Full text of "Svenska foglarna"

See other formats

+ . 

«u 5 LY + & LÄG 
Peng litege NEED FRID se? 
HAT SAMVETE HIA 
a” PIL INS (9076 acer oe; est NY ÖV KÖR FI FRITT tr 
YTAN) + SIN r NV P ev. ”& ÖN 9.9 FITTA TTA 
LJ 4 qÅAd a | PERSONS 
Å Å utvese NIT JOSTT3 OEI 

UV ÖN FYXTOt vå Pet | RER 
ATILTVMAL . MM YKELN FYLLIXNS LIVS veet AR Y 4? pd 9 LJ | UV 
+ SN SATT III TT TIS SLA LAST FY VINST PAT AVI WT AS SIR 
0afstaga 


eb 
. 
öe 
8 
09006 
58 ? 
och 
tös 
YR 
Lod 
+ 
4 
v 


TTR T ETTER 
RAN Se PÅ sftage RIS | i 


vå s 3 Pa 20 2 
; É 


Eu 
je 
Ef 


- 


y 


LIBIUS 
S.DILLON RIPLEY 22 


Ripley Fami y 


TAN VERK NE | sit 
5 EN & 3LE 
; KOANEO 2 såg 


- 0 


PULA + , a + = + . > + , : 
E 3 Smithsonian Institution Libraries 
AVC 


s ; 


c) 


ww LEN Å Nv 
re NE 
; S Så 
ä | 
Hå 0: 


i 


j Fr KO 


NS LU FE RTNING I 
IN 
M 
f - - 
å HH NN 
- FIER & Kr 


hå 


| Iz 


| 
SER Ad. kd Bat SR q 
RPG fl RR är 
a synd I av 
Ör 3 få 5) N. MM 
-. fe. Fa 
Aldg 4 I CJ 
i E -” ”, 
Dp g ' Pr 
- 
dl DN M 


FORTSÄTTNING 


PROFESSOR J. G. H. KINBERG 


FJERDE BANDET 
1886 TIS 


SKSTOCKHOLM 


SNLP gy 
uy KO 
SE ed 


I 


RR EA HO 0 
2 TENOET HON: HL NORKAND NOKTVOKNNIANTSNOLAG: 1856, 


Sen FYESSa 
a VR 


MOA | Sälar 
cr £ i 
AT NES DIA Re + kl 


Fam. 9. 


Näbb bredt med nagelformig spets; käkkanter med talrika, 
hoptryckta lameller. 


Slägtet SVAN, Cygnus. 


Näbb nästan jemnbredt; ögonvrå naken; hals lång; stjert kort; 
fötter korta, baktå utan simflik. 


Gamla foglar av europeiska arter hava fjäderklädnaden hvit. 


220. SÅNGSVAN, Cygnus musicus BECHSTERIN. 
Vild Dvans PLV Hög, 


Panna jemn; näbb vid roten gult, framtill svart. Ögonvråns 
nakna hud bildar fram- och bakåt spetsiga vinklar; stjert kort, 
avrundad. Längd omkr. 1430—1490, gap 93—106, tars 98— 
130 m.m. 


1. Vintern 1874, Stockholmstrakten. 

2. Gammal, januari, Bohuslän. 

Näbb framtill svart, vid roten gult; nagel hvälvd, nästan jemnbred, 
kanten tillbakaböjd, fint tandad; näbbås framom den sluttande näsåsen nå- 


got nedtryckt. Käkkanter räta, svarta, överkäkens framåt vidgad. Pannan 


låg, framtill tvär, dess fjädrar bilda en framåt riktad båge. Näsborrar ovala; 
näslock hinnlikt, framtill svart; iris brun. Hela fjäderklädnaden hvit. Öfbor: 
lockskanter och ögonvrå nakna (gula): Stjert avrundad, urnupen; stjert- 
pennor 10 par, 2:dra eller 3:dje paret längst. Handpennor: 2>3>1; arm- 
pennorna nå ej till handpennornas spetsar; armbågspennor 4, < armpen- 
norna. Fötter svarta; skenben till 30 m.m. naket. 'Tars framtill och tars- 


Sundevall, Svenska foglarna, forts. af Kinberg, 1881-5, 


ANDARTADE FOÖGLAR. Anatine. 


Krk 


sula med små sköldar; tår: 3>4>2> 1; klor korta, vid rot och spets svart- 
grå, 9 vidgad, krökt, skarp, 1 liten, når ej marken, d>2>4>1. 

93. Hane, gammal, 24 februari 1879, Stockholms skärgård. 

Näbb å roten gult, å spetsdelarna och långs käkkanterna svart; näbbås 
vid roten platt, bred, framåt sluttande; näsås smal, svart. Käkkant svagt 


S-formig, överkäken betydligt bredare än underkäken. . Pannrand avrundad, 


vid denna en svart linie. Näsborrar ovala, svarta. Fjäderklädnaden hvit. 
Iris brun. Huvud framtill med talrika, brunspetsade fjädrar; ögonlock hvita, 


 fjäderklädda; ögonlockskanter gula; ögonvrå naken, gul. Stjert avrundad, 


svagt urnupen; stjertpennor 10 par, nedåt böjda. 'Tumvinge med 4 fjädrar; 
handpennor: 1 liten, smal, < 1:a handtäckaren, stora 10: 2>3>1> 4; arm- 


Re 


PRE 20; si båbipeneor 4, nötta; överarmpennör breda, räta. Fötter svarta, 


= honans. 

4. Hane, gammal, 24 mars 1845, Skarhult, Skåne. 

5. Hona, gammal, 7 maj 1877, Eskilstuna. 

Näbb gult, framtill med nagel svart; näbbås vid roten bred, platt, när- 
mast ansigtsranden något sväld med långsgående, kort fåra, framom denna 
platt, framåt sluttande; spetsens sidor vid käkkanten fårade; näbbås svart, rät, 
något kullrig. Käkkanter nästan räta. Pannvinkel trubbig; munvinklar upp- 
dragna, korta. Näsborrar ovala; näslock svart. Underkäken vid roten gul, 
för övrigt svart; underkäkens nagel platt, bred, långs midten en låg, långs- 
gående ås, vid sidorna långsgående gropar och fåror; ögonvrå naken, gul; 
ansigtsrand från ögat till munvinkeln rät; hakans fjäderklädda del bildar 
framåt en nära rät vinkel, den nakna huden gul. Hals lång. Skulder- 
fjädrar något > överarmpennorna och nå nära övre stjerttäckarna. Stjert av- 
rundad, urnupen; stjertpennor 21 st.; undre stjerttäckare nå nära stjertpen- 
nornas spetsar. Tumvinge med 4 fjädrar, 1 och 2 sabelformiga, spetsiga; hand- 
pennor: 1 liten, smal, < 1 handtäckaren; stora 10: 3>2>4>1 och 2=3>1 
=4, 2—4 i utfan, 1—3 i utfan utskurna; armpennor 19; armbågspennor 3, 
1 <armpennorna; överarmpennor 8, 4:de längst; handtäckare: 1:a smal, till- 
spetsad, kort; undre överarmtäckare långa, till 16 st., 11:te längst, de yt- 
tersta och innersta små. Fötter svarta. 'Tars med små sköldar, nättecknad, 

194 


san N V fen 2 bg Köra 
ör 3 å noch i jr j gl Färg pr 
DAS TAR AT Vd ra AGE Mlte FYR fed FR SR VERA NE Vu OT 


; 1 x N 
Fa ”& J AA Ch a - 34 
Rn 3 je 4 Ne 
FR MAA ASKR ASA) ;i 
TR hn, FÅ ICEA N 
> fu jo Pe AA 4 4 
F SS ad 
ha - me . hd 
' C - vi 
Ä AN 
Ul a -” Y , - 
jp Ma 


å 


röv! 


Rö - 
JAA 


Längd ...... SR ANAR VRETA ST NE NR ASSR DG RS NR VARVAS SRA ANT AR 
FUVUdets: LOU os srocne br niennen rese FAROR NPT: RYDN RB Ed Af SR FAR Ste een 
Br Näbb, längd till pannan............+«.«: RE SA BERN IA SET lr Of = KR NEN SA FAST 
FSA » Dp » munvinkeln (gapets längd)...... Få fn få Arg RAR 59 PEeerd Sr 
RR D » från spetsen till näsborrarna ....scscsesesteaos0ss0rsetodr nerna BEE 


D höjd vid roten PesosoOssesvosveoses oc serskrsoPs ta CrbtebavrreåsveCG ACK PR PP reses P os NR 
D D Porr VEG DOMIN ALLELER sosse neta are die ob € ek ebNea RTR OR DER RIAA AES ANS sten -— 


Gapets bredd .............+-++ fr sf FAR or FA Error SEN ARE ESA SAS ERS KPA FSE NEG RRe 

AR, Näbbets bredd vid näsborrarnå& .occsssesssese0? FREE KSR ERE SURRAR SEA FA 

AN D minsta bredd .............. Sk AE AE BE Aa SAL PR FER UA REAR ARR RR RED 

tr Näbböggelns Drofld ssk sten ARR ES EAS FETT RESET Rp DERA eo Rn NA 

Dp 28:37 1 ao RE BISSE NASN äl JE ONE SAL RR ST RAN Pet JR EM RNE SRS rn 

NER NO PTE sr rd sn äreg ber een ÅL ROTE ANAR ER FETA ORDET I SMR NAC RO RT NR SA. föra 
I <EFAlB, längd ds vv. FUND TNE SAR DE eo ER RIAA Arr, pekas LA IRRe RN RS RIL 501 
Vingens längd, direkt .sms.lisssssccsssyoparososttonesernsnsörne NS FREE Sen. LSD ESR 604 
Mellan vingspetsarnå& .mosseresesesresreeeserenerer senere ses rests nes RAR AR RR rtåd NIE ANESE 2492 
HAANS LIN NOT, os a oern velbr ger oder RNSSNEN ETVA SEP II GR rer SARAS ARTER SNRA, SR RN SR Te | SR 
Stjert, längd: ....... SE SMEDER a MV SIE SL rö EON ogstrn BEA de [ER SENAP. AL 1 SEGLAR Sa BN 224 
Stjertspets bakom vingspetsarna .........ssssresesrsssssesorssessroreaeeenserren een ee nner 51 
FaR SSE RINNER AL RA RK SR UAE Er DA 6 Ber VR (ÄT RISE SA, SER Är SER RR 2 RT NES RAR AR hå 


m———  -Ä —-—— -——— —— —  o <—LL LV LL —  — OR 


något hoptryckt; tår: 3>4>2>1, 1:a ledens basdel å 3:dje tån nättecknad, 
1:a leden å de övriga helt och hållet nättecknad, för övrigt ringlade; sim- 
hud svart med räta kanter; klor svarta: 3>2>4>1. 

6. Dununge, kläckfärdig, 1 juli, Juckasjärvi, MALM. 

- Övre nageln intager hela näbbspetsen, hvitgul, hvälvd; kalkspets låg, 

ES konisk, undre nageln bred, mera glatt. Övre delar hvitgrå, undre hvita, 
ölKa stjertdun något mörkare grått, inga fläckar. Huvud ovan gråhvitt; huvu- 
| | dets sidor hvita. 
TERS LE : 7. Ung, 2 augusti, Gellivare. 
Rs " Näbb gult, omkring näbbnageln samt käkkanten svartbrunt, nagel mörk- 
ER brun, spetsen hvitgrå, nagel nästan rund, kullrig; näbbås nära rät, framom 
näsåsen något upphöjd. Huvud ovan mörkgrått; ögonvrå nästan naken; hu- 
vudets sidor ljusgrå; haka hvitgrå. Framhals med hvitt dun och utväxande 
fjäderspetsar av samma färg; kräva hvit; halsrygg med grått dun. Rygg 
och kors med ljusgrått dun; skulderfjädrar grå med något mörkare spets- 
bräm, dun grått; övre stjerttäckare och stjertpennor utväxande, grå. Bröst 
hvitt; sidor med grå fjädrar och dun; mage och undre stjerttäckare ut- 
växande, hvita; slaksida med grått dun. 

8. Ung, i ruggning, november, Finska skärgården. 

Huvud ovan, nacke och halsrygg grå med hvita spetskanter, Fjäder- 
klädnaden även grå med dragning åt violett; haka, framhals och kräva hvita. 
Rygg och skulderfjädrar grå; kors gråhvitt; övre stjerttäckare violettgrå. 


+ Obs. MALM mätte sin fogels tars från fotsulan, då mina mått motsvara tarso-metatarsal-benets längd. 


i 
| 
| 

I | | 
112 — | 

00 93 25 67 103 = 
2 SE = 12 31 48 Be 
50 45 41 rg 27 SS — | 
23 2 18,7 Zi 16 a od 
29 Je 34,6 e. 12 24 pv — | 
33 or Sv sep > 31 NE 
Se — 31,8 FR 2 
21 ia 17,5 10 12,5 a SR 
22 — 20 1,5 13,5 = AR | 
1443 as 13+3,5 2 8,35 X1 SR | 
| 615 600 558 46 — 620 575 | 
2220 2844 2225 — — — 2265 | 
220 = 263 25 je - Al | 
215 250 187 de = 150 | SE 
105 55 70 23 c. 84 — I 60 i 
117 130 113 a KAR 118 | 141 | 
135 X 22,5 175 | 124420 32 c. 72 157 oo 


Stjert svagt urnupen, violettgrå; stjertpennor 10 par. Bröst och mage hvita; 
sidor ljust violettgrå. Tumvinge med 4 fjädrar; handpennor små, 1 utväxt, 
kortare än armpennorna, hvitgrå med spetsarnas spolar grå; armpennor 
gråhvita med hvita spolar; armbågspennor 5, < armpennorna; överarm- 
pennor ljusgrå; vingtäckare grå; undre täckare hvita; klor grå. 

9. Hane, ung, 24 februari 1870, Bergen, enl. STEJNEGER. 

10. Hona, gammal, enl. MALM. 


Ågg. Smutsigt hvita, sakna kalkbeläggning. 


1. 1876, Luleå lappmark. Smutsigt hvitt. 
2. Island 1869, BENZzZON. | 
3. Island, BENnzZON. 


4. Island, MOozrscHLER. Smutshvitt, tjockändan något tillspetsad (be- 
stämdt till Cygnus minor). 


HM 1 2 a b 3 4 | 
Ärgota JÄRSE: väsen löta ton bra kr RESA MaA NN 107,8 117 | 107,5 104 
tt SRS USER I ie ul IE NEN UN ge Hen Nta Bra 71,2 73,3 70,7 68,3 
7 BEGE yeyss ön snnsrsnnsiolsr stin blan soner sed Se 40,3 36,6 43,7 36,8 36,1 
» reducerade längd............ WETT RR 1,56 1,51 1,6 1,52 1,52 
Pr FER SÄTE DG odsa seten SA Trees AS BG ed T67TT 7823 7600 7103 | 


Vanligea 5 ägg, sällan 4 eller 6. En kull7st. d. $—3P: 101X65—115 X75 m.m., enl. 


BENZON. — Lappland: 440 X2:$—4128X 233, DRessrr. — Troligtvis från Island: 101—112 
X65—74, COLLIN. — Enligt MEvEsS: 108 Xx 77—111X 75. 


oo  Sångsvanen skall förr hava funnits å Grönland; HornBorn 
ansåg, på grund av grönländarnas berättelse, att den förr häckade 
EE i S. Grönland, men att den genom förföljelse under ruggningstiden 
blivit utrotad; har senare, år 1852 och i juni 1859, erhållits i 
fr S. Grönland, J. REINHARDT. Fl 

På Island skall han vara talrik, häckade på flere ställen i 
det inre av landet och höll sig om vintern i stora flockar. Häc- 
JE kade på Island, enl. TEILMANN, talrikt; i medlet av maj, FABER 
HM m. fl. Sågs d. 7; d. 7 erhöllos både starkt ruvade och friska 
— ägg. Boet, som träffades på en holme, utgjordes av en hög växter. 
3 Vid ruggningen under sommaren togos foglarna. Pennorna be- 
gagnas vid sidenfabrikationen i Frankrike, Krörer, 1857. 
NH | På Färöarna stannar han icke, enl. DEBES, 1673, hvilar endast 
3 under vårflyttningen. Denna fortgår under mars till maj, till Is- 
JR land, stundom i flockar om 100 st. Med N. och V. vindar kasta 
de sig i allmänhet på insjöar och fjordar, der de jagas, men de 
äro mycket skygga, så att man sällan kan fälla mer än 5—6 st. 
årligen. Om den ej förföljdes här, skulle den nog häcka i fjell- 
- vattnen. Om hösten kommer den stundom i små flockar på flytt- 
KR ning ”från Island. Träffas även stundom om vintern. En infån- 
gad levde ett halvt år och förtärde säd, H. C. MöLLER. 
På Spetsbergen uppgivas Svanar hava blivit sedda i slutet av 
- aug., och SUNDEVALL ansåg dem hava tillhört denna art, hvilket 
5 dock tarvar bekräftelse. 
gr - PONTOPPIDAN säger, 1754, att under de hårda vintrarna 1709 
bv och 1740 fans den i Bergens hamn, i Sundfjord vid Svane-Gaard; 
är om vintern ej talrik. Om senhöst och vinter vid öppna sjöar 
= och floder. En fångades och hölls tam flere år bland Gäss, RAscH. 
oo Häckade på myrar i de lappmarker, som Main 1841—42 besökte. 
Häckar sparsamt i det inre av Finmarken: Tana elv, Polmak, 


p a 4 


SÅNGSVAN. CYGNUS MUSICUS. 


- 


Pasvig elv. Vid V. och 8. döusterog och å inre vattendrag under 


flyttning och om vintern. Ett par träffades 1876 häckande på 
Varangernäset, 70 30' n. br. Fjell-lapparna omtalade, att de 
icke förr sett den häcka här, enl. meddel. av Norpvi. Den syd- 
ligaste trakt, der den funnits häckande, är fjellvattnen i Helge- 
land, 65—66" n. br. På Vesteraalen och Lofoten i okt. till apr. 
på en grund vik, BartH, 1869. Övervintrar årligen vid kusterna 


från Lofoten söderut. Under dec. 1871 iakttogos 100 st. i en vik 
i Nordland. Vid Bergen erhållen d. 7 1870, STEJNEGER, 1880. 


I Kristianiafjorden på öppna ställen om vintern parvis eller i små 
flockar; erhållen d. i$ 1862. Om vintern å öppna elvar och in- 
sjöar. I trakten av Frederiksstad stundom till ett par hundra 
st., skjutas ofta i Tensjön; visar sig stundom på Hvalöarna. En, 
1313 m.m. lång, träffad vid Dröbak i febr. 1871, Corrett. En 
del kvarstannar utanför Nordlandens och Finmarkens kuster, 
NILSSON. , 

I Lule och Pite lappmarkers skogstrakter på myrarna och 
i större antal längre mot norr, LÖWENHJELM, 1846. Sågs i Gelli- 
vara lappmark vid Karda-jaar d. 7 1861 sträckande mot Nietsukis: 
fångas i rävsax på iskanten eller skjutes med lod, ”T. B., 1867. 
I Lappland fångades förr Svanar i mängd, liksom Gäss, Änder, 
Knipor, Skrak och Lom, Sam. RurEs. Svan kommer till Lapp- 
land i stor mängd ”från Vesterhavet', LEum, SCHEFFER, 1675. Före- 
kommer på avlägsna myrar i Enare och Utsjoki lappmarker, 
LästADivs. Kom till Enare lappmark 1841 eller 1842 d. 7 vid 
SV. vind och + 5 till 7 C.; flere individer iakttogos i Enare först- 
nämnde dag, Marwx, 1844. Häckar ej vid Karesuando, men 6—5$8 mil 
närmare fjellen och flyttade d. 5 i nordlig riktning, LEstADIUS. 
Häckar endast i norra Sverige, kom till Sorsele i mars, och ”hanarna' 
kommo först, NiLsson. I Jemtland om sommaren mindre allmän 


d & d Ma 7 fr 
uu 4 | SNR 10 a a 
, 4 i 4 Fx 6 
I . | 
N hh 
i i 119 Er 
sd 
Jug 2 + ( 
| . 


, 
me 


AE: SYND SRA Ad Rs ES LA RN DENS SM RAS Je) SSE 
Arg KT yt I Sår sr tele! vada. Si VE re år 
3 för AN Ci - 7 TN fir hö AA pd Sn Fang a Er SEN ISTER SA JV Vv 
Nor RÅ ä SN RT VLIGB i SUSSI RS en AN fre Sie 
1192 FS SR SÅNGSVAN. 


vid Storsjön, såsom vid Oviken, Hallen, Rörosjön. Skjuten vid 


Oviken i nov. 1880, då Storsjön var frusen, Ortsson. Träffad vid 
Oviken i nov. 1880, LunpHorLm, OLnsson. I Hofran, vid Hedemora, 


samlas många på hösten, erhållen i okt. 1864, THEorin; stannar 


tills sjön vid nyårstiden fryser, TÖRNEBLAD m. fl., 1834. I In- 
sjön, bildad av Österdalelven, hvilken aldrig helt och hållet till- 
fryser, uppehålla sig omkring 100 unga och gamla Svanar, an- 
tagligen denna art, hela vintern; vattnet är grundt, så att de 
kunna nå de rötter, hvarav de leva. Vid Horndal i Dalarna 
hvila de på sjöarna vid flyttning under alla år, enl. meddel. av 
LunpBore. Uppehåller sig under några dagar vid vårflyttningen 
å insjöar i trakten av Gefle, såsom vid Forsbacka, HARTMAN, 
1859. Vid Upsala här och der under flyttning, Mzrscn. Flyttar 


sällan över Vermdö; 3 st. flögo deröver 1787 i april mot norden; 


på 15 år inga sedda: häckar ej, Öpmans. Kommer till Stockholms 
skärgård sent, stannar under milda vintrar i det inre av skär- 
gården, skjutes sällan, EKSTRÖM. WIKSTRÖM uppgav, att den stun- 
dom syntes i Lilla Värtan nära Kaknäs. Åtminstone rör hvad 
som för övrigt säges ej denna art, utan C. olor. Vid Sandhamn 
iakttogs 1885 Svan, arten osäker, d. Y kl. 6 e. m. 8 st., d. & 
kl. 11-—12 f. m. 12 st., båda dagarna vid jemn SV. bris, enligt 
meddel. av 0. SINE Träffas i Södermanlands skärgård och 
å närliggande fastlandet under flyttningstiden, stundom dl 
kommer vid islossningens början, Sunpström. Träffad d. V 1867 
på Hjelstaviken, då ännu is till en del låg kvar, MEvzs. In- 
finner sig vid Ekolsund hvarje år i hundratal, men hvilar endast 
der under flyttning, ofta tills in i juni, men häckar icke här, 
ENGELHARDT, såsom man förr oriktigt uppgivit. Delar av ben 
från äldre tid funnos i myllan på Björkö, Storpz, 1873. 

I Örebrotrakten vid sjöarna under flyttning vid mild väder- 


Ra 


se GAA KR « 
rr SN AT Ar 


TE fr 
BIN = VT 
LÅ Nje: 


2 PM - räv 
- f” z - . 
Lr > RET KT 4 å 
AKT FR "3 ROR a a J AS i 
AL 


CYGNUS MUSICUS. 


9 


lek, stundom ända till jilkiden, HöoBrere. Flyttar årligen över 


Örebro län, Sunpsrrög. Vid Mariedam, under flyttning sjun- 
gande och lågt flygande d. i vid Pe åt SSO. Vårflyttnin- 
gen varar en månad; iakttagen d. Y, Griun. I Kil under flytt- 
ning ej sällsynt, LÖWENHJELM, Rd Vid Finspong sällsynt under 
flyttning, enl. meddel. av LunbvBore. Flyttsvanar, antagligen 
denna art, komma i hundratal till sjön "Tåkern; om hösten jagas 
de från båtar vid storm; då fogeln lyfter långsamt mot vinden, 
kan stundom någon skjutas i flygten, C. M. S., 1879. I Karl- 
skoga bergslag tagen levande d. 13 1844. Svan iakttagen vid 
Norrköping, enl. meddel. av LUNDBORG. 

Å Venern under flyttning, Hamwmareren. Ben från äldre tid 
funna i Hästefjorden i Dalsland. I N. Bohuslän under hårda 
vintrar, ÖEDERSTRÖM. LINNÉ såg den vid Göteborg d. Y 1746. 
År 1845 började den komma till Göteborgs skärgård i medlet av 
mars, antalet ökades dagligen; mycket talrik i mars, alla erhållna 
voro sjuka i inelvorna. Till Orust och Tjörn komma de årligen 
1 okt.; i grunda vikar, stanna tills dessa tillfrysa, derefter på ställen 
med starkt strömdrag, hvilka icke tillfrysa, samt å havet, tills 
detta fryser; sträcka härifrån vanligen lågt i april, nästan alltid 
åt NO.; ofta åtföljas 2 gamla och 3—4 unga foglar, W. v. WRIGHT, 
I mars nämnda år i mängd utsvultna, och många togos med hän- 
derna, MErsce; de voro sjuka och dogo snart. ”Tarmkanalen och 
levern hade svartgrön färg. En och annan mindre flock drar om 


våren över Göteborgstrakten i riktning uppåt Göta elv; slår stun-: 


dom ned på elven; erhållen d. 3 1881, Marx. I Vestergötland 
iakttagen d. 4, GADAMER, 1858; iakttogs vid Skara 1882 d. 
HanBErRG. Under flyttning vid Jönköping sällsynt, arten ej nämnd. 

Vid Gotska Sandön sällsynt, Eisen, StuxBErRG, 1868. På 
Gotland här och der under vintern, AnDrÉr; talrik, KorLMopIn; 


0 HER 
EA 
"2 TR 


komma inom håll. 


särånad flyttfogel, träffas ofta Rs blida vintrar RE Furilen 
och Skenholmen, R. Horn, 1883. I början av april 1883 sågos 


ofta om morgnarna flockar av Svanar, alltid AR kusterna 


norrut oberoende av vindens riktning; d. 4 och d. VY på kvällen 
syntes de åter flygande söderut, antagligen emedan, såsom man 
sedan erfor, is mötte vid Kapellshamnsviken; d. '$& på f. m. syn- 
tes ett par vid Snäckgärdet och samma dag en på e. m. vid 


Visby, då på väg norrut, enl. meddel. av STENSTRÖM. 


Vid Ölands kuster ej sällsynt under vintern, WESTERLUND. 
Övervintrar vid Ottenby, BrerErR. Stundom allmän 
Alvaren, ”Tisernius, 1868. 


I Ö. Småland under höst och vår ej sällsynt; lärer stundom 


1 kärr på 


även visa sig i skärgården ända in i juni, Tisenivs. Kom 
till Spexsjön d. + 1878, 7 1879, 7 1880, 7 1881, stannar under 
flyttningarna 1—3 dagar; om hösten sällsynt, stannar endast en 
Erhållen 
i Blekinge, enl. meddel. av Räiäir. ; 
Felaktigt omnärand såsom häckande i Skåne. TIakttagen i 
V. Vram om vintern, LinnJzBore. Erhållen vid Skarhult d. 7 
1845. Vid Landskrona vid kusten under vintern. Bådar vår, då 
han synes i vikarna och sjunger; år 1846 i slutet av febr. allmän, 


dag, om någon del av sjön är isfri, CARLSON, 1882. 


NCHAGERSTRÖM. Under vintern vid iskanten; är mycket svår att 
Kommer till Lomma i mängd om hösten och 
finnes der under hela vintern, då vattnet är öppet. Inträffar så 
stark frost, 
enl. ÅstTrRÖM, norr ut, men vid tö mot söder. 
I mars, då parningstiden börjar, 
strida hanarna häftigt med hvarandra. Före bortflyttningen be- 
söker han stundom större vatten inne i landet, och det är i syn- 


nerhet då, man får höra deras rena och mjuka toner, påminnande 


att isen hotar att lägga sig över Sundet, draga de, 
Har vid sin fram- 
komst till Skåne redan ruggat. 


| SÅNGSVAN. ovGNUS MUSICUS. : 


b - 


om PRAG av Rene älbnn rna sitt dr Qu 1873.  Erhållen Sö 
|| trakten av Ystad, enl. meddel. av N. BruzEnius. — Runstaven 
har en flygande Svan för d. fr, BROBERG, CARLH.-G YLLENSKIÖLD, 
hvarmed man förmodligen velat antyda, att Svanen då flyttade; 
medeltalet derför har för hela Sverige blivit beräknadt till d. 3; 


härvid bör dock anmärkas, att ett sådant medeltal för hela landet 
i allmänhet är föga upplysande och vilseledande om foglar, som 
stanna vid kusterna under vintern. Så är även förhållandet med 
de 16 dagar, som skulle utgöra skilnaden mellan flyttningen förr 
och nu. 
jemföras våra uppgifter, och fortskridandet å en breddgrad skulle 


Ankomsten till Sverige uppgives ske d. 4, hvarmed må 
vara 5 dygn. En överensstämmelse mellan islossningslinierna och 
isepipteserna kan nog antagas, der icke strömdrag, varma vatten- 
drag eller havskuster vålla avvikelser. I allmänhet föreligga allt 
för få säkra iakttagelser för att derpå skulle grundas några slut- 
satser. — Svanarna och Vildgässen komma till sin vinterstation vid 
Lomma icke förr än mot slutet av okt. Bland 48 stycken av de 
förre, och som ständigt vistades här, så länge isbandet sträckte 
gig blott några famnar från land, räknade man endast 6 årsungar 
De gamla foglarna synas stå sig bättre, der 
De draga fram och åter mellan havet 
Deras klara 


i sina grå drägter. 
de häcka, än ungarna. 
och de av Verpinge-ån översvämmade madängarna. 
stämmor höras den friska vårdagen. En egenhet med dem är, 
att om de någon kväll eller natt äro ”höjlydde', som kustborna 
säga, så vänta de snar vinter. 
flere nätter å rad, blir vintern bister och långvarig. Blir någon av 
dem sjuklig, så drager han sig vanligtvis från de sina, ger sig 
upp på stranden och vankar omkring der. MHSångsvanen hinner 
till en ansenlig storlek, väger ända till 36 skålp. och deröver. 


Deras antal minskas år efter år, O., 1875. Linné sade 1757, 


Hälla de på med sitt musicerande 


1194 SÅNGSVAN. 


att den övervintrade på Skånes stränder, i synnerhet vid Malmö, 
men de, som omtalas i skånska resan p. 187, tillhörde säkert 
C,, olor. 

Ben av foglar från förhistorisk tid, nemligen från stenåldern, 
träffades i kökkenmöddingar i Danmark, STEENSTRUP, LUBBOCK. 
Jagt å Svan, Vildgäss, And m. fl. var konungen och adeln för- 
behållen, BErGrEn, 1556. Vid kusterna om vintern talrik. Kom- 
mer i okt. med ungarna ofta i flock om 50—100 st., i synnerhet 
till öarna och Jutlands vestkust, hvarifrån de också besöka in- 
sjöarna. Dess läte utgöres av '2 molltoner', men äro många till- 
samman, låter det ytterst behagligt, liknande avlägsen klockring- 
ning, och höres även om natten i lugnt väder och på en mils av- 
stånd, KJERBÖLLING. 

Till Slesvigs och Holsteins kuster och insjöar komma på 
hösten större och mindre flockar, en del stannar över vintern. 
På Fehmern och vid Schlei's utlopp skjutas många Svanar under 
stränga vintrar, Boiz, 1829. I Hertigdömena år 1876 regelbunden 
om vintern; sedd d. +. Vid Flensburg 1877 regelbunden på 
flyttning; säges 1878 vara regelbunden om vintern, Jahresb. 
Vid Nordsjökusten drogo i okt. 1877 särdeles många åt S. I 
Gramzow 1875—77 hvarje sommar, från vår till senhöst på nå- 
gra större sjöar 1 trakten, zur LinpE, 1878. Vid Husum 1881: 
huvudtåg i början av mars och starkare än under föregående år. 
Över Flensburg drogo 1881 d. 7 26 st. åt SO. långsamt och lågt; 
d. Y vid Ostseebad 5 st., och rn andra drogo från NO. till 
SV.; d. 7 drogo 6 st. åt NO.; d. Y 2 st. åt N. På Muhlenteich 
vid Krusau fäldes 1881 8 - His esb. Förekommer vid Hel- 
goland nästan hvarje vinter, GAEtTKE. Börjar komma till Nord- 
friesiska öarna i medlet av okt. År 1878 var den der talrik. 
RosWEDER räknade inalles 200 st. 


SETS SR st Mr sj SB ETTER 'v FASS ER LT a 
SR ES SR AE 


CYGNUS MUSICUS. 


Synes mycket sällan i trakten av Muonioniska, dock blev för 
några år sedan en skjuten här på elven; den förekommer uppe 
i Jukkasjärvis fjelltrakter och någon gång omkring Sodankylä, 
hvarifrån en gång erhöllos ägg; den lägger 5 å 6 st. i slutet av 
maj eller början af juni, enl. meddel. av KnoBrocK. Säges häcka 
på Karlön, 65 2 n. br.; ses under vår och höst i mängd, Nr- 
LANDER; häckar, enligt folkets uppgift, någon gång på ön. Svan 
omnämnes från trakten av Uleåborg, LinpBLapd. Häckade i Ka- 
jana, MALMGREN, 1871. I Karelen kallad Joutzen, WALLENIUS, 
1810; häckar här, SamLBERG. I N. Karelen häckar den i stort 
träffas och skjutes under flyttning i S. Finland, 1861 d. 
Vid Haminan- 


antal; 
t under snöväder sågs den första, Vv. NORDMANN. 
laks, nära Kuopio, 63 mn. br., under flyttning i och nov., 
men häckar ej här; kom till Uskela år 1853 d. dök; 
till Rautalampi 1846 d. i, 1847 d. E 1848 d. i, a TR a 
Wzrietr. I medeltal till Åland d. ROR d. i, V. Nyland 
1 JR SAK (OR , Kuopiotrakten d. 7, Kalajoki d. 7, 
Karlö, Uleåborg d. ; Utsjoki d. 7, MoBERG. Om dess förekomst 
för övrigt i SRS se efterföljande tabell och PaArmwéns Finl. Fogl. 

Förekommer i hela Ryssland och Sibirien till Kamtschatka, 
Parnias. I N. Ryssland talrik, häckar i N. delen av Arkangels 
guvernement, DrEessErR. Vid Arkangel under sommaren, SEEBOHM. 
Vid Utsjug d. 7—$, GozrBEL, 1871. Häckar i Jaroslav. I Onega 
på flyttning, MzEvzes, 1871. I Tver och Kostroma, SABANEJEW, 
DrEssER I S:t Petersburgs guvernement i synnerhet under flytt- 
ningstiden, kallas Ljébed, v. FiscHEr, BRANDT; mycket vanlig 
på flyttning i slutet av mars till medlet av april och senare 
samt i sept. och okt., E. Böcuner, 1885. På flyttning i Estland 
och Lifland, Mevyzr, 1815. BEsEeKE omtalar år 1792 Svanen, 
arten osäker, bland Kurlands häckande foglar. Svanar och Gäss 


2 Py 


FAR 
rå 


| Nilsiä Prsfeose8soso” RE RUP R BR fer KG 


; Ilomantsg...... 


Je 


al 2 


NN 


ill Kurland, 57' n. SS Hväyntding, väl; SM är 1855 = Re SR ön bäskeder 


äR 1856 d. 4, 1857 d. +, 1858 d. +; kom till Lifland 1872 vid Hiilkor file HORNE örn k RR ra och NE 


tidig och varm vår d. 3—'Y g. st. I Polen mindre talrik än C. = delarna av Kaspiska havet, Parnas. På Novaja Semlja, enl. 
olor. I Umakretsen iakttagen år 1869 d. ?, tr, GorBer. ”Wil- v. HEvenin. En av de första flyttfoglar, som visade sig vid 


de SES i trakten av Kiev sällsynta, i Olonetz, KESsLER, lägre Petschora, neml. & och senare, vid Zylma d. $, samt d. &V. 


ad 


rt 


kör Lat. |Long.| 1753 | 1762 | 1771 | 1784 | 1785 | 1786 | 1789 | 1795 | 1797 1804 | 1805 | 1806 | 1811 | 1813 | 1814 | 1815 | 1818 | 1819 | 1820 | 1821 |1822 


Tammela 
Tavastehus 
3 EEE 0 oh EE KAN LENA PE Sh re RR MAR 


1 FIETERI TS RA PES 
Uleåborg 


p 4 : .- / | 37r j it j : ; - 24 e S 22 
| . . 1 4 z ä é ' . 4 G ör 
j T r g ja & | 5 é . Ed: s 
DIFKESA: sis rinögra  väaå SRg SV : T ; é ad ; ; i i 


| 
Tip 
ERAN GeRE 


SS 
836 | 1837 | 1838 | 1839 | 1840 | 1841 | 1842 | 1843 | 1844 1845 


ä 2 
20 SR 


Böodankyls aln dne. SLINE 1 ; 
MI SROkRA artnr ATS Or 
Nilsiä, bortflyttade | 634 | 453 | ee le 


RR 
Nr He 1823 | 1824 | 1826 | 1827 | 1828 | 1829 830 | 1831 | 1832 | 1833 | 1834 | 1835 


Finström 601 i 


1 
Helsingfors .......... T — 
Tammela | 
Nyslott | 
Wirdois .. K | | 
Jyväskylä ....... SIS i; . | | | 
| | 
4 4 


TAGEN SALMA sc rå secs ri vera 
288 5 SDN ANSE RIS 


693 
RKO bortflyttadej| 61 


RA 
SN 


Enl. JULIN och MOBERG, Vet. Soc. 1856, 217-8. 


6 FL JAR. 
(å 


1196 RE | UNG SÅNGSVAN. CYGNUS MUSICUS. 


& Talrik vid Alexiewka. Vid Kuya erhöllos ägg d. VF, SEEBOAM, I SÖ. Mongoliet vid Koko-nor på flyttning; i Tsaidam 
RE Brown, 1876. På sjöar i Severtsk, Ural, under flyttning, skall syntes han först d. 2, men de flesta flyttade över i mars. På 
SR vara allmän på Sarpa, ARTZIBASCHEFRF; i Severtsk likaledes enl. sjön Hanka är han en av de första flyttfoglarna, som komma om 
NSABANEJEW talrik. På Central-Volga talrik, BoevAnow. Till den våren, DrEsserR. Flyttar även till en del över östra oceanen, i 
lägre delen av Volga komma de i mars eller april, så snart isen synnerhet över Behringsön, STELLER; kommer till Kamtschatka i 

gått upp; återkomma på hösten; en del dröjer här kvar tills i maj och flyttar derifrån i slutet av samma månad, återkommer 

nov., Parnias. Häckar talrikt i Belaja och vid Kama, Ö. Ryss- efter medlet av aug. och bortflyttar i slutet av okt. En del 

land, anses av tatarerna och ryssarna i Ufina helig och ofredas stannar dock kvar vid bäckar med öppet vatten och lever av 

icke, PLESKE, 1878. Vid de lugna och rörbevuxna vikarna av Potamogeton och "rötter av Caltha, PALLAS. På Sachalin, v. 

Kaspiska havet, i synnerhet omkring mynningen af Jembafloden, SCHRENCK. 

1 stort antal. Flyttar tidigt på våren mot norden och finnes då Kommer till N. Tyskland hvarje år i okt.; är mycket vanlig 

talrikt vid inloppet till Asovska sjön, floden Kubans mynning, flyttfogel vid Pommerns kust, HORrnNscHucH, ScHILLING. Stannar 

Volga och andra större floder, Pariras. I Astrakan endast vår till i nov., då den drager bort, L. Breum, 1855: år 1837 i stor 

och höst, HENKE, SEEBoHM, 1882. I Kaukasus, BoGDANOW, SCHA- mängd, Horrnanbp. Hvilar under flyttning i sådan mängd vid 

LOW; om vintern allmän, säges häcka i Tereks delta, SEEBOHM, Frische Haff, att ängar, på hvilka de slagit ned, synas alldeles 

1883. hvita, H. Mevyzr, 1885. Erhållen vid Danzig, BöcK, 1851. Vid 

Iakttagen i Taimur, 74" d. 3, i Boganida d. 5; häckar till Schwerin fångad 1869 d. i; på flyttning år 1877 regelbunden, år 

743 mn. br.; på Stora Schanlan-ön d. 3, v. MIDDENDORFF. MSvanar, 1878 oregelbunden, Jahresb. Kommer flockvis till Pommerns 

arten osäker, vid TIgarskoje, 67 25' mn. br., hade d. 7 ungar, kust i okt.; till mellersta Tyskland i nov. eller dec.; flyttar åter 

THÉEL, Meves. Häckar i Ö. Sibirien vid de stora flodernas ut- oo i mars, DrEsseER. Kom till NÖ. Pommern 1829—54 d. 10— 12; 

lopp, men icke vid sjelva Ishavets kust, PALrLaAs; kommer i se- bortflyttade d. Y-—i, år 1843 i maj; en gång i tusental, Hinrtz. 

nare hälvten av april, bortflyttar i medlet av okt., TACZANOWSKI, År 1856 d, 1—t flyttande vid vackert väder. Kom till Schloss- 


1873. Om vintern och på flyttning i Turkestan; går i Aral- kämpen 1853 d. is, bortflyttade d. 3—3, 2—7 st. åt gången; 1857 
Tianschan till 8,500 fots höjd, Severzow. Till de högre step- d. i, i—Y, på hösten iakttogos inga; 1858 d. 7 vid — 2 till — 
perna 1 Daurien kom han i senare hälvten av april och medlet 11; 1859 dd vid — 6 till — Il voch SO. vild drogö 2o5t 


av okt.; i Darasun på flyttning, DuUBowsKi, PARREx, 1868. Lika mot vester, Hintz. Vid Neuvorpommern om vintern många 

talrik som C. Bewicki, i flere trakter om våren talrik, DRESSER. hundra; draga hvarje morgon i land och om aftonen till havet, 

Vid Baikal, Amur och Ussuri, v. ScHRENCK, RapDdE. Kom till QuistOoRP, 1859; iakttogs även 1877, Jahresb. Häckar ej i Pom- 

Tarei-nor d. FH, 7 g. st., till Irkutsk de första flockarna d. mern, E.v. However. Vid Rigen väl talrikast, Boraerrvr. Den 
19 Ö 


återkom d. &Y, 7, å Bureja d. $, få par. hårda vintern 1880—381 skötos flere på Bodden; en sårad angreps 


/” 


RN 


JE 


RR 
v Ny é 
”E i 
+ i 
I t 
ä i” 
Lå 
MR vt 
Ms = 
" 
' 
LL 
ng. 
é 
1 
« 
rk 
+ AN 
ps | 
' 
FÖRS | 
CM 
i UN 
hj 
JA 
Lä 
- 
LJ 
p 
i ML 
€ "ee. 
i RR 
” 
Ae. 
a 
"CN 
Ti Dj 
” - 
SA 
+ FM 
FA 
= 
År oo 
I ” 
et 
(I 
sd 
Re 
” 
AN 
1 
a 
rd 
(i 
” 
l 
Vv! 
Lv 
fö 
i 
KA 
” 
JAN N 
NU 
or 
v 
ha 
. 
Rv 
”. 
i 
vr 
| b 
" 
, 4 
é i 
a IF 
"= 
"i 
DR 2 
” | 
+ ANG 
Noa 
' jan. 71 
, 
+ 
AA LA 
ARA 
' å 
a | 1JARVR 
NR 
Mata 
+ a 
Na 
(LJ 
JV [d , J 
"ÖN 1 
- | nå , ' 
är Uj j 
Å A NN; DA ” 
é I 
& INT, V 
ANA ngn 
Au Kil 
YLE 1 
Le vm 
IN Al ,p 
cv 


| SÅNGSVAN. 


av en Räv. På Walfwobön vid Wikinar äeliaa 56 AN som såldes 


kollerlin för 5 mark st.; vid Greifswald nyåret 1882, F RIEDEL 
va Rigens NV. kust. På Hiddensö i små flockar i början av 
okt. 1852, hvilket var tidigare än vanligt; i slutet av okt. kommo 
många: mindre skygga än vanligt. Under vackra aftnar vid klart 
väder låta de höra sina klocklika toner, H. SCcHILLING. Vid Gras- 
berg 1878 kallas den irrgäst, Jahresb. Från ön Koos hördes de 
sonora tonerna av en flock; på Hiddensö fans den under en hel 
sommar, HoLrLAnpD, 1859. På samma ö d. 
i flock, Quistorr, 1858. År 1879 i slutet av nov. 2 st., av 
hvilka en, förut skadskjuten, nedföll och togs; den andra stan- 
nade några dagar, liksom sökande maken, men den var försigtig, 
Jahresb. Flyttar i Tyskland från öster till vester eller SV. De 
flesta övervintra vid havet, NAUMANN. Vid svårt väder inne i 
landet, THEIENEMANN. Ej sällsynt i Ö. och V. Preussen, RATHKE, 
1846. I Mark mycket sällsynt på flyttning, ScHaALow, 1876. Vid 
Königstein, på våren 1866 i stor mängd, ÖRONAU. 
Under febr. Saltsjön vid Eise- 


2?—3 ensamma eller 


Preussen, 


1837 i Lohsa, Vv. LÖBENSTEIN. 


leben i Mansfeld såg NAUMANN besökas av en flock om 32 st. på 


flyttning mot norden. 1I Braunschweig flere gånger iakttagen på 
flyttning, R. Brasivs. Vid Teutoburgerwald 1878 oregelbunden 
på flyttning; i Altenkirchen 1879 irrgäst, Jahresb. I Main- och 
Rhentrakterna 1809 i jan.— mars talrik, MzEyrerR. Reinhardtsbrunn 
1 Schnepfenthal, Gotha, 
1867—68 på vintern av en flock, RösE. 


som nästan aldrig tillfryser, besöktes 


I Miinsterlandet under 


nov. och mars, BoLsMANN; 7 st. kommo under den stränga kölden 


1 början av år 1872. Visar sig stundom på Rhen vid Mainz, 
BrucH, 1854. Hvilar stundom under några 
1846. I Nassau iakt- 


tagen flere gånger under flyttning och på vintern i flock om 8—25 


säges hava häckat, 


dagar i trakten av Arnsberg, SUFFRIAN, 


Sundevall, Svenska foglarna; forts. af Kinberg, 1881-5. 


oxGNUS MUSIOUS. 


skygga, och lätta att fälla, MEISNER, SCHINZ, 1815. 
en flock vid Zirich, i jan. 1830 flere på Bodensjön, ScHinz. I 


st., Här 


SCHWAAB. 
KoRN. I Wetterau ej sällan under stränga vintrar; uppsöker i 
synnerhet öppna vatten med varma källor, Jäger. I febr. 1838, 
vid en köld av 20” R. i Diez vid Lahn hördes sången av 8 st. 
flygande Svanar, hvilken lät som avlägsna basuntoner, SNELL, 
1869. Under kalla vintrar vanlig på Rhen, BrRAatrs. 
Wiirtemberg, CaLwer. I Ellwangen sällsynt, erhållen under vin- 
tern 1867—8, HuFnaAGEL; i trakten av Heilbronn vid Neckar iakt- 


"togos från medlet av dec. 5 gamla och 3 unga, av hvilka 4 fäl- 


des, den sista d. 3, MARrRTtiN, 1871. 
funnos i en grotta Holefels vid Blaubeuren, 


Ben av Svan, arten ej upp- 
given, ESCHER, 
1872. 

Kommer till övre Bodensjön under kalla vintrar, WALCHNER. 
I Memmingen d. Y, 3, Y—slutet av mars; i Mittelfranken under 
den kalla vintern 1740; d. 77 1823 en hona erhållen, vägande 143 
bayerska skålp.; i dec. 1805 en, vägande 13 skålp.; d. 3 1855 
och flere gånger utan uppgiven dato; i Aischdalen  NOMaNes den 
ett år till medlet av maj; 1855 fans den här i mängd; d. 8, $$, V 
och & ensamma, parvis eller i små flockar om 3—10 arne 
Få gånger träffad i Mindel- och Kameldalarna, LANDBECK. I 
trakten av Stuttgart iakttagen d. 7 1848, v. HEUuGLIN. 

Träffad i Schweiz från pålbyggarnes tid, RÖtIMEYER. 
mer dit under kalla vintrar; år 1740 visade sig 10 st.; 1766 flere 
på Genfer- och ”Thunersjöarna; 1779 på flere ställen, 1789 vid 
Interlaken 17 st. vid ovanlig köld; på 'Thunersjön 1805 i febr. 
och april samt 1815 i jan. flere iakttagna; de voro ej synnerligen 
År 1816 i dec. 


Kom- 


195 


a SER Vidal dana EA 1833. Träffad ka 
en gång vid Halle a. S., E. RrEr, 1874. Om vintern i Kurhessen, 
I Niederhessen om vintern ej särdeles sällsynt, SEzE- 


Träffad i 


TEES AED uu TÖS TRE a KE FPA ATI lakt ART! MITTEN MIN GIN här VS ske BÖG EL TER SRA 
ny NA PE NAR 20 tv E KET US EN Fr EGR fa förda ker MG mt SLR RN LÅ UNRR 4 nu ASKR vå JA 
NI | TANO SSL IL VA JAN KONTRA Pa LE SET RR 
; IEA ENE rv LR få rt FE FIND kl) al R pa TR Fa benl Pio, SB (SRA KERALA 
; EN rt FAN Mr, 


AN DR 


SM STÖR fråtnd N a UK VTA JT ÖKAT ATT TREE BEROR "YT AM 
SSL et HS = tra på SA ad OP LAI Nat nå a ra NMdlS At 
? AINA EN EELANTS NS d FU TE SER DUKE SRA AM BE SEE a US 
ÅR Ra 1 MS LAVA Sybe GT Ca MMA I] MAS sar kinin RAS dT SSANG Op FÄLLS rs NE a 
NA bön | FREE BR fell NI äg En är a EDT IN t Ve Ta IS RAA 

4 (AE ST j Por Ch U 


TR ; 
TORN f h j UML Ca 0 FM DE Na ÄN 
Sy UN re PNL rn "N bh KEN EN TE Mont hn Neo d LVR Al 
el ' pd 3 AV v Ka IE Ad gtr SMA id | MR i JEN Å Å 
NV vd sx (AN 


1198 | SÅNGSVAN. CYGNUS MUSICUS, 


synnerhet unga foglar om vintern ej sällsynta på Bodensjön och- 


Rhen; erhållen den 12 1861, i slutet av dec. 1864, STÖLKER. 
Åren 1859 och 1864 flockar vid Bregenzerach i nov. 1860 vid Bo- 
densjön, BruHin, 1868. I Genéevedalen oregelbunden på flyttning, 
F.-BEAUMONT. 

I Böhmen sällsynt under höstflyttningen och om vintern, A. 
FrRitsoH. Unga foglar träffade i jan. 1849 vid Ostrawitza och i 
nov. 1851 vid Mistek; de förra utmerglade, de senare voro vid 
godt hull och hade förtärt fisk och Grodor, ScHwaAB, 1854. I 
Bukowina och Galizien ofta om vår och vinter, erhållen i dec. 


1838 på Sau, ZawapsKi. Erhållen nära Olmiätz d. + 1864; vägde 


17 skålp., längd 4' 5” wiener-mått, hade 33 vingp., 20 stjertp., 
JEITTELES, 1865. ; 

Kommer till Cilli d. &é, Laibach d. 7 i medeltal; bortflyttade 
från Laibach d. 3; en gång från Kremsminster d. 3 och från 
Cilli d. 16, K. Fritson. Flyttar långs Donau, men stannar ej 
länge i trakten av Wien, Kronprins Ruvorr, Breum Träffad i 
febr. 1855, 8 st. iakttagna, en erhölls d. Y samma år; d. 7 1845, 
d. 7? 1855, Gr. MARSCHALL, V. PELZELN. I febr. 1868 och 1871 
7 st. 1 trakten av Salzburg, v. TscHusi. Visar sig på sjöarna i 
Tyrolen endast under stränga vintrar, ALTHAMMER. Vid flyttning 
i Siebenbiärgen, LANnDpBEcE. Sällsynta gäster vid Hermannstadt; 
visade sig hösten 1862 och våren 1864, StEttER. Upptages 
bland Ungerns foglar av KorsHuBErR. I "Transsylvanien säll- 
syntare än C. olor, erhållen i okt. 1861; i Strelldalen, DANFORD, 
BROWN. 

I Oldenburg på flyttning temligen talrik; om vintern ej säll- 
synt, NEGELEIN, 1853; år 1878 regelbunden på flyttning; år 1879 
i synnerhet under febr. och mars; under samma år och de när- 
maste dessförinnan talrikare än förut; år 1881 d. 4 visade sig 


skaror om 2—300 st., av hvilka flere fäldes; en hane vägde 12,5 
kg.; vid Jever voro de ännu d. $ talrika, men vid Oldenburg 
drogo de bort i slutet av febr., Jahresb. På Elbe iakttagen d. 
2 PÄssLnErR, 1856. 

I Friesland under vintern vid sträng köld och på våren tal- 
rik under flyttning vid kusten och å inre vattendrag, ALBARDA. 
På Borkum sällsynt, visar sig endast om vintern, häckar ej, är 
mycket skygg; ej iakttagen före medlet av okt. Under stränga 
vintrar ej sällsynt på Ems. 

Fossila lemningar äro funna i England, A. M.-EDWARDS. 
Få par häckade på Orkenöarna före 1795, Low. År 1848 hade 
han icke häckat der på många år. Kommer till de yttre He- 
briderna oftast i nov., stundom förr, i synnerhet efter ihållande 


N. vind, flyttar bort i medlet av april. Enligt SAxBr kommer 


han i stora flockar i sept. och okt., hvilar endast kort tid, åter- 
kommer 1 slutet av febr., men oftare i mars eller april på flytt- 
ning norrut, DrEsserR. I Storbritannien den allmännaste arten; 
besöker under vintern kusten och inre vattendrag. I Skotland regel- 
bunden och talrik; torgföres stundom i Edinburgh, kallas Hooper och 
W histling-Swan. Är vanligast vid stränga vintrar, såsom åren 
1864—65, 1870—71. Visar sig vanligtvis i nov., och antalet ökas 
i dec. till mars. Även Irland besökes under vintern; erhållen i 
mars 1837, under den stränga vintern 1837—38 vid Dublin. I 
jan. 14 st. iakttagna; under den stränga vintern 1849—50, ijan. 
1841 och oftare, enl. THomPson, som anför om fogeln några vers 

av SHELLEY. På Englands kuster om vintern i olika antal, mindre 
talrik under milda vintrar än under kalla; mycket talrik vintern 
1854 —355; 20 st. erhöllos från Norfolks kust ijan.—mars; ävenså 
1860—61, då inre vattendrag voro frusna, så att foglarna måste 
hålla sig vid kusten, eller flyttade de längre söder ut. . Kommo på 


[1 i . 
SN 


. a SÅ Nu , VEN 4 far, 
se, y" ; CY 
4 "NM (Bj ORG j BLOCK (ÄT 
an &« Å 4 
> Ja 


tern 1869—70 fäldes åtskilliga; 1870-71 i dec. kom en flock 


om 40 st. nära Yarmouth; i jan. en annan flock om 26 st. vid 


Hunstanton; en flock om 7 st. m. f. iakttogs; i Leadenhall 
market hade en man under flyttningstiden erhållit 100 st.; en annan 
1 Lynn 30 st., enl. GURNSEY jun.; fångades i vakar; ett par togs 
av en Räv, DRrRESSER. 

På Belgiens kust och på floderna flockvis på flyttning under 
kalla vintrar, talrik; stundom på Meuse och Ardennerna, DE SELYS; 
från början av febr. till medlet av mars flere erhållna, DuBois. 

I dép. du Nord och flere andra delar av Frankrike 1830 i 
I Eure & Loire vid 
stark frost visa sig nästan alltid några. I Cöte d'Or tillfällig, 
sällsynt, MaArcHANT. I Savoyen och andra delar av landet under 
kalla vintrar i flock om 3—5 st.; såsom åren 1830, 1839, 1844 i 
medlet av dec. 1854, Bainry; i Provence sällsynt under kalla 
vintrar, J. W. v. MörrEer, 1856. 

På Guadalquivir vid Sevilla skall han vara allmän om vin- 


stort antal; i Boulogne, DEGLAND, GERBE. 


tern, IRBTY. 

"Svan" omtalas från Sardinien av CeErrti; inträffar der om 
vintern, men ej årligen, SaALvADorIi, 1856. I Baja di Muggia, 
Venedig, på kusten, StETTER, 1864. ”Träffad i Toscana, SAvVI. 
På Siciliens och Italiens kuster tillfällig, erhållen 1838, MALHERBE. 

I Grekland har den blivit anförd av v. p» MönrnE och 
LINDERMAYER Såsom häckande, hvilket dock icke bekräftats: 
flyttar regelbundet hvarje höst i små flockar om 3—8 st. över 
Cykladerna, Ertmarp På Joniska öarna sällsynt; erhållen en 
gång på Kefalonia, "'DrRummonp', under stränga vintrar på Korfu 
och Epirus ej sällsynt, Powys. 

I Turkiet under vintern ofta talrik, ELrwEs, Buckner. I 


2 / i d iv $ & Vv i 
SS I SEN i Nr uu GTI BETT Sad 
ka 4 L ; PR SIE FÄR UN 
MAR dn FENA U SA L0) IG PTA Al A a VEN, 


SA. (SE ber K 


ONA SVIRE VTES SA EN Ups V [ORER SOPRAN N- pig LONE SRA An A Tr UR RR SN ÄR VAAN ER RE SANNE Te VR 

FA RE ANS SE DEM BEATA 0 AN Le a FAL. ESSÄN (Rn fel RSA FST Ra AT Jr NR ng REF OR FTSE NEN VIRA KA Nar Dr by EA BB rk SN RER ST (IN ERNIE 

VIS t FAR 4 Kl ju a 2 y 3 RN | öh | I se (j $; so Lå RE Y NE S TÅ > 4 bl så AN ON JE + RAT SVIRT ; | ; 2 4 j I | É ; pd ; 

CS SORAN RR Esa Han NA Mö MR EN SÅNGSVAN. CYGNUS MUSICUS. ES ARA re | | 1199 
flyttning to lördta iska. av mars 1861; i jan. 1864. ia Dobrudscha vanlig, men häckar ej, SintEnis, 1877. Å Svarta 


havet om vintern talrik; vid Varna i tusental, FinscH, KrRörPEr, 
1875. Övervintrar å Azovska sjön vid stranden av Krim flockvis, 
PALLAS. 

I N. Afrika, SHELLEY. I lägre Egypten, A. Brrum, 1855. 
Under vintern ensam eller i små flockar, UESITAROA vid Damiette, 
v. HEUGLIN. 

Mindre Asien. 
of Salomo. 

Om vintern i Kaspiska havet. Om N. delen derav tillfrusit, 
draga foglarna åt söder, och till öarna vid Enzeli, der frost är 
okänd, samla sig vadare och simfoglar i otalig mängd och er- 
bjuda rik jagt i jan. och febr., BLANForRD, RADDE m. d. 

Vid Nepal mycket sällsynt, en erhållen, Bryrtn. Ej träf- 
fad på andra platser i Indien, DresseErR. På grund härav har 
det betvivlats, att med Hanså i sanskritspråket bör, såsom 
många språkforskare anse, förstås Svan eller Sångsvan, hvarom 
dock vidare här nedan, p. 1207—11. 

I N. Kina, ScHLEGEL, V. ScHRENCK, SwiInHoz. I SÖ. Mongo- 
3 och senare; häckar vid sjön Hanka, DRESSER. 


Vid Jerusalem erhållen d. 3, DrEssEr,i Pool 


liet, PRIEVALSKY, d.' 
Flyttar i stort antal över Peking under april och okt.; slår sig 
stundom ned i det vatten, som omgiver kejserliga palatset; 
stannar ofta över vintern på sjöar och floder, ÖUSTALET. 

Skall, enl. ScHLEGEL och v. ScCHRENCK, förekomma i Japan. 
I N. Japan, enl. BrAriston. Allmän på Yesso; träffad i Hako- 
dadi, SWINHOE. 

I Amerika ersättes den av C. amertcanus SHARPE, hvilken 
av de flesta numera anses för en egen art, samt av C. buccinator 
RicoH. Emellertid sändes från New-York år 1863 av prinsen av 
NkE£UWIiED en av vår art till museet i Leiden, ScHLEGEL. 


2 j ' 
byt 4) 
A u 


1200 ERS SÅNGSVAN. CYGNUS MUSICUS. 


Sångsvanen liknar mycket C. olor i sitt beteende och är 
mycket skygg, så att den lyfter på ett par hundra stegs avstånd, 
är dock under häcktiden mindre skygg. Uppehåller sig under 
fortplantningstiden i norden vid avlägsna, högt belägna vatten- 
drag; på Island om hösten i dalarna, om vintern vid varma vatten 
och öppna vikar, för övrigt vid havet. Dess ruggning började i 
Luleå i medlet av juli och varade under 3 veckor. Hos tama 
Sångsvanar fortgår, enl. W. v. WricHt, ruggningen under hela 
året; alla vingpennorna fäldes dock inom 24 timmar, men endast 
hvartannat år. Enligt DrEssEr fällas i juli och aug. alla ving- 
pennorna, så att fogeln icke kan flyga, men ruggningen av de 
undre fjädrarna sker långsamt. Bär halsen mera rak och icke 
med den vackra S-formiga böjning som C. olor, bär vingarna väl 
Lyfter lätt och 
knappt hörbart; skiljes under flygt från C. olor genom sin av- 


något upplyftade, men ej så högt som denna. 
rundade stjert. Enligt en uppgift av v. p Möre gör Sångsvanen 
'mycket buller vid uppflygandet', men uppgiften gäller GC. olor. 
Flyger med rakt utsträckta vingar och temligen hastiga vingslag. 
Under flygten ordnar sig en flock på sned linie. Ljudet av vin- 
garna liknar, enl. DrEssEr, avlägset hundskall. Flyttar än lågt, 
än högt och under alla timmar på dagen, men enl. NAUMANN 
högt, 1 större eller mindre fiockar, om 60—80 st.; de unga van- 
ligtvis för sig; i Taimyrlandet såg v. MipDDENDORFF i slutet av 
maj Svanar m. 4. foglar draga åt N. till och med vid så häftig 
SSV. storm och regn, att man icke kunde se 10 famnar framför 
sig och att man knappt kunde stå. Vid jagt styr man med 
vinden åt den hvilande Svanen, emedan han lyfter mot vinden 
och dervid måste närma sig jägaren; men då den höjt sig i luften, 
vänder han och flyger, enl. E. v. Homzryrr, 'med vinder”', hvilket 


dock kan bero derpå, att han söker undfly jägaren. Samme for- 


skare säger även, att Svanen m. fl. foglar undviker floderna vid 
flyttning, att de endast der de korsa en flod slå sig ned under 
kort tid, och att de taga den etwa eine Stunde” breda stråkvägen 
från Leipzig, i hvilken den Sachsisk-Bayerska jernvägen ligger; 
i Pommern drar Svanen m. fl. i riktning S.—N. 

Svanen når en mycket hög ålder, man uppgiver den ända 
till 300 år. 

Lätet är på långt håll välljudande. Orsaken till dess egen- 
domlighet har man tillskrivit luftrörets böjning och krökning in- 
uti bröstbenets kam. Hos isländarna hörde FaBER aldrig den 
mening yttras, att Svanen genom några särskilda toner skulle 
förkunna sin död. Sagan derom har sitt ursprung av de väl- 
ljudande basuntoner, som han utstöter från sitt konstigt bygda 
luftrör, om han flyger högt i luften. Då han i synnerhet drar 
under månskensklara nätter, hava dessa toner mera verkat på 
fantasien och sålunda givit anledning till sagan, liksom Uvens 
skrik till sagan om Konung Valdemars jagt eller om den vilda 
jägaren. Lätet höres oftare under fortplantningstiden än annars, 
FABER, samt under flyttning. När de uppskrämmas, ropar den ena 
'ang', hvilket besvaras med ett längre ang”. Enl. av Ström liknar 
det ”klaklakla” med ren och klingande ton. Det utgöres av '2 moll- 
toner', hvilka hördes under mer än en timma, Busaz. 'Tonerna 
äro djupa, temligen angenäma oah likna tonerna av klarinett, 
ScHULz.  Vingslagen åstadkomma ljud, som tillsammans med 
Lätet klingar 


'kliklir', liknar den tama Gåsens; ett annat låter som ”aag”, honans 


lätet anses frambringa den kända Svansången. 


är något högre än hanens; vid flyttning 'kluug', olika i höjd hos 
olika individer, och det låter på långt håll icke oangenämt, 
Sången hördes i febr. 1838 vid 20” R. från en flock 
av 8 st., den lät som avlägsna basuntoner, SNELL. Sången utgöres 


NAUMANN. 


gm ESKS 


'd F - Vv -. - JF 

d aa LYSA LU VE DAP ST rr M KE bin PAN NNE 

ha SN Sr AE 0 ST TAN [räder stt SN så ll (0. EA p EA 7 HER AT 
GR ÅR ja NES 4 FF . J Tv uu j nh 4 ÄT - UEe ä 
TS ES NN NR AA Pl EU Ene 

fv Part PÅ TRES 4 Ar Vv 2! Ar da 4 Hö Snr lj Sa 

ye 4” i På d Kiy "9 nå AR vä! 4 bv ” Fr i AN trål 


äg fö (RV A 


. RES 


1 OET uf 
' - 4 = ' 
år AS a 3 ATERN AN N m 
Yen «Mt så Far w äl i br v | PN 4 Ht 
RLJ . J TA SE v ww eg 
Vugåk NR Å sat då K d 
Å , JAR -r j Ar 


 Potamogeton, Alisma och Caltha. 


låter den melodisk och vacker, Harr. Låter som ljudet av en 
trumpet, DresserR. Lätet, som den ofta utstöter under flygt, ut- 
göres av höga, trumpetaktiga toner, enl. Veiledn. Zool. Have i Köpen- 
hamn ed. 6, 1883. 


och förtjenar ej namn av sång, och han låter ej höra det under 


Lätet av infångad Sångsvan är trumpetaktigt 
ruggningstiden, MAx Scemivr. Om Svansången för övrigt, se här 
nedan, pag. 1203—-20. 

Födan utgöres, enl. PALras, av rötter av Hippuris, Elatine, 
I österrikiska staterna har man 
iakttagit, att den även förtär fisk och Grodor. 

Han lever i monogami, och makarna följas åt under hela 
livet. Häckar parvis, spridd, ej i koloni; återkommer årligen 
till samma häckplats, om han får leva i ro. Om den ena maken 
dör, återkommer makan till häckplatsen under många år och 
lever ensam, Parras. Är vattnet icke desto större, kan icke 
mer än ett par bo vid detsamma, och det gamla paret tål icke 
något intrång. Är platsen något vidsträcktare, händer det dock, 
att en gammal hane tål, att ett annat par slår sig ned der; 
man kan då undanskjuta en sådan, då honan snart får en ny 
I Tyskland 


började Svanen, såsom det uppgives, i mars med ordnandet av 


make, och ett annat par kan derefter även få plats. 


boet, helst på en liten holme eller på vass vid öppet vatten. 
Endast honan bygger boet, och hanen håller vakt. De bygga 
på det gamla boet, om de hava sådant, med vattenväxter till en 
höjd av 1 fot och deröver och en diameter av 3—4 fot; i midten 
är det mjukare och har torra växter. Makarna visa hvarandra 
mycken tillgivenhet, smeka och följa jemt hvarandra; hanen är 
vid denna tid ganska ondsint. Äggens antal är enl. FABER 5—7, 


enl. DrEssErR 6—-8, enl. PALMmÉn 4—5, de läggas i maj eller juni. 


blir under ruvningen mörkare; invändigt sjögrönt. Tagas äggen, 


innan de blivit ruvade, lägger honan om en kull med färre ägg. 


Man säger även, att de läggas i medlet av april och bliva små- 
ningom täckta av växterna från boets kanter och dun från modern, 
som får en stor ruvfläck, 41—43x3—3 t. 13 lin., Leipz. mått. 
Ruvningen varar, enl. FaBErR, 40 dagar. Enl. en uppgift 36—39 
dagar. Hanen sitter ofta på boet hos den ruvande honan utan 
att deltaga i ruvningen. 
utkläckta, i medlet av okt. utvuxna och följa föräldrarna. 
träffas utkläckta ungar. Ungarna gå efter en dag i vattnet; man 
får stundom se modern simmande bära dem på ryggen. Då de 


Ungarna ruvas 


På Island äro ungarna i början av juni 
I juli 


blivit flygga, lemna de häckplatsen, NAUMANN. 
av modern under första dygnet och följa derefter föräldrarna och 


förtära Lemna, samt söka skydd vid storm under moderns skul- 


derfjädrar och vingar samt återvända om aftnarna med modern till 


boet. Dundrägten varar, enl. Fazer, 40 dagar. Ofta synas blott 
2 ungar av samma kull bliva utkläckta. Då ungarna förföljas, 
söka de, enl. Corrertt, dyka, hvilket icke lyckas fullständigt. De 
kunna lätt infångas. Ett par infångade i Pasvigelven sändes till 
slottsparken i Kristiania, der de levde flere år, men flögo slut- 
ligen bort. Ungen blir, enl. Fager, hvit i andra året. 

I Savolaks fångas Svanar med rävsax, Gapp. I Kamtschatka 
tagas många under sommar och vinter med händerna eller ihjel- 
slås under ruggningstiden. Fångas även under vintern på icke 
tillfrusna ställen av floder, och de utgöra vanlig föda för folket. 
Köttet insaltas under vintern; rökes även såsom gåsbröst. Jagten 
anställes dels på de gamla under ruggningstiden från Jacobi till 
Bartholomei, då de icke kunna flyga, dels på ungarna, som äro flygga 


1 aug., ävensom senare, vid Michaeli. 


INSYN RR SYNS IX + vt i SN : Ah Å 
BE BRAVA GENEN Net RR SATS — SÅNGSVAN. CYGNUS MUSICUS. HG 2 113 MARS da ere 
4 rt Ci Tv sd - : Yr | ) : .”. Oo F oc 4 .c ; Fu Sa 3 .e 2 pf Je 
ch av 2 toner, men då flere äldre och yngre höras på samma gån Skalet är orovt med stora porer, föga olans, smutsiot orågrönt ka 
; | 9 , , ; ) TR 


1202 | SR SÅNGSVAN. 


Fiender: Den gamla fogeln säges kunna försvara sig mot 
Havsörnen, som kan taga åtminstone de unga. Räven kan taga 
den tama Svanen. Örnen säges förfölja den på dess flyttning, 
och Räv och Varg skola angripa den på häckplatsen. 

Köttet ätes, de ungas anses utmärkt godt, Parras. Det kokas 
först i hö, hvarefter det ej smakar tranigt, GAapp. Det berömmes 
av flere, Brereivs. I England och Tyskland avdrager man hu- 


den, i synnerhet av de unga lägges köttet i ättika, innan man 


anrättar det. De gamlas kött säges vara segt och tranigt. Vid 
försök har det dock visat sig, att om fogeln flås, späckas och 
stekes i smör och med påspädning av mjölk, blir det utmärkt 
och liknande på sådant sätt tillagad ung Tjäder. De unga fog- 
larnas kött berömmes, men i synnerhet om de blivit infångade 
och gödda. I flere trakter av Tyskland rökes bröstet Såsom gås- 
bröst och skall smaka väl. Fjäder, dun och skinn begagnas 
såsom av C. olor. Fjädern värderas högt. Till bräm användes 
skinnet med kvarsittande dun, sedan alla fjädrarna blivit bort- 
plockade. Fjädrarna användas till plymer, pennorna till penslar. 
Att den levande fogeln är en prydnad för vattendragen, är all- 
mänt bekant. Omkring år 1840 gälde en levande Svan ej under 
9 thaler, eller en dubbel Louisd'or, stundom dubbelt så mycket. 
I Stockholm hos vildthandlare förekommer den sällan, och man 
begär för en skjuten 8—9 kronor, men säljes någon gång för 6 
kronor. 

Svanen anses icke förorsaka någon skada på fisket. 

Den låter tämja sig liksom C. olor. Unga eller vingskjutna 
vänja sig lätt vid fångenskap. I Ryssland skall man hålla den 
oftare än C. olor, och den fortplantar sig då även. Underhålles 
ofta såsom husdjur, mest för stämmans skull, hvilken har en 'sil- 
verklang'. PALLAs säger även, att poeternas beskrivning om deras 


CYGNUS MUSICUS. 


sång, då de äro nära döden, icke är alldeles ogrundad, emedan 
de sårade vid den sista utandningen låta höra ljud liknande 
sång. Flere gånger har det även hos oss lyckats att timja Sång- 
svanen. W. v. Wzriecnrt hade länge två sådana. Dessa fälde 
ving- och stjertpennorna endast hvartannat år och voro, under 
den tid vingpennorna voro fälda, alldeles stumma. Angående 
fällningen hade J. W. GRILL en annan erfarenhet, meddelad uti 
en uppsats, till hvilken jag får hänvisa. DE SELys hade under 
flere år ett par, som levde i frihet; de voro tamare än C. olor 
och förtärde växter. Dess gång är snabb. Även om tämjningen 
lyckats, flyttar den, om den kan, med vilda Svanar, som flytta 
över. En under 2 år tam lyfte av sådan anledning och återkom 
icke. Underhålles och har även fortplantat sig i flere zoologiska 
trädgårdar, såsom i London. Ett par häckade 1809 vid Geinsheim 
vid Rhen. Ägg lades under en tam Gås, som dock åt upp det. 
Många hanar äro ondsinta och angripa barn. 

Bastard med Anser cinereus omtalas av Fr. Cuvier och 
v.DrostE. E.v. HoMEYER nämner även en bastard mellan C. mu- 
sicus och C. olor efter DE SELYsS, som dock, enl. Naumannia 1856, 
395, endast nämner bastarden mellan C. olor och C. immutabilis, 
hvilken för övrigt ej kan få namn av bastard, då båda dessa 
foglar tillhöra samma art. 


Ibland fjädrarna leva: 
Colpocephalum minutum och Metopeuron punectatum RUDOW. 


Inelvsmaskar: 

Echinorhynchus polymorphus BREMS., i tarmkanalen; Distomum ovatum 
RupD., i bursa Fabricii; Tema equabilis Rup.; T. Creplini KRABBE; Monosto- 
mum alveatum MEnLis; M. attenuatum Rup., och Notocyle triserialis DIEs., 
alla i tarmarna. 


—. 


a - så g SAN d q 4 : . 
= + LV : ÅR a [Fr Na is ör 
VANN & RM SENARES SCR Vv VN EN Oc 
2 fr Of a (a d . Nr - Se | | | 
1 UA NAR RA en 2 SV Ya 
2 Ua | Sn » må? SK FY & är - 2 j a + ARN Kd j; re 


ä R 3 "4 E ' [4 -A ve 1 - NT 1 blog ll Y 
. L - p - 
' å 4 


ur Dä LUKE rs r AN FER pr 2 ; | skvasvan. 


+ ; AA" ”" vå 4: 
ä F A i vo | 6 a 4 
Ps . 


- 


| Utrymm et tvingar Håg att här endast i 1 i sammandrag ytterligare SET 
följande om Svanen och svansången. 


> Howeros omnämner Svanen på några ställen. 


"Men som en glänsande Örn på en flock av vingade foglar, 
Både Gäss och Tranor samt långhalsade Svanar, 
Störtar sig ned, då de gå vid floden sökande föda, 

Likaså rusade Hektor ..... 


Samma liknelse förekommer på ett annat ställe i Iliaden. Man har 
nekat, att HOMEROS nämner svansången, men i en Hymn till Foibos finner 
man följande: Vid stranden av floden Peneios (kommande från Pindos) 
sjunger den flygande Svanen en ljuvlig sång åt Foibos. Långhalsade Sva- 
nar, Gäss m. fl. foglar flyga hit och dit med glädtiga vingslag över Asios 
ängar omkring floden Kaystrios, hvarav Svanen fick namnet Kaystrios' fogel. 

Hzrsionos har följande beskrivning. På kanten av Herakles” sköld 
avbildade Hefaistos oceanen. 


Men över denna 
Ropade starkt de Svanar, som flögo i höjden, och även 


Många ibland dem summo i havet med badande fiskar. 


Faéthons systrar, som gräto över broderns död, blevo förvandlade till 
popplar; deras tårar stelnade till bernsten, elektron. Liguriens konung 
Kyknos blev, då han grät över sin slägting Faöthons olycka, förvandlad 
till en Svan. Döende sjunger han sorgligt. Denna saga är hos HEsSIoDpos 
nu förlorad, men omtalas av HYGINUS, ARIOSTO.— I en liknelse heter det hos 
SIMONIDES: ”lik ett ägg av Maiandergåsen'. Med detta fogelnamn torde 
knappt böra förstås Gås, utan Svan. 

SAPFO har: en gång, säger man, hände det, att Leda fann ett hyacint- 
färgadt ägg. Man trodde nog, att detta var ett Svanägg, hvilket väl var ett 
misstag. — Skalder liknas vid Svanar, ALKMAN m. fl. — SAPFO smyckade 
Apollon med gyllene lockar och lyra och sände honom med Svanspann till 
Helikon, HimErios. Om skaldinnan ERINNA skrev en anonym: 


Och din mun, som Svanens, så smältande ljöd. 
IBYKOS skrev om Moliones söner: Båda tillsammans voro födda ur ett 


ägg med silverskal, d. v. s. ett ägg med skal, hvitt som silver. Förmodligen 
har skalden tänkt på ett Svanägg. | 


ENT NA KA a å 
FOBO får 


RSK KR 
pe 


orexus MUSICUS. FRIN Sa rö IN EA or RD  A bR NRA RR RE RAR FT TR08L 


A1soPos har en fabel om baken a Gåsen, hvilka be höllös tama, | 
den förre för sin sångs skull, den senare till slagt. När Gåsen skulle slagtas, 


var det natt, och Svanen togs i stället, men räddade sig genom sin sång. 
Svanen synes således tidigt någon gång hava hållits tam. 

Svanen, uppstämmande för sista gången dödsklagan, anföres av AISCHY- 
LOS. — Graierna hade skapnad av Svan. Nornorna likaledes, BRAUN. — 
Apollon tänkte man stundom åkande med Svanspann, PInNDAROS. 

Ett stort och hvitt ägg, som syntes EzriFos, en skald i Athen, vara 
ett Gåsägg, sade man, att Leda hade framfödt. — I en liknelse säges 
Svanens sång vara omvexlande, PRATINAS. 

ANAKREON!? sjöng i en hymn till Apollon: 


I frygisk rytm jag ropar, 
Lik en Svan på Kaystros'” flod, 
Som med silvervingar ljuder, 


Stämmer in i vindens dån. 


På flere ställen nämnes Svanen av EURIPIDES, som låter Helena tala 
om sin moder Leda och det ryktet, att Zeus besökt henne i skepnad av en 
fogel, nemligen en Svan, hvilken var snöhvit. Ledas fogelfödda dotter hade 
ansigte likt Svanens fjädrar. Vidare sägas Flodsvanens fjädrar vara ly- 
sande. Svanen var Apollons fogel, som hyste kärlek till sina föräldrar, 
sjunger i Svansjön i Delos. Man har förändrat textens ord: xvxvetov 80wp 
till xvxdecov . ., då det skulle betyda en 'rund sjö', hvilket icke synes vara 
nödigt. På det deliska templets sjö tjenade Svanen med melodisk sång. 


Vid källan, även Okeanos”, 


Svan-toner höras melodiskt, 


Oceanen betraktades såsom en flod, men detta uttryck av EURIPIDES är 
endast poetiskt. 

Svanen med sin hvita kropp hyste kärlek till sina föräldrar, såsom 
även SOFOKLES säger. 

Ofta nämna skalderna fogeln med anledning av dess hvita färg. Så 
ock ARISTOFANES: | 


1 Såsom tillägg till förklaringen pag. 750—52 om Egyptens bevingade orm må jag 
påpeka, att i en av ANAKREONS sånger Eros säger sig hava blivit stungen av en be- 


vingad orm, som av bygdens söner kallas Bi. 


1204 SÅNGSVAN. 


. . . . » håret mer hvitt än Svanens 


Fjäder nu pryder vårt huvud. 


I Fogelstaten skulle man bedja till den Pythiska och Deliska Svanen, 


som nämnes skämtsamt i stället för Foibos. Ibland härligheterna der be- 
skrivas Svanarna i en sång, akompagnerad med flöjt, hvarmed man väl ko- 
miskt skulle återgiva Svanens sång, hvilken dock, att döma av texten, mera 
liknade sången av Näktergalen än av en Svan: 


Svanarna även, 
Tio tio tio tio tiotinx, 
Uppstämma fulla toner, 
Under vingars skakning, åt Apollo 
Tio tio tio tio tiotinx. 
Då de sitta på en kulle vid floden Hebros 
Tio tio tio tio tiotinx, 
Och deras sång når upp till de höga skyar, 
Och de vilda djuren stanna och lyssna, 
Vågorna stillas av den lugna himlen 
To to to to to to to to to to to tinx. 


DROYSEN Översatte väl dodod hos ÅRISTOFANES med Sångsvan, på 
hvad grund har jag icke erfarit; annars anser man, att dermed förstås Picus. 
— Det sades, att Svanarna voro osårbara, och att den, som fann en död, 
även blev osårbar, PALAIFATOS. — Ett fartyg med en Svan eller ”Skalbagge” 
till galjonbild omtalas, NIKOSTRATOS. | 

SOKRATES sade, enl. PLATON, under sitt sista samtal med sina vänner: 
»... Och, såsom det synes, ansen I mig vara en sämre spåman än Svanarna, 
hvilka, ehuru de även förut sjunga, dock då de märka, att de skola dö, 
sjunga mest och bäst i glädje deröver, att de skola gå till den gud, hvilkens 
tjenare de äro. Men menniskorna, sjelva fruktande döden, dikta en lögn 
även på Svanarna och säga om dem, att de klaga av smärta och sjunga en 
dödssång, men tänka icke derpå, att icke någon fogel sjunger, om han 
hungrar eller fryser eller känner något annat ondt, icke ens Näktergalen, 
änder, Svalan, getwdcwv, eller Härfogeln, äzod, om hvilka man just säger, 
att de sjunga, klagande av smärta. Men hvarken dessa synas mig sjunga 
av smärta, ej heller Svanarna; utan, såsom jag tror, emedan de, såsom 
Apollons tjenare, äro spåkunniga och förutse andeverldens goda, sjunga de 
och fröjda sig den dagen mera än någonsin förut. Men jag anser, att även 
jag sjelv, såsom en av Svanarnas medtjenare och helgad samma gud, har av 
honom erhållit icke mindre spådomskonst än de, icke heller skiljes jag vid 


CYGNUS MUSICUS. AE 


livet med mera svårmod än de. — PLrLAto fortsätter: SOKRATES sade, att 
Svanens sång var en glädjesång, förkänsla av dödens lycksalighet. Denna 
åsigt gillades senare av ÖCICERO m. fl. SN | | 

ANAXANDRIDES omtalar skämtsamt, i Protesilaos, bröllopet mellan Ifi- 
kratos och Trakiens konung Kotyis' dotter, och hvad födoämnen som dervid 
förbrukades. Deribland nämnes en mängd av oräkneliga småfoglar, Änder, 
Duvor, Gäss och Gråsparvar, Trastar, Tofslärkor, Skator, Svanar, 
Pelekaner, Snäppor och Tranor, och om de vidt gapande menniskorna, 
ansträngande sig med sin bakdel och sina sidor, att de ock söndersprängde 
sin panna. — HEKATAIOS från Abdera, Alexanders samtida, har en om fogeln 
hos AILIANOS anförd sägen. — I klagosången över Bion sjunger MoscHos: 


Klagen i sorgliga toner för vattnen, Strymoniska Svanar! 


ARISTOTELES omtalar fogeln på ganska många ställen. Svanarna äro 
simfotade och leva omkring sjöar och träsk. De föda sig lätt, äro till sitt 
levnadssätt oskadliga, fruktsamma och på ålderdomen lyckliga. De segra il 
striden mot den Örn, som överfaller dem, men anfalla aldrig sjelva. De 
äro sångare och döende sjunga de helst. Ty de flyga även ut över öppna 
havet, hvarest de, som seglat mot Libyen, Afrikas kust, hava träffat många 
sjungande med sorgligt läte, och av dem hava de sett några döende. Ibland 
alla foglar ”uppäta' dessa mest hvarandra. — Då det knappt är tänkbart, att 
ARISTOTELES skrivit så, föreslog SUNDEVALL, att i stället för GAN Aopdror läsa 
alnmogior, hvilket ord förekommer i Geoponika. Några rader före detta 
ställe hos ARISTOTELES står, att Korpen och Räven amd mio, äro hvar- 
andras vänner. Deremot finnes hos ATHENAIOS ett fragment av ARISTOTELES, 
der det heter, att Svanarna äro stridslystna, och att de stundom döda hvar- 
andra, dAMmMoxtovet, hvartill diWmopdror således torde helst böra rättas. 
Detta händer nemligen stundom om vårarna, då hanarna råka i strid med 
hvarandra om honorna. För övrigt har ATHENAIOS endast ett utdrag ur 
ARISTOTELES” beskrivning. Sistnämnda uttryck förekommer även hos Eusta- 
7108. — Uti en hymn av ARISTOTELES nämnas Ledas två avkomlingar. 

Sedan Zeus såsom en Svan besökt Leda, födde hon 2 ägg, ur hvilka 
enligt en berättelse Pollux och Helena, enligt en annan Kastor och Klytem- 
nestra utkläcktes, till minne hvarav Svanen, enl. ÅRATOS SOLENSIS, fick en 
plats bland stjernorna. — Ironiskt heter det, att för folket alltid Sparven 
sjunger mycket bättre är Svanen, DIOSKORIDES. Apollon förer Kyrene på 
en vagn med Svanar till Libyen, FEREKYDES Schol. till APOLLONIOS. — 
Det passar sig icke, att Näktergalen strider med Hackspetten, ej heller Här- 
fogeln med Svanen. I en idyll om Herakles hos Augeias säges, att denne 
hade ibland en mängd andra 12 Tjurar, helgade solen och hvita som Svanar, 


J skull. KALLIMACHOS har i hymnen till Delos: Apollos Svanar sjungande här- 
ligt lemna Meonien. Musernas foglar flyga tre och fyra gånger omkring 


- S 'w | (16 4.8 ' » £å + Jb Fr KN d Fe NT RR Na 


rg 


ä 


ot 


NARE SG ES SATE 


TNE FAKE LA 
4 fn i 


MM 4 
SÅ Å 
vä å 0 FR 
é 
Paf Sö bl AR 
AT MLA SLAM i WL 
C T Ne MA 
' | , fm 
| 2 


a Å 
| er LA ER I 
KT t Nn $i ' - 


a 
ri så SE 
yta JD . he U j Uf a I ,e red ' ” FR FÅ 


. 
haha ör 


T LR EG Sh ENE NTE pol VN musernas fi gel fi sin sångs 


Delos. — Strymons Svanar nämnas av MoscHos. — Man synes någon gång 
hava ansett Svanens sång häntyda på krigsfara, PoryBios. — Mera härlig 


är dock en liten sång utav Svanen än Kajans skrik. GCikadan har starkare 


läte än Svanen, ANTIPATROS. 

Svanen sjunger vid Helikons vatten. Svanens svaga sång är bättre än 
Tranornas starka skrik. Hur kan Svalan strida med Svanen? LUCRETIUS. 
— Om våren uppstämma foglarna sin sång, Svanen vid flodens stränder 
och Näktergalen i lunden. T striden med Örnen dukar Svanen under, 
MELEOFROS. — VIRGILIUS nämner Svanen på flere ställen. De hvita Svanarna 
bland de flytande molnen sända långt bort ljufliga toner ur sina långa hal- 
sar. Dock säger han: hesa Svanar skrika på mångljudande kärren. Han, 
liksom flere både förut och efteråt, liknar skalder vid Svanar, men sig sjelv 
vid en kacklande Gås bland sjungande Svanar. — Ledas tvilling-ägg och 
Veneris Svanar nämnas av HOorATIUS, som häntyder derpå, att vinden under- 
lättar Svanens flygt, en häntydan, som förtjenar uppmärksamhet: 


Starka vinden Svanen i Dirke lyfter 
Alltid, Antoni, då han drar mot skyars 
Höga trakter, 


De kallas purpur-svanar, purpurer olores, ovanligt om hvita foglar. 
ProrPErtTIivsS har i sin elegi till skalden LyncEvuvs följande vers: 


Mindre än de är du ej, ej giver sjungande Svanen 
Efter för Gåsen i sång, hon har ej lärt sig musik. 


I ProrerRtu 'Dröm' säger en gudinna — efter ansigtet att döma var det 
Calliope — till honom: 


Nöjd du alltid drage, dragen av snöhvita Svanar, 


Följe dig icke i strid dån av en starkare häst. 


Det vill väl säga: egna din lyra åt erotiska, ej krigiska sånger, eller 
möjligtvis åt sången, ej åt striden. — På Spanska halvön finnas här och der 
sjöar, fulla av foglar: Svanar och dylika; ävensom många Trappar. Flo- 
derna hysa Bävrar, men den spanska bävergällen var icke lika verksam 
som den pontiska, STRABON. — För övrigt omtala de flesta här nedan 


nämnda grekiska författare Svanens sång. 


Ovinivs beskriver huru Kyknos förvandlades till Svan. Den var modig. 
Juno hade spann av Svanar, som drog henne genom RER Han hän- 


Sundevall, Svenska EEE forts. af Kinberg, 1881-5. 


' , SS SE | Et ar 
dj : f EN i år a A ; ; fö 
El | Vv sl TS vå PE SR 3 AR 2 ÅA LA CS 
Sed RN EA 
J 4 4 RN é ) 3 


M 4 
HA 14 


2 3 ä he Vv Rad ut On | 
ni - : w , 
AT Va , REA ie ed SV fe 
."” ör EF LSGre ' 


SÖN RN Eu AR OM 
NUS MUSICU 


SKER ole att SEA rk sjöng, men ekar mer på ENDE tid, <T enn 
"liknelse heter det: liksom fordom begravningssånger sjöngos av. döende 
Svanen. — Berättelsen om Svanens sorgesång var enl. PLINIU erfarenhet 
falsk. — Till FIDENTINUS, en plagiator, skriver MARTIALIS: 


Så är den svarta Korpen löjlig, som irrande kommer 
In på Kaystri stränder Ledas Svanar emellan. 


Svanens fjädrar äro hvita så- 
Han omnämner, efter Ovipius, detta vid Faöthons 


NEMESIANUS nämner Svanen vid Padus. 
som den gamles hår. 


färd. — Den fans vid Ister och Tanais; Svansång omtalas, SENECA. — Till 


skönhetstävlingen på Ida föres Venus av Amor i Svanvagn; Svanarna voro 


hvita, SiLIvs ItALICUS, — Ej endast skalderna berättade den gängse sagan, att 
1 synnerhet döende Svanar sjöngo mycket vackert, utan även andra för- 
fattare. — DION CHRYSOSTOMOS omtalar bland annat Svanens sång. Likaså 


DIOGENEIANOS. — PAUSANIAS omtalar, att Sokrates såg under natten före den 
dag, då Plato skulle bliva hans:lärjunge, en Svan, som flög i hans famn. 


Men Svanen tros stundom kunna sjunga vackert, emedan Ligyen hade en. 


tonkonstnär Kyknos till konung, hvilken efter döden, enl. Apollons vilja, 
blev förvandlad till en Svan. Jag tror väl, fortsätter PAUSANIAS, att Li- 


gyerna hade en musikkunnig konung, men att en menniska kan förvandlas 


till fogel är icke troligt. I ett tempel hängde ett ägg, omveckladt med 
bindor, hvilket enligt sägen Leda skulle hava födt. En svanhvit Örn näm- 
nes, PAUSANIAS. — Zeus förvandlade sig till en Svan och förföljde Nemesis, 
som lade ett ägg, hvilket en herde fann på en äng och bar till Leda, som 


förvarade det till dess det utkläcktes, och Helena såg dagen samt uppfost- 


rades av Leda såsom hennes egen dotter, APoOLLoDorRos. — Kyknos störtade 


sig 1 förtviflan i sjön Konope, ävenså hans maka Thyria, och båda blevo 
enl. Apollons vilja förvandlade till foglar, hvarefter sjön fick namnet Svan-' 


sjön, och under utsädestiden visa sig der många Svanar, ANTONINUS ÅIBE- 
RALIS. — En snyltgäst svor, att Timon sjöng vackrare än Svanarna. Då 
Zeus hade förvandlat sig till Svan, förebrådde Juno honom derför. Venus 
omtalar för Paris, att Helena var dotter av Leda och Svanen; hon var så 
hvit som en Svan och så fin som en, hvilken fått sin föda i ett ägg. Bland 
Elyseiska fältens härligheter nämnes chor av Svanar, Svalor och Näkter- 
galar. Vid Po sades man få höra svansång, men endast sällan visade sig 
der några, och deras skrik berömmes icke, LuKIANOS. — Kyknos från Samia 
var ett läkemedel, som användes vid behandling av ögonsjukdomar, GALENOS. 
— Man säger, att Svanen sjunger behagligt, emedan dess läte, arbetande sig 


ut genom den långa och böjliga halsen nödvändigt måste giva många toner, 


ISIDOROS. 
196 


4 


WEST 


PRE 
LANE 


KEN 


| ky MG vå : 
t «ÅN y ; å ä är Sv h | öv ta VN 
AL uf röka , . , far CIN fi CH b, av ön LIE EN FF 
i i I - Law AL y fv. ' VÄ ' - i ' yo + 
”n . ' ( ' Y & | JAN ? j CR i d ry iv 
' , Ä , j öd Avi Å - pf - | i a t | z / 


Ä + a NA K FR Va då KN + "så Mel HATE Ve La Fr a Pon GD Sr ARE SLU YI Faa FST LAR TINGET AND LäS fbe a CL: Af TA 
FE Ne SAY Vä gg UTA TVR VERA leda NTE KO fe tirnd BAR Ht ne fr a FR LA AD LE REIN 2 ar SA VR FÖ rt rn i ASA Ne PU Dr AL PIE 
ft A JA TIA SN : Ag hö At - ALLA Ule ST. VISAD UAE FRECO VID TE RJ SR LR dee Ah 3) ls MYR NG a. RP ELK ol > AN dd 
4 VE pe UL AA A HALL 
' 4 é [| TMC a 
TR 
i 


SN AA AK AT: VID EVA or 1 ang ARTNR JA AN EE GR NGT N EAA OR ädre NLA R CSA BE a LR) UTN ANANAS ALS RN 
FANN LG BUSA Eli älta bg UD SONEN OR NGN SATT RR SA LOVA sele SA AE RNE I Me 
BLT AE TNE 2 Ad MS LEA SL NS ri DAN AA? SEKO NR RLT KO AN UN ATS be SL JAN Ne Åh 

' i 4 4 V RN , Me h ' LJ je "FR rå . FK i g tf fyra ) j | v Nr fs Lt k 


ONE Vi NN ( j Fa 
Ja f 4 ) i ' | AVLA | SE 


+ 


1206 - SÅNGSVAN. CYGNUS MUSICUS. ERAN AtIR vv 


Svanar vistas på ängar, stränder och kärr. Då de sjunga, svara berg 
och dalar. Vi veta, att de bland alla foglar äro de förnämsta sångare, 
hvarför de äro helgade åt Apollon. Men de sjunga icke klagande, såsom 
Alkyones, utan behagligt och honungsött, liksom om de begagnade flöjt 
eller cittra. De sjunga före solens uppgång och även vid havsstränderna 
utom vid storm. Vidare omtalas deras dödssång och deras mod i striden 
mot Örnen, DioNYs1os. — Det berättades, att APOLLONIOS blivit född på 
en äng, der senare ett tempel blev bygdt. Modern blev, under det hon 
plockade blommor, överväldigad av sömnen och nedsjönk på ängen. Men 
Svanar, som betade på ängen, uppstämde en sång omkring henne, som sov, 
och alla sjöngo mot vanan, med till bön upplyftade vingar, ty även vestan- 
vinden flägtade på ängen. Sagan om fogeln Foinix berättas med det till- 
lägg, att han i boet beledsagar sin förbränning med en sång av sig sjelv, 
Om Svanen sade man detsamma. Svanarna med flere foglar omtalas såsom 
avbildade å en tavla, kallad ”Träsket. Vestanvinden inspirerar Svanarna till 
sång m. m., FILOSTRATOS. Å en annan tavla, Faöthon, voro även Svanar 
målade, och deras sång samt Zefyros omtalas även här i samband dermed. 
En målning framställer Faéthons störtande i Eridanos, som ännu ansågs ut- 
flyta i Okeanos, och att Svanarna under sin sång lyfta för att meddela 
Kaystros och Istros den beklagliga händelsen. På en annan tavla SågOos 
Eroter med guldtyglade Svanar. Vidare omtalas svansång på Istros, Her- 
mos och Hyllos, se FILOSTRATOS, HIMERIOS. — Araberna sades förstå dju- 
rens läten. De kunde uttyda foglarnas såsom Drakens; men de förstodo 
djuren genom att begagna Drakarnas hjerta, såsom somliga säga, eller enligt 
andra deras lever. I Paraka, den största staden i Indien, voro många Drak- 
huvud upphängda, emedan innevånarne der övade sig från gossåren i denna 
slags jagt, FILOSTRATOS. — Myndiern ALEXANDROS, en zoolog från okänd 
tid, hade gått efter många döende Svanar, men aldrig hört dem sjunga, 
ÅTHENAIOS. — PORFYRIOS säger, att då Sokrates svor vid Hunden eller 
Gåsen eller vädjade till sina medtjenare hos Apollon, Svanarna, gjorde han 
det icke på skämt. En hvar av de gamle, som hade varit så lycklig att 
hava blivit uppfödd af djur, berömde sig över sina fosterföräldrar mera än 
över sina föräldrar: en över en Varginna, en annan över en Hjort, en över 
en Get, en annan över Bin, Semiramis över Duvor, Kyros över Hyndan, ävenså 
Thrax, som erhöll namn av sin uppfostrarinna Svanen. — Författare göra Sva- 
nen till Apollons tjenare. Men huru det är med hans musik och sång, säger 
sig AILIANOS icke känna. De gamle trodde dock allmänt, att han strax dog, 
sedan han sjungit sin så kallade svansång, och om det förhåller sig så, har 
naturen, och med rätta, mera gynnat honom än sköna och goda menniskor. 
Under det att åt dessa egnas av andra beröm och tårar, skänka Svanarna 


åt sig sjelva bådadera. Svanen har det i avseende på de vigtigaste saker 
bättre än menniskorna; ty han känner när livets mål för honom nalkas; 
och på det att han med gladt sinne skall möta den annalkande döden, har 
naturen tilldelat honom den skönaste gåva! Han tror nämligen, att döden 
icke innebär någon känsla av bittra smärtor. Menniskorna deremot hysa 
fasa för och anse för det värsta onda det, som de icke känna. Men Sva- 


nen eger så stort själslugn vid sina sista andetag, att han sjunger liksom 


begravningskväde. Svanen sjunger alltså åt sig ett sådant och skänker åt 
sig sjelv vid anträdandet av resan sång till sin egen ära eller hymner åt 
gudarna. Men Svanen möter modigt icke endast döden, utan även striden. 
Han börjar väl icke ofreda någon, utan likasom en lugn och klok man 
ger han icke vika eller dukar under för en anfallande och försåtlig fiende. 
Andra foglar leva med honom fredligt och i endrägt. Örnen angriper ho- 
nom dock ofta, såsom ARISTOTELES omtalar, men besegrar honom aldrig, 
utan blir alltid övervunnen icke endast i följd av Svanens styrka, utan även 
på grund av försvarsrätten, AILIANOS. — HERCHER har med skäl ändrat 
textens xvvöv till zyzvwv, men förgätit detta i den latinska översättningen, 
hvaruti GRONOVS canes återfinnas, liksom hos JAcoBs. Sedan AILIANOS 
nemligen omtalat den fruktan, som Tuppen har för Vesslan, fortsätter 
han: Gäss och Svanar och Strutsar hysa icke någon fruktan för henne. 
Det kunde icke gerna ifrågasättas, att Hunden och Svanen skulle frukta för 
Vesslan. Då djuret dock nämnes mellan två foglar, är det ett temligen godt skäl 
att godkänna den nämnda läsarten. — AILIANOS omtalar de efterrätter, som 
Indernas konung begagnar; utom vissa larver, som levde på växter, förtärde 
han även ägg av Svanar, Strutsar och Gäss; hvarvid AILIANOS icke tadlar 
det övriga, men missbilligar, att han förstörde de åt Apollon helgade och 
sjungande Svanarnas ägg. — Häröver var dock icke mycket att bekymra 
sig, emedan åtminstone de Svanar, som voro helgade Apollon, aldrig 
häckade i Indien, så att Konungen nog fick nöja sig med andra fog- 
lars ägg. 

HEKATAIOS från Abdera, Alexander den stores samtida, beskriver Apol- 
lons dyrkare hos hyperboreerna. Gudens prester voro Boreas och Chiones 
tre söner av 6 alnars längd. Då nu dessa vid bestämd tid skulle föran- 
stalta offerfester åt Apollon, kommo från de Ripaiiska bergen oräkneliga 
skaror av Svanar nedflygande, och sedan de dragit omkring templet och 
genom sin flygt liksom renat det, slogo de ned i tempellunden, som var 
mycket vidsträckt och utmärkt vacker. Men då sångarna började sjunga, 
och man instämde med spel på cittra i den harmoniska melodien, började 
även Svanarna instämma, och aldrig hör man av dem några missljudande 
toner, utan de sjunga med de inhemska sångarna heliga sånger, liksom om 


IDR Rast St SEA 
ENSE SR | SÅNGSVAN. | 


BD 


SEN "SAR. angiven av -sånganföraren. Jade denna slutat, avlägsnade sig 
[a de SP ACIARRr sångarna. Svanar och Drakar äro fiender. AILIANOS. 
HiMERIOS, en mycket berömd talare, beskriver Apollons firande av Sva- 
TOR narna. Han smyckade gerna sina tal, åtminstone dem, som kommit till 

oss, med Svanar och svansång. Ån sjunger Svanen vid FOGEER och över- 
| röstar med sina sånger havets dån, än vid Kaystros', Hermos' och Hyllos 
ooo Vattendrag, även någon gång vid en liten källa med rent och genomskinligt 
vatten; förnöjd badar han sina vingar och hedrar med sin sång dess vågor. 
Skulle då filosofen synas mera stum än Svanen och med tystnad gå förbi 
den gamla staden! Även Svanen på Kaystros brukar tiga, om någon annan 
: vind skall blåsa än vestan, och, fastän andra foglar ofta sjunga, väntar denne 
er vestan, emedan han, endast då denna är gynsam, vill idka sin sång. Svanen 
d ordnar sina vingar till fiygt, då han skall sjunga Apollons hymner. Ringa 
| är väl Svanens sång, likväl vilja alla gerna glädja sig deråt. Omtalas på 
ry flere ställen i samband med Näktergalen och vestanvind; även någon gång 
| med Svalor och Cikador. Liksom Näktergalarnas och Svalornas slägten 
skola flockar av Svanor under ringdans sjunga till gudarnas ära. Då Apol- 
lon var född, smyckade honom Zeus med gyllene hårbindel och lyra samt 
gav honom ett spann att köra, men spannet var Svanar, som förde honom 
till Delfi och Kastalias vatten, att derifrån förkunna rätt och lag för hel- 
lenerna. Men Apollon befalde Svanarna att fara till hyperboreerna. På 
hellenernas böner bjöd han Svanarna att åter flyga till Delfi. Det var 
då midt under sommaren. Deras sång berömmes, emedan de aldrig urakt- 
låta att i sina sånger sjunga hymner åt Apollon. Skalden sätter vingar på 
Fama och skickar henne genom luften mot vestern och samlar omkring 
henne en chor av Svanar, då han även givit dessa foglar sångförmåga, HIi- 
MERIOS. — PRUDENTIUS omnämner den döende Svanens sång. Svanar till 
I epann beta på Kypros, SIDon1Ius. — Apollon drages av foglar, liknande Hökar, 
och efterföljes av muser, dragna av Svanar, MARTIANUS CAPELLA. ÖRON 
salva, benämnd »Kyknos», omtalas även av ÅLEXANDER FRÅN TRALLES. — 
THEOFYLAKTOS SIMOKATTOS ansåg icke svanens sång som den yppersta, emedan 
han använde ordet öreoxvzveros om den, som överträffade Svanen i sång. — 
Köttet av Svanen nämnes av grekiska författare och synes hava ansetts 
hårdsmält, IKONSTANTINOS POGONATOS. De vidare under Gås. — SUIDAS om- 
talar Svanen, den sången älskande, som sjunger muserna värdiga lovsånger. 
Dessa mina hår äro snarare Hundens än Svanens, säger han. 

I Kinas gamla heliga bok Schi-King heter det: I vår offerfest-sång 
läses: På floder simmar Svanen glad, JorLowicz. Icke något tvivel har upp- 
stått, att härmed verkligen förstås vår Svan. — Såsom påminnande om 
svansången må nämnas, att KON-FU-zE har följande ordspråk. 'Om en fo- 


- 


(OreNUS Musjo0S. 


pA ÅN 


& 


rör SÄUnAR alla foglar, ej endast Svanen, såsom i Grekland och det övriga 
Europa. — Foinix i Kina beskrives med framdelen av en Vildsvan, men 
andra delar av en Enhörning. 

I sanskritliteraturen omtalas ofta Hanså, en simfogel, som av olika 
till och med av samme tolkare översättes olika, nemligen med Cygnus, An- 
ser, Anas eller Flamingo. Då det vore önskvärdt finna den rätta betydel- 
sen, har jag eftersökt det som om fogeln finnes nämndt, och som kunde lemna 
någon ledning för avgörandet av frågan. Fogeln säges vara 'guldprydd”, 
auro-similibus alis och luftens dotter. Solen ser man på himlen som en 
gyllene Hanså. Råmas tal låter som den kärleksdruckne Hansa; han 
skjuter en pil genom 7 palmer, berget och jorden, ur hvilken den åter- 
kommer under form av en Hanså. Kabandha drages av Hansås till him- 
melen. Stämman liknade Hansås läte, då den hängiver sig åt kärleken. 
Den omtalas bland andra vadare och simfoglar. Den visade sig jemte Tra- 
nor vid floden Ganga. Vagn, dragen av Hansås, sänkte sig snabbt som 
tanken mot jorden. I mängd besökte den på hösten en spegelklar sjö, 
WALMIKI, BoPP, EDGREN, m. fd. 

I Bigveda nämnes Hanså vanligen liknelsevis. Här anföras de funna 
ställena med sångernas N:r efter LUDWIiGS ordningsföljd: 

LANGLOIS kallar den Cygne; Hansås flyga radvis, 902; 916. Hanså kallades det 
äckel, som kändes av vatten, 957 (sjösjuka); LANGLOIS tyder stället på annat sätt. Vänner 
skrika som Hanså, 971, Cygne. Då menniskan blandar sig bland dessa odödliga, . .. putsa 
då edra kroppar såsom Änder, 991, Oiseaux. Såsom Hansås fulländade en sång under 
pressningen av Soma, 1003; Hanså med djupblå rygg putsande sina kroppar, 700, 
Cygnes å dos noir. Hansås ilande rader, 783, Cygnes. Såsom en Hanså ... har han 
låtit sången ljuda, 822. Guden Agni kallas Hanså, såsom de himmelska vattnens följe- 
slagare, 957. Brihaspatis följeslagares sång under morgonhymner liknar Hansås sång 
(X 67,3, HARTM. 506, 574). Maruts, med glänsande kroppar, blixt och åska liknas vid Svart- 
ryggiga Hanså (X 57,7). De båda Agvins hästar liknas vid ambrosiska oskyldiga guld- 
vingade Hanså, hvilka såsom solstrålarna vakna vid Aurora och glada och muntra 
simma på vattnen, 43 (IV 45,4, HARTM.). Agni, elden, liknas vid Hanså, 260; Guden Brah- 
man framställes i den indiska mytologien såsom ridande på en hvit Hanså, GUBERNA- 
TIS, HARTMANN 575 (stället ej citeradt). Råmas, en gestalt av solen, Vishnu, tal klingar 
som en kärleksdrucken Hanså (II 46) 

I Nal och Damajanti har FR. RUCKERT: 

Da sah er von Gänsen einen Flug, 
Der goldschimmernde Fligel trug; 
In den Hain liess sich nieder der Zug. . 


gel är nära döden SIA Ner sång Rlagnade om en menniska ligger 
för döden, handlar hon med allvar och lycka', ScHOTT, JoLOWICZz. — Detta 


Av 


RE 6 År i ; a SN EL SN NGA ae se es EE RON 
RT RENASIT Ni tGp UM KG Lies te G lägans siegen i im NAMED Ne NL RU MÖR SAR SKA SAN NT De hvita Svanar upp lj det Ty 
LEE a NA RR Jå Er AR KAS EE Die Gänse, wie sie davonflogen, FREE Ae rdr ka ER SATIR 14 ES MS RAR EN ER ed Som med svampars soltält a 
PR Fo ANOS VAR Ar SN ET MRS Mr i Kamen sie nach Widarba Fen NERE EE frä GA rå oDe följa för att till Månasa komma til) Kai & 
FAN NA NG gr ERE AE i ROTE lessen FEOIKEALPESdes ad | TLA AR AGA En Ett stycke Lotus till föda är det enda det aga | 
NH rr GR SINE NN OR "RAA aa TERO FNL tad RR i | Raa lg IA a NG OSTAR KAR SRA bd IG 
; (ERRIN lbgnek har 'Hvi ita fo glar. | Svanarna flytta. årligen med skyarna åt n fn 
BR RAR na, 100 AGA ALLAN gefligelter Licbesbote, ARR MÖR norden till det inre av Himalaya. — I en dikt om Tschåtaka heter det 
KR é NPR ARN "Denn was die Gänse gesprochen, | efter H. EWALD, JOLOWICZ: re ÅA SA NES i SÖREN 
Jr D Mee ; | | ss hen. | | [ NE in a IN IN | kd 
TESEN | | | SAR SUNNE RER NN AI SUN Hur många dammar, omgivna av gyllene Lotus, WOMEN SKR ING de 0 
SE I Ramayana, I, Gudinnan Ganga, 2:a sången heter det: Omkransade av Silver-Svanar, finnas ej på jorden? 4 
3 ? Av Delfiner och fiskstimmar, Krokodiler och Ormar Flamin go KALIDASA, Retusanhåra, Årstiderna, Sommaren, enligt v 
Blev luften upplyst, och det högt uppbrusande skummet BOouHLEN. KALIDASA Hösten 1. c. A. HerER, KJ OLOWICZ: da 3 IK VR 
AN a | Svängde och visade sig på tusende sätt, täckande himlen, Kustberauscehter SEhwAan ol God 
NV DR NG Å Som under hettan hvita skyar av Svanar sig visa. | | Dient' den Fulsen' sön Ale Sökellen: Hi 
OSS NU | SS . Eft. A. W. Vv. ScHLEGEL, JOLOWIOZ. RN AE / 
FSE RA SN ; | Hösten varar från medlet av sept. till medlet av nov. JoLowicz an- 
SA DRRR pe SÄS KA märker här, att man ännu icke känner hvad Hanså4 var för en fogel, men 
G BEG TOLO NE Pjeleenei dig anser, att det är temligen säkert, att den var hvarken Gås, SE eller 
RAN ! Som av vilda Ander dragande flockar Flaminao | | 
SN AN YME falla in i Ankedammen. . i | 
BR Eft. A. HOLZMAN, JOLOWIOZ. Floden Med: Hansa-föngen 
Vv | | Reta de älskandes sinn”, 
(C RöcKErt har i Nala Svan. ”Deinen trunken matten gang in Schwanen', OR 
RAA SÅNS Vidare nämnes ”Entenschnabel'. — Sjön, med blommande TJÖRN Np ry de SNRA 
0 KATIDASA, RUCKERT. — Schwan, Möve, Kranich, Pelikan och Reiher nämnas NN 
ö Nol dare NURTGREnR omkring, har Hansa-skaror. — Från Påfogeln, som upphör med dansen, 
3 Ä ; gick kärleksguden till Hansa: som nu är i rörelse. — Hansa har vackrare | 
så Med starka stämmor av Mås och Svan gång än en flicka. 
i Strömmen liksom ropar kvinnor till bad. Sterndichter Himmel, frei von Wolkenflor, 
RHÅRAVI, Kirartarjuniyam, RUCKERT. Eft. JOLOWICZ. Fährt die hehre Segensgöttin nun empor. 
| ; REON Up de HAGA Ibrtste rät Hansalaute, lotusreiche Fluthen rein ; 
a | | — BHARTRIHARI, Kärleksboken. | Glänzen wie Smaragd und lauter Edelstein. 
Rd | | Hör han då sång av Hansa 
FA Dock kratsar aldrig Svanen Hö | kro 
RAA bl d Å | | Ör NOR strax klockor klinga ... a ; 
I gödsel såsom Tuppar. ING, | 
MG ha tek å EEE - E d. v. 8. Sången påminner om de små klockorna, som kvinnorna buro å smal- Fv 
SE abätarpara, det spruckna kärlet, har RÖCKERT Gänse, men v. OH" benen. — Öm vintern höres ej mer Hansa-sången. Königsschwan och 
RA KS NDEN: i: Plamingos: 


Königshansi nämnas, ISCHAURA, HEFER, JOLOWICZ. ”Man sade med rätta: : | Tr NL 
Fiender äro moder och fader, som ej uppfostra sonen. Han tager Er ut Y 


som en Rördrom hos Svanar'. ELIROPADRSA, Inledn., efter A. Ne 
SLHLEGEL, JOLOWIOCZ. Kd 


«+». . « Die frölichen Reih'n der Flamingos 
Dorthin, wo sie das Herz, zärtliche Liebe sie ruft. 


Nemligen till sjön Massarovara. 


| 
EVA Pg 


fN ge a eg. plaskande | ur "vattnet 
Och kom till riksdagen rentvättad. 
Han sade: I båda verldarna givs : 

Det ingen så ren skepnad som jag, 

Jag tvättar mig hvarje timma SEN 


' 


NRAdjåkana a, FER flyttade till börsen Kailasa, N. om Himalaya, till 
sjön Månasa. Beskrives såsom en hvit Gander med näbb och fötter röda. 


WILSON översätter den indiska 'poesiens Hansa med a goose, a gander, 
a swan, a hors, a buffalo etc. - : 


' 


Der lotos för solen blomman slår ut, 
På dammen seglar en Svan 
Och sjunger med maken sin klagan 


Över den vän, som hon mistat. 


På en ljuvlig damm hördes ett par älskande tårögda Svanar klaga der- 
över, att de mistat sin vän. På en damm med blommande lotus simmar 
den stolta Kungs-svanen, KALIDASA, Vikrama. BERGSTEDT säger, att den 
längtar till Månasa, der vattenfoglarna från Indien ansågos uppehålla sig 
under sommarn, snarare än om vintern, såsom BERGSTEDT säger. Dock 
uppehåller sig Svanen, som, enl. min mening, knappt kan kallas en indisk 
fogel, vid N. Himalaya under vintern. 


Solen har höjt sig till middagstiden, ty 
Med nedtyngdt öga hvilar nu ”Flamingon' 
Bland lotusbladens skugga uti dammen ... 
KALIDASA, Melanika, EDGREN. 


Tiden för skådespelet var våren, då Guldaschokans blommor slå ut, då 
Kokillan, Indiens Gök, låter höra sig, och då Vildgäss och Svanar 
torde hava bortflyttat, hvadan här EDGRENS översättning haft något skäl för 
sig. Dock torde skalden icke så noga fäst sig dervid, att fogeln icke fans 


vid nämnda tid på platsen. Liknande oegentligheter träffas ej sällan. Vi- 


dare heter det 


På ljuvlig damm en enslig Svan 
Med fallna vingar klaga hörs 
Och ögon fylda utav gråt, 

Att han sin maka mistat. 


"pg nd vt 
RA SF 
| (RUS V 


be MYT E i 
RR ,' 


ne ” 2 ; FIN 
fä FaR SEK åå ; 7 
Elf NRA. KARM RET AN rna 
KN SS 1 Su . FL 2 NAV Lr FÄR EN SOLSSE INN 
SR j i SK MR Cr SAF ERA 
RAGE Rd a ärar svara 4: Ag AST ARG 
Om du i lunden RER din sköna n mö har skådat? . 


Dess anlet är follmånen likt, och gången RR som Svanens. 


En Svan sam förälskad på dammen 
| KALIDASA, Vikrama, BERGSTEDT. 


Ad 


Sångsvanen har en lätt gång. Svanen nämnes i en liknelse med en anty- 


dan, att han ansågs uppsuga vattenliljans mjölklika saft, KALIDASA, Scha- ÄR 


kuntala av EDGREN, 1875. Radjåhansas nämnda flyttning till sjön Månasa | 


skedde vid regntidens början mellan Kailåsas berg och Himalaya, hvarför det 


heter: . 
Då följer Svanen, längtande till insjöns spegel 


Bland Kailåsas berg, ditt tåg i eterns verld 
Med samlad lotus-skörd i klon för långsam färd. 


I Daschårna's nejd, der Kataké, Pandanus odoratissimus, blommar 


ss ss den trötta Tranan skakar bladen 
Av bygdens helga träd, der hon vill bygga bo, 
Och Svanen SIanser ned bland skuggorna till ro. 


Hit öda även höra de hvita foglar', som omtalas. SE flytta ge- 


nom ett pass i Himalaya: 


. Segla sedan 
Likt Svanen på sin vandring genom fjellets dörr, 
Der Bhrigupati bröt sin äras bana förr. 


” 


Norrut från Kuvera's slott låg en damm: 


Då lotus-blomman hänger över böljans svall 

Med knoppar utav gull på stängel av korall. 

De vilda Svanar söka tjusta der sin fristad 

Och längta icke mera till Månasas våg, 

Så nära vid, ... | 
KALIDASA, Megadtta, Molnbudet, EDGREN, 


I "Lervognen', eft. BRAnDEs: Ni vill stråla som en Kungssvan, då ni 
sjelf vill följa denna med svangången. En vaggande gång sådan som Gå- 
sens eller Svanens' ansågs för den vackraste. Flamingo nämnes här även 
av BRANDES, men den har nog knappt en vaggande gång. Vildgässen, 
som snart skulle draga åstad, se förvirrade och rädda på molnen, då regn- 
tiden börjar. De flyttade till alpsjöar, Ravana och, Månasa, i Himalaya 
under 30—31 n. br. och ruggade der. Vid för tidigt börjande regntid 


i t i - på d 4 
[w , h 22 )0- YANG ÅR Me U| 
sg AS s a Vr 


FA FRAN lå Ups nga te ERA 


«j a 
[ SA Pr SYS 
RÅ ; NE AL ÅR 
Ne JIE U- $ ER UN IV å 


| vd 
4 Å må a MOR + + Lä 


; SM RN SAN (5 


vu 


j 
; GR NAA WL KU | ler UTA 
, SA FY de Få M No WTO +”. t | : ' + , Vv 
h , rd a , PE Li BER AL tv frn || 2 j| . Val td 4 j 
4 q NN É 5 A a + iyat >4 


flyga Svanarna än framåt (spridande sig) än samlas de såsom Cakravåka- 
paret, Ånas casarca. Regntiden inträffar i juni till in i sept.; molnen och 
”bortdragande flyttfoglar bådade regntidens annalkande. 
Har Svanen lemnat sin maka, 
Som låg kusten midtemot. 
Efter BRANDES, Lervognen. 


Ömt . ... .Svanens melodier 
Andas kval, der han med hvita roder 
Simmar, kvider, på de silverfloder 
Hvarur lotus' blommor, purpurröda, 
Lika östersolens strålar glöda. 
KALIDASA, Vikrama och Urvasi, 4:de akt., TRANÉR. 


Hansa med gyllene vingar omtalas. — I en liknelse säges: min pil 
skiljer er 'som Svanen skiljer mjölk från vatten'. Svanen säges uppsuga 
vattenliljans mjölklika saft. Schakuntala, EpGrREN. I Nala har EDGREN: 


Satt och såg på dessa Svanar, 
som med guld på mjuka vingar 
vandrade omkring i lunden 

och hans hand grep en utav dem. 
Se, då talte luftens dotter, 
fångad Svan så ömt till Nala ... 


Svanarna flögo till Vidarbha, och Damajanti beundrade guldprydd Svan- 
flock. -— Svanens ord tända Damajantis hjertas låga för Nala. 

I en fabel, omtalad av Bornrtz, heter det, att en Korp och en Hansa 
hade bon i ett fikonträd. En trött vandrare lade sig under trädet och som- 
nade. Då solen träffade hans ansigte, utspände Hansa sina vingar och skänkte 
honom åter skugga. — Berättelsen påminner om Storken, som beredde 
skugga åt ungarna, men icke om någon Hansa. 

Att Hansa ofta hade en mystisk betydelse, torde kunna tagas för säkert, 
ävensom molnen, som ofta liknas vid Svanar. Mystisk var hos Moses moln- 
stoden', hvilken israeliterna följde i öknen, och hvilken väl var en rökpe- 
lare, som följde molnens riktning, och då dessa följde vinden än åt ett, än åt ett 
annat håll, blev vandringen så långvarig. Jemf. Krir, Bibl. Comm. I 1878, 449. 

Även vattenfoglar i allmänhet nämnas. Att Hansa säges vara gyllene 
kan vara poetiskt, liksom hos Horatius och TEGNÉR, att icke tala om 6000- 
daäxtv4os fws, den rosenfingrade morgonrodnaden, hos Homeros. De röda 
molnen vid solens upp- och nedgång kunna liknas vid en i verkligheten 
hvit fogel, och de ovan svarta åskmolnen vid en svartryggig. Att fogeln 


” SÅNGSVAN. CYGNUS MU 


al Gc 
T ti 


g : p r ' Yr Å n i SFI CS | - y RAKARE | UTI ' v f 
Lå , a D a KU AR Må NA «år , ] It i AV ES Ana ) (er JA L | Ara) 
M j Jå ; | ap VN yn) | hg, SR rn I tad rt AE Fp Rd 
ER ” + > '- d an len, SLE fer | I d rv ru CN EN ber | i LUP fr AR 
vi j » , dl | Få Sd ' t | VAN La é j 7 ) RV. PY Or CM NV 
3 . LL NGE KR Be Cala AT a NAN fö - 
Vv hb » i & Ä A v) J I 7 i ER AL sö NA ä v 
2 on d 1 fy JB, | + ; UNGE ) . dy, Si FRA IE) 4 
b - . Y - é NR Aer SVD I 


IAER hr 
POR 


AJ 


för övrigt säges vara hvit, hava vi funnit. Då Svanen vid Kaspiska havet om 


vintern är talrik, liksom i vissa Himalayas vattendrag, samt träffas, om ock säl- 


lan, i Indien, var den utan tvivel känd av de gamla indierna. Tills vidare 


synes mig derför Hansa ganska väl kunna översättas med Svan. Likvisst 
skulle detta namn kunna hava haft en vidsträcktare betydelse. Jag torde 
endast få häntyda derpå, att LInnÉ under slägtnamnet Anas inbegrep Svan, 
Gås och And. Nu vill man stundom tolka det såsom Flamingo. Då åter- 
står icke annat än att anse Hansa vara liktydigt med Lamellirostres i vid- 
sträckt betydelse. Då emellertid detta namn icke lämpar sig för framställ- 
ningen rörande sanskritpoesien, kan av den, som icke av det föregående 
blivit övertygad om, att Hansa är Svan, ordet Hansa, liksom flere andra, 
införlivas med de europeiska språken. Då detta namn är förenadt med ett 
annat, såsom i Kungshansa, kan detta betyda en särskild art. 

På assyriska monument synes man under senaste tid hava träffat 
Sångsvan avbildad, W. HAUGHTON, 1884. 

Ur de av ABU TEMMAM samlade äldsta arabiska folkdikterna eller Ha- 
måsa får jag efter RUCKERTS översättning meddela, att i en hjeltedikt i 
denna samling omnämnes ”Vattendottern', en vattenfogel; slägt och art 
obestämda. ARISTOTELES tunga vattenfoglar synas hos araberna hava mot- 
svarats av dem, som på ett ställe i Hamåsa omtalas: 


Svaga foglar hava stora kroppar; 


ej så stor är Ädelfalk, ej Gamen. 


Gharamyk är Svan hos MOHAMMED, som en gång bad Meckas gud- 
innor Lat, Ozza och Manah, hvilka hade Gås- eller Svangestalt, vara hans 
förespråkare hos Allah. Koran II, 17. SPrREnGEn. — Gripen, Sparvhö- 
ken, Korpen, Musen, Ormen voro helgade den grekiske Apollon, ävenså 
Svanen. — Ibland stjernbilderna. synes Orfeus såsom Svanen. — Samma 
stjernbild föreställer även Kyknos, som också är en inomverlds gud, 
BrRaAuUsS. — Kyknos, Poseidons son, föddes i hemlighet, utsattes, fans av 
fiskare och kallades Kyknos, emedan en Svan slog ned på honom, HYGIN. m. fl. 

[Den tyske författaren Braun har på flere ställen omtalat Svanen. 
Huvudinnehållet är följande. Egyptens Hator avbildas som fogel med men- 
niskohuvud. Derav veta vi, hvarifrån nordens valkyrjor härstamma. Icke 
alltid rida de med glänsande sköld, hjelm och spjut, utan de sväva även i 
svandrägt sjungande över sina utvalda, såsom Kara eller Svava över Helgi. 
Såsom Svanar flyga de och avlägga på havsstranden svandrägten för att 
bada och spinna lin. — Till de i svandrägt klädda valkyrjorna har man 
hänfört de vattenkvinnor, som Hagen överraskade i Donau. Han tar deras 
svandrägt och tvingar dem att spå, hvilket är en uppgift för ödets gudar, 


JF I ES a Fd) 
4 vå g ' Sa 
sö UR ER AN. seu SR ” | ST K I IF j - p 3 ÅS N- | 2 JL N 3 | < - har Mo k LÄv Je fe IN 
290 i i + | SA / RA NS 9! JV EV äevteld i 4 q +» EG 7 LINE så 
NGSV. N a foNus MUST 1ovs. FÖRARE EAT äl) KR SSR, Se Aranda AA 
É , Sp z j är 4 . dd ATA + MR. JA RR 


4 d ir jr 
-' h 
, dä j / 
bu 4 


SN ” Ha € RNE kd | N 
fr hor Tokengrins lande TER dör spående AR som i SEE ae 
ER d sig såsom en simmande vild fogel, d. v. s. såsom Svan. De tre Svanar, som 


Por 


08 af FR ön kefir RN Per RON er svå "Heitir SNORBE, 
Edda af RaskK, 1818, 20. Dessa, liksom de båda svangestaltade Gräerna, 


- 


i näbbet höll en ring; om han låter den falla, förgås verlden. 


 FREDLErP (Saxo p. 100) hör högt i 
nom, läto falla en rungördel. På en bergsjö somnade en Svan, som i 
Alltså måste 
denna Svan vara sjelva verldsordningens gudinna. Ursprungligen kunde 
det endast finnas 2 eller 3 Vallygjor Muser, Horer, Sirener, m. fl. Men 
av Muserna ökades antalet sedan den ursprungliga meningen gått förlorad. 
Völuspå känner 6, Helgakviöa 9, Grimnismål ännu flere val kyrjör 
— Urrymdens gudinna, Iiithyia, bär i sitt sköte verldsägget, tänktes derför 

i fogel- eller gåsgestalt. Det är den grekiska Verldsordningens gudinna, 
oNemesis, som i gåsgestalt lägger ett ägg, hvarur Dioskurerna, de båda 
inomverldens gudar, uppkommo. Hos ARISTOFANES lägges samma ägg, som 
återfinnes i nästan alla kosmogonier, av den mörkvingade natten, d. ä. 
av Pacht-Ilithyia. 

Denna jättefogel är persernas Simrug, som undervisar och beskyddar 
heroerna. 

Den profetiska Svanen eller Gåsen, Hansa, är den guldvingade fo- 
gel, som i Indien förkunnar Damajanti dess öde och Lohengrins 
talande Svan ävensom den Gås, 
räddade Kapitolium”. På Greklands Muser växa ofta gåsfjädrar från midten 
av pannan. Härom påminna Sirenerna, Harpyier, de Svangestaltade ”Grä- 
- erna', Egyptens gudinna i underverlden, spådoms- och döds-gudomligheten, 
valkyrjornas svanklädnad, Freya, gudinnan Bertha med gåsfot, enligt sagan 
Karl den stores moder. Gåsen var derför helgad Isis och således även 
Juno, och en bild av Gås sattes på skeppet, emedan Isis förestod sjöfarten. 
Tme, sanningens och rättvisans gudinnor, togo vid domstolen över själarna 
dessa emellan sig, och hieroglyfvingarna av Gås eller Svan, egna för alla rymdens 
och ödets gudinnor, skyddade konungen Ramses” III:s tron i Thebe. Möj- 
ligtvis härrör härifrån även den Strutsfjäder, som Me bär på huvudet. Fjä- 
dern blev även såsom hieroglyf M. Herkyna, underjordens gudinna, lekte 
i sin lund vid Lebadeia med Demeters dotter Kora och släppte dervid en 
Gås, som hon höll i handen. Gåsen flydde i en djup håla, och då Her- 
kyna drog henne fram derur, uppkom bäcken av samma namn. Vid bäc- 
kens strand stod ett tempel, helgadt Herkyn, med en jungfrubild, bärande 
en Gås. Gåsen är en symbol av ödets gudinna, Nemesis, Juno, Penelope, 
germanernas Herke eller Bertha, BRAUN. | 

Alpt, Svanr, på isländska, Söngr svana, svansång. — Svansång om- 


talas icke i SÄMUNDS Edda, men väl på andra ställen i den isländska litteraturen. 


SNORRE har: Fuglar 2 fedaz i Urbar brunni, beir heita Svanir 


LIN bg pe Sån or md, K sl 4 


I w 
. k Är 
I 
FK ig 
. i a nt 
ON 
öh Jå 
å 
n 
är VIRA bd a 
/ t Vv 
ve 


luften under natten, hvilka spådde ho- 


hvilken såsom Juno-lIlithyias heliga Gås 


äro, enl. BRAUN, olika namn för de båda inomverlds-nornorna. 
I Kalevala, det gamla finska epos, är Svanen nämnd på flere ställen. 


PE efter CASTRÉN, dels efter SCHIEFNER må meddelas följande. 


Unser Werber ist pekleidet : 
wie die Schwäne in den Fliissen 
wie das Wasserhuhn am Ufer 
Wie die Gänse auf den Zweigen. 
Wandervögel im Gestruppe. 
Kalevala, SCHIEFNER, XXV 595. 


Då först giver jag min dotter, 
Giver jag till brud dig jungfrun, 
Om du"flodens Svan har skjutit, 
Starka fogeln uti strömmen 
I Tuonis svarta flöde, 
I den helga strömmens hvirvel. 
Efter SCHIEFNER. 


Sände så att Svanen söka, 


Att den helga fogeln fånga. 


Dödar så en mängd av Svanar 
Och av Gäss en ymnig skara. 
Dödar ock en mängd av Svalor. 


Sina Höns uppfödde modern, 
Så ock stora flocken Svanar, 
Sätter Hönsen in på gården, 
Uti floden sina Svanar. 


Efter SCHIEFNER; CASTREÉN har Duvor i stället för Höns, och för övrigt 
äro de två sista versen olika. — Fören på fartyget susar såsom Svanar. 


Kalevas Svan anser jag vara Sångsvan. Den synes någon gång hava hållits 


tam och hava varit helig. Om svandrägt påminna de här först intagna 
Utom i de här anförda vers nämnes Svan på några andra ställen 
av mindre vigt. 

I nederländska sagor berättas, att Germana kallade sig Schwana efter 
En Svan hade vägledt 


Vers. 


en Svan, som flög till henne och länge hölls tam. 
VON ÅRKEL på hans sjöresa, hvilket skulle hava skett år 690. — Det be- 


SPN SR LONA JOD . Eg NG J gZ NE Sal SN SN NN SKÖRA Mr tig Ne Rv Fre RS ANA SN 
OM ER att J MS Cesar en lg äl till: en Fr da ”genomfluten av en SKER me sa 
ÖS se bäck, på hvilken. många Svanar simmade, och att han kallade stället efter SA platsen, der rd | 
FSE Ne > Svanarna, det är Val des cygnes, Valenciennes, hvilken stad ännu har SÖ Fen SÖTA Ledas ägg påminner yr 


BR OTAN SE LS ” en Svan i sitt vapen, Jo W. ENMO TG LENS trög ONE frp IA I AA : Nad hvilket hon. utruvade och FE atblucken. en kärleksfull RS 
RE NEG Tv S NEON: GEIJER, AFZELIUS och Rd m. fl. rä förGR Svanehvit såsom ; förmaningarna Richilde erhöll av sin moder, kallas Svansång; likaså elv | | 
AR RANRE ett mansnamn; hvilket man ser av visan om Sven Svanehvit, hvaruti = Richilde var prydd med 'schwanenweissen Armen”. = Om. Jutta. heter det: TN 
förekommer: RE Ut al FRA A RO | > des Busens wogender Schwanenglanz kontrastirte UT Staden Schwanenfeld 
Hvad kan vara hvitare än Svanen? 0 0 skall enl. sagan hava fått sitt namn efter en Sohail liksom en stad efter 
Och hvem kan ropa högre än Tranan? | Cygnus, båda har man förmodligen ansett härstamma från Ledas ägg. Men 


det säges även, att den förstnämnda staden hade sitt namn av Schwanenteich, 
en damm i dess närhet, hvars vatten var berömdt såsom skönhetsmedel, 
av NR | OMR Saken föpar höRNS my raden. kraftigare än alla andra, och hvilket besöktes av Svanar. Ledas avkomlingar, 
RS NER STR iz UN 1 NR ; vanligen sköna kvinnor, som, en gång om året förvandlades till Svanar, 
Ae En prinsessa förvandlade sig till Svan och åter till jungfru. — LÉN- badade här och vunno derigenom evig skönhet och ungdom. Platsen så- 
STRÖM anför visor om 'De sju bröderna Simeon', och "De sex Svanarna. lunda betydligt att föredraga framför nyare tids badorter. WVorabend S:t 


hvarpå svaret lyder: 


Englarna äro hvitare än Svanen, 


Då Niord kom till Noatun, kvad han enl. Ynglingasagan: Albani kommo 3 Svanar från söder och slogo ned i vassen. — Svanhilda 
Ulfa bytr Ulvars tjut | hade för lång tid sedan förlorat sin slöja, i följd hvarav hon icke kunde 
mér pötti illr vera Så styggt mig är återtaga sin svangestalt. — Kallistes barm och armar voro svanhvita; när hon 
hiå söngvi svana, Mot Svanesång. återfått sin slöja, blev hon åter Svan. — Riddaren Bronkhorst hade i 


gästrum sängkläder med elastista svanfjädrar, MUSÄUS. 
Uti en dansk visa 'Svend Bonved' hos VEpzeEL och Srv finnes bland 
andra ovannämnda gåta omtalad med följande ord: 


I en visa om Habor och Skön Signild: 


Jag är van sova på svanedun, 


Jag är ett konungabarn. Hvo raaber hgjere end en Trane? 


I Gesters och Heidreks gåtor svarar den senare på en gåta: Og hvad er hvidere end en Svane? 
hvarpå svaret lyder: | 


Hvita äro Svanarna, Och bo bygga; | : 

BON STA Orka Hägder ide lol Hays, Torden raaber hgjere end en Trane; 

AA RLEVSALER Bra Ägg de värpa. Og Englene er hvidere end en Svane. 
AFZELIUS. 


| I den danska visan om 'Germand Gladensvend' begär han att få låna 
[I förbigående bör nämnas, att svaret på en gåta bör vara Ripa, ej sin moders Fjedreham, hvartill hon svarar: 
Rapphöns, cf. ArzEuius I 115.] 


Anm. Ofta vid ordagrann översättning är det fördelaktigt att använda Silvas 
med eller utan alliterationer eller rim. : 


Min Fjedreham henger saa hsjt paa Krog, 
Alle de Fjedre henge ned; ... 


6 z De Vinger de ere saa brede, 
S:T. CUTHBERT eller CUTBER i England från 7:de seklet har en Svan 


till attribut. GUÉNEBAULT. — Gotfried av Bouillon såg, enligt en av WOLF 
anförd gammal holländsk saga, utanför Jerusalem en Svan, hvilken flög 
fyra gånger omkring honom och derefter satte sig på ett torn, genom hvil- 
ket Gotfried inträngde i staden. — Detta skedde, såsom bekant, i första Fjäderdrägten torde man hava förestält sig förfärdigad av Sön fn | 

hälvten av juli år 1099. Att en Svan skulle vid Jerusalem hava visat sig 'Jomfru Svanelille" var Hellelilles dotter i visan ”Rosmer Havmand', och på KR SA 
1 nämnda månad, och att han skulle hava slagit sig ned på ett torn är icke ett annat ställe i samma visa nämnes 'Jomfru Svane". ER två RE 


De vorde saa vaade under Sky: 
Lever jeg mig till Sommerdag, 


Jeg lader mig virke en ny. 


i | R j ; FFV ag ohh fo MA j J rd N 
i Mi + h a NU Ng OM W4 IE V Kr "vå 4 2 "| i A 
5 . ; N a å | p Ng nr & ik / i bj LE Lå É Ca CS fu. 
] BE ng ANT få än NN ING, NÅ NILS 
' j - sa TR OR d 2 jG f 
i yg M 0 då VERS b hc ON ba PM 
Sera NR A FR SOM TON AN NR 
as SER NER Ron 


LA Vi VA , 


5 jan IP, hvilka 2 TR vava SR och samma författare, likoas 


ika personer och folkklasser. vid olika foglar. | I den förra AKT det om 
| Disrkore ETOD ; | i 
FE FIER Og der kom flyende sm Tok av IR 
vn De stred under det förste Banner. = 
De sloge ud deres Vinger brede. 
l Saa dybt udi Dynd saa maate de trade; 
De danske Hofmend til Skade. 


Svanhvit, Alvitr och Alrun hade svanehamnar, voro Svanemöar eller 


- Valkyrjor. — Svanarna förbytas i senare folksagor till Gäss, särskildt Vild- 
gäss och hvita Ankor. — Svanen, ett vanligt namn och skylt å apotek, 
beskrives med guldring om halsen, ridstövlar och med vingarna utsträckta till 
flygt, ÅSBJÖRNSEN. — ANGELO POLIZIANO, 1454—94, omtalar i ”Turnier Juli- 
ans av Medici Zeus förvandling till Svan, WoLFF. — Då Huss steg på bålet, 
ropade han till sina fiender: 'I dag steken I en Gås; men hundra år här- 
efter skall en Svan sjunga; honom skolen I icke hava makt att steka', 
AFZELIUS. — LUTHER besjöngs av LuDpviG HELMBOLD såsom en oövervinnelig 
Svan, som ibland alla foglar icke har något svart: 


Inter omnes alites 


Nil habens atri coloris. 


En anhängare av MELANCHTHON skrev ett skaldestycke, som började med 


Svanens död: Synodus avium depingens miserum faciem ecclesie ...: 


Ex quo Cygnus ovans flaventis ad albidos oram 
Clauderet emeritos fatorum numine cursus. 
STRUVE, CASSEL. 


Då CAMoinNs beskriver konstellationerna, säger han 


Se Svanen dö i ljuva sångaryran. 
Luciad. N. LOvÉN. 


Foglarna i CAMoENS Luciad. 9, 24, äro Afrodites Svanar: 


För vagnen spännas foglarna, som sjunga 


Sin dödssång re'n i livets friska lopp. 


- Om Peleus' maka, Thetis, heter det, att hon, åtföljd av Nerei döttrar, 
som en Svan gungade på vågorna. — Om Afrodites spann heter det vidare: 


” 


Men sakta ned mot grönklädd äng ses sväva 
Den lätta vagn med hvita Svanors spann. 


Sundevall, Svenska fogarna; forts. SK Kim bako, 1881-5. 


ÖR SME 
; der tanas fo, 
— Begrätit Faö ithon Väl tue 


| 4 By ht 
SUNT (2 Ä 


 Långs  ided Haden Silversvanar sjunga, FER 


Från grenen höres Filomelas SNÖ a , ; 
| Luciad. N. Lovfn. Ä ' 


|! 


SHAKESPEARE härtyder i 'De muntra fruarna på Svanen och Feda. och 
i "Othello säger Emilia: 
Hvad låg för mening i din sång, min fru? 
Lyss; kan du höra mig? Jag gör som Svanen, 
Jag dör i välljud: .. 
HAGBERG. 
I en sonett heter det: 
Men då ditt värde, vidt som oceanen, 
Båd' stolta segel bär och minsta klut, 
Så tör min slup, fast underlägsen Svanen, 
På dina böljor käckt sig våga ut. 
Efter NYBLOM. 
I. ÖWEN har ett epigram: 
Cum me fata vocant, ad amceni fluminis orans 


Memoriens mcesto carmine solor olor. 


Tadkas MoorE berättar i Irish Melodies en saga om Fe ER 
Lir's dotter, som genom trolldom blivit förvandlad till Svan och irrade såsom 
sådan omkring, ända till dess kyrkklockan först lät höra sig. | 


When shall the Swan, her death-note singing, 
Sleep, with wings in darkness furld? 


När skall Svanen med dödsljud klingande 
Höja sin vinge till himmelsfärd. 


I Min harpa: 


Hvem kan då glädjens toner kalla, 
Min harpa, från en sträng lik din? 
Ej Lärkans muntra sånger skalla, 


När Svanen sövs i döden in. 
NYBLOM. 


Om svansången påminner det, som säges om Zelikas sång 1 Lalla 


Rn att den var 
"Lik dödskamptonerna av Näktergalen, 


I tävlingssång besegrad av rivalen. 


täv eller. SArok Näkter; alens dödssång He 
Ne jag Häl Hol RR annan Er 3 fe. P. 1204. — En berättelse : av ARNELL i balla | 
T — Rookh finnes om. lyktfesten i Jamtschu, som besöktes av de kejserlige, | 
Kg dragna i skyar av Svanar. — Om Fönix heter det i V Lalla Tigokhe 


SK $ Lå 6 SN ARN Ljuvare sällokt ömkning er sig sprider SE RA LAR DR 3 krila fi : Wios VR SHLRAE Gast RA hål 


ÄRAN Sa ANA bett br un SAN Eran len fogels förtrollande bål, = föl i JA TFA Dieses bring” ich meinem Schwane, ov AA ) | TR FARAN SEO TN 
nt | Som, då han uppnått sitt levernes mål, Br | . Der sich auf den Wellen briistet. ROTA NOG th BIR RAR RR EG 
FE NS i Sjunger sin dödssång i doftande flamman, /Å | 


I Doch vom Bldsrelvan will man wissen, ENN ERE RR 
Slående vingarna glädtigt tillsamman. N | KRAM SNR FN AN RAG HO 
ARNELL. ; E Dass er sich zu Grabe läutet; 


LIDNER har i "Nunnan om henne: : Lass mich jedes Lied vermissen, 


I Svanens silverdrägt hon lik en vålnad går, Wenn es auf dein Ende deutet. | ; NSAID ER 


Som, mördad utan hämd, ej ro i graven får. 


Eudora säger i 'Satyros', 1773: 
BELLMAN slutar sin första epistel med: 


Mein Mann ward Knecht in seiner eignen Wohnung, 


; Bara ingen stopet :l|: nappar — Und Ihro borst'ge Majestät sah zur Belohnung 
STR NaN | Då gör jag min svanesång. Mich Hausfrau fir einen arkadischen Schwan, 


EN > Öm ett märkligt tillfälle i Ulla Winblads liv sjunger BELLMAN: Mein ElYbett fir einen Rasen an, 
JO Mens ryd Först bädda cn skag Sich drauf zu tummeln. 
en. Med svandun, silkestäcken. Forkyas säger 1 Faust”: 
j I 'Dumgrens ansökning” | Vor allem aber schitze mich, die ältere, 
6 | ; Min FET AS I Vor dieser Schaar, die, neben deiner Schönheit Schwan, 
; SUN ent sbölsker Av ls Rd. | Nur schlecht-befittigt schnatterhafte Gänse sind. 
a Om svansång påminner BELLMANS Brunholm, Homunculus sade: si 
Or SOM knäppte dödspsalmer på pukskinnen”. Die Mädcehen fliehn verschichtert; doch allein 


| 0 | 4 Die Königin, sie blickt gelassen drein, 
LESSING berättar en saga om en Gås, hvit som nyfallen snö, hvilken 


trodde sig vara en Svan, levde för sig sjelv och sökte kröka sin hals såsom 
Apollons fogel. Men den blev en löjlig Gås i stället för en Svan. 
Aven i senare tid hava skalderna, isynnerhet de som studerat de 


Und sieht, mit stolzem weiblichem Vergniigen, 
Der Schwäne Fiirsten ihrem Knie sich schmiegen, 


Zudringlich zahm; er scheint sich zu gewöhnen .... 


KORAD klassiska mönstren, låtit dessa med sina Svanar avspegla sig i dikten. Så Mr TNG Sat ge ks 
RN) ock GOETHE. — I 'Klaggesang von der edeln Frauen des Asan Aga', från RS SNS NA SAS KE a 
EEE morlakiskan (jemf. p. 1218; TALvr's övers. något olika), har GOETHE: | Faust säger: 


ja ; Was ist Weisses dort am grinen Walde? 


Y Nå LE Ist es Schnee, oder sind es Schwäne ? 


Wundersam! auch Schwäne kommen 


Aus den Buchten hergeschwommen, .... 


Wär' es Schnee, es wäre weggeschmolzen; Choren i ”Faust' sjunger: 
Waren's Schwäne, wären weggeflogen. 


Auch die frei, zierlich-stolz 


NRA Uti ”Weissagungen des Bakis” | 
IN Wenn sich der Hals des Schwanes verkiirzt und, mit Menschengesichte, 


KG ; In gesell'ger Schwimmlust | Fr å SÅ 
R | | Sich der prophetische Gast iiber den Spiegel bestrebt; ; — Seh ich, ach, nicht mehr! . ... EES BR IANA AN DANS 


Sanfthingleitenden Schwäne 


SR NS 


al ob: AL NER | 
RR LINA ARE Po ST p 
RE soyst au fir deinen lotaten Ge 


LV 
å 1 


ab gonngt a r tuner NT Mög 


k REA "ett SR dö av FR. FIA TORN av EU Wour 

SRA vanan och Leda häntyder rk 1 "der "Triumph der Liebe 
ssd ck k 'Semele”. : 

AR IT NERE a tr Unschuld SM Neal. 


> I 'Semele” säger Zeus: 
| ÄRA 
Schlug's nie an. Leda's Brust, so brannten meine Lippen. 


I Die Erwartung': 
Bief es von ferne nicht leise, 
Flästernden Stimmen gleich, 
Nein, der Schwan ist's, der die Kreise 
Ziehet durch den Silberteich. 


I ”Die Bärgschaft': 
Und sieh”! aus dem finster flutenden Schooss 
Da hebet sich's Schwanen weiss, ... 


I ”Menschliches Wissen” säges det, att astronomicn: 


Knipft entlegene Sonnen, durch Siriusfernen geschieden, 


Aneinander im Schwan und in den Hörnern des Stiers. 


SCHILLER skrev 1795 ”'Abschied vom Leser' eller 'Sängers Abschied” 
utan att kalla den Svansång, hvilket den lyckligtvis icke heller blev. 

TEGNÉR begagnade stundom Svanen i liknelser. Dess hvita färg ger 
honom anledning att nämna om Ingeborg: 


Suck ur svandunsbarmar. 


Svanen kallas ”gyllene', liksom i indiska och romerska kväden: 


solen sjönk i vågen 
allt som en gyllene Svan. 
Om Fritiofs Ellida förekommer följande liknelse: 
och glädtigt skjuter hans svarta Svan 


sin silverfåra på solblank ban. 


dd häst beskrives: 


Mjölkhvita gångarn med guld i manen, 
med ben som hinden, med hals som Svanen.. 


ön ES Ruda mö 6 Fr vända ie NO 
> sin håg, förr'n Carl tog sjelf en brud, 
Hur himmelsblått två ögon lyste, 
hur rosenrödt två läppar myste, 
hur barmens Svanor summo på 
sin insjö, likaledes två, 
de måste blunda — eller springa: AK srAN 
1 Dedikationen till Franzén, 'Kronbruden': 
För Odins Korpar mer än Frejas Svanor 
har Nordbon sinne, hugstor mer än mild; 
Vid Hessléns grav sjöng TEGNÉR: ... 
sångens milda Svanor flyge 
från dess mullhög till din himmel opp! 
TEGNÉR sjöng i sin Sång till Solen': 
Far en ängel då fram, 
der du fordomdags sam 


som en gyllene svan 
genom blå ocean, ... 


En särskild sång egnade TEGNÉR 'Svanen och Fjälltrasten':... 


Gungande på vikens vågor 
kom en Svan från sydlig sjö. 
Präktigt emot solens lågor 


glänste hennes vingars snö. 


Hvilka färger, hvilka toner, 
hvilken röst så ren, så klar, 
som dem endast söderns zoner, 


endast Febi Ras har! 


»Mät ej en på den trånga, 
falska skalan af ditt vett! 
Konstens former äro många, 


fast dess väsende är ett.» 


Sade, och. på djerva vingar 
lyfte sig mot Odens sal, 
och den vilda sången klingar 
åter över berg och dal. 


ONE AA RS öR svansång av din Tepolt FINJA NR LINSA NE ht OT 


4 


i UV RM hr . | j AM 


LER RKU & Febi Svaner, o! välkomna åter SEEN s 


År 1822 2 Kronprinsen: 


När maj har lövat våra lindar, 
SR SVR ERNER Ad och Vakteln slår på lummig strand, 
Mr ONS I ed då kommer hon med vårens vindar, 


TE (MS ET med Svanerna, till sagans land. 


År 1834 säger TEGNÉR: 


| Med tidens ström på ädlare naturer, 
"som andra, neråt, men de simma dock, 
ESR NE som Svanen simmar över grumlig bölja 


och skakar slammet från sitt silverdun. 


Lå 


AS kade in i framtiden, 
UR 4 j | ett förtrolladt land ... 


och Silversvanor sjöngo på dess floder. 


Vid Wallins grav 1839:... 


en gudalivets svanesång, hvars klagan 
4 med hopp och tröst till månget hjerta gått. 


Allt har dig Amor klädt av. Hvad under, om den, som förvandlat 
0 ; RE ; Ljungaren sjelv till en Svan, vapnen från Herkules tar? 


I Ragnarök: 


Urdarbrunnens Svanor 
simma döde 


Rn SR Ån över vågor öde. 


ER åt hvilken svanesång han dock icke gav detta namn. 


AE de VÖRHLENSCHLÅGER får även ofta anledning att nämna Svanen. AF 'Lange- 


RR lands- "Reise": 


År 1835 beskriver TeGsÉr huru han och en vän såsom ynglingar blic- 


Rs I ”Herkules avväpnad av Fiuieros, ur Grek. Antholog., har TEGNÉR: 


Slutligen må påminnas om TzrGnÉrs rörande ”Avsked till min lyra, 


he 


I "Ludlams Hule sjunger LA en visa: k Sä SS ST ER äta DE 


KT Epilogen: Hå magister- -promotionen id Lund 1820 bjuder Teaser yng: EN ERNA NR ; 
RR återkomma efter 50 FENA AS ENE SNES TRA DR a : k 
; 1 silverhårade, : in | 8 ) ROR ig a N 4 Hl 


Svanhvide sig havde saa liden en Mund, 


Den var Kirseber, rod og rund. NN MTRL SRA 
I ”Tordenskiold” nämnes Gustav Svane, och officeren säger om svärdet: = 
Nu det synger Svanesang: ... | 


I en Prolog, 1811: Ad a | 
Flyd ud paa Dybet, yndig som en Svane, ... 


I ”Digteren i Leirelunden' heter det: | 
Kom, Harpe! Solen udslukkes brat, 
Dens sidste Straaler kun virke; 
Kom, vi vil slutte os inde i Nat 
I Roskildes gamle Kirke. 
Der vil jeg ved din dempede Klang 


I choret synge min Svanesang ... 


Mellem Ridder og Hustru og Svend og Mg ; HAT NA 
Vil jeg synge og blusse og blegne og dg. 5. OK 


I ”Valravnen' få Harald och Minona hvar sin 'Figederham”, fjäder- 
drägt. (SCHLYTER var villrådig om betydelsen av Hamar siangh, Vestgöta- 
lagen; men ham betyder här klädnad, drägt, och Hamar siang var, synes 
mig, sängkläder, som en trälinna skulle erhålla, då hon gifte sig. Det is- 
ländska ham är bibehållet i danskan, i svenskan har man derav fått hamn.) 
Man har av andra ställen skäl att sluta dertill, att den nämnda fjäderdrägten 
tänktes vara av Svan. | SE 

I ”Biergtrolden” av ÖEHLENSCHLÄGER tecknas Svanhild. I 'Orvarodds 
Jaga omnämnes Hervors terna 'Svanhvide”. I Egirs Gave” heter det: . REON 

Derpaa den unge Havets Mg NISKA Y 
Stak, som en Svane, so RR GE Se od Ng N 
; Ned i den salte Sg. | OR 


FN PAT EV 
AKER Ag ÅA | É 


wyg h far VARV ANNAT I KR NE (RK RASK FEN ANP NI AA nr AT JK f Sä ble Alger 

Vad AE AS SP dl NE VGA LU NIE EN Nr RE AR AN SEG AN Ä AN ln NT lg NS ED 

- SN SALA) a HW fe SIN Så Ev a pr NEN ; SÅRA Kd iv for NE fs A EN å at 
SR | SÅNGSVAN. CYGNUS MUSICUS. = | 1217: SEE RR 
EN | | | TSE 

TAN 4 ; : NR bn 

NT Hun meerker ej, at hele Foraarslarven Stundom hör man eko av Indiens sånger från Europas sångare, såsom, ke ER 
- od ," / . . ; " d r N LJÅ 
rr Er Freias Fiederham i Regnbufarven . .. och ej underligt, från FR. RUCKERT: RESER 
Nn ' f ; VA är NK 
oo Den grognne Fiederham, så blöd som Lgvet Wolken kommen, Wolken fliehen, Mi 
4 / RV 
ba. Af nysudsprungne Birk, af Markens Haar; Was ich lebte, was ich litt; RN 

Å Din lette Fixderham, som hever Stravet Und den Vögeln, welche ziehen, SENS 

fr Hgit op til den uendelige Vaar, Geb' ich Liebesgrisse mit. | jer vå 

No 4 9 | o Al . rand - bra 

Der aldrig bliver Farverne bergvet; . .. De två första verserna påminna om KALIDASAS Megaduta, de två föra 
j ; sista ansa, Svan. N 
Aly Hgit svulmer jo det unge Svanebryst. i Nalas H SIN 
ÅR I ”Poetische Federn” läses: r 
CN "a 5 Å . 4 s | s 
Ny Valkyrjorna hade stora 'Svanevinger paa deres Guldhielme”. I 'Rag- Zur Stahlfedern griff ich auch, 

Eh. nar Lodbrok' nämnes Frejas 'Fiederham'. — Ragnar bad Ella få taga sin Fand sie doch zu ernst zum Spiele; 

rn "harpa med till 'Ormetaarnet', hvarpå Ella svarade: Eigen ist melod'scher Hauch 

PD ; OG Ara AA Dem beseelten Federkiele, ; 
fu. Din Dgdsdag den indvie med Klang, HM di 
LR | AU IE Mag sich jene stolz erheben, N 
HM Ved den du sjunge din Svanesang. i ; $ ] 
6 Dass sie gar nicht ab sich nutzet; . 

: ; äg . 5 . soc Doch das hat nicht rechtes Leben ÖN 
- FR. RUCKERT, som omtalar Svanen på flere ställen, har till den skrivit | i ll 
- Vv . Was so starr dem Tode trutzet: 
fr ett särskildt skaldestycke: 

3 Sondern nur der Kiel des Sch wans, 
Vr Welch ein dichterisches Leben, Der nie hört sein Lied getadelt, ; 
Vv Das du fibrest, lieber Schwan! ... Oder der bescheidnen Gans, 
Die zum Schwan im Tod sich adelt. 4 
Å Dem Schwane, der, sein eigner Leichensänger, Längst an Helen udd: bindus jz 
pp Die Seele lässt in seinem Lied entschweben, Diente' Schwan als Kunstpilote; 
3 Vergleicht fd IJTGINGOT STO EN la ea Lea Auf dem Ganges, auf dem. Indus, 
pr I Segelt Gans als Liebesbote . ... ; 
En Schwanen und Schwaninnen, 
HN Rudern auf Flissen; . . .. De sista av dessa vers, likasom fere andra sånger, visa att RUCKERT 
; ansåg Hansa vara Gås. — Hariri, 30 Makame, FR. RUCKERT: 
hb Ich mag es euch nicht kilagen, 
; NL ho bböan Bl iklere nera ole Dein Kleid, zerrissen sei's, nur deine Ehre 
d Ich sång in idieset Tabbn Sei feckenlos wie das Gewand der Schwäne. 
NE | s <> o o ke - s 
Ul So manches Schwanenlied . RUNEBERG, som säkert ofta sett Sångsvanar på deras flyttning, har i Kung ; 
fr Fjalar”: 
hb Skalderna kallas 'Missenvögel', hvarmed förstås Svanar; då han även Der syns hon, jägarinnan med svanhvit arm, 
RR 1 sången ”An die Dichter har: Oihonna, de svala vågornas mö. | 
Wie schön, o Schwan, Morgonen tecknas i 'Kung Fjalar” ; 
- Auf deines See's Spiegelbahn, . .. vaknande fläktars lek : 
| 
Sj Wie stolz du schwimmst in deinem Elemente, . . förnimmer han, i 
&. Doch wenn du gehn willst auf dem Plan, Och lyss till börjande ljuden S 
Hl H Ä CN 
JOG So wackelst du wie ein” Eute. Af vattenfoglarnas flygt. 
I - fn 
MD, pr ' PM 
SR AI 
Ån SE 4 4 s 
I Wlpar Vv Pp | ka 
Mr Ck Å ; Lu | | 3 fp | v) 


> Ett segel liknas vid Svanen: OR KÖER RR RA AG AA BIR AR AR RR AE 
AS BY eo : RAN NN KAN SENNSR NL ih | NY | (RUAG RO äg At ba add NK Aa (MERA öre: snö er hade den väl smultit, 


DE RR er SNS RAR Då växte, lik den unga Svanen, opp NERO Milan FROSTING HSN LE Vore svanor, hade re'n de flugit. Sö | K VE Ki OR 
or AST AN EN RA RR OA ER snöhvitt se el, limmande i öster; ; va RSK : , FE ra RER VN de IN RAG 
a | ANN Na KG ; 1 I 'Chevyjagten” efter HerDErR, bor RUNEBERG: SRA SR ta 

RT rna dock i är att märka, att den unga Svanen icke är hvit. AL RN Helga | KINESER Den! pil han mot Molkedinne SR LESS POOR LES MA 

Vv NG 'Maj- -sSång” sjunger RUNEBERG: IS ; Fögdier Sist b dan GR LA AR 
SAVANN MAGE Inga strålar GöRkbes ; Mm Dess svanepennor dränkte sig | ; 
SN AN Ar | | På vår morgon ner, ; Allt i hans hjerteblod. i 
NA 0 ; Ingen daggtår skänktes I 'Ett litet öde” sjunger RUNEBERG: ; ; SG MSS SNRA EN 
RARE a 1 A Nordens afton mer, | Ve SRA 
år ; ; Svanen speglas re'n i sundet, 
KOTA N Tills, af Svanor dragen, | 


ads | ; | N Knipans hvita vingar hvina, 
FO | Maj, med blomsterhatten, 


Lärkan höres högt i höjden, 


ÅN Göt sitt guld IIdapgen oc / | Nod 
Spovens rop kring kärret rullar, | 

ES NEN Roxupnn året ett kväde: "Flyttfoglarne'. NES K area Sa Fa vd 

: i FS | I ”Vårmorgon' heter der Får sin fågelflock tillbaka, 

AN Fr Väntar dem med sol och värme, 

« « « Sväfvande mot jorden Hockar dom er långa dagar. 
N - ; ”Svaneflocken helsar norden, 

MERSSLA NNK Om ”Chrysantos' säges: 

OM  Segeln, här lika med fartygen, liknas vid Svanar: Ösby ingar ding hans ste REN 

| | n preses + > SJÖN. | | Ville skölja jordens stoft från vingen, ... är 
RS H | Och hvita såsom svanor klyfva | 
Sr 7; Segel vid segel dess blanka yta. | i - BLUMAUER låter Apollo sända en Svan såsom villobråd och häntyder 
ARE på Zeus och Leda. | 
FN — oc oo RUNEBERG tyckes teckna sig sjelv uti en sång, SS ren kallad. Hans Hos HuB återfinnes följande af nyare tyska skalder, NE 
ERE Norden lyder sålunda: | PrizER har i 'Der Geist der Zeit 

ÖRA Löfven de falla, | Då skåll"ott Pa Habt fbr vor Geist der neuen Zeit den Fligelschlag vernommen? ... 

Rd RN Sjöarna frysa. — Se, er tån palmens Er ist ein Falke, der die Brust im Morgenlichte badet; ; 

Ner DR ON Flyttande svanor Skugga vet talet | Er ist ein Schwan, der sterbend lockt, wen Gottes Ruf begnadet. 

RM FORS Seglen, o seglen 'Tynande Svanor, MARGGRAFF har i ”Die Königin von Ganore' den mycket vågade föda ; 
SV > Sorgsna till södern, Hvilken förtrollning binationen, hvartill jag hittills icke funnit anledning i sanskritlitteraturen, 
SEG Söken dess nödspis, Hyilar på norden? 0 och skulle sådan träffas, är det högst osäkert, om den grundar sig på KRO lå 

We Längtande åter; ben som från södern iakttagelse: | | | CSR SE S 

Plöjen dess sjöar, Längtar, hans längtan ov... Wie im Schatten ANSGAR (UGL ESS 


Saknande våra. Söker en himmel, = | Ng ; Blih'nder Lotos sich die Schwäne BÖLKGN E OLR i 


Var 


SCHNEZLER har i 'Konrads von Wiirzburg Tod” 
Was so kiähn ich jetzt gesprochen, 
Nehmt es hin als Schwanenlied! 
IGNAZ HuB i 'Der Wildheuer'” 
( O seht! ein Wolkenwagen, 
Die Polster Schwanenflaum, 
Hat ihn zu Thal getragen, ... 
KULEMANN i 'Das Mädchen von Tyrus': 
Doch stand ich noch, dorthin gewandt das Aug, 
Wo fliigelausgespannt — Schwan — im schnellen 
Anlauf das Schifflein durch die Wogen rauscht . .. 
Vv. SALLET i Der Tannhäuser” 
Schau! Schwäne ziehn zur Ferne, 
Sterbend in Liedestreu”, 
Und tauchen dann als Sterne 
Empor am Himmel neu. 
v. GEROK i Der Sturm in Meer': 
Mit blankem Segel wie ein Schwan, 
Gelassen schwebt das Boot .... 
KIiINKEL i ”Abendstille': 
Hoch oben aber eine Wolke 
Von Wandervögeln rauscht dahin; 
Ein Fihrer streicht voran dem Volke 
Mit Kraft und landeskund”gem Sinn. 
Sie kehren aus dem schönen Siiden 


Mit junger Lust zum heim'schen Nord, 


SÅNGSVAN, 


CYGNUS MUSICUS. 


GEIBEL i 'Gudruns Klage': 
Doch berg” ich meine Thränen 
In stolzer Einsamkeit: 
Am Strand den wilden Schwänen 


Allein sing ich mein Leid. 


— I Des Deutschritters Ave" 
Und als Mantel fern im Schwung 
Nur schien wie ein fliegender Schwan, ... 


ADOLF PICHLER i "Das Schwanenlied der Sibylle': ... 


”Unsterblicher! du fihrst mich in dein Haus! 


Verwandle mich, gib mir des Schwans Gefieder, 


Dann folg” ich dir, nie schweigen meine Lieder....' 


Das sind die Schwanenworte der Sibylle, 

Von nun an schweigen die Orakel stille. 

— I "Pindar” 
Mild und weich töne mein Lied 

Wie der West, der mit sanftem Anhauch 
Des Schwans Gefieder kräuselt, 

Und iiber die schattigen Higel und Auen 


Siziliens fluästernd dahinzieht. 


M. GRAF V. STRACHWITZ i 'Roland's Schwanenlied” 
Das var Graf Roland's letzter Schrei, 
Er kam aus fernem Sud; 
Wohl singt sich nimmer ein Bitter frei 


Solch donnerndes Schwanenlied. 


1219 


Nicht d 1C F ui — . ja , - 
ichts mag den sichern Flug ermiiden RupD. v. GOTTSCHALL, om hvilken HuB säger, att han, ein Dichter- 


Sie kom ch ih ; CAN SAN NN . ; 
| EERO Ne schwan', 1 vissa oder badar i djupa, härliga ideer, har 1 ”Weltseele': 


— I "Otto der Schätz': 


H Durch die fluthende Welt rudert mein Geist, ein Schwan, 


Drauf weht das Banner mit dem Schwane. SUS | ; 
Majestätisch und still! Träume aus Hindostan 


Ihr habt die Sage viel vernommen, SV ; i 
Sänft'gen die Leidenschaft 

Lotosblumenhaft, 

Bis die hemmende Schranke fällt, 


Bis die Seele wird Seele der Welt. 


Wie einst des Hauses grossen Ahne 
Vom Schwan gelenkt an's Land geschwommen. 
Von Montsalvatsch war's Lohengrin, 

- Beatrix warb er zum Gemabhle; ... 


GEIBEL i "Die Östsee'”: 
KR EA Meer, das mit der Sonne 


— — i 'Nachtphantasie”: 

Nicht um die Wasserlilien kreisen 
Die Segel dir bringt vor Aufgang, Die Schwäne hier in sanfter Gleisen, 
Schwanenweiss, ; Als Sonn” auf Sonne dort sich zum Kranze flicht. 


MIN SA 
et 


i Leda Aichend vc vor dem Göttersohvane, 4 Ar FIS ROR 


ÄRE | Jnaör Vv. ölen vi Frihlings Tod: 2 RA UTAS fe TA Sea AE UR ÅN AA ÄR gr RR RANA AGA 


i Vu i j " + OM as I NH 


TÅ & NGE NS LEE oDa kommt der Lenz mit allen Himmelspenden 


äv SN NE ESR hå or bebt zuriick, hier welken seine Kränze, 
4 i; - 2E ö) | 4 (E > Von Mod und Leben fand er hier die Gränze; | BR NEN Få far 
; Se Nur seine Boten darf er noch entsenden, FN | UA UNAROR öken Abend fule sie, wann siiss ae Hang sang, ROR a iu SS 
Und Schwäne kinden rings dem 'rauhen Norden: dt SN Wohl Mund an Mund und Knie an Knie den steilen Strom. ontlang, ål SR i 
; Im schönen Siden ist es Friihling worden ... | Das Ruder ruhbt, — sie treiben lets worauf der wilde Schwan — | ; hå 
| | | | Und Bliithen streuet roth SEA weiss der Maiwind TR den Kahn. | AS SRA AN 
AN OR AN Es dehnt ein Fluss sich durch das Moor zur Kiiste, . | ÖREN | SNART AGN oe AG | 
| 5 Da RE Wandervogels miide Schwinge. NIKANDER har i "Foolarnas lycka”: j SR . ng SR i E R 
NAN KARL WiILH. DICHL i Unter der Trope' har en vågad teckning: O vore jag blott = NN Vid; dagens: förlopp! ön. sn MN NE 
RAR i Oben Dadstlak. rotera Sckadae En trast uti linden, | Med renare sinne | OSTEN AR or 
INRV TE OR Sue ETS NGE Ae NOR ROK ALAA En lärka i vinden, Och klarare tunga, = 
KA Det — eller en Svan -Med ljuvare minne, 
JOSEPH VIKTOR SCHEFFEL i "Der Trompeter von Säkkingen', 1853: På boljonmact bn, Mud friskare kopp 


Wie ein Riese unter Zwergen Då skulle jag sjunga 


Sass er in dem goldnen Schwanen, | ARN 
Konung Oscar II kallar uti en ”Tillegnan” HORATIUS Venusias Svan, 


NR och i Ode ”Till Melpomene” heter det: : | AN 
, i år 4 . 7 .” JA |; i 
FN 8 HEINR. STADELMANN 1 "Ån die Muse” ; : Du, som i gyllene lyrans sträng 


AL i p) In der andern Spielleut Schwarm. 


SÄS RE | ; Dir, Muse, die der Töne Schwellen Bäst kan stämma och ljuft tonerna samklang ger, 


ht In sissen Wollaut schmeichelnd taucht, — Sångmö, om det dig lyster, du 
i RN | | Die in den stummen Fisch der Wellen Svanens tjusande röst lånar åt fisken stum: s 
an Des Schwanes Liederseele haucht:... i Din allena är gåfvaåan — din, .. ...' 


ER Fr. Marx i Un dag dena schon scdceden. relik Slutligen må nämnas, att Svanen mycket ofta under äldre och nyare 


tid blivit fölänstäld å Oland konstverk och målningar. Han finnes av bil- 


N | Bis sie gebracht den letzten Gruss, dad å många äldre mynt och vapen. 
ER sr Ein Schwanenlied verhauchend singt, Talrika personer i olika länder bära namn efter Svanen, och många 
Und dann mit jubelnden Erguss | platser likaledes och i synnerhet hos oss. Enligt en RN 1805, RE 
Als Lerche sich zum Himmel schwingt. 90 ställen i Sverige uppkallade efter Svan. ; | ; 
a a HAMERLING, född enl. Kurz och Hus 1832, enl. LEtNER 1830, — Köxvoc How. Il. II 460; XV 690; Hymn. 20, Apoll.; ref. Brom Könek. 
NN skrev 'Fin Scawanenlied Le Romantik”. ; Hom. Thierw. 1880, 66. Hrs., Scut. Her. 316; Fragm. CIV; ref. HYGIN. 
ER | Sr, mA Germanenzug: z Fab. 154 m. fl. ref. Voss, Br. II 113. Tranér, Sc. Her. 1833 'p- 60. 5 
(TR Sd Doch Asia's Glansgestirn, es wird erbleichen, = |  ?SiIMONIDES, Tup., Gr. Lyr. 185, 343, Maiandergans. Al1soPos ed. 
| Auf Indus' Fluthen singen schon die Schwäne - MN SCHNEID. 1810, 200,-1, 288, 408. FAR, Fab. 85 B. cf. ALKM., ATHEN., i 
Das letzte Lied urweltlich schöner Zeiten: RE VII 191. [ef. Mätnrr, Gr. Lyr. p. 11. THupio. Gr. Lyr. 387). rt 


; 
SR a al 


Zieh hin, Wo ssk n  ERINNA, ref, MÄuLY, Te 115. Anth. a MIL 107 - SAPFo, 


nn 


: | SÅNGSVAN. 


= AN: MS SEO ar 50, p- 220. EEE C NSER Or. XHI 7, 


ref. Voss, Br. II 108. Aisoros, ed. Lund 1787, 29, 100; v. Binp. 41. 
Cf. SIMONIDES, ATHEN.,l. GC.; Maiandergans ror. Gr. Lyr. 1859, 343. 
ANAKREON, Apoll. v. 7. PS.-ANAKR., MÅHLY, Gr. Lyr. 44. IBYKOS, ÅTHEN., 
II 57; ref. HARTUNG, Gr. Teladider I 1854 p. 189. PRATINAS, THup., 
Gr. Lyr. 1859, 443. A1iscHYLos, Agam. 1422; Ub. Voss, Br. II 124; W. v. 
HumMB., Agam. 1816, p. 69; ref. BRAUN, Naturg. der Sage II 1865, 167; 
fr. Dip. p. 237. Pinp., Od. Apoll. v. 61; ref. Voss, Br. II 108. Cf. KraA- 
TINOS, ATHEN. II p. 58 A. ErIF.,l. c.; Com. fr. ed. Dip. p. 598. SoFoKLES, 
Fragm. 55,62 ed. Dip. p. 258. RED Hydin A poll.; TRANÉR, Anakr. 1833, 
40 [ek 721. EvriIrP., (flere sammansatta ord) ed. PrirstL. Orest. 1383; 
ed. Dip. 1878, 1387; cf. Aul. 794; cf. Taur. 1105, 4 B; Rhes. 614; 
Bakch. 1854; Hel. 19, 216, 1108; Jon 160; Her. Fur. 692; Elektr. 


151, cf. 1064. Fragm. Faöthon I 34; ref. NAtTALIs Comitis, Myth. 1596, 


95; Voss, Br. II 116. ARISTOFAN., Sfekes 1064, ed. BERGL., BURM., 
1760; BruncK II 1783 p. 288; Dipot 1877, Av. 769 etc., 869-71. Ed. 
BruncoK Il. ce. p. 191 etc., ef. Voss, Br, II 121, 130-1. Sävzr, Ar. Fogl. 
810 [vix dovow Av. 306, ut vult DRoYsSEN, de AR. re sc. 1868]; Ran. 
963. Ub. Voss, SEGL., MöLrnrL., MIicKWw. m. fl. NIKOSTRATOS, Athen. 
XI p. 474 B. Pararratos, De incred., ed Brunnerus 1663 Cap. XII. 
PrATtoN, Faidon 35; Politeia X; ed. Dip. I 66, 35; cf. II 48, 51, 194. 
AISKIN., Ag. 1433. ARrIstOT., Hist. an. Ed. ScHnzib. I 1 10; VIII 5,8; 
IX 2, 8, 9; 13, 2; Voss, Br. II 118; Olor GaAzA; LEnNz, Zool. 1856, 
3094; SUNDEV., Arist. 1862 n. 136; ed. Dinot V 1872 Ind. Olor; Fragm. 
Dip. 1869, 174; Voss, Br. II 125; ef. THup., Gr. Lyr. 1859, 456; STOLL, 
Anth. 3 Auf. II 1864, 38, Leda. HEKATAIOS, AILIAN., N. An. XI, 1, ed. 
Dip. p. 187. ANAXANDR., ATHEN. ed. ScHWEIGH. IV C, 7; Poöt. Com. med. 
ed. MEINEKE, DiD. 1855 p. 428. MoscHos, Idyll. III 14, 17; Ed. Dip. 
Secol. Index; KitrLitz, Naturb. a. d; griech. Lyr. 1867, 20: ALEXIS 
(sec. ATHEN. II p. 472 A). Antiq. Med. 543. EUBULOS, ATHEN. VII 
301 A; Com. fragm. ed. Dip. 454. DIiosKOoRIDES, Anth. pal. Ed. Boscr 
V 429; Dip. 1872 XI 195; RrEGis, 1856, 222. Poet. com. grec. fragm. 
Dip. 1855 Leda p. 795; cf. Anth. Pal. Dip. 1844, VII n. 674; REGis, Anth. 
1856, 113. ANAXIM., Fr. 3. ÅRRIAN., ed. Dip. THEOKRIT., ed. DipD., 0. 
IX :11;/ 19; O.C: IL 547: IV 392; Ph. 69; 222,-4,-5; 280,-1;-3.. LEONIDAS, 
BoscH, Obs. Anth. gr. V p. 64, 66; SR pal. VII 19. Anon., Anth. 
pal. ed. BosocH, v. RR 1822; L.-1,7E: 7,80: 2; Anmthopal IN 108, 345. 
CHRYSIPP., ATHEN. ATLVID 615-B, od REop. IV 1501; FEREKYDES, 
Schol. II 500; Voss, Br. II 1827, 108. FiLocHoros, Fragm. hist., ed. Dip. 
207. ARATOS SoL., Fainom. ed. HyGin. 1570, 171, 184, ref. NATALIS 


Sundevall, Svenska foglarna; forts. af Kinberg, 1881-6. 


oxeNUs MUSIOUS. ) 


Xx 
= sa ie dj AA 
SN Fv Ka + & rr FA AN ieJea Usa 
SA ot +” LA Re Lå V so 
nå WS Er sj É SUN 0 (Sd - = 4 4 2 ft SER är 
4 ,; é | 
RS 3 SÅR Kör LÅ ANA GE 4 W- äh $ Zz, 7 Y 
pr ers -g fe | ; 
” Fen SE ST kar BETE VT NT + Pa ie 
Fv. ; fc De JA fig SÄ AA og. -. fa «" lv ÅL N 
SAN PE Fan KE & Fyr i > & FREE JR POR en Za an 
Me Sf - i, Aj C Es ba Vr Bag tr NR M SS - 
JE FE RAR Py RS EN IgG ÖRE mine | FE 
> M / rn q är ET 
| Ne RER RN ENS TN Bo Åå 
- v - WE ARS 3 FRA 
- AV > rn . CY 
+. r PE 
n r 


— Comiris 1596, 94-5, 665, 855-6. EFS Hör NG V. 3 
SCHNEID.; iib. SCHWENK, 1833; AHLWARDT 1794. NIKANDROS, Fragm. 5 AEA 
APOLLODOR., III 10 | 


ed. ScHnzEip. 1856. PoryBios XXX 5, 7; XXXI 20, 1. 
(7); ref. NATAL. Comit., Myth. 1596 IX, CXIX p. 1021. MELEAGROB, Anth. 
pal., ed. Dip. 1872 IX 363: ReEGis, 1856, 158; MAHLrY, Gr. Lyr. (8. a.) Lipz. 
p-. 102. STRABON, p. 163; ed. Dip. 1853, 135, 50. ANTIFILOS, Anth. pal. 
ed. Dip. V 307, Cygn. DöBsEr. & H. GrRor., 1. ce. ÅNTIPATROS, Anth. 
pal. ed. Dip. VII 30, 713; IX 92; ReGis, 1856, 51, 130. Bassos, Anth. 
pal. ed. Dip. V 125; Olor H. Gror., 1. c. FiriPros, Anth. pal. XVI, 104; 
REGIsS, 1856, 253. Dion CHrys., Log. XII ed. CAsaAUB. & MoRrRELL 1604, 
194 C. Scol. in Di10n.1. cec. 57. PAUsANn., I 119,3. Ed. Dip. I 30, 3, cf. III 
16, 1. ANTON. LIBERAL., Metam. XII, ed. c. Fab. Aesop. WALCEN. 1724. 
AILIAN., Nat. An. V 34; Var. hist. I 14 (sec. ARISTOT.); ed. Dip. 1869, 
174; Voss Br. II 1827, 125. NEMESIAN., Kyneget., ed. BurmM. 1775 p. 
225 v. 37. PALLADAS, Amth. or, ed. Boser L. I T-Tt Es1; po 812; 
L. 2, T. i3, 23 p. 414. Anth. pal., ed. Dip. 1872 IX 380; REGs, 
1856, 160. [Cf. ALEXANDR. TrALL. II 139, 153; LD. XII De re med] 
KONSTANTINOS POGONATOS, De cib., ed. ERMEN. Anecd. med. gr. 1840, 239. 
THEOFYLAKTOS SIMOKATOS, ed. BOoIssSONADE 1835, 9, 30, 92, 161, 179, 321; 
ef. IpveEL., Phys. & Med. I. SuipaAs, ed. BERNHARDI II 447; ref. Voss, Br. II 
126. JOANNES TZETZES, Antehom., ed. Dip. 1878, 257. Dionyrs., Parafr., 
ed. Dip. Poet. buc. & did. 1862, p. 12. FinE, De animal., ed. BERSMAN 
1596, 17; ed. Dip. Poet. buc. & did. 1862 n. 10 p. 7. GALENOS, ed. KUHN 
XII 1826, 708, 759; cf. xveväorov XIV 1830, 765. LUKIAN., Tim. 47; 
ed. LEnmM. I 1822; MENKE 1846; Dip. 1867, V; Deor. Dial. II 1, ed. Dip. 
V- 2; VILI, 2; 20, 14; XIII, De sacrif. 5, Var. hist. II 15; ed; Dip; 
NAXVII 15; De Electr. s. Cycn. 1. ce. LYVTI 4, 5; ref. NATAL. Cou., 
Myth. 1596, 726; MENKE 1846 m. fl. ALEXAND. MYND., ATHEN. IX 11; 
ref. Voss, Br. II 1827, 125. Cf. ATHEN., ed. ScHWEIGH. Ind. Leda. 
FILOSTR., Vit. Apoll. I 5; III 49; Imag. I 9, 2-4; 11, 2. PORrFYR., De 
abstin., ed. Dip. 1858, III 16-17; BALTzER, 1869. DiIonYs. PERIEG., Geogr. 
min., ed. BERNH. 1828, 834 p. 47, 753; EustATH., Comm. ll. c. p. 155. Para- 
phr. de Av. Ed. Dip. Poet. buc. & did. 1862, II 19. LonGos, Pasto- 
ral. II 5, ed. Dip. Erot. Scr. 1856 p. 144; Ub. Jac. 1832; Courier 1879 
p-48, Cygne. GREGOR. Naz., Ep. I; ref. Voss, Br. II 1827, 129. HiImERIOS, 
Orat. III 4p. 52; VI 1,2; XIII 12; XIV 7, 10; XVII 3; XVIIT4; XXIV 
5; Eclog. XIII 35; XIV 4, 5; XXI 1; part. ref. Voss, Br. II 119, 126-9; 
ef. Kointos, ed. Dip. 1878, IV 153; XIV 131. Basin. MaGNn., Epist. 
Adagia 1670 p. 231, 690; Cygn. 170, 690. 


Cygnus OCic., Tusc. I 30. Lucr., III 7; 1V 182; Voss, Br. II 1827, 123 


198 


ST KIEN "ta 
NE ENG gu 
sa nh ni. j 
en RR Bä: fyr YT -L U MM 


pa be vi p EN 3 
hd LÄRA, far Jr Sr SA kö NR 
a a Ce Lv An gl at RAS 
p - ; rv 


age EO Pryl mu 
AV » p. RN TE Rn sr 
ÅA Kl Ae +) - pj - 
| v v 
4 = raid dörr ST SRA " ps - 
N d MA de SAO NN d R 
(RR ng Var 5 SS FEN v Ån 
Sä a SEN FAR et Vä NAT BN ne jä hb 
edt FL NOS a Ja ” nd FS Ir - 
v > by a) A Sr TLA få j 
då i r S (CJ + . ' 
4) P ö - - ij 


rent PA OR LV 
d Fre RRD je 
é « Flyt 4 FÖ b ad. 
- pl FE he FS a 
(> FT VERESE 
; ir VR 


FEST 


Aj SEP 
(- 


- YRAN 
UN MIN 
me ÄV 


1 SR RR I Big ; 
- 5 FR JA FR PARAS SA » SL AR 
VERA SSA Fp ip Bier ÅR: Cr NOR SNS "ab Fa 
cn 3 j (vd Ja st a Fe V & . 
”- NAN a AE Fr PE "lö v 
FISRAS 2 Ag RR SSE z CI = 
2 AH Se KE a DR Tau PA i 
"hu jo é . CS er Jade Na af J , év er Win! g 
+ 4 PE sj j 


1222 RER Få | | SÅNGSVAN. 


(552 err.), 126: - VirG., Buc. Vil, 388; - VIII 55; IX 29; Georg. TISrOBA 


ZEn. I 393; VII 699, 705; XI 458, 564; X 187; XI 581; XI 249. Hozr., 
Od" TV -27)-20; -0, 00: STAT.; Siv; Bd> Blip 1160, Lik IVt22: PROP. 
Eleg., ed: Sint. III 2, 39; Ub. Jac,, I. ec. Prin., Nat. Hist., ed. SILLiG, 
XXX 69, 70, 130. ÖOvip., ed. Knier. Met. II 367; X 708; XII 138-45; 
Trist., ed. EKBLAD 276, 11, 16. Epist. VII 1. Gnrar. FAnrisc., Cyneget., 
ed. KEMPH. 1728, BURMANN, 1775, 77. SENECA, Ag. 679. MARTIALIS, 
ed. Lugd. B. 1661; Epigr., ed. Bip. 1784, XIV 161; XIII 77; cit. BELL- 


MAN, Skr. III, 1861, 11. DIoGENIAN.; V, 37. NEMES., Cyneg., ed.: 


KeEmPH. 1728; BurMm. 1775, 37, 314. AUsSon, Ad Paulin.; KÖHLER, 
Sprichw. 1881, 104. ArB. MAGN., De Animal. (1495) 227,-8. BELON, 
Portr. Oys. 1555, 151-2. GESN., Av. 1555, 357; GESN. rediv. 1669, 
3, 70. ÅALDROVAND., III 1635 L. XIX c. 1 p. 1. Worm, Mus. 1655, 
289. JOHNsT., Av. 1657, I 90. GEORG DE SEPIBUS VALESIUS, 1678, 32. 
Hann, Disp. d. Cygn., Abo& 1697. RupDrErn, de Cant. Cygn. Aboz 
1703. Cf. PaAYKr., Pros. tal 1792, 32. P. Ave. Bergavs, Poöm. 1568, 
198; Olor 1 c. Ind. de animal: "När. ' Comitis, Myth. 1596, 395, 
1724,-9, 1105. Is. Bopinvs, Nat. Theatr. 1605, 372-80; v. inf. Olor. 
CAMER., Symb. & Embl. 1661 Cent. II 94; III 25-8. MASEN., Spec., 
ed. 3, 1681, 94, 212, 872 + Ol. Gzronov., Regn. Anim. 1740, 29 etc. 
(ere ert). "PAUL VipALIS, Orat. de Frider.  V.- Lips, 1757; ref. 
Voss., Br. II 1827, 132. E. v. Hom., Wand. 1881, 359 (part.). 


or ViRe., Eel IXN-36; Buc. IX 36. Hor.,-Od. III 28, 15: IV I, 10; ref. 


Voss, Br. II 1827, 106. Ovip., Met. X 718; XIV 430; Am. II EL, 6, 53. 
Pror., Eleg., ed. SAnt. II 25, 85 p. 478; Ub. JAKoB., 1859 II 34, 84 p. 
69. PLIin., Nat. hist, ed. SiriG, X 63, 131, 203. MaArrti., Epigr., ed. 
SCHREV. etc. I 54; v. FRIESEN, 1875 p. 34. PLUTAROCH., ed. Din. M. 473, 3. 
SIL. ItAL., Pun. II 438; VII 441; XI 438; XIV 190, ed. RurErt 1795-8. 
CALPURN., Bucc., ed. GRAUFF, 1836, 50, 65-7. AUR. PRUDENT., ed. HEINS., 
1701, Contr. Symmac. I 61-3. CrAupian. XL 11; ref. Voss, Br. II 1827, 
118. Jo. ÖCurysost., Hom. I De penit. Fiosprte Nat. bene 1605, 
276-9, 408. MANS Dizetet. 1646, 269. 


Svanne, BERGEN, Danm. oc Norg. Herl. II 1556, 150. 
— SrtrRurs, Ub. StrRAuss., Reise 1676, 78. Schwanen. 
Cygnus ferus WiuL., Orn. 1676, 272. RaYr, Syn. 1713, 136. Bzriss, Orn. VI 


1760, 292; ed. 1763 II, 439. SrrrpH., Shaw., Gen. Zool. XII 11 1824, 10. 
EYTON, Anat. 1838, 101. JArpD., B. of Gr. Brit. IV (1843) 94. THomMpPs., 
Irel. III 1831, 3. ReEinH., Vid. Medd. 1853, 83; Rink, Grönl. 1857, 16; 
Ibis 1861, 13. Barry, Orn. IV 1854, 334. Lroyp, Anteckn. II 1855, 
173. F.-Braum., N-a. 1856,166. C. A. WR., Ibis 1864, 155. Of. MOoRrz, 


CYGNUS MUSICUS. 


Anas cygnus L., SN. II 1735, 46. ANAS.... 


4 c 4 A ! f »q 
PARA Ft å - | 
bar rg Aa DES Sa ' f ; 
i ÅSE Je Hö NE Sö hd NA RR I 
é EV SG SAR LÄN TAR 
(Ka : rr 5 c 


IG 1865, 441: DEGL., Orn. II 1867, 473. BALagn Kar AK ot su 1866; 
ref. J.£.O. 1866, 341. MAROCHAND, Rev. & Mag. RN 1867, 323. TRISTR., 
Ibis 1868, 327. M-.-Epw., Rev, & Mag. zool. 1868, 358. A. M.-EDw., 
Ibis 1868, 364; Ois. foss. II 1871, 594-6, Atl. I 1868, pl. 17, os 
corac.; pl. 27 f. 1-6 tarso-met. + C. mus. MARCHANT, Cat. 1869, 79. ELw., 
BucKL., Ibis 1870, 338. : | 
eo > fo N463 CY vanor 
Wästg. Res. 1747, 143; SN. VI 1748, 22 (a). Migr. av. 1757; Am. ac. 
I'V 1759, 585 (part.). S.N. X 1758, 122; Fn. II 1761, 38; S.N. XII 1766, 
1944. BrÖNN., 1764, 12 (e. p.). GADD, Sjöf. 1769, 3. Pm. Mörr., L.S. 
II 1773, 275-6, a. — MörrL., Prodr. 1776, 13. (Mounr, Isl. 1786, 19). 
GM; ON. 1788, 5301: JUuiN, VA HH: 1789: 1856 Ny Jouni Hush. 
1792, 59. Sv. CARLSON, Focl. 1789, 16. LaArTuH., Ind. II 1790, 837, 502. 
DArR: B. II: 1798, 379; IV 18127 502: 7BaseKn Vögokurk 192,41. 
ÖpmM., Wermdö 1792, 63. Rerz, En. 1800, 109. WaALLEnsius, En. Fenn. 
1810, 20. Trinm., Danm. o. Isl. Fugl. 1823, 148. Borr, Wied. Z. Mag. 
I 11 1829, 137. TeEmmM., Man. IT 1840, 829. — List Gard. Z. soc. 1829, 
23. DeEGL., N-a. 1855, 419. 


Anser cygnus KLEIN, Hist. av. 1750, 128, 172; Stemm. av. 1759, 31; Vög. 1760, 


237. Briss., Orn. VI 1760, 288. 


Svane, PontorPr., Norw. II 1754, 188. 
Cygnus musicus fr Vög. Di II -1809;-8807x OSV RY AV 810, 529, 


Gen. Cygnus, 528. FADER, Prodr. 1822, 81; Hochn. Vög. 1826, 20, 33 
etc. BrruM, V. D. 1831; J.f.O. 1855, 244. RoBson, Tidsk. f. Jägar. 
1832, 59 Svan. EKSTR., 1. c. 278. GLoG., Schles. Wirb. 1833, 56. KAuP., 
Thierr. II 1836, 371. HornscH., SoH., Verz. 1837, 19. Somintz, En. 
Helv. 1838, 124. RascH, N. Mag. f. Nat. 1838, 382. J. Fr. NAuM., 
Wiegm. Arch. 1838, 367. WirGwm., 1. c. 367. NAUMANN, Nachträge 2 
p. 39. Av StrRÖM, Sv. Fogl. 1839, 70. WiKxstrR., Stockh.-trakt. 1839, 
103, 107 (part.). REINH., Kroy. Tidsskr. 1839, 527-32. ZAWADzKi, En. 
1840 p. 127. Keys. u. BL., Wirb. E. 1840, n. 372. Temm., Man. IV 
1840, 526, Cycnus. ANDR., V. A. H. 1871, 211. Bvunz., d. Schwan 
1842, 49. DE SELyYs, Fn. Belg. 1842, 136; Bull. d. VAD: Belg. ref. 
N-a 1856, 395. LANDB., 1842, 201. DE SErR., Migr. 1842, 95, 207. 
MaALE., Örn: Sic. 1843, 213. Löw., V. A. H. 1843, 404; 1846, 450; Öfv. 
V. A. F. 1348, 42, 44; 1850, 156, 160; 1851, 72; 1864, 315. DRUMM., 
Ann, a. Mag. N. H:; 1843, 422. ScHLEG., för 1844 p. CXII; Mus. Ans. 
1866, 81. Z. G. 1868. 62. Mzscr, Öfv. V. A. EF. 1844, 88; 1845, 166. 
v. p. MönrzE, Orn. Griech. 1844, 119. Marm., Kroy. Tidsskr. 1844, 
184, 208. SunpDeEw. V. A. H. 1844, 382; Öfv. V. A. F. 1845, 129, 166; 


SÅNG SVAN. | 


1846, 44, 247; 1874, 3: 25 (Spetsb. . r Obs. z. II 1845, 54. RSra, 
> Fn. March. 1845, 391. RATHEE, N. ohne Pr.-bl. II 1846, Sep. 15. 
oo  SUFFR., Arnsb. 1846, 158. LUNDB., Öfv: VIA, F. 1846, 44, 311; Jä- 


garf. Tidskr. 1864, 102. Lastap., Öfv. V. A. F. 1846, 311. M. v. 
Wz., Vet. Soc. Handl. Helsingf. tre Birn. Of AE 1848, 
44. SOCHAGERSTR., 1. c. 42. GRILL, 1. ce. 1863, 27. GERARD, Cygnes, 
Dict. un. d'Hist. nat. IV 1849, extr. 3. ANDERSSON, Öfv. V. ÅA. F. 1849, 
221, 224. WarL., Öfv. V. A. F. 1849, 310-12; N-a 1854, 266. HEUGL., 
N-a 1850, 2 H. 65. KyIerRB., N-a 1850, 3 H. 53; Danm. Fugl. 1852, 
350; "ed. COLLIN; 9 H: 1876, 632: BöcKrK, Ber. 1851, 21. W. v. WkRr., 
Göteb. Handl. 1851, 73. NSCHWAAB, Naturk. 1851, 75. 'THIENEM., N-a 
1851, 4 H. 386. [Nec Gapb., N-a 1852, 3 H. 8.) Tosias, N-a 18352, 1 H. 
102. NEGEL., N-a 1853, 63. CALw., 1. c. 100. Barp.,l. c. 174. MozsocuHL.,l.c. 
306. HAMMARGR., l.c. 296. H. ScHILL., J.f.O. 1853, 371-6. REINnH., Vid. 
Medd. 1853; Ub. J.f.O. 1854, 441; ef. Ibis 1861, 13. A. Brrum, J.f.O. 
1854, 84. BruvcH, 1. c. 278. ”"WESsTERL., Göt. Handl. (1854) 1855, 71. 
WALL., N-a 1854, 266. SCHWAB, Abh. z.-b. G. 1854, 533. LANDB., N-a 
1855, 88. v. Mipnp., Isep. 1855, Schwäne (part.) 69; 74, 112-3, 129. 
DuBois, J.f.O. 1855, 270. Borsm., N-a 1855, 316. BRraurts, 1. c. 335. 
JÄCK., J.f.O. 1855, 404; N-a 1856, 246; 1858, 447; Abh. N. G. Närnb. 
1864, 126; Ber. Bamb. (1862) 1863, 90. HarrTtL., J.f.Ö. 1855, 319. Hintz, 
N-a 1856, 21; 1857, 6, 70; J.f£.O. 1861, 218, 306; 1862, 447; 1863, 430; 
1864, 36, 190; 1865, 241; J.£.O. 1866, 154; 1867, 174; 1868, 401. KornH., 
Vög. Ung. 1856, 25. F.-BEaAum., N-a 1856, 166. v. MöLr., I. c. 231. 
MoB., Notis. 1854, 218; Finsk. Vet. Soc. Handl. 1856, 217; Vet. S. Föredr. 
1857, 106. PässrL., J.f.O. 1856, 387. Krör., N-a 1857, 6-7. Buvrr, 
J.f.O. 1857, 130. J. v. Wricut, Öfv. V. A. F. 1857, 44; Kuopio 1857, 
40; Uskela 1859, 118. NYLAND., M. v. WriGHTt, Resa 1857, 84. ERE., 
N-a 1858, 21. ALTHAMM., N-a 1857, 403. JäG., Ber. Wetterau II 1858, 


35. QuisT., N-a 1858, 49, 57. ArLTH., N-a 1858, 168. Gap., N-a 1858, 


281. BörtnNER, 1. c. 352 (part.?).” Nirnss., Fn. II 1858, 381: AN- 
TINORI, J.f.O. 1858, 484. HaArTyx., Bidr. Skand. fogelf. 1859, 18, 
19. ÅsTrR., Lomma 1859, 20. GC. Hanger, N-a 1857, 6; J.f.O. 1863, 68, 
430; 1864, 96, 109; 1865, 241; 1866, 154; 1867, 174; 1868, 401. FINSCH, 
J.f.O. 1859, 386. Hour., 1: c. 444; 1860, 306; Wirb. (1871) 81. SHEIDL., 
Sitz.-ber. N. G. Dorp. I 1860, Sep. 40. Pow., Ibis 1860, 351. v. SCHRENCK, 
Amur. 1860, 455, 561; Ibis 1862, 254. Rörtiv., Fn. d. Pfahlb. 113. STENSTR., 
ref. LÖBB., SCLAT., Ibis 1862, 77, 180. SimrPs.,l. c. 1861, 366. MALMGR., Soc. 
pro Fn. & F1. Fenn. 1861, 106. FisGEr, Abh. z.-b. G. 1861, 229. H.C. 
MöLr., Vid. Medd. 1862, 29. R. Bras., Ber. XIV Vers. D. Orn. G. 1862, 


ae Er SKE SS FAR. Te 


FÅR 


REISC SNES 


Up 3 nd Sd ; FN D 2 i = FR Se s Ån id [ 'r - AR lj 
OYGNUS MUSIOUS, Ra ar AE kela NO z FÖLES a 5 19883 


ot 


70. Somm., Öfv. V. A. H. 186102), 14. GG EN: Höken 1862; ät 
Ibis 1860, 180. SWINH., Ibis 1862, 254. ?BLAK,, Ibis 1862, 312. HöGB., 
Örebro 1863, 18, 19. RADDE, N.Ö. Sib. 1863, 21, 348; Bull. Mosc. 
1854, 160. Röm., Verz. 1863, 62. Grint, Öfv. V. A. FF. 1863, 27; Z. G. 1863, 


165. ALTUM, J.£.O. 1863, 109. [Nec Harrt., Nat. Verh. Her 1864, 16, 


fig. 15; ef. Ibis 1866, 117.] SEzzEK., Ber. Cass. 1864, 41. A. v. How., 
J.f.O. 1864, 142. Max SMiotT, Z. G. 1864, 223. StETTER, Verh. Herm. 
1864, 240. v. Drost., J.f.O. 1864, 428; Borkum, 1869, 259. CoLLETT, 
Christiania 1864, 202; Hvalo 1866, 42; Vid. 5. Forh. 1868, 174; N. Mag. 
f. Nat. Sep. 1877, 113. -v. Norpbm., J.£.O. 1864, 376. JeErpD., B. Ind. 
1864, 777-8. Riva, Orn. 1865, 531. Ibis 1866, 47. ALBARDA, Herkl. 
Fn. III 1866, 229. SrtöLK., Ber. St. Gall. G. 1867, 76. MäÄxL., Fogl. 
Ordn. 1867, 98. Tis., Ö. Smål. 1858, 31. F. ScHrer, Z. G. 1868, 60. 
BruHiIn, Z. G. 1868, 156; Abh. z.-b. G. 1868, 254, 879, + ?C. minor 
1. ce. MeEves, Öfv. V. A. F. 1868, 284; 1871, 780; 1879 n. 6,44. Drs., 


PaArr., J.f.O. 1868, 338. A. M.-Epw., Rev. & Mag. z. 1868, 357; ref. Ibis 


1868, 364. Eirs., StuxB., Öfv. V.: A. F. 1868, 372. A. Rösr, Z. G. 
1868, 381. SUNDSTR., Örebro (1868) 1869, 25; Öfv. Vi Ar FIT ng, 
33; Fn. 1877, 164. KinB., Ofv. V. A. F. 1869, 56; Tidskr. f. Vet. 
1878, 146; Eddas Nat. 1880, 100, Svanr. BorG6Gr., Nordd. 1869, 125. 
BarTE, J£O:-18695--96:- 7seRi,Zr Ga 18697. 200. 0 HEWA BUOKE, IDE 
1870, 338. v. FisocH., Z. G. 1870, 352. A. FrirtscH, V. E. 1870, 398; 
Wirb. 1872, 83. E. v. How., J.f.O. 1870, 429; 1872, 307-8; Orn. Br. 1881, 
245; Wand. 1881, 107, 164, 376. Korm., Gotl. 1871, 14. GozrB., J.f.0. 
1871, 21, 146. LDL. Martin, Z. G. 1871, 157. HorimeGr., Skand. Fogl. 
II. 1871, 1047. LANDoIsS, Z. G. 1872, 252. ?HzeEveL., Ibis 1872, 63. v. 
TscHuvsi, J.£.O. 1872, 136; Z. G. 1875, 457; Vög. Salzb. 1877, 81. QUENN., 

Stud. 1873, 34. Tacz., J.£.0O. 1873, 108. Sev., 1 c. 340. STOLPE, ÖN: 
MIA LTR RO 71. Parm., Finl. Fogl. II 1873, al0; ELO 1876, 02: 
BrooKE, Ibis 1873, 342. K. FritscH, Denkschr. Wien 1874, 243. SEV., 

J.f.O. 1874, 410. Rer, Z. G. 1874, 429. Bop., Zool. Gart. von Berl. 
1875, 13. Ronw., Vög. Schlesw.-H. 1875, 19; v. Hom. Reise 1880, 82. 
DanF., Braun, Ibis 1875, 426. SWwWInH.,l. c. 456. ScCHAL., J.f.O. 1876, 
14. Orss., Öfv. V.A. F. 1876 n. 3, 113. OCzp., 1.c. n.4, 62. SEVER., 
ref. Ibis 1876, 416; SEEB., I. c. 1882, 385; 1883, 33. SINT., J.f.O. 1877, 68. 
Jahresb. J.£.O. 1877, 335; 1878, 431; 1880, 87; ef. 103, 401; 1883, 71. 
PLESKE, J.f.O. 1878, 39, 93. BLaAx., Pr., 1. c. 211. Caris., Sv. Fogl. 1878, 
93. C.-GYyLL., Sällsk: f.: Antr. o. Geogr. Tidskr. 1879 n. 8: 3, 5, 7, 9, 
12, 21, Cygn., Svan, Sångsv. DzRress., B. E. pt. 79, 1880. Kronpr. Ru- 
DOLF, Br., J.f.O. 1879, 126. TuHEorin, Fört. 1880, 4; 1883. BRANDT, 


- TW . 
4 af 2 dt " - 


Nn + ct EN JOKE ev ; SE "Se sj.b 
Cod 
- a” 2 ;. v > Se : öv 
Sd SAN RER KAN 
Pra ; 
ER 
fu SC 


if CV 


: js - 


S 


AR 


T ne 
a | 3 
w -< & ” 
- bi fela” 
far le ' gp Fa 
ä É AP 


"Hy 
-( 
EN Re RA 2 


d 


AR 
i 


Po JR 


VAD 


J.f.0. 1880, 247. Bocp., Somar., J.£.O. 1880, 276. Veil. Z. Have Kjob. 
1882, 5. CArLs., Öfv. V. A. F. 1882 n. 1, 36. Orss., lc. n. 10,45. Gr. 


ERE An INS N SSE ENG ST FÄR AR 0 SÅNGSVAN. CYGNUS MUSICUS. 


(Lohengrin) p. 49. Somnmrr, Bibl. Lex. III 1731, 193, 508-10. RICHTER, 


Phantas. d. Altherthum II 1817, 74, 81. Voss, Myth. Br. IT 1827, 


5 MARSCH., v. PELz., Örn. vind. 1882, 122. FriebveL, Z. G. 1882, 311. HENKE, 112 etc. LrEssiNG, Werke I 1841, 140. GozrtHE, Werke I 1856, 248, 
2 SpEB., Ibis 1882, 227. Haur, Handb. II 1882, 333. Horrer., F. Spr. 345; III 1857, 260; IV 157; VII 1858, 169; IX 272-3, 286-7; XI 337, 
or 1884, 33. GABEBLER, Z. G. 1884, 246. H. Mzirr, J.f.O. 1885, 96. FE. 381; XIII 255; XX 226; (XXV 145; XXNVI 123). ScHILLER, Werke 
AR Böcnn., 1. c. 206. i I 1838, 21, 46, 77, 223, 302, 410 ”Leda' etc.; Rup., ScHLL.-Lex, Il 
SN Cygnus melanorhynehus Mer. u. W., Tasch. II: 1810, 498. MEYER, Vög. Liv.- 1869, 12-13. J. W. WorrF, Niederl. Sag. 1843. 32, 68, 88, 165, 171, 


u. Esthl. 1816, 240. Mzisn., ScH., Vög. d. Schw. 1815, 283. Nirss., Orn. 


1821, 189. ExsTR., V. A. H.1 826, 163-4-7; 1829, 33-5; Mörkö 35. WALCHN., 
Örn. 1835, 151. HorB., Kroy. Tidsskr. 1842-3, 432; Ubers. v. PAULS., 1846, 
61. Navm., N-a 2 H. 1850, 21. Hintz, J.f.O. 1857, Tab. 1. 

Cygnus olor PaLr., Zoogr. II 1811, 211 (nec Gu.); C. o. major, 1. c. 214. 

Cygnus islandicus L. Bremm, V. D. 1831, 832. J. F. Navm., Wiegm. Arch. 
1838, 361. HRrinH., Kroy. Tidsskr. 1838-9, 527. 

Olor musiceus WaAGL., Isis 1832, 1234. 

Cygnus xanthorhinus NaAvmM., V. D. XI 1842, 478, 499; N-a 2 H. 1850, 21. 
DOLSM., N-a 1852. 2 H. 36. ScHraD., J.£.O. 1853, 31. 

Öygnus Linnei MALM, Fn. 1877, 343; Göt. Årsskr. III 1882, 10. 

Hanså (part.?) Rigveda, Ub. LupwiG, I-V 1876-83 p. 373 etc.; Trad. LANGLOIS, 


673-03. FR. KinpD.,, 'Swanhilde', ref. O. L. B. WorrF, Haunsschatz, 16 
Aufl. 1853, 566. R. Waen., Lohengr. ref. 1 ce. 1042 ete. Musävs, 
Volksmärch. (1782) I 1845, cf. 27,46; 53, 83, 150; III 2-4, 9, 21-6, 29, 
30,-3,-9, 52, 92. RöcKErt, Poet. Werke II 1868, 136 (part.), 176, 430; 
V-1868, 50; VI 369; VIL 10,-11,-94; "XI 1869; 451; XIT 9(10),18; 
ef. Hamasa I 1846, 122; II 16. CuHr. PETERSEN, Jahrb. Schl.-H. ILL 
Sep. 1860, 7, 9, 19, 29, 56-7, 60-2-4. CaAssEL, Der Schwan 1861 (flere 
citater här ej återgivna). Ap. WornrFF, Panth. Class. Alth. 1862, 25. 
BLuUMAuvER, Werke IV 1863, 46, cf. 354. Braun, Nat.-G. d. Sage I 
1864, 380, 416; II 1865, 100, 152. 333,-76.-8,-83, 425-6,-9,-37, + Hansa, 
Gans. Borts, Vorschule 1868, 104 etc. Masius, Nat.-Stud. I 1869, 
15. Of. ÖVERBECK, Pomp. I 1866, 258, 284. HEpB., När o. Fj. 1871, 


1870, 470, 500. VALMIKEI, Ramay.; Trad. FaucHE I 1864, 24, 38, 220, 240, 
259, 359; II 23,-9, 60,-5, 116, 323. KALiDASA, Vikrama o. Urvasi 4:de 
Akten, TRANER, Anakr. 2:dra uppl. 1883, 217, Svan. Borr, Nalus, ed. 
3, 1868 p. IV, VI; L. I 19, 22,-5,6, 31; II 1; IV 3; V 18; XII 16. 
Anser; cf. iX 12, 113, Anas. BRANDES, Lervognen 1870, 25, 79, 123, 


28. 70. v. LoEwis-KUDLING, Z. G. 1872, 283. ?EscHER, Z. G. 1873, 347. 
v. Miop., Reise IV 11 1874, 1172; ref. E. v. Hom., Wand. 1881, 207; 1. c. 
164. LösKrE, Reallex. 1874, 904. J. G. v. HAHN, Sagenw. Stud. 1876, 127 
371, 457. 475-7, 608, ete. BEcuHst.,, Altd. Märch. 1877, 136. OQO. v. 
LEIXNER, Gesch. d. Deutsch. Schrift I 1880, 19, 85, 103. KÖHLER, 
192-7-8. BörtL. u. RorH, Sanskr. W. VII 1876, p- 1486-8. GUBERNATIS, Zool. Tierl. im Sprichw. 1881, 104,-65,-6. WEISSER u. MERz, Weltgesch. 
Myth. I, 1872, 306-7-9; Swan, Anas, Anser, Phenicopterus; Ub. HARTM., 1882, Tab. 95, 94. 
Thier. indogerm. Myth. 1874, 575-6, 580. EDGREN, Schakuntala 1875, 141, Svanir SNOoRrRE, Edda, ed. Rask, 1818, 20. Of. LYNGB., Fer, 1828, 104, 490-6, 
151; Melanika 1877, 34, Svan; Nala 1880 I, 15, 16, 19, 20,-2,-5,-6, 31 206-09. | 
IT I; IV 27; XII 73, 81, Svan; Sanskr. Forml. 1883, 283, Gås, Fla- — Svan Kalevala, CASTRÉN, I 1848 pp: 53,8; 97, P122: I 184 ARI SLT 9; 
mingo. Ghata Karparam (Det sönderslagna kärlet), ed. DurscH, 1828, Schwan SCHIEFNER, 1852 Rune XIV 377, 455, 618; XVI 132; XNV 
34, 536, 62, Gans, Schwan, Anser. DE CHEZY, Cygne, l. c. 52. Me- 096, XXXI 12, XXXIX 223, XLI 85. 
ghadåta, WILSON, Goose. JOHNSON, Hetopadésa 1847, 209, 283, Goose, Svan SHAKESP., Sonn. 80; öv. NYBL., 1871, 104; Muntr. fruar V 5; Köpm. III 2, 
Swan. Jozowicz, Poet. Or. 1856, 50, 81, 105, 127, 152, 157,-8, 181,-3,-8, öv. HAGB., Gås, Leda. HUMPER., Spect. 1744, 180. 
194,-6,-9, 200,-1,-2, 230 (ef. 396, 403,-5,-12), 506,-8, Schwan, Ente, — ANG. POLIZIANO, 1454-94, ref. WorrF, Ital; Nat.-Lit. 1860, 184 (Jupiter). 
+ Gans, Flamingo, Königshansi, Königssehwan. "UPHAM, Sacr. Svan SAM. RHEEN., Lappl.; ref. SCHEFF., Lapp. 1675, 392-3; 1820, 3. BERG., 
a. hist. books of Ceylon III 289'; ref. BEnFEY, Pantschatantra I 280; IT Tal. 1787, 22 (part.). BELLMAN, Skr. I 1861, 18, 173; III 50, 51. TzrEG- 
133,-9, 245. J.G.v. HAHN, Sagwiss. Stud. 1876, 69; cf. 222,-3,-1. BoLrz., NÉR, Dikter I 1860, 82,-3, 94,-6, 197, 274, 464; I1 11, 70,-2, 141,-7, 173, 
Vorsch. 1868, 760 etc. STENSL., Elem. 1875, 125. [Nec Anka, Sanskr., 259, 324,-5, 339,-96, 442,-89;  BÖTTIGER,l. ce. Inledn. I p. LI.  Cf. GEL. 
nec Hansa, BonDpeEson, Hall. Sag. 1880, 17 etc.] 0. AFzEL., Sv. Folkvis. II 1816, 189. TörserL. m. fl., Tidskr. f. Jäg. 
Schwan ZIEHNERT, Volkssag. I (1838?) ”Die Schwanenburg zu Kleve”, 8:de Årh. 1834, 959. J.M. Braun, Die Folksharfe I 1838, 61. AFZEL., Sago-häfd. 


| Å b [ 
> fn (ÄT AR 
: 


Re mia SR Fu NER TNE RP OSA : ES REA FR = ER RE FE rö. = - RR BE 
: : Salla FER FA LR Sd SS i ; SKARA EE DUE da LILLA SVANEN. | cxexus MINOR. CE ARE - bj ja 5 ; - SR = BIE OR I 225 ROR ERS ER 
AR 1839, 49, 15, 14 Sd 1841, 151: ERA FIS é 1841, 52-33; Vobvrka TR 1 förrt die FETRRR förr C. musicus ätråöker” sig den i N 
Ve i 1842; 62, 176, LiDNER,  EnAD: leca örkoret Sv: Eolk bo H "gula färgen fram under näsborrarna). — Efter STEJNEGER. AA RN SRA ee 
1843, 124. Camoins, Luciad. 5, 52; 9, 24, 36, 43, 63; 10, 88; över. = — 2. Hane, gammal, Ringkjöbing. ESR FSS 
occcN. Lovén, 1852, 175, 298, 302,-4,-11,-51. RöNkNsKd; Skr. I 1858, 402,-19; Näbb svart vid roten, ovan gult, nagel kullrig med svagt tillbakaböjd ; AME 


Bo IT 1859: 1557 (206), 216(-7), 228 (237), 266; III 1858, 41, 54, 107,-18,-47; kant, näbbås vid roten bred, platt, framåt avsmalnande och likasom näsåsen 


2 VI 1869, 144-5; pE SovzA, Anth. univ. 1859, 888. TH. Moorz, Irl. Mel., kullrig, något nedtryckt. Käkkant något in- och nedtryckt, öfverkäkens la- . 

övers. NYBL., 1859, 29, 118, 210; Lalla Rookh, övers. ARNELL, 1860, 18, 245, meller korta, nå kanten, underkäkens nagel platt, bred, mungipor upp- 

(Fönix 1. c. 102, 257). WApw., Skr. 1869, 13. Ling, Kärl. NIKANDER, Fogl. dragna, käkrot hög. Pannvinkel avrundad. Näsborrar ovala, sneda, nedåt j AASE 

lycka; ref. Sv, hum. Parn. 1860, 273. Sv. Ordsg'pr. 1865, 83. T.B.,Jä- utan tydlig gräns. Ögonvrå naken, gul. Hela fjäderklädnaden hvit. Stjekbes > sd NAN 

garf. Tidskr. 1867, 144. 'Timm, 1. c. 1870, 13, part, (LINDBL.), 1. c. 1874, pennor 11 par. Tumvinge med 4 laga fjädrar; handpennor: stora 10: 2 > RE SS 

217. ANDERSEN, Sagor. SE BacKwm. 1I 1877, 68, 71,-3,-5, 131, 278, 3 > 1, I och 2 i infanet, 2 och 3 i utfanet utskurna, 3 fäld; armpennor 18; åa sl R RA 

444, WEsTIN, Grek, Vaser 1877, 36-8. Mifrel f. fl 1878, 61, 73, armbågspennor minst 3: 1 > de innersta armpennorna; överarmpennor breda, FAT) ARE So SEM 

; 445. Konung Oscar II, Saml. Skr. II 1878, 286. FAULMANN, I. Cult.-G. långa; undre överarmtäckare långa, jemnbreda. Skenben fjäderklädt till Ens 

1881, 544. HamBzerG, Mån.-öfv. Väderl. 1882, mars p. 4 (part.?). R. hälen. Tars hoptryckt, sidor och tarssula nättecknade; tår 3>4>2>1, 1:a - AR SN 

Horn, Jägarf. Tidskr. 1883, 86. lederna, 4:de tåns 2:dra led till större, bakre delen nättecknade, för öfrigt SNS 

Svane DeBEs, Feroa 1673, 132-3. PONTOPP., Norweg. II 1754, 188. STRÖM, ringlade, 4:de tån liten, simhud svart, nättecknad, kanter räta, sågade; klor os a (RN 

Sendm. I 1762, 255; Eger 1784, 115. WepzEL og Srvv, Viser I 1812, = svartblå, krökta, starka, 3 vidgad, 4 liten, når knappt marken. SAR 

89, 90, 190-1-3, 219; IV 1813,88; V 1814, 129. OEHLENSCHL., Poet. Skr. SR ET EEE RATE SRS I TOS 

udg. av LIEBENB., XIV 1859,30; XV 1860, 60-5; XVIII 148; XIX 75-6, | ig | 29 fak SR 

169, 185; XNIV 1861, 13 etc., 130, 150, 164, 173,-9; XXXII 1862, 10; Sn JANEE GILL DA IIVE vek te a toa br sl feg kn REL — 92,5 ! | re 

148, 216, cf. 217,-9, Svanhvit, Fjederham. LaANpDst., Norsk. Folkev. | » oo» munvinkeln (gapets längd)! 84 86 : AA 

; 1853, 798, 805. ASBJORNSEN, Huldre-Ev. I 1859, p. VII-XXV. > d ÄR EN Er a Re 3 a NA 

Wilder Schwan HALLEN, Naturg. II 1760, 541. Kessr., Beitr. 1853, 22. ROR VI LOBOM opä lunar Rs UGS RT ER 42,8 AS 

?JEITT., Z. G. 1856, 275. Cronav, Z. G. 1866, 429. Quisrt., J.f.O. 1868, 58. PR ra RE ja Ha RAS De da a STAS 

Singschwäne H. BLraAs., N-a I856, 157. HuFNnAG., Z. G. 1868, 114, SNELL., INäbbets bredd vid näsborrarna ............. 26 31 FD RR 

Z. G. 1869, 325. Lösrxsr.,E.v. Hom., Orn. Br. 1881, 193. ärter Böda ai SR EE SEA SN 

Cygne GUENEBAULT, Dict. Iconograph. 1850, 800. | D FIRAS rr jar DAR SNARAST — Ma ; ER 

Sångsvan ENGELHARDT, Jä arf. Tidskr. 1869, 216-7. 'Ö, | C. 1873, 83. INS 2 TA IE TA se NR 19 FU AULIN EES FIT far LA ERA UA Er ER AD NN z NE nd 

Higttavnun OM Sy Jägart. Didskn- 1300, 20: rr 2 

Bastard: Svan + Gås, v. Droste, J.£.O. 1867, 356. ERE STEKTE ARE RR ARNE ER AT AR 

Eee VARESE 1 SN NE fr a I RAR LI RER 

220 a. LILLA SVANEN, Cygnus minor PALL. or ARR Rea förta AN 

Pl. LXXXI, fig. 3. ST me RN AOE SE SEA VENT RAT ARE LR SÖN Sal SEN NR ip 

Näbb svart, NA näbbrot, liksom ögonvrå, gul och utan knöl, Agg. 1. 20 juni 1875, Novaja Semlja, NORDENSKIÖLD. a—d med | SR 

; stora grå och rostbruna flammor; e hvitt med talrika grå och gråbruna (Ne a 

= fötter små, svarta; gapets längd 84-—86 m.m. smutsfläckar; troligtvis kull. SANS 

2 oo f> LP; S vigt 11—12 &; 2 10 &. Iris brun. SR EN SAR ANN 

KATE Omark 15 januari (810-501, SERINEGARA Erhölls i Finmarken d. 7? SS av en stor flock, som stannade == 

; Näbb svart, vid roten c. 15 m.m. bakom näsborrarna och den nakna till början av mars; en blev d. ? dödad av en Räv, SOMMERFELT, ; KG 


3 - 


« P & 
+ Moi , i 
a Ba | é i - 
FA PD AR 


2 OR PLA BN Å 
rg pins PLA SKANE Pr ; 


- MN ; Fr Å 
«re CE 
Fu AT SR” An; AT 6 
s 2 Å 


- TG EL PE , DT 
LA ST UU ELER Ur NA Se SA SEA 
UT SKR SS Fr MM Pra SIN - FE Å 2 by CN n 
5 RS Ae ER EE VG RA AES TR GR SR foder SE 


CYGNUS MINOR. 


Äggen 4, gråhvita; honan ruvar RA och hanen håller sig i 
grannskapet. ITAR 
Köttet lär vara grovt och mindre väva kande Dessa upp- 


gifter från Gåslandet enl. NORDENSKIÖLD, 1880. Vidare omtalas, 


NT SERA ee NES RE p I SR ANS RER FN NR SAR ERA 0 0 Se rg ST AREAN NR RN: 
RE FE KG SVR DIE SJR SÅR Tr R Sr SNR Lä I SSR SAS EE fr DNE VI a SYRE DEN Nr 
1226 LILLA SVANEN. 
CT | | 
MN | bar b C | sö | e 
/ | nå 
APO TR LÄRD 0: oanade i öter vr keNsNe re Ret RA ra | 99,6 99,3 | 97.7 ÖT 95,5 
DR OLEG 6 rens V Era balts le ASA Ca EN LE TAR NT SOA | 09,6 65,5 65,7 | 64,6 | 63,7 | 
7 LIE RS AR SE RDR 7) 10 a Är ATS SE ÅA RANN ADA | VR TER NE | 318 | 
Dry LECUCOTEAD > FRIG ÖL ö pers erägles krv ens rr | 1,57 1,52 nd 150 KS 
BE TEE DIA OT fre ART SE Sya VIE LE | 6885 | 6504 | 6419 | 6247 | 6083 


Ägg: 3I12X 218, DRESSER. 


DrEssER. Skall år 1835 hava träffats å Mjösen i Norge, hvilket dock 
säges vara osäkert. På Sole vid Stavanger erhållen d. ' 1879, 
STEINÉGER, Se Ovan. 


Har icke veterligen träffats i Sverige. 

I Danmark på Fyen, vid Flensborg, 1 apr. 1850, Ringkjö- 
bing; förekommer sällsynt och förr ansedd der vara oregelbunden. 
I mars 1857, en gång 6 st. under en månad, regelbunden. Kom- 
mer något senare än Sångsvanen; erhållen i dec. 1872, vid Ribe 
1 febr. 1873 erhållen ur en flock på 16 st., Corris. Sällsynt i 
Slesvig och Holstein under vintermånaderna, RoHWEDER. 

I Finland träffad hösten 1843, d. 3 1851 och i apr. 1867, 
PALMEN. 

Ej träffad vid S:t Petersburg, BrRAnDr, 
guvernement på flyttning, E. Böcuner, 1885. Erhållen vid Reval 
d. 15 1877, Russow. Om sommaren vid Arkangel: häckar, SzE- 
Astrakan i slutet av februari och början av mars fåtalig, 


men i Petersburgs 


BOHM. 
endast på flyttning; ej så allmän som Cygnus musicus, HENKE, 
SEEBoxM. Omtalas från SÖ. Ural. De Svanar, som träffades, enl. 
Baer, på Kolgujew, torde isynnerhet hava tillhört denna art. 
Häckar på N. och S. Gåskap, THtEL, 1876. På Gåslandet, 
70” 33 n. b., 51 54' ö 1. fr. Greenw., häckade den talrikt. 
Boet är bygdt av mossa, plockad inom ett avstånd av 2 me- 
ter från boet, som bildar en stympad korg, 0,6 m. hög, 2,4 i ge- 
nomskärning nedtill, med utgröpning 0,2 m. djup, 0,6 m. bred. 


att den häckar jemte Gäss på Gåslandet, 72” 10 och 71" 30 n. br., 
NORDENSKIÖLD. Å Kostin schar en gammal fogel sedd i slutet 
av aug.; ej sällsynt vid Petschoras delta. Anses flytta över Ust 
zylma, SErBotm, Browns. Fotspåren i sand 54 tum, efter Cygn. 
mus. 6 tum eng. mått, SzrBonwx. I vestra Sibirien; flyttar på grän- 
sen emellan guv. Jekaterinenburg och Tobolsk. Tolstoi nor i maj 
och i slutet av aug. på flyttning söderut, vid Dudeno nära Jeni- 
seis mynning. Utgjorde de resandes förnämsta föda, F. ScHmMiot; 
vid Patapovskoje(?), 68" 55' n. br., iakttagen d. ”; på öarna utan- 
för flodmynningen i ruggning; vid Nikandrovska ön, 70” 40' n 
br., sträckte stora flockar om hundratals individer mot S., THÉEL, 
MeEves, 1879. Dauriska högstepperna, vid Tareinor och Irkutsk; 
Vigten omkring (v. supr. & infr.) ?16 &, enl. 
PALLAS, som ansåg denna art för en varietet av Sångsvanen. Vid 
Schtschutschjan-floden träffades dunungar d. 7 1876. Kommer till 
bortflyttar i medlet av okt., 


Darasun i Daurien. 


Ö. Sibirien i senare hälvten av apr., 
TACZANOWSKI, 1873. 

Förekommer i NÖ. Tyskland, 
I Miinsterlandet en gång om våren. 


i det inre landet under som- 
liga vintrar, men sparsamt. 
I Mark mycket sällsynt på flyttning; vid Neustadt Ew, enl. Rart- 
ZEBURG, SCHALOW. Erhållen vid Miinster d. 1852, ScHLEGEL. 
Vigten 10—11 &. I Anhalt, der 4 st. erhöllos vintern 1822—23, 
iakttogs den vintern 1837—38. Vid Möckern nära Leipzig samma 
vinter 3 st.: d. 7 1823 vid Pöplitz 13 st.; 1827 fångades ett 
par vid Miihlhausen. På Ems under vintern tillfällig; under 
en vinter flere träffade, v. Drostrz, 1873. En liten Sångsvan, 


ÖN 


i stora skaror; 
-drogo 7 st. åt samma håll; år 1880 d. + 


tals på återtåg: 
en i stark ruggning fäldes; 


É fn 
4 JNA Å. Sy 
nr SM Li Vi TW mA NN 


ESSER : SER SA Sv 
[SN Ra ht VR PARA a »” R SE 
; S på FR | i ). 5 r Eda J AN. JG ÄT é SA ” Dra $$ 
YE SO RE fr änfere SRA SELIN Öre ve År FLN RED LS fp) KINGS AE SN So ENA Asker BYSKE SS öar. VÄSEN ären ks NPA SD KR AN PES Ne 
> LILLA SVANEN. OC CYGNUS MINOR. FE RAR neat BES SNS RESA SDR TEN 1227 


( td lakttogos 2 Skå 
od. 16 2, d. 5 2 erhållna, alla i ruggning, år 1879 syntes - 
åter i SN av oktober, WIEPKEN, 1880; år 1879 under okt. 
och nov. talrikare än förut. Återtåget i medlet av apr. även 
kom d. 13 1879. År 1880 regelbunden på flytt- 
tv drogo 24 st. från Ö. till V.; d. H 
drogo 11 st. åt SV. vid 
O. vind; på e. m. d. 24 7 st. från Ö.—V.;; år 1881-d, 4 hundra- 
d. 7; d. 16 27 st.; de sista d. + 13 st., av hvilka 
båda flockarna från Ö.-—V.; 1883 
d. ? drogo 25 st. åt Ö. mot vinden; 
200 stegs avstånd, Jahresb. 

I Holland d. 


stånd, ScCHLEGEL. 


ning; på tåg d. 3 fåtalig; d. 


d. it iakttogos 16 st. på 
7 1856; 3 gånger träffad; en hållen i tamt till- 


och febr. 1871. På 
I Storbritannien ofta och re- 
Erhållen i Skotland. Vid Irland all- 
Torgföres 1 London. 


På de yttre Hebriderna erhållen i jan. 
Shetland regelbunden om vintern. 
gelbunden om vintern. 
männare än C. musicus. 

I Belgien sällsynt. I Frankrike nära kusten under stränga 
vintrar, Picardie, Dunkerque, Montreuil; temligen ofta vid kusten 
av Kanalen och Gascogne-viken, Seine-inférieure, Harpoy m. f. 

Av en liten flock erhölls en gammal hona vid Massaciuccoli nära 
Lucca 1 jan. 1874, den enda gången den träffats i Italien, G 161101. 

I Kina, enl... R. SwinHozr, fåtalig, torgföres. I Japan lika- 
ledes, BLAKISTON, PRYER. NA 

Liknar till sitt levnadssätt Sångsvanen. DLätet är, enl. NAU- 
MANN, välljudande, låter som 'kuck kuck', ”kyck kyck', ”ang”, 
'ang', 'klang". 


in uti bröstbenets kam. 


Luftstrupen gör liksom hos Sångsvanen en böjning 


ej. SON än en tam Gås: på vititern SM Oldenburg, 1853; vi- 
örn här RR regelbunden på flyttning, d. 


Har några gånger KAN tam såsom i TEVEN: "Berlin ' 


- och London. 


Bland fjädrarna lever Docophorus cygni DENNY. Lipeurus bu- 


cephalus GiEB. skall även hava träffats å denna Svan. 


Cygnus olor minor PALL., Zoogr. II, 1811, 214. 

Cygnus islandicus Breum, V. D. 1831, 882. J. Fr. NAuwM., Wiegm. Arch. 
1838, 361, Taf. 8. J. RemsH., Kroy. Tidsskr. 1838-9, p. 527. 

Cygnus Bewichit YARRELL, Trans. L. S. XVI 1833, 445-53; (nec C. Bewi- 
chtt SWAINS.). Borr, Isis 1835, 262. EYTON, Anat. 1838,98. WIEGMANN, 
Wiegm. Arch. 1838, 367. RzinH. Sen., Kroy. Tidsskr. 1839, 532. TrMM., 
IV, 1840, 527. DE SpLrys.,, Fn. Belg. 1842, 137. Marr, Fn. Sic. 1843, 
214. Jarp., B. of Gr. Brit. IV, 26. THowmes., Irel, III 1851, 13. Påssr., 
J.f.Ö. 1853, 326. Of. Hartri., N-a 1854, 327-9. ALTUM, N-a 1855, 101, 
208. HaArpbr, N-a 1855, 422. Nirss., En. II 1858, 385. SORKINON 
Amur 1860, 456. Rappe, NÖ. Sib. 1863, 21, 349. Crew, Ibis 1864, 229. 
SWINH., [bis 1867, 398; 1873, 368; Z. G. 1876, 62. HiNOC. Ibis 1872, 63. 
v. DrostE, Z. G. 1873, 148. F. ScHMmiotr,l. ce. 186. Bopin., Z. Gart. v. Berl. 
1875, 13. THtrL, Öfv. V. A. F. 1886 n. 5, 51. SzEB., Br., Ibis 1876, 438-41. 
COLLIN, Skand. F. 1876, 634; Bidr. 1877, 26. BLAK., PRr., Ibis 1878, 212. 
Dress., B. E. 77-79, 18380. NORDENSK., Vega I, 1880, 69, 120; ref. Ibis 1882, 
338. NSTEJNEGER, Mag. f. Nat.-vid. 1880, 144. Russow, Ornis 1880, 172. 
BRANDT, J.f.0.1880, 247. E. BUCHNER, J.f.O. 1885, 206. [Nec En. Am. Bor.] 

Schwan Barr, Bull. Scient. III 1838, 352 (part.). ?FInscH, 1877, 58 (part.). 

Öygnus minor Kers., BL., Wirb. E. 1840, n. 380. KzarB., N-a, 3 H. 1850, 53; 
Danm. Fugl. 1852, 351. WiEPE., N-a 1853, 454, Svan Ibis 1861, 
344; 1862, 254. IR Sp 1871,416. SCHLEG., N-a 1855, 258; Mus. Ans. 1866, 
32; Z. G. 1868, 62. Cf. JEITTEL., Z. G. 1865, 275-6. BorGGr., Norddeutschl. 
1869, 125. ”Tacz., J.f.O. 1873, 108. Parw., Finl. Fogl. II 1873, 315; Fogl. 
Flyttn. 1874, 37, 55; Zugstr. 1876, 49 etc. Rozw., Vög. 1875, 19; v. How., 
Reise 188, 82. ite ,J.f.0. 1876, 14. SEEB., Ibis 1879, 158. SALV., SCHAL., 
Ibis 1879, 383. MeEv., Ör MssAknt sr KOD BO ev Jahresb., J.f.0. 1880, 87 
[?excl.]389, 401;103, 401- 8;1883, 71,;1885,394: WizrK., J.f.O. 1880, 339, 408. 
GiGL., Ibis 1881, 231. SeEB., Ibis 1882, 227, 385. [?2Cygn. MALMGR. & NEWT.]. 

Cygnus melanorhinus Naum., V. D. XI, 1842, 497. XIII 1860, 298, v. BLASIUS, 

Cygnus musicus minor SCHLEG., Rev. 1844 p. CXII. | 

Kleiner Schwan ALTtH., N-a 1854, 145, Taf. 1 & 2. 

Altums Svan SCHLEGEL, N-a 1855. Naumannia 1856, 363 etc. JÄCKEL, 
J.£.O. 1861, 66. 


| [I (d j q AN 
| fa AR jp ER MTRL LER LA 
Å a b  J å fr - N 


IKE. CP z 
VRT (Sker 
a v Ca 


ing 
$ 


LE d 
VR 
SR Fer 
NY s 
' d , . 
PA , 
- I 
TR RTR VS 8 
EN I [lsd BR NY 
2 rr År 4 Kr CR . , 
é Å j br 


MN 
4 yt 


i. B s 
p RT JA 


RN - 
SJS (ER 


F SN 
Y 


AT 
=, a Ne 3 
RN: på RR LENE 
3 MEESE I 


ne > 
+ nr 


ln JAA En 
4 ARNE TR 


PA RAR 
NA 
ke 


SYRLN 
sA, - 
Ja : 
CIA 


RO 


sr Ag 23 
dr ko Tr a 7 
Aa by é Vr 2 


—A 
[Brr 


jä 
NN - $ 
nd dre, 2 


ST nd 
[Crär 
Få 


TX 
ri 


42; 
€ 


23. 


4 
SÅ in 


; 
Ku 
; TN 
4 FEN 3 a Ks 


SP = 7 
LEN 


> 
fl brå 


1228 ONLINE a | s TAM SVAN. CYGNUS OLOR. SETS TR RS ES ad Nn SIS 


221. TAM SVAN, Cygnus olor L. Pl. LVI, fig. 1. 


Pannan hos de gamla försedd med knöl och liksom ögonyrå 
svart; stjert spetsig, fjäderklädnad hvit. 


ÅL; Hane, t ruggning, 4 september 1885, Ekolsund, SETON. 

Näbbknöl cylinderformig, upptill med små glesa fjädrar. Näsborrar 
ovala, genomsigtiga. Iris mörkbrun. Ögonvrå triangulär, svart, naken; haka 
framtill naken, svart, främst rödgrå, baktill bildar den en fjäderklädd vinkel. 
Fjäderklädnaden hvit. Stjertpennor 11 par, gamla nötta: 3, 5, 9, på andra 
sidan 1, 2, 4, 6, 8, 10, de övriga i utväxt. Tumvinge med 4 fjädrar, spet- 
siga; handpennor: 1 liten, smal, något < 1 handtäckaren; stora 10, 2—4 
med utfanet lindrigt utskuret, 4 med utfanet svagt utskuret, 2 >3>4>1; 
armpenor 18; armbågspennor 3. Fötter stålgrå, tarssula mörkare, svartgrå. 
Tår 3>4>2>1, simhud svartgrå, närmast tårna hvitgrå till blygrå, simhud 
å 1 smal, nättecknad; klor 3>2>4> 1, krökta, starka; 3 med vidgad inkant, 
1 nedtill med longitudinel fåra, spetsen undertill nött, konkav. 


2. Hane, i ruggning, 4 september 1885, Ekolsund, SETON. 


Stjertpennor 8 par, alla gamla, nötta. Fötter stålgrå, tarssula mörkare svart- 
grå. Tår 3>4>2>1, simhud närmast tårna hvitgrå till blygrå; simhud å 
1 smal, nättecknad; klor 3>2>4>1, krökta, 3 med vidgad inkant, 1 nedtill 
med longitudinel fåra, spetsen undertill nött, konkav. 


3. Hane, i ruggning, 4 september 1885, Ekolsund, SETON. 

Näbbknöl cylinderformig, upptill med små glesa fjädrar. Näsborrar 
ovala, genomsigtiga. Iris mörkbrun. Huvud ovan med inblandade, gul- 
hvita, spetsiga fjädrar; ögonvrå triangulär, svart, naken; haka framtill na- 
ken, svart, främst rödgrå, baktill bildar den en fjäderklädd vinkel. Stjert- 
pennor 11 par, gamla, nötta: 2, 5, 6, på andra sid. 1, 3, 5, 6. Tumvinge 
med 4 fjädrar; handpennor: 1 liten, något > 1 handtäckaren; stora 10; 
armpennor 18. Armbågspennor 3. Fötter stålgrå, tarssula mörkare, svartgrå. 
Tår 3>4>2>1; simhud svartgrå, närmast tårna hvitgrå till blygrå, simhud 
å I smal, nättecknad. 


4. Hane, i ruggning, 4 september 1885, Ekolsund, SEtoxn. 


Tumvinge med 4 fjädrar, under utväxt; armpennor 18, samtliga ving- 
pennor 1 utväxt ungefär lika långa (80 m.m.). 


5. Hane, i ruggning, 4 september 1885, Ekolsund, SETON. cs 

Huvud och nedåt halsen med inblandade gulhvita, spetsiga fjädrar; 
ögonvrå triangulär, svart, naken. Tumvinge med 4 fjädrar. Armpennor 18. 

6. Hane, i ruggning, 4 september 1885, Ekolsund, SETton. 

Näbbknöl cylinderformig. Ögonvrå triangulär, svart, naken. Stjert- 
pennor 11 par, gamla, nötta: 1, 3, 4, 6, 8, 10, andra sid. 1, 3, 5, 6, 7, 9. 

1. Hane, gammal, 18 oktober 1878, Ekholmen, Mälaren, E. C. NORDIN. 

Näbb brungult, framåt gråblått; näbbnaglar, käkkanter, käkrot undertill, 
pannknöl, näsborrar och trakten bakom dessa samt ögonvrå svarta, käkarnag 
lamellrader nå till näbbnaglarna. Pannknöl 55 m.m. lång, baktill fjäderklädd. 
Näsborrar ovala, genomsigtiga, vågräta. Iris mörkbrun. Ögenlockens främre 
del och ögonlockskanter svarta; ögonvrå naken, triangulär, framtill med 
tydlig gräns; ansigtsranden rät, vertikal. Hals i ruggning. Hela fjäder- 
klädnaden hvit. Munvinkel uppdragen. Stjert tillspetsad, stjertpennor 12 
par, nästan hvarannan penna i utväxt, små. Vingar breda; tumvinge med 
4 fjädrar: 1—3 tillspetsade; handpennor: 1 liten, smal; stora 10, 4=—3>2 
>1>)5, 1—3 åt spetsen med utskuret infan, 2—4 med utskuret utfan; arm- 
pennor 18, de inre överskjutande handpennorna. Armbågspennor 6, kor- 
tare än armpennorna; undre överarmtäckare 13, inåt tilltagande. Fötter mörkt 
svartgrå; smalben till hälleden 40 m.m., med små sköldar. Tears hoptryckt, 
med något större sköldar, nättecknade; tår mest med små sköldar utom de 
yttersta ledernas, 3>4>2>1; simhudens kanter räta, 2 med bred flik långs 
insidan; klor gråsvarta, krökta, starka, 3 inåt vidgad, >2>4>1. 

8. Hona, i ruggning, 4 september 1885, Ekolsund, SETON. 

Näbb violettrödt, nästan rakt, naglar, käkkanter svarta, nagel hjert- 
formig, näbbås bred, nedtryckt, näsås sluttande. Käkkant nästan rät, Över- 
käkens lameller vid midten nedskjutande nedom kanten; munvinklar upp- 
dragna; underkäkens nagel triangulär, käkrot hög. Pannknöl låg. Näs- 
borrar ovala, näslock svarta. Ögon mörka; ögonlock svarta; ögonvrå svart, 
triangulär, naken; ansigtsrand å sidorna vertikal; haka framtill naken, främst 
rödgrå, för övrigt svart. Skulderfjädrar, korta; övre stjerttäckare korta. Stjert 
avrundad, stjertpennor dels gamla nötta, dels, 9 par, utväxande. Bröst och 
mage hvita. Tumvinge med 4 spetsiga fjädrar, 4:de utväxande; handpennor: 
I liten, spetsig; 10 stora, utväxande, 1 >2> 3; armpennor 21, korta, breda, ut- 
växande. Armbågspennor 5 utväxande, < armpennorna; överarmpennor 
10, breda, korta; undre täckare i utväxt. Fötter stålgrå; skenben fjäder- 
klädt till nära hälen, smalben och tars överallt nättecknade, denna hop- 
tryckt; tår 3>4>2>1, simhinnor vida med räta kanter, å 1 smal; klor 
svartgrå, krökta, starka, 3 >2>4>1. 

I. Hona, i ruggning, 4 september 1885, Ekolsund, SETOoN. 


C: 
« Rod Ed KÖ CET 2 VM ta 
' tr - AN 


RA 


5 Ule + 
JV s 
v ribs rn p 
| JT VA & Hg" äv 4 M 
j - be LL , U SO BRIT oc Atlas i "a nr 3 M ÄN kb Sä SE 
ha FL OR j y Män Ma k ” 5 Ag å " Ar Å i Er of, "ak NPR ' ÅA, red + fo PR FM RR 
] 1 å Ve Ita - j he Le I 4» ; ” SAG ; NG FN ba — 3 Y / . ; - : . JE Tån LA uu 
Å + j a ch Sr E 4) I e NET . a nå - / Vä i é - Sov VA, bvla” 5 JAA e hg 14 « 
" ” 1 Fu TRA RN AVN i a. Fre Vi Rad fr i Nys et [ - "4 fat? TAR AN d , | , / "Tv a ; ; dj RT 
Fe Ne Å NYSRer. q EL - AN ; Får fa ij ; | c vn 
U 


fa 
å « 
LF $ 


- , s A ” : r" LJ 


M [IA : - : Å a s / ; 4 År a i s ri Ö . jp j Me 
SEN En ; NES, RS eg SE, z SÖREN GL SSR EAT TAM SVAN. | öveNUS a STEGAR VAA SR Nja DU EN Le GE STA EEE KR FBI FR 


— Näbbknöl sklsloknde. FARA mot spetsen. SnG true: NES ge- Näbb gult (gulrödt), vid foton svart, jembredt; nagel svart, bakåt av- 
= nomsigtiga. Ögonvrå triangulär, svart, naken. Stjertpennor 11 par, gamla, smalnande tunglikt, för öfrigt nedskjutande, helbräddad; näbbås 9S- -formig, 
fö nötta: 2, 4, 6, 11, på andra sidan 2, 4, 6, 9. Tumvinge med 4 fjädrar. näsås sluttande. Käkkanter svarta, räta, överkäkens lameller nå nedom 
kanten och finnas ända till nageln. Pannknöl svart, hög, oval, lång, bak- 
till fjäderklädd, rostgul och hvit. <Näsborrar ovala med svarta kanter, 
näslock hinnlikt, svart. Munvinkel upplyftad, iris brun. Ögonlock bakåt 


10.- Hona i ruggning, 4 september 1885, Ekolsund, SETON. 
Näbbknöl cylinderformig, med små glesa fjädrar. Öbör väl triangulär, 
oo Svart, naken. Stjertpennor 10 par, gamla, nötta: 3, 6, på andra sidan 2, 4. 


