Skip to main content

Full text of "Svensk historia [microform] enligt samtida skildringar"

See other formats


«^ 

i 

i 



Ii! i b rar i CB 








mwtk 
iftona 



ar 



ulJif^Jel^ öf 

]per|äuf(-]^er§^rcti 

filosofie {>oMor 



(aoamtfiörmen 




$tocftbolm 

mubelm muee •fiSoMörlaös mtlebolag. 



PER GUST. BERGGREN 



SVENSK HISTORIA 



ENLIGT SAMTIDA SKILDRINGAR. 



SVENSK HISTORIA 



ENLIGT SAMTIDA SKILDRINGAR 

UTGIFVEN AF 

PER GUST. BERGGREN 
/( 

FILOSOFIE DOKTOR. 

SERIE I. 

UR ANSGARS LEFNAD AF RIMBERT. 
ADAM AF BREMEN. 




^. 



vyVVV-'. 



STOCKHOLM 

WILHELM BILLES BOKFÖBLAGS AKTIEBOLAG. 






" STOCKHOLM 

TRYCKT HOS P. FALMQUISTS AKTIEBOLAG 
1901. 



796243 



FORORD. 

I vår tid gör sig inom Mstorieundervisningen det kraf- 
vet allt mer gällande, att ungdomen genom studiet af lämp- 
liga källskrifter må erhålla en klarare och Ufligare uppfatt- 
ning af vårt lands historia. Genom studiet af källorna till 
Sveriges historia — om också blott i ringa mån — får ung- 
domen lära sig att se med egna ögon, att själf hilda sig ett 
omdöme öfver historiska tilldragelser och personligheter och 
ej blindt »itcrare in verha magistri». Därigenom starkes och 
skarpes det historiska omdömet, vidgas blicken och ökas in- 
tresset för den historiska utvecklingen. For att i någon mån 
tillgodose detta kraf har undertecknad, i likhet ined hvad förut 
skett i t. ex. Tyskland och Danmark, till ungdomens tjänst utgif- 
vit ett litet urval af källskrifterna för vår äldre historia. »Ans- 
gars /efnad» lämnar oss de första tillförlitliga historiska 
uppgifterna om vårt land, Adam af Bremen fortsätter denna 
skildring till omkring år 1070. Ericus Olai framställer i 
sin latinska krönika Sveriges historia till år 1464, och sär- 
skildt är hans framställning af folkhjälten Engelbrekt, som 
var hans samtida, af stort intresse. Olaus Magnus, den 
landsflyktige fosterlandsvännen, lämnar en i många afseenden 
läsvärd skildring af Nordens natur och folk vid slutet af 
medeltiden och början af mjare tiden. Ifrågavarande lilla 
arbete är särskildt afsedt att användas såsom historisk läse- 
bok vid våra allmänna läroverk, flickskolor, seminarier och 
folkhögskolor. 



Om dessa källpublikationer, hvilka jag kallat »Svensk 
historia enligt samtida skildringar'» , skidle komma till använd- 
ning vid nämnda läroanstalter, ämnar undertecknad att längre 
fram utgifva nya öf ver sättning ar och bearbetningar af våra 
historiska källskrifter, nämligen valda stycken ur Stora Bimkrö- 
nikan, Vadstenadiariet, Olaus Petri och Peder Svart' s krönikor 
samt' möjligen några andra. Till sist ber jag att till herrar riks- 
arkivarien E. Hildebrand, rektor C. 0. Arcadius i Växjö 
och läroverksadjunkten D. Högbom i Kalmar, hvilka under- 
stöclt mig med uioplysningar ocM välvilliga utlåtanden öfver 
arbetet, få frambära en hjärtlig tacksägelse. 

Kalmar i augusti 1901. 

Uigifvaren. 



UR ANSGARS LEFNAD 



AF 



RIMBERT 



Ur »Ånsgars lefnad» af Rimbert. 

Den lielige Eimbert, nordens andre ärkebiskop, var af frankisk 
börd. Han var Ansgars trogne följeslagare ocli blef 865 lians efter- 
trädare på Bremens ärkebiskopsstol. Han anses liafva författat arbetet 
»Ansgars lefnad» (Vita Anskarii auctore Eimberto). Död 888. 

Den helige Ansgar var född nära Amiens i Picardie 
80J . Redan under barnaåldern blef hans sinne hänvändt 
åt Gud, hvarför han tidigt ingick i benediktinerklostret Gorhie 
(Corvey) vid Somme. Han blef sedermera skolföreståndare 
i klostret Ny-Gorvey i Westfalen. Påfven hade emellertid 
förordnat ärkebiskop Eho af Mheims till föreståndare för 
den nordiska missionen, och Ansgar blef nu dennes med- 
hjälpare. På detta sätt kom Ansgar i beröring med Norden, 
hvars apostel han skulle blifva. Emellertid kom till kejsar 
Liidvig den fromme '^ den danske konungen Harald, ^ som 
blifvit fördrifven från sitt rike. Konung Harald mottog 826 
dopet, och när han återvände till Danmark, åtföljde honom 
Ansgar och verkade en tid såsom kristendomens förkunnare 
i Hedehy eller nuvarande Slesvig. 

Emellertid hände det, att sändebud från svensk- 
arne kommo till den förutnämnde kejsar Ludvig, ^svenge lomma 
hvilka bland andra uppdrag angående sin beskickning Ludvig. 

' Ludvig den fromme (814 — 840), Karl den stores son, häi'skade 
öfver det odelade frankiska riket, som omfattade ungefär nuv. 
Frankrike, Schweiz, Tyska Eiket (utom nordöstra delen), Östenike 
samt norra och mellersta Italien. 

^ Kallas i Danmarks historia Harald Klok. Han hade redan 
814 hyllat Ludvig och mottagit ett län af denne. 



10 Ansgar s lefnad. 

berättade för den milde kejsaren följande: Det fanns 
bland deras folk många, som önskade antaga den kristna 
religionen. Äfven deras konung var i sitt sinne ganska 
välvilligt stämd härför, så att han tillät, att kristna 
präster vistades i landet. Måtte de göra sig så för- 
tjänta af kejsarens nåd, att han sände dem lämpliga 
predikanter. När den fromme kejsaren hörde detta, 
blef han mycket glad. Han började på nytt efterfråga, 
hvilka han borde sända till dessa landsändar för att 
undersöka, om detta folk vore beredt att tro, såsom 
sändebuden hade berättat och för att bland dem börja 
predika den kristna religionen. Härigenom hände det, 
att hans kejserliga majestät åter kom att underhandla 
med eder abbot (Wala i Nya Corvey), om möjligen 
bland hans munkar någon kunde finnas, som för Kristi 
namns skull ville fara till dessa trakter. Åtminstone 
önskade han, att någon funnes, som kunde stanna hos 
Ansgar hallas konuug Harald (i Danmark), så att Guds tjänare Ansgar, 

till hofvet. ÖV Ji i o 5 

som var hos denne, kunde åtaga sig denna sändning. I 
följd häraf hände det, att denne genom en kunglig befall- 
ning kallades härifrån till hofvet; och det tillkännagafs 
för honom, att han icke finge klippa sitt skägg, förrän 
han kom till kejsaren. ^ Gudsmannen, som helt och 
hållet förutsåg, för hvad ändamål han kallades, började 
med hela sitt hjärtas glöd brinna af kärlek till Herren 
och ansåg det endast för en glädje, om det tillstaddes 
honom att arbeta på att vinna många själar. (Ansgar 
får en syn, ocli en himmelsk röst befaller honom att 
förkunna Ordet för hedningarna.) När han således för- 
des inför kejsaren och af denne tillfrågades, om han 
ville åtaga sig denna sändning, svarade han med fri- 

^ D. T. s. han borde infinna sig med största möjliga skynd- 
samhet. 



Änsgars lefnad. 1-1 

modig stämma, att han var beredd till allt, hvad kej- 
saren för Kristi namns skull och i kraft af sin myn- 
dighet beslutat ålägga honom. 

Därpå fann genom Guds försvn den vördnadsvärde ^esan mi 
abboten ^ en följeslagare åt honom från edert brödra- 
skap nämligen nunnan Witmar, ^ som var värdig och 
villig till ett så stort verk. Att för framtiden vara hos 
konung Harald bestämde han (abboten) den fromme 
fader Gislemar, som visat prof på tro och goda gär- 
ningar och lågade af nitälskan för Guds ord. 

Ansgar öfvertog således det honom af kejsaren 
ålagda uppdraget, att han skulle fara till svenskarnes 
landamären för att pröfva, om detta folk var moget för 
tron på Kristus, såsom förutnämnda sändebud berättat. 
För huru många och huru stora olyckor Ansgar på 
denna färd råkade ut, därom kan fader Witmar, som 
själf var med, bättre berätta. För mig är det nog 
att blott omtala, att de, när de voro midt på vägen, 
råkade ut för vikingar. Ehuru köpmännen, som voro 
med dem, manligen försvarade sig och till en början 
vunno seger, blefvo de likväl i en andra strid med 
samma vikingar i grund besegrade och slagna, så att 
de förlorade sina skepp och allt, hvad de hade ombord, 
och själfva blott med knapp nöd lyckades undkomma 
till land för att till fots fly därifrån. Vid detta till- 
fälle förlorade de således äfven de kunghga skänker, 
som de skulle föra till Sverige, och allt hvad de själfva 
hade undantagande något litet, som de vid flykten från 
skeppet kunde taga med sig och bära bort. Bland 
det förlorade voro också nästan 40 böcker, som de 



^ Abboten Wala. 

" Det fanns på den tiden också manliga »nunnor 3. En nunna 
vav en klosterbroder af liö^ ålder och stort anseende. 



12 Änsgars lefnaiL 

hade samlat för gudstjänsten; dessa miste de genom 
vikingarne. 

Sedan detta skett, beslöto några att återvända, 
andra att fortsätta färden, men den gudsmannen (Ansgar) 
kunde af intet skäl förmås att afstå från sin påbörjade 
resa. Ja, han tillskref det, som händt honom. Guds 
vilja och beslöt att icke återvända, förrän han genom 
ett tecken från Gud förstod, om tillåtelse att i dessa 
trakter predika Ordet kunde erhållas. 
Framkomsten un Med stor svåriehet anträdde de härefter till fots en 

Birka och vistel- 

sen därstädes, lång resa och öfvcrforo, hvar det passade sig, med 

(omkr.830.) ^ ' .. ^ °' 

skepp de mellanliggande hafven. ^ Ändtligen framkommo 
de till en hamnstad i svenskarnes rike, kallad Birlca. ^ 
Där mottogos de välvilligt af dessas konung, Björn, 
för hvilken hans sändebud omtalade, af hvad orsak främ- 
lingarne hade kommit. När han fått veta ändamålet 
med deras beskickning, öfverlade han med sina för- 
trogna angående detta ärende. Med allas enhälliga råd 
och samtycke gaf han dem tillåtelse att stanna där- 
städes och predika Kristi evangelium. Han gaf äfven 
tillstånd åt hvar och en, som ville, att söka undervisning 
af dem. Därför började de båda gudstjänarne att med 
gladt hjärta förkunna frälsningens ord för de därstädes 
boende folken, när de sågo, att de lyckligt ernått, hvad 
de önskat. Många voro också de, som gynnade deras 
sändning och gärna hörde Guds ord. Bland svenskarne 
funnos äfven många kristna fångar, hvilka gladde sig 
att ändtligen kunna deltaga i gudstjänsten. Det visade 
sig, att allt var sant, som de svenska sändebuden 
hade berättat för kejsaren. Många bådo ödmjukt att få 



^ Hafsvikar eller insjöar. 

^ Det forna Birka låg antagligen på Björkön i Mälaren (se 
bilagan). 



Ansgar s lefnad. 13 

blifva delaktiga af dopets nåd. Bland dessa var också 
Herigar, befälhaf våren på platsen och tillika en af 
konungens mest omtyckta rådgifvare. Han mottog mngar. 
dopets heliga gåfva och höll orubbligt fast vid kyrkans 
tro. Ty han lät själf icke lång tid därefter på sitt arfve- 
gods uppbygga en kyrka och öfvade sig själf på det 
ifrigaste i Guds tjänst. Om denne man äro åtskilliga 
lysande gärningar bekanta, och många bevis finnas för 
hans orubbliga tro, hvilket jag i det följande utförligare 
skall framställa. ^ 

Sedan de hos svenskarne tillbragt ett och ett hälft 
år, återvände de båda Herrens tjänare till hans kejserl. 
majestät, öfvertygade om, att de genom sin sändning 
hade lagt en säker grund (för kristendomen). De med- 
förde ett bref, som konungen själf enligt landets sed 
hade författat. ^ 

Kejsar Ludvig den fromme inrättar ett ärkebiskops- Åtmar ärkeu- 
stift för Norden i Hamburg och förordnar Ansgar till ärke- '^"^ ^ ^"™^"''^- 
biskop därstädes. Ansgar begifver sig till Rom och in- 
sattes af påfven år 831 i ämbetet, hvilken äfven utnämner 
honom till sin legat i de nordiska landen tillsamman med 
den förre legaten, ärkebiskop Eho (af Rheims). 

Det ansågs nödvändigt, att någon förordnades till 

1 /A ■ \ TI •••-, 1 -n lin 1 Qauzbert sändes 

hans (Ansgars) medhjälpare, hvilken bland sxensksLTne såsovi Mskop mi 
skulle sköta en biskops åligganden. Ty en biskop '^ ' ^ ' 
måste alltid vara närvarande i ett så aflägset land, och 



■' Herigar var medlera af konungens råd och höfding i Bivka. 
(Konung Björn bodde således ej i staden.) Han hade egen gård i 
staden eller ett gods i närheten. Han kan jämföras med de höf- 
dingar, som de ryska furstarne tillsatte i hamnstäderna och hvilka 
residerade på en borg i närheten. En sådan borg fanns äfven i 
Birka. 

- Troligen ett bref, sluifvet med runor. 



14 Ansgar s lefnacl. 

själf kunde han icke ensam räcka till på båda ställena. 
Med förutnämnde kejsares samtycke och goda vilja ut- 
sände den vördnadsvärde Ebo till svenskarnes land sin 
släkting vid namn Gausbert, som blifvit utvald till 
detta kall och beklädd med den biskopliga värdigheten. 
Åt denne gaf han kyrkokärl och nödvändiga penningar 
i öfverflöd såväl af egna medel som af en kung- 
lig gåfva. Därjämte insatte han honom såsom sin 
ställföreträdare hos svenska folket, emedan han själf 
förut af den apostoliska stolen erhållit uppdrag att där 
förkunna evangelium. ^ 

Emellertid kom nämnde Gauzbert, som man vid 
hans invigning i den apostoliska värdigheten gaf namnet 
Simon, till svenskarnes landamären och mottogs ärofullt 
af konungen och folket. Hän började med allas välvilliga 
och enhälliga samtycke att där uppbygga en kyrka och 
offentligen predika trons evangelium. De därstädes bo- 
ende kristna gladde sig öfver räddningen, och antalet 
af de troende ökades dag för dag. 

År 845 blir staden Hamburg öfverfallen, plundrad och 
bränd af sjöröfvare, och Ansgar måste fly därifrån. År 
847 förenas Bremens stift med Hamburgs under Ansgars 
ledning. 

»Emellertid hände det genom djäfvulens tillskyndan, 
vTjrån Sverige, att det svcnska f olkct greps af raseri och började arg- 
listigt att förfölja biskop Gauzbert. Och det begaf sig, 
att en del af detta folk endräktigt samlades i| 
denna afsikt och för att plundra störtade mot det hus, 
i hvilket han bodde. En släkting till honom vid namn 
NitJiard dödade de med svärd, och af hat till Kristi 
namn gjorde de, såsom jag tror, den slagne till en Herrens 



i 



Tiden för Gauzberts ankomst till Sverige är obekant. 



Ansgar 8 lefnad. 15 

martyr. Honom själf (Gauzbert) bundo de tillika med 
hans öfriga trosförvanter, som voro tillstädes, plundrade 
dem på allt, hvad de hos dem kunde finna, tillfogade 
dem skymf och smälek samt jagade dem ur landet. 
Men detta skedde ej på konungens befallning utan blott 
genom en sammansvärjning bland folket. 

Men Guds låneraod lät ingalunda detta aflöpa ohäm- Guds siraf ö/ixr 

" " deltaparne i 

nadt, utan nästan alla, som togo del häri, blefvo våldsgärningen. 
inom kort tid straffade, ehuru på olika sätt. Om detta 
kunde mycket sägas. Dock, på det jag icke må uttrötta 
läsarne, vill jag endast omnämna ett fall, så att det 
genom det fördärf, som drabbade denne, må vara tyd- 
ligt, hvilket straff äfven kom de andra till del. I det 
landet fanns nämligen en storman, hvars son hade tagit 
del i de andras sammansvärjning. Hvad som tillfallit 
honom af det vid detta tillfälle tagna bytet, förde han till 
sin faders hus. Sedan detta skett, började dennes för- 
mögenhet att minskas och hans boskap och hus- 
folk att dö. Äfven sonen själf dog, träffad af den 
gudomliga hämnden. Men också stormannens hustru, 
en annan son och en dotter dogo inom kort tid. När 
han således såg sig beröfvad allt, hvad han ägde, 
utom en liten son^ då började den olycklige att 
bäfva för gudarnes vrede och förstå, att han utstode 
allt detta, emedan han förolämpat någon gud. På 
grund häraf gick han, såsom där är sed, till en präst 
och bad denne, att han måtte genom lottkastning efter- 
fråga, hvilken Gud han förolämpat och för honom säga, 
huru han skulle kunna blidka denne. Prästen utförde 
allt, hvad han vid denna slags förrättning plägade göra 
och svarade, att alla deras gudar vore honom hulda, 
men de hristnas gud vore honom på allt sätt ogunstig. 
»Kristus», sade han, »har fördärf vat dig. Och emedan 



16 Ansgars lefnad. 

något af det, som varit helgadt åt honom, finnes gömdt 
i ditt hus, hafva alla de olyckor träffat dig, som du 
måst utstå. Du kan icke blifva befriad från dem, så 
länge detta föremål finnes kvar i ditt hus.» När han 
hört detta, efterforskade han med ängsligt sinne, hvad 
det kunde vara. Han kom då ihåg angående sin son, 
att denne af ofvannämnda byte fört en viss bok till 
hans hus. Fördenskull greps han af en stor bäfvan 
och förskräckelse. Han visste alls icke, hvad han skulle 
göra med boken, emedan ingen präst var tillstädes och 
vågade för ingen del längre behålla den hos sig. När 
han slutligen ej fann någon råd, visade han boken för 
ortens öfriga invånare och berättade, hvad han utstått. 
Men alla förklarade sig ej kunna gifva något råd i 
denna sak och fruktade för att mottaga eller hafva i 
sitt hus ett sådant ting. Själf var han alltför förfärad 
att längre behålla • den hos sig. Han invecklade den 
därför omsorgsfullt och band fast den vid en gärdes- 
gård samt lät kungöra, att hvem som helst finge taga 
den därifrån. Äfven lofvade han frivilligt åt Herren Jesus 
Kristus en ersättning för den begångna förbrytelsen. 
Boken tog en af de kristne därifrån och förde den 
hem till sig. Af honom har jag fått veta detta. Han 
gjorde sig sedan bemärkt genom stor tro och hängif- 
venhet, så att han hos oss till och med utantill lärde 
sig Davids psalmer, emedan han ej kunde läsa. 

Så blefvo äfven de öfriga straffade antingen genom 
död, sjukdom eller förlust af sina ägodelar. Och det 
blef klart för alla, att de fått utstå hämnd af vår Herre 
Jesus Kristus, emedan de vågat skymfligt behandla och 
plundra Herrens hehge präst och hans anhängare. 
eremiten Ardgar Efter dessa händelser saknade denna trakt därför 

sändes till 

Sverige. under nästan sju år närvaron af en präst. Häröfver 



Ansgars lefnad. 17 

kände vår herre och herde Ansgar stor sorg. Han 
kunde icke lida, att tron på den kristna religionen 
skulle gå under, och i synnerhet sörjde han för 
sin sons, den förutnämnde Herigars, skull. Därför 
sände han en eremit vid namn Ardgar till dessa 
trakter och föreskref honom särskildt, att han skulle 
stå vid Herigars sida. När han kom dit, mottogs 
han välvilligt af Herigar själf, och de därvarande 
kristna visade stor glädje öfver hans inkomst. De 
började liksom förut med all andakt söka efter det, 
som är Gud behagligt och firade villigt den kristna 
gudstjänsten. Ingen af hedningarne vågade motsätta 
sig hans predikande, emedan de med förskräckelse 
mindes, hvilket straff de personer fått, som fördrifvit 
Guds tjänare därifrån. På den då regerande konungens 
befallning och med hans tillåtelse, hos hvilken Herigar ut- 
verkat detta, började Ardgar att öppet förvalta de heliga 
sakramenten. Den trogne mannen Herigar hade under 
den tid, då en prästs närvaro saknats, utstått många 
smädelser af hedningarne. Men Guds nåd hade på hans 
bön rikligt gifvit honom tecken från himmelen och be- 
visat den kristna trons sanning. Såsom jag lofvat yi\\ Herigars styrka t 

o •" ° tron. 

jag söka i min berättelse inskjuta några sådana, genom 
hvilka hans obesegrade mod i sin tro förklaras. En 
gång satt han i en på fältet uppförd löfhydda, som 
blifvit i ordningställd för en tingsförsamling. Ibland 
andra föremål för samtalet prisade hedningarne sina 
gudar, genom hvilkas ynnest de ernått mycket godt, 
och med många ord tadlade de honom, som ensam af- 
fallit från de andras gemenskap till en innehållslös tro. 
Då berättas han med lågande sinne hafva svarat dem 
följande: 

»Om så stort tvifvel råder angående Guds maje- 

Scrggren, Svensk Imtorki. I. 2 



18 Ansgars Icfnad. 

stät, så låtom oss genom järtecken visa, hvilken som har 
den största makten, edra många så kallade gudar eller 
min ende, allsmäktige herre, Jesus Kristus. Se, det 
regnar» — just då höll ett regn på att bryta ut — 
»åkallen I namnen på edra gudar, att regnet ej må 
falla på eder. Jag skall åkalla min herre, Jesus Kristus, 
att icke en droppe regn må vidröra mig. Och då 
skall den vara gud, som hör dem, hvilka anropa ho- 
nom.» De kommo öf verens härom. När alla de andra 
satt sig på den ena sidan men Heriger själf med sin 
lille son på den andra, började hvar och en af dem 
anropa sin gud. Men han anropade Herren Kristus. 
Och från himmelen kom ett ofantligt häftigt regn och 
strömmade öfver dem alla, så att de sågo ut, som om de 
med kläderna på sig blifvit kastade i en flod. I den där- 
städes uppförda löfhyddan, i hvilken de sutto, rycktes 
bladen våldsamt från grenarna och störtade ned öfver 
dem. Sålunda visades genom Guds nåd, att de voro 
öfvervunna. Men på Herigar och hans son föll icke 
en droppe regn. Sedan detta skett, sade han till de 
andra, som voro förskräckta och förundrade: »Se där 
sen I, hvem som är den sanne guden. Försöken icke 
att af vända mig från hans tjänst, utan af stan hellre från 
edra villfarelser och lären känna vägen till sanningen. » 
En annan gång hände det, att han fick en svår 
värk i ett ben, så att han icke på något sätt kunde 
röra sig från stället utan att bäras. När han sålunda 
länge hade lidit af denna besvärliga plåga, började 
många komma och besöka honom, och några uppma- 
nade honom, att han skulle offra till gudarne för att 
återfå sin hälsa. Några retade honom med smädel- 
ser, emedan han ingen gud hade och fördenskull icke 
kunde blifva frisk. När nu detta oftare inträffade och 



Ansgars lefnacl. 19 

han ståndaktigt motstod deras onda ingifvelser, kunde 
han till slut icke längre fördraga deras smädelser. Han 
svarade, att han ingalunda ville bedja om hjälp af usla 
afgudabilder utan af sin Herre Jesus Kristus, som, om 
han ville, på ett ögonblick kunde hela honom från hans 
sjukdom. Han kallade genast dit sina tjänare och be- 
fallde dem att bära honom till hans kyrka. Sedan de 
satt ned honom därstädes, utgöt han sig i allas närvaro 
i bön till Herren och sade: »Min Herre Jesus Kristus, 
återgif i denna stund åt mig, din tjänare, min forna 
hälsa, på det de där olyckliga må veta, att du ensam 
är Gud och att ingen gud finnes utom du. Detta, på det 
att de, när de se dina stora välgärningar, må inse sina 
villfarelser och omvända sig till ditt namns kunskap. 
Gör, hvad jag beder om för ditt heliga namns skull, 
som är välsignadt i evighet, på det att de, som förtrösta 
på dig, icke må komma på skam. Herre.» Sedan han 
sagt dessa ord, blef han genast frisk, ty Guds nåd be- 
lade honom. Så gick han själf ur kyrkan, tackade 
Gud för sitt tillfrisknande, och under det han stärktes 
i tron på Kristus, bragte han allt mer och mer de 
otrogna på skam. 

Vid nästan samma tid hände det, att en svensk Dm»kame an. 

' falla Birka. 

konung, Ammd, som blifvit fördrifven från sitt rike, staden räddas 

°' ^ ' genom Hengar. 

vistades hos danskarne. Denne önskade att slutligen 
återtaga sitt rike, hvarför han begärde hjälp af dem 
och lofvade, om de följde honom, att de skulle erhålla 
rikt byte. Han skildrade för dem den förut omnämnda 
orten JBirTca; där funnös många rika köpmän, öfverflöd 
på alla ägodelar och penningskatter i mängd. Till denna 
ort lofvade han att föra dem, och här skulle de utan 
någon förlust för sin här komma i åtnjutande af många 
goda saker, som de behöfde. Glada öfver hans löften om 



20 Ansgars Icfnaä. 

skänker och begärliga efter de utlofvade skatterna ut- 
rustade danskarne till hans hjälp och bemannade till 
striden 21 skepp med lätt beväpnade krigare och läto 
dem af segla med honom. Själf hade han 11 fartyg. 
De lämnade således Danmark och kommo oförmodadt 
till Birka. Händelsevis var landets konung långt 
därifrån, och höfdingarne och folket kunde ej samla 
sig. Herigar, som var höfding på platsen, var ensam 
tillstädes med därvarande köpmän och andra invå- 
nare. I denna stora nöd flydde de till borgen, som var 
belägen bredvid staden. De började äfven att göra 
löften till och erbjuda offergåfvor åt sina gudar eller 
rättare af gudar, för att de med deras hjälp måtte räd- 
das ur denna fara. Men emedan själf va borgen ej var 
mycket stark, och de dessutom voro blott få till att 
göra motstånd, skickade de sändebud till danskarne 
och begärde af dem fred och fördrag. Konung Anund 
befallde dem svara, att de skulle betala i lösen för 
orten 100 skålpund silfver; därefter skulle de få fred. 
Invånarne i Birka skickade genast det som begärdes, 
och konungen mottog det. Men danskarne voro miss- 
nöjda med detta fördrag, emedan icke så skett, som 
man öfverenskommit. De ville plötsligt falla öfver 
svenskarne, i grund utplundra själfva orten och af- 
bränna den sägande, att hvar och en af köpmännen 
därstädes hade mera, än hvad soni erbjudits dem; de 
kunde ingalunda fördraga en så stor falskhet. Under 
det danskarne aftalade detta mellan sig och beredde sig 
att plundra borgen, till hvilken invånarne hade tagit 
sin tillflykt, erforo svenskarne äfven detta. Därför sam- 
lade de sig åter och uppmanade hvarandra ömsesidigt 
att erbjuda sina gudar ännu större löften och offer, 
enär de ingalunda hade krafter till motstånd och intet 



Änsgars Icfnad- 21 

hopp fanns om flykt. Vredgad uppträdde då den trogne 
Herigar mot dem och sade: »Förbannade vare edra löften 
och offer till edra afgudar! Huru länge viljen I tjäna 
onda andar och till edert fördärf bringa eder själfva 
till fattigdom genom tomma löften? Sen, mycket hafven 
I erbjudit och lofvat ännu mera. Dessutom hafven I 
bortgifvit 100 skålpund silfver, men hvad har det gag- 
nat eder? Sen, allt hvad I ägen komma de för att röfva. 
Edra hustrur och barn skola de göra till fångar, an- 
tända borgen och staden; själfva skolen I dö för svärd. 
Hvad hafva således edra afgudabilder gagnat eder?» 

Vid detta tal blefvo alla förskräckta och visste icke, 
hvad de skulle göra. De svarade därför med en mun : 
»Vår välfärd och vårt beslut öfverlämna vi åt ditt öf- 
vervägande ; allt hvad du f öreskrif ver oss, skola vi utan 
tvekan göra.» Då sade Herigar till dem: »Om I viljen 
göra löften, så lofven och gifven dem åt den allsmäk- 
tige Guden, som regerar i himmelen och som jag tjä- 
nar med ett rent samvete och en rätt tro. Han är 
herre öfver allting, och allt är underkastadt hans väl- 
behag; ej heller finnes någon, som kan motstå hans 
makt. Om I därför af fullt hjärta bedjen honom om 
hjälp, skolen I märka, att hans allmakt ej öfvergifver 
eder.» De följde hans råd och gingo alla tillsam- 
man ut på fältet, såsom hos dem är sedvänja, och lof- 
vade med en mun för sin befrielse fastor och allmosor 
åt Herren Kristus. Emellertid började konung Anund 
att underhandla med danskarne, att de skulle genom 
lottkastning utröna, om det vore gudarnes vilja, att 
denna ort förhärjades af dem. »Där finnas», sade han, 
»många mäktiga och stora gudar. Där har också förr 
byggts en kyrka, och där dyrkas äfven af många kristna 
Kristus, som är den mäktigaste af gudarne och kan. 



22 Ansgars lefnacl. 

på hvad sätt han vill, hjälpa dem, som förtrösta på 
honom. Det är således nödvändigt att efterfråga, om 
det är gudarnes vilja, som drifver eder härtill». Detta 
kunde de icke af slå, emedan seden är sådan hos dem. 
Man kastade således lott och fann, att anfallet ej kunde 
utföras till deras lycka och att en gud ej ville tillåta, 
att orten utplundrades af dem. Återigen frågades, till 
hvilken trakt de borde begifva sig för att förvärfva 
penningar, på det att de icke gäckade med fåfängligt 
hopp skulle tomhändta återsegla till sitt land. Lott- 
kastningen utföll så, att de borde fara till en långt 
därifrån belägen stad i slavernas land. Dessa, nämli- 
gen danskarne, trodde hvad gudomen hade befallt dem, 
drogo sig tillbaka från Birka och skyndade raka vägen 
till den omtalade staden. De föllo oförmodadt öfver 
de trygga och i lugn boende invånarne, eröfrade med 
vapenmakt deras stad, togo därstädes mycket byte och 
skatter samt återvände till sitt land. Men konung 
Anund, som kommit för att utplundra svenskarne, 
gjorde fred med dem, återgaf det silfver, han nyss 
mottagit och slog sig en tid ned bland dem, emedan 
han önskade försona sig med sitt folk. Så befriade 
Herren i sin nåd befolkningen på denna ort från fien- 
dernas anfall för sin trogne tjänare Herigars skull och 
återgaf dem deras ägodelar. 

Därpå framställde Herigar själf på tinget denna sak 
och förmanade dem att mycket sorgfälligt eftertänka, 
hvem som vore den sanne guden. »Ack, I olycklige», 
sade han, »insen dock ändtligen, huru fåfängt det är att 
utbedja sig hjälp af onda andar, som icke kunna hjälpa de 
nödlidande. Antagen tron på min Herre Jesus Kristus ; 
I hafven ju erhållit bevis på att han är sann gud. Han 
har hjälpt eder efter sin barmhärtighet, då I ingen till- 



Ansgar s lefnacl. 23 

flykt haden. Låten bli att vidare söka efter afgudar- 
nes tillbedjan och genom fåfänga offer söka blidka edra 
afgudar. Men dyrken den gud, som härskar öfver allt 
i himmelen och på jorden, underkasten eder honom 
och tillbedjen hans allmakt.» 

Från den tiden förkunnade Herigar offentligt öfver- iierigars död. 
allt Guds makt och trons nåd än med bestraffande, än 
med öfvertalande ord och detta desto kraftigare, ju oftare 
han genom Guds välgärningar stärktes i tron. Så käm- 
pade han en god troskamp ända till sin lefnads slut. 
När han fullbordat sitt fromma lefnadslopp och krafterna 
togo slut, afsomnade han lycksalig i tron på Krislus i 
närvaro af den förutnämnda prästen Ardgar, som an- 
befallde honom åt Guds barmhärtighet och gaf honom 
den heliga nattvarden. Om Herigars ståndaktiga tro 
kunde ytterligare mycket sägas, men då jag vinnlagt 
mig om korthet i berättelsen, må detta vara nog. 

Vid denna tid bodde bland svenskarne en högeli- 
gen from, gift kvinna, som ej af något ondt anslag Fri<ieborg. 
af de otrogna kunde bringas från sin rätta tro. De 
uppmanade henne ofta, när hon befann sig i någon nöd, 
att efter deras sed offra åt afgudarne. Men hon var 
orubblig och lämnade ej sin tros fasta borg. Hon sade 
det vara fåfängt att begära hjälp af stumma och döfva 
bilder, och det syntes henne afskyvärdt att åter vända 
sig till dem, hon i dopet afsvurit, och bryta det löfte, 
hon gifvit Kristus. Hon sade: »Om det är orätt att 
ljuga för människor, huru mycket mer då inför Gud? 
Och om det är rätt att ibland människor stå fast vid 
sitt ord, huru mycket mera passar det den, som lofvat 
Herren sin trohet, att på intet sätt bryta denna och 
blanda falskhet med sanning. Min Herre Jesus Kristus 
är allsmäktig», sade hon. »Om jag framhärdar i tron 



24 Ämgars lefnad. 

på honom, kan han gifva mig hälsa och allt, hvad jag 
behöfver, om det är hans vilja.» Denna fromma kvinna, 
Frideborg, som blifvit berömd för sitt oförvitliga 
lif och sin ståndaktighet i tron, lefde ända till sena 
ålderdomen. När hon trodde sin dödsdag nalkas, och då 
efter fader Gauzberts aflägsnande ingen präst där fanns 
tillstädes, kände hon begär efter den heliga nattvarden, 
som hon hört skulle vara döende kristnas sista måltid. 
Hon köpte därför vin och lät förvara det särskildt 
i ett litet kärl. Hon bad sin likaledes troende dotter, 
att när hennes (Frideborgs) sista stund nalkades, hälla 
något af just detta vin i hennes mun, enär hon icke 
hade det verkliga sakramentet för att så anbefalla hen- 
nes slut åt Guds nåd. Detta vin förvarades hos henne 
i nästan tre års tid, och så hände, att dit anlände den 
ofvannämnde prästen Ardgar. När han slagit sig ned 
där, så utöfvade Frideborg själf, så länge hon hade 
krafter därtill, sin religions plikter och utbad sig 
ifrigt af honom den heliga mässan och välsignelsebring- 
ande förmaningar. Härunder började trötthet bemäktiga 
sig henne, och hon insjuknade. Orolig för sin bortgång 
lät hon kalla till sig prästen, mottog ur hans händer 
det åstundade sakramentet och gick lycksalig till Her- 
ren. Då Frideborg alltid varit gifmild med allmosor, 
emedan hon var rik på denna världens goda, så hade 
hon föreskrifvit sin dotter Gatla att hon, så snart mo- 
dern (Frideborg) skilts hädan, skulle utdela hela hennes 
förmögenhet bland de fattiga. »Och emedan här ej så 
många fattiga finnas», sade hon, »så sälj efter min död 
vid första tillfälle allt, som ej blifvit utgifvet här, tag 
dessa penningar och begif dig till Dorestad^. Där fin- 



^ Dorestad var en betydande handelsstad, som låg nära Eheps 



Änsgars lefnad. 25 

nas många kyrkor, präster och andliga samt en mängd 
fattiga. När du kommer dit, så fråga rättrogna kristna, 
huru du bör utdela penningarna, och bortgif allt såsom 
allmosor för min själs frälsning.» 

