen alltså sin rot i 
en religiös nödvändighet. Utvecklingen blef dock för Österlan- 
dets vidkommande afbruten redan genom Justiniani lagstiftning 
och den sjunde ekumeniska synoden i Nicea 787, som (kan. 20) 
förbjöd anläggandet af nya dubbelkloster, ehuru den under före- 
skrift om vissa försiktighetsmått tillät de redan upprättades fort- 
bestånd^. Därmed synas de inom den grekiska kyrkan i huf- 
vudsak hafva förlorat sin betydelse. 

Till Västerlandet kom bekantskapen med denna orga- 
nisation af klostren sannolikt genom Rufini bearbetning af Basilii 
regel (omkr. 400)*, och redan synoden i Ägde 506 förbjöd 

^ Ibland (t. ex. hos fontevraldenser och gilbertiner) förekommo flera 
konvent af ettdera eller hvartdera slaget. 

2 MiGNE, Auct. grceci, XXXI, 997— lOOO; II55— 1x58; jfr DCA, II, 1414. 

^ Decr. Gratiani, II, c. 21, causa XVIII, q. 2; HefELE, III, 449 ; ZöCKLER, 
289. 290; Heimbucher, i, 61, 162. 

^ Holst.-Brockie, i, 67 ff.; Zöckler, 335—337. 



37 

(kan. 28) dubbelklostren ^. Men trots förbuden uppträda de i 
Västerlandet under olika gestalt hela medeltiden igenom. Bene- 
dikt af Nursia nämner i sin regel om denna klosterform alls 
ingenting, förmodligen af det skäl, att en klausur, gemensam för 
munkar och nunnor, för hans uppfattning var fullkomligt uteslu- 
ten^. I Italien synas dylika kloster öfverhufvud taget aldrig 
hafva haft någon jordmån — en företeelse, som ej varit utan 
inflytande äfven på birgittinordens utveckling. MURATORI har 
t. o. m. förnekat, att dylika kloster alls där kunna spåras; af 
en uppgift hos Beda (IV, l) synes dock otvetydigt framgå, att 
mot slutet af 600-talet ett dylikt kloster funnits nära Neapel^. 
Pä Pyreneiska hal fö n uppväxte emellertid, säkerligen 
utan inflytande från Orienten, under 600-talet en egendomlig 
dubbelklosterordning, grundad på Fructuosi s. k. Regula covi- 
inunis^. Den utgick från det på halfön af de oroliga politiska 
förhållandena betingade bruket, att hela familjer — män, kvin- 
nor och barn — samtidigt ingingo i samma kloster. Då denna 
sed synes hafva varit alltför fast rotad för att med ens kunna 
afskaffas, anpassade sig regeln till densamma och nöjde sig med 
att så ordna däraf uppkommande förhållanden, att de därmed 
förbundna sedliga vådorna i möjligaste mån afvändes. Alla. 
samtal mellan män och kvinnor förbjödos. Noggrant angåfvos 
de undantagsfall, då en munk fick beträda nunneafdelningen. 
inom klostret ° eller tvärtom; strängeligen förbjödos nunnorna 
att vårda sjuka munkar eller tvärtom o. s. v. I motsats mot 
hvad fallet var i Orienten, har sålunda denna ordning ej upp- 
kommit ur nödvändigheten att sörja för nunnornas religiösa be- 
hof, utan ur yttre politiska förhållanden. Konsiliet i Sevilla 619 
meddelade (kan. 11) angående klostren i provinsen Bsetica när- 
mare föreskrifter, som utvisa, att äfven där dubbelkloster funnits, 
ehuru med en organisation, mera erinrande om de grekiska. 
Allt tyder sålunda på att vid denna tid institutionen pä Pyre- 
neiska halfön varit vida spridd och djupt rotad. Den höll sig 
ända fram på 1000-talet ^. 

^ Decr. Gratiani, II, c. 23, causa XVIII, q. 2; HefeLE, II, 636; Heui- 
BUCHER, I, 61, 62. Jfr synoden i Epaon 517, kan. 38 (Hefele, II, 666) och I 
Macon 581, kan. 2 (Hefele, III, 33). 

^ ZöCKLER, 363. 

3 MuRATORi: Ant. Ital, V, 527; Varin, 170; Plummer, I, 201—204. 

* Holst.-Brockie, i, 208—219. 

3 Decr. Gratimii, II, c. 24, causa XVIII, q. 2; Mansi, X, 555 ff..- Hefele, 

III, 67; HeLMBUCHER, i, 90; MONTALEMBERT, II, 254, 255; ZöCKLER, 379, 380. 



38 

På de Brittiska öar na uppträdde den redan före den 
helige Benedikts tid. På Irland^ synas de äldsta klostren — 
under senare hälften af 400-talet och förra hälften af 500-talet 
— så godt som uteslutande ha varit dubbelkloster, styrda af 
abbotbiskopar, I själfva verket voro de föga annat än klaner, 
organiserade till religiösa samfund. Mot midten af 500-talet 
inträdde i dessa förhållanden ett bakslag i strängare asketisk 
riktning. Denna reaktion, som i början af 6oo-talet nådde sin 
höjdpunkt, ledde till dubbelklostrens utrotande. På 600-talet 
inträngde äfven i det nuvarande England en liknande kloster- 
organisation, men i en form olik den irländska, i det att i 
spetsen för de förenade munk- och nunneklostren ställdes ej 
en abbot, utan en abbedissa, oftast af mycket hög börd. Dessa 
kloster, af hvilka Whitby var det mest frejdade, blefvo snart 
den vanliga formen för det engelska klosterhfvet ^. Den under 
asiatiskt-grekiskt inflytande uppvuxne ärkebiskopen Teodor af 
Canterbury förbjöd väl grundandet af nya kloster af detta slag, 
men lät de redan befintliga äga bestånd. Hans förbud synes 
emellertid hafva stannat på papperet, och dubbelklostren blom- 
strade ända fram till den danska eröfringen utan att man, trots 
de särdeles milda klausurföreskrifterna, hör några klagomål 
öfver i sedligt afseende betänkliga följder^. 



^ MONTALEMBERT, III, 79—97; V, 322 — 325; ZÖCKLER, 382, 383; 
Skene (II, 12 — 14) och efter honom BelleskeIM (Gesch. d. kath. Kirche in 
Irland, I, 74 fF., 82—92) bestrida under hänvisning till Catalogus sanctoriim 
Hihernice den äldsta irländska kyrkans monastiska karaktär och meddela intet 
om dubbelklostren. Zimmer {PRE^, X, 207 — 243) fasthåller — som det synes 
på öfvertygande skäl — nämnda kyrkas egenskap af klostersamfund, men 
förbigår äfven han dubbelklostren med tystnad. Min framställning hvilar på 
MoNTALEMBERT, Varin (s. 1 77) och ZÖCKLER. Den sistnämnde (s. 383) upp- 
gifver — utan att anföra sina källor — att inom det skottska klosterväsendet, 
infördt från Irland genom den äldre Columban, likartade institutioner kvarstå 
in i det tolfte seklet. 

- Montalembert, v, 322 — 339; Zöckler, 383, 384; Lingard, I, 210— 
215; Eckexstein, 79 — 117. Som dubbelkloster nämnas Bardney (Peummer, I, 
147 — 150), Barking (a. a., 219), Ely («. a., 243 — 246), Whitby (a. a., 252— 
258), Coldinghara («. a., 262—266) Wenlock {Mon. Mog., 53 ff.). Repton 
(Lingard, I, 214, n. 2) och Wimborne (J^ita S. Leobce. M. G. Script, XV, 123). 
Jfr Plummer, II, 150. Varin (sid. 188) vill mellan några af de engelska 
klostren och de förut nämnda spanska finna en viss likhet, framsprungen ur 
likartade allmänna förhållanden. 

^ Haddan och Stubbs, III, 195. 



39 

I Frankrike uppträdde institutionen åtskilligt tidigare 
än i England. Redan i midten på 500-talet grundade — såsom 
Varin förmodar under iriskt inflytande — den heliga Rade- 
gunda ett dubbelkloster i Poitiers. Omkring år 610 anlades — 
af Columbans lärjungar — klostret Eboriacum (senare Faramou- 
tier) nära Meaux, senare liknande organisationer i Remiremont, 
i Andelys, i Chelles, i Jouarre och åtskilliga andra, samtliga 
belägna norr om Loire. Från dessa kloster utgingo ej få af 
nunnorna och abbedissorna i de engelska klostren. Dubbel- 
klostren i Gallien voro i allmänhet ordnade såsom de engelska: 
nunnekonventets abbedissa var hela klosterkomplexens öfver- 
hufvud; ibland, t. ex. i Remiremont, ledde dock abboten det 
hela^. Äfven i södra Tyskland synes denna klosterform 
hafva införts under iriskt inflytande — genom Columban, hvilken 
omkring 610 grundade dubbelklostret Mehrerau vid Boden- 
sjön. Ännu på 700-talet förekommo dylika anläggningar såsom 
Heidenheim vid Hahnenkamm, grundadt år 743, samt det af 
Tassilo 782 anlagda Chiemsee ^. 

Af den föregående framställningen torde framgå, att 
dubbelklosterinstitutionen i västra Europa ursprungligen öfver- 
allt uppstått i länder med keltisk urbefolkning (Pyreneiska 
halfön, Frankrike, Brittiska öarna). Den n5'-are forskningen synes 
därför böjd att, i motsats mot VarIN, som ytterst vill gifva 
den orientaliskt ursprung, återföra den till vissa yttringar af 
fornkeltisk religiositet. Till Tyskland fördes institutionen med 
den flodvåg af keltiskt inflytande, som välde in på 600- och 
7C0-talen, och synes med den hafva försvunnit. Äfven i de 
keltiska länderna gingo de ursprungliga dubbelklostren sin upp- 
lösning till mötes, men uppdöko igen på flera håll längre fram 
under medeltiden. 

I det tolfte århundradet upprättades nämligen såväl i 
England som i Frankrike nya ordnar grundade på dubbel- 
klosterprincipen. I England stiftade under iioo-talets första 
hälft Gilbert af Sempringham (f 1189) en ny ordensorga- 
nisation (Ordo Gilbertinorum canonicorum) , ursprungligen äm- 
nad endast för kvinnor, ehuru svårigheten att finna ett tillräck- 
ligt antal lämpliga nunnor ledde honom att organisera den 
såsom en dubbelklosterorden. Hvarje kloster bestod af ett 

^ Beda. III, 8; Mabillon, AASS. OSB., I, 420; III, 20; Montalem- 
BERT, II, 355, 356, 647; V, 326; Varin, 181, 188 ff; Zöckler, 384. 

- Hauck, I, 273, 490; II, 378, 393; Heimbucher, i, 108; Zöckler, 384. 



40 

nunnekonvent, organiseradt enligt Benedikts regel, och ett 
munkkonvent af augustinkorherrar. Hvartdera konventet hade 
dessutom sina respektive lekbröder (conversi) och leksystrar 
(conversce), så att institutionen på denna punkt alltså företedde 
en likhet med kluniacensernas religio qiiadrata. Hela kloster- 
komplexen stod under ledning af nunnekonventets abbedissa, 
orden i dess helhet däremot under en generalprior. Denna 
nya orden fick utom England aldrig någon spridning och med 
sedhgheten inom dess dubbelkloster synes det, att döma af 
samtida vittnesbörd, redan tidigt ha varit klent bestäUdt^. 

Redan före Gilbert i England hade i Frankrike Robert 
af Arbresec, såsom Varin påpekar, en bretagnare, i slutet af 
är iioo eller början af iior grundat Fontevrault, som blef 
moderkloster till en ny dubbelklosterorden, fontevraldensernas^; 
anläggningen bekräftades af påfven d. ^"^/s 1105^. Klosterkom- 
plexen bestod af en samling nunnekloster, en samling munk- 
kloster, ett sjukhus för spetälska och sannolikt äfven ett hem 
för botfärdiga synderskor; munk- och nunneafdelningarna voro 
strängt skilda med olika kyrkor och kapell. Efter denna typ 
^äro dotterklostren anlagda; år 1 119 var kongregationen utbredd 
öfver hela västra Frankrike, Från början var organisationen 
ganska lös. Roberts klosteranläggningar voro nämligen frukter 
af hans verksamhet som kringvandrande predikant; han lät de 
stora skaror af män och framförallt af kvinnor, som följde ho- 
nom, slå sig ned och organisera sig till klostersamfund. Från 
början afsåg han ej att grunda en dubbeiklosterorden; anlägg- 
ningarna voro egentligen alla nunnekloster; den manliga perso- 
nalen var ej genom löften om stabilitas loci bunden vid dem, 
men tillhandagick nunnorna vid deras andliga behof och hjälpte 
till att underhålla dem med sitt arbete. Intet novitiat fordrades 



i- DuGDALE, VI: 2 (VII), 945 ff.: Helyot, II, 188—195; Heimbucher, i, 
404; EcKENSTEiN, 213 — 221; ZöcKLER, 421 — 422; T, A. Archer i Diet. of Nat, 
Biography, XXI, 315—317. I PRE^, VI, 664, 665 uppgifver ZöcKLER utan an- 
förande af källan, att korherrarnas abbot hade ledningen af hela klosterkom- 
plexen. I en år 1190 skrifven satir Speculuw stidtorum heter det om gilbertin- 
nunnorna: »Harum sunt qusedam steriles, qusedam parientes ; virgineoque tamen 
nomine cuncta tegunt». 

2 AASS, Febr., III, 593—616; Helyot, VI, 83—94; Beda Plaine i 
SMBCO, VI: 2, 64 ff.; Heimbucher, I, 214—217; Zöckler, 419 — 421 samt i 
PRE^, VI, 125, 126 samt nu senast v. Walter. Regeln är i trenne recensioner 
tryckts hos Migne, Auct. Lat., CLXII, 1079 — 10S6. Jfr v. Walter, 65—82. 

2 Migne, Auct. Lat., CLXIII, 164 ff. 



41 

och askesföreskrifterna voro tämligen milda. Nunnornas tid 
skulle upptagas af bön, psalmsång och meditation; lekbröderna 
hade att arbeta för sitt uppehälle, de bröder, som tillhörde det 
andliga ståndet, att sjunga psalmer och läsa mässor. Mot slutet 
af sitt hf sökte Robert, framför allt genom sin regel (ili6), 
gifva sin stiftelse en fastare organisation. Han afsåg därvid ej 
att i klosterlifvet införa några nya principer. Klosterfolket 
skulle lefva efter Benedikts regel i hela dess stränghet; öfver- 
ensstämmande därmed äro bestämmelserna om klädedräkten, 
fattigdomsaskesen och officiwn canonicum ; ytterligare skärpta äro 
föreskrifterna om tystnad, fastor och klausur. Munkarna bundos 
nu vid nunneklostren genom stabilitetslöfte, och därmed stod 
dubbelklosterorganisationen fullfärdig. Hela anstalten stod un- 
der ledning af en abbedissa, som här på jorden företrädde den 
heliga Jungfrun, till hvars ära klostret var vigdt. Abbedissan 
i själfva klostret Fontevrault hade tillika högsta ledningen Öfver 
alla nytillkommande kloster af orden. Hos fontevraldenserna 
finna vi samma företeelse, som vi längre fram skola finna i 
birgittinordens utvecklingshistoria, nämligen ofta uppkommande 
misshäliigheter mellan abbedissan och munkkonventets ledare, 
som med stöd i skriftens ord hade svårt ätt förmå sig att be- 
trakta abbedissan — en kvinna — såsom sitt öfverhufvud. 

Inom möjlighetens gräns ligger ju, att Birgitta under sin 
vallfärd till Compostella kommit i beröring med fontevralden- 
serna och därifrån mottagit impulsen till sin stiftelse, då de 
båda ordnarna ej sakna likheter och beröringspunkter med 
hvarandra. Jag frånser de öfverensstämmelser, t. ex. i fråga 
om dräktföreskrifter, som kunna föras tillbaka på den för båda 
gemensamma benediktinska grundvalen, och fäster mig blott 
vid likheterna i själfva ordensförfattningen. Båda ordnarna voro 
grundade på dubbelklosterprincipen; hos båda framstod abbe- 
dissan såsom klosterkomplexens föreståndarinna; hon hade att 
ombesörja förvaltningen af det hela och förse både munkar och 
nunnor med hvad de till sitt uppehälle behöfde. Utom be. 
träffande vissa ärenden, som antingen uteslutande angingo brö- 
derna eller efter tidens begrepp ej lämpligen kunde handläggas 
af kvinnor, var munkarnas ledare henne bestämdt underordnad. 
Båda ordnarna voro helgade åt Guds moder; abbedissan upp- 
fattades som hennes ställföreträderska, och därpå grundades — 
från religiös synpunkt — hennes öfverordnade ställning. Men 
olikheterna voro dock rhera genomgripande. Mindre betydelse 



42 

ha skiljaktigheterna i organisationens detaljer, Fontevralden- 
sernas kloster voro helt undantagna från stiftsbiskopens juris- 
diktion, under det att han var birgittinklostrens visitator. 
Klausuren var vida strängare genomförd hos fontevraldenserna, 
hos hvilka äfven dödssjuka nunnor blott i kyrkan kunde blifva 
delaktiga af sakramenten, munkarna alltså luider inga förhål- 
landen tillätos beträda nunneklostrens område. Skiljaktigheten 
ligger djupare. Man synes mig knappast kunna tänka sig en 
större motsättning än å ena sidan den kringvandrande predi- 
kanten Roberts demokratiska samfund af män och kvinnor ur 
folket med särskilda afdelningar för fallna kvinnor, dessa stora, 
man kan väl säga hoprafsade konvent, hvilkas tid enbart upp- 
togs af kroppsarbete och andaktsöfningar, och Birgittas aristo- 
kratiska stiftelse med dess begränsade antal — nunnornas var 
bestämdt till 60, munkarnas till 25 — djupgående studieintres- 
sen och förnäma afskildhet. På Birgittas klosteridéer kunna 
fontevraldenserna svårligen ha utöfvat något mera genomgri- 
pande inflytande^. 

Af hvad redan sagts torde framgå, att, sådana de i verk- 
ligheten blefvo, birgittinernas kloster liksom fontevraldensernas 
utan tvifvel rätteligen äro att räkna såsom dubbelkloster i egent- 
lig mening, orden såsom en dubbelklosterorden. Att emellertid 
bestämdt afgöra, om och i hvilken utsträckning dubbelkloster- 
principen är i regeln afsedd och i dess organisatoriska bestäm- 
melser genomförd, har sina stora vanskligheter, dels emedan 
stiftarinnan eller rättare den, som gifvit regeln dess form, 
knappast för sig uppställt frågan och därför låtit sinsemellan 
tämligen oförenliga bestämmelser oförmedlade stå bredvid hvar- 
andra, dels emedan den senare utvecklingen gifvit åt munk- 
konventen en ställning, som af stiftarinnan säkerligen icke varit 
afsedd. Regeln säger sig själf vara en regel för nunnor, och 
orden kallas däri uttryckligen en nunneorden 2. Dess ojämför- 



^ Äfven inom andra ordnar än de i texten nämnda t. ex. hos premonstra- 
tenser (de förbjödos 11 38), fransiskaner, vallombrosaner och augustineremiter 
förekomma sporadiskt och såsom öfvergående företeelser dubbelkloster eller 
dubbelklosterliknande organisationer utan att mig veterligen deras förekomst 
eller struktur gjorts till föremål för närmare undersökning. Jfr Heimbucher, I, 

212, 439; HiLDEBRAND, Sv. Hledelfid, III, 929; SaBATIER, 181; WiNTER, II, 15; 
ZÖCKLER, 432, 488. 

- »Istam nouam regulam quam vult esse monialium. Hane igitur 

Religionem per mnlieres prinnmi et principaliter statuere volo». Rev. 

S. Birg., II, 353; jfr II, 360. 



43 

ligt flesta bestämmelser röra nunnorna, som ju ock utgöra det 
öfvervägande antalet invånare i ett birgittinkloster. Ja, regeln talar 
t. o. m. blott om ett kloster, nunneklostret (monasteriiim 
monialium), som efter vanligheten bredvid sig skulle ha en af- 
delning för munkar (curia fratriim), och om ett konvent, som 
dock synes innesluta både nunnor och munkar i. Dessa senare, 
klerker och lekmän, voro enligt stiftarinnans afsikt till för att 
gä nunnorna tillhanda vid deras religiösa behof liksom ock vid 
handhafvandet af sådana sidor af klostrets ekonomiska förvalt- 
ning, som ej af nunnorna lämpligen kunde handläggas^ Allt 
detta öfverensstämmer med den vanliga typen för nunnekloster 
och pekar alltså hän pä en enkelklosterorganisation. Tvifvels- 
utan med fog säger därför den berömde kanonisten Dominicus 
de S. Geminiano i ett utlåtande öfver dubbelklosterfrågan, att 
just dessa bestämmelser, som visa regelns öfverensstämmelse 
med den kanoniska rättens fordringar, äro orsaken till att vid 
dess första stadfästelse från kurians sida inga gensagor gjorts 
mot ordens s. k. dubbelklosterförfattning^. I en påfvebulla ' af 
d. ^^/s 1435, som i tankegången företer en påfallande likhet 
med Dominici nyssnämnda utlåtande, betecknas birgittinklostren 

^ Rev. S. Birg., II, 360, 363. Att »com/^wtos» omfattar både munkar och 
nunnor, synes framgå af användningen i kap. 14 och 20 (Rev. S. Birg., II, 361, 
363); ett liknande bruk af ordet finna vi i en bulla, hvarigenom påfven bekräf- 
tade Syonklostrets anläggning (Dugdale, VI: i, 542: »Volumus, quod 

abbatissa et nioniales, sive sorores pr^edictaa, ac dictus confessor et cseteri viri 
religiosi prtedicti sint tmus conventus distinctus per se, ut prwfertiir, et abbatissa 
et conventus moitasterii — — — de Syon — — nuncupatirtj. Dock är regelns 
språkbruk ingalunda konsekvent; så användes i kap. 18 ordet tydligen enbart 
om nunnorna; i prologen till kap. 12 (Rev. S. Birg., II, 359) kan ordet tolkas 
på samma sätt; BuEUS hänför dock ytsendentiitmy) enbart till itconnersorumy). 
AASS, Oct., IV, 421. Jfr nedan sid. 51. 

^ »Qua2 (scil. sorores) clericos habebunt, qui missam et officium — 

decantabunt». Rev. S. Birg., II, 359. 

^ Afskr. i A. 26 fol. 180 — 181. »Si vero edificatur monasterium monialium 
cum sua abbatissa et disponunt, vt ibi sint clerici non vt collegium cum suo 
capite separati, sed ibi sint singulariter et tamquam capellani, celebrantes eis 
diuina et sacramenta eis ministrantes, nec volunt, quod habitent inträ clausuram 
monialium sed extra, tamen habeant habitacionem contiguam monasterio, hoc 

non reperitur iure prohibitum. Et quod sic sint deputati, probatur ex 

principio X c[apituli] regule, ubi dicitur, quod debent habere clericos sub certo 
numero, qui cotidie eis officium celebrent. Et sic patet, quod clerici non sunt 
ibi tamquam monasterium virorum facientes, sed tamquatn seruientes in diuinis; 
— — non sunt ibi td conuentus separatus, sed zd clerici debent officiare. — — 
Papa numquam approbassetj si viri starent ibi ut collegium et conuentum de se 
facientes». Om författaren se Schulte, II, 294 fT. 



44 

såsom enkelkloster; detta uttalande bör dock ej tillmätas alltför 
stor betydelse, då bullan just tillkommit för att skydda birgit- 
tinernas bestående ordning gentemot den nya riktning, som 
inom orden framtradt^. 

Så långt synes alltså öfverensstämmelsen med äldre nunne- 
ordnar fullständig. Men — och detta är äfven enligt Dominici 
mening för frågan den afgörande punkten — i motsats mot det 
vanliga förhållandet inom nunneklostren var den manliga per- 
sonalen jämförelsevis talrik samt bildade i organisatoriskt afse- 
ende en enhet (senare äfven i officiella handlingar kallad kon- 
vent) under en föreståndare (confessor omniuni, senare general- 
konfessor), som den var skyldig lydnad, liksom systrarna 
abbedissan 2. Samma ceremonier voro — imctatis niiitandis — 
att använda vid bröders och systrars invigning; äfven bikt- och 
kommunions- liksom fäste- och tystnadsbestämmelser voro ge- 
mensamma. Munkafdelningen var sålunda från början enhetligt 
organiserad och intog bredvid nunnorna en själfstandig, om 
ock enligt stiftarinnans afsikt ingalunda jämnbördig ställning,, 
och detta förhållande, som Dominicus ej med ett ord vidrör,, 
synes otvifvelaktigt hänföra birgittinklostren till den af Mabillon 
såsom dubbelkloster i egentlig mening betecknade gruppen. 
Under ordens utveckling fingo dessutom bröderna — särskildt 
i samband med försöken att utbilda en ordensförfattning — en 
mera framskjuten plats än i regeln torde afsetts; bröder och 
systrar uppträda jämsides, organiserade i två konvent^, så lik- 
ställda, att ordens stora privilegiebulla af d. Vs 141 3 — helt 
visst under inflytande af en begynnande opposition mot dub- 
belklostren — kunde påbjuda, att birgittinklostren skulle be- 
traktas ej såsom dubbelkloster, utan såsom parvis anlagda 
nunne- och munkkloster*. Abbedissans ledande ställning åter, 
som sammanfogar dessa kloster till en enhet, torde hos birgit- 
tinerna liksom hos fontevraldenserna ha samma förklarings- 
grund : klostrens egenskap att till sitt syfte i främsta rummet vara 
nunnekloster, ehuru munkafdelningen erhållit en organisation 

^ Celse, 182—184. 

^ »Cui omnes sacerdotes et fratres sicut sorores abbatissie in om- 

nibus obediant». Rev. S. Birg., II, 361. 

^ SD, I N:o 51, 62 o. s. v. I enlighet därmed begagnar jag i min 
framställning om nunne- och munkafdelningarna uttrycken nunne- resp. munk- 
konventet, hvilket öfverensstämmer med språkbruket såväl i senare officiella 
akter som ock i Vadstenadiariet. 

* SD, II, 631, 632. 



45 

annan än den vanliga. I själfva verket är detta förhållandet 
med alla dubbelkloster i egentlig mening, ity att de förut om- 
talade spanska (och de därmed likartade irländska) måste be- 
traktas såsom abnormiteter — pseudomonasterier för att använda 
Mabillons uttryck. 

Hvad angår de garantier mot sedliga missförhållanden, 
livarmed dubbelklosterinstitutionen i Birgittas ordensregel omgär- 
dats, voro de desamma, som omtalas ända från den äldsta tiden 
{Reg. S. Salvatoris 25). Hvartdera konventet skulle ha sitt sär- 
skilda hus; bröderna fingo beträda systrakonventets område en- 
dast i tvenne fall: för att bringa en dödssjuk nunna sakramenten 
och för att ur klostret utbära den aflidnas lik. Kyrkan var 
visserligen i olikhet med förhållandet hos fontevraldenserna ge- 
mensam, men brödernas kor låg i nedre våningen, nunnornas i 
den öfre (kap. 12). Slutligen må anmärkas, att redan Birgitta 
själf synes hafva haft en förkänsla af de faror för endräkten 
inom orden, som lågo i den dubbelklosterorganisation, hvarpå 
den var byggd; hon uttalar nämligen i en uppenbarelse {Extrav. 
19) sin farhåga för att ej tillräckligt många män skulle finnas 
villiga att underordna sig en kvinnas ledning, en förmodan, hvari 
ordens hela historia gaf henne rätt. 

De rituella bestämmelserna, både de, som skulle följas vid 
invigning af klosterfolk med deras sinnrika, men hårdragna sym- 
bolik {Reg. S. Salvat. 10, 11), de om likbåren och den ständigt 
öppna grafven (kap. 27) och framförallt den ritual till den heliga 
Jungfruns ära, som nunnorna hvarje vecka hade att genomgå 
(kap. 5), torde väl af alla den nya klosterstiftelsens föreskrifter 
innehålla jämförelsevis mest af själfständigt nytt, ehuru birgittin- 
ritualen visserligen ej kan göra anspråk på större själfständighet 
än öfriga klosterstiftelsers •*•. Veckoritualen (Cantus soi^orum) är, 
som bekant, i hufvudsak ett verk af Birgittas konfessor, Petrus 
Olavi, som delvis själf författat densamma (t. ex. 29 af de 35 
hymnerna), delvis sammanfört dess olika delar ur pä hans tid 
gängse liturgiska källor. Han lefde dock ej länge nog att själf 
fuliföra sitt verk; det afslutades af andra, bland dem priorn Petrus. 
Hvad angår dess beskaffenhet och allmänna ställning inom den 
katolska medeltidsritualens utveckling kan jag inskränka mig till 



^ Geete i inledningen till sin upplaga af Jungfru Marie Örtagård, XXXII. 

2 Om författarskapet st Extrav., 113, 114; Stiernman, 55 ff., Weibull 
i HT, VII, 88 ff.; Schuck i Samlaren, VIII, 158 ff., samt Geete, a. a., LXXIII 
— LXXV. 



46 

att hänvisa till Geetes uttömmande och lärda framställning i 
inledningen till den nyss nämnda upplagan af Jungfru Marie_ 
örtagård, den svenska öfversättningen af Canius soronmi. Äfven 
angående öfriga rituella föreskrifter kan jag fatta mig kort, då 
nyligen SCHUCK och HiLDEBRAND gifvit framställningar af lifvet 
i Vadstena kloster särskildt från dess andaktssida ^. Efter vespern 
skulle hvarje dag sjungas hymnen Ave Maris stella {Extrav. 8). 
Gudstjänsten skulle likasom kyrkan — i öfverensstämmelse med 
bruket hos cistercienserna — vara enkel {Reg. S. Salvat. 21); 
orglar fingo ej i birgittinklostren förekomma. Likasom systrarna 
dagligen skulle sjunga sina Mariatider, skulle bröderna dagligen 
fira mässor enligt stiftets gudstjänstordning {Reg. S. Salvat. 12, 
Extrav. 18). Såsom bruket vari afseende på Mariaofficier, skulle 
systrarna sjunga sina tider efter bröderna {Extrav. 3)^. 

Hvad själfva sångsättet angår, finge sången ej vara dåsig, 
ej figurerad, ej själfsvåldig, utan höfvisk och dämpad, samstäm- 
mande och framförallt ödmjuk; det borde öfverensstämma med 
kartusianernas ^. Närmare bestämmelser i afseende på enskild- 
heterna i själfva ritualens utförande finnas dels i kap. 3, 5 och 
6 af priorn Petri Constituiiones, om hvilka jag framdeles får till- 
fälle att tala, dels i det s. k, Lticidarhmi, som delvis (kap. i — 7) 
utgör en hjälpreda för systrarna, »ktiric the skulu sik haffua j 
chorenovf», delvis ger minutiösa föreskrifter för systrarnas lif i öf- 
rigt^. Då dess innehåll i allt väsentligt ligger till grund för 
SCHUCKS och HiLDEBRANDS nämnda skildringar, anser jag mig 
ej behöfva uppehålla mig därvid. Den individuella bön- och 
kontemplationsaskesen {Reg. S. Salvat. 16, 17 och 25) företer i 
förhållande till bruket inom andra ordnar intet särskildt påfal- 
lande, hvarför jag anser mig kunna förbigå densamma. 

Fastebestämmelserna (kap. 9, 24) äro i korthet följande. 
På egentlig fastemat (qitadragesimalia) fastades alla fredagar, 
samt från första adventsöndagen till jul, från fredagen före qitin- 



1 ScHUCK, Ur gamla papper, V, 52ff.; H. HiLDERRAXD, Sv. Medc!iid,lll, 
lOSiff.; jfr ä(vQn Queksel i KT, 1S97, 299 ff, 

- Geete, a. a., XLIX. 

^ Rev. S. Birg., II, 416, 418. Om kartusianenias ritus se Heimbucher, 
I, 258. Anmärkas må, att vid fransiskanernas generalkapitel 1310 ifras mot 
■»cantus fractos et dissolutos». ALKG, VI, 'JO. 

^ BU, V, 18—21, 59 ff.; ett fragmem af en latinsk redaktion af Lucidarium 
är tryckt af Elmgren i Hist. Ark.^ II, 89 — iio. Om affattningstiden har jag 
ej kunnat bilda mig någon mening; sannolikt faller den dock betydligt senare 
än tillkomsttiden för Petri Addiciones. 



47 

qiiagesima^ till påsk, på fisk och mjölkmat (»hvit mat») ons- 
dagar (likasom hos augustinereremiterna) ^ och lördagar, samt 
frän fredagen efter Kristi himmelsfärdsdag till pingsten, frän kors- 
mässa till Michaelsmässa, samt från allhelgonadag till advent, pä 
vatten och bröd dagen före de fyra Mariadagarna, apostladagarna 
som sex andra stora helgdagar. Dessa fastebestämmelser äro vis- 
serligen strängare än t. ex. fransiskanernäs, som blott föreskrefvo 
fastor alla fredagar, från trettondagen till påsk, samt från allhelgona- 
dag till jul ^, men ofantligt mycket mildare än cisterciensernas, där 
den egentliga fastetiden räckte från korsmässa till påsk och där 
äfven fisk, 'i.^^ och mjölkmat blott i utomordentliga fall (såsom 
pitanciä) af abboten tillätos *. Särskildt framträder birgittinregelns 
mildhet i bestämmelserna om förtärande af kött, som, utom 
under de stora fastetiderna, tilläts fyra gånger i veckan (söndag, 
måndag, tisdag, torsdag). Hos kluniacenser, karmeliter och 
fontevraldenser var köttätande alldeles förbjudet, i den ursprung- 
liga benediktinregeln likasom hos cistercienserna tillåtet endast 
för svaga och sjuka ^. Äfven inom ordnar med mildare regel 
t. ex. hos serviterna tilläts det blott tre gånger i veckan (sön- 
dag, tisdag, torsdag)®. 

Föreskrifterna angående kläder, bäddar o. s. v. (kap. 3, 4, 
13) förete i principiellt afseende intet anmärkningsvärdt ' och 
öfverensstämma med frånseende af några mindre väsentHga drag 
af symbolisk betydelse (i afseende på färger, snitt o. d.) i huf- 
vudsak med hvad som stadgas i Benedikts regel samt i öfver- 
ensstämmelse därmed närmare preciserats t. ex. hos fontevral- 



'^ BU, IV, 14. Den latinska redaktionen har "quadragesima", hvilket 
sannolikt är en felläsning, då "caput ieiunii'^ ju är onsdagen efter quinquagesima. 
- Holst.-Brockie, IV, 253, 254; ZöCKLER, 503 ; Heimbucher, i, 450. 
^ Muller, Anfänge, 80, 191; Zöckler, 483. 

* WiNTER, I, 24, 25. 

^ Holst.-Brockie, II, 180; III, 20; v. Walter, 164; Wölfflin, 42; Heim- 
bucher, I, loi, 217. 

^ Heimbucher, I, 476. 

' Om klosterdräkten se Hildebrand: Sv. Medeltid, III, 1047 ff. Den 
olikhet, han vill finna mellan »uppenbarelsernas» och »regelns» dräkt, beror på 
ett misstag; den å sidd. 1047, 1048 skildrade dräkten gäller bröder och systrar 
ab inträ och är hämtad ur Reg. S. Salvatoris, den åter å sid. 1050 är före- 
skrifven i de af Lindström tryckta Vadstena klosterreglor och gäller sorores et 
fratres ab extra. En motsvarande sammanblandning har H. gjordt i afs. på faste- 
reglerna; bestämmelserna å sid. 1059 finnas hos Lindström och gälla kloster- 
folket ab extra, de å sid. 1060 åter gälla det egenthga klosterfolket och äro 
hämtade ur regeln. 



48 

denser och kluniacenser. Motsvarighet hos augustineremiterna 
har förbudet att begagna underkläder eller lakan af linne ^. 
Några föreskrifter om rent kroppsligt själfplågeri i asketiskt 
syfte (genom gissling eller åderlåtning) finnas i sjalfva regeln 
icke — i olikhet mot förhållandet hos cistercienserna, som 
föreskrefvo gissling hvarje fredag och åderlåtning fyra gånger 
om året, och hos fontevraldenserna, där åderlåtning var på- 
bjuden tre gånger årligen^. I priorn Petri ofvannämnda konstitu- 
tioner (kap. 31 och 41) omtalas emellertid gissling och åder- 
låtning såsom tillåtna^. 

Icke heller tystnadsbestämmelserna (kap. 6) voro alltför 
stränga; tystnad skulle råda från morgonväkten till mässans 
slut, från läsningen till bords till tacksägelsen i kyrkan, från 
vespern till tacksägelsen efter aftonmåltiden, från collaiio till 
följande morgon. Hos kluniacenserna var tystnadsplikten be- 
tydligt strängare, hos kartusianer och fontevraldenser oinskränkt*. 

Hvad angår armodsaskesen afsåg Birgittas regel att intaga 
en mellanställning mellan Benedikts regel, som förbjöd kloster- 
folk all individuell äganderätt — ett allmänt förbud i denna 
riktning utfärdades af tredje Lateransynoden ^ — men ej be- 
svarade frågan, hvartill ett eventuellt inkomstöfverskott för 
klostret skulle användas och alltså för dess, för korpora- 
tionens förvärfsrätt ej satte någon bestämd skranka, och Fran- 
ciscus' regel, som åtminstone enligt stiftarens afsikt förbjöd 
orden att förvärfva någon egendom och ålade medlemmarna 
tiggandet såsom en plikt ''. 

1 WöLFFLiN, 54, 55; Holst-Brockie, II, i8i; IV, 248; v. Walter, 190. 

- WiNTER, I, 25; v. Walter, 194. 

^ BU, V, 38, 39, 44. I Diariet omtalas flerstädes både tagelskjortor 
och åderlåtningar {SRS, I;i, 118, 119 o. s. v.); år 1405 berättas, att Thorirus 
Andrete en gång svimmat inför altaret i följd af en åderlåtning (mimdio 
so.ngiiinis) föregående dag (SRS, I: i, 118). 

* ZöcKLER, 401, 418; Heimbucher, I, 217; V. Walter, 164. Om de 
rent yttre anordningarna för tystnadsbestämmelsernas iakttagande i birgittin- 
klostren, se Hildebrand, Sv. Medeltid, III, 1044, 1045. 

'" Mansi, XXI, 713; Heimbucher, I, 131. 

^ Reg. S. Ben., 33, 58, 59 (WÖLFFLIN, 38, 56—58); ZÖCKLER, 369; 
Winter, II, 126; Reg. S. Franc. i22i, kap. I, 7 — 9 (MuLLER, a. a., 189, 192 — 
194); 1223, kap. 4; »Nullo modo denarios vel pecuniam recipiant per se vel 
per interpositam personam»; kap. 6: »Fratres sibi nihil approprient uec domum 
nec locum nec aliquam rem, sed tamquam peregrini et advense in hoc seculo 
in paupertate et humilitate Domino famulantes vadant pro eleemosyna confi- 
denter.». Holst-Brockie, III, 24, 25, 31, 32; Heimbucher, I, 285; Muller, 
a. a., 78, 79, 84; Zöckler, 481—484. 



49 

Birgittas regel förbjuder först och främst den individuella 
äganderätten i de mest bindande ordalag (kap. 2, i8, 19). Abbe- 
dissan åtvarnas på det strängaste att tillåta systrarna att besitta 
något eget. Dock skulle detta förbud för dem ej innebära 
något hinder att inneha nödigt material — äfven guld och 
silfver — till förfärdigande af handarbeten. Men å andra sidan 
afsåg Birgittas regel på intet sätt att skapa någon ny tiggar- 
orden, något, som ju var oförenligt med birgittinernas hela 

o 

organisation i öfrigt. At klostren tillerkännes uttryckligen rätt 
att besitta egendom, både lös och fast. Men det synes otve- 
tydigt ha varit stiftarinnans afsikt att sätta en bestämd gräns 
för egendomens tillväxt. Organisationen, för så vidt den kan 
utletas ur den något vaga och extatiska formuleringen, som 
knappast tillåter, att orden juridiskt pressas, synes till sin ur- 
sprungliga plan ha varit följande. 

Den första uppsättningen klosterfolk (fundantes) skulle i 
ingift medföra så mycket, att afkastningen räckte till hvars och 
ens årliga underhåll i öl och bröd (pants et potus), det 
hufvudsakliga alltså af kosthållet^. Sedan det föreskrifna antalet 
klosterfolk och därmed äfven antalet prebendae i öl och bröd 
blifvit fullt, fick klostret ej vare sig af senare inträdande eller 
från andra håll mottaga några gåfvor i gods eller räntor, 
såvida de ej behöfdes för att uppehålla antalet prebendae. In- 
trädande, som ej voro medellösa (hvilka skulle mottagas utan 
afgift) skulle väl i ingift gifva en frivillig allmosa — en dylik 
föreskrift finnes redan i benediktinregeln ^ — men ej i gods 
-eller räntor; deras gåfvor skulle ock, så vidt ej klostret ound- 
tgängligen behöfde dem, gifvas åt fattiga, åt kyrkor e. d. Kost- 
naderna för kosthållet i öfrigt, för klosterbyggnadernas upp- 
förande och underhåll, klosterfolkets kläder samt öfriga nödiga 
-utgifter^ skulle bestridas af de bidrag befolkningen i riket fri- 
villigt lämnade (stde pecimia — a populo regni vohintarie 

contributa-^) ; närmast har Birgitta därvidlag säkerligen tänkt på 

^ Att stadgandet äfven gällde munkarna, synes af RAP, II, n:o 2101, 
2753; Leinberg, 328, 329, 331, 341. 

" wölfflin, 58. 

^ Såsom nödiga utgifter räknas i de förut citerade förklaringarna till 
vregeln, {Cod. lat. Mött. 27117, fol. 13g v.) »victus et vestitus monasterii et 
familiarium eius, item fabrica monasterii, item quod aliquid reponatur in 
custodia ad procurationem et expensas Episcopo Dioecesano, quando venit ad 
visitandum vel quando venit ad receptionem vel ad benedictionem alicuius 
imonialis vel fratris, quia tunc monasterium debet ei dåre expensas.» 

Uöjer, T. ^ 



5° 

den särskilda skatt, Vårfrupenningen, som Kristus (Extrav. 32) 
pålagt landet. Men dessutom kunde man, som nämndt, påräkna 
nyinträdandes gåfvor liksom afven från andra håll allmosor, som 
dock finge mottagas endast när så oundgängligen behöfdes ^ 
och sedan man förvissat sig om att den erbjudna gåfvan på 
rätt sätt förvärfvats. Aflidna bröders och systrars kläder äfven- 
som det af deras prebendcs utgående underhållet skulle, tills 
deras rum blifvit med ny innehafvare besatt, utdelas till de 
fattiga. Öfverskottet för året, för så vidt det ej behöfde helt 
eller delvis disponeras för att täcka ett kommande års brist, 
skulle vid räkenskapsårets afslutande d. i nov. utdelas till de 
fattiga. På samma sätt skulle vid nyanskaffning af kläder för- 
faras med de aflagda, liksom ock med det dagliga öfverskottet 
vid bordet — såsom hos kluniacenser, cistercienser och fonte- 
vraldenser ^. 

I korthet var hushållningsprincipen alltså denna. Afl<ast- 
ningen af klostrets fasta egendom (gods och räntor) skulle be- 
täcka kostnaderna för den drygaste delen af klosterfolkets 
kosthåll; öfriga nödiga utgifter skulle bestridas genom milda 
gåfvor af ohka slag (vårfrupenning, ingifter och i nödfall all- 
mosor). Öfverskottet, sedan nödiga utgifter besörjts, utdelades 
hvarje år som allmosor till de fattiga. I öfverensstämmelse 
med denna grundsats stadgades äfven (kap. 23), att de hand- 



^ De nyssnämnda förklaringarna säga härom: »legitima necessitas est^ 
si aliqua domns monasterii combureretur vel caderét vel minaretur ruinam vel 
campana frangeretur vel vestimenta comburerentur vel boues vel animalia 
monasterii depr^darentur vel perderentur, qua2 sunt ad seruitium monasterii, et 
sic de similibus.» I händelse klostret ej behöfde en erbjuden gåfva, skulle 
erbjudaren uppmanas att å klostrets vägnar gifva det erbjudna åt fattiga eller 
åt kyrkor. 

2 Reg. S. Salvat., 20. (»Omnis persona dictarum primo fundantium 
Monasterium hane Religionem introiens tot pecuniarum redditus secum inferat 
et potestati Abbatissee subijciat, quot in omni anno tam sterili quam fertili 

sufficiat sibi ad panem et potum. Deinde numero personarum primarum 

fundantium Monasterium completo et qualibet persona pr^bendam panis et 
potus omni anno habente nequaquam ab alijs postea intrantibus Religionem 
seu ab alijs personis pr^dia vel redditus Monasterio tribuantur.)} Jfr klunia- 
censerregeln, kap. 32 (Holst-Brockie, II, 183); Winter, I, 15; v. Walter, 
194. Den af. Birgitta skisserade hushållningsplanen refereras i en påfvebulla af 
^- ^!i 1579 (Afskr. i A 22, fol. S; A 2j, fol. 25 — 26; Celse, 140, n:o 7) på 
följande sätt: »Per statuta in eodem monasterio auctoritate apostolica confir- 
raata debeat annis singulis obseruari, ut deductis necessariis expensis omnia, 
quse superesse reperiuntur, annuatim sunt pauperibus eroganda, sicque ibidem 
degentes, licet non mendicent, pauperes tamen veraciter dici possunt.» 



51 

arbeten, som på lediga stunder förfärdigades inom klostret, 
skulle användas till Guds ära samt kyrkornas och de fattiges 
gagn. — Birgittas afsikt var alltså, att hennes kloster ej skulle 
förvärfva mera egendom, än för dess underhåll oundgängligen 
behöfdes. I följd däraf var det fritaget från den andra kloster 
eljes åliggande plikten att mottaga och förpläga resande främ- 
lingar i olikhet mot t. ex. benediktinernas och cisterciensernas 
kloster, som hade obegränsad rätt att förvärfva egendom och 
därför ej voro befriade från gästning ^. 

Ännu ett par af regelns bestämmelser förtjäna omnäm- 
nande. I första rummet gäller detta stadgandena om val af 
klosterorganisationens ledare. Om abbedissan heter det, att 
hon skall utses af konventet med biskopens råd. Eftersom 
i det följande, då vid konfessorsvalet fråga är om hela för- 
samlingen bröder och systrar, termen congregatio, ej conventus 
användes, låge det närmast till hands att antaga, att konvent 
här vore liktydigt med nunnekonvent. I Åddiciones Petri 
prioris förutsattes emellertid, att i abbedissevalet skulle deltaga 
både bröder och systrar. Antingen måste alltså detta stad- 
gande i förhållande till regeln beteckna en senare utveckling 
eller också — och denna förklaring är obetingadt den riktiga 
— betecknar i regelns bestämmelse ordet conventus detsamma 
som det i samma kapitel använda uttrycket congregatio d. v. s. 
både nunnekonventet och dess bihang af munkar, hvilket, så föga 
genomförd som dubbelklosterprincipen är i regelns organisato- 
riska detaljer liksom i dess formulering, väl låter tänka sig 2. 
Bestämmelserna i sin helhet anknyta sig till det normala för- 
hållande, att valen ägde rum under bevarande af god sämja 
och endräkt; huru i motsatt fall förfaras skulle, därom gifves 
ingen upplysning. I de nyss citerade förklaringarna till regeln 



1 Reg. S. Ben., kap. 53 (WÖLFFLIN, 52, 53); WiNTER, II, 140. 

^ Bestämmelsen lyder i regeln: »Abbatissa cum consilio Episcopi eligatur 
a Conuentu» {Rev. S. Birg., II, 361; på svenska: »Abbatissan mz biscopsins 
radh wälis aff conuentonne», BU, IV, 25), i priorn Petri Åddiciones (BU, V, 
21): »Naar abbatissa skal wälias, Tha latin sik ther om sämia swa wäl 
brödhrene som systrana.» Frågan har förefallit de äldsta invånarna i Vadstena 
kloster allt annat än klar, hvarför öfver densamma infordrats förklaringar, som 
utfallit på i texten angifna sätt. {Cod. lat. Mon. 2jii'j, fol. 131 : »An electio 
Abbatiss£e pertineat ad utramque partem congregationis ? Videtur, quod sic, quia 

quod omnes tangit ab omnibus debet approbari. Verba Magistri Matthéei 

(de Cracovia): Conuentus capitur pro congregatione, sicut patet in principio 
capituli 17 constitutionum.» Jfr Rev. S. Birg.., II, 363.) 



52 

hänvisas i så fall till stiftsbiskopen, som då anställer undersök- 
ning rörande såväl de väljandes röster som den valdes person 
och sedan afgör saken i enlighet med den kanoniska rättens 
fordringar ^. Ordalagen i sin helhet synas antyda, att den som 
formulerat bestämmelsen för sig ej preciserat de olika momen- 
ten i valhandlingen. Angående munkkonventets föreståndare 
åter heter det, att abbedissan till confessor omniuni må utvälja 
den af prästmunkarna, till hvilken hon tillika med hela sam- 
lingen systrar och bröder samtycker. Ordalagen, jämförda med 
en senare stadga^, ge vid handen, att först bröder och systrar 
skulle skrida till val, hvarefter abbedissan skulle till den valde 
gifva sitt samtycke samt därefter kungöra valresultatet. Efter 
valet bekräftar och insätter biskopen den valde i hans ämbete. 
De åtta conversi, som eljes ej hade säte och stämma vid af- 
görandet af klostrets angelägenheter, ägde dock att i dessa 
val deltaga. 

Genom stadgandet (kap, 26), att stiftsbiskopen skulle vara 
klostrets fader och visitator — likadant var förhållandet med 
nunnorna af augustineremiternas orden ^ — infogades birgitti- 
nerna i den kyrkliga organisationen på ett helt annat sätt än 
de flesta andra ordnar, som ju i allmänhet af påfvestolen för- 
värfvat fullständig exemtion. Hos cistercienserna t. ex. förrättades 
visitationerna i nunneklostren af abboter^. I nyssnämda sida 
af birgittinernas organisation ligger helt visst en af orsakerna 
till den välvilja den nya orden i det hela rönte från det seku- 
lära prästerskapets sida. 

Dominikanerna och, ehuru i mindre grad, fransiskanerna 
hade inrymt predikoverksamheten bland folket den främsta 
platsen bland de uppgifter de satt sig, och denna förän- 
dring i klosterordnarnas verksamhet och organisation hade 
icke förblifvit utan återverkan på de äldre ordnarna. Äfven 
cistercienserna, huru fjärran uppgiften än från början legat dem, 
började på 1200-talet i ganska vidsträckt grad öfva prediko- 
verksamhet, delvis i täflan med mendikanterna ^. Birgitta har 
ej varit blind för den betydelse en dylik verksamhet hade för 
en klosterorden, och genom regelns påbud, att bröderna på 



1 Cod. lat. Mon. 2yijy, fol. 137 v. 
- C. T 4, fol. 353 ff. ^ Heimbucher, I, 463. 

"^ Sejalon, 277, 278; WiNTER, I, 12; II, 4, 5. Om förhållandet inom 
fransiskanorden se Zöckler, 489. 

'" WiNTER, I, 5, 220; II, 137 fF. 



53 

modersmålet söndagligeii för nunnorna skulle utlägga dagens 
evangelium och på större festdagar predika för folket, sluta 
sig birgittinerna till de mera nationella riktningar inom kyrkan, 
som kommit till synes t. ex. hos valdenserna och hos de tyska 
mystikerna af predikareorden ^. Birgittinerna ha ock i Sverige 
både på grund af sin predikoverksamhet och på grund af sina 
i regeln föreskrifna litterära sysselsättningar mer än någon 
annan kyrklig organisation under medeltiden kunnat bidraga 
till skapandet af en religiös litteratur på landets språk ock 
därigenom i sin mån medverkat till den svenska nationalitetens 
gradvisa utbildning. 



Sådan var till sina hufvuddrag den nya ordensorganisa- 
tion, som Birgitta ville skänka sitt land och den västerländska 
kristenheten. Hon ansåg den själf ej genom sin uppenbarade 
regel i alla enskildheter fullt utvecklad. I regelns kap. 26 före- 
skrefs uttryckligen, att några bröder af Benedikts eller Bern- 
hards orden skulle utarbeta tilläggsstadganden, innehållande 
straffbestämmelserna, begrafningsritualen samt sättet för de 
anbefallda visitationernas förrättande och för öfrigt fullständi- 
gande bestämmelser i de punkter, dar så kunde finnas nödigt. 
Ur denna föreskrift framgingo senare de flere gånger nämnda 
Åddiciones Petri prioris, om h vilka jag längre fram får till- 
fälle att tala. 

Men redan Birgitta själf gjorde under sin lifstid genom 
nya uppenbarelser, sedermera af priorn Petrus samlade till de 
s, k. Revelationes extravagantes, åtskilliga, tillägg till sin regeP, 

I dessa Extravagantes finnas sålunda de redan anförda 
föreskrifterna om ritualen (kap,--3,-4,-.8— 10); vidare några tillägg 
till stadgandena om tystnad och klausur, tillkomna med hänsyn 
till ordens verksamhet utåt: abbedissan erhöll rätt, att när ny- 
byggnader eller reparationer gjorde det nödvändigt, äfven inom 
klostret tala med handtverkare^; eljes skulle hennes samtal med 
utomstående äga rum vid klostrets taleport. Abbedissan och 



^ ZÖCKLER, 473. 

- ScHUCK i VHAAH, XXXIII, 24. 

^ På samma sätt hade i cisterciensklostren abbedissan och förestånda- 
rinnan för köksafdelningen rätt att tala med personer, som ej tillhörde orden, 
äfvenså att vid tvingande nödvändighet begifva sig utom klostret. Winter, 
II, 6, 7. 



54 

nunnorna fingo utgå ur klostret blott för att grunda nya kloster, 
konfessorn för att tillsammans med sina öfverordnade hand- 
lägga regelns föreskrifter och ordenstukten, för att fria klostret 
från skam och ondt tal, för att kväfva kätterier — i allmänhet 
för kyrkans bästa, om kallad af dess prelater, men äfven eljes 
under särskildt tvingande omständigheter (kap. ii). I kap. 12 
föreskrifves, att abbedissan och generalkonfessorn på helg- 
dagarna för klosterfolket skulle framlägga klostrets tillstånd, 
äfven i ekonomiskt afseende, liksom öfriga ärenden af allmän 
vikt. Vidare finnas några smärre modifikationer i fastebestäm- 
melserna (kap, 13, 14, 36); vid fastor på vatten och bröd tilläts 
användningen af på korn eller bjugg kokt vatten samt af frukt 
och bär till brödet. Till de förut anförda bestämmelserna om 
val och invigning af abbedissa lägges den, att hon helst borde 
vara jungfru, eljes änka samt född af äkta säng (kap. 20, 21). 
Bestämmelserna om novitiatet modificeras därhän, att det för 
bepröfvade kristna kan inskränkas till ett hälft år (kap. 16). 
Vidare tillätos bröderna (kap. 33) att antaga fyra fratres ab 
extra för allmoseutdelning, budsändningar o. s. v. De skulle 
bära ett rödt kors på sina kläder, lofva generalkonfessorn lyd- 
nad i andliga ting, abbedissan i världsliga samt i öfrigt under- 
kasta sig samma lefnadsordning som det egentliga kloster- 
folket; till dessa fratres ab extra kunde äfven sluta sig andra, 
dock att de ej fingo bära något kors. För de gröfsta göro- 
målens förrättande ägde nunnorna att taga fyra stekarhussystrar 
(focarice), munkarna två stekarhussvenner (focarii), hvilka 
skulle bära särskild dräkt 1. 

Det första klostret af den nya orden skulle enligt Frälsa- 
rens befallning till Birgitta byggas i Vadstena af landets furste, 
d. v. s. konung Magnus 2. Birgitta, själf af en rik och mäktig 
släkt, understödde med egna medel det nya företaget^ och 
synes äfven snart hafva lyckats vinna både konungen och rikets 
store för sin plan. Säkerligen framstod det för deras uppfatt- 
ning ej blott såsom en religiös plikt, utan äfven såsom en 
nationell hederssak att bidraga till upprättandet af en stiftelse, 



^ Flavignys uppgift (s. 148) om de 25 lekmannabröderna beror för- 
modligen på en missuppfattning af några ord i regelns kap. 1 3 (Rev. S. Birg., 
II, 360). Om klosterfolket ab extra se nedan kap. VIII. 

2 Extrav., 24, 25, 32, 74. 

3 A. 14, fol. 153 v. (»cepit edificare et dotare vnum magnum monaste- 
rium»), fol. 209 (»fundauit eciam vnum monasterium»). 



55 

som skulle kasta glans öfver landet och som tillika till hela 
sin organisation syntes ämnad att i viss mån blifva ett adligt 
jungfrustift, en uppfostrings- och försörjningsanstalt för de sto- 
res döttrar och kvinnliga fränder, ej mindre än en tillflyktsort 
för världströtta sinnen. 

Konung Magnus blef alltså ej döf för den uppmaning Bir- 
gitta å Frälsarens vägnar till honom riktade. I det testamente, han 
och hans gemål d. ^/s 1346 upprättade, valde de sin lägerstad 
i det kloster, de och deras arfvingar med Guds nåd skulle 
bygga och fullborda i Vadstena, och testamenterade dit under 
förbehåll af eviga själamässor och ljus till sina grafvar en mängd 
gårdar samt en ytterligt dyrbar kyrkoskrud till det nya klost- 
rets kyrka. Till testamentsexekutörer förordnades ärkekiskopen 
i Uppsala, biskoparne i Linköping och Skara, riddarne Nils 
Abjörnsson, Gustaf Tunesson och Magnus Nilsson samt väpna- 
ren Johan Kristinesson med rätt för dem att vid möjligen in- 
träffande dödsfall komplettera sig själfva^. Genom konunga- 
parets andra (s. k. norska) testamente af d, ^^/t 1347 testamen- 
terades till det nya klostret i Vadstena sex tusen mark i pen- 
ningar i gällande mynt, för hvilket belopp ön Orust sattes i 
pant. Till testamentsexekutörer förordnades ärkebiskopen i 
Nidaros, biskoparna i Oslo och Hamar, riddarna Ivar Ag- 
mundsson och Agmund Guthormsson samt väpnarna Bjarner 
^rlingsson och Ormer Östensson äfvenledes med rätt att själfva 
fylla uppstående ledigheter ^. 

De dispositioner, som alltså genast från konungahusets 
sida gjordes till det nya klostret, kunna väl kallas storartade 
och utgöra, helt visst den största klosterdonation Nordens 
historia vet omtala. De svårigheter och motgångar, ej minst i 
finansiellt afseende, som några år senare drabbade konung 
Magnus, synas emellertid efter allt att döma ha vållat, att en 
icke ringa del af donationerna stannat på papperet^. Af alla 
de gårdar, som i det tidigare testamentet omnämnas, har jag 
med undantag af själfva Vadstena kungsgård med hvad där- 
under hörde icke lyckats i klostrets bevarade jordeböcker åter- 



1 HSH, XII, ^; DS, V, N:o 4069; utförligt referat hos Silfverstolpe 
(HB, 1, 4fr.) och HiLDEBRAXD {Sv. MedcUid, III, 525—527; VHAA.s rr.duads- 
blad, 1893, sidd. 30 — 44). 

- DS, V, N:o 4200; DN, V, N:o 193. 

° Hildebrakd's uppgift (Sv. Meddiid, III, 525), att ingen enda kom till 
stånd, är alltså ej fullt exakt. 



56 

finna någon ^; de synas sålunda aldrig ha kommit Vadstena 
kloster tillgodo — ett resultat, hvars riktighet bestyrkes däraf, 
att konung Håkans d, ^^/i 1362 utfärdade bekräftelse på konung 
Magni testamente endast omfattar Vadstena kungsgård^. Där- 
emot upptaga dels jordeböckerna, dels ett dombref af ^^/s 1399 
gods, som ej nämnas i testamentet, men förmodligen hörde 
under Vadstena kungsgård^. Konungen namnes främst bland 
de välgörare, för hvilka klosterfolket förbinder sig att fyra gån- 
ger årligen hålla själamässor*, och år 1448 afgifver general- 
konfessorn ett vittnesbörd, att konung Magnus skänkt den grund, 
på hvilken klostret stod^. Motsvarade den slutliga gåfvan ej 
gifvarnas ursprungliga afsikt, vittna testamentena dock om det 
lifliga intresse, som ända från begynnelsen från konungamak- 
tens sida kom den nya stiftelsen till del. 

Företagets fortgång under den närmaste tiden svarade ej 
emot den första, stolta ansatsen. Under de följande 20 åren 
intill 1368 finna vi i bevarade urkunder inga spår af donationer 
till Vadstena kloster vare sig genom gåfvor eller testamenten^. 
Däremot ha, enligt hvad till vår tid komna urkunder eller i dem 
meddelade upplysningar ge vid handen, under samma tidrymd 
utfärdats åtminstone fem förordningar och sy no dalstatut, som 
påbjuda erläggande af den af Birgitta i en uppenbarelse före- 
skrifna afgiffcen till den nya klosterbyggnaden, den s. k. Vår- 
frupenningen''. Med hänsyn till de upprepade påbuden om 



1 HH, XVI, 3. 

2 Afskr. efter originalet i ÖrnHIäLMS Diplomator mm, IX, 373; PerING- 
SKlöLDs Diplomatarium, IX; äfven i defekt afskrift på ett ur en Vadstenakopie- 
bok utskuret pergamentsblad bl. VHAA:s permebref i RA. Brefvet är dateradt 
»MCCCLX secundo in dominica post octauam Epiphanie domini» (^^/i), och 
tydligen identiskt med den af Dalin (II, 534) utan angifvande af källan såsom 
»privilegiebekräfielse» anförda urkunden. 

3 HH, XVI, 10, II, 15, 25; RAF, II, N:o 3003. 
* Afskr. i A. 26, fol. 189, 189^/3. 

= Afskr. i A. 26, fol. 331; Styffe, II, LXiv; RAP, II, N:o 3003. 

^ Karl Näskonungsson säljer d. ^^/4 1349 gods till konung Magnus och 
Vadstena kloster (J)S, VI, N:o 4418), men d. ^'% 1352 säljer Birger Alguts- 
son jord till konung Magnus att användas för Vadstena gårds behof CRAP, 
I, N:o 60). 

'' Synodalstatut af biskop Peter i Linköping (1339—1351) hos Reuter- 
DAHL, 55, 47; påbud af konung Håkan d. ^j 1361, hvari omtalas ett påbud 
af konung Magnus (Hause.v, N:o 173); i Telgestadgan af d. ^-/g 1381 namnes 
ett af ärkebiskop Peter (alltså före 1366) och andra prelater utfärdadt påbud 
(RAP, I, N:o 1622). Under konung Albrekt utfärdades den första förordnin- 



57 

denna byggnadsafgift samt några andra, visserligen obestämda 
antydningar i bevarade källor, vill det synas, som det ej låge 
utom möjlighetens gräns, knappast ens utom sannolikhetens, 
att under dessa 20 är byggnadsarbeten för det nya klostret i 
någon mån åtminstone bedrifvits. Då år 1369 arbetet på all- 
var upptogs, funnos på platsen visserligen inga byggnader, men 
däremot fullständigt förstörda murrester af tre stenhus. La- 
GERBRING har framdragit ett annat vittnesbörd, som åtmistone 
kan peka i samma riktning. I ett skyddsbref för Vreta kloster, 
gifvet Horns kyrka d. ^'^jn 1363, fritog konung Håkan klostrets 
landbönder och tjänare från all dagsverksskyldighet vid konun- 
gens byggenskap i Svaneholm och Vadstena^. Om man nu 
också på grund af dessa antydningar, äfvensom de ofvan 
nämnda påbuden om Vårfrupenningen skulle vara böjd att an- 
taga, att någon byggnadsverksamhet redan före 1369 i Vad- 
stena bedrifvits, så hafva dessa arbeten efter allt att döma 
hvarken varit synnerligen betydande eller ostördt fått fortgå. 
Orsakerna därtill äro ej fullt klara, delvis kunna de dock lätt 
gissas. 

Redan i företagets början synes, efter hvad man kan läsa 
ur ett par uppenbarelser, en brytning hafva uppstått mellan 
konung Magnus och Birgitta; som orsak uppgifves, att konun- 
gen varit ovillig att enligt sierskans uppmaning företaga ett 
korståg till Finland och lika litet velat följa hennes uppfordran 
att vallfärda till Rom för att af påfven utverka absolution för 
egna synder och stadfästelse på den nya ordensregeln. Bir- 
gitta, hvars personliga syften och stämningar så bjärt och så 
ofta afspegla sig i hennes uppenbarelser, mottog dä i en hän- 
ryckning Kristi förklaring, att konung Magnus var ovärdig att 
bygga det nya klostret. De ej långt därefter företagna kors- 
gen d. -ä/7 1366, stadfästad d. ^Vs 1367 (RAP, I, N:o 721, 759). Om de äldsta 
förordningarna om Vårfrupenningen se för öfrigt exkurs A. 

1 SRS, I: I, 114; RAP, I, N:o 592; Lagerbring, III, 658. M Exirav. 
26 får jag nästan det intryck, att Magnus påbörjat byggnadsarbeten i Vadstena, 
men att företaget afstannat och det uppförda nedrifvits. Då emellertid Diariet, 
hvars berättelse grundar sig på meddelanden af arbetets förste föreståndare, 
Jowan Petersson, ej nämner ett ord om saken, synes icke någon säker slutsats 
böra dragas af ett obestridligen dunkelt uttryck i en uppenbarelse eller af lika 
obestämda häntydningar i andra källor. Att med Hammerich (s. 125) och Mukch 
(I, 478) ur testamentet d. ^='n 1347 vilja läsa ut, att klostret var grundlagdt, 
synes väl konstruktivt. Det af Hammerich (ss. 63, 83) liksom af Flavigny 
(ss. 40, 47) omtalade äldre Vårfruklostret har i samtida handlingar ej efter- 
lämnat något spår och torde därför böra utmönstras ur historien. 



58 

tågen till Finland (1348, 1351) och den däraf härflytande oredan 
i rikets drätsel, Birgittas ungefär samtidiga afresa från Sverige 
{1349)5 hvarigenom företaget beröfvades själfva den drifvande 
kraften, de stora peståren 1349 och 1350, som afsevärdt min- 
skade befolkningen och därmed landets ekonomiska bärkraft, 
samt slutligen de inbördes fejder, som fyllde hela senare delen 
af konung Magni styrelsetid och slutligen 1365 ändade med 
katastrofen vid Gata, räcka väl till att förklara det stillestånd i 
arbetet på planens förverkh gande, som i stort sedt följde under 
de närmaste årtiondena fram till 1370. 

Nyss nämndes, att Birgitta år 1349 lämnade Sverige, Or- 
sakerna därtill voro flera. En låg naturligen i hennes brinnande 
begär att få se den eviga staden, kristenhetens hufvudstad, där 
»gatorna aro beströdda med evigt guld, nämligen med mar- 
tyrernas blod». En annan orsak är väl ock att söka i hennes 
misshälligheter med konungen och hans omgifning, i den erfa- 
renhet hon som så många andra fick göra, att ingen är profet 
i sitt fädernesland. Men de hufvudsakliga bevekelsegrunderna 
torde legat pä annat håll. Hemlandet syntes numera vara ett 
alltför trångt verksamhetsfält för hennes planer; hon önskade 
att på närmare håll och mera verksamt få gripa in i den euro- 
peiska politikens stora frågor, såsom hon vid ett par tillfällen 
redan gjort; hon drömde om att få lösa den, som framför alla 
upptog samtidens intresse: att återföra påfvestolen från Avig- 
non till Rom. Och slutligen hade Kristus i en uppenbarelse 
befallt henne att söka påfvens stadfästelse på den nya ordens- 
regeln 1. 

Hon lämnade alltså Sverige och begaf sig ej till Avignon, 
där päfven fortfarande uppehöll sig, utan till Rom; där, i den 
eviga staden, dit återförd genom hennes maningar, skulle han 
gifva den nya regeln sin stadfästelse. I Rom framlefde hon, 
fränsedt några pilgrimsresor, återstoden af sitt lif, och vistelsen 
där har för hennes ordensstiftelses utveckling varit af omätlig 
betydelse. Hennes lif förflöt under andaktsöfningar och krist- 
lig kärleksverksamhet. Ryktet om hennes helighet gick vida 
omkring; redan under hennes lifstid spredos berättelser om de 
underverk hon utfört. Hennes vallfärder till Neapel, till Monte 
Gargano, till Assisi, till Amalfi, till Barletta och slutligen un- 
der hennes lefnads afton till den heliga grafven utbredde öfver- 

^ Extrav., 41; Reg. S. Salvat., 30; ScHUCK, ISLH, I, 98, 99; SLH, I, 
162; Lundström i PRE^, III, 241; Hammerich, 126, 127; Flavigny, 214—229. 



59 

allt ryktet om hennes helighet. För söderns folk, ej mindre 
än för Nordens, var hon den heliga Birgitta långt före sin 
helgonförklaring. 

Hon trädde i förbindelse med sin tids regerande furstar, 
med den romerska adeln, särskildt med familjen Orsini, med 
den italienska hierarkien, exempelvis med Elziarius af Sabrano, 
sedermera kardinal af S. Balbina. Säkerligen bidrogo de förbin- 
delser hon under denna tid knöt med denna världens store 
i ej ringa grad att senare möjliggöra både hennes egen kano- 
nisation och hennes ordens hastiga och storartade uppblomst- 
ring\ Under vistelsen i Rom sände hon, som hon förut redan 
gjort från Sverige, till Avignonpåfvarne glödande maningar i 
uppenbarelsens form att vända åter till Italien, att återskänka 
kristenhetens hufvudstad dess forna glans ^. 

Länge blefvo hennes maningar utan frukt. Ändtligen 
kom dock lönen för hennes långa väntan. Urban V lämnade, 
delvis måhända påverkad af Birgittas böner, d. ^<'/4 1367 Avig- 
non och tog vägen öfver Marseille och Genua till Rom, där 
han inträffade d. ^^/lo 1367^. Birgitta framlade då för honom 
sin klosterregel till bekräftelse. Urban svarade, att han med 
hänsyn till fjärde Laterankonsiliets af kyrkomötet i Lyon 1274 
upprepade förbud mot grundandet af nya ordnar ej såg sig i 
stånd att utan samtycke af ett allmänt kyrkomöte bekräfta nå- 
gon ny regel*. I stället rådde han henne att för sin kloster- 
stiftelse antaga Augustini regeP, som närmast syntes likna den 
för henne uppenbarade klosterstadgan, och lofvade att i så fall 
påbjuda denna sistnämnda till användning i det af henne grun- 
dade klostret. Därmed ville Birgitta emellertid ej låta sig nöja. 

■^ Om vistelsen i Italien se Hammerich, 130—212; Flavigny, 214 — 505. 

- Rev., IV, 136, 157. 

^ GregOROVIUS^ VI, 419 — 25; KiRSCH, Die Riickkehr der Päpste Urban V 
und Gregor XI. 

"^ Lateransynoden 121 5 föreskref (kan. 15; jfr C. i de religiosis domibus 
in VI:to III, 17): »Ne nimia religionum diversitas gravem in ecclesia Dei con- 
fusionem induat, firniiter prohibemus, ne quis de cetero novara reiigionem 
inveniat, sed quicuraque voluerit ad religionein converti, unam de approbatis 
assumat». Mansi, XXII, 982 ff.; XXIV, 61 ff.; Hefele, V, 791; VI, 134, 135. 

■^ Augustini regel föreskrefs för öfrigt t. ex. ambrosianerna, som ungefär 
samtidigt begärde kurians auktorisation. Heimbucher, I, 488. Den augustin- 
regel, som lades till grund för birgittinorden, var hans nunneregel [Ep. 211 (enl. 
annan numrering 109), se Holstenius, I: 3, 5 — 10, i svensk öfversättning BU, 
V, 3—14]. Jfr KoLDE, 5, not i. 



6o 

Hennes åstundan var, att hennes klosterstadga under namn af 
Salvatorsregeln skulle blifva en verklig regel vid sidan af äldre 
sådana, den helige Benedikts eller den helige Augustini, ej blott 
en lefnadsordning (forma vivendi, constitutiones) för en på 
grundval af en äldre regel upprättad orden. Underhandlingen 
afstannade därför fÖr denna gång^. Då kejsar Karl följande 
år i okt. kom till Italien, framlade hon regeln afven för honom 
utan att dock kunna genom hans bemedling utverka dess stad- 
fästande ^. 

Den "/4 1370 lämnade Urban till Birgittas förtviflan Rom 
för att återvända till Avignon. Hon hastade efter honom och 
upphann honom i Montefiascone, där han under sommaren 
uppehöll sig. Där kvarstannade hon tre månader, under hvil" 
ken tid Alfons af Jaen såsom hennes konfessor bistod henne 
med sina råd 3. Under denna tid, enligt GOBELINUS PERSON 
dagen före Marie Himmelfärdsdag (d, ^''/s), öfverlämnade hon 
till päfven en uppenbarelse, hvari hon hotade honom med 
himmelens vrede, om han ånyo lämnade Italien *. Förmodhgen 
redan i början af sin vistelse i Montefiascone begärde hon äfven 
ånyo hos påfven stadfästelse på sin regeln Grefven af Nola 
berättar i sitt vittnesmål under helgonprocessen, att Birgitta 
redan förut bedt honom söka utverka påfvens stadfästelse af 
klostergrundläggningen och den nya ordensregeln. Grefven 



^ Uppgift i en berättelse om regelns upphof, under något af 1400-talets- 
första årtionden uppsatt till tjänst för munkarna Ulf och Erik {A. 26, fol. 178): 
»Papa cum cardinalibus tunc presentibus non posse se sine consensu generalis 
concilii aliquam de nouo regulam confirmare respondit, suadens tamen atque 
consulens, ut regulam b. Augustini, qu^e modo viuendi sibi reuelato conformior 
videretur, assumeret promisitque ei modum prefatam viuendi, vt in suo mona- 
sterio. perpetuo seruari posset atque deberet, generöse confirmare. Jfr Rev., 
IV, 137; SiLFVERSTOLPE i VHAAH, XXXII, 5, 6. 

2 Rev., VIII, 51; Extrav., 8. Karl ankom till Viterbo d. ^'/lo 1368 och 
mottog d. -'/lo påfven i Rom (Gregorovius, VI, 431, 432; AASS, Oct., IV, 
445—446); Flavigny (s. 371) uppgifver — utan anförande af sin källa — att 
framläggandet skett i Viterbo. 

^ A. 14, fol. 149 v.; ScHUCK i VHAAH, XXXIII, 18, 47. 

4 Rev., IV, 138; AASS, Oct., IV, 429; SRS, III: 2, 204; Gobelinus Per- 
son, ed. Jansen, 75. 

5 Om händelserna i Montefiascone finns dels grefvens af Nola berättelse 
i hans vittnesmål under helgonprocessen, dels traditionen i Vadstena kloster, 
bevarad i den nyssnämnda berättelsen om regelns upphof samt i en böneskrift 
till påfven, afgifven under Konstanzkonsiliet af konungarna Erik och Henrik V 
samt klostren Vadstena och Paradisus, befintlig dels i en samtida afskr. i KB, 
dels i en (defekt) afskr. i C. 4j, fol. 5 v. — 9. 



6i 

förde flera gånger saken på tal med påfven, som till honom 
öfverlämnade regeln med uppdrag att i samråd med några 
fromma män afgifva yttrande öfver densamma. Han öfversåg 
den, men då dess affattning i mycket afvek från hvad det då- 
tida romerska kansliet ansåg korrekt, underkastade han den en 
omarbetning, enligt egen uppgift dock utan att förändra något 
af dess sakinnehåll, och hänsköt den därefter till Birgitta. Se- 
dan hon i dess nya formulering gillat densamma, skulle den 
underställas påfvens afgörande. Så skedde. Påfven hänsköt 
regeln för att ytterligare öfverses och förbättras till kardinalen 
af Jerusalem, som. i förening med några andra underkastade 
den en ny omarbetning^. Efter denna förberedande behandling 
af frågan utfärdade Urban slutligen d. ^/s 1370 stadfästelsen på 
den nya klostergrundläggningen och bestämmelserna angående 
dess organisation 2. Birgitta ansåg emellertid, att hennes kloster- 
regel under bearbetningen förändrats genom utelämnande af 
några artiklar och omredigering af andra, och var därför allt 
annat än belåten med underhandlingens utgång. Hon dolde 
emellertid sitt missnöje och återvände till Rom^. 

Man förstår lätt, att bullan, sådan den blef, icke kan ha 
beredt Birgitta någon oblandad tillfredsställelse. I själfva verket 
hade hon efter många om och men fått nöja sig med precis 
hvad Urban från början bjudit henne. Ty 1370 års bulla ut- 
gör icke någon bekräftelse ad perpetiLam rei mevioriam på en 
ny ordensregel, utan helt enkelt en till ärkebiskopen i Uppsala 
samt biskoparna i Strängnäs och Vexjö ställd fullmakt att efter 



' Enligt den nämnda suppliken skulle den ha hänskjutits till kardinalerna 
af Belfort och Prates. 

- Flavigny, 192; A. 14, fol. 94 (»Summus pontifex dedit eidem testi 

constituciones predictas et mandauit ei, vt cum aliquibus bonis viris ipsas 

videret, et quia plurimum discrepabant a stilo moderno curie Romane, 

non mutando effectualia ipsas per alium stilum composuit — — et 

deinde remisit eidem domine Brigide, vt si per illum modum sibi placerent, 

referret summo pontifici prelibato; que domina Brigida respondit, quod contenta- 
batur de reduccione prefata, ipseque testis portauit eas dicto summo pontifici, 
qui assignauit eas reuidendas et corrigendas cum consilio plurium magis- 
trorum in theologia cardinali Jerosalomitano, qui dietas constitu- 
ciones per ipsum testem reformatas iterum reformauit et modificauit»). 

ä A. 26, fol. 178 (»Dum ex earum (scil. literarum apostolicarum) tenore 
ab intencione sua propter deformacionem ipsorum examinatorum, procuratorum 
ac notariorum, secus et ultra quam acceperat quosdam articulos sicut eis placuit 
ponencium, quosdam vero obmittencium, multum exorbitatum fuisse cognosceret, 
valde ei displicuit») ; SrS, I: i, 100; AASS, OcL, IV, 445, 446. 



62 

vederbörlig undersökning ge sitt tillstånd till grundandet af två 
nya kloster af den helige Augustini orden samt att till efterlef- 
nad i klostren påbjuda de i bullan inryckta ordensstadgarna ^ 
Bullan upphäfver dock ej dubbelklosterförfattningen helt och 
hållet, utan gifver den blott en annan organisation än Birgitta 
tänkt sig. Det är ej längre fråga om ett nunnekloster med 
tillhörande curia fratrum, med gemensam kyrka o. s. v., som , 
hon afsett, utan om två särskilda kloster, hvart och ett med 
egen kyrka, kyrkogård o. s. v., ett för nunnor och ett för 
munkar, hvilka senare dock i andliga ting skulle vara nunnornas 
hjälp. Ser man närmare på den nya bullan blir dock, så vidt 
jag kan finna, motsatsen i afseende på dubbelklosterförfattningen 
en skillnad mera i form än i sak. Rent organisatoriskt sedt 
har sambandet mellan klostren bibehållits. Bibehållen var abbe- 
dissans i världsliga ting öfverordnade ställning; bestämmelserna 
för valet af munkarnas ledare voro visserligen andra, i det att 
valrätten tillkom munkklostrets konvent enbart, men i stället 
tillerkändes abbedissan rätt att bekräfta valet. Man kan därför 
icke förneka, att dubbelklosterorganisationen bibehållits, om än 
i en något försvagad gestalt och med en formulering, som sy- 
nes till en viss grad åtminstone antyda, att den uppgifvits. De 
nya klostren skulle, som nämndt, tillhöra Augustini orden och 
åtnjuta denna ordens privilegier, friheter och förmåner, men 
organiseras ej blott efter hans regel, utan äfven — i denna del 
har bullan dock blott provisorisk karaktär — efter Birgittas 
stadgar såsom en klosterlefnadsnorm (forma vivendi), öf verens- 
stammande med Augustini regel eller åtminstone ej stridande 
däremot. Dessa Birgittas stadgar meddelas i bullan och skulle 
af biskoparna i påfvens namn stadfästas till. bruk i klostret. 
Här var sålunda ej fråga om någon ny orden; bullan skapade 
i Vadstena tvenne kloster af Augustini orden, men tillät, att 
hfvet inom deras murar bands ej blott af nämnda ordens regel, 
utan äfven — subsidiärt — af Birgittas stadgar, som därför, om 
man vill, kunna sägas så tillvida vara af påfven stadfästade och 
bekräftade, ehuru i en gestalt, i åtskilligt olik den af Birgitta 
gifna^. 

^ Originalet är förloradt; i afskr. finnes bullan, så vidt jag känner, i föl- 
jande svenska handskrifter: A. 22, fol. i — 3 v.; A. 2^, fol. 20 — 23; C. 46, fol. 
32 v. — 34 v. Tryckt är den med utlämnande af klosterstadgan i Kölnupplagan 
af Rev. S. Birg. och därefter i AASS, Oct., IV, 446. 

^ Här utvecklade uppfattning af bullan framträder redan hos Birgittas 
närmaste oragifning, såsom framgår af flera vittnesmål i kanonisationsprocessen 



63 

Ty själfva den på Birgittas regel grundade klosterstadga, 
som innehålles i bullan, innebär i mångt och mycket något 
helt annat, än stiftarinnan afsett. Den innebär, som nämndt, 
först och främst ett försvagande af den förnämsta egendomlig- 
heten i Birgittas nya organisation: dubbelklosterprincipen. Men 
dessutom finnas flera andra afvikelser från den ursprungliga 
regeln, af hvilka följande äro de viktigaste. Alla de rituella 
bestämmelserna samt stadgandena angående munkarnas dräkt 
äfvensom om val af abbedissa (kap. 5, 10 (delvis), 11, 13, 14 
och 27) äro alldeles utelämnade, Stadgandena om novisåret 
äro olika, i det att bullan synes förutsätta, att det skulle till- 
bringas inom klostret, regeln åter utanför detsamma. Klausur- 
föreskriften i bullan gäller endast systrarna. Hvad angår be- 
stämmelserna om fattigdomsaskesen, äro de delvis utvidgade, 
delvis andra än i regeln; tillagd är i öfverensstämmelse med 
bruket inom andra ordnar^ bestämmelsen om novisernas rätt 
att omedelbart före inträdet i klostret fritt disponera öfver sin 
egendom. Bullans stadgande, att klostersystrarna ej utan abbe- 
dissans tillstånd finge mottaga några gåfvor, stod i bestämd 
strid mot regelns nittonde kapitel, som innebar ett oinskränkt 
förbud för klosterfolket att mottaga något och för abbedissan 
att meddela dem tillstånd därtill. Regelns inskränkningar i 
klostrets rätt att mottaga donationer saknas i bullan; däremot 



[Hartlevus, electus i Västerås {A. 14, fol. 122 v.): »Constituciones dixit före 

approbatas per Urbanum papam VI»; Katarina {A. j-jt, fol. 130): »Regulam 

ipsam approbatam et bullatani vidit bulla Urbant VLy\. Den ofvan anförda 

böneskriften anser Urban V:s bulla innebära dels en' y>licencia fiindandi mona- 
steriitmyy dels en yiforma viuendi quousqiie regula exafninaretur». Samma uppfatt- 
ning gör sig gällande hos författaren till » Ftfa secunda Urbani Vy> där det heter : 
»Obtinuit, quod secundum regulam S. Augustini viverents) {Actes andens, 1, 48, 
III). I Diariet åter {SRS, I: i, 100) uppgifves, att Birgitta af Urban V fått 
bekräftelse på sina ordensstadgar. Durandus, utgifvaren af Roraupplagan af 
Revelaiiones, säger i en not till IV, 137, att regeln godkänts af Urban V, men 
i noten till Prefatio regula S. Salvatoris har han rättat detta därhän, att Urban 
V bekräftat Frälsarens orden, hvilket väl knappast heller kan sägas vara korrekt 
{Rev. S. Birg., I, 537,- II, 349). N3^are forskare uttrycka sig i allmänhet för- 
siktigare. BuEUS {AASS, Oct., IV, 445) säger, att ordensstadgarna af Urban 
på visst sätt gillats (fuisse approbatas certo saltem qtiodam modoj; Flavigny 
(s. 393), uppger, att Urban V i)d'une facon genéralevy gillat de förändringar 
Birgitta gjort i Augustini regel. Binder (ss. 130, 131) utvecklar ungefär den 
af mig i texten framställda uppfattningen. Den gamla åsikten, att regeln stad- 
fästats af Urban V, går däremot igen hos Hammerich (s. 189) och Schuck 
(ISLHl, 100). 

1 Winter, i, 17. 



64 

finnas föreskrifterna om öfverskottets utdelning till de fattiga. 
Bullan föreskref vidare i olikhet mot bokstafven, men i enlighet 
med andan i regeln tvä personers närvaro, i händelse någon 
af klostersystrarna önskade samtala med någon utanför klostret 
stående. Äfven fastebestämmelserna voro i flera punkter olika; 
så t. ex. räknades påskfastan i regeln från fredagen före qiiinqua- 
gesima, i bullan från septuagesima. Inträdesåldern för munkar 
sattes i regeln till 25. år, i bullan — förmodligen genom miss- 
skrifning — till aderton år. Borttaget var i bullan regelns på- 
bud om predikningar för folket på större högtidsdagar. Mest 
afvikande från regelns bestämmelser äro föreskrifterna om 
klostrets styrelse och förvaltning; ändringar voro i denna punkt 
i hög grad af behofvet påkallade, då regelns stadganden voro 
både ofullständiga och sväfvande. I enlighet med stiftarinnans 
afsikt äro bestämmelser angående visitationer tillagda i öfver- 
ensstämmelse med förhållandena inom andra icke eximerade 
ordnar; likaså hafva bifogats bestämmelser angående förvalt- 
ningens närmare ordnande (om tillsättande af prokuratorer, 
redovisning o. s. v.). En punkt må särskildt framhållas, då vi 
äro i stånd att närmare belysa densamma, nämligen skiljaktig- 
heten mellan regelns och bullans bestämmelser angående val 
af munkkonventets föreståndare. Regeln föreskref, att abbe- 
dissan skulle till confessor oimiium utse en af prästmunkarna, 
till hvilken både nunnor och munkar samtyckte; den valde 
skulle af biskopen i ämbetet insättas och stå under abbedissan ; 
han skulle synbarligen kvarstå, quamdiu se bene gesserit^. En- 
ligt bullan åter skulle brödrakonventets prior väljas af 
(brödra-)konventet för en tid af tre år, hvarvid omval kunde 
förekomma, samt af abbedissan i ämbetet bekräftas ^. I ett bref 
till Vadstena kloster, skrifvet efter konfessorn Petri död, således 
under något af åren 1378 — 90, berättar priorn Petrus, att Bir- 
gitta vid anträdandet af färden till Montefiascone rådfrågade 
konfessorn Petrus och brefskrifvaren själf angående lämpligheten 
af generalkonfessorns tillsättande för tre år i sänder. Den förre 
hade tillstyrkt saken, hvaremot brefskrifvaren afrådt densamma. 
Birgitta vidtog emellertid den af konfessorn tillrådda ändringen 
i stadgandet och i denna form inflöt det i Urbans bulla ^. — 



1 Rev. S. Birg., II, 360. ^ q. 46, fol. 35 v. 

^ Afskr. i C. 2j, fol. 64 v. ; C. t4, fol. 220 v. (»Consuluit dominum Petrum 

et me, si expediret habere confessorem generalem de triennio in triennium, 

cui dominus Petrus in hac parte applaudebat, ego vero non esse utile dicebam, 



65 

Detta bref liksom grefvens af Nola nyss anförda berättelse visar 
alltså, att Birgitta före sin ordensregels framläggande för påfven 
i Montefiascone verkligen i vissa punkter omarbetat densamma, 
ehuru vi ej, med undantag för punkten om val af prior, äro i 
tillfälle att med bestämdhet afgöra, h vilka ändringar härröra 
från Birgitta själf och hennes omgifning och hvilka tillkommit 
under sakens vidare behandling. — 

En vecka efter utfärdandet af denna bulla offentliggjorde 
Urban en ny, hvari han utlofvade ett års och fyratio dagars 
aflat för dem, som bidrogo till det nya klostrets byggandet 



Birgitta var emellertid, som nämndt, ingalunda nöjd med 
•det resultat, som vunnits genom bullan af d. ^/s 1370. Enligt 
den af mig förut använda berättelsen om birgittinregelns till- 
Icomst skulle hon hafva ålagt sin dotter att arbeta för en stad- 
fästelse af regeln i ny form, sedan hvad som i den af Urban 
V stadfästade stadgan blifvit uteglömdt, ändradt eller mot hen- 
nes vilja infördt, vederböriigen blifvit^ rättadt^pre^exadt-^oeh 
förklaradt och annat, som hon genom den helige Andes ingif- 
velse fått sig uppenbaradt, blifvit tillagdt^. Katarina visade sig 
också vid utförandet af detta uppdrag i allt såsom sin moders 
lydiga dotter, och detta ärende var ett af dem, för hvilkas skull 
hon år 1375 företog sin färd till Rom^. Sedan Gregorius XI 
■dit återfört kurian, framlade hon tillsammans med Alvastrapriorn 
Petrus och sin moders biktfader af samma namn år 1377 regeln 
i dess nya skick för påfven. Den hänvisades jämte uppen- 
barelserna för undersökning till en kommitté af kardinaler och 



quia inde possent propter diuersas mutaciones diuersa suboriri scandala et 
tnaxime quia in talibus potestati episcopali et soUicitudini derogaretur». Om 
-skiljaktigheten mellan de båda redaktionerna se AASS, Oct., IV, 419 — 422, 

^ Munchs afskr. i RA. 

2 A. 26, foI. 178 (»vt pro confirmacione prefate regule, prout eam tunc 
conscribi fecerat, in qua illa, que in priori per Urbanum quintum confirraata 
uel omissa aut secus posita seu preter suam intencionem inserta fuerant, nunc 
correcta, precisa, explanata et alia quedam, que ex spiritus sancti reuelacione 
addenda acceperat, fuerant apposita, studiosissime laboraret»). 

^ Den följande framställningen är grundad dels på den nämnda suppliken, 
dels på Torquemadas prolog {Rev. S. Birg., I), som dock i några mindre 
väsentliga punkter skilja sig {AASS, Oct., IV, 407, 408). Torquemadas fram- 
ställning är enligt hans egen uppgift byggd på ett Registrum circa canonisacionem 
s. Birgitte gestorum, möjligen identiskt med den Cod, Ottohon. 90, som inne- 
håller Processus canonizaciojiis s. Birgittcs. 

Böjer, T. 5 



66 

andra lärda teologer, bland hvilka kardinal Peter de Luna (se- 
nare Benedikt XIII) samt Alfons af Jaen torde vara de mest 
kända ^. Denna kommitté afgaf ett utlåtande till förmån för 
den begärda stadfästelsen, som dock förekoms genom Gregorii 
frånfälle våren 1378^. Hela ärendet ärfdes därför af Urban 
VI, i det att Katarina och priorn Petrus tillika med Vadstena- 
bröderna Andreas Olavi och Magnus Petri hos den nye pafven 
hemställde om stadfastelse på Birgittas regel. Urban hänsköt 
ärendet till en ny kommitté af kardinaler och andra lärda teo- 
loger och jurister; bland medlemmarna voro den bekante be- 
nediktinmunken Adam Eston, kardinal af England, samt Alfons 
af Jaen. I enlighet med det utlåtande, som dessa kommissarier af- 
gäfvo till påfven, förklarades af honom uppenbarelser och 
regel vara autentiska, fulla af gudomlig sanning och af den art, 
att de af kyrkan borde omfattas med from vördnad^. 

Emellertid kom frågan af någon anledning, att af påfven 
ännu en gång underkastas pröfning. Ärendet hänsköts denna 
gång till en af Birgittas närmaste vänner, kardinal Elziarius af 
Sabrano; han skulle inhämta nödiga upplysningar angående 
såväl Birgittas klosterstadgar som den nya klostergrundlägg- 
ningen samt, om han funne allt vara rätt och riktigt och ej 

^ Enligt suppJiken bestod kommittéen af följande medlemmar: kardina- 
lerna af Poitiers (Guy de Malesset, -J- 1412; Eubel, I, 21), Montis maioris (nå- 
gon kardinal med detta namn fanns vid denna tid ej; möjligen åsj^ftas Girard du 
Puy, card. Maioris monasterii, -j- I389; EuBEL, I, 21; GregoROVIUS, VI, 481), 
Orsini (Jacopo Orsini, y 1379; Eubel I, 21), d'Aigrefeuille (Guillaume d'Aigre- 
feuille, -j- 1401; Eubel I, 20) samt de Luna, vidare Martinus de Salua, ärke- 
biskop af Pampluna, magister sacri palatii, O. P. (vid denna tid Nicolaus de 
S. Saturnino, Quetif och Echard, I, 685), magister Johannes de Hispania 
samt Alfons af Jaen. Kardinalerna af Poitiers och Orsini namnes ej hos Tor- 
quemada. 

- Diariets uppgift {SRS, I: i, loi), att regeln stadfästats af Gregorius,, 
torde, såsom Bueus anmärker {AASS, Oct., IV, 467) afse hans muntliga löfte 
därom. 

^ Kommittéen bestod af kardinalerna af Nocera (Lucas Radulficii de Gen- 
tilibus, -j- 1389; Eubel, I, 22), Corsiensis {Corfiensis?; SoucHON, II, 267), af Eng- 
land (Adam Eston, -j- 1397; Eubel, I, 23), Poncello Orsini (-j- 1395; Eubel, I, 22) 
af Genua (Bartholomeus de Cucurno, -]- 1385; Eubel, I, 23), af Manupello- 
(Thomas Ursinus de Manupello, -|- 1390; Eubel, I, 23), biskop Peter af Orvieto 
(ScHULTE, II, 491, not 6), Johannes af Lignano, en af tidens berömdaste kano- 
nister (Pastor^, I, 121, not i), Johannes af Basel, år 1379 af Clemens VII 
utnämnd till augustineremiternas general (Haupt i PRE^, VIII, 77), Alfons af 
Jaen, magister Augustinus af Rom, provinsialprior af augustineremiternas orden, 
samt den förut omnämnde magister Mattheus af Krakau. Kardinalerna af No- 
cera och Poncello Orsini nämnas ej hos Torquemada. 



67 

mot de kanoniska institutionerna stridande, afgifva en förklaring 
därom äfvensom en stadfästelse på den nya klosteranläggningen. 
Efter gjord undersökning afgaf Elziarius i vederbörlig form sin 
förklaring och stadfästelse, som på Katarinas bön af påfven 
ytterligare bekräftades genom en bulla Ad perpetiiam rei memo- 
riam d. ^/i2 1378. Detta innebar alltså, att Birgittas regel vun- 
nit påfvestolens stadfästelse; men med hänsyn till det nyss 
utbrutna schismat och den i följd däraf ömtåliga kyrkliga ställ- 
ningen skedde stadfästelsen dock ej heller nu, såsom man. be- 
gärt, per modimt regule, utan blott per niodtini constitutionuni^ . 

Detta synes innebära, att Birgittas klosterstadga ej ställdes 
i jämnbredd med Benedikts eller Augustini såsom en af de 
stora, af kyrkan autoriserade klosterreglerna, utan att den nya 
organisationen skulle vara en orden på grundval af Augustini 
regel, men i enskildheterna organiserad efter Birgittas före- 
skrifter, liksom cistercienserna bildade en orden efter Beiiédikts 
regel och Citeauxklostrets organisation ^. Skillnaden mellan 
1370 års bulla och 1378 års kan skarpast preciseras så, att den 
förra innebar tillstånd till anläggandet af en bestämd kloster- 
komplex af Augustini orden och tillämpandet inom den af en 
af Birgitta uppsatt lefnadsordning, den senare åter en stad- 
fästelse på Birgittas klosterföreskrifter att eventuellt — fort- 
farande tillsammans med Augustini regel — tjäna till rättesnöre 
för en mångfald (kongregation) af kloster. 

Den i bullan intagna klosterstadgan är med några få, i 
allmänhet mindre väsentliga tillägg, ändringar och förtydligan- 
den densamma som själfva regeln i den form den bevarats 
till vår tid, blott ändrad från första till tredje person. De 
viktigaste af de antydda olikheterna äro följande. Samtal mellan 
morgonväkten och mässans slut, i regeln helt förbjudna, tillätos 
i nödfall och med abbedissans tillstånd. I stadgandet om 
klosterfolkets rätt att tala med utomstående tillades, att det 



^ Rydberg, II, 442 — 447 ; om dateringen se exkurs B. Elziarius af Sabrano 
blef kardinal tit. S. Balbine d. "\ 1379, -]- 1394 (Eubel, I, 23). Jfr A. 14, fol. 
103 — 104 v., 132, 156; Rev. VIII, 5; Flavigny, 348 flf.; Binder, 121. 

^ Jag kan tyvärr ej på något mera ingående sätt utreda den kyrko- 
rättsliga skillnaden mellan uttrycken per modum regule och per modum con- 
stiiutiomtm. Den rättsliga sidan af klosterordnarnas organisation är föga under- 
sökt och i de vanliga handböckerna knapphändigt behandlad. Det oftast åbe- 
ropade moderna arbetet — Bouix, Dejiire Regularmm (Paris 1857) — har ej va- 
rit mig tillgängligt. — Om någon analogi med t. ex. predikarordens regel 
och generalkonstitutioner kan naturligtvis ej vara tal. 



68 

städse skulle ske i närvaro af några systrar och med abbe- 
dissans begifvande. Gallerfönstret fick öppnas endast sju gån- 
ger om året och likaledes blott med abbedissans tillstånd. Till- 
stånd att i vissa fall beträda nunneklostret gafs stiftsbiskopen, 
läkare, handtverkare o. s. v. Fasta föreskrefs på den hel. 
Augustini dag; med hänsyn till de af kyrkan föreskrifna fastor- 
na skulle i afseende på dispenser dess ordning följas; i afse- 
ende på öfriga fastor ägde abbedissan obegränsad dispensrätt. 
Klosterlöftet ändrades från att förbinda blott till Birgittas regel 
till att gälla Augustini regel och Birgittas konstitutioner, hvar- 
jämte ett särskildt löftesformulär tillades ^. I regelns bestäm- 
melser om val af abbedissa och munkkonventets föreståndare 
gjordes några modifikationer. Regeln synes knappast förutsätta 
någon skarpt preciserad valhandling. Här åter skiljes biskopens 
bekräftelse från själfva valet och förlägges efter detta. I mot- 
sats mot förhållandet i 1370 års bulla kallas munkkonventets 
föreståndare generalkonfessor, ej prior, och väljes för obestämd 
tid, ej för tre år. Slutligen stadgades, att utförligare bestäm- 
melser skulle utarbetas angående val af abbedissa, tillsättande 
af klostrets tjänstemän (officiales) samt tystnadens hållande^. 

Icke heller genom denna nya bulla häfdes fullt den oklar- 
het, som vidlådde den nya stiftelsens kyrko rättsliga ställning, 
lika litet som dess bestämmelser i afseende på fullständighet 
och precision voro tillräckliga för dess behof. 

Denna oklarhet kommer tillsynes redan i ordens namn: 
Ordo sancti Augustini sancti Salvatoris mmcupatus. Innebar 
detta, att" ■Birgittas'1dö'stér — enligt stiftarinnans afsikt — skulle 
blifva moderkloster åt en ny orden inom kyrkan, eller blott 
att det skulle ingå såsom en ny medlem i en förut befintlig 
organisation? Denna fråga gällde, såsom SiLFVERSTOLPE ^ 
framhållit, i själfva verket ingenting mindre än huruvida klostret 
i Vadstena, i likhet med sina äldre svenska syskon, blott skulle 



^ Ett birgittinskt invigningsformulär för klosterfolk finns utgifvet at 
Elmgren i Hist. Ark., II, iii — 114. 

- ZöcKLERS anmärkning (s. 542, not i), att birgittinregelns »homiletiskt 
didaktiska tendens» mindre framträder i 1378 års redaktion, är fullständigt 
gripen ur luften. Kap. 20, som rör brödernas predikoskyldighet, är i 1378 års 
regel frånsedt öfverflyttningen till tredje person och däraf föranledda förändrin- 
gar ordagrant lika med motsvarande kapitel (23) i den ursprungliga regeln. 
Däremot är stadgandet om brödernas skyldighet att predika för folket, som 
nämndt, struket i bullan af d. ^/g 1370. 

" VHAAH, XXXII, 7, 8. Jfr Ahnfelt i HT, XVI, 7-15. 



69 

blifva den yttersta utposten i norr af en kyrklig organisation, 
hvars ledning var förlagd till de länder, som utgjorde den då- 
tida kyrkliga kulturens hufvudsäten, eller om Sverige skulle 
bli moderlandet, medelpunkten för ett kyrkligt samfund, hvars 
inflytande skulle sträcka sig vida öfver dess egna landamären. 
För den svenska odlingens utveckling var frågans innebörd 
innerst den, huruvida Sverige skulle bli delaktigt af samtidens 
kyrkliga och — indirekt — af dess världsliga kultur endast i den 
mån densamma af sig själf sipprade fram dit genom organisa- 
tioner med tyngdpunkten af sin verksamhet förlagd till södern, 
eller om utvecklingen här hemma skulle kunna hållas i jämn- 
höjd med kulturländernas med hjälp af genom en svensk orga- 
nisation åvägabragta täta och målmedvetna förbindelser mellan 
Sverige och den kyrkliga kulturens hufvudcentra. 

Faktiskt — ehuru visst ej i enlighet med stiftarinnans af- 
sikter: hon hade för sin stiftelse syftat än högre — kom Bir- 
gittas ordensorganisation att till augustinerna intaga ungefär 
samma ställning som cistercienserna och fontevraldenserna till 
benediktinerna eller premonstratenserna och serviterna till 
augustinerna. Men detta resultat af ordens utveckling har 
ingalunda tillkommit utan slitningar, och just detta gifver ordens 
historia dess förnämsta intresse. Innerst är det denna fråga,, 
som ligger på bottnen af angreppen mot birgittinerna pä de- 
stora kyrkomötena; kring den vänder sig alltså under en mans- 
ålder ordens hela yttre historia. 

För den yttre politiska sidan af saken må hänvisas till. 
skildringen af birgittinernas förhållande till de stora kyrko- 
mötena. Här må frågan först skärskådas från en mera teore- 
tisk och formell synpunkt, från synpunkten af det sätt, hvarpå. 
birgittinerna själfva sökte komma till rätta med den motsägelse 
eller, om man så vill, oklarhet, som låg i ordens titel .och ur- 
sprungliga ställning. Att det vållat dem svårigheter, ej alltid 
så lätta att lösa, därom kan ej råda något tvifvel. Medan 
ännu biskop Alfons lefde, riktades till honom från Vadstena, 
den frågan : »Hvad skola vi svara, om någon frågar oss : Hvems 
är eder orden?» Och biskopen tillrådde dem att svara: »Vi 
äro af Frälsarens orden och Augustini regel ^.» Särskildt känn- 



^ I C j, foI. 149 v. finnas några af Alfons af Jaen (och biskopen 
af Orvieto) afglfna svar på af klostret framställda spörsmål. Citatet lyder: 
»Quid respondendum est, cum quis querat a nobis: Cuius est ordo vester? 
Respondebimus : Nos sumus ordinis sancti Saluatoris et regula(l) sancti Augustini.» 



70 

bart gjorde sig denna oklarhet gällande, då man arbetade på 
att införa orden i länder, där den förut varit okänd. 

Skarpt och klart finnes frågans kärnpunkt fastslagen och 
belyst i en utredning, som Vadstena kloster år 1444 tillställde 
biskop Henneke i Odense ^ Biskopen hade, synbarligen på 
förekommen anledning, framställt ett par frågor till klostret. 
Den första af dessa angick det förhållande, att noviserna vid 
inträdet i orden afgåfvo löften att hålla såväl Augustini regel 
som Birgittas konstitutioner. Härpå svarades först och främst, 
att påfvestolen i sin bekräftelse på Birgittas ordensstadga sä 
befallt. Af flera skäl hade påfven, ehuru han visserligen trodde 
dessa stadgar vara uppenbarade af Frälsaren, ej velat lämna 
sin stadfästelse på dem under namn af Frälsarens regel, utan 
under namn af Birgittas konstitutioner, såsom uppsatta och fast- 
ställda af Birgitta. För själfva klosterorganisationen ordnades 
på påfvens råd saken så, att den anslöt sig till Augustini regel, 
såsom af kyrkan förut erkänd, och till Birgittas konstitutioner 
såsom en forma vivendi, af Birgitta föreslagen och framställd 
för påfven och kyrkan 2. 

Den andra frågan gällde, hvarför under sådana förhållan- 
den begynnelseorden i den formulering, hvari regeln förelästes 
vid måltiderna, hade lydelsen: -»Incipit regula sancti Salva- 
torzs.s) Härtill svarades först och främst, att klosterstadgan, 

^ Brefvet i koncept i F. e. 11, fol. 66— ^j, i afskr. efter den slutliga 
expeditionen i A. 26, fol. 291 v.— 292 v., i det väsentliga öfverensstämmande. 
Handlingen, odaterad, är undertecknad af generalkonfessorn Johannes Borquardi ; 
den öfversändes med ett bref, dat. d. -^/j u. å., men att hänföra till 1444 
(afskr. i A. 26, fol. 292 v.), till Maribo kloster för att tillställas biskopen. En 
orsak till denna förfrågan S3'nes ha varit den, att man i Danmark tillskref 
osäkerheten i ordens och regelns titel den Vadstenabroder, som undervisat 
klosterfolket i Maribo (»Ex predictis igitur patet, quod non immo tam varie 
titulus nostre regule nominatur, quia sic placuit instituenti seu illi bono fratri 
Wastenensi, emisso ad docendum ipsos fratres in Mariebo obseruanciam regu- 
larem, sed propter raciones superius assignatas»). Den i brefvet gifna utred- 
ningen står i full öfverensstämmelse med den uppfattning, som kommer till 
synes i 1429 års generalkapitelstatut (afskr. i C. 46, fol. 162 v.). Att saken 
förekommit på generalkapitlet, tyder på att frågan vid denna tid inom orden 
varit under debatt. 

- »Regulam beati Augustini profitentur solempniter et in facie ecclesie 
pro regula et tamquam regulam per se iam dudum approbatam et confirmatam 

et a beata Birgitta racionabiliter acceptatäm, set constituciones beate 

Birgitte profitentur per modum constitucionum seu viuendi modum pium et 
deuotum, per beatam Birgittam ipsi sancte matri ecclesie et domino apostolico 
propositum et relatum.» 



71 

sådan den för Birgitta uppenbarades, varit afsedd att bli en 
själfständig (una et per se) regel i kyrkan; därför användes 
beteckningen regel. Hvad åter angick, att den kallades Fräl- 
sarens, så kunde Ju, på samma sätt som evangeliet från en 
synpunkt kallades Kristi och från en annan evangelistens eller 
Apokalypsen från synpunkten af den som uppenbarat densamma 
kallades Jesu Kristi, från synpunkten åter af den som skrifvit 
densamma Johannes', också regeln från en synpunkt kallas 
Regula sancti Salvatoris, eftersom Frälsaren uppenbarat och 
föreskrifvit densamma, och från en annan synpunkt ConstiUi- 
tiones seu Regula beate Birgitte, eftersom hon ju nedskrifvit 
och till andras kännedom bragt densamma^. 

Såsom hemulsmän för en dylik uppfattnings möjlighet an- 
föras Thomas af Aquino och Hieronymus. Regeln är sålunda 
verkligen och omedelbarligen både Frälsarens, såsom den där 
föreskrifvit och uppenbarat den, och Birgittas, som nedskrifvit 
den och bragt den till sina medmänniskors kännedom ^. 

Denna om både dialektisk skärpa och teologisk lärdom 
vittnande lösning af knuten har nog tillfredsställt de tviflande 
själarne. I hvarje fall har jag ej funnit, att den teoretiska sidan 
af frågan om birgittinernas tillvaro såsom själfständig orden i 
deras historia spelat någon större roU^. 



I sin ordensregel hade Birgitta, såsom jag förut nämnt, 
föreskrifvit, att efter regelns stadfästande af den påfliga kurian 
några fromma munkar af Benedikts eller Bernhards ordnar 
skulle till hennes föreskrifter göra nödiga tillägg, i allmänhet 
där så behöfdes och särskildt rörande straff, begrafningssätt 
samt angående biskopens visitationer och besök i klostret"^. 

^ »Ita alio respectu dicitur regula nostra regula sancti Saluatoris quasi 
dictantis et reuelantis beate Birgitte et alio respectu dicitur constituciones seu 
regula beate Birgitte quasi scribentis et deferentis.» 

^ 1 brefvet citeras Thomas ab AauiNO, Secunda secimde, qttestioftes lya 
— ijj och Senieniiarum liber II, distinciio VII samt HlERONYMI Prologus in 
Apocalypsin. 

ä 1 ett bref från något utländskt birgittinkloster till Vadstena kloster 
heter det: »Item supplico, vt gracia informacionis rescribere mihi velitis, quo- 
modo incipere soletis tytulum leccionis mense, quando legatur regula: utrum 
per ista verba scilicet: Incipit regula sancti Saluatoris, aut per ista verba 
dicendo sic: Incipiunt constituciones sancte Birgitte, de quo libenter causa 

racionabili volo a paternitate vestra inforniari.» Brefvet, odateradt, i 

afskr. bland bref från 1430- och 1440-talen i F. e. ii, fol. 92 v. 

•* Rev. S. Birg., II, 367; ]ix _Exirav. 2. 



72 

Till uppfyllande af denna Birgittas uttalade önskan uppsatte 
hennes biktfader och förtrogne vän Alvastrapriorn Petrus Olavi 
sina Addiciones seu constituciones ad regulam sancti Salva- 
toris^. Dessa utgöras dels af förtydligande utläggningar af 
regelns föreskrifter, dels af stadganden, hämtade ur Revelationes 
extravagantes, dels slutligen af fullständigande tillagg till regeln 
på de områden af klosterlifvet, om hvilka den ej innehåller 
tillräckliga föreskrifter. Då till största delen dessa tillägg ha 
sin egentliga betydelse för klostrets ekonomiska organisation, 
som till sina enskildheter faller utom planen för denna afhand- 
ling^, kan här ej bhfva fråga om någon närmare redogörelse 
för de olika bestämmelserna, blott om en summarisk samman- 
fattning af hufvudpunkterna. 

I sin ursprungliga gestalt bestodo konstitutionerna af 54 
kapitel, af hvilka likväl tvenne vid det definitiva antagandet 
uteslötos. De båda första kapitlen innehålla blott en närmare 
utläggning af hvad regeln förstår med ödmjukhet och kyskhet,, 
hvilka dygder i Salvatorsregelns andra kapitel angifvas såsom 
regelns »upphof?>. I de båda följande kapitlen lämnas några 
föreskrifter angående knäfall och nigande i kyrkan och angående 
klostrets klockor. De i kapitlen 5 och 6 lämnade bestämmel- 
serna om brödernas och systrarnas tider utgöra blott ett för- 
tydligande och fullständigande af hvad om saken stadgats för 
brödernas vidkommande i Extrav. 18, för systrarnas del i Reg. 
23 och Extrav. 4. Stadgandet i kapitel 7 angående abbedissans 
val och invigning ar i hufvudsak byggdt på hvad förut finnes 
angifvet i Reg. 14 i den form bestämmelsen fått i bullan af d. 
^/i2 1378 samt i Extrav. 22 med några förtydhgande tillägg^ 
afsedda att närmare i detalj reglera formerna för val och in- 
vigning. I enlighet med vanlig, kanonisk uppfattning fordrades^ 
där valet ej var endräktigt, samtycke af »vilkare delen» af brö- 
der och systrar (major et sanior pars). Invigningen skulle ske 
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Benedikts regel. De tre 
följande kapitlen lämna närmare föreskrifter angående abbe- 



^ Det af biskop Knut 1420 stadfästade exemplaret utgör handskrift 
A. 4j i K. B.; afskrifter af denna latinska redaktion finnas flerstädes t. ex. i 
A. 22, C. 47 o. s. v. En svensk öfversättning är tryckt lios Klemming, BUr 
V, 17—53. Vid redogörelsen följer jag den därstädes använda indelningen i 
kapitel. 

2 En kortfattad öfversikt af klostrets ekonomiförvaltning lämnas å annat 
ställe i denna afhandling. 



73 

dissans och generalkonfessorns ämbetsförvaltning i anslutning- 
till Reg. 19 och Extrav. 12. I viktiga ärenden skulle abbe- 
dissan rådföra sig med.konventet, eljes med några af de äldre 
systrarna, ofta med generalkonfessorn och några af bröderna. 
Afsättning kunde ifrågakomma, om vederbörande generalkon- 
fessor eller abbedissa blefve för gammal att sköta sitt ämbete 
eller obotligt sjuk eller försummade regeln och sitt konvents 
bästa, förskingrade klostrets gods eller till regelns förfall mera 
älskade köttsliga vänner än själarna och Gud. Afsättningen 
skulle ske med biskopens vetskap. 

Angående klostrets ekonomiska förvaltning lämnas i ka- 
pitlen II — 14 utvidgade föreskrifter i anslutning till Reg. 20. 
Klostrets gods finge säljas eller bytas endast med konventens 
samtycke, bekraftadt med deras sigill. Abbedissan, till hvars 
förvaltning alla klostrets inkomster och gåfvomedel skulle läm- 
nas, ägde att om möjligt en gång i månaden aflägga räkenskap 
inför generalkonfessorn och några äldre bröder och systrar, 
äfvensom att i närvaro af några äldre systrar taga räkenskap 
af klostrets syssloman och öfriga tjänstemän. Den i regeln 
föreskrifna allmoseutdelningen skulle enl. kap. 34 äga rum mån- 
dagar, onsdagar och fredagar, oftare om så behöfdes, genom 
några pålitliga tjänare, nämligen de i Extrav. 33 omnämnda 
fratres ab extra. Efter broders eller systers död skulle hans 
eller hennes proventa daghgen under 30 dagars tid bortgifvas 
såsom allmosa, äfven om platsen före utgången af denna tid 
blifvit med ny innehafvare eller innehafvarinna besatt. I kapit- 
len 15 och 16 meddelas nödiga föreskrifter om abbedissans 
ställföreträdarinna, priorissan, samt om generalkonfessorn och 
hans ämbete. 

I kapitel 17 fullständigas de i Reg. 6 meddelade föreskrif- 
terna angående tystnadens iakttagande med undantagsbestäm- 
melser för abbedissa, generalkonfessor och andra klostrets tjänste- 
män, hvilkas sysslor ibland omöjliggjorde iakttagande af före- 
skrifterna i deras ursprungliga stränghet. Till ordningens upp- 
rätthållande och särskildt till tystnadens öfvervakande inom klost- 
ret skulle tillsättas s. k. custodes, två eller fyra af systrarna, 
två af bröderna (kap. 18). 

I det följande kapitlet lämnas utförligare föreskrifter om 
systrarnas arbete med bifogande af Extrav. 35, hvarigenom de 
tillstaddes att till sin hjälp vid de gröfre sysslorna hålla fyra 
stekarhussystrar (focarice). Bröderna skulle (kap. 35) i den 



74 

mera världsliga delen af sitt arbete erhålla hjälp af lekmaiina- 
bröderna, för de gröfsta sysslornas förrättande skulle de äga 
rätt att hålla tvenne stekarhussvenner (focarii). 

De därpå följande sju kapitlen (20 — 26) gifva på grund- 
valen af Reg. 24 och Extrav. 13 noggranna och ingående stad- 
ganden angående klostrets utspisning äfvensom angående ord- 
ningen och tillvägagångssättet vid måltiderna. Motsvarande 
bestämmelser angående klosterfolkets beklädnad och bäddar 
med hvad därmed står i sammanhang, återfinnas i kapitlen 35 
— 39^. De undantag i afseende på beklädnad, bäddar och mat, 
som kunde medgifvas de sjuka, bestämmas likasom sjukvården 
i allmänhet i det följande kapitlet i anslutning till de af Bir- 
gitta pä flera ställen angifna, förvånande humana principerna. 
Härtill sluta sig i kapitlen 41 och 42 bestämmelser angående 
åderlåtning och bad, de senare i fullständig öfverensstämmelse 
med Birgittas egen föreskrift i Exti'av. 15. 

I kap. 47 tillåtes uppförandet af särskilda hus för systrar, 
som ledo af någon långsamt tärande sjukdom, spetälska eller 
vansinne. I anslutning till Birgittas egna ord {Extrav. 28) för- 
bjudes strängeligen all öfverflödig prakt i klostrets byggnader 
(kap. 44), likasom i kap. 43 birgittinerna — detsamma gällde 
cistercienserna — förbjödos att i klostren hålla hundar, hjortar 
eller sällsynta fyrfotadjur eller fåglar, som blott kunde gifva 
tillfällen till synd^. Systrarna skulle ej i dormitoriet eller annor- 
städes ha celler med dörrar eller lås, men väl med abbedissans 
tillstånd små skrin med lås för sina saker. Bröderna åter, som 
för sina studier och sin predikoverksamhet voro mer i behof 
af ro, skulle få ha celler med dörrar, men utan lås (kap. 45)^. 
Föreskrifterna angående andaktsöfningarna inom klostret, 
inklusive den strängaste formen för medeltida klosteraskes, giss- 
lingen, finnas i kapitlen 27 — 32*. 

I kap. 46 göras i anslutning till Extrav. 11 och formu- 
leringen i bullan af d. ^/i2 1378 några förtydligande tillägg till 
de ytterligt stränga klausurföreskrifterna: handtverkare och lä- 
kare skulle vid förefallande behof äga rätt att beträda nunne- 



1 Jfr Reg. 3. 

- WiNTER, I, 97. Förbudet går igen i flera generalkapitelsbeslut. 

^ Jfr BU, V, 45, 46. Senare omtalas emellertid celler äfven för syst- 
rarna {SRS, I: I, 117; Bruxius, 104 — III). Möjligen kan man antaga, att 
alla cellerna voro inrymda i en enda stor sal (Hildeerand, Sv. Medeltid, 
III, 1043). 

■* Kap. 29 innehåller samma stadgande som Extrav. 9. 



75 

klostret. De fem sista kapitlen (48 — 52) slutligen innehålla 
detaljerade föreskrifter för biskopsvisitationerna^ — de skulle 
äga rum hvart tredje år i två kapitelmedlemmars närvaro och 
pågå under högst tre dagar ^ — och för kapitlens hållande 
inom klostret^, vidare straffbestämmelser (för de gröfsta brotten 
stadgas mörkt fängelse) för af klosterfolket begångna brott 
samt slutligen föreskrifter om tillvägagångssättet vid begrafningar. 

o 

Återstår nu blott att redogöra för de märkligaste bestäm- 
melserna i stadgan, de märkligaste nämligen så till vida, som 
de genom det motstånd de rönte vållade ett långt uppskof 
med konstitutionernas slutliga fastställande. De åsx^-ftade be- 
stämmelserna förutsatte, att systrarna turvis skulle bestrida göro- 
målen i köket, i bak- och bryggstugan*. Dessa sysslor ansågo 
de emellertid vara alltför tunga och besvärliga och dessutom stö- 
rande inverka på deras andaktslif, hvarför de, då biskop Nico- 
laus påbjöd konstitutionerna till efterlefnad, vägrade att ställa 
sig dem till efterrättelse. Biskopen inberättade förhållandet för 
priorn Petrus, som lofvade att mildra de strängaste bestäm- 
melserna, men af döden (1390) hindrades att fullfölja sin afsikt^ 
Förmodligen hade de misshälligheter mellan Vadstena kloster 
och priorn Petrus, hvartill dessa konstitutioner i sin ursprungliga 
form gifvit anledning, framkallat stiftsbiskopens varning och 
påbud till klostret d. '^^h 1384, hvari han förbjuder dem, brö- 
der och S37strar, alla och enhvar, att lasta eller tadla regel eller 
uppenbarelser och framför allt Petrus personligen''. 

^ Jfr Reg. 26. 

- I händelse generalkonfessorn eller abbedissan uppenbart göra sig skyl- 
diga till brott, skall biskopen opåkallad ingripa. Han äger icke rätt att göra 
några nya stadganden, »at ey skulin siälana forganga. For mangha statuta oc 
budh skuld». 

3 Jfr Reg. 18. 

•* BU, V, 54, 55; enligt den ursprungliga numreringen utgjorde dessa 
bestämmelser kap. 26 och 27. 

5 Se biskop Knuts stadfästelsebref {BU, V, 53, 54): »Quamquam 

Nicholaus — — episcopus lyncopensis — — quasdam constituciones 

vobis et successoribus vestris tradiderit perpetuo obseruandas, lilas tamen vna- 
nimi consensu minime acceptastis propter quosdam corporales labores in 
ipsis contentos feminee fragilitati nimium onerosos et prorsus importabiles 
videlicet continue pistrire ac potum ceruisie conficere et parare.» 

^ Afskr. i C. 6ji, fol. 163 v. På denna tvist syftar förmodligen äfven 
den i de förut omtalade, af några romerska kanonister gifna råden och för- 
klaringarna inryckta uppmaningen: »Nolite multas qusestiones et contentiones 
et diuisiones habere inter vos nec contra episcopum vel priorem» {Cod. lat. 
Mon. zjiiy, fol. 135). 



76 

1 följd af priorns frånfälle kom emellertid frågan att en 
längre tid framåt förblifva oafgjord, så att konstitutionerna vis- 
serligen delvis och med vissa förändringar iakttogos utan att 
dock den ifrågasatta omarbetningen företagits eller någon slut- 
lig bekräftelse på dem af stiftsbiskopen gifvits^. Ty att deras 
föreskrifter, om ock ej oafbrutet eller med särdeles samvets- 
grannhet i alla sina delar, iakttagits t. o. m. i fråga om nun- 
nornas arbete i kök och bryggstuga, synes af Diariets ord 
ovedersägligt. Så berättas om en år 1402 afliden nunna, att 
hon, ehuru af hög börd, städse varit flitig och ödmjuk samt 
deltagit i de lägsta sysslor i köket och vid slakt 2. Är 1404 
hänvisas i Diariet till konstitutionernas stadganden angående 
de sjukas bäddar^, och under år 141 1 hänvisas på tal om klost- 
rets tjänare (familia7'es) till den uppenbarelse (ty dl. Extrav. 
35), som anföres i priorns tillägg till regeln*. 

Detta förhållande, att konstitutionerna de jiire knappast 
förpliktade, då de aldrig definitivt påbjudits till efterlefnad, men 
ill praxi som oftast iakttogos, kunde ej undgå att förryckande 
inverka på disciplinen inom orden, framkalla osäkerhet om 
hvad ordensobservansen verkligen innebar, och därigenom in- 
bjuda till opposition. Sådan dröjde ej heller att framträda. 
Då ett birgittinkloster omkring år 141 5 anlades i England, reste 
sig äfven där systrarna mot priorns Addiciones under förkla- 
ring, att de ej ville åtaga sig vissa slag af där föreskrifvet grof- 
arbete såsom bakning, bryggning och kokning. Men ej nog 
därmed: abbedissan förklarade sig ej vilja lyda några tilläggs- 
stadgar eller förklaringar öfverhufvud, utan blott Salvators- 
regeln och fordrade under hänvisning till dess föreskrift, att 

^ I biskop Knuts bref heter det : »Predicte addiciones hactenus exstiterunt 
variate et quasi nullius roboris remissius obseruate, proch dolor, in non modi- 
cum vestraruni periculum animarum» {BU, V, 54). I ett bref skrifvet under 
Konstanzkonsiliet (afskr, i C 6, fol. 46) skildras förhållandet på följande sätt: 
»Constituciones nostre, que per tot annos et tempora sunt inter nos ventilate, 

nunc acceptate, nunc refutate, nunc lacerate et iterum reformate, — adhuc 

bodierna die remanent vacillantes.» 

2 SRS, I: I, 115. När systrarna 1420 åtogo sig köksgöromålen, säges 
det ha skett för andra gängen (ileraio). SRS, 142. 

^ SRS, I: 117 (»Sicut addiciones nostre secundum indulgenciam talibus 
permittunt»). 

* 5Ä5, I: I, 129 (»Factus est unus de illis quatuor familiaribus, de qui- 
bus revelacio est in additionibus Prioris super regulam»). Denna uppenbarelse 
rör emellertid de två focarii, ej de fyra familiares, som däremot omtalas i 
Exirav. )}. 



77 

hon var klostrets hufvud i allt, lydnad af generalkonfessorn och 
bröderna. För afgörande hänskötos alla stridsfrågorna till en 
kommitté af teologer, bland hvilka märktes konungens biktfa- 
der, biskop Thomas af S;t Davids, åtskilliga abboter samt 
prästen Thomas Fyshborne, senare Syonklostrets generalkon- 
fessor. Efter att hafva tagit saken i öfvervägande, ogillade 
kommitterade såväl abbedissans anspråk pä öfverhöghet öfver 
brödrakonventet som nunnornas anspråk på befrielse från 
nämnda slag af arbete^. 

Dessa tvister inom den nya engelska birgittinkolonien sy- 
nas ha väckt oro i Vadstena, Åtminstone finna vi på hösten 
1416 Vadstenaklostret uppmana sina ombud vid Konstanzkon- 
siliet att arbeta för konstitutionernas bekräftelse, för så vidt och 
i den mån de af klosterfolket och särskildt nunnorna lämpligen 
kunde iakttagas. Att det ej var med lätt hjärta man motsäg 
detta, synes af de klagande ord, som tillfogas om systrarnas 
oförmåga att utföra tyngre arbeten^. I följd af framställningen 
från Vadstenaombudens sida granskades också konstitutionerna 
under konsiliet af trenne cisterciensabboter och bekräftades 
med ordensprotektorns, kardinal Orsinis, sigill^. 

För Vadstena klosters vidkommande fick frågan definitivt 
sin lösning först dä biskop Knut d. ^^/g 1420 gaf sin stadfästelse 
på konstitutionerna med utelämnande af de omtvistade stad- 
gandena om systrarnas skyldighet att deltaga i köksgöromålen*. 
Egendomligt nog innehåller Diariet under d. ^/g just samma år 
en notis om att systrarna då ännu en gång (iterato) åtogo sig 
arbetet i köket och i anledning däraf togo in till sig de fyra 

^ SD, III N:o 2284 samt — om sakens förlopp i det engelska klostret 
— Articuli extracti de regula sancH Sahiatoris s. Birgitte reuelaia och Articttli 
extracti de declaracionibus cardmalis Niicerini et episcoporum Alfonsi et Orbeuen- 
tani et de constitttcionibtcs i afskr. i C. 6, fol. 78 v. — 80. »Predictus episcopus, 
confessor regis, abbates et maxime magisiri Anglie presente rege et conuentibus 
vtriusque sexus monasterii sancti Saluatoris in Syon et niultis aliis monachis 
et clericis secularibus nullatenus prebuerunt assensum, ut prius memorate sorores 
a se dimitterent donios officiösas, braxaturam videlicet et pistrinam et coquinam, 

sine requisicione, dispensacione et speciali licencia pape. Hec determi- 

nata fuerunt in Octaua Epyphanie domini ('^/,) anno eiusdem MDCXVP». Jfr 
äfven det nänida brefvet från Vadstena till sändebuden i Konstanz (C ö, fol. 46). 