På kid RV 
1 ä ; - 
SVETS Kvar 
s 
- 


rä ne Ag 
vig, ja för Ri 
äv VV ANG me s 


Tumvinge med 4 fjädrar. hvita, kanter svarta; ögonvrå naken, svart. Hela fjäderklädnaden hvit. RS 
; , | Stjert tillspetsad, stjertpennor 7 par. Tumvinge med 1:a fjäder ig; RR 
11. Hona i ruggning, 4 september 1885, Ekolsund, SETON. J P NS P 5 REA Ppel 8; EE 
; - | | Ö i / z handpennor 10: 2=3>4>1, den 10:de når bakom spetsarna af de längsta 
Näbbknöl cylinderformig. Ögonvrå triangulär, svart, naken. Stjert- z SA 
2 ; é armpennorna; armpennor 20; armbågspennor 3, < armpennorna. Fötter EN 
pennor 11 par, gamla, nötta: 1, 3, 5, 6, andra sidan 2,3,5,6,8. Vigt243 4. så a - Å Å CR 
12 H A a svarta; skenben fjäderklädt till närheten af hälleden. ”Tars hoptryckt, EN 
Näbbk a ; MARE NE er 1885, Ekolsund, SETON. k överallt med små sköldar; tår: 3>4>2>1, simhud helbräddad; klor svarta, SÅR 
0 nöl cy erformig gonvrå triangulär, svart, naken. Stjert- krökta, 3 inåt vidgad, >4>2>1, 1 når ej marken. 3 | EN 
PEN par, gamla, nötta: 1, 2, 4, 5, 6, andra sidan 3, 4, 6, 7. 15. Dununge, &—12 dagar gammal, 1 juli, Hjelstaviken, MEVEs. Re 
13. Hona i ruggning, 4 september 1885, Ekolsund, SETON. Näbb svart, näbbnagelns spets grå, näbbås framom näsåsen, som är jemnt Er 
Näbbknöl nedtryckt mot spetsen. Ögonvrå triangulär, svart, naken. sluttande, något nedböjd. Pannvinkel kort, avrundad. Iris brun; dunkläd- Br 
Stjertpennor 11. par, gamla, nötta: 1, 2, 4, 6, 8, andra sidan 1, 3, 4, 6, 8, 10. naden ovan brungrå. Huvud ovan hvitgrått; ögonlock hvitgrå, kanter hvita; | , AR 
Vingpennorna lika med n:o 4, dock något mera utvuxna (12,5 m.m.). ögonvrå dunklädd, hvitgrå; ansigtsrand rät; haka och framhals gråhvita; nacke SNR 
14. Hona, gammal, 1 oktober, Ekolsund, ENGELHARDT. och halsrygg ljust brungrå. Rygg, bröst och stjert brungrå. Sidor, mage och” ; NT 
4 i: Nr 
M STERN SBI ITA ASEA TARAS VINNAS NRA RE 2 TA IS SATS RESTS TEN FRA SINE ATTANS NEED RSA EES ERE RENEE ENIROS ENE RS TR FASEN EE ANF SN SNR ARR RRD AT DE ALS SNES a ske sk AE Sole MEL AA | fn a 
SY 
AFI STR de BOLT BS Og | 1008 0 TTO AR sg En ERNA AT LK TOR 17 p. 18p. | 19 j. NT 
i RIND EG ASSA er cr rg ORAL 1570 | 1640 1660 | 1605 | 1585 | 1645 | 1605 | 1500 | 1480 | 1542 | 1540 1465 | 1515 — | — 812 840 885 - > NR 
h Huvudets längd . TSOOCRAENRE EB BEAR TN 183,4] 184 185 178 179 168 183 171 168 174 176 162 71,5 c.176 = 115 FR a 123 Ic. 174 FAR 
1 Näbb, längd till pannknöl......... 81 78,5 79 80,5] — 81 B2,4| — 79 76 72 Te 2 74 FÅR Ve SI 50 51 ÖSTE ER 
d » » -» munvinkeln...... 108 101,5 103 98 101 103,6) 102 95 95 99,5! 101 94 9,4) ” 95 43 60 58 64 95 oe ÄR 
» » fr. spetsen till näsb. 61,2 59,5 52,5 57,5 56 60 58,7 55 55,5 58,2 58,5 54,6 58,9! 55 25 35 34,5 34 55 RÅR 
» — höjd v. rot. framom knölen 31,5 41 38 39 38,5 31,8 39 35 37 37 34,5 34 37 — 18 24 24.0) NRO) VR NR 
» » » näsborrarn. framk. 28,6 30,4 29,4 28 21,5 29,2 29.5 27,3| 27 26,6 25,4 26,7 28 38,5] 15,5 18 19,5 20 27,5 AN 
arne ATA polydetrs sandärnng Prkrdå 40,4 43,6 40 42 40 40,3 41.8 38,3 39 39 38,5 37,7 38 35 18 4 28 28 | 29 32 FR 
FRADKNOL HÖJA ror ara nov ed e Feröv der 18,8 19,8 16 13,5 13,5 Lä — -— 9,5 14 13,5 10,4 10 — ]— a — — — SUS 
Dp KÄRA side bdo 22 23 19 16 16 15 — — 14 14,6] — 14,6 14 12 of Fy FE NE Ne SE 
fr SIN DPSU Urk arr 20 21 20 15 15,5] 16 sm = 15 IT. AG ESS RN NE farsen USE fn ON EE Ar On SR 
| Näbbets bredd vid näsborrarna| = 45,9) 37,1 34 Fd;ö1a sr RARE 33 32,8 34 33,5 358) sa TATE 98.1 8 80 år 
» minsta bredd ............ 45,9 27,1 34 34,5 32,5 34,9 26 33 32,8 34 33,5 32,8 34,4] — — | — CR | SS ARD p 
en Näbbnagelns bredd ::is.ssceme. 17 17 15 15 15 15 21 16 14 14,9 15,3 13 14,4 14 10 : 14 14,2 15 14,5 N 
3 » [ARSA öre sr rer 26 25 22,4] — 24 23 23,8! — 26 23 22 23,5) — 22,1 21,5 22,4] 14 | - | 14,6 16,6 18,6| 21 
= Näbbspetsens bredd ............... 45 OT.4 35 35,2 36 35,5 38,7 42,4 33,8 34,2 34 32,9 30 — — | — — so BR å - 
FIFS gr ANOS RARRRN AVR Sa! NÄRKE 7,5 X3,2/9,2X3,6| 8,5X3,8/7,8X3,3| 8X3,4 8X3,219,6X5 IT,3X3,47,2X3 8X3 7,9 X3,2 TX3,1 7X3,3/10X4 3 | b,5Xx2,4l BX2,5 4,3x4 | 8X8 2 
Hals, längd fr. nacke till bröst! 660 668 660 655 665 650 627 600 590 598 604 560 b67 — — | a se — — Sv Ne 
Vingens längd, direkt ............ 522 RN 590 330 565 565 600 385 575 523 565 — — 11-600 | 45"; — — rest OD PA 
IN SRS ROAT sa rd aa arne vga ära | 2170 EN 2740 1740 2145 2420 1800 2200 | 2600 2095 SA 1630 — — | — = — OR ; SR 
DUN VINT G so sleslsrdsri oso ers nisl kr NBA - 245 | 140 | 2451 "285 |; 256 | 186 .| 225 | 2251” 225 225 FR SRK dere 2 4 — kk 210 1 
FET IMER ON ar Rå rå ren Nr rr ra 252 290 300 260 255 330 263 240 300 295 295 295 295 240 367: 40 50 48 116 . ör: 
Stjertspets bakom vingspetsarna 215 oe — — — 190 167 1180.358 165 — 155 — me — — | — LA SS | Ar 
FISEN AA ER a FR FSA EE SER ApS ES 120 119 118 107 104 112,4! 120 105 96,5! — 106 9” 99 107 109 1c.38 76 76 81 110 nm 
Mellantå med klo .................. 140+25/140+23/150-+24,5|141-H231146-23 148-+-23|/142-+24|131422|184--21/1404-211133 + 23|133 X 20,4 137421| 147 le.50 |82411 |87+13 | 90414 | 140 : 
E. + Med dunet. 2 | Å . 3 
; Sundevall, Svenska foglarna; forts. af Kinberg, 1881-6. , | 199 RAR få 


1230 | å / PAM SVAN. 


gump undertill hvita; slaksida brungrå. Vingar ovan brungrå, inunder 
hvita, | 

16—18. Dunungar, juli 1882, BILLsTRÖM. . 

 Näbb blågråsvart, nageln svart, å spetsen blågrå, näbbås nästan rät, 

sluttande, näsås något uppskjutande; käkkant rät. Pannvinkel spetsig, fram- 
skjutande. Huvud dunklädt, brungrått. Framhals grå; halsrygg gråsvart, Rygg 
och skuldror med grått dun; övre stjertdun utväxande, gråsvart. Stjert avrun- 
dad, stjertpennor 10 par, de inre störst, de yttre små. Bröst, sidor, mage 
och undre stjertdun gråhvita, på utskjutande, 12 m.m. långa, grå fjäderspetsar, 
Fötter blågråsvarta. Tars nättecknad; tår 3>2>4>1, 1 med hudflik; klor 
I>4>2>1, krökta, svartbruna till brunröda. 

19. Årsunge, hona, 12 oktober, Ekolsund, ENGELHARDT. 

Näbb gråsvart, utan pannknöl, panna jemnt sluttande till näsåsen, 
framom denna en svag nedsänkning. Pannvinkel spetsig. Huvud ovan 
mörkgrått; ögonvrå svart, med fina, små grå, ej täckande fjädrar. Fjäder- 
klädnad brungrå, i botten hvit; huvudets sidor gråa med hvita, svaga spets- 
kanter. Rygg och skulderfjädrar mörkare brungrå med svaga tvärstreck, å 
gamla fjädrar affallande bräm efter tvärstrecken. Bröst grått; sidor mörkare 
brungrå; mage grå; undre stjerttäckare grå, å sidorna få utväxande, hvita 
fjädrar; slaksida grå. Tumvinge med gråhvita fjädrar, handpennor hvit- 
grå, spetsen mörkare, spolar grå, 2—4 med utskuret, vid spetsen vidare 
utfan; armpennor med spolar hvita, mot spetsen gråhvita. Överarmpennor 
hvita, mot spetsarna hvitgrå; handtäckare hvitgrå; armtäckare brungrå. Fötter 
med klor svarta. 


Ågg. Grofkorniga, glänsande, gröngrå med hvita kalkavsätt- 
ningar. 


1. 20 maj 1866, Ekolsund, ENGELHARDT. Ur ett väderdrivet bo. 
2. 6 juni 1861. TÖRNQUIST. 


| 


AP 1 a b e Ae 2 
EA be Be fd IN SERA AN ENE 9 ge ENDS Us Br REL RNA 122,4 121,4 118,6 117,2 122,1 
» SE OT ÄE 2s SS SR str I VAR BEA SERA I SYRSÄRE DN 75,6 76,1 76,6 75,5 75,5 
Dp 2 erg 5 BYAR föll dt I a ND Na je. SE 46,8 45,1 42 41,7 46,6 
» FÖAROBLAGG  lälD Gee eoras retade eo 1,62 1,59 1,55 1,55 1:68 
D Pa SE Rå 2 2 RPS DS NNE RR ARLAS SE ENN 9253 9223 9085 8849 FTI0 
8 PR Sober. ABN SR os TE a nar RER Da SIR 


Denna art går mindre högt i norr än våra andra Svanar. 
MoanRr säger väl 1786, att man haft tama Svanar på Island, 
men dessa hava nog varit tama Sångsvanar. 


CYGNUS OLOR. 


Saknas i Norge, endast unga foglar erhållna i Kristiania- 
fjorden d. i> 1869 och i Tvedestrand i dec. 1870, Correrr. 

I Sverige finnes han talrikt på flere ställen. Hjelstaviken är 
namnkunnig såsom dess häckplats. Viken benämnes stundom 
efter Ekolsund, den egendom, som bär en sköld med en Svan, 
och till hvilken viken hör. Jernvägsstationen med samma namn 
ligger i dess närhet. Den nämnda viken är mycket grund och har 
ett smalt utlopp i Mälaren. Svanen börjar ofta komma dit i början 
av mars, men drager sig tillbaka, om den icke finner öppet vat- 
ten, MEves. Vid sen vår kommer han mycket senare, såsom d. 3. 
Vid Ekolsund ännu d. Y, enligt MEvzes, iakttagen på flyttning. 
I Hjelstaviken funnos omkring 400 st. d. & 1876, LinpBLav: d. £ 
1882 räknades på en gång 225 st., WraAneEn År 1885 fans en 
sådan mängd Svanar, att flere flockar ej kunde få rum der, utan 
utvandrade och slogo sig ned på andra orter. Detta har även 
varit förhållandet under de föregående 6 å 7 åren, och har man 
för denna rikedom på Svan att tacka Ekolsunds egare, hvilka 
sedan lång tid tillbaka med stora kostnader och omsorger beredt 
Svanen der en fristad. Endast ett fåtal Svanar, säger tidn. Up- 
sala, hava årligen skjutits och dessa först sent på hösten, då man 
haft anledning tro, att de ännu kvarvarande voro sådana, som av 
en eller annan orsak ämnade övervintra och sålunda sannolikt 
skulle omkommit under vinterkölden, Stockh. Dagbl. Upp- 
gifter om att det var Cygn. musicus, som häckade här, i Tåkern 
och Skåne, hava blifvit rättade. Det är nemligen endast C. olor, 
som detta gäller. I Rinkesta, Södermanland, häckade den 2 år 
å rad; under försommaren 1876 sågos 3—11 st. under nägra da- 
gar i små sjöar, BounstEbr. I Skärgården skjutes den tillfälligt- 
vis och högst sällan, ExstTRÖM; SUNDSTRÖM har ej der träffat den. 

I sjön Tåkern, Östergötland, fälles den tillfälligtvis vid andjagt, 


f dé - - ” 4 S ro sd PN a i av nl h S 
b + M a MT i SR Sy ""vwrT NN NR fe di EN td PM AN sj p ME i - tl JE 
; p T 4 - AT d K p- NR RR - ; + Å a 3 Å + eri Pe Lal + É - La 
Ar Set Re be + RR SEA. BN NR AE EA ys kala 24; NV NE SS ak MATA 3 
Så a ERA NL + föra V fa SN - Från FYR Ni ” j po hk Nå > RE J 
I Mi rt SA Er vå i AR VE Tä dh or 1 NE rs ft et AS Mid Sn kl AA jet RE SVS ASIEN EA SE 
ns Aa LJ fv bly < RR ; sr na pr De TE ÄT ar VAA le AR ÄRA ar Valar rat 
$ -. Kg. fn SLA . NE AA Am VA pj ae ca ske 4 Br mA re NGN SPY NS Mer : 
FM + = q LD AN vw s | Zz Q [aln $a NM 14 2 AU. FF sa FS a : + a <q Män bo ; ee & a end 1 hd ja 4 In NA 
=" EN Ci ÅRA Få Fa UN TR NR RR REN rn NE ö KATIE. PI fn NY y > pt grn I K or 
7 gå N Nä RN ME LR MN 4 ÖA ; V HE ' rg & CY . " 1 
RE RA OK SE VE SNS VEN br SRS ar er AN op = 
RD rå | Vv a ; FE: LIG ; 
LES 4 g - e Je å n dd . S "a 4 1 ; ers d 
ÖV sto År Ye | . NE ARM TAM SVAN. 
ad | . a / å ' på 
4 Y a Pad - d 


i ÖÖM 8. På samma sjö ige 1880 Sör hela « sommaren 30—40 
— ost, unga och gamla; antalet ökades såsom vanligt på hösten i 


hundratal, oaktadt sträng köld inträdde redan i okt., ända till —10 
till 14', och då isen blev körbar, lågo Svanarna kvar ute på 
djupet, der de med slag av vingarna höllo vattnet öppet. 
egendomliga "klagande sång” hördes, PEnNDEBERG. 


Deras 
De sistnämnda, 
Det har ett 
par gånger inträffat, att 3 eller 4 st. visat sig vid midsommartiden 
i Motala ströms utlopp i Bråviken och i den lilla vassrika sjön 
Laxfjärden, vester om Norrköping. De kvarlågo några dagar och 
Sannolikt hade äggen blivit förstörda för dessa 
meddel. 3 st., 
tillhörande denna art, skötos i ett skott i Bäckaby i medlet av 
nov., LINDBLAD, 1879. Visar sig sällan i östra Småland, TisELniIvs. 


som kommo dit, torde dock hava varit Sångsvanar. 


flögo sedan bort. 


individer, enl. av LUNDBORG. MHNvanar, troligen 


”Blekingeposten” omtalar, att en bonde 1875 i sjön Orlunden sköt 
1 ett skott 3 Svanar, arten ej nämnd, LinpDBLApD, 1875. 

I Skåne och annorstädes i södra Sverige mindre allmän än 
förr. LINNÉ omtalar i sin skånska resa, p. 187, svanjagten vid 
Malmö, der årligen erhöllos några hundrade. Han omtalar den 
13 juni 1749, att den anstäldes i slutet av juni månad, ”då denna 
fogeln hafver sina bladpennor och kan svårligast flyga". 
lemnade Malmö den 19 juni och fick icke se jagten. Uppgiften 
är tydligen intagen i resan efter berättelse af annan person, som 
har misstagit sig om tiden för både ruggningen och jagten. Vid 
sitt besök i Skanör omtalar han svanjagten der. Svanarna voro 
talrikare än på något annat ställe i Skåne. 'Då de fält sina ving- 
fjädrar uti juli månad, bliver jagt på dem anstäld', hvilket bättre 
överensstämmer med verkliga förhållandet, då jagten här ännu 
brukar anställas i början av aug. Man har också allt skäl att 


rätta i förra berättelsen juni till juli. Enligt Nirsson häckade fo- 


LINNE 


ra 

Ad mt i 

a j- , bred , 

LC SE ARNE AEA ; le 

CM iv rara AY b- Pa IR 

hr Er MA Tv | il Sk FT Su 

Pt AEG bi SRA + -'4 pA FN & SS - 

4 IE NERE 0 or Zz LA NER 
D öra RN FEEL ar a Me RÅLCA Ae 4 EA EJ ES E + Yet än M 2 
Na [FAR VIE VN an 2" fe Så rna UKN Jäs 3 TIA ae fr SJR RR ” ör nd 20 


ERT SR TREE ARE Mg LET EN sl Kl, EE SATN RY SON Vg vrf Igen TS FA NY MARE EL tg EDA TR NAR AD 
2 NS VI AGES AA FARM VTA Ag ök oa VELA SER ATERN vägg TR ARS EF Ga TN NR SEA 
- CYGNUS OLOR. NR I 2 FNS EE SR 
geln årligen i Rörsjön vid Malmö ännu vid början av innevarande FR 
århundrade. År 1830 häckade icke der några Svanar, och hela HOS 
Rörsjön utgjorde då ett kärr och en sank äng, der kor betade; Fr 
senare utdikades och odlades platsen, och för närvarande är den SR 
bebygd. Även på många andra ställen har Svanen fått vika os 
för den stigande odlingen. 5 
I Lillsjön vid Trolle-Ljungby har den häckat, men SR Å 
ägg blivit tagna och ungar regelbundet hvarje år blivit bortskjutna, 5: 
har han ej mera visat sig. GADAMER nämner, att det var Sång- Å FS 
svanen. Härmed bör dock förstås denna art. Vinter och vår NS 
träffas han på Skånes V. och S. kuster, då de hava öppet vatten. I 
Började häcka i Tonne sjö i Silvåkra 1869, A. CArLson, 1878. SS 
På hösten i stor mängd i Hölvik; vid Ystad skjutes årligen en : 
eller annan under flyttningstiden, enl. meddel. av N. BrRuzELIUS. Z 
Hålles tam vid de flesta större herregårdar i S. Sverige. : 
Uppehåller sig i Danmark under hela året, enl. TEILMANN. j 
Häckar i Söborgs mosse på BSeeland. Häckar i flere sjöar och | 
hålles tam, KJzrBörLniNe. Drar talrikt över Töndern, J. P. MörLERr. | 
I Slesvig och Holstein 1876 regelbunden om sommarn, Jahresb. ER 
Saknas i Finland. ”Temligen talrik i mellersta och S. Ryss- y 
land, i Sibirien sällsyntare och i allmänhet mindre talrik än de Ez 
föregående. Ankommer senare om våren och går icke så långt a 
norr ut. Överensstämmer med Sångsvanen i sitt levnadssätt, é 
Parras. Kallas på ryska Ljebed. Den uppgives förekomma i 
S:t Petersburgs guvern. under vår och höst, J. v. FiscHErR; men 
denna uppgift saknar grund enl. E. BöcHneEr, 1885. Nämnes 
bland Östersjöprovinsernas foglar av Skivuitz. Efter Johannis 
jagas i Kurland unga och gamla för fjäderns skull. Häckar enl. Sk 
GozBEL i Liffland och Estland, på öarna talrikt, ”sällsyntare' på i: 
sjöarna; om vår och höst ofta stora skaror på små insjöar och över- 
VER 


1232 TAM SVAN. 


svämmade ängar; stundom stanna några över vintern, MEvrERrR, 1815. 
Troligtvis hör hit hvad BeseKE 1792 säger om ÅA. cygnus, nem- 
ligen att den häckar vid Liebau, på Papensee och omkring Durben i 
stor mängd. Under ruggningstiden efter midsommar ihjelslås här 
unga och gamla, de ätas, men köttet är hårdt. Sedan fogeln blivit 
flådd, lägges den några veckor i ättika, BEsErKrE. I Jaroslaw un- 
der vårflyttning, SABAnäirrer. SV. Volodga, MEsHANOFF; häckar i 
S. Ural och Sarpa, är här vanlig enl. ARTZIBASCHEFF, som såg 
ett stort antal på sjöarna Khana och Tzaga-nour. HSäges vara 
tillfällig i Polen. I Astrakan om sommaren allmän, häckar på 
Delta, HEnKE, SEEBoHM. Häckar i Sarepta, lägre Wolga, talrik i 
mars, MÖöscHLER. 
Omtalas från 'Taurien. Denna art och Sångsvanen sägas 
vara allmänna vid ”Tonko, de stora vingpennorna fällas i juli; 
jagas med båt på Siwash; Svanarna söka undfly genom sim- 
ning, men bliva på en halv timma uttröttade och tagas. Ett par 
sågs vid Bjelloje Ösero, vid Kulussutajefsk 1856 i slutet av maj 
g. st., Rappe. I Araltianschan, SrEwerzow. I Kaukasus, Bogpva- 
NOW, ScHALOW. Häckar i Turkestan, SEWERZOW, SCcULLY. 
Häckar sparsamt på Riigen, även några par vid Anklam. 
Vid Schwerin d. &? 1878 på vårflyttning; på Schwerin-sjön i mängd, 
v. PrRErN. I Haff flere under vintern, Jahresb. Häckar i Vor- 
pommern, ALTtum. I Neu-Vorpommern 1877 regelbunden under 
sommaren, Jahresb. Få par häcka på några sjöar. Boet är 
bygdt av säv med föga dun, är omkring 5 fot i diameter och 2 
fot högt samt temligen djupt. Hade ägg d.7: 2 togos, de värpte 
om och hade senare 3 ungar utkläckta i samma bo. Äggen Sä- 
gas skilja sig från den tämda Svanens genom ett något skrov- 
ligt, fint, hvitt kalköverdrag, under hvilket den gröna färgen genom- 
skimrar, Hoznz. Häckar på Coventer-sjön vid Doberan i Mecklen- 


ff VN ag ER Mö a NEG sng FIT Jr SE ORSA KS age SEN Sr EN SEO AO Su For NA SR NEG 
RS KN FR NV aa ls Re Yr Fe RNA Lo 3 SAN SER a OR Så fs 
Te CE RE - Al Mr TEL ra ER $ t ' bs Kr 
| NM Sa RO SA FN RR = 
kar ra] 62 Nr få bi 


CS EE re de 


CYGNUS OLOR. 


burg. Årligen anställes jagt på de unga, v. PREEs. Stannade 
under hela året 1877, BEstr. Ett par häckade 1882 nära Jo- 
hannisburg; i aug. samma år sågos vid Finkenstein, Vestpreussen, 
minst 50—60 st., Jahresb. I Masurien 1877 regelbunden under 
sommaren. I Zymna 1878 oregelbunden om sommaren; 1879 regel- 
bunden på flyttning; har häckat några gånger. Vid Hindenburg 
stundom under höstflyttning, Jahresb. I Mark hålles den tam 
och är statsegendom på alla vattendrag, sällan vild, VANGEROW, 
1855. På Havel och Spree, vid Berlin, Spandau och Potsdam i 
halvvildt tillstånd i stor mängd; såsom vild i Mark mycket säll- 
synt, ScHALow. Häckade några år före 1881 vid Rathenow, Mark; 
iakttogs under flere veckor vid Joachimsthal, utan att bo fans. 
Häckar i Uckermark, enl. SrPiEss, ScHALow, 1881. I Trachen- 
berg 1878 regelbunden om sommarn; få par häckade. Häckade 
förr i Anhalt, i slutet av förra århundradet i ett stort kärr, för- 
svann efter dess torrläggning och odling. Flyttningen sker i 
okt., nov. och mars; flyttar från Tyskland åt 'sydvest', under både 
dag och natt, parvis eller i större eller mindre flockar till 30 
eller 60 st., flyger dervid högt och på sned linie. Förekom i An- 
halt såsom fyttfogel vid början av detta århundrade under hvarje 
flyttningstid, parvis eller i flock, och fortplantade sig t. o. m. der; 
i medlet av århundradet visade den sig knappt. I Mannsfeld, åk 
lan Halle och Eisleben var han förr talrik och häckade. Ungar 
infångades och tämdes; 1823 säges den siste hava blivit fäld, 
och derefter till 1842 visade den sig endast sällan på flyttning, 
NAUMANN Har bo på små holmar i Wörlitz och egnas der 
omvårdnad, Päisstoer. Vid Teutoburgerwald 1878 oregelbunden 
på flyttning. I Altenkirchen vid Sieg en gång erhållen; på vin- 
tern sägos 7 st.; år 1879 irrgäst, Jahresb. Vid Miinster erhöl- 
los 6 st., och ett stort antal sågs i Westfalen under den stränga 


vinter, bk. 


SNES 


SR TA Lig ES 


[REA RE fs BRASSAR (LR I RET | ET TAM SVAN. 


RN —71, Lanpoirs. 
år tillbaka i N. delen av Uckermark i en liten sjö vid Strassburg. 
Honan lade 2--7 ägg och utruvade dem alla. De unga infån- 
gades årligen, så snart de lemnade boet, av fiskare på uppdrag 
av staden, tämdes och fodrades under vintern. De båda gamla 
bortflyttade, då sjön började tillfrysa. År 1878 kom ännu ett par 
dit, men blev efter få dagar fördrivet av det första paret, SrPIEss 
1880. På Rhen sällsynt, Branrts, 1855. Vid Halle a. 8. hvarje 
Rev; år 1878 flere par förvildade; häckar på Saale 
och Elster, Jahresb. I Tyskland plockas Svanarna regelbundet, 
hvarigenom en stor mängd fjäder erhålles, NAUMANN. 

En och en erhållen under vårflyttning i Oberlausitz, ToBIAs. 
Träffad två gånger i Böhmen, 
bland Österrikes foglar. 


A. EritscH. Anförd av FINGER 
Synmes häcka i Galizien och Bukovina, 
Vid flyttning i Sieben- 
I Tyrolen endast under 
Ej säkert träffad vid Wien, Gr. 
I Transsylvanien i små flockar tillfällig, 
i synnerhet på Alt och Maros. Även erhållen på Strell, DANFORD, 
Brown, 1875. ; 

I Oldenburg på flyttning sällsynt, NEGELEIN; nämnes 1878 som 
iIrrgäst. I Hamburg uppgives den 1878 vara tam fogel, Jahresb. 
I Holland sparsam, v. Drostzr. I Friesland då och då, vild eller 


I Haarlem träffad i dec. 1840 och 1& 1856, 


under vår och höst på flyttning, ZAWADSKI. 
bärgen, en art skall häcka, LANDBECK. 
stränga vintrar, ÅLTHAMMER. 


MARSCHALL, V. PELZELN. 


förvildad, ÅLBARDA. 
SCHLEGEL. 

Infördes, enl. YARRELL, såsom tam från Cypern under Richard 
I:s tid, sålunda efter 1189, möjligen dock tidigare, DRESSER. 


Svanen är i England sedan Edvard IV:s tid, år 1460, skyddad av la- 
gen. Under Georg III, år 1760, bestämdes, att ett märke skulle 
sättas på näbbet å 


de unga Svanarna, som underhöllos för kon- 


CYGNUS OLOR. 


Ett par vilda häckade sedan Here EE 


AV Sa . Fä De CA 
er) Sör vÉ ER Jå SF 


ungens räkning på Themsen. En dylik sköts för flere år sedan 
vid Stettin, Fiserr. Drottn. Victoria egde omkring år 1843 232 
St., JARDINE. Lord lichester har på Fleet omkring 1,000 levande 
Svanar, SALvIN, 1874. Förekommer knappt i Storbritannien eller 
Irland i vildt tillstånd. 

I Belgien flere gånger träffad under vintern, ofta hållen tam, 
DE SELYS. 

I Frankrike ganska fåtalig under vintern och sällsyntare än 
C. mus. Träffad vid Boulogne, Abbeville, Dieppe, Nimes, DzerAnp. 
Vid Lyon under stränga vintrar, O.-GALLIARD. 
ledes, v. MÖLLER. 

I Albufera tillfällig under stränga vintrar, VivaAL, 1851. 
exemplar finnes i museet i Valencia, SAUNDERS. 


I Provence lika- 
Ett 
På Sardinien, enl. Cetti; flere par om vintern, men ej årli- 
gen, SALVADORI, 1865; i olika antal efter vinterns stränghet; 
BrRooxE, 1873. I Italien ej allmän i vildt tillstånd. Erhållen 
vid Genua 1860; "alla i Italiens museer undersökta höra hit, ej 
till C. immutabilis, G16L10LI. 
DAVI. Svanar och andra 


foglar höllos omkring år 406 f. Kr. i mängd tama i en konstgjord 
sjö på Hicilien, 


Upptages bland Toscanas foglar, 
Vid Rom har den visat sig om vintern. 
till stort nöje för åskådarna, D1oporzos. Fans 
1845 i stort antal på sjön Lenteni, CARA. ScHEMBRIS Cygnus hör 
säkert hit. D. 2 eller f2 1865 efter flere dagars svårt väder på 
Malta; osäkert om Sångsvan träffats, C. A. Wrictnr. 'C. immu- 
tabulis' skall av YArrREeLrL hava träffats i Italien, Gi6L1i01i, 1881. 
Svanar avbildas på toppen av Parnassos, såsom helgade 
Apollon och såsom en bild av själens renhet. Under namn av 
Olor lemnas en figur av en simmande Svan med en orm och liten 
knöl vid näbbroten. 


Omgivningarna häntyda på en tam Svan, 
jemf. CAMERARIUS. i 


1934 2 | TAM SVAN. CYGNUS OLOR, 


Häckar på Greklads insjöar och förekommer under vår och 
höst regelbundet, v. Dp. MöHLE, LINDERMAYER. På Korfu och Epirus 
under stränga vintrar ej sällsynt. På Korfu under jan. 1858, Powrs. 
Träffad på Epirus av Lord Litrforbpb, enl. ELwEs, BucKLEY, 1870. 
Allmän i Grekland, TRISTRAM. 

Häckar vid lägre Donau, Newton. I Dobrudscha isynnerhet 
om vintern vanlig; häckar, SIntEnNIS. Stannar under både vinter 
och sommar i somliga trakter av Turkiet; i Salonikiviken samla 
sig tusental; anses häcka nära Varna, ELwEs, BUCKLEY. 

Besöker Smyrna, STRICKLAND, enl. JARDINE, ÅNTINORI, under 
vintern, men fåtalig. 

Huruvida med Tinshemeth hos Moszs, III 11, 18; V 14, 
16, bör förstås Svan, såsom flere anse, synes ännu vara ganska 
osäkert. Den nya Oxford-bibelöversättningen, 1885, har horned 
Owl. TkristrRAx såg den ej i Palestina. Jemf. här ovan pag. 1157. 

I Algeriet iakttagen under vårflyttning, LaABouyssr. — En 
Svan och 4 Gäss funnos avbildade å en tavla från Sakkara, med- 
delad av EpBErs i hans stora arbete ”Egypten in Bild u. Wort', 
II, 2:e Aufl., p. 55. EszErs kallar dem Gänse (p. 54), men fig. 
längst till venster är tydligen en Svan, utan tydlig pannknöl, 
men stjerten synes tillspetsad, hvadan jag antager, att härmed 
bör förstås en C. olor, hvilken sålunda i gamla tider synes stun- 
dom hållits tam i Egypten. — Förekommer här under vintern, 
VIERTHALER; ensam eller i små flockar i lägre Egypten, isynner- 
het vid Damietta, v. Hrveuis. Erhållen d. ? 1859 i Menzaleh- 
Sjön, ANTINORI, 1864. Allmän i Egypten, enl. TRISTRAM. 

Vistas under sommaren vid stillastående vatten; vid rugg- 
ning i större sjöar eller öppet hav, i närheten av låga stränder. 
Sover om dagen på öppet vatten och drar i skymningen till land. 
Den är utmärkt genom den S-formiga böjningen av halsen. Står 


med vågrät kropp och rak hals; kan segla med vinden och håller 
då arm- och armbågspennor samt skulderfjädrarna upplyftade. I 
vildt tillstånd är han mycket försigtig och skygg, utom vid häck- 
platsen. Tål icke gerna andra foglar i närheten av den samma, 
och i tamt tillstånd anfaller han andra fjäderfän, hundar, t. o. m. 
menniskan. Han blir mycket gammal. En dog 1840 tillfälligtvis 
vid en ålder av, enligt uppgift, 130 år. Sällan lever han, enl. 
DRESSER, över 30—240. 


[Om Svanen meddelar NAUMANN ett fall från Schlesien, då en mycket 
gammal tam Svan hade låtit höra mångfaldiga olikartade, sorgligt angenäma 
toner förenade till en slags sång, hvilken flere personer åhört. Sången blev 
allt svagare och svagare, till dess efter nära en halv timme sångaren dog. 
Om nu detta endast var ett blott stönande eller en dödsrossling, kunde ett 
sådant dock hava givit anledning till den bekanta berättelsen om Sångsva- 
nen. — Detta förtjenar att påpekas, helst man riktigt nog sagt, att det blev 
icke hvarjom och enom unnadt att få se eller höra en Svan dö, och detta 
fall är det enda någorlunda pålitliga, som jag i hela den vidlyftiga äldre 
och nyare litteraturen funnit omtaladt. Här nämnes väl, att det var en tam 
Svan, möjligen var den dock en Sångsvan.] 


Den låter mera sällan höra sitt läte. På häckplatsen höres 
stundom dels ett fint kacklande, dels ”krik', dels ett högt trum- 
petlikt läte, liknande 'Tranans, hvilket utstötes om våren och iSyn- 
nerhet vid fara. De unga pipa nästan som gåäsungar, NAUMANN. 


I BrockHauvus' Conyv. Lex., 1868, förekommer ett ställe, av 
okänd författare, der lätet säges vara hest, låter som ljudet av 
en dålig trumpet, och att det höres sällan utom under parningstiden. 
Det är under parningstiden knorrande, även fint hvisslande, A. 
CARLson. Då fogeln lockar ungarna, liknar det lätet av en liten 
hund; i vildt tillstånd ett starkt trumpetlikt läte, liknande Tra- 
nans, DRESSER. 

Flygten är kraftig och vid flyttning snabb, så att man för- 
lorar fogeln förr ur sigte, än man kan höra ljudet. Vanligtvis flyger 


oa rt TNA Sek ENTER SR MR SE MV SAN 2 - NT Fk Rd ks SA SEND N TRY / a 5 dl na > FER PINE få SA be RV dr TREES 
RAR AS RANE EE eh a RR Rn AA Ra AR ERA a a RA LAe 
age MET NERE St bl FARS ASSA ERE å BEN fs ERS DE ARNE TRANS OTO I er ee SAS ger LER rd DE ARSA PSA RAD! TS FÄRRE 
— fogeln rakt framåt med framsträckt hals och Jängknnne Hörklår gelse av M. Scamiot äta Simfoglarna mest vid kylig eller mått- SR 
= l Rölvarav ljudet kan höras nära i mil, enl. NAUMANN, som uttrycker ligt kall väderlek; vid stark kyla eller hastigt inträffad värme NS NE 
det med ”grau, graw'; då fogeln flyger ensam i flock, säger han, mycket mindre, hvarefter man bör rätta sig, då fogeln underhålles. Er 
att det klingar som ”avlägsna klockljud". Han lyfter med svårig- Om dess bon i Hjelstaviken har MzEvzes redan meddelat föl- SR 
het och med tillhjelp av fötterna och med starkt buller, skiljes jande, De voro anlagda på tuvor eller bland rör och ofta så löst ; 0 
från Sångsvanen genom sin tillspetsade stjert. Efter fortplant- fästade, att de genom det höga vattenståndet upplyftades och av 1 
ningstiden drar fogeln till havskusterna och har då antingen rug- den vid besöket rådande N.O. stormen drevos bort och förstördes. Sc 
gat, om han bor vid större vattendrag, eller ruggar han vid ku- De voro mycket stora och vanligtvis så fast byggda av säv och MA 
sten. Återkommer vid islossningen till häckplatserna. FInger rör, att man kunde stå på dem; sällan funnos några få dun deruti. rå. 
omtalar, att i Sverige vid Svanarnas ankomst årligen firas folk- Enligt uppgift börja Svanarna bygga, så snart isen tillåter det, Sä 
fester. Att de vårfester, som här firas d. 1 maj, icke särskildt och framföra byggnadsmaterialier på det sätt, att de skjuta dem FE 
föranledas av Svanarnas ankomst, utan av vårens början, är här med bröstet framför sig och kasta sedan med näbbet det ena SR 
väl kändt. stycket efter det andra upp till boet, hvarvid deras långa hals åa 
Födan utgöres av vatten- och kärrväxter, vatteninsekter och kommer dem särdeles väl till pass. Lägger ägg i 3:dje året, P4 
larver, små mollusker och maskar, stundom Grodor, ungar av EGGEMAN. 2 
Rana esculenta, grod- och fiskrom samt mjölke, men sällan av fisk. Den unga honan lägger, enl. DRESSER, 3—4 ägg, sedan 7—9 é 


Han tager sin föda i vattnet så djupt han kan nå med sin långa 


och vid 4 års ålder 10—11. Går första kullen förlorad, lägger 


hals. Härvid kan han även under en kort stund trampa vatten, hon om en ny kull. Ruvningen varar omkring 4 veckor eller 23S 
då han håller kroppen upp och ned liksom en Anka. I tamt vid kall väderlek något längre och verkställes av honan; dock 
tillstånd förtära de säd, isynnerhet korn och havre, men även skall hanen stundom intaga hennes plats, om någon tillfällighet NE 
hvete, råg, ärter, majs, och de bliva härav feta och kunna gödas. hindrar henne. Sedan ungarna blivit flygga, draga de sig till TR 
De förtära även frukt och grönsaker av alla slag samt ollon. havskusten. AN 
Derjemte finnes i magen sand eller grus. Särskildt nämnes den En stor mängd Svanar flyttar söder ut till Skånes sydkust, DS 
mjuka, hvita delen av Scirpus lacustris, Typha, och senare på och i Öresund kvarstannar en del över vintern, andra flytta undan Nr 
sommaren tyckes han förtära Lemna, i oktober Chara, MEvEs. för isen, men vid stränga vintrar överraskas de stundom och 2 
En dununge hade d. + förtärt Lemna. Man har även exempel på, kvardröja till dess de omkomma. Je 
att han förtär död fisk, Cyprinus erythrophthalmus, '8—9 tum lång, Till dess fiender må räknas Räven, som någon gång tar Så 
GLogaeER. Han skall även förtära den amerikanska växten Ana- åtminstone den halvtama fogelns ungar. För övrigt torde fogeln SÅ 
charis alsinastrum, som är så förderflig för bäckar och kanaler, och väl kunna försvara sig mot angrepp. Han gör det med starka ES 
ett par Svanar rensar vattnet inom kort tid. Enligt en iaktta- slag av vingarna, T. N 
KR SR SR Z : | STEN 
; SN FER Fr 2 FRE AT Å ENSE LE IRäP ENE I RAN SG an pda fe F RS 


Tr 


Iron SPL N 


TE JE 0 LL Tf Ur» JAN we & NN Är LL! FRA AO oc POV - 4 a 4 TR EN > SM IEA SA vi PAR ot VIVELn I Å "pr får RNE 
RET nt ONE E BN An Sr MET I äär SAMA br Aer RT rs NS ÅG NES ag Fyn U RAN SA AS AM IN NÄ >; a ” I HATA rat Re 
a SNES IG RE NL NAN Te AL ÄN AN ak ALB AE SS be EE ng er lägena Er SR FEN ör SRA äg fe (ät SS ee NT RAN 
må St gr ne Ua SRA Fn PUR b v SK ol ad NA MIT GER ad ” JU LeSn NT ar MAR JR tl VAG hå Ar VG 2 Hd SES KN RP M YE TYG bög i be 
4 än SÅ lr RA KN ake NL Sjal SSE SEN I ae RrL (RON NN son SR ale an ETS RÖR KR. AL ; f ra - Mar 
” 4 Å Å ARTE VFL JA SR Ke! VS a . ENAS SR LA a RCA RS NTA 2 Ag Ag TE vf 
Aa DET 


t 
LUST pd 
NER N 
VEM NE a 
AE ” - Ma sa UR 
| LE / | 


rkder AS MS 


Lar PDA VE JA 


1236 . TAM SVAN. CYGNUS OLOR. 


Om jagten å denna fogel finnas flere berättelser. Buvrr 
berättar om arabernas svanjagt följande. Svanarna hava, likasom 
Pelikanerna, den vanan att samla sig på en sandbank över natten. 
När det blivit alldeles mörkt, kryper jägaren på händer och fötter, 
naken, men alldeles översmord med gyttja, till platsen, der foglarna 
sova. När han kommer fogeln nära, griper han om halsen och 
bryter den av. — Skinnet värderas högt av fransmännen, som 
betala dem i första hand med 25 fr.; beredda gälla de minst 60 fr. 
och användas till mattor, som läggas vid sängen. — Svanar, Gäss, 
Pelikaner och Änder fångas även på krok med bröd eller kött till 
bete; de fångas även med nät, men den af araberna mest om- 
tyckta jagten är, att de nakna och översmorda med gyttja och med 
krutet i turbanen samt gömda i vassen skjuta de foglar, som 
komma flygande över dem. Sålunda kunna de tillbringa hela dagar. 

Jagten i Ammebugten vid Kämpinge, anstäld d. 3 1843, be- 
skrives av Carr RyvéÉn. Den anstäldes med 25—26 båtar, 59 
togos levande, och 48 skötos. Jagten är även beskriven av greve 
C. BeEcz-F ris. Der samlade sig på hösten ett stort antal under 
ruggningstiden. De hålla sig om dagen ute på havet, mot aftonen 
bege de sig in i viken och söka sin föda och stanna der till 
dagningen. Jagten anställes omkring d. 3, då de flesta rugga. 
De söka undkomma genom att springa på vattnet; vanligen for- 
dras endast 150 alnars rodd för att taga Svanen levande, dock 
längre tid ju mera pennorna äro utvuxna. Med en båt kunde man 
taga 14 levande, under det en båt med en skicklig jägare hade 
11 skjutna. Den tages levande med ett på en lång stång fästadt 
tunnband, som kastas om halsen, eller med en båtshake. Skjutes 
vanligen med varghagel, men lika väl vid jagt under ruggnings- 
tiden, då Svanen springer på vattnet, med barhagel. Förr kunde 
till och med 600 st. fångas; 1830 erhölls ingen, men under 4 år 


vid samma tid högst 175 st. Ofta ser man här på en gång ända 
till 1000 st. Jagten är anslagen till landshövdingen i Malmö. Å 
de levande avhugges yttersta leden av ena vingen. Vid Ekol- 
sund, der Svanarna under lång tid njutit skydd, så att platsen 
icke nu mera rymmer dem alla, anstäldes i början av september 
1885 en jagt, i hvilken H. M. Konungen, Kronprinsarna av Sverige 
och England m. fl. deltogo. Dervid fäldes 13 st., av hvilka stäl- 
lets egare, herr hovjägmästar SETton, hade godheten ställa de flesta 
till mitt förfogande, se ovan pag. 1228—-29. Alla Svanarna voro 
gamla foglar och av båda könen. De skötos från båt. 

I halvtamt tillstånd underhålles han i större eller mindre 
antal i de flesta länder. Han fordrar för att trivas ett större 
vatten med vassrika stränder, vid hvilka han kan bygga sitt bo 
och utkläcka sina ägg, hvilket icke lyckas inom hus såsom med 
andra tama foglar. Ungar av vilda eller tama föräldrar infångas 
vid 14 dagars ålder; den ena vingen stäckes. Det sker stundom 
på det sätt, att man med en skarp kniptång krossar handleden 
och ombinder stället hårdt med en becktråd eller messingstråd, 
hvarefter den yttersta delen av vingen förtorkar och bortfaller. 
Operationen sker utan blödning och är föga plågsam. Svanen 
blir mycket tam, men under häcktiden försvarar hanen ivrigt 
häckplatsen. Vid Haga hava länge underhållits några Svanar, 
om hvilka BELnLMAN sjöng: 

Stolt i sina rännlar höjes 
Gungande den hvita Svan. 

KönLER, 1733—1801, har utan tvivel sett Svanen, antagligen 
denna art, i frihet: 

Hvad ser jag här? En slingrig fåra 
Som nyss är plöjd av stolta Svan. 


Jag här och der ser glada svärmar, 
En tropp, som spridda molnet härmar, 


ET RS FE | SR [RER SA 

BRAM A EN ris nd stilla Mö BE FAT 

, | Jag blomsterprydda Holn möter, 
Der denna flock sin älskog sköter 
Och ostörd ro i frihet har. 


LEÉNSTRÖM, Anthol. 


WESTERMANN har meddelat, att man i Holland erhållit Svanar 
med tofs, hvilken dock icke gick i arv, WEinLzLAnbD. Underhålles 
numera tam eller halvtam i många länder. I sjön vid Gotthorp 
funnos häckande halvtama Svanar under dansk-tyska kriget år 
1850. — CASTRÉN omtalar ett tatariskt bruk, att den, som fångade 


en Svan, sände den till sin granne och erhöll tillbaka hans bästa : 


häst, hvarefter grannen gjorde på samma sätt till sin granne. 
Detta fortfor så länge Svanen stod ut med flyttningarna, CAssEL. — 
I många vattendrag mellan Berlin och Brandenburg nu mera i 
halvtamt tillstånd i stor mängd. — Häckar i alla zoologiska träd- 
gårdar i Europa. — Svanar i St. James park ernådde en ålder 
av 530—100 år. 
— tillstånd; lägger 5—8 ägg mot slutet av apr.; ruvar 5—6 veckor. 
oDen erhåller inomhus till föda säd, kokt majs, 
BrIttINGER Även i Asien och N. Amerika underhålles den. 
Ibland flere europeiska foglar har den blivit införd till Auckland 


I övre Österrike häckar den endast i halvtamt 


ärter m. m., 


och fortplantat sig der. 


Hintz omtalar den tama Svanens vänskap med en annan 
fogel, nemligen med en Trana. Ett par Svanar höllos i en damm, 
1 hvars midt de hade ett litet hus till nattläger. En ung Trana 
hade blivit fångad och lemnades, sedan hon blivit stäckt, fri i 
trädgården med Svanarna, af hvilka honan snart knöt bekantskap 
med Tranan, och de smekte tydligen hvarandra. En dag, då Sva- 
narna simmade till sin bostad, stod Tranan sorgsen på stranden, 
men vadade derefter, så långt hon kunde, Ha vattnet. Då Svan- 


Lu 
Sekel Svenska foglarna; forts. af Kinberg, 1881-6. 


och sprang i vattnet och simmade till Svanarnas hus. 
i Belgrad', JäcKeErL, 1861. | 


och C. atratus. 


honan såg detla bade fn tillbaka Sf aibteé- iPränals äv er 
längre. och längre ut, och även hanen kom och biträdde honan; 
slutligen kommo alla tre till boet, der de hvilade i sämja. På 
morgonen fördes "Tranan på samma sätt i land, hvarefter de 
Slutligen tog Tranan sats 
"Blauracke 


hvarje dag fortsatte på samma sätt. 


Den unga fogelns fjäderdrägt är vanligtvis grå, men undan- 


tagsvis hvit. Sådana likna således de gamla. Man har ansett 
SCHLEGEL 


Aven 


dessa för en skild art och kallat den C. immutabilis. 
säger, att i samma kull funnos både grå och hvita ungar. 
PRUGGEMAN anträffade i samma kull grå ungar med grå fötter och 
hvita med hvita fötter. Den har parat sig med den vanliga tama 
Svanen. | 


Av bastarder må nämnas den, som erhållits av C. olor 


Man har även anfört, dock såsom osäker, av- 


komma av Tam Svan och Grågås. 


Ibland fjädrarna leva: 


Lipeurus cygni (L.) [= Pediculus cygni L., S.N., XII 1018], LIL. go- 
niopleurus DENNY; ÅL. bucephalus GiEB., och T RER bömspdördatu NITZSCH. 


Inelvsmaskar: 

Hystrichis pachycephalus MOLIN”, 1 ventrikeln och tarmkanalen; Fchi- 
norhynchus striatus GoEtzE; E. polymorphus BREMs."; Distomum echinatum 
ZED.; D. globulus Rup.; Tenia Creplini KRABBE; T. equabilis Rup."; T. mi- 
ceroscopica MIRAM., alla i tarmarna. 


Hos den tama C. olor utom de här med + betecknade: 


Hystrichis pachycephalus Morin, i körtelmagen; HFilaria cygni Rup., i 
tarmkanalen och bukhålan; Holostomum erraticum Du. och Tenia setigera 
FRÖLICH, i tarmkanalen. | 


200 


RES 1288 UR NER Sr or EN Ar VA AR EFT SS SR - Ms SVAN. CYGNUS OLOR | FANA Ta Se 2 - SHR Ra NE 
LEA RT : - AES ru : 2 | 
gas ec Kvxvoc PWbios Bibl. hist. XI, 8, FR SER 1828, I, pag: 469, 69; 1235 UR SNEG  Bolsdn” Nördar 1869, Hd Hu. bock SR s 1870, 338. en 
9 MöLL., Dip. 1868, pag. 522, 36 (verisim.). NATAL. Comir., Mythol. —Z. G. 1870, 352. A. Fritson, V. EE: 1870, 399 + C. imm. 400; J.f. 0. 
: 1596, 856. — För övrigt har mången författare under detta namn, hvar- 1872, 366; Wirb. Böhm. 1872, 83. Hurr., Ibis 1870, 397; LANDOIS, Z.G. 
med egentligen förstås C. mus., även inbegripit denna art. 1871, 252. SAuND., Ibis 1871, 369. HOoLMGR., Handb. 1871,1050. K1NB., LIN. 
RR Cygne BeELon, IT'hist. des Öyvseaux 1555, 151 (part.). och Vet.-vet. 1872, 7; 'Tidskr. f. Vet. 1878, Sep. 1869, 11. SUNDSTR., Ofv. 
ES RE oo oo CÖCAMERAR., Symb. & Embl. 1661, III, 24, (2Cygnus, 94). Vi Av FENTST2r OR, Oo TRAVARE orsa OR 209 (eft. W. MAR- 
Rene Cygnus mansuetus WIiLL., Orn. 1676, 271. Rar, Syn. 1713, 136. FLEMM., SCHALL). E. v. How., J£.0. 1872, 308. Parwm., Finl. Fogl. II 1873, 316. 
ROR FA Br. An. 1828, 126. DzeL., G., Orn. II 1867, 475. BrRooKE, Ibis 1873, 342. BE. Er. Z.G. 1874,391. SEv., J.£.O. 1874, 410; 
ANS Cygnus olor L., S.N. I 1735. SrtEPH., Shaw Gen. Z. XII ur, 1824, 15. FABER, Ibis 1876, 416.  SALvin, Ibis 1847, 448. Bopv., Zool. Gart. von Berl. 
RÖRET Hochn. Vög. 1826,230. SaAvi, Orn. 1827-31: ref. Isis 1833, 1004. BEcK-FRIs, 1875, 13. Krör., Momms. Gr. Jakes III 1875, Söp. 257. BrRUGGEM., Z. G. 
Tidskr. f. Jäg. 1302, 18. Kers., BL., Wirb. 1840, n. 381. ScHinz, Eur. 1875, 321 + C. imm. DANF., Br., Ibis 1875, 426. ScHAL., J.f.O. 1876, 14. 
Fn. I 1840, 399. TemMmmM., Man. IV 1840, 529. Brat Domest. Th. 1342, 34. | JP, MULE £3, 6: 1816, 28050 SIKT rd 0 TOCG BOLT JRITES LG. 
DE SERR., Mig. 1842, 96. DE SEL., En. 1842, 137; Bull. Ace. Belg.; ref. N-a 330; 1878, 343; 1880, 87, 401; 1884, Sep. 48. Brstr, J.£.O. 1878, 431. 
1856, 395. LANDB., Isis 1842, 201. NAUM., V. D. XI 1842, 442; XIII 1860, SPAM., Ill. Konv. Lex. VII 1878, 914. CaARrRLs., Sv. jagtb. fogl. 1878, 95. 
297; N-a 1850, 2 HN 20. FA B. of Gr. Brit. IV (1843) 92. Mescr, Öfv. Dress, B. E. Pt. 77-9, 1880. BoGpb., SOHAL., J.f.O. 1880, 276. SPIESS, J.f.O. 
RE V.A.F. 1844, 88. ScHLEG., Rev. 1844, CXI; Mus. Ans. 1866, 785; Z. G. 1880, 331. GiGL., Ibis 1881, 213. ScHAL., J.f.O. 1881, 218. v. NATHUS., J.f.Q. 
GEIR 1868, 61, 79, 350. Bzras., N-a 1850, 2 H., 20. Sunpev., V. A. H. 1844, 1882, 151. Gr. MaArsocr., v. PeErz., Orn. vind. 1882, 122. SrrB.; Ibis 
se 383; J.£.O. 1855, 167. SocHuLz, Fn. March. 1845, 390. KgaärB., N-a 1882, 227. Harr, Handb. II 1882, 300. HE. BUCKNER, J.f.O. 1885, 205. 
SENS So 3 H. 1850, 53; Danm. Fugl. 1852, 351. 'THomrs., Irel. III 1851, 21. Ånas ee II 1740, 46; VI p. 22; Anas ... f En. I 1746,31. Anas 
fo SEE ViDAL, Mem. Madr. Ac. 1851; ref. J.f.O. 1855, 314. Gap., N-a 1852, cygnus 3 S.N.X 1758, 122; Fn. II 1761, 38; S.N. XII 1766, 194; Skånsk. 
EG 3 H. 10. NzEG., N-a 1853, 63. McescHi.,l. c. 306. 'ToB., J.f.O. 1859, 217. res. LOL, 181, 200, 201, 000, SVA era Cygnus var. Snabelsvane 
AN LABOUYSSE, N-a 1853, 345. WaLL., N-a 1854, 266. O.-GALL., N-a 1855, BRrRÖUNN., Örn. 1764, 21. PH. Mönr., L. S. II 1773, 276. Cert, Sard. 
SR 02. LLOYD, Ant. IL 1855, 179, 183: GLoc., J.£.O, 1858, 181. VANG., Ubers. II 1784, 329, Il Cigno. BESEKE, Vög. Kurl. 1792, 41. 
LIN | ; C. SN ; TR de SE RR N-a NE 34. r. PREEN, Anser cygnus domesticus KLEIN, Hist. Av. 1750, 128. 
NE SER SR lig ÄSSL 1856, 66. v. HEuGL., Sitz.-ber. 3 BEE San 7T 17 22Q. AM N 249 
ER Ne Wien 1856, Sep. Å50 N Aramnager Rör I SÖTo SA äd. Re TR (voria VI 1760, 288; ed. 1763, II 438. ScHEmMBri, Cat. 
ECTS Ån 5 3 2 USER Ga näe Wes 
ÄN Särn. Ste sbertuborp. 1860: Sep. 0 Eg ST RO. öl Hå 1798, 382; IV 1812, 502. Rerz, Fn. 1800, 109. Buonsr. an In 
RG "LT Western. Z.'G. 1862, 43. Brnzon, Skand. Nat. Möt. 1862, 430. 1802, 148. Ovv. R. A. 1817, 528, Cygnus. Tra. Man. II (1820) 80, 
RS ÖRine. Of: VAT Ed868: 1811 Wing, 60. 1869: 45. Bense. Tru. Danm. o. Isl. Fugl. 1823, 185. Pacer, Hochn. Vög. 1826, 230. 
CR S.0. Sib. 1863, 350. ?v.Purz., J.L.O. 1864, 17; Abb. z-b. G. 1871. DEG. Na 1855, 419. 
(EET 123. (LUNDB.) Norrköping, Jödetk. Tidskr. 1864, 102. Horvwz, J.f.O. Cygnus gibbus BEcHst., Nat. Deutschl., 2 Aufl. IV 1809, 815. Mey. u. W., Tasch. 
1865, 190. NEwrt., Ibis 1865, 226. SALvAD., J.£.O. 1865, 322. Ar. II 1810, 501; Vög. Liv.- u. Esthl. 1815,241. Nirss., Orn. II 1,1 821, 190. 
SAR BARDA, Herkl. Fn. III 1866, 229. MärL., Fogl. ordn. 1867, 99. Dorning, De pelv. met. 1824, 31. Exstr, V. A. H. 1829, 36; Tidskr, 
ES MAROHAND, Rev. & Mag. Z. 1867, 323. Tis., Ö. Smål. 1868, 31. Mzrv., f. Jäg. 1832, 278. Bremx, V. D. 1831, 829. WaAGLER, Isis 1832, 1234. 
ER . A. Förh. 1868, 284-5: ref. J £.0O. 1868, 390. TRIST., Ibis 1868, 327: ZAW., En. 1840, 127. RADDE, Bull. Mosc. 1854, 164. BRrRAHTS, När 1855, 
LE SN H. Bibl. 1868. 249. Broom., Conv. Lex. XIII 1868, 412. Form, oo > 386. Str. Proc. U.S. Nat. Mus. 1882, 174. 
5 Bull. Soc. vaudoise d. sc. nat. X 1009, föR. CAN. WRIGHT, Ibis 1869, Cygnus sibilus PALL., Zoogr. II 1811, 213. : 
7 248-250; 1874, 241 (? + C. mus. 1. c. 153). v. DROSTE, Bork. 1869, 258. Olor mansuetus BRITTINGER, Ber. Mus. Fr.-Car. 1866, 119. 


| Anarn OINBREUS. 


E käkens kök FÖREN ER rn ade Hove ovan 2 ERA - 
bruna med grå spetskanter; huvudets sidor och haka brungrå; ansigtsrand ned- 


vt LONE r AR REN r 34 
SAUNA mo , j M 


OR SNS 
Sör TENN 1, 172. 


Ynus musious A Av Spår WIKSTER., Stockb. R 1839, 107 SEAN Lö D. Min 
-Orn. 1844, 119. GapaAM., N-a 1852, 3 H. 8. LInDERM., Vög. är. 1860, 156. 


JR Unwini Hume, Ibis 1871, 413. 


3 - Öygnus immutabilis YARR., Pr. Z. S. 1838, 19; Br. B. III, 131. ENN Anat. 
ERT OR Ant. II 1855, 183. 


1838, 96. JaArpD., B. of Gr. Brit. IV (1843) 97. 
- Pow., Ibis 1860, 353. ELw., BucKL., Ibis 1870, 338. ARNE Encycl. 

IX 1874, 233. Giar., Ibis 1881, 187. 

-Öyanus olor var. RER BröGGrM., 

MM 322.000. 

LVix Tame Svane Mounr, Isl. Nat. 1786, 20.] 

Svan BELLM., Skr. I 1861, 501. Berc., Tal. 1787, 22 (ex part.). C. BECE- 
Fries, Tidskr. f. Jäg. I 1832, 78. LLoyn, Scand. Adv. II, p. 444. RYDÉN, 
Jägarf. "Tidskr. 1878, 75. <ENGELHARDT, Jägarf. Tidskr. 1873, 26. 
BoHNstTEDT, 1. c. 1875, 153; 1877, 32. Svan, Sångsvan (2)0 .... 1.c. 1875, 
146 (Skåne). W-H, 1. c. 1875, 153 (Häckar i Södermanl.). (LINDBL.), 
Iver körd, 201;-1879,118, 285. -C.M.S., Le: 18709,,29:- WRANGEL] ce. 
1882, 169. PENDEBERG, l. c. 1885, 237. Stockh. Dagbl., 1885, 3, i. 

Schwan EGGEwM., Hist. d. Vög. 1863, 26. : 

Weisser Schwan SCHNETZ, Z. G. 1867, 276. 


Z. G. 1875, 231; cf. N:o 7, Sept. 


Slägtet GÅS, Anser, BRISSON. 


Näbbrot hög, rektangulär, nagel bred, kullrig med skarp, tvär- 


gående kant; ögonvrå fjäderklädd; tars och mellantå av nästan 
samma längd. 


SA > 9, men med lika fjäderklädnad. 


GRÅGÅS, Anser cinereus ALBERTUS MAGNUS. 
PI: LYVI, fig. 


nagei blek, fjäderklädnaden brun och grå till 


202: 


Näbb gulrödt, 
hvit, fötter röda. 
1. Hane, gammal, 10 maj, Stockholms norra Skärgård. 
"oNäbbås vid roten bred, platt, framåt avsmalnande, sluttande, näsås 


smal, kullrig, framom denna något nedtryckt. Käkkant bågformigt utsku- 
— ren, överkäkens lameller, nående nedom kanten, med trubbiga spetsar; under- 


å . 


hvita. 


SR NN 


- vd . 
1 i - 
Je 48 8 MR 
. É c 
N - - 
UPIA Ng Srder 
> AR synt (PRE 
: Fia FSA 
N å - SV yr Up vd 
i 


STR 1 Ej ROS Sh 


IE iSsA 4 
TA Nv far då 


lg 


till framdragen. Hals ovan refflad, gråbrun med hvita spetsar och spetskanter, 
kräva en med hvita, nästan täckande bräm. Rygg och skulderfjädrar 
gråbruna med hvita bräm, kors grått med hvita spetsbräm; övre stjerttäc- 
kare hvita. Stjert något avrundad, stjertpennor 9 par, mörkt gråbruna, 
spetsar samt ut- och infan med utåt tilltagande hvitt, 8 och 9 hvita, spolar 
Bröst ljusgrått med hvita bräm, bakåt hvitt; inblandade, spridda 
brunsvarta fjädrar; sidor gråbruna med hvita bräm; mage hvit, framtill med 
inblandade brunsvarta fjädrar; undre stjerttäckare och slaksida hvita. VWVin- 
gar spetsiga, breda, spolar hvita, tumvinge med 3 fjädrar, ljusgrå med hvita 
kanter, 1 spetsig, med gråbrunt spolstreck, handpennor: stora 10: 2 och 3 
med utskurna utfan, 1 till 3 med utskurna infan, de yttre med grått utfan, 
för övrigt brunsvarta, mot spetsarna blekare, utkanter å de yttre hvita, spets- 
kanter grå; armpennor 11, brunsvarta med hvita ut- och spetskanter. Arm- 
bågspennor 3, gråbruna med hvita utbräm och spetskanter, 1 och 2 > arm- 
pennorna; handtäckare grå, de små hvitgrå med grå spolar; armtäckare, 
även de mellersta, gråbruna med hvita bräm, de yttre brungrå med hvita 
bräm; kanttäckare hvitgrå med hvita kanter; undre handtäckare och undre 
armtäckare grå; undre kanttäckare hvitgrå med grå spolar; undre överarm- 
täckare långa, grå med hvita spetsbräm. Vadtäckare = sidorna, men mörkare; 
skenben fjäderklädt till närheten av hälleden. Tars och tarssula nätteck- 
nade; tår 3>4>2>1, 2 med första leden nättecknad, de övriga ringlade, 
simhud nättecknad, kanter tandade; klor horngrå, 3 bred >2>4>1, 1 når 
marken. | 

2. Gammal, september, Leufsta i Upland. 

Huvud ovan gråbrunt, enfärgadt; ögonvrå mörkare gråbrun; huvudets 
sidor ljusare gråbruna; haka brungrå. Framhals och kräva grå; nacke och 
halsrygg mörkbruna. Rygg och skulderfjädrar mörkbruna med hvitgrå bräm, 
kors ljusgrått, med mörkbruna spolar och gråhvita bräm. Den näst yttersta 
stjertpennan hvit i utfanet, mot roten med mörkgrå spoltrakt. Bröst hvitt; 
sidor gråbruna med gråhvita bräm; mage och undre stjerttäckare hvita. — 
Liknar hanen. 

3. Gammal, mellersta Wolga. 

Näbb starkt, vid roten högt, nagel stor, hvälvd, intager hela spetsen. 
Överkäken med starka, tjocka lameller, käkkant bäglojmnigt uppdragen, käk- 
rot hög. Pannvinkel avrundad. Näsborrar ovala, snedt upp- och utåt rik- 
tade. Huvud ovan brungrått, panna framtill hvit. Hals gråbrun med hvitgrå 
spetsar; kräva ljusgrå med hvita spetsbräm. Rygg och skulderfjädrar grå- 
bruna med hvita spetskanter, kors blygrått med svaga gråhvita, bakåt till- 


SN 5 - "5 
ä , 4 JC U sä Je MM - d LR UP fa "0 3" mg 5 
br SR KR SÅ fn ant Tr ot SA = + edra EL fr ER sr ESR lr EA ER MR Kn . v4 
> Aa LÄR Ej ke yt STEN rå ren ) TAN E fr A ; w « Ya ad ' Ye er ER 4 I frå Nor . — Bf fär SM 
vd br J Je LE - 4 Se NRA mt Fä (pA Ton bön i CA OO er Vy VAR og vå fila RE än Vr F i MO Fr all Pn fora pv 
4 ” FRE i a MRS I Sn a Le — j ft Vag | vv (Pr 0 a PLA sa Ne - Lv På HOS a STAS - SA 42 mg a vv SÅNA in > FLER 
g je HJ SE Vr : SFR n AL a SA I EE BE NE ra (PARSE 6 CRM ie" ATOL Väg SE, ag I of EA Skr 20903 lör 3 KR GO re Cr 
ÅA ” d sw må 6 - - Yo i - - hd - Lå ST Fr - + - i & Ah » je 
kF 4 i sa ÅR ” NT - 4 F VEN REN i q På hk NN or Tra e MÅN 1 DE ” dk) Ert of Vr kd 1 - i a py 
Md '” 


EN 5 - ÅS Sr a Sd cr 5 DT - BR P : å ä FJ 5 : ; ” see ; N | Ra C 3 | R. GÅ en SK N & | 7 ör 5 ES RA é 3 SR 
Å tagande spetsbräm; övre stjerttäckare: de mindre grå, de längre hvita, nå a RR ide gröngul; kulor EE övre vo stjorsdun prngde Bröst 
RER ej stjertspetsen. Stjert avrundad, något urnupen, stjertpennor 8 par, mörk- gult; sidor gulgröna; mage och undre stjertdun 2 : a a a gu AG 
| a grå; lik n:o 1, men endast yttersta paret rent hvitt, spetsar nötta. Bröst Tumvinge gul, hand gul, arm och överarm gulgrå. TS Su öm 2 Lö 
och mage gråhvita med talrika mörkbruna fjädrar och tvärband; sidor brun- = = till gula; undre överarmdun grågult. Vad gulgrå, framtill gul; s 4 CR 
. . 9 cc Nr 
grå med hvitt bräm. Tumvinge med 3 fjädrar, 1 utan spolstreck; arm- klädt, utom dess nedersta del. Fötter gula; tars något söädeningr t GR 
pennor 15; armbågspennor 3: 1 > armpennorna; handtäckare hvitgrå; arm- avrundad; tår tjocka, 3>4>2>1, yttre simhuden inskuren, den inres kant 
täckare: de yttre hvitgrå med hvita bräm, de inre gråbruna med hvita kan- rät; klor gula, 3>2>4>1. 
ter och spetsbräm, de mellersta blandade med båda de sistnämnda färgerna. 6. Nykläckt, av tam Gås, Skåne, C. MÖLLER. ; ; 
Till övriga delar liknande n:r 1. | Näbb gult, nagel gulbrun, kalkspets gul. Hjessa grå; ögonvrå och 
4. Hane, ung, 19 september, Kalmar län. huvudets sidor gulgrå; ansigtsrand gul; haka och framhals gula. Nacke grå, 
RNE Huvud liknar n:r 2, med ytterst svaga, blekare spetsar. Halsen med halsrygg upptill gulgrå, förövrigt gul. Rygg framtill gul, baktill grå, skul- 
re tydligare, gråhvita och hvita spetsar med utväxande grå fjäderspetsar; kräva dror gula, kors grått; övre stjertdun gult. Bröst gult; sidor grå; mage 
: ljusgrå. Kors mörkgrått med svaga, gråhvita bräm. Bröst hvitgrått med gul, undre stjertdun gult; slaksida grå. Vingar gula, enfärgade; för övrigt 
ljusa, gråbruna, spräckliga spetstrakter; sidor grå, bakåt med inblandade 185 NR 
> I pe + eo S 2 St Då / 
- nya, mot spetsen mörkt gråbruna fjädrar med hvita bräm; mage, undre 17. En dag gammal, tam Gås, Skåne, C. MÖLLER. 
stjerttäckare och slaksida hvita. i Näbb brunt, naglar gulbruna. Pannan rödbrun, huvud ovan för övrigt 
9. Nykläckt, av tam Gås, Skåne, C. MÖLLER. gråbrunt; ögonvrå gråbrun; huvudets sidor grågula. Haka, framhals och 
NAS Näbb rödbrunt, naglar gulbruna, kalkspets gul. Käkkant vid roten kräva gula; nacke och halsrygg gulgrå. Rygg, skuldror, kors och övre 
EE röd, överkäkens framom näsborrarna uppdragen. Pannvinkel avrundad. Näs- stjertdun grå. Bröst gult; sidor grå; mage och undre stjertdun gula; 
[BRA borrar med utskjutande kanter. Huvud ovan: panna gul, hjessa gulgrön; slaksida grå. Vingar ovan grå, undertill gulgrå. Vad utåt grå, framtill 
RE ögontrakt röd; huvudets sidor gula; ansigtsrand vertikal; haka, hals och grågul, intill gul; för övrigt lika med nr 5. 
Hade I he K i 
När SSA 
Sr | | | | | 
rå AF dur 2 8 prej Föpil pol :Ip of 8pyf Or | 10 1-1 Ta 13 od | 18-00 KDS 19 
Fi - i | | 
FÖRR HET ET aa Aasa SAST eh Sa sr RV RKO be ÄN LEAN SSK RR BA EN — | — | 180 | 185 | 187 | 206 | 212 | 815 | 785 | 815 | 765 835 | 855 | 800 | 790 | 820 | 860 
KAR N pra Nf TK 65 2r > MEANS NN SANN REN 1 SAR ÄR st BAR UR LAR KR Le BET DR e.120 ic. 127 me EA — — — — — 120 120 | 128 120 | 128 127 123 127 125 135 
EE Näbbiolänrd tupel bä ..lusi is idgseor Sa ie bea ARE 6F 1.0 88,5) 09 1 BO tfn 1 ENG 191 TAR TuBg 62 1268 1 GT GS [LE SAST IRDD dt RRESNRRSEE NILE 
dns FE » DR RE EL 3 le SNR RETA AR slå SAS pä oden LÄR 60 66 70,51 65 17 17 13 | 20 20 62 60 | 601 BIO 64 61 60 60 62 
AR » » från spetsen till näsborrarna................. 30,5! 32,5 36,3) 32 — ST NE SO [RE | — 41 | 38,5) 38 | 37 39 38 36 37 30 41 
är D FOA GERT MtG Ta rien SAN ANRELL FRE EAS DR NS 34 37 40,6] 37 14 11 Ör ER 11.5) 37 36 28 | 37 39 40 39 40 36 30 
Ad D BRA DNS P USD FRIA er sorting Ota VN brer ing rage LAR 17 20,3 24 21 9 7 8 I 8 26,5! 26 20 nd 27 28 27 29 20 20 
ER FAN De SR Dk fia DANSER Ae 16 VÄREA TEN. JUL SR GE sl RNA FARAN AT NAR KA ARS 29 31 33 30 12 LS a SE 12 12 35,5] 33 34 | 34,5) 36 30 36 37 30 36 
SARS Näbbets bredd vid näsborrärhö......resisreseisrsrersars rss 22 23 23 24 R = Fr RNA ten SR FSS 1å DR LS FSSRE NYARE FR — | — TEE ae Ng 
FÖRS | D FE Fe Ina rg SA ÅRA Pre Ash VERNON Ge Nn äg a FR a 8 8,5 8 5) | EE nar 2 Adra RR or — | — — | — — ee — | 
FÖRRE NEN BETR RO lön or ls I SL KEN SNR 14,6); 15,5). —16,5] —16;6) 8 > Beg 2 BEAR a SE 2 1d ÄG SG UN b 10 GR BRL RA aa a dd TADS 
: » FÖRE ro ra sog nr Ng de ONS ag AR Na 2 E 2 INTE SJR Me 10 ARV är ar sker SR AFA TER (Är et? SKER CSE (ED SC TR AA Sr a AR 1 a fa SS a Aa ÅS 1 0 gä, AA ELR 
1 SRINR ANS EINER, INS svg de bs ere RT Fr NV byn sr il kkr SAG 11,5 9 | (fe 0 GR Ad — — — — | — 10 FÖRT 200 rr 10,5 9 10 10 12 
5, » EET FUN ST OE, SRD AAN STAN RE Te Sd LER AE LEE SÖT Se AA TNA FE KSRER Saa 2 3 Borge 3 3 3 3 3 2,5] 38 
sn BRA a ARA TIS KOTA SYRE at 6 NAND Er SR ESA US LA RNA SA EA rd) ÅL OR EN ANNA 400 435 | 480 435 37 38 38 40 39 448 | 390 425 400 440 445 | 405 435 400 445 | 
ES RET Dt r RFA pr ve ERAN ARGA BR kpl tR rt RAN — | —| — |] — I 145 | 184 | 140 | 167 | 162 11520 |1440 |1500 | 1460 11560 [1565 | 1460 [1540 |1495 |1610 | 
NS f SIDA må ARON AG kr AG ANAR HADES NEN IR TA EA FEN RSS TAMM SF VR 152 180 195 190 = är a — | — 150 140 143 140 165 160 140 i 160 142 160 
CITE SEA TRAMA SA SP ON PIREN VR OR Hos dd SNR SIG NG ö136 1165 | 184 | 1424] 22/1 26 | 26 89:1,80. 11500 1 1427-130: dag | 150 -|- 153.) 184 1 JAG TGS tr 155 
ANT Stjertspets bakom vingspetsarna ...sssessosrosssseeesrseeer saa 0 3 (ag SE NN kr G — TS mn — — | — — 20 40 20 43 40 25 | 40 33 40 | 30 
SD TT ETS TESS ATA EI RI ANS Sf a BE ts TN Da NRA de 80 | 80 | 84,5] 90. | 27 | 25 | 27 | 35 38 | 85 | 83 | 84 | 82 | 98 | 95 | 8ö | 90| 86 | 94 
+ NET AAEES STORE Sö bar LAINE sr ASEDA soessan 4821 290 1 1 OT] BET 2971 029.7 36 | 238 ch > 991-190 1395-1004 12100 104: BR ENE REN SNS 
Sa | Obs. 5—19 tama. 
SÅ EE = Y AR > Lå 
ERROR | RER 3 RES SEN SS RST OA NEP FEI NS IR RAN SAT AT RSK Sr 


RT EA FÅ REN ER 3 SR ARTS BN ET i OR 
Ka = KR Tal Te oo NOT AVG SR NEEDS VARE SE DS SR ; SM REN SN 3 SR Er ; äl Sa NS ; 
KNESSET RA RE ANI SVEK aa | ankoke, AR ANSER c SBRBUS. AR VISS REL BREV FS Så OR Ed FENG FER Rv PO ar SR 3 ES ; 
- RER Harm. Gås, Br SU Möna SIS sd Uppgiften Här icke bekräftats. så fr stålet He den tama KR SÅ 
CK ge naglar brungula. Huvud ovan RE REP sidor Gå håll ket säll Grön! FER | | SBU SEN 
KUR gul. Hals och kräva gula. Rygg gulgrå, skuldror gula, kors RA vå es mycket sällan på Grön an BINHARDT. NI kG 


= och övre stjertdun gulgrå. Bröst gult; sidor grå; mage och undre stjertdun En stor Gås, erhållen på Island, har blivit ansedd höra till. 
r gula; ING grågul. br J Mö lik föregående. RR art, ÅA. NEWTON. 

tta dygn gamma åne, ÖLLER. ; a | 4 

Lika med föregående, men alla övre delar grå, undre delar gula; hand ROR ERE BRENNER SEEISBOVEIS REAR Mikels- 

Sd; framtill grå. dag. Lägger 6 ägg på slät mark; har före år 1880 funnits i tem- 

C 10—19. Unga, tama, 10 oktober 1875, Gotland. lig mängd, men blivit sällsynt till följd av jagt. — Tama Gäss 

Näbb gult, nagel gulhvit. Käkkant under näsborrarna uppdragen. | 

Pannvinkel avrundad. Näsborrar ovala, kanter utskjutande. Iris grå, huvud : / 

grått; ansigtsrand svagt framåt böjd; haka hvit. Stjertpennor 9 par, de inre här förr häckat talrikt på flere ställen, der man jagade den under 

gråsvarta med hvita spetsar och utbräm, de yttre med tilltagande hvit färg, ruggningstiden och utrotade den; vid och efter tiden omkring år 

7 med gråsvart, stor fläck, 8 och 9 hvita. Sidor svartgrå med grått och kan- 
terna ljusare bräm. fkderdrägtet något varierande. 


; 3 


omtalas av LaAnpr. — Även H. C. MÖLLER omtalar 1862, att den 


1832 lärer den icke hava häckat. År 1862 var den endast Spar- 


; : i sam under vår och höst. 
Åygg. Övata med fina porer, stundom något orovkorniga; 


hvita eller smutshvita. 


1. 1 maj 1870, Hartsö, SCHYLANDER. Porer fina; skalen hvita. Sba SAN É : i) 
2. Samma dag och ställe. Något grovkorniga, smutshvita. en Gås här: arten osäker. Från Norge omtalas Graagizs och 


3. 1 maj 1867, Sandhamn. Något ruvade; 4 ägg i kullen. Radgizxes af PontorPiovan, 1754; den förra torde höra till denna 
4. I maj 1884, Sandhamn, O. EKBOHRN. a IYRen b mindre smutsigt, 


c den hvita färgen övervägande, men dock överallt med Kat fl n Ar. a DER j | ; 
d hvitt, med svag dragning af gult, obetydliga smutsfläckar, e rent hvitt, mör 1762 och från Eger 1784 av Ström. Den gjorde om som- 


få smutsfläckar. — I denna ordning anser jag äggen hava blivit lagda, och rarna på öarna stor skada på åkrarna. 
de äro här så anförda för att man må se, i hvad mon de tidigare äggen äro 
olika de senare lagda. Detta fall visar, att deras storlek först ökats, sedan 3 
minskats. 5 ägg 1 kullen. — Kontroll å tama eller vilda foglar önskvärd. V. Finmarken, enl. meddelande av Norvvi. I Ostfinmarken ses 


93. 1875, Gotland, LUNDGREN. oc oc den i synnerhet om våren, SomuErrrLr. Häckar talrikt på öar 
KUST ARTE TEARS AO NORON TCA företa rpeeder Jrostömd. och holmar långsåt N. och V. kusterna, talrikast i Trondhjems 
'Anas anser L. upptages av FaBricius bland Grönlands amt å Alten, 70 n. br., Lofoten; söder om Stadt häckar den 
foglar till följd av en berättelse derom, att ett par träffats der. även här och der utanför Bergens stift, i Sandefjord och till trak- 


SEtt par har på Spetsbergen träffats tillsamman med sina 
p : 
ungar', S. Lovén, W. v. Wrienrt 1851; även senare har man sett 


art och omnämnes även under namn av Anser ferus från Sönd- 


Den finnes i Finmarken ”knappt häckande utom på Tamsöen, 


C TNE d | eo a b C få e 6 
| 


Äggets längd G 84,4 84,4 84,2 83,3 82,8 81,62] 84,75) 86,40) 85,25| 85 88,5 87 86,8 86,5 88,18 
tjocklek på ; 58,5 | 51;5 58, 21 dö 56,7 58,80) 60,10) 59,80) 60 58 08,2 dT 49,9 54,5 59.411 590,87 
35,9 32, 9 26 27,9 S 3 22,82) 24,65) 27,10] 25,26) 27 30,83 30 36,9 32 28,77) 28,81 
reducerade SUR 1,4: Py sol da 1,64 1,45 1,53 ö 8911, 1,41 1,46 : ENS MON är Bed 1,52 5 Bra 1,59 1,49 a 
rektangel 4937 7 [4847 4900 4615 RE "]4799 5093 | 5124 511 4930 5151 4959 14331 4714 5232 5235 


fp 


fö 4 JAN ss 
ra NINA 


b : q Mor i FH > | 3 gR RT FA FRIN ÅSA RE S : RE Ul a Oi Nr SEN 
4 | EN dr : fre Fl 7 : ho ” å Nya 4 14 - ; Fv a a KE 0 j Vv AUT gr RAA å = PE q re ” RR LÄ så ) SS På AN Sd NEN HAN AS Cå a 
22 SNR EN TYSTA SOA NAR SR ORÅGÅS. NSP OPNRINE TG 5 Va AS TES SAR RR RN a te AR ; 
| | Ve 3 JAS S & s : RSS nå NR TY byt Y MES Pete A 


ten atadför FEREENE 305 vid Hyttolie följer Rö Kuntori: 


träffas mera sällan inne i landet. Flyttar över Kristianiadalen 


hvarje vår i stora flockar 'åt norr', håller sig helst långs höj- 


derna; besöker öarna i Ojeren; flyttningstiden varar 2 månader, 
såsom år 1861 d. 7 och 45; flyger på rät linie eller i vinkel, 
stundom, då flocken är stor, i dubbla vinklar, den ena inom den 
andra; flockar över 200 st. äro sällsynta, vanligen utgöras de av 


50—100 st.; när de mötas av svårt väder, vända de ofta tillbaka 


till Kristianiafjorden. Här äro de mindre talrika under höstflytt- 
ningen. På Hvalöarna vanlig under flyttning, CoOLLETT. 

Gäss nämnas av RHEEsN. Vildgås bor isynnerheti Lappland, 
flyttfogel, kommer om våren, bortflyttar om hösten, LINNÉ, 1746. 
NILSSON ansåg, att detta icke var samma art som de nyares Grå- 
gås. Vild vid Melen nära norska gränsen. Tam hålles den nå- 
gon gång i Oviken, sällsynt, OLssos, 1876. På flyttning i trakten 
av Gefle och häckar årligen flerestädes vid insjöar inom Vahlbo 
socken, enl. Hartman, 1859. I trakten av Upsala under vår 
och höst allmän, häckar ej, MzscH, 1844. Häckar vid Sandhamn, 
se ovan pag. 1241; 1883 d. 7 och 7 iakttogos der på flyttning 2 
flockar Grågäss, den ena 20—30 st., den andra 6—7 st., kosan 
var den här vanliga från NO.—SV. vid nordlig halv storm. Den 
s lakttogos 2 smärre flockar Grågäss, som flögo i samma rikt- 
ning som de nämnde, men under halv storm från SV. D. 7 sågos 
under frisk 5. bris och med samma kurs 2 Grågäss draga förbi 
Grönskärs fyr. Dessutom har man även här under styv NO. 
kultje iakttagit flygande Grågäss med kurs åt SV. En större 
flock Gäss drog d. $ 1883 från NO. åt SV. vid nordlig vind och 
jemn bris; 1884 d. 7 kl. 6 f.m. 2 st. Zn Feng SO. bris; d. 7 kl. 
6 f.m. 2 par; d. 7 kl. 4 f.m. 3 st.; d. 7 fans en kull ägg, 6 st.: 
d. £ en om 5 st.; d. 3 2 kullar, de om 35 st., enl. meddel. 


av 0. Exsonns, Har 1 Ö. Södermanland vel på i öarna + NER 
antal, är under höst och vår talrikare, kallas Skärgås, Sunp- 
Fra : SS av tama Gäss från äldre tid funna vid Björkö, enl. 
StonPE, och i Stockholms jordlager. Gäss flytta under natten över 
Stockholm; bland dem troligtvis även denna art. I Örebro-trakten 
stundom under vår och höst, HöeszErG, 1863: allmän, sågs 1860 
i Svartån, SunpDstTRÖM:; 1 Kils socken allmän, men blott under 
flyttning, LöWzESHJELM. I Östergötlands yttre skärgård häcka 
några få par på skogbevuxna holmar med kärr; skjutes endast 
tillfälligtvis, LUNDBORG. 

Till Vermland beräknad komma 1 medeltid av 16 observatio- 
ner d. 27 apr. med vexling av 24 dagar, C.-GYLLENSKIÖLD. På 
flyttning i Vestergötland allmän, enl. GADAMER. 

Förekommer långs åt Bohusläns kust under sträcktiden, vår 
och höst allmän, enl. W. v. WkRricHrt, som nämner, att den, enl. 
uppgift, skulle häcka vid Göta elv, men detta rättas av MaALm, 
som tillägger, att den ej erhållits vid Göteborg. Träffas ej sällan 
under sommaren vid de yttre skären, såsom d. 7 vid Vahlö, S. 
om Göteborg och d. Y vid Hållö; W. v. Wricnrt anser dessa 
hava varit hanar, som saknat makar. 

Ses på Öland under flyttning om våren i medlet av mars, 
WESTERLUND; troligtvis jemte andra arter. Erhållen d. 4, 1878, 
enl. meddel. av KoLrTtHOFF. | 

På Gotland här och der under vår och höst, Anprér, 1841. 
På öarna utanför Kylley under sommaren visa sig stora skaror 
av skygga Gäss, arten osäker, KorLmopin, 1871. Funnen av 
Hornrz på Skeneholmen häckande bland enbuskar; boet är tem- 
ligen platt, med grässtrån, hade bädd av fjädrar och något mossa, 
dess yttre vidd 450 m.m. Hade 6 utruvade ägg. Vanligtvis på 
Gotland endast under flyttningstiderna. Skall häcka i Aarträsk, 


VA OBS fee : lf ö by 

- - - , ) + j 4 (3 dd vå - 
i PR ön p FER É 
NA META a 


GS 


SSK Ra RR He 


stone förr i Småland i Vernamo och Kavsjö. Från Jönköping 
skrevs d. 7 1878: På morgonen hade man här att betrakta ett skåde- 
spel av ovanligare art, i det en skara Vildgäss — åskådare trodde 
klo Big kunna beräkna den till närmare 1,000 — syntes flygande mot 
JA norden, men strax på eftermiddagen tycktes åter, som man för- 
- modar, samma flock styra kosan mot söder, Post- och Inr. Tidn. 
—Ninsson fick ägg från en ö i Bolmen; under senare år infångades 
ett par Gäss i trakten och höllos någon tid levande, men då. jag 
sökte erhålla dem, hade de blivit slagtade eller bortflugit, så att ar- 
ten är obestämd. För övrigt har jag under lång tid försökt från 
Småland erhålla Vildgäss, men förgäves. Enl. Ninsson häcka de på 
Hallands Väderö. Kommer årligen omkring 14 dagar före mid- 
> sommar 1 stora skaror norr ifrån och fäller der vingpennorna: i 
É medlet av juli äro de nya utvuxna, hvarefter de snart åter draga 
bort. Ett eller två par häcka på ön. Jagten, som endast lyckas 
vid frisk bris, då man kan segla fatt Gässen, inbringar på en 
sommar högst 38 st. De simma om dagarna långt utiKattegatt, 
men hvarje natt gå de i land för att äta gräs. Förr skötos de 
från skottkojor på de ställen, der de gingo i land, men numera 
endast från båt. Någon gång träffas de så nära land, att de 
kunna skrämmas upp på land och der dödas. Den ruggande Gåsen 
dyker undan för skott, efter W. BrorstRöM, 1871. Kommer till 
Blekinge och Skåne i slutet av apr., slår sig, enl. NILsson, 1858, 
ned i kärr vid Ysanna och Åhus m. fl. ställen, som ej ligga långt 
från kusten, para sig och kläcka der. I slutet av juni draga de 
till Östersjön, der de rugga, Ninsson. Häckar hvarje år på små 
holmar vid Nothamn, men elaka menniskor röva ÖR hennes 
og, GaADAMER, 1852. Vid Trolle- Ne iakttogs d. + 1845 kl. 


, 1883. ST ej Fänllsgat öst) fär hä Sd FR Stensöa Ride 
Öö ADR KRANBR, STR SYDOW, TISELIUS: Häckade åtmin- 


SR m. en Hag FER från Re ändligt Nanne Rödder. ; 


av GADaner. I trakten av V. Vram sällsynt, enl. LInLJEBO Rö, 1845. 


Vid Heckeberga drogo ”Vildgäss” söder ut de kalla dagarna d. 7—" 


1882, HamBERGe. Vid Lomma allmän under vår och höst, ÅSTRÖM 


7 


1859; är mycket sällsynt vid Malmö och Trelleborg, ävenså vid 
Ystad. En hane erhölls d. ? 1879 vid Hammar; ett par hade 


slagit ned bland tama Gäss vid en gård; förekommer höst och 
vår i trakten av Ystad, men är, såsom nämnts, sällsynt, enl. 
meddel. av N. BRUZELIUS. 

Häckar årligen på Seeland vid insjöars stränder, såsom vid 
Sorö, Gamö, i Jägersborg m. fl.; lägger vanligen 8—12 äg, EEE 
MANN, 1823. Såsom flyttfogel vår och höst på kusterna, stannar nära 


Nordsjön, om ej mycket sträng vinter inträffar. — Jagten även av 


Vildgiess var i Danmark förr adelns rättighet, BErGEn, 1556. En 
tam Gås uppskattades till > skäppa korn, Sallandsmaal, men en 
fet till en skäppa = & tunna. Vid Ponxtorrivans tid, 1765, synes 
den i mängd hava kommit till Laaland. — Häckar på Fyen, 


Als och flere trakter, träffas ofta på flyttning, isynnerhet på Ama- 


er, V. Jutlands kust, Limfjorden. Ruggar d. 1—'Y och kan icke 
flyga till omkring d. 4. skjutes här vid lugnt väder från båt. 
Lägger 5—8 ägg, som ruvas av honan 27—28 dygn och vaktas 
noga av hanen, som icke lemnar familjen förr än ungarna äro 


flygga. Infångad begagnas den såsom lockfogel vid gåsjagt. 


I Slesvig och Holstein häckar den under april—sept., och 


är talrik, men i avtagande mängd; vid flyttningstid, isynnerhet 
om hösten, talrikast, Romwzeber. År 1876 regelbunden om som- 
maren; bortflyttade d. iv; 
flyttning; 1878 iakttagen under sommaren, Jahresb. Hon häckar i 
Ö. Holstein och jagas från båt under augusti månad, då de gamla 
rugga och de unga icke ännu äro flygga. De gamla dyka då med 


vid Flensburg 1877 regelbunden på 


y bar Vi. dp 
+ ps s q 
lat Nr VEN 
RE P ar 2 


| 
AL - 
, 
(VICE ata 


hå 
br 

Lä 
vi | 
rd 

Fr 
SM Är 

Ku 

PAL 
SS 


2 
> 
- 
Åd 
, 


ÄR GAN 


NN 


sär 
på 
- 
BE 
; 
"i 
järv 
NYE 
Me 
tå 
-F 
É ' 
-) 
fa 
NN 
4 
E 
Het 
Nå 
fy 
N. 
(Ng 
2 
Är É 
+ Abt 
DEN 
för 
- iv 
Su 
AR KA LV 
q sar 
UVI 
EA 
sn R 
NV 
äg 
I RAR 
A 
j 


Rd 
: 


på 
SA, see 
Ed 


4 - KS uj ” ir Ar - & pa 4 + 
- ” bv Jo RA lå. Kr TT - z , 
"i MJ ri PE AJ MR 1 9 1 5 KG Kär RR å | pi 2 = A Ka a SAK 
” Ad - - ' AN me (CE > AM STR 4 c / ed 9 I YR 
å - sår! An TE NUR - - For 0 rk - JAG FYI TR ÄG) r uf É | ö - 4 
Mala 3 : E EN + - > SK S | ö i ARV Mr 3 rn é Il ä IG N 
CM bed JA F nå lg 137 gå ' UM - y TAS Lö . , Md - = wi 1 i: a FE S ud rn - Å 
[ås LT na mA TAS PNG FORT : OG RA Männen AS - 5 ICE 6 HTT Rd AE je 
ET SA NNE MV fre tr DÅ KR i vs "Ef TRE ARR ESR FE 4- > TE j of Äg MA at LA A GE Ce a , 
fa pa 3 MMA rö OR LIG Lira Fö ra SA pJSS0v i Pr ; RA äl Å ; Na / ä 
Yr. Ä EVR PN e . ; Vv NES i Vr 2 TR gå J JK f And st S - 
a H | he É ;, ps « år p! MU AME , Fu bar pf ? 3 
od ir : 


jä < 
a 


; ”skiökligliet ch kunna stanna under vätlenytan FÖRSORG en minut, 


Boizr, 1863; häckade 1877, avtager år efter år, Jahresb. RAFN'S 
lista, Naumannia 1857, säges vara opålitlig. Lar. glaucus och 
Anser cinereus äro av misstag'(?) uppförda, enl. DURNFORD. 


I Finland häckar den i kusttrakterna. Erhållen i Helsing- 


forstrakten då och då om våren; några par skola kläcka i skär- 
gården, M.v. Wricut. Uppgifter om dess flyttning, som hos åt- 
skilliga författare finnas, synas vara osäkra, då med denna 
art, enligt hvad PaArmÉs säger, menas till en del Sädgåsen. An- 
ledning har derför icke saknats att här utesluta de uppgifter, 
som föreligga om dess flyttning; och jag vill endast här påpeka 
JULINS, även med fara att de icke säkert röra endast denna art. 
Under åren 1784—87 kommo neml. Gässen till Uleåborg d. 

7, 7, 3, och han säger 1792, ”att den stannar höst och vår på 
stränderna under sina lappmarksresor; fångas med sax. Kom 
till Haminanlaks i början av maj, bortflyttade i början av sept., 
J. v. Wricar. Erhållen under 1825—57 på olika ställen, d. — 
3, PALMÉn. Under ruggning håller den sig i yttre skärgården. 
PALMÉN anser ej, såsom NILSSON, att Grågåsen giver anledning 
till "Odens jagt; den ”flyttar ej i stora skaror”. 


Torgföres i Arkangel, ALston, Browns. I Petersburgs gu- 
vernement på flyttning, J. v. FiscHErR. I Kurland, BrEszKE. Häc- 
kar vid insjöar i Estland, Lifland och Kurland, isynnerhet på 
rör- och gräsbevuxna holmar; talrik på havskuster och öar, RuUs- 
sow. Flyttar över Umankretsen d. 3-—3, 2—1$ under olika år 
1867—69, GozBEin. Häckar fåtaligt vid de större insjöarna, på 
översvämmade, rörbevuxna kärr i medlet av april. Lägger sina 
ägg nästan alltid på de under vintern hopförda högar av rör och hö, 
som under våren är det enda, som är över vattnet. Bortflyttar från 


8 fr i Re RR 1855. 


AL 


YE AS 


taokaes ig 7, men 
i Ufim-guvernementet; skall under hösten samlas R ofantliga ka 


ror vid Belaja och hvila till bortfärden, PresKr. I Sarepta myc- 


ket talrik, häckar, MescHnerR. I Astrakan oket allmän om 
sommaren, häckar på delta, Henxrz, SrrBonm. Häckar i Kau- 
kasus i stort antal i Terak-dalen och isynnerhet i delta, SEzBonw. 
Häckar i N. Ryssland och Sibirien, isynnerhet på andra sidan 
Ural. Anländer tidigt på våren i stora flockar från vestern till 
Ryssland, från östern till Sibirien. De slå sig först ned i tem- 
pererade trakter, der redan marken är grön. En del qvarstannar 
1 föga bebodda, lågländta trakter, men den största mängden flyttar 
till längre norrut belägna häckplatser. Flyttar åter på hösten 
och gör dervid på odlade fält ofta betydlig skada, till dess de 
vid inträdande vinter draga bort. Somliga övervintra i Kaspiska 
och Svarta haven och i södra Tartariets ödsliga sjöar och träsk, 
men de flesta flytta från Ryssland och de närmare trakterna av 
Sibirien vesterut, de från Ö. Sibirien österut och från Kam- 
tschatka till Amerika, vid hvars kuster stora flockar blivit sedde 
av sjöfarande, PaLras. Om alla dessa tillhört samma art, är oav- 
gjordt. Vid Ala-kul, V. Sibirien; om detta var den enda art av 
Gås, som sågs, synes vara osäkert; hade utkläckt sina ungar 
d. 5. Vid Obdorsk d. 8— stora flockar. På Schtschutschja- 
floden d. 7? 1876 ej sällsynt, O. Finscr. Häckar i Turkestan, 
träffas även om vintern. I Darasun på genomtåg, DYBOWSKI, 
Sör ar d. 7 i Amurs källområde, v. SoHrEncK. I 

APOR (sägen vid Tarei-nor, d. 3? 1856 första paret; 
, det största 92 X 61 m.m., 


mongoliskt HER ög der 


PARREX. 

Daurien d. 
2 ägg SO d. på kinesiskt- 
5, då man började fånga dem; 
d. 3, '$ 1856 drogo många Grågäss åt söder över Tarei-nor, RAppr. 
I Araltianschan slutade draget i medlet av mars, SEv2Rzow, 1874. 


dne 


Tr | ; dj VR a 4 ON pe ON 2 é AR 4 
e 3 'd Å - 2 I | ” 4 : 4 N [ sf fö L pd F a' 
rd 7 | n| É e&å É£ + Lr Nr El Sök Fre Ag Ki! 7” 2 2 FN Fr ER SN -z a o ad 
bd CS Nr ON FRA JL > med ERA 0 : c 
NET, : Ef ÄR CRS a sb FS RC see YI 
er 6 TR RR RES RR en Er Käre Ke SA Y 


GRÅGÅS. 


Å. cin. var. rubrirostris Hoves. kommer i medlet av april till 
Ö. Sibirien, TACZANOWSKI, 1873. 

Erhållen vid Danzig, Böcr, 1851. I stora flockar på Hiddensö, 
häckar på ön Pulitz och i kärr å Rigen, om ock mindre talrikt 
än förr, TAnorÉ. Vid Stettin 1876 d. Y syntes ett tåg; i mars 
flere; d. $ ett tåg om 24 st., d. iv 22 st., d. H 12 st. sedda fly- 
gande. Vid Hindenburg 1876 i nov. ofta i stora skaror, ända 
till 100 st., på nyplöjda åkrar, men icke om våren, Jahresb. 
På Medeweger- och Schweriner-See förr mycket talrik. Häc- 
hade 6 ägg d. Y 1859, v. PrEEns; häckar 
der och å Ramper Moor, Mecklenburg; d. 4 1860 flere kullar ägg 
der samlade; även senare iakttagen under häcktiden, WöstnEIL 
Vid Schwerin häckade 1878 många; 
regelbunden på flyttning; d. iv ett stort tåg mot söder. — I Pom- 
mern mycket allmän, häckar, flyttfogel, HornNscHUCH, SCHILLING. 
Talrik på flyttning. Häckar vid Ueckermiinde och Oderbruch, 
HorLANpD. I Neuvorpommern vid Gramzow regelbunden om som- 
maren 1877, säges vara stannfogel, Jahresb. Häckar fåtaligt och 
1 få sjöar, Hortz, 1865. Häckade förr talrikt på Prenzlauer See 
i Uckermark, A. v. HomeErer. Det säges, att på Rigen icke finnes 
något annat nämnvärdt än dess många och stora tama Gäss, hvilka 
proppade stundom nå 25 & och torgföras i Greifswald, FRIEDEL, 
1882. Vid Grossenhain 1879 d. ii kl. 9 f. m. drogo 50 st. vid SV. 
vind från NO. till SV.; d. it 10 st. på ett sädesfält, d. + flere tåg; 
1880 4 kl. 4 e. m. 20 st. från V. till Ö. vid NV. vind; d. ? en 
per I Walkenried 1876 på flyttning i slutet av febr. och i 
mars samt i okt.; 1878 ej iakttagen; 1879 d. 7? kl. 2 e. m. drogo 
12 st. mot Ö.; d. 7 kl. 9 f. m. 50 st. åt Ö.; 1879 HH kl. 11 f. m. 
7 st. åt V., d. & kl. 13 e. m. 5 st., 1880 d. 7 kl. 4 e. m. 8 st. 
åt Ö., d. 7 kl. 8 f. m. 6 st. åt Ö., d. I kl. 9 f. m. 8—10 st. åt 


Sundevall, Svenska foglarna; forts. af Kinberg, 1881-6. 


kar på Goldburg-ön, 


finnes även om vintern; 


ANSER CINEREUS. 1243 


Ö., d. 1 kl. 4 e.m. 4 st. åt V., 1881 d. 3 kl. 7 f.m. 11 st. dra- 
gande åt Ö., d. 7 1883 drogo 50 st. åt Ö., d. i 70—80 st. åt V. 
Vid Wieda 1880 drogo 'Grågäss' d. Y vid + 6", Jahresb. Häckade i 
Ö. Preussen, ej talrikt, RatHKE, 1846. Vid Allrode 1877 regelbun- 
den på flyttning; 1878 på flyttning i stora tåg; 1879 regelbunden 
på flyttning; 1881 d. 15, 19 stora tåg. I Breslau 1876 på vårflytt- 
ning sista veckan av febr; höstflyttning i slutet af juli; vanli- 
gen i små flockar om 7—15 st. Vid Zymna 1878 regelbunden 
på flyttning. Vid Troppau 1881 d. 7? på flyttning, Jahresb. I 
Anhalt har antalet sedan början av detta århundrade genom 
odlingar minskats, NAUMANN. 
på Badetz-sjön, även i Diebzig, der 9 skämda ägg funnos i bör- 
Jan av juni; ängen hade blivit översilad, PäissineEr, 1856. I 
Trachenberg 1878 talrik, i Erlenbrichen 60—80 par; bortflytta i 
aug. Vid Bevern d. 3 1878. Vid Hindenburg d. 3, 3 1878. 
I Grossenhain 1877 regelbunden på flyttning, 1878 kommo 3 st. 


Häckar årligen temligen talrikt 


N. ifrån, slogo sig ned på Adelsdorfer-Teich. Vid Braunschweig 
1879 d. 7 på tåg; häckar regelbundet på Riddagshäuser-Teich; 
ägg träffade 1856 d. 3, VY; 1857 4, 
kvar; 1859 d. ? iakttogos 6 st., d. V på flyttning; fans 1860 i 
ägg d. +, ungar d. 7; iakttagen 1861 d. 3; d. + ägg, det 
äldsta 10 dagar ruvadt, det sist lagda friskt, R. Brasivs. Vid 
Stiege 1878 oregelbunden på flyttning, Jahresb. Ett par häc- 
kade der regelbundet, enl. NEHRKORN, 1876. Vid Riibeland 1878 
regelbunden på flyttning. Vid Harzburg likaså; år 1879 d. & 
genomtågande ”Grågäss'. Vid Marienthal 1879 d. + till ir drogo 
dagligen tåg från Ö. och SO. och åt V.; iakttagen d. $ och i; 
1881 d. 7—7' tåg från SO.—NO. Vid Altenkirchen 1876,-79 regel- 
bunden på flyttning, Jahresb. Vid Calvörde 1881 regelbunden 
Vid Ampleben drog d. 7 1883 en flock 


201 


7; 1858 7, då ännu is fans 


mars; 


på flyttning om vintern. 


om & ng ESA FRE 
| 1 Ha 


— 


1246 GRÅGÅS. ANSER CINEREUS. 


åt NO. Vid Seesen 1877 regelbunden på flyttning; 1881 d. & 
kl. 43 e. m. 60—70 st. från SV.—NO. under 9. vind, lugnt väder 
och disig luft, Jahresb. I Miinsterlandet höst och vår, Bors- 
MANN. I Rhentrakterna ganska sällsynt, men våren 1821 temligen 
talrik, ett par stannade och häckade, Brvcn. Träffas på Rhen 
och Main; erhållen i BSchierstein och Hochheim, RömEr, 1863. 
I Arnsburg regelbunden på flyttning om hösten, mindre under vå- 
ren; en vingskjuten levde flere år, SUFFRIAN, 1846. I Schlesien 
häckande; bortflyttade tidigt, Gnoezr, 1833. Över Sondershausen, 
Thiäringen, drogo 1876 d. it 15 st. norr ut, Jahresb. Flyttar 
över Ö. Thiiringen, HELLMANN, 1853. Häckar icke, LizBE, 1878. På 
Werra nästan hvarje vinter talrika flockar, RvumEr, 1880. Häc- 
kar i Mark, men ej talrikt, VANGEROW; ävenså och på flyttning 
årligen, enl. ScHALow, 1876. Häckar vid Goplo-sjön, A. v. Ho- 
MEYER. I Wupperthal iakttagen av Horrr, FvaLrRort, 1860. Flere 
par häcka på Havelöarna, dock utkläckas sällan ungarna, då äg- 
gen mycket eftersökas; iakttagen i juni 1886; 1880 häckade flere 
par; bo träffadt d. 7, Jahresb. STENGELS uppgift, att hon skulle 
häcka i Spreewalde, återtagen. Vid Paretz unga foglar i aug. 
1878, ScHaLow. Vid Norkitten sågos d. & och + stora flockar, 
Jahresb. Sparsam i Neuwied, skjutes sällan, Brants. I Nie- 
derhessen på genomtåg, SzzEKornN. Flyttar även i trakten av 
Halle a. S. regelbundet, E. Rer, 1874. 

Bodensjöarna besökas under vintern på flyttning, WALCHNER. 
I Wetterau sällsyntare än Sädgåsen, i hvars sällskap den ofta 
förekommer här om vintern; träffad vid Offenbach, Jierr, 1858. 
I Bayern vid Ansbach d. & 1853; endast på flyttning, JÄcKEL. 
Är mindre talrik i Aseg, i Schwaben och Neuburg, Lev, 1855. 
I Aischtrakten under flyttning sällsynt; erhållen d. I 1859, JicKEL. 
Flyttar över Mindel- och Kameldalarna, LANDBECK, 1855. 


Ben äro i Schweiz knappt funna från pålbyggarnas tid, hvar- 
ken av tämda eller vilda. — Träffas sällan i Schweiz under höst 
och vår på genomtåg; häckar ej, MEiIsNER, ScHINz. Om vintern 
i stora, men sällan kommande tåg, och mycket sällsyntare än 
Sädgåsen; slår sig sällan ned, ScHisz. I Ticino, Riva. I Schaff- 
hausen temligen regelbunden på flyttning; flyger vanligtvis ganska 
högt och hvilar ej här, G oztrpuis. I Geneéve-dalen oregelbunden 
på flyttning, F.-BEAUMONT, 1856. 


Häckar på flere ställen i Oberlausitz, T oBias. Häckade om- 
kring år 1852 i Frauenberger-Teich, S. Böhmen; skall häcka 
vid Dox nära Hirschberg, A. FrRritscH; ovisst om den ännu häc- 
kar i Böhmen. 


Nämnes från Österrike av Fisezr. Vid Hallein d. & 1874 
2 st., d. 16 1875 50—60 st. Vintern 1875—76 små flockar på 
Salzach, v. Tscxuvsi. Ur en flock om 13 st. erhölls en år 1852 
vid Mistek, ScHwaB. TIakttogs på Obedska Barra 1853 i maj, 
ErttinaErR. I Ungern talrik, v. LöÖBENSTEIN. Zemplin besökes 
av stora skaror, HorvarH. År 1878 i slutet av april iakttogos 
flere å mellersta Donau; talrikast vid Hulo, der hon då häckade; 
i Ungern, liksom i andra delar av S. Europa, häckar endast 
denna art av Gås, men ej Anser seg., kronpr. Ruvorre m. fl. 
Kommer till trakten av Wien i slutet av febr., bortflyttar i aug. 
Vid Mariahof 1881 d. 7 5 st., Jahresb. Kommer till Neusied- 
lersjön i stora skaror, Gr. MARSCHALL, V. PELZELN. I Tyrolen 
sällsynt på flyttning, ALTHAMMER. Vid Neustadt i Krain iakttagen 
d. ir 1858, SEIDENSACHER. Häckar ej sällan på Siebenbirgens 
stora sjöar, LANDBECK. Ägg erhållna från Vallachiet, NATHUSIUS. 
Häckar i Banatet på Hvita moraset vid Tittel, flyttar S. ut i 
aug., återvänder till häckplatsen i slutet av febr., A. FRIrscH. 


 GRÅGÅS. ANSER CINEREUS. | 1247 


Häckar i Peterwardein, v. Perzers. K. FrirtscH har flere upp- 
gifter om dess flyttning i Österrike. | 

I Oldenburg på flyttning, Nzearnrin; d. £ 1876 drog en stor 
flock åt vester. År 1878 regelbunden på flyttning. Vid Ham- 
burg d. 1:s 1878 regelbunden på flyttning, Jahresb. 
Drar över Ostfriesland i mängd i okt., dröjer ett par dagar. 
De första små flockarna kommo till Borkum d. &, uppehålla sig 
der endast en timma. 
varar till maj vid Hopp. På Dollart i slutet av apr. till d. $ 
dagligen i stora flockar. Dessa, ävensom 4. albifrons och ÅA. se- 
getum, jagas vid ön; på hvarje jägare komma omkring 100 st.; 
plockade säljas de från 40—50 ct.; 8 st. lemna 1 & fjäder, som 
betalas för nederländskt skålp. med 2 fl., v. Drostz. Erhållen i 
Holland d. 7 1860, ? 1860, $ och i 1861, ScHreerL. I Friesland 
- under höst och vinter i små flockar, dragande över och omkring 
i landet. Ett antal häckar säkert årligen i de mellersta provin- 
serna; kommer till häckplatsen i slutet av mars. Ungar, upp- 
födda med de tama, bliva vanligtvis mindre än dessa, ALBARDA. 

Somliga gamla individer av britiska exemplar hava undre 
delen mycket fläckad av svart, men ej så mycket som A. albi- 
frons, BLyrH. På Irland tillfällig om vintern, sällsynt, THOMPSON. 
Synes i Storbritannien förr hava varit talrikare än nu, då hon är 
så sällsynt, att det, enl. YArRrErr, hände, att på ett helt år icke 
en enda torgfördes i London, JaArbvinz. Skall häcka på de yttre 
Hebriderna och förr i Norfolk m. fl. ställen, A. G. Mori Är 
den enda som häckar i Skotland; häckar på Long island, ELWES; 
ganska allmän der; 5 st. sågos på Kilda, Dixon. 

Träffas i Belgien under vintern, DuBois. Tama Gäss upp- 
födas i mängd, DE SELYS. 

I Frankrike årligen under flyttning; vid Kanalen, DEGLAND, 


Om våren i mars talrikare; flyttningen 


GErBE. I Seine-Inférieure, Harbor. Sedd en gång, men förvexlas 
der med andra, MARCHAND. Vid flyttning höst och vår; stannar 
stundom vid stark frost, anställer då stor skada på besådda fält. 
Denna art m. fl. foglar tillhöra sädesregionen, ScLATER. 

I trakten av Lyon sällsynt, O.-GALr1tiarbd. Övervintrar i ringa . 
mängd i Camargue, J. W. v. Mörner. I Savoyen visar den sig 
någon gång med långa mellantider i små flockar och vid sträng 
köld, Bainry. I Cöte-T'Or tillfällig, MARCHANT. 

Erhållen i Portugal, A. C. Smitt. Förekommer vid Santander. 
Vildgäss funnos nära hamnen, men ingen av dem erhölls, IrBY, 
1883. I S. Spanien under vintern; sedd torgförd, SAuUnNDErRS. Vid 
Gibraltar i maj 1876; ägg en gång funna vid Laguna de la Janda. 
Gåsen anses hava varit sårad och derav hindrad att flytta, Ir BY. 
Vid Pirano 
1880, flyttfogel, kommer i dec., temligen sällsynt, Jahresb. An- 


I Italien om vintern ej sällsynt, SALVADORI 
föres från Toscana av SavL Allmän på Sardinien om vintern, 
Brooxr. COitti säger före 1784, att de tama Gässen på Sardi- 
nien då voro mycket sparsamma, så att S:t Martin fick firas utan 
Gås, men vilda kommo dit under vintern i mängd. I stormigt 
väder vid höstdagjemningen och om vintern synas stundom floc- 
kar flyga långs kusten av Malta eller över ön, der de sällan slå 
sig ner. ”Anser brachyrh. Guvinisa tillhör denna art, TRISTRAM. 

På Greklands vestkust allmän i febr. 1858, Powrs. På Fti- 
otis' och Negropolis' fruktbara slätter slå stora skaror ned å sädes- 
fälten och göra stor skada, v. p. MönrE. Ej sällsynt under vin- 
tern på de stora sjöarna, Krörer. På Korfu om vintern ej säll- 
synt, Drummonp, Krörer. Ganska talrik i Macedonien, der hon 
häckar, ELWwEs, BUCKLEY. 
på slätterna ej längre än bergen äro snöbetäckta. 
Cykladerna, ERHARD. 


LINDERMAYER Säger, att hon stannar 
Flyttar över 


1248 — GRÅGÅS. 


I Dobrudscha, SixPson; mycket allmän, om hösten i tusental 
på stepper och fält, SinteEnis. Ej sällsynt i Bulgarien, ELWES, 
BucKLer; en ung hane träffad d. Ht, Ave. MörLer, 1879. 


Den tama Gåsen hålles sällan på Canariöarna, BoLrrE, 1858. 
Under dec. träffad i Fezzara, TACzANOWSKI. 


I Malibusch flög den i långa rader d. 7 1842; 9 st. över 
Buchara och övervintrar i S. stepperna vid Kaspiska havet, 
BrRANnpDr, 1832. 

I N. Indien allmän, flyttar till mellersta Indien, men sällan 
sydligare; visar sig än i små flockar om 4—20 st., än i stora; 
är mycket skygg. Kött utmärkt; förtär späd sädesbrodd och 
gräs; håller sig under hettan om dagen på sandbankar i floderna 
och midt i stillastående vatten, JerbDon. Kommer till Oudh och 
Kumaon i nov., bortflyttar i slutet av febr. och är under tiden 
mycket talrik, IrByr. Omkring Umballah temligen allmän vid 
kallt väder, isynnerhet i jan.; år 1863 7-7 flyttade Gässen; 
1864 d. 7—7 flyttade de norrut; 1865 d. 3 sågos 2 flockar, d. 
:—3 flere; d. 4 sågs endast en liten flock, enl. Scott; år 1866 
iakttagen i jan., Bravan. Allmän i Indien, Calcutta, BLyrE. 

Mellan ”Takoo och Peking; i Foochow i dec. 1861 talrik. 
R. SWwINHOE anser den kinesiska för en varietet av vår. I 
Shanghai under vintern, Hzvauin, 1874. Flyttar oregelbundet 
vid Kinas kuster; erhållen vid Shanghai och söder derom, enl. 
ÖUSTALET, Som anser den lika med vår. 


I Schi-king återfinnes följande: 


Vid dammen i den klara ån 
Der stälde jag nätet noga 
och fick nu en Gåse grå. 
Eft. CRAMER, 


Gäns'rich grau. JOLOWwICz. 


ANSER CINEREUS. 


Grågåsen är mycket försigtig och skygg. Flyger lugnt med 
långt framsträckt hals och med hörbara vingslag. Lätet liknar 
den tama fogelns. Når ej sällan en hög ålder. Den tama Gåsen 
anses kunna bliva över 100 år gammal och den vilda ännu äldre. 
I Newyork funnos 2 st., som blivit 82 år gamla, av hvilka den 
ena hade regelbundet till 69 års ålder lagt ägg och utkläckt ungar. 
WiLLoveBY omtalar en Gås, som enligt trovärdig uppgift blivit 
I Sverige har på senare tid omtalats en Gås, 
En lade ägg ännu vid 37 års 


80 år gammal. 
som uppnådde en ålder av 30 år. 
ålder, EceEMANNS. Ännu på WinLoveBYs tid, 1676, ansågs träcken 
för det förträffligaste medel mot gulsot. Vid ruggningen fällas ofta 
nästan alla vingpennorna på en gång, så att fogeln icke kan flyga. 

Födan utgöres av Equisetum, Hippuris, Caltha, Polygonum 
och många andra mjuka örter och gräs, vattenväxter, säd och 
mera av samma slag som den tama Gåsens. Brodden av säd 
smakar den särdeles väl. Förtär även kött, enl. MARTIN, samt 
Gräshoppor och växter, som uppräknas av LInnÉ, 1774. 

Förr än de om våren fördela sig parvis, strida hanarna med 
hvarandra om honorna. -De, som häcka vid större insjöar, rugga 
der. Hane och hona hålla sig även om vintern och om våren 
under flyttning tillsamman. Då honan skjutes, stannar den efter- 
levande hanen kvar någon tid på platsen. De leva i monogami 
för livstid. Hanen följer honan jemt. Dock händer det, enl. NAvu- 
MANN, undantagsvis, under det honan ruvar, att hanen visar henne 
otrohet, hvilket inträffat, då tama Gäss finnas i närheten. Den 
tama Gåsen fattar stundom särskildt tycke för en viss hona och 
går lång väg för att träffa henne, ScHireEr. — Kom till häck- 
platserna i Anhalt vid första töväder, vanligen i första hälvten 
av mars 1 stora flockar och under mycket larm, de gamla parvis. 
Omkring år 1810 häckade i ett stort kärr årligen mer än 50 par, 


GRÅGÅS. ANSER CINEREUS. | 1249 


30 år senare knappt hälvten så många. Under det honan bygger 
boet, är hanen bredvid henne och håller vakt och iakttager hvarje 
fara. "Till boet användas hvarjehanda torra växter från förra 
året, vass, säv, gräs, blad. Boet är 2—3 fot bredt och i början 
mer än 1 fot högt, men blir under ruvningen betydligt lägre. 
Äggläggningen börjar snart, och honan lägger hvarje dag ett ägg. 
De lägga 7—10 st., sällan deröver ända till 14 st. De unga 
paren börja lägga senare och endast 5—6 ägg. De likna tama 
Gåsens. De läggas ofta i början av mars, dock även i månadens 
senare hälvt. Av frost och översvämning skadas många kullar. 
När honan slutat värpa, plockar hon av bröst och mage dun och 
omgiver äggen dermed. Under ruvningen fortsätter hon plock- 
ningen, så att dunet ökas omkring äggen under ruvningstiden. 
Då hon lemnar äggen, täcker hon dem med fjädrarna. Ruvningen 
varar 27—28 dygn. BSedan ungarna äro utkläckta, ruvas de ett 
dygn, tills de blivit torra, föras derefter till vatten och ruvas 
under nätterna, tills de äro omkring 14 dagar gamla. Fadern 
ledsagar under tiden sin familj och vaktar den noga för fara, 
NAUMANN. Gåsungarna (tama) voro i Skåne d. 3 nyligen utkläckta, 
alla gula. Många funnos vid Gladsax 3 1749; sades dö till stort 
antal, då de efter midsommar insläpptes i ett gärde, hvilket 
förmentes komma av en giftig ört, som uppvuxit sent på som- 
maren; derför bör efterses, om Eihusa eller något ÅApium växer 
å samma gärde. I Åkarp, fortsätter Linné d. 1749, sågos Gäss 
i otrolig myckenhet. Omkring Lund har hvar inhysesgumma 
även sina Gäss, och är det allmänt, att Gässen trivas bättre på 
slätten än i skogländta orter. Vid Linnés besök i Malmö 1749, 
säger han, att Gässen här aldrig ”lödjas', derför ser man över 
alla fält, isynnerhet der Bellis, hvilken bäst trives på gåsfälten, 
växer, att fjädrarna ligga tappade, som kunnat konserveras. Bel- 


lis oficinarum åts icke av Gäss m. fl. Linné såg Gäss i 


myckenhet vid alla av honom besökta gårdar i Vestergötland. — 


Ungarna bliva efter 2 månader flygga. 
Fiender: Falco peregrinus, Örn, Räv, Varg; ungarna tagas 
i Tyskland av Falco rufus och, likasom äggen, av Kråkor. 


Hos oss skjutes fogeln nästan endast tillfälligtvis. Då han 


drar över eller till vissa ställen, kan man lägga sig i bakhåll 
och lyckas fälla en eller annan. På häckplatser kan han väl 
lättare åtkommas, hvilket dock icke är att förorda. Under rugg- 
ningstiden kan man stundom lätt fånga den. Köttet är enl. 
v. DrostE mindre välsmakande än andra arters. Gödda hava de 
finare och smakligare kött än den vanliga tama Gåsen. Bör 
hava tillgång till rent vatten till dryck och bad. Efter hvarje 
bad putsa de sina fjädrar. Gödseln efter Gäss bör blandas med 
Jord eller strö till kompost. Levande Gäss plockades i England 
en gång om sommaren, Karm. På Öland plockades Gässen, enl. 
LInsÉ, som omtalar Gåsen på några ställen. Gör i vissa trakter 
betydlig skada på säden. Infångade böra stäckas, så att de 
icke flyga bort under fortplantnings- och flyttningstiderna. De 
födas med gräs, säd, morötter m. m. För vinterkylan äro de 
mera ömtåliga än de tama Gässen. 


Angående den tama Gåsen får jag för övrigt hänvisa till en 
av BERGSTRAND författad uppsats om gåsaveln i Skåne. 


F. Bore har en berättelse om 4 st. ungar, som infångades på våren 
1838 vid Plöner-sjön, Ö. Holstein, de uppföddes först på en gräsplats utan- 
för byggnaden, fingo havre vid stalldörren, der de alltid infunno sig på de 
för hästarna bestämda utfodringstiderna. De voro så tama, att de åto salat 
ur en korg, som en hund bar i munnen. Om hösten stäcktes vingarna, 
men de lemnades i frihet, till dess en förlorades och man med svårighet 
fick de övriga in i stallet. De höllos instängda tills flyttningstiden var förbi, 
hvarefter de åter fingo gå omkring hvart de ville. Under vintern försvann 


1250 


åter en. De två övriga levde över vintern och stannade vid gården, dock 
lågo de på sommaren om natten vid sjön. De höllo sig avlägsna från annat 
fjäderfä och tama Gäss; de förföljde stundom dem, hundar och menniskor, 
men åto dock ur handen. På hösten 1839 beslöt man att icke stäcka vin- 
garna. Man märkte hos dem en viss oro. De avlägsnade sig oftare och 
längre tid från gården, kretsade vida omkring på sjön och försvunno slut- 
ligen. . Under de första dagarna av mars 1840 återkom till sjön en av Gässen, 
hvilken med havre åter småningom lockades in på gården. Den flyttade på 
hösten åter bort, men återkom på våren, då mera orädd än förra gången 
och medföljde stalldrängen in i stallet. Sålunda fortgick det under ytter- 
ligare 13 år, till dess hon i augusti 1852 uteblev, troligen vådligen om- 
kommen på en gåsjagt, till stor saknad, ty alla tyckte mycket om henne. — 
Under alla åren kom hon aldrig förr än den 1 eller senare än den 4 april, 
således flere veckor senare än de andra vilda Gässen. "Troligen hade hon 
bo i närheten; man såg henne en gång i sällskap med en annan Gås, som 
dock lemnade henne, då hon slog ned i närheten av boningen. Då hon 
flög bort, skrek hon alltid, ej då hon återkom, hvilket skedde tidigt, t. o. m. 
kl. 3 f. m. Man har sedan flere gånger försökt uppföda ungar, men bort- 
flugna hava de aldrig återkommit. 


Ibland fjädrarna hos den tama Gåsen leva: 

Docophorus adustus NIitTzsoH; Lipeurus gjejunus NITzscH"; Trinotum 
conspurcatum NIitzscH och T. squalidum DENNY. 

+ Åven funnen å den vilda Anser cinereus. 


Inelvsmaskar: 

Strongylus nodularis Rup.”, i muskélmagen; S. tenuis EBERTE”, i blind- 
tarm; Tropidocerca paradoxa DIiEs., i körtelmagen; Monostomum alveatum 
MEHLIS, i tarm; IVotocotyle trisertalis D1Es.", i grov- och blindtarmar; Tenia 
fasciata Rup.; T. sinuosa ZED.; T. imbutiformis Poronio och TI. Creplini 
KRABBE, alla i tarmkanalen. 

= Även hos den tama Gåsen likasom: 

Hiterakis dispar ZEp.,i blindtarm; Str. nod., i matstrupe, ventr., duoden.; 
Trichosoma brevicolle Rup., i blindtarm; Filaria uneinata Rup., 1 matstrupen 
(in tuberc.); Echinorhynchus polymorphus BREMS.; Distomum ovatum Ruv.; 
D. echinatum ZED. och Monostomum attenuatum, i tarmar; M. mutabile ZED., 
1 cell. infraorb.; Tenia lanceolata BLocH och T. fasciata Rup., i tarmar. 


re TEE OT 


GRÅGÅS. ANSER CINEREUS. 


Liksom vid framställningen af Sångsvanen måste större delen av de 
om Gåsen samlade uppgifterna för utrymmets skull här lemnas å sido. 
Gåsen, särdeles den tama, är omtalad ända från de äldsta tider, från hvilka 
vi ega kvar några skriftliga urkunder eller andra minnesmärken. Hos de 
gamla egypterna finnes den avbildad. De Gäss, som tillika med en Svan 
redan p. 1234 omtalats, synas mig hava tillhört vår tama Gås; men annars 
synes det, som om en särskild art, nemligen den Egyptiska Gåsen, A. egyp- 
tiacus, varit den som oftast blivit avbildad, och man antager, att det var 


denna, hvilkens bild användes såsom hieroglyf. — HERoDoTOS omtalar, att 
Gåsen åts av egypterna, som dock även helgat den åt Isis. Att dessa båda 
tillhörde samma art synes knappt vara troligt. — Sönerna av Manu voro 


icke endast koherdar, utan hade även såsom husdjur Får och Getter, Hästar, 
Hund och Gäss samt idkade kreatursavel, åkerbruk, jagt och fiske, FAULMANN. 

Hos HoMERoS omtalas, att Penelope hade 20 Gäss, som förtärde hvete; 
hvita, tama Gäss nämnas. — A1soros fabel om ”Gåsen och Svanen är här 
förut, p. 1202, omtalad. Gåsen kunde infångas, emedan den var så tung'. — 
ÅRISTOFANES omtalar även Gåsen på några ställen. — PLATON nämner, att 
flockar av Gäss betade uti Thessalonika. Åven omtalas både av PLATON 
och andra grekiska författare särskilda platser, gårdar eller stall, der Gäss 
och Tranor uppföddes. — HIPPOKRATES säger, att köttet av denna och andra 
vattenfoglar var saftigt. — ARISTOTELES omtalar dels den tama Gåsen, dels 
den lilla; hvilken art som menades med den senare, är obekant. Möjligt- 
vis var det den nämnda egyptiska, A. egyptiacus, hvilken troligtvis icke 
var obekant i Grekland, särdeles som den der stundom visar sig. — XE- 
NOFON nämner Gåsen, men icke om den var tam eller vild. I Alexandria 
gillade man alldeles icke till offer tjurars blod eller Gäss, enl. FILOSTRA- 
Tos. — Nemesis förvandlade sig till en Gås för att undvika Zeus” förföljelse, 
APOLLODOROS. — Åt Afrodite, såsom sjöfartens gudinna, offrades helst Gäss. 
Hon var även äktenskaps-gudinna och åstadkom huslig endrägt. Ännu med: 
föres vid bröllopståg i Kina en Gås. Åt ATHENE egnades stundom en Gås; 
men Athenes Uggla, som avbildades på mynt, var nattens gudinna. Den 
etruriska Minerva hade vingar. 

I de skrifter, kallade Geoponika, som vi ega i behåll, angående 
åkerbruket, omtalas Gåsen på flere ställen. När Gässen skrika efter mat, 
bådar det storm. 'Träcken av alla foglar är den bästa utom den av kärr- 
och vattenfoglar, såsom Andens och Gåsens; likväl kan även sådan vara 
nyttig, om den blandas med annan. De största och hvitaste Gässen böra 
väljas såsom bäst, hvilket, liksom flere av de här nedan återgivna uppgifter, 
överensstämmer med romerska författares, hvarur de åtminstone till en del 
synas vara hemtade. Gåsen får årligen 2—12 ägg, stundom flere. Höns 


; 
pp 
; 
| 
, 


GRÅGÅS. ANSER CINEREUS. SO bode 


utkläcka, liksom sina egna, Fasanens ägg på 21 dagar, Påfågelns och Gäs- 
sens vanligtvis på 29, vid köld på 30 dagar. Till Gässen väljes en sumpig 
plats, rik på bete. Till föda givas dessutom alla slags skidväxter, öonoca, 
utom vicker, ävev doofov, blad av Laetuca, men Gässen böra avhållas från 
kvickrot, äyoworis. Lägger man Gåsen på egna ägg,ruvar även hon vanligt- 
vis 29 dagar, vid köld 30 dagar. Gåsen får derunder korn, uppmjukadt i 
vatten... Man bör akta den för nässlor, törne, ull och svinborst. Att Gåsen 
må få stor lever, giver man den hvete, hvarav hon hastigt blir fet. Den 
proppades, och av korn blir köttet hvitt. Gåsen bör icke vara ettårig 
utan 2—4 år. Man uppsökte även andägg omkring kärren och lät dem 
utkläckas av Höns och hade ungarna tama. Man fångade Ånder och hvarje- 
handa foglar på det sätt, att, om man sett dem dricka på något ställe, man 
avledde vattnet och utslog der i stället mörkt vin, och då foglarna druckit 
derav, föllo de omkull och kunde lätt tagas, Geoponika. — En okänd för- 
fattare i grekiska anthologien omtalar, att Gäss jagades med kastvapen. — 
PALLADAS säger, att gåsfett förtärdes saltadt. — I grekiska medicinska skrifter, 
Anecd. med. gr., finnas några uppgifter om foglarnas kött. Om sådant av 
Gäss, Svanar och Trappar heter det, att det skall lemna en större mängd 
osmälta ämnen 1 tarmkanalen; men det synes dock vara osäkert, om detta 
är meningen, dels i följd av textens ord, dels emedan det särskildt nämnes, 
att vingarna, hvartill bröstets muskler väl borde räknats, av Gåsen äro lätt- 
smälta. Såsom mycket närande nämnas även vingarna av Gäss och alla 
andra foglar; men köttet i allmänhet av foglar är mindre närande än det 
av fyrfota djur. Ibland födoämnen, som kvarlemna osmälta ämnen, omtalas 
även Duvor. — Gässen stektes såsom digrisar; deras ägg omtalas på flere 
ställen, ATHENAIOS. — PLUTARCHOS omtalar, att Gässen, helgade Juno, under- 
hållos i hennes tempel, och sedan de blivit gödda, tjenade de menniskorna 
till föda. Deras goda hörsel och vaksamhet på Kapitolium omtalas. Under 
det att hundarna såvo, räddade de vaksamma Gässen Kapitolium från Gal- 
Jerna. — Då Gässen på Sicilien flyga över berget Taurus, som är uppfyldt 
av Ormar, taga de stenar i näbben, så att de måste hålla sig tysta. Gaässen 
i Egypten tycka om gossar. — STRABON säger, att i Lyckliga Arabien icke 
finnas några Gäss, och, efter ERATOSTENES, att i 5. Arabien funnos i mängd 
avelsdjur utom Hästar, Mulåsnor och Svin, samt hvarjehanda fjäderfä utom 
Gäss och Höns. Ibland offer till Isis nämnas Grågäss, FILIPPos. REGIS 
översätter utan skäl, men för versens skull, 7oos med 'grauflammiger'”. — 
PAUSANIAS säger: Hirkyna lekte med Demeters dotter Kora och lät derunder 
en Gås, som hon hade i handen, flyga. — Gässen hava, liksom Tranorna, 
anförare vid flygt och vakter under sin sömn, DIONYSIOS, efter ÖPPIANOS. 
[Svanfett omtalas av PLInIus såsom användbart mot hemorrhoider. — 


Kokta svanägg användas, enl. SERENUB, mot rosen, — SILVATICUS säger, 
att en ung Svan, kokt i olja, är ett förundransvärdt läkemedel för nerver; 
fettet renar isynnerhet ansigtet och fördriver gula fläckar. Om man endast 
eger Svanar, är det preservativ mot ormbett, FINGER.] — Gåsens kött omtalas 
av GALENOS; dess mage är köttig och mycket god likasom levern, som lades i 
mjölk. "De ungas kött var bäst. Hjernan hos foglarna var förträfflig. Åggen 
av Gås och Struts äro sundare än de av Höns och Fasan. Gåsfett omtalas 
ävensom träcken av Gåsen och andra djur samt dess användning i medi- 
cinen; jemväl sådan av Stork, Hök och Örn. — Då Gallerna år 389 f. Kr. 
höllo på att överrumpla Kapitolium, väcktes Marelius av Gässen, som der, 
helgade åt Juno, underhöllos, genom deras kacklande och flaxande, Livius, 
CICERO, PLINIUS m. fl. — På samma Gäss hänsyftar även en fabel, berättad 
av J. CHR. Fr. HavG: 'Der Wolf und die Gang', O. L. B. WornrF. — Gåsens 
kacklande ansågs tarvligt emot Svanens läte, VIRGILIvs. Ibland de olä- 
genheter, som skadade skörden, nämnas de elaka Gässen och strymoniska 
Tranor, enl. VIRGILIUS, som skänkte erkännande åt Gässen på Kapitolium, 
bland hvilka även hvita funnos: | 


Här ock silverhvita Gåsen, flaxande uti 


Gyllene salar, sjöng, att gallerna funnos i huset. 


'Mjukare än gåsmerg', säger CATULLUS, d. ä. mergen i Gåsens ben. 
KÖHLER anser, att detta skulle tyda på 'etwas Liebliches und Angenehmes' . 
Jag skulle tro, att det säges ironiskt om en man utan värde, utan smak, 
emedan de flesta benen innehålla luft, ej merg. — Hvita, tama Gäss funnos och 
göddes med fisk för leverns skull, såsom Horatius beskriver. — Gås för- 
tärdes mycket hos romarna, dels emedan steken var mycket omtyckt, dels 
emedan dess lever var högt värderad, PLINIUs, PALLADIUS. — PROPERTIUS 
sjunger 1 Drömmen”: 


Huru penaterna Hannibal drevo från romarnes hem bort, 


hur genom Gåsens skrik Jupiter varit till skydd. 


Hos Övipvivs läses en saga: 
Endast en enda Gås fans, vakten för torftiga huset, 
. hvilken de redde sig att slagta åt gästande gudar; 
hon med vingarnas hjelp snabb tröttar de åldriga tröga, 
gäckar dem länge; slutligen syntes till Gudarna sjelva 
hon sin tillflygt taga. De henne skona då bjuda. 


PERSIUS omnämner gåspastejer. — MARTIALIS omtalar dem i några epigram 
och uti ett fogelns lever. — CELSUS säger, enl. COLUMELLA, att man icke kan 


1252 GRÅGÅS. ANSER CINEREUS. 


hålla Gäss utan mycket vatten och gräs. Man kan plocka fjädrarna av dem 
om vår och höst. Man bör hålla tre honor till hvar hane. De förtära gerna 
salat. Man bör skaffa sig stora och hvita Gäss. Det finnes även brokiga, 
som äro tämda Vildgäss, men dessa äro hvarken så fruktsamma eller av så 
stort värde. I Italien få de helst para sig efter den kortaste dagen, då de 
börja lägga i febr. eller mars. De para sig i vattnet. De lägga ägg tre 
gånger, om de icke få ruva dem. Första gången lägga de 5, andra 4 och 
tredje gången 3 ägg. Under Höns, som bäst utruva och även uppföda un- 
garna, lägger man högst 5, minst 3 ägg; under Gåsen 15, minst 7. Ruv- 
ningen varar 30 dagar, när det är kallt, annars 25 dagar. Man vaktar dem 
för Ormar, Kattor och Vesslor. — Om tillagningen för bordet bland annat av 
åtskilliga foglar ega vi kvar av APIicIus ett arbete, hvaruti omtalas tillred- 
ning av And och Trana; Gåsen tillagades med flere kryddor. — I Libyen 
funnos Tranor, Svanar och Gäss, NEMESIANUS. — ROMULUS har en fabel om 
Storken, Gåsen och Höken; den sistnämnde åt upp Gåsen. — AVIANUS be- 
rättar en fabel om Gåsen, som lade gullägg, men som av bonden slagtades. 
En liknande fabel återkommer även under senare tid. Gåsen omtalas även 
av ÖRIGENES, ÖVIDIUS JUVENTINUS, JUL. SPARTIANUS, ÅUGUSTINUS m. f. 

I SämunpDs Edda omtalas Gudruns Gäss, hvilka genom kacklande deltogo 
uti möns klagan över Sigurds död. AFZELIUS översätter G2ess med Svanar. 

Kalevala har eft. CASTRÉN: 


FIRE SARI NAF RARE vända, 
Som i boet Hjerpen rör sig, 
Gåsen liggande sig vänder. 


Nemligen då hon ruvar. Dessutom förekommer här den egendomliga liknelsen: 


Hennes nätta skor de likna 


Gässen på en vattenruska. 


Fettets och gallans användning som läkemedel omtalas omkring år 
1087 av CONSTANTINUS ÅFRICANUS. 

WizzLaw II, den första fursten av Rägen, död 1325, prisar, enl. FrIiE- 
DEL, sin hemort på följande sätt: 


Der Herbst komt uns riche genuoch, 
Mensche, dir desselben ruoch', 

Wan ez kumt in din gevuoch 

Ganz mit al betalle. 

Bier, Mete und der guote Win, 


Rinder, Gense, veizte Swin 


Diz muoz al deg Menschen sin, 
Huenre mit Geschalle. 

Waz uf Erden gewachsen is, 

Mensch, das is dir gewis, 

Und im Wage die Vische; 

Des miigen wir vrolich Leben han. — 


Biskopen i Bayeux hade år 1537 gåskalas julafton, enl. en fransk folk- 


saga: ”Kanniken fra Bayeux', P. L. MOLLER. 
Om ”Martins Gans', ofta omtalad, finnes uti '”Volksharfe' en tysk visa: 


Der beste Vogel, den ich weis, 
Das ist die fette Gans, ; 
Sie hat zwei breite Fisse, 
Dazu den langen Hals, 

Und noch ihr Stimmlein siässe, 
Ihr Fiuss seyn gel, 

Ihr stimm ist hell, 

Der Hals ist lang, 

Wie ihr Gesang: 

Gickgack, Gickgack, Gickgack, Gickgack, 
Wir singen am St. Martins-Tag. 


Mårtens dag, den 11 nov., utmärktes hos våra förfäder på runstaven 
med en Gås, emedan den dagen firades med en folkfest för gåsslagtens 
början. Man drack biskop Mårtens skål. Av broskbenets beskaffenhet spåd- 
des om den kommande vinterns. Var dess främre del ljus och dess bakre 
mörk, väntades förvintern blid, eftervintern kall. — Färgen är ljusare hos 
gamla, mörkare hos unga, emedan lufthålorna i bröstbenet äro större hos 
de gamla än hos de unga, såsonr jag på ett annat ställe visat. — Med an- 
ledning av den redan pag. 1213 meddelade berättelsen om Huss, och derav 
att Mårten LuTtHErRs dag infördes dagen före Biskop Martins dag, blev Gåsen 
ett minne av LuTtHER. Efter AFZELIUS. 

Guldgåsen omtalas av GRIMM och BÄCKSTRÖM. 

I. ÖWEN har ett epigram, hvari det heter: 


Tu me plus loqueris: plus ego scribo tamen. 


För övrigt äro åtskilliga vers skrivna om skrivpennan, såsom av ÅNT- 
HELMUS, 1677, som dock talar em Pelikanens, och ALCUN, hvilka anföras 
av LEnz. — F. L. GRUNDTVIG har: 

Kommen er Vibe, Ster og Gaas, 
dog er ikke Vinter endnu sin Kaas. 


| 
Gänsekönig nämnes i gamla fabler, och om ”Ente und Gänse' 


finnes ett skaldestycke hos GELLERT, 1779. 


Kraas salta nämnes 1 ett Fzerö-kväde, LYNGBYE, 1822, med Bryn- 
hilda, och översättes med 'Salt-mad'. — Krås såsom födoämne begagnas i 
Sverige och Danmark i sammansättningen Gåskrås, hvilket utgöres av 
muskelmage, huvud, hals, underarm och fötter av Gås. 

oo CPåte de foie gras', allmänt känd från Strassburg, är en imitation 
av den klassiska gåsleverpastejen. — Hos oss begagnas levern mest till 
korv, som stoppas 1 skinnet av gåshalsen. — Ferrara geese voro ryktbara 
hos de gamle för sin stora lever, som når en vigt av 2 &. Omnämnes av 
SMOLLET, BREWER. | 

[BercHeEruvs har följande vers, som till en del kunde gälla Gåsen: 


Der Schwan das trawrig Thier gibt zu der Arzenei 

Drei Stick: sein Fett, sein Fell, die jungen auch derbei. 
Das Schwanenfett erweicht, zertheilt, es lindert auch, 

In bösen Augen ist es öfters in Gebrauch. 

Das Schwanenfell, das wird vor allem sehr gelobt, 
Wann etwan in dem Bauch der Kolik Schmerzen tobt. 
In Hirschmark und in Oel man junge Schwanen kocht, 


Das Podagra, das Oel davor nicht wenig pocht. 


Om I viljen bliva gamla, ropar SALVO till sina sicilianska landsmän, 
så äten svankött, och, tillägger FINGER, som anfört det, troligtvis grundar 
han detta på Svanens långa livstid, då den såsom bekant når en ålder myc- 
ket över 100, ända till 300 år.| 

SHAKSPEARE nämner Gåsen på några ställen och plockandet av le- 
vande Gäss. 

STJERNHJELM har uti Bröllops besvärs ihugkommelse'”: 


Nu hörs liudande klang af rördrom uthi morasen, 
Storkarna komma nu fram, långnäbbade, kacklande vildgäss, 
Nu synes ock igen Palamedis vakande tranor 


Para sig hop, samt alle the diur, som vistas i skogen. 
Ibland det mångahanda, som erfordras till bröllopet omtalas: 


Giödde på stall, fete oxar och får, gäss, höns och kalkoner, 
Tjädrar, orrar och hierp, hjort, hind sampt rådiur och harar. 


KÄsTNER, 1719—1803, har enl. ScHötz i Eine mitterliche Warnung': 


Victorien hörte ich juängst ihren Sohn belehren: 
Fritz, sieh die Mädchen an, als ob sie Gänse wären" 


Sundevall, Svenska foglarna; forts. af Kinberg, 1881-6. 


GRÅGÅS. ANSER CINEREUS. 1253 


Madam, sprach ich, Sie kennen ihr Geschlecht; 
Folgt Ihnen Fritz, so denkt er meistens recht. 


Se arsa Was ich von Gänsen hier geschrieben, 


Trifft Sie, Madam, gewisslich nicht. 
In Gänse, so wie die, von denen jene Mutter spricht, 


Kann man sich ja verlieben. 
— — i Claus Narr und die Gänschen': 


. , .. als er an eines Teiches Band' 
Bei muntern, jungen Gänschen stand: 

”Ihr liebehen Dingerchen ! jetzt seyd ihr artig, 
Bald werdet ihr nur grosse Gänse seyn”. 

Claus sagte laut, was ich oft schweigend fiihle, 


Wenn ich mit kleinen Mädcehen spiele. 
BELLMAN har i "Fredmans Testamente', n. 97: 


Den som vill ha, han täcktes befalla 
Inlagd Gås i öl. 
— I ”Gurkorna': 
Den snipan snörper truten 
liksom en fiskemås . ..... 
Nog är den tossan känd: 
Hon kan ett golf knappt sopa, 
Knappt skilja räf från gås. 


GOETHE omtalar åtskilliga bland bönderna i trakten av Bingen gängse 


ordspråk, deribland om bröstbenet hos Gåsen, nemligen att om det hos en 
stekt ”Martinsgans” är brunt, så betyder det köld, är det hvitt, snö. 


— I ”Musen und Grazien in der Mark” 
Uns beschäftigt nicht der Pfauen, 
Nur der Gänse Lebenslauf. 


— Reineke sade: .... 
Lasst ein Paternoster mich sprechen. Die Seelen der Hihner 


Und der Gänse bediirfen es wobhl, ...:. 


Mercurius i Epilogen till ”Kjerlighed uden Strömper bär peruk och 


stora ”Gaasevinger' på huvud och fötter, WESSEL. 


OEHLENSCHLAGER sjunger ”Til Apol”: 
Solidhed kaldes det, fordi 
Saalenge vi paa Jorden hinke, 


202 


ch ni RR 


AE Ng ANAR ÄV LERA AL NA dd ÖRE on RN SET ERA 13 TLA AAA rs (Ac BITER SLATER BAD AA TE 

AS MM or ME ON EUT a PLA d N 4 [4 

SE LE VR En "FU Cr j KON a / RNE TRA de AN And 
BAT SAD ER AT = | 


ur 
så 


1254 GRÅGÅS. ANSER CINEREUS, 


Saalenge dependere vi 
Af Gaasesteg og Fleskeskinke.... 


Kan man i Riim sig spise met! 


O, ej engang i Hexameter. . .. 


Mon det til Torvet bringes kan, 
Som Flesk og Rug, som Ges og Hvede? 


— I ”Landtlivets Gleder' efter HORATII Epod. 2: 


» . » Gaasen, som min Hustru szetter 
Paa Bordet for os Mortensdag. 


— I 'Freias Alter säger Bilbo: 


. . . Jeg har aldrig kunnet lide Caracalla, siden han gjorde mig det Oprgr mod 


G2essene på Capitulatium i Rom. 


På Kapitolii räddning genom Gässen, ävensom på gåspennans företräden 
och huru illa Gåsen blir på Martins dag belönad, häntyder BLuUMAUER i sin 
'Lob der Gans”. I Herkules omtalas Gåsen bland annat villebråd. I 'Iu- 
piter und Io' heter det: 

50 fiätterten einst Römer auch 
In Capitolio den Bauch 


Der Schaar geweihter Gänse. 


På Gåsens enfald häntyder BLuUMAUER m. fl. 
DAHLGREN har i Kärlekens snaror' 
Allt hvad du önskar 
Genast då fås, 
Till och med Gås... 
Ett jag dock ber, 
Förrn jag mig ger, 
Att den der Gåsen .. 


Man fram till mig bär. 


Mårtensgås omtalas även av Fr. RUCKErRT i Martini Kirchweihe': 
Die Gänse schreien schon; 
Sie schreien sehr und klagen: 
Es geht uns an den Kragen, 
O seht das lange Messer! .... 
Die Braten sind im Haus. .... 


Musävs nämner 'Martinsgans” uti "Der Schatzgräber”. 


RUNEBERG har i 'Elgskyttarna'” 
Likasom skaror af gäss, då på sväfvande vingar de lemna 
Nordens isande sjö, påkalla hvarandra som oftast, 
Lättande flygtens besvär med sånger och vexlande tillrop, 


Så framsväfvade skyttarne nu på de snöiga fälten. ... 


Talrika ordspråk, ofta häntydande på Gåsens förmenta enfald, äro upp- 
tecknade. — Om Gåsen säger sagan: ”Han slöss å han biss å han bläser å 
han kacklar. I en halländsk saga omtalas gröna Gausabain, ben av Gås, 


enl. BONDESON. 


Opt (part.?) Thoth, LEPsius, Todenb. Taf. IV. UHLEMANN, Vet. Zig. lingu. 
1851, .:86;, Thoth. 1855, 71, 105): 177-8, 239, Gans: 

Knv (interd. part.) Howm., Il. II 460; Od. XV 161, 172; XIX 536, 552; FRIEDR., 
Real. 1856, 252; BucKH., Hom. Real. I 1873, 114; HaAHN, Sagenw. 
Stud. 1876, 458; ref. KoErs., Hom. Thierw. 1880, 66. Aisorp., Fab., 
ed. SCHMIED, 1810, 200; DE LA FoNT., Oeuvr., ed. Dip. 1840, 32; v. BIn- 
DER 1866, 35 n. 60, 41, 90 n. 74. ARristor., Av. 521; Vesp. 83, 805, 
1145, 1302; cf Säve, Ar. Fogl. HiPrPoKrKr., I 680; II 708,-48. HERoD., 
II 45; ef. C 37. PraAr., ed. Din. 1868-80 I, 579, 40, Ind. ' ARistor., 
ed. Dip. 1874, Ind.; cf. SUNDEV., Djurart. 1862, n. 137. XENOF., Anab. 
19,26. AROCHISTRAT., Poöt. buc., ed. Dip. 1866, Fragm. X. Dirinos, Poät. 
com., ed. Dip. 1855 p.548. THEOFR., Fragm. VI, 33; ed. Wium., T. III, 1862 
p. 125. NIKAND., Alexifarm. 136, 228. ARATOS, ed. DiD., Progn. 289, p. 20, 
P. buc. & did. 1862; trans. Cic., Fragm. II, ed. NoBB., 1850, p- 1333, v. 292. 
Firostr., I 769; II 946; Vit. Apoll. V 25. AProrrovor., III 10 (7); Ub. 
MOSER 1828. Diop. Sic., XIV 116. Geopon., ed. NicLraAs, 1781, I 3, 9; 
IT 201,4: TT EIS OCIV. 7. 285000, TOS. PALLADAS, Anth, 
gr. IX, 377; REGis, p. 160. Anon. Anth. pal. VII, 546; REGis, 102. 
Anecd. med. gr., ed. ERMERINS, 1840, p. 238, 245,-7, 269, 270, 454. 
STRABON, ed. Dip. 1853, 653, 46; L. XVI C. 4; Ub. v. GrosxK., Th. III 1833, 
286; ForB., B. VII 1860, 53. PLutArRcH., ed. Dip. V 1855, ef. ind.; Ub. BAER, 
1830 V, p. 890. ARrREtAIOS, Öp., ed. Kön, 1828, p. 395; Ed. L. Bar. 115, 49. 
NIK., OPP., ed. Dip., v. Ind. LuK1An., II 742, 829-30-8; III 1225; IV 1569. 
ATHENAIOS, ed. SCHWEIH., vide Index: Anser, Leda. FIniPros, Anth. pal. 
Dip. 1864 VI, 231; Regis, 37. PAUSAN., ed. Dip. III, PERRO, 3 kd, 2. 
ÖPPIAN, de aucup., ed. Din. II. 18; III, 23, p. 124 (126). Dionys., Pa- 
rafr. de Av., ed. Dip. Poet. buc. & did. 1862, pp: 120, d20.EILB, IC; 
p. 10. AROHISTRAT., 1. c. X, p. 78. GALEN., ed. KUHN, VI, 702-5-88, 
p. 41; XI, 635, 733; XII, 305, 325-6; XIII, 948; XIV, 241; XIX 743; 
Ind. AssmM., 1833, 41. Poöét. com. gr., ed Dip. 1855, v. Ind.; Nov. 


FL AT KÄR mand GET RR I äta TA LA För kän KAD lär PR ALTAN CSR BAD TR FR a ANGE NARE 
OR ON, rö ST SN ND MN dn SJ RE NE. ON bal FR : UL År : IHTV TAN 
RN ' TRA, mA s LL | SF FORA SA : TN SM JA OR ÅN ( 


| | DL NAG Sa SM CR | 


GRÅGÅS. ANSER CINEREUS. 1255 


com. relig., 1. c. 648. PorrYyrios, de Abstin,, ed. Din., III 16, 57, 123; HER- 
CHER, III 57, 12. Barzer, III 16, p. 92. ÄTAN. åå Din. v. Ind. 
LONGos, ed. Dip. Erot. Scr.; Ub. JACOBS, 1832, 58, 90-3. ÖCONSTANT. 
PoGON., Anecd. med. gr., ed. ön , 1840, 239, 247. Anon., De ali- 
ment., Ru IDELER, II 1842, 279. 


Knvaorov (Gässling) HIEROFILOS, De nutr. meth., Phys. & Med. Gr., ed. 


IDELER, I 1841, 409; ed. Boiss., p. 192. 


Anser (interd. part.) CATULL., Carm. XXV, 2; ref. Körer, Tierl. in 


Sprichw. 1881, 63. Van Ecl. IX, 36. [vix Georg. I, 119, fr. 
orek. Avser SA Cyg, En. VIII, 655. Horar., Sat. II 8,88; ref. Voss, 
Br. II 8, 88. Famr., Fab. v. Broken, 1865, VII, 21 p. 49; BINDER, 
1866, 41. OvipD., Met. VIII, 684; XI, 597. Liv., ed. RuUPErRt» 1808, 
V 47. Pers., VI 71, ?II 42. MaArti., ed. Lugd. Bip. 1661, L 9,32, 5; 
13, 58, 74. Corum., VIII 13-14, '15, 10; overs. FERECHLAND, 2 Del. 1807, 
437. PROPERT., ed. Ne 1780, III, 2, 12; 19 NAR ROSA 1 IS MR SA Abio: 
CaL., De re coquin., ed. Amst. 1709 n. 171,-5,-6; EN 1787; SCHUCH, 
1867, LVI, 23, 231-7. Nemes., ed. Kemeu., Poet. lat. r. venat. 1728, p- 
304, Cyngenet. 314. Fror., ed. Fabri fil. 1674, III, 6. AVIAN., ib. 
KERLER, Röm. Fab. 1838, 255. ROoMULUS NILANT., 1. cec. 304. OVE sa 
Sat. v. HILGERS, 71, 114. Ovip. JUVENT., De klor v. 22; ed. GRAUFF 
C, CALPURN. 1836, p. 65. JUL. SPEBAT., De: ansere I.;e. 69: ' Of. SERE- 
NUS; NILVATICUS, ref. FINGER, Abh. z.-b. G. 1861, 231. OÖORIGENES, ed. 
Auct. lat. lingu. 1595, 1137. CALPURN., ed. GRAUFF 1836, 69. ARNOB. 
AÅFR., Disp. adv. Gent. VI, c. 20; ÖRELL., Annot. 1816, p- 334. S. Aur. 
AUGUSTIN., De civ. Dei II 22; Oper. omn. Par. 1841, VII 70; VIII 198. 
PALLADIUS, De re rust. I 23, 30; ed. Colon. 1536, p. 1726. CONSTANT. 
AFR. MED., De animal.; ed. ACKERM., Parab. Med. Scr. antig. 1788, 124. 
CONSTANT. Cas., De Agric. 1530, 310. P.A. BerGavs, Poém. 1568, 199. 
Nat. Com., Myth. 1596, 137, 388. JOAN. AUDOEN., Epigr. (1609) III, 
198. Bopin., Nat. Theatr. 1605, 376. I. Owen, Epigr. Amstel. 1640, 
L. III 198, p. 83; ed. 1650, p. 69. Lupov. Nonnus, Digteticon 1646, 
220,-1,-40,-65,-6,-9, Ai (dom. , AA. fer. » CAMER., Symb. &, Bmbl. II; 
ed. Purscr 1661, p. 64; III, p. 50. ”LACHMUND, Misc. cur. 1673-4, 239, 
obs. 181,-7, 242'; cit. GRonNov., Bibl. regn. nat. 1740, 41. MASsEN., Spec. 
1681, 414, 854. COf. BECHERUS m. f., ref. FInGEr, Abbh, z.-b. G. 1861, 
230, Schwan. W. HEwWwSson, Phil. Trans. LVIII (1768) 1769, 217; ref. 
Comm. reb. sc. nat. & med. XVII 1771,396. HzEERKENS, Av. Fris. 1788, 
87-104. RuUPERT., Comm. in Liv. 1807, 459. 


Anser cinereus ALBERTUS MAGNUS, De animal. (1495) LX XIII, p. 227; ref. ALDR., 


Orn. 1635 P. III, L. 19, C. 18, p. 49; Jomnst., Av. 1657, 941. Mur. 


u. W., Tasch. II, 1810, 559. Mzr., Vög. Liv- u. Estl. 1815, 257. MEISN., 
SOHINZ, Vög. Schw. 1815, 306. Cr. R. A. 1817, 530. NILs8., Örn. 
II, 11 1821, 236; En. II 1858, 391; Ill. fe I, 44. Boizr, Reise Now. 1822, 
107,-9, 140, 178, 311. TrIiLM., Danm. o. Isl. Fugl. 1823, 178. FABER, 
Hochn. Vög. 1826, 23. Savi, Orn. 1827-31; ref. Isis 1833, 1004. Brrnn, 
V.D. 1831, 835. GLoG., Schles. Wirb. 1833, 55. WaALcHN., Orn. 1835, 
153. HORNSCH., SOCH., Verz. 1837, 19. SocHinz, En. helv. 1838, 124. 
WIKSTR., Stockh.-tr. 1839, 103. Keyrs., BL., Wirb. 1840, n. 387. ZAW., 
En. 1840, 126. Anpr., V. A. H. 1841, 211. BvtLrE, Domest. Thiere II, 
1842, 5. DE SEL., Fn. Belg. 1842, 137, 167; N-a 1855, 262, 397; Bull. 
Ac. Belg., ref. N-a 1856, 396. kneg. Isis 1842, 201. Natin. NI 
XI, 1842, 229. Mzsom, Öfv. V. A. F. 1844, 88. ScHrEe., Rev. 1844, 
p. CIX; N-a 1855, 256; Mus. Ans. 1866, 107. v. p. MötHLE, Orn. Gr. 
1844, 121. LirnrJ., Obs. z. II 1845, 54. ScHurz, Fn. m. 1845, 414. 
RATHEE, N. preuss. Prov.-bl. 1846, 15. SUFFR., Arnsberg 1846, 159. M. v. 
Wzr., Vet. Soc. Handl. 1847, 61; Göt. Handl. 1851, 76; Bidr. t. Finl. 
Ner 1857, .69. MAD fbe VAT 1849, 310; N-a 1854, 267. LÖBENST., 
N-a 3 H. 1850, 21. EN I. c. 42; Danm. Fugl. 1853, 357; v. How., 
Br. 1881, 218. FUTuLR., Na 1850, 3 H. 77. Böcr, Ber. 1851, 21. 
CARSTENS., N-a 1852, 1 H. 79 (Tanger). JÄCK., N-a 1852,2 H. 122; 1853, 
398; J.£Ö. 1855, 405; Ber. Bamb. (1860-62) 1863, 92. Gap., N-a 1852, 
3 H., 8; 1858, 281, 295. Borsm., N-a 3 H. 1852, 36; 1855, 316. BraAnpr, Beitr. 
z. 'Kenntn. d. Russ. R. XVII 1852, 327. HeLim., N-a 1853, 288. NEGEL., 
1. ec. 62. KessL., Bull. Mosc, Beitr. 1853, Sep. 22-3. Banp., N-a 
1853, 436. K.-WartH., N-a 1854, 37. Bairry, Orn. IV 1854, 331. 
Lev, Vög. 1855, 18. WeEstErRL., Göt. Handl. (1853-4) 1855, 71. CÖCzErR- 
NEY, J.f.Ö. 1855, 47. O.-GALL., N-a 1855, 52. v. Mipp., Isep. 1855, 
14,-5, 113,-5, 129 (part.). LANDB., N-a 1855, 38. DvuBois, J.f.O. 1855, 
270. VANGER., 1. c. 344. Brauts, N-a 1855, 335. HARDY, Cat., ref. N-a 1855, 
422. ov. PREEN, N-a 1856, 65; J.f.O. 1859, 462-3. Pässr., J.f.O. 1856, 
66. F.-BrEAumM., N-a 1856, 166. MoB., Vet. Soc. 1856, 219-20; 1857, 
106,-8; Nat. Dagant. 1856, 238 (part.?). J. W. v. Mörm, J.f.O. 1856, 
231. J.v. WriaHt, Öfv. V. A. F. 1857, 44; Uskela 1857, 118. ETTING., 
Abb. z.-b. G. 1857, 73. GLoG., J.£.0O 1857, 74. WizrPK., N-a 1857, 325. 
RAFN., N-a 1857, 127 [enl. DurnF., Ibis 1874, 'osäkert']. ALTHAMM., N-a 
1857, 402. ErxH., N-a 1858, 13, dyocoxnva, part. JäÄG., Offenb. Ber. 
1858, 33. Fas Bidr. t. Skand. Fogl. 1859, 10,19. Åsrtr., Lomma 
1859, 20. Finger Ibis 1857, 50,-7, 62; J.£.O, 1859, 386; ADR. z.-b. G. 
AXIK (1879) 1880, 258. LInDERM., Vög. Gr. 1860, 157. SEIDENS., J.f.O. 
1860, 312. v. SCHRENCK, Amur 1860, 465. MALMGR., J.f.O. 1863, 379; 


Öfv. V. A. F. 1863, 108 [nec Torenr, Bidr. t. Spetsb. Moll. 45]; Not. 
pr. Fn. & F1. 1861, 106; 1869, 390. IrBYr, Ibis 1861, 247. H.C. MöLL., 
Vid. Medd. 1862, 28; Ub. J.f.O. 1869, 346. R. Bras., Ber. XIV Orn. 
Ges. 1862, 37. Somm., Öfv. V. A. H. 1862, 74. Högs., Örebro 1863, 18. 
RaApDDE, SÖ. Sib. 1863, 22, 358; v. Howm., Briefe 1881, 13. - Röuw., 
Verz. 1863, 62. SzEzEK., Ber. Cass. 1864, 41; -« FErz., STO. 1864, 
72; Wien Abh. XXI 1871, 722. (LUNDB.,) Jägarf. iNdske 1864, 
102. Löw., Öfv. V. A. F. 1864, 315. v. Norpu., J.f.0. 1864, 376. 
COLLETT, ARS 1864, 263; Hvalö 1866, 42; Vid. S. Forh., 1868, 174; 
Mag. f. Nat. Sep. 1877, 194. v. Drostr, J.f.O. 1864, 428; 1866, 391; 
1869, 283-5; Bork. 1869, 260. JeErp., Ind. III 1864, 779. Horrtz, J.f.O. 
1865, 188; 1868, 129-131; Mittheil N.-Vorp. 1870, 47. A. v. How., 
J.£.O. 1865, 253; 1870, 231. SALvVAD., 1. c. 1865,322. R. Mer.,Z. G. 1865, 
438. RivA, Örn. 1865, 527. ALBARD., Herkl. Fn. III 1866, 227. STÖLKE., 
Ber. St. Gall. 1867, 76. BryrtH, Ibis 1867, 174. DEGL., G., Orn. 1867, 
479. HorvårH, Abh. z.-b. G. 1867, 558. Tis., Ö. Smål. 1868, 31. 
?CNATT., Jägarf. Tidskr. 1868, 60, 123. BRruH., Abh. z.-b. G. 1868, 255. 
Meyv., Öfv. V. A. F.1868, 285. DYB., PARR., I£0. 1868, 338. (Cf. STAHL, 
ned Anim. 1868, 365,-8.) Brav., Ibis 1868, 400. A. C. SmitH, Ibis 1868 
456. MARCHANT, Cat. 1869, 78. BorGer., Nordd. 1869, 127. 'TaAocz., 
J.£.O. 1870, 55; 1873, 108, A. FritscH, V. E. 1870, 408; Wirb. Böhm. 
1872, 84; J.f.O. 1876, 79. v. FiscH.,, Z. G. 1870, 352. Korm., Gotl. 
Fogl. 1871, 14. Hoir., Wirb. (1871) 82. Naruvs., J.f.O. 1871, 255; 
1880, 345. GozEB., J.f.O. 1871, 146; 1873, 13; 1879, 272. SAUND., Ibis 
1871, 396. Arst., Br., Ibis 1872, 70. Storprz, Öfv. V. A.F. 1873 n. 5, 
70. Parm., Fiol. Fogl. 1873, 319; J.f.O. 1876, 52. K. FritscH, Ac. 
Wien Denkschr. 1874, 243. FE. Rer., Z. G. 1874, 391. HevGL., J.f.O. 
1874, 401. [Cf. SEverz., 1.c. 418.] Durnr., Ibis 1874, 404. or IN 
Schl.-H. 1875, 19; v. How. Reise 1880, 82. SWINH., Z. G. 1875, 62. 
v. PscHusi, Z. G. 1875, 457; Vög. Salzb. 1877, 81. BArtH, Jägarf. 
Tidskr. 1875, 115; Norges Fuglevildt 1881, 4. SömANA J.f.O, 1876, 14; 
1881, 296-7. Orss., Öfv. V. A. F. 1876 n. + 123; 1882 n. 10, 44. NEHRE., 
J.f.O. 1876, 161. Dress., Ibis 1876, 417. Mörr.,Z. G. 1876, 289. WösrN., 
J.£.O. 1877, 34. SINT., J.£0; 1877, 68. Jalires J.f.O. 1877, 335; 1878, 
430; 1880, 85-6, 400; 1882, 102; 1883, 70; 1885, 333. Marm, En. 1877, 340. 


b) 


i q ' 2 AK OUT, da AN FUM Ä lat AROR STEP PJ AKS ET EN LET VET SKUR  OTE INGE v 
FA GGN a (I SLE EN ARA EN arr LA tort AR dar AAA NOAA ÄN ga a ST I ALS a AR ag | 
a (1 LR a TN a Fn, bh ARE dal NR Lr LR FE a 6 ent fr ÄLL TA LÄRA AA ÄRE TG SAL RAR ÄN ad ÄR 
INA NER: Mi (NE Ra VER TR FNS TA ( FÖRRA ON dn Mi MM 


1256 GRÅGÅS. ANSER CINEREUS. 


ref. E. v. How., 1. c. 264. BErGsTR., KinB. Tidskr. f. Vet. 1881, 217-38. 


TANcR., v. Howm., Br. 1881, 272. Veiledn. zool. Have Kjob. 1882, 2. 
Gr. MARSOCH., v. PELZ., Orn. vind. 1882, 120. HENKE, SEEB., Ibis 1882, 
220. EN Z. G. 1882, 311-3. KraABBE, Vid.-Selsk. Nat. -vid. Afd. 
1882, 365. SzEzEB., Ibis 1885, 33. 


Anser domesticus INNER. MAGN., De animal. (1495) LXXTIII, p. 227. GESsN., 


Av. 1555, 136, 141; Gee Red. 1669, 131. Anser, Ganza, FRANz., 
An. hist. saer. 1643, II C. IX. Azrpr., Orn. III 1635, C. 17, p. 31; 
OL. MaAGN., Gent. sept. hist. 1645, L. XIX, C. VII, p. 481. Jonsr., Av. 
1657, 92. WiLL., Orn. 1676, 362. MarpriG., Opera II, Lugd. Bat. 1687, 
346, 359. Rar, Av. 1713, 136. KLEN, Hist. Av. 1750; Stem. Av. 
1759, 31. Briss., Orn. VI 1760, 262; ed. 1763, II 431. BRÖNN., Örn. 
1764, 14. BerG., Tal. 1787, 20. ReErtz., Fn. 1800, 115. Paur., Reise 
I 1771, 169; ref. Comm. de reb. Sc. nat. & med. XXI, 1 1775, 294. 
BrucH, Isis 1824, 684. Buvurre, Gans u. Ente 1842, 15. Cf. MARTIN, 
J.f.O. 1854, 179. K.-WaArtu., N-a 1854, 37. Borrzr, J.f.O. 1855, 179. 
SCHRÖDER, Z. G. 1766, 376. v. Hom., J.f.O. 1867, 143. QUENNERST., 
Stud. I 1873 (61). Kinz., Talmuds Husdj., Tidskr. f. Vet. 1878, 86; 
Edd. Nat. 1880, 111-2. NaArttHus., J.£.O. 1880, 345. 


Anser ferus GESNER, Av. 1555, 152. GrRrNn. Red. 1669, 137. ALDR., Orn. 


III 1635, 147. ?WiLLuGB., Orn. 1676, 274. MARS., Danab. V 1724, 100 
t. 43 (ex WiLL.). KLEIn, Hist. Av. 1750, 129 (part.); Vög. 1760, 238. 
BrRUNN., Örn. 1764, 13. BJIERKANDER, V. A. H. 1776, 294. STtTEPH., 
Gen. Zool. XII 1824, 28. Errt., Anat. 1838, 98. Trmm., Man. IV 
1840, 517. DE SERR., Migr. 1842,97. JaArp., B. of Gr. Brit. IV (1843), 
68. DrummM., Ann. a. Mag. N. H. 1843, 422 (ut. beskr.). THOoMPs., 
Irel. III 1851, 28. Lrovrp, Ant. II 1855, 165, 171. FinG., Verh. z.-b. 
G. 1857, 564. ?EVANS, STURGE, Ibis 1859, 172. Pow., Ibis 1860, 350. 
SIMPS., 1. c. 1861, 366. SwWInH., Ibis 1861, 344; 1862, 254. SCLAT., 
Ibis 1862, 286. F. Borr, J.f.O. 1863, 61-5. NzEwr., Ibis 1864, 132; 
1865, 313-5. Monrz, Ibis 1865, 440. MARCHAND, Rev. & Mag. Z. 1867, 
332+-A. silvestr.(?). SUNDSTR., Örebr. (1868) 1869, 24; Bih. V. A. H. 
I 1872, n. 4, 33. ELw., Ibis 1869, 22. Erw., BucxrL., Ibis 1870, 339. 
BrRooKE, Ibis 1873, 342. Bopn., Z. Gart. v. bort 1875, 20. DaAnF., BRrR., 
Ibis 1875, 426. Corrnin, Sk. Fugl. 1876, 643. ?C. Dixon, Ibis 1885, 88. 


Övsrt., Ois. de la Chine 1877, 491. LiEBE, J.f.O. 1878, 86. PLESKE, 1. c. L'Oye privee BELon, Nat. d. P'hist. dt Öyvyseaux 1555, 156-7. 

93. Kronpr. RuUDoLF, Br. LEO 1879, 16, 127, GoELDL., J.f.O. 1879, 283. Vildgiess BERGEN, Danm. og Norg. Herl. II 1640, 150, 182, 237. 

IrBY, Ibis 1879, 345-6; 1883, 188. A. MöLL. , J.£.0. 1879, 392. C.-GYLL., Anser silvestris OL. MAGN., Gant sept. hist. 1645, L. XIX, C. VII, p. 481 (part.). 
Geogr. S. Tidskr. 1879 mn. 8, 17. Rim J.f£.O. 1880, 148. Rö Repr, De Ins. 1686, 210. Briss., Orn. VI 1760, 265; ed. 1763 II, 432 
Ornis 1880, 167. E.v. Howm., Wand. 1881, 110. BzrucH, Isis 1824, 678; (ex. part.). Brenm, V. D. 1831, 336. C. A. WRricHr, Ibis 1864, 154. 


GRÅGÅS. 


Anas anser L., S.N. ed. I 1735; II 1740, 46 (part.); Fn. II 1761, 40. 

Anas n. 90 B, L., En. I 1746, 32. Gås, Gäss, Vestg. Res. 1747, 43; Sk. 
Res. 1751, 9, 136, 179, 186, 218. 

Anas anser vulgaris L., S.N. IV 1748, 22. 

Anas anser domesticus L., Esca Avium 1774, 6. 

Anas anser B L., S.N. X 1758, 123; XII 1766, 197. Ponrorpr., Nat. Dan. 
1763, 167. PH. Möur., L. S. II 1773, 282. ?ForsKÅL, Descr. An. 1775, 
p. VI & 3. ?GzEore., Reise I, 1775, 166. Gapp, Sjöfogl. 1769, 4, 
Grågäss, (part.). Mörnr., Prodr. 1776, 14 + A. a. dom. Cert, Ub. 
II 1784, 330. Moznr, Isl. Nat. 1786, 20. G. v. CARLSS., Fogl. 1789, 
18. Öpw., Act. Ups. 1792, 64. 

Anas anser ferus GM., S.N. 1788, 510 [A. cinerea 506 = A. brachyrh. LATH.]. 
JULIN, V. A. H. 1789, 187; Journ. f. Hush. 1792, 59. BESEKE, Vög. 
Kurl. (1792), 43 (part.), "die grosse wilde Gans'. Rerz., En. 1800, 115. 
LANnDTt, Fers 1800, 247. LaArTa., Ind. II 1790, 841, n. 26; LATH., B. III, 1 
1798, 399; IV, im 1812, 506. BECHSsT., Jagdw. 1802, 151. ?SABINE, 
Trans. L. S. 1819, 527; Isis 1826, 99. Trmw., Man. ed. I 1315, 526; II 

(1820) 818. Trirm., Danm. F. 1823, 178. THunB., Fn. Japon. 1823, 2. 

Anser domesticus rusticus KLEIN, Av. 1750, 129. 

?Aves fluviatiles (part.) FICORIN., Gemm. 1757, P. II, 77, Tab. 3. 

Anser cristatus Briss., Orn. 1760, VI 265; ed. 2, II, 434 (med tofs). 

I'Oie Burr., Hist. Nat. XVII 1787, 36 (fig. rödt band å näbb, röda fötter). 


Goose SHAKESP., Macb. II 3. Muntr. fr. III 4; öv. HaGB., VI 270; XI, 270; 
Argbigg. IV 3, Gåskrås, HAGB. SMOLLET, Peregr. Pickle, ref. BREWER, 
Dict. of Phrase a. Fabl. 4 ed. (S. a.) 355; cf. 1. c. 365. ÖOGILVIE, 
Imper. Dict. II 1882, 410, Ans. fer. 


Geese Loud. Mag. 1829, 65. 


Goosery (Gåsstiga) MILTon, ÖGILV., 1 c. 
Engl. Gloss. 1881, 282. 

Ganz NEANDER, Proverb. Germ. 1590, 330; cf. Böcnm., Gefl. Worte 1880, 459. 
KÄSTNER, SCHUTZ, Epigr. Anth. II 1806, 37-8, 40. WISKEMANN, Antik. 
DLandwirthsch. 1858, 68. 

Gans WizzAw III, ref. ErirpDEL, Z. G. 1882, 313. Corn. VAN DYK, Osteol. 
Amst. 1680, 236. F. v. LoGAN, ref. ScHöTz, Epigr. Anth. I 1806, 89. 
PFEFFEL, 1. c. 198, 201,-2,-11,-5. KrETtscHM., 1. ce. 256. GELLERT, Fa- 
belm. 1779, 104 + Gänsekönig 1. ce. p. XIX. Grimm, Kind.- u. Haus- 
märch. I, 411; Guldgås BåcKrstTR., Sv. Folkb. II 1848, 148. Cf. LANGB., 
Deutsch. Lied.-kr. 1820, 441. ZIEMANN, Mittelhochd. Wörterb. 1838, 92. 
Volksharfe, III 1838, 27. GorturE, Werke I 1857, 148; III 260; IV 65; 


Of. Gosling Davies, Suppl. 


ANSER CINEREUS. 1257 


V 7, 126,-9, 133, 153, 221; VI 381; XI 1858, 199, 284; XIII 202; XIV 
14, 61; XX 1858, 226, 357; XXIII 229; XXVI, 108. ScHinL., Werke II 
1838, 25, 116, 340,-2. GuzrLt, Mag. f. Thierheilk.; Sep. Anat. d. Hausv. 
1849, 91,-3,-4. v. MArRBACH, D. wiederaufst. Eulensp. 1845, 19. Mvusävs, 
Volksm. IV 1845, 151, Martinsg. SCcHNETZL., Bad. Sag. I 1846, 84. O.L.B. 
WorFr, Poöét. Hausschatz, 16 Aufl. 1853, 345, 354. Marr., J.f.O. 1859, 
179. LENnz, Zool. 1856, 401, flere cit. LEwyYs., Zool. 1858, 190,-2, flere 
cit. WENzIG, Westslav. Mährchensch. 1857, 265; ref. CASSEL, Der Schwan 
1861, p. V. Braun, Nat. d. Sage I 37, 72,-8, 410; II 1865, 205,-21,-4, 
386. Bruwm., Schr. III 1862, 129; Deuk. IV 1863, 46, 388; Iup. IV, 
296, 372; 433. GräÄssE, Märchenw. (1868) 69-72, 115 [cf. 2051. Röc- 
KERT, Werke II 1868, 25; VI 255-6; VII 57, 117, 193, 361 (vild o. 
tam). v. REpDWwitz, ref. HuB, Deutschl. Ball.-Dicht. 1874, 525. ROQuUETTE, 
l.c. 568. HAMMER, l. c. 140. v. BopenstEDTt,l. c. 374. E. 'T. A. Horru., 
Schr. XI 1845, 258. v. WurzBACH, Glimpf u. Schimpf 1864, 117. 
K. Russ., Meine Freunde, 2 Aufl. 1878, 195 (part.). ARNIM u. BREN- 
TANO, Des Knaben Wunderhorn I 1873, 223; II 235. Kurz, Gesch. d. 
deutsch. Lit. I 1873, 94. v. KELLER, Altfr. Sag. 1876, 29, 41. HAN, Sa- 
genw. Stud. 1876, 414. FauLrm., Kulturg. 1881, 326, 544. Cf. WEIis- 
SER u. MeErrtz, Bilderatl. z. Weltgesch. 1882, Tab. 5-9, 10, 34. 'N:, 
Z. G. 1883, 318. ScHÄFER, Z. G. 1884, 152. 

Grågås (den gamla isl. lagboken, troligtvis ej uppkallad efter denna art) 
LANDsSTAD, Norsk. Folkev. 1853, 391; Gåsi 1. c. 815. 

Gaas, Gjaes PontoPr., Norv. 1754, 139 + Graagizes, Radgizes (part.?). STRÖM, 
Eger 1784, 115. Niels Ebbesen, 5. GRUNDTV., Kempevis. og Folkes. 
1867, 110. WEpEL, SYV, Viser I 1812, 224, 405 (385); II 245, 307, 329; cf. 
LynGBYE, Brynhilde, Fer. Qved. 1822, 201. AaAsEnN, Norsk. Ordspr. 
1856, 52,-4, 87, 150, 210,-45. WeEsseL, Digt. 1878, p. XXXIV, 126. 
ASBJÖRNS., MoE, Norske Folke-Ev. 3:e Udg. 1866, 120; 4:e Udg. 1868, 
134. AsBJ., 1. c., ny saml. 1871, 172; 1876, 172. OÖREHLENSCHL., Skr. 
XIII 1859, 14, 39, 47-8; XIV 1859, 100, Vildg2ess, 153; XV 1860, 98; XVI 
13, 16, 25, 79, 112, 172, 197,-9; XIX 1860, 44,-5, 69, 82; XNXIV 1861, 
164. P.L. MoöLrrer, Franske Folks. 1871, 44. MorBecH, Udv. Event. 
el. Folkedigter 3 Udg. 1873, 103. J. KAmP., Dansk. Folkemind. 1877, 
185-6. H. C. Mörr., KinB. Tidskr. £. Vet. 1882, 87. v. HAHN, Sagen- 
wiss. Stud. 1876, 458. F. L. Grunprvy., Fugl. i Folk. Digt. 1883, 16. 

Gås Karm, Resa II 1756, 7, 347. GaADp, Sjöfogel 1769, 10. Afz., Sagohäfd. 
I 1839, 68, 102; III 1841, 150-1; IV 1865, 180; V 2:a uppl. 1853, 8, 
174, 254. STJERNEJ., Bröll.-besv. 1871, 23; Morgonen, ref. LÉNSTR., Anthol. 
I 1841, 74. O. v. DALIn, Vårvisa; ref. LEÉNSTR., 1. ec. 121. dCf. 1. ce. 


1258 | : GRÅGÅS. ANSER CINEREUS. 


II 1842, 131. BeiLm., Skr. I 1861, 125, 195, 253, 257, 331, 505; 
II 75,-8, 167, 224, 357-838; III 228, 333. KerierR., Skr. II 1811, 146. 
LiDN., Arb. 1858, 443. Brom, Skr. 1827, 147. TEGNÉR, Inl. av Bört- 
TIG., p. XX. Wapw., Skr. 1869, 11, 17, 59 + Vildgäss, (cf. 251) 
376,-87,-8, 486. DAHLGR., Kärl. Snaror; ref. Hum. Parn. 1860, 117,-8. 
ARVIDSON, Sv. Folksånger III 1842, 165. RunEB., Skr. I 1858, 48; II 
75; V 1864, 322. HazzrL., Fosterl. läsn. I 1868, 168. Sv. Ordspr. 
1865, 5, 11, 27, 33, 40, 55, 60,-2,-7,-8,-9, 70, 81, 92. Läseb. f. folksk. 
1878, 8. WiGsTR., Sk. Vis. 1880, 25. Bonpeson, Hall. Sag. 1880, 36, 
90, 100-2, Gause, Jässlinga, 55, 103; Sv. Folk-Sag. 1882, 14, 20-1, 
02, 65-6, 147, 225, 318, Grågås, Jäss. 

Vildgås ?Öpm., V. A. H. 1780, 315-17. ?HAmBErG, Månadsöfv. 1883, jan., 
p. 4. R. Horm, Jägarf. Tidskr. 1883, 86. 

Anser vulgaris PALL., Zoogr. IT (1810) 222. 

Anser vulgaris domesticus PALL., 1. c. 224. 

Anas segetum EKsSTR., Mörkö 1828, 36. 

— Nchi-king, RöcK., 1833, 57; CrRAM., 1844, 37; JoLow., Poet. Or. 1856, 12. 

Anser cinereus var. rubrirostris "Hopes. SWwInH., Proc. Z. S. 1871, 416. TaAcz., 
J.£.O. 1873, 108. 

Gangi etc. SCHISCHKOFF, Vergl. Wörterb. II 1838, 263. 

— Kalevala, öv. CAstr., I 1841, 196 XVI; II 1841, 158, Gås; SCHIEFN., 
1852 XVIII, 67. 

Anser cinereus domesticus MARTIN, J.f.O. 1854, 179. RuinH., Ibis 1861, 11. 
KinNB., Tidskr. f. Vet. 1882, 226-9, 231-7. 

Toulouser Gans Bopin., Zool. Gart. 1875, 20. 

Emdenergans Veil. Z. Have Kjob. 1882. 

Anser domesticus communis; ÅA. d. pomeranus; A. d. frieslandicus (Em dener 
Gans); ÅA. d. tolosatiensis (Toulouser Gans); A. d. crispus (Sebasto- 
pol- or Danubian-Goose, Lockengans) Döringer, Die Gefligel- 
zucht Berl. (1886) 1885, 423 etc. 

Bastarder: A. cygnoid. dom. + A. ciner. dom. BLytH, Ibis 1867, 174. Cygn. 
ol. + A. domest. Cromm., Ibis 1869, 127. A. c.+ An. mosch. DE SEL., v. supr. 


223. SÄDGÅS, Anser segetum BEcHsrt. Vildgås, P1. LVI, fig. 4. 

Näbb svart, framom näsborrarna med rödgul ring; fjäder- 
klädnaden ovan övervägande grå, undertill hvit, hos gamla med 
svarta fläckar; vingspetsen når åtminstone till stjertspetsen; föt- 
ter rödgula, klor gråsvarta. | 


1. Hane, gammal, 6 maj, 1852, Göteborg, Göteborgs museum. 

Näbbets gula band lika med fötternas färg, men bakom näsborrarna 
mycket ljusare. Överkäken med 27 lameller å hvardera sidan. Iris brun. 
Undre ögonlockets hud ljusgul. — Efter A. W. MALM, 

2. Hane, gammal, 19 juli, Lycksele. 

Näbb svart med ”gulrödt tvärband, sträckande sig här även under näs- 
borrarna, nagel oval, föga uppskjutande, svart, näbbås vid roten bred, till 
näsåsen jemnt sluttande och avsmalnande, mellan denna och nageln något 
nedtryckt. Överkäkens lameller 24, de främsta och mellersta små, nå nedom 
kanten, som är under näsborrarna mest uppdragen, underkäken med ett 
ljust bälte bakom nageln. Pannvinkel avrundad. Näsborrar, belägna när- 
mare munvinkeln än näbbnageln, ovala. Iris "brun. Huvud gråbrunt med 
blekare spetsar. Framhals brungrå med hvitgrått bräm, sidhals likaså, kräva 
grå med hvitgrått bräm; halsrygg gråbrun med blekare spetsar. Rygg och 
skulderfjädrar mörkt gråbruna med hvitt bräm, kors mörkt gråbrunt, baktill 
med hvitt bräm; övre stjerttäckare hvita. Stjert något urnupen, stjertpen- 
nor I par, mörkbruna, med hvita spetsar och kanter utåt tilltagande: 1 och 
2 med mycket nötta spetsar; 3 längst. Bröst lika med kräva; sidor grå- 
bruna med hvitt bräm; mage och slaksida hvita; undre stjerttäckare hvita, de 4 
långa nå nära stjertens spets. Vingar spetsiga; tumvinge med 4 fjädrar, grå med 
bruna spolstreck, 1 mycket spetsig; handpennor: 1 liten, stora 10, 2>1>3, 
brunsvarta, de yttre i utfanet grå, spolar hvita; armpennor 14, svartbruna, 
de inre mörkbruna, kanter inåt tilltagande hvita; armbågspennor 3: 1 lika 
med innersta armpennan; överarmpennor mörkbruna; handtäckare grå; arm- 
täckare: de yttre grå, de inre gråbruna, de yttres spetsar och kanter, de 
inres bräm hvita, de mellersta gråbruna med hvitt bräm; kanttäckare grå- 
bruna med bleka kanter; undre handtäckare mörkgrå; undre armtäckare 
liksom de mellersta brungrå; undre kanttäckare grå, till en del med hvita 
kanter; undre överarmtäckare långa, brungrå. Vadtäckare mörkbruna med 
hvita bräm; skenben fjäderklädt till närheten av hälleden. Fötter 'rödgula' 
Tars något hoptryckt, nättecknad; tår 3>4>2>1; klor krökta, svartblå, 3 
vidgad >2>4>1,som når marken. 

93. Hane, gammal, 21 juli, Jemtland. 

Liknande den föregående, men har tvärbandet å näbbet icke sträc- 
kande sig bakom näsborrarna, samt brämen å övre delen av kroppen sma- 
lare. Handpennorna ej fullvuxna; jemför deraf beroende dimensioner. 

4. Hane, 25 oktober 1866, Skåne, C. MÖLLER. 

Näbb ovan framifrån till näsborrarna och bakom dessa svart, rödfläckigt, 
nedom näsborrarna och framåt gulrödt, naglar svarta liksom underkäken, som 
framtill har ett gulrödt band, nagel svart, oval, hvälvd, kant ej tillbakagående, 


Ir VE 
nå "Sr TR el 
IN vi 

ASTA EN 


Ntldr ' ” A r r 4 Ni | 

1 u je, SUL SVR ; JA j gm d 

1 kh TVR » 4 I j A 

LI rå ' A . ) vi K | 
nd å . k SS 18 


I 


SÄDGÅS. 


föga neddragen. Överkäken jemnt urringad, Pannranden bildar framåt en 
jemn båge. Näsborrar långa, snedt ovala, framtill smalare. Iris brun. Hu- 
vud och nacke mörkt gråbruna; ansigtsrand jemnt bågformig; hakans nakna 
hud framtill gråröd, för övrigt gråbrun, fjäderklädnaden knappt ljusare än 
andra delar å huvudet. Hals lång, upptill smal, framhals gråbrun, övre de- 
len med något ljusare spetsar, nedtill med svaga, mörkbruna, smala spets- 
bräm; sidhals refflad, gråbrun med tydligare, ljusgrå till brunhvita spetsar; 
kräva hvitgrå med mörkare gråbruna, smala spetsbräm; halsrygg föga mör- 
kare än sidhalsen. Rygg och skulderfjädrar mörkgrå, mot det gråhvita spets- 
brämet gråbruna, kors brunsvart; övre stjerttäckare hvita, de mellersta brun- 
svarta, de mellan bådadera utåt hvita. Stjert avrundad, stjertpennor 9 par, mörkt 
gråbrunsvarta, spetsar och kanter hvita, 4 > 8, båda i utväxt. Bröst hvitt, med 
grå, fina fram- och bakåt avtagande grå spetsbräm, i botten gråhvitt; sidor mörkt 
svartgrå, med gråbrunt till hvitt bredt spetsbräm; mage och slaksida hvita; 
undre stjerttäckare likaså, dessa nå ej stjertspetsen. Vingar breda; tum- 
vinge med 4 fjädrar, grå, spolar åt roten hvita, 1 nästan sabelformig, spol- 
streck svarta; handpennor: 1 liten, smal, spetsig, grå, < 1:a handtäckaren; 
stora 10: 2>3>1, svarta, åt roten och de yttre till en del i utfan grå, spo- 
lar utom vid spetsen hvita; armpennor 14, svarta med hvita utkanter, den 
l4:de utåt gråbrun med hvitt bräm; armbågspennor 5: 1-—3 > armpennorna, 
mörkt gråbruna, inåt svarta, utbräm och inkanter hvita; överarmpennor 9, 
de mellersta långa, jemnbreda, brunsvarta, spolar svarta, kanter fina, hvita; 
handtäckare grå med hvita, åt spetsarna svarta spolar, de små grå; arm- 
täckare, de yttre grå, de inre i utfan gråbruna, i infan svarta, ut- och in- 
kanter samt spetsbräm hvita, de mellersta mörkt gråbruna, de yttre grå, 
spetsbräm "hvita, framåt aftagande, grå; kanttäckare grå; alla undre täckare 
mörkgrå. Vadtäckare sidorna; skenbenets fjäderklädnad grå med hvita 
spetsar, de bakre, övre fjädrarna förlängda, hvita, smalben 21 m.m. Fötter 
gula. Tars smal, vid, nättecknad; tår 3 >4>2>1, simhinnor citrongula, 
den inre med rät, den yttre med inåt vinklig wutskärning, 1 med smal 
simflik löpande över till 2:dra tåns inflik; klor svarta, 3 vid, de övriga vid 
roten grå. — Vigt 7”/, &. 

9. Hane, gammal, 1 december 1878, B. JÖNSSON. 

Näbb svart, mellan naglarna och näsborrarna ett pomeransgult tvär- 
band å båda käkarna, näbbås nästan jemnt sluttande till näbbnageln, denna 
svart, kullrig, spetskanten svagt tillbakadragen. Överkäken uppåt bågböjd, 
med 25 lameller med koniska, nedom kanten nående spetsar; käkrot hög. 
Pannvinkel avrundad. Näsborrar närmare näsåsen än kanten och närmare 
roten än spetsen, snedt ovala, näslock med rät kant. Iris brun, huvud ovan 
svartbrunt, vid näbbroten hvitt; ögonlockskanter svarta; huvudets sidor svart- 


— 


+ LÅ " Sr SRA UT ”, EET 3 "TE Fr MM TAR 18 TRA | 
ba Ar SR Sn — Nn FYR HE LP AC Vi, SKJUTS PP UR FA vy 74 Tu ng WMS Ky 0 i Mr (SL ÄN 
p HLR bs UT NS TTG Pia VARAR MT Så NER GG AE RTR ONA Aer Al et ML Migy st RNA RK 
- FR + NIA " An ÅG NOTE ND RN huka. 6 ITA RU eg I | LV QUEER 1 An 
AT NOTISER 1 AN Å 


ANSER SEGETUM. 


Sa OA 
a ON 


pF TR NL å 
NÅ ARR 
IA AV ls FA AN AND vå arr 
EE AR FARTEN EN a göra JANN CEC DLI ELER FYR SRA 
p rv JAG Lå Pa Va d / 4 "Uv IL Ga 4 I 
I UY åns vi | ; v ty 
CL jr rd i nu / , Sn f i 


a f a JE MT "il öar? MM MM) kan FARS SR LA fr TRES TLS NK ML RN STL RA PUR SR 
4 ' Tull sh o- Fale b NE KS NGA NV - ra JG TIA Man am la SN J Lå vi a / Ve 7 | 
HAT a IVA REN LPA ÅR f NN A y i 1 NL IAET. SG 
ve AE a a TU få AL] Kör sg CIUNIVYz ST 07 ' he 
- a Å ' ) 


VY 
MA 
MM. 


1259 


bruna; ansigtsrand bågböjd; haka mörkt gråbrun. Framhals gråbrun med 
brungrå, nästan täckande spetsar, sidhals upptill fårad, kräva grå med grå- 
hvita spetsbräm; nacke svartbrun, halsrygg mörkbrun med gråbruna spetsar. 
Rygg mörkt gråbrun med gråhvita spetskanter, skulderfjädrar likaså, men 
med bredare spetskanter, kors svartbrunt; övre stjerttäckare, de mellersta 
svartbruna, de längsta av dessa svartgrå med hvita bräm, åt sidorna hvita, 
de längsta nå 57 m.m., nära stjertspetsen hvita, gråspräckliga, Stjert av- 
rundad, stjertpennor 10 par: med alla pennorna utom en nya, brunsvarta, 
9 och 10 gråsvarta, spetsar, utkanter och spolar åt roten hvita. Bröst 
grått, hvitspräckligt och med gråhvita bräm; sidor svartgrå, baktill svarta, 
bräm gråhvita, bakerst hvita; mage gråspräcklig med hvitt täckande bräm ; un- 
dre stjerttäckare och slaksida hvita. Vingar breda; tumvinge spetsig, med 3 
fjädrar, bågböjd, 1 grå; spolar mot spetsarna svarta; handpennor: 1 liten, smal, 
grå, < 1 handtäckaren; stora 10: 2 och 3 med utkant, 1 och 2 med inkant 
utskuren, en ej utskjuten, 1 till 3 med utfan utom vid spetsen grått, de 
övriga åt roten grå, spolar hvita, för övrigt svarta; armpennor 14, 1—12 
svarta med hvita utkanter, 13 och 14 utbräm hvitt, derintill gråsvart; arm- 
bågspennor 3 < armpennorna, gråsvartbruna med hvita utkanter; över- 
armpennor 8, jemnbreda, gråsvarta, de mellersta längst; handtäckare 1 smal, 
stålgrå, spolar hvita, åt spetsen gråsvarta, de små stålgrå med svarta spolar; 
armtäckare, de yttre stålgrå, de inre brungrå, spetsbräm och utkanter hvita, 
de mellersta gråbruna med gråhvita spetsbräm, de mindre och kanttäckare 
stålgrå; undre hand- och undre armtäckare stålgrå, glänsande; undre kant- 
täckare stålgrå; undre överarmtäckare långa, jemnbreda, svartgrå. Vad 
grå med gråhvita bräm. Fötter brandgula. Tars vid midten hoptryckt, 
klädd med små sköldar; tår 3>4>2>1; klor gråsvarta och ljusgrå, 3 bred 
=2>4>1. — Vigt 8”/, &. 

6. Hona, gammal, vårdrägt, 3 april, Stockholms skärgård. 

Liknar hanen. 

Näbb svart, tvärband rödgult, hvilken färg sträcker sig vid sidorna till 
näbbroten. Käkrot hvit med rostgula fläckar. Panna vid näbbroten hvit. 
Iris ”brun'; ansigtsrand bågböjd, hvit. Ovan och sidor med breda, hvita bräm. 
Stjert något avrundad, stjertpennor 9 par, spetsar, utbräm och utkanter 
framtill hvita. Klor svarta, vid roten grå, 3 mycket bred, vågig, ovan och 
inåt grå. 

17. Hona, gammal, Köping, död i Stockholm d. 18 juli 1882. 

Näbb orangegult, vid roten rosenrödt, nagel svart, näbbås nedtryckt, näsås 
svart. Käkkant baktill nedskjutande, bakerst uppdragen, överkäken med 24 
tandformiga lameller, de bakersta 4 och den främsta små, underkäkens kant 
svart med gult band vid nageln, käkrot hög. Pannvinkel framåt bågfor- 


AN EE LE ONE tet EEE VITA PR EN AO re a Se VR SAN AA UROR FU TEN ON ER TE SN RA RT er JL Ka SD Ka NT 
ASEA LR TR 0 a FR (EE TELLAN LL RN SR ke SA NA GE ÖVMENNA ARE EUT AA VSYN FEAR GIAN ( 
RN USE SR ANT JM (led BUR RR för Da PRAT MUN lär nd ODER mn Ur W 0 
| 4 in Åt ATEN i SPAN MÖTE 10 NN g 4 NE FaR AL UV ' 
FS FR PN NN / WTO KR av p RUTER MUF FJ n Fn ES el It h T 
RN JE SYST nr IR KANE J NAR id HONANS ATT ORG AS EU 
ET Ren li å LL NS | NL da, TN 
” | 


; REAR HM 
Å AW ; 3 r . VR 


1260 SÄDGÅS. ANSER SEGETUM. 


mig, hvit. Näsborrar jemnhöga, sluttande framåt, näslock rakt, å kanten 
svart. Ögon livliga, iris kastanjebrun, pupillen vid vanligt dagsljus liten, 
desg diam. 3 m.m., efter döden 5 m.m. Huvud gråbrunt; ögonlockskanter 
svarta, undre ögonlocket gråhvitt: ansigtsrand på sidorna lodrät, rak; fram- 
hals brungrå, halsrygg något mörkare; kräva ljusgrå med gråhvitt bräm. 
Rygg svartgrå med gråhvitt bräm, skulderfjädrar svartbruna med hvita spets- 
kanter, kors rent svart; övre stjerttäckare, de närmaste, längsta, hvita, de 
övriga svarta. Stjert (skadad), stjertpennor 9 par, svarta med grå utkanter, 
8 och 9 svartgrå med hvita spetsar, utbräm och spolar, de övrigas spolar 
åtminstone mot roten hvita. Bröst hvitgrått med hvitt, nästan täckande bräm, 
inga svarta fläckar; sidor brungrå med gråhvitt, upptill hvitt bräm; mage 
och undre stjerttäckare hvita; slaksida hvit, i botten grå. 'Tumvinge med 
4 fjädrar svartgrå, spolar mot roten hvita, 1 sabelformig, lång; handpennor: 
1 liten, smal, spetsig, grå, stora 10, svarta, de yttre gråsvarta, 2 och 3 i 
utfanet, 1 och 2 i infanet utskurna, spolar hvita, mot spetsarna svarta; arm- 
pennor 15, svarta, spolar hvita, mot spetsen svarta; armbågspennor 3, svarta 
med hvita utkanter; överarmpennor 7, svarta med svaga, grå spetskanter; 
handtäckare 1 > 1:a handpennan, för övrigt lik denna, de övriga svartgrå, 
de små svartgrå med svarta spolar; armtäckare svartgrå med hvita spetsbräm, 
de mellersta likaså, men med dragning åt brunt; kanttäckare svartgrå med 
svarta spolar; alla undre täckare stålgrå, spolar mot spetsarna svarta; undre 
överarmtäckare långa, spolar svarta, mot roten hvita. Vadtäckare stålgrå 
med hvita spetsbräm; smalben 14 m.m. (till ledytan). Fötter pomeransgula. 
Tars nättecknad; tår 3>4>2>1; klor 2>3>4=1, 3 bred, starkt krökt, 1 
och 4 grå, 2 och 3 svarta och grå. 

8. Hona, gammal, ? ruggning, Köping, död i Stockh. d. 23 sept. 1882. 

Rygg med en ny, grå- och hvitflammig fjäder och flere svarta; skulderfjädrar 
blandade nya svarta och gamla mörkbruna; en ny, med hvitgrå spets; övre stjert- 
täckare fälda, en ny utväxt, svart med gråhvit spets; stjertpennor, alla gamla. 
Tumvingens andra fjäder ny, gråsvart; handpennor stora 10: 1 och 2 minst, 
utskjutande, 3>4>5>7>6>38, alla nya, svarta med hvita spolar, vid spetsen 
svarta; armpennorna 1 och 2 nya, ej fullvuxna, 11 fäld, 12 ny och fullväxt; 
handtäckare nya, svartgrå, spolar mot roten hvita. 

9. Dundrägt, 22 juni, Jemtland, MEves, Riksm. 

Näbb brunsvart, naglar gula, vid kanten täta nedgående streck, kalk- 
spets ingen; näbbås rät. Käkkant uppåt utskuren, överkäkens vid käk- 
roten neddragen, munvinkel något uppskjutande. Iris gråbrun. Huvud 
ovan olivgrönt, panna ljusare; ögontrakt, tinning, ögonlock och ögonvrå oliv- 
gröna; huvudets sidor för övrigt gula; haka gul. Hals gul; halsrygg gul- 
grå med 'dragning åt olivfärg. Rygg, skulderfjädrar, kors, övre stjert- 


täckare och stjert olivgrönbruna. Bröst gult; sidor grå; mage, undre stjert- 
täckare och slaksida gula. Vingar olivbruna, armens bakkant gulhvit. Lår 
och skenben utåt gråbruna, för övrigt gula. Fötter 'olivgråbruna, intill och 
långs tårna gulgröna'; klor krökta, smala, 3 bred. 


10. Hona, ung, Lillehammar, 1,000—1,500 fot över havet, 66” n. br., 
Norge. 

Under 4. seg. omtalar CorLzrEtt ”'den kontinentala formen A. ar- 
vensis: 

Näbbets rödgula färg börjar upptill vid näsborrarnas framkant, nedtill 
vid deras bakkant och omfattar de fram och över dessa ställen liggande 
delar; överkäkens tänder, de små inberäknade, 30 st. å hvarje sida. Stjert- 
pennor 8 par. Fötter orangegula; klor svarta. — Enl. COLLETT. 


Ågg. Ovata, grovkorniga, smutshvita, lika dem av Å. cinereus, 
men vanligtvis med kortare spets. 


1866, Husevig, Island, BENZON. 

N. Island. 

1366, Tamsö, Norpvi. Matt hvitt, smutsfläckar gulbruna. 

1865, Tamsö, Norpvi. Hvita, b grovkornigt, kort (knappt kull?). 
Samma tid och ort. Långsträckt, smutsigt, brunhvitt. 

1870, Kautokeino (eller Tamsö), KNOBLOCK; a hvitt, b smutshvitt. 
15 juni 1859, Enare, Norpbvi. Lätta, släta, smutshvita. 

1859, Östfinmarken, SOMMERFELT. Gropigt omkring spetsen. 


2 NI OR VD NN 


Sädgåsen, såsom den helst borde kallas, saknas på Grön- 
land. På Island ses hon stundom, TEiLmaAnn. Funnen endast 
på Nordlandet; kommer fockvis i tredje veckan av apr.; uppe- 
håller sig då på fält, ängar och lägre bergsslätter samt på Grimsö. 
Mot slutet av maj drar hon till bergen, der hon häckar; ägg funna 
1 juni 1819 på en klippa vid Myvatn. I medlet av sept. drar 
hon åter med sina ungar till dalarna och flyttar bort snart der- 
efter; kallades Grågigses, FABER, 1822.. Även KrörEr omnämner 
den 1857 såsom häckande, och Proctor erhöll 3—4 st., NEWTON, 
1864. | 

Väl har den blivit omtalad av Horn från Färöarna, men 


SÄDGÅS. 


ANSER SEGETUM. 


RR ARR TREE Jå a 


59 


HM 1 205 30 4 5 69 79 9 10 j. 
a REPET PATE RER EET EE SA ÅA OS ANN INN Ne FAN ARR MA Bor AUD SES RAR 815 — -— 806 926 ON 700 730 — 850 
ENN REN RUTA STR Te Fe Lea LÄRAN LinaN dras AR ET va SVE NL ASA 143 = > 121,4 121,5 — 113,5 Sr 55 — 
Näbb, längd till PANPENG ar då scn re kr denna vice os mr NG ocr ban RSA NP PRON KRETS YR NRO KKR HR RRKNN KFN — 65 64 58 59,6 59 59 BT,7 21 — 
» » D Pigs Er DER AA el DA NN HA GNAGET ARLA SRA SAN In GE Est ERE sr RDR om 64 62 68 60,7 61 55,5 56,6 22,5 — 
D » från Spetsen TILL RASDOFVATDA! «or posnigsbdss bor eb sr ere iris lor kRn Di RES — 33,5 32 — 30 32 26,6 ae 10 FA 
D höjd vid roten RAA ER AG ft GA Soja SANN LD SA Le RE RA APA a RS ÄR Sr bt — 30 30 31 31,7 29 31.6 29,6 12 — 
» (RER NE BER SE AR a 6 ES a YAN NING ARSA LSU FN NAS ar BANG LAS SA AR ng ES s 17,6 18 17 18 18 16,3 16,6 7,8 — 
Gapets ARA EE RR EE ps CAN AN Ant äng AN Er MR TAM SAS ER RR KSR Fett — 26 27 29,5 27,5 28 27 28 10 — 
ER BREED Eee Id RR DO TERRI. fo sn gr asian den sad ler eter Re rad — 20,5 20,5 20 19,7 19 19 19,4 1,5 
od Aa AA RÅ CMR Nye Lr Ak ot ör SIS rr AE NAR AN RN Pe 0 KR. 2 18,5 Et 19 19 4 2 
FERM a rs SAR SLL NIA TES ANAR ANS, BG ER BUS OO AD SR 1 VR SANNE IAN — 14 14 13,5 14 14 13,5 14 7 — 
NER, FARIRES REN Få RNE spa VE NR SR Ebba a vs av Ua ar es RA RO NA 18 0 KAMERA FR 16,3 16 16 15 16 14,5 16 6 HR 
Näsborrar........... LAR TFA sar AN ot Bå ( OS AA SA 1 BERNT KN NASN EIA 1 REN — 9,5 10 Er 10X2 10 IX2,5 | 10,2 X2,55l 3,4 X1 > 
Vingens SERNER RAN BIS AR hes od artnr Sr rr SS an ALA NERE SALE Oe MA RISSS Ko längt IE 485 462 350-+ 440 438 450 c. 420 360 — 460 
RR Rn a ars dr svara Graal on a banar Ule na a lär obe a da EAT ar SS SR = Sa 15675 NE ec. 730 1270+ EF lor 
RRENO ER ARTO KEN I RR STO TE USSR 1 RT ÄG Se ROR Nu BSS a RESORT De — 200 170-+ 190 180 175 180 180-3 - 
ER RO EE OL UA dr Ra sr een stn RNA vr sne ir fena KE så va Mkr År arsa — 150 146 160 145 : 153 c. 130 — — 
BETET URDOLE INKOM VINOBPEUSSIDA. vises besert det dd ed ora ibo te nr rr SANDRA NSL -— c. 15 SA 5 0 e. 10 + + EE rr 136 
RR a mn RS 1 Rn mn fd AA De 80 82 82 77 81 75 — | — 315 — 
IRA TROR AA ERIOA RAR dia ser Sale Res MY EAS san veg AA Dt eV LE RAR SVE NA CE KATE er GF NE — 89 86 87 12412 85 90 34 31 - 

AM | la b 2 3 4a b 5 6 a b Ta b 8 8 
KAS BED TS LINE TES Aa Näe UN SR be rede FALA LUK RIS Sa 86,9 80,8 88 83,8 89,3 83,2 96 31,9 81,7 84,4 81,4 79,1 89,7 
DAGEN OMIISRS ör Väl se Adv da on ärA vett 59,8 56,6 57 57,8 59,8 58,7 58 54,7 55,7 54,8 56 55,8 60,1 
AR ag ord SEGRA rår SR DA AA 27,1 34,2 31 26 30 24,5 38 27,2 26 29,6 25,4 23,8 29,6 
Bard ReUCBrade läng G..csscssoks otisrgrrd 1,45 1,43 1,54 1,45 1,5 | 1,42 1,66 1,5 1,47 1,54 1,45 1,42 1,49 

Dr UNIK HSU TLGE O Liga salg de be vg ÖNA SEN VAS ARES fate a 5197 4573 5116 | 4844 b275 4884 5568 4480 4551 4625 4558 4414 5391 

Agg. 82—89X55,5—59 m.m., COLLIN. Möjligtvis från Island. 
H. C. MöLsLErR anser, att den icke här förekommer. v. DROSTE i landet för dess häckning; häckar i bergsgölar vid Karasjok och 


antog, att den flyttade över öarna; men säger 'troligtvis”. 

På Spetsbergen synes den hava träffats av TorRELL; en gång 
hemfördes ett huvud derifrån; MALMerEeN säger sig hava sett 
den här. 

I Skandinavien om sommaren inom polarcirkeln; skall enl. 
äldre uppgifter häcka på öar utanför Norge, men talrikt i de 
Häckar, liksom ”A. arv.', på flere stäl- 
len i Ostfinmarken, SoMmMERFELT, 1862. BartH säger, att man 
icke bestämdt vet, om hon häckar på holmar eller skär i havet, 
men att hon synes häcka endast vid färskt vatten; sågs 1 fjell- 
vattnen i N. Trondhjems amt d. $, antagligen den sydligaste trakt 

Sundevall, Svenska foglarna, forts. af Kinberg, 1881-6, 


inre trakterna av landet. 


Bautajok. Kommer till Finmarken i slutet av apr., bortflyttar i 
slutet av sept. Häckar talrikt på 'Tamsö i Porsangerfjorden; boet 
är enkelt och bygdt bland pil. Ägg 7—10, erhållas omkring d. 3; 
honan täcker dem, då hon lemnar dem. Häckar i åtskilliga trak- 
ter i Ö. Finmarken. Alla vingpennorna fällas liktidigt i slutet av 
juli, då fogeln lätt kan erhållas, ScHRADER, 1853. Äggen likna 
Grågåsens, men de äro 1—2 lin. mindre. Många årligen insam- 
lade. Bortflyttar mot slutet av sept., Barpoamvs. Häckade i stort 
antal å Tamsö; omkring 150 ägg, huvudsakligen eller endast av 
denna art, insamlas årligen, Coirretrt. Häckade vid Karasjok, 
V. Finnmarken, d. 7? 1856, ungarna dyka väl, Bart hos DRESSER. 
203 


1262 se | SÄDGÅS. 


Kallas enligt RascH Vildgaas, Graagaas, men då A. cinereus 
icke särskildt nämnes, torde denna art inbegripas härunder. Flyt- 
tar över Kristiania om våren i temligen betydlig mängd. Häckar 
på öar i Öjeren, BARTE.' Grågåsen, hvaribland väl även räknas 
Sädgåsen, kallades i Eger, Aggerhus stift, oriktigt Gaul, hvilken 
är Anser bernicla, Strow. Kommer till Vadsö i början av maj, 
bortflyttar i okt., häckar på fjellmyrarna, enl. meddel. av Norpvi 
Häckar knappt söder om 64” n. br., talrikt från Helgeland norrut 
och till ryska gränsen, isynnerhet i inre trakter; flyttar om våren 
nästan endast över inre trakter, men om hösten oftare i de vest- 
Om dess flyttning om hösten långs ku- 
Flyttningen över Kristia- 


liga, Corrnetrt, 1868. 
sterna uttalar dock BaArtH något tvivel. 
nia-dalen mot norr sker isynnerhet i senare hälvten av april; den 
varar nära 2 månader; 1861 d. 7—VY ej sällan i flock om 400 
st., vanligen 50—100 st. Om svårt väder möter dem, draga de 
tillbaka hit. På Hvalöarna allmän med 4. cin. under flyttning, 
COLLETT. 

Kom till Karesuando år 1845 d. 7 och allmänt d. t, Lz- 
stADIUS. Både A. cin. och A. seg. förekomma någon gång på 
vissa trakter några mil från Muonioniska, den senare oftare än 
den förra, 3 af dessa foglar blevo skjutna sommaren 1867, dessa 
voro alla 3 av ÅA. seg., enl. anteckn. av KNoBLocK. Ansågs av 
CnaAttiInGIvs förekomma, men temligen sällsynt, vid Kvickjock. 
'Vildgås' häckade i Skurdalssjön nära vestgränsen och Storlien d. 
7, en gåsjagt der omtalad; 1879 d. å sägas de gamla ej hava 
ruggat och ungarna ej vara fullfjädrade; den tillhör ifrågavarande 
art, LINDBLAD. Häckar i Lappland i lägre skogstrakter, CArRrLs- 
son. Iakttagen i Gellivara, 67” 20'n. br., d. 8 1847, Damn. Om- 
nämnes från Lycksele och sågs jemte Tranor vid Indalselven d. 
3 1832 på flyttning, ZEtTtTERSTEDT, 1833. ITakttagen d. 3 1847, 


1 Kyrkås samt i Oviksfjellen; 


ANSER SEGETUM. 


NSUNDELIN; för övrigt på flere sydligare ställen enl. samtidiga ob- 
servationer'. Träffades under en resa från Stöttingsfjellet till 
Lule elv på de stora myrarna i skogarna; går aldrig upp på de 
egentliga fjellen; en tam sågs i Lule stad av WAHLBERG, LÖWEN- 
Häckar i V. Jemtland, HaLLerEen, och 1879 vid Mosjön 
åren 1878—81 i Gaukelsjaur och 
Skurdalssjön, men saknades i sistnämnde sjö 1882, SAHLIN, OLs- 
son. I Ljusdal, N. Helsingland, sågos i början av maj 1858 stora 
flockar av överflyttande Tranor och Gäss”. 

Vid Horndal, Dalarne, under flyttning allmän; en Gås, okändt 
hvilken art, erhölls i början av nov. 1844; kom till Hästerum 
d. 7 1842, enl. samtidiga meddel. av LunpBora. Visar sig å 
Mörkö endast vår och höst, ExstrRöm, 1828. Mycket sällsynt i 
Södermanlands skärgård. I Örebro län allmän på flyttning vår och 
höst, HöaBEre; uppehåller sig på rågfälten, Sunpström. Vid Fin- 
spong på flyttning. Kom dit d. 7? 1843; 28 st. d. 7 1844; 9 st. d. + 
och 15 st. d. ? 1845, LunpBore. I trakten av Karlstad under höst 
och vår ej sällsynt, Ceverström. En från Falköping, d. 7? 1871, av- 
bildad hos DresserR. Träffas under flyttning i Bohusläns skär- 
gård, W. v. WricHrt, 1851; är vanlig, enl. meddel. av KonLtHoFr. 
Flyttar åtminstone under våren över Göteborg. Kom dit d. i 
1849. På Tjurholmen i Göta elv, erhållen d. ? 1846, 2? 1849, 
4 1849; 8 1852, A. W. Manx. Under flyttning sällsynt i Jön- 
köpingstrakten. I Almesåkra allmän, under flyttning d. 4 1878, 
3, 3. 1880, ' 1881, Tiuy, 

På Gotland sällsynt, 
MEvzEs, 1850. 

Erhållen i Blekinge, enl. meddel. av C. G. Riir. 
under dimma vid Dagstorp d. & 1832, ZETTERSTEDT; 
säker. 


HJELM. 


WALLENGREN. Under flyttningstiden, 


Hördes 
arten ej 
På flyttning i Ringsjötrakten i apr. och okt., övervintrar, 


SÄDGÅS. ANSER SEGETUM. 1263 


enl. meddel. av C. Mörrer. Erhölls vid Lund d. 3? 1843, enl. 
en samtida anteckning. Kommer till S. Skåne vanligen i okt.; 
uppehåller sig på ängar och rågåkrar nära vatten, ofta under 
hela vintern, NiLsson m. fl. Talrika skaror vilda Gäss, till art 
obekanta, flyttade om höst och vår över trakten av Grönby, men 
mycket sällan slår någon mindre flock sig ned der. Erhållen vid 
Lomma d. 7 1852, Malmö t6 1851, 1: 1883, Eurenius. Hvarje höst 
och vår samt under mildare vintrar i mängd på rågåkrarna vid 
S, kusten såväl i närheten av Malmö som vid Ystad och Trelle- 
borg. Den skjutes ofta av jägare i Ystadstrakten, enl. meddel. 
av N. Bruzenivs. — Det må tilläggas, att ofta, då Vildgäss i 
allmänhet omnämnas såsom sedda eller under flyttning, denna art 
även derunder troligtvis bör inbegripas. 

I Danmark under snöfria vintrar; i Ringkjöbings fjord talrik. 
Hos vildthandlare i Kjöbenhavn temligen vanlig från Seelands 
nordkust, der den stundom ses i hundratal; den förekommer med 
'Å. arvensis under flyttning i stora skaror på ängarna långs åt 
Randersfjord. Höst och vår talrikare än Å. cin., KJERBÖLLING. 
Kommer hvarje höst och vinter i stora skaror till Einsiedelsborg, 
drager bort vid stark frost, Corrin, 1877. 

I Slesvig och Holstein under höst och vår på åkrar och 
ängar ej talrik, Boiz, 1819. År 1876 drog den över landet om 
vintern; hösttåg i okt. och nov.; mycket talrik om vintern på 
flyttning vid frost. Vid Flensburg 1877 regelbunden på flyttning; 
under hela vintern ganska talrik, Jahresb. Nära Nordsjön om 
vintern i stort antal, TEILMANN, 1823. På Nordfriesiska öarna 
regelbunden, RouxweEpbeRr. I Hertigdömena under höst och vår över 
allt talrik, isynnerhet vid Nordsjön och öarna, om våren ej så 
talrik som om hösten, RoxWwEDER, 1875. 

I Finlands inre trakter. Hvad ScHrRADER anfört rörande denna 


art, Å. seg. och ÅA. arvensis, nemligen att den räknas bland de i 
Ostfinmarken på Tamsö talrikt häckande foglar, har redan blivit om- 
taladt; han tillägger, att hon ruggar i slutet av juli, ägg medel- 
stort, 2" 9”X2" 1”, av 'A. arv. 38 2"X2" 23". Bådadera synas, så- 
som PALMÉN antyder, tillhöra vår vanliga Sädgås. Marm anför 1844 
från Enare och Utsjoki lappmarker endast A. seg., som häckade 
på fjellmyrar, sågs 1867 första gången i Muonioniska d. +, fångades 
allmänt med sax. Ägg erhållna i Kautokeino. Några mil N. om 
Torneå flyttade d. 13 sept. ofantliga skaror söderut, PALMÉN, 
DAHLBERG. MSydgränsen för dess häckning går snedt genom N. 
och mellersta Finland: sydligare i Ö. än i V. delarna, enl. Par- 
MÉN, som anför flere detaljer. Häckade i N. Savolax; ungar, 
6—7, d. F, i slutet av juli fullfjädrade, flygga i början av aug.; 
blir i fångenskap mycket tam, AScHAN, PALMÉN, DRESSER. Er- 
hållen på flere trakter under flyttning, men sällan; vid Hangö d. 
5 1843, U. FALKE, V. NORDMANN. 

I Arkangels guvernement, byn Walduschka vid Dwina d. 
5; jagas med hund och krypskytte, är mycket skygg, G orBEL, 1873. 
Vid Arkangel under sommaren, SEzBonyr. I Petersburgs guver- 
nement under flyttning, v. FiscHEr; ej sällsynt, BraAnor. På 
Peipus d. & 1852 g. st., SripLitz. Kommer till Lifland, men ej 
i mängd, på flyttning höst och vår, uppehåller sig ej länge, 
häckar ej, B. MEYER. Deremot säges det, att enkla par häcka i 
Lifland på Peipussjön och vid Embach, enl. Russow, 1880; flyt- 
tar talrikt under april och medlet av sept. över Östersjöprovin- 
serna; i mängd vid Dorpat och i Abauthal i Kurland; hvilar 
endast kort tid; besöker på återtåget endast sädesfält. '”Träffad 
i Kurland, enl. Huvumen; på flyttning, GozBzr. Är enl. ARTZI- 
BASCHEFF i Polen den allmännaste arten på flyttning från slutet 
av sept. till första frosten och från början av mars till medlet 


EF 


1264 


av april, TAczANOWsKi. I Centralryssland säges hon vara tem- 
ligen allmän på flyttning, DRESSER. 

Stora flockar av Grågäss funnos i Mathews straits och på 
andra ställen; förmodades tillhöra denna art, GirLEtt. Allmän 
på Nov. Semlja; flyttar omkring medlet av sept., v. Hzuvarnin. Kom 
till Ust Zylma d. 5; ruvade ägg erhöllos vid Kuya d. Y; häckar 
ej sällsynt vid Alexievka, SEEBoum, BRown, 1876. 

Omtalas från Kuban, Kaukasus, på genomtåg, Hummer, 1858, 
BoGDANOWw, ScHALow. På flyttning i stort antal; under få vintrar 
på sydkusten av Kaspiska havet, SEEBOHM. 

Omtalas från många trakter av v. MiIDDENDORFF, V. SCHRENCK 
och Rapdpz, till hvilkas arbeten måste hänvisas. Kom till Du- 
dino, Jenissej, omkring d. Y, F. Scamwivr. Sågs av SErBonn vid 
hans vinterkvarter i Sibirien första gången d. 3. Sedan vädret 
blivit blidt under maj, flögo små flockar över fartyget norrut. 
Då vinden vred sig och under ett par dagar medförde frost och 
snö, fick man se Gässen åter flytta söder ut; och då vädret var 
omvexlande, flyttade tusentals på samma sätt fram och åter. 
Slutligen, då isen bröt upp på Jenissej, drog hela skaran norr ut. 
Vid SzzBonrmxs återkomst fick han från Tundran se en stor mängd 
Gäss i full ruggning och oförmögna att flyga. Första gången 
nära Petschora, två år förut, d. 7 och i Jenissej-dalen d. 7. Vid 
Werscheniskoje, 69” 5' n. br., d. 7 träffades flere kullar av tem- 
ligen stora ungar. Den är även antecknad från Krasnojarsk, 
06 on. br., THÉEL, Meves. I Turkestan under flyttning och om 
vintern; draget slutade i mars, SzrverRzow. I Darasun på ge- 
nomtåg, enl. DYBOWSKEi, PARREX. 

I Tysklands flesta trakter den vanligaste arten; i Danzig, 
Böce. Kommer till kusten i okt., L. Brzrux. Om vintern i Meck- 
lenburg, v. MörLER. I Pommern mycket vanlig flyttfogel, Horn- 


SÄDGÅS. ANSER SEGETUM. 


SCHUCH, SCHILLING, 1837; under höst och vinter vid kusten och 


å närbelägna sädesfält; i slutet av febr. 1859 vid Greifswald, 


HoLLtAnD. I Neuvorpommern talrik, år 1854 på sädesfälten hela 
dagen; drar om morgonen i land, om aftonen till havet, Quis- 
torr. Till Schlosskampen kommo 1853 d. iv de första; d. + 
sågos 3 st. av okänd art; d. 1 de sista; på flyttning 1854 d. y: 
d. > de sista, en flock om 20 st., Hintz. År 1878 vid Gramzow 
regelbunden på flyttning; vid Zymna likaså; i Trachenberg uppe- 
håller den sig och är talrik endast under vår och höst, men under 
flere veckor; stannar under milda vintrar så länge vattnen äro 
öppna; i Ottenstein stundom om vintern: 1880 i nov. och dec. 
flere skaror; d. 2 drogo 11 st. åt NV., Jahresb. ”Vildgäss' iakt- 
togos 1 trakten av Barkow vid Plau i Mecklenburg d. 3 1857, 
ZANDER. I trakten av Schwerin på flyttning, v. P rzrEn; år 1876 
om vintern, Jahresb. År 1877 iakttogs d. i en stor flock fly- 
gande åt SV.; en annan d. 3 kl. 9 f. m. från N. till 8. År 1878 
regelbunden på flyttning, finnes även om vintern, Jahresb. Drog 
1 stora skaror d. 13 inåt Vorpommern; talrik i N. Vorpommern, 
QuistorP?. Brukar komma hit i medlet av sept. eller snart der- 
efter, kom år 1860 först d. 30 i samma månad, A. v. HomEYER. 
I juli under ruggning mellan Rigen och Pommerns kuster. Dyker 
väl, men skjutes lätt, Quistorr. På Hiddensö m. fl. öar från 
början av okt. till slutet av nov., H. ScHiLrine. Även sågos d. 
3, 3 smärre och större flockar. Under nov. 1867 i trakten av 
Greifswald talrik, Quistorr, 1858, 1868. Kommer till Mark på 
hösten, ofta i tusental, ScHuLnz, 1845; under hösten på genomtåg 
temligen talrik, VANGEROW; ofta i ofantliga skaror under vår och 
höst på genomtåg, ScHaALow. I Ö. och V. Preussen på flyttning, 
ej talrik, RATtHKE, 1846. Dagligen sedda vid Zossen; tusentals 
'"Vildgäss” på Rangsdorf-sjön vid Berlin-Dresden-banan, StENGEL. 


SÄDGÅS. ANSER SEGETUM. | | ; 1265 


I Anhalt talrik; man får årligen se många tusen, och mängden 
har icke under senare tid, före 1842, minskats; kommer i sept., 
de första ej före d. W,ej efter d. Y, svärma omkring under myc- 
ket larm på de avmejade havrefälten, senare besöka de även de 
gröna sädesfälten och öppna vattendrag. Mot våren bliva de 
oroliga och göra längre utflygter och besöka med korn, havre, 
ärter nysådda åkrar och bortflytta oftast mot slutet av april. Un- 
der kalla vårar stanna somliga till början eller medlet av maj. 
På våren överflytta de hastigt i Ö. eller NÖ. riktning, år 1841 
mot slutet av den mycket varma april. Vid mindre godt väder 
Vid hastig flyttning 
eller längre färd flyga de natt och dag på sned linie eller i V-form, 


kunde de hvila en vecka eller derutöver. 


mycket högt, och under mindre skrik; annars endast på dagen; 
På Mansfeld-salt- 
sjön samla sig under senhösten om aftnarna oerhörda skaror för 
att dricka och hvila över natten på vattnet. Håller sig familjevis 
tillsamman, och de äro även sällskapliga, NAUMANN. De flytta på 
senhösten icke vid köld, utan för snö, då denna fallit jemn i trak- 
ten. Flyttar från Anhalt nästan alltid åt vester, sällan med någon 
De flyga då flockvis, hastigt och högt och 
alla åt samma håll. De flesta flytta ett dygn eller flere dagar 
innan snön fallit, de sista, som låtit överraska sig av snön, skynda 
efter. Icke sällan återkomma de snart, vanligtvis 1-2 dagar 
förr än tö inträffar, hvarav man väl kan sluta till den blivande 
väderleken, NAUMANN. Flyttar höst och vår över trakten av Braun- 
schweig; övervintrar i stora skaror, såsom 1857, 1859 i dec. i 
mängd; 1861 d. 12 flyttande högt i luften, R. Brasivs. I Min- 
sterlandet A. seg. vår och höst, ”4A. arv. säges övervintra, Bors- 
MANN, 1852. Vid Lichtenberg 1879 om vintern, Jahresb. I Nas- 
gau talrik vid Rhen, på Main vid Hochheim vintern 1840-—41 


föredraga derunder sött vatten framför salt. 


avvikning åt söder. 


en stor flock; i bergen sällan och endast under flyttning, RöÖmMER. 
I Arnsberg på flyttning, men ej regelbunden, SUFFRIAN, 1846. 
Vid Gr. Rohde 1881 d. V ett tåg om 50 st., Jahresb. 


Vildgäss, arten obestämd, drogo 1877 vid Steterburg d. 13, 13 i flere tåg, 
vid Brunsleberfeld d. ;5 ett tåg om 9 st., hvilka slogo ned på Schunter- 
quellen och stannade der under flere dagar. Vid Hindenburg i nov. och 
dec., osäkert om de flyttade vidare. Vid Gebhardshagen d. 4 kl. 10 f. m. 
10 st. från S. till N. I Marienthal d. 7 ett tåg från NO. till SV.; d. + 
ett från S. till N.; d.: + ett från NO. till SV. Vid Walkenried d. 2$ kl. 8 
f. m. omkring 150 st. åt V., över Teutoburgerwald 1ilade 2 tåg d. 3 åt N., 
vid BSaarbräcken drogo fere tåg d. 3 åt N. vid oklar himmel och S. 
vind, Jahresb. 


I Grasberg 1878 regelbunden på flyttning; drog 1881 d. 7? 
åt 8. vid frost och skarp Ö. vind; d. 7 drog en stor skara åt 
S. vid svag NNO. vind under vackert väder; dagen förut, d. 3, 
blåste stark NNO. vind med hagelskurar. I Grossenhain om 
vintern; visade sig 1 nov. 1877; år 1878 regelbunden på flyttning 
och stundom om vintern; den + omkring 50 st., d. V på mor- 
gonen drogo flere tåg om 50 st. över staden åt NO.; d. 7 på 
middagen 50 st. över Naundorf åt Ö., slogo ned på en äng; d.+ 
drog på morgonen ett tåg om 300 st. under livligt snattrande 
från SV. åt NO.; d. & 6 st.; d. 7? e. m. omkring 30 st. på ängen 
vid Naundorf; d. Ht de första överflyttande, omkring 80 st.; d. id 
slogo sig 60 st., kommande från NO., ned i Naundorf revier. I 
Adelsdorf och Naundorf sågos 1877 i medlet av dec. dagligen 
flere 100 st., d. i omkring 50 st. Vid Vorwohle 1877 d. 7 kl. 
9 f. m., under mulet väder med snö och måttlig V. vind, 9 st. 
från SV. till NO.; 1878 oregelbunden; på flyttning d. 7. Vid 
Stiege 1876 på flyttning; iakttagen d. ir 1878; oregelbunden på 
flyttning. Vid Harzburg 1878 regelbunden på flyttning. Vid Wal- 
kenried 1879 d. 4 kl. 10 e. m. drog ett stort tåg mot Ö.; d. ? 
kl. 5 e, m. 40 st. mot Ö.; d. + kl. 12 midd, 50 st, mot Ö, Vid 


1266 SÄDGÅS. 


Golmbach 1879 d. Y första tåget från N. till S.; d. 7 drogo flere 
tåg i samma riktning och sågos på fälten i närheten. Vid Tiickel- 
hausen 1879 drogo tåg under nov. och dec.; regelbunden på flytt- 
ning. Vid Cronenberg om vintern 1877, oregelbunden. Vid Alten- 
kirchen 1876 regelbunden på flyttning i mars och okt.; 1878 även 
regelbunden på flyttning; 1879 många ”Vildgäss' d. ? till 4; d. i 
30 st.; d. tr ett tåg om 150 st. Sädgäss; vid Disseldorf 14 dagar 
tidigare. Vid Altenkirchen 1880 d. Y vid dimma en lågt flygande. 
Vid Neuhof, nära Sachsenstein, på de varma källorna uppehöllo sig 
1879 i jan. 6 st. ”Vildgäss' flere dagar, Jahresb. I Schlesien 
hvarje höst, vanligtvis tidigt, i mängd, även under milda vintrar, 
GLoGER, 1833. År1878: i Saarbricken stundom om vintern; vid 
Hindenburg d. 3; vid Witzenhausen förekommer hon ofta på tåg: 
de Gäss, som slå sig ned på åkrarna i denna trakt, tillhöra denna 
art, Jahresb. [Häckar(?) vid Goplosjön, Prossna, A. v. HOMEYER, 
1856.] Iakttagen i Wupperthal av Fvznrorr, 1850. I Neuwied 
under alla vintrar i stora flockar, hvarav många skötos under 
vintrarna 1848—50, Braurts. Flyttar över Kurhessen, SCHWAAB, 
1851. Gör i Niederhessen korta uppehåll under flyttning, Srzz- 
KORN, 1864. I trakten av Halle hvarje år om vintern, E. Rzr. 
D. 7 1885 i Tiibingen, K.-WaArtHaAusen; erhållen i Rentendorf, 
Brrnx; på flyttning, HELLMANN. [År 1814 häckade(?) hon i Thiirin- 
gen.] Gör vid flyttning, då marken är frusen, mindre skada, MöHLIG. 
I Teutoburgerwald 1878 regelbunden på flyttning. — Drager i 
Wetterau årligen under höst och vår i oerhörda skaror, slår sig 
ned isynnerhet å Main-slätterna, till skada för säden och kålfälten; 
mycket talrik 1854—56; drog d. 7 1859 ofta förbi; ofta, innan 
Jernvägen anlades, slogo många Gäss ned i trakten av Hanau: 
år 1864 gick det första tåget, omkring 60 st., N. ut d. 4; d 4 
ett dylikt, d. 7 det sista, om 80 st., OC. JieEr. Har ofta(?) sällskap 


ANSER SEGETUM. 


med A. albifrons, R. MEYER. Antalet har minskats under senare 
tid; d. 'f-=Y 1868 strövade dock en flock om 200 st. omkring 
Wetterau. 

I Bayern 1853 under mars stora skaror vid Altmiihl, vid Gun- 
zenhausen. Kommo i nov. 1854 och flyttade i riktning från N. 
och NO. till S. och SV.; de sista syntes d. 12; under dec. 1854 
och jan. 1855 visade sig enkla, små flockar; endast en gång 62 
st. utmagrade under febr.; de sista syntes d. 7. I medlet och 
slutet av okt. 1853 fåtalig. Vid Neuhaus d. if; under jan. och 
febr. 1854 i mängd, skadande säden, drevos ej bort av kölden; 
i flock om 50—150 st., en gång 193 st., stannade till d. 3 och 
7; på hösten visade de första sig d. 7. Till Mittelfranken, der 
hon kallas Schneegans, kommer hon vanligtvis i nov., en del 
stannar, en annan drar vidare söderut; återkommer i febr. och 
mars flockvis; antalet hade 1864 minskats; d. 7 1820 blevo 167 
st., som -frusit fast med fötterna, slagna, JÄcKEL. Den i 1855 
syntes de första i Augsburg; d. ir en skara om 80—100 st., i 
dec. och jan. 1856 många större och mindre flockar; i medlet av 
febr. åter stora flockar om 100 st.; avtaga derefter; de sista d. 
3 sistnämnda år. I Memmingen 1857 d. (2), d. H fåtalig; 1858 
i mars fere, de sista d. 7; den it 1857 utbjöds den till salu i 
Augsburg; vid Höchstadt a. A. d. 1; under jul i flockar om 
10—50 st. Sedan isen i febr. 1858 åter gått upp, visade sig 
åter endast få d. 2; de sista d. 4. I Aisch-trakten omkring år 
1820—530 1 allmänhet talrikare än år 1863; kom i medlet av okt. 
1 flockar om 100 st. och gjorde ofta skada på säden; 1853—54, 
1 jan. 1859, febr. 1862 flockar om 150—400 st., JiCKEL. 

Omnämnes från Wiirtemberg av CaALwzEr, 1853. I Stuttgart 
lakttagen d. is 1842, id 1847, v. HEvanis, 1850; i jan. torgförd 
i Stuttgart, K.-WaArtHausen. I S. Wiirtemberg 1857 d. +& talrik. 


dm Går vi AVG K i 
Tar R 


"WALCHNER, 1835. 


SÄDGÅS. ANSER SEGETUM. 


Visar sig vid Bodensjön under stränga vintrar i ringa antal, 
I Schwaben och Neuburg om vintern överallt 
temligen vanlig, Lev, 1855. Alla vintrar på flyttning i Mindel- 
och Kameldalarna, LANDBECK, 1855. 

I Schweiz hava ben av fogeln från pålbyggarnas tid blivit 
funna, RörtIMErER. — Om hösten i större eller mindre flockar; 


slår sig sällan ned; under ett år i nov. slog en stor skara ned 


vid Bern; i jan.--mars nästan alla år på fälten, mera sällan i 
sjöarna, MEISNER, SCHINZ, 1813; år 1830 talrik, ScHinz. I Ti- 
cino ej särdeles sällsynt på flyttning under senhösten och i mars, 
Rivas, 1865. 
gelbunden på flyttning, F.-BEAUMONT. 

På genomtåg i Oberlausitz, ToBIAS. 
stor mängd till Böhmen, håller sig över natten på dammar, A. 
FritscH. Erhållen i nov. 1851 i Neutitschein, Mähren, ScHWAB. 
Kommer till Galiziens och Bukowinas sädesfält om hösten, i slutet 
av sept. eller början av okt., i stor mängd. Sällar sig till Grå- 
gåsen på hösten. Om våren vid Wien, Kronpr. Ruporr m. fl.; i 
början av dec. 1825 vid måttlig köld, 4. arv. omnämnes särskildt, 
Gr. MARSCHALL, V. PELZELN, 1882. Kom till Wien d. +, Grodek 
beräknad medeltid 10, Linz ber. medeltid d. 18; iakttagen i Cilli 
d. fi, Rudolfswert 1+&, Wien 13, K. F'rirtscoE. Kommer höst och 
vår till Tyrolen i stora flockar, ALrTtHAMmMER. I Salzburg iakttagen 
under flyttning, v. TscHusi, 1877. I Neusiedlersjön våren 1819, 
v. PELZELN. Kommer i stora skaror, Juxowitz, Gr. MARSCHALL, 
v. PELzZELN. 'Gäss' vid Mariahof d. 3 och $ 1881, Jahresb. I 
Siebenbirgen talrik på sjöar och sädesfält om vintern, LANDBECK, 
1842. Vid Magy-Enjed 1881 d. ?. Vid Oravitz 1880 d. i och 
HH små tåg åt V., Jahresb. I Transsylvanien ej sällsynt i små 
flockar under flyttning, DANFORD, BROWN, 1875. 


'A. sylvestris Briss8. säges vara i Gené&ve-dalen re- 


CN 


Kommer om hösten i 


1267 


I Oldenburg 1878 regelbunden på flyttning; 1880 på flytt- 
ning d. Y från SV. till NO. vid Ö. vind. Av obestämd art av 
Gås kommo år 1881 de första tågen under hösten d. 4$. Vid 


- Hamburg 1878 regelbunden på flyttning. 


Å. arv. 
I Friesland under vintermå- 


På Wangerooge 1876 under flyttning, WizEPKEN. 
nämnes särskildt, NEGELEIN, 1853. 
naderna i stort antal på stränder, åkrar och ängar, ÅLBARDA. 
Å. arv. omnämnes såsom ej skild, v. Drzostzr; om våren och 
slutet av vintern talrik vid Hopp och på Watt, Borkum; dröjer 


ett par dagar. Draga i okt. i mängd, isynnerhet slå de sig fa- 


miljevis, om 2—6 st., ned på öns ängar. 

På Orknöarna och Shetland mycket sällsynt och i små 
flockar, SaAxBY, DrEsseR. På Hebriderna till början av juni, 
men häckar ej; Westmoreland, YARRELL; på Skotlands V. kust 
den allmännaste arten. På Irland regelbunden om vintern, bort- 
flyttar om våren, återkommer om hösten. I Storbritannien under 
vintern och på flyttning i sept. och okt., DREsSSER m. fl. 

Kommer till Belgien i början och slutet av vintern. Kom- 
mer till Picardie under stränga vintrar, DE SELYSs. | 

I N. Frankrike under vinter och vår i talrika flockar, ävenså 
1 Basses-Pyrénées och i dép. du Gard, DzaraAnp, GErer. I Seine- 
Inférieure, HARDY. I trakten av Lyon ej så sällsynt som ÅA. CwN., 
O.-GALLIARD. Kommer till S. Savoyen om senhösten vid N. vind 
med köld och sällan om natten, bortflyttar om vårdagjemningen, 
visar sig då ofta parvis, hanen, 750--760 m.m., större än honan, 
som är 730—740 m.m., Bainrny; jemf. här ovan p. 1261. Om 
vintern i Provence, J. W. v. MöLLERr, 1856. 

Erhållen i Spanien, A. C. Smitt; i S. Spanien under vin- 
trarna sedd torgförd, SAUNDERS. Mindre talrik, IrBY. 

I Italien omkring Rom talrik under vintern. Över Genua 


; € 


1268 | : SÄDG ÅS. 


flytta stora flockar 'Gäss' vanligtvis under natten och mycket 
högt, med stark kackling, Broozrzr. I Toscana, Savi. I trakten 
av Pisa i stora flockar under vintern, Gi1ar1iori, 1865. På Sar- 
dinien talrik om vintern; om dagen stå de i långa rader vid 
Scaffa; derifrån flyga de på aftonen till sädesfälten, på hösten 
göra de mycken skada, Sarva4pvori På Sardinien allmän om 
vintern, Broczr. På Malta mycket sällsynt, ScHEmxBrRi På Si- 
cilien under hösten mycket allmän på Lentini-sjön och närgrän- 
sande träsk; uti provinserna Syracusa och Catania allmän; i trak- 
ten av Messina under flyttning från början av hösten till april, 
MALHERBE. 

Vid Pirano 1880 på flyttning i dec. ej sällsynt. År 1881, utan 
att arten nämnes, men anses hava varit denna, omtalas, att vid 
Pirano d. ? en stor skara drog från SV.—NO. högt i luften vid 
vackert och lugnt väder; vid Stadlhof, Jahresb. Talrik i Mace- 
donien om vintern, Druumonbp. På kusterna av Epirus och Grek- 
land, isynnerhet vid Petalå allmännast bland Gässen under vin- 
tern. Är bäst för bordet, Powys. Förekommer på öarna, LIN- 


DERMAYER. På Cykladerna flyttfogel, ErHARrRD, 1858. 


I Turkiet ej sällsynt, men mindre talrik än "4. ferus', ELWES, 


BucKLEY. 

Flockar av Gäss drogo över Zebil, Mindre Asien, under vin- 
tern, men så högt, att arten icke kunde bestämmas, DUuRENFORD. 
Omnämnes såsom iakttagen vid kusten av Palestina, TRISTRAM. 

 Omtalas från Marocco såsom talrik, FAVIER, DRESSER; Är 
talrikare än Å. cin. i Fezzara, TACzZANOWSKI, 1870. En erhållen 
vid Temecin, Sahara, TRISTRAM. 

Ej känd från Indien av Huwz eller DzrzssEr. Emellertid säger 

ÖvsTALET 1877, att den är ”allmän i Indien'? 


Allmän och torgföres i Kina, SwinHoz. Mellan Takoo och 


ANSER SEGETUM. 


Peking; vid Amoys flodmynningar under vintern i oräkneliga 
skaror. Alla flockar, som komma hit, synas tillhöra samma slag, 
enl. SwInHoE, som beskrev fogeln och ansåg den för en särskild 
varietet. Kommer i stor mängd till Kina och övervintrar der samt 
är den talrikaste arten i slägtet. Under vårflyttningen slår den 
sig ned inne i Peking, ÖUSTALET. 

En stor och en mindre flock vid Hakodadi, SWINHoE; arten 
osäker, BLAKISTON, PRYER. 

BaiIrRp omnämner den såsom sällsynt i N. Amerika, men upp- 
giften har jag ej funnit bekräftad eller anförd av andra författare. 

Sädgåsen är särdeles skygg. Sällar sig till andra av samma 
art, men icke ofta till andra arter af slägtet. Liknar i sitt lev- 
nadssätt mycket andra arter. Hon springer snabbt. Flygten är 
lätt och snabb med utsträckta vingar; den är vanligtvis låg, 
men vid flyttning hög och riktad rakt framåt. Då hon simmar, 
flyter hon högt på vattnet. Anses hava skarp syn och hörsel; 
är mycket varsam. Lätet är skarpt, utgöres av trumpetlika toner, 
som höras på mycket långt håll, och låter som ”taddadadat' eller 
'kiak', ”kaiak'; hanens läte är starkare än honans. Dess föda ut- 
göres av vegetabilier, isynnerhet gräs och säd. Föredrager korn 
framför andra sädesslag, men förtär icke vicker. Rågbrodd upp- 
sökes på vintern; dessutom åtskilliga slags rötter och på våren 
uppspirande gräs av hvarjehanda slag, säd och rör. Med näbbet 
gnager hon även gammal, murken ved. Sväljer även grus, som 
träffas 1 muskelmagen. Förtär under vintern vid havskusten, 
enl. v. Drostr, strandväxter och vid ebb tång, Zostera. Om 
dess fortplantning är föga att tillägga till hvad som redan 
blivit omtaladt. Makarna synas vara hvarandra mycket tillgivna, 
och i sydliga länder träffas de tidigt parvis. Frrzav berättar, att 


d. YT vingsköts av en liten flock en hona. Hanen följde henne 


; SE SRS ORT Ae NE Nr As VA SIN BAR KE AE RT RFA MA NS NY FORA R ENT RIGA SURA FO MN ISIR Not ARR GS SRA AGN Slas sr vi IA NGA ARR 
RE ÅR RED TANK Sh 4 Pas WORTT Val Pan ANAL VAR MAA PUT EUR GAV 
NS RNA ER - FÄRS RN OIEN FARS ve så . ÄR NÄ TR ER ad nt Vg 3 SR ik OM NV SÅ | VS v un 4 å bör SN ARA 
' fa YI ov ww : je NA YR j ” ov JEN | : J . I a SA NRA 4. NV KH SH | bl | i äv Tr | - v LV | SA f Y » 
att a .8 a 
| | SÄDGÅS. ANSER SEGETUM. 1269 


och slog ned på kort avstånd från Jägaren. Maken höll sig 2—3 
dagar omkring stället, der han förlorat sin maka. Berättelser om 
dess jagt finnas uti Jägarförbundets tidskrift 1865 och 1868. 
Skjutes hos oss annars nästan endast tillfälligtvis. I olika trak- 
ter sker jagt på olika sätt. På havskusterna skjutes hon på drag 
från bakhåll, stundom fällas då flere i ett skott. Jagas i Böhmen 
på det sätt, att Gässen under natten av en röd hund lockas till 
en holme och fällas av de der dolda jägarna. I okt. 1869 er- 
höllos av 30 skyttar 110 st. på en dylik jagt. 

Köttet av de unga är välsmakande och mört, av de gamla 
segt och torrt. v. Drostz tillråder att låta fogeln hänga några 
dagar och att, sedan den blivit plockad, lägga den under ett 
dygn i ättika. KJIZERBÖLLING säger, att köttet, isynnerhet av de 
unga, var mycket smakligt. Der den i mängd slår sig ned på 
åkrar, anses den göra skada på säden. 

Den har ofta blivit hållen i fångenskap, och nu mera ser 
man den även i zoologiska trädgårdar. Hon blir snart tam, men 
sällar sig icke gerna till andra tama Gäss. Flere hava levat 
under mer än 20 år. Då man underlät att stäcka vingarna på 
en, kom hon åter, men bortflyttade på hösten med andra Gäss; 
återkom på våren, men stannade icke vidare kvar. 
till föda säd, sönderhackad kål och rotfrukter, gräsbete; bör hava 
tillgång till vatten. — En vingskjuten hölls tam bland annat 
fjäderfä. Tog gerna till sig den föda, som erbjöds, och fann sig 
väl, dock höll hon sig alltid utom hus, aldrig under tak och 
flög ofta bort lång väg. Då de stäckta fjädrarna utvuxit, flög 
den ofta bort, men återkom, och vid flyttningstiden stäcktes de på 
nytt. — I stadsgraven i Brehmen fortplantar den sig regelbundet. 

Fortplantas med A. seg. och A. cygnoides och får fruktbara 


ungar, BrucH, 1824. 


Man ger dem 


Sundevall, Svenska foglarna; forts. af Kinberg, 1881-6. 


Fiender eger hon uti Havsörn och Falco peregrinus, F. 
palumbarius, Räv. m. fl. 


Ibland fjädrarna har blivit funnen: 


Lipeurus jejunum NITzZscH, även funnen hos vår tama Gås och flere 
andra arter. 


Inelysmaskar: 


Strongylus nodularis Rupv., 
DI1EsS., i blind- och grovtarmarna. 


i magens hinnor, och Notocotyle triserialis 


Anser sylvestris Briss., Orn. VI 1760, 265, ed. 1763, II 432 (ex part.) 
F.-BEaUumM., N-a. 1856, 165. DeaL., G., Orn. II 1867, 481. 

Anas segetum GM., L. S.N. 1788, 512. LaArH., Ind. II 1790, 843, 28. LATH., 
BITIT 1Y98, 4043 EV I6T2, BLT BRCHEST. Jagdw. I 11 1802, 155; 
Tasch. II 1803, 417; Naturg. d. V. III 1809, 883. 'Trmm., Man. Ed.1, 
1815, 527; Ed. 2, II 1840, 820. ExstR., Mörkö 1828, 36. 