Efter moderns död uppfyllde dottern ifrigt, hvad catia i Dondad. 
denna ålagt henne. Hon begaf sig på väg, framkom 
till Dorestad, och där träffade hon fromma kvinnor. 
Dessa gingo med henne omkring på de heliga orterna 
och undervisade henne, huru mycket hon borde utdela 
åt hvar och en behöfvande. Då de således en dag 
vandrade omkring på de heliga ställena för att utdela 
allmosor och hälften af penningarna redan voro bort- 
gif na, sade hon till sina följeslagarinnor: »Nu är o vi 
trötta; det är bättre, vi köpa oss litet vin för att upp- 
friska oss och därefter fullborda vårt ärende. » Härtill 
användes fyra penningar, och sedan de återhämtat kraf- 
ter, fullbordade de sitt arbete. När Gatla uträttat detta 
och återvände till sitt härberge, lade hon den tomma 
börsen, i hvilken penningarna förvarats, ifrån sig. När 
hon sedan händelsevis kom till samma plats, där hon lagt 
börsen, fann hon denna full som förut. Hon förvå- 
nades öfver detta stora underverk, kallade till sig de 
fromma kvinnorna, som förut varit med henne, och 
yppade för dem, hvad som händt henne. I dessas när- 
varo öfverräknade hon innehållet i börsen och fann där 
en lika så stor summa, som hon fört med sig dit förutom 
de fyra penningarna. På kvinnornas råd gick hon till de 
mest ansedda prästerna och berättade för dem, hvad 
som händt. Dessa lofvade Guds nåd för hans stora 
godhets skull och förklarade, att Gud återgifvit henne 
penningarna såsom belöning fÖr hennes arbete och 

mynning. Namnet finns kvar hos byn Wyk hy Duurstede (Weik 
bei — ) ej långt från nuvarande staden Utrecht (se bilagan). 



26 Änsgars lefnad. 

goda uppsåt. De sade: »Emedan du varit lydig din 
moder och bevarat din trohet mot henne oförminskad 
samt företagit en så lång och besvärlig resa och redligt 
utdelat din moders allmosor, så har Gud, som utdelar 
allt godt, skänkt dig denna summa till ditt uppehälle. Ty 
han är allsmäktig; han har nog för alla och behöfver 
intet. Och för allt det, som för hans namns skull af 
hans trogna utdelas till de fattiga och elända, skall han 
gifva belöning i sitt himmelska rike. På det du icke 
på något sätt må betvifla, att så är fallet, och för att 
du icke må ångra de af dig gifna skänkernas utdelande, 
har Herren värdigats bestyrka detta genom ett under- 
verk. Tro säkert, att detta är ett tecken, det din mo- 
der är salig hos Herren. Du bör genom detta under 
känna dig manad att utan fruktan, äfven du, för Kristi 
skull bortgifva, hvad du äger, och känna dig viss på att 
du af Herren får belöning därför i himmelen. Det som 
således gifvits dig af Herren är ditt, och du kan använda 
det efter ditt godtycke, på hvad sätt du vill. Ty han har 
icke velat återgifva dig det, du tagit för eget bruk, eme- 
dan han endast i sin nåd återgifver det, som biifvit för 
hans kärleks skull utdeladt bland hans fattiga.» 
'^^'^%^eHgT°'' Efter den förutnämnde Herigars död lämnade 

prästen Ardgar dessa trakter drifven af kärlek till ere- 
mitlifvet, såsom jag förut berättat, och uppsökte åter sitt 
land. Så beröfvades de i Sverige varande kristna ånyo 
närvaron af en präst. Detta var åter ett tydligt bevis 
på att eremiten Ardgar var bestämd för detta land för 
att stärka Herigar och den ofvan omtalade kvinnan, 
Frideborg, i deras tro, att anbefalla deras bortgång åt 
Guds mildhet och för att de skulle mottaga såsom sin 
sista måltid det heliga sakramentet, hvarefter de troget 
längtat. 



Ånsgars lefnad. 27 

Bremens stift förenas med Hamburgs (847) under Åns- 
gars ledning. Denne får af konung Erik af Danmark ^ till- 
låtelse att i Slesvig uppbygga en kyrka, hvilket ock sker. 

Vid denna tid böriade vår herre och fader, Ansgar, Ansoar o. Gauz- 

' bert komma of- 

känna stort medlidande med det svenska folket, eme- verens om en ny 

missionsresa till 

dan det saknade präster. Han begärde därför af ko- svemge. 
nung Erik, som i allt var förtrogen med honom, att 
denne måtte hjälpa honom, så att han kunde begifva 
sig till detta rike. Konungen upptog med största 
välvilja hans begäran och lofvade att göra allt, hvad 
Ansgar önskade. Därför började vår herre biskopen 
att underhandla med den ofvan omtalade biskop Gauz- 
bert. Han (Ansgar) sade det vara nödvändigt att ännu 
en gång försöka, om icke möjligen detta folk genom 
gudomlig tillskyndelse kunde förmås att tåla präster hos 
sig, på det att tron på Kristus, som nyss begynt i dessa 
trakter, ej genom deras (biskoparnes) försumlighet skulle 
gå under. Biskop Gauzbert, som äfven kallades Simon, 
svarade, att han, som blifvit fördrifven från denna ort, 
ej åter vågade uppsöka densamma. Det skulle ej heller 
vara mycket gagneligt utan snarare farligt, om svensk- 
arne åter komme ihåg de förra händelserna och för 
hans skull åstadkomme något upplopp. Det syntes ho- 
nom mera passande, att den reste, som först företagit 
detta arbete och där blifvit väl mottagen. Han själf 
skulle sända med honom en sin släkting, som kunde 
stanna kvar hos svenskarne och förvalta prästämbetet, 
om ett ställe där funnes att predika. Angående detta 
kommo de sins emellan öfverens och begåfvo sig till 
den milde konung Ludvig," omtalade för honom saken 

^ Erik t omtr. 860, var underkonung i Jylland. 

^ Ludvig den tyske (840 — 876), kejsar Ludvig den frommes son, 
härskade öfver Ostfranken, d. v. s. större delen af norra Tyskland, 
Ostemke och västra Ungern, 



28 Ansgars Icfnad. 

och utbådo sig hans tillåtelse till företaget. Konungen 
frågade, om de själfva voro villiga därtill och ense i 
denna sak. Han fick af den vördnadsvärde Gauzbert detta 
svar: »I Guds tjänst», sade han, »hafva vi alltid varit 
och äro eniga, och vi önska med full öfverensstämmelse, 
att detta må ske.» Den milde konungen, som alltid 
var villig att befordra Guds sak, lämnade åt vår from- 
me herde för Kristi namns skull detta uppdrag, enligt 
hvad de (biskoparne) kommit öfverens mellan sig. För 
sin del anförtrodde han äfven Ansgar ett uppdrag till 
Sveakonungen, liksom hans fader hade gjort. Således 
började vår fromme fader att göra sig i ordning till 
denna resa, och hans sinne upptändes af glödande ifver 
att så fort som möjhgt fullända sitt verk. 

Före afresan får Ansgar en uppenbarelse, i det att 
hans forne abbot, Adalhard, visar sig för honom och förkun- 
nar det vara Guds vilja, att han skall resa, samt lofvar ho- 
nom en god utgång af hans färd. 

När han således skulle börja denna resa, fick 
han af konung Erik ett sändebud med sig och en skrif- 
velse från konungen. Konung Erik befallde nämligen 
säga sveakonungen Olof följande: Guds tjänare, som, 
sänd af konung Ludvig, begaf sig till hans rikes 
gränser, vore honom (Erik) väl bekant. Han hade 
i hela sitt lif ej sett någon så god människa, ej heller 
hos någon dödlig funnit en sådan trohet. När han nu 
kände hans helighet och godhet, hade han beviljat ho- 
nom allt, hvad han i Eriks rike ville åstadkomma för 
kristendomens införande. Han själf bad därför, att ko- 
nung Olof i sitt rike måtte tillåta kristendomens pre- 
dikande, enär Ansgar intet annat ville göra än det, 
som var rätt och godt, 



Ansgars lefnad. 29 

Ansgar fullföljde därför sin resa och framkom Ansgar kommer 
till Birka, sedan han seglat ungefär 20 dagar. Här ^''»/iiSf 
fann han konungen och folket fångna i en förskräck- 
lig villfarelse. På djäfvulens anstiftan, hvilken väl 
på förhand kände till den helige mannens ankomst, 
hände just vid denna tid, att en man anlände dit och 
sade sig hafva varit närvarande vid en sammankomst nedmngames 

° motstånd mot 

af de gudar, hvilka troddes besitta detta land. Af dem kristendomen. 
hade han blifvit sänd för att säga konung och folk 
följande: 

»I hafven länge i oss haft nådiga gudar, och I 
hafven lång tid i öfverflöd innehaft edra fäders land 
med fred och lycka till följd af vår hjälp. I hafven 
äfven gifvit oss offer och tillbörliga löften, och eder 
lydnad har varit oss behaglig. Men nu undandragen I 
oss de sedvanliga offren och trögare erbjuden I oss offer- 
löften, samt, hvad som mest misshagar oss, insätten 
en annan gudom öfver oss. Om I därför önsken bibe- 
hålla vår nåd, så öken på de offer I försummat och 
afläggen frikostigare löften. Den andre gudens dyrkan, 
som lär emot oss, boren I icke tillåta hos eder; agnen 
honom ingen dyrkan. Men å andra sidan, om I önsken 
hafva ännu flera gudar, och vi icke äro tillräckliga för 
eder, så upptaga vi härmed enhälligt i vår församling 
eder forne konung, Erik, så att han må vara en bland 
gudarne. » 

Detta djäfvulens budskap, som offentligt kungjor- 
des, hade vid biskop Ansgars ankomst förvirrat allas 
sinnen, och stor villfarelse och vantro hade bragt oro 
i allas hjärtan. Ty de hade dels uppbyggt ett tempel 
till ära åt den aflidne konung Erik, och dels bör- 
jade de ägna honom löften och offer, som om han 
varit en gud. När vår herre biskopen anländt hit, 



30 Ansgar s lefnad. 

efterfrågade han hos de vänner, som han kände 
sedan sitt förra besök, på hvad sätt han skulle kunna 
underhandla med konungen om denna sak. Dessa mot- 
sade honom af alla krafter och försäkrade, att han denna 
gång alls intet skulle kunna uträtta. Om han hos sig 
hade något af värde, borde han fördenskull bortgifva 
det, så att han åtminstone måtte komma undan med 
lifvet. Men Ansgar svarade dem: »Icke skall jag här 
bortgifva något för mitt lifs frälsning, emedan, om min 
Herre så bestämt, jag är beredd att här för hans namns 
skull undergå alla kval och ljuta döden. » Då han emeller- 
tid befann sig i stor ängslan för sitt ärendes utgång, 
Ansgar vinner fattade han ändtligcn ett beslut och inbjöd konungen 

konungen for " d o 

sin sak. till sitt härberge. Här tillställde han för honom ett 
gästabud, gaf honom de skänker, han kunde åstadkom- 
ma, och berättade för honom ändamålet med sin sänd- 
ning. Redan förut hade genom konung Eriks (af Dan- 
mark) sändebud och genom biskopens trogna, som fun- 
nos på platsen, konung Olof blifvit underrättad om or- 
saken till Ansgars ankomst. Därför gladdes konungen 
såväl öfver hans kärleksfulla välvilja som öfver skän- 
kerna och sade sig gärna vilja gå in på det, han hade 
anfört. Konungen yttrade: »Här funnos förut präster, 
hvilka fördrefvos genom ett folkupplopp; icke genom 
kunglig befallning. Därför kan och vågar jag ej bifalla 
ditt förehafvande, innan jag genom lottkastning utforskat 
gudarnes vilja och efterfrågat folkets åsikt i detta ärende. 
Ett ombud från dig må vara i min närhet på tinget, 
och jag skall föra din talan inför folket. Om gu- 
darne visa sig nådiga och folket gifver sitt bifall till 
hvad du begär, skall ditt ärende få en lycklig utgång. 
I motsatt fall skall jag äfven underrätta dig därom.» 
Ty sådan är seden hos svenskarne, att afgörandet 



Ansgars lefnacl. 31 

af allmänna ärenden mera är beroende af folkets sam- 
stämmiga bifall än af konungens makt. När vår 
fromme fader således erhållit konungens svar, tog 
han hela sin tillflykt till Herren, sysselsatte sig med 
fasta och bön och ödmjukade sig med ett förkrossadt 
och bedröfvadt hjärta inför Guds åsyn. 

När Ansgar nu var i sådan ångest och betryck och Ansgar /år tröst 

° OJ genom en htm- 

dagen för tinget nalkades, knäföll han på marken och meiskuppen- 
fick då en himmelsk uppenbarelse, under det den 
heliga mässan pågick och prästen stående vid altaret 
skulle välsigna det heliga sakramentet. Han stärktes 
nämligen i sitt inre genom den helige Andes nådegåfva, 
fylldes af den starkaste förtröstan i sitt sinne och för- 
stod, att allt skulle lyckas honom efter hans önskan. 
Därför sade han äfven efter mässan åt prästen, som 
var hans förtrogne, att han icke skulle hysa någon fruk- 
tan, emedan Guds nåd skulle följa honom. Då denne 
frågade, huru Ansgar visste detta, svarade han, att 
Gud uppenbarat det för honom. Denne broder trodde 
också denna Ansgars ingifvelse i anden, emedan han 
förut genom många tecken visste, alt Ansgar tröstades 
genom gudomliga uppenbarelser. Utgången bekräftade 
genast denna hans själs förtröstan. Ty konungen sam- honungen och 
lade först kring sig höfdingarne och började med *^^tS7a. ^^' 
dem tala om denna vår faders sändning. Dessa be- 
slöto, att man genom lottkastning skulle utröna, hvil- 
ken gudarnes vilja vore i detta afseende. De gingo 
därför enligt deras sed ut på fältet och kastade lott. 
Detta utföll så, att det var Guds vilja, att den kristna 
religionen skulle införas därstädes. Sedan detta skett, 
underrättade genast en af höfdingarne och en vän till 
vår herre biskopen denne och förmanade honom, att 
han skulle lugna sitt sinne, sägande: »Var tröst, och 



32 Ansgars lefnacl. 

handla som en man, emedan Gud gynnar din af sikt 
och ditt uppdrag.» Så fattade Ansgar mod, gladde sig 
i sitt sinne och jublade i Herren. 

'inget i Birka. När således dagen kommit för tinget, som hölls i 
Birka, lät konungen, såsom sed är, genom en härold 
utropa för folket, hvad ändamålet med främlingar- 
nes ankomst var. Då de hört detta, började några, 
som förut voro betagna af villfarelse, att ropa emot och 
ställa till oro. Under det dessa så bullrade, steg en 
gammal man upp och talade midt ibland folket. »Hö- 
ren mig, konung och folk! Angående denne guds dyr- 
kan är åtskilligt väl bekant för många bland oss, och 
att han kan lämna dem stor hjälp, som hoppas på ho- 
nom. Ty många bland oss hafva ofta märkt det i sjö- 
nöd och annan farlighet. Hvarför förkasta vi det, som 
vi veta vara nödvändigt och nyttigt? Stundom hafva 
några bland oss frivilligt begifvit sig till Dorestad för 
att lära känna denna gudadyrkan, hvilken de ansågo 
nyttig för sig. Nu finnas på vägen till Dorestad många 
hinder, och vikingars anfall har gjort denna väg myc- 
ket farlig för oss. Hvarför icke mottaga det, som vi 
således med svårighet sökte på så långt af stånd. Hvar- 
för mottaga vi det icke, när det nu erbjudes hemma 
hos oss? Och vi, som erfarit, att denne guds nåd varit 
oss nyttig i mycket, hvarför gå vi icke gärna in på att 
blifva hans tjänare? Betänk, o folk, ditt beslut och 
förkasta icke din egen fördel! Ty när våra egna gudar 
icke äro oss blida, är det godt för oss att hafva denne 
guds nåd, som alltid vill vid hvarje tillfälle hjälpa dem, 
som anropa honom.» 

Folkets beslut. Under det den gamle mannen så talade, kom hela 

folket enhälligt öfverens och beslöt, att präster skulle 
få vistas bland dem, och att allt, som hörde till den 



Ansgars lefnact. ää 

kristna gudstjänsten, skulle opåtaldt få utöfvas bland 
dem. Konungen uppsteg då från tinget, skickade ge- 
nast ett bud till biskopen och underrättade honom, att 
folket enhälligt bifallit hans önskan. FÖr konungen var 
detta synnerligen kärt, men han kunde ej gifva Ansgar 
fullständig tillåtelse att predika, innan ett ting hade 
hålUts i en annan del af hans rike och han förkunnat 
beslutet för folket i denna trakt. Då tog vår fader, 
tänkande på uppenbarelsen, sin tillflykt till sin vanhga 
liiälD och anropade ännu ifrigare Guds mildhet. Dk Ett foming i en 

•* ^ '■ annan del aflan- 

tiden fÖr detta ting kom, förkunnade konungen senom det bekräftar Bir- 
härolder biskopens sändning och allt, hvad på det förra 
tinget blifvit sagdt och beslutadt. Genom Guds nåde- 
rika försyn enades allas hjärtan så, att alla godkände 
det förrå tingets beslut och förklarade, att äfven de 
ville i alla afseenden instämma i detta. 

När detta skett, kallade konungen till sig biskop -P''«.s'e»,^i'«!'«''« 

--> ^ >■ jororanas af 

Ansgar och berättade för honom, hvad som uträttats. Å-nsyar att pre- 

° dika kristendo- 

Och så beslöt konungen med allas enstämmiga vilja '"«« i Birka. 
och bifall, alt bland dem både kyrkor skulle få byggas 
och präster vara närvarande. Hvar och en af folket, 
som ville, skulle utan någons gensägelse få blifva 
kristen. Men vår herre och herde Ansgar anbefallde i 
konungens beskydd den vördnadsvärde biskop Gauzberts 
släkting Rimherf, ^ för att denne med konungens hjälp 
och beskydd skulle därstädes förvalta de heliga sakra^ 
menten. Åt denne gaf konungen en tomtplats i Birka 
till att där uppbygga en kyrka, och Ansgar köpte en 
annan tomt med ett hus till boning åt prästen. Ko- 
nungen visade biskop Ansgar mycken välvilja och yn- 
nest samt lofvade, att han ville för sin del vara trogen 



^ Bör ej förväxlas med ärkebiskop Pdmbert. 
Jiergyren, Sueiif:!: hi^itofta. I. 



34 Änsgars lefnaå. 

i afseende på den kristna religionens utöfning. När 
således allt genom Guds nåd blifvit bragt till ett lyck- 
ligt slut, återvände biskop Ansgar hem. 
Dansicarnc göm Jag anser mig icke kunna förbigå, huru Guds makt 

dt härtåg till ° ^ . fe ^ 

Kurland, efter Ansgars afresa uppenbarade sig för svenskarne. 
Ett långt från dem boende folk, kalladt kurer (kurlän- 
dare) hade förr varit underkastade Sveavälde, men det 
var nu länge sedan, emedan de hade rest sig och af- 
kastat oket. ^ Slutligen fmgo danskarne reda på detta, och 
vid samma tid som biskop Ansgar framkom till svensk- 
arnes land, samlade de på sina fartyg en mängd kri- 
gare och styrde till kurernas land för att plundra deras 
ägodelar och lägga landet under sig. Detta rike hade 
fem städer. Folket, som bodde därstädes, fick känne- 
dom om danskarnes ankomst, samlade sig, började 
göra käckt motstånd och försvara sina ägodelar. Segern 
stannade på deras sida, de nedhöggo hälften af dansk- 
arne, eröfrade hälften af deras skepp samt togo från 
dem guld, silfver och mycket byte. När den förut- 
syensi-m-ncs här- nämudc konung Olof och sveafolket hörde detta, ville de 
' förvärfva sig den berömmelsen, att de kunde göra, hvad 
ej danskarne förmått, i synnerhet emedan kurerna förut 
ydt under dem. De samlade därför en otalig här och 
seglade till deras land. Först kommo de oförmodadt 
till en stad i Kurland, kallad Seehurg, i hvilken funnos 
7,000 krigare. Denna stad härjade och plundrade de 
i grund samt antände densamma. Därefter lämnade de 
uppfyllda af själff örtroende, sina skepp, gjorde en marsch 



^ Den isländske historieskrifvaren Snorre Sturlason berättar 
om den svenske konungen Ivar Vidfatmiej att han utom Sverige 
och Danmark äfven behärskade norra Tyskland samt länderna öster 
om Östersjön och en femtedel af England. Detta bekräftas äfven 
genom den ryske krönikeskrifvaren Nestors berättelse om den svenske 
höfdingen Rurilc och hans grundläggande af det första ryska riket. 



Ansgar s lefnaå. 35 

på fem dagar och skyndade med vilda sinnen till en 
annan af landets städer, kallad Apulia. ^ I denna stad 
funnos 15,000 krigare. När således svenskarne anländt 
dit och dessa voro inneslutna i staden, började svensk- 
arne att utifrån anfalla staden och besättningen att 
inifrån tappert göra motstånd. De senare försvarade 
sig inne i staden, de förra anstormade utifrån mot dem. 
Så gingo åtta dagar, under det att de kämpade hela 
dagen från morgonen till aftonen, många föllo å båda 
sidor, men ingendera segrade. På nionde dagen voro 
svenskarne uttröttade af det långvariga blodbadet, bör- 
Ja.de komma i trångmål och storligen rädas. De tänkte 
blott på, huru de skulle slippa därifrån. »Här uträtta 
vi intet», sade de, »och våra skepp äro långt aflägsna. » 
Ty såsom nämndt var det fem dagars marsch till den 
hamn, hvarest skeppen lågo. De visste således alls 
icke, hvad de skulle taga sig till, emedan deras sinnen 
voro alltför mycket förvirrade. Därför beslöto de ge- 
nom lottkastning efterfråga, om gudarne ville hjälpa dem, 
så att de endera vunne seger eller blott sluppe undan 
med lifvet. Lott kastades således, men de kunde icke 
finna, att någon af gudarne ville hjälpa dem. När detta 
förkunnades^ uppstod stor klagan och jämmer i lägret, 
och allt mod öfvergaf dem. »Hvad skola vi olycklige 
göra», sade de. »Gudarne hafva öfvergifvit oss, och 
bland dem finnes ingen räddare för oss. Hvart skola 
vi fly? Våra skepp äro långt härifrån, och om vi fly, 
skola fienderna förfölja och fullständigt nedgöra oss. 
Hvilket hopp står oss nu åter?» När de således 
voro i nöd, började några köpmän, som kommo ihåg 
biskop Ansgars lärdomar, att råda dem. »De kristnas 



Om dessa städers läse vet man intet bestämdt. 



36 Ansgars lefnad. 

gud», sade de, »bistår ofta dem, som anropa honom 
och är mycket mäktig att hjälpa. Låtom oss efterfråga, 
om han vill vara med oss och villigt gifva honom till- 
börliga löften.» Lott kastades, då alla bönfallande be- 
gärde det, och man fann, att Kristus ville hjälpa dem. 
Då detta utropades offentligt, så att alla fingo veta det, 
stärktes allas mod så plötsligt, att de oförskräckt ge- 
nast ville ila till stadens stormning. De ropade: »Hvad 
behöfva vi nu frukta och bäfva förl Kristus är med 
oss; låtom oss kämpa och handla som män, intet kan 
hindra oss. Den säkra segern skall ej gä oss ur hän- 
derna, ty vi hafva den mäktigaste af gudarne till vår 
hjälpare.» Därför samlade sig alla och tågade med 
gladt och hurtigt mod fram att anfalla staden. När de 
stodo rundt omkring denna och skulle börja anfallet, 
begärde besättningen att få samtala med dem. Svea- 
konungen medgaf detta, och de sade: »Vi älska mera 
fred än krig och önska ingå förbund med eder. Först 
och främst gifva vi eder såsom förbundsgåfva det byte 
bestående i guld och vapen, som vi förra året togo 
från danskarne. Vidare erbjuda vi för hvar och en i 
denna stad varande person ett hälft skålpund silfver, 
dessutom betala vi eder skatt som förut och ställa 
gisslan, och från denna dag vilja vi vara eder lydiga 
och hörsamma, såsom vi förut varit, och lyda under 
edert välde.» Fastän detta sålunda erbjudits, kunde lik- 
väl icke de unga krigarnes ifver hejdas. De blefvo 
tvärtom ännu ifrigare och utan fruktan samt önskade 
endast att med vapen förhärja staden och allt, 
hvad invånarne hade, samt bortföra dem själfva som 
KiirernaerkäiwafängSiV. Mcn konungGH och höfdingamc fattade ett mera 
^^"'?Lö/Mr-'"'' förståndigt beslut. De mottogo kurernas handslag, in- 
gingo ett förbund med dem, hvarefter de med omätliga 



Ansgars lefnad. 37 

skatter och BO män såsom gisslan glada återvände 
hem. Sedan ett fredsfördrag slutligen ingåtts mellan 
dem och kurerna, prisade svenskarne vår Herres 
Kristi allmakt och förkunnade af alla krafter hans hög- 
sinthet, emedan han var stor och öfver alla andra gudar. 
De efterfrågade ifrigt, hvad de borde lofva honom, 
enär de genom honom vunnit en så stor seger. Kristna 
köpmän, som voro på platsen, sade dem, att en fri- 
villig fasta vore Herren Kristus behaglig. När de hade 
återvändt hem och där vistats i sju dagar, borde de 
under de nästkommande sju dagarna af hålla sig från 
kött. Sedan efter denna fasta 40 dagar förflutit, borde 
de enstämmigt besluta att likaledes under de följande 
40 dagarna afhålla sig från att äta kött. Detta skedde 
också; alla närvarande fullgjorde villigt detta beslut. 
Många af dem började äfven sedermera att af vörd- 
nad för Kristus hålla fastor och gifva allmosor, 
såsom de kristna gjorde, emedan dessa sade det vara 
Kristus välbehagligt. Några begynte äfven att bistå de 
fattiga. Så började prästen Rimbert att med allas bi- 
fall fritt bland dem hålla gudstjänst. Och då alla pri- 
sade Kristi makt, så började från den tiden hängif- 
venheten för den kristna religionen i det landet att 
ökas, utan att någon sade något däremot. 

Konung Erik af Jylland faller i en strid och efterträdes 
af Erik d. y.^, som på sina höfdingars anstiftan fördrifver 
de kristna prästerna och låter nedrifva kyrkan i Slesvig. 
Genom Ansgars personliga mellankomst återfår dock kristen- 
domen sin förra plats i Danmark, och en ny kyrka bygges 
i Bibe. 

Under det dessa händelser pågingo sände den ^c» svensua, 

.. i tj ej missionen efter 

vördnadsvärde biskop Gauzbert till sveafolket en präst Ansgars hem- 



resa. 



^ Kallas i Danmarks historia Erik Barn. 



38 Ansgars lefnad, 

vid namn Ansfrid, som härstammade från Danmark 
och af ärkebiskop Ebo blifvit uppfostrad till Guds tjänst. 
När denne anländt till Sverige, återvände prästen Rim- 
bert därifrån. Den förre stannade därstädes i tre eller 
flera år, eftersökt och ärad af alla. Men när Ansfrid 
hörde, att biskop Gauzbert var död\ återvände äfven 
han därifrån och vistades en tid hos oss, hvarefter han 
angreps af sjukdom och afled, när lidandet tilltog. Ef- 
ter hans död ville vår herre, biskop Ansgar, ej tillåta 
att den i det landet påbörjade kristna tron ginge 
under utan beslöt sända dit sin egen präst Regim- 
hert. Denne var mycket lämplig härför och villig till 
en så lång resa. Men när han reste till hamnstaden 
Slesvig, i hvilken skeppen lågo med de köpmän, som 
skulle åtfölja honom, hände det genom djäfvulens till- 
skyndan, att han omringades af danska stråtröfvare. 
De plundrade hans ägodelar, och på den hel. Marias 
Himmelfärds dag fulländades på ett ärorikt sätt hans 
städse af en god vilja styrda lefnadslopp. Detta döds- 
fall tillfogade Ansgars sinne en stor sorg, men 
ändock kunde han ingalunda afstå från sitt fattade 
beslut. Ty kort därefter förordnade han till detta 
verk en annan präst vid namn Eimlert, äfven han af 
dansk börd. Denne sände han i Kristi namn till dessa 
trakter, och konung och folk mottogo honom väl. Han 
förvaltade där genom Guds rika nåd utan hinder de 
hehga sakramenten ända till denna dag. Slutligen före- 
skref Anskar såväl honom som de öfriga prästerna, 
som han insatt bland hedningarne, att de icke skulle 
eftertrakta eller begära någons egendom, utan fastmer 
uppmanade han dem att efter den helige aposteln Pau- 



^ Han dog såsom biskop i Osnabriick 858 eller 859. 



Ansgars Icfnad. 39 

lus' exempel fromt arbeta med sina händer och låta sig 
nöja med på detta sätt förvärfvad föda och kläder. 
För öfrigt gaf han dem och deras följeslagare, hvad 
de behöfde till sin nödtorft. Det, som de dessutom 
måste skänka bort för att förvärfva vänner, skänkte 
han dem i öfverflöd af sina egna medel. 

Den hel. Ansgar afled i Bremen d. 3. febr. år 865. ^^"^»"''^ '^°'^- 
Hans trosnit och själf uppoffring voro beundransvärda liksom 
hans stränghet mot sig själf samt hans enkla lefnadssätt. 
Ansgars trägna arbete för kristendomens utbredande bland 
danskar och svenskar har förskaffat honom tillnamnet »Nor- 
dens apostel». Rimbert fäller om honom mot slutet af 
sin skildring af den helige mannens lefnad följande om- 
döme: »Då han nu under sitt ifriga arbete för den kristna 
rehgionen upptogs till Gud, så tro vi, att han skall på 
uppståndelsens dag, åtföljd af en stor skara, som han bland 
danska och svenska folket, vunnit åt Herren, erhålla lön 
af Guds nåd för sin goda troskamp och lyckhg ingå i det 
himmelska riket.» 



40 



Ansgars lefnad. 



Bilaga. 



Om Bii-ka. 



I »Ansgars lefnad» och i Adam's af Bremen kyrko- 
historia berättas om en stad, Birha, belägen vid kusten af 

svearnes land ej långt från 
det gamla templet i Upp- 
sala. Som staden ägde 
en säker hamn, plägade 
dit komma danska, norska, 
slaviska m. fl. köpmän. 
Konungen bodde ej i Birka, 
utan en höfding, som tro- 
hgen hade sitt säte på den 
närbelägna borgen, beva- 
kade hans intressen. Sta- 
den ansågs såsom rik ge- 
nom sin handel; där höl- 
los äfven allmänna ting 
för den kringliggande nej- 
den. Som man ofta oro- 
ades genom vikingar, hade 
stadsborna genom försänk- 
ningar sökt göra inloppet 
till staden svårare än förut. 
Ansgar skall första 
gången hafva anländt till 
Birka omkr. 830; det be- 
söktes sedermera af flere 
kristna präster samt äfven af ärkebiskopen af Hamburg- 
Bremen, Unni, hvilken år 936 afled och begrafdes därstädes. 
Omkr. 1070 omtalas hos Adam af Bremen, att staden 
var fullständigt förstörd, och detta har troligen inträffat i 
slutet af 900talet. 




Ansgars lefnad. 41 

Under medeltiden och ända till 1700-talet ansåg man 
allmänt, att Birka legat på Björkön i Mälaren, men senare 
sökte man platsen för detsamma på andra orter, t. ex. vid 
Sigtuna, vid Björkenäs norr om Kalmar o. s. v. Nyare 
tiders forskare stämma dock öfverens i den åsikten, att 
Birka verkligen legat på Björkön. På 1870-talet utfördes 
af doktor Hj. Stolpe omfattande gräfningar å Björkö å den 
plats, som ännu kallas >->bysta'n» (bystaden) och som igenkän- 
nas därpå att jorden är alldeles uppfylld med kol och aska. 
Här påträffades en oerhörd mängd djurben, hvilka äro läm- 
ningar efter forna måltider, samt en mängd husgerådssaker, 
prydnader, mynt och vapen. Genom gräfningarna uppdaga- 
des, att staden haft en aflång form och legat nära stran- 
den. Den var omgifven af en mur, bestående af kuller- 
stenar med däröfver uppskottad jord. På en höjd strax 
bredvid staden hade en borg legat, hvilken troligen stod i 
förbindelse med stadsmuren. En del af borgmuren finnes 
ännu kvar. Utomkring stadsområdet ligger ett stort graf- 
fält, där man ännu kan spåra ända till 2,100 grafvar. Ett 
bevis för att här varit en hamn lämnar namnet Kugghamn 
— en vik strax norr om staden — ty ordet kugg eller 
kogg betecknar ett slags handelsfartyg. Fynden, som gjorts 
på platsen, visa, att Birka stått i liflig förbindelse med 
många länder. Kärl, smycken af silfver och brons, hvilka 
härstamma från Gotland, Skåne, Tyskland och Ryssland 
hafva påträffats här. Fynd af mynt bevisa äfven, att Birka 
stått i handelsförbindelse med Dorestad, såsom omtalas i 
»Ansgars lefnad». Några af dessa mynt bära namnet 
Garohis (Karl) och Dorestad, hvilket visar, att de under de 
karolingiska ^ härskarnes tid präglats i Dorestad och sedan 
förts af köpmän upp till Norden. Vid Dorestad finnes en 
dylik »svart jord» som vid Birka, och genom gräfningar 
har man därstädes funnit liknande mynt som de, hvilka 
påträffats i Birka. Riksantikvarien H. Hildebrand anser 
att man äfven i Birka präglat dylika mynt, hvilka äro af- 
bildningar af de karolingiska. 



^ »Karolin ger» kallas Karl cl. stores efterkoramancle. 



UR ADAMS AF BREMEN 
KYRKOHISTORIA 



Ur mäster Adams af Bremen kyrkohistoria. 

Adam af Bremen var domherre och skolföreståndare i Bremen, 
t 1076. Han har skrifvit en skildring af ärkestiftet Hamburg- 
Bremens historia — »Gesta Hammabiirgensis ecclesia pontiflcum». — 
I denna inflyta äfven värdefulla upplysningar angående Nordens 
historia, hvilka mäster Adam enligt egen uppgift fått af den danske 
konungen Sven Estridsson (1047 — 1075). 