"^ SD, III N:o 2284, och 23 11 samt nyssnämnda bref (C ö, fol. 46), där 
sändebuden uppmanas att »adhibere omnem diligenciam possibilera, ut dicte 
constituciones possint eciam confirmari per aliquem conuenientem modum» — 
med utlämnande dock af artiklarna om köksarbetet. 

3 SD, III, N:o 2522. ^ BU,Y, S3, 54- 



78 

förut nämnda stekarhussystrarna (focaine) till hjälp vid de gröfre 
sysslorna^. De hade nämligen i kraft af uppenbarelsens ord 
redan före denna tid begagnat sig af deras hjälpa. Genom en 
bulla af d. ^/i2 1422 gaf emellertid påfven sitt uttryckliga till- 
stånd till saken ^ 

Frågan om köksgöromålen kom emellertid upp på gene- 
ralkapitlet i Vadstena 1429, hvarvid systrarna befriades från 
skyldigheten att deltaga i bryggd och bak och deras befattning 
med köksgöromålen inskränktes till skyldighet för två af dem 
att turvis hvarje vecka öfvervaka tjänstekvinnornas arbete*. 



III. 

I enlighet med det inom klosterordnarna allmänt veder- 
tagna, i birgittinernas stora organisationstadga Mare inagmim 
af d. ^/s 141 3 tydligen förutsatta och uttalade bruket bör — 
rättsligt sedt — Vadstena klosters tillvaro räknas från den dag, 
då konventen i detsamma högtidligen blifvit införda, d. v. s, 
från d. 24 okt. 1384. Men om alltså denna tidpunkt å ena si- 
dan utgör utgångspunkten för klostrets historia såsom en rätts- 
ligen sedt färdigbildad institution, så betecknar den å andra 
sidan afslutningen på en förberedelsetid, hvarunder klostret 
redan inåt och utåt begynt sin verksamhet såsom en religiös 
stiftelse. Det ar hufvudsakligen denna utveckling, som i detta 
kapitel skall skildras^. 

Förut har jag sammanställt det obetydliga samtida käll- 
material, som belyser utvecklingen af Birgittas planer intill det 
år, då byggnadsarbetena i Vadstena på fullt allvar upptogos, 
och ur detta material sökt draga de slutsatser, som de onekligen 
dunkla och ofullständiga uppgifterna medgifva. Jag kan dock 
ej underlåta att här betona, att den, så vidt jag vet, fullständiga 
frånvaron af vittnesbörd om donationer till klostret under tiden 
1347 — 1368 ej behöfver betyda, att sådana ej förekommit, utan 
blott, att de därom utfärdade urkunderna gått förlorade. San- 



1 SRS, I: I, 142. ^ SiLFVERSTOLPE, Klosterfolket, 73, 74. 

=* Karlssons afskr.; afskr. i C: 46, fol. 52, 52 v.; CelsE, 176, N:0 35. 

^ Afskr. i C. 46, fol. 163, 163 v. 

'" WiNTER, I, 8, 313; SD, II, N:0 1714 (»Monasteriis nouis inceptis, licet 
nondum ad clausuram et regularem consecracionem deductis. — Pater eligatur 
■\c deputetur et duret eius officium, quousque ad clausuram et consecra- 
cionem traditam ex forma regule fuerit ventum» o. s. v.) 



79 

nolikheten synes t. o. m. tala för det sista alternativet, då de 
under samma tid utfärdade förordningarna om Vårfrupenningen 
onekligen tyda på ett fortlefvande intresse för den nya kloster- 
stiftelsen^. Från år 1368 äro emellertid bevarade tvenne gåfvo- 
bref till det nya klostret. Det ena, dagtecknadt d. ^^/i 1368, 
talar om det kloster, som i Vadstena skulle byggas, och näm- 
ner såsom donationens mottagare å klostrets vägnar biskoparna 
Nicolaus i Linköping och Thomas i Vexjö, priorn Petrus i 
Alvastra eller dessas ombud. Det andra åter, dateradt d. ^^/s 
s. å., är upprättadt till förmån för »den plats i Vadstena, som 
utvalts och nyinvigts åt vår välsignade Moder och Fru» 2. När 
denna handling utfärdades, var alltså platsen för det nya klostret 
redan invigd — ett förhållande, som åtminstone ej talar emot 
den förut framkastade gissningen, att möjligen någon byggnads- 
verksamhet förut på platsen pågått, ehuru den af de inre oro- 
ligheterna afbrutits och hvad därunder medhunnits förstörts. 

Men sannolikt år 1369 kommo arbetena på allvar i gång; 
närmast gällde de nunneklostrets byggande. Redan innan Bir- • 
gitta af påfven ännu lyckats utverka tillstånd till det nya klost- 
rets grundande, sände hon till Vadstena väpnaren Johan Peters- 
son till Ullabolstad för att sätta arbetet i gång. Vid hans an- 
komst var, som nämndt, frånsedt några murrester, platsen full- 
ständigt obebyggd. Ätkomsthandlingarna, förmodligen äfven 
det urkundiiga vittnesbördet om platsens invigning, funnos hos 
biskop Nicolaus i Linköping^. Det första spåret af Johan 

^ För framställningen af Vadstena klosters äldsta historia äro vi nästan 
uteslutande hänvisade till de visserligen ej i alltför stort antal bevarade samtida 
urkunderna. De upplysningar vi kunna hämta hos äldre författare, som möj- 
ligen ägf tillgång till nu förloradt material (Messenius, Spegel, Rhyzelius), 
äro antingen så magra eller så förvirrade, att på dem ej är att bygga. Den 
hos dem alla förekommande uppgiften, att hertiginnan Elisabeth af Holstein, 
konung Håkans försmådda brud, 1362 ingått i klostret, torde, som Munch 
(I, 737) påvisat, sakna grund. Af nyare framställare vill jag framhålla Bueus, 
{AASS, Oci., IV, 447, 448), Hammerich (192, 193, 263 — 71), Flavigny (505 ff.) 
samt framför allt Silfverstolpe, (HB, I, i — 16 samt under de olika personerna 
i Klosterfolket i Vadstena). 

^ RAP, I, N:o 803, 834 (»ad locum in Vadzstenum assumptum et 
dedicatum de nouo eidem benedicte matri et domine nostre»). 

ä SRS, I: I, 114, 118, 119. Nedskrifvaren af sistnämnda anteckning 
säger sig ha fått sina uppgifter af Johan Petersson själf, och hans utsaga be- 
kräftas af de intima detaljerna. Berättelsen har därför alla kriterier på att vara 
tillförUthg. Då nu Johan Peterssons ankomst sättes till fem år före transla- 
tionen och denna ägde rum i juli 1374, skulle han alltså kommit till Vadstena 
3369. Silfverstolpe (HB, 1, 11; Klosterfolket, 107) sätter hans ditkomst till 



8o 

Peterssons därvaro finna vi i den nyss anförda urkunden från 
början af år 1370, hvarigenom han och biskop Thomas i V exjö 
å klostrets vägnar fingo fasta på gods. I ett testamente af d. 
^^ji 1 371 nämnas dessa båda herrar som byggnadsarbetets före- 
ståndare ^. 

Om klostrets historia före Birgittas translation veta vi så 
godt som intet. Genom bullan af d. ^/s 1370 uppdrog påfven 
åt ärkebiskopen i Upsala samt biskoparna i Strängnäs och 
V exjö att företaga en undersökning rörande klosteranläggningen 
i Vadstena, att om stället syntes dem för ändamålet lämpligt, 
meddela Birgitta tillstånd att fortsätta den påbörjade anlägg- 
ningen af nunneklostret samt i dess närhet påbörja uppförandet 
af ett munkkloster, båda af Augustini orden, att i de sålunda 
grundade klostren mottaga klosterfolk samt att till abbedissa 
insätta en nunna af en orden med lika eller strängare observans, 
då några augustinkonvent i Sverige ej funnos^. Detta uppdrag 
blef icke utfördt, enligt hvad påfven själf meddelar i den bulla 
af d. ^/lo 1377, hvarigenom det förnyas^. Orsaken därtill är 
förmodhgen att söka i det oroliga tillståndet öfver allt i landet, 
icke minst inom Linköpings stift. Byggnadsarbetena synas 
emellertid hafva fortgått oberoende af att den påfliga befall- 
ningen ej kom till utförande. En påfvebulla, dagtecknad Vil- 



1370. För det förra årtalet talar, utom Diariets uppgift, dels att Johan första 
tingsdag efter tjugondedagjul 1370 för klostrets räkning fått fasta på gods, 
dels bullan af d. ^/g 1370, som säger klostret vara påbörjadt. Jfr RAP, 1, N:o 
911; AASS, Oci., IV, 446, 447. — Om dokumentema se Birgittas ord till 
Johan: »Et accedas'ad Dominum Nicolaum episcopura Lincopensem, qui dabit 
tibi literas super illum locuni confectas». Med denne biskop Nicolaus måste 
åsyftas ej Nicolaus Hermanni, som ju först 1374 valdes och d. ^% 1375 ut- 
nämndes till biskop, utan den biskop Nicolaus, som 1351 efterträdde biskop 
Peter. Han hade visserligen d. ^,.'3 1364 blifvit förflyttad till Knin (i Slavonien 
eller Kroatien), hvarvid Gottschalk Faledal nämndes till hans efterträdare, men 
kvarstannade dock i Sverige, behöll styrelsen af sitt stift, befann sig ännu 1372 
i Linköping och dog på Bohus 1372. Mundis af skr. i RA.; Munch, I, 742. 
^ RAP, I, N:0 911, 986 (»som nu fori them stadhenom standa»). 

2 AASS, Oct., IV, 446, 447- Att biskopen i Linköping — stiftsbiskopen 
— saknas bland dera, som mottogo påfvens uppdrag, kan knappast bero på 
annat än de strider om stiftsstyrelsen, som jag nyss berört. 

3 Afskr. i A. 23, fol. 60 v., 61; C. 46, fol. 31, 31 v.; C. 74, fol. 7— 8 v. 
Celse, 137, N:o 26 (»in eisdem literis (Urbani V) ad quamm exequucionem, 
ut asseritur, nullatenus est processum»). Att 1370 års bulla varit känd i Sverige, 
framgår af ett gåfvobref till klostret af d. '»/t 1374 {RAP, I, N:o 1081), där det 

bl. a. heter: »Klostrit, som vara skal epte wars hcelgha fadhors pavv-ans 

skipan». 



8i 

leneuve vid Avignon d. ^"/s 1373, uppger i ingressen, att nunne- 
klostret var bygdt, ehuru abbedissan och nunnorna ännu ej 
blifvit högtidligen däruti insatta. Huru mycket af denna skil- 
dring bör skrifvas på den romerska kurialstilens räkning, vill 
jag lämna osagdt^. Ett starkare bevis för att hvad som före 
1374 medhunnits ej var så alldeles obetydligt, synes mig ligga 
däri, att Birgittas lik i juli d, å. där kunde högtidligen bi- 
sättas. Säkert synes ock, att redan under dessa klostrets 
första år fromma människor, både män och kvinnor, samlats 
och uppehöllo sig i Vadstena i afvaktan på tillfälle till högtid- 
ligt inträde i det nya klostret. Katarinas biograf, Ulpho Birgeri, 
berättar, att då hon i juli 1374 med moderns kvarlefvor ankom 
till Vadstena, de där församlade bröderna och systrarna med 
jubel mottogo henne ^. 

Märkesåret i klostrets tidigaste historia är året 1374, det 
år, då Birgittas translation ägde rum. Äfven för dem, som 
skrifvit klostrets tankebok, bildar, såsom af dess ord på flera 
•ställen framgår, just detta år epok inom klostrets äldsta utveck- 
lingshistoria^. Birgitta afled i Rom d. ^^/t 1373; vid hennes 
dödsbädd närvoro såväl barnen Katarina och Birger som Magnus 
Petri och hennes båda skriftefäder, Petrus från Alvastra och 
Petrus från Skenninge. I september s. å. påbörjades förbere- 
delserna för likets öfverförande till Vadstena*; passet för hem- 
resan utfärdades d. ^^/ii 1373 af senatorn Fortunatus och de 
romerska stadsmyndigheterna °. Själfva translationen ägde rum 
d. 4 (och väl äfven d. 5) juli 1374 under en storartad tillström- 
ning af folk, och med denna dag kan klostret sägas ha börjat 
sin verksamhet såsom religiös institution^. Den nordiska sier- 
skans bisättning i Vadstena gjorde med ens platsen till Sveriges, 
snart till Nordens mest besökta vallfartsort. Ditlockade af 
ryktet om de underverk Birgitta efter döden sades utföra, 
strömmade människor, ej blott från Sverige, utan äfven från 



^ Afskr. i A. 22, fol. 4; A. 23, fol. 23 v., 24; Celse, 135, N:o 13. I 
handskriften A. 49, fol. 236 finnes ett utdrag ur ett bref, som Johan och hans 
hustru i anledning af sina barns död och begrafning i Vadstena fingo mottaga 
från Birgitta. Klemming, Bonavenhiras betraktelser, XXXIII. 

^ SRS, I: I, 100, loi; III: 2, 257. ^ SRS, I: i, lOi, 114, 117, 131. 

■* Vittnesmål under kanonisationsprocessen af Magnus Petri (SRS, III: 
2, 224). 

^ RAP, I, N:0 1070, tryckt af Klemming i Tre urkunder rörande hel. 
.Birgitta. 

6 AASS, Oct., IV, 462—464. 
Höjer, T. 6 



82 

Norge och Danmark, till Vadstena för att bedja vid den heli- 
gas graf och där söka bot för de sjukdomar, som trotsade 
läkarnes konst ^. Och i Katarina, moderns förtrogna, arftagerskan 
till hennes idéer, i henne, som enligt Urban Vlrs ord med moders- 
mjölken insupit sin moders vältalighet, funno de, som önskade 
inträda i det nya klostret, en medelpunkt och en uppfostrarinna 
i den nya ordens observans, sådan stiftarinnan menat densamma. 
Från denna tid ökades ock antalet af de fromma kristna — till 
Öfvervägande del kvinnor, men äfven man — som samlades i 
Vadstena i bidan på den tid, då de högtidligen kunde upptagas 
i klostrets gemenskap. 

Aret 1374 tillförde äfven själfva grundläggningsarbetet en 
ny drifvande kraft. Från och med detta år kallas nämligen 
utom biskop Thomas och Johan Petersson äfven herr Birger 
Ulfsson arbetets föreståndare^. Dessa tre herrar eller två af 
dem^ mottogo under den följande tiden de gåfvor och testa- 
menten, som nu i allt rikligare mängd började att inströmma^. 
Dessa medel jämte inkomsten af de vid denna tid energiskt 
bedrifna insamlingarna af Vårfrupenningen samt slutligen de 
offer och gåfvor, som framburos af de pilgrimer, som lockats 
af ryktet om Birgittas underverk, senare äfven af klostrets af- 
latsprivilegier, gjorde det säkerligen möjligt att med god fart 
bedrifva byggnadsarbetena. De nya klosterbyggnaderna — i 
sin första gestalt delvis blott af trä — började resa sig. Utan 
bekymmer hafva företagets ledare dock ej varit; byggnads- 
arbetena slukade mycket penningar och inkomsterna flödade 
ojämnt. I ett bref, skrifvet till Katarina under hennes vistelse 
i Italien, alltså under något af åren 1375 — 1378, berättar kon- 
fessorn Petrus, att inga penningar mera funnes till byggnads- 
arbetena, såvida man ej ville taga af det, som behöfdes för 
konventsmedlemmarnes underhåll och dessa tvingades att tigga. 



^ Se mirakelsamlingarna i A. 14, delvis tryckta i Rev. S. Birg. och i 
SRS. Om pilgrimer från Norge och Danmark se Rev. S. Birg., II, 513, 524; 
SRS, III, 234, 236. 

- RAP, I, N:o 1079, ^081 (-%, V7 1374) med dithörande fastebref(rt. rt., 
N:o 1 105, 1 106). Birger har alltså flera månader tidigare än Katarina nått 
Vadstena. 

s RAP, I, N:o 1095 (1374); 1147, 1189 (1375); 1314, 1330 (1378)- 

* Flera donationsbref äro uttryckligen ställda till klosterbyggnaden, i 
andra namnes klostret såsom varande under byggnad. RAP, I, N:o 1079,^ 
1081, 1087, 1089— 1093, '^^39, iioi (1374); 1 1 39, 1 147 (1375); 1239, 1244,. 
1259 (1377); 1314, 1330, 1335, 1343, 3370 (1378); 1414 (1379) o. s. v. 



83 

Hellre dock än att så skulle ske, borde byggnadsarbetena för 
någon tid få ligga nere^. Men detta var blott öfvergående 
svårigheter; i stort sedt gick företaget utan hinder framåt, och 
redan efter tio år stodo byggnaderna i det närmaste färdiga. 
I sammanhang med byggnadsarbetenas fortskridande och den 
ökade tillströmningen af klosterfolk te sig ock nu de första 
spåren till en spirande organisation. 

Såsom först organiseradt framträder naturligt nog nunne- 
konventet. Den bulla, hvarigenom påfven gaf sitt samtycke 
till den nya klosteranläggningen, omtalar nunneklostret såsom 
påbörjadt, munkklostret blott såsom tillämnadt. Regeln åter, 
som nämndt, betraktar i sina flesta bestämmelser orden såsom 
en nunneorden och talar öfver hufvud taget blott om ett nunne- 
kloster. I god öfverensstämmelse både med stiftelsebullans 
uppgifter och regelns språkbruk står, att alla till Vadstena 
kloster riktade bullor från tiden före 1384 äro ställda till abbe- 
dissan och nunnekonventet, och såsom af dem ingifna beteck- 
nas äfven de suppliker, som föranledt bullornas utfärdande. 
Äfven deras bestämmelser afse hufvudsakligen systrakonventet, 
som i öfverensstämmelse med regelns ordalydelse i stort sedt fat- 
tas såsom liktydigt med klostret ^. Några om än få notiser om 
nunneafdelningens utveckling kunna ur det bevarade materialet 
sammanplockas. Ehuru, som nämndt, redan tidigare kvinnor 
uppehållit sig i Vadstena under väntan på inträde i klostret, 
äro de äldsta bevarade ingiftsbrefven först från år 1375; från 
tiden 1375 — 1384 finnes kvar i allo mer än ett 20-tal, hvaraf det 
största antalet (nio) faller under 1375^. Det redan förut berörda 
påfvebrefvet af d. ^/lo 1377 berättar, att redan många kvinnor af 
sina ägodelar gifvit bidrag till det nya klostrets uppbyggande 
och lefde där under Augustini regel, ehuru de ännu ej aflagt 



^ Grandinsson, 15, 16. 

2 »Dilectis filiabus abbatisse et conuentui monasterii S. Marie in 

Watzsteno.» Bullor af d.-^ji 1379 (afskr. i ^. 22, fol.4v.; A. 2j, fol. 25; A. 22, 
fol. 6 v.; A. 2j, fol. 28, 28 v.; A. 22, fol. 6 v., 7; A. 23, fol. 27 v., 28; A. 22, 
fol. 9; A. 2j, fol. 30 v., 31; Celse, 140, N:o 6 och 8, 141, N:o 12 och 13) och 
af d. ^^/i2 1582 (afskr. A. 22, fol. 7J A. 23, fol. 28 v.; C. 46, fol. 66; Celse 
145, N:o 39). Jfr äfven RAPpbf, N:o 27, 43, 62 och 69 och nedan s. 84. 

^ RAP, I, N:o 1124,1133, 1134, 1137, 1138, 1140 (jfrii69), 1171, 1174, 
1176 (1375); 1271, 1284 (1377); 1359 (1378); i435> i443> 1446, 1447. 1449' 
1469 (1379): 1487 (1380); 1567 (1381); 1707, 1720, 1728(1382); II, N:o 2044 
(1384). Den äldsta urkund, hvari jag funnit uttrycket syster i Vadstena, är af 
d. -/g 1379 (RAP, I, N:o 1445: Ramborg Svensdotter, »sysier ij Watsstemimr>). 



84 

sina klosterlöften. Ärkebiskopen i Uppsala samt biskoparna i 
Strängnäs och Linköping (den senare i stället för biskopen i 
Vexjö) bemyndigades därför att högtidligen mottaga systrarnas 
(och brödernas) klosterlöften i. En påfvebulla af d. 2^/2 1380 
upplyser, att klosterfolket dittills ej heller anlagt något slags 
ordensdräkt 2. 

Är nu också nunnekonventet i Vadstena först utbildadt, 
så är det dock tydligt, att bröder ända från början där funnits 
för att i egenskap af präster vara systrarna till tjänst vid deras 
religiösa behof, ehuru några proventbref för munkar ej finnas 
i behåll från tiden före 1384. Redan i klostrets stiftelseurkund 
omtalas ett munkkloster och därmed ett munkkonvent såsom 
tillämnadt. Det i den anförda bullan af d. ^/lo 1377 åt de tre 
biskoparna gifna uppdraget att mottaga klosterfolkets ordens- 
löften angifves i öfverensstämmelse därmed afse brödernas lika- 
väl som systrarnas. Sedan 1378 års bulla åter bragt till heders 
regelns föreskrift om ett kloster, förutsätta flera af de d. ^j ^ 
1379 utfärdade buUorna i sina bestämmelser tillvaron af både 
bröder och systrar i detta ^. Men den i regeln — och därmed 
äfven i bullan — m nuce liggande dubbelklosterorganisationen 
tager sig ej genast uttryck i det formliga utbildandet af ett 
munkkonvent. Faktiskt existerade det redan under åtminstone 
senare delen af 1370-talet; såsom officiellt erkändt och själf- 
ständigt organiseradt uppträder det ej förrän efter invigningen 
år 1384*. 

^ Afskr. \ A. 2j, fol. 60 v., 61; C. 46, fol. 31, 31 v.; C. t 4, fol. 7 — 8 v. 

Celse, 137, N:o 26 [«(multe alie mulieres) de bonis suis ad perfeccio- 

nem dicti monasterii manus porrexerunt adiutrices et in ipso monialium 

monasterio sub regula b. Augustini viuunt in dicto monasterio regu- 

lariter sine professione viuunt (adiecto) quod ab eisdem sororibus et fratri- 

bus, qui tempore recepcionis presencium ibidem exstiterunt, professionem expres- 
sam ipsius ordinis recipiatis»]. 

- Afskr. i A. 22, fol. 7, 7 v.; A. 23, fol. 28 v. — 29 v.; C. 46, fol. 35, 
50, 66; C. ^4, fol. 9 — 10; Celse, 143, N:o 22 (»adhuc morantur intendentes 
profiteri regulam beati Augustini et secundum predictuin modum viuere, tamen 

persone adhuc professe non sunt nec regularem habitum aliquem susce- 

perunt»). Den hos Hammerich (s. 271) efter BuEUS {AASS, Oct., IV, 448) 
omnämnda preliminära insättningen af klosterfolk 1380 stöder sig på en urkund, 
daterad -»feria 2 Pentecostesy> 1380, men efter hvad Annerstedt (SRS, III: 2, 
263, not A) visat, rätteligen att hänföra till 1388. Den afser händelserna 1384. 

■^ Celse, 141, N:o 13 (»duobus fratribus monasterii predicti»), 14 (»in 

quo fratres et sorores före noscuntur fratribus — ac abbatisse 

-et sororibus indulgemus»). 

* I priorn Petri Constitutiones talas om två konvent (^BU, V, 24: »wtan 



85 

Om klostrets inre lif och om dess utveckling i dess hel- 
het före 1384 veta vi ytterst obetydligt. Ett vittnesbörd om 
att organisationen redan år 1380 måste ha nått en viss stadga 
synes ligga däri, att biskop Nicolaus Hermanni d. ^''/v d. å. med 
klostret inkorporerade sockenkyrkorna Vadstena, Clastadha, Öra- 
bergha och Nsessia med all deras egendom och inkomster, 
hvaremot klostret ägde att genom ständiga vikarier förvalta de 
förutvarande kyrkoprästernas åligganden. Biskopen förbehöll 
sig sina gamla j urisdiktions- och prokurationsrättigheter äfven- 
som biskopstionden från Örabergha och Nsessia^. 

Såsom nämndt började det nya klostret åtminstone ifrån 
år 1374 att befolkas, och därmed följde nödvändigheten att pä 
något sätt ordna dess styrelse. Sitt första Öfverhufvud erhöll 
nunnekonventet i Birgittas dotter Katarina, när hon med mo- 
derns kvarlefvor anlände till Sverige och sedan öfver vintern 
1374/75 kvardröjde i Vadstena för att ordna det nya klostrets 
förhållanden^. Likasom hon af alla var den, som bäst kände 
Birgittas afsikter och den nya ordensregelns föreskrifter, var hon 
tillika den, som starkast kände det som en förpliktelse mot den 
dödas minne, att hennes lefnads stora tanke förverkligades. 
Under vistelsen i Sverige blef Katarina därför ock de facto 
det nya klostrets första abbedissa, ehuru hon aldrig formligen 
valdes eller invigdes därtill — hon var aldrig ens invigd nunna 
— och heller ej på grund af sin fleråriga vistelse i Rom un- 
der någon längre tid kom att själf direkt lägga handen vid de 
organisatoriska arbetena under denna klostrets barndomstid^. 



bäggia conuentonar witu»). Af brefven från denna första tid kan eljes ofta 

ingen slutsats dragas (bref af d. -\ 1381; »mz conuentonna ther sama 

stadz samtliykldo oc godhuilia»; d. ^^/g, s. å. : »mz conuentonna jaa oc 

godhwilia»; jfr dock bref af d. ^^/g 1382: »mz conuentzins ia» och d. 

^74 1384: »alt conuentus». RAP, I, N:o 1593, ^62$, 1728; II, N:o 2018). En 
bulla af d. ^'/jo 1390 är ställd till »dilectis filiis priori et monachis ac dilectis 

filiabus abbatisse et conventui» (afskr. i A. 23, fol. 78, 78 v.; C. 46, fol. 

68, 68 v.; Celse, 148, N:o 3). Jfr äfven buUor af d. 24/^ och '% 1401, % 1403 
samt % 1405 {SD, I, N:o 51, 62, 356, 532). 

1 Vid af d. ''\ 1399 {RAP, I, N:o isn); afskr. i A. 23, fol. 104—105 
(tvä urkunder). Genom bulla af d. \ 1392 (alskr. i A. 23, fol. 51 v.; 103 v.; 
C. 46, fol. 67, 67 v.; Celse, 150, N:o 13) bekräftade Bonifatius IX besitt 
ningen af sockenkyrkan i Vadstena. Inkorporationen af d. '■^r 1380 stadfästes af 
biskop Knut d. ^% 1425 (afskr. i A. 23, fol. 105). 

2 SRS, III: 2, 257 (»cepit namque eo tempore preesse sororibus»). 

^ Hon ingaf sig till klostret d. "•'% 1375 (RAP, I, N:o 1133), men ännu 
i bullan af d. ^^,'12 1379 (afskr. i A. 23, fol. 32 v.; Celse 143, N:o 21) heter 



1/ 



86 

Katarinas ställning som Vadstena klosters abbedissa har 
alltså ingen som helst rättslig innebörd. De fä samtida vitt- 
nesbörd vi äga i behåll synas mig endast visa, huru föga ord- 
nade förhållandena i själfva verket voro. I ett af Gregorius 
IX d, ^/lo 1377 från Anagni utfärdadt skyddsbref angifves den 
böneskrift, som föranledt bullans utfärdande, vara utgången från 
»Katarina, Birgittas dotter» — som för tillfället befann sig i 
Anagni — »och andra systrar i Vadstena», och längre fram i 
bullan talas om skydd åt »abbedissan (d : den blifvande) och 
systrarna i Vadstena»^. I en annan, förut flera gånger citerad 
bulla af samma dag, äfvenledes tillkommen pä begäran af Kata- 
rina, Birgittas dotter, uppdrogs åt ärkebiskopen i Uppsala samt 
biskoparna i Strängnäs och Linköping att låta nunnorna inom 
sin egen krets utse en abbedissa, likasom munkarna en prior^. 
Häraf synes mig med all önskvärd tydlighet framgå, att Kata- 
rina vid denna tid ej betraktat sig själf och ej af andra be- 
traktats såsom klostrets abbedissa. Nu har emellertid biskop 
Nicolaus i ett bref, dateradt annandag pingst (^^/s) 1388, omtalat, 
att han i kraft af nyss anförda påfliga uppdrag åt Katarina 
anförtrott styrelsen öfver nunnorna. När detta skett, närnnes 
ej; närmast till hands ligger att gissa på tiden för hennes åter- 
komst till Sverige 1380^. Denna förmodan vinner, synes det mig, 
ett visst stöd i några samtida urkunder. I den förut omnämnda 
bullan af d. ^°/2 1380, utfärdad äfven den på Katarinas bedrif- 
vande och under hennes vistelse vid kurian, heter det nämligen, 



det: »Cupias in monasterio in Watzsteno effici monialisy). I ett af 

konung Albrekt d. ^^/5 1375 utfärdadt lejdebref för Vadstena kloster (Örn- 
HIÄLMS Diplomatarntm, IX, 387) kallas hon y^abbatissa i Wastenom^\ — Om 
Flavignys försök (sid. 516) att framställa henne såsom af biskop Nicolaus år 
1374 insatt till abbedissa och i denna egenskap af påfvestolen erkänd, se exkurs C. 

^ Afskr. i A. 22, fol. 4, 4 v.; A. 23, fol. 24, 24 v.; Celse, 137, N:o 27 

(»Catarine et aliarum sororura peticio abbatissam ac pre- 

dictas et alias sorores dicti monasterii»). 

- Afskr. i A. 2j, fol. 60 v., 61; C. 46, fol. 31, 31 v.; C. t 4, fol. 7 — 8 v.; 
Celse, 137 N:o 26 (»illam ex dictis sororibus, que magis sufficiens et ydonea 
in abbatissam preficiatis»). 

^ Afskr. i C. 46, fol. 31 — 35 j C. 74, fol. 7—9. Om dateringen se 
SRS^ III: 2, 263, not A. »Et prefecimus eis venerabilem et Deo dilectam domi- 
nam Katerinam predictam ydoneam et circumspectam, sciencia, moribus et 
etate et virtutum priuilegiis in spritu sancto preuentam ac regularibus insti- 
tutis instructam et in sciencia constitucionum in bulla magna(d. ^/,2 1378) con- 
tentarum sufficientem et expertam, vt eas instrueret et in eis regularis disci- 
pline stabile poneret fundamentum, donec mocasteria predicta sufficientem et 
necessariam structuram haberent.» 



87 

att ännu ingen abbedissa fanns i klostret, och Katarina kallar sig 
blott »klostrets främsta beskyddarinna ^». Men i en af de urkunder 
af d. ^"^/v 1380, h varigenom biskop Nicolaus, som nämndt, under 
Vadstena kloster lade de fyra närmaste kyrksocknarna, namnes 
hon däremot »klostrets abbedissa och moder, den första efter 
sin ärorika moder, den heliga Birgitta» — hvilket sista tillägg 
onekligen ger titeln en något fiktiv anstrykning ^. Hvad slutligen 
angår Vadstenadiariets af SiLFVERSTOLPE framdragna notis, att 
Margareta Bosdotter förestod abbedissebefattningen under några 
är efter Katarinas död, så väger den knappast synnerligen tungt 
till förmån för Katarinas abbedissetitel ^. Här har tydligen, som 
Silfverstolpe också påpekar, ej varit fråga om något efter den kano- 
niska rättens regler företaget val eller, som Flavigny vill, någon 
rättsgiltig utnämning och insättning till abbedissa, utan om ett 

— visserligen ur ett påfligt och biskopligt uppdrag framgånget 

— provisoriskt öfvertagande af klostrets styrelse, ett utöfvande 
de facto af abbedissans plikter och rättigheter — en ställning 
alltså motsvarande den nya klosterstiftelsens oordnade och 
kaotiska tillstånd. 

Sammanfattas nu den föregående undersökningen torde 
däraf framgå, att Katarina under sin vistelse i Sverige 1374/75 
faktiskt varit Vadstenaklostrets öfverhufvud, att om dess styrelse 



^ Afskr. i A 22, fol. 7, 7 v.; ^ 23, fol. 28 v. — 29 v.; C 46, tol. 35, 50, 
66; C T4, fol. 9—10; Celse, 143, N:o 22 (»nec in eodem loco abbatissa existit 
(Katarina) que ut asserit principalis patrona dicti loci existit»). 

- Afskr. i A. 23, fol. 104 — 105; Silfverstolpe: Klosterfolket, 5: »Ve- 
nerabilis insuper et Deo dilecta domina Katerina Wlphsdotter, nunc ab- 
batissa et mäter eiusdem monasterii prima post matrem suam gloriosam 
S. Birgittam». — Hvarken bullan af d. ^/^a 1378 {SvT, II, 444) eller de 
många buUorna af d. '^{^ 1379 gifva utöfver det sagda något bidrag till frå- 
gans lösning. Några af dem äro ställda till "dilectis in Christa filiabus abba- 
tisse et connentui (Celse, 140, N:o 6 och 8; 141, N:o I2 och 13), i några före- 
kommer uttrycket "abbatissa et conuentus" (Celse, 140, N:o 9; 141, N:o 14, 
15). I två af buUorna (Celse, 140, N:o 7; 141, N:o 10) sägas de böneskrifter, 
som framkallat bullorna, vara ingifna af Katarina och abbedissan och konventet 
("Katarine — — ae abbatisse et conuentus — peticionis series"), hvilket ju visar, 
att Katarina då ännu ej betraktats som abbedissa. Att däremot ur det sist 
anförda sluta, att man under hennes frånvaro verkligen utsett en ställföreträ- 
dande abbedissa, torde vara förhastadt. Formuleringen bör nog helt skrifvas 
på kansliets räkning. 

^ Silfverstolpe, 5. Att hon i Lucidarium kallas »fförstha abbatissa 
ordinis sancti salwatoris», bevisar föga, då denna stadga tillkommit först senare. 
BU, V, 104. 



88 

under hennes femåriga frånvaro intet är kändt, att efter hennes 
hemkomst 1380 klostrets styrelse ät henne uttryckligen anför- 
trotts af stiftsbiskopen, ehuru intet säges om en abbedissetill- 
sättning i egentlig mening, att hon alltså rättsligt sedt aldrig 
valts eller invigts till, men väl allmänt betraktats såsom klostrets 
abbedissa samt slutligen att hon endast i en bevarad kyrklig 
urkund uttryckligen bär titeln och att formuleringen där närmast 
gifver beteckningen karaktären af en fiktiv hederstitel utan rätts- 
lig innebörd. 

Efter Katarinas död d. ^^/s 1381 namnes Marita Bosdotter 
i en urkund af d. -^^/i 1382 såsom klostrets abbedissa, men 
redan i urkunder af d. ^Ve, ^/s, ^^/g och ^/i2 1381 talas i ordalag, 
som ej kunna missförstås, om en klostrets abbedissa, utan att 
dock hennes namn namnes ^. På hvad sätt styrelsen åt henne 
provisoriskt anförtrotts, om genom val eller genom biskopens 
uppdrag, veta vi ej. Enligt anteckningar i Diariet förvaltade 
hon, ehuru aldrig invigd, ämbetet intill klostrets invigning d. 
23 och 24 okt. 1384^. I en urkund af d. ^Vs 1385 namnes 
sedan Ingegerd Knutsdotter såsom abbedissa ^. 

Om brödrakonventets styrelse under denna tid veta vi än 
mindre än om systrakonventets. Enligt bullan af d. ^/s 1370 
skulle styresmannen — i olikhet mot hvad i Birgittas regel 
föreskrefs — kallas prior. Såsom klostrets förste prior eller, 
såsom det städse senare heter, generalkonfessor namnes Bir- 
gittas biktfader Petrus Olavi. Utan att vara formhgen vald eller 
invigd till generalkonfessor har han varit Vadstenamunkarnes 
verklige ledare och styresman alltifrån 1374, då han med Bir- 
gittas kvarlefvor hemkom från Rom, och till sin död d. ^^'q 
1378*. Att han ännu ej år 1377 de jtire betraktats såsom 
prior, framgår af den flera gånger förut citerade bullan af d. -^/lo 
s. å., som bl. a. uppdrog åt de tre förutnämnda biskoparna att 



1 RAP, I, N:o 1593 (-'Ve 1381: »mz Abbadisanna oc conuentonna ther 
sama stadz samthykkio oc godhuilia»), 1614 ('/s 1381), 1625 (^% 1381) och 
1657 (^/i2 13S1), där det heter: »abbatissan hauer mic tilscriuat», 1667 {^^i 1382: 
»Mterito Boo dottor, abbadisa i Watzstenum»), 1728; II, N:o 2018 ('% 1382, 
"/4 1384). Jfr äfven RAPpbf N:o 43. 

^ »Ha2C ante inclusionem sororum et fratrum in Vatzsten, per aUquod 
tempus post mortem Dne Katerine, filie S. Byrgitte, stetit loco Abbatisse. 
(Ingegerd) fult prima consecrata Abbatissa in ordine Vazstenensi». SRS 
I: I, iio, 131. 

3 RAP, II, N:0 2152. 

^ SRS, I: I, loi. 



89 

låta bröderna inom sin krets utse en prior^. Så vidt bevarade 
urkunder ge vid handen, har dock intet uttrycWigt öfverläm- 
nande af munkkonventets styrelse åt honom från kyrkans sida i 
anledning af detta bref ägt rum, motsvarande hvad som skedde 
i fråga om nunnekonventet. 

Såsom generalkonfessor efter Petrus namnes Magnus Petri. 
Han säges emellertid vid sin afgång 1394 endast nio är ha före- 
stått ämbetet, d. v. s. ungefär frän invigningen 1384, och har 
alltså ej varit munkkonventets ledare under tiden närmast efter 
Petri död, hvilket väl förklaras däraf att han under större delen 
af denna tid i klostrets ärenden vistades i Rom^. Huru styrelsen 
under mellantiden varit ordnad, kan ej med säkerhet uppgifvas. 
I en bevarad urkund af d. ^^/i2 1378 kallar sig Gudmar, förut 
kyrkoherde vid Vårfrukyrkan i Enköping och en af Birgittas 
hängifne följeslagare och vänner, Vadstenakonventets prior och 
synes sålunda under någon tid ha haft ledningen bland mun- 
karna^. Huruvida, som Silfverstolpe anser, under större delen 
af tiden 1378 — 84 Johannes präst tjänstgjort såsom vicekonfessor, 
torde vara mera tvifvelaktigt ^. I alla händelser blef brödra- 
konventets styrelse först i sammanhang med klosterinvigningen 
slutgiltigt ordnad. 

Under året 1384 hade byggnadsarbetena ändtligen fram- 
skridit så långt, att man kunde börja att tänka på klostrets in- 
vigning och systrarnas och brödernas högtidliga intagande i 
Frälsarens orden. I juli 1384 besökte biskop Nicolaus Vadstena 
och afsynade vid detta tillfälle de säkerligen så godt som full- 
bordade byggnaderna. De befunnos ej vara i full öfverensstäm- 



1 Afskr. i A. 23, fol. 60 v., 61; C. 46, fol. 31, 31 v.; C. 74, fol. 7— 8 v.; 
Celse, 137, N:r 26 (»Illum vero ex fratribus antedictis, qui eciam magis suffi- 
ciens et ydoneus ad ipsius alterius monasteriorum gubernacionem et regimen 
extiterit, in priorem eiusdem alterius monasterii hac vice primaria de consensu 
tamen fundatorum seu fundatricum ipsorum monasteriorum aut maioris partis 
ipsorum preficiatis»). 

- SRS, I: I, 108. 

3 RAP, I, N:o 1390 (»Gotmarus, — prior conuentus monasterii in Vatz- 
stenom»). 

^ Silfverstolpe, 78, 79. Johannes präst namnes såsom vice konfessor 
i Vadstenadiariet i en anteckning under 1405 (SRS, I: i, 119: "Dno Johanne 
Prest tvinc vice confessore ipsum (Jowan Petersson) visitatiteyi). Då det emeller- 
tid om besöket heter, att det skedde "postquam (Jowan) fädus fuit monachus", 
vill det snarast synas, som om tilldragelsen passerat efter 1384, då Johannes 
under Magni Petri Romresa väl kunnat förvalta generalkonfessorsämbetet. 
Något bestämdt omdöme om saken låter sig ej uttalas. 



90 

inelse med regelns föreskrifter, hvarför biskopen genom en den 
*/? uppläst dom bannlyste munkarne Störkarus och Nicolaus i 
Häradshammar, emedan de gifvit munkkonventets byggnad 
större dimensioner än de i regeln stadgade, samt munkarne 
Gregorius och Finvidus, emedan de ej heller vid uppsättandet 
af planket kring munkarnes konventsgård iakttagit de föreskrifna 
måtten ^. I denna dom likaväl som i ett annat två dagar se- 
nare utfärdadt påbud kan man tydligt också spåra en motsätt- 
ning emellan a ena sidan klosterfolket i Vadstena och å andra 
sidan priorn Petrus i Alvastra, en motsättning, som efter hvad 
jag förut haft tillfälle att påpeka, säkerligen står i sammanhang 
med framkomsten af priorns tilläggsartiklar till Birgittas regel ^. 
Genom ett d. ^"/t 1384 uppläst påbud förbjöd nämligen biskop 
Nicolaus bröder och systrar i Vadstena, alla och en hvar, att 
lasta Birgittas regel eller uppenbarelser eller någon i samband 
med klostret stående person, särskildt priorn Petrus i Alvastra; 
möjligen uppkommande tvifvel rörande regelns eller uppenbarel- 
sernas rätta förstånd skulle de utan vanvördnad och tvifvelsjuka 
hänskjuta till sina öfverordnade — allt vid äfventyr af exkom- 
munikation. I samma påbud finnes för öfrigt äfven ett förbud 
för biktfäderna att med skriftebarnen afhandla annat än hvad 
som hörde till själfva bikten — ett förbud, som liela ordens 
historia igenom oaflåtligen förnyas ^. 

Under hösten 1384 följde den högtidliga invigningen. På 
den "helige Severini dag (d. ^^/lo), som d. å. inföll på en söndag, 
invigdes systrakonventet till att hålla den hehga Birgittas kloster- 
regler. Det skedde i närvaro af ärkebiskop Henricus i Upsala 
samt biskoparna Thordo i Strängnäs och Nicolaus Hermanni i 
Linköping, hvilken senare i egenskap af stiftsbiskop och visitator 
förrättade den högtidliga akten. Antalet vid detta tillfälle in- 
vigda systrar uppgick till 46. Dagen därpå förrättades brödra- 
konventets invigning, hvarvid konsekrerades nio präster och sju 
lekmän; därtill kommo två dagar senare (d. ^^/lo) ytterligare 
tvenne prästmän*. Vid invigningstillfället upplästes d. ^^/lo 
inför bröderna och systrarna ett af stiftsbiskopen utfärdadt på- 
bud, hvari han hos bröderna inskärpte regelns förbud för dem 
att besöka systrakonventet utom i de två i regeln angifna fallen, 



1 Afskr. i A. 26, lol. 49^/2: C. 74, fol. 220, 220 v.; Silfverstolpe, 
104 — 106. 

^ Jfr ofvan sid. 75. '^ Afskr. i C. 6ji, fol. 163 v. 

* SRS, I: I, loi, 102. Jfr Silfverstolpe i HB, I, 9—16. 



91 
hvarvid tillika meddelades närmare föreskrifter, huru därvid 

o 

skulle tillgå. A andra sidan förbjödos systrarna vid äfventyr 
af bannlysning och under hänvisning till den yttersta domen 
och den eviga fördömelsen att låtsa sjukdom för att under denna 
förevändning få tillfälle att råka någon af klosterbröderna. Slut- 
ligen varnades dessa sistnämnda — äfvenledes vid hot af bann- 
lysning — att särskildt under skriftemålen och i valsyfte söka 
utöfva obehörig påtryckning på systrarna. Huruvida bakom 
detta stadgande dölja sig obehagliga erfarenheter redan från 
det första valet, framgår ej; att varningen ej var obehöflig, 
visar klostrets senare historia ^. 1 samband med invigningen 
verkställdes sannolikt också det första valet af konfessor och 
abbedissa i Vadstena, ehuru bevarade urkunder därom intet för- 
tälja. De till dessa ämbeten först utsedda voro, som nämndt, 
Magnus Petri och Ingegerd Knutsdotter ^. 

Om Vadstena klosters utveckling under de följande åren 
intill Birgittas kanonisation veta vi ytterst obetydligt, om jag 
frånser de organisatoriska föreskrifter, som meddelades från 
påfvestolen, och hvad därmed står i sammanhang samt de hufvud- 
sakligen rent personhistoriska upplysningar om klosterfolket, 
som Diariets kortfattade nekrologiska notiser kunna skänka. 
Den -^^/ö 1388 förrättade biskop Nicolaus — för första gången 
efter invigningen — visitation i klostret; därvid invigdes d. ^^/g 
s. å. klostrets första abbedissa. Vid visitationstillfället meddelade 
biskopen ytterligare några föreskrifter angående klostrets styrelse 
och förvaltning. De beginkvinnor, som uppehöllo sig vid klostret, 
skulle tolereras, till dess en provinsialsynod om dem hunnit 
fatta beslut; bröderna skulle med generalkonfessorns tillstånd 
äga att en gång i veckan mottaga deras bikt, hvaremot öfriga 
sakrament skulle administeras dem af sockenprästerna. Vidare 
meddelas några rituella föreskrifter, hvarjämte biskopen tillsam- 
mans med Alvastrapriorn Petrus afgaf en förklaring öfver hvad 



1 DN, V, N:o 332.' 

- Om Magnus veta vi blott, att han 1394 säges ha varit generalkonfessor 
i nio år (SRS, I: i, 108) samt att han i en urkund af d. ^^/g 1385 (RAP, II, 
N:o 2159) namnes generalkonfessor. — Om Ingegerd finnas följande uppgifter. 
Diariet säger, att Ingegerd vid sin afgång 1403 varit abbedissa i 20 år från sin 
konsekration räknadt, alltså från 1384, hvilket skenbart motsäges af samma 
Diarii uppgift, att hon invigts först d. ^% 1388 (SRS, I: i, 102, 103, 116; 
III: 2, 257). I urkunder namnes hon före 1388 såsom abbedissa åtminstone 
tvenne gånger Q-\ 1385, % 1386; RAP, II, N:o 2152, 2254), livilket ju visar, 
att hon 1384 valts till abbedissa, ehuru invigningen af någon orsak uppskjutits. 



92 

i ordensregeln förstodes med egendom. I sammanhang därmed 
erhöllo bröderna tillstånd att utan att därför anses bryta mot 
regelns egendomsförbud med konfessorns begifvande för sina stu- 
dier och predikningar till sina celler medtaga böcker ^. — Ej 
långt efter denna visitation af brann den -^^/e 1388 en del af det 
nya klostret, nämligen träkapellet, två stenhus samt en del af 
systraklostret. De nybyggnadsarbeten, som i följd däraf togo 
sin början, afslutades först långt in på 1400-talet ^. Ännu en 
visitation förrättade biskop Nicolaus i Vadstena d. ^^/g 1390, 
hvarom man dock ej känner mer än dess tillvaro ^. 

I detta sammanhang må slutligen omnämnas ett par 
öfverenskommelser, ingångna af munkar och nunnor i Vadstena 
inbördes för ordnandet af det nya klostrets förhållanden. Genom 
den ena, daterad d. ^/g 1390, förpliktade de första munkarna 
och nunnorna sig och sina efterträdare att ej genom försäljning, 
skifte eller byte åt utomstående upplåta någon tomt eller jord 
inom klosterområdet*. Genom den andra, förmodligen till- 
kommen redan i samband med Idostrets invigning, öfverenskommo 
bröder och systrar med hemul i Salvatorsregelns tjugonde 
kapitel att, förutom hvad som skedde vid den dagliga guds- 
tjänsten, fyra gånger årligen iira själamässor öfver aflidna bröder 
och systrar samt klostrets välgörare. På det dessa sistnämnda 



^ SRS, I: :, 102; afskr, i A. 26, fol. 49. Beginer kallades ursprungligen 
de fromma kvinnor, hufvudsakligen ur de högre, stånden, som i längtan efter 
ett friare och innerligare religiöst lif än det i kyrkans gamla former föreskrifna, 
sammanslöto sig i ett fritt samfund kring den belgiske prästen Lambert le 
bégue (-f- 1 187). De lefde utan några löften i armod och tomhet tillsammans 
i ett hus (beginagium) i Liége. Efter detta mönster bildade sig senare andra 
sädana fria föreningar i åtskilliga nederländska städer (Tirlemont 1202, Valen- 
ciennes 1212, Antwerpen 1250, Cambray och Gent 1233, Brussel 1240 — 1250, 
Mecheln 1259, Briigge, Douai, Dendermonde), och rörelsen spred sig därifrån 
till Frankrike, Tyskland och Italien. Under medeltidens senare skede hade 
beginhusen en stor social betydelse såsom försörjningsanstalter för oförsörjda 
kvinnor, en uppgift, som från början dock legat dem fjärran. Beginerna trädde 
tidigt i förbindelse med tiggarordnarna, särskildt minoriter och augustineremiter, 
blefvo genom sin förbindelse med de svärmiska riktningarna inom dessa (fra- 
ticelli, spiritualer) misstänkta för kätteri, fördömdes på konsiliet i Vienne 

(»Statum earundem beginarum perpetuo duximus prohibendum et a Dei 

ecclesia penitus abolendum», Clem. III, 11, i) och gjordes upprepade gånger till 
föremål för förföljelser. Gieseler II: 2, 370 — 372; II: 3, 205, 206; Haupt 
i PRE^, II, 516 — 526; Uhlhorn, II, 376—390. 

- SRS, I: I, 102, 103. 3 SRS. I: i, 104. 

* Latinsk redaktion i afskr. i C. 46, fol. 173, 173 v.; svensk i afskr. i 
A. 4%, fol. 219. 



93 

ej skulle falla i glömska, beslöts, att deras jämte aflidna bröders 
och systrars namn skulle införas i en särskild bok. Bland dessa 
klostrets gynnare nämnas i främsta rummet -konung Magnus och 
drottning Blanka^. 

Medan klosterbyggnaderna sålunda reste sig och efterhand 
fylldes med klosterfolk och de första grunddragen af en styrelse 
småningom ur själfva förhållandena framväxte på grundvalen af 
stiftarinnans regel, framstod ock nödvändigheten att närmare 
infoga den nya stiftelsen i den allmänna kyrkliga organisationen, 
att ekonomiskt och rättsligt bestämma dess ställning såväl till 
det kyrkliga samhälle, hvaraf den utgjorde en medlem, som till 
det världsliga samhälle, inom hvilket den var satt att verka. 
Detta skedde efter utfärdandet af bullan d. ^/i2 1378 genom en 
mängd förfoganden och privilegier från påfvestolens sida. Dessa 
privilegier innehålla i stort sedt intet påfallande eller för Vad- 
stena kloster eller birgittinerna egendomligt; de innesluta blott 
på ett ungefär det mått af förmåner, som af påfvestolen i all- 
mänhet plägade beviljas nyanlagda klosterstiftelser. I sin rätta 
belysning komma de därför först genom en jämförelse, allra 
främst med det klostersamfunds, med hvilket birgittinerna jäm- 
ställts i afseende på privilegier, nämligen augustineremiternas, 
vidare med den ordens, med hvilken birgittinerna i afseende på 
sin allmänna struktur förete den största likheten, nämligen cister- 
ciensernas, samt slutligen med de ordnars, som inom det samtida 
klosterväsendet intogo den inflytelserikaste ställningen — de stora 
tiggarordnarna, dominikaner och fransiskaner. En dylik jäm- 
förelse måste dock blifva tämhgen ofullständig, då så godt som 
alla sammanfattande framställningar för de nämnda ordnarnas 

^ Defekt afskr. i A. 26, fol. 189, 189 \ (»Et ne obliuionis exemplav 
successoribus nostris relinquamus super qualitate primorum huius monasterii 
fundatorum, benefactorum et precipuorum promotorum, nomina eorundem cum 
nominibus sororum et fratrum defunctorum infra in hunc librum conscribi 
iussimus, ut intelligant se posteri nostri ad tanto maiora animarum suffragia 
obligatos, quanto pinguiora beneficia ab illis se nouerint recepisse, et hunc librum 
super pannum pwni volumus, qui defunctis substerni solet in medio cereorum, 
dum misse et vigilie decantentur»). På baksidan står (med Messenii hand?) 
"Liber vitce coenobij Västen.'^ Messenius ger i Scondia (III, 30) en detaljerad 
redogörelse för klostrets minnesfäster och anniversarier. Möjligen är denna 
framställning i hufvuddragen tillförlitlig, ehuru mig veterligen inga urkunder 
finnas bevarade, som sätta oss i stånd att verificera berättelsens detaljer. I 
det s. k. Lucidarium föreskrifves, att dessa åminnelsefäster skulle äga rum 
på kyrkans fyra hufvudfastodagar. Dessa inföUo onsdagarna efter askonsdag, 
pingst, exaltatio crucis och Luciadagen. BU, V, 92, 93; Zöckler, 438. 



94 

vidkommande saknas och de äldsta tryckta samlingarna af deras 
privilegier i regeln ej finnas att tillgå på våra bibliotek. 

Detta flöde af påfliga ynnestbevis och förordningar af olika 
slag tog sin början redan under Birgittas egen lifstid; genom 
en bulla af d. ^^/s 1373 fingo Vadstena klosters invånare rätt 
att under vintermånaderna (oktober — februari) fira sina mässor 
före daggryningen, en förmånsrätt, som redan mer än 100 år 
tidigare (d. ^^/n 1261) beviljats Linköpings dpmkyrkas präster 
och som år 1403 t. o. m. i något större utsträckning (september 
— maj) tillerkändes domprosten och kapitlet i Vexjö ^. 

Synnerligen fruktbärande för detta ordnande af det nya 
klostrets förhållanden från påfvestolens sida var Katarinas lång- 
variga vistelse vid kurian. Gregorius XI utfärdade, som förut 
omnämnts, d. ^/lo 1377 från Anagni tvenne bullor, genom hvilka 
han — när omsider geriom biskoparna Nicolai och Gottschalks 
bortgång normala förhållanden återinträdt inom Linköpings stift 
' — i st. f. biskopen i Vexjö till skyddsherre för Vadstena 
kloster insatte biskopen i Linköping och åt honom uppdrog att 
skydda klostret mot de världslige stores öfvergrepp och ut- 
pressningar, som under de oroliga tiderna i Sverige tydligen 
stigit till en fruktansvärd höjd. Om de i dessa bullor meddelade 
organisatoriska föreskrifterna om val af prior och abbedissa samt 
afläggande af ordenslöften har jag förut i annat sammanhang 
haft tillfälle att tala ^. Hvad i dessa bullor stadgats blef med 
allt hvad däraf blifvit en följd, af Urban VI bekräftadt genom 
en bulla af d, ^°/2 1380, äfven den utverkad af Katarina under 
hennes vistelse i Rom ^. 

Gregorius XI:s efterträdare Urban VI hade alltifrån början 
visat sig synnerligen tillmötesgående gentemot Vadstena klosters 
genom Katarina framburna Önskningar. Den ^/is 1378 bekräf- 
tade han, såsom förut omtalats, ordens konstitutioner. Endast 
en månad senare utfärdade han d. ^/i 1379 — likaledes på be- 
drifvande af Katarina, som för Vadstena klosters räkning ingått 
med en hel rad böneskrifter — ej mindre än tio bullor angående 



^ Åfskr. i A. 22, fol. 4; A. 23, fol. 23 v., 24; Celse, 135, N:o 13; DS, 
I, N:o 475; Reuterdahl, SKH, II: 2, 531, not 10; SD, IV, N:o 2955. 

2 Celse, 137, N:r 26, 27; afskr. i A. 22, fol. 4, 4 v. (blott N:o 27); A. 23, 
fol. 24, 24 v.; 60 v., 61: C. 46, fol. 31, 51 v.- 61 v.; C. 74, fol. 7— 8 v. (blott 
N:o 26); Karlssons afskr. i RA (blott N:o 27). 

3 Celse, 143, N:o 22; afskr. i A. 22, fol. 7, 7 v.; A. 23, fol. 28 v. — 
29 v.; C. 46, fol. 35, 50, 66; C- 74, fol. 9—10. 



95 

klostrets förhållanden. Först och främst förbjödos alla och en 
hvar af hvad ständ och villkor de vara månde att olofligen 
sätta sig i besittning af någon klostrets egendom, fast eller lös^ 
eller af till klostret gifna gåfvor eller offer vid äfventyr af bann- 
lysning ipso facto, frän hvilken blott klostrets generalkonfessor 
eller biskopen i Linköping kunde fritaga dem ^. För att skapa 
en garanti för detta påbuds efterlefnad uppdrog påfven ät ärke- 
biskopen i Upsala och biskoparne i Strängnäs och Linköping 
att när helst så erfordrades och obundna af sina vanliga juris- 
diktionsområden, till ransakning upptaga och med påflig makt 
och myndighet afdöma alla öfvergrepp mot klostrets egendomar^ 
räntor och inkomster, begångna af hvem det vara månde, utan 
vadrätt för de dömda och oberoende af Bonifatius VIII:s och 
andra påfvars stadganden angående den kyrkliga rättegångsord- 
ningen, för så vidt de stodo i strid mot det åt de ofvannämnda. 
biskoparna lämnade uppdraget^. Klostret befriades — i öfverens- 
stämmelse med det ursprungliga priviligiet för cistercienserna, under 
det att motsvarande privilegium för augustineremiterna blott gällde 
nyodlingar, trädgårdar, fisken o. d. — från skyldighet att af den jord, 
som låg under klostrets eget bruk, erlägga tionde af hvad till dess 
nödtorft behöfdes ^, liksom ock — som fallet var t. ex., med S. 
Claras orden och augustineremiterna — från alla utlagor och af- 
gifter till ordinarier samt till påfvestolens legater de latere och 
nuntier*. Vidare fritogs klostret, tills dess inkomster voro till- 
räckliga för dess behof, från den ur dess privilegielikställdhet 
med en mendikantorden härrörande skyldigheten att till biskopar 
eller sockenpräster, katedral- eller sockenkyrkor utbetala fjärde- 
delen (eller öfverhufvud någon del) af hvad som genom gåfvor 
eller testamenten eller såsom afgift för begrafningar eller graf- 



1 RAP, I, N:o 1394 i vid. af d. ^\^ 1402 (SD, I, N:o 246). 

2 RAP, I, N:o 1395 i vid. af d. "ij 1403 (SD, I, N:o 268). 

^ Afskr. i A. 22, fol. 4 v.; A. 23, fol. 25; Celse, 140, N:o 6; i utdrag 
tryckt i Kölnupplagan af Rev. S. Birg. Fund. Punctum V. Om cistercienserna 
se SÉjALON, 303; WiNTER, I, 92; jfr dock DS, II, lSf:o 1375, 1376; om augusti- 
neremiterna buUor af d. ^^/4 1246 och d. ^'•^/^ 1256 i afskr. i A. 2j, fol. 145 — 
148, 152 v.; jfr äfven (om klarissorden) DS, IV, N;o 3400, 3404, 3417, 3420. 

^ Afskr. i A. 22, fol. 5; A. 23, fol. 25—26; Celse 140, N:o 7. Jfr DS., 
II, N:o 1733. Under hänvisning till det i texten anförda stadgandet förklarade 
genom bref af d. ^ 1395 (afskr. i C. 46, fol. 69; Celse, 153, N:o 23) dea 
påflige underlegaten Dethbernus Heuenstridh klostret fritt från afgifter. Augustin- 
eremiterna fritogos från "procurationes" till nuntiema genom bulla af d. "^^/jq. 
1356 (A. 23, fol. 159 v., 160). 



96 

platser eller i öfrigt på hvad sätt det vara månde tillföll klostret^. 
Under interdikt, i hvilket katedralkyrkan ej var inbegripen, ägde 
klostret att på samma sätt och i samma utsträckning där skedde 
fira gudstjänst. Dylika interdiktprivilegier, hvilkas ekonomiska 
betydelse ej synes ha varit ringa, tillkommo — ehuru i större 
utsträckning — de äldre ordnarna, både tiggarordnarna och 
cistercienserna ^. Abbedissa och konvent erhöllo, såsom redan 
i ett annat sammanhang är antydt, rätt att utse tvenne kloster- 
bröder att gå klostrets underhafvande tillhanda vid deras religiösa 
behof, mottaga deras bikt, åt dem meddela aflösning äfven i biskop- 
liga (men ej i påfliga) reservatfall, och utdela sakramenten samt be- 
grafva dem på klostrets kyrkogård utan hänsyp till Clemens V:s 
förut omnämda stadga Dudum ^. Alla klostrets invånare fingo rätt 
att åt sig utse en biktfader att i dödsstunden efter förutgängen 
hikt meddela dem full aflösning*. Uppförandet af byggnader i 
klostrets närhet inom ett af stiftsbiskopen, generalkonfessorn och 
abbedissan utstakadt och för dylika tilltag fridlyst område, 
grundandet af något kloster inom en half mils afstånd från Vad- 
stena kloster — motsvarande privilegier ägde t. ex. cistercienser 
och augustineremiter — utan stiftsbiskopens, generalkonfessorns, 
abbedissans och konventens samtycke liksom allt öfvernattande 
inom klostrets hank och stör förbjöds vid äfventyr af bannlys- 
ning ipso facto^. Äfvenså förbjödos strängeligen vid samma 

^ Afskr. i A. 22, fol. 6 v., 7; A. 23, fol. 28, 28 v.; Celse, 140, N:o 8. 
Enligt Bonifatius VIII:s stadga Super cathedrm'k {Extrav., III, 6, 2 ; DS, II, N:0 
1303), senare bekräftad af Clemens V i dekretalen Dudum {Chm., III, 7, 2), 
skulle tiggarordnarna till vederbörande församlingspräster erlägga en fjärde- 
del af de i gåfvor, testamenten eller grafafgifter inflytande inkomsterna. 

■■^ Afskr. i A. 22, fol. 6 v.; A. 23, fol. 27 v., 28; Celse, 141, N:o 12. 
För de äldre ordnarna innebar motsvarande privilegium en generell rätt att 
under interdikt fira gudstjänst "exclusis excommunicatis^ dausis ianuis, nort 
pulsatis campanis, submissa voce". Om mendikanterna se ALKG, VI, 43, 51, 
96; Wadding, II, 50; för augustineremiterna bulla af d. ^% 1246 (afskr. i 
A. 23, fol. 145 — 148), om cistercienserna Winter I, 92. Om den ekonomiska 
betydelsen se Uhlhorn i ZKG, XIV, 394. 

3 Afskr. i A. 22, fol. 9; A. 23, fol. 30 v., 31; Celse, 141, N:o 13. 
Motsvarande privilegium för augustineremiterna i afs. på sakramentens utdel- 
ning och begrafning å klostrens kyrkogårdar i bulla af d. ^"/i 1353 (afskr. i 
A. 23, fol. 157 v., 158). 

•* Afskr. i A. 23, fol. 31, 31 v.; Celse, 141, N:o 14. 

^ Afskr. i A. 22, fol. 6; A. 23, fol. 27, 27 v.; Celse, 141, N:o 10. 
Minsta tillåtna afståndet för klosteranläggning var för augustineremiter be- 
stämdt till 140 cannce (JBull. Rom. ed. Taurin., IV, 1 27), för cistercienserna till 
en mil (Winter, I, 92, 93). 



97 

påföljd alla stråtröfvare eller stigmän att skada eller uppehålla 
dem, som voro på väg till Vadstena kloster, särskildt dem, som 
-dit vallfärdade^. 

Den öfvervägande delen af dessa påfliga förordningar och 
(privilegier afsåg att — särskildt i ekonomiskt afseende — på 
vanligt sätt häfda klostrets själfständighet och oafhängighet gent- 
emot såväl kyrkliga som världsliga myndigheter. Särskildt i 
afseende på de senare hade buUornas bud emellertid svårt att 
tränga igenom på grund af den svenska centralmaktens dåvarande 
svaghet, som för ögonblicket nära nog medfört en upplösning 
inom landets rättsliga organisation. Inom kort måste påfven 
därför förnya några af de ofvannämnda stadgarna. Genom en 
bulla af d. ^^/i2 1382 tog han ånyo Vadstena kloster i sitt skydd 
-och bekräftade alla dess gamla friheter och förmåner^, och d. 
^^/e 1384 uppdrogs åt biskoparna i Linköping och Strängnäs 
samt ärkedjäknen i Linköping att tillse, att inga lekmän satte 
sig i besittning af de gåfvor och offer, som i Vadstena på af 
klostermyndigheterna fastställdt sätt framburos att användas till 
klostrets eget bästa eller andra fromma ändamål^. 

Ett särskildt omnämnande förtjäna de in dul gensprivile- 
gier, som af päfvestolen tillerkändes Vadstena kloster och som 
voro af den yttersta vikt för såväl dess religiösa som ej minst för 
dess ekonomiska ställning. I stiftelseurkunden af d, ^/s 1370 
tillerkändes, som förut nämnts, Vadstena kloster de förmåner, 
privilegier, fri- och rättigheter, som tillkommo den helige Augustini 
orden, till hvilken ju klostret skulle höra^. Indulgenserna näm- 
nas visserligen ej uttryckligen. Men vi finna dock, att arf- 
tagarna till Birgittas klosterförbättringsidéer, innan de återförde 
hennes lik till fosterjorden, skyndat att skaffa officiella uppgifter ^ 
angående den aflat, som tillkom augustineremiternas kloster- 
kyrkor, vare sig att de ansågo, att denna aflat i kraft af den 
nyssnämnda allmänna likställigheten i privilegier äfven tillkom 



1 Afskr. i A. 22, fol. 5 v., 6; A. 23, fol. 26 v., 27; Celse, 141, N:o ii. 

2 Afskr. i A. 22, fol. 7; A. 23, fol. 28 v., 165; C. 46, fol. 66; Celse, 145, 
N:0 39; bekräftelsen är utfärdad enligt samma formulär som 5A Hl, N:o2458. 

2 Afskr. \A. 23, fol. 26, 26 v.; C. 46, fol. 65 v., 66; Celse, 146, N:o 42. 

* AASS, Oct., IV, 446 (»ut omnibus gratiis, privilegiis, libertatibus et 
immunitatibus, competentibus monasteriis et personis regularibus Ordinis ante- 
dicti, plene et libere gaudeant»). 

s Instr. af d. ^°/n 1373 i orig. på perg. i RA /'i?.<4P, I, N:o 1073: »ascendere 
.creditur ad numerum septem milium annorura et totidem quadragenarum sine 
aliis multis indulgentiis, quas est difficile numerari posse»). 

S(5/e?-, T. y 



98 

birgittinerna eller — kanske sannolikare — de hoppades inom en 
snar framtid kunna förvärfva dessa indulgenser, en förhoppning, 
som också efter fä år förverkligades genom bullan af d. ^^/i 
1378, hvarigenom Urban VI tillerkände Vadstena klosterkyrka 
samma aflatsförmåner, som hans företrädare förut gifvit åt 
augustineremiternas kyrkor ^. 

Ett man kan nästan säga äfventyrligare ursprung och en 
mera växlande historia har Vadstenaklostrets förnämsta aflats- 
privilegium, Vinculaaflaten. I en uppenbarelse ansåg sig Birgitta 
af Frälsaren ha erhållit löfte, att de storartade aflatsförmåner, 
som ätnjötos af kyrkan S. Petrus ad Vincula i Rom, äfven skulle 
komma Vadstena kloster till deP. Hon lyckades emellertid 
ej vare sig af Urban V eller Gregorius XI utverka någon stad- 
fästelse på detta utlofvade indulgensprivilegium. Först fem är 
efter hennes död d. V2 1378 beviljade Gregorius ät Vadstena 
kloster visserligen ej den ästundade likställigheten i aflat, men 
dock ett aflatsprivilegium, som stod i samband med den åt 
minnet af den helige Petri fångenskap helgade fästen (d. i aug.) : 
alla de, som vid denna högtid besökte klosterkyrkan i Vadstena, 
erhöllo tre års och tre kareners aflat ^. Först efterträdaren, 
Urban VI, gaf åt klostret de stora aflatsförmåner, som efter 
konsiliet i Konstanz skulle komma sä mycken tvedräkt åstad. 
Genom en bulla af d. ^°/7 1378 erhöllo de, som under Vincula- 
festen besökte Vadstena klosterkyrka, samma aflat som de, 
som vid samma fest besökte kyrkan S. Petrus ad Vincula i den 
eviga staden ^. I anledning af detta privilegium begärde och 

^ Afskr. i A. 22, fol. 10 v., 11; A. 23, fol. 37 — 38; C. 46, fol. (i(> v., 67; C. 74, 
fol. 17, 17 v.; C. 77, fol. 166 v. — 167 v.; C. 172, fol. 45 v.; Celse, 138, N;0 2. 

- SiLFVERSTOLPE i VHAAH, XXXII, 9—17; Rev., IV, 137. Bueus 
(AASS, Oct., IV, 479, 480) påpekar likheten med det sätt, hvarpå Franciscus 
för sin orden förvärfvade Assisiaflaten och anser uppenbarelsen interpolerad af 
någon Birgittabeundrare, som velat åstadkomma berörda likhet. De båda be- 
rättelserna äga onekligen sins emellan ett påfallande tycke, men Buei bevis- 
föring förefaller dock föga bindande. Birgitta var som bekant en svärmisk 
beundrarinna af helgonet från Assisi; att hennes fantasi, närd af legenden om 
hans underbara gärningar, tagit en riktning sådan som i den förutnämnda uppen- 
barelsen, kan därför knappast väcka förvåning. Om legenden om aflatens 
ursprung se VHAAH, XXXII, 10; Lea, III, 243, not 2. 

^ Afskr. i A. 23, fol. 24 v., 25; Celse, 137, N:o 29, i utdrag tryckt i 
Kölnupplagan af Rev. S. Birg., Fundatio Pundum V, där pontifikatsåret dock 
är felaktigt ("anno primo" i st. f. "octauo"), hvilket vållat den lärde Bueus åt- 
skilligt hufvudbry (AASS, Oct, IV, 480). 

4 Vid. af d. 1% 1433 i orig. på perg. i RA (RAP, I, N:o 1360); afskr. i A. 22, 
fol. 9 v.; A. 2j, fol. 33, 33 v.; C. 46, fol. •121, 121 v.; C 74, fol. 11 v., 12; C. 77, 
fol. 163, 163 v.; C. 172, fol. 43; Celse, 138, N:o I ; tryckt i AASS, Oct., IV, 480.. 



99 

erhöll Vadstena klosters dåvarande ombud i Rom, Magnus Petri, 
i mars 1380 hos kapitlet vid Peterskyrkan intyg och afskrifter 
rörande Vinculaaflaten ^. 

Dessa frikostiga aflatsprivilegier och i all synnerhet det 
sista bildade en af de förnämsta grundvalarna för Vadstena 
klosters, liksom för birgittinordens hela både kyrkliga och ekono- 
miska ställning. De gjorde inom kort Vadstena till Nordens 
berömdaste vallfartsort, man kan säga till ett nordiskt Rom, och 
gåfvo därigenom klostret en i kyrkligt afseende synnerligen 
framskjuten och inflj^^telserik ställning, samtidigt med att de 
från pilgrimerna inströmmande milda gåfvorna beredde dess 
förmögenhet en snabb tillväxt. Men dessa privilegier utsatte 
äfven birgittinerna — mindre dock i Sverige än i andra länder 
— från såväl det sekulära prästerskapets som frän andra kloster- 
ordnars sida för en afund och en fiendskap, som mer än en 
gång för deras ordens utveckling visade sig ödesdigra. — 

Om kungamaktens förhållande till klostret under dessa år 
är pä grund af det bevarade materialets torftighet ej mycket att 
säga. Om Magnus och Håkan har jag förut haft anledning att 
tala. Hvad konung Albrekt angår, är om honom blott att säga, 
att han utom de antydda förordningarna om Vårfrupenningen 
äfven för Vadstena utfärdat ett par skyddsbref: det ena, dag- 
tecknadt Örebro d. ^^!i 1374, tog klostret med dess invånare, 
hjon och gods i kungamaktens skydd och tillät upprättandet af 
ett slags gästgifveri i den närbelägna byn Starby, det andra, 
utfärdadt d. ^'^/s följande är, utgjorde en bekräftelse på det före- 
gående skyddsbrefvet och innehöll dessutom förordnande för 
herr Birger Ulfsson att under sin systers, fru Katarinas, frånvaro 
öfva uppsikt öfver klostret ^. 

Innan jag lämnar denna del af ämnet, må det tillåtas mig 
att framhäfva ännu en synpunkt, nämligen den påfallande aristo- 
kratiska karaktären af klostrets tillskyndare och vänner alltifrån 



^ Not. instr. af d. ^-/g 1380 i afskr. i A. 22, fol. 9 v. — 10 \\;A. 23, fol. 
54 — 35; C. 46, fol. 122 — 123; C. ']4, fol. 15 —16; C. 112, fol. 43 v.; i utdr. 
tryckt i AASS, Oct., IV, 480, 481. Klostret i Danzig, som erhållit samma 
aflatsförmåner som Vadstena, skaffade sig år 1397 intyg rörande Vinculaaflaten 
(bref af d. %2 I397 i afskr. i A. 2j, fol. 36 — 37: A. 26, fol. 262 — 263; C. 46, 
fol. 123 — 124 v.; C. ^4, fol. 12 v. — 14 v.; C. 77, fol. 164 — 166 v.; C. 172, fol. 
48; Celse, 154, N:0 30; jfr KHA, II, 11, 12). Af dem framgår, att Vincula- 
aflaten innebar en fullständig indulgens ("veram. et etemani remissioneni omnimn 
peccatorunt"). 

, '^ Afskr. i ÖK'imi'klMsDiploniatarmm,\yi., 386 — 387; PeringskiÖLDS Z)y>/o- 
matarium, X. 



lOO 



dess grundläggning. Under dessa första år af sin tillvaro om- 
huldades Vadstena kloster på allt sätt af den tidens svenska 
högadel, främst af den krets ättstore män, som voro befryndade 
med klostrets stiftarinna och i sin politiska åskådning slöto sig 
kring den mäktige drotsen Bo Jonsson. Bland dem, som under 
dessa första år skänka gods till klostret, nämnas utom Birgittas 
närmaste fränder (Birger Ulfsson, Peter Sigvidsson) äfven Eren- 
gisle Sunesson (båt) ^, Karl Ulfsson af Tofta (sparre) ^, Bo 
Jonsson (grip) ^, Sten Bengtsson (bjelke) *, Bengt Filipsson 
(tillbakaseende ulf) ^, Staffan Ulfsson (tillbakaseende ulf) ^, Erik 
Kettilsson (Puke) ' — med ett ord just de inflytelserikaste män- 
nen inom den dåvarande svenska aristokratien. I olika egen- 
skaper (såsom donatorer, testamentsexekutörer, sigillvittnen 
o. s. v.) finna vi pä flertalet af de äldsta donationsbrefven med 
en påfallande regelbundenhet Bo Jonsson och några af hans 
närmaste politiska meningsfränder. Sä har jag under de första 
fyra årtiondena af klostrets tillvaro funnit Erengisle Sunessons 
(f 1392) namn på 41 bref, Karl Ulfssons (f 1407) på 37, Bo 
Jonssons (f 1386) på 27, Sten Bengtssons (f 1408) på 18, Bengt 
Filipssons på 13^. Dessa herrar tillhörde samtliga den grupp 
inom den svenska aristokratien, som senare i egenskap af eller 
tillsammans med Bo Jonssons testamentsexekutörer höjde upp- 
rorsfanan mot konung Albrekt. Deras täta sammanträffanden 
i Vadstena tillika med den omständigheten, att deras namn oaf- 
låtligen förekomma tillsammans på bref till förmån för Vadstena 
kloster, ha föranledt MUNCH till den, som Erslev visat, för- 
hastade gissningen, att klostret varit själfva hufvudhärden för 
resningen mot konung Albrekt^. 



1 RAP, I, N:o 1336; han var gift med Birgittas systerdotter (^SRS, 
III: 2, 216). 

- RAP, I, N:o 1569; han var gift med Birgittas brorsdotter {SRS, 
III: 2, 216). 

3 RAP, I, N:o 1420, 1486. ^ RAP, I, N:o 1092. 

5 RAP, I, N:o 108 1 ; han var gift med Birgittas dotter Cecilia {SRS, 
anf. st.). 

6 RAP, I, N:o 1089. 

^ RAP, I, N:o 1572. SiLFVERSTOLPE har {Ant. tidskr., XVI, 188—190, 
not i) genom anförande af exempel från en enda släkt, den mäktiga Bielke- 
släkten, uppvisat, i hur hög grad Vadstena kloster kan betraktas såsom en 
släktstiftelse af vissa de förnämsta frälseätterna. 

^ Siffrorna grunda sig på den i RA förvarade samlingen permebref och 
afse alltså ej att vara definitiva. 

9 MUNCH, II, 230, 231; Erslev, Dr. Margrethe, 466, 467. 



lOI 



Såsom den föregående framställningen ger vid handen, är 
vår kunskap om Vadstena klosters ursprung och om de första 
årtiondena af dess utveckling ytterst begränsad, i de flesta fall 
byggd på mer eller mindre osäkra slutsatser ur ett knapphändigt 
material. Vi känna de organisatoriska föreskrifter och förord- 
ningar, som utgingo från den påfliga kurian, men kunna icke i 
enskildheterna följa deras tillämpning i praktiken. Klostrets inre 
historia, det tysta arbetet på en konsolidering af dess ställning 
i alla riktningar, uppförandet af grundvalarna för hvad som sedan 
blef en internationell organisation, den vetenskapliga och litterära 
verksamhet, som tvifvelsutan redan tidigt utvecklades inom 
klostrets murar, allt detta undandrager sig till största delen vår 
uppmärksamhet; vi se resultaten, men kunna ej i enskildheterna 
visa, huru de tillkommit. Ej så klostrets verksamhet utåt, som 
under dessa år samlar sig i ett enda oaflåtligt sträfvande att i 
och med genomdrifvandet af stiftarinnans helgonförklaring gifva 
ät hennes klosterförbättringsidéer den högtidliga och förbehålls- 
lösa bekräftelse från kyrkans sida, som de behöfde för att, som 
man hoppades, eröfra världen. 



IV. 

Birgittas sällsynta och öfverväldigande personlighet, det 
djupgående och varaktiga inflytande hon enligt alla samtidas 
enstämmiga vittnesbörd utöfvat på alla, som med henne kommo 
i beröring, hennes vidtomfattande religiösa, delvis äfven politiska 
sträfvanden, hennes långa vistelse och verksamhet i det kyrk- 
liga lifvets brännpunkt, som förde henne tillsammans med många 
af tidens främsta andar och redan under hennes lifstid gjorde 
hennes namn kändt inom snart sagdt hela den västerländska 
kristenheten, allt detta gör det lätt förklarligt, att tanken på 
hennes högtidliga upptagande bland kyrkans helgon framträdde 
sä godt som omedelbart efter hennes död'. 



1 Den viktigaste källan för vår kunskap om kanonisationsprocessen är 
den officiella samlingen af akter rörande de första undersökningarna (under- 
Gregorius XI och Urban VI). Denna samling föreligger i tre kända hand- 
skrifter: Cod, Ottob. po i Vatikanska biblioteket, Cod. A. 14 i Kungl. Biblio- 
teket, skrifven år 1400, samt Cod. Harl. 612 i British Museum, förut till- 
hörig Syonklostret. Detta lät enligt Thomas Gascoignes uppgift (s. 169) i 
Rom taga en afskrift af aktsamlingen genom klosterbrodern Symon Winter vid det 



I02 

Redan mot slutet af år 1373 — hennes dödsår — hölls i 
Montefiascone af biskop Galhardus af Spoleto i närvaro af 
hennes son Birger och många andra en undersökning rörande 
hennes underverk. Öfver denna undersökning afgaf biskopen 
d. ^Vi2 1373 en berättelse, till hvilken fogades den skildring af 
Birgittas lefnad och mirakler, som, författad af hennes båda bikt- 
fäder, priorn Petrus i Alvastra och magister Petrus från Sken- 
ninge,. af dem den ^^/i2 s. ä. öfverlämnades till biskopen \ Där- 
med synas förarbetena för saken för en tid bortåt hafva af- 
stannat, då Katarina och Birger i början af år 1374 lämnade 
Italien för att ledsaga moderns kvarlefvor till deras sista hvilo- 
stad i Vadstena ^. ' 

Sedan emellertid translationen ägt rum och det nya klostrets 
förhållanden i någon män ordnats, beslöt Katarina — enligt en 
gammal berättelse på uppmaning af konungen, rikets store och 
hela prästerskapet samt med sitt klosters begifvande — att själf 
återvända till kurian för att där, i händelsernas medelpunkt, med 
mindre svårighet söka förverkliga, hvad hon alltifrån moderns 
dödsdag betraktat såsom sitt lifs uppgift. Hon lämnade Vad- 
stena på våren 1375, enligt berättelsen i Vita Kaiarine i påsk- 
veckan (d. 22 — 29 april) och begaf sig till Rom i det dubbla 
syftet att utverka moderns helgonförklaring och påfvens stad- 
fästelse pä Frälsarens ordensregel ^ . Vid sin afresa medförde 

besök denne tillsammans med generalkonfessorn Thomas Fyshborne där 
gjorde under Martin V:s tid; sannolikt skedde det vid tiden för konsiliet i 
Siena, som enligt hvad konung Eriks ombud Nicolaus Ragvaldi upplyser, be- 
vistades af Syons generalkonfessor (orig. i A. .?<5, fol. 248 — 24g). Af den genom 
Wynter tagna afskriften innehåller Cod. Hai-l. 612 i sin ordning en afskrift. 
Handlingarna äro delvis tryckta i SRS, III: 2, 185 — 206, 218 — 240; jfr Schuck 
i Samlaren, VIII, 158— 175; i Aiit. tidskr.. V, 415—25; i VHAAH, XXXIII, 
26; Weibull i HT, VII, 88 — 99. Kanonisationsprocessen skildras i AASS, Oct., 
IV, 464 — 75 samt hos Hammerich, 263 ff., Binder, 176—192 och Flavigny, 
505 ff. 

1 SRS, III: 2, 185—206, 219. 

- Pass för deras hemresa utfärdades »under påfvens fångenskap» d. ^^/n 
1373 af den romerske senatorn Fortunatus {RAP, I, N:o 1070). Translationen 
ägde, som nämndt, rum d. 4 och 5 juli 1374. SRS, I: i, 100; AASS, Oct., Y<I , 
462—464. 

^ SRS, I: I, loi; III: 2, 258. 1 Katarinabiograiien, såsom Schuck {Ant. 
tidskr., V, 426 ff.) visat, författad mellan aug, 1426 och juni 1427 förmodligeh 
af Ulpho Birgeri och tvifvelsutan grundad på traditionen inom klostret, heter 

det, att hon anträdde sin färd »sequenti anno, postquam repositum est 

corpus gloriosum s. matris Birgitte in monasterio Wastenis in ebdomada 
pasche». Jfr SRS, III: 2, 214, not P. 



I03 

hon en berättelse om Birgittas underverk, uppsatt af prästerna 
Gudmarus Frederici, Johannes Giorderi och Kettilmundus samt 
till bekräftelse beseglad i Vadstena d. ^/s 1375 af ärkebiskopen 
i Upsala, biskoparna i Skara, Västerås och Vexjö, kapitlet i 
Linköping (under sedisvakansen), Erengisle Sunesson jarl, drotset 
Bo Jonsson samt riddarna Bengt Filipsson och Karl Ulfsson \ 
Ungefär ett hälft är efter Katarinas affärd kom såsom den 
första frukten af kanonisationssträfvandena en från Avignon d. 
^Vii 1375 utgången befallning till ärkebiskopen i Lund och 
biskop Valdemar i Odense att anställa en undersökning med 
vittnesförhör angående Birgittas lefnad och underverk samt att 
till päfvestolen därom insända berättelse ^. Genom en fullmakt 
af d, ^/s 1377 öfverlämnade ärkebiskopen ät biskop Valdemar 
att ensam fullgöra uppdraget ^. I kraft däraf infann han sig d. 
^"/s 1377 i Vadstena, där han kvarstannade till d. ^Vs, och an- 
ställde där i närvaro af åtskilliga framstående prelater och rid- 
dare, >hvaribland biskop Nicolaus Hermanni i Linköping och 
riddaren Fikke von Vitzen, den anbefallda undersökningen genom 
afhörande af vittnen. Ofver hvad därvid förekommit uppsattes 
af en notarius publicus ett undersökningsprotokoll, som insändes 
till Gregorius XI i Anagni*. 

^ Afskr. i A. 14, foI. 56 v. — 65 v., tryckt — dock med åtskilliga smärre 
olikbeter — i Rev. S. Birg., II, 497 — 504 efter en handskrift i Laurentiusklostret 
i Panisperna, färdigskrifven d. ^Vii 137^. I ingressen till en annan mirakel- 
samling, hvarom mera nedan, säga de i texten nämnda prästerna : »CoUegimus 
eciam prius aliqua miracula in vnum alium librum, quem reuercnda domina 
Katherina — — — tulit secum ad sedem apostolicam, sigillatum sigillis 
venerabiliuni patrum et dominorum, qui in fine ipsius nominantur» (A. 14, 
fol. 42 v.; Rev. S. Birg., II, 50S; SRS, III: 2, 2:9, 226). Ora de tre prästerna 
må anmärkas, att Kettilmundus varit kyrkopräst i Vadstena före 1374, då Bir- 
gittas kvarlefvor kommo dit {SRS, I: i, lOi), att Gudmarus hade följt Birgitta 
på färden till det heliga landet och ledsagat hennes kvarlefvor från Rom till 
Vadstena (SRS, I: i, 104) samt att Johannes Giorderi slutligen sannolikt 
är densamme som den berömde predikanten Johannes präst (SRS, I: i, 104; 
III: 2, 219, not G, 226). 

- Afskr. i A. 14, fol. 24; A. 2}, fol. 41 ; C. 46, fol. 127 v.; C. it 2, fol. 
47; Celse, 136, ]SJ:o 22; RAPpbf, N:o 26. 

^ Fullmakten, dagtecknad »Brundby — — anno Domini MCCCLXXVII 
feria tercia post dominicam Oculi mei», i afskr. i A. 14, fol. 24; A. 23, fol. 
41, 41 v.; C. 46, fol. 127 v.; C. ijs fol. 47 v.; Celse, 136, N:o 22. 

•* Biskopens berättelse, dagtecknad »secunda feria Pasche» {^%') 1377, 
finnes i afskr. i A. 14, fol. 24 — 28; Celse, 136, N:o 23; den är delvis 
tryckt i SRS (III: 2, 220—223). ^ ^^^ '^'"'^f f'^^'^ konfessorn Petrus till 
ärkebiskop Birgerus Gregorii, dagtecknadt Vadstena »dominica quasiraodogeniti» 



I04 

Efter Katarinas afresa arbetade man i Sverige med all 
ifver på att gifva henne välbehöfligt understöd i hennes grann- 
laga värf, detta såväl genom insamlandet af det bevismaterial,, 
hvarmed man i tidens helgonförklaringsprocesser rörde sig, som 
genom oupphörliga böneskrifter, afsedda att hos påfve och kar- 
dinaler vidmakthålla intresset för saken. Äfven Katarina själf 
uppmanade sina vänner och gynnare i Sverige att ofta skrifva 
till påfven och kardinalkollegiet; ju oftare det skedde, dess 
ifrigare blefve de att befordra hennes syften. Dessa undersök- 
ningar om Birgittas underverk bedrefvos under den följande 
tiden också på ett mera systematiskt och formenligt sätt, än 
först varit fallet. Dä Katarina nämligen i Rom framvisade den 
berättelse angående Birgittas underverk hon medfört hemifrån, 
befanns den vara uppsatt utan uppdrag af stiftsbiskopen och 
utan angifvande af vittnen vid hvarje anfördt underverk, med ett 
ord icke i vederbörlig form^. Katarinas rådgifvare Alfons af 
Jaen ansåg därför, att i det romerska kansliet sannolikt ej någon 
beviskraft skulle tillmätas dylika handlingar. Man rådförde sig 
dä med den påflige vikarien i Rom, kardinalen af Nocera, och 
andra rättslärde angående den form dylika berättelser borde 
hafva för att tillmätas rättskraft. Sedan kardinalen tillsammans 
med några andra jurister utarbetat en instruktion angående vitt- 
nenas hörande och skrifvelsernas uppsättande, sändes denna 
genom Katarinas kapellan Nicolaus i Häradshammar till biskopen 
i Linköping, och vid de senare undersökningarne förfor man 
äfven i öfverensstämmelse med dess föreskrifter. Enligt dessa 
skulle stiftsbiskopen uppdraga åt någon lämplig person att un- 
der ed anställa vittnesförhören, vittnesmålen upptecknas genom 
en notarius publicus eller tvenne edsvurne män. I fråga om hvarje 
underverk skulle antecknas den botades namn, tillnamn, bonings- 



u. å. (d. ",4 1377, ej d. %, som uppgifves vid RAPpbf, N:o 29) finnas några 
uppgifter om biskopens besök i Vadstena. Han säges där ha kommit till 
Vadstena "in anmmcmcioiie domiiiica jam proxime transacta" [= sistlidna Marie 
bebådelsedag (d. ^^k); RAPpbf får därur »söndagen före nästförflutna bebådelse- 
dag» d. v. s. "Vs] samt begifvit sig därifrån »feria tercia Paschae» (^^/s). Jfr 
SKS, III: 2, 220, not A. Att berättelsen afsändts till Anagni, framgår af priom 
Petri vittnesmål (A. 14, fol. 216 v.): »vna magna carta, quam dictus episcopus 
(scil. Waldemarus), commissarius de regno Swecie, ad ciuitatem Anagnie 
transmisit dicto domino Gregorio pape undecimo». 

* Till grund för den följande framställningen ligger Alfons' af Jaen 
vittnesmål till art. 40 (A. 14, fol. 171) samt Katarinas eget vittnesmål till art. 
50 {SRS, III: 2, 226). 



lO: 



ort (och stift), sjukdom och sjukdomstid, sättet för sjukdomens bo- 
tande samt slutligen vittnenas namn och beskaffenhet (qualitates) ^. 

Enligt Katarinas önskan uppdrog biskopen den nya under- 
sökningen åt samma tre präster, som utfört den förra. Berättel- 
sen därom, d. ^/i2 1376 i Stockholm beseglad af ärkebiskop 
Birgerus Gregorii samt biskoparna Nicolaus i Linköping och 
Mattias i Västerås, sändes genom den förutnämnde Nicolaus i 
Häradshammar till Anagni ^. Enligt den ofvan anförda instruk- 
tionen skulle timade underverk för hvarje år samlas och in- 
berättas. I öfverensstämmelse härmed insändes ytterligare åt- 
minstone tvenne dylika berättelser angående Birgittas underverk, 
båda afgifna af biskop Nicolaus och dagtecknade, den ena 
Vadstena d. ^^9 I377^, den andra därsammastädes d. Vs 1378*. 

Men Katarina kunde vid sina underhandlingar med kurian 
stödja sig ej blott pä ofvan anförda, enligt tidens åskådningssätt 
tvifvelsutan högligen imponerande bevismaterial, utan äfven på 
böneskrifter, utgångna från de ledande kyrkliga och politiska 
kretsarne i Sverige. Genomdrifvandet af Birgittas helgonför- 
klaring har tydligen, hur liten nationalitetskänslan i öfrigt mä ha 
varit i dåtidens Sverige, för samtiden stått som enjaationell 
hederssak och på samma gång som en religiös fråga af for 
landet genomgripande betydelse. Oupphörligt inströmmade 
därför till päfven böneskrifter från Sveriges konung, hierarki och 
världsliga store. Den ^/lo 1376^ skrefvo sålunda från Stockholm 
dels ärkebiskop Birgerus Gregorii och biskoparna Nicolaus och 
Mattias i sina medbiskopars och prästerskapets namn, dels 
konung Albrekt samt uplandslagmannen Karl Ulfsson af Tofta, 
drotset och östgötalagmannen Bo Jonsson jämte tre andra råds- 
herrar i hela rikets namn till påfven med bön, att han ville 



^ Denna "Modus tettettdus super niiracidis sanctorum exmninandis" finns i 
afskr. i C. sji, fol. 16 samt å ett i slutet af A. 14 inhäftadt blad. 

2 Afskr. i A. 14, fol. 42—56, med några skiljaktigheter tryckt i Rev. 
S. Birg., II, 507 — 527 efter den nyssnämnda Panispemahandskriften. Att den 
sändts till Anagni efter att först ha kommit till Rom, framgår af Rev. S. Birg., 
II, 493 ; SRS, III: 2, 226. 

3 RAP, 1, N:0 1286 (af någon anledning aldrig afsänd); afskr. i A. 14, 
fol. 71 — 73; C 46, fol. 132 v.— 134 v. Jfr SRS, III: 2, 226. 

4 Afskr. i A. 14, fol. 73—75; SRS, III: 2, 219. 

^ Afskr. i A. 14, fol. 20 — 21 ; konungens och rådets bref är efter .en 
annan afskr. (C 6, fol. 12 v., 13) tryckt i SRS, I: i, 224. Tvenne af brefutfärdarna 
(Bo Jonsson och Karl Ulfsson) nämnas såsom sigillvittnen på ett d. ^/jg 1376 
i Nyköping utfärdadt bref {RAP, 1, N:o 1224). Jfr S/eS, III: 2, 218. 



io6 

Icanonisera Birgitta, som i skrifvelsen — den utgör ett godt prof 
på den dåtida teologiska stilens finesser — kallas »en doftande 
nardus, ett kostligt olivträd, sanningens dotter och fromhetens 
telning». Den 27 maj 1377 afsände de svenska biskoparna, med 
undantag af biskopen Vexjö, där stolen för tillfället var ledig, 
från Södertälje en ny böneskrift till påfven, i allt väsentligt 
likalydande med den året förut ingifna^ Den 2 sept. s. å. 
följde de världsliga stormännen biskoparnas föredöme. Bland 
afsändarna af denna sistnämnda, från Vadstena dagtecknade 
böneskrift, märkas flere af Birgittas närmaste fränder såsom 
Erengisle Sunesson, Benkt Filipsson, Karl Ulfsson af Tofta och 
hennes egen son, Birger Ulfsson ^. 

Men äfven flera utländska furstar, med hvilka Birgitta under 
sin mångåriga vistelse i Italien kommit i beröring, lade sina ord 
i vägskålen till Katarinas förmän. Den romerske kejsaren Karl IV, 
som Birgitta är 1367 under hans vistelse i Rom sökt förmå att 
medverka till stadfästandet af hennes klosterregel, ingick till 
påfven med en böneskrift om kanonisationen, dagtecknad Tanger- 
miinde d. ^^/g 1377^. Han synes äfven med sina föreställningar 
ha vändt sig till^' kardinalkollegiet och några dess enskilda med- 
lemmar. I samma syfte insände drottning Johanna af Neapel 
tvenne böneskrifter till påfven, den ena daterad Casasana u. d. 
(d. ^,'10 ?) 1377, den andra Castell dell' Uovo nära Neapel d, ^Vo 
1378'^. Sannolikt äro de en frukt af Katarinas besök där är 



iJAfskr. i A. 14, fol. 21, 21 v.; SRS, III: 2, 218. 

- Afskr. i A. 14, fol. 22, 22 v.; SRS, III: 2, 21 8. 

^ Afskr. i A. 14, fol. 22 v., 23; SRS, III: 2, 219. Brefvet iir där date- 
radt »Brangermunde (!) die nonu septembris regnorum nostrorum anno tricesirao 
secundo, imperij vero vicesimo tcrcio». I A. 26, fol. 49 v., 50 finnes i afskrift ett 
likalvdande bref, dateradt »Dupgerandis (i) die penultima septembris regnorum 
nostrorum anno XXXII, imperij vero XXIII». Tydligen ha vi att göra 
med fördärfvade afskrifter af samma bref, dat. Tangermiinde d. -% 1377 
["-yrcesn«a" Utfallet framför ";/o;;rt" i afskr. i A. 14; Karl kröntes till konung 
d. ^Vt 1346, till kejsare d. •'V4 1355; under september och oktober 1377 befann 
sig kejsaren i Tangermiinde, hvarifrån en mängd bref utfärdats (Huber: D/c 
Regesteii Karl des vierten, 485— 4871]. Efter Karls död vände sig Katarina till 
kejsar Wenzel för att utverka hans bistånd till kanonisationens genomdrifvande 
[bref af d. ^"/.-j u. å. (1579?) i afskr. i A. 26, fol. 52]. Jfr Messenius, Scondia, 
III, 28; XV, 65. 

■* Afskr. i A. 14, fol. 23, 23 v. Det ena brefvet är dateradt »Castro Oui prope 
NeapoUm die vicesima secunda mensis septembris prime indiccionis», hvilket 
ger d. --/g 1378; det andra bär datum »Casasana prope Gästrum maris de 
Scabia XV indiccione», hvilket ger 1377. I A. 26, fol. 49 v., 50 finnes i afskrift 



I07 

1376. Drottningen och tronföljaren i ett af rikena på Pyreneiska 
halfön — hvilket namnes ej — hade, efter hvad biskop Alfons 
berättar i ett bref till ärkebiskop Birgerus Gregorii, likaledes i 
ärendet gjort framställningar till påfven^. 

Katarina ställde, som nämndt, sin färd till Italien, till Rom, 
ehuru påfven dock fortfarande uppehöll sig i Avignon, där 
dock kraftiga försök gjordes att förmä honom att återvända till 
Rom särskildt med hänsyn till de förvecklingar, som utbrutit 
inom de påfliga besittningarna i anledning af de franska guver- 
nörernas förtryck. I afvaktan på den vändning händelserna 
skulle taga begaf sig Katarina till Neapel, där hennes moder 
hade verkat och där hennes minne i ärkebiskop Bernhard hade 
en hängifven tjänare^. Enligt hans uppdrag, gifvet i bref af d. 
^"/s 1376, företogos nu inom olika delar af konungariket under 
oktober och november månader s. å. efterforskningar rörande 
Birgittas underbara gärningar^. 

Emellertid hade Gregorius XI omsider gifvit efter för de 
starka påtryckningarna från italienskt håll — allmänt bekant är 
den roll Katarina af Siena därvid spelade — och beslutit att 
begifva sig till Italien för att dämpa den där utbrutna kampen, 
som under florentinarnas ledning alltmera gripit omkring sig. 
Han lämnade Avignon den •'Vs 1376 och höll d. ^'^/i 1377 sitt 
högtidliga intåg i den eviga staden *. Vid denna tid hade äfven 
Katarina ätervändt dit fö:, 'att där inför den helige fadren fram- 
bära sina önskemål: regelns stadfästande och Birgittas kanonisa- 
tion. I och för granskning af regel och uppenbarelser tillsatte 
Gregorius, såsom jag förut omtalat, en kommitté af teologer och 
rättslärde °. En af denna kommittés medlemmar, magister Johan- 
nes de Hispania, föreslog d. ^^/b (dagen efter Kristi lekamens 
fest) 1377 Birgittas kanonisation ; förslaget framställdes i konsi- 
storiet i det påfliga palatset nära kyrkan S. Maria Maggiore i 
Rom, där påfven för tillfället uppehöll sig, i närvaro af kardina- 



ett bref, som i formuleringen företer omisskänliga likheter med det sistnämnda, 
men är ställdt till någon inflytelserik prelat; det är dateradt »Casasana prope 
castrum maris de Scabia, die III mensis Octobris» u. å., men sanno- 
likt att hänföra till 1377. 

1 RAPpbf, N:o 32. 

2 5/?5, III: 2, 260; AASS., Oct., IV, 465. 

^ Fullmakt och undersökningsprotokoll i afskr. i A. 14, fol. 65 v. — 71, 
tryckt i Rev. S. Birg., II, 484—490. 

* Gregorovius , VI, 467 — 471; Pastor, P, 109; Creightok, I, 56, 57. 
° Se ofvan sid. 66. 



io8 

lerna och en mängd romerska ädlingar. Omedelbart därefter 
begaf sig påfven till Anagni ^. — Efter hvad Katarina själf 
meddelar i ett bref till ärkebiskop Birgerus Gregorii, skrifvet 
från Anagni d. ^^/t 1377, arbetade man — hon nämner såsom 
sina särskilda medhjälpare kardinalerna af Poitiers och d'Aigre- 
feuille — för att det andra kanonisationsförslaget skulle komma 
fram, innan påfven återvände till Rom. Huruvida så skett, veta 
vi ej; att förslaget emellertid framkommit under år 1377, synes 
framgå däraf, att Alfons af Jaen i sitt nyssnämnda bref af d. ^^/i 
1378 underrättar ärkebiskopen, att förslag redan tvenne gånger 
framkommit och att man hyste förhoppning, att före fastan (d. 
^/3) det tredje förslaget skulle framställas, hvarefter påfven 
skulle anbefalla undersökning i frågan. Detta andra förslag synes 
ha framställts af biskop Petrus i Orvieto, en berömd rättslärd ^. 
Något vidare i saken hann emellertid ej åtgöras under Gregorii 
pontifikat i följd af hans hastiga död d. ^'^/s 1378. Urban 
ärfde således båda frågorna från sin företrädare. För gransk- 
ningen af regeln och uppenbarelserna tillsattes en ny kommis- 
sion af sakkunnige ^. En af dess medlemmar, augustinmunken 
magister Johannes Hiltalinger från Basel, framställde för tredje 
gången kanonisationsförslaget^. Ett fjärde förslag slutligen 



^ Bref från Katarina till ärkebiskop Birgerus Gregorii (RAPpbf, N:o 28), 
dat. S. Olofs dag (^^,.'7) u. å.; i RAPpbf IrLw^äxts brefvet med hänsyn till en 
däri förekommande uppgift om biskop Henrik, af Vexjö till 1376. Som det 
emellertid är skrifvet i Anagni och påfven namnes såsom där residerande, 
måste det tillhöra året 1377, då påfven uppehöll sig i Anagni från slutet af 
maj till d. ^/n (Gregorovius, VI, 477; Pastor, P, 111— : i 3). Se vidare ett 
bref från Alfons äfvenledes till Birgerus Gregorii (RAPpbf, N:o 32), dat. d; 
^•"'/i u. å. Då det första kanonisationsförslaget omtalas såsom framkommet, 
måste brefvet falla senare än d. ^''/i 1377. Den i brefvet väntade undersök- 
ningen i kanonisationsfrågan anbefalldes af påfven d. '^%^ 1378 (se nedan sid. 
109), hvadan brefvet alltså bör dateras d. ^Vi d. å. 

^ RAPpbf, N:o 32; den förut omtalade suppliken i KB (afskr. i C. 4j, 
fol. 5 v. — 9). I Torquemadas prolog säges biskopen af Orvieto ha framställt 
sitt förslag inför påfven Urban, en uppgift, som bestämdt motsäges af Alfons' 
bref. Enligt en marginalanteckning i A. 14, (fol. i) skulle det första förslaget 
ha framställts i maj 1376 i Rom (!) inför Gregorius XI, det andra likaledes i 
Rom s. å. och för samma påfve. 

3 Se ofvan sid. 62. 

■* Den nyssnämnda suppliken i KB (afskr. i C. 4s, fol. 5 v. — 9). I Alfons' 
flera gånger anförda bref heter det : »et ista tercia vice habemus vnum valentem 
magistrum in theologia de Alamania». Tvenne "proposiciones pro canonisacione 
S. Byrgitte", framställda af Johannes de Basilea, finnes i kollationerade 
afskr. i C. ij, fol. 112 — 123 v., 124 — 131 v., den ena börjande med orden 



log 

framställdes, när kan jag ej uppgifva, af magister Mattheus från 
Krakau, densamme, som sedan blef biskop af Worms och slut- 
ligen kardinal af S. Cyriacus^. 

Med anledning af hvad den förberedande behandlingen af 
ärendet gifvit vid handen, utnämnde påfven i konsistoriet d. ^^/i2 

1378 för ledandet af den officiella undersökningen i frågan en 
kommitté, bestående af kardinalerna af Sangro, af Grado, af Corfu 
samt Colonna, hvilka i sin ordning utnämnde ställföreträdare för 
att afhöra vittnena och uppsätta den slutliga berättelsen till 
påfven^. Katarina utsåg till sitt ombud juris licentiaten Ludovicus 
Alfonsi de Capucione, som äfven något senare blef bemyndigadt 
ombud äfven för de romerska stadsmyndigheterna och för klarisser- 
klostret i Panisperna ^. Ombudet framlade d. ^^Z? 1379 ej mindre 
än 51 artiklar angående Birgittas lif och verksamhet och be- 
gärde, att vittnesförhör angående dem skulle anställas*. Öfver 
dessa artiklar hördes därefter en mängd vittnen under tiden d. ^^Z? 

1379 till d. ^^Zs 1380. Bland dessa märkas först och främst 
Katarina själf, vidare Magnus Petri, Alvastrapriorn Petrus samt 
biskop Hartlevus i Västerås bland de svenska och bland de 
italienska kardinal Elziarius af Sabrano, Latino Orsini, biskop 
Alfons af Jaen samt Francisca Papazuri, som alla under Birgittas 
vistelse i Italien tillhört hennes närmaste omgifning. De vittnes- 
mål dessa JlÉägi* processen afgåfvo bilda den afgjordt rikhalti- 

"Voca opcrari o^^ B^ttnåxa. med orden "Probate spiritus" ; båda nämnas i in- 
ledningen till 9if^Hp'adstena kloster föranstaltade samlingen af på Baselkon- 
siliet framlagda ^HMtsskrifter för Birgitta och hennes orden (C. ji8, koll. 
7 — 24). Enl. en i^^^Keckning i A. 14 (fol. i) framställdes det tredje förslaget 
i Traste ver e af ^^^^ster sacri palacii, episcopus fräter Guillehnus Acatetisis^^ ; 
detsamma uppgifves i en berättelse om ett underverk i C. xj (fol. 135 v., 
156); inlednujign till processakterna kallar honom "archiepiscopus et magister 
sacri palacii^BåLå&imz egenskap nämnas 1378 Nicolaus a S. Saturnino samt 
Petrus Y\^^^^ {Quétif-Echard, I, 683, 687). En fräter Guillelmus, O. P., 
mag. theol.^^ 1373 — i38^^^kop i Achonrv' (Achadensis) på Irland (EUBEL, 
I, 68); att han varit ma^^^K^^i palatii, uppgifves ej. Huru med saken 
sig förhåller, kan jag ej utj^^H^|B|L>' 

^ Suppliken i KB; T^^^^^B^ pralog. Propositionen finnes i afskr. i 
C. ij, fol. 107 — III v.; d^a^|^K||ra afgifvits efter den första undersöknings- 
kommissionens tillsättande, e^(^i den böneskrift, som gaf anledning därtill, 
blott trenne förslag omnämnas (jfr BU, V, 201, 202). Om Mattheus se 
ExjBEL, I, 30 samt Sommerlad, 16, 17. 

2 Intyg, att kardinal Thomas tit. SS. Nerei et Achillei d. ^/g 1379 mot- 
tagit påfvens befallning af d. ^-^/ja 5378, i afskr. i A. 14, fol. i — 2; ställföre- 
trädarnes utnämningar därsanimastädes fol. 2, 2 v., 4 och 17 v. 

^ Fullmakter af d. ^'/i ^379 i afskr. i A. 14, fol. 2 v. — 4. 

^ A. 14, fol. 4 — 12. . j,:& 



IIO 



gaste, mångsidigaste och tillförlitligaste källan för vår kännedom 
om Birgittas lefnad ^ 

Omsider d. ^/s 1380 framlade Katarinas ombud för kom- 
missarierna dels de ingångna berättelserna om företagna under- 
sökningar rörande Birgittas underverk, hvarvid till de af mig 
förut omnämnda4<:ommit ytterligare några om de undersökningar, 
som åren 1379 och 1380 företagits i Italien, dels de förutnämnda 
böneskrifterna om Birgittas helgonförklaring, till hvilka nu kom- 
mit trenne nya, utgångna från konung Albrekt, Sveriges bi- 
skopar samt abboterna i Alvastra, Nydala, Värnhem och Saba 
samt Sveriges rikes råd och ett antal stormän, alla dagteck- 
nade Örebro d. ^^/i 1379 ^. Sedan ''detta bevismaterial företetts, 
utsatte kommissarierna genom ett öppet bref af d. ^V? 1380 den 
^^/•j s. å. såsom den termin, hvarinom de som gitte ägde att till 
dem inkomma med sina invändningar mot kanonisationen. — 
Då inom den utsatta terminen ingen afhörts, förklarades d. ^^/s 
på framställning af Katarinas ombud de uteblifna för contumaces, 
hvarjämte beslöts, att handlingarna i processen i afskrift — på 
vederbörandes egen bekostnad — skulle tillhandahållas dem, 
som däraf önskade taga del^. 

När detta afgörande träffades, befann sig Katarina ej längre i 
Italien. Utsikterna för den stora sakens genomförande,. under den 
nye päfvens första tid så ljusa, förmörkades åÄ|lika hastigt. 
Urbans hänsynslösa och öfverilade uppträdandJ|^Hfe våldsamma 
reformförsök och väl äfven hans italienska h^^H|t och öppet 
uttalade afsikt att kvarstanna i Italien satte^^^Knalerna i har- 
nesk mot honom. Äfven hans italienska pofl^^pkaffade honom 
fiender. Afgörande betydelse för de närmasfP^rens händelser 
fick hans brytning med drottning Johanna af Neapel. Den "°/9 
1378 afföllo tretton kardinaler öppet från Urban jBÉ utropade i 
stället till påfve kardinal Robert af Geneve (ClerMHjS/II). Där- 
med började den stora schismen, son^edan und^Ufo år reste 
länder och folk mot hvarandra^|Ä^H sålunda uppflammande 
striden inom kyrkan och ickej||^^^^B|fnpen mot drottningen 
af Neapel togo snart den påfligaTJ^^HI hela kraft och intresse 



1 A. 14, fol. 101—235. 

2 A. 14, fol. 18 v.— 96. Brefven af d. '^\ 1379 finnes i afskr. dels \A.x4, 
fol. 237 v.— 240, dels (konungens och biskoparnes) i A. 26, fol. 50—51. Under 
dagarna d. 9 — 13 mars samt d. 5 april Ifördes åtskilliga vittnen angående bref- 
vens besegling {A. 14, fol. 96 v. — 98, 235 — 237). 

3 A. 14, fol. 98—100; jfr SRS, III: 2, 218—20. 

% 

a / 



III 

i anspråk, så att intet blef öfrigt för en så underordnad fråga 
som Birgittas helgonförklaring ^ Sedan päfven för Katarina 
förklarat, att han för tillfället ej såg sig i stånd att göra något 
åt saken, ansåg hon ett längre kvardröjande vid kurian lönlöst. 
För hennes hemresa utfärdades ett pass d. ^Vs 1380, och sedan 
hon i enlighet med sina romerska vänners råd i Rom deponerat 
handlingarna i kanonisationsprocessen, den s. k. liber atiesta- 
tiommi, anträdde hon färden hem ^. Allt gick lyckligt. Hon 
ankom till Söderköping i veckan efter den "^^/e och begaf sig 
därifrån till Vadstena d. ^/v. Den ^^ii skrifver hon därifrån 
till ärkebiskop Birgerus Gregorii angående resultaten af sin resa ; 
alla hennes ärenden hade vid kurian afgjorts till hennes fulla 
belåtenhet utom kanonisationen, som till följd af schismen ännu 
ej högtidligen tillkännagifvits^. 

Påfven själf hade dock synbarligen ännu ej uppgifvit tanken 
på saken. I tvenne likalydande skrifvelser, dagtecknade den ^^,'4 
1 38 1 och ställda till biskop Nicolaus Hermanni och till Katarina, 
som då brefvet skrefs ej mera tillhörde de lefvandes antal, ut- 
lofvade han sin medverkan, »så långt ärendets natur tillät» ^. Att 
man vid denna tid äfven inom klostret fortfarande hoppades 
på ett snart afgörande i önskad riktning, framgår däraf, att^man 
redan två år efter Katarinas återkomst var färdig med en ny 
ambassad till Rom för att framdrifva ett afgörande. 

I ett bref, dagtecknadt tisdagen efter andra adventsöndagen 
u. å., men förmodligen att hänföra till 1381 och i så fall skrifvet 
d. -^^/is, underrättar Vadstena kloster ärkebiskop Birgerus '^Gre- 
gorii, att man ämnade afsända en beskickning till Rom °, och 

1 Pastor, P, 115 och fF.; Creighton, I, 61 och ff. 

- Celse, 143, N:o 23; SRS, III: 2, 260, 261. Bref från en kardinal till 
biskop Nicolaus Hermanni, skrifvet vid tiden för Katarinas hemresa — det bär 
datum d. ^% 1380 — och innehållande några uttalanden om utsikterna för 
kanonisationen, finnes i afskr. i C. 6, fol. 13, 13 v. — Messenius {Scondia, 
III, 29; XV, 65; Birgittakronologien i Palmsch. Sami. ijS, sid. 32) vill veta, 
att Katarina vid afresan från Rom erhållit ett påfligt medgifvande, att "eleuatio 
S. Birgittce et nonniilla honoratio" finge äga rum samt att vid Katarinas hem- 
komst en skrinläggning år 1381 kommit till stånd. Hvarifrån Messenius fått 
denna sin uppgift, vet jag ej : han är i firåga om Vadstena klosters historia 
förvånande väl underrättad. Någon bulla har jag ej lyckats upptäcka. Skrin- 
läggningen och elevationen skedde enligt Vadstenadiariet först d. Ve 1393 {SRS, 
I: I, 107). '^ SRS, III: 2, 261 ; RAPpbf, N:0 39. 

** Diarium Vasstenense, ed. BenzeliUS, 191, 192; brefvet till Katari 
afskr. i A. 26, fol. 24; Celse, 144, N:o 34. 

'" RAPpbf, N:0 43. Brefvet faller mellan Katarinas hemkomst 1380 och 
ärkebiskopens död våren 1383: då å ena sidan synes osannolikt, att man redan 



112 



i ett bref, odateradt, men skrifvet året efter provinsialsynodeii 
i Telje 1381, underrättas han, att Magnus Petri och Nicolaus i 
Häradshammar nu hade afgått till Rom för att åter sätta i gång 
kanonisationsarbetet, som afstannat^. Sändebuden medförde 
tvifvelsutan nya böneskrifter till påfven; åtminstone finnes be- 
varad en dylik supplik, utfärdad d. ^U 1382 af tolf rådsherrar, 
bland dem Erengisle Sunesson, Bo Jonsson, Karl Ulfsson, Birger 
Ulfsson och Sten Benktsson, men af någon anledning ej af- 



gången^. 



I april 1383 lämnade Urban VI Rom för att på nära håll 
kunna ingripa i de neapolitanska förvecklingarna. Detta blef 
för honom begynnelsen till en femårig odyssé i Italien, från 
hvilken han efter växlande faror och äfventyr återvände till 
Rom först d. ^/g 1388^. Under hela denna tid kunde natur- 
ligtvis vid kurian intet åtgöras för att drifva kanonisationsarbetet 
framåt. Messenius uppgifver emellertid både i sin otryckta 
Birgittakronologi och i Scondia illiistrata, att år 1385 trenne 
sändebud från Vadstena afgått till Rom för att ånyo med hjälp 
af kardinalen af Nocera, Alfons af Jaen, och nunnorna i Panis- 
perna söka genomdrifva kanonisationen '*. Messenii notiser an- 
gående dessa år af Vadstenaklostrets historia synas vara bygda 
på samtida (till en del nu förlorade) urkunder och därför redan 
i sig själfva äga en ganska hög grad af trovärdighet. Den 
ifrågavarande uppgiften bestyrkes dessutom af Vadstenadiariet; 
där berättas nämligen, att Andreas Olavi och Johannes Petri en 
gång före 1390 utsändes till Rom för att bedrifva arbetet på 
Birgittas kanonisation, men därunder blifvit tillfångatagna af 
saracenerna, samt att år 1386 en Olavus återkommit till Vad- 
stena efter att tvenne år ha uppehållit sig i Rom i klostrets 
ärenden; hvilka dessa ärenden varit, omtalas dock ej ^. Såsom 



1380 varit färdig med ea ny beskickning och å andra sidan en dylik afgick 
1382, torde brefvet böra dateras d. ^"/ja ijSi- 

^ RAPpbf, N:o 62. Den \ 1383 mottog Magnus Petri i Rom donationen 
af Francisca Papazuris hus. Rev. S. Birg., II, 554 — 556. 

2 Orig. dat. Vadstena 1382 »prima die mensis Aprilis» i U. B. Hål för 
sigillremsorna finnas, men sigillen synas ej ha blifvit dithängda. Af RAP, I, 
]SI:o 1704 framgår, att Erengisle Sunesson och Sten Benktsson d. 2% d. å. be- 
funne sig i Vadstena. 

3 Pastor, P, 140, 141; Creighton, J, 86—102. 

* Pabnsch. i-]8, sid. 36; Scondia, III, 30J jfr XV, 66. 
^ SRS, 1: 1, 102, III. I en något senare anteckning i C. 2ji (fol. 16 v., 17) 
omtalas, att Olavus hos nunnorna i Panisperna kvarlämnat dels en större summa 



113 

säkert torde väl därför få anses, att omkring år 1385 något slags 
beskickning afgått till Rom för underhandlingarnas återuppta- 
gande. Men säkert är också, att vid kurian intet vidare steg 
togs till kanonisationsprocessens afslutande under återstoden af 
Urbans stormiga pontifikat. Visserligen hade påfven i samma 
vefva, som han utfärdade sitt påbud angående firande af jubelår 
i Rom år 1390 — bullan bär datum d. ^U 1389 — tillika an- 
modat Vadstena kloster att snarast ske kunde utsända Magnus 
Petri till kurian, emedan han (påfven) vore böjd att fullborda 
Birgittas kanonisation. Men Urbans ej långt därefter (d. ^^/lo 
1389) timade frånfälle hindrade honom att fullfölja sin afsikt^. 
Påfvens bref väckte emellertid i Sverige frågan till nytt lif. 
Drottning Margareta, rikets biskopar och världslige store skänkte 
den nya beskickningen sitt understöd. Församlade på ett möte 
i Söderköping i oktober 1389, uppsatte de tvenne nya böne- 
skrifter till påfven och kardinalkollegiet, dagtecknade d. ^°/io 
d. å., hvari de på nytt anhöllo, att påfven täcktes inskrifva den 
nordiska sierskan i helgonens bok. Innan ännu Magnus hunnit 

penningar, dels böcker och handlingar. I Neapel hade han hos en guldsmed 
kvarlämnat 400 hermelinskinn till försäljning för klostrets räkning. 

^ Hufvudkällan för de följande händelserna är en berättelse af Vadstena- 
munken Laurentius Romanus, själf deltagare i kanonisationsfestligheterna. Den 
har begagnats af BuEUS efter en honom meddelad nederländsk öfversättning från 
ett latinskt original; en latinsk tolkning af denna nederländska öfversättning har 
K. H. Karlsson efter en Vatikanhandskrift tryckt i Samlaren (XXII, i — 15) 
samt tillika i inledningen redogjort för berättelsens öden inom den svenska 
historiografien från Rasmus Ludvigsson till Lagerbring. I en Miinchenhand- 
skrift {Cod. lat. 27048, sidd. 30 — 52), förut tillhörig klostret Altomiinster, har 
jag bland en del annalistiska anteckningar från 1690-talet, förda af klostrets 
prior S. Hörniann, utgifvaren af Munchenupplagan af Birgittas uppenbarelser, 
påträffat en redaktion af berättelsen, från innehållssynpunkt identisk med den af 
Karlsson tryckta, men i redigeringen betydligt afvikande. »Hoc mense (d: 
Augusti 1693) misit ad me ceremonias P. Joan Michael van dér Schetten(!), qus; 
adhibit^ sunt ad canonizationem S. Birgitta;, matris nostrse, quas ne pereant 
huc inserere volui». Så följer själfva berättelsen: »Incipit processus et modus 
canonizationis sanctissimse vidu^ Birgittas per P. Bonifacium». Efter berättelsen 
följer samma intyg af van der Ketten som under den af Karlsson tryckta ver- 
sionen med tillägget : r>Et inf ra : verti hoec simpliciter prout in gerntanico jacebant, 
iit sua antiquitas et primi scriptoris simplicitas ser iptu maner ett). Tydligen ha vi att 
göra med en annan öfversättning af samma nederländska version. — I berättelsen 
säges — genom minnesfel af antecknaren — att Urban VI år 1 390 (!) utfärdat 
sin bulla om jubelårets firande, äfvensom att Magnus först vid ankomsten till 
Rom under jubelåret fått kunskap om Urbans död. Underrättelsen därom — 
den inträffade d. ^"/jo 1389 — måste med säkerhet ha nått Vadstena före 
Magni affärd. 

mier, T. 8 



114 

afifärdäs, mottog klostret från en af Birgittas hängifna anhängare 
vid kurian, den förut omtalade Adam Eston, kardinal af Eng- 
land, ett bref, dagtecknadt Rom d. ^/2 1390, med ifriga upp- 
maningar att ånyo upptaga arbetet på kanonisationen, hvartill 
han utlofvade sin hjälp ^. Af någon anledning kom emellertid 
Magni resa att uppskjutas, och först d. ^^/g 1390 anträdde han, 
sannolikt försedd med ofvannämnda böneskrifter samt andra 
dylika från klostret, jämte tvenne följeslagare, Andreas Olavi 
och Johannes Svenonis, sin färd till den romerska kurian. Den 
sistnämnde afled under vägen d. Vii i Thorn, men de båda 
andra nådde målet för sin färd vid jultiden 1390^. 

Den nye päfven visade sig alltifrån början mycket till- 
mötesgående. Sedan Magnus till honom framlämnat drottningens, 
stormännens och Vadstenaklostrets böneskrifter, hänsköt han 
ärendet i och för utredning till en kommitté, bestående af kar- 
dinalerna Filip af Alengon, patriark af Jerusalem, biskop af 
Ostia, Landulf af Bari, tit. s. Nicolai in Carcere Tidliano samt 
Adam Eston, tit. s. Cecilie. Den anbefallda undersökningen på- 
gick till omkring d. ^^U 1 39 1, h varefter kommissarierna tillika med 
några andra kardinaler och romerske stormän hos påfven an- 
höllo, att han måtte låta kanonisationen äga rum. Därefter lät 
Magnus tillställa påfven ett exemplar af Birgittas uppenbarelser 
samt ett af handlingarna i den föregående processen; af dessa 
senare togos på påfvens framställning genom trettio afskrifvare 



^ Margaretas bref dat. d. ^"/jo 1389 i afskr. i C. 2, fol. 61; rådets bref 
i afskr. i C. 2, fol. 64, saknar datering; öfverensstämmelsen i brefvens affatt- 
ning ger oss rätt att föra dem till samma dag {SRS, III: 2, 241, not A). I 
Laurentii nämnda berättelse säges Magnus ha försetts med »utilibus ad promo- 
uendum rite negotium documentis» {Sami., XXII, 3, 4). Adams bref finns i 
afskr. i C. ji8, koll. 1032 — 1034 och i A. 26, fol. 21, 21 v., dateradt d. % u. 
å. Då Urban omtalas såsom afliden, måste det falla senare än 1389, men då 
å andra sidan intet namnes om Magni ankomst till Rom (jultiden 1390) eller 
kanonisationsarbetets återupptagande, faller det tidigare än 13 91. Äfven Mes- 
SEKiDS (Paln^ch. jy8, sidd. 37, 38) hänför brefvet till 1390, hvilket visserligen 
i och för sig ej är afgörande. 

2 SRS, I: I, 104; Sami., XXII, 3, 4; supplik till Bonifittius IX från Vad- 
stena kloster, dat. d. --/s u. å., men förmodligen att hänföra till 1390, i afskr. 
i A. 26, fol. 52 v., 53. Att affärden från Vadstena och ankomsten till Rom 
ägt rum 1390, framgår dels af Diariets uppgift dels äfven af Laurentii berättelse, 
som efter att ha relaterat några händelser från 1389 säger: »lugruente festo 

S. Michaelis Archangeli profectus stante jnbilmo in ultimis dandendce 

portae terminis Romte appulit». 



115 

sexton afskrifter, som fördelades bland kardinalkollegiets med- 
lemmar i och för ärendets skyndsammare beredning^. 

I anledning af denna kardinalernas och den romerska adelns 
hemställan lät påfven därefter kommissarierna utfärda samt un- 
der åtta dagar å S. Peters, S. Marias och S. Johannes' kyrkor 
anslå kungörelser med tillkännagifvande, att enär påfven ämnade 
upptaga Birgitta bland kyrkans helgon, de, som mot denna åt- 
gärd hade några invändningar att framställa, skulle inför kardi- 
nalen af Alengon framlägga dessa å dag och timme, som af 
honom utsattes. Åtgärden visade sig ej alldeles öfverflödig. 
Frågan om Birgittas kanonisation synes vid denna tid i ej ringa 
grad ha sysselsatt sinnena och redan förut på flera håll väckt 
den teologiska stridslystnaden till lif. Redan under kanonisa- 
tionsarbetets tidigaste stadium hade invändningar rests. I Hen- 
riks af Langenstein år 1381 författade Epistola concilii pacis,Q.n 
af de första skrifter, som ge form åt de konsiliära teorierna, har 
författaren gent emot kyrkans ledare framställt sina tvifvel om 
lämphgheten af att Urban V (!) kanoniserade Birgitta från Sverige 
och hertig Karl af Bretagne trots helgonens redan förut alltför 
stora antal. Kardinalen af England berättar i det flera gånger 
omnämnda brefvet af d. ^/a 1390, att han sett en från Perugia 
mot den heliga Birgittas ordensregel utgången stridsskrift. Han 
hade själf gentemot densamma författat en försvarsskrift, bör- 



^ Af kommissarierna Sjmes kardinalen af England ha varit den mest 
nitiske befordraren af helgonförklaringen. Adam Esten (1. Easton) blef teologie 
doktor i Oxford, ingick senare i benediktinorden och erhöll en plats vid kurian. 
Kardinal blef han 1381 på hösten. Under Urbans vistelse i Nocera invecklades 
han i sammansvärjningen mot påfven, fängslades d. ^Yi 1385 och underkastades 
tortyr. Under plågorna hade han, efter hvad han själf berättar, lofvat den 
heliga Birgitta, att om han undkomme med lifvet och återvunne sin gamla 
ställning, göra allt för att utverka hennes helgonförklaring. Då i slutet af 138$ 
lians medsammansvurne aflifvades i fängelset, skonades Adam i anledning af 
konung Richards föreställningar. Efter Urbans död återinsattes han i sin kardi- 
nalsvärdighet och arbetade sedan ifrigt för Birgittas helgonförklaring (Creighton, 
I, 90—97; POOLEI Diet. of nat. Biography, XVI, 533, 334; MesseNIUS, Scondia, 
III, 33, 34; Palmsch. 178, sidd. 36, 37 samt det anförda brefvet af d. ^/a 1390). 
— Enligt Laurentius Romanus kostade hvarje afskrift 20 dukater; jfr Lager- 
BRiNG III, 635. I A. 26, fol. 260—261 finns i afskr. (på perg.) ett tal, hållet 
under kanonisationsprocessen d. ^^3 1391 af kardinalen af Alencon, hvari han 
tillstyrker kanonisationen (»Collacio facta per reuerendissimum patrem do- 
minum Philippum de Alenconio, Episcopum Ostiensem, cardinalem, in relacione 
super facto canonizacionis domine Brigide de regno Swecie Anno domini MCCCmo 
nonagesimo primo Sabbato post Letajre, qu^e fuit Xla dies mensis Marcij»). 



ii6 

jande med orden ^^Respondebo exprobrmitibus michi verbuni-n, som 
han öfversändt till Alfons af Jaen. Anfall hade sålunda ej ute- 
blifvit. På den af kommissarierna utsatta tiden uppträdde 
emellertid inför kardinalen af Alengon endast tvenne andliga 
med inkast, som af kardinalen på ett som det synes tämligen 
hårdhändt sätt bemöttes "'^. Den ene af angriparne var en svart- 
brödramunk; i en anmärkning till Laurentius Romares berättelse 
härleder den förutnämnde HÖRMANN dominikanernas ovilja mot 
Birgitta från den uppenbarelse hon erhållit om jungfru Marias 
obefläckade aflelse, en fråga, som ju af gammalt utgjorde ett 
tvistefrö mellan dominikaner och fransiskaner^. 