Anser segetum Mer. u. W., Tasch. II 1810,554. MEIsn., ScH., Vög. d. Schw. 
1813, 307. MEYER, Vög. Liv- u. Esthl. 1815, 258. Cuv., R. A. 1817, 530. 
Boiz, Wied. Z. Mag. I 1t1 1819, 138; Reise Norw. 1822, 211 etc. NILss., 
Orn. II 11 1821, 238; Fn. II 1858, 396; Sädgås Il. fig. 90. FABER, Prodr. 
1822, 75; Hochn. Vög. 1826, 14, 33, 53, 196 etc. TriLmM., Danm. o. Isl. 
Fugl. 1823, 179. Barr, Isis 1825, 263. ExKsTtrR., V. A. H. 1826, 155, 163,-4,-7; 
Tidskr. f. Jäg. 1832, 277. BzrucH, Isis 1828, 734. SaAvi, Orn. 1831; 
ref. Isis 1833, 1004. Brrum, V. D. 1831, 837-8, n. 2 + 1 A. platyurus; 
Isis 1833, 774; J.f.O. 1855, 244. GLoG., Schles. Wirb. 1833, 55. ZETT., 
Resa i Umeå Lappm. 1833, 2, 64, 252, 346 Vildgäss. WALCEHN., Orn. 
1835, 153. HOoRrnNscH., ScH., Verz. 1837, 19. EYTON, Anat. 1838, 91. 
SCHINTZ, Fn. Helv. 1838, 125; Eur. Fn. 1840, 401. RascH, N. Mag. 
f, Nat. 18308, 082, part, GaulZAw, En 1840; 120. KEYS uu Bu, 
Wirb. 1840, n. 386. Temm., Man. Ed. 2. 1840, IV 517. 'DE SELYs, 
Fn. Belg. 1842, 138; N-a 1855, 262, 397. LANnpDB., Isis 1842, 201. 
Navwm., V. D. XI, 1842, 302; XIII 1860, 292 v. BaALp.; N-a 1850, 2 H., 
19; 1853, 6. JARD., B. of Gr. Brit. IV (1843) 62. ScHEMBRI, Cat. 1843, 133. 
MaALH., En. Sic. 1843, 214. Maru., Kroy. Tidsskr. 1844, 184, 208; Fn. 1877, 
n. 269. SCHLEG., Rev: 1844, pag. CIX; N-a 1855, 254,-6. ScHuLz, En. 
1845, 413. RAtHKEE, N. preuss. Pr.-bl. 1846, Sep. 15. LunpB., Öfv. V. 
A. F. 1846, 44,  SurFFrR., Jahrb. Nass. 1846, 159. Lastap., Ofv. V. 
A. F. 1846, 311. Löw., V. A. H. (1845) 1847, 450; 1850, 156. SuUNDEV., 
ÖfY. IV ALT 1840) 2055) 1850,,220) LA NäEnSsoN, blo 280. 0 Tand 


204 


ALE 0 NEN SAR 4 


4 
r 
' 7, 


Ane 


hink 


1270 SÄDGÅS. ANSER 


N-a 1852, 2 H. 61,-4. KJarB., N-:a 1850, 3 H. 52; Danm. Fugl. 1852, 
356. FUuuäLR., N-a 1850, 3 H. 77. Meyv., Öfv. V. A. F. 1850, 205; 
21858, 87; 1860, 221; 1878 n. 6, 44. LiuniJ., V. A; H. 1850, 323. Oz- 
DERSTR., Carlst. 1851, 12. BöckKr, Ber. 1851, 21. THomrs., Irel, III 1851, 
33. SCHWAAB, Naturk. 1851, 75. W. v. Wr., Göteb. Handl. 1851, 76. 
VidAL, Mem. Madr. Ac. 1851; ref. J.f.O. 1855, 314. Gap., N-a 1832, 
3 H. 10. BorsmM., N-a 1852, 2 H. 36. + 4. arv. CALW., N-a 1853, 
100. HeLLM.,l, ce. 288. ScHraD., J.f.O. 1853, 316. ToB., 1 c. 217. ScHILL., 
1. c. 376. JÄCKE., N-a 1853, 398; J.f.O. 1855, 404; 1854, 270; N-a 1856, 
247, 923; 1857, 387; 1858, 447; Ber. Bamb. (1861-2) 1863, 91; Abh. N. G. 
Närnb. 1864, 127. WaLrL., N-a 1854, 267. A. FritscH, Cat. 1854, 39; 
V. E. 1870, 406, Tab. 45, 4,5; J.f.0. 1872, 367; Wirb. 1872, 84. BAILLY, 
Orn. IV 1854, 334, 464. ScHWAB, Abb. z.-b. G. 1854, 533. Lev, Vög. 
1855, 19. :O:-GALL., N-a 1855, 52.: LANDB., I. ce. 87. J. W.v. MöLr., 
1. ce. 104; J.f.O. 1856, 231. HaArpvr, N-a 1855, 422. v. Minp., Isep. 1855, 
126, 129. Lrorp, Ant. II 1855, 166. K.-WaArtH., N-a 1855, 177, 180, 
168; 1858, 166. Humm., N-a 1855, 321; 1858, 142. Vana, J.f.0. 
1855, 344. Histz, N-a 1856, 25; ?1857, 7. v. PREEN, N-a 1856, 67. 
Krör., N-a 1857, 5. FirzaAv, 1. c. 85. NYLANDER, Bidr. t. Finl. Nat. 
1857, 84. ZAND., N-a 1857, 327. ALTHAMN., 1. c. 401. FIinG., Verh. 
z.-b. G. 1857, 564. ErH., N-a 1858, 13. C. JAG., Ber. Wetter. II 1858, 
33; 1859, 72; 1861, 72; Z. G. 1864, 339. Quist., N-a 1858, 39, 49, 52,-7; 
1868, 262; J.f.O. 1859, 79; 1868, 58. Barp., N-a 1858, 126. ÅsTR., 
Lomma 1859, 20. STRICKL., Ann. of N. H. 1859, 199. A.v. How., J.£.O. 
1859, 370; 1865, 253; 1867, 143. Horr., N-a 1859, 444; Wirb. (1871) 82. 
SEIDL., Sitz.-ber. Dorp. I 1860, Sep. 40. SWInH., Ibis 1860, 67; 1861, 344; 


1867, 392,-3; 1873, 368; 1875, 456; Z.G. 1876, 62. 'Tristr., Ibis 1860, DT 


1868, 328. LINDERM., Vög. Gr. 1860, 158. Pow., Ibis 1860, 350-1. 
Vv. SCHRENCK, Amur. 1860, 463. Rörtim., Fn. Pfahlb., ref. Ibis 1862, 180. 
R. BLaAs., Ber. XIV Vers. Orn. 1862, 70. MALMGR., Not. p. En. 1861, 107; 
1869, 391; ib. J.£.O. 1870, 278; Öfv. V. A. F. 1863, 107; 1864, 396. 
HögG3., Örebro 1863, 18. Röm., Verz. 1863,62. Rappz, 3.0. Sib. 1863, 
22, 306. SEz., Ber. Cass. 1864, 41. A. NEwr., Ibis 1864, 132; 1865, 
900. v. Norpm., J.f£.O. 1864, 376. CoLrzreTtTt, Christ. 1864, Sep. 203; 
Hvalo 1866, 42; Vid.-S. Forh. 1868, 174; Ibis 1869, 514; N. Mag. f. Nat. 
Sep. 1877, 111 (A. arv.). v. Drost., J.£.O. 1864, 428; 1866, 389; Bork. 
1869:-1202. 01 JERDU Bref indi I 1864, 783. GiceL., Ibis 1865, 62. 
Grir, Öfv. V. A. F. 1856, 153, Vallgås. SALVAD., J.£.O. 1865, 322. 
Moore, Ibis 1865, 441. R. Mer., Z. G. 1865, 438; 1872, 89. Riva, 
Orn. 1865, 528. v. FRAUENF., Verh. z.-b. G. 1866, 9. ?BarrbD, Am. J. 


SEGETUM. 


of Sc. a. Arts 1866, 340. MäåxzL., Fogl. Ordn. 1867, 97. 9STtTÖLK., Ber. 


St. Gall, (1866-7) 1867, 76. CnATtt., Jägarf. Tidskr. 1868, 63. PaALmM., 


SAHLB., Orn. iaktt. (1868), Notis. p. En. 350. Bruzr., Abbh. z.-b. G. 1868, 
255. DYB., PArr., J.£.0. 1868, 338. A.C. SmwitH, Ibis 1868, 456. Borcer., 
Nordd. 1869, 126. -SneErr, Z. G. 1869, 325. SUNnpstr., Örebro (1869) 1870, 
20; BIS öv. AGE I 1872 ni ög. 0 PA, NORTON ?GILL., Ibis 
1870, 308. ELw., BucKL., Ibis 1870, 338. v. FiscH., Z. G. 1870, 352. 
?GOEB., J.f.O. 1871, 20; 1873, 13, 415. Szrverz., ”Turk. Jevotn. 1871, 
10 t. Ovst.; J.£.O. 1874, 418; Ibis 1876, 418. HevGL., J.f.O. 1871, 
10, 106-7; Ibis 1872, 63; ?J.f.O. 1872, 121; 1874, 401. Naruus., J.£.O. 
1871, 255; 1880, 345. Saunp., Ibis 1871, 396. v. PErz., Abh. z.b. 
G. 1871, 722. F. ScHmior, Z. G. 1873, 186. Parm., Finl. Fogl. 1873, 
327. BROooKE, Ibis 1873, 342-3. K. FritscH, Denkschr, Wien. Ak. 
1874, 243. Möur., Z. G. 1874, 268. BE. Rrr, 1 c. 1874, 398. Ronw., 
Vög. Schlesw.-H. 1875, 19. Bop., Zool. Gart. v. Berl. 1875, 20. J. W.L., 
Jägarf. Tidskr. 1875, 38. BartH, Jägarf. Tidskr. 1875, 115; Norg. 
Fuglev. 1881, 11. Krör., Momms., Gr. Jahresz. III 1875, 288. BröcGG., 
Z. G. 1875 (321). Danr., Br., Ibis 1875, 426. v. TSCHUSI, Z. G. 1875, 
457; V. Salzb. 1877, 82. SocHaAL., J.f.O. 1876, 14. OLss., Öfv. V. A. FE. 
1876 n. 3, 124; 1882 n. 10, 45. SEEB., Br., Ibis 1876, 441. COLLIN, 
Sk. F. 1876, 641; Orn. Bidr. 1877, 26. Jahresb. J.£O. 1877, 335; 1878, 
130; 1880, 86-7, 400-1; 1882, 102; 1883, 70-1, 333. WIEPE., J.f.O. 1877, 
430. Dav., Ouvst., Ois. d. 1. Chin. 1877, 491. ?DURNF., Ibis 1878, 34. CARLS., 
Sv. jagtb. fogl. 1878, 101. BLaAK., Pr., Ibis 1878, 212. Kronpr. RuUDoLF, 
J.f.O. 1879, 127. SEzrB., Ibis 1879, 158; ISC2, ISO: LIESASL Bö. KSL. 
Sv. Sällsk. f. Antr. o. Geogr. Tidskr. 1879, 5, 6, 7, 9, 12 Sädg. 17, 19, 20. 
(LINDBLAD) Jägarf. Tidskr. 1879, 174. RUsSOW, Ornis 1880, 168. BRANDT, 
J.£.0. 1880, 247. BoGDp., SCHAL., 1. c. 276. Erw., Ibis 1880, 393. CARLS., 
OTvi Vi AES nr ae 22 Ir ERS Kjob. 1882, 120, 171. 
E. v. Howm., Orn. Br. 1881, 80, 191-2, 218; Wand. 1881, 112, 347,-65,-84, 
Gr. MARSOCE., v. PELz., Orn. vind. 1882, 120, 171. STENGEL, Orn. C. 1882, 
180. HamBz., Månadsöfv. 1884 n. 9. 


Anser arvensis BrReEmM, V. D. 1831, 839; Isis 1833, 774; J.f.O. 1855, 244. 


NAUM.; IV. DI 1842 2775 Noa ST LSU PC BRAST ka Ge KEEL 
1860, 291 KzaRr:., N-a, 3 H. 1850, 52; Danm. Fugl. 1852, 357. BöcK, Ber. 
1851, 21. Rvur, N-a 1852, 3 H. 53. BaLpD., N-a 1853, 436. SOCHRAD., 
J.f.O. 1853, 316. WopzioKi, 1. ce. 446. vw. MÖLL., N-a 1855, 104. Cf.L. 
BREHM, J.f.O. 1855, 247. DE SrELys, 1. c. 202,397. v. PREEN, N-a 1856, 191. 
Naum:a 1856, 191. Somw., J.£.O. 1862, 74, 86. ArTtuM, N-a 1868, 269. 
AV BRITSCH) "VIEN LST, 401 RO: 1872, 465; Wirb. 1872, 84. 


= Hd d pd ' RR fa om I mm Hö - FS TR CS a fr 4 VE Sn | - 4 — SP FU CV - 
- 5 LF fo "a f ST FR I I JEN & Fb fn EC vä Ul a dÅ CL LJ VE of AA SE ve JRORE ET EA SE RO DALSS CC fb ak vå An Rn RT KE PAN 4 I BUGA FRA SRA MT VE Da JarK Get 
RANN a MET TT Tr TNE SM fl a ARN AN AN OLD ir ARR RS NART SAPA AA VARAR år pA LR SMR Sh NAT DGAN BG dr VÄRM Med SLANT grän, FN ke SST MG TOR FÖRRE Mr da fö å KAS 8 NS SEN RV TN! 
NLRA SR SS ANN ARV IR Rd REL MELTER gå rt ARDEN MVA NAT VT R AR Jen RES BP AR AR SRA Jå Br myn NV SN ARN NA PA i rd SA Badet nn örtlas SR RE da ki a RR a dr ESPSALY SENENrn oe ec 
4 Kön SÄL fsk ” 4 + Klard C f hd nå WP tf å j syrnel ' t 4 , Fo» ' LUM / 
Åva pv FEAT Rd RTR INR AM FRAN Na M UJ VEMYLANSN vå ho PC L 
SA UE - bly + ” k | fä ssgnn FR NN SÄ 
' FÅ VT il , 


; 
4 


Å / 4 Ar LL." i y N 
| CN I An b ! "vu 
j talet a a LIdTLA ; t 
, J 3 - ' i 
' i j ' 


SÄDGÅS. 


Parwy., Finl. Fool. II 1873, 328. Bopin., Zool. G. v. Berl. 1875, 20. 
Russow, Ornis 1880, 168. BoGD., SCHAL., J.f.O. 1880, 276. NATHUS., 
Eecl DAD. 

Anser obscurus, ÅA. rufescens, A. platyurus L. Brenmm, V. D. 1831, 837-39. 

Anser phenicopus BARL., Pr. Z. S. VII 1839, 2. 

Anser palustris Am. Ann. N. H. 3 Ser. III 121. 

?Anser brevirostris THIENEM., Fortpfl. Vög. E. 1838, 25. 

Anser leuconyx DE SELYS, N-a 1856, 394. 

Anser segetum var. serrirostris GouLp, Tacz., J.f.O. 1873, 108. 

Saatgans Barr, Bull. Scient. III 1838, 351. 

Skogsgås CNnATtt., Jägarf. Tidskr. 1868, 60. 

Sädgås LAGERGREN, 1. c. 1870, 13. 

Bastarder: ÅA. seg. + ÅA. cin.; A. seg. + A. cygnoides BrvocH, Isis 1824, 684. 


Anm. ”Ånser arvensis BrEmM har blivit beskriven av flere såsom en 
från ÅA. seg. skild art, hvilken skulle igenkännas på följande kännetecken. 
Det svarta näbbet har mycket gult, stjerten har 8 par pennor. Längd 2 9'—3' 
tyskt mått, enl. BrrtM. Vingarna nå ej bakom stjertspetsen, och den skulle 
vara något mindre än Sädgåsen. Man säger, att denna just är den, som fin- 
nes i Skandinavien, hvilket nog är så, men denna lär väl få behålla sitt 
äldsta namn, hvilket, såsom av det föregående synes, är det som här begag- 
nats. — Ehuru jag lika litet kan godkänna denna som mängden av BREHMS 
s. k. arter, får jag här meddela de uppgifter av någon vigt, som särskildt 
under "4. arv. blivit av författarne anförda, isynnerhet som, i följd derav 
att NAUMANN i detta fall gillade BrREHMs åsigt, mycken villrådighet upp- 
kommit. — NAUMANN säger huvudsakligen följande: 

Den förekommer i N. och mellersta Tyskland överallt, der Sädgåsen 
visar sig. I Anhalt ej sällsynt, men fåtaligare än Sädgåsen. I slutet av 
oktober i flock om 30—40 st. De flyga vanligtvis för sig sjelva. Om 
vintern vid NAUMANNS bostad visa sig sällan andra än denna, erhållen kort 
före julafton 1840; visade sig vid tö omkring d. 29 1841. Vänjer sig snart 
vid att leva som husdjur. Lever som andra Gäss av vegetabilier; lemnar 
trakten endast då marken blir betäckt av snö; häckar ej i Tyskland. — 
Flyttar derifrån om våren 13 månad tidigare än Sädgåsen. Hanen fort- 
plantar sig med tama Gäss och frambringar bastarder — hvilket "icke Säd- 
gåsen gör. Bastarderna voro mörkare grå och hade svart nagel, men höllo 
sig i tamt tillstånd skilda från Sädgåsen. Köttet är enl. NAUMANN smakligare 
än Sädgåsens, men är av gamla foglar segt. -— Häckar på Tamsö, SCHRADER, 
1853; på flere ställen i Ostfinmarken, SOMMERFELT, 1862. Ågsg erhållna från 
Muonio, NAtHusiIvs. På Jutlands vestkust den talrikaste arten på flyttning. 


ANSER 


1271 


SEGETUM. 


Gåsjagt idkas, som ger god inkomst. Insaltas för vintern. — Drar i Östersjö- 
provinserna nästan endast långs havskusten i medlet av oktober, sällsynt 
vid Dorpat, Russow, 1880. I Kaukasus, BoGDANOW, SCHALOW. — I många 
trakter af Tyskland 1 stor mängd; der de för längre tid slå sig ned i mängd, 
anses de förorsaka ej ringa skada, E. v. HOMEYER. Kommer till Tysklands 
kuster i okt., L. BreHmM. På Neu-Bussin vid Riigen d. 13 1852 en flock 
om 30 st., H. SOoHILLING. Vid Danzig, BöcK. I Mecklenburg erhållen d. 
10 iv Ib 12 Pvadan v. PREEN trodde, att ÅA. seg. här saknades. A. arv. 
tillika med A. seg. vid djup snö våren 1853, var ej skild från ”A. cinereus', 
besöker säkert om vintern Mecklenburg, v. MöLLErR. I Schwerin på fytt- 
ning, v. PREEN. Drog över Minsterlandet 1868 d. 18, ALrtum. I trakten 
av Mihlheim vid Rhen, RvuL. I Rentendorf, L. BrrEnmMm. Näbbet mycket 
kortare än intån, A. FrRitscH. A. arv. och ÅA. seg. flytta över Tatra, vid dim- 
ma komma de stundom vilse, bliva utmattade, så att de kunna slås med 


käppar, WopzicKi, 1853. — Underhölls i zool. trädgården i Berlin, Bopinus. 


[Vid flyttning lägger en efterföljande fogel huvudet på ryggen på en framför 
flygande, många andra likaså'; flyga i vinkel om de äro många, annars på 
linie, L. BREHM.] — SCHLEGEL har icke kunnat skilja den från A. sea.; mellan- 
former finnas. Somliga liknade NAUMANNS beskrivning, och hans avbild- 
ningar visade sig vara unga ÅA. seg.; förekommer ofta under flyttning i Neder- 
länderna, SCHLEGEL. ÅA. leuconyx är endast en tillfällig var. av ÅA. arv., 
DE SELYS, 1856. Näbb svart med rödgul grund”, ansigtsrand hvit hos äldre, 
enl. Veiledn. i Zool. Have i Kjöbenhavn. AA. seg.: näbb orangegult och 
svart, fjäderklädnad ovan brun och svartbrun, undertill hvit, hos gamla med 
fläckar, vingspets når minst till stjertspets. ÅA. arv.: näbb överst med röd- 
gul ring, nedtill bred, tänder omkring 24, nagel svart, fötter rödgula, klor 
hornfärgade; häckar i Finland, PALMÉN. 


Sa 


224. SPETSBERGSGÅS, Anser brachyrhynchus B ALLO. 
PER NNIT ESO 


Näbb svart med röd ring mellan näsborrarna och den grå- 
svarta nageln, och med omkring 20 mindre, nedskjutande tänder på 
hvarje sida; fjäderklädnaden brun och grå; vingspetsarna nå 
bakom stjerten; fötter ljusröda. 


Anm. Hithörande figur är målad efter torrt exemplar. Färgen å både 
näbb och fötter rättas efter hvad här uppgivits, och enl. en av M. v. 
WRIGHT målad och i Jägarf. Tidskr. 1866 meddelad avbildning. 


SJ en 18 ch | VAG AN a VC 
MN v Ur ALYA ONE SR NN DT SAR Pi - rr 
4 JA ä ÅA AN SFL ” 4 FAITH ij | 
RTR 9 EE AN ad CL fr, Neko lg 
: KC Ne DL yet PI ar EN 
/ L "FOR I YI JG 


Ä 
NE RE 
$- 


FE LA fra > SPETSBERGSGÅS. ANSER BRACHYRHYNCHUS. 


1. Hona, 4 juli, Isfjorden, Spetsbergen, MALMGREN. Riksm, 

Näbb ”svart, framom näsborrarna ett tvärt, rödt band” (i torrt tillstånd 
gulbrunt), nagel glänsande svart, oval. Käkkanter, de yttersta, svarta, över- 
käken röd, dock ej under sidoflikarna, lameller nå något nedom kanten, 
underkäken "svart, ett tvärband vid spetsen rödt. Näsborrar ligga något 
längre från näbbspetsen än från ansigtsranden. Huvud mörkbrunt, ovan 
med blekare gulbruna spetskanter; hakans nakna del röd. Hals 'refflad', 
framhals upptill mörkbrun, nedtill brungrå, i botten grå, bräm hvitgrå, sid- 
hals brun, i botten grå, spetsar gulhvita; halsrygg brun med svagare brun- 
hvita spetsar. Rygg och skulderfjädrar mörkbruna med hvita bräm, täckta 
delar svartgrå; kors och övergump svartgrå med matt fettglans, spetsbräm 
svaga, mörkbruna; övre stjerttäckare hvita, i midten svartgrå med hvitt 
bräm. Stjert undertill hvit, mot roten grå, kanter och spetsar hvita; stjert- 
pennor I par, mörkt gråbruna med långa, utåt tilltagande hvita spetsar och 
hvitt, mot roten avtagande bräm. Bröst brungrått, i botten grått, spetsbräm 
gråhvitt, baktill mörkare och med liggfläck; sidor framtill = bröst framtill, 
baktill mörkt gråbruna med hvita spetsbräm; mage = bröstet, baktill likasom 
undre stjerttäckare och slaksida hvita. Vingar 'ovan brunaktigt mörkgrå”, 
tumvinge med åtminstone 3 grå fjädrar, handpennor: 2>1, utåt blågrå, spetsar 
mörkbruna; armpennor mörkbruna med hvita kanter; armbågspennor mörk- 
bruna med hvita bräm; överarmpennor gråbruna med hvita spetskanter; 
handtäckare grå; armtäckare brungrå och de mellersta likaså, men spets- 
kanterna å de grå svarta, å de bruna matt brunsvarta; undre täckare grå 
och brungrå med något blekare kanter. Fötter 'rödaktiga, blekt köttfär- 
gade, ljusare än näbbets band”', i torrt tillstånd brungula. Tår svarta, ring- 
lade, 1:a lederna nättecknade, 3:dje dock endast baktill; klor 'svartbruna, 
vid roten ljusare, 1 når marken”. 


Beskrivningar å följande Gäss, som anses höra hit, må även meddelas. 


2. Hona, ung, 11 oktober, Jockmock. 

Näbb svart, mellan nageln och näsborrarna i torrt tillstånd gråbrunt 
och mellan ansigtsranden och näsborrarna mörkbrunt; nagel svart, den 
nedböjda kanten gråbrun, näsås sluttande, å midten något upphöjd. Över- 
käkens kant något utskuren, lameller något nedskjutande under den, under- 
käken svart med två gråbruna fläckar bakom nageln. Pannvinkel avrundad. 
Näsborrar snedt ovala, ligga närmare ansigtsranden än nagelspetsen. Iris 
brun. Huvud gråbrunt, spetsar något rostgrå; ansigtsrand framåt jemnt 
bågböjd; haka något ljusare brungrå. Fram- och sidhals af samma färg, 
spetsar ljust rostgrå; kräva grå med svagt rostgrå bräm och svaga, mörkgrå 
tvärband; nacke och halsrygg mörkbruna, med obetydligt blekare bräm. 


DOE UAE RE. 


Å BEER 8 306 ding D NA SNARARE RAL As ADA ML ASL ÅN) al RAR a ER IE a VA — — 
TI UVI OG LA SOA vedor sv lr L RAN Blge re AY SNS KN SNES ONE sar C, 91 — 
Näbb, Tan OA BIE AIR vres faan ben ears as vga 45 38 42 
» » FYN 2035 hats nee MOORE RA PR pr RAM LR pA 48 40 C. 46 
» » från spetsen till näsborrarna ...... 23 18 21,5 
2 SR atl 3404 19 Bar a NEG TSE a BYN NEON RE lt NES Ar STL VD 26 21,5 24 
» Pri De PASO TALDNA serious bedre bg NS OAK 15,6 13 16 
CFA DOS RET Adem ed sirrr ärr LR br a RNE pg Nea NR ANG 23 c, 18 ec. 21 
Näbbets bredd vid näsborrarna .s.ssscososssssrrrers 16,9 13 17 
NADDLIT GIS TOG Ch om rake Mkr br kona a SAR LAR 11,8 10,5 10 
» LETA (26 FR Re es UL EN RI HL BIL To AR ÄV VAR 13 vil 12 
INGE ETOD or abort rör AN rm a Asa Sr EA MAN fa ASEA VE 9X3 8,3 X2,5 8X3 
VINES GAS FArLE AI OR Ga sara ler os ärdrn aker ARS ASA 395 400 400 
jE M15 67514 014 20 = RNA Ada RR VA LEN II Tea ag AN I ARN Ia AN ATI 161 162 156 
KEANE: 50 DEAR Mr LEN JU UNG by ID RR LIN LIGAN AL 138 120 127 
Stjertspets framom Vingspetsarnå..................... | UN C. 30 | C. 16 
få SE kr AA KR FRUN AL SE ASRNIJR, RAMON 0 ISAR Släp rag! ÄR GAA RR 68 C. 53 65 
DES LEAD EA TG RE sfär a bred a a As tba SA NR At Raa 73 56 568,5 


Rygg och skulderfjädrar mörkt gråbruna med breda, rostgrå bräm; kors 
svartbrunt med något blekare kanter; övre stjerttäckare gråhvita (def.). 
Stjert brungrå med hvita spetsar och kanter utåt tilltagande, de inre i stark 
nötning och såglik brämfällning; stjertpennor 8 par, 7 utväxande, 7 och 
8 ljusare brungrå, åt kanter och spetsar hvita, undertill grå, mot spetsarna 
hvita. Bröst grått med mörkare spoltrakter samt hvita och hvitgrå bräm; 
sidor grå med mörkgrå spolar och rostgrå bräm, framåt ljusare; mage, 
undre stjerttäckare och slaksida hvita. Vingar spetsiga; tumvinge med 3 
fjädrar blågrå, mot spetsen gråbruna, spolar mörkbruna, 1 spetsig, lång; 
handpennor 10, de yttre i utfanet grå, mot spetsarna mörkbruna, de inre 
svartbruna med bleka kanter, spolar hvita, utfan hos 2 och 3 mot spetsen 
utskuret, 2>3>1; armpennor 15, svartbruna med hvita kanter, inåt till- 
tagande; armbågspennor 3, något tillspetsade, svartgrå med hvita kanter, 
1 och 2 > armpennorna; överarmpennor brungrå med rostgrå spetskan- 
ter; handtäckare = tumvinge, de små grå, mot spetsarna mörkare, kanter 
hvita och hvitgrå; armtäckare brungrå med hvita spetsar och kanter, de 
mellersta gråbruna med rostgrå bräm och med mörkare tvärband; kant- 
täckare grå; undre handtäckare och undre armtäckare mörkgrå, de mellersta 
grå med mörkare spolar; undre kanttäckare grå med blekare eller hvitt 
bräm; undre överarmtäckare långa, grå med bruna spolar. Vadtäckare lika 
med sidorna; skenben fjäderklädt till ringa avstånd från hälleden. Tarser ab- 
norma (båda avbrutna, stadda i läkning); framtill och tarssula nätteck- 
nade; tår 3>4>2>1, simhud emellan 3 och 4 vinkellikt utskuren; klor 
3>2>4>1, 1 når knappt marken, 3 bred, mörkbrun. 


få 


i) VAL 4 
n AV Va FNL dun 
Ä fd - fd qQ bd id Nye ER ” VÄN 
RR bm är /0 RIAA BANA AT KANNA IR 
y I ' s KN TN mn 


4 , 
4 v 


SPETSBERGSGÅS. ANSER BRACHYRHYNCHUS. ; - 


3. Hane, ung, 11 oktober 1866, Jockmock, CNATTINGIUS. 

Näbb i torrt tillstånd svart med blekt tvärband. Liknar till fjäder- 
klädnaden Anser minutus jun. Huvud mörkt gråbrunt utan hvitt. Hals av 
samma färg, föga refflad. Fjäderspetsar avrundade med breda bräm. Rygg 
och skulderfjädrar mörkt gråbruna, bräm blekare, brungrå, breda. Stjert 
grå, avrundad, urnupen, stjertpennor 8 par, de innersta nötta, spetsar, kanter 
och de yttersta, brunhvita. Bröst gråhvitt, spoltrakter brungrå, täckta; sidor 
brungrå; mage, undre stjerttäckare och slaksida hvita. Handpennor 2>1=—3, 
Svartgrå; armpennor svarta med hvita kanter; överarmpennor mörkt grå- 
bruna med hvita spetsbräm och kanter; armtäckare grå, spetsbräm och kan- 
ter grå. Klor bruna och svarta, nötta, trubbiga. — Sign. A. brachyrhynchus. 


Ågg: Ovata, grovkorniga, matt och smutsigt hvita. 


1. 1870, Spetsbergen, BARTELSEN. a med utdragen spets. 


AN 1 a b 

FÄRG (OTRS Ta ISA pga rd ENA Ada) I bare ne DAR hn Alen är Ka 87,9 80,5 
D» ae fa AT RA AA i MAR FS ER MR LR RA RE AR 57,7 54 

» (STAR RU er NR RAN Tj Or RT of a NR MR EX RA Ural Nr rd 30,2 206,5 

» SELTEG NA CO ERS AR hk borg Ae ar a AN är FR Ia NA VA Nog ol 1,69 1,49 
» SETS FR a Ef Ana RARE ee AAA SLA AL NS LE ORT AAA 5072 4347 


Av de svenska expeditionerna träffad häckande på Spetsbergen. Tal- 
rik vid Dunö och Rotjes-fjell och Isfjorden, i midten av juli utvuxna ungar, 
v. HeEUGLIN: På N. Semlja, enl. GILLETt m. fl. Erbhållen på flere ställen i 
O. Finmarken och i N. Norge. Träffad vid Kristiania i sept. 1865, d. 28 1875 
bland en flock av Gäss; ”först ansedd vara A minutus'. Antages flytta ej sällan 
över landet. 'Ingen av de erhållna visar någon övergång till A. seg., COLLETT. 

Vid Jockmock erhölls en ung hane d. H 1866, enl. CNATTINGIUS, som 
beskrivit den. Erhållen vid Nora i sept. 1871 i en skogssjö, LöÖWENHJELM. 
Likaledes d. 43 1851 vid Tjörn i Bohuslän av C. EKSTRÖM, LINDBLAD, 1866. 


Fångad på Föhr och skjuten på Wattenmeer; synes oftare förekomma 


på Slesvigs vestkust. Till levnadssätt, läte m. m. kunde icke någon olikhet 
mellan den och A. seg. upptäckas, Jahresb. Ungar erhållna i Heidelberg, svart- 
aktiga, PAGENSTECHER. Erhållen vidi Main, BrvcH, 1865; i Böhmen d. +; 1863. 

Man har ansett, att den häckade på Hebriderna, ELWES, men endast 
ÅA. cin. häckar der och i Skotland. Torgföres i Edinburg och London. 

I Frankrike oregelbunden; träffad vid Abbeville, Dunkerque, vid Calais 
i dec. 1853. Ågg lagda i fångenskap, 85 x 50, likna dem av Tam Gås, I'Oie 
vulgaire. — Italien, GIGL., 1881. -— Punjab, IrBzY, 1861. 

Näbbets och fötternas röda färg försvinner snart efter döden, och 
fogeln kan derefter icke skiljas från små Sädgäss, enl. DE SELYS, som anser 


Ira " 1 LL Y VY Ty ör & å ET San FR FÖJLR OT N AV PDT ELR ' 
fs TLL MG OLA AK dB BOON BYTE NARE fyra a BM SE le LER DS LARS BA Sår ya Ts RAN MARE a TR, UR 
KL GA SU LUK 4 ER ) i. j X SÅ Ne 0 Å v | | 
-- ye S IMN Vu BUSH NED We NT sh ( BL Ur FE VM 4 HI MALLD ÅN NIT ATA 
4.0 INN LLA KUN AN KA SA NEG ORK UN Kr ' KTVR, 
4 ; VÄsL , 1 Se | å a 


r 
| I WE 
ARN Ae rn I 


1273 


den för god art. — BLAstvs hade sett talrika levande och friska individer, 
men kunde endast anse dem såsom ”Abänderungen” av en och samma art. — 
Lever i flere zool. trädgårdar; håller sig skild fr. A. seg. — Under flygt kan A. 
seg. ej skiljas från ÅA. brach., och många skilja dem ej åt, E. v. HOMEYER. — 
SCHLEGEL säger, att stora hanar ofta äro lika stora som små honor av Å. seg. 
Näbbnagel och fötter rosafärgade, fjädrar i hvarje ålder starkt blandade med 
grå; enkla individer under flyttning i Nederländerna, enl. SCHLEGEL, som 
undersökt de rika samlingarna i Leiden och anser denna, liksom A. brevirostris 
THIEN., vara = Å. seg., och att de med små näbb, 20—21!/, lin., erhållits 
i Holland d. 3 1855 och årsunge från Picardie. Vanliga individer hade 
näbbets längd 23—29 lin. BoraAv, som haft flere levande, anser den sä- 
kert skild. — Här må slutligen tilläggas, att SUNDEVALL till en början ansåg 
den för en särskild art, men senare att den var en varietet av A.seg. — För 
egen del anser jag 1 likhet med MEVES, att man bör bibehålla namnet A. bra- 
chyrhynchus för denna Gås, ävensom att den utgör en skild art. 
Anser brachyrhynchus BAILLON, Mém. Soc. dAbbeville 1833, 741. TEmw., 
Man. IV 1840, 520. pE SEL., En. Belg. 1842,138. JaArpD., B. of Gr. Brit. 
IV (1843) 70. SCcHLEG., Rev. 1844, p. CX; N-a 1855, 256; Mus. Ans. 1866, 
112. KIaerB., N-a 1850, 3 H. 52. 'THomPrs., Irel. III 1851, 41. DE SELYS, 
N-a 1855, 262, 397. Nirss., Fn, II 1858, 401. IrBr, Ibis 1861, 247. 
NEW, 1 € 18697 82 I IWRy Ike, 1040 AVBREEM; 4 Gu 1864) 194; 
BrucH, Z. G.1865,438. CoLL., Ibis 1865, 514, 1869, 226; Vid. S. Forh. 
1868, 1753 1871 Sep. 7; Nu Mag. fö Nat: 1877, 190: LinDB, Jägart 
Tidskr. 1866, 63. PAGENsST., Z. G. 1867, 268. DecGL., G., Orn. II 1867, 
482. CNATT., Jägarf. Tidskr. 1868, 123. FrirEs, NYsSTR., Sv. Pol.-exp. 
1868, 1869, 95. Erw., Ibis 1869, 21. MALMGR., Not. S. pro Fn. & Fl. 
F. 1869, 391. GiLLEt, Ibis 1870, 308(?). Frirscr, V. E. 1870, 406; 
J.f.O. 1872, 367; Wirb. Böhm. 1872, 84. :v. HEUGL., J.f.O, 1861, 104. 
LÖW., Jägarf. Tidskr. 1872, 36. Parm., Fiol. Fogl. II 1873, 341; Fogl. 
flyttn. 1874, 37, 41; Zugstr. 1876, 50. Bop., Zool. Gart. von Berl. 
1875, 21. Borav, J.f.O. 1883, 76. -GAEBLER, Z. G. 1883, 246. | ROHW, 
J.f.O. 1884; Jahresb., 1. c. Sep. 48. NORDENSK., Vega I 1880, 120. 
GIGL., Ibis 1881, 187. Cf. SEEB., 1. c. 1882, 369. MzEvzrs, Augen E. 
Vög. (1886) 54. 
Anser phoenicopus BARLETT, P. Z. 5. 1839, 3. 
Anser cinereus "TORELL, Spetsb. Moll. 45, 61. 
Anser segetum var. brachyrhynehus MALMGR., V. A. Förh. 1863, 107; 1864, 396; 
ref. HoLMGR., Sk. Fogl. 1871, p. 1063. Sunp., Öfv. V. A. F. 1874 nr. 3, 24. 
Anser segetum SCHLEG., Mus. Ans. 1866, 112, part. 


4 LL Fra HEN BI ARDEN Fm ny har SÖ livat NJA NN GC. 4 DF gr VN Py COME Vi SJÄRNLIR a SALA FIN n. IN SR I a AN år 

: 7 UN I | / UR KMLNNTAAN AISA N NR nd pr Å ar nd AN Sn Ni NERE UTAN DANT Ki TR OM å fe] 

NG ING SÅ IV OPEN AD VA Se Kl ATA AR är HN RE Pn cR & SKL TR n ARKA UT NN DR MER ONA Fa Kf el a a DALAR ing dl 

AP UED NAR MM BRA VA JR MNF AL fs VOR, LINA Dl Br of änbär ff er) NSD SL NR feg ND MB LA ES AR VOGEL NIA DAT y ja! SNS ka) FN Gl a ÄR le RS a RE 
Pt SN ae eb 4 FIER V SM UV Hd VÄST ETA sal F, äl Lid IN STYR av å AD åt I Kn FEVVEN al KÖ RV PAA 

a BITA TIG Keb EIN SP LA (TR set kl sadel ML TNA TALE BAT TR nt RFA TR Are TVR or BAD ER jig fö Ava ÅA NE ; NR 


Rn TA 


” Je | CM «a 1 - "NV ö ” KT ä 
i [ y - SARS LÄG fon Dp | OM AA y! Nå j fa tig 
KOV OM Pa SKA D . KILL TE AM N bh - Ft NEMVDG 
; ÄN kv t : VN we VS I RASA aa jr Sf 


AN Bö Ir AT | - me REAR 


124 | BLÄSGÅS, 


225. BLÄSGÅS, Anser albifrons (Cu). 
PISA VIL Hösed oa 


Näbb ljusrödt, nagel hvit; vid ansigtsranden hvitt band, 
19—23 m.m. bredt; bröst med brunsvarta tvärfläckar, fötter gula. 
Längd 618—692. 

SJ > L£. — Ung. Näbbnagel svart; pannan saknar hvita fjädrar och 
bröstet svarta fläckar. 


1. Hane, gammal, I oktober, Mörkö, EKSTRÖM. 

Näbb ”blekt köttfärgadt', nagel hvit, hvälvd, näsås vid roten bred, 
kullrig, sluttande. Överkäkens käkkant bågformigt inskuren, lameller nå 
nedom kanten. Näsborrar ovala, ligga närmare munvinkeln än näbbspetsen. 
Iris 'brun'. Huvud gråbrunt, inblandade svarta fjädrar med nötta, små, hvita 
spetsar. Pannans hvita band når 19 m.m. från ansigtsranden, med bågformig 
gräns och lika långt som från midten av pannans fräritd rand till främre ögon- 
vinkeln; ögonvrå, vid den bågformiga ansigtsranden ett hvitt, nedåt gående 
band, bakom detta svartbrun; huvudets sidor ljust gråbruna; haka framtill na- 
ken, fjäderklädnaden framtill hvit, för övrigt gråbrun. Hals gråbrun med 
gråhvita fjäderkanter; framhals ljusare; kräva brungrå med blekare och hvita 
bräm; nacke gråbrun med talrika utväxande fjädrar; halsrygg gråbrun med 
bleka kanter. Rygg gråbrun med hvitgrå och hvita bräm; skulderfjädrar 
likaså, men med bredare bräm; kors gråbrunt med svagt rostgrå kanter; 
övre stjerttäckare hvita, nötta. Stjert avrundad, stjertpennor 8 par, svart- 
bruna, 4—6 med hvita kanter, 7—8 med hvitt bräm, spetsar hvita, å en 
del avnötta, å andra hela, nya. Bröst hvitgrått med inblandade svarta och 
gråbruna fjädrar, med dels blekare, dels hvitt bräm; de svarta fjädrarna 
bilda oregelbundna tvärband; sidor och vadtäckare gråbruna med ljusgrått 
och hvitt bräm, intill i infanet bredt; mage hvit, framtill med svarta fläckar; 
undre stjerttäckare och slaksida hvita. Vingar spetsiga; tumvinge med 3 


fjädrar, grå, spetsiga, mot spetsen bruna, spolar hvitgrå; handpennor svarta, 


spolar till största delen hvita, men mot spetsen svarta, 2>1>3, 2 och 3 
med utfan mot spetsen utskuret; armpennor svarta, de innersta mörkbruna 
med fina hvita ut- och spetskanter; armbågspennor 3, till färgen liknande 
de sistnämnda; överarmpennor gråbruna; handtäckare grå, de små grå med 
hvitgrått bräm; armtäckare: de yttre grå, de inre gråbruna, spetsar hvita, 
inåt avtagande, de mellersta gråbruna med bleka bräm; kanttäckare mörkgrå 
med bleka kanter; undre handtäckare grå med hvita spolar; undre armtäc- 
kare mörkgrå; undre kanttäckare grå; undre överarmtäckare långa, mörkgrå 


A” SY a I 1) W Mm TERR AD UB RE NUV "IL OT SAP PA PET EW mRNA OT AT AA Lak TEULA 3 vn FY RH fikar, at I LÄN ATT 
SE Ova Me ME La ra re SY Va : KK 5 AOTR SE OG 1 Ne 3 FUEKIS Ny ER 1.86 AND Sy Ny Ar j vr ÖMT SM 8 Ke EK kl, NaN NM å 
+ a 4 4 d | )D 4 ” AM RV VI a ANAL | SÅ p Ur ' At vw NÅ Vr FLUGA Ad i CK a 
g i t '" 


ANSER ALBIFRONS. 


med hvita spetskanter. Skenben fjäderklädt till 16 m.m. från Hallsden, 
Fötter 'gula'. Tars i midten hoptryckt, bredd 6,6 m.m., nättecknad, fram- 
till med små sköldar, upptill, sidor och tarssula fättocknade. likasom 1:a le- 
den av 4:e tån; tår 3>4>2>1; klor grå, 3>2>4>1, krökta, 1 når marken, 
3 inåt vidgad, spetsar blekare. 

2. Hane, gammal, oktober, Stockholms skärgård. 

Liknar den förra, har det vita fältet å pannan och vid ansigtsranden 
mindre. Bröst mest hvitt av breda bräm, framom dessa ljusgrå, samt av- 
brutna svarta tvärband och fläckar. 

3. Mars 1881, Syrien, SCHLUTER. 

Näbb i torrt tillstånd ljusgrått, nagel kullrig. Överkäkens käkkant 
uppåt bågböjd, med nedom den synliga lameller. Pannvinkel avrundad. 
Pannans hvita fläck når 14 m.m. bakåt, ej över främre ögonvinkeln; ögonvrå 
framtill hvit, intill de hvita fjädrarna något mörkare än huvudet, som för 
övrigt är gråbrunt; ansigtsrand framåt bågböjd. Hals gråbrun, framhals 
och kräva ljusast och med hvitt bräm. Rygg och skulderfjädrar gråbruna 
med gråhvitt smalt bräm; kors svartbrunt; övre stjerttäckare: de mellersta 
svartbruna med hvita spetskanter, de åt sidorna hvita, nå ej stjertspetsen. 
Stjert avrundad, stjertpennor 8 par, gråsvartbruna med hvita, utåt tillta- 
gande spetsar och utkanter. Bröst gråhvitt, med talrika svarta fläckar av 
dels svarta enfärgade fjädrar, dels bakåt svarta fjädrar med hvitt bräm; 
mage hvit, framtill med få fjädrar liknande de sistnämnda; undre stjerttäckare 
hvita; sidor gråbruna med hvitt, nött bräm. Vingar spetsiga, med spolarnas 
spetsdel svart, rotdel hvit; handpennor: 2>3>1>4, 1—4 utåt grå, spetsar 
å dessa och de inre svarta till bruna, 1—2 i infan, 2—3 1 utfan inskurna; 
armpennor svarta med hvita, fina utkanter, de inre och armbågspennorna 
utåt gråbruna med hvita utkanter; handtäckare stålgrå; armtäckare gråbruna 
med hvitt spetsbräm, de mellersta likaså; kanttäckare brungrå; undre täc- 
kare stålgrå; undre överarmtäckare långa, jemnbreda med gråhvita spetsar. 
Vad brungrå. Fötter i torrt tillstånd gula. Tars nättecknad, å midten hop- 
tryckt; tår 3>2>4>1; klor gula med horngrå spetsar, 3 vidgad. 

4. Hona, 15 maj 1882, Norra Ryssland, ScHLUTER. 

Liknar den från Syrien, n:r 3, men hakan har vid käken få, små, 
hvita fjädrar. Stjertpennor 83 par, till en del med nötta spetsar; bröst grå- 
hvitt med få svarta fjädrar. 

d. Hona, gammal, I oktober, Mörkö, EKSTRÖM. 

Liknar hanen. Pannans hvita band är mindre. Hals nedtill och 
kräva gråhvita av breda bräm, inom dessa grå; inblandade orå fjädrar 
med smala, nötta, hvita kanter. Rygg och skulderfjädrar gråbruna med bre- 
dare, hvitt bräm,. Stjertpennor 8 par, med blandade nya och gamla nötta 


fe VRAK g i TSrEN TVAFECS VS NTE AR 2 «0 FaR IN RAG FR TRYSIL TE EA SE NILE CAT SS PROERE SV RRA IS KE Ae Un UTAN LÄR AGS or SI At GE VR RR SONEN Va löv SÅ I - 1 
MN BYN Mö FRE dp EE a MATA RA ägd b vg NYE. MG RT träd DE EV JE SAN | Vg Va. J é 
BLÄSGÅS. ANSER ALBIFRONS. ; 1275 
: 
ER RR Re SR det OT a EE a BR AE SM AL AT RA, SO LA fö ae 
ST ER AE ri nn a lf dat RE BA ANA [Rd 2 SAR ort RAID SLA STL RA be KE NI AR JANNE KVÄDE RSA IA äre — — — — 636 — — — 
Huvudets TÄNS AL rrprrseetoneassenekstesstornssonp enn er FANNeNs ARTEN EVAS sn est sr breAsåRRrn NA SKARA ANS ANA KK FAN NASA 100 — — — 100 96 100 102 — 
LÖ AU RETA 0 LLA TA BURN AATT polar roR Ale De ou eld on kg velar pbpvEn ob FR MENS 19 BENA Sh FÅR Rn db 46,5 — 48,7 44,6 46,5 är 42 43,5 45 
»p » FORT STT DRG Teo NGN gå NG rår RSA LE RE MIRA NGE SA RR SD UP NE REL NN 49 50 52 50,2 49 vd 45 46 46 
» >» 2 GS OR da LENA ÄRE 9 Mil BN SV a fo a ISA ger fYA NSRANE RR SUNE ED NE CR Eb AR N ER RRR  SE RER RA 26 26 26 25,5 26 — 22,5 23 23 
[EEE ELER ER ER L SRG LA AN ro Stare la 0 SE VR e RAÄ Mera stR el i Abo feRa AP NIMA SR bg 5 6 Pa RA DRA pa 0 VÄ Ro AN RA 26 26,5 23 27,7 24,5 än 23,5 24 24,2 
» » EN EUR E SS RASET KA fd kro pd or ahr tig Ae NRA färg ia Al! Skor Tank ak ANTA je (öås Fr DE gor ar BRN KAN WES SKIEN CSR APART 16 15 16 Tä 15 — 13,6 16 14,9 
HEN TE NGN EN ee lag rn MA 0 OR AAA At IN 1 BAND DR nrlrt S05) 15 ANA vr EN ES LIRA b AP SPARA RA RR Lgr SLAS 23 29 23 25 23 — 20 20 23 
KÖER NERE SSA UGL VOREL I 1) EDR ONE SLR ELSA eine ma ära uma ble bb efesdat rele SD a se lt le 6 Kg HR bn Ra NTE VAR SIDAN NPR RE EN SRS LÖ 19 17,8 19,8 18 -— 16,3 IN 16,6 
KR AEG RR PA a AR Era äga ro Nb SA RAA ög Ads FLN en a rs bal ÅAS AE Er ere 13 12 11,7 11 12 Be 10,5 11 11,7 
MR SEEN FLN SRA NA era ME AN RE ARG åa öv vr DA RENA LIN OKLAR. 3e ONDE LA EO ÅAR 14 12,3 13 12.3 10,5 er 12 NE 13,3 
FR Area CR ee Sr fr rr vert smb pp lea SYSKN RR Fe pA DRA SIN PrlN ah ab NA Sa klev av 0 RAR ASS NA Fp ta FA 8 T,5 8 7,5 X 2,5 8X1,5 Tr TXL) 3,5 2X3 
TE TUE SS GL SE RUT UA PN f ee ta bean säll na Be bb er RO be AN LL BID Bön bn GA Bo rr RS RFA NAD 440 415 410 450 405 378 395 395 390 
RA IR AO AA CNN RA Le Rd os RDR Tag ÄRMAR Est JG LÖR Al [SEO SR - - 1306 SS sr e 
NTE KIND REA re FRA dte flag Ad Ar lr AR ADR AAA BL NG BREF bön AD ae Fn IF je ÄR FA MAKAN EO Ng os å feg AA a 176 169 165 150 260 Er 161 152 149 
ERE Ar aa 6 a sh NR RE FAL 0 år IR 0, EA ELAN SR SEA SIN AA AAA ADR OL JAN BEE AO SARA ERA 147 c. 140 | 151 145 | 130 — 110 120 133 
BETER S DENS VÄ TANNON I VIIVS SETS HA Turns por slnd sn Labs ob RAR Sj AA SME hp FA MERA res kd ARD ÅSA Bg or AoA sr Ev — — c. 0 c. 0 (RR gar | 12 rg Fr ner ig 
ERNA OR OR VARNA SAR ER Lr re a Rn nn md a nn Ra Är val or 68 74 | 70 70 | 71 (55) 69 66 66 
IRELAND a ENG LIE OR ME RA ER äg ADR AA br Read Fab EGR fe LR ORO EAST RR INA ESR SN SEE RS BRASAN 60-+-12 —+H11 62+13 64+10 61-+11,3 — 61+9,6 | 50-+10 13 


fjädrar, de senare med de hvita spetsarna nästan avnötta och den mörka 
färgen något brunare. Bröst och mage mindre fläckiga, hvita med stora 
svarta fläckar och talrika, gråspräckliga spetsar samt många svarta och svart- 
bruna fjädrar med hvita kanter. 

6. Hona, gammal, Göteborgstrakten, A. W. MALM, Göt. mus. 

Näbb ljusrödt; stjertpennor 8 par; fötter rödgulaktiga. Enl. MALM. 


7. Hona, ung, 9 okt., Mörkö, EKSTRÖM. 

Nagel gråbrun (torr). Huvud gråbrunt, ovan något mörkare, pannan 
utan hvitt, omkring näbbroten mörkare, mörkbrunt. Hals nedtill och kräva 
grå med breda hvitgrå bräm. Rygg och skulderfjädrar gråbruna med hvitgrå, 
breda bräm; kors mörkbrunt med rostgrå kanter; övre stjerttäckare hvita. 
Stjertpennor 8 par mörkt gråbruna, 1 med rostgrå spets och hvita sidokanter, 
de övriga med utåt tilltagande hvita spetsar, 8 hvit, spoltrakt mörkbrun, vid 
gränsen ljust rostgrå. Bröst hvitgrått med svartbruna fläckar och hvitt, grå- 
spräckligt med gråbruna, oregelbundna spolfläckar; sidor gråbruna med bredt, 
rostgrått bräm; mage och undre stjerttäckare hvita. 

EKSTRÖM omtalar!, att han även den 5 maj 1828 erhöll ett exemplar 
med undre delen av kroppen hvit, könet okändt. 

8. Hona, ung, 9 okt., Mörkö. 

Näbb (torrt) grågult, nagel brunsvart, den nedböjda kanten gråbrun. 
Överkäken något utskuren, lameller något nedskjutande under kanten; un- 
derkäken svart. Näsborrar snedt ovala, ligga närmare ansigtsranden än 


2 Vet. Ak. Handl, 1829 p. 40. 


nagelspetsen. Huvud brungrått, pannan föga mörkare; ansigtsrand oregel- 
bunden, bågformig, nedtill mest framskjutande (tillfälligtvis; är jemnt båg- 
formig hos de övriga); haka framtill mörkbrun. Hals brungrå med drag- 
ning åt rostgrått; kräva hvitgrå, i midten med sparsamma grå spolfläc- 
kar. Rygg och skulderfjädrar med breda, ljusgrå bräm; övre stjerttäc- 
kare hvita, de innersta längst med brungrå, 'smala spoltrakter, de kor- 
tare gråbruna med hvita kanter och bräm. Bröst hvitgrått, bakåt hvitt; 
sidor ljust brungrå med hvitgrå, breda bräm och mörkbruna spolstreck och 
nästan täckta spolfläckar; mage och undre stjerttäckare hvita. 

9. Antagligen hona, Röda havet, HEDENBORG, 1859. 

Näbb (torrt) gult, nagel hvit. Pannans hvita färg sträcker sig 22 m.m. 
bakåt från ansigtsranden; bakom den hvita färgen å panna och ögonvrå ett 
mörkbrunt band; huvud för övrigt brungrått med ljusare spetsar. Hals reff- 
lad, brungrå med ljusare spetsbräm, å halsryggen obetydligt; kräva brungrå 
med hvitt bräm. Kors mörkbrunt; övre stjerttäckare mörkbruna med täc- 
kande hvitt bräm, de mellersta kortast, de övriga hvita. bStjert avrundad; 
stjertpennor 9 par, mörkbruna med utåt tilltagande hvita spetsar, de yt- 
tersta med hvita bräm. Bröst och sidor med gråbruna, hvita och svart- 
bruna tvärband; mage och undre stjerttäckare hvita; slaksida nedtill hvit, 
upptill mörkbrun, Tumvinge grå; handpennor utåt grå, spetsar och de inre 
mörkbruna; armpennor svartbruna med fina hvita kanter, de innersta bruna 
med hvitt utbräm; handtäckare grå; armtäckare gråbruna med hvitt spets- 
bräm, de mellersta likaså, bräm å de undre svagare gråhvitt; kanttäckare 
brungrå med ljusare kanter; undre täckare brungrå; undre kanttäckare med 


Det hvita bandet å pannan är stundom gult. Enl. 


MHR V 
FILTGS 


1276 | . | Er SM ABLASGAS 


ljusare kanter; undre överarmtäckare långa, de längsta med hvita spetsar. 
Fötter (torra) hvitgula. 'Tars upptill smal; tår ringlade, 2 och 4 med 1:a 
leden nättecknad; klor hvita. ; 

Ägg. 1. 1864, Jacobshavn, Grönland, Benzon. Kull? a spetsändan 
tjock, grovkornigt, matt smutshvitt; b något spolformigt, slätt, svagt glän- 
sande, hvitt. 

2. 1870, Grönland, NORDENSKIÖLD. 
smutshvitt, något snedt. 


9. 1869, Julianehaab, Grönland, BENZON. 


Något spolformigt, grovkornigt, 


Obetydligt snedt. 


M 1a b 2 3 
ÄgTets längA rss isar 0 SRA ej st 75,5 T5,4 79,6 79,3 
Le RN ND Age DAKAR LAR AR I Ila 53,6 53 52,1 51,9 51,6 d1,5 
310 MLA Sf) rg ESA, SAUNA AT AN NRA LA a 21,9 22,4 27,5 27,7 27,7 2748 | 
» reducerade längd ............... rn 1,42 1,53 1,53 1,84]. 1,54 
DÅ SKA NS ED NN Na SE SNE LNL 4047 | 8996 | 4147 | 4181 | 4082 | 4084 | 


FABRICIUS Omtalar efter andras berättelser under namn av 
ÅA. anser en” Gås, och man har ansett, att det gälde denna art; 
en hona hade ett stort ägg. Den är mellan 66 och 68” 30' icke 
sällsynt; under flyttning sydligare. 
norr ut. Enl. grönländarnas utsago lägger hon 7-—11 ägg. Både 
unga och gamla bliva lätt tama; en sådan följde menniskor och 
en ko, på hvars rygg den sov, HoLBoLL. 
häckande i Grönland. 


Drar i medlet av maj parvis 


Aven senare funnen 


På Island såg FABER den endast i sydlandet; kommer i slutet 
av apr., uppehåller sig flockvis på fälten, stannar till mot slutet 
av maj. [Man sade, att hon lade ägg i medlet av maj och hade 
ungar 1 slutet av juni.] Unga och gamla Såägos mot slutet av aug. 
KRÖPER 
finnes hon här på genomtåg sällsynt. 

På Färöarna synes den vara sällsynt. H.C. Mörrer erhöll 
den endast en gång. 

I Ö. Finmarken sällsynt, ej funnen häckande, ScHRADER. 


Uppgifter om dess häckning här osäkra. Vid Bergen och i Nord- 


ANSER ALBIFRONS. 


fjord erhållen; i Valders under okt. 1847 en flock på 16 st. 
har der även visat sig om våren, Corrertt. I Kristianiatrakten 
sällsynt, har der träffats endast ett par gånger, RAscH, 1838. 
Erhållen vid Öjeren hösten 1828; även senare under vintern, 
enligt Corzertt. Vid Bodö d. 7 eller början av maj små flockar 
om 7—10 st.; flögo bort i slutet.av månaden, F. och G. GC oDMAn. 
Säges hava i Nedenzes oftare visat sig flockvis; erhölls i dec. 

Ej träffad häckande i Sverige; uppgifter att så skulle ega 
rum röra ej denna art. Erhållen i Kalls socken Jemtland, Harr- 
GREN, ÖLSSON, 1876. Flyttar, 
enl. SUNDstTRÖM, årligen genom Örebro län i ringa antal; erhållen 
i St. Mellösa i sept. 1866; i Kil enl. LÖwWENHJELM 1864. Träffas 
i Bohuslän höst och vår, såsom det synes i ringa antal, W. v. 
WzRricHt, 1851. Tre erhållna i N. Vestergötland. 

Tvenne, en gammal hane och en ung fogel, äro köpta på tor- 
get i Linköping den iv 1852; för övrigt icke iakttagen, enl. med- 
del. av LunpBore. Vid Ölands kust under flyttning i små flockar, 
WESTERLUND. NILSSON nämner i allmänhet, att hon flyttar under 
mars, apr., sept. och okt. över S. Sverige, och att hon då träffas 
1 små flockar, mest vid havskusterna och isynnerhet under sist- 
nämnda månader, samt att hon flyttar dels längs vattendragen i 
det inre av landet, dels långs havskusterna, men anför icke några 
särskilda fall. I NÖ. Skåne träffad under flyttning, enl. GADAMER, 
men ej av honom sjelv; i trakten av V. Vram sällsynt under 
flyttning, enl. LILLJEBORG, som meddelat. att han räknat området 
till närmaste kust. Erhållen under efterhösten vid Bjeret, Lomma, 
Åström, 1859. Mellan åren 1836—46 ej veterligen träffad i Skåne. 
En hona erhölls vid Trelleborg för flere år sedan, enl. meddel. 
av N. BrRuzELnIiIUS. | 

Erhölls sällan hos vildthandlare i Köpenhamn, enl. KJEr- 


Förmodligen är uppgiften riktig. 


BLÄSGÅS. ANSER ALBIFRONS. 


BÖLLING, COLLIN, men den förre säger, att hon träffades vid ku- 
sterna av Möen och Falster och talrikt sköts i landet, isynnerhet 
på efterhösten på Jutlands och Hertigdömenas vestkust: men det 
som för övrigt nämnes om dess flyttning synes vara en tillämp- 
ning av hvad NILSSON säger derom rörande S. Sverige. Från 
Hertigdömena ega vi av Borr redan från 1819 den uppgift, att 
hon isynnerhet på V. kusten träffas i stora flockar, på Eiderstädts 
och Ditmarskens ängar, belägna nära kusten, men ÅA. erythropus 


nämnes icke. I Slesvig och Holstein 1876 regelbunden på fytt- 


"ning från sept. till nov. i stora skaror, Jahresb. På Nordsjön 


vid Husum 1877 i mars och början av apr. samt i okt. och nov. 
talrik med Sädgäss hvarje afton. 
Lärer hava träffats på Kola av v. MiIDDENDORFF, möjligtvis i 


Finland, M.v. Wzieuxt. Häckar(?) på Kanin-ön; vid Arkangel på flytt- 


ning, SEEBoHM; flyttar över Petersburgs guvernement, BrAnprt, 1880. 
I Kurland på tåg, GorBEL, 1873. Bortfiyttar från Charkow i sept., 
CzERNAY, 1855. I Astrakan endast om hösten, HENKE, SEEBOHM. 
De första kommo till Boganida, 70” n. br., d. 4 g. st.; vid 
72/2 n. br. drogo d. Y 2 st. från N. till S. under lugnt väder; 
d. 3 drogo få vid måttlig SO. vind mot N.; N. om 73 n. br. 
iakttogos d. 7 flockar av Gäss flygande hit och dit. Den & kommo 
Gäss till Taimyr-floden; de festa av dem tillhörde denna art. 
Ägg funnos under 74 n. br. d. Y, lagda i mycket dun. Rug- 
oade d. 7—7; ungarna voro flygga d. 3, v. MiIDDENDORFF. 
FinscH omtalar, att på återvägen från Polarata 1880 d. 3 
träffades hon med temligen vuxna dunungar; hanen var i full 


ruggning, men räddade sig genom sitt snabba lopp. MHSällsynt i 


Kultuk.  Gässen hvila i trakten sällan vid flyttning. I Irkutsk 
temligen ofta sedd. I Daurien iakttagen på våren 1873, TA0ZA- 
NOoWwsKi. I Turkestan sällsynt på flyttning och under vintern, 


Sundevall, Svenska foglarna; forts. af Kinberg, 1881-6. 


RMS SG VARAT BELAA  lyDnegNR AVS NRA 
GE Aa fr NE pa VP I EV SE NEN 
; JM KANSKE LAT ler 1 

s rr Al 


1277 


SEVERZOW. Vid S. kusten av Okotska havet drogo flockar d. $ 
g. st.; ÅA. intermedius Navwx. kan ej skiljas från denna, v. Miv- 
DENDORFF. 

I Kaukasus, BogpDAnow, ScHALOWw, 1880. I Kaspiska havet 
vid Baku om midvintern i små flockar. På södra kusten av 
Kaspiska havet mycket allmän under vintern, och på sjöarna i 
SV. Kaukasus, SEEBonmM, 1883. 

I NÖ. Tyskland vid kusten regelbundet i flock; sällan inne i 
landet, mera i den nordliga delen derav, sällsynt söderut. I Pom- 
mern ej sällsynt, HORNSCHUCH, NOCHILLING, men enl. HOLLAND 
sällsynt om vintern: i Mark sällsynt, ScHunz. I Ö. och V. Preus- 
sen säges den dock av RATHKE vara talrik(?). "Troligtvis inbe- 
gripes härunder ÅA. cin., hvilket överensstämmer med ScHALOWS 
yttrande 1876, att den i Mark är ytterst sällsynt.  Erhölls till 
Berlins museum, ScHALow. I Miinsterlandet vanligen sällsynt, 
stundom hava dock temligen många(?) erhållits. 'Varierar mycket 
till storleken', ArtrTtUumM. [v. NEGELEIN omnämner en jägares ytt- 
rande, att den skulle hava häckat på en ö i Weser, hvilket tyd- 
ligen gälde Grågåsen.] I Anhalt sällsynt, oftast under senhösten, 
NavmMaANnN. I Schlesien och Lausitz ytterst sällsynt bland Sädgäss, 
GLo6eER, 1833. I Maintrakterna stundom om vinter och vår på 
floder, större kärr och fält ensam eller med Sädgäss. I Neuwied en 
och annan under flyttning, Brants. Erhållen en gång i trakten 
av Halle a. S., E. Rar. I Niederhessen på flyttning ej sällsynt, 
SEzEKORN. I Kurhessen sällsynt på flyttning, ScHwaasAB. I Bayern 
en erhållen d. 3 1853. Flere gånger iakttagen i trakten av Nirn- 
berg, vid Gunzenhausen d. it 1806, 13 1817, 1 1853, JicKeEL I 
Zweibräcken en ung erhållen, Rar. I Schwaben och Neuburg 
temligen sällsynt om vintern, erhållen 1853, Lev. 

I Miinsterlandet träffad d. 3? 1868, enl. ALTUN. 

205 


ERS 


De 


1278 | AR ER BLÄSGÅS. 


I Schweiz sällsynt med Sädgäss, erhållen en gång vid Basel 


och en gång vid Ziirich, MEISNER, SCHINZ, 1838. 

Kommer ej talrikt till Oberlausitz, TOBIAS. 
men, A. FRITSCE. | 

Kommer, enligt en uppgift, som synes vara tvivelaktig, stundom 
om vintern till Galizien och Bukowina, längd 13—14 tum'(?), ZA- 
WADSKI, 1840. I trakten av Wien hvarje vinter temligen regel- 
bunden. De kallas här Schneegänse. Efter som vintern är 
strängare eller mildare, stanna de längre eller kortare tid. . De 
första komma i sept. och de stanna till i dec. eller jan., Kron- 
prins Rudorr m. fd. en gång i okt. 
1810 erhållen, Gr. MARSOHALL, V. PELZELN. I Tyrolen säges den 
vara sällsynt om vintern. 
Transsylvanien mycket sällsynt, DANFORD, BROWN, 1875. 

I Oldenburg den allmännaste arten av deröver vandrande 
Gäss, enl. NAUMANN. År 1878 regelbunden på flyttning. År 1879 
År 1878 i Grasberg och Ham- 
burg regelbunden på flyttning; i Trachenberg mindre talrik än 
Häd- och Grågåsen, Jahresb. 

På Wangerooge under flyttning, WIizEPKEn. 
Holland och Belgien, ScHLEGEL. 
kust ofta i stor mängd, övervintrar der: 
ej sällsynt; ej träffad 


Erbållen i Böh- 


I Neusiedlersee sällsynt, 


I Ungern träffad, enl. StertEeR I 


under flyttning och om vintern. 


Kommer till Nederländernas 
vid ostfriesiska kusten 
å Borkum, v. DrostE, 1869. Om höst och 
vinter talrik isynnerhet i Frieslands låga kärrtrakter, ÅLBARDA. 

Synes förekomma på de britiska öarna. Säges komma regel- 
bundet till Irland. Men då A. erythropus anföres såsom synonym 
till ÅA. alb., kunna vi ej nu avgöra, hvilkendera arten uppgiften 
gäller eller om den gäller båda. 
DAUNDERS, DRESSER. 


I Irland erhöllos 2 st. i nov., 
[Vigten orätt uppgiven hos THomprs.] 
Nämnes av DE SELYS såsom förekommande allmänt i N. Bra- 


pd DE Lä Rag FE FEV ÄGD berg RÅ fö Ne I ta fr 
ar pr FORN e Förr Fra e Na REN Fire Se S Ve 


"1 dec, 


Ofta fångad i: 


Rea TR 


d Sari EJ i 
| TAR AL 2 mb AA ala md NEN 
ET SFP = Ni v! SE LERA 1 RR RE ET Ska 
- NS MERIT Ant Å ih NV År VA L är 


t NCR TTR AE ml IS KU NR ONA ; RATE nL | SS RN RN 2 Jr säden 
i SYV AS TÅ NLJEN 1 -d i! - Sa vär Ki IT CL NRSLINE ETT TAR Rn +” 1 NB 
så ' fr ' ; / SV rg [4 ; Till RS CR VIEN ATG N Jar ÄT ger 4 
ö I | Nåd | [| Å f V dy IRMA DE MÅ VENT" 
” vv AB , oll | Fr SAS TEN UK. Brat Så Was ! 


3, LAN 
V if 
t 


ANSER ALBIFRONS. 


bant och vid Schelde under vintern; men sällan och tillfälligtvis 
i inre trakter. Omnämnes även från Belgien av DuBoIs. 

I Eure & Loire sällsynt, MAROHAND. Kommer till Frankrike 
till jan. i stora flockar; så ock till Anjou, Lorraine och 
Basses-Pyrénées, säges fortplanta sig 1 tamt tillstånd, men man 
måste stäcka den, DEGLAnbD, GeErRBE. I S. Frankrike, såsom i 
Savoyen, vid stark frost under dec. och jan.; bortflyttar i slutet 
av febr. Säges vara regelbunden i Ca- 
margue under kalla vintrar, v. Mörner, 1856. Skall hava fram- 
bragt bastard med honan av Å. leucopsis, DE SELYS. 

I Italien sällsynt, erhållen vid Rom i dec. 1874, Neapel i 
febr. 1870, vid Pavia 1860 och 1874, Gi16LioLni, 1881. 

I Grekland under vintern icke sällsynt; uppehåller sig både 
I Epirus och på 


eller i mars, BaAILLY. 


1 kärrtrakter och i öppna havet, v. p. MöHLE. 

Greklands fastiand under vintern allmän, P owys. 

vintrar; erhållen i Attika d. 7? 1864, KRrRörEr. 
Besöker Skutari och Konstantinopel, ANTINORI 


Under stränga 


I Turkiet 
tillfälligtvis om vintern, ELwEs, BUCKLEY. 

Kommer även till trakten av Smyrna, der den nänad torg- 
föres, ÅNTINORI. 

I lägre Egyptens sjöar talrik under vintern. En död funnen 
d. Y vid Tokar, enl. v. HEuvetnin, som anför såsom synonymer 
Å. erythr. Lis. och A. interm. Naum. Uppehåller sig på fritt 
Går ej sydligare än till Egypten: kom- 
mer i Sö —dec., bortflyttar i slutet av febr., A. Brrunx. Erhål- 
len d. ER I NO. Afrika sågos d. ? tusenden på 
drag troleken flere. -.arter);. - Tallrik; 1 stora 
flockar på Nilen, I Egypten på Nilen den vanligaste 
arten av slägtet, avtager i antal söderut; synes sällan efter mars 


vid Edfoo. I dagningen kommo stora flockar från sina betes- 


vatten, omgivet av rör. 


vanligen flockvis; 
TAYLOR. 


d CK. Te 


BLÄSGÅS. ANSER ALBIFRONS. l Vv | 1279 


platser i hvetefälten till sandbankarna; är sparsam söderut. Täm- 
des hos egypterna. Målningar derav finnas i behåll, ADAMs. 
Den allmännaste Gåsen i Nilen, der den ofta förekommer i stora 
flockar; erhållen i febr. och mars, men sällan Senare, SHELLEY. 

Mellan Takoo och Peking. Allmän i Tokioviken, sedd i bör- 
jan av okt. Är den allmännast torgförda arten av Gås i Kina, 
SWINHOE Flyttar i stort antal å Kinas kust; torgföres under vin- 
tern sällan i Peking, men i mängd i Shanghai, DAviD, ÖUSTALET. 

Träffad i Hakodadi i apr. Flyttar över samma stad under 
vår och höst, SWINHOE. 

I N. Amerika häckar hon i den höga norden; förekommer 
vid Columbia river. Om vintern i det inre av V. och 8. staterna 
samt långs kusten från Massachusetts till Texas, AUDUBON m. fl. 
Har blivit ansedd såsom en egen art, A. Gambeli Bonar.; Cours 
ansåg den för en varietet av vår fogel. Erhållen d. 3 vid Wa- 
basch. Omnämnes 1853 av GErHArD från N. Amerikas Förenta 
stater och särskildt från Georgia; köttet är utmärkt. V. och N. 
Nordamerika, Oregon, sällsynt vid Atlanten, enl. DRESSER. 

Till sitt levnadssätt synes hon likna närstående arter. I 
sina födelsebygder kan hon icke leva utom under sommaren och 
flyttar, såsom vi sett, över vintern till sydliga trakter. 

Hennes huvudsakliga föda utgöres av hvarjehanda växter, 
såsom Plantago maritima, P. subulata, Triglochin maritimum, Arena- 
ria maritima, Poa distans m. fl. Stundom har man även funnit 
henne hava förtärt insekter. 

Om dess fortplantning har redan blivit anfördt, att den 
sker i höga norden, men knappt i NV. Europa. 

Fiender. Havsörnen säges ofta taga den. Under flyttning 
förföljes hon, enl. NAUMANN, av rovfoglar. 

Jagt. Då Bläsgåsen är mindre skygg än andra Gåsarter, kan 


hon fällas lättare. Hos oss är hon så sällsynt, att hon endast 
tillfälligtvis fälles. Köttet är välsmakande. 

I fångenskap trives hon ganska väl. I zoologiska träd- 
gården i Hamburg levde en över 102 år, Bonav. Säges hava i 
zoologiska trädgården i Hannover fortplantat sig, Mzyrr, 1868. 

Ibland fjädrarna och i inelvorna leva åtskilliga parasiter hos 
denna art och Å. erythr., men som arterna icke noga blivit åt- 
skilda, kan för närvarande ej säkert bestämmas, hvilka parasiter 


tillhöra de särskilda arterna. 


Docophorus brevimaculatus G1EB., träffad, enl. uppgift, av NITZSCH på 
ÅA. alb.; D. icterodes NitzscH; Lipeurus Anatis anseris (LIN.); Lip. jejunus 
NIitzscH; Trinotum squalidum NITzSCH, de 3 sistnämnda enl. DEnnNY funna 
på Å. albifrons. 


Inelysmaskar: 

Strongylus nodularis Rup. och S. uncinatus LUNDAHL, i ventrikelns 
hinnor; Distomum oxycephalum Bup.; Holostomum gracile Dus.; Monostomum 
attenuatum Bup.; Notocotyle triserialis Dirs.; Tenia fasciata Rup., KRABBE 
m. £., alla de sistnämnda arterna uti tarmkanalen. 


Anser septentrionalis sylvestris Briss., Orn. VI 1760, 269; ed. 1763, II 433. 

Anas anser FABR., En. 1780, 66 part. 

Anas albifrons GmM., S.N. 1788, 509. LartH., Ind. II 1790, 842; LaATtH., B. 
III 11 1798, 403; IV 1812, 507. RerTtz., En. 1800, 116. TzEmm., Man. 
Ed. I 1815, 529. Cuv., R. A. 1817, 531, Anser. BoiE, WIiEDEM., 
Zool. Mag. I it 1819, 138 (part.?). TEiLM., Danm. o. Isl. Fugl. 1823, 
180. 

Anser albifrons MEY. u. W., Tasch. II 1810, 555; Vög. Liv- u. Esthl. 1815, 259. 
MEISN., SCOHINZ, V. d. Schweiz 1815, 308. NILsS., Orn. II 11 1821, 242; Fn. 
II 1858, 401. Borr, Reise 1822, 311. FABER, Prodr. 1822, 79; Hochn. Vög. 
1826, 14, 55, 181, 186. ExsTr., Tidsk. f. Jäg. 1832, 277. GLoG., Schles. Fn. 
1833, 55. HORrRNsScH, ScH., Verz. 1837, 19. ScHIinz, Fn. helv. 1838, 125. 
RascH, N. Mag. f. Nat. 1838, 382. WiIKSTR., Stockh.-tr. 1839, 103, 107. 
ZAW., En. 1840, 125. Kers., BL., Wirb. 1840, n. 385. Temma., Man. II 
1840, 821; IV 518. Navu., V.D. XI 1842, 351; XIII 1860, 295, v. BALD. 
part. N-a 1850, 2 H., 19, 20; 1853, 5. DE SERR., Migr. 1842, 97, 207. DE 
SEL., En. Belg. 1842, 1338; N-a 1855, 263; 1856, 380. HorB., Kroy. Tids- 


1280 


skr. IV 1842-3, 433; Ub. v. PAuLns., 1846, 62. Löw., V. A. H. 1843, 
408; 404 (err. typ. Å. leucopsis, ÅA. erythr?). v.D. MÖHLE, Orn. Griech. 
1844, 120. Marm, Kroy. Tidsskr. 1844, 184, 208. Sunpev., V. A. H. 
1844, 383. LiLLJ., Obs. z. II 1845,54. ScHuLnz, En. 1845, 413. RATHKE, 
N. preuss. Prov.-bl. 1846, 15 (part.?). M. v. WRr., Vet. Soc. Act. 1847, 168. 
A. Brenrm, N-a 1849, 1 H. 60, [ecf.1. c. 1856, 395]. KIArB., N-a 3 H. 1850, 
52; Sk. Nat. möte 1855, 249; Danm. Fugl. 1852, 354; ed. COLLIN, 1876, 639. 
BöocK, Ber. Priv. 1851, 21. THomps., Irel. II 1851, 42, part. ScHWAAB, Nat. 
Kurh. 1851, 75. v. Miop., Reise Sib. II 11 1851, 227; Isep. 1855, 75, 126. 
W.v. Wzr., Göt. Handl. 1851, 77. Gap., N-a 1852, 3 H. 10. 'ToB., J.f.O. 
1853, 217. SocHraD.,,l. c. 316. GErRH., N-a 1853, 389; 1855, 384. BaALp., N-a 
1853, 436-7. [Vix NEG., N-a 1853, 448.] A. Brenm, J.f.O. 1854, 84. WALL., 
N-a 1854, 268. Barrry, Orn. S. IV 1854, 337, 463. Lev, Vög. 1855, 
18. ÖZERNAY, J.f.O. 1855, 47. Wesr., Göt. Handl. (1853-4) 1855, 71. 
SCHLEG., N-a 1855, 254,-6, DuBois, J.f.O. 1855, 270. JACK., J.f.O. 1855, 
0304; Abh. N. G. Nirnb. 1864, 127. BrAants, N-a 1855, 335. VIERTE., 
lc. 379. DEGL., N-a 1855,419. v. HEvGL., Sitz.-ber. Ac. Wien XIX 1856, 
318; Ber. XXI Vers, 1875, 100. J. v. Wzr., Öfv. V. A. F. 1857, 44, 
C. JäG., Wetter. Ges. Jahresb. 1858, 33. ANTIN., J.f£.O. 1858, 484. 
?UNGER, Pflanz. d. alt. Ågypt. 1859 Tab. 2, 24, Tab. 3, 29. ÅsSTR., 
Lomma 1859, 20. TaArrL., Ibis 1859, 54. Pring Max. v. Wien, J.£.O. 
1859, 166. v. Howm., J.f.O. 1859, 370. Pow., Ibis 1860, 351. REINE., 
Ibis 1861, 11. F. a. G. Gopu., Ibis 1861, 90. SwisH., Ibis 1861, 344; 
1873, 368; 1875, 455; 1877, 146; P.Z.S. 1871, 416. H.C. Mörr., Vid. 
Medd. 1862, 28; Z. G. 1875, 62. Artum, J.f.O. 1863, 120 (part.?). 
RADDE, 5.0. Sib. 1863, 358. Avams, Ibis 1864, 33; ref. J.f.O. 1864, 456. 
SEZ., Ber. Cass. 1864, 41. CorreTtrt, ?Christ. 1864, 904; Vid. S. Forh. 1868, 
175. (Of. P.Z.S. 1868, 339.) SteEtt., Verh. Herrmanst. 1864, 240. R. HArRTM., 
Nat. Med. Sk. d. Nill. I 1865,199. R. Mer., Z. G. 1865, 437. Riva, Orn. 
1865, 529. ALBARDA, Herkl. Fn. III 1866, 228. TaArr., Ibis 1867, 71. 
NEWr., Ibis 1867, 125 cf. 1860, 404. Mzv., Öfv. V. A.F. 1867, 287; 1868, 
237. MARCHAND, Rev. & Mag. Z. 1867, 323. DzEGL., G., Orn. II 1867, 483. 
Tis., Ö. Smål. 1868, 31. NIrMEYER, Z. G. 1868, 72. Arrtum, N-a 1868, 269. 
SUNDSTR., Örebro (1868) 1869, 24; Fn. 1877, 162. ?MAROHANT, Cat. 1869, 
79. BOrGGR., Nordd. 1869, 126. v.DRostE, Bork. 1869, 265. MALMGR., Not. 
S. pr. En. & FI. 1869, 293. Erw., BucKL., Ibis 1870, 339. HoLrr., Wirb. 
(1871) 82. SHELL., Ibis 1871, 315. HormMGR., Sk. Fogl. II, 1871, 1064. 
GOEB., J.f.O. 1873, 13. Dzress., B. E. XIX, 1873. Parm., Finl. Fogl. 
II 1873, 349; Fogl. flyttn. 1873, 37, 41 etc.; Zugstr. 1876, 50 etc.; 
Antw. 1882, 96-7. HE. Rer., Z. G. 1874, 429. Cf. Bop., Zool. Gart. v. 


IN Mä V LUB RR TEL 3 ART KM VIE LERA MATE TIL Rdr tr bAITBE LIG SF JE 
ATT ET VU EE SES Ae I Aa RAN a Lr SR bj 0 IR SSA el SAN Lf ES TÅR SFLMUSSAN 
e 1 LET lad Mo” ÅSAR NM Na RRD ETT FT örn UL. ör föl JG FÖRE a a N 
KLAN AN 2 ARTEN LEAN AR Hl Uv V RR hu 7 KÖRDE JM 
RÅNA STL IEEE AN PRNA py DUCKA ord PR Ms rös er] GL 
fyr DY ETT Sd dn ATS ÄRR AL ARA ar äs Sn NONE 
a UN fat fä vå SAF YD 
1 + | AR Aa 


MES 
oe 


dl fp 
Or H Te ”- N 


BLÄSGÅS. ANSER ALBIFRONS. 


Berl. 1875, 21. Krör., Momms. Gr. Jahresz. III 1875, 287. DANFE., 
Br., Ibis 1875, 426. Jahresb. (1876) J.f.O. 1877, 335; 1880, 87, 401. 
SCHAL., J.f.O. 1876, 14; 1880, 276. Ozrss., Öfv. V. A. F. 1876 n. 3, 125. 
SEVERZ., J.f.O. 1876, 418. Marm, En. 1877, 90, 342. WiIEPE., J.f.O. 
1877, 430. Dav., Ouvst., Ois. d. 1. Chine 1877, 492 (cf. Syn.). ÖARLSS., 
Sv. Jagtb. f. 1878, 103. BLaAKr., Pr., Ibis 1878, 212. Kronpr. RUDOLF 
m. fl., J.£.O. 1879, 127. Borav, Z. G. 1879, 366. BRANDT, J.f.O. 1880, 
247. FinscH, Abh.z.-b. G. 1880, 260. GiGL., Ibis 1881, 213. Gr. MARSCE., 
v. PELZ., Orn. vind. 1882, 120, 176. HENKE, SEEB., Ibis 1882, 227. 
SEEB., 1. c. 385; 1883, 33. Meves, Aug. E. Vög. (1886) 54. [Nec ZeETt. 
n. B. FRIES] 

Anser medius BrucH, Isis XXI. Temma., Man. IV 1840, 319. 

Anser Bruchi BREmM, V. D. 1831, 841. FrirscH, V. E. 1870, 405 Tab. 45, 
f. 5; J.fL.ÖO. 1872, 367. Wirb. 1872, 83. | 

Anser intermedius NAUM., V. D. XI 1842, 340 pl. 288-9, enl. FABERS yttrande. 

Anser erythropus JARD., B. of Gr. Brit. IV (1843) 75, part. FRritscH, V. E. 
1870, 404, "Tab. 45 f. 9; J.f.O. 1872, 367; Wirb. 1872, 83; m. fl. 

Whitfronted Goose ?PENN., Br. Zool. II 1776, 576 (P1. XCIV, f. 1 liknar 
Ans. erythr. I.) 
Hit torde även höra: 

Anser Gambeli Hart., R. & M. Z. 1852, 7, cf. Ibis 1867, 125. 

?”Anser albifrons var. Gambeli Covzes, B. of N.W. 1874, 546 (cf. Syn.). 


226. DVERGGÅS, Anser erythropus (L.). 
Anser minutus, Pl. LYVII, fig. 3. 


Pannans hvita fläck når bakåt mellan ögonen, näbb ljusrödt, 
nagel hvit, fötter orangeröda. Längd 522—549—"638". 


S >, väger ”7—8 norska &, 1?/,—2 kom', BArtH; SI 43/,, 9 33/, & enl. 
CNATTINGIUS. Ungen saknar hvitt å pannan och svart å bröstet. 


1. Hane, gammal, i ruggning, 6 juni 1866, Kvickjock, CNATTINGIUS, 
LUNDBORGS samling. 

Näbb med nagel, i torrt tillstånd, hvitt. Iris brun. Panna och hjessa till 
trakten över bakre ögonvinkeln hvita; huvud ovan baktill svart; ögonvrå nedåt 
hakan, vid ansigtsranden hvit, bakåt svart; ansigte brungrått; haka vid den 
nakna randen hvit, utåt svart, bakåt brungrå. Hals mörkbrun, refflad; kräva 
gråbrun med tvära spetskanter och brungrå spetsbräm. Rygg och skulder- 
fjädrar mörkbruna med tvära spetskanter och brunhvita kanter och, å de 


DVERGGÅS. ANSER ERYTHROPUS. | 1281 


sistnämnda, bräm av samma färg; kors brunsvart; övre stjerttäckare hvita; 
stjertpennor 8 par: 2>1 = 3, nya svarta, och gamla svartbruna, med utåt till- 
tagande spetsar och kanter hvita. Bröst svart- och gråbrokigt; sidor mörkbruna 
med grå, nedåt tilltagande bräm och upptill hvita inbrämstrakter; mage svart- 
och hvitbrokig; undre stjerttäckare och slaksida hvita. Tamsanas med grå- 
svarta fjäderspetsar; handpennor gråsvarta med hvita spolar, 2 och 3 i utfan, 
1—3 i infan utskurna; armpennor svarta; armbågspennor mörkbruna med hvit- 
grå utkanter; handtäckare grå; armtäckare gråbruna med hvitt spetsbräm, de 
mellersta gråbruna med hvitgrå spetskanter, få nya: gråsvarca med hvitt 
spetsbräm. Fötter ljusgula (torra). Tår 3>4>2>1; klor grå, krökta, spet- 
siga, 3>2>4>1. 

2. Hona, gammal, samma tid och ställe, LUNDBORGS samling. 

Lik den förra. Det hvita å pannan når till trakten midt över ögonen; 
intet hvitt å hakan; bröstet med föga svart. 

3. Hona, gammal, 17 juli, Torne lappmark. 

Näbb ”rödhvitt', efter döden rödbrunt och hvitt. Pannvinkel spetsig, 
men med avnötta fjädrar, så att pannranden synes avrundad. Iris ”brun'”. 
Panna hvit, bredd 15 m.m., betydligt smalare än hos hanen; ifrån pannvinkeln 
till den mörka hjessan 26 m.m., till ögat 27,5 m.m. Det hvita synes smalare 
än hos hanen af Anser albifrons. Stjert nästan tvär, till följd av de in- 
nersta peunornas starka nötning, de yttre stjertpennorna med hvitt bräm. 
Bröst med talrika svarta och några brunspräckliga" fjädrar, av hvilka de 
förra bilda stora oregelbundna fläckar; sidor = &, men nedtill även med 
några svarta fjädrar, de inres infan till större delen hvitt; mage hvit med 
inblandade svarta fjädrar; undre stjerttäckare och slaksida hvita. 

4. Ung (hane?), 1868, Kvickjock, CNATTINGIUS, LUNDBORGS samling. 

Näbb, 1 torrt tillstånd, med blekt tvärband. Huvud brunsvart utan 
hvitt. Hals refflad; kräva brungrå med avrundade bleka fjäderspetskanter. 


Rygg och skulderfjädrar mörkt gråbruna med avrundade fjäderspetsar och 


oråbruna spetsbräm; kors skiffergrått; övre stjerttäckare hvita med grå spol- 
streck. Stjert svart, avrundad, urnupen; stjertpennor 8 par med hvita spetsar. 
Bröst brungrått med hvitt bräm, saknar svarta fläckar; sidor gråbruna med 
rosthvitt bräm; mage, undre stjerttäckare och slaksida hvita; hand- och arm- 
pennor svarta; armbågspennor mörkbruna med bleka utkanter; armtäckare 
skiffergrå med hvitt spetsbräm, de mellersta Prungrå med rostgrått bräm. 
Fötter bleka (gula eller grå); klor gulgrå, spetsar svarta. 

5. Ung, 29 juli, Torne lappmark. 

Liknar n:r 4. Näbbnagel svart. Huvud ovan svartbrunt, panna mörkt 
gråbrun; huvudets sidor mörkbruna; haka mörkbrun, spoltrakter gråbruna, 
framtill med ett långsgående, hvitt, smalt band. Framhals mörkbrun med 


rostgrå bräm; kräva gråbrun med rostgrått bräm; halsrygg svartbrun. Rygg 
och skulderfjädrar svartbruna med gråbrunt bräm; kors med svartbrunt dun 
och utväxande svarta fjädrar; övre stjerttäckare: de längsta hvita med grå 
spetsar, sidotäckarna hvita, de mellersta gråsvarta. Stjert avrundad, stjert- 
pennor utväxande, brunsvarta, utåt och spetsar hvita, inåt avtagande, 
1 utan hvit spets. Bröst i midten hvitt, framtill brungrått med hvitt bräm; 
sidor framtill gråbruna, baktill mörkbruna, bräm rostgrått; slaksidans dun och 
fjädrar hvita. Vingens fjädrar utväxande med samma färger som hos de 
gamla, dock ej blekta, VIRA nå över stjertroten; handpennor svarta, 
2>3>1. 

6. Hane, andra året, 17 juni, Ostfinmarken. 

Näbb rödhvitt, efter döden rödbrunt och gult; nagel, även efter döden, 
hvit, jemnt kullrig, dess spets smal, genomskinlig, strimmig. Överkäkens 
lameller nå obetydligt och endast baktill nedom kanten. Pannvinkel trub- 
big, framåt med rudimentära fjädrar. . Näsborrar ligga något närmare mun- 
vinkeln än näbbspetsen. Iris ”brun'. Huvud ovan mörkbrunt och med grå- 
bruna, baktill täckande bräm; panna hvit till trakten över främre ögonvin- 
klarna, dit den hvita färgen tunglikt sträcker sig, 27 m.m. från pannvinkelns 
spets eller lika långt som srstandet från pannvinkeln till främre ögonvin- 
keln; dess bredd c. 19 m.m. £ Ögonlockskanter 'pomeransgula'; ögonvrå framtill 
hvit, för övrigt svart; huvndets gidor gråbruna med blekare spetskanter; 
ansigtsrand bågformig'; haka framtill svartbrun, bakåt gråbrun med mörkare 
spoltrakter. Framhals och kräva brungrå, nedtill med bleka bräm; nacke 
och halsrygg mörkbruna. Rygg och skulderfjädrar gråbruna med hvitgrå 
bräm; kors gråsvart; övre stjerttäckare: de längre hvita, likasom de 
korta åt sidorna, de mellersta mörkt svartgrå. Stjert täckes av vingarna, är 
avrundad; stjertpennor 8 par, 1 och 8 gamla, 1 svartbrun med svaga, mör- 
kare tvärband, hvit, nästan” avnött spets och hvit utkant, 8 hvit, utfan utom 
bräm och spets gråbruna, infanets spoltrakt ljusare gråbrun, de övriga grå- 
svarta med spetsar och kanter hvita, 5 svartbrun, spets i utfanet nött, < 4 
och 6. Bröst hvitgrått med inblandade få svarta fjädrar; sidor och vad- 
täckare framtill gråbruna, baktill svartbruna, bräm nedåt ljusgrått, upp- och 
baktill hvitt, bredt; mage, undre stjerttäckare och slaksida hvita. Vingar 
spetsiga, tumvinge med 3 fjädrar, askgrå med bruna spolar, 1 mycket spetsig; 
handpennor 10, utåt grå, de inre svarta, mot spetsen mörkbruna, blekta, 
spolar hvita; armpennor 13, svarta, kanter mörkbruna, fina; armbågspennor 
3, > armpennorna, in- och framåt svartbruna, för övrigt rostgråbruna, nötta 
med spår efter hvit utkant; handtäckare askgrå, de små askgrå med bleka 
kanter; armtäckare mörkt brungrå med hvita spetskanter, å de yttre spets- 
bräm; kanttäckare askgrå med bleka, brungrå kanter, de mellersta gråbruna 


ad 1 
ER U 


SER frän ST mn SS köar SÄ en EA rt br NR aa RN 
-. v- ERE GS SES AN 2 SER NR 2 SN Cr HER PY SORAN nå? 
2” n JJK ev I x Br 3 


= - - 
(-q45 LR ANT: Väl + At Bar 
v J r £ , UREA SS TV 
Nl TES 4 Rp 
VW 


'— 


1282 REA No Red NE ARE DVERGGÅS. 

med rostgrå kanter; alla undre täckare svartgrå. Fötter 'rödgula'; 
fjäderklädt till 15 m.m. från hälleden. Tars framtill med små sköldar upptill, 
sidor och tarssula nättecknade likasom första leden af 4:de tån; tår 3>4>2>1; 
klor: 1 når marken, 3 > 2>4>1. 


Ågg. Ovala eller ovata, vanligen långsträckta, finkorniga, 


smutsigt hvita. 

1. 1861, Tromsö, NORDVI. 
a ovalt; b ovat, något snedt. 

2. 8 juni 1866, Muonioniska, Kilpisjärvi, KNOBL. 
korniga, något glänsande, smutshvita; a något snedt. 


Finkorniga, tjockskaliga, smutsigt hvita; 


Långsträckta, fin- 


skenben 


ANSER ERYTHROPUS, 


93. 10 juni 1866, samma ort. Se mindre utdragen; e snedt. 

4. Lappland, KNnoBrLocK. Kort, bukigt. 

D. 1858, Nordkap, LUunpBorG. Tunnskaligt, fingropigt, slätt, glän- 
sande, tjockändan något tillspetsad; smutshvitt, något snedt (ansedt för 
Anser albifrons). Jemf. n. 7. 

6. 1872, Lycksele. Mindre bredden 0,1 m.m. < den i tabellen upp- 
tagna. | 
7. 1877, Lule lappmark. b—ce: mindre diameter 0,1 <,d: 0,2 <, e: 1,2 
< den här uppgives. | 


Förekommer i Grönland och häckar der, R EiINHARDT. 
I Östfinmarken om sommarn, kommer till Varangerfjorden i 


ART RS RT et se TEL DI FAR TE Re medlet av maj, häckar der i trakten vid sött vatten. Häckar vid 
oo TR SD ER SSE GEN MI SAR AS 638 | "578 5 — — — i . a MMERFELT. "Till det inre av Va- 
FHUVude ts längd ia srssoensisers sheer RENA | — c. 90 NIER se SERA DIR JR site Galbokjock, NÅS SR rg i Sö 2 y 
Näbb, längd till PAnnäåaD.............s....... 355) BI 35,5 28 26 34 - | 1 Il 2 flockar. hä 
» » » munvinkeln............... 09 I 30 oj 32 34 39,5 rangerfjord kommer hon 1 medlet NERE ESA ACkar 
» » fr. spetsen till näsb.......... FE 0 AN 18,5 14,5). 46 18 i) Ö ; ä | ' eller mindre utvuxna unoar 
BN RÖTTER bh dr cn ARAS ASL AN FÖRE 19,5 15 14 20 vid sött vatten å flacka stränder. Mer e | St 
» D » nNäsborrarnå......si...ic.. 13 11,5 11 10,5 11 13,5 3 22 oa 11 ] | a 
(Fa POLE OPPO odrrler den ERS ar bi NAN RR de 23 21 19,5 13 17,5 19 träffades d. 7 vid Maskijock, en biflod till Tan | SOHRADER, AG 
Näbbets bredd vid näsborrarna......... 15,5 14,5 15,5 12 14 16 S 3 ; i Ö I mä 
NAD OlD8 -blOCE se oden NV Lee 11 9,5 10 3,6 9 10 Häckar även i Polmakjaure, COLLETT. Skall FÖROkORana I langd 
» UR ET RN rad RR d NO RS EG 10,6! 10 12 9,4 10 12 S 10 1 id ni Ö ] 
SL EG EE se varken i a rå br SN AR ARN TX2,5l 6X2,5l 7T7TX2 OXxX1,3 BX1,5 6Xx2 paren bergsjö : Kalvatu. I dalen endast vid flyttning, erhölls "J 
Vingens längd, direkt sssmmsssssssssssersa 390 355 380 270 255 370 2 GHöarna: AO D | | : ä 
ERA Lar akan SÄ or RE 155 124 157 126 113 150 på öarna; nägra gånger om vintern, STEJNEGER, 1873. Häckar 
2 JT EEER JAI ER 0 BN GA USAS og ÄRR ÄRR 118 | 107 c. 1285 85 110 110 1 ; I | Ö r 
Stjertspets framom vingspetsarna ....... 20” '20' Er b. 30 b.72 G>Tö SITS OTI AR sagt, vid Tamsö, COLLE rt. Bart tr äftade d.3 ÄG 
dial RA Ta OSA ARA: RE Sy ARA RA a BIR 61 58 67 60 63. 64 1 : | 1 12 AS- 
Mellantärmed. Kl0viyel:sileist tess sid 53+11 152+10 155+10 149,5+7,5] 60 |53+9 | par i full ruggning med 4 ej fullfjädrade ungar, stora som Gräs 
OP&: b = stjertapets bakom vingspetsarna. änder, nemligen i Anarjock i skogsregionen, sålunda här icke ovan 
HM 1 a | b C d e 3 a b C d 
Äggets SRA a TN TA ET AVN LS. 2 GA 208. 10 sl ASL Sr RSA får TER UI BONG FER NR 70,5 80,3 79,9 78,5 72,6 71,6 73,2 72.2 71,6 71,2 
LER ARTE er EA ART Are NG ädel LA JA I Na Era DRA RAIN 51,9 50, ST 46,4 46,2 45,7 46,8 45,6 47,3 45 46 45,6 46,7 
; a RA ÅT LÄN IG I ÄR RE IS RAVE GR ESA TRA Er MARE AR 18,6 | 19.7 88,9 | — 841 34.2 BT ofog 28,2 26,2 96 <| 94.5 
» TREE AKER 20 SAR Ta TGS Ar nee LINE ER NEN rd ER ARR RDS ANNA 1 ER SA 1,39 1,73 I Mud 1,75 1,68 vr 1,51 1.63 1,57 FR 1,52 
SR ge nde 0 SEG FEN BEEN PARAR AAA be a HR NGL NE Sa ARR E  ESNE, 00 2659 3521 OG 3126 3710 3651 208 ropet ER 00 TORA TE OT Se br SOK all 3387 2294 3321 3265 3326 
HM e 5 6 a b Ta b C d e 
JÄggets FEINE R ra Len FOA KG ST BUN 4 Ar RA ärr sj ar ÅS ARE BRAT BRA SR SS AN Ao 70,1 68,7 72,5 78,2 83,5 77,2 80,2 78,2 76,6 15,8 1. 42,6 
Ft EIN ON RE Sol al ab orda ar erfa MPN SAR ES da sä he Ni 45,8 45 45,8 51,7. 050,0 SO 48,6 48,8 49.8 51,4 51,6 50,8 | 50,5 | 
SARS 0 TS RI me se FST SRS nl R SÄG fe RK Kr breda) säja BALLE Sn Säby ar VR GAN bast KAN AE 24,3 201 23,4 20, ; 27, 3 27,5 34,9 28,4 30,9 26,8 25,0 24,5 22,4 
| SE SER Sr re rd EE hå 2 KA AD TROR 150 sä Ev AEA AR AG NISSE a Ga RER En 1;53 É i 1, ;ö2 1,54 1,54 1,72 nl 1,63 1,52 1,48 1,48 1,44 
| OS ros IE RE SE ARE LANE TR ES RO 5 ÖL RAR el ER RAR HE NERE 3211 | 8155 3112 adl: 3980 3965 4058 2767 3954 40192 3953 3825 30666 


DVERGGÅS. 


trädgränsen. Häckar i mindre antal i Lofoten; 
gever, 68 15. on. br. 
ER ER RR Ev FRED 

På Öjeren vid Kristiania erhållen våren 1852, och ur en flock 
Gäss erhölls en hösten 1865. Träffad övervintrande vid Nord- 
lands kuster. Erhållen i januari, skjutes under hösten stundom 
långs Norges kust, CoLLETT. 

LINNÉ och GUNNER kände den från Lappland. Wozrrzy sade, 
att hon der var sällsynt, hvilket dock ej är fallet. Häckar i Uts- 
joki, Enare, RR Kilpisjärvi, DREssErR m. fl. 
mark erhållen d. 


är känd i Bor- 
och flere par häcka bland andra Gäss, 


I Lule Iapp- 
; 1868, enl. meddel. från EURENIUS. 


Sällan erhållen i mellersta och södra Sverige. 
erhölls d. 
sjön Glan. 


En ung fogel 
$ 1849 vid Leonardsberg, i Motala-ströms utlopp ur 
En annan dylik erhållen från Öland, LUNDBORG. 


En erhållen i Ulfshale d. 15 1825; i Köpenhamn köptes en 
hos en vildthandlare d. & La Kinas släne. Corts. Årligen 
flyttade på Jutlands vestkust gamla och unga. I Randers-fjord i 
mars 1878 en flock iakttagen, DRESSER. 


Om fogelns förekomst i Finland hänvisas till PALMÉN, som 
under Å. erythropus L. anför såsom underarter Å. minutus NAUM. 
och A. albifrons Gwm., under det jag för min del, likasom flere 
före mig, anser den senare såsom fullkomligt skild art och ÅA. 
min. = Å. erythr. L. 


Häckar i de nordligaste trakterna av Ryssland och Sibirien. 
I mars flyttade de mot norden, men vände sig först mot söder, der- 
efter flyttande utefter alla Rysslands och Sibiriens större floder, 
efter hand som de gå upp mot norden, flytta åter bort i sept. 
till tempererade trakter och slutligen genom Ryssland åt vester, 


i Sibirien åt öster. Flyttningen söder ut gick till 40" n. br. Till- 


ANSER ERYTHROPUS. S 1283 


bringar hösten vid persiska kusten av Kaspiska havet med flere 
trakter. 


Deras kött var utmärkt, PALLaAs. 

Häckar på Kanin-ön; vid Arkangel på flyttning, RR 1882. 
Förekommer i Polen, rgsa bt I Centralryssland sällan träffad; 
i Volodga. I Ural mycket talrik, tusenden flytta över Shandrinsk, 
På lägre Volga i okt. 1875, erhållen av DRESSER. 
I Astrakan endast om hösten, men talrikare än ÅA. albifr., 
SEEBOHM, 1882. I Kaukasus, BoGDANoWw, SCHALOW. 
havet även enl. EICHWALD. 
spiska havet, SEEBoHM, 1883. 

I trakten av Jenissej, hvarest den erhölls d. $ö, &, & 1877, SEE- 
I Obdorsk iakttogos d. Y—3 stora flockar, FinsocH, 1877. 
Hit höra de festa i RS häckande Gäss. "Till Boga- 
nida, 70", kommo d. 4 de första; d. 3 till Taimyrlandet; d. ? 
under 1 fans ett bo da 2 ägg i en fördjupning å Spare av 


+, g. st. 
I Staryi ER Ö. Sibirien, TACZANOWSKI, 


SABANÄEFF. 
HENKE, 
I Kaspiska 
Under vintern på 5. kusten av Ka- 


BOHM. 


en hög grästuva med bädd av dun; hade dunungar d. £ oc 
v. MIDDENDOREE. 
1873. Enl. ZEBROWSKI ej sällsynt i Kultuk, der och i Irkutsk 
även erhållen av DYBOWSKI. 3, sällsynt om våren, 
i sept. talrik i stora flockar; i Bureja-bergen under apr.; 1 Kultuk 
Flere av dessa uppgifter återgivas av 


Tarei-nor d. 
sällsynt, ”TACZANOWSKI. 
DRESSER. 

Vid Danzig, BöcK, och Königsberg sällsynt, RATHKE, 1846. 
Kommer årligen till Danzigbugten och är der ej sällsynt, El. v. 
HowmzeYER, 1881. I Braunschweig erhållen under vår- och höst- 
flyttning, R. Brasius, 1862. Erhållen vid Halle a. S5., E. REY, 
1874. Säges hava träffats i Wetterau, Jiezrr, 1858. I Anhalt 
på Elbe sällsynt, NAUMANN. Träffad 1876 i okt. vid Hennersdorf 
nära Görlitz, Jahresb. 


Anses komma till trakten av Wien. Efter vinterns beskaf- 


;å , 
Ma + 
Å OC 
3 
po ; 


1284 SEED VG 


fenhet stanna 'Gässen' här längre eller kortare tid och draga regel- 
bundet. mellan öarna och sina betesmarker. De första visa sig i 
sept., de sista i dec. eller jan., hvila natten över på en holme 
och draga regelbundet emellan denna och närliggande fält, Kron- 
prins Rupdorr m. f., 1879. Träffad d. & 1874 i Marchfeld och 
i Neusiedlersjön i okt. 1810, v. PELZELN. 

Kommer årligen till Holland, SCHLEGEL. 

Träffad i många trakter av England, torgföres talrikt i Lon- 
don, der den värderas för bordet, ävenså i Edinburg. 

Iakttagen i Belgien och Frankrike; vid Douai erhållen den 
1 1849, DEGLAND, GERBE; under somliga kalla vintrar i Cöte-dor, 
MarocHaAntT. I Eure-et-Loire tillfälligtvis, enl. MARCHAND, 1867. 

Vid Gibraltar en hane erhållen i febr. 1878, Lord Litnrorpb, IRBY. 

Skall hava träffats i Italien, G1a11oni, 1881. 

I Grekland träffas under stränga vintrar få eller flere. Stan- 

nar stundom länge, erhållen i juni, v.p. MönrE; häckar ej. Bland 
det stora antalet Gäss, som torgföres i Smyrna, hava endast 2 
ex. av denna art erhållits, ANTINORI. 
v. HEVGLIN. 
Vid Damietta erhölls en i jan. 1875, J.H. GuRENEr; i övre Egyp- 
ten d. t 1854 en flock, hvarav TArrLozr erhöll en stående på en 
sandbank i floden, DrEsser. Då det säges, att A. albifrons fin- 
nes 1 så stor mängd i Egypten, torde A. erythr. deribland stundom 
hava inbegripits. 

Erhållen i Persien, BLAnForb, DrREssErR. Likaledes i trakten 
av Seetapore i Oudh d. i$ 1859 3 st., troligtvis sällsynt, IrBY, 
1861. Omtalas från floderna Jehlum och' Indus av HUME, DRES- 
SER. Den it i Calcutta, BryrtH, 1862. 

Regelbunden i östra trakterna av Kina, isynnerhet i Kiangsi 
under febr. och mars, 


I lägre Egyptens sjöar talrik under vintern, 


torgföres i Shanghai, DAviD, ÖUSTALET, 


ANSER ERYTHROPUS. 


1877. Kinkiang, Yangtse d. & 1869, SwinHor. Erhållen i Tokio 
och Yezo, BLAKISTON, PRYER, 1878. 

Erhållen i Japan, dit den synes komma segeliander 
vid Hakodadi, SWINHOE, BLAKISTON. 

Dverggåsen uppehåller sig sålunda om sommarn i nordliga 
delar av N. Skandinavien, Ryssland och Sibirien vid färskt vatten 
och flyttar under den kalla årstiden till varma länder. Dess flygt 
är snabb, och den springer snabbt under ruggningen, hvilken in- 
och den dyker då jemväl, men är 


i okt. 


träffar i häckningstrakterna, 
dervid såsom sina samslägtingar föga uthållig. 

Hennes föda utgöres av vegetabilier, men de särskilda sla- 
gen derav synes man icke hava undersökt. 

Hon väljer hos oss trakter nära sjöar i fjellen till sin fort- 
plantning; lägger vanligtvis 5-—38 ägg omkring medlet av juni, 
men om hon mistat dem, synes hon lägga en ny kull; har flygga 
ungar i slutet av juli eller i aug. 

Dess jagt idkas isynnerhet med båt under ruggningstiden, 
då de icke kunna flyga; man söker hindra dem komma i land, 
emedan de, om detta lyckas dem, lätt rädda sig genom sitt 
snabba lopp. 

I fångenskap har denna Gås blivit underhållen isynnerhet i 
zoologiska trädgårdar, i hvilka hon kan leva flere år. ScHrADER 
omtalar, att infångade ungar levde året om, blevo mycket tama 
och fortplantade sig även, hvilket skedde i 3:dje året. De gamla 
voro skygga. Enl. en underrättelse från Eure-et-Loire fördra- 
ger hon väl domestikation. En hona levde över 20 år, lade ägg, 
men aldrig över 6; de utkläcktes hvarje år, enl. MARCHAND; arten 
torde dock böra konstateras. 

Man känner icke hvilka parasiter, som leva hos denna art, 
hvadan det vore av icke ringa intresse att undersöka dem. 


Anas Repa I, SN. bd 1758, 123; II 41, Femina; S.N. XII 1766, 
RE (part.). Pr. Ne Isa 1773, 289. Retz., Fn. 1800, 116. 


Sa finmarchicus GUNNER, De lapp. 1767, 264; Fö BaLD., N-a 1858, 


135; MALMGR., S. p. En. & Fl. 1869. 

L'Oie rieuse Bör Hist. Nat. XVII 1787, dö, | 

Anser albifrons BRORS Nat. D. IV 1809, 898 part. ZETT., Resa II 1821, 
161. B. Fries, Fide f. Jäg. 1832, 58. Löv., V. A. H. 1845, ADT, 

Anser erythropus PALL., Naturg. VI 1776, 25; Zoogr. äg (1810), 225. FLEM., 
Fbrit. an. 1828; 127. EyT., Anat. 1838, 90. Jarp., B. of Gr. Brit. (1843) 
kor DAIRD Utah 1802. 0321. RER Vid. Meddel. 1853,-59; Hunk, 
Grönl. 1857, Sep. 16. Ner Ibis 1860, 404-6; P.Z.S. 1860, 341; Ann. 
a. Mag. N. H. 1867, 486. R. Bras., Ber. XIV Rag D. O.-G. 1862, ae 
enn Vid. S. orh 180510: Mag. f. Nat. 1571,59,:213;-1877,-196. 
MARCHAND, Rev. & Mag. Z. 1867, 329. DEGL., G., Orn. II 1867, 486. 
MARCHANT, Cat. 1869, 76. MALMGR., S. p. Fn. & El. 1869, 390. HoLMGR., 
Handb. II 1871, 1066. SwIinH., P.Z.S. 1871, 416; Z. G. 1875, 62; ?Ibis 
1875, 456. SOK , Finl. Fogl. II 1873,.0943, SR J.f£.O. 1873, 306. 
RR Vr€rhy ge 2 G. 1874, 062. E. REY: 1874, 429. ENDL 
Jet OLEO10, 10.4 Jan resp dt Ö, LST, 335. DAT, ÖUSF a OI8--d 1. 
Chin, 1877, 492. BLaAz., Pr., Ibis 1878, 212. SzEzEB., 1. c. 1879, 22,159. 
LinrF., 1. c. 346. DRreEss., B. E. 1879, Pt. 75-6. GiGr., Ibis 1881, 187. 
HENKE, SEEB., Ibis 1882, 328. SzEzB., Ibis 1883, 33. 

Anas Temmincki Borr, Isis 1822, 882. Trirm., Danm. o. Isl. Fugl. 1823, 183. 


"Anser brevirostris ”HECKELI', L. Brenm, V. D. 1831, 844. KJarB., N-a 1850, 3 H. 


92. ÅA. br. "KocH', FritscH, V. E. 1870, 406, Tab. 45 f. 7 + Anser sp. 
fis DE VER ELAN Verb gb a 1814; 061 

Anser cinerascens BREnM, Beitr. III, 875; V. D. 1831, 845, + A. pygm., t 
SCHLEG. 

[Nec Anser brachyrhynchus BAILL., Mem. d"Abbev. 1833, t. Temm., Man. IV 
1840, 520. BrucH, JAG., Ber. Wett. G. II 1858, 34.] 

Anser medius "TEMM., 1. c. 519, 521. | 

[Vix Anser intermedius Naum., V. D. XI 1842, 340; XIII 1860, 293, 
VID LASIUS. DOHLEG, Vikevs dLo44 1061: BOD; Zoo Gartisuveo Ber 
1875, 21. Vide Supr. p. 1280]. 


Anser minutus NaAvmM., V. D. XI 1842, 365; N-a 2 H. 1850, 20. BöcK, 


Ber. 1851, 21. v. p. MönrE, Orn. Griech. 1844, 120. RaArtuKzE, N. 
pr. Prov.-bl. 1846, Sep. 15. KJAERB., Danm. Fugl. 1852, 355. SCHLEG., 
N-a 1855, 256; Mus. Ans. 1866, 111. ScuHrapD., J.f.O. 1853, 316-7. 


DE SEL., N-a 1855, 264. v. HEuvGL., Wien. Ak. Sitz.-ber. 1856, 318. 


C. JäG., Ber. Offenb. II 1858, 34. ANTIN., J.f.O. 1858, 484. Barp., 
; Sundevall, Svenska foglarna; forts. af Kinberg, 1881-6. 


| pF a. ML EUs 

| Fr RR ARN NET 
AA ag ög Eng TE SOT I våpen 
TS RE Fö ET KR ONA SN AA Hi NV för ör 


é be SR fen SK RÖN Je LR SAM 
| De SR BURN - j 2 Nr ja j 
; Lör Ra Kd SKrtL feta I + 


p | rö J 1 På + å 
 VASENE NS SM RARE Fr Nm 2” MODEEA : ' AE = röst FR Få sd st S AR så 5 Jå Ag na 
PI / (VR FÄLT , n a Vb AA MM TA A 4 ” NEM L Sär 
AE AD 4 SR 4 z Lt SR 15 Lä å k vila syr ry Da kl ER a AG Kör rr NÅ SR t- Å INR Al ER KY EG fr a y ; a 
| KANN 3 LANE E a SV Era 5 a 'q ACA ss a Nr 1 42 a EVR NA ER 2 Fer (ENSE PAS by RNE > ME HAS cp j F NR JM j [ 
ER SKEN AN + SENSE Jr RA la SG i ' t 4 Ag FR RR AE Sao DE RN 2 ar NE Der SERA KLONER SA SKE SEA ye SN. 
> ME MET WSA - vå . oÅv [ Å RR ALERT = gt ; - FALSE i j 
SN | mdr 2 | | | Fa SRS än a en ARR 
fr EIN . S Ve de Rs | DVERGGÅS, ANSER ERYTHROPUS. 9 SR EN f Se 1285 


N-a 1858, 135. NILss., Pa. uu 1858, A04. Somm., Ofv. V. A. KH. 1861, 


86. rg Ibis 1861, 247,-8.- BrytH, Ibis 1862, 92. Krör., J.£.0. 1862, 


317. (LUNDB.,) Jägarf. Tidskr. 1864, 103. CoLrretrt, Ölsrat 1864, 205; 
Z. G. 1865, 438. MerY., Z. G. 1865, 438. Cnarr., Jägarf. Tidskr. 1868, 


2 


61. Mey. Ofta VT AH. 1868, 285. TaAcz., LEO; 1873, 108. Bli ; 


Finl. Fogl. II -T8793,-044: BOD Li. Ce Va Berk dö fö gle ISRUDe 
Momms. Gr. Jahresz. III 1875, 288. FINsocH, Ibis 1877, 62. LINDBL., 
Jägarf.: Tidskr. 1877, 254. CARLS, Sv: Fogl. 1878, 107. Kronpr. SE 
DOLF m. fl., J.f.O. 1879, 127. . E. v. Howm., Reise 1880, 63, Z. G. 
1881, 328. BoGp., SCHAL., J.f.O. 1880, 276. BARTH,' Norg. Fuglev. 
1881, 14. SzEzEB., Ibis 1882, 380. GAEBL., Z. G. 1883, 246. 

an Temminckt SEN Rev. 1844, p. CX. Rappe, SO. Sib. 1863, 23, 358. 

Anser Gambeli HarTL., Bev. & Mag. Z. 1852, 7. 

Anser pallipes DE SEL., N-a 1855, 264-5, 398; 1856, 380, 394 (tam). 

Dverggås CNATT., Toast Pidskr. 1572) od. 


226 a. SVANGÅS, Anser cygnoides (1L.) 


Näbbroten med hos hanen stor knöl; ansigtsranden med hvitt 
band, nacke och halsrygg med mörkt band; hals lång. 


Den vilda stammen har näbb och fötter svarta, fjäderklädnaden ovan 
övervägande grå; hvitt band vid näbbroten, ofta med inblandade rostfärgade 
fjädrar. Enl. BLytH var näbbknölen mindre hos den vilda fogeln, men olik- 
heten torde vara större hos de olika könen än mellan den vilda och tama. 

Den tama antingen med lika fjäderklädnad som den vilda, eller är 
rent hvit, då näbb med knöl och fötter äro rödgula. Vigt 12 &. 

> Öva Ägg) 10502: 85 56; RADE Ungar fena sådana av vår 
a Gås. Med första fjäderdrägten börjar näbbknölen utvecklas. 

Då denna Gås i Sverige ända från LINNÉS tid åtminstone tidtals hållits 
tam, kan den här icke alldeles förbigås, hvadan efterföljande må i korthet 
meddelas. 

Svangåsen tillhör N. och NO. Asien, häckar i Sibirien och vid Baikal, 
flyttar under vintern till Turkestan, Kina, N. Indien, Japan. 

I V. Sibirien på Kara-irtisk hade hon d. I 1876 små ungar, FINScH. 


206 


ES 
ER 
TR - 
— - I 
å 

H 

La 


OT ö 
IFE ARE fr WS > Hd a RA a "NR dt Ur AL a AR CL NÄT a MP | - F q ARENA 
LETA SVAR ITV ERT mal a, fatt mn JK Sa På NPA. Sit NT feg STRAITS ANG I få ÄR DN ÄN NIST VD LA ret SN USP toa TER bn OSV Olla, RCS DVI SM Fre be UA Y AR Li EET VEM, 


i å r 
4 f 
a va VR r 
ARN vera 
Uf bra 


3 Kg Fa AM sd 
v 


, KÖ Par et eg 
. gar FK Så a 
as ve DISA 
Jae Fer b 
SN SÖ NERE , 
y E Ag: A 
jer 4 Ä 
vi 
é 
4 


1286 | : BRG Era ERNER ES AR Se SVÄNG ÅRE ANSER OYGNOIDES. 


NA sdurlandes dahl. SElallee. lor Suga sir dihösiskar nats skura och: 


dauriska byar. I Amur- eller Sachali-strömmen är den rent hvita talrikast, 


v. SoHRENOK. Vid Tarei-nor erhållen d. + g. st.; talrik i april och a av 14 


st. erhölls endast en hona; häckar icke sällan; ägg funnos d. 15—1, RADDE. 


Förekommer på Kamtschatka och Kurilerna, enl. PALLAS, till leende även- 


som till ScHRENES och RADDES beskrivningar för övrigt må hänvisas. 

Hon är i vildt tillstånd en av de vanligaste Gässen 1 Kina, SWINHOE. 
Hålles tam sedan lång tid tillbaka i Ö. Asien, derifrån kommen till Persien 
och Ryssland och även under förra århundradet till Sverige. Kommer till 
och övervintrar i stor mängd i Kina; jagas och torgföres i mängd till Shang- 
hai och Tientsin. Dess läte är mycket starkare än den vanliga tama Gåsens, 
DAvin. Liksom den vilda stammen är den från Hongkong grå; derifrån 
hemfördes en levande med BEugenies expedition. Den kallas även Honolulu- 
gås; jag såg likväl icke någon sådan i Honolulu, dit den förts från Kina. 
Den hvita har först i senare tid blivit känd. 

I N. Japan allmän, DAVID, ÖUSTALET. 

I 15:de århundradet omtalades från Kina hvita Gäss, dubbelt så stora 
som de i Europa vanliga tama och med knöl. Från Kina anses den hava 
blivit förd till Indien. Indiens tama Gås säges vara en avkomma av denna 
och ÅA. cinereus, BLYTH. SUNDEVALL beskrev den efter sitt besök der. Alla 
utvuxna Gäss, som HE. v. MARTENS såg 1 Indiska arkipelagen hade mer eller 
mindre utvecklad näbbknöl, och lätet liknade ljudet av en trumpet. De 
voro mest hvita, ofta med näbb och fötter gula; ansågos vara bastarder av 
denna och vår tama Gås, hvilket dock icke är säkert. De kallas på malaj- 
språket Ganza, liksom på portugisiska; ”har månne namnet med Gåsen 
från Makao av portugiser förts till Indiska arkipelagen? enligt brev 1861 
från Singapore av OÖ. v. MARTENS, 

Från Ö. Afrika (Egypten och troligtvis tam) nämnes den utan vidare 
uppgift av CABANIS. 

I Tyskland funnos de, enl. FritsoH, 1763, här och der spridda och 
fortplantade sig även med vanliga Gäss. Fortplantade sig ofta sedan 1816 
i zoologiska trädgården 1 Schönbrunn, WEINLAND. 

LINNÉ kallade den först i sin Resa till Vestergötland Kinesisk Gås, 
senare Turkisk eller Sibirisk Gås. Färgen varierade; hon var större än 
vanliga tama Gäss (i Vestergötland eller Uppland). 

Hon är livlig; hennes läte liknar 'gahi-i', honans 'gak-ak'. År härdig 
och tål klimatet i Tyskland, Småland, Vestergötland och Stockholm. 

De förtära hvarjehanda växtämnen, i tamt tillstånd köksaffall och säd. 

Börjar i Tyskland lägga ägg i slutet av jan, eller början av febr. 
Borttagas äggen, lägger hon 40—50 st. I ett fall, sedan hon tidigt lagt 38 


Ul | M ÖN HT UR WE OS IN 
[ h ot k « 5 Te H « 4 [ Ka 


ägg, Pörjäde hon åter i juni och fade 2 st. Han bör: ej få börja ruva förr 
än i april; utkläckas ungarna för tidigt, dö de lätt. Åggen ruvas 27—29 
12 dygn, Familjen skyddas väl av hanen. Ungarna förtära kål, sallat, sov blad, 


klöver m. m. Korsning med vanliga Gäss rekommenderas. 

Bastarder: ÅA. cygn. I + A. bern. 2: ofruktbar avkomma; + ÅA. cine- 
reus fruktbar; + A. pallipes fruktbar; + A. canadensis; + A. egyptiacus; 
Å. cinereus I + ÅA. cygnoides: fruktbar avkomma, DE SELYS m. f. 

Köttet av den tama smakade oss i Kina särdeles väl och liknade det 
av vår vanliga Gås. 


Anser hispanicus (Can potius gutneensis') WILL., Orn. 1676,275. RAY, Syn. 
17183, 5188: MARS, Damrub.  V- Fr207 Fab, 000 0 -AEB. Oh Lo0, 19, 
L'Oie d'Espagne Tab. 91. 

Anser cygneus gutneensis RAY, Syn. 1713, 138. 

Anas rostro semicylindrico, basi gibbo L., En. 1746, 32. 


Kinesisk Gås L., Västg. Resa 1747, 145. 


Anser cygneus, Turkisk Gås L., S.N. ed. VI 1748, 22. 

Anas cygnoides L., En. 1761, 38. a australis + 8 ortentalis L., S.N. X 1754, 
122; XII 1766, 194. GuwmM., S.N. 1788, 502 + A. ortentalis 1. ec. 503. 

Th. Muscovian Goose ALB., Ois. II 1750, 58, Tab. 91-2; KLEIN, Vögel 
1760, 239. 

Anser cygnoides ALB., Öis. I ed. 1750,90. PaArr.,Zoogr. II 1811, 218. SwIink., 
Ibis 1861, 344; P.Z.S. 1871, 416. ScHLeEG., Mus. Ans. 1866, 106. E. v. 
MARTENS, Z. G. 1862, 12; 1872, 210 (obs. err. typ.), Schwanengans. 
CABANIS, V. d. Decken Reise O. Afr. III 1 1869, 51. DzRess., Ibis 1876, 
418. Dav., Ovsrt., Ois. d. 1. Chine 1877, 493. FinscH, Abh. z.-b. G. 
"1878, 130; 1880, 258. | 

Anser guineensis BRIS8., Orn. 1760, 280. 

Anser moscoviticus BRISS., 1. c. 277. 

Anser chinensis ”FrRisoH, Vög, 1763, Tab. 153-4'. 

Cygnopsis sinensis STEPH., SHAW, Zool. XII 11 1824, 22. 

Cygnopsis cygnoides BRANDT, Bull. Ac. Pet. 1836, 37. BonaPr. , Compt. rend, Sep. 
1856, 22. DrzB., TAcz., J.f.0. 1873, 108. TAcz., Bull. SR Z. Er. IT 1877,43. 

Anser ... Roms SOND Phys. Sällsk. Tidskr. 1838, 210. 

Anser [Cygnopsis] cygnoides v. SCHRENCK, Amur 1860, 457, 561. WEINL., 
4... 1861; 26.” RanpprE, OO: Sit IT 18631 72.850; 

Anser cygnoides (ferus) BLT Ibis 1870, 176. SWwInE., Z. G. 1876, 62. 

Schwan- oder Hickergans DUuRrIGEn, Geflig. (1886) 1885, 438. 

Bastarder, pE SeLys, Bull. Belg., ref. N-a 1856, 396. 


- Få 4 jo 2 så 
TEL ade Apt Sd a Sorg VRAK 
- Uta TUE bn NR SSK FF SER ÄRR 
j p 4 K 


6 SR SÅ N SEKÄ far NSP Fe fr LR ARA 
FANA Så Kr ; FA ; E De | | . (EE RES SA BSR VASSA ATEA RE, 

Ei je Ng fa FLGES i NSD OAS AE Mr AS MN Sve a 2 ot i SRS » å TE Ya Sr "G SÄ era a sel $ Sm RE he dr 2 PE ' JU 1 FE Ear 
AN å FA RN ROR MATE FRE AT AR - na i SR sa ER De JA FR GR RA Mt 5 H JK NY 5 , MG DA Ra EKS kö 4 br | AT vå < Är - FE or + Er 2 73 ; SÅR hä 3 Så MR 2 SU 2 9 - ARE | ESR a Ser "k Sr DA Fa F Fr SA ÖRA 6. ER ANS 
SS ES 3 ö ök HAVREGÅS. ANSER LEUCOPSIS. vi ONE AR 2 det TALAN 
PRESS NEEREE ST RERORN | a FEELING SE 
SÄNTS TR - nedtill med svaga, hvita spetskanter. Handpennor mot spetsen och utfan 2 RR 
227. HAVREGÅS, Anser leucopsis BECHST. 3. Hane, gammal, oktober, Öresund. i TINA 
Ene (CE 3 ; - SPA ELENA 
Rutgås, Prutgås. Pl. LVII, fig. Å. Liknar n:o 1, men ögonvrå. hvit, överst med svart band. Hals och i AA 
; | kräva svarta. De större skulderfjädrarna och vingtäckarna med hvitt bräm, (EE 
Näbb svart, kort; panna, huvudets sidor, haka hvita, hjessa handpennor = n:o 2. ; äl 
nacke, hals och fötter svarta. 4 FO ) ; a 
/ . s SR Ore äbb svart, huvud gulhvit, hjessa och ögontrakt orå, övre r CS 
Längd: & i ruggning 694 m.m., medlet av juli 1872, Tamsö, COLLETT. : 3 AS ? ÅERS 3 SL I grå, a 
vingar grå och hvita, slaksida gulhvit, krävans sidor grå, undre delar hvitgula, AT 
1. Hane, gammal, juli, Ålands skärgård. | fötter svartgrå. Ner 
Näbb svart, munvinkel uppdragen, näsås sluttande, kullrig, näbbås 9. Ung, PAYEULL, Riksm. IN 
framom näsborrarna något nedtryckt. Käkkant framåt nedskjutande. Pann- Näbb kort, näbbås starkt nedtryckt, näsås kullrig, sluttande; nageln, hvars BO 


vinkel avrundad. Näsborrar ovala, framtill vidast. Iris ”brun'. Huvud ovan 
framtill hvitt, baktill likagzom nacken svart, vid ansigtsranden obetydligt 
mörkbrun; ögontrakt, ögonvrå, huvudets sidor, tinningar och haka hvita; 


spetskant är grå, smal, längden > bredden. Käkkant baktill rät, framtill ned- 
dragen. Pannvinkel framdragen, spetsig, sjelfva spetsen avrundad. Panna 


hvit. Huvud framtill hvitt med gråsvarta spetskanter, baktill och nacke 


ansigtsrand nedtill avrundad. Hals och kräva svarta med inblandade svart- svarta; ögonbåge hvit med svarta spetsfläckar; ögonvrå svart; huvudets sidor ( 
bruna fjädrar med mörkbrunt bräm.. Rygg svart med svartbrunt bräm ; hvita. Hals och kräva brunsvarta. Rygg svart med mörkgrått bräm. Bröst NNE 
skulderfjädrar grå, mot spetsarna svarta, kanter gråbruna; kors svart; övre hvitt; sidor hvitgrå med hvitt bräm, baktill grå, mot spetsarna mörkbrunt RR 
stjerttäckare hvita, de mellersta kortare, svarta med hvita spetsfläckar, andra spräckliga, bräm breda, hvita. Vad svart, nederst gråhvit. Re 
med hvitt utfan. Stjert tvär, utåt något avrundad, svart med mörkbruna SA SE Sn 
spetskanter, spolar brunsvarta; stjertpennor 8 par, undertill mörkbruna. | M| 15 20 30 5 Ed 
Bröst hvitt; sidor grå med hvita bräm; mage, undre stjerttäckare och slak- | ; : AG 
RR AO TE OG TAE 2 Ape ArET oe Mein dansd ed sa es i 
spetskanter å 2 och 3 hvita, handpennor 10: 2>1=3, 2 och 3 i utfanet, = | > > » ASEA EN AL NN 34 37 36 32 2 
1 och 2 i infanet utskurna, infan och spetsar brunsvarta, spolar mörkbruna; fn kö ; SSR bill Däsborrarna es SM EG nd EN s 
armpennor 15, grå, spoltrakter, spetsar och spolar brunsvarta; armbågspennor Bil SR OM OMLBSDD SEAN fs de Ån Le 13 14 12,5 12,5 = 
RR TR Sr PT Al år oe aha breddar vr sten TE k 
spetsar trubbiga, mörkbruna med hvita kanter; handtäckare grå, spetsar Näbbnagelns bredd...... (EE Oe REN FSE NGN SN 11,5 12 12 9,5 SS 
svarta, spolar mörkbruna, de små grå, utbräm svart, i kanten hvitt; de övriga — Näsbosrar ... ÄMBÅ sisestsssssrassrissanannsasninnnna nns ER AR EL a å 
täckarna grå, mot spetsarna svarta, spetskanter hvita; undre hand- och undre Vingens längd, direk NEROS Er GÖRAN ba ib RAA RN RR 369 309 ki 
armtäckare brungrå med hvita spolar, de mellersta gråhvita; undre kant- FR ASSA RE ÄR NT NA SS sd I 15 de 
täckare grå med hvitt bräm; undre överarmtäckare långa, hvitgrå. Fötter = |Stenspets framom vingspetsarna NT ANG EE SR 
EE ER EE FSE OR RAR Or SOA AA AL RA Oe I en dd la TA 0 
översta del. Tars överallt nättecknad; tår: första leden av 4:de tån nät- 3 SENS 
ter Er övriga ringlade, Bede 2> 1; simhud svart, "den emellan sroch Ågg. Nästan elliptiska eller ovata, temligen finkorniga, hvita / 
4 tån bågformigt utskuren; klor: 3 vidgad >2>4>1, 1 når ej marken. - i - 

2. Hane, gammal, oktober, Öresund. : | eller smutshvita. | SER 

Lik den förra, men pannan och huvudets sidor med spridda, svarta 1. 1870, Spetsbergen, 78—79" n. br., BARTELS. Övat, trubbigt, hvitt, ; 2 
bräm; ögonvrå upptill med svart band, för övrigt hvit med sn spetsar; glänsande. Sö | vå 
hals svart. Rygg, skulderfjädrar och övre vingtäckare med hvita bräm; kräva 2. Den 7 juni 1860, Chartres Zool. park, MOoEscHLER. Smutshvitt. Vv 


B Mi. 1 2 
NE DOES ae DE 8 ärrade el RE bar ä de a eR RS RA T Se RR 62,7 11,3 
Di rr AROR KTL SSE fu EoYGA Sv SERA SAGA är ON re a FANG 41,5 S1,5 
BFA BÖRD oda rk est VET LG GE AES spader NERE ASLAN SE PEEL SNRA 21,2 | 19,8 
» reducerade längd......... ABN ng AGE: i BR NS 0 sv ERA EJE IEA | SR 1,38 
TE DN Na 824 Sj RAA AN SIR ar RNE SR res pt RO NR NG bt Kr ÖNA 2602 3672 


Ägg: T1,5—T5X46—48, COLLIN. 


Synes regelbundet komma till Julianehaab under bortflytt- 
ningen, HorBoii. Besöker regelbundet S. Grönland. Man skall 


hava fått ägg från någon trakt av Grönland, REiNHARDT. 


Är på Island talrikast i SV. delen, men ej heller sällsynt i 
Nordlandet; kommer under flyttningstiderna i stor mängd i med- 
let av april, uppehåller sig i dalarna, på ängar och fält tills emot 
slutet av maj, försvinner då och återkommer till kusterna i början 
av sept. och lemnar ön i medlet av okt. Hon är lätt att tämja 
och blir temligen gammal, FABER THIENEMANN såg henne i stora 
flockar komma i riktning från Grönland till Islands N. och NV. 
kust, NavmaNN. Erhållen med ägg från Island 2 gånger; kallas 
Rhota efter lätet; köttet är utmärkt; hon kommer i stora floc- 
kar tidigt på våren till Nordlandet, enl. Monr, 1786. 

På Färöarna sällsynt, kallas Brangaas, H. QC. MÖLLER; 
erhållen i juni 1864, 13 1867 och d. ", Cornrin. 


Träffad på Spetsbergen, O. Torzir. Erhållen i Bellsund 
1858, finnes i museet i Lund, QUENNERSTEDIT. Exemplaret är 
tydligen ditfördt av Torzir. Flockar sedda vid Rotjesfjell; på 
Barents land. Hon är temligen sällsynt, NORDENSKIÖLD, 1880. 

Erhållen i Ostfinmarken, RascH, 1838. En gäng på Angsnees 
i Neesseby, SOmMmERFELT, 1861. I Ö. Finmarken ej talrik, ScHRA- 
DER. WSynes hava erhållits från Norge på Brönsices tid, 1764. 
Norges kust besöker hon under flyttningstid, men endast fåtaligt. 
Ett par infann sig årligen 1873—76 och häckade på Borgevaer 


" HAVREGÅS. ANSER LEUCOPSIS. SINN RR Ske Eg RESA ERE Go 


Sd Lofoten; ägg 70x47, enl. CoLLETT. Erhållen under 


; flyttning 
vid Ranenfjord, 66 10' n. br., STEJnEGER, 1873. På Jäderen 
om hösten, Barr. Erhållen vid Bergen d. 7 1864, Corrett, och 
d. ? 1879, samt på Karmöen d. ft 1877, ÖTEJNEGER, 1880. Vid 
Christiansand våren 1867, CoLLETT. 

I Sverige temligen sällsynt, har icke här träffats häckande. 
Från Lappland var hon möjligtvis känd av LINNÉ; jemför båda 
upplagorna av hans Fauna. I trakten av Upsala vår och höst 


sällsynt, MrsocH, 1844. TI trakten av Karlstad sällsynt, flere er- 


hållna på våren, en i slutet av april 1847, ÖEDERSTRÖM. Även 
omnämnes hon från Venerns kust av HAMMARGREN, 1853. En gam- 
mal hane erhållen från Stockholms skärgård den 18 maj 1852. 
Enligt berättelse av Baron 'TH. EHRENKRONA skola tvenne ex. fun- 
nits till salu på torget i Linköping 1834; för övrigt okänd här, 
enl. meddel. av LUNDBORG. 

Från Bohuslän ej känd av Marm; sedd der i slutet av sept., 
enl. meddel. av KortHoFF, som även träffat henne i trakten av 
Kalmar. NAUMANN säger, att hon förekommer i Sverige i ej ringa 
antal. Kommer under mars månad till Skåne, uppehåller sig der 
kort tid; i slutet av sept. eller början av okt. i stora(?) skaror, 
håller sig då vid kusten eller å sädesåkrar, NiLsson. I NÖ. 
Skåne mera skygg än Prutgåsen; ensamma individer kan man 
vara säker att få skjuta. I sept. till okt. samla de sig i stora(?) 
skaror; tusenden av båda(?) arterna skjutas, GADAMErR. Förövrigt 
visar hon sig temligen sällan. Under lindriga vintrar övervintrar 
hon stundom i Skåne, såsom vid Trolle-Ljungby, der hon betade 
på brodden, WALLENGREN, 1854. På flyttning i trakten av V. 
Vram, LILLJEBORG. I febr. 1872 sågos 3 st. vid Vedelsbäck, enl. 
meddel. av C. Mörter. Erhållen i Tomarp d. ?8 1853, enl. meddel. 
av Eurenius. Skjutes högst sällan vid Skånes Ö. och 8. kust. 


Un bar NS BrNries 4 2 
Tomarp, en gammal & vid Valleberga d. fr 1874, nu i ST 
museum, en 9 vid Bosjö d. H 1874, en & d. i LOLO, 00 
Ystads museum, de sistnämnda således nära Ystad, enl. RRD 
av N. Bruzenivs. Uppgifterna om dess talrikhet förhastade. 

Kommer till Danmark, enligt KJIERBÖLLINGS uppgift 1850, 
sparsamt, men årligen. Erhållen i Öresund under okt., se ovan. 

Inköptes hos en vildthandlare i Köpenhamn d. + 1843 av P. A. 
Horwx enl. samtidigt meddelande; den kom till Sverige. 
vår och höst till sydkusten av Falster. Ödelägger betesmarkerna 
1 synnerhet på Bötö och Gjedsergaard, der justitierådet Friis 
upptecknade följande, av KJIJERBÖLLING meddelade tabell, över 
”fogelns flyttning: 


Kommer 


4 Vär Höst. 
Ar. RE FIS ES IDEN, AGNE bag EN SY pr 
Kom. | Vind. | Bortfl. Vind. I Kom. | Vind. IBortfl. Vind. 


SEN ra HR ee NR Mn sn ML TR EES PE SE € GR LS 
1818) AT kV såga SVA gt Ner 8 NO. 
1 ER EE AE RE SE SIA a DE 
a feat NR an 
KI TN SRA RE Sf ÖR fö BSI RE NG 
SE LE Rd AR FL AS STR FL 
a NS EN > 


Härav ser man, att hon regelbundet kom och bortflyttade om 
våren med V. eller SV. vind, om hösten med N. eller NO., således 
Erhållen ofta i Ulfshale. 
NAUMANN. Kommer till Nordfriesiska öarna 1 aug., 
1880. Vid Eiderstadt, Slesvig, NAUMANN. 
dömena tillfällig; 


med vinden. I Jutland i stor mängd, 
ROHWEDER, 
I det inre av Hertig- 
På V. kusten i utom- 
bort- 


men stannar då endast kort 


å Ö. kusten sällsynt. 
ordentlig mängd årligen å vissa platser; kommer i sept., 


återkommer i april, 


flyttar i nov., 


förföljögtt av Tavsalnen: se e nedan, Borg 1819. 
apr. och från medlet av sept. till och med nov. teml. talrik å 


Son OR nyssnämnda från 


2 | ; ABESTGN 10 | ; 4 si J 


SUnders mars, 


håda kusterna, dock knappt så talrik i Ö. som i V.; väljer vissa 
platser, RoHWwEDeErR, 1875. I Slesvig och Holstein 1876 regel- 
bunden på flyttning i sept. till nov. i stora skaror, Jahresb. 
Årligen i mängd vid Husum, NAUMANN; 1877 skötos flere på 
Nordsjön, Jahresb. Vid Flensburg 1878 regelbunden på flyttning. 

På Finlands NV. ishavskust sällsynt. Vid Enare d. 'f 1841, 
enl. MALM hvilket icke bekräftats. 
I Sibbo en gång i slutet av maj iakttagen i större flockar och 
början av juni enl. 


som ansåg den häcka här, 


en äldre anteckning; enl. PALMÉN d. 3, 3; 
i Kittino d. 5, Esbo d. ?, &, Kyrkstatt d. ? och under stark storm 
d. i. På Åland d. 3 och i juli, allt under åren mellan 1833 
och 1867. Vid Esbo d. $ 1839 fyra flockar, derav en hona er- 
hölls, flyttande från 50. till NV. 

— Sades häcka i Arkangelska guvernementet, 
men icke blivit bekräftad. 


återgivits av Here, Vid Arkangel en 


gång erhållen på våren, SEEBonmM, 1882. Erhållen i Petersburgs 
guvernement under flyttning nästan årligen, BRANDT. Matzal på 
väg norrut i maj. Jareslaw, skall besöka Urals sydvestra sjöar; 
under fiyttningarna talrikt i Charkow, enl. CZERNATY. 

På Novaja Semlja talrikare än på Spetsbergen, NORDENSKIÖLD. 
Under fyttning å Estlands, Liflands och Kurlands kusttrakter i 
slutet av sept. och i okt. samt under senare hälvten av nov. en- 
sam eller i små flockar. I Ingermanland träffad talrikare. I 
Peipus-sjön oftare; vid Reval och Pernau flere gånger erhållen, 
en gång vid Weissenstein slog en sig ned bland tama Gäss och 
underhölls länge, Russow. Träffad i Kaukasus, BoeDAnNow, SCHALOW. 

I N. Tyskland sällsyntare än Prutgåsen, BoreerEevr. Vid 


Pommern och Riigen "icke talrik, sällsynt inne i landet. Kommer 


LIA ad / | "4 ; 4) é : 
MPG nd ELVY RR er RIS SA ON et PU ra VS | RA TES NAD 
Ar än 4 fr vs 4 K AT i CA RA : 7 
YA jön Sa Ara & - dt é i SNWER Dva PN RO ne Lp N 4 0å | 
nn 4 nn AL 20 a äv 1 kl rar (AA Ae her RN SR NI KORLS VR X JAR SR 
Å å z LÅ | klä Fö , 6 | K q Ur JANE ; bä , 
[J - ÅA NG x I ka Å h , . : fr an : IT yTv sv 
d EE / s by a TUR . Ö VEN il I S9 F lv 
DR A é ' A Vv? AFA > TE ä 40 €, 
d NY fu 
q NS 


en uppgift, som 


| familjevis med Prutgäss; ej vanlig, SoHILLIN 
nära Greifswald 12 st. efter V. eller NV. storm; annars sällsynt, 


N HAVREGÅS. ; 


QuistorPp. Vid Riigen sällsynt; en erhållen vid storm hösten 
1880, TanocrÉ. Vid Neuvorpommern 1877 regelbunden om vin- 
tern, Jahresb. I Ö. och V. Preussen mycket sällsynt, RATHKE. 
I trakten av Braunschweig sällsynt på flyttning; erhållen 1859 
vid Barum, R. Brasivs. Träffad i Westfalen och Lippe, Vv. DROsTE, 
1873. I Schlesien under hösten sällsynt; synes förr häva varit 
talrikare, GLocEr, 1833. Sällsynt vid Main; iakttagen d. + 1805 
vid Ö. vind och — 4", R.MzrrrR. I Mark ytterst sällsynt, har 
träffats vid Neustadt Ew., RATZEBURG, SCHALOW, 1879. Flyttar 
över Kurhessen, ScHWaaB, 1851. I Niederhessen mycket sällsynt, 
SEZEKORN, 1864. Kommer sällan under flyttning till Rhen- och 
Maintrakterna, Jiezr, 1858. Ytterst sällsynt i Mänsterlandet, 
ALTUM, 1863. Kommer till Bodensjön stundom under okt. och nov. 

Sällsynt i Oberlausitz, Tos1as. Erhållen i Böhmen, A. FrRIitsc, 
som är 1854 vid meddelandet derom har ett ?. 


Från Österrike omnämnd av FINGER; tillfällig, NAUMANN. 


I Przemysl erhöllos 2 st. under vintern 1838, ZAWADSKI 


I Oldenburg sällsynt, enl. NEGELEIN; 
flyttning, 1879 om vintern, Jahresb. 


1878 regelbunden på 


I Friesland på kusten 
då och då i små flockar eller parvis under flyttning, ÅLBARDA. 
På Borkum sällsynt, iakttagen d. 3, 1867; på Hollands kust 
förekommer hon oftare, men i synnerhet under sträng köld, 
v. Drostz; erhållen 1858, d. & 1860, i nov. 1837, 1858 och 1866, 
d. 2 1865, SCcHLEGEL. 


Vid Tyska Nordsjökusten, NAUMANN. 


I Storbritannien på vissa platser i stora flockar, i synnerhet 


vid vestkusten stundom i mängd. Torgföres ej sällan i London, 


v AE C- ARTE bat RO - TATA IR A SEN Ov H SN PE NM NI 
an a | $ ” 4 kad Ar SR Ly 1 Ne OR UNGA | I ; 
J Ltd, NR a £ SEA SN AV TR AN a TN TE VIN SVT KAL fd NT NEN NÄ SRS MAS VR LTT Sh y 
Ova i; MIKA kV md . SR na Ngd ov My ls j VÄRT Sv Av M He 
H é d ) Va ” J AT >. Fr . , Fyr ANR N gl SLM pd Na 
RKS ; SE ; 30 RE : Pe IA oe Tile HYRA AE ER mi Et 
y vw | | - PRENe. ir a! SE i KN Fn FAS Nar SARS SA tat, RAT 
ANSER LEUGOPSIS. STEGN Tr Ae IR SEN vr MR ORT RE DÅ, AT AR EMG es Had as 
i) N / Ka in ÄTER ) | Ra 1 - sd ti NDS SPETT. 
Ä - 4 dd d - Cl PB a 


NG SN ES Eg Vas 


& I början av nov. 


akice Kömindk. fee lnld till kade ten Ti HOMPSON. 


Skall lemna Englands kärr och kuster i febr., NAUMANN, 


I Belgien under flyttning vid kusten, sällsynt inne i landet, 


DE SELYS, 

Å Frankrikes norra kusttrakter under dec. och jan. samt 
under kalla vintrar; bortflyttar 1 mars; i Boulogne endast till- 
DEGLAND, GERBE. Träffad i Seine-infé- 
I Savoyen tillfällig. under kalla vintrar, 
MöLLEr, 1856. 


sedd i Marisma vid Sevilla, 


fälligtvis inne i landet, 
rieure, HaArpDYy, 1855. 
Bainny. I Provence sällsynt, v. 
I Castilien på genomtåg. En 
SAUNDERS. Erhållen vid Foggia vintern 1877; ansågs av Costa 
vara Bernicla brenta, G16LIoLI, 1881. 
N. Afrika högst sällsynt, NAUMANN. 


Leiden, SCHLEGEL. 


Erhållen till museet i 


Förekommer i stora sträckor av Asien och på Japan, TEn- 
MINCKE, NAUMANN. 

Å Amerikas polarhav, Hudsons bay, N. Carolina, AUDUBON m. fl. 

Dess hem, der den fortplantar sig, är den höga Norden. 
Håller sig för övrigt mest på eller vid havet och mindre på land 
Är temligen skygg. 
'käk kak” eller utdraget 'ka.. 


än föregående arter. Lätet är kort, liknar 

De unga rugga första hösten Mubdarak behålla hand- och 
till en del stjertpennorna till på våren, då de bliva lika de gamla, 
rugga åter i juli och aug., NAUMANN. 
stora flockar. 


Flyttar familjevis eller i 
En och annan slår sig dervid någon gång ned 
bland tama Gäss, Corris. Vandrar enligt NAUMANN långs ku- 
sterna; men visar sig stundom under flyttning även långt inne i 
landet. | 

Födan utgöres av åtskilliga vatten- och strandväxter: AÅre- 
nara maritima, Plantago maritima, Triglochin maritimum; insekter, 


IN Rd 


Ke ir re : REA FEN a Ae IE MN Si Ä re Mp SR kn [ 
| ERS = rer å ÄR = ER SR > : re | HAVRDGÅS. 


SR . skalbaggar, flugor, larver; Mats smärre nölsker men Höst 
5 vattenväxter, FaBER — sÖlsaen: i allmänhet förtära på Nordfriesiska 
öarna vid ebb Zostera minor, vid flod draga de ofta till en mil 


avlägsna fält, ROHWEDER. — Förtär på Irland Trifolium repens med 
rot, Ranunculus och gräs, THomPson. Enl. NAUMANN förtär hon, 
utom åtskilligt redan anfördt, växter med rötter, såsom Poa distans, 
Juncus bulbosus, m. fl. Der strandväxter saknas, även andra väx- 
ter, såsom Poa annua, i nödfall även råg- och hvetebrodd. Tam 
förtär hon säd, i synnerhet havre, bröd, rotfrukter, och avjer 
späd klöver, i synnerhet Trifolium repens, och gräs, ”hvarjehanda 
djur bland tång, uppkastad på stranden. På grundt vatten genom- 
söker hon detta likasom Ankor. Söker vid ebb tång, Zostera, 
men vid flod går hon till ängarna och förtär gräs. 
sand och snäckskal. 
nära vatten. 


Sväljer även 
Efter sina måltider hvilar hon över natten 


Då man ansåg denna art vara hanen till ÅA. berniela, sade 
man förr, att även denna utvecklades av Lepas anatifera, hvilket 
förkastades av Hirnrs m. fl., 
ägg säsom andra foglar. 


som med skäl påstod, att den lade 


Blir lätt mycket 
tam. ”Trives bäst 1 en trädgård med en damm, med gräsmark. 
Hos NAUMANN blev en 


Underhålles i flere zoologiska trädgårdar. 


Behöver även om vintern öppet vatten. 
över 20 år. Levde i zoologiska trädgården i Hamburg över 5'/2 
år. Lade, enl. NIEMEYER, 5 ägg och utkläckte en unge i i zool. 
trädg. i Hannover. Frambringar i tamt tillstånd bastarder med 
Å. albifrons, SCHLEGEL, 1866. Frambringar bastarder med A. cana- 
densis, ofruktbara; ÅA. cinereus och ÅA. bermicla, DE SELYS. 


Fiender: Boigr såg 12 st. Havsörnar följa en stor flock. 


Skjutes från bakhåll, i en skyttegrop, eller såsom i Holland 


FN | nät, 
men har en vild smak, som icke för alla är angenäm. = 

| Hvilka parasiter, som leva bland fjädrarna på denna art, är 
okändt. 


Inelvsmaskar: 


Heterakis dispar ZEv.; Strongylus nodularis Rup.; Notocotyle triserialis 
D1E8.; Tenia setigera Frogn: den andra i ordningen i ventrikelns hinnor, de 
Övriga i tarmarna. 


Berniele or Clakis Crus., Exot. 1605, 368. WiLnr., Orn. 1676, 274; ref. 
SIBBALD, Scot. ill. II 1684, 21. Rar, Syn. 1713, 137. 

Cravant s. Oye Nonette BELOon,'Av. 158". ALDROV, Orn. III 1603, 73, 166. 

Bernicla Briss., Orn. VI 1760, 300; ed. 1763, II 441 (excel. nonn. synon.). 

? Berniela minor Briss., 1. c. VI 302. LaArH., Ind. II 1790, 844. 

Anas erythropus L., En. II 1761, 116, part. ”"Mas'; Am. Ac. VI 585. Gw., 
L., S.N. 1788, 912. LaArHE.,lInd. II 1790, 843; LATtu., B. III, 11 1798, 405; 
IV; dL0T2, 008 RETAR RE 1800, 116. Cf. ÖRA NR Grönl. I, 1769, 107. 
LaANDT, Ferö 1880, 248 part. Branngås. 

Anser erythropus BRUNN., Örn. 1764, 14 part.? 

Bernacle PENnN., Br. Zool. II 1776, 577. 

Helsing, Berniela Ortars, Isl. I 1774 p. 34. Anas collo nigricante OLAFS., 
1. c. II 1775, 292. Rhota, Anas, Helsingen 1. c. Tab. 33. 

Anas berntiela Mounr, Isl. Nat. 1786, 20. 

Anser leucopsis BecHst., Nat. D. IV 1809, 921. Mer., W., ch! 1810, 557. 
CUNY Cor Är LOLL OL NOL, DÖR sarhe förtr. Bett III 1820, 90. 
NiLsSs., Örn. II, 11 1821, 240; En. II 1858, 406. FABER, Prodr. 1822, 830: 
Hochn. Vög. 1826, 33, 181. Hornsocm., Greifsw. Ac. Zeitschr. I 1822, 
06. TEILM., Danm. o. Isl. Fugl. 1823, 180. BrenrmMm, V. D. 1831, 847. 
GLoG., Schles. Wirb. 1833, 55. HORNSUH., SCH., Verz. 1837,19. BREWER, 
Bost. J. N. H. 1837, 438. ScHinz, Fn. helv. 1838, 125. AuvpuB., Syn. 
1839, 271. RaAscH, N. Mag. f. Nat. 1838, 382. ZaAw., En. 1840, 126. 
TEMM., Man. IV 1840, 520. DE SERR., Migr. 1842, 98. DE SEL., Fn. Belg. 
1842, 238. Navw., V.D. XI, 1842, 378; XIII 1860, 296, v. BALp. JARD., 
B. SEGK rita, VO (1843) 77. HorzB., Kroy. Tidsskr. 1842-3, 433; Ubers. 
v. PAuULs., 1846, 62. MALw., a Tidsskr. 1844, 209. Sunpev., V. 
AG H, 1844, 383; Öfv. V. A. F. 1874 n. 3, 24. RArHEE, N. preuss. 
Prov.-bl. 1846, 15. Wair., Öfv. V. A. F. 1849, 310; N-a 1854, 268. 
KJIzRB., N-a 1850, 3 H., 53; Danm. Fugl. 1852, 358; Sk. Nat. 6 Möte 1855, 
253. EBEL, Geogr. Nat. 1850, 336. CzEp., Carlst. 1851, 12,13. ScHWAAB, 


Köttet av den unga är Ant: och välsmakande, SR 


Mt) 


- > Je LL at År Vv ck Jil s KL Y Zu BV TE I FAR a SA fr AL Sr - - AA FVO 4 hav AL Fra AV Om: F Are Lå pre 
OR JR BV AR EK MN La (VER Fo TV AL Å NRA. JEAG r --” Use + AR då AE "i 4J Bie. a År kan lan NA Re a - Å ; Ng AS TR T- & ENA HVAR MM Få NS AE al LJ é. Ve 3 f NS EK KITR SN - FE av åt y OL EET EL i ar GAN RR 7 Ne ; "RR AT 
Få LAR TEARS GA eta 4 Äl TR fon ÅR br a re ata ÄR Ir JAA sf en RA NR TA rr ÄRE Al sh Speri Sn ME. Ag a ET AN Sol ÅL Sd RRD åt tg LD Gl Spa BREMER I NA SR RUS 
KÄR NET FÖ ra SR ver SP VR TAN ENE släng a SR UNNA KÖ Se AE ÄN Vt RETA Dr ETT RN Ac I BLT TS See FN rd re HIV rr fig nit SA TRE För fee EN RR RR Är Sa EKENS SSK Sr Y SR LÅGT ÖR SYS SSR fa NF Vije fr ASA 
+ » i , Pr -” + JEM ' SR | H ben TI s" RO FASt UAE ER Sen > = il BÖVE Ae hö va N GS a d. Ere ute 2 OA ERE INS SN af War bl KAST VR SA Vg ARN SAT ja ” w i Boå LG -j Vu Me Va ; NE ; BIT (Aa MEn 3 j Br N (STI NS 5 pr 
4 ( j . SEEN | i se på JA Sr Aa iF st 3 Sd 1 - . SÅ NS ; | 3 PR rr $ 4 RV ” SP p TT "vr 1 Su 3 a js Na : IR NY ä ? ESSEN An ytt dT ed RM . Ta & SLA I SA ANS b + SR UTA Ni SN Ci äl (0 FREDA AR LR bo NA MATE cd 
| | Kal $ 4 d I ALA 4 s ÅA - t FAL, Jag SRA j 5 4 A t ' UV A VT är SGT NEAL, BUMS NT ke Å 
ANSE RT ISEN | kg MN La UNT) SET INR RS IE (UR of Frue EU fä Fra HÄLSA 2 pA RR 
b , | FE Sk art sl - SETS SR f sr 
TERRITSN 2 t 
- k Met ja 
E i ber : 3 y A jä ?; fr Y | sd t i Å 
Y nt CA Lå é ä ; < 
1292 HAVREGÅS. ANSER LEUCOPSIS. EA dj | 
md r 


Nat. Kurh. 1851, 75. v. MipopD., Reise II 11 1851, 228. NEGEL., N-a 1853, 63. 
ToB., J.f.0O. 1853, 217. SCHRAD.,1. c. 316. HAMMARGR., N-a 1853, 295. GAD., 
1. c. 408. Barp., I. c. 437. HartL., J.f.O. 1854, 254. Baririr, Orn. IV 
1854; d80. .LULOYD, Ant. 1855, 167. DEG, N-a 1855, £109. <HarDY, hoc: 
422. BoLiE, J.f.0. 1856, 168. v. Mörr., 1. ce. 282. R. Bras., Ber. DD 
Orn. Ges. 1862, 71. Harr, Montr. 1862, 413. MaALmGr., Ofv. V. A. F. 
1863, 107. ArTtumM, J.f.O. 1863, 120. SEz., Ber. Cass. 1864, 41. CoLrLETT, 
Christian. 1864, 205. HR. MeErYr., Z. G. 1865, 438. SCHLEG., Mus. Ans. 
1866, 104. ArBARDA, Herkl. Fn. III 1866, 229. MARCHAND, Rev. & 
Mag. Z. 1867, pl. 18. Niem., Z.G. 1868, 72. BoreGr., Nordd. 1869, 127. 
Parm., Fiol. Fogl. II 1873, 355; Fogl. Flyttn. II 1873, 37, 41 etc.; 
Zugstr. 1876, 50; Antw. 1882, 42, 61-2, 71. v. DrostE, Z. G. 1873, 
144. Bop., Zool. G. v. Berl. 1875, 19. Rouxwzep., Vög. Schl. H. 1875, 
19; v. Hom., Reise 1880, 32. SCHAL., J.f.O. 1876, 14. Borav, Z. G. 1869, 
366. E. v. Hom., Reise 1880, 63. TANCRÉ, v. Hom., Orn. Br. 1881, 272; 
Wand. 1881, 93. NORDENSK., Vega I 1880, 118, 120. SzEEB., Ibis 1882, 
389. [Nec A. leuc. nec ÅA. albifr. LÖWENHJ., V. A. H. 1843, 404; 1855, 
457 = A. erythr.| 

Anser bernicla PALL., Zoogr. II 1811,223. 'FELMm. THompPs., Irel. III 1851, 46. 

Anas leucopsis TEMM., Man. ed. I 1815, 530; ed. 2, II 1840, 823. Boir, Wied. 
Z. Mag. I 11 1819, 138. 

Berniela leucopsis Borr, Isis 1822, 563. STEPH., SHAW, Gen. Zool. XII 1824, 
99. L. BrerM, V. D. 1831, 847. EYTOoN, Anat. 1838, 86. A. FRItsocH, 
Cat: 1854. 39; V. E. 1870, 401; Wirb. Böhm. 1872, 83. FinG., Abh. 
z.-b. G. 1857, 564. vv. Homw., J.f.O. 1859, 370. REInH,, Ibis 1861, 12. 
H. C. Mörr., Vid. Medd. 1862, 28. BR. MeEr., Jahresb. Offenb. 1858, 32: 
Z. G. 1865, 438. DzcGL., G., Orn. II 1867, 488. Corrett, Vid. S. Forh. 
1868, 176; 1871, 59; N. Mag. fi Nat. Sep. 1877, 112... QuENnN., V. A. H. 
VII n. 3, 1868, 31. v. DrostE, J.f.O. 1868, 43; Bork. 1869, 271. MALMGR., 
J.£.O. 1865, 210; Ibis 1869, 230; Sällsk. pr. En. & FE1I. Not. 1869, 399. 
SAUND., Ibis 1871, 396. (LINDBL.) Jägarf. Tidskr. 1872, 191; 1874, 191. 
OTEJN., J.f.O. 1873, 306. Corrin, Sk. Fugl. 1877, 646. Russow, Orn. 
1880, 170. GiGr., Ibis 1881, 185. 

Berniela brenta Costa, t. GieL. Ibis 1861, 185. 

Brenta leucopsis ”STEPH., Pl. enl. 1853', t. GraY, Gen. III 1849 (607). Jah- 
resb. J.f.O. 1877, 335; 1878, 430; 1880, 87, 401. STEJNEG., N. Mag. 
f. Nat. 1880, 146. BRANDT, J.f.O. 1880, 247. SOCHAL., 1. c. 276. 

Bastard DE SeLYs, Bull. Belg., ref. J.f.O. 1854, 65; N-a 1856, 395-6. 


228. PRUTGÅS, Anser bernicla L. 
Anser torquatus. PI. LYVII, fig. 5. 


Näbbås föga nedtryckt och liksom huvud och hals svarta. 
Hos gamla hvitt band å halsen; I > 9. 


1. Hane, sommardrägt, Spetsbergen. 

2. Hane, gammal, 7 september, Färöarna. 

Käkkant framom munvinkeln - neddragen, för övrigt nästan rät utom 
vid nageln, lameller nå baktill nedom käkkanten; munvinkel uppdragen. 
Näsborrar framom käkkantens midt. Huvud svart. Hals, förutom sidhalsens 
hvita fläckar, svart, kräva grå med hvitt spetsbräm. Rygg och de mindre 
skulderfjädrarna svartgrå med gråhvita spetsbräm, de större af de senare, 
korset och de mindre övre stjerttäckarna gråsvarta, de större av de sist- 
nämnda < stjertpennorna och hvita; stjertpennor 8 par, alla svarta, nya. 
Bröst främst och sidor = krävan, för övrigt hvitt; mage och undre stjert- 
täckare hvita, de längsta av dessa lika långa som stjertpennorna; slaksida 
hvit. Vingarnas fjädrar med spolar svarta, vid roten grå, tumvingen svart; 
handpennor: 1 liten = den hos n:r 4; stora 10, svarta; armpennor 16 1. 15, 
armbågspennor 31. 4; överarmpennor gråsvarta; handtäckare gråsvarta; arm- 
täckare svarta, spetskanter grå, de mellersta gråsvarta med gråhvita spets- 
kanter; kanttäckare gråsvarta; för övrigt lik n:r 4. 


Sidhalsens hvita fläck utgöres av ett tvärstreck hvita fjäderspetsar 
Skulderfjädrar grå med- gråhvita spetsar. Stjert svart med hvita spetsar. 
Vingar med spolar svartbruna. Överarmpennor grå med hvit spetskant; arm- 
täckare, även de större av de mellersta svartgrå med bredt, gråhvitt spets- 
bräm; kanttäckare grå med hvit spetskant. Fötter blygrå. 

4. Hane, oktober, Kalmar. 

Näbb svart, nagel nästan cirkelformig med nedböjd kant, näbbås rät, 
men framom näsåsen något nedsänkt. Käkkant bågböjd, överkäkens tänder 
låga, sträcka sig ej nedom käkkanten, käkrot hög. Pannvinkel rät. Näs- 
borrar nästan jemnbreda, näslock sluttande med rät kant. Ögon små. Huvud 
svart; ansigtsrand framåt bågböjd. Hals svart, nedåt med svaga gråsvarta 
spetsbräm, sidhals upptill med ett hvitt tvärband af överst hvitspetsade, ned- 
till över spetsarna hvitbandade fjädrar; kräva svart. Rygg och skulderfjädrar 
dels grå med gråbrunt spetsbräm och grå spetskanter, dels gråsvarta, en- 
färgade, kors svart, de bakersta, största, få fjädrarna nötta, svartbruna; 
övre stjerttäckare hvita, de längsta nötta. Stjert avrundad; stjertpennor 
3 par, de flesta svartbruna och med nötta, gråbruna spetsar, 1 och 6 svarta, 


er f «ur Aa IR RN I ) 
AA ME Ive göt Fjlr TK PATTERN U FET 
FAIR PG KRNER SERA SV SNI gr SR v 


nya. Bröst mörkt blågrått; sidor blågrå, mot fjäderspetsarna gråbruna, 
spetsbräm gråhvita; mage framtill och i midten längre bakåt blågrå med 
hvita spetsbräm, bakåt hvitt; undre stjerttäckare hvita, de längsta något 
> stjertpennorna; slaksida hvit. Vingar spetsiga, spolar brunsvarta och 
svartbruna; tumvinge med 4 fjädrar, gråsvarta; handpennor: 1 liten, smal, 
spetsig < 1:sta handtäckaren; stora 10, svarta, med något skiftande åt grått, 
2>1>3, utfan å 2 och 3 mot spetsen utskuret; armpennor 16, svarta; arm- 
bågspennor 3, svarta, 1 föga > 16:de armpennan; Ööverarmpennor 7, svart- 
grå, 9 längst; handtäckare svartgrå, likasom de små; armtäckare och de mel- 
lersta dels svartbruna med något ljusare spetskanter, dels svartgrå, enfärgade. 
Kanttäckare svartgrå; alla undre täckare svartgrå; undre överarmtäckare 10, 
långa, den 8:de längst. Vadtäckare svartgrå; skenben fjäderklädt nästan 
till hälen. Fötter brunsvarta. 'Tars hoptryckt, med små sköldar och nät- 
formiga sköldsömmar; tår 3>4>2>1; 1 kort, når ej marken; klor svarta, 
krökta, 3 bred > 2>4> 1, 

d. Hane i ruggning, oktober 1875, Kalmar. 

Huvud svart, men med inblandade talrika svartbruna fjädrar. Kräva 
svart av nya utvuxna och utväxande fjädrar med inblandade bruna. Rygg och 
skulderfjädrar, de flesta gråbruna, gamla; övre och undre stjerttäckare nä- 
stan lika långa som de längsta stjertpennorna, dessa till höger nya 2,5, 7,8, 
de övriga gamla, till venster nya 1 och 2 yttre, gamla endast 2 st., de övriga ut- 
fallna, de nya > de gamla. Bröst blåsvart av nya, gulbrunt av gamla fjädrar; 
mage =n:r 4, men bräm grågult å gamla, hvitt å nya fjädrar. Undre hand- 
täckare 1 och 2 grå, nya, de övriga gråbruna gamla; undre armtäckare alla 
grå, nya, de mellersta svartgrå, nya, utom de bakersta, gråbruna, gamla; 
undre kanttäckare svartgrå, nya. 

6. Hane, gammal, ren vinterdrägt, 2 januari, Dalarö. 

Halsband bredt å sidhalsen; rygg, skulderfjädrar och armtäckare mörkt 
blygrå med svaga, föga blekare bräm och svaga tvärband, vingpennor svarta. 
Bröst mörkbrunt, sidor likaså med hvitt, bredt bräm. 

1. Hane, gammal, april, Pommerns kust. 

Halsband å sidhalsen, smalt, spolformigt. Rygg, skulderfjädrar och arm- 
täckare gråbruna, kors med bleka bräm. Bröst grått med hvita bräm; sidor 
brungrå med breda, hvita bräm. : Vingpennor svartbruna. 

8. Hona, sommardrägt, Spetsbergen. 

9. Hona, oktober, Färöarna. 

Hals alldeles svart utan hvit fläck eller hvita fjäderspetsar. Rygg och 
skulderfjädrar = n:r 10. Stjert med gråhvita, oregelbundna, något spräckliga 
spolar. Armpennor och armbågspennor med hvita spetskanter; handtäckare 
svarta med gråhvita spetskanter; undre täckare grå. Fötter blygrå. 


Sundevall, Svenska foglarna; forts. af Kinberg, 1881-6. 


PRUTGÅS.. ANSER BERNICLA, oc : Va NNE RR ba 


10. Hona, oktober, Färöarna, H. C. MULLER. 
Sidhalsens fläck något bredare än hos n:r 7, av hvita fjäderspetsar. Rygg 


och skulderfjädrar med gråhvita spetsbräm. Stjertpennor: de inre med hvitt 


spetsbräm, de yttre med hvita spetsar. Vingens spolar brunsvarta; armpennor 
med hvitt spetsbräm, inåt tilltagande; armbågspennor med hvita spetsar; 
handtäckare med hvitgrå spetskanter; armtäckare, även de mellersta, med 
hvita, breda spetsbräm; kanttäckare grå med hvitgrå spetsar; undre hand- 
täckare: de inre av de mellersta grå med hvitt infan; undre armtäckare: 
de mellersta grå med små hvita spetsar; undre överarmtäckare med gråhvita 
spetsar. Fötter blygrå. 

11. Hona, september 1844, S. Skåne. 

Halsband hvitt, kort, smalt å bakre delen av sidhalsen. Rygg och 
skulderfjädrar blandade gråbruna med bleka, nötta, brungrå bräm och mörk- 
bruna med något blekare bräm; bröst mörkt blygrått, sidorna likaså med 
bredt, hvitt bräm. Vingpennor brunsvarta. — Enl. en samtidig anteckning. 

12. Dundrägt, 27 juli, Taimyrfloden. 

Ovan grå, undertill hvit, kräva ljusgrå. Näbb- och klospetsar hvit- 
aktiga. — Enl. v. MIDDENDORFF. 

13. Hane, ung, 7 oktober 1876. Stockholms skärgård. 

Näbb svart, huvud svart, vid näbbroten med dragning åt grått. Hals och 
kräva svarta utan hvitt. Rygg och skulderfjädrar svartgrå, de senare med grå 
till hvita spetsar; kors svartgrått, åt sidorna med hvitt bräm; övre stjerttäckare: 
de mellersta lika de sistnämnda, de övriga hvita, de längsta nå nära stjert- 
spetsen; stjertpennor 7 par, svarta med utåt tilltagande hvita spetsar. Bröst, 
sidor och magens framdel svartgrå med ljusare grå bräm, mage baktill lika- 
som undre stjerttäckare hvita, de längsta av de sistnämnda nå stjertspet- 
sen; slaksida hvit. Tumvinge med 4 fjädrar svartgrå, 1 tillspetsad med 
svart spets, de övriga med hvitt spetsbräm; handpennor: 1 liten; stora 10, 
svarta, 2 och 3 i utfan, 1—3 i infan vid spetsarna inskurna; armpennor 14, 
spetskanter inåt tilltagande, till spetsen hvita; armbågspennor 3: 1 och 2 > 
armpennorna, svarta med hvita spetsar; överarmpennor smala, långa, svart- 
grå med hvita spetsar; handtäckare svartgrå med hvita spetsbräm, de små 
mörkgrå med hvita spetsfläckar; armtäckare gråsvarta med hvita spetsar, 
de mellersta svartgrå med hvitgrå spetsar; kanttäckare svartgrå; undre täc- 
kare svartgrå, några av de mellersta undre armtäckarna med hvita spets- 
fläckar; undre överarmtäckare långa, smala, svartgrå med bruna spolar. 
Fötter svarta; vad grå med hvita fjäderspetsar; skenben fjäderklädt till hälen. 
Tars nättecknad; tår 3>4>2>1, simhud svart, den yttre svagt urringad, 
den inre rät, 1:a leden av 2:dra tån nättecknad, för övrigt alla ringlade. 
Klor svarta, korta, 3 bred. 


207 


1294 PRUTGÅS. ANSER BERNICLA, 


ERNER re ANNAN ERNA IEEE REN 5 n a VENT €R TR FILEN PN mm MM 
HÖ ÖÖM MMMM Mm mn Mn MMMM RR ” 


0 FÄR Arn Nog DN EE a | dre SB 

I Pr: fal nds ANAR REAR SKAR SS KATE RR IAS kr TA SRA As sb HAVRE | — 599 560 | 592 567 

ED RATE Tor ÅS ie va RENA SÄ AASE AA MANAGERS ARE NA ket — — — |] — 

DRG 5 ER CL FULLT ATEN SE fr gren 4 el sla babord AEA aa kr c, 34 30 32 d2 32 

D D Pra SLL EST TNG LEE RV ala bd SANN Ung Sp VARS ÄR 42 38 Sid 39 38 

D » från spetsen till näsborrarna .......... 18 18,5 17 > 16,5 16 

D höjd vid roten (p. = pannvinkeln) ............ 19,5| p.21 18,5 19 19 

p » DN TELENOR TEN (es säe or Aer dd od fins bene a 11,6 12 13 13 12 
(GAR GE ENE CR GS a RN Blek bs el dör Ra ola Dä le Små rn DE NR a EA — 21 19 20,5 190 

Näbbets bredd vid näsborrarna. ......sssssrsssrrsrserons 14,3 — ES 15,5 15 

NS FANER OS LEKER KEEL, öv irrar VDA SSA RR örn RS SN GL 10,9 11,5 10,5 11 10 

Dp fa ASA ESF SARA 4 SERA Aa ST LS eV NRO RILA 10,6 a 10,5 11 — 

ESR RIRARE 0 oe eb vs baler Red e  Tö As Reg TKR AA NER ASL VR ÄRE SN DERA ER ft OT EK (MÄN END 

PRE 2 ET SRA få DES ola! å Ga) RNA SARAS PR GAA VD RR SNÖN RE 340 330 302 312 296 

ÅR RE IR ds Sara VO fa AK ARN ERA ALL VR SA EI PAFA DE SVÄRLgER oa 1160 1135 1645 1122 

DERE IVARS a sd ryka ra a peb vi 5 ns SA VINNA EIS SKISS NR 115 120 120 ITE 116 

ÅSA LAR fr 2 NRA RAGE Ver BA AGNE IR få EA I EM sl Vg CR 120 | 108 101 | 95 

Stjertspets bakom vingspetsarna .........sssi.....s.ss0s 0 0 10 0 

OR GUN fra RAN AE DA) 6 AES , SR Slo RANA SN KR 0 TA RR AE NR 0 61 | 61 | 61 61 | 60 

EA STAL ESR 1 FR Ga MR 26 I a BR AN BR MANA 0 Ae SR RA AT AGA 58 517 b7 57 56 


14. Hane, 10 oktober 1878, Stockholmstrakten. 
Diknar N:o 13. 


15. Hane, ung, 16 oktober 1876, Stockholms skärgård. 

Näbb svart, Iris brun. Stjert avrundad. Vingar spetsiga, inåt breda; 
tumvinge med 4 fjädrar, svarta och svartgrå, 2—4 med hvit spetskant, hos 2 
obetydlig; handpennor: 1 liten, stora 10, svarta, vid roten svartgrå, 2=1> 3; 
armpennor 13, svarta med hvita spetskanter, å de inre hvita, svartspräckliga 
epetsbräm; armbågspennor 4, svarta med hvitt spetsbräm. Fötter gråsvarta; 
simhud svart, den yttre något urringad, den inres kant rät; klor svarta. 

16. Hona, ung, 18 oktober 1871, Kalmar. 

Näbb svart. Ögonlockskanter grå; undre ögonlock med hvit halvmån- 
formig fläck. Fötter svarta. Tars svartgrå; simhud vid tårna gråsvart, tån 
2 å 1:a leden, tån 4 å 1:a och 2:a lederna med små sköldar, tårna för övrigt 
ringlade, svarta; klor brunsvarta, 3 bred. 

17. Hane, ung, 18 oktober 1876, Kalmar. 

Näbb svart. Fötter svarta. Tars med föga dragning åt grått; den yttre 
simhuden svagt urringad, den inres kant rät. 

18, 19. Hanar, unga, 24 oktober 1876, Stockholms skärgård. 


Liknar föregående. ”Tarsarna nästan rent svarta. 


Ågg. Ovata, hvita. 


1. Juni 1868, Spetsbergen, ISAKSON och TORELL; a tjockändan något 
tillspetsad; svagt glänsande; b trubbigt. 


: | | NEN 
Hoj NE Ge Hu 0 109) 191130: 15 RIS R SSR GA 


| 


— — — 545 555 — 553 630 593 GD GBOT LE B95. | 
95 | c. 91 SE pra SL | 85 93 89,6 94 95,5 91 
35 34 31 31 30 31 34 35 36,3 38,3 34,5 
40 37 40 35 35 36 40 39 39,5 41 37,5 
19,5 18 16 i 16 17,5 20 19 18,5 19 18,5 
19 ved 100 20 19 19 20,8 18 19,5 20,5 19 
12,5 — | 11,3] 13 12 19 14 11,4 12,8 12,9 12 
18 — — 19 16 18 21 18,9 19,6 20,7 18,2 
15 15 14 me — 15 14,6 15,4 15 156 14,5 
10,4 11 10,7] 10 10,5 Da VE 7,8 9,8 10,7 10,5 10 
10 11 9,3] 10 10,5| 3 LG 9 11 11,3 11 11 
— 16,5 X1,3/8,3X1,618,5X1,8| TX1,5/7,5X1,5 11,52 8BX1,4| TX2 19,6X2,2] IX2 I,5X2,3 
302 335 330 310 295 | 304 315 814 316 308 325 
— — — | 1078 | 1082 1010-11 11200-1-1158: 1 T1I88-1, 12101 1200 
120 113 211 114 115 108 116 117 119 120 120 
113 | 125 116 108 113 | 102 | 100 113 | 103 102 105 | 
0 0) — 0) 6) 0 10 0 15 0 0 
60 | 59 57 58 58 | 55,5] — 69 | 61,5] 68,5) 65 63 | 
58 56 BER SNES sr MN 52 61 57 63 59 59 | 


2. Samma tid och ort, ISAKSON. Tjockändan tillspetsad; finkornigt, 
djupa, spridda porer; grönhvita smutsfläckar; något snedt. 

3. 1870, Spetsbergen, 78—80” n. br., BARTELS; a ovat, trubbigt, grå- 
gult fläckigt; b spetsigt. 


NM la b 2 3a b 
FN ESR RUE ET AE Ar RANE AR oh UID LER Tr 13,4 T2,9 79 68,9 68,2 
Fr ERAN EET Slag of sä EO AE RA sn lea 46,6 48 47,8 | 47,6 49,3 48,3 
OS MAR 220 RURAL Se AD BEGR RE rr ASA gg AN 26,8 ZEKE 31,2 31,4 19,6 19,9 
Nr TAGGA JADE T ss rrine 1,58 1,52 | 1,65 1,66 | IGM dad | 
BN) RR RER TN EL dat AN a Vr 3420 3499 3776 3760 3362 3294 


Ägg. TOX45, T2X48, T3X49, T6X48, MEVES. 


Prutgåsen har sitt hem i den höga norden. JoHNSstTOon säger 
1650, att holländarna träffat den häckande på 'Grönland', hvari- 
genom de gamla sagorna om dess uppkomst blivit ytterligare 
vederlagda. Jemf. här nedan. Sades häcka på Grönlands Ö. kust, 
NAUMANN. Enl. ScoresByr, 1820, var den på Grönland talrik. 
Går längst mot norr, enl. KaAnwzr. Häckar å Grönland N. om 73” 
n. br.; 5. derom ej häckande, men förekommer under flyttnings- 
tiderna; till Godhavn d. S—7. Sågs vid 72" 11'n. br. 94" v. long. 
flyga norr ut, WALzEr, 1860. Drar då i stora flockar nordligare, 


PRUTGÅS. 


återkommer i mängd i sept.; är om våren mager, om hösten tem- 


ligen fet och välsmakande, HornBoLL. 

På Island under flyttningstiderna ej sällsynt. Ej här träffad 
häckande. 

På Färöarna kallad Helsingegaas. Mycket sällsynt, enl. 
Höger hos Civusivs. Men enl. H. C. Mörnrer, 1863, förekommer 
den vår och höst regelbundet. Häålles stundom tam bland Änder. 

Sades uppkomma av Lepas anatifera L., men holländaren BaA- 
RENTZ00ON träffade d. $' 1579 på Spetsbergen en mängd häckande. 
Träffad av Martens d. Y på isen. Häckar allmänt, samlar sig 
i slutet av juli och början av aug. i mängd på SV.-kusten. Sedd 
i flockar vid Is- och Storfjordarna samt vid Ö. kusten. Den & 
fans ett bo med 2 ägg på Ross istet;:803. 40-20: bru PARRY 
Under flyttningstiden och sommaren talrik på sanka och grön- 
skande ställen nedom fjellen. Vid Murchisons bay i början av 
juli stora flockar, likaså vid Lomme bay den $. Den ? sågs på 
ett litet träsk å Depot-holmen en mindre flock ruggande foglar, 
som icke kunde flyga. Kläcker icke på holmar vid Spetsbergens 
norra kust (jemf. O. Toreir, Bidr.), men väl på fasta landet, 
der bo med 4 ägg fans i slutet av juni, MaALMerREN. Häckar på 
Dunholmarna ibland Ejdrarna, lägger 4-—5 hvita ägg i konstlösa 
bon utan dun. Ruggar i stor mängd vid små insjöar nära kusten, 
såsom mellan Bellsound och Isfjorden samt på Gåslandet, Nor- 
DENSKIÖLD. 

Under höst och vår i Ostfinmarken; SOMMERFELT anser hen- 
ne komma från Spetsbergen. Om hösten i mängd, CoLLETT. 
Kommer stundom till Varangerfjord; erhållen vid Nyborg d. Y 
1847. Vid Vardö på våren oftare, häckar icke i Ostfinmarken, 
flyttar nordligare, ScHRADER. Vid Vadsö sällsynt under vår och 
höst, enl. meddel. av Norbvi Från Lindesnäs norrut utefter 


ANSER BERNICLA. 1293 


hela kusten i mängd, flyttar nära kusten om hösten, ytterskärs 
om våren; inne i landet sällsynt utom vid sydkusten. En del 
övervintrar vid SV. kusten. Erhållen 1877 d. 7 på Jeederen, der 
den, enl. Baxr, om hösten slår ned och är föremål för jagt, enl. 
BartTH, som meddelar F. A. Ottos beskrivning derå: Gaulen, 
såsom den kallas, flyttar förbi Christiansund, der presten om 
våren bad en bön, att den måtte komma talrikt, Karm, 1753. 
I Kristianiafjorden sällsynt om våren, talrik långs Norges sydkust. 
Den jagas ivrigt, RascH, 1838. I Kristianiatrakten erhållen 3 
gånger. I Asker slog en flock om tusental ned, hvilken ansågs 
tillhöra denna art; erhållen vid Fredrikshald och om hösten vid 
Hvalöarna och i Smaalenene, COoOLLETT. 

Kommer till Sverige under flyttningstiderna; i slutet av sept. 
och början av okt. är den talrik utåt kusten av Kalmar län och 
Blekinge. Häckar ej här i landet. — Erhållen i Mora d. i 1873, 
THEORIN, 1880. I Stockholms skärgård om hösten talrik; i slutet 
av okt. 1780 sköt en bonde 10 st. i ett skott, ÖDMANN. En och 
annan torgföres i Stockholm. Sedd på Värmdö, ÖpmAnnN. Ett 
par gamla foglar erhöllos i Mörkö skärgård d. Ht, ExstrRöm. Säll- 
synt i Södermanlands skärgård, enl. Lunpovist; flere gånger sedd 
vid Nyköping, Susbpström Erhållen i Kils socken, LÖWENHJELM, 
1864, och 1 Hammars socken, SunpstTRÖM. En gammal hane sköts 
i okt. 1846 vid Oxelösund, Nyköpings skärgård, och en ung fogel 
vid Borkhults bruk i okt. 1846. Synes mycket sällan under flytt- 
ningen; men till Glan kom i okt. 1846 en fiock, som lät sig 
nalkas så nära, att 4 st. blevo skjutna i ett skott. Många flere 
Gäss lära skjutas i trakterna kring Vadstena, Skeninge och Tå- 
kern än i Norrköpingstrakten, der det ganska sällan händer att 
någon erhålles, enl. meddel. av LunpBore. Å Omberg iakttagen 
d. 15 1846. Vid Finspong i okt. samma år, Samtidig. obs., 1848. 


; Marr VA TNE ER lagg lag nd Fo RA hr ch TEE Ra 4 NEN SEA la NAN, Adel) ER pA SEIN 
SENS IPA NAM 185 vh alv pedal a p AN RE SÄTE kf sg INS: SA FL AN 
iv Y rd : Ae Å Sten + 2Å Ts - bryt ÄR j SVIS , a rer Hg S ARN AP erg R 2 1 

'ö a Ar ' ; 0 SE 4 dö SVT rr RE ATEN ät DLR E i ; F SÅ SR 
; : » Wind Yt ML SN AN - Y rn é Pike ON 1 
, Ö ) > CN 
= ; | ; 
ds 
1296 PRUTGÅS. 


I Vestergötland sedd under föstlvtn mna, GADAMER, 1858. I Bohus- 


län i små flockar om våren, W.v. WricHrt, 1851; vid Göteborg 


10 1857, 5 1871, A. W. Main, 1877. — På Gotland säll- 
talrik enl. Kozrmopin, 1871. 
StTuxBERe. På Öland under 

Kommer till Kalmarsund 


d. 10 1851, 
synt vår och höst, enl. ANDRÉE, 
Erhållen vid Sandö d. ; 1869, E1sEN, 
fiyttningstiden allmän, WESTERLUND. 
vid flyttning regelbundet; efter nägra små flockar antages draget 
vara under 3 veckor, är starkast d. 7-3, går 
Inträffar stark V. vind, kommer hon ej in i 
Kommer om hösten 1 allmänhet d. 

, talrikast d. 7—7; ett år d. 3 drogo 100,000-tals genom sundet. 
Via ihållande V. vind får man knappt se någon, vid halv SO. 
en gång erhöllos av 2 jägare på 6 
timmar med mynningsladdare över 70 st., LINDBLAD, 1878. I Ö. 
synnerhet på hösten, skjutes i stort 


BOrjä 0... 5 Och 
mest långs Öland. 
NER utan drar Ö. om ön. 


storm kunna många skjutas; 


Småland under flyttning, i 
antal ”på sträck", särdeles vid Revsudden och söder derom, 60—70 
st. kunna erhållas på en dag. 
Tisenius, 1868. Under flyttning sällsynt i Jönköpings län, Tiny, 
1870. — Erhållen i Blekinge, enl. meddel. av C. G. Riir m. fl. 
Torgförd i Karlskrona d. 3 MEVES. 
Skåne) i april, Seen : maj, 1 slutet av sept. och början av okt., 
, V—R R—Ezr, 1876. I trakten av V. Vg 
I NÖ. Skåne un- 
Drar i 
synnerhet i okt. i stora skaror förbi kusten; är ej särdeles skygg, 


I det inre av Småland sällsynt, 


Kommer i stora skaror (till 


NILSSON; omkring d. 
sällsynt om vår eller a LILLJEBORG, 1845. 
der vår och höst temligen allmän, WALLENGREN, 1847. 
betar på land; låter sig lätt tämjas, förtär då det samma som 
Gäss och Änder, flyger ej bort och kommer överens med annat 
fjäderfä; tusenden skjutas, GADAMER, 1853. Återkommer i april 
och maj till Skåne. I Luggude härad, NV. Skåne, erhållen åt- 


minstone 2 gånger, G. Jönsson, 1881. Erhållen vid Bosjö-kloster 


ERE RA PRE 


+ MN 
A IN 
TAS RÅ FO 


NaN ST 


ANSER BERNICLA, 


sv öar 


| = 


i nov., enl. meddel. av C. MÖLLER. Erhållen vid Löad d. 7 1844, 


Likaså vid Lomma om hösten, håller sig vid stränderna, ej å 
åkrarna, Åström, 1856; vid Malmö d. H 1853, 1 1869, & 1880; 
i Tomarp d. it 1853, enl. meddel. av EvrEnius. Visar sig vid 
sydkusten i synnerhet i okt. vid stark östlig vind; 
skjutas nästan inga; de äro vanligtvis mycket magra, enl. meddel. 
av N. Bruzeunivs. Flyttar mest långs havskusterna, NiLsson. 
I Sverige följa de flesta Östersjöns kust och komma förbi Sim- 
rishamn i det stora gåsdraget i sept.—okt. Några få komma 
över det inre av landet, SUNDEVALL, 1874. HSkjutes under som- 
liga år i stor mängd vid Ystad och Trelleborg, men under de 
tre sista åren hava deremot högst få blivit påträffade vid Ystad, 
enl. meddel. 1884 av N. BruzEnius. 
Träffas på Seeland; erhållen d. H 
Danmarks kökkenmöddinger, STEENSTRUP. 
het vid Lesö och i Limfjorden, i mängd under sept., okt. samt 


somliga år 


1843. 
På kusterna,1 synner- 


Troligtvis funnen i 


maj och början av juni. Kvarstannar under milda vintrar; gör 


å Sylt skada på fälten. Fiskare på Leesö försäkra, att bon följer 
Näbbgädd-stimmar för att taga av dem lösryckt tång. KJERBÖL- 
LING Säg på ett ställe, der fogeln fans i mängd, även mycket flytande 
tång; vattnet 'var der så djupt, att det för en fogel, som icke kunde 
dyka, var omöjligt att nå den på djupet. Uppgiften är utesluten 
av Coiris. Fogeln söker tydligen dessa vikar, dit lös tång 
brukar drivas av vind eller ström. Hennes knorrande läte har i 
Danmark förskaffat henne namnet Knorte- eller Knorre-gås. Lem- 
nar vid frost Jutlands V. kust, återkommer i maj. På Pelvorm 
1 stora skaror i slutet av maj, enstaka i juni. Vid List d. & i 
stor mängd tågande i en lång svart rad på stranden; de skreko 
oupphörligen ”rrrot rrrot', andra summo på havet, MöBiuvs, 1870. 
En flock sågs på Sudfall, Nordfriesiska öarna, DURNFORD. 


PRUTGÅS. ANSER BERNICLA. to ER fm ERA DA 


eo Slesvig och Holstein den talrikaste arten på bada kusterna 
från medlet av sept. till medlet av maj. De flesta draga bort 
under stränga vintrar, men en stor del stannar kvar även under 
sådana. Övervintrar till en del vid Nordfriesiska öarna; börjar 
komma i slutet av sept.; på 2—3 dagar i början av okt. har en 
sådan mängd kommit, att antalet icke kan uppskattas. Den 
starkaste frost fördriver dem icke alldeles. Träffas på våren 
stundom ända till d. $, synes icke här från medlet av juni till 
sept., få skjutas här, RomWwEDder, 1875,-80. I Slesvig-Holstein var 
'Rottgoos' 1876 regelbunden om vintern, kom d. 7; bortflyttning 
iakttagen d. $, Jahresb. Vid Flensburg 1877 på flyttning, träf- 
fades på Nordsjön under våren till medlet av juni i små flockar, 
1878 regelbunden om vintern. På Helgoland träffas den även. 

Utom det att hon stundom träffas vid Varangerfjorden, uppe- 
håller hon sig, enl. Gapp, kort tid under flyttning i Åbo skärgård; 
träffas långs sydkusten mot slutet av sept. och under okt. samt 
under maj och juni, flyttar flockvis om våren österut över Åland 
och Kexholm inåt det innersta av Finska viken. Sällan stan- 
nar någon över sommaren. Är även träffad vid kusten av Bot- 
niska viken, vid Björneborg och på Karlö, enl. PALmÉn m. d. 

- Träffad vid Arkangel; d. Y flögo de mycket lågt utan att 
undvika jägaren, GozBEL, 1873. Uppgives vara vid Arkangel 
sällsynt på flyttning, SrErBonm, 1882. Vid S:t Petersburg under 
flyttningstid sällan erhållen, BraAnovr, 1880. Förd från Belgien 
fortplantade den sig såsom husdjur någon gång i Ryssland, hvilket 
icke lyckas med ÅA. leucopsis, Pa1rraAs. På flyttning i europeiska 
Rysslands stora sjöar och i Östersjöprovinserna; om hösten i 
mängd på Peipus m. fl. sjöar; å Ingermanlands kuster; i Matzal- 
viken flockvis; i maj flyttande åt NO. Besöker Östersjöprovin- 
serna i sept. och okt. under flyttning i mängd; en del drar långs 


Estlands kust, en annan kommande från NO. över Peipus genom 


Lifland; iakttages sällan om våren, Russow, 1880. 


På Nov. Semlja mycket allmän i stora flockar, BAER m. fl. 
Allmän i Matthew's straits, GinnEtt. Flyttar i stora flockar om- 
kring medlet av sept., v. Hrveris, 1872. I mellersta Ural, SABA- 
NEJEW. Flyttar 'från Amerika till Lena” i maj och, sedan isen gått 
upp, vidare, norr ut. Tallrik vid Ishavet emellan Lena och 
Kolyma, PALLAS. 


I N. Asien, Häckar ej sällan vid Boganida och Taimyr- 
floden, dit de kommo d. $; hade d. Y utkläckta ungar. Över 
sommaren funnos vid 75 n. br. endast 2 par, men mellan d. 
och 8 kommo stora skaror norr ifrån, v. MIpDDENDOREF. Den & 
ST några få på en holme Ö. om Jenissej. Vid Actinia bay, 
Taimyr-ön, d. 8—58. På Kap Tscheljuskin talrik, tydligen stadd 
på flyttning', NORDENSKIÖLD, 1880. 


I N. Tyskland vid kusterna talrik och regelbunden om vin-: 


tern. Ett fåtal drager på floderna temligen djupt in i landet, 
BoreareEve. I jan. 1844 skrev Böckr, att en erhållits vid Danzig 
i ruggning. Vid Pommern årligen i slutet av okt. och början av 
nov. 1 stor mängd; försvinner vid frost, återkommer vid tö; vid 
Poel i okt. temligen talrik, ZANDER, 1850; år 1878 på kusten 
talrik, Jahresb. Ligger årligen vid kusten av Rigen nära Put- 
bus i stor mängd under maj månad, är mycket skygg och kan 
endast jagas från segelbåt, Quistorr. Sällsynt inne i landet, såsom 
vid Rhen om våren, å Main sällsynt, Elbe i dec., Lausitz under 
mars och april, Neckar i mars en gång. På hösten vid Stern- 
berg, Mecklenburg, v. MÖLLER, 1855. I Pommern en verklig sjö- 
fogel, föder sig mera i vattnet än på land. Drar derför mindre 
inåt landet än långs kusterna; återkommer i mars, stannar vid 


1298 


ihållande kyla till slutet av maj, HornscHucH; ensam eller i flock 
under flyttning, Honnanp. Kommo till trakten av Greifswald i 
mars 1868, Qvuistorr I Neuvorpommern 1877 under vintern, 
Jahresb. Från Wartha skrev v. LÖBENSTEIN 1834, att den kom 
1 mängd. Till Anclam kommo oerhörda skaror under höst och 
vår, TANORÉ, 1881. I Ö. och V. Preussen sällsynt, RATHKE, 1846. 
Vid Lauban, Görlitz, erhölls 1879 en, Toszis, Jahresb. I 
Werrathal 1879 på vintern en ung fogel erhållen, Rvumer. Å 
Eislebens saltsjö i okt., d. $ och senare i april. I Minster, Bons- 
MANN. I Minsterlandet träffad isynnerhet i mars, senast d. Y, 
ALtux. I Vorwohle 1878 irrgäst, höres stundom på tåg om natten. 
I Altenkirchen 1879 irrgäst. I Witzenhausen 1878 troligtvis 
en gång iakttagen under vintern, Jahresb. Vid Steterburg en 
flock om 5 st., hvarav en erhölls d. ? 1861, R. Brnasivs. Vid 
Main stundom bland Sädgäss, R. MEvzrr, 1865. I Westfalen och 
Lippe sällsynt på flyttning, under februari och mars, v. DROSTE, 
1874. I Schlesien sällsynt, GrocEer. Erhållen på Prosna under 
hösten, A.v. HomEyzr, 1865. Förekommer stundom på Rhen, er- 
hållen vid Schierstein och Eltville, RömEr, BRAHTS. Flyttar över 
Kurhessen, ScHwaaB, 1851. I Niederhessen, några erhållna på 
Fulda vid Kassel, SEzEKOoRN, 1864. Flockvis i jan. i Kurhessen, 
v. BeErtePsoH. Vid Halle erhöllos 3 st.; annars här sällsynt, 
V. NEGELEIN, 1853. Flere gånger träffad i trakten av Halle a. > 
E. Rev, 1874. I Thiäringen högst sällsynt under flyttning, HELIL- 
MANN. I Wetterau stundom under höst och vinter bland Sädgäss, 
dock även ensam eller i små flockar på majs- och sädesfält; är 
föga skygg. MEYER sköt den ofta vid Offenbach. Någon tid före 
1858 skötos 7 st. i ett skott, Jiarr. I Aischtrakten iakttagen 
d. 3 1859, Jicxen. Träffas någon gång vid Bodensjön. LANpD- 
BECK Och SCHINZ omtala två fall, då den erhållits i Schweiz. 


Ce" Vä Et FRE Nn L 
JG i 8 ag RNA TT ATT SR 0 JE a SR ägt EP a sa LR bag ÖL A ina 
ära LER sr AN äga NA a = Ian LES NE hed FR VAT ÄLL kh th, i r 
« - Sr ST NS jag lg får, VEN ZMA oe Mk AN TN Å AN HN RR SA UTAN AR AN 
PRC RÖ ON od Ng Aa 
4 ja 2 ; das lya | 
| | 


AA 


' p qv Å a d pg 4 ; lå 
j fr OK lg MOM 4 Lo PIE Gv u 

> 4 ka 1 VIE SA SR ” + U JM. N FAT Vi - ' 

GU ME SS | ba] sn Tk - NANA d (FARA RS or MR 5 ig Sif ÅG en | 
IV WP a FÖR SE. är ; 3 - a ryå 7" sf a 4 Cu a 
ad Fra I SA ID alt LM » - -. USS v ä 
Ita VE För VAIN IT PY Gr : 
Ny 
f a 


— PRUTGÅS. ANSER BERNICLA. 


Flere gånger under mars och april erhållen 1 Oberlausitz, 
ToBias, 1853. 

Erhållen i Böhmen d. $ 1850 och i dec. 1851, FrRitscn. 

I Galizien och Bukowina ej sällan under flyttningstiderna, 


ZAWADSKIL  Erhållen vid Wien i dec. 1844, en gång på Neu- 


- siedlersjön, Gr. MaARSCHALL, V. PELZELN, 1882. Till Grodek säges 


den i medeltid komma d. it, enl. K. FritscH:; antalet av iakt- 
tagelser nämnes ej. I Tyrolen om vintern sällsynt, AÅLTHAMMER. 
I Transsylvanien mycket sällsynt, har dock erhållits i flere trak- 
ter, DANFORD, BROWN. 

Vid Oldenburg få erhållna, enl. NEGELEIN, 1853; 1878 regel- 
bunden på flyttning. Förekom på kusten 1879 även under som- 
maren, Jahresb. Träffad d 12 1852 på Elbe, DrunE, 1853. 
På tyska Nordsjökusten icke så talrik som vid Hollands. 

På friesiska kusten i mycket stort antal; kommer om hösten, 
antalet minskas vid sträng köld, återvänder i febr. och mars, fin- 
nes ännu 1 april, till och med stundom i maj. I Holland ej talrik, 
enl. TEMMINCK; i mängd under vinter och vår; övervintrar i oräk- 
nelig mängd. Kommer med N. vind och försvinner, då vinden 
ändrar sig, NAUMANN. Erhållen d. &, 1 1849, 12 1860, '?, ? 1861, 
SCHLEGEL. På Borkum å Watten i tusental; deras läte höres på 
stort avstånd dag och natt. Om hösten stanna de aldrig på de 
gröna fälten, utan hvila vid flod, simmande över sandbankarna. 
Vid slutet av vintern draga de från vattnet till gröna fälten. De 
voro under hösten på Watten mycket skygga, uppflögo med ett 
ljud som av en kavalleriskvadron. 
flockar om 2—20 st., som flyga i sned linie eller, om de äro flere, 
1 en vinkel. De beta även gruppvis, och om någon av annan 
flock kommer för nära, bita de den ifrån sig. Jagas från jagt- 
gropar, hvilka för vattnets skull endast äro ett spadtag djupa och 


Svärmen delar sig genast i 


PRUTGÅS. ANSER BERNICLA. | 1299 


kompletteras av en lågt uppkastad vall. Jägaren får nästan 
ligga på ryggen och ej visa huvudet över stängslets kant. Fogeln 


skjutes ej gerna i flygten, emedan flocken derav blir mera skrämd, 


och icke gerna på land utan att flere kunna erhållas i ett skott. 
Jagas om aftonen, tills det blir mörkt, och vid flod, samt vid 
Borkum isynnerhet under de 3 sista dagarna före fullmåne, i 
första och sista kvarteret, Vv. DROSTE. 


Förekommer i Skotland och på Hebriderna. På Hebriderna kallades de 
Clakis, och öboerna trodde, att de frambragtes av träd. I Skotland trodde 
somliga med förvåning detsamma, och att de fullvuxna kommo i havet, 
emedan aldrig deras bon eller ägg funnos, "hvilket knappt förtjenar att minnas”. 
Men att Avicule kunna leva i gamla och ruttna kölar, kunna de intyga, som 
sett det skepp, hvarmed FRANCISOUS DRAKE seglade jorden rundt. ”Man 
kan likväl tro, att frön till dessa djur icke uppkommo av träd, utan att de 
härledde sig från oceanen. På Man funnos havsfoglar i stort överflöd, bland 
hvilka dessa sades uppkomma av ruttna träd, CAMDEN, 1607. 


Vid Storbritannien regelbunden och talrik om vintern, men 
isynnerhet vid Ö. och 8. kusterna, stundom i det inre av landet. 
Förtär vid ebb Zostera martina och Ulva latisstma. På Irlands 
kuster i stor mängd under hela året utom under sommaren, enl. 
THOMPSON, som anför MoorEs vers: 


When heaven's rack, twixt earth and sky, 
Hangs like a shattered canopy. 

Utbjudes ofta i London från nov.—febr., enl. YARRELL, JARDINE. 

På Belgiens kust under vintern; i det inre av landet sällsynt 
erhållen i Ardennes under febr. 1840, DE SELYsS, DuBois; enl. en 
äldre anteckning i febr. och mars. 

På Frankrikes N. kust under dec. och jan. i mängd. 
mer till Dunkerque om våren vid N., om hösten vid Ö. vind. 
Inuti landet mycket sällan, TEmmincK, m. f. Blir lätt tam och 
fortplantar sig i fångenskap, Drernanp, GErRBE. I Cote-d'or till- 
I Savoyen på Rhöne och Isére, sällsynt, BAILLY, 


Kom- 


fällig, sällsynt. 


MaARrCHANT. I Provence sällsynt, under kalla vintrar, V. MöLLER, 
1856. | 

I Castilien på genomtåg. 

Träffad i Lombardiet, PavesnL I "Toscana, Savi Mindre 
sällsynt i N. Italien än i södra, erhållen vid Venedig och d. i 
1862 vid Nissa, Gi1enioni, 1881. Vid Pirano 1880 sällsynt gäst, 
Jahresb. 

Vid kusten av Palestina. 
Unio termtnalis, var ägg av Gåsen, TRrRISTRAM, 1868. 


Fiskare trodde, att en mussla, 


I Nedre Egypten om vintern i små flockar, v. HEVGLIN. 

Träffad i Jokohama på fogelmarknad. Om vintern vid Ha- 
kodadi, BLAKISTON, PRYER, 1878. 

I N. Amerika häckande från Labrador norrut. Träffas å 
Columbia river. ”Talrik under vintern långs Atlantiska kusten 
Synes komma till Hudsons 
I Montreal sällsynt till 75'; 
1 sydstaterna under april—nov., A. Harr, 1862. "Till arktiska 
expeditionen 1875—76 i Smiths sund, vid dess vinterkvarter, vid 


32 27 n. br., kom hon under första veckan av juni. 


från Maine till Maryland, AUDUuBON. 
bay senare än de andra Gässen. 


De flögo 
fram och åter under några dagar, synbarligen sökande snöfria 


De första äggen funnos d. 7 


De voro mycket skygga. 
på 82" 33' n. br., derefter funnos många ägg, FEiLDEn, 1877. 
Under senhöst och vår i de sydliga staterna. De flyga högt och 
i vinkel och äro skygga, GErHARbD, 1853. Träffades i Hudson- 
viken och Ishavet, Barnston, 1861. Flyttar över Illinois och 
stannar der stundom över vintern, Riveway, 1871. 
okt. 1872 i stort antal. Vid N. Amerikas vestkust finnes den vår 


fogel liknande Å. nigricans LAwz., hvilken vid Alaska förekommer 


platser. 


I Missouri i 


i ofantlig mängd, DAL, BANISTER, COUES. 
Prutgåsen uppehåller sig sin mesta tid å salt vatten. Ar 


1300-555 SE - 


mindre skygg än andra arter och sällskaplig, dock nästan endast 
med individer av samma art; hon slår sig dock stundom i brist 


på annat sällskap tillsamman för några dagar med tama Gäss 
och Änder, ävensom med Sädgäss. Håller sig oftast tillsamman 
i tät flock, så att det hände, att d. $ 1817, då åskan slog ned å 
en åker på Jutland, dödades, utom flere spridda, 22 st., som lågo 
bredvid hvarandra i en rad, Boiz. 

Lätet liknar det av andra Gäss: krock krock', ”knäng knäng”, 
eller "rot rot', hvarav den även fått ett av sina namn. 

Hon flyttar över havet, till en del vid kusterna, men mera 
sällan över stort fastland. I flygten rör hon sig hastigare än 
de stora Gässen och håller sig dervid i samlad flock. 

Av dess föda nämnes särskildt Polygonum viviparum och 
Empetrum nigrum. Förtär vid ebb Zostera minor, går vid flod 
till stränderna och förtär strandväxter. ÖDMANN omtalar, att hon 
i slutet av oktober 1780 betade på sädesfälten. I fångenskap 
förtär hon säd och styckade rotfrukter, kål, gräs, såsom Poa an- 
nua, även TIrifolium repens; säges dock vara mindre härdig i 
fångenskap än Å. leucopsis. 

Sedan fogelns fortplantning på Novaja Semlja och Grön- 
land blivit upptäckt, vederlades derigenom de förut ofta omtalade, 
om ock ej alltid trodda, fabelaktiga berättelserna om dess upp- 
komst, se pag. 1299. Dess häckning har redan blivit omtalad. 
Sedan ungarna äro utkläckta, samla unga och gamla sig i stora 
flockar på sjöar och öppna vatten nära kusten. De gamla rugga 
i slutet av juli och kunna då icke flyga, och de lemna då åt 
sjöfarande i norden en värderad omvexling uti de sjukas kost, 
FriLDEN. På Spetsbergen skedde ruggningen vid mindre insjöar 
nära kusten mellan Bell sound och Isfjorden samt på Gåslandet. 
Födan sökes derunder mera på land och vid Insjöar än från havet, 


"PRUTGÅS. ANSER BERNICLA. 0 SIE ESA Fn ee SRV AGS VR 


rate 


enl. NOrpDenskiöLp. Då hon om höst, vinter och vår omkring 
havsstränderna ofta förekommer i stor mängd, skjutes hon lika- 
som Alfogel och Knipor i vakar; ofta även från båt i töcknigt 
väder, eller fångas hon någon gång i snaror, R. Horn, 1883. Även 
skjutes hon från bakhåll och på drag och kan även fångas i nät. 

Köttet är välsmakande, men den ruvande fogelns är, enl. 
NORDENSKIÖLD, magert och segt. De ungas kött är mört och 
saftigt, anses smakligt, är dock något tranigt. I Finland saltas 
och torkas det. Infångas och säljes ofta levande i Holland och 
födes med växtämnen eller säd; blir dervid mycket fet och 
köttet utsökt. Äggen äro bättre än Ejderns, NORDENSKIÖLD. I 
Holland skola de i närheten av havet vara skadliga för sädes- 
fälten. 
Förföljes av Havsörn och Jagtfalk, hvilka följa den på flyttning. 

I fångenskap blir hon lätt tam och är lätt att underhålla 
på samma sätt som ÅA. leucopsis. De bliva så tama, att de äta 
gräs ur handen. De hväsa sakta med öppet gap och fram- 
sträckt hals. Könen äro hvarandra mycket tillgivna. 


Ibland fjädrarna har träffats: 
Lipeurus jejunus NitzscH eller L. serratus NITzsoH. 


Dess inelvsmaskar böra eftersökasg. 


Anser ALBERT. MAGN.,, De Animal. (1495) L. 23, p. 227, part.: quartum genus. 

Branta et Bernicla TURNERUS, t. GESN. 

Clakis Heot. BottHivs, De descr. regn. Scot. 

Branta 1. Berniela GEsn., Hist. Av. III 1555, 107-9. GEsn. Rediv. 1060: 02: 

Anas scotica OL. MacGsn., Hist. de Set Sept. FÖDD IS 

Canes de mer BELOoN, I;hist. des Öyss. 1555, 166-7 (vix Nitta). 

Bernicla GESNER, Av. 1555, 107, 153, 157. GEsn. Rediv. 1669, 89. 

Bernacles, Claiks CAMDEN, Britann. '"1587', 1607, 688, 713, 839 (part.?) 
HöJeErR, epist., ed. Crus. Exot. 1605, 368. JOHNst., Orn. 1657, 129, 


Helsingegaas. 


PRUTGÅS. ANSER BERNICLA. ; 0 


Branta s. Bernicla ALDR:, Orn. III 1635, 168, L. 19, C. 37. JOHNsT., Av. 
1657, 94,65; | 


'Baumganss, L. BALTNER t. WILL. 
Rotgans MARTENS, Spitsb. Reise 1875 III, 71. 
Brenta WILL., Orn. 1676, 275. . 


Anser bernicla L., S.N.I 1735. I1L., Prodr. 1811, 277. Bonn., Enc. méth. I 1822, 

121. SaAB., Isis 1826, 99. SaAvi, Orn. 1831; ref. Isis 1833, 1005. EKSTR., 
HARRIET jäs IDA TGN DOHINA En. helv: 1838, 125. Aup., Syn. 
1839, 272. TEmmM., Man. IV 1840, 522. DE SERR., Migr. 1842, 98. DE SELYS, 
Fn. Belg. 1842, 139. HotrpB., Kroy. Tidsskr. 1842-3, 434. Ubers. v. 
PAULS., 18546, 63. SCHLEG., Rev. 1844, p. CX; Mus. Ans. 1866, 103. 
BocKk, Ber. 1851, 21. v. Minp., Reise II 1 1801, 220,0 Lab VAL föl: 
Isep. 1855, 75-6. BaLrp., N-a 1853, 436-7; 1858, 135-6. HELLm., N-a 
1853, 288. WaALL., N-a 1854, 269. Bainry, Orn. IV 1854, 341. BuVRY, 
J.f.O. 1855, 340, Anas b. Brarts, N-a 1855, 335. HaArpY, 1. ce. 422. J. W. 
v. MULL., J.£.O. 1856, 231. Kanwzr, ref. v. Mönrn., J.f.O. 1856, 305. 
F.-BEavmM., N-a 1856, 166. ALTHAMM., N-a 1857, 403. BARNST., Ibis 
1859, 259. Warx., Ibis 1860, 167. Röm., Verz. 1863, 63. JACK., Ber. 
Bamb. (1861-2) 1863, 93. MarmcGr., Öfv. V. A.F. 1863, 106. MARCHAND, 
Rev. & Mag. Z. 1868, 323. SUNDSTR., Örebro (1868) 1869, 23; Bih. 
V. A. H. 1872 n. 4, 43. MARrcHAntT, Cat. 1869, 78. RIDGW., Ann. 
Lyc. N. H. N.-Y. 1871, 388. Pary., Finl. Fogl. II 1873, 451; Fogl. 
Flyttn. 37, 41 etc.; Zugstr. 1876, 50 etc. Durnr., Ibis 1874, 402. 
E. Rev, Z. G. 1874, 428. Sunpew., Ofv. V. A.F. 1874, 23; [Tent. 1872, 
145, Brenthus ej av S. senare användt]. THEor., Fört. 1880 (4). Nor- 
DENSK., Vega I 1880, 118,-9, 235 Rotgans, 307, 320,-9; cf. II 1881 136, 
f. 8. BartH, Norg. Fuglev. 1881, 16. 

Ånas bernicla, Branta L., S.N. II 1740, 46. 

Anas capite collogue nigris L., En. I 1746, 32. 

Anas Bernic(u)la L., S.N. VI 1748, 22; S.N. X 1758, 124; En. II 1761, 40; 
S.N. XII 1766, 198. [Cf. Gaul, KALMm, Resa I 1753, 111.] BrRönn., 1764, 
13. MicHAEL MEIJER, de volucre arborea, ref. GADD., Sjöf. 1769, 4, 7. 
PH. MörnrL., L. S. II 1773, 285. Mörr., Prodr. 1776 n. 114 + A. Hrota 
115. FaABrR., En. 1780, 67. Mour, Isl. Nat. 1786, 20. BercG., Tal. 1787, 
RAGE MT DANS EG REBD, Do LATE. TYG. I 179070-048; LATE) -D., 
III 11 1798, 406; IV 11 1812, 508. Öpm., Wermdö 1792, 64-5 + A. brenta. 
REtz., Fn. 1800, 117. TEemu., Man. Ed. 1 1815, 531; Ed. 2, II 1840, 824. 
Cuv., R. A. 1871, 531, Anser. BoizE, Wied. Z. Mag. I 111 1819, 139. 
SABINE, Trans. L. S. 1819, 558. Scor.,, Acc. Arct. reg. 1820, 527. 


Sundevall, Svenska foglarna, forts. af Kinberg, 1881-6. 


Trim, Danm. o. Isl. Fugl. 1823, 181. Epm., Mem. Wern, Soc. 1823, 
214. ZANDER, N-a 1850, 2 H., 54. 


Anser torquatus FriscH, V. D. 1743-63, II, Tab. 156. Brcust,, N.-G. Deutschl. 


IV 1809, 911. Mer. u. W., Tasch. II 1810, 558. Mur. Vög. Liv- 
u. Esthl. 1815, 260. Kvar, Beitr. III 1820, 90. Nirss., Orn. II 
1821, 245; Fn. II 1858, 408. HoRrnscH., ScHILL., Greifsw. Ac. Zeit- 
schr. I 1822, 56; Verz: 1837, 20. FABER, Prodr. 1822, 80; Hochn. 
Vög. 1826, 14,26, 153, 321 B. Exsrtr., V. A. H. 1829, 89. GrogG., Schles. 
Fn. 1833, 55. BAErR, Bull. Sc. III 1838, 351. Rasom, N. Mag. f. Nat. 
1838, 382. ZaAWw., En. 1840, 125. Anpr., V. A. H. 1841, 211. NAUM., 
V.D. XI, 1842, 393; XIII 1860, 296, v. BALp. LILLJ., Obs. z. II 1845, 54. 
Samt. Obs., Öfv. V. A. F. 1846, 41. RaArtnxzr, N. pr. Prov.-bl. 1846, 
Sep. 15. M.v. Wxr., Vet. S. Handl. 1847, 62. Wanr., Öfv. V. A. F. 1849, 
310. KJeRrB., N-a 3 H. 1850, 53; Danm. Fugl. 1852, 360. v. NEGEL., Verz. 
d. im Herzogth. Old. vorh. Vög., N-a 1853, 63. ScHWwAaAB, Nat. Kurh. 1851, 
79. W.v. WR., Göt. Handl. 1851, 77. DEnnE, N-a 1853, 206. ToB.,l. c. 217. 
GaD., I. c. 408. SCHRAD., J.f.O. 1853, 317. BaALp., N-a 1853, 437. WESTERL., 
Göt. H. (1853-4) 1855, 71. v. Mörr., N-a 1855, 105. STEENsSTR., Vid. S. 
Forh. 1855, 164. Lrovp, Ant. II. 1855, 167. Duzois, J.f.O. 1855, 270. 
BoLsM., N-a 1855, 316. Quist., N-a 1858, 51; 1868, 262. GAp., N-a 1858, 295. 
ÅsTR., Lomma 1859, 20. SommerF., Öfv. V.A. H. 1861, 74, 86. Szz., 
Ber. Cass. 1864, 41. Löw., Öfv. V. A. H. 1864, 315. Corrzrr, Christ. 
1864, 205; Hvaleer. 1866, 42. A.v. Howm., J.f.O. 1865, 254. DREss., 
Ibis 1866, 42. Tis., Ö. Smål. 1868, 30. Mev., Öfv. V. A. F. 1868, 287. 
E1S., STUXB., 1. c. 372. HiLGENDORF, Fihrer Z. G. Hamb. 1869, 46. 
FRIES, NysTR., Sv. Pol.-exp. 1869, 85. Korm., Gotl. Fogl. 1871, 14. 
QUENN., Stud. 1873, 53. Bop., Zool. G. v. Berl. 1875, 19. V-rR R-R, 
Jägarf. Tidskr. 1876, 157. CAris., Sv. Jagtb. Fogl. 1878, 109. RUuHMER, 
J.£.Ö. 1880, 148. LÖBENST., TANCR., BöcK, v. Hom., Br. 1881, 193, 
212, 281 + Bern. torg. 


Anser Brenta KLEIN, Hist. Av. 1750, 130; Bottgans 1. c. 170; Vög. 1760, 


240. PaALL.,Zoogr. II 1810, 229. SwAIins., RicH., Fn. B. A. II 1831, 469. 
KzEys., BL., Wirb. E. 1840, n. 388. Jarpb., B. of Gr. Brit. IV-(1843) 80. 
THomPrs., Irel. III 1851, 51. JACK., N-a 1858, 448. R. Bras., Ber. XIV 
Vers, Örn. G. 1862, 71. BoreGr., Nordd: 1869, 127. DaAnr., Br., Ibis 
1875, 426. Roxw., Vög. Schl.-H. 1875. BraAnpr, J.f.O. 1880, 247. 


Avis britannicus GASPARI Schotti physie. L.9C. 22 p. 960. PontorPr., Norw. 


II 1754, 128. 


Berniela Briss., Orn. VI, 1760, 300,-4; ed. 1763 II, 441-2, + Brenta. 


208 


b &N 
r 


1302 


Anas monachus BESEKE, Vög. Kurl. 1792, 44-53. 

Branta berniela Scor., Ann. I H.-N. 1768, 67; Bemerk. 1770, 73. GRAY, 
Handlist III 1871, 78. Covers, Key N. Am. B. 1872, 284; B. of NW. 
1874, 556 + B.b. nigricans 557. Jahresb., J.f.O. 1877, 335; 1878, 430; 
1880, 87, 103, 401. 

Le cravant Burr., Hist. Nat. XVII, 1787, 102. 

Berniela torquata Boiz, Reise Norw. 1822, 65. Brrnm, V. D. 1831, 848-51. 
CoLLETT, Vid. S. Forh. 1868, 176. MåäxL., Fogl. ordn. 1867, 97. BLAK., 
Pr. 1878, 212. 

Bermniela brenta STEPH., Shaw, Zool. XII, 1824, 46. Errt., Anat. 1838, 85. 
v. HEvaL., Sitz.-ber. Ak. Wien 1856, 318; Ibis 1872, 63. JAG., Ber. Wet- 
ter. Ges. 1856, 32. EvANS, St., Ibis 1859, 167. A. v. How., J.f.O. 1859, 370. 
BARNsT., Ibis 1860,255. SripL., Ber. Dorp. 1860,407. REInH., Ibis 1861,12. 
H. C. Mörr., Vid. Meddel. 1862, 28. Arrtum, J.f.O. 1863, 120. BLAK., 
Ibis 1863, 145. MaLrmer., Öfv. V. A. F. 1864, 394; Not. Sällsk. p. Fn. 
& FI 1869, 401; ib. J.f.O. 1870. R. Mer., Z. G. 1865, 438. Dzress., Ibis 
1866, 42. v. DrostE, J.f.O. 1864, 428; 1866, 391; 1867 (67) 89, 92; 
Bork. 1869, 267 Rottgans; Z. G. 1873, 144. DezeaGL., G., Orn. 1867, 
489. TristR., Ibis 1868, 329. Girr., Ibis 1870, 308. FrirscH, V. E. 
1370, 402; Wirb. 1872, 83. Horr., Wirb. (1871) 82. K. Fritsor, Wien 
Ak. Denkschr. 1874, 243. v. BErtePsoH, J.f.O. 1875, 106. THkzEL, Öfv. 
V. A. FE. 1876 n. 5, 50,3. PaAvesi, Rend. Ist. Lomb. 1877, Sep. 6. 
FzEipD., Ibis 1877, 412. Corriin, Skand. F. 1876, 540. M. Scnwmior, Z. G. 
1878, 47. LINDBL., Jägarf. Tidsk. 1878, 255, Taflacka. Russ., Orn. 
1880, 170. GicL., Ibis 1881, 213-4. Gr. MArRsoH., v. PELz., Orn. Vind. 
1882, 121, 176. SEEB., Ibis 1884, 32. . 

Prutgås WzricHrt, Sv. Fogl. Timm, Jägarf. Tidskr. 1870, 13. G. H—w, 1. c. 
1880, 81. G. JÖNSSON, 1. c. 1881, 242. R. Horn, 1. c. 1883, 86. 

Anas torquata MöB., Z. G. 1870, 136. 

Brenthus bernicla SUNDEV., Tent. 1872, 145. Marm, En. 1877 n. 271. 


PRUTGÅS. ANSER BERNICLA. 


228 a. RÖDHALSAD GÅS, Anser ruficollis Pai. 
PI BA XOCIT fon 


Näbb svart; fram- och sidhals samt kräva brunröda. 


1. Hane, gammal, PAYKuULL, Riksm. c 

Näbb svart, nagel hvälvd, svart, i kanten svartgrå; näbbås kullrig, slut- 
tande, framom näsborrarna nedtryckt. Käkkant något uppdragen under näs- 
borrarna, lameller nå ej nedom kanten. Pannvinkel spetsig med glesa fjä- 
drar. Näsborrar framom munöppningens midt, ovala. Ögonlockskanter 'svarta', 
iris ”brun'. Huvud ovan och ögontrakt svarta, tinning brunröd, upptill och 
fjäderkanter hvita; övre ögonlock svart, det undre grått; ögonvrå hvit, bildar en 
stor oval fläck, som ej når alldeles till ögat; kind svart; örontrakt rödbrun, 
fram- och baktill med hvita band; ansigtsrand framåt bågböjd; haka framtill 
hvit med svart bräm, bakåt svart. Framhals brunröd, sidhals och kräva 
likaså, nedtill och åt sidorna begränsade av svarta band, bakom dessa hvita 
band; nacke och halsrygg svarta, åt sidorna och nedtill med hvit gräns, 
halsband fram- och upptill samt å sidorna bredt, hvitt, halsen ovan om detta 
framtill svart, åt sidorna brunröd, hvadan de nämnda färgerna sträcka 81g 
från huvudet ned på övre delen av halsen. Rygg, skulderfjädrar och 
kors svarta; övre stjerttäckare hvita. Stjert svart, avrundad; stjertpennor 8 
par. Bröst framtill blåsvart, i botten och baktill hvitt; sidor framtill hvita, 
baktill med mycket breda svarta spetsband; mage och undre stjerttäckare 
hvita; slaksida hvit med breda svarta spetsband. Vingar brunsvarta, spet- 
siga; tumvingens fjädrar: 1 lång, spetsig, svart, 2 brunsvart med hvit spets; 
handpennor 10, 2>1>3, de innersta kortare än armpennorna, 2 och 3 i 
utfanet utskurna, de innersta kortare än armpennorna; armpennor 15, brun- 
svarta; armbågspennor 3, < armpennorna; handtäckare brunsvarta, de små 
med något blekare spetskanter; armtäckare och de mellersta svarta med 
hvita bräm, de mindre och kanttäckarna svarta; undre hand- och armtäckare 
gråbruna, de mellersta och undre kanttäckarna brunsvarta; undre överarm- 
täckare långa, mörkbruna. Vadtäckare lika med sidorna baktill; vad hvit, 
fjäderklädd nästan till hälleden. Fötter mörkt svartgröna', torra svartbruna. 
Tars något hoptryckt, framtill, sidor och tarssula nättecknad; tår 3 >4>2>1; 
klor svarta, krökta, 3 bred >2>4> 1, som ej når marken. 

2. Hona, gammal, i ruggning, PAYKULL, Riksm. 

Liknar hanen. Kräva rostbrun med hvita, täckta spolar, inblandade 
brunröda nya fjädrar, å krävans sidor övervägande. Rygg och skulderfjädrar 
mörkbruna, blandade med nya svarta med svaga tvärband. Bröst framtill med 
mörkgråbruna, nötta, dock täckande fjäderspetsar, kortare än hos hanen, i 


- RÖDHALSAD GÅS. 


bottnen hvitt; sidor med blandade svarta och gråbruna fjädrar, baktill lika 
med hanen. Vingar mörkbruna. Handtäckare med hvita spetsar, de små 
brungrå med hvita spetsfläckar; armtäckare och de mellersta med hvita 
spetsar och gråhvita, nötta bräm och kanter; kanttäckare svartbruna ; undre 
handtäckare brungrå; undre arm- och kanttäckare samt undre överarm- 
täckare bruna. 

3. ”Ung', oktober 1793, Skåne, J. A. REtz1ivs. Mus. i Lund. 

Näsborrar ovala, baktill något smalare. Ögontrakt hvit; kind och haka 
svarta. Tinning och sidhals med en stor, hvit fläck, omgivande ett rödbrunt 
fält med hvitt spetsbräm; kräva rödbrun med hvitt spetsbräm, bakerst med 
nhvitt tvärband; nacke och halsrygg svarta. Bröst framtill och sidor mörk- 
bruna; mage och slaksida hvita. Handpennor mörkbruna, 2>1>3, 1 och 2 
med utskurna infan, 2 och 3 med utskurna utfan och med spetsar och utfan 
vid spetsarna blekta; armpennor svartbruna; handtäckare mörkbruna med 
något gråaktiga spetsar; armtäckare, även de mellersta, svarta med grått 
spetsbräm; kanttäckare svarta med bruna kanter. 

4. Skåne, D:r LÖFDAHL. ÖYLLENKROOKS samling, Mus. i Lund. 

Tinningens och sidhalsens bruna med hvitt omgivna fläck ren; krä- 
vans rödbruna färg ren, utan hvitt. Övre stjerttäckare hvita, de längsta nå 
bakom stjertpennorna. Vingarnas svarta färg renare; handpennor 1 = 2 > 3, 
till en del i utväxt (de gamla stäckta); de mindre armtäckarna och kant- 
täckarna sakna hvitt bräm. Den ena mellantåns klo 5 m.m. 


[| 
| 


HM 1 2 Sö 4 

HO SVST BVT OR ME Sar bong VR NE Fare sit RANA ENE Re ER RA rr ÄN GALN U rret c. 300 | c. 310 — — 
IVARS OT LU EES AL OR Ugl slak VR bd äre ran nd RKh AR WERN er FÄRSEN VGA No TT TS T2 70,8 

ENS DN fe To dia 16 ag na 3 207 a RE er NR KARE ENAS AN 6,23 0.20 24 24 

» » IB: OK TIA VIL ELSG ÖLEN vekar a ab Pb SAN RNA MA rk FR stra. pr Ke 26 26 — — 

» » från spetsen till näsborrarna «............ 14,3 13,5 — 13 

ISTER RB (6 Me MA KA Fk & SATAN SANNE RIDA SAN BRP SAEA IBS EA SFR 15,3 16 15,7 14 

D 4 rs INGARÖ FUL ULPbS bss bar ANT RA SERNER RAA HR SR 10 2,5 10,5 9 

(RS O BE SO TOGEA: sasse ss Nea NIREAE b RAR ARN VA PAR ENS SAS RREDE Sig ker 17 c. 17 — — 
Näbbets bredd vid näsborrarna ......ssssssstesesrsererre rr 13 13,5 13 14,2 
UNF RON AN an BIN JRR 0 a KMR KS) AD FAR RIE SAO a RANG et PR RES AES 11 9,5 9 9,5 
» LENENGEEA I oseesr grs Nta Möte Der BAS r RN fö Le a go RA Sable NAR ERA 12 11 11,7 10,4 
UNNI SD rn särar ESR 4 reor a R ERA AV bla än rö ba NARE SR ÄGER a RR TEN klä derng 48X1,2! BX1,5 — 5,5 

IRS RITAS GT ULFÖKU sms sad sheet ra tl bär RSS VTG kNN denn brå da 328 340 340 

ÅRET rn NAS EA 6 KE BLI SEN art pr NA år RAR MAA EES I ST OAL 141 129 — — 

FSE i NE TEORI Ås ro ve bock kik pb ARN p JRR BRG mibr Win bis vd 4LA Bro ON BBS 112 111 117 102 

Stjertspets framom VingSpetsaärDå...........issssorssosrsont c. 21 GC, 16 — — 

SKE GN AR nl 0 SDR ekar ters MILAN SEIN skin byte AR BJ In leg ale SE DLeA oc re Möre VRT 62 53 57,2 49 
Sal a UI RATE DE FR ad 0 FA ASPEN SNS SR ER MIT BLI Sv DE RAL RER 55 51 449,5] 43+6,5 


Ägg.  Smutsigt, brungult, småflammigt, 66—71x44—45, 


v. MipDD. 


2. st. Häckar i närheten av Ishavet vid Ob. 


ANSER RUFICOLLIS. 1303 


Den rödhalsade Gåsen kallas Loohe hos ostjakerna, GME- 
LIN, 1740. TIakttagen nära Irtisch vid föreningen med Ob d. & 
I andra delar av 
Sibirien är den sällsyntare utom vid vårflyttningen, Parras, 1811. 
Vid Obdorsk d. 2—3 ej sällsynt, men endast en erhölls av FinscH, 
1877. Ej vid ”Taimyrfloden, men vid Päsinas mynning talrikt 
häckande, liksom i Boganida, der den ej är sällsynt. Ägg, föga 
På Break-off-sky- 
öarna i Jenissej, 70!'/2” Ö. long., erhöll ScHWANENBERG d. + 2 ägg, 
2?5/ao X1”"/ao eng. tum; han sköt fogeln, innan den lyfte från äggen: 


ruvade, erhöllos d. ? g. st., V. MiIDDENDORFF. 


dessa voro smutsigt hvita, mer eller mindre gräddfärgade. Små 
ungar sågos få mil söder om nämnda ställe d. ?, SEzBouwm, 1879, 
Häckar på tundran från Petschora till Taimyr, huvudtåget går 
genom nedre Ural, SEvErRzoW. En gång träffad i Jakutsk, Dyr- 
BOWsSKI. I "Turkestan sällsynt under flyttning, NEVERZOW, 1878. 
Nämnes från sjöar i S. Sibirien och Tatariet av NAUMANN. — Till 
Astrakan komma de mot slutet av febr. och början av mars, men 
flytta snart åter bort. I maj, då isen går upp norr ut, återvända 
de ditåt, Parzas, 1811. Under vår och höst ej sällsynt, JAKov- 
LEFF, enl. HENKE och SErBonwmM, 1883. Träffad vid Orel; vid Don 
fåtalig, SEvERZOW. Vid Svarta havets kuster mycket sällsynt. I Kas- 
piska havet om hösten; i Persien om vintern, GMzELin m. fl. 
Om vintern på Kaspiska havet till 39” n. br.; Mugan i febr., RADDE, 
1881; hållen tam i Tiflis, ScHarLow. Besöker Kaspiska havet i stora 
flockar under höstflyttningen, Sezrzoum, 1883. — Vid Arkangel myc- 
ket sällsynt; endast sedd en gång på våren, SEEBoum, 1882. Ej 
träffad vid S:t Petersburg, BraAnor. I Centralryssland mycket 
sällsynt, SABANEJEFF. Vid Moskva, Martin. Under flyttning träf- 
fad i Orenburg, EWERSMANN m, f.; i Sarepta ”årligen', BoanDAnNow; 


1304 
Volga, DrEssErR; Orloff guvernement, DaAniLoFr, enl. DRESSER. 
Om dess flyttning m. m. se vidare här nedan. ER 

I Sverige erhölls en av A.J. Retzius vid Lund i början av 
okt. 1793; vid Ystad togs en under senhösten 1839. Ett par 
sågs hland Gräsänder på våren 1838 av ExKstrRöm på Mörkö. 
Dessutom skall en hava träffats för många år tillbaka vid Mön- 
sterås, enl. av NILS8oN gjord rättelse, men ej vid Oskarshamn, 
såsom av flere, hvilka förbisett rättelsen, blivit anfördt. 

I norra Seeland en gång 6 stycken. I Isefjorden erhölls en 
d. 10 1855, hvilken under en vecka hållit sig bland tama Gäss 
och visat sig föga skygg. Denna var väl densamma, som KJzE- 
BÖLLING omtalade i ett samtidigt brev till v. HomeErErR. Den + 
1862 erhölls en bland Prutgäss på Amager. Vid Ribe sällsynt; 
stundom på Jutlands V. kust, KJERBÖLLING; enl. NAUMANN här 
nästan hvarje år(?) i små flockar om 4—6 st. I Slesvig några år 
före 1863 skötos och uppåtos 3 st., hvilka smakade mycket godt, 
BENzon. Visar sig i Hertigdömena sällan under vintern, vid Ribe, 
Boir, RoOHWEDER, 1875. Skall även hava träffats i Slesvig, Cornuin. 

På flyttning 2 gånger på Pommerns kust, NAUMANN. 

För längre tid sedan erhållen på ön Koos, HornscHUCH. 
En gång träffad i Sachsen, NAUMANN. 

Träffad i Ö. Wiirtemberg, HEUGLIN. 

'Synes ej vara sällsynt i Galizien; av en flock om 50 st. 
erhölls en hane, som genom kast fick vingen skadad. Han blev 
inom få dagar tamare än de vanliga tama Gässen och åt ur 
handen hvarjehanda grönsaker, såsom kål, men ej säd, bröd, po- 
tatis o. d. I sitt beteende liknade han vanliga Gäss, men han 
ville gerna klättra upp på stolar och bord; höll sig om natten 
stilla och satt med huvudet under vingen, L. Martin, 1856. 

I Holland temligen sällsynt, någon gång en flock av flere 


RÖDHALSAD GÅS. 


ANSER RUFICOLLIS. 


stycken; vid Rotterdam en hane i 1:a året, Mus. i Leiden, 
SCHLEGEL. | | G | 

Få gånger har hon träffats i England, YARRELL m. f.; är 
tillfällig, sällsynt; i Devonshire i febr. 1837; i Essex d. i 1871. 
I Skotland en gång, Berwick on Tweed i maj, DRESSER m. fl. 

En gång erhållen i Belgien, Naumann. I Normandie en gång, 
NavwannN. Erhållen vid Caen i jan., ScHLEGEL, i Saint-Louis nära 
Rochefort under vintern 1828—30 och d. 13 1856 vid Bas-Boisg, 


Aube, DEGLAnND, GERBE; en ung fogel erhållen i S:t Romain de 


Colbosc d. 35 1879, LEmELLeiL. I Strassburg, VIEILLOT, YARRELL. 

Skall hava blivit en gång sedd i Macedonien, ELWwEs, BucK- 
LEY, 1870. 

I Italien träffad 2 gånger, en vid Florens d. 7 1869, Gi6nr- 
OT TÖS, 

Väl säger v. MIDDENDORFF, att hon i tusental övervintrar i Egypten, 
hvilket säkert beror på en felskrivning, möjligen i stället för ÅA. cegyptiacus, 
emedan den annars borde hava varit känd av de gamle egyptierna och 
grekerna och även ofta iakttagits under senare tider, hvilket icke inträffat. 
E. v. HOMEYER har uti sitt senaste arbete ”Wanderung ... 401 en angående 
denna sak liknande anmärkning. Emellertid förfaller den på artens förmenta 
flyttning till Egypten grundade slutledning. 

Träffad under senare tid endast en gång i Alexandria, '8. 
ÅLLEN', DRESSER. 

Sannolikt var det denna art, hvarav 4 st. syntes om våren i 
Nagpore, Indien, BLytEH, 1870. 


Till de nedre trakterna av Ob kommer hon årligen från NV. 
vid den tidigaste våren, medan ännu isen ligger kvar; de draga 
sig upp åt Ob, tills de träffa öppet vatten. De flytta i stora ska- 
ror och i sned linie eller bilda de en vinkel. De låta höra ett 
läte liknande: ”tschakvoi', hvarav ostjakerna kalla dem Tschagvoil, 
samojederna: Tschagu. Sedan floderna nedåt gått upp, flytta de 


RÖDHALSAD GÅS. ANSER RUFICOLLIS. 


nedåt desamma och tillbringa den korta sommarn samt fortplant- 
nings- och ruggningstiderna i öde kärrtrakter vid ishavets kust och 
isynnerhet å den nordligaste landtungan och förmodligen även på 
Novaja Semlja. Vid slutet av augusti, då kylan återkommer, 
flytta de åter söderut till Beresov, endast mycket sällan sydligare 
än 58 on. br. Hon förekommer även talrikt vid utloppet av Jenis- 
sej och Lena. Fogeln kommer och bortflyttar vanligtvis i skym- 
ningen eller om natten. "Under våren den 10 april 1774 flyttade 
den flockvis vid sydliga Volga, och den skall årligen visa sig 
vid Astrakan. "Troligtvis, säger Parnas, övervintrar denna Gås 
med spridda flockar av Anser erythropus i träsken omkring södra 
delen av Kaspiska havet. Parnass förmodade, att de flytta långs 
nordkusten till Island och Nordamerika, hvilket dock icke be- 
kräftats. Vid Ob håller sig fogeln alltid i flock, är mycket vak- 
sam, skygg och svår att komma inom håll. Man fångar den 
deremot ofta i uppspända nät och förer den ofta levande till To- 
bolsk och andra orter. De fodras med havre och bliva snart 
tama, men kunna svårligen der hållas vid liv över vintern, de av- 
magra och dö den ena efter den andra, och man har icke kunnat 
få dem att fortplantas i fångenskap, hvarför de icke häller kunnat 


bliva husdjur, PALLAS. 

Jag har utförligare anfört det, som jag funnit angående fogelns flytt- 
ning, då samma ämne under senare tid varit föremål för särskilda uttalanden, 
såsom av PALMEN, EH. v. HOMEYER och senast av W. HARTWIG. — Såsom en 
ibland orsakerna till foglarnas flyttning hava flere förf. antagit dagerns av- 
och tilltagande, hvarvid dock icke RUNEBERGS uttalande, i "Ett litet öde, 
se ovan p. 1218, men väl det i en tidning 1874 blivit påpekadt. Häremot 

har man antydt, att ”Dichterworte” böra tagas såsom sådana, och att de ej 
utgöra vetenskapliga bevis. Åven om detta må medgivas, kunna skalders, 
icke minst sådana som RUNEBERGS, ord grunda sig på iakttagelser, hvarom 


så många av både hans och andras kväden bära vittne, och hvarpå jag vid 


flere tillfällen anfört exempel. 
I zoologiska trädgården i London har den underhållits. Beter 


1805 


sig ganska likt Anser bernicela och blev mycket tam. Hoi trives 
bland andra foglar och var isynnerhet förtrolig med en And, för- 
tärde samma ämnen som Gäss och Ankor; hon ville icke förtära 
säd, men åt gerna kål. Köttet är, enl. Parras, utmärkt fint och 
smakligt och skall icke vara tranigt. 


Anas torquata, Loohe Gw., Reise (1740) 330; Allg. Hist. d. Reisen XIX 
17695-530, 


Anas peregrinus FrRiscH, Vog. Deutschl. Suppl. Pl. 157, 1763. 


Anser ruficollis PALL., Naturg. Merkwird. Thiere VI 1776, 24 tab.; Zoo- 
gr. II 1811, 321 (It. III: 701 Gm.). LeErrcH., Reise II 1775, 184. 
Mer. u. W., Tasch. II 1810, 561. TeEmm., Man, IV 1840, 522. SCHLEG., 
Rev. 1844, p. CXI; Mus. Ans. 1866, 102. Nirss., Orn. II 11, 1822, 
246; En. II 1858, 410, 574. ZaAw., En. Gal.-Buk. Wirb. 1840, 127. NAuwM., 
V.D. XI, 1842, 408; XIII 1860, 297, v. BALD.; N-a 1854, 155. DE SERR., 
Migr. 1842, 98. Jarpb., B. of Gr. Brit. IV, 82. KJaErRB., N-a, 3 H., 1850, 
93; Danm. Fugl. 1852, 361; v. Hom., Br. 1881, 224. THompes., Irel. III 
1851, 64. GAD:, N-a 1852, 3 H., 10. Barp., N-a 1858, 463. "WALL. 
N-a 1854, 269. v. Mipop., Isep. 1855, 76-7; Reis. II 11, 1851, 229, Tab. 
XX. Martin, J.£.O. 1856, 95. A. BEnzon, Skand. Naturf. Förh. (1863), 
1865, 428. vv. DrostE, Z. G. 1868, 404, BorGeGr., Nordd. 1869, 127. 
HARTINGSAT (Cr HSVNBST I KOR: PAOA ARSA LST BOSNIA Y SG SSR 
1874, 441; Ibis 1878, 418. Roumw., V. Schl.-H. 1875. Dzress., B. E. 
LI, LII. 1876. PaALm., Zug. 1876, 50, 66, 84, 90,-3,-9, 106, 123,-5, 132,-5, 
147; Antw. 1882, 41-2. FinsocH, Ibis 1877, 62. LEMELLEIL, Bull. Zool. 
France 1880, 75; ref. Ibis 1881, 481. BRrAnprt, J.f.O. 1880, 248, BE. v. 
Howm., Orn. Br. 1881, 3, 224; Wand. 1881, 86, 94,-6; DEmMiD., Voy. 282, ref. 
v. Howm., 1. c. 404. HENKE, SEEB., Ibis 1882, 228. SEEB., 1. c. 385. 


Casarca minor LEPECH., Reis. II Anhang. '1775, 183". 


Anas ruficollis GM., L., S.N. 1788, 511. LaArTH., Ind. II 1790, 841; LA'rH., B. 
Hion i 1/98, 0063 -LY II föT2, 000: 0 GIV ul Ar KÖTT: DIA RRINVE 
Fn. 1800, 114. Tzrirv., Danm. o. Isl. Fugl. 1823, 182. Trmxm., Man. II 
1840, 826. | 


Bernicla ruficollis Borr, Isis 1822, 563. NSTEPH., Shaw, Zool. XII 1824, 53. 
BreumM, V. D. 1831, 852. EYTON, Anat. 1838, 85. DeraL., G., Orn. 
1867, 490: BrLyrtH, Ibis 1870, 176. FELw., BucKL., Ibis 1870,-339. 


FR 9 | 
Lv | 


1306 | INDISK GÅS. ANSER INDICUS. 


COoLLIn, Sk. Fugl. 1877, 649. SEEB., Ibis 1879, 159; 1883, 33. GiGaL., 
Ibis 1881, 214. RaApbpeE, v. Howm., Br. 1881, 3. ScHAL., J.f.O. 1881, 221. 
Chenalopex ruficollis LEss., Traité d'Orn. 1831, 628. 
Rufibrenta ruficollis BoNAP., Compt. rend. XLIII 1856, 648. 
Roothhalsgans RaADpE, E. v. Hom., Br. 1881, 15. v. How.,; 1. c. 109; Wand. 
1881, 100-2. | 


228b. INDISK GÅS, Anser indicus (IAtH.). 


'Huvud hvitt, ansigtet med två svarta band, bildande vinklar 
å nacken; näbb gult; iris rödbrun. Sidhals upptill hvit med 
svart långsgående band. Kropp ovan ljust blågrå och gråbrun, 
bröst ljusgrått, båda med ljusare bräm; näbbås 45 m.m.; fötter 
gula, tars 85 m.m.” 


Denna Gås, som N. BrRuzELnivs närmare beskrivit, har träffats i Sverige en 
gång, neml. i Löderup, SÖ. Skåne, der d. 3 1884 skötos 3 st., och följande 
dag, d. 3, fans ytterligare en död; 8—9 st. Gäss av samma färg hade iakt- 
tagits, och en av dem hade slagit sig ned i en damm hos några Ankor. 

Hon tillhör icke vår, icke ens Europas fauna, och jag måste derför 
här endast i korthet meddela följande. 

I Indien om vintern fockvis, tilläventyrs kommande från Tibet. Köttet 
är smakligt, LATHAM, 1790. Vid Umballah 1866 i stor mängd, BEAVAN. 
Erhållen torgförd i Calcutta 1842; näbb och fötter gula, BLytH. Hon om- 
talas av SEVERZOW från Aral-Tianschan såsom häckande, och först såsom 
en ny art, hvilket han sjelv sedan rättade. Synes icke ännu hava träffats 
1 Kina eller Japan. 

Har blivit införd till Europa och hållits tam i flere zoologiska träd- 
gårdar, såsom i Hamburg, der hon 1879 hade levat över 8 år, Borav. Åven 
1 Berlin, der hon fans år 1875, Bopinus, och der hon sedan år 1880 även 
fortplantat sig. Ågsgen äro hvita; ruvningen varar 27—28 dygn; ungarna, 
utkläckta i juni, äro fullständigt fjäderklädda efter 9 veckor. 

Det syntes derför icke osannolikt, att den flock, som träffats i S. Skåne, 
kunnat härleda sig från någon zoologisk trädgård. Från Berlin har den 
upplysning erhållits, att de icke kommit derifrån. 


Anas indica LATH., Syn. II 1790, 839. 

Anser undulatus VIEILL., Tabl. Enc. Méth. Orn. I 1823, 114. 

Anser indicus STEPH., Shaw, Gen. Zool. XII 1823, 66. JaArD., B. of. Ind. 
III 782. DzreEssEr, Ibis 1875, 97. Bopin., Z. G. von Berl; 1875, 18. 
BoLr., Z. G. 1879, 366. GaAEBL.,l. c. 1883, 246. DöriGEn, Geflägelzucht 
(1886) 1885, 444. Brvuz., Göt. Handl. 1886, sep. p. 1-8. 

Bernicla indica GRAY, Gen. III 1849 (608). BryrtH, Cat. (1849) 301. 

Anser Skorniakovi SEv., J.f.O. 1873, 377; Ibis 1876, 419. 


Slägtet AND, Anas (L.). 
Näbb bredt; hals kort; fötter låga; baktå utan bred simflik. 


Ögonvrå fjäderklädd, men hos A. moschata naken. 

Detta och följande slägten hava blivit delade uti flere, såsom av den 
här nedan upptagna synonymien synes. Åndamålsenligheten härav såväl 
som av uppställandet av underfamiljer och underslägten synes mycket tvivel- 
aktig. På grund av detta och andra skäl har det synts mig riktigast 
att så litet som möjligt frångå den plan, som SUNDEVALL följt vid ordnandet 
av plancherna till detta arbete. 


228c. BRAMIN-AND, Anas casarca L. 
Anas rutila, Pl. LXXXIII, fig. 1. 


Näbbnagel framtill bred, bakåt smal; iris ljusbrun; näsborrar 
föga bakom näbbets midt; huvud framtill hvitt, kropp roströd, 
vingtäckare hvita, spegel grön; stjert avrundad. 