Första boken. 
Vid samma tid (826) kom danakonungen Harald, Amgar i Dan- 

„.., Ill f -1 1" marl: och Sverige. 

som Gotafriäs söner hade berofvat hans rike, bon- 
fallande till kejsar Ludvig. ^ Han undervisades snart 
i den kristna läran och blef tillika med hustru, bro- 
der och en mängd danskar döpt vid Mainz. Kejsa- 
ren, som var hans fadder, hade beslutit återinsätta 
honom i hans rike och gaf honom ett län på andra 
sidan om Elbe. Hans broder Erih gaf han en del af 
Friesland, ^ för att denne skulle bekämpa vikingarne. 
Men när ingen evangeliilärare lätteligen kunde påträffas, 
som med dem ville resa till danskarne för den bar- 
bariska grymhets skull, för hvilken detta folk undvikes 
af alla, erbjöd sig frivilligt den helige Ansgar tillika 

^ Kejsar Karl d. store hade förut legat i strid med den danske 
konungen God/recr(Gotafrid). Om Ludvig d. fromme se Ansgars lefnad. 

^ Landet vid hafvet mellan Ehens och Wesers mynningar. 



46 Ur mäster Adams af Bremen hyrhohistoria. 

med Ätitbert att icke blott gå till barbarerna utan äfven 
i fängelse och i döden för Kristi skull. Detta gjorde 
han, såsom jag tror, emedan han drefs härtill af den i 
helige Ande och på något sätt ville vinna martyr- 
kronan. Därför dröjde de två år i det danska riket 
och omvände många till den kristna tron. När de 
återvändt därifrån och återigen af kejsaren uppfordra- 
des att föra evangelii nåd till de långt bort boende 
svenskarne, tog den oförskräckte Guds kämpe Ansgar 
med sig klosterbröderna Gislemar och Witmar såsom 
lärare och kom med gladt hjärta till Danmark. Han 
kvarlämnade Gislemar hos Harald och seglade själf 
med Witmar öfver till Sverige. Där moltogos de vän- 
ligt af konung Björn och tillätes att offentligt predika 
Guds ord. Många vunno de under ett helt år för Jesu 
Kristi rike. Bland dessa var Herigar, befälhafvare i 
staden BirJca, ^ hvilken till och med skall hafva ut- 
märkt sig genom underverk och dygdiga handlingar. 
Glada öfver den lyckliga utgången af deras sändning 
återvände de nya apostlarne för tvenne folk triumfe- 
rande till Corvey. ^ 

Ett nytt ärkebiskopsslift inrättas (832) af kejsaren och 
de andliga i Hamburg för danskar, svenskar och slaver, och 
Ansgar blir den förste ärkebiskopen. Gauzbert, som nu 
får namnet Simon, sändes som biskop till Sverige. Men kort 
därefter (839 — 840) uppbrännes Hamburg af vikingar, och 
Ansgar måste fly därifrån. 

Vid denna tid blef äfven biskop Gauzbert genom 
hedningarnes raseri fördrifven från Sverige, och Nithard, 
hans kaplan, kröntes jämte andra med martyrkronan. 



^ Detta inträffade är 830. 

- Klostret Nya Corvey i Westfalcn. Det låg vid Weser i 
trakten af Paderborn. 



Ur mäster Adams af Bremen hjrholmtoria. 47 

Och ifrån den liden saknade Sverige under sja år när- 
varon af en biskop. Vid samma tid lillstUllde den från 
sitt rike fördrifne konung Anund en förföljelse mot de 
kristna. Herigar, befälhafvaren i Birka, var den ende, 
som höll fast vid kristendomen, och förvärfvade en så 
stor, nådelön för sin trohet, att han räddade många 
tusen hedningar genom sina underverk och förmaningar. 
Hvilket står att läsa i den helige Ansgars lefnad. 

En tid därefter utnämner kejsar Ludvig den fromme 
Ansgar till biskop af Bremen, i hvilket kall denne verkade i 
18 år. Kort förut hade han afsändt eremiten J.r%ar till 
Sverige, hvilken en tid välsignelserikt verkade därstädes. 

Glad öfver denna gåfva af kunglig frikostighet ^ skyn- ,4"f.'/«';« o»t'.'-« 

® " ° ° ■' . Juni till Sverige. 

dade Guds bekännare till Danmark. Där fann han E^ih 
såsom danskarnes konung och gjorde honom till kristen. 
Denne lät genast uppbygga en kyrka vid hamnen Sles- 
vig och gaf likaledes tillåtelse, att hvar och en i hans 
rike, som ville det, skulle få blifva kristen. Och en 
otalig mängd af invånarne antogo den kristna tron. 
Om dessa står anmärkt i böckerna, att flera, som und- 
fått dopets bad, äfven belades från alla kroppsliga 
svagheter. Sedan dessa angelägenheter blifvit ordnade 
efter önskan, höll den helige gudsmannen, emedan 
han nitälskade för det svenska folkets omvändelse, råd 
med biskop Gauzbert, hvem af dem skulle utsätta sig 
för denna Kristus behagliga fara. Men den senare af- 
böjde frivilligt faran och bad, att Ansgar måtte resa. 
Genast utbad sig den oförskräckte Guds kämpe af 
konung Erik ett Sändebud och ett sigill. ^ Därefter for 
han från den danska stranden och anlände till Sverige, ^ 

^ Nänil. af stiftet Bremeiij som lades till Hamburgs ärkestift. 
^ För att visa, att Ansgar verkligen kom från konung Erik. 
^ Omkr. år 850. 



48 Vr mäster Admus af Bremen hyrhoMstoria. 

hvarest konungen, Olof, vid Birka höll en allmän 
sammankomst med sitt folk. Denne fann han genom Guds 
förutseende barmhärtighet så mild, att på hans befall- 
ning och med folkets bifall samt sedan lott kastats och 
afgudabilden rådfrågats, en kyrka uppbyggdes därstä- 
des och alla fingo tillåtelse att döpas. Sedan detta var 
afslutadt efter önskan, anförtrodde vår evangelist (Ansgar) 
den svenska kyrkan åt prästen Bimlert ^ och återvände 
hem. — Detta står vidlyftigt beskrifvet i berättelsen om 
den hehge Ansgars lif och gärningar, hvilket jag för kort- 
hetens skull sammandragit. Och, om jag icke bedrager 
mig, synes här Hezekiels profetia om Gog och Magog 
på ett synnerligen träffande sätt uppfyllas. »Och jag 
skall sända», säger Herren, »eld till Magog och öfver 
dem, som säkra bo på öarna.» Många tro, att detta 
och annat sådant syftar på goterna, som intagit Rom, 
men då jag tager i betraktrande, att goternas folk 
härska i Sverige och att hela denna trakt är vidt och 
bredt sönderdelad i öar, anser jag, att denna profetia 
kan tillämpas på dem, så mycket mer som mycket för- 
utsagts af profeterna, som ännu ej synes hafva blifvit 
uppfylldt. 2 

Bremens och Hamburgs stift förenas år 847 under 
Ansgar såsom ärebiskop. Ansgar dör 865. Om honom 
skrifver mäster Adam: »Han förlossade de fångna, tröstade 
de bedröfvade, undervisade de sina, förkunnade evangelium 
för barbarerna; korteligen, han var aldrig overksam, ute som 
apostel, hemma som en enkel munk.» 

Efter Ansgar följde Bimlert (865 — 888). Äfven denne 
besökte flera gånger Sverige och skall då hafva utfört flera 

' Bör ej förväxlas med ärkebiskop Rimbert, som antages hafva 
författat > Ansgars lefnaci». 

^ Detta syftar på den långt fram i nyare tider gängse åsikten, 
att folkvandringens öst- ocli västgöter varit samma folk som götavne 
i Sverige. 



Ur mäster Adams af Bremen kyrkoMstoria. 49 

underverk. Under en resa till Sverige stillade han genom 
sina böner en svår storm. I Sverige återgaf han genom 
sraörjelse med den heliga oljan en blind hans syn samt 
skall äfven hafva botat konungens son, som var besatt af 
en ond ande. 

I ärkebiskop Unnis tid (918 — 936) regerade i Dan- 
mark konung Gorm d. gamle, ^ som var en ifrig hedning 
och förföljde de kristna. Men Unni reste dit och lyckades 
vinna konungens son Harald (Blåtand) för kristendomen, 
så att denne, sedan han blifvit konung, lät kristendomen 
fritt förkunnas, kyrkor byggas och präster anställas bland 
folket, ehuru han själf ej mottog dopet. 

Därefter följde han den store evangeliiförkunna- Ärkebiskop unnt 
ren Ansgars spår, for öfver Östersjön och framkom icke 
utan fara till BirJca. Dit hade efter den helige Ansgars 
död på 70 år ingen lärare vågat komma utom en allena, 
såsom vi läsa, Rimbert. Så höll hedningarnes förföl- 
jelse de våra borta. Birka är en stad hos götarne, be- 
lägen midt i Sverige ej långt från det tempel, Uppsala 
kalladt, hvilket är det mest helighållna, som svenskarne 
hafva. På detta ställe (Birka) bildar en från norr in- 
skjutande vik af det haf, som kallas det baltiska ^ eller 
barbariska, en eftersökt hamn för de barbariska folk, 
som bo spridda vid detta haf. Men den är mycket 
farlig för oförsiktiga och för de i dessa trakter obekanta. 
Invånarne i Birka, som ofta hemsökas genom anfall af 
vikingar, af hvilka där fmns en stor mängd, hafva, då 
de ej kunde genom våld och vapen motstå sina fiender, 
försökt att bedraga dem genom en slug list. De till- 
stängde nämligen denna vik af detta genom vikingar 
oroade haf på en sträcka af hundra stadier ^ och mera 

1 Omkr. 900—940. 

^ Med det baltiska hafvet menas Östersjön, 

'^ Stadium, ett längdmått hos greker och romare, motsvarar 
ungefär 185 meter. 

Jj er g g ren. Svensk historia. I. 4 



50 Ur mäster Adams af Bremen hjrliohisioria. 

genom dolda stenmassor och gjorde inloppet farligt för 
de sina och för vikingarne. Emedan den är tryggast 
i de svenska kusttrakterna, pläga till denna ankarplats 
vanligen samlas för olika handelsbehof danska och nor- 
ska äf vensom slaviska och sembiska ' skepp och dylika 
från andra sky tiska folk. ^ 

I denna hamn steg Guds bekännare (Unni) i land 
och började bland folken predika sitt för dem ovanliga 
budskap. Ty svearne och götarne eller såsom de rättare 
kallas, norrmannerna, hade helt och hållet glömt den 
kristna religionen på grund af de då pågående vikinga- 
tågen. Under denna tid hade många konungar fört ett 
blodigt regemente några få år. Därför kunde folket 
ej lätteligen öfvertalas att antaga den kristna tron. 
Jag har af den ofta omnämnde danske konungen Sven 
hört, att under denna tid hos svearne härskat en viss 
Hing^ med sönerna Erih och Edmund. Ring skulle 
själf hafva haft till föregångare Anund, Björn och 
Olof, om hvilka läses i den helige Ansgars lefnad, och 
andra, hvilkas namn ej förekomma. Det är troligt, att 
Guds stridsman Unni besökt dessa konungar, ehuru de 
icke voro troende, och med deras tillåtelse predikat 
Guds ord i Sverige. Ehuru det synes onyttigt att 
forska efter deras handlingar, som ej haft den rätta 
tron, är det dock likaså orätt att förbigå deras frälsning, 
som först trodde och dem, genom hvilka de blefvo 
troende. Således planterades svear och götar först af 
den helige Ansgar i tron. Därefter återföllo de på nytt 
i hedendom men återkallades af den hehge fader Unni 
till den rätta vägen. Det är tillräckligt att veta, på 

^ Preussiska. 

" Möjl. menas här österat boende folk vid Östersjön. 



3 r 



Torde ha regerat i fön-a delen af 900-talet. 



Ur mäster Adams af Bremen JajrkoMstoria. 51 

det alt jag, om jag sade mera, ej måtte synas fara med 
osamiing. »Ty det är bättre», säger den helige Hiero- 
nymus, »att säga sanningen rent ut än att framföra 
det falska på ett vältaligt sätt.» 

Sedan Herrens evangelist fulländat sin sändning 
och ändtligen gjorde sig i ordning att af resa, angreps 
han i Birka af en sjukdom och nedlade därstädes sin 
trötta kroppshydda. Men själen uppsteg, rikt prydd 
med mången triumf öfver frälsta själar, till evig glädje 
i det himmelska fosterlandets borg. Därpå ombesörjde 
ärkebiskopens lärjungar hans likbegängelse dels under 
veklagan, dels med glädje. De öfriga lemmarna be- 
grofvo de just i staden Birka och hemförde till Bremen 
blott hans hufvud, hvilket de med tillbörliga hedersbe- 
tygelser jordade i S:t Petri kyrka framför altaret. Han 
dog i Scythien ^ såsom det skrifves, sedan han full- 
ändat den goda striden år 936 omkring midten af 
september. 



Andra boken. 



Konung Harald Blåtanä i Danmark (940 — 985) råkar 
i krig med kejsar Otto II. ^ Denne intränger i Slesvig och 
slår konung Harald i en blodig drabbning. Därpå låter Ha- 
rald tillika med gemål, barn och flera höfdingar döpa. sig, 
och kristendomen vinner allt mer insteg i Danmark. Ärke- 
biskop Äclaldag af Hamburg-Bremen ^ inrättade därpå med 
påfven Ägapetiis' samtycke tre biskopsstift för Danmark 
nämligen i Slesvig, Rihe och Aarlius. »Åt dessa öfverläm- 



^ Här menas Sverige, 

2 



Otto II, tysk lioiiung ocli romersk kejsare, regerade åren 
973—983. 

» 937—988. 



r^2 



Vr mäster Adams af Bremen JcyrJwhistoria. 



nade han äfven de kyrkor, som ligga på andra sidan hafvet 
nämligen ^å Fyen, Sjselland, i Skåne och i Sverige» (948). 
Om Östersjön, som sköljer dessa länders kuster, be- 
rättar mäster Adam följande efter Einhards ^ beskrifning i 
dennes arbete »Kejsar Karls lefnad». 

En hafsvik af obekant längd, säger han, sträcker 
sig från den västra Oceanen ^ mot öster. Dess bredd 
öfverstiger ingenstädes 100,000 steg men är på många 
ställen smalare. Vid dess stränder bo många folk, näm- 
ligen danskar och svenskar, hvilka vi kalla norrmanner, 
och dessa innehafva såväl den norra kusten som alla öarna 
i hafvet. Den södra kusten bebos af slaver och åtskil- 
liga andra folk, af hvilka tvilserna^ äro de förnämsta. 
arahi Blåland Harald, danskamcs konung, utmärkt genom fromhet 
*"""wa»ft. " och tapperliet, mottog sedan lång lid kristendomen väl- 
villigt i sitt rike och höll uthålligt fast vid den ända till 
sin död. Därför befäste han sitt rike genom helighet och 
rättvisa och utbredde sitt välde på andra sidan hafvet 
öfver norrmännen och anglerna. ^ Edmund, Eriks son, 
regerade då i Sverige. Denne var förbunden med Harald 
och visade sig vänligt stämd mot kristna, som kommo 
dit. I Norge var Hahon^ konung. Denne, som norr- 
männen fördrifvit från riket på grund af hans tyranniska 
regering, återinsatte Harald genom sin tapperhet och 
gjorde honom mild mot dem, som dyrkade Kristus. 



^ Einhard (eller Eginliard), fraukisk liistorieskrifYare, född om- 
kiiiig 110, död 840, liar skrifvit en förträfflig lefnadstcckning öf- 
ver Karl d. store. 

^ Nordsjön eller Atlanten. 

^ Bodde i det s. k. Vor-Pommern. 

* Engelsmännen? 

° Troligen menas här HaJcon Jarl (omkr. 965 — 995). Slut- 
ligen reste sig norrmännen mot honom, och Olaf Tryggvesson blef 
hans, efterträdare. Hakon Jarl var ingen vän till kristendomen utan 
tvärtom en ifrig djTkare af de gamle gudarne. 



TJr mäster Adams af Bremen kyrJcoMstoria. 53 

Vid denna tid insatte ärkebiskop Adaldag nya biskopar 
för Norden. 

OäinJcar den äldre, som af Adaldag invigdes för odmkar d. a. 
Sverige, skall oförtrutet hafva skött sitt kall bland 
detta folk. Ty han var, så vidt vi veta, en helig man, 
lärd i allt, som rör Gud; för öfrigt var han, livad det 
världsliga ankommer, af förnäm börd och härstammade 
från danskarne. Därför kunde han äfven öfvertyga bar- 
barerna efter sin önskan beträffande vår religion. Af de 
öfriga biskoparne känna de gamle ingen, som vunnit så 
mycken berömmelse som han utom Liafdag från Ribe, 
som säges hafva utmärkt sig genom underverk och 
predikat i trakterna på andra sidan hafvet (d. ä. i 
Sverige eller Norge). 

Under ärkebiskop Adaldags sista tid skakades vår Det hcdnisiM 

'^ ^ partiet % Dan- 

ställning bland barbarerna, och kristendomen i Danmark '««»* vinner o/. 

° ' verhand. 

stördes, ty i den sanna religionens uppspirande säd för- 
sökte en afundsam, ond man att utså otrons ogräs. 
(Matth. 13: 25.) Ty Sven Otto, ^ den store Haralds, 
danakonungens, son, som förehade många förrädiska an- 
slag mot sin fader, lade råd med dem, som hans fader 
tvungit att antaga kristendomen, att de skulle beröfva 
den åldrige och numera ej så kraftige Harald regeringen. 
Således bildades plötsligen en sammansvärjning, dan- 
skarne afsade sig kristendomen, upphöjde Sven till konung 
och förklarade Harald krig. ^ Men denne, som från bör- 
jan af sin regering hade satt allt sitt hopp till Gud, 
anförtrodde också nu stridens utgång åt Gud. Ehuru 

^ Sven Tveskägg, eller rättare Tjufveskägg (985—1014) kal- 
lades så pä grund af sitt klufna hakskägg. 

^ Ledaren af det hedniska partiet var den berömde storman- 
nen Palnatoke, som skall hafva grundat jomsvikingarnes samfund 
(Jomsborg). En händelse i Palnatokes lif torde ha gifvit upphof 
till sagan om Wilhelm Tell. 



64 XJr mäster Adams af Bremen kyrJcohistoria, 

han förbannade detta krig, beslöt han dock att skydda sig , 
med vapenmakt. När han såsom en annan David fram- 
ryckte till strid, sörjde han mer öfver sin son Absalon 
och dennes brott än öfver sin egen fara. I denna be- 
klagansvärda strid, ännu mer olycksbringande än bor- 
gerligt krig, blef Haralds parti besegradt. Han själf 
flydde sårad ur striden, besteg ett skepp och undkom 
till en stad i slavernas land, kallad Jumne. ^ Af invå- 
narne mottogs han mot förväntan vänligt, ehuru de voro 
hedningar, men efter några dagar förlorade han genom 
sitt sår alla krafter och dog i tron på Kristus. Hans 
lik hemfördes af hären och begrafdes i staden BosMlde 
i den kyrka, hvilken han själf först låtit uppföra till 
den Heliga Treenighetens ära. 
svenTveshäggjco- När konuug Svcu vid denna tid tillställde en stor 

nung t Dan mark. 

kristendomsförföljelse i Danmark, berättas ärkebiskop 
Adaldag hafva genom trängande böner och talrika 
skänker försökt att blidka den vilde konungens sinne- 
lag mot de kristna. Men denne förkastade allt detta 
och började att rasa i grymhet och trolöshet. Men 
Guds hämnd drabbade den mot Honom upproriske 
konungen. Ty när han började krig mot slaverna, blef 
han två gånger förd som fånge till deras land och 
måste lika ofta medelst en ofanthg summa guld åter- 
lösas af danskarne. Men han ville icke ännu återvända 
till Gud, som han först förolämpat genom sin faders 
och sedan genom de kristtrognas död. Och Herren 
förgrymmades i sin vrede och öfverlämnade honom i 
hans fienders hand, på det han måtte lära sig att icke 



* På ön Wollia. Denna stad var en gång medelpunkten för 
Nordens handel med det öfriga Evu-opa; kallades äfven Julin ocli af 
nordborna Jom. I närheten låg det berömda fästet Jomshorg, hvil- 
ket skall häfva anlagts af Harald Blåtand, 



Ur mäster Adams af Bremen IcyrJwMstoria. 55 

smäda Gud. (1 Timot. 1: 20.) Då inföll i Danmark 
den mäktige Sveakonungen Erik, ^ sedan han samlat en 
häl", oräknelig såsom hafvets sand. Sven, som öfver- 
gif vits af Gud, mötte honom, förgäfves förlitande på sina 
afgudar. På båda sidor utkämpades många strider till 
sjös, — ty så brukar detta folk strida — , danskarnes 
hela krigsmakt tillintetgjordes, och konung Erik erhöll 
Danmark såsom segrare. Sven fördrefs från sitt rike 
och erhöll för sina gärningar en rättvis lön af Herren, 
som är en nitälskande Gud. (2 Mosebok 20: 5.) Detta 
har den yngre Sven berättat för mig, att det händt 
hans farfader enligt Guds rättvisa dom, emedan han 
öfvergifvit den, hvilken hans fader haft såsom en god 
försvarare. 

Svenska och danska vikingar härja Sachsens och 
Frieslands kuster (994) och besegra i grund en sachsisk här 
vid Stade. Den fördrifne konung Sven söker tillflykt hos 
konung Tryggve ^ i Norge men förvisas därifrån, likaledes 
från England af konung Aethélred (978 — 1014) och fann 
slutligen tillflykt i Skottland. Där dröjde han sju år i 
landsflykt, till dess konung Erik dog. 

Des.sa sin fadermördande farfaders faror sM\-:Er>ksegersäiiko- 
drade konung Sven för mig, som var djupt rörd; där- och Danmark. 
efter återförde han sin berättelse till Et^iJc Segraren aw a. y. 
(Seger säll). 

Erik, sade han, erhöll två riken, danskarnes och 
svenskarnes, och som han själf var hedning, var han 
mycket fientlig mot de kristna. Till honom sägas kej- 
saren och biskopen i Hamburg hafva sändt en hehg 
och vis man vid namn Foppo, som blifvit vigd till 
biskop för Slesvig. Han hade uppdrag angående det 

^ Erik Segersäll, f före 994. 

^ Tryggve var konung i Viken (Bohuslän) och fader till Olaf 
Tryggvesson. 



66 Ur mäster Adams af Bremen hyrJcoMsforia. 

danska riket och skulle bedja om fred för de kristna å 
kejsarens vägnar. När barbarerna enligt deras sed be- 
gärde ett tecken, berättas han för att bevisa kristen- 
domens sanning utan att dröja genast hafva tagit ett 
glödande järn i sin hand och oskadad framvisat det. 
Ehuru detta järtecken lätt syntes kunna aflägsna in- 
vånarnes hedniska villfarelse, berättas den helige guds- 
mannen för att borttaga hedendomen hos detta folk 
hafva gjort ett annat och ännu större underverk. Han 
påtog nämligen en med vax indränkt klädnad, ställde sig 
midt bland folket och befallde i Herrans namn, att man 
skulle antända densamma. Med ögon och händer upp- 
lyftade mot himmelen uthärdade han så tåligt de brän- 
nande lågorna, att, sedan klädnaden helt och hållet för- 
bränts och blifvit till aska, han med munter och glad 
uppsyn betygade, att han ej en gång känt röken af 
branden. Öfverraskade genom detta nya underverk 
blefvo många tusen troende genom honom, och ännu i 
dag är Poppos namn mycket äradt bland det danska 
folket och i dess kyrkor. 

Några påstå, att detta utförts i Ribe, andra i 
Hedéby, som kallas Slesvig. Vid den tiden blef äfven 
den ofvannämnde Odinkar d. ä., ^ salig i åminnelse, be- 
römd i Danmark, emedan han predikade på Fyen, 
Sjselland, i Skåne och i Sverige och omvände många 
till kristendomen. Odinlcar d. y. var hans lärjunge och 
släkting. Han var af förnäm börd, härstammade från 
den danska konungaätten och var till den grad rik, 
att Ribe stift säges vara bildadt af hans arfvegods. Han 
skall förut hafva blifvit lämnad till skolan i Bremen 
och af ärkebiskop Adaldags händer mottagit dopet samt 
bUfvit kalla d med hans namn, Adaldag. 

^ Odinkar betyder »kär för Odin». 



Ur mäster Adams af Bremen Icyrholiistoria. 57 

Dessa män. förvärfvade sig, såsom vi erfara, stor 
ära i denna trakt, under det andra från Adaldags tider, 
som ännu voro vid lif, icke voro mindre verksamma. 
De framträngde i Norge och i Sverige och samlade 
mycket folk åt Jesus Kristus. Af dem skall Olaf Trygg- 
vesson, ^ som då härskade i Norge, hafva blifvit döpt; 
han skall hafva varit den förste kristne af detta folk. 
(Olaf Tryggveson, som fördrifvits från Norge, kom till 
England och antog där kristendomen, som han själf 
först införde i sitt land, tog en hustru från Danmark, 
den mycket stolta Thyra, genom hvars anstiftan han 
bekrigade danskarne.) ^ 

^rik, ^ sveakonungen, blef i Danmark omvänd till 
kristendomen och döptes därstädes. Fördenskull reste 
predikanter från Danmark öfver till Sverige och verkade 
förtröstansfullt i Herrens namn. Jag har hört af den 
kloke danske konungen (Sven d. y.), att Erik, sedan 
han antagit kristendomen, återfallit i hedendom. Men 
att han fört krig med Otto III^ och af honom blifvit 
besegrad har jag hört af andra; konungen däremot 
tiger därom. 

Efter Eriks länge önskade död återvände Sven ur om smkommg 
landsflykten och erhöll åter sina fäders rike i det 14';de sttiw- 
året af sitt fördrifvande eller utvandring. Och han tog 
till gemål Eriks efterlämnade hustru, Olofs (Sköfkonnngs) 
moder, ^ som födde honom sonen Knut. Men denna 



^ Regerade i Norge omkring 995 — 1000. 

^ Denna uppgift är hämtad från mäster Adam men strider 
mot den förra. 

' Erik Segersäll. 

* Otto III, tysli konung och. romersk kejsare, regerade åren 
983—1002. 

^ Sigrid Storrkla (d. v. s. den liögmodiga) var dotter af en 
rik svensk bonde, kallad Skaguls-Toste, 



58 TJr mäster Adams af Bremen kyrkohistoria. 

äktenskapsförbindelse gagnade intet den, på hvilken 
Gud Aa'edgades. Sveakonungen Olof var mycket krist- 
ligt sinnad; han tog till hustru en flicka af slavernas 
stam vid namn Estrid från obotriterna, ^ af hvilken 
föddes sonen JaJioh och dottern Ingrad (Ingegärd), med 
hvilken den helige konungen GerBlef^ af Ryssland ingick 
äktenskap. Ty Olof, som efter sin fader Eriks död fick 
väldet öfver svenskarne, öfverfÖU med en krigshär den 
olycklige Sven, fördref honom från hans rike och er- 
höll själf Danmark. Men då förstod Sven, att Herren 
är Gud, begrundade sina synder och bad ångerfullt 
till Herren, som hörde honom. Han gaf honom nåd för 
sina fienders åsyn, och Olof återinsatte honom i hans 
rike, emedan Sven hade hans moder till' gemål. De 
gjorde ett fördrag mellan sig och förbundo sig ömse- 
sidigt på det kraftigaste, att de skulle uppehålla den i 
deras riken planterade kristendomen och utbreda den 
till främmande folk. 
oiaf Trimveson Då den norske konungen Olaf Tryggveson hörde 
" talas om de båda konungarnes förening, vredgades han 
mot Sven, troende att denne, såsom öfvergifven af Gud 
och så ofta fördrifven, äfven af hans (Olafs) ki^igare 
lätt skulle kunna förjagas. Han samlade därför en 
tallös flotta och anföll danske konungen med krig. 
Detta skedde mellan Skåne och Sjselland, hvarest ko- 

' Ett slaviskt folk, som bodde i Mecklenburg ocli Holstein. 

^ Jaroslaw, storfurste af Novgorod, f 1054, var en ättling af 
Rurikj en svensk höfding, som med sitt följe blifvit inkallad af 
slaverna tiU nuvarande Eyssland. Denne grundade ett rike med Nov- 
gorod till hufvudstad, men denna flyttades sedermera till Kiev. De 
inflyttade svenskarne kallades rus, lävaraf namnet ryssar uppkommit. 
Till en början underhölls en Mig förbindelse med moderlandet ge- 
nom invandrande vikingar, de s. k. varjagerna. Dessa togo äfven 
tjänst hos den grekiske kejsaren i Konstantinopel, där de bildade 
det s. k. väriTtgagardet. Med Jaroslaws död upphörde förbindelsen 
med Sverige. 



Ur mäster Adams af Bremen JcyrkoMstoria. 59 

nungarne pläga hålla sjödrabbningar. Vid Hehinghorg 
är Öfverfarten öfver det baltiska hafvet kort; på detta 
ställe kan man från Skåne se Sjaelland, och det är ett 
vanligt smyghål för vikingar. Där sammandrabbade de 
således; ^ norrmännen blefvo slagna och fördrifna af 
danskarne. Konung Olaf, som käckt stannade ensam 
kvar på sitt skepp, kastade sig i hafvet och fann så 
ett värdigt slut på sitt lif. (Efter makens död gjorde 
hans gemål ett sorgligt slut på sitt lif genom hunger 
och svält, såsom hon var värd.) Några berätta, att han 
(Olaf) varit kristen, andra att han öfvergifvit kristen- 
domen. Alla däremot försäkra, att han varit erfaren i 
teckentydning, betjänat sig af lottkastning och satt hela 
sitt hopp till fågeltecken.^ Därför fick han också ett 
tillnamn, så att han kallades Olaf Kråklen. Ty han var, 
såsom man säger, hängifven ät trolldom, hade vid sitt hof 
alla trollkarlar, på hvilka detta land har öfverflöd, och 
bedragen af deras villfarelse gick han under. 

Efter Olafs död ägde Sven två riken. Han själf 
utrotade snart afgudatjänsten och befallde genom ett 
påbud, att kristendomen skulle antagas i Norge. Vid 
samma tid insatte han äfven en viss Gotebald, som 
kom från England, till evangeliilärare i Skåne, och 
denne säges någon gång i Sverige och ofta vid Norge 
hafva predikat evangelium. 

Ar 1011 sändes Meginbert att predika i Sverige. 1013 
blir TJnvan ärkebiskop i Hamburg ^ ocli förordnar missio- 
närer (ill Sverige och Norge. Emellertid seglar Sven Tve- 
skägg till England ; dess konung Äethelred f ördrif ves, men Sven 

* Som bekant stod slaget vid ön Svolder nära Riigen är 1000. 
Enligt de nordiska sagornas uppgifter var Olaf en ifrig ki-isten. 

^ Man trodde i hedna tider, att man genom att iakttaga vissa 
fåglars flykt kunde utforska gudarnes vilja. 

" 1013—1029. 



60 Ur mäster Adams af Bremen kyrkohistoria. 

dör kort därefter. Han efterträdes af sin son, ICmif d. 
store, som härskar öfver Danmark och efter tre års krig er- 
öfrar England. Olaf Ilaralässon blir konung i Norge men 
bekrigas af Knut, som får hjälp af Olof Skötlwnung i Sverige. 

Knut d. store och Mellaii Knut och Olaf, norrmännens konung, rådde 
' ett ständigt krig, som ej afstannade under deras lifslid. 
Danskarne kämpade om öfverväldet men norrmännen 
för friheten. I denna strid synes mig Olafs sak hafva 
varit mera rättvis, emedan han mera kämpade af nöd- 
tvång, än frivilligt. När någon gång en lugn period in- 
trädde efter krigsrörelserna, regerade samme Olaf sitt 
rike med omsorg och rättvisa. Han säges bland andra 
dygder äfven haft en stor ifver för Guds sak, så att 
han utrotade alla trollkarlar i sitt land. Ehuru alla 
barbariska länder hafva öfverflöd härpå, så är sär- 
skildt Norge öfverfylldt med sådana vidunder. Ty där 
bo spåmän, teckentydare, trollkarlar, besvärjare och 
andra Antikrists drabanter, genom hvilkas gyckelspel 
och bländverk de olyckliga själarna blifva föremål för 
onda andars inflytelser. Alla dessa och deras hkar 
beslöt den salige konung Olaf att förfölja, så att den 
kristna religionen skulle bättre slå rot, sedan denna för- 
argelse aflägsnats. Han hade med sig många biskopar 
och präster från England, genom hvilkas förmaningar 
och lära han själf beredde sitt hjärta åt Gud och öfver- 
lämnade sitt folk åt deras ledning. Bland dessa voro 
de genom lärdom och dygder berömda männen Sigfrid, 
Grimhil, Rudolf och Bernhard. På konugens befall- 
ning besökte dessa äfven Sverige, Gotland och alla de 
öar, som ligga på andra sidan Norge, ^ och predikade 
för barbarerna Guds ord och om Jesu Kristi rike. 
Han skickade äfven sändebud med skänker till vår 



* I Östersjön. 



Ur mäster Adams af Bremen kyrkohistoria. 61 

ärkebiskop och bad, att Unvan måtte välvilligt mottaga 
dessa biskopar och skicka sina till honom, så att dessa 
måtte stärka det råa norska folket i kristendomen. 

Genom en liknande kärlek till religionen skall oin/ smkonungs 

förhållande till 

den andre konung Olof i Sverige ^ hafva utmärkt kristendomen. 

sig. Han ville omvända de honom underlydande folken 

till kristendomen och arbetade med stor flit på att af- 

gudatemplet i Uppsala, som är beläget midt i Sverige, 

måtte förstöras. Hedningarne, som fruktade denna 

hans afsikt, sägas hafva med sin konung af slutit 

den öfverenskommelsen, att, om han själf ville vara 

kristen, han skulle få bestämma öfver den bästa delen 

af Sverige, som han önskade, i hvilken han kunde 

uppbygga en kyrka och införa kristendomen. Därför 

skulle han ej heller med våld bringa någon från de 

gamla gudarnes dyrkan utom den, som frivilligt önskade 

omvända sig till Kristus. Glad öfver detta fördrag 

grundade konungen snart i Västergötland, hvilket ligger 

närmast både dänskarne och norrmännen, en kyrka 

samt ett biskopssäte. Det var i den stora staden Skara, skam biskops- 

i hvilken på den fromme konung Olofs begäran Thtirgot 

först insattes såsom biskop af ärkebiskop Unvan. Denne 

Thurgot förvaltade med ifver sitt ämbete bland folken; 

genom sitt arbete vann han de båda ansedda götiska '^ 

folken för Kristus. 

Genom denne biskop förärade konung Olof ärke- o^/s söner. 
biskop Unvan stora skänker. För öfrigt berättas ko- 
nungen hafva haft två söner, hvilka han lät döpa på 
samma gång som sin gemål och sitt husfolk. Den 
ene af dera, född af en konungens frilla, fick nam- 
net Edmund. Den andre, Anund, som var född ko- 

^ Olof Skötkonung. 
^ Väst- och östgötai'. 