En redogörelse för hvad som förefallit afgafs till påfven, 
och denne beslöt nu att gifva saken dess högtidliga afslutning; 
Sedan därpå erforderliga åtgärder för själfva kanoniseringsfestlig- 
heterna vidtagits, vidtog påfven i en sammankomst af alla kardi- 
nalerna en kungörelse om den i sammanhang med kanonisatio- 
nen beviljade aflaten. Den 6 okt. utfärdade patriarken af Grado 
å påfvens vägnar kallelse till allmänt konsistorium dagen därpå 
samt kungörelse angående den stundande helgonförklaringen. 
Den 7 okt. 1391 begaf sig påfven, åtföljd af kardinaler och pre- 
later, till det påfliga palatsets kapell, där han själf predikade 
öfver texten : Viduam ejus benedicens benedica7ii et florebit supei' 
ipsam sanctificatio mea-r>, därefter förklarade Birgitta för ett kyr- 
kans helgon samt förkunnade full aflat såsom under jubelåret åt 
dem, som lördagen den 7 och söndagen den 8 okt. antingen öfver- 
voro kanonisationen eller besökte S. Peterskyrkan eller klarisser- 
klostret i Panisperna*. Själfva kanonisationsbuUan, hvari påfven, 
efter en kort redogörelse för Birgittas helgade lif, hennes reli- 



^ Sami., XXII, 6, 7. Henriks af Langenstein skrift är under titeln yiCon- 
cilimn pacis de unione ac reforniaiionc ecclesice in co7icilio tmiversali qncerendan tryckt 
hos v. D. Hardt, II, I — 60; det anförda stället finns å kol. 56. Titeln är emel- 
lertid ej författarens, utan v. D. Hardts, såsom Kneer uppvisat {RQS, Suppk- 
meniheft, I, 76 ff.). — Den i kardinalens bref omnämnda försvarsskriften finns i 
afskr. i C. jiS, koll. 927 — 1032. Den finns äfven bland en samling af från 
England utgångna . försvarsskrifl;er i den förut omnämnda Cod. Harl. 612, fol. 
169 v — 184. Den i Pooles förut nämnda biografi anförda . förteckningen 
öfver Adam Estons skrifter upptager äfven yyEpistolce duce de canonizacione S. 
Brigidcey>. Dessa bref jämte den nämnda skriften skola ha funnits i dom- 
kapitelsbiblioteket i Lincoln. — I förbigående må anmärkas, att äfven Stiern- 
MANN {Tal, 37) räknar Henrik af Langenstein bland Birgittas motståndare. 

2 Cod. lat. Mon., 27048, sidd. 58, 59. 

3 Ps. 132, 15, 18; jfr Flavigny, 551, n. i. 

* En afskr. af påfvens predikan finns i A. 26, fol. 252 — 255 v. 



117 

giösa verksamhet och hennes underverk, förklarade henne upp- 
tagen bland de heligas tal, är dagtecknad d. 7 okt. 139 1. Såsom 
det nya helgonets äminnelsedagar fastställdes d. 23 juli, hennes 
dödsdag, d. 28 maj, med orätt ansedd såsom dagen för hennes 
translation, och d. 7 okt., hennes kanonisationsdag ^ Samma 
dag utfärdades äfven aflatsprivilegier för klarisserklostret i Panis- 
perna : de som d. 23 juli eller d. 7 okt. eller under de efter dessa 
fester följande åtta dagarna besökte klostret, erhöllo för hvar 
dag sju års och sju kareners aflat eller samma aflatsförmåner, som 
för d. 23 juli och d. 28 maj i kanonisationsbullan tillerkänts 
Vadstena kloster^. 

På grund af påfvens opasslighet firades kyrkans första 
mässa öfver det nya helgonet först söndagen d. 8 okt. Efter 
mässans slut inskrefs Birgittas namn i helgonens gyllene bok. 
Slutligen tillkännagafs, att de, som sju gånger under oktober 
månad d. ä. besökte S. Peterskyrkan eller klarisserklostret i 
Panisperna till Birgittas ära, skulle erhålla full aflat såsom un- 
der jubelåret. Senare på dagen gaf kardinalen af Alengon i sitt 
palats en lysande bankett, och dagen därpå förevisades af kar- 
dinalerna Birgittarelikerna i klarisserklostret i Panisperna. 

Så var dä ändtligen det stora verket fullbordadt med stor- 
slagna offer af mödor och penningar. Birgittas helgonförklaring 
hade ej blott utgjort målet för hennes egen familjs ärelystnad 
och hennes klosterstiftelses fromma drömmar; den hade tydligen 
äfven, för att använda ett modernt uttryck, som kanske ej är 
fullt adekvat, uppfattats såsom en nationell hederssak. I det 
stora arbetet deltogo med lika ifver, som vi sett, ej allenast kyr- 
kans män, utan äfven den världsliga maktens innehafvare. Vad- 
stenadiariet förtäljer oss om gåfvor, som både af hög och låg 
lämnats till bestridande af de dryga utgifterna. Ty ehuru kar- 



^ AASS, Oct., IV, 468 — 472 ; om senare bestämmelser om de birgittinska 
festernas firande, se AASS, Oct., IV, 4B2 samt Analecta jtiris pontificii, VII, c. 
202, N:o 832. 

"- Rev. S. Birg., I. 

^ Vi äga kvar trenne samtida berättelser om kanonisationen : a) Thorirus 
AndrejES skildring i Vadstenadiariet, nedskrifven senast 1402 och säkerligen . 
byggd på någon af de närvarande Vadstenamunkarnas berättelse (SRS, I: i, 
105 — 107); b) en berättelse, uppsatt af Petrus Amelius, patriark af Grado, själf " 
deltagare i högtidligheterna, tryckt i SRS, III: 2,241 — 244 ehtr edido prmceps i 
Mabillons Museum Italicum, II, 535 — 538; samt c) den förut omtalade berät- 
telsen af Laurentius Romanus (Sami., XXII, i — 15). De tre berättelserna 
stämma, frånsedt några mindre väsentliga enskildheter, i det hela bra öfverens. 



ii8 

dinalen af Alengon iklädde sig kostnaderna för själfva högtid- 
ligheterna, måste i alla fall öfriga utgifter för kanonisationsarbe- 
tet i dess helhet ha slukat högst betydande summor. LaGER- 
BRTNG uppgifver hela kostnaden till 5,000 dukater, dock utan 
att nämna, hvarifrån han fått siffran. Säkerligen ha dock Vad- 
stenakonventens mödor och kostnader mer än uppvägts af den 
ökade tillströmning af offer och gåfvor, som blef en följd af klo- 
strets från denna tid än mera lysande ställning såsom vallfarts- 
ort i norra Europa-^. 

Ungefär vid nyårstiden 1392 återvände Magnus Petri till 
Vadstena, medförande bref från tvenne af kommissarierna, kar- 
dinalerna af Alengon och England, som i synnerligen beröm- 
mande ordalag omtalade hans oförtrutna arbete för kanonisa- 
tionens fullbordan^. 

Ej långt efter Magni hemkomst firades d. ^/q 1393 under 
stora högtidligheter Birgittas skrinläggning i närvaro af ärkebi- 
skopen i Upsala, biskoparna Knut Bosson i Linköping, Bero i 
Västerås, Hemming i Vexjö och Torsten i Skara samt stora 
massor af folk från alla tre nordiska rikena^. Tre är senare på- 
bjöds d. ^^/„ 1396 på en provinssynod i Arboga, att den 7 
oktober öfver allt Sveriges land skulle firas såsom en festdag af 
största betydelse (festuin terre). Då vidare på denna synod 
stadgades, att mässor för rikets välfärd skulle hållas i katedral- 
kyrkorna en gäng i veckan, i landskyrkorna en gäng i månaden 
med 40 dagars indulgens af ärkebiskopen och lika många af 
stiftsbiskopen, bestämdes, att den nionde mässan skulle vara till 
Birgittas åminnelse^. 



' Sami, XXII, 15 ; SRS, I: i, icy, 130; Lagerbring, III, 635, 636. 

- Atskr. i A. 26, fol. 22, 22 v. Det ena är dateradt d. -7]2 »indiccionu 
XV», hvilket skulle betyda 1392; då emellertid kanonisationen omtalas såsom 
skedd »die Sabbathi VII mensis Octobris proximi prieteriti» bör det hänföras 
till 1 391. Indiktionssiffran kan möjligen förklaras däraf att året räknats från 
d. ■•^^/i2. Det andra brefvet är dat. d. -^/j2 u. å.; då kanonisationen omtalas 
såsom försiggången »secunda dominica Octobris post festum S. Michaélis», 
tillhör brefvet 1391. Magnus' hemkomst namnes ej i Diariet. 

3 SRS, I: I, 107, 108. 

■* Reuterdahl, 55, 99; RAP, II, N:o 2802; SRS,l: i, 109; Gummerus, 
28. I det Compendiitm statutoriim Upsalensis provincice, som något af åren 1441 
— 1448 utarbetades af sedermera domprosten i Upsala Birgeitis Magni, förläg- 
ges festen till d. ^/iq (Reuterdahl, SS, 154; jfr Gummerus, 6). År 1474 in- 
skärpes den såsom en festum duplex (Reuterdahl, 55, 178). Om betydelsen 
af termen festum terre se Hildebrand, Sv. Medeltid, III, 784, 785, där dock 
egendomligt nog 1396 års stadgande ej anföres. I Breviarium Upsalense näm- 



119 

På en norsk provinssynod i Oslo kungjordes d, ^°/i2 1436, 
att den heliga Birgittas fest i hela Nidaros' kyrkoprovins skulle 
högtidlighållas såsom en helgdag af första ordningen (festum 
duplex)^. Men det var icke blott i de nordisjka länderna Bir- 
gittakulten växte sig stark. Äfven i länderna på Östersjöns södra 
ktist, i södra Tyskland, Italien, Nederländerna och England slog 
den djupa rötter. Och hvart den trängde, beredde den .jord- 
månen för stiftelser af den orden, hvars grundande hon själf be- 
traktade såsom sitt lifs mission. 



V. 

Som jag på ett annat ställe^ framhållit, kan året 1391 ur 
flere synpunkter betraktas såsom ett märkesär i Vadstena klo- 
sters och birgittinordens utveckling. De äldsta bland Birgittas 
hängifna lärjungar och vänner, den nya stiftelsens första tillskyn- 
•dare och organisatörer, hade gått ur tiden, innan de hunnit upp- 
lefva Birgittas kanonisation: generalkon fessorn Petrus år 1378, 
Katarina är 1381, Alvastrapriorn Petrus Olavi är 1390, Birgit- 
tas son Birger och biskop Nicolaus Hermanni året därpå. Den 
generation, som var samtidig med Birgitta, hade knappast mera 
några målsmän bland klosterstiftelsens ledande viljor, om man 
luidantager Magnus Petri, som dock afled redan 1396. Och 
med nya män kom en ny tid. 

Genom Urban VI:s bulla af d. '"/12 1378 hade själfva den 
•organisatoriska grundvalen lagts ej längre för ett nytt kloster, 
■utan för en ny orden. Vadstena klosters inre ordning, grundad 
pä Urban V:s bulla af d. ^/s 1370, hade genom senare påfliga för- 
ordningar särskildt af åren 1378 och 1379 och ändtligen genom 
konventens högtidliga insättande den 23 och 24 okt. 1384 vuxit 
sig stark nog att tjäna som grundval för en universell ordens- 
organisation. Och samtidigt hade klostret genom frikostiga in- 
dulgensprivilegier satts i stånd att — religiöst och ekonomiskt 
— intaga den ställning, som höfdes hufvud- och moderklostret 

nes den hel. Franciscus' dag (4 okt.) som festum terre (meddelande af fil. kand. 
M. Lamm). Oktober skulle sålunda innesluta ej mindre än txt festa terre: de 
åt Franciscus, Birgitta och ii,coo jungfrur helgade dagarna (d. 4, 7 och 21), 
hvilket gör Hildebrands förklaringsförsök oantagligt. 

^ NDM, I, 42—46; Keyser, II, 491. .Om bet3'-delsen af uttrycket jfr 
3RS, I: I, 98, noten; Du Caxge, III, 455 och Bäu.mer, 340, 442. 

2 KHA, II, 5, 6. 



I20 



för en ny orden. Genom Birgittas kanonisation slutligen sattes 
kyrkans insegel på stiftarinnans helighet, på hennes uppenbarel- 
sers och hennes ordensregels gudomliga ursprung och öfverens- 
stämmelse med kyrkans normer, på samma gäng som själfva 
arbetet for kanonisationens genomförande med sin ibland nog 
agitatoriska karaktär och med de otaliga böneskrifterna till eller 
från än den ene, än den andre af den västerländska kristen- 
hetens store bidrog att öfverallt väcka och underhålla in- 
tresset ej blott för Birgittas egen person, utan äfven för den- 
nya vingård hon i kyrkan planterat. Så stod Birgittas kloster- 
stiftelse vid ingången till det fjortonde seklets sista årtionde 
rustad för en verksamhet af mera allmänt kyrklig innebörd än 
sin dittillsvarande, och under intrycket af den nordiska sier- 
skans helgonförklaring, som fyllde världen med ryktet om hennes- 
' ära, uppstodo i början af 1390-talet de första klosteranläggnin- 
garna utom Sverige. 

Redan tidigare hade dock Vadstena kloster i främmande 
land förvärfvat en besittning. En romersk adelsdam, Francisca,, 
gift med Jacobus Petri de Papazuris, under Birgittas lifstid hen- 
nes väninna, skänkte henne sitt palats, beläget nära Campo de' 
Fiore i Rom. Själfva öfverlåtelsen skedde emellertid först ge- 
nom en handling af d. ^/i 1383, då huset med alla lagliga forma- 
liteter öfverläts åt Vadstena klosters ombud Magnus Petri. Gif- 
varinnan förbehöll sig blott nyttjanderätten under sin lifstid och 
utlofvade ett skadestånd af 500 guldfloriner, om hon toge till- 
baka sin gåfva ^. Ej långt efter Birgittas helgonförklaring fram- 
ställde emellertid några af Franciscas släktingar anspråk på en 
jdel af egendomen. Klostrets talan i tvisten fördes af Magnus 
.J$*etri, som år 1394 utsändts till Italien, och saken hänsköts till 
ii skiljedom af en romersk adelsman, Gentile Orsini, äfven han en 
af Birgittas vänner, enligt legenden hennes gudson. Hans dom,, 
afkunnad d. ^U I395, utföll helt till Vadstena klosters förmån^ 
och därmed var dess besittningsrätt tryggad för en läng tid 
framåt ^. 

Vid denna tid togos emellertid klostrets krafter, icke minst 
dess ekonomiska, uteslutande i anspråk för de storartade kloster- 
byggnaderna, och man kände sig därför i Vadstena oförmögen 



* Rev. S. Bii-g., II. Min framställning är byggd på Emil Hildebrands- 
uttömmande skildring i HT, II, 211 ff., som äfven legat till grund för Bildts 
öfversikt i Svenska mm7ten och märken i Rom, i ft'. 

- Handl. i afskr. i C 2, fol. 144 — 152. 



121 



att som sig borde taga vård om den romerska besittningen, som 
drog ej obetydliga kostnader för underhåll och reparation. Man 
fann emellertid i stället en annan utväg, som syntes tillförsäkra 
såväl den svenska som de öfriga nordiska kyrkoprovinserna gagn 
af birgittinernas nya besittning utan att Vadstena kloster nämn- 
värdt betungades. De flesta europeiska nationer hade förut eller 
upprättade vid denna tid i Rom härbergen för sina pilgrimer ^ ; 
äfven för Sverige syntes en sådan institution önskvärd. Vad- 
stena kloster erbjöd sig därför att åt den svenska kyrkan upp- 
låta huset till härberge för nordiska pilgrimer, med förbehåll för 
sin ägande- och patronatsrätt och under ansökan om erforder- 
ligt understöd för husets iståndsättande. På en provinssynod 
i Arboga i febr. 1406 antogo de församlade biskoparna klostrets 
anbud ; och för att, som det heter, ej synas mindre fromma och 
mänskliga mot sitt lands pilgrimer än andra folk, som nästan 
alla hade och genom insamlade allmosor underhöllo sådana här- 
bergen i Rom, förordnade de genom ett öppet bref af d. '^12 
1406, att hvarje sockenpräst och sockenkyrka skulle till husets 
iståndsättande och underhåll erlägga ett öre. Dessutom upp-, 
manade de, under löfte om 40 dagars aflat, alla och enhvar att 
till hospitalet lämna frivilliga bidraga. Liknande insamlingar 
företogos. sedermera flera gånger. 

Enligt den nya planen skulle hospitalet sålunda tjäna som 
ett allmänt härberge i främsta rummföt för de svenskar, som be- 
sökte Rom, men allt fortfarande stå under Vadstenaklostrets 
uppsikt och styrelse.^ På grund af de ständiga striderna i Ita- 
Hen, för hvilkas förödande inverkan Rom på grund af sitt läge 
och sin allmänna ställning i alldeles särskild grad var utsatt — 
under åren 1404 — 1414 besatte Ladislaus af Durazzo tvenne 
gånger staden^ — visade det sig emellertid ej möjligt att från 
Sverige ägna huset i Rom behöflig vård. Få voro äfven de 
pilgrimer, som vid denna tid där sökte skydd. För att bereda 
nödiga tillgångar till husets upphjälpande och pilgrimernas un- 
derhåll, utfärdade den på konsiliet i Pisa nyvalde päfven Alexan- 
der V* d. ^^/s 1409 en bulla, hvari han åt dem, som lämnade 

^ Pastor, P, 246—253. 

- SD, \, N:o 702. I Diariet finns omnämndt, att Sten Benktsson i detta 
syfte skänkt 50 nobler (SRS, I: l, 125). Med anledning af det i texten refere- 
rade beslutet utsändes allmoseinsamlare för hospitalets räkning (odat. pass i 
afskr. i A. 26, fol. 132). 

ä Creighton, i, 214, 283. 

* Om hans allmänna hållning gentemot ordnarna, särskildt mendikan- 
terna, se Creighton, I, 263 — 265. 



122 



(/ 



understöd till Birgittas hospital utlofvade fem års och lika många 
kareners aflat; indulgensbullans bestämmelser skulle gälla i tio 
är ^. På grund af Alexanders mellankommande död och de in- 
sagor, som ända från början restes mot rättsgrunden för hans 
påfliga myndighet, torde brefvets maning ha förklingat tämligen 
ohörd. Redan d. ^^U 141 2 utfärdade också fyra kardinaler ett 
öppet bref, hvari de, efter en bjärt skildring af hospitalets då- 
varande bedröfliga tillstånd, utlofvade 100 dagars aflat åt dem, 
som bidrogo till dess upphjälpande och underhåll ^. Under den 
härskande kyrkliga förvirringen strax före Konstanzmötet — i 
juni 141 3 besatte Ladislai trupper Rom — kan brefvet knap- 
past ha haft några vidtgäende verkningar. Om sålunda hospi- 
talet under_^e_Jorsta--3oårena£_sin tillvaro också ej i önskvärd 
grad kunde fylla sin uppgift, har det dock ej varit utan bety- 
delse vare sig för den svenska kyrkan eller för Vadstena klo- 
ster. Det möjliggjorde redan då en lifligare förbindelse mellan 
klostret och kurian; och vi finna, att de Vadstenamunkar, som 
i klostrets ärenden under dessa år uppehöllo sig i Rom^, alltid 
i Birgittas hus hade sitt stamhåll. — 

Aret efter Birgittas helgonförklaring påbörjades anläggnin- 
gen af de första birgittinklostren på utländsk grund pä så skilda 
ställen som i Danzig och i Florens*. I Danzig^ hade man re- 
dan tidigare gjort bekantskap med Birgitta och hennes verk, i 
ty att vid öfverförandet af hennes kvarlefvor till Sverige vägen 
tagits öfver den gamla hansestaden. Afven Katarina torde pä 
sin andra Romfärd (1375 — 80) ha färdats därigenom. Redan 
1390 omtalas där ett ät Birgitta invigdt broderskap'', och det 
kan därför knappast förvåna, att vi just där finna ett af de för- 
sta birgittinklostren utom Sveriges landamären. 

Redan år 1392 sammanslöto sig i Danzig några fallna kvin- 



1 SD, II, N:o 1120. 

- SD, II, N:o 1595. I brefvet omtalas, att huset höll på att falla i ruiner; 
hvarken sängar, sängkläder eller husgeråd funnos där, ehuru förut varit riklig 
tillgång därpå; medel saknades till underhåll både åt pilgrimerna och husets 
egen föreståndare. 

■^ SD, I, N:o 315. 

■* Om dem se utom Nettelijla. de Iran anonymt katolskt häll fram- 
komna Gesammelte Nachriclifeit iibcr die eiiist hestandeiien Kloster voni Orden der 
hl. Birgitta samt min uppsats i KHA, II, s — ^8. 

'" Om Danzigklostret meddelas ett och annat hos Celsius-Burman samt 
af Wraxgel i HT, XX, 370 — 3S1. 

*> WT XX ■^T' 

XII, ^V^-^, jj-). 



123 

nor till gemensamt lif i bot- och andaktsöfningar. Den nya 
stiftelsen försågs — pä högmästaren Konrad Walroders förbön 
— af biskopen af Leslau (Wladislavia) med aflatsprivilegier ^ och 
gynnades af den nye högmästaren Konrad von Jungingen (1393 
— 1407) med donationer under ordens stora sigill ^. Delvis ge- 
nom hans bemedling utverkades af påfven Bonifatius IX en 
bulla af d. ^/i 1394, hvarigenom de nämnda kvinnorna fingo 
tillstånd att grunda ett kloster och aflagga ordenslöften enligt 
Augustin! regel, hvartill senare biskopen af Leslau enligt be- 
myndigande i bullan lade, att de äfven skulle lefva enligt Bir- 
gittas klosterstadgar och Vadstenaklostrets ordning^. Den ^/s 
1394 gaf han systrarna rätt att pä gärden till sitt hus uppföra 
ett kapell, njuta afkastningen däraf samt på dess kyrkogärd be- 
grafva sina döda; hvaremot de vid kapellet tjänstgörande prä- 
sterna skulle tillsättas af kyrkoherden vid Katarinakyrkan ^. Den 
^/i2 1396 invigdes de nya systrarna och aflade sina löften en- 
ligt Augustin! regel och Birgittas konstitutioner^. Ej fullt ett 
år senare, d. ^/i2 1397, fick det nya klostret sin vigning^. 

Under detta är inleddes äfven förbindelse med Vadstena : 
bröderna Erik och Lucas besökte pä sin hemfärd från Rom 
klostret i Danzig, och dit öfversändes frän ordens hufvudort den 
dyrbara gäfvan af några Birgittareliker. Aret 1397 medförde 
också det nya klostrets rättsliga infogande i ordensorganisationen. 
Genom en bulla af d. ^/-i 1397 gjorde påfven Danzigklostret 
delaktigt af alla Vadstenaklostrets friheter, privilegier och indul- 
genser"^. I följd däraf begärde och erhöll den nya stiftelsen 
från Vadstena bestyrkta afskrifter af dithörande handlingar^, 
hvarjämte man ock skaffade sig intyg om de aflatsförmåner, 

^ Bref af d. ^'/c ^392 i afskr. i C. yy, fol. 195 v.— 197. 

^ Bref, utställdt af biskopen af Leslau d. '*,'s i394i i afskr. i C. -jj, fol. 
197 — 198 v. 

^ Afskr. i C. 77, fol. 161 — 162. 

' Afskr. i C. 77, fol. 197 — 198 v. 

^ Biskop Stefans af Kulm redogörelse d. '^/^ 1402 i afskr. i C. jj, fol. 
191 v., 192; möjligen är i brefvet MCCCXCVI felskrifning för MCCCXCVH. 
Med klostret hade äfven till förstärkande af dess inkomster inkorporerats den 
under högmästarens patronatsrätt hörande Katarinak3Tkan ; om inkomstfördel- 
ningen uppstod mellan klostret och prästerna en tvist, som af högmästaren 
och stiftsbiskopen bilades (bref af d. ^% 1396 i C. 77, fol. 190, af d. ^^ig 1402 
i Cod. dipl. Prttss., V, N:0 130). 

'^ Intyg af d. */i2 1397 i afskr. i C. yj, fol. 192 v. 

' Afskr. i C. 77, fol. 162. 

® Afskr. i C. 77, fol. 162 v.— 167 v. 



124 

kyrkan S. Petrus ad Vincula samt augustineremiternas kyrkor i 
Rom S. Maria de populo och S. Triphon åtnjöto ^. Genom en 
bulla af d. ^/i2 1397 erhöll klostret sitt tredje stora aflatsprivil- 
iegium — Letareaflaten : alla de som fjärde söndagen i fastan 
förrättade sin andakt inför Birgittarelikerna i klosterkyrkan eller 
där framburo gåfvor, erhöllo lika aflat med dem som den i och 
och 2 aug. besökte kyrkan S. Maria in Portiuncula i Assisi; 
hvarjämte klostret genom en annan bulla af s. d. erhöll rätt att 
på denna dag genom sin generalkonfessor och sex andra präster 
bikta och aflösa pilgrimerna utom i päfliga reservatfall ^. 

Som af det ofvan sagda framgår, var Danzigklostret så- 
lunda från början endast e tt nunne kloster. Men genom en bulla 
af d. ^°/i2 1397 gaf påfven pä högmästarens, abbedissans och 
systrakonventets framställning sitt samtycke till upprättandet af 
ett munkkonvent på ett af högmästaren därtill upplåtet ställe. 
Biskopen af Leslau fick i uppdrag att för planens förverkligande 
vidtaga erforderliga åtgärder; organisationen skulle ske efter 
mönstret af Vadstena kloster^. Redan d. ^"/s 1400 invigdes 
munkarna af biskopen af Kulm enligt uppdrag från biskopen 
af Leslau*. Den ^/c 1401 förrättades den första visitationen i 
klostret, och i sammanhang därmed fastställdes närmare före- 
skrifter rörande dess ordning^. En bulla af d. ^^ji 1402 med- 
delade likaledes fullständigande föreskrifter jämte bekräftelse pä 
alla klostrets fri- och rättigheter*'. Den i bada dessa stadgar 
inryckta föreskriften, att endast fallna kvinnor skulle i klostret 
intagas, upphäfdes såsom stridande mot Birgittas regel genom 
bullor af d. ^'/s och d. ^^/lo 1409''. 

^ Intyg af d. ^/j, 1397 (afskr. i C. 46, ibl. 123 — 124 v; C. 74, fol. 12 
v. — 14 v.: C. 7j, fol. 164 — 166 v.; C. 172, fol. 48; A. 23, fol. 36—37: A. 26^ 
fol. 262 — 263; Celse, 154, N:o 50) samt af d. ^'-/i 1398 (afskr. i C. 46, fol. 125 
v.— 127; C. 77, fol. 167 v., 170; C. 172, fol. 49; A. 23, fol. 39—40 v; A. 26, 
fol. 263 — 264; Celse 154, N:o 31). 

" Afskr. i C. 6, fol. 45 v.; C. 77, fol. 174, 176; A. 22, fol. 16 v., 17; 
A. 26, fol. 258, 259. 

'' Afskr. i C. 77, fol. 171 — 174. 

^ Biskopen af Kulm förut anförda bref af d. '^/.-j 1402 (afskr. i C. 77, 
fol. 191 v., 192). En prior och ett brödrakonvent nämnas, så vidt jag känner,^ 
första gången i det nämnda brefvet af d. ^^/g 1402 i Cod. dipl. Pmss., V, N:o 150. 

•'' Afskr. i C. 77, fol. 193 — 195 v. 

'^ Afskr. i C. 77, fol. 184 — 185 v. Genom en bulla af d. -■^/, 1405 upp- 
drog Innocentius VII åt biskoparne af Kammin, Plodsk och Pomesanien att 
skydda klostret för alla öfvergrepp från andlige eller världslige stores sida 
(afskr. i C. 77, fol. 181 v.— 183). 

^ Bullor bland Karlssons afskr. i R. A. 



125 

Förhållandet till moderklostret i Vadstena synes att börja 
med ej ha varit det bästa; i bref af d. -^^/g 1402 varnade or- 
dens generalkonservator Lucas Vadstenakonventen för allt 
umgänge med klostret i Danzig, tills där en reformation före- 
tagits^. Synbarligen för denna reformations genomförande för- 
ordnade han d. ^Vii 1405 Johannes Resenwold till sin vikarie 
därstädes med fullmakt att öfvervaka regelns noggranna efter- 
lefvande och att vidtaga nödiga och nyttiga förbättringar^. 

Ehuru påbudet om Vårfrupenningens utgörande af Bonifa- 
tius IX och Innocentius VII utsträcktes till alla länder, där bir- 
gittinkloster anlades, var Danzigklo.strets ekonomiska ställning i 
början åtminstone allt annat än god ^. I ett påfvebref af d. ^/ 4 
1405 kallas det mindre väl försedt, och aflat utlofvas för att 
locka fromma pilgrimer till dess kyrka*. I anledning af klost- 
rets böner lofvade ock konung Vladislaus af Polen i bref af d. 
^/s 1410 att vid tillfälle ekonomiskt bispringa detsamma^. 

Vid samma tid, som de första ansträngningarna gjordes 
att skaffa birgittinerna fast fot i Danzig, anhöll en florentinsk 
beundrare af Birgitta och hennes verk, en adelsman vid namn o 
Antonius de Albertis, hos påfven om tillstånd att pä ett honom 
tillhörigt område nära Florensunder namnet Paradisus grunda 
ett dubbelkloster af Birgittas orden*'. Till denna framställning 
gaf påfven genom en bulla af d. ^'^/i 1392 sitt bifall'^. Trots 
det påfliga medgifvandet mötte planen — ovisst af hvad anled- 



^ SD, IV, N:o 2941. Den där åsatta dateringen synes sannolik, men 
dock ej fullt säker. 

- Afskr. i C. 77, fol. 187 v.— 190. 

^ SD, I, N:o 62; förordning af d. ^/m 1405 (afskr. i C. 77, fol. 178 — 181) 
för att bekräfta och förklara det första påbudet, som missförståtts. 

'^ Afskr. i C 77, fol. 181. Bullan innehåller ett förlänande af den bir- 
gittinerna förut tillerkända rätten till augustineremiternas aflatsprivilegier och 
har väl liksom den i nyssnämnda förordning af d. \^ 1405 meddelade bekräf- 
telsen på Viuculaaflaten föranledts af Bonifatius IX:s revokationsbuUa af d. 22.,.^ 
1402 (Ottenthal, 73—79). Jfr nedan sidd. 146 — 148. 

^ Celsius-Burman, 38, 39. 

^ Om Florensklostret se äfven Moreni V, 127 ff., pä hvilket arbete d:r 
Karlsson haft godheten fästa min uppmärksamhet, liksom han ock ställt till 
mitt förfogande en afskrift af en legend nDel beato Manno (= Magnus Petri) di 
Suetia-i), hämtad ur en Biblioteca Nazionale Vittorio Emanuele tillhörig hand- 
skrift med titel nVite gnarantequaUro de vari Uomini Jllustri in Santitay> (i 
katalogen N:0 2063 » Vite di Santi e Beati principalmente dell ordine dei Minoriii). 
Den innehåller några notiser om Paradisus' äldsta historia. 

^ Karlssoizs afskr. i RA, tryckt hos MoRENl, V, 129 — 131. 



120 

ning" — motstånd hos Florens' biskop ^. Utan att låta därigenom 
afskräcka sig påbörjade emellertid Antonius anläggningen af det 
nya klostret och ditkallade från Vadstena några bröder, bland 
dem detta klosters första generalkonfessor, att biträda vid före- 
taget; de lämnade Vadstena d. ^U 1394^- Redan s. å. finna 
vi klosterfolk i det nya klostret, och d. ^/s 1395 utnämnde påf- 
ven dess första abbedissa. Af utnämningsbrefvet framgår, att 
dittills blott funnits ett systrakonvent, hvartill naturligtvis äfven 
kommo några präster i och för läsandet af mässor, sakramentens 
utdelning o. s. v., dock ej organiserade i ett brödrakonvent. 
Den nyutnämnda abbedissan hade förut ej tillhört birgittinorden, 
utan varit abbedissa i Mariaklostret i Cortona af den heliga 
Claras orden; hon skulle nu anlägga birgittinernas ordensdräkt, 
ställa sig deras ordensföreskrifter till efterrättelse samt — enligt 
bifogadt fornmlär — aflägga trohetsed till biskoparna i Florens 
och Fiesole^. Det nya klostret lyckades äfven utverka sitt 
fritagande från stiftsbiskopens jurisdiktion liksom påfvens sam- 
tycke, gifvet i bref af d. ^^/i 1395, till att ett af Antoni! för- 
fäder anlagdt kapell (Cape Ila S. Marie Cenobii de Fabro7'o Para- 
disi) med en årsinkomst af enligt uppgift 2,000 guldfloriner 
med detsamma införlifvades *. 

Den så löftesrikt påbörjade anläggningen hotades emellertid 
redan under sina första år af undergång. De politiska förhållan- 
dena i Florens buro ej den lugna prägel som i den gamla han- 
sestaden Danzig under högmästarnes kloka och kraftfulla styrelse. 
Florens var af gammalt ett säte för de bittraste inre fejder. De 
oaflåtliga partistriderna, som med sig förde en ständig osäkerhet 
till lif och egendom, gjorde det — ehuru Antonius till den nya 
abbedissan öfverlåtit en mängd gods — omöjligt att anskaffa 
erforderligt ekonomiskt underlag åt det nya klostret ''j svårt att 
finna ett nog stort antal personer, villiga att i detsamma inträda. 
De systrar och bröder, som från 1394 där uppehållit sig, skräm- 
des till större delen bort af striderna mellan Florens och Milano 



^ Se påfvens till biskopen af Fiesole ställda bulla af d. ^'/lo 1396 bl. 
Karlssons af skr. i RA, anförd hos Moreni, V, 132. 

- SRS, I: I, 108; prokura torsfullmakt för munkarna Magnus Petri och 
Andreas Olavi, dat. d. -% 1394, i afskr. i F. e. ii, fol. 91 v. 

^ Bullor ställda till Martha och systrakonventet bl. Karlssons afskr. i RA; 
bref om saken hade äfven afgått till biskoparna af Florens och Fiesole. 

■* Bulla af d. ^<'/i 1595 bl. Karlssons afskr. i RA. 

5 Moreni finner i denna omständighet orsaken till att biskopen i Florens- 
från början ställt sig afvog mot företaget. 



T27 

under de båda följande åren, hvarför Antonius uppgaf hoppet 
om att kunna fullfölja sin plan och 1396 begärde och erhöll 
påfvens och Vadstenakonventens tillstånd att öfverlåta klostret 
och dess egendom, tillräcklig att underhålla ett munkkonvent, 
antingen till ett camaldulenskloster i Florens eller till ett bene- 
diktinkloster i stiftet Arezzo med bibehållande af beviljade privi- 
legier^. Detta påfliga förordnande blef emellertid då ej utfördt; 
ännu så sent som d. ^/i2 1397 hafva abbedissan och nunnorna 
af de florentinska stadsmyndigheterna utverkat ett skyddsbref 
för klostrets egendom^. På hösten är 1400 måste emellertid 
klostrets stiftare pä grund af pohtiska förbrytelser lämna Florens 
och begaf sig då till Rom, där han sammanträffade med bir- 
gittinmunken Lucäs Jacobi, som förut tillsammans med Magnus 
Petri besökt Paradisus och framför allt har äran af att det nu 
gick ljusare öden till mötes ^. Broder Lucas synes ha varit en 
man af mycken viljekraft, att ej säga hänsynslöshet och af en 
mindre vanlig organisatorisk förmåga, därtill besjälad af ett 
glödande nit för sin ordens utbredning. Han hade i Vadstena 
klosters ärenden begifvit sig till Rom och uppfordrades nu af 
Antonius att söka väcka klostret i Florens till nytt lif. I maj 
1 40 1 begaf han sig dit och lyckades förmå det utskott, som 
hade sig anförtrodd förvaltningen af stadens gods och särskildt 
af landsflyktige motståndares konfiskerade egendom, till den för- 
klaring, att birgittinklostret Paradisus tillhörande gods, trots 
stiftarens statsförbrytelser, icke vore indragna, äfvensom att 
skyddsplikten från den landsförviste stiftaren öfverflyttades på 
staden Florens^. Då de gamla invånarne nu så småningom 
började återvända till klostret, utverkade Vadstenakonventen 
för undvikande af framtida förvecklingar d. -^^/s 1402 af påfve- 
stolen en bulla, hvarigenom 1396 års bestämmelser förklarades 
kraftlösa och de ursprungliga stiftelseurkunderna åter gällande, 
som om de ånyo utfärdats ". När klosterfolket bhfvit i klostret 
högtidligen insatt, kan jag ej uppgifva; tydhgtvis måste det ha 
skett före nov. 141 8, då det första generalkonfessorsvalet, som 
strax skall visas, ägde rum. 

Redan från sin ankomst till Florens 1401 var Lucas klost- 



^ Påfven till biskopen af Fiesole d. ^^/i„ 1396 (Karlssons afskv. i RA). 

2 MoRENi, V, 134. 

^ MoRENi, v, 135, 136; KHÅ, II, 10. 

4 5Z», IV, N:o 2893; MoRENi, V, 136. 

5 SD. IV, N:o 2914. 



128 

rets styresman; i det förut omnämnda brefvet af d. •'^/s 1402 
kallar han sig »rector monasterij Paradish ^ och d. ■'^/ii 1405 
tecknar han sig -i^proidsor et gubemator monasteriiin Paradyso-», 
hvilken titel han sedermera i åtskilliga är för'^. Formligen vald 
till sitt ämbete blef han först d. ^^/ii 1418 och bekräftades i 
detsamma d. ^/i 141 9 af stiftsbiskopens ställföreträdare, biskop 
Franciscus af Milo ^. Genom Lucas' utnämning till birgittinor- 
dens generalkonservator d. ^/g 1401 blef Florensklostret under 
den följande tiden i viss mening medelpunkten för — om ut- 
trycket tillätes — den birgittinska storpolitiken^. Den en tid 
af brutna förbindelsen med Vadstena återupptogs: pä våren 1403 
begaf sig Thorirus Andrese till Florens, där han under tvenne 
år uppehöll sig i det nya klostret^. 

Med själfva klosterbyggnadernas fullbordan gick det emel- 
lertid ej fort, trots att genom den förutnämnda bullan af d, ^/g 
1401, ytterligare bekräftad d. ^^/g 1405, påbudet om Vårfrupen- 
ningens utgörande — som nämndt — utsträckts till alla länder, 
där birgittinkloster voro under anläggning'' och Lucas d. ^^/s 
1408 lyckats förvärfva äfven de florentinska stadsmyndigheternas 
bekräftelse därå*^. I en bulla af d. ^/ö 1403 omtalas klosteran- 
läggningen i Florens såsom endast påbörjad^. Genom en bulla 
af d. ^^/s 1405 gaf Innocentius VII biskopen af Florens tillstånd 
att till Paradisus från andra ordnar, särskildt cisterciens- och be- 
nediktinordnarna, öfverflytta tio personer, som med sina öfver- 
ordnades tillstånd där genomgingo en proftid ^. Den -^"/g 1406 
anhöllo ledarne för det guelfiska partiet i Florens hos Vadstena, 
att tre eller fyra systrar måtte tillika med reliker af Birgitta dit 
öfversändas. I detta bref liksom i ett annat af samma dag 
omtalas, att systerklostret vore under byggnad, ehuru invig- 



^ SD, IV, N:o 2941. I ett bref af d. ^='3 1402 (SD, IV, N:o 2915) kallas 
han "firior monasterij Paradisi" . 

- Afskr. i C. 77, fol. 187 v. 

^ Urkunder bl. Karlssons afskr. i RA. 

■i SD, I, N:o 65. 

5 SRS, I: I, 116, 118; jfr SD, IV, N:o 2941. 

^ SD, I, N:o 62; IV, N:o 3056. I Florens stadsarkiv finns ett exemplar 
af bekräftelsebrefvet, interpoleradt till förmån för Paradisus. Den ^/y 1406 upp- 
manade biskop Jacob af Florens de andliga i sitt stift att genom Lucas eller 
den som förestod klostret Paradisus inhämta närmare kännedom om dess indul- 
genser (urkund bl. Karlssons afskr. i RA). 

' MoRENi V, 140 — 143. 

s SD, I, N:o 331. 

9 SD, IV, N:o 3055. 



129 

-ningen än ej ägt rum, samt att man påtänkte en klosterkyrka 
och ett brödrakloster. De begärda relikerna afsändes på hösten 
1406, och förmodligen samtidigt med dem afgick ännu en gång 
Thorirus Andrese till Florens, där han äfven denna gång kvar- 
stannade omkring två år-'. Angående klostrets historia under 
de följande åren är föga att tillägga. I birgittinordens stora 
privilegium af d. ^/s 141 3 omtalas det bredvid Vadstena såsom 
ordens främsta, sedan med detsamma inkorporerats några gamla 
kloster nära Florens och Pisa^. Genom en bulla af d. ^^/g 1413 
bekräftade påfven alla dess fri- och rättigheter och fritog det 
från alla tionden, skatter och afgälder samt särskildt från del- 
tagande i en af det florentinska prästerskapet och folket vid 
denna tid utskrifven gärd, hvilket frihetsbref d. ^^/n 1414 bekräf- 
tades och d. 17 i samma månad ytterligare fullständigades med 
ett till de florentinska myndigheterna riktadt förbud mot att 
med nämnda eller andra gärder oroa Paradisus^. — 

1 detta sammanhang förtjänar äfven att omnämnas, att un- 
gefär samtidigt med ofvan skildrade anläggningar under året 
1396 underhandlingar pågingo mellan Vadstena klosters ombud 
i Rom, Magnus Petri och hans kamrater Lucas Jacobi och Ericus 
Buza, å ena sidan och inflytelserika prelater vid kurian å den 
andra om birgittinernas öfvertagande af det gamla benediktin- 
klostret ^. yacobus juxta Tiberim och om grundandet af ett 
birgittinkl öster i Traste vere inom den heliga stadens område, 
ehuru dessa underhandlingar för ögonblicket ej ledde till något 
resultat*. — 

Ett årtionde senare än nyss skildrade tilldragelser följde 
grundläggningen af klostret Mariendal nära Reval. Åtminstone 
så tidigt som 1406 började några borgare — särskildt nämnas 
Henrik Swalberg (Swalbart), Gerlach Kruse och Borchard Saudel 
— där på eget initiativ förbereda saken; såväl biskopen af Re- 
val som ordensmästaren i Livland skänkte sitt tillstånd till 
klosteranläggningen, och den senare upplät plats därför en half 

^ SRS, 1:1, 122, 125; SD, I, N:o 598, spg, 787; rekommendationsbref 
för Thorirus af d. ^% 1406 \sD, IV, N:o 3111). 

2 SD, II, N:o 1714. Monasterium S. Marie Discalceatorum de Fabroro 
införlifvades d. % 141 1 (Moreni, V, 154, 175 — 177) och Monasterium S. Mi- 
chaelis de Orticaria O. S. B. de Pulsano siue discalciatorum d. ^^/^ 1412 (buUa 
bl. Karlssons afskr. i RA). 

^ MORENI, v, 154; Karlssons afskr. i RA. 

* Bref af d. 15 och 16 dec. 1396 i afskr. i A. 26, fol. 21 v.; 23 v.; 48, 
48 v.; SiLFVERSTOLPE, Klosterfolket, 80. 

Höjer, T. q 



130 

mil utanför staden-^. Först när jordmånen sålunda var beredd^ 
trädde man år 1407 i förbindelse med Vadstena och begärde 
för den nya stiftelsen Vadstena klosters privilegier, den därstä- 
des begagnade veckoritualen samt Birgittareliker. Med anled- 
ning af denna hemställan utsändes den ^/g 1407 till Reval tvenne 
Vadstenabröder för att fullborda klostret och undervisa kloster- 
folket^. Redan år 1410 förrättades där af generalkonfessorn i 
Vadstena, Ericus Johannis, den första visitationen ^. På anmodan 
af biskopen i Reval, ordensmästaren Conrad von Vytinghofe 
och landtmarskalken af Livland sökte ungefär vid samma tid 
Tyska ordens ombud vid kurian Petrus Wormedith påfvestolens 
samtycke till den nya anläggningen. I den bulla af d. ^^/& 
141 1, hvarigenom påfven gaf biskopen i Reval tillstånd att vid- 
taga erforderliga anordningar i afseende på gudstjänsten inom 
Mariendals kloster och att dit öfverflytta tvä Vadstenanunnor för 
att undervisa därvarande systrar i ritualen, omnämner han äfven, 
att han i en annan urkund af samma dag bekräftat den nya 
klosteranläggningen och delaktiggjort densamma af Vadstena 
klosters privilegier, indulgenser och friheter, en bekräftelse, som 
sedermera under Konstanzkonsiliet förnyades*. I samband med 
den nyss anförda påfveb ullan står tvifvelsutan den utvandring 
af klosterfolk från Vadstena till Mariendal, som under 141 2 ägde 
rum^. 

Under dessa sina tidigaste år — enligt uppgift redan om- 
kring 1408 — råkade emellertid det nya klostret i en tvist med 
staden Reval. Stadens råd önskade af politiska och militära 
hänsyn klostrets förflyttning till en för tillträde från sjösidan 
mindre utsatt plats och anhöll därom i en skrifvelse till hög- 
mästaren, daterad d. ^U 1413''. Denne sökte först förhala saken; 
senare enades man på ett ordenskapitel i Elbing om en framställ- 
ning till ordensmästaren om klostrets förflyttning''. Inför denne 
sistnämnde hade borgerskapet i Reval redan tidigare framburit 

^ BuNGE, V, N:o 2055; jfr KHÅ, II, 21, n. i. Om grundläggningsåret 
förekomma i litteraturen stridiga uppgifter; Olearius (s. 103) uppger år 1400, 
Möller (s. 51) åter (efter Vadstenadiariet?) 1407. Jfr v. Hansen, 163 ff. 

2 SRS, I: I, 123, 126. 

^ Ib., 127, 128. 

* BuNGE, VI, N:o 2987; Archiv, VIII, 326 — 328; jfr IV, N:o 1946; V.. 
N:o 2055. 

5 SRS, I: I, 132, 134. 

'^ BuNGE, IV, N:o 1945; V, 2094. 

■^ BuNGE, IV, N:o 1947. 



sina bekymmer. Den ^"^/s 1416 skrifver ordensmästaren Sifrid 
Länder von Spanheim till Petrus Wormedith, att borgerskapet 
redan för åtta år sedan bragt frågan på tal inför dåvarande or- 
densmästaren och sedan upprepade gånger inkommit med fram- 
ställningar i saken ^. I behåll finnes äfven en odaterad instruk- 
tion för ett sändebud till ordensmästaren, hvari de i det nämnda 
brefvet af d. -^/s 141 3 utvecklade synpunkterna delvis i samma 
ordalag ytterligare framhäfdes. Skarpt betonades, att klostret 
lätt kunde blifva säte och operationsbas för förrädiska stämp- 
lingar mot stadens säkerhet, att iaktförklarade och rådets veder- 
delomän där kunde finna fristad samt att det nya klostret fått 
sina ledare från Vadstena och af påfvestolen fått sig tillerkända 
moderklostrets privilegier, som mycket väl kunde innehålla or- 
dens och stadens höghetsrättigheter kränkande bestämmelser ^. 
Petrus Wormedith berättar i ett bref af d. ^^/2 1416 till högmästa- 
ren, att Henrik Swalberg vid ett besök i Konstanz 141 5 af Vadstena 
klosters -»obirster procuratory> (Thorirus Andrese?) uppmanats att 
draga saken inför påfven, men att i stället Wormedith pä den förres 
uppmaning anmodat ordensmästaren att i fråga om klostrets flytt- 
ning inhämta ej endast staden Revals, utan äfven sina ordensbröders 
och hela landets mening. Ordensmästaren afled emellertid utan 
att ha' företagit saken till afgörande^. Wormedith bragte då i 
början af är 1416 frågan på tal hos hans efterträdare, den nyss- 
nämnde Sifrid Länder; denne skrifver i det nyss anförda bref- 
vet af d. ^'^/s d. å. till prokuratorn, att han liksom hans före- 
trädare, eftersom klostret påstod, att dess vedersakare voro i 
en försvinnande minoritet i staden, tagit den ståndpunkt till 
frågan, att i händelse majoriteten af borgerskapet stode på 
klostrets sida, anläggningen skulle få fortsättas, i annat fall 
klostret förflyttas till en plats belägen längre från Reval. För 
öfrigt hade man låtit birgittinerna förstå, att om konsiliet ville 
gå i god för klostret, dess byggande trots allt opåtaldt kunde 
fortsättas"^. Hvilka åtgärder ordensmästaren för öfrigt vidtagit. 



' A. a., V, N:o 2094. 

^ A. a., IVj N:o 1946; den delvis ordagranna öfverensstämmelsen med 
N:o 1945 ger oss måhända rätt att hänföra brefven till ungefär samma tid. 
Jfr v. Hansen, 169. 

^ BuNGE, V, N:o 2055; om dateringen se KHÄ, II, 21, not i; sannolikt 
åsyftas ordensmästaren Didrik Tork (Toll, Brieflade, IV, 25). 

'^ Bxjnge, v, N:o 2094; äfven hos Revals biskop hade frågan om klostrets 
flyttning bragts på tal. A. a., IV, K:o 1946. 



132 

är obekant. — : Henrik Swalberg å sin sida synes än en gång 
ha besökt Konstanz och sammanträffade där med den bireit- 
tinske ordensgeneralen Lucas Jacobi, som önskade draga saken 
inför konsiUet. Swalberg ville helst se den afgjord af hög- 
mästaren och förelade den ännu en gång till hans afgörande, 
därvid understödd af en rekommendationsskrifvelse af d. ^^/2 
1416 från Petrus Wormedith^. Huru och under hvilka omstän- 
digheter frågan sedan verkligen bHfvit afgjord, därom kan jag ej 
upplysa; Mariendal fick emellertid ligga kvar pä sin gamla plats. — 
Vid denna tid fingo birgittinerna insteg äfven i Polen. 
Efter Tyska ordens nederlag vid Tannenberg 1410 beslöt konung 
Vladislaus att såsom ett tackoffer för sin seger till den heliga 
Jungfruns och Birgittas ära anlägga ett kloster. I det bref af 
d. ^^/g 1410, hvari han hos biskopen af Pomesanien anhöll om 
bekräftelse på anläggningen, säges, att klostret skulle anläggas 
vid »Grunnevelt», platsen för striden^. Förmodligen ändrades 
planen senare, sä att klostret i stället kom att anläggas nära 
Lublin. Det fick namnet Triumphus Marie^, 

Under här föreliggande tidsskede påbörjades äfven anlägg- 
ningen af tvenne andra birgittinkloster, näst Vadstena säkerligen 
ordens mest betydande : Syon i England och Maribo i Danmark, 
^ men framställningen af défäs 'utveckling liksom af det afven vid 
denna tid påbörjade klostret Marienwolds sparas lämpligast till 
ett följande kapitel. 



/ 



Birgittas ordensregel hade uppdragit åtminstone konturerna 
för birgittinklostrens inre lif De under åren närmast före Vad- 
stena klosters invigning från påfvestolen utgångna förordnin- 
garna hade framför allt afsett att regelbinda klostret i dess lif 
utåt, i dess förhållande till öfriga kyrkliga institutioner och till 
det världsliga samhället. Skulle man i korthet söka angifva 
betydelsen af de påfliga privilegier och förfoganden, som falla 
mellan 1391 och 1414, så ligger den däri, att de utbildade och 
närmare reglerade den nya ordens organisation och efter de 
äldre ordnarnes mönster lade grunden till en verklig ordensför- 



^ A. a., Y, N:o 2055. 

2 Diarium Vazstenense, ed. Benzeltos, 197, 198 (»in loco confiictus nostri, 
quem cum Cruciferis de Prussia habuimus, dicto Grunnevelt»). 
^- Ges. Nachrichien, 1 28, 



) 



133 

fattning, som skulle till en organisatorisk och religiös enhet 
sammanbinda de birgittinkloster, som i olika delar af Europa 
uppstodo. Under tiden intill Konstanzkonsiliet torde det knap- 
past ha vållat birgittinernas ledare några större svårigheter, att 
hos påfvestolen i ofvan berörda afseende göra sina synpunkter 
och önskningar gällande. Urban VI:s efterträdare, Bonifatius IX, 
framförallt en italiensk statsman, som ständigt för sina politiska 
syften var i behof af penningar, visade sig aldrig döf för gunst- 
eller hjälpsökandes önskningar, om de understöddes af klingande 
mynt. Under hans tid var det möjligt att af det påfliga kansliet 
utverka i det närmaste hvad som helst. Hans efterträdare, In- 
nocentius VII och Gregorius XII såväl som Alexander V och 
Johan XXIII, om ock flera af dem personligen oförvitliga och 
välmenande män, saknade förmåga och på grund af sin osäkra 
ställning i en schism atisk tid väl äfven vilja att — på ett afgö- 
rande sätt åtminstone — bryta med det härskande ekonomiska 
och politiska systemet. Svårigheten att af kurian betinga sig 
förmåner och rättigheter af olika slag torde därför under deras 
tid knappast ha varit större än under Bonifatii pontifikat^. Det 
synes därför tämligen sannolikt och i det hela ingalunda öfver- 
raskande, att Vadstena kloster för erhållande af önskade påfliga 
förordningar eller indulgensprivilegier fått erlägga ganska dryga 
summor till kurian^. Men å andra sidan finnes ock all anled- 
ning att antaga, att klostret under tiden intill Konstanzmötet i 
de flesta fall fått äfven sina längst gående önskningar af påfve- 
stolen uppfyllda. 

Sedan Bonifatius d. ^/i 1392 stadfästat Vadstena klosters 
gamla privilegier och friheter ^ och samma dag gifvit sin bekräf- 
telse pä klostrets besittning af parochialkyrkan i Vadstena^, 
utfärdade han d. ^^/a 1399 en bulla, som i afseende på klostrets 
och ordens organisation innehåller betydelsefulla uppslag ^. Den 
innebär först och främst som alla dylika exemtionsbullor, att 

^ Creighton, i, 184 — 295. 

2 SD, IV, N:o 2941. Jfr en berättelse från Tyska ordens ombud i Kon- 
stanz hos Voigt i Raumers Taschenbuch, IV, 64. 

3 Afskr. i A 22, fol. 7 v., 8; A 23, fol. 52; C 46, fol. 46; Celse, 150, 
N:o 12. 

^ Afskr. i A 23, fol. 51 v., 103 v.; C 46, fol. 67, 67 v.; Celse, 150, 
N:o 13; jfr ofvan sid. 85. 

5 Afskr. i A 23, fol. 62—63 v. ; C. 31, fol. 244 — 246 v. ; C 46, fol. 46 v. 
— 48 v.; C. T 4, fol. 22— 24 v.; Celse, 155, N:o 55; i utdrag är den tryckt i 
Kölnupplagan 2! Rev. S. Birg. Fundatio under flera olika punkter. 



/ 



134 

klostren fritogos från den vanliga kyrkliga jurisdiktionen och 
ställdes direkt under kurian. Nyvald prior eller abbedissa i 
Vadstena beliöfde därför ej särskildt bekräftas eller i sitt ämbete 
insättas, utan skulle i kraft af valet anses såsom prior eller ab- 
bedissa och inträda i ämbetsutöfning. Priorn i Vadstena skulle 
vara hela ordens generalprior med visitations- och reformations- 
rätt inom ordens samtliga kloster samt äga att med apostolisk 
myndighet i ämbetet bekräfta och insätta deras priorer, abbedissor, 
vikarierna i Vadstena, Clastada (nu Klåstad i S. Pers församling), 
Öraberga (nu Orberga) och NjEssia (Nässja) samt föreståndaren för 
fattighospitalet i Vadstena. Priorn och fyra af honom och abbedissan 
bland prästbröderna utsedda konfessorer ägde rätt att äfven i biskop- 
liga reservatfall bikta och aflösa ej blott ordens medlemmar och un- 
derhafvande, utan ock dem, som vid Petri fängelsefest (d. ^/s) besökte 
Vadstena klosterkyrka, liksom ock att utom i vissa undantagsfall 
medgifva utbyte af vallfartslöften ^. Priorn och abbedissan be- 
kräftades i sin rätt att i klostren intaga klosterfolk; de, som 
inom orden aflagt sina löften, förbjödos att utan tillstånd af 
vederbörande prior och abbedissa lämna sina kloster, liksom 
andra ordnar att mottaga dem^. Stiftsbiskoparna förbjödos att 
för sina tjänste förrättningar inom birgittinklostren (invigningar af 
byggnader, kärl, prydnader och klosterfolk) under någon före- 
vändning kräfva eller i händelse af frivilligt erbjudande mottaga 
någon ersättning. Vägrade de att afgiftsfritt utföra sina för- 
rättningar, ägde klostret rätt att låta dessa verkställas af hvilken 
katolsk biskop som helst "^ Vidare upprepades förbudet af d. 
"^/i 1379 """ot uppförandet af byggnader af något slag inom 
klosteromrädet i Vadstena utan vederbörligt tillstånd och ut- 
sträcktes äfven till andra orden nu eller framdeles tillhörande 
områden viå äfventyr af bannlysning ipso facto. Slutligen med- 
gafs fri rätt att i Vadstena köpa och sälja. 

Åtskilliga af denna bullas bestämmelser voro tydligt stri- 
dande mot ordensregeln: dit hörde först och främst stadgandet 
om klostrens fullständiga exemtion från den ordinarie jurisdik- 
tionen, vidare föreskrifterna om Vadstenapriorns ställning såsom 

' Jfr bullan af d. \ lyj^) (Celse, 141, N:o 13); dylika undantag från 
dekretalen Diidum beviljades ofta åt niendikantema. Lea, I, 301. 

- Liknande stadganden för augustineremiterna i buUor af d. % 1322 
(afskr. i A 23, fol. 155 — 156) och d. % 13-35 {Btdl. Franc, VI, N:o 10). 

^ Detta var ett vanligt, redan mycket tidigt förekommande klosterprivi- 
legiuni [Fabre, 47; Winter, I, 12; för augustineremiterna bulla af d. ^"^/^ 1246 
(afskr. A 23, fol. 145 — 148)]. 



135 

ordensprelat med myndighet öfver öfriga kloster äfvensom om 
obehöfligheten af stiftsbiskopens bekräftelse på funktionärernas 
val. Vadstena kloster — och tilläggom framför allt dess systra- 
konvent — anhöll därför hos påfven om ändring i dessa punk- 
ter. Genom en ny bulla af d, ^V* MSJ- förordnades ock med 
upphäfvande af den förutnämnda bullans bestämmelser, att munk- 
konventets föreståndare ej skulle kallas prior, utan generalkon- 
fessor, att han såsom enbart en underordnad (nudus ministei') 
skulle lyda under abbedissan, att hans ställning såsom general- 
prior skulle upphöra samt att i enlighet med regeln klostren 
sä tillvida ej skulle vara fullt eximerade, som de i stiftsbiskopen 
skulle ha sin visitator och stå under stiftets ordning. I samman- 
hang med stadgandet, att Vadstenageneralkonfessorns ställning 
såsom ordensgeneral skulle upphöra, bestämdes, att i stället hvart 
tredje år af konventen därstädes skulle utses en för tjänstefel 
afsättlig generalvisitator att visitera alla under Vadstena hörande 
kloster med rätt för honom att till sina medhjälpare insätta en 
eller flera af de olika klostrens munkar och att öfverflytta dem 
från ett kloster till ett annat samt med skyldighet för honom 
att efter treårsperiodens slut återgå till sin gamla ställning. 
Dessa stadganden fullständigades ytterligare genom en ny bulla 
af d. ^Iq 1401, som ock innehåller flera andra viktiga bestäm- 
melser^. I hvarje kloster skulle generalkon fessorn utses för 
lifstiden och kunna afsättas endast för brott mot ordens regel 
och stadgar. Liksom hos cistercienserna kunde blott af äkta 
säng födde i orden intagas. I händelse af förfall för stifts- 
biskopen skulle konventen efter anmälan hos honom ad interim 
utse en annan biskop till visitator. Bröder och systrar utanför 
konventen (conuersi et conuerse dicti ordinis extra eorum inona- 
steria existentes) skulle vid äfventyr af bannlysning ipso facto vara 
skyldiga att lyda abbedissan. Den som (af påfvestolen) utverkat 
några bestämmelser eller företagit något i strid mot ordens 
regler eller stadgar eller i framtiden så gjorde, straffades med 
förlust af sin valbarhet till generalkonfessor, visitator eller kon- 
fessor. Den genom bulla af d. Vi I379 ^-t den konfessor hvar 
ordensmedlem åt sig utsett gifna rätten att gifva full aflösning 



/ 



^ SD, I, N:o 51. I förbigående må anmärkas, att det i SD gifna refe- 
ratet af bullans innehåll i så måttp ej är korrekt, att bullan ej bestämmer, att 
»klostren skola lyda omedelbart under kurians jurisdiktion», utan att de tvärtom 
i vissa fall skola lyda under stiftsbiskopen. 

2 SD, I, N;0 62. 



136 

i dödsstunden utsträcktes äfven till Birgittas kanonisationsdag- 
hvarje år. Nyanlagda kloster skulle åtnjuta samma privilegier 
och indulgensförmåner som klostren i Vadstena och Danzig samt 
den svenska seden att till byggnadshjälp erlägga Vårfrupenning 
utsträckas till alla birgittinkloster. 

I nu anförda bestämmelser ligger en ordensorganisation 
in nuce. Vi finna visserligen ingen ordensgeneral, men i stället 
en general visitator, som öfvar uppsikt öfver hela orden; vi finna 
åtminstone förutsatt dess rätt att grunda nya kloster, i det rätt 
tillerkännes de nygrundade att åtnjuta de gamlas friheter och 
indulgenser äfvensom det ekonomiska understöd, som genom 
Vårfrupenningens erläggande kommit Vadstenaklostret till del. 
Ett ytterligare steg mot införandet af en verklig ordensförfatt- 
ning togs samtidigt genom tillsättande — förmodligen som er- 
sättning för den uteblifne generalpriorn — af en generalkonser- 
vator, ett slags gemensam ombudsman för hela orden. Till 
detta ämbete utnämndes d. Ve 1401 Lucas Jacobi; han afsade 
sig visserligen sysslan d. ^^/é 1403, men befinnes snart åter 
inneha densamma ^. Ytterligare några bestämmelser till främ- 
jande af den påbegynta utvecklingen gåfvos genom tre buUor 
af d. ^/b 1403 ^. Påfven erkände här direkt ordens rätt att grunda 
nya kloster och i dem mottaga klosterfolk, tillerkände Vadstena 
och ordens öfriga kloster, både dem som redan funnes, och 
dem, som i framtiden komme att anläggas, rätt att ömsesidigt 
åtnjuta hvarandras privilegier, både derri, som redan medgifvits, 
och dem, som i framtiden komme att beviljas, för så vidt 
de af påfvestolen ej blifvit uttryckligen återkallade, och förmild- 
rade straffbestämmelserna, som genom sin stränghet afskräckt 
fromma människor från att i orden inträda: dess medlem- 



1 SD, I, N:o 63 och 319. Den förra* bullans äkthet har af Silfverstolpe 
{Klosterfolket, 114) blifvit ifrågasatt, säkerligen med orätt; den finnes i åtmin- 
stone tre afskrifter utom den af Silfverstolpe begagnade (C. 6, fol. 69 v., 70; 
C 77, fol. 188, 188 v.; C. IT2, fol. 145) och åberopas i den andra utnämnings- 
bullan af d. ^8/4 1414 (Karlssons a/skr.) Trots afsägelsen kallas Lucas dock i 
buUorna af d. ''/g 1403 ännu ordens generalkonservator. 

^ SD, I, N:o 329 — 331. I den af Silfverstolpe för N:o 329 begagnade 
afskriften ha efter ordet "degetttes" utfallit orden "omnibus et smgulis ipsi mona- 
sterio in Watsstenis qnodque idem monasterium in Watsstentint et persone in eo 
pro tempore degentes" (afskr. i A. 23, fol. 76, 76 v.), hvarigenom ömsesidighets- 
stadgandet gått förloradt. — En d. ^/^ s. å. utfärdad bulla {SD, I, N:o 356) om 
visitationerna torde lämpligast böra behandlas vid framställningen af klostrets 
förhållande till stiftsbiskopen. 



137 

mar skulle för framtiden vara bundna till regelns och ordens- 
stadgarnas föreskrifter i kraft af sitt heliga ordenslöfte, ej som 
förut vid äfventyr af bannlysning och Guds dom ^. 

Under de följande tio åren finna vi nästan inga spär af en 
påflig lagstiftning för birgittinerna, om jag undantager ett stad- 
gande af Innocentius VII af d.^/s 1405, hvarigenom han tiller- 
kände klostrets bröder och systrar aå extra (conuersi utriiisque 
sexus) rätt att på den föreskrifna ordensdräkten bära ett kors 
af rödt kläde, samt Alexander V:s stadfästelse på birgittinernas 
privilegier d. ■^Vio 1409, hvarom mera längre fram i samman- 
hang med Bonifatius IX:s stora revokationsbuUa af d. ^^/i2 1402 ^. 

Sin första fullständiga, i enskildheterna mera utförda kodi- 
fikation erhöllo alla dessa bestämmelser om birgittinernas ordens- 
organisation genom bullan af d. -^/s 141 3, birgittinordens Mare 
inagjium, som, bekräftad af följande påfvar, för framtiden jämte 
Salvatorsregeln utgjorde ordens viktigaste författningsurkund ^. 
Kortast uttryckt innebär denna bulla dels en bekräftelse på före- 
gående påfvars stadgar och privilegier alltifrån Birgittas död, 
dels den första generella regleringen af birgittinernas ordensför- 
fattning. Den afsåg alltså att definitivt fastslå formerna för den 
nya ordens framtida utbredning och åtminstone de allmännaste 
grunderna för dess centrala organisation. En närmare redogö- 
relse för bullans innehåll ter sig på ungefär följande sätt. Den 
första paragrafens föreskrift om birgittinernas fullständiga exem- 
tion från den ordinarie kyrkliga jurisdiktionen, förvaltningen och 

^ Om de gamla straffbestämmelserna jfr bullan af d. ^/i2 1378 {SvT, 
II, 445). 

2 SD^ I, N:o 532; II, N:o 1199. I SD, IV (N:o 3034) finnas fyra sup- . 
pliker från Vadstena kloster till påfven, å hvilka resolution erhållits d. % 1405. 
Den första innehåller den begäran, som förut bifallits genom bullan af d. ^/V 
1403 {SD, I, N:o 356), innebär alltså en anhållan om den nye påfvens stad- 
fästelse å densamma; i kanten finnes antecknadt " Expedittmi" , hvadan alltså 
en bulla om saken utfärdats. Den andra angår själavården vid sockenkyrkan i 
Vadstena. Den tredje innehåller dels den begäran, hvarå bullan af d. % 1405 
{SD, I, ]S[:o 532) utgör svaret, dels en anhållan om en lindring i straffpåfölj- 
den för lekbröder och leksystrar för ohörsamhet mot abbedissan (jfr SD, I, 
N:o 330); att döma af randanteckningen har äfven om denna sak en bulla 
blifvit utfärdad. Den fjärde suppliken innehåller en bön om upphäfvandet af 
förbudet mot oäkta föddas intagande i orden; den har i randen anteckningen 
"signatum", hvilket synes antyda, att suppliken bifallits, men att någon bulla 
om saken ej utfärdats. Möjligen har blotta signeringen ansetts tillräcklig (jfr 
Bresslau, i, 686, 687). 

3 SD, II, N:o 1 7 14. Vid den följande innehållsredogörelsen begagnar 
jag den i Diplomatariet använda paragrafindelningen. 



138 

beskattningen och deras ställande omedelbart under den påfliga 
kurian utgjorde blott en bekräftelse på motsvarande bestämmel- 
ser i bullorna af d. ^/i 1379 och d. ^^/s 1399 med de ändringar 
och inskränkningar, som gjorts genom bullan af d. "^^U 1401 ^. 
Den följande bestämmelsen innebar en bekräftelse på orden i 
dess dåvarande skick, på de klosteranläggningar och egendoms- 
förvärf, som ägt rum och för framtiden komme att äga rum, 
samt på verkställda unioner och inkorporationer i afseende pä 
Vadstena (bulla af d. ^/i 1392 och bref af d. "/^ 1380), Para- 
disus (bullor af d. ^°/i 1395, d. ^/e 141 1 och d, ^V? 1412), 
Danzig, Mariendal och Genua samt stadgade fridlysning för deras 
områden ^. De följande stadgandena (§§ 3 — 9) utgjorde blott 
en stadfästelse för alla birgittinkloster på bullor af d. '^/i 1379 
och d. -^/lo 1377 liksom paragraferna 12 — 14 på stadganden af 
d. ^^/s 1399 och d. ^/e 1401 med tillägg, att ordinationer skulle 
ske inom klostren och att stiftsbiskopen, om hindrad, kunde 
upppdraga åt annan biskop att förrätta dylika^. Paragraferna 
15 — 17 innehöllo i anslutning till bullan af d. ^/i2 1378 närmare 
bestämmelser angående tillvägagångssättet vid de hvart tredje år 
återkommande visitationerna samt angående utöfvandet af den 
biskopen tillkommande korrektions- och straffrätten. 

1 § 18 tillerkändes birgittinerna befogenhet att i sina 
klosterkyrkor begrafva dem, som där önskade sin hvilostad, och 
i § 20 häfdades konventens ratt att i enlighet med ordensregelns 
föreskrifter själfva utse sina funktionärer. 

De fem följande paragraferna utgjorde i hufvudsak en be- 
kräftelse på äldre stadganden; så innebar § 21 blott och bart 
ett stadfästande af en bulla af d. */i 1379^; ^^^ följande bestäm- 
melsen åter betecknade i afseende på klostrens rätt att fira guds- 
tjänst under interdikt en utvidgning öfver hvad som medgifvits 

^ Celse, 140, N:o 7; 155, N:o 35; SD, I, N:o 51. Till denna generella 
exemtion från både ordinarier och legater sluter sig i §§ 10 och 11 ett förbud 
för alla och en hvar att för några uppdrag, som ej i regeln omtalades — 
diplomatiska eller processuella uppdrag, gudstjäiistfirande, insamlande af kyrkliga 
hjälper eller gärder, klosterreformationer och visitationer, kyrkliga ämbeten m. m. 
— använda bröder af Birgittas orden. Om liknande undantag för cistercien- 
serna se Winter, II, 162. 

■^ Celse, 150, N:o 13; RAP, I, N:o 151 1; Cod. dipl. fimss, V, Nio 130; 
Karlssons af skr. i RA; jfr ofvan. I § 19 tillerkännes klostren rätt att återvinna 
de besittningar och .tiotiden, som rätteligen tillhörde dem. 

2 Celse, 137, N:o 27; i40,N:o6— 9; 141, N:o 11; 155, N:o 35; SAl,N:o62. 
* Celse, 141, N:o 10. Afståndet sattes för byggnader för religiöst bruk 

till So cannce, eljes till ICO. 



139 

i en bulla likaledes af d. */i 1379^. Stadgandet i § 23 utgjorde 
en omreglering af bullan af d. ^^/s 1373, ^å att birgittinerna 
fingo rätt att när som helst före daggryningen fira Mariamässor 
enligt ordens stadgar^, och de båda följande paragraferna 
stadfästa de ofvan refererade bullorna af d. Vö 1403 ^. I § 26 
berördes, som förut är nämndt, ordensregelns ömtåligaste punkt, 
dubbelklosterförfattningen, m. a. o. frågan, huruvida en birgittinsk 
klosterstiftelse skulle betraktas såsom ett dubbelkloster eller så- 
som två enkelkloster. Frågan afgjordes i enlighet med det 
senare alternativet — med hänsyn till den kanoniska lagens för- 
bud mot upprättande af dubbelkloster och måhända under in-" 
verkan af en inom själfva orden från italienskt häll framträdande 
opposition däremot, men i strid mot stiftarinnans afsikt och 
regelns stadganden*. 

De tre följande stadgandena (§§ 27 — 29) fastslog© och reg- 
lerade ordens rätt att i sina kloster mottaga dem, som önskade 
där inträda, utan att någon — hvem det vara månde — vid bann- 
lysnings äfventyr ägde att lägga hinder i vägen därför; vidare 
— man jämföre t. ex. minoriternas och augustineremiternas pri- 
vilegier — dess rätt att fritaga sina egna medlemmar äfvensom 
dem, som i orden önskade inträda, frän kyrkliga straff och af dém 
ådragen inhabilitet utom för vissa uppräknade grofva brott ^ 
samt att, om de redan förut lofvat att inträda i annan orden, men 
ej verkställt sin afsikt, fritaga dem från deras förbindelse, såvida 
den ej gällde kartusianerna. I § 30 medgafs generalkonservatorn 
och generalkonfessorerna rätt att dispensera frän åldersföreskrif- 
terna för vigning till diakon eller presbyter, så att dylik vigning 
skulle vara tillåten v*d uppnådda respektive 19 och 23 år. 

De följande stadgandena lämnade föreskrift, huru förfaras 
borde vid anläggandet af nya kloster. Föreståndarna för under 
anläggning varande kloster, där konventen än ej blifvit insatta. 



^ Celse, 141, N:o 12. Äfven i händelse katedralkyrkan vore inbegripen 
i interdiktet, skulle birgittinerna äga rätt att fira mässa inom stängda dörrar, 
på vissa högtidsdagar t. o. m. för öppna. 

^ Celse, 135, N:o 13. 

3 SD, I, N:o 329, 331. 

* »Nulli liceat habitaciones huiusraodi fratrum et sororum sub vocabulo 

vnius monasteriij — — — vocare, sed duo sint et esse intelligantur 

monasteria et ita vocentur, non unum, quod absurdum est, cum diuersi 

sint conuentus sub diuersis capitibus et ipsorum habitaciones atque clausure 
disivncte atque disseparate.» — SD, II, 631, 632. 

^ Potthast, N-.o 7901, 16348; jfr bullan af d. -^/s 1399 (s. 134). 



140 

skulle till sina befattningar utses af raoderklostret, kallas paires, 
inom sina respektive kloster äga samma befogenhet som verk- 
liga generalkonfessorer, men stä under öfverinseende af moder- 
klostrets generalkonfessor. I händelse af dylik föreståndares död 
eller afgång skulle efterträdaren utses af moderklostrets abbedissa 
eller tjänstförrättande abbedissa, generalkonfessor eller pater och 
båda konvent, dock så att i händelse ingen invigd broder (fräter 
heremita) sändes att öfvertaga uppdraget eller en af det nya 
klostrets ej invigda bröder (fraires religiöst) därtill utsåges, 
det sålunda skedda valet skulle bekräftas af det nya klostret-'. 
Dylika patres skulle fungera, till dess konventen i de nya klostren 
blifvit vederbörligen införda, då generalkonfessorer i vanlig ord- 
ning skulle utses. På motsvarande sätt skulle förfaras i afseende 
på nunnekonventens styrelse (§ 31, jfr § 2i1^- 

De bröder, som invigts till att tjänstgöra inom klostret, 
skulle kallas eremitbröder, de som antingen ingått i ännu ej invigda 
kloster eller väntade på inträde i de fullbordade klostren eller 
antagits att tjänstgöra utom dessa, fraires religiosi. De båda sista 
kategoriernas maximiantal för hvart kloster bestämdes till 40. De 
måste vara fyllda aderton år, skulle till generalkonfessorn aflägga 
de tre vanliga löftena och lefva efter en af klostret fastställd lef- 
nadsordning, öfverensstämmande med Salvatorsregeln (§§ 32, 33) ^. 
För dera fastställdes vidare en särskild ordensdräkt, hvari ändringar, 
gällande för ordens samtliga kloster, kunde vidtagas af general- 
konfessorn och kapitlet i Paradisus (§34)^. Bland dessa /Vö/fr^^- 
religiosi kunde äfven finnas präster, hvilka ägde rätt att enligt 
sina respektive klosters föreskrifter hålla gudstjänst (§ 35). Be- 
stämmelserna om de utom konventen tjänstgörande bröderna 
skulle ock gälla bröderna i under anläggning varande, ännu ej in- 
vigda kloster. Dock skulle dessa bröder åtnjuta samma privilegier 
som eremiterna. Motsvarande föreskrifter meddelades äfven för 
systrarnas vidkommande (§§ 36, 37, 38). 

Vid nya ordensbröders inträde i klostren skulle de öfver- 
ordnade bestämma, hvilken plats och uppgift de nykomna 
skulle fylla, om de skulle tjänstgöra som prästbröder eller som 



^ Exempel på tillämpningen i SD, III, N:o 2538. 

^ Den i Paradisus iör fratres ab extra fastställda lefnadsordningen skulle 
gälla för inom Italien eller från italienska moderkloster anlagda klosterstiftelser, 
samt, i den mån så lämpligen kunde ske, äfven för ordens öfriga kloster. 

^ SD, I, N:o 532. I detta sammanhang erinras om det i § 50 inryckta 
förbudet för dem, som ej tillhörde birgittinorden, att bära dess ordensdräkt. 



141 

lekbröder, inom eller utom konventet o. s. v., och de skulle se- 
dan förblifva på sina anvisade platser, tills de öfverordnade 
därom annorlunda bestämde. De måste också vid äfventyr att 
eljes betraktas säsom affällingar kvarstanna i de kloster, i hvilka 
de från början inträdt, såvida de ej af abbedissa, konfessor och 
konvent genom skriftligen affattade beslut därifrån förflyttades 
(§§ 39> 40)- I"gsn> som en gång inträdt i birgittinorden, fick 
återvända till varldslifvet eller öfvergä till eller utverka tillstånd 
att öfvergä till någon annan orden med undantag af kartusia- 
nernas vid äfventyr af bannlysning, så vida vederbörande ej 
inom en månad öfverginge till sistnämnda orden efter att af 
något dess konvent därtill ha utverkat tillstånd ^. I sammanhang 
därmed förbjödos alla och en hvar vid bannlysnings äfventyr att 
mottaga dylika affällingar (§§41,42)^. Därjämte ålades det se- 
kulära prästerskapet såväl som alla ordnars och klosters prelater 
att på vederbörande generalkonfessors begäran och efter före- 
teende af bevis om vidkommandes inträde i birgittinorden inför 
folket såsom bannlysta fördöma dylika affällingar och under hot 
om bannlysning varna för hvarje umgänge med dem. General- 
konfessorer, patres och de som de förordnade ägde rätt att — 
äfven med den världsliga maktens hjälp — gripa, fängsla och 
straffa dylika flyktingar utan vadrätt för de sålunda straffade 

(§§ 43, 44). 

I likhet med hvad förhållandet var t. ex. hos cistercienser 

och dominikaner, förbjödos ordens medlemmar vid äfventyr af 

bannlysning att utan tillstånd af vederbörande abbedissa, general- 

konfessor och konvent förskaffa sig eller mottaga och behålla 

några andliga eller världsliga ämbeten, värdigheter eller bene- 

ficier (§ 46)^. 

1 §§ 47 och 48 reglerades straffbestämmelserna för brott 
mot ordens regel och stadgar med upprepande af stadgandena 
i bullorna af d. ^/g 1401 och d. ^/s 1403 *, 

Rätten att mottaga bikt af ordens medlemmar inskränktes 
till generalkonfessorer och — i de under anläggning varande 
klostren — patres eller dem, som af dessa därtill erhållit ut- 

^ Jfr ScHMID, Uebertritt in einen andern Orden (SMBCO, VIII, l8 — 32). 
Den ^*/4 1488 upphäfdes äfven det i texten angifna undantaget för kartusianema 
(bulla och supplik bl. Karlssons af skr. i RA; jfr Diar. Vasst., ed. Benzelius, 
206 — 209). 

2 Jfr bullan af d. 2% 1399 (se ofvan sid. 134). 

3 WiNTER, I, 5; Heimbucher, I, 23 1, 5 5 O. 
* SD, \, N:o 62, ,330. 



142 

tiyckligt bemyndigande (§ 45). Ordens prästmunkar, dock ej 
några bröder utanför konventet, fingo samma rätt att bikta och 
aflösa utom orden stående, närmast pilgrimer, som dominikaner 
och augustineremiter (§ 49)^. — Något närmare ingående pä or- 
dens biktprivilegier anser jag här öfverflödigt, då denna fråga å 
annat ställe kommer att i ett sammanhang behandlas. 

Bonifatius IX:s påbud om Vårfrupenningens utgörande stad- 
fästes (§ 51)^. 

De sista paragraferna (52 — 55) innehöllo en allmän bekräf- 
telse på ordens alla friheter, privilegier, indulgenser, rättigheter 
och besittningar, äfven på de indulgenser ad instar, som genom 
den nämnda revokationsbullan af d. ^^/is 1402 återkallats, med 
den ändring i den form privilegierna fått genom bullan af d. 
^^/é 1 401 ^, att generalkonfessorn visserligen in tempoj-alibus skulle 
lyda under abbedissan, in spiritualibus åter vara hennes och 
klostrets öfverhufvud. De kyrkliga myndigheterna i allmänhet 
tillhöllos att, när birgittinerna så begärde, för folket förkunna 
ordens privilegier och indulgenser utan att i dem, såsom i några 
fall skett, tillåta sig några inskränkande tolkningar. 

Sädana äro till sina hufvuddrag bestämmelserna i detta 
viktiga ordensprivilegium. Jag vill i afseende pä detsamma in- 
skränka mig till en anmärkning. I hela privilegiet gör sig en 
medveten tendens gällande att låta hufvudinflytandet inom orden 
glida öfver från Vadstena till Paradisus. Man drifves därför till 
det antagandet, att bullan på ordens uppdrag och för dess räk- 
ning utverkats af någon bland Florensklostrets ledande män, 
antagligen af dess generalkonfessor Lucas, som ofta tjänstgjorde 
som förbindelseled mellan ordens kloster och kurian och därvid 
mer än en gäng fick tillfälle att i strid mot Vadstenaklostrets 
syften göra sina ordenspolitiska planer gällande. 



Det var under tiden före de stora reformkonsilierna, som 
Vadstena kloster erhöll sina viktigaste aflatsprivilegier. Säkerligen 
utgjorde de mindre prof på någon särskild påflig omvårdnad om 
eller förkärlek för Vadstena än bevis därpå, att af den väldiga 



^ Detta hade förut medgifvits af Johan XXIII genom bulla af d. ^''/^ 
1410 (^Karlssons af skr. i RA.; afskr. i A. 23, foI. 68). 
2 SD, 1, N:o 62. 
^ SD, I, N:o 51, 260. 



143 

flodvåg af indulgenser, som särskildt under schismens tid ström- 
made ut öfver Europa, åtminstone några stänk nådde upp hit 
till Sverige. Under denna synvinkel har man först och främst att 
betrakta Vadstena klosters delaktighet i den stora jubelärsaflaten 
1390. Den ^/4 1389 utfärdade Urban VI — antagligen närmast 
i sylte att anskaffa medel för sin kamp mot Karl af Durazzo — 
en bulla, hvarigenom han inskränkte mellantiden mellan de ro- 
merska jubelåren från femtio till trettiotre år och tillika förkla- 
rade, att nästföljande år, 1390, skulle firas som ett dylikt jubelår^. 
Urban afled visserligen själf 1389, men hans efterträdare Boni- 
fatius IX ordnade företaget med den rutinerade finansmannens 
praktiska förmåga och frihet från alla fördomar. För att afkast- 
ningen skulle blifva den största möjliga, meddelade han åt i de 
olika länderna bosatta eller dit utsända ombud rätt att förläna 
jubelärsaflaten åt dem, som ej kunde eller ville begifva sig till den 
eviga staden, mot andra fromma verk samt kostnaden för en pil- 
grimsfärd till Rom inklusive den summa köparen eventuellt skulle 
offrat på de romerska kyrkornas altaren. På samma villkor förläna- 
des äfven omedelbart jubelårsindulgenserna till enskilda personer 
eller korporationer. En dylik delaktighet erhöllo såväl biskop Knut 
i Linköping genom en bulla af d. ^'^ U 1396 som äfven Vadstena- 
konventens medlemmar genom en bulla af d. ^^/lo' 1390. Alla 
dessa åtgärder inbragte tvifvelsutan mycket penningar, men om- 
buden gingo vid sitt värf tillväga med en sådan hänsynslöshet, 
att Bonifatius såg sig nödgad att vid deras återkomst till Rom 
— för syns skull åtminstone — desavouera dem^. Men han 
nöjde sig ej ens med dessa försök att hopskrapa penningar. 
Under 1391 och närmast följande år beredde han mot kontant 

^ Bullan (Salvator noster) finnes hos Raynaldus {ad antt. 1389, N:o 2). 
Af svenska afskrifter har jag antecknat tvenne, en i A. 26, fol. 220 — 221, en i 
C. jg, fol. 82. Jfr DiDRiK af Niem, I, 68 (ed. Erler, 118 — 120); Gobelinus 
Person, VI, 86 (ed. Jansett, 144 ff.); Creighton, I, 103; Lea, III, 206, 207. 

- Bullan af d. ■'^/4i396 bl. Karlssons afskr. i RA, den af d. ^^/jq 1390 i 
afskr. i A. 23, fol. 78, 78 v.; C 46. fol. 68, 68 v.; Celse, 148, N:o 3. För 
Bonifatii förmåga att förena religion och finansväsen torde följande citat från 
Gobelinus Person (s. 146) vara belysande nog: »Hic dominus Bonifacius papa 
tandem tam prodigus indulgenciarum factus est, ut nemini eas petenti negaret, 
sed absque pecunia super eis literas expedire vel eas consequi impossibile vel 
diflicillimum visum est»; jfr Magitum Chronicon Belgictim,eå. PiSTORlus, 333, 534 
samt Didrik af Niem (ed. Erler, 119: »Ipse enim Bonifacius huiusmodi offer- 

toriis non contentus ad diversa regna misit questuarios vendendo dictam 

indulgenciam offerentibus tantum, quantum essent expensuri in via, si^propterea 
ivissent ad urbeni))). Om saken i dess helhet se Jansen, 136 S. 



144 

•erkänsla och andel (vanligen hälften) i vinsten alla en furstes 
undersåtar eller ett lands, resp. en stads, invånare tillfälle att ge- 
nom besökande af vissa bestämda kyrkor och under förut nämnda 
villkor förvärfva jubelårsafiaten. Dylika privilegier erhöUo många 
städer i Italien och äfven i Tyskland t. ex. Miinchen, Prag, 
Meissen, Köln, Magdeburg och Stettin ^. 

Genom drottning Margaretas bemedlihg kom Vadstena klo- 
ster genom en bulla af d. ^V? 1393 i åtnjutande af ett dylikt 
jubelårsprivilegium, som det synes pä de vanliga villkoren 
och med de vanliga anordningarna. Sakens utförande anför- 
troddes af domkapitlet i Linköping, som i första hand hade att 
därmed taga befattning, åt domprosten i Vexjö, påfliga kapel- 
lanen Johannes Ottonis. Jubelåret »stod» i Vadstena från Tre- 
faldighetssöndagen (d. ^^/c) 1394 under väldigt tillopp af folk. 
På grund af den stora tillströmningen såg sig Johannes Ottonis 
nödsakad att tillsätta flera penitentiarier än påfven medgifvit 
samt att utsträcka aflatstidens fortvaro åtskilligt öfver den af 
påfven fastställda månaden. På drottning Margaretas förbön 
beviljade Bonifatius emellertid genom en bulla af d. ^U 1395 
indemnitet för det skedda^. Förmodligen mildrades i någon 

^ GOBELINUS Person, 145; Chroniken d. dentsch. Städte, IV, 95'; IX, 578 
(»Und daz' selbe jubeljor wer es niit zu Rome wolte suchen, dem schickete men 
es heim in sin länt umb gelt. ouch leite men (ks selbe jubeljor und aplos in 
vil kirchen zu diitschen landen durch geltz willen des ouch vil gesamelt wart»). 
Om Köln se n. a., XIII, 82; Magdeburg, ib., VII, 294; Korner, 93; Meissen 
och Prag, Korner, 90, 91; Urk. buch d. Hochstifis Meissen, N:o 729; se för 
öfrigt JANSEN, 145 ff. 

^ Afskr. i A. 2j, fol. 57 v. — 58 v.; SRS,l: i, 108. Om anordningarna må 
näranas, att biskopen i Linköping (eller vid hans frånvaro eller vägran domkapitlet 
därstädes) anbefaldes att i samråd med domkapitlet och kurians kollektor i Sve- 
rige utse 30 präster att under en månad från och med nästföljande trefaldig- 
hetssöndag meddela jubelårsaflat åt dem, som bodde inom en dagsresa från 
klostret, sedan de under 30 dagar, åt mera aflägset boende, sedan de femton 
dagar förrättat sin andakt i Vadstena klosterkyrka, åt dem, som af giltig an- 
ledning ej kunde komma, sedan de fullgjort andra fromma verk eller satt man 
i sitt ställe, samt erlagt dit kostnaden för en pilgrimsfärd till Rom samt hvad 
de i Roms kyrkor skulle hafva offrat. Uppbörden skulle ske genom tvenne 
uppbördsmän, en utsedd af biskopen i Linköping, en af kurians kollektor, in- 
komsten delas lika mellan kyrkorna i Rom d. v. s. påfvestolen och Vadstena 
kloster. Till jämförelse må meddelas, att år 1592 ett liknande jubelår med- 
gifvits Miinchen, hvarvid likaledesj föreskrefs, att 30 penitentiarier skulle till- 
sättas och hälften af inkomsten lämnas åt påfven (Chron. d. deutsch. Städte, 
IV3 95 J ^'^B} XXXV, N:o 140). Denna fördelning tyckes ha varit den vanliga 
att döma af några uppgifter hos Tangl {MIÖG, XIII, 66), som äfven i öfrigt 



145 

mån af den betydliga vinsten den vrede påfven kunde känna 
öfver den begångna olydigheten; de af kurian utnämnda upp- 
bördsmännen, biskop Nicolaus i Västerås och köpmannen Johan- 
nes Gerardi från Lucca — den tredje uppbördsmannen, biskop 
Knut, hade förfall — uppgifva i sitt specificerade kvitto påfve- 
stolens andel till 5,370^/2 mark. Hela inkomsten skulle således 
hafva belöpt sig till 10,741 mark, hvaraf dock ej allt genast in- 
betalts, utan af Johannes Ottonis så småningom skulle utkräfvas ^. 
Därmed synes dock ha gått tämligen långsamt ; ännu d. -^/s 1405 
befallde biskop Peter i Strängnäs prästerna i sitt stift att till- 
hålla sina sockenbor att fullgöra de förpliktelser mot påfven och 
Vadstena kloster, som de åtagit sig under det stora aflatsåret^. 
Till de af birgittinernä förut förvärfvade aflatsprivilegierna, 
af hvilka Vinculaaflaten och augustineremiternas aflat, båda be- 
viljade d. ^"/t 1378, tillhörde den grupp af indulgensprivilegier, 
som kallas indulgentie ad instar, d. v. s. förlänade i öfverens- 
stämmelse med dem, som tillkommo andra kyrkor, ha vi att vid 
denna tid lägga bullor af d. ^^/s 1392, utlofvande två års och 
två kareners aflat åt dem, som i Vadstena klosterkyrka förrättade 
sin andakt på invigningsdagen för Birgittaaltaret därstädes och bi- 
droge till dess prydande^, af d. ^/s 1401, förkunnande 100 dagars 
aflat för dem, som lämnade bidrag till underhåll af hospitalet i 
Vadstena^, samt af d. Ve 1401, innebärande 100 dagars aflat 
för dem, som åhörde birgittinmunkarnas predikningar^. Men 
därförutom lyckades under här skildrade tidsskede — såsom 
nämndt genom en bulla af d. ^/i2 1397 — ett annat birgittin- 
kloster, det i Danzig, att för sin del förvärfva ett indulgenspri- 
vilegium, som sedan blef birgittinernas tredje stora aflatsprivi- 

ha intresse. Ar 1394 erlade staden Köln för sitt privilegium till kansliet 130 
fl., för själfva privilegiet 1,000 fl. och hälften i vinsten (Lea, III, 182). Om 
indemniteten se RAP, II, N:o 2761 (afskr. i A. 2j, fol. 58 v. — 60 v.); Celse, 
152, 153, N:o 21. 

1 Fullmakt af d. ^[^ 1395, kvitto af d. -^/n 1395 se RAP, II, N:o 2762, 
2785, 2786. Johannes Gerardi hade redan d. "/g 1395 från Lubeck tillskrifvit 
abbedissan en maning under hot af bannlysning att utan dröjsmål till Lubeck 
insända skinn, vax och penningar, som influtit under jubelåret (afskr. i A. 26, 
loi. 81 v.); passbulla för Johannes Gerardi, dat. d. ^/g 1395, hl. Karlssons a/skr. 
i RA. 

2 SD, 1, N:o 543. 

^ Afskr. i A. 2j, fol. 51 v., 52; Celse, 151, N:o 17, i utdrag tryckt i 
Kölnupplagan af Rev. S. Birg. Fimdatio, Punctum V. 
-« SD, I, N:0 33. 
5 SD^ I, N:0 62. 
B'öjer, T. 10 



146 

legium — Letareaflaten, d. v. s. den i birgittinordens kyrkor på 
Letaresöndagen utdelade Portiunculaaflaten. Denna — enligt 
legenden på bön af den helige Franciscus beviljad af påfven 
Honorius III — innebar plenaraflat (»straff och skuldafiat», indul- 
gentia omnium peccaiorum, a pena et culpd). Som den i följd 
däraf utgjorde en särdeles inbringande aflatstitel, var den af alla 
kyrkor och kloster mycket eftersträfvad och ingalunda eljes 
okänd i Norden ^. Vadstena kloster blef, som strax skall visas, 
först senare och per pariicipationeni delaktigt däraf 

Då kom som en blixt från klar himmel en händelse, som 
hotade att med ens förinta den ställning Vadstena kloster och 
birgittinerna i afseende på aflatsprivilegiernas rikedom intog — 
utfärdandet af Bonifatius IX:s stora revokationsbulla af d. ^^/i2 
1402. Vare sig man nu anser, att denna bulla tillkommit för 
att rädda den ringa återstoden af den päfliga finansförvaltnin- 
gens genom påfvens och hans camerlengo Balthasar Cossas hård- 
händta finanspolitik skäligen medtagna anseende eller man — 
kanske med mera skäl — i likhet med t. ex. Lea däri endast 
ser en ny finansoperation, ett tömmande af marknaden för att 
bereda plats för nya emissioner, sä mycket synes säkert, att bul- 
lan, i händelse dess bestämmelser verkligen kommit att tillämpas, 



^ Bullan af d. \^ 1397 i afskr. i A. 26, fol. 258; C. 77, fol. 174; jfr 
SD, III, N:o 2521. Om Portiunculaaflaten se Lea, III, 236 — 253, Sabatier i 
RH, LXII, 282 — 318 samt Fr. Francisci BarthoU.de Assisio Tractatus de indiil- 
gentia S. Marie de Portiuncula; om dess ekonomiska betydelse se Uhlhorn i 
ZKG, XIV, 394. Uppgiften om dess ursprung från den helige Franciscus har 
förut plägat förklaras såsom en pia frans; nyligen har dock Sabatier med öfver- 
gifvande af sin gamla ståndpunkt {Vie de S. Franpois^^, 414) i ofvan anförda 
arbeten uppträdt till försvar för uppgiftens trovärdighet; jfr Brieger i PRE'^,, 
VI, 201 samt K. Muller i ThLZ, XXIII, 331 — 333. Privilegiet innebar, »ut 
omnes, qui ibi venerint bene contriti et confessi, habeant indulgentiam omnium 
peccatorum suorum». Af kyrkor i norra Europa, som kommit i åtnjutande 
af denna aflatstitel, må nämnas kyrkor i Köln 1394 {PRE^, IX, 85), S. Bavo- 
kyrkan i Haarlem 1397 (Moll, II: 4, 197), domkyrkan och Munkalivs kloster- 
kyrka i Bergen 1399 {DN, XVII, N:o 196; Lange, 279), S. Johannes kloster- 
kyrka i Liibeck {LUB, IV, N:o 711) samt minoriternas klosterkyrkor i hela 
provinsen Dacia, särskildt i Stockholm 1400 (bulla af d. '/2 d. å. bl. Karlssons 
afskr. i RA), Mariakyrkan i Oslo 1401 (-DiV, XVII, N:o 214), Mariakyrkan i 
Kalmar, Upsala domkyrka samt dominikanernas klosterkyrka i Stockholm 1401 
{SD, IV, N:o 2848, 2857, 2895) och Skara domkyrka 1402 (5Z>, IV, N:o 2906). 
Om innebörden af uttrycket mndulgentie de(a) pena et culpar, se Lea, III, 54 ff. 
och Brieger i PRE^\ IX, 76 — 94. Assisiaflaten väcawitsx Extrav. 90 ; allt hän- 
tyder på att den blef ett specifikt birgittinprivilegium. Äfven en arman gif- 
vande aflat, Marcusaflaten, sökte man förvärfva {SD, IV, N:o 2941). 



147 

skulle ha undanröjt åtminstone de mest skriande missbruken in- 
om den påfliga förvaltningen-^. 

Af revokationsbullans stadganden berörde egentligen tvenne 
birgittinerna och Vadstena kloster ^. Det första var återkallandet 
ej blott af alla s. k. plenarindulgenser (a pena et culpa, omniwm 
peccatorum), utan äfven af alla -»factcs ad instar-i). Bland dessa 
uppräknas särskildt Portiunculaaflaten, men bestämmelsen inne- 
bar äfven ett upphäfvande af klostrets båda andra viktigaste 
indulgensprivilegier, Vinculaaflaten och augustineremiternas aflat^. 
För det andra drabbades birgittinernas bikt- och aflösnings- 
privilegier af en bland bullans bestämmelser*, som innebar ett 
återkallande af den i bullor af d. ®/i2 1397 och d. ^^/s 1399 
vederbörande klosters prior och sex, resp. fyra, af honom och 
abbedissan utsedda konfessorer medgifna rätten att af pilgrimerna 
vid Letare- och Vinculafesten mottaga bikt och meddela dem 
aflösning äfven i biskopliga reservatfall, en rätt, som per partici- 
paiionem gällde äfven öfriga birgittinkloster^. 

^ Bullan är efter en eländig afskrift i Peringskiölds Bullarium tryckt i 
SD (I, N:o 260); i den af Silfverstolpe för SD använda A. 23 finnes (fol. 
180, 180 v.) en samtida afskrift, efter hvilken den Peringskiöldska synes vara 
tagen. Jag har begagnat Ottenthals edition i hans Regulce cancellariw apo- 
stalicce, Bo. IX, N:o 67 — 81 (ss. 73 — 79). Om uppfattningen af bullan se Go- 
BELINUS Person, VI, 87 (ed. Jansen, 147 ff.); Mdratori, SRI, III: 2, 832; 
Gieseler, II: 3, 254; Lea, III, 66, 67 (»This revocation, however, was only a 
further speculative device, for having thus cleared the märket he proceeded 
to supply it again with fresh issues»). 

^ RevokationsbuUan annuUerade äfven alla af påfvestolen eller stiftsbisko- 
pen vidtagna unioner (uniones), som ännu ej trädt i kraft eller som trädt i verk- 
ställighet på annat sätt än genom sista ämbetsinnehafvarens död eller som 
företagits utan tvingande eller fullgiltiga skäl, liksom alla påfliga bekräftelser 
på unioner [Ottenthal, 74, 75 (Bo. IX, 70)]. Af en jämförelse med den följande 
bestämmelsen vill det synas, som om termen uniones inbegrepe äfven det slag 
af unioner, som kallas inkorporationer, hvilket synes så mycket naturligare, som 
de sistnämnda ju gifvit anledning till de bittraste klagomålen (jfr Hinschius, II, 
433, not 3, 436 ff.). Äfven denna bestämmelse skulle ju kunna tänkas ha träffat 
de nyuppvuxna birgittinklostren (jfr ofvan sidd. 85, 123, n. 5, 126 och 129); 
jag har dock ej påträffat någon uppgift, som antyder, att så i verkligheten varit 
förhållandet. 

3 Ottenthal, 76 (Bo. IX, 72). * Ib., 76, 77 (Bo. IX, 73). 

° Det afsedda stället i bullan af d. 2^/3 1399 lyder: »ut omnium et singu- 
larum tam dicti ordinis quam aliarum personarum eis subiectarum necnon omnium 
et singulorum Christifidelium, qui (!) a primis vesperis usque ad secundas vesperas 

festiuitatis ad Vincula beati Petri ecclesiam prefati monasterii visi- 

tancium confessiones audire et eis pro commissis penitenciam salutarem iniun- 
gere, ipsasque ab earum peccatis eciam in casibus episcopalibus vel superioribus 



148 

Denna återkall elsebulla uppväckte säkerligen i Vadstena 
den största förstämning, en förstämning, som nog ej minskades, 
då vid den förut omnämnda privilegiebekräftelsen d. ^/s 1403 
uttryckligen undantogos de privilegier, som blifvit af påfvestolen 
återkallade, d. v. s. just de viktiga bikt- och aflatsprivilegierna^. 
På samma sätt erhöll d. ^/é 1405 Danzigklostret bekräftelse på 
augustineremiternas indulgens privilegier endast för så vidt de ej 
voro af påfvestolen återkallade^. Men bedröfvelsen blef ej lång- 
varig. Redan af Bonifatii efterträdare, Innocentius VII, lyckades 
man utverka åtminstone ett partiellt ikraftträdande af de gamla 
privilegierna. På anhållan af guelfpartiets ledare i Florens samt 
ombud för birgittinklostren därstädes och i Danzig uppdrog påfven 
åt kardinalbiskopen Angelus af Ostia att förklara, att birgittiner- 
nas indulgensprivilegier och friheter fortfarande ägde bestånd, 
som om någon revokationsbulla aldrig utfärdats. Påbud om 
kungörande häraf utgingo den ^^/g 1405 till prästerskapet i 
Florens ^, den ^/lo till prästerskapet i Leslau stift*. Kännedom om 
den sålunda förvärfvade privilegiebekräftelsen fick man i Vad- 
stena genom en biskop Robert, som — enligt Vadstenadiariets 
berättelse — på färd från Rom till Skottland i början af jan. 1406 
vallfärdade till Vadstena, gående barfota ända från Skenninge trots 
djup snö och skarp köld. Vid framkomsten till Vadstena be- 
rättade han för generalkonfessorn och bröderna, »hvilka nåde- 
bevisningar påfven igen gjort Frälsarens orden». Därom utfär- 
dade han d. ^1^ s, å. ett urkundligt vittnesbörd, hvari han, Ro- 
bert, biskop af S. Saffini, teologie licentiat, påfvens sekreterare 
och legat, förkunnade, att påfven på anhållan af Lucas Jacobi 
bekräftat och utvidgat alla birgittinordens och Vadstenaklostrets 
fri- och rättigheter utan hänsyn till Bonifatii återkallelsebulla^. 
Ett ytterligare bevis — om något sådant tarfvas — att bullan 
af d. ^^/i2 1402 för birgittinernas vidkommande satts ur kraft, 
ligger däri, att d. ^^/s 1408 — Letaresöndagen alltså — i Vad- 
stena under hänvisning till birgittinklostrens ömsesidiga delaktig- 



dicti ordinis reseruatis, dummodo talia non fuerint, propter quse esset sedes 

apostolica merito consulenda, absoluere possint licenciam elargimur». 

Motsvarande privilegium hade d. ^/i2 1397 gifvits Danzigklostret i sammanhang 
med Letareaflaten (jfr ofvan sid. 124). 

1 SD, I, N:o 329. 2 Afskr. i C. 77, fol. 181. 

3 SD, IV, N:o 3056; jfr ofvan sid. 128. 

^ Afskr. i C 77, fol. 178— 181; jfr ofvan sid. 125. 

5 SRS, I: I, 120, 121; SD, IV, N:o 3081. 



149 

het af hvarandras indulgensförmäner, aflat förkunnades efter en 
af de i den nyssnämnda revokationsbuUan återkallade aflats- 
titlarna — Portiunculaaflaten ^. 

Genom en bulla af d. ^*/'io 1409 gaf omsider Alexander V 
en fullständig och uttrycklig bekräftelse på ordens samtliga gamla 
fri- och rättigheter, förmåner och indulgenser ^, och hans efter- 
trädare, Johannes XXIII, reglerade i en bulla af d. -"^^/lo 1410 ' 
birgittin ernås biktprivilegier till fullständig öfverensstämmelse med 
dem, som förut — i sin mest tillspetsade form genom Alexander 
V:s bulla ■äReg7ians z« ecclesiai> af d. -^"^/lo 1409 — förunnats 
dominikaner och augustineremiter (och öfriga tiggarordnar) ^. 

Emellertid fortforo aflatsprivilegierna att flöda. Den ^^/s 1405 
utlofvade Innocentius VII fem års och lika mänga kareners (resp. 
100 dagars) aflat åt dem, som vid vissa fester besökte Vadstena klo- 
sterkyrka^, och Alexander V förkunnade d. -^^/s 1409 tre års och 
tre kareners aflat åt dem, som på Marie Himmelsfärdsdag och 
Birgittas dag förrättade sin andakt i Birgittas kapell i Vadstena 
eller bidrogo till dess underhåll^. DenV8l4li beviljade biskop 
Johannes af Laodicea i Lundaärkebiskopens ställe 40 dagars aflat 
åt dem, som besökte Vadstena kloster, där förrättade sin andakt 
eller dit skänkte gåfvor^, och d. ^/n 1412 utlofvade fyra kardi- 
naler 100 dagars aflat åt dem, som i Vadstena kloster fullgjorde 
vissa andaktsöfningar eller framburo gåfvor till kyrkobyggnaden 
därstädes ''. 

Utom ordens båda ursprungliga stora aflatsprivilegier, Vin- 
culaaflaten och augustineremiternas aflat, samt den nyss omtalade 
Letare-(== Portiuncula-) aflaten från 1408 samt jubelårsaflaten 
1394 omtalas under detta tidsskede äfven en annan högst be- 
tydande extra ordinarie aflatstitel, nämligen den stora korstågs- 
aflat, som enligt Diariets uppgift från d. ^^/b till d. ^^U 1413 
förkunnades i Vadstena och säkerligen inbragte ej obetydliga 
summor. Efter allt att döma stod den i samband med det kors- 



^ SRS, I: I, 124, 125; jfr SD, I, N:o 329; III, N:o 2521. 

- SD, II, N:o 1 199. 

3 Karlssons af skr. i RA (äfven afskr. i A. 2j, fol. 68); Creighton, I, 
263—265; Lea, i, 297 fF. 

* SD, I, N:o 552. 

•' SD, II, N:o 1 1 19. 

« Afskr. i C. 46, fol. 88 v.; Celse, 165, N:o 11. 

' SD, II, N:o 1642. 



15° 

tåg Johan XXIII vid denna tid lät predika mot sin rival om 
hegemonien i Italien, Ladislaus af Durazzo^. 



Intill år 139 1 stod Vadstena kloster under öfverinseende 
af biskop Nicolaus Hermanni, en af Birgittas varmaste vänner 
och beundrare, en nitisk främjare af arbetet för hennes helgon- 
förklaring, en hängifven vän och ett kraftigt stöd för klostret i 
alla dess angelägenheter. Hans efterträdare på biskopsstolen, 
Knut Bosson, var med släktskapsband förenad med Birgittas 
släkt och sålunda äfven med klostrets abbedissa, Ingegerd Knuts- 
dotter. Han var en man af ett helt annat skaplynne än sin före- 
trädare, en världsHg man, »i stor gäld både i riket och i Rom 
och därför ti dt och ofta suspenderad», såsom hans efterraäle 
lyder i Linköpings biskopskrönika ^. Särskildt på grund af hans 
intrasslade finansiella ställning synes klostrets förhållande till ho- 
nom icke ha varit utan sina vanskligheter. Ehuru invigd till 
sitt ämbete redan d. ^/e 1393, omtalas han på grund af en ut- 
ländsk resa först 1398 i Diariet såsom i klostret närvarande vid 
någon kyrklig förrättning ^, och samtidigt med att han började 
utöfva öfveruppsikten öfver klostret, råkade detta in i den första 
allvarliga kris det i sin utveckling hade att genomgå. Den roll 
biskop Knut därvid spelade kan möjligen anses vittna godt om 
hans förmåga som intrigmakare och finansman, knappast om 
hans lämplighet som den andlige ledaren för Nordens största 
klosterstiftelse. I dess tankebok döljer sig denna man kan nä- 
stan säga spännande episod i dess historia under dunkla hän- 
tydningar om utbruten tvedräkt och en oskyldig notis om abbe- 
dissan Ingegerd Knutsdotters afgång^. Men denna demission 
var ingalunda frivillig; den var föregången och framtvingad af 
en omhvälfning inom det unga kiostersamhället, som med hjälp 
af bevarade urkunder åtminstone i hufvuddragen kan följas. 

Ingegerd Knutsdotter hade synbarligen ej ärft sin släkts 
religiösa läggning. Det ämbete, hvartill hon säkerligen mest på 



1 SBS, I: I, 132; SD, II, N:0 1422—24 ('/e 1411) och 1490 (%i 1411); 
Creighton, i, 272 ff. 

2 SÄS, III: 2, 109. 

^ SRS, I: I, 1 10; nödiga invigningar förrättades af biskop Torsten i 
Skara {SRS, I: i, 107). 
^ SRS, 1: 1, 116. 



grund af sin släktskap med ordens stiftarinna blifvit kallad, van- 
vårdade hon på det skamligaste sätt, bekymrade sig ej om re- 
gelns föreskrifter, förskingrade klostrets egendom, kränkte dess 
friheter och privilegier, drog sig ej för att till sina planers genom- 
förande begagna bref af en något tvifvelaktig härkomst samt 
förde för egen del en allt annat än klosterlig vandel. Hon un- 
dandrog sig att i enlighet med regelns föreskrifter handlägga 
ärendena tillsammans med generalkonfessorn och sentores och 
fattade i de viktigaste frågor beslut utan att med dem samråda. 
Särskildt väckte hennes själfrådighet anstöt, då det gällde att 
utse klostrets förtroendemän. Genom ett understucket afsätt- 
ningsbref skilde hon klostrets förutvarande ombudsman (procu- 
rator), prästen Sten Stenarsson, från hans ämbete och utnämnde 
i stället genom ett d. ^li 1400 i systrakonventets namn och i 
saraförstånd med biskopen, men mot brödrakonventets vilja ut- 
färdadt bref till klostrets prokurator en af munkarne, den förut 
omtalade Lucas Jacobi, som hon lockat öfver till sitt parti och 
dolt i systraklostret och därefter sändt till Rom, väl försedd 
med penningar »för att bringa klostrets friheter och privilegier 
om intet» '^. Skälet till Sten Stenarssons afsättning angifves ej; 
förmodligen hade han gått Ingegerd i vägen vid hennes intriger 
i öfrigt. Man skulle äfven vara frestad att antaga, att en af hans 
försyndelser varit utverkandet af 1399 års bulla, som genom den 
framskjutna och inflytelserika ställning den gaf Vadstenaklostrets 
generalkonfessor knappast kan ha varit vare sig abbedissan eller 
stiftsbiskopen behaglig, såsom ock de af Stens efterträdare ut- 
verkade ändringarne nogsamt utvisa. Brödrakonventet ville emel- 
lertid ej låta sig nöja med detta intrigspel. Ungefär vid denna 
tid hade generalkonfessorn Johannes Petri afgått och till hans 
efterträdare valts Petrus Johannis. Under hans ledning samman- 
trädde bröderna och valde ånyo till prokurator den ofvannämnde 
Sten Stenarsson d. ^^/lo 1400^. Därmed hade tvedräkten inom 
klostret brutit ut i full låga. 



1 SZ), I, N:o 258; IV, N:o 2885, hvarest Lucas' prokuratorsfullmakt refe- 
reras* instrumentet är uppsatt af Nicolaus Simonis och säges vara tillkommet 
»cum consensu et beneplacito sororum et conuentus». — Sten Stenarsson nam- 
nes såsom ombudsman d. ^% 1399 {RAF, II, N:o 2983); en fullmakt för ho- 
nom, dat. d. ^°/5 1398, finnes i afskr. i .-!. 26, fol. 188; d. ^^/^q 1398 erhöll 
han af påfvestolen en mängd förmåner, rätt att fira mässor före dagens inbrott, 
att begagna flyttbart altare o. s. v. (bullor bl. Karlssons afskr. i RA). 

^ Fullmakten (RAP, II, N:o 3136) bär på några ställen spår af raderingar; 



152 

Försök gjordes emellertid att genast bilägga tvisten. Vid 
drottning Margaretas besök i Vadstena i nov. och dec. 1400 
framställdes mot Ingegerd allvarliga klagomål från båda kon- 
ventens sida i närvaro af ärkebiskopen, fem biskopar och några 
andra stormän. På grund af livad mot henne framkommit för- 
klarades hon d. ^°/ii skyldig till afsättning. men tilläts pä grund af 
sin släktskap med den heliga Birgitta att kvarstå i ämbetet mot 
löfte om bättring och förbindelse att om hon ej ändrade sig på 
uppfordran frivilligt afgå ^. Saken syntes alltså i godo uppgjord, 
och Ingegerd utfärdade vid denna tid bref tillsammans med ge- 
neralkonfessorn Petrus ^. 

Men det dröjde ej länge, innan tvedräkten ånyo brast lös. 
Den ofvannämnde Lucas hade i Rom ingalunda varit sysslolös. 
Han lyckades d. ^*/4 och ^/e 1401 utverka dels, som nämndt, 
åt sig själf en utnämning till ordens generalkonservator, dels en 
konstitution, innehållande vissa ändringar i 1399 års bulla, hvil- 
kas udd egentligen var riktad mot generalkonfessorn i Vadstena, 
dels slutligen en afsättningsbulla mot fem af klostrets konfes- 
sorer — förmodligen dem, som gått i spetsen för motståndet 
mot Ingegerd — innehållande tillika en förklaring, att de ej hel- 
ler för framtiden skulle kunna tjänstgöra som generalkonfessorer, 
biktfäder eller visitatorer ^. Ingegerd å sin sida lyckades genom 
sina intriger — förmodligen mot slutet af år 1401 — genom- 
drifva den nyvalde generalkonfessorn Petrus Johannis' afsättning '^. 

Biskop Knut, klostrets visitator, intog till inbördeskriget 
mellan konventen en rätt egendomlig hållning. Fästad vid abbe- 
dissan genom släktskapens band, var han det äfven genom egen- 
nyttans. Hon hade nämligen olofligen tillgripit och till honom 
öfverlämnat 200 mark påfvestolen och klostret tillhöriga medel. 
Till gengäld hade han, som ofvan berättats, bistått henne och, 
enligt hvad klostret i sin anklagelseskrift uppger, med sitt sigill 

den säges vara tillkommen »de communi voluntate ac pari consensu conuentus 
fratrum clericomm et laicorum melioris et sanioris partis de man- 
dato Petri Johannis, prioris dicti raonasterii». 

1 SRS, I: I, 113, 114; SD, I, N:0 258. 

^ Styffe, Bidrag, II, 114 — 117; bref, dat. d. ^,'12 1400 bl. B. E. Hilde- 
brands afskrifter i VHAA. 

3 SD, I, N:o 51, 63; IV, N:o 2874; man lägge särskildt märke till den 
förstnämnda bullans straffbestämmelser mot dem, som utverkat bestämmelser, 
stridande mot ordensregeln. 

* Petrus kallas generalkonfessor ännu i sept. 1401 [52), I, N:o ^6; IV, N:o 
2886 Q-%); I, N:o 97 ('"/g) 1.^01]; efterträdarens val skedde enligt Diariet d. 
23/,2 1401 (^SRS, I: I, 114). 



153 

bekräftat urkunder, om hvilkas tvetydiga ursprung han knappt 
kunde vara omedveten. Vid förlikningen i nov. 1400 var han 
närvarande och hade sedan t. o. m. några gånger kunnat för- 
mås att varna Ingegerd^. Men när han omsider i veckan efter 
Kristi Himmelsfärdsdag (d. ä. d. ^/s) 1402 förrättade visitation i 
klostret, ställde han sig öppet pä abbedissans sida, i det han 
med alla medel sökte hindra, att anklagelserna mot henne ve- 
derbörligen skulle få komma fram. För tvistens biläggande ge- 
nomdref han, att både Ingegerds prokurator Lucas och brödra- 
konventets prokurator Sten skulle afgå och deras fullmakter 
återkallas. Med detta förslag synes han att döma af ordalagen 
i såväl Diariet som klostrets protest mot Ingegerd af d. -^^/la 
1402 äfven ha lyckats åstadkomma ett slags försoning^. Då 
emellertid förlikningsvillkoren skulle sättas i verket, lät biskopen 
förmå sig att samtycka till att genom en af Ingegerd och systra- 
konventet mellan d. ^^/s och d. ^-^/s 1402 utfärdad fullmakt 
Lucas förordnades till hennes och klostrets generalprokurator, 
under det att fullmakten för Sten mycket riktigt återkallades 
genom en handling af d. '^ U 1402^. 

Om den närmaste tidens händelser tiga våra källor; i Vad- 
stenadiariet omnämnes emellertid, att år 1402 omkring Mickels- 
mässan (d. ^^ U) tvenne klosterbröder, nämligen generalkonfes- 
sorn Ericus Johannis och Thorirus Andrese, affärdats till kurian 
»i några ärenden, som på det närmaste beröra vårt kloster*». 
Redan tidigare måste man emellertid ha satt sig i förbindelse 
med Rom. Den ^/n 1402 utfärdade nämligen Bonifatius en 
bulla, hvarigenom han på framställning af brödrakonventet i Vad- 
stena uppdrog åt biskop Peter i Strängnäs att utan att komma 
buller åstad och utan att anställa formlig rättegång företaga en 



5 SD, I, N:o 258. 

^ SRS, I: I, 115 »Circuibant totum aionasterium benedicendo et conse- 
crando seu eciam dedicando illud per modum reconciliacionis»); SD, I, N:o 258 
(»pro meliori concordia fienda»). 

^ SD, IV, N:o 2921, 2930. Fullmakten för Lucas angifves vara utfärdad 
»cum consensu et beneplacito sororum conuentus eiusdem monasterii». Ater- 
kallelsen säges vara gjord »cum consensu confessoris generalis et conuentus 
ibidem», och Sten betecknas såsom »procurator constitutus per quendam domi- 
num Petrum, fratrem conuentus eiusdem monasterii, taliter qualiter protunc 
eidem monasterio presidentem contra regule dicti conuentus S. Salvatoris 
nuncupate statuta». Sten gick i ett romerskt kloster och utnämdes d. ^% 
1406 till abbot i Munkaliv {DN, XVII, N:o 337). 

^ SRS, I; I, 116. 



154 

undersökning om abbedissans uppgifna förskingring af klostrets 
egendom och öfriga förseelser och i händelse anklagelserna be- 
funnes grundade, skilja henne från ämbetet och i vanlig ordning 
gä i författning om nytt val^. 

Innan emellertid detta päfvebref hunnit bli kändt i Vad- 
stena, samlades både brödrakonventet och större delen af systra- 
konventet till kapitel och anhöUo hos Ingegerd, att hon i enlig- 
het med sitt löfte ville afgä från sitt ämbete och låta nytt val 
försiggå. Ingegerd gaf ett vägrande svar, aflägsnade sig med 
sina anhängare bland systrarna och började därefter af hämnd 
och väl äfven för att sopa igen spåren efter sig att plundra 
klostrets arkiv och skattkammare. Systrarna begärde och er- 
höllo då brödernas hjälp. Hela brödrakonventet och större de- 
len af systrakonventet samlades ånyo till kapitel, och tjänstförrät- 
tande generalkonfessorn Martin förklarade Ingegerd afsatt. Bi- 
skop Knut gaf henne dock, trots allt, fortfarande sitt stöd och 
sökte på alla sätt komma klostret till Hfs. Då i följd däraf 
klosterfolkets majoritet ej ansåg sig ha att vänta någon rättvisa 
från hans sida, vädjade den efter Ingegerd provisoriskt tillsatta 
abbedissan Christina StafFansdotter med 38 systrar samt tjänst- 
förrättande generalkonfessorn Martin och brödrakonventet d. ^^/i2 
1402 till påfvestolen, öfverlämnande saken till dess afgörande^. 
I början af följande år, sedan påfvens bulla till biskopen af 
Strängnäs blifvit känd i Vadstena, synas generalkonfessorn och 
bröderna ha utsett befullmäktigade ombud vid kurian, hvilka 
till honom skulle öfverbringa påfvens ytterligare befallningar 
och i öfrigt föra talan vid undersökningen mot Ingegerd^. 

Ändtligen kom afgörandet. I början af februari 1403 be- 
gaf sig biskop Peter till Vadstena och höll den beramade rann- 
sakningen angående Ingegerd. Då de mot henne framställda 



' SD, I, N:o 240, förut med datum d. ^/a 1402 tryckt i Benzelii edition 
af Vadstenadiariet. Celse (s. 158) uppger med stöd af en ej närmare an- 
gifven uppgift i C. 46, att samtidigt en likalydande bulla utfärdats till biskopen 
i Skara. 

- SD, I, N:o 258. Generalkonfessorn Ericus Johannis hade, som nämndt, 
begifvit sig till Rom, hvarför Martin utsetts att tillsvidare förvalta hans äm- 
bete. Den förre befann sig i Rom ännu d. ^% 1403, hvilken dag han till 
prokuratorer i sitt ställe utsåg magistrarne Wilhelmus Leo och Johannes 
Gramkow samt Sten Stenarsson {SD, I, N:o 315). Af ett bref af d. -^/j2 1402 
{SD, IV, N: o 2951) framgår, att Vadstena kloster hos ärkebiskopen beklagat 
sig öfver biskop Knut. 

ä SD, I, N:o 264 (formulär). 



155 

beskyllningarna befunnes grundade, förklarade han henne afsatt 
och förordnade om nytt val d. ^/a 1403, hvarvid äfven ett vitt- 
nesbörd om det timade utfärdades. Vid valet d. ^/s utsågs i 
den afsattas ställe till abbedissa Gerdika Hartlevsdotter, som af 
biskopen omedelbart bekräftades i sitt nya ämbete ^. 

Såsom en efterdyning af denna inbördes strid kan säker- 
ligen betraktas, att Lucas Jacobi d. ^^/^ 1403 i Rom i närvaro 
af Ericus Johannis och Thorirus Andreae afgick från sin befatt- 
ning som birgittinordens generalkonservator, afstod från alla de 
rättigheter de af Ingegerd utfärdade fullmakterna kunde gifva 
honom och lofvade att för framtiden ej opåkallad inblanda sig 
i klostrets styrelse^. 

Biskop Knuts minst sagdt tvetydiga hållning under nyss 
skildrade palatsrevolution inom Vadstena klostersamhälle kunde 
ej undgå att ogynnsamt återverka på hela hans förhållande till 
klostret. Ty såsom direkt framkallad af hans uppträdande vid 
nämnda kritiska tidpunkt torde säkerligen den bulla få betraktas, 
hvarigenom påfven d. ^Ii 1403 på Vadstena klosters begäran 
något närmare sökte reglera tillvägagångssättet vid biskopsvisi- 
tationerna ^. I denna bulla uppdrogs åt ärkebiskopen i Upsala 
och biskopen i Strängnäs att tillse, att stiftsbiskopen vid visita- 
tionerna ginge lagligt tillväga. Han skulle åtföljas af tvenne af 
generalkonfessor, abbedissa och konvent utsedde Linköpings- 
kaniker, finge ej betunga klostret med otillbörliga omkostnader, 
ej i afseende pä det vid dylika tillfällen öfliga matskottet öfver- 
skrida hvad i ordens stadgar fastställts, och i öfrigt endast vid 
tvingande nödvändighet och då pä klostrets uttryckliga begäran 
inblanda sig i dess angelägenheter. De vid visitationen tjänst- 
görande, biskop så väl som kaniker, förbjödos vid bannlysnings 
äfventyr att yppa hvad därvid för dem uppenbarats angående 
inom klostret företagna reformationer och räfster. I händelse 
visitator gjorde sig skyldig till öfvergrepp, ägde konventen an- 
föra klagomål hos nämnda biskopar, som i ty fall skulle inskrida 
med vanliga kyrkliga tvångsmedel. 

Om klostrets förkållande till biskop Knut är i öfrigt från 



^ SD, I, N:o 280 (formulär). Vadstenadiariet omtalar — skonsamt nog 

— Ingegerds afgång såsom ett frivilligt tillbakaträdande (»resignavit officio 

abbatissali»), SRS, I: i, 116. 

2 SD, I, N:o 519; jfr SD, IV, N:o 2941. Uppmaningar till endräkt ute- 
blefvo ej från ordens gj-^nnares sida; se SD, IV, 2958, 2959. 

3 SD, I, N:o 356. 



156 

dessa år högst obetydligt att anteckna. Visitationer ägde rum 
d. 4 — 6 maj 1405, hvarvid biskopen besiktigade systrarnas nya 
byggnad för att öfvervaka dess öfverensstämmelse med regeln, 
samt d. 12 febr. 1409, hvarvid intet anmärkningsvärdt synes ha 
förekommit^. För öfrigt besökte biskopen Vadstena så godt 
som hvarje år i och för invigningar af olika slag"^. 