Längd I 7 9”; vingbredd 297”. Vingspetsarna nå bakom stjerten, 
LEPEOCHIN. 


1. Hane, gammal, april, Sarepta. 

Liknar n:o 2. Näbbnagel föga höjd, kant tillbakaböjd. Överkäkens 
lameller nå nedom kantens mellersta del. Pannvinkel bildar en framåt riktad 
rät vinkel. Huvud hvitt, nedåt ljusgult; ansigtsrand lodrät, nederst tillbaka- 
gående. Halsband svart. Rygg framtill rödbrun, bakåt ljusare med gula 
bräm; skulderfjädrar ljusare rödbruna, bräm ljusast, de innersta långa, fint 


BRAMIN-AND. 


svart vattrade; kors med rödgul svart fin vattring; övre stjerttäckare grön- 


svarta, de längsta nå nära stjertspetsen. Stjert något avrundad, svart; stjert- 
pennor 7 par, med avrundade spetsar. Handpennor undertill gråsvarta. 
Spegel stor, violettgrön, glänsande, ram framtill hvit, upptill rödbrun av arm- 
bågspennor, hvilkas spetsar övergå till hvitgult; armtäckare, även de mel- 
lersta, och kanttäckare hvita; undre handtäckarnas spetsdelar svartgrå; de 
övriga undre täckarna hvita; undre överarmtäckare långa. 

2. Hane, gammal, 22 maj 1854, Stockholms skärgård. 

Näbb svart, framåt avsmalnande, nagel något upphöjd, oval, näbbås 
platt, bred, stupande, framom näsåsen rät. Käkkant nedåt bågböjd, över- 
käkens lameller tunna, täta, nå nedom kantens bakre del. Pannrand av- 
rundad. Näsborrar ovala, närmare ansigtsranden än näbbspetsen och när- 
mare näsåsen än käkkanten. Iris "brungrå. Huvud hvitt, bakåt och nedåt 
ljusgult; ansigtsrand bågformig; haka rödgul. Hals ovan rödgul, nedtill och 
kräva mörkt rödbruna; halsband svart, smalt. Rygg främst rödbrun, baktill 
gul med svart vattring; skulderfjädrar ljusare rödbruna, mot spetsarna bleka, 
de innersta vattrade, den understa med infan svart, utfan hvitgrått; kors 
svart med ljusgul och hvit fin vattring; övre stjerttäckare svarta. Stjert 
svart, med något grön skiftning, något avrundad, stjertpennor 7 par. Bröst 
rödbrunt; sidor rödbruna med gulbruna bräm; mage och undre stjerttäckare 
rödbruna; slaksida med blandade svarta fjädrar med hvit eller brun vattring 
och bruna med svart, mest täckta av sidornas rödbruna fjädrar. Vingar spet- 
siga med stor hvit fläck; tumvinge med 4 fjädrar, trubbiga, svarta, 3 med 
hvitgrått utbräm, 4 med utbräm vid spolen gråsvart, utåt hvitt; handpen- 
nor: stora I, 2>1>3, svarta, spolar brunsvarta, undertill svartbruna; arm- 
pennor 12, bildande spegeln, utfan grönt med violett skiftning, mot roten i 
utfanet och spets i infanet samt spetskant i utfanet svarta, infan mot roten 
hvitt; armbågspeénnor 3, utåt rödbruna, mot spetsen bleka, ända till gulhvita, 
infanet svartgrått, å 2 och 3 rödgult, bildande spegelns övre ram; överarm- 
pennor: infan svartgrått, utfan hvitt; handtäckare svarta, de små svarta och 
hvita, vattrade; armtäckare, även de mellersta och kanttäckare hvita; undre 
handtäckare hvita, spetsdelen svartgrå; undre armtäckare, de mellersta och 
undre kanttäckarna hvita; undre överarmtäckare långa, hvita. Vad hvit, 
fjäderklädd nästan till hälleden. Fötter svarta; tars, framtill nederst med 
sköldar, för övrigt nättecknade; tår 3>4>2>1, som når marken, första 
leden av 4 med små ringformigt liggande sköldar, simhud svart, 1 utan 
simflik; klor. svarta, krökta, 3 vidgad, >2>4>1. 

3. Hona, gammal, maj, Sarepta. 

Liknar hanen, men den rödbruna färgen är något ljusare, och hals- 


band saknas. 


4 
>> 
4 


ANAS CASARCA. 1307 


4. Dundrägt, 1869, Sarepta. 

Näbb svart, framåt bredare, näbbås vid roten bred, platt, jemnt slut- 
tande till nageln, denna brungrå, i kanten med hvita fina streck, svagt till- 
bakaböjd. Överkäken hvit, underkäken brunsvart, nageln grå. Övre ögon- 
lock svartbrunt; ögonvrå hvit, upptill med ett rostgrått band. Dundrägten 
tecknad lik Å. tadorna, ovan rostgråbrun, något ljusare än hos A.tad., med 
hvita fläckar, undertill hvit. Halsband med bredare gråbrunt band. Korsets 
mörka färg intager större bredd, åt sidorna mindre hvitt. Tår, 1 synes < 
än hos ÅA. tad., 1:a leden av 4 ovan med större sköldar; klor 3>2>4>1, 
långa, smala, spetsiga, krökta; hos A. tad. mycket kortare. 

9. Dundrägt, juli 1877, Nedre Volga, CARL MÖLLERS samling. 

Orontrakten saknar mörkgrå fläck. Den hvita färgen med svag drag- 
ning åt rödt. Sidan av korset och slaksida med mera oregelbunden fläck 
än hos ÅA. tadorna. 


5 198 25 32 4 p. 
RUSE SCR etföt SUS Rdr ET fa SES TN VN RVRS NR PA BRN NINE — c, 550 -— — 
ERT UCS br BAN OMGE ot ans kr En sk RA SLA 93,5 105 10 55 
NAD rv kanot FI BoTT res vt sele aAa ssd herde 36,5 42.5 38,3 22 
» » I Fä 4 0051 NAT a bg SM a Wi ksber arr FARK SR Ne 46 c, öl 45,5 20 
» » från spetsen till näsborrarna... 24,4 27 24,4 14 
Hr HOJUS VIC SLAG vv TORG oo rireres bi sesssr — 10 — 10 
» 2 fi [RE LANE OG I? BN rs SFS EV MA SAN gär rr SR SN 21,3 20 20 11 
» PEN 3 AR 0 a NR OT SH en 8 EEG ER SA RR 15,3 13 12 8,5 
DERE OR OLE oa Sa DLR bo RNA RI NEED ESS Vesa ARN 18 c. 16 16 9 
Näbbets bredd vid näsborrarna ............... 18 16,5 16,2 9,6 
D BEÖPICA, DTE(KO okt rlcerieriereRren NR 18 17,5 16,7 11 
PAT 0 LS DT OC ok era aa or fr R a Apr erg RE 9 8 6,7 5 
» (27525 A 5 SRS R AES SPN a rk gt 10,6 11,2 11,5 17,5 
IV ABDOP BAT Lo vind dest 0 Maude ba ALA Nei Meles AN 6 c. 6X2 6X3 2 
VINES GNS- Hare (> UID OKD vers kennel gg ar rg AE ARA då 340 344 320 — 
ÅL HT ae RR rod NGA AE RR SE tkr er PR RR lbs RER 120 120 | 111 — 
OTOT bj LATE aj ärel hd lad Sk rn SC Da EV Are RR GE 140 130 121 32 
Stjertspets bakom vingspetsarna ............... — c.10 — — 
4 3525 RATTA SR ANRE AT DAN SEE al Cat SNI Ol a 1 Oh 58,5 60 | od 27 
NEG KRT GG GC RÖ Aso es delslea la Bra vd sa faan Mt 5411 54+9 488,5 227 


Agg. Övala, finkorniga, glänsande, hvita. 
1. 1 juni 1865, Sarepta, MoEsCHLER. a gråhvitt; b hvitt, glänsande; kull? 
2. 1867, Sarepta, MOoEscHLER. hb kort. 
3. 1868, Sarepta, MOoESCHLER. Db litet. 


NM 1a b 2a b 33 b 
Å BRSTS LAN SA oerfaren I Tee ARN erg 64,6 63,2 (lid 62,7 65,8 62,8 
| FEAT 05 3A 6 OA re ÖRA ab RE fatt ELLA DN Kr 46,4 44.8 48,7 47,3 48 44.3 
I FST plåt Ur AAA AN NA al AS Nr 18,2 18,4 22,7 15,4 17,3 18,5 
>» reducerade längd .......isiss.eis a 1544 1,47 1,33 1,36 SN 
PAT TORVANTEL re vogr os VA båten EN | 2997 20010 frid 2966 | 3134 2782 


a 

Är 

Lå 

9 

- 

- 

3 

ud I 
Kg 
SJ NE 
s 
Fake 
AR 


— BRAMIN-AND. 


1308 


Erhölls i Stockholms skärgård d. 7 1854, se ovan p. 1307. 
Skall även hava erhållits på Bornholm och av BrRönNnnicE, enl. 


KzzErRBÖLLING, blivit sänd till PEnsant, hvarom jag dock icke 


funnit någon uppgift föreligga i deras skrifter. Enl. en annan 
uppgift skulle exemplaret kommit till museet i Köpenhamn, der 
det dock, enl. CoLrLrinS, icke finnes. 

Skall en gång hava träffats i Ladoga, Parmwéns. Har sällan 
besökt N. kusten av Estland, erhölls i Selks, Russow, 1880. 
Flyttar norr ut i Ryssland i allmänhet ej över 53 och tidigt på 
våren. ”Talrik i hela Ryssland och Sibirien, i nedre Volga, 55', PAI- 
I Astrakan; DEmivdorr hade sändt den till Linné. Häckar 
I S. Ryssland erhållen i juni 


LAS. 
talrikt i stepperna, DRESSER. 
1858, ScHLEGEL; allmän, kommer parvis i slutet av mars, häckar 
och flyttar på hösten, DrEsseErR. Häckar i stela klippväggar i 
ödemarken flere mil från de ställen, der hon hemtar sin föda; 
lägger '3—4' ägg, TRISTRAM, BALDAMUS. 

I tempererade trakter omkring Kaspiska havet, i Tatariet, 
Mongoliet, i granskapet av floder och sjöar, Parras. I Astrakan 
mindre allmän än ÅA. tadorna. Häckar i allmänhet i ihåliga 
träd, stundom högt från marken, HENKE, SErBomm, 1882. I Kau- 
kasien temligen allmän, MÉNÉTRIER, DRESSER, m. fl. Är allmän 
stannfogel med undantag av i bergen, SEEBOHM. 

I Sibirien kallad Turpan, går om sommaren knappt nord- 
ligare än om vintern, Parras. Vid Marakul, V. Sibirien, O. FinsoH. 
Häckar och vistas på flyttning i Turkestan, SzvErzow. Vid Baikal- 
sjöns SV. kust och i S. Transbaikals stepper ej sällsynt, RADpE. 
Hade i Daurien ägg, 12—16 st., i medlet av maj, DYBOWSKI, 
DrEssEr. I Staryi Tjuruchaitui, TACzANOWSKI, 1873. 

I Tyskland tillfällig, erhållen i Schlesien, NAUMANN. I Mark(?), 


enl. VANGEROW, men enl. senare underrättelse endast en gång 


ANAS CASARCA. 


å ma UR SPE RN KANE 1 Beg a SNOOK, Så RA TSE Bö a EE PR (Fl AN SK 
GE TOT VR ot GERT LV TRE Sn ÄNAS a ANS fö! BD gt I NREN EA rr SS ANS IN VAT 
MR VA p ve "Er yMe AA FR ms VTA ÄR - NS a end CD CR 4 är (OAL d 
FP ER RNE fet FE rr En ar STA AMN TAG TN pe SK NA fart MELON FLN RY, 
ARTER TE GI JA ite LA fe å She mb AÄVENA FAL MA kö oe fayda rak ör TNE Ja TA be FN 
CW SOT teg Fö Vt Ng i JOE STA 2 AN AR Ög KEN YT Fan FIRE Må 4 FLY gt FAN 

4 ä É Era AJ k nå ? K 

PRE AA NRA RR Näe a ST ör SA Fega LA STÅR SR Hj Ca 3 fig ENS NG pv DAR ; Sm 

v PAN Fi AG LG MM 1 OR TASTE PR SR a a Weg ” 


cd UC be VT på WW 


träffad i N. Tyskland vid Hoyerswerda i Schlesien, ScHALow. 
Det sades, att i nov. 1853 skulle röda och guldgula vilda Änder 
hava visat sig å Donau och Inn. De hava annars sitt tillhåll å 
nedre Donau, derifrån de, såsom tidningarna omtalade, blivit 
skrämda av krigsbullret mellan ryssar och turkar; 'okändt är 
dock, om de tillhört denna art eller varit äkta tidningsankor' 
JÄCKEL, 1855. Träffad på Bodensjön, NAUMANN. | 

Erhållen i aug. vid Frauenberg, F'ritscH. Ej sällsynt på 
Siebenbirgens sjöar och floder, LANDBEcK; på flyttning en gång, 
STETTER. Vid floder, även mindre, men i synnerhet vid Donau 
talrik, mycket skygg, FinscH. Häckar vid Kustendje, Ungern, 
SIMPSON. En gång om våren, DrEsserR. I Transsylvanien, skall 
en gång hava erhållits på Malos av STETTER, DANFORD, BROWN, 
1873. 

Vid Hamburg iakttogos 2 st. 1881 första gången d. V 
Jahresb. 

På Orkney träffad en gång i oktober, DrEssEr. På Irland 
d. + 1847, THomPson; enl. DrEessEr har hon träffats här 2 gånger. 
I Storbritannien tillfällig, sällsynt; erhållen i jan., juli, aug., 
JARDINE, DRESSER. 


) 


Förmodas förekomma i Camargue, men bestämd uppgift, att 
den träffats i Frankrike, föreligger icke. 

Åtskilliga exemplar finnas i ett museum i Spanien; den skall 
häcka nära San Lucar, SAUNDERS, 1871. 
ses häcka N. om Gibraltar sund; 
och senhösten, IRBY, DRESSER. 

I Italien sällsynt; erhållen i Toscana 1839 och i Lentini i 
dec. 1842; dessutom finnes en i museet i Syracusa, G16aLIoLi, 
1881. Erhållen i Neapel; på Bicilien sällsynt, DressErR. På 
Malta i nov. 1858, OC. A. Wzrietr, 1864; sällsynt. 


Vid Guadalquivir; an- 
torgföres i Sevilla om våren 


ä We av t Ju da po ET än RR Ål cm ms EW RESA SR OR SA KE RR ERA RR LE RR AE Ti RR IR EE KRA SMP SE St lj RN Rn 
. i SPA Rs VALS ra SV FAO AIR AE Je CN Fra SE TPS SINE Sn AT - AN LS EA Va SE MARS SAMA Ls CT rt An La 0-3 LA af JA ER vant Rn RADE AR TIRE TE Sj pd dn hel ÄRR st AROR 
I JA bo - FE ct & eo = FR == "1 Ita. Fi JT BA a dj - - SN BS  VELV RS MR SN TIPSAR JEN a Ty fn ; PA AN AN 1 » y FIER : Apis | 18 RRD 0 fy re NS UR FR VG PIN | ER RNA Se TR «ft UPN 

JO = mt RR "= äl Ne fred IM d fe ER RE JAR FORE TOT ML år Vella OM mr Var. Ms 7 FÖRTS r Fv : ; TS MEN fKr ” PF aa ELSA ” ” WwW'r dr "” j WC RA Pan RA i = tt NYA a SLR 3 
SN SB RE PIL Se Fr Kristo AS Lä Vr Fy SING IE Me TT te aa nl Fa SAST AS SO YE se re VA NEN BMT i ko ke RR i - SSA Cen KE de ör SD SR Be FETT KL ERA VU ban båt v NR 
J vi SR I förs -; - el 2 d, Fr Rd EV + É WU fe 5 — + AF , - -h .K - ” ba VAR 44 AR - Was 
- je 4 ågså I MÅ SF VR a an dnr le & LEVE MS p FRA ER SS FE I . ji Fe s NE STA vi - fa tr se AV FR PR a. 4 J y” er Fe AR p d sdNS ALENA $ SA - Ur 3 t Kl Je é 
r v 7 NT a ED ME RE ARA a FAP vo Er | JEN Ar Me HON TAEA eter aa - - tb pra dd - ON g 3 PIE VAS , 3 2 SW ts : "IAN LA WE Me ÅR RER 
SÅ I ey] Sd RR äg "ön RR RE d Mg File AR ör q Ce - Å, st 2 AR 154 NL : 3 " - E F a SANN Fale de 2 kg ST 2 Y  . - : UN $ öke r SHL "» 1 IN 


br ( - åh " : | | N 
4 nd d ' 4 e - ". - - - . SIF. £ 
AN - = kd t 5 . Å , M L | | 
: ” . S od + 


BRAMIN-AND. 


Häckar i Grekland sällsynt, förekommer även i dec. och 
febr.; häckar i Macedonien, Krörzr. På Korfu sällsynt, Lord 
LILFORD. 2 gånger erhållen, en gång d. 4 1857, Powrs, 1860. 

Mycket allmän i Dobrudscha. Håller sig mest 1 sött vatten. 
Boet är svårt att finna, är alltid i hålor, stundom midt i ett sädes- 
fält; hanen håller vakt, när honan ruvar; lätet är metallklingande; 
fogeln är mycket skygg. Äggen likna dem av A. tad., och un- 
garna likna även denna arts, äro tecknade med svart och hvitt, 
Erwzs, BucKLerv. Isynnerhet talrikt häckande mellan Kassova 
och Cernavoda, SINTENIS, 1877. 

I Tanger, IrByr; torgföres: hon häckar, men en del flyttar 
över 1 april, maj, sept. och okt., DRESSER. Unge i dundrägt er- 
hållen från Bissao, S. Afrika, av VERREAUX, SCHLEGEL. Före- 
kommer i NV. Afrika, vid Kap Spartel, Drake; häckar i Algeriet, 
Sahara, LocKz. I saltsjöar talrik. Äggen, 7 st., äro livligt gröna 
I friskt tillstånd, torra mista de betydligt av färgen; de äro myc- 
ket svåra att erhålla. Hon bygger sitt bo i klipphålor bland 
Korpar, Svarta Glador och Egyptiska Gamen. För att erhålla 
ett bo, som fans i en klippvägg, fordrades all 'Mohameds skick- 
lighet" och alla hjelpmedel av linor m. m. Araberna tåla icke, 
att man stör fogeln, SaALvin. Hundratals besöka saltsjöarna, hava 
der dunungar i maj, Tristram. Häckar i Egypten i juni, enl. 
A. Brrnn Vid Josefskanalen d. 13—13 1859, på Nilen i jan., 
R. HaArTMANS. Vid Blå Nilen iakttagen d. tt 1850 och d. +, BrEnn, 
VIERTHALER. Vid Siout förekommo enkla individer eller par under 
nov.—Jjan., A. L. Avaxs, 1864. Träffad på Nilen av TAYLOR, 
1867; är här icke allmän, SHELLEY, 1871. I lägre Egypten under 
sept.—maj i flock om 35—2535 st. Fayoom, v. Hrvceuis. I Men- 
zaleh-sjön, SHELLEY. 

Torgföres i Smyrna, STRICKLAND, DRESSER. Allmän i det 


Sundevall, Svenska foglarna; forts. af Kinberg, 1881-6. 


ANAS CASARCA. SL 1309 


inre av mindre Asien. Vid Duendje funnos unga foglar d. Y, 
DaAnForpD, 1878. Häckar i Palestina; å Döda havet om vintern. 
Ägg i maj i norra Galileen, TRISTRAM, DRESSER. 

I Kandahar, S. Afganistan, erhållen d. ? och + 1881, enl. en 
uppgift d. 7, C.SwinHoz. På ett par ställen i Persien, i NV. trak- 
ter; talrik i sjön Goktscha, pr FitniPPi, 1876. S. Persien, BLAn- 
FoRp. Häckar mycket talrikt, St. Joun, DrREssER. I Gilgit sedd 
parvis under höst och vår, Bippuret, 1881. Häckar vid Himalaja 
nära sjön Sikim Ladakh i hålor i marken, i klippor eller ihåliga 
träd. I Burmah m. fl. ställen i Ö. Bengalen, enl. JERDON, Som 
omtalar, att bland hinduerna ännu går den legenden, att två 
makar för någon obetänksamhet blivit förvandlade till Bramin- 
änder och dömda att aldrig tillbringa någon natt tillsammans, 
hvarför de flyga på hvardera sidan om floden, den ena frågande: 
'Chakva', skall jag komma?, den andra svarande: ”Ghakvyvri', nej. 
Man- tror också, att den, som dödar en sådan And, dömmes till 
ständigt celibat; ett godt skydd för fogeln, åtminstone från infödin- 
garnas sida. — Vid Julpigoorie mycket skygg, Bzravan, 1868. Hon 
är i Indien allmän om vintern. I Sindh talrik, A. O. Hunwz; häckar 
allmänt i Yarkand, går upp till 16,000 fot över havet, HENDERSON, 
DrEssER. I Centralindien mycket allmän, SWInHoE, BARNES, 1885. 
I Dukhun parvis nästan hela året, i april en flock om 100 st., 
SyYKEsS, 1832. I Oudh och Kumaon under den kalla årstiden all- 
män i de stora sjöarna och på floderna. Under dagarna besöka 
otaliga skaror flodens sandbankar, sprida sig och draga derifrån 
mot skymningen, IrBzr, 1861. Hon är allmän i lägre Bengalen, 
BryrH, 1860. Går i Puga, V. Tibet, 14,000 fot högt, v. PELZELN. 
Talrik 1 Pamer, häckar der och samlar sig i flock i slutet av 
aug., SEVERZOW. 

Förekommande i Tatariet och Mongoliet, går ej över 55 n. br., 

209 


1310 BRAMIN-AND. 


NAUMANN Är i Mongoliet mycket talrik, bor i branta berg och 
skjutes aldrig, DaAvip; anses helig och är ej det minsta skygg, 
CARL BorH, 1879. I Kina om vintern talrik i inre vattendrag, 
sällsynt vid kusten; träffad mellan '”Takoo och Peking, SWwWInNHOE; 
I Foochow stundom, före- 
Torgföres, men 


i Peking temligen allmän, DRESSER. 
drager sött vatten. I Amoy allmän om vintern. 
sällan i Kina; träffas på Formosa, SWINHOE. 

Förekommer på Japan, SIErBOLD, ScHLEGEL; avbildas å ja- 
panska arbeten, BLAKISTON, PRYER. | 

Hon håller sig mest på öppna platser med fri utsigt. Liknar 
till sitt levnadssätt mest Å. tadorna, men beter sig mera som en 
Gås än en And. Dess gång liknar Gåsens. Deras ställning är 
mera upprätt än andra Änders, och de hålla sig, åtminstone i zoo- 
logiska trädgården i Hamburg, icke så mycket i vattnet som 
andra Änder. I fritt tillstånd är hon skygg och vild och sällan 
tillsammans med andra Änder. Kommer till sina nordligare häck- 
ställen tidigt på våren, håller sig, enl. MozEscHLEr, morgon och 
afton 1 skaror på fälten och tillbringar dagen vid vatten. 

Lätet liknar det av A. tadorna eller ljudet av en trumpet, 
eller låter det som ”gurr”. 

Födan utgöres mest av vegetabilier, gräs och säd, till någon 
del även av fisk, grodor, maskar m. m. I fångenskap förtär hon 
säd och andra ämnen likasom Gräsanden. 

Vanligtvis har hon sitt bo i ett högt träd, ofta 2—4 famnar 
högt över marken, men även i hålor i jorden och i bergsskrevor, 
derifrån de, enl. Parras, föra ungarna i näbbet till vatten. Bo 
stundom i hålor i marken och midt i ett sädesfält. Hanen hål- 
ler sig i granskapet av den ruvande honan och varnar henne 
vid påkommen fara. Boet har bädd av fogelns dun. 


Hos folk, såsom hos kalmukerna, som anse dem heliga, äro 


& 


ANAS CASARCA, 


de icke skygga. Hon blir snart tam; efter en vecka äter hon ur 
handen. De höllos stundom tama i Ryssland, men, om vingarna ej 
voro stäckta, drogo de bort om hösten, hvilket ock hände med dem, 
som "Diva Katarina II Augusta egde i sina trädgårdar. Till följd 
av hennes nästan gudomliga mildhet', säger PALLAS, även mot djur 
och foglar, brukade hon icke tillåta, att vingarna stäcktes på hennes 
utländska foglar. I tamt tillstånd i Turkiet och Egypten, i Kairo 
talrik, ANTINORI, 1864. Fortplantar sig i zoologiska trädgården i 
London; erhöll 4 ungar. Hålles i tamt tillstånd i Holland, ScHLz- 
GEL, fortplantades 1868 i zool. trädg. i Rotterdam, ävenså i Dres- 
den och Hamburg. — Fortplantningen av Änder och Gäss lyckas 
bäst vid rikligt grönfoder. — Parasiter okända. 

Dess kött har olika bedömdts. PaLras ansåg det vara godt; 
enl. andra har det vidrig smak och är utomordentligt fett. 


Tjakravåkti KALIDAsA, Vikr. öfv. BErGst., 1846, 67, 108; Megadöta, öfv. 
EDGREN, Molnbudet 35. Etc. 

Anas casarcea L., S.N. XII Tom. III 1768, App. 224. S.G. Gu., Reise II 1774, 
182. GM., L., S.N. 1788, 511. LarE,, Inad. II 1790, 841. LATE, Bj 
III 11 1798, 397; IV 11 1812, 506. MozrscnHL., N-a 1853, 28-9. C. A. 
WERIGHT, Ibis 1864, 42, 155. Bop., Z. G. v. Berl. 1875, 28. 

Ånas erythrocephala S. G. Gum., Reise I 1770, 71; N. Comm. Petr. XV 1771, 465. 

Anas rutila FALL., N. Comm. Petr. XIV 1, 1770, 579; Zoogr. II 1811, 239. 
BereG., Tal. 1787,19. Mzer., W., Tasch. II 1810, 532. TErmma., Man., ed. 1, 
1815, 535; ed. 2, (1820) 832; IV 1840, 531. ScHinz, Eur. En. I 1840, 
404. Navuw., V. D. XI 1842, 564. LANDB., Isis 1842, 201. KJIarB., N-a 
1850, 3 H., 53; Danm. Fugl. 1852, 364. JÄCK., J.f.O. 1855, 406. v. Mipp., 
Isep. 1855, 79. v. MöLr., J.f.O. 1856, 232. - BALD., N-a 1858, 134-6. 
NiLss., En. II 1858,418. FinsocH, J.f.O. 1859, 386; Ibis 1877, 54. KRröP., 
J.£.O. 1862, 317; Momms. Gr. Jahresz. III 1875, 289. RaAppr, SO. Sib. 
1863, 23, 361. Rep. Zool. Soc. 1864; Z. G. 1864, 228. SCHLEG., Mus. Ans. 
1866, 66. Norr, Z. G. 1867, 342. Parm., Fiol. Fogl. II 1873, 371. 
SEV., J.f.O. 1874, 418; Ibis 1876, 419. BSint., J.f.O. 1877, 68. v. PRSCHE- 
WALSKI, Reise, ed. KOoHNn, 1881, 444. 

Kasarka, die kleine, LEPEOH., Reise II 1775, 183. 

Anser casarca VIEILL., N. Dict. H. N. XXIII, 1818, 341. 


GRAVAND, 


Tadorna rutila Borr, Isis 1821, 563. SrtErPH., Shaw, Zool. XII 1, TB, 
Brenum, V. D. 1831, 859. Syrrrs, P. Z. S. 1832, 166-8. JARD., B. of 
Gr. Brit. IV, 104. THomps., Irel. III 1851, 65. A. Brenmm, J.f.O. 1857, 
384. Pow., Ibis 1860, 354. Simrs., Ibis 1861, 365. SWINH., Ibis 1862, 
ROMA rn FÖTT, kör ATS 018677 1. BUWo BUCK. Ibis 
1870, 339. SHeLLteY, Ibis 1871, 315-96. SAUuND., 1. c. 396. ÖCoLLIiN, 
Sk. F. 1877, 654. Danr., Ibis 1878, 35. 

Casarca rutila Bonar., Cat. Am. a. Eur. B. Geogr. list. 1838, 56. Errt., Anat. 
1838, 106. HevueGL., V. N.O. Afr. 1856, 318. SALVvin, Ibis 1859, 362-3. 
SCLAT., 1. c. 474. SWwIinH., Ibis 1860, 67; 1861, 344; 1863, 434; 1882, 
124; Z. G. 1876, 62. Tzristr., Ibis 1860, 81. Hazrrtw., J.f.O. 1863, 
234,-6. ADAMS, Ibis 1864, 34. ANTIN., Cat. 1864, 113. JeErpD., B. Ind. III 
1864, 791. v. W.-Svam, Z. G. 1865, 152. Nour, Z. G. 1867, 342. 
v. PELZ., J.f.O. 1868, 37; Ibis 1868, 321. Bzrav., Ibis 1868, 401. HIiLGEN- 


DORF, Z. G. Hamb. 1869,43. Birytt, Rep. Jour. As. Soc. XXIX, 411; 


Ibis 1870, 187. FritrscH, V. E. 1870, 412; Wirb. 1872, 85; J.£.O. 
1872, 369. IrBY, Ibis 1871, 249. O.-GALL., Rev. & Mag. Z. 1873, 60. 
'TACz., J.£.O. 1873, 108-9, 336. DE FILIPPI, SA 1876, 186. Dav., 
NE Öis. d. 1. Chine 1877, 497. ScHAL., Orn. C. 1878, 12, 76. BLAK., 
Pr., Ibis 1878, 213. EE Orn. C. 1879, så Russow, Orn. 1880, 
173. BoGD., SCHAL., J.f.O. 1880, 276. Bipp., Ibis 1881, 99. GiGL., 
ev a1A. 

Vulpanser rutilus KErs., BL., Wirb. 1840, n. 393. v. p. MötxLE, Orn. Griech. 
1344, 122. A. Brenm, N-a 1 H. 1849, 60; J.f.O. 1855, 484; 1857, 384. 
SEVG 0.80. 1875, 184, I Jahresbiy J.£0. 1883, 71 DUR, Gefläg, 
(1886) 1885, 453. 

Tadorna casarca ”MACGILL., Br. Orn. II 1840, 163'. DRAKE, Ibis 1867, 430. 
DEGL., G., Orn. II 1867, 501. DrRess., B. E. pt. 41-2, 1875. HENKE, 
SEEB., Ibis 1882, 228. SEEB., 1. c. 1883, 33. SzEv., l. c. 76. SWINH., 
BARNES, 1. c. 1885, 137. 

Casarkaente SCHÖPFF, Z. G. 1869, 120-23. 


ANAS TADORNA. | 1311 


229. GRAVAND, Anas tadorna L. 
Pl. LVIILI, fig. 1. 
Näbb rödt, starkt nedtryckt, mot spetsen uppåt bågböjdt, näbb- 
nagel kullrig, liten, smal, ned- och tillbakaböjd; fjäderdrägten till 
stor del hvit; spegel grön med ram baktill roströd; fötter röda. 


Längd 560 — 627 m.m.; enl. BaAiLLy 550—661 m.m. & > 2. — Iris mörkt 
rödbrun, brun; hos unga gråbrun, MEVES. 


1. Hane, gammal, 24 april, Danmark. Tam från Köpenhamns zoo- 
logiska trädgård. 

Näbb rödt, uppåtböjdt, bakåt avsmalnande, nagel hög, nästan rektangulär, 
smal, böjd, svart. Överkäkens lameller oder näsborrtrakten lodräta, smala, 
jillanotiede, nedåt riktade, mot näbbspetsen breda, in- och bakåtriktade; 
underkäk uppböjd med små lameller, nästan jemnbred, framåt avsmalnande, 
käkrot mera hög än bred. Pannknöl stor, framåt avsmalnande, röd. Näsborrar 
snedt halvovala, bakom näbbets midt. Ögon små. Huvud svart; å pannans 
främsta del, munvinklar och undre ögonlock små hvita fläckar. Hals: övre 
delen svart, grönglänsande, nedtill med bruna fjäderspetsar; kräva brunröd; 
halsrygg med bredt brunt band; halsband bredt, från midten av halsen till 
krävan hvitt. Rygg framtill brun, för övrigt hvit; skulderfjädrar: de yttre 
svarta, de inre hvita; kors och övre stjerttäckare hvita. Stjertpennor 7 par, 
hvita, spetsar svarta, utom å de 2 yttersta. Bröst och mage långs åt midten 
svarta; sidor hvita; undre stjerttäckare hvita, de främre bruna. Vingar mest 
hvita; handpennor svarta; armpennor, de innersta delvis hvita. Spegel grön, 
metallglänsande, deröver ett bredt brunt och över detta ett smalt svart band; 
de små handtäckarna hvita; armtäckare, de mellersta hvita; kanttäckare och 
undre täckare hvita. Fötter ljust rosenröda; klor svartgrå. 

2. Hane, vårdrägt, 20 maj, Hoburg, Gotland. 

Nageln smal, bakåt tillspetsad, dess kant något bredare vid käkkanten; 
näbbås S-formig, framåt utjemnad, näsås stupande. Käkkant bågböjd, hö- 
jande sig till munvinkel och nagel. Huvud och övre delen av halsen svart- 
gröna. Hals nedtill hvit; kräva brunröd, i midten mörkast; halsrygg upp- 
till med något förlängda fjädrar. Rygg framtill rödbrun, i midten blekare, 
baktill hvit; skulderfjädrar: de yttre svarta, de inre av dessa svartbruna, 
med hvit vattring, de närmast dessa liggande hvita, i utfan med gråbrun 
vattring, de övriga inre hvita; kors och övre stjerttäckare hvita. Stjert- 
pennor 7 par, hvita med svarta utåt avtagande spetsar, 7 hvit. Bröst fram- 


till rödbrunt, baktill hvitt, i midten svart, baktill bredast; sidor framtill 


rödbruna, för övrigt hvita; mage brunsvart, åt sidorna hvit; undre stjert- 
täckare rödbruna, bakåt blekare till ljusgula, de längsta hvita; slaksida hvit. 
Vingar spetsiga, tumvinge med 3 fjädrar, I och 2 hvita, spetsar och utfan 
baktill svarta, på gränserna gråspräckliga; handpennor 10: 2>1>3, 2 till 4 
i utfanet, 1 och 2 i infanet utskurna, svarta, undertill mörkbruna, 1 i ut- 
fanet mot roten gråhvit; armpennor 12, utfan mörkgrönt, infan svartbrunt, 
mot roten hvitt, spetsen även i utfanet svart. Spegel grön, upptill rödbrun, 
ram fram- och nedtill hvit, upp- och baktill svart; armbågspennor 5: 1 till 3 
längre än armpennorna, 1 utfanet rödbruna, 1 och 2 med svarta spoltrakter, 
2 endast i utfanet, 3 1 utfanet ett långs gående svart band, 4 utbräm utom 
vid spets och rot svart, för övrigt hvita; överarmpennor hvita; handtäckare 
svarta; arm- och kanttäckare hvita; alla undre täckare hvita. Vad hvit. 
Fötter höga. Tars framtill med en rad av smala sköldar, för övrigt nätteck- 
nad; tår: 3>4>2>1; den inre simhuden med rät, den yttre med utsku- 
ren kant; klor 3>2>4>1, krökta, brunsvarta, 1 når marken, 3 vidgad. 

3. Hane, gammal, 28 maj, Ottenby. 

Liknar n:r 2, men har ibland de rödbruna ryggfjädrarna några inblan- 
dade med svart vattring. 

4. Hane, gammal, 19 juli, Öland, MEVEs. 

Näbb ”med knöl tegelröd, knölen mindre än om våren. Huvud ovan: 
'de gröna fjädrarna mattare och tätare än om våren', efter döden svarta. 
Kräva i midten gråsvart med hvita kanter, åt sidorna rödbrun med svart 
brämvattring och hvita kanter. De rödbruna rygg- och skulderfjädrarna nära 
spetsarna med svarta bågformiga tvärband och vattring, punkterad i 1—5 ra- 
der å hvarje fjäder; övre stjerttäckare hvita med svarta och gråsvarta spet- 
sar. Stjertpennor 7 par, ej nötta, hvita med svarta spetsar, 7:de hvit. Bröst 
framtill lika med krävan, men vattringen baktill försvinnande, bakåt hvitt, 
i midten med gråsvarta, nästan täckande spetsar och hvita spetskanter; sidor 
hvita med emå rostbruna, spridda, svaga spetsbräm, bakåt med svag gråsvart 
spetsvattring; mage lika med bröstet, men blekare och teckningen bakåt för- 
svinnande, den hvita färgen övervägande; undre stjerttäckare blekt rostgula, 
de längsta hvita; slaksida hvit. Handpennor svarta, 1 i utfan mot roten 
gråhvit; armbågspennor nötta. Fötter ”blekröda”. 

9. Hane, i ruggning, 3 oktober 1875, Ottenby. 

Näbb rödt, mot spetsen uppåtböjdt och bredare; näbbås vid roten bred, 
mot näsåsen avsmalnande. Käkkant framåt uppåtböjd, överkäkens lameller 
1 kanten under näsborrarna nå nedom kanten, underkäkens mycket fina, 
låga, käkrot hög. Pannvinkel bred, avrundad. Näsborrar ovala, från käk- 
kanten 11 m.m., näslock jemnt, sluttande. Huvud ovan brunsvart, utskju- 
tande fjäderspetsar svarta; övre ögonlock svart, undre ögonlock hvitt, i kan- 


je ri « ME pr , ( ih Pr EIN. GR VR LS ta fäledt Din 6 ba tAS Fr 
PINS IN SMR TV TE Co bs dr IL LEN SR TSSTE hn SR IRS SA lr RAR RN rå NAR Vr. Bil KI E NaN EE TEE gra KEN OT a ög 
£ 4 AT ÄR HERA FIN a SVE Ir (a SR FST IS or ALS oa br bok SENT He N K LE 
- yt ETS NA UR LA gett AY IE TRE ör FE of LPA LRN 2 UA ST EN RES bår a VESA - 
TRA tilrngd AE wN fr g 7 Wrang OM TS EA a SN NE der mete ni, Re + NA 15 APA d ara - 
åra STEK 5 BA Säg SDI AJ LITER AE FR SEA ERNA SE Lärn on VARe fO TA Torpa de 
PET RESTE NJAE vä VPS AN RASET BT fn NTA Ern 
, Få SG & (å » -” 


132 3 GRAVAND.  ANAS TADORNA. 


ten svart; ansigtsrand framåt bågböjd, nästan lodrät; ögonvrå svart och 
brunsvart, vid ansigtsranden grå; huvudets sidor av samma färg, svarta ut- 
vuxna och utväxande fjädrar, i bottnen hvit och få hvita fjädrar affallande, 
baktill vid halsroten en stor hvit fläck med utväxande svarta fjäderspetsar; 
haka svårt med nya utvuxna och utväxande spetsar. Hals upptill brunsvart 
med nya svarta fjäderspetsar utom överst å strupen, som är hvit med brun- 
svarta spetsfläckar, halsen för övrigt hvit med nya hvita fjäderspetsar; kräva 
hvit med nya spetsar, dels svarta, dels, åt sidorna, utvuxna rödbruna fjädrar; 
halsrygg nedtill i midten svartgrå. Rygg baktill hvit, framtill svart med fin 
hvit vattring och infan till en del brunrödt; skulderfjädrar grå och svarta, 
med eller utan vattring, samt korta, nya utskjutande svarta med hvit vatt- 
ring; kors och övre stjerttäckare hvita. Stjert föga avrundad med nötta 
spetsar, stjertpennorna 6'!/; par hvita, de inre och flesta mot spetsen grå- 
svarta, sjelva spetsarna hvita. Bröst hvitt, framtill med utväxande svart- 
spetsade fjädrar med brunt spetsbräm; sidor hvita, framtill bruna och grå; 
mage hvit, i midten med få bruna och svarta fläckar; undre stjerttäckare 
hvita; slaksida hvit. Vingar spetsiga; tumvinge med 4 fjädrar hvita, å 1 
och 2 utfan svart, åt roten grått och hvitt; handpennor: 1 liten, hvit med 
grå spets; stora 10, svarta, utfan å 1 framåt grått, å 3 med grå fläck vid spet- 
sen, å 2 vid spetsen utskuret, spetsar å 5—10 med tilltagande hvitt; arm- 
pennor 12, spetsar och infan hvita, utfan för övrigt svart, å 5 hvitt, spets 
grå. Spegel grön med svart omkrets, omgiven framtill av grått, upptill 
rödbrun, baktill hvit, å 5 och följande med glänsande mörkgrönt; arm- 
bågspennor 6, grå, 1—3 å utfanet bruna, 3 längst, alla med fina tvärband; 
handtäckare svarta, den 5:e till venster vid spetsen hvit och gråfläckig, 
de små hvita; armtäckare hvita med grå spetsar, de mellersta och kant- 
täckarna hvita; alla undre täckare hvita; undre överarmtäckare långa. Fötter 
brun- och blågrå; vadtäckare hvita; skenben hvitt, nedtill naket. Tars hop- 
tryckt med små plåtar, framtill och å tarssula nättecknad; tår: d0>4>2>1, 
simhud med nästan räta kanter, brungrå; klor gråbruna, 2, 3 och 4 av 
nästan samma längd, men 3 mycket bredare än de övriga, 1 minst. 

6. Hona, gammal, 17 maj 1838, Bohuslän. 

Liknar hanen i vårdrägt. Huvud svart, pannan utan knöl, framtill 
tvär rand och hvit fläck; undre ögonlock hvitt; ansigtsrand framåt bågböjd. 
Framrygg rödbrun, bakre delen av det bruna bältet svagt svartprickig. Å brö- 
stet det bruna bältet smalare, i midten brunsvart och framtill nästan avbrutet 
av hvita fjädrar med brunsvart bräm; mage med bredt långsgående brun- 
svart jemnbredt band. Armpennor utan spetsbrämfläckar. 

7. Hona, gammal, Östersjön, mellersta Sverige, torgförd i Stockholm. 

Näbb karminrödt, omkring nageln och vid pannan svart, underkäk 


GRAVAND. 


och hakhud något blekare röda; näbbås vid roten bred, med ett triangulärt 
fält i midten med en liten upphöjd ås, näsås avrundad. Underkäkens nagel 
rödgrå med något svart. Käkrot utan knöl. Pannvinkel tvär. Näsborrar 
halvmånformiga, näslockets kant rät. Huvud ovan och nacke svarta, panna 
med grå fjäderkanter, nederst med en tvär rektangulär hvit fläck; undre 
ögonlock med en hvit fläck; huvudets sidor brunsvarta, framtill med grå- 
bruna spetskanter; ansigtsrand bågformig, nedtill mest framskjutande; haka 
brunsvart, framtill brungrå. Hals upptill svart, nedtill hvit, framhals på 
gränsen mellan dessa färger obetydligt rostbrun av spetsfläckar; kräva röd- 
brun och i midten svartbrun av breda, täckande spetsbräm. Rygg framtill 
rödbrun med inblandade svartprickiga, blekare fjädrar, till en del med hvita 
kanter och nötta bräm, ryggen baktill hvit; skulderfjädrar: de främre och 
yttre svarta, fint brunprickiga, de inre hvita; kors och övre stjerttäckare 
hvita. Stjert tvär, utåt litet avrundad, stjertpennor 7 par, räta, trubbiga, 
hvita, 1—4 med svarta, utåt avtagande spetsar, 5—7 hvita. Bröst och sidor 
hvita, längst nedtill svart- och rostbruna; mage hvit och svartbrun; undre 
stjerttäckare hvita, undergump hvit med blekt rostgula täckande spetsar; 
slaksida hvit. Tumvinge med 4 fjädrar: 1 och 2 ut- och bakåt svarta, på 
gränserna gråspräckliga, in- och framåt, liksom 3 och 4, hvita; handpennor: 
i liten, smal, tillspetsad, hvit, spets grå, < 1 handtäckaren; stora 10: 2>1>3, 
2 starkt, 3 och 4 svagt i utfanet, l och 2 infan mot spetsen utskurna, svarta, 
I i utfan mot roten hvit, 10 vid spetsen i infan med en gråspräcklig fläck. 
armpennor 12, utfan svarta med en stor och grön halvmånformig fläck, 
bildande spegeln, spetsar och spoltrakter svarta, spetskanter eller spetsfläckar 
hvita, infan mot roten och utfan närmare roten hvita. Spegelns ram fram- 
och baktill svart, ovan rödbrun; armbågsepennor 6: 1—3 > armpennorna, i 
utfan rödbruna, åt spolarna brungrå och svartgrå, 4 i utfan grå och hvit, ut- 
kant brun, 5 och 6 hvita med svagt grå spetsfläckar, infan hvita, i spol- 
trakten grå, inåt försvinnande, inkant å 1 vid spetsen gråbrun; handtäckare 
1 smal, liten, hvit, gråspräcklig, mot spetsen svartbrun, de övriga svarta, 
de små hvita; armtäckare hvita, de innersta vid spetsen hvitgrå, de mel- 
lersta hvita, endast 2 st. med gråhvita spetsar; kanttäckare hvita; undre ving- 
täckare alla hvita; undre överarmtäckare långa. Fötter violett-gulhvita; vad- 
täckare hvita; skenben fjäderbeklädt till 14 m.m. från hälleden. Tars hop- 
tryckt, framtill smal med korta sköldar, sidor och tarssula nättecknade med 
kvadratiska små maskor; tår: 3>4>>2>1,som når marken, första leden av 2 
nättecknad; simhud grå och hvit, den yttre svagt urringad, 1 med svag sim- 
flik; klor mörkbruna, 3 bred, >2>4>1. 

8. Hona, gammal, 29 maj, Ottenby, Öland. 

Liknar den sistnämnde. Undre ögonlocket hvitt, bildar en halvmånformig 


ANAS TADORNA. 1313 


fläck; den bruna gränsen emellan övre och nedre delen av halsen tydligare 
bildad av fjäderspetsar. Det bruna bältet å ryggen baktill svartprickigt. 
ö:te stjertpennan med en svartgrå spetsfläck i infanet. Bältet å kräva och 
främre delen av bröstet, framifrån bakåt, bredare, det mellersta, svarta fäl- 
tet derav, ävensom det å magen bredare och med mindre rostbrunt. Armtäc- 
kare hvita, icke få mot spetsarna och å spoltrakterna svartgrå. Klor svarta, 
vid roten något bruna. 

d. Hona, gammal, 13 juli 1837, Bohuslän. 

Liknar n:r 6. Iris brun. Huvud och övre delen av halsen svarta. 
Panna, undre ögonlock och ansigtsrand bakom munvinkeln och främre delen 
av hakan hvita med mörkbruna spetsar och spetsbräm. Rygg framtill ble- 
kare rödbrun med gråbruna bräm och baktill svartprickig. Stjert tvär, utåt 
något avrundad. Bröst med det rödbruna bältet smalt, bakom detta hvitt med 
svarta spridda, stora spetsfläckar; mage lika med bröstet baktill; undre 
stjerttäckare framtill brungula, för övrigt hvita. Armpennor brunsvarta, ej 
nötta, med smala spetsbräm, fläckar hvita; armbågspennor med orå spoltrak- 
ter, de mindre med grå spetsfläckar, ej nötta. 

10. Hona, 24 juli 1867, Ottenby, MEvEs. Riksm. 

Liknar n:r 9. Huvud svart. Panna med goråhvit fläck vid randen; 
ögonlock svarta. Hals upptill svart, på gränsen gråbrun, nedtill hvit; kräva 
hvit, åt sidorna med rostbruna fläckar. Rygg: det bruna bältet smalt med 
inblandade gråsvarta fjädrar med svarta prickar och hvita spetskanter, och 
andra hvita svartprickiga; skulderfjädrar: de yttre svarta, mot spetsen grå- 
hvitprickiga, mellan dessa och de inre hvita finnas svartgrå och gråhvit- 
prickiga fjädrar; övre stjerttäckare: de längsta med svartgrå spetsar; stjert- 
pennor: de inre med svarta spetsar och grå spetskanter, men föga nötta, 5 
med en svag hvit fläck vid infanets spets, de yttre hvita. Bröst hvitt, baktill 
med få fjädrar med svart bredt bräm; sidor hvita, framtill med spridda 
svartprickiga spetsbräm, det rödbruna bältet har inblandade svartprickiga 
fjädrar med hvita kanter; mage och undre stjerttäckare hvita. Handpennor: 
brunsvarta, de inre med hvita spetsbräm i infanet; de yttre armpennorna 
med hvita spetskanter. 

11. Nykläckt, 27 juli, Vestergarn, MEVES. 

Näbb rakt, = ungens av A. bosch., svart, nagel brun, näbbås vid roten bred, 
platt, jemnt sluttande, underkäk grå. Dun hvitt, ovan med mörkbruna teck- 
ningar. Panna nedtill hvit, huvud ovan mörkbrunt; övre ögonlock hvitt, 
vid ögonvinklarna mörkbrunt; ögonvrå hvit, närmast ögat en liten fläck; 
huvudets sidor hvita, men örontrakten med rund, brun fläck; ansigtsrand av- 
rundad; haka och alla undre delar hvita. Sidhals hvit; nacke mörk; hals- 
rygg mörkbrun, likasom alla övre delar utom 2 stora fläckar å ryggen och 


AR RT "fe AR REDAS MG 5 69 792 892 92 1092 11 p 12 p. 13 j 14j. | 1571. | 1608. 
[095 TE TG TRA SAR FORSA NI SS NRA RS Ae 570 = Ne De 627 2 560 576 Se — — 3 TA NR rg 
Hörudets LST RS & REG SR fr RA ond RAS EN KRA Är RA — 106 106 — — — 96 36 — — 50 56 S 4 EG 2 
NED DE LADDA KL PSOAAD, oiandgedere sger rede ler 48 56,5 55 55 56 47 47 49 48,5 48 Va 26 2 N 
Dp » BUD VIDR EI ooo saker svd SAD 53 60 60 58 60 53 56 55 51 54 22 ad 43 5 53 
» » från spetsen till näsborrarna.. — 33,5 SN 33 33 29 30 a 30 13 15 24,5 2 — 
» » .»  nagelns spets t. näsborr:na ske 32,5 31.5 30 — — i för SRA Te ER pe gy a 
Ua drniletoton KRA 2 31 33 31 30 24 24 27 24 23 11 15 21 RÖRT LE 27 
» » DI BHASVOTTALNAN oc raocoR rer ok in due TS — 14 16 16 16 153 12 14 15 13 8 18 13,3 14,3 La — 
28 FET TN Ha MA 03 ESKS KE LÄS Eg SEE lr MR SANN IR hr BRN DEE RA -— 20 18 18 19 5 17 16 16 17 8 9 11 13 15 — 
Näbbets bredd vid näsborrarnaå................. na 20,8 20 20 — 17 19 20 17 18,5 9 10 15,3 15,5 20 17 
MLA RPÖRStS ORETT ord uniirnrrar fen SR es 5 24 24 23,5 21,5 21 22 28 19 21,5 9,5 10,5 16 17,3 - ed 
» IR TIS GD TOGO Lgr resa ers RENA — — — -— 19 = 15 18 ( or ER Kd SR es 48 vt 
NÖRD DAS EIA IADGEA Laasr ske ss tv Ar 5 5 6 5,5 4 5 6 4 4 3,5 4 5 5 f rn 
» (OT RS UTE RRRERN Uk el 2 9 ju 9,3 RAR 7 9 8 7 8,6 5 SÖ SG Kd 5 Så 
NIE OF RANN sera a nen NS Ser EN SEE OD et I: BEG BAR — 16,6X2,6| 7TX2 | 5BX2 | 6X2,6| 6X2 2 2 1 52,5 BX2S! BX2 = 
MiDeens Längd, UIPEkt jolosdevedieeslet cr rn rd lsd 300 324 332 342 302 I 300 291-5 | 295 304 314 — de | 102 177 208 328 
NASSA TON oa ar IR RA «Dk AA sn av NE MEK 1030 EA 5 — 1082 — 1020 1010 — —- = ord ac i 343 SN 
fb TE BE edan GR IA ASL pg pr RAN ERNER SNS AA SVD I KAST — 107 117 120 121 108 107 | 107 104 111 — — 41 78 — > 
STR REA AG egna eo AR ERE ie SAL SRS de 120 | 120 | 124 | 119 95 120 108 114 108 119 32 32 48 81 70 50 | 
Stjertspets bakom vingspetsarna ............... — | c. 20 c. 8 0.27 — 0 0 12 c. 0 c. 10 — — I 82 - SG 
ERA S es ARA sa Sr TE Er ALS ARA ASL N SA AR. ed ne 5T (Sto 56 | 59 | 60 | 51 53 53 50 46 AI | 28 50 48 56 49 
UPEO BR MILE SKIFS Go ISO ad a bee Va a SSA Abe SENSE 60 64 | 65 | 64 64 | 56 50+8 61 55 55 1 26 28 48 | 51 58 | 527 | 


2 å korsets sidor; dunet över och å stjerten mörkbrunt; slaksida hvit med ett 
svagt gråbrunt band. Vingar ovan mörkbruna, kanter och undertill hvita, 
handens dun baktill gråbrunt. Fötter gråbruna (torra); skenben baktill mörk- 
brunt, för övrigt hvitt. Baktå med flik; klor krökta, grå, mot roten svarta. 


12. Dundrägt, 13 juli 1837, Bohuslän. 
Något äldre än n:r 11; liknar den till färgen, men saknar den bruna 


fläcken å örontrakten. 


13. Unge, med utväxande fjädrar, 12 juli, Bohuslän. 

Näbb utan knöl. Dun sparsamt gråbrunt. Huvud ovan svart med 
brunt bräm. Panna vid näbbet hvit; ögonvrå och kind hvita; huvudets 
sidor baktill mörkbruna med hvita kanter. -Tinning med ett bakåt gående 
band av hvita dun; haka hvit. Strupe hvit, sidhals framtill hvit, bakåt mörk- 
brun med hvita spetskanter; kräva i midten hvit, åt sidorna ljusgrå med 
hvitt bräm; nacke mörkbrun med hvita fjäderkanter samt hvitt och grått 
spetsdun; halsrygg mörkbrun med dun isynnerhet upptill, i midten gråbrunt, 
åt sidorna hvitt; nedtill hvit, långsåt midten brungrå; hals nedtill hvit med 
hvitt dun. Rygg med dun och fjädrar grå; skulderfjädrarna mörkbruna 
med hvitgrått bräm, kors med brungrått dun, i midten en stor hvit fläck: 
övre stjerttäckare hvita, spetsar gråfläckiga; stjertpennor svarta med hvita 
och rostgrå spetsar; den yttersta hvit och gråbrunt spräcklig, kort. Bröst 
hvitt; sidor ljusgrå med hvitt bräm; mage och undre stjerttäckare hvita; 


slaksida grå. 'Tumvinge med fjädrar utvuxna, svarta, små; handpennor ut- 
växande, svarta, små; armpennor grå; armtäckare grå med hvita kanter. 

14. Unge, hona, 29 juli, Bohuslän. 

Något större än föregående och med mindre kvarsittande dun. Rygg 
framtill brungrå med hvita kanter; handpennor vid spetsarna med kanter 
och bräm inåt tilltagande hvita; armpennor brunsvarta med hvita spetsar; 
armbågspennor 1 utfan bruna. 

15. Hane, ung, juli 1875, Gotland, W. WÖEHELER. 

Näbb gråbrunt, mot spetsen mörkare, näbbås smal. Käkkant uppåtböjd, 
överkäken betydligt bredare än underkäken, vid roten bred, överkäkens la- 
meller i trakten under näsborrarna synliga nedom kanten. Näsborrar ovala, 
liggande från käkkanten 10 m.m. Haka och strupe hvita, sidhals ovan svart 
med hvita fjäderspetsar, för övrigt hvit, kräva hvit; nacke svart, halsrygg 
ovan svart med hvita fjäderspetsar, nedtill hvit. Rygg främst svart med grå 
fjäderspetsar, baktill hvit med fin grå punktering vid spetsarna, bakåt för- 
svinnande; skulderfjädrar gråbruna med grå spetsar och sparsamt spetsdun, 
kors med brunt dun och utskjutande hvita fjäderspetsar, åt sidan 2 hvita 
ovala dunfläckar; övre stjerttäckare gråhvita med hvita spetsar. Stjert av- 
rundad, stjertpennor 8 par, 1—06 svarta, spetsar och kanter med brunhvitt 
bräm, 7—8 hvita, 7 i infanet med grå fläck. Bröst hvitt; sidor gråhvita 
med bruna spetsar; mage hvit; undre stjerttäckare och slaksida hvita. Tum- 
vinge med 4 fjädrar: 1 och 2 i utfan hvita med svarta spetsar, infan 


PE UREA EAST äg EL ENA LAR dl Tä fo ENE DV a 0 2. ST VR SN SNI pl Pgl Mas SLA TSR DNE Hr FSA on ge ML TN og TUR HRAana ST rio Se fär FIRE Sa ANT AE ARE ESR det kär AR dd he VAG SN SVS Raa EEE LR RAA ER i Ua PR RA REN AN TÄRNA ög 
SATA RR E dt jer ER SE. AL (ENG fe. Erdtman fe bol | RR ; LIRA orter NAD PNG ANT 5 KE PN Ke Fr RA KT AA Dar Sä 
UTRE RSTES IS UR LA 0 NEG cn POL ATSEEE SR SSE at Mal - SU SRA | ERE PR RE Br FSD & £ 
GRAVAND. ANAS TADORNA. 1313 
0 ER Ra le b C d e f g 258 b C d e f g h i 
ESKS DS EA få DE Fo E pe nokta aa fa So DNE N TR ade ao kd sr 66,2 64,2 62,8 62,1 62 60,6 59 69,7 69,5 68,3 68,2 67 66,8 66,7 66,6 64 
ES Sd aria EG USA TSE ÄS RANGE AR UR gt AT MSN KEANE LA 44.6 44,9 44,7 42.8 45,5 44 6 43,2 45,9 48,6 46 45,8 47,8 44,4 47 46,6 46,7 
TT äran fre SN CL ANR SE ARA EN bj SAR ÄRA RS EES 21,6 19,3 18,1 19,8 16,5 16 15,8 23,8 20,9 22,3 22,4 19,2 22,4 19,7 Ear EN np AR 
» TOCUGST ACE LADE Aces svea ver föder rs 1,48 1,43 134 1,47 1,36 1,36 IST 1,52 1,43 1,48 1,49 J34 | 1,5 14 1,43 EO 
» po ATS NA VS? ol rk AAA AN NÄS RR SVÄRA FRLPOT STAR FENA 2953 2883 2807 2T27T 2821 2703 2549 3139 3378 3142 3124 3203 2966 3135 3104 2989 
Ägg. 62—065 4X44—46 m.m., DEGL.; 55—58 X41—43 m.m., BAILLY. 


hvitt med grå spolfläck: 3 och 4 med hvita infan, spetsar och utkanter; utfan 
å 3 grått, den 4:de med grå fläck; handpennor: 1 liten, hvit, i utfan svart; 
stora 10, utväxande, såsom alla vingens fjädrar, 1—4 svarta, 5 svart med i 
spetsen hvit utkant, 6 i spetsen med hvit ut- och inkant, de följande med 
bred tilltagande, hvit spets; armpennor 12, utfan svart, spetsar breda, hvita, 
intill hvita med grå spolfläck, den 12:te med infan endast med svag, grå 
fläck; armbågspennor 5, grå, 1 med ljusare utkant; handtäckare svartgrå 
med obetydlig ljusgrå spetskant, de små hvita, den bakersta raden med grå 
spetsar; armtäckare grå, de yttre med hvita spetsar, de mellersta: bakersta 
raden grå, de övriga hvita med grå spetsar; kanttäckare grå med hvita 
spetsar; övre överarmtäckare hvita med en enkel rad av små, svarta fläckar; 
kanttäckarna hvita med grå spetsar; alla undre vingtäckare hvita; vadtäckare 
oråhvita med bruna spetsar; skenben fjäderbeklädt utom nedersta sjettedelen. 
Fötter blågrå. Tars framtill ljusare med smala sköldar; tarssula skarp; 
tår: 3 >4 > 2>1, simfliken å 1 sträckande sig till infliken å 2; klor: 3>2=4>1. 


16. Hane, ung, 1843, S. Skåne. 

Huvud ovan svartbrunt, vid ansigtsranden med inströdda svarta fjädrar. 
Sidhals och halsrygg svartbruna. Skulderfjädrar svartbruna med dragning 
åt roströdt, de längsta utav dem gråbruna, och dessutom finnas utväxande, 
svarta. Stjert tvär, hvit, de inre stjertpennorna med övervägande svart färg, 
spetsar hvita. Handpennor: 2>1>3>4, svarta, 9—9 med tilltagande hvit 
spets. Spegel grön, ram framtill grå, upptill bildad av 3 i utfanet bruna fjä- 
drar, utåt av ett smalt hvitt streck; yttre täckare från handleden till ving- 
spegeln hvita med grå kanter, de mellersta bilda det grå bandet framom spe- 
geln; smalbenet 17 m.m., naket. Tår: 3>2>4>1; klor:4 nästan =2=3> 1. 


Ågg: ovata, nästan elliptiska, lilländan dock tillspetsad, gul- 
eller grönhvita, hvita, glänsande. = 


1. 31 april 1869, Öland. 
2. 10 juni 1866, Borgholm. 


Erhållen en gång d. 7 1844 på Varanger, ScHRADER. De kal- 
lades i Norge Fager-Giäs, Ur-Giäs; erhöllos i april till Micha- 
eli; lägga sina ägg i underjordiska hålor, Pontorrinan. Före- 
. 10 1847 och senare 
d. ? 1873 vid Mortensnäs; häckar sällan i Lofoten, enl. meddel. 
av Norbvi. Uppgives såsom häckande i Skårö av v. HEuvGLin, 1871. 
Anses nästan endast tillfällig i Grimsö ström, enl. BARTEH, som be- 
skriver fogeln å Jäderen och dess egendomliga beteende vid par- 
ningstiden. På Bodö fann man ett ägg d. $; häckade på ön Helley 
ver, F. o. G. Gopman, 1861. Går sällan långt in i fjordarna. 
På Jäderen talrik, Rasom År 1870 erhöllos på Runön dun- 


ungar d. &, vid Tulen d. $; nära fullvuxna ungar på /Edö d. 2, 


kommer, ehuru sällan, i Finmarken, erhölls 


THÉEL Häckar i skärgården från. polcirkeln till Bohuslän, på 


Hvalöarna i stort antal. Enkla eller flockvis i landets inre delar 
under flyttning höst och vår, Cornrett, 1868. Under ruggningen, 


som varar omkring 14 dagar, jagas fogeln, såsom BArRTH närmare 


beskriver. 


— Visar sig sällan på Vermdön, ÖpmANN, 1792. Funnen i Söder- 
manlands skärgård under flyttningstiden, ExstrRöm, 1832; i Nykö- 
pingstrakten erhållen av G. Lunpouist. Gamla och unga foglar 
i Bälinge i maj 1869 och vid Hartsö, SunpstrRöm, 1872. En 
gammal hane från skärgården är köpt i Norrköping 1 början av 
maj 1853. É 
viken d. $ 1868 och en annan flere år förut vid Ållonö. Skall 


En ung fogel skjuten i den innersta delen av Brå- 


1316 | SST ENGRA VÄND; 


någon ång hava visat sig i skärgården, men är knappt känd av 
sjelskyttarna, och uppgift om något häckande par 1 trakten av 
Norrköping har icke erhållits, enl. meddel. av LunpBore. Gamla 
och unga erhöllos vid Väder-öarna och Koster d. 7—7 1837, enl. en 
samtidig förteckning, se ovan. I N. Bohuslän ej sällsynt, häckar, 
kallas Rinzgås, CEDERSTRÖM: är il ee län allmän, 1842 iakt- 
togos de första d. $, 1843 d. $, 1845 d. 7, 1847 d. 7, 1848 d. F 
häckar i stenmalar, stundom långt från er Hanen överger 
ej honan, förr än ungarna äro halvvuxna. Stannar till sept., säl- 
lan £es någon i okt. Intagna ungar bliva mycket tama, M. v. 
WRriGcHT, 1851; är temligen vanlig, häckar i träd, men vanligtvis 
1 jord på skär bland stenrös, lägger 16 ägg, enl. meddel. av 
KortHorfr. Häckar på Domsö och Gåsö, MALM. 

Omtalas från Gotland först av LIinnÉ d. & 1741, kallades då 
Jugås, nu Ljaugas, SivE. Häckar der, AnpréEr, talrikt, KormMo- 
DIN; på klipporna, under stenar och i klipphålor; på Lilla Karlsö d. & 
funnos bo och 6 friska ägg 8 fot in i klippan; är vid boet skygg, 
flyger oroligt utom skotthåll; på Skeneholmen 8—10 fot in i jor- 
den; boen hava bädd av egna fjädrar och dun, Hortz. Bo med 
6 ägg träffades d. & 1867 i en gammal bakugn 1!/2 mil N. om 
Borgholm; vid Ottenby d. 3 mycket allmän; både i gamla ekar 
och i rävlyor; i slutet av juli sågos 3—400 st. långs kusten, 
alla i ruggning, MEvEs, 1867. År 1880--81 dogo många av 'svält'; 
år 1883 heter det, att hon häckar, men är ej talrik; i Öja prest- 
gård häckar årligen ett par i foderladan, i hvilken hon flyger 


in genom ett hål på gaveln; bor högt uppe under halmtaket. Så 


snart ungarna äro utkläckta, försvinner modern med dessa. Fo- 


gelns dun anses av lika värde med Ejderns. På Stora Karlsön 


temligen talrik; bor ofta nära Ejdern, stundom djupt i jorden, 
eller under fiskarbodar, broar och andra ställen. Skall vara ätbar, 


ån al É EAS Ta FE, a SLE ör 
EN NART An « Log UY AR (M SER 
4 Ad JN as - r 0, ER Bea 
WG : b ' AJ < Wy ; 


SG 


ANAS TADORNA. 


men är icke smaklig, R. Horns. Häckar allmänt vid stranden, på 
ställen inne vid kusten, der hon ligger tryggt; iakttagen vid Visby 
d. 7 1882, enl. meddel. av G. SteEnstrRöwM. De äldre kvarstanna 
ofta året om. Flytta de, är det på kort tid; har ägg i andra 
hälften av maj och början av juni, enl. meddel. av W. WöHLER, 
som haft tama Jugäss, hvilka trivdes väl tillsammans med vanliga 
tama. | 

Häckar talrikt på Jungfrun och på flere ställen vid Kalmar, 
WEstERLUND. Erhölls på Öland d. 7 1878, enl. meddel. av Korrt- 
HoFF. I Ö. Smålands skärgård sällsynt, häckar sparsamt, Tisr- 
LIvs, 1868. Erhållen i Blekinge enl. meddel av C. G. Riäir. 

Kom till NÖ. Skåne under åren 1844—52 d. 2—7, GADAMER. 
Erhållen vid 'Trolle-Ljungby d. 7? 1845, enl. en samtidig anteckning. 
I NV. Skåne häckar hon och är allmän, WALLENGREN; ej sällsynt 
på flyttning. Häckar på holmar och årligen + mil från Östersjöns 
strand, GAavaxerR. Förekommer i Öresund och Skelderviken, der 
hon träffats med ej fullfjädrade ungar, G. Jönsson, 1881. Häckar 
vid Lomma, men fåtaligt; bygger i 'tånggärden', d. v. s. gärdes- 
gårdar av tång; hade fullruvade ägg d. 7 1858, d. i voro ungarna 
utkläckta och beskrevos av Åström 1859. Kom hit under våren, 
stundom i flock om 12 st. och deröver, O. Vid Malmö erhöllos 
gamla foglar d.$ 1873, 5 1879, vid Bunkeflod, 1880; i Tommarp 
d. 3 1854, enl. meddel. av EurEnivs. Vid Stavsten på Skånes 
sydkust, erhållen d. 5 1842, enl. samtidigt meddelande av N. Bru- 
ZELIVS; är talrik på Skanörs och Falsterbo ljung, der den gräver 
sitt bo i de av tång och grästorvor uppförda gärdesgårdarna. Vid 
kusten nära Ystad i gärdesgårdar och i sandbankar, enl. nyare 
meddel. av N. BRrRUzELIUS. 

Häckar 1 Danmark "över allt på höga sandbankar, stundom 
1—2 mil från havet; är halvtam på Sylt. På Sylt å fält och 


| (RS a ) RN ESA 
SER SE ES AT ERNA 


FIRE 


| GRAVAND. 


ängar äl. de festa parvis, hålla sig nära husen. Honorna 
flögo först upp, när man närmade sig. Äggen i boet ligga 1 och 
täckta av grått dun. Då flere honor strida om boet, bliva fjäder 
och sand blandade, MöBivs, 1871. Kallas ”Gravand” eller ”Grav- 
g00os' (ej Grågås, som ej häckar på Sylt, såsom man sagt); 

halvtam; år 1877 sägas de årligen lemna i avkastning omkring 
2,000 ägg, Jahresb. Allmän på Nordfriesiska öarna, lever i ett 
slags halvtamt tillstånd. Man gör åt dem hålor, och 12—15 
bon kunna finnas i hvar håla. Äggen samlas till d. H. Av dessa 
Efter nämnda tid får fo- 
Honan täcker äggen med dun, när 
Häckar på Amager, LINDBLAD, 1864. 
I Hertigdömena rätt talrik, 


lemnas alltid 1 eller 2 kvar i boet. 
geln behålla och ruva äggen. 
hon lemnar dem, DuURNFORD. 
isynnerhet å V. kusten; många 
Behandlas även på Amrum nästan som hus- 
djur, RoxweEbder, 1875. I Slesvig och Holstein 1876 stundom om 
sommaren; första kullen d. s; om vintern mest parvis, Jahresb. 
Vid Husum syntes hon 1877 efter kort frånvaro åter d. 2; talrik 
vid Nordsjön. Vid Flensburg 1877 regelbunden om sommarn, 
1878 regelbunden om vintern. År 1880 iakttogs d. 7 
Jahresb. Omtalas från SV. Töndern av J. P. 


I Finlands yttre skär här och der, NORDMANN. 


stanna över vintern. 


ett par, 
MULLER 1876. 

Omtalades 
Dess fjäder 
ORAE nästan lika god som FEjderns. — Träffad i S. Finland d. 


16 


av Gapp 1769 såsom sällsynt i Ålands skärgård. 
en gång i april; ägg härifrån ej säkert kända, PALméÉN. 
Vid S:t Petersburg träffad en gång, FiscHErR, BrAnpDt; häckar 
ej, BUcHNER, 1885. Å Östersjöprovinsernas havskuster; häckar på 
Estlands V. kust och närliggande öar; om våren på flyttning vid 
Reval fåtalig; i Lifland och på Ösel; häckar i Wiek, lägger i 
I Mitau, SEiDLitz, 1860; har er- 


5 1873 en 


maj 7—9 ägg, Russow, 1880. 
hållits i Kurland, sällsynt, GorzzrL. I Uman sågs d. 


Sundevall, Svenska foglarna; forts. af Kinberg, 1881-6. 


MN 
våt Ika 


KÖRNER SN ERA Var MN 


ANAS 


) Pa | en 
4 sf JÅ 
Ky nd r hj! LR a | 
Ye | Lid 


TADORNA. 1317 


flock. Häckade vid Dnjepers mynning d.2 3—3$ 1869, H. GoEBEL, 
1846,-74. Talrik omkring Svarta och Kaspiska haven. Flyttar 
om våren från södern till tempererade trakter, isynnerhet till gran- 
skapet av salt vatten. 
småningom söder PILLA 


ut, I Astrachan mycket allmän om 


sommarn, häckar isynnerhet i rävlyor, stundom i kirgisernas 
gravar, HENKE, SEEBOHM, 1882, 

I Kaukasus, BoGpAnNow, ScHALow. Mycket allmän, möjligen 
stannfogel, SEEBOHM. 

Iakttogs i en liten sjö vid floden Tschikoi, Sibirien, några 
dagar efter d. 7 1735 g. st. med HSvanor, 


kallades Turpan; 


Gäss och BSnäppor; 
den hade ett mycket starkt läte, GMELIN. 
Häckande och på flyttning i Turkestan, SEvERzow, 1876. I Tarei- 
ä 1856 g. st.; d. 
små flockar, RADDE, TACZANOWSKI. 
Kamtschatka, Aleutiska öarna, NAUMANN. 


nor och på Dauriens högländta saltstepper d. 
4 parvis; under sommarn i 

Häckar talrikt vid Tysklands Östersjökust; kollen! 1 juni 
eller början av juli till sjön med små ungar; de skjutas innan 
de blivit flygga, Quistorre, 1858. Träffas vid Danzig, BöckKr, 1851. 
Häckar även på Tysklands öar i Östersjön och Nordsjön, men 
visar sig sällan i det inre av landet, ScHALow, 1881. I Pommern 
vanlig häckande flyttfogel, HornscHucH, ScHILLING. Häckar på 
Poel, PREEN, ZANDER. Häckar i djupa hål; sedan ruvningen börjat, 
täckas äggen med dun; erhållen på Hiddensö d. 


erhållen, ScHLEGEL, 1866. 


1851; dununge 
Är talrik på Riigen, häckar der och 
kallas av folket 'Gravgans', ett minne från svenska tiden, BoLrLrE, 
1858. Vid Schwerin 1876 från nov. till mars, Jahresb. Sista 
veckan av juli nästan flygga ungar i Neuvorpommern, QuISTORP; 
12 en flock om 10—212 st., A. v. HomEvyERrR, 1864. 
I Neuvorpommern 1877 regelbunden om sommarn, Jahresb.; 


1 Katarinensee d. 


210 


SR SN RR säd VR Bal re AV Bror Py 
Nu vger FLOOR än nyn t a 
SY. ar AV Å 4 al : NEC 

; | 


I augusti samlas de i sjöarna och draga" 


- 
VESA 
är a 
vr —— Cr - 


| q 
Tr CA 
er) VN 


- PESTEN RO EO Leg” PN Pr ASL AA. sr per d (BD SÖKT AES SRS åk I 
v rs j , E ww NN La La FÅR , 5 nt Ya SR 2 f Y tr fn i N Ffa Lem. | pd - , g 
- är KL iv. por a PR hård : Pa V FORNE RN SN j N 
(CN FJ SN Å Å ' gr 4 FLAG ' . i EVA ; M 3 j ) 


r 
SN 


- 


1318 | GRAVAND. ANAS TADORNA. 


i medlet av aug. 1859 utvuxna ungar, Quistorr. I Ö. och V. 
Preussen sällsynt, RarHeEr Häckar vid Königsmark(?), Neu- 
mark, enl. VANGEROW, en uppgift som, /'i följd av hans kända otill- 
förlitlighet', högeligen tarvar bekräftelse, har emellertid någon 
gång träffats i Mark, ScHALow, 1876. I provinsen Sachsen säll- 
synt, ScHLEGEL, 1881; träffad i saltsjön vid Eisleben d. 4 1823, 
& 1824, Navmwann I Westfalen och Lippe tillfällig om hösten, 
2 st. erhållna på Ems, v. Drostr. Vid Anhalt och på Elbe någon 
gång, NAUMANN. Vid Braunschweig en gång träffad, R. BLAsius. 
Vid Cronenberg före 1877 erhållen. Altenkirchen 1878 oregel- 
bunden på flyttning, Jahresb. Förekommer i Minsterlandet; 
hon är der fåtalig, Borsmann, erhållen d. 1 1857, ScHLEGEL. 
Till Minster kom under hösten 1852 en ung i full ruggning, 
hade mage och svalg fulla av skalbaggar, 'Erlkäfer”; förekommer 
ofta nog, v. ZitTWitz, 1881. Anförd från trakten av Miihlheim 
vid Rhen, Ruvur, 1852. Från Rhen även omnämnd såsom säll- 
synt av BRraurs, 1855. Vid Mainz träffad, Römer. I Schlesien 
sällsynt, GLoGErR, ScHLEGEL. I Trachenberg 1878 sparsamt häc- 
kande, Jahresb. TIakttagen i Wupperthal, Preussen, FvHLROTT, 
1850. Säges häcka vid Kottbus, hvilket betvivlas av ScHALow, 
1878. I Kurhessen sällsynt, ScawasaB, 1851. Erhållen på Fulda, 
SEZEKORN. I saltsjön vid Halle 1878 häckande; d. & bo med 
ägg; även d. &, Jahresb. Träffades, enl. E. Rrr, flere gånger 
vid Halle a. 8. Saknas i Ö. Thiiringen, LiEBE. Träffad i Ren- 
tendorf i febr. 1830, L. BrREHnM. 
tern, dock ej mycket talrik, WALCHNER. 


På lägre Bodensjön under vin- 
Erhållen vid Nirnberg. 
Kommer till Schweiz endast under kalla vintrar, såsom 1 jan. 
1799; i jan. 1811 visade sig 7 st., av hvilka 3 st. unga fäldes, 
H. MEISNER, ScHINZ, 1815. 
Vid ”Tschirndorf, på N. gränsen av Oberlausitz, d. :$ 1879 


funnen död, Tozias, Jahresb. Kommer till Böhmen ytterst säl- 
lan, erhållen 1846, en 1858; skall dessutom hava blivit torgförd 
1 Prag, A. FritscH, 1872. Till Galizien och Bukowina kommer 
hon stundom under stränga ihållande vintrar, ZAwADzEi. En ung 
fogel erhållen i Mähren, d. 12 i Hollitsch, v. PELzELNn, 1871. I 
Tyrolen sällsynt om vintern, ALTHAMMER, 1857. I Transsylvanien 
mycket sällsynt och endast under kalla vintrar; erhållen på Strell 
1840; skall även hava erhållits i Mezöség, STETTER, DANFORD, 
BROWN. 

Häckar i Oldenburg ej sällan vid kusten i kaningångar och 
gamla rävlyor, NEGELEIN, 1853; år 1878 regelbunden om sommarn, 
Jahresb. I Hamburg 1878 regelbunden på flyttning; 1880 er- 
hållen d. +, Jahresb. Är talrikare vid södra Nordsjökusten än 
vid Östersjön. Häckar på Wangerooge på dynerna, WIiEPKEN, 
1877. Häckar på Borkum talrikt i kaningångar; i maj kunde 
med kikare iakttagas 100 par; efter 28 dagars ruvning utkläcktes 
ungarna; försvinner derefter från ön, v. Drostr. I sept. 1865 iakt- 
togs den av Artumw. På Rottum häckade 1862 några hundra par, 
ALTuN, 1863. På Ameland häckar hon i mängd i kaningångar 
och i konstgjorda bon, hvarur man samlar äggen, ÅLBARDA. 

Förekommer på Orkenöarna och i N. Skotland. Häckar och 
är vanlig å Storbritanniens kuster, sällsynt inne i landet, JARDINE 
m. fl. Häckar i North Devon, Somerset och Norfolk, A. G. MOR E, 
1865. 

På Belgiens kust allmän under kalla vintrar, i det inre av 
landet tillfällig, DE SELys; iakttagen under vintern 1854—355, 
DuUB01s. 

Häckar sällan i Boulogne och le Midi, Dzetanbp. I Cöte- 
d'Or sällsynt, MaAroHANT, 1869. I Seine-inférieure, HARDY. Häc- 
kar vid Havre, vid Seine's mynning. I Eure-et-Loire en ung hona 


På Irland även vanlig, THOMPSON. 


sä ff VN hd I eg Öna. 0 = Re RN | ME a "IT FOR . Te 4 wF PAT J a SSA Fu ev be ch 4 ; we Äl q fyr RR JA rn , hä MM Si CM MM I &€ ML - Can utt Veg RER Får VV NT på Va hl Vv I SS rå td 
TERRAN EP IE CI AE NG fe MR vv (UV a SVE a VN I kn VR ÄR ESR DNE RAS FR rt AM SRA Map og ÄRSNORV Er 2å EEE Vipl” I ÅN TG TA [Rn VR BY RN MAA i IRMA OR JE SABRE T ag Vr ASA PER BL oa TANDEN BEE RGDT SE RETIRERA RE EE 3 KR FET 

Var or är rd DE SRF i TI SBR VR og ARN Ce AE a FIN å Ii 4 Ur AT ER FI VN Sf nn VR JR Så a IR ERA FS är AN ERAN gps NM RAI om Ne) RN RAA 3 GR DEER TN ERA 1 de, VY AR AG (NGE Olle Vu Oe 1 ASL JR rs ngr HÄR ARTAS DA FOTS RNE) 2 SR där PRAG 
RET Vr 6 5 ET ae AE NR RE AR rr AASE nr rr Ar sn SÅ Br RR ab Oh nr a Sn ha AA MD ND ee I ia NA 

”& å po W JAN År er Fä - "pu pr Ör É Pa A . $ ANT + R PETA Kr KT UA . a Ps q F SA . f Å pd I 4 f Lar ” Ty Å MM PR PER [Tu .- HV ” IL q 3 d 4 He Nag LJ KÄv We. , "AK Fa 2 - k wu | Lå ' - VI - Ra LEN y 

mi R IS PATA Tä . 2 KR, ICKE VR 9 LC AG | u Or MR I PÄR är ve sö JP sr j 4 Äg t SS IN Ad | SUV : fv; RR MP KLENA , Fa TAR Ne in VAAN KC NA PT VA 

ARN j VAN at r Zz , : IE , AVR 2 J t vd i ja / j I . NEAR f | - IYEd Cd d Ar d LV Vyer 4 a : eV 4 Udd + s Ni N Å 4 


-”N 
5 : EN ic Få å 
rr” då 


om 


GRAVAND, ANAS TADORNA. ; 1319 [ 


erhållen, MAROHAND, 1867. I Savoyen sällsynt om vintern under 
stark köld, i små flockar om 3—5 st., såsom i dec. 1844 och 
jan. 1845; börjar komma i medlet av okt., stannar tills vattnet 
tillfryser: återkommer i slutet av febr., bortflyttar åter i mars eller 
början av april; flere stanna och häcka, BaiLLY. Sällsynt, men 
finnes hela året om i sjöar på Camargue, J. W. v. MÖLLER, 1856. 

Tillfälligtvis och sällsynt i Portugal, A. C. Smitt. I Spanien 
talrik, häckar, SAUNDERS. 

Träffad i Toscana, Savi Lago di Varese, Milano, Pavese, 
Pavesi, 1877. Ej sällsynt i Italien, skall stundom häcka der. 
En myckat ung hona erhållen vid Massaciuccoli d. $ 1878, Gi6- 
Enl. Cara skall 
På Sicilien sällsynt, fåtalig; 


LI0LI. På Sardinien ej sällsynt om vintern. 
hon häcka på ön, Broorzr, 1873. 
någon gång under vintern erhållen vid Catana och Syracusa, 
MaLHErRBE. Kommer till Malta i slutet av okt. eller början av 
nov.; få kvarstanna över vintern, C. A. WRicHti. 

Från sjön Bocagnazzo vid Zara, Dalmatien, i jan. 1866 eller 
dec. 1867 erhållen, v. PEtrzeLrs. I Grekland i små flockar, mest 
unga foglar, v.p MöHLE LINDERMAYER såg dem endast under 
de första vårdagarna och säger, att hon ”icke” förekom på öarna. 
Under stränga vintrar i ringa antal i Grekland, Powrs. Erhållen 
d. 4 1858, jan. 1874 på Attika, i Macedonien vanlig under vin- 
tern och ännu vanligare på Joniska öarna, DRUMMOND, KRÖPER. 
Ej sällsynt vid Kustendji, ELWEs, BUCKLEY. 

I Dobrudscha mycket vanlig, häckar, SiIntEnis. I Bulgarien 
E.. v. HOMEYER. 

Få iakttagna vid Tuggurt och Djendeli, V. Afrika, TRISTRAM. 
Å sjön vid Batna, Constantine, TAczANOWSKL 

Å Egyptens stränder vid Medelhavet mycket talrik, isynnerhet 


vid Damietta och mellan Alexandria och Rosetta nära Bichie- 


hamnen, der de fångas med nät, Hasserouist, 1757. I Egypten 
iakttagen av A.Brrzanx; i lägre Egypten vanlig, i Fajum i mars, 
säges häcka, v. Hrveuisn. Föres ofta till torget i Alexandria, 
S. 8. ALLEN. SHELLEY såg den blott en gång. I Kairo d. tt, 
R. HARTMANN. 

I trakten av Smyrna, STRICKLAND; jagas och torgföres der, 
v. GONZENBACH, '1858. Under mars och april i Syrien och Ana- 
tolien, ANTINORI, 1864. 

Himalaja, Sindh; ej allmän i någon trakt av Indien och 
okänd i dess södra del; erhållen vid Calcutta, BLytH, JERDON. 
Erhållen i Pamer, SEvVERZOW, 1883. 

Mellan ”Takoo och Peking, SWINHOE. 
vintern, erhållen d. 7 1860 och i dec. 1859, SWINHOE, ScHLEGEL. 
I Macao, Perry; Formosa, SwinHoz. Besöker regelbundet Kina 


om vintern, men ej så talrikt som andra arter; vid 'Takoo mot 


I Amoy allmän om 


slutet av hösten; i Mongoliet sent på våren, anses häcka, Davip, 
ÖUSTALET. 

Gravanden är, der den ej förföljes, föga skygg, isynnerhet vid 
häckplatsen. Flygten är lätt, men vingarnas rörelse är långsam- 
mare och djupare än andra Änders, flyger mest likt Gäss; fogeln 
låter derunder höra ett kacklande läte. Vingslagens ljud låta som 
'vie vie” eller ”vo vo” med långsamt tempo; det betecknas även med 
'kokkokkok', då fogeln är retad med 'kur kurr'; honans: 'kvack 
kvack', hanens: ”kov kov', ungarna pipa som Ankungar. Födan 
utgöres, enl. Parras, isynnerhet av saltvattens-krustaceer. För- 
tär i Irland Paludina muriatica Lamx., i Belfast bay i febr. 1849 
Montacula purpurea (Mya purpurea Mont.), Skenea depressa, få 
Paludina muriatica. Av små mollusker hade en säkert förtärt 
20,000 st.; har utan tvivel fått sitt namn Shelldrake derav, att 


hon förtär mollusker. På andra ställen vattenväxter, säd, mol- 


| 
ÖJA PE 


BAGGE ME bränn leve NA 
I - at 
AR La CI LJ 
Y Vv V nä LINE 
z 3 Kar | FLERE FÖRS å 
U Få ' LI - r + | J 
LJ a - VEN ÅA Ya i (LV 
=L) sER TC ' ra FAL 
Vv, s ”"å Me & '& NM 
I 4 [] är 


: 


ER VN 

lusker m. m., små krustaceer, Crangon, Palemon, samt Gammarus, 

Arenicola marina L. I S. Frankrike isynnerhet maskar, sniglar, 

insekter och kärrväxter. Sväljer även grus. | | 
Hon lever i fritt tillstånd i monogami, i tamt i polygami. 

Häckar kolonivis. 

deri sitt bo; stundom bor hon i ett ihåligt träd eller i ett gam- 


Gräver gångar under grässvålen och tillreder 


malt kråkbo, i kanin-, grävlings- och rävlyor. ”'Enligt säkra upp- 
gifter bor hon till och med tillsammans i lyan med Räven, som, 
oaktadt hans kända smak för andra foglar, aldrig, såsom det 
påstås, förgriper sig på Gravanden. Så alldeles säkert, säger 
Bopinus, är detta möjligen icke, då jag sjelv i närheten av en 
rävlya funnit vinge och fjäder av Gravänder, även om Räven 
icke blev överbevist såsom mördare.” I sjelva verket bevisar 
detta fall ingenting, emedan en Duvhök hade sitt bo i närheten. 
Samme författare anser, att Räven, som annars icke sparar någon 
fogel, som han kan överkomma, gör ett undantag för Gravanden, 
emedan denna genom sitt utomordentliga mod håller honom på 
avstånd. Icke endast gamla foglar, utan även endast få dagar 
gamla ungar sätta sig med utsträckt hals och skarp blick till 
motvärn mot mycket större foglar och andra djur, såsom små 
Hundar, Kaniner o. a. Av de gamla är det isynnerhet hanen, 
som, utstötande ett eget skrik och med en blick, som uttrycker 
mod och vrede, angriper sin motståndare. Lyckas det att driva 
honom på flykten, så återvänder hanen till honan, som även mo- 
digt biträder honom utan att dock gå anfallsvis tillväga, och båda 
uttrycka med livliga åtbörder och ljudlig stämma sin glädje över 
den vunna segern. Sitt mod och sin vaksamhet har också säker- 
ligen Gravanden, omgiven av faror, att tacka för sin säkerhet, 
faror hvilka den vida större Gåsen ej kan undgå. Hennes mod 


skyddar henne dock icke för hennes farligaste fiende, menniskan, 


fr A w Å j Or | . FYN [ALM 3 feg AN ; hå å of KE NV SKINS öre 
GRAVAND. ANAS TADORNA. RV oh SSA a 3 ne EAS RASAR SP AN Zz 


ANT 
4 UU LA SAN OE i 
Fu Mt RNE 
4 ra i JAA 4 s 
20 Ur a SUV 2 JARL 
+ LV ARN dö 
4 
avd y 
Lör fr W DE 
| . FaR VE ; 
i NM yu Te AE dl fel SKR 
I 4 Ar ya mh « F 4 
4 ON INNYEN &ur!e 


3 i " b 
v ' ; 0 kb i 
x år : - pa t b Uv 

SM j - j ” a Få Jå j fa TUR al AL 4 j rel RTL, n UF 


h 

4 + 
vet 
SN äl 
é 7 || 


É 


som ofta fäller henne till marken, under det hennes moderliga 


ömhet låter henne glömma sin vanliga vaksamhet och försigtighet, 
för att rädda ungarna, och med modren gå också de förlorade. — 
Häckar på Karlsöarna bland nedrasade kalkstenshällar: i hennes 
bo träffas ej sällan även ägg av Skraken, som blir den rådande 
och ensam utkläcker äggen, WöHLER. Honan visar sig svartsjuk 
och driver andra honor ur boet. Hanen är mycket vaksam och 
varnar honan med 'gib gyb' och honan svarar ”gakgakgak”. Ruyv- 
ningen säges vara 21 till 28 dagar, och 6—10 ungar utkläckasg. 
Hon säges även röva ägg och ungar av andra foglar, så att man 
sett ett par åtföljda av 40—43 ungar. Efter utkläckningen falla 
ungarna ned ur de bon, som äro högt belägna; huruvida föräldrarna 
dervid stöta dem ur boet är okändt. Ingen har veterligen sett 
ungarna föras i näbbet. Genom fallet skada de sig icke, och de 
åtfölja föräldrarna till havet. De dyka med stor skicklighet, sär- 
deles under sin dunperiod. Flere bastarder äro kända, såsom 
av Gravand med hona av Anas cana GRa. från S. Afrika; samma 
hona hade även parat sig med hane av Anas easarca. Dessutom 
frambringar hon bastarder med A. bose. 
dra Änder, icke annorledes på längden vidmakthållas än genom 
att dagligen erhålla något finhackadt rått kött. Listerboarna an- 
lägga vid sina hus åt dem, komna i mars, hålor till bon, runda, 
I fot breda, och förena dem med gångar, så att alla hålorna 
hava en gemensam utgång. Då man vill taga äggen, tilltäp- 
pes öppningen, och locket upplyftes över boet. Äggläggningen 
varar en månad, från slutet av maj; hvar hona lägger 15—20 
ägg; > lemnas kvar till ruvning. Fortplantades i zool. trädg. i 
Rotterdam, der år 1868 funnos 35 st., MösBivs m. d. 

Trives väl och fortplantar sig i fångenskap. Hanen visar 


mycken omsorg om familjen och särskildt om ungarna nästan 


Kan, likasom flere an- 


" GRAVAND. 


mera än honan. De i Neuvorpommern tämda foglarna kunde nog 
- underhållas, men ej såsom husdjur, emedan de icke kunde brin- 
gas till fortplantning, BorLE. 

Anmärkningsvärdt är, att under ett år alla ungarna i zoologiska 
trädgården i Hannover blevo blinda. 

Såsom dess fiender nämnas större rovfoglar. 

Köttet har blivit prisadt, men är medelmåttigt; enl. v. DrostE 
är det dåligt och har transmak, om ej skinnet avdrages. 
äro goda. Dun ur boet är värderadt. 


Äggen 


Ibland fjädrarna leva: 


Lipeurus laeteus DENNY och troligtvis flere andra arter. 


Uti inelvorna hava blivit funna: 


Sclerostomum tadorne CHATIN, 1 luftstrupen; Heterachis vesicularis FRÖL.; 
H. dispar ZEpD.; Spiroptera crassicauda Morin; Hystrichis tricolor Du.; Ech- 
norhynchus EE BREMS.; Distomum oxyurum CREPL.; D. ox MEET 
RupD.; D. echinatum ZED.; di kostoradt attenuatum RUD.; 
ticum DuI.; Notocotyle FO D1ES.; 
alla i Fika llgirubedr baren. 


Fot llomnn erra- 
Tenia anatis dan "ne VIBORG, DIES., 


Chenalopiz Vulpanser BELON, L”hist. des Öyvsseaux 1555, 158-9, 

Tadorne BELON, 1. c. 172-3. 

Vulpanser GESN., Av, 1555, 155. 
1657, 94. 

Anas maritima GESN., Av. 1555,803. KLEIN., Hist. Av. 1750,130; Vög. 1760, 240. 

Ladorna ALDR., Örn. 1635, III, C. 47, p. 72. Of. infr. 

Tadorna Belloni WiLL., Orn. 1676, 278. Turpan GwmEL., Reise 1735; Allg. 
Hist. d. Reis. XIX, 1769, 186. SrtEPH., Shaw, G. Zool. XII 11 1824, 
12. EYTON, Anat. 1838, 105. Jarp., B. of Gr. Brit. IV (i8438) 101. Bo- 
NAPI I Compt:: Tend.: XLT 1856, sep) 20.  ANTIN., Cat. 1864, 113. 
HaRrTtuM., J.£.Ö. 1864, 235. DecGL., G., Orn. II 1867, 499. A. OC. SMITH, 
Ibis 1868, 456. Dav., Ouvst., Ois. d. 1. Chin. 1877, 497. 

Jugås L., Gothl. resa 1745, 214. 

Anas albo-variegata . .. L., En. I 1746, 33. 

Anas tadorna L., S.N. VI, 1748, 22; Skånska resa 17521, 212; Fn. Ed. II 
1761, 39 [cit. It. Y:goth, pr. Gothl.]; S.N. X, 1761, 122; XII, 1766, 195. 


GESN. Red. 1667, 140. JouHnst., Av. 


"ANAS TADORNA, 


1321 


BRÖNN., Orn. 1764, 12, Mr ABL: PMU LDg TIS uk LEE Porse SUNE ALTARE 
Naturg. VI 1776, 27; Zoogr. II, 1811, 239. Mörr., Prodr. 1776, 13. 
Öpm., V. A. H. 1779, 27; Wermdö 1792, 63. GwM., i S.N. 1788, 506. 
de Ind IE C27T907:1804: CATE) BY IEI 1798, 436; IV 1 1812, 
913. Hata Fn. 1800, 110. Mix. W. 'Tasch. II 1810, 534. MEIsN., 
SOH., Vög. 1815, 298; ref. ScH1nz, En. Helv. 1838, 129. Trmw., Man. 
Ed. 1,,1815, 539; Ed, 2, 1840, II 833, IV-531. Cuv., R.A:1817,.587. 
Borre, Reise 1822, 99, 322. HornscH., Som., Greifsw. Ac. Zeitschr. I 
1822, 63; Verz. 1837, 20. Nirss., Orn. II 11 1821, 226; Fn. II 1858, 414. 
TEILM., Fugl. 1823,186. FABER, Hochn. Vög. 1826, 50, 83 etc. EKSTR., 
Tidskr. f. Jäg. 1832, 272. GLroG., Schles. Fn. 1833,56. WALCEHN., Örn. 
1835, 164. RascH, N. Mag. f. Nat. 1838, 382. ZAw., Fn. 1840, 128. 
SCHINZ, Eur. En. 1840, 404. ANDR., V. A. H. 1841, 211. pDE SERR., 
Migr. 1842, 95. DE SELYS, Fn. 1842, 139. Navwm., V. D. XI, 1842, 
934; N-a 1850, 2 H., 21. ScHeEmBri, Cat. 1843, 132, Volpdca. MALH., 
En. 1843, 216. SunpDeEv., V. A. H. 1844, 383. RaArtnErE, N. preuss. 
Pr.-bl. 1846, Sep. 15. ZANnD., N-a 1850,2 H.,56. KIarB., lc. 1850,3 H., 


33; Danm. Fugl. 1852, 363. FvzeLR., N-a 1850,3 H. 77. Böcr, Ber. 1851, 


21. ScHWAAB, Natur. Kurhess. 1851, 75. M. v. Wrmicut, Göt. Handl. 
1891, 77. DBorsmM., N-a 1852, 36. Gap., lc. 3 H. 4, 8, 11. Rvuur, ll. c. 
93. NEG., N-a 1853, 63. ScHraAD., J.£.O. 1853, 243. MEÖnrter, 1. c. 


302. A. Brrum, J.£.O. 1854, 84. Barry, Orn. IV 1854, 349. WE- 
STERL., Göt. Handl. (1853-4) 1855, 71... ILLoyp, Ant. IL 1855, 184. 
BRAHTS, N-a 1895, 334. DeGL., 1. c. 419. VAnG., J.f.O. 1855, 345. 
v. MöLrL., J.f.O. 1856, 232. ALTHAMM., N-a 1857, 403. Quist., N-a 
1858, 51, 301; J.f.O. 1860, 78. HorFFm., N-a 1858, 191. v. Gonz., 1. c. 
169. ANTIN., J.f.O. 1858, 484. CaB., 1. c. 489, 490. ÅstrR., Lomma 
1859, 20.  Horr., J.f.O. 1860, 305. F. a. G. Goopw., Ibis 1861, 90. 
Somm., Ofv. V. A. F. 1862, 74, 86. NorpDvi, 1. c. 302. EGGEM., Nist. 
d. Vög. 1863, 24. Arrtum, J.f.O. 1863, 75, 109, 120. Rappe, S.Ö. Sib. 


1863, 360. SzEz., Ber. Cass. 1864, 41. LInDBL., Jägarf. Tidskr. 1864, 23. 


LUNDB., Il. c. 99. C.A. WRr., Ibis 1864, 155. Corrertt, Christ. 1864, 206; 
Hvalo 1866, 42. v. PREEn, J.£O. 1865, 331. ScHLeEG., Mus. Ans. 1866. 
ALTUM, J.f.O. 1866, 106. ALBARDA, Herkl. Fn. III 1866, 230. Horrz, 
J.£O. 1866, 382-3; 1868, 128; Mitth. Nat. Ver. N.-vorp., Sep. Gottl. 
1870, 48; Orn. CO. 1879, 122. v. DrostE, J.f.O. 1867, 69; 1869, 69; Bork. 
1869, 272. MAROCHAND, Rev. & Mag. Z. 1867, 324. Mzv., Öfv. V. A. EF. 
1868, 287. MARCHANT, Cat. 1869, 79. BarrtEr, J.f.O. 1869, 97. Mös., 
Zu 1810, 106; (I8T1 192; -1872,:202, Eh tvi HOMS JO: 1810, 1431: 
1871, "0: KORMS Got E IST IAN EN Ye MARTA Zn lS TS 209 


FS Ky 

Sök Ci PE 
a Ae 
2 TE 

| 4 
Ya Få 


K Ås ip CR IA USER . Ua 
FRE AAA TRIVS RESET 0 


1 
d 
- 

a 


57575 NG SSE 2 ATS  GRAVAND. 


efter W. MarsHALL. H. GozB., J.f.O. 1873, 13. Parm., Finl. Fogl. II 


1810,7-000: ti Sn RY jod Ak LO 4,7 420: BODA Gö ViN DET KÖLD b 
Krör., Momms. Gr. Jahresz. III 1875, 289. Szv., Ibis 1876, 419. J.P. 
Mört, 2, G..1876, 289. Opp., Ofyi V. A. FP. 1876; ni4, 62..Sinr., JS.Ö: 
1877,68. BrAnpr, J.f.O. 1880, 248. v. SitTw., v. Hom. Br. 1881, 203. 
ZAND) Lo& 201; ; 

Fager-Giäs, Ring-Giäs, Ur-Giäs, Pontopr., Norw. II 1754, 139, 141. 
Anas damiatica HASsSELQ., Iter 1757, 264. Gu., L. S.N. 1788, 535. DLATH., 
Ina al 7T90:-8500:" LarR, BB, III 1798, 422: IV An Iöf2, ork 
Tadorna Briss., Orn. VI 1760, 344, ed. 1763, II 453. Scor., Ann. I 1769, 

OT. IBRRG, Tal 1737, 19; 

Gravgås, Jugås GADD, Sjöfogel 1769, 4, 7 (ansågs felaktigt av GADD = 
Anser helsingius Clusir). 

Anas cornuta GM., Reise II 1774, 185-83. Pavesi, Rend. Ist. Lomb. 1877, 
BeprrO: GQOLEA Nu Mag fo Nat, I87TT, 198: 

Le Tadorne Burr., Hist. Nat. Ois. XVII 1787, 228. 

Tadorna vulpanser ”LEACH', FLEM., GRAY, List. Gen. 1841, 94. THomes., Irel, 
III 1851; 66. Cass., Perrys Nitisk 1856; ref. J.f.O. 1858, 540. DE rs, 
Bull. Belg., ref. N-a 1856, 396. A.v. Howm., J.f.O. 1859, 371-2. SOCLAT., 
Ibis 1859, 474, SWIinzE.,l ec. 1860, 67; 1861, 044: 1860, do, I RISTR., 
Ibis 1860, 81. Pow., 1: c. 354. S.S. ALLEN, Ibis 1864, 241. JerpD., B. 
Ind. III 1864, 794. A.G. Morr, Ibis 1865, 442. Tis., Ö. Smål. 1868. 
LV BDUOKERS 018 ACO DISA VA PR Abo ORR ASENNTD 
SUNDSTR., Bih. V. A. H. 1872 n. 4, 33. DurnEr., Ibis 1874, 403. LIEBE, 
J.£.O. 1878, 86. 


Tadorna familiaris Boiz, Reise 1822, 140; Isis 1822, 804. O.-GALL., Rev. 


& Mag. Z. 1873, 57. 

Tadorna gibbera etc. L. BreEnM, V. D. 1831, 856-38. NIEMEYER, Z. G. 1868, 71. 

Tadorna littoralis BrReEnM, 1. c.; Isis 1833, 774. 

Vulpanser tadorna KrYs., BL., Wirb. 1840, n. 392. v. p. MönrE, Örn. G. 
1844, 121. WaLL., N-a 1854, 270. v. HEUGL., Sitz.-b. Ak. Wien XIX 
1856, 318. LINDERM., V. Gr. 1860, 159. SzipL., Lifl. 1860. R. BLras., 
Der ÄLV Vers. Orp, 1802,.115 ROM, Vere i800, 09. Av HOMs. JAO: 
1864, 140. A. Norpouy., J.f.0O. 1864, 377. JÄCcCK., Abh. N. G. Närnb. 1864, 
III, 128. v. Droste, J.f.O. 1864, 422; 1868, 43; Borkum 1869, 272; Z. G. 
1873, 144. Corr., Vid. S. Forh. 1868, 176. BorGGr., Nordd. 1869, 126. 
GOBB., J.£.O.: 1870, 143; 1874, 448; 1879, 272. <A.FrRitson, VE. 1870, 
411; Wirb. 1872, 85; J.£.0O. 1872,368. THErEL, Jägarf. Tidskr. 1871, 78. 
OR EL. LbiskkSTT, OL0: SAND krer: 890. TAG INO LST3, 000: 


BrooxKzE, Ibis 1873, 343. ROR VI Dee TÖT0r il kSOGN 


ANAS TADORNA. ÅA TOR FE SY PR TE KAN 5 SAR 


ER NRA SM 
Yi TRA 
AN Fri 
i RE ; 


' SV 
SA | 
kn 

€ 


ar 


— Tis 
LO äv 


Marm, Fn. 1877, 344, Russ., NR 1880, 172. Sr z. £0. 1876, Hörn 
1881, 295-6; Orn. C. 1878, 11. TA0Zz3 SAO 180: Bö WizEPK., L. c. 
430. Jahresb JO, LTS, 4315 1800-000 L00GE - BoGp., » SCHAL., J.f£.O. 
1880, 276. 'ToB., 1. c. 401. BöcHner, J.f£.O. 1885, 206. Pader Ge- 
flug. (1886) 1885, 452. Mev., Aug. E. Vög. (1886) 99. 

Tadorna Sechachraman A. BRErM, J.f.O: 1855, 367. 

Anas (Vulpanser) tadorna RADDE, Reise IT 1863, 360. 

Chenalopex tadorna v. DRosT., J.f.0O. 1865, Ad, 

Tadorna cornuta HEveL., J.f.O. 1874, 401. DANF., Br., Ibis 1875, 427. 
Jahresb., J.f.O. 1877, 336. GiaLn., Ibis 1881, 214. HENKE, SERB., 
Ibis 1882, 228. 

Vulpanser (anas) tadorna BartE, Norg. Fuglev. 1881, 49. 

Tadorna vulgaris SEEB., Ibis 1883, 33. 

Gravand G. LUNnDo., Jägarf. Tidskr. 1864, 216. ...Y, IR AR frog do MV: SANNE Ö AR SKR 
1873, 147. G. JONg8g8., I. e. 1881, 241. 

Jugås R. Horn, Jägarf. Tidskr. 1883, 37. 


229 b. MYSKAND, Anas moschata L. 


Näbbrot med röd knöl; huvud, hals, kropp undertill brun- 
svarta, rygg purpurglänsande med svarta bräm, skulder- och arm- 
bågsfjädrar förlängda och likasom stjert grönglänsande; handpen- 
nor svarta; armpennor med stålblå skiftning; "övre och undre 
vingtäckare hvita; mage med fina hvita tvärstreck; fötter svarta. 
Efter SCLATER, SALVIN. 


1—4 tama. 

1. Hane; gammal, i ruggning, I november 1878, levande. Gr. LEWEN- 
HAUPT. 

Näbb nästan jemnbredt, ljusrödt, nagel svart, MORE nedskjutande, näsås 
framåt sluttande. Käkkant rät, fram- och baktill uppdragen, överkäkens 
lameller ej nedskjutande nedom kanten. Pannknöl stor, röd, nående fram- 
åt förbi midten av näsborrarna. Näsborrar nästan ovala, näslock rakt, vid 
midten något nedtryckt. Ögon stora, irig gulbrun. Huvud ovan likasom 
de flesta delar med blandade hvita och färgade fjädrar; ögontrakt, tinning, 


Rygg, skulderfjädrar och övre stjerttäckare violettgröna med matt svart 


kanter svarta. Undre SR hvita, de övre mest färgade, = hanen. 


Vingar 


f é 2 AN, ; BO Rd Är 1 al TRE sj FR TA z Kr JT TN PALT 3 LÄNKA sö 4: prak fe UV rr Å 
ERT FLIT ONE bu a FL, art ER Sa SR kl VARAN Ä NT AGN TSAR 6) ve SG KET NOR NISSE 4 RE NES Få 
23” DA CA AS MSE IR SAL RU RRGC ALE FSA Bg MN JE ARENA gir MN AST? dj AR RR Bee EAA I GR SRA RENA a PL SS lönt MARE få red AT NE OS ärad ve Ad SN få MORRA AE ag fogade ” v p NE CR ÅG ht Vv AR 
ESV BS RE RR NA AR RE IGM DR oe FE gt DE NAN E HE TY TEPE ärr SF Sf AV AR IRE oh S BRnAL Ar NET RAN a DR SMART AE oh WD ASKA ETEN NN TTR ME oh VR A JE le KAN tal FART AT SAOB he RR 
FS SVAN Ag Ryd SA ENSE BAD EF ASK i mee RE NAR 0 (5 EA An ERE SER SN NRA ÄR SR Fö REFN Eee S VG MS ST AA SN AE a SSE SL SA FT RR NG NA 
CE La TR 0 VN fr I "a PR É JA La - 4 Så FN i ÖL Ka! Öv N V Å i tg 4 Å , SK . SA 4 . N. NM Hj FÅR va å ÄG dör i SN SR 4 | vw pr ng Ca -R ; Sf ; 2 wWh ERA É 
| ÖN fi Ny ij j ENTER Oy Vr Å - j i PSN Ae 2 d p RÅ M i | ' - l 4 | 4 Vr 
EG  öbig e, Ögo de å, få d EN GR | l PA 1 ERA 
ög Be, ög nloc SÖK ind oc tra vå osiklidg ENE samt 2. Hona, Nar 9 SONERA 1878, levande. Gr. fedekere SER 
hakan vid käken MALDE röda, bakre nedre delen av huvudet fjäderklädt. Näbb svart och ljusrödt, brokigt; den nakna huden å huvudet gulröd, vid ASTRA 
20 pt ts a! 
Hals lång; krävans sidor violettgröna; nacke med något förlängda fjädrar. näbbroten röd. Iris hvit; hjessa och halsrygg i midten svarta; ögonlocks- fö 


bräm, kors violettbrunt. Stjert likaså, i ruggning, de nya stjertpennorna hvita; pannan och undre hand- och armtäckare ljusgrå, spolar hvita. ören 
halvvuxna. Bröst hvitt; sidor violettgröna, glänsande med matt svart bräm. 0 I, 6 i 1877, Stookhol G TR 
e . e . $ $ IR 
Vingar i ruggning, tumvinge med nötta fjädrar, hvit; av hand-, arm- och - SNR RR lt 1 SEE (OR RedEO Grer TIN ten fr CNN 

armbågspennor äro några fälda; alla övre täckare hvita, undre handtäckare | RR EYEPE, PORR ONE ASPT JORD TOC SB OESR ONA STAT ee | va 

likaså; undre överarmtäckare långa. ARR bios dl smalben lågt; tår LÄ eg hägot nedtryckt. 'Pannvinkel nara vat, naken; Ögon stora, Ul 

+3>4>2>1; klor svarta och ljusröda; 3>2> iris kastanjebrun; ögontrakt naken, gulröd; ögonlockskanter svarta; IR FN 

N v . rd ÅA 5 / KX pa vv NE NN 

as SAR ANNE dod febrar ögonlock med små hvita fjädrar; ögonvrå upptill nästan röd. Fjäderkläd- i 16 

: pd 9 $ gå . GR e . ja En BR A ä FL 

Större delen av fjäderklädnaden nu utvuxen. Tumvinge med 4 pennor; - ER Meda VETEN ANAR SON är än le rg RR a 

handpennor 10, svarta, de yttre ej fullvuxna. Armpennor 14, och arm bågs- Clan SR EL vå RR GE NE KA med 4 fjädrar; hand- And 

pennor 3, < armp., bådadera metallglänsande, violettgröna. Handtäckare Poe RR Körke i Are OR ANI baRR ENDSTIT SR RR 

violettsvarta, de övriga yttre och alla undre vingtäckarna hvita. PORNGTDA "Se SIFO LR rst Ra TE TR AS feet AA SE 

6 ; S j ng re 

AE 4. Hona, gammal, 16 augusti 1877, Stockholm. Gr. LEWENHAUPT. TR 

s GE NE 

nd ön NE old 3 9 Näbb mörkare svartbrokigt. Iris hvit; ögontrakt och ögonvrå brandgula, (REN 

fö a ; Sr 

nakna; ögonlockskanter svartbruna. Rygg och skulderfjädrar svartgröna: SN 

. . ec . . ER. . . e | a år 

Längd ERE Arereserererrr ere rer eer ere r rer rear rek ker sa 740 790 660 6509 Stjert hvit. Bröst, sidor, mage och undre stjerttäckare hvita. Vingar hvita. RA 

SF TRRENIEL ENSE ÅAR GD  oonrsba das bör oki äh hf oi sk lordge nn k RA NAN 125 135 108 109 a 3 ; A SE RAT 

ADD band till PAMNKNÖLEN stores se risrsras ters vera 50 dn en cl. Fötter gula; tår och simhud rosenröda. Sa 

» TEN RRD FO ELEN TA Cb a ie dont vi NY KR le kr KR rn bob 2 ÖR 67 53,5 43 Urk 

» DILDO KG T IN as önolasl LA Ke adl aga dåd balk Ti sr 57 59 - ER 

än Se EE SE SE 0 = Du 2 > Ågg. Ovala, grovkorniga, hvita. — De nedannämnda äggen a 

RR ER EE i SN Nå lagda vid Veterinärinstitutet, Stockholm, år 1877. SR 

Näbbets bredd vid näsbo RT ER NRR 26,5 28 23 23 Saka ; | Så 

Sr SE OR UR SANG N E Le 26 27 23 - 1. 12 juni, Stockholm, långsträckt, ovalt. OM 

Na buagelts Bredd hu dariseren irrar rele nsnndes 126 14 12,6 12 . / 

» [RE OLA tr Re LR ÄR BRA OA 18 17 15,6 15 2 Se ) Ne 

LERA SR as RAR FANN ENA AL BA Lr SL TEAM BER fir 9,6 X2,2 | 10X3 TAK 7X3 93. 29 juli, ruvade, ljust blågrå, smutsiga. Mr 
IARRNS OS NS TGL e AT ORD sl gg Winlalsn id dare to vd Ler VEN LEN sla = 380 c. 300 330 RR d å a 
aa DES Ad Ur, Ke ed a äd sn NG ag NA SR 1260 1020 1100 4. 13 juni, ovalt, olivhvitt. är 

OUTER ISO for åa dd 8 ole ib vnkig An SEN RAA nr LANDA FRAN RR 167 115 130 SIR PE LR Tr 

ERSTA AR UT, hl UU ora Bake gad Må JR dgr ARA de bk säkra Ag 178 220 170 10 9. 16 juni, ovalt, gråhvitt. ( 

Stjertspets bakom vingspetsarna ................. — 86 80 60 ; RM 

TA SAARINEN An RN 1 60 59 50 53 Ö SEN Flens 

TRSTT SE ER 0 SC: BL rab ere len eeh alt be kap nin es lea 97 ETO-LT 79 17 7. Länge ruvade rötägg. Av 

HH 1 2 3 a b C | 4 5 6 7 a | b c Nk EN 

ER AE EINE a FE Maa fr orda Bb ÄG dr ör FA LA TG älägd ar VAA ANDA TP STA 63 58,7 63 62 64,5 60 60 63,5 63,6 64,3 61 AN 

TATE NAN BAKAD ÄRAN ÄRAN RUN RAL LAR ARA ERA 42,8 43,9 43,7 45 44 44,6 44,1 43,9 45,5 46 46,4 Sn 

» SPELL rrnd PV Brr Rn (fe og T UGN ARE [HIS OEI! I AE MR gt AN RE ON AA 20,2 14,8 TO 17 20,5 15,4 15,9 19,6 18,1 18,3 14,6 OE 

DENTEKNO CEC ST MAO. UOLNS GL Arr 0.3 ah VIS vin feb EKR VR a bd N KSSS RASER KRKA KAS I 1,47 1,34 1,44 1,38 1,46 1,35 1,36 | 1,45 1,4 1,46 | 1,32 i RN 

SAMAR RE GER tel be VARAN ARN. RT NL KRANSAR MOTT TRA UA 2696 2577 2753 2790 2838 2676 2646 2788 2894 2958 2830 sr 

Ner 


kr | 
kb f 5 , 
ky ER KE bl dd fr Må NEN | NU Inde 
körd så fa Å | / - så - Tr LÅTA > fi Ads 
+ LL NN SOT sl CR Ma TK VER I fd OT ör rå FE Ta FEN Me 
Fa all SANS RR ha NT 2 BO ATEA RPS oa TA FR RT VA (RT PRUNEN 


1324 a : 


Myskanden härstammar från de varmaste delarna av det tro- 
piska Amerikas lågländer. I Paraguay ej sällsynt, Paranå, Tu- 
camon, Lagoa Santa, Bolivia, Peru, såsom övre Uragali, Brasi- 
lien, Amazonia, Guiana, Trinidad, Panama, från Honduras, der 
den är allmän och vild, Guatemala, vid Stilla havets kust i mängd, 
Mexico, SCLATER, SALVIN m. fl. Vild i Nicaragua. Nämnes från 
Surinam, ScHLEGEL; i La Platastaterna, BuUrMmeistER, 1860; från 
Jamaica, GoosE, ALBRECHT. På Cuba tam och vild” vid vest- 
kusten, der hon troligtvis även häckar; väljer höga träd, Hertig 
PAUL WILHELM VOn WURTEMBERG; enl. GUNDLACH, HARTLAUB hit 
införd och förvildad. Alla de domesticerade varieteterna i Central- 
amerika synas härleda sig från denna art. Vid Balize är den 
väl bekant. I trakterna av Stilla oceanen är den mindre utbredd. 
Fogeln sitter mest i träd och stannar i skogarna under dagen. 
Mot aftonen drar han till majsfälten. Är mycket skygg. Köttet 
skall vara utmärkt. MNSäges häcka i dec. Stannar under dagen 
i skogskärr, sätter sig mot aftonen i träd, vanligtvis i ett och 
samma. Har sitt bo i ihåliga träd, temligen högt från marken. 
Lägger 10—14 ägg. När den först infördes till Europa synes 
icke vara kändt, SCLATER, SALVIN, 1859—76. Anses bära un- 
garna i näbbet, hvilket man dock ej sett, men man ansåg, att 
de skulle omkomma(?), om de stöttes ur boet, Max zu Wizp. 
JOANNES CaIus hade till England erhållit den från Indien. 
Att härmed förstås Vestindien synes derav, att GC EsneEr omtalar i 
samband härmed, att ConumBus möjligen menat detta ankslag, 
då han skrev, att på Hispaniola funnos Änder större än våra och 
Gäss, hvita som Svanar, men med rödt huvud. ALDROVAND, som 
aldrig sjelv såg fogeln, erhöll beskrivning och avbildning av den 
från England. Piso omtalar den såsom tam i Indien. 
Den underhålles isynnerhet i Astrachan och på Krim, ditförd 


MYSKAND. ANNAS  MOSCHATA. ME AR a CE NN AL AL Asch sg LO NE RSA 


från Pdisten och Turkiet; i Petersburg och Moskva införd från 


Europa. Omkring Kaspiska havet lever hon vild, d. v. s. förvil- 
dad, sällsynt i södra trakten av Volga. Hon är sällan rent hvit, 
vanligen brokig, PALLAS. I 

Finnes numera domesticerad i CR länder av Europa; under- 
hålles och fortplantar sig i zoologiska trädgårdar. En infångad 
ljusbrun varietet fans i zoologiska trädgården 1 Haag, Bruc. 
STETTER nämner henne bland vilda Änder i Debreczin. 

Även införd till Afrika, på Canariöarna tam, Borrr. Hålles 
tam vid östra Afrikas kust, G. A. FiscHErR, och i Zanzibars kust- 
trakter, FISCHER, REICHENOW. På kusten av Vapokomo-landet, 
Ö. Afrika, G. A. FiscHEr, 1885. Linné såg är 1746 hvita och 
små i mängd i Göteborg. Senare ofta hållen tam i Sverige. 

Myskanden är temligen vild och tyranniserar andra fjäder- 
fän. Hon lemnar lätt sitt hem, om hon får vara i frihet. Om 
vintern bör hon bevaras för frost. 

Hon förtär samma födoämnen som vanliga Ankor. 

Deras avel är besvärlig. De måste vårdas väl, om den 
skall lyckas. Omkring midten av april börjar hon värpa, lägger 
12—15 ägg, hvilka ruvas, enl. en uppgift, 5(?) veckor. Äggen äro 
större än Ankans, smutsigt grönhvita, stundom valsformiga, släta. 
Under det honan ligger, får ej hanen komma i närheten. Van- 
ligtvis låter man äggen utkläckas av en Kalkonhöna. 


Frambringar med ÅA. boschas bastarder, se här nedan. 


GIEBEL i NitZsCH 'Epizoa', 242, anför en parasit, som skulle likna Li- 
peurus squalidus, men vara denied skild. Huruvida detta är densamma, 
som LINNÉ träffat, kan icke avgöras. 


I tarmkanalen NN 


Heterakis dispar ZEp.; H. infleca Rup.; Distomum echinatum ZzEpv.; 
Amplustomum lunatum Ding: Notocotyle triserialis Dies. och Tenia lanceo- 
lata BLocH. ; 


4. 


NAR SAR KÖRET AES AR GA FSS NER BÄR Af ENN FE EDA NE Eg a I NI KAS SRS 5 
SANNA ÖN AE EL a ER SIS EN be AS roar SÖTA ÄRA SA ST RR, SA NE 2 050 Raa ON llR ÄTRAN i SA IRI lan Tyg GE RAT DA i AD SENS 
0 Cane dela Guinee, Anas libica BELon, Oys. 1555, 176. = 0 "2290. HYBRID AND, Anas moschata +-Å. boscas, =... 0 sier t ORSA 
= Ånas indica GESN., Av. 1555, 767-8, GESN. Red. 1669, 78. ALDrov., Orn. A TID er NER AE As RA AR SA Ne 0 
FRASER ESO: OR 2 VT dr 7, 8 rd. libydar OLE AV dnd, altéra, alias TR Ed a REA OR I RON 
Pp. 62 + 4. cairina, 638. KLEIN, Av. 1750, 131; Vög. 1760, Huvud fjäderklädt; ansigte violett; övre delar mörkgröna, > = ER 
föl SRA SO dia 1656, ETIK. 89. kräva brun, undre delar med grå och hvit vattring. ' EN ANS. i CE 
Anas lybica JouNst., Av. 1657, 96 bis + A. cairina 1. &. De svarta fläckar, som synas å undre delar å avbildningar, voro hos RS RE a 
Anas moschata WILL., Orn. 1676, 294 + ÅA. cairina + A. libyca + Anas den nyskjutna fogeln täckta av fjädrarnas spetstrakter. i RR 
indica Gesn. 295. Rar, Syn, 1713, 150, 191. — L., S.N. VI, 1748, 22; ST TT LR Teg JA EES 00 Är ARKA SAR TäR e ek trade ror fed Fra a RR 
'X, 1758, 124; Fundam. Orn. 1765, 26; S.N. XII, 1766, 199 + A. facie med mer eller mindre hvit färg. 2 KOR SC 
; nuda papillosa a« Fn. I 1746, 35; Wästg. Resa 1747, 143; Chinesi- Hybrida former torde böra betecknas på sätt här skett med namnen oD ED ANE 
ska ankor, Skånska resan 1751, 91. — Briss., Orn. VI, 1760, 313 av de arter, hvarav de uppkommit, men icke med ett särskildt artnamn. sö SAN 
(ef. "Synon.); ed. 1763, II, 446. Pm. Mörr., L. 8. II 1773, 288. 1. Hane, oktober 1843, Höje å, Otto LINDBLAD. a TT DS AA 
(IM: Nl SNR LI00, OL > LATE. nd. 11.1790, 846 N4817 LATE; B., Näbb rödt, i torrt tillstånd gult, nagel” svart, längd > bredd, vid MN NIST 
IE 110108, 415: IV ir 18127-509; PALL., Zoogr. II 1811, 258. Cvyv., spetsen med intryckta punkter. Käkkanter svarta, överkäkens nedåt böjd, Sön i NS 
R. A. 1817, 537. BuvHLzE, Gans u. Ente 1842, 59. ScHLEG., Rev. 1844, 107; vid midten lägst. Pannans sidovinklar spetsiga, munvinkel uppdragen. NRA 
Mus. Ans. 73. BörrizE, J.f.O. 1855, 179, BuvrYr, 1. c. 340. Nirnss., En, Näsborrar aflångt elliptiska. Ögonlock svarta, ansigtsrand bågformig, men j SS 
II 1853, 430. GunpL., J.f.O. 1862,92. Srtetrt., Verh. Hermanst. 1864, ojemn; huvud och övre delen av halsen gröna, purpurskiftande med strödda, sd Ren 
240. BrvocH, Z. G. 1864, 390. Bop., Z. G. v. Berl. 1875; 16. ytterst fina, hvita, långskaftade, penselformiga fjädrar; den nedre delen af hal- | ÄRA 
Anas regia Morisa, Chili 1786, 206, 305. Gm., L. S.N. 1788, 508. LATH., sen kastanjebrun av nedåt tilltagande, täckande bräm, innanför dessa brunsvart, Fol SR 
Ind. II 1790, 3847. LaArH., B. III 11 1798, 484; IV 1 1812, 509. botten grå; kräva kastanjebrun, framtill med fina hvita spetskanter; nacke ENG TA je 
Le Canard musqué BuFr., Hist. Nat. Ois. XVII 1787, 182, cf. Syn.; Ed. C. DE med till 34 m.m. långa fjädrar, halsrygg nedtill mörkt kastanjebrun, halsband ANN Ho GER 
LACEP., XXV 1825, 56. | saknas. Rygg och skulderfjädrar svarta och violetta; kors mörkgrönt, glänsande Ke RN 


Cairina moschata FLEM., Phil. Zool. 1822, 260; Brit. An. 1828, 122. EYT., 
Anat. 1838, 142. Kers., BL., Wirb. 1840, 85. ScHvnz, Fn. March 
1845, 411. GossE, Jamaica 1847, 408. CABAN., Schomb. Reise Guin. III 
'1848', 763. HaRrTL., N-a 1852, 2 H. 54. Fine., Verh. z.-b. G. 1857, 565. 
SCLAT., SALV., Ibis 1859, 232; P. Z. S. 1866, 199; 1876, 378, 399, 
410, cf. Synon. Burw., J.f.O. 1860, 266. Tarr., Ibis 1860, 315. 
ALBRECHT, J.£.O. 1862, 207. Prins Max zu Wirb, J.f.O. 1863, 99. 
NIEMEYER, Z. G. 1868, 71. RuminB., Vid. Meddel. 1870, 21. REICHEN., 


med matt svart bräm; övre stjerttäckare mörkgröna med svart bräm. Stjert 
tillspetsad; stjertpennor 10 par, räta, platta, breda, långa, 1:a paret grönt 
och purpurskiftande, 2—10 svartbruna, skifta endast i purpur, undertill grå. 
Bröst framtill ljust kastanjebrunt med hvita fjäderkanter, för övrigt likasom 
magen svartbrun med tät, fin, hvit vattring; sidor framtill bruna, baktill 
svarta med tydligare vattring; undre stjerttäckare: de längre svartgröna, 
glänsande, de kortare med brun och hvit vattring. Vingar, spetsiga, breda; 
tumvinge med 3 fjädrar, svartbruna; handpennor 10: 2 > 3 > 4 > 1, utfan 


J.f£.O. 1874, 354. FiscH., REicH., J.f.0O. 1878, 248. G. A. FisoH., l. c. å 2—4 vid spetsen och infan å 1—3 utskurna, utskärningen å 2—3 i infanet 1 

296. Borav, Orn. C. 1882, 78. dock obetydlig; armpennor 11, de innersta med smal hvit spetskant å utfan, 2 

Cairina sylvestris STEPH., Shaw Z. XII 11 1824, 79. utfan å de yttre brunsvarta, å de inre gröna glänsande, vid spolarna vio- 2 
Hyonetta moschata SUNDEV., Tent. 1872, 146. G. A. FisoctH., J.f.O. 1885, 115. letta. Spegel grön, glänsande; armbågspennor 4, mörkbruna, 5—9 med a | 
Bastarder: Anas moschata + A. bosc. se här nedan; + Anser wmgypt. utfan violett, 1 och 2 > armpennorna; hand- och armtäckare svartbruna, N ER 
DE SEL., Bull. Belg., ref. N-a 1856, 396; + ÅA. amer. DE SEL., l. c. de inre mot spetsen violetta, de mellersta svartbruna med inblandade ytterst i ji RAG 
Bisamente GLogG,, J.f.0O. 1853, 409. fina, penselformiga hvita fjädrar med långa skaft; undre hand- och armtäc- rr SE 4 3 
Turkisk and. = kare grå, de mellersta hvita med brungrå tvärfläckar, bräm hvita; undre de ASSA 
NE i; > kanttäckare gråbruna med hvitt bräm; undre överarmtäckare långa, de NA se 
Sundevall Svenska foglarna; forts. af Kinberg, 1881-6. | ; | 911 Aer 3 2 
AN ; ; 


HYBRID AND. 


BRN VE ES ASEA SA NYSE ÅS VR 


längsta bruna, de mindre hvita, gråbrunt spräckliga, kanttäckare bruna, 
hvitprickiga och med hvita tvärband. Fötter gula; vadtäckare mörkbruna, 
hvitspräckliga; skenben fjäderklädt nästan till hälleden. 
och å sidorna med små sköldar, de främre dock större, nedåt tilltagande; 
tarssula smal: tår 3 > 4 > 2 > 1, skilnaden mellan 2 och 3 > mellan 
3 och 4; klor krökta, 3 = 2 > 4 > 1, svarta, 3 bred, de övriga hoptryckta. 


2. Hane, october 1843, Höje å, OTTO LINDBLAD. 

Hakan har framtill en liten fläck. Kräva kastanjebrun utan hvitt spets- 
bräm; nackens fjädrar förlängda, 38 m.m.; halsband utgöres endast av få 
hvita fjädrar å framhalsen; stjertpennornas purpurskiftning vid förnyad un- 
dersökning, efter 33 år, försvunnen. Bröst kastanjebrunt utan hvita kanter. 
Armpennornas violetta skiftning försvunnen, spetsar brunsvarta utan hvita 
spetskanter. Av armbågspennorna endast en med violett skiftning; hand- 
och armtäckare: de inre mot spetsen mörkgröna. 


AA 1 2 

5 [725 ab MA ERS ENN MESDEN EE TEE gg FAR REG Ä AA [bTNa SANN SERA SRA ARE c. 600 — 

FRE BIND ELO UA od SUTARE KAL 2 0 bg Ad ANAR Rb BANER SATIR SRREE Yt Vere RAR LSD 130 -1ber125 

Näbb, rad 57 HBG Bs SAR ARER IE dp Oe Fö ke EC AA) FA AE ER 57 59 
» 23 JAG € 9 Md körer 0 BA SS 4 MAG ARR FRA pen AE ärar oe Te T2 12,5 

» . från spetsen til) Bäsbortatna Aude. 44 45 

» höjd vid roten, vid pannvinkelnas spets... ..... 28 27 

D » » » 25 TAN or a 425 FÄRS fo IS Po RR RAR EW ALA 33 30 

p » 70 BIR DOES ISEN as STR ARV Vr CR TAGA NG LSU SDR KUR 18,5 20 
BTR BOTA hå Mr AIR Ae GRE Te RNA HANE DT 00 AN AS SAK FANR fegri 25 27,5 

NEDDES DTCAE VIE TASDOTT LILA körer kvdlin lose ne KeA RSA NRA 27 28 

Dp WII LRSTAS DIGI KA TOLO 1243 ougteser tradera Re 25 27 

FN ESR NER Or 0) 5 DG GEA MAA (bak a 0 ABOA era Räf a Pagan er RS OR NÅ 12 12 

» 17.507 2 MRS fa EN SS RSA TRA JR ARTE 15 15 

ÅR TAR GA båt AN VR är AL gr SAS NE PR AE ar RNA Sr Alt EN RS RRENO NDS 8X3,6| IX4 

VÄLTA FARS Oy SAITO RÖ od brdugr sa brer EES KR ne ESA d21 REX 

STEEN IV LADES KÖ förrn BENGT fald NA Dierdså bara och oral Lig a nal SÄTRA a rna Nie RR Vine RAN 131 130 

SSETE AO SARS Pet cd erat ble ie rv seg EL VA VA BV Tan Hip NE. NAR 143—153 153 

Bbijertspets bakom. VINCSPOtlsSATDA. sccvssknekergeflbrrise ärr c. 100 | ec. 100 

LTU TES An ST LR Le a bla ER egt Si okt AN ör Ri Få 03) ORAL AT REN Ra AA Sa JENS AG d4 58 

NEG SLA 2LGE "KILB GE GLO: pa olet ekv RR sen NS UN Mr al RAR RM SA NEN 68+14 |65-+14 


Dessa två individer, de enda som erhållits i Sverige i vildt tillstånd, 
hava utan tvivel haft hane av Anas moschata och hona af vild A. bogcas 
till föräldrar. De hava säkerligen varit syskon. De skötos av den såsom 
sångare och skytt bekante OTTO LINDBLAD. Deras kött var utmärkt. Ytter- 
ligare försök med frambringande av denna bastard vore av vigt. — NILSSON 
har lemnat en kort beskrivning av en bastard av ÅA. moschata och tam Anka. 


Den hade halsring framtill och vingar RR askorå. Av Häradshöfding 


J. Böös skänkt till museet i Lund. 


ANAS MOSCHATA + A. BOSCAS. 


Tars framtill 


Parnras omtalar, att Anas moschata ofta parar sig med A. 
boscas, och att sådana par bliva hvarandra mycket tillgifna. Av- 
komman liknar mest fadern till färg, röst, gång, men saknar an- 
sigtets papiller och fortplantar sig icke, FrRiscH och PaArras, 
1811. Sådana bastarder hava ofta blivit uppfödda, och särskildt 
omtalas de i Zool. gard. i London av YARRELL, 1832. AV SCHINZ 
beskrives en, erhållen d. + 1815 i Genfersjön ur en flock av 
Gräsänder, och den ansågs av LICHTENSTEIN för en bastard. Den 


2 1824 erhölls likaledes en, skjuten även bland Gräsänder. I 


Aran vid Bodensjön erhölls ytterligare en, och en annan sågs 
dessutom. NoHINZ ansåg derför, att den var en egen art. — 
Dessa liknade i huvudsak de, som här beskrivits. 

Dessa från Schweiz och Skåne äro, för så vidt jag vet, de 
enda, som erhållits i vildt tillstånd. — Med tama Änder har den 
ej sällan, även i Skåne, såsom NILSSon omtalar, frambragts, och 
ungarna hava blivit rekommenderade. Den är stor, vacker och 
med utmärkt kött, men dess ägg hava blivit ansedda ofruktbara. 
Den luktar starkt mysk, hvilket tillskrives stjertkörtlarna eller 
ansigtets körtlar, hvilka delar man vid slagt tillrådes att hastigt 
avlägsna. 

För att erhålla bastarder lika vackra som de vilda bör man 
välja en hane av Myskand och en hona av Anka, eller tvärtom, båda 
så litet hvita som möjligt, eller en infångad och tam Gräsand-hona. 


?Branta albifrons ScoP., Ann. I 1790, 69. 

Bastard Beocust., N. G. Vög. III 1809, 9352. 

Anas albicans OM., L. S.N. 1788, 516. BvrLE, Gans u. Ente 1852, 61. 
STÖLK.; kL.0.1870, 81. bATHS Ind: II 17907 845 SDATE., So ht H 
1798, 483. 

?Branta torrida SCoP., 1. c. Anas t. GESN., 1. e. LATE, 1 ec. LATH., B.1 ec. 

Hybrid. + A. boscas FRISCH, t. PALL., Fock IE AT811 200000 Bron, Isis 
1624: 1680. + LARBRELB do dä. Sik 1832, 100. 


START, SE ART SEIN Ane RANG VIRA NE EE SE 


& EN Jå po je 
AN £ RE Aho 


- 


GRÄSAND. 


Anas Auduboni Bonar., List 1838, 56 (eft. Avup.). 

Anas Breweri AvuD., yn 1839, 277: 

Anas purpureo- iris SCHINZ, Neue Schw. Denkschr. 1838, Sep. Fn. Helv. 
126; Fn. Eur. 1840,421. DE SeLys, Fn. 1842, 140. Sunprv., Öfv. V. 
A. FE. 1845, 129. Borsm., N-a 1853, -452.. Ninss., En. II 1858, 331. 
Couvzes, B. N-W. 1874, 560. SCHLEG., Mus,, Ans. 1866, 75. 

Anas maxima GossE, B. Jam. 1847, 399. 

?Anas bicolor DONOVAN, Br. B. IX, pl. 212. 

?Fuligula viola BELL, Ann. Lyc. N.Y. V. 1852, 219. 

Anas topareia PHILIPPI, Arch. Naturg. 1860, '25'; P. L. S. 1866, 531. 

”Anas viridi-aurea SCHLEG., v. supr. GLOGER, J.f.O. 1853, 409. F.-BEAUuM. 
N-a 1856, 166. DE SEL., Bull: Belg.; ref. N-a 1856, 396. 


230. GRÄSAND, Anas boscas L. 
EL VII Bore, 


Näbb gulgrönt till grått; spegel stor, 
fram- och baktill svart och hvit; fötter gulröda. 


1. Hane,i ruggning, 23 october 1875, Stockholm. 

Näbb ovan vid roten och å sidorna gröngult, framtill grönt, undertill 
bakåt rödgrönt, framtill och hakhud rödbruna, nagel svart, liten, oval; näbb- 
ås vid roten bred, åt näsåsen avsmalnande, framom denna obetydligt ned- 
tryckt, framåt något konvex. Käkkant vid roten och näbbnageln uppdragen, 
lamellerna nå till en del nedom kanten; käkrot mera hög än bred. Pann- 
vinkel rät, avrundad, sidovinklar spetsiga. Näsborrar ovala; näslock jemnt 
sluttande. Ögon små. Kalott grön, metallglänsande med bruna fjäderspetsar; 
ögonlock grå, i synnerhet det undre; huvudets sida grön af utvuxna och ut- 
växande fjädrar, vid roten gråhvita, i midten svarta, spetsar gröna, samt med 
grå fläckar, av gamla brungrå fjädrar, och svarta spetsfläckar; dessa kvarsitta tal- 
rikast vid sidorna om NäRet som i midten har kalottens färg; ansigtsrand fram- 
åt bågböjd. Halsens övre del grön med sparsamma grå fjädrar, nedre delen 
mörkbrun med svaga hvita spetskanter; kräva brun, med nedåt tilltagande 
hvita spetskanter och bräm; halsryggens nedre del i midten gråbrun med 
fin ljusbrun vattring; halsband smalt, hvitt. Rygg brunsvart, framtill med 
bruna bräm; skulderfjädrar: de inre grå med hvit, svart och fin brun vatt- 
ring, de mellersta med grått utfan och gråsvart infan, de längsta gråsvarta, 


violett blå-grön; ram 


3 


is LJ 4 SS TA bt Jet = I TT e - Lä ——-; un 5 +) 
-d DS AN rer) VS rf Eg, Lt RY EPn te PLAN TR Ae Trine gr AS 
Jä” TORG Wi 8 lg + Hu yt ATEN Ta Ar ND ÄR AA FOS LS nn iaf PFA DE lar] N 
RR SS AS TÅ Pr FSL AU hes ist UTN EI fö W NE a -$ Wie 
, MALE KLAS AA är) CR ; IA ki Va ev fe - Ta Fat 3 SAR 
| ARR Ted SR NN YST , i > fv Id a stl 
War rr - Sp ; Fen - bv ARR 


ANAS BOSCAS. 


1327 


åt spetsen svartgrå, de yttersta brunsvarta med bruna bräm och fläckar; 
kors och övre stjerttäckare nya och utväxande svarta med blå skiftning 
samt inblandade långa penselformiga fjädrar med långa, fina, nakna skaft. 
Stjert avrundad, urnupen, i ruggning; stjertpennor 8 par: 1 till venster svart- 
brun, liten med gula kanter, rät, gammal, de övriga åt utkanten brungrå, 
spetsbräm hvita, på kant bågböjda med spetsar snedt inåt riktade, till ven- 
ster 1: ny, svart med blå glans, utväxande med uppåt böjd spets. Bröst, 
sidor, mage och slaksida grå, av hvita med svart, fint vattrade fjädrar; å 
gidorna vattringen grövre och med enstaka svartbruna, brunfläckiga gamla 
fjädrar; undre stjerttäckare svarta, de längsta nå nästan stjertspetsen. Vingar 
spetsiga, breda, till större delen svartgråbruna; tumvinge med 4 fjädrar, 
grå; handpennor: 1 liten < 1 handtäckaren, smal, grå med hvita kanter; 
stora 10: 2 > 1 > 3; infan å 1 och utfan å 2 nära spetsen utskurna; arm- 
pennor 11, spetsen å de yttre och utfan vid spetsen å 1—10 samt utkant å 
1 hvita, utfan å 1 svartgrått, å 2 svart, å 3 svart med stor blå fläck, å 4—9 
blått med svart band vid spetsen, å 11 grått med stor svart fläck, infan 
svartgrå. Spegel blåviolett, fram- och baktill med svart och hvit, upp- och 
nedtill med svart ram; armbågspennor i utväxt, 3, långa, 3:dje ut- och 
nedåt böjd, > 1 > 2; överarmpennor 5, korta, 3:dje längst, svartbruna; hand- 
täckare mot utkanten hvitgrå och likasom de små med brunsvarta spolar; 
kanttäckare grå med hvita spetsar; armtäckare, 1 grå med hvit spets, 2 och 
3 med hvit spets och svart spetsfläck, de övriga grå med hvitt tvärband, svarta 
spetsar och fin hvit spetskant, de mellersta och kanttäckarna mörkt gråbruna 
med brunsvarta spolar och hvita spetsar samt hvitspräckliga; undre handtäc- 
kare gulhvita; undre armtäckare gråhvita och grå; undre armbågstäckare, de 
mellersta och undre kanttäckare gulhvita; undre överarmtäckare af samma 
färg, 8, långa, smala, den yttersta och innersta kortast, 7:de längst. Fötter 
brunröda; vadtäckare grå, vattrade; skenben nederst naket. 'Tars hoptrykt 
med framtill smala sköldar; tår: 3 > 4 > 2 > 1, simhud långsåt midten 
svartbrun med sidoränderna brunröda, den yttre simhuden vinkelformigt utsku- 
ren; klor: 3 > 4 = 2 > 1, svartbruna, krökta, 3 inåt vidgad, de öfriga smala. 

2. Hane, 24 oktober 1875, Stockholms skärgård. 

Näbbås med en nedtryckt, framåtriktad spetsig vinkel, trakten omkring 
nageln glest punkterad. Underkäken brun. Pannvinkel spetsig. Näsborrar 
ovala. Huvud och övre delen av halsen blågröna med färre grå fläckar. 
Halsband, bredare å halsryggen, avbruten av grönt. Övre stjerttäckare nya 
och utväxande. Stjertpennor 9 par: 1 utväxande med krökta spetsar, 3, 9, 1, 
9 fullvuxna, de övriga utväxande, utåt avtagande. Handpennor: 1 liten 
— n:r 1; armpennor 11, spetsar å 1—10 och utkant vid spetsen å I och 11 
hvita, utfan å 4—10 violetta, å 11 grått med en vid, svart fläck. 


BB en FEI pe 


Lö 
od 
- 
Av 
dd 


; GRÄSAND. 


3. Hane, 10 november 1875, Ystad. 5 

o- Näbb ovan gulgrönt, framåt grönt, nagel svart, oval, smal. 
blågrönt, glänsande; övre ögonlock svart; undre ögonlocket med en hvit 
halvmånformig fläck, ansigtsranden svart med bruna spetsar; haka dessutom 
med sparsamma hvita fjädrar. Hals ovan blågrön, nedtill kastanjebrun med 
spetskanter hvita; halsryggens nedre del i midten grå av svart och hvit fin 
vattring. Skulderfjädrar grå av svart och hvit vattring, några av de mellersta 
fjädrarna med svart och brun vattring, de undre gråsvarta, utkant vid spet- 
sen hvit, de yttersta svartbruna med gråbruna bräm och fläckar; kors svart 
med inblandade mörkblå fjädrar; övre stjerttäckare mörkblå; stjertpennor 8 
par, 1 blåsvart, åt sidokanterna ljusbruna, spetsar något uppåtböjda, 2—4 
grå med gråhvita, breda, hvita spetsbräm, 5—38 hvita, gråspräckliga. Sidor 


med endast hvit- och svartvattrade fjädrar. Armpennor 11: spetsar å 1—10 


å in- och utfan hvita, utfanets spetskant å 11 hvitt, utfan å 1 gråsvart, å 
2—10 glänsande violett, mot spetsen svart, å 11 grått och svart, infan svart- 
grått. Spegel = n:r 1; armbågspennor 3, långa: 2 > 4 —= 1, grå och svarta, 1 
med hvit spetskant; överarmpennor 6, 3 längst; handtäckare = n:r 1; arm- 
täckare svartgrå, 1 med hvitgrå spets, de övriga med hvitt tvärband framom de 
svarta spetsarna, de mellersta gråbruna; kanttäckare grå med hvitgrått bräm. 

4. Hane, 4 mars. Stockholms skärgård. 

Om våren har nedre delen av halsens och krävans bruna fjädrar för- 
lorat de hvita kanterna och brämen, hvilka endast funnos nederst. 

0. JtHlane, gammal, i ruggning, 31 juli, Jemtland. 

Näbb'gröngult', torrt svart. Huvud ovan svart; ögonbågerostgråmed svarta 
spolstreck; ögonvrå och tinning med svarta band. Haka och hals rostgula 
med svarta spetsfläckar; kräva brun av breda bräm, innanför detta svarta breda 
band; nacke och halsrygg svarta med rostgrå kanter; halsband saknas. 
Rygg och skulderfjädrar brunsvarta med olivgrå och rostgrå bräm, bredast 
å de senare; övre stjerttäckare brunsvarta med rostbruna bräm. Stjert utan 
krökta fjädrar, urnupen; stjertpennor 8 par: spetsiga, 4 längst, 1 brunsvart, 
2 svartbrun, 3 rostbrun och mörkgrå, 1—3 nya med rostgula bräm och 
hvita kanter, 4—6, 8 nötta, hvita, infan gråprickiga, gamla, 7 ny, ut- 
växande, hvit med brungrå spoltrakt. Bröst främst = krävan, men med hvita 
bräm, bakåt rosthvita av breda bräm; sidor rostgråbruna med hvita spetsbräm, 
mörkbruna spoltrakter och breda band; mage med rosthvita spoltraktfläckar, 
mörkbruna med svag vattring; baktill och undre stjerttäckare hvita och 
rostbruna, svartfläckiga; slaksida lika med sidorna; handpennor: fälda, 
1 utväxt, mörkt olivgrå, spetsen å infan svagt mörkblå; armpennor 
violetta med svarta band framom de hvita spetsarna. Spegel blå, ram ovan 
svart, fram och bak svart och hvit; överarmpennor grå och mörkbruna, ut- 


- 


i ) et NN , É 2: Milo PELSNE 2 Jas i a FR ut 
ANAS AR, ME SE Sp AF NE al SEE Asa ARR NN GE a SA Ge RA ARN 
; it , é hd S é r Md + "IK SR Von FHI I LST ANGE SG IOREAREr Maj Ra N 
ANAS BOSCAS, RMRSA SG MG te Mere EET BÄST CENSTYR AS y LS PST E es 
4 | Lv VIT & Fr + f é 


Huvud 


? & 


GR 
VIA 


re Sa a st Sh 

FÖ AR Öm NS t 

UR KANE Ti a 
pa Sk 


de 
+ AR, 


Jr SET KTV a å Vr FM JE RJ a BEST 
Ag Wr a NASN spm SPEER JEN AIR LEN. Nobel oe 
SEGT el VT on i AR 
5 å AR 

il 


jr 4 a kl PAA > FN sn b 1 :. - 
ÉM Wo, v VTT + NN 9 NM [| Vv 
0 I LA i Å E ( Or lo | [| 
LOVA ra - 


vuxna; armtäckare grå med hvita tvärband och hvita spetsar, de mellersta 
och kanttäckarna grå. Fötter ”mönjeröda', torra gula; klor bruna. 

6. Hane, gammal, 17 augusti, MÖPRÖLR TN dne SEG RR 

Liknar n:r 5. Ögonbåge rostgul med svarta spolstreck. Huvudets si- 
dor, haka och hals med ny och mörkare rostfärg, hakan med mindre fläckar. 
Nedre delen av halsen och krävan med hvita fina spetskanter; skulder- 
fjädrarna till större delen grå och mörkbruna, vattrade; sidor och slaksida 
grå med hvit vattring, mot spetsarna rostgrå. Bräm å ryggen svagare; 
inblandade vattrade fjädrar; handpennor utvuxna, gråsvarta, utkanter grå- 
hvita, gråbruna, spetsar mörkare med olivgrön skiftning, utan blått. 

7. Hane, 24 september 1876, Stockholm. 

Näbb gulgrönt, framåt mörkare, nagel svart. Underkäk med nagel 
rödbrun. Fötter ljusröda. ”Tarssula gråröd; simhud svartbrun, vid tårna 
gulröd; klor svarta, 1 rödbrun. i 

8. Hona, gammal, 12 juni, Ekolsund. 

Huvud ovan mera svart, dess sidor blekare, rödgrå med svarta spol- 
fläckar; haka rostgul; rygg och skulderfjädrar mörkbruna och svartbruna 
med blekt rostgrå till hvita bräm, till stor del avfallna; stjert gråbrun, 
hvitbrokig, bräm hvita, nötta; bröst och mage rostgrå med gråbruna fläckar, 
inga hvita bräm; handpennor blekare, utfan å 1 gulhvitt. 

9. Hona, om sommaren. 

Näbb gröngrått; nagel och näbbås svartgröna; underkäk ljust rödgul. 
Kalott svart, bräm rostgrått; ögonvrå och tinning med svart band, rostgrå 
bräm; huvudets sidor blekt rostgrå; haka och strupe bleka; sidhals ljust rostgrå; 
halsrygg svart med rostgrått bräm. <Stjertpennor räta, tillspetsade, 1 brun 
med hvita långa streck, de yttre hvita med bruna sidostreck. Undertill rost- 
brun med svarta fläckar. Vingar nästan = hanens. Fötter rödgula; sim- 
hud svartgrön. — Efter en äldre uppteckning. 

10. Hona, gammal, i ruggning, 11 september 1882, Stockholms skär- 
gård, KIJERULE. | 

Liknar n:r 12. Näbb olivgult, nagel svart, näbbås olivsvart. Näs- 
borrar ovala. Iris brun. Kors svart med rostbruna bräm utom vid spo- 
larnas spetsar; övre stjerttäckare svarta med rostbruna, breda bräm och spol- 
streck. Stjert dubbelt utskuren; stjertpennor 6 par: 2> 1 = eller > 3 > 6 
> d > 4, 1:a paret gammalt, nött, de övriga dels nya, dels utväxande; undre 
stjerttäckare med hvita brämtrakter och svarta spoltrakter eller stora spol- 
fläckar, vid deras gränser rostbruna. Vingar med nya fjädrar; handpennor: 
l:a svagt i infanet utskuren. Den mörkt violetta spegeln bildas av 3—9 
armpennorna, ramen ned- och upptill av 1, 2, 10:de: alla undre täckare 
rent hvita. Fötter brandgula, simhud gulgrå; klor brunsvarta, 1 gulsvart. 


FEEL Hdka, 2 SORLerne Tar6, RR 

Näbb olivbrunt, framåt Hulare, jemnbredt, DÄR oval, svart. Öre 
käken vid nedre delen av käkroten och underkäken brandgula, dennas nagel 
gråsvart. Pannvinkel rät. Näsborrar ovala. Fötter brandgula. 
till med smala sköldar, för övrigt nättecknad; tarssula olivbrun; simhud grå- 
svart, den inres kant rät, den yttres urringad; klor svartgrå, 1 grå, liten, når 
marken. 

12. Hona, gammal, vinterdrägt, 16 oktober, Mörkö. 

Huvud ovan svart med rostbruna kanter; huvudets sidor rostbruna 
med svarta spoltrakter; haka rostbrun utan fläckar. Hals upptill rostbrun 
med små svarta fläckar, nedtill och kräva bruna av breda bräm med svarta 
bågformiga band, till stor del täckta. Rygg och skulderfjädrar brunsvarta 
med breda rostbruna bräm och band; kors svart med rostgrå parfläckar; 
övre stjerttäckare svarta med SösEbruAe, breda bräm. Stjert mörkbrun och 
gråbrun; bräm och band rostgula till hvita; 2:dra paret stjertpennor längst. 
Bröst rosthvitt med svartbruna fläckar, mest täckta; sidor mörkbruna 
med rostbruna breda bräm och långsgående band; mage rosthvit med 
mörkbruna spolfläckar och tvärfläckar; undre stjerttäckare rostbruna med 
hvita breda bräm och mörkbruna spoltrakter; slaksida lika med magen, 
men med större fäckar. Vingar spetsiga; 
handpennor: brungrå med hvita utkanter, hos 2:dra och 3:dje infanet ut- 
skuret. Spegel violettblå, ram baktill och framtill närmast svart, bakerst 
och främst hvit; handtäckare brungrå; armtäckare brungrå med hvita band 
och svarta spetsar, de mellersta brungrå. 

13. -Hona, gammal, 1 december 1878, Sjöbo. B. JÖNSSON. 

Liknar n:r 12. Näbb olivbrunt, svartfläckigt, nagel svart. Hals ned- 
till och kräva kastanjebruna med svarta, mest täckta spoltrakter. Stjert 
avrundad; stjertpennor 9 par, 1 < 7 > 8, 2 längst. Bröst och mage rost- 
grå, med svartgrå fläckar. Tumvinge med 4 fjädrar; armpennor 11, spetsar 
hvita, 1—3 svartgrå med hvita utkanter, 4 utfan gråsvart med svag violett 
glans, 5—10 utfan blåviolett, åt spetsen svart, spoltrakt och infan svart- 
bruna, inkanter hvita, 11 å utfan svart, utfanets spetskant hvit; armbågspen- 
nor 3, > armpennorna, gråbruna, raka, spetsiga, spetskanter gråhvita; över- 
armpennor svartgrå; undre handtäckare gulhvita; undre armtäckare gula 
och gråhvita, de innersta grå, de mellersta gulhvita; undre kanttäckare 
gulhvita, vid handleden med grå spoltraktsfläckar; undre överarmstäckare 
långa, jemnbreda, gulhvita. Fötter rödgula; simhud gråsvart, närmast 


tårna rödgul. 


14. Dundrägt, hona, 26 juni, EA 
Näbb ovan 'olivbrunt', torrt brunsvart, undertill gulgrått, nagel brun, kalk- 


LIEIT OAN S LS ig ARB ARANDA ANAS BOSOAS. GR REAR a NE VAN ME fat 


spets liten, mycket låg, kant SORRS hvit. 


Tars fram- 


tumvingens fjädrar brungrå; 


ovan, 1:sta paret ett par mindre, men starka, gula fjädrar. 


Pannan i midten olivbrun. 
Huvud ovan mörkt olivbrunt; ögonbåge bred, brungul; ögonlock brungula; 
undre ögonlockets kant svart; ögonvrå brungul med olivbrunt band, ett dylikt 


smalare å tinningen till nacken; huvudets sidor brungula med bruna dunspetsar, 


vid munvinkeln och å ögontrakten en liten olivbrun fläck; haka och hals 
något ljusare gula; kräva grågul; halsrygg olivbrun, övre kroppsdelar oliv- 
bruna vid sidan af ryggen och korset gula fläckar. Stjert olivbrun. Bröst 
gult, undertill hvitgult; sidor gula, fram och baktill gråbruna; mage och 
undre stjertdun grågulhvita; slaksida olivbrun. Vingar olivbruna, framkant 
undertill och en fläck å armen baktill gula. Fötter 'olivbruna'; simhinnor 


"långs tårna gulaktiga". 


15. Dundrägt, 28 juli, Gotland. 

Alla färgerna något ljusare och fläckarna något större, den vid mun- 
vinklarna nästan försvunnen. 

16. Dundrägt, 18 juli, Mälaren. 

Näbb ovan gråsvart, nagel och underkäk bruna. Näsborrar ovala, något 
sneda, från käkkanten 7 m.m. Kalott från midten af näbbroten, der den är 
smal, mörkt olivbrun, vid sidan derom ögonbågen, bildande ett rakt, bredt 
gult band åt nacken, under detta ett smalare, brunt från översta delen av 
ansigtsranden; örontrakt med en svartbrun fläck; kinder, haka och övre delen 
av fram- och sidhalsen gula; kräva och undre delen av halsen grågul; nacke 
och halsrygg bruna. Rygg brun, vid hvardera sidan ett hvitgult streck; 
skuldror och övre stjerttäckare svartbruna. Kors svartbrunt, vid sidan en brun 
fläck. Stjert avrundad; stjertpennor 8 par, gråsvarta, böjda inom och 
Bröst och sidor 
grågula, mage grå; stjert undertill hvit, undergump gulhvitgrå; slaksida svart- 
brun. Vingar ovan svartbruna, bakre kanten grågul, undertill främst saff- 
ransgul, dernäst svartbrun och bakerst å armen grågul. Fötter bruna; 
vaden mörkt gråbrun, upptill med ett gulgrått tvärband; skenben dun- 
klädt till hälen. ”Tars hoptryckt; tarssula skarp och "liksom hälen och 
simhuden svart, denna utåt vinkellikt utskuren; tår 3 > 4. SH SRS vs AED 
BLUNAO RRE A 
=> 17. Unge, 12 augusti 1875, Stockholm. 

Näbb ovan och mot spetsen olivbrunt, övergående nedåt näbbnageln 
nästan till svart. Käkkantens bakre del liksom underkäken brungul. Pann- 
vinkel nästan rät. Kalott svart med svaga och sparsamma, bakåt tilltagande 
bruna bräm; ögonbåge åt nacken ett gråbrunt, svartfläckigt band; från ögon- 
vrån till tinningen ett svartbrunt streck; huvudets sidor gråbruna, svart- 
fläckiga; haka brungrå, bakåt och framhals upptill ljust rödbrun med grått 
dun; sidhals upptill brun, svartfläckig och med grått dun, bakdelen av sid- 


of d NE i, jör lgée - ; dl TT Np FR 
FAT SN NE RA RA 


JARED 


ber 


SÖS 


NÖC, 
så 
- Sr 
på Ned 
Ci 
” n 
I 
; 
' 


; 
Fe T! 
slå +” 
dr. ST 


AE 
a 


LIVES ac RA EE 


Je 
AN 


Ert ad 


FaR fe EE TE a SLY PR NAR ARK SE SVR 3 SRA Ma FY ERE 2 DN SA SE 
SRA PERSER vä JA ci bege SEM färs RS ge de RS Dare Pi RR OSA KCR SA DEI SÖS 
RE SES RA PR a VRT et a SPEED STU T dt SRS VIRSLE TrRe alt PP r 17T er) SRA SEA AROR 
”- . : äl FF ä i DN ivag "rr b a Y Le le Le FN a J ” « LJ 
AL BON AV fö pa 4 ' bm ALS he År UU. a BE | . Ta 2 veg Fd Lea NIA! 
SN . é ME NIA | S UNS : !2A an AE | Py 


A hj 
7 f - Fd j 23 é at 


" 
i 


- 


1330: 


och framhalsen samt krävan kastanjebruna, mot bottnen med svarta spolfläckar; 
halsrygg med brunt dun. Rygg och kors med brunt dun ochi bottnen med 
utväxande små svarta fjädrar med hvitt bräm, under skulderfjädrarna en hvit 
fläck; skulderfjädrar svarta med brunt dun; övre stjerttäckare: de understa 
svarta med brunt bredt bräm, de översta täckta av svartbrunt dun. Stjert- 
pennor 8 par: de yttersta mycket små, svarta med brungrått, utåt tilltagande 
bräm, spetsarna svarta, affallande, 1 < 4 < 3 < 2, de 2 yttersta med hvitt 
bräm. Bröst framtill brunt, bakåt övergående till gråbrunt med svarta spol- 
band; sidor svarta med breda rödbruna sidobräm; mage gråbrun med svarta 
spolband; undre stjerttäckare ljust rödbruna med svarta spolband; slaksida 
lg brun med hvit fläck. Vingar dunklädda, gråbruna, underarmen i bak- 
NR kanten hvit, undertill gul, baktill gråbrun med den nämnda hvita bakkan- 
ten. Fötter rödgulbruna; vadtäckare: brunt dun; skenben med svart dun 
och gråbruna fjädrar med svarta spolband, fjäderklädt nästan till häl- 
leden. Tars i midten smal, minsta bredd 4,5 m.m.; simhud gråsvart; klor 


gråbruna. 


18. Unge, 13 juli 1875, Stockholm. 

Liknar n:r 17. Pannvinkelns spets avrundad. Haka och undre delen av 
huvudet ljust rödbruna. Halsens sidor brungrå; framhals ljusbrun med små 
svarta spolstreck. ”Tår gula med bruna fläckar vid lederna. 


19, 20. Ungar, 13 juli 1875, Stockholm. 

Näbb ovan gråsvart med grå nagel; näbbås framåt avsmalnande, näsås 
svagt nedtryckt. Överkäkens kant grå, underkäkens grågul. Pannvinkel nästan 
rät. Näsborrar ovala, något utskjutande, näslock något hvälvt. Ögon med 
bred, brun iris. Huvud ovan svart med bruna fjäderkanter; ögonbågen ut- 
göres av ett rakt band från pannans sidovinkel till nacken av ljusbrun 
färg med små svarta fläckar; från ögonvrån till ögat och från ögat till nac- 
ken ett svartbrunt band; huvudets sidor bruna med små svarta spolfläckar; 
ansigtsrand framåt bågböjd, gående från sidovinkeln till munvinkeln; haka 
ljust brungrå. Hals lång; framhals hvitgrå, nedtill och kräva brun med 
svarta spolfläckar och rödbruna spetsar; sidhals grå med hvitgrått dun; hals- 
rygg brun, nederst med långa, gråbruna dun. Rygg brun; skulderfjädrar 
svarta med bruna kanter; kors brunt med utskjutande svarta fjäderspetsar, vid 
sidan en hvit fläck; övre stjerttäckare svarta med bruna sidobräm, Stjert 
starkt avrundad; stjertpennor 8 par, svartbruna med ljusbrun fjäderkant, 
spetsarna avnötta, 1 kortare än 2—5. Bröst brungrått med svarta spol- 
fläckar; sidor klädda med stora, svartbruna fjädrar med breda, rostbruna 
sidobräm; mage och undergump rostgrå med breda svarta spolstreck; undre 
stjerttäckare ljust rostbruna med svarta, breda spolfläckar; slaksida svartbrun 


SR 


GRÄSAND. ANAS BOSCAS, = oo ER 


9 or JE rn d 1 RJ | LS KR SN VR OA EE TN "WE. 
) JE 1 ER AG ve TR rar "SAT Pl Mi VDA 
bör äv) & a - 4 DENNA N é rida mr ÄR 
En SRK tär Ry K JL MISSY PRLEIOER Ae 
VA TELLLÄ KC Ne A vd SR tv Ar RTL > 
CO VIA SC Ei Ra ST | r [Rog I Hör 
é - AL TIER L LJ j nd 
LEN 4 a kg si | hå FLN 
Sr Mi 3 ÅS LA 4 ANN Y AGA oc <Åå v Ag 
Rd RS ka ASA an måg ' $ - IF I le RÅN Vv AI 
LSE (RS NN SD FAN UR RER RV STFARE v 
PRE Sä de: - lö + < - ag FÅ hä 
id SEN NORR SSA AE 
ps & : 


med utskjutande svarta fjädrar med bruna kanter. Vingar små, ovan bruna, 
undertill grå; armpennor utskjutande med långa, bruna, mot spetsen hvitgrå 
dun; de mellersta: utskjutande strödda spetsar; armbågspennor utskjutande; 
undre vingtäckare: en i utväxt, dun gulhvitt, ljusgrått. Fötter gråbruna; vad- 
täckare svarta med bruna fjäderkanter, upptill med hvitgrått dun, betäckt af de 
långa bakre sidofjädrarna; skenben fjäderklädt till hälen. Tars hoptryckt; 
tår ö > 4 > 2 > 1, simhud svartbrun, den yttre med inskuren trubbig vin- 
kel; klor bruna, 9 = 23 dist Sa 

21—24. Anka. 

21. Foster ur ägg, 1 dag före utkläckningen, 16 juni 1875, Skåne. 
C. MÖLLER. 

Näbb ovan svart, kalkspets gul, överkäkens sidor och underkäk hvit- 
gula. "Trakten omkring mungipa, haka och framhals samt vingspetsar gula, 
bröst gulsvart, för övrigt svart; fötter svarta, främre delen af tår, simhud 
och klor gula. 

Fostrets läge i ägget. Uti ägget, 65 x 42 m.m., ligger främst 
främre delen av ryggen; härifrån är halsen böjd ned-' och bakåt, hufvud 
böjdt åt höger, nacken bakåt riktad, hjessa åt höger och överkäkens kalk- 
spets utåt riktad, underkäksnageln framåt. Hjessans venstra sida betäckes 
av knät; högra vingen är böjd om underkäken, som ligger över och bakom 
överarmen; underarmen betäcker högra kinden. Fötterna äro i hälleden 
böjda, så att tarserna ligga parallelt med underbenet; tårna på högra foten 
böjda i en trubbig vinkel nedåt och inåt till gränsen mellan mage och 
stjert, de venstra tårna mindre böjda, så att de ligga med sin främre 
tredjedel utanför översta delen av halsryggen mellan tarsen och baktån och 
mellan nacke och den nedåt bågböjda stjerten. 

22. Dundrägt, 5 dygn gammal, Skåne, C. MÖLLER. 

Näbb rödgult. Hela dunklädnaden brungul. Fötter och klor gula, 
yttre simhuden vinkelformigt utskuren. Stjert avrundad, stjertpennor 9 par. 

23. Dundrägt, 14 dygn gammal, Skåne, C. MöLLER. 

Överkäk blågrå, delvis oregelbundet gul, underkäk gul, haka och 
framhals gula, övre fjäderdrägt svartbrun, undre delar gulbruna; fötter bly- 
grå, simhud gul. 

= 24. Dundrägt. Funnen död å Lidingöbro, Stockholm, 11 september 
1876. HJALm. KINBERG jun. 

Näbb - rödhvitt, nagel oval, spetsen ljusröd; näbbås brunfläckig. 
Huvud ovan och nacke olivbruna; panna vid sidorna och ögonbåge ljusgula; 
ögonvrå och huvudets sidor gula med ett olivbrunt streck till ögat och 
derifrån å tinningen; haka och hals ljusgula; kräva ljusgul. Rygg och 


, . . . 3 
skuldror olivbruna; kors olivbrunt, åt sidorna ljusgult; övre stjertdun oliv- 


i 


REA 1 


FER RSA SAKER EET NME Hae | ERE SE 
da FATT ENE färga SN SR ER re fa 
Y FADO REN ST MANGE nr SU TA GA SFR Rare ANGE a ATTANS d VR Lr US DAR 
So ÄbR ONE RE ROT VE Tr NT BIN Fo ol VN SE LR PER ra ANS BRIN IRK 
ThobjE Ja äl Sa ja [ ÄR el on TV Sa VEN för sh ör oj RA PSL GR EM z GR SAND. ANAS FRE ISA få ww ORK J 
AA ? AS a 1 sg 2 - RE 2 4 Sd 5 os Ce TRATT 10:10:18: 22 TA pid Iörpa LÖ pe ORT a ISA ET 20 fel Tp Dr RAA TESSAN 
SN Vv FÄRRE A Me ' | | r ; NRA Rå . | Ån 5 MN INN AS 
MSE sr older ört Per 5902 1,5.590|.585 1], Fk a fört] BRT. fast BOB BO [1 IBA ER näs får TOI MIG | SOS 49 AGT PRAO OBE BRON BRON I SE SRSNIEN 
Huvudets längd från näbbspetsen 115 110110: LIGE) Ile — 107 I c. 108 — 104 106 | 44 56 — — SR Kö ia Så lr NEP dr 56 KA 
I Näbb, längd till pannvinkeln.........| 60 53) 56 55 55 | 49 55 55 52 45,5 54 15 21 25 40 401 38) 42 I 13 16 | 22 25 Sh 
”» » -» pannans sidovinklar! 66 61| 62 — — | — pe ss ok: RR pr Eee — Se 4ö FÅ EN a EN TEST är ÄR fr NER EN 
» » -» munvinkeln...... Arr 67 66! 65 61 61 55 64 62 62 57 57,6 18 26 28 14,5 141 13) 14 15 18 | 24 — FE 
Då » fr. spetsen t. näsborr. 44 411" 41 40 40 Ic.37 42 41 39,6 36 38,7 12 16 18 29 2091 —J| -— --— 2 = Re Ne 
» höjd vid sidovinklarna ...... 25 25) 24 — — | — NE fr — ae ci sek ER SE Up an ESR Tar Ua vp NO if Pe 19 
» » ALAT IGT OTT Py 00b LG les AS de; Sr [ÖR 20 20 20 22,6k 20 20,8 19 21,5 8 d,5 11 = NE LS o) S 13 12,4 
» » HI, DÄShOTLATNA = vddoa der 17 17) 16 16,5! 16,5) 16 I,5lyGl ED 15,2 16 14,2 Orka Le D — SR. — Grau 11 9,6 of 
ABETS DISA sir bes ogrrk NN 20 ÖT CL, Lä IAI 22 18 21 TOG Be förr Di ft FLEN de dn AST TR ABOA CE 1 LOS 
Näbbets bredd vid näsborrarna... 21 23) 22 20,8) 21,4] 17,5 22 | c. 18 21 20,4 20 8 10 -— — —J] —| — (SS DRA LÖN Va — vd 
» största bredd framtill . GR jr 22 2mu 20 — 21,8 P2 GE AT VR 21,8 8 FÖ SR 18 17:10 TB BÖR Me ha — 
Näbbnagelns bredd .............s.sse. 7 Cl 8,5 8 8 7 8 9,6 70 7,7 5,5 6 5 6 & 6) 6,5| 6 5,5! 6,5 5 k 
» SECRET MUR BAN —— —| — 10 LIKET — 11 11 — 117 6 8 — ; — | — | — SN 
INTE BD OTSTE PN tv erat ee ss en ene Bes Nee ble be 5X3 I6KX13 — 6X2,5 OKB 6X3,315,4 X2,2/ 5,9 XI 15,3 X2,8 am 2 2x1,2/1,5 X 114,5 X2 4,5 X2 4x2 fee ge fer FASOS É 
Vingens längd, direkt.................. 260 2601 264 205 263 | 245 263 255 258 206 | 248 40 47 45 55| 102 35 35 3 — 
MIND DLOG Ass iver bed nedre ee Ur SER DS MAR fkeroÅt 9001 200 — = 910 TR 350 800 810 Fe mg 165) 243 2351 2651 440 11380 |123 | 145 — ” 
F RERT DE gr RDE äl OR RNA RNE ISRN sf AE SE NE PE 100 1001 100 94 105. | 95 94 95 97 LE 97 = — = — —] -- a — — 
VAR SATAN SEE Sö) SMA rå SR SENS MEET 85 981 105 105 105 | 106 101 89 96 38 93 25 39 39 62 : 05 52 60 27 20 Sä — 
Stjertspets bakom vingspetsarna Se fa sken af FF RS 28 fe 14 19 31 se AR so ec oe Fn Rs gone I KÖ I RR man Ner a FAR 
TRE a MASS Ä MSE SS HAS LSE NE PT ESAL ERE Er SE 46 45) 44 | 49 | 40 | 40 44 41 44 38:51. AT 19 | 21 301 AM a r40 lv Ak) ATS NER 27 1 
HLR RLATLEG SOC KLO ungas sb dunder rea ngr 2 60] 59 50-89-86 62 lö1-+H11 |4647,3|50+8 | 24 29 321. AR 50.17 50) 54.1 24 1-88-1-29 33,5 se 
Å Nn 
brunt. Stjert hvit. Bröst, sidor och mage gulhvita; undre stjertdun gulhvitt; 19—22. Kjellstorp, Skåne, Fru E. TeEGnéÉr. Hvita till gulhvita eller RR 


slaksida olivbrun. Vingar ovan olivbruna, ut- och baktill grågula, under- 
till hvitgula. Fötter ljusröda; skenben hvitgula, utåt olivbruna; tår: 3 > 4 
> 2 > 1, simhud rödhvit, den yttre vinkelformigt utskuren; klor rödhvita. 


Ägg. Ovata, glänsande, porer fina, grunda; orågrönt hvita 
eller ljust gröngrå. 


Grönland, 66” n. br. RINK. 

Grönland, 1877, MOoEsSCHLER. Gröngråhvita. 

Jemtland, 1861, Byström. Kull 8 st. DLjust gröngrå. 

Sandhamn, 9 maj 1883, O. EKBoHRN. Grågrönhvita. 

Sandhamn, 19 maj 1883, O. EKBoHrN. Gröngråhvita. 

Vestergötland, 24 maj 1864, Hornborgasjön. 

Ottenby, 10 juli 1867. Kull 7 st. 

Blekinge, 10 maj 1869, NERMAN. 

Strengnäs, 10 maj 1861. Ljust olivgrönt med något mörkare fläckar. 
10. Mark-Brandenburg, 24 maj 1882. Hvitgröna. 
11—15, 19—22. Av tama ankor, större ras. 

> 11—15. Lillsjönäs vid Stockholm, Fru A. BEIJER. 


16—18. Hornsberg, MEVES. 


. 


sl SS en 


m. fl. — Vid Myvatn på Island ej talrik, men häckar. 


rödhvita, släta, 3 åt tjockändan kornigt, oregelbundet snedt, en sida till- 


plattad. TS 
i . 
Häckar i Grönland; säges stanna der om vintern, REINHARDT SER 


De första SS 
äggen erhöllos d. 5. Om vintern vid öppet vatten, Kr örEer, 1857. RR 
På Island talrik, häckar, | Erk 
del övervintrar; förtär Nerita och andra små skaldjur samt vat- 


har små ungar i början af juli, en >oå 


tenväxter, FABER, 1822. 

Finnes på Färöarna under hela året, : 
håller sig alltid parvis, utom under hanarnas ruggning, då dessa fe 
hålla sig för sig sjelfva. Lägger ägg i jordhålor, under stenar EM 
eller vid åar; bo med ägg fans d. ? 1858; är mycket skygg. 
Man har försökt uppföda ungar eller låta ägg utruvas av Ankor, N SR 
H. CO. 


MARTINIERE sade i sin bekanta resa, att lapparna hade hvarjehanda a IT 


men icke i mängd; 


MULLER. 


IE SR 


OR SÅ fika SNR 
2 INR AR SANS SS 


SE HSA Bad R TR USES 

sn sr a Se - Ne 

2 äg 7 RR 
ASEA : 61 60,8 60,2 | 56,4 | 55,7 HAD OA) es OK SD 628 60. | 59,6 

; 2 RNE Äggets längd ARR TRE TN BST RNA a MÅ e mfA et fp ma R SP FARA 61,4 61,4 59,6 58,8 61,6 61,5 Fr AF AZ A 39.9 l 39.9 38.5 a 39,9 Ch Yu ; 20 SU 412 
MSE 0 ' rä D bredd orocnoeneorbövdrdösr04 Lö CAG SRA KN KRA 43,5 43,3 43,7 42,4 42,6 i ; 43,2 > t c å j 16. 14 9 20 3 Ed (ER 18 4 
RA ge os ? BIO ride dt so MSN ROK RE ks 17,9 18,1 15,9 16,4 19 18,3 18,3 19,1 16,8 | 16,5 16,5 18 , Fa ; 
MR cn ? SER re 2 EN a Lä äg 143 1,46 | 180 rer 1,42 1,48 1,87 1,48 hågen Ae 
ENN p — rektangel... to NINUNE 2671 12659 - |2605 |2493-  |2624 |2667-- |2605. -|2536 —|26138 -|2250 > L2183 . (2121. |2187 - f2617 —|2506 |9406 

| ] 5 e | f g a I | 5a b | C d e | f | g ES INNE | 6 a b 

Tar ESR La > 58.5 55,8 61,8 60,5 60,5 60,2 59,8 59,4 59,2 58,7 57,4 58,7 58,3 
JR Äggets läng TA TE ARNO NN vr a PEN SE UR LERA Fd [5 NS RE SR a de PE be er | Få 
or » ENA ör NAR ae SR FRAS YA BAER ora ; , ; TS ög 104 17 16.7 FÖRSENAS 16 14.8 17.9 17,3 

FE ARTO SEA INDI pa sen tior URNAR bet ibn d er ÖRLNNA 16,9 18,5 16,7 15,5 12,3 rå , > ) HAR : 
a DR ENSO RA RV ANT i 1,29 1,43 1,38 TAG TA LENS0 1,39 1,37 1,38 Ås5T 1,35 1.44 1,42 
NS Pr GA UVGTARE- LÄNGA ord isbinssed lör einer 1,4 1,45 1,4 1,36 ;2 ) ) , , ) Ir 2506 NLA 0895 BågÖ 
RENSA 4 Rn E ATA 2 så SARA ERA JAA VAD: SE AN 2535 —|2440 [2445 — |2516 12378 12664 2505. sid 2601-15 112617, 4 2584, 11); 2540 0 5 

sed OM 4 | k 
ge | HÅ Ta b | C d é | Sa b C d e f g h 1 k 9 

äv A äL Ä å 55,5 D5,5 53,9 55,2 52,8 b2,7 52,5 52,4 52,8 52 51,5 51,5 51 55 
RS CL TREE RN BN SR SO ANN ER ER SS res Tr ll NR AS ET EA EA RR EA | 202 | 399 | 392 | 395 
ER EC RAN BUD IA MSE SVE LR ISA A BIRTE TR 4 ds dT AR LE 1 LA NEG KT de Hu Be NER EEE Ra fd pt UD Std be RN a 12 LATE 13 1108 RAR des LL, 1 
Ps De UFR UCETACE: JANE Ua sku seesed sense dr LT 188 1,82 1,36 | 1,34 1,33 1,32 1,33 1,3 1,3 1,33 1,33 ö 1,28 | 1,29 1,28 1,39 
CAO NSVEPEE (ANS ST RA E FEN oden ser 2885 [93681 -19825 2286. [2167 10 121880 2112 H2092 Let: irl 9E1eL 510065 202 20T0R les ages ofotTe 
NES i 3 | 
EL iv AH | 10a c d e | f g 11 12 13 14 | 15 16 17 18 
2508 - ö RT DAT a Dp ER Fr Mg NA DDT REHN HM AA AH EAN sat PRE 59,6 59,1 58,5 58,3 57,6 57,5 56,6 65,8 65,3 65 61,9 61,2 69,6 64,8 62,8 | 
ya NEN HO AGREE OAS AR bRL BRENNER SLA ST 41,7 42 43,3 41,9 42 41,4 40,9 46 45,8 45,6 44,1 | 44,7 | 42,6 42,8 | 41,6 
ER BUN Ul 0, 2 KORA BL eg HANE Na aa 17,9 TTR rr a a BEE NL a FOR KR 
CER BJNESHNGETHAR JRR SI po båke sån ibeloNN ryg Kin 1,43 1,35 | 180087 ah 89 Tee Aa | 1,43 | 1,4] 187) 1,68) 1,53 | 1,51 
ÖV DELS BER CATE OL deg ADA 0) hare Sr RA ben NE 2485 ER 2583 — |2443 > |2419 2881 -|2315- [8027 12991 > [!2964 2730... 12736: ,.| 2906 1 LIGE.) 2610 
REV 
SSR TT Häckar i Norges fjelltrakter, går upp i videreoionen, NILSSON. 
1 | | Ram) 
i Fl 19 20 21 22 4 ; 3 
da | Häckar sparsamt i Tromsö och Ostfinmarken, Corrztr m. f., 
JF BIGGEST KOIOS budet og åk dad sö be EST ARA TIA 74,6 | 64,2 65,5 e hu j LR 8 
DEN FER 0 RN ÄR OE EN i Alten, enl. meddel. av Norpbvi, och söder ut vid hvilken höjd 
Tje » ot okerd NT EG AR AA gr Bel ESA Ik RA ALE ba 29,9 20,2 18,4 17,7 15 2 AG ; Tr es 
ED  laedeatedA fähsd KS 1,87] — 1.42 ben Faroe över havet som helst och allmänt ända till Hvalöarna. Över- 
- JEN (a nå Tr RAA Ne AG EA LE Ub mL 8335 | 8250 | 2940 | 3131 | 3808 ; | 1 ; É | 4 
SR MEST RAT AN 8,06] SOS TRA SE i EE vintrar vid kusterna söderut från Trondhjemsfjorden. Träffad 
VÅ » 0 0 SINE ONS abbr ere R fr pi ae är ARA 1151 | 9d,2 10 | NG AT : ev ec : : 
268 ET RS SET SE ns Sh I SR SA SRS AR CO SE ar RE vid Fogstuen, Hartnan. Lägger ägg i S. Norge ofta redan i 
FL Agg. Kurland, 2 st.: 55—55,5 X40—42.5, GOEBEL. Mark:3d6,5—53 X43—38, SCHALOW ; 5 i Vv LS 7; ad 
Ned 13 st.: 58,15—56 X42—40, A. REICHENOW; 42 st. medelt. 58,3 X41—63,5 X 42, 50,5 X 39, E. REY, apr.; på Jäderen träffades utkläckta ungar i boet d. 3 1872: 
Fn DRESSER. Danm.: 52X40—60X44, BENZON, DRESSER; matt gröngrå = "tama Ankors”. o : OT RAG I RE SAR | es : KJ ANG 
Rs ERE AKS GoRen å de sydliga högfjellen har hon ägg omkring början av juni. 
STO ; | I trakten av Kristiania allmän; kommer in i det inre av fjorden 
AS LN fjäderfän, såsom Gäss, Höns, Ander m. fl., hvilka de icke föda med enbär, 


utan med andra sädesslag”, bogar de ra öl. Om lapparna Kade tama fog- 
« lar är mycket tvivelaktigt, och troligtvis har den resande kallat norrmännen 


An Sea för lappar. 


vid islossningen i apr.; 
Drar 1 okt. 
FLÖG 


ägg funna i slutet av april och början av 


maj. undan för isen, Cornznztt. Vid Dröbak i av- 


tagande, -s 


GRÄSAND. ANAS BOSCAS. 


De nyaste underrättelserna från Norge äro följande. Gräsanden 
är allmänt utbredd från Nordkap till Lindesnäs, men till allmänhet 
mindre talrik i Norge än i Sverige och Danmark. Har i följd 
av ständig förföljelse så mycket avtagit, att der knappt finnes '/ 
så många som förr; går på fjellen ej högre upp än till översta 
delen av björkbältet. Kommer i mars och första hälvten av april; 
på Jäderen d. i 1877 i stora flockar; bortflyttar ej förr än vatten- 
dragen äro nära att tillfrysa; stannar kvar i öppna vatten, hvilket 
är vanligt i landets sydliga del under ej för kalla vintrar. Läg- 
ger ägg allmänt i första hälvten av maj, i sydliga under sista 
hälvten av april, i de nordligaste och fjelltrakterna under sista 
hälvten av maj och början av juni, BartH, 1881. 

Dess nordligaste gräns uppgavs vara Kieksis vid 67 15 
n. br.; i Enontekis sällsynt, M. v. WricHrt, 1832. I Karesuando 
och Juckasjervi sällsynt, häckade i Enare, Marx. I Lule lapp- 
mark fans hon ända upp till fjellen; träffades 1845 här och der 
vid skogssjöar, LÖWwENHJELM. I Norrbotten är hon i avtagande, 
isynnerhet der flottning eger rum. I S. delen av Norrbottens län 
var 1866 tillgången ringa vid hög vattenflod, O. L—zr. På Sund- 
sjön 1 juni 1857; i Jemtland mycket allmän; häckar och hade 
nykläckta ungar d. & 1859. D. 7 erhölls en gammal hane i ren 
sommardrägt, de nya ving- och stjertpennorna dock ej fullvuxna, 
MEvzes. I trakten omkring Storsjön var tillgången 1869 god, 
men kullarna små, Hornzneres. I Jemtland ej sällsynt; hålles 
även tam; häckar i trakten av Östersund, O1sson, 1876. IFalu- 
trakten var 1863 tillgången någorlunda god, R. W. NaAtHorst. Er- 
hållen vid Falun d. i 1871, THzEorin, 1880. Häckar talrikt i 


Rörösjön; en hane i full ruggning erhållen vid Skurdalssjön 1880, 


SAHLIN, OLSSON, 1882. År 1867—068 god tillgång i Gestrikland, 
HEbDENsTRÖM. Kallas här Blåhals enligt Wiström <Erhållen 


Sundevall, Svenska foglarna; forts. af Kinberg, 1881-6, 


1333 


vid Vassbo, Dalarne, vid 25 till 27'; förföljes av Duvhök och 
Räv, A. NartHorsr, 1865. Häckar allmänt i trakten av Gevle, 
Kom till Leksand 1884 d. 4, Dalaposten. 
backa talrik, enl. meddel. av A. HaAmwMmaArRsKöLD. I Ö. Dalarne fans 
hon 1868 ej i myckenhet, Boszvs, 1869. I Horndal allmänt häc- 
kande, LunpBore, 1846. Andjagten var år 1883 mycket liflig. 
Vid storjagten i Dalelven i närheten av Gysinge skötos under ett 
par dagar 300 Änder. Vid Österby bruk sköto två personer på 
en morgon 49 Andungar, Stockh. Dagbl. Stor flyttning från sö- 
dern över Gysinge; på 1''2» dag och 2 halva jagtdagar erhöllos 
246 Änder, LINDBLAD. 
Häckar allmänt i trakten av Karlstad, CEpDErRstrRÖM. I Verm- 
land 1868 temligen talrik, WixstrRöm, 1869. Vingängsjön, N. Verm- 
land, är. vanligtvis i islossningen fyld av Änder; under åren 1875 
och 1876 var antalet ringa, W. EberEen, 1876. I Nordmark, Gill- 
bergs och V. Näs härader var 1866 tillgången i avtagande, men 
1 Brosjön, Byelven och Rosenborgs skärgård riklig, A. G. och 
P. L., 1867. I de nämnda häraderna syntes hon även 1867 vara i 
avtagande; men 1 Brosjön och Byelven var riklig tillgång, P. LAGER- 
BERG. I 48 jagtdistrikt i Vermland fäldes 2,956 Änder år 1869, H. O. 
Farxzx. Kom till trakten av Karlstad 1883 d. 7, HamBEre. I Filip- 
stads bergslag var antalet 1869 medelmåttigt, C.G. W., 1869. I Dals- 
land var andjagten 1870 dålig; få och ojemna kullar, LUTTROPP, 
Häckar allmänt i Upland, MzEscH, 1844. I flere trakter var 
1865 tillgången medelmåttig. Vid högt vattenstånd i Dalelven 
under våren förstöras en mängd ägg, C. RIDDERBJELKE. I No- 
runda härad var tillgången 1869 mindre än vanligt, HENNINGS. 
I Vängsjöberg och Ekebyholm 1850-85 mycket talrik, enl: meddel. 
av H. och A. HammarsKöLpD. I Mälartrakten 1877 på våren tal- 
rik; under hösten var draget rikt, LinpBrap. I Norrström stun- 


HARTMAN. 


212 


I Fors-' 


+ ati 14 br + a SJ AN LJ "vf bb CR Ae - a ER dad aw” 4 ., . RP AT Au I er 
i + kh hk Fn ME = Ä k ef Lu Fv. £ J-; Å å d och SR » AN 
” SEN Fr lö a , Å t te få ot, vi - mör F be . FCM Al Sr drar 0 rg - 
vr | rr sa 7 . ”g.' I hAR LÄ Ä : i Ja åa h å, 'q 1 R 
ör AS FA , pp d jlv $ 4 Få 
) F 


1334 | RS : GRÄSAND. 


dom midt i vintern, enl. WizstTrRömM, 1839, och NiLsson, hvilket 
dock måtte endast undantagsvis inträffa. Om vintern talrik vid 
mellersta och S. Sveriges kuster; en del flyttar, andra stanna 
vid öppna vattendrag. Vid Värmdö talrik i havet och i träsk; 
lägger 7—9 ägg under enbuskar, bortflyttar, ÖDMANN, 1792. Träf- 
fas å Mörkö isynnerhet vid stränder bevuxna med gräs och vass, 
ExstrRÖM, 1828. Vid Sandhamn fåtalig, häckar å de yttre hol- 
marna, enl. meddel. av Ö. EKBOHRN. e 


År 1884 var jagten i trakten av Eskilstuna liksom annorstädes 


föga lönande. Isynnerhet var Mälaren mer än vanligt fattig på detta 
villebråd. En eller annan mindre utvecklad kull påträffades och 
detta på de eljest ypperligaste jagtmarker. Man har påstått, att 
den kalla våren är anledningen till denna missväxt på sjöfogeln, 
men detta torde väl endast delvis vara sant; er kall vår anses 
verka mindre missgynnande för andjagten än en torr försommar. 
Änderna häcka här nemligen, som bekant, ej i sjöarna utan i skogs- 
kärren. När nu dessa under liggtiden torka hastigt ut, har så- 
dant till följd, att andungarna, som de första levnadsdagarna ej 
orka med några längre ströftåg, omkomma. Försommaren var 
här mycket torr och skogskärren hava fortare än vanligt uttor- 
kat. Att detta förhållande var den väsentliga orsaken till de då- 
liga utsigterna för andjagten synes även derav, att å orter, der 
nederbörden varit riklig, även tillgången på Änder befunnits gan- 
ska stor, Eskilst. Tidn., Post- o. Inr. Tidn. I Norbergs 
bergslag, Vestmanland, var 1867 medelmåttig årgång; 1869 tem- 
ligen god tillgång, Tiux. Fåtalig i Nyköpingstrakten; i Jön- 
åkers härad 1866 god årgång. I samma och Rönö härad var 
tillgången 1868 mycket rik; hon var talrikare än under föregående 
20 år, 1869 något mindre talrik, Lunpouist. I V. Södermanland 
voro kullarna ett år mycket ojemna, så att vid jagttidens början 


ANAS BOSCAS. 


voro somliga flygga, men fertalet ungar dunklädda; tillgången sy- 
nes för hvarje år minskas. I samma trakt voro ungarna 1869 
vid jagttidens början redan flygga. I Oppunda härad 1866 på vå- 
ren gamla Änder talrika, men äggen förstördes av nattfroster; kul- 
larna kläcktes ojemnt. I S. delen av Nyköpings län år 1867 li- 
kaså. I Oppunda härad 1868 voro ungarna tidigt flygga, hade, då 
kärren uttorkat tidigt, dragit till stora vassar, der de voro nä- 
stan oåtkomliga. I nämnda härad voro Gräsänderna vid jagt- 
tidens början 1870 mycket ojemna; 1874 fans god tillgång, men 
ungarna flygga vid jagttidens början. I OClaestorp d. +3 1878 er- 
höllos några, Gr. CO. M. LEWENHAUPT, 1866 etc. I Södermanland 
allmän såväl på fastlandet som i skärgården, der hon även träffas 
med ej fullvuxna ungar på de yttersta skären. Hanar rugga på 
öarna utanför Hartsö och Enskär. Under hösten spridd i hela 
skärgården, en, erhållen d. & 1871, hade ännu kvar vinterdrägten, 
endast över och under ögonen funnos några utvexande grågula 
fjädrar, SUNDSTRÖM, 1872. I trakten mellan Eskilstuna och Malm- 
köping hade antalet avtagit de senare åren före 1865, men var 
detta år större än 1864, E. B. Kom 1865 till trakten av Ram- 
näs i mindre antal än vanligt; kullarnas antal var ännu mindre, 
antagligen emedan äggen frusit bort, THorssénN. I V. delen av 
Södertörn 1868 talrik, men 1871 hade antalet något minskats, 
S. A. Paim, 1871. Häckar i Örebro län fåtaligt, men är vanlig 
under flyttning; är den allmännaste simfogeln, häckar; en anskju- 
ten Andunge hade bitit sig fast vid en gräsrot, SuUnpDstrRÖmM. I 
trakten av Örebro var tillgången 1878 över medelmåttan, H. B. 
I Kil häckade hon allmänt 1836—63, om vintern sällsynt, LöWwEn- 
HJELM, 1864. I Kvismar-sjöarna, Ö. Nerike, 1882 alla kullar flygga 
d. 7; 1883 inga ungar flygga; under de senare åren, såsom 1884, 
1 tusental under slutet av aug., -u-, 1884. Sedd vid Mariedamm, 


GRÄSAND. 


58/6” n. br., mellan d. + 1845 och 3 1846, Grint, 1848. Iakt- 
tagen vid Finspong d.:i 1848 och 7 1859, LunvBorg. I N. Öster- 
götland 1867 under medelmåttan, SeEGeErvaHL. I Tåkern häckar 
hon talrikt; d. 7 1877 skötos 17 gamla hanar i ruggning. Til- 
gången har minskats, C. M. S. Antalet var 1879 betydligt, en 
jägare sköt under jagttiden 317 Änder, LinpBLrav. I Östergöt- 
lands NV. del var andjagten 1856 sämre än förut, kullarna i all- 
mänhet små; högst få flygga d. 7, HormBLapv. I Ydre härad uppe- 
håller hon sig vid de talrika vattendragen; jagades på den allt 
för tidigt tillåtna tiden, av hvars framflyttning man hoppades 
på bättre tider, LinoBuap. I Godegård 1869 talrik, C. GrRIin. 
Häckar i Norrköpingstrakten; under flyttning i stora skaror; vid 
Jagt användas vanliga stövare, men stundom hönshund, LUNDBORG; 
är 1867 temligen god tillgång utan märkbar tillökning, CNATTIN- 
eivs. I Linköpingstrakten säges 1865 tillgången alltid vara god; 
kullarna voro 1866 temligen stora, G:son HJort. 
Vid Venersnäs inbringar jagten om hösten 400 st., utom ett 
och annat tjog Knipor, HESrIKsSon, 1885. Häckar allmänt i Ve- 
stergötland, GapDAmerR. I Skaraborgs län var 1878 jagten i av- 
tagande, säges vara god vid vassar och mader vid Venern, Vi- 
ken och andra vattendrag. I Vadsbo, Kinne och Vartofta revir 
är hon talrikast, BJÖRKLUND, 1878. I Nossan 1869 var god andjagt 
1 början av den tillåtna tiden, H. H—rE. I trakten av Kavelås 
var 1869 tillgången mycket ojemn, C. S. Här skötos, utom vid 
den vanliga jagten, på våren Anddrakar för lock med pipa. Van- 
ligtvis erhöllos omkring 300 st., R. E., 1873. I Kilsviken, Ve- 
nern, under 30 år, sedan 1846, i ständig minskning, isynnerhet 
skjutas ruggande hanar; 1846—54 erhöllos över 160 st. på dagen, 
J. E. R. I Elvsborgs län, i Venersborg, V. Dal, var tillgången 
1 insjöar och mindre vattendrag mycket minskad; i Göta elv 


ANAS BOSCAS. EA 1335 


medelmåttig, GYLLENSPETZ, 1869; var år 1870 något ökad, 5. Gz, 
1871. I trakten S. om Skövde var andjagten 1865 ovanligt klen, 
kullarna få och små; temperaturen låg under ruvningstiden, torr 
sommar, intet vatten på maderna; år 1867 var tillgången ganska 
god, 1868 ojemn, v. ESSEN. 

I Bohusläns skärgård hela året, häckar även vid små torvdam- 
mar å de yttre skären. I sept. komma ofantliga svärmar, W. v. 
WzEki6cHT, 1851. I N. Bohuslän allmän, men ej talrik; förekommer un- 
der hela året, CEpvErRSTRÖM. En hane, erhållen i mars vid Uddevalla, 
är beskriven av DrEssERr. I Halland har antalet avtagit till följd 
av utdikningar. Jagten kommer här för sent, BRÅKENHJELM, 1873. 

Häckar på Karlsöarna, Säve, 1865; på Gotland allmänt, 
ANDRÉE, KornModDiN. Tillgången år 1865 bättre än 1864, hvilket 
tillskrives den nya jagtstadgan, J. O. SYLvan. Åtminstone i Got- 
lands 5. hälvt i avtagande; orsaken dertill överträdande av jagt- 
lagen samt tidig vår med senare inträdande frost, ...v., 1873. 
Fans förr i mängd, har nu avtagit i antal; vintern 1880—81 
dog en mängd av svält, emedan isen låg flere mil utåt havet 
och alla vattendrag i landet voro isbelagda, R. Horn, 1883. 

På Öland allmän, häckar, WEstErLUnND; erhållen vid Ottenby 
d. 5 1878, enl. meddel. av Kortuorr. I N. delen av Kalmar län 
1868 hade hon tilltagit i antal, antagligen 25—50 procent, hvartill 
den framflyttade jagttiden mycket bidragit, A. DANIELSSON. Åndung- 
Jagt idkas nästan överallt i länet, K. BEr:oEs Femårsb. Till Odensvi, 
S. Tjust, kommo de i nov. och stannade under 4 år över vintern 
i en å, O. C., 1867. I Aspelands härad 1870 tillgången fuilt så 
god som 1869; i Ö. Småland temligen allmän, Tisztivs, 1868. 

Häckar i N.Ö. delen av Visingsö i ett kärr; 2—300 st. skju- 
tas under hösten. De hava sitt tillhåll der, tills sjön tillfryser, 
J. H., 1872. I Jönköpingstrakten 1867 dålig årgång, högt vatten- 


« bl JEEP - 
PR drive: WILE AME VA äl AL 
HUB ve JEN , vå 
n 1 4 4” 


F3B6 GRÄSAND. 


stånd. År 1869 god tillgång i sjöar, emedan Änderna drogo till 
dem från de uttorkade skogsmossarna, H. Gavamer. I Östra hä- 
rad och närgränsande trakter, förekommer i riklig mängd; 1869 
god årgång, LAGERGREN, 1870. Häckar allmänt i Almesåkra; 
kom dit 1878 d. 3, 1879 7, 1886 I, 1881 7, flyttar i sept.—okt., 
CARLSON, 1882. Häckade i Annerstad åren 1860—70. I 8. Små- 
land, 34 socknar, 190,000 tunnland, under ett år från d. & 1870 
erhöllos 2,249 Gräsänder, v. ScHÖNBERG. Allmän i sjöarna i Sun- 
nerbo; de flesta hade 1876 d. 7 lemnat kläckställena; 1875 voro 
ungarna undantagsvis mindre vuxna, A. CArLson. I S. Småland 
var tillgången år 1881 dålig, Post- och Inrikes tidning. 

I Blekinge idkades andjagten 1865 endast d. 7—4, då redan 
en del kullar dragit ut till de yttre skären, KArLz. 

Häckar och är vanlig i NÖ. Skåne, GADAMER, WALLENGREN; 
ävenså i V. Vram, LinLJzEBore. Häckar allmänt i Luggude härad; 
1 följd av utdikning avtager antalet, G. Jönsson, 1881. I trakten 
av Romeleklint häckade hon 1867 i icke ringa antal, men vatten- 
floden och oblid väderlek vållade ändock dålig årgång. År 1868 
var stammen god och kullarna stora; 1869 fans stort antal kullar, 
men ungarnas antal i allmänhet ringa, A. CArrissos. Häckar vid 
Lomma, har i trakten avtagit i följd av kärrens utdikning, ÅsTtTRÖM, 
1859. På skånska slätten i Grönby och Anderslöv häckade hon 
åren 1830—50 allmänt i och vid torvmossarna. Ävenså senare 
till 1870 i Vallemad, Magle mosse och vid alla mindre mossar, 
ur hvilka vattnet under året eller för få år tillbaka icke blivit för 
torvtagning urtappadt, enl. meddel. av HEnz. GRÖNVALL. Häc- 
kade talrikt 1832—75 på Dybeck i torvmossar. Även om honan 
skjutes, återvända ungarna följande år. Ägg lagda under tama 
foglar utkläckas, och om ungarna ej stäckas, bortflytta de om 
hösten, men återkomma följande vår, A. F. Hör, 1884. Återkom- 


XP, j AH 
rg » + Då - > - dd i [ÅS b TA - f 
Od ÅA RA. Eg hå vå 4 ”» 3 1 ke er Å As f St, 
ALS 4 ATT 4 ag c SPN +; 4 c rar å IGN 
ao 7; ] ik z Var ÅL a 4 VE 


(GI åa NN <- SÄNNAA 1 AN SKE Bag RAS LA (ER ER ET 0 rr SFRATSBVIE Ae Et IRA NP GER I RIDA LR re id DT BR TS FR (EERO URNA EA TRÄSK el js men Re ent 
HR TR AS Pi elelr DÅ SE gr del AK TIN SI De Fk ME WE Re Sar El rt Kön LAERDAL AT BEVIS TR SSE DER EVR SU pel 
in SEVEN =. Ed tg a T z 4 Ga EMME IMa GE LEA TR a sel R JE NA IT tf lär Färg STR LEOS NL SC Vd p 
i sr 4 3 N AJ [4 Mk. Yr sera gle SNRA J I & / NINFAR SEJ Se Förr AR SR HT ut ; 
| AR SEC TG. Sr Ra ae AN PUL rag FRAS RE Me Fra 6 
a a BYT MR SA SIUVREN MEL ÄN RU 


5 , ; ; 
eta jå EM sö , 

LU ÄN br ” 

3 / t h 

,» AL 

NE Lr SR et da ) 
, 4 SR LL 4 rr . På / 

| TN LA z - . MrA Sr LO d NOM a RN: yr oc SNB SNR Se OM NI SG 
| a MET Se NMel a IgG t vel FORE RR föra 
K pe I fpl hu DS Len d | ' 


ANAS BOSCAS. 


mer i mars eller apr., då de para sig, NILsson. Förekommer 
ofta häckande i mossarna vid St. Herrestad, Baldringe m. fl. 
ställen i trakten av Ystad, enl. meddel. av N. BruzEnius. Från 
Malmöhus län år 1865 heter det, att man icke gillade, att jagt- 
tiden blivit förändrad från d. 7 till 7, men detta år var den pas- 
sande; från d. Y till in i aug. blevo kullarna undan för undan 
lagom vuxna; man mindes icke en så sen årgång på Änderna. 
I S. Skåne var tillgången år 1866 god, men kullarna ojemna; ur 
15 flockar, som utkläcktes vid Börringe, skötos omkring 80 st.. Vid 
Bosjökloster voro de mera jemna; alla ungar flygga d. 4, då 79 
st. skötos. Vid Ringsjöp var andjagten 1869 ovanligt dålig, hvil- 
ket tillskrives Kråkornas äggplundring, Gr. C. Beck-Friis. Un- 
garna äro i allmänhet flygga d. 1, hvadan förslag gjordes, att 
fridlysningstiden skulle vara från d. 1—97. På ett stort jagt- 
område om 122,118 tunnland i Malmöhus län fäldes d. Y 1867 
—3 1868 919 Gräsänder; de kommo d. 4, bortflyttade d. +, men 
stannade så länge sjöarna voro öppna. Skånska jagtföreningen er- 
höll 1870 833 Vildänder; år 1872 erhöllos 1,102 Änder. De 
tycktes 1878 i Skåne vara i avtagande, åtminstone fäldes ett 
mindre antal, d. 7 voro ungar i stort antal flygga, A. PirEr. Erhållen 
vid Malmö d. 7 1852, i aug., $ 1870, 1 1875, vid Bonderup i 
juli; vid Fogelvik $ 1843; dunungar i Skåne d.'5 1862, enl. meddel. 
av EURENIUS. Övervintrar i mell. Skåne, enl. meddel. av C. MÖLLER. 

I Danmark talrik. Häckar å Tarm vid Ringkjöbingsfjorden 
i maj, ELwes, 1880. Borr säger 1819, att hon häckade i sådan 
mängd 1 Slesvig, att på en dag flere hundra kunde skjutas, att 
på hösten ser man ett större antal, samt att de flesta Änder, som 
fångades på Sylt och Föhr, tillhörde denna art, men detta över- 
ensstämmer ej i allo med nyare underrättelser. I Slesvig och Hol- 
stein 1876 stannfogel, häckning börjar d. +, Jahresb. På Nord- 


GRÄSAND, ANAS BOSCAS, 1337 


friesiska öarna allmän, DurRrsFforpb, 1874. Häckar stundom på upp- 
kastad tång, Romweper. Fångad i ringa antal på Sylt, GRUNACK, 
THIELE. Vintern 1878—79 skola hava fångats på Sylt omkring 
3,000 och på Amrum nära 9,000 Änder av flere arter, E.v. Ho- 
MEYER, 1880. År 1880 fångades på Föhr av Gräsänder och Sked- 
änder tillsammans 18 st. och å Amrum 2 st. Av alla slagen 
Änder tillsammans erhöllos under året 23,955 st. på öarna Föhr, 
Sylt och Amrum, Jahresb. Häckade 1877, liksom förut skett, 
i slottsgraven vid Husum. Parar sig med de tama Änderna, 
RonzwEDER, Jahresb. Vid Flensburg åren 1877—78 under hela 
året; 1879 d. & ungar, Jahresb. Iakttogs i SV. Tondern, J. P. 
MöULLER, 1876. 

På Kola sällsynt, träffad vid 68 n. br., v. MIpDDENDORFF. 
Saknas vid Ishavskusten och är i de nordliga trakterna av Fin- 
land fåtalig, i de mellersta och södra allmän. I Uleåborg erhöllos 
färska ägg i maj, DresserR. Kom till Rautalampi d. Y—3, J. v. 
WzricnHrt; till Haminanlaks 1826 d. 4; till Kuopio d. Y 1848. 
Ungar syntes d. '£, M. v. WricHrt, 1857. I Kronoby var hon 1869 
1 avtagande, sannolikt emedan vassen utgår mer och mer, då 
den till sävmattor årligen skördas tidigt; 1870 tillgången av 
denna och andra arter minskad, oaktadt Änderna icke ofredas 
under fridlysningstiden, HErPmAnN, 1868,-72. Till Vasa län komma 
Änder vanligen i medlet av apr. och flytta bort i slutet av sept., 
tillgången 1868 medelmåttig, Rosing, 1869. Kom till Laihela, 
3 mil Ö. om Vasa, 1868 d. 7, ALLÉN, 1869. I Lappo, 8 mil 
Ö. om Vasa, var hon 1868 sparsam, LAGERSTEDT, 1869. Kom 
till Åbo 1825 d. 2; häckar i Helsingforstrakten mest vid sjöar; 
kommer innan isen gått upp; vistas då på de stora vägarna å 
isarna; i slutet av oktober hava hanarna full vinterdrägt, M. v. 
WkricHt, 1826,-47. Vid Helsingfors iakttagen d. 3 1855, Bons- 


DORFF, SCHLEGEL, 1866. Häckar på Åland allmänt, även vid små 


vattenpölar och på skär. De, som länge vistats i havet, hava ej 


så godt kött som de, hvilka vistas vid sött vatten, R. S., 1874, 
hvilket överensstämmer med vår erfarenhet. 

I hela Ryssland, Sibirien och Kamtschatka. Östra oceanens 
nordliga öar, STELLER. Häckar vid sött vatten och träsk. Flyt- 
tar undan för isen, men stannar vid öppet vatten. Övervintrar 
1 stor mängd omkring Svarta och Kaspiska haven, i Anatolien, 
Persien, Stora Tatariets södra sjöar och Kina, Parras. — Allmän 
vid Arkangel, ALsTON, BRown, 1873; 8 friska ägg d. 3 1864, 
nykläckta ungar d. $, halvvuxna d. 7, nästan flygga d. 2, då 
hanen hade slutat ruggningen, ännu d. Y funnos ej flygga ungar, 
GoEBEL, 1873. Hon var här mycket allmän, SzErBony. 1882. Vid 
Ustjug d. 7—7$ n. st., GorsBrr. Vid Novaja Ladoga ganska tal- 
rik, WriGHT, BrRAnDr, 1880. Träffad vid Dvina, LILLJEBORG, 1863. 
I S:t Petersburgs guvernement talrik, J. v. FiscHERr, 1870; häckar, 
kommer i mars, bortflyttar i okt., en del övervintrar, E. BöcHNER, 
1885. I Techlefer i maj och juni 1853, SzivLitz, 1860. Häckar 
i Kurland, Huxuer, 1855, talrikt, GozBerL, 1873. I Östersjöpro- 
vinserna allmän, övervintrar på lämpliga ställen; lägger 7—9 ägg 
1 slutet av maj eller apr., Runow, 1880. I Ryska Lithauen, CHLA- 
POWSKI, 1878. Allmän i Polen, DrEessErR. Häckar i Uman-kret- 
sen talrikt. Ägg funna under olika år, 1867-09; d; 753 talrik 
på flyttning under de nämnda åren ?—3, H—B, GozBEL, 1871. 
Kommer vanligtvis till Charkow i medlet av mars, CzERNAY, 1855. 

Häckar vid Dnjepers mynning, GozBEL, 1870. Å Krim stan- 
nar hon även under de kallaste vintrar, Rappe, 1854, talrikt, 
TaAyrLor, 1872; vid saltsjön, H. GorBErL, 1874. I Kaukasus, BoG- 
DANOW, SCHALOW, 1880. Allmän stannfogel på slättlandet i Kau- 
kasus, SEzBonmM, 1883. I Kuban d. 7 på flyttning, Hummer, 1858. 


1338 


I Astrakan mycket allmän om sommarn; avkomma av denna och : 


ÅA. acuta här erhållen, HENKE, SEEBoHM, 1882. 

Ej sedd vid Petschora, SEEBouM, BRowNn, 1876. I Alakul och 
Marakul, V. Sibirien, O. FinscH, 1877. En enda hona erhölls 
nära Jenissejsk, SzEBoum, 1879. I Jenissej-dalen, 69” mn. br. 
1876, THÉEL, SEEBOEM, 1880. Vid Tjumen, V. Sibirien, under 
islossningen, LEPEcHis. Kom till Bureja-bergen d. 3; i full rugg- 
ning d. $, 1858. I Central-Amur stora flockar d. 7. I Sibirien 
ej under vintern, Rappe; flyttar söder ut, då vattnet fryser. 
I Daurien, DyBowsKr1; talrik, i Kultuk, TAczANOWsKI, 1873. Över- 
vintrade i Bukhariet 1841—2, LEHMANN, 1852. Häckar och träffad 
om vintern i Turkestan, SEvErzow, 1876. I SÖ. Sibirien allmän till 
Kamtschatka, går i Stenowoi-bergen upp till deras toppar, v. Mi1p- 
DENDOREF. I Ö. Sibirien, Mongoliet, Baikal om sommarn, RADDE 
m. fl., DrEessER. I Suifan erhållen d. 7 1880, Borav, 1881. 

Häckar i Tyskland, isynnerhet i dess nordliga sumptrakter, 
NAUMANN. Kommer till kusten i okt., enl. L. Brrum, 1855. Över- 
På flyttning i Tyskland under okt., 
nov. i stora skaror, bortflyttar vid stark frost, återkommer vid 


vintrar vid öppet vatten. 


töväder i febr. och mars, NAUMANN. Häckar vid Darserort, träffad i 
sept. 1857; 1858 d. i funnos färska ägg; en annan kull i samma 
bo d. 7. Vid Krakow-sjön häckande, B. v. MUNCHHAUSEN, 1857. 
Häckar i Mecklenburg; ett bo funnet på en trädstubbe midt i en 
skog nära !/+ tysk mil från närmaste strand, WöstNEY, 1877. Även 
träffad av Bonn, 1879. I Schwerin talrik, v. PrEzn, 1856: år 1876 
på drag; på Schwerin-sjön 1877 d. ii stor mängd med andra Än- 
der, 1878 stann- och dragfogel; om vintern i mängd, Jahresb. I 
Schlosskämpen 1857 häckande; talrik stann-, fiytt- och dragfogel, 
d. $ 1861 1:a kullen med 12 ägg, 3 den sista med 9 äger 
1862 4 st. 3 dagar ruvade ägg; i jan.—mars drogo de med främ- 


GRÄSAND. ANAS BOSCAS. 


mande av andra arter; hösttåg i nov. och dec.; d. i—? 1863 drogo 


om aftonen 2—300 st.; även talrikt från Y parvis; d. Y--Y få; 


i mars mest parvis. På drag i sept.—dec. vanligtvis fåtalig; d. 7 
1864 parvis, d. 3 de första ungarna; d. 7 de första överflyttande; 
sådana iakttogos till is. I jan. 1865 på drag. I febr., mars och 
april likaså; d. + mest parvis, d. 3 de första flygga ungarna, d. 
v-—7 på drag; i nov. vanl. fåtalig; i jan. 1866 få på drag, som- 
liga dagar flere; i sista tredjedelen av febr. flere parvis; i mars 
på tåg; d. 7 erhölls 1:a kullen om 14 st., några dagar ruvade; 
d. 5 de sista 9, omkr. 8 dagar ruvade; under okt.—nov. på drag, 
då isynnerhet hanar skötos. I jan., febr. och till medlet av mars 
1867 dagligen ensamma eller ända till 80 st., från d. & parvis; 
d.35 bo med 4 ägg, en Ormvråk satt vid boet och hade redan för- 
tärt 2 ägg; d. 7 en kull med 9 färska ägg; i sept. på drag; under 
vintern lågo ofta 5—600 st. tillsammans på Radi. Kungsörnen 
tog d. i: en och förtärde den på stranden, Hintz, 1861—468. Häc- 
kar talrikt i Pommern, ej sällan i gamla kråkbon eller ihåliga 
träd, sällan på takåsen, då husen äro täckta med halm, såsom 
på Willow årligen. några par häckade, HoOrnscHUCH, SCHILLING, 
1822. En gång funnos 3 bon ibland hög ljung, 500—1000 steg 
från flytande vatten, Wizsz, 1855. I Neuvorpommern om vintern 
talrik; i 1:a veckan av nov. 1867 mycket talrik, Quistorr, 1858,—68; 
är 1877 under hela året, Jahresb. Vid Zymna 1878 regelbun- 
den om sommarn. Vid Gramzow 1877 stundom om sommarn; 
1873 övervintrade några, Jahresb.. Omkring Ottenstein drogo 
1880 stora skaror i nov. och dec. Vid Cronenberg i dec. 1880 
ofta små flockar. I Vorpommern 1859 d. Y tryckte honan fast 
på I ägg; 1860 fans full kull ägg d. Y, och fullfjädrade ungar 
d. 7, enl. QuistoRrP?, i Greifswald, som säger 1877, att Gräsanden av- 
tagit betydligt i antal under de senare åren; stannar under milda 


4 


« &ET- 


an + > AR . a 
Nn ra fe 
A RER 
4 ru H 
( 


GRÄSAND. 


vintrar, men då vattnet tillfryser och hon överraskas av vintern, 
såsom 1853, gå många förlorade. På Hiddensö och Alt-Bussin 
från början av okt. 1852 till slutet av nov. i stora flockar, ända 


till många hundra; vid midten av okt. på öns sydspets även i: 


mängd. Då de lyfte, hördes ljudet av deras vingslag mycket 
starkt, H. ScHiLzinG, 1853; talrik å öppet vatten i febr. 1853. 
Den 7—7 sågos hundratals vid Östersjökusten, utmärglade och 
frusna, en del döda, Quistorr, 1858. Vid Stettin 1876 i april 
1 stora skaror, i sept. talrik, i okt. fåtalig på flyttning. Vid Hin- 
denburg 1876 stannfogel, om vintern ofta på isskollor i Elbe, 
Jahresb. I Charlottenburg 1880 häckande och talrik; ägg, något 
ruvade, d. 5. I Ö. och V. Preussen vanlig, häckar, Raruzr. Häc- 
kar i Gronow, Hannover; här övervintra ofta stora skaror. Häc: 
kar i Riddagshäuser ”Teich. 
ställe något ris, häckar hon säkert under detsamma liksom den 
tama Ankan, NEHRKORN, 1876; iakttagen 1871 d. $, 1872 d. 4, 
1874 d. 7, 1876 d. 7, Jahresb. Vid Braunschweig talrik, kom- 
mer i mars, sedd 1859 d. 7, 1862 d. 7, har ägg i maj, enl. R. 
BraAsivs, som har flere detaljer. I Werrathal talrik, RUHMER, 
1880. Häckar i Ö. Preussen, H. MEYrErR, 1885. Flyttar i spetsig 
vinkel, Hizronymus i 'Treysa, 1857. I Krototschin ensam i medlet 
av juni 1876. I Masurien 1877 regelbunden om sommarn, Jah- 
resb. Häckar i trakten av Saabor, även i gamla kråkbon, To- 
BIAS, 1879. Var förr i Mark mycket talrik, har numera betydligt 
avtagit i följd av ängars odling; även under flyttningstiden mindre 
talrik än omkring år 1826, då tusen kunde skjutas der nu knappt 
100 erhållas, ScHALow. I prov. Sachsen och Brandenburg, STEN- 
GEL, SCHALOW, 1878; häckar, REiICHENOW, ej talrikt, VANGEROW, 
1855, men flyttar över och är den talrikaste arten under höst och 
vinter på Tegeler-sjön, Bonrz, 1879. Den 51857 erhöllos vid Elbe 


Lägger man på en ö å ett torrt 


Före JAH TJ a add Sö Th - & FIF fa w FS ” KA ns nt ”- 2 FALLEN sä Pe JE Tilt Aa VY SKE vå TA Ita Te AT ALLRA MR RT Ira j 4 Par SKEN dä öken 
ÅT REN ASKS SM UN a ät rn LI VT ROLE IR de 8 18) Bede VA SA LG SYD A TENS ge LET «RES bee ap Et Re DS KN mn BTR LAR VR ot ERE DET jr NE 
fot CAM Ty ÅF FN IR are ST AP Ta RAA ANA Faner EN ÄRVT SSA NYE Sör dyr rv | << 7 pj 
ÅR HE Lr mi Ba fp” SS PAR (Ele NIR "RER SY ANN RP IE FI! MT BEN rgö ge Från. (ELON ED v Mr TN rr + AIG 5 

2 Ola TTR + fs - - We | : ut + Er v - = J 
VG "nt $ 1 Pa LG . - CALQtAT i é | p 
& NA AT vv xx 


ANAS BOSCAS. 


1339 


11 ägg, ruvade så starkt, att Pissiorr försökte taga ett undan 
Anden; få dagar derefter hade ungarna börjat genombryta skalen. 
Omkring 1000 steg från Elbe fans bo med 9 ägg d. ? 1858. 
Häckar allmänt i Anhalt. Den Y ägg liggande i boet i 2 rader, 
5 i den ena och 4 i den andra raden, Päissioer, 1859. I 
Breslau 1876 sedd d. 3, och i början av nov. 20—30 st. på flytt- 
ning, Jahresb. Häckade 1878 talrikt vid Trachenberg, 50” 27' 
n. br.; 34 35 v. 1. Vid Neustadt o. Schl. 1879 i början av maj 


en kull ägg; 1880 häckande, d. 3 en ensam dragande åt Ö.; 1881 


sågos de första parvis d. 3, d. 7? bo med 12 ägg, på hvilka ho- 
nan satt så fast, att man nästan kunde taga henne med händerna. 
Jagten föga givande: på Holermiihlen Teich fäldes endast 30 st., 
Jahresb. Vid Lichtenberg 1879 stannfogel. Vid Riddagshausen 
hade 1877 en lagt ägg uti en tall, 5 meter högt. I Walkenried 1876 
stannfogel, om vintern ligga 2—300 stycken i dammarna; 1878 stann- 
fogel, såsom i allm. under milda vintrar, hade ägg i april och maj; 
1879 under sommaren och hösten fans en större mängd Änder än förr, 
i april och maj ungar; 1880 d. 5, ungar i april och maj. Vid Seesen 
1877 regelbunden om sommarn. Vid Allrode ensam i medlet av 
juni, 1877—78 regelbunden om somrarna, Vid Ottenstein 1877 
likaså, 1878 drog hon ofta om vintern; 1880 i stora skaror i nov., 
dec. Vid Riibeland 1877 under vår och höst, få överflyttande, 1878 
på drag. Vid Harzburg 1878 på drag. Vid Sondershausen, 51” 22' 
n. br., 28'/2 ö. 1., 1876 på drag. I Hittenrode 1876 flyttfogel. Vid Vor- 
wohle 1878 regelbunden på flyttning, iakttagen d. 3, 1. Vid Steter- 
burg 1880 häckande. I Marienthal 1878 på drag; en infångad ung 
hane blev flygg i sept., åt bröd och blev mycket tam. Vid Marien- 
thal 1880 de första ungarna d. £; d. 7 förde en hona ungarna till 
vatten. Den nämnda tama Anddraken befann sig väl, ruggade d. 
i—7 och d. i— 7, DE LAMaArReE, Jahresb. I Grossenhain 1876 


| & AR 1 yr ! MA da LL kg at FR AG 0 16 LE PR ALT 0 SNS Ad 
- : RE > ÄNGK EN Fä 6. a ENS BUS Rats po Fer SD arg ba MP UNI bre LU Ar Ar Nb targ k PN Sr RA DI ap RA ag kt > 
E Ng GR 5, = OMGE ig MESA JETGA z5 VE URLS ERRS Fa , Ef RS Få 
= K4 yd [ | Å d Ky ER NE TR ir 
1340 GRÄSAND. ANAS BOSCAS. 


stannfogel, 1877 likaså, men antalet förminskadt; vid Adels- 
dorf d. + 20 st.; 1878 regelbunden om sommarn; ungar d. $, 
flygga d. 7; 1 Coselitz d. 7 på en stor skogsdamm omkring 300 
st. Änder av flere slag, de flesta Gräsänder; d. $ en lika stor 
flock; lyfte efter solnedgången i flockar om 30—40 st. och drogo 
vester ut, troligtvis för att söka föda: 1880 på vintern, d. 13 och 
3 på tåg; från d. 3 ensam; ungar d. 3, flygga d. 4; d. 7 om- 
kring 1000 st. vid Schönfeld; d. i$ på aftonen stort tåg från NO. 
till SV. vid NV. vind; d. 7 1881 19 st., nästan endast hanar, 
bo funnet; d. 7 gamla med ungar; d. Y ungar ej flygga, d. Y 
80 st. flygga ungar med de gamla; d. 3 gamla och unga. Vid 
Stiege 1876 stannfogel, Jahresb. Häckar i Seeburger See 1876, 
parvis d. 7. Vid Saarbriicken 1878 regelbunden om vintern. Vid 
Witzenhausen 1878 regelbunden på flyttning, stundom om vintern, 


i slutet av dec. åtskilliga flockar på Werra. Vid Hindenburg 


1878 regelbunden om sommarn. Vid Teutoburgerwald 1878 över- 


vintrade några. Från Altenkirchen, Westerwald, omtalad 1855; 
1876 stannfogel. SAcHSE ansåg, att hon ser dåligt i skymning 
och vid dimma; 1879 under sommarn, Jahresb. Häckar i Min- 
sterlandet, ALTtum. Vintern 1852—53 iakttogs en ovanlig mängd 


simfoglar, deribland denna; 1868 d. 3, i drog den parvis eller i 


små flockar. Vid Miihlheim vid Rhen, RvHr. D. Ht 1857 drog 
från Hohenstein, Nassau, en stor skara söder ut till Rhen, SNELL. 
Häckar talrikt i Nassau; vid Wiesbaden i halvtamt tillstånd i 
små hus och i korgar i träd, stundom i de högsta ekar. Det 


säges, att modern tager ungarna om halsen med näbbet och bär 


dem till en närliggande damm, Römer, 1863. I Arnsberg talrik, 
isynnerhet om hösten; häckar även i bergstrakten; stannar under 
lindriga vintrar, SUFFRIAN, 1876. I Wupperthal, Preussen, HoPFr, 
1850. I Schlesien talrik under hela året, så länge öppet vatten 


finnes; häckar ofta på små dammar i byarna och blandar sig med 
de tama, GrocEr, 1833. Drog vid Frankfurt a. M. i medlet av 
mars i flockar om 5—50 st. och deröver, A. v. HomErERr, 1852, 
I Neuwied häckar hon talrikt. Flyttningen börjar vanligen i nov., 
få flockar övervintra, draga upp- och nedåt Rhen tills i febr., 
då flyttningen börjar; den slutar i mars, Brants, 1855. Häckar 
i Kurhessen, ScHWaAB, 1851. I Nederhessen talrik, SE2AEKORN, 
1864. Vid Halle häckar hon och övervintrar, E. REY, 1874; häc- 
kade talrikt 1878. Hade ägg vid Saltsjön nära Halle a. S. 1879 
d. &. En tam bibehöll sig över vintern, ruggade i början av juni 
och slutet av sept., Jahresb. I Thiiringen vanlig flyttfogel, 
HELLMANN, 1853. Ännu talrik i Ö. Thiringen, hade avtagit, 
men syntes 1878 hava åter något tilltagit i antal, LizEBE. I Wet- 
terau den talrikaste arten, häckar, Jiezr. Hane och hona hålla 
sig tillsammans även om vintern. Då de draga åstad, flyga de 
1 rad, hvarannan hane och hvarannan hona, SNELL, 1869. 

På Bodensjön under höst och vinter talrik, isynnerhet mel- 
lan Zell och Markelfingen i mängd, WALCHNER, 1835. 

Omnämnd från Wirtemberg av CaALwzeEr, 1853. Häckar i 
Bayern; hösttåget 1853 gynsamt, 3 skyttar sköto 36 st. på en 
morgonstund d. it; vanligen talrik; i början av dec. var huvud- 
tåget slut liksom mot slutet av mars; d. & flockar om 60-80 st. 
och slutet av aug. 200—250 st. i en flock. Under hösttågen 1854 
såg man några hundra, men det var ringa mot de tusenden, som 
annars flytta här över; var talrik på flyttning i dece.—mars 1855, 
vårflyttningen slutade d. 7; höstflyttningen d. ? och $, då un- 
garna här ej voro flygga; d. $, då ungarna voro flygga, skötos 
de sista. En Albino erhölls hösten 1854 vid Geisenfeld. Hösten 
1855 temligen talrik, tills köld och snö började, då de drogo bort. 
Återkommo talrikt i slutet av jan., d. Y 1856. Från 7—53 drogo 


; är 

'$ 
5 - 
UK FK 


ICA 


> + NE 
KA Pg 
-.&Z vy CJ 
ig 


GRÄSAND. 


tusenden, d. 3 var det starkaste draget slut. Höstdraget började 
livligt i slutet av augusti. Köld i nov. 1856 bortdrey alla utom 
få, som stannade vid källorna. Vårdraget 1857 började d. ?; 
d. 7—;3 talrik. På den varma våren och sommaren väntade man 
dålig jagt, hvilket ock inträffade. Återkommo i aug. och sept. 
i allmänhet färre än som varit vanligt; d. 1 blevo de oroliga; 
natten "7" tillfröso vattnen och Änderna flyttade. Började åter- 
komma d. 3 1858, d. 7—7 stora skaror om 1—2000; draget 
slutade d. I Aisch-trakten på flyttning i stor mängd jemte 
andra arter, JicKeL, 1852—064. I Mindel- och Kamelthal häcka 
få par; om vintern stora flockar, LANDBECK, 1855. I Schwaben 
och Neuburg talrik, häckar och finnes hela året. I Memmingen 
endast från hösten till våren talrik; häckade förr på numera ut- 
dikade kärr, Lev, 1855. Vid Höchstadt a. d. Aisch träffad d. 
2—7 1871, G. v. KooH, 1872. Vid Tichelhausen 1879 på drag, 
Jahresb. 

I S. Wiärtemberg iakttagen d. 13 1857. I Wirtemberg er- 
höllos d. 5 4 färska ägg. Torgförd i Stuttgart i jan., K.-WART- 
HAUSEN, 1855—58. | 

Ben av Gräsand träffade i pålbyggnaderna i Schweiz, Rörti- 
MEYER. Är den enda art i slägtet, som under alla år häckar, och 
finnes nu hela året i Schweiz, ScHiInz, 1838, m. £. Häckar i 
Ticino, Riva. ”Talrik under hela året; hålles även tam i Vorarl- 
berg, BruHin, 1868. I Schaffhausen i synnerhet om vintern i 
flockar av ända till 100 st., drager norr ut vid varmare väder- 
lek, häckar på de stora sjöarna, der de endast träffas parvis, 
GoELDLIN, 1879. Häckar 1 Gené&éve-dalen, F.-BEaAumont, 1856. 

I Oberlausitz allmän, häckar i skogar ofta !2 timmes väg 
från närmaste damm, ToBIAS. 


18 

3 
29 
3. 


Jemväl i Böhmen är denna ofta den 
År 


talrikaste arten i slägtet; under många år övervintrade hon. 


Sundevall, Svenska foglarna, forts. af Kinberg, 1881-6, 


FN IRA ES än IR ÅA Ra LA NG Hen 1 SLARV viga VA RING ON UR, & Pr UFR Sn a SANNE 2 RV DS Ene AL NT ale vat Pa JAN Lon TIVSS AD 
RÅ Se fl Er UTA DN He Te fär Nl ART EA je dl Ne ES ob VI art TSE NNE är plc NG FS TA YEAR ARNE (RT sj SR ra RS re AT RET KT LE EA Lf 
[had 10 5 Kr RE PT Cassil 2 Å Fe WU PR TRAN na pd 2g SÅ gt TI a i, NL fer Pn NN är 2 SON Å J - 
3 RE SN SRA NA Se SES EE SN SYN le LE NAT TRI Arg, NER MARS RA Sön aa FER) RESET LUG A al A NÄR ice 
NE Sn ot FL bi TEN AS yt ET RS SL) ARN TRE BA ag VÄG en 
tl SG 2 AS hh a LT t pri Få r ; 4 - 


rv Yt ha ;&" IN 

= apr & SN Må SN pA Pg AE 
(> NR AL A an SÄ Er LA rn RE Af EE OAS DAN aret SKA 
(> WL , fo NDS - ? of 


ANAS BOSCAS. 


; 1341 
1507 fäldes endast på den stora Tissy Teich vid Wittigau 3,020 


st. År 1857 fäldes i hela Böhmen 6,346 st., A. FritsoH År 
1877 fäldes i Böhmen 9,009 Änder och i Mähren 3,103 st., 


LINDBLAD. 

Kommer till några platser i Österrike d. +& och 11, bortflyt- 
tar d. 2—7, K. Fritsom. I Tyrolen stannfogel, ALTHAMMER, 
1857. I S. Tyrolen under dec., STEJnEGER, 1871. I Galizien 
och Bukowina talrik, häckar även å trädstubbar eller höga träd. 
Drar vid sträng köld sydligare, ZAwapzzi, 1840. Häckar på 
Tatra-bergen, i mellersta Galizien och Ungern, WENntzEL, 1853. 
Vid Krakau d. 2 1855 parvis, oaktadt det mesta vattnet ännu var 
islagdt, W opzicKiI, 1855. Häckari trakten av Wien, talrika flockar 
under vintern så länge öppet vatten finnes, Kronprins RUDporrF 
m. fl., 1879. På Donau är hon allmän, Fissor, 1859. Flere 
varieteter träffade, v. PELzELN m. fl. Iakttogs på Obedska Barra, 
ErttinGER. På Neusiedlersjön har hon häckat, talrik 1876, Gr. 
MARSCHALL, V. PELZELN, 1882, m. fl. I trakten av Salzburg tal- 
rik; häckar stundom i rovfågelsbon, v. TscHusi, 1877. Vid Maria- 
hof, Steiermark, 1871 d. 57 på flyttning talrik, Hane; 1880 
kommo de första d. 3; 1881 d. 3 en 5; likaså d. £; d. Y 4 st., 
di Fonder ngr Id sen och en; di frgustyrd. vett 
Jahresb. I Siebenbirgen den vanligaste Anden i sjöar och kärr, 
LANDBECK, 1842. En varietet erhållen, v. FRAUENFELD, 1872. 
Vid Nagy-Enjed 1881 d. Y, Jahresb. Var d. 7 1852 vid Peter- 
wardein talrik, A. FrRItsocH. 

I Övre Ungern, JzittELnzs, 1862. Talrik 1 Holitsch, FINGER, 
1856. Häckar vid mellersta Donau; äggen förstöras stundom vid 
högt vatten; byggde här stundom på trädstammar, så att det minst 
2 meter över marken stående vattnet ej nådde dem, Kronpr. RUDoLF 
m. fl., 1879. Ruvar hårdt, så att hon lyfter först när man kom- 


213 


. sv Ar . > 


Miata T Pts PAR See 
” 5 1 Mt T j i Fd Pia 


a RAR ee SE RR ÄK 
I p 
' = 
SCA råtehe 
- | 


åh JR 


He 


: 
ED g 


MER Ja es a 


a ÖST TR 


SK, FSE FIT ITS PRV ås FIRE 


v 7 Inet AX Vad Å K 
v , - J ÅA 
Am 2 - KN e ac | NR 

' på oj - 
-- 


1342 GRÄSAND. 
mer henne på en meters avstånd nära. I Hvita moraset, S. om 
Pest, Barpvamus, 1850. Vid Oravitz 1881 d. Y vid — 13" R.; endast 
honor träffas här ofta vid samma tid; d. 3 8 st., d. tr en, Jahresb. 
I Transsylvanien vanlig, DANForRbD, Brown, 1875. I Mostarsko 
Blato, Herzegowina, i början av sept. 1879 i mängd; antalet av 
denna och Krickanden uppskattades till 50,000, K. Baver, 1881. 

I Oldenburg häckande, NEGErnEin, 1853; 1878 regelbunden 
om sommaren och vintern. Vid Jahdebugten i juni 1854, Wizr- 
KEN. la anNuer SR stannfogel, Jahresb. I Holland tillvara- 
tagen Ae 3, 9 1861; 7, 10 1862; ungar med dun 1, 4" 1860, 
; 1862, 2 7 1863, lr 1866. Många föras från Holland till 
London. På Ostfriesiska öarna: häckade på Rottum d. $ 1867; ota- 
liga ägg av flere slag, som begagnas till brödbakning, avhemtas årli- 
gen av ett fartyg, v. DrostzE, 1869. I Friesland häckar hon allmänt, 
i mängd överflyttande, ArBArDA, 1866. I Ostfriesland på drag i 
okt., v. DrostE, På Wangerooge endast under höst och vinter, 
WIEPKEN, 1877. Några par häcka på Borkum; lägga i början av 
april 9—18 ägg, som ruvas 4 veckor. I början av juli börja små 


flyttande flockar visa sig, men först i okt. komma de i stora 


skaror, hvilka draga bort vid stark frost, men vid tö i februari 
återkomma. Skjutes från skottgropar. Endastfå qvarstanna vintern 
över, v. Drostz. Övervintrar, enl. en annan uppgift, i stor mängd. 
Häckar på Orken-öarna; ungar, 2 dygn gamla, erhöllos d. 8 
1860, ScHnEGEL. Ben efter denna funna iäldre avlagringar i England 
och Frankrike, A. M.-Ep>wards m. fi. Häckar i Storbritannien och 
Irland; är allmän. Få par stanna och häcka i nästan alla trak- 
ter, MorE, 1865. Drar sig under höst och vinter undan för isen 
och uppehåller sig i öppna inre vattendrag och på kusterna, JAR- 

DINE, Å'HOMPSON m. fl. 
I Belgien häckar ett mindre antal; är mycket allmän vid 


- 7 
- Sett 


SEG RA 


EA ASSR ÅT RNA SVR SÖN NAR 


ANAS BOSCAS. 


vinterns början och slut; en del stannar här vintern Över, DE Sr- 
LYS, 1842; fans under vintern 1854—55, DuBors, 1855. : 

I Badge häckar hon sällan, DEGLAND, 1855. I er. Eure- 
et-Loire allmännast av Änderna, men få häcka, MAROHAND, 1867. 
Omtalas såsom halvtam från Cöote-d'or, MARCHANT, 1869. En varietet, 
pallescens, erhölls i jan. i Lyon, även en mörkare än vanligt, O,-Ga1- 
LIARD, 1855. I Savoyen under flyttning i okt., talrik i febr., stundom 
till början av april, få häcka, Bainny, 1854. I Provence hela 
året talrik, häckar från början av april, J. W. v. MönLEr, 1856. 

Allmän i Portugal, A. C. SuwitH, 1868. Vid Santander i maj 
och nov., IrBy, 1883. I Portugal även enl. BARBOZA DE BocAGE. 
I Spanien talrik, stannfogel; om vintern på tåg, NaAcErro, 1850; 
SAUNDERS, 1869; i början av maj, häckar, Lord LiLtFforpb, 1866. 
I Albufera under vintern vanligare än ÅA. acuta, VivaAL, 1851. I 
Murcia om vintern i stor mängd, R. Brrnrwx, 1858. Talrik, häc- 
kar i Marisima och Cotos, SAUNDERS, 1871. 

Omtalas från Toscana av Savi, 1833; 
här såsom tam sällsynt, talrikast bland millioner Änder 
nägra stanna och häcka, SALVADORI, 1865: 


av CEtTi från BSar- 
dinien; 
under okt.—mars; 


mycket talrik i alla kärr; många häcka, BrooKz, 1873. Allmän 


vid Ö. kusten av Corsica, der mänga stanna och häcka, W HARTON, 
1870; hade ungar d. 7, WHitEHEAD, 1885. På Bicilien under 
kalla vintrar och vårar; finnes under hela året vid Lentini i floc- 
kar om 12—20 st., häckar, MALHERBE, 1843, allmännast, SAun- 
DERS, 1 Cagliari, Lord Litnrforpb, 1875. På Malta ej sällsynt långs 
havskusten i nov. och dec.; få synas åter i mars, C. A. WricHr, 
1864. 

Vid Pirano 1881 från d. 3 sedd under hela vintern, Jahresb. 
Vid Neustadt i Krain d. tr 1858 efter O. storm med snö, Ser 
DENSACHER, 1860. 


[a 
cd 
rå, 
Mt 
vw 
a 
| 
ja 
Sv 
bra 
| 
r 
iv 
$ 
- 
+ 
& 


GRÄSAND. 


I Albanien i stor mängd under vintern, Powrs, 1860; hade 
ägg i början av juni, SPEruinG. Häckar i Grekland vid alla 


större vatten; om vintern utgör den en del av de stora skarorna 


av Änder, som finnas här, v. d. Mönnz, 1844; den talrikaste ar- 


ten. Om i slutet av okt. nordanvinden börjar blåsa, drager hon 


med sina samslägtingar långs dalmatiska kusten; då snö börjar 
täcka Albaniens berg, slå tusentals Änder ned i vikar och insjöar; 
de fångas i mängd i nät i Kopai-sjön, LInNDERMAYER, 1860. Myc- 
ket allmän i Grekland och Albanien under vintern, vid Butrinto 
på hösten, ägg d.ö på Albaniens kust, SPERLING, 1864. I Epirusi 
stor mängd om vintern, Powrs, 1860; häckar även enl. Lord LiLFoRrbD. 
Häckar på Greklands öar; 1 Missolonghi under febr., SiImPson, 
1860. Övervintrar på Cykladerna, ErHARrD, 1858. 


I Dobrudscha mycket vanlig; under hösten i hundratusental 
på sjöarna, NSINTENIS, 1877. ”Talrik överallt i Turkiet, ELWESs, 
BucKLeEY, 1870. Häckar i Rumelien, v. d. MöEtLE. 


Vid Smyrna om vintern, STRICKLAND, KRÖUPER. 


På Madeira flyttfogel, Harcourt; på Canariöarna stundom i 
flock om vintern, BorrE, 1855, sällsynt enligt WEBB m. fl. På Ma- 
deira och Azorernaskygg, häckar på Flores, Gopmxan, 1866. N. Afrika, 
Tristram, 1860. N.V. Afrika, Tanger och östra Marocko, DRAKE. 
Hålles tam enligt FrRAsEr; REICHENOW, 1874, såg den ej. I Fezza- 
rasjön i slutet av april 1855, Buvrr, 1857. I Zana, Ö. Atlas, allmän, 
NALVIN, 1859. Allmän i Saharas vattendrag; säges häcka i Al- 
geriet, TrRiIsTRAM. I Constantine allmän, TACZANOWSKI, 1870. 


De gamle egyptierna fångade vattenfoglar i nät och fälde 
dem med pil eller kastspjut enl. målningar, på hvilka jag dock 
icke funnit denna art. TIakttogs av A. Brrrm, 1849—54. Under 
vintern i lägre Egypten, v. HEvarin, 1864. Fans i mängd, 


ANAS BOSCÅS. FU | 1343 


TAYLOR, 1859, ALLEN, 1864. I Egypten och Nubien mellan nov. 
och jan., A. L. Avasans, 1864. I flockar på Nilen, TAvLor. Myc- 
ket allmän i Egypten och Nubien; häckar även der, SHELLEY, 
1871. I Abyssinien iakttagen av Rörrrr, enl. v. Heveris. På 
Madagaskar skall en närstående fogel, ÅA. Melleri, förekomma, 
DCLATER; den har blivit ansedd såsom varietet, hvilket bestrides 
av HartuavB i Vög. Madag. 

Få sågos i Mindre Asiens berg; allmän och häckande i det 
inre, DaAnrorbD, 1878. I Trebisond allmän, Kritt; i Erzerum 
häckar hon allmänt, kommer i april, DicKsos, Ross, DRESSER. 
Allmän i Palestina, der en hybrid av Gräsand och. A. acuta er- 
hållits, TristrAm, 1868—72. I Kandahar, S. Afghanistan, all- 
män i jan. och febr., börjar flytta i början av mars, omkring med- 
let av samma månad hade alla bortflyttat, C. Swinzor, 1882. I 
Kashmir synes hon förekomma hvarje år, häckade der i maj, 
JERDON. I N. Indien ej sällsynt, i synnerhet i N.V. trakterna, 
ej i de södra eller i Bengalen. Central-Indien, SwINHOE, BARNES, 
1885. Allmän i Umballah vid kallare väderlek, BzAavan, 1868. 
Hon är i Öudh och Kumaon på somliga ställen med grundt vat- 
ten talrik under jan. och febr., IrBr, 1861. Visar sig i Gilgit 
1 medlet av okt., allmän under vintern, stannar från slutet av 
april, BipouLpH, 1881; är talrikast i okt., nov., mars och april; 
de flesta övervintra sydligare, Scurnry, 1881. I Calcutta höllos 
tama av portugiser och muselmän, men ej av hinduer. 

I Kina utkläcktes ägg i stor mängd med konst, ATHANASIUS 
KircHErR, 1657. Erhållen mellan Tokio och Peking, SWINHOE, 
1861; talrik i Tokio under vintern; häckar ej här, men största 
antalet flyttar nordligare. Söker i Foochow skydd för den kalla 
havsvinden. I Amoy allmän om vintern. På Formosa. 

I Japan allmän, häckar på Yezo, SWINHOE, 1877, BLAKISTON, 


ORT or 


-— + n - -. - = E. + EE Pd - 
f - 4 -- p SV Tee j 
- z 4 | é vat 
Nag v 3 3 a be LÅ 
a Pra AR ER äg . > - > $ S 
ee n q ; Få dd - - 


1344 


Pryrer, 1878. I Hakodadi i mars och okt., R. SwinHoz, 1860-77. 
Tama Änder i Manilla och å Java talrika: näbb svart; brunsvarta, 
framhals med hvit fläck, fötter svarta; endast till storleken lik den 
1 Europa, men är olik Gräsanden, Epv. v. MARTENS, 1862. 
Norra Amerikas fogel är lik vår. Den förekommer spridd i 
nästan hela landet. Arten tillfällig i New-England och vidare 
österut i New-Brunswick sällsynt, BoArpuan, DressER. Häckade 
d. 7 1858 i Saskatchawan, Hudson bay, Mackenzie, Ross; all- 
män på ishavskusten och i inre trakter, BLAziston, 1863. Iakt- 
tagen vid Peel river, 62—062,5" n. br., B. R. Ross, RICHARDSON, 
1841. Vancouvers ö, Brown, 1868. I Visconsin erhållen d. 4 
1862 av KUmMLIN, SCHLEGEL, 1866. I Illinois stannfogel, men tal- 
rikast under vår och höst, Rivewar, 1871. Häckar i dess norra 
del, NEHrLise, 1885. Talrik om vintern i Texas, DREssERr, 1866. 
I Missouri-området mycket talrik, i synnerhet under flyttning, 
Covzes. Iakttagen under expeditionen till Rocky mountains 1819, 
E. Janes, 1824. I Georgia, GERHARDT, 1855. Sedd å Bahamas 


mellan d. 7 och 5 1859, Brysst, 1859. Endast en flock en gång 


vintern 1850 träffad på Kuba, GUNDLACH, 1857—-75. På Jamaica 
sällsynt, R. ArBrecHt, 1862. I Mexico, LIicHTENSTEIN, 1830, 
DRESSER; vid Panama, LAWRENCE, CouvzEs m. fl. 

På Alaska temligen vanlig, erhållen d. Y, G. HARTLAUB, 
1883. I Behrings hav temligen sällsynt; häckar ej på Aleuterna, 
MATSCHIE, ZIEMER, 1885. | 

Varieteter omtalas från flere håll, ibland andra från Sand- 
wichsöarna, HARTLAUB, 1854. 


Gräsanden uppehåller sig i kärr eller på grundt vatten med 
dybotten, bland kärr- eller vattenväxter, såsom Phragmites com- 
mums, Equisetum fluviatile, Carex vesicaria, C. aquatilis rm. fl. 


+ 


GRÄSAND. ANAS BOSCAS. 


s - r q JF Kn TR pd fy a FRV TK ak or AV 
EA SE då I PE JR Vad At Aa Mr 0 ANN UR RE I LPA LP Ra = EV fan ARA Sr UP ak NA DE nl VV De en 0 VR TER UI Ad RR Hr AE RR å ) | ' ; FÅ SN Feta SAST | VE Su i rg 
ge ARG NY 2 RER ESR I EET SES pr ÄN td ps nig4 Es SEG påve a TP SE Br ES RAR Aas. VTT TE RA age 5r kör DE se äre AS pr ENA RIE Rag SE Te AON MAR RTR Er MI dT Eg SÄ NA rr Ra ESA AMN SE ESA P1 ARE AE LARS PA KS än SE ANS le ot LL 
FER - mv L » nå 5 Fer + + . LALLE ös RA SJR Fa + h N "BA AN 15 pe rr fä Å | Or 5 (EX a z jul , 0 , | ar [ Poa Nn NI rg y 3 SATAN SITE SEVEN : | 
SES rn SAN SE AE mr at EN FN Sd RT rå ARE Ån nr nn ng Na be al mad gr i LR SN AR SLA SA I 20 
SÅ » dd ur LJ 4 Å —- Å 254 AMI + : Fe 4-1 SO fa g TYSON KE j ELR 7 ; v a k LR r 
| iv z FA ANSVAR F Ua ENA LÄSA a å . 