62 Ur mäster Adams af Bremen hyrJwMstoria, 

nungen af hans lagliga gemål, kallades med tillnamnet 
JaJcoh för trons och nådens skull. Ehuru denne var till 
åren en yngling, öfverträffade han i visdom och fromhet 
alla dem, som voro före honom i ålder; och ingen af 
konungarne var det svenska folket så kär som Anund. 
oiaf Harnkisson Olaf, normiännens berömde konung, kämpade så- 

stupar (vid stick- S) f 

lastad) och för- ledes en ständig strid med danakonungen Knut, som 

klaras för helgon. . , t^ ' 

anfallit hans rike. Slutligen skall den salige konung 
Olaf hafva blifvit fördrifven från sitt rike, Norge, ge- 
nom ett uppror af stormännen, hvilkas hustrur han 
själf låtit fängsla för trolldom. Knut regerade således 
på en gång i Norge och Danmark samt i England, nå- 
got som ingen konung förut lyckats ernå. Men Olaf, 
som satte hela sitt hopp till Gud, rustade sig åter till krig 
för att undertrycka afguderiet. Därför samlade han hos 
konungen af Sverige, hvars dotter han hade till äkta, 
samt från folken på öarna en otalig här och återtog 
med vapenmakt sitt fädernerike. Nu trodde denne för 
sin tapperhet mot fienderna och rättvisa mot sina under- 
såtar berömde konung, att han af Gud blifvit återinsatt 
i sitt rike för att han numera ej borde skona nå- 
gon, som antingen ville förblifva trollkarl eller ej ville 
blifva kristen. Han hade redan till större delen infriat 
sitt löfte, då några få återstående trollkarlar för att 
hämnas dem, som konungen dömt, ej tvekade att döda 
honom själf. Några säga, att han fallit i strid, andra 
att han midt bland folket blifvit svårt skymfad. Andra 
försäkra, att han till Knuts fördel blifvit i hemlighet 
mördad, hvilket äfven synes mig "mera sannolikt, då 
denne (Knut) intog hans rike. ^ 

^ Dessa händelser inträifade först efter Olof Skötkonungs död. 
Olaf Haraldsson bekrigade Knut d. store med sin svågers, Anund 
Jakobs i Sverige, bistånd. Emellertid blef Olaf fördrifven och flydde 
till sin gemåls släktingar (storfursten Jaroslaw) i Ryssland. Han 



Ur mäster Admns af Bremen kyrkohistoria. G3 

Så dog Olaf, konungen, och såsom jag tror, mar- 
tyren ; hans kropp begrofs med tillbörlig heder i Trona- 
hjem, en stor stad i hans rike. Därstädes värdigas 
Herren ännu i dag genom underverk och helbrägdagö- 
relser, som ske genom honom (d. hel. Olaf) visa, huru 
stor ära i himmelen åtnjutes af den, som så hedras på 
jorden, (Han regerade i tolf år.) Hans fest firas den 
29 juli ^ och är genom ständig dyrkan minnesvärd för 
alla folken vid den norra oceanen, nämligen norrmän, 
svear, götar, sember, danskar och slaver. 

Olaf, som ifrigt iakttog alla kyrkofester, skall, sedan 
han för den kristna religionens skull blifvit fördrifven 
från och slutligen återtagit sitt rike, hafva haft en 
drömsyn, just då han skulle börja striden och sofvande 
befann sig i sitt tält. Då fienderna kommo öfver dem 
och konungen ännu sof, gick hans härförare Finn ^ 
fram och väckte honom. Då suckade denne: »Ack, 
hvad har du gjort! Jag tyckte mig stå på en stege, 
hvars spets vidrörde stjärnorna. Ack, jag hade redan 
kommit till stegens spets, och himmelen stod öppen för 
mig att träda in, om du icke kallat mig tillbaka genom 
att väcka mig.» Sedan konungen sett denna syn, blef 
han omringad och dödad, under det han ej försvarade 
sig samt krönt med martyrkronan. 

Vid samma tid, säges det, besökte en man från Missionären 
England vid namn Wol/reä, som drefs af kärlek till Gud, "sverige. 
Sverige och skall hafva med stor djärfhet predikat 
Guds ord för hedningarne. Då han genom sin pre- 
dikan hade omvändt många till den kristna tron, bör- 

ätervände dock snart, samlade i Sverige en här och bröt in i Tröncla- 
lagen (trakten kring Trondhjem) men hlef slagen och dödad vid 
SticMastad 1030. 

' Ännu i dag bär den 29 juli namnet Olof. 

^ Han hette Finn Arneson. 



G'l Ur mäster Adams af Bremen hyrlioMstoria. 

jade han förbanna en afgudabild vid namn Tor, som 
stod i folkförsamlingen; samtidigt ryckte han till sig en 
tveeggad yxa och slog bilden i stycken. För denna 
djärfva handlings skull blef han visserligen genast till- 
fogad tusen sår, men hans själ, som var värd martyrkro- 
nan, for till himmelen. Hans stympade kropp nedsänkte 
barbarerna efter ett hånande behandlingssätt i ett träsk. 
Anund Jakob Vid samma tid dogo de berömda nordiska konung- 

hommg i Sverige. , /-^t c ■, ■-,■, i .. t , ■, i t^ 

arne Knut och Olof, hvilka voro kottshga broder. ^ Den 
ene af dem, nämhgen Olof, fick till efterträdare i rege- 
ringen sonen JaJcob (Anund Jakob, om hvilken vi ofvan 
talat. Under denne gjorde den yngre Sven^ Ulfs son 
krigstjänst i Sverige under tolf år. Han har berättat 
för mig, att under Jakobs regering kristendomen blifvit 
vidt utbredd i Sverige. 



Tredje boken. 
Edmund Gamle Uudcr det dctta försiggick därstädes ^ gick den 

konung i Sverirje. t i i ^- i a i i i 

fromme sveakonungen Jakob ur tiden, ^ och hans bro- 
der Edmund Gamle, en dålig man, efterträdde honom. 
Denne var son af en frilla åt konung Olof, och ehuru 
han var döpt, brydde han sig ej mycket om vår re- 
ligion. Han hade hos sig en olaglig biskop vid namn 
Osmund, som Sigfrid, norrmännens biskop, hade anför- 

^ De voro styfljröder; Knut dog 1035, Olof omkr. 1024. 

^ Sedermera konung i Danmark med namnet Sven EstHdsso7i. 
Hans inor hette Estrid och var syster till Knut d. store. 

* Mäster Adam har förut i sitt arbete redogjort för händelserna 
i Danmark och Norge efter Knuts död (1035). Magnus d. gode af 
Norge härskar i båda länderna men får i Danmark till medtäflare 
Sven Estridsson. Efter långa strider dör Magnus 1047 och får till 
efterträdare i Norge Harald Hårdråde (1047—66). 

* Omkring 1050. 



Ur mäster Adams af Bremen JcyrJcoMstoria. 65 

trott åt skolan i Bremen för att undervisas. Senare 
begaf sig denne, glömsk af mottagna välgärningar, till 
Rom för att invigas men bortvisades därifrån. Han 
irrade omkring på många orter och blef slutligen in- 
vigd af en ärkebiskop i Polanien (Polen?). Därpå 
kom han till Sverige och berömde sig att af påfven 
hafva blifvit invigd till ärkebiskop i dessa trakter. 

När vår ärkebiskop skickade sändebud till ko- Ärkebiskop Adai- 

bert sJcickcLT 

nung Edmund Gamle, funno de därstädes samme kring- sändebud m 

inr-v T T 11--1T -11 Edmund. 

strykande Osmund, som enligt ärkebiskoplig sed lät 
bära korset framför sig. De hörde äfven, att han fördärf- 
vat de nyomvända barbarerna genom en oriktig under- 
visning i vår tro. Denne förskräcktes öfver deras när- 
varo och förmådde folket och konungen genom sitt van- 
liga svek att afvisa sändebuden, emedan de ej med- 
förde något apostoliskt intyg från ärkebiskopen. Och 
dessa gingo glada ur församlingens åsyn, emedan de 
hade ansetts värdiga att lida försmädelse för Jesu namns 
skull. Dessa sändebud voro bröder vid Bremens kyrka; 
den förnämste af dem var Adalvard d. äldre, ^ förr de- 
kan vid vårt kloster men nu invigd till biskop bland 
det svenska folket. Om denne mans dygder kunde 
mycket sägas, ifall jag icke måste skynda att öfvergå 
till andra saker. Då nu sändebuden på sådant sätt 
fördrifvits från svenskarne, berättas en man (jag vet ej, 
om han varit konungens brorson eller styfson), hafva 
ledsagat dem och under tårar ödmjukt hafva anbefallt 
sig åt deras böner. Hans namn var Stenldl. ^ Han en- 
sam gaf bröderna skänker, enär han fattades af med- 
lidande, förde dem oskadda genom de svenska bergs- 



' Biskop i Västergötland med säte i Skara. 

^ Stenkil d. ä., stamfader för den Stenkilska konungaätten. 

Berggren, Svensk historia. I. 5 



06 Ur mäster Adams af Bremen kyrkohistoria. 

trakterna ända till den fromma drottning Gunhild {eller 
Giuthe). ^ Denna, som blifvit skild från den danske 
konungen på grund af blodsförvantskap, uppehöll sig 
på sina gods på andra sidan Danmark och sysselsatte 
sig med ulöfvande af gästfrihet och allmoseutdelning 
samt ägnade sig ifrigt åt öfriga fromma verk. Hon 
mottog sändebuden med stora hedersbetygelser, såsom 
sända af Gud, och skickade genom dem stora skänker 
till ärkebiskopen. 

Emellertid drabbade Guds hämnd svenskarne, som 
förskjutit sin biskop. När konungens son vid namn 
Anund, som af fadren utsändts att utvidga riket, an- 
ländt till Jcvinnornas land, ^ hvilka jag tror vara ama- 
sonerna, förgingos både han och krigshären genom 
gift, som dessa blandat i källorna. Därefter hemsökte 
utom andra olyckor en så stor torka och missväxt 
svenskarne, att de sände bud till ärkebiskopen och be- 
gärde sin biskop åter, i det de lofvade godtgörelse för 
det förgångna och trohet hos folket. Glad häröfver gaf 
ärkebiskopen den vilHge herden åt det bedjande folket. 
Då denne (Adalvard) framkommit till Sverige, mottogs 
han af alla med så stor ifver, att han vann åt Kristus 
hela det värniländsJca folket och säges äfven hafva gjort 
underverk. Vid samma tid dog den svenske konungen 
Edmund, ^ efter hvilken upphöjdes på tronen hans bror- 



^ Kallas äfven Jutta. Hon hade varit förmäld med Sven 
Estridsson. 

^ Detta misstag af förf. beror på en namnförväxling. Kväner 
(finnar) kallades en stam, som vid denna tid bodde i landet kring 
Bottniska vikens nordligaste del (Kvänernas land). Detta ord för- 
växlades med det fornnordiska ordet kvcena — kvinna, och så hlef kvä- 
nernas land = kvinnornas land. På grund af samma missuppfatt- 
ning ansåg man, att de i den forngrekiska sagan nämnda amasowenia 
(krigiska kvinnor) voro invånare i detta land (se nedan). 

2 Omkring 1060. 



Ur mäster Adams af Bremen kyrkohistoria. 67 

son Stenhil, ^ om hvilken vi ofvan talat. Denne var vår Konung stmku. 
Herre Jesus Kristus trogen, och om hans fromhet vitt- 
nade alla våra bröder, som kommo till dessa trakter. 
I det ärkebiskop Adalbert ^ i ett ståtligt tal, som han 
brukade, beskref allt detta, som under hans tid ut- 
förts hos svenskarne, omtalade han äfven en syn af 
biskop Adalvard, genom hvilken denne blifvit uppma- 
nad att icke dröja med att begifva sig åstad och för- 
kunna evangelium. 

I Sverige dog vid samma tid den fromme konung 
Stenkil. ^ Därefter kämpade två Erikar om riket, och i 
denna strid skola alla de svenska stormännen hafva fallit. 
Båda konungarne omkommo därvid. Då således hela 
konungaätten var utslocknad, blef dels rikets tillstånd 
förändradt och dels kristendomen i hög grad oroad. De 
biskopar, som ärkebiskopen förordnat för Sverige, stan- 
nade hemma af fruktan för förföljelser. Endast bisko- 
pen af Skåne sörjde för kyrkorna i Götaland, och Gniph, 
en svensk jarl, stärkte folket i kristendomen. 



Beskrifning af de nordiska öarna. 

Efter mäster Adams skildring af Danmark beskrifves 
Skåne på följande sätt: 

Från Sjeelland kan man på många ställen fara 
öfver till Skåne, men den kortaste öfverf arten är vid Beskrifning ö/ver 
Helsingborg, som kan ses med blotta ögonen. 



^ Stenkil Ragnvaldsson, bördig från Västergötland. Som mäster 
Adams kyrkoliistoria ej når längre fram än till år 1070, upphöra 
med Stenkil d. ä:s död de historiska anteckningarna rörande Sverige. 

^ Ärkebiskop 1045?— 1072. 

^ Omkr. 1066. 



68 Ur mäster Adams af Bremen kyrkohistoria. 

Skåne är till sitt yttre det skönaste af Danmarks 
landskap och har häraf sitt namn. Det är välrustadt 
med män, rikt på säd och köpmansvaror och nu upp- 
fylldt af kyrkor. Skåne är nämligen dubbelt så stort 
som Sjselland; det har 300 kyrkor, under det Sjsel- 
land säges blott hafva hälften däraf och Fyen blott 
en tredjedel. Skåne är den yttersta delen af Danmark 
och så godt som en ö, ty det är nästan på alla håll 
omgifvet af hafvet så när som på ett näs, ^ hvilket i 
öster sammanhänger med Sverige och skiljer det från 
Danmark. Där (i Skåne) finnas djupa skogar och branta 
berg, öfver hvilka vägen från Skåne till Götaland nöd- 
vändigt måste gå. Man kan därför tvifla, om det är 
lättare att genom en sjöresa undvika farorna till lands 
eller föredraga dessa senare. 
BUkvpntijt i I detta samma landskap, Skåne, var hittills ännu 

Lund och Dalby. . , . , . , , . o -, 

mgen biskop msatt utom de, som kommo frän andra 
håll och under tiden skötte stiftets angelägenheter. Där- 
på följde biskopen af Sjaelland, Gerhrand, och efter 
honom Avoco, hvilka på en gång styrde båda kyrkorna. 
Men efter Avocos död delade nyligen konung Sven 
stiftet Skåne i två stift. Han gaf ett, nämligen det i 
L%md, åt Henrik, det andra i Dalby åt Egino. ^ Den 
senare invigde ärkebiskopen själf, men Henrik hade 
förut varit biskop på OrJcaderna ^ och säges hafva 
varit kaplan hos konung Knut (d. store) i England. 



* Ett af mäster Adams många misstag angående Nordens geo- 
grafi. Som han emellertid ej själf besökt Sverige utan endast be- 
rättar efter hörsägner, är ett sådant misstag lätt förklarligt. För 
den tid, i hvilken han lefde, äro hans geografiska kunskaper ovan- 
ligt goda. 

* Detta stift omfattade södra delen af Skåne jämte hela Ble- 
kinge ; det upprättades år 1048. Namnet finnes kvar i Dalby kloster. 

* Orkneyöarne, nordväst om Skottland. 



Ur mäster Adams af Bremen kyrkohistoria. 69 

Han öfverförde dennes skatter till Danmark och förde 
ett yppigt lif. Men Egino, som var en vis och lävånenheUgeEgmo. 
man samt utmärkt för sin kyskhet, vände hela sin 
sträfvan till att omvända hedningarne. Därför vann 
han åt Kristus många folk, som hittills dyrkat afgudar, 
i synnerhet de barbarer, som kallas UeMngar, och de 
som bo på ön Bornholm i närheten af götarne. Dessa 
alla sägas genom hans predikan hafva rörts till tårar 
och visat en sådan ånger öfver sin villfarelse, att de 
genast sönderslog© afgudabilderna och täflade om att und- 
få dopet. Snart nedlade de äfven sina skatter och alla 
sina ägodelar för biskopens fötter och bönföUo, att han 
värdigades mottaga dessa. Men biskopen vägrade och 
lärde dem att för samma penningar bygga kyrkor, föda 
de fattiga och friköpa fångar, hvilka finnas i mängd 
i dessa länder. 

Denne storsinnade man säges också på den tid, då 
en stor kristendomsförföljelse lågade i Sverige, ofta 
hafva besökt kyrkan i SJcara och de öfriga troende, 
som där saknade en herde. Han tröstade dem, som 
trodde på Kristus och förkunnade ståndaktigt Guds ord 
för de otrogna. Där slog han äfven i stycken Frefs 
berömda bildstod. På grund af dessa bevis på hans 
dygder hölls denne gudsman i stor ära af den danske 
konungen och fick efter Henrik den tjockes död ^ de 
båda skånska stiften i Lund och Dalby att styra. Han 
tog sitt säte i Lund och inrättade i Dalby ett prosteri 
för sina efter klosterregeln lefvande bröder. När den 
berömde mannen Egino ärofullt tillbragt tolf år i sitt 
prästämbete, företog han en färd till Rom och gick snart, 
sedan han lyckligt återvändt hem, till Kristus. 



* Den förutnämnde biskopen af Lund. 



70 Z7>- mäster Adams af Bremen kyrkohistoria. 

Om man far öfver från de danska öarna, får man 
i Sverige eller i Norge se en annan värld, ty dessa äro 
de två största rikena i Norden och hittills nästan okända 
för oss. Om dessa har den kloke danske konungen ^ 
berättat för mig, att Norge knappt kan genomvandras på 
en månad, under det man icke lätteligen kan genomresa 
Sverige på två månader. »Detta har jag själf erfarit», 
sade han, »jag som för ej längesedan under tolf års tid 
gjort krigstjänst i dessa trakter under konung Jakob 
(Anund Jakob)». Båda länderna omslutas af höga berg 
men mest Norge, som med sina Alper omgifver Sverige. 

Beikr^ning -öfver Sverige är ett mvcket fruktbart land, rikt på åkerns 
frukter och honung. Förutom det att boskapsskötseln 
står framför allt annat, så hafva floder och skogar öf- 
verallt det fördelaktigaste läge. Af främmande köp- 
mansvaror är hela landet uppfylldt. Så kan man säga, 
att folket ej saknar något utom högmod, hvilket vi 
älska eller snarare afguda. Ty svenskarne akta för 

SvemharMi sed- intet föremålen för tom ärelystnad såsom guld, silfver, 
kungliga hästar, skinn af bäfver och mård, hvilka 
göra oss tokiga af beundran. Endast i fråga om kvin- 
nor känna de ingen måtta. Hvar och en har efter 
graden af förmögenhet två eller tre hustrur; de rika 
och förnäma hafva otaliga sådana. Ty söner, som födas 
genom sådana förbindelser, anses såsom äkta. ^ Men 
dödsstraff drabbar den, som förför en annans hustru 
eller våldtager en jungfru eller plundrar någon på hans 
ägodelar eller gör öfvervåld mot honom. Ehuru alla 
nordbor utmärka sig genom sin gästfrihet, så äro dock 



^ Sven Estridsson. 

^ Oaktadt månggifte ej synes liafva varit förbjudet, var det 
dock sällsynt. Däremot var det ej ovanligt, att rika och förnäma 
män hade frillor, hvaraf naturligtvis ofta uppstodo husliga tvister. 



Ur mäster Adams af Bremen Jcyrkohistoria. 71 

svenskarne särskildt framstående härigenom. För dem 
finnes icke någon större skam än den att neka väg- 
farande gästfrihet, så att de täfla eller tvista om, hvem 
som skall vara värdig att mottaga gästen. Mot denne 
visas all vänlighet så många dagar han vill stanna, 
och värden för honom omväxlande omkring i de olika 
husen till sina vänner. Detta är det goda, som dessa 
hafva i sina seder. Predikarne af den sanna läran åt- 
njuta så stor aktning, om de äro kyska, kloka och 
lämpliga för sitt kall, att biskoparne tillåtas vara när- 
varande vid deras folkting. Då höra de ofta icke ogärna 
talas om Kristus och den kristna religionen. Och kan- 
hända skulle de genom en lättfattlig framställning kunna 
öfvertalas att antaga vår tro, om icke dåliga lärare, som 
söka sin egen fördel och icke det, som hör Jesus Kristus till, 
väckte förargelse hos dem, som skulle kunna frälsas. 

Svenskarne bestå af många folk, framstående genom i<^oming och/oik. 
män och vapen och ypperliga krigare så väl till häst som 
ombord på sina skepp. Därför synas de också genom 
sin makt betvinga öfriga nordiska folk. De hafva konungar 
af en gammal ätt, hvilkas makt dock beror på folkets 
vilja. Det, som alla offentligt hafva bifallit, måste konungen 
bekräfta, såvida icke hans beslut synes vara att föredraga, 
något som de stundom mot sin vilja måste göra. Därför 
kunna de, då de äro hemma, glädja sig åt fullständig 
jämlikhet. Men då de tåga ut till strid, visa de all hör- 
samhet för konungen eller för den, som af konungen sättes 
till anförare, emedan han är kunnigare än de andra. 
Om de någon gång under striden råka i trångmål, an- 
ropa de bland sina många gudar en till hjälp. Efter 
segern dyrka de honom allt framgent och sätta honom 
framför de öfriga gudarne. Dock förklara de redan nu 
med en mun, att de kristnes Gud är starkast. De an- 



72 Vr mästtr Adams af Bremen Tcyrkohistona. 

dra gudarne bedraga dem ofta, men denne är alltid 
tillstädes såsom den säkraste hjälparen ur farorna. 
Deitvengkafouen Af Svcriges folk bo närmast oss de götar, som 
kallas västgötar; andra kallas östgötar. Västergötland 
stöter intill den danska provinsen Skåne. Därifrån sä- 
ges man på sju dagar kunna framkomma ända till 
västgötarnes stora stad, SJcara. Därnäst sträcker sig 
Östergötland längs med det haf, som kallas det bal- 
tiska ^ ända till Birlca. Den förste af götarnes bisko- 
par var Turgot, den andra hette Godescalch, en vis 
och god man såsom man säger, om han icke före- 
dragit att sitta hemma i ro i stället för att arbeta. 
Såsom den tredje invigde vår ärkebiskop Adalvard d. 
äldre, en i sanning berömvärd man. När denne kom- 
mit till barbarerna, lefde han såsom han lärde. Ty 
genom att lefva heligt och lära väl säges han hafva 
fört en stor mängd af invånarne till den kristna tron. 
Han var äfven berömd genom underverk, så att han, 
när barbarerna i sin nöd begärde det, lät regn strömma 
ned och lät vädret åter blifva klart. Han utförde äf- 
ven andra verk, som ännu i dag fordras af Guds ords 
förkunnare. Denne minnesvärde man stannade i Göta- 
land och predikade ståndaktigt för alla Herrens Jesu 
namn. Efter många strider, som han gärna utstod för 
Kristi skull, öfverlämnade han därstädes ^ sin segrande 
kropp åt jorden, men själen uppsökte lagerkrönt him- 
melen. Efter honom förordnade ärkebiskopen en viss 
Acilinus till dessa trakter. Denne hade dock icke något 
hos sig, som var värdt biskopsnamnet, utom sin utom- 
ordentliga kroppsstorlek. Han älskade lugn och ro, 
stannade ända till sin död i Köln och hängaf sig åt 

^ Östersjön. 
« I Skara. 



Ur mäster Adams af Bremen kyrkohistoria. 73 

njutningar, under det att götarne förgäfves sände bud 
till honom. 

Mellan Sverige och Norge bo värmländingarne och 
Finvedsborna ^ samt andra, hvilka nu samtliga äro kristna 
och höra under Skara stijft. På gränsen mellan svensk- 
ar och norrmän bo mot norr skridfinnarne, hvilka sä- 
gas under loppet ila förbi de vilda djuren. Deras 
största stad är Helsingland, ^ dit en viss biskop Stefan 
(Staffan) blef förordnad. ^ Denne ändrade själf sitt 
namn och kallade sig Simon samt vann genom sin pre- 
dikan många af dessa folk för kristendomen. Dess- 
utom finnas otaliga andra folk bland svenskarne, af 
hvilka, så vidt jag har erfarit, blott götarne, värmlän- 
dingarne och en del af skridfinnarne eller deras gran- 
nar blifvit omvända till kristendomen. 

Låtom oss göra en kort beskrifning öfver Sveonien Geografisk sjdia- 

11 ri • T-v 1 1 , • 1 "'"i' "/ landet. 

eller Sverige. Detta land har i väster gotarne och 
staden Skara, i norr värmländingarne samt skridfinnarne, 
hvilkas hufvudort är Helsingland. I söder sträcker det 
sig längs det baltiska hafvet, om hvilket jag förut ta- 
lat. Där ligger den stora staden Sigtuna. ^ I öster 
berör landet de ripeiska bergen, hvarest finnas väldiga 
ödemarker, djup snö och skaror af vidunderliga män- 
niskor, som hindra tillträdet till dessa länder. Där bo 



^ Finveden låg i västra delen af Småland. Tillsamman med 
Njudung (i norra Småland) samt Värend i midten af landskapet 
badade det under medeltiden Tiohärads lagsaga. 

* Författaren har här kastat om namnen. Med Selsingaland 
menades landet norr om Uppland och innefattade äfven nybyggena 
norrut längs kusten. 

^ Den helige Staffan, Helsinglands apostel, blef af hedningarna 
dödad i skogen Ödmorden vid Tynnebro å. Se visan om »Staffan 
stalledräng». 

* Det äldsta Sigtuna låg vid Sigtuna^ ärden, antagl. vid nuv. 
Singildsberg i Uppland. 



74 ZJr mäster Adams af Bremen kyrkohistoria. 

amasonerna samt människor med hundhufvuden, vidare 
cykloper, som hafva ett öga midt i pannan. Där fin- 
nas också de, hvilka Solinus ^ kallar ymantopod&r, och 
dessa hoppa omkring på en fot. Vidare bo där så- 
dana, som älska människokött såsom föda och förden- 
skull lika mycket undvikas som de också med rätta för- 
tigas. Den ofta omnämnde danakonungen har berättat 
för mig, att stundom plägar från bergen ned på slät- 
terna nedstiga ett folk af måttlig kroppsstorlek men i 
krafter och rörlighet svenskarne öfverlägsna, och det 
är ovisst, hvarifrån de komma. ^ »De komma plötsligt», 
sade han, »än en gång om året, än först efter tre års 
förlopp. Om man icke af alla krafter gör dem motstånd, 
förhärja de hela landet och återvända slutligen hem.» 
Mycket annat brukar berättas, som jag för korthetens 
skull har utelämnat, emedan det bör omtalas af dem, 
som försäkra sig själfva hafva sett detta. 
[TppsaJa umpti. Nu vill jag tala något litet om svenskarnes van- 

tro. Detta folk har ett mycket berömdt tempel, som 
kallas Uppsala och är beläget ej långt från staden 
Sigtuna. I detta tempel, som är helt och hållet prydt 
med guld, dyrkar folket tre afgudabilder. Tor, den mäk- 
tigaste af gudarne, har sitt säte midt i tempelsalen; till 
höger och till vänster om honom sitta Oden och Frej. 
Deras egenskaper äro följande: »Tor, säga de, råder i 
luften, gifver åska och blixt, vindar och regn, vackert 
väder och fruktbarhet. Den andre, Oden, d. ä. rase- 
riet, leder krigen och gifver människorna tapperhet 
mot jBenderna. Den tredje är Frej, som utdelar fred 
och njutning åt de dödliga.» Oden pläga de afbilda 



^ Solinus, romersk författare i 3:dje årh. Dessa sagor voro 
gängse långt fram i medeltiden. 

^ Härmed menas antagligen lapparne. 



Ur mäster Adams af Bremen kyrkohistoria. 75 

väpnad såsom Mars, men Tor synes med sin spira 
likna Jupifer. ^ De dyrka äfven människor såsom gu- 
dar, hvilka de skänka odödlighet för deras bedrifters 
skull, såsom kan läsas i den helige Ansgars lefnad, att 
de gjort med konung Erik. 

Åt alla dessa sina gudar hafva de tilldelat präster, 
som skola frambära folkets offer. Om pest eller hung- 
ersnöd hotar, oifras åt Tor, om krig är för handen, åt 
Oden, om bröllop skall firas, offras åt Frej. Hvart 
nionde år plägar en gemensam fest firas i Uppsala ^ för 
alla Sveriges landskap. Till denna fest måste alla 
lämna bidrag. Konungar och folk sända alla sina skän- 
ker till Uppsala. Det, som är grymmare än något straff 
är det, att de, som redan antagit kristendomen måste 
lösköpa sig från dessa högtidHgheter. Offret tillgår på 
följande sätt. Af allt lef vande af manligt kön offras 
nio stycken, med hvilkas blod man brukar blidka gu- 
darne. Kropparna upphängas i lunden, som finnes i 
gudahusets närhet. Denna lund hålles så helig af in- 
vånarne, att hvarje träd i densamma efter de offrades 
blodiga död anses såsom heligt. Där ses äfven hun- 
dar och hästar hänga tillika med människor, och en 
kristen berättade för mig, att han sett 72 stycken 
sådana om hvarandra upphängda kroppar. För öf- 
rigt finnas många sånger, hvilka pläga sjungas vid full- 
görandet af ett dylikt offer, men de äro ohöf viska och 
därför bättre att förtiga. ^ 

^ Mars var romarnes krigsgud, Jupiter var liimlens ocli jordens 
härskare. 

^ Här menas det nuv. Gamla Uppsala. 

* Utom denna tenipelfest, som återkom med vissa mellanrum, 
firades årligen tre stora offer. Det första hölls vid midvintem 
(julfesten), det andra, »segeroffret», vid sommarens början, emedan 
man offrade för seger under sommarens vikingafärder, det tredje off- 
ret firades på hösten såsom tacksägelse för skörden. 



- 76 Ur mäster Adams af Bremen kyrkohistoria. 

I samma landskap timade nyligen en minnesvärd 
händelse, hvilken till följd af ämnets vikt utspriddes 
långt omkring; den kom äfven till ärkebiskopens kän- 
nedom. En af de präster, som plägade tjänstgöra vid 
afgudatjänsten i Uppsala, blef blind utan att gud- 
arne kunde hjälpa honom. Den vise mannen ansåg 
sin af gudatjänst vara den olyckliga orsaken till sin 
blindhet, i det han genom denna vidskepliga dyrkan 
förolämpat de kristnes Gud. Se, då syntes honom 
under själfva natten en mycket skön jungfru, som 
sade honom, att om han ville tro på hennes son, 
skulle han återfå sin syn, sedan han förkastat de af- 
gudabilder, som han förut dyrkat. Denne, som för en 
sådan lön ej vägrade att gå in på hvad som helst, 
svarade glad, att han skulle göra så. Då sade jung- 
frun: »Du skall med visshet veta, att denna plats, 
hvarest nu så mycket oskyldigt blod utgjutes, skall i 
den närmaste tiden helgas till min ära. Och på det 
ej något tvifvel må kvarstanna hos dig, mottag dina 
ögons ljus i Kristi namn, han som är min son.» Snart 
återfick prästen sin syn och blef en troende. Under 
det han genomvandrade alla trakter rundt omkring, 
öfvertalade han lätt hedningarne att tro på Honom, 
som återgifvit honom hans ögons ljus. 
Adåivard d. y. Förmådd genom detta underverk och lydig den 

röst som säger: »Lyften edra ögon upp och sen, huru 
fälten redan gulna till skörden», ^ förordnade genast 
vår ärkebiskop Ädalvard d. y. att resa till dessa trak- 
ter. Han togs bland korherrarne i Bremen och var 
en man, lysande genom lärdom och renhet i seder. Åt 
denne inrättade han genom den berömde konung Sten- 



^ Joh. Evang. 4: 35. 



Z7r mäster Adams af Bremen kyrJcohistoria. 77 

kils sändebud ett biskopssäte i staden Sigtuna, som 
ligger på en dagsresas afstånd från Uppsala. Vägen 
från det danska Skåne är af sådan längd, att man ef- 
ter fem dagars segling på hafvet framkommer till Sig- 
tuna eller Birka, ty dessa städer ligga bredvid hvar- 
andra. Men om man reser landvägen från Skåne ge- 
nom Götaland öfver städerna Skara, Tälje * och Birka, 
framkommer man först inom en månad till Sigtuna. 

Adalvard kom således glödande af stor ifver att 
predika evangelium till Sverige och förde alla, som 
bodde i Sigtuna och i dess grannskap, inom kort tid till 
kristendomen. I hemlighet lade han råd med biskopen 
af Skåne, den fromme Egino, att de tillsamman skulle 
besöka det afgudatempel, som kallas Uppsala. De skulle 
gärna utstå alla slags marter, om de möjligen kunde 
erbjuda Kristus någon frukt af sitt arbete, så att det 
tempel förstördes, som var hufvudorten för den barba- 
riska vidskepelsen. Om detta blefve nedrifvet eller ännu 
hellre nedbrändt, skulle hela folkets omvändelse följa 
därpå. När den fromme konung Stenkil hörde folket 
mumla om denna Guds bekännares afsikt, förmådde 
han dem slugt att afstå från ett sådant företag, i det 
han försäkrade, att de genast skulle blifva dömda till 
döden och han själf, som infört sådana illgärningsmän 
i landet, fördrifven från riket. Lätteligen skulle alla 
troende återgå till hedendom, h vilket man nyss sett 
inträffa i slavernas land. Biskoparne samtyckte till att 
lyda konungens föreställningar men genomreste alla 
götärnes städer, sönderslogo afgudabilderna och vunno 
många tusen hedningar för kristendomen. 

^ Nuv. Södertälje. 



78 Ur mäster Adams af Bremen kyrJwhistoria. 

vr mäster Adaim Nära Uppsala tempel står ett mycket stort träd, som 

anmärkningar . 

tm texten. Vida omkrmg utbreder sina grenar och alltid grönskar, 
både vinter och sommar. Ingen vet, af hvad slag det 
är. Där finnes äfven en källa, hvarest hedningarne 
pläga anställa sina offer och däri nedsänka en lefvaude 
människa. Om denna ej återfinnes, så anses folkets 
önskan beviljad af gudarne. — En guldkedja omgifver 
detta tempel, hängande ned från gafveln, och lyser vida 
omkring mot de ankommande, emedan själfva helge- 
domen är belägen på slätten och har berg rundt om- 
kring sig liksom en teater ^. 

För ej så länge sedan blef den gudfruktige svea- 
konungen Anund fördrifven från riket, då han icke 
ville gifva de onda andarne det stadgade nationaloffret. 
Glad bortgick han från folkförsamlingen, emedan han 
ansetts värdig lida smälek för Jesu Kristi namns skull. 

Under nio dagar firas gästabud och liknande offer. 
Hvarje dag offra de en människa tillika med andra 
varelser, så att det inom nio dagar gör 72 lefvande 
varelser, som offras. Detta offer sker vid tiden om- 
kring vårdagjämningen. 