I detta sammanhang må en annan fråga beröras, som sy- 
nes ha utgjort en tvistepunkt mellan klostret och de kyrkliga 
myndigheterna. Det gällde behandlingen af de beginkvinnor, 
som plägade uppehålla sig i klostrets närhet. De nämnas redan 
tidigt i klostrets historia^. I sin förut omtalade visitationsstadga 
af d. ^^/b 1388 förklarade biskop Nicolaus Hermanni sig vilja 
tolerera dem, tills han pä en provinsialsynod framlagt saken ^. 
Om någonsin så skett, veta vi ej. Däremot kom frågan upp på 
provinsialsynoden i Arboga 1412, som d. ^^/q å. å. utfärdade ett 
förbud för Vadstena kloster att som dittills i strid mot kyrko- 
mötenas förbud understödja de kvinnor, som nära klostret i 
beginers dräkt tillbragte sin tid i liderlighet och lättja, ehuru 
de flesta af dem voro friska och fullt arbetsföra och därför togo 
allmosorna från de verkligt behöfvande". Huruvida denna pro- 
vinsialsynodens maning för ögonblicket haft någon verkan, är 
obekant; i hvarje fall uppträda beginerna ånyo under klostrets 
senare historia*'. 



Vadstena klosters förhållande till konungamakten under 
detta tidsskede synes mig väl förtjänt af ett särskildt omnäm- 
nande. En af hörnstenarna i drottning Margaretas politik var 
som bekant, ett välvilligt förhållande till kyrkan och dess män. 
Birgittinernas nya orden omfattade den stora drottningen med en 
alldeles särskild välvilja, förklarlig ur en samverkan af politisk 
beräkning och de första barndomsintryckens outplånliga makt 
öfver sinnet — hon hade ju uppfostrats af Birgittas dotter Märta 
tillsammans med den sistnämndas dotter Ingegerd, Vadstena 



1 SRS, I: I, 117, 126. 

- Efter diariet meddelas följande förteckning öiver hans besök: d. 2 — 6 
febr. 1403, d. 29/5 1404, d. 3-6 maj 1405, d. '•'/g, ^U 1406, d. -%, ''% 1408, 
d. 12/2 1409, ^'2 1411, d. 3/1 1412 (SRS, I: I, 116, 117, 122, 124, 125, 126, 
129, 131). 

Se ofvan sidd. 91, 92. "^ Afskr. A. 26, fol. 49. 

SD, II, N:o 1620. ^ SRS, I: i, 207; Hammerich, 285, 286. 



i 



157 

klosters första abbedissa ■*■. Redan under sitt första regeringsår 
i Sverige utfärdade Margareta d. -^Vs 1389 ett förbud mot utom- 
ståendes försök att förfoga öfver klostrets egendom^ och be- 
sökte de sista dagarne af november s. å. Vadstena tillsammans 
med flera svenska biskopar och många af rikets ridderskap. 
Vid detta tillfälle utfärdades d. ^"/n 1389 ett skyddsbref för 
klostret med allt hvad därunder låg — nämligen själfva byn Vad- 
stena och alla klostrets gods i alla tre rikena^. Under nästa 
år följde d. ^^/s dels ett nytt skyddsbref, dels ett skydds- och 
rekommendationsbref för klostrets ombudsman Hemming för 
hans färder i klostrets ärenden samt d. ^"/s tillstånd för klostret att 
af sina hjon och landbor i Aska härad uppbära konungens sakören*. 
Under de följande åren mottog klostret oupphörliga bevis pä 
drottningens välvilja. Genom hennes bemedling kom det i åt- 
njutande af 1394 års indulgensprivilegium ^. Vid ett besök d. 
^/ii 1396 lofvade hon att där insätta en jungfru^. Den ^^/s 
1399 besökte Margareta tillsammans med biskopar och världs- 
liga rådsherrar Vadstena för att där hålla räfsteting, hvarvid 
hennes afsikt skall ha varit att döma själfva byn Vadstena åter 
under kronan. Sedan klostret emellertid förebragt sin bevis- 
ning, ogillades kärandens, den för sitt nit bekante Esbjörn Diekns 
yrkanden, och den omtvistade egendomen tilldömdes sin förut- 
varande ägare '^. 

Afven följande år besökte drottningen i november månad 
Vadstena, där ett rådsmöte hölls från d. ^^/n till d. *,/i2 s. å. 
Under denna tid förrättades invigning af klostersystrar, hvar- 
jämte Margareta medverkade till den förlikning, som d. ^^/n 



^ Om Margaretas allmänna ställning till k}^rkan se Erslev, Dronning 
Margrethe, 329 — 344. 

2 Afskr. i ÖrnhiäLMS Diplomatarium^ IX, 391 samt i PeRINGSKIÖLDS 
Diplomatarium, XI. 

3 SRS, I: I, 103; RAP, II, N:o 2443, 2444. 

* Afskr. i ÖrnhiäLMS Diplomatarium, IX, 393—395 samt i Pering- 
SKIÖLDS Diplomatariumij^. 

'" Jfr ofvan sid. 144. ^ 5/?5, I: i, iio. 

^ SRS, I: I, 112; dombref af d. ^\ 1399 {RAP, II, N:o 3003); äfven 
andra vid detta räfsteting utfärdade dombref finnas bevarade {RAP, II, N:o 
3002, 3004 — 3016), af hvilka flera röra Vadstena kloster. Att detta ej alldeles 
helskinnadt undgått Esbjörn Diekns tjänstenit, synes dels af RAP^ II, N:o 30x4, 
dels däraf att vid de räfsteting, som inom Linköpings stift höllos efter utfär- 
dandet af förordningen af d. ^/4 141 3, åtskilliga gods på käromål af klostrets 
ombudsman Eskil Diekn under åren 141 3 och 1414 återdömdes till detsamma. 



158 

bilade den förut skildrade striden inom klostret^. Före sin resa 
utfärdade Margareta d. ^/i2 1400 på klostrets anhållan köpstads- 
privilegier för Vadstena by »att vara och blifva en köpstad med 
stadsbok och stadsrätt» såsom Östergötlands öfriga köpstäder. 
Vadstena kloster skulle i staden njuta tomtören och dagsverken, 
^/2 mark och tolf dagsverken för hvarje tomt. Öfriga afgifter, 
både sakören och annan rätt, skulle som förut och i likhet med 
förhållandet i öfriga köpstäder i Östergötland uppbäras af konun- 
gens fogde ^. 

Konung Erik skänkte d. ^^/e 1403 tillsammans med sin 
fostermor till klostret 1,000 lödiga mark, för hvilkas erläggande 
det kringliggande Aska härad sattes i pant^. Vid jultiden s. å. 
besökte drottningen ånyo Vadstena och stannade med sitt följe 
där till midten af januari 1404; besöket synes närmast ha haft 
ett religiöst syfte. Kort före afresan begärde hon af konventen 
att bli upptagen till delaktighet af klostrets andaktsöfningar och 
öfriga goda gärningar, m. a. o. ett s. k. broderskapsbref, hvil- 
ket hon äfven erhöll*. Den ^^/ii 1404 utfärdade konung Erik 
och drottning Margareta tillsammans ett privilegiebref för Vad- 
stena kloster, innehållande dels ett löfte om kungligt hägn och 
skydd samt om stadfästelse på klostret med alla dess tillagor, 
såsom konung Magnus det unnade och gaf, dels en förklaring, 
att konungen till klostret afstod all den rätt han vid utfärdandet 
af stadsprivilegierna förbehållit sig i Vadstena stad, som alltså 
helt och hållet undandrogs den kunglige fogdens myndighet^. 
— Följande år utfärdades d. ^^/s ett nytt delaktighetsbref för 
konung Erik och hans fostermor, hvarjämte klostret förband sig 
att mottaga och underhålla trenne personer, som drottningen 
dit skulle ingifva''. Vid hennes besök i Vadstena d. ^^/s 1408 
invigde biskop Knut till nunna utom fyra andra äfven hertigin- 
nan Ingeborg, Gerhards af Holstein elfvaåriga dotter, för hvilken 
drottningen utverkat påflig dispens, enär hon ännu ej uppnått 



^ SRS, I: I, 113, 114; jfr ofvan sid. 152. 

- Privilegiet i afskr. efter originalet i Linköpings stiftsbibliotek bl. B. 
E. Hildebrands af skrifter i VHAA; klostrets anhållan hos Styffe, Bidrag, II, 
114 — 117. Däri medgafs, att konungen utan erläggande af tomtören eller ut- 
görande af dagsverken i staden skulle få inneha tomt och hus. 

3 SD, I, N:o 349. 

4 SRS, I: I, 116, 117; SD, I, N:o 411. Vid detta tillfälle tilldrog sig 
den bekanta episoden mellan drottningen och klosterbrodern, som ej ville 
tillåta henne kyssa sin obetäckta hand. Erslev, 421. 

5 SD, I, N:o 503. " SD, I, N:o 564. 



159 

den i regeln föreskrifna åldern ^. Tidigare hade äfven varit ifråga- 
satt, att drottningens egen systerdotterdotter, konung Eriks syster 
Katarina, skulle taga Vadstenanunnans slöja, och dispens från 
regelns åldersföreskrift hade äfven för henne utverkats, men af 
obekanta skäl gick planen om intet ^. Ännu i sina testamen- 
tariska dispositioner af d. ^/la 141 1 visade drottning Margareta 
sin vördnad för den heliga Birgitta, i det att af de vallfärder 
hon där föreskref och lofvade att bekosta en skulle gälla det 
svenska helgonets graf i Vadstena ^. Margaretas största förtjänst 
om orden, nämligen hennes beslut att i Danmark grunda ett 
birgittinkloster, ett beslut, som döden hindrade henne att sätta 
i verket, kommer att i ett annat sammanhang behandlas. 

Såsom den föregående framställningen utvisar, hade drott- 
ning Margareta alltifrån sitt trontillträde i Sverige och sedan 
under hela sin regering på alla sätt omhuldat Vadstena kloster 
och Birgittas orden. Därvidlag kom till de bevekelsegrunder, 
för hvilka jag förut redogjort, äfven hennes sträfvan att vinna 
den svenska adeln, då ju Vadstena kloster grundades, stöddes 
och gynnades af de stormän — Bo Jonssons omgifning — som 
förhjälpt henne till Sveriges krona. Margaretas politik gentemot 
Vadstena kloster gör på mig närmast intryck af ett målmed- 
vetet, ihärdigt arbete på att för sig och sin politik vinna det 
inflytelserika klostret. Svårare är att säga, huruvida den stora 
drottningen här som sä ofta annars lyckats nå sitt syfte. Några 
af Vadstenadiariets anteckningar gifva åtminstone en antydan 
om svaret pä denna fråga. Efter skildringen af slaget vid Fal- 
köping heter det: »Drottning Margareta, Valdemar Danakonungs 
dotter, började regera öfver de tre rikena. Och då, när tyskarna 
blifvit utdrifna, fingo danskarna makten i landet i flera år, och 
tyskarna prisades af landets inbyggare*.» Och efter anteck- 



^ SRS, I: I, 125; Styffe, II,lix, not i. 

2 DN, VI, N:o 363, a, b. På grund af en vilseledande niarginalanteck- 
ning i A. 26, fol. 52, hvarur diplomerna aftryckts, ansågos de förut åsyfta 
Ingeborg Gerhardsdotter. Som emellertid Daae {NHT, i R, IV, 92) påvisat, 
röra de Katarina (jfr Silfverstolpe i HB, I, 35; Erslev, 496). Båda urkun- 
derna äro odaterade; den i den senare förekommande bönen till ärkebiskopen 
i Upsala att lägga sig ut för prinsessan hos generalkonfessorn Magnus, hän- 
visar, om namnet är riktigt, urkunden till något af åren 1384 — 1394- 

3 KHS, 3 R, III, 367-379- 

^ 5/?5, I: I, 103. Den första delen af Diariet intill 1406 är, som bekant, 
till större delen skrifven af Thorirus Andrese. I texten anförda anteckning är 
emellertid tillagd af samma hand, som skrifvit anteckningarna under åren. 



i6o 

ningen om hennes död kommer följande eftermäle: »Hon var, 
medan hon lefde, i världsliga ting mycket lyckosam^». Dessa 
båda anteckningar, den ena epigrammatiskt skarp och bitter, 
den andra vemodsfromt ogillande, synas mig — ehuru åtmin- 
stone den första kan vara nedskrifven först tämligen långt efter 
den skildrade tilldragelsen — häntyda på att hon aldrig fullt 
lyckats vinna åtminstone den yngre generationen, som öfverlefde 
henne. Måhända samverkade därtill den politiska ovilja aristo- 
kratien, särskildt Bo Jonssons krets, måste känna för den, som 
korsat deras beräkningar och, låt vara blott för en tid, stäckt 
deras makt, och den vedervilja kyrkans män måste hysa mot 
en regent, som i silkesvanten gömde en hård hand, som aldrig 
tröttnade att visa kyrkan sin vördnad och öfverhopade den med 
rika gåfvor, men samtidigt lät den undergå en reduktion, som 
den uppfattade som en plundring, och inblandade sig i dess 
styrelse på ett sätt, som väckte hat. 



VI. 

Som bekant hade man i Sverige alltifrån schismens be- 
gynnelse fasthållit vid den romerska obediensen, under det att 
de förbindelser, som anknötos mellan Avignonpåfvarna och de 
skandinaviska furstarna, ha satt få spär efter sig i samtida hand- 
lingar, än färre i händelsernas gång^. Från Rom äro därför 



1350 och 1365 med dess bittra utfall mot tyskarna och som äfven senare (fr. 
o. m. '^/lo 1402 t. o. m. -% 1405, fr. o- m. okt. 1406 t. o. m. ^e 1408) före- 
kommer i Diariet under Thorirus Andre^es frånvaro i Florens. Sannolikt är 
den anonyme annalisten identisk med munken Andreas Lydekini (-f 1410), om 
hvilken Diariet {SRSy I: 1,128) berättar: »CoUegit eciam et scripsit aliqua, qua; 
in isto continentur libellulo». Af samma hand finnas notiser äfven i Uppsala- 
handskriften C.p2; se exkurs D. 

1 SRS, I: I, 132. 

- Belysande för hierarkiens stämning gentemot kungamakten vid denna 
tid äro Linköpings domkapitels klagomål [i vidimation af Johannes Hildebrandi 
d. ""is 1403 (SD, I, N:o 291)], samma kapitels skrifvelse af d. -^/n 1409 (SD, 
II, N:o 1220) samt Arbogasynodens förklaring af d. ^^g 1412 och den där 
fällda domen af d. ^% s. å. {SD, II, N:o 161 9, 1622). 

^ Pastor, I, 139; Valois (II, 313 — 316) lämnar flera intressanta upp- 
gifter om de skandinaviska ländernas förhållande till Avignonpåfvarna. Svenska 
och danska studenter lämnade i följd af schismen universitetet i Paris (Denifle, 
Aucf., XIX). Kardinalen af Viviers uppger — säkert med orätt — i ett 
memorial af år 1380 (Baluzius, II, 868—873), ^^^ konungen af Norge i striden 



i6i 

ock under denna tid alla de påfliga urkunder utfärdade, som 
angå Vadstena kloster och birgittinerna. 

Vid det kyrkomöte de bada kardinalkollegierna för schis- 
mens ändtliga biläggande sammankallat till Pisa synes den sven- 
ska kyrkoprovinsen officiellt icke ha varit företrädd. Visserligen 
sökte rådet förmå domkapitlen att ditsända ombud, men denna 
maning förklingade ohörd ^. Emellertid ha dock efter allt att 
döma ett par svenskar besökt mötet, dels ärkedjäknen, utvalde 
biskopen i Strängnäs Gjorder, dels sannolikt ock ett ombud för 
Vadstena kloster. Den förre har hos konsiliet och den af det- 
samma utsedde påfven sökt bekräftelse på sin omstridda rätt 
till Strängnäs' biskopsstol; en frukt af den senares verksamhet 
äro de under d. ^^/s 1409 frän Pisa utfärdade påfvebullor jag 
ofvan omtalat^. Hemma i Sverige var man ingalunda okunnig 
om tilldragelserna i Pisa: i en af Vadstena klosters bref böcker 
finnas sålunda i afskrift handlingar från konsiliet — bl. a. ett i 
Svenskt diplomatarium tryckt bref från de engelska sändebuden 
angående påfvevalet; och i klostrets tankebok liksom äfven an- 
norstädes i de svenska klosterkrönikorna finnas — förmodligen 
af samtida hand — anteckningar om kyrkomötet^. 

Det på konsiliet företagna påfvevalet medförde för Sverige 
«n direkt känning af schismen: en del af den svenska kyrkan 
fasthöll vid Gregorius XII, en del hyllade den nye påfven, kar- 
dinalärkebiskopen af Milano Petrus Philargi, som påfve Alexan- 
der V. Närmast kom denna motsättning här som annorstädes 
till synes i sammanhang med ledigvordna biskopsstolars besät- 
tande. Det gällde Strängnäs' biskopsdöme. Konungens kandi- 
dat, domprosten Andreas i Uppsala, som skulle få ersättning 
för den ärkestol, hvarom han genom sin eftergifvenhet gått 
miste, blef i vederbörlig ordning genom provision af Gregorius 



mot Mecklenburgarna om Sveriges och Danmarks kronor anslutit sig till Clemens 
VILs obediens. Enligt Edbel {RQS, VIII, 423) utnämnde Clemens d. ^% 1383 
en viss Jean Jagon O. P. till biskop i Strängnäs efter Thyrgils. Af buller 
bland Karlssons afskr. framgår dock, att den af Eubel omnämnda provisionen 
gällde ecclesia Semigallensis ; utnämningen till Strängnäs skedde d. ^"/t 1384. 
Karlsson läser för öfr. Jagow. — Aren 1385 och 1389 omnämnas mellan 
Avignonkurian och konungen af Sverige samt drottning Margareta flera be- 
skickningar utan att man dock känner deras sylten. 

1 SD, II, N:o 1220; Reuterdahl, SKH, 111:2,338; Valois, IV, 76, not 4. 

^ SD, II, N:o 1087, 1 1 19, 1 120; Lindblom, En omtvistad biskopsstol i 
Sverge under kyrkoschismen, 4, 26. 

3 SD, II, N:o 1073; -5^5, I: 1, 31, 127. 

Böj&T, T. II 



102 

utnämnd. Väl delvis med hänsyn just till denna fråga beslöto 
efter Pisakonsiliets påfveval konung Erik och drottning Margareta 
med råd och samtycke af den i saken likaledes personligen in- 
tresserade nye ärkebiskopen Johannes Gerekini, flera af hans 
suffraganer, rådsherrar och riddare samt prelater, kaniker och 
kapitelsmedlemmar att förblifva vid Gregorii obediens. A andra 
sidan vann å.^^ji Strängnäskapitlets kandidat, ärkedjäknen Gjorder, 
understöd af Alexander, och till denne påfves parti anslöto sig 
— enligt hvad det uppgifves genom Gjorders bedrifvande — 
utom Strängnäskapitlet (genom en förklaring af d. -^V* 1410) 
domkapitlen i Linköping (d. ^*/i2 1409), Skara och Västerås^. 
I denna strid förklarade sig Vadstena kloster utan tvekan för 
Alexander; i Diariets tvifvelsutan ungefär samtidiga anteckning 
om konsiliet i Pisa sägas Gregorius XII och Benedikt XIII båda 
ha blifvit öfverbevisade om kätteri och dömda till afsättning, hvar- 
efter den rätte påfven — Alexander V — blifvit vald^. I 
full öfverensstämmelse därmed står, att alla päfvebref rörande 
Vadstena kloster och birgittinerna under tiden mellan Pisa- och 
Konstanzkonsilierna utgått från de påfvar, som från det förra 
härledde sin värdighet. 

Om ock den ofvan skildrade Strängnäskonflikten i kyrko- 
politiskt afseende knappast haft några vidtgående följder och 
det därför säkerligen ej beredt Vadstena kloster några större 
bekymmer att i den kyrkliga krisen intaga sin ställning, är det 
emellertid klart, att vid denna tid i Sverige som öfverallt i 
Europa en stor osäkerhet gjorde sig gällande inom alla kyrkliga 
förhållanden, en osäkerhet om hvem som var den verklige inne- 



^ Lagerbring, IV, 287, 288; Reuterdahl, SKHj III: 2, 338, 339; Eubel L 
RQSj X, 109; Lindblom, a. a. Andreas utnämndes af Gregorius d. ^^/^ 1408, 
ånyo af Johan XXIII d. % 1410; samtidigt utnämndes Gjorder till (titulär) 
biskop af Gallicole /. p. «., men afled redan d. ^/g s. å. i Rom (utnämnings- 
bullor och anteckningar om provisioner bland Karlssons a/skr. i RA). 

2 SRS, I: I, 127. Anmärkas bör äfven, att flera af de från Alexanders 
anhängare härrörande inläggen i striden om Strängnäs' biskopsstol i afskrift 
finnas i Vadstenahandskrifter. I A. 26 finnas SD, II, N:o 1093, 1121, 1230, 
1277, 1280 — 1282, 1284 och 1542; andra dylika akter äro afskrifiia i C. 6^ 
men då denna handskrift tillhört Johannes Hildebrandi, vid denna tid kanik i 
Linköping, bevisar deras förekomst i handskriften intet i afseende på Vadstena 
klosters dåvarande kyrkopolitiska ställning. I öfverensstämmelse med hvad 
som sagts står, att generalkonservatorn Lucas 1409 namnes såsom deltagare i 
ett möte af toskanska prelater, som uppsade Gregorius XII tro och lydnad. 
Marténe och Durand, ColhcUo, VII, 937 0.; Moreni, V, 161, 162. 



i63 

hafvaren af den högsta makten inom kyrkan, en ängslig tvekan, 
huruvida hvad som under schismens tid tillkommit af kyrklig 
lagstiftning, kyrkliga privilegier och kyrkliga utnämningar, ägde 
giltighet eller ej. Öfverallt inom den västerländska kristenheten 
förspordes därför ock en otålig längtan att bli denna osäkerhet 
kvitt, att genom enhetens återupprättande ånyo vinna en fast 
grund för den kyrkliga rättsordningen. I alldeles särskild grad 
måste en sådan stämning ha gjort sig gällande i Vadstena lik- 
som hos birgittinerna i allmänhet. Deras orden var ju en alldeles 
ny skapelse inom kyrkan. Själfva dess tillkomst bar en viss 
äfventyrlig prägel. Den uppväxte under en tid, då i kulturens 
hufvudländer de gamla medeltida idealen börjat förlora sin makt 
öfver sinnena och nya frågor trädt i förgrunden; dess stiftarinna 
hade utgått från ett nästan okändt land i en af odlingens ut- 
kanter. Så godt som alla birgittinernas privilegier liksom ock 
de flesta från påfvestolen utgångna bestämmelser angående deras 
organisation ledde sitt ursprung från schismens tid: så var för- 
hållandet med ordens stiftelseurkund, med Birgittas kanonisa- 
tionsbulla, med, Johan XXIII:s stora privilegiebref, birgittinernas 
Mare magnum. Alla dessa ofta med stora mödor och om- 
kostnader förvärfvade påfliga ynnestbevis syntes vara af ett 
tvifvelaktigt värde, då den lagliga befogenheten hos dem, från 
hvilka de utgått, kunde sättas i fråga. Kom så slutligen därtill, 
att genom den påfliga kurians obekantskap med skandinaviska 
förhållanden och Birgittas syften och väl äfven genom de äldsta 
birgittinernas organisatoriska oförmåga och bristande förtrogen- 
het med den kanoniska rätten hela organisationen kommit att 
sakna tillräckligt fasta former och fått öfver sig något obestämdt 
och flytande — ett förhållande, som vid mer än ett tillfälle satte 
ordens hela tillvaro på spel. 

Sådan var i korta drag ställningen närmast före Konstanz- 
konsiliets sammanträdande^. När därför Johan XXIII efter för- 
beredande underhandlingar med kejsar Sigmund omsider d. -^^/la 
141 3 utfärdade kyrkomöteskallelsen, ansågs det säkerligen som 
en själffallen sak, att Vadstena kloster till Konstanz skulle sända 



^ Vid framställningen af konsiliet har jag utom Hefeles lärda och sam- 
vetsgranna, men ej alltför opartiska arbete, användt Creightons af en vid och 
statsmannamässig uppfattning präglade, mästerligt skrifna framställning (I, 299 
— 360; II, I — 128), vidare Hublers för uppfattningen af konsiliets resultat än 
i dag grundläggande verk samt slutligen de nyaste bidragen hos Pastor (I% 
192 — 205), FiNKE, Wylie samt nu senast Valois (IV, 227 ft.) 



104 

ombud för att vid den stora uppgörelsen med det förflutna söka 
rädda så mycket som möjligt af den byggnad, som under de 
föregående fyrtio åren med så mycken möda fogats samman^. 
Äfven från den svenska kyrkoprovinsen i öfrigt närvoro i Kon- 
stanz ombud; i sådan egenskap nämnas ärkedjäknen Elzich i 
Skara för sin biskop samt abboten Sten i Munkaliv, som förut 
nämndt till börden svensk^, för de nordiska rikena, sitt kloster 
och biskopen i Linköping, hvilken senare äfven representerades 
af Linköpingskaniken Laurentius Gedda, som i Konstanz afled^. 
Om deras allmänna verksamhet vid konsiliet känna vi ganska 
litet, liksom vi ej heller veta, i hvad mån birgittinerna för vin- 
nande af sina syften funnit understöd hos dem eller hos den 
danske konungens ambassadörer, den i diplomatiska värf för- 
farne, äfven vid konsiliet inflytelserike Ribebiskopen Peder Lykke 
samt biskopen i Slesvig, Hans Skondelev*. Att döma af de 
bevarade akterna synes de svenska ombudens arbete hufvud- 
sakligen ha samlat sig kring genomdrifvandet af trenne sven- 
skars upptagande bland helgonens tal, biskoparne Nicolaus Her- 
manni i Linköping och Brynjulf (I) i Skara samt nunnan Ingrid 
från Skenninge. De lyckades väl framkalla en undersökning i 
saken, men själfva hufvudfrågan blef vid konsiliet ej afgjord. 
Som åtminstone hittills kända källor ej tyda på att de nämnda 
nordiska representanternas verksamhet i någon afsevärdare grad 
varit af betydelse för birgittinernas syften, har jag endast i för- 
bigående och för fullständighetens skull velat omnämna den, 
men inskränker mig för öfrigt till att angående dem och deras 
uppträdande på konsiliet hänvisa till hvad föregående forskare, 
särskildt SCHiJCK och Daae, därom meddelat^. Samtliga skandi- 
naviska deltagare tillhörde den germanska nationen^. 

^ SD, II, N:o 1857; de förberedande underhandlingarna mellan påfveri 
och kejsaren skildras af Finke {Ada, 169—184). Äfven konung Erik inbjöds 
af påfven att dit sända lämpliga ambassadörer; huruvida han därtill uppfordrats 
äfven af kejsar Sigmund i kraft af dennes qfficium imperiale, är däremot ovisst. 
RDRDM III, 181, 182; Daae, Symbole, 31; FiNKE, Acta, 196, n. i. 

^ Jfr ofvan sid. 153, n. 3. 

^ Supplik af d. ■'/12 141 7 bl. Karlssons af skr. i RA. 

^ v. D. Hardt, v, 14; Daae, «. a., 31 — 40, 

5 Någon detaljerad framställning af de nordiska rikenas förhållande till 
konsilierna, för så vidt och i den mån en sådan är möjUg, finnes tyvärr ej 
ännu. Om det i texten berörda kanonisationsärendet se A. 26, fol. 82, 84—86; 
SD, II, N:o 1601, 1931, 1937; III, N:o 2224,2331,2473; 5ÄS, III: 2, 138—183; 
v. D. Hardt, IV, 633, 707—715; Ant. tidskr., Y, 4-}^— 44; Daae, a. a., 36; He- 
FELE, VII, 265, samt Klemming, Ur en antecknares samlingar, 122 — 126. 

fi SD, III, N:0 2073. 



i65 

Konsiliet öppnades visserligen, som bekant, redan i novem- 
ber 1414^, men först d. ^°/i2 s. å. anträdde en af Vadstena- 
klostrets främste män, vidtberest och förut pröfvad i grannlaga 
värf, prästmunken Thorirus Andreae, färden till Konstanz^. På 
sin beskickning medförde han säkerligen från såväl klostret som 
konungen böneskrifter och rekommendationer till hjälp vid ut- 
förandet af den viktiga uppgift, som pälåg honom. I Konstanz 
hade äfven infunnit sig en annan af birgittinordens ledande män, 
nämligen dess generalkonservator Lucas Jacobi. Det gällde nu 
för dessa ombud att söka utverka bekräftelse på Birgittas kano- 
nisation äfvensom på ordens privilegier, främst på de viktigaste, 
indulgensprivilegierna, samt framför allt ett slutgiltigt stadfästande 
af Birgittas klosterstadga, denna gång i enlighet med hennes 
ursprungliga afsikt per modum regule, ej blott som förut per 
modiim constitutionum^ . 

Under konsiliets tidigaste dagar vunno birgittinerna en be- 
tydande framgång. På en session kyndelsmässodagen (^/s) 141 5 
begärde de skandinaviska prelater, som bevistade konsiliet, dess 
stadfästelse på Birgittas helgonförklaring, och sedan nio teologer 
beedigat berättelserna om den nordiska sierskans underverk, 
villfors denna begäran*. Alldeles utan motstånd synes bekräf- 

1 Hefele, VII, 26, 66—68. 

'^ SRS, I: T, 1.34. Han åtföljdes af Symon, en af klostrets lekbröder. 

^ Från Konstanzkonsiliet föreligger en mängd suppliker (till påfven, 
kardinalkollegiet eller enskilda dess medlemmar, konsiliet eller dess särskilda 
nationer, kejsaren o. s. v., från svenska biskopar, Vadstena kloster, konung Erik 
och drottning Filippa ra. fl.), dels i afskrift, dels i formulär eller koncept bl. 
RA:s pappersbref och Karlssons afskr. samt i A. 26, C. 6, C. 43 och C. 63. 
Det är i många fall ej möjligt att afgöra vare sig från hvilket år de olika 
böneskrifterna härröra eller huruvida vi ha att göra med sådana, som verk- 
ligen ingifvits, eller med sådana, som stannat såsom utkast eller som väl af- 
sändts, men ej nått sin bestämmelseort. En orsak till deras stora mängd synes 
nämligen ligga däri, att enligt ett odateradt bref från Vadstena till en dansk 
biskop (afskr. i A, 26, fol. 128 v.) några af de från konungen utgångna för- 
kommit. Jag har i min framställning medtagit blott dem, som åtminstone 
tillnärmelsevis kunna dateras eller eljes förete något af särskildt intresse; en 
fullständig klassificering kan väntas i det af Karlsson påbörjade supplement- 
bandet af Svenskt diplomatariuni. I detta är konung Eriks under N:o 1862 in- 
förda supplik till kejsaren hänförd till 1414; den angifver sig emellertid själf 
såsom föregången af andra, och intet däri tyder, så vidt jag kan finna, särskildt 
på nämnda år; med hänsyn till afskriftens plats i kopieboken A. 26 (jfi: SD, 
in, N:o 2231, 2250 — 54 samt nedan sid. 167, not 2) är den troligen att hän- 
föra till 1416. 

* RiCHENTAL, 53, 54; v. D. HaRDT, IV, 39, 40; CREIGHTON, I, 3I5, 316; 

Hefele, VII, Bo, 8i. 



,e-- 



i66 

telsen likväl ej hafva utverkats. Tiden var föga ägnad för den 
sortens fromhetsöfningar. De öfverflödigt många kanonisationerna 
hade redan förut af Parisuniversitetets teologer uppförts på listan 
af anklagelsepunkter mot schismens påfvedöme ^. Universitetets 
mest frejdade representant vid konsiliet, Johannes Gerson, för- 
fattade just i anledning af Birgittas helgonförklaring en särskild 
stridsskrift, •}>De probatione spirituum-» , riktad mot tidens blinda 
och öfverspända tro på allehanda föregifvet gudomliga uppen- 
barelser^. Men med genomdrifvandet af denna kanonisation 
voro ock birgittinernas framgångar tillsvidare slut. Den kort 
därefter öppet utbrytande konflikten mellan kurian och konsiliet, 
som slutade med påfvens afsättning d. ^^/s 141 5, trängde allt 
annat i bakgrunden ^. Senare togo andra kyrkliga hufvudfrågor 
konsiliets tid och intresse helt i anspråk: de böhmiska kätterierna, 
reformutskottens förslag, underhandlingarna till schismens biläg- 
gande och slutligen sent omsider förberedelserna för det nya 
påfvevalet. Vid sidan af dessa stora frågor, som berörde kristen- 
hetens lifsintressen, förmådde en så underordnad sak som en 
nybildad och ännu föga inflytelserik ordens angelägenheter på 
intet sätt göra sig gällande. Birgittinerna tvungos därför att 
under ett oaflåtligt supplikskrifvande låta med sina angelägen- 
heter anstå, tills det stora verket, schismens biläggande och det 
nya påfvevalet, lyckligen fullbordats*. 

Med hjälp af bevarade urkunder ur Vadstena klosters arkiv 
är det oss möjligt att i någon mån åtminstone följa den enfor- 
miga gången af Vadstenaombudens underhandlingar i Konstanz, 
I det tidigaste af dle bevarade brefven, dateradt Konstanz d. ^U 
141 5, nämner brefskrifvaren, Thorirus Andrese, angående ordens 
angelägenheter endast, att dess gynnare och vänner rådt honom 
att ej bringa sin sak inför kyrkomötet, förrän enhet äter vunnits 
inom kyrkan, hvilket ju vore den uppgift konsihet i främsta 



^ Se ofvan sid. 115. Enligt Wylie (ss. 51, 52), som emellertid ej anför 
sin källa, hade universiteten i Paris och Oxford underkastat Birgittas uppen- 
barelser en ganska genomgående granskning. 

2 Skriften bär datum d. -% 1415; v. D. Hardt, III, 28; Schwab, 364—367. 

^ Under denna tid beslöts vid en session d. ^''/4 141 5 på förslag af abbot 
Sten ny undersökning i frågan om tre andra svenskars upptagande bland helgonens 
tal. I A. 26, fol. 82 finns i afskr. en fullmakt af d. ■^^/4 1414 för honom att i 
kanonisationsärendet vara konung Eriks prokurator vid den påfliga kurian. 
Daae, Symbole, 36; HefeLE, VII, 265. 

'* Bref af d. ^6/^ 1416 {SD, III, N:o 2220). 



107 

rummet hade sig förelagd^. Därefter saknas upplysningar om 
birgittinernas verksamhet vid konsiliet till på våren följande år. 
Den '^^U 1416 begärde abbedissan och konventen i Vadstena 
— tydligen i anledning af ett bref från Thorirus Andrea — hos 
generalkonfessorn Ericus Johannis, som för tillfället vistades på 
Lolland, att han af konungen skulle rörande klostrets önskemål 
utverka suppliker till den blifvande påfven^. Förmodligen hem- 
ställde Thorirus i det nämnda brefvet äfven, att klostret skulle 
af rikets biskopar söka utverka en böneskrift till konsiliet angå- 
ende regelns godkännande. I anledning af denna framställning 
anhöll Vadstena kloster d. ^^U 1416 hos biskop Knut i Lin- 
köping, att han skulle söka förskaffa en af rikets samtliga 
biskopar utställd böneskrift i enlighet med ett bifogadt formulär, 
som borde sändas med den skrifvelse han kom me att aflåta till 
den svenska kyrkans primas^. Direkt till denne sändes från 
Vadstena samtidigt en hemställan i ämnet*. Biskop Knut under- 
stödde saken hos ärkebiskopen och sina medbiskopar^, och d. 
^/ö 1416 afläto den svenska kyrkoprovinsens samtliga biskopar 

o 

med undantag af biskop Magnus i Abo, som befann sig utom- 
lands, en böneskrift till konsiliet, hvari de anhöllo om stadfästelse 
på Birgittas klosterstadga per inodum regule^ . 

Förmodligen för att öfverbringa denna böneskrift — möj- 
ligen har saken dock tidigare varit påtänkt — utsändes d. ^/e 
141 6 till Konstanz en tämligen ny vorden Vadstenamunk, förut- 



1 SD, III, N:o 2073. Brefvet innehåller för öfrigt uppgifter om påfvens 
flykt samt om beslutet af d. -/j, och till detsamma är fogad konsiliets rund- 
skrifvelse af d. '^4 14^5 (Martene, Thesaurus, II, 1026). I brefvet berättas, 
att underrättelser förut sändts från Konstanz till Vadstena. 

2 SD, in, .N:o 221 1. Två af de i 5Z> under N:o 2086—2088 intagna 
urkunderna (N:o 2086, 2088) föreKomma i A. 26 (fol. 107, 107 v.) bland ur- 
kunder från 1416 (5Z), ni, N:o 2231, 2250—2254); N:o 2088 är tydligen blott 
ett utkast. Möjligen utgöra båda urkunderna förslag, uppsatta i samband med 
den i det först anförda brefvet framställda begäran. De äro nämligen bägge 
införda i den just vid denna tid till Konstanz utsände Johannes Hildebrandis 
kopiebok (C. 6). 

=* SD, III, N:o 2219. * SD, III, N:o 2220. 

5 SD, III, N:o 2221, 2222. 

^ Det i SD under N:o 2231 meddelade brefvet är säkerligen det bret, 
som afsändts; detta borde enligt biskop Knuts upptattning vara »non clausa 
sed aperta propter viarum discrimina» — hvilket ej är fallet med N:o 2223. 
Bure detta sistnämnda ej rubriken y>Tenor litere misse>-), låge det nära tillhands 
att anse det såsom det i N:o 2219 och 2221 omtalade projektet; nu torde det 
knappt vara möjligt att närmare datera detsamma. 



i68 

varande kaniken i Linköping Johannes Hildebrandi ^. Utom sitt 
pass medförde han från klostret bref till Thorirus Andres^ och 
en förteckning på åtskilliga ändringar i klostrets organisation, 
som man önskade vidtagna; de rörde klostrets aflatsförhållanden, 
bl. a. öfverfiyttandet af Letareaflaten till midsommardagen, in- 
rättandet af tre nya altaren i klosterkyrkan samt klostrets och 
kyrkogärdens immunitet^. Vidare utrustades han med rekom- 
mendationsbref till flera höga prelater, dagtecknade d. ^^/s och 
d. ■'■/e 141 6, samt med några böneskrifter om regelns stadfästande, 
riktade till (den blifvande) påfven och till kejsaren*. Ändtligen 
medförde han säkerligen äfven de svenska biskoparnas ofvan- 
nämnda böneskrift af d. ^/s 1416, och under färden har han 
förmodligen afhämtat de suppliker generalkonfessorn Ericus Jo- 
hannis enligt Thorirus Andreses ofvannämnda begäran utverkat 
af konung Erik; en af dem, riktad till den blifvande påfven och 
dagtecknad d. ^^/ö 1416, har jag funnit i afskrift bevarad^. 

Resan gick öfver Liibeck, och d. ^/g 1416 ankom Johannes 
Hildebrandi välbehållen till Konstanz^. Den af biskoparna ut- 
verkade böneskriften visade sig emellertid vid framkomsten i 
afseende på sin rent yttre utstyrsel ej motsvara det påfliga 
kansliets fordringar, hvarföre birgittinernas vänner på l^rkomötet 
afstyrkte dess framlämnande. Vadstena kloster uppfordrade då 
ånyo sin stiftsbiskop, att hos Johannes Gerekini, som för tillfället 
befann sig på Själland, anhålla, att han ville i hufvudsaklig öfver- 
ensstämmelse med den förra böneskriften utfärda en ny, riktad 



^ SRS, I: I, 137; SD, III, N:o 2256 b. Enligt Diariets uppgift lämnade 
han Vadstena fredagen i veckan efter Kristi himmelsfärdsdag (d. ^^/g), alltså 
d. %. Afresan skedde dock först följande dag, då passet, såsom hänvisningen 
till SD, III, N:o 2256 a utvisar, bär datum d. ^/g. — 1 C. 4j (fol. i v. — ^4) och 
A. 26 (fol. 150 v.) finnas i afskr. suppliker från Vadstena kloster till den blif- 
vande påfven och konsiliet rörande bekräftelse på regeln, privilegierna, Birgittas 
kanonisation och rätten att utdela broderskapsbref och mottaga reliker. De 
äro omöjliga att närmare datera (1415 — 1417) och kunna därför ej hänföras 
till någon bestämd beskickning till konsiliet. 

2 SD, III, N:o 2247, 2248. 3 SB, III, N:o 2284. 

^ SD, III, N:o 2250 — 54, 2257. N:o 2087 kan naturligtvis höra till denna 
beskickning, men lika väl till någon senare. 

'" Afskr. i C. 63, fol. % jfr ock den under N:o 2249 tryckta suppliken, 
som möjligen tUlhör denna tid. 

^ I okt. skrifver han därifrån till Vadstena, att före det kyrkliga enhets- 
verkets genomförande intet kunde uträttas. Ungefär samtidigt betygar klostret 
för sitt ombud i Konstanz sin glädje öfver de goda underrättelser, som kommit 
med ett föregående bref. SD, III, N:o 2284, 2291. 



i6q 

till hvar och en af konsiliets fem nationer, samt besegla den- 
samma jämte biskoparna i Västeras och Abo, som för tillfället 
äfvenledes befunno sig på Själland ^. I öfverensstämmelse med 
klostrets önskan begärde Linköpingsbiskopen hos sin primas, att 
han skulle villfara klostrets anhållan. Från Vadstena afsändes 
dessutom i enahanda syfte böneskrifter direkt till ärkebiskopen^ 
till hans kansler, till biskopen i Abo samt till en ej namngifven 
biskop, förmodligen den i Västerås ; i brefvet till den förstnämnde 
inneslöts ett formulär till den nya böneskriften. Resultatet af 
alla dessa bearbetningar blef nya suppliker till konsiliets fem 
olika nationer och till kardinalkollegiet, den sista daterad d. 

Vs 1417"- 

Sannolikt gåfvo ofvan skildrade ansträngningar från Vad- 
stena klosters sida upphof äfven till andra böneskrifter i birgit- 
tinernas sak. I hvarje fall utfärdade konung Erik den 2 och 3 juni 
14 1 7 från Roskilde åtskilliga suppliker om medverkan till bekräftelse 
på regel, privilegier, friheter och indulgenser till de olika nationerna 
vid kyrkomötet i Konstanz^, till kardinal Oddo Colonna, den 
senare påfven Martin V*, till kardinalkollegiet ^ samt till kejsar 
Sigmund^ . Angående själfva förhandlingarna på konsihet, huru- 



^ Odat. bref i afskr. i A. 26, fol. 127 v. (»tam modicam habebat perga- 
meni quantitatem et notulam tam compressam"et indecentem»). Liksom öfriga 
bref rörande samma angelägenhet torde det anförda brefvet tillhöra våren 141 7; 
däri sägas såväl ärkebiskop Johannes som biskoparna i Åbo och Västerås 
uppehålla sig på Själland. Samtliga dessa biskopar besegla en i Köpenhamn 
utfärdad handling af d. ^\ 1417 (Kbhvns Dipl, I, 144; RDRDM, III, 227); 
d. ^/a s. å. utfärda samtliga svenska biskopar bref från Uppsala (SD, III, N:o 
2331). 

^ Brefven i afskr. i A. 26, fol. 127 — 128 ; en supplik till den galliska na- 
tionen i afskr. i A. 26, fol. 128 v., en till kardinalkollegiet i SD, III, N:o 2331 
(dat. Uppsala). En i A. 26, fol. 309 befintlig supplik företer i formuleringen sä 
stora likheter med den å 128 v., att den skulle kunna tagas för ett projekt till 
denna, om ej biskopen i Åbo saknades bland utfärdarna och om den ej vore 
riktad till kyrkomötet in toto, under det i det n3'ssnämnda brefvet till ärke- 
biskopen suppliken angifves såsom afsedd att ställas till de särskilda nationerna 
hvar för sig. Suppliken å fol. 309 företer vissa likheter äfven med SD, III, 
N:o 2231, bland hvars utställare som nämndt äfvenledes biskopen i Åbo saknas. 

^ Suppliken till den galliska nationen, dat. d. \ 1417, i C. 63, fol. 4; 
efter en odat. afskr. i A. 26, fol. 120 tryckt i SD, III, N:o 2307. I C. 6j, fol. 
7 finns i afskr. slutet af en supplik till?,en annan nation, dat. d. -/g 1417. 

* Afskr. i C. 63, fol. 5. & Afskr. i C. 63. fol. 4 v. 

^ Afskr. i C. 63, fol. 5 v., 6; A. 26, fol. 152; samtliga dessa suppliker 
äro daterade d. ^/g 141 7. Odaterade suppliker om kejsarens bemedling finnas 
i afskr. i A. 26, fol. 130, 130 v. (fr. konungen, af KARLSSON^med hänsyn till 



170 

vida och på hvad sätt birgittinordens angelägenheter där bedref- 
vos, därom äro de bevarade urkundernas upplysningar sparsamma 
eller inga. I det flera gånger anförda brefvet till ärkebiskopen 
berätta Vadstenamunkarna, att de från Konstanz försport, att 
<ien galliska nationen vore föga gynnsamt stämd mot orden, 
enär den i så hög grad omhuldades af Frankrikes arffiende, 
konungen af England^. 

Den '^^/s 1417 återkom Johannes Hildebrandi till Vadstena, 
hemskickad af Thorirus Andreas. Ändamålet med hans besök 
i hemlandet synes dels ha varit att inhämta konventens mening 
i några tvifvelaktiga frågor, dem ombuden ej på egen hand 
vågade afgöra, dels att förmå klostret att utsända ännu en bro- 
der till Konstanz, enär Lucas svårt insjuknat^. Med anledning 
af sistnämnda omständighet uppdrog klostret åt munken An- 
dreas Olavi, som för tillfället uppehöll sig i det under anlägg- 
ning varande klo.stret Maribo, att åtfölja Johannes Hildebrandi, 
som efter Mickelsmässan (d. ^^/g) återvände till Konstanz. Då 
emellertid förhållandena i Maribo ej tilläto Andreas att afresa, 
måste Johannes Hildebrandi ensata anträda färden efter att vid 
Mårtensmässan ha passerat Maribo^. 

Under sommaren och hösten 141 7 lyckades emellertid sent 
omsider efter besvärliga underhandlingar och icke utan svåra 
slitningar den västerländska kristenhetens i Konstanz församlade 
ombud att ena sig om den ordning, i hvilken frågorna skulle 
behandlas. Man beslöt att först och främst gripa sig an med 
enhetsverkets genomförande och först sedan med kyrkans re- 
formation till hufvud och lemmar. Den ^^/n valdes till påfve 
kardinal Oddo Colonna, som under namnet Martin V invigdes 
d. ^^/ii 1417. Med hans val kommo frågorna i ett nytt läge. 
Sedan kyrkan nu återfått ett allmänt erkändt öfverhufvud, i 
hvars bestämda intresse det låg att snarast möjligt hemförlofva 
konsiliet, gjorde sig gällande en förut okänd fart och kraft vid 
ärendenas behandling och afgörande*. Den visade sina verk- 
uttrycket »in fuiuro concilio generali» förd till 1414) och C. 43, foI. s, 5 v. 
(fr. Vadstena kloster). Den ^*/,o 1417 utfärdade kejsaren från Konstanz ett 
skyddsbref för birgittinerna ^(handlingen bl. Karlssons af skr. i RA). 

^ Afskr. i A. 26, fol. 127. '^ SD, III, N:o 2412; SRS, I: i, 138. 

* SD, III, N:o 2412, 2413, 2426 (af en jämförelse mellan 2413 och 2426 
framgår, att den förra urkunden bör dateras efter d. ^^/u 1417); bref till bröderna 
i Maribo med befallning att låta Andreas afresa i afskr. i A. 26, fol. 168 v. 
Förut hade varit påtänkt, att Andreas skulle återvända hem till Vadstena med 
Johannes Hildebrandi {SD, III, N:o 2384, 2401, 2404). 

4 Creighton, II, 83—99; Hefele, VII, 315—26. 



171 

ningar äfven med hänsyn till birgittinerna. Det första resultatet 
af ombudens verksamhet — i hvarje fall det första, h varom vi 
äga någon kännedom — föreligger i en påflig befallning till 
ärkebiskopen i Lund, daterad d. ^^U 141 8, att efter anställd 
undersökning till Vadstena kloster äterförskafFa den egendom, 
som under den föregående tiden blifvit till klostrets skada på 
längre eller kortare tid bortförlänad ^. Ej långt därefter (d. ^U) 
följde ett skyddsbref för Vadstena kloster i den vanliga enkla 
formen tillika med en generell bekräftelse på klostrets privilegier, 
indulgenser och friheter^. Några dagar senare (d. 'Z^) lyckades 
man utverka dels ett godkännande på grundläggningen af Maribo 
kloster, som ock skulle åtnjuta ordens privilegier och indulgenser, 
äfvensom ett aflatsbref för vallfärder till klostren i Vadstena, 
Mariendal, Marienwold och Maribo^. 

Större svårigheter mötte vid försöken att utverka bekräf- 
telse på regeln och kanonisationsbullan, enär klostrets under- 
handlare ej i original kunde förete de åberopade påfliga urkun- 
derna, hvilket enligt de romerska kanslireglerna erfordrades*. 
Den ^^U 1418 upplöstes formellt konsiliet, men påfven 
kvarstannade till d. ^^/s, då han öfver Schaffhausen begaf sig 
till Geneve^. Innan han lämnade Konstanz, lyckades emellertid 
klostrets underhandlare d. "^/b 1418 erhålla ett påfligt bifall per 
fiat till från konung Eriks sida ingångna suppliker om be- 
kräftelse pä Birgittas kanonisation och på hennes klosterregel 
ehuru i enlighet med den framställda bönen fortfarande blott 
såsom konstitutioner (per modum constziutionum), med andra 
ord på bullorna af d. ''/lo 1391 och d. ^/i2 1378; vidare bi- 
fölls äfven konungens anhållan, att det påfliga kansliet vid 
bekräftelsebullornas utfärdande i st. f originalen skulle god- 



^ SD, III, N:o 2443. 

^ SD, III, N:o 2458; en supplik om privilegiemas bekräftelse jämte flera 
andra i koncept (handlingen har påskriften ^tminutayi) på papper bland odaterade 
pappersbref i RA, 

^ Suppl. bl. Karlssons af skr. i RA; en i allt väsentligt likalydande supplik 
rörande Maribo finns äfven på samma blad som den nyssnämnda suppliken bland 
odaterade pappersbref i RA; en annan supplik i samma sak i afskr. i C. 43, fol. 
4 v., 5. — Den \ utlofvade 7 kardinaler 100 dagars aflat för dem, som på vissa 
högtidsdagar besökte Birgittas altare i Vadstena^ klosterkyrka, dit firamburo 
gåfvor eller dit testamenterade guld, silfver o. s. v. {SD, III, N:o 2470). 

•* Bref från kardinalbiskopen af Albano till Vadstena kloster i afskr. i 
C. 6, fol. 68 v., dateradt d. ^5/^ u. å., men tydligen att hänföra till 1418. 

5 Creighton, II, 115 — 117; Hefele, VII, 371. 



172 

taga af ärkebiskopen i Upsala och biskopen i Linköping veder- 
börligen vidimerade afskrifter af dessa ^. Därmed var emellertid 
ej, som man kunde tycka, saken afgjord. Då nämligen ombuden 
sökte utverka de ofvan angifna bullornas utfärdande, svarades 
trots allt från kansliet, att så ej kunde ske, förrän originalen 
företetts. Därpå strandade saken; de begärda bekräftelsebullorna 
utfärdades först senare och då närmast på bedrifvande af konung 
Henrik af England^. 

Det var således i förhållande till förväntningarna högst 
obetydligt man på själfva konsiliet för birgittinernas sak lyckats 
uträtta, och det kan därför knappast förvåna, att de gamla om- 
buden tröttnade pä det lönlösa arbetet och beslöto att återvända 
hem. Då emellertid från det under anläggning varande klostret 
Marienwold redan tidigare (1416) den begäran framställts, att dit 
skulle sändas några äldre bröder för att sammanträffa med Lucas, 
som vid midsommartiden väntades dit för att rådslå om ordens 
angelägenheter, hade Thorirus beordrats att taga hemvägen öfver 
Marienwold,^ en plan, som nu två år senare förverkligades. 
JVfven Johannes Hildebrandi medföljde dit, men begaf sig där- 
ifrån direkt hem och ankom till Vadstena d. ^^It 1418*. Tho- 
rirus åter tog vägen öfver Maribo, hvarifrån han åtföljdes af 



^ Suppl. bl. Karlssons a/skr. i RA. Den första och den tredje af supp- 
likerna finnas äfven i koncept i den nyssnämnda handlingen bl. odaterade pap- 
persbref i RA; en suppUk om klosterstadgans bekräftelse finnes där äfven, men 
konfirmationen begäres y>per modum regules). Alla tre supplikema finnas vidare 
ock i afskr. i C. 43, fol. 9 — 10. — I ett bref från Vadstenakonventen till Syon- 
klostret, skrifvet i aug. 141 8 (5£>, III, N:o 2521), berättas, att ombuden gjort 
flera försök att få Birgittas klosterstadga stadfästad under namn af Salvators- 
regeln. Påfven hade emellertid vägrat att stadfästa den »sm6 vocabulo reguler>, 
men förklarat sig villig att som förut bekräfta den y^suh vocabulo constitutionum-a 
och därpå tecknat sitt y>fiaty> på suppliken. Klostret hade nämligen under för- 
handlingarnas lopp nedsatt sina fordringar och gifvit sina ombud i uppdrag att 
nöja sig med en stadfästelse per modum constitutionum iSD, III, N:o 23 11). — 
I afskr. i C. 63, fol. 6 finns en supplik från konungen om regelns stadfästande 
m. m. förmodligen att hänföra till 1418 (»S. v. de cuius ad summi apostolatus 
apicem sancta et vnanimi assumpcione consolaciones immensas accepimus»). 

^ SD, III, N:o 2521J odateradt bref från Vadstenamunkarne till någon 
munk i Maribo (?) sannolikt fr. 1418! afskr. i C. 6, fol. 72, I detta berättas äfven, 
att enligt kanonisters utsago det i texten omförmälda bekräftelsebrefvet af d. 
^/4 1 41 8 {SD, III, N:o 2458) var af ringa värde. 

^ Bref till bröderna i Marienwold och Thorirus i afskr. i C. 6, fol. 53 
till bröderna i Marienwold i A. 26. fol. 103 v., 104 (alla brefven att döma af 
deras plats i handskrifterna från 1416). 

4 SD, ni, N:o 2537, 2538; SRS, I: i, 139. 



173 

Andreas Jacobi. På hemfärden insjuknade han i Malmö, fort- 
satte likväl resan, men hann ej längre än till Jönköping, där 
han afled d. Ve 1418^. 



Trots motgångarna på konsiliet och den mot birgittinerna 
ogynnsamma stämning, som från början synes ha gjort sig gäl- 
lande hos den nye päfven, uppgaf man i Vadstena dock ej 
hoppet om sina syftens slutliga förverkligande. Hos konungen 
begärdes ytterligare bemedling, och i enlighet med Konstanz- 
sändebudens anhållan aftärdades d. ^^/s 141 8 till birgittinordens 
gynnare i England bref med uppmaning att söka förmå konung 
Henrik V att lägga sitt inflytande vid kurian till konung Eriks, 
äfvensom att uppfordra sin nyförvärfvade bundsförvant kejsar 
Sigmund att äfven han taga sig an birgittinernas sak ^. Konung 
Henrik borde ombedjas att fastställa en bestämd tidpunkt, då 
hans sändebud skulle inträffa vid kurian, på det de från konung 
Erik och klostret afgångna ombuden samtidigt måtte kunna 
infinna sig där, hvarjämte man föreslog att för större eftertrycks 
skull likalydande suppliker från båda konungarna skulle till 
påfven ingifvas^. 

Under konsiliets yttersta dagar uppväxte emellertid ur ett 
af dess mest berättigade reformkraf för orden en ny fara, som 
skakade den i hela dess religiösa och ekonomiska ställning och 
gaf upphof till tvister, som sedermera under flera årtionden 
fortgingo. Striden gällde ordens rika indulgensprivilegier. Dessa 
— bland hvilka de viktigaste som nämndt voro s. k. indulgentie 
ad instar — hade alla beviljats under den stora schismens tid, 
de tidigaste som nämndt af Urban VI. Mot dessa under den 
påfliga kurians förnedring utdelade eller — ibland åtminstone — 
kanske snarare försålda indulgensprivilegier reste sig — förebud 
till ovädret hade förut ej saknats* — på kyrkomötet en storm ^. 

Redan i det enligt HiJBLERS uppfattning från enskildt tyskt 
håll under det första reformutskottets tid utgångna förslaget 
framhäfdes nödvändigheten af att kassera alla indulgensprivile- 



1 SD, III, N:o 2528; SRS, I: i, 139. 

2 Den ^^/g 141 6 hade under kejsar Sigmunds Englandsvistelse i Can- 
terbury afslutits en of- och defensiv allians emellan honom och konung Henrik. 
Rymer, IX, 377; Creighton, II, 65. 

3 SZ), III, N:o 2520—22, 2538. * HuBLER, 107. 

^ Om indulgensfrågans behandling på konsiliet se Hubler, 107, 108; 
Creighton, II, 124. 



174 

gier, som tillkommit efter Clemens V:s dekret ■»Abusionibust» 
(i3ii)\ Frågan om indulgenserna upptogs äfven såsom punkt 
17 i dekretet af d. ^°/io 1417 angående de reformer -»iii capite 
et curias), som den blifvande påfven skulle vara skyldig att före 
konsiliets upplösning vidtaga i samråd med konsiliet eller de 
särskilda nationernas ombud ^. I de kansliregler, som Martin V 
dagen efter sitt val (d. ^^/n 1417) fastställde, men som offent- 
liggjordes först i febr. 141 8 och som i allt väsentligt blott ut- 
gjorde ett upprepande och förnyande af företrädarens, vidtogos 
verkligen också vissa inskränkningar i afseende pä beviljandet af 
indulgensprivilegier ^. 

Sedan man omsider nödgats uppgifva den ursprungliga 
planen att åstadkomma för hela kyrkan gällande reformdekret 
och i stället slagit in på den vägen att uppställa reformprogram, 
lämpade efter de särskilda nationernas önskningar och behof, 
gick man på vissa håll än längre i sina fordringar på en refor- 
mation af aflatsväsendet. I de artiklar rörande kyrkoreformen, 
som den tyska nationen i början af jan. 141 8 framlämnade till 
påfven, föreslogs sålunda, att alla plenarindulgenser liksom alla 
ad instar medgifna skulle återkallas och för framtiden endast 
ytterst sparsamt utdelas*. I anknytning till denna framställning 



1 Clem. V, 9, 2; V. D. Hardt, I: 12, 751 — 754; HiJBLER, 23 — 23. 

2 v. D. Hardt, I: 20, 929; IV, 1449 — S2;Mansi, XXVII, 1164; Creighton,, 

II, 98, 99; HeFELE, VII, 325; HUBLER, 35—39. 

^ Martins kansliregler äro tryckta dels (dåligt) hos v. D, Hardt, dels; 
(mönstergillt) hos Ottenthal (ss. 187 ff.). Deras bestämmelser i afseende på 
indulgenserna (N:o 38 — 41, ss. 195, 196) inneburo i korthet följande: a) ea 
stadfästelse på Urban V:s af Johan XXIII förnyade stadga af d. ^% 1363 (U. 
V, N:o 17, s. 17; Jo. XXIII, N:o 62, s. 183), att alla indulgenser, medgifna 
ytper fiaty) eller yyper concessunt visitantibus ecclesias vel alia pia loca vel eisdent 
ecclesiis vel locis elemosinas etiam ad fabricam porrigentibusy) blott skulle gälla i. 
tio år och för blott vallfärdande (visitantibus) endast ett inskränkt antal fester med 
undantag af dem, som blott gälde en dag på året, hvilka skulle kunna beviljas en 
gång för alla; b) en förklaring, attmä?«/^^wif«eaä^mster utan specifikation ej vidare 
skulle beviljas ; c) en stadga, att vid indulgenssupplikers signering skulle iakttagas, 
att y)Fiat. O.» för katedral- och koUegiatkyrkor samt betydligare kloster skulle inne- 
bära tre, eljes två års och lika många kareners aflat, och y)Fiat utpetitury> respektive 
fyra och tre års och lika många kareners aflat liksom att för dagarna i okta- 
van efter en fest samt för kapell blott 100 dagar skulle beviljas samt d) ett 
upprepande af Gregorius XI:s förbud för kardinalerna att utställa aflatsbref 
(Gr. XI, N:o 72, s. 40). Jfr Hefele, VII, 329; Hubler, 40, 135, is6- 

* v. D. Hardt, I: 22, lOio (»indulgentie continentes remissionem omniunt 
peccatorum vel facte ad instar»^. För framtiden skulle de utdelas blott »cuntr 
expressione qualitatum et circumstantiarum oportunarum». HefeLE, VII, 335. 



175 

ställdes i det påfliga reformförslag, som d. ^°/i 1418 till svar 
på det föregående delgafs konsiliet, i utsikt ett återkallande af 
alla indulgentie perpetucy de pena et culpa eller de plena remis^ 
sione samt alla indulgentie ad instar alltifrån Gregorius XI:s död 
d. . v. s. från schismens begynnelse, alltså från den tid, då de 
mest skriande missbruken tagit sin början^. Faktiskt kom den 
tilltänkta reformationen af indulgenserna att — visserligen blott 
partiellt — genomföras endast i det med den tyska nationen af- 
slutna konkordatet af d. ^^U 1418, hvari det sist refererade stad- 
gandet i afseende på indulgentie ad instar inflöt, ehuru bestäm- 
melsens giltighet — liksom hela konkordatets — var inskränkt 
till fem år^. I konkordatet med den engelska nationen af d. 
^^/t 1418 bestämdes blott i största allmänhet, att stiftsbiskoparna 
skulle undersöka indulgenserna inom sina stift, samt om så be- 
höfdes, suspendera dem och hos kurian anmäla dem till återkal- 
lande^. De med de romanska nationerna afslutna konkordaten 
slutligen lämnade indulgenserna helt och hållet orörda*. 

Det tyska konkordatets bestämmelse, att efter Gregorius. 
XI:s död medgifna indulgentie ad instar skulle återkallas, inne- 
bar ett slopande af birgittinernas förnämsta aflatsprivilegier. Här 
gällde alltså att i tid värja sig mot det undergräfvande af or- 
dens hela ställning, som ett tillämpande af konkordatets stad- 
ganden i detta fall ovillkorligen måste medföra. Påbudet om 
indulgensernas återkallande inom det område, för hvilket det 
tyska konkordatet gällde, synes under sommaren 141 8 ha blif- 
vit kändt inom de tyska länderna och inverkade omedelbart på 



^ Förslaget finnes tryckt hos v.D. Hardt, I: 23, 1021 — 1038; Mansi, XXVII,. 
1 177 — 1 184 samt (bäst) hos Hubler, 128 — 157. Den ifrågavarande punkten 
lyder: »Cavebit dominus noster papa in fbturum nimiam indulgentiarum effu- 
sionem, ne vilescant. Et in prseteritum concessas ab obitu Gregorii XI circa 
perpetuas, item qu£e dicuntur de pcena et culpa sive de plena remissione concessas 
locis (alltså ej jubelårsindulgenser i eg. mening), item omnes concessas ad' 
instar alterius indulgentice revocat et annuUat». Hefele, VII, 340, 341. 

2 v. D. Hardt, 1:24, 1068; Hubler, 192. 

". v. D. Hardt, 1:25, 1081; Hubler, 209. 

* v. D. Hardt. IV: 12, 1576; Hubler, 205 (»Circa articulum indulgentiarum 
habita deliberatione matura nihil intendimus circa eas immutare seu ordinäre»).. 
I förbigående må här anmärkas, att Hublers inom litteraturen länge obestridda 
åsikt, att för de tre romanska nationerna afslutits ett gemensamt konkordat 
nyligen — och säkerligen med fog — blifvit motsagd af Chroust {DZG, IV, . 
I — 13). Såtillvida kvarstår dock Hublers uppfattning, att det franska konkordatet 
— det af v.D. Hardt och Hubler aftryckta — i allt väsentligt legat till grund, 
för det italienska och det spanska. 



176 

birgittinernas ställning. Marienwolds nyanlagda kloster fick mot- 
taga den första stöten. Bröderna därstädes begingo nämligen 
■den oförsiktigheten att trots revokationen redan s. å. vid tiden 
för Petri fängelsefest offentligen predika de gamla indulgenserna 
och voro dessutom nog våghalsiga att, då de ju inga färska 
påfliga bekräftelsebref hade att uppvisa, säga, att indulgens- 
privilegiet i en uppenbarelse beviljats Birgitta af Frälsaren själf^. 
Därigenom gåfvo de ett ypperligt vapen i händerna på det 
sekulära prästerskapet i Liibeck, som länge med afundsjuka 
ögon spanat efter ett tillfälle att kasta sig öfver det nya klostret 
och som fått mod därtill af den framstående roll deras biskop 
spelat på kyrkomötet. Under hänvisning till konkordatets be- 
stämmelser uppträdde de mot birgittinernas tilltag och ingingo 
omkr. d. ^^/s s. å. till kurian för att söka utverka klostrets upp- 
häfvande och indulgensernas uttryckliga återkallande. Denna 
tvist mellan domkapitlet i Liibeck och Marienwolds kloster fort- 
gick sedan i flera år, och därunder lyckades ordens motstån- 
dare af påfvestolen utverka en uttrycklig förklaring, att ordens 
i7zdulge7itie ad itistar ej voro inbegripna i den bekräftelse på 
dess privilegier, som Martin V ändtligen — förmodligen åsyf- 
tas bullan af d. '/é 1419 — bekvämade sig att afgifva^. 



^ Rev. S. Birg., IV, 137. I en supplik från konungen till påfven, daterad 
Skarsholm u. å. o. d., men sannolikt att hänföra till 141 9, berättas, att Marien- 
woldmunkama af biskopen i Razeburg ålagts att offentligen förkunna, att alla 
mdulgentie ad instar återkallats, men att de då tillagt den nyssnämnda uppen- 
barelsen, som ju af flera föregående påfvar bekräftats (afskr. i A. 26, fol. 125). 

2 SD, III, N:o 2552; DN, XVI, N:o 79. Att den ödesdigra indiskretionen 
från början begåtts i Marienwold, berätta äfven andra urkunder från början af 
1420-talet (afskr. i A. 26, fol. 242, 242 v och i C. 6, fol. 78); jfr nedan sid. 177. 
Om indulgensernas återkallande synes man i Vadstena ännu i aug. 141 8 ej ha 
fått kunskap (5D, III, N:o 2519, 2522). Ahnfelt har i sin recension af Silfverstolpes 
inträdestal i Vitterhetsakademien (ifr^XVI,9, n. 2) under hänvisning till SD, III, N:o 
2552 påpekat, att striden ' börjat redan 1418. — Hvarken Silfverstolpe eller hans 
granskare ha emellertid lagt märke till den framställning Korner meddelar af striden. 
1 1420 års redaktion heter det under 141 3: »Ausi autem sunt antedicti fratres temera- 
rie pronunciare indulgenciam plenam pene et culpelitteris autenticis apostolicis mi- 
nime muniti, sed asserentes dietas indulgencias före datas immediate a domino Chri- 
sto beate Birgitte». De senare redaktionerna af 1423 och 1435 ha under 141 3 i 
hufvudsak samma framställning, men tillägga 1418 : »Martinus papa revocavit gene- 
raliter omnes indulgencias ad instar datas a temporibus Gregorii XI, promittens 
se velie cavere in futurum de nimia effusione consimilium indulgenciarum. Qua 
revocatione facta», fortsätter redaktionen af 1423, »nec obstante fratres ordinis 

Birgitte suas indulgencias ad instar datas post tempora dicti Gregorii 

promulgare minime formidaverunt. Propter quam pronunciacionem presump- 



177 

I Vadstena fick man på hösten 141 8 kännedom om till- 
dragelserna i Liibeck. För att skydda sig tillgrep man ett som 
det synes bepröfvadt medel: man undvek att under den när- 
maste tiden offentligen förkunna sina indulgenser för att sa i 
obemärkthet vänta, tills stormen var öfver. Äfven öfriga bir- 
gittinkloster ålades att vidtaga liknande åtgärder^. Men i trots 
däraf synas bröderna äfven i Mariendal och Marienkron ha gjort 
sig skyldiga till samma ödesdigra oförsiktighet att i otid offent- 
ligen kungöra de omstridda aflatsprivilegierna^. 

Indulgensfrågans framträngande i förgrunden tvang birgit- 
tinerna att tidigare än eljes ämnadt var återupptaga sina bearbet- 
ningsförsök vid den påfliga kurian för att genomdrifva ej mindre 
en stadfästelse på Birgittas kanonisation och på hennes regel 
än en bekräftelse på ordens så starkt hotade a flatsprivilegier. 
Sin mesta lit satte man nu till konung Henrik, om hvars in- 
flytande i Rom man hyste de högsta föreställningar^. Under- 
rättelse affärdades alltså till de engelska birgittinerna, att man 
på grund af mellankommande omständigheter ej från dem kunde 
invänta svar, om och när konung Henriks sändebud skulle in- 
träffa vid kurian, utan nödgades låta sina ombud genast anträda 
färden. Dock skulle Syonmunkarna i alla fall hos konungen 
söka utverka den nämnda beskickningen *. De sändebud, som 
nu från Vadstena afgingo till påfvehofvet, voro prästmunkarna 
Johannes Haquini och Johannes Hildebrandi, klostrets gamla för- 
troendeman från konsiliet. Det nyss refererade brefvet till Syon- 



tuosam per episcopum Ratzeburgensem lohanneni publice de ambonibus civitatum 
Lubicensis et Wismariensis necnon opidorum Molne et Ratzeburg sunt ex- 
communicati» {Chronica novella, ed. ScHWALM, IT2, 382, 417, 418; privilegie- 
bekräftelsen i SD, III, 2616). Munkarna i Marienwold synas till sina öfriga 
'Oförsiktigheter äfven ha lagt den att, ehuru af Johannes Haquini och Johannes 
Hildebrandi (vid deras utresa i mars 1419; jfr nedan sid. 178) varnade att ej 
före -det blifvande konsiliets slut förkunna sina indulgenser, förelägga sina fien- 
der de påfliga privilegier, hvarpå de stödde sina anspråk, och så gifvit anled- 
ning till den nämnda påfliga förklaringen (odateradt bref från munkkonventet i 
Vadstena till munkarna i Marienwold i afskr. i A. 26, fol. 242 v. : »Vos autem 

tulistis unica religionis nostri munimenta scilicet graciosam nostram 

literam et dedistis eam in manus aduersariorum»; jfr DN, XVI, N:o 79). 

^ DN, XVI, N:o 79 (förmodligen skrifvet från generalkonfessorn i Vad- 
stena till Johannes Hildebrandi); odat. bref från munkkonventet i Vadstena till 
bröderna i ett annat birgittinkloster i afskr. i A. 26, fol. 242 v. 

2 Odat. bref från Vadstena till Mariendals munkkonvent ; afskr. i A. 26, 
fol. 171, 171 v. 

3 SD, III, N:o 2538. " SD, III, N:o 2552. 

J7ö?er, r. 12 



178 

klostret bör sannolikt hänföras till d. ^°/i2 1418, den dag, då enligt 
Diariets uppgift de båda Vadstenabröderna anträdde sin färd ; deras 
vägbref är utfärdadt en dag tidigare^. De medförde från klostret 
suppliker till påfven äfvensom rekommendationsbref till prelater 
vid kurian och till Marienwold^. Deras färd gick sannolikt öf- 
ver Danmark, där de — efter hvad det vill synas — kvardröjde 
till fram i mars^; under sin genomfärd utverkade de af konun- 
gen och drottningen rekommendationsskrifvelser till påfven och 
inflytelserika prelater vid kurian äfvensom suppliker till påfven 
rörande ordens önskemål: bekräftelse på Birgittas kanonisation, 
på ordensregeln, pä indulgenserna samt på ordens friheter och 
privilegier för öfrigt med återkallande af hvad som tillkommit i 
strid mot regeln och till skada för orden enligt närmare uppgif- 
ter af sändebuden samt slutligen rätt att i påfvekansliet i st. f. 
original förete bestyrkta afskrifter af bullorna af d. ^/i2 1378- 
och '/lo 1 391*. Sändebuden begåfvo sig därefter till Marien- 
wold, där de sannolikt stannat till slutet af april ^. 

Konung Henrik hade redan under konsiliet arbetat för bir- 
gittinernas sak; vi äga bl. a. i behåll en supplik angående re- 

^ SRS, I: I, 140 (»pro reformandis privilegiis et indulgenciis nostri ordi- 
nis»); jfr SD, III, N:o 2551. 

- SD,lll, N:o 2553; afskr. i A. 26, foI. 166 v. 

^ Därpå tyder åtminstone det kungliga supplikskrifvandet i mars. 

'^ SD, III, N:o 2555, 2597 (','3 1419), 2606 (-'/s 1419). Åtskilliga odate- 
rade rekommendationsbref och suppliker {SD, III, N:o 2554, 2556 — 58, 2562). 
torde enklast böra hänföras till mars 1419. SD, III, N:o 2554, 2557 och 2562 
stå jämte N:o 2555, som i en annan afskrift (A. 26, fol. 154 v.) bär datum d. 
^3 (1419), både i A. 26 och C. 6 bland brefven från 1419, N:o 2556 och 2558 i 
C. 6 bland brefven från d. å. Underligt synes ock, att konungen, som i dec. 

1418 ej vistades i Vadstena, redan vid tiden för sändebudens afresa därifrån, 
börjat uppsätta sina suppliker. I enlighet med den nämnda fullmakten upp- 
satte konungens sändebud senare i vederbörlig form en rad suppliker rör. bir- 
gittinernas önskemål, hvilka, som nedan skall visas, gifvit upphof till påfliga. 
buUor [afskr. i A. 26, fol. 250 — 251; då den där begärda rätten att förete, 
vidimationer i st. f. orginal blott angifves omfatta kanonisationsbuUan, faller 
suppliken senare än den ^4 1419 (^A III, N:o 2615); de tidigaste af bullorna 
äro utfärdade d. '^/y s. å. {SD, III, N:o 2655—57)]. — I A. 26, fol. 132 och 
C. 6, fol. 76 v. och 81 v. finnas afskrifter af kungliga suppliker om indulgensernas- 
stadfästande, som ej närmare kunna dateras. — Konung Erik uppdrog ock åt 
biskop Magnus i Åbo att vid kurian verka för indulgensrevokationens upphäf- 
vande (odat. böneafskrift till påfven i afskr. i A. 26, fol. 136, 136 v.). 

^ SD, III, N:o 2563. Det i brefvet förekommande uttrycket: »preponitis 
iter vestrum arripere, dummodo pcrantea venerint litere pretacte serenissime. 
domine nostre cum clenodiis» synes åsyfta drottningens nämnda bref af d. ^^3. 

141 9 {SD, III, N:o 2606) och de där omtalade Birgittarelikerna. 



179 

gelns stadfästande m, m., som blifvit uppsatt i konungarna Henriks 
och Eriks och samtliga birgittinklosters namn för att ingifvas 
till den blifvande päfven-^. Ej långt efter mötets slut, innan 
ännu äterkallelsen af Vinculaaflaten blifvit känd i Sverige, hade 
den engelske konungen till påfven ingått med flera böneskrifter 
om stadfästelse på Syons grundläggning och andra därmed i 
samband stående önskemål, hvilka d. ^^/a 141 8 signerats. Där- 
vid beviljades bl. a. sju års aflat åt dem, som vid Vincula- 
festen vallfärdade till birgittinernas kloster. Bevarade finnas 
äfven i samråd med Lucas Jacobi uppsatta framställningar om 
bekräftelse på Birgittas regel, vidare om stadfästelse på ordens 
privilegier och indulgenser, särskildt Vinculaaflaten, samt på 
Birgittas kanonisation, äfvensom om tillstånd för klostren att ut- 
gifva broderskapsbref och mottaga och förevisa reliker, om hvilka 
supplikers tillkomst och behandling närmare uppgifter dock sak- 
nas^. Konungen fullföljde emellertid sina sträfvanden, och innan 
ännu Vadstena kloster hunnit se några frukter af sin nya be- 
skickning, lyckades han d. '/é 1419 utverka påfvens bekräftelse 
på såväl Urban VI:s bulla af d. ^/la 1378 som på det s. k. 
Mare Magnuin afd. ^/5i4i3^. 

När Vadstena klosters sändebud ankommit till kurian, som 
för tillfället var förlagd till Florens, kan jag ej uppgifva. På 
sommaren 1419 befunno de sig där och i fullt arbete*. Den 



^ Den i texten anförda suppliken finnes dels i en fullständig afskr. på 
papper i K. B. (med rubrik: »Copia supplicacionis exhibende futuro Romano 
pontifici pro confirmacione regule beate Birgitte et omnium indultorum apo- 
stolicorum») dels i en defekt afskr. i C. 43, foI. 5 v. — 9; i denna senare nam- 
nes konung Henrik som medutställare (jfr ofvan sid. 60). Tacksägelsebref 
från Syonklostret till en engelsk prelat vid konsiliet i afskr. i A. 26, fol. 129 
129 v.; där talas om konungens arbete för ordens bästa. 

^ Suppliker af d. ^^s 1418 bl. Karlssons afskr. i RA, de öfriga i två 
afskr. i A. 26, fol. 137, 138, den senare med rubrik: Copia instruccionis domini 
nostri regis concepta in suplicaciones secundum stilum curie et ctim consensu seu 
concilio domini Luce prouincialis tocius ordinis sancti Sabiatoris; in mandato 
habet magister Jo. Forsterunt. Jfr nedan. 

3 SD. Ill, N:0 2615, 2616. 

■* Johannes Hildebrandis räkenskaper från denna färd till kurian (C t 4, 

fol. 30 och ff.) börja med följande anteckning: »In octaua S. Johannis Baptiste 

dedi primo magistro Johanni de Bortzouw cum incepit negocia ordinis» 

etc. — Anmärkas bör, att redan före sändebudens ankomst till kurian en sup- 
plik från konung Erik angående indulgensprivilegiernas bekräftelse ingifvits till 
påfven. I supplikregistret finnes nämligen under d. ^'/i 14^9 för en dylik an- 
tecknadt ett y^Fiat in formayt {Karlssons afskr. i RA), utan att jag likväl i 



i8o 

^li s. ä. förspordes de första resultaten af deras verksamhet. 
Denna dag utfärdade nämligen Martin V till förmån för birgit- 
tinerna från Florens trenne bullor. I en af dessa bekräftades 
Birgittas helgonförklaring; den andra gaf birgittinerna rätt att 
mottaga och förevisa reliker; den tredje sluligen innebar ett 
förnyande af den Vadstena kloster och öfriga birgittinkloster 
förut af påfvestolen tillerkända rätten att ömsesidigt åtnjuta hvar- 
andras privilegier, friheter och indulgenser*. Mot slutet af samma 
är följde några nya päfliga förordningar angående ordens ange- 
lägenheter. Den */'i2 1419 utfärdade Martin V på konung Eriks 
och drottning Filippas begäran en bulla, hvari han vidtog åt- 
skilliga smärre ändringar i det nyss bekräftade Mare Magnmn, 
desamma, som Vadstenaklostret redan tre år tidigare gifvit sina sän- 
debud i uppdrag att utverka. Förändringarna inneburo, att klostret 
utan hinder af förbudet i § 13 mot gåfvor till stiftsbiskoparna 
skulle äga att vid visitationstillfällen bjuda de visiterande bi- 
skoparna nödig kost; att visitatorn trots förbudet i § 15 vid 
visitationen finge rätt att äfven beträda nunneklostret, ehuru vid 
hans samtal med någon nunna minst tvenne andra systrar alltid 
skulle vara närvarande att höra hvad som sades, samt att öfriga 
birgittinkloster skulle rätta sig efter de föreskrifter, som i afseende 
på ordensdräkten för fraires ab extra meddelades från Vadstena 
kloster med upphäfvande alltså af § 34, som tillerkände enahanda 
ställning åt klostret Paradisus ^. Samma dag fingo birgittinerna rätt 
att genom lämplig präst med af biskop invigdt vatten låta rena 
sina kyrkor och kyrkogårdar, om de blifvit oskärade, en rättig- 
het, som eljes tillkom stiftsbiskopen ^. Den ^Vi2 1419 lades 
till de förut utfärdade ytterligare en bulla, hvari birgittinerna i 
enlighet med konungens och drottningens framställningar fingo 
tillstånd att i sina klosterkyrkor upprätta trenne nya altaren 
samt att i nyupprättade kloster, där för gudstjänstens veder- 



senare handlingar rörande indulgensfrågan sett någon hänsyftning på denna 
påfliga resolution. 

^ SD, III, N:o 2655 — 2657. Motsvarande suppliker från konung Erik 
och drottning Filippa om stadfästelse på Birgittas helgonförklaring samt om 
rätten att mottaga reliker finnas i afskr. A. 26, fol. 250. — Ännu d. 7? 1419 
anhöll konungäparet hos kejsaren, att han ville söka utverka en bekräftelse på 
ordens regel, privilegier, friheter och indulgenser {SD, III, N:o 2658, 2659). 

2 SD, III, N:o 2711; jfr SD, III, N:o 2284 och 23 11 samt den nyss- 
nämnda suppliken i afskr. i A. 26, fol. 250 — 251; Mare magniim i SD, II, N:o 
1714, de citerade paragraferna å sidorna 627, 628 och 635. 

3 SD, III, N:o 2712. 



i8i 

börliga upprätthållande så behöfdes, intaga klosterfolk äfven 
innan de uppnått den i regeln föreskrifna åldern-^. 

Vid tiden för dessa buUors utfärdande hade Johannes Ha- 
quini redan lämnat kurian; han återkom hem i jan. 1420. Jo- 
hannes Hildebrandi dröjde däremot ännu kvar; den ^^/2 1420 
utlofvade på hans anhållan tio kardinaler 100 dagars aflat åt alla 
och enhvar, som på vissa högtidsdagar besökte klostret i Vadstena, 
där förrättade viss andakt och bidrogo till dess underhåll och 
prydande^; Först längre fram på våren s. å. synes han hafva 
anträdt hemfärden till Vadstena, dit han ankom i juni^. Icke 
utan tillfredsställelse kunde sändebuden se tillbaka på hvad som 
uträttats, till en god del genom deras egna sträfvanden. Be- 
kräftelse hade vunnits på Birgittas helgonförklaring, på ordens 
stora privilegium Mare Magnum och pä Birgittas regel, ehuru 
visserligen till birgittinernas stora missräkning blott per modum 
constitutionum i enlighet med Urban VI:s bulla af d. ^/i2 1378. 
Men ett af de förnämsta syftemålen var dock ej vunnet; någon 
bekräftelse pä indulgensprivilegierna, främst på Vinculaaflaten, 
hade man trots alla bemödanden, trots alla bestormande böner 
från olika håll ej lyckats afpressa påfven. Ännu ansåg man 
dock ej allt förloradt; därom vittnar den omständigheten, att 
kort efter Johannes Haquinis hemkomst nya framställningar i 
ämnet både från konungen och drottningen ingingo till kurian^. 
Men några resultat af bearbetningarna hade ännu ej sports, när 
från ett håll, där man minst väntat, nya stormar bröto in öfver 
orden. 



Innan nämligen ännu från påfvestolens sida något afgörande 
kommit i fråga om indulgenserna, invecklades birgittinerna i en 
kamp på lif och död om själfva grundvalen för hela sin orga- 
nisation: dubbelklosterinstitutionen. Förut har framhållits, att 
för kyrkans äldre och äldsta historia en sådan organisation ej 

^ Afskr. i C. 46, fol. 39 v. — 40 v.; Celse, 173, N:o 21; jfr nyssnämnda 
supplik i A. 26, fol. 250 — 251 samt en odaterad dylik i afskr. C. 6, fol. 76 v. 
De tre nya altarna skulle invigas åt den heliga Jungfrun, ärkeängeln Michael 
och Johannes döparen. 

2 Afskr. i A. 2^, fol. 80 samt bl. Karlssons afskr.; CelSE, 1 74, N:0 23. 

3 SRS, I: I, 141 ; SD, III, N:o 2722. 

^ SD, III, N:o 2722. Den i slutet af detta bref omnämnda böneskrift, 
som drottning Filippa utan konungens vetskap afsändt till påfven, är möjligen 
den i A. 26, fol. 136 v. afskrifna. 



l82 

var främmande, om den ock aldrig betraktats med rätt blida 
ögon. Äfven Birgittas orden synes ända från början hafva mot- 
tagits med en viss misstänksamhet, och det låg onekligen något 
obestämdt och sväfvande öfver sättet och formen fÖr dess stad- 
fästande^. Martin V hade som nämndt — af hvad skäl veta 
vi ej — aldrig varit birgittinerna bevågen ^. Af den motvilja 
han alltifrån början hyst mot den nya orden, ej mindre än af 
den reformatoriska ifver i afseende på kloster väsendet^, som ut- 
märkte åtminstone den tidigare delen af hans pontifikat, synas 
några birgittinmunkar, som hyste principiella betänkligheter mot 
dubbelklostren, ha begagnat sig för att förmå honom att i detta 
afseende företaga en ändring af ordensregeln. Såsom ledare för 
denna opposition inom orden, som betecknande nog särskildt i 
Italien gjorde sig gällande, nämnas munkarna Johannes Halewater 
och Johannes Serminii*. Denne Johannes Serminii och hans an- 



^ Jfr ofvan sidd. 68 — 71. 

- Nicolaus Ragvaldi, som i ordens ärenden utsändes till konsiliet i Siena, 
skrifver därifrån d. ^^/j 1424 (orig. i A. 26, fol. 248 — 249), att påfven, bedragen 
af osanna uppgifter, fattat agg till orden (»sinistre informatus rancorem concepit 
contra ordinera, qui vix vel difficulter a mente sua amoueri poterit»). Enligt 
å detsamma gjord anteckning framkom brefvet till Vadstena d. % 1424 (»die 
S. Johannis ante portam Latinam»). 

^ Pastor, I^, 228, 229. 

* Johannes Halewater hade deltagit i grundandet af ett birgittinkloster 
i Polen; han hade — som vi sett knappast utan grund i regelns ord — för- 
klarat »regulam datam a Deo tantum mulieribus et non viris» (bref från Vad- 
stena till bröderna i Marienwold, dat. d. % u. å., men förmodligen från 1416 i 
afskr. i A. 26, fol. 103 v., 104). Om Johannes Serminii vet man, att han varit 
munk i klostret Paradisus och sedan af dess generalkonfessor Lucas Jacobi 
tillsvidare förordnats till pater i det under anläggning varande klostret Scala 
Celi i Genua (fullmakt af d. ^/^ 1419 bl. Karlssons afskr. i RA). Såsom sådan 
kom han i delo med moderklostret i Florens, blef afsatt oeh instämd att in- 
finna sig där före d. ^^/g 1421 samt, då han uteblef, bannlyst d. ^% s. å. 
Längre fram utnämndes han till prior i det birgittinska enkelklostret S. Justina 
nära Venedig (urkunder af d. i och 20 sept. 1421 samt suppliker af d. 10 och 
12 dec. 1425 bl. Karlssons afskr. i RA). Den verkliga grunden till hans af- 
fall må ha varit hvilken som helst; den grund han angaf berättas i ett bref 
från drottning Filippa till hennes broder konungen af England ha varit, att han 
kände sitt samvete oroadt och sitt kött frestadt af systrarnas sång (afskr. i 
A. 26, fol. 118). Denna de italienske munkames stämning mot systrarna fort- 
lefde. Den ^/s 15 10 (orig. på papper i RA) skrifver Petrus Magni från Rom 
till Vadstena kloster: »tEu jak tror, ath thaa haifwith alth torkas oc linx blifiwir 
blindher oc leyaneth bliffwer rasdh och haren dyserfiwer, tha bliffwer godh 
obseruancia oc reglagöma her i Walandh, thy brödherna seya segh swa gerna 
wilya höra en dyeffwl som ena syster sywnga». 



i83 

liängare förmådde genom vrängda framställningar af tillståndet 
inom ordens kloster påfven att år 1422 utfärda en bulla, hvari 
han — för att återföra ordensregeln till dess renhet — för framtiden 
blott tillät grundandet af enkelkloster, förbjöd anläggandet af dub- 
belkloster och i afseende på de redan befintliga stadgade, att stifts- 
biskopen skulle låta nunnorna kvarstanna i sina gamla kloster, hvar- 
emot för munkarna nya skulle anläggas. Funnes inom stiftet flera 
birgittinkloster, skulle stiftsbiskopen sammanföra nunnorna och 
munkarna hvar för sig med användande af de kloster, som funnos. 
För öfvergäng frän ett dubbel- till ett enkelkloster behöfde brö- 
derna ej ha erhållit sina öfverordnades tillstånd, blott i veder- 
börlig ordning ha anhållit därom, och alla och en hvar förbjödos 
vid äfventyr af bannlysning ipso facto att för dylika öfvergängar 
lägga hinder i vägen, hvarjämte bröderna i enkelklostren till- 
höUos att väl mottaga de till dem öfvergångna. Klosterfolket i 
enkelklostren skulle äga på vanligt sätt utse sina patres, priorer 
och abboter, resp. priorissor och abbedissor samt åtnjuta alla 
ordens privilegier, rättigheter, friheter och indulgenser, både 
<lem som redan beviljats och dem som i framtiden komme att 
medgifvas ^. 

Denna förordning nådde fram till Vadstena omkring d. 
^"^ I Q 1422 och uppväckte den lifligaste bestörtning. För att af- 
värja den hotande faran beslöt man enligt råd af Johannes Ha- 
■quini, som nyss blifvit utnämnd till ärkebiskop och just vid 
denna tid (d. ^^/e) i Vadstena klosterkyrka fick sin invigning, 
att afsända några bröder till kurian med böneskrifter frän konun- 
gen, drottningen och ärkebiskopen själf för att utverka revolutio- 
närernas utstötande ur orden och återkallandet af den nyss 
nämnda förordningen. Hos ärkebiskopen anhölls, att han jämte 
konungen och drottningen skulle anbefalla Uppsaladomprosten, 
senare ärkebiskopen Olaus Laurentii, som befann sig vid kurian, 
att arbeta för saken. Slutligen skulle man genom de utskickade 
bröderna af drottning Filippa söka utverka hennes bemedling 

^ Bullan finnes, så vidt jag känner, ej bevarad; den hos Celse (ss. 176, 
177, N:o 38) upptagna, som vållat åtskillig villervalla (Reuterdahl, SKH, 
III: 2, 233, 234), har jag ej lyckats finna vare sig i original eller afskrift. Möj- 
ligen afses bullan af d. ^^/i2 1423, som i Peringskiölds Btdlarium föreligger i 
två olika afskrifter och ju innehåller ett referat af den förut utfärdade bullan. 
Islär denna utfärdats, är ej heller kändt; i Vadstena blef den känd omkring d, '^e 
1422 {SRS, I: I, 143). Innehållet refereras dels, som nämndt, i ingresserna till 
bullorna af d. ^%^ 1423 (Bunge, VII, N:o 59) och d. ^% 1435 (Celse, 182 
—184), dels i samtida bref {DN, XVI, N:o 79). 



i84 

hos hennes bröder, framförallt hos konung Henrik V, och hos 
hennes farbroder, kardinal Beaufort, biskop af Winchester, att 
de skulle ingripa till birgittinernas förmän^. Med detta ärende 
sammankopplades äfven klostrets andra hufvudintresse vid denna 
tid: indulgensfrägan. Trots det utslag, som frän påfvestolens 
sida hade kommit, fortfor striden mellan Marienwolds kloster 
och Liibecks domkapitel. Man önskade därför söka förmå päf- 
ven till ett för orden gynnsamt beslut äfven i denna fråga ^. 
Den från klostret afsända beskickningen begaf sig först till 
konungen, som för tillfället befann sig i Roskilde, och lyckades 
där genom ärkebiskopens bemedling ordna saken sä, att dekanen 
i Strängnäs Nicolaus Ragvaldi afsändes till kurian för att där 
frambära birgittinernas önskemal. Han medförde till påfven 
såväl handbref som suppliker frän konungen och drottningen, 
dagtecknade d. '^^Iw och ^/n 1422^. Den sistnämnda sände äf- 
ven samtidigt till sin broder konungen af England och två sina 
andra bröder skrifvelser med bön, att äfven de hos påfven ville 
lägga sig ut för orden*. 

Den nya förordningen hade säkerligen i Syonklostret väckt 
ej mindre ovilja och bestörtning än i Vadstena, och för att fä 
densamma upphäfd affärdades från England — om i anledning 
af drottning Filippas framställning eller oberoende däraf, kan 
jag ej uppgifva — såsom sändebud till påfven klostrets general- 
konfessor, Thomas Fyshborne. Han lyckades — dock icke 
utan stora omkostnader — redan i okt. 1423 med hjälp af en 
böneskrift från konungen, drottningen och den högre aristokratien 
i England utverka ett återkallande af separationsediktet för de 

1 SRS, 1: 1, 143; bref från en munk i Vadstena kloster till ärkebiskop 
Johannes, skrifvet 1422 efter d. ^/g (aiskr. i C. 3, fol. 20 v.). 

2 Bref från munkkonventet i Vadstena till munkarna i ett annat bir- 
gittinkloster (Maribo?), odateradt, men sannolikt att hänföra till senare delen af 
1422, dä Johannes Haquinis invigning omtalas, i afskr. i A. 26, fol. 242. 

2 SRS, I: I, 143; bref, daterade Roskilde d. Vn 1422 från konungen 
(afskr. i A. 26, fol. 116 v., 117; 155), d. ^Vio s. å. från drottningen (afskr. i 
A. 26, fol. 117, 117 v.; I SS v.; 160), d. % 1423 från konungen (afskr. i A. 26, 
fol. 117; 155 v.), från drottningen (afskr. i A. 2(5, fol. 118; 160). Enligt det 
förra af de båda sistnämnda hade påfven redan »tw verbo secretoii och nquan- 
tum ad forum conscienciarum'» gifvit sin bekräftelse på indulgenserna; konun- 
gen begärde det nu enligt påfvens löfte i-)per bullarum rmmiminayi; enligt det 
senare uppmanas påfven att »memor esse sancti et bullati promissi sui de con- 
firmandis indulgenciis, quod vsque tunc v. s. duxit propter honestatera Con- 
stanciensis concilii differendum». 

* Afskr. i A. 26, fol. 118, 118 v.; 160, 160 v. Äfven af kejsaren utver- 
kade man bemedling hos påfven (odat. supplik i afskr. i A. 26, fol. 120 v., 121). 



i85 

engelska birgittinklostrens vidkommande ^. Äfven Nicolaus Rag- 
väldi, som bevistade konsiliet i Siena, lyckades därunder, ehuru 
ej utan svårighet, af påfven utverka en bulla, dagtecknad d. ^°lx^ 
1423, som delvis åtminstone innebar ett uppgifvande af kurians- 
förut intagna ståndpunkt ^. Med anledning af konungens, drott- 
ningens och prästerskapets böneskrifter, hvari uppgifvits, att en- 
skilsmässa af i påfvens stadga föreskrifven art skulle innebära 
ordens undergång och i de skandinaviska länderna medföra ödes- 
digra följder för kyrkan, förklarade påfven sin afsikt ända från 
början ha varit, att det meromnämnda ediktets stadganden icke 
skulle gälla klostren Vadstena, Mariendal, Marienwold, Maribo 
och Marienkron samt öfriga i konung Eriks riken möjligen un- 
der anläggning varande eller i framtiden uppkommande kloster 
af Birgittas orden, utan att dessa skulle få blifva vid det gamla,, 
som om skilsmässoediktet aldrig blifvit utfärdadt. Äfvenså be- 
kräftades för de kloster, som i konung Eriks riken voro anlagda, 
eller komme att anläggas, deras gamla friheter, privilegier och 
indulgenser, sådana de varit, innan de af påfven återkallades^. 
I det bref, dagtecknadt Siena d. ^*^/i 1424, hvari Nicolaus 
Ragvaldi underrättar Vadstena kloster om den påfliga förklarin- 
gen af d. ^^/i2 1423 och lofvar att i Rom åt orden söka utverka 
än fördelaktigare villkor, omtalar han, att påfven ämnat hän- 
skjuta ärendet till konsiliet, men ändrat sig, då han fruktat, att 
detta möjligen skulle blifva till ordens fördel, hvilket brefskrif- 
varen emellertid anser högst tvifvelaktigt, då starkt motstånd- 
kunnat förväntas från de spanska och galliska nationernas sida. 
Dä Johannes Halewater skaffat sig en mängd expeditioner af 
skilsmässoediktet för att genom dessas öfversändande till stifts- 
biskoparne bereda klostren svårigheter, uppmanar brefskrifvaren 
Vadstena kloster att snarast möjligt sända en afskrift af den 

^ Nicolaus Ragvaldis förut citerade bref i orig. i A. 26 (fol. 248 — 249). 
Aterkallelsen omnämnes i de engelska birgittinernas stora privilegium Mare 
Anglicanum af d. ^/j 1425 (afskr. i C. jj, fol. 281 — 300 v.), liksom äfven in- 
dulgensprivilegierna där bekräftas. Formuleringen af återkallelsebuUan var dock 
enligt Nicolaus Ragvaldis mening sådan, att den kunde ge anledning till nya 
stridigheter (3)dum tamen regule et constitucionibus predictis non contraueniant»). 
Om Thomas Fyshborne se Aungier, i ig samt Schuck i Ant. tidskr., V,. 
422, 423. 

2 Orig. på perg. i RA, tryckt hos Bunge, VII, N:o 59 efter en afskr. i 
A. 2j, fol. 72 v. — 74 v. ; den är dessutom bifogad Nicolaus Ragvaldis ofvan- 
nämnda bref (orig. i A. 26, fol. 248 — 249). 

^ Paradisus återställdes i sitt gamla skick genom en bulla af d. '^"/g 1427 
(suppliken bl. Karlssons afskr. i RA, bullan i defekt afskr. i A. 23, fol. 75^ 
delvis tryckt hos Moreni, V, 165 — 167). 



i86 

nya bullan till Mariendal, Öfriga i bullan nämnda tyska kloster 
hade han själf underrättat om saken och uppmanat dem att före 
konsiliets upplösning ej bringa sina indulgensprivilegier på tal — 
enär detta kunde få de ödesdigraste följder •'^. 

Bullan af d. ^^/i2 1423 innebar sålunda, att päfven utan 
att vilja skrida till en allmän återkallelse af sitt förra påbud, 
förklarade sig vilja tolerera status quo i de nordiska länderna 
och i öfrigt på de ställen, där den gamla organisationen slagit 
rot och dess upphäfvande skulle orsaka allvarliga olägenheter. 
Men den nya bullans formulering gaf anledning till missförstånd. 
Dess bekräftelse på privilegierna och indulgenserna tolkades så- 
som ås5^ftande alla indulgenser, äfven de återkallade indidgentie 
ad instar. Detta föranledde från påfvestolens sida en ny för- 
klaring af d. ^''/g 1425, som fastslog, att de indidgentie ad in- 
star, som efter Gregorius XI:s död beviljats birgittinerna, ej in- 
begrepes under den nämnda bullans förnyande af deras indul- 
gensprivilegier, hvadan de strängeligen förbjödos att under någon 
förevändning förkunna eller göra bruk af dylika eller andra in- 
dulgenser, till hvilka de ej hade laglig rätt^. 

Men ej blott från påfvemaktens sida hotades orden vid 
denna tid af faror. I allmänhet synas oroliga förhållanden hafva 
rådt inom dess kloster, ehuru vi veta föga därom; till en stor 
del voro de naturligen framkallade af striden om den stora 
hufvudfrågan : dubbelkloster eller ej. Under 1423 kan man i 
Vadstena på grund af 1422 års förordning spåra uppdykande 
tvifvel, huruvida man fortfarande ägde rätt att i klostret mottaga 
munkar. Den allmänna osäkerheten synes äfven ha alstrat ett 
rigorösare iakttagande af ordensföreskrifterna än förr varit van- 
ligt. En fraktion af bröderna i Vadstena kloster ville sålunda 
ej tillåta, att ärkebiskop Johannes Haquini konsekrerades i klost- 
rets kyrka under hänvisning till Mare Magnuin, som ju förbjöd 
biskoparna att annat än vid visitationer beträda klostret^. 

^ Orig. i A. 26, fol. 249 (»Promisit committere concilio generali 

negocium ordinis vestri sed timens inde prouenire ordini profectum manus 

retraxit et forsan ex disposicione diuina, quia maior fuisset hic in concilio 
vel consimilis contradiccio presertim in Gallicana et Hyspana nacionibus»). På 
konsiliet dryftades för öfrigt ett förslag, att alla kloster skulle återföras till de 
en gång approberade reglerna. 

^ Bullan i afskr. i A. 23, fol. 122 v.; C. ji, fol. 239, 239 v,; C. 46, fol. 
54 v., 55; Celse, 178, N:o 43. 

8 SRS, I: I, 143, 145; BN, XVI, N:o 79,80; odat. brei (afskr. i C. <5, fol. 
90 v.), tydligen skrifvet på hösten 1423, från någon Vadstenamunk till Johannes 
Haquini. 



i87 

I ett bref, skrifvet från generalkonfessorn i Maribo till 
ärkebiskop Johannes Haquini något af de närmaste åren efter 
hans utnämning, omtalas en sammansvärjning mellan några brö- 
der i Vadstena och Maribo mot systrarna och majoriteten af 
bröderna; om konspirationens orsaker och syften namnes dock 
tyvärr intet ^. Mellan Marienwold och dess dotterkloster Marien- 
kron utbröto samtidigt stridigheter, om hvilka vi föga känna. 
Genom fullmakt af d. ^^/lo 1424 fick generalkonfessorn Gerlacus 
i Mariendal i uppdrag att i dessa kloster förrätta visitation och 
därvid söka bilägga de där utbrutna striderna^. Man synes 
samtidigt äfven ha varit betänkt på att låta Ericus Johannis in- 
gripa i saken; åtminstone finnes bevarad en handling af 1425, 
hvarigenom han utnämndes till ordens generalvisitator och 
tillika med Gerwinus Petri sändes till Marienwold och Ma- 
rienkron; huruvida de verkligen begifvit sig på väg, är emeller- 
tid ovisst. Diariet nämner i hvarje fall intet därom ^. För att 
nu återupprätta enigheten inom orden, framförallt för att be- 
handla frågan om dubbelklostren, tillgrep man samma medel, som 
sedan långliga tider inom andra ordnar användts till endräktens 
och sammanhållningens befrämjande: af hållandet af generalkapitel. 
Ar 1426 någon af dagarna närmast efter Trefaldighetssöndag 
(d. å. d. -^/s) utsändes tvenne Vadstenabröder, den ofvannämnde 
Gerwinus Petri, senare generalkonfessor, och Johannes Bernardi 
till Marienwold för att där återställa endräkten och deltaga i 
det där sammanträdande generalkapitlet, på hvilket sannolikt i 
främsta rummet dubbelklosterfrågan och därmed sammanhängande 
ärenden skulle behandlas*. Den enda källan för vår kunskap 
om händelserna i Marienwold — och äfven den tyvärr ytterst 
ofullständig — är ett bref från den ena Vadstenarepresentanten, 
Johannes Bernardi, förmodligen skrifvet d. ^^/s 1428 och efter 
allt att döma ställdt till några medlemmar af munkkonventet i 



^ Afskr. i F. e. 11, fol. 49. 

2 Diarium Vassienettse, ed. BenzeliuS, 203; LUB, VI, N:o 620. 

^ Fullmakt, dat. 1425 u. d., i afskr. i A. 26, fol. 172. 

* Diariet (SRS, I: i, 146) säger, att bröderna afsändts »fena tertia post 
trinitatis» d. v. s. d. -^j^ (ej d. ^^/s, såsom i randanmärkningen i SRS felaktigt 
uppgifves); det dem medsända rekommendationsbrefvet åter bär datum »in 
profesto corporis Christi» d. v. s. d. ^^/s. Deras uppdrag angifves där med föl- 
jande ord : »Operam una cum paternitatibus vestris dabunt, ut distorta ad lineam 
sanctissime regule Saluatoris rectificentur et bene acta seu in posterum agenda 
cum eadem sine angulis et amfractibus approbentur» (afskr. i C. j, fol. 22). 



i88 

Maribo ^. Generalkapitlet hade hållits efter samråd mellan ge- 
neralkonfessorerna och med samtycke af så godt som alla kloster 
inom orden. Där beslöts, att en ny dylik generalförsamling 
skulle hållas i Vadstena på utsatt dag. Förmodligen ha strids- 
frågorna inom orden i Marienwold diskuterats, men då man ej 
kunnat enas om en slutlig lösning, uppskjutits till ett följande 
generalkapitel, 

Detta gaf emellertid anledning till nya strider. Systrakon- 
ventet i Vadstena ställde sig nämligen från början afvisande mot 
generalkapitlen öfverhufvudtaget under förklaring, att de ej voro 
förenliga med ordensregeln. Den verkliga orsaken var väl sna- 
rast den, att de befarades medföra en minskning af systrakonven- 
tens inflytande, enär de på grund af den kanoniska lagens 
klausurföreskrifter för nunnor kunde bevistas blott af munkar^. 
Systrarnas ovilja hade tagit sig uttryck redan före kapitlet i 
Marienwold; de utresande bröderna hade nämligen fått med sig 
den afskedshälsningen, att hvad än på generalkapitlet beslötes 
och sammanskrefves, skulle af systrarna betraktas såsom af noll 
och intet värde, ja anses som om det aldrig timat. Vid åter- 
komsten från kapitlet hade ombuden därför delgifvit de fattade 
besluten blott åt brödrakonventet, men sökt undanhålla systrarna 
kunskap därom ^. Dessa lyckades emellertid i hemlighet genom 
några engelska munkar, .som för tillfället vistades i Vadstena, 
skaffa sig afskrifter af besluten och sökte därefter pä allt sätt 
hindra det beramade generalkapitlets afhållande och bringa om 
intet hvad i Marienwold i öfrigt öfverenskommits^. Striden 
synes hafva blifvit ganska het; förmodligen stodo därmed i 

^ Afskr. i F. e. ii, fol. 49 v., dagtecknad Vadstena »dominica passionis» 
u. å. Då Lucas Jacobis bref om den af honom utverkade tillåtelsen att hålla 
generalkapitel i Vadstena omtalas såsom nyligen ingånget och det påfliga till- 
ståndet gafs d. -^/y 1427, är Johannes Bernardis bref förmodligen att hänföra 
till följande år och således dateradt d. ^'/g 1428. Frasen m-egis fauore et con- 
sensu ante omnia ad hoc concurrente» gör det trohgt, att brefvet är riktadt till 
några munkar i Maribo. 

2 »Metuunt enim per hoc suum dominium auferri vel saltim paulominus 
minuj aut certe aliquantula restriccione proprie voluntatis plus solito coherceri». 
F. e. II, fol. 50. 

^ Sändebuden återvände d. ^Vs 1426, »portantes aliqua reformanda in 
ordine, quorura racione surrexerunt multe brige et dissensiones». SRS, I: i, 146. 

* Syonklostret utfärdade i slutet af 1426 vägbref (afskr. i A. 26, fol. 172 v.) 
för Robert Belle och Thomas Sterington, som påsken 1427 ankommo till 
Vadstena; det är förmodligen från dem systrarna fått sina underrättelser. SRS, 
I: I, 146; jfr Ant. tidskr.. V, 423. 



i89 

sammanhang Ulphos afgång från konfessorsämbetet och de in- 
triger, som framsköto Linköpingsbiskopens bekräftelse på efter- 
trädarens, den nämnde Gerwinus, vaP. Systrarna lyckades näm- 
ligen genom en våldsam påtryckning och säkerligen under framhål- 
lande af den inskränkning, som kunde befaras i stiftsbiskopens myn- 
dighet, stämma de svenska prelaterna, närmast ärkebiskop Johannes 
Haquini och biskopen i Linköping, mot generalkapitlets hållande 
samt äfven vinna några af bröderna för sin åsikt. De lyckades 
ock genomdrifva, att frän Vadstena bref afsändes till ordens 
samtliga kloster med förbud att sända representanter till det 
beramade kapitlet. 

Motståndarne till den nya utvecklingen inom orden voro 
emellertid för sent ute ; birgittinernas prokurator vid den romerska 
kurian, generalkonfessorn i Paradisus Lucas Jacobi, hade hos 
påfven redan utverkat tillstånd till kapitlets hållande. Till påfven 
hade nämhgen från generalkonfessorerna och konventen i Vadstena, 
Syon, Valencia, Genua och Paradisus ingått en anhållan, att till 
biläggande af inom orden uppståndna stridigheter och i öfrigt till 
främjande af ordens bästa i Vadstena måtte få afhållas ett ge- 
neralkapitel, utrustadt med rätt att i ordens organisation vidtaga 
nödiga förbättringar och att med erforderliga tvångsmedel ge- 
nomföra dem. I en bulla af d, ^^Z? 1427 gaf påfven sitt sam- 
tycke till denna begäran i hela dess vidd^. I samma bref, hvari 
Lucas underrättade Vadstena kloster om päfvens bifall till 
nyssnämnda anhållan, omtalade han äfven, att Johannes Ser- 
minii i påfvens närvaro blifvit öfverbevisad om kätteri mot 
ordensregeln samt att han skulle infinna sig vid kapitlet i Vad- 
stena för att där göra vederbörlig bot eller ock utstötas ur 
orden ^. 

Med de uppgifter angående dessa års händelser, som finnas 
i Johannes Bernardis bref, bör sammanställas skildringen i Vadstena- 



^ SRS, I: I, 146; valet ägde rum d. ^^/g och konfirmationen gafs d. ^/n. 

^ Suppliken, daterad d. ^^/y 1427, i afskr. i F. e. 11, foI. S^i 5^ v., C. 46, 
fol. 62 v. samt bl. Karlssons afshr. i RA; bullan i afskr. i A. ^j, fol. 96 v. — 
97 v.; A. 26, fol. 273 — 273 v.; C. 46, fol. 165—166; C. 74, fol. 29— 34; Celse, 
179, N:o 47. I A. 23 anmärkes om bullan: »Et illo unico actu iam mortua est». 
Hvad man i vissa kretsar inom orden tänkte om Lucas' åtgöranden, framgår 
af den rubrik, hvarmed afskriften af suppliken i F. e. 11 försetts: »Copia sup- 
plicacionis capituli celebrandi in Watzsteno impetrata frmidulenler anno domini 
MCCCCXXVIIJ (1) per fratrem Lucam contra regiilamy>. Jfr Messenh skildring 
(Scondia, III, 51), delvis byggd på samma källor som den i texten gifna. 

3 Brefvet af d. ^% 1428 (afskr. i F. e. n, fol. 49 v.). 



190 

diariet. Vid adventstiden 1427 uppblossade, heter det där, ånyo 
tvedräkten angående Marienwoldsbesluten; måhända stod det i 
sammanhang med ankomsten af ett bref från Syon, dagtecknadt 
d. ^/lo 1427, hvari Syonmunkarna ställde sig tämligen kyliga 
mot afhållandet af ett nytt generalkapitel och ansågo, att denna 
åtgärd först efter mycket noggrant öfvervägande borde vidtagas ^. 

Vid den visitation biskop Knut på våren följande är höll i 
Vadstena kloster, kom den gamla stridsfrågan ånyo på tal; se- 
dan nämligen visitatorn hos systrarna d. ^^/é afgifvit några 
mildrande förklaringar af ordensregelns stadganden i vissa punk- 
ter (förhållandet till penningen, tystnadens iakttagande m. m.) 
förrättade han dagen därpå visitation hos bröderna, hvarvid han 
förmanade dem — hos systrarna var en dylik maning af flera 
skäl obehöflig — att ej för framtiden deltaga i några general- 
kapitel och att ej heller i öfrigt fasthålla vid de i Marienwold 
fattade besluten, m. a. o, att alltså ej böja sig för den lösning 
frågan fått genom bullan af d. ^^/t 1427^. 

Utsikterna vid kurian för biläggande af striderna inom 
Birgittas orden, hvilka, då Lucas afsände sitt omnämnda bref, 
syntes så ljusa, försämrades äter lika hastigt. Den rörelse mot 
birgittinernas dubbelklosterförfattning, som satts i gång af Jo- 
hannes Serminii, hade slagit rot och gripit omkring sig i Italien, 
där man sedan gammalt var så godt som fullständigt ovan vid 
dylika klosterorganisationer. Vid sidan af de gamla dubbel- 
klostren af Birgittas orden uppväxte där enkelkloster, som i sin 
organisation anslöto sig till Johannes Serminiis reformatoriska 
sträfvanden. Flera sådana omtalas, bland hvilka må nämnas S. 
Cecilias kloster i Trastevere, S. Justinas i Venedig, S. Kristoffers 
på Murano, de båda sista inom stiftet Castello, samt klostret i 
Bologna, samtliga afsedda för munkar enbart^. De tre först- 

^ Man skulle vara frestad att sätta tvedräktens återuppblossande i sam- 
band med någon ingången underrättelse om bullan af d. ^% 1427, som mycket 
väl borde hunnit fram. I Johannes Bernardis bref omtalas emellertid under- 
rättelsen därom såsom nyligen ingången. En möjlighet förefinnes ock, att 
händelserna vid adventstiden 1427 stå i samband med afsändandet af de hos 
Johannes Bernardi omtalade brefven. Tillräckligt material för sakens upp- 
klarande förefinnes emellertid ej. 

- SRS, 1: X, 147. Visitationen förrättades d. 19 och 20 april, ej d, 20 
och 21, som randdateringen anger. 

2 Messenius i Scondia (III, 5,1) liksom i sin otryckta Birgittakronologi 
(Palntsk. 178, sid. 49) räknar till enkelklostren äfven klostren i Genua och 
Valencia, hvilka dock voro dubbelkloster (urkund af d. ^/j 1419 och supplik 
af d. % 1419 bl. Karlssons af skr. i RA); jfr nedan. 



191 

nämnda klostrens bröder ingingo sannolikt i början af året 1428 
till påfven med en begäran, att han ville åt kardinal Cervantes 
uppdraga att verkställa en omarbetning af Frälsarens ordens- 
regel i öfverensstämmelse med de nya reformidéerna och därför 
bekläda honom med myndighet att för sakens behandling inför 
sig instämma dem det vederborde. Sedan påfven villfarit deras 
begäran och förordnat kardinalen att undersöka saken, anhöllo 
petitionärerna hos denne, att han ville inför sig instämma gene- 
ralkonfessorerna och bröderna samt abbedissorna och priorissorna 
i klostren Paradisus, Vadstena, Marienbrunn (i Danzig), Maribo, 
Mariendal, Marienwold, Marienkron, Triumphus Marias (nära 
Lublin), Syon och Munkaliv. Med bifall till deras begäran ut- 
färdade kardinalen d. ^/s 1428 den begärda kallelsen å dem att 
utan vidtagande af några motåtgärder 90 dagar efter stämningens 
kungörande genom anslag å S. Peters basilika och kyrkan S. Maria 
rotunda i Rom samt å domkyrkorna i Lubeck och Stralsund möta 
inför kardinalen i Rom eller annan stad, där påfven residerade,. 
själfva eller genom ombud, försedda med alla upplysningar och 
dokumenter, som rörde saken, för att svara angående de åbane- 
bragta förändringarna i ordens organisation, med risk att för den 
händelse de uteblefve, saken utan deras hörande blefve afgjord^. 

Denna stämning nådde Vadstena kloster d. ^/V 1428 och 
väckte där, efter hvad man kan sluta af Diariets ord, den största 
oro ^. Något måste emellertid göras för att bringa saken i rätta 
gängor. Då biskoparne i Skara, Vexjö och Linköping i början 
af augusti besökte Vadstena, lät man dem samt kapitlet i Lin- 
köping d. 2 och 3 aug. afgifva högeligen berömmande intyg 
angående renlefnaden och gudligheten i klostret^. Försedda 
med dessa dokument samt med en rekommendationsskrifvelse 
till klostret i Florens afsändes d. ^^/s 1428 generalkonfessorn 
Gerwinus och prästmunken Acho Johannis — senare biskop i 
Västerås — närmast till konungen för att sedan med hans orlof 
draga till Rom att där inför kardinalen föra klostrets talan. 

Sedan konungen emellertid åtagit sig deras sak och lofvat 
att genom bref uppfordra påfven och kardinalerna att lämna 
birgittinerna i fred, begåfvo sig de båda munkarna tillbaka till 
Vadstena, dit de äterkommo d. ^/g s. å.* En supplik till påf- 



1 Afskr. i F. e. 11, fol. 39 ff. samt i A. 26, fol. 271 (defekt). 

2 SRS, I: I, 147. 5 Orig. på perg. i RA, något skadade. 

^ SRS, I: I, 147, 148; rekommendationsbrefvet, dat. d. ^Vs 14^8, i afskr. 
i F. e. XI, fol. 79 v., 80. 



192 

■ven i antydd riktning, dagtecknad Köpenhamn d. ^V9 1428 och 
utgången från konung Erik och hans rikens frälse, har kommit 
till vår tid^. Den har emellertid aldrig blifvit till påfven 
framlämnad. Ty under det dessa förhandlingar pågingo, hade, 
utan att orsakerna därtill kunna angifvas, ett afgörande omslag 
ägt rum i den påfliga politiken. Genom ett öppet bref af d. 
^/s 1428 öfverlät kardinal Cervantes på påfvens befallning ordens- 
reformationen och afgörandet af tvisten mellan Johannes Serminii 
och hans anhängare å ena sidan och de gamla dubbelklostren 
å andra sidan åt det i Vadstena sammanträdande generalkapitlet^. 
Dess afhållande hade under stridens lopp och de oupp- 
hörliga kastningarna i den påfliga kurians politik framskjutits 
öfver den tidpunkt planens upphofsman tänkt sig. Först år 
1429 kom det till stånd. Den ^^/s d. å. anlände Lucas Jacobi 
tillsammans med sex andra bröder till Vadstena ; vid samma tid 
ankommo äfven dit bröder från andra kloster^. Enligt från ge- 
neralkapitlet bevarade handhngar bestod det af följande ombud 
från ordens kloster*: Ericus Johannis, kapitlets president, samt 
Ulpho Birgeri från Vadstena, Lucas Jacobi och Alexius från 
klostret i Florens för detta kloster och dess dotterkloster i 
Genua, Hermannus och Johannes från klostret i Danzig, Gerlacus 
och Burchardus från Mariendal, Johannes Petri^ och Nicolaus 
Jacobi från Maribo, Matthias frän Marienwold'', Stefan från 
Triumphus Mariae, Petrus från Marienkron '^ samt slutligen Petrus 
•de Pisis — från h vilket kloster säges ej. Ombud saknas således 



^ Karlssons afskr. i RA (orig. på perg. i Florens statsarkiv). 

2 Orig. på perg., något skadadt, i RA; afskr. i C. 46, fol. 140— 141 v.; 
'Celse, 179, N:o 48; på samtliga ställen är texten delvis rätt fördärfvad. 

3 SRS, I: 1, 148; »Sabbatho ante Trinitatis», d. v. s. d. "'^^, ej d. ^%, 
.som randanmärkningen anger. 

'^ I själfva statutet talas om y)fratres presens generale capihilum represen- 

.tantesy> och angifvas de i texten uppräknade såsom yicapihdariterr) församlade 

och närvarande vid beslutets uppläsande; i instrumentet öfver biskoparnes 

protestationer, hvarom mera nedan, kallas just dessa bröder -»generale capitidiim 

representantesri . 

^ Han afled i Vadstena d. ^\ 1429, innan generalkapitlet afslutats, men 
namnes det oaktadt såsom deltagande i beslutet. SRS, I: i, 148. 

^ Vägbref för generalkonfesson Henricus, broder Johan Skabben samt en 
lekbroder från Marienwold för deras färd till generalkapitlet i Vadstena u. å. 
o. d. i afskr. i A. 26, fol. 173. 

^ Vägbref för Petrus Blesevytzen, generalkonfessor, samt några andra bröder 
;från Marienkron, för deras färd till generalkapitlet dat. 1428 (!) u. d. i afskr. i 
.A. 26, fol. 172 v. 



193 

från Syon^ samt från det ännu ej fullt organiserade Munkaliv. 
Utom dessa egentliga ombud, som tillsammans bildade general- 
kapitlet, infunno sig vid detsamma åtskilliga andra munkar; i 
enlighet med ordensföreskrifterna hade nämligen alla de olika 
klostrens verkliga representanter i sitt följe med sig en eller 
flera klosterbröder^. Biskoparna i Linköping och Vexjö öfver- 
voro åtminstone delvis förhandlingarna. Angående dessa — 
efter allt att döma måste de ha varit mycket vidlyftiga, då de 
varade frän slutet af maj till slutet af augusti, d. v. s. omkring 
tre månader — veta vi intet; af datum för biskoparnas protesta- 
tioner framgår emellertid, att besluten till d. 22 aug. förelågo 
färdiga. Det ur dem framgångna generalkapitelstatutet, som af- 
såg att gifva de viktigaste tvistefrågorna deras slutliga lösning, 
finnes tillika med därmed i sammanhang stående akter bevaradt 
till vår tid^ 

Statutet — expeditionerna för de olika klostren äro date- 
terade Vadstena d. ^^/s 1429 — innehöll i det väsentligaste 
följande: Birgittas regel, stadfästad af Urban VI och Martin V, 
Augustin! regel samt priorn Petri tilläggsstadgar, för så vidt de 
med Salvatorsregeln öfverensstämde, inskärptes till efterlefnad; 
hvad som emot dem stode i strid, Urban V:s konstitutioner så- 
väl som andra stadganden, förklarades för ogiltigt och kraftlöst. 
Tvenne procuratores eller syndici generales för hela orden skulle 
tillsättas, hvilka hade att utverka kassering af de bestämmelser 

^ Syon hade genom bullan af d. '\ 1425 ställts fritt och oberoende at 
alla andra birgittinkloster äfvensom af alla centrala myndigheter inom orden. 

2 I ett bref, dat. Niirnberg d. -^'3 143 1 omtalas en broder Johan Maffer, 
som bevistat kapitlet i Vadstena [konc. (?) i C. s72, fol. 186J. 

^ Beslutet synes ursprungligen ha varit uppsatt på papper (»quendam 
quaternum seu libellum papireumy>_) ; det är utfärdadt af Ericus Johannis, gene- 
ralkapitlets president, »habita prinium inter nos fratres presens generale capitu- 
lum representantes frequenti et diligenti coUacione», men ej i vanlig urkunds- 
form, i det att eskatokoU saknas. Det har sålunda blott varit en uppteckning 
at hväd som öfverenskommits, hvilken fick sin rättsgiltiga form genom de 
öfver densamma tagna, med de båda biskoparnas och Vadstena klosters sigill be- 
seglade notariatsinstrument, som utfärdades för ordens olika kloster. En samtidig 
afskrift af ett dylikt instrument — det för Vadstena kloster uppsatta — finns 
i C. 46, fol. 160 — 166 v., dock ofullständig, i det att ingressen och de båda första 
punkterna saknas; den har kompletterats från det för Paradisus utfärdade 
exemplaret, hvarur dr. Karlsson afskrifvit ingressen, samt från afskriften i Cod. 
lat. Mon. 2711'j, fol. 97 — 105 v. — En öfversättning till tyskan finns i en dålig 
afskr. ffr. 1500-talet i RA — Vid innehållsredogörelsen ha i enlighet med af- 
handlingens plan uteslutits alla de rituella föreskrifterna, som få sin rätta be- 
lysning endast i en monografisk framställning af birgittinritualens utveckling. 

Böjer, T. I? 



194 

både i Urban V:s bulla och i andra stadganden, påfliga såväl 
som andra, som strede mot Frälsarens regel och stadgar, samt 
att låta i en bulla sammanfatta de återstående bestämmelserna 
och på dem söka ny bekräftelse af påfven. Däremot ägde de 
ej att utverka några andra bullor utan särskildt uppdrag, gifvet 
af konventen i Vadstena, Paradisus och Maribo, hvilka äfven, därest 
så nödigt syntes, skulle kunna afsätta dem. Inga nya kloster 
finge anläggas, innan tillräckliga medel till deras underhåll före- 
funnes. De som måste underhållas genom tiggande, skulle ut- 
stötas ur orden. Nyanlagda kloster, i hvilka konventen ännu 
ej blifvit högtidligen insatta, finge ej i sin ordning anlägga 
nya, fullfärdiga endast om tillräckligt betryggande ekonomiska 
garantier förefunnes för byggnader samt underhåll för ett antal 
klosterfolk, nog stort för gudstjänstens utförande. Illa beryktade 
personer finge ej, såsom skett t. ex. i Danzig, intagas i orden; 
högmästaren skulle uppfordras att befria birgittinerna från de 
ångrande synderskor, som till Marienbrunn tagit sin tillflykt, och 
att på annat sätt sörja för dem ^. Hertigen af Bayern skulle 
påskyndas att fullborda det af hans gemål påbörjade klostret i 
Bayern, så att den föreskrifna gudstjänsten där kunde upprätt- 
hållas, konungen af Polen anmodas att flytta det i stiftet Krakau 
belägna birgittinklostret till ett tjänligare ställe samt sörja för 
dess regelrätta ordnande; i annat fall skulle det ur orden ute- 
slutas. Vidare inskärptes och förklarades närmare åtskilliga af 
regelns och tilläggsstadgarnas bestämmelser rörande armodsför- 
pliktelsen ^, klädedräkten, fastorna och lefnadsordningen för öfrigt 
inom klostren, h vilket det skulle föra för långt att här i detalj 
utveckla. — Vore generalkonfessorn ej tillstädes, skulle seniorn 
uppfylla hans åligganden; behöfde han för ordensärendens skull 
lämna klostret, skulle han med konventens samtycke utse ställ- 
företrädare under sin frånvaro. Vidare meddelades bestämmelser 



1 Qe^ 22jg j^29 affärdades till högmästaren en skrifvelse med beklagande 
öfver att i Danzigklostret lösaktiga kvinnor finge inträde och i dess närhet 
tillätes fritt ströfVa omkring, i anledning hvaraf han uppfordrades att låta öfver- 
flytta dessa kvinnor till någon annan stiftelse, men behålla de oförvitliga i 
klostret samt bringa detsamma till fullbordan, då det efter hvad som förspor- 
des än ej vore färdigt (afskr. i A. 26, fol. 121, 121 v.). Med anledning häraf 
S5mas de ifrågavarande kvinnorna ha blifvit afsöndrade från det egentliga klostret 
och öfverflyttade till ett särskildt hus, fortfarande inom klosterområdet, där de 
allt framgent stodo under abbedissans öfveruppsikt (suppl. af d. ^/^a 146 1 bL 
Karlssons afskr. i Ra). 

^ Jfr berättelsen om visitationen d. ^^/4 1428 {SRS, I: i, 147). 