å 4 - KR Sn ag kg IS 23 
LSS Bö RN RE oe At fy Ae SUF Få 
AK er AB 7 > ÅN NE v $e] Ri Ly RV LJ 
Sd NS ASA NA Taras Å Utg VIEN a 
< d hä 4 


PIG. Nl 
Å STR jap 
v 


fn 
a Nv nd 


Hennes lukt och hörsel anses väl utvecklade. Hon är uppmärksam 
och skygg. Hon ligger högt på vattnet; lyfter med plaskande; 


« flyger tyst, sedan hon kommit i fart. Flygten långsam, med fram- 


sträckt huvud och med utsträckta vingar, sker rakt fram eller i 
stora bågar; vingslagens ljud är skarpt och högt, pipande; av 
en stor flock höres det på långt håll. Hanarna uppehålla sig vid 
boet, till dess honan börjar ruva, men samla sig derefter i flock, 
hålla sig om dagen ute på vattnet och draga till stränderna i 
skymningen eller sedan det blivit mörkt, BaArtE. Hanen ruggar 
i juni, fäller i juli vingpennorna, så att han icke kap flyga. Har 
återfått sin vackra drägt mot slutet av sept. eller i okt., hvar- 
efter familjerna slå sig tillsammans i flock, Ninsson. Hos en 
tam Gräsandhane började vårruggningen i medlet av maj och var 
slutad d. 5; höstruggningen började i medlet af aug., slutade d. 3. 
Ondsint som alltid, förföljde han barn och hundar, men var vän- 
skaplig mot Hönsen, hvilkas föda han delade; han fortplantade sig 
icke, DE LAnwARE, 1882, se ovan. Hanarnas sommardrägt liknar 
honans, men har bröstet mera mörkbrunt med svarta pilformiga 
fläckar. Oflygga hanar träffas, enl. BartH, i Norge under hela 
juli och stundom även i första veckan av aug. BaRrrTH såg sådana 
aldrig dyka. Honorna rugga senare och fälla vingpennorna efter 
hand, så att de oftast kunna flyga även under ruggningen. Ha- 
narna flytta, enl. E. v. HomEYER, mindre långt söder ut än honorna. 


YOUuELL hade 1817 16 vilda andungar, som mot slutet av året hade 
till stor del antagit den gamla fogelns vackra drägt, utan att några fjädrar 
syntes på stranden, hvilket vanligen sker då fogeln ruggar. Samma iakt- 
tagelse hade han gjort på andra arter af Änder. Han misstänkte, att en 
omfärgning egde rum utan ruggning och meddelade detta åt SABInE. Den 
2 jan. 1819 erhöll SABINE en unge av Gräsand, på hvilken han ansåg sig 
göra samma iakttagelse. Åsigten torde numera icke hava många anhängare. 

Gässen och Anderna hava sina vigtigaste känselorgan ej i fötterna, utan i 
näbbet. Den gula och röda färgen å Åndernas och Gässens näbb härrör 


ARD RSA SANN RIPA SA EL 
OR SKI ka ke 
ER rd re > 


AR 2 ARNE Fr 

SÄ KE Lr å rg an 

l IG ja 200 ATT 
PL a fen Ooh I 

j + bag st + 
Ok TT Te 


ve 


GRÄSAND. ANAS BOSCAS. 


från fett, som ligger omkring papillerna och genomtränger åtminstone de 
djupare epidermis-lagren, SIMon. Då färgen skiftar i grönt, finnas dessutom 
svarta stjernformiga pigmentceller. 
Lätet liknar den tama Ankans, utgöres dock av renare to- 
Dess lockton höres mest om morgnar och aftnar; d. 4 
1885 från en vass vid Almnäs, Gripsholm, hördes honan återtaga 
den kl. 4—35 på morgonen 30 gånger med nästan lika mellantid 
mellan hvarje rop; i Stockholm i en vass nära kruthuset, der hon 
aldrig jagas, hördes hon ofta ropa d. + 1886 kl. 6—8 e. m. Om 


dess läte se för övrigt HoLLerRENs bok om foglarnes språk. 


ner. 


Födan utgöres av både växt- och djurämnen, Lemna, 
Potamogeton, Festuca fluitans, insekter, larver, Ephemera, mol- 
lusker av slägtena Buccinum, Bulimus, (uelde: Id 
fångenskap förtär hon detsamma som tama Ankan, NAUMANN. 
Enl. Nitnsson bland annat maskar, fiskrom och småfisk. Under 
sept. fans hela krävan full av blåbär, Myrtillus migra, under 
nov. förtär hon Potamogeton och en mängd små Sniglar, stora som 
hagel, Corrett, möjl. Rissoa. 


Limneus, 


G. Harrer 1 Bern fann, att hon 
förtärde i nov. Hydrophis-larver, Ephemera-hus, Hirudo, MSnig- 
lär och Sphagnum; i dec. frön av Sorbus och Sphagnum. Dessutom 
sväljer hon grus. En engelsman lockade Gräsänder med säd, 
som han utströdde i den trakt, der de höllo sig, och hvilken de 
åto begärligt. Även andra hava iakttagit detsamma. Förtär även 
ekollon, M. P., 1881. Ankor äta Daggmask, KaALwy. 

Gräsanden lever i monogami, hvilket icke gäller de tama 
Ankorna. Häckar vid sött och vid bräckt, grundt vatten i kärr, 
men mera sällan på skär. Bor i hål i strandbädden, på en tuva, 
under en buske eller bland högt gräs, men sällan i träd. LUND- 
BORG har 3:ne gånger sett denna art bo i träd, i gamla kråkbon 
ganska högt från marken. I Rönhoff kommo under 10 år Gräs- 


" YT TI FRRS or hr MER 
NM EI RR 
i SR 


de 


FT LO JR AE Pr RE POESI PSA 
KT Yet Len EMM US jaa KAST Å 34 än 4. 
er VR RS NG w vil 
U[ ENE RE PIYEENT Ira OY nt 
Ld & ve WS ; 


+ 
rr 


FEV SV SE Sn JR RUE 

ACL bed I 

JE 4 YEN rr tv Vr fa 
- FRE ATP dans d 

(- Sk FEN ME 2 : NEG) hör sl 

SÖ lg Lö TA NK all TNE en RÅ 


: 4 4] 
så" 
b "lr 
hs ” 
4 "RR RR 
i MM 
- é + 


Sv 


1343 


änder till en damm och häckade på ett tak. Sedan ungarna 
blivit utkläckta, tog modern dem med näbbet ur boet och lät dem 
rulla nedåt taket till marken, utan att de skadade sig, Gr. 
Baupissin, 1881. Boet ligger vanligtvis nära vatten; det bygges 
av hvarjehanda vattenväxter, av strån, kvistar och mossa m. m 
med sparsam bädd av dun och fjädrar. 

Äggen, 8—14, sällan 16, läggas i april och maj, ruvas, enl. 
NAUMANN, 24—28 dagar. Då honan lemnar äggen, täcker hon 
dem. Lägger ägg 1 3:dje året. Ankan upphör att lägga vid 16 


e 


år, enl. EGGEMANN, 1860. 


Av svarta Ankor med svarta näbb och fötter har man erhållit mer 
eller mindre svarta ägg; ända till 80 st. lades på en sommar, de senare 
lagda äggen voro ljusare till gråhvita. De svarta Jätteankorna lägga regel- 
bundet svartaktiga ägg, K.-WARTHAUSEN, 1860. Svarta ägg omtalas även av 
R. MarerR, Offenbach. Vid mikroskopisk undersökning fann man i skalen 
pigmentceller och korn. De först lagda äggen voro svarta, de efterföl- 
jande grå och de sista nästan hvita. En alldeles svart And, som ansågs 
för bastard av Å. bosc. och A. mosch., fick svarta ägg, senare även ljusare, 
v. TSCHUSI. 


Ägg kunna utkläckas av Höns, Ankor och Kalkoner, och 
ungarna trivas väl, men flyga gerna sin kos, då de komma i säll- 
skap med vilda Gräsänder. 
v. BotEMER, 1875. Stundom förekommer ett ägg inuti ett annat. 

Honan ligger hårdt på äggen. Ruvningen varar 3 veckor. 
Ungarna utkläckas i slutet av maj och början av juni,i de nord- 
ligaste trakterna senare. 


Lade följande år icke några ägg, 


Modern vårdar väl de livliga ungarna. 
Då honan börjat ruva, lemnar hanen henne. I mellersta Sverige 
började andungarna, enl. LiInpBLAD, 1863 lyfta d. 7—?, Sedan 
ungarna äro utvuxna, slå alla sig tillsammans med hanarna. 
Gräsandägg lagda under en höna utkläcktes, unga honor parade 
sig sedan med en tam Ankbonde; bortflyttade på hösten, men 


återkommo på våren, RaAPrPE, 1867. 


1346 | JR GRÄSAND. 


Äggen efter korsning mellan Gräsand och Anka äro hvita, 
smutshvita och hava tjockare skal. Fuligula Homeyeri anses så- 
som en bastard av ÅA. acuta och Anka. Nirnssos omtalade 1839 
en Anka, som började, efter att hava fortplantat sig under 6 år, 
bliva steril och fick i 7:de året den vilda Anddrakens färg, hvil- 
ken vid 10:de året var fullt utbildad. TaAczAnowski omtalade 1884 
ett dylikt fall. Sådana träffas även hos andra arter. En hane 
av Å. sponsa parade sig med en Anka; ungarna omkommo dock 
tidigt. Flere bastarder omtalas. 

Bland dess fiender har A. v. Homevyzrr iakttagit Falco pere- 
grinus, som tog en skjuten And midt för jägarens och hundens 
näsor. Falken förde den i land, men då en Vråk, Falco buteo, 
kom i närheten, övergav han åt denne genast sitt rof. Detta 
måtte berott derpå, att den förre var uttröttad. Jagtfalken är far- 
ligare för simfogel än Duvhöken, tar den i flygten, HoLnrnerEn, 1881. 
Havsörnen förföljer de gamla; de unga tagas af Glador, Kärrhökar, 
Korpar, Kråkor, Skator, Räv och Mård. Gäddor taga stundom 
ungarna. En Gädda om 4 & hade, enl. NAUxANS, tagit en 8 dagar 
gammal unge. En Ål hade tagit en dylik, O. WENNstrRÖM, 1877. 

Jagten är allmänt känd och övad. Enl. kongl. kung. av 
d. 7 1869 äro Gräsand, Ejder m. fl. förbjudna d. Y—4Y, Ungarna 
äro ej att anse jagtfärdiga förr än de kunna höja sig över vatt- 
net eller flaxa över detta med hjelp av vingarna; från denna 
tid och till dess de äro fullt flygga åtgå endast 2—3 dygn, under 
hvilka den rätta jagttiden är inne. Denna tid inträffar van- 
ligtvis i Norge under de sista dagarna av juli eller de första 
dagarna av augusti, olika efter olika platser och år. Då ungarna 
icke kunna flyga, trycka de för hunden och tagas mest av denne, 
en jagt hvarpå jägaren icke sätter värde. Ungarna äro då dess- 
utom föga matnyttiga, BartH, 1881. Gammal hona bör aldrig 


Fu md »- rr aan ET Lade ÅR AE hår € TE SUK Brad frn POE bt 
AP ja 2 CE OMR an 1 UR Br MPR Aha LO SR fe fn I eg FR HEN JR gl Tee RDS RA LAR EA LAR 
: Igen uf ER FA 5 NG Ugn BO UTE ER 
AJ SV TE ED VARE ed Fr TERS BC RSA É ÄRLA 
4 3 VS ERE LARM UI pek VN 
i ÖR 3 


R Bk ni] 3 LA AE TE NEN RA NE ONA MPC Sp ar SÄ at Hce 
vh i Eg Ar MR FUN ENN DER SA FE OR NA ET NM EN 
FA SA PR Sä Je REN MP Låga Sr VOR KRA edt SN SE Li re 28 Ear IR hn - 
EVO RN TY RR NM Vv SO Klf I bart är ATA SR FEN Tan ne ER Red ; 
3 a Pine b V od bt RNE 4 WÄY r3 SSE KL te MR a NaN rer MIKE a FET AG Mad) mL ERA SMA sa fr 
Å J SN SARA a ha N Nr ARS Våt ved - re. ls fp ; ITNE ARN gr i rs ÅR a : 
ER Mr a 2 ag he La INET - Je + je lan FINGER fan Fa PA NE ad SUST RN Vv Sar) « Fr SO Ce . ; 
Inögrern VP , SIA ; Er äre d AT d OR fa JD a j FR RAR RP RAND Tf pd ä; 
på fo. 0 - Ma? Ne O SP ER aA FOR '”- Vv NN å 4 vt = AN lr fr VIRUSET TE Vas TVEKA AN KO Ke 
i 2 he t 4 Nk pA så , | på EF A 4 "+ I-y 


NT 


ANAS BOSCAS. 


skjutas, då hon hvarje år, så länge hon lever, återkommer till 
sin en gång valda häckplats. Skjutes på vissa ställen på drag 
om aftnarna, C. A. R. 1878. Hon fångas på många sätt även 
med nät och krok. I Vestindien, Kina, Egypten tar andfångaren 
på huvudet en urholkad kurbits med 2 hål genom hvilka han 
kan se. Änderna komma att äta av eller leka med kurbitsen, 
men bliva då gripna om fötterna, neddragna under vattnet och 
stoppade i en säck. Indianerna och araberna lägga i stället gräs 
eller en grästorva på huvudet. I Ostindien är detta fångstsätt så 
givande, att Änder såldes för 22 Pfennige paret. — Flere skal- 
der omtala även denna fogel. Vi inskränka oss här till följande. 
Man säger, att en skadskjuten biter sig fast vid bottnen. Der- 
för beskriver TzcensÉr Ingeborgs sorg sålunda: 


Som vattenfogeln med såradt bröst 
till botten dyker, det är hans tröst, 
att dagen icke i såret glöder, 

på botten ligger han och förblöder. 


ÖEHLENSCHLÄGER har i ”Landtlivets Glader': 
Vildanden och den bange Hare 
Tidt Jegerens Belgnning er. 


Denna sång är fritt lokaliserad efter HorArii Epod. 2, der 
det heter Grus, Trana. 

På andra trakter har jägaren ej så ringa belöning för sin 
möda. En jägare, H. v. Mörner, sköt i Böhmen under åren 1852 
—70 726 Änder, deribland även inräknade andra arter. Under 
höstflyttningen fångas hon på många orter i mängd. I Slavonien 
säges man årligen fånga en million. Ägg insamlas på många 
trakter; de hava röd gula. Kamtschatkaborna insamla ägg och 
bevara dem under hela året derigenom, att de lägga dem i fisk- 
tran. Till prydnad begagnas de vackra fjädrarna. Halsens 
och huvudets gröna skinn beredes med alun eller osläckt kalk, 


IR AA et AV > NR KATTER MU 0 OPEROR LIE Te la a RE TE EE tg RR vt FR RR nen TESS Ra Vg LR ad ft I ST STENS AG Sa ng ERE GNT ARG HG i INTA på SEN AR VD RN ara SA Lr, RAA FE fat VIS VÄSER Kom 61 SN 
UR fdr "> NA Md lys (08 TE SKURET ve Sy EVA BT ar jo) | SFR FAR KILA NN 2 'i- Å Fr ru TVet = JA TAR FET TER Fä AS nå , - fr NG” 3 at - SR BER FROLS Ar OF ” - via vw 4 Na. & st | Vr ” Vet Kl vel AL n” S ;å FK F 
RR ra AA lg SE pe SR NER ol IR ET ad a HR NE ISA ARLA Arch (INGER Rep SA = ÅR ÄR BS ÄR RS Lr TRA Sj SR RAL EE ER ENS SÖKER NE NORGES AN 
- fr An FR av Wik SE JA ER KEN Fb du Å PN = ve KU 3 Mr ” | Är UK Ede va RÖN i ' WT 4 a , Fö vt TR MA 
REISE NER EV NR OS br RE fb ENE ge AN SE ES ALA REP Esa ELNA änns RR SARS FÅR, 2 pl gt LR LE HE sr = RES SER 3 ? IFS ar AR 
- , Her w i Öv - . + si VY pv. k 3 - Y + 4 är FT + 4 2 ” 7 f 2 3 sä ev UR ES ; 
' Wv 2 ARR, Ae p " å 
AR V : & 
Ta nd 
ef - 
3V 2 > F 
GRÄSAND. ANAS BOSCAS. 1347 


som strös på köttsidan. — Priset på Gräsänder i Stockholm brukar 
vara för gamla foglar 1,50—2 kr., för unga efter storleken 75 öre 
—1,;25. De kostade, enl. LINDBLAD, 1875 i London kr. 2,10, 2,80, 
Fettet innehåller, enl. BLUMENBACH, 28 delar stearin och 72 
delar olein. Köttet av de unga är det bästa av alla Änders; 
ruvande Anders är dåligt. 
nor och torgfördes jemte andra, DRESSER. 

Ifrån äldre tider ega vi kvar åtskilliga berättelser om fogeln, 
även om dess kött och dettas användning. 


GALENOS anser köttet vara tjenligt vid lös mage. Det skänker en 
klar röst och skön hy. Det skulle även i vissa hänseenden vara gagneligt 
för mannen. Hos romarne tillagades det liksom Tranor och med många 
kryddor, Aricius. Kött av Ankor och Gäss var det hetsigaste av alla tama 
foglars, enl. AVICENNA omkr. år 1000, och uppvärmde den kalla magen och 
förorsakade stundom feber. ALBERTUS säger, att det är kallt och melan- 
koliskt, men mindre hårdt än Gåsens. Man skall äta det under höstmåna- 
den. Åfven i medicinen har man användt åtskilliga delar av Ankor. Ank- 
blod var nyttigt mot ormbett och mot alla giftiga och dödliga bett av djur. 
Kolik hos oxar, hästar och mulåsnor stillas strax, om de få se en simfogel, 
synnerhet en Anka, COLUMELLA, VEGETIUS, GESNER. Det torde icke behöva 
tilläggas, att denna lätta kur utan skada fallit i glömska hos vår tids djurläkare. 


De gamla romarne uppfödde Vildänder troligtvis av flere 
arter, och de hade till dem särskilda ankhus, Nessotrophium, Co- 
LUMELLA, VIL, c. 15. BELLon omtalar vildandägg intagna och ut- 
kläckta av Höns. De sålunda erhållna Änderna kallades av Ar- 
DROVAND Ånas torquata Belloni. 

Vid kuster och sjöar anser man, att, då Änderna komma flock- 
vis, bådar det oväder, hvilket stundom räknats fogeln till förtjenst. 
Ankor tåla icke väl vintern i Sibirien, hvadan de sällan der un- 
derhållas, Parras. Tigurtivs har 1761 meddelat några råd an- 
gående Gräsänders uppfödande. Ungar av vilda tämdes; andra 
generationen parades med tama släthuvade Ankor, ungarna fingo 
tofs, IK.-WARTHAUSEN, 1854. En Gräsandhona slog sig ned bland 


Ägg uppsöktes i Finland av kvin- 


tamfoglarna, stäcktes, förhöll sig väl, men på avstånd från de 
tama Ankorna, O:-GALLIARD, 1885. Infångade vilda eller utkläckta 
under särskild vård fortplanta sig ofta i zoologiska trädgårdar. 
Ankaveln är måhända ingenstädes så livligt idkad som vid 
Pasig-floden, Manilla, der den är mycket lönande, emedan fog- 
larna sjelva skaffa sig sin föda. De skötas mest av unga flic- 
kor, som derpå söka förtjena så mycket, att de kunna få sina för- 
hoppningar om ett godt parti uppfylda. Både de unga Änderna 
och ägg avsättas allmänt och fördelaktigt till europeerna, E. v. 
MARTENS. Om den tama Ankans olika raser och flere arter se 
DuRrIiGEnN m. fd. Portugiserna i Vestra Indien hava talrika Ankor. 
De äro der utsatta för ett slags ”apoplezi', som angriper många 
på en gång. Änderna springa i cirkel och nedfalla döda, orsa- 
ken ej omtalad, SvxzEs. Jag antager, att sjukdomen beror på en 
ännu okänd blåsmask i hjernan. 


Ibland fjädrarna leva: 
-Docophorus icterodes NitzscH; Lipeurus squalidus NItzsoH, båda även 
på tam Anka m. fl.; Trinotum luridum NitzsoH, funnen på flere arter av 
Anas, men ej ännu känd från den tama Ankan. 


Inelysmaskar, alla i tarmarna, utom der annan del är nämnd: 

Heterakis inflexa Bup.”; Hystrichis tricolor DuI.", i körtelmagen; Tropi- 
docerca fissispina DIES.", i körtelmagen; Echinorhynchus polymorphus BREMS."; 
EL. stellaris MoLin; Distomum echinatum ZEpb.t; D. ovatum RUD., i bursa 
Pabricii; Holostomum gracile DvI.; H. erraticum Du3I.; Notocotyle triserialis 
Dirs.”;  Tetracotyle(?) perce fluviatilis Mor., inkapslad mellan muskler; 
Tenia anatina KRABBE"; T. sinuosa: ZED."; T. levis BLocH; T. coronula 
DuI.”; IT. anatis boscadis fere PAGENST.; T. gracilis Rup."; Ligula mono- 
gramma ÖCREPL. 


Hos den tama Ankan förekomma de arter, som här blivit 


betecknade med ", samt följande: 
Syngamus primitivus MoLr., 1 luftstrupen; Hystrichis tubifex DIES., i 
matstrupen; -Tropidocerca inflata DIEsS., i pepsinkörtlarna; Filaria anatis 


dn ög ” MR - 
4 2 Fil PN ap q - ft 
« re ; 4 + -— 
kd 2 a | j ” Yr ba 


. bär RR a » 4 = ann  € E RR ja EL TR ad & 1 at, ar rt NV ” 
+ Br RR LÄ SR AN Mt TR hej st Le röd VE. LÅT rv SA RE AREA sel - 
Pr NCR Tr RAY EA 17 Er ET ng CE SJS ENT AG ale 
I NRA RATE RNE RR I ifskart PK NEUN > "- 
- g 


1348 a | GRÄSAND. ANAS BOSCAS. 


Rup., på hjertat; Echinorhynchus filicollis Rup.; E. spherocephalus BREMS.; 


Distomum oxycephalum Bupv.; Teniatrilineata BATsoH; T. megalops NITzsoH; 


— T. coniea Mortis; T. imbutiformis POLONIO. 


Nftra ARISTOF., Anka, And SÄvE; Ente MIngrw., 1855; And ViBE 1856. 
[Nätraocov IT 1212] Aristor., ed. Dip., P. IV 1874 Ind.: Anas & Nytta; 
SUNDEV., n. 141. Nec Booxdas AÅRISTOT., nec ÅTHEN. 'THEOFR., Fragm. 
VI 2, 28; ed. Wimwm. I it 1862, 119, 122. ALEx. MYND., ÅTHEN. 
Deipn. IX, cap. 52; part. GALENOS, Op. ed. KvHNn, 1823, III 926; VI 
p. 100. Fine, 349, ed. Dip. Poet. buc. & did. 1862, n. 14, p. 10. 

N&ooa ARISTOF., Ach. 875. ATHEN., Deipn. IX, C. 12, 52 e. 

Niooa ARATOS, Progn., 918,-70. Vilda och tama: N. drowddes, N. oixvooi. 
NIKANDR., Fragm. 52, ed. ScHNnE. ref. Ant. LiB. IX. - DIion., 
De avib. III, 23, ed. Dip., 1862, p. 126. Anecd. med. gr., ed. 
EmER. 1840, 234,-46. 

Nyrtria NICOSTRATOS |. FILETAIROS, ATHEN. Deipn. II, 65 d., ed. SCHWEIGH. 
18013=1. FE på gods Alling nob; 

Anas Cio. m. fl. Martur., Epigr., XIII, 52. ALB. ÖviD. JUVENT., De 
Philomela 22, ed. GRAUFF. c. ÖCALPURN., 1836, p. 65. - APICIUS 
Caius, De re coquinar. VI C. 2, ed. LISTER, 1709; BErRNH., 1787: 
SCHUCK, 1864 $$ 213-9. ALB. MaAGn., De animal. (1495) 227 ec. W. 
FRANZIUS, Anim. Hist. Sacr. 1643, 281. OraAvs MAGn., Hist. 1645, 478. 
PENICELLO, Mund. Symb. 1681, Ind. Etc. 

Nec Boscides Corum., VIII, 15. Detta namn, som Jag icke funnit på något 
annat ställe, synes yara felskrivet i stället för Boscades, hvartill det 
bör rättas. 

Anas cicur GESN., Av. 1555, 94, 766. Gesn. Red. II 1669, 75. 

Bosca GESN., Av. 1555, 102. 

Anas fera torquata minor + major GESN., Åv. 1555, 110, 111. 
1669, 92. 

Sarcelle, Boscas BELon, Oys. 1555, 176. 

Anas avida PETR. ANGEL. BARGAUS, Poemata, Florent. 1568, p. 190. 

Boscas major ALDROV., Örn. III 1635 C. 35 p. 67. JOHNST., Av. 1657, 97. 

Anas torquata maj. & Belloni ALDRrROV., 1. c. C. 36 & 37 p- 67. Boscas 
p. 66. Rar, Syn. 1713, 145. A. t. min. Aldr. SALERNE, Orn. 1767, 427. 

Anas domestica ALDR., Orn. III 1635, C. 25 p. 61. Jomnst., Av. 1657, 95; 
KLEIN, Av. 1750, 131; Stemm. av. 1759, 31; Vög. 1760, 242; Anas 
adunco rostro Av. 133 + Anas sylvestris vera Alberti. Briss., Orn. VI 
1760, 308; ed. 1763, II 443. L., En. II 1761, 42, sub n. 118. Gu., L. 
S.N. 1788, 538. LaArH., Ind. II 1790, 150. LarTu., B. III 11 1798, 427. 


GESN. Red. 


Anas fera ALDR., Av. III, 1635, 202. ATHANASIUS KIRCHER, China illustrata, 
Amst. 1657, 198. MarriG., Op. II, 1687, 356, 359. BrIss., Orn. 
VI 1760, "318; Ed. 1763, II, 447. Rzerz., Fn. 1800, 189. BoLLE, 
J.£.O71855, 179. BALD; Nea 1800, 412: 

Ente, MARTINIERE, N. Reise, Hamb. 1676 (1647), 32. | 

Boschas major WIiLL., Orn. 1676, 284. ALBIN, ed. DERHAM, II 1750, 64, 70, 
Canard sauvage. 

Anas boscas L., S.N. II 1740, 46; cf. Anas n. 97 8 L., Fn. I 1746, 35; 
ef. S.N. VI 1748, 22; X 1758, 127; Fn. II, 1761, 46; S.N. XII 1766, 205-6. 
BRrRöUNN., Orn. 1764, 87. PH. Mörr., L. S. II 1773, 299. [LInnÉ skrev 
namnet boschas efter WILLOUGHBY, liksom hans efterföljare, hvilket bör 
rättas efter det grekiska Booxzds, då ”boschas' hos WILLOUGHBY tydligen 
är ett skriv- eller tryckfel.] ForsK., Deser. an. 1775, p. IV & 3. 
MöLz., Prodr. 1776, 16. FaABr., Fn. 1780, 75. Öpvm., V. A. H. 1780, 
314, 317; 1782, 160; Wermdö 1792, 66. Cara, Sard: Ub. II 1784, 334. 
BLUMENB., Spec. phys. 1784, 19. Mozrr, Isl. Nat. 1786, 25. Guw., L. 
S.N. 1788, 538. Bes., Vög. Kurl. 1792, 49. LarH., Ind. II 1790, 850. 
LaATtH., B. III 11 1798, 424; IV ir 1812, 511. ReETzZ., En. 1800, 131. 
BECHST., Jagdw. I 11 1802, 159; Nat. Vög. III 1809, 1045, A. fer. & dom. 
NitzscH, Comm. de resp. 1808, 10. Mer., W., Tasch. II 1810, 538. 
PaALL., Zoogr. II 1811, 255-7. MereEr, Vög. Liv- u. Esthl. 1815, 252. 
TEMmM., Man. Ed. 1 1815, 537; Ed. 2 II (1820), 835; IV 1840, 531. 
Cuv., R. A. 1817, 537. SaAB., B. of Greenl., Trans. L. S. ör, 1058; 
1819, 524. Borr, Wied. Arch. I 1 1819, 141; Reise Norw. 1822, 312. 
E. JAMES, Acc., ref. Isis 1824, 260. WHITEAR, Tr. L. S. 1819, 263. 
THUNB., Fn. Japon. 1822, 2 + A. domest. HORNSOCH., SOHILL., Greifsw. 
Ac. Zeitschr. I 1822, 61; Verz. 1837, 20. FABER, Prodr. 1822, 76; 
Hochn. Vög. 1826, 15, 20 etc. Nirss., Orn. II 1822, 223; Fn. II 1858, 
423. TEILm., Danm. o. Isl. Fugl. 1823, 186. STEPH., Shaw Gen. 
Z.; XII 2. 1824, 84: Mi Vv, WzR., V. A. H. 1826; 296; Tidskr. f. Jäg. 
1832, 287; 1833, 473, 674; Vet. Soc. Helsingf. 1847, 62, Exstr., Mörkö 
1828, 36; Tidskr. f. Jäg. 1883, 257. LiCHT., Preisverz. 1830; ref 
J.f.O. 1863, 54. Brrnrm, V. D. 1831, 862 etc; J.£.O. Extr. 1858, 29: 
N-a 1855, 244, 297. SaAvi, Orn.; ref. Isis 1833, 1004. GrogG., Schles. 
Fn. 1833, 56. WALCEN., Orn. 1835, 154. JACQ., Act. Paris 1836, 322. 
SUNDEV., Phys. S. Tidskr. 1837, 210; Årsb. 1837-40, 542. ScHinz, Fn. 
Helv. 1838, 130; Eur. Fn. 1840, 405. EYTON, Anat. 1838, 140. RAsocH, 
N. Mag. f. Nat. 1838, 383. Wirstr., Stockh.-trakt. 1839;,:103;-108, 
AUDUB, OyD: ukGS0, Le CO. KANNA 1840, 128. Kers. u. Bi., Wirb. 
10: 11840; 70: 998 B Br Ross, Rio Ränb ens Pidost 1841, 


pt FU -( > A 
å ar FLEN VA Je ELEN Pa - 
RT a rak va AN STAN AN ART Far 
för p p 3 ES RR nn 


” Cry. - SOA dj JM od 3 S 4 
CS | - rr FAR Å Je ara k Fars IN Ka AA 
Sa oj | = N -. 
Sok G -M g 


GRÄSAND. 


161. ANnpDr., V. A. H. 1841, 211. SIMON, Mill. Arch. 1841, 373. LANDB., 


Isis 1842, 201; N-a 1855, 88. DE SERR., Migr. 1842, 92, 207. DE ÖRLTA, > 


Fn. I 1842, 140; Bull. Belg., ref. Na 1856, 396. Navwm., V. D. XI 
1842, 575. JARD., B. Gr. Br. IV (1843) 106. SCHEMBRI, Cat. 1843, 131. 
Hör , Kroy. Pidalka; 1842-3, 434; Ubers. v. PAuLs., 1864, 63. MALH., 
En. Sic. 1843, 216. DRUMM., Ann. a. Mag. N. H. 1843, 422. BRUCH, 
Pigment. 1844, 18. Löv., V. A. H. 1843, 404, -8; 1845, 456; 1864, 315. 
Mzson, Öfv. V. A. H. 1844. SOHLEG., Rev. 1844, p. CXIII; Mus. Ans. 
1866, 40. v. p. MötLE, Orn. G. 1844, 126. Maim, Kroy. Tidsskr. 
1844, 209; Fn. 1877, 344. LiunrJ., Obs. Z. II 1845, 54. ScHurz, Fn. 
1345, 394. RATHKEE, N. preuss. Fre -bl. 1846, Sep. 15. RunpB., Öfv. 
V. Ar F. 1846, 44. SurFFr., Jahrb, Nass. 1846, 158. GossE, B. Jam. 
1847, 408. Ori. LÖvV., Öfyv. V. A. FE. 1848, 43. A. BrREHM, NÅ 1849, 
TETE OSA, 1854, 84. Wuwup., Of VITAL 1849, 310; N-a 1853, 
39; 1854, 271. Barp., N-a 1850, 2 H. 77. v. LÖBENST., 1. c. 3 H. 21. 
KJIaRrB., 1. c. 54; Där Fugl. 1852, 365. HoPFrF, EN N-a, 1850, 
3 H. 77. Nac., Mem. madr. 1850; ref. J.f.0. 1855, 305. eko Öfv. V. 
A. F. 1850, 160; 1851, 70. CEp., Carlst. 1851, 12; Öfv. V. A. F. 1876, 
n. 4, 62. SCHWAAB, Nat. Kurh. 1851, 75. THomprs., Irel. III 1851, 75. 
W.v. Wz., Göt. Handl. 1851, 77. VivAL, Mem. Madr. Ac. 1851; ref. J.f.O. 
1855, 314. JACK., N-a 1852, 2 H. 122; J.f.O. 1855, 405; N-a 1856, 248, 523; 
1857, 388; 1858, 449; Ber. Bamb. (1861-2) 1863, 96; Abh. N.G. Närnb. 
1864, 129. Gap., N-a 1852, 3 H. 4. Artum, N-a 1852, 3 H. 36; 1853, 
229; 1858, 269; J.f.O. 1863, 109; 1866, 106. RuvurL, N-a 1852, 3 H. 53. 
Bareb, Utah 1852, 322. LrnmmM., Reise 1852, Anh. v. BRAnpDt, 329. 
CALW., N-a 1853, 63. v. NEGEL., I. c. 100. Harc., Ann. a. Mag. N. H. 
1853; ref. J.f.O. 1855, 52. -'Toz., J.f.O. 1853, 217; Orn. C. 1879, 144. 
HELLM., N-a 1853, 289. SOCHILL., J.f.O. 1853, 377. WeEnNTtz., 1. c. 446. 
A. FritsocH, J.f.O. 1853, Extr. 33,-4; V. E. 1870, 416; Wirb. 1872, 85. K.- 
WaRrTtE., N-a 1854, 36; 1855, 178; v.infr. HARrRTL. J.f.O. 1854, 170. RADDE, 
Bull. Nat. Mosc. 1854, 164; 5.0. Sib. 1863, 22, 363. BAILLY, Orn. S. IV 
1854, 352; WiEPK., N-a 1854, 355. Lev, Vög. 1855, 19. ÖZERN., J.f.O. 
1855, 46-7. WEsTERL., Göt. H. (1853-4) 1855, 71. v. Mipp., Isep. 1855, 
FUEL: 2050. DDULE TO LRLD I LLJN LÖT JADE OTRE Gil LOT, 
121. LLorbp, Anteckn. II 1855, 185; Game B. 1867, 340. Buvrr, J.f£.0. 
1855, 340; 1857, 128. : VANG., J.f.O: 1855, 344. Wopz., E- ce 847. 
GERH., N-a 1855, 384. O.-GALL., N-a 1855, 52, 402; J.f.O. 1860, 
396. DuBois, J.f.O. 1855, 270; Mag. Z. 1873, 60. Brarts, N-a 
1855, 335. DeEGL., I. c. 419. Waizesrz, J.£.O. 1855, 515. Pässr., J.f.O. 
1856, 66; 1857, 415; 1859, 97, 109. v. PRrREEn, N-a 1856, 65, 79; 1858, 


Sundevall, Svenska foglarna; forts. af Kinberg, 1881-6. 


ra vt SR AN Sen CS UN ADM ALE Ne i Mar AN RA 
RE AVE TR Br SERIER a FOS FÖDAN g ISS Ar SSR SAR C Se EDR 
I 1 = - I : 


AEA My | NRA . 


jön 4! ÖT KEN IA vo 
, St » ITE. 3 Vv 9 - PIN ” AN 
; ä - > ind 4 Se + - r 

ANS A a 
Cr S 


ANAS BOSCAS. 1349 


17, 408. F.-BBaUM., N-a 1856, 167. FinG., 1. c. 263; Verh. z.-b.G. 1857, 
060." v. MöLL., J.f.O. 1856, 232. Barp., GLocG., 1. c. 309 ete. v. HEUGL., 
V. NO. Afr. 1856, 319; J.f.O. 1874, 401. J. v. Wr., Öfv. V. A. F. 1857, 
44; Kuop. 1857, 42. Krör., N-a 1857, 1 H., 48; Momms. Gr. Jahresz. III 
1875, 291. ErrtinG., Abh. z.-b. G. 1857, 73. Buvr., J.f.O. 1857, 123. 
GUNDL., 1. ce. 229; 1875, 378. J.H. BLAs., N-a 1857, 287. v. MÖNCHH., N-a 
1857, 331.  HIERON., J.f.Ö, 1857, 395. ALTHAM., N-a 1857, 403. ErH., N-a 
1858, 9. C. JAG., Wetter. Ges. Jahrb. 1858, 37. Qvuist., N-a 1858, 49,57; 
J.f.O. 1860, 76, 379; 1868, 58; 1877, 97. Humm., N-a 1858, 141. A. v. 
How., 1. ce. 146; J.f.O. 1859, 372; 1867, 143. K. SS N-a 1858, 166, 
508. R. Brenm, 1.c. 234. Gap. 1. c. 295. Mzv., Öfv. V. A.F. 1858, 89, 
7; 1860, 222; 1868, 288; 1871, 780; Aug. d. Vög. (1886) 55. WEBB etc., 
Ovid ref. N-a 1858, 359. SNåRK. J.£.O. 1858, 481. Hartw., Bidr. 1859, 
18, 37. ÅSTR., Lomma 1859, 21. BrraAnt, List Bah., 1859, ref. J.f.O. 
1861, 56. ön Ibis 1859, 54. Pr. MAx zu WizD, JO. 1859, 168. 
Sven Ibis 1859, 307, 363. FiInscH, J.£.O. 1859, 386; Ibis 1877, 50,-4. 
Hortr., J.f.O. 1859, 444,-5; Wirb. (1871), 84. Swinr., Ibis 1860, 67; 
1861, 344; 1862, 254; 1863, 434; 1873, 366; 1877, 146; 1882, 124; P. 
Z.. S:ISTL, 416 Tas Ibis 1860, 81; 1868, 328. 1872, 296. SEIDL. 
Ber. Dorp. 1860. AREA V. Gr. 1860, 161. SBIDENS., J.f£.O. 1860, 
312. ov. SCHRENCK, Amur 1860, 472. LAwzr., B. N. Am. 1860, 773,-4. 
Pow., Ibis 1860, 351. SimPs., 1. c. 391,-4. REinH., Ibis 1861, 13. 
GopM., 1. ce; 71. -IrBY, 1.-c. "249; 1883, 188. "BLAK., Ibis 1862, 9, 332; 
1863, 145-6. H.C. MörrL., Vid. Medd. 1862, 29; Ub. J.f.O. 1869, 346. 
R. Bras., Ber. 1862, 72. SOMMERF., Öfv. V. A. H. 1862, 74. J. W. GRILL, 
£. G. 1862, 168. ”"ALBR;, J.£.O. 1862, 207. JmTt., Prodr. Abb, Z-boG. 
1862, 277. HögGB., Örebr. 1863, 18. EcGrm., Nist. d. Vög. 1863, 26. 
RöÖmM., Verz. 1863, 64. GraYr, List. 1863, 193. Hintz, J.f.O. 1863, 430; 
1864, (96), 190; 1865, 188, 241; 1866, 154-5; 1867, 174; 1868, 401-2. 
ADAMS, Ibis 1864, 35; ref. J.f.O. 1864, 457. SEz., Ber. Cass. 1864, 41. 
C. A. Wz1., Ibis 1864, 155. ALLEN, 1. c. 241. SPERL., 1. c. 289. v. DROSTE, 
J.f£.O. 1864, 422,-8; 1865, 353; 1867, 65; Bork. 1869, 283; Z. G. 1869, 
306; 1870, 20. Corrert, Christian. 1864, 206; Dovre 1866, 63; Vid. S. 
Forh. 1865, 177: N. Mag. f. Nat. 1877,199. JeErp., B. of Ind. III (1864) 
798. DOEBN., Z. G. 1865, 11. GiaL., Ibis 1865, 62. B[rvocH], Z. G. 1865, 
155. SALVAD., J.f.O. 1865, 323. Sö Ibis 1865, 443. RivasA, Orn. 
1865, 533. v. Prrz., Abh, z.-b. G. 1865, 918, 937; 1871, 724. DRESS., 
Ibis 1866, 42; B. E. XVII 1873. ue Ibis 1866, 187; 1875, 16, 26. 
Gopw., 1. c. 1866, 102,-7. ÅALBARDA, Herkl. Fn. III 1866, 229. MARr- 
CHAND, Rev. & Mag. Z. 1867, 50. TaAYL., Ibis 1867, 71; 1872, 233. DRAKE, 


214 


AS SS RAR SET GE NG ÅT ORG ar SN Re 1 Vg BRATE VAA NRA LE 
ETERN ad i a ER sir Ra Kn FIS pk EN LS Nag fe LETA Re RES SJ EG 
FAR 3 fl NR AL SER ; | SN BAL NGE 4 NA pk TEA ; UA: 


BM SE 


PIE AFF ÄLSFSR 


2 


Mig 
s å 
öv & 
Ny I 


1350 | GRÄSAND. 


I. ce. 430. Brytu, Ibis 1867, 176. Bzrav., ll c. 430; 1868, 402. DEGL., G., 
Ört: ÅL 1867, 5051- Pray sÖ: Smål. 1868, 31. Niem., Z. G. 1868, 71. 
BRUK, Abb Zeb Ga 1808, 250. — DYB., PARR., J.£.0. 1868, 338. A. 
NERD Ibis 1868, 364; Ois. foss Atl. II 1869-71, 600,-1; Pl. I 
1867,-8, 15, 18, 20. FEis., StuxB., Öfv. V. A. F. 1868, 372. BROWN, 
Ibis 1868, 425. A. C. SmirH, 1. ce. 456. Sunpstr., Örebro 1869, 
24; EDLA VA ot JOG ND: 0,4 FN -AGTT, 05 BORGER, NOrdd: 
1869, 129. MARCHANT, Cat. 1869, 79. SAunp., Ibis 1869, 173, 397; 
1871, 397; 1884, 386. SNnELL, Z. G. 1869, 323-4. TaAcz., J.f.O. 1870, 
90; 1873, 109, 340. GozrB., J.f.O. 1870, 143; 1871, 21,-4, 146-7; 1873, 
13, 409; 1874, 448. Merriis, Ibis 1870, 105. Erw., BuvcKL., Ibis 1870, 
3030. v. FiscH., Z. G. 1870, 352. REICHENOW, J.f.O. 1870, 392; 1874, 
372. BE. v. Hom., J.f.O. 1870, 431; 1878, 115; Reise 1880, 24, 73; 
Wand. 1881, 176. HanF, J.f.O. 1871, 121; Abh. z.-b. G. 1872, 403. 
L. STEJNEG., J.f.O. 1871, 124. v. NAtHUs., 1. c. 256; 1872, 246; 1882, 
149, 151,-2. SHELL., Ibis 1871, 315. Riovew., Ann. Lyc. N. H. N.-Y. 1871, 
383. HormGr., Fn. II 1871, 1084. THÉEL, An. bosc. 1872; Ibis 188, 
194; GG. ov. KoeH, J.f.O: 1872, 139. HocKER, 1. e: 232. ' COUES, Key 
N.A. B. 1872, 285; B. of NW. 1874, 559, cf. Syn. ALsTt., BROWN, 
Ibis 1873, 71. L. Horrtz, Mitth. Ver. N.-Vorp. V 1873, 143. BROOKE, 
Ibis 1873, 343. G. HALLER, Z. G. 1873, 385. Parm., Finl. Fogl. II 
1873, 377. K. FritsoH, Denkschr. Wien 1874, 245. MöuL., Z.G. 1874, 
2638. E, Rer, I. c. 391. DurnNF., Ibis 1874, 403. Szrv., J.f.O. 1874, 423; 
Ibis 1876, 419. Bop., Z. G. v. Berl. 1875, 15. RokwW., Vög. Schl.-H. 
1875; v. Hom., Reise 1880, 83. v. BoTHMER, Z. G. 1875, 113. SACHSE, 
J.f.O. I875, 428. Danr., Br., Ibis 1875, 427. v. TscHusi, Z. G. 1875, 
457; Vög. Salzb. 1877, 83. WuaArr., Ibis 1876, 28; 1879, 452. NEHRK., 
J:f.0. 1876, 161. J: P. Mörnr., Z. G. 1876, 289, 295. - SonAr., SALV., 
P. Z.: S. 1876, 380, 410. SrEB., Br. Ibis 1876, 443. Orss., Öfv. 
VIRA: 1876: L24; 1882, n, 10,45: WUSTIN, J.£0. 1877, 34. SINT., 
1..c; 69. Jahresb., J.f.O. 1877, 336-7; 1878, 431-2; 1880, 88-90, 402-3; 
1882, 104-5; 1883, 72; 1884, 49; 1885, 334. TE IE 0 0 RR er de 
Dav., Ousr., Ois. d. 1. Chine, 1877, 495. STENGEL, 1877, ref. Örn. C. 1878, 
12. ÖRLABONEEL 1..c. 68-90. DaAnF., Ibis 1878,35. A. CArRLs., Sv. Jagtb. 
Fogl. 1878, 113; Öfv. V. A. F. 1882, n. 1, 36. LiEBE, J.f.O. 1878, 86. 
GRUN., THIELE, Orn. OC. 1878, 155. PI PrR., Ibis 1878, 213. ADAMS, 
1, c. 430. Bork ÖOrn..C: 187973. DEEBA Une 1879, 22, 160; 1880, 41; 
1882, 384; 1883, 33; 1884, 269. Kronpr. RUDOLF m. fl; JAOR 1879, 5 
30, 128. 'Toz., Orn. C. 1879, 144, GozrLnpL., J.f.O. 1879, 381. A. MÖRE 


? 


RISE er na ga Sällsk. f. Antr. Tidskr. 1879, n. 8,5 etc. Tino- 


RSA org ad Ag [STATT GERT OR rr BURE i AT ER Karl ta Des DAD PR: NS ARIAL LINA Ilon CET SA 
- ufo AS b - i pe - n ” ru ä $ rg vå FN 


FE PG tl Ra rn DR MR F ' ' se | EA HA 
LG : RÅ LT SA RA LL SN KE RE fe SN EDP SE ÖA UK RME Är , SAR rs I EE S 
2 rr SN a I FOU | Å . SSF ARN lr ERT. 2 Fe Vr eEn NT 

4 a : KR / ö Fl "3 SF VANN da SOA y NR 4 or 


ANAS BOSCAS. 


RIN, Fört. 1880 (4). Rvuwm., J.f.0O. 1880, 147-8. Russ., Orn. 1880, 176. 
BRANDT, J.f.O. 1880, 248. BoGp., ScHAL., 1. c. 276. ELw., Ibis 1880, 
392. BartH, Norg. Fuglev. 1881, 21. Barer, Mitth. Orn. V. Wien 
1881, 29. Borav, J.f.O. 1881, 63; Orn. C. 1882, 78. Bipnp., Ibis 1881, 
99-100. ScuLLY, 1. c. 595. v. LOEBENST., v. Howm. Br, 1881, 192. Gr. 
MARSCHALL, v. PELzZ., Orn. vind. 1882, 124, 176. HENKE, SEEB., Ibis 
1882, 228. KRrABBE, Vid. S. Skr. 1882, 365. HaAmB., Månadsöfv. väderl. 
Maj 1883, 4. IrBYy, Ibis 1883, 188. HartL., J.f.O. 1883, 281. A. MEJER, 
I. c. 397. CLARKE, Ibis 1884, 147. C. H. T. MARSHALL, 1. c. 425. WHITE- 
HEAD, Ibis 1885, 45. H. MeirEr, J.f.O. 1885, 96. NEHRL., l. c. 146. 
MATSCHIE, ZIEMER, 1. c. 191. BöcHNER, l. c. 206. SWISH., BARNES, Ibis 
1885, 137. ' Ri, 1. c. 250. - Taoz., Ber. Z. 1884, ref. Ibis 1. c. 432. 
DURIGEN, Gefluägelzucht (1886) 1885, 376 + A. domestica, A. d. coeru- 
lescens, die Schwedische Ente, 1. c. 386, etc. 

Anka Karm, Reise I, 1753, 257. TiBurtivs, V. A. H. 1761, 321. LaGus, 
1. c. 1772, 355. GADD, Sjöf. 1769, 11, 12. Nirss., Naturf. möte 1839, 
133; J.f£.O. 1860, 29, Haus-ente. E., Jägarf. Tidskr, 1872, 167-8. 

Anas rostro incurvo BRrIS8., Orn. VI 1760, 311; ed. 1763, II 445. 

Anas domestica cirrata BrIiss., Orn. II 1763, 444. 

Anas platyrhynchos L., Fn. II 1761, 42. BrRönn., Orn. 1764, n. 67-69. GADD, 
Sjöf. 1769, 5. BinrB., V. A. H. 1809, 198; cf. Ninss., 1. c. 1816, 23. 

Anas boschas fera BRÖUNN., Örn. 1764, 20. BvuLE, Gans u. Ente 1842, 42. 

Anas boschas domestica BRUNN., Örn. 1764, 20. PaALL., Zoogr. II 1811, 257. 
BruvcH, Isis 1824, 683. SwAIins., RicH., En. B.-A. II 1831, 442. SwANs., 
JB: Inst, 1832,-25: - SYKES, Pi: sZS. 1882, 1727 SUNDEV. Phys. cs. 
Tidskr. 1837, 210. BvuLrzE, Gans u. Ente 1842, 49. K.-WaArtH., J.f.O. 
1860, 39. BE. v. Mart., Z. G. 1862, 12. v. TscHusi, Z. G. 1874, 394. 
KINB., Linné o. Veter.-vet. 1872, 7; Tidskr. f. Veter. 1878; 1882, 236 etc.; 
Sep. Sneda fogelägg 1879, 11. 

Anas adunca L.,S.N. XII 1766, 266. PH. MöLr., L.S. II 1773, 300. Gu., L. 
S.N. 1788, 538. LaArH., Ind. 1. ce. LaArH., B., III, 1 428; IV, 1 512. 
PALL., Zoogr. II 1811, 257. BuuHLrE, Gans u. Ente 1842, 59. Bop., 
20013, GT va Betkoiidötar do: | 

Tamme Ander Mounr, Isl. Nat. 1786, 25. 

Le Canard Burr., Hist. Nat. Ois. XVII 1787, 132. 

Anas curvirostra PALL., Spic. VI 33. LaArH., Ind. II 832. Gm., 1. SN. 
1788, 'd07.-, LATE, BD ITIL 4293: TV 512. 

Anas monacha GM., L. SN. 1788, 016. LATH., B., III 11 1798, 484; IV 11 1812, 509. 

Anas obscura SN I. ce. GUNDLACH, J£0, 1862, rd 

[Anas glocitans GM., 1. c. 526; A. penelope + A. boscas (GIEB.) cf. Descr. LATH.] 


GRÄSAND. 


Mallard SaAB., Tr. L. S. 1819, 525. 

Anas boschas v. nigra ”BoiE', BrucH, Isis 1824, 683. Bop., Zool. G. v. Berl. 
1870, 770; 

Anas conboschas BrREuHmM, Isis 1826, 11 983; V.D. + A. subboschas BrEHmM, lc. 

Boschas SWAIns., Journ. Roy. Inst. 1832, II, 20. 

Boschas fera JARD., B. of Gr. Brit. (1843) IV, 106. 


Ente GURLT, Anat. d. Hausv. 1849. v. Mart., Z. G. 1862, 12. STIEBELING, 
Instinct d. Huhns u. d. Ente 1872, 23. 


Hausente BaALp., N-a 1855, 212. A. v. Norbwm., Notiz 1863. ALTUM, J.f£.O. 
1865, 510. 


Anas boschas(?) var. Melleri SCLAT., GRANDIDIER, Rev. & Mag. Z. 1868, 5. 
Anas Ireycineti Bonar., Compt. rend. XLIII 15 1856, 23. 
Gräsand BerGiuvs, Tal. 1787, 19. 


Gräsand, And LINDBLAD, Jägarf. Tidskr. 1863, 238; 1864, 98; 1866, 71; 
1876, 104; 1877, 230; 1879, 163, 235; 1883, 214; 1885, 1. — I samma 
tidskrift: LiLniI., 1863, 83: Lunpo., 1864, 215; 1869, 58, 247. A. 
NaArTH., 1865, 64. SäÄvzE, 196. C. M. LEWENH., 1866, 48; 1867, 113; 1868, 
126; 1869, 57, 246; 1871, 51; 1874, 230; 1879, 47. Hvygorrt, 1866, 52; 
1867, 113. BR. W. NaArH., 1866, 43. THORSSÉN, 1. c. RIDDERBJ., 47. 
E. B., IL. c. v. ESSEN, 1866, 546; 1868, 124; 1869, 60. G. BEcK-FRIIS, 
1866, 59; 1867, 29; 1869, 250. SrYLv. 1866, 60. O. L-Er, 1867, 112. 
A.G., P.L., 112. O. C., 1867,41. A. RArPPE, 158. K. M. Bef. Femårs- 
ber.; ref. Jägarf. Tidskr. 1867, 190. Skånska Jagtf. Ber.; ref. Jä- 
garf. Tidskr. 1867, 226; 1868, 156-7; 1871, 180; 1873, 152, 184; 1878, 
169. LAGERBERG, 1868, 124. SEGERD., 126. Cnarrt., 126. Gabp., 127; 
1869, 61. Timm, 1868, 125; 1870, 13. A. CArLis., 1868, 127; 1869, 61, 
251; 1870, 70: PALM, 1869, 57; 1871,:89. -FIEDENSTR. 1869, 5D4:- Bos., 
l. c. WiIKSTR., 56. GYLLENSP., 59, 248. DANIELS., 95. Narr o. D., 
l. ce. H. H-tE, 160. Rosing, 160. ALLÉN, 161. LaAGERsTt., 161. HERPM., 
1869; 162; 1872, 165. CC; GRILL, 1869; 229. --HALInGR., 244; --O:G. W., 
1869, 245. HENNINGS, 1. ce. C. S., 249. Tium., 1870,13. LAGERGR., 1. c. 
H. v. Mörr., 149. H. O. FALK, 1871, 26. S. Gz, 51. SCHÖNB., 165. J. H., 
1872, 28. E., 167-8. CEp., 1873, 20. BRÅKENHJ., 1873, 25. BaArtH, 71. 
... Y,93. R. E., 205. W.L., 179. R.S5S., 1874, 70. O., 1875, 146. Ups. 
län, 0. JB, 1876, 217: JAE:R.;220.- EDER, 2505 0.N, V:-1877, 
100. WeENNSTR., 159. C. A. R., 1878, 20. BJÖRKL., 113. RYpH., 213. 
H. B., 219. C. M. S., 1879, 29,32. -s-, 101. HANSTR., 1880, 225. EpDGR., 
229. PENnD., 235. M. P., 1881, 48. HorriGr., 1881, 99; 1882, 187; 1885, 
12; Fogl. Språk 1884, 35. JEns., 188. R. Horn, 1883, 86. -M-, 1884, 


ANAS BOSCAS. 


1351 


35. Hör, 36. HENRIES., 1885, 185-6. — Kongl. Kung. ? 1869. Gr. 

A. PiPEr, Ber. 1877, ref. Aftonbl. 3 1878. — Dalpilen, ref. St. Dagbl. 

2 1881. Eskilst. Tidn., ref. P. o. Inr. Tidn. 1881 SD > lo RNA 

1882 3. St. Dagbl. 1883 1, 

Stockente v. FRAUVENF., Abh. z.-b. G. 1873, Sep. 15. 

Blåhals Wiström, Helsingl. 1874, 8. 

Stokand BartH, Erfar. 1874, 22. 

Wilde Ente BAUDIssIN, ”Androclus', Zeitschr. 1881, 4. 

Vildand KRISTENSEN, vent. fra Jylland 1881, 118; cf. 138 Guld&ender. 

Sammansättningen ”Lig-Ente' förekommer uti en berättelse från omkr. år 1700. 
Då man förr trodde, att Ankorna spådde väder, kanske hon fick namnet derför, att hon 
någon gång råkat spå. fel. Derav har emellertid en förhastad berättelse blivit kallad 
Ente, Anka, Canard. Jemf. BUCHMANN, Gefl. Worte 1880, 57. 

Hybrida: Anas boscas + ÅA. sponsa PALL., Zoogr. II 1810, 257, + A. mo- 

schata se ovan p. 1325, + ÅA. obscura, + A. boscas var., + ÅA. acut., + 

Å. strep., + Å. pen.; Anser cegypt. + Anas bosc. DE SELYsS, Bull. Belg. 

1856, 396; N-a 1856, 396. 

Anm. Då det är födvändigt att så mycket som möjligt förkorta framställningen 
rörande de följande arterna, kunna de uppgifter rörande dem, som äro hemtade ur andras 
skrifter, då citatet icke är särskildt anfördt i synonymien, återfinnas med ledning av de 
anförda årtalen samt de geografiska uppgifterna och synonymien rörande denna art. 


231. SNATTERAND, Anas strepera L. 


Pl LX SKIT de SA 


Näbb nästan jemnbredt med långa, tunna, tätt sittande la- 
meller; spegel hvit. Längd 507—513 m.m. 


Näbb svart, hos 2 och ung fogel åt sidorna något smutsgult, fötter 
rödgula, simhinnor svarta. Efter NAUMANN. 


1. Hane, 10 maj 1884, Sarepta, MOESCHLER. 

Liknar n:r 3. Överkäkens lameller långa, tunna, tätt sittande. Pann- 
vinkel kort, nästan rät. Panna och huvudets sidor hvita med svarta spol- 
fläckar; haka likaså, men med mindre fläckar. Rygg och skulderfjädrar 
svarta med hvit vattring, de senare delvis gråbruna, ljusare brungrå, till- 
spetsade, nötta, och mörkare gråbruna med hvitt spetsbräm; kors och övre 
stjerttäckare svarta. Stjertpennor 8 par, brungrå med hvita bräm. Bröst 
hvitt, framtill med svarta tvärfläckar; mage med hvit och svart vattring; 
undre stjerttäckare svarta med få inblandade hvita fjädrar och svart oregel- 
bunden vattring. Handpennor brungrå, spetsar blekta; armpennor: 14, grå, 


x 


J ha I RA - Fe MR = SRA LÅ ” "77 Av TI 1 Fe Ya EN: VAS VIRA NER | Pr SNR AR SA LK AS ae 
DM SEAN vh 7 TEN & vr ss Jr ' 11 - AN RE us a MA NL SR IP Th å ÖR AL Jr ä ENN a TUNA ng] på jäkd' - 
mL NO ,' ” " AN a Å så ” an i LIRA UÅ AE d Ala Lå SE dr Mr Ö) i VN Le å jä FT 
JA 7 >» 8 rt 1 Fa vå - SA t dc AG ESR RR 
Y ? ” Lä | d Ng WRG är I ; d V a pr - ad 4 SV ka . Md YAN VA na A 
s Vv - je. 3 nar Md FIRE sn PS 


LE RES SPN Te TLA 


> 
vt 


1352 SNATTERAND. 
2—4 med hvitt spetsbräm, 5—8 utfan brunt, brämtrakter svarta, spetsar 
hvita, 9—12 utfan hvitt, infan grått, 13 grå; armbågspennor brungrå, spet- 
siga med långa, hvita, nötta spetsar; armtäckare de inre, flesta, sammetssvarta. 
Klor krökta, skarpa, svarta, 3:dje något vidgad, de övriga hoptryckta. 

2. Hane, 12 maj, S. Ryssland, LInnza. 


Liknar n:r 1. Frambhals rosthvit, svartfläckig. Rygg brun med hvit 


vattring, kors brunt med svaga bleka kanter. Bröstets sidor med grövre, 
hvit och gråbrun vattring; mage hvit med ljusgrå, svaga tvärband; undre 
stjerttäckare svarta med inblandade få hvita fjädrar med svartbruna tvärband. 

9. Hane, 25 maj 1864, Stockholms torg. Riksm. 

Näbb ovan svart, jemnbredt; näbbås vid roten bred, näsås avsmalnande, 
sluttande, framom denna jemn. Överkäkens käkkant rät, fram- och baktill 
uppdragen, dess lameller baktill långa; underkäk brungul. Pannvinkel spet- 
sig, kort. Näsborrar ovala. Iris mörkbrun. Huvud ovan svart; hjessa och 
nacke svarta med brunt spetsbräm, framåt tilltagande, men blekare; panna 
med hvitt och gråhvitt bräm; huvudets sidor ljust rostgrå med svarta fläckar, 
tinning med brunsvart kort band. Hals och kräva svarta med hvita och 
rosthvita, skarpt begränsade bräm och tvärband; nacke i midten gråsvart. 
Rygg framtill lika med halsen baktill. Mantel svart med hvit vattring; 
skulderfjädrar svartbruna med hvit och rostgrå vattring, några inre långa 
gråbruna med hvitt och rostbrunt bräm; kors svart med ytterst fin hvit 
vattring; övre stjerttäckare svarta, några få med rostbrunt bräm, de längsta 
svartbruna med rostbruna brämfläckar. Stjert avrundad; stjertpennor 8 par, 
grå, 1 till 3 med hvita kanter, 4 till 6 med hvita bräm, spräckliga, 7 och 8 
utfan mot spetsen svartbruna, för övrigt spräckliga, spolar bruna och brun- 
hvita. Bröst hvitt, framtill med svarta fläckar; sidor och slaksida svarta 
med hvit vattring; mage hvit med blekt gråbrun vattring; undre stjert- 
täckare svarta, de kortare till en del hvita med svarta breda tvärband. 
Vingar spetsiga; tumvinge med 3 fjädrar, brungrå; handpennor 10: 2>1>3, 
grå, mot spetsen rostgrå, 1 med blekt brungrå utfan och spole, utkanter 
gråhvita, I i infan, 2 i utfan vid spetsen urskurna; armpennor 11: 1 till 3 
grå med hvitt spetsbräm, 4 och 5 i utfanet gråsvarta med hvitt spetsbräm, 
6—38 med svart utfan och hvitt spetsbräm, 9 i utfanet hvit, utkant i midten 
svart, 10 och 11 i utfan hvita, infan brungrå. Spegel hvit, ram fram- och 
nedtill svart, upptill grå; armbågspennor spetsiga, 5, > armpennorna, grå, 
2 till 5 med hvita nötta spetsar; överarmpennor brungrå, något hvitpric- 
kiga, spolar mörkbruna; handtäckare grå med gråhvita utkanter och bruna 
spolar, de små grå, hvitspräckliga; armtäckare: de yttersta grå med röd- 
bruna spetsar och utkanter, de dernäst grå, i utfanet gråsvarta med rödbruna 
spetsar och bräm, de övriga, av första raden, svarta, de mellersta rödbruna, 


KRA SS 0 HM t 
NMS ER 
j MN 


ANAS STREPERA. 


de främsta och kanttäckare grå, hvitprickiga och vattrade; undre handtäc- 
kare hvita, de yttersta gråprickiga; undre armtäckare hvitgrå, hvitprickiga, 
de mellersta, undre kanttäckarna och undre överarmtäckare hvita, de sist- 
nämnda långa. Fötter brungula; skenben fjäderklädt till hälleden. -Tarsg 
något hoptryckt, framtill med små sköldar, sidor och tarssula nättecknade; 
tår 3>4>2>1, simhud svart, närmast tårna gul, den yttre något utskuren, 
1 med smal simfik; klor svarta, 3>2>4>1, som når marken. 

4. Hane, gammal, 3 juni, Ekolsund, Meves. Riksm. 

Liknar föregående. Huvudets sidor hvita, svartfläckiga; haka rosthvit, 
bakåt med mörkbruna, tilltagande spetsfläckar. Hals, kräva, rygg och skul- 
derfjädrar svarta med endast hvita tvärband; övre stjerttäckare svarta; stjert- 
pennor brungrå med hvitt bräm; undre stjerttäckare svarta. 

En hane från samma tid och ställe beskrevs av DRESSER. 

9. Hona, 1 maj 1882, Sarepta, MOESCHLER. 

Liknar n:r 7. Haka och övre delen av framhalsen rent hvita; sidhals 
rosthvit med mörkbruna spolstreck; krävans fläckar svartbruna; hjessa och 
nacke svarta med rostgrå sidobräm; halsrygg gråbrun. Skulderfjädrar, kors 
och övre stjerttäckare svartbruna med rostbruna breda bräm. Bröst hvitt, 
endast framtill med få fläckar; sidor rostbruna till rosthvita med bruna 
spoltrakter. Handpennor: 1 utom vid spetsen med utfan rostgult, föga >2>3; 
utkanter för övrigt fina, hvita; armpennor: de yttre grå, de mellersta grå 
och med utfans spetsbräm hvita, 10 och 11 utfan mest hvitt, 12 rostbrun, 
13 ävensom de 3 armbågspennorna mörkbruna med rostbruna bräm och 
band; handtäckare mörkgrå med hvita fina kanter; armtäckare: de yttre grå 
med hvita kanter, svarta och svarta med rostbrunt bräm, de mellersta yttre 
kastanjebruna, de övriga mörkgrå med hvita till rosthvita spetsbräm; kant- 
täckare = de sistnämnda. 

6. Hona, 16 maj, S. Ryssland, LINnZA. 

Liknar n:r 5. Ryggens och skulderfjädrarnas bräm något ljusare. 

1. Hona, gammal, 13 augusti, Hjelstaviken, MEves. Riksm. 

Näbb ovan svart, sidor och underkäk bruna. Iris 'kastanjebrun'. Huvud 
ovan svart med rostgrått sidobräm; ögonbåge hvit och rosthvit, svartfläckig; 
ögonvrå hvit och rosthvit med svarta spetsfläckar, upptill med svarta spol- 
trakter, bildande ett mörkare band från näbbroten till ögat; tinning likaledes 


med ett mörkare band; huvudets sidor hvita med nedåt avtagande svarta 


och svartgrå fläckar; haka hvit med spridda brungrå, små spetsfläckar. Hals 
ovan hvit, svartfläckig, nedtill likasom krävan rostgrå med brunsvarta fläckar; 
nacke och halsrygg med brunsvart långsgående band. Rygg och skulder- 
fjädrar brunsvarta med nötta, rostgrå bräm och kanter samt rosthvita och 
rostgrå, till en del täckta, sneda band; kors svart, med rostgrå brämfläckar 


FÖRRA för Sv 


VY dn UN Re JE PENTA 
I SR KT UR | CS 4 Ne a NG 
för - p - N Lö 4 UN 
Pr så 2 AV bk är lea AE VR 
- er IE AAA ) SJ 
för TLA - ANN N Al M 
I Jin pd 
Å U 
M Rn 
; 


PRESER ÖRE anda 5 SNATTERAND. 


MMM BOOM M—— JL —  -  -— —  — — ———--— ?22 2 


ANAS STREPERA. 00 SONG NRA É 1353 


| 10 207 307 4 


I 5720 ENG Sgt by SARK SRA SEC ar org: SE SPAR Ra NA PAR SV RENA — — 348 1 513 
Huvudets ned SSR ra SRS NSR RAN nor K UED ANSE I: SJ PN ND VAR SSE Få sa C, 98 Ce. 95 103 C00 
EN KOREDS STEL STRAM HTT TIRPOINE: vc sadla stå dosa bor TÅ skr SIAT r Eb be deg 42,3 39 46 43 
» DENIKDT DN EIURD LEN ör rok lörer AS RA SRS SST as en rå Lo Nrr bo 52,5 49,4 55 d4 
ns ; »-” från spetsen till näsborrärnå lcs.slsdressesodera 35,3 d4 38 36 

SPN R EUS EE RANE ORT «byka ova VA SAN SNS Er FET obe Halse UA SET NER 17,5 16,7 17 16,5 

D » LÖFTEN fr 8 el et cg ERA EA DIA AA eg SPA LE NYE ba, RT RNA Löv SR eg 14 13,5 

ST ETS SR fö mar 14 SING hr gl dG [RSA cf SDS GL BL ARM FE Bu REK UR NRA SK PARSE STAR 17 14 17 16,5 

Näbbets bredd vid näskortarha SA NR SL 1 JAR aft NaN, DIES VR ES NR 17,4 15 18 16,5 
D Största. DT CGG. SEAMGLN: de Mr så krm or TA ER 16,7 15,7 — EG 

Näbbnagelns bredd.......... (TA TFA LR LK IDN NE DK ALAT NSP UR 5 5 = 5,5 
» NET ig ENA VALE a oh la &U KR år alr EN ALSTRA AB pr RA ARN SE JURA VIR TE 52 8,2 — T 

UTSER RE DS oa bd ARS ET 6 a kring SEA AR BEN SE åar gg 0,5 2,2 — 6Xx2 5X2,5 
HOTA 2 SENS tlje br ULLSTEN KRRRAN LIN GU Rsir a ärr Me sn ära ST as R än VA RANE bk 206 256 263 260 
Är TEPE SRA ATT BRM AR. fs. RS ola Art LA gt RTR ALS Ala at at Re Förr RNA ND — — 916” "860 
METE NET SEG ek Ra Usa pA a td be HAGEN SR RR sa SR NG fd a Sr RE 91 93 95 ;92 
SÅ rr RN FA ÅRA ÅRES GEA NR SÅN, NAS Nr SA SPURS EAA NA ER RRD ER 82 T5 92 91 
Stjertspets bakom vitbspelsArde CE SR KE MPS hn IDE SS Ej 0) GAS SA c. 10 c, 18 0 c. 8 
MER RS BIN USNGL BONN a died BUR SAS a r kd ad a Ur SAPA då. 3 EN BERO SKA LS GR 39 39 39,5 38 
VED SEDER INRE: AC INO fer a RAM bär pl vr dT NG ENS NG re Slsfe Ar KR DA 54 54 54 52 


JE BE Ae Na 8-0 10 IQ: ISS fe SG 


— — I 507” oo 155” — — — | 518” — 
c. 89 c. 95 c. 90 91 38 78 88 93 99 93 | 
38 40 36 38 | ET ER 01 DISA EL 42 ssk 41 
4T 50 46 47 15 45 46 49 0 47 
31,2 33,7 31 32 9,6 Uf LE NE ER 33 
16 16 16 16,5 6,51. — 16,5 (er SR RE Sr ak 18,5 
13,4 14 13.2 14 SSK Ar 14,5 14,5] 15 15 
15,5 15,7 17 15 RA EE 067 15,5 14 — 13,5 
15,7 15,7 18 16 6,4 12 14 15 "16,5" 14 
15,5 15 — — 6,3 13 14,2 15 — 14,5 

7 5 5 4 5 6 6 — 5,5 
3,2 9 6 (55 5 T 1,8 1,5 — 7,6 
4Xx2 5X2,5 | 4X2 5,3 X 2,8 1,6X0,5| 5X1,5 5,5 X1,8 5,5 xX2,5 — 5,5 X1,8 
255 253 243 215 — 98 215 280 | '266' 225 
— — 842” — — — — — | 850 re 
92 96 95 91 — — 88 | 95 — 94 
94 85 92 88 — 61 80 | 88 '9'7 94 
c. 30 C. 25 c. 20 C. 33 — | c. 12 C. 23 c. 23 30 c. 13 
37 37,5 35 34 | 17 37 | 38 38 35 37 
50 50 51 52 23 | 46 52 52 52 51 


De med '”” tecknade talen äro upptagna enl. MEVES, 1871; för n:r 13 efter MALM, 1871. 


och sneda band; övre stjerttäckare mörkbruna med band och bräm hvita, 
på gränserna rostgrå. Stjert avrundad; stjertpennor mörkbruna med nötta, 
hvita bräm och rostgula, hvita, sneda, breda- band, till en del nötta och av- 
stötta, oaktadt liggande inpå fjädern, hvarigenom det utanför liggande fanet 
även till en del bortfallit. Bröst hvitt med rostgrå parfläckar, spolar hvita; 
sidor rostbruna och rostgrå med mörkbruna fläckar och baktill breda sido- 
band; mage, slaksida och undergump gråbruna med hvita bräm; undre stjert- 
täckare hvita med rostbruna fläckar. Vingar spetsiga; handpennor: 2>1>3, 
oråbruna, I med spole och utfan mot roten hvita; armpennor: de yttre 
brungrå med hvitt spetsbräm, de 2 inre i utfanet hvita. Spegel hvit; arm- 
bågspennor nötta, gråbruna, 1 i utfanet hvit, gråspräcklig, utkant vid midten 
mörkt gråbrun; armtäckare: de yttersta rostgrå, de dernäst svarta, de inner- 
sta svarta med rostgrå, svartprickiga, långsgående band, de mellersta, första 
raden, svartbruna och få brunsvarta med rostgrått bredt bräm, de mindre 
grå med hvita och rosthvita fina tvärband; kanttäckare grå med gråhvita 
bräm; undre handtäckare: de yttre grå i utfanet, för övrigt hvita; undre 
armtäckare hvita; undre kanttäckare hvita med gråbruna spoltrakter, undre 
överarmtäckare långa, hvita. Fötter gulbruna; tåleder mörkbruna, simhud 
svart, vid tårna gulbrun; klor svarta. 

En hona från Ekolsund, erhållen den 18 juli, är beskriven av DRESSER. 

8. Hona, gammal, ? ny drägt, 16 september, MEVES. 

Liknar föregående. Näbbås framom näsåsen något nedtryckt. Huvud 
ovan svart, panna bred, ögonbåge rostgrå med svarta spoltrakter; ögonvrå 


upptill med svårt band, likasom tinning; huvudets sidor rostgrå med svarta 
spetsfläckar; haka hvit med sparsamma små svartgrå spetsfläckar. Hals 
nedtill och kräva svarta av stora breda njurformiga fläckar, bräm och tvär- 
band rostbruna; nacke och halsrygg långsåt gråsvarta. Rygg, skulderfjä- 
drar och kors brunsvarta med rostbruna bräm, Stjert mörkbrun med rost- 
grått bräm; de yttre stjertpennorna rostgrå, mörkt gråspräckliga, mot spetsarna 
mörkbruna. Bröst framtill lika med krävan, bakåt och mage mest hvita, 
fläckar mindre och gråbruna; sidor mörkbruna med rostbruna bräm och 
band. Handpennor mörkt brungrå; armpennor: de yttersta grå med hvitt 
spetsbräm, de dernäst 1 utfan svarta, den 3:dje inifrån i utfan hvit, grå- 
spräcklig, utkant gråsvart, de 2 innersta i utfan hvita, utfanets spoltrakt 
övergående till grå, infan brungrå, spetsbräm hvitt. Spegel således hvit, 
bildad av 3 armpennors utfan; armbågspennor brungrå med spetsbräm och 
bakre delen av kanterna rostgula, de yttersta grå med rostgrått och rost- 
hvitt bräm; handtäckare grå, de små gråsvarta med hvitt bräm; de mellersta 
svarta, de närmaste svarta och brunsvarta med rostbruna och rostgrå bräm 
och tvärband, de främre och kanttäckare svartgrå med blekt grå bräm. 
Fötter i torrt tillstånd bruna; klor svarta. 

9. Dundrägt, 2 dagar, 12 juli, Hjelstaviken, ENGELHART. 

Näbb ”ovan olivbrunt, inunder gult, 1 torrt tillstånd ovan svart, under 
gulgrått, framåt något vidgadt, nagel brungul; näbbås nästan rät. Käkkant”gul”. 
Panna gul, i midten ett svagt gråbrunt streck. Å huvud ovan, långs midten ett 
brunsvart band, å hjessan bredast. Dunets färg liknar ungens av Gräsanden, 


RN T Å STR pat ST er GORT ENG SM : å RN a Et VMA Ra 5 FA ER I >5 Fe a SERES j . sa, ärr FNNSAN Send ) 
1354 SNATTERAND. ANAS STREPERA. 
NM la b GC 2 3 4a b da b C d, e f g h 6 
NYSE ST SR SANNA ER 0 rr AA BA a Tra br RAA AR Ir 57,8 57,8 55,5 56,7 50,9 55,7 51,5 53,5 53,2 52,9 52,8 52,8 52,7 51,5 55,7 
NA i Ta 1 MR er JA DTS rel 1 RAN SHU RNA 39,5 40,5 39,3 39,9 38 36,8 37,5 38 38,4 38,2 38,2 37,5 37,5 37,6 36,2 
» spets (ET SPRN PALE b Ar RES HAR ET Sr MEGA TEE Ta la RT FPG RR TR 0 fra 18,3 16,8 16,2 16,8 12,9 18,9 14 15,5 14,8 14,7 14,6 15,3 15,2 13,9 19,5 
TT MO LUND RA LO SINN Cs oda la vg es NAR PLA LA ehe NNE 1,46 1,41 1,41 EN 1,34 1,51 1,37 1,40 1,39 1,38 4 1,4 1,4 | så 1,54 
Jas 20150 AB NG a FST LLA VRT ole SARA 2283 2321 2181 2262 1934 2050 1931 2033 2043 2021 2017 1980 1976 1936 2016 


Ägg: 52,5—58X 36—40 m.m., COLLIN; Uman 12 st.: 51,5—56 X35,5—38,5 m.m. Vigt: 45—52 Gr., GOEBEL. 


men de ljusa delarna äro större; ögonbåge bred, gul; ögonvrå och tinning med 
ett brunsvart band; huvudets sidor gula; haka gul; kräva rostgul. Rygg 
och skuldror olivbruna, åt sidorna vid vingens bakkant en gul fläck; övre 
stjerttäckare svartbruna. Stjertdun gråsvarta. Bröst gult; sidor rostgula; 
mage gulhvit; undre stjertdun grågult; slaksida olivbrun med gul fläck. 
Vingar olivbruna, främre kanten gul, bakre rostgul. Undre vingdun ljusgult. 
Fötter och simhud brungröna, simhuden vid tårna ljusgul; vad utåt svart- 
brun; klor grå, 1 når knappt marken, har smal simhud. 


10. Unge, 11 augusti, Ekolsund. 

Näbbås rät; fjäderklädnaden liknande Ankungens. Rygg, skuldror, kräva 
och sidor svarta med breda bruna bräm. Dun å nacke och halsrygg grå- 
svarta, å sidhals grått, å rygg gråsvart, kors svart, slaksida gråsvart med stor 
hvit fläck; sidor och anus-trakt med rostbruna bräm och svarta spoltrakter, 
undre stjerttäckare hvita med svarta spoltrakter. Stjert avrundad, brunsvart; 


spetsar nötta, smala, bräm rostgrå. 


11. Hona, ung, 12 augusti, Hjelstaviken. 

Liknar gammal hona, n:r 8, men har mindre fläckar. Krävans sidor 
svarta med rostgrå bräm. Rygg och skulderfjädrar svarta med rostgrå bräm, 
men utan tvärband; stjertpennor svartgrå med avnötta spetsar, bräm rostgrå. 
Bröst och mage hvita, av smalare bräm och med svarta, mindre täckta 
fläckar. Armtäckare grå med spetsar bruna och gråbruna. 

12. Hane, ung, 13 augusti, Hjelstaviken. 

Liknar den unga honan. Krävans sidor svarta med rostgrå bräm och 
tvärband. Hela den obetäckta delen av armen och närmaste trakten av de 
mellersta armtäckarna bruna. 


13. Ung hane, Göteborg, enl. A. W. MALM. 


14. Hane, ung, 10 september, Hjelstaviken, MEVES. 

Liknar n:r 12. Krävans sidor svarta med rostgrå bräm och svarta tvär- 
band, närmare roten hvita band och hvitspräcklig. Stjert brungrå; stjertpen- 
nor med ett snedt gulgrått band å utfanet. Armtäckare svarta med obe- 
tydligt brunt å de störres spetstrakter. 


, Ovata, glänsande, hvita, gulhvita, sällan hvitgrå. 

2 juli 1871, Hjelstaviken, Krägga, ELFSTRAND. Kull, 12 st. 

7 juli 1870, Krägga, ELFSTRAND. Gulhvitt med gulgrått överdrag. 
1869, Hjelstaviken, ENGELHART. Kort, hvitt. 
Sarepta, MOoEscHLERr. Gulhvita, glänsande. 

23 maj, 1875, Dobrudscha. TaAncrÉ. Hvita med svag glans. 

12 maj 1861, BrAsivs. Smalt, hvitgrått, glänsande (olikt de övriga). 


Åg 


ÅA IR to N 


FABER såg på en ö i Myvatn, Island, i juni 1819 ett par 
Änder, som han ansåg tillhöra denna art; äggen liknade dem av 
ÅA. penelope, men voro hvita; hon kallades Lilla Grågnd. Är 
sällsynt, Krörrer, 1857. Erhölls vid Myvatn 1862, hade ägg, 
L. NEWTON. 

Nämnes av Boiz såsom förekommande i Helgeland. Erhållen 
vid Bergen i nov. 1872, STEJNEGER, 1873. Omtalas för övrigt 
icke från Norge, der hon synes vara mycket sällsynt. 

Ett par torgförda d. 3 1864 i Stockholm, LinpBLAD, 1869. 
Erhållen d. $ 1866 i Hjelstaviken; hade d. V fullvuxna ungar: 
9, en hane d. Y; en ung hona d. HH, ruggande 
småfjädrar, MEvEs, 1868. Kommer hit på samma gång som Gräs- 
anden, men flyttar bort något tidigare, mot slutet av oktober; har 
ej fullt flygga ungar i medlet av aug., G. ENGELHART, 1869—72; 
synes efter 1869 hava blivit talrikare; var 1872 talrik, sedd d. 
5 1879, LINDBLAD. Ägg erhöllos i början av juli 1870; d. 7 funnos 
starkt ruvade, hvilka utkläcktes av en Höna. Träffad d. 1 1876 
i Kållandsö skärgård, FR. SKÖLDEBRAND, 1876. 


en hona erhölls d. 


| Ng Å s 
+ MAG 
Nn 1 . 


SNATTERAND. 


Träffades i Hornborgasjön 1875 första gången häckande; en- 
ligt meddelande av KortHorr. I Bohuslän endast erhållen en 
gång, d. $ 1851, MaLiw. 

Från Gotland nämnes hon med ett ? av Anprér, 1841. 

Häckar i Kavsjö vid Vidöstern, O. B. RypvHorm, 1878. 

I NÖ. Skåne sällsynt, GADAMER, 1852. WALLENGREN hade 
1854 hört, att hon skulle häcka i Skåne. Erhölls här av Baron 
Kurcz. En ung hane sköts d. 19 1877 i Herrestads mosse. Två 
jägare omnämnde, att de sett Änder, något mindre än den van- 
liga Gräsanden, hvilka häckade i Herrestads och Baldringe stora 
skogskärr, enl. meddel. av N. BRUZELIUS. 

Häckar ej sällan i Danmark. På Seeland och särskildt vid 
Helsingör erhållen; träffas ej sällan om hösten hos vildthandlare 
1 Köpenhamn; kommer på flyttning N.-ifrån i små flockar i sept., 
bortflyttar i okt. och nov., återkommer i mars och apr. Häckar 
på Fahnö och Jutlands vestkust och vid Filsö, Ringkjöbings fjord; 
värderas emedan hon jemt låter höra sitt läte, KJERBÖLLING, 
1852. Häckar på Saltholmen(?) m. £. ställen; kommer till Nord- 
sjön i juli; är talrik vid kusterna under hela vintern, enl. TEIiL- 
MANN, 1823. 

Häckade vid Slesvigs östersjökust i juli 1816, Boizr, 1819. 
I Hertigdömena sällsynt, flyttar över under vår och höst, håller 
sig å kusterna, i N. Slesvig skola få par stanna över sommarn, 
RoHWEDER, 1875. I Slesvig och Holstein 1876 på flyttning, träf- 
fas även om sommarn, Jahresb. På Nordfriesiska öarna några 
gånger erhållen, oftast i okt., i allmänhet endast fåtalig, RotwWE- 
DER, 1880. 

Hon har icke mer än en gång blivit tillvaratagen i S. Fin- 
land, neml. i maj 1861, vid Helsingfors, PALmÉnN, 1873. Erhållen 


i Arkangel. Sedd vid Ladogakanalen d. & 1869, MzEvzes, 1869. 


PR JE a 
a Ullger VR Sr 
v c ] 


ANAS STREPERA. 


1355 


I hela Ryssland talrik, icke sällsynt i Sibirien, avtagande 
österut saknas hon på Kamschatka. En hvit varietet omtalas, 
Parras, 1811. I Petersburgs guv. en och annan träffad. Fi1- 
SCHERS uppgift om dess häckning är ogrundad, enl. E. BöcHNER, 
1885. I Östersjö-prov. mycket sällan erhållen, sedd i Matzal-viken, 
SEIDLITZ, 1860, Russow, 1880. I Kurland sällsynt, G orBEL, 1873. 
I ryska Lithauen, v. ÖHLAPOWsSKI, 1878. I Tambow och Tula 
mycket allmän. I Perna går hon till 57 n. br. Kommer till 
Jekaterinenburg och Moskva i börjar av apr., flyttar bort i början 
av okt., L. SABANEJEW. Få häcka i Polens stora kärr; under 
höstflyttningen talrikare, TACZANOWSKI, DRrRESSER S. Ryssland 
allmän, NOorpmwAns; häckar vid Uman i stora kärr. Ägg d. 8 
1869; små ungar d. 7, GorEBEL, 1870—79. I Charkow vid medlet 
av mars, bortflyttar i okt., Czernar, 1852—7. I SÖ. trakterna 
av Ryssland talrikast under vårflyttning, kvarstannar dock der 
sällan om sommaren, KEssLer m. fl I Kiew och Sarepta, häc- 
kar, se ovan p. 1354. På Krim vanlig i sept. och apr., lever med 
ÅA. clypeata i stora flockar, men endast vid sött vatten, RADpE, 
1854. Är här talrik även enl. TAyrror, 1872. Häckar på kirgis- 
stepperna; i Astrakan, HENKE, SEEBOHM, 1882. 

I Sibirien till Okotska havet, v. MiopEnDORFFR I Sassyk, 
Alakul och Marakul, V. Sibirien, samt vid Schtschutschja, der 
hon d. 7 hade dunungar, A. FinsocH, 1870-—80. 
genomtåg temligen sällsynt; kommer i början av maj, stannar till 
slutet av sept., ”TACzANOWsKI, 1873. I Araltianschan, SEvERZOW, 
1874. ”Träffad i övre Tarim, Kashgaria, nära Kashgar-tokai, MENz- 
BIER, 1889. 

I Tyskland flyttar hon i slutet av sept., de flesta ej förr än 
i okt., och vid mild väderlek stannar hon ända till slutet av nov., 
återkommer i mars och apr., NAUMANN. I trakten av Danzig ej 


I Daurien på 


1356 | SNATTERAND. 


sällsynt; unga hanar erhållna d. H, H, fr 1849, alla i ruggning; 
honor d. & 1846, d. 13 1849, de tre sistnämnda dagarna bytande 


även stjertpennor; de gamla honorna rugga vår och höst, såsom 
d. 7—7 och ir 1849, enl. Böcr, 1850, som även i brev till v. 
HomEyrerR meddelade en del av sina iakttagelser härom. På lägre 
Oder flygga ungar i juli, BorecrEvE, 1869. Förr talrik vid Coven- 
tersjön, Mecklenburg, så att 30 stycken kunde erhållas på en jagt, 
GRÄVENITZ, 1862. I Mecklenburg förr talrik, häckande, nu till- 
fällig, DrEssER. Erhållen d. ir 1855 på Schwerin-sjön, der hon 
häckar, v. PrREEn, 1863. Ett bo funnet d. 7 1859 vid Ziegelsee, 
WöstTNEI, 1877. Den 5 bo med 9 ägg. Både dessa och honan 
luktade starkt mysk, v. PREEn, 1859. Häckar i Pommern, ej tal- 
rikt, flyttar, kommer tidigt på våren; om hösten skyggare; jagas 
endast efter solnedgången, då de draga inåt landet till små dam- 
mar, HORNSCHUCH, SCHILLING, 1822—37. Häckar, HoLLANnb, 1871. 
I Ö. och V. Preussen sällsynt, RATHKE, 1846. Lever i Mark om 
våren spridd, om hösten familjevis, över huvud sällsynt, VAnGE- 


oROW, 1855; under vår och höst ej talrik; häckar i 8. delen av 


Niederlausitz, ScHALow, 1876. I Trachenberg 1878 några par 
häckande, Jahresb. På Havel-ängarna, i trakten av Rathenow, 
häckade 1880 några par; d. FY bo med 7 färska ägg, Jahresb. 
Förekommer i trakten av Diebzig, Barvamus, 1852. I Anhalt 
under många år ej ovanlig, oftast sällsynt, NAUMANN; häckar, 
Bairpvamuvs. Häckar vid Braunschweig, BorGareve, 1871; icke 
talrikt, men regelbundet, hade under åren 1859 och 1860 d. 8 
och & starkt ruvade ägg, R. Brasivs. I Ottenstein 'irrgäst: en 
erhållen; i Grossenhain 1878 regelbunden på flyttning d. $ och 
3 fr. SV.—NO. Vid Grossenhain 1880 d. '£ kl. 92/4. e. m. efter 
lätet att dömma starkt genomtåg, Jahresb. Flyttar sällan ige- 
nom i Westfalen och Lippe, v. DrostE, 1873. Förekommer i 


da 
vå 5 
. ” 
SR OR 
9 je - 


- I Så Kd FER ÄR SR fr ER KÖRS ed Re SS REN nn 
2 Även öden ENS NTE LIRSY A Ne St RER KRUG BEAR KÄR 
Ar CS ÅA SN 5 OR ET en JF 3 
SA Ev ARN N dvd NSL jr sSA PR En PE EST sh 
2 4 kh VS å ' p j «a CM a - 2 4 A V fr r a $ NEG Wer + (ty | Ng EN 1 AT rd n 
RS Cd vh 


-— 


MM IV 
Vv 


ANAS STREPERA. 


Minsterlandet, ALTUM, 1863. Vid Calvörde 1881 regelbunden på 


flyttning, Jahresb. I trakten av Miihlheim nära Köln och vid 


Rhen, Ruvurzr, 1852. Häckar talrikt i Schlesien, G1oGEr, 1833. 
Är vid Prosna mycket sällsynt, A. v. HomwerEr, 1865. I Nieder- 
hessen endast på flyttning, sällsynt, SEzEKoRrRN, 1864. I Neuwied 
stundom om vintern och under vårflyttningen, Brants, 1855. Vid 
Halle a. S. flere gånger träffad, häckar, E. Rzr, 1874. I Thii- 
ringen på flyttning, HELLMANN, 1853; har sedan 1868 invandrat 
i NÖ. Thiiringen och der förökat sig, LiEBE, 1878. I Wetterau 
under höst och vår mycket sparsam, JicEr, 1858. I Memmingen 
sällsynt, Lrv, 1855; d. 15 i små flockar; i Mittelfranken om vår 
och höst sällsynt, erhållen d. + 1805 och f2 1811; vid Neuhaus, 
nära Hochstadt, i sept. och medlet av okt. några sånger; träffad 
d. 7 1857, JicKer, 1857—63. Förekommer i Wiirtemberg, CALVER, 
1853. Under flyttning i Schwaben och Neuburg sällsynt, Lzv, 
1855. På lägre Bodensjön om vintern icke sällsynt, WALCHNER, 
1835; säges senare vara sällsynt, BruHin, 1868. Kommer tidi- 
gare än Å. fusca och A. nigra. I Schweiz temligen sällsynt om 
vintern, träffas oftare om våren, MEISNER, SOoHINZ, 1815; träffad 
1 okt. 1866, STÖLKER, 1872. Förekommer i Schaffhausen, G oELD- 
LIN, 1879. I Genéve-dalen om hösten HENNE på flyttning, 
F.-BzEAUMONT, 1856. 

I högre trakterna av Oberlausitz sällsynt, häckar i de lägre 
årligen, Tosiss, 1853. Häckade förr i S. Böhmen; under flytt- 
ning ej talrik, A. FritscH, 1872. Kommer till Österrike d. TH, 
bortflyttade d. 7— 4 enligt få iakttagelser, K. E'RitscH, 1874. 
I Salzburg sällsynt, v. TscHusi, 1877. I Mähren och Schlesien 
endast på flyttning, ScHwaaB, 1854. Häckar ej sällsynt i Buko- 
wina, ZAWwADZKI, 1840. I Tyrolen under vintern från okt. eller 
nov., bortflyttar i febr., ALTHAMMER, 1857. I Neusiedlersjön, v. 


gt AV 
Ek 5 
7 UN va 


I 


7 hå FARSAN SS BRC SS TA Eg RNA 
q 4 KA 
Ps Hr ” SAS nd €: VN k 43 


+ 
s 


SÖKandR EA RR ER MIR 


SÖ RQ fan PR NG a VN AARA 
AM dt ONT La od RR EST a Så dl 
. a AT I bi 4 p 
- hia SE - N 4 IN 
A i A å d : be , 
Åt "JAR 0 
nd 


SNATTERAND. 


PELZELN, 1871. Häckar på öarna i Donau, Gr. MARSCHALL, V. 
PELZELN, 1882. Häckar i kärr med rör i Siebenbiirgen, LANDBECK, 
1842. I 5. Ungern talrik, v. LÖBENSTEIN, 1850; en och annan 
träffad 1 Holitsch, Finerr, 1856; ej sällsynt i synnerhet vid Gyéké, 
skall häcka der; 
Brown, 1875. 

I Oldenburg häckar hon ej talrikt, NEGELEIN, 1853; iakttagen 
1878 på flyttning; 1879 ej talrik, men synes flytta regelbundet 
och förekommer även om vintern. 
flyttning, Jahresb. 

I Holland av båda könen tillvaratagen d. 3, 7, 3 1861, ScHLrF- 
6EL, 1866; om vintern, DRESSER. 
ÅLBARDA, 1866. 

På Orkney erhållen, DrissEr, mycket sällan. 


erhållen i Transsylvanien vid Zåh, DANFORD, 


I Hamburg regelbunden på 


Häckar fåtaligt på Friesland, 


På Irland om 
Säges hava häckat i Norfolk, A. G. 
anses dock der härstamma från halvtama foglar. 


vintern sällan, THOMPSON. 
MOoRrE, 1865; 
För övrigt erhållen i England vid flere tillfällen, DRESSER. 

I Frankrike 
I Boulogne under 


I Belgien träffad flyttande i slutet av april. 
under nov., dec., febr., mars, DEGLAND, GERBE. 
flyttning om vintern, DEGLAND, 1858. I Normandie, O.-GALLIARD, 
1873; i Seine-inférieure, HARDY, 1855. I Cöte-d'Or sällsynt, MAR- 
CHANT, 1869. Kommer under fyttning till Savoyen vid N. och 
NO. vindar i slutet av okt. och nov., är sällsynt till våren, då 
hon i större antal kommer med SS. och SO. vindar. Köttet är 
utmärkt, Bainiy, 1854. I S. Frankrike allmän; vid Lyon, O.-GAL- 
LIARD, 1853; i Provence om vintern mer eller mindre talrik efter 
vinterns beskaffenhet, J. W. v. MöLLERr, 1856. 

Ej allmän i Portugal, pE BocaAGcrE; om vintern i mängd i många 
trakter till april; allmän enl. A. C. Smitt. 1 Albufera om vintern 
mindre talrik än Gräsanden, VivarL, 1851. I Andalusien ej all- 


Sundevall, Svenska foglarna; forts. af Kinberg, 1881-6. 


ANAS STREPERA. 4 1357 


män om vintern, vid Sevilla under febr. och mars, IRBY, LIiLFORD. 
I södra Spanien i mängd om vintern till apr. Häckar vid Santa 
Ölaga, SAUNDERS, 1871. 

På Sardinien allmän om vintern, Brooxr, 1873. Under vinter 
och vår, GirenioLI, 1865. SS. Italien träffad av Lord LILFORD. 
På Sicilien under vintern i kärr, på Lentini-sjön och i trakten av 
Syracusa; fångas i nät, MALHERBE, 1845. På Malta, ScHEMBRI, 
1843; tillfällig om vintern, C. A. WzricHr, 1864. 

I Vinodoler-dalen d. 2, A. FritscH, 1858. Vid Neustadt, Krain, 
d. tr och + 1858 efter Ö. storm med Snö, SEIDENSACHER, 1860. 

På Joniska öarna sällsynt. Allmän om vintern i Macedonien, 
DREUMMOND, antages häcka der, ELwzEs, BucKLeYyY, 1870. I Grek- 
land sällsynt, v. p. MötLE, 1844; övervintrar, bortflyttar med ekva- 
1860; ej träffad i Missolonghi i 
febr., SinPson, 1860. På Korfu vanlig om vintern; är lättast 
att komma inom håll och den bästa för bordet bland Europas 
Änder, Powrs, 1860. 2 

Häckar i Turkiet, är om vintern sällsynt, SEvVERZowW, 1876. 
I Dobrudscha mycket talrik, häckar, SIntENIs, 1877; över allt i 
Erhölls i Tiflis d. 
Erhölls i Palestina under vintern, 


torial-stormarna, LINDERMAYER, 


Bulgarien, men ej så talrik, FinscH, 1859. 
13 1879, enl. brev från RADDE. 
TrRISTRAM, 1868. 

Häckar i Algeriet i juni, enl. TristrAM, BALDAMUS, 1858. 
I Ö. Atlas, SALVIN, 1859; Fezzara och Constantine, TA0zANOW- 
KI, 1870. I N. Afrika talrik; 


TT RISTRAM, 


i Sahara allmän 1 vattendragen, 
I Marocco ej talrik, IrByr; oregelbunden under mars 
och april, FaviErR. I Tunis, LILFORD. 
Träffas i Egypten, på Menzaleh-sjön talrik, A. Brznmx, 1849,-54. 
Om vintern temligen talrik på Nilens mynningar och närliggande 
sjöar, v. HEUVGLIN, 1856. Iakttagen i Egypten av ALLEN, 1864. 
215 


1358 ; ; 0 SNATTERAND. 


Är sällsyntast av SROREDR på Nilen enligt Tiyror, 1867. I små 


7, SHELLEY, 1871. 
l era Egypten, 


I hela Egypten och 
Fayoom upp åt Nilen 


flockar nära El Kab d. 
Nubien temligen talrik; 
till El Kab, DRESSER. 

I S. Afrika erhållen av VERR EAUX, enl. ScHLEGEL, men LAYARD 
var 1869 av annan åsigt, DRESSER. 

Förekommer i Persien och 8. Indien, NAUMANN. Är allmän i 
Kattiavar, J.H. Lrovp, 1873. I Kandahar i stor mängd under 
jan.— mars; SSArAE bort under slutet av sistnämnda månad; er- 
hållen d. 3, 7, 7, 7? 1881, C. SwisHor. I Indien vid kall väder- 
lek ej sällan i måttligt stora flockar; dess flygt är snabb; lätet 
liknar Gräsandens, anses för den bästa Anden för bordet, JERDON, 
1864. I hela Indien, allmännast under kalla årstiden, A. O. HuwxE, 
T-Okt.-—apr., 
1 okt. och iakttagen i mars, Scuriy, 1881. 
sällsyntare i andra trakter av lägre Bengalen, BEAvVAN, 


Allmän nära Julpi- 
goorie, 
1868. 

Torgföres i Shanghai om vintern, SwisHor, 1871. I Kina 
sällsynt, Davip, OustaALErT, 1877. 

I Japan erhållen i full drägt, enl. ScHLEczL, som erhöll den 
av Böreer. Är mycket talrik, SwIinHoz, BARNES, 1885. En er- 
hölls i Jokohama på fogelmarknad, BLAKISTON, PRrRyErR, 1878. 

I N. Amerika allmän, Barrb. I Saskatshawan, Hudson bay. 
BLAKISTON, 1863. 


Från Eastport i Maine långs atlantiska 


New Brunswick sällsynt, I Georgia enligt 
"WHITE, GERHAM, 1855. 
kusten till Texas, men allmännare i inre trakter, ÅA UDUBON, DRES- 
SER. Louisiana, Neworleans och Mississippis mynning om vintern, 
hvarunder dess föda utgöres av fisk, insekter och vattenväxter. 
I Missouri, Pr. MaAx zu Wizpo m. fl. I Massachusetts och New- 


York mindre talrik. I Carolina talrik, kommer i okt.; värderas 


DrEssER. Flyttar över Gilgit vår och höst, erhållen 


NG JT är OLA EN 


LA PD IE Pr BA RA AT Fö RAA RT RE TER ovän SI at VA 
IS JE brkn r S Der Aa NES NA MR p Ägs ANA ap AD VR ör sd SKV Se 
sg SOM tik ARD LA REKA TR MRS (lr tre stR NASN ad 2 se ie USER Wo SN SV cd 
& SN € TET - - Ke NT TURER SÄG + S NER ÖN SR Cr Mö 
SÄ NS TAR FPS = Nha Re EN ER Ag SÅ MEN Sh MER? Åa PY. JANEE 
T IAN ige 7 få 9 Fan Krade & FAT 


Sn 
En 


ANAS STREPERA. 


der för sitt kött. På Bermuda, E. v. Martens. I Texas ej säll- 
synt om vintern; i slutet av apr. talrik, DrEesser, 1866. IN. 
Dlinois under flyttning ej sällsynt, NEHRLING, 1885. Stannar om 
vintern stundom i de södra trakterna, Rioawar, 1871. I Stora 
saltsjön, J. ÅA. ALLEN. 

På Kuba sällsynt; erhållen vid Habana, GuNDnAcH, 1875; på 
Jamaica, GossE, 1847; ALBRECHT, 1862. 

Talrik även i V. Amerika; Vancouvers ö, R. Browns; häckar 
1 Kalifornien; förekommer i Mexikos NV. delar, LAwRrENOoR. Flere 
av dessa uppgifter återfinnas hos DrREssER. Om den amerikanska 
literaturen se CouEzs. 

Snatterandens levnadssätt liknar huvudsakligen Gräsandens. 
Hon har vanligtvis sitt tillhåll på och i färskt vatten. Hon är 
ganska skygg, liksom i allmänhet foglar, som äro föremål för jagt. 
Hennes flygt är ganska snabb och liknar Gräsandens. Lätet 
låter som 'kväk, kväk' eller ”pak', enl. ENGELHART; dess lock 
är kortare än Gräsandens. 

Födan utgöres av vattenväxter, hvilka hon tar likasom An- 
Hon tar även vatteninsekter, små mol- 
Om hösten förtär hon 


kan och utan att dyka. 
lusker, fiskyngel, Grodor och Grodungar. 
frön, såsom av Potamogeton pectinatum, P. marinum, Festuca flui- 
tans, säd, och i södra orter ris; sväljer dessutom sand. I fången- 
skap förtär hon havre, bröd, kål, kålrötter och potatis, NAUMANN m. fl. 

Bon funnos av MEves 24—100 fot från stranden av Hjelsta- 
viken under en buske med löv och dun eller torrt gräs med bädd 
av dun. Håller sig vid häckplatsen vanligen parvis, högst två 
par tillsammans, de äro skyggare än Gräsanden, enligt ENGEL- 
HART. Hon lägger hos oss oftast 9—13 ägg i början av juli, 
se ovan. 

Fiender har hon i Kråkor, Råttor och Uttrar. 


REN RR a 


Köttet har tydligen olika smak efter det, som utgör fogelns 
huvudsakliga föda; har vanligtvis smak av fisk, enl. PALLaAs. 
Om hösten och vintern skall det vara välsmakande, enl. NAUv- 
MANN m. fl. | 

Underhålles ofta i zoologiska trädgårdar, der paret håller sig 
är särdeles vacker till form och rörelser. 
Låter om våren med högt uppsträckt huvud höra sitt vällju- 


troget tillsammans; 


dande 'pak”. 


Ibland fjädrarna leva: 
Lipeurus depuratus NitzscH och en art Trinotum. 


Av inelvsmaskar hava endast träffats: 
Distomum echinatum ZEbD. och Tema levis BLOCH. 


Anas strepera GESN., Av. 1555, 117. GeEsn. Red. 1669, 98. L., S.N. VI 
1748, 22; X 1758, 125; An. mac. al. ruf. ete. En. I 1746, 36; Fn. II 
1761, 43; S.N. XII 1766, 200. Briss., Orn. VI 1760, 339; ed. 1763 II 
452. Pu. MörL,, L. S. II 1773, 291. BRrRönNN., Orn. 1764, 21. MöLr., 
Prodr. 1776, 14. GmM., L. S.N. 1788, 520. LaAruH.,Ind. II 1790, 859. LATH., 
B., III 11 1798, 444; IV 11 1812, 515. Rerz., Fn. 1800, 120. Mzr., 
W., Tasch. II 1810, 533; Vög. Liv- u. Esthl. 1815, 250. PaALL., Zoogr. 
II 1811, 254. Temm., Man., ed. 1, 1815, 539; ed. 2 (1820), 837; IV 
1840, 532. Cuv., R. A., 1817, 538. Borr, Wiedem. Z. Mag. I mr 1819, 
141; Reise Norw. 1822, 97. Nirss., Orn. II, 1821, 216; En. II 1838, 435. 
FABER, Prodr. 1822, 75; Hochn. Vög. 1826, 268. HORNSCH., SOH., Greifsw. 
Ac. Zeitschr. I 1822, 181; Verz. 1837, 20. TzEiLM., Danm. o. Isl. Fugl. 
1823, 187. AupuB., Syn. 1839, 278. ANnpbrÉ, V. A. H. 1841, 211. 
LANDB., Isis 1842, 201. NavmM., V. D. XI 1842, 659. DruMMa., Ann. 
a. Mag. N. H. 1843, 422. BöockrK, Ber. Privatsch. Danz. 1850, 15. LöÖB., 
N-a, 1850, 3 H. 21. KöJIaRrB.,l c. 52; Danm. Fugl. 1852, 367; ed. COLLIN, 
1876, 660. MaLm, Göt. Handl. 1851, 2 H. 105. Gap., N-a 1852, 3 H. 10. 
ToB., J.f.O. 1853, 217. SCHRrRAD., 1. c. 318. MozEscHL., N-a 1853, 306. 
O.-GALL., 1. c. 335. JÄCK., I. c. 388; 1855, 72. OÖCzERN., J.f.O. 1855, 46,-7. 
BraAuHts, N-a 1855, 334. WaALL., N-a 1854, 272. F.-BrEaAUumM,, N-a 1856, 166. 
FINnG., I. ce. 263. KRöÖPER, N-a 1857, 48-9. C. JAG., Ber. Wetter. 1858, 
39. A. FritscH, J.f.O. 1858, 413. FinscH, J.f.O. 1859 (386). PREEN, 


JG 1 rv 7 FOU TY RE Ae ” - fjö' PTena RN Trea ET Sr Far 32 AA DET AR a rd | TRE GC AR i vs [a WEEDS vi 
a REA Ne RAR ST FORE ETS DER ES Fr er BRUN I JRR FEST SR NE rat An, SR Kg rå og! TNE Tr BA VS FS IRS a TSE RK NL GLES ER TS Ra STA 2 2 
KG Br Ne ARNE ON OY - fån fri SNRA TG vt Kra frä RAN ns NUR NO T( SEO URLA NN & > RN I HÄN. Å ÅA VR FR Sy diar ön NR + 
A « vv FÖ Bh fö ' ös fe FAST RA ” TINY, rv - gtr EE a ante SA bb. a Via fot 
Har ” "« ” . ' Iden Lär a - , i ÄRE Pe ön r. Jå i Ä A VW BE 4 a i. LR 5 å ojn Fy dt , nd Par A Y ik 2 
RN ne SG d ? ) 6 spa 
RES fs DT 3 Vv Arka 
ES . = 
SNATTERAND. ANAS STREPERA. 1359 


I. c. 463; 1863, 282. Rappe, Bull. Mosc. 1854, 163; S.O. Sib. 1863, 22, 
370. Pow., Ibis 1860, 353. Gzräv., J.f.O. 1862, 457. Newzr., Ibis 1864, 
132. C.A. WRr.,l. c. 155. ALLEN, LL c. 241. TarLr., Ibis 1867, 71. Mev., 
Öfv. V. A. F. 1868, 288; 1871, 780. Tristr., Ibis 1868, 328. A.C. SMITH, 
I. c. 456. BRUE., Alb. z.-b. G. 1868, 879. Layr., Ibis 1869, 76. ELw., 


BucKL., Ibis 1870, 340. SHELL., 1. c. 1871, 315. SÄNG [6 000. FAYXL 


Ibis 1872, 233. Parm., Finl. Fogl. II 1873, 387. StEJN., J.f.O. 1873, 
307. SEv., 1. c. 381; 1874, 410; Ibis 1876,419. Broorzr, Ibis 1873, 343. 
E-Rer,.Z. G. 1874, 429. 'Bop., Zool. Gart. v. Berl. 1875, 16." LILP., 
Ibis 1875, 16. Danr., Br, 1. c. 427. v. TscHusi, Z. G. 1876, 334. 
ISCLAT., SALV., Pi Ze SN. 1810, -002, 411; BORGGR, JA.OT 18TI, 218. 
RipvGw., Ann. Lyc. N. H. N.-Y. 1871, 388. GozrB., J.f.O. 1873, 13; 
1879; 272. SCHAL., J.f£.O. 1876, 11. Wöstn., J.£.O. 1877, 34. ”SINTt., 
I. c. 69. FinscH, Ibis 1877, 50,-4; Abh.z.-b. G. 1880, 262. CHLAPOWSKI, 
Orn. C. 1878, 68. LiIiEBE, J.f.O. 1878, 86. GozrLpL., J.f.O. 1879, 383. 
RoHWED., v. Howm., Reise 1880, 83. Jahresb., J.f.O. 1880, 88, 402; 1881, 
103; 1882, 103; 1883, 71. E.v. Hom., Z. G. 1881, 328. Scunurr, lbis 
1881, 592-3. SwinH., Ibis 1882, 124. HENKE, SEEB., l. c. 228. SEEB., 
I. c. 1883, 34. 

Anas platyrhynchus rostro nigro plano ALDR., Orn. III 1635, 71. 

Anas fera 10 8. strepera KLEIN, Av. 1750, 132; Vög. 1760, 244. 

Anas subulata S. G. GmM., Reise I 1770, 13, pl. 1. 

Anas cinerea S. G. GM., 1. c. II 1774, 184, pl. 18 (err. typ. 17), cf. GIEB. 

Anas, Såu Sårai, FORSKÅL, Descr. an. 1775, p. VI & 3. 

Le Chipeau ou le Ridenne Burr., Hist. Nat. Ois. XVII 1787, 208. 

Anas Kekuschka GM., L. S.N. VI 1788, 531. LaAruH., Ind. II 1790, 877. 
LaATH., B., III iu 1798, 481; IV 1 1812, 525. 

Anas alexandrina GM., L. S.N. 1788, 542. LaATH., Ind. II 1790, 877. LaATH., 
B., III 11 1798, 482; TV 11 1812, 525. 

Chauliodus strepera SWAINS., J. R. I. 1832, 19; Classif. Birds II 1837, 366. 
v. HEUGL., Sitz.-ber. Ac. Wien 1856, 319; J.f.O. 1874, 401. JÄCK., N-a 1857, 
308; Ber. N. G. Bamb. (1861-62) 1863, 95; Abh. N. G. Niärnb. 1864, 
III, 129. (Slägtnamnet förut bortgivet åt en fisk.) 

Chaulelasmus streperus GRAY, List. Gen. 1838, ed. 2, 1841, 94. GosszE, B. of 
Jam. 1847, 408. SALvin, Ibis 1859, 363. A.v. Howm., J.f.O. 1859, 373. 
TRISTR., Ibis 1860, 81. ALBRECHT, J.f.O. 1862, 207. BLAK., Ibis 1863, 146. 
JERD., B. Ind. ITI (1864) 802. GiGL., Ibis 1865, 62. MonrE, 1. c. 442. 
DrREsSs., I. c. 1866, 43; B. E. XVIII 1873. Bzrav., Ibis 1868, 402. Taocz., 
J.f£.O. 1870, 55; 1873, 110, 337. GozB., J.f.O. 1871, 147. Swinm., P. Z. 8. 
1871, 418. SUNnDEV., Tent. 1872, 148. Covers, Key N. Am. B. 1872, 286; 


ND EINE Svt SSL GTA de Ri EST NR ork Vt BCE > 0 ge JB I BARNA SR Sr 2 er nl JR LO AE rä Föra RS Väs Pte MRS STR die ERNA 
j 9 Fr V ' FK BYh SJ Vv VN | 
J ks - tf v 
1360 BLÄSAND. 


B. of NW. 1874, 563. J. H. Lrorp, Ibis 1873, 420. GUNpDL., J.f.Ö. 
1875, 381. Jahresb., J.£.O. 1877, 339. MaLrm, Fn. 1877, 347. BLAK., 
Pr., Ibis 1878, 214. BoGD., SOHAL., J.f.O. 1880, 276. Baipp., Ibis 1881, 
100. SWwINH., BARNES, Ibis 1885, 137. NEHRL., J.f.O. 1885, 146. BöUCHN., 
1. ce. 206. | 

Ktinorhynchus strepera EYTON, Anat. 1838, 137, 

Querquedula strepera MACGIL., Man. Orn. II 1842, 169. 

Anas strepera americana Pr. MaAxim., J.£.O. 1859, 169. 

Anas mail Hopes. t. GRAY. 

Anas capensis SWAINS. t. GRAY. 

Snatterand, LINDBLAD, Jägarf. Tidskr. 1869, 183, 214; 1879, 118. SKÖLDE- 
BRAND, 1. c. 1876, 227. G. ENGELHART, 1. c. 1869, 214; 1873, 26. RYp- 
HOLM, 1. c. 1878, 169. 


RR RR 


231. BLÄSAND, Anas penelope L. 
PESTEN IH, fö 0 


Näbb blått, nästan jemnbredt, < huvudet, > tarsen; fötter grå. 
Längd 470---490 m.m. 


Iris mörkbrun till rostbrun. Spegel hos & mörkgrön, ram upp- och 
nedtill svart; hos 8 mörkgrå, ram hvit. 


1. Hane, gammol, 22 maj, Stockholms skärgård. 

Näbb gråblått, något avsmalnande, mot spetsen svart, nagel svart, oval, 
föga upphöjd, kant tillbakadragen; näbbås vid roten bred, platt, näsås av- 
smalnande, stupande. Käkkant baktill rät, framtill uppstigande, överkäkens 
lameller korta, nå ej nedom kanten, underkäkens nagel bred, kullrig, munvin- 
-kel uppdragen. Pannvinkel rät. Näsborrar ovala. Iris brun. Huvud ovan 
hvitt, vid sidorna baktill rödbrunt; övre ögonlock brunsvart, undre ögon- 
locket likaså med inblandade grå och bruna fjädrar; tinning grön, metall- 
glänsande med inblandade rödbruna fjädrar; ögonvrå framtill brunhvit; 
huvudets sidor rödbruna; ansigtsrand ovan rät, nedtill bågformig; haka 
mörkbrun. Hals upptill och framhals mörkbruna; sidhals rödbrun, svartfläckig, 
halsrygg rödbrun, i midten med en fläck av svarta spetsar; kräva rödgrå med 
hvita bräm; nacke rödbrun; halsrygg och halsband nedtill med hvit och svart 
vattring. Rygg svart med hvit fin vattring; skulderfjädrar likaså, men med 


ANAS PENELOPE. 


något grövre vattring; kors svart med fin hvit vattring; övre stjerttäckare 
svarta, de längsta med hvita inbrämstrakter, men med längre spoltrakter, 
Stjert spetsig; stjertpennor 7 par, spetsiga, 1 längst, gråsvart, de övriga grå, 
kanter gråbruna, de mellersta hvita med spoltrakter fint svart vattrade. 
Bröst hvitt med rosthvitt, täckande bräm; sidor främst gråröda med hvitt 
bräm, för övrigt med hvit och svart vattring; mage lika med bröstet, åt si- 
dorna hvit; undre stjerttäckare och undergump svarta; slaksida hvit. Vingar 
spetsiga; tumvinge med 3 bruna fjädrar och mörkbruna spolar; handpennor: 
stora 10: 2=1>3, gråbruna, spolar hvitbruna; armpennor: 1 till 3 grå- 
bruna, spetsar urnupna, spetskanter i infan hvita, i utfan brunsvarta, 4—9 
1 utfanet svarta, mot roten gröna, 10: spole hvit, infan mörkbrunt, utfan 
gråsvart, brämtrakt hvit. Spegel smal, mörkgrön med violett skiftning, ram 
baktill bred och framtill svart, ovan hvit, bakåt svartpriekig och med svart 
bräm; armbågspennor 4, > än armpennorna, infan mörkt gråbrunt, mot spet- 
sen grått, utfan svart med hvitt bräm; överarmpennor gråbruna; handtäckare 
brungrå, de små grå med fin hvit vattring; armtäckare: utfan hvitt, infan 
svartgrått, spets svart, de mellersta” hvita; kanttäckare mörkgrå med fin hvit 
vattring; undre handtäckare hvitgrå; undre armtäckare grå med hvit vattring, 
de mellersta hvita med grå vattring; undre kanttäckare grå med hvit vatt- 
ring; undre överarmtäckare hvita med brungrå vattring och ljusbruna spolar. 
Fötter svarta; vad hvit; skenben fjäderklädt till hälen. Tars något hop- 
tryckt, på sidorna brun, framtill med smala sköldar, sidor och tarssula nät- 
tecknade; tår 3>4>2> 1, som når marken, simhud, den yttre något utskuren; 
klor brunsvarta, spetsar brungrå, krökta, 3 något vidgad >2>4>1. 

2. Hane, gammal, maj, Stockholms skärgård. 

Lik föregående. Huvud brunhvitt, huvudets sidor, ögonvrå och övre 
delen av halsen rödbruna med spridda svarta små spetsfläckar; tinning när- 
mast ögat med mörkgröna dylika. Halsens och krävans fjädrar mot roten med 
grov, hvit och gråbrun vattring, sträckande sig längre ned å krävan, halsband 
bredare. Bröst och mage hvita. Stjert brungrå, utåt ljusare, mot spetsen 
å 0—7 hvit vattring, utkanter och spetsbräm hvita. 

3. Hane, gammal, övergång till vinterdrägt, oktober. 

Käkkant rät, framtill uppstigande med sneda lameller. 
rät. Näsborrar ovala. Huvud och övre delen av halsen rödbruna med 
svarta spetsfläckar. Kräva brun med svarta breda tvärband. Rygg svart 
med hvit vattring och inblandade svarta fjädrar med smala bruna tvärband, 
bräm hvitgrått; skulderfjädrar blandade, dels svarta med rödbruna bräm och 
tvärband, dels svarta med hvit vattring; kors grått med hvita kanter och in- 


Pannvinkel 


blandade hvita fjädrar med svart vattring; övre stjerttäckare svarta med 


hvita och rostgrå bräm och tvärband. Stiert tillspetsad; stjertpennor 7 


par, grå med hvita kanter. Bröst och mage hvita med svaga rosthvita 
spetskanter; sidor bruna med till en del hvitgula kanter; slaksida brun med 
hvitt bräm och inblandade hvita fjädrar med mörkbrun hvit vattring. Spegel 
grön; armbågspennor: utfar svart, bräm grått, i kanten hvitt; de mellersta 
armtäckarna hvita; kanttäckare grå. Vadtäckare bruna med inblandade mot 
roten vattrade fjädrar; skenben fjäderklädt nästan till hälleden; den yttre 
simhuden något urringad. 


4. Hane i övergångsdråägt, 15 sept. 1885, Ikolsund, SETOoN. 

Huvud och hals rödbruna med svarta stora fläckar, halsen nedtill med 
hvitt bräm; kräva hvit; halsrygg nedtill svart med hvita och röda tvärband. 
Rygg och skulderfjädrar blandade svarta med rödbrunt bräm och svarta med 
hvit vattring; kors med blandade vattrade och svarta fjädrar; övre stjert- 
täckare svarta med hvitt och rostbrunt bräm och få svarta med hvit vattring. 
Stjert i ruggning; stjertpennor 7 par, grå till gråsvarta, spetsar med hvita 


kanter. Bröst och mage hvita; sidor rödbruna med hvita spetskanter; undre 


stjerttäckare bruna med hvita tvärband och bräm; slaksida rödbrun. Tum- 
vinge med 4 fjädrar, svartgrå; handpennor: 1 liten, smal; stora 10, utfan 
och spetsar svarta, spolar och infan brungrå; armpennor 10, med långa 
svarta spetsar, spegel grön med svart, upptill hvit ram; armbågspennor 7, 
utfan å 1 hvit, å de övriga svarta med hvita utkanter, 4:de längst, 1—5 > 
armpennorna; överarmpennor svartgrå; handtäckare svartgrå; armtäckare 
hvita, de inre och kanttäckarna grå; undre hand- och undre armtäckare stål- 
grå; undre kanttäckare samt undre överarmtäckare hvita och grå, vattrade. 
Fötter olivgrå; vadtäckare bruna med svartgrå tvärband; skenben fjäder- 
klädt nära hälen. ”Tars något hoptryckt; tår 3>4>2>1; klor 3>2>4>1, 
brunsvarta, 3 med vidgad vågig inkant. | 


9. Hona, sommardrägt, 29 juli, Karesuando, W. v. WRIGHT. 

Näbb svart. Huvud ovan svart, fläckar rostgrå; huvudets sidor rödgrå 
med svarta spol- och spetsfläckar, nedtill rosthvita med svarta fläckar; haka 
hvit. Hals och kräva rostgrå och mörkbruna, bräm gråhvita. Rygg och 
skulderfjädrar svarta och svartgrå, kanter hvita och rostgrå, kors grå och 
svarta, bräm rostgrå. Stjert tillspetsad; stjertpennor: 1 mörkbrun, de övriga 
brungrå med hvita kanter. Bröst och mage hvita; sidor och slaksida grå- 
bruna; undre stjerttäckare mörkbruna och rostgrå, bräm hvita. Armbågspen- 
nor gråbruna. 


6. Hona, i ruggning, 24 september 1876, Stockholm. 

Näbb mörkt gråblått, nagel svart; underkäk och hakans nakna hud 
gråröda med svarta fläckar. Rygg delvis brunsvart. Bröst rent hvitt. Fötter 
blygrå: simhud svartgrå, den yttres kant utskuren, den inres rät; klor svarta. 


ÅDTE: a FL FN ändar ju 6 
Hä” NK PT aa TT Vw 


BLÄSAND. ANAS PENELOPE. | S ERT & ac 


7. Hona, gammal, oktober, Mörkö. 


Näbb svart. Huvud ovan svart med bruna bräm och band; huvudets 
sidor med svarta spol- och bruna brämtrakter; haka gråbrun. Hals rostbrun 
med svarta spoltrakter; sidhals rostgrå, spetsfläckar svarta; kräva rostbrun 
med svarta, breda tvärband och hvita bräm. Rygg och skulderfjädrar svarta 
med rostgrå bräm och inblandade mörkt gråbruna med hvita spetskanter; 
övre stjerttäckare svarta och svartgrå med hvita bräm och kanter. Bröst och 
mage hvita; sidor bruna med hvita spetskanter; undre stjerttäckare svarta 
med bruna bräm; slaksida hvit med brungrå spoltrakter. Handpennor: de 
inre med hvita spetskanter. Spegel gråsvart, ram framtill hvit, smal, upptill 
grå, deröver hvit, överst svart; handtäckare grå, kanter hvita; armtäckare grå 
med svarta och hvita spetsar, de mellersta grå med hvitt bräm; kanttäckare 
grå med svaga hvita kanter. 


8. Dundrägt, 4—5 dagar gammal, CARL MÖLLERS samling. 


Huvudets sidor rostgula; haka gulhvit. Mantel ovan mörkbrun; vid 
korset och å vingar svaga rostbruna fläckar, kräva undertill hvit. 


9. Dundrägt, Luleå, J. WAHLBERG. 

Näbb mörkbrunt, nagel brungul; underkäken hvitgul. Huvud ovan 
mörkt olivbrunt; huvudets sidor rostbruna: haka hvitgul. Halsrygg oliv- 
brun. Rygg mörkt olivbrun med små gråhvita fläckar på skuldrorna; kors 
och övre stjertdun mörkt olivbrunt. Sidor grå. Mage gulhvit; undre stjert- 
dun hvitt, överst grått; slaksida olivgråbrun med hvit fläck. Vingar mörkt 
olivbruna, å bakre kanten något blekare. Vad utåt svartbrun. 


10. Unge, hane, 8 juli, Juckasjärvi, MALM. 

Liknar föregående, men är betydligt större. Näbb ovan svart, undertilt 
grått, på sidorna svart, naglarna bruna; näbbås rät. Pannvinkel rät. Bröst 
gulhvitt; sidor grå; mage grå och hvit. Vingarnas bakre kanter bruna. 


11. Dundrägt, hane, 10 augusti 1876, Varangerfjorden, NORDVI. 
Liknar föregående. Haka hvit; framhals rostgul, bröst hvitt; en skul- 
der- och en korsfläck å hvarje sida rostgula. 


12. Unge, 2 augusti, Luleå. 


Näbb brunsvart. Huvud och hals dunklädda, kalott mörkt olivbrun; 
huvudets sidor rostgrå; ansigtsrand rät; haka hvitgrå. Hals grå; kräva rost- 
grå med hvitt bräm. Rygg och skulderfjädrar svarta med brunt bräm; 
kors med brunsvart dun och hvita sidofläckar; övre stjerttäckare svarta med 
bruna bräm. Stjert mörkt gråbrun, utåt grå, kanter hvita. Bröst och mage 
hvita; sidor rostgrå med rostgula och hvita bräm. Vingar med pennspetsar 
utväxande; tumvinge med 4 brungrå fjädrar. 


OS - a a mr OM NN LUP, -. — w Ä 1 JB kör mn Sm a a fa Pak då NN Pra av KT Ia ST s di. Te be NR - 
VÄL Eran hu pri, 1 Åh ur. MR INA NN R 7 - | i AT hc I 2 CN ARN rid FESA AR At Frö SET AK ARN Mrs na / Da Me RA Sr SA VEN FORA ARTIN FAR de 4 VR 
FR : SETK : i; Sk z AN FIER SUF DEI FS BASE EG GR AR er fa REA NAR ÄRAN RSAE 
då - i - n (Ä lod - d 3 MF a iq 2 Vv M Mö 1 NES j a 

Sd ä 4 ÖL f $ Sy 

rd AN | A h zu 

LA 
1362 BLÄSAND. ANAS PENELOPE. 


AF ES LER )IPR RER ER 


TATT EA FB SALT END Hr RSA Sr GEERS FRAN — — — 480 — 480 
JNA FOA FS erg? NRA NA SR ARLA SÄ SAR ERNA Re. vg 38 88 85 83 79 
NAbD LARSA tll. DÖMDA on nes sis ntses sd been a 39,5 | 35 34 35,2] 34 31,5 
Dp » ee TER a id be FE STR NGN RAL OSA 41,5 41 42 43 39 31,5 
» » från spetsen till näsborrarna..| 27 27 21,5 26 25 24,5 
BAT MUDAE FY TLEENSRO SN "RV pbaur breda fart be nAR SV r enn 15 16,5 15 17 14 15,5 
» Dp DA TKR OPPUT II 0doass sve nöls RVLA Vie 12 13 11,5 12,3 10 12 
URRUEN END Bi br NS NEL IG ve hökar Uls a Kplipe lr er ser är VRT ELeN 17 | 14 16 17 15 17 
Näbbets bredd vid näsborrarnaå................. | 16,5 | 18,5 17 16,5 16 16 
IN 140 DARE LING: I SSA or setgs ere kon trias ser r Fo | 6,5 | 6,5 | 6 6 6 öd 
» IE Teg fett, BRN SDET: feg NR YR GIL | 10,5 | 8,5 | 7,5 8,4 8 8 
OF NA EE AA SAS RS TEA NRA ALE UA rel 0 ÅG IN 4,5X2,2 | 6X2 14,5X1,8 5X2,5l 41,6 | 4x2 
(VIE OSEARS VAEEONUN EA ALDO EG Usa act pss eo ns skr en NA fer | 255 | 252 258 240 | 241 238 
RA RA Ran edt äta de va ring AASE SE LE a Tr 850 — 810 
SERA ST rä Adde 1 DAR nd ARS BIN DAGEN HÅ SES RA öarna 88 91 90 88 
gr see Är ar bv RR VA ANAL NNE ERE HRK, ERA 114 | 107 118.017 12001) 1015-12 TOR 
Stjertspets bakom vingspetsarna ............... ec. 28 | C.47 EINES STA RN de URL | 25 
Fp ägna AE RANA SAG pA BAS AL FN 115 Lr RN rd AG BAN NE 38 36 2 RN Vf: LAS 39 
FETA TATT ETEN RN EON ET OR 59 TN rd KAO I 46FB da ARE RAR 


13. Hane, ung, 24 september 1876, Stockholm, torgförd. 

Rygg brunsvart med svaga rostgrå spetskanter. Bröst hvitt, fjäder- 
spetsarna med svag dragning åt rosthvitt; undre stjerttäckare hvita med svarta 
tvärfläckar, de längsta svarta med hvita bräm och oregelbundna tvärband. 

14. Årsunge, hane, 7 oktober, Mörkö. 

Huvud och hals brunsvartfläckiga. Rygg och skulderfjädrar svarta med 
bruna bräm och kanter, bröst och mage hvita, spegel grön, undergump och 
undre stjerttäckare med stora svarta fläckar och hvitt bräm. 

15 Unge, 8 oktober, Skåne. 

Näbb gråsvart, nagel svart, bred, oval, nedböjd, näbbås rät, näsås framåt 
avsmalnande. Käkkant rät, överkäken vid nageln utskuren, lamellernas spetsar 
under näsborrarna nå något nedom käkkanten; underkäken grå, mot spetsen 
svart. Pannvinkel trubbig. Näsborrar ovala, dubbelt så långa som breda, näs- 
lock utskuret, lågt, platt. Huvud ovan svart med gulbruna, framåt vinkelformiga 
streck och smala hvita tvärband; huvudets sidor gråbruna med svarta spetsfläc- 
kar, i bottnen grå; ansigtsrand bågformig; haka brungrå med gråsvarta spets- 
fläckar och tvärband. Framhalsens fjädrar vid spetsarna bruna med svart spets- 
fläck och en hvit täckt fläck å hvarje fan; kräva brun, av bredt spetsbräm, 
spoltrakter gråsvarta; nacke och halsrygg svarta med gulbruna, men täckta 
gulhvita tvärband. Rygg och skulderfjädrar svarta med brunt bräm; kors svart 
och gråsvart med hvitt bräm; övre stjerttäckare svarta med gråbrunt bräm och 
svarta spolar. Stjert något spetsig, gråsvart med brungrå utkanter; stjertpennor 
1 par. Bröst hvitt med grågult spetsbräm; sidor bruna med brungult bredt 
bräm; mage gulhvit med svartgrå, något genomskinande spoltrakter; undre 


FO) Spel pir) 10, peka fr RSS LEG fo Lö hl. 


— — SE — | — — | 465 — 1 443 -— Er 
86 — 39 | 0.54 | 52 73 84 86 — 88 c. 86 
34 — 13 207120 28 33,5 35 0: ale 33 
41 15 16 4 1 24 32 37,5 39 39 40 39 
26 — 9,6|'.. 14,8) 15 22 26 26 25 27 25 
14 — 2800 13,5 | — 14 17 15 17 15,5 
11 — 4.815. 11 8 11,5 12 14 11 13,5 13 
16,6) — SÄ Re Lt 9,5 10 16,5 1400 AT GLO. 
15 — 6,5/ 9 9,5 11 16 14 15,5 14 C..18 
6 TR, 5,3, 6 5 6 5,5 6 6 6 5,5 
8 — 6 ' 6,4 7 8,2 9 — 9 9 
4 SN 1,8 X0,6 2,8 X1,5| Ne 4Xx2 — 5X2,5| 4X2 5X2,5 |4,5X2 | 
231 — — — fo o— — 240 253 2292 258 241 
— — SA | — — 820 od 787 Ne SÅ 
SE ARR RE Ba är 87 92 87 92 86 | 
94 ARN Si er Ta FE era | il | EN No | 90 | 93 94 | 86 | 
c. 26 of SN VN Rb HS ARNE (Era 1 OD ARS c. 18 c. 30 
34 19 19 26 26 Få SR Re 38 | 40 38 38 | 
50 19 19 | — | 29 J454+6 | 49 | 45+8 45 | 4547 | 4247 


stjerttäckare brunsvarta med bredt band, bräm och fläckar hvita; slaksida grå- 
brun. Vingar spetsiga; tumvinge med 4 fjädrar, gråhvita; handpennor: 1 liten, 
mycket smal, svartgrå; stora 10: 2:dra längst och i utfanet vid spetsen ut- 
skuren, 1 med gråhvit spole, gråsvart, de inre med hvit spetskant; arm- 
pennor 10, svarta, utfan hvitflammigt, spetsar hvita, 10:de ovan hvitgrått. 
Spegel svart, hvitflammig; armbågspennor 5: 2 och 3 längst, 1 med utkant 


hvit, utkanter å de övriga avtagande gråhvita; överarmpennor 6, svarta; hand- 


täckare, även de små, gråsvarta; armtäckare svarta med hvita spetsar, de 
mellersta svartgrå med skiftning åt brunt, spetsar hvitgrå och grå, spolar 
svarta; kanttäckare svartgrå med hvitgrått bräm; undre handtäckare grå; undre 
armtäckare grå, något mörkare än de sistnämnda, de mellersta brungrå, bräm 
hvitt; undre kanttäckare grå med hvitt bräm; undre överarmtäckare långa, 
gråsvarta med bräm och prickar hvita. Fötter blågrå; vadtäckare bruna med 
bredt gulbrunt bräm och svartgrå flammor; smalben kort. Tars hoptryckt 
med små sköldar framtill och å tarssulan, som är skarp; tår 3>4>2>1; 
klor 3>4>2>1, krökta, hoptryckta utom 3, som har bred indragen kant. 

16. Hane, ung, 25 oktober, Mörkö. 

Liknar n:r 14, men bröst och mage hvita med bräm rostgult, likasom 
det å de undre stjerttäckarna. 

17. Hona 1 andra året, 20 september, Mörkö, C. U. EKSTRÖM. 

Huvud och hals bruna, svartfläckiga, rygg och skulderfjädrar svarta, 
bräm och tvärband bruna, inblandade svarta fjädrar med fin hvit vattring, 
kors svart med hvita kanter och fina rostgula tvärband. Stjert mörkgråbrun 
med hvita kanter. Bröst och mage hvita. 


EARL 0 | LSE Cr ENS CEASAR Få 


(Su FÖR Sc SSE SSE TES 
ÖRA Aa ES Nr ERA IG pat Fre FN GE 24 UN 
FN HA bak ES pe VERA 2 
2 5 SM a bn SUN få NE Ar a = LJ Ler SR BO ka Tv Ner : ig 
ir 


NE AE Så I AA Aa 


NO oe 


ANAS PENELOPE. 


BLÄSAND, 1363 
HM 1a b C | d e f | g h VE | b C | d e | f g h i 
Äggets längd ......snnssssunnisssn sn BIBL BE Ag b42 | Bå [ER ES SR fa Aa B8,7 | "> 58,5 |- -bB,4 | bB,11 57,9 Bel 67 55 B4,7 
» [rain ck Fe mph ite VAA AL SIR 40 39,2 38,9 38,6 39 39,1 38,9 40 39,6 38,4 38,9 39 38,6 38,8 40 37,6 38 
» SPEER ALE Sr N ISA span Apr se 17,3 16,5 16,1 15,6 15 14 13,8 10 19,1 20,1 19,5 I 19,8 18,5 14 17,4 16,7 
D reducerade längd......... 1,43 eg 1,41 1,4 | 1,4 1,36 1,35 1,25 1,48 1,52 1,5 1,49 1,5 1,48 1,43 1,46 1,44 
D TOR TANGO) Iöleses ss boders or vå 2292 2183 2140 2092 2106 2076 2050 2000 2325 2246 2272 2266 2235 2223 2280 2068 2079 
ÄG 3 a b | 6 | d e 4 a | b C | 5 a b C d e 6 a b 7 
CT ST SE TER NAT 2 5 JR or FARSAN GORE SNS 52,8 59,8 52 50,9 50,5 56,5 55 53 56,8 55,3 54,8 54,2 52 56,7 49 55 
NISSAN OTECET ob ese Fe RNen RAA Sh ATT NR oc 38 38,7 38,6 31,8 01,8 39 38 37 39 38,8 38,2 | 39,4 38 38,5 350,8 39 
BARA GR AG Aa So SS SS SR sd SÅ 14,8 13,6 13,4 13,6 13,2 17,5 17 | 16 17,8 16,5 SS RYSARE MA NS 18,2 13,2 16 
DIA TERUCPLALG' LUNSG: sorsdoceds ris telss 1,39 1,35 1,35 1,36 Vd 1,45 1,45 1,43 1,46 1,43 PR : ,38 1,37 1,47 1.387 1,41 
BED NIE AEG orala rr se GARN BI 2006 2024 2007 1895 1884 2204 2090 1961 2215 2146 2093 213 1976 2183 1754 2145 


Ägg. Jemf. KINB., Sneda fogelägg. 


Ägg. Ovata, tillspetsade, gulhvita med matt glans. 


13 juni 1879, Island, SCHLÖUTER. 

24 maj 1868, Muonioniska, KNOBLOCKE. 

20 Maj 1867, Muonioniska, KNOBLOCKE. 

28 juni, Kvickjock; ovata. WESTERLUND. 

12 juni 1880, nedre Torneå, MOESCHLER. 

1864, Jemtland, BYSTRÖM; b abnormt litet, 

10 juni, Undersåker. ”'Något elliptiskt. WESTERLUND. 


TTR TAP SRA NR SS EE 


Bläsanden har endast få gånger träffats på Grönland. 

Hon kommer till Island sent, under första veckan av maj, 
är fåtalig vid Myvatn, men håller sig isynnerhet å sydlandet; 
lägger bland växter ägg 1 andra veckan av juni; lätet är högt, 
tecknas med ”pio', FaABER, 1822. Lägger 6—10 ägg, Krörer, 1857. 

På Färöarna ej sällsynt, H. C. Mörrner, 1862. Träffad i maj 
och juni, EF E£iLDEN, DRESSER. 

Kommer till Ostfinmarken i början av maj, bortflyttar i slu- 
tet av aug.; lägger 7—10 ägg i midten av juni; lagar sig bo av 
växtdelar, vanligtvis även med honans dun, ScHRADER, 1853. Läg- 
ger både hvita och gulhvita ägg, SoOMMmMERFELT, 1861. Vid Mortens- 
näs häckar hon allmänt; har stundom ungar d. $, enl. meddel. 
av Norpbvi. Var mycket talrik 1857 i fiere trakter, men isynner- 


het i Pasvig-elven; d. 
och Vesteraalen flockvis. 
är allmän även i sydliga, såsom i fjellvatten på sidorna 
om Gudbrandsdalen, 1881. 
av Boigz under hans år 1817 företagna resa. 
utanför "Trondhjemsfjorden; dunungar erhöllos d. $ 1870, Cor- 
LETT, 1871. Kallas Brunnakke och Pipand, finnes i trakten 
av Kristiania om hösten i ej ringa mängd, RAscH; kommer i maj 


F—7 voro ungarna ej flygga. På Lofoten 
Häckar isynnerhet i de nordliga trak- 
terna; 
norden 


BARTH, Träffades även i 


Är talrik på öarna 


och midten av aug. stundom i stor mängd; de festa bortflytta 
1 senare hälvten av okt., flere stanna till i nov.; erhållen d. 
1864; hösten 1871 iakttogos omkring 1000 stycken på Jäderen 
och mellan öarna utanför Fredrikstad och vid Hvalöarna många 
tusende; lever mest av vegetabilier, såsom frön av Bidens tripartita. 
Öster om Lindesnäs mest under flyttning och om vintern, CoLLEr'. 
I svenska lappmarkerna allmän under sommaren; häckar och 
är den allmännaste And i trakten av Muonioniska; om hon går 
upp till Kautokeino är okändt; hon lägger 7—38 ägg i juni må- 
nad, enl. en uppsats av KnoBLocK. I Lule elv iakttagen i början 


Erhållen i Kvickjock d. v 1867, enl. meddel. 


28 
[0 


av juni, BOoHEMAN. 


av EURENIUS; ägg d. $& erhöllog av CNnATtTrtisGIvs, enl. meddel. 


"9 = Suge 
sä Lå 
ww rt Län RE 


1364 ; BLÄSAND. ANAS PENELOPE. 


av WeEstERLUND. I Enontekis iakttagen under första hälvten av 
maj, ÅnGstRÖM. I Lule lappmark i mängd, Ume, Pite lappmarker 


allmän ända till fjellen, LöÖwEnHJELM, 1843—45. I Jemtland all- 


män, häckar; träffad i Åre av MEves, 1860, och i Undersåker d. 4, 
enl. meddel. av WEstErLUND; häckar i trakten av Östersund, 
OrLsson, 1882. I Dalarne erhållen d. få 1869, THEORIN, 1880. 
Vid Horndal vår och höst allmän, LunpBore, 1846. I trakten 
av Gevle temligen sällsynt, häckande, C. HARTMANN, 1859. Flyt- 
tar över Upsala-trakten, sällsynt, MzscH, 1844. 

Över Sandhamn flyttade två flockar 1884 d. ? kl. 5—6 f. m. 
vid jemn SV. bris, enl. meddel. av O. ExBotrenN. På Värmdön 
på flyttning ej talrik, enl. ÖDMANN, 1782. Under sommarn träffad 
vid Ekolsund, se ovan. HSäges vara vid Stockholm rar, WIiK- 


STRÖM, 1839. ”Torgföres ej sällan, men i ringa antal. DRESSER 


erhöll av MzEvzs hanar i ruggning, en skjuten i juli och en i okt., 
båda från Stockholm. På Mörkö endast under höst och vår, 
ExstrRöm, 1828. I Södermanland under sept. och okt. allmän. 
Talrik vid Nyköping, Sunpström, 1872. I Nyköpingstrakten på 
hösten talrik under sept. och okt., Lunpvovist. Erhållen d, 4 1866 
vid Claestorp, Greve LEWENHAUPT. 

Kommer flockvis om våren till Bråviken, LuUnpvDBore, 1864. 
Hon har under senare år börjat mera allmänt häcka i Tåkern, 
C. M.S., 1879. I Örebrotrakten under vår och höst, några gån- 
ger även träffad om sommarn, HöcgBErGe, 1863; erhållen i Svartån 
d. 3 1859; en i Ö. delen av länet under samma sommar, SUND- 
ström, 1869. I Kil under flyttning allmän, LÖwENHJELM, 1864. 
Häckar allmänt i trakten av Karlstad; kommer vanligtvis strax 
sedan Venern blivit isfri, CEpDErstrRöm, 1851. I trakten av Marie- 
stad sällsynt; i Vestergötland träffad häckande, GADAmMeERr, 1858. 
Kommer till Bohuslän i slutet av mars eller i början av april; 


stannar kort tid; få häcka; späda ungar träffade vid Strömstad 
d. 7. Om hösten till nov. stora flockar. Träffas i Bohuslän un- 
der höst och vinter, enl. meddel. av KorrtHorr. Under flyttning 
I Jönköpingstrakten, LAGERGREN, 1870. I Almesåkra ej sällsynt 
under flyttning; erhållen i Spexsjön, A. CARLSON, 1882. Häckar 
1 några sjöar. Vid Kalmar på hösten ej sällsynt, Tiszrivs, 1868. 

På Gotland under vår och höst sällsynt, enl. WALLENGREN, 
1853, men teml. allmän enl. Kormovin, 1871. På Öland under 
höst och vinter allmän, WESTERLUND, 1855; erhållen d. + 1878 
enl. meddel. av KorntHorr. I NÖ. Skåne här och der under vår 
och höst, WALLENGREN, 1849; ej sällsynt, GADAMER, 1852; i trak- 
ten av V. Vram sällsynt, LiLLJEBoORG, 1845. I Luggude härad 
under flyttning i temligen stort antal; skjutes mest på drag, G, 
JÖNSSON, 1881. Vid Vedelsbäck erhållen i okt., enligt meddel. av 
C. MönreEr. I Ousbyholm erhållen d. i? 1853. Erhållen i Öre- 
sund utanför Lomma; häckar ej i Skåne, ÅSTRÖM, 1859. Gamla 
honor erhållna i Sege å d. 1, 1868, vid Malmö d. & 1875, H 
1857, enl. meddel. av EvrEnwivs. Erhållen vid Fogelvik, 8. Skåne, 
d. $ 1842, enl. samtidigt meddel. av N. Bruzznivs. Kommer till 
Skåne före medlet av apr., drar norr ut i slutet av samma månad, 
återkommer i aug., flyttar bort i nov. eller dec.; en del stannar 
så länge havet är öppet, NILSSON, 1858. ; 

I Danmark mycket talrik om vintern vid kusterna, TEILMANN, 
18253; flere gånger erhållen under häcktiden, såsom vid Esrom sjö 
och i Randers fjord d. ? 1870, då en flock om 20 st. hanar 
lakttogs, KIJZERBÖLLING, COLLIN, men bo eller ägg ej funna, så 
vidt kändt är. De nämnda hanarna kunna hava kommit från annat 
håll för att rugga, då man i norden lakttagit flyttande flockar 
av hanar redan ijuni. På Sylt och Föhr mycket talrik på flytt- 
ning; 1877 fångades 3,590 st., en mängd skjutna oräknade, Ron- 


WEDER, 1880. År 1880 fångades på Föhr 905, på Sylt 829, 


på Amrum 300 eller tillsammans 2,034, Jahresb. Drar i sept. 
till midten av nov.; en del övervintrar; på vårflyttning i slutet 
av febr. till apr. På Wangerooge uppehåller hon sig en längre 
tid under hösten, WizrxEn, 1877. Flyttar i Hertigdömena om 
våren från SV. till NO., Boir, 1819. Häckar allmänt derefter 
vid havskusterna; under nov. till mars temligen fåtalig, RoxWwE- 
DER, 1875. År 1876 slutade vårtåget d. 3, hösttåget d. ?; om 
vintern talrik; vid Flensburg 1877 regelbunden om vintern, Jah- 
reshb.; nämnes från SV. Töndern, J. P. MörrneEr, 1876. Vid Hu- 
sum övervintrade många 1877, Jahresb. 

Om dess flyttning i Finland har PaArmÉn 1873 offentliggjort 
M. v. WricHts uppteckningar. Kom till Uskela d 7? 1851, 7 
1853, + 1854, J. v. WricHt, 1857. Häckar allmänt, talrikast i 
N. trakter. I slutet av juni 1856 flyttade flockar av hanar i full 
sommardrägt dagligen S.-ut, PALMÉN. 

I hela Ryssland, Sibirien och Kamtschatka i träsk, floder 
och sjöar talrik och en av de allmännaste arterna. Under vin- 
tern fockvis vid sydliga havskuster, vid lugnt väder på haven, 
vid stormar sökande land, PaAirzas. — I Arkangel erhöllos unga i 
dundrägt i juni 1861, ScHLeEeEr, 1866; är allmän och häckar, 
ALSTON, BROWN, 1872; mycket allmän under sommaren, SEEBOHM, 
1882. I S:t Petersburgs guvernement under hela sommaren en av 
de talrikaste arterna, BrAnot, 1880. På flyttning vanlig, men 
häckar ej, E. BöcHnErR, 1885. I Kurrista i juni 1854, SEiIDLITZ, 
1860. I Kurland talrik, GozBEL, 1873. Förekommer även 1 Lif- 
land och Polen. I mellersta Ryssland mindre talrikt häckande, 
finnes i Tula och Tambow, häckar i Volgas sumptrakter, Bocpa- 
Now. Vid Wischera, 62 n. br., BraAnpr, 1875. Vid Ekaterinen- 
burg häckar hon sällan; är i SÖ. delarna av samma guvernement 


Sundevall, Svenska foglarna; forts, af Kinberg, 1881-6. 


BLÄSAND. ANAS PENELOPE; = 0000 CMR Sr ANA REA SE 1365 


talrik likasom i Shadrinsk; talrikare i Urals sjöar än i dess step- 


per, SABANEJEW. Vid Uralfloden erhållen av LEHMANN, BRANDT, 
1852. På flyttning i Uman: 1867 i—"7, Y—'; 1868 +, 4; 1869 
3, 9—10, GOEBEL, 1871. I Astrakan ganska allmän under flyttning, 
häckar nordligare, HENKE, SEEBOHM, 1882. På Krim talrik, TaAY- 
LOR, 1872. I Kaukasus, BoenDANOWw, SCHALOW, 1880. 

Skall hava erhållits av HEverin i Ljamtschina-viken; på Nov. 
Semlja, THÉEL, 1876. På Waigats i en sötvattensjö erhållen i 
sept., v. HEveLriN, 1872. Mellan Ust-Zylma och Alexievka myc- 
ket talrikt häckande; på flyttning d. 7; d. & funnos talrika bon; 
Yooshina var den nordligaste plats, der hon träffades. Färska 
ägg funnos vid Alexievka till i medlet av juli, SEEBoOHM, BROWN, 
1876. Då isen gick upp vid SEzBoums vinterkvarter i Jenissej 
mycket allmän. Det första boet med 7 ägg erhölls d. 5, SEE- 
BOHM, 1879. "Träffades vid Tjumen under islossningen, LEPECHIN. 
Vid Obdorsk i juli; häckar på tundran, FinscH, 1877, I Turke- 
stan, SEVERZOW; häckade i Boganida, v. MiDDENDORFF; iakttagen 
i N. Angara, kom till Tarei-nor d. 3; iakttagen i Central-Onon 
d. 6, Rapoor. I Amur allmän, v. ScHrenoK. I Ö. Sibirien på 
genomtåg, kommer vanligen i första dagarna av maj, drar bort i sept., 
TaAczANOWsKI, 1873. Erhållen nära Kashgar-Tokai d. ?0, MENz- 
BIER, 1885. Marka-kul &, FinscH. I Kamtschatka, SwIinHoE, 1876. 

I "Tyskland allmän under flyttning, häckar undantagsvis. På 
Darserort iakttagen i sept 1857, v. Przzs. I Danzig talrik på 
flyttning, BöcK, 1850. Flyttande i trakten av Schwerin, v. PREEN, 
1856; år 1878 regelbunden om vintern; år 1876 om vintern på 
Seeburg-sjön 50 st. d. 7; vid Schlosskämpen 1857 d. 7 7 st., 
d. 7—7 kommo starka tåg, d. i det sista. I Pommern 1858 d. 
F vid + 2 till 3; d. $ 1862 vid SO. vind och 0 till — 5'; vid Schloss- 


kämpen i små flockar på Radi; d. Y 1863 vid V. vind och —2 


216 


PIPA 
KÖLSEY MR a 


TRO: nn : ; NR | BLÄSAND. ANAS PENELOPE. 


till 0-8 st.; d. 7—7 flere stora flockar; d. Y 1864 vid V. vind 
och + 2 till 4” ett tåg om 50 st., Hinrz, 1857, 1861—464. I Neu- 
vorpommern 1877 regelbunden om vintern. I Hindenburg vid 
Stettin 1878 på drag, Jahresb. På öarna vid Riigen vår och 
höst vanlig; från början av okt. till medlet av dec. uppehöllo sig 
oräkneliga bland tången både om dagen och på aftonen, H. ScHIL- 
LING. Vid Usedom och Hiddensö under flyttning i oräknelig 
mängd, HornNscHUCH, SCHILLING, 1822. På isen vid sistnämnda ö 
lågo många d. 7—3 1853 dels döda, dels med frusna fötter, Quis- 
TORP, 1858. HNäges vara talrik och häcka(?) vid Thorn, RATHEE, 
1846. I Mark under hösttåg i nov. teml. talrik; i mars och apr. 
enkla eller parvis, VANGEROW, 1855. Förekom enl. senare upp- 
gift i Mark endast på flyttning i slutet av mars och slutet av 
okt., ScHALOWw, 1876. 
1879. Övervintrar i Tyskland; i Anhalt ej sällsynt, under som- 
liga vintrar i stor mängd, bortflyttar vid starkare frost, NAUMANN; 
förekommer i mossarna mellan Elbe och Saale; uppräknas bland 
"häckande foglar av Päissrner, 1856. Uppgiften om dess häck- 
ning är tills vidare att anse osäker. I trakten av Braunschweig 
den vanligaste arten på flyttning i mars och apr., R. BLAsIus, 
1862. I Gronow, Hannover, under vintern, stannar någon tid, 
men är sällsynt, A. MEYER, 1883. I Miinsterlandet, ALtum, 1863. 
BoLsSMANN nämner den 1852 såsom ”häckande', hvilket icke blivit 
bekräftadt. 

Vid Walkenried 1876 från nov. till mars; 1877 iakttagen d. 
7-7, 10, 10; 1878 oregelbunden på flyttning; iakttagen d. i; 1880 
d. 3 sågos 4 st.; 1881 flere gånger sedd på Steinbruchteichen; 
vid Trachenburg 1878 ej talrik; vid Stiege 1878 regelbunden på 
flyttning, 1876 på drag om vintern; vid Seesen 1877 på flytt- 
ning; vid Cronenberg 1877 regelbunden om vintern; vid Alten- 


Anses häcka i trakten av Saabor, ToBIAS, 


kirchen 1879 regelbunden på flyttning, Jahresb. Takttagen vid 
Miihlheim vid Köln, RutHrL, 1852. Vår och höst på Rhen och 
nästan årligen i Westerwald, RömMer, 1863. Vid Arnsberg i små 
flockar på flyttning, SUFFRIAN, 1846. I stora flockar i Schlesien 
på flyttning; få kvarstanna, GLoezEr, 1833. Kom till Frankfurt 
a. M. d. 3, A. v. Homeyrer, 1858. I Wupperthal, HorFrr, 1850. 
I Neuwied om vintern ej sällsynt, börjar komma i okt., de flesta 
vanligen i medlet av nov. till midten av dec.; kommer tidigast 
på våren, vanl. i midten, stundom i början av febr., BRAHTts, 
1855. Flyttar över Kurhessen, ScHwAAB, 1851; i Niederhessen 
ej sällsynt under höst, vinter och vår, SEzEKORN, 1864. Flyttar 
under många år över trakten av Halle a. S., E. Rer, 1874. Vi- 
sade sig vanligtvis vid Friessnitzer-See redan i aug., L. Brr. 
Förekommer i Schlotheim, N. Thiiringen, LUNGERSHAUSEN, 1853. 
'Saknas' i Ö. Thiringen, enl. LizBE, 1878. Kommer talrikt och 
årligen till Wetterau i okt. och nov.; flyttar tillbaka i mars; köt- 
tet utmärkt, JiaEr, 1858. 

I Bayern talrik; i nov. 1853 i flockar om 20—30 st.; 1854 
3—början av apr.; d. å—'; de första d. 7—$, en hane i sommar- 
drägt; d. i syntes de sista; 1855 började vårflyttningen d. 3; 
hvarje dag derefter till slutet av maj syntes flere flockar; i sept. 
4 st., d. 7 kommo större flockar; d. 3 godt drag, bäst d. H; stora 
skaror stanna på Donau till sent i dec.; återvänder d. 3, d. 2—Y 
i flockar om 80—100 st., på hösten 1856 kommo de i medlet av 
sept.; vårdraget i V. Memmingen d. 3—3 10 st., d. $ ett par; i 
Mittelfranken under flyttning i sept.—dec. och i mars—apr. 
vanlig; enkla par träffas i maj, kallas Schmia; till Aischtrakten 
under milda vårar i slutet av febr., men vanligtvis i medl. av 
mars; draget är starkast i slutet av mars och början av apr., då 
man får se flockar om 30—250 st.; återkommer i slutet av aug. 


BLÄSAND. 


eller i början av sept. eller okt.; stannar till slutet av nov. i 
flockar om 30—50 st., bortflyttar vid sträng vinter; parning iakt- 
tagen i vattnet d. $ i Memmingen, JicKzr 1855—066. 

Förekommer i Wirtemberg, CALWER, 1853; i Erlangen, Höch- 
stadt a. d. Aisch d. 7—37 1871, G. v. Kocn 1872. På Untersee 
under vintern och början av vårflyttningen, WALCHNER, 1835; även 
på Neukirchs ängar, då de stå under vatten, GOELDLIN, 1879; är 
ej just talrik på Bodensjön och Rhen, STtÖLKER, 1867: 1 Schwa- 
ben, Neuburg, Mindelthal och vid Memmingen teml. sällsynt om 
vintern och på flyttning, Lzv, 1855. I Mindel- och Kamelthal 
ofta på flyttning, LANDBECK, 1855. 

I Schweiz höst och vår sällsynt, men om våren talrikare, 
häckar, MEISSNER, ScHINZ, 1815. I Schaffhausen, GoELDLIN, 1879. 
I Gené&ve-dalen om hösten regelbunden på flyttning, F.-BEAUMONT, 
1851. 

I Oberlausitz i stora flockar på flyttning; ”häckar sällan”, 
ToBi4s. I Böhmen på flyttning talrik, torgföres ofta i Prag; 
säges häcka sparsamt, A. FritscH. I Mähren och Schlesien på 
flyttning och under vintern, ScHwaB, 1854. Vid 'Troppau 1881 
d. Y, Jahresb. Kommer till Galizien och Bukowina i sept.— 
okt. talrikt; stannar här under milda vintrar, ZAWADZKI, 1840. 

Kommer till några platser i Österrike d. —1, bortflyttar 
d. —3, K. FRITSCH. Erhållen i trakten av Salzburg, v. TscHusi, 
1875—77. Takttagen i Tyrolen i febr., ALTHAMMER, 1857. Vid 
Wien erhållen d. 13, K. FritscH; talrik på Donau under höst och 
vinter, Kronpr. Ruporr m. fl., 1879. Kom d. & till Neustadt, 
Krain, SEIDENSACHER, 1860. På Donau talrik, FinscH, 1859. I 
Neusiedlersjön i maj, 1821, v. PEtLzELn, 1871, Gr. MARSOHALL, 
1882. Vinter och vår ej talrik i Vorarlberg, BruHin, 1868. Vid 
Mariahof 1856 d. 7—7 talrik, HaAnr, 1856; 1880 d. 4 4 st., d. 


ANAS PENELOPE. | 1367 


i 14 st.; 1881 d. 3 4 st, d. 7 1 st. d. 2 27 st, d. Y 7 st. di 
1, d. it 6 st., Jahresb. I BSiebenbirgen endast under flyttning 
norrifrån, LANDBECK, 1842. En erhölls vid Orawitz 1881 d. ge 
Jahresb. I Holitsch, FincEr, 1856. 
synt om vintern och under flyttning, sedd vid Zåh, DANnForp, 
Brown, 1875. I Herzegowina, K. BAvER, Vv. T8cHUsI. 

I Oldenburg på flyttning stora skaror, skall stundom häcka 
1 Marsch- eller Stadingerlandet, v. NEGELEIN, 1853. År 1856 
började hösttåget i Oldenburg d. tå vid + 9,6" och SO. vind, WiEP- 
KEN, 1857; år 1878 regelbunden på flyttning. I Hamburg torg- 
förd 1877 d. 12; 1878 regelbunden hela vintern, Jahres)b. 

I Friesland under vår och höst i stor mängd; säges hava 
häckat. En bastard av denna art och A. acuta erhållen i jan. 
1862, ALBARDA, 1866. Antalet otroligt stort i Ostfriesland i sept., 
v. DrostE, 1867. På Borkum under sept.—juni mycket vanlig: 
börjar komma i aug.; d. Y till in i nov. väntas hon i mängd, till 
många tusen; vid stark frost drar en del bort, men en mängd 
övervintrar. Då en skara lyfter, låter det som ljudet av galoppe- 
rande hästar; fångas i nät, v. DrostE, 1864—69; träffad i sept., 
ALtTUx, 1866. I Holland tillvaratagen d. 7, 4, HB, 8 1860: d. & 
1859, ScCHLEGEL, 1866. 

På Shetland årligen flyttande i sept. och okt., några över- 


I Transsylvanien ej säll- 


 vintra, återkommer på våren i stor mängd, EDMONDSTON, 1823. 


Säges häcka på Orkenöarna, Hav. På Irland under vinterhalv- 
året talrik, enl. THomPson, som 1851 lemnat flere detaljer ap- 
gående dess flyttning och jagt, hvartill må hänvisas. 

I Storbritannien om höst och vinter allmän; till Humber kommo 
under sept.—nov. nästan endast hanar, Corpraux. Häckar i Skot- 
land, GRAY; i begränsadt antal i N. Skotland, JARDINE, 1843, men re- 
gelbunden på tre ställen; säges vara funnen häckande även i Eng- 


LJ NN JG pb. - i ff -4 Fe NIER fri ” T- 
0 nea & vRLLE FANS a rd ; ”-& AS re v 
ad fr: le NESS FIG / 


BLÄSAND. 


1368 


Är mycket allmän om vintern; 
de flyga högt och 


land, A. G. MorzE, 1865. 
bort SR ofta under första veckan av mars; 
åt norr, BRooKE, 1873. 


flyttar 


I Belgien allmän i början av våren och om hösten, ävenså i 


N. Brabants kärrtrakter; sällsynt i inre trakter, pE SELys, 1842. 


I Frankrike häckar hon mycket sällan, LABoucHirRE; mycket 
allmän i N. trakterna under vår och höst, i slutet av febr. eller 
början av mars och i okt.; förekommer i Boulogne, DEGLAND, 
1855. Normandie, O.-GALLIARD, 1873. 
komma till Savoyen på hösten, 


Är en av de första, som 
neml. i medlet av sept.; antalet 
ökas tills vattnet fryser, då de draga vidare; återkommer i slu- 
kallas vid Saö- 
MARCHANT, 1869. 
Nämnes från Lyon, O.-GALLIARD, 1855. Övervintrar ej sällan, men 


få häcka i Provence, J. W. v. MöLLer, 1856. 


I Portugal om vintern, A. C. SwirH, 1868. Vid Santander 
d. 5; stora flockar i nov. Kommer till Spanien i början av okt.; 
ett större antal i nov., är den allmännaste arten, så att hon stun- 
dom träffas i tusental; flyttar åter bort i slutet av mars, en del 
IrBY, 1875,-83. Ansågs tidigare för till- 
fällig och ej allmän i jan.—febr., NAcEiro, 1850. I Guadalquivir 
träffad i maj 1875, Lord LiLForbD, DRESSER. Allmän om vintern 
i Albufera, VivaL, 1851. I Murcia om vintern talrik, R. BREHM, 
1858. Tidigt på våren i S. Spanien, SAUNDERS, 1871. 


tet av febr. eller mars; förekommer i Cöte-d'Or; 


ne's stränder petit mion, även rougeot, 


dock ej förr än i apr., 


Erhållen d. 7 vid Korsikas kuster, WHArton, 1876; var tal- 
rik under vintern till början av mars, WHItEHEAD, 1885. På Sar- 
dinien mycket allmän om vintern, SALvADorI, 1865, och om våren, 
G16Ln1iouI, 1865. I Italien under vintern vanlig. Förekommer i Tos- 
cana, SavL Torgförd i Cannes i jan., Lord Linrorp. På Sicilien 


ANAS 


EN Dag os ma nl La TM) AG 4 
hl LE ha Eg TEN 1 - 
fy LJ ls - JA I ) SM - 4 Y. 

ET ESA yr sä kd BER NR äg NG 
Fn Pr VP - ER RN LR 


PU SLIFA PEO Na ENE 


RE 


: LE Sr a KE a Ta [BA 
1 $ Ar rg NS BÖKSRa SK , FS 
FP Kr Vall s TR RIU j Q > NM. 
2 rr E ra NY, L Å fö Ru AG ; SR ög far S 
hn + [NEN vi i v 
2 e 


PENELOPE. 


i kärrtrakter mycket allmän under vintern; vid Messina på flytt- 
ning; erhålles om våren på sjön Phare, MALHERBE, 1843. På 
Malta i dec.; kallas Silfium, ScHemBrRI, 1843; är här ej sällsynt 
om vintern; stundom på våren och sommaren; erhållen d. $, OC. A. 
WzRriGHr, 1864. 

Vid Stadlhof 1880 på flyttning, träffad d. 
talrik på flyttning i nov., stannar till mars; 
Jahresb. 

I Macedonien vanlig, DRUMMOND. 


3; vid Pirano 1880 
iakttagen 1881 d. Hi, 


I Grekland under vintern : 
en av de vanligaste arterna; fälles från bakhåll; köttet mycket 
smakligt, v. p. Mörnz, 1834; från slutet av nov. till slutet av mars, 
ju kallare temperaturen, desto talrikare kommer fogeln, LiInDER- 
MAYER, 1860. Torgföres ofta, KRÖPER, 1875. En av de allmän- 
naste vid Missolonghi i febr., Lord Litnrorp. På Joniska öarna un- 
der vintern i mängd, DruMmmonb; isynnerhet talrik vid Livitazza, 
Powys, 1860. Övervintrar talrikt på Cykladerna, ERHARD, 1858. 
På Medelhavets kuster i allmänhet om vintern talrik, SPERLING. 

På Svarta havet och i Turkiet allmän om vintern, ELWESs, 
BucKLEY, 1870. På flyttning och om vintern, SEvErRzow, 1876. I 
Dobrudscha under hösten på sjöarna, SIntEnis, 1877. Vid Smyrna 
om vintern, SPERLING. 

Förekommer på Madeira, Harcourt. I Ö. Marocco och Tan- 
ger talrik på kärr, DRAKE, 1867; i stora flockar om vintern, kom- 
mer under aug. och sept., bortflyttar i mars och apr., IRBY, DREs- 
SER. I Constantine, Algeriet. I Fezzarasjön i slutet av april 
1855, Buvrry, 1857; mer eller mindre allmän i vattendragen iN. 
Afrika; även i Sahara, Tristram, 1860. I lägre Egypten; på 
Menzaleh-sjön talrik, A. Brzrm, 1847—49. TIakttagen mellan nov. 
och jan., A.L. Apvsams, 1864; ALLEN, Drake. I NÖ. Afrika på 


Nilen i jan., HARTMANN, 1863. Torgföres talrikt i Alexandria, 


SE EA a 
Ås RV» FÄR PPS RT 
LETA rr FAP 
IN Ar JA > S 
FS EE a 


- 


4 KD a NV +” ST SAT 3. FI LIONS TN je kh AE ST AR 
SEN TRE SVEIN Erp ÄR SD rask fs Vf LR sag. LA mn FSA KE TA VERS (NE VIA 
- Vv MA Med äre Vis Fe fe Harnag bt Vs na a ja 4 Af 
ar å F ya ST .- 4, + ie FÅ > 4 3 ' £ LO | (3 up 
5 4 ' LA se-4 cr AE rå NÅ ”é Ar de + a RI - Ar år nb ty tg På fd MN 
ENT Fo SE a FASA VA MT SE SE El KRT a pe Sa IPREN SD) et le A,B 
E j , ch (N KÖ - AR 1 5 | C$ [LME kr Lek AK Y ; 
ÄR La AM on he mL än LL vin K - Jpeg 4 3 
3 så Kär ENT = 


BLÄSAND. ANA8S PENELOPE. ER 1369 


SHELLEY, 1871. I Nubien i okt. och nov. I Röda havet till Saua- 
kin, Hevaeuis. Erhållen i Abyssinien, RöreEL, ScHLEGEL, 1866. 


Allmän i Palestina, Tristram, 1868. I Kandahar få erhållna, 
neml. d. 7 och 7? 1881, G. SwinHor, 1882. Allmän i Kattiavar, 
J.H. Liovyp, 1873. I Sindh talrik, A. O. Humz, 1872. Persien, 
Bushire, EicHWALD, S:t Jors. Endast på flyttning i Gilgit, en 
ensam erhållen d. 7, ScurnLy, 1881. I Indien i små flockar, 
JERDON. I Centralindien ej sällsynt, SwWwinHoE, BARNES, 1885. 
Allmän vid Umballa, BEAvaAn, 1868. På Ceylon, HARTLAUB, 1854, 


m. fl. Fåtalig i Oudh och Kumaon under den kallare årstiden, 
IrBY, 1861. 


Träffad mellan Takoo och Peking; d. $ i Amoy. Antecknad 
från Hainan, SwiInHozE, 1861—70. I S. Kina och på Formosa, 
SCHLEGEL, 1866; om vintern i mängd, SwinHorE, 1871. I Mon- 
goliet i slutet av våren fullt hemmastadd, DaAviv, OUsTALET, 1877. 


I Japan erhållen, TEMMINCK, SCHLEGEL; flockvis i Tokio om 
vintern; allmän i Yezo vår och höst, SwinHoz. Vid Hakodadi er- 
hölls en hane i vårdrägt, CaAssin, Parry; allmän d. & 1865, 
WHIitELY, 1867. 


Erhållen vid Bintulus på Borneo i nov. 1875, SHARPE, 1877. 

I N. Amerika förekommer utom den närstående Anas ameri- 
cana Gwu., hvilken anses vara en skild art, även vår fogel, hvarom 
följande uppgifter torde gälla. Hon är icke endast tillfällig, LAw- 
RENCE, 1860; förekommer i New-England, Covzs. Hon häckar 
1 nordliga trakter, DRESSER, 1876, förekommer vid atlantiska ku- 
sten under flyttning, ScHrLEeEL, 1866; ej sällsynt och torgföres, 
DrEessErR. Tillfällig i N. Illinois, Rivewar, 1871. Träffad 1 Wis- 
consin d. iv 1862 av svensken TH. KumMLuin, enl. ScHLEGEL och 
Covzs. Förekommer även på Ounalaska, DanrL, S:t Michael myc- 


ket sällsynt, MATsOcHIE, ZIEMER, 1885. Prybilowöarna, ELLIOTT, 
DRrEesseErR. I Californien, ScHLEGEL. 

Erhållen på Marshallöarna, FinscH, 1880. 

Bläsanden besöker såväl sötvattenssjöar och bäckar som ha- 
vet och havskuster. 
samma individer. 


Stora flockar mycket skygga, men ej en- 
Flygten är snabb och lätt, flyger vanligtvis 
kortare sträckor i rak riktning och än med den ena, än den 
andra sidan nedåt vänd, höjande och sänkande sig. Vingslagens 
ljud låter som ”fufufu”. 


Lätet är hvisslande, högt och skarpt; det tecknas mycket olika 
'viv viviv'; i en zoologisk trädgård skrek hon ”vi vi med upp- 
sträckt huvud och vidöppet gap. På Borkum hördes hanens läte 
"'huijuk', honans ett kort ”huik” eller ”huök”, stundom ”huökrrr”. 


Födan är ofta densamma som närstående arters, men mera 
sällan förtär hon säd. Den utgöres av vatteninsekter, små kru- 
staceer, maskar, fiskyngel, men mest vegetabilier, fina rötter och 
skott av vattenväxter samt frön, även av Ranunculus Hammula såsom, 
enl. CorrEett, i sept. vid Kristiania. Hon dyker ej efter födan. 
I Bayern, enl. JäcKEL, om våren blad av Ranunculus repens; Po- 
lygonum hydropiper och Sparganium och i okt. Sniglar, manna- 
gräs, hvarjemte magsäcken innehöll sand. På Borkum söker hon 


sin föda under natten, förtär mest saltvattensväxter. 


Hon bygger sitt bo på marken, stundom under en enbuske, 
1,200 alnar från vattnet, såsom Corrett funnit. Det utgöres av 
en håla i marken med bädd av dun och få fjädrar blandade med 
något mossa och få grässtrån. Hon lägger 9—12 ägg; v. NATHU- 
sivs hade erhållit från Lappland ägg, som voro mycket tunna. 
Ungarna utkläckas efter 24—25 dygn. 


Fiender har hon i Falkar, Hökar; Havsörnar följa dem på 


rr ET 


1370 BLÄSAND. 


flyttning åtminstone till Tysklands kust. Råttor, Mus decumanus, 
och Hypudeus aquaticus, taga hennes ägg och små ungar. 

Skjutes hos oss endast tillfälligtvis vid andjagter. Fångas 
på Borkum med nät om 25 stegs bredd, 15 fots höjd, utspända 
mellan två stänger, vid hvilka nedre delen är löst fästad. De 
sättas så lågt, att vid högt vatten deras nedre del hänger ned 
deruti, och då fogeln av denna och andra arter vid stigande vat- 
ten drar åt land, fastna de i näten. 

Köttet är ganska godt, mindre dock om våren, och då den 
lever på havskusten, är det utmärkt. Flere, såsom PALras, anse det 
Anses i Frankrike mycket godt, 
lagas 'en caréme, comme chair maigre', DEeLAND. 


mycket sämre än Gräsandens. 


Hon vänjer sig snart vid fångenskap och lever såsom tam 
flere år och fortplantar sig även. Hon förtär derunder korn, havre, 
m. m., liksom den tama Ankan, men håller sig skild från övriga 
fjäderfän. 


Ibland fjädrarna leva: 
Docophorus icterodes NItzsoH och en art Trinotum. 


I inelvorna äro funna: 


Strongylus nodulans Rup. och S. uncinatus LUNDAHL, i ventrikelns hin- 
nor; Åscaris marece BILLINGHAM; Echinorhynchus polymorphus BREMS.; Disto- 
mum echinatum ZED.; Mongstomina alveatum Mzrur.; M. attenuatum Rup.; 
Notocotyle triserialis Dries 3; Sena gracilis Ruv., alla i tarmarna. 


Penelops GESN., Av. 1555, 105. GEsn. Red. 1669, 88. 

Anas fera fusca I. media GESN., 1. c. 112. GEsn. Red. 94. KLHrinN., 
Av. 1750, 132; Vög. 1760, 243. 

Anas fistularis GESN., Av. 1555,117. ALpr.,l. c. OC. 43, p. 71. JOoENsT,, 1. c. 98. 
KLEIN, Hist. Av 132; Vög. 244. Br Orn. VI 1760, 391, sd. 1763, 
II 464. Brenm, V. D. 1831, 874. 

Penelope ALDR., Orn. 1635, III, C. 39 p. 68. JOoHnst., Av. 1657, 98. 

Anas penelope L., S.N. II 1740 46; VI, 1748, 22; Xx 1758, 126. Gu., L. 


Hist. 


ANAS 


PENELOPE. 


S.N. 1788, 527. PALL. Zoogr. II 1811, 251. Borr, Wied. Zool. Mag. 
I 111 1819, 141; Reise NOR 1822, 97. FABER, od 1822, 77;  Höcka; 
Vög. 1826, 65, 145 etc. EpmM., Mem. Wern. Soc. 1823, 274. W. vw. 
WkeriGHTt, V.A. H. 1826, 298; v. infr. EKSTR., Mörkö 1828, 35. RasocH,N. 
Mag. f. Nat. 1838, 357. Marm, Kroy. Tidsskr. 1840, 184, 209. ANDR.,, 
V. A. H. 1841, 211. Navu., V. D. XI, 1842, 724. LANnpB., Isis 1842, 
202. Drummx., Ann. a. Mag. N. H. 1843, 422. Löv., V. A. H. 1843, 
404,-8; 1845, Ab Öfv. V. A. F. 1864, 315. ScHLEG., Rev. 1844, 114; 
Mus. Ans. 1866, 40. Bomrm., Öfv. V. A. EF. 1844, 96. DILE Obs. z. II 
1845, 54; V. A. H. 1850, 300, 323. RaArtHEE, N. preuss. Pr. -bl. 1846, 
Sep. 16. SUFFR., Arnsberg 1846, 158. LunpB., Öfv. V. A. F. 1846, 44, 
M. v. WzR., Vet. Soc. Handl. 1847, 63. A. Bas. N-a 1849, 1 H. 57. 
WALL., öe V. A. F. 1849, 309. L. Brenm, N-a 1850, 2 H. 27. HorrFr, 
RT Nac., Mem. Madr. Ac. 1850; J.f.O. 1855, 305. BöcKr, Bericht. 
1851, 8. SR Carlst. 1851, 12, 13, Bläs-and; Öf. VED 1876 n. 
4, 62. W.v. Wzr., Göt. Handl. 1851, 79. Gap., N-a 1852, 3 H. 4. BRANDT, 
Beitr. Russ. R. 1852, 328; Bem. d. Wirb. 1875, 70; J.f.O. 1880, 248. 
LUNGERSH., N-a 1853, 103. ToB., J.f.O. 1853, 218. ScHRAD., 1. c. 318. 
SOHILL., 1. c. 377. NEG., N-a 1853, 449. WaALL., N-a 1853, 89; 1854, 
271-2. WEeEstERL., Göt. Handl. (1853-4) 1855, 71. Pässr., J.f.O. 1856, 66. 
v. PREEN, N-a 1856, 79; 1858, 77. J.v. Wr., Öfv. V. A. F. 1856, 44; 
Kuopio, 45; Uskela 1857, 118. HaAnrF, Sitz.-b. z.-b. G. 1856, 92. Karöp., 
N>a LOGG bötlo 490 BUYR, JAO LSS La Måtg CR SVAR 
1858, 89, 93,-4,-6. BALD., N-a 1858, 136. R. BrEnHn, reg GAD., 
PIREN rår ana RoGeEr, Rev. & Mag. Z. 1859 n. 4. &C. Hartw., Str. 
Bidr. 1859, 18. Åstr., Lomma 1859, 21. Finger, J.f.O. 1859, 386. 
ÅNGSTR., Öfv. V. A. F. 1860, 154. v. SCHRENCK, Amur. 1860, 471. 
FN J.f.O. 1860, 313. Pow., Ibis 1860, 353. RezinH., Ibis 1861, 
13. Hämta J.£.O. 1861, 220, 307; 1864, 97, 191; 1865, 242. H. C. MöLL., 
Vid. Meddel 1862, 30. SomMmERF., Öfv. V. A. F. 1861, 86,-9. HögGs., Öre- 
bro 1863, 18,-9. Rappe, S.Ö. Sit 1863, 23, 363. ALrtumM, J.f.O. 1863, 
109; 1866, 106. (LUNDE ,) Jägarf. Tidskr. 1864, 99. C.A. WRr., Ibis 
1864, 155. Corrett, Christ. 1864, 208; Hvalo 1866, 42; Vid. S&S. ork 
1868, 177; N. Mag. f. Nat. 1871, 215; 1877, 114. Muzv., Öfv. V. A. H. 
1860, 222; 1868, 289; 1871, 781. Sarv., J.f.O. 1865, 324. DrArzr, Ibis 
1867, 430. Bzruut., Abh. z.-b. G. 1868, 255. Tis., Ö. Smål. 1868, 32. 
A.C. SmitE., Ibis 1868, 456. SUNDSTR., Örebr. 1869, 95; Jägarf. Tidskr. II 
216; Bih. VA, H. 1872 n 3, 34. v. DRostE, Bork. 1869, 290; Z. G. 
1870, 21. Tacz., J.£.O. 1870, 55; 1873, 110. Branopt, Wirb. N. Russl. 
1870. ELw., Book Ibis 1870, 339. SwIinE., Ibis 1870, 366; 1876, 335. 


pr FLN TAL LA i ÄTA är ot UD Är Fal na I UAN 

I RR pra BE förd Så SENANS Se SS NFS JKT hf VÄN el Röd Fa) SLBA SA AVES roma RA KORV et 
SÅ Sd | rd -.- Sr SS NE 4 - 5 i gu ar 

- Ra SR NR RER SER. ir 
pe Pr z 
JF 
a + 
STJERTAND. 


KorLm., Gotl. F. 1871, 14. GozrB., J.f.O. 1871, 148; 1873, 13. RIDGW., 
Ann. Lyc. N. H. N.-Y. 1871, 389. v. HevaL., Ibis 1872, 64. TaAYL., 
Ibis 1872, 233. Parm., Finl. Fogl. II 1873, 391. C.S., Jägarf. Tidskr. 
1867, 6. SCHAL., J.f.O. 1876, 13. Szrv., Ibis 1876, 420. SEzEB., Br., lc. 
444. DANF., Br., 1. c. 427, P. Orss., Öfv. V. A. F. 1876, n. 3, 124. 
F1inscH, Ibis 1877, 57, 61; 1880, 333. Sint., J.f.O. 1877, 69. WIiEPK., 
1. ce. 430. ToB., Örn. C. 1879, 144. SEEB., Ibis 1879, 160; 1882, 384. 
Kronpr. RupDoLF, Br., J.f.O. 1879, 128. Tuzror., Fört. 1880 (4). Jah- 
resb. J.£.O. 1880, 90, 403; 1882, 104-5; 1883, 72-3. FinscH, Abh. z.-b. 
G. 1880, 263. Bipp., Ibis 1881, 100. ScuLnry, 1. c. 593. Bar., Mitth. 
Orn. Ver. Wien 1881, 29. v. NaArH., J.f.O. 1882, 150-2. CaArLs., Ötv. 
V. A. F. 1882, n. 1, 36. Ourss., 1. c., n. 10, 45. HENKE, SEEB., Ibis 
1882, 228. RB. MEI., J.f.Ö. 1883, 398. MENzBIER, Ibis 1885, 358. 

Anas capite brunneo L., En. I 1746, 38. 

Rödnacker PontoPpr., Norw. II 1754, 127. 

Anas penelops L., Fn. II, 1761, 44; S.N. XII, 1766, 202. BRÖUNN., Orn. 1764, 
n..t2-4, PH. MöLrL., I. 5. IF 1773, 294; "Mörr., Prodr: 1776, 15. 
Cuv, Ri A. 1817, 538. 

Anas cogolea S. G. GmMEL., Reise I 1770, 77. 

Anas kogolka S. G. Gr. NGE et 0 VILT 1, 400) plog: > OM, ILSA, 

| 527. &L. BrermM, V. D. 1831, 872. 

Wriand GaDpp, Sjöfogel 1769, 7. 

Canard siffleur BuFFr., Hist. Nat. 
Mag. Z. 1859, n. 4. 

Anas melanura GM., L. S.N. 1788, 516. 

Wiand Öpm., Wermdö 1792, 66. 

Mareca fistularis STEPH., G. Zool. XII 11 1824, 131. EYTon, Anat. 1838, 118. 

Mareca penelope SELBY, Br. Örn. II 1833, 324. VipnAL, Madr. Ac. Mem. 
1851; J.f.O. 1855, 314. Jarp., B. of Gr. Brit. IV, (1843) 130. HaARrTL., 
J.f£.O. 1854, 160. JÄCK., J.f.0. 1855, 405; 1856, 523; N-a 1856, 247, 523; 
1857, 387; 1858, 448. WIEPE., N-a 1857, 325. CaAss., PERR., Exp.; J.f.O. 
1858, 448. A.v, Hom., N-a 1858, 146; 1859, 372. 'TristrR., Ibis 1860, 
81; 1868, 328. LaAwRr., B. of NA. 1860, 784. TIrBY, Ibis 1861, 250; 
1883, 188. SwinH., Ibis 1861, 345; 1863, 434; P. Z. S. 1871, 418; Ibis 
1867, 399; 1875, 457. G. SWINH., 1. c. 1882, 124. ApaAwms, Ibis 1864, 457. 
ALLEN, 1. c. 241. GiGL., 1. c. 1865, 62; MoRrzE, 1. c. 444. WHIitELY, Ibis 
1867, 207. BzEaAv., Ibis 1868, 402. SunpstrR., Örebro 1869, 25. FRITSOH, 
V. E. 1870, 413; Wirb. 1872, 85. " SHELL., Ibis 1871, 316. SAUND., I. c. 
397. ArLsT., Br., Ibis 1872, 71. H. v. Kootn, J.f.O. 1872, 139. Cotzs, 
Key 1872, 268; B. o. NW. 1874, 564. O.-GALL., Rev. & Mag. Z. 1873, 


Ois. XVII 1787, 190. RoGert, Rev. & 


61, Broorr, Ibis 1873, 343. I. H. Lrorp, 1. c. 420. Tacz., J.f.O. 
1873, 110. v. HevGL., Sitz.-b. Ak. Wien. 1856, 319; Ibis 1874, 64; 
J.f£.O. 1874, 216. or LiLF., Ibis 1875, 5. Dzress., B. E. Pt. 47-8, 
1876. WuaArt., Ibis 1876, 28. SHARPE, Ibis 1877, 24. Jahresb. J.f.O. 
1877, 336; 1878, 432. 
BLaAK., PRr., Ibis 1878, 213. GOozrLpL., J.f.0O. 1879, 282-3. BoGp., SCHAL., 
J.f£.O. 1880, 276. WauIirtEER., Ibis 1885, 45. SWwIinH., BARN., 1. c. 187. 
MATSCHIE, ZIEMER, J.f.O. 1885, 191. BöckneErR, 1. c. 206. MeEv., Aug. 
E. Vög. (1886) 55. 

Mareca kogolka C.L. BrenM, Vogelfang 1855, 373, + fistularis 313. 

Dafila penelope Avams, Ibis 1864, 34. 

Bläsand G. LUNnpo., Jägarf. Tidskr. 1864, 216. Gr. LEWENH., 1. c. 1861, 214. 
DLAGERGR., 1. c. 1870, 13. Barr, 1 c. 1873, 71. C. M. S., 1 c. 1879, 
29. ÅDLINDBL., 1. c. 164. G. Jönssg,, 1. ec. 1881, 241. 

Pfeifente v. DrostE, J.f.O. 1867. 


232. STJERTAND, Anas acuta L. 


Pl. LIX, fig. 1, 2. 


Näbb framåt bredast, 
de mellersta stjertpennorna långa. 
5320—-595, med sådana —662; tars 36—42 m.m. 

Näbb blågrått, fötter grå; I > £; spegel hos & grön, ram rostfärgad, 
svart och hvit, hos 2 gul och gråbrun. 


nagelns bredd 5—7 m.m.; iris brun; 


Längd utom de långa stjertp. 


1. Hane, gammal, 18 maj, Stockholms skärgård. 

Näbb svart, "sidor mörkblå', långt, smalt, framåt något vidgadt; nagel 
liten, oval, tillbakaböjd; näbbås vid roten bred, stupande, näsås avsmalnande, 
framom denna utjemnad, kullrig, rät; överkäkens kant rät, fram- och bak- 
till uppdragen, lameller nå kanten. Pannvinkel något spetsig, sidovink- 
larna höga. Näsborrar ovala. Iris brun. Huvud ovan svart med bruna 
bräm; ögonbåge svag, brungrå; huvudets sidor och haka gråbruna med 
svarta spoltrakter; ansigtsrand bågböjd. Hals lång, smal; framhals ovan grå- 
brun med :svarta spoltrakter och skarpa gränser, för övrigt hvit med gul- 
hvitt bräm; sidhals nedtill lika med framhalsen, upptill mörkbrun; kräva 
hvit med gulhvitt bräm, åt sidorna svart- och hvitvattrade; nacke i midten 


svart, vid sidorna karminröd, skiftande i grönt, på gränsen ett nedgående 


Marm, Fn. 1877, 345. LieEBE, J.f.O. 1878, 86. 


Gjärg ER SN GEDDA SE NA ST Gå CR rVNGIR SAD "pe TE VÄ ST ork or VER Nej TÄNT ASEA Fr FETA NR 1 SA BRA ED RR -Te nit Ner BT Koen I Ra 
"ta RUSV LA he Tu oc K St TN a POS KON SN 1 IA TN NH, > ” Aa 2 Na de vt sg. Pa JN Tr AMA V3 a Len ch re 
dv RA + + PR > 0 Er CV JANE SITE. Bra SR on Pl Mir än Aa SS sär 1 a 9) 2 Ar 
SEEN mt? TREA > a Då ln) rt Tan ÄT HÄST CR RARE, RS SR el enl RNE LAS Brag VR JR 4 SVITEN vs 
- SÅ Sr Le Le PER | | EK på la Hl Le, 4 V »! ; SÅ É 15 ? rid 
= 
a NN 
ANAS ACUTA. 1371 


SR för Får FErSL AT Cr FSA AR NA Vg I (AE ned URNA a Ye NRA le 

: fp ha b — 30 JA 2 a RE VN TS | AR a sö ED mi på Noter K EN 

> SR Tr SE FU JA eg r dre EE ANT (YR IT ES RA ÅR ANN SON före BL Le TEESE La fa 
KR sa ö Ön re pa a OT r - qu 


dd 


I 


1372  STJERTAND. 
hvitt band, halsrygg svart med svart och hvit fin vattring. Rygg brunsvart 
med hvit, något glesare vattring; skulderfjädrar: de längre svarta med grått 
vattradt bräm, de yttre 1 utfanet svarta, bildande en stor svart fläck på övre 
delen av vingens sida, vid roten brunsvarta med hvit vattring; kors mörk- 
brunt med mörkbrun och hvit fin vattring och inblandade brunsvarta nötta 
fjädrar med vattrade brämtrakter; övre stjerttäckare spetsiga, de längre utåt 
brunsvarta, inåt brungrå med hvita bräm, de mellersta grå med svartbruna 
spoltrakter. Stjert lång, spetsig; stjertpennor 8 par, 1:a 108 m.m. > 8, spet- 
siga, svarta med mörkbruna spolar, 2 till 4 utåt svarta med hvita kanter, 
3 till 7 med långsgående grått band, infan brungrått, de yttre grå med hvita 
utkanter och svartgrått i utfanets spoltrakt. Bröst framtill hvitt med gul- 
hvita bräm, baktill hvit med brungrå, fin vattring; sidor med hvit och svart 
vattring, baktill är den svarta färgen övervägande; mage hvit med brungrå 
fin vattring, hvilken såknas vid sidorna om anus; undre stjerttäckare svarta, 
åt sidorna med hvita brämtrakter; slaksida gulhvit, bakom denna vid stjert- 
roten svart. Vingar spetsiga; tumvinge med 3 fjädrar, gråbruna; handpen- 
nor: 1 liten, spetsig, smal, gråbrun; stora 9, gråbruna med bleka kanter, 
utfan och spetsar mörkbruna, spolar brunhvita, mot spetsarna bruna; arm- 
pennor 10: 1—2 svartgrå, mot spetsen och vid utkanten vattrade, spetsar 
rosthvita, 3—10 i utfan gröna, mot spetsen svarta, spetsarna hvita. Spegel 
grön med violett glans, ram upptill svart, framtill rödbrun, baktill svart och 
hvit; armbågspennor 5: 1 till 4 > armpennorna, 3 längst, 1 i utfanet grön- 
svart med gråhvit spoltrakt, infan gråbrunt, mot spetsen svart brämtrakt, 
2 till 5 grå med svarta och i infanet mörkgröna spoltrakter med skarpa 
gränser; överarmpennor gråbruna; handtäckare gråbruna med bleka kanter, 
de små brungrå med hvita kanter och prickar; armtäckare ljust brungrå, 
spetsar rödbruna, inåt vattrade, bildande ett snedt band å vingen; de mel- 
lersta och kanttäckare ljust brungrå; undre handtäckare grå; undre arm- 
täckare grå med hvita spetsar; undre kanttäckare brungrå med hvitt spets- 
bräm; undre överarmtäckare hvita, gråbrunt spräckliga, långa. Fötter mörk- 
bruna; skenben fjäderklädt nästan till hälleden. Tars något hoptryckt, fram- 
till med sköldar, sidor och tarssula nättecknade; tår: 3>4>>2> 1, som har 
smal simflik; klor brunsvarta, krökta, 3 vidgad >2>4>1. 

2. Hane, gammal, 26 maj, Stockholms skärgård, 

Liknar den föregående. Ögonbåge tydligare, grå. 

9. Hane, gammal, 25 april 1872, Göteborg, enl. A. W. MALM. 

Stjertens längd vid sidan 85 m.m. 

4. Hona, 15 juni, Gotland. 


Näbb svart. Huvud ovan gråbrunt med små svarta fläckar, undertill 


ljusbrunt. Framhals med svartbruna fläckar; kräva gråbrun, brunfläckig; 


- a ' i JA ÅL fa Eg fa KA ee MN KO Srrgf 2 MTRL OR » I Fu FR NE 4 ua - ee Vt rd ju ad LA 
är NAN 1 AR be a Sr Ru et JR SUR LE SA Kr Se a NS a ar RAN RE RE Ne Yad 
Tag ESR Ae RA SAT = SA ÄTA SÅN rm ET a ene få RE LST lg ARS JT SNÖN DA SEEN IVER SKV lar 
EE a SN SraA TEEN 0 1 TJ da Eg ENAS EE ES RPS RT st Sr REL LE 
» d . p (= LPAGg VM 2 PFA amn Cl AN ERS DE Å 
G å UN Al må 0 äl 2 NA NT NIA GE RE Så NE, 


- 


Jr 


+ FINAL 


- 


ANAS ACUTA. 


halsrygg gråbrun. Skulderfjädrar, kors och övre stjerttäckare bruna med 
roströda kanter och fläckar. Stjert spetsig; stjertpennor 8 par, bruna med 
oregelbundna, ljusare gulbruna streck i utfanet och tvärband. Bröst grå- 
brunt, brunfläckigt; sidor bruna med ljusare gråbruna fjäderkanter och stora 
långsgående fläckar; undre stjerttäckare gråbruna, brunfläckiga. Handpennor: 
stora 10, bruna med ljust brungrå spolar; 2:a längst, de inre med ljusgrå 
spetsar; armpennor 10, bruna, närmast den hvita spetsen i utfanet svarta, 
10:de med en ljusgrå fläck i utfanet; armbågspennor 3: 1:a i utfanet med 
ojemna fläckar; handtäckare bruna med gulröda spetsar; arm- och kant- 
täckare med svagt gula spetsar; undre armtäckare, de större med hvita och 
bruna tvärband, de övriga bruna med hvitt bräm; undre överarmtäckare 
hvitgrå med gula fläckar. Fötter blygrå. Klor svarta, 3>4>>2>1, som når 
marken. 
9. Hona, i ruggning, 8 maj, Stockholms skärgård, HOFFSTEN. 


Liknar den föreg. Haka gulhvit. Hals rostgrå med mörkbruna fläckar; 
kräva brungrå med rosthvitt bräm; halsrygg mörkare. Rygg och skulder- 
fjädrar svarta med rostbruna brämtrakter och inblandade svartbruna med 
grå kanter, hvita och rosthvita täckta bågformiga band; kors svartbrunt 
med hvita och rosthvita brämfläckar; övre stjerttäckare svartbruna med rost- 
bruna fläckar och bräm, de yttre mörkt gråbruna med fläckar och nötta 
bräm hvita. Stjert spetsig; stjertpennor 8 par: 1 brunsvart med bräm och 
band rostbruna, i utväxt, 1 gammal, mörkt gråbrun med rosthvita kanter 
och band, 2 ny, lika med 1, de övriga mörkt brungrå med hvita band och 
bräm. Bröst hvitgrått, bakåt och mage brungrå med hvita brämfläckar; 
undre stjerttäckare hvita med mörkbruna, på gränserna rostgrå fläckar, 
Tumvinge gråbrun; handpennor med bleka spetsar, 1=2>3, de inre med 
hvita och grå spetsbräm; armpennor mörkbruna med hvita spetsbräm och 
utkanter samt hvita och rostgula band; armbågspennor svarta med gråbruna 
kanter och hvita spoltrakter; handtäckare gråbruna med hvita kanter, de 
små med hvita bräm; armtäckare gråbruna, kanter hvita, de mellersta och 
kanttäckare nötta med samma färger, men blekare. Fötter svartbruna (torra). 

6. Hona, sommardrägt, I augusti, Karesuando, W. v. WRIGHT. 

Huvud ovan svart med kastanjebruna brämtrakter; huvudets sidor 
gråbruna med svarta spolfläckar; haka rosthvit, bakåt med spolar och spets- 
fläckar svarta; kräva gråbrun med rosthvita, nästan täckande, breda bräm. 
Rygg brunsvart med rostgrå och rostbruna bräm, fläckar och spetskanter. 
Bröst lika med krävan; sidor mörkbruna med rostgula och rosthvita bräm 
och fläckar; mage, undre stjerttäckare och slaksida gråbruna med hvita 
och rosthvita bräm. Spegel gråbrun, svartfläckig, ram framtill rostgul, bak- 
till hvit; armbågspennor svartbruna med bortnötta (hvita) bräm. 


STJERTAND 


ANAS ACUTA, 0 ; SN 


SS VERNS 


T AA ig 20 Weg 
Längd . ST SN ess KET AT ber RR rs rag FaR Ge TORRA a a rn a ann RRD — — 662 
Huvudets rd. Sr TNSRT OAS Se bsr Erie ds fe ig es Ehn ka LK AVES hr Sen VON ANERDN SS SSV TT c. 113 -— 108 
RES OLA TAN EN EN ENE al Un gro leg Roda Sj Nr nME era boven 52 51 me 
» Rd 2 «BORN SES be 0 AME LE, JE rå Ar 0 LAR UV SNR Rele: ÄRA DIN ÄN 61 59 fee 
s » från spetsen till Ne hOrrArnA  VESå os KR ST SAN a NIST dep boll 41 45 39 
» höjd vid roten och pannvinkelns spets utom för n:r 8... 21 19,5 er 

» on BMT DT SN SONARA ER ARN ER ERA AF RARE SERA SL RAL SSA 15 14 14,5 
SARK Aag SEN IR a Asa AR ef AE SU FS ag rp SA gt SN Sr VR NE sl CN LS VARA AD 17 14,5 
STERN SI a Sn ER KÄR sg 06 BAR LEE a RA TNE ia BA RR Får 1 RN SÖN rs rt RN rör VAR Fl ANNIE rö Fra 
» » JA ARE IR DEN 10 00 tå Är AN a SSE NAR IE RU ER I KR MAL EAA 17,3 16 TR 
» största bredd framtill FR ATA N  IRR ata a I ä oe MP RANE FRAN 19,5 18 6 
IR TIS Ta hele fa SLS) RO Ma KE RETA Agt AS SRA Er NRA a ER SRS SA EAA ri re 7 6 SR 
» IEEE äg Er VANA är fö” PR TS ANDAR NE FEAR Ar SÖN RYTER Me SSA 9,5 2,5 öd 
ERE åa 2 GR EA FN ANN RAD ÅR et AR AA rm RE EE SE ON BRANN Bor Ar AR MAR ÄR ARN 7X3 TX3 EE 
SÖREN BEER Ena ft 6 8 5 TRE FRAS AA te AE MU ÄR rs AGA AR lön EU EA NA 272 249 260 
IST DS GEL oa SNS UR LT FARS kt BORDER Va ÄT ja RER a SV Gr DRAR ÅR Vag AN BV OR -— 880 
EEE ME EO I ORTSNAMN SE FEASTS NP AINA a PN af 103 103 Fr 
FREINER AR SRRLES SR rev ER VUNNA bs ve UN DE ERE EV RuL s ag SR RUTA NGN Kö SS TSAR 190 187 187 
BUTT TED GIS ATLOIN VINGSPE GIULIA oo ospen verka börkkenard VAKT DENTA Hr krv NE c. 105 c. 127 101 
2 Ås a cr TR ÄR är fär VA ERS STAG Ag ER ME VR VA sn RAT NE ASA SNS ANNA PL ANA 42 36 = 
UREA FRID STA EV 7 KARE 1öp. ba niröia bl0g oi AA Nine Mö ed JÄR RSA es ANAR SAS fiina la Ibn VY SA VER 55 55 re 


7. Dundrägt, 17 juni, Roma, Gotland. 


Näbbås rät, men vid midten uppåt bugtad. Pannvinkel avrundad. Huvud 
ovan mörkbrunt; ögonbåge bred, gråhvit; ögonvrå svartbrun och hvit med 
mörkbrunt band; tinning brunhvit med mörkbrunt band; huvudets sidor 
brunhvita med rostbrun fläck å örontrakten; haka hvit. Sidhals och kräva 
gråhvita; halsrygg mörkbrun. Rygg och skuldror mörkbruna med ett långs- 
gående hvitt band vid hvardera sidan; övre stjerttäckare och stjert mörk- 
bruna. Bröst, sidor, mage och undre stjerttäckare hvita; slaksida mörkbrun 
med hvit fläck. Fötter svarta; skenben hvitt, uttill mörkbrunt. 


8. Dundrägt, Ruägen, C. MÖLLERS samling. 


Näbb svart, framåt vidgadt, näbbnaglar bruna. HKäkrot hög, höjden i 
tab. uppgiven efter mätning vid sidovinklarna. Pannvinkel avrundad. Huvud 
ovan gråbrunt; ögonbåge från näbbets sidovinklar till nacken gråhvit; ögon- 
vrå mörkbrun; huvudets sidor gråhvita med ett gråbrunt streck från ögat 
ned till nacken och ett band av samma färg från ögonvrån till nedre delen 
av nacken; ansigtsrand framåt bågformig; haka gråhvit. Fram- och sidhals 
gråhvita; kräva brungrå; halsrygg gråbrun. Rygg, skuldror, kors, övre stjert- 
täckare och stjert mörkbruna. Bröst, sidor, mage och undre stjerttäckare 
oråhvita; bakom vingarna en hvit fläck, en sådan å slaksidan. Vingar mörk- 
bruna med ett snedt gulhvitt band framom deras bakre spetsar. Fötter svart- 


bruna; tår 3>4>2>1; klor 3>2>4>1, gråbruna, krökta, skarpa, 3 vidgad. 
Sundevall Svenska foglarna; forts. af Kinberg, 1881-6. 
SEIN RETA RR Er ER Än ARR VAR DN RR 


492 RA 692 (pu 8 Pp 92 p. 10:00 122 
520 — — — C. 220 — — — 
= 6709 0. 96 43 — 67 108 108 
45 41,5 44 19 21 18 54 52 
54 54,5 bt 21 25,5 ö3 61 60 
— 35,5 30 13 18 20,6 41 41,3 
21 18,5 18 Fo) 12 13 20 21 
oo 13 14 6,5 9,5 Ik TT 16 
— 12 14 6,5 8 10 16 15 
17 — 5 FR ört rad — — 
— 15 16 3 — 11 17 15,5 
18 18 18,3 T,9 95 11,5 19 18,5 
6 5,8 5 5,1 7 5 6 6,5 
— 9,5 3,5 0,8 6 3 10 
— ox2 4,5X1,5 1,5 X 0,6 3X0,8 2X1 — 5xX2 
239 237 244 — — — 255 260 
820 — = — - — — oe 
— 89 89 — oo — 99 93 
118 103 100 30 30 34 113 119 
— C. 30 C. 30 — — —— C, 45 C, 42 
40 38 36 20 24 29 41 40 
50 51 51 23,5 25 SS 55 54 


9. Dundrägt, 11 juli, Furilen, Gotland, MEVES. 

Större än de förra. Mörkbrun och hvit, utan gult. 
midten föga uppåt bugtad. Huvud ovan mörkbrunt; ögonvrå gråhvit, vid 
näbbet upptill med gråbrun fläck; tinning gråhvit med mörkbrunt band; 
huvudets sidor gråhvita; örontrakt mörkbrun; haka hvit. Framhals och sid- 
hals samt kräva gråhvita; halsrygg mörkbrun. Rygg mörkbrun, vid hvar- 
dera sidan en långsgående rad av små, hvita fläckar, kors mörkbrunt, vid 
sidan ett hvitt band; skuldror, övre stjerttäckare och stjert svartbruna, fjäder- 
spetsar utskjutande. Bröst, sidor, mage och undre stjerttäckare hvita. Vingar 
mörkt gråbruna, bakre randen hvit. Fötter i torrt tillstånd svartgrå; skenben 
utåt mörkbrunt med hvit fläck. Tars framtill med små sköldar, för övrigt 
nättecknad; tår 3>4>2>1, som ej når marken, den har en smal simflik; 
klor gråsvarta. 

10. Hane, årsunge, 15 september, Mörkö. 

Näbb i torrt tillstånd svart. Huvud ovan rostgrått med svarta spol- 
trakter; huvudets sidor rostgrå med svarta spetsfläckar; haka hvitgul. Hals 
ovan rostgrå med gråbruna spetsfläckar, nedtill och kräva gråhvita av breda 
bräm, rosthvita spoltrakter och utom dessa breda, mörkbruna, nästan täckta 
band. Rygg svart med bräm och smala tvärband hvita; skulderfjädrar svarta 
med hvita och rostgula bräm och tvära, smala band; kors svart med hvita 
smala tvärband och kanter; övre stjerttäckare brunsvarta med bräm och 


sneda band hvita. Stjert brunsvart med hvita och rosthvita bräm och ore- 
217 
år k qv AFM tr na a RA s r si Ag BLÅ & ;F 
Sn Er RNE nara MN ot AR DNE 0 Mg Te VS rf NE Sd NI ao DA fra) VÄ kd ÄRMAR ben; (ALE RI DE 


Näbbås rät, vid 


| 1374 STJERTAND. ANAS ACUTA, 24 EN RIE Sc ES 
g fr ES RE NA a C 2a | b C d | e f 3 4 AN ENS SEE GC. 6 a | Ben c | d | e 
Äggets längdA..;..i...is.ssorr. 54,9 53,3 57 55,8 55,7 55,5 54,6 54,5 56 51,8 53,4 B2,I 51,9 56 55,25] 54 53,75]. 51,75 
| a tjocklek FEK 2 38 382 | 37,5| 37 89,6 | 39,5 30.5.) > 40,8) 0 89:81. 86 ar]. 190,8 Je BT, STAN ISS Ng 39 39,25) — 39.5 
A KE PLKSDERE. ANN Tö:0 ke vi Bl] 10 Br im GET fö ed 454 0 ST TGL TTG PALT KANT) Sd FaR 16,58) LS 14,50] — 12.25 
SN »- reducerade längd 1,44 AR 1,52 1,5 1,4 1,4 1,39 1,35 1,4 1,43 1,45 MN år 1,47 So 1,38 Sd 1,81 
| » rektangel .......... 2086 | 2086 | 2138 | 2065 | 2206 | 2192 | 2157 | 2096 | 2229 1 1880 | 1965 | 1969 | 1946 | 2128 | 2155 | 2106 | 2110 | 2044 


Ägg. Gotland, 5 kullar 22—+4, 42 st.: 48—57X 34—40; med. 52X37, HOLTZ, Danmark!: 52—49X38—40, COLLIN, 


gelbundna tvärband; stjertpennor 7 par, spetsiga. Bröst hvitt med brungrå, 
mycket täckta fläckar; sidor mörkbruna, med bräm och sneda band hvita; 
mage med hvita bräm- och gråbruna spoltrakter; undre stjerttäckare och 
slaksida hvita med gråbruna fläckar och band. Vingar mörkbruna med ble- 
kare spolar; de inre handpennorna med brunhvita spetskanter och bräm. 
Spegel mörkgrön, ram främst rödbrun, ovan svart, der ovan brungrå, nedtill 
svart, baktill hvit och överst hvitgul; de mellersta armtäckarna grå med 
gråhvita bräm; kanttäckare grå med hvita kanter. 

11. Hane, andra året, 1 juli, Öland, KOLTHOFF. 

Liknar den gamla hanen. Näbb svart. Huvud ovan svart med brunt 
bräm; huvudets sidor rostgrå, nedtill blekare, svartfläckiga; haka rostgrå. 
Hals ovan rostgrå, svartfläckig, nedtill rostgrå och hvit med mörkbruna 
tvärfläckar; kräva lika med halsen, små fläckar nedtill mest täckta, krävans 
sidor svarta med hvit vattring; halsrygg mörkgrå. Rygg svart med hvita 
smala tvärband och vattring samt hvitgrått bräm; skulderfjädrar svarta med 
gråbruna brämtrakter och rostgrå till hvita bräm och inblandade vattrade 
fjädrar; kors svart med gles vattring; övre stjerttäckare svarta med hvitt 
och rostgult bräm; stjertpennor: 1:a paret svarta med fina grå kanter, 2 
brunsvart, rostgrå kanter, de yttre med hvita bräm och tilltagande grått. 
Bröst, mage och slaksida hvita av breda bräm, mot roten svagt hvitgrå; 
sidor: framtill breda band och rostgrå bräm och tvärband samt inblandade 
svarta fjädrar med hvit vattring; undre stjerttäckare hvita och rosthvita med 
svarta fläckar och gråspräckliga. Spegel lika som hos föregående, ram fram- 
till rostbrun med hvit kant; de mellersta, inre armtäckarna med hvita fina 
tvärband, de övriga grå med hvita, fina kanter. 


Agg. Övata, ljust grågröna, släta. 

1. 6 juni 1869, Muonioniska, KNOBLOCK. 

2. 8 juni 1872, Muonioniska. 

93. Juni 1868. 

4. Juni 1869, Muonioniska, KNOBLOCK. 
del remnadt strax före äggets värpning. 


Matta, hvitgrå. 


Skalet på tvären till stor 


9. 6 juni 1861, Gotland, THUNBERG. 
6. 1875, Gotland: 


Stjertanden har erhållits på Grönland vid Fiskenäs, Juliane- 
haab, och Omanak, HornBzernr; vid Godhaven, WALKER, 1860; ore- 
gelbunden, men ej sällsynt, enligt REINHARDT hos DRESSER. 

Kommer till Island d. 7—73; häckar ej sällan vid Myvatn i 
början av maj, har bo under videbuskar; honans läte 'kree', ha- 
nens 'errr', FABER. 

På Färöarna förekommer hon ej sällan om sommarn, H. C. 
MöULLER. 

Kommer till Ostfinmarken i början av maj; bortflyttar i slutet 
av sept.; bo med 7 ägg, doldt under pilbuskar, funnet d. 5; träf- 
fas på sumpiga platser; är bygdt av grovt torrt gräs, blad och 
av moderns dun, hvaruti hon lägger 10 ägg. På hösten i Va- 
rangerfjorden talrik, SctrAvDerR. Häckar i N. Norge och i fjell- 
trakterna, sparsammare söderut och långs kusten; talrik i 'Tana- 
elvens övre lopp. Ungar äro ej flygga förr än 1:/2—2 veckor senare 
än Å. bosc., BaArtH. Häckar vid Ålesund, BEnzon hos DRESSER. 
I Norges inre trakter under flyttning, häckar spridd i låglandet 
Erhållen i Gudbrandsdalen 
av BARTH sommaren 1861; Fogstuemyren och andra ställen på 
Dovre; kallas på Jaederen Gresand, Bart. Hon ansågs tem- 
ligen sällsynt; i Kristianiafjorden, RaAsocH, 1838; isynnerhet unga 
foglar komma dit i aug., slå sig stundom tillsammans med Ankor; 


och upp till ”polceirkeln', DRESSER. 


STJERTAND. 


få stanna kvar vid södra kusten under vintern. Häckar sparsamt 
vid havskusten på Hvalöarna, under flyttning talrikare, CoLLnEtTt, 
1864—66. 

Är en av de tidigast häckande foglar, som förekomma i Muo- 
nioniska och högre upp mot fjellet samt i Kautokejno; hon byg- 
ger sitt bo på myrarna och har 8—9 ägg i första veckan av juni 
månad, enl. en uppteckning av KnoBrocz. Häckar i juni i Fin- 
marken och Lappland, Barvamwuvs, 1858. Är här och der ilapp- 
markerna ej sällsynt; en, erhållen d. 9 1845, hade förtärt blåbär; 
häckar vid Tjomotis och Kvickjock, men ej i stort antal, LövEN- 
HJELM, 1843-45. Häckar i Jemtland, erhållen vid Ånnsjön, 
GRÖNDAHL, SAHLIN, ÖLSSON, 1882. 

I Upsalatrakten sällsynt, MzscH, 1844. På Vermdö mycket 
sällsynt flyttfogel, följande Alfogeln, ÖpmaAns, 1792. Häckar spar- 
samt å de utanför Sandhamn närmast liggande holmarna. Fulla 


äggkullar äro här funna d. 8, 7, 7 och :. 


gits d. 7, voro betydligt ruvade. Äggen i de flesta ruvade kullar 
äro 10. Vid Sandhamn sågs d. 3 1884 ett bo med 6 ägg. Den 
> omkring kl. 1 e. m. sågs en flock Stjertänder om 15 st. flytta 
under svag V. bris med kurs från NO. till SV. och en timme 
senare ytterligare en mindre flock om 7—)9 st. — Många andra 
sjöfogelsflockar än de, hvilka på sina ställen i detta arbete om- 
talas, 'både större och mindre, hava varit synliga här sedan början 
av augusti, men på så långt avstånd, att man icke med någon 
säkerhet kunnat bestämma den art de tillhört. — 'På grund av 
anförda data och med stöd av förut gjorda iakttagelser och här- 
varande gamla jägares sammanstämmande utsago tyckes temligen 
säkert framgå, att vindens riktning eller styrka icke spelar någon 
roll, åtminstone icke någon stor, vid simfoglarnas flyttning, och 
att de taga vinden så, som det faller sig. Under styvare bris 


De kullar, som ta- 


ANAS ACUTA. | får) 


flyga de dock lägre och under svagare högre. De flyttfoglar, som, 


vid affärden söderut, draga här förbi, följa i allmänhet långs efter 


kusten, d. v. s. med riktning ungefär från NO. till SV. Följes 
kusten hela vägen, hvilket är troligt, är riktningen något annor- 
lunda på andra håll. Den är, t. ex., då utefter kusten av Hel- 
singland från N. till S. och utefter Östergötland, Småland och en 
del av Bleking ungefär från NNO. till SSV. — Endast under 
hösten har man här iakttagit, att foglar törna mot fyrrutorna och 
detta alltid under tjocka eller disig luft, som oftast uppstår med 
vindar mellan &. och O. Då disig luft råder, törna de dock un- 
der alla vindar hela nätterna igenom, likvisst mest under stiltje. 
Smärre fogelarter kunna icke sällan tagas levande, under det de 
med otrolig ihärdighet flaxa mot fyrrutorna, hvilka de tyckas ej 
vilja lemna. Enligt fyrbetjeningens utsago äro de foglar, som 
törna, vanligen: Snöskator, Starar, Kungsfoglar, Röd- 
stjertar, Sånglärkor, Snösparvar m. fl. smärre sångfoglar. 
Mera sällan förolyckas Gräsänder, Alfoglar, Svärtor och 
Prackor. En natt hade icke mindre än 56 st. Snösparvar 
förolyckats mot Grönskärs fyrrutor. Om det väderstreck, hvar- 
emot de fyrrutor vetta, mot hvilka foglarna mest törna, har jag 
— troligtvis genom missuppfattning — erhållit något mot hvar- 
andra stridande uppgifter', allt enl. på framstälda frågor medde- 
ladt yttrande av O. EKBOHRN. 

I Stockholm säges den vara rar, torgföres dock ej sällan; 
erhållen i Lilla Värtan, Wicström, 1839. I Hjelstaviken om hö- 
sten ej fåtalig, men skygg, EncELHART, 1873. I Nerike höst och 
vår, LÖVENHJELM, enl. meddelande 1846 av LunpBora. I Örebro 
län sällsynt under vår och höst, erhållen d. 7? 1841, HöcGBERG, 
1868. I Kil sparsam på flyttning, LövEstHJeLm, 1864. Erhållen 
på Mörkö, ExstrRöÖmM, 1828-32. I Södermanlands yttre skärgård un- 


: 1376 


der vår och höst ej sällsynt; om våren slår hon till bulvan, SUND- 
STRÖM, 1872, och hos DrEssErR. Under våren i Nyköpingstrakten, 
LispqQvist. I "Tåkern sparsamt häckande; nästan hvarje höst på 
flyttning, C. M. S., 1879. I Norrköpingstrakten sällsynt; häckade 
ej. En ruggande hane sköts under en andungsjagt vid Leonards- 
berg 1 juli, enl. I Bråviken sällsynt, 
LUNDBORG, 1864. 

I Vestergötland sällsynt, GAvAxErR, 1858. Häckar ej i Horn- 
borgasjön, men under okt. äro unga foglar der vanliga, enl. med- 
del. av KoLTHOFEF. 


meddel. av LUNDBORG. 


Bohusläns skärgård; kommer i apr. och från medlet av sept. till 
medlet av okt., W. v. WricuHr, 1851. Vanlig under senhösten, 
enl. meddel. av KorrtHorr. Vid Göteborg erhållen d. F och d. 
7 1852, Marx, 1877. 

I trakten av Jönköping under flyttning, Tium, 1870. Häckar 
1 Kavsjö och vid Vidöstern, RypHorm, 1878. 

På Gotland, enl. AnprérE, 1841, sällsynt på flyttning; var 
vanlig och häckade, enl. WALLENGREN, 1853, och Horrtz, 1868, 


men teml. sällsynt häckande, enl. Konmopis, 1871. På Öland 


under höst och vår, WESTERLUND, 1855; temligen allmän vid Ot- 
tenby, Mzvzs, 1868; ung fogel erhölls der d. $ 1878, enl. med- 
del. av Korrtnorr. Vid Kalmar ej sällsynt isynnerhet om hösten, 
Tisenivs, 1868. Erhållen i Bleking, enl. meddel. av C.G. Riir. 

Häckar i N. Skåne, NiLsson, Åström. I NÖ. Skåne vår och 
höst sällsynt, WALLENGREN, 1849, GaADAMER, 1852. Erhölls i 
Kristianstad våren 1844, enl. samtidigt meddel. av fr. C. WELLER. 
Förr temligen allmän i Luggude härad på drag, men ”ej numera”, 
G. Jönsson, 1881. Ej sällan ligga 5—6 ute på sjön vid Lomma; 
vid oväder flyga de upp i ån, Åström, 1859. Vid Fogelvik er- 
hållen d. 7 1840 och 7 1842, enl. samtid. meddel. av N. Bru- 


STJERTAND. 


Under flyttning oftare i S. än i N. delen av 


ANAS ACUTA. 


ZELIUS, Samt d. + 1843, och vid Malmö d. + 1870, 15 1875, enl. 
meddel. av EvrEnsivs. Vid Ystad ej sällsynt, dock träffar man 
oftast unga foglar; d. 3 1883 erhöllos 2 gamla hanar vid Ham- 
mar, enl. meddel. av N. BRUZELIUS. 

Häckar på flere ställen i Danmark. Få häcka vid Ringkjö- 
bings-fjord, på Fiilden m. fl. ställen. Under flyttning talrikast, 
mest parvis eller i små flockar, KJERBÖLLING, 1850—52. Häckar 
allmänt på Jutland, Hesselö, Möen, Lolland i maj och början av 
juni, Benzon hos DrzEsser. På Sylt, Föhr och Amrum fångades 
år 1877 tillsammans 12,206 st., Jahresb. TIakttagen på Sylt, 
GRUSNACK, IHIELE, 1878; 1880 fångades på Föhr 314, på Sylt 
1,631, på Amrum 2,303 eller tillsammans 4,253, Jahresb. 

På flyttning i Hertigdömena ej sällsynt, Borr, 1819; häckar 
sällan, under hösten talrik isynnerhet på Nordsjön, ROHWEDER, 
1875. År 1876 på drag om sommaren; hösttåg d. & till 3; vid 
Flensburg 1878 regelbunden om vintern, Jahresb. I SV. Tön- 
deren på drag, J. P. MöLrnLEr, 1876. 

Häckar vid Uleåborg, DrEEssEr, och är allmän. I trakten av 
Kuopio under flyttning, få häcka liksom i Uskela, J. v. WRIGHT, 
1857. Häckar allmänt i Karelen, NORDMANN. I trakten av Hel- 
singfors om våren talrik, häckar ute på klipporna i havet, M. v. 
WRricHT, 1847. Den 3 1850 erhållen, möjligtvis från Helsingfors, 
av BONsporFF, ScHLneGEL, 1866. Flere uppgifter äro samlade av 
ParméÉnN, 1873. Erhållen på Åland, THUNBERG, 1798, d. F 1872 
erhölls en ruggande hane, R. S., 1864, en uppgift som återfinnes 
hos DRESSER. 

Mycket talrik vid Arkangel, häckar, ALsToN, BROWN, 1872; 
mycket allmän under sommaren, SzEBonm, 1882; erhållen d. 8 
1860, 7 1861, ScHrrcEr, 1866, häckar i N. Ryssland, SABANEJEV, 


och i sydliga trakter, Patras, 1811. I S:t Petersburgs guvern. 


STJERTAND. 


från vårens början till hösten talrik, BraAnpr, 1880; på flyttning 
mycket vanlig, men häckar sällan, enl. nyaste underrättelser av 
E. BöcnnNer, 1885. Iakttogs i Techlefer 1853, Srivnitz, 1860. 
Vid Dorpat och Matzal-viken talrik, isynnerhet om våren, enl. 
Russow, 1880, som säger, att den undviker öppna havet. Häckar 
1 Kurland, dunungar erhållna, GorBzrL, 1873. 

I Polen allmän under fyttningstiderna, få häcka, TAczA- 
NowsKkl. I Charkow vid medlet av mars, bortflyttar i sept., CzzERr- 
NAY, 1852 —55. Tillbringar vintern omkring Svarta och Kaspiska 
haven; återvänder tidigt, PaArras, 1811. 
1872. 

Takttagen vid Zylma, 
flere tusen sågos. 


På Krim talrik, TAYLOR, 
lägre Petschora, första gången d. 5; 
Då isen här d. 3 gick upp, sågos flere flockar 
flyttande N.-ut; häckade nordligare 3 veckor senare talrikt, SEE- 
BOHM, BROWN, 1876. RESER i Uman 1867 d. 2—'4, f—10; 
1868 5—7T7, —10; 1869 ' ge T—1T0 GOEBEL, 18TL. Erhållen 
d. 3 i Ural, 63 n. br., vid berget Haphartne-Tump, BrAnovr, 1875. 
Allmän vid sjöarna i Kirgisstepperna. I mellersta Ryssland och 
Perm i början av april och flyttar först av alla simfoglarna i slutet 
av aug. och sept. Ägg 6—9, EVERS: 
Häckar 


än AÅ. boscas, 


Häckar 1 slutet av maj. 
MANN, i S. Ryssland under vintern, NORDMANN, DRESSER. 
på Kirgisstepperna i Astrakan, mindre allmän 
HENKE, SEEBoOHM, 1882. I Kaukasus, BoepDANOWw, SCHALOW, 1880; 
SEEBOHM, 1882. 

Vid fe en av de allmännaste Änderna. Bo med 6 ägg 
erhölls d. ?, SEEBoHM, 1879. Sedd vid Emba och Bukhara; 9 st. 

15, 


erhöllos ÅR 5; övervintrar i Bukhariet, men då de små sjöarna i 


allmän stannfogel, 


stepperna tillfrysa, 
1852. Vid Alakul, 
flyttning och om vintern i Turkestan, SEVERZOW, 1876. 


drar hon sig något åt 5., LEHMANN, BRANDT, 
Obdorsk, i juli, Marakul, FinscH, 1877; på 
i Obs om- 


ANAS ACUTA. 


1377 


råde mycket vanlig, FinscH, 1877. Häckar vid Boganida; i Stano- 
woibergen på flyttning d. 7 I Irkutsk d. 3 1858, 
vid — 6 till 8”, Rappe; vid Kalussutajefsk fångade en kosack 
den på krok med kalvlever till bete, RADDE. 


, V. MIDDENDORE?F. 


I Daurien under 
I Amurlandet sällsynt, enl. v. 
10 1879, 3 d. + 1880, DöÖRrRRIES, 
I Ö. Sibirien på genomtåg vanlig; kommer i sista 
1873. På 


flyttning, DYBOWSKI, PARREX. 
NOHRENCE. Vid Suifun erhöllos 2 d. 
Bornav, 1881. 
hälften av april och midten av okt., TACzANOWSKI, 
Kamtschatka och dess öar allmän, PALLAS. 

Häckar i flere trakter av Tyskland ej sällsynt, men vida spar- 


Oo 


sammare än Gräsanden, NAUMANN; å Östersjöns tyska kust om 
i Mittel-Oderbruch, såsom det säges, häckar hon 
1869. 


Vid Danzig höst och vår; d. 10 


sommaren ensam; 
På Darserort iakttagen i sept. 1857, 
1849 en hane 


12 samma år 


sällan, BorGarREVE, 
Vv. PREEN, 1858. 
med nästan slutad ruggning; en ung hane hade d. 
ruggningen mindre KRA en annan d. 7r nyss börjat 
” 1846 och d. 15 1849 alla stjertpen- 
norna; gamla honor PE Hanoi ka och vår, såsom d. 3 
och +, d. 7, BöcKr, 1850. Förekom i Charkow-sjön, B. v. MUNcH- 
HAUSEN, 1857. Flyttade i trakten av Schwerin, häckade 1858, 
Vv. PREEN, 1856—58. 


kande på en landtunga mellan salt och sött vatten, 


den; unga honor bytte d. 


Flyttar talrikt över Pommern; funnen häc- 
hade på en 
mullvadshög bo av tång, Fucus vesiculesus, med bädd av fint dun, 
I Neuvor- 
Jahresb. Skall 
QuistoRP, 1868; vid Hindenburg 1878 på drag, 
Jahresb. Häckar på Riigen vid Stettin och i Hinterpommern, 
HorrnaAnbD, 1871. I Ö. och V. Preussen talrik, häckar vid Thorn 
och Elbing, RAtTHEE, 1846. I Mark på tåg teml. talrik, ej sällan 


häckande, VANGEROW, 1855; teml. vanlig på flyttning, häckar även, 


HORNSCHUCH, SCHILLING, 1823. I Pommern, GoEBEL. 
pommern 1877 regelbunden över sommaren, 
hava häckat, 


STJERTAND. 


1378 


ScHALOW; träffas här stundom, Borrz, 1879. Häckade 1880 vid 
Chorin, Georgenhof, Peitz och vid Rathenow, der hon häckade 
talrikt, likasom i trakten av Brandenburg a. H., SocHALow, 1881. 
Vid Rathenow 1880 på ängar och norr derom talrikt häckande; 
friska ägg d. $$, Jahresb. På fyttning i trakten av Saabor, 
ToBIiAs, 1879. I Anhalt häckande vid Diebzig, BaALpbDaAmus, 1852; 
vid Klieken, på Elbe och Mulde, Pisstrer, 1856. Häckar vid 
Braunschweig ej talrikt; d. 7 1859 träffades bo med 11 färska 
ägg, R. Buasivs, 1862. Vid Stiege flyttfogel; 1878 oregelbunden 
på flyttning; vid Vorwohle 1878 träffad d. 3; vid Cronenberg regel- 
bunden under vintern 1877; vid Altenkirchen 1879 regelbunden 
på flyttning; vid Grossenhain 1878 regelbunden på fyttning; 
d. i vid Naundorf. Vid Grasberg 1878 iakttagen, Jahresb. 
Ej sällsynt i Miinsterlandet, BoLrsmAnns, 1852, Artum, 1863. I 
trakten av Miihlheim nära Köln, Ruur, 1852. I Nassau på Rhen 
och Main vid Bieberich och Hochheim med flere ställen under 


flyttning, Römer, 1863. I Arnsberg endast tillfällig, SUFFRIAN, 
1846. I Schlesien årligen tidigt om hösten; redan i aug. in- 


nan ruggningen är fulländad, Grocer, 1833. I Trachenberg 
1878 teml. talrik, Jahresb. Häckade 1867 vid Kunitz-sjön, vid 
Liegnitz 1867, A.v. HomererR. I Wupperthal, Hoprrr, 1850. I 
Neuwied om vinter och vår talrikast, i slutet av mars och början 
av apr., Branuts, 1855. I Kurhessen på flyttning, ScHWAAB, 1851; 
1 Niederhessen likaledes, ej talrik, SEzEKOoRN, 1861. Vid Halle 
a. HN. regelbunden på flyttning, E..Rzrr. 1874; Schlotheim, N. Thi- 
ringen, LUNGERSHAUSEN, 1853. Saknas i Ö. Thiiringen, LiEBE, 
1878. Vid Rentendorf nära Jena i febr. 1830, Brram, 1833. I 
Wetterau på flyttning i mars, början av apr., okt., nov., ej talrik; 
ett par syntes d. 3 på en skogssjö, stannade der 4 dagar, innan 
det drog vidare, C. JigEr, 1858—64. 


ANAS ACUTA. 


Häckar vid Bodensjön och Federsee, K.-WARTHAUSEN, V. HEUcG- 
LIN, 1850. Temligen sällsynt under vintern på lägre Bodensjön, 
WALCHNER, 1835. Omnämnes från Wiirtemberg, CALWER, 1853. 
I Bayern på flyttning d. 7 1853; under efterhösten 1853 erhölls 
ett par på Bischoffsweiher; vid Neuhaus d. 7 2 st., d. 7? 3 st; 
1854 kom d. + en flock, hvarav 11 st. buro praktdrägt; draget 
varade till slutet av okt.; började på våren 1855 d. 3 och varade 
till d. 7, och dagligen sågos flockar om 14—24 st. och deröver; 
1856 kommo de första d. 3 till 3, draget var livligt, och mer än 
30 st. syntes d. 7; kom 1857 d. 3; 1858 d. 7 på Aisch, antalet 
ökades till d. 7, fans kvar till 7 och 7. I mars komma ofta 
flockar om 80—160 st., fåtalig i maj 1863. I Mittelfranken 1858 
i slutet av febr., i mars och få i apr.; kommo åter i okt. och 
nov. ofta i stora flockar, såsom ovan är nämndt, JAÄCKEL, 1854—064, 
Höchstadt a. d. A. iakttagen d. "5" 1871, G.v. KoocH, 1872. I Schwa- 
ben och Neuburg hvarje vinter, men ej talrik såsom på Donau, Wör- 
nitz och andra ställen; i Minthal sällsynt, oftare på sjöar i Ober- 
land och i Memmingen, LEv, 1855. I Mindel- och Kamelthal 
sällan på flyttning, LANDBECK, 1855. 

Visar sig i små flockar under alla vintrar på sjöarna i Schweiz, 
erhållen i nov., febr., mars, är mycket skygg, MEIiSNER, SCHINZ, 
1815; övervintrar, men är talrikast om våren, ScHiInz, 1838. I S:t 
Gallen och Appenzell, ej sällan på Bodensjön och vid Rhen, STtöL- 
KER, 1867. I ”Ticino under nov.—mars, Riva, 1865. I Genéve- 
dalen om hösten regelbunden på flyttning, F.-BraAvmont, 1856. 

I Böhmen häckar hon på två ställen nära Frauenberg; på 
flyttning sällsyntare än A. pen., A. FrRirtscH, 1872. I Mähren 
och Schlesien under flyttning, ScHwaAB, 1854. Kommer till Ga- 
lizien och Bukowina i okt., nov.; flyttar tillbaka i mars, ZAWADZKI, 
1840. Vid Krakau parvis d. $, under det vattnen i allmänhet 


Je NE SENS NE ÅNS KG RER ES AE EZ - > ; : js NE 3 RES ; 5 : 3 : 3 : É REINE AS SR TE É 2 NASN SER LE ds L äg 2 - 5 ; 
RA AR SV , = LEADER TALS Se $ Si | ES | KS | FR REN SE KS öre | É ; SA rer FRE REA Yr RE ER 
Se SNR ag fe Blge SAD AD BIN L AN GL NAA SR AT BES RR Rs pe er SSA og NA ERNER ER 
voro istäckta, on etle 1855. I Österrike, FInezr, 1857; iakt- = möjligen på fastlandet. Några få par sågos på Tönne Ni  DROStTE, 
tagen på några ställen d. Y—3$, 4—$5& K. FritsoH, 1874. Sågs 1864—69. I Ostfriesland, men mest på kusten, talrik under flytt- | SR 
på mellersta Donau, E.v. Houweyzr, 1879. Vid Wien på Donau ning; Wadden vid Ameland synes täckt av denna art och av A. : 3 
om höst och vinter talrik, Kronpr. Ruvorr m. fl., 1879. Synes penelope, ALBARDA, 1866. | 5; SLS 
hava erhållits i trakten av Salzburg, enl v. TscHusi, 1875—1717. På Shetlandsöarna årligen under vår och höst, EDMONDSTON. ; a 
Erhållen i Neusiedlersjön, Vv. PELZELN, 1871, Gr. MARSOHALL. Anses på flere ställen å Orken-öarna talrik både i salt och sött : 2 
Talrik om vintern i Vorarlberg, Brunis. Kommer till Tyrolen i vatten, R. Grav. På Hebriderna sällsynt, erhållen på N. Uist, 
okt., nov.; övervintrar, bortflyttar i febr., ALTHAMMER, 1857. I ÖRr»pE, 1859. En flock träffad på North Uist, Grav (1882). Kom- Sd 
Furt-Teich d. 7 1864, Bi. Hane, 1865. I mindre antal vid mer 1 ringa antal till Irlands kuster och inre vattendrag; regel- rs 
Mariahof 1871, ON 1872; år 1880 kommo de första 6 st. d. ? bunden om vintern, THomrson, 1857. Storbritannien under vin- i SS 
1881 d. : 3 st., d. 7 8 st.; iakttagen d. RH, H, Jahresb. Kom tern; få kvarstanna och häcka; i Skotland allmän, DRESSER. An 
d. 7 1859 till  Vödstade Krain, lärs 1860. Vid Stadl- Skall häcka i Northumberland, A. G. Morz, 1865. Ve 
”hof 1880 flyttfogel, träffad d. 7, Jahresb. Häckar i Siebenbir- I Belgien på flyttning i början av våren och på hösten; all- ; 5 
gen i sällskap med Skeduna på betesmarker och ängar nära män i N. Brabant, sällsynt i det inre av landet, pE SeLys, 1842, AR 
sjöar och kärr, LANDBECKE, 1842. Förekommer i Herzegowina, K. I Frankrike under flyttning isynnerhet talrik i de N. provin- 
Bayer, v. TscHusi, 1881. serna 1 mars, då hon är på återtåg. 1 Boulogne, DEctAnpb, 1858. 3 
Träffas i Holitsch, Ungern, är mycket angenäm i sina rörel- I Cöte-T'Or regelbunden på flyttning, MarcHANT, 1869. I Seine- å 
ser, FinGErR, 1856. I Hvita moraset, söder om Pest, BALDAMUS, inférieure, HarDYy, 1855; erhållen vid Metz, ScHLEGzr, 1866. Över- 
1850. Anses i Transsylvanien ej allmän, sedd vid Mezöség vid vintrar i le Midi, DEGLAND, GERBE m. fl. I Savoyen allmän un- sr 
Zåh, DANFORD, BROWN, 1875. der flyttning mot slutet av vintern i mer eller mindre talrika flockar; 5 
Häckar i Oldenburg, enl. NEGELEIN, 1853; år 1878 regel- sällsyntare vid inträffad köld, Bairnrny, 1854. I Provence om vin- ; 
bunden om sommar och vinter. "'Torgförd med andra Änder i tern; talrikast mot våren, innan hon flyttar, J. W. v. MÖLLER, 1856. ER 
Hamburg d. 13 1877, Jahresb. I Portugal allmän, pE Bocsaer, 1851, A. C. SwirtH, 1869. Vid £ 
I Holland allmän under flyttning; vid kusten erhållen d. £ Santander iakttogos få i maj och nov., IrBy, 1883. I Spanien å 
1860; i Kralingen d. 7 1861; Overyssel d. & 1861; i Zuidersjön ej sällsynt under vintern, LiILFoRD, IRBY, SAUNDERS, 1871; ganska 4 
d. 277 1861, ScHrneGEL, 1866. På Borkum under flyttning van- allmän vid Albufera, VivAL, 1851. ö 
lig, kommer i senare hälvten av aug. och till medlet av sept.; På Korsika under febr. och mars allmän; unga hanar i rugg- i 
sällsynt från tiden omkring d. 7; huvudtåget varar till d. 10; i ning erhållna, WHitznEAD, 1885. Få sedda vid Oristano, Sar- 3 
nov. äro de borta; återkomma fåtaligare i apr., och de synas då dinien; ej talrik, BrooKE, 1873; under vinter och vår, G1G6LI0L1, gå 
endast stanna kort tid. Hon är mycket skygg; få anses häcka, 1865; temligen talrik under vintern, SALVADORI, DRESSER. To- Så 
SR RE ER BA Sd 


La ka Tr aln > SK or '; a (ET RA 3 CN LUNEA nad Sar Ira FAR RAN RI RA TES Na a EN arij Ög (IR RV Te Lp 
Ke Ms Er sar SU VIRARE LANE Er a MEK RT PS SK SE NG Sr USA EES ANG SS ORG SE CER KR SKÖR, Ne ÄLG LU 
Er rek AT 2 FA UA SS SAS DER . Nu FÖ GG IS, 
' ad K SA SE " iv ; , d 
et 3 | 3 
ae Sr å 
1380 E STJERTAND. ANAS ACUTA. 


scana från höst till vår, SAVI. 
LinrorbD, 1880. På Sicilien i kärr och i Lentini-sjön samti trak- 
ten av Syracusa, MALHERBE, 1843. På Malta tillfällig om vin- 
tern, kallas Silfiun, liksom AA. penelope, C. A. Wrictt, 1864, 
cf. 1869. 

I Macedonien under vintern talrik, stannar till slutet av apr., 
I Grekland sällsynt, v. pv. MönrE, 1844; 
erhållen d. 7—737 


ELwEs, BucKLreEY, 1870. 
'ej' iakttagen på öarna, LINDERMAYER, 1860; 
1859, Krörer, 1875; bortflyttar i apr. Sällsynt vid Missolonghi i 
febr., SinPson, 1860. På Joniska öarna temligen allmän under 
vintern, men skygg, Lord LinrForpb. På Korfu om vintern tem- 
ligen allmän, men mycket skygg, Powrs, 1860. På Cykladerna 
flyttfogel, ERHARD. 

På södra Donau talrik, FinscH, 1859; i Dobrudscha under 
Under 
i Bulgarien kvarstannar hon till slutet av apr., 


vinter och vår på Donau och sjöarna, SINTENIS, 1877. 
vintern talrik; 
ErwEs, BucKLEY, 1870. På Svarta havet under vintern. Vid Ismid 
taälrik, TAYLOR, DRESSER. 

Kommer till Algeriet om vintern, erhållen en gång torgförd 
i Algier, J. H. GurRNEY j., 1871; flyttar i febr., Loocnzr. I N. 
Afrika talrik, Tristram, 1860. ”Torgförd i Constantine, TAczA- 
NOWSKI, 1870; allmän i vattendragen i Sahara, TristrAxM, 1860. 
I Fezzara-sjön i slutet av apr. 1855, Buvrr, 1857. 

I Egypten träffad av A. Brramx, 1849; ej sällsynt, ud 
1859; är talrik, Avamxms, 1864; ALLEN, 1864; SHELLEY, 1871. Sågs 
vid Suez m. fl. ställen under sept.—nov., v. HzuveLin, 1859, mellan 
nov. och jan., A.L. Avaxms, 1864. På Nilen flockvis, TAYLOR, 
1867; träffad i jan., HARTMANN; Oovanom Kairo i stora flockar, 
SHELLEY; vid 13 n. br. i stora flockar, går S. ut, A. Brram, 1854. 
I Kordofan mindre talrik, v. HEveLiN, 1856—69. 


Vid Smyrna om vintern, STRICKLAND. 


Torgförd i Cannes i jan., Lord 


I Kidfon Palestina, ön tt 1868. På Vady Gharandel 
på Sinai- -halvön, C. W. W YATT, DRESSER. 

Allmän i Kattiawar, J. H. Lzrovp, 1873. Vid Baku och Ka- 
spiska havet under vintern, MintTtTrRI£S, DRESSER. I Kandahar all- 
män under febr.; bortflyttar omkring medlet av mars; erhållen d. +, 
> 1881, C. SwinHor, 1882. Vid Erzerum 1 apr., Dixon, Ross, enl. 
DrEssErR. Häckar i Pamir; är ej mycket allmän; erhållen från slu- 
tet av juli till slutet av sept., SEvErzow, 1883. I Kashmir allmän 
om vintern, L. Avaxms. I Gilgit från tredje veckan av sept. till 
slutet av okt. och från första veckan i febr. till medlet av apr. 
aldrig iakttagen under nov.—jan.; en hane erhållen d. $ i som- 
mardrägt, ScuULLYy, 1881; ej allmän om vintern, stannar längre än 
A. boscas; sedd till medlet av apr., BipDoDuLPH, 1881. I Indien 
är hon en av de talrikaste arterna under vintern, ofta i oräkne- 
liga flockar; torgföres i mängd och är utmärkt för bordet, JERDON, 
1864. I mängd vid Umballah, men 'ej' funnen i lägre Bengalen 
av BEaAvan, 1868. 
NES, 1885. 
männaste Änderna, BLyrtH, 1859. 


I Centralindien mycket talrik, SWINHOE, BAR- 
I lägre Bengalen är hon om vintern en av de all- 
I Oudh och Kumaon allmän i 
stora flockar under den kallare årstiden, IrBzr, 1861. 

Iakttogs mellan Takoo och Peking; 
tern, SwiINHoE, 1860—67; erhållen torgförd i Hankow, ScLATtER, 


1882, HEveanis, 1874. Flyttar i stor mängd två gånger årligen i 


1 Amoy allmän om vin- 


Kina; många övervintra i mellersta och S. provinserna, DaAvID, 
ÖvsTtTALET, 1877. SWINHOE, 1863. 
På Japan flere gånger erhållen, ScHLEGEL, 1866, m. fl. Myc- 
flyttar över Hakodadi vår och 
höst, W HiTtELY, 1867; Jezo, Tokio, Jokohama, i Avomori i apr., 
SWINHOE, 1877, m. fd. 
Erhållen på Borneo vid Bintulo i nov. 1878, ScHArPE, 1877. 


På Formosa under vintern, 


ket allmän i Tokio om vintern, 


Ken FO SETS FR Elle AE bar srDD ler SEA ESSIN NS br ag 5 AA TRAMA RRD ETEN RED EE Få PE SÄS Ki PE FR dT SISON AST 
vå i sa 4 Ja ER UR ALAT be Fa FSD Pr OC " et 2 VAR ER - lor AR Förl Pa Ci 5 RA S AR ra j ERA = - I ARG ES es 5 NG ESR BPA d RT ; fa $ kör 
RR An OS IRS Eg or den Ra SA ER SAN RE Sa FSA REA ST SAIT EN EN AES RA ÖST SETS ARSA 
FÖRESTEN 1 AVE VER RN (GAA SE 2 FÄRS RA RER SR FRE Ye RR TAN REA Sr ONS ANTA Port SR ENN Sh RN a Ag EN Se OR SEE RCS DA FE Vas LT VE ON NE ME Vaa MT atv (9 RS 
kö Af 2 SR SVG RS RR VR AE SR FYRA INR ER SRK LDEE Dag fe FRE, nn br. SYNTAR Böle Sr TEMAN LE SE MDS et VE aren KR VR ere a Sa FATT [9 TON SV LÅTA RR ERE IAN DN Elg 
ITE SA RR ble OKLAR NS a ANN dj NS ft FAS ne DE För AR : gr FT ajg gg STJERTAND, ANAS AOUTA. FREE är SN ERE EE da ia RE VIEN A SB ER RAR REN NAR LA Ad 1381 
| tl SAK ERE ST ra IN SR kt Ad l RA A VSA KN Une UR mr ÅR a JAA RN ner Nk = | RA KRT härv - å G - NÄR SNE VS KISSES ” | a IE n SNR e ; 
SR FO N. KSgka över RI Sd arktiska oceanens fä SR 8: ie z Iden: Soc ande vass en på tg vatten, der den kan nå 
: Tanten talrik, häckar, MaATscHIE, ZIEMER, 1885. Jakttagen d. bottnen med näbbet. Besöker havet och flyttar i större eller 
MARE fart 1852 i i Wellington Cannels, var talrik, drog söder ut, ÖORNICK, mindre flockar och slår sig ofta tillsamman med andra arter av 


PETERMANN (1855). Häckade d. 4, VY 1858 i Saskatchewan, Bri- Änder: Flyttade i mars, ofta 60 par och deröver, tillsamman åt 
tiska N. Amerika, BraAaxiston, 1862. Träffas i Red-river till Hud- S. i flock, vid flyttning åt N. oftare parvis, JÄcCKEL. Hon är skyg- 
son's bay, MaAcCKENZIE, BLAKISTON, 1863. På Vancouver-ön, R. «gare än Gräsanden, isynnerhet under flyttning. | 
Browsw, 1868. Allmän vid Atlantiska havets kust till S. Texas, 
oDRrEssER. I Utah, ALLEN, 1860. I sydstaterna om vintern; å 
S:t John's river i Florida ej allmän, Annes. Å Indian river i 
otalig mängd, MAYNARD, DrEsSsSER. I Georgia enl. 'WHitE', GER- 
HARD, 1855. Flyttar över Illinois; stannar stundom om vintern i 
dess sydliga trakter, Riv&ewayr, 1871. Häckar i N. Illinois i kärr- 
trakter med större öppna vatten, NEHRLING, 1885. Allmän i Cen- 
tralamerika om vintern på Duenas-sjön; flyttar norrut i mars, ScuA- 
TER, SALVIN, 1859; Jalopa, Mexiko, ScLATER; en & d. 3 på Wa- 
basch, Pr. Max v. Wizpb, 1859. Centralamerika till Costa Rica, 


LAWRENCE, häckar omkring d. $ eller senare; har bo av torrt 


De flyta på vattnet, bärande huvud och hals som en Svan, 
med bröstet djupt, men stjerten högt. Ostörda bruka de, enl. 
LinDBLAD, nicka mot hvarandra. Simmar och dyker väl; GLoGERr 
påstår motsatsen. Då de gå, hålla de stjerten upplyftad. Hanen 
ruggar i juni och okt. och fäller under sommaren vingpennorna 
på en gång och kan derunder ej fiyga. Ungar och ruggande hanar 
trycka starkt, Bart. När de lyfta, sprida de sig strax, NL 
BLAD. Flygten är snabb och uthållande. 


Låter i lugnt väder höra ett icke oangenämt läte, PALLAs. 
Det tecknas med ”kvack” eiler ”baak' eller 'klyck". v. DRrRostz 
säger, att honan ropar 'kvaik” eller ”kviente” och hanen 'kröck” 


äs bland starr. Då föräldr äro borta, äro äogen täckta av 
gräs bland starr å föräldrarna äro borta, äro ägge aller eE KR 


dun och fjädrar. Ägg 6—10—11. Hon förtär rötter av Equise- 


tum, Hyttar i sept., köttet är godt, DALL, BANNISTER, DRESSER. Födan är ofta lika med Gräsandens och utgöres TS hvarje- 

Kommer till Cuba och de övriga Antillerna årligen i stor mängd, handa vattenväxter, frön, unga skott och rötter, samt av insekter 

finnes här från okt. till apr. Flygten är snabb; köttet smakligt. och larver. I Lappland har man funnit henne förtära blåbär, 

"Födan utgöres av frön m. m., se här nedan, GunpracH, 1875 Vaceinvum myrtillus, i Böhmen frön av Polygonum amphibiwum, P. 
) C e og 3 o - 


Säges vara träffad på Jamaica. Gossn, 1847, ALBrEcHt. Porto- persicaria, P. lapathifolium, Rumez (maritimus?), Pilularia globuli- 
; hö 2  ) 3 


rico, GUNDLACH, 1874—78. Vid Panama, LAwRrEnNor. Belize i dec., fera och Dytiscus; vid ett annat tillfälle: frön av Cyperaceer, Ca- 


NOLATER, SALVIN Kartago i Costa Rica, A. v. FRANTZIUS. rex ambullacea, Potamogeton, Banunculus, Polygonum hydropiper. 