En af biskop Adalvards följeslagare har berättat 
för mig, att, när denne först framkom till Sigtuna, 70 
mark silfver blifvit biskopen erbjudna, då han en gång 
höll mässa. Så stor hängifvenhet visa nordens folk. 
Vid ett tillfälle styrde han äfven kosan till Birka, som 
nu ligger öde, så att man knappt kan se några spår 
af staden. Icke en gång ärkebiskop Unnis graf kunde 
påträffas. 



* Inga berg finnas vid G:la Uppsala ; måhända menar författa- 
ren Uppsala högar. 



wm\m Bnu$ B 



Svenek 



enliöt samt 



per (5u£ 



^ , , , Hnsöare 1 

Scncn t { "^ 

Ebam af 



Serien 2 



mt JEticui 
lUtbrao ut 



pvii 



Sthim, Palmqtiitts Boktr. , KOt. 



iiiu$ Bokf$rlad$ HKtieboidd* 



5k Ibiötoria 

samtiba skilbdngar 

utgitvcn af 

er (5u0t Beröören 

(ars lefnab 
n af Btemen 

Iticm ©lai Ikrönifea 

ag ut ®laue ^agni bistovia 



pris 75 öre. 



VOLU 




LUME 





y 



utgiften aj 

fer^uft-:^ 

filosofie 00 



^^ridi^n 



1 



(Btktti 




$tocftbolm 



iftona 



ha 

ofie Poktor 



il 

ar I 



fau^90laa,ttu§ 



(tdrlads BMiebolag. 



RÄTTELSE. 
Sid. 50 rad 7 nedifrån står 1583, läs 1584. 



PER GUST. BERGGREN. 



SVENSK HISTORIA 



ENLIGT SAMTIDA SKILDRINGAR. 



SVENSK HISTORIA 



ENLIGT SAMTIDA SKILDRINGAR 

UTGIFVEN AF 

PER GUST. BERGGREN 

FILOSOFIE DOKTOR. 

SERIE II. 
UR ERICUS OLAI KRÖNIKA. 

(ENGELBRKKTSFE.IDEN) 

UR OLAUS MAGNI HISTORIA. 




STOCKHOLM 

WILHELM BILLES BOKFÖELAGS AKTIEBOLAG. 



STOCKHOLM 

TRYCKT HOS P. PAI.MQUISTS AKTIEBOLAG 

1901. 



UR 
ERICUS OLÄI KRÖNIKA, 

(ENGELBREKTSFEJDEN.) 



Ur Ericus Olai krönika. 

(Engelbrektsfejdeii.) 

Ericus Olai (Erik Olofsson) härstammade antagligen från Upp- 
sala. Studerade först vid domskolan därstädes och sedan vid ut- 
ländska universitet t. ex. i Eostock, där han blef filosofie magister; 
vid ett annat universitet blef han teologie doktor. Återvände 1469 till 
Uppsala, inom hvars domkapitel han blef kanik och slutligen dekan. 
Lärare i teologi vid Uppsala nyinrättade universitet 1477. Hade 
omkr. år 1470 fullbordat sin latinska krönika, »Historia Svecorum 
Gothorumque». Död 1486. 

Herrens år 1896 kröntes till konung, EriJc, son Erik a/ Pom- 
till hertigen af Pommern, dotterson till den grymme 
danakonungen Valdemars dotter och dotterson till drott- 
ning Margaretas syster. ^ Herrens år 1412 öfvertog 
han fullständigt styrelsen af rikena, sedan drottning 
Margareta dött, som först af alla förenade dessa tre riken. 
Men han var en lättfärdig och fåfäng man och mycket 
fallen för kättersk ondska. Ehuru han i hög grad fördärf- 



mern. 



' Valdemar 3' Atterdag, konung af Danmark (1340 — 1375). 



Ingeborg g. m. hertig Margareta, drottning i Sve- 

Henrik af Mecklenburg. rige, Norge och Danmark. 



Maria g. m. hertig Wratis- 
law VII af Pommern. 

Erik af Pommern, konung i 
Sverige, Norge och Danmark. 



8 Ur Ericus Olai krönika. 

vade alla tre rikena genom sin usla styrelse, förtryckte 
han likväl framför allt Sveriges rike, hvars invånare 
han grymt plågade och plundrade, till och med sedan 
han blifvit en utlefvad gubbe och hade hunnit till sitt 
lifs yttersta gräns. För detta ändamål uppbyggde han 
genast i början af sin regering Visborgs slott, ^ sedan han 
med våld beröfvat borgarne två af ringmurens torn. 
Och konungen blef till slut en sjöröfvare. Från bör- 
jan af sin regering ända till dess slut bemödade han 
sig med all flit att utrota rikenas ridderskap och att för- 
ödmjuka det till den underdånigaste träldom. För att 
utföra denna'- sin af sikt fattade han den planen alt, 
särskildt i Sverige, tilldela alla slott, alla fästen, alla 
fördelar och inkomster åt danskar och andra ullän- 
dingar, på det att de infödde icke skulle hafva nå- 
gon hjälp att bära besväret med krigstjänsten. Och 
Krig med hoisiei- at dcnua orsak Uppeggade han mot sig tyska grann- 
städerna. furstar, t. ex. grcfvcn af Holstein, herrarne af Schaum- 
burg och åtskilliga andra och nästan stämplade med 
dem till sitt ridderskaps fördärf. När i följd häraf 
alla hans motståndare, såsom jag tror, voro samlade 
vid den obefästa staden Slesvig och han själf hade 
en nästan omätlig här, så att det hade varit mycket 
lätt för honom att innestänga dem genom sina trupper, 
lät han dem fritt tåga sin kos. Så hade han t. ex. i många 
år belägrat slottet Goitorp ^ och Flenshurg med stor kost- 
nad, många sår och till mycket fördärf för sina riddare 
och frälsemän, enär dessa redan hade förstört och för- 
brukat sina fädernegods, När man nu hade kommit 

^ Beläget i sydvästra hörnet af Visb)', aiilagdt sannolikt är 1411. 
Det sprängdes och förstördes af danskarna 1679, då de måste ut- 
rymma detsamma. Endast några rester af murarne kvarstå i våra dagar. 

* Ligger i preuss. prov. Schleswig-Holstein på en ö i vike» 
Slien (Schlei) nära staden Slesvig. 



Engelbreläsfejdcn, 9 

därhän, att slottet höll på att tagas, sade en viss rid- 
dare från Danmark vid namn Martin Jonsson till '^ 
konungen : »Nu skall jag gifva hertigen eller grefven 
i Edra händer». Konungen svarade honom då och af- 
visade honom med förakt och åtlöje sägande: »Tän- 
ker du steka eller koka honom, när du fått honom i 
dina liänder?» Och på så sätt ville han icke mottaga, 
när han kunde det, de slott, med hvilkas belägring 
hans män hade varit betungade under så många års 
lopp, under det de i sina utgifter icke erhöUo något 
understöd af konungen. Ty de sålde eller förpantade 
sina gods och gjorde krigstjänst på egen bekostnad 
och det icke ett, två eller tre år eller något visst an- 
tal år, utan för hvar och en gjorde först döden slut 
på kriget. ^ 

Medan sålunda svenskarne förde krig för danskar- svenskame uda 
nes räkning och för att åt dessa förvärfva länder och get. 
borgar, utsögo konungens ämbetsmän, som behärskade 
borgarna och riket, samt fördärfvade deras bönder, släkt, 
vänner och gårdar, hvaraf de skulle underhålla sig 
under konungens krigståg. Under tiden måste de lefva 
i ett främmande land, utstå strider och erhålla sår och 
icke därför erhålla något annat än smäliga ord. Många 
af dem blefvo fångna och kvarhöllos sju år i fången- 
skap samt plågades i fängelset med bojor och band. 
Och ingen erhöll någonsin af konungen ett öre att be- 
tala de utgifter, som gjorts i fångenskapen eller för 
att lösköpa sig ur densamma. ^ 



^ Under medeltiden utbildade sig den grundsatsen, att krigs- 
tjänsts kyldigheten upphörde vid »landamäret» d. y. s. riksgränsen. 
Skulle man rycka öfver gränsen, fordr.ades särskild öfverenskommelse 
därom. 

- Konungen var skyldig att lösköpa den, som i kronans tjänst 
blef fången, samt ersätta lionom häst och vapen. 



10 Ur Erictis Olai krönika. 

För alt hans afsikt att fördärfva sitt ridderskap 
skulle vara desto tydligare, befallde han under en ra- 
sande storm 300 riddare och väpnare från alla tre ri- 
kena att oförtöfvadt segla till en viss plats. Dessa bort- 
fördes af stormen, strax sedan de lämnat hamnen, och 
drunknade. Och det var icke nog, att han med för- 
utnämnda furstar stämplade till sina mäns undergång, 
utan härtill kom äfven det, att han mot sig och de 
sina uppeggade sjö- eller kuststäderna. ^ Därför för- 
därfvade dessa städer rikenas (Sverige, Norge och Dan- 
mark) länder och folk värre än de förutnämnda fur- 
starne. Bland denna samling af fiender ledo svenskarne 
dubbelt sä stora förluster som andra, emedan de käm- 
pade trognare för konungen än de öfriga. En strid 
hölls i Öresund, således inom danskarne tillhöriga län- 
der. De, som hade kommit från andra håll, utsattes 
för faran, nämligen svenskarne, hvilka icke lågo be- 
redda till strid till lands utan befunne sig ombord på 
sina skepp. På denna sida togos till fånga riddaren 
Broder Svensson, Gregers Månsson, som var general för 
hela svenska hären, samt Herman BodenJcerl^e iiUika 
med otaliga andra ädlingar af ringare villkor och stånd. 
De höllos i Liibeck sju år i fångenskap, under det ingen 
blef tillfångatagen af danskarne, så vidt man vet. Ty 
när dessa sågo faran vara öfverhängande, drogo de sig 
tillbaka, såsom de pläga, och kvarlämnade ankarna,^ som 
med styrka höllo kvar deras fartyg, under det de rodde 
tillbaka. Hvad Fyenborna angår, är detta tydligt för 
alla Och när konungen angrep Fehtnern, en ö till- 
hörig Lubeck, för alt sköfla densamma, hade han utan 



^ Hansestäderna Liibeck, Wismar, Eostock, Stralsund, Ham- 
burg och Ltineburg. 

^ Kapade ankartågen. 



Engclhrektsfcjäen. 1 1 

tvifvel blifvit dödad, om icke svenskarne på det trog- 
naste bistått sin konung. Ehuru de gjorde allt detta, 
kunde de ej mildra hans hjärtas vrede eller det hat, som 
han fattat till dem, och förvandla det i välvilja. Och 
när han för sina otaliga orättvisa handlingars skull Kommg Erik på 
blifvit fördrifven från sina riken eller snarare öfver- 
gifvit dem, i det han lämnade Danmark och Norge, 
utvalde han nämligen Gotland såsom ett lämpligt ställe 
för att därifrån sköfla Sverige. På denna ö hade han 
förut uppfört en stor fästning, i hvilken han slog sig 
ned som en framstående, furstlig sjöröfvare och utsände 
öfverallt på hafven sina och djäfvulens drabanter för att 
plundra svenskarne, hvarhelst de påträffades. Dessa 
konungens handtlangare ströfvade ständigt omkring i 
skärgården utanför staden Stockholm. De förluster, 
som han förorsakade Sveriges rike, kunna ej upp- 
skattas. Ty på en gång uppbringade han i skärgår- 
den sju stora skepp från Stockholm lastade med kop- 
par £)ch andra dyrbara handelsvaror. Och så många 
svenska män, som han kunde få i sina händer, lät 
han afdagataga under allehanda marter, somliga genom 
hunger, andra genom korsfästning, några på andra pin- 
liga sätt. 

I denne konung Eriks tid erlade hvar och en af svensjcame be- 

^ II.- no titngas med hårda 

mvanarne i Sverige skatt efter sm yttersta förmåga, ]a, sMtter. 
många öfver sina tillgångar. Ty en bonde, som odlade 
ett markland jord ^ betalade i storskatt 12, 16 eller 20 
mark penningar, ja, ända till sista skärfven, som kunde 
utpressas eller utsökas af hans egendom. Det fanns 



^ I Svealandskapen indelades jorden i mark-, öres-, örtugs- ocli 
penningeland; 1 mark = 8 öre = 24 örtugar = 192 penningar. (Mark 
var äfven enhet i fråga om vikt.) Sannolikt var ursprungligen ett 
markland så stort, att en mark silfver erlades i skatt därför. 



12 Ur Ericns Olai Irönika. 

bönder, som belalade i storskatt 23, 26 och 28 mark. 
Men jag har hittills blott talat om storskatlen, ty så 
kallas den gemenligen till skillnad från många andra 
skatter och gärder, som de betalade särskilda år. Alla 
dessa penningar öfverfördes till Danmark, hvilket redan 
påbörjats under drottning Margareta. Därför var det 
ett stort elände att se böndernas bedröfliga tillstånd 
men också de öfriga invånarnes i riket, då en så stor 
penningsumma, som särskilda år skulle lämnas, ej 
kunde uppdrifvas inom landet. Om det någonslädes 
fanns penningar i landet, så var det ovillkorligen i hän- 
derna på konungens uppbördsmän och utländska fog- 
dar, hvilka ensamma uppburo alla penningar och en- 
samma hade all vinst och fördel. För den skull tvinga- 
des både frälsemän och ofrälse att sälja sina gods samt 
jös«e Eriksson, siua fädemcärfda, dyrbara klenoder, och så blefvo främ- 
lingarne, som kommit fattiga utifrån, stora herrar ge- 
nom att öfverallt köpa gods. Bland andra konungens 
fogdar och skatteindrifvare i Sverige var en viss dansk, 
Jösse Eriksson, som hade sitt säte i Västerås och styrde 
Dalarne och Västmanland. Ehuru han fräckt försökte 
många tyranniska tilltag, tillfogade han i synnerhet 
dalkarlarne otaliga oförrätter, så att han upphängde 
fem bönder i rök och spände för lastvagnarna i stället 
för hästar hafvande kvinnor. Det var en jämmer icke 
blott i Dalarne utan i hela riket, såsom det en gång 
hade varit i Egypten, när allt förstfödt hade dödats. 
Denna klagan höjdes icke blott af nu omtalade orsaker, 
hvilket visserligen inträffade sällan, utan öfver det dag- 
liga våld och förtryck, af hvilka de oupphörligt och utan 
förbarmande på det omildaste besvärades, skadades 
och plågades liksom Israels barn i Egypten. I detta 
trångmål, och när i riket icke fanns någon, som skipade 



EngelbreJctsfejden. 13 

rättvisa, underrättade de Kungl. Maj: t än genom bud, 
än genom bref och skrifvelser ställda till konungen i 
Danmark om de stora och bittra plågor, af hvilka de 
ansattes. Men fogden Jösse Eriksson, som var född i 
Danmark och som genom ständiga skrifvelser ljög för 
konungen, såsom han ville, tillbakavisade genom sina 
ränker alla klagomål öfver dessa saker. 

Men vid den tiden fanns det en frälseman, som bodde EngeibreH En- 

iielhreVlason. 

vid Kopparberget eller ej långt därifrån, kallad Engel- 
hreld, en storsinnad man fast af liten kroppsbyggnad, 
med god uppfostran, vältalig och tapper. Han hyste 
medlidande med dalkarlarnes långa och svåra lidanden 
samt åtog sig att inför konungen framföra deras klago- 
mål. Frivilligt utsatte han sig för farorna och for WWE.hospmmjErU: 
konungen, som hade sitt residens i Danmark. An ge- 
nom bref, än muntligen framställde han de fattiga dal- 
karlarnes klagomål och förband sig att vid straff af 
böter eller hängning bevisa, hvad han sagt. Han bad 
konungen att så länge hålla honom i fängelse, tills dess 
han föranstaltade, att fogden Jösse Eriksson kallades 
inför hans åsyn och att han måtte laga, att den, som 
brast i bevisning eller öfverbevisades om orättrådighet, 
skulle dömas till hängning. Men konungen tog sa- 
ken lätt, befallde Engelbrekt återvända till sina lands- 
män samt öfverlämnade åt honom bref från sig ställda 
till rådsherrarne i riket, hvilka han befallde begifva 
sig till Dalarne och anställa undersökning om san- 
ningen af detta ärende. De skulle tillskrifva konungen 
angående de enskilda sakerna men likväl ställa det så, 
att de bibehölle hans fogde Jösse Eriksson vid hans 
rätt. Riksråden åtlydde konungens befallningar och 
reste till stället. Men sedan de erfarit sanningen, kunde 
de icke bringa saken till ett tillbörligt slut, enär de icke 



14 TJr Ericus Olai krönika. 

hade i uppdrag att döma angående honom, som begått 
orättvisan. Sedan han likväl mottagit deras bref, 
skyndar Engelbrekt till konungen och bönfaller hos 
denne att skaffa rättvisa åt de fattiga, förtryckta bön- 
derna, ty han var redan bekant för konungen genom 
sina täta uppvaktningar och genom sitt djärfva tal. 
Konungen, som retades af hans upprepade klagomål, 
och som leddes vid den besvärlige mannen, afvisade ho- 
nom med ovilja och tillade hotande, att han ej skulle 
drista sig att vidare komma i hans åsyn. Men Engel- 
brekt, som var utan fruktan, aflägsnade sig från ko- 
nungen, mumlande för sig själf, att han ännu en gång 
torde komma igen. 
Dalkarlames två När dc, som till konuugeii framförde sina böner, 
' sågo, att de hos honom intet kunde uträtta med böner 
och tårar eller på hvilket annat sätt som helst förmå 
honom till förbarmande, utan sågo sitt elände bestän- 
digt ökas dag för dag, tänkte de, att de hellre ville dö 
än längre se sitt folks stora olyckor. De öfverens- 
kommo därför mellan sig att gå man ur huse och af- 
lägsna tyrannen, som så hårdt förtryckte dem, antingen 
genom att fördrifva honom från riket eller också ge- 
nom att döda honom. Den förutnämnde Engelbrekt 
valde de till sin höfding och tågade i en stor skara 
liksom en krigshär ända till Västerås. Men några råds- 
herrar skyndade dem till mötes, lugnade deras sin- 
nen, på hvad sätt de kunde, och uträttade genom sina 
öfvertalningar, att de återvände hem till sitt, år 1433 på 
hösten. Men bönderna svuro, då de tågade tillbaka, att 
de aldrig någonsin mera skulle gifva någon skatt åt Jösse 
Eriksson. Sedan allt på detta sätt var lugnt och bön- 
derna gått hem till sitt, återvände Jösse Eriksson, ut- 
sände sina knektar och började utskrifva de vanliga 



Engelbreldsfejden. 15 

utlagorna. Då reste sig dalkarlarne, tågade ut omkring 
tiden vid Qtiadragcsima \ belägrade Västerås slott och 
skulle den gången hafva förstört det i grund, om icke 
rådsherrarne trädt emellan för att bilägga saken. Man 
gjorde därför följande öfverenskommelse: Jösse Eriksson 
skulle aflägsnas från slottet och den bekante grefve Hans - 
skulle öfvertaga styrelsen. Denne insatte på slottet sin 
höfvitsman, Melchior Giörm, och så återvände bönderna 
hem till sitt i den förhoppning, att konungen skulle 
skipa rättvisa enligt sina löften och rådsherrarnes skrif- 
velser angående Jösse Eriksson. 

Men när det i sanning blifvit bekant, att konungen sejnehehnget 

° ' ° börjar. 

förställde sig och icke brydde sig om detta, utan det 
ryktet vann i styrka, att konungen hade för afsikt att åt 
en ännu värre tyrann gifva styrelsen öfver dem, då ut- 
tågade dalkarlarne som en man i den föresats att för- 
drifva från slotten alla främlingar, som härskade bland 
folket. I första anfallet brände de därför Borganäs ^ 
och skyndade därifrån till Köping. Vid ryktet härom 
uppgaf befälhafvaren Johan Vale ^ slottet och ilade till 
häst till Stäkeborg. ^ Men Engelbrekt förstörde slottet 
och sammankallade västmännen. Där frågade han dem, 
om de ville komma öfverens med honom att anfalla de 
omilda, utländska härskarne. Alla samtyckte med en 
mun till hans förslag. Därför kallade Engelbrekt till 
sig genom skrifvelser frälsemännen och de äldre, som 



1 Vid midfastotiden 1434. 

^ Grefve Hans af Eberstein, en inflyttad tysk ädling. 

^ Borganäs låg på ett näs i Dalälfven, sydväst om sjön Eiinn. 

* Giovanni Franco^ en italienare från Venedig. »Vale» är 
detsamma som »välsk» (italiensk). Alltså betyder Johan Vale = 
Johan italienaren. 

^ På en ö i Slätbaken. 



16 Ur Ericus Olai JcrÖniJca. 

bodde i närheten och lätt kunde sammankallas. Där- 
efter skyndade han utan uppehåll till Västerås. Honom 
mötte slottsbefälhafvaren, den förutnämnde Melchior 
Giörze, som icke misstänkte något ondt, enär han blifvit 
insatt till befälhafvare med hans (Engelbrekts) goda 
vilja. Engelbrekt befallde honom genast öfverlämna 
slottet åt sig. Denne begärde uppskof till morgondagen 
men uppgaf slottet dagen därpå. Sedan Engelbrekt 
mottagit det, gaf han det åt riddaren Nils Göstafson, ^ 
som helt sent hade slutit sig till honom. Denne var 
fader till Erik PuJce. Äfven andra frälsemän kommo 
till Engelbrekt, föranledda af hans bref. För dessa ut- 
vecklade han sina afsikter och tillade, att hvar och en, 
som ej följde honom för att befria riket ur utländing- 
arnes händer, borde veta, att han utan tvifvel utsatte 
sina ägodelar för härjning och icke kunde vara säker 
i riket. Dessa svarade: »Vi hafva tillräcklig orsak att 
befria oss själfva på samma gång som riket, vi, som 
icke åtnjutit några privilegier, någon frihet eller någon 
rättvisa utan blifvit bragta till den yttersta fattigdom». 
I Västerås dröjde man icke, utan kosan ställdes 
snart till Uppsala. Engelbrekt sammankallade Uppsala- 
borna samt invånarne i ärkestiftet, och de sammankommo 
mangrant. När dessa samlats i stor mängd, fram- 
ställde han för dem, hvarför han tågat ut, och hvad 
som borde göras. Dessa tackade honom och lofvade 
honom stadigt bistånd. När Engelbrekt således fattat 
fast fot i medelpunkten af riket, efterskänkte han med 
de frälsemäns samtycke, som voro hos honom, en tredje- 
del af skatten. 
EriJ: fuke. På den tiden fanns en man vid namn EriJe Pulce, 



^ Lagman i Uppland; förde i vapnet en båt mellan två stjärnor. 



Evgelhrelitsfejden. 17 

son till riddaren Nils Göstaffson, åt hvilken Engelbrekt 
öfverlämnat Västerås slott, en ädel och hurtig man med 
krigiskt och storslaget sinnelag. Han förde en här- 
afdelning i Norrland och innehade Korsholms slott^ för 
sin faders räkning. Till denne sände Engelbrekt bref 
med uppmaning, att han såsom ärlig svensk måtte 
troget arbeta för rikets befriande från utländingarne. 
Han anförtrodde honom allt, som borde uträttas i Norr- 
land, och lade under hans uppsikt dessa trakters sty- 
relse. När denne, som var en man med käckt sinne- 
lag och lågande själ samt framstående krigare, hörde 
talas om resningen och fått detta uppdrag, mottog han 
med glädje anbudet. Snabbt hörsammade han och 
utförde uppdraget. Han samlade genast en stark här, 
till hvars anförare han satte en skicklig krigare vid 
namn Elof Diohi. Denne förenade helsingarne med 
sig och skyndade oförtöfvadt till slottet Faxaholm, '^ 
öfverväldigade vakterna och lade borgen i aska. Herr 
Erik tågade därifrån och samlade en annan stark här, 
till hvars befälhafvare han utnämnde en viss Johan 
Follceson, och befallde honom att begifva sig till Åland. 
När denne framkommit dit, samlade han kring sig öns 
invånare och belägrade med deras hjälp fästet Kastel- 
holm, hvilket såsom län af konungen innehades af en 
utländsk dam, fru Ida. En hennes anförare, en viss 
Otto Pogewisch, ^ innehade det själf såsom län af henne 
denne var en öfvermodig och sladderaktig man samt 
en förmäten storskrytare. När han nu såg de fattiga 
värnlösa bönderna, hvilka han förut, så länge han be 



* Korsholms slott låg i Österbotten invid den forna staden Vasa, 
^ I Helsingland, invid nuvarande staden Söderhamn. Det kal 



lades äfyen Faxahus (se bilaga I). 

* Otto Pogewisch var son till fru Ida. 
Berggren, Svemlc historia. II. 



38 Ur Ericus Olai krönika. 

fann sig i sitt befästa slott, föraktat och knappt ansett 
värda lifvet, tiggde han sitt lif af dem. Han inväntade 
icke en gång första anfallet utan öfverlämnade genast 
slottet åt »de stackarne». 

Sedan alltså delta utförts af Erik Puke och hans 
män, begaf sig samme Erik till Engelbrekt. Medan 
delta pågick, fattade de södermanländingar, som kallas 
BeJcarne-männen, mod, samlade sig tillhopa och anföUo 
Gripsliolms slott, som innehades af Hartvig Flögh, en 
stor tyrann i Södermanland. När denne förnam, att 
de nalkades, förde kan ombord på skeppen sina dyr- 
barheter, anlade själf eld i slottet, och när detta stod 
i lågor, begaf han sig inom Stockholms stads murar. 
Emellertid tågade Engelbrekt med en stor krigshär från 
Uppsala, framkom till Stockholm och slog läger på 
BnmJceherg framför stadens portar. Han kallade till sig 
HansKröpeUn. mot säkcr Icjd bcfälhafvarcn, Hans Kröpelin, en rask 
och klok man, som i allt handlade rätt och förståndigt. 
Engelbrekt frågade honom, om han ville liksom andra 
slottshöfvitsmän i rikets namn öfverlämna Stockholms 
slott i hans händer. Denne svarade, att han icke 
tänkte handla så utan öfverlämna det i konungens 
händer, af hvilken han själf hade mottagit det. Emel- 
lertid träffade de lätt en fredlig öfverenskommelse, eme- 
dan denne Hans Kröpelin var omtyckt af alla, såsom 
jag tror, enär han handlat lagligt i alla sina gärningar, 
alltid vårdat fred och rättvisa inom riket, så mycket 
som på honom ankom. 

Fred hade således ingåtts med Stockholms stad för 
en viss tid, och Engelbrekt skyndade till Örebro, som 
innehades af en viss Kätilbärg. ^ Sedan belägringen 



* Mats Kätilbärg. 



EngelbreMsfejden. 1 9 

börjat, ingick han med denne det fördrag, att, om 
icke inom sju veckor undsättning till befälhafvaren 
hade kommit från konungen, skulle slottet öfverlämnas 
till Engelbrekt. Därifrån vände denne sig till Nyköping 
och belägrade slottet, som innehades af ÄlbreJct Styhe ^ 
och mottog det på liknande villkor. Så tågade han till 
Itiwj stadaholm, ^ hvars befälhafvare var Henrik Styhe. 
Denne svarade öfvermodigt under slottets belägring. 
Engelbrekt lät då med mycken skicklighet på en flotte i 
strömmen förfärdiga en träbyggnad af fem våningars 
höjd. När befälhafvaren såg byggnaden, begärde han 
fem dagars vapenhvila, och pä detta villkor inneslöt 
Engelbrekt slottet. Ty han hade hört, att de riksråd, 
som nyligen återvändt från Danmark och från konungen, 
dessa dagar voro samlade i Vadstena. Därför kvar- jsådsmöts t vad- 
lämnade han vid Ringstadaholm större delen af krigs- 
hären och begaf sig till Vadstena, sedan han före- 
skrifvit de kvarläranade trupperna att under tiden ej 
tala ett ord med motståndarne. Han fann många råds- 
herrar samlade i Vadstena, nämligen biskoparne Knut 
i Linköping, Sigge i Skara och Thomas i Strängnäs 
och många andra af lekmannastånd. 

Alla dessa uppmanade han allvarligt, att de måtte EvgeUnektg tai 
vända sin sträfvan och sitt arbele därhän att befria sitt 
fädernesland från det gamla och gudlösa träldomsok, 
hvarmed det trycktes af utländingarne. De borde 
lägga sig vinn om att återvinna åt Sverige dess ur- 
gamla frihet, så att endast lagliga skatter och gärder 
hädanefter skulle betalas enligt rättvisans fordringar, 



^ Hans Kröpeliu, Hartwig Flögli, bröderna Styke m. fl. voro 
alla tyskav. 

^ Beläget på] en holme i Motala ström nedanför dess utlopp 
ur sjön Glan. 



20 Ur Ericus Olai IcröJiiJca. 

på det att det måtte vara möjligt äfven för bonden att 
uppehålla sig på sitt arbete. Ty sedan den siste konung 
Magnus tid ^ hade Sveriges rike icke haft konungar 
utan tyranner, hvilkas sträfvan var att sönderslita, ut- 
arma det och göra det öde. Alhrelä ^ lämnade riket åt 
sina tyskar att plundras efter deras behag. Brottning 
3Iargareta bemödade sig slugt att bortföra den sista 
skärfven och rikets klenoder till danskarne. Utom 
den århga skatten utkräfde hon ofantliga summor, så- 
som »Rumpeskatten», frän hvarje »rök» ^ en mark, 
och för Gotlands återköpande 12 öre för hvarje bad- 
stuga i riket, ingen undantagen, och slutligen »Drot- 
ningamark» samt andra, som man ej kan räkna. Och 
märk, att konung Albrekt förpantade Gotland för 20,000 
rosenobler. ^ Men drottning Margareta och hennes syster- 
dotterson konung Erik utkräfde af riket en omätlig 
penningsumma, nämligen så många gånger 12 öre som 
det fanns badstugor i hela riket och dess biländer och 
återköpte Gotland för 10,000 rosenobler. Jag tror där- 
för, att korsriddarne från Preussen varit nöjda med 
denna summa. Ty svenskarne oroade enligt drott- 
ningens uppdrag Golland genom beständiga fejder och 
ledo därunder många förluster. Däraf uttröttades preus- 
sarne ^ och lösköpte sig härigenom från denna plåga, 
så att de åtminstone måtte återfå någon del af lånet. 



'■ Konung Magnus Eriksson (1319—65). • 

- Albrekt af Mecklenburg (1365—89). 

^ Antagligen menas med en !>rök> en bostad, som var bebodd, 
s?i att rök uppsteg därifrån. 

"* Rosenobel eller nobel var ett engelskt guldmynt, prägladt 
första gången 1343; det motsvarade ungefär 1 pund sterling (18 kr.). 

* Korsriddarne i Preussen, hvilka voro medlemmar af den s. k. 
Tyska Orden, som innehade Östersjöprovinserna samt Ost- och Väst- 
preussen. 



Engelbrektsfejden. 11 

Märk därnäst, att det är allmänt kändt, att Gotland till- 
hör Sverige, emedan det af konung Albrekt, som dä 
härskade i Sverige, pantsattes för en betydande pen- 
ningsumma till korsherrarne i Preussen. Men konung 
Erik af Pommern, denna drottnings systerdotterson, upp- 
fostrades i Danmark i hennes åsikter och fick äfven af 
henne lära sig riksstyrelsen. Han arbetade på att lägga 
Sverige i beständig träldom under Danmark och riktade 
sin sträfvan därhän, att rikets invånare skulle råka i 
sådant elände, att det för dem vore omöjligt att någon- 
sin i det minsta motsäga honom. Så lade äfven fili- 
steerna på Israels barn träldomens ok, så att i hela Israel 
ej skulle finnas en smed, utan att hvar och en måste 
för att hvässa en spjutspets tigga af filisteerna handt- 
verkares hjälp. Ty filisteerna sörjde för att icke en 
sköld eller en lans eller något annat slags vapen måtte 
finnas i Israel, hvarigenom folket kunde skydda sig mot 
dera. Af denna list begagnade sig perserna, sedan de 
på sin tid behållit öfverväldet. (»Moris erat Persis Du- 
cibus tunc temporis, omnem ducere in arma domum».) 
Detta påfund uppstod genom den kloka planen, att hvarje 
persisk släkt skulle vara mäktig och skicklig i vapen, 
så att perserna, när det behöfdes, skulle kunna under- 
kufva och hålla under oket de öfriga folken. Till detta 
ändamål syftar äfven den bekanta versen: »Nutriat Imnc 
Suecia, vestiat Norwegia regem, Militet ex Dacia per 
tempora rex sna onuUa^. Ty så sades för konung Krist- 
offer: »Suerige skal edher födha; Norighe skal edher 
klädha; medh Danmark skolen j strijdha». 

När förutnämnda drottning dött och konung Erik 
själf fått regeringen i rikena och med full rätt ernått 
den konungsliga styrelsen, tog han till rådgifvare en 
viss riddare, herr Henrik Königsmarch, hvars råd han 



22 Ur Erkus Olai hrömkn. 

i allt. följde. Denne gaf konungen angående Sveriges 
rike det rådet att pålägga en ständig skatt, så att 
af alla kontrakt, landskap, liärad och städer skulle be- 
talas en viss penningsumma. Detta råd hade lill ända- 
mål, att lika mycket som riket utblottades på människor 
antingen genom pestilentier, krig eller på andra sätt, i 
lika måtto skulle människorna utarmas genom spann- 
målsafgälder och skatter, såsom han själf tänkte göra, 
så att intet måtte gå förloradt för konungen af hans 
fördelar. Ty de lefvande voro ständigt tvungna att be- 
tala för de aflidna och de, som något ägde, för dem, som 
intet hade. Sålunda var den skatt, som i hans tid be- 
talades af riket, ej laglig eller enligt gammal sedvänja 
utan listigt uppfunnen af nämnde rådgifvare. Hvad 
angår den penningsumma, som erlades såsom skatt, 
hade icke gammal sed iakttagits. Men detta var det 
sätt, som passade för honom till att utblotta riket på 
alla de saker, som kunde förvandlas lill penningar. 
Det var äfven ett passande sätt att öfverföra till Dan- 
mark allt, hvad han kunde sammanbringa i Sverige, så 
att det i sanning kunde sägas: »Han utplundrade egyp- 
terna och riktade hebreerna». 

Detta och annat dylikt var det, som förmådde 
Engelbrekt att skrida till verket för att återföra Sve- 
rige till dess gamla frihet. Denna sin afsikt fram- 
ställde han således inför rådsherrarne och uppmanade 
dem, alt de själEva tillika med honom måtte gifva sitt 
bistånd därtill. Men dessa sade, att de ingalunda kunde 
göra det, emedan de hade svurit konungen hyllnings- 
oeh trohetseder. Han svarade: »Konungen har svurit 
större eder men icke i den ringaste mån uppfyllt en 
enda». Och när han hade framställt konungens många 
brott, orättvisor och svära förtryck, genom hvilka han 



Engelbreläsfejden. 23 

gjort sig ovärdig konungadömet, uppmanade han råds- 
herrarne att undandraga konungen sin lydnad och gifva 
honom detta lill känna genom bref. Dessa nekade stånd- 
aktigt och påstodo, att de ej genom någon åtgärd 
skulle skilja sig vid konungen. Men då svor Engel- Bådsherrame 

tvingas att upp- 

brekt; antingen skulle de öf verensstämma med honom säga konungen 

" ^ tro och lydnad. 

eller mista lif och gods. Da lofvade de med ed att 
vilja lämna riket i hans vård och troget hålla fast vid 
honom i försvaret af riket. Engelbrekt författade där- 
för formuläret för deras skrifvelse till konungen, lät 
dem genast med sina sigill besegla skrifvelsen, hvilken 
han, sedan han fått den i sina händer, anförtrodde åt 
sin tjänare och sände till konungen. 