195 

rörande placeringen bröderna emellan samt ordnandet och för- 
delningen af arbetet inom klostren särskildt med hänsyn till 
de åtta conuersi. Broderskapsbref äfvensom andra bref skulle 
utfärdas af generalkonfessor, abbedissa och konvent gemensamt 
under konventens mindre sigill. Fratres ab extra borde enligt 
regelns föreskrift ej vara flera än fyra och skulle bära ett rödt 
kors; andra lämpliga och fromma män kunde upptagas till 
klostrens underhafvande och tjänare (familiares et servitores) 
under löfte om trogen tjänst och stabilitas lod, men utan dräkt. 
Utanför konventen skulle inga kvinnor mottagas såsom systrar 
med skapular eller kors^ Tiggarmunkar kunde ej, om de mot- 
toges i orden, befordras till ordensprelater eller konfessorer. 
Bröderna varnades för processlystnad; de finge ej till kapitlen 
medföra dekretalsamlingar, ej heller utan vägande skäl (friuole) 
vädja undan ordenstuktens tillämpning eller vid uppkommande 
tvister skjuta framför sig kyrkorättens stadganden, utan allt skulle 
i broderlig endräkt afgöras efter ordensregeln, Augustin! regel och. 
fädernas stadgar. Birgittas ordensstadga skulle i klostren af hennes 
orden kallas regel samt en gång i månaden föreläsas, Augustini 
regel en gång i veckan, priorn Petri tilläggsstadgar fyra gånger 
årligen. De som affallit med Johannes Serminii skulle, om de, ång- 
rande sin villfarelse, återvände till sina kloster, mottagas och er- 
hålla absolution, sedan de undergått lämplig botöfning. Munkarna 
skulle vara bundna att följa alla ordensföreskrifter, som klosterfolk af 
båda könen lämpligen kunde iakttaga, äfven om sjalfva formulerin- 
gen blott skulle gälla systrarna. Vadstena klosters ritual skulle 
vara normgifvande för hela orden. De ofvannämnda general- 
prokuratorerna skulle äga rätt att visitera klostren och inom 
dem i afseende på gudstjänsten och ordenstukten vidtaga nödiga 
ändringar och förbättringar; för öfrigt skulle inom orden inga 
andra visitationer förekomma än stiftsbiskoparnas. Hvad slut- 
ligen själfva hufvudfrågan angick, uttalade sig kapitlet — med 
undvikande af själfva ordet — för klostrens dittillsvarande dub- 
belklosterorganisation ^, förklarade enkelklostren ^ oförenliga med 

^ Om statutets bestämmelser ang. systrarnas deltagande i köksgöromålen 
är förut taladt (jfr ofv^an sid. 78). 

2 C. 46, fol. 164 v. (»pro sororibus, que clericos siue fratres habeant,, 
officium de tempore quotidie decantantes, qui seorsum habitent a monasterio 
sororum, per ' clausuram omnimodo separati»). 

ä C. 46, fol. 164 v. (»monasteria vero pro sororibus tantum vel firatri- 

bus — — constructa et separata ab inuicem longeque vel notabiliter 

distancia, separatos et diuisos redditus habencia»). 



196 

ordensregeln samt förbjöd ordensfolket att ingå i dylika kloster. 
De som så gjort och ej inom tre månader efter delfående af 
generalkapitelstatutet vände tillbaka, förklarades bannlysta ipso 
facto, från livilken bannlysning de blott af ordens konfessorer 
skulle kunna lösas. Samtliga närvarande generalkapitelsombud 
ålades slutligen att förskaffa sig vederbörligen bestyrkta afskrifter 
af generalkapitelsbesluten. 

Sedan dessa beslut blifvit af de församlade ombuden an- 
tagna, underställdes de biskop Knut i Linköping. Genom en 
högtidlig protestation af d. ^^/s 1429 förklarade han, i händelse 
ombuden utan hans eller andra vederbörandes vilja och vet- 
skap kunde komma att tillägga några punkter i strid mot de 
nämnda generalkapitelsbesluten, konstitutionerna och Salvators- 
regeln, för ogiltigt och kraftlöst allt, som strede mot denna pro- 
testation. I denna förklaring förenade sig å konung Eriks väg- 
nar biskop Nicolaus (Ragvaldi) i Vexjö. Efter uppläsandet af 
de biskopliga tillkännagifvandena afgåfvo generalkapitelsombuden 
en och livar pä uppfordran af biskopen i Linköping en högtid- 
lig försäkran att ej för framtiden af påfven utverka tillstånd till 
dylika generalkapitels afhållande eller låta det nu afslutade bli 
ett prejudikat eller öfverhufvud afhålla något dylikt vare sig i 
Vadstena eller i något annat af ordens kloster, utan att om i 
framtiden någon osäkerhet om ordensregelns eller konstitutio- 
nernas rätta förstånd inom orden uppkomme, i stället vända sig- 
till Vadstena kloster, såsom hela ordens moderkloster, för att 
därifrån erhålla nödiga förklaringar^. Tre dagar senare afsluta- 
des generalkapitlet, hvarvid besluten inför medlemmarna högt 
upplästes och genom en notarii publici försorg i rättsgiltig form 
utfärdades i expeditioner för ordens olika kloster, innehållande 
såväl själfva besluten som ock den bulla, hvarigenom påfven 
gifvit sitt tillstånd till kapitlets hållande. Det för Vadstena 
kloster expedierade exemplaret upplästes en gång inför kon- 
ventet och syntes därefter ej vidare, en händelse, som gifvetvis 
var en efterdyning från de strider, som föregingo generalkapit- 
lets sammanträdande^. 

I biskoparnas protestationer liksom i ombudens däraf för- 



^ Not. instr. i afskr. i A. 2^, fol. 132, 132 v. 

2 SRS, I: I, 148. Som en följd af dessa strider torde ock få anses den 
-anhållan om tillstånd att öfvergå till ett annat kloster, som från Johannes 
Bernardi d. ^"/g 1430 ingick till påfven och af honom äfven beviljades (Karls- 
sons afskr. i RA), men hvaraf supplikanten ej begagnade sig. 



197 

anledda förklaring låg en seger för den politik, som före general- 
kapitlets hållande förfäktats af Vadstena klosters systrakonvent 
och biskop Knut. Ty dessa protestationer inneburo, att stifts- 
biskopen och konungen visserligen godkände, hvad på detta 
generalkapitel förefallit, men för framtiden undanbådo sig dylika — 
en fordran, hvarpå kapitelombuden genom sin följande förklaring 
ingingo. Det är äfven tydligt, att segern för den mot general- 
kapitlen fientliga politiken vanns genom en samverkan af stifts- 
biskopen och systrakonventet (samt en minoritet af brödrakon- 
ventet) inom Vadstena kloster, som båda fruktade för sin ställ- 
ning inom orden. Generalkapitlet hade sammankallats utan 
biskop Knuts begifvande eller snarare mot hans vilja, och i sin 
egenskap af ett slags representation för orden i dess helhet ut- 
gjorde institutionen otvifvelaktigt en hämsko på den myndighet 
regeln tillerkände stiftsbiskoparna. Vadstenasystrarnas motiv, ehuru 
mera sammansatta, äro heller ej svära att förstå. De fruktade 
— och icke utan skäl — på en gäng systrakonventens tillbaka- 
sättande för brödrakonventen, då ju som nämndt kapitlen enligt 
kanoniska lagens föreskrifter blott kunde besökas af bröder, och 
Vadstena klosters undanträngande från ledareplatsen inom orden 
till förmån för antingen ett ordensdirektorium — hvarom vi i 
statutet hafva en antydan — eller det i händelsernas medelpunkt 
belägna Paradisus. 

I enlighet med det beslut, som på generalkapitlet fattats^ 
afgingo d. ^^In 1430 Vadstena klosters generalkonfessor Ger- 
winus jämte Nicolaus Jacobi från Maribo samt Laurentius Ha- 
quini på en beskickning till Rom^. De skulle under sin förd 
visitera ordens kloster samt hos päfven utverka den begärda 
revisionen af dess privilegier och stadgar, särskildt af dem, som 
rörde dubbelklosterförfattningen. Ty ehuru frågan vid gene- 
ralkapitlet i princip erhållit sin lösning, måste man hos kurian 
ansöka om separationsbullans återkallande. På sin färd med- 
förde sändebuden rekommendationsskrifvelser från konung Erik 
och hans rikens store, hvilka hos påfven och kardinalerna an- 
höllo, att de måtte lyssna till sändebudens begäran om åter- 
kallande af de privilegier och förordningar, som strede mot or- 
densregeln, och stadfästelse å dem, som vore till ordens gagn 
och bästa, allt i enlighet med närmare uppgifter af sände- 



^ SRS, I: I, 149. 



198 

buden ^. Med hur pass stor skicklighet och energi Gerwi- 
nus bedrifvit sitt värf, veta vi ej. Den ^^U 143 1 mottog 
klostret bref från generalkonfessorn, skrifvet i Rom annandag 
påsk (d. V4), »medförande tvifvelaktig tröst». Den ^^/s s. ä. 
återkom Laurentius Haquini, medförande underrättelse, att Ger- 
winus snart skulle återvända. När han kommit tillbaka, veta vi 
ej; i hvarje fall befann han sig i Vadstena på sommaren 1433^. 
Beskickningen har ej i några bevarade påfliga förordningar efter- 
lämnat några märken af sin verksamhet; förmodligen har den 
väl åtminstone i afseende på hufvudfrågorna ej ledt till något 
resultat. Saken torde med lätthet kunna förklaras ur förhållan- 
dena vid påfvehofvet. Martin V hade d. ^°/2 143 1 aflidit och 
hans efterträdare Eugenius IV (Condulmaro), som d. -^^/s s. å. 
kröntes, var visserligen, själf en augustineremit, en ifrig be- 
fordrare af munkordnarnas bästa, men invecklade sig först i en 
häftig strid med sin företrädares släkt (Colonna) och blef sedan 
så upptagen af det nya konsiliet och förhållandena i Böhmen, 
att man knappast kunde vänta gehör hos honom för i jäm- 
förelse därmed så oviktiga ting som birgittinernas önskemål^. 
Författningsfrågan fick emellertid under de närmaste åren 
som det synes utan större strider sitt afgörande, sakligt i enlig- 
het med birgittinernas önskningar. Den i september 1433 ^i^^ 
Baselkonsiliet i andra ärenden affärdade Acho Johannis besökte 
— enligt hvad han själf omtalar i ett bref af d. ^/s 1434 till 
Vadstena klosters abbedissa — äfven den påfliga kurian*. Sanno- 
likt har han därvid med päfven underhandlat i författningsfrä- 
gan. Då emellertid denna underhandling för ögonblicket, så 
vidt man vet, ej ledde till något, återknöts den säkerligen se- 
nare under sändebudens vistelse i Basel. Frågan har äfven 
varit före på Baselkonsiliet, ehuru åtminstone det hittills kända 
materialet ej sätter oss i stånd att följa det förlopp händelserna 



^ Afskr. på papper i RA, en annan (från konungen) i A. 26, fol. 154, 
båda odaterade; huruvida de uppsatts under konungens vistelse i Vadstena i 
febr. 1430 (SRS, I: i, 149) eller senare vid Gerwini resa genom Danmark, 
kan ej afgöras. — Möjligen har sändebudens afresa varit utsatt till en något 
tidigare tidpunkt; vi äga nämligen i behåll en af klostren i Vadstena, Para- 
disus och Maribo utställd supplik om stadfästelse på regeln, dat. d. % 1430 
(afskr. i C. 3, fol. 23, 23 v.). 

2 SRS, I: I, 150, 151. 

^ Creighton, II, 165—170; Pastor^, I, 282, 283. 

^ Orig. på papper i RA., dateradt »Basilee in vigilia ascensionis dominj» 
u. å., men sannolikt att hänföra till 1434; SRS, I: i, 151. 



199 

där tagit ^. De enda urkundliga vittnesbörden om att saken där 
varit på tal utgöras af de tre bref till Baselkonsiliet, dagteck- 
nade Vordingborg d. ^In 1434, hvari konung Erik och en mängd 
nordiska biskopar, bland dem ärkebiskoparna i Lund och Nida- 
ros anhöllo, att mötet skulle stilla tvedräkten inom orden och 
låta klostren förblifva vid den organisation de ursprungligen 
fått. Biskoparna afgåfvo dessutom ett särskildt intyg, att samt- 
liga inom deras dioceser belägna birgittinkloster vidtagit erfor- 
derliga försiktighetsmått med hänsyn till att i dem munkar och 
nunnor vistades inom samma murar ^. Ett liknande vitsord för 
Marienwolds vidkommande afgafs d. ^Vd 1435 af rådet i Liibeck^. 
När detta sistnämnda intyg afgafs, var frågan redan af den 
påfliga kurian afgjord. Förmodligen under detta sista skede af 
sakens behandling affordrade man en berömd rättslärd, DOMINI- 
CUS DE S. GeminiaNO, vid denna tid auditor camere i Rom, ett 
utlåtande angående den birgittinska klosterorganisationens för- 
enlighet eller oförenlighet med den kanoniska rättens kraf. Den 
frejdade kanonisten yttrade sig till förmån för det förra alterna- 
tivet med en förut citerad motivering, hvari han sökte uppvisa, 
att birgittinernas kloster, rätt betraktade, i själfva verket voro 
nunnekloster af den vanliga t3^pen d. v. s. enkelkloster*. All- 
deles samma tankegång — måhända hämtad från Dominici ut- 
låtande — genomgår den bulla af d. -^^/s 1435, hvarigenom den 
långvariga tvisten i öfverensstämmelse med generalkapitelstatutet 
fick sin afslutning. I sak innebär den en bekräftelse pä birgit- 
tinernas gamla organisation, alltså på dubbelklosterprincipen. 
Då påfven förnummit, att ordens kloster egentligen vore upp- 
rättade för nunnor och att de inom deras inhägnad (sepia), men 
i särskildt afskilda byggnadskomplexer (in privatis curiis) hotnåQ 
bröderna blott vore att betrakta såsom nunnornas tjänare och 



^ SiLFVERSTOLPE (VHAAH., XXXII, 21, n. i) meddelar, att å en af de 
bevarade afskriftema af den bulla, som innehöll det slutliga afgörandet, finnes 
antecknadt »Sessio XV Basiliensis concilii», och anser med stöd däraf sannolikt, 
att frågan förekommit vid konsiliets femtonde allmänna sammankomst d. ^^/^ 
1433 (Hefele, VII, 557—559)- 

2 Två af brefven hos Hardouin (VIII, 1626, 1627), Mansi (XXIX, 619 
— 622) och Lagerbring (IV, 584 — 588); alla tre efter afskr. i A. ^ö, fol. 273 v. 
—274 v. i DN, VI, N:o 453 — 455. Enligt Mansi skulle brefven ha föredragits 
i en generalkongregation d. '% i435- 

3 LUB, VII, N:o 633. 

^ Afskr. i A. 26, fol. 180— 181; jfr Schulte, II, 294—296 samt ofvan 
sid. 43. 



200 



kapellaner, hvadan klostren sålunda rätteligen vore att anse som 
enkelkloster; då genom företrädarens påbud åtskilliga stridig- 
heter och olägenheter inom orden uppkommit; då systrarna för 
sina andliga behof i sin närhet måste hafva några präster och 
då dessa deras behof lämpligast kunde tillgodoses genom så- 
dana, som kände ordensregeln och vore vana vid ordens gamla 
organisation, sä återkallade han sin företrädares påbud med allt 
hvad däraf följt och följde, samt tillät, att systrar och bröder 
som förut med iakttagande af vissa försiktighetsmått finge uppe- 
hålla sig i samma kloster. De bröder af Birgittas orden, som 
med stöd af företrädarens påbud vistades utom de gamla systra- 
klostren, skulle inom maj månads utgång och vid äfventyr af 
bannlysning ipso facto återinträda i något dubbelkloster eller 
ock öfvergå till någon alternativt angifven orden. De kloster, 
som de affallna bröderna under splittringen inom orden bebott, 
skulle återställas i sitt gamla skick med undantag af S. Cecilias 
kloster i Trastevere, som påfven förbehöll åt sitt eget afgörande. 
Slutligen förbjödos birgittinerna att mottaga och bebo några 
kloster, som pä grund af själfva ställets olämplighet eller i följd 
af bristande tillgångar ej kunde inrättas enligt regelns före- 
skrifter ^ 

Detta påfvedekret var otvifvelaktigt en stor framgång för 
Vadstena kloster. Det innebar de gamla birgittinska idéernas full- 
ständiga seger öfver hela linjen, i det att det ej blott medgaf 
de ursprungliga dubbelklostrens fortbestånd, utan tillika påbjöd 
de inom orden uppståndna enkelklostrens upphäfvande. Birgittin- 



' Orig. (ganska skadadt) bl. VHAA:s permebref, afskr. i C. 3, fol. 26 — 27 ; 
C. 31, fol. 231 — 232 v. o. s. v.; tryckt hos Celse, 182 — 184; efter den i påfve- 
registraturet införda bullan har Karlsson meddelat en mängd olikheter med 
det Celseska aftrycket (Kaidssorts afskr. i RA). Urkunden är daterad »Florentie 

anno — MCDXXXIV XV Kalendas Aprilis pontificatus nostri anno 

quinioy), hvilket i allmänhet (Celse, 184; Silfyerstolpe i VHAAH, XXXII, 21 
och senast Hildebrand, Sv. Medeltid, III, 1087} återgifvits med d. ^% I434- 
Nu vistades Eugenius d. ^^/g 1434 ej i Florens, utan i Rom (Creighton, II, 
232, 233). Vidare invigdes han d. ^-/g 143 1, hvadan alltså d. '^% under hans 
femte pontifikatsår betyder d. '^,'3 1435. Den skenbara motsägelsen mellan 
dateringens båda led försvinner, om man ihågkommer, att i påfvekansliet vid 
denna tid användes den s, k. calculus Florentinus, enligt hvilken året började 
d. ^^/g efter vårt års början; den ^\ 1434 enligt detta beräkningssätt betyder 
alltså d. ^% 1435 efter vårt. Tilläggas bör till slut, att om brefvet sättes till 
d. ^^3 1434, man har svårt att förstå, att i juli s. å, då underrättelse väl kan 
ha nått fram från kurian, och ännu 1435 bref affärdats till Basel för att påverka 
sakens afgörande — en svårighet, som bortfaller, om bullan sättes till 1435. 



20I 

orden blef alltså af påfvestolen erkänd och bekräftad såsom' 
visserligen ej formaliter, men realiter en dubbelklosterorden och 
enbart en sådan. Därmed hade tvisten om ordens dubbelkloster- 
organisation för återstoden af medeltiden nått sin slutliga lös- 
ning. Först under senare tider har enkelklosterprincipen åter 
inträngt hos birgittinerna, och efter den äro ordens sista öfver- 
lefvande rester i våra dagar organiserade. 

Innan emellertid ännu författningsfrågan hunnit blifva af- 
gjord, riktades på kyrkomötet i Basel mot birgittinerna ett nytt 
slag samtidigt med att den segslitna frågan om Vinculaaflaten 
ånyo där upptogs till afgörande. Tyvärr veta vi ytterst obetyd- 
ligt om det närmare förloppet af kyrkomötesförhandlingarna rö- 
rande birgittinerna, och det lilla vi veta måste i smanotiser 
hopplockas från olika håll. Det viktigaste har för några är se- 
dan SiLFVERSTOLPE redan framdragit \ " 

Hufvudangreppet gällde denna, gång mindre ordensregeln 
och dess föreskrifter om klostrens organisation — ehuru som 
nämndt äfven den frågan kom upp under mötet — eller ens 
den så omstridda Vinculaaflaten, än Birgittas uppenbarelser i 
allmänhet och den auktoritet de inom kyrkan borde åtnjuta 
— således själfva den ideella grundvalen för ordens hela ställ- 
ning och anseende. På denna punkt hade man dittills känt 
sig jämförelsevis trygg. Uppenbarelserna hade ju, innan de ut- 
släpptes i rörelsen, hos Birgittas biktfäder genomgått den teo- 
logiska kritikens skärseld ^ och dessutom senare upprepade 
gånger genom kommittéer af teologer och rättslärde undergått 
granskning och af dem förklarats vara af Gud ingifna och i full 
öfverensstämmelse med kyrkoläran. I kanonisationsbullan, senast 
år 141 9 bekräftad af påfven Martin V, förklarades, att Birgitta 
genom profetisk ingifvelse och Andens nåd emottagit dessa 
uppenbarelser. Visserligen hade man i officiella aktstycken da 
och då genom parentetiskt inskjutna mellansatser försiktigt sökt 
afhålla sig från ett direkt erkännande af de birgittinska uppen- 
barelsernas gudomliga ursprung, och hennes enligt Frälsarens 
befallning nedskrifna ordensregel hade affärdats med en tvetydig 
bekräftelse per modtim regule, liksom orden ock genom själfva 
sin titel intog en obestämd och obestämbar mellanställning meiA 
lan den plats såsom ny vingård i kyrkan, hvarpå den m^^ 
hemul i uppenbarelserna gjorde anspråk, och en mindre lysande 

1 VHAAH, XXXII; något finnes äfven bos Hefele (VII, 559, 560) och 
Lederer (ss. 63 — 79). 

2 ScHUCK i VHAAH, XXXIII. 



202 

tillvaro såsom utgrening af en äldre orden ^. Men några direkta 
tvifvelsmäl hade heller ej uttalats, än mindre några direkta an- 
fall riktats mot uppenbarelserna — om man frånser de förut 
skildrade angreppen under kanonisationsprocessen ^ och Gersons 
förutnämnda traktat på Konstanzkonsiliet. Oklarheten i vippen- 
barelsernas, regelns och ordens ställning erbjöd emellertid en 
ypperlig utgångspunkt för angrepp ät vedersakare såväl bland 
det sekulära prästerskapet som i synnerhet bland mendikanterna, 
som voro afundsjuka öfver birgittinernas rika aflatsprivilegier 
och stora popularitet. I Basel togs därför frågan upp till ny 
behandling, alla de äldre kommittébetänkandena och förklarin- 
garna till trots. 

Äfven birgittinernas indulgensprivilegier bragtes ånyo på 
tal. Hvad som närmast vållade, att denna fråga, som ju tycktes 
ha somnat af, återigen väcktes till lif, kan näppeligen med be- 
stämdhet afgöras. Man har med stöd i en i afskrift bevarad urkund 
— ett bref från Vadstena till Maribo kloster — satt det i sam- 
band med en konflikt emellan några danska andliga och munkarna 
i Maribo, framkallad genom afund å de förres sida och indiskre- 
tion å de senares^. Den ifrågavarande urkunden, som är oda- 
terad, synes emellertid kanske snarare böra hänföras till en så sen 
tid som 1440-talet*. Och ehuru — oberoende däraf — den 
gifna förklaringen i sig själf alldeles ej är orimlig, saknar den 
hvarje uttryckhgt stöd i de kända urkunderna. Sannolikare sy- 
nes därför vara, att indulgensfrågans behandling på Baselmötet 
blott är en akt — den sista — i den långvariga tvisten mellan 
Liibecks domkapitel och Marienwolds kloster, ehuru vi om de 
närmare omständigheterna vid dess upptagande på konsiliet alls 
ingenting veta. 

I känsla af att ordens ställning efter de föregående stri- 
derna ännu ej återvunnit sin stadga, har man i Vadstena, där 
man nog också ännu hade händelserna pä Konstanzmötet i friskt 
minne, tydligen hyst oro för hvad det nya kyrkomötet skulle 

* Jfr ofvan sidd. 68—71. ^ Jfr ofvan sidd. 115, 116. 

3 SiLFVERSTOLPE 1 VHAAH, XXXII, 1 3. 

* Odat. afskr. (konc?) i F. e. 11, foI. 62, 62 v.; b eskrifningen på corjöws 
delicti (»quoddam publicum instrumentum de et super quibusdam vestris literis 

ulgencias vestri monasterii Mariebo sumtnatas continentibus») stämmer noga 
på ett not. inst. af d. ^j^ 1440 öfver ett indulgensplakat, utfärdadt af Maribo 
kloster d. '^\i 1439, alltsammans intaget i en not. afskr. af d. ^/4 1446 (afskr. 
i A. 2j, fol. 125 v. — 1 26 v.). I så fall skulle det citerade brefvet tillhöra bör- 
jan af 1440-talet. 



203 

bära i sitt sköte, och det redan innan — så vidt åtminstone 
bevarade källor ge vid handen — på det samnnanträdande kon- 
siliet några tecken till fientlighet mot orden ännu hunnit yppa 
sig. Vadstenaklostret hade nämligen, enligt hvad konventen i 
Syon i ett bref af d. ^^/lo 1432 meddela, inför dem gifvit ut- 
tryck åt sina farhågor, att Baselmötet skulle komma att med- 
föra ordens undergäng eller splittring, och bedt dem vid sin 
sida uppträda till dess försvar. Från Syon svarades, att man 
så vidt möjligt önskade undvika att till Basel utsända några 
munkar, dels emedan konsiliet än ej vunnit allmän tillslutning, 
dels emedan man ej med säkerhet visste, om påfven skulle 
komma dit och det således stode i vida fältet, hvad utgång det 
skulle få. Däremot skulle Syonklostret hos den engelske konun- 
gen och hans råd utverka, det de sändebud den engelska rege- 
ringen komme att affärda till Basel äfven skulle få i uppdrag 
att mot alla angrepp försvara birgittinorden i dess ursprungliga 
organisation. Endast i yttersta nödfall skulle några bröder från 
Syon utsändas. För öfrigt tillråddes Vadstena kloster att i till- 
lämpliga delar bruka samma taktik-^. Det oväder man i Vad- 
stena fruktat dröjde ej att bryta löst. Den ^^/s 1433 nåddes 
Vadstena klosters generalkonfessor och abbedissa af kallelse att 
möta inför Baselkonsiliet med handlingar angående Birgittas 
uppenbarelser och Vinculaaflaten — enligt de anförda brefven 
af d. ^Ii 1434 omfattade stämningen äfven dubbelklosterfrågan 
— och i anledning däraf begåfvo sig som nämndt generalkon- 
fessorn Gerwinus och prästmunken Acho Johannis d. ^'^/g 1433 
på väg till Basel ^. 

Under intrycket af den nervösa stämning detta ingripande 
från Baselkonsiliets sida ej kunde undgå att framkalla i Vadstena, 
affärdade munkarna därstädes d. ^^/lo 1433 en skrifvelse till 
magister Johan Tortsch, baccalaiiretis i teologi och medlem af 
universitetet i Leipzig. I detta bref tackade de honom för den 
välvilja han visat deras orden och för hans uppträdande till för- 
mån för Birgittas uppenbarelser, hvilket redan ådragit honom 
fiendskap och förföljelse. De hade äfven försport, att han för- 
fattat en skrift benämnd y>Onus fmmdiy>, hvilket de emellertid ej 
kunde tro, då den vore oklokt skrifven och endast kunde lända 



* Afskrift i F. e. 11, fol. 48 v.; enligt påteckning framkom det till Vad- 
stena påskdagen (^'VJ H33- 

2 SRS, I: I, 151; själfva stämningen finns, så vidt jag känner, ej i behåll, 
och man vet ej, när den utfärdades. 



204 

deras orden till skada, hvarför man snarare kunde förmoda, att 
den vore skrifven af någon förmäten och oerfaren människa. 
»Värt hjärta blef såsom dödt i oss, dä vi hörde, att den blifvit 
öfverlämnad till städer, länder och deras furstar; ty vi frukta 
storligen, att den kommit i våra vedersakares händer, h vilka för 
gransknings skull sändt den till kyrkomötet i Basel, hvaraf slut- 
ligen — det Gud, Ärones konung, afvände — skall komma för- 
virring, skada och vanära för vår orden. Bättre och klokare 
hade efter värt förmenande varit, att under dessa kyrkans oro- 
liga tider sätta den under skäppan än draga den fram i ljuset. 
Ty, enligt hvad Gregorius vittnar, den som öppet bär en skatt pä 
vägen, han tigger om att bli plundrad». Man har svårt att förstå 
de goda Vadstenabrödernas förfäran, då man läser en redogö- 
relse för skriftens innehåll. Det utgöres till största delen af 
utdrag ur Birgittas uppenbarelser, vidare af några notiser om 
ett par andra medeltidsvisionärer samt af ett uppbyggligt före- 
drag om uppenbarelserna af magister Mattheus från Krakau, 
densamme, som förut omtalats i samband med arbetet på Bir- 
gittas kanonisation ■• . Förmodligen har man öfverhufvud taget 
varit rädd för att under rådande bistra tider allt för mycket 
draga uppmärksamheten på Birgitta och hennes verk. 

När Vadstena klosters sändebud på hösten 1433 ankommo 
till Basel, hade ännu ingen beskickning från konung Erik där 
infunnit sig. Från konsiliets sida äter hade man redan flera 
gånger ämnat affärda sändebud till konungen för att söka förmå 
honom att dit sända ombud ^. Efter en tids parlamenterande 
enade sig d. ^'^/lo 1432 tre af konsiliets deputationer därom, att 
till Danmark skulle afgä domprosten i Breslau Nicolaus Gramis 
och minoritprovinisalen i Sachsen, den bekante teologen magister 
Matthias Döring^. De synas hafva lämnat Basel vid påsktiden 



^ Benzelius, ilomimenta, 175, 176; jfr Klemming, BU, Y, 200 — 203 och 
SiLFVERSTOLPE i VHAAH, XXXII, 28, 29. Omis betyder i tidens apokalyp- 
tiska litteratur profetisk utsaga af dystert och skräckinjagande innehåll (Rohr 
i HJGG, XIX, 52). 

^ Den följande framställningen af konung Eriks förhållande till konsiliet 
är byggd på de af Haller utgifna kyrkomötesprotokollen. Ämnet är förut 
behandladt af Clausen {Zeitschrift f. d. hist. Theologie, XVI, 156 — 166) samt 
af Söderberg (Nicolaus Ragvaldi och konsiliet i Basel). 

^ Haller, II, 249. Om konsiliets organisation se Hefele, VII, 494, 495 
och Creighton, II, 211 — 213. Den '^,'2 1432 namnes på ett möte af lägre 
medlemmar af den t5'ska nationen såsom tillämnadt sändebud biskop Egidius 
af Rhosu si. p. i. (i Kilikien); d. -% s. å. namnes han åter i samma egenskap,. 



205 

och inträffade i Danmark i slutet af april 1433 ^. Under vistel- 
sen där deltogo de såsom medlare i konung Eriks fredsunder- 
handlingar med hanseaterna. I ett bref, riktadt till Baselmötet 
och dagtecknadt Köpenhamn d. ^^/e 1433, beklagar konungen, att 
han, upptagen af tvisten med hansan, sä länge uppehåUit mötets 
sändebud, lofvar att snarast möjligt sända en beskickning till 
konsiliet och anhåller i ödmjuka ordalag om öfverseende, därför 
att en sådan ej redan förut blifvit affärdad^. Konsiliets be- 
skickning återkom först i nov. 1433 till Basel, medförande konun- 
gens anförda bref, som jämte en ursäktande skrifvelse från de 
nordiska prelaterna d. ^^/n på mötet upplästes^. — Konungen 
infriade ock sitt ord, ehuru Eugenius d. ^®/io 1433 tillskref honom 
ett handbref, ämnadt och ägnadt att dämpa hans välvilliga känslor 
gentemot Baselkonsiliet. Påfven anhöll i brefvet om konungens 
bistånd, om konsiliet skulle vägra att antaga de af honom dit- 
sända presidenterna^. De danska sändebuden, biskop Ulrik af 

o 

Arhus och Vexjöbiskopen Nicolaus Ragvaldi, synas ha lämnat 
Danmark ungefär vid årsskiftet 1433/34 och ankommo i mars 
1434 till Basel, medförande kreditiv från konungen, och införlif- 
vades d. ^^/s 1434 med konsiliet^. 

Vid deras ankomst till Basel hade frågan om birgittinerna 
redan förut under hösten 1433 varit föremål för behandling på 
konsiliet, ehuru vi om dessa förhandlingar veta högst obetydligt. 
Den ^^/lo gaf deputationen för allmänna ärenden åt två af sina 
medlemmar i uppdrag att inhämta upplysningar och afgifva ytt- 
rande om en petition rörande (och säkerligen riktad mot) Fräl- 
sarens orden ^. Den ^^/n beslöt deputationen, att konsiliet i 

denna gång i deputatio pro commtmibus. Den ^^/g s. å. namnes åter i en gene- 
ralkongregation såsom sändebud biskopen at Mayo och den -% beslöt man 
att i en skrifvelse uppfordra konung Erik att ansluta sig till konsiliet och hans 
rikens prelater att där infinna sig (Haller, II, 34, 128, 144, 163, 196). An- 
märkas bör slutligen, att i maj 1432 biskop G(erhard) af Börglum införlifvats 
med konsiliet, dock ej i egenskap af ombud (Haller, II, 106). 

^ Albert, 37 — 39. 

- Marténe och Durand, VIII, 617—619; Mansi, XXX, 623, 624, 

3 Mon. Conc, II, 517, 5 18; Haller, II, 519. 

■* Tryckt först af Clausen i Det skand. Literaturselskabs Skrifter^ XXI, 
77, sedan i Zeitschr. f. d. hist. Theologie, XVI, 161, 162 (med felaktig datering 
d. i'/jo i st. f. d. ^^/lo), sist af Haller (I, 320, 321). 

^ Haller, III, 46; Mon. Conc, II, 618. 

" Haller, II, 509 (»Quo ad — — requestam concernentem religionem 
S. Saluatoris fuerunt dati deputati doniini Lugdunensis archiepiscopus et Hen- 
ricus Nithard, qui se informent de contentis in huiusmodi requestis et referant; 
postmodum deputacio deliberabit»). y^Requesta» betyder detsamma som »libeilus 
supplex» (Du Cange, VII, 137); jfr Mon. Conc, II, 709. 



206 

enlighet med petionärernas begäran mätte offentligen instämma 
ordens abboter (tydligen dem, som förut ej redan blifvit in- 
stämda^). I det hittills offentliggjorda källmaterialet, för så vidt 
det åtminstone kommit till min kännedom, meddelas inga som 
helst upplysningar angående frågans vidare utveckling intill d. 
^U 1434. Öfver denna dags förhandlingar finnes bevaradt ett 
af en notarie uppsatt instrument af d. ^^/s 1436^, som tillika 
med en orienterande historisk inledning till den af Vadstena 
kloster föranstaltade officiella samlingen af försvarsskrifter för 
Birgittas uppenbarelser och orden meddelar åtskilliga visserligen 
långt ifrån fullständiga upplysningar angående sakens behandling 
på Baselkonsiliet ^. 

Mot klostret i Marienwold (Vadstena kloster omtalas i detta 
sammanhang alls icke) hade vid konsiliet af dess generalproku- 
rator i trossaker, Nicolaus Amici, in sacra pagiiia liceniiattis 
och ombud för universitetet i Paris*, en process anhängiggjorts, 
som efter hvad det vill synas utgör en fortsättning på de stri- 
digheter rörande Vinculaaflaten, hvari Marienvi^olds kloster, såsom 
förut omtalats, hade invecklats redan under Martin V:s första tid. 

Under processen framdrogo Marienwoldmunkarna — de 
hade ju redan förut däri sökt hemul för sin aflatsförkunnelse — 
bland sitt försvarsmaterial äfven Birgittas uppenbarelser, hvilka 
af konsililiets domare i trossaker, den med birgittinernas tvister 
förut ej obekante kardinalen af S.- Petri, Johannes Cervantes, i 
och för granskning öfverlämnades åt några lärda teologer, bland 
hvilka nämnas konungens af Aragonien allmoseutdelare och 
ambassadör, magister Bernardus de Serra^, den ofvannämnde 
provinsialministern i Sachsen, magister Mathias D Öring ^, hvilken 
i en från Vadstena kloster utgången framställning af striden 
kallas alla angriparnas ^•>princeps et Achilles» samt magister Hen- 



^ Haller, II, 520 (»Super facto religionis S. Saluatoris placuit, quod 
concilium ex officio comittat et citet abbates illius ordinis, ut petitur»). 
^ Orig. på perg. i RA. 
3 Afskr. i C. 31, fol. 92 ff. (defekt); C. jiS, koll. i — 24; jfr framställningen 

hos SiLFVERSTOLPE. 

^ Han kallas hos Silfverstolpe Nicolaus Annei(!). Den ^*/i2 143 1 ut- 
nämndes han till y>proniotor concilii», d. '^jg 1432 till »promotor in causis fideiy) 
(Mansi, XXIX, 20; Haller, II, 183). 

5 Haller, III, 237. 

" Om honom se HJGG, XI, 439flf.; Bruno Gebhardt i HZ, LIX, 248 
—294 samt Albert: Mathias Döring (diss, Miinchen 1889; andra uppl. Stutt- 
gart 1892 har jag ej sett). 



207 

ricus de Diist\ På Nicolaus Amicis begäran framlade dessa 
d. ^/i 1434 inför Cervantes 123 irrläriga punkter, som de hop- 
plockat ur Birgittas uppenbarelser^. Artiklarna beröra de mest 
olikartade religiösa och kyrkliga frågor ; somliga syssla med den 
kristna troslärans mest spetsfundiga och metafysiska problem så- 
som uppfattningen af Kristi båda naturer (art. 16, 17, 22, 72), treenig- 
heten, nattvarden (art. 31, 36, 48, 49), föruttillvaron, skärselden, till- 
ståndet efter döden (art. 39 — 42, 65, yS — 82, 94) samt jungfru Marias 
obefläckade aflelse (art. 89) ; andra åter röra sig på ett mera prak- 
tiskt område t. ex. läran om aflaten (art. 45, 47, 52, 59,); ännu 
andra beröra Birgittas egen ställning såsom förbindelseled mellan 
Frälsaren och människorna (art. i, 7, 13, 23, 34); några slutligen 
ha en enbart kyrkopolitisk innebörd, så diatriberna mot påfven 
och prästerskapet (art. 18, 20, 55, 56, 58, 109). Man tager knappast 
miste, om man antager, att dessa sista punkter vägde tyngst 
bland argumenten mot sierskans renlärighet. Det är klart, att 
motståndarna med förtjusning skulle taga fasta på ett utfall mot 
påfven och prästerskapet sådant som: Du är sämre än Lucifer, 
orättfärdigare än Pilatus, fientligare än Judas, afskyvärdare än 
judarna^. Ett bedömande från dogmatisk synpunkt af stridens 
innebörd och anklagelsernas berättigande kan knappast ske an- 
nat än i samband med en förvisso önskvärd helhetsframställning 
af Birgittas — eller hennes biktfäders ■ — lärosystem i dess 
dogmhistoriska förutsättningar och allmänna ställning. Här gäl- 
ler blott att skildra konfliktens yttre förlopp. 

De olika nationernas medlemmar inom trosdeputationen ut- 
sago därefter hvar sin deputerad för att genomgå de olika artik- 
larna och öfver dem afgifva sitt utlåtande. Den spanska nationen 
utsåg predikarmunken teologie licentiaten Johannes de Turre- 
cremata (Torquemada), senare en af den katolska kyrkans kardi- 
naler, en af samtidens förnämste kanonister och teologer, tillika 
den mest nitiske försvararen af den romerska stolens prerogativer 
gentemot de konsiliära teorierna, sådana de nu i sin mest tillspet- 
sade form gjordes gällande, Hans granskning, förmodligen fullbor- 
dad i jan. 1436, omfattade alla 123 artiklarna*. Den tyska nationen 

1 Decretortim doctor, ombud för biskopen af Worms (Haller, II, 332).. 

* Artiklarna finnas i det ofvan anförda not. instr. af d. ^^/g 1436 samt i 
afskr. i C ji, g6 ff. och C. jiS, koll. 25 ff.; in exienso anföras de i Torquemadas 
Defensorium (Mansi, XXX, 699—814). 

^ Rev. S. Birg., I, c. 40. 

* T0RQ.UEMADAS Defensorium är tryckt dels (inledningen och de fem 
första kapitlen) i Rev. S. Birg. I, dels (granskningen af de 123 artiklarna) hos- 
Mansi, XXX, 699—814; jfr Lederer, 73—75. 



208 

utsåg teologie professorn magister Heymericus från Kampen, vice 
kanslär vid universitetet i Köln. Han utvecklade — enligt egen 
uppgift särskildt under året 1435 — en synnerligen liflig författare- 
verksamhet i birgittinernas tjänst. Först genomgick han i fyra 
omgångar 80 artiklar och uppvisade i 79 förklaringar vidlyftigt 
deras öfverensstämmelse med kyrkans lära ^. Han författade 
dessutom en förklaring öfver fjorton andra artiklar, hämtade ur 
Birgittas skrifter^. Den ofvannämnde Mathias Döring hade vid 
sidan af sitt deltagande i uppsättandet af de 123 artiklarna äfven 
affattat en särskild stridsskrift mot birgittinerna, begynnande med 
orden ■>->Probate spiritus->~> , hvari han framställer Birgittas biktfader, 
magister Mathias, såsom författare till såväl uppenbarelserna 
som till Alfons' prolog. Mot denna skrift författade Heymericus 
med utgångspunkt i Gersons åskådning (secundum doctrinam 
'}nagistri Johannis Gerson) en serie motskrifter, af hvilka den 
första börjar med samma ord som Dörings nyss citerade af- 
handling ^. Magister Heymerici försvarsskrifter synas af alla ha 
stått högst i anseende i Vadstena. — Af den franska nationen 
utsågs abboten i cisterciensklostret Bonneval, Johannes Roberti; 
han kom icke att granska mer än 20 artiklar, men lofvade att 
efter sin hemkomst till sitt kloster genomgå och förklara alla 
Birgittas skrifter — ett löfte, som döden dock hindrade honom 
att uppfylla*. Den italienska nationen slutligen utsåg till sin 
granskare minoriternas provinsialminister i Italien Ludovicus de 
Pirano, hvilken , börjande där Johannes Roberti slutat, genom- 
gick 29 artiklar ^. Till biskopen af London insändes under hans 
vistelse i Basel 1435 en försvarsskrift för Birgittas orden, som 
vid dess införande i England författats af abboten Galfridus i 
cisterciensklostret Byland (Bellaland), och därjämte framkommo 
på Baselkonsiliet äfven från andra håll förklaringar till försvar 
för Birgittas uppenbarelser, hvilka, ehuru deras författare äro 
okända, finnas upptagna i den af klostret föranstaltade samlingen 
af försvarsskrifter ^. 



' Afskr. i C. j-25, koll. 315—471. 

^ Afskr. i C. /j^, koll. 471 — 477; begynnelseorden lyda: »Sequuntur reso- 
luciones 14». 

^ Afskr. i C. ji8, koll. 487 — 638, hvaraf dock koll. 432 — 447 äro bortskurna. 

4 Afskr. i C. jiS, koll. 685—728. ^ Afskr. i C. ji8, koll. 728—^61. 

^ Afskr. i C. jiS, koll. 807 ff. (»tempore quo ibi in monasterio de 
Syon instituebatur ordo S. Birgitte»). I de i femte bandet af Hallers förut an- 
förda publikation utgifna dagboksanteckningarna från konsiliet namnes kardinal 
Cesarini såsom en de birgittinska »villfarelsernas» försvarare (V, 149). 



2og 

Om ärendets fortsatta behandling på konsiliet sakna vi 
däremot så- godt som alla upplysningar, om jag undantager 
de fyra nämnda granskarnes slututlåtande samt den slutliga do- 
men^. Af den brefväxling, som Vadstena klosters sändebud 
från Basel förde med sitt kloster, finnes mig veterligen blott ett 
bref bevaradt, nämligen det ofvannämnda af d. ^/s 1434 från 
Acho Johannis. I afseende på det föreliggande ämnet innehåller 
det blott en klagan öfver det kinkiga läge, hvari ordens ange- 
lägenheter befunno sig, och en uppmaning till systrarna att tro- 
get bedja för orden, »förty mig tyckes, att däraf göres ett stort 
behof» ^. 

De af Haller utgifna kyrkomötesprotokollen meddela 
endast, att d. ^Vö 1434 i deputationen för allmänna ärenden 
utsagos att sammanträda med kardinal Cervantes för att granska 
de ur Birgittas skrifter utdragna artiklarna åtskilliga teologer: 
konungens af Danmark båda sändebud, biskopen af Pergamon, 
abboten af Clairvaux, magister Jean Beaupére, dominikanemas 
provinsialer i Lombardiet och Frankrike, magister Symon Freron 
samt Petrus Corserii, doktor vid universitetet i Erfurt; de skulle 
till deputationen afgifva yttrande i saken. Att denna kommitté 
ännu i aug. s. å. var i verksamhet, framgår jämväl af protokol- 
len, i det att d. ^^/s en ny ledamot utses i st. f. en afgången"^. 
Några andra spår af kommissionens verksamhet har jag icke 
funnit. 

Genom sitt inväljande i nämnda kommitté sattes alltså 
konung Eriks sändebud och främst bland dem Nicolaus Ragvaldi 
i tillfälle att efter förmåga ingripa till förmån för Birgittas orden. 
Ehuru vi ej äga några som helst uppgifter om den hållning, 
som sändebuden i frågan intagit, och ehuru slutresultatet, som 
strax skall visas, blef klent nog, finnes dock intet skäl att ej 
antaga, att Nicolaus Ragvaldi, så länge han vistades i Basel 
d. v. s. till våren 1436, gjort hvad han kunnat för att afvärja 
det mot orden riktade slaget, liksom han ju en gång förut vid 
kyrkomötet i Siena fört dess talan. Äfven hans kunglige herre 
underlät ej att ännu en gång lägga sitt inflytande i vägskålen 
till ordens förmån. 



1 VHAAH, XXXII, 39—50, 

2 Orig. på papper i RA. I brefvet talas om en vidlyftig skrifvelse, som 
förut afsändts till Vadstena och som lämnat en utförlig redogörelse för sakemas 
tillstånd; denna skrifvelse har synbarligen gått förlorad. 

2 Haller, III, 95, 175. 

Höjer, T. I4 



2IO 



Som det ligger närmast till hands att antaga i anledning 
af beslutet d. ^*/ii 1433 hade, när kunna vi ej uppgifva, på 
våren 1434 en ny stämning utfärdats till åtskilliga kloster af 
Birgittas orden. Den ^/e 1434 intygar nämligen biskop Navno 
i Odense, att generalkonfessorn och munkkonventet i Maribo 
d. ^/e genom broder Konrad van den Bornen från Marienkron 
mottagit en instämning inför Baselkonsiliet, följande dag delgif- 
vit densamma till allt klosterfolket samt därefter i enlighet med 
Konrads föreskrift med ett ilbud sändt stämningen vidare till 
klostret i Danzig^. Förmodligen är det närmast denna stäm- 
ning, som framkallat konung Eriks och biskoparnas ofvan om- 
talade bref af d. ^l^ 1434 frän Vordingborg. I dessa böneskrif- 
ter till kyrkomötet anhöllo konungen och biskoparna, — någon 
böneskrift från de världsliga stormännen omtalas ej — att kyrko- 
mötet måtte söka stilla tvedräkten inom orden i afseende å 
dubbelklosterfrågan, samt, i händelse några åtgärder redan vidta- 
gits mot birgittinerna eller mot Birgittas uppenbarelser, återkalla 
dem och att de granskningar af uppenbarelserna, som till äfven- 
tyrs måste företagas, måtte ske så mildt som möjligt och utan 
förargelse och anstöt. I annat fall kunde därigenom stor skada 
tillskyndas kyrkan i de skandinaviska länderna ^. 

Därefter känna vi om frågans fortisatta behandling på kon- 
siliet intet med undantag af det slutliga resultatet. Vadstena- 
diariet berättar endast, att generalkonfessorn d. ^'/e 1436 åter- 
kommit till Vadstena med oförrättadt ärende, såsom han förut 
gjort ^. Kyrkomötets eller rättare trosdeputationens slutliga 
utslag i tvisten, okändt för tidigare forskare (LagERBRING, 
BUEUS o. a.) har för några år sedan af SiLFVERSTOLPE ur en 
Upsalahandskrift framdragits och offentliggjorts*. Det innebar 
ett kännbart nederlag för birgittinerna. Visserligen hade de af 
deputationen till uppenbarelsernas och artiklarnas granskning 
utsedde sakkunnige ej inskränkt sig till att afgifva hvar sitt 
friande utlåtande öfver de af dem granskade artiklarna, utan 

' Orig. i RA; jfr Erslev, RDRDM, III, 459. 

2 DN, VI, N:o 453-455- 

^ SRS, I: 1, 153 (»inexpeditis negociis ordinis nostri, sicut prius fecerat»). 

* Tr. hos SiLFVERSTOLPE i VHAAH, XXXII, 48—50 efter en odaterad 
afskrift i C. 31, fol. 31 ff; en annan afskrift finnes i A. 2j, fol. 121 v., 122; den 
af Celse (s. 188, N:o 5) anförda zisVnixtnl Palmschiöldska samlingen har jag ej 
lyckats anträffa. I en i kungl. biblioteket i Munchen befintlig handskrift {Cod. 
lat. 8j, fol 341) finnes äfven af domen en afskrift, som synes gjord med större 
noggrannhet än den af Silfverstolpe aftryckta. 



211 

äfven till domstolens ledning afgifvit en gemensam utredning, 
ett s. k. auisamentum, hvilken gick ut på att visa, att 38 ur 
uppenbarelserna såsom kätterska framdragna satser rätt för- 
stådda ej stode i strid med kyrkoläran^. Detta deras utlåtande 
utöfvade intet inflytande på den slutliga domen. 

Denna är afgifven af kardinalen af Arias, Louis d'Ale- 
mand, af kyrkomötet efter Cervantes utsedd till domare i tros- 
saker. De hittills kända afskrifterna sakna datum. I ett bref 
från munkkonventet i Marienkron till munkkonventet i Vad- 
stena af d. ^^/t 1473 omtalas emellertid, att revokationen af in- 
dulgenserna skedde den ^/s 1436^. Af en anteckning under 
den i förutnämnda Miinchenhandskrift befintliga afskriften af 
domen framgår, att densamma af konsiliet blifvit godkänd ge- 
nom en bulla af d. ^/i2 1436 och att dess utförande anför- 
trotts åt biskoparna af Sleswig och Liibeck samt prosten i klo- 
stret Stade^. Af det anförda synes man sålunda kunna sluta, 
att domen afgifvits d. ^U 1436. 

Dess innehåll är i hufvuddragen följande. Birgittinerna finge 
i öfverensstämmelse med tidigare påfliga förbud icke vidare öppet 
eller hemligt, direkt eller indirekt i sina kloster offentliggöra, 
predika eller förkunna vare sig Vincula- eller Portiuncula- 
(= Letare-)aflaten eller tillåta, att så skedde. Några birgittiners 
och särskildt Marienwoldmunkarnas tilltag att så göra fördöm- 
des, hvaremot orden fortfarande skulle vara i åtnjutande af 
samma aflatsförmåner som Augustin! orden i öfrigt. 

Hvad åter anginge den enligt uppgift birgittinerna tiller- 
kända rätten att i likhet med dominikanerna och augustinere- 
miterna mottaga bikt af alla kristtrogna, så skulle de framgent 

1 SiLFVERSTOtPE i VHAAH, 39—47 (afskr. i C. 31. fol. 127 ff. samt 
C. /J<S, koll. 781—790). 

^ Orig. på papper i RA (»Reuocacio indulgenciarum nostrarum in festo 
ad vincula Petri est facta in eodem concilio anno a natiuitate domini mil- 
lesimo quadringentesimo tricesimo sexto indiccione 4ta die vero louis prima 
Martij pontificatus sanctissimi in Christo patris et domini nostri Eugenii di- 
uina prouidencia pape quarti anno eius quintos). 

3 Cod. lat. Mon. 8j, fol. 342 (»Hane sentenciam' prescriptam approba- 
uit Basiliense concilium, ut de hoc bulla est in registro bullarum ibidem Ii. 
Vto folio VIII, et simpliciter approbatur sentencia ipsa, prout lata est, et dantur 
in eadem bulla executores Slesvicensis et Lubicensis episcopi et prepositus 
monasterii Stadensis Bremencis diocesis et supplentur auctoritate vniversalis 
ecclesie omnes defectus et solempnitates omisse etc. et data [est] Basilee 
Kal. Decembris anno a natiuitate Domini millesimo quadringentesimo trice- 
simo sexto»). 



212 



få utöfva denna rätt blott genom de bröder, som de för veder- 
börande stiftsbiskop presenterat och som af honom i enlighet med 
den clementinska dekretalen »Dudum» ^ erhållit tillstånd därtill. 
Pilgrimer åter och öfriga, som från andra stift vallfärdade till 
deras kloster, skulle de äga rätt att bikta endast sedan upplyst 
blifvit, att vederbörande kunde aflägga dylik bikt med tillstånd 
af sin >->rector>->^ eller i enlighet med ett speciellt privilegium 
för nämnda bröder. 

Äfven i birgittinernas rätt att vid iakttagandet af interdikt 
eller cessatio a divinis följa katedralkyrkans ordning gjordes en 
inskränkande förklaring^. 

Hvad slutligen anginge y>Lib7'i divinarum seu ccelestimn 
Revelationum S. Birgittcs-», så förklarades, att då de under 
form af uppenbarelser, som tillskrefves den heliga Birgitta, inne- 
höUe och framställde mycket, hvarom många lärde vore oense 
och tveksamma såväl på grund af själfva titeln som i anledning 
af en viss oreda och vissa felaktigheter i många af de där 
förekommande slutledningarna, som därför i sin föreliggande 
form syntes dessa lärare misstänkta, så kunde hvarken deras 
titel eller deras innehåll godkännas. Mycket i dem behöfde 
jämkas, förklaras och rättas af visa, försiktiga och i skrifterna 
väl förfarna lärde, hvarför ingen finge förkunna och förklara 
dem i deras föreliggande form, utan att de jämkades i enlighet 
med kyrkans lära*. De påståenden och läror, som framställts 
af några bröder, näml. att de uppenbarelser, som innehölles i 
dessa böcker, förtjänade samma tilltro som evangelierna, för- 
klarades förhastade, oriktiga och otillåtna. Däremot underströks, 
att denna dom ej i öfrigt skulle innebära något angrepp mot 
Birgittas helighet, dyrkan, helgonförklaring eller orden. Slutli- 



^ Clem., III, 7, 2; den där bekräftade stadgan ->•> Super cathedramy> {Extrav. 
Comm., III, 6, 2) finns i DS, II, N:o 1303. 

2 Rector har här tydligen samma betydelse som dekretalens prelatus 
och afser alltså närmast stiftsbiskopen (jfr Du Cange, VII, 61). 

^ Jfr buUor af d. \ 1379 (se ofvan sid. 96) och d. ^/g 141 3 (se ofvansid. 
138). I händelse någon blifvit bannlyst under den form, att hvarje område 
han beträdde eo ipso kom under interdikt, skulle med hänsyn till honom bir- 
gittinerna under afvaktan på en förklaring från kurian följa vederbörande 
sockenkyrkas ordning, så vida de ej af stiftsbiskop eller kapitel underrät- 
tats, att katedralkyrkan ej behöfde i nyss angifna utsträckning iakttaga inter- 
diktet. 

^ En sådan jämkning förelåg i det förutnämnda Autsamentum, hvilket 
borde fogas till samlingen af Uppenbarelserna (VHAAH, XXXII, 40). 



2i3 

gen följde straffbestämmelser för dem, som ej ställde sig domen 
till efterrättelse. 

Af de refererade stadgandena i domen är det blott ett, 
som tarfvar närmare förklaring, nämligen det som berör rät- 
ten att af utom orden stående mottaga bikt. Birgittinerna 
hade därvidlag att åberopa sig dels på de i samband med 
indulgensprivilegierna beviljade bullorna af d. ^^/z 1399 och 
d. ®/i2 1397» som tillstadde generalkonfessorn och fyra (resp. 
sex) af honom utsedda prästbröder att bikta och äfven i bi- 
skopliga reservatfall aflösa pilgrimerna vid Vincula- och Le- 
tarefesterna^, dels på den de birgittinska prästmunkarna senast 
af Martin V medgifna generella rätten till augustineremiternas 
och dominikanernas biktprivilegier, som i sin ordning reglera- 
des af Clemens V:s berömda stadga »Dudum». För känne- 
domen om hur denna privilegielikställdhet i praktiken tillämpa- 
des, har jag uteslutande haft tillgång till material rörande Vad- 
stena kloster, hvilket är så mycket mer otillfredsställande, som 
väl sannolikt den i de tyska klostren tillämpade praxis gif- 
vit upphof till stadgandet i domen. Vadstena kloster brukade 
ända sedan slutet af I3cx>talet hos så väl sin diocesan^ som 
ock — i öfverensstämmelse med dekretalens stadganden ^ — hos 
de kringliggande stiftens biskopar* utverka tillstånd för gene- 
ralkonfessorn och några af honom utsedda (eller alla) prästbrö- 
der att bikta och äfven i biskopliga reservatfall — i dekretalen 
afsågos blott icke reserverade fall — aflösa vallfärdande från 
vederbörandes stift. 

I afseende på det anförda synes domens innebörd ha varit 
följande. Med hänsyn till stiftsbor inskärptes blott dekretalens pre- 
sentationsbestämmelser. I afseende på utom stiftet boendes bikt 
åter fordrades antingen en i enlighet med nämnda dekretal utfär- 
dad licens af vederbörande pilgrims stiftsbiskop eller ock ett sär- 

^ Jfr ofvan sidd. 124 och 134. Häri synes ingen ändring ha skett. 

^ Licenser af biskop Knut d. ^/g 1398 {RAP, II, N:o 2906) och biskop 
Henrik d. ^% 1467 (orig. på papper i RA). 

^ HiNSCHros, IV, 103, 104 (»in civitatibus et diocesibus locis ipsis vicinis^ 
in quibus loca hujusmodi non habentur»). 

^ Bevarade äro, ehuru ej i kronologiskt fullständiga serier, licenser 
från samtliga- svenska stift äfvensom från Lunds, Roskildes, Aarhus' och Vi- 
borgs stift. Smärre skiljaktigheter i afs. på licensernas begränsning frånser 
jag; i några förekommer om de bemyndigade prästmunkarne uttrycket: »Quos 
unä vobiscum habere volumus pro canonice presentatis» (urkunder af d. \ 
1436 och d. ^% 1444 i orig. på perg.i RA); jfr för' öfrigt Vadstenamunkarnas 
bref till Syon af d. ^\ 1418 (SD, III, N:o 2522). 



214 

skildt påfligt privilegium utöfver den generella likställigheten 
med mendikanterna. Så vidt man af tillgängliga handlingar 
i målet vågar sluta, torde domens stadgande ha framkallats 
däraf, att de tyska birgittinerna i allmänhet (ej blott de på sätt 
den kanoniska rätten förskref särskildt approberade) i kraft af 
den generella privilegielikställigheten eller af Birgittas uppen- 
barelser (VI, 6y) ^ ansägo sig bemyndigade att mottaga hvarje 
kristtrogens bikt. På denna laxare praxis afsåg bestämmelsen 
att vara en hämsko, under det att Vadstena kloster i afseende 
på sin praxis ej efter hvad det synes behöfde göra någon ändring ^. 



Det slag, som genom Baselkonsiliets dom drabbade orden, 
var visserligen hårdt, men i sin tidigare historia kunde birgitti- 
nerna väl finna stöd för den förhoppning, att genom under- 
handlingar det förlorade helt eller delvis kunde så småningom 
återvinnas. Ett kloster, som inom ordensorganisationen intog 
en särställning, nämligen Syonklostret, hade redan innan konsi- 
liets dom föll d. ^®/i2 1434 lyckats af detsamma (Uksom af se- 
nare påfvar) utverka en allmän bekräftelse på sina indulgenser, 
friheter och privilegier^, en bekräftelse, som — åtminstone en- 
ligt Syonmunkarnas uppfattning; i andra birgittinkloster synes 
man att döma af ett bref från Marienkron till Vadstena af d. 
^Vt 1473* och förmodligen med skäl ha tviflat därpå — undan- 
drog de engelska birgittinerna från Baseldomens rättsverkningar. 

» SD, III, N:o 2522. 

^ De i Vadstena klosters Ltbey usuum (afskr. i A. 11, fol.65) befintliga före- 
skrifterna om brödernas rätt att mottaga bikt innehålla i afseende på den före- 
liggande frågan följande upplysande passus: »Si velint (fratres) audire confessi- 
ones peregrinorum, extra dyocesim suam adueniencium, oportet et sufficit, quod 
ipsi fratres docere valeant, qualiter peregrini huiusmodi eis confiteri possint ex 
licencia sui rectoris et (o:aut) ex previlegio ipsorum fratrum speciali. Et ob 
predicta fratres monasterii Vatzstenensis — — ab ommibus episcopis aliis 
rtgni Swecie sibt procurauerunt huiusmodi licenciant et super tali licencia literas» 
per quas eciam legittime docere possunt de auctoritate et licencia sepedictis.» 

^ Bekräftelsen, i vid. af d. -^/g 1473, i afskr. i A. 2j, fol. 123, 127 ff. 
öfversänd från Syon till Vadstena i bref af d. ^/4 1473 (afskr. i A. 23, fol. 
I — 2): »Quantum ad indulgenciarum publicam denunciacionem, absolucionis 
auctoritatem votorumque commutacionem et alia rem hane concernencia — 

omnia vobis in claro patere poterant huic monasterio nostro a domino 

papa graciöse indulta ac a consilio generalj Basiliensi, a singulis quoque summis 
pontificibus vsque in hodiemum confirmata.» 

^ O rig. på papper i RA. 



215 

I full öfverensstämmelse därmed äro i en efter 1446 tillkommen 
förteckning öfver Syonklostrets aflat Vinculaaflaten liksom Le- 
tareaflaten upptagna såsom indulgentie plenarie^. 

I öfriga birgittinkloster åter synes man haft fullt klart för 
sig, att Baseldomen utom den minskning i ordens anseende den 
medförde genom den skugga, som kastats på uppenbarelsernas 
renlärighet och auktoritet, äfven otvifvelaktigt innebar Vincula- 
och Letareindulgensernas upphörande. Att man äfven inrättat 
sig därefter, framgår med all önskvärd tydlighet t, ex. af den 
omständigheten, att i en förteckning öfver Maribo klosters aflat 
af den ^^/n 1439, afsedd att kungöras af det danska präster- 
skapet, ingendera af dessa ordens mest gifvande aflatstitlar fin- 
nes upptagen ^. I afseende ä bikträttigheterna medförde domen 
visserligen ej något upprifvande af den rättsgrund, hvarpå 
de ytterst hvilade, men dess starka betonande af den kanoniska 
rättens stadganden om formen för deras utöfning innebar säker- 
ligen på många håll en väsentlig hämsko på dittillsvarande praxis. 
För att ekonomiskt och religiöst frälsa orden från tillbakagång 
eller död måste man därför med alla medel söka vinna ett 
undanröjande af Baseldomen och en bekräftelse på de gamla 
privilegierna. En afsevärd -hjälp vid dessa planers realiserande 
hade birgittinerna bort kunna påräkna i motsättningen mellan 
kyrkomötet och kurian, på grund hvaraf de från det förstnämnda 
utgångna besluten knappast kunde vänta något öfverdrifvet 
beaktande från den senares sida. 

Den närmast tillhands Uggande och lättaste uppgiften var 
att utverka de specialprivilegier i afseende på bikt- och aflös- 
ningsrätten, som enligt domens eget angifvande kunde befria 
från tillämpningen af de där i all sin stränghet inskärpta stad- 
gandena i kyrkolagen. Det första kloster, som begagnade sig 
af denna utväg att säkerställa och till sin förmån omreglera 
bikträttigheterna, var, så vidt åtminstone bevarade urkunder ge 
vid handen, Maribo. Genom en påflig bulla af d. ^/g 1438 fingo 
generalkonfessorn och de af honom förordnade biktfäderna — när- 
mast i öfverensstämmelse med bullan af d. ^^/s 1399, ehuru med 
undanröjande af den där föreskrifna begränsningen till Petri ian- 
gelsefest — tillstånd att — sockenkyrkans rätt oförkränkt — af 
dem, som i andaktssyfte samlades vid Maribo kloster och som så 

^ AUNGIER, 423, 425. 

^ Förteckningen finnes intagen i ett instrument af d. ^^ 1440 (i afskr. 
står genom felskrifning 1439), i sin ordning intaget i en urkund af d, ^/4 1446 
(afskr. i A. 2j, fol. 125 v. — 126 v.). 



2l6 

önskade, mottaga bikt, meddela dem aflösning äfven i biskopliga 
resérvatfall, pålägga dem vederbörlig penitens, genom de af 
klostret tillsatta vikarierna i sockenkyrkan gifva dem nattvarden 
samt i de fall, där enahanda myndighet tillkom biskoparna (alltså 
éj i för kurian reserverade fall), äfven medgifvä utbyte af pil- 
grimslöften, dem vederbörande ej förmådde uppfylla^. Denna 
blott af de påfliga reservatfallen begränsade aflösningsrätt synes 
dock, att döma af bullans formulering, afsedd att utgöra ett sär- 
skildt privilegium för Maribo, föranledt af vissa i brefvet angifna 
exceptionella omständigheter, ej att utsträckas till ordens samt- 

o 

liga kloster. Åtminstone namnes den ej i den ofvan anförda 
ordensboken (Liber usuum) såsom i Vadstena normerande präst- 
brödernas rätt att mottaga bikt. 

Af ett något annat slag är det bikt- och aflösningsprivile- 
gium, som det nyanlagda klostret Gnadenberg något senare åt 
sig utverkade och hvaraf sedan Vadstena kloster genom den 
birgittinernas särskilda kloster medgifna ömsesidiga privilegiedel- 
aktigheten kom i åtnjutande. Genom en bulla af d. ^^/i 1446, 
hvari såsom gällande åberopas föregående påfvars (Johannes 
XXIII och Martin V) förordnanden om likställighet med augu- 
stineremiterna och dominikanerna, men ej Baselkonsiliets dom, 
stadgades — sockenkyrkans rätt oförkränkt — att generalkon- 
fessorn jämte tre andra af honom utsedda lämpliga präst- 
munkar ägde att af dem som sammanströmmade till klostret, 
äfvensom af dess egna underhafvände och underhållstagare 
(prebendarii) samt dem, som därinvid hade sitt hemvist, mot- 
taga bikt, meddela dem aflösning utom i påfliga reservatfall, 
pålägga dem penitens, åt dem meddela nattvarden (åt klostrets 
underhafvände äfven sista smörjeisen) samt på dess kyrko- 
gård eller i klosterkyrkan begrafva dem som så önskade. Ehuru 



^ Bullan i vid. af d. }% 1444 i afskr. i A. 2}, fol. 1 19 v., 120 och C.46,io\. 84 v., 
85 ; Celse, 186, N:o 20 (»eis pro commissis eciam in casihus episcopalibus debitam 
absolucionem impendere»). Samtidigt lyckades Maribo kloster äfven d. '^% 1438 
af påfven utverka en del bestämmelser om bikt och aflösning i afseende på ordens 
egna medlemmar, [originalsupplik i C. 46, fol. 78. Öfverskriften (med annan 
hand) lyder: »Supplicacio signata pro monasterio et personis in Mariebo; et 
videtur, quod gaudere possumus racione littere participationis» ; jfr för öfr. 
buUor af d. \ 1379, ^9/3 1399^ 2/^ j^qj Qj-h Vs 1413 (Celse, 141, N:o 14; 15$, 
N:o 55; 5jD, i, N:o 62; II, N:o 1714)]. Som emellertid ordensmedlemmamas 
bikt- och aflösningsförhållanden för ordens allmänna ställning och utveckling 
ha en jämförelsevis ringa betydelse, anser jag mig ej behöfva lämna någon 
närmare redogörelse för den nämnda supplikens innehåll. 



217 

enligt dekretalen Dudum biktfåderna voro skyldiga att för god- 
kännande personligen inställa sig inför stiftsbiskopen, inskränktes 
med hänsyn till ordens klausurföreskrifter Gnadenbergraunkarnas 
skyldighet i detta fall till en skriftlig anmälan, hvarefter biskopen 
kunde i klostret företaga vederbörlig pröfning af de sålunda 
presenterades lämplighet ^^ Bägge dessa biktprivilegier utsträckte 
utöfver den af dekretalen Dudum reglerade befogenheten bir- 
gittinmunkarnas kompetens äfven till biskopliga reservatfall, men 
under det den förra bullan synes helt fritaga birgittinerna från 
den föreskrifna presentationsplikten, inskränkte sig den senare 
till att för den erfordrade presentationen medgifva ett tillväga- 
gångssätt, som tenderade att göra densamma till allenast en 
tom formalitet ^. 

Äfven i Vadstena synes man tämligen snart efter domens 
afkunnande ha umgåtts med tanken på att genom hänvändning 
till påfven söka framkalla ett upphäfvande eller i alla fall en 
förmildring af Baselkonsiliets förklaring. Åtminstone finnas be- 
varade ej fullt utskrifna koncept för suppliker till påfven och 
kejsaren om regelns, uppenbarelsernas och indulgensernas stad- 
fästande, utställda af ärkebiskop Nicolaus Ragvaldi, biskop Bengt 
i Linköping och öfriga svenska biskopar samt rådet — tillkomna 
således mellan slutet af 1438, då ärkebiskop Nicolaus invigdes, och 
slutet af 1440, då biskop Bengt afled^. Någon beskickning till 
kurian synes däremot ej vid denna tid ha verkligen afgått — för- 
modligen till följd af förvirringen inom landet, som omöjliggjorde 
hvarje ingripande till ordens förmån från konungamaktens sida. 

^ Afskr. i C 46, fol. 79—80; Celse, 187, N:o 2. Magnus Unnonis lät under 
sin vistelse i Rom d. ^72 144^ taga en vidimation af bullan (afskr. i C. 46, fol. 
80 v. — 82). Sedan Vadstena per participationem blifvit delaktigt af detta privile- 
gium, angifvas i den nyssnämnda yiLiber usuums) (A. 11, fol. 66) därvarande präst- 
bröders biktförhållanden jämlikt en stadga (ordinacio) af generalkonfessom på 
följande sätt: »videtur sufficere, quod ipse confessor et alii duo aut tres fratres 
in sacerdocio constituti, quos confessor censuerit ad hoc magis ydoneos et dis- 

cretos, — quibusdara et precipue peregrinis eis confiteri volentibus de om- 

mibus peccatis, nisi talia fuerint, propter que sedes apostolica sit merito con- 
sulenda, dummodo dyocesano Lyncopensi saltem litteratorie fuerint presentati; 
quando vero et quamdiu concursus generalis fuerit et dominicis diebus ac festis 
terre necnon sextis feriis ipse confessor et alii duo vel tres modo predicto 
necnon ceteri fratres in sacerdocio constituti illis tantum scilicet, quorum 
dyocesanis secundura Clement. Dudum de sepulturis fuerint presentati, de om- 

nibus casibus ab ipsis dyocesanis eis tunc commissis ascultant parati ad 

satisfaciendum de sacramento confessionis.» 

' Om likartade förhållanden hos mendikantema se Lea, I, 301 ; Kolde, 44. 

8 A. 'a6, fol. 191, 191 v.; Reuterdahl, SKH, III: 2, 22; SRS, I: i, 157. 



2l8 

Den tilltänkta ambassadens afsändande framsköts ända till 
år 1444. För att utverka kyrkans godkännande af Birgittas 
uppenbarelser, bekräftelse på hennes ordensregel (näml. per 
modum regule) samt en återkallelse af de på Baselkonsiliet vid- 
tagna bestämmelserna rörande indulgenserna, äfvensom för att 
åvägabringa autentiska exemplar af de ofvannämnda försvars- 
skrifterna, afsändes från Vadstena till den påfliga kurian brö- 
derna Johannes Borquardi, en kort tid klostrets generalkonfessor, 
och Olavus Petri^. Sändebuden lämnade Vadstena d. ^/g 1444, 
medförande dels en fullmakt af d. ^/g s. å., innebärande utom 
förut angifna uppdrag äfven rätt att i öfrigt föra ordens talan 
särskildt i afseende pä Birgittas hus^, dels vägbref och natur- 
ligtvis rekommendationer till kardinal Torquemada, minoriternas 
provinsialminister i Italien, Ludvig af Pirano, cisterciensabboten 
Johannes Roberti af Bonneval och vicekanslärn för universitetet 
i Köln, magister Heymericus från Kampen ^. 

De sålunda affärdade sändebuden hunno dock ej längre än 
till Wilsnak, då de blefvo af stråtröfvare öfverfallna och ut- 
plundrade. Johannes Borquardi återvände genast till Vadstena, 
hvaremot Olavus kvarstannade för att med hjälp af ett rekom- 
mendationsbref från rådet i Liibeck återvinna de böcker och 
andra tillhörigheter, som gått förlorade. Efter stora svårigheter 
och utgifter (till lösepenningar?) lyckades han därutinnan och 
vistades sedan i Marienwold och Maribo nära ett år^. 

o 

Aret därpå afgingo emellertid nya sändebud till kurian. 
Visserligen hade en af ordens gynnare i Rom, som fatt under- 
rättelse om fjolårets olycka, rådt Vadstenakonventen att upp- 
skjuta ambassadens afsändande, dels emedan påfven sades ärna 
begifva sig på ett korståg mot de otrogna, dels emedan vägarna 
genom Tyskland på grund af schismen voro mycket osäkra, 
dels slutligen emedan de nordiska länderna på grund af sin 
neutrala eller emot konsiliet välvilliga hållning starkt misstänktes 
för kätteri. För den händelse ändock en beskickning skulle 
äfgå, gaf brefskrifvaren åtskilliga välvilliga råd, huru den borde 
färdas fram för att undgå den förra beskickningens öde och för 
^att genom ödmjukheten och torftigheten i sitt yttre uppträdande 

1 SRS, I: I, 161. 2 Konc. i F. e. 11, fol. 90 v. 

^ Konc. i F. e. 11, fol. 90, slarfvigt tryckt i DelaGardiska Ärchivet, 
II, 163—166. 

■* SRS, I: I, 161, 162; jfr ett tacksägelsebref till Mariba u. å. o. d. 
(afskr. i F. e. 11, fol. 88) samt ett bref till Marienkron af d. 7» I44S (orig- i 
A. 26, fol. 312). 



2.19 

vinna den gamle augustinmunken Eugenii ynnest^. Den ^^/s 
1445 lämnade generalkonfessorn Magnus Unnonis Vadstena för 
att begifva sig till Rom efter att på vägen ha förenat sig med 
den nyssnämnde Olavus Petri, som vistades i Maribo^, hvars 
generalkonfessor Nicolaus Jacobi äfvenledes pä färden medföljde. 
Sändebuden medförde skrifvelser från klostret till flera af dess 
utländska gynnare: en riktad till Heymericus af Kampen med 
tacksägelser för hans uppträdande på Baselkonsiliet, där han 
visat sig såsom de antastade uppenbarelsernas ifrigaste och 
skickligaste försvarare, och med bön, att han måtte med sin 
underskrift och i öfrigt med tjänliga medel autenticera de af 
Vadstena kloster tagna, af sändebuden medförda afskrifterna af 
hans försvarsskrifter; en ställd till kardinal Torquemada med 
begäran om hans understöd åt klostrets utskickade i deras 
sträfvanden vid kurian och i öfrigt med samma anhållan som 
till Heymericus. Samma bön riktades äfven till Johannes Roberti, 
till hvilken ock medfördes ett broderskapsbref^. Slutligen voro 
sändebuden utrustade med en böneskrift till påfven Eugenius* 
och ett bref till klostret i Maribo med begäran, att äfven där- 
varande konvent skulle utfärda fullmakt och rekommendations- 
skrifvelse för de utsända bröderna^. Olavus Petri till sist erhöll 
dessutom fullmakt att hos bankiren Gerard Waal i Liibeck lyfta 
70 guldnobler, som föregående års sändebud där deponerat och 
som nu behöfdes för den nya färden®. 

Mot slutet af år 1445 eller i början af år 1446 ankommo 
sändebuden till Rom. Den ^/s 1446 förkunna de i ett öppet 
bref till birgittinordens bröder, att de genom sitt ombud, abboten 
af S. Pauli, till påfven inlämnat tvenne suppliker rörande ordens 
aflösningsrätt i afseende på dess egna medlemmar. De hade 

1 Bref, dat. Rom die cinerum (^72) I44S, i afskr. i F. e. 11, fol. 93 v. 

^ SRS, I: I, 162. Egendomligt nog finns en fullmakt för Magnus Un- 
nonis, daterad först d. ®/9 1445 (afskr. i F. e. 11, fol. 95 v., 96); skulle färden 
af någon anledning ha blifvit uppskjuten? 

3 Konc. dat. d. "^^ 1445 i F. e. 11, fol. 85; odat. konc.(?) ib., fol. 85 v., 
86; afskr. ib., fol. 79, 87; broderskapsbrefvet är odateradt och därför möjligen 
att hänföra till föregående år. 

* F. e. II, fol. 86 v.; koncept, dat. d. "7e 1445. 

5 Afskr. i F. e. 11, fol. 88. 

^ Konc. i F. e. 11, fol. 94 v., 95. Äfven till Marienkron afsändes som 
nämndt ett bref, dateradt d. 7^ u. å., men att hänföra till 1445, (o"g- i -^- ^^' f°^- 3^2) 
med anhållan, att därvarande konvent skulle mottaga sändebuden väl på deras 
genomresa samt gifva dem med sig en afskrift af Baselkonsiliets dom, som ej 
funnes i Vadstena och som man nu skulle söka fä ändrad till det bättre. 



220 



först — till komplettering af bestämmelserna i Mare magnum 
(§ 28) — anhållit om påfvens medgifvande, att i händelse ge- 
neralkonfessorer eller tjänstförrättande sådana i under anlägg- 
ning varande kloster (patres) genom ådragen bannlysning, sus- 
pension eller af annan anledning vore förhindrade att utöfva 
den dem tillerkända aflösningsrätten eller i fall deras ämbete 
stode obesatt, denna äfven i påfliga reservatfall i stället skulle 
tillkomma de bröder, som generalkonfessorer eller patres eller i 
frånvaro af sådana abbedissa och konvent därtill utsåge. Påfven 
hade till deras framställning gifvit sitt bifall i afseende på den 
i Mare magnum generalkonfessorer och deras ställföreträdare 
medgifnä' aflösningsrätten, men förklarat supplikens signering 
obehöflig, emedan den blott h^töxåiQ. forum consciencie och ordens 
medlemmar därvidlag kunde tro sändebudens berättelse och ord. 
För så vidt åter den ofvan angifna befogenheten, utöfver hvad 
som i Mare magnum medgifvits, skulle innebära en allmän (ej 
blott för en gång gällande) rätt att äfven i påfliga och biskop- 
liga reservatfall meddela aflösning åt ordens medlemmar fordra- 
des därom en särskild supplik. En sådan, tillika omfattande 
rätten att i dödsstunden gifva full absolution, hade också in- 
lämnats, men af påfven ej i vanhg form bifallits ^, hvarför slut- 
ligen alla frågorna sammanfördes i en ny supplik, som af påfven 
d. '^/a 1446 på öfligt sätt signerades^. Den ^®/2 1446 skaffade 
sig sändebuden en officiell vidimation af de åt Gnadenbergs 
kloster en månad tidigare beviljade aflösningsprivilegierna, af 
hvilka äfven Vadstena kloster skulle blifva delaktigt^. 

Äfvenledes lyckades sändebuden förskaffa sig vederbörlig 
autentikation af Torquemadas Defensorium, näml. dels ett intyg af 
kardinalen själf, dels d. ^^/s 1446 en rekognition ^Sauditorgeneralis 
ca7nere apostolice *. Men någon stadfästelse på uppenbarelser, regel 
och indulgenser lyckades de ej utverka. Enheten var ännu ej åter- 
ställd inom kyrkan. Kampen mot kyrkomötet i Basel och den 



^ Afskr. i C. 46, fol. 72 — 74 v. under rubrik: »Litera quedam seu recog- 
nicio super certis supplicacionibus a domino Eugenio papa iiij graciöse admissis 
et concessis personis ordinis sancti salvatoris super auctoritate personas huius- 
modi eciam in omnibus et quibuscunque casibus et criminibus absoluendi» etc, 
Celse, 188, N:o 4. 

' Suppl. bl. Karlssons afskr. i RA; i C. 46, lo\. 75 — 77 v. finns i afskr. 
öfver samma supplik en rekognition af judex camere apostolice, tydligen genom 
raisskrifhing daterad d. V^ 1446. 

* Afskr. i C. 46, fol. 80 v.— 82; 82 v.— 84. 

4 Try<:kt i Rev. S. Birg., I. 



221 

af detsamma uppsatte motpåfven upptog allt för mycket af 
kurians tid och intresse, för att birgittinerna skulle för sina önsk- 
ningar kunna påräkna välvilliga öron. 

Fram på våren 1446 lämnade sändebuden därför Rom för 
att på hemvägen uppsöka de återstående rekommendations- 
skrifvelsernas adressater och af dem söka erhålla den äskade 
autentikationen af deras försvarsskrifter. Johannes Roberti fanns 
ej mer bland de lefvandes antal, och Heymericus af Kampen 
hade förflyttats till universitetet i Löwen, där han var vicekanslär 
och dekan i den teologiska fakulteten. Af honom utverkade 
också sändebuden i vederbörlig form utfärdade vidimationer, 
daterade d. ^^Z? 1446, af klostrets exemplar af hans försvars- 
skrifter^. Dessutom medförde de säkerligen hem en ny af hand- 
ling af Heymericus öfver Birgittas uppenbarelser, affattad i form 
af ett bref till klostren i Vadstena och Paradisus och dagteck- 
nad d. ^^/t 1446^. Från Löwen begåfvo de sig tillbaka till 
Vadstena, dit de ankommo d. ^°/io 1446, medförande de ut- 
verkade resolutionerna och intygen, men efter en i öfrigt föga 
framgångsrik färd^. 

Att någon ändring i Baseldekretets förklaring om uppen- 
barelserna eller i formen för regelns stadfästelse ej heller senare 
kommit till stånd, synes säkert och har heller aldrig varit om- 
tvistadt. Frågan är blott, huruvida och i så fall när birgittinerna 
lyckades utverka domens upphäfvande, för så vidt den rörde 
indulgenserna, Messenius, som ju efter hvad jag förut påpekat, 
oftare än man anar, har god hemul för sina uppgifter rörande 
Vadstena, påstår i sin ofta åberopade otryckta Birgittakronologi, 
att Nicolaus V, som utvalt den heliga Birgitta till sitt skyddshel- 
gon, omkring 1448 upphäft Baselmötets dekret och till deras forna 
kraft återställt birgittinernas privilegier och indulgenser*. Lika 

^ Not.-instr. i afskr. i C. jxS, koll. 478—86, 638—646. 

^ Orig., försedt med författarens egenhändiga underskrift och sigill, sign, 
C. px i U. B. Att döma af Vadstena munkkonvents tacksägelseskrifvelse af 
d. ^7» 1447 (afskr. i F. e. 11, fol. 89, vårdslöst tryckt i DelaGardiska Archivet, 
II, 161 — 163) hade Heymericus aflåtit tvenne skrifvelser till klostret (»ille noue 
literales, una super grauioribus articulis reuelacionum, declaratoria et aperta, 
altera super negociis nostri ordinis consolatoria et clausa, epistule nuper edite 
et directe»). Vadstenamunkama bedja honom ej förtröttas i sina undersök- 
ningar öfver Birgittas uppenbarelser, äfven om klostret på grund af sin fattig- 
dom ej kunde löna honom enligt sin egen önskan och hans förtjänst. 

3 SRS, I: I, 164. 

* Palmsch. 178, s. 59; Scondia, IV, i; jfr Celse, 192; SiLFVERSTOLPE i 
VHAAH, XXXn, 35. 



222 



litet som SiLFVERSTOLPE har jag varit i stånd att upptäcka 
spår af någon sådan bulla. Däremot förekomma under den 
följande tiden åtskilliga omständigheter, som göra det oemotsäg- 
ligt, att någon sådan år 1448 ej utfärdats, men som å andra 
sidan visa, att ett förnyande af de gamla indulgensprivilegierna 
senare verkligen ägt rum. Då kejsar Fredrik, hertig Ludvig af 
Bayern samt klostret Gnadenberg d. '/i 1449 hos påfven an- 
höllo om stadfästelse på birgittinklostrens privilegier, friheter och 
indulgenser, inklusive Vinculaaflaten, blef deras begäran af ku- 
rian afslagen^. Den ^^/] 1464 skrifver den nyutnämnde biskopen 
Birgerus Magni från Stockholm till Vadstena kloster, att han be- 
stormat både påfve och kardinaler med ansökningar om Vincula- 
aflatsprivilegiets förnyande, men ej lyckats utverka mer än sju 
års och lika många kareners aflat^. Den ^^U 1465 utlofvade 
åtta romerska kardinaler hvar för sig 100 dagars aflat åt dem, 
som på vissa festdagar besökte Marienkrons klosterkyrka och 
till dess nybyggnad framburo gåfvor ; bland festdagarna uppräk- 
nas äfven Petri fängelsefest, hvilket väl utesluter möjligheten af 
att dagens gamla indulgensprivilegium ansetts ha gällande kraft ^. 
I bref till påfven af d. ^^/e 1468 omtalar konung Kristiern, 
att på vissa tider af året en stor människomassa plägat sam- 
manströmma till Maribo för de rika aflatsprivilegiers skull, hvar- 
med klostret utrustats. Några hade emellertid ansett, att dessa 
indulgenser — till en del åtminstone — blifvit af påfvestolen 
återkallade, hvarför klostret upphört att förkunna dem och till- 
strömningen af folk och gåfvor äfven blifvit mindre. Konungen 
bad med anledning däraf påfven låna ett villigt öra till de mun- 
kar, som afsändts till kurian för att frambära klostrets önskemål 
i detta afseende *. Vid det besök Kristiern år 1474 gjorde i 
Rom — han höll d. ^/é d. å. sitt intåg i den eviga staden^ — 
bragte han bl. a. frågan om Maribos indulgenser ånyo på tal 
och anhöll hos påfven, att de, som vid Petri fängelsefest eller 
andra fester i andaktssyfte besökte Maribo och där framburo 

^ Suppl. bl. Karlssons af skr. i RA; blott sju års aflat för en fast be- 
viljades. 

^ Orig. i A. 26, fol. 326. Det af biskopen åsyftade privilegiet är förmod- 
ligen en påflig resolution af d. -^,'2 1463 i anledning af en från konung Kristi- 
ern ingången supplik, hvari han begärde bekräftelse på Vinculaaflaten (suppl. bl. 
Karlssons afskr. i RA). 

^ Afskr. i A. 26, fol. 126 v., 127. 

^ SRD, VIII, 444; Rasmussen, 93, 94. 

5 Pastor, IP, 470—472. 



223 

gåfvor till kyrkans reparation, skulle erhålla Vinculaaflat. Denna 
anhållan bifölls genom en bulla af d. ^/e 1474, för så vidt näm- 
ligen ifrågavarande indulgenser ej innebure plenaraflat ^. Dä 
detta emellertid efter hvad förut omtalats var förhållandet, ha 
alltså bullans bestämmelser från början varit utan betydelse^. 
Utan att man kan spåra anledningen till omslaget i den påfliga 
politiken, gaf emellertid samme påfve genom ett motu proprio 
af d. ^''7 1484 närmast för Vadstena klosters vidkommande sin 
bekräftelse på Vinculaaflaten och ehuru i något förändrad form 
på därmed i samband stående bikt- och aflösningsprivilegier ^. 
Hans efterträdare Innocentius VIII utfärdade d. ^V* 1488 
pä ansökan af hertig Georg af Bayern och bröder och systrar 
af Birgittas orden en bulla, hvari han åt ärkebiskoparna af Braga 
och Upsala uppdrog att efter tagen kännedom om Gnadenberg- 
kapitlets beslut samt ordens privilegier och indulgenser stadfästa 
dem, för så vidt de förra vore tillbörliga och de senare ännu 
vore i bruk och ej strede mot ordensregeln. I kraft af detta 
påfliga uppdrag granskade ärkebiskop Jacob i Vadstena såväl 
Urban VI:s bulla af d. ^/is 1378, priorn Petri tilläggsstadgar, 
det s. k. Mare Magnum och Gnadenbergkapitlets beslut som 
Urban VIis privilegium på Vinculaaflaten och gaf med undan- 
tag för några punkter, hvilka som stridande mot regeln redan 
af Vadstenakapitlet annullerats, sin bekräftelse och stadfåstelse 
på dem, om hvilket allt han utfärdade en öppen förklaring d. 

'Va 1490 ^ 



VII. 

De angrepp, som på de stora kyrkomötena riktades mot 
birgittinerna, och de inbördes stridigheter och tvister, som under 
samma tidsskede präglade ordens utveckling, synas knappast i 

^ Afskr. i A. 23, fol. 129; suppliken bl. Karlssons af skr. i RA. 

' Jfr det ofvan (sid. 99) anförda intyget af kapitlet vid Peterskyrkan, 
dat. d. ^/i2 1397 (afskr. i A. 2j, fol. 36 v.). 

^ Suppl. bl. Karlssons afskr. i RA. 

* Diarium Vassfenense, ed. Benzelius, 205 — 213; bulla och supplik bl. 
Karlssons afskr. i RA. Ärkebiskopen af Braga hade redan d. '^\ 1488 be- 
kräftat alla stadgar, bestämmelser, dekret, förbud och indulgenser, som af 
Martin V eller andra påfvar utfärdats för birgittinerna (urk. bl. Karlssons afskr. 
i RA). — Den **/i 1510 utverkade Marienkrons kloster bekräftelse på Vincula- 
och Portiunculaaflaten jämte dithörande biktprivilegier i enlighet med hvad 



224 

den grad man kunnat vänta ha hämmande inverkat på dess 
ställning i de länder, där den före dessa händelser fattat fast fot, 
eller på dess fortsatta utbredning öfver nya områden. Motsat- 
sen mellan påfvemakten och den konsiliära rörelsen gjorde 
kurian knappast angelägen att vid Baselkonsiliets åtgöranden 
gentemot birgittinerna fästa en alltför afgörande vikt. Det för- 
fall, som vid tiden för Konstanzkonsiliet öfver så godt som hela 
Västerlandet framträdde inom de gamla ordnarna, jämnade vä- 
gen för den nya klosterorganisationen, som, bildlikt taladt, ofta 
blott hade att gå till dukadt bord. Birgittas stora och trots allt 
säkerligen föga förminskade anseende inom kyrkan, den gent- 
emot det sekulära prästerskapet, särskildt vederbörande stifts- 
biskopar, i det hela välvilliga hållning, som birgittinerna enligt 
sin regels föreskrifter från början intagit, ordens aristokratiska 
karaktär, som öfverallt gjorde den till föremål för de högsta 
kretsarnas särskilda hägn och omvårdnad, och slutligen det kraf- 
tiga understöd, som från första stund kom den till del från den 
genom sina släktskapsförbindelser säkerligen mycket betydande 
nordiska kungafamiljens sida, allt detta bidrog att under 1400- 
talet gifva birgittinorden en i förhållande till dess ringa begyn- 
nelse och betänkliga svaghet i organisatoriskt afseende ingalunda 
obetydlig utbredning. 

En öfversikt öfver de utom Sveriges landamären anlagda 
birgittinklostren och öfver deras utveckling, för så vidt den står 
i förbindelse med moderklostrets eller för ordens utveckling i 
dess helhet eller eljes är af särskild betydelse, måste emellertid, 
som jag förut framhållit och här ytterligare understryker, blifva 
ofullständig och föga tillfredsställande. A ena sidan är nämli- 
gen källmaterialet antingen ännu outgifvet eller, där så ej är 
fallet, spridt i många delvis gamla och svåråtkomliga publika- 
tioner, och å andra sidan saknas ännu med få undantag ens 
något så när tillfredsställande monografier öfver de olika klost- 
ren. Där sådana finnas, har jag inskränkt mig till att för full- 
ständighetens skull efter dem anföra själfva hufvuddragen i ut- 
vecklingen. I annat fall har jag från de — skäligen magra — 
primära källor, som stått mig till buds, sökt att till ett helt sam- 
manfoga deras ofta motsägande och ofullständiga uppgifter. 



som beviljats klostren i Vadstena och Danzig (suppl. bl. RA:s Vatikanaf skrifter). 
Förmodligen har detta varit en medverkande orsak till den konflikt meUan 
klostret och dess stiftsbiskop, hvarom Diariet under år 15 14 talar (S7?5, I: i, 
213, 214; Gadebusch, i, 167, n. 53, 168, n. 55). 



225 

Därvid har med materialets osiktade beskaffenhet en viss vid- 
lyftighet varit svår att undvika, och dock har den bild, som 
därur framgått, ofta blifvit blott alltför mosaikartad. — 

I Italien hade Vadstena kloster af gammalt starka för- 
bindelser; dess äldsta koloni är ju Birgittas hospital i Rom ^. 
Under Johan XXIIIrs upprörda pontifikat och det därpå följande 
två och ett hälft år långa påfliga interregnum saknas nästan 
fullständigt uppgifter om dess förhållanden. Under kyrkomötet 
var Konstanz kristenhetens medelpunkt, och de pilgrimer eller 
sändebud, som från Sverige under denna tid besökte Rom, 
torde ej ha varit många. Helt annat blef förhållandet, när från 
år 141 8 åter en påfve uppehöll sig inom Italiens gränser^. Det 
synes därför såsom mera än en tillfällighet, att just från detta 
år förskrifver sig den första kända fullmakt för en föreståndare 
för Birgittas hus i Rom; den är utfärdad för en viss Johannes 
från Gotland och bär datum d. -^"/s 1418^. Ar 1425 namnes en 
Sweno Haquini som föreståndare; genom ett bref af d. ^^U d. å. 
medgafs honom af Vadstena kloster såsom belöning för de mö- 
dor han nedlagt f)å hospitalets vidmakthållande och förbättrande 
rätt att, äfven då han ej längre kvarstode som dess föreståndare, 
i alla fall bo kvar därstädes och, i händelse han blefve sjuk eller 
behöfvande, där njuta sin nödtorft *. Att trots loforden till herr 
Sven vid denna tid i hospitalet dock ej allt stod rätt till, synes 
framgå af det hos HlLDEBRAND anförda brefvet från .1428, skrif- 
vet till Vadstena kloster af Nicolaus de Leys, kanik vid S. Pe- 
ters basilika, en man, hvars trovärdighet dock, såsom Hildebrand 
påpekar, ingalunda synes höjd öfver alla tvifvel^. 




1 E. Hildebrand i HT, II, 211 ff. 

^ Martin V lämnade Geneve i september 1418, ankom till Milano d. 12 
Okt. s. å. och begaf sig i febr. 1419 öfver Mantua till Florens, där han kvar- 
dröjde mer än ett år; d. 28 september 1420 kom han till Rom (Creighton, II, 

131 — 142; MiLTENBERGER i MÖIG, XV, 66 1 — 664). 

3 SD, III, N:o 2529. 

* Afskr. i C. 6, fol. 85 v. I ett bref från något af åren 1422 eller 1423 
skrifver ärkebiskop Johannes Haquini till Vadstena kloster om prokurators- 
befatlningen och föreslår därtill den romerske kaniken Nicolaus de Leys eller 
ännu hällre sin egen kanslär Martin (afskr. i F. e. 11, fol. 49). 

s Afskr. i C. j, fol. 37; HT, II, 217. En Nicolaus de Leys utnäm- 
des d. "/ii 1421 till prost i Roskilde; är det, som synes säkert, samme 
man, kan detta förhållande bidraga till att förklara hans kännedom om och 
intresse för en nordisk kyrklig stiftelse i Rom (suppl. bl. Karlssons afshr. 
i RA). 

Höjer, T. ^^ 



226 

Tre år senare utfärdades, efter hvad det vill synas, för ad- 
ministrationen af Birgittas hus en stadga, som år 1433 fick påflig 
stadfästelse och som med upphäfvande af den förra, med 
svenska kyrkoprovinsen ingångna öfverenskommelsen ånyo på 
det kraftigaste häfdade klostrets fria dispositionsrätt öfver hospi- 
talet. Detta skulle visserligen som förut utan begränsning stå 
öppet för främlingar från Sverige, men styras af tvenne i för- 
hållande till abbedissan afsättliga styresmän, som tillika i Rom 
skulle vara ordens prokuratorer och befullmäktigade ombud, gene- 
rales syndici, i denna egenskap föra dess underhandlingar med 
den påfliga kurian samt såsom konservatorer hålla uppsikt öfver 
de kringstrykande bröder, som komme till Rom. Vidare regle- 
rades hospitalets förpliktelser gentemot ordensbröder och pilgri- 
mer, prokuratorernas redovisningsskyldighet o. s. v. Stadgan 
angifves såsom utfärdad d. ^/s 1431, och d. ^V? s. ä. insatte 
generalkonfessorn Gerwinus Petri, då i Rom, en präst från Lin- 
köpings stift och en lekman till husets föreståndare^. 

Den ^°/5 1433 medgaf påfven två års och lika många ka- 
reners aflat för dem, som bidrogo till husets vidmakthållande 
och reparation och till dess invånares underhåll^. Vid denna 
tid gästades hospitalet af ärkebiskop Olof i Upsala under hans 
förhandlingar med den påfliga kurian om bekräftelse på den 
ärkebiskops värdighet, till h vilken han genom kapitlets val kallats^. 
Under 1430-talet höra vi för öfrigt ej mycket om Birgittas hos- 
pital; mest beror väl denna tystnad på de samtidiga förhållan- 
dena i Rom. Eugenius IV måste i juni 1434 under ett upplopp 
flykta från staden och återkom ej förrän i september 1443*. 
Mellantiden synes för Rom ha varit en oordningarnas och för- 
nedringens tid. Staden blef under påfvens frånvaro, säger en 
af Eugenii biografer, som ett samhälle af herdar; boskapen dref 
omkring på gatorna som i en bondby^. Ifrån de närmaste åren 
efter påfvens flykt känna vi också om Birgittas hospital knap- 
past mer än att dess föreståndare, Birgerus Gunnari, d. ^^/s 1435 
från Florens erhöll påfvens tillstånd för sig och sina efterträdare 



^ Stadgan och stadfästelsen i Rev. S. Birg, II; ang. äktheten se HT, II,. 
260; III, 358—60. 

- Suppl. bl. Karlssons afskr. i RA. 

^ HT, II, 219; på hemfärden medförde han till konung Erik påfvens of- 
van omtalade bref af d. ^\q 1433 (Haller, Concilium Basiliense, I, 220, 221-). 

■* Creighton, II, 233; III, 43. 

5 Gregorovius VII, 88. 



227 

att bikta och aflösa de nordiska pilgrimer, som kommo till Rom, 
samt åt dem utdela sakramenten*. Att herr Birger dock under 
dessa sorgliga år ej lämnades alldeles åt sitt öde, framgår af 
hans efterträdares vittnesbörd, att han tid efter annan i olika 
poster uppburit sammanlagdt 625 dukater från Vadstena, obe- 
räknadt de sannolikt ej obetydliga belopp, som influtit genom 
milda gåfvor samt i räntor från de under hospitalet lydande 
husen; hvilket dock ej hindrade, att hospitalets drätsel vid herr 
Birgers afgång från föreståndarplatsen befann sig i ganska stor 
oordning ^. 

Jag har därefter ej lyckats påträffa någon underrättelse 
om hospitalet förrän år 1445. Den *^/2 d. å. skrifver en af 
ordens gynnare i Rom till Vadstena kloster; brefvet rör sig, 
som förut omtalats, hufvudsakligen kring klostrets tilltänkta be- 
skickning till kurian, men däri lämnas ock en framställning af 
hospitalets dåvarande förhållanden, som ifall brefvets uppgifter 
äro trovärdiga — och ingen anledning finnes att misstänka mot- 
satsen — tedde sig allt annat än ljusa. En gotländsk kvinna 
vid namn Margit, som herr Birger medfört från Sverige för att 
sköta hushållsbestyren, hade fullständigt tagit tömmarna från 
sin husbonde och i hospitalet upprättat ett fullständigt skräck- 
välde i smått. Husets gäster, både fattiga och rika, bemöttes 
ohöfligt och utsattes för utpressningsförsök; fattiga sjuka ute- 
stängdes och lämnades att dö utan sakrament i öde hus eller 
på främmande hospital. Herr Birger klagade ständigt öfver 
fattigdom och brist, ehuru han på alla sätt sammanskrapade 
penningar. På Margits inrådan sades han emellertid nu vara 
betänkt på att lämna huset och se sig om efter någon lugnare 
befattning^. 

Förmodligen för att tillmötesgå herr Birgers längtan efter 
ro utnämnde abbedissan Bengta och Vadstena kloster — gene- 
ralkonfessorn Magnus hade vid denna tid anträdt sin fård till 
Rom — d. *'/io 1445 Ericus Vastonis till föreståndare för Bir- 
gittas hus och försågo honom genast med respass till Rom. 
Han skulle där omedelbart öfvertaga sitt nya ämbete, som han 



1 Suppl. bl. Karlssons af skr. i RA; därigenom förfaller E. Hildebrands 
gissning, att herr Birger, husets föreståndare, varit identisk med Västerås- 
biskopen Birgerus Magni (HT, II, 220, n. 3). Herr Birger namnes äfven i 
Acho Johannis' förut citerade bref från Basel d. % 1434 (orig. på papper i 
RA; jfr ofvan sid. 209). 

2 HT, II, 220. 3 Afskr. i F. e. 11, fol. 93 v. 



228 

sedermera i tjugo år förvaltade^. Tack vare hans och hans 
efterträdares rapporter till Vadstena kloster kan man för den 
följande tiden i hufvuddragen följa Birgittahospitalets växlande 
öden. Den första af dessa skrifvelser, dagtecknad Rom d. ^"/s 
1447, ger en liflig bild af hospitalets ställning i midten af det 
femtonde seklet^. Af brefvet framgår, att man i Vadstena ej 
varit fullt belåten med de kraftfulla åtgärder den nye förestån- 
daren vidtagit. Särskildt synes man egendomligt nog ha råkat 
i misstämning öfver att han aflägsnat den förutnämnda Margit, 
husets förutvarande energiska föreståndarinna. För att rättfär- 
diga sig upplyser brefskrifvaren, att hon själf bedt om orlof 
och trots alla uppmaningar ej kunnat förmås att lämna sin vrång- 
het och ilska mot husets invånare och i ro och frid stanna kvar 
och råda och styra där som förut. Herr Birger hade vanskött 
sin plats ; trots de ej obetydliga tillskott han mottagit från Sverige 
var huset förfallet och i oordning. Af sina underlydande hus 
drog det inga inkomster ; ett af dem hade återvunnits först efter 
långvariga och kostsamma förhandlingar med kurian. Nu hade 
emellertid den nye föreståndaren lyckats bringa en smula ord- 
ning i förhållandena; sä hade han bl. a. låtit uppodla husets 
vinberg, så att där kunde sås en tunna hvete. — Tack vare 
den nya ledningen kan man sålunda vid århundradets midt spåra 
en tydlig förbättring i hospitalets ställning. Däremot synes man 
på grund af förödelsen och nöden i Rom ha fått uppgifva de 
vid denna tid ånyo uppdykande planerna på att där grunda 
ett birgittinkloster ^. 



Om Florensklostrets öden under denna tid har jag ytterst 
obetydligt att meddela. Det innefattades, som nämndt, under 
den bulla, som afsåg att förvandla birgittinorden till en enkel- 
klosterorganisation, men återställdes i sitt gamla skick genom 
en särskild påflig förordning af d. ^^1^ 1427*. — Genom sin 
generalkonfessors — Lucas Jacobis — ställning som ordens 
generalkonservator och hans ovanliga duglighet och nit ej mindre 



^ Tvenne s. d. daterade fullmakter för honom finnas i afskr. i F. e. 11, 
fol. 98 v. — 99 v. och 99 v., 100; passet i samma handskr.^ fol. 96 v. 

^ Troil, v, 295—299. 

^ Ericus Vastonis till Vadstena kloster (orig. på papper i RA, dateradt 
Hom dominica quasimodogeniti u. å.). 

* Se ofvan sid. 185, n. 3. 



229 

än genom sitt läge nära det kyrkliga lifvets brännpunkt kom 
Paradisus att inom orden intaga en framskjuten plats, jämbördig 
med och tidtals öfverlägsen Vadstena klosters. Förut är om- 
taladt, hurusom den ledande ställning, som Johannes XXIII i 
bullan af d. ^/s 141 3 i vissa afseenden tillerkänt Paradisus fram- 
för Vadstena, framkallade från sistnämnda klosters sida ett in- 
gripande, som ledde till önskadt resultat^. Jag har äfvenledes 
omtalat Lucas' och hans klosters andel i utverkandet af påfvens 
tillstånd för orden att af hålla generalkapitlet i Vadstena år 1429. 
Han bevistade det i egenskap af sitt klosters ombud, men afled 
på hemvägen i Bohus ^. Hans efterträdare blef sannolikt den 
Bartholdus de Roma, som författat den af bollandisterna offent- 
liggjorda Birgittabiografien ^. 

Från staden Florens' sida synes klostret ha varit föremål 
för den största välvilja. Med hänsyn till dess af de ständiga 
krigstidernas faror hotade läge beslöto myndigheterna att inom 
staden under namn af S. Maria del Popolo uppföra ett klos- 
ter, dit birgittinerna vid inträffande behof skulle kunna draga 
sig tillbaka. Grunden till den nya anläggningen lades högtid- 
ligen år 1435, särskilda ombudsmän tillsattes att öfvervaka ar- 
betet, men företaget synes i trots däraf ha afstannat*. — Mot 
slutet af 1420-talet invecklades Paradisus med enkelklostren S. 
Cecilia i Traste vere och S. Justina i Venedig i en arfstvist, 
som ännu mot midten på följande decennium ej hade funnit sin 
afslutning. Den rörde arfvet efter en italiensk dam, Brigida 
— en dotter till den omtalade Antonius de Albertis — hvilken af- 
lidit 1426, sedan hon 1424 testamenterat sin egendom till birgitti- 
nerna och klostret i Florens". — Under denna tid införlifvades 
ock med Paradisus för att upphjälpa dess finanser en mängd 
mer eller mindre förfallna kloster och kyrkor, bland dem genom 
en resolution af d. ^'/n 1440 klostret S. Martinus de Alpino 
i stiftet Arezzo; detaljerna i afseende på dessa inkorporationer 
anser jag mig kunna förbigå, då för dem en närmare redogö- 



^ Se ofvan sid. 180. 

" SRS, I: 1, 148, 149; se ofvan sid. 189. 
^ AA. SS. Ocf, IV, 373, 495— S33: jfr ^^S, III: 2, 187, 188. 

■* MoRENi, V, 149 — 153; i anledning af dessa byggnadsplaner förenades 
med Paradisus 1434 nunneklostret S. Marta de Nive, ehuru införlifningen aldrig 
trädde i kraft. 

5 Anteckning bl. Karlssons afskr. i RA, som omnämner handlingar 
af d. 8/„ 1427, ■% och ^^U 1433 samt ^U 1435- 



230 

relse finnes hos MORENI *. Den därmed följande tillökningen i klost- 
rets inkomster satte det i stånd att företaga omfattande ny- och 
ombyggnadsarbeten. I sin förändrade gestalt invigdes klostret 
d. -^^/e 1442 af Bartholomeo da Vinci, biskop af Valve-Sulmona, 

och invigningen bekräftades genom en påflig bulla af d, ^^/g 

° 2 
s, a. "*. 

Från Paradisus anlades under 1400-talets första eller början 
af dess andra decennium ett dotterkloster i Genua, som fick 
namnet S. Maria de Scala Celi. Det omtalas såsom befintligt 
redan i bullan af d. ^/b 141 3, ehuru visserligen där inga upp- 
lysningar i öfrigt lämnas om detsamma ^. Hvad jag för öfrigt 
funnit därom är ej mycket. Genom ett öppet bref af d. ^/i 
1419 förordnade, som nämndt, generalkonfessorn i Paradisus 
Lucas Jacobi till Genuaklostrets föreståndare och sin kommis- 
sarie och vikarie den i min föregående framställning flera gånger 
nämnde Johannes Serminii, som dock sedermera i följd af några 
strider med moderklostret blef afsatt och bannlyst^. Klostret 

1 MoRENi, V, 154 — 156; suppliker af d. ^^/u 1440 och d. ^^/g 1442 bl. 
Karlssons af skr. i RA. Den ^^/g (^V^ O ^442 förenades med Paradisus S. Michaels- 
klostret utanför Castello di Poggibonsi, mot det att inkorporationen af Michaels- 
klostret i Pisa (se ofvan sid. 129) gick tillbaka. Genom en bulla af d. '^^^ 
145 1 återställde Nicolaus V den ursprungliga anordningen, och införlifvandet af 
Pisaklostret skedde d. ^^/g s. å. 

^ MoRENi, V, 157, 158. Äfven i klostrets organisation gjordes under denna 
tid några ändringar, som synas förtjänta af omnämnande. Den ^\ 1444 biföll 
påfven klostrets anhållan att utom de i regeln nämnda fyra stekarhussystrama få 
anställa ytterligare två dylika, att å sön- och högtidsdagar under tiden i okt. — i maj 
få fira mässa före daggryningen samt att prästmunkama vid vissa tillfällen utom 
klosterområdet skulle få predika för folket (suppl. bl. Karlssons afskr. i RA). 
Nicolaus V hade genom ett motu proprio — af hvilket år känner jag ej — 
utom några föreskrifter rör. klostrets ekonomiska förvaltning äfven meddelat 
den bestämmelsen, att generalkonfessorn ej skulle väljas för obestämd tid, utan 
för år samt att han ej förrän ett år efter sin afgång skulle kunna omväljas. Detta 
stadgande stadfästes d. ^^/i2 1473, men ändrades d. ^^/^ 1482 därhän, att han 
skulle kunna omedelbart omväljas (suppl. af d. ^s/jg 1473 och d. ^% 1482 bl. 
Karlssons afskr. i RA). 

3 SD, I, 622. 

4 Handl. af d. S/j, 1/9, ^"/g 1421, Vi 1422 bl. Karlssons afskr. i RA. — I 
Ges. Nachrichien (sid. 211) sägQs — som vanligt utan angifvande af källan — 
att klosterbyggnaden 1426 blifvit fullbordad samt att då utsetts en prior vid 
namn Bernhardin, som tillsammans med Lucas 1427 bevistade generalkapitlet 
i Vadstena. Den första uppgiften vederlägges af en supplik af d. Ve i474> hvarom 
mera nedan; om de båda andra må anmärkas, att generalkapitlet ägde rum 
1429 och att såsom ombud för Paradisus och Scala CeU nämnas i själfva 
statutet Lucas och Alexius från Paradisus. 



231 

nådde ej sin fullbordan under det tidsskede min undersökning 
omfattar; det beboddes endast af bröder och hörde rättsligen 
under Paradisus, liksom dess invånare de jure ännu voro mun- 
kar i sistnämnda kloster. Subordinationsförhållandet häfdes först 
genom en påflig resolution afd. '/e 1474 och först omkring 1490 
synas bröder och systrar ha blifvit högtidligen insatta i klostret ' . 

Återstår nu blott att med några ord beröra de föga kända 
enkelkloster, som under första hälften af 1420-talet uppstodo i 
anledning af påfvens förbud mot dubbelklostren. I de till påfven 
år 1428 ingångna böneskrifter, för hvilka förut redogjorts, nämnas 
följande : S. Cecilias i Trastevere ^, S. Justinas i Venedig, S. 
Kristoffers på Murano samt ett efter hvad det vill synas äfven- 
ledes åt S. Kristoffer helgadt kloster i Bologna^, samtliga in- 
rättade för munkar*. Denna afart af birgittinstiftelser fick dock 
ingen lång tillvaro. Genom Eugenii förut omnämnda bulla af 
d. ^^/j 1435 upphäfdes samtliga dessa enkelkloster; deras in- 
vånare ålades att inom maj månads utgång öfvergå till något 
dubbelkloster af Birgittas regel eller ock till någon annan orden. 
De sålunda utrymda klostren skulle återställas i sitt ursprungliga 
skick med undantag af S. Cecilias, som ju var en af kardinaler- 
nas titelkyrkor och hvars öde påfven förbehöll åt sitt eget fram- 
tida afgörande. 

Sedan för sist berörda kloster den nyssnämnda fristen ut- 
sträckts till augusti månads utgång, gaf påfven d. ^/e 1435 sin 



^ Suppl. af d. ^6 14745 d- ^^/i 1491 (»ab anno citra pro regularj obser- 
uancia reclusi existant») och d. -°/g 1492 bl. Karlssons af skr. i RAj bref från 
Gnadenberg till Vadstena, dat. d. ^7ii 1490 (»Januenses ad nos scripserunt, 
significantes, quod etiam iani sint reducti ad clausuram») samt från Petrus 
Magni till Vadstena kloster, dat. d. ^,'5 1510, båda i orig. på papper i RA. 
Såväl i den först nämnda suppliken som i en bulla af d. ^4 1481 {Karlssons 
afskr. i RA) omtalas både bröder och systrar i klostret. — Förmodligen med 
stöd af i texten antydda förhållande uppger Messenius (Palmsch. 178, sidd. 
93, 94), att Genuaklostret varit ett enkelkloster, h\dlket alltså i afs. på klost- 
rets senare historia ej är riktigt. — I en supplik af d. ^% 1459 (bl. Karlssons 
afskr. i RA) nämnas utom Paradisus två — än ej invigda — birgittinkloster 
i Italien, ett i ärkestiftet Genua, ett i stiftet Vicenza. Om det senare saknas 
i öfrigt upplysningar. 

2 Med detta kloster införlifvades d. ^*/i 1434 med påfligt tillstånd några 
i klostrets kyrka befintliga kapell (suppl. bl. Karlssons afskr. i RA). 

^ Den 2% 1434 tillät påfven, att med klostret förenades prioratus S. 
Michaelis ordinis milicie S. Marie Bononiensis (suppl. bl. Karlssons afskr. i RA). 

* Handling af d. ^/g 1428 i afskr. i F. e. zi, fol. 39 ff. samt i A. 26, 
fol. 271 (defekt). 



232 

bekräftelse på klostrets öfverlåtande åt regularkanikerna af Augu- 
stini orden, men redan d. ^■^/i2 följande år öfverflyttades det på 
begäran af humiliaternes ordensgeneral, prokurator och diffinitorer 
till denna orden ^. Justinaklostret återgick först till augustinkor- 
herrarna, men uppläts senare med påfvestolens begifvande åt nun- 
norna i ett förfallet Mariakloster i stiftet Torcello likaledes af Augus- 
tini orden ^ ; om de båda öfriga har jag icke påträffat några uppgifter. 
Afven ett par andra klosterstiftelser af samma slag må i detta 
sammanhang finna omnämnande. Prioratus S. Nicolai de Capite 
Montis i ärkestiftet Genua, som förut tillhört augustinkanikerna, 
men under Martin V:s tid på Ceciliaklostrets bedrifvande öfver- 
förts till Birgittas orden och inrättats till ett kloster enbart för 
munkar, återställdes i sitt gamla skick ^, och kyrkan Maria Mon- 
tis Berice utanför Vicenza, förut tillhörig birgittinerna, öfverläts 
till serviterna, på hvilken öfverlåtelse staden Vicenza d. ^Y? 1435 
erhöll päfvens bekräftelse*. 

Äfven på Pyreneiska hal fö n grundades i början af 
1400-talet ett birgittinkloster. Martin V lämnade d. ^/ö 1419 
sitt bifall till en ansökan af ordens generalkonservator Lucas 
Jacobi och Laurentius Selon, hvari begärdes dels tillstånd för 
den sistnämnde att i Valencia grunda ett munk- och ett nunne- 
kloster af Birgittas orden — en anhållan, hvartill Lucas för sin 
del redan lämnat bifall — dels päfvens medgifvande, att det nya 
klostrets invånare skulle åtnjuta birgittinernas alla friheter, pri- 
vilegier och rättigheter^. Denna privilegieförläning gaf upphof 
till tvister mellan klostret och det sekulära prästerskapet i Va- 
lencia rörande ordens rätt att vid vissa fester för öppna dörrar 
fira gudstjänst under interdikt äfvensom dess frihet från skyldig- 
heten att till dem det enligt dekretalen Dtidmn vederborde bland 
det sekulära prästerskapet betala en fjärdedel af sina inkomster 
för upplåtandet af grafplatser. Dessa tvister framkallade en 



1 Suppl. bl. Karlssons af skr. i RA. Redan den ^'/g 1433 erhöllo några 
munkar tillstånd att öfvergå från S. Cecilias kloster till Paradisus (suppl. bl. 
Karlssons afskr.'). 

^ Suppl. af d. % 1438 (äfven bulla) och d. % 1448 bl. Karlssons 
afskr. i RA. 

3 Suppl. af d. ^% 1432 och ^/^ 1435 bl. Karlssons afskr. i RA. 

* Suppl. af d. ^Vt ^435 W- Karlssons afskr. i RA. 

s Suppl. bl. Karlssons afskr. i RA ; därigenom vederlägges Messenii upp- 
uppgift (Palmsch. 178, SS. 93, 94), att Valenciaklostret varit ett enkelkloster. 
Om de efter Granadas eröfring 1492 åbanebragta planerna på anläggandet af 
flera birgittinkloster på Pyreneiska halfön, se Moreni, V, 147, 148. 



233 

påflig förklaring af d. -^'/lo 142 1, som för stiftet Valencia in- 
skränkte interdiktprivilegiet till de i den allmänna kyrkliga rätten 
medgifna dagarna samt påbjöd erläggandet af den nämnda 
ijärdeparten samt öfliga tionden utom för nyodlingar eller jord 
under eget bruk^. — Klostret namnes några gånger under striden 
om dubbelklosterförfattningen, men eljes är jag ej i stånd att 
om detsamma lämna några upplysningar. 



Inom ingen samtida kultursfär gjorde birgittinerna större 
och hastigare framsteg än inom det i viss mån enhetligt präg- 
lade hanseatiska kulturområdet. De baltiska hansestädernas för- 
bindelser med Sverige voro både gamla och starka; men denna 
långvariga inbördes beröring — kulturell ej mindre än ekono- 
misk och politisk — räcker knappast att förklara den drag- 
ningskraft den svenska medeltidens fullblodigaste representant 
för den aristokratiska ridderligheten ej mindre än för det fantas- 
tiska och mystiska draget i folklynnet genom sitt verk utöfvade 
på hansestädernas nyktert praktiska borgare, hvilkas hela åskåd- 
ningssätt onekligen smakade af en viss kälkborgerlig, ibland icke 
så litet trångsynt krämaranda. En förklaringsgrund ligger här 
som på andra håll i de äldre ordnarnas förfall, som jämnade 
vägen för nya organisationer och lämnade den fromma ifvern 
och gifmildheten, som på 1400-talet säkerligen ej voro mindre 
än förr, lediga att vända sig till nya föremål. En annan grund 
är säkerligen att söka i birgittinklostrens dubbla egenskap af 
uppfostrings- och försörjningsanstalter för de förmögnare famil- 
jernas oförsörjda döttrar; de fördelar den nya ordens kloster, 
där ju i stort de asketiska krafven nedsatts till ett minimum 
och den bästa handledning gafs i tidens kvinnliga idrotter, i detta 
afseende hade att erbjuda, kunde näppeligen undgå de hanse- 
atiska köpmännens världserfarna blick ^. 

Angående de äldsta af dessa hanseatiska birgittinkloster, 
Marienbrunn (Fons Marice) i Danzig och Mariendal (Vallis 
MaricB) i Reval, är för ifrågavarande period så godt som intet 
bekant. Om Vadstenakapitlets beslut i afseende på Marien- 



^ Bulla bl. Karlssons af skr. i RA; stadgan angifves uttryckligen blott 
gälla stiftet Valencia. 

^ I Stralsund fanns före birgittinklostrets anläggande intet nunne- 
kloster, blott några beginhus. 



234 

brunn har jag förut talat. I anledning af framställningen till 
högmästaren flyttades de omnämnda synderskorna till ett särskildt 
hus inom birgittinklostrets hank och stör och skulle allt framgent 
lyda under dess abbedissa, liksom birgittinmunkarne fortforo att 
vara deras själasörjare. Då de emellertid genom sitt oordnade 
lefnadssätt väckte allmän förargelse och störande inverkade på 
andakten och ordningen i birgittinklostret, anhöll detta d. ^/la 
1 46 1 hos påfven, att han skulle uppdraga åt biskopen af Leslau 
€ller hans vikarie i Danzig att öfverflytta de nämnda kvinnorna 
till en annan, af stadens borgmästare och råd upplåten bonings- 
plats. Denna anhållan beviljades, men synes, dä den d. "^^1 4, 
1489 förnyas, ej ha kommit till utförande^. Hvad Mariendal 
angår, är för detsamma att anteckna ett påfligt skyddsbref af 
den ^^/o 1419, gällande för fem år^. Systrarna skola enligt en 
uppgift d. ^"^/e 1431 ha blifvit högtidligen insatta i klostret, 
bröderna längre fram under s. å. ; en annan uppgift, att invigningen 
ägt rum först 1435^, afser förmodligen själfva klosterbyggnadens 
invigningsår, som dock af andra sättes till 1436*. 



^ Suppl. af d. V12 1461 och d. ^7* 14^9 bland Karlssotts af skr. i RA; jfr. 
ofvan sid. 194. I detta sammanhang må för fullständighetens skull omnäm- 
nas, att genom en bulla af den ^7* 145^ Calixtus III åt staden Elbing gaf 
vilkorligt tillstånd att grunda ett birgittinkloster, som skulle åtnjuta ordens samtliga 
privilegier och indulgensförmåner (bulla bl. Karlssons af skr. i RA). Jag har 
eljes ingenstädes sett detta kloster omtaladt. 

- Suppl. bl. Karlssons af skr. i RA. I sin förut omtalade räkenskapsbok 
från kurian (jfr ofvan sid. 179) omnämner Johannes Hildebrandi, att han för 
Mariendal anskaffat en mängd handlingar från det påfliga kansliet: duplikat 
af bekräftelsebuUorna af d. 7* ocb V' 1419 (5A Hl, N:o 2616, 2656) samt af 
buUor af d. V' och V^a s. å. [SD, III, N:o 2655, 2657, 2712), ett af auditor 
^amere utfärdadt transsumpt öfver bullan af d. ^jn 1419 {SD, III, N:o 271 1), 
bullan af d. ^7^2 s. å. (Celse, 173, N:o 21), det i texten nämnda skydds- 
brefvet, ett indulgensbref af några kardinaler samt mtnum insfrumentum de 
confessionibus audiendisy». 

^ Olearius, 103; Messenius, Scondia, XV, 74, båda anförda hos Net- 
TELBLA, 27; v. Hansen, 165. Det redan 1424 i ett bref från Vadstena om 
Mariendals föreståndare använda uttrycket confessor generalis et prior {Diarium 
Vasstenense, ed. Benzelius, 203), beror på en felläsning (prior i st. f. pater\ 
C. 6, fol. 91 v.). I ett bref från Vadstena till Mariendal, afsändt med Ger- 
lacus efter generalkapitlet 1429 och i sammanhang med Anna Bylows affär- 
dande till Reval (^7^ 1429), omtalas invigningen än såsom förestående (Troil, 
V, 346-49; SRS, I: I, 148). 

* Messenius, 5coMrf«fl, X, 19; v. Hansen, 165; Nettelbla, 26; Neumann, 
133. I Scondia, III, 59; XV, 74 och Birgittakronologien (Pas/mscÄ. /7<S, sid. 51) 
uppgifves åter klostret ha fullbordats 1435. 



235 

Redan innan klostret i Reval ännu hunnit i sina egna för- 
hållanden vinna stadga, så tidigt som år 141 3, såg det sig i 
stånd att ej långt från Liibeck påbörja anläggningen af ett dot- 
terkloster, som fick namnet Marienwold (Silva Marice)^. Den 
förutnämnde Burcard, som deltagit i arbetet på Mariendals 
grundläggning, synes ha varit ledaren för de birgittiner, som 
sannolikt redan 141 2 sändes till Liibeck i och för den nya klo- 
steranläggningen. Då de af myndigheterna i själfva staden 
Lubeck rönte ringa uppmuntran, påbörjade de arbetena i byn 
Bälau i Breitenfelde, vestsydvest om Mölln. Redan 141 3 näm- 
nas i det nya klostret bröder och systrar. Den ^^.Z? d. å. till- 
kännagaf biskop Detlevus af Ratzeburg, att han enligt i bref af 
d. ^*/7 framställd anhållan och gifvet bemyndigande af tvenne 
Liibeckborgare, Wedege och Volrad von Zule, och deras närmaste 
öfverflyttade två af deras fader stiftade vikarior i Schönberg och 
Schretstaken till det nya klostret, och sistnämnda dag betalade 
— enligt intyg af biskopen — bröder och systrar i Marienwold 
herr Ludeke Schacke erforderlig lösesumma för ett af biskopen 
H^ den sistnämnde förpantadt, vikariorna tillhörigt gods med därå 
befintliga nybyggnader^. Att anläggningen företagits af Marien- 
dals kloster, framgår af sättet för förvärfvandet af den mark, där 
Marienwolds kloster ursprungligen låg. Den ^'/lo 141 3 erkän- 
ner rådet i Lubeck sig hafva af sistnämnda kloster emottagit 
500 mark för af Volrad Schacke till Reyner von Calven för- 
pantad, af den senare till staden Lubeck öfverlåten jord i Bälau 
och Breitenfelde, som förut tillhört klostret Rheinfeld ^. Följande 
dag utfärdade med sin broder Marquards samtycke Volrads son 
Ludeke salubref på hela byn Bälau och halfva byn Breitenfelde 
till herr Borcard Saudel för Mariendals klosters räkning, men ut- 
färdade samtidigt — för att det nya klostret, en gång själfständigt, 
skulle vara skyddadt i sin rätt — äfven en särskild köpeafhandling 
med Marienwolds kloster, h varjämte hertig Erikaf Sachsen gaf sin 
bekräftelse på aftalet i egenskap af landsherre. Genom handling 
af d. ■^^/ii 1420 gaf Ludekes broder Marquard till öfverlåtelsen sitt 
samtycke. Klostret Rheinfeld afstod d, ^/i2 1422 från sin rätt mot en 



^ Se härom utom min uppsats i KH.Å (II, 24 — 26), Nettelbla samt 
en monografi af Deecke (Progr. för Catherineum 1848), på hvilken dr Karls- 
son haft godheten fästa min uppmärksamhet. 

2 Z,C7J5, V, N:o 457 — 59; den verkUga öfverflyttningen ägde rum d. ^7i'> 
141 3, resp. d. ^V^ 1416 (/6., N:o 470, 591; jfr. Deecke, 28, 29). 

3 LUB, V, N:o 471. 



236 

årsränta af 3 mark, som den ^^J2 1431 med en summa af 60 
mark aflöstes-*^. 

I enlighet med ordensregelns föreskrifter skred man ock 
till att inhämta öfverordnade kyrkliga myndigheters, framförallt 
päfvens, bekräftelse på den nya stiftelsen äfvensom landsherrliga 
skydds- och privilegiebref. Biskop Detlevus gaf sitt tillstånd 
till den nya klosteranläggningen d. ^^h 1414 och tillerkände 
densamma ordens privilegier och friheter^. När påfvens sam- 
tycke gifvits, kan jag ej säga; d. "/g 1419 utfärdade han för 
Marienwold ett för fem år gällande skyddsbref^, hvarpå den 
^^/i 1422 följde ett nytt^. 