Från Canada till Brasilien, BurmeistEr, ScHnEonn. Före- I Savoyen: småfisk, fiskyngel, små sniglar och andra mollusker, 


kommer vid Sitka; Vancouver-ön, Browns. Yuma, Covers, samt vattenväxter. På Kuba: frön, maskar, insekter, larver, små rep- 


i ike ili r m. m. 
flere inre delar av N. Amerika, DREssEr, m. d. tilier, molluske om 


Stjertanden håller sig både på större vattendrag med fritt Häckar oftast vid sött vatten och i myrar, men även på hol- 
Sundevall, Svenska foglarna, forts. af Kinberg, 1881-6, 218 


i | f | 
IR 'd Na v j i 
2 ; 2 A SE öka ABA ärlig R TÅ TUNN SE FE 'h 
Å å Fr Ne oa FER Lde C SA g | Å NE 6 DATA NG: ad In GR RAT NRA AR ig dt fn SET SEE Rd Aa AASE vr ERE = USE ARR | 4 SOT, oh R EN 
Snor ene ik SE ; Sö | Sö - AS jå , Meh SL SR ER meg cd TG AR it 2 ; SR SIT 
RE AR sa ENDA SARS CR ON AN RE ie Få HE TA ak 
id TR Fed hes 4 
råa FORE ER AR KR EA ARG GS SR FEN Ag PE SR e AROR Or REN 3 


LÖStCA CR 
SS | SNRA RS ES 


- 4 SN A a 
ÅG a Aer SÅ FR i É 

Tal ku! GS + Ng - SG z /d C yv SM | 
- £ T å E ÅA | 


> tal 


SU | Ta NE set Sr CR ASA RE 


mar vid havskusten. Boet utgöres av en grop i marken, ofta 


under en buske, med hvarjehanda växtdelar och bädd av grått, 
lätt, fint och elastiskt dun, Parras. På Gotland å myrar och vid 
stranden, der det är bygdt av tång eller av strån, av säv med 
bädd av fjädrar och dun samt har krans av dun. Äggen äro 
finskaligare och ljusare än de av A. bosc., Pässter. Ej flygga 
och således, enl. BaArrtH, ej jagtbara förrän 1'/2—2 veckor senare 
än Gräsanden. På Föhr parade sig några år före 1871 en halv- 
tam hane av ÅA. acuta med en Gräsand. Paret höll sig troget 
tillsamman, men avkomman blev nästan alltid förstörd; även år 
1876 blevo äggen uppätna av Vesslor. Av de en gång utvuxna 
8 ungarna liknade honorna mycket modern, men hanarna till 
fjäderdrägt och läte mera fadern, Jahresb. Bastarder äro även 
omtalade av DE SELYs. De kunna, enl. CouvEes, fortplanta sig sins 
emellan. 

Skjutes hos oss händelsevis vid Gräsandjagt, stundom i 
vakar med andra Änder. Då hon är ganska skygg och ofta lig- 
ger på långgrundt öppet vatten, är hon svår att komma inom håll. 
Nära Malmö erhölls hon 1 sept. och okt. på drag, då hon om morg- 
narna drog från kusten till inre vattendrag, SUNDSTRÖM, hos 
DressErR. Skadskjuten dyker hon, enl; Bairnry, till bottnen och 
går förlorad. 

Köttet är bäst om hösten, anses då, enl. NAUMANN, lika godt 
som Gräsandens, hvilket det, enl. BaArtE, liknar. v. DROSTE an- 
BÅg, att köttet av en fet Stjertand är mycket mört och överträffar 
till smaken alla andra Änders. Det förtäres av katoliker under 
fastan såsom ”'aliment maigre” 

I tamt tillstånd håller hon sig Skild från andra Änder, men 
hvarje familj håller sig för sig sjelv; hanen låter isynnerhet 
om våren höra sitt 'fry, fary', hållande huvudet högt och halsen 


r SA VÄN dr 


ESR RE, FEL RT Pa 
- - Se + + DA fr EN > 
Ne ret a 
" 
+ ÖR v . FPA me 5a- 
9 Pg FN é + 1 
"vw rat få hp 
LU '” vg 3 M ' 
hl : 


ANAS | AOUTA. 


Sförmigt böjd. sl nderbålles Utan svingket. i zoologiska träd- 


gårdar, såsom I London, Berlin och annorstädes. 


Ibland fjädrarna leva: 
Lipeurus sordidus NitzsoH, Trinotum luridum NITzscH, T. gracile GRUBE. 


Inelvsmaskar. 

Strongylus nodularis Rup. och S. uneinatus LUNDAHL, 1 ventrikelns hin- 
nor; Hystrichis tubifex DIES., i en knöl i matstrupen; SA inflexa RuD.; 
Echinorhynchus polymorphus BRrREMs.; Distomum globulus Rup.; Tenia mega- 
lops NitzscH; T. sinuosa ZED.; T.triltneata BATSOH samt I. anatina KRABBE, 
Vid. S. Skr. 1882, 350, 365, alla de sistnämnda 1 tarmarna. 


Anas caudacuta GESN., Av. 1555, 117; GEsNn, Red. 1669, 98. ALDR., Orn. II C. 
43, p. 71. JOoHNstT., Av. 1657, 98. RaAr, Syn. 1713, 147. PALL., Zoogr. 
II 1811, 280. SWAIins., RicH., Fn. B. A. II 1831, 441; Isis 1833, 111. 
CorMicK, North Star; PETtTERM. Mitth.; ref. J.f.O. 1855, 417. 

Anas fera 12 s. caudacuta KLEIN, Hist. A. 1750, 133; Vög. 1760, 246. 

Anas cauda cuneiforme acuta L., Fn. I 1746, 34; A.c. acuta, S.N. VI 1748, 22. 

Anas acuta L., S.N. X 1758, 126; Fn. II 1761, 44; S.N. XII 1766, 202. 
BRUNN., Or; 17.64; 776. >; PEoMbLos (BDioS- IE 1773, 20005 MULL, Prodr. 
1776, 15. Opm., V. AA. H. 1780, 315; Värmdö: 1792, 66. GM, Lb. 
SN. 1788,528, Bes., Vög. Kurl. 1792, 48. LaArH., Syn. II 1790, 864. 
DATE BIE 017987 450; IV: 1812,:-518: "Retro, Fa. 1800, :123. 
Mer., W., Tasch. II 1810, 536. TEmmM., Man. ed. 1, 1815, 540; ed. 2 II 
(18520) 838; IV 1840, 533. Mer., Vög. Liv- u. Esthl. 1815, 251. Cuvuv., 
RR AV I817, 537. Kun, Beitr II: 1820, 92: NILsSS8. Om IE 1821, 
217; En. II 1858,331. FABER, Prodr. 1822, 76; Hochn. Vög. 1826, 47, 83 etc. 
BoirE, Reise Norw. 1822, 109. Epm., Mem. Wern. Soc. 1823, 274. TEILM., 
Danm. o. Isl. Fugl. 1823, 188. W.v. Wzr., V. A. H. 1826, 296,-8, v. 
infr. EKSTR., Mörkö 1828, 217. GRrRABA, Reise Färö 1830, 125. BrREEM, 
V. D, 1831, 866 ete. RasocH, N. Mag. f. Nat. 1838, 383. WiIKSsSTR., 
Stockhi-tr,, .:1839;,105; 108:.: AUD; . Syn. 1838,,.279. ANDRG NV Av H. 
1841, 211. LaANDB., Isis 1842, 201. Navm., V. D. XI 1842, 638. 
HorB., Kroy. Tidsskr. 1842-3, 435; Ubers. v. PAuLs., 1846, 64. DRuMM., 
Ann: e,; Mag«s NS Eb -1848, 422: DÖV, VAG (EH 1848, 404,8; 1845, 
451,-7; 1864, 315. MzscH, Öfv. V. A. H. 1844, 88. ScHreG., Rev. 
1844, p. OCXV; Mus. Ans. 1866, 37. Mam, Kroy. Tidsskr, 1844, 184, 
209. SunDEv.,, V. A. H. 1844, 383. SUuFFR.,, Arnsb. 1846, 158. A. 
BrermM, N-a 1849, 1 H. 57. Waur., Öfv. V..A. F. 1849, 249; N-a 


La AR ; jr vi bl abr 
ST Ev vy - £ J 
1 Tog Maäl-or "ggn rd 
247 - k TA y 
nl Fal 
Å Sö je 


Så HE SAN åk : ES 
; SER SE RN SE AN ES SN : | fe STJERTAND. ANAS ACUTA. 5 fr Få A ligen ARN RN 1383 SR KL & RS 
| LEA PE ENS ; | REN nd vä T 
1853, 39; 1854, 271. BöcK, Ber. 1850, 14. BaLp. ÖNA 1850, 2 Hi Anas longicauda Bisg, SO: VT; 1760, 369; ed. 1763, II, 459. Brann, V. De NCR NOR 
77; 1858, 135. K.-Wartz., N-a 1850, 3 H. 74. HoprrFFr, 1. c. 17. 1831, 868. S SSE RÅ 
KJIarB., N-a 1850, 3 H. 54; NER Fugl. 1852, 366. W. v. Wz., Göt. Anas alandica SPARRM., Mus. Carls. III 1786, Tab. 60. THUNB., VA EM G FO 
Handl. 1851, 78. Gap., N-a 1852, 3 H. 4; 1858, 277. Bairp, Utah > 1798, 178. LaArH., B., III 11 1798, 481; Vu 1812, 525. : Ve RE 
1852, 323. OCzERN., 1852, J.f.O. 1855, 46-7. Borsm., N-a 1852, 3 H. 36. Le Pelet ou Canard a RR queue Bör , Hist. Nat. Ois. XVII 1787, 221. STR RS 
BRANDT, Beitr. z. Kenntn. Russ. R. 1852, Z. Anh. 328; Bemerk. Wirb. Anas Sparrmanni LATH., Ind. O. II 1790, 376. pre ER 
1875, 70; J.f.O. 1880, 248. LUuNnGERsSH., N-a 1853, 113. Somrap., J.f.O. Anas tzitzihoa VIEILL., Räc. méth.' t. GIEB., Thes. SSA 
1800 OL ATLOG., He. BOT HARDY, Nå 1855, 422. Lau, le. 424; Dafila caudacuta STEPH., Gen. Zool. XII 1824, 127. Ert, Monogr. An. = KE En 
WESsSTERL., Göt. Handl. 1855, 71. Buvrr, J.f.O. 1855, 340; 1857, 123. 1838, 113. SE 
VANG., I. c. 1855, 345. Wopz., 1. c. 347. GErH.,l. c. 383. HANF, Sitzb. z.-b. Trachelonetta acuta Kauvr, Nat. Syst. 1829, 115. rd Re 
G. 1856, 92; 1872, 402; Mitth. Steierm. 1865, 69. F.-BEaAumM., N-a 1856, Anas caudata BrReEnM, V. D. 1831, 869. ; . SN 
166. v. PREEN, N-a 1856, 68, 79; 1858, 77, 408. Pässr., J.f.O. 1856, Anas (Boschas) acuta Nutt., Man. Orn. II 1882, 386; VI 1843, 266". FS M 
66. v. MöULL., 1. c. 232. FinG., N-a 1856, 263. Mzv., Öfv. V. A. F. Phasianurus acutus WaAGL., Isis 1839, 1235. BR 
1856, 279; 1860, 222; 1868, 288; 1871, 781. Riva, Orn. 1856, 535. Querquedula acuta SELBY, Brit. Orn. II 1833, 311. Kia 
Krör., N-a 1857, 1 H. 49. J.v. Wr., Öfv. V. A.F. 1857, 44. v. MÖNOHE., Dafila acuta ”LEAcH', ”BarrD', EyTton, Cat. 1836. Bonar., List. 1838, 56. er 
N-a 1857, 331. C. JAG, Ber. Wetter. II 1858, 37. ÅstrR., Lomma GossE, B. Jam. 1847, 408. Grar, Gen. of B. III 1849, 615. A. BrEnm, Ske 
1859, 21. TaAYrr., Ibis 1859, 54. Pr. MaAx v. Wirb, J.f.O. 1859, 169. J.£.O. 1854, 84. Hartr., J.f.O. 1854, 160. JÄCKEL, J.f.O. 1854, 273; Fur 
v. HeveL., Ibis 1859, 348. FinsoH, J.f.O. 1859, 386. BLryrtH, 1. c. 462; 1855, 405; N-a 1856, 248, 523; 1857, 388; Ber. Bamb. 1863, 95; Abh. Sea 
Ibis 1877, 50-61. SEIDEnNS., J.f.O. 1860, 312, Pow., Ibis 1860, 353. NG. Niurnb. 1864, 129. Hever., V. NO. Afr. 1856, 319. .GUNDL;, NR 
Vv. SCHRENCK, Amur 1860, 481. REisH.; Ibis 1861, 13. HögGB., Örebro reföd.f,O. 1857, 221. 1862,-02:- 1974,;:5143 71875, 218; 1875, T62:-L90O; AO 
1862, 19. H.C. Mörr., Vid. Medd. 1862, 30. Tzrisrtr., Ibis 1862, 279. J. v. Wr., Kuopio 1857, 44. Cass., Perr. Exp., ref. J.f.O. 1858, 447. Ne 
RADDE, SO. Sib. 1863, 23, 371. Artum, J.f.O. 1863, 109. LunpDB., SCLAT., SALV., Ibis 1859, 231. A. v. Howm., J.f.O. 1859, 372. OÖRDE, AE 
Jägarf. ”Tidskr. 1864, 99. C.A. Wzr., Ibis 1864, 155; ef. 1869, 251. Ibis 1859, 469. BR. SwIinH., Ibis 1860, 67; 1861, 345; 1863, 434; 1867, KN 
Corrett, Christ. 1864, 208; Dovre 1865, 63; Hvaleer 1866, 42; Vid. S. 399; 1877, 147; 1879, 21; Z. G. 1885, 61. Tristr., Ibis 1860,81. IrBY, 
Forh, 1868, 178; N. Mag. f. Nat., Sep. 1877, IäöciTAYe, ti bie kö0T, Ibis 1861, 250. Brar., Ibis 1862, 9; 1863, 147. A. L. Apams, Ibis AR 
TIN TORKA Ber ot Gall 1001, 400 LISA Ö. Smål. 1868, 31. QUuIsST., 1864,:;34; ABTIS- ALLEN, cb ue, 241: 0) Jägar Zi GC, 18645-040. 7 JARDA SE 
Jif.0:.1868,-58- Horrz, 1.:e. 127-85 "Brut, Abh.z.b. G. 1868, 290, B. Ind. III 1864, 803. GiGL., Ibis 1865, 62. A. G. Morz, l. c. 443. ÄG 
879. TRISTR., Ibis 1868, 328. A. C. SmitH, 1. c. 456. SUNDSTR., Öre- Dress., Ibis 1866, 43; B. E. XIX 1873. Wuir., Ibis 1867, 207. BEAVAN, SE 
bre: 1800; 24: BinV vC Hi örn OD Vv DROSTET JO 1868; Ibis 1868, 402. Brown, Ibis 1868, 425. A. FriscH, V. E. 1870, 414; SAR 
44; 1867, 65; Borkum 1869, 287; Z. G. 1869, 306-9. WzaArr, Ibis Wirb. 1872, 85. GozEB., J.f.O. 1871, 148. SHELLEY, Ibis 1871, 316. fö 
1870, 17. ErLw., BucKL., 1. c, 340. Korm., Gotl. F. 1871, 14. THÉEL, SAUND., Ibis 1871, 397. AxrstT., Br., Ibis 1872, 71. G. v: KocH, J.f.O. AGE 
Jägarf Py dT, 78. SBORGGR, STO ISTI "218: CJH: GvaN. 5, Ibis 1872, 139. Cours, Key 1872, 286; B. of NW. 1874, 561. 'Tacz., J.f£.O. AV 
16713::300:: "BIDGWy Ann: ye Nor Na 10; 0089- -CPAYL, Ibis 1873, 109. A.v. How., J.f.O. 1873, 147. BrooKz, Ibis 1873, 43. J. H. rn 
1872, 233. GozEB., J.f.O. 1873, 13. Parwm., Finl. Fogl. II 1873, 400. LLoxD, 1. c.-420. SCcLAT., SALvV., P.Z. S. 1876, 391-2, 411. SHARPE, AR 
Lord LinF., Ibis 1875,5. DANF., Br., Il. c. 427. SOCHAL., J.f.O. 1876, 11; Ibis 1877, 24. Jahresb., J.f.O. 1877, 336. MaArm, Fn. 1877, 347, NER 
1881, 295. SEvErz., Ibis 1876, 420; 1883, 228. SEEB., Br., 1. c. 443. LIEBE, J.f.O. 1878, 86. BLuAK., PrR., Ibis 1878, 213. SzEzEB., Ibis 1879, 22. SR 
SINT., J.f.O. 1877, 69. Jahresb., J.f.O: 1878, 432; 1880, 90, 405; E. v. Howm., J.f.O. 1879, 81, v. inf. Kronpr. RuDoLF m. f., 1. c. 128. Russ., SR 
1882, 104,-5, 384; 1883, 72. ToB., Orn. C. 1876, 144. SEEB., Ibis 1879, Orn. 1880, 174. BogGD., SOCHAL., J.f.O. 1880, 276. K. BaArer, Mitth: TN 
160; 1883, 34. BaArtH, Norg. Fustev. 1881, 44. Scuiirry, Ibis 1881, Orn. Ver. Wien 1881, 29. Borav, J.f.O. 1881, 63. Bipp., Ibis 1881, 
993. HENKE, SEEB., Ibis 1882, 228. ÖLSs., Där YOAVET 1882, mo 10, 45; 100. BE. v. Hom., Wand. 1881, 224, cf. 344. C. SwinH., Ibis 1882, 124. JV 


>$ 


het er SÅ 
' FLN (LG IN . a 
ve Oe 4 
ES a ; - HL fa 
cr ång + je RS vv. 


rn 
2: 


- 
Pp 
& 
+ 


26 ed nå så 
SEPA TER I 
ERA 


jak 
NE ar 


SCLAT., 1. ce. 486. Grav, ref. 1. c. 462. Irsy, Ibis 1883,188. Wiirmm; 


Ibis- 1885, 45. SWINH., BARN., 1. c. 137. NEHrRbL., J.f£.O. 1885, 146. 
MATSOCHIE, ZIEMER, 1. c. 191. BE. Böcan., 1. c. 206. 

Querquedula caudacuta MACGILL., Brit. Orn. II 1849, 170. 

Dafila longicauda + D. caudata BrRerM, N-a 1855, 297. 

Stjertand G. LUNDQ., Jägarf. Tidskr. 1864, 216. ?Sävz, 1865, 196. Timm, 

- 1870, 13. ENGELE., 1873, 26. RYDHOLM, 1878, 213. C. M.S., 1879, 
29. LinDBL., 164. G. Jönss., 1881, 241. 

Spjutand R.S., 1. c. 1874, 70. 


Spiessente v. DrostE, J.f.O. 1867, 92. v. HEuGL., Reise Weiss. Nil 1869, 349. 


232a,. PRAKTAND, Anas faleata GC zore. 
Pl EXIT: ferr2: 


Näbb nästan jemnbredt, längre än tarsen; skulderfjädrar långa, 
nedböjda, hos honan kortare; längd 430—450; näbbnagelns bredd 
6,4—6,5; tars 35—40 m.m. 


Längd 19" 6”, nagelns längd 3”, enl. BraAsius, NaAvm., V. D. XIII; 
& 19", £ 16" eng. mått, DRESSER. 


1. Hane, gammal, 28 april 1853, Skellefteå, Apotekare DyrHr, Riksm. 

Näbb jemnbredt, > tars, framåt obetydligt avsmalnande, svart, nagel oval, 
något upphöjd, ej tillbakaböjd, men väl nedskjutande; näbbås vid roten bred, 
framom den avsmalnande näsåsen utjemnad. Käkkant vid midten rät med 
nedom den nående lameller, framtill upplyftad. Pannvinkel nästan rät, mun- 
vinkel något upplyftad. Näsborrar små, ovala; Iris ”brun'. Huvud ovan 
rödbrunt med ett bredt rödbrunt band, smalast över tinningarna. Panna 
med en hvit fläck vid näbbroten; undre ögonlock hvitt, i kanten svart; 
ögonvrå brunsvart; huvudets sidor gröna, skiftande i purpur; ansigtsrand 
upptill lodrät, nedtill bildande en trubbig vinkel; haka hvit med skarp gräns 
mot sidorna. Hals hvit med halsband mörkgrönt, glänsande, nedtill svart 
med spoltrakter och bräm hvita; kräva svart med hvita bräm, till en del 
affallna, och hvita svartfläckiga spoltrakter; nacke och halsrygg med glänsande, 


i i” 
. (Fe 


PRARKTANDE SANABSFAÄD GATE fe sv Sason Di UNERre SIREN a od RNE SEA 


långa gröna och svarta fjädrar, bildande en tofs. Rygg brunsvart med hvit 
vattring; kors mörkbrunt med svarta spolar och grå, fina spetskanter; skul- 
derfjädrar oråhvita med fin svart vattring, utåt med en svart oval fläck, de 
övre med hvitt bräm; övre stjerttäckare spetsiga, svarta, långa, de mellersta 
med grå bräm och hvit fin vattring. Stjert tvär; stjertpennor 7 par, brungrå, 
med hvitt nött bräm, spolar bruna. Bröst framtill med hvita och svarta 
bågformiga band, täckta svarta fläckar, i botten hvit, baktill hvit med mörk- 
bruna tvärband; sidor och slaksida brunsvarta med täta regelbundna, smala 
hvita tvärband; mage lika med bröstet baktill; undre stjerttäckare svarta, 
vid sidorna gulhvita, framtill vid sidan svarta, i midten ävenså, framom den 
svarta sidofläcken dölja vattrade fjädrar dylika med hvita spetsar. Vingar 
spetsiga; tumvinge med 3 fjädrar brungrå med bruna spolar; handpen- 
nor stora 10: gråbruna, 2>1>3, infan blekare, spolar ljusbruna, utfan 
vid spetsen å 2, infan å 1 utskurna; armpennor 11: 1 och 2 grå med hvitt 
spetsbräm, 3 och 4 likaledes och utfan svart, 5 till 9 utfan grönsvart, infan grått, 
spetsbräm hvitt, spolar brunsvarta, 10 och 11 spetsiga med samma färger, 
men spolar hvita och å 11 spoltrakt i infanet svart. Spegel nedtill svart, 
upptill gråsvart, metallglänsande, blågrönsvart, ram upptill och framtill 
hvit, nedtill grå (handpennor); armbågspennor 6, långa, nedhängande, böjda, 
1 till 5 > armpennorna, utfan svarta, utkant och spolar hvita, infan svart, 
mot rot och spets grått, å 5 grått med hvit fin vattring, 6 grå med hvit 
fin vattring, spole hvitbrun, mot spetsen brun; överarmpennor grå, spolar 
svarta; handtäckare brungrå med bruna spolar, de små grå med svartbruna 
spolar; armtäckare grå, de yttre med hvita spetsar, de mellersta grå med 
bruna spolar, de inre med fin hvit vattring; kanttäckare grå, de minsta med 
hvitt bräm; undre handtäckare gråhvita; undre armtäckare gråhvita, mot 
spetsen med hvit vattring, de mellersta hvita; undre kanttäckare ljust brun- 
grå med vattring och bräm hvita; undre överarmtäckare långa, hvita. 
Fötter mörka, i torrt tillstånd svartbruna; skenben fjäderklädt nära häl- 
leden. Tars något hoptryckt; framtill nedåt med små sköldar; tarssula 
nättecknad; tår 3>4>2>1, simhud, den yttre urringad, 1:a leden å 2 nät- 
tecknad; klor svartbruna, krökta, 3 vidgad >2>4>1, som når marken. 

Med denna syntes ännu en, som ej erhölls. 

2. fHane, i ruggning, december 1852, Kanton, KinBerGe, Riksm. 

Liknar föregående. Näbbnagel gulbrun, oval, mindre neddragen. Pann- 
vinkel trubbig, kort. Nackens och halsryggens långa fjädrar något kortare; 
halsbandet, det nedre hvita, framtill med fina, svarta spetskanter. Kors brun- 
svart. Skulderfjädrar: de övre med svart och hvit fin vattring, de inre brungrå 
med nötta brämtrakter, sakna den svarta fläcken och hvitt bräm, kors brunsvart; 
övre stjerttäckare: de mellersta grå med hvit vattring, de övriga svarta, långa. 


4 Ä 


SE ALIS rt 
> NNE SERA RC : 


rt É 
Y 3 - K SN C 1 Fd ” . 
Pr 4 Co 
y h r / ) 


PRAKTAND. 


Ae H a REG 


SEINE BT TR fr mV RPS TR SN Ve gated Sa ISS on Fr SA eV rig rs die ace ip Ngerr del APA c. 460 oo — 
VAT ER ERS VIL SA EERO RA ME av ke eh Br dra dd eine fs nr N Se FR GINA LEE NR Feer ek 100 c. 100 c. 90 
SR, EDTA SLL JO PREAELGTN. värter ord an Joe eg dip SNR N AA BUN SR RKS ARON 44 41 39,5 
Dp SOS HR ga Ne ST NE pr ON TR RN KAP TN SA I Ar 52 49 47 
d » från spetsen till näsborrarna .:.............. 35 32,5 31 
» BOJAN VIA BODEMN sa rbe holsa neka TSSER ESA NIE FRA RS PENTA Ag 16,5 17,3 16,9 
Pp » DT FELT SAO PT SVIT oh Se deal vid bAT Nr blb ån Re ora bin sir 13 2 12,8 
SER SA Bb 6 KI ÅTTA Lr a ND 2 RE EE AP ARE RA Ra ÄR RANE TRE 16 c. 15 c. 16 
SFR OHE DT SAG VIK TAS OREATITÄTn ragr ni perba sån US RS ne 18 15,7 16,5 
» BLOTSGA DTE UM; DEE OLLI gore rdr aker DARE Ve sid arN RER 18 16 16 
SNES EN ENE SR NONE PSA CR Le Ut orers oa PR VERS fo gör a SLR ar DARREN A TROTS 6,5 6,4 6,4 
» (EEE 5 MO NE LTR pe go ES NAT NER I SKNSR ÄN ROS 9 T S,7 
ESF EH KM EG fe NR NR RR Ar GA LE 52 06, DERA SE fl ADA SLA RS ANNE REN ÄR NA SB fe BE Aa DI KDS BKS 
TER OTIS LENS Eg TELL BU vileati sie dere bid bi Häls ms orda va ER KAR Fas AT 244 230 230 
ET RN MI SEA ERNA SN RA ADD KAR ST NETA NE ST FSA NAT ENG OA REA RE SE 92 34 85 
TAS AE BEND NaN SLE EE Ash ARS Ne ARA FDL PS ANNAN ÖR Sc oe YSL 96 | 90 95 | 
Stjertspets bakom vingspetsarna .........sss..s.soes EN NE ec. 28 c. 30 
IEEE IS a AR ket ERE ÄRE SR ER RER dä SST ån IRS SAG SEA A ÅT I ERAN a. IRK Ån 40 36 | 36 | 
Et MI rt are AE SS SN ARE ARS Na SR MAR RA RER INN. ESR ÄR KET ÄRE SUN 458,3 | 49 49 


Stjertpennor 7 par, grå med brungrå spetsar, de yttre brungrå, nya, ö:te 
paret gammalt, ljusbrunt med bleka gråbruna nötta kanter; undre stjert- 
täckare: de mellersta svarta, de yttre gulhvita, med ett bredt svart band. 
Armpennor med gråhvitt spetsbräm, hos den hoplagda vingen täckt. Spegel 
grönsvart; armbågspennor 4, gråbruna, räta, kortare än armpennorna, i ut- 
växt; överarmpennor gråbruna; armtäckare brungrå, de yttre med gråhvita 
spetsar, de mellersta och kanttäckarna mörkare gråbruna med svaga grå 
bräm; undre hand- och armtäckare ljusgrå, de mellersta hvita; undre kant- 
handtäckare hvita, gråspräckliga, kantarmtäckare hvita; undre överarmtäckare 
långa, hvita, en del svagt gråspräckliga. Tår: 1 smal, når marken, 2 med 
1:a leden nättecknad, de övriga ringlade. 

3. Hona, Daurien, SAHLBERG, 1847. 

Näbb svart, nagel svart, föga upphöjd, liknar hanens, men är mera 
jemnbred. Pärgkladnaden liknar mycket den gamla Grasyndens, genom det 
smala näbbet och den svarta spegeln skiljes den lätt derifrån. Huvud ovan 
svart med hvita brämstreck, hanens hvita fläck vid pannvinkeln saknas; 
huvudets sidor gråhvita med små svarta spetsfläckar omkring ögat nästan 
övervägande; haka hvit med mycket små grå spridda spetsfläckar. Fram- 
och sidhals hvita, nedtill med svarta spetsfläckar; kräva svart med spol- 
band och sidobräm hvita och rostgula; nacke och halsrygg svarta med min- 
dre, gråhvita streck; halsband saknas. Rygg och skulderfjädrar nötta, svart- 
bruna med rostbruna till hvita bräm och kanter och rostbruna tvär- och 
långsband; kors brunsvart med nötta, hvita, smala bräm; övre stjerttäckare 
gråsvarta med bräm, spol- och tvärband gråhvita. Stjert avrundad; stjert- 


STERN EDETS Mere mA LG FR NE Na i É - RA j k la 
Lr Na - fv CK X FU UY i "NN LOTSA ö ; 2 TV nd ib - ser k er a TS - , LIF SAS Hj Ty + 
4 ÖRE Tr POS KRRT = fl SE Es ver a SPN Fn å 0 (RT GR ue ERA Sad gr GA M 
Å BA fa EVA RA EE TR AA SRS a AR FIP hk VRT RE RE RR SN RR RÅ at mr fn rg FN NG 


ANAS FALCATA. LA REA Au RISE ör EE 1385 


fä > 


pennor mörkt gråbruna, de yttersta brungrå, kanter bleka, nötta, spolar 
bruna. Bröst rostgrått med svartbruna fläckar; sidorna likaså, fläckar större; 
undre stjerttäckare gråhvita med mörkgrå fläckar; slaksida hvitgrå, mörk- 
brunt spräckliga och med svarta ovata spetsfläckar. Tumvinge mörkt grå- 
brun; handpennor bruna, infan ljusare, 1 i infan, 2 i utfan urringad; arm- 
pennor i utfan hos de yttre mörkbruna, de inre svarta, den innersta grön; 
armbågspennor 6, mörkbruna, nötta, 3:e längre än armpennorna, 1 i utfan med 
rostgrå flammor och hvitgrå utkant, de övriga med långsgående band och bräm 
rostgrå; överarmpennor mörkbruna; handtäckare bruna, kanter och bräm 
grå, de små gråbruna med grått bräm; armtäckare grå med hvita spetsar, 
de mellersta och kanttäckare grå med hvitgrått bräm; undre handtäckare 
hvita, utfan å de yttre ljusgrå; undre armtäckare och de mellersta hvita; 
undre kanttäckare grå med hvitt bräm; undre överarmtäckare långa, hvita, 
spetsar fint brunt spräckliga. Fötter bruna, simhud svart, klor bruna. 

4. Hane, ung, Shanghai, SWINHOE. 

Liknar gammal hane, men är mörkare och med röda fläckar. Huvud 
ovan och kind med grön glans, Bröst ljusgult med små bruna fläckar; si- 
dor mera röda med bruna fläckar. Vingar lika med den gamla hanens; 
vingtäckare med svaga gula spetsar; de stora täckarna hvita, spetsar stundom 
gulaktiga. — Enl.”SHARPE och DRESSER. 


Ägg. Ovata, glänsande, gulhvita. 
1. 20 juni 1867, Darasun, Daurien. 


2. Ö. Sibirien. Mycket mindre än de av A. bosec., till färgen liknande 
ÅA. strep., dock med starkare gul färg. 


N 1 2a b C d e 
AS&TOES LäDOS Assa I öerbhrs er ägts dass 54,7 57,6 57 55 54 53 
TAR 3 are EE MAREN AR Nl pl EF 37,2 38,8 41,6 41,5 39 39 
NSP ENDS 2E ORAL ML CE RLRER | LR NR Sr | 15,4 13,5 15 14 

» reducerade längd ............ 1,48 1,87 1,33 1,38 1,36 
PID KÖKAR KOL Frasier 2035 | 2235 | 23871 | 2283 2106 | 2067 


Ägg. Jenissej, 8 juni, hvitt, skal fint, längre och spetsigare än Anas penelope, 
hvilket det liknar, 2,5, X 11 eng. tum, enl. DRESSER. | 


Praktandens egentliga hemland är Ö. Asien. Förekommer 
vid Jenissej, 1 hela Sibirien, talrikast i trakterna på andra sidan 
Baikal och i hela Lenatrakten. Flyttar söder ifrån med Anser 
cygnoides och Anas casarca, de största flockarna komma i början 
av apr. Köttet är utmärkt, PALLAS, 1811. — Kom till Udskoj- 


;sOgtrog -d.. 


AGS PRAKTAND. 


> Rea £ ENN PEN : ; | | 


Ke häckade der, v. MIDDENDORFF; i Utåhur dT 4 
häckar talrikt i Stenovoj- bergen nästan upp till dess spetsar. 


Häckar i Ussuri; ägg erhållna, TaAczAnNoWwsKi, 1875. I Amur, 


SCHRENOK; Vv. MiDDENDORFF Och RaADpE hava lemnat flere upp- 
gifter, till hvilka må hänvisas. Kommer till Kultuk i sista hälv- 
ten av apr. i betydligt antal, ett fåtal stannar der och häckar. I Dara- 
sun mycket talrikare. Bon träffas i sumptrakter bland buskar, 
äro bygda av torra blad och gräs med bädd av dun. Ägg 8 i juni. 
Honan ruvar dem ihärdigt; stannar till d. 27 sept. I Kamtschatka 
sällsynt, Parnass; förekommer här även enl. BRANDT och SWINHOE, 
1876. 

I Kina om vintern allmän, flyttande söderut, träffas mellan 
Takoo och Peking; i Shanghai erhållen; vid Kanton erhöll jag den 
i dec. 1852, se ovan; flyttar vår och höst i mängd på Filippi- 
nerna. Söker jemte andra Änder i Foochow skydd för den kalla 
havsvinden, SwInNHoz, 1863. I Amoy allmän om vintern; träffas 
på Formosa, R. SwinHozr, 1861—067. Flyttar över Peking om 
våren, då ett stort antal fälles av kineserna, Davip, ÖUSTALET, 
1877. | 

I en gammal kinesisk bröllopssång ur Schi-King, från tiden 
omkring 500 år f. Kr., heter det: 


Två, som endast döden skiljer, 
Och som långsåt stilla floden, 
Man och maka, tvenne Spegeländer, 


Sväva under växelsånger. 

RöcKert kallar henne Spiegelente, möjligtvis förstås der- 
med denna art, hvarom icke bör vara särdeles svårt att vinna 
upplysning, fastän tiden dertill nu är för knapp. 

Hon är en av de vanligaste Änderna på Japan, Cassin, och 


särskildt i Hakodadi, SwinHor. Då den i okt. kommer till To- 


kio, saknar hanen sina vackra fjädrar och liknar honan, SWINHOE, 


AR v 4 

SN - p. Ad be » nd md I ' NV ' bj 
NG LT å ] Ä 4 - er d D ALI TN 4 sn 1 AA 
vel . . , + fr te - fd , j NO Vv j : AN 
E uh För vik k Vär OL ' ” 1 5 ” 0 JM ; Po , OA é Ta A Å 
en 1 a u d ÄN : AJ å Ny é 24 ” SN ” f 
- ANÄAS PALCATA. s Vg De AT RA NAT 26 LATA TTT omg HÄST RA Kar NORRA 
: - j X MS | PL MR z L p AN | VT -”- FaR 4 D é 

KAJ + RENT a ga Y 0 i Vv j 
hu 4 4 id By - 3 | kar + 
4 = 4 | ” v kr ht Y ” dt å 


1874. "Träffad i Yezo, Tokio, nordkusten av Nippon, BLrAxIston, 
PRYER, 1878.  Synes gå ända till Java, emedan Burrons Sarcelle 
de Java och Boppartis ÅA. javana Pepp synas vara skilda från 
denna art. 

Träffad på Manilla, SONNERAT. 

I Europa har den mycket sällan träffats. Har en gång, nem- 
ligen i april 1853, erhållits i Skellefteå, se ovan. Av LINDBLAD 
kallades hon 1871 Praktand. Jag skulle gerna efter RUCKERT 
kallat henne Spegeland, men då det icke är säkert, att detta 
är samma art, som nämnes uti Schi-King, och den dessutom 
redan erhållit ett särdeles passande svenskt namn, har även jag 
användt detsamma, helst det kinesiska namnet icke synes vara 
utmärkande. 

Erhållen en gång i Pirglitz, Böhmen, A. FritsckE; i Neu- 
siedlersjön i sept. 1839, Gr. MARSCHALL, V. PELZELN, 1882. Träf- 
fad i Holits, Ungern; exemplaret hade blivit begagnadt till bul- 
van. I England skall den enligt Parrzas hava erhållits av PrEn- 
NANT, hvilket må hava skett efter år 1776, emedan han icke om- 
talar den i sitt då utgivna arbete. FritscH såg en nyss död hos 
en konservator i London, men erhöll icke någon upplysning hvar- 
ifrån den härledde sig. 

Parasiter okända. 


Anas falceata GEorGi, Reise Russ. 1775, 167. PaALrL., Reise III 1776, 701-2 
[Å. ”falearia” err. typ., ab ips. auct. & huc ubid. emend.l; Zoogr. II 
1810, 259. GM. Lb. S.N.1788, 521. LAH; Ind, II 1790, 860. LATH., 
BE TIL IN2T0S, då5 IV i 1812, 516. Hytok Anat. 1838, 125. v. MiDD., 
Smb. Rerse II 185K 231, pl AT 20); JSEp. L830, 10, 120. 
SuNDEY. > Öfy VI OA LR 1853, 227. War, N-a 1854, 273. FIngG., 
Verh. åj Ver. 1857, 557. Naum., V.D. XIII 1860, 300. v. ScHRENOK, 
Amur 1860, 467. SWINH., Ibis 1861, 260; 1862, 254; 1876, 335. RADDE, 
SO. Sib. 1863, 22, 369. SCHLEG., Mus. Ans. 1866, 72. DYB., J.f.0. 


4 Sick 7 2 fa RR if | 23 ES k TR / Re SES SA SER 3 T 

PURE SATIR NGE | OA 0 äg ks bla fp ar ÄRE ok LAR ÅRTA. 
1868, 338. rn ve Jägarf. ”Tidskr, 187 N 192. PALM., HT fos 
ST 1873, BOTEN 

Anas ftnlöcolor ScoP., eft. SONNERAT, Voy. 1776, 91, Tab. Hår LATH, Syn. 
II 2 557. ; 


Anas manillensis GM., L. S.N. 1788, Bs ark ind IT -ST5 hat. B 
TII 11 1798, 478; IV 11 1812, 524. 

Querquedula manillensis EXTON, Anat. 1838, 125. 

Querquedula falcata EYTON, 1. c. 126. Bonar., Rev. crit. 1850, 193. SWINH., 
Ibis 1861, 345; 1863, 434; 1874, 164. Ds. (ar stR TGN AO 
FritscH,.V. E. 1870, 419; Wirb. 1872, 86. S., DrEss., B. Eur. II 1871. 
DyB.; PAGK., J£Or 1873, 109;- 1875, 257, BLAK., Pr, Ibis 1878, 214; 
Gr. MARSCH., v. PELZ., Orn. Vind, 1882, 177. 

Querquedula multicolor R. SE Ibis 1860, 67. = A. falecata SWInH., Ibis 
1861, 263. 

Mareca faleata CASSIN, PErr. Exp. 1856; ref. J.f.O. 1858, 448. 

PLunetta falceata Bonar., Compt. R. XLIII 1856, Sep. 24. SwinH., P. Z. 8. 
1871, 419; Ibis 1874,.164; Z. G. 1875, 61. Dav., Ouvsrt., Ois. d. 1. Chine 
1877, 504. 

?Spiegelente RUCKERT, Schi-King, 1833,7; ref. JOLoWwiCz, Poet. Orient. 1856, 5. 


233. ÅRTA, Anas querquedula, L. 

ET ID GRE 1 Tea SR 
Näbbnagel bred, 6 m.m.; 
skiftning, hos honan grå, ram fram- och baktill hvit; 


—400 m.m. 
Mellantån är hos Europas fogel 41—44 m.m., hos 0. Asiens kortare, 
d31—32, se här nedan. 


spegel hos hanen gråbrun med grön 
längd 360 


1. Hane, gammal, 18 maj, Gotland. 
Näbb jemnbredt, svart, nagel oval, något upphöjd, kant ned- och 
framåt riktad; näbbås vid roten bred, platt, något fördjupad, näsås avsmal- 
nande, stupande, åsen framom denna rät, platt, långsåt med svag fördjup- 
ning. Käkkant vågig, överkäkens främre lameller sneda, de mellersta nå 
nedom kanten; huden mellan undre käkgrenarna köttfärgad'; 


kanten och SR nakna hakhuden 1 torrt tillstånd brun eller svart. Pannvin- 
kel avrundad; 


gap > tarsen och > mellantå med klo. Näsborrar ovala, 


under inre. 


i) rt Vu Åh 
” || 1 
TS see je, är FRA SAT - SS RE 
b FÖRST i 


' ' 
fe NY 0 a ag 5 SS bl 2 Kr 5 
j pa jap TV - i 3 
iu IR 4 a S- Ag Ä sd T Pa Sea = 
Ma bf ff - ee 11 


a 1 
a Fa ' 


ANAS QUBRQUEDULA. TEEN OR ana BE LA ga ERS SEN AES LÄSER SR NG RE SEAN FSE 


bene RA fa ”brun”. 
ter, framtill även med hvita spolstreck. Panna framtill mest brun; ögon- 
båge från främre ögonvinkeln och övre ögonlock hvita, åt nacken med in- 
blandade få fjädrar med svarta spetsfläckar, åt sidorna rostgrå; undre ögon- 
lock rostgrått; ögonvrå och huvudets sidor rödbruna, med spolstreck och 


små spetsstreck hvita; haka svartbrun, bakåt av samma färg som övre delen 


av halsen, denna nedtill rostgrå med svarta band; kräva rostgrå med båg- 
formiga svarta band; nacke och halsrygg svartbruna. Rygg svart med kan- 
ter gråhvita; skulderfjädrar: de långa nedhängande svarta med hvita spol- 
band, 1 utfan blågrå, utbräm hvita, de korta lika med ryggens, men med in- 
blandade svartbruna med nötta, hvita och olivgrå bräm, de mellersta blågrå 
utan hvita spolband, men med hvita in- och utkanter; kors brunsvart med 
hvita bräm; övre stjerttäckare svartbruna med bräm och fläckar hvita. Stjert 
något avrundad, gråbrun med hvitt nött bräm; stjertpennor 7 par. Bröst 
framtill lika med krävan, bakåt hvitt, bakerst svartprickigt; sidor hvita med 
svart vattring, baktill med hvita och smalare svarta tvärband samt blågrått 
bredt spetsbräm; mage hvit med svartbrun vattring; undre stjerttäckare 
hvita med avrundade gråbruna fläckar; undergump och slaksida hvita med 
brunsvarta oregelbundna tvärband och fläckar. Vingar spetsiga, 1 föga < 2 
>3; tumvinge med 3 fjädrar, gråbruna, 1 utfanet mörkbruna, kanter hvitgrå; 
handpennor 10, mörkbruna, 1 i utfan rostgulbrun, mot spetsarna rostbruna, 
utkanter hvitgrå, spolar hvita; armpennor 11, i utfanet grågröna, spetsar 
hvita, 10 och 11 med hvita utkanter och violett skiftning. Spegel ljust 
grågrön, ram fram- och baktill hvit, baktill smalare; armbågspennor 5, spet- 
siga, svartbruna, i utfan med violett skiftning, mot spetsarna blekare, nötta, 
spolstreck och kanter hvita; överarmpennor mörkbruna; handtäckare mörk- 
bruna, utbräm gråhvita, å gamla fjädrar rostgrå, de små askgrå med mörk- 
bruna spolar; armtäckare grå med hvita, långa spetsar och grå, täckta spets- 
fläckar, de mellersta blågrå med mörkbruna spolar; kanttäckare gråbruna 
med blågrått bräm; undre handtäckare, de yttre grå, de inre hvita; undre 
armtäckare hvita, undre armbågstäckare hvita, de mellersta brungrå, spräck- 
liga; undre kanttäckare brungrå och mörkbruna, de bakre med hvita spetsar; 
undre Ööverarmtäckare hvita, Jånga. Fötter svartbruna. ”Tars hoptryckt, 
framtill med små sköldar, sidor och tarssula nättecknade; tår 3>4>2>1, 
simhud svartbrun, den yttre urringad, å 1 smal; klor krökta, svartbruna, 
3>2>4>1, som når marken, 3 något vidgad, fårad. 

2, Hane, gammal, 19 maj, Stockholm. 

Pannvinkel något spetsig, pannan föga brun. Haka framtill svart, hvil- 
ken färg sträcker sig långt bakåt. Bröst baktill hvitt med rostgult bräm; 
mage även hvit med rostgult bräm, men med svartbrun vattring. 


Hävud ovan svart med bling spetskan- 


SB ! ARA — ÅRTA. ANAS QUERQUEDULA. 


3. Hane, gammal, 21 maj, Ekolsund. : 

Liknar den förstnämnde, men med mindre nötta fjäderkanter. Panna 
nedtill brun. Huvud ovan svart, framtill med hvita spolstreck; huvudets 
sidor och övre delen av halsen mörkt kastanjebruna med hvita streck; kräva 
och framdelen av bröstet svarta med rostgrå, bågformiga tvärband; bröst 
nästan rent hvitt med rosthvita bräm; stjert mörkt gråbrun med spetsbräm 
och kanter hvita, de yttre stjertpennorna blekare rostgrå och med rosthvita 
tvärfläckar isynnerhet 1 utfan. 

4. Hane, t ruggning, 27 december 1853, Hongkong, KIinBErRG, Riksm. 

Liknar den unga hanen. Huvud ovan svart med brunt, smalt bräm; 
huvudets sidor rosthvita med svartbruna spetsfläckar; haka rosthvit. Övre 
stjerttäckare svartbruna med rostgult bräm. Bröst hvitt med ytterst fin 
svart vattring; sidor mörkbruna med gråhvita breda bräm; tumvinge med grå 
fjädrar, i utfan mörkare; vingen nedtill grå av de yttersta armpennorna. Spegel 
blågrön, dess ram hvit, nedtill grå; handtäckare med spetsarna svartgrå i 
infan, utfan mot spoltrakten blågrå, brämtrakt hvit, de mellersta blågrå. Tars 
framtill med små sköldar, för övrigt nättecknad; tår: 1:a leden av 2 nät- 
tecknad, för övrigt ringlade. 

5. Hane, 10 januari 1853, Manilla, KiInBErG, Riksm. 

Liknar hanen i ruggning från Hongkong. Rygg och skuiderfjädrar 
mörkbruna med grå, breda, rostiga och nötta bräm; kors och övre stjert- 
täckare brunsvarta med bredt blågrått bräm. Handpennor utvuxna, de yttre 
svartbruna, 2 och följ. med gråhvita tilltagande utbräm, spolar gula. 

da. Från Egypten hemförde J. HEDENBORG år 1837 en liknande, men 
handpennornas spolar hvita, bräm å haka, hals och bröst något rostfärgade. 

ob. En gammal hane, sommardrägt, Dalmatien, erhållen av FELDEGG. 

6. Hona, 10 januari 1853, Manilla, KInBErG, Riksm. 

Huvud ovan svart med brunt bräm; ögonbåge endast rostgul med små 
mörkbruna spetsfläckar; ögonvråns gula fläck mycket liten; huvudets sidor 
rostgula med svartbruna stora spoltrakter: haka ljusgul; kräva mörkbrun 
öd breda rostgula bräm. Rygg brunsvart med grå till hvita bräm: skulder- 
fjädrar brunsvarta med smala eller bredare Hk vira och rosthvita bräm, de 
långa med rostbrunt eller rostgrått spolband i infan hos de gamla fjädrarna, 
Bröst och mage hvita; sidor mörkbruna med hvita breda bräm; undre stjert- 
täckare hvita med mörkbruna spoltrakter. Handpennor mörkbruna, spo- 
lar ljusgula, utkanter hvita; armpennor svartbruna, spetsbräm breda och lik- 
som utkanter hvita; armbågspennor långa, svartbruna med hvita bräm skarpt 


begränsade, bredare i utfan; överarmpennor svartbruna med hvita spets- 


kanter; handtäckare mörkt gråbruna med brungrå utbräm: armtäckare svart- 
bruna med breda hvita spetsbräm, de mellersta mörkt svartgrå med hvita 


och gråhvita smala bräm; änder hamdsickare: hvitgrå, inät hvita; undre arm- 
täckare korta, de mellersta grå med hvitt bräm; undre ARHöoLAre hvita, 
vid roten grå; undre överarmtäckare långa, hvita. Klor bruna. 

7. Hona, 4 juli, Gotland. 

Näbb gröngrått, undertill med dragning åt köttfärg. Käkrot svart- 
aktig. Pannvinkel avrundad. Huvud ovan svart med rostgrått bräm; ögon- 
båge endast å tinning hvit och rosthvit med svarta små fläckar, tinningen 
under detta svart med rostgrått bräm; ögonvrå vid ansigtsranden med en hvit 
fläck; huvudets sidor med svarta spoltrakter, rostgrå och hvita brämtrakter; kind- 
trakt och haka hvita med ytterst svagt rosthvitt bräm; ansigtsrand bågformig, 
Hals och kräva svarta och mörkbruna med rostgrått till hvitt bräm. Rygg 
och skulderfjädrar svarta och svartbruna med gråhvitt och rostgått bredt 
bräm. Stjertpennor mörkt gråbruna, kanter hvita, de yttre rostgrå med mörkt 
gråbruna spoltrakter och små fläckar, bräm hvita och rostgula. Bröst hvitt; sidor, 
undre stjerttäckare och slaksida mörkbruna, bräm hvita, på gränserna rostorå; 
mage hvit med mörkbruna, på gränserna rostgulhvita fläckar. Vingar spetsiga, 
handpennor mörkbruna, med utfan å 1 gråbrunt, alla med gråbrunt infan, spo- 
lar hvita; armpennor: 1 brungrå, 2 till 7 olivbrungröna med hvita spetsar 
och utkanter, infan brungrått, spolar bruna, 8 till 10 gråbruna med hvita, 
nötta kanter. Spegel olivbrun med dragning åt grått och grönt, ram fram- 
och baktill smal, hvit; armbågspennor 3, spetsiga, nötta, gråbruna, >arm- 
pennorna; Ööverarmpennor gråbruna, i utfanet grå; handtäckare gråbruna, i 
utfanet hvitgrå; armtäckare brungrå med hvitt smalt spetsbräm, de meller- 
sta och kanttäckare brungrå med hvitgrått och blågrått bräm; undre hand- 
täckare ljusgrå, inåt hvita; undre armtäckare mörkorå och hvita; undre 
kanttäckare och de dem närmaste gråbruna med bleka gråhvita bräm; undre 
överarmtäckare långa, hvita. Fötter 'gröngrå', i torrt tillstånd mörkbruna: 
skenben fjäderklädt till hälleden. Tars något hoptryckt; klor långa, smala, 
bågformiga, 3 föga vidgad. 

8. Hona, 15 september 1855, Ekolsund, SETON. 

Näbb gråblått, jemnbredt. Pattostar cel spetsig, går fram över midten 
av näsborrarna. Näsborrar korta, ovala. Iris kara enn Huvud ova 
brunsvart; ögonvrå och tinning med ljusare fläckar; huvudets sidor mörk- 
bruna med gula sidobräm, ovanom den förra och nedom den senare ett 
mörkbrunt band; haka rödgulhvit, den nakna huden rödgrå, brunflammig. 
Framhals brunsvart med rostbruna breda bräm; kräva: -rosthvit; nacke ört 
gråbrun. Rygg, skulderfjädrar, kors och övre stjerttäckare svarta med röd- 
bruna till brungrå bräm. Stjert avrundad; stjertpennor 7 par, spetsiga, 
mörkbrana med rostbruna kanter. Bröst hitt i botten grått; sidor mörk- 
bruna med rostbrunt bräm; mage hvit med svartgrå, nästan täckta spol- 


AA 


ÅRTA. ANAS QUERQUEDULA. 1389 
mn nnmnbnbnnmnmnnnnnmnnm nm nn nm mmm mmm Mm Mm MH MV OH O—— - "? 2" —? =2 222: 
MN 1 20 30 4 5f 62 | 792 8Q 9 p. |10p. fl 11p.P | 1208. 
Längd ...... [ÅSE MOA Rr SER PRrn öre 6 ESR VS Ajo p eo ek DA NN AA DN SN DELS MAL G BRT ANERGS SR KAY NARE Skr par HRT — > = oo — — | — 396 om VS = —s 
FIER EA ND NEO SLAG SA sat aa NET I Raa US PNNG sn ebR a rna BT ÄNDA Lar EN 83 81 85 2 du TIS ANA TT,s] 44 57 79 
ESKS REAL 0 ES EDR SJRNNI AND vs hb väns nd ornoer tärna kr ir Hå RAN a AS ÄRR KVD ISA TR Frk Ad ng va gN FoMlkr 41,5 | 41 40 dT 40) 37,5 | 39 30,5 13 17 25 37,5 
» » » mr OR RE fTr RNE St En SPN gr AR ng 1 GA NR SAN a SE AR ÅR NOAA Yen EN | 4T | 48 4Å 43 47 41 42 42,6 — 21 28 43 
» » från BIE SOIL bLILMIAS DOLT BRILE os cores vers Sage FRK os osar i klen ILE 33 33 30 30 33 30 30 29 — 13,5 19 30 
RAR OR LELSIROSDE 7 Veg lr väger ph Adine ARS Ser bpk nan kr PE RVIDSA NER FÅR kaps N SS Fo RvR NR bo TAR Ing tä 15,5 16,5 15 14 14,2 14,4 15 028 — | 7,5 10,5 15 
Dp » AR a SN ÅS LS SINN SERIE FA TE SPRAK EN LIRA RIDE ENL RAN DEE IA LS 11 12,5 11 12,2 11 1143 10,5 11,5 205) 6 8,6 12,3 
SUNT R ENE 115 00 CLARA SATT vr vira 1 väta sis Fa F glo ör nd SAMT ERNA RAR Lr kare RAS VAT SR RAN es Sek s ene Tora SAN d 13,5 13 14 — -- — 14 16 T 8 12,5 
NN GAR SD TBGG VIE RARDOTPATINE sr öns varia orre deres Sören da RI DESK EN SOL S ES KATA RAA 15,5 14 14,5 13,6 14,7 14,1 | 15,3 16 — f 9 12 
SD ShÖTSTA "DEG UR VIGT SPGKOOR ein sager io rie se rgtkr sd Lee öser ida 16 15 15,8 15 15 14.8 : 15 — 6 7,6 9 — 
FR AE 16 fa de OA RR LTR START ARE I oe BDT RR DARE ae 4,6 5,5 5,8 5,8 5,2 Bo 5 6,2 4,5 4 5 
RE a TT va” ar rå SR RAR Sr NE SEE FÅ RA AA RARE SSA RAR RA 8 8 8 7,5 7,5 T | FR 1,5 Rs 5 5 8 
Näsborrar ERA MER FÄRS or SreE RSRS Å Vr fa vrål öl vil pre OS EP KAR kar ek a Kr 0 Ei ond) hb HKS ÅS Al kora 42,5 | 4X2,5 Il 4X2 429 | BRL 1 EKA | KRIG 4X2,5 - 1,8X1 | 2,5X1,3) 3,9 X2,5 
BEN ERS SYNA OA AISS ES RARING AND URNR sh VESA ERE rF bed g FD RPN VAS NPD ASSR rn A SV NA GR er Avd lenan sänk R se ÄN 191 201 191 — 187 183 | 181 180 a — 1 
Vingbredd a ÄT 2 ÅTAL MJ GONG) AA ÅR BON VN af ÅR rk år AR ragl SO RSA MEN AS PEN) ILLA RR REN PSN | — Er AE — — — | — 615 — — om 
Tumvinge AT sek eS RE oö rk Fa TR KS 0 RT AE EAA Ugn NG Fel 2 Är nME NR PS EA är AA | 70 70 70 65 | 66 67 i 65 | 70 IR — 15 
FEAT RE In CL. OT GERAAD) oo sr eo rr vr det bård ssan are Unkro RR Rr ie ARS hop vå ons RR HRK | 80 83 79 65 | 63 | FÖR eh LE 78 — 28 75 
MRJSTLR DEU DaRO VINES SPOLSATIEA: ss, oskrrsns ses ber BRN r Dl rr Veeee a La | e 28 c. 14 ec. 10 — c. 8 ec. 17 c. 14 40 me — — C, 33 
Tars föreseesrertösaeeeee reor ne rar ee eNVAReRArRA Aes ARRS HERRAR KRA RAR RPS RPS SR es FA ss SKAR KR RER RANKAR RKS Asea 30 | 29 29 28 30 28 FLN 29 12 18 24 | 30 
a TA AE far Aa AN RAKA a EN a RR od RER EN SS | ko INESAA 42 31 32 31 42 | 85+8,8| 18 21 | RR 


trakter; undre stjerttäckare med rosthvita bräm- och mörkbruna spoltrakter; 
slaksida mörkbrun med rostgrå bräm. Vingar spetsiga; tumvinge med 3 
fjädrar mörkt gråbruna med hvita fina utkanter; handpennor: 1 liten, smal, 
svartgrå; stora 10, med svarta utfan å spetsarna, grå infan, hvita spolar; arm- 
pennor 10, svarta med hvita spetsar och utkanter; armbågspennor 3, spet- 
siga, brunsvarta, 1 med utbräm, 2 med utkant rosthvit; överarmpennor 
svarta; handtäckare med grått ut- och gråsvart infan; armtäckare grå med 
svarta spetsar, de mellersta och kanttäckare grå med gråhvita kanter; undre 
handtäckare pgråhvita; undre armtäckare hvitgrå med hvita spetsar, de 
mellersta, de största, hvita, de övriga och undre kanttäckare gråsvarta med 
hvita bräm; undre överarmtäckare hvita, långa. Fötter gråbruna; skenben 
fjäderklädt till något över hälen. Tars hoptryckt, framtill med smala sköldar; 
tår 3>4>2>1, som når marken; klor mörkbruna, d>2>4>1. 

9. Dundrägt, 6 juni 1875, Jutland, CARL MÖLLERS samling. 

Näbb bredare. Ögonvrå och tinning med svart band; huvudets sidor 
gulbruna; kind med tydligt svart band. Kropp undertill brungul. 

10. Dundrägt, hane, 4—6 dygn, 22 juni 1861, Gotland, MEVES. 

Näbb mot spetsen vidgadt, nagel i torrt tillstånd brun; näbbås rät. Pann- 
vinkel rät. Huvud ovan brunsvart med bruna spetsar; ögonbåge bred, ljusbrun; 
ögonvrå och tinning med brunt band; huvudets sidor ljusbruna; örontrakt 
med brunsvart fläck; ansigtsrand nedtill bildande en nära rät vinkel; haka 
brungul. Framhals och sidhals brungrå; kräva grå; nacke och halsrygg 
mörkbruna. Rygg och skuldror svartbruna, bakom vingen en liten gul fläck, 


Sundevall, Svenska foglarna; forts. af Kinberg, 1881-6. 


kors svartbrunt, på hvardera sidan om stjertroten en liten gul fläck. Stjert 
mörkt gråbrun. Bröst hvitgrått; sidor mörkbruna med två nedåt gående 
band; mage hvit; undre stjertdun hvitt, överst och i spetsarna grått; slak- 
sida mörkbrun i botnen, nedtill gråhvit. Vingar ovan mörkbruna, undertill 
gulhvita. Vad utåt mörkbrun. 

11. Unge, 26 juni, Gotland. 

Liknar huvudsakligen den förra. Näbb något mörkbrunt; näbbås rät. 
Pannvinkel trubbig. Ögontrakt hvit, svartfläckig; ögonbåge rostgul; ögonvrå 
mörkbrun; tinning med bredt rödbrunt band; huvudets sidor hvitgrå och 
svartfläckiga av utväxande fjädrar; kind rostgrå, nedtill gråhvit; örontrakt 
med en stor mörkbrun fläck; haka gulhvit. Ryggens och korsets fläckar 
stora, gulhvita; skulderfjädrar svarta med brunt bräm. Stjert tvär, nött; 
stjertpennor utvåxande, brunsvarta, mot spetsen med en rostgrå brämfläck. 
Bröst med hvitgrått dun och långs midten hvita, utväxande fjäderspetsar; 
sidor med grått dun och mörkbruna fjädrar med rostbrunt till hvitt, bredt 
bräm; mage och undre stjertdun i midten hvitt, åt sidorna svartgrått, långs 
midten utväxande hvita fjäderspetsar. 

12. Hane, ung, 10 augusti, Ekolsund. 

Näbb svart. (Den uppgivna höjden för stor, i följd av konserveringen, 
bredden för liten.) Näbbås och näsås räta. Pannvinkel rät. Huvud ovan 
brunsvart; ögonbåge rostgrå, svartfläckig; ögonvrå upptill brunsvart, nedtill 
gråhvit, nederst och bakerst rostgrå med svarta fläckar; tinning med grå- 
svart band; huvudets sidor hvita och rostgrå med svarta spoltrakter och 


219 


sn FY " , Re ; 2 Mg 5 z NER SR EN i S 4 Ae 
1390 | s  ÅRTA. ANAS QUERQUEDULA. 
| TR | I 
NM la b 2a b, c d e ER g h 3 4a b Ce d EE f g 
os p 48,6 47,6 47,4 46,9 46 
DG 0R TND G rsird rd albert Va TERES 50,4 46,9 47,6 47,3 47 46,9 46,5 45,6 44.4 44.8 49,75 48,75 6 q ; ; | 
ge bredd 2 [IR rå SN pA, 35,6 36,4 33.8 JJS 0,2 32,8 | BRA 21,8 33 32,8 35 34,3 34,5 34 34,2 33,9 34,2 | 
204 RROREL a TARNDT SET Ae va Va ts Ira 14,8 10,5 14,3 14 13,8 14,1 13,2 13,8 11,4 11,5 14,75 14,45 14,1 13,6 13,2 13 11,8 
» reducerade längd......... 1,42 1,291 - = 1,43 1,42 1,42 1,43 1,4 1,43 ör 1,35 1,42 1,42 1,4 1,4 1,39] 1,38 1,35 
Di ROSAS ÖT dere sa rt brer 1794 | 1707 1585 1575 1560 1538 1548 1450 1465 1453 1741 1672 1677 1618 1621 1590 | 1573 


vfpv|miriri I rv nr pwn no oi nun W .iadssoee>, twice von on. 8$wnroumnwenooonoi okjjhBÄi 


Ägg: 42—44X32—33 m.m., BAILLY; 47—49X33—84, DEGL., GERBE; Kurland, 5 ägg: 47—48X33—34; Uman, 11 ägg: 41—47X20,5—33 m.m. Vigt: 27—35 Gr, GOEBEL, v. infr. 


spetsfläckar; haka hvit. Hals och kräva brunsvarta med breda rostgrå bräm; 
nacke i midten och halsrygg mörkt gråbruna. Rygg brunsvart med hvit- 
grått -bräm; kors gråsvart med blågrått bräm; skulderfjädrar mörkt brun- 
svarta, de större med svag dragning åt grönt, bräm rostgula till hvita, smala; 
övre stjerttäckare brunsvarta med rostgrått bräm. Stjert svartbrun med 
hvitgrå kanter, spets tvär, svagt avnött; stjertpennor 7 par, tillspetsade. Bröst 
hvitt; sidor svartbruna med bredt rostgrått bräm; mage, undre stjerttäckare 
och slaksida hvita med mörkt gråbruna spolband. Vingpennor 2>3>4>1, 
som ej är fullt utvuxen; tumvinge med 4 fjädrar, blågrå, 1 och 2 i utfanet 
något mörkare brungrå, spolar gråbruna; handpennor svartgrå, utkanter grå- 
hvita, spetsar å de yttre brungröna; armpennor: de yttre svartgrå, de meller- 
sta i utfan blågröna, de innersta med gröngrå bräm, alla med hvitgrå utkanter, 
1 till 3 i utfanet hvitgrå, 4 till 10 gröna med smala, gråhvita utkanter och 
hvita spetsar. Spegel grön, ram framtill bred, hvit, baktill även hvit, men 
smalare; armbågspennor här 4, mörkt olivgrönbruna, > armpennorna, 1 och 2 
med hvitt utbräm, de övriga med hvita utkanter; överarmpennor i utfanet 
blågrå, infan brunsvart; handtäckare blågrå; armtäckare blågrå med hvita 
spetsar, inåt avtagande, de mellersta och kanttäckare blågrå. 


Ågg. Spets mycket trubbig; gråhvita, glänsande. 

1. 1 juni 1870, Hartsö, SCHYLANDER. 

2. 7 maj 1865, Boet, Jutland. 

3. Preussen, BEnzon. Nästan elliptiskt, hvitgrått. 

4. 8 juni 1881, Mark Brandenburg. 

Årtan skall hava erhållits på Island vid Thingvalle Vatn, enl. 
UEILMANN, 1823. Uppgiften har jag icke funnit bekräftad. 

I Norge fåtalig, parvis erhållen d. & 1867 och 1870 på Jee- 
deren. Vid Kristiania iakttogos i maj 1862 2 st., av hvilka en 
hane erhölls d. 5, Corrett, 1864-—77. 


Skall hava erhållits vid Viggbyholm, Roslagen, WIizstTRÖM, 


1838. Sedd i Fyrisån 1853, enl. meddel. av LunpBore. Häckar 
i Hjelstaviken, MEvzEs, 1868. I Södermanlands skärgård mycket 
sällsynt, träffad i slutet av apr. och början av sept., ExsTtTRÖM, 
1832. Häckar i Södermanland, SUNDSTRÖM, 1872; i Nyköpings- 
trakten, Lunpquist, 1864. Flere par häcka årligen i Narsätra 
och Larssjön; i Oppunda i tilltagande antal, LEWENHAUPT, 1865(-73). 
Sedd i kärr på Vermdön; förtär gräs; dess kött är godt, ÖDmAnn, 
1792. Träffas å Mörkö vid stränder, bevuxna med säv och vass. 
Kommer till skärgården i slutet av apr. och början av sept., 
sällsynt, häckar, ExstrRömM, 1828-32. Häckar på flere ställen i 
trakten av Örebro, HöcGBERrRG, 1863; häckar sällan i länet, höst 
och vår talrikare, SunpstrRöm, 1869. Var i Arboga hösten 1878 
ovanligt talrik, H. B. - Häckar i Tåkern fåtaligt, H. M. 8. Ett 
par ungkullar av denna art påträffades i trakten av Leonards- 
berg i juli 1848, då två gamla hanar skötos. En hane är skju- 
ten i den inre delen av Bråviken i apr. 1849, är, enl. meddel. av 
LuNnDBorg, sällsynt liksom i Norrköpingstrakten, der den är säll- 
syntare än Å. erecca, men finnes under flyttning, LiNDBLAD, 1864. 

Häckar teml. allmänt i trakten av Karlstad, CEoErström, 1851. 
I Hornborgasjön vanlig under apr.—sept., enl. meddel. av Kort- 
HOFF. Två par träffades i Bohuslän d. & 1848 och 7 1849; enl. 
MescH häckande i Göta elv; bo eller späda ungar ej funna, MAL, 
1877. Förekommer, men ej allmänt, i Ö. Småland; häckar, Ti- 
SELIUS, 1868, vid Kalmar, WESTERLUND. 


pe Te w I a VE FLAT CR IL y 
Ve Få s 4 TESEN - 3 ; fa 
vå DA i ; LÅ ; NA L NN bä tr ; VT UN 

; > TD , a St - - NN 

Å v - "EJ 


ÅRTA. 


På Öland fåtalig under flyttning, WESTERLUND, 1855; häckar, 
MzEvEs, 1868. Häckar på Gotland sällsynt, flyttar, ANDRÉE, 1844, 
WALLENGREN, 1852. Häckar på Muske myr och Hästnäs myr, 
MzEvEs, KoOLMODIN, 1871; på den sistnämnde även enl. meddel. av 
STENSTRÖM. Erhållen i Bleking, enl. meddel. av C. G. Riir. 

I NÖ. Skåne sällsynt häckande, WALLENGREN, 1849; ej säll- 
synt, GADAMER, 1852. Erhållen vid Stehag d. ”? 1868, vid Sege 
7 1875, vid Trelleborg + 1843, enl. meddel. av Eurznivs. Häc- 
kade 1856 i Norrviddinge, enl. meddel. av C. Mörner. Skånska 
jagtföreningen erhöll 4 st. under ett år från d. 5 1867, LINDBLAD. 
Häckar i Skåne, MeEves, 1868. I trakten av Ystad för några år 
sedan i stor mängd, senare ej talrik, men häckar enl. meddel. 
1883 av N. BrRuzELnIUS. 

Ej sällan erhållen i Danmark. Häckar på flere ställen, så- 
som på Möen. Temiigen ofta träffas hon om hösten hos vildt- 
handlare i Köpenhamn. Häckade, enl. TEiLMANnN, 1823, vid Lunde- 
näs, kom i slutet av apr., bortflyttade i okt. Häckar i Vend- 
syssel; 1864 förekom den här och der; i slutet av juli erhölls en 
Erhölls under 
maj i Tarm, vid Ringkjöbingsfjord, ELwzEs, 1880. Omtalades förr 


unge, skjuten bland Gräsänder, FiscHEr, 1869. 


såsom mycket talrik i Hertigdömena. Hon är under maj till och 
med aug. talrikt spridd i alla trakter vid sött vatten, talrikast 
i V. Slesvig; efter fortplantningen vid kusterna, RoOHWwEDER, 1875. 
År 1876 var hon regelbunden under sommarn. Vid Flensburg 
1877 på flyttning, 1878 om vintern. I trakten av Bommerlund 
häckade hon 1880, i slutet av juli flygga ungar, Jahresb. 

Sågs vid Torneå, M. v. Wrictrt, 1832. 
på flere sydligare ställen. Iakttagen vid Uskela d. 7? 1851, J.v. 
WzricHt, 1857. Häckar i Kuopio. Unge med dun erhållen d. 


? 1848, BOnsporFr, SCHLEGEL, 1866; platsen ej uppgiven. På 


ANAS QUERQUEDULA. 


Erhållen i Finland . 


1391 


Åland sällsynt. 
1873. 

Torgförd i Arkangel, ALsTos, BROWN, 1872. 
män under sommaren, SEEBOHM, 1882. 


För övrigt på flere andra platser, PALMÉN, 


Mycket all- 
Sågs här och på Ladoga, 
Mevzes, 1871. I S:t Petersburgs guvernement stundom träffad, ej 
allmän, Branprt, 1880; enl. nya underrättelser av E. BöcHnNER, 
1885, sällsynt. 

I Östersjöprovinserna allmän, häckar i senare hälvten av 
maj isynnerhet vid flodstränder, lägger 7—9 ägg; sprider sig, enl. 
Rusow, 1880, år efter år mot norden. I Kerrafer i apr. 1853, 
SEIDLITZ, 1860. 

Häckar i Uman, GozBEL, 1870. Träffad d. f—H; ägg 48— 
49x32—33 d. 257, GorBEL, 1870—71. TIakttagen vid Charkow 
i medlet av mars; bortflyttar i nov., CzERNAY, 1852. 

Å Krim sällsyntare än Å. crecca, Rappe, 1854. Förekommer 
i Sivasch i större mängd, Histzz, 1871. Häckar på Kirgisstep- 
perna, Astrakan, mycket allmänt, ruggar i flodområdet, HENKE, 
SEEBoHM, 1882. Häckade vid Dnjepers mynning d. ”=> 1869, H. 
GozEBEL, 1870. I Kaukasus, BoGDANOWw, ScHALOow, 1880; allmän, 
SEEBOHM, 1883. SR 

Vid Tjumen under islossningen, LEPEcHin, 1783. I Ala-kul, 
FinscH, 1877. Vid Kashgar-Tokai i slutet av okt., MENZBIER, 
1885. Häckar i Pamir, allmän, Sreverzow, 1883. I Ö. Sibirien 
på genomtåg mycket talrik, häckar även talrikt, kommer i början 
av maj, stannar till slutet av sept., TACZANOWSKI, 1873. 

Kommer till N. Tyskland tidigt om våren, är talrik om som- - 
maren, BorGcerEvE, 1869. Vid Danzig erhöllos unga foglar d. 3 
1849, BöcK, 1850. På Usedom iakttagen d. ?, Quistorr, 1858. 
På Darserort i sept. 1857, v. PrEzEn, 1858. I Charkow-sjön, Mecklen- 
burg, B. v. MÖNCHHAUSEN, 1857. I Neuvorpommern iakttogs hon 


1392 | ÅRTA. 


d. +, d. + erhölls full kull ägg, Quistorre, 1868; år 1877 regel- 
bunden om sommaren, Jahresb. 
sjöarna; häckade 1858, v. PrErs, 1856—58. Häckar i Pommern, 
kommer i stora skaror från norden, bortflyttar i nov., återkommer 


I Schwerin talrik på de stora 


i slutet av febr. eller mars, en del flyttar i maj, HOorRNscHUCH, 
ScHILLING, 1822. Häckade vid Kämpen 1855; 1857 d. 7 ett par; 
d. 5 erhöllos 2 ägg; 1858 d. 3 iakttogos 5—7 st.; d. 3 erhölls ett 
ägg, d. & 4 ägg; 1860 visade hon sig d. 7 vid V. vind och + 
1 till 4; bo träffades ej; kom 1862 från d. Y vid SSO. vind och 
—0,5 till +5,5'; d. 3 en kull av 9 ägg, 9 dygn ruvade; kom 1863 
d. 4 vid SSV. vind och +5 till +15'; färska ägg d. $; 1864 kom 
en och en i febr. och mars; ett par kom 1865 d. ? vid +1 till +2,5', 
Hinrz, 1857--66. Vid Krotoschin häckade hon 1876; i Masurien 
1877 regelbunden om sommaren. Vid Zymna 1879 regelbunden på 
flyttning, likaså enl. uppgift i Gramzow 1877; var der 1878 säll- 
synt, men regelbunden om sommaren, Jahresb. I Vorpommern 
1858 iakttogs hon d. 7? och 3, Quistorr, 1860. Vid Grasberg 
kallad Blaue Krick, Jahresb. Säges vara i Ö. och V. Preus- 
sen icke talrik, men häckande, RaArtnHKrrE, 1847. I Mark, Hans- 
MANN, Borre, 1885. Häckar talrikt i trakten av Saabor, TOBIAS, 
1879. I ”Trachenberg 1878 temligen talrik, häckar; 
1879. Häckar i trakten av Diebzig, BALvAmus, 1852. 

Görlitz, Sachsen, d. € 1857, ScHrLzGrL, 1866. På Havel-öarna i 
Mark 1880, häckar talrikt. I Stiege på flyttning 1878 oregel- 
bunden, Jahresb. Häckar i Mark, der hon är en av de talri- 
kaste Änderna, kommer mot slutet av mars, bortflyttar i okt., 
SCHALOW, 1876. Häckar, under sommaren spridd, om hösten i 
stora flockar, VANGEROoW, 1855. I allmänhet i Tyskland vanlig; 
häckar i Anhalt; talrik under flyttning, stannar aldrig över vin- 
tern; de flesta flytta i okt., de sista i nov.; återkommer i mars 


BoLrrE, 
Träffad i 


ANAS QUERQUEDULA. 


eller vanligare i apr., efter väderlekens beskaffenhet; kommer 
parvis eller i små flockar, flyttar nästan alltid om natten, om hö- 
sten åt SV., ofta med andra arter; flyger mycket högt och i sned 
linie, NAUMANN. Hade sitt bo en gång 1000 steg från vatten, Piss- 
LER, 1856. I Gronow, Hannover, stanner hon någon tid under 
vintern, men är sällsynt, A. MEvyrr, 1883. Kommer till trakten 
av Braunschweig 1 mars, häckar årligen i apr. och maj, R. Bis- 
sius, 1862. Häckar i Riddagshäuser Teich, NEHRKORN, 1876. 
Enligt uppgift vid Kronenberg förr sällsynt om vintern, Jahresb. 
Förekommer i Altenkirchen, SaAcHsE, 1875; häckar, flyttar under 
mars och okt.; visade sig stundom om sommaren 1878; i Grossen- 
hain d. 7 iakttogos 25 st., unga och gamla; 1878 regelbunden 
på flyttning; 1879 d. 1 ett par på genomtåg; 1880 d. + 2 par; 
vid Walkenried 1878 oregelbunden på flyttning; 1879 d. 3 sågos 
6 par; 1880 d. 7? omkring 20 st.; flere gånger sedd under som- 
maren. Enligt en uppgift vid Seesen 1877 regelbunden på flytt- 
ning; vid Hyttenrode likaså, Jahresb. Förekommer i Minster- 
landet; honor med hvita fjäderbräm och enkla hvita fjädrar före- 
komma ofta, ALTtum, 1852,-63. Vid Miihlheim nära Köln, Ru, 
1852. På Rhen och Main icke sällsynt, häckar vid Seeburg, på 
flyttning i Westerwald, Römrer, 1863. I Arnsberg häckande; i 
bergstrakter endast vid flyttning, Surrrisn, 1847. I Schlesien 
mycket allmän och mycket talrikare än Gräsanden, GL o6ER, 1833. 
Talrik d. 8 1864 vid Warthe, liksom A. boscas m. fl., A. v. Ho- 
MEYER, 1865. I Wupperthal, Horrr, 1850. I Neuwied häckar 
hon stundom; kommer tidigt på hösten och sent på våren, erhål- 
len d. 7, Braurs, 1855. Häckar i Kurhessen, ScHwaaB, 1851. 
I Niederhessen mycket sällsyntare än ÅA. crecca, SEZEKORN, 1864. 
Flyttar regelbundet över trakten av Halle a. 8., REr, 1874. Häc- 


kar och på flyttning i Thiiringen, HELLMANN, 1853. Senare heter 


ÅRTA. 


det, att hon ej iakttagits i Ö. Thiringen, LizrBz, 1878. I Wette- 
rau ej sällsynt, enkla par häcka, JicEr, 1858. 

I Wiirtemberg, CALwer, 1853. Under höst och vinter ej 
sällsynt på Bodensjön, WALcHNER, 1835. Från Rentendorf bort- 
flyttade hon i sept., L. Buazan, 1850. Häckar i Bayern talrikt; 
flyttningen börjar i medlet av aug. i stora flockar, varar till bör- 
jan av sept.; hanens läte liknar ljudet av kastanjetter eller det 
av en barnskramla; i Memmingen 1858 d. ? livlig flyttning; häc- 
kade; till Aischtrakten kommer hon i början av mars i stora 
skaror; häckar talrikt; samlar sig i medlet av aug. i stora flockar 
och bortflyttar i okt. och nov.: i Mittelfranken likaså, JÄCKEL, 
1852—64. I Schwaben och Neuburg om vintern sällsynt; häckar 
och på flyttning vid Klingenbad i Mindelthal, Lv, 1855; likaså 
i Kamelthal, LANnDBEcK, 1855. 

Häckar vid Bodensjön och Federsee, K.-WARTHAUSEN, V. HEUG- 
LIN, 1850. I Schweiz under mars och apr. i små flockar, enkla 
par häcka, MEISNER, ScHINZ, 1815; talrik isynnerhet om våren, 
SCHINZ, 1838. I Ticino regelbunden på flyttning, häckar, Riva, 1865. 
I Appenzell ej talrik; ett par hava erhållits på Rhen, STtÖLKER, 
1867. I Gene&ve-dalen om hösten regelbunden på flyttning, F.-BEAv- 
MONT, 1856. 

I Oberlausitz under många år talrik, derefter sparsammare; 
häckar allmänt från mars till okt., ToBisas, 1853. Är i Böhmen 
nästan lika talrik som 4. erecca; häckar och flyttar sent åt S.; 
varieteter omtalas, A. FrRritscH, 1872. 

Vid Krakau parvis d. 3, då det mesta vattnet var täckt av 
is, WopzicKi, 1855. I Galizien och Bukowina mycket vanlig, 
häckar, lägger 7—12 ägg, ZAwADzxKi, 1840. TIakttagen i Obedska 
Barra, ETttTINGER, 1857. Häckar i trakten av Wien, och talrika 
flockar leva på Donau om vintern, Kronpr. Rupvorr m. fl., 1879. 


ANAS QUERQUEDULA. 


1393 


Häckar på Donauöarna, v. FRAUENFELD, Gr. MARSCHALL, V. PEL- 
ZELN, 1882. I Salzburg ej sällsynt på flyttning, v. TscHusi, 1875-77. 
Kommer till Tyrolen i okt. och nov., övervintrar; bortflyttar i 
febr., ÅLTHAMMER, 1857-74. I Vorarlberg ej talrik, BRrRUHIN, 
1868. Kom till Neustadt, Krain, 1859 d. 7, SEIDEnsaAcHER, 1860. 
Visade sig i Furt-Teich 1864 d. $; ej sällsynt under flyttning, 
hvilade här d. 7, Hanr, 1865. Vid Mariahof, HaAnr, v. TscHusI, 
1871; år 1880 träffades de första d. 7; även d. i, '2; 1881 d. i: 
20 8tod: 04 skod: 10 sti did: ere stod 
3 st. d. iv, de sista d. '. I Nagy-Enjed 1881 d. Y. Vid Stadl- 
hof 1880 sågos d. 7 4 st., huvudtåget varade från d. 9—'W, häc- 
kade, Jahresb. Kom till några platser i Österrike i medeltal 
d. i--Y, bortflyttade d. $, 1, K. FritscH, 1874. 

Träffad i Hvita moraset, S. om Pest, BaALvamus, 1850; före- 
kommer sällan på Tatra, WEntzEL, 1853. I övre Ungern, L. N. 
JEITTELES, 1862; vid Orawitz 1880 såsom gäst iakttagen d. 3, 
Jahresb. Vid mellersta Donau talrik. I Herzegowina, K. BAYER, 
1881. I Transsylvanien allmän, såsom vid Håtzeg och Mezöség, 
DANFORD, BROWN, 1875. 

Vid Oldenburg häckande, NEGELEin, 1853; år 1878 regel- 
bunden om vintern. Vid Hamburg 1878 stannfogel, Jahresb. 

Häckar allmänt i Friesland, få flytta här över, ALBARDA, 1866. 
På Borkum ej talrik i slutet av apr. och början av maj, en gång 
träffad häckande; på Rottum sågos några par, v. DrostE, 1864,-69. 
Erhållen i Holland d. Y och Y 1861, ScHLEGEL, 1866. 

Erhållen på Orken-öarna. 
mossar ben av denna art blivit funna, A. M.-EpwaArbs, 1868. I 
Irland mycket sällsynt, träffad under vintern 1835—36, under 
Skall hava erhållits i Skotland 
I England under sommaren, sedd i okt., YARRELL, 


På Britiska öarna hava i torv- 


mars och maj, THomPson, 1851. 
i mars 1841. 


1394  ÅRTA. ”ANAS QUERQUEDULA. 


JARDINE, 1843; övervintrar, NaAuMANS. Häckar årligen i Norfolk, 
A. G. MorE, 1865. | 

I Belgien på flyttning om hösten och början av våren, all- 
män i de större kärren i N. Brabant; sällsynt i inre trakter, br 
SELYS, 1842. 

I Normandie, O.-GALtIArRbD, 1873. Häckar i Boulogne, DE- 
GLAND, 1855; i Seine-inférieure, Hardy, 1855; 1853 i Lyon, O.- 
GALLIARD, 1853. I Cöte-d'Or häckar hon ganska allmänt, MAR- 
CHANT, 1869. Till Provence kommer hon i mars, enkla stanna som- 
maren över och flytta på hösten åt söder, v. MöLLERr, 1856. Kom- 
mer parvis eller i flockar till Savoyen i mars och de första dagarna 
av apr. och stannar nägra dagar; några få, som hitkommit sent, 
stanna och häcka samt flytta i slutet av aug. och i sept., BaAiLLY, 1854. 

I Portugal allmän, A. C. SwitH, 1868. Vid Santander i stora 
flockar under nov., IrByr, 1883. 

I Spanien ej talrik stannfogel, NAcEiIrRo, 1850. I Albufera ej 
så talrik som ÅA. crecca, VivaL, 1851. I Murcia om vintern talrik, 
R. Brinn, 1858; likaså i S. Spanien i allmänhet, SAUNDERS, 1871. 

På WSardinien sedd i mars, BrRooKg, 1873. 
vinter och vår, GI1GLIoLI, 1865. 


I Italien under 
I Toscana, SAVI. 
d. 7 på Corsica, WHArRToN, 1876. Om förhållandet under något 
annat år heter det, att hon icke iakttagits före d. 3, men att hon 


En erhållen 


derefter blev allmän; tre hanar erhöllos d. 3; den sista d. , 
WHITEHEAD, 1885. På Sicilien under hela året vid Lentini, Catania, 
Syracusa och på floderna Cyane och Anapus; i stora skaror både 
I sött och salt vatten, MaALHERBE, 1843. Kommer till Malta i 
apr., SCHEMBRI, 1843; är ej sällsynt under vår och höst, tillfällig 
om sommaren, C. A. Wr.ictHrt, 1864. 

År 1881 träffades i Pirano d. Y en hona; i Salvore en hane 
d. F', Jahresb. | 


Träffad d. Y i Vinodoler-dalen, A. FritscH, 1858. Häckar i 
kärren vid Thermopyle och fere andra ställen, v. D. MUELE, 1844, 
Häckar även i Kopai-sjön; övervintrar i ”alla” trakter av landet, 
LINDERMAYER, 1860. Ej sällsynt i Missolonghi i febr., SInPson, 
1860. I Epirus och Korfu i stort antal vid slutet av febr.; få 
par häcka möjligen, Powrs, 1860. Övervintrar på Cykladerna, 
ERHARD, 18538. 

I Dobrudscha ganska talrik, häckar, SIntEnNis, 1877. I Bul- 
garien på Donau mycket talrik, FinscH, 1859, ELwEs och Buck- 
LEY, 1870. Vid Konstantinopel, TArror. På Cypern, A. MULLER, 
1879. 

Erhölls i Medjerdah nära Djebel Dekma, Ö. Atlas, under första 
veckan av apr., SALVIN, 1859. I Fezzara-sjön i slutet av apr. 1855, 
Buvry, 1857. Sällsyntare i Constantine, TACzANOWSKI, 1870. 

I Egypten; på Menzaleh-sjön talrik, A. Brrrmxm, 1849—54. 
Talrik i NÖ. Afrika och Arabien; sågs vid Suez m. fl. ställen i 
sept. till nov., v. HEvaLIN, 1856—59; i Egypten, ALLEN, 1864; 
under nov. till jan.,, A.L. Avamxs, 1864. Vid El-Kab temligen 
talrik till slutet av apr., SHELLEY, 1871. I Nubien, Avams, 1864. 

Erhållen i Palestina, Tristram, 1872. Träffad på Null, Kat- 
tiavar; J.E DLLrovp. 1879. Få 
1881, C. SwiInHoE, 1882. 
sept. och slutet av mars; d. + sköts en ur en flock, kommande 


I Kandahar erhållen en gång, d. 
I Gilgit ej allmän, träffad i medlet av 


norr ifrån, BivvuLeH, 1881; är fåtaligare än ÅA. crecca; endast 
på flyttning under vår och höst; erhållen i sept. och från första 
veckan av mars till d. 7, Scuinny, 1881. Talrik i Indien, fångas 
I stora nät, JERDon, 1864. Skall sparsamt häcka i Indien, BLYTE, 
1867. I Centralindien mycket talrik, SWInHoz, BARNES, 1885. 
Allmän om vintern i lägre Bengalen; de häcka 'ej' söder om Hi- 
malaja, BLytH, 1859. På Ceylon erhållen, HaArTLAUB, 1854, m. fl. 


ÅRTA. ANAS QUERQUEDULA. 


Talrik i Oudh och Kumaon under den kalla årstiden, isynnerhet 
under febr. och mars, unga erhållna i sept., IzrBy, 1861. 


I Kina sällsynt, enligt David, Ouvustanert, 1877. Vid Hong- 
kong erhöll jag henne d. 13 1852, se ovan. Denna och andra arter 
Erhölls d. Y på 


fångas i stora nät, som utspännas å risfälten. 3 
Formosa; magen var orangefärgad, SWwInHor, 1863. 


Erhölls på Japan av THunBErG, 1823; i Tokio, BLAKISTON, 
PrRyEr, 1878; i Nagasaki, SEEBoHmM, 1884. 


Erhållen på Filippinerna, ScHLEGEr, 1866: jag erhöll den vid 
Manilla d. 7? 1853, se ovan; SUNDEVALL ansåg den som en va- 
rietet av vår art. 'Tårna synas vara betydligt kortare än hos 
den europeiska, hvilken den för övrigt liknar. På Celebes er- 
hållen d. i och Y 1864 av v. ROSENBLAD, SCHLEGEL, 1866. Vid 
Limbello, Celebes, i juli mycket sällsynt, A. B. MEryzr, 1879. 
Även på Java har den erhållits, ScHnEcEr. 

Årtan lever under sommaren vid sött vatten; om vintern även 
vid havsvikar med slam- eller sandbotten; ofta bland rör, Arundo 
phragmites, Poa aquatica, Sparganium, Acorus, Iris, Carex, Scir- 
pus, Juncus, Equisetum, Phellandrium, Euphorbia palustris, Festuca 
Mluitans, Potamogeton m. I., samt på översvämmade ängar. 


Hon är livlig i sina rörelser. Hon vistas både på vattnet och, 
stående eller liggande, på land, likasom närstående arter, midt 
på dagen, men även en stund under mycket mörka nätter. Hon 
är föga skygg; är isynnerhet livlig vid flygt, som ofta är mycket 
snabb och med hastiga vingslag, än med den ena, än med den 
andra vingen nedåt riktad. Av lätet 'knak, knäck', har den 
fått sitt tyska namn. 

Födan utgöres av insekter, larver och andra smärre djur, 
gräs, frön, säd, såsom korn, havre, hirs, jemte finare växtdelar, 


"IRA TO OT STA KEN - fe” ot be - i VS - os fö 4 - 8 Fra EV - Kö "fe. ; 
06 - TS RR AT AN RER DR rk ES a ir fn a ET Re a ST LR NEAR Sf na VR RV en RO RNE AR 
r RA  - Lä SE Sa nt bre FT dn ANN = 9 dh tt od ALL VTT - JA an Sr uf + a 
RENEE GS ER EEE a SER AR & Sör le Bl ngr 0 GL ht RE Je BET To RN nl a RA EI EA a 
Na RS en ” Pga - KR VY Fr MV Pr = ed SA Y. LEDA 24 fa , VA N n V «w TN i MÅ | se HH sn. NN ' ; 
Sed fr - - + . å + A ö Ki r j 4 - 4 ö , AT 
RK NÄ sj w é 3 v ms < p - IT SANN ANA ' "nn (6 er | 4 
di : g é | fp ba 


små mollusker, grodor och grodyngel, fiskrom och fiskyngel av 
ringa storlek, sniglar och maskar. 

Makarna äro mycket fästade vid hvarandra, och den ena ma- 
kan väntar sin förlorade hälft i det längsta. Enl. NAUMANN Synes 
Hon väl- 
jer oftast sin bostad bland kärrväxter eller på låga ängar; honan 
bygger boet av torra blad eller gräs, stundom långt ifrån vatten. 
C. MöLLErR har meddelat, att han fått 3 bon, hvarje med 10 ägg, 
i ett klöverland, åtminstone 2,000 fot från närmaste vatten. Äg- 


hanen vara mera fästad vid honan än hon vid honom. 


gen, 9—12, sällan 14, läggas i Tyskland i slutet av apr. och 
början av maj. Förlorar hon sina oruvade ägg, bygger hon nytt 
bo, men lägger deri ej flere än 6—7 ägg. Då honan börjar ruva, 
täcker hon äggen med egna dun, när hon lemnar dem; trycker 
hårdt på äggen och ruvar 21—22 dygn, NAUMANN. Ungarna äro 
i Tyskland flygga i medlet av juli, vid omläggning av ägg i slu- 
tet av sept. Bastarder äro kända av denna art med A. boscas 
och A. clypeata. 

Sin farligaste fiende har hon uti Falco rufus, HORNSCHUCH, 
SCHILLING, 1822, men även i Hökar och Falkar; äggen tagas av 
Korpar, Kråkor och Kajor. 

Skjutes hos oss endast händelsevis, och oftast vid andjagt. 

Köttet är olika omtyckt på olika orter. Man sade i Schweiz, 
att det har stark lukt och smak; på Borkum att det är föga 
smakligt; i Frankrike att det är utmärkt och betraktas under 
fastan såsom ”aliment maigre'. 

Årtan vänjer sig lätt vid fångenskap; om hon underhålles 
i en med stängsel omgiven dam med andra Änder, blir hon myc- 
ket tam och gör sin egare mycket nöje. Hon underhålles i alla 
zool. trädgårdar i Europa och fortplantas i somliga. 


der gerna Gräsanden. I fångenskap förtära de utom de växter 


Hon följer 


1396 ÅRTA. ANAS QUERQUEDULA, 


och djur, som finnas i deras dam, även korn, havre, bröd, fin- 
skurna morötter eller gula rovor. Hon behöver mycket vatten 
och bör under vintern hållas under tak. 

Ibland fjädrarna har man funnit: 


Trinotum luridum NitzscH, även förekommande på flere samslägtingar. 


I tarmkanalen: 
Tema trilineata BATSCH. 


Anas circeia GESN., Av. 1555, 106. ALDrRov., Örn. III, 209. Jounst., Av. 
1657, 97 (bis). SiBB., Scot. II 1684, p. 21. Rar, Syn. 1713, 148 n. 7. 
ÅLB., Av., ed. DerH., II 1750, 66, 70 t. 103-4. 

Anas circia Gesneri WILL., Orn. 1676, 291. 

Anas querquedula L., S.N. ed. II 1740, 46; Årta; n:r 108 Fn. I 1746, 39; 
S.N. IV 1748, 22; X 1758, 126; Fn. II, 1761, 45; S.N. XII 1766, 203. 
Gu., L. S.N. 1788, 531. Öpm., Wermdö 1792, 66. TuHunB., Fn. Jap. 
1823, 2. ExrsTrR., Mörkö 1828, 36; Tidskr. f. Jäg. 1832, 267. M. v. 
WzR., 1. c. 228; Vet. Soc. Act. 1847, 63. SAVI, Örn. 1833; ref. Isis 1833. 
WIKSTR., Stockh.-trakt. 1839. Naum., V.D. XI 1842, 677. ANDr., Öfv. 
V. A. F. 1844, 176. A. Brrnm, N-a 1849, 1 H. 07; J.£.O. 1854, 84. 
v. Mipop., Reise II 11 1851, 229. BaLp., N-a 1850, 2 H. 77. HoerrFrF,l.c. 
3 H. 77. v. HEveaL., 1. c. 3 H. 74. Nac., Mem. Madr. Ac. 1850, 115; 
ref. J.f.O. 1855, 305. JACK., N-a 1852, 2 H. 122. 'TOoB., J.f.O. 1853, 217; Orn. 
C. 1879, 144. WEnrtz., J.f.O. 1853, 446. O.-GALL., N-a 1853, 334. GLoG., 
J.f.O. 1853,412. DE SELYS, ref. v. Hom., J.f.O. 1854p. LX VIII. RADoE, Bull. 
Mosc. 1854, 164; 5.0. Sib. II 1863, 371. CzERrRn., J.f.O. 1855, 46-7. Wopz., 
J.£.O. 1855, 347. DEGL., N-a 1855, 419. HaARDY, 1. c. 422. Pässt., J.f.Q. 1856, 
66. F.-BEaum., N-a 1856, 166. v. Mörr., J.f.O. 1856, 232. Buvrr, J.f.O. 
1857, 123. J. v. Wr., Uskela 1857, 118; Öfv. V. A. F. 1857, 44. Hinrz, 
N-a 1857, 17; 1861, 223, 308, 459; 1864, 97, 191; 1865, 242; 1866, 155, 389. 
Quist., N-a 1858, 29; J.f.O. 1860, 76, 379; 1868, 58. v. PREEN, N-a 1858, 
17,408. R. Breum, N-a 1858, 234. A. FritsoH, J.f.O. 1858, 413; Ibis 1877, 
90. ov. HEvGL., Ibis 1859, 348. FInscH, J.f.O. 1859, 387. Bryrtn, Ibis 
1859, 464. SEIDENS., J.f.O. 1860, 313. Pow., Ibis 1860, 353. Simps.,l. c. 
391. Jur. Verh. z.-b. G. 1862, 277. Högs., Örebr. 1863, 19. LInpBL., 
Jägarf. Tidskr. 1864, 99. LunDgQ., 1. c. 216. Correrrt, Christ. 1864, 
209; Vid. S. Skr. 1868, 177; 1871, 59; N. Mag. f. Nat. 1877, 200. GC. A. 
WzR., Ibis 1864, 155. Gr. LEW., Jägarf. Tidskr. 1865, 20. HaANF, Mitth. 


Steierm. III H. 1865, 68,-9; J.f.O. 1871, 121. ScHLEG., Mus. Ans. 
1866, 45. ArLtum, J.f.O. 1867, 88. Tis., Ö. Smål. 1868. Bruk., Abh. 
z.-b. G. 1868, 255. A. C. SmrtH, Ibis 1868, 456. Sunpstr., Örebro 
(1868) 1869, 25; Bih. V. A. H. 1872, n. 3, 34. v. DROSTE, Z. G. 
1869, 306. GoEB., J.f.O. 1870, 141-2, 182; 1871, 148; OT. 272. 
HintzE, Jägarf. Tidskr. 1871, 9,16. Saunp., Ibis 1871, 396. Mzyv., Öfv. 
V. A. F. 1871, 782. TavrrL., Ibis 1872, 233. Horrz, Mitth. Ver. Neu- 
vorp. 1873, 143. SACHsE, J.f.O. 1875, 428. Lord Lirnr., Ibis 1875, 16. 
RotWw., Vög. Schl.-H. 1875. SocHAL., J.f.O. 1875, 12, 13. NERERE,,l. c. 
161. Severz., Ibis 1876, 419. Sist., J.f.O. 1877,69. Jahresb., J.£.0. 
1877, 337; 1878, 431; 1880, 88, 402; 1882, 103; 1883, 71. Kronpr. Ru- 
DOLF m. fl., J.f.O. 1879, 80, 128. Borre, Orn. C. 1879, 121. A. MöLL., 
J.f.O. 1879, 392. K. Barer, v. TscHusi, Mitth. Orn. Ver. Wien 1881, 29. 
BRANDT, J.f.O. 1880, 248. HENKE, SEEB., Ibis 1882, 228. 9SEEB., l. c. 
384; 1883, 34. A. MEJEr, J.f.O. 1883, 398. 

Anas circia L., n:o 111 Fn. ed. 1746, 407 SN IV 148203 20 1768, 127; 
Fn. II 1761, 46; S.N. XII 1766, 204. Gm., L. S.N. 1788, 533. ÖvM. 
Vermdö 1792, 66. ScuLiLrr, Ibis 1881, 593. SEv., Ibis 1881, 76. 

Anas querquedula Francia, Cercelle KLEIn, Av. 1750, 133. 

Querquedula cestiva Briss., Orn. VI 1760, 445. 

Gargney PENN., Br. Z. II 1776, 604, Tab. 110. 

La Sarcelle d'été Burr., Hist. Nat. Ois. XVII 1787, 302. 

Anas arabica GM., L. S.N. 1788, 542. 

Querquedula circia STEPH., Shaw Gen. Z. XII 1324, 143; XIII 1824, pl. 51. 
BLyTtH, Cat. 1849, 304. Hart. J.f.O. 1854, 160. IrBY, Ibis 1861, 250. 
R. SwinH., Ibis 1863, 434; 1867, 407; P. Z. S. 1870, 427, 1871, 418. 
ADAMS, Ibis 1864, 34, 457. ALLEN, I. c. 241. JeErb., Ind III (1864) 807. 
BrLyTtH, Ibis 1867, 176. ELW., BucKL., Ibis 1870, 340. FrRitscH, V. E. 
1870, 421; Wirb. Böhm. 1872, 86; J.£.O. 1872, 370. SHeELL., Ibis 1871, 
310. Su., Dress., B. E. V 1871. TrisTR., Ibis 1872, 296. O.-GALL., 
Rev. & Mag. Z. 1873, 61. BrRooKE, Ibis 1873, 343. J. H. LLorp, 1. c, 

"420. Hevuar., J.f.O. 1874, 402. Danr., Br., Ibis 1875, 427. WaArtu.,l. c 

1876, 28. DreEss., Ibis 1876, 419. DaAv., Oust., Ois. d. 1. Chine 1877, 

002. LIEBE, J.f.O. 1878, 87. BLAK., Pr., Ibis 1878, 214. A.B. MEr., 

Ibis 1879, 144. Russ., Orn. 1880, 171. Bipp., Ibis 1881, 100. C. SWINH., 

|. ce. 1882, 125. IrBr, 1. c. 1883, 188. SzEzB., l.c. 1884, 175. WHItEH., 

|. c. 1885, 45. SwinH., BARN., 1. c. 137. MENZBIER, l. c. 358. E. BöcHn., 

J.f£.O. 1885, 206. | 

Querquedula glaucopterus + Q. scapularis L. BremmM, V. D. 1831, 882-3. 
Cyanopterus circia EyT., Anat. 1838, 130. | 


KRICKA. oANAS CRECCA. 


Pierocyanea querquedula Bonar., Ucce. Eur. 1842, 71; Compte rend. XLIII 


1856, 24 + P. humeralis. Grav, Gen. III, 616. Dyrz., J.f.O. 1310,110: 

Pierocyanea circia BonaAr., 1. c. VivAL, Mem. Madr. ac. 1851; ref. JI.f£.0. 

:1855, 314. SarLv., Ibis 1859, 363. A. G. MorE, Ibis 1865, 443. Taocz., 

J.f£.O. 1870, 55; 1873, 110. ScHaL., J.f.O. 1880, 276. 

Cyanopterus querquedula JÄCK., J.f.O. 1855, 405. SkipL., Ber. Dorp. 1860. 
C. JAG, Beob. 1859, 74. G. v. KocH, J.f.O. 1872, 139. ALst., BR., 
Ibis 1072, (1, 

Anas scapularis S. MULL.', SCHLEG., Mus. Ans. 1866, 49. 

"Anas humeralis MÖLL.', Querq. hum. Grar, Gen. III, 616. 

Boscas cireta SWAIN., Class. B. III, 616. 

Årta LINDBLAD, Jägarf. Tidskr. 1868, 157. Gr. LEWENH., 1. c. 1874, 230. 
HEDE er TSTö, TOT 0 MESA LL fc 1879,729. 


234. KRICKA. Anas ecrecca L. 
Plata: 0070: 


Näbbnagel smal, 3—4 m.m. bred; spegel grön, glänsande, 


ram upp- och nedtill svart; stjert kort. Längd 335—375, 
> PL. MALM uppgiver längden hos en hane till 396 m.m. 


1. Hane, gammal, 20 april 1879, Stockholm. 

Näbb svart. Iris kastanjebrun. Huvudets sidor upptill mörkt blågröna. 
Nacke i midten brun; halsrygg svart, nedtill med hvit vattring. Övre stjert- 
täckare svarta med gulhvita bräm, de mindre vattrade. Stjertpennor 8 par, 
spetsiga, gråsvarta med hvita kanter. Bröst hvitt; mage hvit med smala, 
grå tvärband. Fötter gråbruna; simhud långs midten svart; klor mörk- 
bruna. 

2, Hane, 1 maj 1875, Stockholmstrakten. 

Näbb svart, nagel smal, låg, baktill avsmalnande; näbbås vid roten bred, 
framtill rät, svagt fårad; näsås bred, avsmalnande, stupande. HKäkkant rät, 
fram- och baktill svagt uppdragen; överkäkens lameller låga, fina, nå ej 
nedom käkkanten, lodräta, längst omkring näbbets midt; underkäken å 
båda sidor med en brun fläck bakom nageln, jemnbred; nageln mera lång 
än bred, bredden = 1 käkens, framkanten avrundad, lameller mycket fina, 
finare än överkäkens, lägre, tätare och talrikare. Pannvinkel nära rät. 


Sundevall, Svenska foglarna; forts. af Kinberg, 1881-6. 


1397 


Näsborrar små, högt belägna i midten av näbbets bakre hälft. Iris brun. 
Huvud ovan brunt; huvudets sidor upptill svartblå, å kinden under ögat 
och vid sidorna om näbbroten gulaktiga streck. Halsens övre del brun, 
nedåt brungul med svarta, runda fläckar; nacke nästan svart; halsrygg, 
rygg och skulderfjädrar svarta med hvit vattring, de yttre hvita, utfan med 
stor svart fläck. Bröst gulbrunt; sidor svarta med hvit vattring; mage gul- 
brun med brun tvärvattring; undre stjerttäckare vid sidorna gulaktiga, i 
midten och ett till övergumpen gående band svarta. Handpennor gråbruna, 
spolar bruna; de yttre armpennorna med sneda hvita spetsar. Spegel grön- 
violett, skiftande i blått, ram upp- och nedtill svart, framtill hvit; övre 
armtäckare för övrigt svartgrå; undre täckare hvita, de smärre grå med 
hvita spetsar; undre överarmtäckare hvita. Fötter bruna. 

9. Hane, 14 juni 1875, Hedemora. 

Näbb svart. Iris brun. Huvud ovan till nacken rödbrunt; ögonbåge 
och från ögonvrån ett bredt svartgrått band, som går ned och bakåt 
och der är åtskildt av en svart fläck; kind rödbrun; ifrån munvinkeln 
sträcker sig ett gult eller hvitt streck uppåt och bakåt över det gröna 
bandet och sammanhänger med ett dylikt, som går under detsamma. Fram- 
halsens översta del rödbrun; kräva svagt rostgul med runda svarta 
fläckar; nackens fjädrar långa; halsryggen nedtill och ryggen med svart och 
hvit vattring; skulderfjädrar till en del vattrade, de inre långa, svarta, 
de övre hvita; kors svart med grå fjäderkanter (stundom hvitspräckliga); 
övre stjerttäckare svarta. Stjertpennor askgrå med hvita kanter. Bröst och 
mage ljust rostgula (i brunt kärrvatten rostbruna); sidor med svart och hvit 
vattring; undre stjerttäckare svarta; slaksida ljusgul med tvärband vid stjert- 
roten. Spegel grön, glänsande, fram- och baktill med hvit, upp- och ned- 
till med svart ram; handtäckare brungrå. Fötter gråbruna. 

4. Gammal hane, 8 aug. | 

Alla småfjädrarna avrundade med grå kanter, stjertspetsar fullständiga. 
(Deremot äro småfjädrarna, isynnerhet på sidorna, hos ungarna tillspetsade 
med breda hvitgrå sidobräm och stjertspetsarna trubbiga. MEVES.) 

0. Hane, gammal, i ruggning, 29 juli, Bohuslän. 

Liknar honan. Rygg mörkt olivbrun med olivgrått bräm och hvita 
tvärstreck; skulderfjädrar svartbruna och mörkt gråbruna; kors med rostgrå 
bräm och å en del hvit spridd vattring; övre stjerttäckare mörkbruna med 
rostgrått bräm och sparsam rostgrå vattring, Stjertpennor fälda, i utväxt, 
mörkbruna med hvita kanter. Bröst och mage hvita; undre stjerttäckare 
hvita, de yttre rostgula med mörkbruna spetsfläckar, mot roten hvita, mörk- 
brunt spräckliga. Hand- och armpennor, armbågspennor, hand-, arm- och 
kanttäckare fälda. 


220 


& Ky LS VR Ria TRE NES Eran t R R RR BA SS SALO NSI Sen, SC Sva Vall de SLE PAR Sr RCA GET RON IR ANI NANNA ria VA TNE Ft 

5 1 " Sn RT för Re Ål JB, Ånn 0 (Ra NR RA Sö Sr BOR sl NA ee RAA rg Free JAR ART h BA En LR VÄRAN NES ÅS NCR (ML Letar Ae dn rk AA TSE SEI NR UD SEN a SRS SS 

KA S RET ERNA RN GAA SN FE js Sa Fe AR kal pp SN Es RÖ ALDO LD fe mg JETS KE FRAN (Ser SER LR rr (TA de MAA SR fr RE dh ARA ALE Air re AA 

$ STEK ALIVE LS STEK SD Sa ANN VEN Dt Is Sr RS EE AR pe tä ed NE pi SN NE Ta dnr ADA Er feg RA ERE Sr MAAS 

Får JPET | YE , y, CP FIRA FIVE ov Kå FF FANER Et män UL TRA VEN ION AR Gr a Elan ere ÖA NS 
TN EN FE id FRINGE VIT SN TR sr VA AN Si fv ; : 
NR VTA S 
: i > - På 
1398 | | - - KRICKA. ANAS CRECCA. 


6. Hane, I september, Skåne, C. MÖLLER. 

Näbb svart, nedtill brungrått; nagel smal, dess kant tillbakaböjd, den bakåt 
riktade ytan fint tandad; näbbås nedtryckt, bakom nageln en hvitgrå fläck; 
näsås starkt sluttande och avsmalnande. Pannvinkel något spetsig. Huvud 
ovan brunsvart, porunfläckigt av till största delen dolda tvärband; ögonlock 
hvita med svarta spetsfläckar, det undre har sådana endast vid kanten; hu- 
vudets sidor hvitgrå med svarta,korta spetsfläckar; ansigtsrand framåt bågböjd; 
haka hvit. Framhals gråhvit med små svarta fläckar framom fjäderspetsarna; 
kräva svart med nästan täckta gråsvarta fläckar; nacke och halsrygg svarta 
med gråbruna fläckar. Rygg svart med sneda hvita eller något åt rogetgult 
dragande smala tvärband; kors med mindre tvärfläckar; skulderfjädrar lika- 
ledes, men de bredare tvärbanden och spetskanterna hvita; övre stjerttäckare 
likna de sistnämnda, men tvärbanden äro smalare. Stjert avrundad; stjert- 
pennor, 8 par, spetsiga, brunsvarta med smala hvita kanter. Bröst och 
mage hvita med gråsvarta, runda, nästan täckta fläckar; sidor svarta med 


rostgula, mot fjäderroten hvita tvärband; undre stjerttäckare och slaksida - 


hvita, -svartfläckiga. Vingar breda; tumvinge med 3 fjädrar, violettsvarta; 
handpennor: 1 liten, smal, spetsig, gråsvart, < 1:a handtäckaren; stora 10: 
violettbrunsvarta, spolar violettbruna, 2:a vid spetsen i utfan utskuren, 3 och 
4 likaledes, men högst obetydligt; armpennor 11 med spetsar, å de inner- 
sta spetskanter hvita, infan svart, utfan å 1 svart, å 2—6 svarta med tillta- 
gande grönt, å 7—11 gröna utom vid spetsen. Spegel således upptill grön, 
nedtill blåsvart, ram upptill svart, fram- och baktill hvit till ljust rost- 
brun; armbågspennor 5, spetsiga, 1—3 större än armpennorna, gråsvarta, 
yttre brämtrakter svarta, bräm, å de inre brämfläckar hvita; överarmpennor 
svarta, smala; handtäckare violettsvarta; armtäckare svarta med små hvita 
tvärfläckar, spetsar hvita, åt kanten ljust rostbruna, de mellersta svarta med 
svaga gråhvita spetskanter, armbågstäckare svarta med hvita små fläckar 
och spetsbräm; kanttäckare svarta med hvitgrå spetsbräm; undre handtäc- 
kare svartgrå med hvita, inåt tilltagande spetsar, äfven med hvita tvärband; 
undre armtäckare svartgrå, hvitspräckliga och med hvita spetsar, de meller- 
sta hvita, emot roten svartbruna, de mindre af samma färg med endast 
spetsarna hvita; undre kanttäckare svartbruna med hvitt bräm; undre över- 
armtäckare långa, hvita. Fötter blygrå; vadtäckare svarta med rosthvita 
tvärband; skenben fjäderklädt nästan till hälleden. Tarsg hoptryckt med 
små sköldar, framtill dock störst; tår 3 > 4 > 2 > 1, simhuden inskuren; 
klor 3 > 2=4 > 1, mörkbruna, 3 inåt vidgad, helbräddad. 

1. Hane, 9 september, Mörkö, EKstrRöm. Liknar n:o 6. Huvud ovan svart 
med bruna kanter och täckta tvärband; huvudets sidor rostgrå med svarta 
spetsfläckar. Framhals och kräva rostgrå, mot kanterna hvita, med svarta, 


mest täckta breda tvärband, mot roten hvita spoltrakter; nacke och halsrygg- 
mörkt olivgrå. Rygg mörkt olivgrå med rosthvit gles vattring och framtill 
smala tvärband, inblandade hvitprickiga fjädrar, bräm grå; skulderfjädrar 
mörkt gråbruna med rostgrått bräm och till en del med hvit vattring och 
punktering; kors mörkt gråbrunt med grått bräm; övre stjerttäckare lika de 


förra, men bräm rostgrått till hvitt. Stjert mörkt gråbrun med rosthvita 


kanter. Bröst hvitt; undre stjerttäckare hvita, svartfläckiga och prickiga, 
åt sidorna rostgula med mörkbruna fläckar och tvärband; slaksida med svart 
och hvit vattring, nästan täckta av sidornas fjädrar. Tumvinge gråbrun; 
handpennor mörkt gråbruna; armpennor: utfan i de yttre svarta med rost- 
hvitt bräm, de inre gröna; armbågspennor 5, gråbruna, I med utfan, spol- 
trakten gråhvit, brämtrakt svart, utkant framtill grön, mot spetsen rostgul; 
handtäckare brungrå med hvitgrå utkanter; armtäckare grå, mot spetsarna 
hvita och rostbruna, inåt något vattrade brungrå; kanttäckare hvitgrå. 
Fötter bruna, simhud mörkbrun. 

3. Hane, gammal, december 1852, Vampo vid Hongkong, KInBERG, Riksm. 

Huvud ovan mörkt kastanjebrunt med svaga svarta tvärstreck; tinning 
grön; ögonvrå, huvudets sidor och haka samt fram- och sidhals upptill ka- 
stanjebruna; framhals vid midten svart med rostgula tvärstreck, nedtill och 
kräva rödgul med svarta runda fläckar; sidhals nedåt svart med hvita tvär- 
band. Rygg och skulderfjädrar blandade brunsvarta med gråbruna bräm 
och svarta med hvit vattring, de långa skulderfjädrarna af förstnämnda färg; 
kors och övre stjerttäckare mörkbruna. Stjert mörkbrun, vid de gråhvita 
kanterna blekare. Bröst hvitt framtill med runda svarta fläckar; sidor med 
grov hvit och svart vattring, baktill blandade med mörkbruna med breda 
hvita, nötta och rostgula tvärband; mage hvit, undergump med svart vatt- 
ring; undre stjerttäckare svarta, de yttersta med hvita utbrämstrakter; slak- 
sida mörkbrun med rosthvita tvärband. Tumvinge mörkbrun; handpennor 
mörkbruna med grå utkanter; armpennor med hvita spetsutkanter, utfan å 
de yttre svart, å de inre grönt; armbågspennor mörkbruna; armtäckare rost- 
hvita, bildande ett bredt band, de mellersta mörkt gråbruna; kanttäckare 
likaså, men med grått bräm; undre handtäckare grå; undre armtäckare otå och 
hvita, de mellersta hvita; undre kanttäckare brungrå med hvitt bräm; undre 
överarmtäckare långa, breda, hvita. Tars framtill ringlad, för övrigt nätteck- 
nad; tår: 1:a leden av 2 nättecknad, för övrigt ringlade; klor mörkbruna. 

d. Hona, 1 maj, Stockholm. 

Näbb svartbrun;' underkäken brun. Huvud ovan brunt av smala, rost- 
bruna fjäderkanter, svartfläckigt; bakom ögat ett mörkbrunt streck; ögon- 
båge och huvudets sida grå, brunfläckiga; haka och strupe ljusgrå, småfläc- 
kig; sidhals och kräva rostbruna, svartfläckiga. Rygg och skulderfjädrar 


Ny 4 je = cå - ang 
2 pr Pr 
NOR RA ar [at 
/ J ( an. 
An Å ' 
fir rr cd nt AR oh 
gtr Yr , L - Cr , WES I j j 
( [6 3 p 4! | 5 as er , SFV 
CA vt er kart EN Ti (äl LJEL 2 1-9 a LÄRS fa £ < Htfer 
4 25 | NK 4 öl A > i Än (F Bl gt SING ” ” 
NAF RT) FAIR EEE NS UR för bg SRS FT säkert, HETE I ris LA SER ue TNE se fel SFR ka 
i (Ce sty Me (EPN KE DA 1] Li ; Y VE å Fre ' 7, 2 se f 
(ad) fv Åh g i kV Ft döma ARN bror VIKTA Dn SR 6 Kle ”e: Sö ER RA 
FAR Bad PR VAG. Ir För NA ag Sr VER JIE WAP ' aj Eg ; 
å ' | un VV 
v 
+ 


- é 4 
oh | vs 
LS r i öva på By 

Ar 4 


—- 


samt övre stjerttäckare svarta med rostgrå bräm; stjertpennor 9 par. Bröst 
1 midten hvitgrått; sida rostbrun, svartfläckig; mage hvitgrå, baktill och 
undre stjerttäckare fläckiga. De innersta armpennorna tvära, med spetsar 
hvita. Spegel grön, glänsande, ram nedtill svart, framtill bred, hvitaktig, 
baktill smal; Klor 3 > 4 > 2 > 1. 

a maj, Skåne. 

10. Hona, i ruggning, 29 juli, Bohuslän. 

Framhals nedtill och kräva svarta med breda rostbruna bräm. Rygg 
«och skulderfjädrar svarta med bruna bräm och sneda fläckar; kors svart 
med rostgrå till hvita bräm; stjertpennor: de utvuxna brunsvarta med rost- 
grå bräm, å några i utfan långsgående och i infan mera tvärgående band 
rostbruna. Bröst hvitt med täckta gråbruna fläckar; sidor brunsvarta med 
breda bräm och tvärband rostbruna; mage = bröst, men fläckarna större och 
-mindre täckta; undre stjerttäckare hvita, åt sidorna rosthvita med svartbruna 
stora fläckar och breda band; slaksida svart med hvita bräm och tvärband. 
Hand- och armpennor fälda. De mellersta armtäckarna mörkt gråbruna. 


11. Hona, gammal, i ny höstdrägt, 28 september, Stockholm. 

Huvud ovan svart, brunfläckigt; ögonvrå vid näbbroten upptill en större 
svart fläck; tinning med svart rostgrått fläckigt band; huvudets sidor rost- 
grå, svartfläckiga; haka ljust rostgrå med små svarta fläckar. Hals rostgrå 
med svarta fläckar. Rygg brunsvart med gråhvitt och rostgrått bräm; kors 
svart med hvitt bräm; övre stjerttäckare svarta med rosthvita bräm och 
sneda band. Stjert svartgrå med smala gråhvita bräm. Bröst hvitt; sidor 
mörkbruna med breda band och bräm rostgrå; mage och undre stjerttäckare 
hvita med svartbruna, mest täckta fläckar; slaksida svart med hvitt bräm. 
Vingar spetsiga; tumvinge med mörkt gråbruna fjädrar med hvitgrå kanter; 
handpennor: mörkt gråbruna med bruna spolar och gråhvita kanter, 1 föga 
> 2 > 3; armpennor alla med hvitt spetsbräm. Spegel nedtill blåsvart, 
upptill grön, ram framtill rostgul, baktill hvit; armbågspennor gråbruna, 
utåt svartbruna, spetsar i utbräm hvita; handtäckare med samma färg som 
handpennorna; armtäckare mörkt brungrå med rostbruna spetsar, de meller- 
-sta mörkt brungrå. Fötter bruna, simhud svartbrun. 

12. Hona, 15 september 1885, Ekolsund, SETON. 

Näbb ovan svart, inunder brungult, framåt något vidgadt; näsås slut- 
tande. Käkkant med små lameller ej nående nedom kanten. Pannvinkel 
rät, framåt riktad. Iris brun. Huvud ovan svart med brunt spetsbräm; 
huvudets sidor hvitgula med svarta spolfläckar, nedåt avtagande; haka hvit- 
gul, bakåt med små, men tilltagande fäckar. Fram- och sidhals gulhvita 
med nedåt tilltagande svarta spolfläckar, nedtill svarta med bredt brunt 
-spetsbräm; kräva rosthvit med svarta, nästan täckta tvärband; nacke och 


KRICKA. ANAS CRECCA. 


1 Fr KD 
RN a 
d SE 

Va 


VICTA Vv 


VU 
4 


CJ 


AE fn 9 SA ; r å ML vå . - TRE | £ AA ir 
EL ba Så + ÅS dj - "SAR ” å LIES oh a a s i h MR K a ct 

4 j K Ål ? Å 

LS 


halsrygg svärta med svaga bruna spetsbräm. Rygg svart med  rosthvita 


smala bräm; skulderfjädrar svarta med bruna bräm; kors svart med hvita 
bräm; övre stjerttäckare svarta med små rostbruna fläckar och hvita bräm. 
Stjert avrundad, brunsvart med smala hvita kanter; stjertpennor: 8 par (1 pen- 
na tappad), spetsiga, 1—7 nötta, 8 ej nött. Bröst och mage rosthvita med 
knappt genomskinande ljusgrå, breda fläckar; sidor mörkbruna med rostgula 
fläckar och bräm; undre stjerttäckare hvita med stora svarta fläckar; slak- 
sida svart med rosthvita fläckar. Vingar spetsiga; tumvinge med 4 fjädrar, 
svarta; handpennor: stora 10, svartbruna, 1 i inkanten nära spetsen, 2 i ut- 


kanten svagt utskuren, 1 > 2 > 3; armpennor 10: spetsbräm hvitt, utbräm 


å 1—38 svart, å 8 inåt, 9 och 10 till stor del grönt, infan gråsvart; armbågs- 
pennor 4, spetsiga, 1—3 > armpennorna, utkanter rosthvita; överarmpennor 
brunsvarta; handtäckare brunsvarta med gråhvita kanter, likaså de små; 
armtäckare gråsvarta och hvita till rostgula spetsar, de mellersta och kant- 
täckare brunsvarta med rostgula till rosthvita kanter; undre handtäckare 
blygrå med hvita flammor och spetsbräm; undre armtäckare blygrå med 
hvita spetsbräm, de mellersta: 1:a raden gulhvita, de övriga brunsvarta 
med hvitt bräm; undre kanttäckare brunsvarta med rosthvitt bräm; undre 
överarmtäckare 6, hvita, långa, inåt tilltagande. VWVadtäckare brunsvarta 
med rostgula tvärband; skenben fjäderklädt nära till hälen. Fötter oliv- 
blygrå. Tars hoptryckt framtill med korta sköldar; tår 3 > 4 > 2 > 1; sim- 
hinnor utskurna, långs åt midten svarta; klor 3 > 2 > 4 > 1, som når mar- 
ken, krökta, spetsiga, bruna, 3 med något vidgad inkant. 

13. Hona, 8 december, 1852, Bocca Tigris vid Hongkong, KInBErG, Riksm. 

Huvud ovan svart med rostbruna sidobräm; ögonbåge svag, något lju- 
sare liksom ögonvråns fläck vid näbbroten; huvudets sidor rosthvita 
med svarta spetsfläckar; haka gulhvit; kräva rosthvit med stora svarta, 
mot spetsarna böjda tvärband. Rygg och skulderfjädrar svarta med gråbruna 
och rostbruna smala, sneda fläckar. Stjertpennor mörkbruna med hvita kan- 
ter. Bröst och mage hvita, det förra baktill och åt sidorna med fin svart 
vattring; sidor rostgrå med svarta band; undre stjerttäckare hvita med svarta 
täckta spolfläckar. Tumvingens fjädrar och handpennor brunsvarta med 
bleka gråbruna kanter. Spegel ovan grön, nedtill svart, ram upp- och fram- 
till rosthvit, baktill hvit; armbågspennor svarta med rosthvita utbräm; de 
mellersta armtäckarna gråsvarta med något blekare bräm. 

14. Dundrägt, hane, 21 juni, Stockholms skärgård. 

Näbb ovan svart, framåt något vidgadt, nagel brun; näbbås nästan rät. 
Överkäkens kant vid roten grågul; underkäken grågul. Pannvinkel av- 
rundad; panna gul, i midten svartbrun, vid sidorna brungul. Iris "brun". 
Huvud ovan svartbrunt; ögonbåge brungul; ögonlock gulbrunt; ögonvrå och 


FS Ung ä BCE 2 NERVER EES RR er är 2 SR ER METE I SEN SS Ås RR FR OAK SA 3 5 DR ; 
1400 KRICKA. ANAS CRECCA. 
i i : k i; , ; . 
AA 1 SPSS BS 6 TA 83 99 al 109 11191) 129 | 1389 | 14p. | 16p. | 17p. | 18p. ET Qj. 2108. 
| ENN AA a ASA EE DA SLE ot Uv fa S CS DN ALL Cl aa ac) 365 370355 RER Ra VA = — 1342] — — — 360 330 — sea — — 325 325 328 
BERT OT LISTE OA aka så PSL pe än Ena oh ET dr SN AE Rn 79,5] —| — TT | — | TT — 1 —I 78 |-C: 73 (ESR ES 2 1R — 40 38 ÅSE AA T2 71 69 
Näbb, längd till PanDan......iesssse ss 36.187) 3515 B3,51 33 38.5 80-135) E30 SKE å5,01 GG 14,2] = 138 231-26 | 28,51 28,5). 29.5 
D » Mn 01 NER 046 TA 6 GR DNR Ro LA 0 KÄR er 41,5] 43| — 41 42 39 43 | 40! 41 39 41 42,4 38 16 16 21 30 34 34 34,5 
» » från spetsen till näsborrarna........... 28 | —| — 29,5] — 30 I —| 28 25,5) - 28,5 29 ÖT 11,5 11 18 Alla 23 24 
» LIIDS TE VIE SIAT FU a börd ran a ba St ss SA ÄR 14,7] —| — 12 14 14 ID: —| 12,5 14 14,4 15,1 14 6 6 10 11 13 12,5) 14 
D» » BEN VÄRDE DO RT SET SEINE deta nå LFN DA FR RS IT 10,3! —| — 9,5! 6,5) 11 12 | —I 10 10 1055 9,4 10,3 5 5 SD 9 10.5 10,5 11,5 
(FREE 10 SR Glan rr ra sur a TB R are ae böka SÄD SA And SNS 15 | —I — 12 11,5 -I2 JNA PA. Sheen UR NG 12 12 13 c. 11 6 3,3 8 ENARE SL 12 13 
Näbbets bredd vid näsborrarna......mwisrsssea NS Nera ggg ara FEN SER 12,2] —| 10,4 Ur 12,4 11,4 6 D,5 9 9 FSA ok 13 
» Största Dredd Tramtlllu. moss wsossrbardnigyst 14 | —| — 18,5] — 13,2 1 E30 Ban (UR 1 14 14 om 12,3 6,5 6 9,5 9,8 12 13 12,5 
NED BRATE HIS. FADOG skr vega bero NEN Lag AR stod aa SANN 3,7) —| — 3 4 3 2,6] —| 3 3 3,5 2,5 4 2,5 2,5 3 3 3,5 3,4] — 3,6 
» SYTT REN Nea ör Ma dT DRM NE de ÖGA NETA Keb: fr Ore 6) —L Bia 7 6,6 BA 6 5 4,5 Sar 6 5 5.3 
FITA TRE VS bar SAST nns, De OR NN tg EA fälad käa or Sp NIER LR AST 3 fees! föra a da RE ER ene TAL 01-—] FRA [OL] DK LD 0 KINO INS 1,5 X<0,5/1,5X<0,512,6X 1,21 83X1, 381 3X1 | 3X1 |3x1 
FIRST ren a EINE F Ra Sd SERGE Katla VN PAN TA Na 7 EINER RR VR as RE 179 |187/18] — |172 1185 178 168) 172 =— 173 173 168 SS — Fr 110 117 98 
SÅRET IN RAG a Eee jla AN AES ALS BN Eek: RAR Ar RNA 6 (er BKN RTR SA 609 1621/590 — | 582 — — 1540] — — fr 550 600 er om FR ana 450 437 303 
2 TSAR SUR a a Slo bä d ANA bor NIA NGE rg nt DR TI LÄR SM 68 | —| — — 63 62 66 I —I| 66 = 62 68 58 — -—R re 58 54 d1 
STL ERAN FEET ITE MAIN RON ERE IEA LAR AR SUSAR SETT VARAR DE NANA 70 1 68) 75 67 T2 T4 63- | ö7T| 78 70 10 380 60 - — = frn 68 63 61 
Stjertspets bakom vingspetsarna .......ss.............e. 14 | —| — — 10 | — — |] — — — 15 9 — — Ng 75 70 T3 
KRIG ANA ANN ES RE RAA Lr AF Ån RNE ft Rö NG SR MA AR I 31 | 321 28 29 | 80 | 29 32 | 81] 30 29 | 29 28,2] 80 17 16 FR VER Sr eRe a do 8 
AIG ULADGR 2000) 2 LOL, eg vd ner se ite sk SR ag SR ef 41 | 481.481 89 | 87-189 |: 31--7,5| 42) 40 39 | 40 |3047,7| 29438 18.50. 18 BENT SÖT SLS öv 3 
tinning med ett svartbrunt smalt band; huvudets sidor brungula; ögontrakt platt, framåt avsmalnande. Käkkant rät, lameller fina, nående kanten. 


mörkbrun. Haka, framhals och sidhals gula; kräva grå; nacke och halsrygg 
mörkbruna. Rygg på hvardera sidan bakom vingen en liten gul fläck; 
skuldror, kors och övre stjertdun brunsvarta. Stjert svartbrun. Bröst gul- 
hvitt; sidor grå och gulhvita; mage och undre stjertdun hvita; slaksida 
svartbrun med en liten hvit fläck. Vingar brunsvarta baktill med ett rost- 
gult band. Fötter svartbruna; skenben utåt svartbrunt; klor bruna med 
hvitgrå spetsar. 

15. Dundrägt, Skåne, CARL MÖLLERS samling. 

Huvudets sidor med mindre tydliga band än hos A. querguedula; kropp 
undertill citrongul. 

16. Dundrägt, hona, 21 juni, Stockholms skärgård. 

Liknar den föregående. Ögonlock ljusgula; bandet å tinningen bredt; 
fläckarna å slaksidorna något större. Bröst framtill rostgult. 

17. Dundrägt, hane, 4 juli, Gotland. 

Lik den sistnämnda. Rygg- och skulderfjädrar utväxande, svarta med 
bruna bräm; sidornas bakre fjädrar ävenså, svartbruna med svartgrått bredt 
bräm; fläckar å slaksidan långa, gråhvita. Stjertpennorna i utväxt. 

18. Dundrägt, 14 juli, Jemtland. . 

Liknar de förra. Ögonvrå med en svartbrun fläck vid näbbroten; ögon- 
båge och huvudets sidor rostgrå. Bröst och mage gråhvita, denna baktill grå. 
19. Ung hane, 4 augusti 1876, Stockholmstrakten, KInBERG. 

Näbb ovan olivgråsvart, undertill ljusbrunt; näbbås nästan rät, näsås 


Pannvinkel spetsig. Näsborrar ovala. Iris brun. Huvud ovan svart med 
mörkbruna brämtrakter; ögonbåge bred, rostgul med svarta spetsfläckar, 
övre ögonlock likaså; undre ögonlock hvitt med svart kant; ögonvyvrå rost- 
grå med svarta spetsfläckar, tinning med svart band; huvudets sidor rostgrå 
med svarta spetsfläckar; ansigtsrand bågformig; haka hvit med små svarta 
spolfläckar. Fram- och sidhals upptill grå med svarta spolfläckar, nedtill 
brun med svarta spoltrakter; kräva rostgrå, nära spetsarna med svarta spol- 
trakter; nacke med svarta spol- och bruna bräm-trakter samt kvarsittande 
gråbrunt dun; halsrygg svartgrå. Rygg framtill svart med rostbruna bräm 
och tvärstreck, baktill med mörkbrunt dun, åt hvardera sidan en hvit fläck; 
skulderfjädrar svarta med bruna bräm och fläckar; kors = ryggen; övre 
stjerttäckare svarta med bruna bräm och smala fläckar. Stjert avrundad; 
stjertpennor 8 par: spetsiga, gråsvarta, kanter rostgrå, 8:de små, utväxande. 
Bröst hvitt med gråsvarta, mest täckta runda fläckar framom fjäderspetsarna; 
sidor brunsvarta med rostgrå bräm och fläckar; mage = bröst; undre stjert- 
täckare hvita med svarta fläckar och streck; slaksida hvit med svarta spol- 
fläckar. Vingar med utväxande pennor och fjädrar; tumvinge med 4 fjädrar, 
gråsvarta, vid utkanten grå; handpennor: stora 10, svarta, de inre gråsvarta 
och med grå utkanter; armpennor 10, svarta, utfan med inåt tilltagande 
grönt, spetsbräm inåt avtagande rosthvitt. Spegel grön, skiftande i blått, 
ram ned- och upptill svart, framtill ljusbrun, baktill rosthvit; armbågs- 
pennor 9: 1—53 > armpennorna, svarta med rosthvita bräm, 1—92 svartgrå 


— ' 


simhud gråsvart, den yttre vinkelformigt utskuren; klor bruna, 3 vid- 
gad > 2 > 4 > 1, som når marken. 


20. Ung hona, samma kull som föregående, hvilken hon liknar. 

Halsrygg nedtill med mörkbrunt dun; stjertpennor 8 par. Bröst och 
mage hvita med mera täckta gråsvarta fläckar. Spegel svart, ram fram och 
baktill ljust rostbrun, dun å vingens framkant grått. 

21. Af samma kull som föregående, hvilken den liknar. 

Armpennornas utfan å 1—5 svarta, å 6—10 gröna, blåskiftande. 

22. MEvEs erhöll 10 augusti 1869 vid Dwina en ung hane, hvars hvita 
fjädrar isynnerhet å krävan hava starkt roströda bräm. 

23. HEDENBORG har från Egypten hemfört ett exemplar. 

Skulderfjädrar med breda rostbruna bräm, kräva och sidor med hvita 


bräm. 


Åygg. Hvita, gulhvita, gråhvita eller grönhvita. 


1. Maj 1874, ELInGsen. Gråhvita. 
Er 


12 juni 1868, Muonioniska, KNoBLoCK. Hvita. 


om ungarna, som 


jan av okt., FaBERr, 1822. 


äro fullvuxna i slutet av juli; bortflytta i bör- 
Vid Myvatn sällsynt, börjar lägga 


ägg i medlet av maj; ruvade funnos d. $; ägg erhöllos även d. 


20, 
59 


ungar först d. F; dyker i nödfall. 


NAUMANN sade, att hon i Europa och Asien gick till 65 


n. br. 
På Färöarna 
MöLLERr, 1862. 


IG 


var hon icke sällsynt om sommaren, 


Häckar i Ostfinmarken, lägger till 12 ägg, ScHRADER, 1853. 
Allmän om sommaren, SOoMMERFELT. Häckar 1 trakten av Tromsö, 
WaALLENGREN; Över allt, ofta nära husen, enl. meddel. av NorpDyvi, 


temligen allmän i sept., LiLLJEBORG, 1850. 


V. Finmarken, d. 


I Porsangerviken, 
vY 1876 erhöll Corizertt en hane i ruggning; 


NR ES NER DLR ae OCh PENN SR SS Vr da veck d , > PR kt Fe | Ag a and hek MER ORM OR SIREN PENIS BG 5 SK 
FE AR RAR ENE RSA fr vie lg Fas JR TE Font Ar Et, Fe Se TEE dä a MR LAT SS 20 9, 2 SR ob BA NB 07 BASTIA ge SR no Ya 2 MER bra ve VIE he NT är RIDE AY VARESE og gap AA 
CSE WEISE i fara NN NVS ÄR SEN ; 3 ) i nia nig ;4 så RNE ce Ag Ont ” ÅR SF AVE n ÅG SN OR FE SALO S i AR c + AS FRV - SE å A i p 0 1 FÖRRA 
REDAN VE FA Ga Ar VER a : af fc ; : | Pa é - NY Ra 
, ; NA : EZ Tea 
KRICKA. ANAS CRECCA. 1401 SEN 
SERE RAGE - Sto 
Me b | c RR RE EA SA. 2a b | c d e | 4 ER NES 
IEA SER TA BER t Ar SÖ Ea Nr, Är ÖRA MR RT FSE ER 46,7 45,6 45,4 44,2 44,2 43,8 46,2 45,7 45,6 45,6 45,5 TON: AE SA 
CR UHR ket bög 6 ned led BN ig ED BMA blad ere EA ELAN RSA 33,2 32,8 32 32,8 32,2 32,8 | 34,3 33,9 34,6 34.4 34,2 32,2 33,2 39 nd 
» TEESE DA FRE and ra RR PL AKS SAR, BRN MesA bg: URL ENN ANN FO DDR 13,5 15,3 13,4 11,4 12 11 11,9 11,8 11 1154 JES 10,7 kl 12,8 Ne 
RNE ITE ELR SAN Aa dr je von Lek Fa 4 Te Aa es våt kn LLA s RSA trials 1,4 1,41 1,42 RR 1587 1,34 1,35 1,35 åd ad 1,33 1,33 1,33. 1,38 tot 
» FINE 22 HEN ER EG RES Ne Lo br GR SR RN ENE Fa oll VN TSAREN 1550 1473 1453 1450 1423 1437 1585 1549 1578 1569 1536 1381 1471 1418 re 
HH É d 4 a | b | 5 a b 6 a b C d e f g h F 
CSR TELE ST SR BER AE SYRE LDS IPA SAN BA a RRD GR 42,9 49.7 50 48 45 45 46,4 | 46,1 46 45,9 45,7 45,5 45,5 45 Pa 
ÅT (AR ET EKEN CRS 45 EE Lst Mo ALS UAE? AGA et ri ELDA IR JRR KN yt SVG 4 Nea AR SY) 33,4 34 34 34,5 34 33,2 32,9 33,9 32,8 34,1 23,3 31,9 33,9 hy 
TT nt A NT ER SAR ÅS 0 Ser; NAT ARR MASS RNA SVEND NGE TEE 11 9,3 16 14 10,5 11 13,2 13,2 12,1 Lön 11,6 12,2 13,6 Ila ; 
0 e-RE RSKR OR SROEES AT sr SU LR ME oe varg kd Son DT vidd Pra RSS pr RSA RI ra Ara 1,34 1,28 1,47 1:41 1,3 189 1,4 1,4 Så 1,4 | 1,34 138 1,48 1,88 
ATS ANSE LD VIA SCR RS INR ESS Va bord SA ANN legs då RN AR DEN ke RNE MT NES 1369 1426 1700 1632 1553 1580 1540 1517 1559 1506 1564 1515 1451 1526 
spoltrakter; överarmpennor gråsvarta; handtäckare gråsvarta likasom han- 3. 4 juni 1867, Muonioniska, KNoBLocCK. Gråhvita. 
dens dun; armtäckare gråsvarta, med hvitbruna, å de inre bruna spetsar 4. Stockholmstrakten, WESTERLUND. Gulhvita, svagt grågröna. / 
och vid spetsarna brun vattring å de inre; de mellersta kanttäckarna svart- 5. 11 juni, Norrköping, WESTERLUND. DLikna n:r 4. 
grå med svarta spolar, dun svart, spetsdunen sparsamt svartbruna; undre 6. 15 juni 1881, Ryssland. Gulhvita, fina, glänsande. 
handtäckare grå och hvita utväxande spetsar; undre armtäckare svartgrå 
med hvita och hvitgrå spetsar, d ått dun och ut- o TT 3 442 
! ! Brå spetsar, de mellersta svart ock grått å På Grönland hava endast få erhållits, J. REinHArRDT, 1861. 
växande hvita spetsar; undre kanttäckare med hvitt spetsbräm; undre över- : VS : . | 
armtäckare grått dun och utväxande hvita fjäderspetsar. Fötter olivgrå; På Island ej sällsynt; kommer i 3:dje veckan av apr., till 
skenben fjäderbeklädt till närheten av hälen. Tars upptill bred, framtill häckplatserna 1 början av maj; har ägg under de första dagarna 
med korta sköld ; 3 ä ; tå i RA AE 3 a fe 
FESC SR SE SR dt SEK trär, oli bruna, "Vv oo av juni, små ungar d. £. Båda föräldrarna hava mycken omsorg | 


N 
La 
Fa GRE 


Pp En or Tr mr PN a ÖT AN osv ch Föra ÅT UA Carter Lant Nl TINA, 2004 TR VAA DE INCE Oe BS 
FUND mr or NR bär åh FAIR RV SVS NT der RE EE RNE ae TRANS AA 
7 Set CA VR NTE Se AR nd SER nl le Nr TE el Ur Ka FET RR Col 
RR fre dj ; oh EE IEA en 
: - 


NG rr - HT 
by AA >» i > Vil d . L 2 
Fn Se ART RA 
+ 4 ke BE SL F " and 
| AT MAD na KITE VALAR ' 
Ry Ö Aa Lå Å 
k AR SV p »; Fr sq i 4 
HRT AST M IAS Vind 
a” = SP. Å 


FA UREA NONE FRAS PRE ok re KRICKA. ANAS OCRECOA. 


en ung med dunspetsar kvarsittande d. 7 1873 på Jaderen. Den 


Fv 1884 på Pulmakelven, CHarman, 1885. I Vesteraalen och 
Lofoten temligen vanlig, BaArtn I Telemarken erhölls dununge, 
1—2 dygn gammal, d. 7 1867, Corrert, 1871. 'Torgfördes i 
Trondhjem 1 maj 1817, Boirz, 1822. Den allmännaste om som- 
maren näst Gräsanden, RascH, 1838. I Gudbrandsdalen och på 
Dovre i alla sjöar, isynnerhet i Fokstuemyren, C. HARTMANN, 
1859, Corrett, 1865. I Kristianiatrakten allmän, kommer i apr., 
häckar i maj och början av juni. Erhållen d. 7, H. En del 
övervintrar vid kusten från Örkedalen till" Hvalöarna, der den är 
allmän. De festa draga i nov. S.-ut, Corrett, 1864-77. Är 
i Norge den allmännaste arten på samma platser som Gräsanden, 
1 fjelltrakterna isynnerhet i videregionen. Kommer i mars och 
apr., lägger ägg 1 maj, juni, BArRtTE, 1881. 

Vid Muonioniska är den aldrig ymnig, men några par finnas 
dock hvar sommar; lägger sina 7 å 8 ägg på elf- och träsk- 
stränder oftast under någon liten buske: i första veckan av juni 
har den oftast full kull; från Kautokejno erhöllos ej några ägg, 
enligt en uppsats av KnoBrocK. Häckar i Lule, Ume och Pite 
lappmarker, i Jockmock och Kvickjock allmän till fjellens fot, 
LÖVENHJELM, 1843—45. På Åreskutan 1883, LInpBLuAd. Häckade 
långs floderna i Jemtland, bo med 8 ägg i slutet av maj, MEvEsS, 
1858—60. I Locknesjön, Tysjön i Ås, Rörösjön, Åre, Duved, 
Hallen; allmän i fjelltrakten, O1rsson, 1876—82. I Dalarne er- 
hållen d. is 1869, d. f 1873, THzoris, 1880. Häckade vid Horn- 
dal, LuUNDBore, 1846. Likaså i trakten av Gevle, C. HARTMAN, 
1859. | 

Dununge, 1—2 dygn gammal, erhölls utanför Norrtelge d. $ 
1861, Mzvzs, 1869. I Upsalatrakten allmän, Mrsor, 1844. Å 
Vermdö här och der i träsk, ÖDmANN, 1792. 


" Vid Sandhamn jiakttogos 'små Änder', troligtvis denna art, 
under flyttning d. '$ 1883 kl. 6,30 f. m., då under frisk bris en 
större flock drog från NO. till SV.; d. Y kl. 9 f. m. samma år 
vid jemn NV. vind drog en flock från N. till 8., enl. meddel. av 
O. ExKxBonrEs. I Stockholmstrakten en dag gammal unge d. 4 
1861, ScHLEczL, 1866. Ägg erhållna d. VY, LunpBore, enl. med- 
del. av WESTERLUND. I Stockholmstrakten allmän i kärrtrakter, 
WiKstTRÖM, 1839. ”Torgföres i Stockholm ofta om höstarna, mindre 
ofta om vårarna, men alltid i ringa antal, se ovan; d. 2? 1875 
var honan mager, hennes ägg stora som hampfrö; hanen var fet; 
inre hinnan i muskelmagen hade grå och grön färg. Träffas vid strän- 
derna å Mörkö, ExstrRöm, 1828. I Ö. Nerike -u. I Nyköpings- 
trakten mycket allmän, Lunpqvist, 1864. Häckar i Söder- 
manland, Sunpström, 1872. Häckar i Örebro län, HÖGBERG, 
1863; rätt allmänt, SUNDstTrRÖM, 1869: i Kil allmänt, LÖVENHJELMN, 
1864. I Tåkern sparsamt häckande, men om hösten i stora floc- 
kar, CO. M. S., 1870. I Norrköpingstrakten, kallad Årta, häckar 
hon sparsamt vid mindre kärr och dammar, LuUNnDpBorcg, 1864. 

Häckar allmänt 1 trakten av Karlstad, CzbErstrRömM, 1851: 
likaså i Vestergötland, GADAMER, 1858. I Bohuslän allmän från 
tidigt på våren till sent på hösten, stundom under vintern, om hö- 
sten i stora skaror, W. v. WricEr, 1851. I N. Bohuslän ej säll- 
synt, CEbDERSTRÖM, 1876. Häckar sparsamt i vassarna i Göta 
elv i trakten av Göteborg, Marw, 1877. 

I Jönköpings län allmän, kallad Knipa, LAGERGREN, 1870. 
Till Alemsåkra kommer hon i april, är temligen allmän, bortflyttar 
I aug. —sept., A. CARLson, 1882. ISönnerbo allmän, på sina stäl- 
len till och med talrikare än Gräsanden, A. CArRLson, 1876. Före- 
kommer i Ö. Småland, häckar; slår ibland ned för Knip-vettar, 
Tiserivs, 1868. Avtager i Kalmar län, många ungar, som se- 


SS RAR SE AE 1 VT SERTORR 


nare bliva flygga än Gräsandens, förstöras av hundarna vid and- 
a ÅA. DANIERSoON, 1871. På Öland fälde KortHorr d. 
' 1878 10 st., enl. samtidigt meddelande. 

På Gotland sällsynt, R. Horns, 1883. På Karlsöarna kallad 
Arrt, Sive, 1865. Häckar allmänt på Gotland, finnes i hvarje 
träsk, ANDRÉE, 1841; enl. Kormovin, 1871, temligen allmän. 

Förekommer i Bleking, enl. meddel. av C. G. Riir. I NÖ. 
Skåne allmänt häckande, WALLENGREN, 1849, enl. GADAMER, 1852, 
sällsyntare; i V. Vram nog allmänt häckande, LILLJEBORG, 1845. 
I Luggude härad häckande; på flyttning allmän, G. JÖNSSON, 
1881. Kommer till trakten av Vedelsbäck i april, bortflyttar i 
sept. enl. meddel. av C. Mörner. Enstaka par häcka i ån vid 
Kannik, SS P. Åström, 1859. Vid Malmö erhållen d. 8, V 1871; 
7 1875; 3 1877. Vid Fogelvik d. 3 1843, enl. meddel. av Ev- 
5. Skåne 1835—50 ej sällsynt, 
men betydligt fåtaligare än Gräsanden. Under senare åren var för- 


R ENIUS. I torvmossar på slätten i 


hållandet enahanda, enl. meddel. av HEnr. GrRösvaArrn.  Erhållen i 


Grönby d. 3. Skånska jagtföreningen erhöll 62 st. under ett år 
från d. F 1867. I trakten av "Trelleborg för några år sedan i 
stor mängd, senare ej så talrik; häckar i de stora mossarna i 
trakten av Ystad, enl. meddel. av N. BruzELIUuS. 

Häckade i Danmark allmänt i mossar, sjöar och bäckar; 
bortflyttar på hösten, TEiILMANN, 1823. Var temligen talrik och 
häckar både på öarna och å halvön, är talrikast under flytt- 
ningstiderna. 

På Sylt fångades 1820 7,000 Änder, av hvilka flere än 3,000 
voro Krickänder, KJERBÖLLING, 1850—52. På Nordfriesiska öar- 
na allmän, DurnNForp, 1874. På Sylt, Föhr och Amrum erhöllos 
1837 tillsammans 35,624 st., de flesta under sista hälvten av 
sept. och början av okt.; ju flere fogelkojor, som blivit anlagda, 


ANAS OCRECCA. Fl | ENE SARA 1403 


desto mer har fångsten minskats. På Föhr fångades år 1879 i 


en enda koja 66,000 st. av denna och andra arter av Änder; 
1877 fångades på alla 3 öarna 51,484. Nordfriesiska andjagten 
var 1880 i fogelkojorna föga givande. Storm med ihållande regn 
under första hälvten av okt., från d. 1—9 daglig nederbörd med 
tillsammans 54,19 m.m. föranledde hastigt genomtåg. Vid lugnt 
väder och östlig vind stanna Änderna länge mellan öarna, och 
vid hvarje flod uppsöka de kojorna; men vid ruskigt väder draga 
de utan att uppehålla sig mot söder, och i synnerhet hagelskurar 
tvinga dem till hastig flyttning. År 1880 fångades på Föhr 15,687 
Krickänder, på Sylt 1,903 st., på Amrum 58 st., eller tillsammans 
17,648 st. Härtill komma de på Michaeliafton fångade 535 st., hvilka 
enligt gammalt bruk fördelades bland de fattiga, men fångsten var 
detta år icke hälvten så stor som år 1877, RoHWEDER, 1880, Jahresb. 
I Hertigdömena under vår och höst mycket talrik, isynnerhet vid 
vestkusten, Boir, 1819. Under sommaren ganska sällsynt, häc- 
kar i NV. Slesvig; under hösten i oräkneliga skaror på Nord- 
sjön, om våren fåtaligare, RoHWEDER, 1875. Förekommer i Tön- 
dern, J. P. Mönrzr, 1875. I Slesvig och Holstein kallad Uart, 
1871 på flyttning och om sommaren; höstdraget slutade d. H 
Vid Flensburg 1877 på flyttning, 1878 regelbunden om vintern, 
Jahresb. 


I Finland allmän och häckande; kommer med första öppet 


vatten, till Åland omkring medlet av apr., till 8. och mellersta 


delarna av landet i senare hälvten av samma månad, till N. Öster- 


botten omkring d. 7; bortflyttar i okt., stannar på sina ställen 
till nov. och dec., Parwén. Från Kemi lappmarker omtalad av 
Laeus, 1772. Allmän i lappmarkerna till 69" on. br., Marx; iakt- 
togs d. & vid + 10 till 14” och S. vind. Funnen i Utsjoki, men min- 
dre talrik, ParnÉs. Kom till Kuopio, 63 n. br., och Åbo i första 


fr 
ra OS 
Va a 


1404 KRICKA. 


hälvten av april, häckar, bortflyttar omkring slutet av sept., M & J. 
v. WricHrt, 1826,-57. Erhållen i Finland, troligtvis vid Helsingfors, 
d. 8 1855: BONSDORFF, SCHLEGEL, 1866. Kallad Årta, Gapp, 1769. 

Häckar i Ryssland till Kamtschatka. Övervintrar mest i 
sydligare trakter. Fångas mindre lätt i nät, emedan hon undviker 
dem, Pairas, 1811. — Talrik på de yttre öarna i trakten av 
Arkangel, ALSTON, BRoOWwn, 1871. Vid Arkangel mycket allmän 
om sommaren, SEEBoHM, 1882. Allmän i trakten av Dwina, er- 
hölls d. 3 och 8. Här och vid Novaja Ladoga temligen allmän, 
LinnJEBoRG, 1850. ”Talrik och troligen häckande i Petersburgs 
guvern., FiscHER, 1870, BrRAnDr, 1880. Vanlig, häckande, kommer 
i medlet av april, sällsynt i okt., E. Buckner, 1885. 

I Östersjöprovinserna överallt talrik; bo med 5—9 ägg funna 
i medlet av maj, Russow, 1880. Uppgives från Tlmazal såsom 
förekommande i april och juni 1853, Szivuitz, 1860. Häckar i 
Kurland, HuxwmEL, 1855; temligen talrik, GorBEL, 1873. På flytt- 
ning i Uman 1867: 37—"7, 9—10; 1868 7—7, 1—1r; 1869 I 
7, GO0EBEL, 1871. I Charkow vid medlet av mars, ÖZERNAY, 
1852. Vid BSalger, Azowska sjön, i april 1867, HintzzE, 1871. 
På Krim talrik, TAYrLor, 1872. 

Erhållen på Petschora, 62 n. br., d. Y 9 st., Branor, 1876. 
Vid Ust Zylma först sedd d. 3, häckar på Kirgisstepperna, A- 
strakan, mycket allmän, ruggar i floden, HENKE, SEEBoHM, 1882. 


I Kaukasus, BoaDANow, SCcHALOW, 1880; allmän utom i bergen, 


SEEBOHM, 1883; vid Kuban d. 3, Hummer, 1858. 

Vid Jenissej-öarna fertalig; förekom vid Krasnojarsk, T H£EL, 
MeEvzs, 1879. Vid Obdorsk i juli; häckar på Tundran, FIinscH, 
1877. Då isen gick upp på Jenissej, var hon mycket talrik; d. 
+ erhöllos 2 ägg, och vid 703” n. br. de sista färska d. Y, Skr 


BOHM, 1879. I Ala-kul och Mara-kul, V. Sibirien, med flere ställen, 


ANAS CRECCA. 


O. FinscH, 1877—79. I Amur talrik, v. ScHrencK. D. 4 1880 
erhållen vid BSuifun, Borav, 1881. I Aral-tianschan, SEvErRzZow, 
1873 T EO bibirien, TACzANOWSKI, 1873. I Pamir anses 
hon häcka, SEvERZoW, 1883. En erhölls från trakten av Kashyar- 
tokai, MEnzBIER, 1885. På flyttning och häckande i Turkestan, 
DEVERZOW, 1876. I Kamtschatka, PALLAS, SWINHOE, 1876. 

I Nordtyskland flytt- och stannfogel, MönriGg, 1874. Finnes 
på fere ställen under hela året. Vid kusten i okt., L. Brian, 
1855. På Darserort iakttagen 1857 i sept., v. PRrREEn, 1858. Er- 
hålien vid Danzig d. + och $& 1849, Böcr, 1850—51. Vid Zymna 
en hona i ruggning 1878, regelbunden om sommaren och vintern. 
Vid Schwerin 1876 på drag, Jahresb. Dess häckning i Pom- 
mern omtalas redan 1822 av HornscHucH och ScHILLinG, hvilket 
synes hava blivit förbisedt; kommer från S. i apr., från N. i sept. 
och okt., hvarefter de flytta sent på året. I Pommern, GozEBEL. 
I Vorpommern 'sällsynt', 'ej' funnen häckande, Quistorr, 1858; 10 
år senare säger han, att hon sällan häckade. Träffades d. 4 1862 vid 
SB0. vind och + 1 parvis på Radä; stundom sedd till månadens 
slut; i Schlosskämpen d. 3 1858, 7 1860, 1863 d. + vid SSV. vind 
och + 5 till 15; 1864 d. VY vid V. vind och —1 till — 3 par- 
vis; bo funnet; 1867 d. 3 en iakttagen, Hintz, 1857—68. I 
Neuvorpommern 1877 regelbunden om sommaren; i Gramzow 
1877 och 1878 regelbunden om sommaren, iakttagen d. '$; i 
Ottenheim 1877 regelbunden om sommaren; i nov. 1878 sällade 
sig en till tama Änder och följde med dem inom hus och var 
icke skygg; 1878 regelbunden om vintern, Jahresb. På Hid- 
densö från början av okt. till midten av nov. på stränder eller i 
vikar ensam eller i små flockar, H. SocHILLING, 1853; häckar här 
enl. HozLzAnp, 1860. I Masurien 1877 regelbunden om sommaren; 
är 1876 i Krotoschin under sommaren, och i Hindenburg stan- 


- VE bg UA JA FRE Ti RR yt " Ara PR Re BE SLIAET SfE EA RR MAP FD Så Sr VS > LÄR NR SEGA PÅ SE SIP vi Fo gr nl VA MS BETIS NA DAES 6 
= RR SL VT RR Na re. Fr > EA NNE BA TE od nd ÅR BES BRAT Sin TD at RA or 7 TIL TON for äg SAPA SPYR MET i SARV 2 Joh GEN veg PET or ga, FE TNA SR ML LR AR gr NAM Yr 
VER NFS ER Re SE SIREN a Se SE SEG ERE FEN EGASOL NER ER RR TNE ONE de Fö ÖSTE AL ÄN EE AR RT Sd ASA 1807 rr EN ID Le Ges UFR NER KTL BI MN (s! EENE 
Sp Ba ara a Igen SS Re rs a ma rr mja SSBR a TE DE Rega Re 2 Sp SE ta Pa RA TER / 3 FR - MRS a ERNIE Br ba AT a LR ha 
LÄR Wan Vv SUR av ÖL. -p > aj hö rä > ut F JE Kl PiRsv så ke jer JES kän rä > 1 er, ÅA R Nr 4 3 > j k . g PÅ SÅR - C Rs LR Af 
3 - AJA MM i 'r d . ' (SN : RS E hb J su FE SA q T 3 i 1 - - KX Th ; - z j å ek ” z | - 4 I Md Ka + v | SJ 
| pl ef RAR C- JAN d så nes - NA 2 Kn - a a Aa : & 4 9 - Va å sl E YA få AN 
7 me skr / lg 

+ "Va 

i NN; 

KRICKA. ANAS CRECCA. | ; 1405 


nade hon under hösten i hundratal på Elbe; drog i nov. mot sö- 
der; 1878 regelbunden om sommaren; i trakten av Charlotten- 
burg 1880 icke sällsynt; d. Y erhöllos 11 starkt ruvade ägg, 
Jahresb. Förekommer i Mark, Boruz, HANSMANN, 1855; all- 
män, häckande; om vintern flockvis, VANGERoO w, 1855; förekom i 
mindre flockar, Borrz, 1879; temligen sällsynt; 2 gånger funnen 
häckande vid Berlin, ScHALow, 1881. På Havel-öarna häckade 
hon 1880 talrikt, Jahresb. I Mark vår och höst allmän, häc- 
kar ej talrikt; 1876 var det redan länge sedan hon förekom på 
Spree i Berlin, såsom ScHuLz omtalar, ScHALow, 1876. I Wer- 


rathal mindre talrik än Å. boscas, Rvumer, 1880. Ej så talrik 


som Å. querquedula i trakten av Saabor, Tosias, 1879. I Trachen- 
berg 1878 temligen talrikt häckande... Vid MNeustadt O. Schl. 
1880 häckande; 1881 började draget d. 3 med 20 st., Jahresb. 
I Ö. och V. Preussen ganska talrik, häckar, RATtHKE, 1848. I 
Ö. Preussen på flyttning, H. Meier. 1885. Vid Braunlage 1877 
likaså, Jahresb. I Anhalt allmän, flyttar, mycket sällan funnen 
häckande, NAUMANN; häckade, PäissroeEr, 1856. Häckar i trakten 
av Braunschweig mycket sällsyntare än ÅA. querq., iakttagen d. 3 
1859; ägg erhållna d. & 1857, R. Brasivs, 1862. Vid Lichten- 
berg 1879 regelbunden på flyttning, Jahresb. Häckar i Rid- 
dagshäuser 'Teich, NEHRKORN, 1876. Vid HBSeesen 1877 på flytt- 
ning, Jahresb.; vid Allrode 1878 regelbunden om sommaren; 
vid Stiege 1876 på flyttning; 1878 regelbunden på flyttning 
i Walkenried, 1876 häckande; 1878 stannfogel; första kullen i 
maj; häckade 1880 i maj; hade ungar i maj 1881; vid Hiitten- 
rode 1876 på flyttning; på Rode, Riibeland, 1877 fåtalig under 
vår och höst; i Ribeland 1878 på drag och flyttning; vid Cal- 
vörde 1881 om sommaren och regelbunden på flyttning; vid Harz- 
burg 1875 på drag; vid Steterburg 1880 häckande; vid Marien- 


Sundevall, Svenska foglarna; forts. af Kinberg, 1881-6. 


thal 1877 d. it; 1879 under sommaren; 1881 på sommaren så- 
gos 20 st.; vid Grossenhain 1877 hela (?) året; 1878 regelbunden 
om sommaren och på flyttning; 1880 d. 7 6 st., d. + 5 st. på 
flyttning; d.. + 3 par häckande, d. 18 flere flockar på flytt- 
ning; 1878 d—7 och F vid Grossraschutz talrik; på See- 
burgersee 1876 d. 4? och 7 i stora flockar, Jahresb. I We- 
sterwald, SacHsz, 1875. Vid Cronenberg förr sällsynt; vid Al- 
tenkirchen år 1876 häckande, hade ägg i slutet av maj, flyttar i 
mars och okt.; 1878 stundom om sommaren; 1879 regelbunden 
på flyttning; ett par erhållet d. 4; i Teutoburgerwald 1878 re- 
gelbunden på flyttning; i Saarbricken 1878 stundom om vintern, 
Jahresb. I Miinsterlandet, Artum, 1863. Vid Miinster en unge 
med rest av dun erhållen i okt. 1858, ScHrEGEL, 1866; häckar, 
BOoLSMANN, 1852; på drag 1868 d. 7 parvis; d. 2,2, Antum, 1868. 
I Nassau, på Rhen och Main ej sällsynt; häckar vid Seeburg, 
RömzEr, 1863. I Niederhessen endast på Hellweg; i bergen en- 
dast på flyttning, Surrrian, 1846. I Schlesien sparsamt häc- 
kande, talrik under flyttning, GrocEr, 1833. På Main 1859 i mars 
temligen talrik, C. JicEr, 1859—064; iakttagen d. 4. I Wetterau 
under vår och höst talrik, häckar sällan, C. Jicezr. Vid Frank- 
furt a. M. flytt- och stannfogel, Mötring, 1874. Wupperthal, 
Horrr, EFvELrRort, 1850. Under flyttning i måttligt stora flockar 
på Rhen, Brants, 1855. I ölen sr MÄN kom till Ro- 
tenburg 1843 d 7, 1845 d. $, 1846 d. SÖREN 180ko 
Niederhessen, talrik, häckar, od en Häckar vid Halle 
a. S., enl. E. Rer, 1874. I allmänhet vanlig vid Friessnitzersee i 
aug., enl. L. Brzam, 1850. Sades häcka i Thiiringen, hvilket en- 
ligt NAUMANN icke var fallet. På flyttning i Thiiringen, HELI- 
MANN, 1853. I Ö. Thiringen förr ej så sällsynt, häckar ännu, 
men är mindre talrik, LizBi, 1878. 


221 


i 406 Are KRICKA. 


Vid Tickelhausen 1879 under sommaren, Jahresb. I Mem- 
mingen under höstflyttningen talrik; flockar om 100 st.; på våren 
från d. 7 kommo endast små flockar. I Bayern ej sällsynt, 
häckar. Under 1854 slutade höstdraget i medlet av okt., vår- 
draget 1855 varade från i—'; höstdraget varade till början av 
dec.; började 1856 återkomma i början av febr., draget var livligast 
d. 59, Kommer till trakten av Aisch i mängd under flytt- 
ningarna; häckar ej sällan. I Mittelfranken vanlig vår och höst; 
JÄCKEL, 1853—64. Höchstadt a. d. Avser OG Oav O 0 
1872. Har träffats häckande i Mindenthal; under flyttning tal- 
rikare än ÅA. querq., LANDBECK, 1855. I Schwaben och Neuburg 
från höst till vår ofta talrik på drag; ej träffad om sommaren, 
Lev, 1855. 

Förekommer i Wirtemberg, CarwzEr, 1853. Häckar på Un- 
tersee; är talrik under hela året, WALCHNER, 1835. 

I Schweiz vanligare än ÅA. querquedula under höst och vår; 
. under vintern i små flockar; få par häcka, MEzisnER, SCHINZ, 
1815. Höst och vår mycket vanlig även i Rhendalen, Brun, 
1868. Förekommer i Schaffhausen, GozLnpuin, 1879. Häckar vid 
Bodensjön och Federsee, K.-WARTHAUSEN, V. HEUGLIN, 1850. 
Årligen vid Radolfzell och Stein i Schaffhausen; synes vara van- 
lig på Untersee; överflyttande även på Eglensee vid Thayngen, 
GOoELDLIN, 1879. I S:t Gallen och Appenzell talrik, häckar i 
Rhendalen, STtÖLKER, 1867. I Gentve-dalen om hösten regel- 
bunden flyttfogel, F.-Bzaumont, 1856. 

I Oberlausitz talrik, även under höstflyttning, ToBras, 1853. 
Häckar talrikt i Böhmen; på flyttning i stora skaror; kommer i 
apr., stannar till medlet av nov., A. FritscH, 1870--72, I Mäh- 
ren och Schlesien häckande, vanligtvis i början av maj; somliga 
övervintra här; på flyttning om hösten i mängd; SCHWAB, 1854. 


ANAS CRECCA. 


Vid Krakau 1855 d. ? vid djup snö; d. £ parvis, oaktadt det 
mesta vattnet ännu var täckt av is. I Galizien och Bukowina 
talrik, häckar, Za wApDzxi, 1840. Tallrik i Peterwardein å Donau, 
A. FrRitsoH, 1853. Häckar i trakten av Wien; talrik på Donau 
om vintern, Kronpr. Ruporr m. fl., 1879. I Salzburg under flytt- 
ning, v. Tscrusi, 1875—77. Kommer till Tyrolen i okt. och nov., 
övervintrar; bortflyttar i febr., ALTHAMMER, 1857. Erhållen d. 3 
1871 i Meran, S. Tyrolen, StEJnecEr, 1871. Kommer till några 
platser i Österrike d. 70 » bortflyttade d. 75, K. FritscH, 1874, 
Vid Nagy Enjed 1881 d. Y, Jahresb. I Neusiedlersjön talrik, 
har häckat, Gr. MARSCHALL, V. PELZELN, 1882. Vid Mariahof, 
Steiermark, 1880 d. 7 erhållen; 1881 d. Y 12 st., d. V 3 st., 
d. 7 1 par, d. 7 3 st., d: HR, H, Jahresb. Även träffad här av 
Hansr, v. Tscausi, 1876. Häckar talrikt i Siebenbärgen, LaAnp- 
BECK, 1842. 

Sällan har hon iakttagits på Tatra, WEntzEL, 1853. I Övre 
Ungern, L. H. JzittzLnEs. Vid Orawitz 1881 d. ir, Jahresb. I 
mängd i Holitsch, Ungern, FincEr, 1856. På Donau mycket all- 
män, FinscH, 1859. Övervintrar i 8. Ungern, NAUMANN. I Trans- 
sylvanien mycket vanlig, DANFORD, BROWN, 1875. Vid Mostar- 
sko Blato i början av sept. 1879 i mängd; de Änder, som SågOS 
här, uppskattades till 50,000 st., K. BAYER, Vv. TscHusi, 1881. 

Häckar i Oldenburg, v. NEGELEIN, 1853; regelbunden om 
sommaren 1878. Vid Hamburg 1878 stannfogel, Jahresb. 

I Friesland häcka få par; under vår och höst i stor mängd 
på fyttning; under somliga år erhöllos i en fogelkoja i Anjum 
1,500 st. på en dag, ALBARDA, 1866. I Holland tillvaratagen d. 
3 1858, i: 1859, + 1860, 3, V, 1 1861; med rest av dun d. I 
1863; på la Meuse d. £ 1862; en få dagar gammal d. 3 1862, 
SCHLEGEL, 1866. På Wangerooge endast under höst och vinter, 


s 
FLN SP JET Vv , SN v 
BYSNVAN VW Fö Å f : 


är 


KRICKA. ANAS CRECCA. 


WIEPKEN, 1877. På Borkum häcka årligen få par, ungarna äro 
flygga och de flyttande börja komma i senare hälvten av juli; i aug. 
och sept. mycket talrik, antalet minskas i okt., och i nov. draga 
de sista bort. Håller sig om dagen på havet, drager till land i 
skymningen eller då havet blir oroligt, är känd, men sällsynt, 
v. DrostE, 1864—70. TIakttagen i sept., Artum, 1866. Träffades 
på Rottum d. 8 1862, Artum, 1863. 

På Shetland stannfogel, EDMONDSTON. På Orkenöarna, YARRELL, 
DrzssErR. Allmän i Irland vid inre öppna vattendrag och å ku- 
sten i aug., nov., jan., febr.; flockar om 4—500 st. sågos här 
förr; har i senare tid avtagit i mängd, häckar; torgföres i Dub- 
lin, THonurson, 1851. Häckar i Storbritannien, i Skotland tal- 
rikare än i England, A. G. MorzE, 1865, DRESSER. 

I Belgien mycket talrik, isynnerhet sent på hösten och ti- 
digt på våren; en del övervintrar, pE SELys, 1842. 

I Frankrike under hela året. I Boulogne, DEeLtAnD, 1855. I 
Seine-inférieure, HarpyY, 1855. I Cote-d'Or allmän, häckar, MAR OHANT, 
1864. I Savoyen finnes hon hela året, häckar i april och maj, BAILLY, 
1854. Hela året allmän i Provence, J. W. v. MöLLEer, 1856. 

Allmän i Portugal, A. CO. SmwitH, 1868. 
tern; häckar der enl. IrBzr. I mängd om vintern i Albufera, 
VivaL, 1851. I Murcia om vintern talrik, R. Brrawm, 1858. Un- 
der vintern vanlig vid Malaga och allmän i S. Spanien, SAUN- 
DERS, 1869—71. 

Ej många iakttagna på Corsica, WHaArtos. Är talrik under 
hela vintern, WHiITEHEAD, 1885. På Sardinien kallad Anadone, 
liten And, övervintrar i mängd, Certti, 1784; är utomordentligt 
talrik, under vintern i flock om 40—350 st. Ett stort antal häc- 
kar, BrRooxKzE, 1873. I Italien under vinter och vår, GI16GLI0OLI, 
1856. Torgföres i Cannes i jan., Lord LitrForpb, 1875. På Sici- 


I Spanien om vin- 


UTG ' ' a | å su t 
+ RR a YN i ” » 1 
« rek FNS Se NER fa VE Ca AN LS RE Ir L 


Väg WRP C EA t + i ; Ctrl fr 
j 4 TE . TA LJ é - -- - 
råds ww "| - / Å hn - "a 
I 0 lg på > i Fp a -. +. ge PR EL 4 Md + E p SE - [ 
( ' v FAN Ål ' p r MLA t - Th 
TT - 4 - 


MR EE Y mILE FF - a | SE 0 ng > - jag av ar hd ar Läl sc EA KV TR JON mg L sv JR KF Ve ARK rd PAR At rd tt garn tunn TS oc LAR Mt a KÖ UNT RES DT VIE IE TREES äg a JA be MUN Kär k 
OT dra TZ NE TNT ATI 1 ARA där ns ERA UF SAD AN SLS Ae SS Bo vv BRED SÄD a bl os KLARA NA SJ] oy mtr ARS Tål VÄ DN Ng INST SÄND av [DER Så Hr RREN (a Gr SN je a NTA TNE va DA Ae gt ce AR NOA ÅT RATAR PSN så SNS Er IGT JES RR a Sn AT SL är RN SS dr VR HA pad pd Tr RPG ÄR 
) An NE må NV stl FRA EN NE LL a Å ät Tan LA Ya (FET sär kt AL SJ = 1 VE rf DF "i NY 245 FSF uta rate Bh se tg ; Ka 2 (are n fär EV | KE He) hs ad Ma fa sö SH 4 + Y NR EN a ”iå STL Pl De ro "VAS Är | ' | 
a BADA ger Fer FEN EA a Nr | SÅ Tv 3 Ry rs) ateg FE MERA AL VEN Ör UV Lan TS FREE ES uber SL Na É AVIS i | AR PS SA 7 IN Nåd - , FR TN u ” 
5 p- LTS da Ufa ' a | Å A Myt 2 2 - se a f TV q [d - 3 Å 
å LR Rdr Fra OD  IENNER SI Är VM og kB EE VRT or Ra RS NR RN ir NAR fi fa - fra, INSER 
BRUTE ST re SE Mr SA & KR RATE TERRAN Ita ke 


1407 


lien talrik om vintern, MALHERBE, 1843, om vår och höst; många 
kvarstanna under vintern, SALvADori hos Dresser. På Malta ej 
sällsynt om våren och från nov.—mars, ScHEmBri, 1843; visar sig 
stundom under sträng NV. vind, hvilken blåser övervägande i 
juni, C. A. Wri6ut, 1864. 

> Vid Pirano 1880 på flyttning i nov.—mars talrik. Vid Stadl- 
hof 1880 på flyttning; d. 7? erhöllos 7 st., d. 7 8 st., d. + sågos 
6 st., Jahresb. 

I Grekland allmän, v. d. Mönrre och LInDERMAYER. På Jo- 
niska öarna talrik om vintern, Lord LitnrForb. I Epirus mycket 
allmän, kommer i sept., flyttar bort i mars, Powyrs, 1860. Vid 
Missolonghi i febr., SinPson, 1860. 

Mycket allmän i Turkiet, isynnerhet i det stora kärret vid 
Janitza, ELrLwEs, BucKLEr, 1870. 
NINTENIS, 1877. 
1859. I Svarta havet under hela året, NORDMANN. 

På Azorerna; få häcka å Flores, DRESSER. 


I Dobrudscha vanlig, häckar, 
I Bulgarien på Donau mycket vanlig, FINnscH, 


På Canari- 
öarna, WEBB m. fl., stundom talrik om vintern; på Teneriffa, 
BorrE, 1855—57. I Algeriet, enl. Locnzr, talrik i synnerhet om 
vintern. I N. Afrika talrik, Tristrax, 1860. 
TACZANOWSKI, 1870. Vid Bougzoul, Algeriet, J. U. GUERNEY 
jun. Allmän i vattendragen i Sahara, Tristram, 1860. 


I Constantine, 


I Egypten oräkneliga. På Menzaleh-sjön talrik, A. Brin, 
1849—54. I Fezzara-sjön under slutet av april 1855, Buvrr, 
1857. Temligen allmän i Egypten, TaAyror, 1859. Änder av 
denna och andra arter mer eller mindre talrika, fångas av ara- 
berna och torgföras i Egypten, ALLEN, 1864; iaktagen under nov. 
till jan., A. L. Avaxs, 1864. Erhållen i Sennaar, ScHLEGEL, 
1866. Talrik i N.V. Afrika, DraAzE, 1867. På Nilen flockvis, 


Tarror. Överallt i Egypten mycket allmän, StELLEv, 1871. I 


1408 KRICKA. 


Nubien, Avans, 1864. Vid Suez sågs hon i sept.—nov. 
Nilen, Röda havet, även vid Tana-sjön; flockvis under mars 
1875; vid Suakin under jan. 1875; mellan Hamesen och Adoa i 
början av nov., v. HEuvGLINn, 1862—73. På Blå Nilen, omkring 
14" n. br., d. B, A. Brenn, 1857; i Abyssinien och Kordofans 
träsk, v. HEvenin, 1859. 


Ej sällsynt i Mindre Asien på bergfloder, DuURNForp, 1878. 
Allmän i Palestina om vintern, Tristram, 1868. 
Sinai-halvön, Wyatt, 1870. 


Iakttagen på 


Allmän mellan Sibi och Kandahar, S. Afghanistan, häckar i 
vissa trakter i början av maj; tillvaratagen d. H, B, HB 1880, C. 
SWINHOE, 1882. Känd från Persien, NAumaAnsN. Allmän i Kattia- 
war, J. H. Liovp, 1873, Trebizond, Kzitr; Kashmir, AvaAwxs, all- 
män hela året, Dresser Erhållen vid Nipaul av HopDeson, 
SCHLEGEL, 1866. I Gilgit temligen allmän URGET okt., nov., mars 
och april; få stanna under vintern; erhållen d. SÄ urie 1881. 
men ej i större de än 8—10 
st., vanligtvis färre, BippDurpH, 1881. I Indien talrik, ofta i otro- 
ligt antal, kommer tidigt i början av sept. Fångas i mängd, 
JERDON, 1864. Allmän vid Umballah, BEAVAN, 1868. På Ceylon, 
HaArTtLAUB, 1854, m. fl. Mycket talrik i Oudh och Kumaon, kom- 
mer i slutet av sept., IrBar, 1861. 


Stundom sedd under vintern, 


I Kina vanlig och utbjöds till salu, SWINHOE, 1876. Der 
och på Formosa om vintern över allt talrik; träffad mellan Ta- 
koo och Peking, SwinHozr, 1861—71. Torgförd i Hankow, Scrna- 
TER, 1882. I Amoy, SwinHor, 1867. I Peking talrik vår och 
höst, David, Hongkong, SwinHoz. På Hainan, enl. Du HaLpr. 
Erhållen på Formosa I mars; 
även med rostfärgad mage, Basten 1862—063. I mars 1862, SwIiN- 


Talrik på 


2 unga foglar erhöllos i Amoy 


ANAS CRECCA. 


HOE, SCHLEGEL, 1866. I Kina och på Formosa under flyttnings- 
tiderna och om vintern talrik, DAviD, ÖUSTALET, 1877. 

På Japan, v. SizBorp, talrik, TEMMINCK, SCHLEGEL; Vid Ha- 
kodadi, WHiteLzy. Vid Tokio om vintern mycket talrik, BrixKi- 
STON, 1878. I apr. från Hakodadi och vintern från S. Yezo, 
SWINHOE, 1877. Mycket talrik i Tokio om vintern, somliga 
stanna under vintern i Yezo, WHitzELY, 1867, SWINHOE, 1877. 
Yezo, Yokohama, Tokio, BLAKISTON, 1878, SEzBoHM, 1879. 

I Amerika finnes en Krickand, som blivit ansedd såsom en 
egen art, kallad Å. carolinensis GmEL., 
tingen en varietet av vår eller identisk dermed. Men utom denna 


eller ansedd såsom an- 


förekommer även vår art, fastän sällsynt. 

Krickan uppehåller sig mest i färskt vatten, sällan i salt, 
vanligtvis i kärr och mindre vattendrag. I varma länder besö- 
ker hon risfälten. Hon är föga skygg, flyger och dyker väl. 
Hanen ruggar i början av juni och i okt., somliga kunna under 


sommarruggningen ej flyga, men de flesta kunna det, enl. BARrTtE, 


även under ruggningen. 


Flygten är lätt, mycket snabb, vid flyttning slå de sig till- 
samman i flockar om 8—15 st. Flygande bilda de ofta en lu- 
tande krets, så att de främsta flyga högst, de efterföljande lägre. 
Ljudet av flygten är svagt hvisslande. Då hon simmar, flyter 
hon högt på vattnet, lyfter lätt och hastigt. Dyker och simmar 
under vattnet med stor skicklighet. 

Hanens läte under fortplantningstiden är 'pryt-pryt', honans 
är ett hest: 'räb-räb', FABER; enl. NAUMANN utgöres lätet av knak 
eller ”fääk', ”kryck” eller ”kryff', ”väck vack','kräck kräck', hvarav 
den fått namn, A. CArRLsson, 'kryck” eller ”kväik”, vy. DRrRostz. 

Födan i N. Irland under vintern växter av hvarjehanda slag, 
Lemna m. fl., stundom insektlarver, dessutom sväljer hon grus: 


Y « 
+” , | 
en ND 

3 
Y - 


| 


ag  TARR GT VR ESR GR dr — åren Ab Born . N re sta RÅ VISS Erk VIE LÄG kd 
SÖ SES SA ee bye rgp ON UNT AA ts Ro RE Då lar äl dn I BAD lek TR ERA IDR Ret or 
I NL Vv ; DES rv i FIN är [Ak j Kl 
(RV ne fr vx 1 Ras Kg . HÖR rar OSA FER är 
Å å > da kr d T N Y " ig) | KL KCR CAR i - 
2 SG ; i f RNE Men Y REA Van MIL SA + 
är - ad - j EM AR H v a Kg : 


ind - SSP "Re Eda Ar 
JE SEEN TE 3 Före : 
s Fn = Å JAS 


| 
RN å 
. bet 


,; 5 . fr 1 


a s 8 a 3 : h å ät G j | Cu + | Å , - d y ec å - 4 k : ad d 


KRICKA. ANAS CRECOCA. 1409 SA 

en dödad i febr. hade 6 larver av Elophilus tenaz LaArr. och Från Schweiz heter det, att det har mindre stark lukt och smak k 
några linfrön. Man påstod i Jemtland, enl. MEVES, att hon genom- än Årtans. Mt 
sökte hästgödsel, i följd hvarav hon fått namnet Hästlodand, Lod- Såsom ung infångad fördrager hon temligen väl fången- 
and. Enl. NAUMANN lever hon av små insekter och larver, frön av skap. Fortplantar sig i zoologiska trädgårdar, såsom i Hanno- 
kärrväxter, gräs, säd, korn och havre, hirs, Potamogeton, Festuca ver m. fd. 
Jluitans. Hos en hane i Bayern funnos frön av Ranunculus och 

Polygonum, JÄCKEL. DRESSER nämner även mask, frön av Pani- Ibland fjädrarna leva: 
cum glaucum, P. viride wm. fl., Pål sensommaren och höstens frön ne tcterodes NITZ8SCH; Lipeurus squalidus NITtz8cH; Trinotum 
av Potamegeton marinus och P. pectinatus wm. fl., larver, vattenin- | SE | 
sekter, små sötvattensmollusker och fina skott av växter, och Inelvsmaskar: 
tillägger, att hon sällan förtär fisk- och grodyngel, samt att hon Strongylus acutus Lunp. och S. nodularis Rup., i ventrikelns hinnor; 
besöker växtställena om morgnarna och kvarstannar till dagbräck- Ferrol (EE RAL a DN RNE VARG CARE, BLAD 

; 4 matstrupen; Echinorhynchus polymorphus BREMsS.; Distomum oxycephalum 

ningen. Från Savoyen nämnas mask, mygg, flugor, fiskyngel, RuD.; D. marginatum Morin; Tenia levis BLocH; T. megalops NITZSCH 
sniglar, små snäckor, BaAIiLrY. och T. fragilis KRABBE, alla i tarmkanalen. 


Sin bostad väljer hon helst nära vatten bland gräs på en tuva,” 
ofta under en buske, stundom långt från vatten. Boet bygges 

trå förd R ; oa OGd Ä ck Booxas ARISTOT. m. f., part. SUND., n. 142. 
av strän och dun. Ruvningen varar 21— ygn. Aggen täckas Querquedula GEsN., Av. 1555, 113. 


av moderns dun. Under det honorna ruva, slå hanarna sig till- Querquedula (altera) ALDROV., Orn. III 1635, C. 30 p. 65, 66. 
Anas querquedula L., S.N. & 1740, 46. Årta, part. 


AR RE j | NEJ Anas macula alarum viridi L., En. I 1746, 39. 
somliga förlora flygförmågan. De återkomma = till familjen flnas): Phescasi hl SN, VITS 20 


"sammans och ströva omkring i trakten och rugga, hvarvid 


sedan ungarna blivit utkläckta. Ungarna följas av föräld- Krek-ender Pontorr., Norw. II 1754, 127. 

Anas cerecca L., S.N. X 1758, 126; En. II 1761, 45; S.N. XII, 1766, 204. BRÖNN., 
Orn. 1769 n. 82, 83 p. 18, 79. Pu. Mönr., D. 5. IL 1773, 297 n. Sön 

sept. flygga. typ) Gunn, Sjö 1769, 4.8, Åvtar Luiava, VA EH. ie: Söört Altus. 
Fiender har hon de samma som Årtan. Prodr. 1776, 15. Mozr, fobi 1786, 26. Bera., Tal. 1787, 19. Gwu.,L. 

S. N. 1788, 532. ÖP Wermdö 1792, 66. Bzrs., Vög. Kurl. 1792, 

48. LaArH., Ind. II 1790, 872 (ex p.). Larm. B. III 1 1798, 473; 


rarna, som äro dem mycket tillgifna. De bliva i aug. eller 


Hon skjutes hos oss stundom vid andjagten. ”Torgföres i 


Stockholm i ringa antal under andjagtstiden till senhösten. IV 1812,'529, Race; Pa: 1800, 197. Butter, Jagåw. In 1802, 175. 
Köttet är det finaste och mest välsmakande av alla foglars, MErY. u. W., Tasch. II 1810, 547. PALL., Zoogr. II 1811, 263. Mzr., Vögl. 

1 i ; är Hå hösten väl- Liv- u. Esthl. 1815, 257. Cuv., R. A. 1817, 539. HornscH., SOHILL., ; 
FA AR RA RN TR SG - NE Greifsw. Ac. Zeitschr. I 1822, 70. FABER, Prodr, 1822, 77; Hochn. Vög. fc 
smakande och av de flesta mycket värderadt, särskildt uti Frank- 1826, 4,74 "6te. Nirss. Ora. II. 1829, 234; Po, Il 28081) Bom; Reise K 


rike, der det anses delikat och förtäres under fastan, BAILLTY. Norw. 1822, 55, 310. TriLm., Danm. o. Isl. Fugl. 1823, 191. Epw., 


1410 0 KRICKA. 


Mem. Wern. Soc. 1823, 273. W. v. Wr., V. A. H. 1826, 296,-7. 
BrenrmM, Isis 1826 II, 983; N-a 1850, 2 H. 27. Exrstr., Mörkö 1828, 
36. NSWAINS., J. R. Inst. 1832, 21. RasocnH, N. Mag. f. Nat. 1838, 383. 
WIESTR., Stockh.-trakt. 1839, 103, 108. Anpr., V. A. H. 1841, 211, 


213. LANDB., Ibis 1842, 202. Horz., Kröy. Tidsskr. 1842-3, 435, Ubers. 


v. PauLns. 1846, 64. Navm., V. D. XI 1842, 701. DzrumMu., Ann. a. 
Mag. N. H. 1843, 422. MzsoH, Öfv. V. A. F. 1844, 88. Bou, 1. c. 
96. ScHLEG., Rev. 1844 pag. CXIII; Mus. Ans. 1866, 52. Löv., V. 


A. H. 1843, 404-8; (1845) 1847, 451; Öfv. V. A. F. 1864, 315. MALM, 
Kröy. Tidsskr. 1844, 185, 209. LirnrJ., Obs. Z. II 1845, 53; V. A. H. 
1850, 300,-23. SuFFR., Arnsb. 1846, 158. LunpB., Öfv. V. A. H. 


1846, 44. WaLL., 1. c. 1849, 310; N-a 1854, 373. A. Brreum, N-a 1849, 


1 H.57. K.-WaArtH., v. HEuGL., N-a 1850, 3 H. 74. KJarB., N-a 1850, 
3 H. 52; Danm. Fugl. 1852, 370. CzEp., Carlst. 1851, 13, 14; Öfv. 
V.A.F.1876.n.4,62. W. v. Wr., Göt. H. 1851, 78. JAcK., N-a 1852, 


2 H. 122; 1856, 248, 524. Gap., N-a 1852, 3 H. 4. ÖZERN., 1852; 


ref. J.f.O. 1855, 46. GLroga., J.f.O. 1853, 413. Tos., J.f.O. 1853, 
2TT: OOHRADS LG) BIG: I SCHILLA de, GS WENTZ, sov ddö8. Ar 
FrRitscH, J.f£.O. 1853, Extr. 33. Hart., J.f.O. 1854, 160. BoLLE, 
AA: T850, 17905: BOT ASL NY. MIDD. Isepsv. 1609," fö kli. 1290) 


Humm., N-a 1855, 327; 1858, 142. Hanrpr, l. c. 1855. 4923. Wopz., 
|. c. 347. PässL., J.f£.O. 1856, 66. F.-Braum., N-a 1856, 166, FInG., 
Flor 00 2 Vu MULDA ro ÖL L8560 2920 HeEveL., V. NO. Afr. 
1856, 319; Ibis 1859, 348; J.f.O. 1862, 287. Muzv., Öfv. V. A. F. 
1856, 279; 1857, 439; 1858, 89, 94; 1860, 299; 1868, 290; 1871, 782. Hintz, 
N-a 1857, 17, J.f.O. 1861, 226, 308, 458; 1864, 97, 191; 1865, 242; 1868, 
402. Kross NB LIG, Ad OSTI RA VIE 1857, 44. C. JAG., 
Wetter. II 1857, 38; Beob. 1859, 74; Z. G. 1864, 379. Quist., Nk 
1858, 52; J.f.O. 1868, 58. v. Phas, N-a 1858, 77. R. Brrenm, N-a 
1858, 234. Gap., l. c. 277, 295. WEBB m. fd. Orn. Can., ref. N-a 
1858;' 356: 0, HärTny Bidr/ Sko F: 1859, 18; 37. ÅsTE. Lonima 
1859, 21. TaArrL., Ibis 1859, 54. Finsocm, J.f.O. 1859 (386)-7; Ibis 
1877, 50,-4,-7, 61. Hoir., J.f.O. 1860, 305. Pow., Ibis 1860, 353. 
V. Sänkte Amur 1860, 474. REInE., Ibis 1861, 17. H. C. MörL., 
Vid. Medd. 1862, 30. Of. Gunpr., J.f£.O. 1862, 92. SommerF., Öfv. V. A. H. 
1862, 74. Jritt., Verh. z.-b. G. 1862, 277. HögGe. MÖrRtrolsed 18. RADDE, 
SO. Sib. 1863, 22, 367. ArrtvumM, J.f.O. 1863, 73, 109; 1866, 106. 
C. A. Wz., Ibis 1864, 156. LunpB., Jägarf. ädake; 1864, 99. ÖoLorn: 
Christ. 1864, 210; Dovre 1865, 63; Hvalö. 1866, 42. v. DROSTE, J.f.O. 
1864, 422; 1865, 353; J.f.O. 1867, 65; Borkum 1869, 280; Z. G. 1870, 


ANAS 


PL HOS EV RE NT Sä AKT NE VE Lör le MG TTN KR; Ern 
BETEN I UN ad TER TORINO RENING Er 1 AND SN Sr SM SA FSS RE AE SAR RR ERS SSE ee 


" "Ao AN 4 KSR FEN RE FER Vi nd 
/ É > . WIK Sä AC rn AN ASS 


CRECCA. 


20. Tarr., Ibis 1867, 71. DrArr,j 1. c. 430. Tis, Ö. Smål. 1868, 
31-2. Niem., Z. G. 1868, 71. Brut., Abb. z.-b. G. 1868, 255. Trist, 
Ibis” 1868, 328. A. C. SmirH, I oc. 456. SUNDSTR., Örebro 1869, 25; 
Bih. V. A. H. 1872 n. 3, 34. SAunp., Ibis 1869, 173. WYATT, bis 
1870, 2. Fisoct., Z. G. 1870, 352, SWISS Ibis 1870, 366; 1876, 33-5; 
1882, 124-5; Z. G. 1875, 61. HIiNTzZE, Jögerd. Tidskr. 1871, 9. Före 
Gotl. 1871, 14. HanF, J.f.O. 1871, 121. GozrB., 1. c. 148; 1873, för, 410. 
GUERN. j., Ibis 1871, 299. SAunpD., 1. ce. 396. STEJN., J.f.O. 1871, 463. 
G. v. KocH, J.f.O. 1872, 139. PAL Ibis 1872, 233. Szv., J.f.O. 1873, 
240, 381; 1874, 410; ie 1876, 419-20; 1883, 76. Piia. Finl. Fool. 
II 1873, 419. Möunrnig, Z. G. 1874 (268). DUuRrnF., Ibis 1874, 403; 
1878, 34. Bop., Z. G. v. Berl. 1875, 16. LiLF., a 1875, 5. Roxw., 
V. Schl.-H. 1875. BRANDT, Bemerk. d. Wirb., 1875, 70; J.£O. 1880, 
248. DANF., Br., Ibis 1875, 427. SAcHsE, J.f.O. 1875, 428. v. TSCHUSI, 
Z:0G 1875, 458. SCHAL., J.f.O. 1876, 13; 1881, 295. NEHRK., big. 
1876, 161. SzEEB., BR. Hi 1870: 1848) I rÖReSaN ÖfesrV. A. F 
1876, n. 3, 124; 1982, n.:10, 45. Snr. J£.O. 1877, GOLV WIEBPRK., Ice. 
430. Jöhsosk. ]. c. 431; 1880, 88, 402; 1882, 104; 1883, 31-2. LiEBE, 
TLÖD IST STA CARLSs., Sv. Jagtb. F. 1878, 117; Öfv. V. A. F. 
1882, n. 1, 36.. Kronpr. RUDorE m. fly J.f.0.:1879, 128... Tomi, Orn. 
CB, 144. SEEB., Ibis 1879, 160. THEOR., Dalarne 1880 (4). 
RUHM., J f.O. 1880, 148. K. Baren v. TSCHUSI, Mitth. Örn. V. 1881, 
20. BAS, Norg. Fuglev. 1881, 36. ScuLirr, Ibis 1881, 593. 9SzEB., 
Ibis 1882, 228, 384; 1883, 35. H. MEIER, J.f.O. 1885, 96. 


(Anas) Querquedula minor Briss., Orn. VI 1760, 436; ed. 1763 II 475. 
Querquedula mexicana BriGG., VI 1760, 459. 
La Petite Sarcelle SALERNE, Ois. 1767, 434. Burr., Hist. Nat. Ois. XVII 


1787, 298. 


Anas nigro-viridi-rhombea, Balbul, FOrsKÅL, Descr. An. 1775 n. 4p. IV &4. 
Anas chinensis ÖSBECK, Resa 1757, 261-2. 
Anas hina GmM., L. S.N. 1788, 523. LATH., Ind. II 1790, 876. Lar, B. 


IT 1 1798, 479; IV 1 1812, 524. 


Anas nove RSS GM., L. S.N., 1788, 525. 
Anas Balbul GwmM., L. 8. N. 1788, 548. 
ME See crecca STEPH., Shaw Zool. XII 1824, 146. Brrnm, V. D. 1831, 


884 etc. SWAINS., J R. Inst. 1832, 21. SYKRS, Po Z: 5: 1832;:169. 
EyTt., Anat. 1838, 123. A. BrennmM, J. f O. 1857, 383. TRrist., Ibis 1860, 
81. a Ibis 1861, 150. Swan. Ibis 1861, 345; 1863, 434; 1867, 


399; 1877, 147; P. Z. S. 1871, 418; Z. G. 1876, 61, Krichento: ADAMS, 


Ibis 1864, 35, 457. ALLEN, 1. c. 241. Jena. Ind. III 1864, 806. 


4 b LA SA 
JR | 
FPS TRANS é 
VAR SES Sf 


yr vg ' ” 
NG LES er TY 


SKEDAND. 


Moor, Ibis 1865, 443. Wuir., Ibis 1867, 207. Corrert, Vid.S. Forh. 
1868, 178; N. Mag. Nat. 1871, 216; 1877, 199. Bzrav., Ibis 1868, 402. 
TAoz., J.f.O. 1870, 55; 1873, 110. ErLw., BucKL., Ibis 1870, 340. 
SH., Dress., B. BE. I 1871. SuHeLL., Ibis 1871, 316. ALST., Br., Ibis 
1872, 71. Covzes, Key 1872, 287; B. of NW. 1874, 566. BRrRooKE, Ibis 
1873, 343. J. H. Lrovp, 1. c. 420. Hevar., J.f.O. 1874; Ber. XXI 
Verh. Orn. G. 1875, 100. Wuarr., Ibis 1876, 28. Jahresb., J.f.O. 
1877, 337. BLAE., Pr., Ibis 1878, 213. SkzEB., Ibis 1879, 22. SwIint., 
SEEB., 1. c. 27. FIinscH, Abh. z.-b. G. 1879, 263. Goznpr., J.f.O. 
1879, 382. Russ., Orn. 1880, 175. BoGp., ScHAL., J.f.O. 1880, 276. 
Bor., J.f£.O. 1881, 64. Binop., Ibis 1881, 100. ScraArt., 1. c. 1882 436. 
WHITEH., Ibis 1885, 45. OCHAPm., 1. c. 172. MENnzB.,l. c. 358. Böcnn., 
J.f.O. 1885, 206. 

Anas creccoides BREHM, Isis 1826 II, 983. 

Nettion erececa Kavr, Sk. Ent. Eur. Th. 1829, 95. GieL., Ibis 1865, 62. 
Maimw, En. 1877, 346. THtEL, MEv., Öfv. V. A. F. 1879, n. 6, 44. 

Boschas crecca SWAINS., Classif. of Birds 1857 II, 367. 

Krickand, Kricka, Jägarf. Tidskr.: G. Lunpo., 1864, 216. Säve, 1865, 
106, Arrt. Skånska Jagtför.l. c. 1868,157. LAGERGR., 1870, 13. Da- 
NIELSS., 90. BaArTtH, 1873, 71. Erfar. 1874,120. O.,Jägarf. Tidskr., 1873, 
85; 1875, 147. C. S., 1876, 6. A. Carins, 77. C. M.-S. 1879, 29, 30. 
TINDBL., 1819, 169; 1880, 217. —QG, 245.  G. JÖONSS8, 1881, 241. 
R. Horn, 1883, 86. —M—, 1884,35. HoLLGrEn, Fogl. Språk 1884, 36. 

Krickente Borre, Orn. C. 1879, 121. ; 

Se för övrigt här ovan under ÅA. boscas. 


2303. SKEDAND. Anas clypeata L. 
ELD VILL, 00:60; 
Näbb mycket längre än huvudet, mot spetsen mycket ut- 
vidgadt, gapets längd 68—76 m.m., lameller mycket talrika, långa, 
fina. Spegel grön, ram framtill hvit. 


Längd 450—-490 m.m. BaAILLY. 


1. Hane, 30 april, Stockholms skärgård. 

Liknar n:r 4. Huvud och hals mera rent svarta och gröna. Nedre de- 
len av framhals och kräva hvita med rostgult bräm och spridda oregel- 
bundna, mest små fläckar nära fjäderspetsarna; rygg med dels svarta fjädrar 


VV PRAT > la SOTSR EN GTN Anne TA NNE TVO RP Bin Kr PR PE kok ERNA 
- ge Ur Säte LÄG RS Re vä SAN Sö ER rä LeR BG Sr KL NEG I RE 
Så SE an ROAT JÄRV I aft Mg ng AT EN Kg 
Sy g EN Ht SVE fbe UFR vå OSYA + la kala Ke EYE q Er AR räd , 
ME. SER Dn ELNA Fa 5 FR ägs RN RAG VU 
é g a LAG - 4 


AN mu Ft Be 
ES a 


- Je åå 
4 MI 


FÖVMERA ig ArS a 
juc' F Ad 282 
Fe Jä Tk 
6 KA, ble 
. FORN 5 


&J 


ANAS CLYPEATA. . - ; 1411 


med hvitt bredt bräm, dels bakåt brunsvarta med nött bräm, de yttre främre 
skulderfjädrarna hvita, mot spetsen rostgula och med svarta bågformiga 
band nära spetsarna, den bakre hvita fjädern med ljusblå vattring. De 
längre undre stjerttäckarna dels brunsvarta, mot spetsarna spräckliga, dels 
hvita, mörkbrunt spräckliga. ”Tars rödgul; 

2. Hane, gammal, 18 maj 1882, Sarepta. MOESCHLER. 

Liknar n:r 4. Överkäkens främre del betydligt bredare än underkäken och 
med lameller inåt, de främsta bakåt konvergerande, långa, fina, talrika. Pann- 
vinkel spetsig. Huvudets sidor baktill mörkgröna; haka brunsvart. Hals 
mörkgrön, men strupe svart med grå fjäderkanter; kräva och främre de- 
len av ryggen, utom långsåt den senares midt, hvita. Stjertpennor 8 par. 
Bröst och sidor rödbruna, framtill med svarta, mest täckta fläckar. Hand- 
pennor: 1 obetydligt > 2 > 3; armpennor med fina hvita spetskanter, utfan 
å 1 och 2 svarta, 3—10 med gröna glänsande utfan. Spegel grön, ram fram- 
till hvit, upp- och nedtill svart; armbågspennor 4, svarta, spetsiga, 1—3 > arm- 
pennorna. Vadtäckare brungrå med fin svart vattring. 

3. Hane, gammal, 20 maj, S. Ryssland. LiIiNnza. 

Liknar n:r 2. Pannvinkel rät. De hvita skulderfjädrarna delvis med 
fin hvit vattring. Bröst rödbrunt, enfärgadt utan svarta fläckar. 

4. Hane, 13 juni, Södertörn. 

Näbb svart, långt, mot spetsen vidgadt, nageln något wuppböjd, 
bakåt tillspetsad, ej tillbakaböjd, kant avrundad; näbbås vid roten bred, 
platt, något urholkad, åt näsåsen avsmalnande, framom denna utjem- 
nad, från roten rät. <Käkkant baktill urringad med långa täta lamell- 
spetsar, framåt uppstigande, lameller bakom midten högst; nagel smal, 
urholkad; underkäken rät. Pannvinkel nära rät, kort. Näsborrar ovala, 
högt liggande. Iris ”gul. Huvud ovan och ögonvrå svarta med gråbruna 
kanter; huvudets sidor mörkgröna, nedtill med inblandade svarta fjädrar med 
grå kanter; ansigtsrand framdragen, tvär; haka mörkbrun med få spridda 
hvita fjädrar. Hals lika med de närbelägna delarna af huvudet; nacke och 
halsrygg med något förlängda fjädrar, halsen nedtill och kräva hvita, hals- 
rygg nederst i midten svartgrå. Rygg mörkbrun med hvitgrått bräm; 
skulderfjädrar nötta, de inre dels svarta med hvita spoltrakter, dels mörk- 
bruna, 2 yttre långa med ljusblått utfan, den yttersta jemväl mot spetsen 
ljusblå i infanet, detta mot roten svartbrunt, i midten med hvitt bräm, ut- 
fan mot roten mörkbrunt med hvit brunprickig spolfläck, den 2:dra med 
snedt hvitt spolband och hvit spole, de yttre korta, hvita, bakåt med fin 
svart vattring; kors brunsvart; övre stjerttäckare svarta och blågröna. Stjert 
något tillspetsad; stjertpennor 7 par, nötta, I med mörkbruna brämtrakter, hvit- 
fläckig, 2—4 gråhvita, fläckiga och med hvitt, utåt fäldt bräm, 5-7 hvita, 


et 


fr rå Bj sale Te INRE EA Or SR SEN «rp HN Arb MS” FEN RRA c Re RR TR JAN AMA ESR RV SS SM Or Br så ÄV a gain edt 
N EA BRON NES VISPA DE Ben SEN or VRT rs ar ET. SOK ALE ILS ANN Or fegt a RE RE nga I eger REL go Ar TE AA re FETA IT CR ae RA pa Br Vr gl or SN SN 
om pA JA + - ATEN = STIk ok al ör löna KS DRA Å i ära AVG TRE lg xe åå vd 
N wil 0 Y kl AM (RS rk, LE ys vå LF dy Fv SEN 
fö JR fara : z i HA fa 
1412 SKEDAND. ANAS CLYPEATA. 


svartprickiga, spolar å 1—5 bruna, å 6 och 4 hvita. Bröst rödbrunt fram- 
till med svarta fläckar; sidor brunröda, överst blekare, bakåt hvita och med 
mörkbrun fin vattring; mage ljusbrun, vid sidorna om anus hvita, vattring 
fin svart; undre stjerttäckare svarta och gröna; slaksida hvit. Vingar 
spetsiga; tumvinge med 4 fjädrar, brungrå; handpennor: stora 10, gråbruna 
med hvita spolar, 2=1 > 3, 1 å in-, 2 å utfanet utskurna; armpennor: 1 
brun med hvit spetskant i utfanet, 2—8 bruna, i utfanet gröna. Spegel 
grön, ram framtill hvit, ovan ljusblå; armbågspennor 3: 1 och 2 > arm- 
pennorna, svarta med hvitt spetsspolstreck, 3 svart; överarmpennor mörk- 
bruna; handtäckare brungrå med grått utbräm; armtäckare (första raden) 
grönsvarta med hvita spetsar, de mellersta och kanttäckare ljusblå; undre 
hand- och armtäckare hvita, mot spetsen ljusgrå, de mellersta hvita; undre 
kanttäckare hvita, mot roten gråbruna; undre överarmtäckare långa, hvita. 
Fötter 1 torrt tillstånd ljusa, brungula; skenben fjäderklädt till närheten 
av hälleden, med hvita, gråbrunt spräckliga fjädrar. Tars framtill med små 
sköldar; tarssula nättecknad; tår 3 > 4 > 2 > 1, den yttre simhuden ur- 
ringad; klor grå, böjda, skarpa, spetsiga, 3 > 2 > 4 > 1, som når marken. 

09. Hona, 17 maj, Muskemyr, Gotland. t 

Näbbnagel upphöjd, mörkbrun, bildar bakåt en spetsig vinkel. Över- 
käkens kant gulbrun; käkrot och underkäk gulbruna. Huvud ovan med 
svarta spol- och gråbruna brämtrakter; ögonbåge rostgrå med svarta spol- 
fläckar; ögonvrå rostgrå upptill med ett band av större svarta spolfläckar, 
nedtill hvitgrå med mindre dylika; huvudets sidor rostgrå med svarta spol- 
streck; haka framtill gråhvit, bakåt rostgrå. Hals rostgrå med svarta spol- 
trakter, nedåt tilltagande; kräva likaledes, men med rosthvitt bräm. Rygg 
och skulderfjädrar svarta med rostgrått bräm och täckta band eller spol- 
trakter, blandade med gamla fjädrar med avnötta brämtrakter; kors rost- 
brunt med svarta spolband och spoltrakter samt sidofläckar; övre stjert- 
täckare rostbruna med svarta spoltrakter och fläckar samt inblandade 
mörkbruna med hvita tvärband, nötta. Stjert spetsig; stjertpennor 6 par, 
mörkbruna med hvita fläckar och nötta hvita bräm, 3—6 hvita och rostgula 
med gråbruna fläckar. Bröst rostgrått med gråbruna, mest täckta stora 
fläckar; sidorna ävenså med gråbruna spoltrakter och fläckar, de större med 
hvita, sneda band och hvita bräm; mage och undre stjerttäckare rostgrå med 
gråbruna stora fläckar, å andra spolband, de längsta av de senare dels hvita 
dels rostgula med svartbruna spolstreck; slaksida rostbrun med svarta spol- 
band. Vingar spetsiga; tumvinge med 4 fjädrar, rostbruna, utfanet mör- 
kare gråbrunt; handpennor stora 10: 1 > 2>3 bleka, nötta, gråbruna 
med hvita spolar, 2 i utfanet mot spetsen utskuren kant, 6—10 med 
hvita, fina, nötta kanter; armpennor 12: 1 gråbrun med hvita, fina spets- 


kanter 1 utfanet, spetskanter inåt tilltagande, de mellersta i utfanet brun. 


gröna, 11 och 12 mot spetsen med hvit spolfläck i infanet, spolar mot spet- 
sen bruna, mot roten hvita, 11 och 12 med mest hvita spolar; armbågs- 
pennor 3, < armpennorna, med nästan avnötta gulhvita bräm; överarmpennor 
gråbruna; handtäckare gråbruna, utåt grå; armtäckare, första raden grå- 
bruna med hvita bräm ; de mellersta och kanttäckarna mot spetsen blågrå; 
undre handtäckare hvitgrå; undre armtäckare hvita, mot spetsarna grå, de 
mellersta hvita; undre kanttäckare rosthvita med gråbruna spoltrakter; 
undre överarmtäckare långa, hvita. Fötter bruna; skenben fjäderklädt till 
närheten av hälleden. Tars något hoptryckt, framtill med små sköldar, för 
övrigt nättecknade; tår 3 =4 > 2 > 1,' 1 med smal simflik; klor bruna, 3 
> 2>4> 1, föga böjda, 3 något vidgad. 

6. Hona, 20 juli, Öja, Gotland. 

Liknar n:r 5. Nagel brunsvart. Huvud ovan svart med rostgrå fjäder- 
kanter; ögonvrå upptill svartbrun med svaga rostgrå fläckar, nedtill hvit, 
framtill med grå, bakåt med svarta spolfläckar; huvudets sidor med rostgrå 
bräm- och svarta spoltrakter; haka med små mörkbruna spetsfläckar. Arm- 
täckarna gråblå med svarta spolar och hvita bräm. 

1. Dundrägt, juni, Kristianstad. 

Näbb framåt något vidgadt. Huvud ovan svart; panna i midten svart- 
brun, åt sidorna rostgul; ögonbåge bred, rostgul; ögonvrå med svart streck; 
tinning och örontrakter med två svarta streck; kind nedtill rostgul. Fram- 
hals och sidhals rostgula; kräva i midten gul, åt sidorna gråbrun; nacke 
och halsrygg svarta med dragning åt olivbrunt. Rygg och skuldror mörkt 
olivbruna med gul fläck. Bröst gult; sidor gula, baktill svartbruna; mage 
och undre stjertdun gulhvita; slaksida med gul fläck. Vingar mörkt oliv- 
bruna. Fötter svarta, tår vid sidorna gulfläckiga, 1 med smal simflik; klor 
spetsiga, krökta, grå. 

8. Dundrägt, ”nykläckt, 1 juli, Jutland. 

Lik den förra, men ovan något ljusare, mörkbrun och med mindre, 
rostgula fläckar; ögonbåge och huvudets sidor ljusbruna med svarta band, 
nedre kroppsdelar ljusgula. 

I. Dundrägt, 25 juni 1872. LUuNDBORGS samling. 

Näbb ”jemnbredt. Huvud ovan olivsvart; ögonbåge bred, gulgrå, går 
från närheten av näbbroten till nacken; ögonvrå och tinning med olivsvart 
band; huvudets sidor gulgrå; haka hvitgul. Hals och kräva grågula; hals- 
rygg med olivsvart band. Rygg med en hvit fläck på hvardera sidan bak- 
om vingen; även korset med hvit fläck åt sidan. Bröst gulhvitt; mage och 
undre stjerttäckare hvita. Vingar olivsvarta med hvit fläck å framkanten. 
Skenben olivsvart. 


ö 


Te Sr NET SA Må NON SUI PER ON sd "AN HL 
SET NAN RER SE Ca - SKEDAND: oANAS CLYPEATA. 00 oo i ne : FRA a Ng 
SR IRA RT SRSEA 2 SR fr EO gr ls ola ALS GR I RA da Mån | 8p | 9 p og 
SÅ FRE ka AR LE BERN Nee AR SG Ag TN ARN RR OR OR: GREN ES KAL KILA sl lt a | | SG 
RR an ATEA NG NETA SE RR SE ER ia RR EG AE TE ar SE (RAR re rr 
M FAUNA GD AD BRO OVÄDRET ov gas is rr or TN beer a he Sö tg LJ FA NN ASL NE 70 68,7 0 ör FLOrEr NR joined 
re » » munvinkeln ......... LS VE sale bk SVAN USE IOK FE dtR a ÖNS La kd NNA Na SU FR | 75 Få 21 NE ÖNA Rör 
» DATERAT SDe USE. FILL DASDOLTÄATIG vv opegsoersspssö seden ort CENSr ANA SE NON :S 5 i 2 S då 5 Na 
Pp NUbhöjd vid. Toten sill arrbs pä rer FER Er a PANNA a Rb a A AA BS NG ROR ANN NN SR s a 6 S 
> 5 SYNAS UC STA SRAN SRA aa AR ERE ELEN ae BIN. a VER Ale isla ALM ed rear a, a er STAL benessöss tee ; Sö  T ,5 | — 21.5 20,5 6 6 7 
| Gapets bredd... RE AA ER AE TS Te 
Ef Ae RR RS RR AR RE at LÄ 
» — största bredd, baktill................... 0 BEE ED SE RER TARO EE lr RAG JIA DRA 32 30, 31 29, ON . ; jä 
A ; Näbbnagelnos: bredd isstiessersssosr tes SOA IE PO SYN RTR art fält AR RS RA RANE SE RAN Sd pr EA RR USTA 5,5 rr dl a Vv å a A a 
» RES ROSA OENIGA STI EN a SR MR RAR a NGM ml FRE ; 3 
NSU SE ENOVEN Skeninge rslens mad NR RE RT Aa ARR SS ER RA ANS Tra E fr a a c 233 5 Cd 6 ST 2S 2 . ka VE 
Vingens längd, RER ARN SLR RR SO TR OR ososeaseooesrores sr RR SBC R KFF RBP KRK RKA få0 ä i 53 5x3 6X2,5 1,5 X 0,6 1,5 X 0,6 IN 
RR HARE ET AR NS ER VR AG MR SS Ag ARV | 2 pen 250 210 220 fe v NS 
Stjert, längd ......... SE NG BR ÅG I ÄRA SN. bea EN AE Rage TA AAA AN SING Te 94 el ä40 83 83 - då 
Stjertspets bakom vingspetsarna ............... als Nr ds EA AN AME Fe ad RR da HEN SITS — | — ö. 15 40 5 KN a | JE 
PAr es FE LG IR SA VBA CB RER OG i X FORE (UNS OT Se ER ERA 37 35 35 EN AES fa BA le 20 18 1 
Moll pöjessesresenese neon er ereseeree Reels EA RåRPRR Rn RRRRRR ARR PRV ASSR RK RR KR RR KKR NER NET 2 EE ER FOR AN fr ggr Mae se.0 Vie i i 5 
ellantå med EAA ER a ra gä det j ARN kala FN Hr ms Ar via ja hälsn bar sin RSS Rn SVIN sg NR LAL si bk Hela MATS lr LR a ATA IRA AO FR 4410 50 | 47 41-+9 42-+ 4049 22 21 | 22 
I CM IR Ed b | C d 2a b C d e f 3 | ar b NE 
(EE see def ek Ne Bs RER EVA RA ENG FNL JA ARA VESNA 52 51,4 50,7 49,4 57 56,2 55,8 55,4 55,4 51 
; RE EEE Or ar , ; , å ve 51 4 3 : 
ABN DINNER TS AR NE LA a NS Aa da AR åta bu Böle SET SB, de Säte USLA NBA TSG (SR BEA ste Mara 
TR AR FR ESA EFG 0. I BRA CA ERNA Cr 1608 6 LGgR re 13,7 fiir LG bar FB rn RAA Da TS ERT Le 10 ddTR Re 
PINT STR EST DAS ÅLAND CN leN so ora ba vr sr KAL RK |e AF RAN ida KMR Sie NS 1,44 1,41 1.42 Fa 1,52 1,5 1,52 1,47 1,5 1,49 1,4 1,42 1,39 a 
? , , 
RS, EIA ERA UT NA ca RSA MATS AN ARD AE NG I AA NOTA 1880 00 1871 L8T0 0 nr764 LSS vd LOS 2042 LBOTT NR NBOAL TT TT99 | 1871, bh 2003, 1 TAGÖ, oh EDENS 
1018; 5 a b C d e f g ib 6 a b C d e: 
AS SG a LAGAD ha a van RA AR LA bg SÄ BN VR lada da did rs br Ah d a 810 NAR Res a RAN 53,8 53,4 52,8 52,5 51,8 51,6 51,5 50,4 56,9 54,5 54 3 
/ å NE ? ? ? klå 2 3 ,d q 
NE STR NE An ROR 0 RNE JR TE NG ER ra nr SETT BT sa fö RS BT36 dh Sälen BILA NRA FST ST RS arena kar 
2 RAN a LA AR er Ng Be a LS os år 18,8: 196. 15,8 SEEN ER al KR AR SN as 17.0 AB, 6 AIG 
BUN TSUVTG OT ALENA Ta ala an oe 0 a dre le Ne Rin RA ip RR MA a Na og Vin UNNA NNE Te SVR Sj så 1,44 1,4 1,4 Tid 1,39 1,37 1,36 1,39 1,5 1,45 146 Vart då 
ÄR lr RAS a GA di AN KV AR hh AA AA ALA TR EA 92007 | 2024 | 1985 | 1969 | 1927 | 1930 | 19386 | 1870 | 2162 | 2044 | 20831 2010 | 2019 
NM f g h 7 a b C d e f g h i k 
Ärbete längd bhonaiviussnian ke SS ER ARR SNS NE, MN 53 89:00) BOJ LBB 828 HN BESET Be SUN ER, al To IEA ru BOe fy BD 49,6 
ÖN NS Sr 6 ÄRE VR SR NR GC rd NE LSE RR ONA (RN RU ARR RAA BAN RAR 37,8 38,3 37,1 38,2 37,1 37 37,8 37 34,4 37,8 36,9 37,3 ar. 
Re NGE 08 an SG et ADA, SL Sa lr SA a Ve ÄGA ög ara MAA ag RA LAGE 15,2 14,4 13,3 14 15,7 | 15,8 14,7 15,3 17,5 13,3 13,9 12,7 12.6 
MBI TS TUCSTA AS LATO Cosa egiin bla backe sata läras mel rr 2.6 in ina ing Ner a ble a alN on a Ra PERS 1,4 1,38 1,39 1,37 1,42 1,43 1,39 1,41 1,5 1,35 1,38 1.34 
ÖS TRIO GT obegr a USA EA RA IL NN LONA elit ADA 0 LN 2003 | 2018 | 1870 | 1994 | 1982 | 1954 | 1985 | 1938 | 1783 | 1932 | 1875 | 1865 | 1835 


10. Årsunge, hane, 26 augusti, Haparanda. W. v. WRIGHT. 
Liknar n:r 5. Näbb i torrt tillstånd brunt, gråflammigt. Ögonvrå upptill 
vid näbbroten med en mörkbrun fläck, för övrigt liksom huvudets sidor rostgrå 
med svarta spolfläckar; haka rostgul, enfärgad och utan fläckar. Hals upp- 
till — huvudets sidor, nedtill svartbrun med rostbruna bräm. Rygg svart- 
"brun med svaga, rostgrå bräm; skulderfjädrar svartbruna med rostgula bräm; 


Sundevall, Svenska foglarna, forts. af Kinberg, 1881-6. 


kors svartbrunt; övre stjerttäckare svartbruna med rostgult bräm; stjert- 
pennor med hvitt bräm. Undre kroppsdelar gråbruna med rostgrå breda 
bräm. Spegel mörkgrön, ram fram- och baktill hvit, upptill svartbrun; de 
mellersta armtäckarna mörkt blågrå utan bräm. Tars upptill bred, fram- 


och baktill hoptryckt. 


222 


1414 SKEDAND. ANAS CLYPEATA. 


Ägg. Ovata, hvita eller grå, glänsande. 

1. 29 maj 1871, Norrköping. Kull 10 st., LUNDBORG. Liten fin spets. 

2. 21 juli 1867, Ottenby. Gråsmutsiga, starkt ruvade. 

3. Sarepta, MoEscHLER. Kort, hvitgrått. | 

4, 5. 24 maj, 1874, Tilsö, Danmark, O. MÖLLER. Gråhvita. 4a ellip- 
tiskt, de övriga nära elliptiska. 

6. I maj 1874, Tilsö. Grönhvita; d, e med fina spetsar. 

7. 25 april 1882, Sachsen. Grönhvita, matta, finkorniga. 


Skedanden är träffad på Grönland, B. GouLp, DRESSER. 

Omtalas från Norge av BrRönNnicH, 1764. Erhållen vid Sönd- 
mör, 62 n. br., Coznett hos DresserR. Under våren 1823 erhölls 
en hane vid Kristiania, RascH, 1838; likaså sept. 1874; några år 
derefter erhölls en hane nära Dröbak; 1860 erhölls åter en, Cor- 
LETT, 1864. År 1830 vid Mandal, Grimstad, Kristiansand; på 
sistnämnda ställe funnen häckande; Jaderen i okt. 1873; vid Sta- 
vanger erhållen d. tå 1874. En uppgift, att ägg skulle hava fun- 
nits vid Fokstuen, bestrides, enl. Corrett, 1864—77, som med- 
delade DrEssEr, att hon häckar på flere ställen i trakten av SV. 
kusten. 

Nägra par skola vissa somrar visa sig på fjellen emellan 
Kautokejno och Alten, der 2 st. erhållits, men icke några ägg, 
enl. en uppteckning av KnoBrock. I Ängesån, Överkalix, träf- 
fades d. 7 1883 en kull om 5—6 halvvuxna ungar jemte modern, 
A. MANTELL, 1883. Häckar, ehuru sällan, vid Haparanda, NILSSON. 
Erhållen der, se ovan, Likaså vid Kvickjock, LÖVENHJELM, 1845. 

Under vårflyttningen åtskilliga erhållna vid Norrtelje, MEvzEs 
hos DrEessER Häckade 1862 vid Claestorp; hade små ungar d. 7, 
Greve LEwEnHAurt, 1865. Har en gång, d. $ 1870, funnits häc- 
kande vid sjön Laxfjärden, LUnpBore, 1872. En gammal hane är 
skjuten nära Norrköping i Rörörsviken d. 1857; ett par honor och 
några ungfoglar hava även erhållits, vanligen 1 aug., enl. meddel. 


av LunpBore. I Tåkern sällsynt: omkring 1860—69 träffades en 
hona och 2 ungar, C. M. S., 1879. I sjön Väringen erhållen d. 
3 1868, SunpstrRöm. Erhållen i Nerike, G., 1872, -M-, 1881. 

Synes sällan i Vestergötland, enl. NiILsson; 8—10 par häcka 
1 Hornborgasjön, enl. meddel. av KorrtHorr. Vid Göteborg mindre 
allmän om våren än om hösten, häckar ej, NIL8sSoN; ses ganska 
sällan i skärgården, erhållen i Göta elv, W. v. WricuHrt, 1851; er- 
hällen d. 3, ov, rov, MALIN I8Ti 

LINNÉ träffade henne d. € 1741 på Gotland. Häckar der 
sällan, ANDprEÉr, 1841; häckar på ön Klasen, Kormopin, 1871, i 
Råne och Martebo myrar; finnes ej om vintern, enl. meddel. 1883 
av STENSTRÖM. 

På Öland, isynnerhet på S. delen, ej sällan häckande; 8 ägg 
med döda ungar funnos d. 7 1867 av Mzvzes. Träffad på kusten 
i sept., enl. meddel. av KornrtHorr. Erhållen i Bleking, enl. 
meddel. av OC. G. Riäir. 

Häckar mycket sällan i NÖ. Skåne, GADAMER, 1852. Vari 
trakten av Kristianstad, i Helge å, ej sällsynt, sågs här d. 7 
1844, enl. samtidigt brev från C. WzErttzrR Häckade sällan i 
V. Vram, V. LintnJeBore, 1845. I Kranke sjö vid Silvåkra häckar 
hon årligen, kommer i mars eller apr., bortflyttar i sept. eller 
okt., A. CARLSOoN, 1878. Enl. Ninsson häckar hon vid Getinge 
och Kjevlinge. Vid Malmö erhållen d. + 1864, 13 1875, 13 1842, 
vid Tommarp d. 3 1834, enl. meddel. av Eurenius. Vid Fogel- 
vik i sistnämnde trakt d. € 1842. Isynnerhet yngre foglar hava 
flere gånger träffats vid Ystad och Trelleborg, enl. meddel. av N. 
BRUZELIUS. 

I Danmark ej sällsynt. Häckade vid Lönborggård; kom i 
medl. av apr., bortflyttade på hösten, TEILMANN, 1823. Häckar i 
Söborgs mosse vid Köpenhamn och på Mols; ävensom på flere 


. 


PL LG y J LEN | v 
v 6 NN 2 råa 3 Kn ATA Vai NY pr + år 
; PR JU Y bla a! sår I 4 - || Å rg ha Vu Ny i i 
| É SW 4 4 Ne 
MV h 'r v 


rå CT PR std AS AT TV (a dn Ler "EAT vi KL UP SA AL M/ TA FILL a ME VA RR td + lan a SINE UR PV EO IVA TUE VID AA LISE OS SE 1 
NNE BEE fer FUND LER (ER bål LO TE Re ÄRA SNS KÖLN SLE SD, CE ÄN Fra PR VAT SA ER fet hn Rog JE 9 3 Ve ST rn ATA DEER Mg a VAGN fn KMR RER 
KAT SefA PN CE GAA PAN DE EE SN LE OT DE SR Nr a IEA far ARD BEN End LET MALEN Skr n I SAN j OR Tur Ar Sä IN i ME 
— SV NR Ord ÄR ACT 4 ÅR Hr SN SES By Ar bj älv frö RNA TR LE JO SÄNG rn NG an NA 
| SPEL LIG a bd aa ra LS AE PTE - > JUTLAO IRNYT mgleg pr ry e k 4 
i Fn H å ji = Kf / 
4 USAS FE ag | 


sv Fi ; 
'- + -) hä 4 " 5 
t 


SKEDAND. 


andra ställen; bodde inne i landet och vid kusten, KJErBÖLLING, 
1850. Häckade i Tarm, Jutland, under maj, Erwzs, 1880. 

I Hertigdömena talrikast vid vestkusten under höst och vår: 
enkla par häcka, Borr, 1819; häckar icke talrikt, oftast i Ö. Hol- 
stein; om hösten på kusterna, isynnerhet å den vestra talrik, Rou- 
WEDER, 1875; 1876 regelbunden om sommaren, bortflyttade d. H; 
vid Flensburg 1877 på flyttning; i Slesvig 1880 häckande bland 
rör nära vestkusten. Vid Husum 1877 flere träffade i dec.; d. 
+ 1880 erhölls ett bo med 8 färska ägg, Jahresb. Erhölls i 
SV. ”Töndern, J. P. Mörrer, 1876. Häckade teml. talrikt under 
senare år, före 1877, på några sjöar i Ö. Holstein, Jahresb. 
Fångas i mindre antal på Sylt, GrRuUnNAcH, THIELE, 1878. 

Kommer till Finland i maj, men sparsamt; är även träffad 
häckande i flere trakter; vid Uleåborg, 65 n. br., häckande; van- 
lig till 60” n. br.; osäkert om den förekommer hvarje år, MALM- 
GREN, DRESSER. På hösten träffad i Wichtis d. + 1840, M. v. 
WkRricET; i Kuopio i aug., J. v. WricHt, 1857. 

I hela Ryssland och Sibirien allmän både i nordliga och 
sydliga trakter, i kärr och sjöar, Patras, 1811. — Häckar vid Ar- 
kangel, ALstoN, Brown, 1872. I aug. torgfördes här ej få, MEVES, 
DRESSER; mycket allmän om sommaren, SErBonmM, 1882. På La- 
doga och Onega, ej sällsynt vid Dvinas mynning, GoEBEL, DRESSER; 
ej på 20 år träffad vid S:t Petersburg, BraAnsnpr, 1880. I S:t 
Petersburgs guvern. talrik, kommer i senare hälvten av apr., 
träffad i början av okt., E. BöctnEr, 1855. Erhållen i Östersjö- 
provinserna i maj 1854, Smiovuitz, 1860; häckar ej talrikt; vid 
Dorpat regelbunden på flyttning, även häckande; isynnerhet i 
Matzal-viken talrik, lägger 7—10 ägg i midten av maj, Russow, 
1880. I Kurland sällsynt, GozrBEL, 1873. 

I Polen, NAUMANN; sällsynt under flyttning, TACZANOWSKI; 


ANAS CLYPEATA. a 1415 


häckar endast i östra delarna och sällan, DrEssErRr. I Uman säll- 
synt, iakttagen d. 3, 7 1868, d. F 1869, GozrBzr, 1871. I Char- 
kow i medlet av mars, COzErnNAY, 1852. I S. Ryssland allmän, 
häckar även der, v. NORDMANN, DRESSER. På Krim talrik, TAy- 
BÖR BÖG: ; 

Vid Petschora talrikt häckande, GorBEL, 1869; är dock ej så 
talrik som vid Dvinas delta; träffad vid Ust Zylma d. V, häckar, 
SEEBOHM, BROWN, 1876. I Ural ej sällsynt, enl. SABANBJEW. 
I Perm träffades en hona med 8 ungar, DrREssER. Allmän i Astra- 
kan under dfyttning; häckar nordligare, HENKE, SEEBOHM, 1882. 
I Kaukasus, BoapDAnow, ScHALow, 1880; erhållen på alla dess 
slätter, SEEBOHM, 1883. 

På Tundran nära byn Koorayika, vid Jenissej, erhållen d. 4: 
är här mycket sällsynt, SErEBonm, 1879. På Ob, Obdorsk i juli, 
O. FinsoH, 1877. ”Träffad vid Tjumen, så snart isen gått upp, 
LEPEcCHIN. Under flyttning i Turkestan, häckar der, SEVERZOW, 
1876. I Daurien häckande, DyBowsKxi. I Ö. Sibirien på genom- 
tåg vanlig, kommer och bortflyttar samtidigt med A. strepera. I 
Sajanbergen, STUBENDORFF, Vid Kalgo och Wair i maj, V. SCHRENOK. 
I Aral-tianschan, SEvERZoOW, 1873—74; torgföres i Irkutsk i sept.; 
de första komma till Tarei-nor d. 4; till d. 7 komma de i flock; 
i Bureja-bergen d. 3, Rappe. Anses häcka i Pamir, SEvErzow. I 
Kamtschatka, SwinHoEr, 1876. 

Kommer till Tyskland i slutet av mars eller oftare i apr., 
flyttningen varar till maj; sker oftast parvis eller i flock om 8-—-20 
st.; häckar; bortflyttar under vintern, NAUMANN. Flyttar över N. 
Tyskland i mindre antal om hösten än om våren, W.-Svum, 1865. 
Vid Gettenau bland 1,000 Änder d. 23" 1868, Snwerr, 1869. På Poel 
iakttogos 5—6 st., v. PrREEN. Synes icke vara sällsynt vid Danzig; 


ruggningen beskrives av BöcKr, 1850. Häckar i Schwerin, 1858 d. ? 


1416 SKEDAND. ANAS CLYPEATA, 


erhölls bo med full kull ägg; var då talrik, men vanligtvis säll- 
synt, v. PrREzn, 1858. I Schwerin stundom om vintern från nov. 
till mars, Jahresb. I Charkowsjön, B. v. MUNCHHAUSEN, 1857. 
Vid Kämpen 183535 d. i sedd under 2 dagar; häckar sällan vid 
insjöar nära kusten; d. $ 1861 en kull av 12 ägg vid Jamunder- 
sjön; häckade 1863 sällsynt vid Schlosskämpen, Hintz, 1857—64. 
Häckar stundom vid Pommerns strand på uppkastad tång, Fucus, 
flyttar om hösten bort förr än Gräsanden, HORNSCHUCH, SCHILLING, 
1822. Häckar sällsyntare i Hinterpommern än i Vorpommern; på 
hösten träffas större flockar, HoLLAND, 1871. I Neuvorpommern 
1877 regelbunden om sommaren, Jahresb. På Hiddensö ensam 
eller parvis 1852 från början av okt. till månadens slut, H. ScHIiL- 
LING, 1853; häckar här, HOLLAND, 1860. I Anhalt teml. talrik, NaAv- 

Ö 
Endast 
en gång träffad i Mark, Borirze, 1879. "Hon häckar, enl. Bore- 


MANN; häckar i Diebzig, BaALbDAMus, 18352, Pässrner, 1856. 
och V. Preussen häckar hon ej talrikt, RATHKE, 1846. 


GREVE, talrikt i Mitteloderbruch, men är för övrigt i Mark om 
sommaren sällsynt, ScHALow. Häckar vid Dreilinden, Peitz och 
Brandenburg, ScHALow, 1881. Häckar i Mark, på tåg ej sällsynt, 
VANGEROW, 1855. Vid Sedezyn erhöllos 2 st. 1855, ToBisas, 1879. 
Häckar vid Braunschweig regelbundet, men ej talrikt; sedd d. & 
1858, R. Brasivs, 1862. Vid Walkenried 1881 sedd i okt.; vid 
Seesen 1877 på flyttning; vid Grasberg 1876 likaså; vid Cronen- 
berg före 1877 sällsynt; vid Altenkirchen 1879 regelb. på flytt- 
ning, Jahresb. I Miinsterlandet, BoLsmAnn, 1852; få iakttogos 
på flyttning d. + 1868, Artum, 1863—68. Vid Köln, RvHr, 1852. 
Under flyttning fåtalig i Arnsberg, SUFFRIAN, 1846. I Nassau 
sällsynt, Rönmer, 1863. I Schlesien teml. vanlig, vid flyttning 
talrikare; häckar endast i stora kärr, GLocEr, 1833. I Wupper- 
thal, Horrr, 1850. På Prosna talrik, A. v. HomEYER, 1865. I 


Neuwied ej så sällsynt på Rhen; nästan hvarje år tidigt under 
hösten i aug.—okt. i små flockar; förekommer även om våren, 
Braurs, 1855. Flyttar över Kurhessen, ScHWAaAB, 1851. I Nieder- 
hessen ej sällsynt under flyttning, även träffad vid Kassel på 
Fulda i juli, SEzeEKorN, 1864. Häckar regelbundet i trakten av 
Halle a. S., E. Rev, 1872. På flyttning i Thiringen, HELLMANN, 
1853, men ej iakttagen i Ö. Thiiringen, LizBE, 1878. I Wette- 
rau finnes hon nästan alla år under sept. och nov., men sparsamt; 
under mars och maj på återtåg, JigEr, 1858. 

I Wiirtemberg på Bodensjön mot slutet av sommaren och 
början av våren, WALCHNER, 1835, CALWER, 1853. I Bayern på 
flyttning d. 7 1853. Under följande år d. 4" träffades få par; 
d. => fåtalig, men ej sällsynt. I Bayern iakttogos 1858 flere par 


d I Se NN ba Ao JÄLN. 


5, 7, 5. I Mittelfranken fåtalig; vid Nirnberg i apr. enkla 


par fill midten av maj. "Till Aisch-trakten kommer hon under 
andra hälvten av mars och början av apr.; stannar till medlet av 
maj; 1857 d. 3 parvis, hanarne jagade och beto hvarandra. År 
1859 sågs en hane under hela juli; kommer i små flockar, en 
gång 30 st.; flyttar åter även i sept., JÄcKEL, 1855—063. Vid 
Höchstadt a. d. A. d. == 1871, G. v. KocH, 1872. I Schwaben 
och Neuburg sällsynt på flyttning, erhållen d. iv 1852; även säll- 
synt vid Memmingen och i Kamelthal, Lzv, 1855. I Memdal 
och Kamelthal sällsynt på flyttning, LAnpDBEcK, 1855. Häckande 
vid Federsee i maj 1842, d. 7 10 ägg, K.-WARTHAUSEN, HEUG- 
LIN, 1850. 

I N. Schweiz endast på genomtåg om hösten och om våren 
under mars och apr.; under hela sommaren träffad och häckade 
1 Wales, MEISNER, ScHINZ, 1815. Nämnes bland S:t Gallens och 
Appenzells foglar såsom erhållen på Bodensjön och Rhen i mid- 
ten av nov. 1865, STÖLKER, 1867. På hösten ej talrik på Rhen, 


KÖREN SS dd KR EN SSA 


1 NG NW hn Na 


SNR 


SKEDAND. ANAS CLYPEATA. > 1417 rä. 


Kommer till Ticino i slu- 
I Genéve-dalen om hö- 


enligt en uppgift av BruHin, 1868. 
tet av okt. och i början av mars, RIVA. 
sten regelbunden på flyttning, F.-BEAuMonrt, 1856. 

I Oberlausitz ej allmän; häckar i vattenrika trakter, ToBIAS, 


1853. I Böhmen ej sällsynt, häckar, kommer i okt. i stor mängd; 
de, som ej häcka här, bortflytta i febr. och mars, FritscH, 1872. 
I Galizien teml. vanlig på flyttning; i Bukowina likaså; har häc- 
kat, ZAWADzZKI, 1840. 

Förekommer i Österrike, Fixarr, 1857. På några ställen 
?, H, 10, bortflyttar d. 7—'7, K. Fritson, 1874. Om 
hösten på Donau vid Wien; talrika flockar under vintern, Kronpr. 
RuDpDorr m. fl, 1879. Förekommer även om vintern i bergsflo- 
derna, Gr. MARSCHALL, V. PELZELN, 1882. Vid Salzburg temligen 
sällsynt, 2 gånger träffad, v. TscHusi, 1875—77. 
okt. och nov., stannar över vintern och flyttar i febr., ALTHAMMER, 
1857. Kom d. 7 till Neustadt, Krain, SEIDENSACHER, 1860. Vid 
Fart Teich: rastade hon d. XY 1864, Bi. HaANr, 1865. I.S. Steler- 
oregelbunden; i dess N. trakter temligen ofta om väå- 
ren, men sällan om hösten, DrEssEr. I Neusiedlersjön talrik, 
har häckat, Gr. MaARSCHALL, V. PELZELN, 1882. Vid Mariahof 
1856 d. VY: fåtalig, Hane, 1856; 1880 iakttogos de första, 4 st., 
d. 2; vid Salvore 1881 en enda d. 45; d. i 4 st., huvudtåget d. 
21 Jahresb. I Siebenbirgen häckar hon ej sällan nära sjöar 
och träsk, LANDBECK, 1842; 
I Mähren och Schlesien erhållen under höst eller vinter, SCHWAPB, 
1854. I Banatet på våren sågos 20—30 st. av A. FrirtscH, 1870. 

Vid Holitsch, Ungern, ej så talrik, FINGER, 1856. 
moraset, S. om Pest, iakttagen, Barpamus, 1850. I ”Transsyl- 
vanien ej sällsynt under flyttning vid Gyéké och andra ställen, i 
Mezöség samt i Strell-dalen, DANFORD, BROWN, 1875. 


iakttagen d. 


I "Tyrolen under 


mark, 


'gällsynt' vid flyttningarna, DRESSER. 


I Hvita 


Häckar i Oldenburg, v. NEGELEIN, 1853, i mellersta Oldenburg 
allmänt, BoreerEVE. År 1879 under sommaren och stundom 
om vintern, Jahresb. 

Häckar överallt i provinsen Friesland i stor mängd, ALBARDA, 
1866. Häckar i Ostfriesland vid havet; 


vid flyttning, mest familj- eller parvis. 


besöker öarna endast 
På Borkum årligen i 
slutet av apr., början av maj, i aug. och början av v. DRosTE, 
1860901-0E Palme tillvaratagen gö 3 1858, d. 318000 
1861; d. +&, 1 1862; la Meuse d. & 1862, HO 1866. 

På bran sällsynt. På Hehrideraa sällsynt under vintern, 
ErLwzeEs, DrEssErRr. På Irland å vissa platser regelbunden om vin- 
tern, THomPson. I BStorbritannien teml. 
flyttar åt NV. kusten. I Skottland sällsynt. Erhållen i Swanpool 
om vintern 1826, JAcKsSon, 1830; häckar fåtaligt i Norfolk, YAzr- 
RELL, JARDINE, 1843. Häckar 1 Storbritannien, A.G. Monr, 1865. 

I Belgien på flyttning vår och höst mindre allmän, tillfällig 


allmän under vintern, 


på la Meuse och i det inre av landet, DE SerLys, 1842. Före- 


kommer i Boulogne, DEGLAND, 1855; i Seine-inférieure, HARDY, 
1855; 
allmän, MaArcHANT, 1869. I Provence häcka få; under nov.—mars 
talrik, v. Mörner, 1856; flyttar i slutet av febr. Häckar i 5. 


Frankrike; stannar över vintern; de flesta flytta hit från N., DRESSER. 


i Savoyen, Bairnrny, 1854; i Cöte-d'Or vid Sadne, häckar, 


Förekommer i Portugal, enl. pE BocaeE, och är allmän enl. C. 
A. SwitE, 1868. I Albufera allmän om vintern, VivAL, 1851. I Mur- 
cia om vintern talrik, R. Brrzrmx, 1858; ej sällsynt i Marisma, 
S. Spanien, der den anseg häcka, SAUNDERS, 1871. 

På BSardinien mycket allmän under vintern, BRooKE, 1873. 
I Toscana under apr. och nov., Savi1. Torgförd i Cannes i jan., 
Lord LinFforpb. På Sicilien under hela vintern; vid Lentini under 


okt.—apr. i stora flockar; några par stanna sommaren över och 


1418 


häcka; om våren på flyttning, MaALHErRBE, 1843. På Malta i slu- 
tet av nov. och början av våren, ScHEMBRI, 1843; allmän under 
nämnda tid, C. A. Wricurt, 1864. 

I Macedonien vanlig om vintern, Drummond. I Grekland 
under hela vintern till midten av mars, då hon bortflyttar, v. pb. 
MönrE, 1844. Om vintern allmän, Powrs, 1860; torgföres ej 
sällan, Krörer, 1875. På öarna i Egeiska havet endast under 
flyttning, LINDERMAYER, 1860. På Joniska öarna allmän under 
vintern, LiLnForpb; flyttar över Cykladerna, ErnArRbD, 1858. I Do- 
brudscha mycket talrik, häckar; i Turkiet en av de allmännaste 
Änder under vintern, antages även häcka, ELwEs, BucKLEY, 1870, 
DINTENIS, 1877. 

I Smyrna om vintern, STRICKLAND. 

Ej sällsynt i Marocko, DraAaxKxE, 1869. Erhållen i Casamanze; 
V. Afrika, av VERREAUX, PaAyEs, HARTLAUB, 1857-—61. Häckar 
1 Algeriet i juni, BaArpvamus, 1858. Erhållen torgförd i Alger 
och Oran, GurseEr, 1871—75. I Fezzarasjön i slutet av apr. 
1855, Buvrr, 1857; i små öppna vattendrag i Ö. Atlas, SALVIN, 
1859. I N. Afrika talrik, allmän i vattendragen i Sahara, TRrRI- 
STRAM, 1860. Torgföres i Ajmokra och Constantine, TACzANOW- 
SKI, 1870. Om vintern i Egypten, Nubien, NAUMANN. I lägre 
Egypten vid havet och i insjöar vid slutet av mars mycket 
talrik; de kostade år 1849 endast 5 para stycket; går till Su- 
dan; påträffad i Menzaleh-sjön, A. Brzen, 1854—49. TIakttagen 
mellan nov. och jan. i Egypten, A. L. Avanxs, 1864. Sällan träf- 
fad i Egypten av Tavror, 1859. Syntes vid Suez, Tor-i-Moileh- 
viken, Massaua, Bas Belul i sept.—nov., men erhölls ej, Hzve- 
LIN, 1859. I Egypten, ALLEN, 1864. På Nilen flockvis, TAYLOR, 
1867. En av de allmännaste Änder i Egypten, SHELLEY, 1871. 
Anses häcka der, HEvcGLis, 1856. I Nubien, Avsans, 1864. Mel- 


ARE 


SKEDAND. ANAS CLYPEATA. 


lan Hamesen och Adoa i början av nov., här stannfogel, v. Hzvc- 
LIN, 1862. I Egypten och Nubien mycket allmän, mindre skygg 
än andra vattenfoglar; håller sig mest i mindre vattendrag, skju- 
tes derför ofta, oaktadt köttet är mycket underordnadt. Ruggar 
om våren sent, i apr., DrEsserR. Erhållen i Sennaar, S. Afrika, 
NCHLEGEL, 1868; träffad långt ovan Blå Nilen, HARTLAUB, 1857. 


Träffad i Palestina, en enda flygande mot Jordan, TRISTRAM, 
1859. 


Allmän i Kattiavar, grekernas MSarastrene, Saurashtra på 
sanskrit, en halvö på Indiens vestkust, 69" 6—72" Ö. long. och 
20 10 20 149 CN. Jat... VIA VA TADISKA SJÖ, vd flod bOY DD. 1800, 
I Kandahar mycket allmän under febr. och mars, erhållen d. 4. 
7, 3 1881; vid Khelat i dec., C. SwinHoz, 1882. I Gilgit höst 
och vår; den första Anden, som hördes på hösten, neml. d. 7, 
liknade denna till lätet, Bivvurer, 1881; ej sällsynt på flyttning 
under vår och höst; erhållen i medlet av apr. till första veckan 
av maj och under sept.; en hona, skjuten d. 7, hade alldeles samma 
drägt som den gamla hanen bär från juli till okt., Scuirrr, 1881. 
Nära Umballah i jan. 1866; i Julpigoore och Barrackpore, Bza- 
VAN, 1868. I Erzerum under apr., Diczxson, Ross. I Kashmir 
allmän hela året, L. Avaxms. I Dukhun, SyxKxzs, 1832. I Central- 
indien mycket talrik, SwINHoE, BARNES, 1885. I Indien under den 
kallare årstiden i små flockar. Lever av små maskar och larver, 
som hon silar ur dyn; bortflyttar ofta sent, JErDon, 1864. Träf- 
fad på Ceylon, HotrpswortH, HaArRtLauB, 1854, m. fl. I Oudh 
och Kumaon allmän under den kalla årstiden på grundt, 4—5 
tum djupt, vatten, IrByr, 1861. Torgförd i Hankow, SczAtzEr, 1882. 


Allmän i Kina under flyttningstiderna, David, ÖUSTALET, 
1877. Söker i Foochow skydd mot den kalla havsvinden; träffad 


SKEDAND. 


1 Amoy. Torgföres talrikt i Hongkong, Swisnozr, 1861. Å For- 
mosa i mängd om vintern, R. SwInHoz, 1862—063. 

I Japan talrik, TeEMmmiIscK, ScHLEcEnL En hona erhållen d. 22 
1864 vid Håkodadi, WHitELy, 1867; en ung hane träffades här; 
allmän om vintern i Tokio; flyttande i Yezo, SwinHor, 1875. 