Därifrån återvände han till Ringstadaholm, mottog Fortsättmng på 

^ ' " befrielselcnget. 

slottet af Henrik Styke och fortsatte snart till StäJce- 
l)org, dit Johan Vale hade flytt från Köping. Efter 
första samtalet mottog han fästet. Därefter skref han 
till östgötarne, att de skulle belägra Stäkeholm, ^ som 
innehades af en dansk vid namn Lage Eödh. Dennes 
knektar, som mötte dem, togos nästan alla till fånga, 
och sedan slottet inneslutits, afslutades vapenstillestånd 
lill den helige Martins dag. ^ Men en del af östgötarne 
tågade under Herman Bermans anförande till Bumhi- 
horgs fäste, •'' som hölls för konungens räkning af en viss 
Otto Snaps. Då denne uppfordrades alt öfverlämna fästet 
åt Engelbrekts sändebud, svarade han djärft, att han 
ingalunda skulle göra det. Då sköts eld i slottets fyra 
hörn, och han undkom knappt naken med blotta lifvet. 



* Stäkeholm eller Stegeholm låg på en holme utanför Västervik. 

^ Den 11 november (1434). 

^ Rmnlahorg anlailes på 1360-talet af kon. Albrekt på den 
punkt i Tvela härad i Småland, där vägen från Jönköping gick fram 
öfver Huskvarna- ån. 



24 Ur Ericiis Olai svenska, krönika. 

Sedan fästet således blifvit nedbrändt, marscherade 
hären mot Trolléborg, ^ hvars befälhafvare var Henning 
von LencJien. Denne utverkade med svårighet att han 
räddade sina ägodelar och sitt lif, hvaremot han till 
dem öfverlämnade slottet. Sedan Herman Berman 
tågat från fästet, som förstördes med eld, styrde han 
de sinas färd till Fiksborg. Sedan detta förstörts, 
tågade Engelbrekt själf till Örebro och mottog slottet, 
sedan han gifvit höfdingen 1,000 mark. Därifrån fort- 
satte han till Äxevall ^ och inneslöt det genom beläg- 
ring. Detta innehades af en dansk man, herr Andreas 
Nilsson. Men Engelbrekt satte till befälhafvare för 
hären Erik Puke och lämnade honom västgötarne till 
slottets belägring. Emellertid tillskref Engelbrekt värm- 
ländingarne, att de måtte visa sig villiga och trogna i 
rikets angelägenheter och gaf dem till anförare Peder 
Ulfsson (Roos). Denne samlade en här från Värmland, 
slog danskarne och förstörde de tre sloti, som inne- 
hades af dem, nämligen Edsholm, Dalaborg och Agne- 
holm. ^ 

Emellertid begaf sig Engelbrekt i egen person till 
Oppensten, * som i grefve Hans namn innehades af en 
tysk, Martin Gråbo. ^ Denne räddade åt sig lif och 



■ Trolleborg låg på ett näs mellan sjöarne Furen ocli Flåren, 
Piksborg på en holme i sydligaste änden af sjön Bolmen, Krono- 
bergs län, 

^ Axevall var beläget på en udde i Husesjön, vid nuvarande 
gården Husgärdet, öster om Axevalla hed, Skärfs socken af Skara- 
borgs län. 

* Edsholm låg i Eds socken i Värmland, ej långt från Nors- 
älfvens utlopp i Vänern. Stället kallas nu »Slottsbrosundet». Dala- 
borg, i Bolstads socken, Dalsland, vid Dalbergsäns utlopp i Vänern, 
Agneholm låg på en holme nära Gullspångsälfvens utlopp i Vänern. 

* Oppensten låg på en klippa, nu kallad Husberget, i Åsarps 
socken, Ifinds härad i Älfsborgs län. 

^ Martin Grabow (?) 



Engelbrektsfejden. 25 

egendom samt öfverluranade fästet åt Engelbrekt, som 
följaktligen nedref och förstörde det genom brand. 
Men när han ämnade sig till Örasten, ^ utförde befäl- 
hafvaren därstädes, en dansk vid namn Jösse Larenson, 
sina bästa ägodelar därifrån, tände eld på och brände 
ned slottet och skyndade till Danmark. Sedan Engel- 
brekt således lagt under sig alla dessa slott och lands- 
delar, inträngde han i Halland och sammankallade till 
sig hela dess befolkning. De från norra Halland lofvade 
alla honom hörsamhet och bistånd, under det andra ej 
tordes detta för de närhggande slottens skull. Där- 
för tågade Engelbrekt till Varberg och utkallade till 
samtal befälhafvaren Axel Pedherson. " När han barskt 
uppfordrade denne att öfverlämna slottet åt honom, 
träffade de sins emellan följande öfverenskommelse: 
Herr Axel skulle icke inbryta i Halland men skulle 
icke desto mindre uppbära hälften af skatten, hvilken 
hälft Engelbrekts befälhafvare skulle anvisa åt honom. 
Sedan Engelbrekt bränt FalJcenbergs slott, vände han 
sig till Halmstad, hvars borgare öppnade sina portar 
och ödmjukt mottogo honom, då han intågade i staden. 

Då samlades skåningarne i mängd och stannade ^önirao med 

° ^ slMinngnrne. 

med sin krigshär vid Lagaliolm. ^ Engelbrekt tågade 
dit och ingick med dem ett fredsfördrag. En flod flöt 
mellan båda krigshärarne. A ömse sidor aflades el t 
säkert löfte och beseglades med bref och sigill, »att 
mellan Sverige och Skåne skulle fredsfördragen för- 
blifva orubbade. Om någondera parten ville afvika 
från detla fördrag, skulle han 12 veckor före fredens 



^ örasten, å det nuvarande »Slottsbevget» vid Öresjöns utlopp 
i Örby socken af Marks liärad, Älfsborgs län. 

^ Tillhörde den berömda ätten Tott. 
^ Lagahohn, nuvarande Labohn. 



26 Ur Ericus Olni svenska Jcrömkci. 

utgång påminna den andra parten härom; hvilket de 
skulle göra genom tydliga bud och bref, svenskarne i 
Ltmd, danskarne i Vadstena.» 
Laniut befriarn Sedan detta sålunda blifvit utfördt, återvände Enffel- 

fran de utland- ° 

skafopdariie. brekt med en härhg seger till Sverige. De orättrådiga 
utländska befälhafvarne och fogdarne hade bhfvit för- 
drifna från riket, slotten och fäsfena hade blifvit åter-' 
tagna eller förstörda. Hvem skulle icke inse, att detta 
var ett verk af Guds nåd, som såg till, att de fattiga 
invånarne i riket, som så obiUigt och så länge blifvit 
förtryckta, fmgo något litet draga andan? Ty detta 
hade utförts ej genom utgjutande af människoblod eller 
mord på kristna människor, utan den gudomliga nåden 
förskräckte till den grad de gudlösa och grymma ty- 
rannerna, att de, liksom vid åsynen af en eld, flydde 
vid Engelbrekts ankomst. Underbart är, att genom en 
så stor krigshärs tåg genom och beständiga kringströf- 
vande i riket, ingen af dem, genom hvars område man 
tågade, hvarken besvärades eller skadades på något sätt, 
så att det allmänt sades, att Engelbrekt och hans folk 
ej borttagit för någon ens för en hönas värde. 

Koimng Erik Njjf kouung Erik fått höra talas om denna resning, 

fkynäar till ° °' 

stocidiohn. samlade han från hela Danmark samt äfven från vissa 
trakter i Tyskland en väldig här för att sjöledes föra 
den till Sverige och utsätta detta land för plundring- 
ar. Sedan han på vägen lidit många förluster, fram- 
kom han sluthgen till Stockholm, sedan han genom 
storm förlorat många skepp och män. Då Engelbrekt 
hör, att konungen anländt med en härsmakt, befaller 
han invånarne i riket att ila ttll försvar för hem och 
härd. De dröja icke, utan liksom de inbjudits till ett 
gästabud, samlas från alla hörn af riket de äldre män- 
nen, borgare och bönder, och skynda till Stockholm. 



Engelbrekfsfejden. 2l 

De innesluta senom hård belägring konungen i Sioek- EnoeWreu inne-_ 
liolms stad och förlägga sig, uppländingarne framför staden. 
Norrepo7i, södermanländingarne framför Söderport. En- 
gelbrekt med västmanländingar och nerkingar slog läger 
på LångJiolmen. ^ Emellertid tänkte roslagsborna an- 
falla Östhammars slott. Dess höfvilsman bortförde där- 
ifrån alla sina ägodelar, antände slottet och flydde på 
sina skepp till Stockholm. Underbart är, att ehuru 
bönderna sett konungen anlända med så stor härs- 
makt, innehafva Stockholms stad och föra med sig 
många krigare, vågade de i sin tur så ringakta och 
anse för intet konungens makt och stora vrede, att de, 
illa beväpnade och olärda i krig, ansågo sig kunna 
motstå honom och ej frukta några hans fientligheter. 

När konungen märkte deras fiendskap, besatte han uwurhamh 

'^ ^ ' 1 1 II c/ar, 

med beväpnade Hdgeandsliohnen och Gråmunlceholmen ~ 
och andra lämpliga platser. Dag för öfverläggning 
bestämdes och slillestånd ingicks. När de samman- 
kommit till samtal, frågade konungen, »för hvad or- 
saks skull de sökte utestänga honom från och beröfva 
honom hans rike». Men svenskarne svarade, »att de 
ej hade denna afsikt utan endast rest sig för att ut 
fäderneslandet måtte bevaras dess lagar, privilegier och 
friheter samt åt hvar och en hans rätt». De bådo, att 
domare måtte utses och voro viUiga att underställa 
alla sina handlingar konungens rättvisa dom och skulle 
icke det minsta afvika från rättens och rättvisans ord- 



' Det dåvarande Stockholm omfattade hiifvudsakligen staden 
mellan broarna, ehuru äfven nialmarua voro tämligen bebyggda. På 
Södermalm låg Maria Magdalenas kapell, på Norrmalm den helige 
Jakobs kyrka, den helige Görans (S:t Örjan) kapell och den heliga 
Klaras kloster. Norreport låg vid Norrström, Söderport vid Söder- 
ström. 

^ Nuvarande Eiddarholmen. 



28 Ur Ericus Olat svenska krönika. 

ning. Faslän konungen hört detta, ville han hvar- 
ken tillsliidja dem deras sedvanliga fri- och rättig- 
heter eller anställa rättshg undersökning. Därför be- 
stämdes denna gång endast, att stillestånd skulle råda 
mellan konungen och invånarne i riket ända till den 
hel. jungfru Marice födelsedag ^ under den följande 
sommaren. Men konungen befallde uppbränna StäJcets 
borg, "^ som Hans Kröpelin hade i förläning, fruktande 
att svenskarne möjligen skulle besätta den. 
na-sdag i Arbo- På den hel. Martins dag ^ beslöts därför, att till 

ga. Engelbrekt 

rii:s?iöfvitjman fredcns befästande konungens fogdar och tjänstemän 
icke skulle befatta sig med skatternas utkräfvande eller 
närma sig bönderna. Konungen åter kvarlämnade i sta- 
den och slottet i Stockholm 600 krigare från sin här 
och återseglade till Danmark. Förrän de i Stockholm 
samlade svenskarne i sin tur åtskildes, beslöto de alt 
hålla en riksdag i Arboga den åttonde Epiphaniadagen. "^ 
Då de här samlats vid denna tid, utvalde de enhälligt 
Engelbreld till riksliöf vitsman, och dessutom tillsatte de 
i landskapen under honom några befälhafvare, så alt 
i hvarje trakt af riket någon skulle fmnas, som kunde 
se efter, om någon fara hotade. För att kunna draga 
ut på tiden skref Hans Kröpelin från Stockholm till 
de församlade och tillkännagaf, att han ville under- 

jiiöfe i .sfedmo. handla med dem och bad, att de måtte utvälja Sig- 
tuna till mötesort. Där hölls en riksdag vid liden 



^ Den 8 september 1435. 

^ Almarestäket är ett sund vid inloppet från Mälaren till fjär- 
den Skarfven på östra sidan af Stäkcs-ön. På västra sidan om 
denna ö ligger det s. k. Lilla Staket eller sryssgrafven». Slottet 
Staket uppbyggdes först under konung Albrekts dagar. 

^ Se ofvan. 

■* Den 13 januari 1436. 



Evfidhreli-Ufcjäen. 29 

för Marice Renehes dag, ^ och dit anlände tillsamman 
med Kröpelin en viss preussisk ordenskomtiir. '■^ Då 
framställde de närvarande svenskarne inför koraturen 
de särskilda orsakerna, hvaraf allt missnöje och all 
tvedräkt uppstått. Så litet hade konungen lidit orätt 
af dem, att de tvärtom hade försökt, på hvad sätt 
de kunde få sin tvist med konungen afdömd, men 
de , hade icke fått gehör. Till allt detta svarade kom- 
turen och Kröpelin genom att falla dem i talet och 
i'ådde samt uppmanade dem att försöka några lämp- 
liga och passande medel till att uppnå enighet och 
hellre underkasta sig en rättslig undersökning. Då vi- 
sade svenskarne, att de voro beredda till och välvilligt 
stämda för båda delarna och önskade, att åtminstone 
någon väg till uppnående af fred och sämja måtte för- 
sökas. Därför förbundo sig dessa medlare att troget 
verka för denna sak och lofvade, att de skulle fara till 
konungen och allvarligt arbeta för fredens återställande. 
Då gaf dem Engelbrekt följesvenner, som skulle föra dem 
oskadda och säkra ända till konungen i Danmark. De ~ 

gåfvo sig i väg och koramo till konungen och hans 
rådsherrar samt utvecklade svenskarnes afsikt. Sedan 
allt detta blifvit framlagdt och åhördt, tog konungen 
sina rådsherrar afsides och höll ett hemligt rådslag med 
dem. De uppfunno då det förslag, att ett möte borde Nytt möte i 
hållas i Halmstad, till hvilket både svenskar och dan- 
skar skulle i konungens namn sammankomma. När 
mötet var samladt, beslöts det, att konungen borde åter- 
vända till Stockholm ;S'.-^ Olofs dag ^ och att där de en- 



' Den 2 februari 1435. 

^ Tyska Ordens provinser voro indelade i komturier styrda af 
hvar sin ordenskomtiir. Den ofvan omtalade hette Henrik von Ålthaus. 
" Den 29 juli 1436. 



30 Ur Ericus Olai svenska krönika. 

skilda saker, som rörde denna angelägenhet, skulle brin- 
gas till ell tillbörligt slut. Ty redan hade ärJcehishoj^ Olof 
återvändt, han, som konungen ingalunda ville släppa 
till mötet ulan till och med anfallit med otaliga oför- 
rätter. Denne anlände med andra följeslagare till mö- 
tet i Halmstad, arbetade troget för konungen och ville 
alls icke tillåta, att denne beröfvades kunglig vördnad 
och värdighet. På ärkebiskopens förslag beslöls, att 
Erik skulle vara konung i Sverige, så länge han lefde. 
Vid samma möte återställde Engelbrekt och öfriga sven- 
skar i konungens händer Halland med städer och slott. 
Detta beslöts Herrens år 1435 det hel. korsets dag. ^ 
Konunij Erik Emellertid lät Engelbrekt gräfva en graf för skep- 

iwim. pen vid Tälje. ^ Då inträffade den tid, då konungen 
enligt öfverenskommelse skulle vara närvarande i Stock- 
holm. Svenskarne skyndade dit, men emedan konungen 
ej hade kommit vid den utsatta tiden, uppstod ett 
rop emot honom. På de i Stockholm kvarlämnade 
danskarnes enträgna böner förlängdes dock den förut 
bestämda tiden till jungfru Marias födelses dag. •' Då 
konungen således infann sig vid denna tid och stan- 
nade i Stockholm, samlade sig svenskarne och utvalde 
Jungfruhamn '^ till sin vistelseort. Jungfru Marise fö- 
delses dag gåfvo de fullmakt åt sina ombud och 
skickade dem till S:ta Claras Moster. Därefter utvaldes 

Underhand- Helgeandsliuset '^ till plats för öfverläggning och beslut. 

andshuset. SvcHskames första och hela fordran var, att de skulle 



' Den 3 maj. 

'^ Södertälje. 

" Se ofvan. 

* Jungfruhamn, i Stocldiolms skärgärd. 

° Helgeandshuset var ett sjnk- ocli fattighus på nuvarande 
Helgeandsholmen, 



EngdhreMsfejäev. 31 

lämnas i sin frihet enligt fäderneslandels gamla och 
antagna lagar såsom deras rättmätiga egendom och att 
personer skulle utses, som kunde förvalta rättskipningen 
ål rikets invånare enligt hvad konungen svurit vid sin 
kröning. Men konungen, för hvilken detta var svårt 
alt höra, gjorde många undanflykter och krokvägar. 
Ty hela hans afsikt var att beröfva Sverige dess namn 
af rike och detta enligt sitt godtycke, ty han ansåg, att 
inga rådsherrar borde finnas i denna usla trakt, liksom 
romarne beröfvade Judéen äfven namnet af ett rike. 
Ty i riksvårdande ärenden, som rörde Danmark, be- 
gagnade han sig af de herrars inrådan, som voro där; i 
ärenden, som rörde Sverige, hade han icke svenskar 
utan danskar och tyskar till rådgifvare. Då svenskarne 
till svar på hans spegelfäkteri och undanflykter i 
stället förehöllo honom hans eder, gäckade han dem 
ytterligare genom sin list, i det han bad, att det åtmin- 
stone måtte tillåtas honom utdela såsom län tre slott 
nämligen Stochholm, Kalmar och Nyhöping. Till detta 
jakade de ödmjukt, troende, att han begärde detta med 
redligt sinnelag och utan svek och anhöUo själfva bön- 
fallande, att han mot dem måtte bortlägga allt misshag och 
all vrede, hvilket han låtsade göra. De bådo dessutom, 
att han måtte åt dem utse två riksämbetsmän, nämligen 
drotset och marsJi ^ på det att riket ej måtte stå utan 
rättvisa och rättsordning. Då insatte han på ett skämt- ^'y^^fi''.';!^ 
samt och teatraliskt sätt Jierr Kristiern Nilsson ^ till 
drotset, gifvande honom ett litet barnsvärd. Karl Knut- 



^ Enligt unionsförslaget år 1436 skulle drotseteii i konungens 
iränvavo hafva högsta domsrätten, marsken skulle biträda den förre 
och i krigstid vara anförare för hären. Han hade såsom tecken på 
sin värdighet en staf, drotseten ett litet svärd. 

^ Af den ätt, som sedermera kallades Vasaätten. 



32 TJr EricMS Olat svenska krönika. 

son ^ gjorde han till marsk och gaf honom en hvit staf, 
så alt de skulle vara såsom de förnämsta i ett schack- 
spel, ehuru man sagt honom, att marsk skulle utses 
och tillsättas genom en guldring, som hängde fast i staf- 
ven. Sedan detta skett, återställde de riket i konungens 
händer med slott, städer och alla befästningar, för 
hvilka Engelbrekt utstått så många mödor. Från båda 
sidor lofvades med ed, att alla tvister skulle ömsesidigt 
vara bilagda, alla orättvisor glömmas, alla förluster 
efterskänkas; med undantag af ersättning för svenskar- 
nes tillfångatagande i Öresund genom lubeckarne och 
fogdarnes räkenskaper, ^ så skulle allt återvända i det 
förra tillståndet. Men den sista villan blef värre än 
den första. 
Konung Erik Ty så suart konuugcn återfått riket i sin lydno, 

löften. atlägsnade han från slotten de befälhafvare, som Engel- 
brekt insatt, och öfverlämiiade dem ~ utan att tillfråga 
riksråden — åt utländska drafvelsmän, sjöröfvare och 
ärelösa människor, värre än de, som blifvit för sitt 
tyranniska förfarande fördrifna genom Engelbrekts verk- 
samhet. Då svenskarne sågo detta, förstodo de, att de 
blifvit bedragna af konungen och bådo de då närva- 
rande danska riksråden, att de måtte råda K. M:t att 
hålla fast vid fördragen, hvilka man med så stor svå- 
righet hade åstadkommit. Men dessa uträttade upp- 
draget hos konungen, så som de funno för godt. Här- 
med voro de svenska herrarne mindre belåtna, uppvaktade 
honom personligen och sade honom hvad de hade på 
sinnet. Han svarade dem onådigt och tillfogade: 
»Edher Ja Herre wil jagh icke wara». Och han tillade 



^ Af Bondeätten. 

^ Till konungen skulle aflämnas clen skatt, som hans fogdar 
skulle hafva uppburit intill midsommaren 1434, då resningen utbröt. 



Engelbrektsfe/jden. 33 

hastigt: »Aldrig hade Engelbrekt tillfogat mig dessa 
förluster, om han icke af Eder blif vit förmådd här- 
till; det är I, som gjort allt detta». Af dessa ord 
kunde man förstå, huru mycket han skattade deras 
råd och på hvad sätt han bortlagt allt misshag 
mot dem. Han aflägsnade från Stockholms slott 
Hans Kröpelin, hvilken han visste vara vänligt stämd 
mot svenskarne, och öfverlämnade det åt en viss EriJc 
Nilsson ^ från Jylland samt gaf honom 500 man af 
sin egen lifvakt. Så afreste han från Stockholm och 
färdades utmed den svenska kusten samt öfverläm- 
nade, som- förut sagdt är, rikets slott i tyranners hän- 
der. Alla af rikets invånare, som han kunde komma 
åt, plundrade han samt nedbrände äfven Vadstena 
klosters stad. ^ De sålunda plundrade personerna 
kommo till Engelbrekt och framställde bönfallande för 
honom sitt utblottade tillstånd och den orättvisa be- 
handling, de lidit. 

Ett rykte, som tillkännagaf konungens nya och nij riktdag i 
ökade ondska, utbreddes i riket, och det bestämdes, 
att man skulle sammankomma i Arboga Herrens år 
1436 på den hel. Fabii dag. ^ Där hölls ett rådslag, 
och de skrefvo till konungen, att de ända till asJcons- 
dagen * ville invänta hans svaromål angående löftenas 
infriande och huru de förluster, man lidit efter för- 
dragens affattande, skulle fullständigt ersättas. I annat 
fall skulle han veta, att han för alltid skulle utestängas 
från riket och all hyllning, troskap och huldskap åsido- 
sättas och undandragas honom. Ty de hade hört, att 



^ Af ätten Chjldenstierne. 

^ Troligen menas här några gårdar tillhörande Vadstena kloster. 

^ Den 5 januari. 

* Den 5 februari s. å. 

Berggren, Svensk historia, IL 3 



34 Ur Ericus Olai svenska kröniJca. 

han, när isen brutit upp, tänkte komma till Stockholm 
tillsammans med hertig Bugislaiv af Fommern ^ för att 
insätta honom till konung, liksom han försökt i Dan- 
mark, 

Förhåiimiaena, i Emellertid frågade de svenska borgarne i Stock- 
holm Engelbrekt genom bud, som i hemlighet sändes 
till honom, huru stor styrka han kunde ställa upp för 
att bemäktiga sig Stockholms stad. Ty svenskarne i 
Stockholm misstänkte i hög grad, att det kunde hända 
dem delsamma, som under konung Albrekts fångenskap 
inträffade med dem, hvilka blef vo innebrända ^. Men 
Engelbrekt, som härvidlag hade större syften, rådde och 
befallde alla de i Arboga församlade att icke åtskiljas 
utan från samma församling begifva sig till Stockholm 
för att utforska de där kvarblifna danskarnes af sikter. 
Ty dessa voro medlare och liksom gisslan för den 
med konungen nyligen afslutade öfverenskommelsen, att 
han skulle blifva hyllad och få återkomma. Emedan 
de förehade en viktig och farlig sak, alldenstund de 
genom bref ämnade undandraga konungen sin hyllning 
och lydnad, ansåg han emellertid att danskarne skulle 
bevara åt konungen staden och rikets starkaste slott. 
Därför måste man se till, att man ej från denna sida 
ansattes med krig. 

Stockholm stan- De auläudc alltså så många som varit samlade på 

ger sina portar ..,,.» , i t t, i • i .. n n •. 

för Engelbrekt motct 1 Arboga, orduadc liksom en krigsbar, framför staden 
Stockholms murar. När borgarne i staden märkte de- 
ras ankomst, stängde de portarna och skyndade till 
vapen. De ankommande förvånades och undrade hög- 
ligen häröfver samt uppdrogo åt några bland sig att gå 



^ En nära släkting till konung Erik. 

^ Härmed åsyftas de s. k. Käpplingemorden d. lY juni 1389. 



EngelbreMsfejden. 35 

närmare och efterfråga orsaken, hvarför de utestäng- 
des. Då redo fyra af dem fram till portarna, nämli- 
gen Engelbrekt, marsken Karl Knutsson, herr Gustaf 
Bengtsson ^ och Johan Karlsson, uppsatte ett fredstecken'^ 
och anhöUo, att stadens borgmästare måtte utkallas till 
dem. Då utgingo till dem två borgmästare, tyskar till 
börden. Dessa tillfrågades, hvarför de utestängde dem 
från staden, då de önskade fritt tala angående riket med 
hvilka borgare som helst. Tyskarne svarade, att de 
angående denna sak ville samtala med herr Erik Nils- 
son, som innehade slottet i konungens namn.- De två 
borgmästarne återvände från herr Erik Nilsson och 
bådo dem dröja något litet, emedan han afvaktade 
herr Hans Kröpelins ankomst, och sade, att han ingen- 
ting ville afhandla med svenskarne utom i dennes när- 
varo. Emellertid gingo de därför in för andra gången 
och höllo sins emellan en lång underhandling, under 
det att de utestängda svenska herrarne fingo, sittande på 
sina hästar, utstå många vedermödor genom stormens 
våldsamhet. Slutligen kommo borgmästarne ut för tredje 
gången sägande sig icke hafva något bemyndigande 
af konungen att släppa in dem. De tillfrågades för 
sista gången, om de ville tillåta svenskarne att tåga in. 
Det svarades, att de denna gång ej skulle tillåtas göra 
det. Då tog man försiktigt ned fredstecknet, enär det 
hade lofvats borgmästarne att de skulle få utgå och 
återvända i trygghet, och de hade för andra gången 
tillåtits återvända. Men när de återigen utan någon ny 
försäkran gingo ut, grepos de och bortfördes som fångar. 

Emellertid lät riddaren Erik Nilsson bevaka viov- staden tagesmed 

^ storm. 

' Förde en ulf i vapnet. 

^ En hattj som uppsattes på ett spjut. Jämför nutidens par- 
lamentärflagg (hvit). 



36 Ur Ericus Olai svenska hrönika. 

tärna, skyndade till slottet och besatte tornen med 
danska knektar, hvilka tillfogade svenskarne stora för- 
luster. Men några af borgarne ilade till portarna 
och sönderslogo med yxor och klubbor stängslen. 
De ansågo nämligen ovärdigt, att danskarne utan bor- 
garnes vetskap och samtycke utestängde svenskarne 
ifrån en svensk stad, i synnerhet rådsherrarne och 
dem, hvilka konungen uppdragit att under hans från- 
varo styra riket. Detta gjorde de, emedan intet an- 
nat var dem bekant, än att det rådde det bästa 
samförstånd mellan konungen och förutnämnda råds- 
herrar. De tvingades just då att sörja för deras lifs 
säkerhet, emedan en berättigad fruktan för den stränge 
riddaren (Erik Nilsson) kommit öfver dem, att icke det- 
samma, som förr en gång på detta ställe händt sven- 
skarne, då främlingarne hade makten, äfven måtte 
komma öfver dem. De frälsemän, som kommit tillstä- 
des, förmåddes genom detta uteslutande från staden 
att göra anfall mot portarna, inträngde kraftigt ge- 
nom en våldsam stormning och läto icke hindra sig 
genom de från tornen kommande täta sten- och pil- 
skotten. Sedan utvecklades fanorna på torget, ^ och 
borgarne befalldes att samlas. Dessa tillfrågades af 
rådsherrarne, om de ville hålla med riket. Alla jakade 
enhälligt härtill. Den befallning utdelades nu, att dan- 
skarne skulle utdrifvas från stadens torn, på det att 
ingen skulle skada borgarne. Därför utsattes nö- 
diga vakter i hela staden, och bref sändes till den 
danske befälhafvaren herr Erik Nilsson med förfrågan, 
hvarför han, då de kommo, mottagit dem med skott 
från kastmaskiner och bombarder. ^ De hade icke kom- 



^ Komtorget (Kornharanstorg). 
^ Kanoner eller s. k. vallbössor. 



Engelbrekfsfejden. 37 

mit för något annat ändamål än att öfverlägga och be- 
svära sig öfver de artiklar i fördraget, som ej iakt- 
tagits af konungen, vid hvilkas författande, föreslående 
och bestämmande han själf tillika med öfriga danskar 
hade varit medlare. När han mottagit dessa bref, 
brydde sig Erik Nilsson och de danskar, som voro med 
honom, icke om att svara något förnuftigt utan sände 
ovänliga skrifvelser fulla af hotelser, bedyrande uttryck- 
ligen, att han skulle dag och natt sörja för att tillfoga 
svenskarne förluster. 

När svenskarne sågo, att danskarne ämnade irsim- sjom Magras. 
härda i sin ondska, beslöto de att stanna i staden och 
belägra slottet. Därför uppdelades tornen mellan angri- 
parne, och framför slottets murar uppställde de beläg- 
ringsmaskiner och andra krigiska hjälpmedel. Det fanns 
två personer, på hvilka, enligt de andras uppdrag hela 
mödan med belägringen föll, nämligen Karl Knutsson 
och den käcke riddaren Erik Puke; af dessa anföll den 
ene från väster, den andre från söder. Här var äfven 
närvarande herr ärkebiskop Olof i Uppsala med en 
ståtlig skara stridbara svenner — de berättas hafva 
varit 300 — hvilkas anförare var riddaren Karl Mag- 
nusson; dessa sägas hafva utfört många lysande bedrifter. 

Men Engelbrekt, som förnämligast sörjde för sta- Det andra be/rt- 
tens bästa, drog omkring i riket och bemödade sig 
som förut att återvinna de rikets slott, som rådsher- 
rarne hade återställt till konungen. Och detta gjorde 
han, emedan konungen mot sina eder hade öfverläm- 
nat dem — utan råd eller samtycke af rikets råd — åt 
utländingar och ännu värre tyranner än någonsin före 
denna tid blifvit tillsatta. Engelbrekt uttågade alltså 
med en krigshär från Stockholm och kom till Nykö- 
ping, sammankallade därstädes södermanländingarne 



38 Ur Ericiw Olai svenska krönika. 

och lät, sedan dessa fått anförare, kraftigt belägra slot- 
tet. Den främste bland anförarne var Herman Berman, 
en käck men föga försiktig man. Därifrån marsche- 
rade Engelbrekt till Söderköping, sammankallade dit 
östgötarne och lät dem belägra Stäkeborg under befäl 
af en viss herr Erengisle. Tjustborna belägrade Stäke- 
holm under anförande af Bo Knutsson. Engelbrekt tå- 
gade därifrån till Kalmar, men då han nekades till- 
träde till staden, utsatte han en vaktstyrka vid Kläclce- 
herga ^ under befäl af Nils Stensson, ^ herr Gotsclialh 
Bengtsson och herr Gustaf Larsson. Emellertid bemäk- 
tigade sig Nils Stenssons svenner på ett listigt sätt 
Engeibreu in- fästet BrömseJius. ^ Därifrån tågade Engelbrekt och 
kivge och Skåne, inträngde i Blekinge. Då han kommit till en bro, Sille- 
hro, * vaktades vägen och bron af blekingsbönder och 
borgare från Rotnehy. ^ När Engelbrekts trupper syn- 
tes, började de upprifva bron, men Engelbrekts ryt- 
tare ilade skyndsamt fram och hindrade dem att för- 
störa bron. Han öfvergick densamma, och sedan fien- 
derna tagit till flykten, uppsatte han ett fredstecken, 
återkallade de flyende och höll med dem ett samtal, 
och alla visade honom hörsamhet. Han intågade så- 
ledes i staden Rotneby, gjorde där ett kort uppehåll 
och satte Claes Lang till befälhafvare i staden. När 



^ Kläckeberga kyrka har, liksom flera kyrkor inom Kalmar 
län, Källa, Voxtorp m. fl. varit ämnade såsom tillflyktsorter i ofreds- 
tider för de kringboende bönderna, hvarför de äfven voro byggda 
med fasta torn, skottgluggar o. d. 

^ Af ätten Natt och Dag. 

' Brömsehus låg i närheten af Brömsebäcken. Nils Stenssons 
svenner lågo på lur utanför fästet om natten. När borgporten om 
morgonen öppnades, trängde de in genom densamma, grepo fogden 
och utjagade besättningen. 

* Sillébro, bro öfver Bubbetorpsån i Blekinge. 

° Rotneby är det gamla namnet på nuv. Ronneby. 



Engelh-ektsfejäen. 39 

han tågat därifrån, fortsatte han till Lagaholm, hvarest 
småländingar och västgötar hade samlats. Slottets be- 
lägring begyntes under de två anförarne, riddarne Bo 
Knutsson och Sven, hvarefter han tog med sig återsto- 
den af hären och skyndade att underlägga sig Skåne. 
Men skåningarne voro samlade till drabbning under 
befäl af Peder Oxe, och denne sökte afvärja Engelbrekts 
anfall. Båda härarna skyndade till ett gemensamt öf- 
vergångsställe, som låg vid bron Rynébro. Men när 
båda härarnas förtraf hade mött hvarandra vid nämnda 
bro, fattades Peder Oxes svenner af fruktan vid åsy- 
nen af Engelbrekts ryttare, togo till flykten och kommo 
hals öfver hufvud tillbaka till sin herre. En af dem 
vid namn Knut Saxtorp togs till fånga och underrät- 
tade Engelbrekt om storleken af Peder Oxes trupper. 
När Engelbrekt fick veta detta, drog han sin här till- 
baka, befallde att den skulle gå tillbaka öfver bron 
och efter öfvergången förstöra densamma. Då Peder 
Oxe hört detta, återvände han därifrån och skyndade 
med de sina till Tranarpavad. ^ Detta misstänkte också 
Engelbrekt, kom honom i förväg och skyndade att be- 
sätta vadstället. Krigshärarna från båda länderna 
gjorde alltså halt på hvar sin strand af floden. Nu 
ingicks stillestånd mellan Sverige och Skåne, och 
det tillades i fördraget, att, om icke Engelbrekt före 
Påskveckan fått Lagaholms fäste i sina händer, han 
då skulle upphäfva belägringen och lämna fästet i fred. 
Onsdagen före Påsk, under det fredsvillkoren uppsattes, 
tågade Engelbrekt till Lagaholm men återvände sedsna Engelbrekt ryeke 

1 • 1 T^o 11 • -n n 1 ^ . in i Halland. 

det kapitulerat. Da vande han sig till Halmstad, in- 
tog staden och fortsatte till Varberg. Sedan dess be- 

^ Tranarpavad, vadställe öfver Eönne å ej långt från gården 
Tranarp i norra eller södra Åsbo härads Kristianstads län. 