Frågan om det landsherrliga skyddet var svårare att ordna 
på grund af de invecklade besittningsförhållandena. Kejsar Si- 
gismund tog d. ^'^/s 1415 i sitt och romerska rikets skydd alla 
tyska birgittinkloster, särskildt det nygrundade Marienwold, 
men öfverlät den ^^,'2 141 8 på sistnämnda klosters egen anhål- 
lan sin skyddsrätt öfver detsamma till staden Liibeck, enär den 
i dess händer ansågs erbjuda större trygghet och ehuru den ort, 
där klostret först anlagts, ej låg inom lybskt område, utan så- 
som sin landsherre erkände hertigen af Sachsen. I detta öfver- 
låtelsebref nämnas, såvidt jag känner, för första gången i beva- 
rade urkunder och oegentligt nog, då klosterfolket ännu ej 
högtidligen invigts, abbedissa, generalkonfessor och konvent i 
Marienwolds kloster^. 



^ LUB, V, N:o 473—475; VI, N:o 294,473; VII, N:o 438; Korner (ed. 
ScHWALM, 1 12,382) berättar, att år 1413 bröder af Birgittas orden af hertig Erik köpt 
ett fält med närliggande skog vid staden MöUn och där med Ratzeburgbiskopens 
samtycke påbörjat ett kloster för både munkar och nunnor. I början mottogo 
de för att från kringliggande städer kunna påräkna större allmosor äfven 
fallna kvinnor i klostret, men måste snart åter aflägsna dem på grund af 
befolkningens ogillande hållning. 

2 Deecke. II. 

^ Suppl. bl. Karlssons af skr. i RA; af Johannes Hildebrandis mer om- 
nämnda räkenskapsbok från kurian framgår, att han för Marienwold anskaffat 
utom det påfliga skyddsbrefvet ett transsumptum privilegiorum, besegladt af 
auditor camere, ett instntmentuni ad audiendum confessiones, ett indulgensbref 
af 10 kardinaler (Celse, 174, N:o 23.?) samt duplikat af tvenne buUor af d. 
Vt 1419 (-^A III, N:o 25 5 5, 2557) 

4 LUB, VI, N:o 389. 

^ LUB, V, N:o 522 (förut tryckt i Diarimn Vazstenense, ed. Benzelius, 
198); VI, N:o ii; odat. supplik i afskr. C, 6, fol. 81; ett bref af 141 8 (5A 
III, N:o 2538), hvarom mera sedan, uppger, att den som i klostret först 
förvaltat generalkonfessorsämbetet hetat H(enricus) och varit .klosterbroder 



237 

Med frågan om skyddsrätten öfver klostret sammanväfver 
sig den vid denna tid också uppdykande frågan om klostrets 
förflyttning. Den plats (Bälau), där klostret börjat anläggas, 
var nämligen ur sanitär synpunkt allt annat än lämplig och 
dessutom föga tryggad mot öfverfall af stigmän. Redan före 
det nämnda kejserliga skyddsbrefvets utfärdande hade hertig 
Erik af Sachsen-Lauenburg utverkat ett påfligt mandat af d.^^U 
141 5 till biskopen af Ratzeburg att till lämplig plats förflytta 
det nyanlagda klostret^. I uppgifven, men som vi skola se 
omtvistlig egenskap af landsherre gaf hertigen — sannolikt som ett 
motdrag mot det kejserliga skyddsbrefvet och för att själf er- 
hålla patronatet öfver den nya stiftelsen — d. ^^U 1416 Marien- 
dals kloster rätt att fortsätta och fullborda anläggningen af ett 
kloster vid Petzke, där jord redan d. ^°/ii 1414 för birgit- 
tinernas räkning inköpts^, tog detsamma med all dess egendom 
under sitt hägn och beskydd, tillerkände detsamma skattefrihet, 
lofvade att ej inblanda sig i klosterfolkets rekrytering samt fri- 
sade alla dess gods nu och i framtiden och särskildt Petzke från 
hvarje länsförpliktelse till sig och sitt hus^. 

Men äfven andra planer voro samtidigt å bane. Staden 
Liibeck erbjöd sig att åt birgittinerna upplåta Georgshospitalet 
med närliggande område. Detta väckte emellertid ond blod 
hos en del af stadens prästerskap, hvarför man hos kejsaren 
anhöll om hans förord i saken hos biskopen och domkapitlet*. 
Vare sig detta förord gifvits eller ej, blef planen icke utförd. 
En täflan synes sålunda ha uppstått mellan hertigen och staden 
Liibeck, som bägge sökt få klostret förlagdt på sitt område för 
att därigenom förvärfva patronatet öfver detsamma. Förflytt- 
ningen till Petzke blef senare en verklighet; den ^/s 1428 skall 
klostret ha förflyttats dit, och där skedde ock d. ^^/s 1438 kon- 
ventens högtidliga insättande genom biskop Detlevus. Klostrets 
kyrka och kyrkogård vigdes först d. ^|^ 1458^. 



från Mariendal; han är tydligen identisk med den Henricus Huxer, som ännu 
d. ^ju 1419 namnes såsom paier (LUB, VI, N:o 134). 

^ Bulla bl. Karlssons a/skr. i RA. 

2 LUB, V, N:o 515; en hertigen förbehållen ränta aflöstes d. ^7^ 1422 
(LUB, VI, N:o 390). 

^ LUB, V, N:o 576; för sina friheter fick klostret till hertigen betala 
en aflösningssumma af 600 mark (kvittobref af d. 7" 1416 i LUB, V, N:o 600). 

* Odat. supplik i afskr. i C. 6, fol. 41. 

5 Deecke, 10, 13. 



238 

Men med förflyttningen var frågan om skyddsrätten inga- 
lunda afgjord. I det intyg Liibecks råd d. ^^U 1435 afgaf rörande 
renlefnaden i klostret^, uppträdde det som innehafvare af den- 
samma, detta — utom med stöd i det kejserliga öfverlätelsebrefvet 
— under framhäfvande af att klostret efter flyttningen till Petzke 
låge inom Liibecks gränsbefästningslinie. Under det tidsskede 
min undersökning omfattar synas från hertigarnas sida däremot 
inga gensagor ha gjorts, ja, Deecke vill i den sachsiske herti- 
gens ofvannämnda privilegium mindre se en gunstbevisning 
mot birgittinerna än ett försök att usurpera en honom egent- 
ligen ej tillkommande rätt, en uppfattning, som dock synes 
mindre sannolik, enär efter allt att döma hertigen själf medver- 
kat till flyttningen^. Under klostrets senare tid uppstodo mellan 
staden och hertigarna strider om skyddsrätten, som blefvo en 
medverkande orsak till klostrets undergång^. 

Under dessa de första åren af sin tillvaro upprätthöll den 
nya stiftelsen efter allt att döma en liflig förbindelse med sitt 
moderkloster, liksom det äfven tidigt trädde i förbindelse med 
ordens hufvudkloster i Vadstena. Nyss har omtalats, att klost- 
ret erhållit sina första styresmän från Mariendal. Den ^^/t 141 6 
tillskref biskop Detlevus bröder och systrar i Marienwold en 
uppmaning att med sin plan att sända några systrar till Marien- 
dal låta anstå, tills han med dem närmare rådgjort om saken ^. 
Ännu på 1420-talet ansåg sig moderklostret, som synes af 
det till Gerlacus gifna visitationsuppdraget, berättigadt att in- 
gripa i Marienwolds förhållanden, i striderna mellan det och dess 
dotterkloster Marienkron^. 

Med Vadstena finna vi klostret i beröring åtminstone så 
tidigt som 1416^. År 1418 anlade på bedrifvande af Thorirus 
Andreae och Johannes Hildebrandi bröderna i Marienwold den i 
Mare Magnum § 34 för bröder i ännu ej invigda kloster föreskrifna 
dräkten. Närmast synes det ha skett för att betaga präster- 
skapet i Liibeck den angreppspunkten, att en stiftelse, som 

1 LUB, VII, N:o 633. 

^ Angående frågan om skyddsrätten, som i sina enskildheter faller utom 
ramen för min undersökning, se Deecke, ii — 15. 

^ Deecke, 16 ff. 

* LUB, V, N:o 590, förut tryckt i Benzelii edition af Diarium Vazste- 
nense, 199, 200. 

6 LUB, VI, N:o 620; jfr ofvan sid. 187. 

" Odat. bref i afskr. i A. 26, fol. 103 v., 104 och C. 6, fol. 53; jfr ofvan 
sid. 172, not 3. 



239 

gjorde anspråk på namnet kloster, ej inneslöt en enda medlem 
i klosterlig dräkt ^. På hösten 1418 (d, ^/lo) invigdes i Vadstena 
jämte två andra bröder från Reval den förutnämnde Burcard 
till klosterbroder i Mariendal, och åtta dagar senare afsändes han 
såsom vicekonfessor till Marienwold, vid sin affärd försedd med 
rekommendationsskrifvelser till såväl klostret som en hög prelat 
inom Ratzeburgs stifta. 

Om Marienwolds senare historia intill seklets midt hänvi- 
sas i öfrigt till hvad jag förut meddelat angående den roll det 
spelat i striden om Vinculaaflaten ^ liksom angående 1426 års- 
generalkapitel och striden på Baselkonsiliet. — Af de tyska bir- 
gittinklostren är Marienwold säkerligen det som för den skan- 
dinaviska grenen af orden haft den största betydelsen och med 
den haft den lifligaste förbindelsen, i det att de till Rom fa- 
rande nästan alltid synas ha tagit vägen öfver Liibeck. 

Med den täta och oafbrutna samfärdsel, som ägde rum 
mellan hansestäderna kring Östersjön, dröjde det säkerligen ej 
länge, innan man äfven i de andra vendiska städerna fick kun- 
skap om att ett birgittinkl öster anlagts nära Liibeck, och redan 
några få år senare började man vidtaga åtgärder för grundandet 
af ett dylikt i en annan betydande hansestad, Stralsund *. Un- 
der aret 141 8 innehåller stadens tankebok en anteckning om att 
Reynborghis, änka efter Arnold Poleman, förordnat, att 50 marks 
ränta i två år efter hennes död skulle utgå till byggande af ett nytt 
nunnekloster invid Maria Magdalenas kapell utanför Stralsunds 
murar. Ett område i närheten af kapellet hade stadens råd re- 
dan året förut inköpt af en Greifswaldborgare och sedan öfver- 
låtit åt borgmästaren Simon von Orden, som 142 1 skänkte det 
till grundandet af ett kloster af Birgittas orden ^. Den ^^/s s. å. 
utfärdade stadens borgmästare och råd ett öppet bref, hvarige- 
nom de, sedan klostret i Marienwold hos dem på det bevekli- 
gaste anhållit om tillstånd att i Stralsund grunda ett birgfittin- 



^ SD, III, N:o 2538; året namnes ej, men af det ofvan å sid. 172 sagda 
framgår, att förändringen ägt rum på sommaren 1418. 

2 SRS, 1: I, 140; SD, III, N:o 2537, 2538; min i KHÅ, II, 26, n. 2 
framställda åsikt om dateringen berodde på ett förbiseende. 

^ Till hvad ofvan om denna sak meddelats bör läggas, att i C. 6, fol. 
88 v.— 89 v. i afskr. finnes en af Marienwolds kloster utfärdad fullmakt af d> 
^Vs 1419 för dess ombudsmän i tvisten med Liibecks domkapitel. 

* Om Marienkron se Nettelbla, 37 — 52, en uppsats af Dinnies jämte 
bilagor hos Gadebusch, I, 147 fF. samt min uppsats i KHÅ, II, 26 — 28. 

" DiNNiEs, 148, 149, n. 4. 



240 

kloster, därtill gåfvo sitt tillstånd och i detta syfte ät Marien- 
wolds kloster för den nya klostéranläggningen öfverläto Maria 
Magdalenas kapell och kyrkogård. För sitt samtycke uppställde 
rådet dock åtskilliga villkor. Det skulle äga rätt att utse vissa 
ombudsmän att tillsammans med rådet öfvervaka byggnadsarbe- 
tena samt bestämma klostermurarnas utsträckning och tjocklek, 
gifva klostrets invånare anvisningar i afseende på anskaffande af 
lifsförnödenheter eller bränsle samt förhindra, att skadliga eller 
olämpliga personer i klostret intoges. Dessutom förbjöds det 
nya klostret att förvärfva några besittningar, innehafva, odla eller 
låta odla någon landtgård eller utvidga sina byggnaders ut- 
sträckning eller antal annat än med rådets och ombudsmännens 
vetskap, vilja och samtycke. Bakom alla dessa villkor kan man 
spåra alldeles samma farhågor, som gåfvo upphof till den ofvan 
berörda tvisten mellan Mariendals kloster och staden Reval. Här 
uppstod ingen sådan konflikt. Samtidigt med att Stralsunds råd 
utfärdade sitt ofvan refererade bref, utställde Marienwolds kloster 
en motförsäkran, hvari det i allt ingick på de uppställda villko- 
ren. Dessutom lofvades, att om Stralsunds borgmästare och 
råd så önskade, det nya klostrets abbedissa, generalkonfessor 
och konvent i framtiden skulle afgifva en liknande förbindelse ^ . 
Samma dag, som de båda ofvannämnda brefven utfärdades, 
gaf Stralsunds kyrkoherre (parochialis in Voghedehagen et an- 
nexaruftt sibi ecclesiarufii plebanus) Johan van der Heyda sitt 
tillstånd till det nya klostrets grundläggning på Maria Magda- 
lenas nyssnämnda kyrkogård mot försäkran om en årlig afgift 
af tre sundiska mark såsom ersättning för därigenom förlorade 
inkomster ^. Påfligt tillstånd till kapellets inkorporering gafs först 
d. ^/g 1437 ^. Något längre fram på året 1421 utverkades ve- 
derbörligt tillstånd af landsherrarna, de pommerska hertigarna: 
den ^/é gaf hertig Vartislaus IX af Pommern för sig, sin broder 
Barnim och sina kusiner Svantibor och Barnim såsom innehaf- 
vare af patronatsrätten till Stralsunds kyrkor och kapell klostret 
sitt tillstånd att åtnjuta alla de inkomster, som från Maria Mag- 



1 DiNNIES, 179 ff. 

^ DiNNiES, 184, 185; en efterträdare till herr Johannes synes ej varit 
nöjd med uppgörelsen, utan dragit saken inför konsiliet i Basel, som öfverlät 
tvistens slitande till en kommission (Haller, IV, 28, 404). 

^ Suppl. bl. Karlssons afskr. i RA. 



241 

dalenakapellet kunde inflyta ^. Däremot finnes från denna tid 
ej bevaradt något vittnesbörd om stiftsbiskopens medverkan. 

Klosterfolk synes redan under är 142 1 hafva tagit sin bo- 
ning i klostret^. I bullan af d. ^Via 1423 namnes det såsom 
ett dubbelkloster ^. Rådet fortfor att själft och genom sina om- 
budsmän, af hvilka Simon von Orden var en, hägna den nya stif- 
telsen; omkring d. ^^U 1424 anslogs af till allmosor testamenterade 
medel 20 marks årlig ränta till anskaffande af kläder och skodon 
ät klosterfolket, liksom ock från enskilda under dessa år gåfvor 
tillströmmade klostret *. Den ^^/^ 1424 utställde Wolbrecht 
Molresche, vice abbedissa, Katharina Zassen, priorissa, Petrus 
Blesevitze, vice generalkonfessor, samt bröder och systrar i det 
nya klostret Marienkron (Corona Mm^ice) det förut utlofvade 
motförsäkringsbrefvet ^. Samma är fick d. ^^/lo generalkonfes- 
sorn Gerlacus i Mariendal från Vadstena kloster i uppdrag att 
visitera Marienwold och Marienkron för att stilla där utbrutna 
stridigheter — förmodligen rörande det senare klostrets själfbe- 
stämningsrätt — om hvilka intet närmare är bekant ^. Ar 1427 
aflade de utsedda ombudsmännen inför rådets kommissarier rä- 
kenskap för sin förvaltning och öfverlämnade därvid till kloster- 
folket alla handlingar, privilegier, dyrbarheter och ägodelar de 
för dess räkning mottagit '. Händelserna 1424 och 1427 betyda 
dock ingalunda, att klostret detta år var fullbordadt. Visserli- 
gen kunde år 1436 ett generalkapitel för .hela orden afhållas i 
Marienkron ^, men i urkunder såväl från detta är som från det 
följande benämnas klostrets föreståndare och föreståndarinna 
ännu fader och moder, ej generalkonfessor och abbedissa, hvilka 
titlar Mare Magnum förbehöll för de fullfärdiga klostrens bägge 
ledare. Är 1438 skola emellertid klosterbyggnaderna ha blifvit 
fullbordade, men först år 1445 insattes högtidligen konventen. 
Redan följande år började man bygga en ny kyrka ^ . 

Förbindelsen mellan den skandinaviska grenen af birgitti- 
nerna och Marienkron har säkerligen varit ganska liflig. Ombud 



^ DiNNiES, 185 — 187; hertigliga skyddsbref, tillika medgifvande klostret 
rätt att i hertigamas länder inköpa och besitta gods, utfärdades d. 7^ 1442 
och d. 2^12 1448 (DiNNiES, 189—193). 

2 MOHNIKE och ZOBER, I, 9. ^ BUNGE, VII, N:0 59. 

* DiNNiES, 150, noten, 153, n. /lo, 155, 156. 
5 DiNNiES, 187 fF. « LUB, VI, N:o 620. 

^ DiNNiES, I, 153, n. 10, 155, 160. ^ Jfr nedan sidd. 293, 294. 

^ MoHNiKE och ZoBER, I, 9, 10; DiNNiES, 163. Om klostrets godsförvärf 
se DiNNiES, 164 — 166. 

HHjer, T. 1 6 



242 

från sistnämnda kloster bevistade generalkapitlet i Vadstena 
1429, och det var en broder därifrån, som år 1434 bragte Basel- 
konsiliets stämning till Maribo ^. Då Vadstena klosters general- 
konfessor år 1445 begaf sig till den påfliga kurian, gick hans 
färd öfver Stralsund ^. 

Från Marienkron anlades vid århundradets midt ett nytt 
birgittinkloster i ärkebiskopsdömet Köln, hvars dåvarande ärke- 
biskop, Didrik, åt den nya anläggningen, som fick namnet Marien- 
forst, genom ett bref af d. ^^/e 1450 upplät det gamla augustin- 
klostret Kottenforst, som under tidernas lopp förfallit. De 
nunnor, som där uppehöllo sig och vägrade att underkasta sig 
klausur, förflyttades efter hvars och ens fria val till andra stif- 
telser, och byggnaden uppläts åt birgittinerna med löfte från 
ärkestolens sida om skattefrihet och skydd. Den nya stiftelsens 
organisation anförtroddes åt Marienkrons kloster, närmast åt dess 
abbedissa Agnes Holthusenoch dess generalkonfessor Jacob Ropers- 
torf, som blef det nya klostrets förste generalkonfessor. Ordens 
friheter, privilegier och indulgenser, inklusive prästbrödernas rätt 
att mottaga bikt och meddela aflösning i biskopliga reservatfall, 
tillerkändes det nya klostret, och åt dem, som i Marienforst för- 
rättade vissa angifna fromma verk eller genom milda gåfvor 
bidrogo till dess fullbordande eller prydande, utlofvade ärkebisko- 
pen 40 dagars aflat, hvarjämte prästerskapet inom hans provins åla- 
des att från predikstolen förkunna klostrets aflatsförmåner. Genom 
en bulla af d. ^^/i 1452 uppdrog den dåvarande påfven Nicolaus 
V åt dekanen vid Andreaskyrkan i Köln att efter verkställd 
undersökning stadfästa ärkebiskopens åtgöranden i saken, hvar- 
jämte det nya klostret, om godkändt, tillerkändes alla de pri- 
vilegier, friheter och indulgenser, hvaraf birgittinordens öfriga 
kloster voro i åtnjutande ^. När klosterfolket blifvit i klostret 
högtidligen insatt, kan jag ej uppgifva*. 

Marienkron kom äfven, åtminstone synes det sannolikt, att 
blifva moderkloster åt den ingalunda obetydliga gren af birgittin- 
orden, som förnämligast under senare delen af 1400-talet upp- 



^ Jfr ofvan sid. 210. * Orig. på papper af d. ''ja 1445 i A. 26, fol. 312. 

^ Nettelbla, 52 — 59, 129 — 141. Från 1428 hade systrar af Birgittas 
orden uppehållit sig i Frauenthal, där de äfven hade ett kapell; ett birgittin- 
kloster i egentlig mening anlades på det kölniska området först på 1450- 
talet (Clemen, IV: 4, 133; Nettelbla, 53, n. 2). 

* Enligt Nettelblas uppgift kallades de tre första hos honom upp- 
räknade abbedissorna (den sista •{• 1509) matres. 



243 

växte i Nederländerna ^. Redan år 1434 påbörjade en from 
änka, Milla från Kampen, nära Bois-le-Duc (Herzogenbusch) 
i Nordbrabant anläggningen af ett birgittinkloster, som fick 
namnet Marienwater eller Koudewater {Ad aquas Marice eller 
Ad aqzias frigidas) ^. Enligt en gammal, af KUYL återgifven 
tradition berättas de första munkarna och nunnorna ha kommit 
dit från en klosterstiftelse af Birgittas orden i Besangon. Säk- 
rare synes vara, att år 1444 systrar dit öfverflyttats från Ma- 
rienkron. Såsom klostrets första abbedissa namnes den förut 
omtalade Milla (f 1453), såsom förste generalkonfessor en munk 
vid namn Severinus, som år 1438 ditkom från klostret Paradisus^. 

o 

Ar 1446 finna vi Marienwater i förbindelse med Vadstena ; 
de från sistnämnda kloster till kurian skickade sändebuden 
besökte på sin hemfärd nämnda år det nya klostret. Följande 
år skref man från Vadstena till det enligt uppgiften i brefvet redan 
(1437?) invigda klosterfolket (klostret kallas för öfrigt Fons gracice)^ 
med uppmaning att ej längre i strid mot ordensstadgarna uppe- 
hålla sig genom tiggeri och således lefva ur hand i mun, utan 
i stället ordna sin hushållning enligt regelns föreskrifter, att 
vidare iakttaga synnerlig försiktighet vid offentliggörandet af 
indulgenser och privilegier samt att efter förmåga söka drifva 
på magister Heymericus af Kampen, som förutsattes vara bekant 
för det nya klostrets invånare, i afseende på hans utlofvade 
förklaring öfver Birgittas uppenbarelser^. I enlighet med affilia- 
tionsprincipen uppehöll den nya stiftelsen allt framgent sina 
förbindelser med moderklostret i Stralsund. Därom vittnar bl. a. 
en bulla af d. ^^/lo 1456, som fritog munken Paulus från Marien- 
kron, hvilken en tid vistats i Marienwater och där på grund af 
sina förtjänster blifvit vald till generalkonfessor, från hans lyd- 
nadsförpliktelse till sitt gamla kloster och bekräftade honom i 
hans nya ämbete. I bullan säges uttryckligen, att klostret 
Marienwater stod under (dependet ab) Marienkron ^. 

^ SRS, III: 2, 298; Moll, II: 2, 126 — 129; Kuyl, 170 ff. 

"^ Moll, IL 2, 126, 127; KlemaonG, Ur en antecknares samlingar, 86, 
n. i); SRS, III: 2, 298; KuYL 178 — 184. Gentemot den sistnämndes uppgifter 
förefaller H. Hildebrands gissning {Sv. Medeltid, III, 1072, n. 2) föga sannolik. 

^ Kuyl, 180; Milla säges vid sin död i 16 år ha tillhört orden. 

■* Afskr. i F. e. 11, fel. 88 v. ; brefvet stämmer onekligen bra med upp- 
giften, att Marienwater var ett kloster, »quod magister Heymerich multum 
dilexit». SRS, III: 2,298. 

^ Karlssons afskr. i RA. Den ^^/2o 1492 beviljade påfven på enahanda 
sätt tillstånd för en munk från Marienkron att öfvergå till Marienwater för 
att där kvarstanna såsom generalkonfessor (suppl. bl. Karlssons afskr. i RA). 



244 

Stor betydelse har Marienwater fått såsom — direkt eller 
indirekt — moderkloster till samtliga nederländska och åtskilliga 
franska birgittinkloster. Vid århundradets midt nämnas såsom dess 
dotterkloster Marienstern (Stella Marice) i staden Gouda (Nederlän- 
derna) samt Marienbaum i hertigdömet Cleve. På 1430-talet grunda- 
des i Essig (Rhenprovinsen) ett kapell och ett hospital, hvilka san- 
nolikt 1447 upplätos åt Milla von Amelunx, abbedissa i klostret 
Sonnenberg nära Utrecht, för upprättande af ett birgittinkloster, 
som fick namnet Marienstern; redan år 1454 lämnade emellertid 
birgittinerna klostret, som öfvergick till nunnor af Augustini 
orden. Osannolikt synes ej, att H. HiLDEBRAND har fog för sin 
gissning, att klostret i Gouda är en fortsättning af det äldre 
Marienstern i Essig \ 

Om Marienbaum må följande uppgifter anföras, ehuru det 
kronologiskt sedt faller utom ramen för min framställning ^. Byg- 
gandet af klostret påbörjades enligt Nettelbla 1457 ^^"^ 145^; 
klosterfolk ditkallades från Marienwater, och d. ^^/t 1460 skall guds- 
tjänst där för första gången hafva firats. Säkert är, att hertiginnan 
af Cleve, som tagit initiativet till och äfven bekostat anläggningen, 
liksom hon äfven skänkt erforderliga medel till klostrets under- 
håll, erhöll kurians bekräftelse på företaget genom en bulla af 
d. ^^/é 1460. Denna uppdrog åt abboten af Hamborn att efter 
verkställd undersökning godkänna den påbörjade klosteranlägg- 
ningen, tillåta klosterfolk däri inträda samt gifva hertiginnan till- 
stånd att åt klostret utse en visitator med befogenhet att där 
insätta prior och abbedissa, hvarjämte detsamma tillerkändes 
birgittinernas vanliga friheter och privilegier. Abboten meddelade 
det begärda godkännandet och tillståndet och utfärdade därom ett 
öppet bref d. ^^/s 1461. I hufvudsaklig öfverenstämmelse med den 
till påfvestolen ingifna petitionen hade en anhållan om bekräftelse 
på företaget riktats äfven till ärkebiskopen af Köln, hvilken d. 
^^y? 1460 äfven gifvit sitt samtycke till anläggningen och sin 
bekräftelse på ordens privilegier och indulgenser, i enlighet med 
sin i ordensregeln tillerkända rätt som visitator tillåtit hertigin- 
nan och efter hennes död en prior af kartusianernas orden att 
utse klostrets visitator samt utlofvat 40 dagars aflat åt dem, som 
•där förrättade vissa angifna fromhetsverk eller dit framburo gåf- 



1 Clemen, IV:2, 25 ; HiLDEBRAND, Sv. Medeltid, III, 1071, 1072; SRS, 111:2, 
1298; Moll, 11:2, 127. I Kempen synes intet birgittinkloster ha funnits. 

2 Clemen, I: 3, 34; Nettelbla, 68 — 76, 151 — 161. Bullan af d. ^^/4 1460 
finnes ock bl. Karlssons afshr. i RA. Jfr SRS, III: 2, 298. 



245 

vor . Först d. ^li 1477 insattes emellertid högtidligen bröder och 
systrar i det nya klostret. 

Från Marienwater anlades äfven klostret Vinea Maries i 
Utrecht, hvilket namnes redan 1444 och förut synes ha tillhört 
fransiskantertiarierna, men om hvilket jag för denna tid ej är i 
stånd att lämna några närmare upplysningar. Öfriga neder- 
ländska birgittinkloster falla till sin anläggningstid utom det tids- 
rum, som min framställning afser att behandla. Såsom anlagda 
under senare hälften af 1400-talet nämnas Marienthron i Dender- 
mond (1464), Marienkamp (äfven kalladt Rosa Maricé) i Kampen, 
Marienburg i Soest vid Amersfort och Oostvoorn i Brielle, af 
hvilka åtminstone det första skall vara anlagdt direkt från Ma- 
rienwater \ Öfriga hos KUYL uppräknade birgittinkloster i Neder- 
länderna och Frankrike tillhöra en långt senare tid, och några 
af dem tillhörde de s. k. nouissimi Birgittini^. 

Samtidigt med framstegen i norra och nordvästra Tyskland, 
framför allt i hansestäderna, anlades — oberoende af landvinnin- 
garna i norr — äfven i södra Tyskland, i Bayern, kloster af 
Birgittas orden^. Det enda af dessa bayerska kloster, hvars grund- 
läggning faller under 1400-talets förra hälft, Gnadenberg, hör till 
de ej fåtaliga birgittinkloster, som för sin uppkomst ha att tacka 
den nordiska konungafamiljens egen personliga fromhetsifver. 
Drottning Margaretas intresse för birgittinerna hade tagit sig 
uttryck äfven i hennes plan att i Vadstena kloster ingifva 
sin systerdotterdotter, prinsessan Katarina af Pommern, en syster 
till konung Erik. Af okänd anledning kom den unga furste- 
dottern dock aldrig att inträda i Vadstenanunnornas krets. Men 
från sin barndomstid bevarade hon en liflig förkärlek för Birgittas 
orden, och sedan hon år 1407 trädt i äktenskap med kurfursten 
Johan af Pfalz, visade hon i handling sin nitälskan genom att 
taga initiativet till grundandet af ett birgittinkloster i Bayern. 

Genom en bulla af d. ^^In 1420, riktad till biskopen af 



1 Suppl. af d. "/o 145,6 bl. Karlssons af skr. i RA; SRS, 111:2, 298, särsk. 
noterna M och T; Moll, II: 2, 217; Ges. Nachrichfett, 146, ig^ — 198; Dodtvan 
FLENSBURG, S. Brigitte en hare Aflaten te Utrecht. Uppgiften om Marienthron 
är hämtad ur Ges. Nachrichten och gäller därför med all reservation. 

2 KuYL, 178 n. i; Ges. Nachrichtett, 140 — 146, 198 — 209. Om några af 
de hos Kuyl uppräknade klostren (Rijsel, Borckloon, Mishagen vid Eeckeren) 
har jag ej kunnat finna några som hälst upplysningar. 

ä Framställningen är fotad på några urkunder bl. Karlssons afskr., af 
skrifter i F. e. 11, de i Monumenta Boica, XXV, i — 92 aftryckta urkunderna 
samt Binders Gesch. d. bayer. Birgittenklöster. 



246 

Eichstätt, uppdrog Martin V åt honom att, sedan tillräckliga 
medel för klosterfolkets underhåll anvisats, åt pfalzgrefven 
Johan och hans gemål ge tillstånd att efter mönster af Vadstena 
inom sina besittningar grunda ett birgittinkloster, som biskopen 
skulle tillerkänna samma fri- och rättigheter, privilegier och aflats- 
förmåner som hufvudklostret \ Pfalzgrefvinnan Katarina begärde 
senare hos påfven, att från det för sin fromhet fräjdade Paradisus 
två eller flere bröder skulle sändas att i det nya klostret mottaga 
klosterfolk och införa ordensobservansen ; med bifall till denna 
anhållan befallde Martin d. ^^/ö 1425 generalkonfessorn Lucas i 
Paradisus att därifrån afsända två eller tre bröder att biträda 
vid det bayerska klostrets anläggande ^. Ursprungligen hade 
pfalzgrefven till plats för den nya stiftelsen utsett ett berg (Fuchs- 
berg) i närheten af slottet Wolfstein (i Neumarkt) ; senare ändrade 
han emellertid sin plan och beslöt att lägga klostret vid Eichel- 
berg närmare Nlirnberg i förhoppning, att från denna rika han- 
delsstad understöd skulle tillflyta det nya företaget, enär hans 
af husitkrigen medtagna finanser knappast tilläto honom att en- 
sam bära kostnaden. Han inköpte alltså Eichelberg och öfver- 
lät detsamma jämte några närliggande gods genom en urkund 
af d. ^/a 1426 — hans gemåls dödsår — till grundandet af en 
stiftelse af Birgittas orden, som skulle bära namnet Gnadenberg 
(Möns grada). Den skulle åtnjuta hans skydd, men i stället 
åtaga sig vissa vigilier och själamässor för honom och hans 
gemål. I brefvet omtalas, att sex bröder omedelbart skulle in- 
träda i klostret för att där uppehålla den nyssnämnda guds- 
tjänsten äfvensom for att öfvervaka och leda själfva byggnads- 
arbetena ^ . 

Dessa synas äfven omedelbart ha kommit i gång. Enligt 
hvad Binder — efter ett dock ej närmare angifvet gammalt 
manuskript — uppger, afsände pfalzgrefven år 1428 en präst 
vid namn Augustinus till Danmark för att från därvarande bir- 
gittinkloster hämta klosterfolk till den nya anläggningen. Beskick- 
ningen blef ej utan frukt. Är 1430 sändes från Maribo, som alltså 
kan betraktas som de bayerska birgittinernas moderkloster, till 
Gnadenberg prästmunkarna Nicolaus Jacobi och Johannes samt 
tre lekmannabröder. Den '^'^\\q 1432 begärde hertigen hos påf- 
ven tillstånd för stiftsbiskopen eller någon annan biskop att, ehuru 



1 MB, XXV, 22, 23; jfr. 30, 31. 

2 Suppl. bl. Karlssons af skr. i RA; MoRENI, V, 147. 
2 MB, XXV, 23—26. 



247 

underhåll ej fanns för mer än I2 personer, ge det i bullan af d. 
^^|^ 1420 omförmälda tillståndet, hvilket äfven, som det synes 
1438, ägde rum. Efter hvad af det nämnda framgår, har Gna- 
denberg sålunda tidigast varit bebodt af munkar. Först år 1433 
skall enligt BiNDER nunneklostrets uppförande hafva tagit sin 
början ^. 

Redan från år 1429 finna vi gåfvobref till klostret; i ett 
dylikt från 1433 namnes där t. o. ra. en prior ^. Följande år 
förkunnar kejsaren i ett bref af d. ^/s till staden Niirnberg, att 
han tagit konfessorn, abbedissan och konventen i Gnadenberg i 
sitt och rikets skydd, men öfverlåter nu högtidligen skyddsrätten 
på staden ^. Ehuru i detta bref sålunda en abbedissa omnämnes, 
bör emellertid hennes existens snarast skrifvas på kanslistilens 
räkning. Binder uppgifver nämligen efter SCHECKH, hvars arbete 
tyvärr ej varit mig tillgängligt, att först år 1435 fyra systrar 
kommit till Gnadenberg från Maribo, bland dem Anna Suenonis, 
som från år 1435 till 1438 såsom tjänstförrättande abbedissa före- 
stått det nya klostret *. 

Binder uppger ock, att klostret i sin ursprungliga gestalt 
invigts och de första systrarna högtidligen blifvit i detsamma 
insatta d. ^^U 1438 genom biskopen af Eichstätt, i närvaro af 
pfalzgrefven Johan och hans son, sedermera konung Kristoffer. 
Vid samma tillfälle lades grunden till den nya klosterkyrkan, 
som, ehuru ej fullt färdig, tilHka med de nya klosterbyggnaderna 
invigdes Letaresöndagen {^U) 145 1, vid hvilket tillfälle invigdes 
fem nunnor och nio prästbröder; då skola äfven den första abbe- 
dissan och generalkonfessorn ha blifvit konsekrerade. Den^^/7 s. å. 
införde biskopen 26 nunnor och fjorton munkar i det nya klo- 
stret ^. Det påfallande stora antalet år 145 1 invigda ställer 
Binders uppgift om den första invigningen i en misstänkt dager. 
Och misstanken stegras, då några bref från 1444 och följande år 
nämna konventens högtidliga insättande såsom förestående och 

^ Binder, a. a., 33, 34; suppl. hl. Karlssons af skr. i RA. 

2 MB, XXV, 27—30. 

ä MB, XXV, 30; Altmann, Die Urkunden Kaiser Sigmunds, II, 299 
(N:o 10393). Från år 1434 härrör ock det a£ kejsaren utfärdade bekräftelse- 
brefvet på donationen af Eichelberg. MB, XXV, 31—33; Altmann, II, 315 
(N:o 10603). 

* Binder, 35. De tre andra systrarna voro Botildis, Birgitta och Katha- 
rina von Krempen. Den i MB, XXV, Prcefatio, 6 såsom den första abbedissan 
angifna Ursula är identisk med den i början af 1500-talet omnämnda Ursula 
Breunin. Binder 35, n. 3. 

" Binder 35, 36, 43. 



248 

då i åtskilliga urkunder från samma tid nunne- och munkkonven- 
tens ledare ej föra titlarna abbedissa och generalkonfessor, utan 
kallas tnater och paier ^. Att på grundval af Binders uppgifter 
och det mig till buds stående urkundsmaterialet utreda frågan och 
förklara uppgiften om 1438 års invigning, synes ej möjligt. Sanno- 
likast synes mig vara, att händelserna 1438 referera sig till 
meddelandet från stiftsbiskopens sida af påfligt godkännande på 
anläggningen i likhet med hvad som skedde med Vadstena 1380 
och med Maribo 1439 ^. Klosterkyrkan i sin nya gestalt in- 
vigdes först 14S3 ^. 

o 

Ar 1438 återvände de danska nunnorna och sannolikt äfven 
bröderna till Maribo, och till att förvalta abbedissebefattningen 
utsågs Elisabeth Kniepantlin, till att tjänstgöra såsom general- 
konfessor Vincentius Prosan ^. Klostrets organisation började 
alltmera vinna stadga. Bevarade urkunder från 1430- och 1440 
talen visa, huru det hastigt steg i välmåga genom gåfvor och 
testamenten och framför allt genom införlifvande af några när- 
liggande kyrkor, ehuru visserligen på grund af konventens tal- 
rikhet klostrets ekonomiska ställning aldrig blef synnerligen 
stark ^ . 

Detta förhållande jämte pfalzgrefven Johans död d. ^^\% 
1443, hvarigenom konung Kristoffer ärfde hertigdömet Bayern och 
därmed äfven skyddsrätten öfver Gnadenberg, förde klostret i 
närmare och mera regelbunden förbindelse med de nordiska 

^ Bref af d. "V^ ^444 (o^ig. på papper i RA: »Petimus igitur pro Deo et 
ordine consilium nobis darj, quid facere debeamus, ut consecracionem, quam 

ardenter affectamus, adipiscamur. — Quibus enim pauperibus conue- 

niencius plusque meritorie quam qui nimia pro paupertate ad clausuram et 
perfeccionem peruenire nequeunt, subuenire possetis»), af d. 7^ s. a. och '^s 
1445 (afskr. i F. e. 11, fol. 70 v., 95); odaterade bref af inre skäl att hänföra till 
samma tid. En påfvebulla af d. ^^i 1446 är ställd till »Elisabeth, abbatisse seu matri, 
Vincencio, generali confessori sivepatri» (afskr.i C. 46, fol. 79 — 80, 80 v. — 82). 

- Jfr. nedan sid. 265 samt exkurs C. 

^ Binder^ 64. 

^ Binder 38. B. uppgifver, att år 1438 Vincentius «zum Beichtvater 
des Klosters aufgestellt wurde» ; under åren 1443 — 47 nämner han som prior 
?Ians von Pegnitz, 1447 — 5^ äter Vincentius (sid. 112). I det ofvan citerade 
brefvet af d. "/^ 1444 (afskr. i F. e. 11^ fol. 70 v.) namnes Johannes Pegnitz 
såsom pater^ i brefvet af d. ^\ 1445 och bullan af d. ^7i ^446 åter Vincentius 
(afskr. i C. 46^ fol. 79 — 82, F. e. 11, fol. 95). 

5 MB, XXV, 38, 42, 43; Binder 38 ff., 61—63; d. 'A 1449 bekräftades 
genom påflig resolution införlifvandet med klostret af sockenkyrkan Hagen- 
hausen ; redan 1434 hade därmed inkorporerats sockenkyrkan Menzenbach (suppl. 
bl. Karlssons afskr. i RA; MB, XXV, 33—35; Binder, 37). 



249 

birgittinerna. Den ^Iz 1444 utfärdade Gnadenbergs kloster väg- 
bref för prästmunkarna Osvald och Augustinus, som i dess ären- 
den — det gällde väl närmast upphjälpandet af dess ekonomi 
— skulle besöka konung Kristoffer, dess nyvordne skyddsherre. 
Sändebuden erhöllo äfven rätt att utfärda broderskapsbref^. 
Samtidigt afsändes äfven ett d. '"^'/i 1444 dagtecknadt bref till 
Vadstenaklostret, hvari konventen i Gnadenberg efter en skildring 
af sitt klosters särskildt i ekonomiskt afseende betryckta ställning 
anhöllo om Vadstenaklostrets förböner hos konungen äfvensom 
om några Birgittareliker samt såvidt möjligt om understöd i pen- 
ningar af det tillgängliga öfverskottet ^. I sitt svar, afsändt med 
de hemvändande sändebuden, omtalade Vadstenakonventen efter 
anförande af åtskilliga tröstegrunder af mera religiös och upp- 
bygglig art, att de hos konung Kristoffer lagt sig ut för klostret 
samt att med dess sändebud afsändts några reliker af den heliga 
Birgitta och andra helgon jämte en mindre summa penningar ^. 
Äfven efter mottagandet af sistnämnda bref anhöll man från 
Gnadenberg ånyo, att deras svenska vänner ville hos konung 
Kristoffer för dem söka utverka ekonomiskt bistånd, på det klostret 
måtte kunna bringas till sin fullbordan^. Förmodligen i samma 
syfte som tidigare afsändes från Gnadenberg år 1445 en ny be- 
skickning till konungen, om hvars resultat bevarade handlingar 
dock ej lämna några upplysningar °. . 

Man försökte äfven genom andra medel upphjälpa klostrets 
ekonomi. Under sina beskickningar till Sverige utverkade Gna- 
denbergklostrets sändebud af tre svenska prelater, ärkebiskop 
Nicolaus Ragvaldi och biskoparna Nicolaus (König) i Linköp- 
ing och Acho i Västerås trenne afiatsbref af resp. d. ^^/s, ^/i 
och ^^/4 1446, hvarigenom de utlofvade 40 dagars aflat åt dem, 
som vallfärdade till de i Gnadenberg befintliga Birgittarelikerna 
och inför dem förrättade föreskrifven andakt^. Den ^^/i 1446 



^ Afskr. i F. e. 11, fol. 70 v. 

- Orig. på papper i RA; afskr. i F. e. 11, fol. 71. 

^ Afskr. i F. e. 11, fol. 70 v., 71. * Afskr. i F. e. 11, fol. 73 v. 

^ Vägbref för lekmannabrodern Fredrik för hans färd till konung Kristof- 
fer och fullmakt för honom att utfärda broderskapsbref, dat. d. ^V^ I445, 
i afskr. i F. e. 11, fol. 95. — Här bör kanske anmärkas, att enl. en urkund af 
d. 1710 1447 {DelaGardiska Archivet, II, 167 — 169) prästen Severinus från 
Gnadenberg i Vadstena afskref Torquemadas förklaringar öfver Birgittas uppen- 
barelser. 

^ Binder, 23; afskr. i RA efter det i riksarkivet i Miinchen förvarade 
orginalet af d. "/i 1446. 



250 

tillerkände Eugenius IV dem, som på vissa högtidsdagar be- 
sökte Gnadenbergs kapell och bidrogo till dess uppbyggande 
och prydande tre års och tre kareners af lat \ Den '^/i 1449 
ingingo kejsar Fredrik, hertig Ludvig af Bayern samt klostret 
i Gnadenberg under framhållande af klostrets dåliga ekonomiska 
ställning, som hotade hela företaget med undergång, till påfven 
med en anhållan, att han till upphjälpande däraf ville stadfästa 
alla orden, Vadstena kloster och öfriga birgittinkloster tiller- 
kända indulgenser, friheter och privilegier — särskildt hade 
nämnts biktförordningen af d. ^^/i 1446 samt förordningen om 
Vårfrupenningens utgörande — att han ville återställa Vincula- 
aflaten samt att han äfven ville till dem, som erlade Vår- 
frupenningen, och dem, som på Birgittas kanonisationsdag besökte 
Gnadenberg och dess klosterkyrka och framburo gåfvor till dess 
byggnad, därutöfver medgifva sju års och Hka många kareners 
aflat, tills klostret nätt sin fullbordan. Som jag förut nämnt, be- 
viljade påfven blott sju år för en fest ^. Det sålunda i affilia- 
tionsförhållande till Maribo stående klostret Gnadenberg blef 
ingalunda i Bayern det enda af Birgittas orden. Under 1400- 
talets senare hälft anlades där ytterligare två birgittinkloster, 
Maihingen och Altomiinster, som båda räknade Gnadenberg 
såsom sitt moderkloster ^. — 

Om klostret Triumphus MaricB nära Lublin i Polen kan 
endast meddelas, att detsamma synes vara identiskt med det af 
konung Vladislaus tiliäranade klostret vid Grunnevelt, som af 
okänd anledning i stället kommit till stånd i Lublin ^, samt att 
det år 1429 ännu ej nått sin fullbordan, hvarför det i Vadstena 
församlade generalkapitlet beslöt att tillskrifva konungen i Polen 
en maning att flytta klostret till ett tjänligare ställe och full- 
borda detsamma vid äfventyr, att det eljes utstöttes ur orden ^. — 

Under drottning Margaretas regering trädde de nordiska 
rikena som bekant i närmare politisk förbindelse med England, 

^ Afskr. i A. 23, fol. lOi v., 102 och C. 46, fol. 82 v. — 84. 

- Suppl. bl. Karlssons afskr. i RA. 

^ Genom påflig resolution af d. -"/s 1485 erhöll pfalzgrefven Georg rätt 
att äfven i Landshut grunda ett birgittinkloster, som d. ^jio 1486 tillerkändes indul- 
gensprivilegier (suppl. bl. Karlssons afskr. i RA.); denna plan kom dock aldrig 
till utförande (Binder, 268; MB, X, 351). 

* HiLDEBRAND, Sv. Medeltid, III, 1069; jfr. ett odateradt (i 508?) bref från 
Johannes Nicolai till Vadstena kloster (orig. på papper i RA; jfr. Hildebrand i 
HT, II, 212). Den förut omnämnde Johannes Halewater har förmodligen 
biträdt vid dess grundande (se ofvan sid. 182). 

^ Se ofvan sid 194. 



251 

nägot, som för birgittinordens utveckling fick en vidtgående be- 
tydelse. ^ Efter tämligen långvariga underhandlingar aftalades 
omsider ett giftermål mellan konung Erik och Henrik IV:s dot- 
ter Filippa^. Bland dem, som från engelsk sida sändes öfver 
till Danmark för att drifva underhandlingarna rörande prinses- 
sans hemgift, befann sig en engelsk ädling, Henry Fitzhugli, 
herre till Ravenswather, sin konungs högtbetrodde man, senare 
Henrik V:s camerarius ^. Redan före sin ankomst till Skandina- 
vien 1406 synes han ha beslutit att införa birgittinerna i Eng- 
land. Efter det kungliga bilägrets firande begaf han sig i 
slutet af november till Vadstena, där han inför konventen för- 
klarade sig vilja i England anlägga ett kloster af Frälsarens 
orden, bekräftade en förut gjord gåfva af ett gods för den nya 
anläggningen och anhöll, att tvenne bröder skulle sändas öfver 
för att påbörja densamma, till hvilket allt, heter det, bröderna 
med innerlig glädje gåfvo sitt bifall*. 

Redan i början af följande år afsändes till England kyrko- 
prästen Hemming i Vadstena för att grunda det nya klostret. 
Han blef synnerligen välvilligt mottagen, icke blott af Henry 
Fitzhugh, utan äfven af konung Henrik, som sannoHkt ej för 
Henry Fitzhughs planer varit främmande och som nu gaf till- 
stånd till anläggningen och lofvade att blifva den nya ordens be- 
skyddare i England. Under hemfärden afled emellertid Hem- 
ming i slutet af oktober i Ribe^. Den *^/4 1408 afsändes dä 
pä nytt en beskickning till England, denna gång tvenne präst- 
munkar, Johannes Petri och Katillus, för att påbörja grundlägg- 



^ Om Syonklostret se Dugdale, VI: 1,540 — 544, Aungier, Blunt, The 
Myroure of oure Ladye samt ScHUCK i Ant. Ttdskr., V, 420 ff. De hos AUNGIER 
tryckta tilläggsstadgarna innehålla detaljbestämmelserna för lifvet inom Syons mu- 
rar i afseende pä såväl munkar som nunnor och motsvara för Vadstena klosters 
vidkommande såväl Lucidarmm som Liber usuum. På en anatys af de engel- 
ska stadgarnas förhållande till dessa sistnämnda förbjuder mig utrymmet att 



inga. 



2 Daae i NHT, 2 R, II, 332—74. 3 ;SD, I, N:o 760. 

■* SRS, I: I, 123. Genom det i texten nämnda brefvet, dateradt d. -^/n 
1406, förklarar Henry Fitzhugh, att han till Frälsarens orden för grundande och 
underhåll af ett kloster i England förut skänkt sitt gods Hintim nära Cambridge 
i stiftet Ely och lämnat det i taka händer att hållas Vadstenamunkarna till- 
handa, i fall de inom tio år komme till England, äfven om de af konungen 
eller några bland landets stormän för ordens räkning fått mottaga andra gods. 
Vadstenakonventen förbundo sig till gengäld att följande år afsända bröder 
till England. SD, I, N:o 783. 

5 SD, IV, N:o 3147, 3152; SRS, I: I, 124. 



252 

ningen af det nya klostret ^. Vi veta därefter nästan intet om 
de följande händelserna intill år 141 5 ^. Henrik IV hade vis- 
serligen aflidit 1413, men hans son och efterträdare Henrik V 
hade, säkerligen under påverkan af Henry Fitzhugh, fattat ett 
lifligt intresse för birgittinerna och beslutit att förverkliga den- 
nes och sin faders plan att grunda ett engelskt birgittinkloster. 
Tankens ursprunglige upphofsman trädde nu villigt tillbaka för 
sin kunglige herre; han hade visserligen under de flydda åren 
på det i Vadstena öfverlåtna godset underhållit de öfversända 
bröderna, men något kloster synes ännu ej där hafva hunnit 
uppstå. Godset öfverläts nu i stället till konungens nya ska- 
pelse ^. 

Förberedelserna till det nya klostrets grundläggande måste 
hafva tagit sin början åtminstone så tidigt som 141 5. Detta år 
underrättade konung Henrik Vadstenakonventen, att han låtit 
påbörja uppbyggandet af ett birgittinkloster i England, och be- 
gärde, att de med brefvisaren, Nicolaus Pecche, dit skulle öfver- 
sända en broder och sex systrar, väl förfarna i regeln och 
ordens föreskrifter, för att undervisa de inträdande. Afven ko- 
nung Erik och drottning Filippa understödde denna framställ- 
ning hos konventen ^. I anledning af dessa uppfordringar af- 
sändes d. ^^/s 1415 till England en klosterbroder, Johannes från 
Kalmar, herr Magnus Hemmingi, fyra invigda systrar och tvenne 
noviser (piiellcs). Deras affärd skedde under stora högtidlighe- 
ter, hvari deltogo ärkebiskopen i Lund samt tre svenska och 
en norsk biskop ^. De utsända medförde ett rekommendations- 
bref från Vadstena kloster till konung Henrik ^ samt vidare ett 



1 SRS, I: I, 125. 

^ Af ett odateradt, mycket skadadt och defekt bref från Katillus till 
generalkonfessorn i Vadstena (orig. på papper i UB) framgår, att planer voro 
å bane att med påfligt tillstånd till ett birgittinkloster förändra ett fattighospi- 
tal nära York. 

^ Fitzhugh namnes 143 1 som en af Syonklostrets välgörare, hvilken dit 
skänkt godset Henton (=Hintim) med 20 punds årlig afkastning (Aungier, 55; 
ScHUCK i Ant. tidskr., V. 420, n. 2). Det af Schiick efter Blunt (s. XIV) anförda 
utdraget synes mig ej bevisa tillvaron af ett kloster vid Hintim. Detta gods 
namnes i två inventarier öfver Syonklostrets egendom (1492, 1534) såsom 
dess tillhörighet, stadfästad genom ett kungligt bref af d. ^7? ^444 (Aungier, 

59. 77. 442). 

■* Afskr. i A. 26, fol. 76 v., 77 u. å. o. d., men säkert att hänföra till 
början af 141 5; SD, III, N:o 2082. 

5 SRS, I: I, 136; jfr. AuNGiER, 51. ° SD, III, N-.o 2082. 



253 

tacksägelsebref till Henry Fitzhugh för mångåriga välgärningar 
mot bröderna Johannes och Katillus, tillika innehållande en re- 
kommendation för de fem personer, som från Vadstena denna 
gång på konung Henriks, konung Eriks och drottning Filippas 
bön afsändts till England ^. Dessutom medsändes äfven bref 
till Johannes och Katillus med rekommendation för de afsända 
och förmaning till endräkt^. 

I England grep man sig emellertid med kraft an med det 
nya företaget. Den ^^/2 141 5 lades grundstenen till det nya 
klostret af konung Henrik i närvaro af biskopen af London ^; 
d. ^/g s. å. utfärdade konungen stiftelsebrefvet för klostret Syon 
och upplät för dess byggande jord å sitt gods Isleworth i Middle- 
sex. Han utnämnde Mathilda Newton och William Alnewyck till 
abbedissa och generalkonfessor samt tillerkände den nya stiftel- 
sen skattefrihet för all framtid. Dessutom tillförsäkrades klost- 
ret rätt att vid Påsk och Mickelsmässa med förmånsrätt från 
den kungliga skattkammaren utbekomma en summa så stor, att 
den tillsammans med klostrets öfriga inkomster uppginge till 
1,000 mark*. I konungens första testamente slutligen, dagteck- 
nadt d. ^^In 141 5, anslogos 1,000 mark guld till klosterbyggna- 
den ^. Genom ett öppet bref af d. ^^U 1416 öfverlämnade Hen- 
rik åt biskop Thomas af Durham, Henry Fitzhugh, John Rode- 
nale, treasurey' at war, samt prästen Thomas Fyshborne, längre 
fram det nya klostrets generalkonfessor, för att af dem en- 
ligt konungens godtfinnande användas för den nya stiftelsens 



^ Odat. afskr. i A. 26, fol. 103. Såväl brefvets innehåll som dess plats 
i handskriften omedelbart efter SD, III, N:o 2082 berättiga oss att hänföra 
det till samma tid som detta. 

^ Afskr. i A. 26, fol. 102, 102 v., dat. octava ascensionis Domini u. å., 
men säkert att hänföra till d. "/s 141 5. 

^ »Anno domini M^CCCCXV" in festo cathedre sancti Petri littera do- 
minicali F. positus fuit primus lapis in monasterio sancti Salvatoris» {Brit. 
Mus. Add. MS. 2228 j; AUNGIER, 31; Blunt, XV). ScHUCK {Ant. tidskr., V, 
420) anmärker, att då den i England vid denna tid använda compuiatio Angli- 
cana räknade årets början från d. '"/s efter vårt års början, Syons grundlägg- 
ningsår alltså skulle vara 141 6. Häremot må erinras, att konung Henrik i 
nyss anförda bref från 141 5 {A. 26, fol. 76 v., 77) omtalar anläggningen så- 
som påbörjad (»in construendo consistit»). 

* DuGDALE, VI: I, 542, 543; AuNGiER, 25 — 30. Den sistnämde anför en 
uppgift af d. V» 1421, att till vissa hertigar, earler, riddare och herrar, abbedissan 
il f Shene (= Syon)och andra af deras årsanslag utbetalts 7,751 1. 12 s. 7 V^ d. 

° Rymer, IX, 289. 



254 

gagn och bästa under frihet från tionde, gärder och skatter 
åtskilliga domäner (däribland fundationsgodset) och hemfalls- 
rätten till andra, hvilka till största delen förut tillhört några numera 
indragna, under franska (särsk. normandiska) kloster ursprung- 
ligen lydande stiftelser, de s. k. alien priories'^ . 

Om de vid denna klostrets första tid uppståndna förveck- 
lingarna mellan munkar och nunnor har jag förut talat ^. Denna 
brytning gällde ej blott de omtvistade artiklarna i priorn Petri 
tilläggsstadgar. De rörde sig ock om den outslitliga frågan om 
förhållandet mellan brödra- och systrakonventet. De engelske 
andlige, sekulära och regulära af olika slag, som väntade på 
inträde i Birgittas orden, synas redan från första stund ha sökt 
göra sin myndighet gällande äfven öfver de från Vadstena till 
England utsända systrarna. I ett af de i annat sammanhang 
omnämnda brefven af d. ^^/s 1418, i hvilka Vadstena kloster sökte 
ät sig utverka konung Henriks förord till ernående af sina syf- 
ten vid kurian och i hvilka det för öfrigt framförde till konun- 
gen och andre ordens gynnare sin tacksägelse för den ynnest, 
som kommit deras landsmän till del och inlade sitt förord för 
klostret i Syon, sökte man äfven förmå de engelska blifvande 
birgittinmunkarna att låta sina fordringar falla under hänvisning till 
att så länge Syonklostrets invånare ej aflagt sina ordenslöften 
och konventen sålunda blifvit i klostret formligen insatta, de 
från Sverige utsända nunnorna pä intet sätt kunde anses lösta 
från sitt subordinationsförhållande till Vadstena kloster eller de, 
de invigda, såsom underordnade det engelska munkkonventets 
blifvande medlemmar ^. 

Trots dessa stridigheter inträdde dock ganska snart en viss 

^ AuNGiER, 31 — 35. Med alien priories förstås smärre klosterstiftelser, 
som af främmande kloster (särskildt af de stora normandiska klostren efter 
eröfringen) anlades på deras engelska domäner för att öfvervaka dessas för- 
valtning. De kunde antingen vara af moderklostren helt beroende och skyl- 
diga att till dem inbetala domänernas hela afkastning eller ock relativt själf- 
ständiga stiftelser, som till moderklostren blott betalade en viss årlig afgift 
(apportus). De dessa alien priories tillhöriga inkomsterna belades alltifrån 
Edvard I ofta för kortare eller längre tid med sekvester; åtskilliga indrogos 
helt och hållet till kronan. Under Henrik V:s andra regeringsår indrogos alla de 
återstående, för så vidt de ej bildade själfständiga stiftelser, och större delen 
af deras gods tillföll inhemska religiösa institutioner (AuNGiER^ 31, n. 5;, 

ECKENSTEIN, 386, 387; GaSQPET, I, 40 IF.). 

* Se ofvan sidd. 76, 77. 

^ SD, III, N:o 2519 — 22, 2524. 



255 

stadga i det nya klostrets förhållanden \ Päfvestolens stad- 
fästelse fattades dock ännu. Dä Martin V i aug. 141 8 uppehöll 
sig i Geneve lät Henrik af honom utverka en hel rad bullor. 
Några rörde sig om rent personliga förhållanden ^. Genom en 
annan bulla af d. ^^/s 141 8 gaf påfven sin bekräftelse på grund- 
läggningen af Syon och tillstånd för konungen att inom sina 
riken anlägga andra birgittinkloster, hvarjämte med Syon inför- 
lifvades kyrkorna Yeuele och Crofton^. Vidare uppdrogs åt ärke- 
biskopen af Canterbury, biskopen af London samt abboten i bene- 
diktinklostret S:t Albans att rätta och förbättra vid anläggningen 
begångna misstag, mottaga klosterfolkets ordenslöften, låta kon- 
venten utse generalkonfessor och abbedissa samt att eljes i fråga 
om gudstjänst, vigningar, dispenser, bikt och aflösning i afs. 
på såväl klosterfolk som pilgrimer, den yttre förvaltningen m. m. och 
i öfrigt i fråga om klostrets tillstånd, styrelse och förvaltning 
vidtaga nödiga eller nyttiga åtgärder samt ge klosterfolk från 
andra kloster tillstånd att dit öfvergå''. Konungen fick rätt att 
tillsammans med tvenne personer, hvaraf åtminstone den ene 
skulle vara andlig, inträda i såväl birgittinernas som andra ord- 
nars kloster i sina riken i andaktssyfte eller till klostrens fromma. 



^ Två af de till England utsända Vadstenabröderna återvände 1416 
(SRS, I: I, 137, 138); den tredje — Katillus — återkom 142 1; ett vägbref för 
hans hemfärd af d. ^^/j d. å. finnes i afskr. i F. e. 11, fol. loi. 

2 Rymer, IX, 616. 

^ Ddgdale, VI:i, 543; Rymer, IX, 617, 618. I A. 26, fol. 137, 138 
finnas i afskr. i vederbörlig form uppsatta suppliker från konung Henrik an- 
gående åtskilliga birgittinernas önskemål; däri begäres sålunda bekräftelse på 
anläggningen af Syon, tillstånd för William Alnewyck och Mathilda Newton 
att dit öfvergå, aflägga ordenslöften och mottaga klosterfolk samt för 
klostret att åtnjuta öfriga birgittinklosters privilegier, friheter och indulgenser- 
dispens- och rehabilitationsrätt för biskopen af London i afseende på kloster- 
folket i Syon; vidare stadfästelse på regel, privilegier, friheter och indulgen- 
ser samt dessas utsträckande till ordens alla kloster; rätt att utställa broder- 
skapsbref och mottaga och förevisa reliker samt slutligen bekräftelse på Bir- 
gittas kanonisation. Frånsedt mindre skiljaktigheter äro handlingarna lika. 
lydande utom i afseende på punkten om regelns bekräftande, som i den å 
fol. 137 befintliga redaktionen begäres per modum regule, i den andra per 
modum constitutionunt. Som förut (sid. 179) anmärkts, saknas uppgifter om 
supplikernas tillkomst och behandling. 

* Suppl. af d. ^^8 141 8 bl. Karlssons afskr.; bullan i afskr. i A. 2}, fol. 
117 — 119 v. och C. 46 fol. 53 — 54 (i vid. af d. ^^i 1421), daterad »Gebennis 
XV Kal. Sept. pontificatus nostri anno primos, och i A. 26 fol 125 v., 126 
daterad Florentije (dit påfven ankom först i febr. 1419!) u. å. o. d. 



256 

Konungen hade också begärt, att påfven ville bekräfta den in- 
dräktiga Vinculaaflaten samt tillerkänna den åt Syonklostret 
samt öfriga i konungens riken anlagda birgittinkloster; påfven 
ansåg sig dock, med hänsyn till hvad som förefallit på Kon- 
stanzkonsiliet, blott kunna bevilja sju års aflat under en tidrymd 
af tio år \ 

Verkställigheten af hvad påfven sålunda medgifvit dröjde 
ej. Den ^^,'4 1420 aflades i närvaro af ärkebiskopen af Canter- 
bury, Henry Chichele, för första gången i det nya klostret de 
högtidliga ordenslöftena af 27 nunnor, fem präster, två diakoner 
samt fyra lekmannab roder ^, och denna dag bö alltså betraktas 
såsom Syonklostrets formliga stiftelsedag. Den ^/s 142 1 be- 
kräftade biskopen af London valet af den första abbedissan Jo- 
hanna North och af den förste generalkonfessorn, Thomas Fysh- 
borne^. Ända till sin död fortfor konung Henrik att hägna sin 
nya stiftelse. Ännu under det sista året af sin regering genom- 
förde han en parlamentsakt, hvarigenom godset Isleworth skildes 
från härtigdömet Cornwall och öfverläts till Syonklostret ''. Rege- 
ringsskiftet 1422 medförde ingen förändring i Syonklostrets för- 
hållande till kronan; välviljan förblef oförminskad. Konung 
Henriks donationer till Syonklostret stadfästes under hans son 
och efterträdare d. ^°/io 1423 ^ 

o 

Aret 1425 är ett raärkesår i klostrets utveckling. Genom 
en bulla af d. ^;2 1425 — det s. k. Mare Anglicammi — kodi- 
ficerade påfven i en urkund alla Syonklostrets (liksom ock fram- 
tida engelska birgittinklosters) fri- och rättigheter i närmaste 
öfverensstämmelse med bullan af d. ^/b 1413. Särskildt anmärk- 
ningsvärdt är egentligen endast, att den engelska klostergruppen 
undantogs från allt subordinationsförhållande till Vadstena — 
i trots af 1399 års och de följande årens buUor ''. 

Syonklostrets ursprungliga byggnader, som voro belägna 



^ Suppl. bl. Karlssons afskr. i RA. 

- Blunt, XVI; AuNGiER (sid. 38) uppgifver d. "/2 1420 och sätter nun- 
nornas antal till 24. Genom bref af d. 7" 1420 gaf biskopen af London 
Syonklostrets generalkonfessor och öfriga konfessorer fullmakt att mottaga 
bikt af klosterfolk och pilgrimer samt äfven i vissa reservatfall meddela dem 
absolution. Afskr. i A. 23, fol. 116 v., 117 och C. 46, fol. 54. 

^ Ellis, Orig. Lett., II:i, 91; Aungier, 525; Blunt, XXIII. 

* AuNGiER, 39. 

^ AuNGiER, 39 — 51. 

^ Bullan finnes i afskrift i en handskrift i KB från slutet af 1600-talet, 
signerad Capitula generalia ord. S. Salvat. (sidd. 74 — 130). 



257 

i socknen Tvickenham befunnos emellertid snart vara alltför 
trånga och otillräckliga för den talrika klosterpersonalen, hvarför 
en förändring blef nödig. Den ^U 1426 lades grunden till den 
nya klosterkyrkan af regenten, hertigen af Bedford, i närvaro 
af biskoparna af London och Winchester^, och d. ^Vii 143 1 
blefvo konventen, enligt hvad klostrets generalkonfessor Ro- 
bert berättar i ett bref till Ericus Johannis, af tvenne bisko- 
par utförda ur sin ursprungliga klosterboning och af ärke- 
biskoparna af Canterbury och York samt sex andra biskopar 
införda i sin nya boning, belägen i Isleworth ^. Den omtalade 
öfverflyttningen ägde rum med uttryckligt tillstånd af konungen^. 
Ännu år 1442 var dock den nya klosterbyggnaden ofullbordad 
att döma af ett d. å. utfärdadt privilegium, som tillförsäkrade 
klostret skydd och frihet också för de pågående byggnads- 
arbetena ''. 

Äfven de säkerligen rätt ofullständiga rester af Vadstena 
klosters arkiv, som kommit till vår tid, bevisa fortvaron af en 
ganska liflig förbindelse mellan Vadstena kloster och dotterklost- 
ret i England. I slutet af år 1426 utfärdade Syonklostret väg- 
bref för prästmunken Robert Belle och diakonen Thomas Ste- 
rington för deras färd till Sverige '^ De ankommo till Vadstena 
d. ^^U ^A'^7i där deras egentliga uppdrag synes hafva varit att 
från ordens hufvudkloster utbedja sig förklaring öfver några 
punkter i regeln ^. Sin främsta betydelse för oss har deras be- 



^ AUNGIER, 51; BlUNT, XVII. 

^ Bref, dat. d. ^Vi» u. å. i afskr. i F. e. 11, fol. 47 v., 48 ; såväl platsen i 
kopieboken bredvid ett bref af d. ^Vi" 1432 (afskr. i F. e. 11, fol. 48 v.) som 
öfverensstämmelsen i innehållet brefven emellan berättigar oss att hänföra 
det förra brefvet till s. å. Äfven Messenius (Scondia, III, 56; Palmsch. iy8, 
sid. 51) förlägger öfverflyttningen till samma dag, men till 1433. 

^ AuNGiER, 52 — 54. 

•* AUNGIER, 56, 57. 

^ Afskr. i A. 26, fol. 172 v. 

^ SRS,1: I, 146. I Brit Mus. Arundel MSS. 11 (s. 14) finnes, såsom ScHUCK 
anmärkt, en (defekt) afskr. af »CoUacio proposita coram CoUegio Brigittini 
ordinis in Sweda per generalem et primum confessorem de Sancta Syon in 
Anglia». Vadstenaklostrets svar på de underställda frågorna finns i afskr. i 
C. 74, fol 128 — 144 v. Spörsmålen rörde en mängd ordensangelägenheter af 
olika slag; största intresset ha frågorna om motsättningen mellan exemtions- 
bestämmelserna i regeln och Mare magnum, om båda konventens rätt att 
deltaga i abbedisseval, om dubbelklosterförfattningen och om antalet fratres 
■ ab extra. 

E'6jer, T. 1 7 



258 

skickning fått därigenom, att de för sitt klosters räkning låtit 
afskrifva de i resp. Vadstena kloster och Linköpings domkyrka 
förvarade biografierna af Petrus Olavi och Nicolaus Hermanni 
jämte dithörande mirakelsamlingar, som därigenom bevarats till 
vår tid \ Den ^/lo 1427 återkommo de båda Syonmunkarna 
frän sin färd, efter hvad det vill synas tämligen medtagna af 
sjöresan^. 

Är 1 43 1 beslöts med samtycke af samtliga bröder, att 
dödsmässor (anniversarier) årligen på vissa bestämda dagar 
skulle hållas för klostrets stiftare och välgörare samt för aflidna 
medlemmar af konventen ; inom den förra gruppen nämndes sär- 
skildt konung Henrik V och Henry Fitzhugh, inom den senare 
klostrets förste generalkonfessor, Thomas Fyshborne ^. Den 
sistnämnde hade aflidit 1428 och till efterträdare — valet för- 
rättades d. ^"/g d. å. — erhållit Robert Belle. Den ^/lo 1433 val- 
des till abbedissa Mathilda Muston, som invigdes af biskopen af 
London d. ^ ^/lo s. å.. Efter henne namnes (1447) Margaret Ashby/ 

De ofvan nämnda stridigheterna mellan munk- och nunne- 
konventen fortforo emellertid och drogo med sig svårigheter i 
afseende på munkarnas rekrytering, i det att dels många, ut- 
ledsna på tvisterna, öfvergingo till andra ordnar, dels åtskilliga 
skrämdes från att ingå i Syonklostret, så att antalet blef otill- 
räckligt för gudstjänstens uppehållande. Med hänsyn till dessa 
strider kunde i hemlandet intet slutgiltigt afgörande träffas, och 
ordensregelns många dunkla punkter kräfde förklaringar från 
kurians eller andra klosters sida. I anledning däraf anhölls hos 
påfven om tillstånd för generalkonfessorn att begifva sig till ku- 
rian för tvisternas afdömande därstädes med rätt för honom att 
under tiden utse ställföreträdare. Genom en resolution af d. ^/V 
1 441 uppdrog påfven åt ärkebiskopen af Canterbury att rada 
bot på det öfverklagade förhållandet^. 



^ Vidimationer af d. 2% 1427 och d. ^^/s 1427 (Ant. tidskr., V, 312 ,400 
423). I förbigående må anmärkas, att Schucks påstående (s. 424), att Cod. Harl. 
612 måste tillkommit efter 1435 under hänvisning till uppgiften i C. ji8 »per 

Galfridum de Bellaland — qui eam misH domino episcopo Londoni- 

ensi in Basiliam anno domini 1435», ej är hållbart. Såsom i inledningen till 
C. S18 angifves, var Galfridi skrift författad redan tidigare i sammanhang med 
birgittinemas första inträngande i England. 

* Bref af d. 7io 1427 i afskr. i F. e. 11, fol. 51 v. — 52 v. 

' AUNGIER, 54 — 56. * AUNGIER, 5 1, 56.; BlUNT, XXIII. 

^ Suppl. bl. Karlssons afskr. i RA. 



259 

Till fullständigande af den skildring, som ofvan gifvits af 
Syonklostrets utveckling under i4C)0-talets förra hälft, är blott att 
tillägga, att den kungliga välviljan äfven under senare delen af 
Henrik VI:s regering oförminskad flödade. Den tog sig uttryck 
såväl i bekräftelser på fadrens donationer som i nya gåfvobref 
och i vidsträckta privilegier i afseende pä skattefrihet, jurisdik- 
tion öfver underhafvande och rätt att af dessa uppbära sakören \ — 

o 

Återstår nu blott att redogöra för de utom det egentliga Sveri- 
ges landamären belägna skandinaviska birgittinklostren. En väl- 
villig hållning gentemot kyrkan var, såsom Erslev framhållit,, 
en af hörnstenarna i drottning Margaretas hela politiska system. 
I afseende på klosterväsendet kom den till synes ej blott i de rika 
gåfvor och det kraftiga stöd och skydd, som skänktes de gamla 
klostren, utan äfven i grundandet af nya. Med en alldeles sär- 
skild välvilja omfattade den stora drottningen birgittinernas nya 
klosterorden, den enda specifikt nordiska, som i dessa yttersta 
dagar inom kyrkan framträdt. De bevekelsegrunder, som där- 
vidlag ledde hennes handlingssätt, har jag i det föregående i 
korthet sökt angifva. Till Margaretas initiativ leder det första 
danska birgittinklostret sitt ursprung tillbaka ^. Redan i slutet 
af det fjortonde seklet umgicks hon med tanken på att af det under 
konung Valdemars tid frän den mecklenburgska familjen Ale- 
feldt indragna Grimstorps (Grimstrups) slott på Lolland grunda 
ett kloster. Att lägga gamla riddarborgar öde och skänka jor- 
den till kyrkor och kloster var, säger NeergAARD, ett tillväga- 
gångssätt, som hon särskildt älskade. I bevarade urkunder 
framträder planen för första gängen i den stadfästelse på drott- 
ningens gåfvor till kyrkor och kloster, som konung Erik afgaf 
d. ^'^/s 1401 ^; det nya klostret skulle byggas till jungfru Marias 
och den helige Benedikts heder och således vara af benedikti- 
nernas orden. Detta senare är ägnadt att väcka förvåning, då 
vittnesbörd, framkomma just vid denna tid från ett af benedikti- 
nernas äldsta och rikaste kloster i Norden, synas tyda på att de- 
ras orden vid 1400-talets början äfven i de nordiska länderna 
befann sig i en period af upplösning och tillbakagång. Det är 
därför också knappast öfverraskande, att Margaretas plan i sin 



^ AuNGiER, 57—67. 

* Min framställning är utom på primärkälloma byggd på Rasmussens ar- 
bete samt på Neergaards uppsats i AfnO, 2 R, V, 267—287. 



lamt pa jneergaards uppsats 1 Ajnu, 2 1^, v, 
2 NDM^ V, 3, 4; Neergaard, a. a., 267, 268. 



26o 

tirsprungliga form aldrig kom till utförande ^. Det kloster, som 
verkligen byggdes, kom i stället att tillhöra Birgittas orden. 
När drottningens planer i afseende på den nya klosteran- 
läggningen togo en bestämd och slutgiltig form, kan ej med 
visshet uppgifvas. Tämligen säkert synes dock, att hon omkring 
år 1408 anslagit Grimstorps slott och underlydande till byggande 
af ett birgittinkloster i den närbelägna byn Skemminge och an- 
befallt Jens Bryms att påbörja arbetena ^. Så till vida kan alltså 
året 1408 i viss mening betraktas såsom klostrets födelseår. Där- 
emot synes det å andra sidan sannolikt, att drottningen af skäl, 
som ej äro kända, stannat vid blotta föresatsen ^. Men arftaga- 
ren till hennes politik fullföljde äfven i detta afseende, hvad hon 
lämnat ofullbordadt. I maj 141 3 besökte konung Erik, efter 
hvad Diariet omtalar, Vadstena kloster och lofvade då att på 
Lolland uppbygga ett birgittinkloster, till hvars upprättande re- 
dan drottning Margareta i lifstiden lagt den första grunden. Till 
underlättande af planens utförande anhöll han hos bröderna om 
tillstånd att få taga brödraklostret i ögonsikte för att därifrån 
hämta förebilden till sitt nya kloster. Sedan han — med svå- 
righet på grund af regelns stränga klausurföreskrifter — utverkat 
åt sig tillstånd därtill, genomgick han brödraklostret i dess hel- 
het tillsammans med ärkebiskop Petrus i Lund. Säkerligen i 
liknande syfte företogs konungens andra hemlighetsfulla besök 
i Vadstena år 141 5 ^. 



^ Neergaard, a. a., 268—271; Lange, 152. 

^ I ett på 1600-talet upprättadt register öfver Maribo klosters bref om- 
nämnes under år 1408 dels en »fundats» på Grimstorps gods, dels ett vittnes- 
börd af Jens Svendsen Bryms, att han d. å. erhållit drottningens befallning att 
däraf bygga ett kloster, dels slutl. ett bref till »konventet i Maribo» från Jens 
Bryms, att drottningen ämnade af Grimstorp bygga ett kloster {^AR, III, 259, 
267, 293). Att detta kloster varit det senare Maribo, framgår af några ord i 
Maribo stads köpstadsrätt af 1488 (NDM, VI, 224), där det heter, att drott- 
ningen till grundande a£ klostret gifvit Grimstorp och Skemminge. Neergaard, 
^. a., 273; Rasmussen, 59, 60. 

3 För så vidt man finge lita på uppgiften i konung Kristoffers privilegie- 
bref af d. ^"/s 1442 (JRDRDM, III, 597), skulle redan Margareta och Erik ha 
gifvit klostret »Privilegier og Naader». Om orsaken till uppehållet i planens 
utförande se Neergaard, a. a., 280. 

* Att såsom Rasmussen (sid. 60) af det förut omtalade registrets referat 
af ett bref från 1408 eller af en uppgift hos Hamsfort {SRD, I, 320) sluta, 
att grundläggningsarbetet pågått från 1401 eller senast frän 1408 och redan under 
Margaretas lifstid framskridit så långt, att klosterfolk uppehöll sig där, torde, 
såsom Neergaard (a. a., 275 — 278) visat, vara förhastadt. Gentemot dessa 



201 

Förmodligen från år 1413 upptogos på allvar arbetena på 
det nya klostrets uppförande, ehuru i bevarade källor ej lämnas 
några upplysningar om företagets utveckling under åren 14 14 
och 141 5. För att på bästa sätt få det nya klostrets styrelse 
och de nya konventens organisation ordnade i enlighet med 
regeln vände man sig till Vadstena kloster. I början af Jan. 
141 6 begåfvo sig därifrån generalkonfessorn Ericus Johannis, 
prästmunken Petrus Johannis och en af dess conuersi, Gerhard 
Ryning — hans danska härkomst synes af namnet — till Lol- 
land »för att grunda det nya klostret»^. Den brefväxling Vad- 
stenaklostret förde med sin generalkonfessor intill hans åter- 
komst d.^^/s s. å. är i afskrift delvis bevarad, men sprider tyvärr 
föga ljus öfver det nya klostrets tidigaste öden ; till största delen 
utgöres den af klagovisor öfver generalkonfessorns frånvaro och 
böner om hans skyndsammast möjliga återkomst^. Hvad vi 
däremot med visshet veta är, att ännu samma år på den heliga 
Birgittas födelsedag ytterligare tre systrar och tvenne bröder 
utgingo för att organisera det nygrundade klostret på Lolland^. 
Längre fram — den exakta tidpunkten kan ej bestämmas — '■ 
förordnades den nyss omtalade Petrus Johannis att tillsvidare i 
det nya klostret tjänstgöra som generalkonfessor^. Från år 
141 6 äro också de äldsta till vår tid bevarade donationsbrefven 
till klostret °. Den ^''/g s. å. gaf konung Erik sitt tillstånd till att 
i Skemminge finge anläggas en köpstad, som skulle komma i åtnju- 
tande af samma fri- och rättigheter som öfriga köpstäder i Danmark^. 

Under det följande året tillkommo ett par nya förordnin- 
gar, som vittna om den nya klosteranläggningens tillväxande 

sväfvande vittnesbörd synes Diariets bestämda uppgift böra ha vitsord. Om 
Eriks besök se SES, L i, 132, 135. 
^ SRS, I: I, 136, 137. 

2 SRS, I: I, 137; SD, III, N:o 2172, 2179, 2180, 2188, 2193, 2194,. 
2210, 221 1, 

3 SRS. I: I, 137. 

^ SD, III, N:o 2171 ; af hänvisningen till Andreas Jacobis hemresa 
synes, att brefvet måste falla efter den andra utvandringen. Det synes mig 
för öfrigt bekräfta Neergaards uppfattning af klostrets tillkomst. 

^ Urk. af d. ^^/g (»ad sustentationem monasterii ordinis sancti Salvatoris 
in Dacia fundandi») och ^7^ 1416 (»til et kloster, som skal bygges iSchemynge 
i Laland») i RDRDM, III, 216, 220; jfr DM, IH, 26; V, 71, 259; RDRDM, III, 
369, 370; Rasmussen, 61—63, 69, 70. 

^ RDRDM, III, 220, ej 1421 som hos Rasmussen, 345; d. ^Wg 1455 be- 
friades borgarna i Maribo från alla utbud och all kunglig tunga för att vid 
behof bättre kunna vara klostret till hjälp (Rasmussen, 82). 



202 

Stadga. Den '^^U 1417 utfärdade konung Erik tillsammans med 
ärkebiskop Petrus i Lund ett påbud till innebyggarna i alla tre 
skandinaviska länderna, hvari de under hänvisning till Birgittas 
uppenbarelse om Vårfrupenningen uppmanades att väl mottaga 
och frikostigt begåfva de från klostret utsände uppbördsmännen, 
när de drogo landet rundt för att insamla gåfvor till kloster- 
byggnaden^. Den ^'/e s. å. gaf konungen klostret, som ännu 
kallas Skemminge kloster, tillstånd att i klostergården efter 
konungens gårdsrätt skipa rätt bland sina egna hjon och tjänare 
samt därjämte tullfrihet för hvad munkar och nunnor behöfde 
till kost och kläder eller till byggnaden^. Vid midsommartiden 
d. å. utsändes ånyo klosterfolk från Vadstena till det nya klost- 
ret, denna gång tvenne munkar jämte två sekulära präster för 
att stanna där tre år^. I slutet af året namnes Vadstenabrodem 
Gerhard Ryning såsom dess ombudsman. I denna egenskap 
kärade han inför konungen mot några Nestvedborgare, hvilka 
låtit aflifva en munk och några af klostrets bönder, därför att 
de velat hindra Nestvedmännen att fiska på dess fiskevatten. 
Genom en kungsdom af d. ^^/is 1417 ålades väldsverkarna att 
låta i vigd jord begrafva de dräpte samt att betala böter till 
konungen, klostret och de aflifvades fränder*. 

Följande år anhöll konung Erik hos påfven, att han skulle 
godkänna den nya anläggningen under namn af Maribo (Habi- 
taculum Marice), tillerkänna densarnma de privilegier, som till- 
kommo öfriga stiftelser af Birgittas orden, och taga den under 
påfvestolens beskydd. Martin V villfor konungens begäran 
genom en bulla af d. '/é 1418, hvari uppdrogs åt biskopen af 
Odense att efter verkställd undersökning å påfvens vägnar gifva 
det begärda godkännandet, hvarjämte i så fall det nya klostret 
skulle åtnjuta birgittinernas privilegier och indulgenser. I den 
historik, hvarmed bullan inledes, meddelas af den nya kloster- 



^ Afskr. i C. 6, fol. 88, 88 v.; Pontoppidan, II, 314—316 (tysk öfversätt- 
ning); Rasmussen, 63 — 65 (dansk öfversättning) ; Rohde, I, 424. Sannolikt s. å. 
utlofvade ärkebiskoparae af Upsala och Lund samt biskoparne af Odense och 
Oslo 40 dagars aflat åt dem som i Maribo förrättade föreskrifven andakt eller 
lämnade bidrag till klostrets byggning och prydande (J)N, XVI, N:o 73). 

2 RDRDM, III, 232; Rasmussen, 65. 

8 SRS, I: I, 138; SD, III, N:o 2384; vägbref för de utsända brö- 
derna i afskr. i A. 26, fol. 168. Asmund, en af munkame, erhöll af general- 
konfessorn skriftlig försäkran, att första ledighet bland prästmunkama till hans 
återkomst skulle reserveras för hans räkning (afskr. i A. 26, fol. 168). 

* DM, I, 367 — 369; Rasmussen, 66. 



263 

anläggningen en skildring, som om den ock, klädd i tidens 
styfva och onyanserade kanslispråk, ej får tagas efter orden, 
likväl kastar något ljus öfver klostrets tidigaste utveckling. 
Klosterfolk vistades där redan, och abbedissa och generai- 
konfessor hade tillsatts. En del af byggnaderna hade redan upp- 
förts, och med klostret hade införlifvats kyrkan i Skemminge^. 
Af samma dag är äfven som nämndt ett aflatsbref för Maribo 
och tre andra bigittinkloster^. Den ^^/g 1419 beviljade påfven 
för Maribo ett för fem år gällande skyddsbref i den vanliga 
formen^. 

Af det ofvan sagda, liksom af en förut gifven redogörelse 
för Johannes Hildebrandis besök i Maribo på färden till Kon- 
stanz, framgår, att klostret redan 141 7 måste ha inneslutit åt 
skilligt klosterfolk utöfver dem, som från Vadstena ditsändts. 
I de gamla förteckningarna öfver klostrets urkunder nämnas de 
första nunneingiftsbrefven under 1419, de första munkarnas dona- 
tioner under 142 1*. 

Såväl i konung Eriks supplik och i bullan af d.'^/4 1418 som 
i det anförda brefvet af den ^'/e 141 7 talas om abbedissa (i 
påfveurkunderna äfven om generalkonfessor) och konvent såsom 
i ett färdigbildadt kloster. Dessa uttryck böra dock säkerligen 
skrifvas på kanslistilens räkning. När konventen blifvit införda 
i det nya klostret och funktionärerna formligen valda, därom 
tiga våra källor. Måhända kan man pä gissningens väg dock 
nå ett resultat. Det åt biskopen i Odense gifna uppdraget synes 
ej hafva blifvit utfördt; åtminstone riktas d. ^/g 1438 enahanda 
befallning till en annan dansk biskop, förmodligen biskop Ulrik 
i Aarhus, hvilken d. ^'^/g 1439 afgaf den begärda stadfästelsen 
och förklaringen om privilegiernas åtnjutande. Det ligger nära 
tillhands att antaga, att klosterfolkets insättning ägt rum vid 
detta tillfälle. I tvenne bref från 1434 föra visserUgen konven- 
tens ledare, i det ena i egenskap af brefutställare, titlarna abbe- 
dissa och generalkonfessor, men konventens insättning kan ej 
ha ägt rum, innan påfvestolens stadfästelse vunnits^. 

^ Bullan bl. Mackeprangs afskr. i DRA; suppl., signerad d. V* 141 8, bl. 
Karlssons afskr. i RA; en i det närmaste likalydande supplik i odateradt kon- 
cept på papper bl. odaterade pappersbref i RA; en annan supplik rörande 
samma sak i afskr. i C. 4j, fol. 4 v., 5. 

2 Supplik bl. Karlssons afskr. i RA. 

^ Supplik bl. Karlssons afskr. i RA. 

^ Rasmussen, 60, 61, 66 och 67; om donationer i öfrigt se ih., 67 ff. 

5 RDRDM, IT, 458, 459; Hl, 534- 



204 

Angående Maribo klosters utveckling under de närmaste 
åren veta vi högst obetydligt utom att den i ekonomiskt afse- 
ende företer en hastig stegring af dess resurser och inflytande 
i följd af talrika godsdonationer ^. Att klostret redan tidigt nått 
en viss glans och ära, framgår däraf, att det i Vadstenagene- 
ralkapitlets statut jämte Vadstena och Paradisus räknas till or- 
dens tre främsta^. 

På sin Romfärd år 1430 åtföljdes Vadstena klosters gene- 
ralkonfessor Gerwinus Petri äfven af en broder från Maribo, 
Nicolaus Jacobi^. Förmodligen hade denne från sitt kloster 
särskilda uppdrag att utföra. Den ^^/i 143 1 anmodade nämli- 
gen påfven på därom ingången anhållan biskopen af Roskilde 
att, därest han efter tagen kännedom om förhållandena så funne 
lämpligt och behöfligt, tillåta bröderna i Maribo att i sin guds- 
tjänstordning rätta sig efter Lunds domkyrka, enär de sade sig 
ej med godt samvete kunna foga sig efter Odense kyrkas ord- 
ning^. Om de af Maribo kloster år 1438 utverkade bikt- och 
aflösningsprivilegierna har jag i annat sammanhang haft anled- 
ning tala ". 

Konung Eriks efterträdare på Danmarks tron afvek ej från 
företrädarens gentemot klostret välvilliga politik. Efter att d. 
''/12 1440 ha preliminärt bekräftat dess privilegier, afgaf konun- 
gen d. ^°/9 1442 en öppen förklaring, hvarigenom han tog klost- 
ret i sitt skydd och stadfäste dess privilegier och friheter, så- 
dana drottning Margareta och koriung Erik med sitt öppna bref 
förlänat dem ^. En liknande privilegiebekräftelse afgaf äfven 
konung Kristiern efter sin tronbestigning med datum d. ^^Is-. 



^ Rasmussen, 66 fF., 74, 75 o. s. v. 

- Att af diariets uttr3^ck om Maribo klosters under Vadstenakapitlet 
aflidne generalkonfessor Johannes, att han var liksom den främste (primicerius) 
af bröderna, sluta till att klostret intog en motsvarande ställning, torde knap- 
past vara berättigadt. Uttrycket afser säkerligen endast den aflidnes person- 
liga ställning. SRS, I: i, 148. 

3 SRS, I: I, 149. 

■* Mackeprmigs af skr. i DRA. Redan 1420 hade bröderna från Vadstena 
blifvit beordrade att följa Lunds domkyrkas mässordning, då ordningen i 
Odense katedralkyrka vore för orden ytterst olämplig och olik öfriga danska 
kyrkors {SD, III, N:o 2722). I Odense hade som bekant ett benediktinkloster 
trädt i domkapitlets ställe. 

^ Se ofvan sidd. 215, 216. 

" RDRDM, III, 559, 597; genom en kungörelse af d. Vi i443 förbjöd 
konungen strängeligen alla och enhvar att göra intrång på Maribo klosters 
gods. RDRDM, III, 605. 



205 

1449^- Under konung Kristoffers tid inkorporerades med klost- 
ret Örtoffte kyrka; inkorporationen bekräftades d. ^^/g 145 1 af 
Bartholomeus de Rimbertinis, påflig legatus de låter e^ , och d. 
^^/t 1453 af påfvestolen ^. 

Uppförandet af den som vanligt hos birgittinerna storslagna 
klosterkyrkan tog rundlig tid i anspråk*. Ännu på 1440-talet 
var den ej fullbordad och erforderliga medel funnos ej. För 
anskaffande af hvad som därtill behöfdes utverkades af sju kar- 
dinaler, bland hvilka de senare påfvarna Calixtus III (Borgia) 
och Paulus II (Barbo) samt den bekante Bessarion, ett öppet 
bref, hvari de åt alla dem, som i Maribo kloster förrättade i 
brefvet föreskrifven andakt eller bidroge till kyrkans fullbor- 
dande eller prydning, utlofvade kx) dagars aflat^. Ehuru detta 
aflatsbref tvifvelsutan gjort verkan, blef kyrkan dock ej fullbor- 
dad, förrän några är efter århundradets midt. 

Det har antagits, att äfven grundandet af Danmarks andra 
birgittinkloster, Mariager (Äger Maries)^, skulle falla under de 
sista åren af drottning Margaretas styrelse eller att åtminstone 
dess anläggning redan då skulle ha varit påtänkt. Den bevis- 
ning, hvarpå denna uppfattning, senast företrädd af DahLERUP 
och H. HiLDEBRAND '', hvilar, utgöres af några uppgifter i en i 
maj 1584 upprättad förteckning öfver Mariager klosters bref^. 
Där upptages under 141 2 ett lagahäfdsbref på ett par gods i 
Nörhald Herred för Mariager kloster, och i ett bref från 1450 
omtalas i samma härad en egendom, Prior-Lykke, som säges 
hafva hört därunder i 40 år ^. 

Bevisningen synes mig skäligen klen. Felläsningar höra, 
som jag redan haft tillfälle påpeka, ingalunda till sällsyntheterna 
i dessa gamla register öfver bref, och de där angifna tidsupp- 
gifterna böra därför tagas med all reservation. De inre vittnes- 



1 RDRDM, III, 755. 

* Afskr. i LangebeKS Diplomatorium i DRA. 

^ SuppLbl. Mackeprangs afskr. i DRA; jfr. biskop Magni bref af d. 
"/ii 1464 (Rasmussen, 93). 

* Jfr. H0YEN i KHS, 2 R, II, 666—694; ang. den birgittinska kyrkoarki- 
tekturen sie äfven en uppsats af Fekger i Nordisk tidskrift, 1904. 

^ Rasmussen, 75, 76; Pontoppidan, II, 516—518. 

^ Om Mariager se framställningen i DM, VI, 65 ff, Dahlerup samt 
Neergaards anförda uppsats i AfnO, 2 R, V. 
"< Sv. Medeltid, III, 1065. 

8 DM, VI, 68. 

9 DM, VI, 69, 100. 



266 

börden mot uppgifternas riktighet synas mig i detta fall öfver- 
väldigande. Vore de nämligen riktiga, skulle anläggningen af 
Mariager ha tagit sin början ungefär samtidigt med att Marga- 
retas planer på Maribo klosters grundande började mogna. Ma- 
riager måste emellertid tydligen hafva anlagts antingen från 
Vadstena eller från Maribo. I Vadstenadiariet namnes vid denna 
tid intet som helst om något dylikt, hvadan den förra möjlig- 
heten väl torde fa anses utesluten; och Maribo befann sig sä- 
kerligen ej i sådant skick, att det redan då kunde företaga an- 
läggningar af nya kloster. Härtill kommer, att Mariager, så 
vidt det till min kännedom komna materialet ger vid handen, 
ej omtalas i något af inläggen från striden om dubbelkloster- 
författningen, h vilket däremot genomgående är fallet med Maribo. 
Allt detta gör det enligt min uppfattning sannolikast, att ännu 
under 1420-talet något birgittinkloster, om ock möjligen tillämnadt, 
dock ej var under anläggning. Slutligen må framhållas, att i en 
urkund af d. "^/i 1524 Mariagers generalkonfessor och abbedissa 
förklara, att deras gudstjänst stiftats och begynts af Erik af 
Pommern, Kristoffer af Bayern, Kristiern I och Hans ^ . Vare 
sig nu uttrycket betyder, att klostret verkligen stiftats af konung 
Erik, eller — hvilket på grund af sammanställningen synes san- 
nolikare — blott anger, att de uppräknade konungarna varit 
klostrets gynnare och befordrare, så torde den omständigheten, 
att Margareta i urkunden alls icke omnämnes, utgöra ett tungt 
vägande argumeiitum e sileiitio mot försöken att skjuta Maria- 
gers ursprung tillbaka till hennes tid. 

Såsom en af klostrets stiftare namnes i inskriften på en 
grafsten herr Otto Nilsson (Rosenkranz); och i ett bref från 
1467 talas om de välgärningar han visat klostret ända från dess 
begynnelse ^. Dahlerup ^ har visserligen sökt ådagalägga, att i 
enlighet med birgittinregelns terminologi den nyssnämnda inskrif- 
ten blott skulle innebära, att herr Otto inträdt i klostret, innan 
ännu det föreskrifna antalet klosterinvånare var fullt, och fram- 
kastar denna tolkning under hänvisning till att som herr Otto 
dog 1477, han knappast år 1412, d. v. s. 65 år före sin död, 
kunnat deltaga i stiftandet af ett kloster. Tolkningen förefaller 



1 KHS, 2 R, VI, 146; Neergaard, 285. 

2 DM, VI, 90 ( »for S0nderlig g0nst, kterligheet oc niangefold 

Vselgserninge som Ottse Nielss0n oss og vört fattigh stedh bewiist 

og giort haver fraa vört Stedz f0rst^ begynnaslsse» ). 

s A. fl., 3, 4. 



267 

emellertid onekligen en smula hårdragen; och då den svårighet, 
som föranledt densamma, ju, som Neergaard påpekar, bort- 
faller, om man flyttar klostrets anläggning några årtionden fram 
i tiden, synes intet skäl föreligga att ge termen stifta (ftmdare) 
någon annan betydelse än den vanliga^. 

Klostrets grundläggning har företagits sannolikt på initiativ, 
säkert, som nedan skall visas, under ledning af Maribo kloster. 
Frånvaron af Mariagers namn i alla akterna från striden om 
dubbelklosterförfattningen gör det som nämndt antagligt, att 
grundläggningsarbetena på 1430-talet tagit sin början. De i den 
flera gånger citerade breflorteckningen under 141 7, 141 8, 142 1 
och 1428 registrerade brefven ^ bevisa, i händelse de åsatta år- 
talen äro riktiga, hvilket åtminstone i afseende på brefvet från 
1417 synes mer än tvifvelaktigt, ej mer än att godsdonationer 
till anläggande af ett birgittinkloster i Mariager vid denna tid 
förekommit, ej att arbetena verkligen redan påbeg^mts och nå- 
gon klosterinstitution kommit till stånd. Från år 1432 (d. ^^\\) 
föreligger visserligen redan ett ingiftsbref, men den gifna date- 
ringen synes ej höjd öfver alla tvifvel ^. I hvarje fall kom nå- 
got verkligt klosterlif till stånd först senare, under 1440-talet. 
Den äldsta i sin helhet bevarade urkunden rörande Mariager — 
en tingshandling — är frän 1440*. Den ^/i 1446 utfärdade påfven 
Eugenius IV i anledning af en supplik från Maribo kloster, en 
bulla, som kastar ljus öfver Mariager klosters tidigaste utveckling. 
I den historik, hvarmed bullan på öfligt sätt inledes, omtalas, att 
konung Erik i anledning af att Nörrekloster i Glenstrup och Vårfru- 
klostret i Randers, det förra ett munk-, det senare ett nunnekloster 
af Benedikts orden, alldeles förfallit och af sina invånare så godt 
som öfvergifvits, hos påfven anhållit om de nämnda klostrens 
öfverlåtande till kartusianerna, som dittills ej ägt någon kloster- 
stiftelse i Danmark. Med anledning af denna framställning hade 
påfven uppdragit åt biskoparna i Ribe, Odense och Viborg att, 
därest en af dem verkställd undersökning gåfve vid handen den 
föreslagna åtgärdens lämplighet, verkställa den begärda öfver- 
flyttningen, hvilket också skett genom biskop Navno i Odense ^. 

1 Neergaard, 286. 2 jiy^, VI, (:>% 98. 

3 DM, VI, 69, 70; RDRDM, III, 425; Erslev {Erik af Pommern, 142, 
459) synes böjd att anse brefvets datering oriktig utan att dock våga någon 
konjektur. 

* DM, VI, 70, 71. 

^ I vid. af d. \q 1445, uppsatt på begäran af Maribo kloster, finns be- 
varad en handling af d. ^/g 1428, hvarigenom biskop Ulrik i Aarhus till kartu- 



268 

Då emellertid kartusianerna, sedan de någon tid innehaft klost- 
ren, på grund af klimatet, språket och de till dem öfverlåtna 
byggnadernas egen beskaffenhet sett sig ur stånd att upprätta 
någon lifskraftig stiftelse, hade de — sannolikt i midten på 1430-talet 
— uppgifvit planen och lämnat klostren. Sedan därefter några 
föreglfna benediktinmunkar utan någon rättslig befogenhet tagit 
dessa i besittning, hade kartusianerna öfverlåtit alla sina rät- 
tigheter till de nämnda klostren på birgittinerna i Maribo till 
grundande af en stiftelse af Birgittas orden. Ehuru dessa mot- 
tagit öfverlåtelsen och därå erhållit konung Kristoffers bekräf- 
telse, ville benediktinerna dock ej träda tillbaka, i anledning 
hvaraf abbedissan Anna, generalkonfessorn Nicolaus Jacobi samt 
konventen i Maribo till påfven ingått med en anhållan, att han 
skulle förhjälpa dem till deras rätt. Med bifall till deras begä- 
ran, i hvilken äfven de danska stormännen förenat sig, uppdrog 
påfven åt biskoparna i Ribe och Odense samt domprosten i Lu- 
beck att efter verkställd undersökning i frågan öfverlåta de om- 
tvistade klostren till Maribo i och för den nya klosteranläggnin- 
gen, som skulle bära namnet Mariager, hvarjämte denna tiller- 
kändes samma privilegier, indulgenser och friheter som öfriga 
birgittinkloster. Ofverflyttningen verkställdes sedan af biskop 
Kristiern i Ribe, och af påfvestolen utverkades d. ^"/e 145 1 af 
abbedissan och konventet i Mariager en befallning till biskopen 
i Aarhus att ytterligare bekräfta såväl öfverlåtelsen som det 
nya klostrets upprättande^. 

Från år 1447 flöda donationerna jämnare och ymnigare 
än förr, och samtidigt träder den nya stiftelsen i förbindelse 
med det omgifvande samhället på ett sätt, som antyder, att 
organisationen måste ha nått en viss stadga. Från år 1448 äga 



sianerna öfverlät Nörrekloster och klostret i Randers. Utförandet anförtroddes 
åt en holländsk kartusian, Goswin Comhaer, senare (år 1435) utnämd till biskop 
på Island (EuBEL, II, 255; Moll, Studien, IV, 145 ff.). Då donationen af Tjsereby 
och Tjéerebyfang i bullan namnes såsom skedd efter biskop Navnos öfverlåtelse, 
men i biskop Ulriks bref omtalas såsom förfluten, synes öfverlåtelsen ha företagits 
tvenne gånger, först af biskop Navno och sedan af biskop -Ulrik. Den om- 
ständigheten, att vidimationen är uppsatt på begäran af Nicolaus Jacobi, gene- 
ralkonfessor i Maribo, under det att Mariager ej ens namnes, antyder onekligen, 
att sistnämnda kloster ännu år 1445 befann sig på anläggningsarbetets första 
stadier, så att moderklostrets myndigheter ännu helt förvaltade dess angelägen- 
heter [KHS, 3 R, III, 170—185, Dahlerup, 7, 8]. 
^ Bullor bl. Mackeprangs a/skr. i DRA. 



269 

vi i behåll ett s. k. delaktighetsbref, utställdt af bröder och 
systrar i Mariager \ Följande år tillerkände konung Kristiern 
frihet från kol- och vedskatt åt klostrets tjänare i Mors^ och 
genom ett bref af d. ^/s s. å. tillerkände han detsamma rätt till 
en frihamn i Hobro fjord ^. I den meroranämnda brefiförteck- 
ningen omtalas under 145 1 en kunglig bekräftelse på Mariagers 
rätt att hålla fri färja mellan Ommersyssel och Himmersyssel *. 
År 1450 och de följande åren erhöll klostret af konungen juris- 
diktionsprivilegier för sina olika godskomplexer äfvensom jus 
patro7iatus till åtskilliga kyrkor^. Särskildt förtjänar omnämnas, 
att med klostret inkorporerades Mariakyrkan i Randers, på hvilken 
inkorporation liksom på öfriga donationer och privilegier kurian 
d. ^**/4 145 1 gaf sin bekräftelse, hvarjämte klostret för sina egen- 
domar fritogs frän tionde och andra afgifter af olika slag; sam- 
tidigt uppdrogs åt biskoparna i Ribe och Börglum samt dom- 
prosten i Liibeck att skydda klostrets egendom*'. När konven- 
ten blifvit högtidligen i klostret införda, kan jag ej uppgifva; 
i en urkund af d. ^"/s 1458 nämna sig konventens ledare ännu 
»fader» och »moder», men d. ^^/s 1467 föra de abbedisse- och 
generalkonfessorstitlarna. I en urkund af d. ^'/2 1479 talas om 
broder Anders Thomason »qvalis (! o: generalis) confessor» i 
Mariager och elfva hans invigda bröder^. Äfven själfva kloster- 
byggnadernas fullbordande drog ut på tiden; ännu år 1468 
klagade konungen i bref till påfven öfver att klostret ännu ej 
var fullfärdigt^. — 

Ungefär samtidigt med att man på allvar grep sig an med 
grundandet af Danmarks första birgittinkloster, började förbere- 
delser vidtagas för att skänka äfven åt Norge dess första sam- 



^ DM, VI, 72. Dahlerup (s. 26) uppfattar detta bref såsom afseende 
vederbörandes inträde som sj^ster i klostret. 

^ DM, VI, 73; år 1447 förbjöd konung Kristoffer allt klander af de 
godsdonationer han gjort till klostret {DM, VI, 71). 

3 DM, VI, 73; Dahlerup, 12. I brefförteckningen omtalas under 1450 
ett frihamnsprivilegium, måhända detsamma som det i texten anförda. 

* DM, VI, 74. 

8 DM, VI, 73, 74, 75, 77. 83, 88 o. s. v. 

^ Bulla och suppl. bl. Mackeprangs afskr. i DRA. 

' DM, VI, 84, 85, 90, 91; Dahlerup, 10 — 12, 26, 27. I en brefförteckning 
talas visserligen redan under 1456 om en abbedissa i Mariager; därpå är emel- 
lertid ej mycket att bygga, då termens användande ej behöfver härleda sig 
från brefvet, utan kan härröra från förtecknaren {DM^ VI, 79). 

8 SRD, VIII, 443, 444- 



270 

fund af Frälsarens orden \ Birgittakulten hade i Norge gamla 
anor; redan under de tidigaste aren af sin tillvaro besöktes 
Vadstena kloster af norska pilgrimer^. Säkerligen väcktes tan- 
ken på en egen norsk birgittinstiftelse redan tidigt till lif — i 
samma mån som Vadstena klosters glans och rykte stego och 
därmed äfven de summor de norska vallfärderna dit drogo ur 
landet. På grund af särskilda förhållanden fingo i Norge pla- 
nerna från början en annan och fastare form än i Danmark. 
Munkalivs gamla rika benediktinkloster, under sin välmakts dagar 
en af landets förnämsta klosterstiftelser, hade genom digerdöden 
särskildt i ekonomiskt afseende fått en knäck, efter h vilken det 
aldrig åter repade sig ^. Det begynnande förfallet påskyndades 
genom den af kaperierna framkallade stockningen i handeln på 
Tyskland liksom ock genom de upprepade plundringar och 
sköflingar, för hvilka Bergen från vitaliebrödernas sida blef ut- 
satt *. Det ekonomiska betryck dessa förhållanden förde med 
sig var så stort, att klostret tvangs att skrida till försäljning af 
en del af sina gods " . Helt naturligt uppstod då tanken att 
återgifva den gamla stiftelsen dess forna glans genom att öfver- 
flytta den till en orden med mera inflytande och större lifskraft 
än benediktinerna, som ej längre åtnjöto sitt gamla anseende. 
Intet låg då närmare till hands än att tänka på den nya nor- 
diska ordensstiftelsen, Birgittas orden. Munkaliv syntes väl 
ägna sig att omändras till birgittinkloster; dess trots allt ännu 
vidsträckta besittningar och rymliga byggnader lämpade sig att 
underhålla och hysa ett birgittinklosters ovanligt talrika perso- 
nal. Det afgörande inflytandet vid planernas utveckling öfvades 
dock efter allt att döma af rent personliga förhållanden. Ab- 
boten Johannes kallades d. ^^/b 1406 genom päflig provision 
till biskop i Skalholt, och till hans efterträdare utnämndes d. 
^^/ö s. å. Sten Stenarsson, vid sin utnämning munk i S. An- 



^ Framställningen af Munkalivs öden som birgittinkloster hvilar på 
Langes uttömmande, minutiöst noggranna skildring (De norske Klostres 
Historie"^, 277 ff.), hvilken jag blott i några mindre väsentliga punkter på 
grundval af nytt material kunnat fullständiga; jfr. äfven Daae i NHT, 4 R, 
II, 448 ff. 

^ Se ofvan sid. 82. 

^ Från Abboten Johannes' 20-åriga ämbetstid (omkr. 1385—1405) finnes 
ej bevaradt något köpebref, ehuru för äldre tider sådana äro ytterst vanliga ; 
däremot finnas från samma tid några gåfvobref. Lange, 277. 

* Lange, 278, 279. 

^ Lange, 279, 280. 



271 

dreas' och Gregorius' kloster i Rom, densamme, som varit Vad- 
stena klosters prokurator och hvars afsättning vållat palatsrevo- 
lutionen inom klostret i början af århundradet^. 

Han medförde till sin nya plats ett lifligt intresse för och 
en noggrann kännedom om Birgittas orden och blef under de 
följande åren planens ifrigaste tillskyndare. Redan omkring 141 2 
synas på hans bedrifvände birgittinmunkar (naturligtvis från Vad- 
stena) ha besökt Munkaliv — tydligen ej, som Lan GE anser, 
identiska med de Maribomunkar, som af konung Erik utsän- 
des för att välja en lämplig plats för ett norskt birgittin- 
kloster ^. På hösten 1413 begaf sig Sten till Danmark, där han 
i januari 141 4 uppehöll sig hos konung Erik i Helsingborg ^. 
Hans färd gick därifrån till Vadstena, där han förmodligen med 
därvarande konvent förhandlat om sina planer*. Han samman- 
träffade därefter ånyo med konungen i Kalmar och erhöll af 
denne ett privilegiebref för sitt kloster ^. För att om möjligt 
utverka kurians medgifvande till den påtänkta förändringen begaf 
han sig därefter till Konstanz såsom representant för konungen, 
sitt kloster och — betecknande nog — för Vadstena klosters 
stiftsbiskop, biskopen i Linköping, och namnes såsom vid 
kyrkomötet närvarande på sammanträdet d. */2 1416^. Hela 
hans vistelse utomlands skall denna gång ha räckt tre år ''. Men 
han har under denna tid icke kunnat framdrifva något afgörande 
i den fråga, som framför allt låg honom om hjärtat. 

Det återstod då endast att försöka den vanliga böneskrifts- 
vägen till påfven. Tillvägagångssättet aftalades förmodligen vid 
ett möte på Lolland 1420 mellan konung Erik och de norska 
biskoparna*. Resultatet af dessa konferenser dröjde ej att visa 
sig. Den -^"/g 1420 anhöllo biskop Aslak (Bolt) i Bergen och 



^ DN, XVII, N:o 336, 337. Sten uppehöll sina förbindelser med den 
svenska kyrkoprovinsen och uppträder såsom ärkebiskop Johannes Gerekinis 
ombud vid kurian (suppl. af d. ^% 1408 bl. Karlssons afskr. i RA). 

* Bref af d. ^/i 1424 hos L.^nge^ 777—80. ^ DN, I, N-.o 640, 641. 

* Under vistelsen i Vadstena skall han hos ärkebiskopen i Upsala ha 
understödt lappkvinnan Margareta, som bland sitt folk önskade uppträda såsom 
missionär. SD, II, N:o 1927. 

^ Norges gamle Love, 2 R, I, 94; Lange, 280, 283, 
^ Daae, Symhole, 32 — 36; Hefele, VII, 265; jfr ofvan sid. 164. 
' Jfr. det hos Lange {De norske Klostres Historie^^ 777 — 780) aftryckta, 
brefvet. 

8 DN, II, N:o 657; XVI, N:o 75; NDM, I, 2. 



272 

hans domkapitel hos påfven att, då man länge åstundat upp- 
rättandet af en birgittinstiftelse i Norge och Munkalivs gamla 
benediktinkloster på grund af dödlighet och plundringar stod 
så godt som öde, detta sistnämnda måtte förändras till ett bir- 
gittinkloster, hälst konung Erik samt stormännen och folket i 
Norge så ville och konungen låtit tvenne munkar från det i sin 
första begynnelse stående Maribo resa omkring i Norge för att 
utleta en passande plats, hvarvid de funnit Munkaliv i allo lämp- 
ligt. Abboten och klostrets enda återstående munk hade för- 
klarat sig ense med kapitlet, om de af kurian tillätes utan prof- 
tid öfvergå till Birgittas orden. Biskop Aslaks framställning 
understöddes af biskoparna Arne i Skalholt och Ambjörn 
i Hamar i en . skrifvelse, äfven den dagtecknad Bergen d. -^"/g 
1420^. Kort därefter utfärdade biskopen och kapitlet därstädes 
samt abbot Sten och hans konvent — de senare d. ^"/g 1420 — 
högtidliga intyg om sitt samtycke till klostrets öfverlämnande 
åt birgittinerna i Maribo ^. I Stens bref förekommer den ned- 
stämmande skildring af tidens klosterlif, till hvilken jag å annat 
ställe hänvisat. Försedd med dessa handlingar begaf sig Sten 
till konung Erik, som i ett särskildt bref till påfven äfvenledes 
understödde framställningen, h varjämte något senare äfven kej- 
saren förmåddes att lägga sitt ord i vågskålen till reformens 
förmån^. Förmodligen på våren 142 1 begaf sig Sten till Rom 
för att där bedrifva saken. 

I anledning af konungens framställning utfärdade Martin V 
d. ^^/ii 142 1 en befallning till biskop Aslak att verkställa en 
undersökning af saken samt, i händelse skildringen af klostret 
Munkaliv vore riktig och benediktinerna ej kunde reformeras, 
förändra klostret till ett birgittinkloster. Omordningen skulle 
verkställas genom bröder från Maribo, hvarjämte biskopen skulle 
tillerkänna det reformerade klostret birgittinernas privilegier och 
indulgenser*. Biskopens och abbotens reformplaner stötte emel- 
lertid på ett häftigt motstånd hos de äldre munksamfunden 
i Bergen. Förmodligen redan innan påfvens befallning till bisko- 



1 DN, IV, N:o 809, 810. » DN, IV, N:o 811, 812. 

^ DN, IV, N:o 813, 814, där den senare urkunden hänföres till år 1420 
■eller 1421. Altmann {Die Urkunden Kaiser Sigmunds, I, 310) anför den under 
1420, men anmärker, att den möjligen tillhör 1421, måhända en ännu se- 
nare tid. 

* DN, XII, N:o 172 (= Coä. dipl. Munk., 17—19); suppliken i DN, XVII» 
lSJ:o 415. 



273 

pen hunnit framkomma dit ^, utfärdade abboten i Lyse, predikar- 
brödernas prior och minoriternas gardian samt deras konvent 
d. ^°/i 1422 en i skarpa ordalag affattad protest mot Aslaks 
och Stens omstörtningsförsök, innehållande tillika ett intyg, att 
Munkaliv befann sig i ett tillfredsställande skick ^. Denna pro- 
test framkom just det år, då den mot Frälsarens orden ogynn- 
samma stämningen som mest gjorde sig gällande vid kurian. 
Utsikterna att göra reformen om intet syntes därför ingalunda 
små. Antydningar i samtida bref ge också vid handen, att man 
i anledning af motståndet tänkte sig möjligheten att, i händelse 
planerna på Munkaliv strandade, åt birgittinerna upplåta en rikt 
doterad kyrka med tillhörande hospital i Bergen — enligt Daaes 
förmodan Katarina- eller AUhelgonakyrkan därstädes, som bägge 
voro kungliga kapell och förenade med hospital ^. Med den 
kyrkliga motsättningen mellan de gamla och nya ordnarna sam- 
manväfde sig den politiskt merkantila antagonismen mellan 
tyskarna och landets egna inbyggare. Den dubbla intressemot- 
satsen framlyser, synes det mig, i den till alla ärkebiskopar, 
biskopar, prelater och munkordnar i de tyska länderna och sär- 
skildt till abboterna i Liineburg, Hertzen veide och Stade riktade 
förklaring, som d. ^/i 1424 utfärdades af fyra andliga i Bergen, 
samtliga med tyska namn. De tillkännagifva, att Johannes van 
dem Berge, broder i Munkaliv, hvilken nyligen hemkommit från 
Tyskland, hos dominikanerna i Bergen måst söka skydd undan 
Stens och hans anhängares förföljelser, i det han nämligen tidi- 
gare blifvit utstött ur Munkaliv, därför att han motarbetade den 
åbanebragta förändringen. Därefter skildras Stens öfvergrepp i 
lifliga, säkerligen öfverdrifna färger. För birgittinernas skull hade 
han förskingrat och pantsatt klostrets gods och ägodelar, tre 
gånger begifvit sig utomlands och därvid en gäng varit borta 
från Bergen under tre år för att genomdrifva förändringen, t. o. m. 
vägrat att mottaga nya bröder i klostret och på olika sätt, genom 



^ I motsats mot Lange måste jag anse, att bullan af d. -711 142 1 ej 
kunnat vara känd i Bergen d. ^"/i 1422. Så vidt jag kunnat finna, behöfde ett 
bref för att hinna från Rom till Vadstena en tid af minst tre månader; kor- 
tare tid kunde knappast åtgå till Bergen. 

^ Lange*, ']'](), 777 ; i protesten framhålles, att Munkaliv ingalunda, såsom 
Aslak och Sten uppgifvit, stod öfvergifvet och öde, utan att tvärtom åtta 
munkar som oftast (!) uppehöllo sig där. Men i förbund med biskopen gjorde 
abboten allt hvad han kunde för att få Benedikts regel afskaffad ; han införde 
hirgittiner i klostret och förtryckte på allt sätt de gamla munkarne. 

3 DN, XVI, N:o 79, 80; Daae i NHT, 4 R, H, 58. 

Böjer, T. 1 8 



274 

mutor eller vald, gjort sig af med åtta bröder, som där funnits, 
emedan klostrets öfvergifna belägenhet var för hans planer för- 
delaktig. I anledning af sina öfvergrepp hade Sten instämts att in- 
för biskop och kapitel möta i domkyrkan, men icke infunnit sig ^. 

Denna kraftåtgärd från tyskarnas sida förmådde blott för- 
dröja, ej hindra reformens genomförande. Biskop Aslak hade, 
sannolikt omedelbart efter Stens återkomst från kurian, i kraft 
af den påfliga befallningen gripit sig an med klostrets omdaning 
till ett birgittinkloster, och i anledning af en förnyad framställ- 
ning från konungen gaf påfven genom en bulla af d. ^^/e 1426 
sin bekräftelse på hvad biskopen i saken åtgjort^. 

Redan 1420 hade klostrets styrelse anförtrotts åt tvenne 
birgittinmunkar, Jon och Hans Ingeldsson, båda förmodligen från 
Maribo^. Om det närmare förloppet vid klostrets omdaning 
hafva våra källor intet att förmäla, om ock ur de bevarade ur- 
kunderna några, fastän föga gifvande slutsatser kunna dragas. 
Allt efter som Aslaks och Stens omdaningsplaner togo 
fastare gestalt, började birgittiner mottagas i Munkaliv, först 
som gäster, sedan som klostrets verkliga innehafvare. Under 
tiden 1420 — 26 namnes Sten fortfarande såsom abbot och den 
ofvannämnde Hans Ingeldsson som föreståndare. I det notariats- 
instrument, hvarmed Peter Simonsson, kanik i Vexjö och påf- 
1ig notarie, afslutade klostrets brefbok d. ^/t 1427, nämnas åter 
generalkonfessor och bröder af Birgittas orden*. I mars samma 
år ingaf Torkel Halgrimsson i klostret sin dotter Ragnhild, och 
d. -^^/s 1428 invigdes i Vadstena herr Arvid till munk i det nya 
klostret^. Från denna tid bör detta sålunda med säkerhet be- 
traktas såsom ett dubbelkloster. I denna egenskap omnämnes 
det också i kardinal Cervantes' förut omtalade stämning af d. ^U 



^ Lange^, 777 — 780. Utställarne vore Peter Oldemarket, dominikan- 
prior, Gerlak Gruter, fransiskangardian, Johannes Strelov, kanik vid Apostel- 
kyrkan, och Johannes Leffardi, kyrkoherde vid S:t Peterskyrkan. 

- DN, XII, N:o 181 (= Cod. dipl. Munk., 19—22); suppliken i DN, XVII, 
N:o 449; om tiden för reformens genomförande se Lange^289, not i. 

3 DN, XII, N:o 170 (= Cod. dipl. Munk., 43 — 45). Redan innan Maribo 
kloster ännu var färdigt, påbörjades alltså anläggningen af dotterklostret i Norge. 
Asmund, som 1416 sändes till Maribo, kom efter fjorton års frånvaro år 1430 
tillbaka till Vadstena från Munkaliv, och Botild hade likaledes till sistnämnda 
kloster öfversändts firån Maribo. SRS, \: i, 149, 160. 

^ DN, XII, N:o 188 (= Cod. dipl. Munk., 2, 3). 

« DN, XII, N:o 187 (= Cod. dipl. Munk., 159, 160); SRS, I: i, 147, 148. 



275 

1428 liksom ock i hans därpå följande kungörelse af d. ^/s s. å.^. 
Däremot hafva från Munkaliv inga representanter afsändts till 
generalkapitlet i Vadstena följande år. 

Under året 1434 innehåller Vadstenadiariet en notis, som 
åtminstone skenbart ej stämmer med den kronologi, som i an- 
slutning till samtida urkunder ofvan följts. Det heter nämligen 
där, att nämnda år birgittinerna började bebo klostret Munkaliv 
vid Bergen, som förut tillhört Benedikts orden. Sannolikt är 
denna notis sä att förstå, att år 1434 båda konventen högtid- 
ligen blifvit insatta i klostret i dess nya birgittinska gestalt, 
hvarför krönikeskrifvaren i Vadstena först från detta år formellt 
räknat dess öfvergång till Birgittas orden ^. Två år senare var 
klostret representeradt på generalkapitlet i Marienkron, hvarom 
mera längre fram^. 

De olyckor, som under de närmast följande åren hemsökte 
Norge, lämnade ej Munkaliv oberördt. Inom landet rådde tve- 
dräkt och uppror, sjöfarten oroades och kusterna blockerades 
af hanseater och holländare, och detta förde som vanligt med 
sig dyrtid och hungersnöd. Dessa förhållanden kunde blott 
ytterligare skärpa och göra förhärjande de fejder mellan mun- 
karne och abbedissan, som vid denna tid inom Munkaliv utbrutit. 
Till sin innebörd liknade dessa strider dem, som vi redan från 
Vadstena- och Syonklostren lärt känna; de rörde abbedissans i 
förhållande till bröderna öfverordnade ställning, i hvilken dessa 
hade svårt att foga sig^. Ställningen blef slutligen så kritisk, att 
den tvang hufvudklostret i Vadstena att direkt ingripa till tvistens 
biläggande. För att förrätta visitation i Munkaliv och där åter- 
ställa endräkten lämnade en af klostrets gamla förtroendemän, 
Johannes Hildebrandi, Vadstena d. ^^l^ 1440°. Hans färd gick 
öfver Hamar, där han välvilligt mottogs af biskop Peter, som 



1 Jfr ofvan sidd. 191, 192. 

- SRS, I: I, 152. Uppgiften är så mycket mer påfallande, som Diariet 
ju sex år tidigare omtalat invigning af klosterfolk till detta kloster. Lange 
(sid. 293) sätter förhållandet i samband med dubbelklosterordningens slutliga 
erkännande genom Eugenii bulla af d. ^^/s 1434: först då, när klostret som dub- 
belkloster var betryggadt, omtalas det såsom öfvergånget till birgittinorden. 
Förklaringen, i sig själf mera fyndig än sannolik, faller helt till jorden med 
det faktum, att, som jag uppvisat, Eugenii bulla är utfärdad 1435, ej 1434. Att 
den nämnde Arvid 1428 invigdes i Vadstena, tyder på att Munkaliv då än ej 
var färdigorganiseradt. 

3 Se nedan sid. 293. * DN, XVI, N:o 135. 

^ SFS, hl, 156. 



276 / 

äfven lämnade honom hästar för resans fortsättande till Bergen. 
Till Munkaliv synes han ha framkommit i början af september, 
i hvarje fall före d. 12. I ett bref, dateradt Bergen nämnda 
dag och riktadt till Johannes Hildebrandi, gaf biskop Olof sin 
bekräftelse på hans val till Munkalivs generalkonfessor, hvarom 
klostrets abbedissa och konvent i bref underrättat biskopen ^. 
Vid hans ankomst till klostret stod man just i begrepp att till 
det inre af landet affärda en budbärare att där för klostrets 
räkning uppköpa och hoptigga spannmål. Denne medförde 
utom ett vägbref, dagtecknadt d. ^^/g 1440, tvenne skrifvelser 
från klostret, en till drotsen herr. Sigurd Jonsson samt en till 
en högre prelat, enligt LANGES tvifvelsutan riktiga gissning bi- 
skopen i Hamar, med begäran, att de ville understödja bref- 
visaren vid utförandet af hans uppdrag, biskopen särskildt ge- 
nom att sälja honom spannmål samt genom att gifva klostret 
tillstånd att begära allmosor, helst i spannmål, och genom att i 
detta hänseende rekommendera detsamma hos klerkeriet och 
allmogen^. Dessutom medsände Johannes Hildebrandi ett en- 
skildt bref till biskopen, hvari han tackade honom för de väl- 
gerningar, som bevisats honom på hans färd till Bergen. Han 
hade funnit klosterfolket bättre än sitt rykte, ty han hade hört 
mycket ondt tal om dem. Däremot var klostret försänkt i djup 
fattigdom, h varför han bevekligen bad biskopen att väl emot- 
taga den budbärare, som till honom afsändts för att uppköpa 
spannmål, understödja och skydda honom samt i allmänhet 
stoppa ordens vederdelomän munnen till. Slutligen tilkännagaf 
brefskrifvaren sin afsikt att dröja öfver vintern i Munkaliv, hvar- 
för han återsände biskopens hästar^. Äfven till klostrets gamle 
gynnare, numera ärkebiskop Aslak Bolt i Nidaros, afifärdades 
d. ^"/g 1440 en skrifvelse med bön, att han skulle till klostret 
sälja korntionde från några kyrksocknar norr om Stat, enär det 
på grund af den uteblifna seglingen till Bergen där ej kunnat 
uppköpa tillräckligt med spannmål*. I slutet af året, d. ^^/i2 



1 DN, XVI, N:o 113. 

- DN, XVI, N:o 116, 117 och 119 (= Troil, IV, 370—372); Lange, 
295, 296; äfven till en onämnd prelat sändes bref med bön om understöd åt 
deras ombud {DN, XVI, N:o 120). 

3 DN, XVI, N:o 118. 

^ DN, XVI, N:o 115. Äfven till biskop Audun af Stavanger synas bö. 
ner om hjälp ha riktats. Den 26/3 1441 gaf han nämligen klostret rätt att 
uppbära de biskopliga inkomsterna från hela Valders, hvarjämte han tillika 



277 

I440j affärdade abbedissan Ragnhild Bergsdotter och kloster- 
folket en skrifvelse till Vadstena kloster, hvari de tackade klost- 
ret för att Johannes Hildebrandi ditsändts. Han hade ärligen 
fullgjort sitt visitationsuppdrag och därefter ämnat återvända 
hem, men blifvit afrådd på grund af en vinterresas besvärlig- 
heter, hvarför hos Vadstena kloster nu anhölls om tillstånd för 
honom att stanna öfver vintern för att fullborda och befästa sitt 
reformationsverk i klostret-^. 