Iakttagen i Saskatchewan, Hudson bay, d. 4; i Great Bear 
lake; vid polcirkeln; Mackenzie, BrAKiston, 1862—063. I Ge- 
orgia, enl. WuHirz, GERHARD, 1855. I Utah, ALLEN, 1872, och 
andra inre delar av landet, Covzs, 1874. Enligt AvuvuBon i 
Texas under vintern. I Wisconsin erhållen d. 7 1863 av Tu. 
KUuMLIN, enl. ScHLEGEL, 1868. I N. Illinois häckande i större 
kärrtrakter, NEHRLING, 1885; under sommaren; på flyttning och 
stannar över vintern söderut, Rivewar, 1871. I Louisiana under 
hela vintern, flyttar i slutet av apr. eller midten av maj, DrEs- 
SER. Om vintern i Mexiko, NAUMANN. 

Förekommer på Bermuda och, enl. Gossz, 1847, m. fl., på 
Jamaica. På vintern å Cuba mycket allmän, GunpdruacH, 1861. 
En hona träffad på Portorico av HJALMARSON, 1869, SUNDEVALL, 
1869—74. På Antillerna talrik; under sept.—apr. på sött vatten. 
Då de undersöka slammet, föra de huvudet åt sidorna; flygt snabb. 
Drar i skymningen till vattendragen, GuUNDLAcCH 1875—78. 

Från Alaska till Centralamerika; häckar vid sundet emellan 
ön S:t Michel och fastlandet; Unaltaktik, Darr. I trakten av 
S:t Michel talrik under maj, BANNISTER, DRESSER. Mellan Norton- 
sund och Kuskoquina ej sällsynt, MATSCHIE, ZIEMER, 1885. Häc- 
kar i V. staterna, Coves, 1874. Duenas-sjön, Centralamerika, un- 
der vintern; bortflyttande mot slutet av mars, SCLATER, SALVIN, 
1859. Har även träffats i Nicaragua, Prins BonaraArtE: Costa 
Rica, FrRAnzivs. I Mexico erhållen, ScHLEGEL, 1868. 


GOULD, SCLATER, m. fl. 


ANAS CLYPEATA. 


Bogota, 


1419 


I S. Amerika finnes ÅA. platalea VirinL., hvilken liknar vår, 
men anses för en skild art. 

På Sandwichsöarna, HARTLAUB, 1854. 
SCHLEGEL, 1866. 

Skedanden liknar till sina levnadsvanor mycket Gräsanden. 
Uppehåller sig mest vid sött vatten, men, såsom vi sett, ofta 
Söker isynnerhet platser rikt bevuxna med 


I Australien, GouLpD, 


även vid havskusten. 
vattenväxter. Hon är mindre skygg än andra Änder och samlar 
sig icke i så talrika skaror. 

Flygten är något mindre snabb än Gräsandens; uppskrämda 
flyga de i en båge. Dyker 
icke, om ej vid stor fara. Lätet hos hanen 'voak, voak', honans 
'faak” eller "fak". 


Födan utgöres av samma slag som för flere andra Ander, så- 


Då de gå, bära de stjerten högt. 


som vattenväxter, frön, om våren vatteninsekter, även ganska små: 
dessutom mollusker, iglar, småfisk, daggmaskar och sniglar, DREs- 
SER; på Cuba frön, fina växter, smärre vattendjur. På Irland fans 
hos en i jan. växtämnen, hos en annan Littorina, 1 nov. frön och 
andra växtdelar; hos en Jäissoa ulve, Littorina neritoides; hos 
alla dessutom grus, THOMPSON, DEGLAND. Kan nästan uteslu- 
tande leva av små krustaceer, såsom förhållandet under lång tid 
var uti zoologiska trädgården i Köpenhamn. Drar om aftonen 
flockvis till dammar, der inga finnas på dagen. Tager födan 
simmande eller vadande i vattnet. Då hon söker sin föda i vatten, 
gör hon sidorörelser med huvudet och silar hvad hon får i gapet 
genom de fina lamellerna. 

Till bostad för fortplantningen söker hon en plats nära vat- 
ten, vanligtvis vid sött, stundom vid havskusten. Boet är vanligt- 
vis doldt bland högt gräs eller av en buske. Det utgöres av en 


håla i marken med grässtrån och ymnigt av egna dun. Hon 


Åt MATTE AROR AT 


MLA 1 LER. Ta a oe - - 
; "Je GEA TR SÅ > 

AN | || H på 
b å 


Co SKEDAND:. 


1420 


lägger sina ägg, ända till 9 —12 st., under slutet av apr., vanligt- 
vis 1 maj, men någon gång i juli, se ovan. Ruvningen varar 
enl. NAUMANN, 22—23 dagar. 

Fiender har hon uti Hökar, Falkar m. fl., 
äggen. 

Hon jagas hos oss endast händelsevis vid vanliga andjagter. 
Då hon här 1 allmänhet är sällsynt, bör hon sparas, hvarigenom 
hon möjligtvis kunde bliva talrikare, helst hon tydligen väl tål 
klimatet. 

Köttet är på de flesta orter i Frankrike värderadt, isyn- 
nerhet bland de lägre klasserna. DEGLAnpD säger, att det är de- 
likat, kallas Rouget de rivieére. I Holland anses det ytterst 
välsmakande. På Cuba är det värderadt, 
efter häcktiden. I Grekland anses det deremot dåligt. 


och Kråkor taga 


isynnerhet längre tid 


Hon låter lätt tämja sig och lever av samma ämnen som 
Ankorna. Hon underhålles i alla zoologiska trädgårdar och fort- 
plantar sig under gynsamma omständigheter. Hon rör sig i fången- 
skap på land ganska livligt och med tillbakadragen hals. I zoo- 
logiska trädgården i Köpenhamn levde denna m. fl. arter, sedan 
Sniglar och Rudor blivit utrotade, till större delen av små kru- 
staceer. — Ett ovanligt förhållande i avseende på dess ruggning 
omtalas av A. v. HomEYyYER, 1864, att nemligen i sjön Halloula 
erhölls en hona, som hade gamla vingpennor på ena vingen, men 
hade fält dem på andra sidan, till följd hvarav hon endast kunde 
lyfta sig 2—4 fot över vattenytan, men strax förlorade jemvigten 


och störtade huvudstupa åter i vattnet. 


Bland fjädrarna leva: 


Docophorus ferrugineus GIEB., endast en gång träffad; D. icterodes 
NITZSOH; Lipeurus sordidus NitzscH och Trinotum squalidum DENNY. 


RAY ERA SLE RN TR KSR ne ksene NA enda 
Ål TO FR RAVE SINA NG 
TR 1 KO > Sn 
ANAS CLYPEATA, | SN 
Inelvsmaskar: 


Hystrichis tubifex DIEs., in kansled: 1 Matstrupen. Echinorhynchus poly- 
morphus BREMS., i tarmkanalen; Distomum ovatum Rup., 1 bursa Fabricii; 
D. öryocphaldan Rup.; D. echinatum ZED.; Monostomum attenuatum Rup.; 
Notocotyle triserialis D1Es.; Tenia triltneata Paso, T. levis Brocn; T. dt 
cantha KRABBE, alla i tarmkanalen. 


Anas muscaria GESN., Av. 1555, 114. GeEsn. Red. 1669, 95. ALDR., Orn. 
1635, III, C. 42 p. 71. Jounst., Av. 1657, 76. KLEIN., Hist. Av. 1750, 
132 + ÅA. latirostra; Vög. 1759, 245. 

Anas latirostra major GESN., 1. c. 116. GeEsn. Red. 98. 

Anas platyrynchos altera s. elypeata ALDR., 69, 70 + A. pl. pedibus luteis, 70-1. 

Anas platyrhynchos (ex p.) JOHNST., 1. c. 97. Worm, Mus. 1655, 301. Nec L. 
nec ReETzZ., En. 1800, 119. 

Anas rostri exstremo dilatato ... L., Gothl. resa, 1745, 167; En. I, 1746, 36. 

Anas clypeata L., S.N. VI, 1748, 29: 2 TOO) ERE KRA OO 42: SN. 
1766, 200. Briss., Orn. VI 1760, 337; ed. 1763, II 450. RENA. Örn. 
1764; 21. GADD) SJÖ TO OM Ere MUTE sd De RIE T dr 200: MULL., 
Prodr. 1776, 14. "GM., L.oS.N: 1788, 518. LATE, Ind. IL 1790, 856. 
LaATrH., B., III 11 1798, 439; IV 11 1812, 514. Bes., Vög. Kurl. 1792, 45. 
ReETtz., En. 1800, 118. Bzrcust., Jagdw. I i1 1802, 178. Mer., W., 
Tasch. II 1810, 543. Mer., Vög. Liv- u. Esthl. 1815, 254. PALL., Zoogr. II 
1811, 282. Cuv., R. A. 1817, 536. Borr, Wied. Z. Mag. I ur 1819, 
142. Nirss., Orn. II 1822; 229; Fn. II 1858, 420. TrEirm., Danm. o. 
Isl. Fugl. 1823, 190. Bzruvcn, Isis 1824, 683. JAcKs., Loudon Mag. 
1830, 177. Avup., Syn. 1838, 283. RascH, N. Mag. f. Nat. 1838, 357. 
ANDR., V. A. H. 1841, 211. Navu., V. D. XI, 1842, 774; XIII 1860, 
312. LANDB., Isis 1842, 201. DnbNs Ann. a: Mag. N. HH. 1843, 429. 
LÖV. Vi AH 4845, 451. Larki. Obs a [l 1s40. SNÖ VAR. 
1850, 300. SUFFR.;, Arnsberg 1846, 155. A. Brenm, N-a 1849, 1 H. 62. 
KJIERB., N-a 1850, 3 H. 53; Danm. Fugl. 1852, 368; Z. G. 1871, 19. 
BöcK, Bericht 1851, 8. W.v. WRr., Göt. Handl. 1851, 78. Gap., N-a 1852, 
3 H.4,8. WeEstERL., Göt. Handl. 1855, 71. CAB., J.f.O. 1856, 66. v. PrREEN, 
N-a 1856, 79. J. v. Nu. Öfv. V. A. F. 1857, 44. SEIDENS., J.f.O. 1860, 313- 
Vv. SCHRENCK, Amur 1860, 481. Rappe, S.Ö. Sib. 1863, 23, 373. Hintz,J.f.O. 
1363, 430. LuUNDB., Jägarf. Tidskr. 1864, 99. Corrertrt, Christ. 1864, 206. 
W.-SvamM, Z. G. 1865, 18. BENzZ., Sk. Nat.-forsk. Möt. 1865, 430. Rev. 
& Mag. Z. 1868, pl. 7. WaLur., Ofv. V. A. F. 1866,4. A.Q. SMITH, Ibis 
1868, 456. Mryv., Öfvi VA; Fl 18684288: 1871.4817 vw Dkosrn, JO. 


— 


EJDER. 


1868, 44. Sunpstr., Örebr. (1868) 1869, 124. Sunpev., Öfv. V. A. F. 
1869, 603; Tent. 1872, 148. Korm., Gotl. 1871, 14. Hormor., Handb. 
ERSTA EL070: PABM., inl Fool, II 1878, 372. SEv:, J:f.O: 1874, 410. 
RWAENH a fan Oi dTO DE DÖD, ds Osv Ber T8E0:E0: > MSM ULEL, 
Z. G. 1876, 289... ToB., Orn. C. 1879, 144. MANTELL, Jägarf. Tidskr. 1883, 
200. Jahresb., J.f.O. 1877, 337; 1878, 431; 1880, 404; 1882, 103; 1883, 71. 

Anas latirostra ”SCHWENCK'. KLEIN, Hist. Av. 1750, 132; Vög. 1760, 245. 

Anas latirostra americana KLEIN, Hist. Av. 1750, 134; Vög. 1760, 245. 

Anas virescens KLEIN, Hist. Av. 185. Mars., Danub. V FITTA 

Anas mexicana BrIss., Orn. GM., L. SN. 519. LaATH., Ind. II 1790, 857. LATE., 
B., III 11 1798, 441; IV 11 1812, 514. ViziL., Enc. Måth. Orn. I. 1823, 160. 

Bed-breasted Schoveller LATH., ve a AU EV UA a BR a 

Anas rubens LATH., Syn. III, 511. Guwm., L. S.N. 1780, 0191 LAT, Ind. II 
1790, 857. LarH., B., III 11 1798, 442; IV 1 1810, 514. 

Anas jamaicensis LATH., GM., 1. ce. 519. 

Le Souchet ou Le Rouge Burr., Hist. Nat. Ois. XVII 1787, 212. 

Spatula [1. Spatulea FLEM.] elypeata Borr, Isis 1822, 564. HARTIo: Vi Afr, 
1857, 248. THomes., Irel. III 1851, 71. Wuir., Ibis 1867, 207. BEAV., 
Ibis 1868, 401. ELrw., BucKL., Ibis 1870, 339. Dzress., B. E. XXI 1873. 
ENBLAD OR INGEAT AT DADY 4 Pn Nn 810390, "411. 
MaLrmMm, En. 1877, 348. Corrett, N. Mag. f. Nat. Sep. 1877, 116. 

BRhynchaspis eclypeata ”LEACH', STEPH., Shaw Gen. Z, XII 1824, 115. Err., 
Anat. 1838, 134. Kers., BL., Wirb. Eur, 1840, 85. DE SrELys, Fn. 
Belg. 1842, 143. Gosszr, B. of Jam. 1847, 408. Harrtr., J.f.O. 1854, 
170; V. Afr. 1857, 248. JAÄCK., N-a 1856, 248, 524; 1857, 388. v. HEuvGL., 
INN en LES LO OO, a kd Ler UNDIG: JO LOD AD: TRON IVÄG 
Wetter. II 1857, 99. SOLAT., SALV., Ibis 1859, 281; P. Z..S. 1871, 396. 
DOE Tr (I där Ne OO Ar 20: Hr AIN SROM JO LO04,: DAT > UOLLETT, 

EI Vad DR: ROPS rLO0G, LL KLO ti VR: vd RISTR, IH: 1808: 920. Vv. DRO- 

STEL börkum. T809;)- 24101 -OHBLLG ALIS. TOC BO. INRAUNDG La Cr 000. 
Covzs, Key Amb: 1872, 288; B. of NW. 1874, 570, Taoz, J.£.Q: 
18573, 110. GRUN., THIELE, Örn. OC. 1878, 155. 

FRhynechaspis, Clypeata macrorhynechus etc. Brerm, V. D. 1831, 876. 

Rhynchaspis virescens ”LEACH', SYKES, P. Z. S. 1832, 168. 

Rhynchaspis capensis "SMITH, 5. Afr. Z. Tb. 987 

Spatula capensis Eit., Anat. 1838, 135. 

Platypus clypeata Hintz, J.£.0. 1864, 191. 

jAnas spectabilis SPARRM., Mus. Carls. II n. 39. 5S. säger, att EDWARDS fig., cit. 
av L., ej hör till spectabilis. BECHST. anser den vara 4. clypeata &. 
LaATtH., B., III 11 412.] 


Sundevall Svenska foglarna; forts. af Kinberg, 1881-6. 


AE N 4 


+ AE og J ko FE aa EE ko NN - ve Å AL 
1 BOCA Lä a Of Va pr Le rg ' AV Mårre ONE a SN ENT rasa ar ad SR UT Ja rg N uf 
ENTRE ARE AS SR BET SR et SL NT VS Ty FR VR Lev NE TE MRF SEN Sr SN Fv Ear UR 
SLR Ar Rn FE SR FÄR le I AS SEN oa NT SL BA Tel VR = 0 SLR NER FR Ar Toad [EG 
- rd JT Dis FT FÖ ar frö H Ey ANN, Fr ÅS pri TNE Fo VE RESAN WS : 
-Få Ae RS äs UNG ATV vo LA ÖN Å Pr 


FULIGULA MOLLISSIMA. 


a tt ra sa Ae , jr Faa pr T bål a AV INET UJ RN ni Y A . 
FA En Ra Ia ag mag ÄG Sar es I ER 0 ler 00 FE RT inl gr TE rg SS fe af fä ap En an MN 
nå ' I | - . -. i pt ÅT - Mk MJ 5 | TA f J 4 J Å h d 
Ar a 6: rie MIRAGE 1 TAR råkan Nä EN FANA v Pet Re så. På Nye 4 "Lu AG ag Nä ; - 
FRE AA SE EAP PE IDLE T? AL al NA on tin > Näe GA Lö mn : FHL ” | | el 
gj - ” d ; » åå 4 . a "Mi : Kd [Sp , 4 Fö MET 
= ARR NTE AE IA NYE bä ad REA Na a Er a TEK IEA 
$ At | ' ps 
å ' 4 Cd 
- 
3 


1421 


Skedand Gr. LEWENH,, Jägarf. Tidskr. 1865, 20. G., 1872, 13. A. CARLS, NE 
1816:-77:7-0) MoDG I819,-00, 
-Löffelente v. HEvaL., Reise 1869, 349. 


Slägtet DYKAND, Fuligula Bonar. 
Baktå med bred simflik. 


SUNDEVALL synes slutligen hava förkastat både namnet Fulix och övriga underslägten. 


236. EJDER, Fuligula mollissima (L.). 
00 Fulig.mollissima PI: LX, fig: 1,2, 


Pannvinkel lång, ansigtsranden bildar en spetsig vinkel, 
nående under näsborrarna; näbb framåt smalare. 


1. Hane, gammal, vinterdrägt, midten av november, Bohuslän. 

Pannvinkel spetsig. Iris brun. Huvud ovan svart med violett skift- 
ning, baktill med en framåt riktad spetsig grönhvit vinkel; ögontrakt, ögon- 
locken och övre delen av ögonvrån upptill svarta, nedre delen derav och 
kindtrakt hvita; örontrakt hvitgrön, öronöppningen mycket liten; ansigts- 
randens vinkel når nära trakten midt under näsborrarna; haka hvit. Hals 
upptill hvit, nedtill ljusröd; kräva ljusröd med svarta spetskanter och bräm, 
till en del i utväxt; nacke, översta delen av sidhalsen och halsrygg ljus- 
gröna. Rygg och skulderfjädrar hvita; kors långsåt midten svart, åt sidorna 
hvitt; övre stjerttäckare svarta. Stjert avrundad, brunsvart; stjertpennor 
spetsiga. Bröst, sidor, mage och undre stjerttäckare svarta; slaksida upptill hvit, 
nedtill svart. Vingar spetsiga; tumvinge med 4 fjädrar, 1, 2,3 brunsvarta, 3 
med hvit spole i spetsen, 4 grå med hvit spole och längre, hvit spets, spolar å 1 
och 2 ljusbruna; handpennor: 1 liten, smal, svartbrun; stora 10, violettsvarta, 
spolar gråbruna, spetsar å 8—10 med tilltagande hvitt; armpennor 10, violett- 
svarta, 10:de med hvit spetsfläck. Armbågspennor 8, de flesta > armpen- 
norna, spetsar nedåt böjda, hvita, 1 med utfan utåt svart; överarmpennor 5, 
hvita, mot roten grå, 5 längst; handtäckare svarta, de inre med hvita spetsar, 
de små hvita, grå och svarta; armtäckare svarta, de yttre med hvit spets- 
kant, de mellersta och kanttäckare hvita; undre handtäckare ljusbruna, 
grå med hvita spetsar; kanttäckare hvita och inblandade grå; undre arm- 


223 


1422 EJDER. 


täckare ljust svartgrå med hvita, inåt tilltagande spetsfläckar, de mellersta 
största ljusgrå, de övriga och undre kanttäckare hvita; undre överarmtäc- 
kare hvita. Fötter ljust olivbruna; skenben fjäderklädt till hälleden. ”Tars 
smal, framtill med små sköldar, sidor och tarssula nättecknade; tår: 3—4 
>2>1, simhud gråsvart; klor: 3 bred, >2 >4>1, bruna. 


25 HARG, gammal, vinterdrägt, slutet av november, Island. 

Huvud ovan svart; ögonvrå hvit, upptill ett smalt, svart band. Krä- 
vans fjädrar, alla utvuxna. Stjert svart; stjertpennor 7 par. Tumvinge med 
4 fjädrar: 1—3 violettsvarta, spolar svarta, 4 svartgrå med spole och spets 
svarta; handpennor: 1 liten, smal, svartgrå; stora 10, alla violettsvarta med 
spetsar av samma färg; armpennor 10, svarta med svag violett skiftning, 
inga med hvit spets; armbågspennor 8, utom den 8:de, > armpennorna, men 
med böjda spetsar, hvita, utfanet å 1 utåt svart; armtäckare svarta, den 
yttersta med spetsfläck och den 2:dra med spetskant hvit; undre handtäc- 
kare ljusgrå, de mindre svartgrå med hvita spetsar eller spetstrakter; undre 
armtäckare ljusgrå med svart bräm och gråhvita spetsar, de stora innersta 
med stora hvita spetsfläckar, de mellersta och undre kant-, arm- och över- 
armtäckare hvita. 


3. Hane, gammal, 29 maj, Vermdö, Stockholms skärgård. 

Hals, rygg och skulderfjädrar hvita utan inblandade svarta. 

4. Hane, gammal, 10 juni, Mörkö. 

Hals, rygg och skulderfjädrar hvita med inblandade sparsamma svarta 
fjädrar. 

d. Hane, gammal, i ruggning till sommardrägt, 4 juli, Bohuslän. 

Huvud ovan svartbrunt med inströdda få hvita och hvita svartspetsade 
fjädrar; ögonbåge grå med få svarta fjädrar; ögonvrå svartbrun med en stor 
hvit fläck över munvinkeln och inblandade svarta fjädrar, osymmetrisk, in- 
tager här på ena sidan nästan hela ögonvrån; haka mörkbrun... Hals mörk- 
brun med sparsamma hvita fjädrar; kräva gulhvit, upptill med övervägande 
mörkbruna fjädrar och svarta tvärband; nacke svartbrun, vid sidorna ett 
långsgående hvitt band. Rygg och skulderfjädrar hvita, en del av de främre 
av de förra och av de inre skulderfjädrarna brunsvarta; kors och övre 
stjerttäckare svarta. Stjert mörkbrun med nötta bleka spetsar och kanter. 
Bröst, sidor, mage och undre stjerttäckare brunsvarta; slaksida hvit och 
brunsvart. Handpennor 2>1>3, svartbruna ut- och bakåt blekare; arm- 
pennor: de inre svarta, svagt violetta, de yttre med mörkgrått blekt bräm; 
armbågspennor: 1 i utfan violettsvart, infan brunsvart, spets hvit, de övriga 
nötta, hvita; handtäckare mörkbruna; armtäckare blandade svarta och brun- 
grå, de mellersta och kanttäckare hvita. 


FULIGULA MOLLISSIMA. 


6. Hane, gammal, ”sommardrägt', 4 september, Bohuslän. 

Liknar föregående. Huvud ovan mörkt olivbrunt med få svarta fläckar ; 
ögonbåge hvit med bruna och svarta fläckar; ögonvrå närmast ansigtsranden 
brungrå, för övrigt brunsvart, närmare randen med hvita fläckar; huvudets 
sidor mörkbruna; haka gråbrun, 1 midten hvit. Framhals i midten brungrå, 
nedtill brunsvart; sidhals och halsrygg svartbruna; kräva rödhvit, uppåt hvit, 
bräm brunsvarta. Rygg hvit, främst med svart bräm; skulderfjädrar (hvita) 
gråhvita med gråsvarta spetsar; kors framtill hvitt, baktill i midten svart; 
övre stjerttäckare svarta. Stjert brunsvart. Bröst, sidor, mage och undre stjert- 
täckare svarta; slaksida framtill av sidornas fjädrar svart, baktill hvit med 
svartgrå spetsar. Handpennor brunsvarta; armpennor violettsvarta; armtäc- 
kare svarta med små hvita spetsfläckar, de mellersta och kanttäckare hvita. 

7. Hane, 6 september, Bohuslän. 

Huvudets sidor hvita, sparsamma inblandade svarta fjädrar; ibland nac- 
kens och halsryggens ljusgröna fjädrar talrikare svarta fjädrar. Kräva ljus- 
röd med svarta bräm; skulderfjädrar hvita med ibland de mindre inblan- 
dade gråsvarta fjädrar. 

8. Hane, gammal, ”sommardrägt', 17 september, W. v. WRIGHT. 

Liknar n:r 6. Huvud ovan framtill gråbrunt; hjessa mörkt vio- 
lettblå med inblandade grå fjädrar, långs midten gråbrun; ögonbåge Svag, 
brungrå och hvit med utskjutande violettblå fjädrar; ögonvrå mörkbrun, 
framtill hvit; huvudets sidor mörkbruna med få inströdda hvita fjädrar. 
Kräva hvit med brungrå och svartbruna tvärband. Rygg och skulderfjädrar 
blandade hvita och brunsvarta. Stjert mörkbrun. Bröst, sidor, mage och 
undre stjerttäckare brunsvarta; slaksida med blandade hvita, mörkbrunfläc- 
kiga och brunsvarta fjädrar. 

9. Hane, gammal, övergångsdrägt, oktober 1875, Kalmar. 

Näbb grågrön, nageln ljusare gröngrå, oval; näbbås från pannan jemnt 
sluttande, framom näsborrarna nedtryckt. Käkkant nedåt svagt bågböjd, 
bakom nageln något utskuren, lameller glesa, låga, nå ej nedom näbbkanten. 
Pannvinkel lång, spetsig; näbbhuden på båda sidor långt uppdragen. Näs- 
borrar halvovala, näslock sluttande med rät kant. Ögon små, iris brun. 
Huvud ovan i midten med ett bakåt bredare grönhvitt band, åt sidorna 
gråbruna med utskjutande nya blåsvarta fjädrar; ögontrakt och tinning blå- 
svarta av utvuxna, i bottnen hvita, och utväxande fjädrar; undre ögonlock 
och ögonvrå med inblandade hvita och gråbruna fjädrar; ansigte framtill 
gråbrunt, baktill hvitt; ansigtsrand sträcker sig med en spetsig vinkel under 
midten av näsborrarna; haka gråbrun, åt sidorna baktill hvit. Hals gråbrun, 
nedtill med utvuxna och utväxande ljusröda fjädrar och blandade ljusröda 
med svart spetsbräm; kräva ljusröd, somliga fjädrar med svarta spetskanter 


EJDER. FULIGULA MOLLISSIMA. 1423 


eller spetsbräm; nacke och översta delen av halsryggen grönhvita med in- 
blandade svartbruna fjädrar, halsryggen för övrigt. svartbrun med nya hvita 
fjädrar. Rygg hvit; skulderfjädrar hvita och få brunsvarta; kors i midten 
svart, åt sidorna hvitt; övre stjerttäckare svarta. Stjert svart med någon 
dragning åt grått, avrundad; stjertpennor 8 par, spolen å 8:de gråhvit. 
Bröst, sidor, mage och undre stjerttäckare svarta; slaksida upptill hvit, ned- 
till svart. Vingar spetsiga, breda; tumvinge med 4 fjädrar svartbruna, 3:e 
med liten hvit spetsfläck, den 4:de gråbrun med hvit spole; handpennor: 
1 liten, smal; stora 10: gredelinsvarta, 9 och 10 med liten hvit spetsfläck; 
armpennor 10, violettsvarta, 10:de med hvit spetsfläck. Armbågspennor 38, 
spetsiga, 4:de längst, de yttre > armpennorna, hvita med svartgrå, nedböjda 
spetsar, å 1 utfan åt roten svart, infan vid spets och åt rot svartgrått; över- 
armpennor 5, hvita, 1 midten något grå; handtäckare brunsvarta, de små 
brunsvarta, de mellersta grå med hvita spetsar, de innersta hvita; arm- 
täckare svarta, de yttre med hvita spetsar, de mellersta hvita; kanttäc- 
kare hvita med dragning åt rödt; armbågstäckare hvita, somliga med 
grå spetskanter; undre handtäckare grå, de innersta med hvita spetsar, de 
mindre gråhvitspetsade eller hvita; undre armtäckare grå, de yttersta med 
hvita spetsar, de mellersta hvita; undre kanttäckare hvita, i sjelva kanten 
grå; undre överarmtäckare hvita, de inre längst och med grå spolar. Föt- 
ter ljust olivbruna; vadtäckare svarta med hvita spetskanter; skenben fjäder- 
klädt till närheten av hälen; tår: 3=4>2>1, 1 med bred simflik, nående 
klospetsen; klor gråsvarta, något krökta, 3 bred >4=2>1. 


10. Hane, gammal, oktober 1875, Kalmar. 

Pannan framtill mera grå; ögontrakten mera grå och hvit; ansigte 
brungrått, baktill med inströdda hvita fjädrar; haka brungrå. Handtäckare: 
de innersta med hvita spetsfläckar; armbågstäckare hvita, få med svart spets- 
kant, andra med utfanet vid roten svartgrått. 


11. Hona, 27 maj, Stockholms skärgård. 

Huvud ovan med svarta spol- och bruna brämtrakter, huvudet för övrigt 
rostgrått med svarta spoltrakter. Hals upptill rostgrå med svartbruna spol- 
trakter, nedtill svartbrun med rostgrå tvärband och hvita spetskanter; kräva 
likaså, men med hvita bräm. Rygg brunsvart med smala hvita spetskanter 
och rostgrå spetsbräm; skulderfjädrar brunsvarta med hvita och bruna, bakåt 
bredare spetsbräm och tvärfläckar, de längsta mörkbruna, spetsiga, med rost- 
hvitt spetsbräm, kors och övre stjerttäckare med svarta, rostbruna, vid nötning 
hvita tvärband. Stjert gråbrun med bleka brunhvita kanter och spetsar. 
Bröst främst rostgrått med svartbruna tvärband, baktill violettgråbrunt med 
något mörkare tvärband; sidor rostgrå med svartbruna breda tvärband och 


hvita eller rostgrå bräm; mage lika med bröstet, men med tydligare tvär- 
band och rostgrått bräm; undre stjerttäckare med rostgrå och svartbruna 
tvärband; slaksida lika med sidorna. Tumvinge mörkbrun med hvita kanter; 
handpennor mörkbruna med bleka spetskanter; armpennor mörkbruna med 
hvitgrå utkanter och hvitgrått spetsbräm; armbågspennor utböjda, mörk- 
bruna med bleka rosthvita ut- och spetsbräm; överarmpennor mörkbruna 
med bruna spetsbräm; handtäckare mörkbruna med hvita spetskanter; arm- 
täckare mörkbruna med hvita spetsbräm, de mellersta och kanttäckare bruna 
med breda svarta tvärband och rostgrå bräm. 

12. Hona, 10 augusti 1875, Marstrand. 

Näbb mörkgrönt, näbbnagel grön, näbbås nedtryckt framom näsbor- 
rarna. Överkäkens kant nedåt svagt bågböjd, vid näbbnageln utskuren, 
underkäkens mera rät. Pannvinkel lång, spetsig. Ögon små. Huvud ovan 
svartbrunt med små gula fläckar; ögonvrå hvitgul med bruna spolband; an- 
sigtsrand å sidan bildar en spetsig vinkel, når trakten under midten av näs- 
borrarna; haka brungul, svartfläckig. Framhals ovan gråbrun, nedtill gråhvit 
med bruna breda tvärband; kräva gulbrun med svartbruna breda tvärband; 
nacke och halsrygg svartbruna, grå- och hvitfläckiga. Rygg svartbrun med grå- 
brunt spetsbräm; skulderfjädrar svartbruna med ljusbrunt spetsbräm och band 
långs kanterna, dessa stadda i tydlig brämfällning; kors svart med röd- 
brunt spetsbräm och baktill även med tvärband av samma färg; övre stjert- 
täckare: de främre svarta med rödbruna spetskanter och tvärband, de bakre 
bruna med brunhvita nötta och urblekta spetsar. Stjert avrundad; stjertpennor 
d par, nötta och blekta, isynnerhet i utfan, som är smutsigt hvitt. Bröst 
brunt; sidor bruna med hvita och brungula tvärband, spetsbrämet fäldt utom 
spolen och vid dess spets; mage brun, baktill, liksom undre stjerttäckare och 
slaksida, brun med rödbruna tvärband. Vingar spetsiga, korta och breda, bruna 
och svartbruna med rödbruna bräm, utom å handpennor och handtäckare; 
tumvinge med 4 fjädrar; handpennor: 1 liten, < 1:sta handtäckaren, smal, brun; 
stora 10: bruna med blekta kanter och spetsar, utom hos 1 och å de in- 
nersta, undertill ljust brungrå med infan vid spolen glänsande; armpennor 
12, bruna med ljusbrunt, nött och blekt bredt bräm; armbågspennor 3, sma- 
lare, kortare, 1 spetsen nötta; handtäckare bruna, enfärgade, de små med 
bräm; armtäckare, 5—9 med hvita spetsar; undre hand- och armtäckare 
samt de närmaste mellersta ljust brungrå; undre kanttäckare bruna med 
ljust brungrå spetsbräm, de övriga mellersta ljusbruna med hvita spetsar; 
undre överarmtäckare hvita med svaga små bruna fläckar. Fötter olivfärgade; 
vadtäckare korta, av sidornas färg; skenben fjäderklädt nära till hälleden. 
Tars i midten hoptryckt, nedtill bredare och framtill med 2 rader sköldar; tår 
3>4>2>1, simhud gråsvart med nästan räta kanter, 1 når nästan klospetsen, 


+ 


; i 


1424 EJDER. FULIGULA MOLLISSIMA. 


bred, förenad med inre fliken å 2:dra tån; klor 3>2>4>1, 3 mycket bred 
med vid inkant. 

13. Hona, 10 aug., Marstrand. 

Liknar den föregående. Skulderfjädrar med gulhvita brämfläckar. 

14. Hona, vinterdrägt, midten av november 1875, Island. 

Panna brun med svarta spoltrakter; hjessa mörkare genom stora spol- 
trakter; huvudets sidor bruna med svarta spolstreck; haka gråbrun. Rygg 
och kors svarta; skulderfjädrar svarta med gulbruna spetsar. Stjert svart- 
brun. Bröst svartbrunt, framtill liksom sidor, mage och slaksida brunfläckigt. 
Handpennor 10, svarta; armpennor 11, svarta med gråbruna spetskanter; 
armbågspennor 5, spetsiga, något utåt böjda, 1 till 3 > armpennorna, svarta 
med gulbruna spetsar; överarmpennor 6, svarta, 3:dje längst; alla övre täc- 
kare svarta med gulbruna spetsar; undre hand- och armtäckare ljusgrå, de 
mellersta största ljusgrå med hvita spetsar; de övriga undre kanttäckarna 
ljust brungrå; undre överarmtäckare långa, hvita, den längsta med liten 
svartgrå spetsfläck. Fötter efter saltning svarta; tarssula med mycket små 
sköldar; tår 4>3>2>1; klor svarta, 3>2>4>1. 

15. Hona, november, Island. 

Liknar den föregående. Rygg, kors och slaksida svarta med bruna 
tvärband. Undre armtäckare hvita med brungrå spoltrakter. 

16—20. Dundrägt, 16 juni 1875, Gotland. 

Näbb svart, näbbnageln rödbrun; underkäken brun. Panna gråbrun; 
hjessa svartbrun; omkring ögat ljusbrun; haka hvitgrå. Framhals hvitgrå, 
halsrygg, rygg och andra övre delar mörkbruna. Bröst hvitgrått; sidor med 
ett hvitt streck under vingen; mage, undre stjertdun och undergump hvitgrå; 
slaksida med en hvit fläck vid sidan om stjerten. Armpennornas spetsar 
hvita; handens yttre kant hvit. Fötter svarta. 

21. Dundrägt, hane, 13 juli, Bohuslän. 

Nagel i torrt tillstånd brun. Iris "gråbrun. Huvud ovan svartbrunt; 
ögonbåge brungrå; huvudets sidor svartbruna; ansigtsrand sträcker sig dun- 
klädd fram under midten av näsborrarna; haka hvitgrå, närmast käken hvit. 
Hals grå; kräva grå; nacke svartbrun; halsrygg gråbrun. Kropp ovan mörk- 
brun, baktill svartbrun, utan fläckar. Stjert svartbrun. Bröst oråhvitt; sidor 
mörkt brungrå; mage grå; undre stjertdun och slaksida mörkbruna. 

22. Dundrägt, något äldre, J. WAHLBERG. 

Liknar den förra. Näbb svart, nagel svart, vid spetsen orått. Ansigts- 
randen når nära midten av näsborrarna. Huvudets mörka delar och krop- 
pen ovan blekare, mörkt gråbruna. 

23. Unge, 17 juli, Gotland. 


Näbb mörkgrönt, nagel med något ljusare färg. Näsborrar ovala, något 


sneda. Huvud ovan svartbrunt; ögonbåge från näbbroten åt nacken ljusare 
med dragning åt gulbrunt; ögonvrå och huvudets sidor bruna; haka och 
hals svartbruna; framhals och kräva nedtill med svarta och bruna tvärband, 
bruna spetsar, tvärbanden vid spetsarna korta; nacke svartbrun. Rygg svart- 
brun, dunklädd; skulderfjädrar svarta med bruna fläckar i kanten mot spet- 
sen; kors lika med rygg, baktill svart med bruna tvärspetsar liksom övre 
stjerttäckarna. Stjert avrundad, utväxande; stjertpennor 7 par, svarta, spet- 
siga, starkt utåt i längd avtagande. Bröst och mage svarta med fina bruna 
spetskanter; sidor svarta med breda bruna spetsar och band; undre stjert- 
täckare och slaksida svarta med bruna spetsar och tvärband. 'Tumvinge 
med 4 fjädrar: svarta utväxande spetsar, 4 med brun dunspets; handpen- 
nor: stora 10, svarta, korta spetsar utväxande; armpennor 11, svarta, 
korta, de inre med svartgrått dun, något mera utvuxna än de yttre; arm- 
bågspennor 6, svarta, spetsar bruna; överarmpennor 5, svarta spetsar ut- 
växande; handtäckare lika med handpennorna; armtäckare: utväxande spetsar 
och de mellersta svartbrunt dun; kanttäckare överallt grått dun; undre hand-, 
arm- och kanttäckare grått dun; undre överarmtäckare: 8 hvita spetsar ut- 
växande. Vadtäckare lika med sidorna. Fötter svartgröna; tår 3>4>2>1, 
simhud vid tårna svartgrön, för övrigt svart; klor 3>4>2=>1. 

24. Unge, 11 augusti 1876, Stockholms skärgård. 

Näbb med nagel blågråsvart. Huvud ovan svart med åt sidorna star- 
kare rostgrå brämtrakter; huvudets sidor mörkgrå; ansigtsrand når under 
midten av näsborrarna; haka grå Hals upptill svartgrå, nedtill likasom 
krävan med svarta och rostbruna smala tvärband; nacke och halsrygg svart- 
grå, den senare nedtill dunklädd. Rygg med gråsvart dun, i spetsarna 
bleka, kors med brunsvart, i spetsarna rosthvita dun; skulderfjädrar utväx- 
ande, svarta med bruna bräm; övre stjerttäckare svarta med bruna bräm. 
Stjert avrundad, urnupen; stjertpennor 7 par, gråsvarta. Bröst gråsvart med 
svaga rostbruna spetsbräm, de senare å sidorna breda; mage, undre stjert- 
täckare och slaksida svarta med rostbruna bräm. Vingar dunklädda, grå- 
svarta och grå pennor, arm- och handtäckare utväxande; tumvinge med 4 
svarta fjädrar; handpennor svarta; armpennor svarta med rostgrått bräm och 
vidhängande spetsdun; armbågspennor svarta med brunt bräm och svart 
spetsdun; överarmpennor små, svarta med Svagt rostgrått bräm; handtäckare 
svarta, de små grått dun; armtäckare och de mellersta svarta med brunt 
bräm; kanttäckare gråsvart dun; undre täckare ej utvuxna, dun grått; undre 
överarmtäckare hvita, de inre med svarta spoltrakter. Fötter mörkt blygrå. 
Simhinnor i midten svarta, vid sidorna blekare; klor mörkbruna. 

25. Årsunge, hane, 18 augusti, Bohuslän. 

Liknar honan; alla fjädrar utvuxna. Huvud ovan långs midten svart 


EJDER. 


med rostgrå fjäderbräm; ögonbåge bred, hvit med svarta spoltrakter; fram- 
hals mörkgrå, nedtill med svarta tvärband och rostgrått spetsbräm; sidhals 
grå, upptill svartfläckig; halsrygg svartbrun. Rygg svart med rostbrunt 
spetsbräm; skulderfjädrar brunsvarta med hvita och rostbruna bräm, kors 
brunsvart, baktill med rostbruna spetskanter; övre stjerttäckare svarta med 
rostbruna bräm och tvärband, de längre med hvita bräm. Stjert mörkt 
gråbrun med bleka kanter och svaga, breda, mörkare tvärband. Bröst mörkt 
gråbrunt med hvitt spetshbräm; sidor mörkt gråbruna med svarta tvärband 
samt rostgrått och hvitt bräm; mage likaså, men med svagare rostgrått 
bräm; undre stjerttäckare och slaksida med svarta och rostgrå tvärband. 
Handpennor 2>1>3, brunsvarta; armpennor svarta; armbågspennor svarta 
med rostgrått bräm; handtäckare brunsvarta; alla armtäckare svartbruna med 
rostgrått bräm. 

20. Årsunge, hona, 20 augusti, Bohuslän. 

Liknar årsungen av hane, men saknar de hvita spetsbrämen å övre 
stjerttäckarna; bröst mörkbrunt med mörkare tvärband, men utan brunt spets- 
bräm. Vingar brunsvarta med hvita och bruna bräm, vid handleden mörk- 
brunt dun, likasom å midten av ryggen och å bröstet. 

217. Unge, äldre, hane, 20 augusti. | 

Näbb svart, liksom näbbnageln, främre delen svartgrå, kanten brungrå. 
Huvud gråbrunt; hjessa långs midten svartbrun; ögonbåge brungrå med 
hvita spetsar; ansigtsrand når under bakre kanten av näsborrarna. Hals 
gråbrun; kräva gråbrun med hvita dunspetsar. Rygg mörkbrun med bleka 
spetsar; skulderfjädrar utväxande, svarta, med bruna brämfläckar och spets- 
bräm; kors och övre stjertdun likaså, men med sparsamma bleka spetsar; 
stjertpennor utväxande, brunsvarta. Bröst och mage med mörkgrått dun och 
utskjutande gråsvarta fjädrar samt hvita tvärfläckar; sidor med större ut- 
växande fjädrar, brunsvarta med bruna tvärband; undre stjerttäckare utskju- 
tande, svarta med bruna tvärband och kvarsittande mörkbrunt dun; slaksida 
mörkbrun. Vingar med mörkbrunt och brungrått dun. 

28. Hane, ung, december 1875, Ystad, N. BRUZELIUS. 

Näbb svartgrönt, vid roten vattradt av talrika fåror, gående å näsåsen 
framåt. Huvud ovan brunt med svarta tvärband; ögonvrå gulbrun med 
svarta fläckar; huvudets sidor svarta med bruna svaga fläckar; haka gråsvart. 
Hals upptill svart, nedåt hvit med svart bräm; sidhals nedtill svart med bruna 
tvärband; kräva med fina hvita, svarta och bruna tvärband och inblandade 
nya svarta fjädrar; halsrygg nedtill brunsvart med svagt brunt spetsbräm. 
Rygg svart med bruna spetskanter; skulderfjädrar dels svarta och svartbruna 
med brunt bräm, dels gråhvita med svarta spetsar; kors brunsvart, åt si- 
dorna med bruna tvärband; övre stjerttäckare svarta, de mindre med spets- 


FULIGULA MOLLISSIMA. 


1425 


bräm och sparsamma tvärband bruna; stjertpennor här 7 par, 1 ej fullvuxen 
< 2, en av de yttre ej fäld, gråbrun, de övriga svarta. Bröst med fina 
hvita, svarta och gulbruna tvärband och få inblandade nya svarta fjädrar; 
sidor svarta, inåt med vattrade fjädrar; mage med blandade brunt- och svart- 
vattrade och svarta fjädrar; undre stjerttäckare svarta, få med brun vattring; 
slaksida med dels bruna svartbandade, dels hvita svartspetsade fjädrar. Vin- 
gar svartbruna; tumvinge med 4 fjädrar; handpennor 10; armpennor 6—38 
med en liten hvit spetsfläck i utfanet; armbågspennor svartbruna med yt- 
tersta spetsarna hvita; armtäckare med bruna spetskanter, de mellersta och 
kanttäckare med dragning åt grått, mot spetsen svarta, spetsbräm bruna; un- 
dre hand- och armtäckare grå, med undantag av brämet, glänsande, de mel- 
lersta brungrå med hvitt bräm, nästan täckta av hvita, de mindre brungrå 
med hvitt bräm; undre kanttäckare gråbruna, de minsta med svarta små 
fläckar, de större till en del med spetsar eller stora fläckar hvita; undre 
överarmtäckare hvita, likasom deras spolar. Fötter olivbruna; vadtäckare 
svarta, några brunfläckiga. 'Tars något hoptryckt med små sköldar; framtill 
något bredare; baktåns klo starkt krökt. 

29. Hane, 7 andra året', 18 maj, Stockholms skärgård. Riksm. 

Huvud ovan gråbrunt, baktill med svarta tvärband; ögonvrå upptill 
med svart band, nedtill brunsvart och hvit; huvudets sidor brunsvarta och 
hvita; haka hvit med grå och brunsvarta fläckar. Hals upptill brunsvart, 
hvitfläckig, nedtill hvit och mörkbrun med hvita tvärband; halsband hvitt 
bredt, osymmetriskt, nedtill med svarta spetskanter. Rygg svartbrun med 
gråhvita spetskanter; skulderfjädrar svartbruna med gråhvita kanter samt 
hvita med svartbruna spetsar; kors och de främre övre stjerttäckarna brun- 
svarta med gråhvita svaga kanter, de bakersta svarta. Stjertpennor mörkt grå- 
bruna med bleka hvitgrå kanter. Bröst mörkbrunt, framtill med rostgrått 
smalt spetsbräm; sidor dels svarta, dels mörkbruna med svarta spetsar och 
rosthvita bräm; mage mörkbrun med rostgrått bräm; undre stjerttäckare med 
brunsvarta och rostgrå tvärband; slaksida mörkbrun med svartbruna tvär- 
band och hvitt spetsbräm. Handpennor svartbruna; armpennor svartbruna 
med svag violett skiftning; armbågspennor mörkbruna med gråhvita spets- 
kanter; handtäckare mörkbruna; armtäckare likaså, men med rosthvita kan- 
ter, de mellersta och kanttäckare gråbruna med hvitgrått bräm. 

30. "Ung hona, 2 andra året, Biksm. Lokal och tid okända. 

Liknar en gammal hona. Rygg och skulderfjädrar med smalare hvita 
kanter och breda rostgrå bräm; kors svartbrunt med rostbruna spetskanter. 
Stjert brunhvit, nött. Armtäckare mörkt gråbruna med smala, gråhvita bräm. 

31. Hane, tredje årets sommardrägt', 15 juli, Bohuslän, W. v. WRIGHT. 

Liknar föreg., n:r 29, men har mindre hvitt samt vingar och stjert nötta. 


id N Si NET Fr gt MLA TEE ng MN TE Mag Je RTR Sig ARR a RENEE ERE LIES I fa NR IN 7 fm vd BRT vå, ONT RNE SR AR ESR IG Os 
N - £ Se ENL q RON ad Ki 4 5 Ara NG ; GEERS KEN SARAS ÅG ae (0 a NAR VR 
1426 EJDER. FULIGULA MOLLISSIMA. ; ; 
AAA NE ERA RENEE POR ANGE RSA Fare ER rear SAR IE ÄRR na AE g/ESSISENEN 
å s I 
5 | 1 3 2 AL FF P1 TTI3P 1) 140 1159 116p: Klitpal ls Pet p.r20 Pl v2l 23 2504 281 
(Eg On fs DUET eV RS RE ns rd seas pan eta sv Vs Sea 0 FR ADR En VBA lo Nog e 640 | 570) 668 6051-6001" 515: | 525 1198 1 120071 -20851-206 71 BÖTA AS 545| — | 617 | 
FEET ORT EE 0 FO rela rg RDR Eg SLET SINE SRA EEE HIN SAR se EAS är es LÄGE 2 SA AR TR se lg EEE UR fr AN ER —| 94 | 124 
Näbb, längd till pannan vid sidan av vinkeln ............soso086srssor00 59 56 61 76 175 59 FANS DA ER EE 23 22,5 |" 23 24 52 55 74,5 
» » IN LEON REDIG VT EIGERT TR e a nocit of ar Vr RA Ge PN kl Rs AVES ERNST NG — 39 — 59 ST 36,5 39 18 20 20 20 19:57 21 42 30 55 
» » PER 6 a Ia gr OR 45 SN RR UR ER be VR AES ENT 6 EAS Sr Ve SL AL kön OR A To T3 69 69 69 66 63 oe os Fre SR 24 52 51 66 
Dp HETTAR SPELSOR LIL DAS OTALIGA kpsa sta gin Frö sde bered NAR 30 34 28 21 26 | 30 26 — 2 AE ES Fr 12 18 20 21 
10: BERGA VIEN RO UNROR CV ELR CL SDEN yrke adl nrklasnd mör € VARE SSR pi rå BIS Je VA VANAN ge 28 NR — 34 34 — oo — — — Jo ar så 30 — FRA 
» » ITV få NEG RHS 2 5 Dr FAR ALP EN ET HSE EA SR GEA RR SR DRA. (RRD — 27 35 24 20 20 25,5] — SG on pr = 11 22 20 27 
» BAN SA I NED DIKE feb DERE opA Ova ma ra bh 4 Ad PAA Vä debg ar ak AR Åse gon LA AE ot Ecked. 0, kl 19 20 17 15 15 20 19 — en FF ia Se = 1,5 14 12 16 
FÖREN BORIS RULE RE (Rs DN ee MI VR SIR a RSA ke KR ER, FEV dk ri BRN AS RTR Kv SR NRA Spa 20 2 25 26 26 Pr — är Fre a — 10 27 21 24 
Nälbets: bredd. vid nägborrAtlä..si.seosisidieierseae Miirkarinisikår ks 23 Sö nngg EE (ET RE 20] — | — SN FR ES SUS 8 | k 10.028 
FEET REG EG RAFAEL RR er USM AU SAT APA NRA ENSE SN 140 Fr na Fr SO AA RES Se 7 dT 16 
» (EE BPR RAL VD) ASA SNMP RT) BF yra KN NNES & RENLRGIR frn | SA RR a 1977 184 TBS ROS IAS LES RE SR BUSA MODE | 
BENNO GER SNR TRONS NEAR Non NR a ee VARAR AVANT RSA Rd Ia ORLEANS — |10X2|14X2 14X3]14X4)] 8BX2838) 8X2,3 — eg Sr AEA a — |110X83110X2,5|] — 
URL AS (RRN EE EE SRINSEE SGLTR GG Bo värgiorn CA SN, ai Sass AAA IRANS NA IR FS RAR BAN RSA KT REAR 270 270 283 | 280 2066 247 241 dö 30 33 25 ST Sr 127 TARAS 
IN [EEG BRN ab SEN ke Bears. sGl ale Sönd pi AN hips BA Ri på der AR eo SEN RA r ASEA oc Di BiA ARR Y RIKS SKER NGA 1020 9250 | 1060 1054: 10001 1010 840 960 | 135 140 135 | 140 | 140 SME Ng SL STR 
BRT SR ERROR I oreda Sr sterng Re VR DAR BI ble b SURA aan ia ble Pr dt nja Dot HERE Vr TR 114 116 115 | 118 115 113 104 — -— — — — ad ON — 114 
FREINER BL BRN SEI dd 45 ata GR ep 0 bakar FAP AGA RA (NS TEEN ASIA PANERING NE NTNAN AS 102 105 110 | 100 100 20 36 21 | 27 30 30 27 — | ae 41 20 
BETETIS POLE tra OIN NIO SPeLSAELA. osacded ord vånsvigsrenke vän er pr FRRERr SARS 173 45 60 50 45 40 45 AS Or Se 2 | = re SR = — 
» bakom NNE SR SR ve HLR a SAN NS RSS ESR RK FUN RAR RES FT Tr | == — — | — -— | ov — | — — SEE — SA 67 
IE RASA fa Alers f  EAA S RN mp Beg NR LATE BIN EA? FE DA BEA ERE SER NGN fd JV AR SSR SD AA 54 50 54 52 521 04 49 22 23 23 FA ENG 25,5 Hö 47 dl 
Dre EL FOSIE RA LDBO SRK Au ago ln dart psR MADEN diagr en Led AL SR | FM | & SS | or se 202 | 28 | 18 | 21 | 21 | 21 | 20 | | PR 2 | Arne 
BL [120 UISOEL YAN AD sb rs be Ve S KASK REN t DUR RANGE NMS S EA Varb VERHN Svar 82 76 82 FEM Kor 78 69 | 25 25 20-23 25 30 74 PS 
MN 1a | b C d e ET IR SIA Spa VR då | b 4 5 | 6 Ta | b BEN 10 
ATsSebe LANE Avpskiotoieisgner 78,7 | 73,8 73,1 12,6 12,5 68 78 75 12,9 2190 31.8 75,3 30,9 75,1 13,4 74,8 | — 87,7 75,9 
» (ERA SA NR ER yt 52,4 48,7 49,2 50,7 49,7 45,8 53,;8 50 47,2 45 51,4 52 49.6 50,8 50,8 46,7 | 52,2 dö 
Be SER DRUR ro rr sn ve 26,3 24,6 23,9 21,9 22.8 22,2 24,2 25 25,7 26,9 30,4 23,8 31,3 | 24.8 20.4 CT LES fe 22,9 | 
» reducerade längd 1,5 1,5 Så 1,43 SEN 1,48i 1,45] 1,5 1,54 1,6 1,59 1,45 1,63 1,48 1,44 1,6 1,68 1,43] 
» rektangel Gloss 3124 | 3570 | 3597 3681 3603 Sll4 4196 | 3150 3441 3236 4205 3016 4013 3815 3120 3493 | 4578 4023 


Ägg. Danmark: 73—83 X49— 55; polartrakter: 63—81xX42—48, COLLIN; Gotland, 21 
tyder derpå, att alla tillhöra samma art. 
Huvud ovan brunsvart; ögonbåge svag, mörk, gråbrun med små hvita fjä- 
drar med brunsvarta spetsar; ögonvrå och huvudets sidor brunsvarta med 
svag dragning åt violett; haka och hals mörkt gråbruna; sidhals hvit; kräva 
med svarta och mörkbruna tvärband och inblandade hvita fjädrar utan så- 
dana. Rygg brunsvart, bakåt med inblandade hvita fjädrar; skulderfjädrar 
brunsvarta och få hvita; kors och övre stjerttäckare brunsvarta. Stjert ur- 
blekt, brunhvit, vid roten mörkbrun; stjertpennor nötta. Bröst, sidor, undre 
stjerttäckare och slaksida brunsvarta. Handpennor mörkt gråbruna, spetsar 
och utkanter nötta, brungrå; armpennor likaså; armbågspennor hvita, mot 
spetsarna gråbruna, nötta; armtäckare mörkbruna, spetsar och utkanter nötta, 
brungrå, de mellersta hvita; kanttäckare mörkt gråbruna med grå bräm. 


st.: 72—74X48—52, HOLTZ; Novaja Semlja: 82X52; Grönland: 76 X 47, BALDAMUS, — Detta hän- 


Ågg. Vanligtvis ljust grågröna. 
1. 1878, Island, JÖNSSON; a, b, d, e grågröna; c, f brungrå, f abnormt 
litet, något vittradt. 
10 juni, 1864, Åland. 
Juni 1864, Åland, ErIiKsson. Nästan elliptiska, grågröna. 
19 juni 1861. Norrtelje skärgård. 
26 juni 1864. Norrtelje skärgård. 
Juli 1870, Spetsbergen, 78—79" n. br., BARTELSEN. 
mörkt gråblått. 
7, 8. Juni 1868, Spetsbergen, ISAKSON. 
grågrönt med något mörkare små fläckar. 
9, 10. 1875, Novaja Semlja, NORDENSKIÖLD. 9 oregelbundet spolfor- 
migt, grått, med grå och å spetsen stora rödbruna fläckar. 10 ovat, gröngrått. 


SMAK RE OR 


Ovat, smalt, 


7 grått (kull?); 8 spetsigt, 


EJDER. FULIGULA MOLLISSIMA. 1427 


Grönlands Ejder är liten, SCORESBY, 1820, talrik, SABINE, 1826. 


Ett & dun gälde 1 £, Lesiir, 1832. Häckar i 8. Grönland, men 


är talrik först mellan 63—064" n. br., antalet större vid 65!/2—69", 
vid 72—73" även talrik. Häckar på flacka öar. Drar dagligen 
om aftonen in i vikarna och om morgonen ut på havet; under 
sept. och okt. S.-ut, i apr.—maj åt N. Samlar sig vid flyttningen 
i 100,000-tal, såsom i Godthaab-distriktet; flyger då i stora, 
täta flockar, så att 13—21 st. stundom kunna fällas i ett skott. 
Han kan dyka till 25 famnars djup och stanna 6 minuter under 
vattenytan, HorBeri. Är vid Fredrikshaab och Godhayvn talrik, 
WaALEER, 1860. Erhållen i övergångsdrägt d. ?$ 1839, hane i 
nära full drägt d. 3 1847, ScHLEGELr, 1866. 

På Island häckar han isynnerhet på skären på Nord-, Syd- 


och Vestlandet, dock även vid flodmynningar på något avstånd 


från havet. De flesta häckade på Fabers tid, omkring år 1820, 
på Vidö, till stor fördel för egaren. Kastas stundom vid stark 
storm i land; i början av maj börjar Ejdern göra en liten för- 
djupning i marken och lägga ägg; ungarna äro utkläckta i medlet 
av juni. Bo sällan vid sött vatten och då endast nära havet: 
d. 5 träffades hanar 3—4 mil till sjös, KrörrEr, 1857. 

Omtalas från Färöarna av Worm, 1651, och DEBEs, 1673. Den 
vistas här hela året, om vintern i stor mängd uti lugna fjordar och 
sund, hvarifrån den i apr. börjar draga i mindre flockar till häck- 
platserna, enl. H. O. MÖLLER, som autager, att många komma dit från 
Grönland och Island och kvarstanna. Tar Småsej, WIintER, 1876. 

De första sjömän, som kommo till Spetsbergen, funno der en 
otalig mängd foglar och ägg. Foglarna voro alldeles icke skygga, 
men senare blevo de så skygga, att man knappt kunde komma 
dem inom skotthåll; köttet ansågs godt, kokt eller stekt. Erhölls 
i Sidhafen d. VY, Martens, 1675. Även i senare tid omtalas hon 


såsom talrik. ScoresBy anmärker, att Spetsbergens Ejder är 
mindre, hvilket man även under senare tid trott sig finna och 
ansett den för en egen art eller varietet. Den Ejder, som om 
vintern finnes vid Holstein, skall likna Spetsbergens till formen 
av näbbet, men vara större. Häckar på holmar och skär mest 
vid V. och S. kusterna. Vid Shool point, 80” 10' n. lat. sågos 
d. E7E flockar om 100-tals hanar. Ungar sågos först d. 3. Floc- 
kar av hanar, dragande söderut, sågos vid Norway-ön, 80” n. br., 
d. 7. Honor med små ungar syntes då ännu vid stränderna. 
De kläcka sällan på fasta landet eller öar, som om sommaren 
besökas av Räv, enl. MALMGREN, 1863. Han häckar mest på låga 
öar och år 1858 så talrikt på Dunöarna vid Horn-sund, att man 
måste gå försigtigt för att ej trampa på äggen, NORDENSKIÖLD, 
1880. Han är ännu talrik, fastän i avtagande. 

I Varangerfjorden från midten av sept. till midten av maj 
talrik; drager derefter till de små öarna vid Vardö för att häcka. 
Ägg funnos på en ö i fjorden i början av juni; boet mellan ste- 
nar och små videbuskar är förfärdigadt av strån, blad och mossa 
med bädd av dun. Der den ej är skyddad, lyfter den för men- 
niskor och roffoglar från äggen, hvilka hon dervid, troligtvis i för- 
skräckelsen, nedsmutsar med tunnflytande, stinkande träck, ScHRA- 
DER, 1853. Häckar ej i mängd i Ostfinmarken, men till och med 
2 mil från havet vid sött vatten; hade nykläckta ungar d. + 
1859, SoMMERFELT, 1861. Vid Arnö, 70" n. br., talrik, W. v. WRrRiGcHT, 
1832. På Lofoten och Vesteraalen draga de i nov. till de yt- 
tersta skären eller till havs; få stanna vid sina vanliga uppehålls- 
ställen om vintern; kommer flockvis åter åt land i febr. och i apr. 
till häckplatserna; lägger ägg i slutet av apr. och början av maj; 
ungar börja utkläckas i midten av juni, hvarefter hanarna draga 
bort, återkomma efter ruggningen i sept. Visar sig i febr. vid 


RA rå. a TORA TA SU LJ NETA NA ” "7. AV CM — TERS Nea SV 
- ; VOSS 
a 


 EJDER. 


1428 


der man endast tager de yttersta äggen, BARTH, 1869. 
På vissa ställen fortplanta de sig i tusental. Den största Ejder- 
kolonien i Norge finnes på Stora Tamsö, om !'2» kvadratmil, der 
230—290 kilogr., 12—16 Voger dun årligen insamlas. ”Talrik vid 
Munkholm, träffad 1817 i Bindalsfjorden, Boir, 1822. På Bodö 
allmän, skyddas, häckar även vid sött vatten 1 mil från kusten, 
GonpmManN, 1857. Överallt på norska kusten talrik, men fredas en- 
dast i de norra trakterna, der hon finnes i otrolig mängd, RAsScH, 
1838. 

Kommer till Kristiania stundom i maj; 
häckade förr i fjorden, men skjutes här, så snart någon visar sig. 
På holmar och skär omkring Hitteren, Fröjen och Froöarna myc- 
de första ungarna sågos d. $; unga hanar talrika i 
ofta upp i sött vatten för att söka sig föda, 
men häckar ej der i denna trakt. På Hvalöarna mycket allmän, 
Corzertt, 1866-71. En med ofullständig melanism omtalas av BrRönN- 
NICH, 1764. 

I Norrbottens och Vesterbottens län sparsam, 
kas ej derå, enl. Landstingets yttrande, och D:r LiInDBLAD, 1876, 


AEgver, 


om hösten sällsynt; 


ket allmän; 
början av juli; går 


någon jagt id- 


som även framställer andra Landstings yttranden i saken. På 
Kallsjön sköts hösten 1880 en hona, fere syntes i hennes 
sällskap, OLsson, 1882. Kallas i Helsingland Åd, Ada, Wi- 
STRÖM, 1874. något ställe i Skandinavien, osagdt hvilket, 
erhållen i övergångsdrägt d. & 1849, ScHrLEGELr, 1866. På Vermdö 
En 80- 
årig man berättade, att i hans ungdom kunde på en enda holme 


Från 
talrik, kommer i maj; lägger 4—5 ägg under enbuskar. 


20 honor häcka och voro ej rädda för menniskor, nu har scenen 
till rättmätig sorg förändrats, säger ÖDMNANN, 1792. Förekommer 
vid Sandhamn talrikt. 


jan av apr. 


Under tidiga vårar hitkommer han i bör- 


Kullar om 5—7 ägg äro funna redan d. 7; men oftast 


”-z. st re PR Fa OR Ne 
FO STA ER 
(Ed balla TV 

i SÅ eV p 


ad 


i ft TNA 
-+ 


vv y 
- MPS i Xx NES ra 


SA rk Df SE AE & Fo ö RISE SV ont de SFS DEER FR Sn NR FANS ; EL TRE Fä ; 


-— hå k v Ch SÖK -— 
- | ' JA - , . 


FULIGULA MOLLISSIMA. 


träffas de i början eller första hälvten av maj. Även i slutet av 
sistnämnda månad kan man finna oruvade kullar. 
aug. syntes FEjdern i mindre flockar sträcka sydvestvart. 


gamla, ensamma foglar kretsa åt alla väderstreck. 


År 1883 d. 27 kl. 10 f. m. syntes vid Sandhamn en mindre flock vid 
jemn SO. bris; d. 3! kl. 6 f. m. 2 små flockar vid jemn SO. bris; d. 3! kl. 
5 e m. en större flock, frisk SO. bris; d. 1 kl. 5 f. m. en mindre fock, 
jemn NO. bris; d. 3 kl. 7 f. m. flere större flockar, frisk SV. bris; vid jemn 
SO. bris syntes d. $ kl. 5 f. m. 2 smärre flockar, d. £ kl. 6 f. m. 3 fl., d. 
FE NG cr ga s > BR LES a USER a! Po Ord 23 VR d Re a ARE) FINA HS a KÄVL OR BN ol 1 0 1 0 AS 1 a UR A 
6 £ m. dl, d 2 kl. 47 m. 20, kl. dö fom 41, under stiltje dd: kl. £f m. 6 4. 
och kl: 5 fi r8-TL, vid jemna SOFs de kl. 4 fm fy vid jen SV. 
bris d. !? kl. 4 f. m. 9 större fl. och kl. 5 f. m. 5 smärre fl., vid jemn N. 
bris cd: "7 klo Got om 4 större fl kök mb eko Den 2 
funnos bon med 2 Höstdraget 1883: d. 3 tidigt på aftonen sågs en 
större flock draga från NO. till SV., vid svag bris åt NO.; kl. 6 e. m. en 
dylik; d. 19 kl. 5 f. m. 1 flock dragande i samma riktning vid frisk bris åt 
ONO.; kl. 8 f. m. en mindre flock, samma riktning och vind; d. 17 kl. 4,30 
f. m. en större flock från NO. till SV., vinden frisk, åt SV.; samma dag 
sågos honor ligga kvar bland skären; kl. 4,45 e. m. flögo 2 små flockar från 


NO. till SV., enl. meddel. av O. EKBOHRN. 


I början av 
Flere 


ägg. 


Komma till Södermanlands skärgård i slutet av apr., stryka 
då omkring flocktals vid stränderna. - Komma till häckplatserna 
i början av maj, då de para sig. Gammal hane kallas Gud- 
unge, hona Åda, ung hane Helsinge, ung hona Skröja eller 
Kröja; de kunna i större mängd skjutas för vettar, och små vettar, 
liknande små ungar, förfärdigas av furubark; skjutas på drag, de 
flyga då oftast lågt, Exström, 1828. I Nyköpings skärgård i stor 
mängd d. =" efter vinterns stränghet och tiden för isens försvin- 
nande; många par stanna för att häcka, uppsöka sina gamla bon d. 3; 
ungarna äro utkläckta vanligtvis omkring midsommar, och modern 
tager dem med sig till de yttre skären. Under honans liggtid, 
då hanarna dragit från boplatsen, kommer förra årets ungfogel 


och stannar under maj och juni, då den kan jagas. Förbud före- 


SY För TEEN 

| ble a 
SE SL SC a 
CR ar 


- 24 N AS ic 
ÄN ty LEN - 
vB Vv. AJ "Å < vu väl pr 2 AV ; - 4 - så år 
S qv Vv 3 s gra "Blafs d hb a 
: Er i - 2 r krv cd 4 r Mi 2 , Ne - 1 | 5 2 | / MN ' z 
SR TRE kr Sr Oe ARA > EJDER. 


fr 4 


id 
f JF SR 


slås att skjuta gamla honor d. 3+—Y4 SE Möt att EE ägg. Fjol- 
årets ungfogel och de gamla hanarna efter fortplantningen kunna 
utan skada skjutas, då honans enketid endast räcker några tim- 
mar, LUNDQUIST. Unge i dundrägt erhållen d. $' 1860 vid Hartsö, 
SOHLEGEL, 1866. På en holme bredvid nämnda ö häckade 1870 
3 par ej långt från Måsar, Hornerzen, 1881. I Nerike i en 
liten sjö slogo 3 st. ned 1836 eller 1837, LunpBora, 1846; d. ' 
1868 kommo till Hjelmaren 9 st., av hvilka en fäldes, de övriga 
stannade till d. 3, Gr. LzwenHAurr, 1868. En gång iakttagen i Ska- 
gern, Örebro län, SUNDSTRÖM, 1869. 
häckar hon temligen allmänt. Ett par häckade 1850 på en av 
de innersta holmarna i Bråviken, men boet blev förstördt. 
någon gång in i sjön Glan, 


I Norrköpings skärgård 


Flyger 

så att en der blivit skjuten, enl. 

meddel. av LunpBore. Flyttningen börjar med april månad, då 

nägra skjutas, men fogeln vårdas i allmänhet väl. 

blivit utkläckta, samlas dunet, LUNDBoRre, 1864. 

i Linköping utbjöds d. 
På Furilen vid Gotland insamlas dun. 


Sedan ungarna 
Vid G—ts kyrka 
& 1868 Ejder för 1,50 paret, LEWENHAUPT. 
På Fårön sköts fo- 
geln, Linné. 'Häckar på Gotland i icke ringa antal, särdeles på 
östra sidan av landet, och skulle, om den vårdades, kunna bliva 
av betydlig fördel. Men den allmänna seden att skjuta fogeln 
hvar den överkommes och ännu mer den förödande äggplockningen, 
hvilken bedrives med en beklagansvärd grymhet och lättsinnighet 
nästan överallt, skall snart göra denna herrliga fogel till en av 
Gotlands sällsyntheter', Anorér, 1841. På Skeneholmen häcka de 
under enbuskar, men endast 5 par; antalet minskas av böndernas 
från Gotland åverkan, Hornrz, 1868. På Sandön, EISEN, STUX- 
BERG, 1868. Häckar på Klippöarnas stränder, på Lilla och Stora 
Karlsön och Asund vid Ö. Gotland; bor på kala klippor eller på 
en gräsmatta med kort gräs, med eller utan fördjupningar i mar- 


» Svenska foglarna; forts. af Kinberg, 1881-6, 


Sundevall 


eller söndertrampas av betande Får. 


FULIGULA MOLLISSIMA. ER NEG JAP Sr NER ALA kV - SA ENG For EN 1420 


ken; nära stranden med dela av tång, på högre AE av 


mossa, bädd av egna dun; boets vidd 300 m. inuti 160, höjd 
100, inuti 60. Häckar vid slutet av maj; d. & och 3 funnos både 
färska och ruvade ägg. Äggen tagas av folk, Korpar och Kråkor, 
Utom under häcktiden är 
han mycket skygg, Horrtz, 1866. Häckar isynnerhet talrikt på 
Gotlands NÖ. kust; kallas på Karlsöarna Ad, Konmovin, 1871. 
Från Fårösund skrevs till ”Gotl. Alleh.: ”För någon tid sedan 
var synlig en notis om Ejder på Karlsöarna, hvars bon angåvos 
uppgå till omkring 100. Med anledning härav företogo sig några 
personer, som särskildt egnat denna fogel sitt skydd, att på Skene- 
holmen räkna dessa bon, och skedde detta, ehuru ej fullständigt; 
260 bon räknades, och var detta antal med säkerhet ej mera än 
hälvten av dem, som finnas.” Antalet, efter att förut hava min- 
skats, har ökats under senare tid, der fogeln såsom på Karlsö skyd- 
das. Allmogen plundrar äggen, som begagnas även om de äro 


ruvade, ”då ungen smakar som fläskbitar'. Visar sig sällan om 
vintern, enl. meddel. av STENSTRÖM. 

Talrik på ön Jungfrun, WESTERLUND, 1855. 
kade han icke 1867, MEvzs, 1868. 

I "Tjusts härad, N. Kalmar län, hade Ejdern spridt sig och 
häckade på en holme, der den förut ej fans, ungarna voro d. 8 
utkläckta, och boet hade dunet kvar, LEWENHAUPT, 1868. Den H 
1847 på flyttning i Örs socken, 2 mil N. om Vexiö; kort före 
skymningen kom en temligen högt flygande flock, av hvilken 4 
honor fäldes; en flock hade vistats !/2 mil nordligare på Helga sjö, 
der 2 hanar fäldes, Görtur, 1874. 

Häckar i Bleking, GAvAxuEr, 1852. Erhållen, enl. meddel. 
av CO. G. Räiäir, och d. 7? 1868 i vinterdrägt, enl. meddel. av Ev- 


I Bleking, V—R R—z, 1876. Ejdern går till största 


På Öland häc- 


RENIUS. 
224 


: 1430 EJDER. 


delen utanför Blekings S. kust från Utklippan till Bornholmshålet 
eller Hamrarna, drar förbi Blekings skärgård från de första da- 
garna av apr. till början av juni; men det egentliga draget sker 
emellan d. =; d. f är draget av häckande foglar slut, och de 
senare kommande talrika skarorna utgöras av årsgamla ungar, 
kallade Plussare, ibland hvilka få Blankare, gamla hanar, 
synas. Skjutas på drag ofta från ankrad båt, under det fogeln 
kommer från SV. och drar mot NO. ute på öppna havet; endast 
få komma inom de yttersta skären. Folket lever av fiske och 
skytte å denna och andra foglar, dock skjutes icke en Ejder av 
många tusen, Man föreslog derför fri skjutning 
å Ejder under dragfogelstiden, PAnNTzERHJELM, 1876. ; 


som fara förbi. 


I Bohuslän talrik under hela året; håller sig om vintern vid 
de yttersta skären, drar 1 mars åt de inre fjordarna, häckar oftast 
på de större holmarna och ofta högt upp och långt från vatten; 
vid mycket sträng vinter, då isen lägger sig långt utanför skären, 
draga de bort, Exström. Erhållen 1837 d. VF och + på Väder- 
öarna och på Koster d. "7" av B. Fr. Fries och W. v. WRIGHT, 
enl. en samtidig förteckning. Kailas i trakten av Strömstad, der 
allmän hela året, Ärfogel, hanen Ärbult, honan Ära, 
1876. I Bohuslän fans förr en kull åtminstone vid 
Jagten fick till år 1879 vid vestra kusten börja 


den är 
CEDERSTRÖM, 
hvartannat skär. 
d. 7 och fortgå till midten av mars, hvarigenom en mängd små 
ungar förstördes, men nu plundras äggen av pojkar, BortHÉN. 
FEjdern var teml. talrik år 1883, men skjutes under olaga tid av 


söndagsjägare och såsom sommarnöje. 


Ifrån Varberg skrevs, att honorna, sedan deras ägg rövats, 
drogo sig N-.-ut, till vikarna vid ES 4 mil N. om Varberg, 


hvarefter de flesta försvunnit d. £; hanar i sommardrägt erhöllos 


"JL le 
SE ag Nj - Fe > (0 
+ ” SÅ 
fi 
vi UV 
Ta. 
ä 
i 


JAVA SET 
SN NM ö 


a a LA ET FE, Lang RR fa) AA NV NE sul Sp Fet TER fa 
SIG ER RSS SN RR > 


på 4 
4-4 hb I 
ås fa I 


FULIGULA MOLLISSIMA. 


i midten av juli. Ägg tagas allmänt i trakten av eb A. CARLS- 
soN, 1866. 

I NÖ. Skåne vår och höst, häckar ej, Na 1849: 
sparsam, GADAMER, 1852. Erhölls vid Råå stundom i fisknät om 
vintern och torgfördes i ringa antal till Lund. Erhållen vid Sege 
d:r 851 vid Malmo dö T804) do rt kot0R Vid LATIOV d:r 
1877, Annetorp d. 5 1880, vid Trelleborg d. ? 1853, och vid Fal- 
sterbo stötte en d. 7? 1868 mot fyren och nedföll död, enl. med- 
del. av EURENIUS. Skjöra hvarje vinter vid Ystad och Trelle- 
borg. Häckade 1868 i en planterad skog å Skanörs ljung, der 
den fredats, Mzevzes, 1868; erhållen d. 17 1880; förekommer här 
om sommaren; för många år sedan hade en hona blivit dödad 
vid boet, der skal kvarlågo. År 1819 sågs der en flock om 12 
å 15 hanar, som flögo över ljungen från Fotevik till Hälviken. 
Ägg hava erhållits från Skanörs och Falsterbo ljung samt från 
Kläppen, enl meddel. av N. BRUZELIUS. 

Häckar å Kristiansö och Bornholm, BrRönNnNnicH, 1764; här och 
der på Seeland och Fyen, Boizr, 1819. 
en hane vid roten av en stor bok; han lät taga sig med händerna, 


Vid Friisenborg träffades 
var utan skada och vid godt hull; då han fick se vatten, blev 
han åter livlig, FiscHEr, 1873. Häckar på flere öar, skyddas på 
somliga; om vintern talrik på djupt vatten, dyker efter musslor 
på 30 famnars djup, KIERBÖLLING, 1854. Går i regeln ej. syd- 

Fångad i fisknät i 
I Holstein om vintern; den 


ligare än till Jutlands och Slesvigs kuster. 
1860: COLLINS IST: 
liknar Spetsbergens Ejder till formen av näbbet, men är större. Vid 
Flensburg 1878 stundom om vintern, Jahresb., 1880. Omkring 100 
par häcka på Listerdynerna, der 30—40,000 ägg av andra arter 
årligen insamlas, men inga Ejderägg, om ej för utkläckning av 
ungar till zoologiska trädgården i Hamburg, MöBius, 1870. Den? 


Isefjorden d. 


EJDER. 
1819 ruvade ännu en del, andra hade utkläckta ungar, som led- 
sagades av mödrarna, då fäderna redan begivit sig till havs; det 
var en plikt om 5—25 kr. pr st. för deras dödande, NAUMANN. 
Häckar på Sylt, neml. på sanddynerna vid N. spetsen, der nära 100 
par årligen häcka, hvilka skyddas väl. Fogelns nästan uteslutande 
föda var Mytilus edulis, Boir, 1819. Om vintern talrik på djupt 
vatten, KJZERBÖLLING, 1850. Här iakttogos 30—40, mest hanar; 
häckar bland ljung på hedåsen, honan trycker bårdt äggen. Vid 
besök kom man henne 3 steg nära, innan hon flög 100 steg, men 
hon sprang genast åter till boet; d. V sågos 2 ungar utan modren 
1 en sötvattenshåla; en Larus argentatus slog efter dem, men de 
döko undan, MöBivs, 1871. 
kring 100 par. Mycket allmän på Sylt, ägg insamlas, DURNFORD, 
1874. I Slesvig och Holstein 1876 från okt.-—mars talrik. På 
Sylt d. & funnos ägg, Jahresb., 1877. Fredas här, Conuin, 1876. 
På Sylt 1877 häckade omkring 50 par; dessutom sågos d. & flere 


På Hesselö häckade i juni 1861 om- 


större eller mindre flockar på den närbelägna kusten, derav 16 
hanar funnos bland 100 st. Vid Flensburg 1877 på flyttning, 
Jahresb. På norra delen av Sylt har antalet ökats. 
syntes på Hörnum och Amrum, E. v. Homerer, 1880. På Sylt 


Få par 


synes kolonien sedan ett par år hava ökats, Jahresb, 1880. 
Talrik vid Helgoland d. Y; några eng. mil norr om ön sågos 12 
hanar i linie flygande åt ön, Corpraux, 1875. 

På Finlands kuster vanlig utom vid N. delen av Botniska 
viken och den Ö. delen av Finska viken. Har ej träffats inne 
i landet, ParmÉn. I övergångsdrägt erhållen d. & 1846, ScHLE- 
GEL, 1866. Gapp säger, att sjöfogeln utdödas i skärgården rätt 
oförsigtigt, men ännu funnes dock derav välsignade skaror. Odor 
är skärbonden mera mån om att skjuta än att låta bygga bo. 
Gapps tal härom synes hava haft tillbörlig verkan och föran- 


FULIGULA MOLLISSIMA. 


1431 


ledt Kongl. förordningen d. 7 1762, som förbjuder borttagande av 
sjöfogelägg. I juni 1858 träffades i S. skärgården på flere ställen 
hanar och honor uppe på land; de rörde sig snabbt högt uppe 
bland klipporna. I trakten av Hangö talrikast, PaArmés. Erhållen 
utanför Helsingfors, Wricut, BRANDT, 1880. Häckar i Åbo skär- 
gård, Gapp, 1769. På Åland häckar hon talrikt, R. S., 1874. 
Hanen är fridlyst d. $—+6, honan d. $--"7, PALmÉn, 1873. I Riga- 
bugten övervintrar han stundom, MEYER. 

Långsåt ishavets kuster lever han över allt, der klippiga 
och steniga stränder finnas; skall vara talrik vid Jenissejs och 
Lenas mynningar; sällsyntare vid Kamtschatka. Kommer till 
Ishavet och Hvita havet på våren och bortflyttar sent på hösten. 
Går aldrig uppåt floderna, Parras, 1810. — Torgförd i S:t Peters- 
burg, Brandt, 1880, men saknas i Petersburgs guvernement, E. 
BöucHNER, 1885. 
tern vid Arkangel, SEzrBonm, 1882. 
öde klippor, Parras; ej sällsynt, Barr, 1838. 
långs kusten, men ej i stora flockar, Gitrrett, 1870. På alla 


Häckar på en ö nära Onega; tillfällig om vin- 
I mängd på Novaja Semljas 
Syntes allmän 


N. Semljas klippöar, dock ej i sådan mängd som på Spetsbergen. 
Honorna ruvade d. 3, gamla hanar syntes ej då, HEvaLrin, 1872. 
I Sibirien på alla klippor vid Ishavets kust, österut till Kam- 
tschatka sällsyntare; de komma dit på drivis från Amerika, DREsS- 
SER. Träffades på Dicksons ö d. 3 under Vegas resa, NORDEN- 
sKIÖLD, 1880. Få FEjdrar träffades på Kap Tscheljuskin d. 2-2 
1878, Aftonbl. it 1878. På Kamtschatka, STELLER. 

I Tyskland sällsynt. Drar undan för isen, NAUMANN. På tyska 
Östersjökusten tillfällig; d. + 1829 vid Poel, v. Przrn, 1859. Er- 
hållen vid Danzig, torgförd d. 3, BöcKk, 1851; och, enligt brev till 
E. v. HomEYER, sällsynt liksom unga foglar vid Danzig om vin- 
tern, BöcK, 1853. I Neuvorpommern 1877 regelbunden om vin- 


LJ än SE SÅ ww IS tröv bb SS Sa AG AR JE TLA a nt. TS fr kt Vv Jr LJESE FIA ww I 
IV JR Aa mv AM NA a CT ' NE FL VS ja | o- ” Pn AA oh Fe Kra kr a MENS få dn vw VA re 
R - RTB RATE Bar RN [5 AS por Ae SV FVT: at LA LLP FEN TG 4 vä | - 
Nag = LES rf er på AV SÅ TRA 0 Ad 2 FA SV da ND förnle RE, SIE (MS ra än ERS MUD SA he a FN RAVE RI 
so ba JAG Fr LS NACKA i ska å N kärr k 
i " j B d ss, ö ic . VT JA h Fy 


LE One 
4 ' avd [4 ' Kl 
r t u 
LÅ a r [4 KU AKS Te h LJ 
vi p - vw 1 b MR 


I Hannover 


Å Mind Pra 
LEN . Ni dr ME 
- lär 4 a / 0 
FR ann KY HT 


1432 


ESR EJDER. 


tern, Jahresb., 1878. He träffats här flere gånger Fd kosten 
ävensom inne i landet; 1855 vid Stettin på Oder, HoLLAND, 
1859—71. Erhållen vid Ratzeburg, E. v. Homeyrer, 1880. På 
Hiddensö d. 232; en erhölls levande med ännu köttiga musslor 
i magen; kölden hade gjort den matt, Quistorr, 1858; d. is 1852 
flere st. mycket skygga, H. ScHinLinG, 1853. Vid Grasberg er- 
hållen 1871 under frost och djup snö, 1878 irrgäst, Jahresb. 
I Ö. Preussen, 1856. 
SCHALOW, 1876. 'Träffad nära Eberswalde, ALTUM, SCHALOW, 1881. 
erhållen d. + 1858, R. BrAasius, 1862. 
landet sällsynt, BorsMmAnn, 1852. Få i ungdrägt på Ems d. & 
1861, Artvux, 1863; 2 gånger erhållen, 
BoreGrREVveE, 1869. 
bayerska jernvägen, ÖBERLÄNDER, 1881. 
seldorff i okt. 1850, v. Bönier, 1851. 
1790; d. i? 
1871 en ung hane i första året, 


RATHKE, En gång erhållen vid Berlin, 


I Miinster- 


samt en gång på Rhen, 
Erhållen i trakten av Leipzig, vid sachsisk- 
En hane erhölls i Diis- 
I Oberhessen sköts en år 
1804 en hona vid —5 och SO. vind; i början av nov. 
R. MEYER, 1872. Unga foglar 
komma högst sällan till Niederhessen, SEzEKORN, 1864. Träffad 
en gång i trakten av Halle a. Su E. Rev, 1874; en gång i Wet- 
terau, neml. d. it 1804, Jiczr, 1858; 2 st., en hona och en unge, 
erhållna vid Aschaffenburg d. 19 1858, A.v. HomEyrEr, 1859. På 
Main vid Lauingen och vid Höchstadt, på Donau d. i 1860 och 
d. ir 1861. Under hösten 1834 erhölls i Mittelfranken en gam- 
mal hane, JicKer, 1872. Erhölls i jan. 1799, i dec. 1813 och 
år 1818 i Schweiz, MEisSNER, SCHINZ, 1815. 

Vid Hennersdorf nära Görlitz erhållen några år före 1876, 
Jahresb. Erhållen i Böhmen en gång d. HH 1867, A. FRITSOH, 
1872. I Tyrolen erhöllos en gång 2 unga foglar i dec., ALTHAM- 


MER, 1857. I Österrike erhölls en ung hona d. 1, v. TscHusi, 1881. 


Regelbunden 1878 på flyttning på Oldenburgs kust; 1881 en 


FULIGULA MOLLISSIMA. 


NER ST 


ung hane fäld d. ä; vid Hömbarg 1878 I lkerslbanden på ft 
ning, Jahresb. Stundom vid Elbe under vintern, HORNSCHUOH, 


SCHILLIN G, 1823. I Jahdebugten erhållen i början av juni, Bore- 


GREVE. ; 
I Ostfriesland under stränga vintrar, men anses Se 
erhållen på Borkum, v. DrostzE; på Hollands kust d. tt 1863 
och d. 1& 1833, ScHLEeEL, 1866. 

På Shetland, Drosizr, 1831; erhållen d.3 
i dundrägt d. 7? 1861. På Skotlands öar, NAUMANN. 
öarna I övergångsdrägt i apr. 1859, ScHLEGEL, 1866. Få 
på Hebriderna, ELweEs, 1869. På S:t Kilda. På Bass 
A. G. MorE, 1865. Har numera försvunnit derifrån, CUNNINGHAM, 


1861 och en unge 
På Orken- 
häcka 
rock, 


1866. På Kilda ej mycket allmän; häckar på Doon, der den hade 


bo d. F, OC. Dixon, 1885. Häckar på Farn islands mm. fl. öar, 
JARDINE. På Irland mycket sällsynt, THomrPson. Tillfällig vid 
Englands S. kust; torgföres stundom under vintern till London, 
YARRELL, JARDINE. 

På Belgiens kust sällsynt och tillfällig under vintern, en 
ungfogel träffad, DE SELYs, 1842. | 

Visar sig någon gång under hösten i Frankrike; erhållen vid 
i 1831, DELAND, GERBE. Unga foglar till- 
fälligtvis ensamma Så 1 små flockar vid stark köld i Savoyen, 
Bury ilödd: 

Unga foglar erhållna vid Pisa och i okt. 1856 vid Savona, 
GI6LIoLI, 1881. 

Erhållen i S. Dalmatien, enl. Fincaer, 1857. Skall hava er- 
hållits vid Trou, nära Spalato, d. 3 1859, Gi1anioni, 1881. 

Amerikas Ejder synes vara något skild från Europas. Häc- 
kar i stort antal vid Port-Faulke; sällsynt efter passerandet av 
Cap Fraser; ej träffad N. om Cap Union. Erkållen vid Thank- 


I Storbritannien mellan 55—59 , DRESSER. 


Boulogne-sur-mer d. 


d MT YA TEA EPN mg 
k er b 1 

gg ' KS VE RR Se Å 

" "a NL ESNA SER at 

+ id N : 4 JK Fa + 4 rä Ad dd '& + 
EN REST TR SAST 
” ” 
AA SR 4 / Ch Se «fp ( es 
RNA RR NP SN Taras En LR AE 
Sr NR AE en LT ake i 
AE JT ' rd Vd Y - a hå 
a s v 2 (I Fen si a 
a A 2 JIN SMA -” så 8 
Va | is j ATG stf 
JUN 4 d BlieN la Må PI JE 3 4 4 t Å 
tb av KAN . a hn 
- F 


- God-harbour, 81 SSM DE, 1 juli 1876, Frirpen, 1877. I Wel- 
lington canals d. $—$ 1852, Corwicr. I Hudson bay, BLAKISTON, 
1863. I Nordamerika häckar han så långt norrut som man har 
hunnit framtränga; i Maine, Fundy-bay, Labrador, Newfoundland; 
från Nova Scotia till Massachusetts allmän om vintern; vid New- 
York sällsynt. Häckar vid S:t Lawrenceviken, Bryant, 1863; 
träffad vid Sloop harbour, få mil från Little Mecattina, Cassin, 
1861. Häckar endast vid öppet salt vatten, KAnzE, v. MÖLLER, 1856. 

Ejdern är en mycket sällskaplig fogel, som lever tillsammans 
både med andra av samma art och med olika fogelarter. Under 
hela året utom under fortplantningstiden driva de omkring i stora 
skaror. Han sover om dagen, men är i rörelse om natten. 

Lätet har man sökt uttrycka på flere sätt, såsom 'a ho ho', 
hos hanen ”'a0ad', hos honan ”ock ock ock”. Ungens är hvisslande 
eller pipande, såsom 'a o. Hanens läte om våren liknar Tam- 
duvans kuttrande och höres på rätt långt håll, enl. BArRTH. 

Då han står, bär han bröstet något högre än bakre delen av 
kroppen. Gången är besvärad, men han springer snabbt, till och 
med i bergen. Flygten är tung och vingslagen långsamma. Han 
simmar och dyker i de starkaste bränningar och uppehåller sig 
mest i havsvatten. Om morgnarna flyga de till mynningarna av 
fjordarna och återvända om aftnarna till det inre av dem och 
följa vid sin flygt mest strändernas krökningar, FaBER. Under 
vintern tager han å Island sin tillflykt i vikarna. Hos oss, då 
alla vikar tillfrysa, drar han till öppet vatten. Dyker till 48 fots 
djup, stundom stannar han 2—3 min. under vattenytan, enl. Hor- 
BOLL, hvars uppgift, att Ejdern aldrig mister sin flygförmåga, be- 
strides av W. v. WricHt. — Emellertid, om HorBoerrns uppgift 
skulle bekräfta sig, att Grönlands Ejder har olika ruggning mot 


vår, vore detta en vigtig omständighet. — Vid Färöarna söker 


> EJDER. FULIGULA MOLLISSIMA. 


han sin föda, mollusker, fiskaffall m. m., vid stranden, även på ett 


djup av 5—6 famnar, isynnerhet å blindskär, och ligger derför 
gerna i bränningarna, och med stor skicklighet undgår han att 


bliva kastad på land av de höga vågorna, genom hvilka han 


dyker. HSimmande under vattnet brukar ban ej vingarna, enl. 
H. CO. Mörrer. Från Norge säges, att han dyker 10—12 famnar, 
PONTOPPIDAN, 1754, och att, då de dyka, begagnas vingarna tills 
de nå bottnen, der de rota i dyn efter mollusker, hvarvid de 
ställa sig nästan lodrätt och hålla vingarna stilla; under uppstig- 
ningen sluta de vingarna intill kroppen, CorrEett och enl. meddel. 
av Norpbvi. Hanarna samla sig vid Norge i flockar om flere 
tusen. ExzstRÖMS yttrande, att de gamla hanarna efter fortplant- 
ningen flytta åt N., beror möjligtvis derpå, att den plats Ejder- 
hanen på Mörkö först söker, ligger norr om denna ö. LINDBLAD 
har även uttalat sitt tvivel om en deras flyttning åt N. vid rugg- 
ningstiden. BSenare har en sakkunnig 'gammal skärkarl upp- 
lyst, att fogeln före ruggningen uppsöker i Östersjön bankar om 
högst 6 famnars djup, och säger, att fogeln är den första landkän- 
ning man får: ju närmare land, desto större flockar träffar man 
utanför ryska Östersjökusten och än i nordliga än i sydliga delen 
derav; ju senare på sommaren, desto sydligare, såsom i sept. 1863, 
2—3 mil utanför Danzigergat, ofta under kurländska kusten. Dy- 
ker sällan på djupt vatten, helst på 2—4 famnar. Hans föda 
utgöres här av Mytilus, krustaceer, sällan av fisk, såsom Lipa- 
ris barbatus. — Mytius finnes mest på stränder, men även på 
djupt vatten i Östersjön till åtminstone 20 famnar, der även fins 
Fucus vesiculosus, växande på sten, om ock ej talrik. — Sällan 1—3 
mil från land, Estlands, Livlands och Kurlands kuster, vid öarna, 
såsom Ösel, Dagö m. fl., något närmare land; även Ö. om Got- 


land, men ej så talrik. De, som häcka vid Sveriges vestkust, 


TÅR 


Bla TS AR 


' k 
i 
bj 


1434 
träffas mellan danska öarna, fr. jan. till sept. mellan Anhalt och 
Leessö i otaliga flockar. Deras föda vid Island utgöres av små- 
fisk, rom, krustaceer, mollusker, såsom Nerita, Buccinum lapillus, 
B. undulatum, Mytilus edulis, Venus, hvilka de taga från havsbott- 
nen och svälja hela tillika med grus och söndermala i sin kraftiga 
muskelmage. På Grönland arter av slägtena Tellina, Modiola, 
Margarita, Buccenum och Defrancia, Krabbor och Sjöborrar, fisk- 
rom, mera sällan amfipoder och fisk. Vid Danmark musslor, fisk, 
havsväxter, TEILMANN, 1823. KJIERBÖLLING, 1850, såg henne i 
Lilla Belt dyka på 30 famnars djup och komma upp med en 
mussla i näbbet. I Stockholms skärgård huvudsakligen musslor, 
ÖDMANN, 1792. NAUMANN nämner ibland annat isynnerhet My- 
tulus edulis, Venus, Cardium, Nerita, Buccinum undulatum m. £., 
krustacéer, såsom Krabhor m. fl., hvarjehanda mindre havsdjur, 
småfisk och fiskavskräde. 

I slutet av mars och början av apr. uppsöker Ejdern på Is- 
land parvis häckplatserna. De bygga på slät mark mellan stenar 
vid en tuva eller ett stånd av Angelica officinalis. Häckar alltid 
vid eller nära salt vatten. Honorna återkomma, om de ej blivit 
störda, till sina förra häckplatser. Om vårarna hålla sig båda 
könen tillsamman vid stränderna och klippor i fjordarna, och par- 
ningen sker, EKstrRöm. I en K. Vet. Akad:s skrivelse d. 1 1866, 
enl. Jägarf. Tidskr. 1866, 222, synes man hava antagit, att un- 
garna året näst efter det, då de blivit utkläckta, återkomma till 
samma trakt och året derefter sjelva fortplanta sig. Under 
parningstiden äro hanarna svartsjuka och råka ofta i strid med 
hvarandra; endrägten återställes så snart honan lagt ägg. Par- 
ning sker i mars, och man får dervid icke se någon hane 
utan med full drägt. 
förbi skärgården. 


De unga hanarna komma senare till eller 
Häckar på stora Tamsö under Betula nana 


EJDER. FULIGULA MOLLISSIMA. 


Fot t i LLA pl 
bä Ar Ti vv N 3 F " | 
|) MÅ h (RR ar AN $ - vi os | 
a AS av Får SR AL dn yng SM JW 
år RAT NT MCA Dre NT tgb LE re Vt Dag 
i fruga FR NUR NA Sd 24 NN V j »e 
SUB OPE AT OR RE a! MISS EDLA EN SAN 
/ Fra pÅ FR Ig js 
ER - vy Ner? FN ' JG 
AK SN a FVT - md SAM / 
Nee Vv. ; mr FRE h rät 
p q RA å 4 


L Å 
AEA 


ANGE gala 4 


och vanlig björk; andra häcka öppet eller i remnor i den av 
Rubus chamcemorus bevuxna torvjorden. Äggläggningen börjar 
på Tamsö d. 22”, Cornett. Boet bygges på.Sylt i början av 
maj, i den höga norden en månad senare, av hvarjehanda växt- 


delar, isynnerhet av tång, Zostera marina och Fucus vesiculosus; 


det är en fot i bredd, "2 fot högt och med bädd av dun; även 
torrt gräs eller mossa. Dunet och fjädrar, som honan plockar 
av sitt bröst, bilda även under äggläggningen och ruvningen 
en krans omkring moder och ägg. Häckar stundom alldeles in- 
under byggnaderna, såsom på Vidö vid Island. Boet bygges mellan 
stenar, 1 bergskrevorna, även av fina kvistar, gräs och torr tång. 
Dunet, det allmänt bekanta ejderdunet, utgör en sådan mängd, att 
honan ligger deri nästan alldeles dold. Borttages detta, plockar 
hon mera, men sådant är sämre än det hon först plockat. Sämst 
är det som fås av den skjutna fogeln, Exström. Äggens antal 
vanl. 5—6, sällan 4, 7 eller 8. Då honan blir gammal, säges det, 
bliva äggen mindre, QuENnsSEL, men någon gång ovanligt små, 
då äggen hava tagits. Stundom lägga två Ejderhonor sina ägg i 
ett gemensamt bo och aflösa hvarandra vid ruvningen. Ruvning 
sker endast av honan i juni, men i sydliga trakter i maj. Så 
På da- 
gen samla de sig på fjärdar med klippiga stränder och djupt 
vatten, der de ofta på 20 famnars djup söka sin föda. Dock 
lära hanarna stundom även hålla vakt nära honorna, troligtvis der 


snart honorna börjat ruva, slå hanarna sig tillsammans. 


någon fara är för handen. Ejdern är skygg, men honan under 
ruvningen så orädd, att man kan komma henne nära, innan hon 
lyfter. Der hon blivit skyddad, kan man lyfta upp henne från 
äggen, hvarvid hon dock hväser och reser fjädrarna, EKSTRÖM. 
Äggen utkläckas efter 28 dygn; ungarna krypa upp på modrens 
rygg, QuENsEL. När honan lemnat boet, täcker hon det med dun. 


4 RN Sr EE GT S LG, TUE, - -JS 
II flac KJ an ng JE je HE ng PV 
V | | TRON METE Re 
TJ ÄNER If RANETNASNS APGSTANSS NS VV 
3 ak = 3 EPN 2 GA gr SYV 
. AN s ” ANN NE 2 LI TAR u ÅA : 


j, 


Vy Sch VR AA well dd Ft AT SG RR ÖGA SPITO RT ULL [Un 
89 = LS Vv a. SN RR SE un AN » Gäl ie RO : pA =" Ua 
NT EE FER dr äga ln JRR nå RV BE UTI a OSA fr 
"År PG é 
' Pr 


EJDER. FULIGULA MOLLISSIMA. | | | 1435 


Under de sista dagarna av juni eller de första av juli utkläckas 
ungarna, och honan lemnar boet, slår sig tillsammans med andra 
ända till hösten, då unga och gamla samlas i flockar. 
komma redan de unga i havet. 


I aug. 
Enligt ScHuzLz, kommendant på 
Vardöhus, ruvar honan 23 dagar, men 28 dagar åtgå från den, 
då honan lägger sitt första ägg, tills hon fört ungarna från 
boet. Då ungarna äro utkläckta, för modern dem till salt vatten, 
kallar dem med ”orr'; ungarna följa modern till havs få dagar 
efter det de blivit utkläckta, Exström. Modern lär ungarna sim- 
ma och dyka, G. v. CARLson, 1789. HornBorr ansåg, att hon i 
vildt tillstånd frambringar bastarder med F. spectabilis. 

Fiender har Ejdern uti Havsörnar och de stora Falkarna, Räv, 
Måsar, Lestris, Korp och Kråka, som taga både ägg och ungar. 
Hos oss äro Kråkor och, enl. W. WözrEr, de stora Måsarna de 
skadligaste. Ungarna rädda sig genom dykning undan sina för- 
följare, bland hvilka särskildt omtalas Larus argentatus. WKråkor 
utdricka äggen i Finlands skärgård. På Färöarna är han fredad 
av lagen, men krypskyttar och Delphinus orca, hvilken lever av 
sjelar och sjöfogel, förtära många. 

Han är förbjuden att skjutas på Island; första gången är 
plikten 1 kr., andra gången 20 kr., hvarjemte den, som blir 
gripen på bar gerning, mister geväret, tredje gången bötas 40— 
400 kr., Krörer, 1857. Mången anser, att hvarje jagt å Ejder borde 
förbjudas. Vid häckplatser får han i Danmark icke skjutas vid 
vite av 60 kr. 
mindre plundrade äggen. Ett & ejderdun kostade från 8—13 kr.; 


Antalet foglar kunde betydligt förökas, om man 


det begagnas mest till bolstrar, som användas i stället för täcken 
eller filtar i Danmark och Tyskland; till ett sådant åtgår endast 
1—2 &, men av grövre fjädrar 5 &, EBEL. — Draget börjar i Söder- 
manlands skärgård i början av apr.; går från SV. till NO., varar 


14 dagar; de slå då icke ned för att äta eller hvila; det är star- 


kast, då regn, snöglopp eller svårt väder inträffar. Han flyger 
högre än senare på våren; då fogeln börjar slå ned på de yttre 
skären, är det ett tecken att flyttningen är slut, och att icke flere 
komma, ExstrRöm De sista dagarna i apr. eller första av maj 
vid vackert väder och lindrig & vind komma de in i den inre 
skärgården parvis och uppsöka sina gamla bon eller söka nya 
boplatser. Äggläggningen slutar med maj månad; nu draga ha- 
narna till havs och rugga, och unga foglar, som ej fortplanta sig, 
komma, ExstrRöv. Efter den utredning frågan vunnit, finner jag, 
att jagten i Östersjön å gamla hanar efter fortplantningstiden och 
å årsgammal HEjder kan utan skada, snarare till verkligt gagn 
tillåtas. 


fredande finnes intagen uti Jägarf. Tidskr. 1869, 44. 


Kongl. Finansdepartementets skrivelse angående Ejders 
Jagten derå 
är enl. Kongl. Förordningen av d. 7? 1869 förbjuden från d. $--4: 
enl. den av d. 2 1873 för Östersjön till och med Kristianstads län 
från d. 2—'?; på Gotland är nu allt jagande vid vissa holmar 


och stränder förbjudet från d. $—3. 


Se nämnda tidskrift. — Vintern 
1880—81 dogo många av svält, men år 1883 var Ejdern ändock 
teml. allmän i följd av det skydd hon åtnjutit, R. Horm, 1883. — 
Ejders fridlysningstid vid kusten av Östersjön till Malmöhus län är 
d. 7—7Y, i Göteborgs och Bohus, Hallands, Malmöhus och V. ku- 
sten av Kristianstads län under 5 år från 1879 d. i—$, och ägg få 
ej tagas ur bon, Kongl. Skogsstyr. Kung. d. 13 1882. Utom det 
att Ejdern är på en del holmar och skär vid Gotland skyddad, 
får dun ej samlas förr än fogeln lemnat boet, Landshövd.-Emb. 
Resol. d. F 1882. 
tider på Stora och Lilla Karlsön med tillhörande områden, Kongl. 
Br:d: 3 1809,5 STO 

Man antager, att, om alla äggen tagas eller om det skjutes på 


Ejder är tills vidare fridlyst under alla års- 


a AR RE OF a SR J Lå er 4 Lt dt FÖ ! Ny MHR D 
NS RS fr or DK ES ST RE MEK RTR 14 a TSAR DE) oe AE Vr SR NR 
NR / LT ATEN AG Te ÄR äg IVA. a PE RA SES ag ån DE - SRA ke 
MM ANV bv Jeg 7 » . UT - = är » & 1 ler - - Wet 
d MAT st vå Sö. j ; 3 ls SK Fn ” ALE + ; Å al jed 


å 
' 
VRINIE 
+ äA " 4 käre 
TAL Te fe VN ur i 


- 3 >] | 

; | N k Okt + PA 

ÄR. Bh å + - ; PÅ - , - , 
- " ; + 

” : AN $ | 


1436 


häckplatsen, Ejdern lemnar icke endast boet, utan för alltid platsen. ; 
Av de först lagda 6—7 äggen brukar man på Island kvarlemna 


ett, men tager allt dun. Nu lägger honan ytterligare ägg, då tager 
man åter 2 eller 3 och allt dun, och derefter lemnas de i fred. 
Sedan ungarna lemnat boet, insamlar man det sista dunet; 5 ho- 
nor lemna omkring ett & dun och omkring 30 ägg. Då 2-3,000 
kunna bo på en koloni, lemnar en sådan ganska god vinst, helst 
djuren föda sig sjelva. Fjädern av döda foglar är betydligt sämre 
än den, som fås av bon. Enligt en annan berättelse samlades 
ägg d. 5, hvilket vanligen förnyades en gång. I hvarje bo lemnar 
man ett ägg kvar och tager en del av dunet; så snart honan börjat 
ruva, kvarlemnas 2—3 ägg; om honan under några dagar ruvat, 
lemnar hon ej äggen, utan låter sig strykas med handen, KRöPER. 
Man brukade även på Grönland låta dunen sitta kvar å döda 
foglar och begagna skinnet till kläder. Ett sådant skinn med 
dun är ett mycket eftersökt pelsverk, KJERBÖLLING. Dun ex- 
porterades från Island årligen under förra århundradet i medeltal 
för över 10,000 kronor. På hvart bo räknade man !& & dun; 
från Grönland och Island utföras 6,000 &, KJERBÖLLING. Egaren 
av Fuglön vid Thamsö erhöll bland annat 86 L&« fjäder och dun, 
LILLJEBORG, 1850. Boet skattas, enl. ScHurtz, vid Vardehus 3 
gånger; '/l« & orensadt dun erhölls av hvart bo, dunet gälde 6,40 
—8 kr. för "7 sv. &, enligt en senare uppgift 3—4 spec. på 
norskt &, ScHuLrtz. Hvart bo innehåller !/12 & dun, Cozris. Om 
dunets behandling se Sv. Zool. häftet 4, av QvuENSEL, och Jägar- 
förb. Tidskr. — Man trodde, att epilepsi uppkom vid tagande av 
ejderdun, hvilket med skäl bestreds av BARTHOLIN. 

Ejdern åts mest av de fattigare. Köttet kunde förbättras, 
om det förväldes före stekningen, PontoPpivan, 1754. Det är 
hårdt, Öpmwan. Det skall vara förträffligt; foglarna såldes ibland 


z v 

TEA PEN SP fan one 4 
SEK -. i 

a 1 Fö i . 

. Pre al [d 
Å A än I 
FM dr I 
ä 


EJDER. FULIGULA MOLLISSIMA. 


i myckenhet på torgen i Stockholm, enl. GaApp, som icke tyckes 
hava försökt det. Det är grovt och tranigt, ExstrRöM. Det är 
under medelmåttan, NAUMANN; men av de unga är det rätt väl- 
smakande, KJErRBöLLING. Ejderns kött, även om det icke anses 
annat än ganska medelmåttigt, ätes dock gerna av skärgårdsbon, 
LunpDQuist. Gammal fogel är ej smaklig, utan seg och frän; en 
ung är ganska god, helst om den förvälles i vatten, innan den 
stekes, Horn, 1879. Det är föga tranigt, men grovt; ligghonans 
nästan oätbart, NORDENSKIÖLD. FEjdern är som levande gagnande, 
men ej med sin död, då köttet är starkt tranigt. Hon gagnar 
med sina ägg och dun mer än med köttet; det är nästan en vanda- 
lism att döda fogeln; i Tromsö stift och i Fosens och Naumda- 
lens fögderier är det förbjudet att skjuta eller på annat sätt döda 
honom; på flere andra ställen äro de för visst antal år fridlysta: 
den vackra hanen är utan jemförelse skärens förnämsta prydnad 
och bör endast av denna anledning skonas; finnarne i N. Norge 
skjuta den för köttets skull, BArRtTE. 

Der den fredas, på Färöarna eller annorstädes, är han myc- 
ket tam och tager emot födoämnen, som kastas åt honom. Ett 
ejderfogelsägg utkläcktes av en tam Anka; ungen var en hona, 
växte upp med ankungarna och församlade omkring sig en hel 
koloni av Ejdrar, som väl icke voro så tama som hon, men som 
dock, då de fredades, blevo mycket förtrogna med folket. Den 
tama honan parade sig med en vild Ejder och ungarna blevo 
även tama. Hon bor der spridd på alla öarna, till och med å fjel- 
len till en höjd av 1,000—1,200 fot, och som Ejdern vid häck- 


tiden är så fet, att han icke kan flyga, måste honan dagligen 


klättra upp för de brantaste klippor, så länge äggläggningen varar. 
Detta sker i slutet av maj; hon lägger 4, sällan 5 ägg. Stundom 
träffar man 8—11 ägg i en rede, men då begagna flere honor en 


ÄR yu 


É if = NN | j 
i i l z v 4 n At €) vs 
AS ADOSEN G gr vå ie 2 Me pu ll ÖRE TNT fn EE ANG AS Re ESA al dr ASFAG 
jED 4 Å 3 4 Lt AN ARN JN Dice SA G Vv . i i fö LL är LIM pv te ku & yt S VW 0 2 RANN ch a w ). 6 i FE ST VE 
Ja EON SE NR MD Mä så FR a LS MSE Seb oe EE SAL BR Le Nm RT DE tU ge Ny TER ST FS FAR RA MÄN ED CR ER a) Ng 2 Eagr nar NS NE RR DR CL PG Ve par ; 
| ” f ; F [a 4 . 4 1 | ” 9 ww LG «4 - D NE JR 1 j T E Ce ; ” 2 Rag väl z på dök J Tr kb + YSL y , SR id D LAR VÄG Ad OM vv " i | 3 sr a / OM 
CM (IN Rn NS AE EE MCA Lr AG Rit - MSEK för TN sk Ed ST TEVA NÄSET SERA FS ENE ER ME Erde DR a YR SR fn sg i VERS SSnR Hole ANA GR ir Fr CATS Kö, SL : 
ING ha a MS Va a KN "Mr j LG ' j ” Ua SW N n td 4 JE / d « Å Vv Ma i ANA ; CI ö ATS & FAN. K RAY LAR . Tulis bet an i Ä FE ' Nå 
å re Fyr WFöla NN I / | EN BAM : j 2 Nn : (1 ! fa SD a a s SJ Ae 
+ Pa. N k i JEN SK | N | VT qv - Å . Tr - 
| 1 EJDER.  FULIGULA MOLLISSIMA. Hl | 2 ( fr ANN 5 ME TOR AB 


i h by f 
E ' oh! id | 
UU i NG [| Fd 
' ö " ; , hå - 4 
D - HA v j t 
' K z A mi é I 4 A i - - + 
, q v Tindk a | / J - 
: V AJ , ” An k d ö k d rk Fr 2 V ' 
| | | p Nå | i 
(ä « a iyå [ : 
vy OA AR d vg A Å j ' | LR " | j p 
rs Å DA - s 0 ' 
( JV N i + LU i A |G a 
”- ) Å | 
” i 
J 


i till NEN Fr MÖLLER. En tam unge åt fisk, LANGMAN, 1834. 

| Underhålles i flere zoologiska trädgårdar, för hvilket ändamål 
ungar på häckplatserna intagas, hvarefter de uppfödas och säl- 
jas till ganska högt pris. 

Flere skalder hava besjungit HEjdern, och ejderdunet nämnes ofta i 
poetiska skildringar. Utrymmet medgiver icke att här meddela sådana. 
EvALDS visa häntyder derpå, att en bonde plockade dunet av den levande 
Ejdern. — BÖTTIGERS gång ”Ejdern' finnes intagen uti Jägarf. 'Tidskr. — 
Av en berättelse, som synes grundad på egen eller någon annans iaktta- 
gelse, av B. BJÖRNSON, får jag lemna ett utdrag, då väl knappt någon fogel- 
kännare skulle söka något dylikt på detta ställe. ”Ejderfogeln, nordlän- 
dingens gunstling, är så tam, att den ofta går in och bereder sitt bo under, 
till och med uppe i sängen, i hvilket fall folket flyttar för att ej störa gästen. 
Man skaffar honan gerna tak över boet, små skjul av bräden och gamla båtar. 
Finnes katt eller hund på gården, föras dessa bort. Kråkor och Måsar passa 
på, när hon rultar ned åt stranden. Hava de funnit boet genom att följa 
henne upp från stranden, stå de, för att få dricka ut hennes ägg, på lur, 
tills hon nästa gång lemmnar boet. Men Ejdern är slug och blir liggande 
så länge, att de av otålighet bita och hugga henne, som då skriker, hvilket 
Steggen, hanen, hör och skyndar till henne. Nu blir det strid. Får ha- 
nen tag i någon av rövarna, så drager han honom under förskräckligt skrik, 
för hvilket de andra fly, med sig baklänges steg för steg ned till sjön och 
doppar honom under vattenytan, tills han mister livet 


Ibland fjädrarna är funnen: 
Lipeurus rubromaculatus RUDoWw; troligtvis äro flere att finna. 


Inelvsmaskar: 

Strongylus nodularis BRup. och S. acutus LINDAHL, uti än klan 
hinnor; Tropidocerca inflata Dirs., i pepsinkörtlarna; Fehinorhynechus poly- 
morphus BREMS.; Distomum fäkernetem Mzpuuis; Monostomum alveatum MEH- 
LIS, alla i tarmarna; M. flavum MEHLis, i matstrupen och brösthålan; Holo- 
stomum erraticum D1Es., Notocotyle triserialis Dies., Tenta tenuirostris RuD., 
T. mierosoma ÖREPL., T. teres KRABBE, T. fallax KRABBE, alla i tarmkanalen. 


Ånas plumis mollissimis Worm, Mus. 1655, 302, 310, Eider. BARTEH., Act. 
Hafn. 11671 9015 "WILL, Orn. 1676, 277.+518B.; Hist, an Sao IT 


Sundevall, Svenska foglarna; forts. af Kinberg, 1881-6. 


ANN pa - le j Na 
f + | PLA ta ” 
Nee Nå Ds 2 OAL 


för vå NE 
ST TR CR i 
När ungen är en dag AROR följer han bog 


Anas St. Cutbertt BAY, Syn. 1713, 141. 


IR 


si , or År 


1684, 21. ANnDErs., Isl. 1746, åd 184; 22 Kjob. 1748, 43, 174. 
Tin DANSEN 1748, 22, Åd. Cranz, Grönl. Sthlm I 1769, 107-8, part. 
Mittek. | M 


Bergente Martins, Spetsb. Reise IV 1675, 65; Rec. de Voy. Amst. II 
1733, 132, Canard de montagne. 


Anas Cutberti PALL., Zoogr. II 1811, 235. 
Eider LocuneEr, Mus. Besl. 1716, 36 n. 6. L., Öl. o. Gotl. Resa 1745, 213. Cj 
Cygnus, Eider L.,S.N. 1735. EAA 


Angel Bader dn SIM 1940, öl RN dorrBor AA TTAD, 0 (a 
Anas n. 94. L., En. I 1746, 33. (STERN 
Anser plumis Harder de KLEINS, Av. 1750, 130, Bergente p. 169; Vögel ON 
1760, 241, 313, Eidergans. | EA 
Edder, Rertual PontorPr., Norw. II 1754, 132. 1 ARR 
Anas mollissima L.,S.N. X 1758, 124; Fn. II 1761, 41; S.N. XII 1766, 198. ARN 
BRUNN., Monogr. 1763, 1783, v.supr. Gapp, Sjöfogel 1769,5, Odan; Tal RAN 

om finska climatet 1761, 33. PH. MöLrrL., L. S. II 1773, 287. Mörr., Prodr. AE 
1776, 14. ParrL., BALD., Naturg. V 1776, 36. HAGGREN, Diss. 1780, 4. | i 
FABR., En. 1780, 68. Mour, Isl. Nat. 1786, 21. BerG., Tal. 1787, 19. h 

Gu., L. S.N. 1788, 514. G. v. Caris., Fogl. 1789, 17. LaAtH., Ind. II 
1790, 845. LaArH., B., III 11 1798,409; IV 11 1812,508. Öpm., Wermdö a NG 
1792, 65. ReErtz., Fn. 1800, 118. QuzenseL, Svensk Zool. H.4, 1806, STAGE 

'n. 20, p. 15. Mer., W., Tasch. II 1810, 507. Mry., Vög. Liv- u. Esthl. 1815, (ra 
245. Cuv., R. A. 1817, 534. Temm., Man II (1820) 848; IV 1840, 541. AN 
Borr, WiEDEM., Zool. Mag. I 11 1819, 142; Reise 1822, 55, 96. SAB., AE 
Trans. L. S. 1819, 554; Isis 1826, 99. Kvutr, Beitr. IIT 1820, 93. RR 
NiLss., Orn, II 1821, 194. FasEr, Prodr. 1822, 68; Isis 1824, 462; I AE 
Höcha; Vöp. 1820, 10, 14! eterl. Wi Vin Wo Val AN TER 1820, 00 KN 

A. Retz., V. A. H. 1831, 159. Dros., Loudon Mag. 1831,195. W.v. WR., RI 
Tidskr. f. Jäg. 1832, 291. ExKstr., Mörkö 1828, 35; Tidskr. f. Jäg. 1832, LIRA 

200; 1834, 1043. Trirm., Danm. o. Isl. Fogl. 1823, 190. ANDR., V. A. ON 

H. 1841, 201,-3. BuvurrE, Gans u. Ente 1842, 63. Navuw., V. D. XII sar 
1844, 252. ScHLEG., Rev. 1844, CXVI. Sunpev., V. A. H. 1844, 384. NORRAN 
KJerB., N-a 1850, 3 H. 54; Danm. Fugl. 1852, 385. CEp., Carlst. ra 
1851, Ib. BöcK, Bericht 1851, 8; E.v. How., Briefe 1881, 289. v, Bor- RE 
NIGK, N-a 1851, 4 H. 87. Gap., N-a 1852, 311. Barp., N-a 1853, 438. NOV 
BAILLY, Orn. Sav. IV 1854, 377. Krör., N-a 1857, 3-3. WaALKE., Ibis & I 
1860, 166. SommErF., Öfv. V. A. F. 1861, 74, 87. Horrtz, J.f.O. 1866, SOK 

383; 1868, 128-9; Mitth. Ver. Neu-Vorp. 1870,47. A.&K. Mörr., Z.G. 0 

225 Re uh 

IAEA NE RE RR OLA NR SÖK AR ANN Är RAD h 


”f 
: Y 
b. y 
pling 


25 Lan AV sl SK i LU dd i — AT | a av STETTIN Ua NR dn OR läte Nå "ALEN före rd Fr ATG LL AA SM MA M HR 4 c , 
SK per ris ve Lv a SNR FN TR HO 7 ENG RAR de får CC Vd Våg Ks FA é std ÄR SS Få AN Fax REA 
Mc SL a OLA NR Srila SAD är aa TNA LG ok AR Ar 


( Nr | Br SD 


1438 : EJDER. FULIGULA MOLLISSIMA. 


1867, 14. FiscHERr, Nat. Tidsskr. 1873, 477. SunpeEv., Öfv. V. A. EF. 
1874, n. 3, 25; Spetsb. BE. v. Howm., Reise 1880, 14, 25, 28, 30, 52, + 
Eiderente + Som. m.; Wand. 1881, 21, 30, 110, 157, 202. ÖBERLÅNDER, 
E. v. How. Briefe 1881, 245. 

Anser lanuginosus s. Bider Briss., Orn. VI 1760, 294; ed. 1763 II, 440. 

Eder-Fugl BRöÖNN., Beskr. 1763; Tilleg til Ederf. 1763; Nat. Hist. des 
Eydervog. 1763. f 

Eyderente Gesch. v. Isl. in Allg. Hist. d. Reis. XIX 1769, 22. 

DL Eider Burr., Hist. Nat. Ois. XVII 1787, 119. 


Somateria mollissima ”LEAcH.', Borr, Reise Norw. 1522. 96; Jet6: 1622,,:564, 


STEPH., Shaw, Gen. Zool. XII 1824, 224. SwAins., RIcH. , En. B. A. 1831, 
448. Hörs. , Kroy. Tidsskr. 1842-3, 367, 412,-40,-5; Uber v. PAULS., 1846, 
42, 68, 73. JARD., B. of Gr. Brit. IV (1843), 168. EN Irel. 
TITT "1851, 114. WärG N-a 1853, 89. Lrovrp, Ant. II 1855, 188; Game 
DR LÖ0T Ok RIE MULL., J.f£.O. 1856, 305. C. JAG., Ber. Wetter. II 
1857, 40. REintH., Ibis 1861, 14. H.C. Mörr., Vid. Meddel. 1862, 32. 
ALTUM, J.f.Q. 1863, 120. Miio ÖRE VIA 1863, 109; 1864, 399. 
CoLLETT, Christ. 1864, 470; Helan 1866, 43; Vid. S. Forh. 1868, 181; 
N. Mag. f. Nat. 1871, 218; Sep. 1877, 119. Nuwe , J.f£.Ö. 1865, 209. CUNN., 


Ibis 1866, (ER Ts Ö. Smål. 1868, 83.  SUNDEER Ört 1869, 25. 


v. DRostE, J.f.O. 1868, 44(?); Borkum 1869, 304. Girr., Z. G. 1870, 
135; Ibis 1870, 309. A. FritscH, V. BE. 1870, 436; Wirb. 1872, 88. 
Mös., Ze Gr ISTL 000. ME: Of ALE LETT TS I TACK ANG, 
ILO N NE Des SIG uran Ibis 1874, 26. MarmMm, En. 1877, 396. NORDENSK., 
Vöba I 1880, 117-8; Bilder 182, 198. 


Platypus mollissima Bremm, Ornis 1824; Isis 1824, 630, 993. FABER, Isis 
1826, 995-6. 


Platypus Leisleri BRemm, Ornis 1824, 28; Isis 1826, 983. + P. Land. Cf. 
supr. ..& infr. 


Platypus borealis BrrtM, Ornis 1824; Isis 1. c. 


Fuligula mollissima Bonar., Ann. Lyc. N.-Y. II 1826, 388. RascH, N. Mag. 
f. Nat. 1838, 384. I. A. AF STRÖM, Sv. Fogl. 1839, 77. AvpuB., 1840, 
RUE RNDR a VG pA oll LST RUT Lö Dm SR Belg. 1842, 
143. Marim, Kroy. Tidsskr. 1844, 210. WaL., Of VV. SB L840, 
öll. Linns, V. A. H. 1850, 300 (Som. Rol, 3209. WRIGHT, Göth. 
Handl. 1851, 04,80; "GADD; Noa 1852, 9 IL 75. WESTERL. Göt Handl 
1855, 71. NILss., En. II 1858, 485. LunpB., Jägarf. Fidskr 1864, 100. 
SOHLEG., Mus. Ans. 1866, 14. Mzv., V. A. F. 1868, 291. Ei1s8., STUXB., 
ÖV IVOR. 1868, 372. KoLrwM., Gotl. 1871, 14. HorLmMGR., Fn. 1871, 


1100. PaALmM., Finl. EK II 1873, 425. Cun., Öfv. V. A. F. 1876, 4, 
63. BARTH, org Fuglev. 1881, 69, Auken. 

Somateria danica etc. Årg, V. D. 1831, 890-8. 

Somateria Cuthberti EYTON, Cat. 1836, 58; Anat. 1838, 149. 

Edderfuglen EVALD, Edderfuglen; ref. BROCHNER, Et hundr. Digte, Kjob. 
1850, 31. RinK, N. Grönl. I 1852, 148; II 1855, 86. 

Ejder LANGERMAN, Tidskr f. Jäg. 1834, 883. G. LUNnpvQ., l. c. 1860, 180; 
1864, 216; 1866, 226; 1870, 155, 180. LiNDBL., 1864, 218-25; 1865, 126; 
1870;.60;-1876,:250:- 1878, 200. CARLS, 1866, 227; 1870, 60. Börrt 
GER, Skr I: 91; ref, Jägask Tidekr:: 1600: LG Ger TAN. 1. c. 
1868, 57-8; 1869, 145, 151, 175. K. M:ts Skriv. ang. Ejders odskde. 
KT Tidskr. 1869, 44. Söktona Ke 1900, 14 TISK O IDR KTO AA. 
THÖOLLOR, 4; 0: 1872, 88. --OED:i a I 0. 18T3 1200 Ri 8. 1874, 71. GÖTHE, 
live, 234. 'Gamm. Skörkarts 1876, 78. V-r R-r, 159. PANTZBRNSELM, 
230. R. Horn, 1879, 1; 1883,87. Bornén, 117. K. Skogsstyr. Kung. 2 
1882; ref. Jägarf. Ted 1833, 42. Landshöfd. Kung. 1. c. 79-80. SÖN 
Alleh., ref. Post o. Inr. Tidn. 2? 1886. 

Åd, Ada Wistr., Helsingl. 1864, 10. 

Eföglen B. Bros Fortell. I, Kjob. 1872, 348. 

Ederfuglen WiNzzR, Färö 1876, 990, 402, 

Utom hos flere bland de förugående omtalas särskildt den högnordiska 
fogeln: 

Anas mollissima MaLrmGr., Ofv. V. A. F. 1863, 109 m. fl. RrinH., Ibis III 
1861, 14. Cours, Key to NYANLBI1672,,208; 

Somateria Thulensis MACRO Öfe. VIA. 1864, 380; J.f.O. 1865, 395-6. 

Somateria Dresseri SHARPE, Ånn. a Mag. NH 1I8TL 

Somateria mollissima var. Dresseri Col, B. o. NW. 1874, 580. 


237. PRAKTEJDER, Fuligula spectabilis (L). 
Puliz spectabilis, P1. LX, fig. 3, 4. 


Pannvinkeln längre än ansigtsvinkeln, hvilken är kort och 
icke når näsborrarna. Hanen med pannknöl. 


Näbb ljusrödt, näbbknölens sidor höggula, fötter grågula, simhinnor 
mörka. — LUNDBORG, 1864. 


” ' mt å Å LJ 
h ” 
AL åå” IN 7 L | 
je] | , &' 4 
a 
äl VI I 
i 
, JT 


ELENA | 


1. Hane, gammal, 30 april 1845, Stockholms skärgård. | 
Näbb framåt avsmalnande till nageln, som intager spetsen och är 
lång, bred och kullrig; näbbknöl hög, hoptryckt, sidorna nakna, platta; 


näsås å sidorna kullrig, framåt sluttande, bred. Överkäken rät, framåt och 


bakåt uppstigande, lameller korta; underkäkens nagel bred, något kullrig. 
Pannvinkel på främsta delen av näbbknölen, som börjar framtill över midten 
av näsborrarna, med parallela ränder och nederst avrundad. Näsborrar 
sneda, ovala. Iris ”brun'. Huvud ovan och nacke blågrå, panna nederst 
svart; ögonbåge liten, hvit, fortsättes bakåt å tinningen till övre delen av 
sidhalsen; undre ögonlock och ögonvrå svarta; huvudets sidor fram- och 
upptill ljusgröna, nedtill hvita; ansigtsranden bildar vid käkkanten en något 
spetsig, kort vinkel, som når med spetsen emellan näsborrar och munvinkel; 
haka hvit med ett bredt V-formigt svart band. Hals upptill hvit; fram- 
och sidhals gula; halsrygg hvit. Rygg framtill hvit, baktill svart; skulder- 
fjädrar svarta, den längsta, innersta spetsig med förlängdt, upplyftadt, ur- 
ringadt utfan, kors och bräm baktill samt övre stjerttäckare svarta. Stjert av- 
rundad, svartbrun; stjertpennor 7 par. Bröst främst rostgult med svarta 
spetskanter; sidor, mage och undre stjerttäckare svarta; slaksida hvit. Vin- 
gar spetsiga; tumvinge med 4 fjädrar, svartbruna; handpennor 10, svart- 
bruna med bruna spolar, 2>1>3, 2 i utfanet, 1 i infanet utskurna; arm- 
pennor: 1—35 svartbruna med hvit spetskant, 6—11 svarta, infan mörkbruna, 
utan hvit spetskant; armbågepennor 6, ut- och nedåt böjda, svarta med 
bruna spolar, 1—5 > armpennorna; överarmpennor svartbruna; handtäckare 
svartbruna, de små likaså; armtäckare: de yttre svartbruna med hvit spets- 
fläck, de inre svarta utan spetsfläck, de mellersta hvita; kanttäckare svart- 
bruna; undre handtäckare grå; undre armtäckare gråbruna, de mellersta 
hvita, de främsta av dessa med gråsvart bräm; undre kanttäckare gråbruna, 
till en del med hvita spetsfläckar; undre överarmtäckare hvita med grå- 
bruna spolar och av medelmåttig längd. Vadtäckare svarta; skenben fjäder- 
klädt till hälleden. Tars hoptryckt, framtill med små sköldar, sidor och 
tarssula nättecknade; tår: 4>3>2>1, simhud i torrt tillstånd svart, vid tårna 
med små sköldar och likasom tars och tår olivbruna, den yttre något ut- 
skuren, å 1 bred, når förbi klospetsen och, då fogeln står, marken; klor 
svarta, krökta, 3>2>4>1. 

2. Hane, gammal, Sandhamn, 2 maj 1844. 

Lik föregående. Näbbknölen större, når till lika höjd med hjessan. 
Av skulderfjädrarna ingen upplyftad, men den motsvarande spetsig och i 
utfan vid spetsen utskuren. a 

3. Hane, gammal, 18 februari 1881, Nanortalik, Grönland. 

Näbb i torrt tillstånd gråbrunt, utom vid spetsen jemnbredt, näbbåsens 


PRAKTEJDER. FULIGULA SPECTABILIS. Se 1439 


fjäderklädda del smal. Pannknöl saknas. Huvud ovan och nacke blågrå, 
en liten fläck å nacken och dess nedre gräns svart; kind- och örontrakt 
sjögrön; hakans V-formiga band smalt, något hvitfläckigt. Stjert svart; 
stjertpennor 7 par. Bröstets bakersta, chokoladgula fjädrar med svarta spets- 
kanter. Tumvinge svart; handpennor: 1=2>3, svarta; armtäckare mera 
rent svarta. 

4. Hane, gammal, 18 februari 1881, Nanortalik, Grönland. 

Liknar n:r 3. Näbbknöl obetydlig. Hakans V-formiga band rent svart. 
Nacken endast åt sidorna nedtill med svart tvärband. 

9. Hona, gammal, mars 1838, Stockholms skärgård. 

Näbb svårt, utan knöl. Pannvinkel når nära näsborrarna, framtill 
jJemnbred. Iris gråbrun. Huvud ovan och nacke kastanjebruna med svarta 
spolstreck; huvudets sidor och övre delen av halsen något ljusare bruna med 
svarta spolstreck; ansigtsrand fram- och nedtill bågböjd, upptill sned, rät, når 
midt emellan munvinkel och näsborrar; haka rostgul, bakåt med små svarta 
spetsfläckar; undre delen av halsen och kräva kastanjebruna med svarta band. 
Rygg och skulderfjädrar svarta med bruna, breda bräm och tvärband, de två 
längsta bakersta svarta, vid spetskanterna bruna, den yttre utskuren; kors 
och övre stjerttäckare av samma färg. Stjert svartbrun med rostbruna spets- 
kanter; stjertpennor 7 par: 7 i utfanet med långsgående brunt band, utbräm 
och spole bruna. Bröst främst lika med krävan, för övrigt, likasom mage, 
mörkbrunt; sidor, undre stjerttäckare och slaksida bruna med svarta tvär- 
band; handpennor: 1 något > 2; armpennor brunsvarta med hvitt spetsbräm; 
armbågspennor 6, något nedböjda, utfan svart, brämtrakter bruna, de inre 
med brunt spetsbräm; överarmpennor svartbruna med rostgrått bräm ; hand- 
täckare svartbruna; armtäckare likaså, men de mellersta av dem med hvitt 
spetsbräm; de mellersta och kanttäckare svarta med breda bruna bräm; 
undre handtäckare grå; undre armtäckare gråbruna, de mellersta hvita och 
brungrå; undre kanttäckare mörkbruna med bruna och rostgrå bräm; undre 
överarmtäckare hvita. Fötter mörkbruna; vadtäckare mörkbruna; klor svarta 

6. Hona, 1876, Grönland. 

Näbb gråhvitt, naglar mörkare grå, kanter gråhvita; munvinklar hvitgrå. 
Fötter mörkgrå, simhud svartgrå, vid tårna samt flikarna å 1 och 2 gula, 
dessa med svartgrå kanter; klor gråsvarta, vid roten grå. 

1. Ung hane, juni 1844, Trosa, LANGMAN. 

Näbb liknar honans, utan knöl. Huvud ovan, nacke och dess sidor 
olivbruna med svarta tvärband; haka gråsvart med V-formigt, bredt svart 
band och få inströdda hvita fjädrar. Hals ovan gråsvart, hvitfläckig, nedtill 
och kräva hvita med gråsvarta tvärband; halsrygg svart. Rygg svart och 
svartbrun med rostgrå kanter; skulderfjädrar dels svartbruna med hvitt bräm, 


ka 


? 


FRAN = Ear RR 


CE ATT Cr 
GEA 


AN 


REY FRE 


SER CA 4 N ARLA KRANG r löd TN 
RE +) ol RE NR 4) NA 4 SEIN MR SR AR Lå KM i i NS i ae MM AV ON a | Or TON 

1440 PRAKTEJDER. FULIGULA SPECTABILIS. | 

M 1 25 35 teg 58 RE 2 ÄT JR få date 0 MOA UR ra fö LI UR Lia AR 

3 År ATT BIEN EINE Oe SVR a lr Le EA pl CR REL As SU SA Sr AES SE SE SYS ae SSE SANERAS Br Dr a VA KAR UPS ARN. — — — (a 527 (0; ie 562 576 
EEVLUTICLO LS: AVENUE ssd k rs RAR SANS KVAL NPA SN ao RS LR brå SANN Ne SES RN EVR VARAN I tes pr RAR ADR apa NN rö VIA fe ARR RR — — — — = 112 Ne SS 112 115 
Näbb till pannans fjädrar ...... Sek NAT Becks phET LR La VALS AR LAG de TA HR Vr SA RSS ÅAS RADE RAL RS RARE ENARE VA she AR — — 33,5 30,5 NRA SN Ta Nga 0) ON 
FIRATS UEFA CNE Då | Da kA IOMA ENSGER "cv börs 6 biG mdlg SAND SV a VAA pr ker 0 HAN ERNA RR RAN He KVIRR DG NANO ENS NAS T RN AR VR ER 30 30,5 — — 37 MR 30 d2 — — 

Dp » > I 2 fa bal Ab va TE 3 FANG ARE Vet IDAG AJ ET EA AA JAR SRK RNM F LALLE RA Sr LU RE RAISED LA pt ARG RE RANA INA 60,5 57 c. 63 — 55 61 Om 57 57 64 

» 3: 10 EPI för TAN DIOR TU DEE SA DDT ERT I Uvs golbr kodade pb NS ko br RRD p rn vAG Ed kr Rå SS Kr Kr HS VR HIS RASK RER ARKA 24 24 27 25,5 26 25 24 26 24 25 

DARE I IT AES Rn a dat META Åt SE LA NARE NE br rr så BLA ARR AL FA BKO I TR Oi) VDA SfM SÄKRAS BAR de PAS AGN MSIE HE ADR SA ERE 18 18 AN 18,5 19 18 15 17,3 — - 

Dp » FAR SL RA a SÅ bä NV eb 5 RNE 6 REA AR or BÄRA 1 DNR db CDA rå BAR SKR) LNY Ne ARLA BRA SS KSR PRO SR SERA ANA Se) 43 29 30,5 — 29 — — 15 16 

» oo RARER GE S:t MTG kl fö ög TT RNE KANAL kg RAR HYR RS BSR Re FORA DRG RI RER ANAR Re al EA LSS NT ANS An AAA US LET NR OG — — -— nt 13,5 13 12,5 13 c. 22 c. 23 

» fo ÄG I, 0. 7 3 1 6 TÅN NE ER rf dr 85 Gl ANN GAA ME Rn AA ONE MN ARNE LR Nl, Na SMA der VT bb ir Lb LIA ASL | — NG MUN an UL CO fräna 26 | 29 NN fa st KN Vogler 
ON AE oh BR a IEA AR EH FA EN RA JAI SMR RA LISSA frå ER. EN AG SIKA AA SR SL SARA RR ar sahå ED IA Br BAL RN ENL LA eh DANTE 23 22 C. 25 C, 23 23 dl — 20 — — 
DEI IG HN NSL VILSE GAO PST TIER vag vid BV Ges A a Tr Fn ald ir NRA a a SÅ relä AR KANAL SSA RSA NNK TR FUNNEN SR MAG Or öra SN 16,5 16,5 19 18,5 18 22,8 18 17 — — 
Uf free FOTA KA ED MGM er a BERN SALA EN ADA JA pA Nere ER HR FR ah INA Rear JA k RN IDDE FA RNA a AB ay GRAAL VS LE RE ASPA 12 11,5 12 124 12,8 12,5 12 11,5 — — 

» FOVLIAEE eb SV ålla SNRA SA a SNS LA bo Val TND SE SRS diken far nh ki RR AIR EKS SOLA kl SVR KN IRN Selar bra 0. RR KAR VV FT 15,5 15,5 18 16 16 15 — — 

ke Re Th Lt SM AIN AAA RN SINA AA RSA RYMLIG FALN NG BART Fr LA gå LD SRA SR AT NEAR Ra BE RAS ARA GL ÄRA La NE AL ND SRA ALI T,8X2,5 | 8X4 7,5 8 8,5L3,5| 9I9X38 17,5X2 12,8 dd MEM 
RÖ 040 de JET EE Nad BÄR äh är ER SN Tra NLP MENAR EE UR 10 RON DT BR VAA NATAL ADA AN SLA 0 AE ÄR NA Ad EA RAIN 255 253 260 264 260 247 242 257 200 259 
STOL Tar N åt 3 hr AVE Rel bd TIN ENG TA rin I T al LTD RR LK 0 PG Äl lh AD ara ENA NAR Nod STL AREA DRA 0L SALE YE ÄR VAL BIRTE AD TN RRR VU IRG fALLA — — — — me 860 — oe 920 933 
få BÅTAR ME AT MAA AS edge RE ADIA IEA SR ESA IBG JR ARLAS) ll 0 NA PR rg ARMEN, MAT SATA RR URNA) Då DNR a TREAN d (FA Så SNRA TA NA 107 102 108 106 96 108 104 102 — — 
TA ENE DNÄ AE Tä BRN Arfa SVAR AA TAR bakad lurt lö bg 17 LAS (RN BIG Asa RAKAT AA GA RAR LAR IDA ND 7 RA SLINE ESA NER RR RR Ar RSA AA IRA 93 91 90 85 90 80 79 78 85 87 
NTE 0 66 OS OTEL BES SATT Fer esk V dig Dana lr ee RM NAR EA Så en RA NA ers leta Ir fa IG IN VA NA AIM STARR NIA RI RN äre bo a bin öa — — FR — — 20 rg — 50 59 
RER [RNE DS) rg sr LAR ar AAA RT BEEN ALIAS A MYSA, FOG Nola VOL BAL OdGRD LA UL AR TN Br RAR ADR FAN SDN a bh AR LA AN ARR elr 4 el ERRIN LUEIDA e0N 44 45 49 45 45 47 43 44 — 
ro de EAA 28 AS a 11 25 föda 6 JÄMN NA Mn Lb SMALA AA RRD VAAN ARLA KL ÖR SN NA LR ÄR LA RIDA AA RA AS RA NN (AR Nf 70 FÖR OLLI BT NTNBLSRSBTNNALGA BTNMGEN dee Ae 


dels svarta, kors svartbrunt med rostgrå kanter; övre stjerttäckare svarta; 


stjertpennor dels grå med gråhvita bräm, nötta, gamla, dels nya, svarta. Bröst 
och mage brungrå med rostgula spetsbräm; sidor svarta; undre stjerttäc- 


kare svarta, de mindre brungrå med rostgrått bräm; slaksida hvit och svart. 


Tumvinge brungrå; handpennor: 2 > 1, spetsar urblekta, brungrå; arm- 
pennor mörkt gråbruna med hvita kanter; armbågspennor nötta, något ut- 


vikna, mörkt gråbruna med gråhvita kanter; handtäckare med samma färger; 


kanttäckare mörkbruna och brungrå. 


38. Hona ung, 21 maj 1846, Stockholms skärgård. 


Huvud ovan svart och brunt med övervägande svarta spetsbräm; ögon- 
lock hvitgrå, svartfläckiga; ögonvrå ovan mörkbrun, nedtill grå med svarta, 
fläckar; huvudets sidor och övre delen av halsen rostgrå med små mörk- 
bruna spetsar; nedre delen av framhalsen och krävan rostgrå med svarta, 
vågformiga band och inblandade hvita, gråbrunt spräckliga fjädrar. Rygg 
och skulderfjädrar svarta med bruna och olivgrå breda bräm; övre stjert- 
täckare brunsvarta med gråhvita och rostgrå, smala bräm; stjertpennor mörkt 
brungrå med gråhvita kanter och nötta spetsar. Bröst framtill hvitt, brungrå- 
spräckligt, baktill och mage gråbruna med svartgrå, svaga tvärband; sidor 
bruna med stora, breda svarta fläckar och inblandade brungrå fjädrar med 
hvita kanter; undre stjerttäckare grå med gråsvarta tvärband och rosthvitt 
bräm; slaksida gråsvart med hvitt och rostgrått bräm. Vingar likna den 


föregåendes, men fjädrarna äro mindre nötta. Fötter svarta och bruna; klor 

svarta. 

9. Hane, ung, 8 november 1864, Göta elv, !/, mil N. om Göteborg. 

Näbb rödgrått; svalg rödhvitt. Iris mörkbrun. Fötter rostgrå, simhud 
Enl. MALM. 

10. Hane, ung, 25 februari 1865, Kalvsund utanför Göteborg. 


Pannknöl halvvuxen. Enl. MALM. 


svart. 


Ågg. De sägas vara mindre än dem av Som. mollissima, 
men av samma form och färg. De nedan nämnda 1, 2, falla inom 


variationen för den av S. moll. från Island, se ovan. 


1. 1868, Grönland, MEsCHLER. Grågrönt. 
2. Spetsbergen, NORDENSKIÖLD. Gröngrått. 
AN 
ÄN DE I LONE Rod Ua ke NN era Lå NAS ae 2 MR rn a LA AA NN 72,3 70,4 
» FE CM Ge ir a bersal I KR ke BHD SNS AGA dra sl Sa SHR I cr A AU IN Fa fb AA ekar had NLA ro TOA JUN TEA 49 47,5 
» STIG UF bi u p egt Sa ll v UNTER RLSR Gah i her b ADD SLR bn LA MSE MIN IbRA RN ist ba AIR LKL BIM rn STRING DDR INGET 23,3 22,9 
53 SEA Fa LA aga REN rö VAS MA Dl db NS ER RA ES AO LL 1,48 1,48 | 
Mel sh a 23 äg AAA Ak EA AE Nl ERA et RA LAN GE rg El Pe ki GG. Jard ALE a Fr SN KAR 3043 dö44 


Ägg: Grönland, variera INN PEEN: 


TOXAT, 57X44, 81 X51; hava mera glans än Ej- 
derns, COLLIN. 


CM Na n | y Nad 
- | Ur RT å FR 
Lå SUSAN FT S 3 
Ad Lön SNI 
| Al q Fr 07. eg d 


PRAKTEJDER. 


Häckar i Grönlands nordliga trakter, drar om hösten till dess 


sydliga, som han icke lemnar om vintern, FaBricius, 1780. Var 


talrik, SABINE, 1826. Av 40 st., skjutna i dec.—febr., hade 39 
kvar sin näbbknöl, Fazer. Knölen förminskas väl under vintern, 
men försvinner ej. Från Nanortalik erhöll jag 2 gamla hanar, 
skjutna i febr., den ene med betydlig, den andra utan näbbknöl, 
se ovan. HFogeln ätes gerna, och knölen åts rå. Erhållen vid 
Godhavn, WaALzERr, 1860. Erhållen i övergång till full drägt d. 
kH 1847, ScHLEGEL, 1866. Träffades vid Fredrikshaab, WALKER, 
1860. 

På Island ganska sällsynt. FaABER träffade en gång ett par 
häckande på Vidöe bland tusentals Ejdrar under somrarna 1819 
och 1820, men ej mer sedan hanen blivit fångad, FaBErR. Den 
+ sistnämnda år drev en död hane i land. Folket sade, att när 
Ejdern blev mycket gammal, fick han en näbbknöl och kallades 
då ZEdor köngr, Ejderkung, hvilket visade, att fogeln var bekant 
för isländarna, fastän åsigten om den för övrigt tydligen var oriktig. 

Till Färöarna kommer han mycket sällan. H. OC. MÖLLER, 
1862, hade allenast sett en enda. Sommaren 1859 uppehöll sig 
en enda vid Hestö, och man trodde säkert, 
sig med en Ejder. 


att den hade parat 
Sommaren 1860 fick MÖLLER en hane, som 
nog hade blivit vingskjuten; han förtärde gerna både säd och fisk, 
men dog efter 14 dygn. 

> Träffades i Isfjorden av S. Lovén 1837; i Bellsund av Sux- 
DEVALL, som träffade flere honor och yngre hanar omkring d. $ 
1838, av NORDENSKIÖLD, 1858, ej allmän. Häckar ingalunda allmänt 
på Spetsbergen. MALMGREN påstår 1863, att Ejdern icke häckar på 
Spetsbergens kuster ovanom 79,5” och träffades icke en gång under 
hela resan. BeErcxeys uppgift 1818, att den skulle vara allmän, 


beror helt säkert på en förvexling med Ejdern. Är sällsyntare än 


RA 


TREE TT ER SE ENS SEN RE AS ALOE 
Hål ( NER ec BRAT UR IT SV MRS 
' ; SET 3 re Arn 2. . av : j ST ” 4 ja | Tr h Si dt 


- : 
C AN hr FÅR ie 
, 7 By: få (Ls 
4 » 


SE Y 


| 
1 


FULIGULA SPECTABILIS. | ; 1441 


På Beeren Eiland honor och unga fog- 
lar d. <P flockvis, men endast 2—3 gamla hanar. På Dundö, Tu- 
senöarna och i Storfjorden, v. HEveris, 1871. Häckade 1873, men 
icke 1858 och 1864, på Axels öar i Bellsund i ringa antal bland Ejder. 

Han har ej blivit funnen häckande i Skandinavien. 
å Finmarkens och Nordlandens kuster om vintern; 


F. moll., v. HEveniN, 1871. 


Finnes 
sydligare en- 
samma individer, såsom vid Helgeland, ”Trondhjem, Grimstad, 
Hvalöarna, BaArRrrTH, CoOLLETT, 1868, m. fl. Kommer till det inre 
av Varangerfjorden i stora, täta flockar efter medlet av okt. och 
drager hit och dit, sökande föda. De unga komma i början av 
okt.; häckar ej här, SCHRADER, 1853; erhållen härifrån, SCHLEGEL, 
1866. NomMmMERFELT i Neesseby säger 1861, att den finnes här 
endast i ringa antal, hvilket dock vederlägges av andra uppgifter. 
I sundet vid Tromsö komma somliga år i jan. och febr. tusental 
i täta flockar och äro skyggare än Ejdern, de lemnade 1876 kusten 
av Varangerfjorden i juni; en hade förtärt en Ägonus cataphractus 
om 150 m.m., CoLzLEtTT, 1866 —77, och enl. meddel. 1879 av NoORrDvi. 
Flere hanar sågos bland Ejder sittande på ett skär i Malström- 
men; var känd av fiskare, hvilka omtalade Vild Ejder, som var 
oammal fogel, som ej fortplantade sig, Boir, 1822: troligtvis var 
detta även ifrågavarande art, som ej fortplantade sig på platsen. 
Erhållen vid Trondhjem, kallas Erkonge, RascH, 1838. 
sig i okt.—apr., men fortplantar sig ej, BaArtTH, 1869. 
Uti Norrland sällsynt, enl. Linné, 1761; i Mus. Adolph. Fri- 
der. 1764 omtalas båda könen, hanen med 7 par stjertpennor, ho- 
Träffad i Gevle(?), HArTnaAn, 1859. I Stockholms 
skärgård på de yttersta skären sällsynt, bortflyttar sedan isen gått 
Å Mörkö högst sällsynt, kallas 
EKSTRÖM, 1828. 
gården och fäldes någon gång för utlagda ådvettar, EKSTRÖM, 


Visar 


nan med 6 par. 


bort. Förtär musslor, ÖDMANN. 


Kam-Gudunge, Förekom. med Ejder 1 skär- 


äre 


EN REA KR 


SRS 


| 


AE 


JAN Ar Ne 2 LJE] a FS JE TN 08 ff. Å & AVR VÄVS Ke Be ar ER Fa. FI ff AD AIN EL OJ RES tt SN a = SEE ÅR PGA 4 
Cu å Än - Lo ed då ; ' FM ÖJA 4 FT Må Na FÅ sx MEG Kr ars ör d NN a FÅR pe NIA vå Na SAR FE ä de RR CM, 4 Vä 

a 3 ö Ve ! 4 4 q j | . UR I 2 D å 4 1 | Ja Å & a ÅA 1 ' J 
| 5 ks ) sad N vy Å h ; AH - NV Ko EN I i a pr NAN 


EE 


HAJ 8. 
4 IG ole 


AR PRAKTEJDER. FULIGULA SPECTABILIS. 


| 1832. En hane erhölls vid Sandhamn i april 1880, enl. meddel. 


av STENSTRÖM; träffad här i mars, april, maj. Torgförd i Stock- 
holm, enl. meddel. av LunpBore. I Nyköpingstrakten mycket 
sällsynt, 2 hanar samt en äldre och en yngre hona skjutna av 
G. SSR 1864. I Södermanlands skärgård flere erhållna; 
1 maj, d. 5, 1863 vid Hartsö, Sunpström. Mycket sällsynt i Öster- 
götlands Sön skärgård under stränga vintrar, LUNDBORG, 1864. 
Erhållen i Bråviken, v. Yurzn, och en vid Kettilö 1882, enligt 
LÖNNBERG. Honan har ej blivit tillvaratagen. Kamgudingen, som 
den i Norrköpingstrakten kallas, är mera känd och förekommer 
något oftare än Alförrädaren. Tvenne hanar skötos vid Lindöja 
1 Jonsbergs socken 18352. 

Erhölls i juni 1861 nära Kylley hamn, der den uppehöll sig 
bland Ejder, Kormovis, 1871. I Kalmarsund skötos 4 st. i april, 
LUNDBORG, NILSSON, TISELIUS. 

I Bohuslän erhållen 3 gånger, MALM, se ovan. 

En gammal hona erhölls vid Jordberga, 8. Skåne, 1856, enl. 
meddel. av EvrEsivs. En jägare, som såg denna art på Ystads 
museum, försäkrade, att han sett tvenne foglar av samma art, 
sittande på stranden en mil från Ystad, enl. meddel. av N. Bru- 
ZELIUS, Som ej erhållit den från Skåne. 

En ung hane erhölls i fisknät i Öresund d. 4 1349, KIJER- 
BÖLLING. Utanför Seby i Vendsyssel erhållen d. 3 1853, Cornnin. 
Förekommer stundom i Öresund bland annan Ejder och säljes 
hos - vildthandlare i Köpenhamn, KIERBÖLLING, 1850. År 1865 
1 medlet av febr. erhölls vid Kallundborg en ung hane, och den 
3 träffades en gammal hona hos en vildthandlare i Köpenhamn, 
FiscHEr, 1869. Mycket sällan i Hertigdömena, synes knappt hava 
träffats der, RoHWEDEr, 1875. 

En ung hane erhållen på Helgoland d. 4 1879; ej då erhållen 


under 40 år, dessförinnan endast en hona tillvaratagen, G ETtKEL, 
1879. På Nordsjön, RAtzEBURG i brev till E. v. HomMEYER. 

I Finland träffas han vid Ishavskusten, vid Finska viken of- 
tast hanar om våren i senare hälvten av maj och första av juni; 
honor mera sällan iakttagna, enl. ParméÉn, 1873. I trakten av 
Helsingfors sällsynt, under 15 år erhöllos 3 par, M. v. WREicur, 
1847. Erhållen i Finland d. & 1852, hane i full drägt, ScHLrr- 
GEL, 1866. På Åland om våren talrikare än i Stockholms skär- 
gård, ÖpDmaANN, 1792. Erhållen d. Y 1853, PAruén. I Östersjöpro- 
vinserna vid Mitau en gång, SziIvLitz, 1860; står i museet, an- 
tagligen härifrån, Russow, 1880. Kurland, GozBerL, 1872. 

"Häckar på Kaninhalvön, SezBonm, 1882. På N. Semlja på 
nordkusten, BrAnor, 1838. Häckar, v. BAER; allmän i stora ska- 
ror, v. HEveunin. I Matthew's straits sågos d. 8 åtskilliga små 
flockar, alla unga, fullvuxna hanar med vingarna i ruggning, så 
att de ej kunde flyga. De döko deremot utmärkt och voro svåra 
att skjuta, Ginrett, 1870. Nov. Semlja och Waigats, häckar 
mindre talrikt. Å N. Semlja sällsyntare och synes häcka tidi- 
gare än Ejdern, v. HEverin, 1872. Finnes i större mängd än i 
Grönland och på Spetsbergen. Äggen äro något mindre och mera 
höggröna än FEjderns, och de skola vara smakligare, NORDEN- 
SKIÖLD, 1880. På Ishavskusten isynnerhet talrik omkring den 
klippiga udden Jalmal vid Obviken och vid Lenas mynning. 
Flyttar om våren flockvis över Kamtschatka, der en del kvar- 
stannar, Parras. Erhållen vid Gol-cheek-a, skall häcka talrikt 
bland den vanliga Ejdern på en större ö i By-der-at-sker-y-viken, 
SEEBOHM, 1879. I Taimyrhavet mycket orädd, flyttar ej åt S., 
utan åt Ö. eller V., sökande öppet vatten, Vv. MiIDDENDORFF. Häc- 
kar vid Taimyrfloden och Boganida; särskildt iakttagen vid Olu- 
tora, Karaga, Lopatha och Kurilerna, PALLAs. Drog d. & till Boga- 


She l IN MEN EROS ASS SR RA gr RA NR Rd, FA RM TE Nag RR TS RA KT FÖ HETA KA BG så og Gr sf a FRODE på ME ss BR VR DRAFTEN er, 2 SD RIE ol (få IgE RO UR NE EE få dd wgrerg YR LR MEN PBS LI 
i Ne fe MR Kå sv ATEN 4 / FRA a 4N TÅ Nå KAP JG fa så vi [ Ul Så Cd ; 
a. ” 5 ) 4 LI 4 | ; Y j j | 
PRAKTEJDER. FULIGULA SPECTABILIS. 1443 


d. € vid Taimyr, 7324; d. 4 
dunungar; 


nida, 70 n. br.; fans bo med friska 
ägg, d. 7 under första hälvten av aug. simmade mo- 
dern med ungar nedåt floden. Den 4 iakttogos hanar i flockar 
om 3—14 st., Vv. MIDDENDORFF, BALDAMUS, 1853. I Kamtschatka, 
STELLER, PALLAS. 

Träffad vid Danzig d. 8 1844, Böckr, 1851,-81. NÖ. Tyskland, 
på Riigen?, vid Usedom i mars, Greifswald, Navumans. Vid Usedom 
erhölls d. 7 1853 en, Mönrter, 1853. En hane erhållen vid ön 
Ruden för flere år sedan, Quistorre, 1858. 

Träffad på Orken-öarna, Govrnp, 1832. 
1824 på, att den var talrik på Orken- och Shetlandsöarna. På 


BENICKEN tvivlade 


Shetlandsöarna årligen under flyttning, enl. EDmonpston. På Orka- 
derna, enligt BurrzocK, häckande(?), Montaev. Besöker S:t Kilda, 
två par sågos, C. Dixon, 1885. En erhållen på Irland vid Kings- 
town, nära Dublin, d. is 1837; den hade varit åtföljd av 2 andra; 
för övrigt omtalad från kusten av Kerry, vintern 1843, och 1845 
—46, d. 3 1850 i Belfast bay. På Skottlands kust ej funnen, 
JARDINE, 1843. I Storbritannien mycket sällsynt. På Suffolks 
kust skall en hava träffats, JARDINE, Norfolk, PALMÉN. 

Mycket sällsynt vid Belgiens kust, Artois, Picardie; 
unga visa sig vid frost, DE SELYS, 1842. 

I Frankrike högst sällsynt, en gång anträffad vid Boulogne- 
sur-mer. 

Träffad i Kina, dgr 1863. 

I det nordligaste Amerika häckar hon ej vid havet, utan på 
dock så att hon kan flyga regelbundet 
dit för att hemta sin föda. Lägger vanligtvis 5, stundom 8 ägg, 
enl. KANE, Vv. MörLer, 1856. I Hudsons bay, BLAKISTON, 1863. 
Erhölls ej i Smiths sund under hösten 1875, men i slutet av juni 
1876 sågos åtskilliga flockar av båda könen, om 10—20 st., nära 


endast 


något avstånd derifrån, 


Flockey beach, 82 27 n. br.; häckade vid kusten; 
funnos från d.? till medlet av samma månad. Erhållen vid Thank- 
God-harbour, 81 388 on. br., i juli 1876, FrzinoEn, 1877. FEr- 
hållen. på Labrador, ScHLeGEL, 1866. Träffad i Wellington ca- 
nals, CormicKx, enl. PeteErRmw. Mitth. och ett referat 1855. Söder- 
I det inre av landet 


färska ägg 


ut under stränga vintrar till New Jersey. 
till sjön Erie, Couvzrs, 1874. 
vären från Amerika med drivis, PALLas. 
vintern, några häcka; på Alaska sällsynt, vid Cap Barrow i stora 


Till Kurilerna komma de även om 
På Aleuterna talrik om 
flockar; mycket sällsynt på Cap Wankarem och Wrangels ö, 
MATSOHIE, ZIEMER, 1885. 


Näbbknölen hos hanen utgöres dels av en uppdrivning av 
överkäksbenen, dels och till största delen av hud och underlig- 


gande vävnad, MARSHALL, V. MARTENS. 


Lever utom vid fortplantningstiden flockvis, men till sydli- 
gare trakter följer han vanligtvis Ejdern, men är då ej så talrik 
Liknar till sitt levnadssätt Ejdern, men häckar icke 
så långt söder ut. Är icke 
någon flyttfogel, utan en oceanisk fogel, som endast går i land 
under fortplantningstiden. Vandrar ej långs kusten, v. HEUGLIN, 
1881. Dyker vanligtvis under 6—7 minuter och kan dyka till 
inemot 400 fots djup och stanna under vattnet 9 minuter, men 
synes då vara utmattad, Horzörr, 1843. 


som denna. 
Overvintrar i nordligaste Europa. 


Födan utgöres av mollusker av hvarjehanda slag, isynnerhet 
tvåskaliga, efter hvilka han dyker till havsbottnen. ÖDMANN fann ho- 
nom hava förtärt musslor. På Grönland förtär han Krabbor, Aktinier, 
Ofiurer, och unga foglar: Sjöborrar och Amfipoder, fiskrom, men 
icke fisk, HorBöLrL. En, erhållen d. 7 1850 i Belfast bay, Irland, 


hade i magen återstoder av krustacéer och mollusker, en Inachus 


ad KR An 


5 dr g ÄG 


1444 USS EARLEN a PRAKTEJDER. FULIGULA VR OS | 


av Medel storlek, OPERA arcuatus, Nucula margaritacea 


och en liten Bueccinum undatum. 


Häckar på samma sätt som A. mollissima, på klippor och 


öar; boet beredes med dun likasom Ejderns, PaAnras. Såsom vi 
sett, häckar hon icke hos oss. 

En av dess förnämsta fiender är Fjellräven, hvilket ock 
gör, att fogeln isynnerhet väljer till häckplats ställen, som icke 
besökas av denne. 

Jagas på Grönland med kastspjut. Köttet kokt ansågs, enl. 
FaBRICIUS, förträffligt; näbbknölen åts rå och var utmärkt. Skin- 
net var förträffligt att bära närmast kroppen. 

Parasiter okända. 


Edderfugl EcGEber, Gronl. 1741, 52, part. 

The Grey-headed Duck Epw., Nat. Hist. Birds III 1750, 154. 

Anas freti Hudsonis Briss., Orn. VI, 1760, 365; ed. 1763 II, 458. 

Anser lanuginosus Briss., Orn. VI 1760, 492. 

Anas spectabilis L., S.N. X 1761, 123; Fn. II 1761,39; Mus. Ad, Frider. II 
1764, 205 SN: NEN 1766, 195: PE Mitt, D. Si 1 1773,280, Möros. 
FRU ETOD NOR KATE RAGDGE  VINRT för B0L RADE Sp. Z. VI, 34; 
ZO0ET- IE I LOIL 200. FARK) FN 1780), 68, "BERG, Ta LLt87, 19. 
GM., L. S.N. 1788, 507. Öpm., Wermdö 1792, 631. Gzrir, Tal, Sö- 
derfors, 1796, 30. LaArtH., Ind. II 1790, 845 n. 6. Lar, B. III 1 
LT OG, ELAN Nar? 1012, 000: Betz, Ka. 1800, 1115 OvYys Ro AA TIS, 
d34. NAB., Trans. L. S. XII 1819, 553; Isis 1826, 99. Temm., Man. II 
(1820) 851; IV 1840, 541. Ninss., Orn. 1821, 202. FAsEr, Prodr. 1822, 
67; Isis 1824, 793; Hochn. Vög. 1826, 2, 10 etc. MeEerzEr, Tasch. III 
1822, 227. JEpM., Mem. Wern. Soc, 1823, 274. BENICKEN, Isis 1824, 889. 
ed. Mörkö 1828, 35; Tidskr. f. Jäg. 1832, 204. Navm., V. D. XII 
1844, 285. SCHLEG., fen 1844, CXVI. bea. VA HH. 1844, 384; 
Öfv. V. A. F. 1874, n, 3, 25. KrarB., Na 1850,3 H. 55; Danm. Fugl. 
1852, 387. v. Miop., Isep. 1855, 78. Lrovyp, Anteckn. II 1855, "191; 
Quist., N-a 1858, 50. SoMM., ÖRING E 1861, 74, 88. AN &K. 
Möxrr., Z. G. 1867, 14. 

Bering ock LATH., Syn. III 1785, 465. 

Le Girard a téte grise Burr., Hist. Nat. Ois. XVII 1787, 284. 


ir 
Y . + 
- + | åk set ' | 
i i - & 7 é mj Lb t Å 


? HÅ j i H 
NER LSES TA 
tr SAT 


- 
UL 


LAN br HR ft 

2 ö Sa RR 
Uv 4 MN nd TV rg 
NN Så kd. i 2 vä 
SM RA K, 
' fr | Vg 


4 Li "RN 


SA ; NR YRAN, 
( BR 
EN rv 
= LA pd Sa Vy 
| RV f >» , É TA sx i 
N F > -” Va 


| f Mk Y 
PA Fr ENA st rn AR pr 
dä . 


pt 
| Å 
JM Tra 


KAT AL 
FR 
Fr r J 


pt 
SN 
ERA 
UK 9 
tyder 
iler 
AL 


a 
V 


MV GÖ SR 
4 
4 


Bring Puck Arct. og LATE, ISA NE SE LR 

Anas Beringi Gm., L. S. N. 1788, 008; amn. Ind. I 1790, 843; LATH., 
BOJ 1798, 404; IV 11 1812, 507. 

Somateria spectabilis PRAG Cat. 1816". Boir, Reise 1822, 227: Isis 1822, 
564; 1826, 980. SrtEPH., Shaw Gen. Z. XII 1824, 229. SCHWAINS., 
RiocH., En. B. A. 1831, 447. Gourp, P. Z. S. 1832, 189. Err., Anat. 
1838, 148. Keryrs., BL., Wirb. E. 1840 n. 404. HotnB., Kröy. dark. 
1842-3, 278, 448; here. v. PAULS. 1846, 68, 75. Ja B. of Gr. 
Brit. IV (1843), 171. Marm, Kröy. Tidsskr. 1844, 210. DPA: Irel. 
IIT 1851, 116. v. Miop., Reise II 11 1851, 233. Barp., N-a 1853, 437-8. 
MöLrr., J.f.O. 1856, 305 (eft. KANE). K.-WaArrtz., J.f£.0O. 1860; Orn. Ges. 
39. REINE., Ibis 1861, 14. H. C. Möur., Vid. Meddel. 1862, 33. 
MArMor., Öfv, V. AF. 1863, 109; 1864, 401 ND , Jägarf. Tidskr. 
1864, 102. LinDQ.,l. c. 216. SUNDSTR., 1. c. 47. NEWr., JE 1865, 209. 
CoLrretTt, Hvalo. 1866, 43; Vid. S. Forh. 1868, 181; N. Mag. f. Nat. 
(1873-77) 1877, 203. Märr., Fogel. Ordn. 1867, 96. DezreGL., G., Orn. 
II 1867, 557. BorGGr., Nordd. 1869, 131. GirL., Ibis 1870, 309. A.FrRIitscH, 
Va 1970): 480: ov. HEVG.; JO 18, 88: Ibig 18712: 63, CH, ov. 
MaARrT., Z. G. 1872, 210, eft. W. MArsHALL. Harting, P. Z. S. 1871, 
118. ”DH> DRESS, BI EIVICoves, Key för NN. AB 1872, 293: 
B. of N. W. 1874, 581. Paim., Fogl. Flyttn. 1874, 37, 41 etc.; Zugstr. 
1876, 50 etc. Ronw., V. Schl.-H. 1875, 20. Marm, En. 1877, 357. 
Russ., Orn. 1880, 183. E. v. Hom., Wand. 1881, 58, 89, 99, 101, 110, 
123, 157, 201-2. MATSCHIE, ZIEMER, J.f.O. 1885, 192. 

Platypus spectabilis BrrHm, Eur. Vög. 1823, 809; Isis 1826 II 983 + P. 
Altensteini. BöcK, Ber. 1851, 21; v. How. Briefe 1881,.298, An, ig. 
Puligula spectabilis Bonwar., Ann. Lyc. N.-York II 1826, 389. Rasom, N. 
Mag. f. Nat. 1838, 384. I. av Ström, S. Fogl. 1839, 78. Aupur. Byn. 
1839, 581. pE Serys, Fn. Belg. 1842, 143. M. v. Wr., Vet. Soc. 
Acta II, 1846, 751; 1847, 56. BrAnpr, Mem. Ac. St. Pet. VI 1849, 5. 
BartH, N. Mag. f£. Nat. VIII 1855, 63; Norg. Fuglev. 1881, 69. NILSs., 
Fn. II 1858, 491. Harriwm., Bidr. 1859, 19. Korm., Gotl. F. 1871, 14. 
Parwm., Finl. Fogl. II 1873, 438. 

Prakiejdert G. LunpQvist, Jägarf. Tidskr. 1864, 218. 


Kr ; p n N Me h 
3 nå bn a ARNERI NE OLE VR AR 
FAT Rn IR STA RA ET MSK ON mr Kd RA 
4 MUR AA FT ALA NN Ne VA jah AM AM hr s 


, SAN M 
pa ( SS :M lv a vi LÄ + år z; Ale | NR | 
MN rå / M ER NL ALE SÅ EA IRS | a vr a Nf 


4 
LAT 
,;& vu Å ÅR y : ko p, I Jä 
& i " 4 yv Vv de JAG . V Ju | 


gr gå | 
CER HATA i ' b UL UPN A ei ; a | 
FERM Aa DK FÖRRA Ae ÄRR Ag P5 harpa gå fo RÅ AR NT | ALFÖRRÄDARE. 
FL Inn LÅ vi An ' | AS 


3 ; . ) j 4 
NE ” | i " + é [ f 


KE SSB, ALFÖRRÄDARE, Fuligula Stelleri (Par). 
ET Fulig stelleri. P1. LX, för 


Nä ibb rakt, kort, trubbigt, framåt lätt nedböjdt; nagelns 


bredd 9—11 m.m.; spegel mörkblå, ram fram- och baktill hvit; 
fötter liksom näbb blygrå. 


1. Hane gammal, mars 1855, Landsort. 

Näbb avsmalnande, mörkt grågrönt, nagel bred, ej skjutande nedom 
käkkanten, baktill med otydlig gränsrand, gröngul; näbbås vid roten platt, 
framåt kullrig, framom näsåsen föga nedtryckt. Käkkant S-formig, in- 
böjd, överkäkens lameller korta, underkäkens nagel bred, grå, käkrot hög. 
Pannvinkel nära rät, munvinklar uppdragna. Näsborrar ovala. Iris 'brun'. 
Huvud ovan hvitt, pannan nära näbbroten grönhvit,strimmig; ögontrakt och 
ögonlock svarta; ögonvrå hvit, upptill ljusgrön utom vid ögat och näbbroten, 
huvudets sidor för övrigt hvita; ansigtsrand bågböjd; haka svartblå, fram- 
till brunsvart. Hals hvit, kräva SUIbELA; nacke med föga förlängda fjädrar, 
ljusgrön nedtill med en svartblå fläck vid hvardera sidan; Kalband svartblått, 
bredt, på strupen förenadt med hakans blå teckning. Rygg svart, skulder- 
fjädrar långa, hängande, med utfan mörkblått, bredt och infan smalt hvitt, 
de inre hvita och svarta; kors och övre stjerttäckare blåsvarta. Stjert av- 
rundad, något tillspetsad; stjertpennor 7 par, brunsvarta, tillspetsade. Bröst 


brunt med svaga, svarta tvärband, baktill mörkbrunt; sidor nedtill rostgula, 


upptill rosthvita, framtill med en liten blåsvart fläck; mage och undre stjert- 
täckare brunsvarta; slaksida blåsvart. Vingar spetsiga, tumvinge med 4 
fjädrar, svartbruna, handpennor 10: 1 föga > 2>3, svartbruna, armpennor 10: 
1—3 svarta med hvitt spetsbräm, 4—10 utfan blåviolett, infan svartbrunt, 
spetsar hvita. Spegel mörkt blåviolett, ram av en främre fläck och ett 
bakre band, båda hvita, nedtill svart; armbågspennor 6: 1 = innersta hand- 
pengan, 1—4 nedböjda, hvita, utfanets brämtrakt mörkt blåviolett, 5 svart 
med spolstreck och spetsfläck hvita, 6 svart med hvita brämtrakter, utom 
vid spetsen; överarmpennor hvita, infanets spoltrakt svart; handtäckare 
svartbruna, de små med rostgula spetskanter; armtäckare hvita, de meller- 
sta hvita, några av de innersta och yttersta med grå spetskanter; kanttäc- 
kare hvita; undre handtäckare grå, de inre med hvitt inbräm; undre arm- 
täckare hvita och grå, de mellersta hvita; undre kanttäckare svartbruna 
med hvitt bräm; undre överarmtäckare hvita med gråbruna spolar. Vad- 
täckare lika med sidorna; skenben fjäderklädt till hälleden.. Tars fram- 
till med små sköldar; tarssula nättecknad; tår: 4 obetydligt större än 


Sundevall, Svenska foglarna, forts. af Kinberg, 1881-6, 


fr Sd | 


KAR Vv: - | 
Veg, SAL NN sk Av RR ER Sn 
| FN F IT 


ON 
RN ry 
NN IN LIP 
MN fr Cap Are a NINHURSAG CMR fö Id Ra VAL 
LÄ Vin de. "pF a FINA vr i ij) 


a MJ 1 ul We C 


by | Å ANN VIASKEN | a ER 
| FULIGULA STBLLBRI. HL: SNRERS VEN MG RR Ka RR färg LJ AR fa 33 EN 


in OM | 


3 > 2 a 15 Re yttre simhuden något urringad, simhinnan å 1 bred, når 
klospetsen och marken; klor gråsvarta, spetsen orå, å 3 bred. 

2. Hane, ÖRE SEET ren vårdrägt, 10 maj, Nämdö. 

Liknar föregående. Nagel gulgrå, tydligen begränsad. SOBRE ned- 
till ljusgrön, nederst med ett hvitt, smalt band. Den gröna nacktofsen 
utåt mörkgrön. Kors och övre stjerttäckare samt stjertpennornas utfan 
mörkblå. Tumvinge svart, 1 med hvit utkant, 2 med hvitt utbräm, 3 och 
4 mest hvita, i spoltrakterna svartgrå. Mage och undre stjerttäckare svartblå. 

3. Hane, gammal, 18 maj 1877, Näseby, Varangerfjorden, NORDVI. 

Liknar huvudsakligen n:r 1. 

4, Hane, gammal, 1858, Varangerfjorden, COLLETT. 

Liknar föregående. 

d. Hona, gammal, vintern 1862-63, Misterkult, SCHEUTZ. 

Näbbnagel begränsad, baktill svart, framtill brungrå. Iris brun. Hu- 
vud ovan mörkbrunt; huvudets sidor mörkbruna med svaga rostgrå tvär- 
band; haka mörkbrun. Hals mörkbrun; kräva brun med svarta, breda 
tvärband; nacke och halsrygg mörkbruna utan förlängda fjädrar. Rygg svart 
framtill med bruna, avbrutna bräm, baktill med rostgrå spetskanter; skul- 
derfjädrar svarta med mörkbruna spetsbräm, några med hvita spetskanter; 
kors svart med rostgrå spetskanter; övre stjerttäckare svarta. Stjert grå, 
brunsvart. Bröst mörkbrunt med rostgrå bräm, baktill med rostgrå spets- 
kanter; sidor mörkbruna med breda spetsbräm; mage mörkbrun med rost- 
grå spetskanter; undre stjerttäckare svartbruna; slaksida svart med rost- 
bruna spetskanter. 'Tumvinge brunsvart; handpennor brunsvarta, spolar 
bruna, 2 med utskuret utfan; armpennor 10: utfan svart, infan grått, spets- 
bräm å de yttre och spetsfläck i utfan å de inre hvita. Spegel svart, 
ram fram- och baktill hvit; armbågspennor 6: 1—4 längre än armpen- 
norna, räta; Överarmpennor gråsvarta, de inre å spetsen hvita; handtäckare 
brunsvarta, de små svarta med hvitt bräm; armtäckare grå med hvita spet- 
sar, de mellersta brunsvarta med rostgrå kanter; kanttäckare brunsvarta med 
hvita kanter, de yttersta blåsvarta med grå kanter. 

6. Hona, gammal, våren 1838, Helsingfors, M. v. WRIGHT. 

Näbbnagel föga begränsad, gråsvart, kant grå. Iris brun. Huvud 
ovan och nacke med rostgrå tvärband; huvudets sidor med hvitgrå och 
mörkbruna tvärband och dragning åt rostgrått; haka hvit och rostgrå. Hals 
mörkbrun med rostgrå tvärband; kräva brun med svartvioletta tvärband, sma- 
lare än hos föregående. Rygg svart med rostgrått, smalt spetsbräm; skul- 
derfjädrar svarta med brungrått bräm; kors svart med rostgrått, smalt bräm 
och sparsamma tvärfläckar; övre stjerttäckare svarta. Stjert brunsvart med 
fina, hvita utkanter. Bröst brunt med svag violett skiftning, baktill svart- 


226 


rn 


i 
i D URPEE AE 2 NETA ATA td I FE 
fa Fa ' RA Pan Ådkt Ne 
ä vi il . j ( [ JAR ” - ” b v ' a i =) d få h N SÅ kata p fbe äa En ga / KR d Ta 
KPP OG a rg bör NN TR FAR Od (Br Ra Sr DAN RÅR Sad Y pA HIN a (2 AS RME Legs gu 
M i ' Tå | r ES - ; | AV Fl Ja 4 hn é t Pa if br & 1 Ar Ne rå Ar H 
UR FRRSEERA sr I VA RATE EVS | ERS | ALPÖRRÄDARE. | FULIGULA | STELLERI, RESAS ELR kat IR 
v ; . Fred Jå 4 ) Fv 4) ' N i rs jan | RR NY ; é N la $ | ; 3 Par Reel N LR - 
rv 4 [Er N IETNG SÄVE OVAN 4 SRS LSS ON MRS sty F la (YIN a or TRADE SPA NA NÄ BA EN n 


H 18 SS BRG ASS 8 DR :g e RE 83 och Mc SE IS | 


ÖRTTE Thong TEA SE IE FN sh ALIN Br NA heh dr Rd AF RT SPAN RIS) Id PRIS SAST Hg Ert UR I BR ARVNLAS 6, 015 93:11 10.89 — rs dl (SAR PKN AAA md SRS AN AS 95 | — — 
MR 1: IDG ELD DRBDAR: NN 5 100 Ten HN Seka er Kas! öige) 4 LAVA gr AN adda EIN ad SA AAA DA 38 TNA RE: TS MIN: 2 GRE TIA et Te äl BEER GL IN Ae ADB fl Ei ke IBA 
D » Ph Fer ärgab pita 4. för Eh FORE PDA fa KV RN ul ARE EPP SIE AA RE FASER SEN Br VIRA SN AL BE 45 45 48,5 49,5 45 47 48 44 RA STEN 44 48 
SARA SE RRN GO URIN Kl SOA JA VAT CE ANS DOT REAL KLEN | iran ra finge obe RN yr Värg a Are pt Units gr KNA Ar pisr REND V Se RETT 26 24.5 26 26 25 27,5 27 26 25,5 25 26 
; HAJEN FRAN ÖN sb opis ynerav (äre ör bas SKEN Ak AE RR AK Fa rohed bog AFA RR ÖREN WRAS fl 20 18,5 18,3 18 16 18 19) 21 FAT INNER 19 
» SATA SIERRA DE BT AR KA SAL 0 NOIR er rate dt Ala Dä pd alk pole ka dor rik VÄSN Hprör sir piees bred DR fe BEAR RS AMG :e. er orA ig her SRA 14 13 14 13 14 14,5 14 14,5 — oo 14.5 
önbols PEST UR To ALA (pf Öp MAG, NF EAA DIR BIE) LET AAA AA RN Arp AN: (ENSE ESA ARGA 144 a RE NR SÄ 1) 0 AR OR JEN 15 16,5 16. 16,5 15 15,5 15 14,5 15 Lt 13 
IN SERA INRE 00 BEER VID MERA CFS EL TR Siv gen bort pr ÄN LAR Rr ANA Nag di BL nle AEA alb Rb ALAA bl RALKER HR BGK RIE SR HAR PAR LK BLEb DRA 14 15 14,6 14,5 14 14 13,4 13,5 14 14 14 
D minsta bredd, framtill ....... inv HUNGSAS SAL KISSAR, BAER NOA be Agt AR RE 6 GS, AS sl Ae Kor TON ARA TU 12,5 10,8 1007 12,5 12,5 12 10,5 12 11,5 13 
ITM AKINO FEL KRYPA og Fe Aodig ek KRS erg Sed RDR NR R ENA ST RANN AH ODGRT RR ST KAN VAT kr S Er RS KÄR AG KALA NNE BAS RI ANF KÄRA 10 9 — 11 10 10 10,9 10 10 10 10,5 
» ER EES Arr Nå ola ala BAR on es SN DLR 0 Trio iR viste kkr RN FRA RAN a BYBRUNNEN HiK KAO R fa PR BRM hg ke Ran — 13 — 14 11,5 13 c. 14 12 — — c. 13,5 
Näsborrar...... 80. rg FÄR NE RS ÖNA LAR DR 005 Jr ARG FN MR DG ES LAN fe ret ENE) Rp ARI DE fö BRA PR SA BAN, VEN AA Dr HÄN AE RO 6X2 DX2 6X2 ff BRG Sp GM Ba VAL rd GS RN (Gr AMG Ef de ENL sa AR (LSD 00 RE B,9X 2 
BUR T eb age ad Ad ir a Sa RR a Es Ar REG Ned ee 6 0 DI SINA 25 RA re TS DA RA (1 BT NI hr TRA Vd Ae NA NNE VR 208 212 210 210 198 208 215 199 201 191 197 
ÅRE da DAS IS SINE NE NA NS NONE RNA JR SA GAR LA LR RR Oka 83 86 86 87 82 84 85 83 95 79 79 
VS ITA TNE FER ar ASO BS FEAR RS NE Tr NV EA od RA fl AGE LAR få bar AE be ARG IN UN NN ELSA 88 90 89 92 86 92 92 78 83 76 | c. 78 
BON OAL FRA ERA FLAT MA EA kat BANA BENA pA HE lå 63. TG RÅ Le EE ER RS Aa AR le AT IE ON TREA MAN 2 RIO AV ANDE Oe c, 45 c. 45 = FR Era c. 48 — c. 65 C. 55 c. 60 — 
YR | ETS fiT SAS TS EMRÅ ÄR a ÄN RE LR Ga a Se RDS AR rot ED TREE CV TRA 39 36 39 39 35,5] — 36 40 36 36 36 85,5 
LR I SNR SERNE RER Es bör ÄR ara LNY dv ärdcl a kr Vipd ee Lv to ek SEA LU dö 8 a lj NR ALIS kg V STR ARLA A RAS TAR gr KN BRL ND AR TR blå RTR ALA Kr BSD STA ENS SR oh Dö 57 59 54 57 60 58 57 59 57 
Ae 4 
Mb 
ÖR brunt; mage och undre stjerttäckare mörkbruna med violett skiftning; slaksida 9. Hane, ung, mars 1838, Landsort. 
ARR mörkbrun med violett skiftning och bruna bräm. Handpennor: 1 = 2. Spegel Liknar den sistnämnde. Ögonlock något hvitt. Nacktofs något märk- 
Ng 8 p peg g 3 2 
Og svartblå, ram fram- och baktill svartblå; armbågspennor 6, utåtböjda, utfan bar, utåt med svag metallglans. Några skulderfjädrar blå och hvita, föga 
ul | | ? 2 P JAN, , Oo 5 u 5 J , - 
We svartblått, brämtrakt mot spetsen hvitgrå, infan gråbrunt, 9 och 6 sakna förlängda. Armbågspennor ej hängande i utfan, något blåvioletta. Stjert 
; den hvita fläcken; handtäckare brunsvarta; armtäckare svartgrå med hvita svartbrun. Kräva brun med svaga svarta tvärband. 
| > 3 g 
5 spetsar, de mellersta brunsvarta med grå bräm. 10. Hona, ung, 26 februari 1842, Stockholms skärgård. 
Å 7. Hona, gammal, 14 april 1877, Varangerfjorden, NORDVI. Huvud och hals enfärgade, mörkbruna. Kräva brun med breda svarta 
Liknar föregående. Haka gråbrun. Rygg svart med hvita, nötta bräm tvärband. Skulderfjädrar svarta. Bröst och sidor svartbruna, brämtrakter 
| $ 7 | o so o o o 
; r , t Spets | ; Az: 
och bruna, smala tvärband. Stjert gråsvart, undertill stålgrå, mage svart. a RE SR Arm bagepennon intas BARG bly smabenner svarta 
| tf vita spetsbräm. 
Tumvinge med 3 fjädrar, brunsvarta. Handpennor: 1 nästan = 2. Spegel P 
| a 5; | ; i; 11. Hane, ung, GRILL. 
upptill violettblå, nedtill svart, ram fram- och baktill hvit. Undre hand- ferudlockt hat rele dala de erg 
sd . V : e d Vv ; S ' rå än. 
täckare ljusgrå; undre armtäckare grå och hvita ävensom de mellersta; O VN NR I LL Re NN KR ; d SN söm 
undre kanttäckare mörkbruna med rosthvitt bräm; undre överarmtäckare KR KR ad Per du Nr ST a UDI RAN a ån Het Så 
gvarta. Fötter i torrt tillstånd svarta; skenben fjäderklädt till närheten in TA Hd EA AR OK täckarne nadre svartblå. n/Froligen 
av hälen. 'Tars med små sköldar, framtill ringlad; tarssula smal; tår: 3 — 4 NOSA OAL a ads se 
"4 dre FR RKO: SVARTA BITALG, OA RA SR TE ASS ERA Te RE a 
8. Hane, ung, 30 januari 1871, Sandhamn. NM ; 2 
Liknar honan. Käkkant grå. Tris: brun. Huvud ovan och nacke svart. SEAT a MER MS Eos ir a RAS mA RAA AE VERA ES ÄRE OL Sä et u 
bruna; ögontrakt 1 botten hvit; huvudets sidor mörkt gråbruna; haka mörk- SITE 2] a URNA bt SRA BENT DOE Ge OR SR ra TR 21,4 15 
NEN Halse bodar Härkbiun) ren nd nodkad Värk köwsla vär bård | SR 175 2200 NE EN Re UA SAR ANI NNE 6 öpp FAL SÅ) RANG SES ÄB LA py [Id RR da 
RE NOR 2 SG ön FÖ spetsbräm; skulderfjädrar mörkbruna, 1 utfanet Ägg blågula: 56X41 & 64X38 m.m. V. MIDDENDOREF. 1) 65X42,5; 2, 3) 64,5 X 42; 
NING ill en del mörkblå. Stjert svartblå. Spegel svart; armbågspennor ej ned- 4) 63X40; 5) 57X41 m.m. N:r 3 väger 83 gram. MEVES, 1875. 
Sr hängande, å utfanet mörkblå. 
I 
KR 
RELSAEA 
ENS | | h E) PER (ch 
På dark kv | | - CN d FÅ ? ND JAR Bl 
> sank 8 - c 3 NR ne 1 FRE LING FERLS NN LL 


Äg Le NAR 
+ ar b 19 båd MPR 
a 9 SIE NO VET Kol g Y oa NV RAR Ne £ re 4 ÅT 
+ Ny > Ka j AG 4 FN y RR | / 
JON NR LENE NT on ANG EG Se, BONE p ve iF s 
4 Å a ING 0; i | $ w | hå ; rå $ ' od? 4 N Mg på 
a hc SR Ne ” WS NÅ Fa Vi —L fr ch 2 rä : å Sd Er s å | NL KR lr? SE 5 ” SM Bang T (CS 4 2 NS - be fal CS NÅ 2Å / LJ fa . j| Fay r Nr rr i j a FN 
FE [| (AS Ok at | / AN SK | . a é = i fe Or Se | 9 | Mt (YA IN a KELNI Fa , , ; MA 
KG SN SS fa rd La älg RAR St | ALFÖRRÄDARE. | FULIGULA STELLERI. SES ANS og a NS Re TA AE ARE SAO. Ne ARA EDA 
LT P AM V i ov ' De ' ” 


Ägg. FNS HåDot längäträckta; likande. gröngrå. 
KR juli 1843, Taimyr, Vv. MIDDENDORFF, BRANDT. 


2. 12 juni 1859, Huno, två små öar, 3 mil öster om Jacobselv, röka 
gränsen, vid Varangerfjorden, WESTERLUND. 


Erhållen på Grönland, REisHArorT, 1881, men mycket sällan. 
Besöker Varangerfjorden i stort antal; kommer vanligtvis i slu- 
tet av augusti eller början av sept.; de förstkommande äro vanligen 
unga foglar; ofta flockvis till 60 st. 
mollusker, 


Han förtär huvudsakligen 
som han vid ebb söker bland tång; han dyker väl, 
är oftast mycket skygg. Flyger i tät flock, så att en gång fäldes 
d st. i ett skott. Parade sig i Varangerfjorden d. $ 1849. Säges 
följa kusten vid flyttning, men ej flyga över land, ScHRADER, 
1853. Häckade vid Petschinka, enl. Norpvi, 1871, och på Vadsö, 
Hzeveris, 1871, hvilket icke blivit bekräftadt, utan tvärtom blivit 
bestridt av Mzvzs. Erhållen vid Tjotö, StzEJnEerr, 1873. I Ö. 
och V. Finmarken årligen i flockar om vintern, stundom även om 
sommaren. Erhållen i Varangerfjorden d. 3 1849, ScHLEGEL, 
1866; i Ostfinmarken, RaAsoH, 1838. 
av juni och i juli i små flockar, 
deribland; 
Skandinavien eller i närgränsande delar av Ryssland, WOoLLEY. 


I Varangerfjorden i slutet 
men inga gamla hanar finnas 
om vintern deremot förekomma sådana; häckar ej i 
Finnes i Östfinmarken, men ej känd såsom häckande, även enl. 
NSOMMERFELT, 1861. 
av SCHANKE, enl. SHARPE och DRrEssSER; hvaremot CorLretrt, 1877, 
bör- 
jan av juni; enkla ungfoglar stanna över sommaren, 2 sådana 
ej funnen häckande i 


Senare säges fogeln häcka vid nämnde fjord 


säger, att han ej häckar. Kommer om hösten, bortflyttar i 
erhöllos i juli 1846 i Porsangerfjorden; 
Norge, enligt meddelande av Norbvi år 1879. 

I Sverige träffad i febr. flere gånger 1828 vid Landsort; in- 
finner sig der några dagar före eller med de förstkommande Al- 


Å 


| 
t Ä så : å - 
4 . ' AR I OM N Å v h ” 
ö 4 i Vv + sä | j i 
st KLIN é : i ' . NLA dt 
JM . a ; MÅ sf ESR — jm TIPRTIANS DU Ne 
i MN +. ue 4 ” q - v « KN ; Fr a M = al Yr EDa 
å y sy ÅR Fri d DÅ fm "To 1 ” SEI be AN Ae . ul År FL 
LJ FO 5 : . Å Få nn - ' SLÅ uf 
id bys SN KE ÅL BIR SÅ 
A UR AD + . a 


SöOaTara Erhålles även under "den: iHoltelen denhö Ak 
Flere, mest ungfoglar, funnos till salu i Stockholms 


1829--32. 
hamn under den kalla vintern 1838 och i mars 1855. 
gården erhållen d. 4 1855, vid Sandhamn d. & 1871, Sunp- 
STRÖM, 1872; Namnet ”Alförrädare” är kändt av 
några skärskyttar, men annars är fogeln så sällsynt, att den er- 


I skär- 
se här ovan. 


farnaste skärgårdsjägaren, d:r Lunpquvist, för några år sedan 
att han icke kunnat förskaffa sig ett enda exemplar, 


enligt meddel. 


nämnde, 


av LUNDBORG. En gammal hona, skjuten i 


trakten av Eriksberg i Södermanland, egdes 1840 av Jägmä- 


stare STENIUS, och senare har Baron TH EHRENKRONA fått en 


Erhållen i Östergötland, enligt med- 
delande i brev 1844 från LunpBore. En gammal hane skjuten i 


dylik från samma trakt. 


södra delen av Östgötaskärgården, THUNBERG, 1798: köptes bland 
Alfoglar i Norrköping d. Y 1877. 

Erhållen på Gotland, TaunBERrRG, 1798. 

Träffad i mars i år vid St. Köpinge, nära åns utlopp i 
En gammal hona erhölls i Malmö d. 7? 1855, 
en dylik vid Tommarp d. 3 
hane d. & 1855, 
Trelleborg; en yngre hane erhållen. 
erhållen d. ? 1871 och d. 1 
kom han förr ofta vid Ryinge och Stora Herrestad, men under 
senare tid ej erhållen i trakteu av Ystad, enl. medd. av N. BR vu- 
ZELIUS. Ej erhållen i det inre av Skåne. ) 

I Danmark om vintern mycket sällsynt. En hane togs i 
fisknät vintern 1829—30 i Gille leje; vid Helsingör Y 1849, 
STENBERG; vid Helsingör d. 7 1855, BEnzon, 1865. 

Å Holsteins kuster sällsynt under vintern, RoHWEDER, 1875. 
Tre eller fyra gånger träffad på Helgoland, G eTKE, CorpEaux, 1875. 


Östersjön, NILSSON. 
1855; vid Trelleborg en gammal 
enl. meddel. av EvrEnivs. Skjutes sällan vid 
Vid Ystad en gammal hona 


1879 en ung hane; dessutom före- 


Sv RR EN 
EE KENRRN 


1448 - Är 5 | fa Ra 

I Finland sällsynt; stundom i Utsjoki och Enare; vid syd- 
kusten fåtalig, vanligen träffad om våren, stundom om vintern. 
Vid Nyborg i aug. 1850 en flock om 30 st., de flesta hanar, som 


voro skäckiga, i övergångs drägt, SCHRADER, 1853. Träffad nära Hel- 


FaLox, och på flere ställen oftast mellan d. 3 och 3, 
dessutom i jan., april och dec., M. v. WRricHt, PALMÉN. 

Träffad enl. Baer i Petersburgs guvernement, BöcHneERr, 
1885. ”Torgförd i S:t Petersburg, BrAnodr, 1880. 

På Nov. Semlja sällsyntare än Ejdern, synes häcka tidigare, 
HEUuGLIN, 1872. Vid Taimyrfloden allmänt häckande på tundran 
i en fördjupning med dunbädd, hade d. 7? bo med 7—9 ägg. 


singfors, 


Hanen stannar i grannskapet av den ruvande honan, som trycker 
fast, Vv. MiDDENDORFF. 

På de östra öarna vid Kamtschatkas kuster i synnerhet tal- 
rik, MERzE. Om vår och höst talrik vid Kamtschatkas kuster 
och Behrings sund, Parras, 1811. En erhållen från Kamtschatka, 
NOHLEGEL, 1866. Häckar på klippor kolonivis, men går ej in i 
På Chyjima, en av Kurilerna, BLAKISTON, PrRYER, 1878. 

I NÖ. Tyskland, Danzig, flere gånger erhållen, såsom d. 
i? 1849, 1 1850, enl. BöcK, 1850, som hänvisar till tidigare upp- 
gifter om fogeln; träffad vid Königsberg och Pillau minst 10—12 
gånger, E. v. HomMmEyERrR, 1872. 

Vid Storbritanniens ostkust om vintern mycket sällsynt. I 
England träffad 2 gånger, nemligen i Yarmouth d. 4 1830 och 
1 Yorkshire. Uppgavs även hava d. v 1847 träffats i Arran, en 
uppgift som dock anses mycket osäker, DRESSER. 

I Frankrike en gång träffad i febr. 1855 mellan Calais och 
Boulogne. 

Man har tvivlat om, huruvida den förekommit i N. Amerika. 
Utom äldre uppgifter om dess förekomst i trakten av Behrings 


floderna. 


m + 4 


NR 

VR 

ER 
Ag 
Sut 


wa 


Sj SF A 
la 


Mi i ä AV ' NE hl VE jla 

a! N 4) 4' NT ATEN ' 
f . É / FLEST ar RE GAN MR ar Ål Brr LÖNER SAC OP PER EA rat LA ' JA 
Mja Np AM £ | t jW FR | TRES nn Väg 15 ; Kr cd Hl an d T IG ” I FR Äj w 

LERIL 5 AREA IE SR OR MONA tr. NT AN re Meg SÄ NED 
FU GULA STEL RARE SUR ER (YR AR RR ERNA Ile KG je syret RNA dB lt SÄVE LA IN a 
; å KN j | 4 Pe qv SV NA ' | Na a / ILR ng | 
Al 0 É h L ) i j AM ; N NV LEE : DO a Å " vi 
/ U| KR MH Mi i CA , i 


Anas Beringii LATH., Syn. VI, 465; Ind. 1790, 843. Guwu., 


Sul för (TKR sihållik den! "frän NV. kusten, Botsian säger, 


att den fans der i mängd, hvilket DRESSER ansåg vara överdrivet. 
Enligt de nyaste underrättelserna häckar han på Aleuterna; N. om 
S:t Michael sällsynt; häckar på S:t Lawrence; vid Cap Wankarem 
1 flockar om tusenden, MATSCHIE, ZIEMER, 1885. 

Till sitt levnadssätt synes den mycket likna FEjdern. 
Han har sitt förnämsta tillhåll i Asiens ishavstrakter och drager 
derifrån undan för isen åt N. Stilla oceanen och Europas nord- 
liga hav. 

Födan utgöres av mollusker, fiskyngel, krustacéer, sällan 
Häckar i norden, men icke i NV. Europa, på 
Bereder sitt 
Under det honan ruvar, håller hanen vakt i 


vegetabilier. 
tundra eller på öar och klippor, stundom kolonivis. 
bo liksom FEjdern. 


grannskapet. Sedan ungarna äro utkläckta, för modern dem i 


lugna vikar. 


Ibland fjädrarna leva: 


Docophorus ticterodes NitzscH och (?)Lipeurus squalidus [NitzscH] 
GRrRUBE, hvilka båda hava blivit träffade på flere andra Änder m. fl. 


Dess inelvsmaskar äro okända, hvadan sådana böra noga 
eftersökas. 


Anas Stellert PALLAS, ”Spicileg. VI 1765, 35'; Zoogr. II 1811, 238. Gu., L. 
SN: 1788, 018. (bam, Di II 1798, 458: IV ari1812,0190 Ren. 
En. 1800, 133. Merer, Tasch, III 1822, 229; Niss., Orn. II 1822, 
FIA: TUEESTRICV a Av EL 18205 1005 Midskn fr dag nESIRNDG. UY AR: 
RELL, Loudon Mag. 1831, 117. <ScHinz, Eur. En. I 1840, 407. 
SCHLEG., Rev. 1844, CXVI. KIarB., N-a 3 H. 1850, 52; Danm, Fugl. 
1852, 383. Banp., N-a 1853, 438, 440. SommERF., Öfv. V. A. F. 1861, 
14, 87. NorpDvi, 1. c. 1862, 304. 

L. S.N. 1788, 508. 

Anas dispar SPARRM., Mus. Carlss. 1786, Tab. 7,8. Guw.,L. S.N. 1788, 535. 
THUNB., Vi An Hö 1798, 178. DATE lad. IT:1790.1866, "Deum, Man; 
IV 1840, 547. NAvm., VD: XIL.1844 240; 1860, 913, v. BALD. 


Lt å 
kr DR kl AL AX 
' NN (ER Ta u ka a | 
' r 1 Nf MI p ' Mi ' b i SV v ; Vu SY "nu é 7 FR 
LANE Re |) AR ÄG Kl H faen Ä 3 för) an AN ad Le) JB VN i d i V SV Ne KN Mi M er SM bn ( 
| 4 KR Mi 
- v Å 


k Al UN 
SEN LE Sh NG rk fr AN på I EN mV a od ad 


LG 2 2 end RS Nr IR hö IAN ARR RAR : SE sh TR i re Raa | FULIGULA sek. VARS HR FNS i FO GAR SANKT S Jar NE C by NE 7 Ne 

RA å NNE KL FANN EV St alar AD SYRE ER ATA ) | e FFS RN En ERA LÄR är ES (Pr föl a KET lg ; a i KÖ | dd G Va i, SR NN 
Fra INGE Anas occidua SHAW, Nat. ME AGN. Bad, Méth. Ar 1823, 130. MERA MU Eanen RR AA 1876, dad N. SA SIR TR, Er HN AE FRUN TEEN 
EV. ad 3 ; Clangula Stelleri Borr, Isis (EsRA dar NR Ne - Näbbrot svart, ansväld, sidoansvällningarna baktill fjäderklädda, nagel Ki; ITA SH 
ÖN Fuligula dispar STEPE., Shaw Gen. Z. KIL 1824, 204, SA Antockn, II bred, överkäken baktill utan tydlig gräns, näbbås platt framom näsåsen, SÖMN TA fr MANA 

S 1855, 193. ScHrecG., Mus. Ans. 11866, 15.07 är svart, bred, framåt sluttande. Käkkanter, utom naglarna, svarta, åt mun- KL 4 vä hl 

H uligula Stelleri BonaAP., Synops. 1828, 394. RasoH, N. Mag. f. Nat. 1838, vinklarna och nagel uppdragna, överkäken mycket bredare än underkäken, ENAS KAN G 

; 3803. MALM, Kröy. Tidsskr. 1844, 210. NILSS8., Fn. 1858, 475. BRANDT, lameller under och framom näsborrarna nå något nedom käkkanten; under- Ru ANN 

Mém. Ac. S:t Petersb. VI 1858, 801. PALMÉN, Finl. Fogl. II 1873, käken svart, nageln gulröd. Pannranden bågformigt utskuren. Naslock ER: 

491; Fogl. Flyttn. 1874, 41 etc.; Zugstr. 1876, 50. WEISMANN, Con- hvälvda. ÖR små, iris hvitgul. Huvud violettsvart; övre ögonlockets Er IR 

temp. Rev. KXXXIV 1879, 544, kant och undre ögonlock hvita, hvarigenom en halvmånformig fläck, sträc- nd Ng. 

Emniconetta Stelleri EKsTtrR., Tidskr. f. Jäg. 1832, 226. GraAr, List 1840, 95. kande sig även in på tinningen, bildas; ansigtsrandens sidovinklar nästan a EN RN c 


Polystieta Stelleri Eyt., Hist, B. 1836, 79; Anat. 1838, 150. 
MER, J.f.O. 1885, 191. 

Stelleria dispar SN List. 1838, 57; Compt. rend. XLIII, 1856, Sep. 24. 

STEJNEGER, J.f.O. 1873, 306. 

Harelda Stelleri Krys., Br., Wirb. Eur. 1840, 413. BorGer., Nordd. 1869, 
133. Rotw., V. Schl.-H. 1875, 21. 

Somateria Stelleri JERD., B. of Gr. Brit. IV (1843) 133. NeEwr., P. Z. S. 1861, 
400. THomprs., Irel. III 1851, 117. Warzr., N-a 1854, 278-9. BENZON, 
Skand. Naturf. Förh. 1862,428. SHARPE, DrREss., B. E. II 1871. Covers, 
Key to N. A. B. 1872, 291; B. of NW. 1874, 580. Böcnn., J.f.O. 
1885, 207. 

Honiconelta Stelleri AGASS., Ind. Univ. 1846, 178. Meyv., Å CORNER 433-4. 

Platypus Stelleri BöcK, Ber. 1850, 12. 

Somateria dispar BE. v. Howm., J.f.0. 1872, 307. 

Stellers and QUENS., BILLB., Sv. Zool. II 1, pl. 162. 


MATSOCHIE, ZIE- 


239. SVÄRTA, Fuligula fusca (L.). 
dt jag a 6 DAN a FM ned 


Fjäderklädnaden ovan svart till mörkbrun; å vingen en hvit 


fläck. Längd 488—565 m.m. 
| AA > LP och med näbbknöl. 


Bibehåller här sitt namn Svärta, då LINNÉ m. fl. kallade henne så, då hon bär 
det i Nerike, Vestergötland, i Södermanlands och Ålands m. fl. skärgårdar, och emedan 
det är högst vilseledande att låta två arter byta namn. 


räta, spetsen riktad emot näsborrarna. Halsens övre del violettsvart, den FU 
nedre likasom rygg, skulderfjädrar, kors och övre stjerttäckare svarta. Stjert oe ar 
avrundad, svart, undertill svartbrun med talrika svaga tvärfåror, å de yttre Fal AN 


pennorna otydliga; stjertpennor 7 par, svarta, spetsiga. Bröst, sidor, mage, -« EA a 
undre stjerttäckare och slaksida svarta. Vingar spetsiga, breda, svarta med or NER 
stor hvit fläck, bildad av armpennor och armtäckarnas spetsar; tumvinge RAN) 
med 4 fjädrar och handvinge med dragning åt brunt; handpennor: 1 liten, NR 
smal, spetsig; stora 10, spetsiga; armpennor 10, 1 svart, infan med rödhvit AR ae 
fläck; 2 spets- och utbräm, spolfläck i infan och utfan åt roten brunsvarta, | RER 
de övriga hvita, spetskant å 3 dock brunsvart, och infan å 10 mot spetsen i 
svart; armbågspennor 6, svarta, 1—5 > armpennorna, 3:dje längst; överarm- LR FR 
pennor svarta; armtäckare svarta, spetsar hvita, de yttre med hvita fläckar Wö al 
och svart spetsbräm, de mellersta och kanttäckare svarta; undre handtäckare 2 Av 
brungrå med svaga tvärband, spetsbräm mörkare, infan å några med hvitt; FR 
undre armtäckare hvita med spetsar, spolar och spoltrakter inåt ljust brun- AN AA UR : 


grå, de mellersta, största med samma färger, de övriga och undre kanttäckare 
svartbruna med något mörkare kanter; undre överarmtäckare svartbruna. 
Fötter utåt cinnoberröda, inåt gulröda, vid lederna svarta; vadtäckare svarta; 
skenben fjäderbeklädt till närheten av hälleden. ”Tars något hoptryckt, 


sköldar framtill och å den smala tarssulan små; tår 4>3>2>1, simhud SÄ FS 

Lå . . . » Y Vi FERRA 
svart, å I utåt, kant och rot inåt svarta, löper över till infliken å 2, når RR a 
nära klons spets, bred, dock < !/, tåns längd; klor: 3 inåt vidgad, >2>4>1, MEN O ig n 


svarta, krökta, spetsiga. 

2—4. Hanar, gamla, 26 maj 1875, Stockholms skärgård. 

Näbb bakom näsborrarna ansväldt, sidoansvällningarna fjäderklädda, 
näbbets sidor brungula, nagel bred, grågul; näbbåsens bakre hälft svart, 
derifrån gå svarta, breda streck på sidorna om nageln. Överkäken svart; 
underkäken svart, med nageln och stundom en mindre främre del av käken 
röd, näbbrot svart. Övre ögonlockens kant upp- och baktill hvit; kind med 
en halvcirkelformig hvit fläck. Magen saknar hvita spetsfläckar ac alla tre 


SAST, (LU ONA TAG v RT LL EES LJ 
LJ En NN YH ov, / M ' ab egt + Je åf 
Å A ! å 


är Y Plård | ER N Y A = FR LONE 
& Kn Ik Sj Ny N - SN N I RAR Mr MA UN t | RV ; 
SURRAR AJE LE lM OR sd Pg Sd rant vr Er ARA ÅL 
WE SERENA JAR HEN SR pr Par KR SK ; 
FR LENA Kd INT RER hed ÖR SN 5 SVAG VR INA ARN lg 


- å 1» - hi I ' ” je 
fr VE ee r t vg 
7 SA t 14 ad 4 l 
j Sd FR pu ' Ci . SJ å i] 

län i å i ' Fk rv ' 
UN ta FN NA TA 


Pr FR 
ME al j v ” 
; 
| $ 
/ 
pe f ' 


Lr . + ' ATS ' j f å ' ' 4 t 
Vv + y p « - 4 j 
en å i Ve ; Kin cn ( : 4 


(jemf. Nirss. p. 461). Armpennor 12, hvita [stundom med svart spetsbräm'], 
1ll:te med infanet svart, 12 i infanets spets en liten svart fläck. Överarm- 


täckare med hvit spets; undre armtäckare hvita, de övriga med mer eller 


mindre hvitt. 

5, 6. Råå vid Öresund, 19 december 1844. 

Näbb svart, framom näsborrarna en ljusare, långsgående fläck. Överkropps- 
delar svarta. Fötter kopparröda, baktå längd 21,5 m.m., bredd med simflik 
11 m.m.; simhinnor stålgrå. 

7. Hane, gammal, 26 maj 1876, Öland. 

Näbb rödgult, nagel med från näsborrar till sidan av nageln svarta 
streck; näsås och nästrakt svarta. OÖverkäkens käkkant och underkäken 
svarta, denna framtill röd med nagel platt, grå, käkrot ansväld, bred. Pan- 
nan framtill tvär. Iris gul; undre ögonlock och tinning med en halvmån- 
formig hvit fläck; främre övre delen av ögonvrån brungrå; ansigtsrand fram- 
skjutande i en trubbig vinkel mot näsborrarna. Fjäderklädnaden rent svart. 
Stjert gråsvart; stjertpennor 7 par. 'Tumvinge med 4 fjädrar svarta, inåt 
svartbruna; handpennor: 1 liten, smal, jemnbred; stora 10; armpennor 11: 
1 infan utom en del av spoltrakten hvit, 2—11 hvita, 11 med svart spets- 
fläck i infan. Spegel hvit, ram ovan, under och framtill svart; armbågs- 
pennor 7, spetsiga, svarta, 1—5 > armpennorna; armtäckare svarta med 


hvita spetsar, de yttersta med smutshvita spetsfläckar; kanttäckare svarta 
med dragning åt brunt; undre armtäckare hvita med smala, svaga, grå, 


täckta spolband. Fötter gulröda, vid lederna mellan sköldarna svarta, sim- 
hud svart, tåflikar gulröda, 1:a tån vid roten svart. 

8. Hona i ruggning, 26 maj 1775, Stockholms skärgård. 

Näbb gråsvart. Ögonvrå med inströdda hvita fjädrar; ögontrakten 
hvit; övre delar svartbruna med grått bräm; nya fjädrar svartbruna. Stjert 
med dels svarta, dels grå fjädrar. Bröst och mage gråbruna med hvita 
fjäderspetsar. Fötter rödgrå. 

9. Hona, 26 maj, Mörkö. 

Panna och ögonvrå framtill mörkbruna med hvitt bräm; örontrakt med 
liten hvit fläck. Rygg och skulderfjädrar brunsvarta med hvitgrått bräm. 
Bröst, sidor och mage mörkbruna med inblandade hvita fläckar. 

10. Hona, 13 juni 1876. 

Näbb med nagel svart, undertill grått och rödbrunfläckigt. Huvud ovan 
svart med svag violett skiftning; undre ögonlock grå; ansigtsranden obe- 
tydligt gråbrun. Hals svart, nedtill brunsvart med hvitgrått spetsbräm; 
kräva brunsvart, dels med, dels utan gråhvita spetskanter. Rygg och skulder- 
fjädrar brunsvarta med grå bräm och få inblandade svarta, nya enfärgade; 
kors brunsvart; övre stjerttäckare svarta, de flesta med grå spetsar. Stjert 


- Va | ” 


GGN 
al 


, 4 p ' CARE . fv YT on ir , NÅ 24 | i ”- nd CR Y I ENG KL NAT SN NRA VE d JT åå FÖR Ål i fö Can | 
vå | Jaga. Sv : se KK SAT b r fen : ÅN sv fe a tv TA Ira NL [er ETS Ro kr OL aln FS AN LL TIS 
kr : TTR da a KORS VA RT AG or RUTIGUTA USER NT rg Ar RV rn AR AR AF AS MR AR Rade fe TT 
; Å ; É ' I i; . 4 4 My | Mr jar 0 | + : t | 


1 i Å j | å " AJEROKAN | PJ | VE Je 
4 


avrundad; stjertpennor 7 par, gråsvarta, spetsar gråhvita, spolar svarta, nya, 


knappt nötta. Bröst hvitt med grå och gråsvarta, oregelbundna fläckar; sidor 
brunsvarta med grå spetsbräm; mage dels med svarta enfärgade fjädrar, 
dels med brungrå med hvitgrått bräm; undre stjerttäckare och slaksida brun- 
svarta, till en del med grå spetsbräm. Vingar svartbruna med hvit spegel; 
tumvinge med 4 fjädrar, svartbruna med bleka kanter; handpennor: 1>2>3, 
spetskanter något bleka, men föga nötta; armpennor: endast de yttersta med 
brungrå spetskanter; armbågspennor nötta, de mellersta med grå spetsbräm. 
Fötter bruna, vid lederna brunsvarta; simhud svart, vid tårna brun. 


11. Hona, i ruggning, 13 juni 1876, Stockholms skärgård. 

Näbb utan knöl, ovan svart, undertill svart. och rödt. Huvud ovan 
brunsvart, panna nedtill gråbrun och svartfläckig; huvudets sidor svarta och 
svartbruna, fläcktals med den hvita bottenfärgen genomskinande. Hals ovan 
brunsvart, nedtill svart av nya fjädrar med inblandade mörkgrå med grå- 
hvita spetsar; krävans fjädrar mörkgrå och få gråsvarta, bådadera med hvitt 
spetsbräm. Rygg och skulderfjädrar dels svarta, dels svartbruna med bleka 
kanter och spetsar; kors svartbrunt; övre stjerttäckare svarta, nya, få gamla 
svartgråbruna med nötta gråhvita spetsbräm. Stjert till största delen ur- 
blekt och nött; stjertpennor 7 par, endast 6:te och 7:de på ena sidan svarta, 
nya. Bröst mörkgrått med hvitt bräm; sidor brunsvarta, till en del med 
blekare bräm; mage och undre stjerttäckare mörkt brungrå med inblandade 
svarta nya fjädrar. Vingar brunsvarta och svartbruna med hvit spegel; tum- 
vinge med 4 fjädrar svartbruna med bleka spetsar, gamla; handpennor brun- 
svarta med bleka små spetskanter; armpennor 11, 1 med hvit fläck i utfan, 
infan hvitt, 2 hvit med svartgrå fläck i utfan, 3—10 hvita, 11 hvit med 
gråsvart spets; armbågspennor svartbruna, spetsar bleka, nötta; de mellersta 
undre armtäckarna svartbruna med brungrå, bleka spetsar. 


12. Hona, 22 augusti, Hinderö vid Luleå, J. WAHLBERG. 

Ögonvrå och tinning med” stora hvita fläckar. Kräva, rygg, skulder- 
fjädrar, kors, övre stjerttäckare, bröst, sidor och de mellersta armtäckarna 
mörkbruna med hvitgrått bräm. 


13. Dundrägt, nykläckt, hane, 11 juli, Furillen, MEvEs. Riksm. 

Näbb mörkt gråblått, i torrt tillstånd gråsvart. Käkkant delvis blågrå. 
Iris "brungrå. Huvud ovan gråsvart till munvinkel och örontrakt; kindtrakt, 
haka och framhals upptill hvita; kräva mörkgrå; nacke och halsrygg grå- 
svarta. Rygg och kors gråsvart med 2 par små fläckar. Bröst och mage 
hvita. Fötter olivbruna, inåt rödaktiga eller blyfärgade. 


14. Dundrägt, nykläckt, hona, samma tid och ställe, lik den förra, 
mindre. . 


sä g i J [E é å I 
, ' | 4 u ' 
) vd ' 4 ' 
v gt Jy MA IV WW 
Å ut MA TV 4 

La v fa FEV AN [| Ki kÅ 

gr "4 uvg VARV 

4 j VA Ar 

"”- 


EM 
NG jaa Ki 


Kv 
ha 
he 
» VA Hr MM 
IE (Ok AGE TE 4 
Run da j RER 
FÖN get Ng pe 


Lå 
i NUV Så 
Vv 


NN Nr PAS 


Se BLI gt 
vän Mi CS Nr | ON AG 
Ann 1 NAR tt 


SR JÖRN 
a RET 


RANE Röka TS BN RN EO | ÄN "> SVÄRTA. 


TR Unge, 27 augusti 1876, ES AE NORDVI. 
Liknar n: Å LOS Bröstets främre del med bredt, hvitt bräm, bakåt för- 
svinnande. 


-. 


16. Unge, 28 One Luleå. 

Panna och ögonvrå brungrå, huvudets sidor ned- och baktill hvita och 
grå; utväxande skulderfjädrar, handpennor, stjertpennor, bröst och sidor alla 
mörkbruna, bröstet med små hvita spetskanter. 


NE Årsunge, hane, 26 oktober, Gevle. 

Iris "hvit. Huvud ovan svart; ögonvrå hvitbrun; örontrakt med hvit 
fläck. Kräva brunsvart. Rygg, skulderfjädrar, kors och övre stjerttäckare 
svarta. Bröst med mörkbruna spol- och hvita brämtrakter, åt sidorna endast 
hvitt bräm; sidor mörkbruna; de mellersta armtäckarna svarta. 


18. Hane, ung, 5 januari 1876, Ystad, N. BrRuUzELIUS. 

Näbb svart, utan ansvällning, nagel stor, bildar baktill en trubbig vin- 
kel; näbbås vid roten bred, jemn, framom den framåt sluttande näsåsen 
nedtryckt. Käkkant baktill rät, överkäkens framåt uppstigande, vid nageln 
utskuren, underkäkens framtill uppstigande. Pannvinkel avrundad; ansigts- 
rand bildar en trubbig och mot näsborrarna riktad vinkel. Näsborrar 
höga, ovala, framom ansigtsranden, näslock naket, sluttande. Huvud ovan 
brunsvart, panna gråbrun; ögonvrå med stor gråhvit fläck; huvudets sidor 
brunsvarta, men örontrakten med inströdda hvita fjädrar, av hvilka somliga 
hava svart spetsbräm; haka brunsvart, framtill gråbrun. Hals svartbrun; 
kräva svartbrun med hvitt bräm. Rygg, skulderfjädrar, kors och övre stjert- 


täckare svartbruna. Stjert svartbrun med svarta spolar, avrundad, undertill 


svartgrå; stjertpennor 6 par. Bröst svartgrått med breda hvita bräm; sidor 
svartbruna; mage svartbrun, framtill med smala hvita spetskanter; undre 


stjerttäckare och slaksida svartbruna. Vingar, spetsiga, breda svartbruna med 
en hvit fläck, bildad av armpennorna; tumvinge med 4 fjädrar; handpennor: 
stora 10, undertill svartgrå, spolar svarta; armpennor 13, 1 i spetsen 
svartgrå, utfan svart, infan hvitt, 2—11 hvita, rot grå, spets å 2—4 i utfan, 
å 11 i infan svartbruna, spetskanter å 12 och 13 svarta, 13 spetsig, 1 infan 
å 2—10 och i utfan å 10 grå; armbågspennor 4, brunsvarta, spetsiga, 1 > 
armpennorna; överarmpennor svarta; handtäckare, även de små, svartbruna; 
armtäckare brunsvarta med hvita fläckar vid spetsarna, även de övriga svart- 
bruna; undre handtäckare grå; undre armtäckare grå med hvita spetsar, de mel- 
lersta grå och hvita med brungrå spolstreck, de mindre gråbruna, av dessa 
de bakre med hvitt bräm; undre kanttäckare och överarmtäckare gråbruna. 
Fötter mörkt blygrå, der benen finnas med dragning åt brunt; vadtäckare 
svartbruna; skenben fjäderbeklädt till närheten av hälleden. Tars hoptryckt, 


KS 0 


FULIGULA FUSCA. 


ar 
tä 


ABA 


med små sköldar framtill och å tarssulan; tår 4 > 2 > 3 > 1, simhud grå- . 
svart, å 1 bred, når klospetsen; klor svarta, 3 bred, >2>4>1. 

19. Hane, ung, i vårruggning, 25 maj 1875, Stockholms skärgård. 

Näbb mörkt blygrått. Huvud med gråbruna och svarta fjädrar, men 
huvudets sida med inströdda bruna och hvita fjädrar och med en stor kött- 
färgad fläck. Hals gråbrun och svart. Framrygg och skulderfjädrar dels 
svarta, dels bruna. Stjertpennor 7 par: 1, 4 och 7 svarta, de övriga grå 
med ljusare avnötta spetsar. Bröstets fjädrar hvita med svarta fläckar; 
sidor svarta och bruna; mage brun, gumpfjädrar och undre stjerttäckare 
dels "bruna, dels svarta. Handpennor: stora 10, svartbruna; armpennor 
12, hvita med svart spets; armbågspennor 5, svarta; armtäckare svarta med 
hvita spetsar, de mellersta och kanttäckare bruna; undre handtäckare ljust 
stålgrå; undre armtäckare stålgrå med hvita spetsar. Fötter gråröda; vad- 
täckare svarta och bruna; simhud svart. | 

20. Ung, 13 juni 1876, Stockholms skärgård. 

Liknar n:r 21. 

21. Hane, ung, övergångsdrägt, 13 juni 1876, Stockholms skärgård. 

Näbb gulbrunt, spets brun, men delvis svart; näbbås svart, näsås bred. 
Överkäkens kant svart, utbredd; underkäken grå, svartflammig, nagel platt, 
gul, framtill brunsvart, käkrot föga ansväld. Huvud ovan svart, panna ned- 
till vid näbbroten något gråfläckig; undre ögonlock gråhvitt; ögonvrå föga 
ansväld, svart, framtill med inblandade gråbruna, baktill med sparsamma 
hvita fjädrar; huvudets sidor svarta; ansigtsrand framåt bågböjd; haka svart- 
brun. Halsens övre del svart, nedtill mörkt brungrå med gråhvita spetsbräm 
och inblandade rent svarta fjädrar; kräva mörkt brungrå med hvita bräm. 
Rygg svartbrun med hvitgrå spetskanter; skulderfjädrar svarta, nya med 
inblandade gamla svartbruna med gråhvita nötta spetsar; kors brunsvart; 
övre stjerttäckare blandade nya svarta och svartbruna med hvitgrå, nötta 
spetsar. Stjert vid roten svart, bakåt hvitgrå; stjertpennor 7 par, spetsar 
och utfan betydligt nötta. Bröst mörkt brungrått med hvita brämtrakter; 
sidor mörkgrå med hvitt spetsbräm, starkt nötta och till större delen ut- 
bytta mot rentsvarta fjädrar; mage och undre stjerttäckare mörkt brungrå med 
gråhvita spetskanter; slaksida med blandade svarta nya och svartbruna gamla 
fjädrar. Vingar brunsvarta; handpennor brunsvarta med obetydlig nötning, 
1>2>3; armpennor 11: 1 i infan med hvit fläck, de övriga hvita med 
brunsvarta spetsar eller spetskanter. Spegel hvit; armbågspennor 6, brun- 
svarta med nötta grå spetsar; överarmpennor brunsvarta; handtäckare brun- 
svarta, likasom de små; arrmtäckare likaså, till en del med hvita spetsar, 
de mellersta brunsvarta med bleka kanter; kanttäckare brunsvarta; undre hand- 
täckare grå; undre armtäckare grå, spetsar hvita, de inre grå, de mellersta 


"Vi 
UV EA v 


v AN ja Xx ING & ; ; 
SAGA MIA ER SE 33 FED INR EA fal 
HER SR AN sken SORTER JSCA. En 
ut RE rt KEN, i Sa 
AD IM UN MN he . hed arssssesenans ser tern ennnnnnn 000 rr PR KVA a (EAT | | ” N : MR 3 d j FA FURT | FER EN if rk ANN rr LR SORT A JET TE GAO AVIAD j 515 
NA An dd Hövadels MAL ST SRA AV Sok ra bo GA d NeR skar krk NA ke 115 rr Ara aren? ÄR rd fd LÄSA ions And faan Rn Ed a I br 05 Sr Gl dl AS I po AASE 
> 75 RR SEAN EN Sbb, LANE KUL PRADA rikersrssönned UR rA YEN GORT Ah RATE 47 46 48 — — 48 | 44 43 AE | ; ä Filar MENN! 140001 48 
jr lp Bro IT ELSE VISAR I Yad MaA rod ge a BEGR ARD a ob 67 66 | 701 66) —I —1| 65 | 64 | 60 67,5 | 62,5 
HELA ' DN » från spetsen till näsborrarna KE 29,5 ne FRåN ST FR — 28 I 30 Xl 29 21,5 
RM RAN NA MA ANSE SEDEN SU (åk OBRTR DL Se Sober i fl enl nr vd 24 — — — | — SN fur BIN TNT 23,5 | 19,5 
BAN » Pod DV NÄSPOITATNA..ssssssrerrsa IR LER ENE 13 — — — — BES a Mad Hg 13 15 13 
Ja FÖRR KÖRNER 6 -MLLo is bots ba VDA rt skob oär Ers SER AG AA sn GLEN 27,5 — |] — — —| —1| 29 25. I 22 VA 24 
AD än Näbbets bredd vid näsborrarnå...........ssssessrser. AJ KE oe biter ra av oh ARE RN 30 MR 
NGT » KOD FADER UD SE TA gb SL allas Vadar a RAA ELLA — -— — — — nast bonad UA 26,3 31 26,5 
ATEN INS DLR ULIB SD TE UT ökar ler odd leden rr NEN åa RAT VN ID bes KIL MER 15,6 | — — — enied Mel kant ARE CLS HAAN ES 14 16 15 
KÖRS » 1 RR ARA ST ER rf Ups VAR RSA ME RAR Mr c. 14 — — — om — 16 14 14 16,5 | — 
AS AKER N FR R östers MÅ HSK r ADA FOR RAR EN ERA Er AGA Nr I BLÄ a 8K5jb | Sam AN än LAR LO ROR ETT gg 38 18X2 
ALS TNE FILE GTRS LOL EC I TAT OIEN på vorsteh lya a Aled ALA Br RR 261 AT8:1 219 278 1) 206, fur 202.) 200 202 237 243 
Re HE ATG re ARSA AE RA SAD Dr ELI FA ER 965 1. 976. 9BL 1. IGT 44 OG FYLLE RR TER 888 | 885 
MUR Rn 2 ERE E BR RR URL TT art GS Sa CA frige NA KALA 109 — — — — nh 208-11100 01-200 104 TOT ROT 
RR Arla ST Te NR 5 då KUA AREA SA Gb SVA Rd FALL) LE KR 102 BEG POST TN SR ASSIST SG 32-23 | 45 87 84 83 | 87 82 
KISA Ra Stjertspets bakom vingspetsarna .......se........+.+.. 32 -— — — 34 34 45 — — — | — — 50 30 DD 
| TT er de NINA RA I MN BEN kt UAE EE DERA MENOSAN EAA DD fs US RR AA Ae NG LD DA 35 30 50 47 44 46 46 
ANAR rd FRE dh TV AR IC RR DV Re 53 53 19 72 71 TT 75 
A d 3 a b | EG ns e 
RR RA SEAN RADE 15 627 DAS RADEON Rad] RAL TE ns NR AL VR NAO a Sr a ALS RU RAL 72,2 69,7 AT,4 69,5 69,1 67,8 72,3 72,2 71,2 70 69,2 
Ra DANS VER CIN La BITA es Ng TR FVT RG SS IA RL NA ar) LR ban DS og a Bål br AR AA ANS RSA RAR 49,1 47,8 45,7 46,9 46 46,8 48,8 48 48,1 47,8 48 
Fe 2 SARAS RE NL le) EA EL RAT VI GRAD vbn, (AL) RA DAN BR GES TRE NIE sd LR AL bag LA 23,1 21,9 28,7 22.6 20 24 24 24,2 23,1 22,2 21,2 
RENAR. fo Pri Creducerade! läng bussig År EFS d Ag sn 4 AR lab aa NA ER AL Aon AR MALÅ ENA AAA a GR 1,47 1,46 1,63 1,48 1,5 1,45 1,5 1,5 1,48 | > 1,46 1,44 
SO AR » ÄGA TER AN ARR NA SL a AE SÄ RADDA a NEG ra TAN MG SR RA ERA TUR ER AR AL KUL RA 3045 3302 2400 3260 3179 3173 3492 3466 3425 3346 3322 
VR SR TRI AN TR 
0 
8 4 NE f 4 a | b C | d e | f g h 5 
Ban | 
PAA NIE eta her fe ASSA RAR Arb AN ie LL LR (Fl RE AN Da La ve BRA 67,8 75,2 73 72,8 12,5 69,8 69,5 68,6 68 73,4 
Par an RNA SAL BL AE RP FARA FA Age AG GREN Abb NEA REAR rå FAR de RA GEA Ri RT Eder La NL ab LR ds Se kl 46,1 49,1 53 4T,8 47,9 47,7 48 47,8 48,4 51,4 
N l » FIK IGM a fa Nr de a O SKR a ALMA ög Sölkr brad Lag gb Må ERA nde OA GIRL ANA ee or Ene BAR FAR ER Et Lf MIn MANA EAA La 21,7 26,1 20 25 24,6 22,1 MN 20,8 19,6 22 
a RTR DN SER OLLE OO 1 ER CE eh ENA CA er pd SLM a RIDA NR GA ob gb Te Arab HAR TR. RR dar SLE SI SN AA RS TR ENA I 1,47 1,53 1,38 1,52 1,51 1,46 1,45 1,44 1,4 1,43 
FRA TEN SG RUE AN Ls Fe ol SN sn Ad ba ad ie Ne bag TA LT BN AEA GS bad Na IRA Å Ar a TD ra la NAN ar 3126 3692 2169 3480 3475 3329 3336 3279 3291 STTa 
År | hvita med gråbruna spolflammor, de mindre gråbruna med hvita bräm; 1. Juni 1870, Muonioniska, KnoBLocK. Gulhvita, smutsiga. 
NN undre kanttäckare gråbruna; undre överarmtäckare likaså, de yttre med 2. 20 juni 1868, Muonioniska. Hvita, smutsiga; a abnormt, spolfor- 
SAK hvitt spetsbräm. Vadtäckare blandade svarta nya och svartgråbruna gamla, migt med ett bredt RDR av starka granulationer. 
| de ÖR a vd ÄRR små a är Nu 55 fra OA då GU 3, 1875, Gotland, LuNpd (RU. 
EN simhud svar når marken, dess simhud bred, når förbi on; klor svarta | ' | 
RAL rn ; | 4. 13 juni 1869, Bleking, Nerman. Rödhvita med talrika smutsgula, 
RNE Ye TID TSUN or ve | breda hånad. 
Wu / RA reda ban 
NNE 22. Ung, 13 juni, 1876, Stockholms skärgård. 
LR Liknar föregående. Dad juni 1863, EKBLAD. Ljust gulrödt, glänsande. 
VN ; 
ANT rå ; $ ; ; v Svärtans ägg likna till färgen (icke formen) stundom betydligt bord knak ens, 
kr ör Agg. Ovata, bukiga, tillspetsade, hvita, gulhvita med drag- omen den senares ägg äro mycket mera hård- och slätskaliga samt hava glesa, djupa 
JEN ning åt rödt, hvilken färg 1 dagsljuset försvinner. Vanligtvis gul- porer, oftast ljusare, mera glänsande, hvaremot skalet hos Svärtans ägg är ojemnt, 
Hva ON i R Ah ANN UN Ål försedt med mycket talrika punktlika fördjupningar och porer, nemligen under loupen, 
SOS gråflammiga, större än äggen av F. mgra, som hava renare färg. annars släta och glänsande. Enl. meddel. av WESTERLUND, Vg ' ; 
Vv ÅA å 
NR 
Hd + 
Ny el - ' ; å (M 
ys ij $ 


YR TG E 2 FR | ÅS : i SNES AR SVÄRTA. 


| Erhållen nära Gbdihaan, ERK 1879, men tillhör ej 


annars dess område. Ej träffad på Island. På någon av Fär- 
öarna endast träffad en gång, kallad Åndt, H. C. MÖLLER, 1882. 


PONIOREDAN säger 1754, att hon lägger 10—12 ägg och att 
"båda" könen ruva; kallas Hav-Aare. Kommer till Varangerfjord, 
69—70 n. br., i medlet av maj; häckar nära fjorden vid vatten- 
dragen i bergen. Boet är konstlöst och bygdt av strå och blad, 
blandade med fogelns fjädrar; lägger i medlet av juni omkring 
3 ägg; bortflyttar i medlet av okt., ScnHraver, 1853. I Norge 
talrik, häckar vid bäckar och sjöar från Finmarken, går i bergen 
upp till björkregionen. Om vintern vid Tromsö, 69” 30' n. br., till 
landets sydliga delar. Häckar allmänt, bortflyttar ofta icke förr 
än i slutet av okt., Iakttogs d. 1884 

På Dovre träffad av Borr 1817; 
1865. Är vår och höst allmän i 
1 fjellvatten, kommer tillbaka flockvis 


enl. meddel. av NORrpDyVI. 
1885. 
COLLETT, 


vid Pulmak, CUCHAPMAN, 
häckande sällsynt, 
Kristianiafjorden, häckar 
till fjorden, RaAscH, 1838. 
ket numera icke inträffar. 


Häckade förr i Kristianiafjorden, hvil- 
Drar S.-ut i okt. och nov. På Hval- 
öarna allmän under fyttning, Corrert, 1864—66. Små, dun- 
klädda ungar träffas till medlet av aug.; hanarna draga tillsam- 
mans för sig sjelva i de sjöar, vid hvilka ungarna utkläckas. 
Åtskilliga flockar av troligtvis oparade foglar hålla sig om som- 
maren vid kusterna. Kommer till Norge i senare hälvten av apr.; 
drager 1 början av juni till häckplatserna; återkommer till kusten 
en stor del övervintrar. 


i midten av sept.; Är ganska skygg, tar 


till flygten på 100—150 alnars avstånd. De äro seglivade, tåla 


grova hagel. Köttet sämst av alla Dykänders, BartH, 1881. 


Häckar vid Muonioniska, NORDMANN, 1864: förekommer här, 
men är talrikare omkring Kautokeino; lägger 7—8 ägg, oftast långt 


Sundevall, 


Svenska foglarna; forts. af Kinberg, 1881-6. 


FULIGULA FUSCA. 


då al 

Fr HÄNG ENE ERE Ke TA 

BER FELT ER Rs ir 
mbt . "ep 


NIE S BYTE 
; NN : 


ET ” 
ve 


1453 
Tu or under något träd eller buske, enl. uppteckning av 
KNOBLOCK. 
I Ume, Pite och Lule lappmarker 1845 allmän till fjellen; 
sågs i fjellsjöar inom björkregionen och påstods der häcka och 
rugga; 1 större mängd på sjöarna i skogslandet, LÖVENHJELM, 
1854. Sågs vid Fahnby på Sundsjön i medl. av juni 1857, MEVEs, 
1858. Häckar ej sällan i Jemtland vid Svartsjöarna i Frösö soc- 
ken, Mosjön i Kyrkås, Ånnsjön och Skurdalssjön, ÖLsson, 1882. 
Häckar allmänt 1 trakten av Gevle; 
C. Hartman, 1859. I Upsalatrakten vår och höst säll- 
synt, MEscH, 1844. Lemningar av fogeln funna i svartmyllan på 
Björkö, 1873. I Stockholms skärgård talrik, kommer 
ÖpmaNsN. Vid Sandhamn 1884 d. ? kl. 3—4 e. m. 
iakttogs en mindre flock på flyttning, vid Ö. vind, enl. meddel. 
av O. ExBonrnN. Torgfördes i Stockholm för få år sedan ej sällan 
Häckade 1863 på Bergö vid Hasselö. Som fo- 
geln lätt skjutes för vettar och äggen tagas, minskas antalet tro- 
ligen år efter år, HOLLGREN, 1872. På Mörkö ej sällsynt; kallas 
i skärgården Svärt, EKstrRöm, 1828—32. I Södermanlands skär- 
häckar; ungar i dundrägt d. 8 1870, SE unge 
d. 7; bo med ägg funna d. & 1871, ruvade d. 
1872. 
för Norrköping, 


kommer vanligtvis i midten 
av maj, 
STOLPE, 
och häckar sent, 


1 maj, se ovan. 


gård allmän, 
, SUNDSTRÖM, 
Var förr talrik, men är numera sällsynt i RA utan- 
har der blivit utrotad, enl. meddel. av LUNDBORG, 
som 1864 ansåg, att den behövde skyddas. 

På Gotland vanlig, häckar, WALLENGREN, 1853. Häckar tal- 
rikt på Skeneholmen, Horrtz, 1868. Ännu temligen talrikt häc- 
kande, men avtager betydligt i antal till följd av äggens bortta- 
gande och det fördervliga skyttet för vettar; kallas Svärt eller 
Svört, KOLMODIN, 1871; 


Häckar 


ävenså enl. meddel. 1884 av STENSTRÖM. 
sällan på Öland, men är om höst och vinter allmän, 


227 


fö 


SRS SD ES 


1454 0 SVÄRTA. FULIGULA FUSCA. 


WESTERLUND, 1855. Den 4 1867 funnos ägg, från hvilka den 


ruvande honan kunde tagas med händerna, MEvzs, 1868. År 
1866 eller 1867 erhölls här endast ett bo med 3 ägg av Horrz, 
1870. Träffad på Gotska Sandön, EIsEN, STUXBERG, 1868. Är 
allmän vid kusten, på öar och skär, men skall hava avtagit i 
antal, R. Horns, 1883. Kommer ej förr än i senare hälvten av 
maj till Ö. Smålands skärgård. Häckar allmänt; skjutes mest för 
vettar, TiIsELIUS. 

Förekommer 1 Jönköpings län; 1869 under flyttning, skjutes, 
Tiun, 1870. Ofta iakttagen på Vettern, GADAMER, 1858. 

I Bohusläns skärgård årligen från slutet av okt. till slutet 
av maj, men ej i stort antal, mest ER sällan om sommaren, 
men då gamla. Gamla hanar d. 8 1837 i de yttre skären; ung 
fogel d. + i full ruggning utom å vingarna, W. v. WricHr, 1851; 
1 Bohuslän sällsynt, ej häckande, enl. meddel. av KorrHorr. I 
N. Bohuslän en och annan, men icke under sommaren; kallas 
Spansk Tiste, CrEpverström, 1873. I Göteborgs skärgård ej 
sällsynt, erhållen d. 1z 1846 och 15 1865, Marnm, 1877. 

Häckar i Bleking, WALLENGREN, 1854; erhållen i vinterdrägt, 
enl. meddel. av E. G. Riir. I NÖ. Skåne häckande(?), är all- 
män flyttfogel, WALLENGREN, 1849; ej häckande, men vanlig om 
vintern, enl. GADAMER, 1852. Vid Skånes kust under höst och 
vinter, övervintrar stundom, drar sig undan för isen. Erhållen, 
enl. meddel. av EurEnius, vid Råå d. iv 1846, vid Malmö d. 1851. 
Ej sällsynt vid Ystad om vintern, enl. meddel. av N. BruzELIUS. 

Ben av BSvärtan från stenåldern äro funna i kökkenmöd- 
dingarna i Danmark, STEENsSTRUP, 1859. I Stora Belt teml. tal- 
rik om vintern, TeILMANN, 1823; så ock i Danmark i allmänhet, 
KIJERBÖLLING, 1850. Många draga dock sydligare eller vestligare. 
Vid Odense kallad Torskand, Conrin, 1877. 


GR 


SE ng 4 


å Mn re 


I Slesvig och Holstein under senhöst, vinter och vår talrik 
vid kusterna och på större insjöar; dyker till 8 famnars djup, 
Borr, 1819. TzeirmaAnx säger dock, att den aldrig(?) synes på 


Jutlands V. kust, en uppgift som tydligen är förhastad. Vid Her- 


tigdömenas kuster under hösten i stora skaror; de flesta draga 
bort vid vinterns början, RotWEDER, 1875. År 1876 från sept. 
till mars mycket allmän; om sommaren i talrika flockar. Vid 
Flensburg 1877 regelbunden på flyttning; vid Husum med F. ni- 
gra även under sommaren i stora flockar på Nordsjön. Vid Flens- 
burg 1879 fere gånger erhållen, Jahresb. Kommer till Nord- 
friesiska öarna i senare hälvten av sept., antalet förminskas mot 
slutet av nov., men en del stannar kvar över vintern; vårtåget 
slutas i början av maj; likvisst stannar en stor del kvar flere 
mil utanför öarna, och de äro ytterst skygga, RoHWEDER, 1880. På 
Helgoland förekommer hon ofta, E. v. HomeyzEr, 1880. 

Är i Finland allmän, häckar i norra hälvten av landet, i den 
södra i skärgården. Stannar länge i norden; isen, men ej kölden 
driver henne söderut, Marm, 1844. Allmän 1867 i Torneå lapp- 
marks skogs- och buskregion. Sågs vid Muonio kyrkoby d. 4, 
ägg härifrån erhållna, PALMÉN, SAHLBERG, 1868. I trakten av 
Uleåborg mycket allmän, NYLANDER, 1857. Vid Åbo torgförd d. 
5 1824 och d. & 1825. Allmän i skärgården, M. v. WRricEr, 
1826,-47. Kommer till Helsingforstrakten i början av maj, såsom 
d. 5 1833, + 1835, 3 1848; har i Nylands skärgård ägg i medlet 
av juni, 1 Kiuruvesi d. & 1870. Under ruggningen slås den med 
en bärling eller tages med ljuster, PaLmÉn, m. fl. På Åland be- 
handlas hon väl, är mycket allmän, och är der föga rädd, RB. 8., 
1874. | 

På Norra Rysslands och Sibiriens havskuster, stora sjöar och 
floder mycket talrik. Häckar i nordliga trakter och på Kamtschatka, 


såsom FISCHER påstår, BRÖUcCHNER, 1855. 


Länet upp är floderna, i sjöar och kärr, UTE På Hydta havet 


stora flockar i slutet av juli, ALSTON, BROWN, 1872. I Arkangel, 


LILLJEBORG, 1850, och i Kiostroff, Mevzs, 1871. Sällsynt i Ar- 
kangel om sommaren, SrzBotm, 1882. På Dwina d. 7—1 talrik, 
GorBEL, 1871. Sedd på Newa och vid S:t Petersburg i juni, 
AtsSTOoN, Browns. Talrik i Petersburgs guvernement, FiscHER, 1871; 


fiere gånger träffad, BraAnpr, 1880; på flyttning, men ej häckande, 


på flyttning, GorBrL, 1873. TIakttogs i Quistenthal under maj 
1857, SmIDLiTtz, 1860. Häckar talrikt på Estlands N. och V. 
kuster och närliggande öar, såsom på Wrangelsholm, nästan 
uteslutande under enbuskar; mera avlägset från havet häckar 
hon vid Nähatsch-sjön, Russow, 1880. 

Sågs vid Stanovoialacka, lägre Petschora; ett par hade ägg 
d. 1, SEEBoHM, BROWN, 1876. Endast en död fogel funnen på 
Kirgissteppen vid en saltsjö, Astrakan, HENKE, SEEBoOHM, 1882. 
Skall tillbringa vintern i Kaspiska havet, SErBonm, 1883. 

Vid Novaja Semlja, i Kostin Shar och på Waigats parvis och 


i flock. I Mohnbay och på Cap Lee ej sällsynt. På Ljam- 


tschinabugten en erhållen, HEvGeLiIn, 1872. Vid Werschiniskoje, 
69 5, och Dudenskoje, 69 25', d. 7—3 allmän, Mrvzs, 1879. 
I Jenissejdalen, 69 och 69!/2 n br, THÉEL, SEEBoHwM, 1880. 
I Obdorsk på floden Polui; träffad högt uppåt Schtschutschja- 
floden, FinscH, 1877. Vid ”Tjumen under islossningen, LEPECHIN. 
I Ö. Sibirien, DuBowsKi, TaAczaAnowsKi, 1873. På flyttning och 
om vintern i Turkestan, SEvErRzow, 1876. Erhållen i Amur, 
SCHLEGEL, 1866. 

I N. Tyskland temligen regelbunden om vintern. Håller 
sig der vanligtvis flockvis och på Östersjöns öppna kust. Vid 
ogynsam väderlek drar hon till inre vattendrag; är ej sällsynt, 


I Kurland endast 


t k 
- 2 kö 4 H 
AR SV 25 js 2 4 
rt da AN "i el LT Y; 
OC Pag FER g KI pa 
N Ina rå jr Re; a I JTS 
n dr tv 4 i / t 4 3 
ör " pg hel 4 Ad Å Lr ÅA FT Fek EN LAGE re - ön! 
H 4 - F AA 4 ' ; - + Å BN JA R LONE jw nn” 
JE -— - 3 så 1 v ; ” - SON YT ÅL ) 
> förr J 4 0 1 - Lo « å : Rn ran | Er 1 - Pr Sn SET ENAT Ten Ed fer Lr RSS FU YE, St ( Å 
rg ) j. p bar, k 4 MV 2 MN ö ra JA sr : ta år SV 'E sr Ng ne | - 1 ra 
CL BEE Fre i äfr Srs Ra 8 fik Ed GER NE AG 3 TEE Re RSA a krgal Ed SS UNS EL 4 PA Sa ig REP SEE LAGA JR 
sent för + ÅL se 3 kärt JG 6 Re £ PS å Se VE Sage G M RE AA gä d A RN LÅSA SMR re jr GE re a | 
Lå FAN Ikea C JENA | Ci ; - ” ed ER : i ROCEE Fm + FT é SET AD RA ä | > b Na Po YåL 
ry Id a - Ir VN FA 3 / FAT Ad Tak ye C4- - 5 År 3 AON AS ÖR ” få an år NR é = Å 4 I e Kr | i "4 ; Å 4 d F 
ÅA V Fe ASG Ra NERE FÅNGA SNES BI På AV 4 ed FR bög Se | Md | SR aa NM  & 3 TA 
f ” i +” FSK ; . fån Sar oc K p Pr - ; KET - ” f Pl r , yra 4 red = ie Å Eda Lä s 
et . | ud a i a : Te TR N 4 4 - - hb 4 . & i 
; AS ar NR 2 SK KR TR SVÄRTA. FULIGULA F USCA. SR ar ER Ala DNA - RET ku - 1455 
- JB" + : . a C & - q > 4 I - N 4 -— 7 Int å ' $ 
V I Fr v / ; Nr Hpkss ye 7 ER FILAG > p - SA ; é , Gi 


HoORrNSOHUCH, SCHILLING, [828-37 Vid Pang ida findslg” 


vinter sällsynt, en erhållen d. HY och en d. 


; den förra hade 
kvar en betydlig del av sommardrägten, dont are en gam- 
mal hona, bar största delen av densamma; en ung hane er- 
hållen d. ? 1851 i ruggning; kostade här 10—12 sgr., BöcK, 
1851—81. Håller sig vid kusten i flock bland andra Änder, om 
28—30 st., v. Preen, 1856. Häckar i sjöar i Mecklenburg. I 
Anhalt visar hon sig något oftare än F. migra. I Eisleben nästan 
årligen unga foglar, ofta i flock om 6—38 st.; av gamla komma 
endast en och en, NEUMANN, 1844—50. I trakten av Schwerin 
på fyttning, v. PREEnN, 1856; under vintern 1876; 1878 stundom 
under samma årstid, Jahreshb., i Neuvorpommern likaså, Quis- 
TORP, 1858; år 1877 regelbunden på flyttning, Jahresb. I trak- 
ten av Riigen vanligtvis om sommaren stora flockar av endast 
hanar, E. v. Homzyer, 1881. Vid Hiddensö d. 15—i$ 1852 en 
flock om 20 st.; gamla hanar sällsynta, en sådan erhölls d. +, 
H. NCHILLING, 1853; 1853 på isen i flockar om 15—20 st., ut- 
hungrade och förfrusna, kunde på isen uttröttas, togos med hän- 


derna. Vid Halle om vintern, E. Rzv, 1874. I Ö. och V. Preus- 


sen ej sällsynt, RATHKE, 1846. Om vintern på Oder, iakttagen 
1864—65, ”TozBzias, 1879. 
Havel, L. BrrErn, ScHALow, 1879. I Altenkirchen 1879 irrgäst, 
Jahresb. Vid Ottenstein 1870 på högsommaren; i en liten dam 


fans en, som sökte genom dykning rädda sig, GELLRricH, 1878. 