40 Ur Erieus Olai svenska krönika. 

lagring börjats och herr Broder Svensson förordnats 
till anförare, styrde han sin färd till Älfshorg. Här 
afhandlades nu med befälhafvaren, den förutnämnde 
Matthias Kale, att denne icke skulle mottaga något af 
de vanliga inkomsterna eller blanda sig i länets ange- 
lägenheter eller utkräfva några skatter. Efter detta 
insjnknar «ta»- tågade han till Axevall, belägrade det men nedlades 

för Axevall och ® ' ^ 

föres «Ä ö>-«öro. därstädes på sjukbädden. Sjukdomen bestod i en stark 
matthet, för hvars skull han så fort som möjligt fördes 
därifrån till Örebro. Det fanns vid denna tid i riket 

Bengt Stensson en riddare vid namn Bengt Stensson, ^ till hvilken Engel- 

till Giöksholm. ^ ' ° 

brekt fattat misshag, såsom man tror för någon hans 
oredUghet i rikets ärenden, "^ och denne hade en son, 
Magnus Bengtsson. Denne herr Bengt hade fått veta, att 
Engelbrekt var sjuk och hade kommit till Örebro till 
följd af sin sjukdom. Han hade en gård, kallad Oiöks- 
halm, ^ ej långt aflägsen från Örebro. Han kom med 
svek i sinnet till Engelbrekt, kallade honom från slot- 
tet ned till Örebro stad och frågade, om han kunde 
sitta säker för honom i riket, samt försäkrade sig vilja 
stå till rätta inför rikets råd och svara för allt, som 
rättvist kunde tillvitas honom. Engelbrekt skänkte 
mannen sitt förtroende, inbjöd honom till sig och be- 
handlade honom vänligt, och så skildes de denna gång 
i god sämja. När Engelbrekt sedan fick kallelse från 
rådet att resa till Stockholm, påstår man, att denne 



^ Af ätten Natt och Dag. 

^ Herr Bengt Stensson hade som höfcling på Tälje hus låtit 
uppbringa ett liibskt handelsskepp^ ehuru det svenska riksrådet till- 
försäki-at hansestäderna fred. Engelbrekt lät dä Erik Puke belägra 
och uppbränna fästet, och härigenora vållades tvisten mellan Engel- 
brekt och herr Bengt. 

^ Ligger i St. MellOsa socken, Askers härad af Örebro län, 
vid Hjälmaren. 



EngelbreMsfejden. 41 

herr Bengt rådt honom att resa sjöledes, enär han 
(herr Bengt) hade sitt slott liggande bredvid sjön (Hjäl- 
maren). Engelbrekt färdades alltså med båt och lade 
för att hvila öfver natten till vid en holme ^ på kort 
afstånd från Giöksholm. Genast for Magnus Bengtsson, J5;?i,<7rf6«w.<! rförf, 
son till samme herr Bengt, öfver till holmen med sina 
män. Engelbrekt mottog honom vänligt, stående stödd 
på sin käpp. Men denne Belials son rasade mot honom 
som vargen mot lammet och anföll honom med eggen 
af sin yxa. Då den anfallne höll upp käppen såsom 
skydd, afhögg han tre fingrar för honom. Då Engelbrekt 
vände sig bort från honom för att fly, förföljde han 
honom med yxan i hand och tillfogade honom ett för- 
skräckligt sår i halsen. Engelbrekt föll till marken för 
detta hugg och slog hufvudet i en sten. Hufvudet 
krossade mördaren mot stenen med slag och stötar lik- 
som i en kvarn och sköt så många pilar i kroppen, att 
de liknade taggarna på en igelkott. Den sålunda mör- 
dade plundrade han på det omänskligaste, satte hans 
hustru och svenner i fängelse och lät pina dem. En af 
svennerna vid namn Albert Pecchata tvingade han att 
med sig rida till Örebro slott, för att han, liksom kom- 
mande i Engelbrekts namn och på hans uppdrag, skulle 
i mörkret insläppas i slottet. Denne mandråpare, ja 
fadermördare, som så grymt mördade rikets trogne fa- 
der, var ej nöjd med att hafva utgjutit den tappre man- 
nens blod och tagit hans ägodelar, utan han ville äfven 
svekfullt intränga i det enda slott, som Engelbrekt af 
alla rikets fästen, dem han återtagit från tyrannerna, 



' Hohnen kallas numera Engelbrektslwhnen. År 1818 restes 
där en minnesvård med följande inskrift: »Här föll Engelbrekt 
Engelbrektsson, svenska frihetens värn. Gustaf Vasas föredöme. 
Offer för ett nidingsmord den 27 april 1436.» 



42 Ur M-icus Olai svenska krönika. 

hade afsett för sitt eget bruk. Hans afsikt gäckades 
likväl genom vaksamheten hos slottets väktare. Han in- 
trängde då i staden Örebro och bortförde allt, hvad som 
tillhörde Engelbrekt, samt dem af hans tjänare, som han 
kunde finna. Därefter flydde han till fästet Ringstada- 
holm med sin fader, upphofsmannen till denna stora 
skändlighet. 

Så dödades af sina egna landsmän denne käcke, 
hugstore och mot Sveriges rike trogne man, som alltid 
var redo att dö för sina medborgare. Det förefaller 
underligt, att efter få dagars förlopp marsken Karl 
Knutsson, som styrde riket efter Engelbrekts död, utsände 
i alla rikets landskap bref och kungörelser, att ingen 
måtte ofreda Magnus Bengtsson, som mördade Engel- 
brekt, vanrykta eller tala förklenande om honom eller 
på något sätt tillvita honom Engelbrekts död. Ty alla 
ansågo för säkert, att den aldrig skulle öfverlefva det, 
som bragt en sådan stor man om lifvet, en man ge- 
nom hvilken såväl frälsemän som ofrälse och alla ri- 
kets invånare hade njutit så stor nytta och frihet. 
Engelbrekt dödades Herrens år 1436 den sjette dagen 
före det hel. korsets dag (den 27 april 1436). 



Bilaga I. 



Faxehus intages och brännes. 

Det hände sig om marjemässdag 
Oeli rätt om middagstid, 
De skuto elden på Faxehus, 
Att lågan stod änd' i sky. 
Faxelius ligger i swartom brandom. 



Där bor så mången man i Helsingland, 
i så storan \vånda. 
Fyra för årder och sex för har O 
Och åtta för plogen stånda. 
Faxehus ligger i swartom brandom. 



De gingo sig ifrån Delsbo, 

Och in till Delsbo rå. 

De höggo fläsket af knokarna, 

Så långt de kunde nå. 

Faxehus ligger i swartom brandom. 



Tröster man i Regnsiö 

Sammanlund i Mo, 

De togo deras båtar bort, 

De kund' inf undan ro. 

Faxehus ligger i swartom brandom. 



Bilaga IL 

''Det var en man het Engelbrekt/' 

(Engelbrektsvisau.) 

Det var en man het Engelbrekt, 

om honom nu börjas denna dikt, 

i Sverige var han födder. 

Han förde om landet klubba och svärd, 

han fäktade fast förutan flärd, 

och därtill var han nödder. 

Utländske rådde i Sverige då, 
det kunde ej värre i riket stå; 
de styrde land och fäste. 
Svenske män hade sådan nöd, 
de ville då hellre vara död ^ 
än längre lida slika gäster. 

De ledo våld och stor armod, 
de göto ut sin svett och blod, 
det kunde ingen bota, ^ 
förrän Gud med sino nåd 
gaf dem därtill hjälp och råd 
den orätt ned att stöta. 

Israels folk under Farao 
kunde ej mera lida oro 
än svenske då försökte. 
Ingen man kan vara så klok 
att skrifva det i bref eller bok, 
hvad armod dem då tröekte. ^ 



1 Döda. 
^ Bota. 

s Tryckte. 



45 



Konung Erik det ej akta vill, 
skatt och tunga ökade han till, 
och landet lät han härja. 
Han lät så råda onda män, 
att Sverige bär stor skada än, 
han ville det ej värja. 

Guld och sölf det fördes allt bort, 

lag och rätt älskades ej stort, 

ref och våldsverk öfdes. 

Han ' lät det vara sitt testament, 

att den fick värst, som bäst hade tjänt, 

det kunde då med sanning prof vas. 

Mången man var då så arm, 
att han förgick af sorg och harm, 
som honom kom tillhanda. 
Unger och gammal, eho det såg, 
och än det barnet i vaggone låg 
måtte väl gråta den vånda. 

Det blef så i femtio år. 

Att sådant öfvervälde står, 

Det var något hårdt att lide. 

Men Gud, som väger med jämnan vikt, 

han gat det till din syndaplikt ; 

dock gjorde han nåd omsider. 

Han väckte upp Engelbrekt, den lille man, 
som till det ärendet litet kan. 
Han gaf honom makt och snille. 
Slott, städer, folk och län och land 
de gingo honom fullt snart i hand. 
Gud fogde't ^ som Han ville. 



^ Konung Erik. 
' Fogade det. 



46 

Hvad Gud ville, det måtte allt ske. 

Han utdref ändock alla de, 

som riket ville arga. ^ 

Var han beem, ^ och var han ryss, 

var han pål, ^ och var han pryss, ^ 

han älskade dem som vargar. 

Då han hade så manliga stridt, 

och ryktet gick öfver världen vid t, 

då fick han det till löna. 

En tid han for a£ Örebro, 

då vardt han slagen i goda tro. 

Så plägar man troskap löna. 

Han vardt kärvad ^ som den fisk, 
som stekare ^ lägga på sin disk. '' 
Det var en omild gärning. 
Han fick uti sig väl femton skott; 
det var en sorgfuU arfvelott 
hans hustru fick till varning. 

* 
O, ädla svensk, du statt nu fast 

och bättra det, som förra brast. 

Du late dig ej förvända. 

Du våge din hals och så dina hand 

att frälsa ditt eget fädernesland. 

Gud må dig tröst väl sända. 

En fågel han värjer sin egen bur, 

så gör ock alla vilda djur. 

Nu märk, hvad dig bör göra. 

Gud hafver dig gifvit sinne och själ; 

var hellre fri, än annans träl, 

så länge du kan dig röra. 

Dessa utdrag äro gjorda ur Hy] tén-Cavallius,Histor. och politiska 
visor. Det senare är en del af den s. k. Engelbrettsvisan, som författats 
af den kände fosterlandsvännen, biskop Thomas i Strängnäs f 1443. 

^ Förarga (skada). ^ Bömare. ^ Polack. * Preussare. ^ Kärvad 
(kervat) betyder möjligen detsamma som verbet Jcarfva (sarga, skära 
sönder i småbitar) i vissa landskapsdialekter. " Kockar. '' Bord. 



UR 
OLAUS MAGNI HISTORIA. 



Ur Olaus Magni historia. 

Olaus Magnus föddes år 1490 i Skeninge ocli studerade lik- 
som broderuj Johannes Magnus, Sveriges siste katolske ärkebiskop, 
vid Tysklands förnämsta högskolor. Enligt broderns uppgift ut- 
nämndes han till domprost i Strängnäs. Enär han var en ifrig mot- 
ståndare till reformationen, råkade han i onåd hos Gustaf I och 
lämnade redan 1524 Sverige. löS'? bosatte han sig i Rom och ut- 
vecklade där en liflig författareverksamhet. Här utgaf han sitt stora 
etnografiska arbete öfver Norden »Historia de rebus septentriona- 
libus». Detta verk lämnar en god och, som det synes, på noggrauna 
iakttagelser stödd skildring af Nordens länder och folk samt ut- 
märker sig för en vai-m fosterlandskärlek. Men denna fosterlands- 
kärlek förleder honom också till stora öfverdrifter i framställningen. 
Efter broderns död utnämndes han af päfven till ärkebiskop i Upp- 
sala men erkändes aldrig såsom sådan i sitt hemland. Han dog 
1557 och ligger jämte brodern begrafven i S:t Peterskyrkan i Rom. 

Om götarnes berömda sjöar. 

I de nordiska landen finnas många sjöar, som äro 
berömda för sin storlek och sitt läge. Den förnämsta 
kallas Vänern och är belägen inom västgötarnes grän- 
ser. Den mäter 130 italienska mil ^ i längd och nästan 
lika mycket i bredd. Den har många och på olika 
ställen liggande öar och mer än 24 stora floder, som 
utfalla i densamma, men blott ett enda utlopp. ^ I denna 

'■ Författaren menar här möjligen romerska mil, af hvilka sex 
gingo på en geografisk mil = 7,420 m. 
* Göta älf. 

Berggren, Svensk historia. II. 4 



50 Ur Olans Magni historia. 

sjö och vid dess stränder ligga många ståtliga slott. Det 
förnämsta af dessa är borgen Lächö, som ligger på en 
hög Idippa ^ och som uppförts på biskoparnes af Skara 
föranstaltande. Den har en brunn, som är uthuggen 
ur den hårda klippan och mäter 200 fot i djup. Vid 
denna sjö ligga dessutom många gamla städer såsom 
Lidköping och Tingvalla, ^ som är rikt genom grufvornas 
afkastning, enär dessa lämna det mest utsökta järn och 
stål. Vidare finnes en annan sjö, kallad Vättern, som 
har ett så klart och genomskinligt vatten af grönaktig 
färg, att man kan se en penning djupt nere på bottnen. 
Vid denna sjö ligger den heliga Birgittas (eller Brigittas) 
och hennes dotters, den heliga Katarinas, kloster, ^ hvil- 
ket grundades och begåfvades genom bådaderas rika 
skänker. Dessutom finnes vid sjöns södra ända en 
stad, Jönköping, känd för alla kommande tider ge- 
nom de lysande sammankomster, som konungarne hållit 
därstädes. På den motsatta, norra stranden ligga out- 
tömliga grufvor. Slutligen ligger där också klostret 
Älvastra, * som på den helige Bernhards ^ tid upp- 
byggdes med stor kostnad och rikt begåfvades. I när- 
heten ligger byn Tolstad, hvarest konung Sverker '^ 
själfva julnatten mördades af sin egen hästesven, som 
begagnade betslet som vapen. 

Den tredje sjön kallas Mälaren, och vid dess 

^ På Kållandsö. Läckö var Skarabiskoparnes slott, ända tills 
Gustaf I indrog det till kronan. 

^ Tingvalla var ingen stad utan tingstäUe och marknadsplats 
vid Klarälfvens utlopp i Vänern. Där anlades sedermera (1683) 
Karlstad. 

* Vadstena kloster, grundadt år 1346. 

* Byggdes af Sverker d. ä. (1130—56). 

^ Den hel. Bernhard af Clairvaux (1091—1153), stiftare af 
cistercienser- eller hernhardinerorden. 
" Sverker d. ä. 



Ur Olmis Magni historia. 51 

stränder ligga städer, fästen och ståtliga herresäten. 
Icke långt därifrån finnas på fasta landet outtömliga 
grufvor, hvilka lämna silfver, koppar och järn och äro 
så rika, att de ej kunna af någon människa uppskattas. ^ 
Häraf kommer det sig, att Svea och Göta konungar 
aldrig äro eller varit underlägsna öfriga konungar i 
Europa i skatter och rikedom. Det finnes äfven en 
sötvattensjö bland de lapska bergen kallad Ltile träsk, 
hvilken mäter 300 italienska mil i längd och 120 i 
bredd. Dessutom finnas många andra på sidan om 
dessa liggande träsk och sjöar, icke fullt så stora och 
breda, men så fiskrika, att de icke hafva sina likar i 
Europa, ja, i hela världen. 

Om den götiska ön Ölands (Oelandlas) skönhet och 

rikedom. 

Öland, en af öarna i det götiska hafvet, ^ är genom 
ett smalt sund skildt från södra Götaland och är den 
skönaste af öar. Den är i hög grad rik på många 
goda ting, emedan jordens fruktbarhet ersätter den 
ringa storleken, ty ön kan genomfaras på två dagar. 
Ängar och fält äro beundransvärda genom örternas 
outsägliga vällukt. 

Där finnas många hjordar af små men starka häst- 
ar, och dessa öfverträffa, som jag tror, många större 
sådana i styrka och snabbhet. De uppköpas för nöjes 
skull af inhemska och utländska köpmän, som bortföra 
dem till aflägsna länder att där säljas såsom naturens 
under. Denna ö har således öfverflöd på frukter, betes- 



' Här menas antagligen Dannemora grufva, Kopparberget samt 
Sala silfvergrufva. 
^ Östersjön. 



52 Ur Olmis Magni historia. 

marker, boskapshjordar och fisk, så att det räcker för 
öns egna behof samt äfven till utförsel. Dess oxar och 
annan boskap samt smör utföras till andra sidan hafvet. 
Ön hade fordom många borgar, ^ hvilka voro uppbyggda 
på ställen, som gynnades både af natur och konst och 
voro väl befästa. Några af dessa äro förvandlade till 
kristna kyrkor och tjäna nu för tiden lika mycket till 
landets som till religionens försvar; ^ andra äro i grund 
förstörda genom krigets stormar. En, som är högre och 
starkare än de andra, har kvarstått till närvarande tid, 
nämligen Borgholm. Den höga byggnaden tjänar dem, 
som segla på det götiska hafvet, såsom sjömärke och 
vägleder dem för vindarna till hamnarna. Särskildt 
gäller detta engelsmän, skottar, sjeellandsbor och hol- 
ländare, hvilka hafva stort behof af sjömärken i detta haf. 
Ön är nästan helt och hållet infattad i kalkstens- 
klippor, uppifrån och ned till stränderna, af 20 eller 30 
fots höjd, liksom vore den med afsikt genom konst för- 
lagd där. På den östra kusten, som ligger öppen för 
hafvet, finnas flera vackra hamnar. Till dessa bruka 
utländska sjöfarande komma lika mycket af nyfikenhet 
som af nödtvång, emedan de önska se den egendomliga 
naturen. På denna ö bruka Svea och Göta konungar 
under fredliga tider tillbringa somrarna, dels för dess 
skönhets, dels för jaktens skull. Äfven kunna utländska 
furstar där bekvämare sammanträffa med dem för att 
rådslå om viktiga ärenden, emedan hafvet där ej är så 
bredt att segla öfver. Nära den norra stranden reser 



1 rn 



T. ex. Ismantorps borg, Långlöts socken och Gråborg i Al- 
gutsrums socken, Öland. 

* Flera kyrkor på Öland äro byggda så, att de vid krigstillfälle 
kunde användas till försvarsverk, t. ex. Källa gamla kyrka, Norra 
Mökleby, Vlkleby och Kastlösa kyrkor. 



Ur Olaus Magni historia. 53 

sig en hög klippa, hvilken sjömännen för att undvika 
olyckliga förebud och stormarna på hafvet allmänt 
kalla Jungfrun. De, som stanna i hamnen därstädes, 
söka blidka henne genom vänliga skänker, liksom man 
brukar gifva flickor små gåfvor af handskar, silkes- 
bälten och dylikt. Och klippans gudomlighet tyckes ej 
vara otacksam, enligt hvad en gammal sägen berättar. 
En person, som offrade en gåfva, skall af en röst 
haf va blifvit tillsagd att segla därifrån för att ej. råka i 
fara. Han gjorde så och undkom oskadad, under det 
att andra råkade i stor fara. Under en viss tid på året 
sägas alla trollpackor i Norden samlas på denna klippa 
för att pröfva sina trollkonster. Den, som kommer för 
sent till denna djäfvulstjänst, får ett förskräckligt straff. 
Men detta är inbillning och förtjänar ingen tilltro. ^ 

Om den ryktbara ön Gotland (Gothlandia). 

Den östra delen af Göta land kallas så (Goth- 
landia); det betyder »götarnes land» »eller ett godt 
land». Ty på götarnes språk betyder goth god eller 
gud och lemdia land. Och ön är god i många hän- 
seenden. Godt är folket på densamma, det finnes goda 

o 

och säkra hamnar rundt omkring ön- Åkerjorden är 
god och utsökt; god är ön genom sina hästar, oxar, 
fiske, jakt, vatten, skogar, betesmarker, skön marmor 
och genom alla ting, som begagnas af människan. I 
dess norra del ligger den berömda staden Vishy, i hvil- 
ken finnes en starkt befäst borg. ^ Fordom var denna 



^ Möjligen menas härmed folktrons »BlåkuUa». Betraktad från 
slottshöjden vid Borgholm ter sig ön verkligen som en »blå knlle», 
hvilken i fjärran höjer sig öfver hafsytan. 

^ Visborgs slott. 



64 Ur Olaus Magni kisioria. 

siad götarnes och många andra länders förnämsta han- 
delsstad och öfverfylld med så stora skatter och köp- 
mansvaror, att den knappast hade sin like i Europa. 
Dit strömmade samman götar, svear, ryssar eller rutener, 
danskar, preussare, engelsmän, skottar, flandrare, frans- 
män, finnar, vender, sachsare och spanjorer. Hvarje 
folk hade sina egna kvarter och gator. 

När dessa främlmgar kommo i land, funno de allt 
fredligt, ända tills tvedräkten, som är den mest olycks- 
bringande förstöraren af riken och människor, störtade 
staden öfver ända. Så har det gått med otaliga andra na- 
tioner, hvilka från början stått i hög blomstring. Ännu i 
dag stå ruiner af marmor kvar, hvilka vittna om stadens 
forna glans, storhet och ålder. Ännu finnas kvar hus 
med hvalf, järnportar, fönster af koppar eller brons, 
som fordom voro försilfrade eller förgyllda, hvilka lämna 
ett ovedersägligt bevis på stadens omätliga rikedom. 

Konung Magnus ^ af Sverige bilade Herrens år 
1288 en farlig strid, som uppstått mellan Visby bor- 
gare och bönderna på ön. Och han tillät borgarne 
att återställa stadens omstörtade murar, vallar och 
torn. Konung Alhreht af Sverige, som af de mäktigaste 
ädlingarne inkallats från nedre Tyskland för att från 
hafvet fördrifva de mäktiga sjöröfvarne, fetaliébröderna, ^ 
öfverlämnade denna ö Gotland till den preussiska här- 
mästaren såsom pant för 20,000 lödiga mark. Denna 
summa hopsamlade från Sverige drottning Margareta, 
som efterträdde honom och återställde den till Sveriges 
rike med full laglig äganderätt att evärdeligen inne- 

1 Magnus Ladulås (laTö— 1290). 

^ Misstag af författaren. »Fetaliébröderna» voro kapare, hvilka 
utrustades af städenia i Mecklenburg för att undsätta det af drott- 
ning Margareta belägrade Stockholm. Fetaliébröderna kämpade så- 
ledes för konung Albrekt. 



Ur Olaus Magni historia. 55 

hafvas. Den berömde danske historieskrifvaren Saxo 
Grammatims ^ betygar utan tvekan i flera af sina skrifter, 
alt denna ö tillhör Sverige. Af många skäl för denna 
sak vill jag anföra följande; emedan de ständigt be- 
gagna samma språk, lagar, sedvänjor och likhet i seder, 
emedan de höra under biskopen i Linköping, som först 
utsått den sanna tron på ön, och från denne begära de 
och erhålla biskoplig själavård. 

Om konungaval. 

Våra förfäders ärofulla lag, som bevarats i oaf- 
bruten följd genom århundraden från släkte till släkte, 
föreskrifver i sin början, att, när invånarne skola välja 
konung i Sverige, alla rådsherrar, riddare, ombud från 
alla landskap, samhällen och städer i sagda konunga- 
rike skola instämmas att möta i ärkebiskopens residens- 
stad Uppsala. Icke långt därifrån finnes ute på ett 
fält en st-or sten, som befolkningen kallar Mora sten. ^ 
I en omkrets kring denna 'ligga fast i jorden tolf 
andra stenar, något mindre än denna. På denna plats 
pläga rikets rådsherrar och ombud mötas. Där fram- 
träder den främste af rådet och uppvisar, huru nöd- 
vändigt det är för rikets och hela folkets frihet att 
komma öfverens om en konung alt härska öfver dem. 



^ Saxo Grammaticus (jämf. sid. 66) f. omkr. 1140, j 1206 som 
prost i Eoskilde, var skrifvare eller kansler hos ärkebiskop Absalon 
i Lund. På dennes uppmaning skref han på latin sin danska historia 
(Historia danica). 

^ Mora sten eller stenar kallas den plats vid Mora i Lägga 
socken, Uppsala län (11 km. s.ö. fr. Uppsala), där konungavalen 
Ibrdoin höllos. Under den senare medeltiden skedde själfva valet å 
annan ort, men hyllningen ägde rum vid Mora sten. Den siste 
konung, som där hyllats, var Kristian I af Danmark d. 2 juli 1467. 
Några af stenarna finnas ännu kvar. 



56 TJr Olaus Magni historia. 

Så hade deras förfäder mycket förtänksamt följt detta 
bruk att förrätta valet på en sådan sten, som betecknar 
orubblighet. Rådsherren uppmanar alla att genast fritt 
nämna, hvem de vilja hafva. De dröja icke länge härmed. 
Den, som alltid syntes värna om det allmänna bästa 
och skydda rikets fred och endräkt, den, som vunnit 
hela folkets kärlek genom ett rättfärdigt lefverne, den, 
som i sitt ämbete ej har gjort någon orätt, den, som i 
krig har vunnit många segrar, den, som mest älskar 
rättvisan och religionen, han lyftes med alla ombudens 
enhälliga samtycke upp på stenen och utropas till de- 
ras konung. Härvid tages i beräkning, att, om ko- 
nungens son, broder eller frände äger dessa dygder, han 
skall föredragas framför alla öfriga, dock icke genom 
arf utan genom fritt val. Och det synes ej kunna för- 
nekas, att dessa förskaffa sig folkets kärlek genom 
noggrannhet, omsorg, myndighet, välvilja, böner och 
löften. Ty några skynda att komma i besittning af 
konungatiteln genom främmande konungars och furstars 
rekommendation eller genom våld och vapenmakt, men 
inga äro så olyckliga som de. Emedan deras våld- 
samma styrelse är emot folkets fria val, blir deras 
styrelse icke långvarig, äfven om de satte sin tron 
inom de starkaste fästen eller bland stjärnorna. Huru 
än detta utfaller, så tillträder, fortsätter och slutar den 
alltid sin regering tryggare, som är kallad genom folkets 
röst och som är tillräckligt klok att vara dess konung, 
enär han är värderad för sitt mod och sina dygder 
samt mest beryktad och tapper både bland fiender och 
sitt eget folk. Och detta är han, emedan han anser intet 
vara viktigare att göra än att utöfva den gamla seden 
att se till sina ädlingar och sitt folk, att de må hafva en 
rättvis styrelse, ett säkert försvar och en ständig fred. 



Ur Olaus Magni historia. 57 

Om han gör detta, skall icke folket tillåta någon att 
bestrida honom hans kungliga ämbete. 



Om den grymhet, som smickrare, förrädare och främ- 
lingar ofta föröfvat i den kungliga staden Stockholm. 

Stockholm är den mest berömda handelsstaden i 
Sverige, Ja, i hela Norden. Till denna pläga borgare 
af alla folkslag och nationer samlas men mest från 
Nederländerna. Med dessa blandas ofta sådana personer, 
som på grund af skuld eller för någon skamlig hand- 
ling ej kunna stanna i sitt fädernesland. När sådana 
män blifva rika, brukar ofta deras rätta natur komma 
fram, hvilken fattigdomen dolt. Dessutom arbeta de 
ofta till det lands fördärf, i hvilket de blifvit mottagna 
med vänlig gästfrihet, i synnerhet när de fått en ko- 
nung, under hvilkens regering de anse allt vara tillåtet 
för dem. Sådana voro de 170 tyskarne i Stockholm 
under honung ÄlbreJcts regering. De bildade en hemlig 
sammansvärjning och kallade sig hättebröäer ; deras an- 
tal ökades sedermera till öfver 1,500 stycken. ^ Deras 
hufvudsakliga afsikt var att genom föraktfullt tal reta de 
infödda svenskarne till tvist, så att saken slutligen skulle 
komma inför konungen och dessa blifva plundrade på 
lif eller ägodelar eller på båda delarna. Så skedde 
också. För att de desto grymmare skulle kunna döda 
dem med utsökta marter, gjorde de sågar af trä, 
med hvilka de pinade till döds de mest framstå- 
ende af de svenska borgarne, så att man snarare 

^ Dessa händelser inträffade först sedan Albrekt blifvit slagen 
vid Falköping 1389 ocli insatt som fånge på Lindholms slott i 
Skåne. Samma år skedde de s. k. Käpplingemorden i Stockholm, 
hvilken stad hölls för konungens räkning af slottshöfdingen Herbert 
Königsmark. 



58 TJr Olaus Magni historia. 

borde sucka vid en sådan gräslig gärning än skrifva 
därom. Slutligen förde de i tysthet och vid midnatt de 
ännu lefvande svenskarne från deras fängelse i det 
kungliga slottet till närmaste holme, kallad KäppUnge- 
holmen ^ och belägen på ett pilskotts håll därifrån. Dessa 
instängdes i ett hus och bundos med fingrarna fast i 
väggen. Därpå satte man eld på huset och de för- 
brändes i större antal, än man säkert kan säga. Ty 
bundna såsom får kastades de in för att brännas. 



Om denna stads uppkomst och läge. 

Den förnämsta af svenskarnes städer, den kung- 
liga staden Stochliolm, grundlades af den lysande och 
utmärkte Birger jarl, som var en konungs förmyndare. '^ 
Han befäste densamma med murar och starka vallar 
på ett till den grad lämpligt, passande och ointagligt 
ställe, att det tros, att han aldrig kunnat uttänka något 
bättre. Ty platsen är genom strömmar skyddad på alla 
håll — den begagnades förr endast af fiskare — hvar- 
jämte den är så belägen mellan ett salt och ett sött 
vatten, ^ att den kan kallas en port till hela Sverige. 
Ty förr inträngde genom detta pass ester, moskoviter, 
ryssar och lavaster och utplundrade genom hemliga an- 
fall de intet ondt anande svenskarne. Sedan de ned- 
huggit en mängd människor, återvände de fritt och obe- 
hindradt och lastade med stort byte till sina länder. 
Vid ett sådant anfall dödade de Johannes II, ärke- 



^ Nuvarande Blasieliolmen. 

^ Staden började byggas redan i slutet af 1100-talefc och fanns 
således till, när Birger öfvertog riksstyrelsen, men säkerligen tillhör 
stadens första uppblonistring den store riksjarlens tid. 

^ Östersjön och Mälaren. 



TJr Olaus Magni historia. 59 

biskop i Uppsala, på hans egen borg AlmarestäJc ^ samt 
åtskilliga andra män af ädel börd och framstående 
lefnadsställning. Men sedan Stockholm anlagts, förskaf- 
fade det hvar och en kringboende en stadig fred men 
blef en ständig fruktan för fienderna. När dessa sågo, 
att ett så starkt skydd för framtiden blifvit upprättadt mot 
hvarje fiende, afhöllo de sig från att utplundra Sverige. 
Ty, om någon vill genom belägring innesluta detta 
Stockholm och söka öfvervinna det med våld, skall det 
intet gagna honom, äfven om han skulle ihärdigt full- 
följa belägringen på alla sätt. Ty staden är belägen 
vid djupt vatten och omgifven af forsande strömmar 
och har endast två portar, en mot söder och en mot 
norr, ''' förbundna med fastlandet genom långa bryggor. 
Dessa portar och bryggor kosta konungarne af Dan- 
mark genom deras misslyckade anfall mer, än tio af de 
största städerna i deras rike äro värda. Ty staden 
kan blott belägras genom tre starka krigshärar, som 
äro afdelade på öarna och genom vatten skilda från 
fasta landet. Och dessa trupper kunna aldrig vara 
säkra för bågskyttar, som hastigt samlas på land. Den 
som vill må försöka, och han skall finna ett förskräck- 
ligt motstånd. 

Om Brunkeberg utanför staden Stockholm och de 
strider, som där utkämpats. 

Utanför denna kungliga stad och beläget mot norr 
höjer sig ett berg eller en sandås. ^ På dess topp och 



^ Detta inträifade är 1187; vid samma tillfälle brändes Sigtuna. 
Om Stakets borg se Evicus Olai. 

^ Söderport ocli Norreport. 

" Sandåsen gick vid denna tid ända fram till Norrström. 



60 Ur Olaus Magni historia. 

sluttande sidor hafva af många furstar, riddare, bor- 
gare och bönder hållits många skarpa strider både i 
äldre och nyare tider, både mot inre och yttre fiender. 
Om dessa strider har min käre broder Johannes, ärlce- 
hishop i Uppsala, skrifvit många sanna saker särskildt 
i sin Svea och Göta historia. Därför skall jag ej ge- 
nom att upprepa dessa uppväcka trötthet hos läsaren. 
Härifrån vill jag dock göra ett undantag; emedan ko- 
nung Kristian af Danmark, den förste af det namnet, 
när han efter en häftig drabbning ' flydde från berget 
för de påträngande dalJcarlarne för att söka skydd af 
sin krigsflotta, genom ett muskötskott förlorade fyra 
framtänder. Häraf brukade ett yngre släkte berömma 
sig i sina sånger vid dryckeslagen. "^ Dessutom kunde 
Kristian II endast med stor möda från detta berg 
ned till sjön föra sin af hunger och sjukdom plågade 
här till sin flotta, som låg bevarad bakom bergen 
söder om Stockholm. Men icke ens här kunde han 
föda sina hungrande trupper utan endast genom bak- 
sluga öfverenskommelser, som han ingick med stadens 
befälhafvare, riksföreståndaren och invånarne. På detta 
sätt erhöll han mat och proviant för sin krigshär af 
de dåraktigt lättrogna borgarne, ja, för sin egen del ett 
rikligt underhåll från riksföreståndarens eget bord. ^ 



^ Slaget vid Brunkeberg den 10 oktober 1471. 

^ Troligen hänsyftar författaren på den bekanta visan om 
Brunkebergs slag. En af stroferna lyder: 

»Det begynte fast bläsa der efter rinner blod. 

i konung Kristierns näsa De svenske män 

med hakebysselod. de sade det än, 

Pyra framtänder de tidender voro fullgod(a)>. 

ruko bort all i sänder 

^ 1518 låg Kristian II först med sin här på Brunkeberg och 
drog därifrån till Södermalm, men slutligen blef han slagen vid 
Brännkyrka af Sten Sture d. y. 



TJr Olans Magni historia. 61 

Han bröt emellertid sitt ord och bortförde mot deras 
vilja såsom gisslan sex förnäma svenska herrar till 
Danmark. ^ Detta berg har fått sitt namn af en viss 
Bnmlce, ^ en förrädare och skamlig vällusting, och nam- 
net har uppkommit härigenom. 

Om konung Kristian 11:8 grymhet. 