Själfva visitationen aflopp väl knappast utan stridigheter; 
åtminstone uppmanade biskop Audun i Stavanger i sitt förut 
anförda bref klosterfolket att i endräkt och lydnad mot abbe- 
dissa och konfessor underkasta sig de af dem gifna tillrätta- 
visningarna och straffen. Johannes Hildebrandi dröjde kvar öf- 
ver vintern; då han på våren följande år återvände hem, sände 
bröderna i Munkaliv till klostret i Vadstena en skrifvelse af d. 
^^/s 1441 med tack för att han ditsändts, och meddelade, att de, 
ehuru han ej var konventsbroder, valt honom till generalkonfes- 
sor, åtlydt hans bud och fogat sig i hans bestraffningar^. Den 
^^/e '1441 befann han sig efter väl förrättadt ärende åter i Vad- 
stena. 

Det fredstillstånd han i Munkaliv lyckats skapa blef icke 
långvarigt. Hanseaternas öfvermod och våldsamheter tilltogo 
med oron inom riket och centralregeringens svaghet. På som- 
maren 1447 inträngde några tyskar i Munkalivs klosterkyrka 
samt utsläpade därifrån två af den danske höfvidsmannen Oloi 
Nilssons tjänare och mördade den ene af dem *. Och förhål- 
landena inom klostret synas hafva präglats af samma laglösa 
våldsamhet. På sommaren 1449 ankom en klosterbroder från 
Munkaliv till Vadstena med underrättelse, att generalkonfessorn 
Ingemund slagit ihjäl en af sina munkar, och tillade, att, om ej 
klostret bisprunges genom ditsändande af några bröder, det snart 
skulle stå alldeles öde^. Den nyssnämnde klosterbrodern medförde 



med biskopstionden från Hvitingsö sände dem två tunnor fisk och en skrift 
^>De viciis et virtutibus». DN, XVI, N:o 135; jfr NHT, 3R, V, 249. 

1 DN, XVI, N:o 114, där dateradt d. ^V^ I440- 

2 DN, XVI, N:o 136. 

3 SRS, I: I, 158. Äfven efter sin återkomst till Vadstena fortfor han 
att intressera sig för Munkaliv och sökte under konung Kristoffers vistelse i 
Vadstena i febr. 1442 utverka AUhelgonakyrkans förening med klostret äfven 
som konungens förord hos de tyska herrarne af rådet, till hvilket allt konun- 
gen gaf ett välvilligt, men undvikande svar. DN, XVI, N:o 137. 

* Lange, 296. « SRS, I: i, 167. 



278 

förmodligen ock ett bref till Vadstena kloster från biskop Olof, 
hvari denne under häntydning pä de sorgliga missförhållan- 
dena inom Munkalivs brödrakonvent, hvilka störtade klostret i 
vanrykte och hotade det med undergäng, anhöll, att tre eller 
fyra lämpliga bröder mätte dit öfversändas för att om möjligt 
reformera klostret '. 

I sitt svar på brefvet tackade abbedissan biskopen för hans 
välvilja och ynnest mot orden och beklagade högeligen hvad 
som tilldragit sig i Munkaliv. Hon uppmanade biskopen att 
såsom klostrets visitator strafia de brottsliga med evigt fängelse 
och att för öfrigt göra allt för att äter bringa ordning i förhål- 
landena, hvarvid orden pä alla sätt skulle bistå honom ^. Denna 
skrifvelse kom sannolikt biskopen till hända genom de sände- 
bud, två prästmunkar, Olaus Petri och Clemens, samt en lek- 
mannabroder, Jaspar Tysk, som d. ^'n 1450 afsändes till Mun- 
kaliv för att reformera klostret. Synnerligen fort synes deras 
arbete ej ha gått; ännu efter två år befunno de sig där; d. ^^Is 
1452 afled Olaus Petri i Munkaliv ^. Kort därefter inträffade emel- 
lertid händelser, som för en längre tid afbröto birgittinernas vi- 
stelse i det gamla benediktinklostret vid Bergen. — 

o 

Inom Abo stift hade den myndige och för kyrkan nitäl- 
skande biskop Magnus Tavast redan under 1400-talets andra 
årtionde varit betänkt på att i Reso socken i Abotrakten upp- 
rätta ett åt tidens modehelgon i Sverige, den heliga Anna, hel- 
gadt nunnekloster af dominikanorden *. Redan så tidigt som 
1414 nämnas donationer till denna stiftelse, och under de föl- 
jande åren intill 1438 förekomma flera dylika^. I ett af gåfvo- 
brefven namnes klostret t. o. m. såsom redan påbörjadt ^. 

I .sin ursprungliga form kom planen emellertid ej till utfö- 
rande. Predikarordens anseende var ej detsamma som förr; 



1 DN, XVI, N:0 164. 

- Lange, 297,298; brefvet i afskr. i F. e. 11, fol. 103 v., 104. 

^ SRS, I: I, 167, 169. Diariet omnämner ej deras återkomst. Ett af 
Vadstenaklostret d. ^7- ^45 3 "tfärdadt vägbref för deras hemfärd finnes i 
afskr. på papper i UB. 

* Om dessa planer se Leinberg, 64 — 70, hvars arbete äfven legat till 
grund för min framställning af Nådendals historia. 

2 Arwidsson, II, N:o 32; VII, 4; jfr. III, N:o 43; II, N:o 75 (^V^ 
1432) jämte fastebref ib., N:r 81 (^Vs i434); Hausen, N:o 443; Arwidssok, 
II, N:o 78 (1/7 1433); VII, 6; III, N:o 38 (dombref af d. "/t 1445); IV, N:o 
32 (dombref af d. ^^jt 1457). 

" Arwidsson, II, N:o 78. 



279 

och dä saken drogs inför rådet, hade detta visserHgen ingen- 
ting att invända mot inrättandet af ett nunnekloster i Finland, 
nien ansåg, att en stiftelse af den inhemska birgittinorden mera 
skulle motsvara befolkningens behof. Sådana voro ju dessutom 
just vid denna tid under anläggning i flera af grannländerna. 
På en herredag i Södertelje i augusti 1438 beslöts därför un- 
der förbehåll af konungens bifall, att i stället för det påtänkta 
och påbörjade dominikanklostret ett birgittinkloster skulle grund- 
läggas på den plats biskop Magnus, hans kapitel och höfvids- 
mannen i Finland, herr Hans Kröpelin, och andra därtill utsåge 
samt att det nya klostret skulle vara helgadt åt den heliga 
Jungfrun, Johannes Döparen, den heliga Anna och den heliga 
Birgitta. Till dess underhåll anslogs Stenberga kungsgärd med 
underlydande ^ . Den nya anläggningen vann — när kan ej be- 
stämdt uppgifvas — äfven päflig stadfästelse ^. På biskop 
Magni begäran öfversändes d. ^*/io 1438 från Vadstena bröderna 
Acho Johannis och Laurentius för att leda anläggningsarbetena ^. 
Acho återvände redan d. ^It följande år, kvarlämnande sin kam- 
rat såsom arbetenas ledare *. 

I enhghet med den ursprungliga planen började klostret 

att byggas i den under Stenberga kungsgård hörande byn Ka- 

' rinkylä i Masku socken och fick efter läget namnet Nådendal 

[Vällts graciis). Arbetet synes hafva bedrifvits med synnerlig 

kraft och fart. Redan d. ^^/s 1440 ankommo från Finland till 

o 

Vadstena domprosten Olof och kaniken Holmvid i Abo med 
begäran, att klosterfolk måtte till det nya klostrets ordnande öfver- 
sändas. I följd af denna framställning öfvergingo d. '^'^ U s. å. 

^ Bref af d. -78 1438, tryckt först i Åbo tidningar 1796, N:o 3, senare 
hos Lagus, III, 36, 37; jfr. Arwidsson, VII, 7, 8. 

- Arwidsson, II, 118. 

^ SES, I: I, 154 (»ad recipiendum locum et bona pro monasterio novo 
construendo»). Biskop Magnus hade först begärt tvenne bröder från Munkaliv 
Johannes Diekn och Bengt, hvilka klostret dock ej ville sända, enär Johannes 
hvarken var invigd i klosterregeln eller byggnadskonsten och för öfrigt ej ens 
formellt upptagen i orden och bägge dessutom tillhörde ett dotterkloster af 
Maribo, ej af Vadstena. För så vidt biskopen i afs. på dem ville låta sin önskan 
falla, skulle andra bröder sändas i deras ställe (bref af d. ^^/a 1438 hos Lagus, 
III, 38, 39; jfr. Leinberg, 195, 196; Lange, 294). Det af Vadstena kloster 
andragna skälet, att de nämnda munkarna lydde under Maribo, var säkerligen 
ej, såsom Lange (s. 294, not 4) förmodar, en tom undanflykt, ehuru det nog 
ej ogärna framdrogs. 

* SRS, I: I, 155; han återkom först d. -^/lo 1440 {SRS I: i, 157). 



28o 

till Finland fyra systrar och lika många bröder \ Från juni 
månad 1440 torde man alltså kunna anse det nya klostrets verk- 
samhet börjad. Redan d. ^°/i d. å. hade emellertid riksföre- 
ståndaren Karl Knutsson utfärdadt ett skyddsbref för Nädendals 
kloster^. Och genom gåfvobref af d. ^*/io s. å. upplät rådet 

o 

ät den nya stiftelsen Asunda härad i Upland att innehafvas un- 
der tretton år med all kronans rätt och ränta °. På våren föl- 
jande år ingaf sig, så vidt kändt är, den första finska kvinnan 
till klostret^. 

Den plats man utvalt för den nya anläggningen befanns 
emellertid — i främsta rummet från hälsovårdssynpunkt — min- 
dre lämplig, hvarför dess upphofsmän och ledare började arbeta 
på att få klostret flyttadt. I detta syfte begaf sig Johannes 
Kylonis till Vadstena, dit han anlände d. "^U 1441 med bref från 
biskop Magnus och marsken herr Karl Knutsson, hvari dessa 
anhöllo, att Vadstenakonventen genom Acho Johannis af det 
snart sammanträdande rådsmötet i Kalmar skulle söka utverka 
Nådendals förflyttning från dess gamla plats till Helga kungs- 
gård i Bjerno socken''. Med bifall till denna begäran utfärdade 
också rådet d. "^ Ii 1441 frän Kalmar en kungörelse, hvarigenom 
till Nådendals kloster öfverläts Helga kungsgård med därtill 
hörande patronatsrätt till Helga kyrka. Vidare erhöll klostret 
tillstånd att där anlägga ett köptorp ^, hvars borgare skulle njuta 
köpstads rätt och lagbok, frihet och privilegier och göra skatt 
till klostret i stället för till kronan ''^. Konung Kristoffer stad- 
fäste d. "^ lio s. ä. rådets samtliga åtgärder i saken och tog det 



1 SRS I: I, 156. Äfven rådet hade i samma syfte hänvändt sig till Vad- 
stena kloster (bref af d. '/w» och •/•? 1441 hos Arwidsson, I, N:o 13,11, N:o 97). 

2 Arwidsson, II, N:o 94. Den ^/ö 1440 befallde han Stenberga kungs- 
gårds landbor och skattebönder att utgöra sin afrad till Nådendals kloster; 
närmare uppgift på hvad som räknades till Stenberga kungsgård gifves i bref 
af d. 1710 1440 (Arwidsson, II, N:o 95, 96). 

^ Arwidsson, II, N:o 96. 

* Arwidsson, IV, N:o 4. Hennes far gaf i bref af d. ^^/s 1441 till klost- 
ret tolf mark för sin dotters underhåll under 1441 och förband sig att för 
detsamma betala till klostret samma belopp årligen under de följande åren, 
jntill dess hon invigdes, då han eller hans arfvingar skulle på vanligt sätt sörja 
för hennes ingift. 

8 SRS, I: I, 157. « Saluplats. 

' Arwidsson, II, N:o 97. Helga var för tillfället pantsatt, men rådet 
uppmanade i bref af d. '^"h 1441 pantinnehafvarne att genast öfverlåta godset 
till klostret mot borgen af biskop Magnus och Karl Knutsson för pantesum- 
mans inbetalande före Mårtensmässan (/I. «., VI, N:o 2; Leinberg, 200; kvitto 
på en del af summan af d. */' ^442 hos Arwidsson, VI, N:o 3). 



28l 

nya klostret i sitt kungliga hägn^ Den ^'^U 1442 öfverläto 
biskop Magnus och hans kapitel till det nya klostret all den egen- 
dom, som tillhört det påbörjade dominikanklostret, med förbe- 
håll dock, att den, för den händelse Nådendals kloster ej blefve 
beståndande, skulle tillfalla den heliga Annas altare i Abo dom- 
kyrka ^. 

Samma år inträffade emellertid en händelse, som gaf pla- 
nerna på förflyttningen en ny och annan riktning. Den^'^i5 1442 
skänkte riddaren Henrik Clausson Diekn till Nådendal godset Ailos 
i Reso med vilkor, att klostret dit skulle förläggas eller i annat 
fall gåfvan återgå^. Med anledning af detta erbjudande beslöt 
man sig för att flytta klostret ej till Helga, såsom meningen 
varit, utan till Ailos, som från alla synpunkter lämpade sig för 
en dylik anläggning. Man anhöll hos konungen om hans till- 
stånd till den ifrågasatta ändringen i planen med bibehållande 
af rätten att anlägga ett köptorp. Konungen gaf d. ^^/s 1443 
sitt bifall till framställningen med vilkor, att han trots ändrin- 
gen fortfarande skulle få gälla som klostrets grundläggare *. 
Förmodligen började genast åtgärder vidtagas för öfverflyttnin- 
gen ; den första bevarade urkund, som tyder på att klostrets 
förflyttning ägt rum, är daterad den ^^/i 1446; efter allt att 
döma försiggick den alltså på hösten föregående år^'. 

Under det att sålunda frågan om klostrets förläggning fick 
sitt afgörande, fortfor tillströmningen af klosterfolk. Den ^^/ö 

1442 afsändes dit från Vadstena två bröder och två systrar^, 
och s. å. namnes ock för första gången Jöns Hansson såsom 
syssloman'. Bevarade äro flera ingiftsbref för nunnor, och san- 
nolikt synes äfven, såsom LeinBERG påpekar, att åtskilliga per- 
soner inträdt i klostret utan att detta satt spår efter sig i be- 
varade urkunder^. Redan i en akt afd. ^^/g 1444 omtalas båda 
konventens sigill^. I samband med klostrets befolkande gjorde 
sig ock gällande behofvet att sörja för dess styrelse. 

Under den tid, då det ännu låg på sin gamla plats i Masku 
socken, hade generalkonfessors- eller rättare föreståndareplatsen 
först beklädts af Johannes Bernardi, som i en urkund af d.^/10 

1443 namnes »fadher oc forman». Denne återvände emellertid 



^ Arwidsson, i, N:o 13. 2 Arwidsson, II, N:o 98. 

^ Arwidsson, II, N:o 99. ^ Arwidsson, III, N:o 24. 

5 Arwidsson, III, N:o 44. ^ SRS, I: i, 159. 

' Arwidsson, III, N:o 21. ^ Leinberg, 204 — 207, 309 — 312. 

^ Leinberg, 251. 



282 

i aug. 1443 till Vadstena. Dä alla platser bland prästmunkarna 
där voro upptagna, kvarstannade han blott till våren följande 
år och återvände då till Nådendal, där han dock redan d. ^^/g 
1445 afled \ Under hans frånvaro förvaltades föreståndarens 
ämbete förmodhgen af Johannes Kylonis, hvilken ock efter hans 
död i bref af d. ^^/i2 1446 och d. ^"^ ji 145 1 i öfverensstäramelse 
med terminologien i afs. på under anläggning varande kloster 
namnes fader och förman^. Den '^^Is 1453 anhöll biskop Olof 

o 

i Abo hos Vadstena kloster om bekräftelse pa Johannis Kylo- 
nis' val till föreståndare (presidens) i Nådendal, men i bref af d. 
■^"/lo s. å. vägrade Vadstena kloster under hänvisning till stad- 
gandena i Mare Magmim (§ 31) rörande val af funktionärer i 
kloster, där konventen än ej blifvit insatta, att godkänna valet, 
men utsåg själft, till Nådendals bekräftande, Johannes Kylonis 
till föreståndare^. Efter hans död följande år namnes såsom 
föreståndare en viss Thomas*. Den ^^/s 1462 insattes högtid- 
ligen konventen i det nya klostret af biskop Kort Bitz, som vid 
samma tillfälle bekräftade generalkon fessorn och abbedissan, 
redan förut valda, i deras ämbeten ". Den af biskopen konfir- 
merade generalkonfessorn hette Håkan *'. Såsom nunnekonventets 
första föreståndarinna namnes Katarina Bengtsdotter (1440 — 1445)'^. 
Hennes efterträderska blef sannolikt Margareta Arvidsdotter (till 
1456). Den '^'^U 1464 namnes Birgitta Persdotter ^. 

Under sin Maskutid fingo Nådendals invånare genom ett kung- 
ligt bref af d. ^^/q 1444 rätt att fritt och obehindradt in- och utföra 

^ SRS, I: I, 161, 162; Arwidsson, III, N:o 50. I nov. 1443 hade 
munken Clemens återvändt och i Vadstena intagit plats såsom diakon. Då 
han emellertid ej kunde få plats bhxnd prästniunkarne, återvände han med 
Johannes Bernhardi till Nådendal. Tidsuppgiften i Diariet (»dominica quarta 
Pasche, quce erat II 3^dus Aprilis») är felaktig, då d. ^7* 1444 just var påsk- 
dagen. I F. c. II, fol. 68, 68 v. finnes i afskr. ett bref från nunnekonventet 
i Vadstena till klostret i Nådendal, dat. ^^/s 1444, hvari redogöres för den 
rätt till lediga platser i Vadstena, hvarom man för några af de till Finland 
utsända brödernas vidkommande enats med Johannes Bernhardi och Clemens. 

2 Arwidsson, III, N:o 52; IV, N:o 10. 

3 Arwidsson, II, N:o 102, 103. "* Arwidsson, V, N-.o 3 (1461 ^ja). 
° Installationsbrefvet hos Leinberg, 446 — 454; SRS, I: i, 179. Ehuru 

Leinberg har förtjänsten att först ha framdragit dessa urkunder, har han dock 
ej nog skarpt preciserat deras verkliga innebörd såsom utgörande intyg om 
konventens högtidliga insättande i klostret (ss. 228 — 231). 

^ Arwidsson, V, N:o 14 (1465 ^/b) »then dagh brodher Haquon vart 
stadfester til confessorem generalem». Egendomligt nog namnes ännu d. ^''ji 
1466 Thomas »fader oc forman)) i Nådendal (Arwidsson, III, N:o 90). 

■^ SRS, I: I, 156, 162. s SRS, I: i, 161, 191; Leinberg, 305. 



283 

sin landskyld, ränta och skatt samt öfverhufvud allt, hvad de 
undfått till klostrets uppehälle och sin egen kost eller tarf \ På 
hösten 1445 flyttades, som jag nämnt, klostret till sitt nya hem- 
vist. Största förtjänsten om det nya klostrets uppförande inlade 
förmodligen Johannes Kylonis samt den förut omtalade sysslo- 
mannen Jöns Hansson^. Den ^"/v 1448 utfärdade Karl Knuts- 
son ett skyddsbref för Nådendals kloster, hvari han äfven med- 
gaf skattefrihet för sex gods, som från kronan blifvit skänkta 
till klostret ^ 

Bland klostrets gynnare och befordrare under denna dess 
första tid nämnas först och främst biskop INlagnus Tavast, dess 
verklige grundläggare, som, sedan han lämnat biskopsstolen i 
Åbo 1450, tillbragte de sista åren af sitt lif i Nådendal, i klost- 
rets omedelbara närhet, där han dog d. ^"/s 1452, samt Lucia 
Olofsdotter, änka efter Plenrik Diekn, densamme som skänkt 
den plats, på h vilken klostret stod. 



Ehuru den heliga Birgitta vid sitt framträdande ovedersäg- 
ligen afsåg att grunda ej ett nytt kloster af en redan befintlig 
organisation, utan en ny orden, att plantera en ny vingård i 
kyrkan i stället för dem, som under århundradenas lopp upp- 
hört att bära frukt och i stället blifvit växtplatser för allehanda 
ogräs, har hon dock som nämndt — betecknande nog — ej i 
sin regel lämnat några närmare föreskrifter om anläggningen af 
nya kloster eller uppdragit ens de allmännaste konturerna af 
en ordens för fattning. Visserligen föreskrifves i Salvators- 
regeln (kap. 26), att påfven skulle vara ordens kärleksfulle be- 
skyddare öfver alla andra samt att hans bifall skulle inhämtas 
för nya klosters anläggning, och vederbörande lands furstar näm- 
nas såsom klostrens försvarare. Men detta är allt *. I öfrigt 
finnas, såsom äfvenledes förut antydts, i den af henne skapade 
klosterorganisationen flera punkter, som lägga tämligen bestämda 

^ Arwidsson, i, N:o 18. ^ SRS, h i, 171. 

^ Arwidsson, III, N:o 67. 

* I Rev. extrav. ii gifves nunnorna tillstånd att utgå för grundandet af 
nya kloster. Äfven generalkonfessorn erhåller enahanda tillstånd i vissa fall, 
af hvilka några kunna tänkas stå i samband med ordens utbredning. 



284 

hinder i vägen ej mindre för ordens utbredning öfverhufvud, än 
för uppkomsten af en fast organiserad förbindelse och samver- 
kan de ohka klostren emellan. Ett sådant hinder utgöra de 
ytterligt stränga klausurföreskrifterna, som, tillämpade efter bok- 
stafven, försvårade eller omöjliggjorde uppkomsten af en lifli- 
gare förbindelse mellan de olika klostren, af regelbundet sam- 
manträdande generalkapitel och regelmässiga visitationer. Ett 
annat och än större hinder är regelns föreskrift, att klostren i 
afseende på visitationer, bekräftelse pä val af funktionärer o. s. v. 
skulle förblifva under sina respektive stiftsbiskopars jurisdiktion, 
hvarigenom orden alltså ej kom att så att säga lyftas upp ur 
den vanliga kyrkliga förvaltningens ram, utan i stället hvarje 
dess kloster fastbands vid en bestämd kyrklig förvaltningsenhet. 
Den sista och allvarligaste hämskon på författningsutvecklingen 
var dock säkerhgen dubbelklosterorganisationen, som inom de 
särskilda klostren lade tjmgdpunkten hos systrakonventen, led- 
ningen hos abbedissan, medan a andra sidan den kanoniska 
rättens städganden angående nunnornas klausur \ ej mindre än 
tidens allmänna åskådning ovillkorligen fordrade, att en interna- 
tionell ordensorganisation skulle uppbäras af munkarne, brödra- 
konventen. Genom dubbelklosterordningen hade sålunda grun- 
den lagts till en i själfva verket olöslig immanent motsats mel- 
lan det enskilda klostrets och hela ordens organisation, en mot- 
sats, som på ett ödesdigert sätt kom att inverka på dess hela 
utveckling. 

Med birgittinernas begynnande utbredning efter stiftarin- 
nans kanonisation följde emellertid faktiskt nödvändigheten af 
att på något sätt sörja för sambandet rnellan de olika klostren, 
för hkformighet i privilegier, i förvaltningsföreskrifter, i sedvanor, 
i ritual, med ett ord för en allt detta garanterande ordensförfatt- 
ning. Bestämmelser i denna riktning återkomma ock oupphör- 
ligen i påfliga privilegier och statuter. För enskildheterna har 
jag i det föregående redogjort; här vill jag blott i deras inbör- 
des sammanhang och i deras samband med klosterväsendets 
allmänna utveckling framhålla några af organisationens hufvud- 
punkter. 

Vadstena kloster var naturligen allt ifrån begynnelsen de 
facto ordens hufvudkloster; dess privilegier, stadgar och sedva- 
nor i stort sedt normgifvande för hela orden. De påfvebullor, 

^ C. I De statu regularium in VI:to Decretalium III, 16; jfr. Hinschius, 
V, 783. 



285 

som meddela tillstånd till nya klosters anläggande, innehålla 
vanligen en hänvisning till inrättningen af Vadstenaklostret så- 
som den modell, hvarefter de nya skulle formas. Till Vadstena 
plägade de andra klostren hänskjuta tvistiga frågor rörande 
tolkningen af ordens stadgar och privilegier, och Vadstena- 
klostret utgjorde vanligen förbindelseledet mellan orden och ku- 
rian. Såsom ordens hufvud framträder det ock de jure redan 
i de äldsta författningsstadgarna, om ock tidigt från andra 
klosters sida sträfvanden kunna spåras, som, senare skarpare 
framträdande, bidrogo att stäcka och förlama utvecklingen af en 
enhetlig och stark ordensorganisation. 

Genom den förut flera gånger omnämnda bullan af d. ^^/s 
1399 gafs ät Vadstena klosters generalkonfessor eller, som han 
i bullan kallas, prior — efter mönster af de äldre ordnarna, väl 
närmast cistercienserna och kartusianerna, i ty att priorn i Vad- 
stena, liksom abboten i Citeaux och priorn i Grande Chartreuse, 
eo ipso skulle vara ordens ledare, men med beröringspunkter 
med mendikanterna ^ — en internationell ställning som ordens 
T generalprior, utrustad med öfveruppsikt öfver ordens samtliga 
I kloster med rätt att visitera och reformera dem samt att med 
] apostolisk myndighet i ämbetet bekräfta deras priorer — en 
^ ställning, som Vadstenaklostrets föreståndare redan på grund af 
j sitt klosters från världshändelserna och kulturens hufvudsäten 
■ \ afskilda läge aldrig kom och knappast kunde komma att intaga. 
\ Bestämmelsen blef också, såsom mot ordensregeln stridande, re- 
dan efter två år satt ur kraft genom en bulla af d. ^^/^ 1401 ^. 
I stället för den sålunda slopade generalpriorn infördes ge- 
nom den sistnämnda bullan hos birgittinerna den inom de äldre 
ordnarna — cistercienserna såväl som tiggarordnarna — före- 
kommande visitatorsinstitutionen : en generalvisitator, utrustad 
med rätt att antaga biträden, skulle utses af Vadstenaklostrets 
konvent; hans funktionstid sattes till tre år — alltså en treårig 
visitationsperiod såsom hos fransiskanerna i motsats mot de år- 



^ Heimbucher, i, 259; om motsatsen mellan cisterciensernas general- 
abbot och dominikanernas general se ALKG, I, 179; om mendikanterna i all- 
mänhet se Heimbucher, I, 282, 283; Kolde, 32 — 34. 

- SD^ I, N:o 51. Vadstena klosters generalkonfessor erhåller visserligen 
d. 1/12 1:514 resolution å en supplik å hela ordens vägnar (»supplicat igitur 
"^ humiliter e. s. v. prefatus generalis vice tocius ordinis S. Salvatoris»), men i 
en supplik af d. '^fio 1520 heter det, att orden ej har någon general (»nuUus 
sit ipsius ordinis generalis superior»). Afskr. itr Vatikanarkivet i RA. 



286 

liga visitationerna hos cistercienser, augustineremiter och domi- 
nikaner\ Den '^/e 1401 tillsattes liksom hos dessa två sistnämnda 
ordnar ^ för hela orden en allmän ombudsman (conservator ge- 
nerdlis), som skulle utgöra förbindelseledet mellan kurian samt 
orden och dess kloster; nägot angifvande af hans uppgift och 
befogenhet förekommer ej i det första utnämningsbrefvet ; i den 
förnyade fullmakten af d. ^^/é 1414 tillerkännes honom befo- 
genhet att bestraffa ordens medlemmar för ohörsamhet och 
andra brott ^ . Den förste innehafvaren af ämbetet, Lucas 
Jacobi, synes ha fungerat ända till generalkapitlet i Vadstena. 

Samtidigt med generalkonservatorsinstitutionens inrättande 
utsträcktes Vadstenaklostrets privilegier till samtliga birgittin- 
kloster och den för Sverige egendomliga defiarius b. Virginis 
till alla länder, där birgittinstiftelser voro under anläggning*. 
Genom buUor af d. */5 1403 medgafs orden rätt att grunda 
nya stiftelser liksom ock ömsesidig privilegielikställighet mellan: 
Vadstena och ordens öfriga kloster". 

Det stora privilegiet af d. ^/b 141 3 utgjorde både en be- 
kräftelse på och ett preciserande och utvidgande af föregående för- 
fattningsbestämmelser. Så reglerades i enlighet med affiliationsprin- 
cipen närmare tillvägagångssättet vid anläggandet af nya kloster 
liksom ock arten och graden af deras beroende af moderklostret. 
Äfvenså fastslogs likformighet med hänsyn till lefnadsordning, 
dräkt o. d. för de olika klostrens bröder utanför konventen. 
Härvid framträdde — i bevarade urkunder, så vidt jag känner, 
för första gängen — en motsats mellan Vadstena och Paradisus, 
som båda sträfvade efter ledningen inom orden, hvarvid det se- 
nare hade fördelen af sitt läge i kurians omedelbara närhet — 
en motsats, som äfven senare under de stora brytningarnas tid 
flera gånger kom till synes. I denna första kraftmätning segrade 
Florensklostret, i det att vissa dess bestämmelser för fratres ab 
extra förklarades normgifvande för hela orden ^. Men några år 
senare — d. ^/la 1419 — lyckades Vadstena härutinnan utverka 
en ändring till sin förmån '. Vid tiden för Konstanzmötet hade 
trots organisationens oförnekliga svaghet en viss gemensamhets- 



^ KOLDE, 31; ALKG, I, 212, 219; VI, 119. 2 KoLDE, 34. 

^ SD, I, N:o 63 ; bulla bl. Karlssons af skr. i RA; jfr. ofvan sid. 136.. 

* Jfr. ofvan sid. 136. 

^ SD, I, N:o 62, 329, 331; jfr. ofvan sid 136. 

^ SD, 1, N:o 1714; jfr. ofvan sid. 140, 142. 

' SD, III, N:o 271 i; jfr. ofvan sid. 180. 



287 

anda hunnit utbilda sig mellan ordens olika kloster, hvilket bl. 
a. framgår af deras ekonomiska solidaritet, i det att de gemen- 
samt bidrogo till kostnaderna för privilegiernas utverkande, för 
ordens representation på konsiliet o. s. v. ^. 

I jämförelse med den fasta, stramt centraliserade organisa- 
tionen hos så godt som alla äldre, mer betydande ordnar ut- 
gjorde visserligen äfven ofvan angifna bestämmelser ett mini- 
mum, en blygsam grundval, på hvilken en ordensförfattning 
kunde uppbyggas. Men äfven de voro för mycket för gammal- 
birgittinerna inom systrakonventen och deras eftersägare bland 
bröderna. Onekligen äro de nya föreskrifterna svåra att förena 
med regelns bokstafliga lydelse. Vadstenageneralkonfessorns 
oth visitatorernas visitationsplikt stred emot ordens klausurföre- 
skrifter och stiftsbiskop arnes visitatorsrättigheter, liksom ock den 
Vadstenaklostrets generalkonfessor i bullan af d. ^^/s 1399 till- 
erkända korifirmationsrätten gjorde intrång i biskoparnes befo- 
genhet i nämnda afseende. I sitt bornerade fasthällande vid 
birgittinregelns bokstaf saknade man i Vadstena blick för den 
uppväxande mellanklosterliga organisationens betydelse för upp- 
rätthållandet af Birgittas skapelse. Så lät man kort efter Kon- 
stanzkonsiliet biskop Knut, som i egenskap af själfskrifven visi- 
tator måste ha funnit uppdraget odeladt angenämt, genom en 
kungörelse af d. ^^/lo 142 1 såsom emot regeln stridande och 
af påfvestolen återkallade förklara 1399 och 1401 års stadgan- 
den såväl angående Vadstena generalkonfessors ställning såsom 
ordens generalprior som angående tillsättande af general visitator 
för hvarje treårsperiod samt under hot om bannlysning förbjuda 
deras fortsatta tillämpning''^. 

Egendomligt nog finna vi kort efter denna äterkallelse det 
enda spåret till en tillämpning af visitationsbestämmelserna i 
1401 års bulla, i det att med hänvisning just till dem 1425 full- 
makt gafs åt Ericus Johannis att tillsammans med Gerwinus 
Petri visitera ordens kloster. Huruvida han verkligen begifvit 
sig på väg, är däremot osäkert ^. I ett odateradt bref, möjligen 
att hänföra till 15 ii, säges, att stadgan aldrig tillämpats^. 



'^ SD, II, N:o 2073 ; Johannes Hildebrandis räkenskaper från kurian 1419 
och 1420 (or. i C. 74, fol. 30 it.). 

2 Afskr. i C. 46, fol. 197 v.— 199. 

^ Fullmakten i afskr. i A. 26, fol. 172; jfr. ofvan sid. 187. 

* Bref u. å. o. d., efter hvad det vill synas, skrifvet af Johannes Nicolai 
till Vadstena kloster, i orig. på papper i RA. 



288 

Pä generalkapitlet i Vadstena 1429 öfverflyttades såväl ge- 
neralkonservatorns som visitatorernas åligganden på tvenne af 
kapitlet utseddd. procuraiores eller syndici geiierales^ . Denna anord- 
ning, att visitatorerna på generalkapitlen utsagos, återkommer se- 
dan i alla följande legatstatut och generalkapitelsbeslut (1435, 1436, 
1452, 1456) intill Gnadenbergkapitlet 1487, då, såsom nedan skall 
visas, alla visitationer utom stiftsbiskoparnas alldeles afiystes ^. 

De yttre angrepp och inre stridigheter, hvaraf orden under 
1420- och 1430-talen hemsöktes, syntes emellertid i författnings- 
afseende lofva en rikare utveckling. Om än i framtiden dessa 
löften sveko, bidrogo vedervärdigheterna dock att svetsa ihop 
ordens olika kloster och åt dess organisation för en tid åtmin- 
stone skänka en förut oanad styrka. För att göra ett slut på 
söndringen inom orden sökte man nämligen i densamma införa 
en institution, som länge inom andra ordnar utgjort ett medel 
till och en garanti för enhet och sammanhållning, nämligen ge- 
neralkapitlen. 

Med uppkomsten af Clunykongregationen skapades — för 
första gängen i klosterväsendets utveckling — grunddragen af 
en verklig ordensförfattning, som, .monarkiskt centraliserad som 
den var, i sin ursprungliga form ej kände generalkapitel. Då 
sedermera cistercienserna sökte att med bibehållande af det or- 
ganisatoriska sambandet klostren emellan omöjHggöra en tygel- 
lös despotism och bevara det enskilda klostrets frihet och själf- 
bestämningsrätt samt finna en garanti för observansen i alla 
kloster, äfven i hufvudklostret, funno de problemets lösning i 
generalkapitelsinstitutionen. De kunde därvid anknyta sig till 
gammal sedvänja inom kyrkan^. Deras generalkapitel bestodo 
egentligen af samtliga ordensklosters abboter; senare gjordes 



^ Jfr. ofvan sid. 195. 

- I den förut omnämnda stadgan för Birgittas hus i Rom af d. V^ 143 1 
föreskrefs, att det nämnda husets föreståndare skulle vara ordens prokurato- 
rer och generalfuUraäktige vid kurian samt tillika dess konservatorer med 
rätt att hålla uppsikt öfver de lösa bröder, som komnie till Rom. Dessa 
föreskrifter blefvo emellertid alltifrån början en död bokstaf (iifr, II, 219, 246). 
Delvis i samband med återupptagandet af den gamla frågan om Romhospitalets 
förvandling till ett kloster framkom ock i början af 1500-talet förslaget, att 
dess föreståndare skulle vara commtssarius tocius ordinis i Rom [bref till 
Vadstena kloster från Petrus Ingemari d. 'Vio 1505 (Troil, V, 314 — 316; året 
är säkerligen oriktigt; jfr. Hildebrand i BT, II, 247, not i) och Petrus Magni 
d. Vio 1 5 12 (orig. på papper i RA.)], och bestämmelsen om prokuratorerna i 145 1 
års stadga stadfästes genom en bulla af d. ^'/e 15 16 (Troil V, 338 — 41). 
Några andra följder af frågans upptagande har jag ej sett. 

^ BerliÉRE, Mélanges, IV, 53 if; GASQ.UET, English monastic life, 4. 



289 

däri den inskränkning, att de i aflägsnare länder belägna klostren 
blott periodiskt (hvartannat till hvart sjunde år) behöfde låta 
sig företrädas. Generalkapitlets medlemmar hade sålunda sina 
mandat ytterst genom de underordnades val ^. Under inflytande 
af den helige Bernhard inträngde sannolikt redan under 1130- 
talet institutionen hos benediktinerna ^. Efter flera förberedande 
försök i olika länder^ påbjöd Innocentius III 12 15 på fjärde La- 
teransynoden, att i de olika länderna och provinserna general- 
kapitel med tre års mellanrum skulle afhållas af de abboter och 
priorer, som förut så ej brukat, samt visitatorer utses ^. Presi- 
diet skulle till en början föras af tvenne cisterciens- och tvenne 
andra abboter, de af dem bekräftade dekreten äga laga kraft. 
På hvarje kapitel skulle tid och ort för nästa kapitel be- 
stämmas. 

Dekretalen var visserligen till sin formulering och syftning 
generell och torde väl få betraktas såsom den yttersta rättsliga 
grundvalen för de särskilda egenartade organisationer af generalka- 
pitlen, hvilka, såsom strax skall visas, inom de nya ordnarna 
utbildade sig. För en betydande grupp af äldre klosterstiftel- 
ser åter, nämligen de egentliga benediktinklostren, utgjorde stad- 
gandet för ett århundrade den omedelbara och enda normen. 
Därvidlag genomfördes dess föreskrifter i olika länder med olika 
stränghet^. Noggrannast synas de ha efterlefts i England, 
Frankrike och Italien, mindre noggrannt i Tyskland och Spanien. 
Gregorius IX sökte, ehuru utan framgång, införa årliga ge- 
neralkapitel; efter hans tid förspörjes i rörelsen en nedåtgående 
riktning ända fram till Benedikt XII^. I själfva verket led stad- 
gandet af brister, så stora, att de omöjliggjorde en regelmässig 
tillämpning : föreskriften, att kapitlen skulle hållas inom de olika 
rikena och provinserna, var för sväfvande för att stricte kunna 
tillämpas; generalkapitlens presidenter saknade erforderliga me- 
del att tvinga försumliga eller uppstudsiga abboter och priorer 



1 ALKG, VI, 23; Heimbucher, I, 130; Séjalon, 70. 

^ Berliére i RB, VIII, 256 fF.; Mélanges, IV, 145, 146. Sporadiska 
sammankomster mellan abboterna från en provins eller från de af samma 
moderkloster anlas^da dotterklostren hade redan förut förekommit. 

•'' Potthast, N:o 1843, 2663, 3045, 4067; DS, I, N:o 125; Daugaard, 7, 
138; Berliére i RB, VIII, 263, 264; Mélanges, IV, 153, 155. 

* C. 7 de statu monachormii, III, 35; Heimbucher, I, 131. 

5 Heimbucher, I, 133; Berliére i RB, IX, 545 ff. 

^ Berliére, Mélanges, IV, 58. 

IJöje.r, T. 19 



290 

att infinna sig vid kapitlen och att ställa sig reformdekreten 
till efterrättelse; församlingarna själfva hade ingen gentemot 
stiftsbiskoparne afgränsad lagstiftningsmakt sig tillmätt^. 

I trots däraf kan man dock, som antydt, efter detta stad- 
gande konstatera generalkapitlens allmänna framträdande inom 
så godt som alla ordnar, äldre som yngre. Hos kluniacen- 
serna hölls det första generalkapitlet 1232 ^. Inom dominikan- 
orden voro generalkapitlen årliga; under tvenne år skulle de 
bestå af genom provinsialkapitlen för två år utsedda ombud 
(diffinitores), under det tredje af ordens samtliga provinsialprio- 
rer; för en konstitutions giltighet erfordrades tre generalkapitels 
samstämmiga beslut^. Hos fransiskanerna skulle enligt 1221 
års regel af ordens ministri årliga generalkapitel hållas, dock så, 
att ministri från länderna på hinsidan Alperna eller hafvet blott 
hvart tredje år behöfde infinna sig. Enligt 1223 års regel skulle 
generalkapitlen äga rum hvart tredje år och bevistas 2S. ministri 
och custodes, hvilkas till- och afsättning direkt eller indirekt be- 
rodde af generalministern ända till 1239^. Då infördes efter 
dominikanernas mönster äfven diffinitorkapitel ; år 1242 ändrades 
detta därhän, att generalkapitlen sammansattes af såväl ministri 
och custodes som på provinsialkapitlen utsedda diffinitores''. 
Inom augustineremiternas orden af hölls hvart sjette år ge- 
neralkapitel under en därtill (af påfven eller diffinitorn för den 
provins, där kapitlet hölls) särskildt utsedd president. Nya kon- 
stitutioner vunno giltighet först genom två på hvarandra följande 
generalkapitels beslut^. 

Hos cistercienser och mendikanter var generalkapitlens re- 
gelbundna afhållande sålunda väl garanteradt och i stort sedt 
med samvetsgrannhet iakttaget. Inom benediktinorden åter 
kunde Lateransynodens beslut på grund af de förut antydda or- 
sakerna icke genomföras, förrän Benedikt XII d. ^^/e 1336 genom 
den berömda bullan Summi magistri, mest känd under namnet 
Befiedictina, skapade själfva grundförutsättningen för påbudets 

^ Berliére i RB, IX, 547, 548. 

- ZöCKLER i PRE^. IV, 185. 

^ ALKG, I, 213, 214; VI, 25. Ursprungligen valdes ombuden för två 
år blott i åtta provinser, i de öfriga (Jerosoiimitana, Grecia, Polonia, Dacia) 
för ett. 

'^ ALKG, VI, 14, 15, 23; Muller, Anfänge, 9, 86; d. ^s/g 1230 påbjöd 
Gregorius IX, att ej alla ordens custodes, utan blott en för hvar provins utsedd 
skulle bevista generalkapitlen {ALKG, VI, 16, 17). 

<> ALKG, VI, 25, 26, 134. ^ KoLDE, 32, 33. 



291 

iakttagande genom benediktinordens uppdelning i 32 provinser; 
därjämte bestämdes närmare sättet för generalkapitlens afhål- 
lande och gäfvos närmare föreskrifter om visitationerna ^ . Tre 
år senare reglerades genom konstitutionen Ad decorem augustin- 
korherrarnas generalkapitel ^. 

Den ökade lifaktighet inom benediktinernas ordenslif, som 
af den nyssnämnda bullan blef en följd ^, blef likväl ej lång- 
varig. Under senare delen af 1300-talet började dess bestäm- 
melser finna en allt sparsammare tillämpning, och det femtonde 
århundradet såg bland de kyrkliga reformkrafven äfven fordrin- 
gar på reformer inom benediktinernas ordensobservans. Därur 
framgingo på konsilierna i Konstanz och Basel åtgärder, som 
särskildt för Tysklands vidkommande ledde till generalkapitlens 
återupplifvande. De närmare detaljerna, som för den förelig- 
gande framställningen äro utan betydelse, kunna läsas i BerliÉRES 
anförda arbete *. Vid försöken att införa generalkapitlen i Bir- 
gittas orden handlade man således i öfverensstämmelse med,, 
kanske under inflytande af en strömning, som inom hela Europa, 
vid denna tid gjorde sig gällande. 

Då generalkapitlen af förut angifna skäl endast kunde be- 
vistas af bröder, innebar deras införande inom orden en stark 
förskjutning till förmån för brödrakonventens maktställning, alltså 
verkligen en radikal förändring i ordens hela karaktär, och det 
häftiga motståndet mot reformen är så till vida lätt att förstå. 
Den torde i själfva verket uteslutande ha framtvingats af ordens 
brydsamma ställning utåt. 

Jag har förut i annat sammanhang redogjort för de strider,, 
som föregingo och efterföljde ordens första generalkapitel — det 
i Marienwold. Hvilken betydelse detta haft för ordensförfatt- 
ningens utveckling kan ej afgöras, då vi om de beslut, som där 
fattades, känna så godt som intet °. Det likaledes af heta strider 
föregångna Vadstenakapitlet har för en fortsatt utveckling af 
ordens författningsformer varit af anmärkningsvärdt ringa bety- 
delse. Hithörande punkter i besluten afsågo dels skapandet af 
erforderliga garantier vid anläggandet af nya kloster, dels ut- 



1 Bullar tum Eomanum, ed. Tauiin., IV, ^4J — 387; BerliÉRE i Ä5, IX, 554. 
■^ Bullarium Romanum, ed. Taurin., IV, 424—59; HeimbuCHER, I, 394. 
3 SCHMIEDER i SMBCO, IV: 2 (1883), 278 ff. 
* Mélanges, III, 10 fF. 
5 Se ofvan sidd. 187, 188. 



292 

nämnandet af tvenne syndici gener ales ^ med uppdrag att af 
påfvestolen utverka en tillfredsställande kodificering af ordens 
stadgar och privilegier och att visitera ordens samtliga kloster 
(samtidigt inskärptes dock stiftsbiskoparnes uteslutande rätt i 
öfrigt att visitera), dels insättandet af de tre klostren Vadstena, 
Paradisus och Maribo såsom ett slags ordensdirektorium med 
rätt och plikt att öfvervaka de nyssnämnda ombudsmännen och 
eventuellt afsätta dem, dels ändtligen erkännandet af Vadstena 
klosters ledande ställning i afseende på de rituella föreskrifterna 
äfvensom i afseende på tydningen af dunkla punkter i ordens- 
stadgarna ^. 

Sä starkt var emellertid motståndet mot införandet af denna 
onödiga nyhet inom ordensförfattningen, att efter afslutandet af 
1429 års kapitel de närvarande ombuden — säkerligen på grund 
af Vadstena systrakonvents och stiftsbiskopens intrigspel bakom 
kulisserna — iingo högtidligen förbinda sig att ej afliälla något 
ytterligare generalkapitel ^. Därmed ansåg man sig befriad från 
dylika farliga och onödiga nyheter. Händelsernas gång blef 
visserligen en annan. Generalkapitlen försvunno ej med år 1429 
ur ordens historia. Sedan de en gång kommit i bruk, återkommo 
de, visserligen ej med regelbundna mellanrum, men dock ytter- 
ligare tre gånger under 1400-talet. 

Genom ett påbud af d. ^°/i2 1435 gaf den påfliga legaten 
i Tyskland, kardinal Cesarini, åt de- tyska birgittinklostren, som 
således tyckas ha följt en själfständig och mera klarsynt politik, 
tillstånd att — biskoparnas rätt oförkränkt — i enlighet med Basel- 
konsiliets dekret af d. ^""/n 1434* och i öfverensstämmelse med 
bruket inom öfriga ordnar, så ofta nödigt funnes och minst en gång 
hvart tredje år, afhålla generalkapitel, till hvilka skulle sändas en 
eller två bröder från hvarje kloster. Dessa ombud ägde att dryfta 
och fastställa de åtgärder, som för ordensobservansens vidmakt- 
hållande eller höjande kräfdes. På hvarje generalkapitel skulle 
utses det kommande kapitlets president, som ägde att tillsätta 
två eller flera visitatorer och tillika att bestämma den plats, där 
nästa kapitel skulle hållas. De utsedda visitatorerna skulle un- 

^ I generalkapitelstatutet af 1456 omnämnes en broder Johannes Rabni 
som "syndicus et procurator noster generalis" . Statutet finnes i afskr. i en i 
KB befintlig, från senare hälften af 1600-talet stammande, klostret Marien- 
forst fordom tillhörig handskriftsvolym, signerad "Capitula gener älta ord. S. 
kalvat.," sidd. 235 ff'. 

^ Jfr. ofvan sidd. 193 — 196. ^ Se ofvan sid. 196. 

^ Mansi, XXIX, 74—77; Hefele, VII, 557 — 559. 



293 

der treårsperioden intill nästa generalkapitel visitera ordens samt- 
liga kloster, rätta de missbruk, som till äfventyrs där inrotat 
sig, och inför nästföljande generalkapitel afgifva berättelse om 
sin visitation. I afseende pä såväl visitatorer som generalkapi- 
tel skulle förfaras så, som hos kartusianerna var brukligt. Slut- 
ligen uppdrogs åt generalkonfessorn i Marienwold att för denna 
gäng bestämma tid och plats för det närmaste generalkapitlets 
hållande samt dit från alla kloster kalla en eller två bröder. 
Kapitlens presidenter, den nyssnämnde och de följande, liksom 
visitatorerna utrustades med de kyrkliga tvångsmedel, som er- 
fordrades för utförande af deras uppdrag ^. 

I enlighet med detta legatens förordnande sammankallade 
generalkonfessorn i Marienwold, Henrik Pantheman, ett general- 
kapitel till Marienkron i juli 1436 ^. Där infunno sig ombud ej 
blott från de tyska birgittinklostren, utan ock frän de flesta öf- 
riga norr om Alperna, dock ej frän Vadstena, i hvars tankebok 
kapitlet ej ens omnämnes. I statutet uppräknas följande kloster 
såsom genom ombud företrädda: Marienbrunn i Danzig, Marien- 
dal, Marienwold, Triumphus Marise i Lublin, Marienkron ^, Mun- 
kaliv samt Gnadenberg. 

Själfva statutet inledes af några bestämmelser om for- 
merna för lagstiftningsarbetet inom orden. Generalkapitlen 
ägde rätt — en rätt, som de dock sparsamt borde begagna — 
att för orden fastställa nya stadgar (constitticiones) . En dylik 
stadga kunde på det generalkapitel, där den föreslogs, blott 
förklaras hvilande (incipi). För att blifva gällande skulle den af 
det följande kapitlet godkännas *. I fall, där nya konstitutioner 
ej ansågos af behofvet påkallade, kunde generalkapitlen utfärda 



^ Cesarinis bref finnes dels i en vidimation af d. ^7' ^436 (orig. på 
papper i RA, afskrifvet i Örnhiälms Bullarhim), dels i samtida afskrifter i C. 
ji, fol. 229, 337—339. 

^ Det var på hans uppdrag den i föregående not omnämnda vidima- 
tionen togs. För skildringen af generalkapitlet finnas att tillgå besluten, som 
i en af presidenten med underskrift och sekret bestyrkt originaluppteckning 
finnas i C. ji, fol. 227 — 228 v.; i denna handling uppräknas såsom ämnade 
att i de utfärdade expeditionerna i sin helhet intagas följande handlingar: 
legatstatutet af d. ^^/n 1435, bullan af d. ^^3 I43S samt Baselkonsiliets dekret 
af d. ^^/i och ^7" 1433- Samtliga dessa handlingar finnas längre fram i 
samma lägg afskrifna. 

^ Fullmakt för ombuden af d. ^V^ 1436 i afskr. i C. jj, fol. 235 v. 

* »Et est sciendum, quod nuUa constitucio vel statutum per generale 
capitulum fieri potent cum efi"ectu, nisi per duo capitula generaliaapprobetur». 



294 

maningar (admoniciojies, exhortaciones) , hvilka ej skulle införas 
bland ordens konstitutioner. I sammanhang därmed lämnas 
föreskrifter om beslutens formulering i det ena eller andra fal- 
let. Därefter meddelas ingående föreskrifter om själfva formerna 
för generalkapitlens inträdande i verksamhet, öfverläggningar, 
be.slut och upplösning, hvilka vid en jämförelse med motsva- 
rande föreskrifter t. ex. hos cistercienserna förete föga anmärk- 

o 

ningsvärdt. Återstoden af generalkapitelstatutet upptages af 
synnerligen ingående föreskrifter rörande tillvägagångssättet vid 
visitationerna, allt i närmaste öfverensstämmelse med de af Cesa- 
rini meddelade föreskrifterna samt hvad i ty fall inom de äldre 
ordnarna var öfligt-^. Slutet innehåller dels ett förbud mot 
hemliga bref eller budskickningar, ägnade att störa friden inom 
klostren — ett förbud, som tvifvelsutan tillkommit på förekom- 
men anledning — dels några föreskrifter af rituell art. 

Några år efter kapitlet i Marienkron utgick frän Gnaden- 
berg ett förslag till ordensreform, som ej synes hafva ledt till 
något, men som dock här, med hänsyn till de i detsamma afspeg- 
lade författningsidéerna, förtjänaren något närmare redogörelse-. 
Det anger sig själft såsom tillkommet på uppmaning af den förut 
omtalade generalkonfessorn Jacob Roperstorf i Marienkron för 
att sedermera af Vadstenaklostret vid lämplig tidpunkt under- 
ställas ordens afgörande. Förslaget innehåller åtskilligt af intresse. 
De i författningsafseende märkliga förslagen gå ut på dels alt 
gifva generalkonfessorn i Vadstena en verklig ställning af ordens- 
general — efter mönster af tiggarordnarnas organisation — sär- 
skildt därigenom, att hvarje ordensmedlem vid sitt inträde hade 
att lofva honom lydnad ^, dels att inom orden i dess helhet 



^ Så t. ex. har stadgandet: »In uisitatoribus autem ordinandis quantuni 
poterit caueatur, ne aliquis uisitator suum uisitat uisitatoreni» sin motsvarig- 
het hos cistercienserna i det på ett generalkapitel 1200 utfärdade påbudet : 
»Cavendum, ne quis Abbas uno anno visitet Abbatem, a quo visitatus est». 
Séjalon, 272. 

^ Afskr. i F. e. 11, fol. 72 — 73. Eftersom i ett förslaget bifogadt bref 
brefskrifvarens kloster namnes såsomgrundlagdt af konung Kristoffers föräldrar 
och dessa omtalas såsom döda, måste förslaget vara tillkommet i Gnaden- 
berg och senare än mars 1443. Förmodligen tillhör det 1444, då sändebud 
från Gnadenberg besökte Sverige; jfr. ofvan sid. 249. 

^ Det föreslagna löftesformuläret har följande Ivdelse: »Ego fräter 
(soror) N. facio professionen! et promitto obedienciam Domino omnipotenti 
et tibi episcopo vel confessori ex parte eorum loco et vice generalis confesso- 
irs totius ordinis S. Saluatoris alias S. Birgitte vivere sine proprio» etc. For- 



295 

gifva generalkapitlen och visitationsväsendet en organisation i 
hufvudsaklig öfverensstämmelse med den påflige legatens nyss 
refererade förordning. Efter allt att döma fick emellertid som 
nämndt detta förslag stanna på papperet. 



De tyska klostren läto sig emellertid ej nöja med att legat- 
statutet af 1435 utan vidare lades ad acta. De utverkade där- 
för af den dåtida påfliga legaten i Tyskland, den berömde Ni- 
colaus från Cues, en ny stadga, daterad d. '^/a 1452, hvari han 
förnyade föreskrifterna från 1435 samt — liksom sin föregån- 
gare — uppdrog åt generalkonfessorn i Marienwold att för för- 
sta gången efter den xvy^,. stadgans bestämmelser sammankalla 
ett generalkapitel ^. Saken förbereddes under de följande åren 
genom förhandlingar mellan de olika klostren '^, och 1456 utgick 
kallelsen till kapitlet — äfven till Vadstena kloster, som d. 3 (resp. 
d. i) juni d. å. utfärdade fullmakt och vägbref för sina ombud, 
dåvarande generalkonfessorn Michael och förutvarande general- 
konfessorn Magnus Unnonis ° . De anträdde äfven sin förd, men 
hindrades af konung Karl att fortsätta med hänsyn till de i 
Östersjön kringsvärmande danska krigsfartygen*. I Marienwold 
hade emellertid sammanträdt ombud från klostren Marienwold, 
Marienbrunn, Mariendal, Marienkron, Nådendal, Marienforst, Pa- 
radisus, Maribo, Gnadenberg och Mariager. Sedan man i tre 
veckor förgäfves afvaktat Vadstenaombudens ankomst, skred 
man till kapitlets afhållande. Mycken betydelse för ordensförfatt- 
ningens utveckling ha dess förhandlingar ej haft. Man bera- 
made ett generalkapitel till Marienforst midsommartiden 1459 
och tillsatte visitatorer för den kommande treårsperioden. Det 
var allt ^ . Det till Marienforst utlysta generalkapitlet synes ej 
hafva blifvit af, och under de följande åren ha säkerligen inga 
generalkapitel athållits. Den ^/i2 1473 utverkade emellertid 

muleringen öfverensstämmer nästan ordagrannt med augustineremiternas och 
dominikanernas ordenslöften (Kolde, 24; ALKG, I, 179, 203; V, 544). — 
Anmärkas må ock, att om de af konventen utsedda generalkapitelsombuden 
användes termen ■i>diffin{toresr>; jfr. ofvan sid. 290. 

^ Afskr. i C. jj, fol. 339 — 40 v.; Celse, 192, N:o 13. 

2 SRS, I: I, 173. s orig. på perg. i RA. ^ SRS, I: i, 173, 174. 

^ Generalkapitelstatutet finnes i en dålig afskr. i den förut omnämda, i 
KB befintliga volymen Capitula generalia ord. S. Salvat., sidd. 235 fF. 



296 

de tyska birgittinerna med hänsyn särskildt till de motigheter, 
för hvilka orden i deras land varit utsatt, en påflig resolution, 
hvari förcjkrefs, att generalkapitel hvart tredje år skulle afhällas, 
hvarvid visitatorer för treårsperioden skulle utses ^ Men ej heller 
denna stadga ledde till något resultat. 

Mer än ett decennium senare anhöll emellertid pfalzgrefven 
Georg, som i sitt land hade flera birgittinkloster under anlägg- 
ning, hos påfven om ett nytt generalkapitels afhållande för åstad- 
kommande af likformighet i ordens observans ^. Innocentius 
VIII gaf genom en bulla af d, '°lg 1485 sitt bifall till framställ- 
ningen, uppdrog ät biskopen af Eichstätt att från hvart och ett 
af ordens kloster kalla en lämplig munk jämte en följeslagare 
till generalkapitel i Gnadenberg å utsatt dag för att rädpläga och 
öfverenskomma om likformighet i ordensobservansen samt utfärda 
stadgar och påbud till åvägabringande däraf samt gaf biskopen 
fullmakt att med apostolisk myndighet bekräfta besluten ^. Ka- 
pitlet sammankallades till d. '^^U 1487, och i Gnadenberg infunno 
sig ombud från Vadstena *, Maribo, Marienbrunn, Marienwold, 
Triumphus Mariae, Marienkron, Gnadenberg, Nådendal, Mariager, 
Marienwater, Marienkamp, Marienforst, Marienburg, Marien- 
baum, Marienthron, Maria-Mayingen, Marienstern och Vinea 
Mariae. Sion hade med påfvens tillstånd ursäktat sig och 
Mariendals ombud på vägen insjuknat. Ett reformutskott af 
åtta medlemmar — bland dem Vadstenaklostrets båda ombud 
— tillsattes d. ^/g ^. Det af dem framställda förslaget till ordens 
stadgars och sedvanors reformation antogs af kapitlet, som det 
synes utan opposition^, och bekräftades af biskopen med aposto- 
lisk myndighet. 

^ Suppl. bl. Karlssons afskr. i RA. ^ Suppl. bl. Karlssons afskr. i RA. 

^ Bullan är intagen i generalkapitelstatutet, hvaraf en expedition i orig. 
på perg. finnes i KB; en afskrift finnes i slutet af den förut anförda 
liandskriften A. 11 \ det är med utelämnande af bullan slarfvigt trj^ckt hos 
Nettelbla, 162 ff.; den af biskopen d. ^Vo 14^6 utfärdade kallelsen (or. på 
perg. i RA) innehåller äfven bullan. 

•* Clemens Petri och Johannes Matthei anträdde d. ^\ 1487 färden från 
Vadstena {SRS, I: 1,196); fullmakt och vägbref för dem af d. ^s 1487 i orig. 
på papper i RA. 

^ Tillsättningen skedde »pro communi dicti ordinis reformatione et 
unione tam in substantialibus quam in ceremonialibus»; utskottsmedlemmarne 
kallades y>asscssores et definitoresn. 

® »Vota omnium patrum supradictorum tunc presentium, utrum in hu- 
jusmodi ordinationes, constitutiones et statuta consentire atque eas et ea cum 
gratiarum actione acceptare et inviolabiliter sine spe revocandi observare vel- 



297 

De punkter, där beluten direkt eller indirekt röra ordens- 
författningen, ha närmast en destruktiv karaktär. 

Hvad först och främst rörde upprättandet af nya kloster 
fastslogos ånyo de af Vadstenakapitlet fordrade garantierna ^. 
För nya birgittinstiftelsers anläggning inom tyskt område 
fordrades dessutom samtycke af klostren Gnadenberg, Marienforst 
och Marienkron. De till ett nytt klosters grundande utgående 
bröderna och systrarna skulle — i enlighet med stadgandet i 
Extrav. 1 1 — utses af moderklostrets medlemmar samfäldt. Kon- 
venten finge ej i klostren inflytta, förrän byggnader förefunnes 
för ett till gudstjänstens uppehållande tillräckligt antal kloster- 
folk. Det minsta erforderliga antalet bröder och systrar fastställ- 
des till resp 12 och 20 invigda; dock skulle äfven bland dem 
kunna räknas personer, som än ej fått vigning, men afslutat sitt 
pröfvoår. Några invigda, i regeln och ritualen förfarna personer 
borde bland dem dock alltid ha ledningen ^. Alla andra visitatio- 
ner än de i regeln och tilläggsstadgarna omnämnda (= af stiftsbi- 
skoparna förrättade) aflystes ^ . Generalkapitels afhållande skulle 
vid bannlysnings äfventyr för framtiden ej fä utverkas annat än med 
samtycke af sex kloster näml. Vadstena, Maribo, Marienkron. 
Gnadenberg, Nädendal och Marienforst ^. Genom detta general- 
kapitels beslut voro ordensförfattningens hufvudinstitut — visita- 
torerna och generalkapitlen — alltså för framtiden aflysta. 

Den ^^/lo 15 1 5 skref visserligen Vadstena kloster till sitt om- 
bud i Rom, Petrus Magni, att till d. ^/s 1516 till Marienforst sam- 
mankallats ett generalkapitel, och befallde honom att i och för 
dess athållande begifva sig dit^. Förmodligen i sammanhang härmed 
anhöllo generalkonfessorn och konventet i Vadstena hos påfven 
om rätt att med tre års mellanrum och i öfrigt vid förefallande 
behof afhålla generalkapitel med reformations- och straffrätt, 
hvilken anhållan genom en resolution af d. ^^5 15 16 bifölls^. 
Vid det utlysta kapitlet infunno sig emellertid inga ombud un- 
der hänvisning till den ofvan anförda bestämmelsen i Gnad en- 
lent, perquisivimus : qui quidem patres singulatim per verbum placet ac ea 
acceptare et firmiter tenere velie duxerunt respondendum atque responderunt». 
Nettebla, 183. 

1 Nettelbla, 171; jfr. ofvan sid. 194. ^ Nettelbla, 172. 

3 Nettelbla, 180, 181. •* Nettelbla, 180. 

^ Petrus Magni till Vadstena kloster d. V* 15 16 (Troil, V, 327 — 333). 

^ Supplik bl. Af skrifter ur Vatikanarktvet i RA (»cum ordo sancti Sal- 
vatoris non habet ultra viginti septem monasteria in tota Christianitate, in 
quibus rara celebrata sunt capitula generalia et quasi nulle fere sunt mutue 
visitationes»). 



298 

bergkapitlets beslut ^ ; i bullan hade nämligen ej inryckts någon 
formlig återkallelseklausul med afseende därå "^. Sannolikt synes 
ock, att ej alla kloster blifvit i tillräckligt god tid kallade ^. 

Senare vände sig emellertid åtskilliga af ordens kloster till 
Petrus Magni med bön, att han skulle söka åvägabringa sam- 
mankallandet af ett generalkapitel. I en rundskrifvelse till or- 
dens samtliga medlemmar, dagtecknad d. ^U 1520, framlade 
nu denne en utarbetad plan för åvägabringandet af nya be- 
stämmelser i denna punkt af ordensförfattningen. Brefskrifvaren 
erbjuder sig att af påfven söka utverka en bulla, innehållande 
tillstånd till generalkapitels afhållande hvart tredje eller femte år 
eller på af vederbörande i samråd efter behof utsatt tid. Kost- 
naden för bullans utverkande borde fördelas pä ordens olika 
kloster. För öfrigt borde man inom hvarje kloster rådpläga 
om huru denna nya stadga först borde tillämpas, hvilka af or- 
densstadgarnas bestämmelser voro skadliga och därför borde 
aflysas, hvilka voro mindre lämpliga och därför borde förbättras, 
allt efter hvar landsändas behof Hvarje kloster borde förse sina 
kapitelsombud med underhåll för 15 dagar ^. Generalkonfessorn 
och konventet i Vadstena ingingo verkligen ock till påfven med 
begäran om rätt att hvart femte är eller eljes vid lämplig tid- 
punkt och med erforderliga tvångsmedel sammankalla general- 
kapitel, att på desamma utse visitatorer och öfriga nödiga funk- 
tionärer, vidtaga erforderliga bestraffningar, afsättningar och för- 
flyttningar, utfärda nödiga och lämpliga bestämmelser samt i 
öfrigt vidtaga behöfliga åtgärder — allt utan hinder af Gnaden- 
bergkapitlets beslut, och denna framställning bifölls den ^/lo 
1520 ^. En ny supplik, i allt väsentligt öfverensstämmande med 
den förra, vann påfvestolens godkännande d. ^^/e 1521 ^. Men 
något generalkapitel efter det i Gnadenberg omtalas ej såsom 
verkligen af hållet intill generalkapitlet i Köln 1675. 

Lika litet som generalkapitelsplanerna upphörde i anled- 
ning af Gnadenbergbeslutet visitationerna inom orden. Och nu, 
i början af 1500-talet, då i många kloster ordensobservansen 

^ Petrus Magni till Vadstena kloster d. ^% 15 19 (orig. på papper i RA), 
till birgittinordens medlemmar d. V" 1520 (orig. på papper i Palmsch. sam/. 
2p4, sid. 297 i UB). 

2 Petrus Magni till Vadstena kloster d. ^"/o 15 18 (Troil, V, 333 fF.). 

3 Petrus Magni till Vadstena kloster d. % 15 16 (Troil, V, 327, 329). 
* Orig. på papper i Palmsch. saml. 294, sid. 297. 

° Suppl. bl. Afskrifter ur Vatikanarkivet i RA. 
** Suppl. bl. Afskrifter ur Vatikanarkivet i RA. 



299 

nedgått till ett minimum, har man efter hvad det vill synas med 
päfvestolens gillande återgått till det ursprungliga sättet, att 
visitatorerna utsagos af Vadstena kloster ~ helst inga general- 
kapitel sammanträdde, på hvilka vederbörande funktionärer kunde 
utses. Det är dock ej fråga om något regelmässigt tillämpande 
af 1401 års bulla; visitationerna skedde med oregelbundna mel- 
lanrum alltefter de olika klostrens behof. Under något af 1500- 
talets första år visiterades de kloster »i Westralandhum ligia» ^. 
De 1504 till Rom utsända bröderna Petrus Ingemari och Johan- 
nes Nicolai synas att döma af vägbrefvets lydelse äfven ha haft 

o 

i uppdrag att besöka i deras väg liggande birgittinkloster ^. Ar 
1506 afgingo generalkonfessorn Nicolaus Ragvaldi och Karolus 
Benedicti för att visitera klostren i Reval och Danzig, från hvilka 
förspordes onda rykten ; det senare klostret besökte de dock aldrig^. 
Följande år uppmanade biskop Anthonius af Corneto, påfvens 
sinmmis pe?iite?itiarms, generalkonfessorn i Vadstena att företaga 
honom åliggande visitationer *. Från Vadstenabröder, som på 
sina färder besökte ordens kloster, liksom ock från flera af dessa, 
ingingo till Vadstena böner om visitatorers utsändande för or- 
denstuktens förkofrande liksom klagomål öfver att man i Vad- 
stena allt för litet aktade på dessa nödrop °. Petrus Ingemari 
och Petrus Magni, som d. ^"/s 1508 utsändes till Rom, besökte 
under färden Maribo, Marienwold, Maria-Mayingen samt Para- 
disus och erforo därvid, att Johannes Nicolai tidigare »bjudit till 
att där göra officiimi visitacionis-i> ®. Klosterfolket i Marienkron 
råkade 15 14 i strid med sin stiftsbiskop bl. a. därför, att de 
blott ville underordna sig ordens egna visitatorer '^ . 

I likhet med de äldre ordnarna^ åtnjöto birgittinerna — 
åtminstone tidvis — protektorat af någon bland kardinalerna, 
som inför påfven hade att företräda deras intressen. I denna 



^ Johannes Nicolai till Vadstena kloster omkr. 15 11 (orig. u. å. o. d. på 
papper i RA). 

- Orig. på perg. i RA, dat. 'V^ ^504 

^ SRS, r. I, 206, 209, 225, 226. 

* Orig. på papper i RA, skadadt, dat. d. ^-/a eller ^"/s 1507. 

° Bref från Johannes Nicolai till Vadstena kloster 1508 (?) och omkr. 
1511 i odat. orig. på papper i RA; SRS^ I: i, 210, 211. 

^ SRS, I: I, 209; Petrus Ingemari och Petrus Magni till Vadstena d. 
Via u. å., men att hänföra till 1508 (orig. på papper i RA). 

' Gadebusch, i, 167, not 53. 
' ** VoiGT i Raumers Taschenbuch, IV, 88. 



300 

egenskap namnes under Konstanzkonsiliet kardinal Orsini ^. Vid 
århundradets midt synes kardinal Torquemada ha intagit en 
liknande ställning -. Genom den flera gånger anförda bullan af 
d. '^^U 1488 erhöUo birgittinerna rätt att vid behof utse en af 
kardinalerna till ordensprotektor med uppgift att skydda och 
försvara orden, dess kloster, medlemmar och privilegier samt 
med i ordensstadgarna föreskrifna straff drabba dem, som utver- 
kade eller sökte utverka något mot dem stridande ^. Under 
1400-talets sista årtionde och början af 1500-talet namnes såsom 
birgittinernas ordensprotektor kardinalen af Portugal, Georg da 
Costa. Då han emellertid mot slutet af sitt lif var af ålder- 
dom alldeles förslöad, sökte man, ehuru utan framgång, till or- 
dens beskyddare få kardinalen af Volterra, Francesco Soderini*. 
Mot medeltidens slut kan man i det hela i birgittinernas 
författning spåra en begynnande upplösning. Vadstenakonven- 
ten synas ej ha varit sin ledareställning vuxna, försummade vi- 
sitationerna och visade för ordens öfriga kloster den största 
likgiltighet. För denna sin hållning fingo de ock uppbära skarpt 
klander ^, ja planer synas ha varit å bane att aflägsna Vadstena 
från ledareplatsen inom orden och i stället utse ett annat huf- 
vudkloster ^. »Mik tikker» klagar i början af 1500-talet en af 
Vadstena klosters mest framskjutna och vidtberesta munkar, 
»at thet gar swa til, ath vij, som hofifwdin skola wara, warde her 
nassth rompan» ''. Såväl inom ordensförfattningen som inom de 
enskilda klostren var tillståndet i sjäfva verket sådant, att det 
ej är ägnadt att väcka förvåning, att birgittinklostren blefvo ett 
lätt byte för den inbrytande reformationen. 



» SD, III, N:o 2522. 

^ Not. instr. af d. 'V^ 1446 i iifskr. i A. 23, fol. 125 v.— 126 v. 

^ Diariuwi Vazstenense, ed. BenzeLIUS, 206 — 209; bulla och supplik bl. 
Karlssons afskr. i RA. 

* Suppl. af d. "Vs och V" 1492 bl. Karlssons afskr. i RA; Latmus de 
Massa till Vadstena kloster d. ^^jio 1507 (Troil, V, 309 ff; jfr. Hildebrand i 
HT, II, 271, n. 3). 

^ Petrus Ingemaris ofvan (sid. 288, not 2) anförda bref(TROlL, V, 314 — 
16). Munken Vilhelmus Michaelis i Maribo skrifver d. ^^/u 1486 (orig. u. å. på 
papper i RA) till generalkonfessorn i Vadstena och söker för honom uppvisa 
visitationernas nytta och nödvändighet, som af generalkonfessorn förnekats 
(»vt vobis videtur illa monasteriorum et doniorum visitacio in illis partibus 
modicum prodesse videtur propter causas in vestra litera assignatas»). 

^ Petrus Magni till Vadstena kloster d. ^"/^ 15 18 (Troil, V, 333 fl). 

' Johannes Nikolai till Vadstena kloster 1507 Q) i orig. u. å. o. d. på 
papper i RA. 



30I 



VIII. 

Vadstena klosters inre utveckling under denna de yttre 
stridernas och de yttre framgångarnas period företer föga af 
dramatiskt lif eller af händelser med mera allmän innebörd, men 
erbjuder dock, särskildt under 1440-talet, då striderna redan för- 
lorat något af sin våldsamhet och skärpa, åtskilligt, som med 
hänsyn till klostrets organisation särskildt i afseende pä dess 
ekonomiförvaltning är af intresse. 

Aren närmast efter Margaretas död medförde för klostret 
såsom sin viktigaste tilldragelse en systemförändring i kunga- 
maktens finanspolitik. Den godsreduktion, som af den stora 
drottningen med betänksam stränghet genomförts, tilläts afstanna, 
och åtskilliga dess resultat fingo gä tillbaka. Räfsteting med en 
ny sammansättning, mera ägnad att trygga de kyrkliga intres- 
sena, höUos i Östergötland och angränsande landskap, hvarvid 
åtskilliga gods, som i följd af den kunglige fogden Esbjörn 
Diekns otidiga nit indragits till kronan, dömdes att återgå till 
klostret ^ . 

I början af 1420-talet skedde ett skifte i klostrets styrelse. 
Den ^V4 1422 afgick abbedissan Gerdika Hartlevsdotter från 
det ämbete hon i nära 20 år synbarligen med utmärkt klokhet 
och kraft förvaltat. Till hennes efterträdarinna utsågs hennes 
fleråriga medhjälperska, priorissan Bengta Gunnarsdotter, som 
d. ^''/o s. ä. invigdes. Nästan pä dagen ett år efter Gerdikas 
afgång, d. ^^/^ 1423, lämnade Ericus Johannis generalkonfesso- 
ratet och fick till efterträdare Ulpho Birgeri, som redan samma 
dag invigdes^. Hans konfessorstid blef emellertid af kort var- 
aktighet. Redan den '^/^ 1426 afgick han, som nämndt sanno- 
likt på grund af de förut skildrade inre striderna inom orden, 



^ Räfstetingsdomar af d. ^/jo, ^'/n och ^%i 141 3 samt af d. ^/g 
och ^,'2 1414 {SD, II, n:o 1791, 1830, 1843, 1894, 1897 och 1898); om 
reduktionen se Styffe, Bidrag, II, lxix— Lxxi). 

2 SRS, I: I, 143, 144. Silfverstolpes förmodan {Klosterfolket, 81), att 
Ericus Johannis omkr. 1414 nedlagt sitt ämbete, att Thorirus Andrete utsetts 
till generalkonfessor, men att Ericus Johannis sedan återtagit generalkonfesso- 
ratet, hvilar på tvenne odaterade bref från Vadstena kloster till bröderna i 
Mariendal och till biskopen i Reval (afskr. i F. e. 11, fol. 46—47 v.), hvilka bref 
emellertid att döma af talet om Mariendals invigning såsom omedelbart före- 
stående (jfr ofvan sid. 234) böra hänföras till 1430, då Gerwinus anträdde sin 
färd till kurian och Ericus Johannis förvaltade hans ämbete (jfr ofvan 
sid. 197). 



302 

och efterföljdes af Gerwinus Petri, hvars invigning af samma 
orsak ej ägde rum förrän d. Vn s. å. ^ 

De följande åren utmärkas i Vadstena klosters inre utveck- 
ling företrädesvis, kan man väl säga, af en gradvis fortgående 
utvidgning af klostrets rent religiösa verksamhet genom anknyt- 
ning till detsamma af nya stiftelser af olika slag. Den ^V:; 

1426 stiftade Vadstena stads råd och menighet vid det under 
klostret hörande Helgeandshuset ett själakapell. Till kapellets 
och klerkens underhåll skulle hvarje hjonelag inom staden år- 
ligen erlägga ett öre penningar; ogifta, som ej tjänade hos 
andra eller tiggde, skulle, där de ej förmådde gifva ett helt öre, 
betala ett hälft. Af kapellets inkomster skulle vissa delar 
gå till kyrkoprästen och de fattiga. Uppbörden af den från 
staden utgående hjälpen skulle hvarje vinter mellan jul och 
»hvita söndag» (Invocavit) ske genom tvenne af rådet och ett 
utskott af menigheten till hospitalets vård utsedde män, hvilka 
mellan påsk och pingst hade att göra räkenskap inför en af 
abbedissan utsedd klerk, tvä af rådet och fyra af menigheten. 
En eller två mässor skulle i kapellet dagligen afhållas. Borg- 
mästare och råd förbehöllo sig patronatsrätten till de präster- 
liga befattningarna vid det nya kapellet, med exklusionsrätt för 
abbedissan och generalkonfessorn^. 

De mest betydande stiftelserna till ökande af prakten och 
mångsidigheten vid klostrets gudS;tjänster kommo från kunga- 
huset. Den ^''A 1425 utfärdade drottning Filippa frän Vadstena 
gåfvobref på gods och räntor till inrättandet i Vadstena kloster- 
kyrka af ett åt S. Anna helgadt kor, i hvilket mässor dagligen 
skulle hållas för stiftarinnans, konungens och deras föräldrars själar. 
Styrelsen öfver den nya stiftelsen förbehöll drottningen sig ocb. 
efter sin död konung Erik ; efter bådas död skulle den '6'i\f&x^2i till 
abbedissan och generalkonfessorn i Vadstena med rätt för dem 
att i nödfall afsätta kapellanen. Drottningen synes äfven hafva 
närvarit vid korets invigning d. ^'/i2 följande år^. Genom ett 

* SRS, I: I, 146; jfr ofvan sid. 189. 

- Stiftelsebrefvet i orig. på perg. i RA. Om Helgeandshuset se SD, I, N:0 
33; II, N:o 1714 (s. 6ai) samt Hedqvist, 117— 119. Under de löljande åren 
förekommo flere gånger donationer till den nya stiftelsen (urk. af d. -/r 1429 
^"/i2 1431, "'% 1439 bl. B. E. Hildebrands a/skr. i VHAA efter de från 
Vadstena hospital till Linköpings stiftsbibliotek lämnade originalen). 

^ Stiftelsebrefvet i afskr. bl. B. E. Hildebrands af skr. i VHAA; köpe. 
bref på gods till det nya koret af d. ^^,'4 1424, '^/s 1425 samt d. ^\ och '^/i 

1427 i orig. på perg. i RA; SRS, I: i. 146; Reuterdahl, SKH, III: 2, 498. 



3°3 

bref af d. ^/i 1430, utfärdadt af biskoparna Sigge i Skara, 
Thomas i Strängnäs, Olof i Västerås och Nicolaus i Vexjö 
med samtycke af stiftsbiskopen, utlofvades 40 dagars aflat åt dem, 
som i det nya koret förrättade sin andakt eller dit skänkte gåfvor ^ 
Den ståtligaste bland alla hithörande stiftelser var dock 
den gudstjänst konung Erik upprättade till minne af sin d. "/i 
1430 aflidna gemål. Genom ett öppet bref, utfärdadt med råds 
rade d. ^"/o 1430, tillkännagaf konungen, att han till Guds heder, 
sig, sin kära husfru Filippa, som allt till sin död sig troligen 
och ärligen bevisat mot honom, och sina förfäder till själagagn 
och med samtycke af Vadstena kloster samt kapitlet i Linkö- 
ping stiftade och funderade en gudstjänst i Vadstena stads- 
kyrka samt till densammas upprätthållande skänkte 1 100 svåra 
engelska nobler. Penningarna skulle placeras i frälsegods och 
räntor, hvilkas afkastning skulle användas till underhåll åt tio 
klerker utom kyrkoprästen och klockaren. Klerkerna skulle 
kallas konungens kapellaner, kyrkoprästen skulle nämnas d(Bken 
(dekan) och vara deras förman. Jurisdiktionen öfver dem skulle 
tillkomma biskopen i Linköping. Dessa klerker skulle i kyrkan 
dagligen sjunga samma tider som i Linköpings domkyrka, en 
förmässa till Vår frus ära och en högmässa efter dagens kyrk- 
liga innebörd. Under mellantiderna skulle psaltaren läsas i 
evinnerliga tider både dag och natt. Dessutom gifvas i stif- 
telsebrefvet ingående rituella föreskrifter om vissa hymners af- 
sjungande på vissa tider i förening med böner för stiftarens, 
hans gemåls, hans föräldrars och efterkommandes själar. Hvarje 
dag skulle vidare firas en själamässa i S. Annas kor vid drott- 
ning Filippas graf. Mässprästerna skulle lefva tillsammans i ett 
hus, där intaga sina måltider tillsammans o. s. v. Jus pairo- 
natiis till samtliga kapellanbefattningarna öfverläts till klostret, 
med hvilket kyrkan ju sedan 1380 varit förenad. På det prä- 



Den sistnämndes uppgift {a. «., 499), att di-ottningen från Helsingborg i dec. 
1426 försett det nya koret med präst, för hvilken uppgift han åberopar ett 
otryckt bref, är säkerligen ej riktig. Ett presentationsbref för Petrus Kråka 
till altarprästbefattningen vid S. Annas kor finns i afskr. i A. 26, fol. 244; 
det är dat. Helsingborg d. ^Vi2 1427; biskop Knuts fullmakt på platsen är 
dat. d. i8^'4 1428 (afskr. i A. 26, fol. 244 v.; UCD XXXVIII felskrifning för 
U.CDXXVIII). 

' Orig. på perg. i RA. Redan tidigare fanns i klostret en bild af S. 
Anna; jfr ett bref af d. ^^/s 1418 (SD, III, N:o 2457), hvari biskop Knut lof- 
vade 40 dagars aflat åt dem, som inför den förrättade sin andakt eller fram- 
buro gåfvor. 



3^4 

sterna dess trognare skulle fullgöra sina skyldigheter, lofvades 
dem befordran af konungen \ Det sålunda organiserade kol- 
legiet kom emellertid ej att träda i verksamhet under den period 
af klostrets historia min undersökning omfattar^. 

Aret 1430 betecknas i klostrets inre historia af ännu en 
händelse af betydenhet. Då hade ändtligen arbetena på de nya 
stenbyggnaderna framskridit så långt, att klostret kunde såsom 
färdigt invigas. Anläggningen påbörjades förmodligen så godt 
som omedelbart efter den stora brand, som 1388 härjade större 
delen af det ursprungliga klostret, och fullföljdes sedan med 
oförtruten ihärdighet och den största offervillighet både från 
klostrets och utomståendes sida. Att här i enskildheterna följa 
byggnadsföretagets förlopp synes öfverflödigt, då detsamma 
ingående skildrats af Brunius och nu senast af H. HlLDE- 
BRAND^. Anmärkas må blott, att såväl ledningen i det hela 
som ock utförandet af stora delar af arbetet påhvilat klostrets 
egna bröder, af hvilka några — särskildt nämnas Jakob Bekare 
(f 1404), Petrus Johannis Stekare (f 1405), Joan Muramästare 
(t 1408), Michael och Ingolf (f-j- 1422) — omtalas såsom syn- 
nerligen förfarna inom olika områden af tidens byggnadsteknik^. 
Trots det dröjsmål, som vållades genom dödsfall bland arbetets 



^ Orig. på perg. i RA. I enlighet med donationsbrefvets föreskrift 
inköptes under de närmaste åren för den nya stiftelsens räkning åtskilliga 
gods [urkunder af d. ^/4, "^^e och ^^i^ 1432 samt d. ^/g 1433 i ^'■'ig- P'^ 
perg. i RA; jfr äfven de af Silfverstolpe med orätt till 1403 hänförda brefven 
i SD I, N:o 272, 273)]. Den eviga psaltarläsningen synes vid denna tid ha 
varit föremål för konung Eriks lifliga intresse, i ty att han lämnat enahanda 
uppdrag äfven åt andra kyrkliga korporationer — år 1434 t. ex. åt Lunds 
domkyrkas kaniker (Weibull, Z,MWä^s ärÅes/«y?s urkundsbok, III: i, N:o 144, 148, 
156; Lagerbring, IV, 95 — 97). Om den roll denna konungens vurm spelat 
i den samtidigt framträdande brytningen med kyrkan se Erslev, Erik af 
Pommern, 383, 384. 

- Att så var förhållandet, framgår af det af Karl Knutsson på konven- 
tens begäran utfärdade stadfästelsebrefvet på patronatsrätten till kapellanbe- 
fattningarna, där det säges, att kollegiet skulle upprättas (jfr nedan sidan 322), 
af konung Kristierns tvångslån af kollegiets medel i sept. 1461 [SRS, I: i, 

178, 179: »Rex promisit se velie hujusmodi coUegium fundare 

infra quatuor annos»; skuldebrefvet, dat. d. '/g 146 1, i DN, XVI: i, N:o 214) 
samt af biskop Kettils d. ^"/j 1462 utfärdade kungörelse om kollegiets upp- 
rättande (orig. på perg. i RA; jfr Silfverstolpe, Klosterfolket, 134). I Dia- 
riet namnes senare upprepade gånger, att i klostret inträdande präster varit 
kapellaner vid stadskyrkan (SRS, I: i, 210, 211). 

^ Konsthistoriska anteckningar, 73 — 124; Sv. Medeltid, III, 1046, 1047. 

* SRS, I: I, 117, 118, 125, 144, 146. 



305 

ledare liksom genom den eldsvåda, som på hösten 1423 härjade 
staden Vadstena och som förmådde klostret att gifva de brand- 
skadade tre frihetsår och för framtiden nedsätta dagsverkenas 
antal från 12 till 8 \ ansågos år 1430 arbetena, ehuru ännu ej 
helt fullbordade, tillräckligt långt framskridna för att invigningen 
skulle kunna äga rum. I närvaro af konungen, som vid detta 
sitt besök i Vadstena stiftade den nyss omtalade minnesguds- 
tjänsten öfver drottning Filippa, och af rikets stormän förrättades 
den högtidliga akten d. ^'^/^ d. å. af ärkebiskop Johannes Haquini, 
som invigde klostret åt den Heliga jungfrun och Sancta Birgitta. 
Vid detta tillfälle vigdes dock inga altaren^. Under de följande 
åren arbetade man på att fullborda hvad som vid invigningen ännu 
ej medhunnits. Är 1437 ombyggdes gången till världsfolkets 
kyrkoport; den hade förut varit af trä, men murades nu af sten. På 
sommaren följande år lades nytt tak på dormitoriet, och fyra år se- 
nare uppfördes det nya sjukhuset ^. Slutligen d. ^ V12 1442 invigdes 
det nya högaltaret åt S. Petrus och följande år d. */io det nya 
Vårfrualtaret. Under sommaren 1445 fullbordades och invig- 
des de tolf apostlarnes altaren, och därmed var väl kyrkan i 
hufvudsak färdig *. Därefter öfvergick man till fulländandet af 
de mindre centrala delarna af klostret. Så t. ex. omtalas muren 
genom trädgården under år 1448 såsom påbörjad^. 

Ej blott konungaparet, utan äfven den svenska aristokra- 
tien gynnade klostret med stiftandet af kor och prebendor. Från 
denna tid omtalas — förteckningen gör ej anspråk på full- 
ständighet — dylika stiftelser af den bekante Jösse Eriksson och 
hans hustru Birgitta Ulfsdotter, af riddarne Niklis Gustafsson 
och Algot Magnusson Sture (1428)'', af Kristiern Nilsson (1428, 
1432)^, af fru Birgitta Magnusdotter (Porse; tre sjöblad), herr 
Erik Stenssons (Bjelke) efterlefverska (1432)^, af Katarina Eren- 
gislesdotter af Hammarstadsläkten (1435) ^ samt af fru Kristina 



^ SRS, I: I, 145; klostrets svar på Vadstena borgerskaps klagomål 
1448 (afskr. i A. 26, fol. 331). 

2 SRS, I: I, 149. 3 SRS, I: i, 153, 154, 159. 

* SRS, I: I, 160, 162; år 1455 vigdes de åt Johannes döparen och S. 
Michael helgade altame. ^ SRS, L i, 165. 

« Urk. af d. ^s/i, 31/3 och 22/5 1428 i orig. på perg. i RA. 

■^ Stiftelsebref af d. ^"/s 1428 i afskr. i Å. 26, fol. 294 v., 295, at 
d. 29/6 1432 i orig. på perg. i RA; i den förstnämnda stiftelsens grundande 
deltogo äfven Sten Turesson (Bjelke) och Karl Knutsson (Bonde). 

^ Urk. af d. Vi 1432 i orig, på perg. i RA. 

^ Urk. af d. ^7* 1435 i o^g. på perg. i RA. 

Hö/er, T. ^° 



3o6 

Anundsdötter (lejonansikte), Anund Stures änka 1440 ^ Den 
^^/i2 1435 gaf biskop Knut sin stadfästelse på patronatsrätten 
till det af fru Birgitta Porse stiftade, åt den helige Laurentius 
och Franciscus helgade koret i Vadstena klosterkyrka och ut- 
lofvade 40 dagars aflat åt dem, som dit framburo gåfvor^. 
Samma dag förkunnade han enahanda aflat för dem, som inför 
den i klosterkyrkan nyuppresta bilden af Birgitta fullgjorde vissa 
andaktsöfningar eller dit framburo ljus eller andra gåfvor^. 

Aret 1436 var för klostret åter ett stort aflatsår sådant som 
1394 och 1413. Vid Mårtensmässan d. å. förkunnades nämligen 
i Vadstena Baselkonsiliets aflatsbuUa af d, ^V4 1436, hvari åt 
alla dem, som genom sina gåfvor bidrogo till bestridande af 
kostnaderna för unionsverket mellan den latinska och grekiska 
kyrkan utlofvades samma aflat som åt dem, som under ett jubelår 
besökte Rom eller drogo i korståg mot kristenhetens fiender. 
Tillfälle till förvärfvande af denna aflat gafs i Vadstena under 
halftannat år ^. 

I klostrets förhållande till kungamakten hade, som nämndt, 
med drottning Margaretas död ingen förändring inträdt. Konung 
Erik, i så många afseenden en arftagare till sin fostermors poli- 
tik, fullföljde den äfven gentemot Vadstena och birgittinerna, 
och troget vid hans sida gick i detta afseende hans gemål,, 
drottning Filippa, som synes ha varit besjälad af en verkligt 
from hänförelse för den heliga Birgittas orden. Redan på våren 
efter Margaretas död 141 2 besökte konungen vid Eriksmässaa 
Vadstena. Vid sitt besök ådagalade han den djupaste fromhet, 
kom gående till fots från Skenninge, visade såväl bröder som 
systrar mycken välvilja och lofvade att fullborda Vadstena 
klosterkyrka samt att på alla sätt omhulda och stödja klostret. 
Vid samma tillfälle utfäste han sig, såsom förut nämnts, äfven 
att upprätta den tilltänkta birgittinstiftelsen på Lolland, hvarför 
han tillsammans med ärkebiskop Petrus i. Lund tog närmare 
kännedom om anordningarna i Vadstena^. Den ^V4 1414 ut- 



^ Urk. af d. ^V^o ^440 i orig- på perg. i RA. 

" Orig. på perg. i RA. 

^ Afskr. i C 46, fol. 67 v. — Den V^ 1427 säljes jord till Helga 
lekamens kor i Vadstena, hvars stiftare dock ej namnes (orig. på perg. i RA- 
jfr. HiLDEBRAND, Sv. Medeltid., III, 1036). 

^ 5äS, I: I, 153; bullan hos Mansi, XXIX, 128; jfr Creighton, II,, 
274; Hefele, VII, 635. 

^ Si?5, I: I, 132; jfr ofvan sid. 260. 



307 

färdade konungen från Kalmar ett öppet bref, hvari han till- 
försäkrade klostret all konungslig rätt öfver dess gods, land- 
bor, hjon och tjänare ^ 

Den "/i 141 5 besökte drottning Filippa för andra gången 
Vadstena, förrättade sin andakt inför relikerna och inneslöt sig" 
i klostrets förböner; följande söndag (d. ^^/i) upptogs hon till 
soror ab extra på samma sätt som den aflidna drottningen ^. 
Något längre fram på våren, d. "/a, besökte konungen munkklost- 
ret i Vadstena — enligt Diariets berättelse ensam och i okändt syfte. 
Detta besök stod, som jag nämnt, förmodligen i samband med den 
samtidigt pågående anläggningen af Maribo kloster^, — Om det 
bistånd konung Erik och hans gemål lämnade orden i dess 
kritiska läge under Konstanzkonsiliet liksom senare under striden 
om dubbelklosterförfattningen äfvensom under Baselmötet har 
jag förut talat, likaså om deras intresse för ordens utbredning; 
inom de nordiska länderna och i England^. 

Konungaparet stod under denna stridernas och orons tid 
i den lifligaste personliga förbindelse med Vadstena. Den ^^ 1 4^ 
142 1 befann sig drottning Filippa där och träifade då med 
klosterfolket en muntlig öfverenskommelse angående dagliga 
mässor för konungen, henne själf och deras föräldrar^. I midten 
af september s. å. synes konungen ha passerat Vadstena på sin 
färd till Rönö, där afgörande träffades i den bekanta rättegången 
mot ärkebiskop Johannes Gerekini, hvarom Diariet upprepade 
gånger talar, liksom ock en — i det hela korrekt — redogörelse 
där lämnas för den slutliga förlikningens innehåll^. Johannes 
Gerekinis däri öfverenskomna afgång från ärkebiskopsstolen gaf 
uppslaget till en, så vidt jag känner, i birgittinordens historia 
enastående tilldragelse. Då nämligen ämbetet skulle besättas,, 
gick man tillväga på ett dittills ej brukligt sätt, ämnadt att på 



1 SD, II, N:o 1939, 

^ SRS, I: I, 134; brefvet är mig veterligen ej bevaradt; jfr ofvan sid. 158. 

^ SRS, I: I, 135; jfr ofvan sid. 260. 

* Se ofvan sidd. 168, 169, 178, 183 ff., 197, 199, 210, 252, 239 ff., 271 ff. 

« SRS, I: I, 142. 

^ SRS, i: i, 141 — 143; själfva slutuppgörelsen är daterad Rönö d. "^^l^. 
1421 (orig.på perg. i RA), jfr Djurclou, Jöns Gerekesson ärkebiskop i Uppsala {HT, 
XIV, 189 — 226). Dr. Karlsson har benäget fästat min uppmärksamhet på ett 
förmaningsbref från Vadstena kloster till Johannes Gerekini, dat. »sabbato 
ante dominicam letare proximo» u. å., men tydligen att hänföra till (d. ^7*) 
1409 (afskr. i C. 19 fol. 149 v.). Af brefvet framgår, att klostret medverkat 
till ärkebiskopens utnämnijig. 



3o8 

samma gång det lämnade själfva afgörandet i konungens händer 
dock bevara skenet af en fri valrätt åt kapitlet. Detta uppsatte 
till konungens utväljande på förslag trenne män: biskop Mag- 
nus (Tavast) i Abo, kaniken Nicolaus Ragvaldi i Linköping, 
som senare också kom att intaga ärkebiskopsstolen, samt Vad- 
stenamunken Johannes Haquini. Konungens val föll — efter 
hvad det uppgifves i strid mot kapitlets önskningar — på den 
sistnämnde, som varit hans biktfader; han utnämndes också af 
påfven d. ^^/s 1422 genom provision samt invigdes i Vadstena 
d. ^^/e s. å. Så hade då den nya orden med konungens hjälp 
skänkt sitt hemlands kyrka dess högste styresman \ — På 
våren 1422 öfverlämnade drottningen till Vadstenakonventen 
såsom gåfva från konungen en dyrbar relik, en arm af den 
helige Knut^. I mars 1425 befann hon sig åter där och utfär- 
dade d, ^^/s därifrån stiftelsebrefvet för S. Annas kor, vid hvars 
invigning d. ^Vi2 1426 hon äfven synes ha närvarit^. 

Från år 1428 finnas bevarade tvenne bref, som rätt bjärt 
belysa det intresse, hvarmed både konungen och drottningen 
omfattade den svenska klosterstiftelsen. Den ^Vio 1428 skrifver 
Erik till Vadstena och uttalar sin stora förvåning öfver att kloster- 
myndigheterna ej läto bryta ned de byggnader, som efter den 
stora vådeiden 1423 ånyo började resa sig i klostrets omedel- 
bara närhet, ehuru för detsamma grannskapet innebar en ständig 
eldfara. Efter branden hade klostret ju' af konungen begärt att 
få sig öfverlåten den tomt, där hans nedbrunna gård legat, på 
det den till undvikande af eldfara fÖr framtiden skulle lämnas 
obebyggd. Men då man nu trots allt lät andra bygga omedel- 
bart intill klosterbyggnaderna, ville konungen återfordra sin tomt 
för att där, han också, låta uppföra sin gård. Två dagar senare 
tillskrifver drottningen »sina kära barn» en moderlig erinran 
om deras löfte att för framtiden ej tillåta uppförandet af bygg- 
nader alldeles inpå klostermurarna. Just för att underlätta deras 
sträfvan därvidlag hade ju konungen skänkt dem sin tomt. 
Nu kunde hon och hennes gemål ej annat än förvåna sig öfver 
att de ändå tilläto andra att bygga alldeles inpå sig. För und- 
vikande af konungens vrede råder hon dem att i enlighet med 



1 SRS, I: I, 143; Celse, 175, 176 (N:o 31 och 33); buUor ang. ut- 
nämningen (^^/s). vigningen (^Vs) och palliet (^^U) dels i orig. dels bl. Karls- 
sons af skr. i RA., anteckning om provisionen därsammastädes bl. provisiones 
episcoporum. 

2 SRS, I: I, 143. 3 SRS, I: i, 146; jfr ofvan sid. 302. 



309 

den ursprungliga öfverenskommelsen låta nedrifva och afföra 
Öfriga påbörjade byggnader ^ Till sådana enskildheter sträckte 
sig kungafamiljens ibland kanske en smula despotiska omsorg 
om sin älsklingsstiftelse. — Vid jultiden 1429 begaf sig drott- 
ning Filippa, då hon kände döden nalkas, till Vadstena, där 
hon natten till d. Vt 1430 afled i det kloster hon så högt 
älskat. Hon begrofs i S. Annas kapell, och för hennes själs ro 
stiftades, som nämndt, af hennes make de ståtligaste själamässor 
Nordens historia känner^. 

Under återstoden af konung Eriks regering, då olyckorna 
allt tätare började falla öfver honom, besökte han, så vidt jag 
vet, ingen gång Vadstena. Viktigare kungaplikter bundo honom 
på annat håll; de gällde kampen för hans kronor. Den olyck- 
liga utgången af striden om Sönderjylland, om den också knap- 
past innebar det förkrossande nederlag man sökt göra troligt, 
brytningen med hierarkien, väl närmast framkallad af det onek- 
ligen något lättvindiga sätt, hvarpå konungen ansett sig kunna 
förfoga öfver lediga biskopsstolar, hans försök att trygga tron- 
följden inom sin egen ätt och äfven de kungliga fogdarnas ut- 
pressningar och förtryck reste hans folk emot honom ^. 

De år, som följde närmast efter den engelbrektska res- 
ningen i juni 1434, voro för de stilla i landen, för kloster och 
kyrkor, orons och förödelsens år. Bondehärarnas rensningstäg 
kring riket inleda i vår historia en ny epok, varslad redan tidi- 
gare, knappast afslutad förrän med Karl IX:s regering. En 
direkt känning af Engelbrekts arbete för ett förbättrande af de 
lägre ståndens villkor fick Vadstena kloster däruti, att han vid 
ett besök i Vadstena tillsammans med rådet (tydligen i aug. 
1434) på ansökan af stadens borgare utan klostrets samtycke 
nedsatte deras dagsverksskyldighet till klostret från 8 dagsverken, 
hvartill den efter branden 1423 fixerats, till 4^. Detta synes, 
ehuru våra källor därom ej gifva närmare underrättelser, ha 
gifvit anledning till strider mellan klostret och staden. Den '^j 4 

^ Brefven i afskr. i C. 46, fol. 172, 172 v. samt i A. 4S (med ny num- 
rering Jordeböcker D. ii), fol. 220, 220 v. 

■ SRS, I: I, 149. 

^ Om biskopstillsätmingarnas, särskildt 1432 års ärkebiskopsvals kon- 
stitutionella betydelse se utom Lindbloms ofvan (sid. 161) citerade uppsats och 
de af honom utgifna akterna (Akter rörande ärkebiskopsvalet i Uppsala 1432) 
Erslev, Erik af Pommern, 309 — 317. 

* Vadstena borgerskaps klagomål till konung Karl 1448 och klostrets 
svar därå i afskr. i A. 26, fol. 328, 329a, 331. 



3IO 

1435 gåfvo ärkebiskop Olof, biskoparne Knut och Thomas samt 
fyra världsliga rådsherrar sin bekräftelse på drottning Margaretas 
stadsprivilegium af d. ^/i, 1400, och vid samma tillfälle bestäm- 
des och afstacks också i de nämnda riksrådens närvaro själfva 
stadsområdet \ Genom en kungörelse af den ''/i 1436, utfär- 
dad under riksdagen i Arboga, medgaf rådet i anslutning till 
■det förutnämnda privilegiet af 1404 menigheten i Vadstena stad 
frihet frän all tunga och alla pålagor till riket utom vid allmänt 
uppbåd, pä det stadens invånare måtte vara i stånd att dess 
samvetsgrannare fullgöra sina skyldigheter (skatt, tomtören och 
dagsverken) till klostret^, och året därpå gaf regeringen genom 
ett öppet bref från Stockholm, dagtecknadt d. "Vs, sin bekräf- 
telse på klostrets af drottning Margareta och konung Erik för- 
tmnade privilegier i afseende på staden Vadstena ■\ Ehuru detta 
otvifvelaktigt innebar ett erkännande af klostrets rätt till de 
gamla prestationerna, synas klostermyndigheterna dock låtit allt 
förblifva vid Engelbrekts påbud, enär i borgerskapets klagomål 
till konung Karl 1448 dagsverkena fortfarande upptagas till 4*. 

Men till att under dessa oroliga tider alldeles skydda klostret 
räckte ej de styrandes makt. Dyningar från de stora striderna 
i landet nådde äfven klostermurarna i Vadstena. Dit hade den 
mest bekante och mest hatade af de danske fogdarna, Jösse 
Eriksson, en af klostrets frikostige välgörare, tagit sin tillflykt. 
Utan hänsyn till klostrets fristadsrätt bröto sig den kringlig- 
gande traktens bönder in i klostret d. ^/jo 1436, grepo sin gamle 
fiende och förde honom — »som ett får» säger Diariet — till 
Motala, där han halshöggs. Om än gärningsmännen för sin 
tilltagsenhet blefvo strängt straffade, vittnar dådet dock om hur 
högt stridsvågorna gingo i landet". 

Det gick från ondt till värre. De sändebud från konung 
Erik, som till Vadstena medförde och där d. '/i 1439 läto upp- 
läsa konung Eriks kungörelse om herr Nils Stenssons utnäm- 



^ Afskr. bl. B. E. Hildebrands af skrifter i VHAA efter orig. i Linkö- 
pings stiftsbibliotek; det är den i bekräftelseurkunden inryckta officiella af- 
skriften af stadsprivilegiet, som ofvan (sid. 158, n. 2) genom ett förbiseende 
betecknats såsom original. 

2 Afskr. i F. e. 11, fol. 13 v., 14; försäkran härom hade Engelbrekt 
och rådet vid det nämnda besöket gifvit staden. 

3 Orig. på perg. i RA. * Afskr. i A. 26, fol. 329 a. 

^ SRS, I: I, 153; jfr skildringen i Rimkrönikan (Svenska medeltidens 
rimkrönikor, utg. af G. E. Klemming, II, 153 — i5S); om asylrätten se HiN- 
scHius, IV, 380. 



3" 

ning till marsk i Karl Knutssons ställe, plundrade i staden 
och begingo våldsamheter i kyrkan, och herr Erik Stenssons sven- 
ner störde friden i systrarnas port af hämnd för att de blifvit 
bannlysta för sina våldsdåd mot en af klostrets landbönder \ 

Från ungefär samma tid härrör förmodligen också en kun- 
görelse af ärkebiskop Nicolaus Ragvaldi samt biskoparne Bengt 
i Linköping och Thomas i Strängnäs, af påfven skipade till 
Vadstena klosters »conservatores och försvarare», hvarigenom de 
förbjödo höga och låga, riddare och svenner och alla andra att 
begå några öfvergrepp mot Vadstena kloster, dess gods och 
landbor — allt vid bannlysnings äfventyr". 

Dessa tilldragelser böra ses såsom bakgrunden för det 
öppna bref, som riksens råd d. ^^/^ 1440 under tronledigheten 
under rikets stora sigill från Arboga utfärdade och hvarigenom det 
tog Vadstena kloster, dess sysslomän, tjänare, gods och landbor 
och allt hvad under klostret hörde i sitt skydd, förbjöd alla och en 
hvar att förgripa sig på dem eller deras eller hindra eller kvälja 
klostrets besittningsrätt med skyldighet att vid 40 marks böter 
återställa olagligen frånhändt gods, bekräftade klostrets jakträtt 
»där dem borde jaga», liksom ock dess rätt att utan svek eller 
flärd öfverallt i landet genom sina sysslomän och utsände låta 
uppköpa hvad för kosthållet behöfdes, erkände — i trots af 
Baselkonsiliets beslut — Birgittas uppenbarelser samt stadfäste 
äldre påbud om Vårfrupenningens fortsatta utgörande^. — 

Aret 1443 har satt märken efter sig i klostrets utveckling 
genom den stadga rörande dess ekonomiska förvaltning — den 
tidigaste åtminstone af de till vår tid bevarade — som under a. 
'/lo d. å. af biskop Nils på brödrakonventets framställning utfär- 
dades och som i själfva verket ligger till grund för motsvarande 
delar af de under 145 1 utfärdade stadgarna^. Stadgan af d. 

1 SRS, I: I, 155. 

^ Afskr. (defekt) å ett ur en Vadstenakopiebok utskuret pergaments- 
blad bl. VHAA:s permebref i RA. Dateringen saknas, men tiden för ut- 
färdandet bestämmes af Nicolaus Ragvaldis utnämning till ärkebiskop d. Vio 
1438 (orig. på perg. i RA) och biskop Bengts död d. ^^/i» 1440. Tvenne 
dombref af d. ^^/n 1439 (orig. på perg. i RA), hvarigenom biskoparna Bengt- 
och Thomas, af påfven satta till klostrets beskyddare, tilldömde detsamma 
olagligen frånhändt gods, vittna ock om klostrets brydsamma ställning under 
dessa oroliga år. 

^ Orig. på perg. i RA; transsumt af de båda sista stadgandena i afskr. 
i A. 2j, fol. 109. 

* Afskr. i C, 46, fol. 182 v.— 187 och i C. ^4, fol. 242 — 247; jfr SRS, 
I: I, 161; om stadgans innehåll se Silfverstolpes utförliga redogörelse i 



312 

'/,o 1443 blef sedermera af biskop Nils vid en visitation d. 'Vi 
1448 ytterligare bekräftad \ 

o 

Aret 1443 medförde äfven ett skifte i klostrets högsta led- 
ning. Generalkonfessorn Gervvinus, som i sjutton år under 
mycket brydsamma förhållanden förvaltat klostrets angelägen- 
heter, afgick d. ^^/jo 1443 från sitt ämbete, och till hans efter- 
trädare valdes två dagar senare Johannes Borquardi^. Från 
hans korta konfessorstid ha vi utom den förut refererade, till 
biskop Henneke i Odense afgifna utredningen om ordens och 
regelns ställning^ blott att anteckna en högtidlig maning af d. 
^^/, 1444, hvarigenom generalkonfessorn förutom maningar och 
varningar af en mera allmän religiös natur hos systrarna in- 
skärpte nödvändigheten af ett samvetsgrannt iakttagande af 
regelns föreskrifter, närmast i öfverensstämmelse med hvad biskop 
Knut stadgat vid sin visitation d. V9 1419*- Redan d. ^Vs 1444 
lämnade emellertid, obekant af hvad orsak, den nye generalkon- 
fessorn sin befattning, men försökte till en början på uppma- 
ning af abbedissan och bröderna att behålla sin rang som 
ordensprelat. Sedan han dock snart förmåtts att afstå därifrån, 
valdes d. "^^ /-, till generalkonfessor Magnus Unnonis med brö- 
dernas röster mot flertalet systrars, hvarvid abbedissan dock 
förklarade honom lagligen vald med hänsyn till regelns liksom 



A;tt. tidskr., XVI, 191 — 193 samt nedan sidd. 341-— 346. Geete uppger i sin 
redogörelse för det svenskspråkiga innehållet i C. 74 (Sv. kyrkobruk under 
vAedeltiden, XXIII), att stadgan, som han räknar från fol. 240, skulle vara 
tryckt af Klemming i BU, V, 109—26. Uppgiften beror dock på ett förbise- 
ende, tydligen uppkommet däraf att fol. 240 verkligen innehåller inledningen 
till den hos Klemming tryckta stadgan (ss. 109 — iii); från fol. 242 åter vid- 
tager stadgan af d. ^lo i443- 

1 Afskr. i C 46, fol. 188, 188 v. och C. 74, fol. 247 v., 248. 

- SRS, I; I, 160, vittnesbörd om valet, dat. d. ^Vio i443. i afskr. i 
A. 26, fol. 196. Diariet uppger, att Gerwinus afgick på S. Galli dag, d. v. s. 
dagen före S. Lucas' dag; nu är emellertid S. Galli dag d. ^^jio, S. Lucas' d. 
^^/lo, hvadan alltså notisen ej är fullt korrekt. I den nämnda urkunden säges 
hans afgång ha inträffat på S. Galli dag, som var en torsdag. Men år 1443 
inföll d. ^®/io på en onsdag, hvarför således äfven här föreligger ett krono- 
logiskt misstag. Uppgifterna torde bäst förenas om man antager, att afsä- 
gelsen skett d. ^^/jo, d. v. s. torsdagen före S. Lucas' dag. 

3 Se ofvan sidd. 70, 71. 

■* Maningen i afskr. i C. jo, fol. ^j ft. (»anno domini MCDXLIIIP die 
beate Emerentiane virginis, que est XXI (!) die [s] mensis januari], infrascripta 
fuerunt publicata et notificata sorori Benedicte et conuentui sororum post 
meridiem in loqutorio sororum per fratrem Johannem Borqwardi, tunc confes- 
sorem generalem existentem»); jfr SD, III, N:o 2680, hvarom mera nedan. 



313 

för öfrigt hela den kanoniska rättens föreskrift, att valen skulle 
afgöras ej blott af major ^ utan af major et sanior pars ^ . Då 
man underrättade biskopen om hvad som förefallit, förklarade 
han i ett bref af d. ^^/e 1444, att Johannes Borquardi såsom af 
honom, biskopen, bekräftad i sitt ämbete äfven borde ha ned- 
lagt detsamma i hans händer och med hans tillstånd. Han 
ämnade därför anmoda den afgångne att tills vidare kvarstå vid 
sin sysslas förvaltning, till dess han själf hunne komma till Vad- 
stena för att hålla undersökning om hvad som förefallit. Vad- 
stenadiariets version af saken är något olika. I enlighet där- 
med skulle biskopen ha gifvit Magnus Unnonis en bekräftelse 
ad interim på valet och sedan vid Brittmässtid ha hållit den 
omtalade undersökningen, hvarefter omsider den valde definitivt 
bekräftats i ämbetet^. Hvilken framställning nu är den rikti- 
gare, tilltror jag mig ej att afgöra; den slutliga utgången blef i 
båda fallen densamma. 

Den ^/i2 1447 afgick abbedissan Bengta Gunnarsdotter 
från sitt ämbete, som hon i 25 år förvaltat^. Om valet af hen- 
nes efterträdarinna lämnar Diariet inga som helst upplysningar. 
En annan källa kastar dock i hufvudsak ljus öfver förhållandet. 
Af en i afskrift bevarad visitationsstadga, utfärdad tidigast d. 
^*/i 1448 af biskop Nicolaus, framgår, att biskopen vid den 
visitation han på S. Vincentii dag och de därefter följande da- 
garna förrättade i Vadstena i främsta rummet haft att anställa 
undersökning angående det efter Bengta Gunnarsdotter förrät- 
tade abbedissevalet, hvarigenom blifvit utsedd Ingeborg, dotter 
till hertig Gerhard af Holstein. Då biskopen fann vid valet 
vara tillgånget efter Salvatorsregeln, priorn Petri stadgar, klo- 
strets privilegier och kyrkans rätt och sedvänja, stadfäste han 
detsamma och invigde Ingeborg till klostrets abbedissa. Till- 



1 SRS, r. I, 161. ■- Afskr. i F. e. 11, fol. 82 v.; SRS, I: i, 161. 

^ SRS, I: I, 164. Från hennes sista tid som abbedissa finnas i afskr. be- 
varade ett par handlingar, som kasta ett visst ljus öfver tillståndet i klostret, 
dels en »exhortacio prima, quam fecit fräter Magnus ad sorores anno dominj 
MCDXLV in crastino octaue Epyphanie Domini (^70 pro reformacione obser- 
uancie regularis» (C j-o, fol. 94 — 96 v.), dels en af abbedissan med general- 
konfessorns, biktfädernas och de äldre systrarnas råd uppgjord stadga till för- 
bättring af observansen, odaterad, men att hänföra till tiden 1444 — 47, enär 
Magnus namnes såsom generalkonfessor (C. /o, fol. 106 — 108). Den först- 
nämnda maningen innehåller en varning mot oenighet, girighet och köttslig 
kärlek; i abbedissans stadga lämnas föreskrifter om tystnadens hållande, syst- 
rarnas arbete, brödernas kläder och tvätt, bestraffningarna o. s. v. 



lika bilade han den tvedräkt, som med anledning af valresulta- 
tet uppstått inom klostret, och förbjöd strängeligen bröder och 
systrar att pä nytt söka återuppväcka striderna därom. I an- 
ledning af hvad som förefallit, uppmanade han dem slutligen 
att uppsätta utförliga bestämmelser om det förfaringssätt, som 
vid val af konfessor eller abbedissa för framtiden borde följas 
— en uppmaning, som ännu i 1455 års visitationsstadga för- 
nyades \ — 

När denna valstrid nådde sitt afgörande, fanns konung 
Kristoffer ej mer bland de lefvande. Han afled helt hastigt d. 
^/i 1448 i Helsingborg^. Hans förhållande till Sveriges mäkti- 
gaste kloster under de få år han förde spiran är ingalunda utan 
sitt intresse. Begynnelsen var knappast lofvande. För så vidt 
den åskådning, som göres gällande af antecknaren i Diariet, far 
tagas såsom uttryck för en allmän stämning inom klostret eller 
åtminstone inom dess munkkonvent — och därtill äger man 
väl en viss rätt — var det närmast med en känsla af svikna 
förhoppningar man i Vadstena mottog underrättelsen om den 

o 

bayerske hertigens val till svensk konung. Åtminstone har jag 
svårt att värja mig för det intrycket, att Diariets notis om sa- 
ken bredvid det undergifna, mildt klagande ogillande, som an- 
står den fromme munken, har en tillsats af kylig försmädlighet, 
som eljes sällan präglar dess menlösa uppgifter^. Huruvida 
denna, vi våga väl säga, klostrets ställning till tronföljdsfrågan 
beror på några sympatier för Karl Knutssons kandidatur, är 



' Afskr. i C. T4, fol. 250 — 54 v. samt i C. 46, fol. 208 — 211, där afskriften 
dock är defekt, i ty att inledningen, som just behandlar själfva valkrånglet, sak- 
nas; egendomligt nog synes Silfverstolpe, ehuru han begagnat C. 74, blott ha 
känt den ofullständiga afskriften (Klosterfolket, 11). Stadgan från 1455 är tryckt 
hos Klemming, BU, v, 127 — 139. Som en frukt af biskopens uppmaning får 
■man väl anse de detaljerade föreskrifter om val at abbedissa och generalkon- 
fessor, som i afskrift förekomma i den meromnämnda C. 74 (fol. 342 — 359) 
och som af Geete offentliggjorts såsom bilagor till Sv. Fornskr.-Sällskis års- 
möten 1904 och 1905. 

2 Styffe, Bidrag, III, V. 

^ SRS, I: I, 156. »In festo Epyphanie facta est congregacio in 

Arbogha, ubi ut dicebatur, unanimiter concluserunt, ut itumquam sibi alienige- 
nam in regem preficerent, sed indigenam, pro cuius electione iterum deberent 
convenire ibidem festo Michaelis cum provincialibus regni et civibus secun- 
dum quod leges patrie declarant. Quod cMw/«c/Mw/M?sse/, elegerunt in Regem 
Doniinum Christoferum, Regem Dacie et nepotem Regis Erici, cujus electio, ut 
dicitur, facta est ex ordinacione prelatorum, utinam et Divina. 



315 

svårt att afgöra. Utesluten är i hvarje fall ej möjligheten 
däraf^ 

Sågs i Vadstena den nye konungen från början med sneda 
blickar, voro hans första åtgärder onekligen väl ägnade att 
vinna stämningen för honom. Efter sin hyllning och kröning i 
i Upsala d. 13 och 14 sept. 1441 red han i början af följande 
år sin Eriksgata^. Till Vadstena kom han tisdagen efter septuage- 
sima (d. ^°/,) och mottogs där högtidligen af det församlade folket 
och klosterbröderna. Dagen därpå inträdde han i brödraklostret, 
som han i dess helhet besåg, och gaf därefter sin bekräftelse — 
delvis i utvidgad form — på klostrets privilegier, som förelades 
honom af Johannes Borquardi, hvilken hade namn om sig att 
vara en god jurist. Efter privilegiebekräftelsen begärde och er- 
höll konungen af klostret ett broderskapsbref^. 

De urkunder, genom hvilka konungen tillförsäkrade klost- 
ret sitt skydd och bekräftade dess privilegier, till antalet tre, 
äro samtliga dagtecknade d. ^f-, 1442. Den viktigaste utgör 
föga mer än en sammanfattning och närmare utveckling af 1436 
och 1440 års privilegier. Den innehåller först och främst en 
försäkran om Vadstena klostrets delaktighet i alla de privilegier, 
friheter, nådebevisningar och donationer, som konungen och 
hans företrädare gifvit och bebrefvat andra kloster och kyrkor 
i riket. Vidare bekräftades klostret i sin besittning af själfva 
fundationsgodset, gården Vadstena med hvad därunder hörde, 
af alla gods och gårdar i alla tre rikena, till hvilka klostret 
kunde visa laga åtkomst, samt af själfva staden Vadstena med 
all kronans rätt. Staden fick bekräftelse på sitt förut af rik- 
sens råd utstakade område samt pä frihetsbrefvet från 1436; 
i afseende å dess skyldigheter gentemot klostret hänvisades till 
drottning Margaretas bref*. Förbudet mot intrång å klostrets 
gods upprepades vid 40 marks böter till konungens ensak, hvar- 
jämte klostret i händelse af behof tillförsäkrades en snabb och 
oväldig rättskipning samt äfven några tekniskt processuella 



^ I hvarje fall synes Karl Knutsson redan då ha varit per sona gratis- 
sima i Vadstena. Genom ett gåfvobref af d. ^-/^ 144° upplät klostret åt ho- 
nom en tomt i Vadstena för »den stora kärlek, vänskap och godvilja han 
visat klostret». Orig. på perg. i UB. 

2 SRS, I: I, 157, 158. 

^ SRS, I: I, 158. Under sin vistelse i Vadstena utfärdade konungen 
■d. I och 2 febr. skyddsbref för Vreta och Askaby kloster (orig. på perg. i RA.) 

* Jfr ofvan sid. 310. 



3i6 

lättnader. Dess landbor, gods och ägodelar fritogos från all 
skatt och tjänst till riket utom vid allmänt utbud, liksom det 
erhöll bekräftelse på sin redan 1 41 4 erhållna rätt att på sina egna 
gods och af sina hjon, landbor, tjänare och landbohjon uppbära 
konungens sakören och böter. Den 1440 medgifna jakträtten 
preciserades att gälla ej blott dess egna marker, utan äfven 
kronogods, som lågo tillsammans med klostergodsen. Den redan 
1440 klostret tillerkända rätten att genom sina sysslomän och 
utskickade uppköpa matvaror utsträcktes till alla tre rikena, 
städerna såväl som landsbygden, och skulle med hänsyn till 
de förra gälla både främlingar och deras egna borgare. Vår- 
frupenningen stadfästes i enhghet med forna kungars bref att 
utgå med samma rätt som tionden. Slutligen tillerkändes klost- 
ret rätt att till syssloman utse en frälseman, som ställdes under 
konungens skydd och fritogs från all tjänstskyldighet till kronan 
för de gods han vid ämbetstillträdet ägde; för under ämbets- 
utöfningen fångna gods åter skulle han göra kronan öflig tjänst \ 
De båda andra brefven äro dels ett vanligt skyddsbref för 
Vadstena kloster med underlydande gods, landbor, tjänare och 
ämbetsmän i alla tre rikena^, dels ett förordnande för biskop 
Nicolaus i Linköping att i konungens stad och ställe vara klost- 
rets beskyddare mot hvem det vara månde med öppen fullmakt 
att efter bästa förstånd tillvarataga dess intressen, att i dess ange- 
lägenheter döma och skilja samt att inför sig instämma hvem 
han för godt funne ^. 

I slutet af följande år (d. ^Vi3 I443) ^ besökte konung 

1 Afskr. i A. 26, fol. 327 och C 46, fol. 176—179; stadgandet om Vår- 
frupenningen finns i en transsunierad afskr. i A. 2j, fol. 109. 

2 Afskr. i C. 46, fol. 180 v, 181 v. 

^ Afskr. i C. 46, fol. 181 v — 182 v. Öfver afskriften finnes följande 
rubrik: »Protectoria et conseruatoria monasterii Watzstenensis et bonorum 
eius atque familie et colonorum sibi per illustrem et generosum principeni 
dominum Cristoferum regem Swecie etc. concessa et substitucio domini 
Nicholai Lincopensis (scil. episcopi) ipso rege prepedito in exsequcione peticio- 
nis huiusmodi. Sed quia substitucio ista est personalis, idcirco mortua illa 
persona substituta censebitur et mortua ipsa substitucio. Valet tamen protec- 
toria et conseruatoria imraediate precedens (den å fol. 180 v., 181), quia ipsa est 
siniplex et non personalis.» I kraft af detta kungliga uppdrag för biskop Nico- 
laus i flere dombref från den följande tiden titeln »konungsdom hafvande i alla 
Vadstena klosters ärenden» [urk. af d. --Ve, 7s (tr. i VHAAH, XXIV, 321, 322), 
^^/s 1442 och '^/s 1445 i orig. på perg. i RA]. 

* Dombref, utfärdadt af konungen från Vadstena d. ^jvi 1443, i orig. på 
papper i RA. 



317 

Kristoffer ånyo Vadstena, hvarvid till honom från klostrets sida 
framfördes klagomål öfver att Q olårets privilegier ej i alla 
punkter upprätthållits. Särskildt gällde besvären den klostret 
tillerkända rätten att af sina landbor och tjänare uppbära konun- 
gens böter. I anledning af dessa klagomål utfärdade konungen 
d. ^Vi 1444 en kungörelse, hvari han förbjöd alla och enhvar, 
andliga och världsliga, höga och låga, i främsta rummet sina 
fogdar och ämbetsmän, att störa klostret i åtnjutandet af privi- 
legierna, särskildt hvad anginge dess rätt till sakören och böter 
utan hinder af biskoparnas privilegier i enahanda afseende ^ . 
Under ett nytt besök i Vadstena i november s. å. lofvade Kri- 
stoffer att på allt sätt befordra klostrets och ordens utveckling 
närhelst han därtill uppfordrades. En frukt af detta besök var 
förmodligen äfven en förordning af d. ^/n 1444, hvarigenom 
borgerskapet i Vadstena erhöll rätt att dagen efter den heliga 
Birgittas dag af hålla en fri marknad ^ . Ett bevis både på Vad- 
stena klosters stora rikedom och på det nära förhållandet mel- 
lan detsamma och konungahuset är konung Kristoffers i bref af 
d. ^/s 1445 till konventen framställda anhållan att i och för sin 
gemåls kröning genom sin kapellan, Upsalakaniken mäster Klas 
Ryting, till läns bekomma klostrets bästa guldkrona ^. 

Om än måhända denna anhållan smickrade konventen, sä 
drog drottningens kröning med sig äfven andra följder af mindre 
angenäm art. I den bröllopsgärd, som enligt gammal sedvänja 
skulle utgå, deltog Vadstena stad med 100 rhenska gyllen — 
»sä mycket gåfvo ej fem eller sex andra städer», klagar stadens 
borgerskap. Och ehuru klostrets underhafvande både i staden 
och på landet fritagits från gästningar och utresor, nödgades 
Vadstena borgare dock deltaga i konungens underhåll både vid 
hans Eriksgata, vid drottningens första färd till Sverige och vid 
flera andra tillfällen " . Sinnesstämningen mot konungen var 



^ Kungörelsen finns i två, dock ej i ordagrannt likalydande afskr. i 
C 46, fol. 179 v., 180 och 180, 180 v. 

* SRS, 1. 1, 162; förordningen i afskr. i A. 26, fol. 294 v. 

^ DN, XVI, N;o 150. Konung Erik hade till klostret skänkt sin och sin 
gemåls kronor med uttryckligt förbehåll, att kommande regenter skulle få låna 
dem därifrån (Hildebrand, Sv. Medeltid, II, 26). Dessa guldkronor tillöste sig 
sedermera Karl Knutsson (urk. af d. ^/in 1454 och d. ^"/^ 1456 i orig. på perg. 
i RA). 

^ Klostrets klagomål till Karl Knutsson vid hans Eriksgata 1448 i afskr. 
i A. 26, fol. 328. 



3i8 
därför ej den blidaste, nar han i början af år 1446 ånyo besökte 

o 

Vadstena. Åtföljd af sin gemål och en stor skara danska hof^ 
män, ankom han dit d. ^Vi 1446 och blef högtidligen mottagen, 
hvarvid klostrets relikskatter för drottningen förevisades. Dagen 
därpå begaf sig konungen med några fä följeslagare till bröder- 
nas refektorium, hvarest — förmodligen med hänsyftning på 
såväl bröllopsgärden som gästningen ~ till honom framfördes 
klagomål öfver att klostrets landbönder och borgare trots privi- 
legiernas klara ord ej finge njuta den rätt han själf tillsagt 
dem. Pä denna framställning vägrade emellertid konungen att 
ingå i svaromål, liksom han ej heller ville tillåta, att den pen- 
ninghjälp klostrets landbönder i likhet med det öfriga riket 
måste erlägga till bestridande af kostnaderna för bilägret — mer 
i öfverensstämmelse med privilegierna — ansloges till reparation 
af klostrets koppartak. Slutligen förde bröderna klagomål öfver 
de världslige stormännens intrång på klostrets äganderätt till 
underlydande gods. Denna sistnämnda sak lofvade konungen att 
afgöra en annan dag under sin vistelse i Vadstena. Slutet blef 
emellertid, att alltsammans uppsköts till den herredag som i 
slutet af februari och början af mars skulle hållas i Stockholm, 
där rådet skulle träffa afgörande öfver de framställda klagomålen 
i deras helhet ^. 