Kristian II, konung af Danmark, hade på olika 
tider och på hvarjehanda sätt genom några ädlingar af 
det danska partiet i Svealand och Götaland erhåUit in- 
steg i nämnda riken. Dessa herrar voro af dansk släkt 
och blod (ibland dem var den olyckhge Gustaf Trolle, 
ärkebiskop i Uppsala). Han (konungen) blef så grym 
och hård, att han icke tog någon hänsyn till sin ed 
eller beseglade bref eller till Herrens sakrament och 
hostian, för hvilket man måste bäfva; ej heller vi- 
sade han barmhärtighet eller misskund mot någon män- 
niska. En dag, nämligen den 8 novemher 1520, be- 
fallde han, att herrar af oHka stånd, frälsemän, råds- 
herrar och borgare till ett antal af 94 skulle skänd- 
ligen halshuggas, till hvilken handling han eggades ge- 
nom usla mäns råd. Detta såg jag och darrade där- 
vid. Och han befallde, att deras döda kroppar skulle 
i tre dagar hgga obegrafna framför rådhuset i Stock- 
holms stad, till dess de fördes utom staden för att 
brännas. I sanning, det var en ömkansvärd syn, som 
utan tvifvel rnåste oroa Kristian själf, hvilken sedermera 
plågades genom ett tusenfaldt elände. Det var sorgligt. 



^ Gustaf Eriksson (Vase), Hemming Gadli m. il. 

^ Johan T. Brunkow, drotset hos konung Birger Magnusson, af- 
rättades på sandåsen är 1319. Skal) hafva varit uppliofsman till 
»Nyköpings gästabud>. 



62 Ur Olaus Magni historia. 

att han skulle på sina grymma rådsherrars anstiftan bar- 
bariskt och med osedvanlig grymhet mörda dem, som han 
gifvit sitt ord och vänligt inbjudit till gästabud vid sitt 
kungliga bord. 

Samma dags natt upphäfdes en hj ärtslitande klagan 
af änkorna till de män, hvilka blifvit dödade med svärd 
och lågo för hundarna på Stortorget, sedan dessa 
änkor blifvit plundrade på sina penningar och alla 
ägodelar af de omättliga danska anförarne. Dessa 
voro i sanning mycket rofgiriga och grymma, ty de 
plundrade förnämligast de oskyldiga, under det att de 
bortlade all blygsamhet och heder, i det de begagnade 
sig af skräcken för konungens namn och öfverhängande 
grymhet. 

Ej heller hade myndlingar och faderlösa det bättre, 
hvilka plågades genom sina föräldrars död och plund- 
rades på all deras egendom. Jag, som med grå- 
tande ögon såg denna beklagansvärda gärning, skulle 
kunna skrifva en lång och förskräcklig berättelse där- 
om, i fall jag ville omtala hvarje enskild del af detta 
elände, nämligen huru all både gudomlig och mänsklig 
ordning var kastad öfver ända. Man tog ingen hänsyn 
till gifna löften, hyste ingen vördnad för religionen; allt 
utfördes med gudlös öfverilning. Öfverallt var suckan, 
mord och död; ingen tillflyktsort fanns och att lefva 
bland dragna svärd och grymma män var omöjligt. 
Staden hölls under den strängaste bevakning, på det att 
ingen måtte bryta sig ut ur det allmänna fängelset och 
berätta för landets invånare detta grymma handlingssätt. 
Ty hade massan af folket, som befann sig i frihet, fått 
veta detta, hade den icke lämnat något af denna ill- 
gärning ohämnadt. 



Vr Olaus Magni histoiia. 63 

Mera om samme konungs grymhet. 

När konungen märkte deras sinnelag, ansåg han sig 
vara säker blott om han flydde, och inom få dagar var 
han tvungen att återvända till sitt eget rike, Danmark. 
Under resan dit lät han rådbråka, hänga eller fyrdela 
många eller tilldelade dem andra grymma dödssätt, 
synnerligen i Vadstena i Östergötland, Birgittas land. 
Slutligen inträifade detta i Nydala. ^ Ehuru han blifvit 
ytterst gästvänligt mottagen, befallde han likväl på den 
heliga Jungfruns renelses dag, ^ att abboten och sju 
munkar skulle, när de slutat mässan, med bakbundna 
händer kastas i en strid ström och dränkas. Och 
när abboten, som var en kraftig man, slet af banden 
och sam till land, krossade konungens lifdrabanter hans 
hufvud. Till och med små barn af den ädla familjen 
Bibhing i Västergötland, sådana som till och med en 
barbarisk fiende brukar skona, blefvo afrättade med 
svärd i hans åsyn. Därpå samlade han under sitt 
befäl 30,000 soldater ^ och återvände skuldmedveten 
till Danmark hufvudsakligen genom obygder och otill- 
gängliga platser och snarare om natten än vid dag. 
Icke på något ställe stannade han länge i lugn utan 
sväfvade i samma fruktan. Ty ryktet var så snabbt, 
att det öfverallt berättades, hvad han gjort, innan han 
kom, i synnerhet bland kejsarens undersåter i Sol- 
land och Brahant samt bland andra folk. Bland 
dessa hade hade han förut åtnjutit stor ära och heder, * 

^ Nydala Moster låg vid sjön Rusken i Västra härad, Jön- 
köpings län. 

2 Den 2 februari 1521. 

•' Stark öfverdrift af författaren. 

* Kristian II uppmuntrade nederländarnes handel på Norden 
för att kunna försvaga Hansans handelsvälde. 



64 Ur Olaus Magni historia. 

innan han så omänskligt låtit döda så många oskyl- 
diga. 



Om de nordiska gudarnes lysande tempel. ^ 

Emedan nästan hela världen fordom öfverallt var 
genom onda andars tilLskyndelse fången i en otalig 
mängd vidskepliga föreställningar, synes det mig icke 
olämpligt att tydhgt framställa de orter, på hvilka svear 
och götar, de nordiska folken, fångna i hednisk öfver- 
tro, åtlydt stumma afgudar. Detta gör jag, för att det 
må blifva bekant, att det funnits många ställen (liksom 
många slag af onda andar), hvarest en otillbörlig dyrkan 
ägnades dessa. Det förnämsta templet härstammade 
nästan från konung Ninus ^ tid och låg nära floden 
Sala, ^ hvarest nu för tiden Uppsala, svearnes och gö- 
tarnes primas * och ärkebiskop har sitt residens. 
Detta hölls i stor vördnad och var uppfördt med så 
stor prakt, att af väggar, innantak och pelare intet 
kunde urskiljas, som ej glänste af guld. Dessutom 
var hela yttertaket förgylldt. Från detta nedhängde en 
kedja af guld, och denna berättas hafva gått rundt om- 
kring templets väggar ända upp till takåsen. Häraf 
kom det sig, att, enär templet låg på en stor slätt, de 
som nalkades detsamma och sågo dess beundransvärda 
glans, kände sig uppfyllda af vördnad för gudarne. 
Utanför templets portar stod ett väldigt träd af okändt 



^ Jämför Adam af Bremen. 
^ En sagokonung i Assyrien. 
^ Geografiskt misstag. 

* Primas kallades den till rangen främste af biskoparne i en 
kyrkoprovins. Ärkebiskopen af Lund var äfven Sveriges primas, 
men detta bestreds under den senare medeltiden af ärkebiskoparne 
i Uppsala, 



Ur Olaus Magni historia. 65 

slag med vidt utbredda grenar; det grönskade ständigt, 
både vinter och sommar. Men det tillhörde ej de träd, 
h vilka till följd af sin natur ständigt grönska såsom 
lagern, olivträdet, palmen och myrten. Ty i Norden 
har aldrig någonsin ett olivträd eller en lager setts växa 
upp utom en liten buske, som man kan se i Vadstena. 
Vid templet fanns också en källa, som upprann vid 
offerstället. Detta må vara nog för de främmande folken 
att hafva lärt känna några af götarnes fåfängliga guds- 
tjänstbruk. Nu måste man bekänna, att genom Guds 
nåd just på detta ställe, nämligen Uppsala, beständigt 
och i synnerhet den 89 maj predikas den katolska re- 
ligionen i närvaro af konungen, furstar och högättade 
män och kvinnor samt en otalig människomassa. Och 
detta sker på en plats, hvarest fordom så många gud- 
lösa, orena och afskyvärda handlingar företogos, och 
hvarest så många människor, ja, föräldrar och vänner 
slaktades till afgudarnes ära. 

Om barns uppfostran. 

För att götarnes barn och ynglingar icke måtte 
tillåtas att uppväxa i slö lättja eller använda sina första 
ungdomsår till dåhga sysselsättningar har det alltid 
varit sed, att de i späd ålder måtte öfvas i åtskilliga 
idrotter. Detta gäller i synnerhet krigiska lekar och 
skjutning, och de bruka dessa öfningar med förstånd 
och i förhållande till hvars och ens förmåga. Enligt 
denna metod gifva de ej sina barn något bröd, innan 
de med en pil träffa målet, som är uppsatt för dem 
af deras uppfostrare. Därför finnas också somliga 
gossar på knappt tretton år, som äro så skickliga i att 
skjuta, att, när de befallas att på långt afstånd träffa 

Berggren, Svensk historia. II. 5 



66 Ur Olaus Magni historia, 

hufvudet, bröstet eller fötterna på de minsta fåglar, de 
göra det och träffa ofelbart med pilen. Och de gamle män- 
nens ögon gifva ej de unges efter i skärpa. Saxo, den 
danske historieskrifvaren, berättar ett vidunderligt exem- 
pel härpå beträffande en viss gammal man, hvars arm- 
borst hade en så stor och kraftig båge, att han kunde 
lägga tio pilar på strängen, och när dessa kraftigt af- 
skötos mot en fiende, gjorde de lika så många sår i 
hans kropp. 

Om gossarnes snöfästningar. 

Det finnes en plägsed hos de nordiska folken, som 
man med vis förtänksamhet uppfunnit, nämligen att 
öfva gossarne och egga deras ifver, i det att de få lära 
sig att genom olika krigiska öfningar och konster storma 
fästningar. Detta anses i synnerhet nyttigt för dem 
såsom ett oblodigt lärospån på krigarbanan, enär det 
icke är f örenadt med någon lifsfara. Under vintern sam- 
las på de äldres uppmaningar gossarne på en höjd vid 
ihållande snöfall, och med gemensamt arbete bära de 
tillsamman väldiga massor af snö. På hvilodagarna 
åtminstone arbeta de ifrigt med att af dessa snömassor 
uppföra något, som liknar en fästning med dess vallar. 
I denna byggnad göra de äfven fönster och hälla be- 
ständigt vatten på densamma, på det att snön, som så- 
ledes blandas med vattnet, vid tilltagande köld må frysa 
hårdare samman. De göra dessa byggnader med sådan 
omsorg, att de icke blott kunna stå emot lätta stötar utan 
äfven hårda bollar samt slag af murbräckor ^ (om så- 

^ Ett anfallsvapen, som före krutets uppfinning användes för 
att göra hål i fästningsmurar. Den utgjordes af en lång och grof 
ekbjälke, som med starka kedjor var fästad under ett rörligt skjul. 
Bjälken stöttes oupphörligt mot muren, till dess hål uppstod. 



Ur Olaus Magni historia. 67 

dana behöfvas). När allt är i ordning, skilja sig gos- 
sarne i olika afdelningar. En del går inom murarna 
för att försvara dessa, en annan del stannar utom för 
att anfalla. Inom snöfästningen äro uppsatta mörkfär- 
gade eller svarta fanor eller fälttecken af enris. Emedan 
man ej kämpar för penningar utan endast för att för- 
värfva beröm, börjar man ifrigt striden, som å båda 
sidor icke föres med andra vapen än snöbollar, som 
gossarne med händerna kasta på hvarandra. På det att 
ingen i snöbollarna må lägga in stenar, järn- och träbitar 
eller isstycken, är i detta fall stadgadt såsom straff, 
att förbrytaren naken skall doppas ned i iskallt vat- 
ten. Några af de anfallande genomgräfva liksom ka- 
niner fästningens grundvalar och anfalla på detta sätt 
för att tvinga försvararne att vika från sin post. Stri- 
den pågår allt häftigare, då man med knytnäfvarna 
slåss på nära håll, tills dess standaret eröfras och den 
ena parten dukar under. Men den kan vid ett annat 
tillfälle förnya striden i samma fästning mot den seg- 
rande parten och i sin tur segra, om den kan. 

Om seden att drifva bort Vintern och taga emot 

Sommaren. 

De mera sydligt boende svearne och götarne, som 
bo mycket långt från polen, hafva denna sedvana. 
Den l:sta maj, när solen befinner sig i Tjurens stjärn- 
bild, utses två beridna skaror af unga och kraftiga 
män, som om de skulle utkämpa en hård strid. Den 
ena skaran anföres af en genom lottkastning utsedd 
anförare, hvilken har namn och dräkt som Vintern. 
Han är klädd i åtskilliga skinn och väpnad med en 
lans samt kastar ut snöbollar och isstycken liksom 



68 Ur Olaus Magni historia. 

för att få kölden att fortfara. Sålunda rider han upp 
och ned i triumf samt visar och gör sig allt strängare, 
ju flera istappar synas hänga ned från taken. Å andra 
sidan kämpar ledaren af den andra truppen för Som- 
maren och kallas Majgrefven. ^ Denne är utstyrd med 
gröna grenar och löf (ty det finnes då knappt några 
blommor) samt sommarkläder. Och båda, Vintern och 
Sommaren, rida bort från fältet in till staden, men från 
olika platser, den ene efter den andre. De fakta med 
sina lansar och framställa i ett allmänt skådespel, att 
Sommaren har besegrat Vintern. 

Om samma sak. 

Därför anstränga sig båda partierna för att vinna 
seger, och det partiet, som sagda dag synes få mera 
styrka af väderleken, angriper dess kraftfullare det andra, 
vare sig väderleken är mild eller hård. ^ Om vinterns 
skärpa ännu bringar frost, lägga Sommarens anhängare 
bort sina spjut, rida upp och ned och kasta på åskådarne 
aska blandad med gnistor, som de föra med sig i krukor 
och påsar. De hjälptrupper, som äro utstyrda i samma 
klädedräkt som de, kasta från sina hästar eldbränder på 
dem, som komma för att se dem. På det att den, som 
föreställer Sommaren samt hans ryttare icke må beröf- 
vas tillbörlig heder genom brist på gröna grenar och blom- 
mor, för han med sig och visar små grenar af björk eller 
lind, hvilka långt i förväg med konst hafva gjorts gröna 



*■ D^enna sed synes hafva varit vanlig öfver en stor del af 
Norden. Ar 1526 deltog Gustaf I i Uppsala i en sådan vårfest (se 
Peder Svarts krönika). I Danmark hade man en liknande plägsed — 
»att rida sommar i by». 

^ D. v. s. om det är kallt angripa Vinterns anhängare med 
stor kraft; om det är varmt Sommarens. 



Ur Olaus Magni historia. 69 

genom värme (från eldstäderna) och genom att sättas 
i vatten. Dessa tagas i hemlighet fram, som om de 
nyss kommit från skogen. Men emedan vid detta till- 
fälle våren ännu ej kommit, ansätta de, som kämpa för 
Vintern, sina motståndare desto hårdare, så att segern 
icke må vinnas genom bedrägeri utan bestå i en he- 
derlig triumf. Segern stannar dock på Sommarens sida 
genom åskådarnes gynnsamma dom, hvilka icke längre 
vilja utstå Vinterns skarpa köld. Så vinner Sommaren 
seger under allmänt bifall, och han tillställer ett ståt- 
ligt gästabud ^ för sina kämpar och bekräftar detta ge- 
nom att dricka skålar för segern, som han knappast 
kunde vinna med lansar. 



Om majfesterna. 

När slutligen alla skogar, ängar och falt blifva 
gröna och börja blomma, under det solen står i Kräf- 
tans stjärnbild, d. v. ,s. den helige Johannes Döjparens 
afton ^ (hvilken dag våra förfäder högtidlighöllo med 
stora festhgheter samt lärde och anbefallde sina efter- 
kommande att med stor högtidlighet fira) mötas skaror 
af båda könen och af alla åldrar på gatorna i sina städer 
eller ute på de öppna fälten. Öfverallt uppgöra de väldiga 
eldar, dansa och springa omkring dem, och under dansen 
sjunga de sånger om de ädla handlingar, som rykt- 
bara män i forna tider uträttat såväl hemma som öf- 
ver hela världen. Äfven besjunga de, hvad ryktbara 
kvinnor gjort för att vinna evig berömmelse genom 
att bevara sin kyskhet. Så sjunga de fädernas sån- 
ger till sina harpor och pipor om hvad vansläktade 

'■ Detta gästabud kallades »majgrefveöli. 
^ Midsommaraftonen. 



70 Vr Olaus Magni historia. 

och usla ädlingar, grymma tyranner och lågsinnade 
kvinnor, som icke lefvat hederligt, hafva begått. Dess- 
utom omtala flickorna efter sina mödrars anvisning i 
en sång, huru många och stora fel männen göra sig 
skyldiga till, i det de spela tärning, gräla i värdshusen, 
äro öfverflödiga i sin klädsel, söka dåligt sällskap samt 
beständigt dricka och öfverlasta sig. Men de mera be- 
gåfvade ynglingarne sjunga om huru lata, bedrägliga, 
obändiga, trätgiriga, pratsjuka, onyttiga och otrogna 
kvinnorna äro, på det att männen ensamma ej måtte 
bli skymfade. Därefter framställa de i olika sånger 
med ackompanjemang af musikinstrument, hvad tro- 
lösa medborgare, illsluga skälmar, gårdfarihandlare och 
falska bönder, sluga förrädare, krypande smickrare 
samt giriga och grymma fogdar göra. De föranledas 
härtill förnämligast af det skälet, att den oerfarna ung- 
domen må lära känna, huru lysande och lofvärd dygden 
är, och att samma ungdom må följa goda mäns fotspår, 
afhålla sig från och fly dåliga exempel. 

Om huru folket plötsligt kallas till vapen. 

Så ofta fiender hota hafskusten eller de nordiska 
rikenas öfriga gränser, utsändes på befallning af höf- 
dingarne i landskapen samt med bifall och råd af gamla 
krigare, som äro mycket hemmastadda i dylika ting, en 
käpp af tre handsbredders längd för att ses af alla. Den 
lämnas åt en rask yngling att i brådstörtad fart föras 
till ett visst distrikt eller en viss gård. Han medför 
den befallning, att inom två, tre eller åtta dagar tre 
eller alla män från 15 års ålder med vapen och utrust- 
ning för tio eller tjugo dagar skola samlas vid straff af 
husens nedbrännande eller de felandes hängning. Detta 



Ur Olaus Magni historia. 71 

betecknas genom att käppen är bränd och försedd med 
ett rep. ^ De skola hastigt samlas på en strand, en slätt 
eller i en dal för att af länens höfdingar höra orsaken, 
hvarför de blifvit kallade och för att mottaga order 
om hvad som sedan skall göras. Sedan denne bud- 
bärare snabbare utfört sitt uppdrag än en postförare 
eller kurir, återvänder han långsamt och medför ett 
tecken, att han utfört allt på lagligt sätt. 

Om de lägre samhällsklassernas giftermål. 

Det är sed bland allmogen, att de bland svear och 
götar, som önska ingå trolofning, bruka många högtid- 
ligheter, som upprepas på olika tider, sätt, i olika ord- 
ning och inför vittnen. Detta gör man af det skäl, att 
de må ömsesidigt och stadigt lefva tillsamman och för 
att intet skäl må finnas till skilsmässa, äfven om lagen 
tillåter det. Ty föräldrarne till den jungfru, med hvil- 
ken en person önskar ingå äktenskap, efterfråga nog- 
grant af hvad ursprung, heder, rykte eller vanrykte, 
redlighet eller oredlighet, seder och verksamhet friaren 
är, ja, äfven om han är af äkta börd. Sedan för- 
äldrarne erfarit, att denne är en redlig man, gifver 
fadern, i närvaro af två vittnen å faderns och moderns 
vägnar, sin dotter åt den bredvid stående friaren med 
dessa ord: t Jag gifver dig min dottet' till heder och 
liusfrudöme, till lialf säng., till lås och nycMar, till en 
tredjedel af fast och löst och till all rätt, som det öfre 
Sverige har från S:i EriJcs dagar och som S:t JErih själf 
gifvit. 1 Faderns, Sonens och den helige Ändes namn. 
Amen. » 



Detta är den s. k. budkafveln. 



72 Ur Olaiis Magni Mstoria. 

Denna trolofning träder i kraft, och bröllopet på- 
skyndas. När allting är färdigt, tillställas större fest- 
ligheter, i synnerhet sådana, att grannar, släkt och an- 
förvanter under ledning af en förståndig man och en 
ansedd kvinna på den utsatta dagen med mera ståt än 
vanligt rida till sockenkyrkan, hvarest skickligt gjorda 
facklor brinna. Bruden, som är klädd i krona, fram- 
föres för att undfå den prästerliga välsignelsen och 
ställes framför högaltaret vid sidan af sin brudgum. 
Sedan båda besvarat frågorna och lofvat att lefva till- 
sammans i lust och nöd, bekräftas alla föregående cere- 
monier genom påsättande af ringen och läses välsignel- 
sen öf ver brudparet. 

De, som äro närvarande vid ett sådant bröllop, 
såsom släktingar och fränder, grannar och vänner, gifva 
frikostiga gåfvor t. ex. hästar, oxar, får, sängar, dukar 
och frukter, på det att brudparet må börja sitt äktenskap 
under lyckliga förebud och fortsätta det med gladt sinne. 
Med särskilda högtidhgheter öfverlämnas en häst, en 
oxe och en yxa, på det de må veta, att de komma till 
samma arbete och gemensamhet i faror, i hvilken ge- 
mensamhet de måste mot eller med sin vilja förblifva, 
ända tills den upplöses genom laglig skilsmässa eller 
genom döden. Äfven försiggå många ceremonier, då de 
gå till sängs, i det att kyrkoherden i församlingen, om 
han är närvarande, eller en annan präst sjunger hym- 
nen: »Veni Creator spiritus» ^ samt anropar Guds hjälp, 
att från höjden allt godt må komma öfver de nygifta. 
Dessutom är det sed, att några fat med läckra rätter 
skola framräckas till det på sängen sittande äkta paret, 
för att de må äta af dessa tillika med de kringstående. 



^ sKom Skaparando, etc. 



TJr Olaus Magni historia. 73 

Därpå säga vännerna farväl och lämna de nygifta i ro. 
Följande dag kommer den unga hustrun med beslöjadt 
hår (i mössa) till tecken, att hon nu är husmoder och 
kringbjuder under vänligt tilltal silfverbägare med nå- 
gon utvald dryck samt dricker gästerna till. 

Orn mineral. 

Grufvorna i de nordliga trakterna äro ganska 
många, stora, af olika slag samt rika. Många, som äro 
belägna i dalar och berg och ligga nära intill hvar- 
andra, uttömmas ganska fort. Det finnes dock stora, 
outtömligt rika grufvor såväl i öfre Svealand som i 
Götaland samt i Värmland nära norska gränsen. De 
äro af olika slag, emedan de lämna silfver, koppar, 
stål och utsökt järn. De äro äfven mycket gifvande, 
och en stor del af (den kungliga) statskassan eller skat- 
ten tager sina inkomster härifrån. 

Om väfvare och målare. 

De nordiska kvinnorna äro skickliga att förfärdiga 
väfnader af linne och ull med undantag af lapparnes 
kvinnor. Dessa förfärdiga tyg af djursenor och af olika 
djurs skinn passande kläder, emedan i dessa nordliga 
trakter ej linet växer eller får uppfödas. Men i de något 
varmare trakter af Norden, där lin växer, förfärdiga de 
garn däraf, färga och väfva det så, att man skulle 
tro, att det blifvit skickligt förfärdigadt i själfva La- 
tium (Italien). Jag såg förr i världen hos dessa folk 
ett stycke linne, himmelsblått och vackert utstyrdt med 
en mängd olika trådar. När jag slutligen kom till Ita- 
lien och till Rom, fann jag där ett tygstycke alldeles 



74 Ur Olaus Magni historia. 

liknande detta både till väfnad och färg, liksom de 
hade gjorts af samma hand. Endast den åtskillnad 
kan göras, att de romerska kvinnorna, eller snarare 
männen, äro mera kunniga att väfva och skickligare 
med sina händer. Detta torde komma sig däraf, att de 
begagna utmärkta målares mönster, under det att de nor- 
diska kvinnorna taga sina mönster från blommor, såsom 
svärdsliljan, eller från de skuggor, som bladen kasta 
på vattnet, när solen skiner. Men i konsten att göra 
broderier, sådana som finnas i de romerska furstarnes 
hus, synas de nordiska kvinnorna öfverträffa alla öfriga, 
emedan äfven förnäma kvinnor för att undvika lättja 
öfva sig härmed. De göra dem mycket prydliga och 
begagna dem såsom ärftliga prydnader i sina hus. Ty 
de utsmycka alltjämt, såsom deras vana är, bonings- 
rummen ända upp under taket med de snöhvita väf- 
nader, hvilka de kalla »spraangning», med undantag af 
de förnäma, som pryda sina palats med sidentyger. 
Dessa användas till förnäma kvinnors gemak samt för 
bröllopsfester. 

Om svedjeland. 

I forna dagar afskilde man genom ett rep och till- 
delade hvar och en hans egen åker och inskref denna 
i skattelängden. Man gjorde så, på det att han skulle 
hafva sin egendom säker, för hvilken han åtagit sig att 
betala skatt, i förhållande till afgäldens storlek. Men 
en persons åkerjord kunde med tiden ökas genom nya 
fruktbara marker, utan att han använde våld mot någon, 
ty hvar och en sträfvade att efter förstånd och krafter 
lägga något till den jord, han fått sig tilldelad. Häraf 
kommer det sig, att man antänder besvärliga buskar, 



\ 



Ur Olaus Magni Mstoria. 75 

som växa i de angränsande skogarna, och uppbackar 
grästorf för att bereda bättre åkerjord. Askan, som 
blir kvar efter de förbrända grästorfvorna, kvistarna 
och riset, får ligga kvar utbredd öfver marken och åstad- 
kommer förundransvärd bördighet, så att det uppkommer 
en mångdubblad skörd, särskildt af utsådd råg, rofvor^ 
vallmo, lin och hampa. Men de taga sig i akt, på det 
att icke den lössläppta elden må bränna upp de omgif- 
vande skogarna. Endast berg och vattendrag kunna 
sätta oöfverstigliga gränser för elden. I annat fall 
händer det, att man från hela trakten måste gå man 
ur huse för att kväfva lågorna liksom mot en fiende, 
som genom rof och brand grymt förhärjar allt. ^ 

Om ljus och beckfacklor. 

Det längst i norr boende folket, som är utsatt för 
mycket långa nätter, begagnar olika slag af ljus för att 
kunna sköta sina nödvändiga sysslor i hemmen. Där- 
för måste jag tillstå, att de människor, som bo inom 
polkretsen under vintern, bruka fettet af sjödjur till 
allt hvad de behöfva. Detta fett kallas bland dem all- 
mänt trän eller lyse (af lysa), emedan det, då det hålles 
i lampor, lyser klart och präktigt. Det begagnas mest 
i större familjers hus och i kyrkorna, hvarest fordras 
ständigt brinnande ljus till ära för Herrens lekamen. ^ 
Men för att det icke om natten må förtäras af korpar 



^ I Värmland, Småland, Dalarae och Norrland brakas stundom 
ännu i dag att bränna rödjningarna i skogen. Sådana platser kallas 
i norra Värmland 3> brännfall» (fall = uppröjd plats i skogen); sär- 
skildt råg gifver å sådana ställen god skörd. 

^ I katolska kjrrkor och hus bruka ljus ständigt brinna fram- 
för helgonbilderna. 



76 Ur Olaus Magni historia. 

och fladdermöss, bruka de tillstänga lampans öppning 
med järngaller. 

Dessutom hafva de furufacklor af alla slag med 
naturlig tjära, liksom äfven vanliga vaxljus brukas i 
hela Norden. Dessa facklor användas så, att fint klufna 
torrvedsstickor till ett visst antal fästas i bältet och, 
när båda händerna äro upptagna, hållas i munnen eller 
fästas i hufvudbonaden, under det de brinna i ena 
ändan. Så begifva de sig hvart som helst, obehindrade 
af vindarna och förrätta allt, hvad de vilja. Men på 
det att den skadliga röken må strömma ut ur huset, 
äro hål upptagna öfverst i taket. Några bruka vanligen 
brinnande vaxljus af en arms längd, hvilka lysa så 
lång natten är. Under krig, hvilka oftare föras under 
den mörka, långa vintern än under den ljusa sommaren, 
begagna så väl fotfolkets som rytteriets afdelningar under 
marschen torrvedsfacklor af utsökt ved eller ännu bättre 
dylika bestrukna med grankåda. 

Om fiske och fågelfångst under sommaren.^ 

Två saker pläga skickliga fiskare i synnerhet taga 
i akt, nämligen att de kunna fiska vid morgongryningen 
före solens uppgång, då fisken ej ser så väl och i stora 
stim går att söka föda; vidare att man kan fiska un- 
der fullkomlig tystnad. En ovanligt skicklig man kan 
därför på en gång sköta två sysselsättningar, nämligen 
fågelfängarens och fiskarens. Den förra sysselsätt- 
ningen sköter han på grund af den stora mängden af 
sjöfågel såsom änder, sothöns och fiskmåsar, hvilka 
med godt resultat fångas liksom fiskarna nere i vattnet. 



^ Tydligt är, att denna skildring lider af stor öfverdrift. 



Ur Olaus Magni historia. 77 

Till detta ändamål samlar man torra svampar, som växa 
på björkarna, ty mycket stora svampar växa i denna 
trakt. Svamparna kastas ut på grundt vatten, på det 
att de kringflygande fåglarne må känna sig trygga, 
Fågelfängaren betäeker slutligen hufvudet med en stor 
svamp liksom med en hjälm, går ut i vattnet ända till 
hakan och smyger sig fram till den simmande fågel- 
flocken för att ställa försåt för densamma. Då fåglarna 
se svampen på fågelfängarens hufvud, tro de, att denna 
är en af de öfriga kringflytande svamparna, hvarför de 
närma sig och gripas af fågelfängarens hand. Sålunda 
komma så småningom allt flera till honom och dödas 
på samma sätt. Ty han griper fågeln om fötterna, drar 
ned honom under vattnet och stoppar honom i en för 
detta ändamål iordningställd påse. De öfriga fåglarna, 
som tro att deras kamrat dykt ned under vattnet för 
att söka föda, äro ej oroliga utan fortsätta sin väg, till 
dess de själfva äfven falla i fågelfängarens hand. 

Med den andra handen fiskar han medelst ett stort 
nät. Vattnet grumlas nämligen upp genom hans fötter, 
och på detta sätt få fiskarna svårt att se, enär deras 
ögon i öfrigt äro svaga, hvarvid de blifva så oförsik, 
tiga, att de af sig själfva rusa in i nätet. Dessutom 
drar fiskaren efter sig en vid ett långt rep fäst krok 
och fiskar äfven på detta sätt med framgång. Öfver- 
allt kommer en så stor mängd fisk fram, att de fångas 
med hvad redskap som helst, ja, med blotta händerna. 
Framför allt sker detta i hafsvikar och floder, dit 
fiskarna draga sig tillbaka för att lefva i lugn och ro. 
Men ingenstädes äro de trygga, där de kunna fångas 
med mänsklig konst. 



78 TJr Olaus Magni historia. 

Om fiske på isen. 

Detta kapitel visar de olika sätt, hvarpå de fiskar, 
som kallas JSorbochce eller på folkspråket lake, fångas 
under isen. När fiskaren ser dem under den tunna 
isen, tvingar han dem att stanna, i det han döfvar dem 
genom att kraftigt slå på isen med en klubba, så att 
de vända buken uppåt. När sedan isen huggits sönder, 
gripas fiskarna halfdöda. Detta sätt att fiska brukar 
mest användas vid tiden för vintersolståndet. ^ 

Det finnes äfven ett annat sätt att fiska under isen 
och vanligare än de öfriga, nämligen med krok. Man 
samlar småfisk och sätter fast på krokarna. Dessa 
locka de större, i synnerhet roffiskar, att bita på kro- 
ken, enär de äro mera glupska än de öfriga. Ett snöre, 
ungefär 60 eller 100 steg långt, nedsänkes mellan två 
rätt ut från hvarandra belägna vakar. Detta snöre med 
de många vid detsamma fastade krokarna får ligga under 
isen natten öfver. När man följande morgon i tur och 
ordning drar upp dessa krokar, följer en stor mängd 
fisk med upp i dagen. 

^ Den 21 december. I vissa trakter af vårt land, t. ex. Värm- 
land, brukas ännu detta sätt att fiska (»döfva lake»). 



INNEHALL. 



Sid. 

Ur Ericus Olai Krönika (Engelbrektsfejden) 7 

Bilaga I: Faxehus intages och hrännes ... 43 
Bilaga II: ^Det var en man het Engelbrelct» 

(Engélhrehtsvisan) 44 

Ur Olaus Magni historia 49 

Om götarnes berömda sjöar 49 

Om den götiska ön Ölands (Oelandias) skönhet och 

rikedom. 61 

Om den ryktbara ön Gotland (Gothlandia) 53 

Om konungaval 55 

Om den grymhet, som smickrare, förrädare, och främlin- 
gar ofta föröfvat i den kungliga staden Stockholm 67 

Om denna stads uppkomst och läge 58 

Om Brunkeberg utanför staden Stockholm och de strider, 

som där utkämpats 59 

Om konung Kristian II:s grymhet 61 

Mera om samme konungs grymhet 63 

Om de nordiska gudarnes lysande tempel 64 

Om barns uppfostran 65 

Om gossarnes snöfästningar 66 



80 

Sid. 
Om seden att drifva bort Vintern och taga emot 

Sommaren , 67 

Om samm,a sak 68 

Om majfesterna 69 

Om huru folket plötsligt kallas till vapen TO 

Om de lägre samhällsklassernas giftermål 71 

Om mineral 73 

Om väfvare och målare 73 

Om svedjeland 74 

Om ljus och beckfacklor 75 

Om fiske och fågelfångst under sommaren 76 

Om fiske på isen - 78 



•i=m=^' 



Ulilbelm Bllle$ Bokf$rl<id$ Jlkfieboidd* 

i 



SveneK Dietorla 

enliot samtiba sfeilbnnoar 



Serien I 



utgifvcn af 

per (5u0t BerGöten 

Ensgats lefnab 
Ebam af Bremen 



^ , ^ ( mr lEricuö ®lai Ikrönika 

Serien 2 { 

\ latbrag ur ©laus flbaöni btetoria 



lpri0 75 öre. 



Slhim, Palmquiits Boktr,, 1901. 



:iyO 






PH 



/' / 










"^ 




i«£-i lO 's:^ *; /V ^ / 


.A- ^^ ■ 


'Éi*^ -,' ' -': 




iMP-Ä mi " ■',- 




^a^niQ-m 








■ -^ : '. V'-^- 




, i .- 








^^ 898 646 









^y^ 



■'UN 22 .^ 
FEB 10 W 




^ 



A«\W^^*^ 



..c-t/i-^Cv f Vv 



/Vy ,^ ,./v 



^7^ 



/'/-••' ■■ 



--1 



p t ; 'Ti, 



By- 

AS"]BS 



/— 



' /" ■ i- 



SWIFT Vihxl 



A av 



^.'^»Pf: ■■i W; 



»• .•«-l 



,^^^ 



^*'4^" 






!•■•, -.^ 




.«^3 



-f^V**^ 









:^^^ 



^8^ 



<*: 



.Qil 



A '9t.«<*»J