Till denna herredag sändes att föra klostrets talan Johan- 
nes Borquardi och Johannes Magni, båda enligt Diariets uppgift 
goda jurister. De anträdde sin färd d. % 1446 och återkommo 
d. "V.'5 efter att, såsom Diariet berättar, hafva återvunnit några, 
gods och medförande rådets bref pä sin rätt till de återstående^. 
Under d. ^/s äro ock utfärdade dels ett förlikningsbref i klost- 
rets tvist med herr Karl Knutsson (Örnefot), dels ett föreläggande 
för kronan att inom natt och år styrka sin äganderätt till 
vissa innehafvande gods i Västergötland, som eljes skulle 
tillfalla klostret ■\ Vid detta möte förevar äfven frågan om dess 
rätt till några gods och gårdar i Pyttis socken med dithörande 
laxfiske i Kymmene älf, allt af Bo Jonsson d. ^V2 1380 skänkt 
till klostret, af detta till förvaltning öfverlämnadt åt Erengisle 
Niclisson, höfvidsman på Viborg, men af honom behållet och 



^ SES, I: I, 162, 163; från konungens Vadstenavistelse finns bevaradt 
ett dombref af d. ^^/i 1446 (urk. på perg. i RA). 

- SRS, I: I, 163; från Stockholmsherredagen finnas bevarade skyddsbref 
af d. 25 och 26 febr. 1446 (orig. på perg. i RA). 

•'' Brefven i orig. på perg. i RA. 



319 

sedan af hans efterträdare förvandladt till en kungsgård, lydande 
under höfvidsmannen på Viborg. Rådet resolverade, att saken 
skulle uppskjutas, till dess herr Karl Knutsson, som hade godsen 
och fisket i sin värjo, komme till Stockholm, då kärandena hade 
att förete sina bref och bevisning \ I anledning af detta utslag 
infunno sig å klostrets vägnar vid den herredag, som i slutet af 
juni samma år hölls i Stockholm, samma bröder och lyckades 
återvinna nämnda gods och fiske. Johannes Borquardi fortsatte 
därefter färden till Nädendal för att lägga det återvunna fisket 
under detta kloster, men afled där, innan ännu ärendet hunnit 
slutbehandlas '. Egendomen synes emellertid fortfarande ha för- 
hållits klostret, enär den d.^Va 1515 tilldömes detsamma och 
i Brasks kopiebok namnes såsom kronogods ^. 

Från den nyssnämnda herredagen i Stockholm härrör för- 
modligen också den förordning af d. V? 1446, hvarigenom 
konung Kristoffer, i enlighet med Vadstena stads genom klostret 
framburna önskan, inskränkte antalet borgmästare och rådmän i 
staden till respektive fyra och åtta. Två borgmästare och fyra. 
rådmän skulle sitta hvarje år och två af menigheten tillika med 
några af stadens råd ärligen uppbära skatten samt noggrannt 
redovisa densamma ej blott för abbedissan, utan äfven för me- 
nigheten. Borgmästare och rådmän skulle tillsättas med abbe- 
dissans råd och stadfästelse. I följd af denna reduktion af äm- 
betsmännens antal nedsattes skatten med en fjärdedel ^. Frän 
konung Kristoffers sista år omtalas i bevarade källor ej något 
ytterligare besök af honom i Vadstena eller några vidare under- 
handlingar mellan honom och klostret. 

Hans efterträdare på den svenska tronen, Karl Knutsson,, 
var af gammalt väl sedd i Vadstena, hvilket ock vid hans första 
besök därstädes på ett oförtydbart sätt trädde i dagen. Då han 
under sin Eriksgata d. ^^/i2 1448 kom dit, mottogs han af 
konventen under stora högtidligheter, för hvilkas rituella sida i 



^ Dombrefvet af d. '/s 1446 i vid. af d. 25/7 5. å. hos Arwidsson, III, 
N:o 49; jfr för öfrigt ett d. ^Js 1446 vidimeradt intyg rörande ett vittnes- 
förhör d. ^10 1443 (Arwidsson, III, N:o 50), RAP, I, N:o 1486, II, N:o 2377,- 
Styffe, Skandinavien, 340, 341 och Leinberg, 187, 188. 

2 SRS, I: I, 163. 

^ Styffe, a. a., 341; orig. på perg. i RA. 

* Orig. på perg. i RA; jfr klostrets svar på borgerskapets klagopunkter 
1448 i afskr. i A. 26, fol. 331. 



320 

Diariet noggrannt redogöres\ Följande dag framlades för ho- 
nom klostrets besvär, i hvilka begärdes: i:o att klostret skulle 
tillförsäkras skydd af konungen eller vid förfall för honom af 
rådet samt att dess gamla privilegier i afseende på dess gods, 
landbor och ägor skulle stadfastas; 2:0 att konungen ville till- 
försäkra och bekräfta åt detsamma patronatsrätten till S. Annas 
kor och prebenda och till kapellanbefattningarna vid den öfver 
drottning Filippa stiftade minnesgudstjänsten; 3:0 att konungen 
ville ge sin bekräftelse på äldre stadganden om Vårfrupenningen 
och uppmana biskoparna att genom prostar och klerker vid 
dess indrifvande vara behjälplige, enär den för många år reste- 
rade samt 4:0 återställa dels de d. '/s 1446 klostret vilkorligt 
tilldömda godsen i Elfsborgs län dels några gods i Röks socken, 
som förhöllos klostret^. 

Sannolikt vid samma tillfälle tog sig Vadstena stads borger- 
skap anledning att inför konungen frambära klagomål öfver sina 
tunga utlagor till klostret i tomtören och dagsverken. De 
anhöUo om nedsättning däri, om skydd mot godtyckliga afhys- 
ningar, om tillstånd att pä landsbygden få uppköpa matvaror 
för eget behof, enär på grund af den stora tillströmningen af 
främlingar tillförseln var otillräcklig, samt om upphäfvande af 
konung Kristoffers ofvannämnda förordning af d. V? 1446 om 
nedsättning i borgmästarnas och rådmännens antal ^. I anled- 



^ SRS, I: I, 165, 166. Vid Karls Eriksgata utskrefs på vanligt sätt af 
allt landet en gärd, som i likhet med hvad som skedde under Kristoffers tid 
förmodligen erlades äfven af klostrets underhafvande, eftersom kungabrefvet 
om gärden i afskrift finns i klostrets brefbok A. 26. (fol. 307). 

2 Klostrets suppliker finnas i A. 26. fol. 334 och 33S i tvenne afFatt- 
ningar, af hvilka den å fol. 334 synes utgöra ett utkast, enär i densamma 
förekomma flera tillägg och öfverstrykningar, hvarjämte den sista punkten 
(om godset i Röks socken) är ofullständig. Punkterna i och 3 äro i båda 
redaktionerna lika; punkt 2 har å fol. 334 ett tillägg rörande konung Kristof- 
fers kapellan, herr Erik, som å fol. 335 saknas. Punkt 4 omfattar på båda 
ställena blott godsen i Elfsborgs län och är likalydande. Härtill sluter sig 
såsom punkt 5 suppliken om godset i Röks socken, å fol. 334 ofullständig. 
Redaktionen å fol. 334 har a tergo, följande anteckning: »Supplicaciones 
super confirmacione priuilegiorum, capella atque denario beate Virginis, que 
porrecte fuerunt regi Karulo anno domini MCDXLVIII XVI die mensis de- 
cembris presentibus infrascriptis«, hvarpå följer en förteckning öfver närvarande 
rådsherrar. Vid de särskilda punkterna finnes i kanten antecknadt: Vid i) 
»Ista peticio fuit ad deliberacionem consiliariorum,» vid 2) »Ista supplicacio 
fuit pro diffinitiva sentencia discussa» samt vid 3) och 4) »suspensa». 

^ Klagomålen i afskr. i A. 26, fol. 328, 529 a. 



321 

ning af denna framställning inlämnade generalkonfessorn till 
konungen en svarsskrifvelse, hvari borgerskapets klagomål ut- 
förligt bemöttes. Skarpt framhölls, att staden blifvit befriad 
från all tunga till riket för att dess bättre kunna fullgöra sina 
skyldigheter mot klostret och att med hänsyn därtill pålagorna 
ingalunda kunde anses för höga. Hvad åter anginge konung 
Kristoffers förordning, så hade klagomålen öfver densamma fram- 
kommit från de borgmästare och rådmän, som i följd af dess 
stadganden måst lämna sina platser, under det att en mängd 
andra borgare, hvilkas namn meddelades, hos generalkonfessorn 
petitionerat om förordningens bibehållandet Då konungen emel- 
lertid på grund af Danmarks osäkra hållning helt brådstörtadt 
måste lämna Vadstena, träffades angående dessa frågor då intet 
afgörande, utan allt uppsköts till ett kommande möte. 

På ett rådsmöte i Stockholm vid Mickelsmässan år 1450, 
då en förlikning kom till stånd mellan konung Karl och hans 
alltför unionsvänliga rådsherrar, blefvo emellertid några af 
klostrets suppliker bifallna^. Den ^/lo 1450 gaf nämligen konun- 
gen sin stadfästelse på dess gamla privilegier, tog detsamma med 
alla dess underlydande gods i sitt beskydd och uppdrog åt rådet 
att i hans frånvaro vara dess skyddsherre. Därjämte bekräfta- 
des särskildt dess rätt till brutpenningar och kungliga sakören 
af egna hjon, landbor och tjänare i likhet med hvad som af 
gammalt varit biskoparna medgifvet och utan hinder af deras privi- 
legier ^. Den ''/lo s. ä. påbjöd konungen med sitt råd i anslutning till 
äldre påbud om samma sak en utlaga af två svenska penningar 
(Stockholms mynt) af hvarje hjonelag i riket till Vadstena klo- 
sters byggning mot det att detta som ett vederlag för denna 
Värfrupenning och tillika som en sporre till dess noggrannare 
utgörande utlofvade afhållandet af vissa andaktsöfningar inom 
klostret för alla Sveriges inbyggares salighet ^ 



^ Klostrets svar i afskr. i A. 26, fol. 331; förteckning öfver dem, som 
ville «stå med konung Kristofters bref», därsammastädes, fol. 330. Samtliga 
urkunder angående denna sak äro odaterade, men af det bref, hvari konungen 
afgör saken, sägas klagomålen ha framkommit vid hans besök i Vadstena 
under Eriksgatan (jfr nedan sid. 322). 2 SRS, I: i, 167. 

" Konc. Q «mtHuta») i A. 26, fol. 333; jfr konung Kristoffers privilegiebref 
af d. 72 1442. 

* Vid af d. 7io i45i och d. ^Vs i4S5 i orig. på perg. i RA; afskr. i 
A. 23, fol. 109 v. — 1 10 v.; C. 46, fol. 204 v. — 205 v. Klostrets kungörelse 
om saken af d. ^Vs 1451 finns i afskr. på papper i RA; en annan af d. '7^ 
145 1 finns i afskr. i C. 46, fol. 205 v. — 206 v. 

E'6jer, T. 21 



322 

Följande år i september besökte konung Karl ånyo Vad- 
stena, vid hvilket besök flera viktiga ärenden afgjordes. Först 
och främst gaf konungen d. ^^/g 145 1 sin bekräftelse på en ny 
stadga angående styrelsen öfver klosterfolket utanför konventen, 
med andra ord för klostrets syssloman och öfriga ämbetsmän, 
hvarom mera nedan'. Ett projekt, till större delen bygdt pä 
1443 års stadga, förelades konungen af generalkonfessorn och 
bröderna; sedan han genomläst och i flera punkter förbättrat 
förslaget, stadfäste han detsamma med sitt sekret^. Dagen förut 
hade Karl med hänsyn till eldfaran förbjudit uppförandet af 
byggnader inom ett angifvet afstånd från klostret samt påbjudit 
de redan befintliga byggnadernas bortförande inom ett år^. 

Vidare tillförsäkrades klostret — i enlighet med stiftelsebref- 
ven — patronatsrätten till S. Annas kor och prebenda äfvensom 
till de förut omtalade kapellanbefattningarna'*. Sannolikt värdet 
äfven vid detta tillfälle konungen ogillade Vadstena borgares förut 
refererade klagomål och resolverade, att de i afseende på utlagor 
till klostret i allt skulle förblifva vid det gamla '\ För så vidt 
Diariets notis ej beror på ett missförstånd, synes äfven Vårfru- 
peiiningen ånyo ha varit på tal trots den föregående år i Stock- 
holm träffade öfverenskommelsen och denna ha ytterligare blif- 
vit bekräftad ^. 

Om Vadstena klosters öden vid denna tid är eljes föga att 
förmäla. Den ^Vi 1450 besöktes klostret af Karls gemål, drott- 
ning Katarina, som därvid mottogs på samma högtidliga sätt 
som konungen ett år tidigare^. För öfrigt må blott anmärkas, 
att år 145 1 en stadga utarbetades, som reglerade lefnadsord- 

^ Tryckt af RlETZ i Scrtptores Suecici medii avi, III, 241 ff, senare och 
bättre af Klemming i BU, Y^ 109 — 126. Lindströms anmärkning {Wadstena 
kloster-reglor, XLIX), att den hos Rietz (och Klemming) trj^ckta stadgan skulle 
vara 10 år yngre än och blott ett utdrag ur stadgan af d. ^%i 145^ beror på 
ett missförstånd af orden: »Aarom «pter Gudz byrdh thwsanda fyra hundradha 
eth oc sextighi skreffs tcessen bokm»; själfva stadgan är daterad d. -^/a 145 1. 

2 SRS, I: I, 168, 

^ Afskr. i C. 46, fol. 175,175 v.; A. 48 (D. 11), fol. 221 v., 222. 

* Bref, dat. Vadstena u. å. o. d., i konc. Q»minuiay>^ i A. 26, fol. 332; 
af uttrycket »then tiidh wi sidherst i Watzstena warom o c wara Erixgata 
ridhum» framgår, att brefvet hör till 145 1, då något besök af konungen i Vad- 
stena mellan dessa år ej omtalas. 

^ Odat. bref i konc. Q y>minutai>) i A. 26. fol 333 v. 

^ SRS, I: I, 168; sannolikast synes mig vara, att här föreligger en för- 
blandning med händelserna föregående år. 

' SRS, I: I, 166. 



32 3 

ningen för det i Birgittas uppenbarelser och klostrets stora 
privilegiebref omtalade klosterfolket ab extra. Enligt Diariets 
uppgift uppsattes stadgan af generalkonfessorn Magnus Unnonis^ 
som därvid i densamma inarbetade de flesta bestämmelserna i 
föregående stadgor, och blef senare af honom omarbetad och ånya 
bekräftad med konventens sigill. Den slutliga redaktionen, date- 
rad d. ^Vii 145 1, stadfästes af biskop Nicolaus vid en visitation 
d. V5 1452. 



Vadstena klosters förhållande till sin stiftsbiskop, som, efter 
hvad jag nämnt, vid det nya seklets ingång just ej varit det 
utmärktaste, förbättrades i hög grad under den följande tiden. 
Vid den visitation biskop Knut, biträdd af två medlemmar af 
sitt kapitel, dåvarande kaniken, senare domprosten Olaus Pauli 
och kaniken Johannes Svartapräst, d. 21 och 22 jan. 141 5 för- 
rättade i Vadstena, anhöll han om brödernas förböner och bad 
dem ödmjukligen om tillgift för hvad han mot dem kunde ha, 
brutit; »det antages,» tillägger Diariet», »att den allsmäktige 
Guden med sin nåd besökt hans hjärta» ^. Under de följande 
åren besökte biskopen upprepade gånger Vadstena i och för 
invigning af klosterfolk^. Möjligen i anledning af det afifall,. 
som omtalas under d. Vs 1419, då en munk lämnade klostret, 
medtagande åtskilligt af hvad där fanns förvaradt, förrättade 
biskop Knut, åtföljd af domprosten Mathias och den ofvannämnde 
kaniken Olaus Pauli, d. i och 2 sept. s. å. åter visitation därstädes,, 
enligt Diariets utsago den grundligaste han dittills förrättat ^ .. 
Den direkta frukten af denna visitation blef en stadga af d. Vo 
1419^ Där inskärptes, utom regelns förbud mot tagandet af 
gåfvor, ett noggrannt iakttagande af dess klausurbestämmelser,. 
af dess föreskrifter om samtal med utomstående, om likhet vid. 
bestraffningar, om abbedissans redovisningsskyldighet, om under- 
sökning af gifvarens besittningstitel till en åt klostret hembjuden- 
gåfva och om likhet i fördelningen af matportionerna. Dessutom 



1 SRS, I: I, 168. Stadgan är, som nämndt, tryckt af Lindström L 
Wadstena kloster-reglor, i — 47. 

2 SRS, I: I, 135. 

3 Maj 1415; "/v 1416; 6/3, 7io 1418; ^73 1419- ^^S' I--I. 136, 137, 
139, 140. * SRS, I: I, 141. 

^ SD, III, N:o 2680; SRS, I: I, 141 (»et de reformatis fecit litteram,. 
xibi patet de tunc actis»). 



324 

föreskrefs, att inga viktigare bref utan konventens vetskap och 
samtycke finge med deras sigill beseglas; att ingen syster annat 
än med abbedissans begifvande och på föreskrifvet sätt genom 
visthussystrarna finge åt utomstående dela med sig af sitt under- 
håll i mat och dryck; att hvar och en skulle nöjas med sin 
ranson; att abbedissan med undvikande af allt gunstlingssystem 
skulle behandla alla lika samt att hon ej finge underblåsa eller 
tåla tvister och ej lyssna till örontassel eller skvaller. Ofvan an- 
gifna bestämmelser skulle mutatis mutandis gälla äfven general- 
konfessorn och bröderna. För deras särskilda vidkommande 
stadgades, att seniorat bland dem skulle räknas ej efter 
anciennitet, utan efter karaktärens mognad. Slutligen följde 
några allmänna bestämmelser: att alla gåfvor till bröder och 
systrar skulle frambäras på Birgittas altare och fördelas efter 
hvars och ens behof och abbedissans föreskrift; att klostrets 
hemligheter ej finge bland lekfolk utspridas; att onyttigt lekfolk 
ej finge underhållas på dess bekostnad samt att byggnader 
ej finge uppföras för nära dess inhägnad. 

Nästa visitation förrättades d. i och 2 mars 1423, hvar- 
vid biskop Knut tillämnade vissa reformer, som denna gång 
dock tillsvidare uppskötos \ Ännu tvenne visitationer förrät- 
tade han i Vadstena. Om den första, som ägde rum den 19 
och 20 april 1428, har jag förut talat i sammanhang med för- 
fattningsstriden inom orden, hvars .vågor vid den tiden gingo 
som högst. Någon stadga finnes från denna visitation ej bevarad, 
raien enligt Diariets uppgift utlade biskopen regelns föreskrif- 
ter om abbedissans förhållande till penningen, om tystna- 
dens hållande samt om vidtagande af erforderliga försiktig- 
hetsmått vid samtal med utomstående. Det vill sålunda synas, 
som om det hela rört sig om de vanliga anmärkningsanlednin- 
garna". Sin sista visitation förrättade biskop Knut d. 10 och 
II sept. 1431, som vanligt as.sisterad af tvenne medlemmar af 
Linköpings domkapitel, kaniken Holmstan och kantorn Mag- 
nus. Hvad därvid förekom, veta vi ej; Diariet innehåller blott 



^ SRS, I: I, 144. Under mellantiden mellan denna och föregående 
visitation besökte biskopen i och för vigningar upprepade gånger Vadstena, 
så d. ^^5) '^V") ^^13 1420; d. ^7^ 1422 — vid ärkebiskopens konsekration 
{SRS, I: I, 141, 144)- 

'^ SRS, I: I, 147; jfr ofvan sid. 190. Diariet uppräknar under mellan- 
tiden följande besök af biskop Knut: d. "/a 1423, 29/4 1425, 175 1427, (SRS, 
I: I, 145— 147)- 



325 

de mera sorgmodiga än klara orden: »Hvad frukt däraf kommit, 
vet Gud»\ Äfven under de följande åren besökte biskop Knut 
ilera gånger Vadstena; efter d. ^Vis 1435 höra vi dock ej af 
något ytterligare besök intill hans död d. ^^/s 1436. Under 
hans sista tid förrättades förekommande invigningar af ärke- 
biskop Olof^. 

Den nye stiftsbiskopen Bengt, före sin upphöjelse kanik 
i Linköping och en tid biskop Knuts kanslär, synes under 
sitt korta episkopat alltifrån början ha haft att kämpa mot 
stora svårigheter, särskildt i ekonomiskt afseende, hvilka dock 
ej som under företrädaren på något sätt störande inverkat på 
hans förhållande till klostret^. Redan i aug. 1436 förrättade 
han sin första invigning i Vadstena*, och året därpå utlofvade 
han under ett uppehåll därstädes genom en kungörelse af den 
^/g 40 dagars aflat åt dem af klosterfolket, som förrättade viss 
föreskrifven andakt^. I maj följande är infann sig biskopen 
äter i klostret och befallde genom en skrifvelse af d. **/; 1438 
generalkonfessorn Gerwinus i kraft af hans lydnadslöfte och 
vid äfventyr af suspension och bannlysning att från deras kon- 
fessorat aflägsna alla systrarnas konfessorer, förbjudande dem 
att mottaga bikt, såvida de ej ånyo blefve utnämnda till bikt- 
fäder. Slutet pä saken synes att döma af Diariets uppgift ha 
blifvit, att biskopen d. ^^/g nöjt sig med att afsätta tre konfes- 
sorer^. Den 29 och 30 maj 1438 förrättade Bengt för första 
gången och ytterligt samvetsgrannt visitation i klostret och mot- 
tog därvid flera skriftliga reformförslag, som dock ej denna gång 
ledde till något beslut frän hans sida'. Afven under det följande 
året aflade han flera besök i Vadstena, men afled helt hastigt 



'^ SRSj I: 1,150. Biskopen besökte Vadstena d. ^-/s 1428, under general- 
kapitlet 1429, vid klostrets invigning d. 15 och 16 febr. 1430 samt d. ^"/a 
1431 {SRS, I: 1,149,150). 

^ Knut besökte Vadstena d. -^/jo 1431; Olof förrättade invigningar d. 
% och d. "/g 1435 i^^S, I: 1,150-152). 

3 SRS, 111:2,109. * SRS, I: 1,153. 5 Afskr. i C. 46, fol. 86 v. 

^ Afskr. i C 6, fol. 81; SRS, I: 1,155. Orsaken tyckes ha varit, att 
deras samtal med biktbarnen ej hållit sig inom religionens råmärken, utan 
rört sig om ytterst fåfängUga ting. De nya konfessorerna åläggas ock 
att ej med systrarna »aliqua secularia vel vana negocia tractare uel eciam 
iocando confabulari». 

'> SRS, I: 1,155. 



326 

d. ^^/i2 1440 efter att således ej fullt 4 år ha innehaft biskops- 
stolen^. 

Biskop Bengt fick till efterträdare herr Nicolaus König, 
förut succentor i Linköping och kyrkoherde i Kalmar. Han 
invigdes den ^^/^ 1441 och besökte klostret för första gången 
•d. ^^/ö s. å., hvarvid han mottogs med afsjungandet af Te deuni 
och lofvade att visa sig välvillig emot klostret^. I det hela 
synes hans förhållande till detsamma varit godt, om ock ibland 
slitningar förekommit. Vid ingen biskops visitationer hafva för 
klostrets utveckling viktigare stadganden utfärdats. 

Sin första visitation förrättade biskop Nicolaus d. 6 och 7 
aug. 1442. Vid detta tillfälle synes emellertid ingenting hafva 
blifvit bestämdt afgjordt. Visserligen utfärdade biskopen d. ^/s en 
stadga, men denna synes af honom genast ha blifvit åter- 
kallad och har sitt förnämsta intresse såsom grundval för den 
vid visitationen 1448 utfärdade^. I den förstnämnda stadgan 
meddelades föreskrifter om tystnadens noggrannare iakttagande, 
om upprätthållande af endräkten inom klostret och bannlysande 
af allt örontassel samt om ett strängare iakttagande af regelns 
föreskrifter om bäddarna och om mottagande af gåfvor. Syst- 
rarna behöfde ej vid sitt arbete sitta i konventstugan. De, som er- 
hållit tillstånd att äta där eller i sjukhuset, skulle ställa sig till efter- 
rättelse de i priorn Petri tilläggsstadgar därom meddelade före- 
skrifterna. Abbedissan skulle utse systrar att i tur och ord- 
ning tvätta brödernas kläder. Om intagande i klostret stadgades, 
att ingen syster eller hennes inträdesgäfva finge mottagas, innan 
hon verkligen personligen kunde inträda i klostret, att ingen 
syster finge intagas förrän vid fyllda aderton år, att ingen plats 
på förhand finge bortlofvas samt att den högtidlighet, som före- 
ginge intagandet, ej skulle göras onödigt praktfull. Äldre brö- 
der och systrar skulle öfvervaka de yngres iakttagande af regeln 
och för generalkonfessorn, resp. abbedissan anmäla förefallande 
förseelser, hvarjämte några äldre nunnor skulle tillsättas att 
handleda noviserna. Vidare inskärptes klosterfolkets plikt att 
lefva allenast efter Augustini och Birgittas regel samt priorn 
Petri tilläggsstadgar. Samtalen mellan bröder och systrar eller med 
utomstående finge ej vara för täta eller för långa eller föras annat 



1 SRS, 1: 1,157. Under mellantiden besökte han Vadstena d. ^/g 1438, 
"%, ^^'9, -'/ii 1439. 72, % 1440 {SRS, I: 1,154-156). 

2 SRS, 1:1,157; ^- ^^In s. å. besökte biskopen ånyo klostret (SRS^ 
I: 1,158). 



327 

än i närvaro af föreskrifvet antal vittnen, och klosterfolket förbjöds 
i klostret införa rykten eller nyheter. Lekfolk finge ej på klost- 
rets bekostnad underhållas annat än med konventens samtycke. 
Slutligen förbjöds allt säljande eller bortbytande af klostrets 
egendom utan konventens samtycke och allt uppförande af bygg- 
nader i klostrets närhet; i händelse några nu tillåtna byggnader 
genom innehafvarnes dödsfall tillfölle klostret, skulle de bort- 
föras, likaså bakstugan och brygghuset. Slutligen förbjöds 
strängt allt lastande af regeln eller priorn Petri Addiciones^ . 
Afven bestraffandet af de prästvigda diakonbrödernas öfver- 
trädelser uppsköt biskopen till en kommande visitation, »låtande 
allt vara som förut till fara för själarna och utan någon förbätt- 
ring i afseende på regelns iakttagande», som det mildt ogillande 
heter i Diariet^. 

Vid det besök biskopen i okt. följande år aflade i Vad- 
stena i och för invigning af klosterfolk utfärdade han den förut 
omtalade förvaltningsstadgan af d. '/lo 1443 ^, och under föl- 
jande år kom han, som nämndt, vid Brittmässan till klostret 
för att träffa ett afgörande rörande det tvistiga valet efter Jo- 
hannes Borquardi*. 

o 

Ar 1445 utfärdade biskopen i kraft af pafvens förord- 
nande att vara Vadstena klosters beskyddare (jfr. äfven konung 
Kristoffers uppdrag af d. ^/a 1442) ett öppet bref d. ^^,'2, hvar- 
igenom han förbjöd alla öfvergrepp mot klostrets gods och landbor 
och åt dess generalkonfessor uppdrog att i hans, biskopens, ställe 
utöfva det honom anförtrodda uppdraget med rätt att efter före- 
gångna tre varningar själf eller genom ställföreträdare bannlysa 
dem, som ej respekterade klostrets rätt och privilegier^. Från de 
båda följande åren finnes om biskopens förhällande till klostret 
intet anmärkningsvärdt att anteckna^. 



^ Afskr. i C. j, fol. 35 — 36, C. 46, fol. 171, där öfverkorsad. 

2 SRS, 1:1,159; d. "/12 och ^^,'12 s. å. besökte biskopen klostret för 
vigningar [SRS, I: l,i6o). 

^ SRS, 1: 1,160, i6r; stadgan i afskr. i C. 46, fol. 182 v. — 187; C. ^4, 
fol. 242 — 247. Biskopen hade under året flera gånger förut (*/4, ^/g) besökt 
Vadstena {SRS, 1: 1,160). 

* SRS, I: 1,161. 

^ Orig. på perg. i RA; enahanda bemyndigande gafs äfven af de båda 
andra konservatorerna, af biskop Sigge i Strängnäs d. ^"/g 1450 och af ärke- 
biskop Jöns Bengtsson d. ^/lo 1450 (orig. på perg. i RA). Diariet omtalar 
besök af biskopen i Vadstena d. 2V2. "/s. ^"'10 I44S {SRS, I: 1,162). 

^ Han besökte Vadstena d. \ och i okt. 1446 samt d. ^/4 1447 {SRS, 
I: 1,163, 164). 



328 

Men i början af år 1448 förrättade biskop Nicolaus åter en 
synnerligen viktig visitation i Vadstena, hvarvid han, som nämndt» 
först och främst rannsakade och träffade afgörande rörande det 
efter Bengta Gunnarsdotter förrättade abbedissevalet. Utslaget 
inflöt i visitationsstadgan, som för öfrigt till en god del utgör 
ett förnyande af den år 1442 utfärdade, men också innehåller 
åtskilliga viktiga bestämmelser utöfver hvad som då föreskrefs ^. 

Stadgans innehåll är i hufvuddragen följande. Abbedissan 
uppmanades — som ofta förut — att tillse, att regeln bättre än 
förut följdes, att sämja och endräkt rådde, att kören bättre in- 
öfvades, att tystnaden iakttoges samt att oskälig porttalan, gåf- 
vors emottagande och andra oseder afskafFades. Vidare uppre- 
pades det gamla, i biskoparnas stadgor oupphörligen återkom- 
mande påbudet, att i klostrets närhet befintliga hus, som kunde 
innebära eldfara, skulle nedbrytas och bortföras, särskildt bak- 
stugan, torkhuset och kringliggande hus. Vidare inskärptes till 
efterlefnad den ofvannämnda förvaltningsstadgan af 1443, sär- 
skildt dess stadganden till förekommande af öfverflödigt arbets- 
folks hållande i klostret^. Broderskapsbref skulle i enlighet med 
hvad 1429 års generalkapitel beslutit utfärdas under båda kon- 
ventens sigill. Inga allmoseinsamlare (qiicestores) finge för klost- 
rets räkning sändas kring landet, ett förbud, som förmodligen 
föranledts af den förut berörda konflikten med det danska prä- 
sterskapet. Klostrets uppköpare skulle inför abbedissan aflägga 
räkenskap både för hvad de inköpt, för hvad de af henne till 
sina uppköp uppburit samt för hvad de eljes mottagit i gåf- 
vor, testamenten eller af klostrets ränta. Redovisning för 
dessa nyssnämnda inkomsttitlar liksom för all annan uppbörd och 
utgift skulle med mera noggrannhet än dittills skett afgifvas så- 
väl af sysslomannen och öfriga tjänstemän utantill som af ab- 
bedissan. 

Vidare påbjöd biskopen, att den stadga han godkänt angå- 
ende brödernas kläder, söm, tvätt och öfriga behof noggrannt skulle 
efterlefvas^. Abbedissan skulle till generalkonfessorn utanordna 

^ Afskr. i C. ^4, fol. 250 — 254 och C. 46, fol. 208 — 211 (defekt); de 
flesta af bestämmelserna i stadgan återfinnas i stadgan af 1455, hvarigenom 
den ersattes {BU, V, 129—139). 

^ Ett särskildt stadfästelsebref, dateradt d. ^^i 1448, finns i afskr. i 
C. 46^ fol. 188, 188 v. och C. 74, fol. 247 v., 248. 

^ Denna stadga finns i afskr. i C. 74, fol. 255 v. — 257; jfr SRS, I: i,. 
164 (1447. »Sorores assumpserunt sibi onus locionis vestimentorum fratrmxi 
generaliter secnndimi ordinacionem suam et vicissitudines faciendum»), 



329 

hvad de behöfde till byggning, papper, pergament, böcker och 
annat dylikt. Testamenten eller andra gåfvor enbart till bröderna 
skulle — med generalkonfessorns och abbedissans vetskap och 
samtycke — af tvenne bröder mottagas och bokföras samt där- 
efter å stadgad tid öfverlämnas åt henne. Biktfäderna skulle 
mottaga skriftermål i enlighet med sina privilegier och general- 
konfessorns af biskopen godkända stadga \ men akta sig för 
allt hvad regeln samt de Clementinska dekretalerna Czipientes 
de penis (V, 8, 3) och Religiosi de ptivilegiis (V, 7, i) för- 
bjöde. Föreskrifterna om klausur och samtal inskärptes såsom 141 9 
och 1442. Frågor angående skiften och godsbyten samt öfriga 
ärenden af vikt skulle afgöras med bröders och systrars för- 
enade samtycke. Brödernas beslut i ärenden, som till deras af- 
görande öfverlämnats, skulle af abbedissan respekteras. De åtta 
lekbrödernas röster skulle inhämtas, när det gällde val af gene- 
ralkonfessor eller abbedissa eller nya personers intagande i klost- 
ret; andra ärenden åter skulle utan deras hörande afgöras. För 
begrafning i klosterkyrkan fordrades både generalkonfessorns 
och abbedissans samtycke, hvilket blott skulle gifvas åt klostrets 
särskilda välgörare eller synnerligen framstående personer. De, 
som för brott mot klostrets privilegier råkat under bannlysning, 
skulle ej från densamma lösas, förrän de godtgjort skadan och 
botat nio mark. Ingående bestämmelser meddelades rörande 
intagning i klostret samt novisernas uppfostran närmast i 
öfverensstämmelse med motsvarande föreskrifter i den förut- 
nämnda stadgan af 1442, liksom äfven dess förbud mot tvedräkt, 
skvaller och örontassel upprepades. Vidare meddelades stad- 
fästelse på biskop Knuts stadga af d. ^U 1419» hvaremot det 
vid den föregående visitationen (d. ^/» 1442) utfärdade brefvet 
dödades. Slutligen inskärptes generalkonfessorns reformations- 
och korrektionsrätt i alla andliga ting. 

Vid ett nytt besök i Vadstena d. ^/^ 1450 utfärdade biskop 
Nicolaus i samråd med riddarne Otto Ulfsson och Jon Gädda samt 
andra noggranna bestämmelser angående ombyggandet af klost- 
rets hjonagård och öfriga ekonomibyggnader med hänsyn till 
den outslitliga frågan om klostrets skyddande för eldfara ^. Från 
biskop Nicolai ämbetstid må i detta sammanhang ytterligare 



^ Denna finnes i afskr. i C. 74, fol. 257, 257 v. och är äfven som 
nämndt (se ofvan sid. 217) intagen i klostrets Liber Usuum (^A. 11, fol. 67). 

^ Orig. på perg. i RA. Besök i Vadstena omtalas d. V^"- 1448 och d. 
-7^ 1450 {SRS, I: I, 165, 166). 



33° 

blott nämnas, att han som närandt vid den visitation han — 
väl närmast i anledning af den mellan konung Karl och klost- 
ret utbrutna konflikten — i maj 1452 i Vadstena förrättade d. 
^! r, d. å. gaf sin högtidliga bekräftelse på konung Karls för- 
valtningsstadga af d. ^^/g 1451 och d. Vs pä den under d. ^"/^ 
145 1 utfärdade stadgan angående bröder och systrar utanför 
konventen^. 

Här torde vara platsen för en kort redogörelse för inne- 
hållet i dessa urkunder, som regelbinda en ej oviktig sida af 
birgittinklostrens organisation'. Salvatorsregeln nämner hvar- 
ken i sin ursprungliga eller i sin af påfvarna stadfästade gestalt 
någon annan personal än det egentliga, invigda klosterfolket, 
nunnor och munkar, men innesluter bland dessa senare åtta lek- 
bröder (conue7'si), som vid de praktiska bestyren skulle vara 
präst- och diakonbrödernas hjälpare^. Genom en särskild up- 
penbarelse [Extrav. 33) * tilläts emellertid, att till ämbetsmän i 
klostergården^ antogos fyra till mogen ålder komna, oförvitliga 
män (familiares, fratres ab extra), af hvilka en eller två kunde 
vara präster, med uppgift att utdela allmosorna, förmedla syst- 
rars och bröders förbindelser med yttervärlden, föra klostrets 
talan inför världsliga herrar samt i öfrigt underlätta abbedissans 
arbete. De skulle njuta sitt underhåll af klostret samt äga del- 
aktighet i dess andliga förmåner, föra ett rent lefverne samt till 
tecken af sin värdighet på sin dräkt vid hjärtat bära ett rödt 
kors. De skulle lofva abbedissan lydnad i världsliga ting, ge- 
neralkonfessorn i andliga samt i tillämpliga delar iakttaga samma 
lefnadsordning som de egentliga munkarna, hvarför generalkon- 
fessorn skulle utarbeta en med regelns grunddrag öfverensstäm- 
mande ordning för deras lif (andaktsöfningar, fastor, tystnad, sömn, 
bostäder, spisordning, dräkt, ut- och ingående o. s. v.). För gröfre 
förseelser, hvaraf följde vanheder för orden eller klostret, kunde 
de inspärras ; förmådde generalkonfessorn ej åvägabringa rättelse, 
skulle han — regelns föreskrifter oförkränkta — söka råd och 
hjälp hos stiftsbiskopen. Dessa familiares utgjorde de egent- 
hga bröderna utantill. Men i händelse några handtverkare eller 



^ Wadstena kloster-reglor, 54 — 56; BU, V, 125, 126. 

^ Jfr HiLDEBRAND, Sv. Medeltid, III, 1018 — 1021. 

" Rev. S. Birg., II, 360. 

* Rev. S. Birg., II, 431; Wadstena kloster-reglor, 3 — 5. 

° »Assumantur ad curiam officiales» (i den svenska öfversättningen: 
»i syslomanz hionagaardhin»). 



331 

slöjdidkare ville gifva sig under regeln, skulle de lyda under 
samma ordning som de fyra, men ej bära kors. Äfven dessa 
Tcallas fratres ab exUn. En af de fyra skulle med råd och före- 
skrift af abbedissan och (i andliga ting) af géneralkonfessorn 
vara deras styresman och läromästare. 

Genom en annan uppenbarelse {Extrav. Jl^)^ tilläts abbe- 
dissan att inom nunnornas klausur, om så behöfdes, intaga fyra 
stekarhussystrar [focaiicé], oförvitliga och af stadgad ålder, att 
sköta elden, bära in ved och vatten, kasta ut orenlighet samt 
bistå åldriga och sjuka systrar. De skulle för sina sysslors 
skötsel kunna beträda kyrkan och de olika afdelningarna af 
nunneklostret, men bo och vara för sig själfva nära köket och por- 
ten för att mottaga och inbära h vad som skulle inbäras. De skulle 
lyda abbedissan, lefva af öfverlefvorna från systrarnes bord ^ 
eller af genom abbedissan anvisadt underhåll samt till igen- 
känningstecken bära skapular utan hätta. När i köket något 
måste göras af utomstående, skulle en eller två stekarhussystrar 
närvara för att se, att ej något gjordes mot regeln. Motsvarande 
tillstånd gafs bröderna; deras två stekarhussvenner (foca7ii) 
skulle ej öfver underklädnaden ha kufvel (kapuschong), utan en 
mantel, vid hvilken hättan skulle vara sömmad. Bältet borde 
i likhet med det egentliga klosterfolkets vara af svart läder. 

Redan under klostrets första tid tillämpades i Vadstena 
Birgittas tilläggsbestämmelser rörande klosterfolket utantill. Så 
tidigt som omkring 1390 omtalas en broder utantill — Johannes 
vagnmakare — såsom afliden^. Den ^/é 1398 mottogo i biskop 
Knuts närvaro fyra män det för '^o^txtX.s familiares utmärkande 
röda korset; flera af dem hade redan tidigare, sannolikt från 
1384, varit i klostrets tjänst anställda såsom bröder utan- 
till. Bland dem namnes en präst, Hemming, som vid sin död 
141 1 säges i 20 år ha varit syssloman öfver klostergodsen ^. 
En 141 1 afliden fräter ab extra, Gregorius skräddare, säges i 
mer än 27 år ha arbetat för klostret ; Johannes Varg, fräter ab 
extra, som året därpå afled, hade likaledes i många år troget 
tjänat klostret^. Redan år 1408 omtalas tvenne bröder utantill 
såsom aflidna^. 

^ Rev. S. Birg., II, 432, 433; Wadsiena kloster-reglor, 2, 3. 
^ Sina måltider skulle de kunna intaga i refektoriet efter systrarnas 
måltidstimmar. 

3 SRS, I: I, 129. 

* SRS, I: I, 1 10, 129; SiLFVERSTOLPE, Klosterfolket, 1 5 8. 

5 SRS, I: 130, 131. « SRS, I: i, 124, 125. 



332 

Äfven systrar utanför konventet omtalas redan under 
klostrets äldsta tid. Ehuru Birgittas ordensföreskrifter, som 
nämndt, af sådana endast känna stekarhussystrar, synas de tidi- 
gast omtalade systrarna utanför ej ha tillhört denna kategori, 
enär de flesta sägas ha arbetat i klostrets hjonagard. Ar 141 1 
afled en syster utantill vid namn Dotter, änka efter den förut- 
nämnde Johannes vagnmakare; hon hade såväl före som efter 
mannens död förestått klostrets bryggeri ^. En år 1409 afliden 
syster, Elena, hade i mer än 30 år varit i hjonagården och där- 
under förestått bageriet; en annan syster med samma namn hade 
vid sin död år 1424 i öfver 40 år haft ledningen af väfveriet. 
Flera systrar utantill (sorores ab extra) omtalas såsom aflidna under 
åren 1404, 1405 och 1408. Ingen stekarhussyster namnes i Diariet 
före d. Vy 1420; genom brödernas kor inträdde denna dag till 
systrarna i innelycket tre stekarhussystrar; den fjärde inträdde 
sedan på samma sätt vid Mickelsmässan^. Denna händelse 
står förmodligen i samband med att systrarna vid samma tid — 
förmodligen i följd af biskop Knuts stadfästelse på priorn Petri 
Addiciones — ånyo åtogo sig göromålen i köket ^. 

Närmare bestämmelser om hela denna personal utantill 
utöfver de af Birgitta själf gifna saknas så godt som alldeles 
före Mare magntcm. I priorn Petri tilläggsstadgar är uppen- 
barelsen . om stekarhussvennerna och stekarhussystrarna i sin 
helhet inryckt^. En bulla af d. Ve, 1401 inskärpte under hot 



^ SRS, 1: 1, 129. 

' SRS, I: I, 117, 118, 120, 124, 126, 145. På i texten framställda grunder 
förfaller alltså min ofvan (sid. 78) med stöd af Silfverstolpes uppfattning 
(Klosterfolket, 73) uttalade förmodan. 

^ SRS, I: I, 142. Ehuru de vid stadfästelsen uteslutna kapitlens karaktär 
{BU, V, 54, 55) ger stöd åt min ofvan (sid. 77) framställda åsikt, att genom 
biskop Knuts stadfästelse systrarna fritagits från köksgöjomålen öfverhufvud, 
synes dock af själfva bekräftelsebrefvet {BU, V, 53, 54), jänifördt med kap. 
19 i den fastställda lydelsen {BU, V, 28 — 30), sannolikare, att en skillnad gjorts 
mellan de gröfre och tyngre göromålen (»continue pistrire ac potum ceruisie 
conficere et parare») och de egentliga kökssysslorna (»madhgärd»). Den 
fullständiga befrielsen har gällt blott de förra. Den i sammanhang med kap. 
19 inskärpta uppenbarelsen {Extrav. 35) inskränkte förmodligen det öfriga 
arbetet i köket till den tillsyn, hvarom Vadstenageneralkapitlets statut talar 
(se ofvan sid. 78). I Lucidarium omtalas ej alls denna del af systrarnas 
åligganden. 

^ BU, V, 29, 30. Genom en bulla af d. \ lyjC) tillätos abbedissan 
och konventet utse tvenne bröder att gå de underhafvande tillhanda vid 
deras religiösa behof (se ofvan sid. 96). 



333 

om bannlysning- lydnadsförpliktelsen mot abbedissan, och den 
där Vadstenaklostrets invånare medgifna rätten att hvar för sig 
utse en konfessor att på Birgittas kanonisationsdag årligen samt 
i dödsstunden gifva dem full aflösning gällde äfven klosterfolket 
utantill \ En annan bulla — af d. ^12 1405 — tillät alla bröder 
och systrar utantill (conuersi utrhisque sexus) att å sin dräkt 
bära ett rödt kors^. Först bullan af d. V5 1413^ meddelade 
— för brödernas vidkommande — närmare bestämmelser : så- 
som den ena kategorien 2S. fratres religiöst angåfvos de, som 
tjänade utanför munkkonventen i redan invigda kloster utan att 
ämna i dem inträda (den andra kategorien utgjordes af de — 
i invigda eller oinvigda kloster — på inträde väntande)^. Sam- 
manlagda antalet finge ej öfverstiga 40. Vederbörande skulle 
genomgå ett pröfvoår, aflägga de tre löftena om fattigdom, 
kyskhet och lydnad samt förbinda sig att lefva i hörsamhet 
under abbedissan och efter den lefnadsordning, som af abbe- 
dissa, generalkonfessor och konvent fastställdes i största möjliga 
öfverensstämmelse med Salvatorsregeln. Den för Paradisus fast- 
ställda ordningen skulle gälla för klostren af den italienska gre- 
nen, eventuellt ock för öfriga birgittinkloster. Inträdesåldern 
sattes till 18 år (§ 33). Dräkten skulle utgöras af en grå under- 
klädnad, skapular med hätta samt mantel med hätta och ett 
rödt kors (§ 34). Ändringar i denna dräkt kunde med giltighet för 
ordens samtliga kloster vidtagas af brödrakonventet i Paradisus 
(efter d. ^/i2 1419 i Vadstenaklostret) ^. Bland bröderna utanför 
Icunde äfvén finnas präster (§ 35). Vid hvars och ens inträde 
i själfva klostret skulle afgöras, om den nykomne skulle tjänst- 
göra inom eller utom konventet. I sistnämnda fall kunde senare in- 
träde i själfva klostret beviljas blott om dess intresse såkräfde 
och enligt beslut af generalkonfessor, abbedissa och konvent 
(§ 39)- Några systrar utantill omtalas ej. Dessa bullans bestämmel- 
ser kompletterades d. V12 1422 genom en påflig bekräftelse pä 



^ SA I, N:o 62; jfr ofvan sid. 133. I en supplik, som det synes af 
påfven bifallen d. % 1405, anhölls, att bannlysningsstraffet för olydnad mot 
abbedissan skulle utbytas mot fängelse, fastor, gissling eller annat lämpligt 
straff (SA IV, N:o 3034). 

2 SA I. N:o 532; jfr ofvan sid. 137. 

3 SA II, N:o 1714. 

* SA II7 634 (»alii in monasteriis clausis et consecratis sunt, sed extra 

clausuram Deo seruientes ut niinistrent sororibus et fratribus in clau- 

^uris constitutis »). 

5 SA III, N:o 271 1. 



334 

systrakonventets i Exttnv. 35 och Add. Petri prioris 19 till- 
erkända rätt att hålla 4 stekarhussystrar ^ 

De nyss refererade bestämmelserna modificerades genom 
generalkapitlet i Vadstena 1429: ^Xiåa&t a^fratres ab extra ^vX\&: 
få finnas, nämligen de i Extrav. 33 omnämnda, och blott dessa, 
skulle bära det röda korset. Fromma och eljes lämpliga män- 
skulle fortfarande utöfver sagda antal få antagas såsom under- 
hafvande och tjänare (servitores et familiares); de skulle lofva 
trogen tjänst och stabilitas loci, men ej bära dräkt. Inga kvinnor 
skulle vidare antagas till tjänst utanför konventen såsom systrar 
med skapular eller kors. Detta stadgande upprepades i Marien- 
wold 1456 och i Gnadenberg 1487^. 

I enlighet med såväl Birgittas föreskrift i den anförda, 
uppenbarelsen (Extrav. 33J som med stadgandet i Mare inag-^ 
num om uppsättande af en lefnadsordning för det utvärtes- 
klosterfolket är den af Vadstena klosters abbedissa, general- 
konfessor och konvent antagna och beseglade stadgan af d. ^*'/n 
145 1 ^ tillkommen. Den anger sig själf som sammansatt af 
vidkommande uppenbarelser, Salvatorsregeln, påfvarnas bestäm- 
melser samt de äldsta systrarnas och brödernas föreskrifter *. 
De kategorier klosterfolk utantill, som där afses, äro : l) stekar- 
hussystrarna ffocarice), 2) systrarna utantill (sorores ab extra) 
d. v. s. de stekarhussystrar, som på grund af ålderdom eller- 
trätolystnad utlätos att lefva i hjonag^rden; andra systrar utantill 
finge ej antagas, 3) de fyra familiares, 4) stekarhussvennerna 
(focarii)^ samt 5) öfriga bröder utantill (fratres ab extra). 

Bestämmelserna rörande antagande äro i allt väsentligt; 
desamma som de i Extravagantes föreskrifna, kompletterade 
med stadgandena i Mare magjium-. Tillagdt är, att för inträde 
fordrades abbedissans, generalkonfessorns och båda konventens 
samtycke ^. I afseende pä anhållan om inträde skulle förfaras. 



^ Bullan i afskr. i A. 23, fol. 77 v., C. 46, fol. 52, 52 v. samt bl.. 
Karlssons afskr. i RA; suppl. af d. ^^4 14^2 därsammastädes ; Celse, 176, 
N:o 55. 

^ Jfr ofvan sid. 195; Cap. gen. ord. S. Salvatoris^ sid. 240; Nettelbla,. 
179; under klostrets senare tid nämnas i Diariet hloVt focartce. 

^ Wadstena kloster-reglor^ I fF. ^ Wadstena kloster-reglar, 7, 8. 

° Dessa omtalas blott i den i stadgan inryckta uppenbarelsen. 

^ Denna förutsättning synes ända från början ha erfordrats för de fyra 
korsbärandes vidkommande och inskärpes ytterligare i 1443 års stadga {SRS,^ 
I: 1,29; C. 46, fol. 185 v. och C ^4, fol. 245); i stadgan af d. 2% 1451 gäller 
föreskriften alla {BU, V, 116). 



335 

såsom i afseende på det egentliga klosterfolket stadgades i regeln. 
Med hänsyn till bröderna föreskrefs särskildt, att de skulle vara 
framstående män, som dugde till att förestå ämbeten utanföre ^. 
Systrarna voro för lifvet bundna till den tjänst, hvartill de an- 
tagits; i afseende på bröderna skulle i enlighet med bestämmel- 
sen i Mare Magmmt (§ 39)^ vid inträdet afgöras, huruvida de 
ständigt skulle förblifva utanför eller afbida inträde i klostret^ 
om de skulle »nimma bok» eller ej o. s. v. Invigningen skulle 
förrättas af generalkonfessorn — så förfors redan vid den första 
invigning Diariet omtalar ^ — efter en af stiftsbiskopen fastställd 
rituaP. I generalkonfessorns händer aflades löfte om fattigdom,, 
kyskhet och lydnad, regelns obrottsliga efterlefvande samt hör- 
samhet mot abbedissan. Ett särskildt lydnadslöfte till henne 
afgafs efter invigningen (kap. i, 10) ^ 

All individuell äganderätt aflystes (kap. i). Bestämmel- 
serna om bäddarna äro det egentliga klosterfolkets, ehuru för- 
mildrade genom villkorligt tillstånd att begagna bolster och 
linne (kap. 2). Dräktföreskrifterna, för hvilka som nämndt H. 
HiLDEBRAND redogjort® , äro i det hela regelns (och tilläggs- 
stadgarnas); den använda dräkten skilde sig från det egentliga 
klosterfolkets genom frånvaro af kufvel, i afs. på hufvudbona- 
den ' samt genom de röda korsen och systrarnas skapular 
(kap. 3). 

För fasteföreskrifterna finnes hos HiLDEBRAND likaledes en 
redogörelse, hvaraf framgår, att de, ehuru formade efter mun- 
kars och nunnors, voro mildare än dessa, liksom den general- 
konfessorn, abbedissan och skriftefäderna medgifna dispensrätten 
var mycket vidsträckt (kap. 6)^. Äfven tystnadsbestämmelserna , 
ehuru kalkerade på regelns, voro med hänsyn till arbetets kraf 
förmildrade (kap. 5). Den enskilda andakten öfverensstämde 
med lekbrödernas och de ej sångkunniga systrarnas inom klost- 
ret och inskränkte sig till läsande af ett bestämdt antal Pater 
noster och Ave Maria, hvarjämte rätt medgafs att, om arbetet 
så tillät, dagligen bevista en mässa. För de af arbete hindrade 

1 Jfr stadgan af d. ^s/g 145 1 (J5f7, V, 116). - SD, II, 637. 

^ SRS, I: I, 129. * Wadstena kloster-reglor , 48 — 54. 

^ Lydnadsförpliktelsen till abbedissan gällde världsliga ting; i andliga 
ting kunde generalkonfessorn kräfva lydnad. 

6 Sv. Medeltid, III, 1048—51. 

^ Systrarna buro ett hvitt, kinderna täckande hufvudkläde (»strik medh 
kinlaghui), bröderna en mössa med en låg, kägeLformig topp. 

^ Sv. Medeltid, III, 1059, 1060. 



336 

lämnades erforderlig lindring i läsningen. Vid de. utomståendes 
bortgång skulle för deras själaro inom klostret hållas vissa sor- 
gegudstjänster (kap. 4) \ Bestämmelserna =om kommunion och 
skriftermål förete intet anmärkningsvärdt. Bröder och systrar 
utantill fingo ej skrifta sig för utom klostret stående präster — 
regulära eller sekulära — annat än då de af resor, sjukdom 
1. d. hindrades att söka sina vanliga skriftefäder (kap. 6, 7), 

Månatligen skulle med klosterfolket utanför kapitel hållas 
af generalkonfessorn, resp. abbedissan, hvarvid delar af stadgan 
skulle uppläsas, rannsakning hållas angående observansen, en- 
dräkten, arbetena m. m., klagomål upptagas och afgöras samt 
bestraffningar ådömas (kap. 8). Bröder och systrar varnades 
för sammangaddningar, tvedräkt, olydnad och själfrådighet, för- 
bjödos att till klostrets skada träda i förbindelse med världs- 
människorna eller för dem röja klostrets hemligheter, att utan 
särskildt tillstånd af abbedissan eller gårdsmästaren bära vapen 
eller färdas långt borta från klostret, att deltaga i gillen och 
gästabud eller att kalla något för sitt (kap. 9). 

Stekarhussystrarna, som voro inom klausuren, fingo, som 
förut nämnts, ej äta med nunnorna, utan för sig själfva. Brö- 
derna och systrarna utanför innelycket skulle äta i ett hus till- 
sammans med klostrets hjon och tjänare i öfrigt, dock att inga 
män finge äta eller dricka vid systrarnas bord. Inga gäster 
finge inbjudas utan vederbörligt tillstånd af sysslomannen eller 
gårdsmästaren (för systrarnas vidkommande äfven af abbedissan 
och generalkonfessorn), ej häller finge någon bortskänka något 
af sin portion. Vid bordet skulle tystnad råda. Ofverlefvorna 
skulle af syster förman eller visthussvennen uppsamlas och 
återbäras till visthuset eller användas enligt de öfverordnades 
föreskrift. I öfrigt förnyades föreskrifterna från 1443 års stadga ^, 
att de, som för sjukdom eller arbete ej kunde med de öfriga 
intaga sin måltid, liksom de, som i klostrets ärenden befunno 
sig till sjös eller skogs, skulle utspisas genom gårdsmästarens 
försorg (kap. 11, 12, 18) ^ 

1 dormitoriet skulle hvarje broder hafva sin cell, fem 
alnar lång och lika bred; cellerna fingo låsas, då de till 

^ Vid bröders eller systrars bortgång skulle det utvärtes klosterfolket 
en och livar inom 30 dagar läsa 300 Pater noster och lika många Ave Maria 
för den aflidnes själ; detta öfverensstämmer ej med hvad för lekbröderna och 
-de ej sångkunniga systrarna stadgats (Addiciones Petri prioris, 27/ 

2 C. 46, fol. 185 v., 186; C. 74, fol. 245 v. 

^ För de sjuka systrarna skulle deras syster förman sörja. 



337 

brödernas nyttjande utlämnade redskapen och persedlarne där 
förvarades. Gäster fingo ej nattetid i dormitoriet intagas, och 
bröderna skulle sofva i sina yllekjortlar. Systrarna (utanför in- 
nelycket) skulle — undantagandes de sjuka eller af arbete hind- 
rade — sofva i ett gemensamt hus och förbjödos strängeligen att 
utan vederbörligt tillstånd nattetid vistas ute eller öfverhufvud 
begifva sig långt från klostret (kap. 12, 20). Föreskrifterna 
om sjukvård och begrafning förete intet anmärkningsvärdt (kap. 
12, 19, 21). 

De i kap. 11 meddelade särskilda bestämmelserna om ste- 
karhussystrarna innehålla utöfver de redan af Birgitta meddelade 
endast noggranna stadganden om deras afspärrning gentemot 
nunnorna, bröderna och världsfolket. Utomstående fingo till 
dem ingå blott i samma fall som till nunnorna; af dessa senare 
fingo blott visthussystrarna och de i köket eller sjukhuset tjänst- 
görande beträda stekarhussystrarnas hemvist. Förmedlingen af 
nunnornas förbindelse med yttervärlden liksom stekarhussystrar- 
nas samtal med munkar och nunnor omgärdades med noggranna 
föreskrifter, hvilka det skulle föra för långt att här i enskild- 
heterna analysera. 

De stekarhussystrar, som på grund af sjuklighet eller 
trätolystnad ej lämpligen kunde fortfara att förblifva innanför, 
skulle utlåtas i hjonagården. Dock skulle detta ej ske utan 
tvingande anledning, och hela antalet systrar utom nunnekon- 
ventet fick aldrig öfverstiga 10. Upphörde orsaken till förflytt- 
ningen, kunde vederbörande åter intagas till nunnorna (kap. 1 1). 
Öfver systrarna utantill skulle af abbedissan med systrarnas och 
generalkonfessorns samtycke tillsättas en syster förman^. Hon 
skulle ha uppsikt öfver systrarna och tjänstekvinnorna, deras 
kost, kläder och nödtorft i öfrigt, af abbedissan och gårds- 
mästaren till fördelning utfå hvad därtill åtginge, vårda sig om 
de sjuka, öfvervaka systrarnas arbeten, ha uppsikten öfver deras 
lefverne och i kapitlet anmäla förseelser, som de ville förtiga, 
liksom förseelser i allmänhet, särskildt trätolystnad, oförnöjsam- 
het samt lättja och försumlighet i sysslorna (kap. 12). 

Förmännen (d. v. s. abbedissan och generalkonfessorn) er- 
höllo i afseende på stadgans bestämmelser en mycket vidsträckt 
dispensrätt, begränsad blott af de tre löftena, 1401 års stadgande 



1 En år 1428 afliden utvärtes syster Ingeborg kallas »principalior de 
umero sororum ab extra» (SRS, I: i, 147). 

Höjer, T. 22 



•338 

om lydnad mot abbedissan \ åldersföreskriften samt § 39 i 
Mare magnum. Den refererade stadgan fick ej »afläggas, än- 
dras eller skrapas» annat än med alla systrars och bröders vet- 
skap och samtycke och först sedan en bättre blifvit uppsatt, 
antagen och af biskopen granskad, stadfästad och beseglad 
(kap. 21). 

Utom dessa utvärtes bröder och systrar, som genom löfte 
om en klosterliknande vandel fastare bundits vid klostret och 
införlifvats med dess organisation, funnos äfven andra i klostrets 
tjänst anställda, hvilka i dess hjonagård hade sitt hemvist och 
af detsamma åtnjöto kost och lön. I stadgan af d. ^"/n 1451^ 
föreskrifves sålunda, att ämbetsmän, som ej voro systrar eller 
bröder, skulle vid inträdet i tjänsten i abbedissans händer lofva 
lydnad, troskap och huldskap, sä länge de voro i klostrets tjänst. 
Innehade de någon af stadgan reglerad befattning, skulle de, 
äfven om ej systrar eller bröder, ställa sig dithörande föreskrifter 
till efterrättelse samt i allting lyda abbedissan. Äfven i vissa andra 
(förut angifna) fall reglerades klostertjänarnes lif af den nämnda 
stadgan. Genom Karls förordning af d. ^Vg 145 1 erhöll klostret 
jurisdiktion (»kista, häkte, järn och borgararätt») öfver sina hjon 
och sitt arbetsfolk ^, en bestämmelse, som inflöt äfven i stadgan 
af d. "Al s. å.* 

I afseende å allt detta folk utanför synas tidigt oseder ha 
insmugit sig. Vid både 1419 och 1442 års visitationer hade 
gifvits restriktiva föreskrifter i afseende på lekfolks underhål- 

* Den ofvan (sid. 333) omtalade resolutionen af d. "^ 1405 omtalas 
alls icke. 

- BU, V, 123; Wadstena kloster-reglor, 45, 46. 

^ BU, V, 122. I den handskrift, hvarur Klemming aftryckt den kung- 
liga stadgan af d. -''/g 1451, finns ock en afskrift af den s. k. Eriks af Pom- 
mern gårdsrätt §§ i — 22, som alltså synes afsedd att tillämpas af Vadstena 
klosters gårdsmästare, åt hvilken jurisdiktionen öfver hjon och tjänare var 
uppdragen. Den i samma handskrift befintliga jordeboken omfattar blott gods 
väster om Stångebro d. v. s. de gods, som kunde läggas under gårdsmästa- 
rens uppsikt (se nedan sid. 343, not 6). Hela handskriften synes alltså afsedd 
att utgöra en samling af de stadganden, som normerade hans förvaltning {BU, 
V, 177 ; Geete, Fornsvensk bibliografi, 171 (N:o 422); KlemmiNG, Småstycken 
på fornsvenska, 63 — 68). 

■* Det finnes ännu en tredje kategori af dem, som åto klostrets bröd, 
nämligen de s. k. prebendarii d. v. s. de, som genom öfverlämnande af ett 
kapital i jord eller penningar till klostret förvärfvat rätt att till döddagar vistas 
i dess närhet (dock ej inom själfva klosterområdet) samt från klostret njuta 
sitt uppehälle (Hildebrand, Sv. Medeltid, III, iioi; Leinberg, 334 — 337; jfr 
ock en urkund af d. -^/m 1490 i orig. på perg. i RA). 



339 

lande i klostret\ I 1443 års stadga meddelas i enahanda syfte 
en detaljerad förteckning öfver den personal, som kunde anses 
nödig ^ ; mera folk finge ej hållas annat än af giltig anledning 
och med generalkonfessorns och konventens samtycke. Öfver 
alla dem, som klostret hade att till döddagar försörja, skulle 
abbedissan låta uppgöra en förteckning. I stadgorna från 145 1 
saknas den specificerade listan från 1443; man synes alltså ha 
velat förbehålla sig något större handlingsfrihet. Men abbedissan 
och klostrets ämbetsmän varnades för att hålla öfverflödigt eller 
onyttigt tjänstefolk i klostret. Den förra skulle till gårdsmästa- 
rens tjänst upprätta en förteckning öfver dem, som till död- 
dagar voro i klostrets bröd, och gårdsmästaren skulle årligen 
d. I nov. och i maj till henne aflämna uppgift om klostrets 
hjon och legodrängar, deras städseltid, lön m. m. Lifstidsunder- 
håll af klostret finge ej tillförsäkras någon annat än med abbe- 
dissans, generalkonfessorns och båda konventens samtycke ^. 

Bland de förnämsta af klostrets utvärtes bröder togos de 
funktionärer, som — eventuellt med hjälp af några bland klost- 
rets öfriga tjänare — buro upp klostrets ekonomiska organisa- 
tion ; för den förvaltande personalens uppgifter och befogenheter 
skall här en kort redogörelse lämnas *. 

Högsta inseendet öfver klostrets ekonomiförvaltning utöfva- 
des af abbedissan, som ytterst skulle sörja för alla klosterinvå- 
narnas lekamliga behof {Reg. S. Salvat. 2, 14, 20; Add. 13)^. 
För brödernas vidkommande skulle närmaste uppsikten öfver 
ekonomien utöfvas af generalkonfessorn [Add. 16). Enligt 



' Jfr ofvan sidd. 324 och 327. 

- Jfr SiLFVERSTOLPE i Ant. tidskr.^ XVI, 1 92, 193. 

^ BU, V, 121, 122; Wadstena kloster-reglor, 38, 39. 

■* Såsom jag förut (sid. 72, n. 2) angifvit, hade min afsikt ursprungligen 
varit att här lämna en kort öfversikt öfver Vadstena klosters ekonomiska för- 
valtning öfver hufvud. Då emellertid en sådan dels på grund af materialets 
rikedom och osiktade beskaffenhet dels i följd af bristen på sammanfattande 
framställningar af de allmänna dragen i klostrens ekonomiska lif skulle ha 
blifvit tämligen vidlyftig och fordrat tidsödande förarbeten, har jag sett mig 
nödsakad att utelämna densamma. Materialet är emellertid för Vadstenaklostrets 
vidkommande så rikt, att en monografisk framställning torde vara en tacksam 
uppgift. — Jag inskränker mig alltså i det följande till att lämna en öfversikt 
öfver de förut omnämnda stadgomas bestämmelser om förvaltningsperso- 
nalen. Härom se för öfrigt Hildebrand, Sv. Medeltid, III, 1022, 1023, 1090, 
1091 ; Leinberg, 171 — 173. 

'•' Citaten från Addiciones Petri prioris och Lucidarium äro gjorda efter 
kapitelindelningen i Klemmings edition {BU, V, 17—106). 



34° 

Extrav. 1 1 skulle på helgdagar båda meddela sina respektive kon- 
vent upplysningar angående klostrets ställning äfven i ekonomiskt 
afseende. Abbedissan skulle ej enväldigt styra, utan i tvistiga 
fall rådföra sig med systrar och bröder [Add. 9). För köp, 
försäljning eller byte af gods fordrades generalkonfessorns råd 
och båda konventens vetskap, bekräftad med deras sigill {Add. 
ii) \ Förskingring af klostrets gods namnes i afseende på både 
generalkonfessorn och abbedissan såsom grund till afsättning 
{Add. 10). Abbedissan skulle (om möjligt en gång månatligen) 
aflägga räkenskap för sin ekonomiska förvaltning inför general- 
konfessorn samt några bröder och systrar och i närvaro af några 
äldre nunnor taga räkenskap af syssloman och öfriga ämbetsmän 
(Add. 12). För underlättande af de ekonomiska göromålens 
skötande tilläts hon ha en egen cell, där hon t. o. m. vid behof 
ägde rätt att tillbringa natten [Add. 13). Då ekonomiförvalt- 
ningen var alltför omfattande och invecklad för en enda persons 
arbetskraft, helst på denna ställdes äfven andra kraf, tilläts abbe- 
dissan att inom konventet söka sig hjälp. För vården af klostrets 
kontanta medel, deras uppbörd, förvarande, räknande och ut- 
betalning tillsattes af abbedissan och seniores tvenne penning- 
systrar, som innehade nycklarna till klostrets kassakistor, verk- 
ställde utbetalningarna till ämbetsmännen utanför samt öfver 
utbetalningarna förde böcker {Add. 13; Luc. 38). Äfven för 
vården och uppsikten öfver klostrets- visthus, källare och träd- 
gård tillsattes respektive två visthussystrar {Luc. 39), två källar- 
systrar {Luc. 40) och två trädgårdssystrar {Luc. 43) ^. 

Redan från klostrets begynnelse omtalas — i enlighet med 
Extrav. 33 ^ — sysslomän och ämbetsmän utanför konventen 
för handhafvande af ekonomiförvaltningen. I 1370 års bulla 
föreskrifves, att sysslo- och ämbetsmän årligen skulle utses af 
resp. abbedissan och systrakonventet samt priorn och brödra- 
konventet, i senare fallet med abbedissans stadfästelse. De 
skulle fyra gånger årligen — eller vid anfordran oftare — af- 
lägga räkenskap*. I konstitutionerna af 1378 åter nämnas bland 

^ 1 stadgandet står »wtan bäggia conuentonar witu» (i den latinska redak- 
tionen »scitu»), men detta torde faktiskt ha inneburit, att samtycke erfordrats- 
Detta föreskrifves i 1442 och 1448 års visitationsstadgor liksom i Lucidarium, 
36; jfr ofvan sid. 73. 

2 HiLDEBRAND, Sv. Medeltid, III, I02l, 1022. 

^ Se ofvan sid. 330. 

^ Afskr. i A. 23, fol. 22, 22 v. (»Item quod procurator et alij officiales 
raonasterij monialium per eius abbatissam et conuentum, procurator uero et 



341 

de förhållanden, om hvilka vidlyftigare bestämmelser skulle ut- 
arbetas, äfven insättandet af klostrets sysslo- och ämbetsmän \ 
I priorn Petri tilläggsstadgar föreskrifves om dem, att de skulle 
göra räkenskap för abbedissan och för klostrets räkning verk- 
ställa utbetalningar, men närmare bestämmelser saknas, såvidt 
bevarade urkunder ge vid handen, ända fram till 1443 ^- Under 
klostrets tidigare år nämnas såsom sysslomän öfver dess gods 
den 1403 aflidne prästen Stehpanus Petri, senare invigd broder 
(1391, 1397, 1398, 1402)^, samt Hemming, en af de iyra. fami- 
liares, förut kyrkoherde i O. Eneby nära Söderköping samt en 
tid syssloman för Askaby kloster. Vid sin död 141 1 säges han 
i 20 år varit syssloman öfver klostergodsen*. Såsom förestån- 
dare för hjonagården namnes vid samma tid broder Sveno 
(t 1422) \ 

Den första stadga, som om Vadstena klosters yttre ekono- 
miska förvaltning gifver närmare föreskrifter, är den, som, af brö- 
drakonventet utarbetad och af systrakonventet antagen, d. ''^/lo 1443 
af biskopen under strängt straff — i yttersta hand föreskrefs afsätt- 
ning för abbedissa och generalkonfessor — påbjöds till efter- 
lefnad ^. Den sätter i spetsen för den yttre ekonomiförvalt- 
ningen tvenne ämbetsmän: sysslomannen och gårdsmästaren'^. 
De skulle båda af abbedissan tillsättas med generalkonfessorns 
och konventens vetskap, vilja och samtycke och endast i samma 



officiales ceteri monasterij fratrum predictorum per ipsius priorem et conuentum 
annis singulis eligantur et per dictam abbatissam habentem vtrique dictorum 
monasteriorum in temporalibus presidere approbentur eidemque abbatisse 
obediant; ac quod procuratores et illi ex officialibus antedictis, qui temporalium 
administracionem habebunt, saltem quater singulis annis uel pluries, si ad id 
requisiti fuerint, de administratis per eos fidelem teneantur reddere racionem; 
et nichilominus procurator et alij officiales dicti monasterij fratrum memorato 
priori humiliter pareant et intendant»). 

^ Afskr. i A. 23, fol 50 v. (»Addatur eciara de raodo institucionis 

officialium»); jfr. Wadstena kloster-reglor, 82. 

^ Jfr. dock ofvan sid. 316. 

3 SRS, I: 1,116; RAP, II, N:o 2556 (% 1391), 2851 {'% 1397); RAPpbf, 
2\:o 94 (-% 1398); SD, I, N:o 246 .(^"/u 1402). 

* SRS, I: 1,12^; RAP, II, N:o 2785 (^\^ 1395), 3105 Q\ 1400). Den 
-2/5 1390 erhåller han af drottning Margareta ett skydds- och rekommenda- 
tionsbref för sina färder i klostrets ärenden (se ofvan sid. 157). 

5 SRS, 1:1,144. 

^ Afskr. i C. 46, fol. 182 v. — 187 och i C. 74. fol. 242—247; jfr SiLF- 
VERSTOLPE i Anf. tidsky., XVI, 191 — 193 samt ofvan sid. 311. 

^ HiLDEBRAND, Sv. Medeltid, III, 1022, 1023. 



342 

ordning kunna afsättas. Sysslomannen skulle ha öfveruppsikten 
öfver alla klostrets gods, öfver all dess jord och ägodelar med 
tillagor och deras afkastning låta upprätta en ny jordebok, af 
landborna utkräfva och till klostret införa deras afrad, hvarvid 
restantier endast med abbedissans, generalkonfessorns och kon- 
ventens samtycke finge afskrifvas, samt öfver så väl uppbörden 
som restantierna föra årliga böcker och göra räkenskap för 
abbedissan. Till underlättande häraf borde nya mantalslängder 
öfver jorden hvarje år uppgöras. Vidare skulle sysslomannen 
sörja för att godsen blefve vederbörligen besatta samt med för- 
paktarna enligt lagboken hålla af- och tillträdessyn. Till sin 
hjälp ägde han med abbedissans, generalkonfessorns och kon- 
ventens samtycke antaga biträdande sysslomän, som inom sina 
verksamhetsområden skulle sköta hans åligganden. Den ene 
skulle ha tillsynen Öfver Västergötland, Tveta härad upp under 
Holaveden samt Vista, Sunnerbo och Västbo härad, den andre 
öfver Vedbo, Sevede, Aspelands, Handbörds och Stranda härad, 
Möre, Njudung, Värend samt Oland. Själf skulle han sköta 
godsen i Nerike, Västmanland, Upland, Södermanland och 
Östergötland samt Tjust, Kinda och Ydre. Liksom syssloman- 
nen själf skulle i hans närvaro hans biträden årligen för abbedissan 
göra räkenskap för uppbörd, utgift och restantier. Lönen för 
sysslomannen och hans medhjälpare skulle uppgöras mellan 
dessa funktionärer och abbedissan med generalkonfessorns och 
konventens vetskap och samtycke; sina tjänare och svenner 
skulle sysslomannen själf aflöna. När dessa voro hemma vid 
klostret, skulle de tillika med sina hästar på gårdsmästarens 
anmaning för klostrets räkning arbeta på åker och äng samt i 
sina husbönders frånvaro lyda honom. 

Gårdsmästaren skulle ha öfverinseendet öfver hjonagården 
och arbetsfolket där samt öfver klostrets arbeten. Han skulle 
vidare — efter abbedissans och sysslomannens bemyndigande — 
uppbära korn, råg, mjöl och malt, som i afrad från landbor och 
kvarnar eller eljes hemkomme till klostret, hålla räkning med 
landborna samt öfver det inkomna liksom öfver dess använd- 
ning göra räkenskap för abbedissan i sysslomannens närvaro. 
Äfvenså skulle han ha uppsikt öfver det under klostret direkt 
hörande jordbruket, dess afkastning och användningen däraf, 
städsla och aflöna arbetsfolket samt af stadsfogden uppbära de 
sakören, som föllo i Vadstena stad. Han skulle vidare — allt 
under räkenskap för abbedissan — mottaga och bokföra alla 



343 

hudar och skinn samt utlämna erforderlig mängd däraf till 
skomakare och skinnare till beredning för klostrets behof, likaså 
uppbära allt järn och till smeden utanordna sä mycket, som 
behöfdes för klostrets smide, med skyldighet för nämnda handt- 
verkare att redovisa allt för abbedissan i gårdsmästarens när- 
varo. Han skulle vidare stå för utfodringen samt till ridande 
bud utlämna allt, hvad de till sin utrustning behöfde, liksom ock 
förestå folkets utspisning och till den ändan af abbedissan ut- 
taga hvad ej till det egentliga klosterfolkets nödtorft åtgick. 

En af klostrets familiares skulle förestå konventets visthus 
och magasin \ Ät de tre andra uppdrogs — förutom de i den 
anförda uppenbarelsen angifna arbetena — att uppköpa vadmal 
och annat, som för klostrets nödtorft behöfdes, samt att låta 
värdera och sälja allt, som skulle säljas. Två af dem skulle 
mottaga och bokföra testamenten, offer och gåfvor (särskildt 
uppräknas kläder, kopparkärl, gråskinn, mårdskinn och herme- 
linskinn) samt under räkenskap antvarda dem åt abbedissan^ 
och för öfrigt, där så behöfdes, bistå gårdsmästaren i hans 
ämbete. 

Genom 145 1 års kungliga stadga gjordes i det anförda 
vissa ändringar. Bestämmelserna om sysslomannen äro (till 
största delen ordagrannt) desamma; men det ofvan refererade 
stadgandet om hans medhjälpare med de bestämmelser därmed 
sammanhängde har utelämnats^, Hvad åter angår gårdsmästa- 
ren ha hans åligganden delats på tvenne händer. Ur det i 
1443 års stadga till en af de fyra familiares lämnade uppdraget 
att förestå konventets visthus utvecklades ett nytt ämbete: 
intäktsmannens*. Till detta öfverfördes gårdsmästarens nyss 
skildrade åligganden i afseende på inflytande afrad", i afseende 
på klostrets intäkter i hudar, skinn och järn och deras använd- 
ning samt i afseende på hästarnas utfodring. Stråfodringen 
liksom öfriga i 1443 års stadga uppräknade, här ej angifna 
åligganden skulle fortfarande påhvila gårdsmästaren ^ . Intäkts- 



^ Jfr. Luddar ium, 39. ^ Jfr. Addiciones, 13. 

"-'bU, v, 113— 115. ^ BU, V, 117, 118. 

^ Under det att 1443 ^'^^ stadga endast uppräknar korn, råg, mjöl och 
malt, angifves i stadgan af 145 1 befogenheten omfatta »allt korn, råg, mjöl, 
kött, fläsk, fisk, smör, ostar etc. och allt annat, som införes.» 

^ BU, V, 115, 116. En särskild gårdsmästare skulle tillsättas blott i 
händelse ej samma person kunde sköta både sysslomannens och gårdsmästarens 
åligganden. Den senare skulle {BU, V, 118) med abbedissans och konventens 
uppdrag och sysslomannens råd och samtycke kunna ha uppsikt öfver godsen 
i Östergötland västanstång. 



344 

mannen ställdes som andra utvärtes bröder och klostrets tjänare 
under sysslomannen och gårdsmästaren. 

Dessa klostrets »högsta ämbetsmän» skulle vid sina sysslors 
tillträdande lofva abbedissan lydnad, så länge de innehade sina 
platser eller åto klostrets bröd, och finge ej gripa sig an med 
större arbeten utan hennes och åtminstone äldre systrars och 
bröders samtycke. Vidare föreskrefs, att vid ombyte af abbedissa, 
gårdsmästare eller föreståndare för afvelsgård^ inventering skulle 
äga rum. De högsta ämbetsmännen togos i konungens hägn 
och försvar, som vore de i hans tjänst anställda. 

De frän 1443 års stadga i det kungliga påbudet af 145 1 
Öfvergångna, delvis modificerade, delvis närmare utvecklade be- 
stämmelserna rörande förvaltningspersonalen utanför inarbetades 
i den många gånger anförda stadgan af d. ^"/n 145 1 rörande 
det utvärtes klosterfolket i allmänhet. Där gjordes äfven till 
de tidigare bestämmelserna vissa ändringar och tillägg, som 
synas förtjänta af närmare omnämnande. 

I stadgandet om sysslomannen inskötos dels en bestäm- 
melse, att han skulle vara en af de fyra, som buro korset, och 
— i abbedissans stad och ställe — öfver dem hafva öfverinse- 
endet, i världsliga ting med råd och bud af abbedissan, i and- 
liga af generalkonfessorn, dels ett kraftigt inskärpande af lyd- 
nadsförpliktelsen mot honom, dels slutligen föreskrifter om hans 
allmänna uppträdande^. Till hans förut angifna åligganden 
lades plikten att öfvervaka, det på hvarje tid af året till årstiden 
hörande arbeten vederbörligen utfördes samt att i rätt tid nödiga 
uppköp och transporter verkställdes^. I alla viktiga frågor 
skulle abbedissans, generalkonfessorns och konventens befall- 
ningar inhämtas, hvarför abbedissan skulle hållas underkunnig 
om allt af vikt, som förekom. Om de daghga sysslorna och 
ärenden af mindre vikt kunde sysslomannen själf besluta — när 
han så för godt fann med råd af andra bröder utantill. Han 
skulle ock vaka öfver deras lefverne samt till generalkonfessorn 
hänskjuta de mål, som gingo öfver hans egen kompetens*. 



^ Den ^°ls 1429 afled Petrus de Orlunda, som länge förestått klostrets 
afvelsgård Orlunda (SRS, I: i, 148), och i en urkund af d. ^^/^ 1434 (orig. på 
perg. i RA) namnes en broder Niclis som syssloman på klostrets gods Forsvik. 

^ Wadstena kloster-7-eglor, 29 — 31. ^ Wadstena kloster-reglor, 32, 33. 

^ Wadstena kloster-reglor, 33, 34; för särskildt svåra förseelser skulle 
systrarna straflas af abbedissan, bröderna af generalkonfessorn — i nödfall med 
biskopens bistånd (a. a., 39). 



345 

Gårdsmästaren, som ej nödvändigt behöfde vara broder ab 
extra, skulle tillsättas med sysslomannens råd, intaga platsen 
näst under honom, i hans frånvaro med full myndighet företräda 
honom samt — äfven om ej broder utantill — bland de utvärtes 
bröderna ha första rösten. Utom de förut omnämnda skyldig- 
heterna skulle han sörja för brödernas och tjänstefolkets gång- 
kläder och öfriga tarf samt därtill af abbedissan och syssloman- 
nen utbekomma erforderliga medel. Han skulle vidare öfvervaka, 
att den nämnda personalen ej vanvårdade sina kläder, redskap 
eller andra till deras bruk utlämnade persedlar samt dylika för- 
seelser, om begångna af bröder, i kapitlet anmäla, i annat fall 
själf straffa \ 

Intäktsmannen slutligen, som heller ej behöfde vara broder 
utantill, skulle utom sina förutvarande göromål äfven handhafva 
all slakt ^. Det åt tre (resp. två) 2S. familiares gifna uppdraget 
att handhafva klostrets uppköp, försäljningar samt mottagandet 
och bokförandet af inflytande gåfvor öfverläts åt en af dem eller 
någon annan trogen klostrets tjänare^. 

Förutom de refererade bestämmelserna rörande den per- 
sonal, som utgjorde organen för klostrets ekonomiska förvalt- 
ning, innehålla de meromnämnda stadgorna äfven åtskilligt af 
intresse för den allmänna kännedomen om klostrets ekonomiska 
lif. Ehuru hithörande föreskrifter få sin rätta belysning först i 
en monografisk öfversikt af Vadstena klosters ekonomiska orga- 
nisation, skall för dem dock här en kortfattad redogörelse lämnas. 

Om ock för den föregående tiden bestämda uppgifter 
saknas, framgår dock af den ändring, som genom 1443 års på- 
bud vidtogs, att tidigare både klostrets ämbetsmän och andra 
tjänare — i likhet med hvad Birgitta för stekarhussystrarnas 
vidkommande tillåtit på grund af deras vistelse inom innelycket 
— utspisats med öfverlefvorna från det egentliga klosterfolkets 
bord. Konventens ekonomi hade alltså ej hållits skild från brö- 
dernas och systrarnas utantill. Detta förhållande innebar emel- 
lertid ett åsidosättande af regelns uttryckliga bud om det dag- 
liga öfverskottets utdelande till de fattiga, liksom det ock för- 
ryckande inverkade på hela den i regeln meddelade planen för 
klostrets finansförvaltning. 

^ Wadstena kloster-reglor, 34, 35- ^ Wadstena kloster-reglor, 36, 37. 

^ Wadstena kloster-reglor, 38; så hade i afseende på inflytande donationer 
skett redan i stadgan af d. 2% 14SI {BU, V, 119); jfr Hildebrand, Sv. Medel- 
tid, III, 1023. 



346 

Stadgan af 1443 gjorde nu boskillnad mellan det egentliga 
klosterfolkets affärer och de utomståendes. H varje år skulle 
abbedissan af klostrets in natura ingående årliga ränta undan- 
taga all spannmål och allt annat, som till konventens behof 
erfordrades (särskildt anslogs därtill allt korn och malt från 
Upland), så att deras visthus skildes från den utvärtes persona- 
lens. För hvad som till bröders och systrars uppehälle behöfde 
köpas skulle medlen utgå af den ordinarie räntan i penningar, 
så långt denna räckte (eljes af donationsmedel). Sedan kon- 
ventens behof sålunda blifvit tillgodosedda, skulle återstoden 
mot redovisning öfverlämnas åt gårdsmästaren att användas för 
det utvärtes klosterfolkets behof. Uppköpen för deras räkning 
skulle ske för de medel, som inflöto genom offer, gåfvor och 
testamenten. För att \ippköpen skulle inskränkas till ett mini- 
mum, borde jordbruket drifvas intensivare än förut och den i 
klostrets närhet bortförpaktade jorden återtagas. 

All utspisning från klosterfolkets bord skulle upphöra, 
undantagandes allmosan till de fattiga. Detta stadgande modi- 
ficeras dock af ett annat. För allmoseutdelningen angåfvos 
nämligen alternativt till abbedissans val tvenne utvägar. Enligt 
den ena skulle hvarje persons dagsranson minskas och hela 
öfverskottet i mat utdelas till de fattiga; det öfverblifna ölet 
skulle gå till lika fördelning mellan de fattiga och de främsta 
bland folket utanför. Enligt det andra alternativet skulle dags- 
ransonerna blifva som förr och öfverlefvorna i mat och dryck 
delas lika mellan de fattiga och de främsta bland folket utanför. 

Dessa föreskrifter upprepas i allt väsenthgt i stadgorna 
från 1 45 1. I afseende pä användningen af öfverskottet från 
klosterfolkets bord bestämdes — i öfverensstämmelse med det 
andra af de nämnda alternativen — att det skulle fördelas 
mellan de fattiga och folket utanför^. I stadgan af d. ^Vu 
145 1 förnyas från 1448 års visitationsstadga — utom bestäm- 
melsen om broderskapsbrefvens utfärdande — såväl föreskrifterna, 
om de utskickade uppköparnes redovisning som förbudet mot 
utsändandet af allmoseinsamlare för klostrets räkning^. Dess- 
utom föreskrefs i enlighet med stadgan af d. Vs 1450 att — 
för underlättande af ordningens upprätthållande — hela det åt 
folket utantill upplåtna området skulle omgifvas med en gemen- 
sam inhägnad, försedd med blott en enda utgång ^ . 

^ BU, V, 118— 12a; Wadstena kloster-reglor, 37, 39, 41, 42; HiLDEBRAND, 
Sv. Medeltid, III, 1 02 3. 

^ Wadstena kloster-reglor, 40. ^ BU, V, 122; Wadstena kloster- 

reglor, 39. 



EXKURSER 



Exkurs A. De äldsta förordningarna om Vårfru- 
penningen ^. 

För erhållande af medel till byggandet af det nya klostret 
hade Birgitta — enligt Frälsarens bud — föreskrifvit, att öfver hela 
landet skulle erläggas en särskild afgift, som det synes ända från 
början känd under namnet Vårfru-(Vadstena-)penningen (denarius 
b. Virgifiis). Elristus hade, heter det i en uppenbarelse (Extrav. 
32)^, befallt, att ett kloster skulle byggas till Hans moders ära, på 
det folkets synder måtte varda förminskade. Därför skulle hvarje 
till myndig ålder kommen man och kvinna, som aktade förblifva i 
sitt ogifta stånd, hvarje år betala en penning i gällande mynt, likaså 
hvar och en, som befunne sig i änko- eller änklingsstånd. Den 
som vore i äktenskap stadd skulle för sig och sin hustru betala två 
penningar samt, i händelse han hade till myndig d. v. s. till 16 års 
ålder komna söner eller döttrar, för hvar och en erlägga en pen- 
ning. »Munkar, som äro förbundna att offra mig sig och sitt, samt 
präster, som äro min arfvedel, vare fria, likaså tjänare, emedan de 
äta sitt bröd i sitt anletes svett och ej äro sina egna». 

Birgitta rådförde sig med sin trogne vän priorn Petrus i Al- 
vastra om de åtgärder, som lämpligen borde vidtagas för verkstäl- 
ligheten af det gudomliga budet. Hon lyckades för sin sak vinna 
både konung Magnus och kyrkans ledande män. Det af konungen 
med råds rade utfärdade påbudet om Vårfrupenningens utgörande 
finns ej i behåll; vi känna dess tillvaro blott genom konung Håkans 
bekräftelse af detsamma och kunna ej ens uppgifva, när det utfär- 
dades^. Däremot finnes bevaradt ett synodalstatut af biskop Petrus 



1 Se ofvan sid. 56, not 7. 

- Denna uppenbarelse finnes med samtida hand afskrifven på baksidan 
af ett af de tre i RA förvarade exemplaren af Teljestadgan af d. ^Ve 1381 
(jRAP, I, N:o 1622), likaså som inledning till de i A. zj och C. 46 meddelade 
afskriftssamlingama af akter rörande Vårfrupenningen. 

^ Hausen, N:o 173. Sannolikt år 1349 utfärdade konung Magnus med 
råds rade ett påbud, att hvar svensk man och kvinna skulle — Gud och den 
heliga Jungfrun till heder — erlägga en svensk penning; öfver de insamlade 
medlens användning skulle konungen med biskoparna och det öfriga rådet be- 
stämma {DS, VI, N:o 4515). Det ligger nära till hands att sätta detta påbud 
i samband med Vårfrupenningen, men dels saknas de karaktäristiska, i den 



350 

i Linköping, som år 1351 blef ärkebiskop, utfärdadt alltså under 
senare hälften af 1340-talet, senast 135 1, hvari föreskrefs, att socken- 
prästerna vid tre marks vite skulle föra specificerade (ej blott sum- 
mariska) räkenskaper öfver den dem åliggande insamlingen af såväl 
decimce. decimarum och denarius b. Petri som denarius b. Virginis 
och öfverlämna de influtna medlen åt vederbörande prost, som se- 
dan hade att insända dem — för hvar socken särskildt — till Lin- 
köping^. 

Omhvälfningarna inom landet under de senare åren af konung 
Magni regering kräfde emellertid påbudets bekräftande och inskär- 
pande, och på Maria aflelsesdag (d. ^/i2) 1361 utfärdade konung 
Håkan med biskoparnas och öfriga riksens råds rade från Upsala ett 
öppet bref, hvari han i anslutning till faderns påbud föreskref, att 
till Vadstena kloster skulle utgöras två svenska penningar i gällande 
mynt af hvarje gift person i hela riket så ridderskap som bönder, 
af alla klerker samt af alla dem i ogift, änklings- eller änkostånd ^ 
aktade blifva till döddagar så i städerna som pä landet. Prästen 
och en förtroendeman inom hvarje socken skulle vid jultiden insamla 
afgiften och efter biskopens och lagmannens bud insända den till 
vederbörande domkyrka "*. 

Detta konung Håkans stadgande afvek, som synes, i flera 
punkter från Birgittas uppenbarelse: afgiften sattes till två svenska 
penningar, hvilket emellertid kan bero på den under senare delen 
af konung Magni regering inträdande myntförsämringen*, och kler- 
kerna ålades att betala densamma, ehuru de af Birgitta uttryckligen 
undantagits. 

Nästa till vår tid bevarade stadga om Vårfrupenningen är 
af 1366. I det af provinsialsynoden i Telje d. ■'^/g 1381 utfärdade 
påbudet omtalas emellertid ett af ärkebiskop Petrus och andra pre- 
later på begäran och med samtycke af konung Albrekt, hans råds- 
herrar och andra förnämliga män utfärdadt påbud om Vårfrupen- 
ningen, som med en penning för hvar person skulle utgå af hvarje 
familjefader med hustru samt söner och döttrar, som uppnått sitt 
sextonde år, liksom af alla jungfrur och änkor och utkräfvas med 



birgittinska uppenbarelsen förekommande bestämmelserna om skattens utgående, 
dels torde man, om fråga varit om Vårfrupenningen, knappast ha försummat 
att i så fall uttryckligen angifva ett efter allt att döma så populärt ändamål 
som Vadstena klosters byggande. 

^ Reuterdahl, S5, 47. 

"" I brefvet står »aff allom them jungfrudom ok enkio liffuerne hatfua 
villa til dödra daga». Orden »jungfrudom» och »enkioliffuerne» äro förmodligen 
blotta öfversättningar af uppenbarelsens »virginitas» och »viduitas», hvilka afse 
såväl män som kvinnor. Denna betydelse af ordet »jungfrudom» är i tidens 
språk ej ovanlig (jfr Södervall, Ordbok öfver svenska medeltidsspråket, I, 614). 

^ Hausen, N:o 173. Af formuleringen framgår, att påbudet gällde hela 
riket, ehuru den enda bevarade afskriften är tagen efter det för Abo stift ex- 
pedierade exemplaret. 

* HiLDEBRAND, Sv. Medeltid, I, 831. 



351 

samma rätt, hvarmed tionde och öfriga kyrkliga afgifter af ålder 
plägat utgå-^. Ärkebiskop Petri påbud finns, som nämndt, ej i behåll, 
men måste ha utfärdats mellan november 1363, då Albrekt hyllades 
såsom konung, och d. •'•^|io 1366, då ärkebiskopen afled^. 

Regeringsskiftet 1363 kräfde emellertid påbudets förnyande 
från kungamaktens sida. Den nye konungen hade från sina före- 
trädare ärft skyldigheten att omhulda Vadstena kloster och som det 
synes äfven intresset för denna stiftelse. Sannolikt alldeles i början 
af sin regering^ utfärdade han med sin faders^ biskoparnas, rådets 
och stormännens råd en förordning, hvari han med återupplifvande 
af konung Håkans påbud uppfordrade sina undersåtar att i där 
stadgad utsträckning erlägga Vårfrupenningen*. Då detta påbud 
ej synes ha medfört önskad verkan, utfärdade konungen d. ^^/t 1466 
till inbyggarna i Östergötland — där af naturliga skäl intresset för 
saken bort vara störst — en maning att ställa sig detsamma till 
efterrättelse", en maning, som d. ^^js följande år af hans fader, 
hertig Albrekt, upprepades®. Den ^'^ji 1374 förnyade konungen 
från Öknö nära Stegeborg sitt förra allmänna påbud om Vårfru- 
penningens utgörande'. 

De ökade utgifter, som medföljde det kraftigare bedrifvandet 
af byggnadsarbetena efter Birgittas translation år 1374, och de dryga 



^ RAP, I, N:o 1622. Uttrycket »quelibet eciam vidua ac virgo» för 
tanken till uppenbarelsens »omnis ad annos discretionis perueniens, qui in 
virginitaie perseuerare proponit, siue vir siue femina, tribuat vnum denarium 
menets currentis, similiter, qui in viduitate est». Tydligen föreligger en för- 
ändring af Birgittas föreskrift — om oafsiktig eller öfverlagd, låter sig ej afgöra. 
I senare fallet torde den förklaras af Vadstena klosters egenskap att vara pn- 
mum et principaliter ett nunnekloster. — Det är förmodligen det i texten 
nämnda påbudet, som åsyftas i ett odat. bref från biskop Nicolaus Hermanni 
till ärkebiskop Birgerus Gregorii {RAPpbf^ N:o 63). 

- Styffe, Bidrag, I, xxxvm; SRS, III: 2, loi. 

^ Den ofvan (sid. 56, not 7) lämnade uppgiften, att förordningen af 
d. -% 1366 var konung Albrekts första påbud om Vårfrupenningen, var alltså för- 
hastad; äfvenså är »stadlästelse» ett oegentligt uttryck om brefvet af d. ^^3 1367. 

* Det i brefvet af d. "^^ 1 366 gifna referatet af konung Håkans bref 
stämmer med hänsyn till såväl uppbördstiden som de skattepliktiga väl öfverens 
med det hos Hausen tryckta brefvet (»de qualibet persona tocius regni in vir- 
ginitate, viduitate seu coniugio constituta, siue clericus fuerit siue laycus, mi- 
litaris, mercator vel popularis seu cuiuslibet alterius condicionis»). Det angifna 
skattebeloppet (»vnus vel plures denarii pro qualitate monete tunc currentis 
usque ad valorem dimidii denarii Lubycensis») är åter ej det i Håkans nämnda 
bref angifna. Något annat påbud af konung Håkan är emellertid mig veterligen 
ej kändt; jfr Hildebrand, Sv. Medeltid, III, 1088. 

» RAP, I, N:0 721. 

•^ RAP, I, N:o 759, tryckt i Benzelii edition af Diarium Vazstenense, 
187, 188 efter en afskr. i C. 46, fol. 200 v., 201. 

' Latinsk redaktion i afskr. i A. 23, fol. 106 v. och C. 46, fol. 201, svensk 
redaktion i C. 46, fol. 189 v. 



352 

summor, som ungefär samtidigt slukades af arbetet på Birgittas 
kanonisation, gjorde det emellertid nödvändigt för klostret att på 
allt sätt drifva upp sina inkomster. I sammanhang därmed måste 
man tydligen se det återupplifvande af påbudet om Vårfrupenningen, 
som genom den kyrkliga maktens försorg ägde rum i början af 
1380-talet. 

Redan tidigare hade klostret och dess talemän vändt sig till 
de kyrkliga myndigheterna för att förmå dem att taga saken om 
hand. Under något af åren 1375 — 1381 (1379?) skref Bo Jonsson 
på Vadstena klosters genom herr Birger Ulfsson framställda begäran 
till ärkebiskop Birgerus Gregorii samt uppfordrade honom att »med 
brefvom och skälom» stadfästa de äldre påbuden, om Vårfrupen- 
ningens utgörande ^. 

Men först efter Katarinas återkomst från kurian 1380 tog sa- 
ken riktig fart. Den ^^/i2 d. å. bönföll hon hos ärkebiskopen, att 
han på bästa sätt måtte befordra uppbörden af Vårfrupenningen ^, 
och i början af 1381 riktade hon till honom enahanda uppmaning ^. 
Äfven klostrets närmaste tillsyningsman bland de högre prelaterna, 
biskop Nicolaus Hermanni i Linköping, tog sig an saken och an- 
höll genom ett bref af d. ^^/s 138 1 hos ärkebiskopen, att på det 
inom kort sammanträdande provinsialkonsiliet ett allmänt påbud 
måtte utfärdas om Vårfrupenningens erläggande i öfverensstämmelse 
med de föreskrifter konungen, prelaterna och rådet förut därom 
meddelat *. 

Den ■'■'^/o 1381 utfärdade ärkebiskop Birgerus Gregorii^, 
biskoparna Nicolaus Hermanni i Linköping, Nicolaus i Skara, Thordo 

^ RAPpbf, N:o 27. Brefvet är dat. »Arosise in octaua beatorum Petri et 
Pauli apostolorum» u. å.; då det säges vara.öfversändt med herr Birger Ulfs- 
son, som bevistade translationen d. 4 och 5 juli 1374 (se ofvan sid. 82), kan 
det tidigast falla d. % 1375; d. ^-/g 1381 utfärdades biskoparnas bekräftelse på 
Vårfrupenningen. Den -^/y 1379 vistades Bo Jonsson och Birger Ulfsson i 
Västerås {RAP, I, N:o 1442). 

2 RAPpbf, N:0 41. 

^ RAPpbf, N:o 42. Brefvet är odateradt, men tillhör med nödvändighet 
något af åren 1380 eller 1381. Då i brefvet af d. -V12 1380 Gudmars resa till 
ärkebiskopen omtalas såsom förestående, i brefvet N:0 42 åter såsom förfluten 
torde detta sistnämnda med tämlig säkerhet kunna hänföras till början af 
året 1381. 

■^ RAPpbf, N:o 51. Biskopen meddelar i brefvet, att enligt de upplys- 
ningar han i Vadstena inhämtat af priorn Petrus och andra, som tillhört Bir- 
gittas omgifning, Vårfrupenningen skulle erläggas af gifta män och kvinnor 
samt deras barn, när de uppnått sitt femtonde år, äfvensom af änkor och änk- 
lingar. För andra åter vore afgiftens erläggande en frivillig sak. 

•T Den ^"/s 1 381 (bref, dat. Arno »in crastino decoUacionis b. Johannis 
Baptiste» u. å., men tydligen att hänföra till 1381, i afskr. i A. 26, fol. 26) 
skrifver ärkebiskopen till Vadstena klosters abbedissa, att han dagen förut fram- 
lagt saken för provinsialsynoden i Telje, men att frågan där ej afgjorts, utan 
af biskoparna uppskjutits, tills rådet sammanträdt med prelaterna och så med 
konungens medverkan ett giltigt och beståndande beslut kunde åstadkommas 



353 

i Strängnäs, Hartlevus i Västerås och Johannes i Åbo samt kapitlet 
i Vexjö, där stolen var ledig, frän Telje ett öppet bref till rikets 
samtliga inbyggare, hvari de förnyade ärkebiskop Petri förutnämnda 
stadga ofn Vårfrupenningens utgörande samt, på det den dess nog- 
grannare skulle efterlefvas, hvar och en för sig, utlofvade 40 dagars 
aflat åt dem, som åtlydde densamma. Afgiften skulle erläggas i 
medlet af fastan, i alla händelser före påskdagen, uppbäras af soc- 
kenprästerna samt af dem aflämnas till respektive prostar för att 
sedan genom domkapitlen tillställas klostret ■'■. 

I öfverensstämmelse med detta påbud stadgade också biskop 
Nicolaus Hermanni för sitt stift, att prästerna skulle på midfasto- 
söndagen och de båda följande söndagarna erinra sina sockenbor 
om skyldigheten att före påskdagen erlägga Vårfrupenningen. Er- 
lades ej densamma inom utsatt tid, skulle prästerna äga rätt att 
efter inhämtadt tillstånd af respektive prostar på påskdagen från 
kommunion suspendera de tredskande, tills de erlade afgiften^. 

I anledning af beslutet af d. ■'^/o 1381 affärdade — förmod- 
ligen d. -^"/is s. å. — abbedissan och konventet i Vadstena en 
skrifvelse till ärkebiskopen, hvari de tackade honom för hans väl- 
vilja i afseende på Vårfrupenningen, bådo honom bringa saken till 
full afslutning samt underrättade honom, att de till sina uppbörds- 
män utsett prebendaterna Nicolaus Johannis Helsing och Laurentius 
Stephani '^. Af antydningen i det nyss anförda brefvet framgår, 



(»sortiri non potuit efficaciam aliter nisi quam de voto et beneplacito vene- 
rabilium fratrum nostrorum episcoporum congregatorum ibidem diffinicio 
eiusdem, usque dum consilium regni vna cum nobis prelatis conuenerit, dor- 
mire debeat in suspenso, ut quidquid protunc super eo stabiliuerint, auctoritate 
domini nostri regis interueniente extunc stabile et irreuocabile perseveret»). 

^ RAP, I, N:o 1622. Påbudet synes genom sockenpräster och prostar 
ha blifvit kungjordt för menigheterna. Åtminstone finnes bevaradt konceptet 
till en ärkebiskoplig rundskrifvelse om saken till alla sådana {RAPpbf, N:o 
60, dat. d. ^/y u. å., men säkerligen att hänföra till 1382). 

^ Reuterdahl, 5S, 59, 60. Dessutom upprepas biskop Petri stadgande 
om räkenskapernas förande (ss. 68, 6(^). Stadgan är odaterad, men torde på 
grund af öfverensstämmelsen med statutet af d. ^Vs 1381 böra anses dllkom- 
men efter detta. I ett annat episkopalstatut för Linköpings stift af år 1384 
(Reuterdahl, 55, 83; Gummerus, 22) föreskrifves, att hvarje familjefader, 
hans hustru och äkta döttrar vore skyldiga att erlägga Vårfrupenning; för 
andra åter vore det en frivillig sak. 

3 RAPphf, N:o 43. I ett bref från ärkebiskop Birgerus Gregorii, date- 
radt onsdagen före heliga sju bröder (^"/y) u. å., ålägges Nicolaus Helsing att 
. nästa söndag på Arno redovisa för sin uppbörd {RAPpbf, N:o 44.). Brefvet 
kan svårligen vara utfärdadt före synodalbeslutet af d. ^^/g 1381 och skulle 
då tillhöra året 1382, enär ärkebiskopen dog i mars 1383. Det i texten refe- 
rerade brefvet skulle då vara skrifvet d. '"/jg 1381, d. v. s. samma höst, som 
Teljestadgan tillkom, hvilket, i sig själft sannolikt, bestyrkes af att det ej är 
undertecknadt af Katarina, utan af »abbatissa et conuentus monasterii b. Virginis 
in Vatzstenum». 

Höjer, T. ~o 



354 

att man ännu ej ansåg den nya pålagans utgörande tryggadt. Föl- 
jande år begärdes ock från Vadstena hos ärkebiskopen, att han 
måtte medverka till att Vårfrupenningen vederbörligen erlades och 
att påbudet därom måtte fastställas och bekräftas med stormännens 
och prelaternas bref och sigill efter ett medsändt formulär, grun- 
dadt på Teljemötets beslut ^. Det var förmodligen denna klostrets 
anhållan, som framkallade rådets stadfästelsebref d. '/? (}^ji) 1382^. 

Men ännu i midten på 1380-talet begärde Vadstena kloster hos 
den nye ärkebiskopen Henrik, att han måtte genom sockenprästerna 
låta förmana folket i sitt stift att erlägga Vårfrupenningen ^. Efter 
den stora vådeiden 1388 finno vi ånyo spår af kraftigare försök 
att indrifva densamma; i denna afsikt riktade klostrets abbedissa 
och generalkonfessor d. ^^/s 1388 ett maningsbref till en ej namn- 
gifven biskop *. 

Genom bullan af d. ^/g i 40 i fick Vårfrupenningen påflig 
stadfästelse ^; om dess historia i öfrigt under den tid min under- 
sökning omfattar hänvisas till hvad på vederbörliga ställen därom 
säges. Här må blott tilläggas, att ärkebiskop Johannes Haquini 
och hans kapitel d. ^/lo 1426 för att visa sin erkänsla för att 
fjärdedelen af den från ärkestiftet ingående Vårfrupenningen ansla- 
gits till Upsala domkyrka förbinda sig att där ständigt hafva ett 
Birgittaaltare samt att tillse, att afgiften ordentligen utkräfdes och 
de klostret förbehållna tre fjärdedelarna till detsamma öfversändes^. 
Efter Nådendals klosters anläggning synes den från de finska land- 
skapen ingående Vårfrupenningen ha blifvit till detsamma anslagen ''. 



Exkurs B. Om dateringen af birgittinregelns första 

stadfästelse ^. 

Dateringen af Urban VI:s bekräftelsebulla har ända i det 
sista varit omstridd. Rydberg har bestämdt uttalat sig för 1378 ^, 

i RAPpbf, N:o 62. 

2 Lat. red. i afskr. i A. 23, fol. 107 v. och C. 46, fel. 202, 202 v.; svensk 
redaktion, dat. d. '^\ 1382, i orig. på perg. i RA {RAP, I, N:o 1741). 

ä RAPpbf^ N:o 6^. Brefvet är dateradt Vadstena »die sancti Thome de 
Aquino» u. å. Det faller tidigast 1384, då Birgerus Gregorii dog i mars 
1383, senast 1386, då den i brefvet omtalade Bo Jonsson dog d. å. Sannolikt 
tillhör det 1384, klostrets invigningsår, då det i brefvet heter »vt in structura 
ecclesie nostre hac estate, prout possibile est, procedere debeamus». 

■* Afskr. i C. 2, tol. 63 v. Brefvet är utfärdadt af Ingegerd och Magnus 
Petri d. "^s u. å. Då eldsvådan omtalas såsom nyss timad, tillhör brefvet 
säkerligen år 1388. 

5 SD, I, N:o 62. " Orig. på perg. i RA. 

^ Leinberg, 223, 224. ^ Se ofvan sid. 67, not i. 

9 SvT, II, 446. 



355 

SiLFVERSTOLPE i sitt sista arbete för 1379 ■•■, under det Flavigny 
nöjer sig med att till läsarens fria val angifva 1378 eller 1379 ^. 
Frågan hör i själfva verket ej till de lättast utredda. Endast med 
hänsyn tagen till tidens allmänna kyrkliga förhållanden torde en 
tillfredsställande förklaring kunna ges. 

Själfva originalbullan är, såvidt jag känner, ej bevarad. I 
Sverige finnas, så vidt kändt är, af densamma blott tvenne något 
så när samtida afskrifter, den ena i A. 23, fol. 42 — 51, den andra 
i C. 46, fol. 22 — 30 v. Den i Duranti upplaga af Revelationes 
(Rom 1628) återgifna texten är hämtad från en tredje, sannolikt 
italiensk afskrift . Den handskrift, hvarefter Brockie i sin fortsätt- 
ning af HoLSTENii samling af klosterregler har tryckt bullan, angifves 
härstamma frän slutet af 1300-talet eller början af 1400-talet och 
hafva som gåfva från klostret i Vadstena kommit i klostret Gnaden- 
bergs ägo *. Enligt samtliga dessa handskrifter och tryck är bullans 
datering ordagrannt densamma och har följande lydelse; '» Datum 
Rome apud Sanctam Mariam in Tratistiberim tercio Nonas Decembris 
pontificatus nosiri anno prinwi). Kardinal Elziarii i bullan intagna 
skrifvelse åter har följande datering: "»Rome in Transtiberim apud 
Sanctam Ceciliam sub anno dominice incarnacionis millesimo trecente- 
simo septtiagesimo nono tercia die mensis decetnbris II indiccione pon- 
tificatus sanctissitni in Christa patris et domini ?iostri dottiini Vrbani 
diuina prouidentia pape sexti anno primo». 

Den 3 december under Urbans första pontifikatsår betyder d. 
^/i2 1378, då Urban invigdes d. ■'■^/^ 1378 och pontifikatsåret räknas 
från invigningsdagen. Man skulle därför måhända vid första ögon- 
kastet vara hågad att sluta, att såväl bullan som kardinalens bref 
äro dagtecknade d. ''/12 1378, men -att genom en (oförklarlig) mis- 
skrifning i bullan eller af kopisten ett felaktigt årtal (1379 i st. f. 
1378) insmugit sig i kardinalens skrifvelse. Denna till synes enkla 
förklaring — i sig själf föga sannolik — motsäges emellertid be- 
stämdt af indiktionssififran i brefvet, som passar till 1379, men ej 
till 1378. Frågan invecklas än ytterligare däraf, att såväl Vadstena- 
diariet ^ som den förut citerade Gnadenbergshandskriften uppgifva., 
att stadfästelsen ägt rum 1379 ''. 

Rydberg har sökt komma till rätta med svårigheterna genom att 
framhålla å ena sidan, att Diariets äldsta notiser, nedskrifna tämligen 
långt efter händelserna, ej kunna göra anspråk på någon synnerlig tro- 
värdighet, å andra sidan, att redan de d. */i 1379 utfärdade bullorna 



^ Klosterfolket, 5. ^ Sainte Brigitte de Suede, 530, not i. 

s II, 349, 350. * Holstenius-Brockie, III, 103. 

5 SRS, I: I, loi: »Anno eodem (1379) tercia die Decembris extraxit, 
(teknisk term i dylika fall, i st. f. det nästan meningslösa »excepit») confirma- 
cionem super regula sancti Salvatoris per modum constitutionis5). 

^ Holstenius-Brockee, III, 103 (»Incipit regula S. Salvatoris, a sede 
apostolica pro constitutionibus approbata anno domini MCCCLXXIX per 
Urbanum VI tertia mensis decembris»). 



356 

hafva nttryc^et» abl>a^isse et comietitui sub regula S. Augustini et 

uocahulo S. Saluatoris tnue?ittbus» , hvilket då skulle utvisa, att i 
jan. 1379 orden var under denna benämning af påfven erkända 
Häremot kan invändas dels i afseende på argumentationens sista 
led, att där anförda uttryck äfven förekommer just i själfva stad- 
fästelsebuUan, hvarigenom ju denna del af bevisningen förfaller ^, 
dels i afseende på Rydbergs första argument, att Diariets och Gna- 
denbergshandskriftens samstämmighet synes böra återföras på någon 
gammal tradition inom "Vadstena kloster, hvars trovärdighet ej utan 
vidare kan underkännas. 

Möjligen kan man på en annan väg nå fram till ett bestämdt 
resultat. Bullan är nämligen dagtecknad •>'>apud Sanctam Mariam 
in Trajtstiberim», således ej utfärdad från påfvarnas vanliga residens 
(•>'>apud Sanctuin Petruni-»). Då Urban VI i aug. 1378 återvände 
till Rom, var han ej i besittning af hela staden, utan måste till en 
början taga sitt residens i Trastevere, där hans vistelse kan påvisas, 
d. 3, 16, 18, 2g sept, d. I okt, d. 6, 9, 20, 21 och 29 nov., d. 13 
dec. 1378^, d. 4, 27 och 31 jan., d. 9 febr., d. 15 och 17 mars, 
d. 16, 18 och 30 april 1379^. 

Genom S. Angelos kapitulation d. ^"^/i 1379 och Alberigo da 
Barbianos seger tre dagar senare fick Urban i sina händer hela 
Rom*, den -^^/g finna vi honom i Vatikanen {^^apud Sanctttm Pefrumi>)°. 
Den ■^^/i2 T.379 utfärdade han därifrån en bulla, ställd till Katarina. 
Alltså: den 3 dec. 1378 vistades Urban med all sannolikhet vid 
S. Maria i Trastevere, den 3 dec. följande år efter allt att döma i 
Vatikanen {j>apud Saiictum Fetninff))^ hvaraf således skulle följa, 
att hans från förstnämnda ort daterade stadfästelsebulla skulle 
vara utfärdad ^/i2 1378. 

Återstår blott att komma till rätta med dateringen af kardi- 
nalens bref. Den enda tänkbara förklaringen, i och för sig onek- 
ligen godtycklig, synes mig vara, att neapolitanen Elziarius i sitt 
bref användt den i Neapel brukliga byzantinska stilen, som lät 
året börja den i september före vårt nuvarande års början — ett 
antagande, hvarigenom såväl indiktionssiffra som pontifikatsår få sin 
naturliga förklaring. Traditionen i Vadstena kloster åter torde haft 



^ A. 23, fol. 27 v., 28; SvT-, II, 446. 

^ SvT, II, 44.3. Denna invändning har först framställts af Silfver- 
stolpe; jag har upptagit den efter en anteckning bland hans samlingar i RA. 

^ CelsE, 138, N:o 3, 140, N:o 5; BrulIN, Några feldaterade påfvebref i 
Sv. Dip lomat ar ium, 6, 7 (Bidr. till Sverges medeltidshistoria, tillegnade C. G. 
Malmström af Hist. Sent. vid Upsala universitet. 10); EuBEL, Das Itinerar 
der Päpste zur Zeit des grossen Schismas {HJGG, XVI), 555; SauerLAND, Das 
Itinerar Urbans VI {HJGG, XVII), 61. 

'* Celse, 140, 141, N:o 6—15; Sauerland, a. a., 61, 62; Väldis, I, 163. 
De fåtaliga beläggen ha sin grund däri, att registraturen från Urban VI:s ponti- 
fikat gått förlorade. 

^ Creighton, i, 75; Sauerland, a. a., 62; Valois, I, 170. 



357 

sitt upphof däri, att man — utan närmare reflektion — öfverfört 
det i Elzarii bref utskrifna årtalet till Urbans samma dag ut- 
färdade, endast efter pontifikatsår daterade btilla. 



Exkurs C. Om Katarinas ställning till Vadstena 

klosters styrelse^. 

I sitt bekanta arbete om Birgitta uppger Flavigny^, att Katarina 
redan 1374 vid sin återkomst till Sverige af stiftsbiskopen förord- 
nats att tjänstgöra såsom Vadstena klosters abbedissa, och har till 
stöd för sin uppfattning ur Processus canonizacionis b. Katarine fram- 
dragit tvenne vittnesmål^. 

Det ena, afgifvet af broder Mathias, har följande lydelse: 
»Dixit testis, quod prefata domina Katerina nominatur abbatissa 
monasterij Vastenensis in quadam bulla pie memorie domini Ur- 
banj pape sextj data et concessa Rome apud sanctam Mariam in 
Transtyberim secundo Nonas Januarij pontificatus suj anno primo 
monasterio Vastenensi, cuius tenor talis est: Urbanus episcopus, 
seruus seruorum Dei, ad perpetuam rei memoriam. Vitam regula- 
rem professis hijs, qui, vt mundj fugiunt oblectantis illecebras, se 
recludunt, apostolicum decet adesse presidium, ut tanto deuocius 
quanto quiecius domino famulantur(l). Sane pro parte in Christo 
filiarum nobibilis (1) mulieris Katerine de Vlfifosum, recolende memorie 
Birgitte, relicte quondam Vlffonis de Vlffosum mulieris (lo: militis) 
vidue, nate, et abbatisse ac conuentus monasterij in Vastenotn sub 
regula sancti Augustini et vocabulo sancti Saluatoris viuencium 
Lincopensis diocesis peticionis nobis oblate series continebat» etc.^ 
Härmed åsyftas en af de bullor af d. */i 1379, för hvilka jag förut 
redogjort^, den nämligen, som förbjuder uppförandet af byggnader 
i klostrets omedelbara närhet ^. Som jag emellertid förut framhållit'^, 

torde emellertid de kursiverade orden böra tolkas ^^ Katarina 

samt abbedissan och konventet i Vadstena kloster-» och ha därför för 
Flavignys syfte ingen beviskraft. 

Det andra af Flavigny framdragna vittnesbördet, meddeladt 
af sedermera generalkonfessorn Clemens Petri, utgöres af följande 
utdrag ur en- urkund^: »In nomine domini, amen! Nouerint 

^ Jfr ofvan sid. 85, not 3. ^ Sainte Brigitte de Suede, 516. 

ä A. a., 516, not I. 

* Processus canonizacionis b. Katerine, fol. 39. Aftrycket hos Flavigny 
(sid. 516, not i) innehåller flera tryckfel. 

^ Se ofvan sidd. 94 ff. 

^ Celse, 141, N:o 10 (afskr. i A. 23, fol. 27, 27 v.). 

' Se ofvan sidd. 87, not 2. 

^ Proc. can. b. Katerine, fol. 53 (»Et hoc idem ostendit nobis commis- 
sarijs in quadam alia registrata litera institutionis domine Katerine in abba- 



358 

vniuersi, quorum interest seu interesse poterit quomodolibet in 
futurum, quod sub anno a natiuitate domini MCCC°L°XX quarto 

Nobis Nicolao dei gracia episcopo Lincopensi etc. Prefecimus 

eis venerabilem et Deo dilectam dominam Katerinam predictam, 
ydoneam et circumspectam, sciencia, moribus et etate et virtutum 
preuilegijs in spiritu sancto preuentam ac regularibus institutis in- 
structam» etc. 

Vid detta dokument är nu först och främst att anmärka, att 
det ej kan utgöra själfva fullmakten; det förbjudes af uttrycket 
■»prefecimus'^. Det är endast en berättelse om hvad biskopen vid 
något föregående tillfälle gjort. 

Därnäst frapperar frånvaron af en fullständig datering, i det 
att mot all vanlighet endast året finnes angifvet. 

Vidare synas den utnämnande biskopens namn och året för 
själfva tilldragelsen något svåra att förena. Den i brefvet nämnde 
biskop Nicolaus kan icke åsyfta den äldre biskopen med detta 
namn, hvilken, såsom jag förut nämnt, redan år 1372 aflidit-*-. Hvad 
åter angår Nicolaus Hermanni, så blef han visserligen 1374 genom 
kapitlets val kallad till biskopsstolen, men först d. -^^/s 1375 af 
påfven »/(fr frovisioneitif> utnämnd till biskop i Linköping och kunde 
därför år 1374 svårligen skrifva sig annat än i> electtcs'»'^ . 

Hvad slutligen själfva innehållet beträffar, synes det onekligen 
något egendomligt, att biskopen i Linköping år 1374 utfört ett upp- 
drag, som tidigare (1370) anförtrotts åt hans bröder i Upsala, 
Strängnäs och Vexjö och först 1377 på Katarinas bedrifvande an- 
förtroddes åt honom själf^. Redan detta anförda synes mig mer 
än tillräckligt att ställa den anförda urkundens tidsuppgift i en nog 
tvifvelaktig dager. 

Men mot Flavigny kan dessutom åberopas en förut citerad, 
af Nicolaus Hermanni vid visitationen d. ^^/s 1388 utfärdad urkund*. 
Då genom förbiseende denna ej på vederbörligt ställe blifvit till 
fullo analyserad och i sitt rätta sammanhang insatt, skall här en 
redogörelse lämnas för dess innehåll. Biskopen tillkännager, att 
Katarina inför honom vid hans besök i Vadstena d. ^/s 1381 
(1 O: 1380)° och de sex följande dagarna företett bullorna af d. ^/s 
1370 och d. ^/lo 1377 samt anhållit, att han ville skrida till ut- 
förande af det honom i den senare gifna uppdraget. I anledning 
af denna begäran hade biskopen efter en inspektion af den påbör- 



tissam monasterij Vastenensis, que sic incipit»). Det af vittnet förut åberopade 
beviset utgöres af ett utdrag ur en urkund af d. 2^/3 1380 (afskr. i A. 26, fol. 
57 v., 58), som i afseende på händelserna 1374 intet bevisar. 
^ Jfr ofvan sid. 79, not 3. 

2 Bulla bl. Munchs afskr. i RA (»filii capitulum — — concorditer ele- 
gerunt»). 

3 Jfr ofvan sidd, 80, 83, 84. 

* Afskr. i C. 46, fol. 31—35 och C. 74, fol. ^—^•, bullorna af d. ^/g 1370 
och '/lo 1377 äro i denna urkund in extenso intagna. 
5 SRS, III: 2, 263, not A. 



359 

jade anläggningen gifvit sin bekräftelse på densamma samt sitt till- 
stånd till dess fullföljande och fullbordande. Då han i Vadstena 
äfven funnit åtskilliga män och kvinnor, som väntade på inträde i 
det en gång fullbordade klostret, hade han åt Katarina öfverlämnat 
styrelsen öfver dem^. I brefvets sista del lämnas en redogörelse 
för händelserna år 1384, hvaraf framgår, att då en abbedissa blifvit 
vederbörligen vald och af biskopen konfirmerad. 

I denna urkund förekomma nu ordagrannt de ofvan citerade 
orden utom att där står 1381 i st. f. 1374^. Det troligaste synes 
mig därför vara, att den af Clemens Petri anförda, af Flavigny 
åberopade urkunden är identisk med brefvet af 1388, ehuru — af 
okänd och förm.odligen outredbar anledning — årtalet ändrats. 
Under alla förhållanden torde den i afseende på händelserna 1374 
alls intet bevisa. 



Exkurs D. Några anmärkningar om handskrift 
C. 92 i Upsala universitetsbibliotek ^ 

Den handskrift hvarur dess dåvarande ägare, Olof Celsius 
d. ä., 1705 utgaf de här nedan under 2) — 4) anförda krönikorna^ 
skänktes — sannolikt 17 18 — af honom till Upsala universitetsbib- 
liotek, i hvars handskriftskatalog den nu bär signum C. p2. Den 
innehåller i) en påfvelängd från Petrus till Clemens VI (fol. i, 2); 
2) den äldre Upsalaärkebiskopskrönikan, Vetus Chronicon de archie- 
■piscopis Upsaliensibus^ (fol. 3); 3) en kungalängd, börjande med 
Olof Skötkonung och slutande med Karl Knutsson ^ (fol. 4) samt 
slutligen 4) det s. k. Incerti scriptoris Sueci Chronicon 11 60 — 1320''. 
Anteckningarna äro förda med olika händer ; en närmare redogörelse 
för de olika handstilarna och de slutsatser, som kunna dragas i af- 
seende å tiden för nedskrifvandet, har Annerstédt lämnat i den 
af honom utgifna tredje delen af Scriptores rerum Suecicarum^. 

Samma hand, som i kungalängden infört Albrekt och Erik af 
Pommern, har i den sistnämnda krönikan infört den både i Celsii 
edition och i Scriptores utelämnade anteckningen under 1336, hvil- 
ken har följande lydelse: »Coronatus fuit dominus Magnus in regem 
Swecie, Noruegie et Skanie Stockholmis in die Marie Magdalene. 
Hic fuit filius domini Erici ducis, qui in turre fame periit, et nepos 
domini Magni regis dicti Ladhalaas. Huius tempore floruit sancta 
Birgitta, sponsa Christi, et multas reuelaciones a Christo habuit pro 
illo rege» etc. 

^ Min förut (sid. 86) lämnade uppgift, att tiden för styrelsens formliga 
öfverlämnande åt Katarina ej angifves, är aUtså förhastad, ehuru det å samma 
ställe gissningsvis anförda årtalet tvifvelsutan är det riktiga. 

2 Se ofvan sid. 86, not 3. ^ Jfr ofvan sid. 139, not 4. 

* Diss. Upsali^ 1705. ^ SRS, III: 2, 97, 98. 

6 SRS, I: I, 21, 22. ■^ SRS, I: I, 83—88. « sRS, III: I, IV— VL 



360 

En jämförelse mellan stilarna' gifver nu vid handen •'^, att den 
nämnde, antecknaren i, kungalängdeh och krönikan är identisk med 
den anrialist, som i Vadstenadiariet infört de berörda anteckningarna 
under 1350, 1365 och 1389^.' Äfven de inre vittnesbörden peka i 
samma riktning: den främlingsfientliga tonen -finnes på begge ställena^; 
gemensamt för både kungalängden och Diariet- är misstaget i fråga 
om konung Albrekts faders namn *, och anteckningen i krönikan 
innehåller äfveh en notis om Birgitta. Som jag förut visat, härröra 
de omtalade anteckningarna i Diariet sannolikt från Andreas Lyde- 
kini (munk i Vadstena 1387; t 1410)^. Silfverstolpe anmärkeri 
de biografiska notiser han om denne meddelar, att 1382 en gårds- 
ägare med detta namn omtalas i Upsala^. Är det, som synes 
sannolikt, samme man, kan detta bidraga att förklara förekomsten 
af anteckningar med hans hand i en Upsalakrönika, liksom hans 
senare egenskap . af birgittinmunk omnämnandet af Birgitta i den 
notis han i den nämnda krönikan infört. — 

Till hvad jag förut meddelat om den tidigare delen af Diariet 
kan läggas, att Thorirus Andrese äfven efter återkomsten från sin 
andra färd till Florens d. ^^/e 1408 fortfor att föra anteckningarna i 
detsamma allt intill sin afresa till Konstanz d. ^°/i2 1414^. Notisen 
om Margaretas död synes mig dock knappast vara af hans hand. 
I så fall saknas alla anknytningspunkter för ett närmare bestäm- 
mande af tiden för dess införande i Diariet. 



^ För sammanställningen mellan Diarium Vasstenense och C. 92 står jag 
i förbindelse till docenten K. G. "Westman. 

"^ Se ofvan sid. 159, not 4; i anteckningen under 1344 äro med samma 
hand nedskrifna orden »XII assumsit» {SRS, I: i, 100). 

^ SRS, I: I, 22 (»Ericus eciam Alemannusy>), lOO, 103 (1365, 1389). 

•* SRS, I: I, 22, 100. ^ Se ofvan sid. 159, not 4. 

^ Klosterfolket, iii; RAP, I, N:o 1746. '' SRS, I: i, 125, 134.