Vid Ottenstein 1878 irrgäst, Jahresb. I Cronenberg 1877 re- 


gelbunden på flyttning, Jahresb. I Minsterlandet sällan träffad, 
BoLSMANN, 1852, Arntum, 1863. Träffad på Rhen vid Köln, R utr, 
1852. I Nassau få gånger träffad; vintern 1858 skötos 3 st., 
Röwmer, 1863. I Schlesien unga foglar och honor ej sällsynta, 
men högst sällan träffas någon gammal hane, GLocErR, 1833; er- 


I Mark mycket sällan iakttagen vid 


FO AA ; ÄLL TSAA på SVÄRTA. FULIGULA FUSCA. TR 


hållen d. 3 1858, ScHrozGrr, 1866. I Neuwied sällsynt, träffas 
stundom om vintern, Braurts, 1855. I Kurhessen sällsynt, ScCHWAAB, 
1851. I Niederhessen mycket sällsynt, SEzEzzEKORN, 1864. Träf- 
fad i Thiringen, HELLMANN, 1853, och i Wupperthal, HorFr, 1850. 
En gammal hane vid Offenbach am Main, på hvilken plats hon 
träffats nästan hvarje vinter, i synnerhet i dec. och febr., R. 
MEevErR, 1866. I Wetterau annars sällsynt, JicEr, 1858. 

I Königstrom, Wiirtemberg, om vintern 1884, Jahresb. 
Skjutes om vintern på Bodensjön, en hane d. &' 1855 erhållen i 
övergång till sommardrägt, ScHörr, 1861. I Schwaben och Neu- 
burg mycket sällsynt; en hona erhållen i nov. 1839 vid Mem- 
mingen, Lzv, 1855. Här och der på Bodensjön under vintern, 
kommer så långt söderut endast om hon drives norr ifrån av 
köld, GoELnDbLis, 1879. En hane erhölls på Donau d. Tr, en 
hona d. ir. Erhållen få gånger i febr. och mars i Mittelfranken, 
JÄCKEL, 1856—57. 

Honor och unga foglar ej sällsynta i Schweiz under vintern 
från nov., då sådana träffas på floder och sjöar; gamla hanar 
sällsynta, träffas endast under mycket kalla vintrar; en sådan 
erhölls i jan. 1814; drar bort i mars, MEISNER, SCHINZ, 1815, 
SCHINZ 1838. Träffad en gång i Ticino och närgränsande del 
av Lombardiet, Riva, 1865. I S:t Gallen erhölls en ung hane 
ur en fiock om 6 st. i slutet av febr. 1870, och under vintern 
1870—71. erhölls en hona, StörkKeErR, 1872. Erhölls under den 
kalla vintern 1855 d. Y i Brenz, K.-WArRtHAUSEN, 1855. 

I Oberlausitz fåtalig om vintern, ToBias, 1853. I Böhmen 
oftare träffad än F. nigra, en gammal hane erhölls den I 1850 
och kort derefter en dylik på Moldau nära Hetzinsel, A. FRITSCH, 
1872. Erhållen i medlet av okt. 1857 i Mähren, Korrar, 1857. 
Förekommer i Galizien och Bukowina under vintern, drar bort 


Ra SE 
SJ ER On NE a SE sr ; AG 


på våren, ZAWADZEI, 1840. Under höst och vinter ölet på 


Donau och bergfloderna. I Neusiedlersee sällsynt; erhållen i 
okt. 1814, v. FRAUENFELD, Gr. MARSCHALL, V. PELZELN, 1882. 
Träffad i Grodek d. it, K. FritscH, 1874, 1 Laibach i febr. Kölg: 
Seefeld i juli 1825, v. PErzzin, 1871. Erhållen vid Mariahof, 
Steiermark, d. & 1874, och på flyttning i Dorosléö, Harr, v. 
TscHusi, 1871—75. Nämnes av SteEttER 1864 bland foglar, som 
av storm eller ovanlig väderlek drivas till Siebenbirgen eller 
Ungern och der besluta sig för att häcka. I Transsylvanien 
tillfällig under vintern, DANFORD, BROWN. RR ng träffad d. 
12, V. PELZELN, 1874. 

I Oldenburg under flyttning, v. NEGELEIN, 1853; på kusten 
1878 regelbunden på flyttning, Jahresb. På Elbe sällsynt, 
PässLnErR, 1856. Stundom iakttagen på Frieslands kust vid Bildt, 
ALBARDA, 1866. Har en gång häckat nära Haarlem; på Ostfries- 
lands kust ej så talrik som F. nigra, med hvilken hon ofta finnes 
tillsammans. Vid Rottum iakttagen i maj; låg midt i brän- 
ningarna vid revet. I stora flockar på havet och enkla i Hopp 
och på Deichkolken, Borkum, v. DrostE, 1866—69. På Hol- 
lands kust tillvaratagen d. i 1839, d. 3 1840, d. TN IG00 rd. 
3 1850, d. 1863, d. Y.1865, Soxnrarr, 1866. 

På Orken-öarna talrik, JARDINE, 1843, erhållen d. & 1860, 


| SCHLEGEL, 1866; ej sällsynt på Firth of Forth under da 


JARDINE I Storbritannien sällsyntare än PF. nigra. ”Torgföres 
stundom, enl. YARRELL, i London, oftare i Edinburgh. På Irlands 
kust tillfällig om vintern, THOMPSON, 1851. 

I Belgien sällsynt på kusten under vinter och Vår, DE SELYS, 
1842, DuBois, 1855. I Boulogne träffad, DEeocAnp, 1855. I 
Cöote-d'Or tillfällig, ganska sällsynt, MaArcHANT, 1869. Erhållen 
på Seine i dec. 1844 och vid 'Troyes i febr. 1845, DEGLAND, 


a IR VR CR 5 TN MH TR SHE - RN SN Ev SS ar é 7 Å 2 NR 

är rt - ue vå HR Tr SR SE AR Fes MR al G - fé EE rg j ; i w & 5 0 ; 

TRRDNEE SE FASS Her [SAN EG ERE AR SK FU NBA SlaAR Er ÅN F - SFR TSE one NS 
FERRAN HA a ES RE Ce Spelald Sön Sa ka NE EUR AT fölmn SR AA | FUN NE ANI ET Be PAA SS TSAR - ; : ESKS K RET ön NR RKS EE SoL en 4 a ALT 

RE STORE SARS ESR a FS NeRR SETT VV SVEE ÅT Rin ; | LAG LTTE RE SS Fr KA ME JARRE NS Lev hl fa EINES Nr INST rg MA ERT IEA Bye pr Feber MA SIT KI re AS SAN RR NV 

pA pr YE SERIFER KISS 1 il är En MN TR AN ER RE | x a SA dT 2 ST ENSO EN RE Ed a | Pg NA TRE (AST Sr el då sn AR E sg - Feova SERA AS SE sar Ab ; RTMAER, $ 4 - KAN, Fi A > - | A 
E: ; Ä; Eu 3 E Er RO SÖN i KSO 3 ör F 26 FD ANG ia yet JV AA RS S 7 , 3 An s z ' CN N 6 | - vä / EG ä FULIGULA FUSCA. | AE 1 N i tl ; Tr fr 8 N s : ve - fr +i | | AE Ta ? 4 | EG bis j 
3 TA GERBE Träffad. Ft SSötne I Hen rg 1855. ST arte | ÄR små  Fobkligrer CR den anses av Here. som en vån vår skild | 
E mentet Eure- et-Loire högst sällsynt, MaAROHAND, 1868. I Sa = art, F. velvetina, hvilket dock synes vara långt ifrån avgjordt. 


voyen mycket oregelbunden på flyttning under slutet av hösten 
: och vintern; erhållen under dec.—febr. Sällsynt 1 Pro- 
Vence, J. W. v. MÖLLER, 183506. 


Sedd och en erhållen vid Santander d. 3, Irer. 
bufera sällsynt om vintern, VivaL, 1851. 
delhavet likaledes. 


På Sardinien mycket sällsynt, BrRooKz; möjligtvis erhållen, 


SALVADORI, 1865. Erhållen vid Massaciuccoli, Venedig och Co- 
machio, GIGLIOLI. 


FSPATBEY: 


Vid Al- 
I S. Spanien och Me- 


En hona finnes å museet i Cagliari; 
I Toscana, SAVI. 
I Grekland ej talrik under vintern, v. pv, MönrE, 1844. BSäll- 


synt, Krörer, 1875. På Cykladerna övervintrande, ERHARD, 1858. 
På sjön vid Antivari i dec., 


annars ej på Sardinien. 


Powys. 
I lägre Egypten under vintern sällsynt, NAUMANN, V. HEUG- 
1856. På Menzaleh-sjön talrik, A. Brran, 1854. På Kaspi- 
ska havet, PALLAS. Mindre allmän än F. nigr. 
len i Persien talrik, pE FiuiPe1, 1876. 

Förekommer regelbundet under vintern i Kina; torgföres 
under denna årstid i mängd i Shanghai; sällsynt inne i landet; 
ej sedd i trakten av Peking, DaAvio, OÖvstALEt, 1877. 
1876, såg henne endast fåtaligt torgförd i Kina. 
mycket talrik, HEvearis, 1874. 

På Japan erhållen av SIEBOLD, SCHLEGEL. 


LIN, 


På ett par stäl- 


SWINHOE, 
I Shanghai 


I Hakodadi 2 st. 


d. + 1864. En d. 7 1865, BLAKISTON, WHITELY, 1867; på hösten 

talrik, och vid Yezo allmän, SWwIinHoE, 1875; Sendai, 

Pryzer, 1878. ; 
Hos Nordamerikas och Stilla havets fogel har man trott sig 


BLAKISTON, 


Hon finnes i Newfoundland, HarDY, SCHLEGEL, 1866. I norden 


talrik och häckande, Prins Max v. WizEpb, 1858. Träffad i Erie, Mi- 


chigan-sjön, Rieowar, 1871. Om vintern på Michigan, NEHRLING, 
1885. På Aleuterna om vintern vanlig; häckar på kusten till 
S:t Lawrence-ön; på Ounalaska, Norton-sund och nordligare, Mar- 
SCHIE, ZIEMER, 1885. 


Svärtan är oftast en saltvattensfogel, som endast under fort- 


plantningstiden och i ringa mängd under vintern söker inre vat- 


tendrag. Hon är föga skygg utom på vidsträckta vatten och i 
flock. Hon dyker ofta och väl samt åtminstone till 96 fots djup, 
och stannar !'2—1 minut och deröver under vattenytan. 


vattnet. 
Lätet låter 
ter höra ”'arr arr. 


'kra kra'. 
Locktonen låter som ”arp', GADAMER. 
Hennes föda utgöres isynnerhet av mollusker, men även av ve- 
oetabilier, i Östersjön i synnerhet Cardium edule och Mvytilus 
edulis till 1'/2 tums längd. Corrert fann hos en, utom grus, en am- 
ipod, Pallasea cancelloides (GERST.), 
famnars djup. 


som ”kraa kraa', stundom Hon Ilå- 


knappt levande över 8—10 


Dessutom har man funnit henne hava förtärt 


Neritina naticoides och mycket unga Anodonta, V. KOLLAR, 1857. 


Vid skotska kusten musslor: Mactra, Tellina, Solen, Mytilus, Car- 
dwum m. I. och vid Bay of Kerdaldy 1 gång endast Donagz trun- 


culus, Mac-GILLIVRAY, DressER. I Kina tjocka, tvåskaliga 
musslor; en tumslång Meretriz fans i matstrupen, R. SWINHOE, 
1876. 


Hon har sitt bo vanligtvis vid sött vatten bland högt gräs 
eller -under en buske; hon söker upp sitt gamla bo,om hon förut 


Flygten är tung, men lidande; hon flyger oftast lågt över 


NERE od 


fått bo i fred. Det utgöres av en liten grop med strån och bädd 


av dun, utvändigt omgivet av blad och torrt gräs. Lägger 8—10 
st. ägg 1 slutet av maj eller juni, vid Petschora t. o. m. i juli. 
Oruvade äro de isabellfärgade, hvilken färg vid förvaring blek- 
nar, om de ej få vara i mörker. Borttagas de omläggas de 
icke eller till ringa antal. Honan trycker hårdt på boet; om hon 
har tid, täcker hon äggen med dun, innan hon lemnar dem. 
Ungarna följa genast modern och gå sällan i land; de hvila på 
en sten eller på moderns rygg. Så länge de äro små, hålla de 
sig på grundt vatten och leva av små krustaceer och mollusker; 
fånga även flugor och andra insekter. Äldre leva de av Mytilus 
edulis och andra musslor. Under ruvningen draga hanarna om- 
kring i trakten av häckstället, Exströmx, eller draga de bort der- 
ifrån till havet, förr än ungarna äro utvuxna, och dessa följas dit 
senare av modern. Då av ett par hanen skjutes, återkommer 
honan snart; skjutes honan, stannar hanen sällan. 

Hennes fiender äro de stora rovfoglarna, Dufhök och Hafs- 
örn. "Korpar och Kråkor taga ungar och ägg. Vesslor taga 
stundom både moder och ägg och kunna på en holme utrota 
alla foglarna. En Gädda hade en unge i magen, GADAMER. 

Man kommer henne lätt inom håll; fångas lätt i fisknät eller i 
horisontelt under vattenytan utspända nät. Under ruggning komma 
de i vikar eller på grunda ställen och slås der med käppar 
elier tagas med händerna, Parras. Ej särdeles skygg, man kom- 
mer henne stundom lätt inom håll med båt, isynnerhet honan 
med ungar. Sedan ungarna äro nästan flygga, jagas de med båt: 
man ror omkring dem i allt mindre kretsar och skjuter med 


båda piporna på flocken. 


utsättes före dagningen, då andra med båtar driva foglarna in-: 


om håll. Modern söker att locka jägaren ifrån ungarna. Skad- 


Skjutes även på hösten för vette, som 


SVÄRTA FULIGULA "ROSOR EO (26 ör odd dr ae TKU RES äre a BE RER EE DIA 


festa sätta icke värde derpå. 


| 
Av ARR 
M ce ön 


r 


MN Als j FR ” . Mel 
rn 4 4 | Lv 


4 


ä- 


skjuten skall hon krypa in under stenar på sjöbottnen, R. 8., 


1874. = Rn pr 
Köttet anses, om fettet borttages, för välsmakande, men de 
Det är tranigt. Sedan fettet 
borttagits, lägges fogeln i mjölk, innan den stekes. De unga an- 
ses goda. Äggen äro smakliga och fjädern är god. 

De hava starkt läte, men i fångenskap giva de vanligen 
icke något ljud ifrån sig, men visa sig mycket ondsinta och an- 
falla hväsande med uppspärradt gap menniskor och hundar, 
Parrnas. Hon förtär bröd, om det kastas i vatten. Då hon tar 
det, gör hon med huvudet hastiga sidorörelser. bLätet var starkt 
snattrande, HornscHUcH, ScHiLLiInG. Med Cardium edule och My- 
tulus edulis kan hon länge underhållas. Ungarna förtära flugor, 
men dö snart, om de icke få mollusker. Underhållas ej sällan i 


200logiska trädgårdar, såsom i Hamburg med flere. 


Bland fjädrarna leva: 
Lipeurus punctulatus RuDow och troligtvis flere arter. 


Inelvsmaskar: 


Strongylus nodularis Rup.; S. acutus LUNDAHL; Spiroptera crassicauda 
MOLIN, i ventrikelns hinnor; Trichosoma brevicolle Rup.; Echinorhynchus 
polymorphus BREMS.; Distomum concavum CREPL.; D. pyriforme CREPL.; D. 
anatis fusce VIBORG; Monostomum attenuatum Rup., alla i tarmkanalen; 
M. flavum MEHLIS, 1 matstrupen, brösthålan och, enl. KoLrraAr, uti luftröret 
funna i okt. 1857 hos en ung hane i Mähren; M. alveatum Meznris; Holo- 
stomum erraticum DuI.; H. gracile Du3I.; Tenia microsoma CREPL. och TY. 
tenuirostris Rup., alla de sistnämnda uti tarmkanalen. 


Anas nigra, rostro nigro rubro & luteo ALDR., Av. III C. 44 p. 72. 

Anas nigra JOHNST., Av. 1657, 98 + ÅA. fusca fera t. 49. Rar, Syn. 1713, 
141, Avd ige DiNoa VI, 1748; 22; NVÄTtLAa. > KLEIN Avd 50: 133; 
Vög. 1760, 246. 

Svärta L., Gothl. resa, 1745, 215, 271. 


SVÄRTA. FULIGULA FUSOCA. 1459 


Anas corpore obscuro ... L., En. I, 1746, 38. 

Anas fusca L., SN. Xx 1758. 123; Fn. IE 1761, 39; S.N. XII, 196. BRrRöÖNN., 
Örn. 1764, 12." Gapp, Sjöf. 1769, 7, Svärta. PALL, BALD., NAbane 
NSL ST ORVOLA MUR Prodr. 1776, 13. v. JACQUIN, Beytr. 1784, 20 
(säges vara större än en vanlig ”Gås', hvilket väl skall vara "Anka'). 
Öpm., V. A. H. 1785, 191 (188); Förmsds 1792, 63, ref. Borr. LATH., 
Ind. I 1790, 848 n. 44. Larm. B., III 11 1798, 418; IV 11 1812, 510. 
RETtzZ., Fn. 1800, 112. Mer., W., Padsk. II 1810, 516. Mezr., Vög. 
Liv- u. Esthl. 1815, 245. Cuv., R. A. 1817, 513. Borr, Wied. Z. Mag 
I 11 1819, 144; Reise 1822, 96, 322. TrEmm., Man. (1820), 854, IV 


88; J.f.O. 1872, 372. GozrB., J.f.O. 1871, 35; 1873, 13. Merv., Öfv. 
V. A. F. 1871, 783; 1879 n. 6, 45. ALsT., Br., Ibis 1872, 71.  SURDATR. 
f573 6 DNE SE = BR Lo DS a RE SS PR SS Jagäeh, Tidakr: 1874, 71, Värre. 
TaAcz., J.f.0. 1873, 110. Rorw., V. Schl.-H. 1875, 20. SwinkH., Z. G. 
1875, 61. SzEB., Br., Ibis 1876, 445. COLLIn, Orn. Bidr. 1877, 26. 
FinscH, Ibis 1877, 58, 61. BrAR” PR., 1. ec. 1878, 215.  REinH,, Vid. 
Meddel. 1879; ref. Ibis 1879, 362. TAR, Öfria VAR BOIS T0 ae 
49. RozWw., v. Hom., Reise 1880, 84. Sera. Ibis 1880, 149; 1883, 35. 
Russ., Orn. 1880, 182. HENKE, DEEB., Ibis 1882, 229. CuraArwm., Ibis 
1885, 173: Böoan. J:f.0; 1885, 207. 


1840, 543. Kvutr, Beitr. III, 1820, 94. NIL.ss., Orn. II 1822, 204. Puligula fusca BonNAP., Synops. Ann. Lyc. -N. H: 1828, 390.-: RAson, N: 


HORNSCH., SOCHILL., Greifsw. Ac. Zeitschr. II 1823, 160. ”TEiLM. Fack 
1823, 193. W. v. Wz., V. A. H. 1826, 296,-7. FABER, Horbn. Vög. 
1826, 15, 64 etc. Re Mörkö 1828, 35; PIUSKT: 1 JAS BDT ASAT 
FN En. 1840, 131. ANnpr., V. A. H. FOT TE OSNATNE SU Vis DIN 
1844, 123; N-a, 2 H. 1850, 22. ScHreG., Rev. 1844, CXVII. SUNDEV., 
V. A. H. 1844, 383. KIarB., N-a 1850, 3 H. 52; Danm. Fuel. 1852, 
J97T.  WALL., N-a 1804, 248-41 ov. Miop,, Isep. 1855, 79. STEENSTR., 
Vid. S. Forh. 1855, 164. Korrar, Verh. z.-b. G. 1857, 140. Gap., 
N-a 1858, 2095. STETTER, Verh. Herrmannst. 1864, 240. Horrz, J.f.O. 
18568, 129, 160; Mitth. Neu-Vorp. 1870, Sep. 47. Mev., Jägarf. Tidskr. 
1875, 49. BE. v. Hom., Reise 1880, 52; Briefe 1881, 384. Böckr,l.c. 287. 

Hav-Aare PontorPr., Norw. II 1754, 143. 

Anas nigra major BRrRISS., Orn. VI 1760, 423; ed. 1763, 472. 

'Snärtgäss' GADD, Sjöf. 1769, 4 (troligen feltryck i st. f. Svärtgäss, 
Svärta). 

Anas fuliginosa BeEcust., N. D. IV 1809, 962. 

Anas carbo PaALL., Zoogr. II 1811, 244. 

Malanitta fusca Borr, Reise 1822, 326-51; Isis 1822, 564. Brrum, V. D. 


Mag. f. Nat. 1838, 383. Wixrstr., Stockh.-trakt. 1839, 103. DE SELYS, 
En. Belg. 1842, 144. Maim, Kröy. Tidsskr. 1844, 209. Mzscr, Öfv. 
MON FE 1844: WiXa NRA Vb SOC: AC bd dr ÖM a Vr ARE 
(1845) 1847, 451,-7. WW ÖPYSN CATE 1849, 811 meg VTA 
H. 1850, 300. W. v. Wzr., Göt. Handl. 1851, 81. GAD., N-a 1852, 
Era LÖD DEER Örn. Savoie IV 1854, 379. WESTERL., 
Göt. Handl. 1855, 71. J. v. Wr., Öfv. V. A.F. 1857, 44. KoLrnAr, Verh. 
z.-b. Vereins 1857, 139. Mzv., Öfv. V. A. F. 1858, 96-7; 1860, 222; 
LÖ00TE ES AL FAR. Bidr. Gofleträkt 1809-1183; LOG 20007 IADDE: 
5.0. Sib. 1863, 23, 373. LunpB., Jägarf. Tidskr. 1864, 101. Cor- 
LETT, Christ. 1864, 212; Dovre 1865, 63; Hvalö. 1866, 43. R. Mzrr., 
Offenb. Ver. Nat. 1866, 50. Mäkxrtr., Fogl. Ordn. 1867, 94. WHIT., 
Ibis 1867, 208. Es. & STUXB., ÖDS N vadar LOGG ICORME 
Gotl. F. 1871, 15. BARTE, Socnbg Tidskr. 1873, 71; Norg. Fuglev. 
1881, 66. Stönrn, ÖTES VIA FT. 1873, .n. 5, 1. PALM, Finl.' Fögl 
1810, BL FÖDS ÖT Va SE 1876, n. 3, 124; 1882, n. 10, 46. 
CED,, Ofrv VÖLRAS FT. 1876, n. 4, 62. av Ibis 1876, 420. BRANDT, 
J.f.O. 1880, 249. SEEB., Ibis FÖ02, OS 


1831, 905 etc. EyrT., Anat. 1838, 147. : Platypus fuscus Bretm. BöcK, Bericht Priv.-Schule Danz. 1851, 8; [852,19. 


Ordemia. Anas fusca FLEM., Phil. of Zool. II 1822, 260. 

Oedemia fusea KeYs., Bras., Wirb. E. 1840, 86. Jarp., B. of Gr. Brit. IV, 163. 
Vv. D. MötLE, Örn. Griech. 1844, 127. WALL., N-a 1853, 90; 1854, 278; 1855, 
452. 'THomprs., Irel. III 1851, 122. Gap., N-a 1855, 89, 92. L. BREHM, 


SCHILL., J.f.O. 1853, 378. v. PREEN, N-a 1856, 79. Quisr., N-a 1858, 
939. BE. v. Hom., Wand. 1881, 225. 


Fulix (Oedemia) fusca PALM., SAHLB., Orn. iaktt., Resa, S. pr. En. & F1. 1867, 251. 


Voo-fi 1855. 383. JACK. N-a 1856. 524: 1857. 388. 'v. Hrven. V. NO Svärta PALMÉN Finl. Svärt, Svarta, hane Svärteskamp, Svärtes- 
og.-f. ; 980. ., N- ; ; ; MR SE 5 


Afr. 1856, 319; Ibis 1872, 64. C.JAG., Wetter. II 1857, 40. H. C. Mörr., 
Vid. Medd. 1862, 31. Sarvap., J.f.O 1865, 326. R. Mer., Offenb. Ver. 


karl TiuM, Jägarf. Tidskr. 1870, 13. HoLrar., 1872, 89. Ozp., 1. c. 
1873, 20. Horn, 1. c. 1883, 87. 


Nat. Mittheil. 1866, 50. v. DrosrE, J.f.O. 1866, 391; Borkum 1869, Sjöorre HoLrmGRr., Skand. Fogl. II 1871, 1117. CNnArtrting., Jägarf. Tidskr. 


304-9. Tis., Ö. Smål. 1868, 92. Corretr, Vid. S. Forh. 1868, 180; 


1866, 220. 9?Parm, 1871, 89. ?-S-, 1879, 101. 


Mag. f. Nat. 1876, 204. A. FrirscH, E. Vög. 1870, 440; Wirb. 1872, Orrand Mezv., Jägarf. Tidskr. 1875, 49. 


1460 
Amerikas Svärta särskildt omtalad: 
Oidemia fusca SWAINS., RiICH., Fn. Belg. 1831, 449. 
1872, 294. 
Fuligula fusca AUDUB., Syn. 1839, 289. 
Oidemia velvetina CaAss., Pr. Phil. Ac. V 1850, 126. 
Melanitta velvetina BaAirbD, B. N. A. 1858, 805. B. R. Ross, Mackenzie's River 
1862, 153. RinGw., Ann. Lyc. N. H. N.-Y. 1871, 390. NEHrL., J.£.0. 
1885, 148. 
Oidemia Deglandi Bonar., Rev. crit. 1850, 108. 
Oidemtia fusca bl?) velvetina Covers, B. of NW. 1874, 582. 
Melanitta fusca MATSCHIE, ZIEMER, J.f.O. 1885, 192 + M. velvetina. — CovEs 
anser, att den knappt kan anses ens som en varietet, än mindre såsom en 
egen art. 


Covzes, Key to N. A.B. 


240. SJÖORRE, Fuligula nigra (L.). 


PESÖXL for 3:04. 


Fjäderklädnaden ovan, liksom vingar, svart till svartbrun, 
längd 432—522 m.m. 


1. Hane, gammal, 10 december, Stockholms skärgård. 

Näbb framåt avsmalnande, vid roten med en hög och bred knöl, svart, 
mellan näsborrarna och nageln ett gulrödt stort fält, nageln svartbrun, bred, 
kort, baktill utskuren; näsås nedtryckt, sluttande till nageln. Käkkant nä- 
stan rät, lameller glesa, nedskjutande nedom överkäkens kant. Pannvinkel 
tvär, munvinklarna något uppdragna. Näsborrar ovala, näslock framåt stu- 
pande. Huvud ovan och sidor blåsvarta; ansigtsrand framåt svagt bågböjd; 
haka svart. Hals svart; kräva brunsvart; nacke svart. Rygg, skulderfjädrar 
och övre stjerttäckare svarta. Stjert tillspetsad, brunsvart; stjertpennor 8 
par, 1—2 t. h. i utväxt, svarta, 2>1, t. v. gamla, svartbruna, 1 > 2. Bröst 
brunsvart; sidor svarta; mage brunsvart; undre stjerttäckare svarta; slaksida 
svart. Vingar svarta, breda; tumvinge med 4 fjädrar; handpennor: 1 liten, 
spetsig, smal; stora 10, brunsvarta, 2>3>1>4, t. v. gamla, nötta, svart- 
bruna (abnormt); armpennor 11, avrundade, svarta; armbågspennor 5, till- 
spetsade, 2 >3> 1, något nedböjda, > armpennorna; överarmspennor 6, svarta; 
handtäckare brunsvarta; de små mot spetsarna svarta; armtäckare och alla 


PN TS LONE FRASEN ER fara ta ENA 
Tra KE at TD SAR ” y Lv ä AR 

ng SG 2 FERTIL rg ASS lett 

RE VETE Ek 0 KATE RENODLA rä LG 
NEN POR SSR bä fora TA TEN ft 


Mild p 34 4 ö JG I ” [3 | ” 
; oo 1 : i te A 
rm 4 kö M (vy kg CV ” CR ella Å , . d >A 4 qv - 2 ö LF k + 
å - , - — Y » a = + vw I £ 


sn 


SJÖORRE. FULIGULA NIGRA. 


de övre täckarna svarta; undre handtäckare grå; undre armtäckare brungrå, 
de mellersta och undre kanttäckare sotbruna; undre överarmtäckare långa, 
svarta, inåt tilltagande, den innersta liten. Fötter brunsvarta; vadtäckare 
långa, nedböjda, svarta; skenben fjäderklädt till hälleden, som är naken. 
Tars hoptryckt med små sköldar; tår: 4>3>2> 1; klor svarta, 3>2>3>1, 
nästan räta, simhud nående klospetsarna. | 

2. Hona, 9 december, Ystad. 

Näbb svart, undertill svartbrunt, de bakre 3 jemnbreda, nageln bildar 
spetsen, föga neddragen; näbbås vid roten utan ansvällning, jemnt sluttande 
till näsåsen och nageln. Överkäkens lameller nå undre nästrakten, föga 
nedom käkkanten. Pannvinkel avrundad. Kalott från ansigtsranden till och 
med översta delen av halsryggen samt ögontrakten svartbruna; ögonvrå 
upptill svartbrun, nedtill gråbrun; kindtrakt och haka ljusare grå. Fram- och 
sidhals upptill grå, nedtill svartbrun med gråbrunt bräm; kräva grå med 
bredt, hvitt bräm, åt sidorna svartbrun med gulgrått bräm; halsrygg ljust 
svartbrun. Rygg svartbrun, bräm bredt, mörkbrunt; skulderfjädrar svart- 
bruna, de längsta enfärgade, de övriga med bredt, gråbrunt bräm, kors och 
övre stjerttäckare svartbruna. Stjert avrundad, svartbrun; stjertpennor 8 
par, smala. Bröst hvitt, framtill med täckta grå spolstreck, baktill med 
breda, grå fläckar nära spetsarna; sidor ljust svartbruna med breda, gulgrå 
spetsbräm; mage gråbrun med hvitt, bakåt avtagande spetsbräm; undre stjert- 
täckare svartbruna, med dragning åt grått; slaksida svartbrun. Vingar ovan 
svartbruna; tumvinge med 4 fjädrar, 2—4 med gråbruna spetskanter; arm- 
pennor 11, spetsar avrundade med smal hvit kant; armbågspennor 7, till- 
spetsade, 1—4 > armpennorna; handtäckare utan bräm; armtäckare svart- 
bruna med ljusare, otydliga spetsfläckar; undre hand- och armtäckare grå, 
de mellersta gråbruna med hvitt spetsbräm; undre kanttäckare och över- 
armtäckare gråbruna. Fötter olivbruna med dragning åt gult, vid ledgån- 
garna svartbruna, sköldar mest qvadratiska; vadtäckare svartbruna; skenben 
fjäderklädt till hälleden. Tars hoptryckt; tår och klor = 
når klospetsen, brun, mörk, den yttre svagt utskuren. 

3. Dundrägt, 6 augusti, Kvickjock, A. DAHLBERG. Riksm. 

Näbb svart, inre kanten gul, näbbnaglar torra, den undre och spetsar 
av den övre brungrå. . Iris ”brun'. Huvud ovan och huvudets sidor upptill 
svartbruna; kind hvitgrå; haka hvit. Sidhals brun, kräva grå. Kropp ovan 
svartbrun, enfärgad, utan fläckar. Stjert svartbrun. Bröst gråhvitt; sidor 
svartbruna; mage gråhvit. Fötter gulgröna; simhud svart. 

4. Dundrägt, 31 juli, Karesuando, C. F. SrtrEnivs. Riksm. 


Större än den förra, med utskjutande stjertpennor, svartbruna och å 
spetsarna kvarsittande stjertdun. ; 


n:r 5; simhud 


oc oNäbb ovan svart, överst gråsvart, stadt i avfjällning, undertill svartbrunt, 
nästan jemnbredt till nageln, som intager större delen av spetsen; näbbås 
vid roten bred, kullrig, jemnt sluttande till den kullriga näsåsen. Käkkant bak- 
och framtill uppdragen, överkäken med utvändiga sneda små gropar, mot- 
svarande lamellerna, som icke gå nedom kanten. Pannvinkel tvärt avrundad. 
Iris brun. Kalott från pannan till och med översta delen av halsryggen 
till höjden av ögonen brunsvart; ögonvrå brunvrå; huvudets sidor grå; 
ansigtsrand lodrät, bildar med käkkanten en rät vinkel framom munvinklarna; 
haka och övre delen av fram- och sidhals grå, nedtill gråbruna med grå- 
hvitt bräm; kräva hvit med brungrå tvärband, åt sidorna svartbrun med 
gråhvitt bräm; halsrygg svartbrun. Rygg brunsvart med svartbrunt bräm; 
skulderfjädrar svartbruna med gråbrunt bräm; kors och övre stjerttäckare 
svarta. Stjert tillspetsad, utbredd, avrundad, brunsvart med svarta spolar; 
stjertpennor 8 par, smala, utåt jemnt avtagande, de yttersta korta. Bröst 
hvitt med till största delen täckta grå spolstreck i midten, framtill och åt 
sidorna spolfläckar och tvärband; sidor svartbruna; mage och undre stjert- 
täckare gråbruna med hvitt spetsbräm, bakåt avtagande; slaksida brunsvart. 
Vingar spetsiga, ovan brunsvarta, pennor undertill grå, spolar mot roten 
hvita; tumvinge med 4 fjädrar; handpennor: 1 liten, smal, spetsig, < 1 
handtäckaren; stora 10: 1=2, de yttre vid spetsen smala; armpennor 
11; armbågspennor 4, något spetsiga, I och 2 > armpennorna; Ööver- 
armpennor 7, korta, 3 och 4 längst; de små handtäckarna med brungrått 
bräm; undre hand- och armtäckare, ävensom första raden av de mellersta 
grå, de övriga gråbruna med hvita spetsbräm; undre kanttäckare och över- 
armtäckare svartbruna. Fötter gulgröna; skenben fjäderklädt till hälen. 
Tars hoptryckt, framtill med en rad av smala sköldar; tarssida och sula nät- 
tecknade, denna skarp; tår: 4>3>2>1, simhud å 1 lång, bred, gulgrön, 
förenad med kantfliken å 2; simhud mellan 2 och 3 med rät kant, mellan 
3 och 4 något utskuren, båda gråsvarta; klor: 3 utbredd, > 2 > 4 >1. 

6. Hona, ung, 17 oktober 1876, Kalmar, F. BERG. 

ooo Näbb svart; näbbås vid roten bred, långs midten fårad, åt sidorna kull- 
rig, jemnt sluttande till nageln. Gap gult. Näsborrar invändigt gula. Fötter 
starka, gulbruna, vid sidorna mörkare, mellan sköldar svarta. 'Tars föga 
hoptryckt, framtill med större, dock små, sköldar, för övrigt nättecknad; 
tår: 4>3>2>1, 1:a lederna av 3 och 4 mest nättecknade, de övriga ring- 


lade; simhud svart, vid tårna gulbrun, den inre vid kanten rät, den yttre 


intill vinkligt urringad, 1:a tåns mot spetsen avsmalnande, når förbi nageln; 
klor föga vid spetsen krökta, svarta, vid roten bruna. 
7. Hona, ung, maj 1843, Östergötlands skärgård, LUNDBORG. 


Sundevall Svenska foglarna; forts. af Kinberg, 1881-6. 


i ' d ES Fa OM ; q 4 + 
i UM ERE AR Al v ÄR DNA BOCA AT 7 hy Part H a FA ' Trä jo Ft SNS I Ändra SAN på UA 
JV G bu - VITS ve r MARE RAT FU. RB än FL SÄ SEKT LL Vv RUN dr re Ae 
RV AN . Lb 4 1 : ' Hu SER EI 3 a Ny Des 4 En ' hen få & » ; Fin jo LIG CK & vv |. En ra y Bran N i a | Å / N 
KM Ag ) S Pa nd a 2 a TJ SR ELAN SP AA LR / PN I NA ; a RA V Kö ” 4 NT ÅR | fa År > NAN RA : FS VM KI ET RAS ön V Ät ACES Re a rg N 
é ( AN ja i Ty å aj "LA 7 GR kn Re VE Uj VA EE ST VT ER I FÖ N Py nh 4 NER WE Pa rr | 
le å K AN / Vv - RET 2 M = MN NL ARA bn FR slik.) a rö v MAO rs rv nå Fi dn Kr Ve py P ” j Y Led life V tå 2 vw pk - VAC MARIE SN KIA CER Kå 5 ör D 4 j Y= SN 8 3 JT | . 
| Vi + 4 ad 1 Ad HL vy H én vu Ah FOUR MAG AT oh fr 2 a Å hö Ar MT få NYTANTA är , ' | | mvg | I y | : 
; fö Ke PAL nat VN Mg, fr j Fa FENA zh Lä Tr TER VIE | ; i ir j AL (tv + 3 é r ” | j + er k- 
KElUTA Sv T J AAATI j 4 kl A 4 Sj ; ' - Så ) | | -4 t i , tå ve | 
TT SÅ cd F WAR 0, ' UN i Å d : å ; Thu Å : ; 
ve - lv Ah WE se j : d 1) M 7g Å a 
: ; RR . SJÖORRE. FULIGULA NIGRA. RÖN | 1461 
| ek | JT q - f 
7 | We : FAN | , 2 ; : 
= 9. Hane, ung, I oktober, Stockholms skärgård. De 


lI18) 201) 3 4 MESTA ARG 


I ÖRE TE GINGER AD PAR Nee Sa a RA tg bh SPA AR NR LÅ 480 | 460 1c.220 1c.300 | 488 450 85 
125765 Kö Fer DR DE ere fe NAR Rn ENS kl ATV NR LR 100 90 | —| — 98 EN TELOR 
NEDBYLANS TLL PATA gosse psi er ef VON RAG 47 42 241 29 45 47,5 42 
» » DL MUTVIDKO Lenas beskri reson rsl Are 59 52 —| — 55 54 58 

» » från spetsen till näsborrarna | 28 23,5] —| — 24 28,8 25 
PENTA VICSEOGEI AA ens VEN ACS 20;31, s21 FA rk 20 I 21,7 — 

» SET SF VAN OT TAPIA Vego pv REAR MT 13 12 14! 16 13 12 = 
PO FAS rs 3 250 KS BAL A Å IR Sn lp a. Lr SRA NPR DN 23 20 ara MEn 24 20,4) 238 
Näbbets bredd vid näsborrarna............... 23 21 11 15 20 22,4 
» STÖPSTA I PiIECSHA sann söt OG AS fer Ar RR TS oc RANN sö 22,8, 
Näbbriagelns | bEGAA aims sov veka is ee 17,5 16,6 fr Re TÖS LG ÅT oli 
» TARO Ne sr RI AN 11,5] 12 8 9 SR 11 2 

19N 2 OPP TTR Ma rg snar Rrrs AN SS Un bAS ESAs RET SA IX2 15X2,5] —I — |6X2,5/6,5X3 — 
VINEEKS langd dILOKD (övre pods sl ssör evd sa DENA 220 | 202 EFT eten, NOS 210 | 2385 
"VRLIG DEL Varg 6 arsa Sd ta ÅN ET a VAN, 830 820 — — 325 350 — 
FUINN IIB Boc kaR per br KL SON rr VENT ANAR AG 92 920 —| — 920 95 — 
RÅR AA BRYNE fr 128 SEG PAIR SRA NLA RA ANAR KAR VALPEN SANN Ar 100 81 —! — 81 39 34 
Stjertspets framom vingspetsarna ............ 65 55 ORT AA ae 65 46 — 
RE RR Ar Sa GA ars tå FR bg stR A Äsr era LS pr sla a be AR 45 43 AL NReR st 45 45 43| 
Mellantå med klo (+ = klo) ...........ssseoe. 72 CL 331 46 75 72 | -+9 
ÅRE EA SRA a ae VE NES EE HIS 0) ol ALS Ir PR tha rn ANN 76 75 ve TT — — | 70 


Ågg. Ovata, rödhvita, gråhvita eller ljusgrå. 

1. 20 juni 1872, Muonioniska, KNOBLocK. Trubbiga. 

2. 16 juni 1870, Kautokeino, KNoBLocK. Ljust rödhvita. 

3. 1865, Kautokeino. Smutsigt gulhvitt. 

4. 14 juni 1874, Kautokeino. Utdragna, spetsiga, rödgulhvita. 

9. 3 juli, Kvickjock. ”Gulhvita, betydligt ljusare än Svärtans; båda 
arternas ägg äro vanligen betydligt utdragna och avsmalnande, enl. meddel. 
av WESTERLUND. 


Sjöorren, som på Island kallas Hrafnsönd, Korpand, häckar 
vid Myvatn, anses sällsynt; kommer dit i första veckan av maj. 
Har bo under små buskar av Saliz och Betula, FABER, 1822. 
Liggtiden börjar först mot medlet av juni, KrörEr, 1857. Häckar 
både vid Myvatn och Örebak, S. Island, COLLIN, 1877. 


Har en gång, d. $, erhållits på Färöarna, CoLLIN. 


I Finmarken sällsynt, osäkert om hon häckar, enl. meddel. 
av Norvvi Är i Norge i allmänhet sällsyntare än Svärtan, 
RascH, 1838. Kommer till det inre av Varangerfjorden i flock 


228 


RN [SA bade LEA SE NNE VANAN al FAKE AG Ne NA Adra (REAR a Sn i ER Hr YA NR (Kos rek 


FÖTT SR ING Vg å j NA Vv 
: "Ne ASK API GG fu NT | bd EP ÖR NYE NE SN vh j AN h 
| ät fär A SÅ vp vå TR KÖ LAR vagt « 
2 ) Fl SN c : SN b Å ra tf Pe TS hå e | [US VN ÄV. ' 5; 

LJ d dn n Ma Pr : Gi i d k "I | ' 

fä Ch) 9 ,” j gi ; 
M 9 i 2 | i 2 AN TA VT iv 

/. | Å ; ' 


FULIGULA NIGRA. 


1462 > SJÖORRE. EEE SEM : 
NM 1a b C d 2a b | C d e 3 4a b Cc d e 5 
Ä TR RPS NG SUI REA SRA SIR 63,2 62,5 61,8 60,3 65,8 63,9 | 63,5 62,2 60,5 64 Tl4 70,4 70,3 70,3 67,8 63 62 
Oh Tar EN RE NE 45,9 | 44 44,1 | 45 43,2.) AB,6 |" 049,4], 48,00 142,6, 10 145,2 0 14B,0 LABB ABENE ALT BIN Ae 45 
SER SR Le EE a ÄT RAR LS 17,81) 01550. Le 18 028 [jarl 208 a MALA AB fr ATA Lo 188 fr BB, 2B:A GAR ABA GATE 17 
» reducerade ETERN egt SRA a 1,38 10 1,4 lg 1,52 1,47 1:8 1:42 0 1,42 a 1,62 KR 1,69 ll 4 1,38 
| BEN FOKtANROL Allas dette sla 2901 | 2750 | 2725 | 2714 | 2843 | 2786 | 2692 | 2781 | 2577 | 2803 | 8084 | 38062 | 8065 | 2217 | 2929 | 2885 2790 


om 20 st. och deröver samt redan parad, drar derefter inåt landet 
att häcka. Lägger i maj 8—10 ägg. Bortflyttar i midten av okt., 
SCcHRADER, 1853. Häckar vid fjellvatten och fans enl. Borr, 1822, 
vid Alstenö och Löötland i Trondhbjems fjord. Försöker stundom att 
övervintra i landets inre delar; d. 12 1867 träffad i Valders, Co1- 
LeETT. Häckar i landets inre delar S.-ut till Dovre, WALLENGREN, 
1854. Vid Fokstuen, HaArtTmaAnN, 1859. Häckari Hallingdalsfjellen 
och ned i Kristianssands stift. Ung fogel stundom om hösten talrik 
1 Kristianiafjorden, RascH, 1838; flyttar i maj och på hösten, då 
mest unga foglar skjutas: på flyttning och om vintern i S. och V. 
insjöar och fjordar; på Hvalöarna allmän under flyttning; kommer 
i slutet av april, uppehåller sig på kusterna till slutet av maj 
eller början av juni, då han drager till häckplatserna. En stor del 
övervintrar vid kusterna, Corrzert, 1864-77. 


I Enare lappmark träffad d. 7 1841 vid +9 till 14” och 
SV. vind, är allmän ned till Ishavet, Marm, 1844. Häckar vid 
Lapplands bergfloder, ÖDMANN, 1792. Finnes både i Muonioniska 
och omkring Kautokeino, der den stundom är talrik; lägger sent 
7—8 ägg på elv- och sjöstränder, enl. en uppgift av KNOoBLOCK. 
Vid Jockmock d. 7 talrikt häckande, v. SEtH, NILSSON. Ägg 
erhållna vid Kvickjock d. 3, enl. meddel. av WEstERLUND. 


Ett par erhållet på BSiljan 1864, KJIELLIN, THEORIN, 1880. 
Häckar i Jemtland vid Åresjön och 'Tännsjön, MEvzEs, 1858; en 
flock sedd å Storsjön vid Östersund; häckar vid Ånnsjön, SAHLIN, 


Orssos. Vid Horndal, Dalarne, om våren mera allmän än om 
hösten, LuUNDBore, 1846. 

I Upsalatrakten vår och höst sällsynt, häckar ej, MEsocH, 1844. 
Visar sig vid Vermdö strax efter islossningen på de yttersta hol- 
'Näbbknölens storlek beror på årstiden, ej på könet, såsom 
allmänt tros. Föda: Musslor, ÖpmaAn, 1792. Erhållen på Mörkö, 
ExKxstrRöM, 1828. ”Sjöorrar uppehöllo sig i en öppen ström om 
vintern i Södertörn, V. om WSödertelje, 8. A. Parry. På Hartsö 
fälles för svartvettar under vårflytt- 


marna. 


sällsynt, kallas Havsorre, 
ning; erhållen våren 1871 vid Hökö och på ett annat ställe, Svxp- 
STRÖM, 1872. I Örebro här och der under vår och höst, Hög- 
BERG, 1863; sedd i Hjelmaren, ej sällsynt, kallas 'Svarta', Sunp- 
STRÖM, 1869. 


manland och på Åland, är sällsyntare än Svärtan, R. S., 1874. 


Kallas Havsorre i Nerike, Vestergötland, Söder- 


I Kil ej sällsynt under flyttning, LövEnHJELnM, 1864. ET l 
Östergötlands skärgård under flyttning, någon gång vid isloss- 
ningen i små sjöar, LUNDBORG, 1864. 

I Vermland under vår och höst teml. talrik, WALLENGREN, 
1854. I trakten av Karlstad ej sällsynt under vår och höst, 
CzperstrRömM. Iakttogs vid Mariedam, 58/6” n. br., 1/2 mil från 
Askersund, 1847 d. V, J. W. Grinn. I Bohuslän i stora flockar 
längre ut i skären och i öppna havet, der även under sommaren 
mindre flockar stundom ses, W. v. Wrieurt, 1851. I N. Bohuslän 
en och annan, men ej om sommaren, CEDERSTRÖM, 1873. I Bo- 
huslän utanför yttersta skärgården om vintern till febr. och mars, 


- - 


ue jET AS - FR 


4 
Utg ANT NESSER 
; SR ri VR RR S j a 
1 4 jä h SM CM RN SS DEC WS 
Å bv äl | 2 NR i j 2 a : SM É pöl NNE i Eke vå 
JR RT SE SLOTS FÖRETA SR 
' Då el ” Wen as p 2 Oy 


SJÖORRE. FULIGULA NIGRA. = Fe ANG SR PR ARR 2 


häckar ej, enl. -meddel. av KorntHorr, som enligt Mann en SS 


under sistnämnda ER utanför Gåsö såg omkring 500 St» ers 
hållen d. 3 1844, d. 0 1845, + 1861, vid Rörö d. 4, 3 1881, rr 
RO SIöörön kommer i Jönköpings län på flyttning, 
LAGERGREN, 1870. I Ö. Småland under höst och vår ganska allmän, 
TisEnivs, 1868. På Ölands kust under sept. och okt. ej sällsynt, 
WESTERLUND, 1855. 

På Gotland endast under flyttning, Kormopvin, 1871. BStun- 
dom om vintern i stort antal, enl. meddel. av Stenström. Vid 
Fårö d. 3; d. & parades de och jagade hvarandra, Horrtz, 1865. 

I Bleking kallad Pjuk, Tiszrrivs, 1868; erhållen i vinter- 


drägt, enl. meddel. av C. G. Riäir. 


I NÖ. Skåne sällsynt om vintern, WALLENGREN, 1849; under 
vår och höst, GADAMER, 1852. Från Luggude härad omtalas, att 
en 'Sjöorre” erhållits, G. Jönsson, 1881; derav synes likvisst till 
följd av den föreslagna namnförändringen icke hvilken art som 
menas. Någon gång skjuten i Ringsjön, enl. meddel. av C. Mör- 
LER. Grenen vid Malmö d. Y 1881; vid Tommarp d. 4 1855, 
Ö. Torp d. 7 1855, enl. meddel. av EurEensivs. På vårflyttning 
kommer hon i Skåne i början av maj. 'Sjöorren' (ifrågavarande 
art) förekommer även hvarje vinter vid Ystad, enl. meddel. av 
N. BRUZELIUS. 

Kommer till Danmark i slutet av aug. och början av sept. 


fåtaligt, men i okt. och nov. talrikt; om sommaren endast undan- 


tagsvis, KJERBÖLLING. 

Kommer på flyttning till Slesvig i slutet av april, Borr, 1819. 
Vid Hertigdömenas kuster, isynnerhet vid den vestra, under vin- 
tern talrik; om sommarn draga spridda flockar omkring vid ku- 
sterna, RoHWEDER, 1879. År 1876 från sept. till maj mycket 
vanlig; om sommarn även flockvis; vid Flensburg 1877 regel- 


bunden om vintern; i Angeln, Slesvig 1879, en fåndad levande, 
Jahresb. | 

Häckar i Finlands norra hälvt, i den SN på flyttning. Kom 
till Åbo 1824 d. &, till Kuopio 1826 d. 7; förekommer vid Hel- 
singfors RE om våren, M. v.  WWeigun 1826—47, och har 
träffats här sent på hösten, d. ir 1846 och it 1848, enl. PALMÉN, 
som samlat flere uppgifter. Erhållen i Finland d. Y 1854, ScHLE- 
GEL, 1866. 

Talrik i Sibiriens stora, i Ishavet utflytande floder och i havs- 
vikar, går i Lena högt upp. I Östersjön och Kaspiska havet mera 
sällan och i sällskap med F. fusca, PALLAS. — En hona med ungar 
sedd på Swir d. $. I otalig mängd på Hvita havet i juli, ALSTON, 
Brows. Träffad vid Sommarudden, Mzvzs, 1871. I Arkangel, 
LILLJEBORG, 1850. Allmän på flyttning, få stanna och häcka, 
SEEBoOHM, 1882. I S:t Petersburgs guvernement sällan iakttagen, 
BraAnpdrt. Sällsynt på flyttning, E. BöcHnNEr, 1885. 

I Östersjöprovinserna, Szivuitz, 1860; sällsynt under vintern 
och på flyttning. Drar förnämligast långs havskusterna regel- 
bundet under båda flyttningstiderna; i första hälvten av maj, och 
hanarna börja hösttåget i slutet av juli; honor och ungar mycket 
senare, i slutet av okt., Russow, 1880. I mellersta Ryssland 
säges den vara allmän under flyttning. Stundom vid Sarepta till- 
fällig på flyttning, HENKE, SErBonwm, 1882. I Svarta havet, enl. 
PALLAS. 

I Schirochika bay, N. Semlja, syntes några små flockar, som 
ansågos höra hit, GILLETT, 1870, i samma vik, i Kostin scharr och 
på Waigats; ofta sedd vid N. Semlja, v. HEv6Lin, 1872. Mycket 
talrik vid Koo-ray-i-ka, men NA skygg, SEEBoHwM, 1879. Iakt- 
togs vid Ust Zylma först d. &; fans på flere platser vid lägre 
Petschora, SEzrBouM, Brown, 1876. Flere unga foglar erhöllos på 


= oo VV  JS OL IUCN BOT fa a En ST NN Åh ta fö Mn ”w ast AO h -i NR EA 
2 JF FE YR SE rd RA "& "0. YTV va AAGE UR oh kr cl fö FRA oe BOT IP INNE SEN. Vikar fån a ra Ber Bin Frog KR BRI BURRE ta PRESSEN GR FÖR PAR VIRUS RA EN? VASER SA Ye ; NE ; mm | 
+ i Sr p ber pa kö! v d 4 -—= ES Ja "2 åh " ' Av By Vu Yr 4 be” AN "4 » Vv X kön FENA - rv Fk Jr N - VE 4 UN Nyår INA he MA v Ny Å OJ å AZ dr Ft MÅ » od CJ VR t v 2 - vv 
I SV [ j ' , ” d 4 i Å N XF - Vilt - KR »” pd JR . f FRE La Å | 4 t | fån 
Ja JEN | y JR 4 AN I é Pr a KAT VAL PIF UR aka " F MÅ 4 Ia ar FIND FE LES ' j i 
Y nå MAN ä Sir , 2 SEJ EA ” 34 NN NER MM. br 
r ”N , d 


1464 ”SJÖORRE. FULIGULA NIGRA. 


Soswa och Vischera, 62” n. br., och på Kara, 68 n. br., BRANDT, 


1875. Skall tillbringa vintern i Kaspiska havet, SEzrBonm, 1883. 

Erhållen i trakten av Jenissej d. 7, THÉEL, MEvzEs, 1879. 
Vid Boganida erhöllos d. 7 5 ägg, redan temligen ruvade; häckar 
i Taimyrlandet, v. MiovpenDorFr. I Obdorsk på floden Polui. 
Dunungar träffades d. 7? något uppåt Schutschjafloden, FIinscH, 
1877. Lärer hava erhållits på Kamtschatka enl. STELLER, sak- 
nas här enl. PALLaAs. 

Vid Tysklands Östersjökust ej sällsynt. Vid Poel i flockar 
bland Svärtor om 20—30 st., v. PREEN, 1856. En gammal hane 
erhållen vid Danzig d. 7 1850; kom hit 1851 tidigt, torgföres 
mindre ofta; erhållen d. it; gamla honor, som äro sällsyntare än 
gamla hanar, erhållna d. 7 1845, d. it 1846, d. & 1851, d. & 
1852 och 3 1851, den sistnämnda med knöl liksom gamla hanar; 
ung hane d. 2 1852, BöcK, 1851—52. Vid Schwerin 1878 stun- 
dom om vintern, Jahresb. I Neuvorpommern stundom om vin- 
tern, Quistorr, 1858. År 1877 regelbunden om vintern, Jahresb. 
Vid Dars, nära Stralsund, i öppna strömdrag ofta med F. marila 
och F. clangula, så länge öppet vatten finnes, Borr, 1822. Vid 
Hiddensö från midten av okt. till midten av dec. 1852, döko och 
togo Mytilus, voro mycket försigtiga, H. ScHiLLinG, 1853. Höll 
sig den "3" ensam eller i små flockar om 6—38 st. på isen, men 
de voro nästan stelfrusna, så att somliga kunde tagas med hän- 
derna. De lågo så långt ute i havet, att de icke kunde erhålla 
föda, Quistorr, 1858. I Ö. och V. Preussen ej sällsynt, RATHKE, 
1846. Sällsynt i Mark, VAnGErRow, 1855; erhållen 2 gånger, den 
ena på Havel, ScHALow, 1876. I Tyskland utom vid kusten gäll- 
synt. Vid HEisleben under många år i flock om 6—8 st., mest 
unga foglar under senhösten, tills vattnet blev alldeles isbelagdt; 
om våren sällsynt; i Anhalt på Elbe sällsynt, vid Elbes mynning 


4) 
oo 


NE he TU rp 


d. F 1840, Naumann, vid Brambach i april 1853 i temligen be- 
tydligt antal, Pissrner, 1854. Vid Marienthal erhållen, R. Brs- 
sius, 1862. Vid Stiege på fyttning, 1878 irrgäst, Jahresb. 
Vid ÖOttenstein erhölls 1877 en, som sökte undfly genom dyk- 
ning, GELLRICH, 1878. | 

I Miinsterlandet få gånger träffad, BoLrLsMAnn, 1852, ALTUM, 
1863. FErhållen på Rhen vid Köln, Rutr, 1852; i Nassau några 
gånger, nemligen på Main vid Hochheim, Weilburg och Schaum- 
burg, men 'ej på Rhen, Römner, 1863. I Schlesien träffad en 
gång, enl. ScHLEGEL, 1833. I det inre av Tyskland träffas den 
sällan och oftast yngre foglar. En gammal erhölls på Main vid 
Offenbach d. 7 1807, en erhölls vid Frankfurt 1830 och en annan 
d. 7 1872, J. ScHmiot, 1872. I Neuwied sällsynt vid vintern, 
Brants, 1855; i Kurhessen tillfällig, Scmwaas, 1851. I Nieder- 
hessen högst sällsynt, SBzzEKorn, 1864. I Thiiringen sällsynt, 
HELLMANN, 1853. I Wetterau på Main erhölls en gammal hane 
d. ? 1807, C. Jicrr, 1858. 

Under kalla vintrar sällsynt på Bodensjön, WALCHNER, 1835. 
Har i ett fisknät erhållits d. 7 1871 nära Arbon, STtÖLKER, 1872; 


denna synes vara densamma, som omtalas av GIRTANNER Fr löTl. 


Håller sig mest på större öppna vatten, A. E. GozLbnin, 1879. 
I Genéve-dalen oregelbunden på flyttning, F.-Bzravmont, 1856. 
Kommer mycket sällan och ensam till Böhmen, erhållen vid 
Franzensbad 1839, Hohenelbe i dec. 1846, på Mastiger Teich d. 7 
1848, på Moldau nära Prag, A. F rRIiItscH, 1870—72.: "Vid Teplitz, 
v. PELZELN, 1874. En gång, d. 5, iakttagen i Grodek, F. Fritscn. 
I Mähren eller Schlesien erhållen, ScawaB, 1853. I Galizien och 
Bukowina om vintern sällsynt, ZAWADzxzi, 1840. Omnämnes från 
Österrike av FIinGEr, 1857; på Donau vid Wien och i bergsflo- 
derna under höst och vinter sällsynt, v. FRAUENFELD, Gr. MAR- 


3 Ö ; d : 4 / é ML Cirjt e. AR JG | 
, / j - LÅ » i , Få t 4 q 
; Ne | . i; Fa 4 i INN Lr, 
SIR Me v : | k i | | SJÖORRE. 
rs K+ 4 Vv fri - j ' " å å 
j ö ” | » 4 » L 4 fe Å ANM 
d d Md f 7 v i Uv - i 4 


SOHALL, Vv. Panzers, 1882. 1 Unger Nou skdlersjön; i aug. 1823, 
v. PELZELN, 1871. 


ÅLTHANMER, AST 


Ung fogel träffad i Tyrolen under vintern, 
I Vorarlberg stundom under kalla vintrar, 
BRUHIN, 1868. 

I hertigdömet Oldenburg på flyttning, v. NEGELEIN, 1853. 
Vid kusten 1878 regelbunden på flyttning. Sedd och fäld i åt- 
skilliga trakter av Oldenburg 1881 i början av febr., Jahresb. 
I Berlin erhölls en, som sades hava blivit ditförd från BLii- 
beck, MaARrTtIN, 1853. Under första veckan av jan. 1858 i stor 
mängd på Elbe på drivis eller simmande i vattnet. Då en flock 
lyfte, hördes först ett läte, liknande honans av Gräsanden, men 
sedan 'keck, keck', Pissiter, 1859. I Wilhelmshaven, Hannover, 
träffad på våren; på hösten 1884 i flockar om 4—38 st. på Jahde, 
Lupwie, Jahresb. Sedd d. 1854 i Jahdebugten, WizPKENn, 1854. 

Under nästan hela året, i maj, juni och juli talrik på havet, 
vid Borkum i mängd med F&F. fusca, v. DrRostE, 1864—69; iakttagen i 
sept., ALTUM, 1866. 
höst och vinter i stora skaror, WIiEPKEN, 1877. 


På Wangerooge om sommarn ensam, om 
Vid Rottum i 
maj, v. DrostE, 1869. Vid Frieslands kust under vintern ej säll- 
synt, stundom på inre Ae (RR 1866. På Hollands kust 
erhållen. d. TY 1888, 2 1854, d.V,7? 1855, di 1859, d 2 
1862, d. 13 1863, d. 12 Ser rg 1866. 

Vid Shetland årligen flyttande, EDMoNDSTON, 1823. På Ir- 
land i vissa delar av kusten regelbunden om vintern, THOMPSON, 
1851. Häckar i Caithness och Thurso, A.G. MorEz, 1865; häckar 
i Skotland, DRESSER. 
stundom i Edinburgh, JARDINE. Vid Storbritanniens kust om vin- 


Vid Firth of Forth om vintern; torgföres 


tern; vid Cornwall, Jackson, 1830. Vid kusten om vintern. På 


S. kusten vanlig om vintern och, enl. YARRELL, stundom om som- 


maren, JARDINE. 


: FULIGULA NIGRA. 


Vid Belgiens kuster mycket allmän om vintern, men mycket 
sällsynt på la Meuse och i kärr i landets inre delar; temligen 
ofta på Schelde, DE SELYsS, 1842. ; 

Förekommer vid Boulogne, DEGLnAnD, 1855. Kommer till 
Frankrikes N. och V. kuster i stor mängd vid N. eller NO. vind, 
bortflyttar i slutet av april; jagas mycket, men med nät fångas 
100 gånger så många. Vid Dunkerque under hela året sparsam. 
I Beine-Infériture, Hardy, 1855. I Céte-1'Or nästan endast unga 
foglar, på Sadne sällsynt, MArRcHaxTt, 1869. I Savoyen mera re- 
gelbunden än F. fusca, och nästan hvarje vinter vid N. eller NO. 
storm på Rhöne och flere ställen i större eller mindre flockar, 
men sällan parvis. Vid kall vår ännu kvar vid slutet av mars 
eller början av april, men alltid vid S. vind draga de bort, BAIL- 
LY, 1854. Mycket sällan i Provence, v. MöLLERr, 1856. 

I Portugal förekommer han ofta, men ej i stort antal, A. OC. 
SMITH, 1868. Temligen talrik i mars; 
Stundom vid Gibraltar. 


1 januari en torgförd i 
Malaga. I S. Spanien, SAUNDERS, 1871, 
DRESSER. 

Träffad i Toscana, Savi; erhållen i Massaciuccoli i nov. 
1830; säges även hava erhållits vid Verona och Perini, G16LI0LI, 
1881. I Adriatiska havet få sedda i dec. 1857 nära Antivari, 
Powrs, 1860. 

Sedd vid Albaniens kust, Lord Litnrorb, ELWwEs och BUCE- 
LEY, 1870. I Grekland sällsyntare än F. fusca, och endast honor 
träffades av v.p. Mönrr, 1844; finnes huvudsakligen i Sprochius- 
floden, som utfaller i Atalantiviken, NÖ. Grekland; endast under 
stormiga vinterdagar drar hon till Attika och Peloponnesus, LIiN- 
DERMAYER, 1860; är sällsynt, Krörer, 1875. 

Träffad på Azorerna, DrzssEr. På Canariöarna regelbunden 


om vintern, Borre, 1857. TIakttagen vid Tanger, DRESSER. 


VR ER SIR TRE Ae ED Sd 
ad ; 14 / k [ ; 
Ma ARA 1465 
”- = a ; | ' Ue 
KO É i ja ' 


FI SSR LA ör EL ENA AS Nån 


NES SEN Re NR 


IK 


N ÅR 
Än SN 
ba ö ; i 
AP 


—- SJÖORRE. 


1466 


— Erhållen i Mindre Asien, DRESSER. Mid kusten « av Palestina, 
TristrRAM, 1868. 

Uppgives av några författare häva träffats i N. AO LIR, 
men den företer olikheter, i följd hvarav de flesta anse den för 
en från vår skild art. 

Sjöorren ligger under sin mesta tid dag och natt på havet 
och drar, utom vid fortplantningstiden, till lugna vikar eller 
inre vattendrag endast vid stark storm, men åter ut vid temligen 
häftig storm; han håller sig i synnerhet över rika musselbankar. 
De gamla honorna leva ofta i flock för sig. Är ovanligt skygg 
och misstrogen även under fortplantningen, Exström, 1832. Är 
livlig i sina rörelser. NSimmande i lång linie, dyka de nästan 
PErCeh gång, vanligtvis på platser under 5 famnars vatten. De 
simma även långa sträckor under vattenytan, även om de ej söka 
sig föda, v. Drostz. Lyfter med svårighet. Flygten är tung 
med långsamma vingslag. Vid flygt i flock längre väg flyga de 
på sned linie. Gången synes besvärad, men han dyker väl och 


kan hålla sig temligen länge under vattenytan. Hanens läte om 
PRE 
våren tecknas av Boiz 1819 med GE det låter som föjt- 


toner 'ty-ty-ty', honans ”re-re-re', FaBErR. Hanens under parnings- 
tiden: ”skryck lyck" i 2 klocklika toner, 


vid boet ”tu tu tu', hvartill honan svarar hest: 


bildande en stor ters, 
'Terere', NAUMANN; 
enl. v. DrostE 'korr korr korr”, hviss- 


HOLLGREN, 1884. 


om våren stundom 'tu-tyk'; 
lar ”huni', 

Födan utgöres ofta huvudsakligen av Mytilus edulis, men 
även av andra mollusker, Tellina, Cardium, Mya, maskar, insek- 
ter, vattenväxter och småfisk, ävensom växtdelar, hvarmed hon 
även sväljer grus. 


På små holmar häckar år efter år samma par. Boet till- 


ER PER SRS RER RA SAR AR ASA RE EA NEN NEG 
0 | adda 


Hö 


MD 
AV 
hd 


- Å 
ERAN j SAC 
sh 1 


BUTAG UA ON EGEAS jäa v NS Re Ge SL jr Ars 


redes vid sött vatten bland gräs och under en buske; det är 
bygdt av hvarjehanda växtdelar, såsom av Angelica, pilblad, gräs 
m. m., med bädd av modrens fjädrar. Makarna äro hvarandra 
Fälles honan, omkretsar hanen henne och slår 


Hanen lemnar trakten, sedan honan 


mycket tillgivna. 
sig även ned bredvid henne. 
ruvat någon tid, går till havs och ruggar der. 

Jagten å fogeln omtalas av NiLsson. Skjutes i Jönköpings 
län på krypskytte, LAGERGREN, 1870. 

Köttet är dåligt, BArtTH, mycket obehagligt, DEGLAND, GERBE:; 
tranigt, torrt, segt, men fjäder och dun spänstiga, EKSTRÖM. 

Infångad födes han med bröd och kan bibehållas någon tid, 
bör dock även erhålla både fisk eller kött och rikligt vatten. Bäst 


torde dock vara att giva den Mytilus edulis. 


Det är ännu okändt hvilka parasiter leva bland fogelns 
fjädrar. 


Inelvysmaskar: 


Strongylus uncinatus LUNDAHL; S. nodularis Rup. och S. acutus LUN- 
DAHL, 1 ventrikelns hinnor; Distomum constrictum MBHus och D. oxyurum 
ÖREPL., i tarmkanalen; Monostomum mutabile ZED., i näshålan; Holostomum 
anatis nigre BELLINGHAM; Tema microsoma ÖREPL. och T. levis BLocH, i 
tarmkanalen. 


Anas nigra WIiLL., Örn. 1676, 280 + A. n. minor 1. co. Tab. 74. Rar, Syn. 
1 rd an EN 
Anas corpore obscuro L., En. I 1746, 38. 


Anas nigra I SING VI LT48, 223 120 Et08, 206 5ar Ike TÖR BR SEN L 
1766, 196. BRriss., Orn. VI 1760, 420; ed. 1763 II 471. BRöÖNN., Orn. 
1704; 210 FE Mönun Sad TE för Ok PALIN ARON Nat TSV 
1770,063 OTIS Na EE ET 04 206 NLU sg CR ROGERS EL 


S.N. 1788, 508. Öpm., Vermdö 1792, 63-4. Bzrs., Vög. Kurl. 1792, 41. 
LATH., Ind. II 1790, 848 n. 43. LaArzE., B., III 11 1798, 417; IV 1 1812, 
10. Rerz., En. 1800; 118: MEX, Wu Pasch II 18107-508, 0 MET, 
Vög. Liv- u. Esthl. 1815, 242. OCuv., R.A. 1817,532. Kvar, Beitr. LU 
1820, 93, 94. Temm., Man. II (1820) 856; IV 1840, 543. Ninss8., Orn. 


Tidskr. f. Jäg. 1832, 229. Navm., V.D. XII 1842, 108; N-a 1850 2 H. 


J.f.O. 1854, 309. v. PREEn, N-a 1856, 79. H. Scmiur., J.£.O. 1873, 377- 


” ENA SERIE ON Me RR Bg fär OS RR 2 NTA Arr FYRAR NED TAR ARR ÅS EA NASN RR Acke aa JA ROS FÖRRE i ARN 

Lb 4 kl r N , SA RE | REA ME [ AT 4 rn TMA Te SNES 18 a ä AR RN ba h Bl i a Va Kö AE AN äl ör id bj VA vå y MA NOR PETA R u åd 2 FO 

Nie SM FRUN ST Ae AT ANSE KR Nn fö Or ARA AN DA ILS nl SYND: AG SRA BN YIN ns er nde DENNA RER BY ÄR ed SN AS fa ps RES PRC GHANA ER VE BEA SARA TAS an ES MAA OR PSP gi RR bi ÄR RT ELNA 
BEER a TN IN de NO SET RR] ers AR Ge RAS Lf VG ngr RAA rr eb EG SS RI SEN LS er af GAA ARE ESD ÄRA GR SPF FR KRA SA RET RN HS ÅG SS FÖRE AR SON AN RNA AA AA Myr 
- rv N- AN [ VN Ål BS ål SR l Un | STOR AN 2 "ik Je E HUT EARL t hu N I AS 3 rd j YR sf INS Er ue . Et sF i Å IK WE VE j; "i . ( 44 ff h NH Å få | d - KF NG vt / k | | FRA TO LU É Mie fö 
- Få ve FM vn 6 | SKE ; n | SLA ty " RN HA AR (Få 4 id ja MA j 5 i ya ch ; | | Sö A la | årg ) 4 ; bi Ng Prong ÅR LA dp JAR i a ; ; rå th 5 | Ö | 014 
Er Ae äl | SJÖORRE. FULIGULA NIGRA. RN 1467 Fe 
1821, 192. FABEr, Prodr. 1822, 67; Hochn. Vög. 1826, 2, 83 etc. HORNSCEH., resb., J.f.O. 1877, 338; 1878, 433-4; 1880, 92, 404; 1883, 73; 1886, Sep. An 

SOH., Greifsw. Ac. Zeitschr. I 1822, 158. Epyx., Mem. Wern. Soc. 10820, 214, 380. SEEB., Ibis 1879, 160; 1883, 35. Russ., Orn. 1880, 182. GiGL., d 

TriLM., Danm, o. Isl. Fugl 1823, 194. W. v. Wz., V. A. H. 1826, Ibis 1881, 215. HENKE, SEEB., Ibis 1882, 229. Böcun., J.f.O. 1885, 207. si 

296,-8. JACKS., Loudon May. 1830, 177. FExrstr., Mörkö 1828, 217; Platypus niger Bremm, Eur. V. II 1824, 820. BöcK, Bericht 1851, 7; 1852, 8; HM 

| 


22. SUNDEV., V. A. H. 1844, 384. LunpbB., Öfv. V. A. H. 1846,44. W.v. 
WzR., Vet. Soc. Acta 1847, 64. Griur, Öfv. V. A.F. 1849, 226. Kröpr., 
Momms. Gr. Jahresz. III 1875, 292.; GorrpL., J.f.O. 1879, 382. KJIAERB., 
N-a 1850, 3 H. 52; Danm. Fuzgl. 1852, 379. Martin, J.f.O. 1853, 206. 
SCHRAD., J.f.O. 1853, 318. Barp., N-a 1853, 440. Pässts IfO: 1854; 
181; J.f.O. 1859 (109). WizrPz., N-a 1854, 355. v. Miop., Isep. 1855, 
78. VANG., J.f.O. 1855, 345. HarpbY, 1. c. 423. v. PREEn, N-a 1856, 
19:08: MULL., J.£.0. 1856, 232. (Krör., N-a 1857, 47-8. ALTUM, J.f.O0. 
1863, 109; 1866, 106. Horrtz, J.f.O. 1865, 129; 1868, 125. GIRTANNER, 
Z. G. 1871, 155. Böckr, v. Hom. Orn. Br. 1881, 287. 

'Savorren” (feltr. i st. f. Havorren) PontorPr., Norw. II 1754, 177. 

La Macreuse Burr., Hist. Nat. Ois. XVII 1787, 260. 

Anas orphanos Bes., Vög. Kurl. 1792, 51. 

Anas atra PALL., Zoogr. II 1811, 247. 

Melanitta nigra Boiz, Reise Norw. 1822, 109, 222, 351 + A. nigra; Isis 1822, 
064; 1826, 980. BrrEnMm, V. D. 1831, 901 ete. M. platyrhynchus 1. c. 
JO: BYT. Anat.. 18908, 145. 

Oedemia anas nigra EFLEM., Phil. of Zool. II 1822, 260. 

Öedemia nigra KErs., BL., Wirb. Eur. 1840 n. 407. WaLzL., N-a 1854, 277-8. 
L. Brenam, Vogelf. 1855, 389, + O. gibbera etc. C. JAG., Wetter. II 
LÖD TSV TOW, ID 1800, OM Ri BLAS, Ber. NEV Vers d. Orn. 
1862, 73. SWINH., Ibis 1863, 435. MorEr, Ibis 1865, 474. v. DROSTE, 
J.£.O. 1866, 391; Borkum. 1869, 307. Tis., Ö. Smål. 1868, 32. Cor- 
LETT, Vid. S. Forh, 1868, 108; N. Mag. f. Nat. 1871, 217, Sep. 1877, 
12. Tristr., Ibis 1868, 328. A. C. Smitt, Ibis 1868, 456. SUNDSTR., Örebro 
1869, 25; Bih. V. A. H. 1872 n. 4, 35. A. FrirtscH, V. E. 1870, 439; 
Wirb. Böhm. 1872, 88; J.f.O. 1872, 372. GiuL., Ibis 1870, 308. ELw., 
BucKL., Ibis 1870, 340. RinGw., Ann. Lyc. N. H. N.-Y. 1871, 390. 
ArsT., Br., Ibis 1871, 71. SaAunp., 1. c: 397. Mev., Öfv. V. A. F. 1871, 782; 
1879,n. 6, 45. v. HEvaL., Ibis 1872, 64. J. ScHMiot, Z. G. 1872, 253. R.S., 
Jägarf. Tidskr. 1874, 71. v. Perz., Verh. z.-b. G. 1874, 568. Romw., V. 
Schl.-H. 1875, 20. BrRAnpDTt, Bemerk. d. Wirb. 1875, 71. SCHAL., J.f.O. 1876, 
11. Dzress., B. E.p. 61-2, 1877. SBEB., Br., Ibis 1876, 447. Corrutin, Orn. 
Bidr. 1877, 26. Marm, Fn. 1877, 353; Arsskr. III 1882, 10-1. FinscH, Ibis 
1877, 58, 61; Abh. z.-b. G. 1879, 265. W1izEPKE., J.f.O. 1877, 430. Jah- 


PFuligula nigra Bosar., Ann. Lyc. N. H. N.-Y. II 1826, 387. Wirstr., Stockh.- 
trakt. 1839, 103. RasckH, N. Mag. f. Nat. 1838, 383. pr Serys, Fn. 
Belg. 1842, 144. Löv., V. A. H. 1843, 404,-8. MzscH, Öfv. V. A. F. 
1844, 88. Maim, Kroy. Tidsskr. 1844, 186, 210. LunpB., Öfv. V. A. 
F. 1846, 44; Jägarf. Tidskr. 1864, 102. Wair., Öfv. V. A. F. 1849, 
310. LiILLJ., V. A. H. 1850, 300. CEp., Carlst. 1851, 12. W.v. WzR., 
Göt. FHandl. 1851, 81. Gap., N-a 1852, 3 H. 5. BrAnprt, Bemerk. 
Wirb. N. E. Russl. Sep. s.a. 71. WESTERL., Göt. Handl. 1855, 71. F.- 
BEAUM., N-a 1856, 166. J. v. Wr., Öfv! Vi A. F. 1857, 44. Borrz, J.f.0. 
1857, 348. Mev., Öfv. V. A. F. 1856, 281; 1860, 222. HögGr., Örebr. 
1863, 19. Corrertt, Christ. 1864, 212; Dovre 1865, 63; Hvalo. 1866, 43. 
SCHLEG., Mus. Ans. 1866, 18. Korm., Gotl. 1871, 15. E. v. Marr, Z. 
G. 1872, 209-10 (eft. W. MarsHALL). Parm., Finl. Fogl. II 1873, 452. 
THEOR., Fört. 1880 (4). BrAnpr, J.£.O. 1880, 249. BartH, Norg. Fug- 
lev. 1881, 66, Sjoorre. Onss., Öfv. V. A. F. 1882, n. 10, 46. SEREB., 
Ibis 1882, 384. 

Fuliz nigra Löv., Öfv. V. A. FE. 1864, 315. 

Oidemia gibbera BREHM, Vogelf. 1855, 383 + nigritus + ?megaura. 

PFuliz (Oedemia) nigra PALM., SAHLB., Örn. iaktt. 1868, 251. 

Sjöorre LInnÉ, NiILnss. EKSTR. 1832. SUNDEv. I. AD. AF STRÖM, Sv. Fogl. 1839, 
176. MALM, En. 1877. LAGERGR., Jägarf. Tidskr. 1870,13. PALm,l.c. 1871, 89. 
CEpD., I. c. 1873,20,36. KR. S., 1. c. 1874, 71, Havsorre. ?G. JöNSSON, 
1. c. 1881, 241. A. CArLs., Sv. Jagtb. F. 1878, 164. Horrer., Fogl. 
Språk 1884, 33 (nec HoLMGR.). 

Svärta HoLrmGr., Fn. II 1871, 1115 (nec LInnÉ nec NiLss. nec al. plur.) 

Svartand, Svärta el. Svörta Mzevzes, Öfv. V. A. F. 1858, 94. Jägarf. 
Tidskr. 1875, 49; 


Havorre, Havssvärta. 


1468 Fe SER VER AN HVITNACKAD EARN 


240 a. HVITNACKAD SVÄRTA, Fuligula perspicillata (L.). 
Pl. XXXIV, fig. 2 | 


Näbbrot vid; pannvinkeln i midten avrundad, sträckande sig 
långt framom ansigtsranden. SEE å kropp och vingar 


svart; de senare sakna hvit fläck. 


1, Hane, gammal, 14 juni 1846, Orö Skärp Kalmar län, WIRSÉN. 

Näbb orangerödt, i torrt tillstånd gult, vid sidan en stor svart fläck, 
nagel bred, kullrig; näbbås framför den höga näsåsen nedtryckt. Käkkant rät, 
överkäkens lameller glesa, något nedom kanten, som framtill är utskuren; 
underkäkens nagel bred, kullrig; munvinkel uppdragen. Pannvinkel fram- 
skjutande till näsåsen, bred. Näsborrar stora, ovala. Iris "hvit. Huvud 
ovan svart. Panna med en stor, hvit fläck. Huvudets sidor svarta; ansigts- 
rand rät, nedlöpande från pannvinkeln, bildande med denna räta vinklar; 
haka svart, framtill bildande en spetsig vinkel, med små gråhvita fjädrar. 
Framhals och sidhals blåsvarta; kräva svart; nacke och halsrygg med 
en stor nedåt gående hvit fläck; hela fjäderklädnaden för övrigt svart. 
Stjert avrundad; stjertpennor 7 par. Vingar utan hvit fläck; tumvinge med 
4 fjädrar, gråsvart med svarta spolar och hvita inkanter; handpennor, stora 
10: 2>1>3, brunsvarta, spolar bruna; armpennor 12, utfan svarta, infan 
mörkbruna, spolar bruna. Spegel svart; armbågspennor 3, 1 och 2 längre 
än armpennorna, smala, tillspetsade, svarta; överarmpennor brunsvarta; 
undre handtäckare grå med svarta spolar, de övriga undre täckarna brun- 
svarta; undre överarmtäckare medelmåttiga. Fötter ”röda', 1 torrt tillstånd 
brungula, svartfläckiga; skenben fjäderklädt till hälleden. Tars hoptryckt, 
framtill med små sköldar, sidor och tarssula nättecknade; tår: 4>3>2> 1; 
simhud svart, den yttre bågformigt urringad, å 1 bred, når klospetsen och 
marken; klor: 3>2>4> 1, svarta, krökta, 3 något vidgad. 

2. Hane, gammal, år 1833, Karesuando, L. L. LAESTADIUS. 

Liknar föregående. Pannans hvita fläck mindre; den hvita fläcken å 
hakan saknas. Halsens sidor svartbruna. Överkäkskanten något bågformig, 


utskärningen vid nageln något mindre. 


3. Hona, april 1844, Sitka, SAHLBERG. | 

Näbb 1 torrt tillstånd brunsvart, nagel gråsvart, kant föga nedskju- 
tande, grå; mnäbbås kullrig, sluttande, framom näsåsen något nedtryckt, 
överkäkens kant framtill uppdragen, bakåt med synliga lamellspetsar; 
käkrot åt sidorna något ansväld. Pannvinkel Vang framskjutande, spetsig; 
näsborrar sneda, utåt utan tydlig gräns. Iris 'grå. Huvud ovan brunsvart, 


FULIGULA PERSPICILLATA. AR NR SU fan SVE Al FAR 


pannan ägd blekare SRblande de brunsvarta fjädrar; i synnerhet vid ansigts- 
randen; ögontrakt nedtill mörkt gråbrun med grått bräm; ögonvrå brun- 
hvit, tinning baktill brunhvit; Kurudete sidor baktill mörkbruna; ansigtsrand 
vid sidorna nästan rät; haka brunhvit. Frambals brungrå; sidhals upptill 
brunhvit, nedtill mörkbrun med grått bräm; kräva mörkbrun med grått 
bräm; nacke med en fläck av blandade hvita och svartbruna fjädrar; hals- 
rygg mörkbrun. Rygg och kors svartbruna med gråhvitt bräm; skulder- 
fjädrar likaledes, men en del av de längre med starkt nötta gråhvita spet- 
sar; Övre stjerttäckare svartbruna med grått spetsbräm. Stjert avrundad; 
stjertpennor svartbruna med brungrå spets- och utkanter. Bröst mörkbrunt 
med hvita spetsar; sidor mörkbruna med hvita bräm; mage, undre stjert- 
täckare och slaksida mörkbruna. Vingar mörkbruna; armpennor med bleka 
kanter; armbågspennor med nötta brungrå spetsar; de mellersta armtäckarna 
och kanttäckare med bleka brungrå spetsar; undre handtäckare grå, de öv- 
riga bruna. Fötter 'rödgrå', 1 torrt tillstånd grå. Tars hoptryckt, framtill 
med små sköldar; tår ringlade, 4>3>2>1, 1 med bred simhud, 2:dra tåns 
1:sta led nälleckged; simhud svart; klor svarta. 


HIN OR GA 208 39 
9 20 gta Res vi BR rr 0 RB RANA BU NR PS NAR er LA FER ET DR AL ME rs SAT ANAR fe fo OR 108 108 — 
RT JÖRG AL OGLIE I OAA ENG cat dels ög dk NA Kö deg föl t Ba SR FRA NAS oRr SA RARE 36 40 40 
» PIERRE» 4306 504 Na Sr FRAN ER Mr AR ARA AI LIA a lj (AE Er DR SE AKAN (NE 60 63 62 

; Dp iunfPan spetsen till DASboOrfarOG mtsies nte d ras 24 25,5 24,5 
» HÖJA MI CET TELIA äsredå bss TE Tre rr Be KIA Ar Sina Wand So Sia aber RR ARR dag 23 24,5 21 

» » IK ERNIE ESR sö for pd Nat DNS ALE bare SS Mae a LR ROR 18 17 16,3 
EN HEKTAR 0 rd 6 06 RAA ÖA Ne 0 INATT i NR RT EON "RR RAS ON SA ret 1 ola 24 22 23 
INADD EUS, BIE GO: VAG EERO RAT TGN ren sig ra sila Gia bi LR SANS 22 26 21 
NED DES LOLNSL DTE so br ka är är ost ojå bar dir 4 be AR a ISA SEN NS RER SR ARG 14 13 14 
» FER TIRSCE ARON bro 0 Fu okp VIND ia En lg jerö osa label KA Tr RI Ds SR SIE FL 15 15 14 
NSD OMID bs sb elr RE EN Gr ker sd RR Kr SINE UAE EA GE SATAN GALA a XD 8X5 2 
VE GGTISA SATS a ODES. osa dras döp hd Gee ND 4 IG RR BD or KN SSR a EET UAE 235 230 225 
SINN FINS Ua VAs Mrs Ka bg SAGA sger ee ML IE NS bd [re öra bn. DERA ÅS LLA TNA RATAR AR 91 88 ST 
BRTGTT LOUG bss ora IG oc el N DR Mr OR Nl A RS Sat Sd äh rose dA ANNE a va NAR AE SSR 37 87 T2 
Dtjertspets bakom: vVingspefsarliå s.s.isss.liilerislsdsr dike salar SAO C. 35 C. 53 C.3T 


fä or RR IRA Ag AE AO ar RA SÖN RFA NDS RAL oa f öl DE 1 RS bla HN, ALLA | 0 ad a 


Pr0>r0=0 420797 0000-0002 AA 


Ågg. 6, elfenbenshvita, rödprickiga, 2,30 x 1,60 eng. tum, BRrE- 


WER, 2!8/10 x 1?9/40, DRESSER. 


I Grönland träffad en och annan gång. Erhållen vid 64” n. 
br. i juli under en resa till Ö. kusten 1832. Endast få gånger 
erhållen, REinHARDT, 1861—381. | 


HVITNACKAD SVÄRTA. 


| På Kollefjord, å en av Färöarna, erhållen hösten 1853; ett 
pår sedda på Suderö, H. CO: Mörier, 1863, COLLIN, 1876. Vv. 
DrostE betvivlade saken utan giltig grund. 

I Europa tillfällig. I Lappland, WorireyY, enligt DREssEr. 
En uppgift av Marm, att den skulle häcka, ehuru mycket sällan, 
1 Enare, har icke blivit bekräftad. Erhållen i Karesuando, Lz- 
STADIUS, se ovan. Träffad en gång vid Karesuando, skall hava 
träffats i Muonioniska, även enl. KnosrocK. Erhållen d. 4 1846 
vid Kalmar, se ovan. 

På Helgoland, Brasivs, 1858. 

I Tyskland en hona påträffad före 1844 vid Rhen, NAUMANN. 

Skall hava erhållits på Orken-öarna och Shetland, Eyton, 
1838. Vid Irland en gång, nemligen d. 4 1846 i Belfast bay, 
THOMPSON, 1859. Erhållen på Firth of Forth, JARDINE, Och en, en- 
ligt YARRELL, av BArRLETT; i Storbritannien sällsynt, DRESSER. 

Vid Belgiens kust, Flandern, tillfällig vid Boulogne och La 
Manche, DE SELYS, 1842. I Artois, Picardie, Normandie, Calais 
vintern 1835; 1841 torgförd i Caen; torgföres ej så sällan i Paris: 
1845,-46-,52; 1856 på vintern 4—-35 st., DEGLAND, GERBE, 1867. 

Skall hava träffats i Italien, GiI6LiIoLI, 1881. 

I N. Amerika har hon sitt egentliga hem. N. Carolina och 
vid Charleston till San Pedro. I Baffins- och Hudsonvikarna 
talrik; i det inre av landet vid större och mindre vattendrag; 
om vintern går hon från Canada till Förenta staterna, Mississippi, 


: Missouri-floderna och S: om deras förening. I York Factory, 


Hudson bay, Nelson river, Great Bear lake, Mackenzie, Ross, 
BLAKIsSTON, m. fl. I Montreal tillfällig, HALL, 1862. Om höst 
och vår vid S:t Michael temligen talrik, iakttagen vid Cap Wan- 
karem, MATscHIE, ZIEMER, 1885. Häckar i nordliga trakter, er- 
hållen å Labrador. Om vintern 1 Nordamerikas sydliga delar, 


Sundevall, Svenska foglarna; forts. af Kinberg, 1881-6. 


FULIGULA PERSPICILLATA. ; 1469 


DCHLEGEL, 1868. Om vintern på Michigan, NEHRLING, 1885. På 
Bermuda träffad i okt., DrEsser. På Jamaica sällsynt, GossF, 
1847, m. fl. 

Vid kusten av Stilla havet, Covzs, 1866, talrik, DRESSER. 
Vancouver-ön, Brown, 1868. I Portage bay, Alaska, talrik d. 23, 
3 4 Fötter röda; simhinnor svarta; iris hvit, G. HARTLAUB, 
1883. Finnes på kusten av Kalifornier, men den anses såsom 
en varietet av den vanliga, ÅA. p. Trowbidgei. Flyttar i stora, täta 
flockar om 8—10 st. över hvarandra och !2 engelsk mil i längd. 

Till sitt levnadssätt liknar hon mycket Svärtan. Hon fly- 
ger snabbt och dyker utmärkt. Födan utgöres mest av mollu- 
sker till högst 2 tums längd, isynnerhet tvåskaliga, samt av kru- 
stacéer, maskar och småfisk. En, som erhölls i Skotland, hade 
förtärt 10 st. Nucula margaritacea, stora och små, och en stor 
Solen pellueidus m. ff. arter. Då MNucula lever på 18—30 fots 
djup i Ballyholme bay, hade fogeln antagligen tagit den på detta 
djup, T roMPson. 

Häckar vid sött vatten; boet liknar Svärtans och har bädd 
av eget svart dun. Hon lägger 4—06 ägg. 

Dess kött är mörkt med stark och egendomlig lukt. 


Dess parasiter synas ännu ej vara undersökta. 


Anas canadensis major niger EDW., Av. t. 156. 

Anser maximus niger RAY, Syn. 1713, 138, the Wilk. 

Anas perspicillata L., SN: X,; 1758, 125; XII, 1766, 201. PH. Mörr., L.S. 
II; 1773, 293. ,GM., L. SN: 1788, 524. | LATEH., Ind. II 1790, 847. 
LAT, Bo IITTN 198 416: EVIIr: TÖT2, (OTO (MEYS YV.o Lasehy Le Let 
514; III 1822, 225. Cvuv., R. A. 1817, 593. ”TemmM., Man. II (1820), 853; 
IV 1840, 542. Less., Trait. d'Orn. 1831, 630. Tidskr. f. Jäg. 1834, 
799. ScHinz, Eur. Fn. I 1840, 412. Navwm., V. D. XIL 1844, 140; 
XIII 1860, 312, v. BALp. SCHLEG., Rev. 1844, CXVII. BLas., N-a 
1858, 316. HALL, Montr. 1862, 424. 


229 


Ö MR 


1470 


Anas nigra major freti Hudsonis Briss., Orn. VI 1760, 425; ed. 1763 II 472. 

Anas latirostris Bopp., Tabl. d. Pl. enl. 1783, 58 t. DRESS. 

La Macreuse en large bec Burr., Hist. Nat. Ois. XVII, 1787, 271. 

Melanitta perspicillata Borr, Isis 1822, 564. Err., Anat. 1838, 146. 

Platypus perspicillatus BReErM, Eur. Vög. 1823, 823. 

PFuligula, Oidemia, perspicillata BonaArP., Syn. 1828, 564. 

Oidemia perspicillata STEPH., Shaw Zool. XII 11 1824, 219. FLrem., Phil. of 
Z: Lö22-IL 2600; Brit. An. 1820, LI9.. SWAINS:, NRICH, ol Bob Aovkl 
1831, 449. Krrs. & Bras., Wirb. E. 1840 n. 405. Jarp., B. of Gr. 
Brit. IV (1843), 162. GossE, B. of Jam. 1847, 408. . THomprs., Irel. 
III 1851, 118. Warzr., N-a 1854, 287. REInH., Ibis 1861, 14; Vid. 
Med. 1881, 183; ref. Ibis 1882, 466. H. C. MörrL., Vid. Meddel. 
1862; "31; Covers, - Key, to Na AvvBi 1872;-294;/B. of NW: 1874, 
532; cf. Synon. DRESS, Bb. HH. 1872, pt. 61-22. SCLAT., SALV., Ps Z;5. 
18706, 402, 411: GIG: TDI: IBL, LOG, i Ca DART JA 0 I803, 280, 

Fuligula persptieillata AvpDuvs., Orn. Biogr. IV 1838, 161; Syn. 1839, 289. 
DE SELYS, Fn. 1842, 143. MaArm, Kröy. Tidsskr. 1844, 209. NILss., 
Fn. II 1858, 463. ScHreG., Mus. Ans. 1866, 16. Tis., Ö. Smål. 1868. 
Parm., Fiol. Fogl. II 1873, 464. 

Pelionetta perspicillata KAuvrP., Eur. Thierw. 1829,107. BLraAKr., Ibis 1863, 149. 

- Couvzes, Ibis 1866, 270. Brown, Ibis 1868, 426. NEHRL., J.f.O. 1885, 
148. MATSCHIE, ZIEM,, J.f.O. 1885, 192. 

?0edemia americana SWINH., Z. G. 1875, 61 (Aleut.). 

Somateria perspicillata HorB., Kröy. Tidsskr. 1842-3, 450; Ubers. v. PAULS. 
1846, 77. 


I Rn 


240 b.. STRÖMAND, Fuligula histrionica (L.). 
PL RA NSIV Hood. 


Näbb litet, näbbnageln stor, konvex, bred, föga smalare än 
näbbet vid midten; stjert spetsig; fjäderklädnaden svartaktig; 


hanen med hvita och svarta band. 


1. Hane, gammal, vintern 1875-76, Grönland. 
Näbb avsmalnande; nagel något tillbakaböjd, bildar hela den smala näbb- 
spetsen, baktill utan tydlig gräns; näbbås kullrig, sluttande, framom näs- 


STRÖMAND. FULIGULA HISTRIONICA. 


åsen något nedtryckt, Käkkant nästan rät, överkäkens inåtböjd; underkä- 
kens nagel 9,5 m.m. lång, bred, intagande hela käkspetsen; käkrot hög. 
Pannvinkel spetsig. Näsborrar sneda, ovala, högt belägna, näslockets kant 
nästan rät. Iris ”mörkbrun'. Huvud och nacke långsåt med svart, bredt 


band; ögontrakt blåsvart; ögonbåge framtill hvit, bakåt brun; övre ögon- 


lock blåsvart; undre ögonlock likaså, men med små hvita fläckar; huvudets 
sidor framtill hvita, för övrigt blåsvarta; örontrakt med en hvit fläck; ansigts- 
rand bågböjd; haka svart. Hals svartblå; sidhals med en hvit fläck; kräva 
mörkt gråblå; halsband ovanom krävan hvitt, framtill endast bildadt av smala 
hvita spetskanter. Rygg svartblå; skulderfjädrar dels svarta, dels hvita, 
dels med svart infan och hvitt utfan; kors och övre stjerttäckare blåsvarta. 
Stjert spetsig, svart; stjertpennor här 7 par, utåt jemnt avtagande. Bröst 
framtill mörkt gråblått, för övrigt svart; sidor framtill med ett bredt hvitt 
band, begränsadt fram- och baktill av smalare svarta, baktill rödbruna med 
svart vattring; mage och undre stjerttäckare svarta; slaksida svartblå med 
hvit fläck vid sidan om stjerten. Vingar breda, spetsiga; tumvinge med 3 
fjädrar, svarta; handpennor: 1 liten svart, stora 10, 1 obetydligt >2>3>4, 
svarta; armpennor 10, 1 och 2 svarta, 3—10 med utfan violettblått. Spegel 
mörkblå, skiftande i violett, glänsande, ram närmast svart; armbågspennor 
4, 1—3 > armpennorna, 1 i utfan och mot spetsen hvit, infan grått, utbräm 
och spetskant svarta, 2 hvit med svart bräm, 3 svart med utspoltrakt hvit, 
4 svart; överarmpennor svarta; handtäckare ovan och de små svarta; arm- 
täckare svarta, några vid spegeln blåvioletta med hvitt spetsband och svart 
spetsbräm; kanttäckare blåsvarta; undre hand- och armtäckare grå, de mel- 
lersta svarta med hvitt spetsbräm; undre kanttäckare svarta; undre över- 
armtäckare långa, svarta. Fötter blågrå, brunsvarta. Tars framtill med 


. smala sköldar, sidor nättecknade; tarssula skarp; tår 4=3 > 2 > 1, simhud svart, 


å I bred, når klospetsen; klor 3>2>4>1, svartgrå. 

2. Hane, gammal, 1842, Grönland. 

Liknar föregående. Underkäkens nagel 11 m.m. lång. Stjertpennor, 
3 par. 

3. Hane, gammal, 1876, Grönland. 

Näbb hvitgrått, i torrt tillstånd svart, nageln nedtill ljusbrun. Stjert 
avrundad till följd av stark nötning; stjertpennor 7 par, nötta. Bröstets 
sidor baktill rödbruna. Handpennor stora 10: 1=2, breda med nötta spet- 
sar. Fötter svartgrå (torra svarta). Klor hvitgrå (torra rödbruna och svarta). 

4. Hane, i ruggning, 1876, Grönland. 

Näbb=n:r 1. Hjessans sidor med rödbrunt band. Stjert tillspetsad; 
stjertpennor 8 par, ej nötta. Bröstets sidor svarta, baktill likaså. Fötter 
= nir 1. Klor svartgrå. 


STRÖMAND. 


5. Hona, Grönland, REINHARDT. 

| Näbb svart, nagel baktill svart, för övrigt grågul, kant tillbakaböjd. 
Överkäkens käkkant nedåt bågböjd, bakåt med synliga lameller; underkä- 
kens nagel lång, kullrig, grågul. Huvud ovan brunsvart; ögonvrå hvit; 
kind hvit med brunsvarta små fläckar; örontrakt hvit; huvudets sidor för 
övrigt brunsvarta; haka gråbrun. Framhals mörkbrun med blekare bräm; 
sidhals svartbrun; kräva mörkbrun med bleka bräm; nacke brunsvart med 
inblandade hvita, mest täckta fjädrar; halsrygg brunsvart. Rygg svartbrun; 
skulderfjädrar mörkbruna och brunsvarta; kors svartbrunt, baktill något lju- 
sare svartbrunt; övre stjerttäckare svartbruna. Stjert tillspetsad, svart, un- 
dertill mörkt gråbrun; stjertpennor 6 par, spetsiga. Bröst och mage grå- 
bruna med breda, hvita tvärband; sidor likaså; undre stjerttäckare mörk- 
bruna; slaksida mörkbrun. Vingar svarta och svartbruna; tumvinge med 4 
fjädrar, brunsvarta; handpennor och armpennor utåt svarta, inåt svart- 
bruna; armbågspennor brunsvarta; undre hand- och armtäckare grå, de mel- 
lersta grå; undre kanttäckare svartbruna; undre överarmtäckare svartbruna. 
Fötter mörkbruna; vadtäckare mörkbruna; skenben fjäderklädt till hälen. 
Tars framtill med små sköldar, för övrigt nättecknad; tår 3=4>2>1, 
ringlade, 2:dra tåns första led nättecknad; klor bruna, 3 bred, de övriga 
krökta, smala, 3>2>4>1. 

6. Dundrägt. 


Huvud och kropp ovan svartbruna, båda nedtill hvita. Kropp ovan, 


vinge och lår med hvita fläckar. — Enl. v. MIDDENDORFF. 
MRS 207 Su 4 ÅS 59 
| Ef Teg AR tee el ende Ag BO DE ANNA ot RAR NGN gta KRT RASRE N E AN c. 430 — 430 447 — 
FL UVI CTS LAKE sva bök sere KR ara sla Rn ble NE rv ik kl SONG VAR NER 80 85 81 79 — 
Nöäbby langd bill pan Dean nssshalepilädes bd 26 In 27 27 26 
» » 1050 MYR VN IISRE LIV ovan as odd va ss sD a | 40 — 41 39 — 
Dp » från spetsen till näsborrarna... re Nr 19,5 18 17 
(EE IROJG vr FORGI sfre br bss IN saga rv rr | 17 16 | c.15 16 16 
» 205 BENA ka SU sel ök dä sasfiskt åran 20 = 19 20 — 
» D DL ERS DOE DAT TEN våp ess ins nr RR 12 Sån GA 10,5 10,8 
GREDRRS ORGELN kr rr RA Nn KAD EGET c. 19 — 20 21 17 
I Näbbets bredd vid näsborrarnåa..............s... 14 — 14,7 13 125 
NER DUST SINE] HISEK pirr Nej firar sier tt sne bk Dr ror a 9 NT 9 9 8,6 
| » ERS SN pA (Gt EARL LL SN RAR ER — — 14 13,6 11 
IV SS DOT TAL een beds Na vs bj NRA HAS eb sf ds NS KG delad | 6 X1,5 — 6X 1,51 6X1,51 6X1,5 
NINE ERS CLARE GA; ULTRA mocikes råd ss oder sr sen Vs ke dr | 200 210 202 190 197 
NE NSD VGNEET rs og körd RvR or re oe böArr ar ERE | 19,5 11 680 675 oo 
LEE VÄRLD RT a a Ae Lo SE RA DONE RE Rd e NAN FER KUR a pF ke hyrt R a — — TT 79 80 
SGD IRAN TSL per ang bin Ub oll 08 0 äynkle di GIS AA (Er Up ble 105 103 88 929 91 
Stjertspets bakom vingspetsarna ................ — — 37 60 — 
TR RR SA Aa rs RAIN Ch bt RU dk LA MAD An AR nn en ARNNER 36 35 37 36 35 
MbTTan HA LIRGO KLO Vv ocker ere ss ar N RESTEN NON lbs rdr nar 58 — | 50-+7,5| 51+7,5| 51-+38 
F25 Gråa Ae La oh a Go NL oj SR RAA EN RNE SAKTA SER, lt 1247 | 1247 | 14+38 14+7 — 


FULIGULA HISTRIONICA. 1471 
Agg. Finkorniga, gula. 
1. 1874, Island. 
2. Labrador, MOoESCHLER. 
HH 1 a b C 2 | 
Fe rasar 1 age LANE AD Ra Ek AS ESA SA Rn OM ISEN 58,4 58,2 56,9 58,8 
» I 310010 KG Fide BA Hg, Sr BRN SAT Ita LR AF MN RER ÄRR Re NGN. ENG 42.3 40,7 43 42,7 
» 14082 MSE la 2 Fo MED: Dr et ER ret Ret Skr als ARD 16,1 17,5 13,9 16,1 
br” Tedboerndea Tan götel RÖRA idea dd dir She - 1,43 SM 1,38 
Ng sol DEE BST ER bss ie Nalen sa HELNAG END Sons bg Re UMEA 2399 2447 2511 


Strömanden träffades på Grönland, SABINE, 1826. I N. Grön- 
land sällsynt, men från 62 till 65 n. br. mycket allmän. Bor 
alltid vid sidan av mycket strida bäckar, dold under umbellater 
och vide, så att man sällan finner boet. Utom vid häckplatsen 
vistas hon mest vid de yttersta öarna, der hon dyker i brän- 
ningarna, men knappt djupare än 6 famnar. Hennes föda utgö- 
res nästan uteslutande av Amfipoder. Honans ruggning börjar i 
april och är slutad innan ruvningen; hanen ruggar 1 aug., då han 
tappar alla vingpennorna, HorBonr, 1843. Träffad vid Godhavn, 
WALKER, 1860. 

På Island allmän, övervintrar i S. delar av landet; återvänder 
till N. Island under 3:dje veckan av apr., FaABER, 1822. En hona 
hade d. & ett läggfärdigt ägg, en annan d. &v full kull af 10 fär- 
ska ägg, KRÖPER, 1857, se ovan. 

I museet i Upsala står ett exemplar, som varit begagnadt till 
vette, hvarav Nitnsson med skäl sluter till, att det erhållits i Ö. 
skärgården. Erhållen våren 1862 i V. Södermanland, Gr. Lz- 
WENHAUPT, LINDBLAD, 1864. Häckar ej här i landet. 

Ej erhållen i Danmark. Sällan skall hon hava träffats å 
Holsteins kuster och vid Hamburg, Rouwepber, 1875. Vid Elbe 
i Holstein erhållen; hon finnes i museet i Kiel, Jahresb. 


Omkring Baikal och Dauriens större alpvatten m. fl., talrik; 


Pm cc få ART TSE ST i a is a at le RASA LA! LT SSG AL TS fr a VS SIREN Fä 
d vu ' g ! vä SY DL sl KN v Seg kh 


Vi TTO 


rip y 


stt FÅ 
TNA 
är) 


1472 STRÖMAND. 'FULIGULA HISTRIONIGCA.” 


uti de i Okotska havet utflytande floder och i Kamtschatka talrik, 


STELLER, Kamtschatkas östra öar, MErK. Övervintrar i havet, stiger 
om våren upp i floderna. Mycket sällsynt i Uralbergen. Späda 


ungar i juli i Baikalsjön, PaArras, 1811. — Vid Kem å V. kusten 


av Hvita havet erhållen i juli 1856, enl. A. Vv. NORDMANN, NILS- 
SON, annars ej träffad här. NAUMANNS uppgift om dess talrikhet 
förhastad. Vid Arkangel sällsynt om sommaren, SEEBonwm, 1882. 
Okändt om denna uppgift är efter v. NORDMANNS. 

I N. Asien talrikare än i Europa; går söder ut till Baikal- 
sjön. Dununge erhållen d. & vid Udskoij Ostrog, v. MiDDENDORFF, 
ge ovan. I Ö. Sibirien sedd. I: Darasun och Irkutsk, TAczANOW- 
SKI, 1873 —75. På Kamtschatka, enligt STELLER och SwWINHOE. 

Erhållen på Pommerns kust, NAUMANN, några finnas i Ber- 
lins museum, HorraAnpb, 1871. 'Träffad på Rhen, NAUMANN, Main, 
övre Donau. På lägre Bodensjön mycket sällsynt, WALCHNER, 
1835. BRUHIN säger 1868, att hon under höst och vinter på Un- 
tersee icke är sällsynt, hvilket senare av honom rättas. I Tyrolen 
en gång, DRESSER. 

Erhållen' på -Orken-öarna. : I Storbritannien 'mycket sällsynt, 
två torgförda i London, en-under vintern 1840 i Cheshire, Y ag- 
RELL, JARDINE; I Devonshire:vintern 1846—47,; Norfolk, T HoMr- 
SON, 1851. 

I Frankrike tillfällig, DretnaAnpv, GERBE, 1867. 

Säges hava träffats vid Malta, CO. A.v. Wricnr, 1869. ' Skall 
hava träffats i Italien, G14LI0OLI, 1881. : 

I Japan flere gånger iakttagen; 'd. HB 1864 i Hakodadi, 
W HITELEY, 1867; även erhållen-i juni; i 8. Yezo i nov.; 1 Sen- 
dai på nordkusten - av Nippon, Yokohama, enl. SWINHOE, 1877, 
som även erhöll den i södra -Yezo, SEzBonwn, 1879. 

Indianerna, som jaga i Bay of Fundy, kalla hanen ord, 


honan Lady. I Newfoundland häckande, MERIAN, 1883. Häckar 
i Dakota och N. Rocky mountains, ÖouBs, 1874—-79. Om vin- 
tern. på sjön : Michigan, Rioewar, 1871... Förekommer i N. Hli- 
nois under vintern, NEHRLING, 1885. Vancouver-ön, Brown, 1868. 
Hon är temligen talrik i norden om sommaren; flyttar om vintern 
söderut långs kusten. 

På Aleutiska öarna; Pribylow-öarna under hela året; om vin- 
tern i Kalifornien, DREssEr m. fli På Alaska d. ft, Y, i, G. Hart 
LAUB, 1883. Tallrik i. Behrings hav, MATtsecHIE, ZIEMER, 1885. 
AUDUBONS uppgift, att den häckar på Grand Manan, skall; enl. 
BREWER, vara förhastad, DRESSER. 

Strömanden håller sig utom vid fortplantningstiden. på öpp- 
na havet. I vikarna vid Island under vintern; flyger liksom an- 
dra Änder högt, då hon om våren drager till Myvatn ; drar sim- 
mande om efterhösten från Islands nordliga till dess sydliga de- 
lar och om våren åter mot nordliga trakter. Håller sig vanligen 
1 salt vatten, som hon dock lemnar för fortplantningen. Flyger 
snabbt och högt, FaABERr. Simmar-och dyker lätt igenom vatten- 
fallens skum och 'bränningarna: Under hösten dyka de oupphör- 
ligt under hela timmar och stanna derunder endast nägrå se- 
kunder åt gången i vattenbrynet; lyfta från vattnet, då de bliva 
skrämda; simma mot strömmen. Hanarna hålla sig tillsamman, 
och honorna följa med ungarna, ofta ensamma, eller ock håller 
fogeln sig parvis. Hon dyker förträffligt och kan stanna länge 
under vattenytan. Läte på havet 'ek-ek-ek'; förskräckt låter ha- 
nen höra hest ”he-he', under” fortplantningstiden 'gi- -äk', honan 
svarar ”'gi-ak', FaBEr. ' Även tecknas lätet med 'yk-yk', KRÖPER. 

Föda: små mollusker, såsom Mytilus, Venus, Nerita, samt 
små krustacéer och fiskrom; under fortplantningstiden vattenin- 
sekter, Mygglarver och vattenväxter. 


ST FO SNa INA 


dk (EV a 
( 


SÅN 247 


Ta N få lo 7 
/ 
a é l " N 
I 
. 


näbbet för att uppmuntra den att följa sig. 


vr LA NT TSENINN wti SE ERE Y tg Vane SIE Tr '”N/ ji 
(NäR Rd ARR jar hta RAE bo AN RN 1 SARA SR LS SA LA AR 
4 Nr Na TR I NEN mer ÅA RLES LR nd AM LTS SV rg 
pt 
'. 'h 


i i j , 
Jr WL a JOE ; ' RA ' 
ED NG sh N i Vän öra LR: och MM vi JV A 


' kl FR Us MT j URL 0 . FN - v lt CN N 
vn” AO, IE RR MN Sa NESS LA a RR CR DA vå ; | LÖR ” f SÄLAR 
Va a 1 | ) 


STRÖMAND: 


"Makarna äro hvarandra myrligt tillgivna. "Om den ena ma- 
ken blir skjuten, simmar den andra till den och pickar den med 
Till häckplatsen kom- 
Häckar i andra veckan 
Bo bygges på klippor av gräs med bädd av fjäder, 
Parnas.: På Island är boet nära stränderna av floder mycket väl 
doldt. Parningen sker i slutet av juni. Hon lägger 8—10 ägg, 
enl. STELLER, PALLAS, 6 stora ägg. FABER anmärker, att de And- 
arter, hvilka lägga hårda, tjocka ägg, Ejdern 
m. f., hava kort, Liggtiden inträffar i början av 
juni... Den 6 juni hade en hona läggfärdigt ägg. 
24 och dundrägten varar omkring 40 dygn. 


ma endast foglar i full gammal drägt. 
av juni. 


såsom Strömanden, 
"tjock ' kropp. 
Honan ruvar 
Hanen lemnar henne 
så snart ungarna blivit utkläckta. Honan träffas sällan 'med 
ungarna 1 floderna. De föras av modern till floderna eller havet 


i början. av juli, och fullvuxna äro de på havet i sept., FABER. 
Hanen har full drägt i 3:dje året. 
längd till 20 år. 

Köttet skall vara tranigt och icke så godt som av andra 
Änder. 


Rent hvita exemplar hava funnits. 


FABER beräknade fogelns livs- 


Stundom får man se 


(sterila) honor delvis med drägt liknande hanens. 
I tarmkanalen finnes Tenia pachycephala v. LINstow. 


Nec syp»s CHULIN, 57, Talmud, nec An. histrionica LEWYSOEN, Zool. 1858, 
193-4. 

Tornauviarsuk' EGEDE,” Grönl. Nat.. Hist. 1741, 54, t. FABER: storleken 
felaktigt uppgiven. CRANZ, Grönl. I 1769, 107: | 

The dusky a. spotted Duck Epw., N.-H..B. II 1747, 929 + The little 
brown a. white Duck III 1750; 157. Anas. fusea maculata 'EDw. 
+ ÅA: ecanadens.: min. fusc. 157. 

Anas torquata ex insula Terre nove BRISS., 


H, 457. 


Tal nb ar TE NANNE AS NR TA bi är LTR sn AN IR bg 4 na FA AA SA en ON er ön PRE LA RÅN ÖR Aa lr da SO Rb Med LA EA pi rn ARR HONEY ÖNA 

4 h 4 -'4 jå ju " . I ÅR j AT Lf j AVGE JE NÄR RT TRA Lr tant ta OMR TVN TSL Ar FT SST i 
SV » 4 Å JAR IE gr I | | | . / An j ' | , MÄTA VN MN | WG MÄLANE TES Kaka 7) nn MM / I 

| MJ € lät rå hå ATT d | ' d 4 t 


FULIGULA HISTRIONICA. 


Orn. VI 1760, 362; ed. 1763, 


4 
J id ESD 
4 d i 4 Vv 4 lo 


å JE Lr Li 
i UR | 
+ ÅA 
x 


1473 


Querquedula freti Hudsonis Briss. 1. c. 469; ed. 1763, II 483. 


Anas” histrionica L., SN. X.1761, 127; XII, 1766, 204. BRrRÖNN., Orn. 1764, 
1970! 84/ /PH; Mörrsy: ILTSA IV. 1773,:297. Brr Naturg. V 1776, 36; 
Va LAR OT IEEE: 000. II 1811) 270. .EMOLD! UF rodri 176,0: T27, 15. 
FABR., En. 1780, 73: Mour, |Isl. Nat. 1786, 24. Gwm., Li. SN. 1788; 
034. RR Ind. ;II :1790,': 849. LaArTH., B., IIllir 1798, 420; IV 
1812, ! 510.  Rertz., Fn. 1800, 129. Meru. W., Tasch. II 1810, 530; 
III 1822; 230. - Cuv., R. A. 1817, 533. SABINE, Trans. L. 8. XII :1819, 
018; Isis 1826, 99. Temm., Man. II (1820) 878; IV 1840, 549. NiLss., 
Orn. 1821, 212. FaABEr, Prodr., 1822, 73; Hochn. Vög. 1826, 2, 15 etc. 
TrEiLm., Fugl. 1823, 200. WaALcHn., Orn. 1835, 161. ScHinz, Eur. Fn. 
I 1840, 414. ScuHLreG., Rev. 1844, CXIX. Navw., V. D. XII 1844, 
200. KyerB., N-a 1850, 3 H. 55; Danm. Fugl. 1852, 383. v. Minp., 
Reise II 11 1851, 237, Tab. 22-3. Kurör., N-a, 1857, 1—3 bis. WaLK., 
The Fox; ref; Ibis 1860, 166. .v. SCHRENOCK, Amur 1860, 483. RADDE, 
S.O. Sib.. 1863, 20, 914 rBRUE., Abb girbaG, 1868, 205-819. 

Anas minuta L., S.N. 1. ce. "BRUNN., 1. c. n. 86. PH. MöLrL., 1. c. 298. GwM., 
1; ec. .334.; LATH., BECHST., 1. ce! 420... .BrREnM, Isis 11826, 983. 

Straum-Oend OLars., Isl. I 1774; 292 & 667, 1. Brim dufa. 

Clangula histrionica Boiz, Isis 1822,564. SrEpH., Shaw Zool. SWAINS., RIOCH., 
En. B. A. 1831; 4594 Ext, Ånat,.1838,.168! HorB., Kröys Tidsskr. 
1842-3, 436; .Ubers.' iv. PAuLs. 1846, 65. JaArD., B. of Gr. Brit. IV 
(1843) 1155. ”THomPs., Irel. III 1851, 152. REisH., Ibis 1861, 14. Wuir., 
Ibis 1867, 208. :DEGL., G., Orn. II 1867, 546. C. A. Wzr., Ibis 1869, 
250... SWINH., Ibis 1876, 335; 1877, 147. BLAK., Pr., Ibis 1878, 215. 
SEEB., Ibis 1879, 22. HARrRTL., J.f£.O. 1883, 283. 

Platypus histrionica BRrREnM, Isis 1826, 983. 

Cosmonetta histrionica KaAur, Entwickl. Eur. Thiere 1829, 40, 46, 196. GIiGL., 
Ibis: 1881, 187. 

PFuligula histriomica Nutt., Man. Orn. II 1834, 448.  AvpuB., Ornit. Biogr. 
III :1835, 612; Syn. 1839, 294. RaAscH, N. Mag. f. Nat. 1838, 383. DE 
SELYS, Fn. 1842, 147.  WaArr., N-a (1854, 275. :NILSs., En. 1858, II 
478: LINDBL., Jägarf.; Tidskr. 1864, 63. SCHLEG., Mus. Ans. 1866, 22, 
PaALM., Finl. FöglL II. 1873, 477. .SEEB., Ibis 1882, 384. 

Harelda lMstrionica Krys. & BraAs., Wirb. 1840, n. 412. BoreGr., Nordd. 
1869, 133. AA. FritsCH, V. E. 1870; 433. 'Tacz., J.£.O. 1873, 110; 
1875, 207. RoHW., Vög. Schl.-H. 1875, 21. Jahresb., J.f.O. 1878, 433: 

Phylaconetta histrivonica.BRANDT, Mém. Ac. St. Pet. VI 1849, 9. 

Anas histrionis. v. MipDD., Reise IT 11: 1851, Tab. 

Clangula torquata BREHM, Vogelf. 1855, 385. 


"Så 


1474 BERGAND. FULIGULA MARILA. 


Histrionicus torquatus BONAP., Compt. Rend. 1856, Sep. 25. Brown, Ibis 1868, 
426. HoLL., Wirb. Pomm. (1871) 84. RionGw., Ann. Lyc. N. H. N.-Y. 
1871, 390. Covzes, Key to B. N. A. 1872, 291; B. of NW. 1874, 578, 
cf. Synon.; Ibis 1879, 354. 

Bucephala histrionmica GRAY, Handlist III 1871, 87. 

Cosmonessa histrionica DrREss., B. E. pt. 59, 60, 1877. 

Histrionicus minutus MEriam, Bull. Nutt. Orn. Club. 1883 n. 4; ref. Ibis 
1884, 103. NerurL., J.f.0O. 1885, 147. MATscHIE, ZIEM., 1. c. 191. 


241. "BERGAND, Fuligula marila (L.). 
PES JINTE Hove. 


Näbb framtill och näbbnagel breda; vingspegel hvit; tarsen 
omkring hälvten så lång som mellantån. Längd 452—505. 


1. Hane, gammal, 13 mars 1876, Öresund, Köpenhamn. 

Näbb mörkt blågrått, nagel ännu mörkare. Överkäkens lameller ej nå- 
ende nedom kanten. Iris gul. Huvud omkring näbbroten svart, för övrigt 
mörkgrönt, glänsande med yviga fjädrar; haka svart. Hals svart; kräva 
svart med hvitt bräm; nacke och övre delen av halsryggen mörkgröna. Rygg 
framtill svart, baktill hvit med svart vattring; skulderfjädrar dels hvita med 
svart vattring, dels brunsvarta, dels utväxande svarta med hvit fin vattring; 
kors framtill svart med hvit vattring, baktill svart; övre stjerttäckare svarta. 
Stjert avrundad; stjertpennor 7 par, gråsvarta med svarta spolar. Bröst och 
sidor hvita; mage framtill hvit med fin svart vattring, bakåt gråsvart med 
hvit vattring; undre stjerttäckare hvita, gråprickiga, gråsvarta och hvita med 
svart vattring; slaksida svart med hvit, gles vattring. Vingar spetsiga; tum- 
vinge med 4 fjädrar, svartbruna, spetsarna hvitprickiga; handpennor: 1 liten, 
smal, spetsig, grå, hvitfläckig, < 1 handtäckaren; stora 10: spetsar svartbruna, 
utfan å 1—3 av samma färg, utfan å 4—5 hvitgrå och de inre hvita; spolar 
svartbruna; armpennor 11: 1—10 hvita, spetsar svartbruna, hvitprickiga, 
l1:te svart med hvit spolfläck. Spegel hvit; armbågspennor 5: 1—4 > arm- 
pennorna; svarta med hvit, inåt tilltagande vattring; överarmpennor svart- 
bruna, mot spetsen hvitprickiga; handtäckare svartbruna med hvitprickiga 
spetsar, de små gråbruna, hvitprickiga; armtäckare svartbruna med hvit- 


prickiga spetsar, de mellersta svartbruna med hvit vattring; kanttäckare 
hvita, svartprickiga; undre hand- och armtäckare hvita, de yttersta hvitgrå, 
de innersta, långa, grå med hvitprickiga spetsar, de mellersta hvita; undre 
kanttäckare hvita, gråprickiga; undre överarmtäckare hvita, långa. Vadtäc- 
kare hvita, gråprickiga. Fötter blågrå; skenben fjäderklädt nära till häl- 
leden, svartgrått med hvit vattring. Tars hoptryckt, framtill med små sköldar, 
sidor och tarssula nättecknade; tår: 4>3>2>1, simhud svartgrå, å 1 bred, 
nående till klospetsen; klor gråsvarta, något böjda, 3 med vidgad inkant. 

2. Hane, gammal, 7 februari, ren drägt, Bohuslän. 

Bröst bakåt hvitt, sidor vattrade med svaga brunhvita punkter. 

d. Hane, gammal, 1 juni, Ottenby. 

Rygg och skulderfjädrar hvita med svartgrön vattring; bröst främst 
svart, baktill hvitt, på gränsen hvitt och svart vattradt. 

4. Hane, gammal, 5 juni, Vermdö. 

Lik föreg. Bröst främst i midten ljust gråbrunt med breda, hvita bräm. 

d. Hane, gammal, 27 maj, Ottenby, Öland. 

Liknar n:r 1. Näbb gråblått, nagel svart med skarp gräns. Iris gul. 
Huvud omkring ansigtsranden och haka svarta, för övrigt svartgrönt med 
violett skiftning. Framhals svart; sidhals mörkgrön och violett; kräva svart 
med inblandade hvita, brungråspräckliga fjädrar, nedtill hvit med smala, 
svagt brungrå tvärband vid det hvita brämet och få inblandade svarta och 
svartspräckliga fjädrar; nacke och halsrygg mörkgröna med violett skiftning. 
Rygg framtill svart, baktill hvit med svart vattring; skulderfjädrar lika de 
sistnämnda, men de understa, längsta svartbruna, den längsta med mörkbrun, 
blek spets; kors svart, framtill hvitpunkteradt; övre stjerttäckare dels svarta, 
dels mörkbruna med rostgrå spetskanter. Stjert genom nötning tillspetsad; 
stjertpennor här 6!/, par, 3 stycken fälda, brunsvarta, spetsar och isynnerhet 
utfan vid spetsen starkt avnötta och rostgrå. Bröst och sidor hvita; mage 
hvitgrå med hvitt bräm och inströdda hvita fjädrar med svartbrun vattring 
och baktill med inblandade svarta fjädrar; undre stjerttäckare svarta, nya, 
samt några få hvitgrå, nötta; slaksida svart med hvit vattring, framtill svart- 
brun, täckt av de långa hvita sidofjädrarna. Tumvinge med 4 fjädrar, svart- 
bruna, enfärgade; handpennor: 1 liten, mycket smal, spetsig, < 1:a hand- 
täckaren, gråbrun med hvit inkant; armpennor 11: 1—4 med svartbruna 
spetsar, 3—10 med svarta spetsar och hvita vattrade spetsfläckar, 11 svart, 
utfan med hvit spolfläck, infan svartbrunt, vid midten med hvitgrå fläckar. 
Spegel hvit, ram svart; armbågspennor: de yttre svarta, spetsar svartbruna, 
nötta, de inre utväxande, svarta med hvit vattring; överarmpennor brun- 
svarta; handtäckare brunsvarta, 1:a smal, de små hvitpunkterade; armtäckare 
brunsvarta, de mellersta mindre och kanttäckare brunsvarta med gles hvit 


ÅF 1d 8 or oo TE SR ET ENDS OIEN EIT UP IR NIVET USF er NOGLE 24) VR AU NY [IPOEST BIERREMEKIPEG tatvvrip On äl DN NER OR AVGE sö HON i Fö ge yr : NTA nm ER kad NA dr dejt NT 
| | N A . VU ' a ) = SVT UpTeR IK ” Hört av a Vv 
å s IT & PT 


täckare och de mellersta hvita; undre kanttäckare grå med vattring och 
bräm hvita; undre överarmtäckare långa, hvita. Fötter blågrå, vid sidorna 
mörkare, samt efter döden gråsvarta; yttre simhuden urringad. 

6. Hona, 5 februari, Bohuslän. 

Lik den förut nämnde n:r 1. Iris gul. Huvud och övre delen av halsen bruna 
och svarta; haka brunsvart, vid främre randen ävensom få inströdda fjädrar 
hvita. Hals nedtill brun; kräva brun, nedtill med hvitt bräm. Sidor bruna 
med hvit vattring å fjäderspetsarna; undre stjerttäckare mörkbruna, de läng- 
sta hvita, bådadera vattrade; slaksida hvit med brun vattring. Överarm- 
pennor grönsvarta; hand- och armtäckare brunsvarta, de senare med drag- 
ning åt grönt, de mellersta mörkbruna med hvit vattring; kanttäckare mörk- 
bruna, hvitprickiga. 

1. Hona, gammal, 13 mars 1876, Öresund, Köpenhamn. 

Näbb mörkt blågrått; överkäkens nagel svart, liten; underkäken svart, 
men dess nagel grå, platt. Omkring näbbroten med ett bredt hvitt band, 
huvud ovan och dess sidor för övrigt brunsvarta; haka gråbrun, bakåt 
svartbrun. Hals mörkbrun; framhals nedtill med bruna spetsar; kräva grå- 
brun med hvitt, nedåt tilltagande bräm. Rygg svartbrun, hvitprickig; skulder- 
fjädrar svartbruna, de mindre hvitprickiga; kors och övre stjerttäckare svart- 
bruna, de senara med brunt spetsbräm. Stjert i midten tvär, åt sidorna av- 
rundad; stjertpennor 7 par, smala, brunsvarta. Bröst hvitt; sidor mörkbruna, 
framtill med brunhvita spetsar, bakåt med hvitvattrade spetsar; mage fram- 
till ljusgrå med hvitt bräm, bakåt svartgrå med hvitt bräm; undre stjert- 
täckare grå och svartgrå med hvita spetsar; slaksida mörkbrun. Vingar 
spetsiga; tumvinge med 4 fjädrar, svartbruna; handpennor: 1 liten, smal, 
spetsig, grå med hvit spole, < 1:a handtäckaren; stora 10, spetsar och utfan 
å 1—4 svartbruna, utfan å 5 gråbrunt, å de övriga hvita, övergående till 
spetsens färg; armpennor 11. Spegel hvit med brunsvart infattning, arm- 
bågspennor och överarmpennor brunsvarta; hand- och armtäckare brunsvarta; 
de mellersta med sparsamma hvita prickar; kanttäckare brunsvarta med hvitt 
bräm; undre handtäckare hvitgrå, de inre åt spetsen hvita; undre armtäc- 
kare hvita, mot roten och de inre grå, de mellersta hvita och grå; undre 
kanttäckare grå med hvitt bräm; undre överarmtäckare långa, hvita; vad- 
täckare mörkbruna med hvitvattrade spetsar. Fötter blågrå, vid ledgångarna 
svartgrå; skenben mörkbrunt, fjäderklädt ned till nära hälleden. ”Tars hop- 
tryckt, framtill med små sköldar; tarssula svartgrå; simhud gråsvart; klor 
3>4—2>1, gråsvarta, något böjda, 3 vidgad. 

8. Hona, gammal, 27 maj, Öland. 

Liknar n:r 7. Näbb blågråsvart, nagel av samma färg samt efter döden 


IR LJ LV MN ” Vv ' FA : 1 0 PI re VWgA TY TOVE VSPA TRE 4 NA v kl d | oh Då 
BERGAND. FULIGULA MARILA. 1475 
vattring; undre handtäckare: de yttre brunhvita, de inre hvita; undre arm- svartnande. Pannvinkel nära rät. Iris gul. Panna nedtill hvit. Huvud 


ovan samt nacke och ögontrakt mörkbruna; ögonvrå vid näbbroten hvit, bakåt 
likasom kinden mörkbrun med inblandade fjädrar med stora, svarta spets- 
fläckar; örontrakt brunhvit; haka brungrå, bakåt med svarta spetsfläckar. 
Hals i bottnen gråhvit, spetsar och band gråbruna och svarta, nedtill likasom 
krävan brun, i bottnen svart. Rygg och skulderfjädrar brunsvarta med bruna 
eller hvitprickiga bräm; kors svart; övre stjerttäckare svarta med svagt rost- 
bruna bräm. Stjert avrundad; stjertpennor 7 par. Bröst främst rostgrått 
med hvitt bräm med inblandade sparsamma fjädrar, åt roten hvita gråpric- 
kiga, åt spetsen breda, brunsvarta tvärband, mest täckta, bräm hvitt; bröstet 
för övrigt hvitt av dels hvita, dels brungrå fjädrar med bredt, hvitt bräm, 
den grå färgen något genomskinande; sidor mörkbruna, till en del med hvitt 
spetsbräm; mage gråsvart, spetsar hvita, bakåt hvita, vattrade eller med 
brunt bräm; undre stjerttäckare gråsvarta med hvita vattrade spetsar; slak- 
sida brunsvart. Handpennor: 1 liten, smal, brungrå med hvita kanter; stora 
10: 1=2> 3; armpennor 11. Spegel hvit; armbågspennor mörkbruna; över- 
armpennor svarta med svag grön skiftning; handtäckare svartbruna, spetsar 
av samma färg, de små äro hvitprickiga, vid kanten med hvitt bräm; arm- 
täckare brunsvarta, de mellersta svartbruna, hvitprickiga; kanttäckare med 
hvitt bräm; undre handtäckare hvitgrå, de inre hvita; undre armtäckare 
hvita, de inre grå, de mellersta hvita; undre kanttäckare brungrå med pric- 
kar och bräm hvita; undre överarmtäckare långa, hvita. Fötter blågrå med 
lederna mörkare; baktåns simflik bred, når klospetsen; klor svarta. 

I. Dundrägt, 1—2 dagar, 30 juli, Ottenby, Öland. 

Näbb ovan olivbrunt, nagel brun, undertill gul. Iris ”grågrön'. Ovan 
mörk olivbrun, utan fläckar; ögonvrå och tinning med smalt svart streck; 
huvudets sidor gulbruna; haka, fram- och sidhals gula; kräva mörkgrå med 
gula dunspetsar. Stjert gråsvart. Bröst gult; sidor mörkt gråbruna; mage 
gul, baktill och undre stjertdun gråsvarta; slaksida mörkt olivbrun. Vingar 
något ljusare grått olivbruna. Fötter olivgröna. 

10. En dylik. 

11. Unge, hona, 21 augusti, Kvickjock. 

Huvud ovan mörkbrunt, panna nedtill brungrå; huvudets sidor framtill 
gulgrå, baktill gråbruna; haka hvitgrå. Hals mörkgrå; kräva med utväxande 
bruna fjädrar med hvita bräm. Rygg och kors med svartbrunt dun; skulder- 
fjädrar svarta med brunt bräm; övre stjerttäckare utväxande, svarta. Stjert 
avrundad, stjertpennor svarta, utväxande. Bröst och mage hvita med till 
en del kvarsittande hvitgrått dun; sidor gråbruna med brunt bräm; undre 
stjerttäckare mörkbruna med hvita, breda bräm; slaksida mörkt gråbrun, dun- 
klädd. Armbågspennor utväxande, svarta. 


1476 | > BERGAND. 


12. Ung hane, februari, Tjörn, W. v. WRIGHT. 

Liknar n:r 13. Huvud vid roten och hakan i sin helhet svarta, för 
övrigt likasom halsen upptill svartgrön med violett skiftning; fram- och sid- 
hals nedtill svart, nederst med inblandade gråbruna fjädrar med hvita kanter; 
kräva gråbrun med hvita tvärstreck och kanter och inblandade svarta fjädrar. 
Rygg och skulderfjädrar hvita och svarta, grovt vattrade; kors brunsvart, 
framtill med hvit vattring. Bröst hvitt, främst med grå tvärband; sidor 
dels brungrå med hvit grov vattring, dels hvita med fin, gles gråbrun vattring. 
Armpennor hvita, spetsar gråsvarta med hvit vattring; armbågspennor brun- 
svarta, de inre hvitprickiga, de mellersta och kanttäckare gråsvarta med hvit 
vattring. 

13. Hane, ung, 16 november 1875, Stockholms skärgård. 

Näbb blågråsvart, mot spetsen grovt punkteradt, nagel smal, oval; 
näbbås bred, vid näsborrarna avsmalnande, näsås platt, nodat bågböjd. Käk- 
kant nedåt bågböjd, överkäkens lameller ej skjutande nedom kanten; under- 
käken brun. Pannvinkel något spetsig. Näsborrarna ligga närmare näbb- 
roten än näbbspetsen, snedt ovala med övre kanten nästan rät, näslock jemnt 
sluttande. Huvud svartbrunt, ovan mörkast, hjessa med något förlängda 
fjädrar, rundt omkring näbbroten hvitt, panna med inströdda gråbruna fjä- 
drar; ansigtsrand framåt bågböjd; haka framtill hvit med gråbruna fjädrar, 
för övrigt svartbrun. ' Hals svartbrun, nedtill med brunt bräm; kräva grå- 
brun med hvitt bräm; halsrygg brunsvart. Rygg svart med gråsvarta, åt 
sidorna gråbruna, svaga bräm, fint hvitprickiga; skulderfjädrar brunsvarta, 
till en del hvitprickiga, kors och övre stjerttäckare brunsvarta.  Stjert av- 
rundad, brunsvart; stjertpennor här 6 par. Bröst hvitt, spolar inåt grå; 
sidor gråbruna med bredt brunt bräm; mage svartgrå med hvita spetsbräm; 
undre stjerttäckare grå med brunsvarta fläckar och gråhvita spetsar; slak- 
sida brunsvart. Vingar spetsiga, breda, brunsvarta med gråbrunt och hvitt; 
tumvinge med 4 fjädrar, brunsvarta; handpennor: 1 liten, < 1:sta handtäc- 
karen, smal, svartgrå; stora 10: 1>2>3, svartbruna, utfan å de mellersta 
gråbrunt med mörkare utkanter och spolar, utfan å de inre med tilltagande 
hvitt; armpennor 10, hvita, med spetsar och spolar vid spetsen svarta. Spe- 
gel således hvit; armbågspennor 7, brunsvarta, 1—6 > armpennorna, 4:de 
längst; överarmpennor 6, brunsvarta, 2:dra längst; övre täckare brunsvarta; 
de mellersta armtäckarne hvitprickiga; kanttäckare: de yttersta med gorå- 


hvitt bräm; undre handtäckare grå, de inre mot spetsen hvita; undre arm- 


täckare långa, spolar och vid roten grå, för övrigt hvita, de mellersta hvita; 
undre kanttäckare gråbruna med spetsar och bräm hvita, gråprickiga; undre 
överarmtäckare 8, långa, smala, den 7:de längst, hvita spolar, vid roten 
bruna, spetsar, utom å de yttersta, brunspräckliga. Fötter svarta och gröna; 


4 (7 LL MM vt - tr MAR S6 TI LIL 0 TRA SN > AA FAM KN vå USA 0 d sg AI AR SIF TILA Fe NS 
SAK To IE VET Raa SE RAND I radar SDN då BO SS KLVV LF y SVEK uu NE ÅN. st hd” & LL KUL 
,' d I i MM 4 (144 [| VN ” ( € "NW ; ? 1 JM ä [ v ute 
CALA K X PST a VAS Jaaa a in fi VANN d MV jur NLRA RU Man LE UNG a al FLN DART ' 
Y ud i - i AM | / NN ',” ) FU Or NG CM 4 än Jå Pär 1 HV Vil - | N n 
4 : N 


7 i Al € SI 
Ar MESA. ATA NS Vv Ce ITV Uf! (ON N SLE. FE SATAN NL är 
É Y AL hyn NV | LL i 'e "Mä VAR ÖR. . y U 
"9 / H Ft 4 ' Lå As UPS LJÄNNAP Vin uu ” 
mV 6 i Å rd g 9 v " 
d y | i NM 
Å , r J : i s 
| a ; i ' 4 


FULIGULA MARILA. 


vadtäckare gråbruna med bredt brunt bräm; skenben' brunsvart, nedtill na- 
ket. Tars hoptryckt, framtill med små sköldar; tår: 138-20, 1 temligen 
lång, "17 m.m., simhud överlöpande, 6 m.m., FORN simkant gråsvart, vid 
tarsen orågrodk! klor 3>2=4> 1, svarta, något böjda; 3 med något vidgad 
inkant, de övriga hoptryckta. 

14. Hane, ung, i ruggning, 8 december, Ystad. 

Iris gul. Huvud ovan svartbrunt med utväxande svarta fjädrar; hjes- 
sans fjädrar knappt förlängda; ögonvrå framtill hvit, bildar en halvcirkel- 
formig fläck, baktill likasom huvudets sidor, ljusare, svartbruna med in- 
strödda utvuxna och utväxande svarta fjädrar; haka framtill gråbrun, baktill 
lik sidorna. Framhals mörkbrun med bruna bräm; halsrygg mörkbrun. Rygg 
svartbrun med svaga bruna bräm; skulderfjädrar likaså, men med få ut- 
växande, nästan täckta, hvitprickiga fjädrar; övre stjerttäckare och stjert 
brunsvarta, den senare avrundad; stjertpennor 7 par. Handpennor: stora 
10: 1=2>3, spetsar och utfan å 1—4 brunsvarta, utfan å de inre grå- 
bruna med inåt tilltagande hvitt; armpennor 11, hvita med spetsar och spo- 
lar å spetsen svarta, utbräm brunhvitt, spetsfläckar å de inre gråhvita, 11 
med endast en stor hvit fläck i utfanet; armbågspennor 1—4 > armpen- 
norna, 3 längst; övre täckare brunsvarta; kanttäckare med hvitt bräm; undre 
armtäckare hvita, vid roten hvitgrå, de innersta grå med hvita spolar; undre 
kanttäckare brungrå med hvitt bräm, de innersta hvita; undre överarmtäckare 
hvita, spolar vid roten bruna. Fötter gråblå, vid tålederna gråsvarta. 

15. Hane, 10 november 1875, Ystad, N. BRUZELIUS. 

Näbb blågråsvart, framtill grovt punkteradt, nagel smal, oval, svart; 
näbbås bred, frin: smalare och liksom näsåsen platt, nedåt bågböjd. Käk- 
kant nedåt bågböjd, överkäkens lameller framom nästrakten något syn- 
liga, underkäken svart, gråfläckig. Pannvinkel något spetsig. Näsborrarna 
snedt ovata med övre kanten nästan rät, näslock jemnt sluttande. Ögon 
små, iris brungul. Huvud svartbrunt, rand omkring näbbroten närmast 
näbbet svart, men för övrigt hvit med inströdda svarta fjädrar, tätast å pan- 
nan och munvinklarna; ansigtsrand framåt bågböjd; haka bakom den svarta 
framranden med en tresidig hvit fläck, bakom denna brun, Hals ovan brun, 
nedtill svart med brunt bräm; kräva hvit med breda svartgrå tvärband. 
Rygg svart, hvitspräcklig; skulderfjädrar brunsvarta, de mindre hvitspräckliga, 
några få med grov hvit och svart vattring, kors svart; övre stjerttäckare 
svarta med bruna kanter. Stjert avrundad, gråsvart, under svartgrå; stjert- 
pennor 7 par, spolar svarta. Bröst hvitt; sidor svartbruna med bredt, brunt 
bräm ; mage grå med hvita fjäderspetsar; undre stjerttäckare gråsvarta med 
hvita prickar och tvärband; slaksida svart. Vingar spetsiga, svarta och hvita; 
tumvinge med 4 fjädrar, svarta; handpennor: 1 liten, smal, < 1 handtäc- 


FA IAS 
kö Pig Å ör ; 
SÄ AN egg SRA VR EG RN oa NANG tr la RNA No St ON ASS oc 0 BERGAND. FULIGULA MARILA. 1477 
Å ÅA + 5 Å j ; | Va ( ; e : (RA : n M We a kr | > 6 t b j / y 2 ä j 
» s : J : Rn Å : 1 
ARE ie 5 62 T7Q 89 9 p 107p5 | EPT TSG Je NK 16; 0 OO AR 
d Längd FRE AT5 : : PN | 
RER Re NEC RN ene AEA REA N AS FIK TSL bäbA FL) fasele Nga RA förr KR Fig Sälen VG Nang d är SET rn balen SR Rs rr 470 — 462 472 — -— if sd 425 434 478 — 
I RS längd .. RER EE RR NET SRS RS Weke PN ER Br ed Raj Få LR AEA se RE pe DE 105 103 fy 97 98 — Fr — Va 88 93 99 — 
ä ängd till Ran Vela MSE Re TOAST ME (NR pet or SN RER Ar KA rs Gt (grey NA 45 45 51,5 44 44 15 14 LT INGE FÅ terar 48 41,5 45 45 
» FT 2 SA EN lg kr Ae JE Re rf EE NÄRA 0 R SAR al sr ER ANDE AA 53 53 — 54,7 51 - sal ide SR NER ER 51 ER 
» » DEER ERA br SO PR ERP AA po i AE AP KG NE ra) ANTA a VE LR FEAR 55 55 51 55 52 19 18 41 53 49 52 55 54 
» Dy EROS GN- HILL NAShOTPATLAA om ere irrs rr: ok oda 31 31,5 26 29 31,5 10 10 22 28 FASAN östra 30 30 
BIRTE ORK SV Kr BR OVAN DR TS LEE neg ag vr tar VAN se erna ng LI EN en TR 23 — sö 24,5 HS fr KE B Of SR Fig SA 
» » GR RR ALAA th 7 3 ARNE sd RASK Dp SR JR SNS FA DALA 22,5 27 — 26 2 8 q 17,5 21 20 | 25 29 21 
» FRAKT DO AE ENE LI Svkbon ib stela dp oe pek MN SN vå tg US NSL STIL 13,3 15 18 12,8 14 6 5 13 14 11,5 13 15 14 
RN FM TA NE GSR AN dl SD ÄRE 55 Jo RAS AGN DAG Ver AED AES ERE VN RR Sr SUN 24 22 18 23 21 fe) T,5 185 22 18 20 24 20 
Näbbets bredd SUI EE EREN ERE NRA SAR sc NI LR IR RRD Dp ARI — 20 20,5 — 28,5 9 8,2 15,3 29 ( Me. fa 91 
j » SROTSTRN TERES I TVR STENAR Feer rr eg Ta TO RA RR br ena ten 26 29 — 26,5 29 9,4 8,5 27 22,1 JA Så 95 93 
/ VR LEG SEE a LEN gg 0 Sh Vr te SA ADD 2 AN Re SR Af TONAR RR LD Ad —— 25 21,5 NE 27 ON ANG UR TA 91 ALS gj EE 
| NERE EA SR se SG VERS AE ANN Så, JURA NN LS 36 RA Be SN Ro SRA 7,4 7,5 7 6,5 7,5 5 5 6,6 8 2 . ö E 
; » PS SA rt Ne SARA FÄR fen olik, VN DAR i se NA 11,7 11 10,5 = 11 6 6 8 11 7,5 7 — 10,5 
RI TTR a re AN Lr rs RR SR AE AE Ed en RR SR RE ed dee 6,5KXx2,2| TX2 IT,8X1,5| 6X2 6X1,5 12,5 X0,9 | 1,9 X0,5 | BX1,51|6,5X1,5 5,5X2 |6,2X2 7X5,5 | 6,5 X1.5 
NIUE FER oa BN al FR OA DRAS 24 ket oas EA ASU fp (RA ANN NEN kr AN DER RNA 210 RR 208 203 208 — — RE 208 197 195 209 211 
oo RAT mr AN EA ra VET or? FN AM a GR KR VR DA 3807 800 — 782 800 = — = Svd 162 757 800 > 
FÄRRE MRS Re RS SSR RS ER RAN a Aa, er ag SR a PAL, TA Br Dl Ae ER 88 85 389 85 59 — == — 31 81 32 84 89 
YLE IE SE ME AGN er SA Be ER SKR EA) ED DSB VEGAN Vt VERS EO FANER NRA 68 59 T2 67 79 = N 37 62 64 64 67 63 
BLJOTUSPetS DakOm VINESPEtSÄLDA vsssiodelssersas vlog rören 43 00 NS 35 45 SOS ol SAP ägs 15 30 32 — 
ESR BA ANS Ng LEA si ör RA RAR Ar Glan Na kA Vi SA AGN eg LR råa I ord rr Leg | 33 45 | 37 | 37 | 38 | 21 19 31 | 39 | 38 | 36 | 39 36 | 
Mellantå ALERT IK SS TON face El SS dels bei hr Ag år dal ed BRN, NER MRS FN KR ek AAA 70 72 65 68 65 204 28 46 65 61 63 67 66 | 
SIDA Tf ERE ENAT RENEE OLE YR sa RSS AA AA UN RÅR AE KE RE EN RR Oe REINE LEE AR RID AR nr MSS RNA LÄ LA EA De LL hl 
| HM 1 208 b C d (3 a) b 4 (5 a) b C d e f g 6 a b C d 
Fe SEI OR 0020 n EAA bss ER SA 64,6 63,8 62,2 61,8 + 61,5 66,3 62 62,3 75,8 66,4 63,7 63,2 63 62,4 61,5 | 67 66 65 65 
» ET GE INA TA sh a a IS LSE 44,9 43,3 42,3 44.6 42 40,8 43 44,2 47,8 43 43,2 43,7 42,8 42,8 42,8 44.5 | 44 45 43 
» SPEUS VASS AN LSN AT EATING ST KOST 20,5 19,9 Ua 19,5 205 19 18,1 27,5 23,4 20,5 19,5 20,2 19,6 18,7 22,5 22 20 22 
» TedUcerade lang mans 1,44 1,47 1,47 1,38 i 46 1,62 1,44 1,41 1,58 = 1,47 1,45 1,47 1,46 1,44 1,5 1,5 | —. 1,44 1,53 
» TEKTANGEl a see as rer notes erer 2901 |2763 2631 2756 12583 12705 12666 J2754 13599 12855 |2752 12752 12696 | 2671 2632 12981 2904 12925 |2795 


karen, svartgrå; stora 10: 1>2>3, svarta och gråsvarta, utfan å de inre 
med tilltagande hvitt; armpennor 11: 1—10 hvita, spolar mot spetsarna och 
dessa svarta, 11 med svart utfan och infan hvitt med grå fläck. Spegel hvit 
" med svart ram; armbågspennor 5, svarta med blå skiftning, den 3:dje längst; 
överarmpennor 59, svarta, d:dje längst; handtäckare svarta, de små gråsvarta, 
hvitprickiga; armtäckare svarta, de mellersta svarta, hvitprickiga; kanttäc- 
kare svarta med hvitt bräm; undre handtäckare: de yttre gråhvita, de inre 
hvita, spolar grå; undre armtäckare hvita, de innersta hvitgrå, de mellersta: 
1:sta raden hvita, de övriga hvitgrå, spräckliga; undre kanttäckare svartgrå 
med hvitt bräm; undre överarmtäckare 7, inåt tilltagande, den 6:te längst, 
5 och 6 med gråspräckliga spetsar. Fötter svartgrå och gröngrå; skenben 
nederst naket. Tars något hoptryckt; framtill med smala sköldar, sidor och 
tarssula nätlikt fördelade sköldar; tår 4>3>2>1, simhud gråsvart, vid tårna 
gröngrå, å 1 bredden < /, längden, når till klospetsen och övergår till in- 
fliken å 2; klor 3>2>4>1, föga böjda, 3 med vidgad inkant, brunsvarta. 


Sundevall, Svenska foglarna; forts. af Kinberg, 1881-6. 


w 


FÄLLAS 


SÅN, På 


NE Ör t 


16. Hona i andra året, 3 juni, Sandhamn. 


Liknar föregående. Iris gul, omkring näbbroten ett bredt hvitt band 
med bleka bruna fläckar. Huvud för övrigt brunt. Hals brun, framhals 
nedtill med hvita kanter; kräva brun med hvitt bräm. Rygg och skulder- 
fjädrar svartbruna med bruna och hvitprickiga bräm. Bröst främst brunt 
med hvitt bräm, för övrigt hvitt; sidor bruna med hvita bräm; mage framtill 
grå med hvita bräm, baktill gråbrun; undre stjerttäckare mörkbruna med 
hvita mörkbrunt vattrade spetsar. Armbågspennor mörkgröna. 


16. 1 juni, Ottenby. En liknande. 


Ågg. Tångsträckt ovata, grågröna eller gröngrå, blygrå. 


1. Dabrador, MozEscHLER. Nära elliptiskt, blygrått. 
2. Maj 1874, Island, BEnzon. Föga tillspetsade, grågröna. 
3. 1864, Lappland, O. v. FRIESEN. Grågröna; a abnormt, spetsigt. 


230 


1478 


4. 18 juni 1860, Gårdsby, Öland, LILLJEBORG. Blygrått, glänsande, 


starkt ruvadt. ; 
9. 25 juli 1867, Ottenby. Blygrå; a abnormt, stort rötägg. 
6. 28 juli, Öland. Mått meddelade av WESTERLUND. 


Berganden är sällsynt på Grönland, endast få hava erhållits. 

Häckar talrikt på Island vid Myvatn, dit hon kommer i mid- 
ten av apr.; till sött vattens dammar i Sydlandet i midten av mars. 
Efter fortplantningen kommer hon i första hälvten av okt. flockvis 
1 vikarna och drar bort i senare hälvten av samma månad, Fa- 
BER; 1822. 

På Färöarna är hon under höst och vinter allmän. Antages 
häcka, emedan honan träffats i sommardrägt på fjellvattnen, H. C. 
MÖLLER, 1862. 

Mot hösten komma små flockar till Varangerfjorden och stanna 
der till slutet av okt. Kommer i juni flockvis till bergstrakterna, 
bo med 8 ägg träffas i andra hälvten av juni, SCHRADER, 1853. I 
Ostfinmarken ej allmän, häckar vid Polmakelven, SommERFELT, 1861. 
Vid "Tromsö temligen allmän i sept. på flyttning, LIiLLJEBORG, 
1850. I norden mindre talrik än i sydliga fjelltrakter. I Vest- 
finmarken i Sallingen i mängd, Bart, 1881. Häckar i landets 
inre delar på fjellen upp i björkbältet; lägger ägs mest i midten 
av juni, men stundom till i början av juli. Ägg erhållna vid 
Neverfjell d. & 1870. 
fjellen. Hade halvvuxna ungar på Dovre d. & 1876, är der allmän 
liksom ned i Kristiansands stift, Conrnzrri. Höst och vår temli- 
gen talrik, RascH, 1838. I 8. och V. fjordar under flyttning tal- 
rik, övervintrar allmänt å sydliga kuster, så ock på Hvalöarna, 


Häckar på Guldbrandsdals- och Valders- 


Corzrett. Lägger ägg i senare hälvten av juni, har små ungar ofta i 
början av aug. 
Fogeln saknas i Muonioniska, men längre mot norden om- 


CEN ae [3 : 
fv dT "ARTE + 
3 vr LAR 

[| Y i 
r 4 åå FÖRT 


2 - Kd I an (RA oh ” 
Ar SE RE ARTNR OR RO SG 
FEIST Br EDA TISKA Brgåla ak ln a Vg Kan nerv dn 
[ AN SN -J nå AN SVA ” Fö fy 
aj -> fs SERA - 
AS VJ'wg | Be Rh UR FO rev LÄG 
- . A pi 4 TT Å 


lå ar ÄR M "ge P 4 ( é 
' >. A så Kr 1 é "ry RS AN I oe KL Hå i a 
— jä ” - - Ad , q - ” 4 ve 4 
L Å 


BERGAND. FULIGULA MARILA. 


kring Kautokejno och Kilpisjervi är den icke sällsynt; för om- 


kring 20 år sedan uppehöll sig ett par en mil från Muonioniska, 
men försvann några år derefter; lägger 7—8 ägg i midten av 
juni, enl. uppgift av KnoBrocK. Häckar i Lappland även enl. 
ExstrRöm, 1832. Vid Kvickjock erhållen d. 7 1867, enl. med- 
del. av Eurenius. År 1845 mindre allmän än flere andra ar- 
ter, i vattendrag närmare fjellen, LÖWENHJELM, 1847; vid Kare- 
suando sällan, WrhicHrT, vid Vitange, ZETTERSTEDT. 

Skjuten vid Dufed och Storlien av SAHLIN, OLSSON, 1882, 
I Upsalatrakten vår och höst sällsynt, MEsocH, 1844. Häckar nå- 
gon gång på de yttre holmarna i trakten av Sandhamn, ägg funna 
1 midten av juni, enl. meddel. av O. ExBonrs. På Mörkö endast 
under höst och vår, kallas Hvitbuk, Exström, 1828. Under 
sommarn 1 skärgården sällsynt, är allmännast under hösten, då 
stora skaror komma dit. ”'Bergand” sällsynt vår och höst, Sunp- 
STRÖM, 1872. År 1860 träffad under flyttning i Glan, LUNDBORG, 
1864. Skall i Norrköpingstrakten fordom icke hava varit så säll- 
synt, sä att några både äldre och yngre foglar blivit skjutna vid 
Leonardsberg; men under de senare 30 åren har blott en enda, 
en gammal hane, erhållits, neml. d. 7? 1864, enl. meddel. av 
LUNDBORG. 

I N. Bohuslän förekommer en och annan, men icke under 
sommaren, CEDERSTRÖM, 1873. I Bohuslän ej sällsynt, träffad 
stundom under senhösten och vintern i temligen stort antal; om 
sommaren sällsynt, erhållen vid Tjörn i juni 1840, W. v. WricHr, 
1851. Vid Göteborg under dec.—febr., i Rörö skärgård d. 3 
1881, Marm, 1877—82. I Vestergötlands insjöar träffad om hö- 
sten, enl. meddel. av KortHorr. I Ö. Småland under flyttning, 
särdeles på hösten i stora flockar, Tisrrius, 1868. Torgföres 
ofta i Kalmar, enl. meddel. av KorntHorFr till LUNDBORG. 


SAT SSA 
RNA 
, SET 


nd 
är (! tf. 
VM TS i r > LÄR a 
LV / ) Fa 
É - 
är - - 


BERGAND. -FULIGULA MARILA. 1479 


Ägg på Öland erhållna d. 7 1867, enl. meddel. av WEstEr- 
LUND. Kallas här Isand; häckar allmänt nära sjöstranden; ungar 
1 dundrägt, 1—2 dagar gamla, erhållna d. 7; hade förtärt alger 
och gräs, MEvzEs, 1868. Häckar å Ölands 8. udde, enl. meddel. 
av KortHorr, Häckar på Gotland sällan, Anprér; talrikare 
under flyttningstiden, Kormopin; häckar vid kusten; under vintern 
1876 under storm och vid NV. vind i stor mängd, enl. meddel. 
av STENSTRÖM. 

I NÖ. Skåne under vintern sällsynt, ej upptagen bland de 
häckande foglarna, WALLENGREN, 1849. NIL8son säger sig hava 
fått ägg från NÖ. Skåne, liknande dem från Island, och att hon 
för flera år sedan stundom häckade på holmar utanför Ljungby. 
Hon omtalas icke hvarken förut eller efteråt såsom häckande här. 
Är under vissa år ganska allmän vid Ystad och Trelleborg, N. 
Bruzeuivs. Kommer på hösten till Skåne; övervintrar vid ku- 
 sterna, om vattnet är öppet; största antalet flyttar vidare. Erhål- 
len i Skåne d. 3 1845, i 1853, ir 1860, enl. meddel. av EURENIUS. 

I Danmark om vintern talrikast bland alla Änderna. Kom- 
mer i okt., en del övervintrar, andra bortflytta och återkomma 
under mars och april; flockar syntes d. 3 1824 och d. & 1825, 
hvilket sällan inträffar så sent, KJERBÖLLING. ”Häckade' i Thy 
d. & 1857, enl. COoLLin. 

I Slesvig och Holstein övervintra stora flockar, Boir, 1819. 
Det, som i en uppsats av Mösivs, 1870, uppgives, rör tydligen 
icke denna art utan Anas tadorna. Hon är mycket talrik under 
vintern, ROHWEDER, 1875. År 1876 regelbunden om- vintern, tal- 
rik, kom d. 11, drog bort d. 7. Vid Flensburg 1877 regelbunden 
om vintern, 1878 likaså, 1879 förr oftare erhållen. I Flensburgs 
hamn 1880 d. 5” talrik. Vid Husum 1877 isynnerhet tairik på 


Nordsjön under nov., Jahresb. 


Häckar enl. uppgift i Finlands lappmarker och vid vestra 
kusten, i allmänhet sparsamt. Vid Enare enl. Marm allmän. På 
Karlö allmän, häckar, NYnLANDER, 1857. I Kuopio på flyttning, 
J. v. WricHt, 1857. I Kajana sällsynt om hösten, MALMGREN, 
1861. I Karelen sågs en mängd gamla hanar i början av som- 
maren. På flyttning i Helsingfors skärgård i nov., M. v. WRricHr, 
nästan årligen, Parmén. Förekom på Novaja, Ladoga och Dvina, 
LILLJEBORG. På Åland, THUNBERG. 

I Rysslands norra havstrakter, med flera platser, PALLas. 
Stepperna vid Hvita havet, LErzcHis. Vid Arkangel under flytt- 
ning, SEEBonM, 1882. I Petersburgs guvernement flere erhållna 
under olika år, Brandt, 1880; på havet i större antal, E. BöcH- 
NER: IS800r5TL Östersjöprovinserna på flyttning i medlet av april 
och i okt.; erhållen vid Mitau och Reval, SEiDLiItz, RUSSOW. 

Iakttagen d. & vid lägre Petchora; ej sällsynt, SEzBoHmM, 


"Browny, 1876. I Kaukasus, BocnDAnNow, ScHALOw, 1880. Tobolsk, 


Obi, enligt LEPEcHIN. I stor mängd i de lägre trakterna av Ob, 
Parnass. I små insjöar å Jenissej-öarna d. Y5” i mängd, THÉEL, 
MEvzEs, 1879. Vid Jenissej hördes väl dess läte, men ingen er- 
hölls, SEEBoHM, 1879. Obdorsk, i Parawatsky-Justi, der en d. 3 
erhölls, FinscH, 1879. Sågs ej förr än d. & g. st. vid Boganida: 
häckade talrikt, v. MioDENDORFF, 1851. En träffad i Ussurilandet, 
TACZANOWSKI, 1876. En erhölls d. H och en d. + 1879 vid Sui- 
fun, Borav, 1881. 

Kom till Tysklands Östersjö- och Nordsjökuster i okt. flock- 
vis, övervintrar der mest vid havet och på 10—12 fots vatten; 
vid flyttning i Tyskland på större sjöar, NAUMANN. Häckar undan- 
tagsvis i N. Tyskland. På Darserort iakttagen i sept. 1857, 
v. PREEN, 1858. Vid Danzig under vintern ej sällsynt, enl. BöcK, 
1850, som lemnat flere beskrivningar å fogeln. Vid Pillau vår 


ha NN om 2 KE mind el ÄN dar on ÖS IE OR Ul > VA Jä K-JR T lägre JA sår på br gr 6 Br Bi py. VV TENS PT JA äl in Pa. i j Bu KE 
ME a RN ha LL MNIRA Ayn NaN Af RS = Ad) Pn på aa FIL 4 AN ” WT EV -” Fe nå 
å . | flå + ä Land Phi ” AJ (SÅ j tel) i RON Dä TY ALINE NN UN ra i 4 
AS, SL | by Få NV äy Järn Sun z $ NON p- L 


1480 RS BERGAND. 


och höst, v. DrosrE, 1874. Fångas i mängd i nät vid Usedom; 
näten sättas på sådana ställen, der många musslor finnas; köttet 
är ej välsmakande; fjädern är god. Priset 4 Groschen paret, 
QuistorrP, 1858. I Neuvorpommern 1877 regelbunden om vintern; 
vid Schwerin 1878 likaledes och i stor mängd, Jahresb. I Pom- 
mern på flyttning mycket allmän, HornscHUcH, SOHILLING, 1837, 
m. fl., ävenså i kusten närbelägna vattendrag, HOLLAND, 1871. 
Vid Hiddensö och Riigen från midten av okt. till midten av dec. 
stora flockar, skygga utom vid blåst och under duggregn, H. ScHri1- 
LING, 1853. År 1853 d. "35" låg en ofantlig mängd, der strömdrag 
hindrat isen att tillfrysa, Quistorr, 1858. I Ö. och V. Preussen 
ej sällsynt, RaAtHKzE, 1846. Enl. H. Brasiusg, 1860, har den 2 
gånger häckat i trakten av Braunschweig, ävenså i Anhalt, Mark, 
Mecklenburg. R. Brasivs säger 1862, att den en gång funnits 
häckande i Braunschweig, var regelbunden på flyttning oftast i 
mars, en gång även iakttagen d. 4, stundom i flock om 6 och 
15 st. I Mark vid och på Lindwerder, Borir, 1879. På dytt 
ning ej sällsynt i trakten av Saabor, ToBias, 1879. I Tysklands 
större sjöar ej allmän under vintern; vid Eisleben alla vintrar i 
flock om 10—12 st. I Anhalt mycket sällsynt, NAUMANN. Under 
vintern på tåg ej sällsynt, VAnerrRow, 1855. Skall hava häckat 
i Mark, NAUMANN; förekommer om vintern mer eller mindre talrik, 
SCHALOW, 1876. I Stiege 1876 på flyttning; 1878 oregelbunden: 
i Cronenberg 1877 regelbunden om vintern; i Altenhirchen 1879 
oregelbunden på flyttning, Jahresb. I Miinsterlandet, ALTUM, 
1863. Vid Köln iakttagen, Rumir, 1852. I Nassau på Rhen och 
Main sällsynt, erhållen vid Mainz och Hochheim, Westerwald och 
Dill, Röner, 1863. I Schlesien ej sällsynt under vintern, GLoGER, 
1833. I Neuwied om vintern sällsynt, Brants, 1855. På flytt- 
ning i Kurhessen, ScHWAAB, 1851; likaså i Thiiringen, HELLMANN, 


FULIGULA MARILA. 


1853. I Niederhessen ävenså, ej talrik, SEzEKORN, 1864. I trak- 
ten av Halle a. S. irrgäst, E. Rrr, 1874. I Wetterau ofta träffad 
1 nov. och under vintern, C. Jiazr, 1858. Erhållen d. & på 
Donau vid Giinzburg. I Mittelfranken sällsynt, erhållen d. 22 
1816, i dec. 1848, JäckErn, 1856—64. I Schwaben och Neuburg 
under flyttning sällsynt, Lrv, 1855. 

I Schweiz i små flockar under hela vintern; gamla hanar 
sällsynta, MzisnEr, ScHinz, 1815. I S:t Gallen och Appenzell 
på flyttning, STÖLKER, 1867. I Généevedalen om hösten regel- 
bunden flyttfogel, F.-Bzraumont, 1856. 

I Oberlausitz endast på flyttning, Tosias, 1853. I Böhmen 
under höstflyttning, mycket sällsyntare under våren; en hane er- 
nållen-d.: 251850, AF Rrirsdn, 1872 UPragad Mähren. eller 
Schlesien, ScHwaAB, 1854. I Galizien och Bukowina ej sällan om 
vintern, ZAWADzZKI, 1840. I trakten av Wien på Donau och i 
bergfloderna under höst och vinter; på Neusiedlersjön ofta talrik, 
Gr. MARSCHALL, Vv. PELzELN. I trakten av Salzburg stundom 
talrik på flyttning, v. TscHusi, 1877. I Tyrolen om vintern mindre 
talrik, ALTHAMMER, 1857. I Obersteiermark vid Mariahof 1881 
iakttagen d. "7. Vid Stadlhof 1880 på flyttning, Jahresb. I 
Transsylvanien ej sällsynt om vintern, DANFORD, BROWN. 

Vid Oldenburg på flyttning, v. NEGELEIN, 1853; år 1856 d. 4 
började bortflyttningen vid 9,6” temp. och vind åt SO., WIEPKEN, 
1857; år 1878 oregelbunden på flyttning; 1879 regelbunden på 
flyttning och om vintern. I Hamburg torgförd 1877 d. +, 1878 
regelbunden på flyttning, Jahresb. 

Mellan Jahde och Elbe talrik d. V 1840, Naumann. I Wil- 
helmshafen vanligen fåtalig, år 1882 övervintrade på Watten en 
stor flock, Lupwic, Jahresb. I Friesland om vintern, men min- 
dre allmän än F. cristata, ALBARDA, 1866. I trakten av Borkum 


fo N LI p 


a BOR ER rad VRETA AN IIS ONES an I DM FER SD SR at NE NES RR UNTEN SR I an Ny rs LG hå högen mt NAR EE NR INTRA 
SETS SSU ESS BEI gör I Di FE <br SS Ne AREA SV SAT EVS Ra SA Brf Uilar YE Vr fp LEN ba för fö i Lf IPTEST ATT on NTA nr mg DE pr slår rn (ERT 
; . - 5 Å € ce Fö WETT: År Pr MIRA bd é : ET 4 FL böskr id [ER a Ja NT RN FR A+ Å fr WERN Cyg 
nä fr + VM SÖT a br RON ae 2 H 4 od So Sa De 
VAT 5 - 1 


SR Fur io 
” + » Åt r MG) od 
TEN ÄT ; 
+ . ' + 


på AR 


” jul ev bad blan 
IFK gp NL LAN ale - Tr L A p AME ,; 
REG, LA DATE "a | er M 
dd för] rd | vls Kr FK: Tag Ny re MAP. -» 
fe A 29 por AA VU | MTV ASL ER i ph KJ j 
' 4 | | > 4 ” da 1 ' I pi Fä r v ; OT ; LL 
7] N ch. nm RR "VERA AE rr 
VR a äg, Fark a T f VESA RE Vä SR ; 
4 Wi ra : 100 
je Å 


TER. 


(DA 


BERGAND. FULIGULA MARILA. 1481 


1 temligen stora skaror; kommer i midten av okt. eller i NoOvV., Enl. Cara skall den stundom finnas på Sardinien; SALVADORI, 
stannar till mars, en del till slutet av apr., v. Drostz. Över- 1865, har ej erhållit henne der. Är tillfällig enl. Brooxz, 1873; 
vintrar vid Hollands kuster, Pairras; tillvaratagen i dec. —febr., är allmän om vintern, WHITEHEAD, 1885. Träffad i Toscana, 
SCHLEGEL, 1866. | Savi. På Sicilien under vintern talrika flockar vid Lentini; på 
Vid Shetland stannfogel, Ebmonpstos. Erhållen på Orken- drag mellan insjöar och kusten skjutes hon i mängd, MALHERBE, 
öarna d. 7 1859, ScHLEezr, 1866. Vid Irlands kust under vintern 1843. Säges vara allmän vid Malta, C. A. WricHrt, 1869. 
mycket talrik, kom 1834—40 d. 2"? men vanligtvis i sept., ses Ej sällsynt i Macedonien och i Maudon, ELvEs, BUCKLEY, 
i flock om 100—150 st., stannar stundom till &, = I THomPson. 1870. I Grekland ej talrik. v. p. MönrE, 1844; är en av de säll- 
I S. Skotland och N. England regelbunden om vintern; kommer syntare Änderna, talrikare vid Missolonghi, LInDERMAYER, 1860. 
1 slutet av okt., bortflyttar på våren; besöker isynnerhet ställen Ej sällsynt om vintern, Krörer, 1875. Ett par sågs i januari 
i havet med mudderbotten, der i mängd små musslor finnas. vid Livitazza, Powyrs, 1860. 
Torgföres talrikt i Edinburg, JARDINE, 1843. I Bulgarien funnen död i en skog d. £ 1875, E.v. HomEYER, 1873. 
Vid Flanderns kust under höst och vinter mycket allmän. Mellan Hamesen och Adoa i början av nov.; om vintern till 
Sällsynt i inre vattendrag; vid Bois-le-Duc sällsynt bland den maj 1 lägre Egypten och Arabien, v. HruvaeLrin, 1862. I slutet av 
mängd av åtskilliga arter Änder, som der finnas, och hvarav tal- mars mycket talrik, kostade 5 para st.; fans i Sockar om 3—400; 
rika torgföras i Liége, DE SELYs, 1842. Vintern 1854—55 iakt- föres 1 mängd till torget i Damiat. På Menzaleh-sjön talrik, A. 
tagen, DuBoris, 1855. — Brr, 1849 —355. 
Vid Frankrikes kuster under vår och höst ganska vanlig; Vid kusten av Palestina, Tristram, 1868. Om vintern på 
under vintern vid Dunkerque; tillfällig i le Medi och Anjou, DE- södra kusten av Kaspiska havet, SEEBoHM, 1883. 
GLAND, GERBE, 1867, O.-GALLIARD, 1873. Förekommer i Nor- I Indien sällsynt, omnämnd från Nepal, JERDon, 1864. 
mandie, i Boulogne, DzeLAnpD, 1855; i Saine-inférieure, HARDY, Är vanlig vid Kinas havskuster, torgföres allmänt, träffad 
1855; i Cote-d'Or sällsynt under flyttning, MARCHANT, 1869. I mellan ”Takoo och Peking; 1 Amoy allmän om vintern, träffas 
Savoyven om midvintern sällsynt, träffas ensam eller i mycket små stundom i Foochow; torgfördes enligt SwinHorE, 1860—76. I Pe- 
flockar; bortfiyttar 1 slutet av mars och i apr. Under vintern king och inre trakter sällsynt, David, ÖustALET, 1877. På For- 
1852—53 vid Lyon; gamla hanar sällsynta, unga foglar träffas mosas kuster om vintern, SwINHoE, 1863. 
nästan hvarje år, O.-GALLIARD, 1853—55. I Provence sägas enkla Förekommer i Japan, SIEBOLD, ScHLEGEL Erhölls under 
par häcka(?), flyttar deröver under höst och vår ej talrik, J. W. v. maj 1865 i Hakodadi, W HitzELY, 1867, SwINHOE, 1875. Allmän vid 
MöULLER, 1856. Tokio om vintern; stannar längst av alla Anderna om våren vid 
Om dess förekomst på Corsica äro uppgifterna mycket olika, Hakodadi; erhålles vid Yezo, Yokohama, BLAKIsTON, PRYER, 1878. 


möjligtvis i följd av de olika årstider, derunder ön blivit besökt. Erhållen i N. Amerika i olika trakter, Bairb, 1860. Dessutom 


BERGAND. 


1482 


förekommer hon i Saskatchawan, Red river Settlement, Great Slave 
Lake, Hudson bay, och några egendomligheter i drägten an- 
givas, BLAKIsTOoN, 1863. Allmän is. Texas om vintern, DRESSER, 
1866. TI Illinois om vintern, Rivawar, 1871. I N. Illinois säll- 
synt, NEHELING, 1885. På Bahamas, Bryant, 1861. 

Vid Berings hav talrikt häckande, MaATtscHIE, ZIEMER, 1885. 
På Alaska talrik om sommaren; ägg erhöllos i början av juni på 
Yukon, Daii. På Vancouver ön, Brown, 1868. Träffad i Mazat- 
lan, Mexiko, under vintermånaderna, SCLATER, SALVIN, 1876. — 
Dessutom finnes en närstående, F. affinis, Eyton, hvilken av de 
flesta anses för en skild art. 

Berganden har sitt hem i norden, der hon fortplantar sig. 
hvilket hon lemnar vid storm, då 
vattendrag. Ett mindre an- 


Hon vistas för övrigt i havet, 
hon söker skydd i vikar eller i inre 
tal flyttar över kontinenten S.-ut, och en del av dem når medel- 
havet och N. Afrika. Hon anses mindre skygg än flere andra arter. 
Hon dyker skickligt och stundom till ett djup av 20 fots vatten 
Lätet låter som ”karr karr". 

Än uteslutande 
vid Borkum 


och simmar derunder hastigt. 

Födan är mycket olika på olika orter. 
Lurbo littoreus, än söker hon sin föda på djupet; 
huvudsakligen skaldjur, hvaribland Tellinia solidula samt krusta- 
ceer, v. Drostz; vid Irland: mest enskaliga mollusker: Littorina 
littorea, L. retusa, Lacuna quadrifasciata, Rissoa ulve, Cerithium 
reticulatum och Nassa macula; en hade förtärt Nucula margarita- 
ced, en Sostera marina med Rissoa ulve, mindre krustaceer såsom 
I Schweiz huvudsakligen en- 


ma- 


sväljer även grus. 
I Savoien små fisk och små mollusker, 
förtär i allmänhet mindre ve- 


Idotea m. m., 
skaliga mollusker. 
skar, vatteninsekter, vattenväxter: 
getabilisk än animalisk föda, 
Häckar talrikast vid inre vattendrag och lägger ägg ofta 


FULIGULA MARILA., 


erhållas mer än 7,000 st. av hvarjehanda arter, NAUMANN. 


ÅTAR Ne NS rdcR TRE aale Lebd ma & 
N 7 fatt Vg SI 4 I ASA Ci Jr 


EA 


ARE SER ARSA RATAS? ra Pn or 
RA RS FT Ra EA EE ER 


Q 
Yo Ke 


a 


endast ett par fot från vattnet på insjöarnas eller flodernas strän- 
der. På Island driver hanen i slutet av april sin hona 1 vattnet 
under vänligt läte, liknande Turturduvans; häckar der isynnerhet 
på holmar under umbellater. Boet är omkring 8 tum bredt, av 
torra strån och stundom av blad eller, enl. CortnEett, av kvistar 
På Island, enl. Krörer, vanligen 
under Angelica eller pil eller högt gräs. i ett bo högst 22 
st., funnos d. $&. Flere honor lägga ofta ägg i samma bo. Så 
snart hon börjat ruva sitter hon mycket fast på äggen, uppskrämd 
smutsar hon dem med sin träck. När hon kommer 


med få fjädrar, men utan dun. 


Ägg, 


från dem, 
till vattnet, skyndar hanen vänligt till henne. 
på Island under de första dagarna av juli, Krörer. 
i början av sept. sina nästan fullvuxna ungar till havet. 
FABER. 


Ungarna utkläckas 
Modern för 
Vid fara 
samlar hon dem med snattrande ”Arrr”, 

Fiender har hon uti rovfoglar, Fjellräv, Vesslor. 

Fäller ej ofta för vätte; på drag från och till deras måltids- 
ställen flyga de lågt och äro lätta att fälla, ExstrRöm, 1832. Er- 
hölls vid Öresund stundom om vintern i fisknät och torgfördes i 
Vid Kiel 
på ett år 
Vid 
Uckermiinde fångas de i hundratal i nät i synnerhet efter storm, 
i hvilka stundom nät sättas, 


ringa antal i Lund. Så ock på många andra platser. 


fångas hon om hösten med nät jemte andra Dykänder: 


KrörPer. Hon dödas även i vakar, 
NILSSON. 

Köttet av denna art anses bäst bland Dykänderna, så länge 
hon ligger i färskt vatten; efter någon tids vistande i salt vatten 
blir det något tranigt, BartH, 1881. Det är tranigt, fogeln såldes 
1 städerna, enl. NAUMANN, från 5—7 Schilling pr st. I Frankrike 
anses det medelmåttigt. Fjädern är brukbar. 

Underhålles lätt i fångenskap, i synnerhet om man kan skaffa 


se 


» AR 
2 5v Mys 
| 
4 
Ne - 
SS 


[EE =S SER 2 SSR nt ige ER ft SN ng SA MÅ SEA ERA SRS ES RR ARR RE NS Ag bj Slo Sr a DE ARR AA ro SR fr ÄR rr ÄR ERS SNRA 
FREE = SS FE DR Bä ARS EE pl NARE ESA Er Sr rela RS eg BERGAND. FULIGULA MARILA, 5 | | 1483 SA 
j  heme Ursslön let ndra  Ollusker till föda. Underhålles ofta Anas frenata SPARRM., Mus, Carls. II 1786, 38. THunB., V. A. H. 1798, 178. NR 
4 1 zoologiska trädgårdar Såsom i Berlin och Hamburg. Puligula marila StePH., Shaw. Gen. Zool. XII 1824, 198. Exsrr., Tidskr. SE 
& lad Hädrarna dovöpi f. Jäg. 1832, 231. Ert., Anat. 1838, 156. Rascn, N. Mag. fi Nat. OG 
É RR J ; 1838, 383. WiKsrn., Stockh.-tr. 1839, 108. Keys. BrL., Wirb. E. 1840, RA 
phorus tcterodes NITZS8CH, liksom hos många Jamslägtingar 87. JÅNDR.,. Vi Av H,. 1841, 211. (DR Srrvs, Fn. Belg. 1842, 145. KSR 
Inelysmaskar: ; MzEsoH, Öfv. V. A. PF. 1844, 40. v. p. MöHLE, Orn. Griech. 1844, 128. ; SÖ 
Strongylus nodularis Rup., i ventrikelns hinnor; Echinorhynchus poly- Marw, Kroy. Tidsskr. 1844, 209; Fn. 1877, 351, Årsskr. III 1882, 11. Kd 
morphus BREMS., i tarmkanalen; Distomum ovatum Rops 1 bursa Fabrici; SOHULZ, Fn. March. 1845, 411. M.v. Wzr., Vet. Soc. Act. 1847, 64. AA 
D. concavum ÖREPL.; D. oxyurum ÖREPL.; D. globulus Ruv.; D. echinatum Löv., V. A. H. (1845) 1847, 451,7. War, Öfv. V. A. F. 1849, 310. SM 
ZED.; D. recurvatum Vv. LINST.; SFR ESSE attenuwatum ON i tarmarna; TY DanLR, VecAR EE 1850, 3004-320. WIV: WE, Göt. Handl. 1851, 80. q 
M. RIE MEHL., i muletripen öch ' brösthålan; M. alveatum Mr. Holo- THomPs., Irel. III 1851, 134. O.-GALL., N-a 1853, 333. WALL, N-a | 6 
stomum erraticum DuI.; Notocotyle triserialis Präst Tenia megalops NITZSCH; 1854, 274-5, 452. JÄCK., N-a 1856, 249; Abh. N. G. Nirnb. 1864, 130. | fc 
T. tenutrostris Rup.; T. microsoma ÖREPL.; TT. löda BrLocH; JT. Osables HeveL., V. N.O. Afr. 1856, 319. F.-BzaAvm., N-a 1856, 166. NILsS8., K 

Rup.; T. fallax Kruske och T. pigmentata v. Linst., alla i ERE En. IT 18567-454,' Jo WBy, Ve AUF: 1851-44; Kuopio 1857, 46: 

NYL., Aavas. 1857, 85. GUNDL., J.f.O. 1857, 230. C. JAG., Wetter. II 1858, 

Scaup-duck, an Fuligula Gesneri WILL., Orn. 1676, 279. RAY, Syn. 1713, 40. Harty., Bidr. 1859, 28, 37. SEmL., Ber. Dorp. 1860, 425. SwIiNH., 

142. SR Bb. of Gr: Britt: IV. (1843) 138. Ibis 1860, 67; 1861, 345; 1862, 254; 1863, 434. Pow., Ibis 1860, 354. 

Anas marila L., Fn. II 1761, 39; S.N. XII 1766, 196. BRUNN, Orn. 1764, REINH., Ibis 1861, 13, 14. H. C. Mörr., Vid. Meddel. 1862, 31. R. 

13, n. 50, 51. PH. MUzt. Eg i DA EN Lä SOLNING LCCG, 4; Bras., Ber. XIV Vers. D. Orn. 1862, 72. LuUNnDB., Jägarf. Tidskr. 1864, 

PAT Ran VasAa SETS, 28; Zoogr. II 1811, 247. Gw., ” S.N. 1788, 509. 102. Corrett, Christ. 1864, 211; Dovre 1865, 63; Hvalo. 1866, 43; 

LaATH., Ind. II 1790, 853. LaAruH., B. III 11 1789, 432; IV 11 1812, 512. Vid:"D: Börb. 1806, 17905 ON. Mag. £ Nato, TSTI, 217: TöTTl Sep kids 

ReErtz., Fn. 1800, 113 + 8. Mer., W., Tasch. II 1810, 324. Cuv., R. A. Vv. DROSTE,: JO: 1864, 4283; - Bork: 1869:-290; 725 HO LOT OLA 

1817, 535. Temm., Man. II (1820) 865; IV 1840, 545. Nirss., Orn. II JERD., B. of Ind. III 1864, 814. SaALvaD., J.f.O. 1865, 325. Wuir., Ibis 

1821,5209.: FASER) Prodr,, 1822, 412; Hochn. Vög: 1826, 2; 24 etc; 1867, 208. Tis., Ö. Smål. 1868, 32. Mav., Öfy, VILAR: 1868, 290; 

HORNSCH., SCHILL., Fror. Not. 1823, 3. Epm., Mem. Wern. Soc. 1823, 1871, 782; 1879, n. 6, 45. TkristrR,, Ibis 1868, 328. SUNDSTR., Öre. 

213. ”'TEinM., Fugl. 1823, 196. ExstrR., Mörkö 1828, 35; Tidskr. f. BEOTUESO pro ga NAR H. Bih. 1872 n. 3, 34. BOorGar., Nordd. 1869, 

SÄTT KODA RANA TY IDO; Lia MALE; ID. SIC I949, 220. 190- HILW, /DUOKLA LD15 LÖV JT KKOLMA Gotl. FRAN Kod RA 45 

NaAuwM., V.D. XII 1844, 88; XIII 1860, 312, v. BALD.; N-a 1850, 2 H. 21. RinGw., Ann. Lyc. N. HH. N.-Y. 1871, 389. Covers, Key to NA: 

SCHLEG., Rev. 1844, p. CXX.: SUNDEV., V. A. H. 1844, 384. KJAERB., NER TST2,-28035 1D7 00 NE NW LÖT, 010,5 FAO rr LÖLON LT DLS GG 

N-a 1850 3 H. 52; Danm. Fugl. 1850, 374; ed. COoLLin, 1876, 672. 202. BRrRooKE, Ibis 1873, 344. M.v. WRzr., PAry., Finl. Fogl. II 1873, 511. 

v. Mipnp. Reise II 11 1851, 238. Barp., N-a 1853, 441; 1858, 136. ToB., Ronw., Vög. Schl-H. 1875, 21. DaAnFr., Br, Ibis 1875, 429. CEp., 

J.£.0. 1853, 218. SCHRAD., J.f.Ö. 1853, 318. BairnLry, Orn. IV 1854, 385. Öfv,. Vi A FOISTO nn. 4; 62. > SCLAT, -SALV., PP. Zu Sov 18T6, 411. 

A. BrEnmM, J.f.O. 1854, 84. VANG., J.£.O. 1855, 345. GALLIARD, N-a 1855, SOHAL:, -J.1:O: 18706, 10: SEEB:, DR, Ibis 1870, 444, BAK, PR. Ibis 

404. v. MiopD., Isep. 1855, 78. Harpbr, N-a 1855, 423. v. MöLL., J.£.0. 1878, 214. Jahrtesb., J.f.O. 1878, 4338; 1880, 105, 404; 1882, 105; 

1856, 232. Lev, N-a 1855, 424. Krör., N-a 1857, 44-6. Somm., Ofv. 1883, 73; 1886, 383. SEEB., Ibis 1879, 160; 1882, 384; 1883, 34. 

MN IE: 003 014; 1006 V RON: dh IB02, 2077 ALTUM;- JO. FinscH; Abb. z.b. G. 1879, 264. Russ., Orn. "1880, 179. BRANDT, 

1863, 109. RappE, S.0. Sib. 1863, 375. Bop., Z. G. von Berl. 1875, J.£.O. 1880, 250. . ScHAL., J.f£.O. 1880, 176. BartH, Norges Fug- 

1000 vs ELOMI; JO LÖT f0;  r DOLLE, Orm 0: 1879; 12105 T.0B:;, lev. 1881, 62. Borav, J.f.O. 1881, 64. Orss., Öfv. V. A. F. 1882 

isen br Nee Anas marila MöBivs, Z. G. 1870, 136 = AA. gidöriad n. 10, 45. WuHIiTtEH., Ibis 1885, 46. MATSOCH., ZIEM.,.J.f.O. 1885, 191. 

Nyroca marila FreM., Br. An. 122. BöCHN., 1. c. 206. 

S ANNE | ut AS RAA TE RS fr AS SUN OLIN 


' + INRE SL SR EN IR SVE fr 03 tie en VOL PTS Gå SED Sr AR ASIAN 
ed j vy v 4 é - LI 1 sa LA | WS rg OR 4 a NE LM bn SR ; Eh £ NS h Er JD ! NT Te Nå 
"a - + - Be | 4 - Vag a NIO NaN I rr SET Mig 
p - 4 + a - RR = 4 An Å 4 
i ; 4 
1484 VIGG. FULIGULA CRISTATA. 


Aythya marila BoiE, Reise Norw. 1822, 351; Isis 1823, 564. 

”ulixv marila (SUNDEV., V.A.H. 1835, 129, endast slägtnamnet nämndt). BAIRD, 
DOT N rr kOBU rf ir BRYANT: = L000,: Tel od IQ OD OO IDDARo 
Ibis 1863, 147. DrRreEss., Ibis 1866, 47. Brown, Ibis 1868, 426. A. 
FritscH, V. E. 1871, 429; Wirb. Böhm. 1872, 89; J.f.O. 1872, 371. 
HzEvuGL., J.f.O. 1874, 216. SwinuH., Ibis 1875, 457; 1876, 61. v. TscHUSI, 
Zs OG. 1875, 458; Vög. Salzb. 1877,-85. Jahresb. J.£.O: 1877; 331. 
NEHRBL., J.f.O. 1885, 147. 

Platypus (Anas) maria A. Breum, N-a 1849 1 H. 57. 

Platypus marilus ZANDER, N-a 1850, 2 H. 55. Barp., N-a 1853, 337. SCHILL., 
J.f.O. 1853, 378. Qvuist., N-a 1858, 50. v. PREEN, N-a 1858, 79. 

Marila frenata BonaAr., Compt. rend. XLIII 1856, sep. 25. 

Tadorna marila SWINH., Ibis 1862, 254. 

Bergente HEUSINGER, in Fror. Not. 1823, 106. H. Bras., N-a 1855, 481. 

Hvitbuk CEDERSTRÖM, Jägarf. Tidskr. 1873, 20. 


242. VIGG, Fuligula cristata (RAY). 
PLEGATRER0, 59: 


Näbb framåt något bredare, nagel liten, nedtryckt, av om- 
kring tarsens längd; spegel hvit; stjert rundad. Hane med nack- 


toffs. Längd 407—427. 


1. Hane, gammal, april, Mörkö. 

Näbb framåt något vidgadt, med nagel oval, smal, trakten omkring 
nageln svart; näbbås vid roten bred och likasom näsåsen platt, framom 
denna nedtryckt, kullrig. Överkäkens kant rät, framtill uppstigande. Pann- 
vinkel rät, kort. Näsborrar små, ovala. Iris gul. Huvud ovan svart, 
hjessa med förlängda fjädrar bildande en 55 m.m. lång nedhängande toffs 
av smala fjädrar; huvudets sidor och översta delen av halsen gröna, violett- 
skiftande; haka och hals svarta; kräva brunsvart, nedtill i midten med 
hvita bräm. Rygg och skulderfjädrar svarta med fina hvita prickar; kors 
och övre stjerttäckare svarta. Stjert avrundad; stjertpennor 7 par, gråsvarta, 


de yttersta svartgrå med grå spetsar. Bröst främst lika med krävan, för 
övrigt lika som sidor hvita; mage framtill hvit, baktill med hvit och grå 
vattring; undre stjerttäckare svarta och svartbruna, de längsta hvita med 
mörkbruna prickar; slaksida svart. Vingar spetsiga; tumvinge svart, utåt 
grönsvart; handpennor svartbruna, spetsarna med svag grön skiftning, 
1>2>3, 1—10 i ut- och infan hvita; armpennor 1—9 hvita med svarta 
spetsar, 8 och 9 med svarta utkanter, 10 och 11 mörkgröna, infanet svart- 
brunt. Spegel hvit, ram ovan mörkgrön, fram- och baktill svart; armbågs- 
pennor, 9: 1—3 >armpennorna, grönsvarta, de mindre fint hvitprickiga; 
överarmpennor brunsvarta; handtäckare svarta, de små brunsvarta med 
grått bräm; armtäckare, även de mellersta, svarta med grön skiftning och 
fina hvita, glesa prickar; kanttäckare mörkbruna med glesa, hvita, små pric- 
kar; undre handtäckare: de yttre grå, de inre hvita; undre armtäckare mörk- 
grå, hvitprickiga, de mellersta hvita; undre kanttäckare mörkt gråbruna, i 
vingkanten till en del hvita; undre överarmtäckare hvita, spetsar svaårt- 
prickiga, långa. Vad svartbrun, skenben fjäderklädt nära hälleden. Fötter 
bruna. ”Tars något hoptryckt, framtill med korta sköldar, sidor och tars- 
sula nättecknade; tår 3>4>2>1, som når marken och har bred simflik, 
den yttre simhuden urringad; klor långa, svarta, krökta, spetsiga, 3 vidgad 
>2>4>1. 

2. Hane, gammal, 10 maj 1877, Stockholms skärgård. 

Liknar n:r 1. Näbb mörkt gråblått, spets svart, nagel kullrig, nästan 
cirkulär med tillbakadragen kant. Överkäkens lameller skjuta ej nedom 
käkkanten; underkäkens nagel platt. Pannvinkel nära rät. Iris gummi- 
guttagul. Hjessans toffs 68 m.m. i längd; huvudets sidor violetta med blå 
skiftning; haka svart, främst med en liten hvit fläck. Hals smal; sidhals 
och halsrygg upptill violetta med blå skiftning, för övrigt brunsvarta; kräva 
svart med hvita glänsande spetsbräm. Rygg och skulderfjädrar svarta och, 
utom de längsta, hvitprickiga; kors och övre stjerttäckare svarta. Stjert- 
pennor 7 par, svartgrå med gråhvita spetskanter, 6:te mörkt gråbrunt med 
hvitt spetsbräm. Bröst, sidor och mage hvita, denna baktill med brunsvart 
vattring; gump liksom undre stjerttäckare svart med få inblandade hvita 
fjädrar; slaksida brunsvart. Vingar svartbruna med hvitt band; tumvinge 
med 4 fjädrar; handpennor 10: 1 med infan, 2—4 med utfan svagt utsku- 
ret, 1>2>3, 4—7 med hvita utbrämstrakter, 8—10 med hvita utfan, infan 
brungrå, inåt ljusare, spetsar svartbruna; armpeunor 12: 1—10 hvita med 
brunsvarta spetsar och fina gråhvita spetstrakter, 11 och 12 gråsvarta, breda; 
armbågspennor 4, tillspetsade, 1 och 2 > armpennorna; överarmpennor svart- 
bruna; handtäckare mörkbruna, utfan med svag grön skiftning; armtäckare 
gråsvarta, de mellersta och kanttäckarna svagt hvitprickiga; undre hand- 


ÄN 
Tå f |; 1 
hh få ' H. 4 R LEN GR 
I HA JON sl AN er RE CL ' d Ne 
É SN då FRA ATEN fa a! SERNER SNS RIE INA Kr 
CV RNA i p Hi NI a ' J nn 
. MAR sj 4 Fä NS då 


I + 
ORAL 
Vv 


YE a RS IANETR AR LR RA 
ÄRA NANA STUNT AR RN se 
LT ” | 
+” 


Häl 
fn LR 
- ww bt 
dot é rg id br 
LJ , r 4 I 
&4)) Nå Pa Ma y 
p NM & Su 
: hå | 


My 

- | 

JE "i ke 

JT TEE 
AN 


But Ag LEVA KEY 
in fe! JÄGLIS TA iQ | : Å i 

' UNT iF Li fa IF 
KV j a ) Md " / 


YV: 
Y 
Luca 4 Lag AL 
h | ALLEN 
' i wyll AR LA 
y | - Vv Fru LJ & I 
h kål. du! de ae h 4 / wy y 4 jr 
Ad dl p Ka AY, VN NET få FE LINNE ARV Kåt an AG MIR GR | 
- | 4 . Vi I i ' Vv 4 | U J j 
i I VR ke j - ' « nn ' + År SE 4 ' iv Ja i ;ö Fr TÅ KN 


3 ACA KO NAO EUR | | ; VIGG. FULIGULA CRISTATA. Nr "1485 hr SR 
ra  täckare hvitgrå och hvita; undre armtäckare och de mellersta hvita; undre 9. Dununge, 18 juli 1835, Hvetby, Norrbotten, J. WAHLBERG, ; BKN 
MH SBTvkAR KATE gråbruna med hvitt bräm; undre överarmtäckare hvita. Fötter Lik den föregående. Ovan något ljusare, under gulhvit. | 5 SA 
r bly STÖR arg 3—=4>2>1; klor: 3>4>2>1. 10. Årsunge, hona, 8 oktober, EKSTRÖM. | IM 
3 3. Fran, gammal, 2 juni, Torneå, W. v. WRIGHT. Liknar honan. Huvud och hals mörkbruna, den senare nedtill ljusare; Ne 
/ NN Liknar föregående. Huvud ovan och tofsen grönviolett, även krävan hjessa med få, föga förlängda fjädrar. Framhals och kräva med hvitt bräm. 5 
3 med violett skiftning, band hvita bräm. Mage grå och hvit, vattrad. Rygg och skulderfjädrar svartbruna med mörkbruna, breda bräm med få kt 
3 4. Hane, 13 juni 1876, Stockholms skärgård. hvita prickar. Bröst hvitt av breda bräm fram- och baktill, ej fullt täc- w 
Näbb ovan och undertill svartblått, näbbnagelstrakter svarta. Iris gul. kande; gidor mörkbruna med breda, blokare ock okvita bräm; mage brungrå Fit Å 


Huvud svartviolett; haka främst med en liten hvit fläck. Fötter blygrå, 
vid lederna svarta; simhud svart, vid tårna blygrå. 

95. Hona, 2 maj, Norrköping. 

Huvud och översta delen av halsen brunsvarta; hjessans fjädrar bilda 
en liten tofs; ansigtsrand framåt bågböjd, omkring roten små spridda hvita 
fjädrar. Hals mörkbrun med blekare gråbruna spetsbräm; kräva likaså, 
nederst med hvitt bräm. Rygg brunsvart med mörkbruna bräm, hvitpric- 
kig; skulderfjädrar: de mindre lika med de förra, de större med grön skift- 
ning; kors och övre stjerttäckare svarta med svag grön skiftning. Stjert 
avrundad; stjertpennor 7 par, brunsvarta med svarta spolar. Bröst hvitt; 
sidor mörkbruna, mot spetsarna vattrade bräm, hvita; mage framtill hvit, 
baktill gråbrun; undre stjerttäckare hvita och mörkbruna samt hvita brun- 
prickiga; slaksida brunsvart. Vingar likna hanens; handpennor: 2 obetyd- 
ligt >1>3. | 

6. Hona, gammal, 10 maj 1877, Stockholms skärgård. 

Liknar n. 5. Näbb mörkblått, spets svart. Hjessans tofs mycket liten, 
25 m.m. lång; ögonvrå med hvita fjäderspetsar. Rygg svart med mörkbrunt 
bräm; skulderfjädrar, de mindre likaså, de större utan bräm. Stjert i rugg- 
ning; stjertpennor 7 par; de gamla gråsvarta; med gråhvita spetskanter, de 
nya svarta, enfärgade. Bröst och mage hvita med blandade hvita och grå- 
svarta fjädrar med hvitt bräm; sidor mörkbruna med något ljusare bräm; 
gump och undre stjerttäckare blandade svarta och hvita, gråbrunt fläckiga; 
handpennor: 1 föga>2>3. Fötter gråblå. 

7. Hona, gammal, ren sommardrägt, 5 augusti, Karesuando. 

Lik den föregående, men har undre delen av kroppen mörkbrun, 
bröstet med hvita och sidorna med rostgrå bräm; de 6 inre av de hvita 
armpennorna med grå och svarta, inåt tilltagande kanter. 

8. Nykläckt, 28 juni, Muske myr, Gotland. 

Ögonvrå med ett svagt gult streck; huvudets sidor olivbruna; haka gul- 
hvit. Kropp ovan mörkt olivbrun, utan fläckar. Kräva brungrå. Bröst och 


mage ljusgula; sidor framtill gula, baktill likasom undre stjertdun och slak- 


sida mörkt olivbruna. Vingar ovan enfärgade med samma färg, under gula. 


Sundevall, Svenska foglarna; forts. af Kinberg, 1881-6. 


med hvita bräm. Vingar med svagare skiftning åt grönt; handtäckare utan 


hvita prickar. 


11. Hane, ung, 29 november, Mörkö, EKSTRÖM. 

Huvud och översta delen av halsen svarta, tofs tunn. Hals och kräva 
svartbruna med hvita spetskanter. Rygg och skulderfjädrar svarta, svart- 
gröna och hvitprickiga; kors och övre stjerttäckare svarta. Stjert svart- 
brun; stjertpennor 7 par. Bröst hvitt, främst med inblandade få svarta 
fjädrar med hvitt bräm; sidor brungrå och hvita, till en del vattrade; 
mage hvit; undre stjerttäckare hvita och svarta; slaksida svartbrun. Vingar 
likna den gamle hanens; handpennor: 1>2>3. 


12. Hane, ung, 25 maj 1875, Stockholms skärgård. 

Näbb mörkt blygrått. Iris gul. Rygg, skulderfjädrar, kors och övre 
stjerttäckare svartbruna. Stjert avrundad; stjertpennor: 1:a, 3:dje och 6:te 
paren inifrån svarta, de övriga grå. Bröst och mage med bruna, i spet- 
garna hvita fjädrar, blandade med hvita, enfärgade; undre stjerttäckare och 
undergump svarta, hvitfläckiga. Handpennor: stora 10, de yttersta med 
bruna spolar och spetsar, 1—4 utfanet brunt; 7--11 utfanet hvitt, infan 
ljusbrunt; armpennor 11, hvita med bred, svartbrun spets, 1l:te brun 
med en mindre, hvit fläck. Armbågspennor svartbruna; övre vingtäckare 
svartbruna; de största undre hand- och armtäckarna stålgrå; undre kant- 
täckare grå; undre överarmtäckare hvita. Tars och tår blygrå; simhud 
svartgrå. 


Ägg. Ovata eller nästan elliptiska, ljusgröna till blygrå; 


stundom smutsigt olivgrå. 

1. 16 juni 1867, Muonioniska, KNOBLOCK. Ljusgröna. 

2. 1866, Muonioniska, KNOBLOCK. Smutsigt olivgrå. 

3. 1865, Hornborgasjön. Kull 9 st. a—b blygrå, glänsande; h grön- 
grått. 

4, 11 juni, Muskemyr, Gotland. Till färgen liknande rapphönsägg. 
Mått uppgivna av WESTERLUND. 

231 


KAR K ; Fv d (M CE er NR Aa MET FRIAR så Å 14 en CD Tv NASSA Rad Nn 
1486 VIGG. FULIGULA CRISTATA. 
MM ER 2 ed 4 592 69 | 792 8p 9 p. 1027: ITA 1208 
| 
EET RNRRRT VAA SN R SD 2 RRD re åröt F ÖKEN ERE ERE SRA NOVA SATSER ÄRE N SR PRESS POSER Sår RURAL ar 427 417 — 407 — — AA Yr er 410 
Huvudets ENATS OR alnar 15 Jr Ia svor åa, br RR RA os RDR SAG Goa sh rör f Nn LINES åa NARE gl KNDD ÄRE GD AMD aft BT — 94 — 90 — 85,5 — 37 42 90 90 — 
EEE ÄN fog NI RR TR 0: oe a REA AGA JEN REV SN BI NNE 0 5). äs rt SGT ANNE Na SYS SN SSA re a RR Pe 42 42 38 38,5 SY 317 38 13 15 40 40 45 
» » DAR RENTT LEN FENRIR LRES VI rskr Le REL dk salg a RR SEN STR nr kAlD sp LK pi BRASS AR rig An gj Tp 49 5l 45 48 46. 4T 47 16 19 46 49 — 
» DE VEN. APC tRGN "bib MAS DOTLAÄRDG Pieces veesk er sger id virvel enar ara VRT VR A 31 31 27 28,3 27 26 28 0:82 11 27 28 — 
SANJO SVR <U GS fe dAR ers ar ES RN Liga LSS Sr ANSE a AA Ta 0 SR GG a NER NR 7 19,6)”. 16 17 FS) AT 6,4 öv EET 18 
» BENET LAR RN UNS KICKA Ar FRA IAU 07 vo peka a pri en pk nn se R RAA NR Hö gr FEN ole RR a jaja KA RNA PR FASEN INET 12 144 12 id 13 12 13 4,5 6 12 LS — 
(550N [TO EIS KUTNDEE CNE by sd PRIS Sr KANE KS AR äre kong FN KDS AE MSAA 0 hsf sb STA NS SN Re REAR FEGT IRSURP TTR RER AKS 17 20 18 20 1. 18,5 15 7 8 14,5 17 -— 
NU Hets RT UR VIA BÄSP OLA NA esk on acer deshr gr rdr Fr bo sIKE NAKEN n Or ERR sr FRAN RAT 20 22 20 21 20 21 23 7,3 8,3 17,5 20 — 
» FRIES SORG SA TENN GLEN» VTA gtr tlg SS värde MET Eno Ers DUNN fal Tas KSR buda bre bd HR NETRK Er KA 21,5 23 22 22,6 21,5 22 23,5 T 8,5 20 20,5 — 
SNR SL) SEEN SU UR ala mln ls Ed eb dee spik SV RR VR SMA är DNA rsh före VÅR RA SB 0 IR RSA INS RBS er RN RANN 7 9 T 7( 6.5 8 6,5 4.5 5 8 1,5 — 
» FRE er mA LE JR ÅR UL RER FIND fa note, SALEN NEAL SENARE DA TER Br de BD ARN ATA RA 9,5 10 9 3.5 9,3 9 9 6 6 I,5 d,5 — 
INNER TE UKEITS SUR ve LT MAN Sd AS AR Katta Sr bla ar 0 v RAA IDE a E i ek ÅS BRA STR da Nana lbign gra NNK OA SIN ASKR öX2,4! BK2,5 HX2,5 5,5 x2 4X1,5l 5X2 51.5 2 2X 0,4 4.6 6 — 
2 Tf TLS a RR Dä Tr DINA rr de Rel He AR SR ÄN Se TE RR FA ar ÅA AE rr AR or An ÅK AR 210 203 194 195 190 190 190 — 188 191 190 
NET RNEE RRD EKEN RR LAT SA I Ers a a AA fe So ÄT NER TA Die Sei REG 4 elek DN ANA ln ar br gR ANA Då Sn RANA — DOM — T25 — 0 — — — — a 701 
LAR ERA ARA REN DN 4 SLET NIE NAR DIN fp a FLAT ata a LIDA LER MER SEA ST FRA oven ÄV TIA ER ARI VIERA 88 80 74 TT 75 76 75 = — 70 72 — 
EE DERE Sr Sr rr (RN er ER Ne IRA SA DA PAA SA VEN rå TARA mr SA OA ET HARM ER ge RV AAA 63 62 61 64 60 59 59 — — 54 dT 60 
ETEN DG NN I RIGO DL VLBG SH OLSAT TIG bes va pre ers bök SLVR SSA RA SRA Fn NES sole Sk rr RAR AST c. 20 23 C. 35 15 c. 30 25 c. 30 -- — C. 25 c. 30 -— 
MG REN Vr SE ALS GRIND färgar BN TYG NRA, BENGAN ERA rå STAL LA BRA BRA ML AR RA ie Ber a RR OLE 30 35 C. 34 35 — 34 Ok DA 16 17 32 34 36 
2 AEA: I 2 375 10 BL 4 GUNNEL I Orter ha ben UN, SS TNDA 0 på AG re Er RES NA AL LEV ANAR FAL RARE SA DENA Ci ANAR ONE 62 62 — 56 62 59 61 28 27 56 61 61 
NONE AN ANAR Vd BLAS NE BENA PRE RA LAN ÄLL NTE AT ARGA lr AROR EL NTA 
NM 1 a b C 2 a b SYN b C d e f g h 4 a b C d 
ÄR ROR JÄTEO. Ver bers nee RAN kr vn | 59,3 58,2 56,7 61,5 61,4 60,9 59,5 59,2 59 58,4 58,2 58,1 55,9 59 57 56 51 
SANTE 00 då Da JG ARI REA RGR. 42,2 40,7 40,3 41,7 41 41,8 42.4 41 41,9 40,9 41,8 42 492 42 41 41 40 
» Å 6 RT ROR 155 kl: SUGADNEN ER SAT 171, 17:5 16,4 19,8 20,4 18,9 17,1 18,2 I 17,5 16,4 16,1 13,9 17 16 15 11 
» reducerade längd ........ 1,4 1,43 1,4 1,47 1,5 1,45 1,4 1,44 1.4 1,43 1,39 1,38 1,38 1,4 1,39 1,37 1,28 
os VN: kl sk se Na fra å DAR INE, BTR AR La 2502 2369 2285 2565 2517 2537 2423 2427 2472 2389 2433 2440 2348 2478 2337 2296 2040 


Viggen är endast en gång uppgiven såsom träffad på Grön- 
land, WALKER, 1857, REiINHARDT, 1861. 

På Färöarna allmän om efterhöst och vinter; över sommaren 
sällsyntare, H. C. MöLnLnER. 

Enkla par häcka under 69 n. br.; träffad i trakten av Enare, 
men ej i Ostfinmarken, ScHrADER, 1853. Är i allmänhet säll- 
synt i Finmarken, enl. meddel. av NORDVI. SOMMERFELT Säger 
1862, att den möjligtvis förekommer i S. Varanger. Ses ofta i 
Varangerfjorden om hösten; antages häcka enl. Corzrert. Vid Bodö 
häckade fiere par 1857, Gopman, 1861. Iakttagen omkring Trond- 
hjem ; övervintrar, erhållen i dec. 1868; i Valders en flock under 


okt. 1867; häckar i Land, S. om Dovre; på S. och V. kusterna 


och vid inre vattendrag årligen under flyttningstiden, men aldrig 
i mängd, Corertt, 1868. I Kristianiatrakten under vår och höst 
fåtalig; RascH, 1838. De flesta erhållna hava varit unga foglar; 
erhållen d. 7 1871. En sannolikt steril hona erhölls vid samma 
tid. På Hvalöarna fåtalig under flyttning; vid Fredrikshald 
erhållen flere gånger om våren, såsom i maj 1865, CorLrErr, 
1864—76. 

Häckar i Lappland, Exström, 1832. Hade ägg d. & och i 
Muoniovaura, DRrREssErR Är vanlig vid Muonioniska, lägger ägg 
omkring midsommar vid en sjöstrand, på en holme eller i my- 
rar, temligen långt från öppet vatten, enl. en uppsats av KNos- 
Lock. Häckade 1843 vid Kvickjock, eller i barrträdsregionen, 


20 
[] 


hd 


RN: 
; 


ER 
a SET 
Vu 


VIGG. FULIGULA CRISTATA. SS TR NAT DIA | re 1487 


var talrik i synnerhet på den 8. delen av Lule elv, LÖVEN HJELM, 
1843. Sågs vid Piteå i mängd, häckar även der och i Kare- 
suando, W. v. Wrieétt, 1832. Häckar i Jemtland, i Lillsjön, 
Brunflo, SAHLIN, OLsson, 1882. Erhållen vid Falun d. & 1869, 
THEORIN, 1880. Vid Horndal om våren nästan alla år, LUNDBORG, 


1846. 


I Upsalatrakten vår och höst sällsynt, MzscH, 1844. Sågs 
i Hjelstaviken i maj 1867, Mzeves, 1868. Flyttfogel, båda könen 
med tofs. Erhållen på Mörkö 1828. I skärgården under flytt- 
ning, allmännast om våren, EKstrRöÖM, 1828—32. Vid Vermdö, 
ÖDMANN, 1792. År 1884 vid Sandhamn: d. ? kl. 5—6 f. m. 
iakttogos 3 smärre flockar vid jemn SV. bris; ägg funna i trak- 
ten i början av juni, enl. meddel. av O. ExBomrN. I Söderman- 
lands skärgård ej sällsynt under flyttning; erhållen under som- 
maren 1868 vid Dalbyö, utanför Trosa. Hade ungar i en liten in- 
sjö på Nämdö d. 7? 1877; på ett bredvid liggande skär träffades 
d. 3? två honor med ungar; likaledes på Ängskär jemte minst 50 
gamla foglar.  Häckade även 1879 och 1880 på Nämdö, på 
Ängskär och Jungfruskär, CO. R. Sundström, i872—80. I Örebro- 
trakten stundom under vår och höst, erhållen vid Knista, Hög- 
BERG, 1863: i Örebro län sällan under flyttning, Sunpström, 1869. 
I Kils socken ej sällsynt, men endast under flyttning, LÖVENHJELM, 
1864. Vid Finspong under flyttningstiderna. Är sparsam i Öster- 
götlands skärgård, LunpBore, 1864. Häckar icke i Norrköpings- 
trakten. Enskilda par synas någon gång under fyttningen i 
april, enl. meddel. av LUNDBORG. 

Under stark kyla i febr. 1881 tagen levande i Visnum, 


Veruland den åt kött, men dog på tredje dagen; han tycktes 


vara skadad av frost i fötter och vingar och försökte ej att flyga, 
J. E. RunpBerG, 1880. På Hornborgasjön vanlig, häckar här, 


enl. meddel. av Korntnorr och LunpBore. I Holustkn sällsynt; 
under nära 40 år endast 4 st. erhållna vid Göteborg d. 3 1853, 
tv 1848; i Rörö skärgård d. 3 1881, Maiwm, 1877—381. 

Skall häcka i Småland, DrEsser. Under flyttning i Ö. Små- 
land, men synes ej häcka, såsom man påstått enl. Ninsson. På 
Öland allmän såsom sträckfogel, WESTERLUND, 1855, TiSELIUS, 
1868. Häckar ej sällsynt på myrar, MEVES 1868; ävenså enl. 
meddel. av KoLTHOFF. 

På Gotland sällsynt, häckar, flyttar, ANDRÉE, 1844, WALLEN- 
GREN, 1853, KorLmopin, 1871. På Muskemyr erhöllos ägg d. V 
1854, enl. meddel. av WESTERLUND; rn + 1854 träffades flere par; 


hade bo med 12 ägg, hade ungar d. + 1860; d. 7 sågs den på 


Gotland vid Hoburgs strand, hade en nykläckt unge, MEVES, 


1856. HSedd vid Visby i juni och juli 1879, men ej om vintern, 
enl. meddel. av STENSTRÖM. 

Träffad i Bleking, enl. meddel. av OC. G. Riir. I NÖ. 
Skåne högst sällsynt vår och höst, WALLENGREN, 1849, GADAMER, 
1852. Erhållen i Skåne d. i 1845, d. & 1859 och under sist- 
nämnda år vid Malmö d. 3, enl. meddel. av EvrEsivs. Han kom 
även till Ystad och Trelleborg, ehuru mera sällan än F. clangula 
och F. marila, enl. meddel. av N. BRUZELIUS. 

I Danmark hvarje vinter talrik; häckade d. $& 1857 i Nors 
sjö i Thy, STEENSTRUP, enl. REINHARDT, COLLIN, 1876, men ej 
förut eller senare. Kommer på efterhösten och vintern i större 
eller mindre antal efter vinterns beskaffenhet, KIERBOLLING, 
1850—352; talrikast under kalla vintrar. År 1844 var han på 
Möen den talrikaste bland Änderna. Erhållen hos vildthandlare 
i Köpenhamn d. > 1843, enl. samtidigt meddel. av P. A. Horw, 
1855 allmänt, avtog sedan; vintern 1868—69 fans ej någon, 
FISCHER, 1862. 


La 
or 
(CK ,s 
FÅ LJ 


NV ne 


LÅ UNG dy Å TIER Fast pra la bh | Sn 
FANG Fy. ja SNR | SRA SN ka La Vil AG MR ARI NGA FYREN HÖRA ÄRA Ad 2 Yan MA gal SER RS SSG FT UR SN ob RR RR 
| » va e | ) på ETEN / rt Or ' | j 


' i? 
j i 


1488 ERA Re VIGG. 


Förekom under EIS vid Hertigdömena i flockar om 1,000 
st., Borr, 1819. Ej sällsynt under vintern, få par häcka i Ö. Hol- 
tjut på Nordfriesiska öarna från okt.—mars mycket vanlig; 
vid ihållande frost avtager antalet för kort tid, många skju- 
tas, RoHWEDER, 1878—80. År 1876 stundom om vintern från 
okt. till mars mycket allmän. Vid Flensburg 1877 regelbunden 
under vintern; 1879 ofta erhållen; i hamnen 1880 d. =" talrik. 
Kom 1881 under jan., torgfördes talrikt. Vid samma stad fun- 
nos i en vak d. ? 2 st., Jahresb. 

I Finland häckar han mest i N. delar, dock icke i dess 
skoglösa trakter, enl. PALxwÉn, 1873, som anför flere detaljer, till 
hvilka må hänvisas. GaApbp nämner 1769, att man får ur boet 
god fjäder. Erhållen d. 7 1849, ScHrzerrL, 1866. Häckar i 
sjöar i trakten av Helsingfors, BrAnpr, 1880. Häckar allmänt 
i Ålands skärgård, nästan alltid på små holmar och skär; ungar, 
somliga temligen stora, många flygga i midten av aug., andra 
nykläckta. Av ungar tagas bukskinnen, som användas till muffar. 
En hona, som utkläckt ungar, hade endast en fot, Sunpström, 1874. 

I hela Ryssland till Ishavet och Stilla oceanen talrik, isyn- 
nerhet om våren. En And beskrives under namn av Anas co- 
lymbis, som tyckes vara en ung fogel av vår art, men en fråga 
om den möjligen kan vara bastard av F. cristata och 
Vid Arkangel, ScHLEcEL, 1866; allmän 
om sommaren, SEEBoHM, 1882, erhållen d. Y, DressER. Träffad 
vid Dwina och Vuitegra, LILLJEBORG, 1850. I S:t Petersburgs 


guvernement ej sällsynt, BrAnpr, 1880. Under vår och höst van- 


tillägges, 
HF, nyroca, PALoas, 1811. 


lig, men häckar ej, E. Böcnner, 1885. Visar sig i Östersjöpro- 
vinserna ij medlet av april, lägger 7—10 ägg, full kull erhållen 
d. 7; höstflyttningen varar till i slutet av okt., Russow, 1880; 4 


Kawast och Lunia i maj 1854, Sziouitz, 1860. 


FULIGULA RER UR ER RAR ARN FARA RR RUN Ar 


I Polen talrik på flyttning, TaAczAnowski, 1872. I Uman 


iakttagen i början av nov., GorBzEL, 1879. Allmän i Eregli och på 


Ismid; i Balaklava erhöllos i jan. 3 st. i ett skott, TAYLoRr, 1872, 
Häckar i Perm, men skall endast finnas under flyttning på step- 
perna i N. Ural talrikt, Dresser. Dununge erhölls i Ural d. ? 
1872, MEvEs. 

På Viski, lägre Petschora, d. €; vid Kuyga sällsynt, SEEBOonmM, 
Browns, 1876. I Charkow vid medlet av mars, CÖzERrRNAY, 1855. 
I Astrakan ej mycket allmän, häckar på Kirgisstepperna, SEz- 
BoHM, 1882. I Kaukasus, BoapvAnow, ScHALow, 1880. På slät- 
terna i Kaukasus allmän under vår och höst; under vintern vid 
S. kusten av Kaspiska havet, SrrBonm, 1883. 

Träffad i Jenissej-dalen, 68' n. br., 1876, TuHéÉEL, MEvzEs:; vid 
Tjumen under islossningen, LEPEcHIn, 1783. Vid Obdorsk i juli 
träffad i dundrägt d. 2; nästan flygga ungar i Langiorskaja d. 
7, i Tobolsk, FisscH, 1877—80. En hane erhållen d. 2? 1880 i 
Suifun, Borav, 1881. 
VERZOW, 1876. 


På flyttning om vintern i Turkestan, Sr- 
sedd på Kara-Kul i slutet av 
juli, anses häcka, SEvErzow, 1883. 
d. 7, Antral d. 3", DRESSER. 
1857, Vv. PREEN, 1858. 
Nordsjön. 


Sällsynt i Pamir; 
I Tarei-nor d. 79, Bureya 


På Darserort iakttagen i sept. 
Största antalet övervintrar i Östersjön och 
Häckar någon gång i N. Tyskland, kommer då isen 
smält, parar sig vid ankomsten, har ägg omkring d. HY, NaAu- 
MANN. Vid Danzig 7 1844, 3, V, H, H 1849; d. Y och VF 1850 
erhöllos gamla honor i ruggning, unga hanar d. 7 1846, d. & och 
it 1849, BöcK, 1850—51. Häckade på Karkowsjön år 1848, d. 
7 i hög vass nära vatten; 3 bon iakttogos; de voro av kort gräs, 
1 midten en liten fördjupning, omgiven av en liten krans av egna 
dun. Ägg 9, föga ruvade, Vv. MALTzAN, 1850. 
även enl. B. v. MöÖnNcHHAUSEN, 1857. Häckar i Mecklenburg, 


I samma sjö 


EE an fe rt "aln Ån -- 


kär ENDA Ak SN Y 
i i AM TUNA 
ä KA y 4 Mr JP f Nb XX få LU 
SL ME UA NM EK 
ARG SS 


» LAM NM Vr KV "I mm LÄ Iya | i Få LE NL 4 
FA ARENA SARS be WTS Al lr NA AREAN EN NR Er Re el 
RR ST Oh ÅR LD A ESSÄN bra SNR DA AR PY YNGRE TR NR AL EDA MM 
Tp Åh. SR JV CR | NES MK A Å - / 4 "Mu Md f ' Fp || ' n UL f dd t 
RN i Nad a 134 vil Vv I Mb ' mtd EJ ' Äl ' ; 
RR » | LURA. NAN hk v VluNs 2 ) ä TR | 


" rn - vi É TT 
/ SM TLA Te " al | > | jar 
NV if ie + 
FRUREN. 


fr | PIN - d q 19 id | 4 IV t | | 
sil SA N YR AT' uj JM tv hb j & JA AN ] j i 19 ; | VIGG. 


| Navxans, Bardanvs, även enl. Boracrrvr, 1869, som säger 
han ej är sällsynt i Nordtyskland på flyttning. Vid Kämpen 


1855 => fåtalig och endast honor; 1860 d. 232 dagligen små 
flockar på Radi: vid Schlosskämpen. Om vintern 1861 d. 4 vid 


Na vind, 06 sed tll LESS st.; d. "57" 1862 enkla iakttagna; 
d. ir 1863 vid SV. vind och + 5 till 8 en enda; häckar, men 
sällan, och i avtagande till följd av kärrens odling, Hinrz, 


1857—64. Häckar i Schwerin, v. PrEEn, 1858. På Schwerin- 
sjön 1876 vid lindrig vinter från jul till medlet av jan., då 
sjön lade sig; återkom i mars till isfria ställen på sjön; d. Y i 
stora skaror; till d. 3 ännu många kvar. Vid Schwerin 1877 d.t; 
1878 regelbunden och i mängd om vintern, Jahresb. Flere träffa- 
des på Hiddensö d. 735" av hunger och köld utmattade, QuistoRrP, 
1858. I Grasberg 1876, kallad 'Freescher. I Ö. och V. Preus- 
sen allmän; häckar enl. Döring vid Elbing i Drausensee, RATHER, 
1846. På flyttning ej sällsynt i trakten av Saabor, ToBtsas, 1879. 
Flyttar i mängd under senhösten till mellersta och 8. Tyskland; 
kommer till Eisleben årligen; till Anhalt på hösten fåtaligt; stannar 
till dess vattendragen tillfrysa; samlar sig på de större vattnen 
Häckade i Anhalt, enl. Päissrner, 1850. 
Vår och höst på tåg, än ensam, än i stora flockar, VANGEROW, 
1855. I Mark sällsynt, erhållen vid Oderberg; på drag erhållen 
vid Dreilinden, SCHALOW, 1881. Vid Braun- 
schweig RA på flyttning; 1858 visade han sig först d. 3; 
fans ej d. 7, R. Brisius, 1862. Vid Stiege 1868 rekellnlget 
på Ne. Vid Cronenberg 1877 regelbunden under vintern. 
I Wilhelmshafen 1844 ej talrik, överflyttande, Jahresb. I Alten- 
kirchen iakttagen d. $ 1875. Vid samma ställe 1879 
oregelbunden på fyttning, Jahresb. I Miinsterlandet ej talrik, 
BorsMANN, 1852, ALrtum, 1863. I Arnsberg på flyttning, men tem- 


1 tusental, NAUMANN. 


Peitz och Zossen, 


"irrgäst', 


FULIGULA ORISTATA. 


7. 


1489 


saknas under många år, SUFFRIAN, 1846. Kom- 
mer till Schlesien hvarje vinter i små flockar, under många år 
temligen I isynnerhet om våren, unga talrikare än samla, 
erhållen d. FY, G1oezrr, 1833. Träffad vid Köln på Rhen, RutL 
8520 Ask på Rhen och Main ej sällsynt, erhållen vid 
Schierstein, Hochheim, på Kursaalweiher; i Westerwald talrik på 
flyttning, Römer 1863. I Kurhessen på flyttning, ScHwaasB, 1851. 
I Niederhessen likaledes, men fåtalig, SEzzKorn, 1864. I trakten 
Rer, 1874; i Thiringen på flytt- 


ligen väll ot 


av Halle a. S. oregelbunden; 


ning, HELLMANN, 1853; vid Rentendorff, L. Brrum, 1833. I Wet- 


terau på vattendragen under vår och höst på flyttning, ensam 
eller i flock, JiazEr, 1858. Hos vildthandlare i Frankfurt a. M. 
d. 3, A. v. HomeYvErR, 1858. I Neuwied ej sällan om vintern, 
men derunder årligen, i mars och april vanligen de sista av flyt- 
tande Änder, Bratts, 1855. TIakttagen d. $ i Wetterau. 

I Radolfzell 1884 talrik om vintern, ScHWAB, Jahresb. Vid 
Windsheim 1881 oregelbunden på flyttning i okt, nov., febr., 
Jahresb. I Bayern 1855 d. i: enkla och i flock. 
Vårflyttningen varade från $—4 de sista d. +? 
185061 dl 5 
1856 etc. 
av april och från slutet av okt. till början av dec. i flockar till 
12 På Aisch d. $ 1857 i små flockar till 
30 st.; d. 7? parvis; d. Y de sista vid Nirnberg, i Mittelfranken 
under vår och höst i fock till 12 st., JicKerL, 1858—64. I Schwa- 
ben och Neuburg temligen sällsynt om höst och vinter, LEv, 
1855. | 

På Bodensjön under höst och vinter talrik, WALCHNER, 1835; 
STÖLKER, 1867: 
1879. 


mars, 
1855; på våren 
År 1884 erhållen på schwabiska Donau, JÄcKEL, 
I Aischtrakten endast från midten av mars till midten 


stundom 30 st. 


under "somliga år; erhål- 
Träffas 1 Wiirtemberg, 


under ”alla” vintrar, 


len vid Neukirch, GoOoELDLIN, 


fu 


i al, » t 
YTLRTT 


Sh ik ud 
1 VD 


i Å v CM I v Å v 
ba UN 
EF ej Å I VTT. 
| RR FR j Pr Or Ta KALA UTE ' 
f NN 1 + er a br dR ” rt 
hö Ad NU UA re g! | 
SM da (RER Jå ÅR AU a RR ON 
, V N rå he NN OM 4 vu d + 
[ a ja 
NÅ "1 Å 
+ | jr 


' | Y 
- 4 Ka TG QR ij 
NM Li SF by IT i - d 0 fe ; vd CA LR ä 
LL CE LI Pia 4 S Q AA NP ; - dy ÅG & f 
” Å | ' a J Pa ” - ' å 
f A ; - svd < d i 


1490 VIGG. 


CaLWwzEr, 1853. Iakttagen i S. Tyskland d. +" 1847, v. HEUGLIN, 
1850. Övervintrar i Schweiz, NAUMANN. Från okt. eller nov. till 
mars på sjöarna ganska talrik i flockar om 10—40 st.; förekom- 
mer i Ticino, Rivas, 1865, i Schaffhausen, GoELDLIN, 1879. I 
Genéve-dalen om hösten regelbunden flyttfogel, F.-Braumonr, 1856. 

I Oberlausitz på flyttning under höst och vår ej sällan, stund- 
sommaren, 'ToBiAS, 1853. 
år 1869 i oräknelig mängd vid Frauen- 
skall med säkerhet, 
hava häckat under senare år, A. FritscH, 1872. 


om träffad om I Böhmen under vin- 


tern talrik på flyttning; 
berg, der han stannade nästan hela vintern; 
enl. KAzBUNDA, 
Kommer till Galizien och Bukowina under vår och senhöst, ZA- 
WADZKI, 1840. Om hösten på Donau vid Wien, Kronpr. RUDoLrF, 
Brremx, 1879; här och på bergsfloderna sällsynt under höst och 
vinter, v. FRAUENFELD; på Donau d. iz 1857, Gr. MARSCHALL, 
v. PELZELN, 1882. Om våren 1870 vistades flere vid slottet Gold- 
egg nära Salzburg, v. TscHusi. Erhållen i Neusiedlersjön våren 
1818, Or: MARSCHALL, VP ELZBLN, 1871--82. På FurtsPeich d. 
7 1864 talrik; vid YR vanlig d. 5 1871, Hane, 1871 
Fra LBSO: tränfadg dö. 8, od ä rr  Jaltesbk råa Vor- 
arlberg om hösten till våren Röllsen vanlig, BRrRuHIiIN, 1868. 
Vid Stadlhof 1880 på flyttning 2 st. d. 3, Jahresb. Träffad i 
Ungern om vintern, NAUMANN. I Transsylvanien stundom under 
flyttning i stort antal, DANFORD, BROWN, 1875. 

Förekommer på flyttning i Oldenburg, v. NEGELEIN, 1853; 
HH vid +9,6” temp. och SO. vind; 
år 1878 regelbundet på flyttning; vid Hamburg 1878 regelbundet 


började höstflyttningen år 1856 


om vintern, Jahresb. ”PTräffad (vid Elbe?) ruvande fast, 9 ägg, 
a ILBDB” PDÄSSLER, 1809, 
stor mängd på öppna vatten, AÅLBARDA, 1866. 


I Friesland alltid under vintern i 
I Ostfriesland un- 
der vårflyttning talrik även i små dammar; är så litet skygg, att 


Kl SUTEY AT IE KONG ERE SE RANARERF KLAR MPL SKEN så ok sd LV Mr, RR BT 
TT KS 0 är Take ae NT ar ra, pt (ILE SR Se nl fn SI OS BD Vd pra on OR TÅL 
lj Wan ja FÖR. AR Ne Vv JA ; . p ON LR 4 Le NM aft 


SÅ Gt Nl 
Näs NE Fi Me 2 ER 
SIREN - 


Nie 


Jag ER EN VINDEN pd SFTI TS LL TONER JAN lö or | Å 
SFR klar - 2 Ae Ra 5 Rd BLS IA de i Pn 
ag PUL F , wu 


( 
.) ” Fa (Cr 
le CF " så , igt FN FH GL VT FER ) 
, : : vå h VR 
hå Lå [i GÅ NN ' ' i 


FULIGULA CRISTATA. 


han ofta kommer in i byar och städer. På Borkum några par 
årligen i mars och april; stannar här och der några dagar, be- 
söker både salt och sött vatten. Erhållen vid Leiden d. 13 1860, 
i Holland d. ? 1855, 3 1859, i 1860, 7—7 1862, 7 1865, ScHLE- 
eEL, 1866. Den har fortplantats i Rotterdam, enl. Norr, 1868. 

På yttre Hebriderna fåtalig i sept., DrEssir. På Shetland 
sällsynt om vintern, helst vid sött vatten, SaxByr. På Orken- 
öarna skall han finnas hvarje vinter; på Irland regelbunden om 
vintern, THomesosn. Funnen häckande i Storbritannien. I Skot- 
land talrik under kalla vintrar, Clyde i okt. till mars. Funnen 
häckande i Skotland, Brorr, 1875. Storbritannien om vintern, anses 
hava häckat i Nottinghamshire, på Themsen d. 7 1871, DREssER. 

I Belgien under slutet av hösten och början av våren myc- 
ket vanlig på stora kärr och dammar, om vintern på vattendrag, 
som ej tillfrysa; sällsynt på Moselle, DE SELYs, 1842; under vin- 
tern 1854—55 iakttagen, DuBoris, 1855. I Seine-Inférieure, HAR »>DY, 
1855. I Cöte-d'Or regelbunden och allmän på flyttning, MARCHANT, 
1869. I Savoyen en av de vanligaste under senhösten till våren; 
blir mycket fet, och dess kött blir mycket saftigt och 'delikart' 
Barnrny, 1854. 

Vid Santander en flock om 12 st. sedd d. 15, IrByr, 1883. 
Säges vara allmän i Portugal, A. C. SwitH, 1868. Nära Malaga 
en flock träffad, Saunpvers, 1871. I Spanien föga vanlig 1 jan. 
—febr., NACEIRO0, 1850, DRAKE, 1869. I S. Spanien stundom talrik 
om vintern, IRBY. 

I Italien om vintern. På Corsicas östra kust i tusental un- 
der vintern, många stanna till slutet av april. Ingen sedd på 
På Corsica talrik, WHitzHzAD, 1885. Myc- 
Caras uppgift, att den 


Om vintern mycket 


vestkusten, W HARTON. 
ket allmän om vintern, kommer i dec. 


häckade på WBNardinien, kräver bekräftelse. 


VIGG. FULIGULA CRISTATA. | 1491 


vanlig på Sardinien, SALvADori, 1865; i alla kärr, Brooxrz, 1883. 
Under vinter och vår, G1a11011, 1865. Toscana, enl. Savi, 1831. 
På Sicilien under vintern mycket vanlig, säges vara sällsynt på 
N. delen av ön, MaLuzrBE, 1843. På Malta mycket sällsynt, 
SCHEMBRI, 1843; om vintern, erhållen d. + 1873; vintern 1873—74 
ovanligt stort antal flyttfoglar, C. A. Wricurt, 1864—274, 

Han är ej sällsynt i Macedonien, ELrwzEs, BucKLEv, 1870. I 
Grekland den talrikaste arten i slägtet på havet och i insjöarna 
under vintern; kommer tidigt och bortflyttar sent; han är mycket 
skygg, så att man kan fälla honom endast från bakhåll; fångas 
deremot och torgföres i mängd, v. p. MönnrE, 1844. Erhållen d. 
=" 1864, 7 1865, Krörrer, 1875. På Joniska öarna mycket van- 
lig. På Kreta ensam, DRUMMOND. 
och Epirus, Powyrs, KRöPEr. 


Kommer i mars; i Albanien 


I Turkiet sällsynt, ELrwEs, BUcKLEY. 

Vid Smyrna är jagten mycket inbringande, och i staden, med 
160,000 innevånare, funnos 3,000 jägare, ANTINORI, 1858. 

I Tanger under somliga år talrik i nov.--febr., DrEsser. I 
otalig mängd i alla sjöar i N. Afrika, Tristram, 1860. I sjön 
Erhållen vid 
Damietta; på Menzaleh-sjön talrik, A. Brrnnx, 1854; likaså i Fa- 
yoom, sedd på Nilen, SHELLEY, 1871. Mellan Hamesen och Adoa i 


Bezerta, O. Atlas, i mars i mängd, SALVvIN, 1859. 


början av nov.; i lägre Egypten om vintern talrik, v. HEUGLIN, 
1856—62. Om vintern i Abessinien enl. RörrErL, Vv. HEUGLIN. 

Erhölls i Palestina, TrRristrAx, 1868. 

Vid Baolee, Kattiawar, ej sällsynt, J. H. Lrovyp, 1873. I 
Kandahar mycket allmän, erhållen d. 7 1881 och i Kokeran d. 
3 1881, C. SwisHor, 1882. Flyttar över Gilgit; erhållen d. 3, 
SCULLY, BIDDULPH, 1881. Är mycket allmän i Central- och S. Indien, 
mindre talrik i Bengalen. Träffad i juni vid Hyderabad i De- 


kan. Förtär vatteninsekter och mollusker, JeErpDon, 1864. I Cen- 
tralindien i ringa antal, men i alla kärr, SWINHoE, BARNES, 1885. 
I Dukhun, SyvKzEs, 1832. I Oudh och Kumaon under den kallare 
årstiden fåtalig, IrBy, 1861. 

Mellan ”Takoo och Peking; allmän om vintern i Amoy, er- 

hållen d. $. Är en av de vanligast torgförda Änder i Kina. 
I Foochow, SwinHor, 1861—76. I Kina under nov. till medlet 
av mars på floder, bäckar och sjöar, även uppe i bergen, DAVID, 
OvustALET, 1877. Formosa, SWwIinHoE, 1863. På Kinas och For- 
mosas kuster om vintern allmän, v. HEucGLiIN, 1874. 
I Tokio allmän 
om vintern; flyttar i Jezo, Tokio och Yokohama, BLAKISTON, 
PrRyzEr, 1878. Erhållen i häckdrägt, SEEBonmM, 1879. 

Omtalas av några författare från Amerika, men det synes 


På Japan fere erhållna, ScHLEGEL, 1866. 


vara mycket osäkert, om vår art träffats der. Från Pelew isl. 
omtalas han av HartoaAuB och FinscH, 1868. — Vistas om vår 
och sommar å sött vatten, vintern mest å salt eller å insjöar, ofta 
1 sött vatten, även der han har havet nära; vid storm söka de lä. 
Han sover med näbbet under skulderfjädrarna och flytande på 
vattnet under middagen. Han är mycket sällskaplig, men ganska 
skygg. Flyter högt på vattnet, dyker med ett lätt hopp oupp- 
hörligt och utmärkt; håller sig länge under vattenytan; ofta dy- 
ker hela skaran på en gång och kommer efter hand åter upp. 
Under dykningen ror man inom håll och kan skjuta honom. Simmar 
under vattenytan knappt en minut; en skadskjuten stannade längre. 
Dyker både till bottnen och simmar långt under vattenytan. Flyg- 
ten är lätt och snabb. Flyttar nästan alltid om natten. 

Lätet är 'karr karr' eller ”korr korr om våren ”hoj hoj'; 
ungarna pipa som andra Andungar. Stundom har hanen, enl. 


v. DrostE, ett pipande läte. 


åa 


a 


knäf] 4 Fra - Tr ml tg rt JM tt mL RN SM 
SLA FÄISN FEANS Nr NEN ISAR Fa Frne la al NE 
Vol 4 a NET é KÄ / | 


” w FLSA Na a Vv . Fö 
4 Vi 3 AR 
€ a Jah AN " I ” £ 2 ön 
törn i må RA å Lä Tr a AA MM 4 ka (py NS 
Tv « || q at Yn ”< 


4499 0 | VIGG. 


Födan är mycket omvexlande efter hvad årstid och ställe 
har att erbjuda; sväljer dertill sand. På Shetland insekter och 
larver. På Island under nov.—mars frön och flere växter och 
hvarjehanda delar av mjuka örter; insekter: Notonecta, mollusker: 
1 Belfast bay: 


av samma slägte, Littorina, små Mytilus edulis. 


Pisidium, Limnoeus pereger; Rissoa ulve m. dd. 
I England insekter, 
Grodyngel och vegetabilier, Grodrom, små Grodor, små mollusker; 
om vintern vid Östersjökusten Turbo littoreus m. m. I Slesvig och 
Holstein på havet uteslutande Krauselscbnecken; i Holland 
söt- och saltvattensmollusker, frön, rötter, sötvattensväxter; i 
Bayern frön av Polygonum amphibium, P. persicaria, P. lapathifo- 
lium, Rumex, Potamogeton, larver av stora arter av Phryganea 


och Ephemera, fisk, Rana esculenta, snäckor: Pisidium fontinale. 


I Schweiz vattenväxter och mollusker, men ej fisk. I Savoyen 
fisk, mollusker, vattenväxter. 
Boet tillredes vid ödsliga sjöar, havsstränder, floder och 


kärr, av säv, rör och grässtrån; det är 6 tum djupt med !/2 tums 
tjock kant med bädd av moderns dun. Honan lägger 8—10 ägg. 
Hanen besöker henne under ruvningen. Då honan lemnar äggen, 
täcker hon dem med dun. Hanarna stanna nära boen, tills ho- 
norna börja ruva, men lemna dem då och samla sig i flock till 


ruggningstiden. 

Bastarder frambringas stundom av denna art med F. nyroca 
och Å. quergquedula. 

Fiender har han uti samma arter, som förfölja andra Änder. 


På större vattendrag äro de svåra att komma inom håll. 
De fångas stundom 1 nät, utsatta för fiske; även i sådana 
spända i vakar, eller skjutas de vid dem. Fångas i Slesvig och 
Holstein under stränga vintrar med andra Dykänder i nät, som 


Pen DER VR, i OA UAE SALA sl IST pj NE (ESR INSE RN KR CR NE 
a) lev 


FULIGULA CRISTATA. 


”- ba Ir 
så Me SENOR GV a: 53 ve 
Jr fr tv IT VrN FÄLT " 
MAR 4 NE Me I ANT Nga TA NA Lä 
i Ö NT 
for a LUTA 


några fot under SE utspännas vid bäckarnas mynningar 
på sådana platser, som hålla sig längst isfria. 

Köttet är tranigt, men fogeln förväld och fyld med mo- 
Oaktadt köttet är 
hos oss och vid havskusten mycket tranigt, skall det, sedan fo- 


rötter och långsamt stekt säges vara bättre. 


geln uppehållit sig längre tid i floderna inne i landet, bliva för- 
träffligt. 

I zoologiska trädgårdar underhålles han utan svårighet och 
kan även i sådana fortplanta sig. 


Ibland fjädrarna leva: 
Docophorus obtusus GIEB. och D. tcterodes NITZSOH. 


Inelvsmaskar: 


Åscaris Puligulc GM., i tarmkanalen; Strongylus nodularis Rup. och 
SÅ acutus LUNDAHL, i sohirikelar hinnor; Hehinokuncfus polymorphus BREMS.; 
Distomum oxyurum ÖCREPL.; D. globulus Rup.; D. echinatum ZED.; Hakone 
mum attenuatum RBup.; Tenia megalops Nilsdon: T". levis Brock T. sinuosa 
ZED. och TZ. triltneata BATsocH, alla i tarmkanalen. 


Anas fuligula prima GESN., Av. 1555, 116. GESN. Red. 1669, 97. 
Örn. III-1630, 071: | 

[Strauzendt GEsnN., 107' citerad av L. endast i S.N. XII, ej återfunnen, 
möjl — Storzent ed; 1505, 111 = An. bogcas.] 

Anas cirrhata GESN., Av. 1555, 117. ALDrR., 1. c. 71 + ÅA. platyrhyncos 
minor p. 716 fu d + Querquedula tale s. Colymbis Bellonii p. 67. 

?Colymbus cristatus BELLON. 

Anas cristata JOHNST., Av. 1657, 97. RaAr, Syn. 1713, 142. ?ABBorr, Ibis 
ODLA LBON CA Ad OM. Dec” Ful ertst BORAT DART ar SUNL020, 
410.) ArLTtUM, J.f.O. 1863, 109. 

Anas fuligula ; Ti SNI: IE (1740, 46 2:58; 998-00 Ens Ti TT46, 803 SINA 
14908, 120: Em uEE(196T, TUSEN IKT TY60, 2070 IKTBRL ARTO 
133; Vög. 1760, 245. BrRöNN., Orn. 1764, 21. Gapp, Sjö-fogel 1769, 7. 
PR. MULL) DOSA IE 1778, 902.000 MUD, Prodey 1076, 16 EAA 0 sko0G 
ra... MOHB, Isl 1786, 26. GM. ID. SN 1788, 548. Dar, Indi II 
1790, 869. LArB., B., IIln 1798, 465; IV 1 1812, 520; Bas. Vög. 
Kurl. 1792, 49, 51. Öpvm., Vermdö 1792, 66. HRrrtz., Fn. 1800, 
13000 MEY SW Pasch 1810, 9519. Mer., Vög. Liv- u. Esthl. 1815, 


ÅLDR., 


FN 247; SIA Ra HT 1811, 265. dr RR I 1817, 535. TEM) Man. 
Iz (1820) 873; IV 1840, BAT. NI. Orn. II 1822, 205. RN 
"Hochn. Vög. 1826, 15, 321 B. Tzrirm., Dahin o. Isl. lst 1823, 198. 
FINN Vo VERA VAG H 1826, 296; Tidskr. f. Jäg. 1832, 287,-9. EKsTtr., Mörkö 
1828, 217; Tidskr. f. Jäg. 1832, 230. ZAw., Fn. 1840, 131. Pion Ann. 
a. Mag. N. H. 1843, 422. Navwm., V. D. XII 1844, 64. BOREN. Öfv. 
V. A. FE. 1844, 96. SCHLEG., RV 1844, CXIX. Nac., Mem. Madr, 
Ac. 1850, 115; ref. J.f.0O. 1855, 305. v. HEuvGL., N-a 1850, 64. MALTZAN, 
N-a 1850, 2 H. 101. KyarB., N-a 1850, 3 H. 52; Danm. Fugl. 1852, 
d74. ÖZzZERN., Bull. Mosc. 1852, ref LO: 1800,146, -TOB-J.1.0:1853, 
PION SORRAD. I UL 10, ng ÅSA TÅ BrenM, J.f.O. 1854. BaIinLyr, Orn. 
INTEL 395. BrRAHTS, N-a 1855, 334. VANG., 1 c. 345. HARDY, 
I. c. 423. ov. MöÖNCHHAUS., N-a 1857, 230 etc. Hintz, N-a 1857, 6. 
BaLp., N-a 1858, 136. Pässr., J.f.O. 1859, 109. Somm., Öfv. V. A. F. 
1862, 86. v. HEuGL., J.f.O. 1862, 287. FiscH., Nat. Tidsskr. 1869, 141. 
O. FinsctH, Ibis 1870, 57; 1877, 57. vv. TscHusi, J.£.O. 1871, 121. 
HaAnF, Abh. z.-b. G. 1872, 403. 
?Mört-Aender PontorPr., Norw. II 1754, 126. 
Glaucium ninus BRrRIsS., Orn. VI 1760, 411; II 1763, 469. 
Anas latirostra BRÖNN., Örn. 1764, 21. 


Le Morillon SALERNE, Orn. 1767, 423. Burr., Hist. Nat. XVII 1787, 252 
+ Le Petit Morillon 1. c. 257. | 


Anas scandiaca GM., L. S.N. 1788, 520; [Syn. BRÖNN. osäker. | DLATH., Ind. 
T15-1790:-5859, re. Bartel 11798, 444; TV 11 1812, 515; 
Anas colymbis PALL.:, Zoogr. IT 1811, 266. 

ÅAythya fuligula Bore, Isis 1822, 564. Brram, V. D. 1831, 914 + A. cri- 
States: L0 ; 
Fuligula cristata STEPH., Shaw Gen. Z. XII 11 1824, 190. Srvxzes, P. Z. 5. 
1832, 169-72, EYTon, Anat. 1838, 159. RasocH, N. Mag. f. Nat. 
1838, 383. WiKrsTrR., Stockh.-trakt. 1839, 103. DE SEL., Fn. 1842, 
146. JARD.,. Bi of. Gr. Brit. IV (1843), 142. -Löw., "V.CAD H. 1848, 
404,-8. v. p. MörLE, Orn. 1844, 128. Maim, Kroy. Tidsskr. 1844, 
209. Mescn, Öfv. V. A. F. 1844, 88. ANDR., 1. c. 176. LUNDB,., Om 
V. A. F. 1846, 44; Jägarf. Tidskr. 1864, 101. WALL., Öftv. V. AVE: 
1849, 311; N-a 1854, 275; 1855, 452. LiLLJ., V. A. H. 1850, 300. 
FETA Tel ll 851 kd Woo WW Bun Got) Handl >1851,-80. 
WEST., Göt. Handl. 1855, 71. JÄOoK., N-a 1856, 249, 524. F.-BEAvuw., 
N-a 1856, 166. MeEv., Öfv. V. A. F. 1856, 279; 1860, 222; 1868, 290; 


Sundevall, Svenska foglarna, forts. af Kinberg, 1881-6. 


EA RR 


; VIGG.  FULIGULA CRISTATA. ör SLANT Kin EEC Fl da pa 1493. 


1871, 282. v. HeveLr., V. NO. Afr. 1856, 320. RA N-a 1857, 6. 
AVR, ÖR V.A.F., 1857, 44. Barp., N.a 1858, 136. A.v. How., 


N-a 1858, 146. Nirss., Fn. II 1858, 448. ANTIN., J.f.O. 1858, 484. 


SALVIN, Ibis 1859, 363. SEiD., Ber. Dorp. 1860. PTA Ibis 1860, 81; 
1868, 328. SwinH., Ibis 1860, 67; 1861, 345; 1862, 254; 1863, 434; 1867, 


399; 1882, 125; Z. G. 1875, 61. Powrs, Ibis 1860, 354. v. SCHRENCK, Amur 


1860, 484. RersH., Ibis 1861, 14. IrBY, Ibis 1861, 251; 1883, 188. R. BLAs., 
Bor XIV: Vöre ÖmG, 1862, 72. HöGB., Ölebeo 1863, 18, 19. LUNDB., 
Jägarf. Ttdskr. 1864, I01. &C. A. Wzr., Ibis 1864, 156; 1874, 240. 


CoLrreETtTt, Christ. 1864, 211; Hvalo 1866, 42; Vid. S. Forh. 1868, 178; 


N. Mag. f. Nat. 1871, 216; 1876, 201. JeErp., B. Ind. III 1864, 815. 
GiGL., Ibis 1865, 62. BSALvaAD., J.f.O. 1865, 325. NSCHLEG., Mus. Ans. 
1866, 28. Tis., Ö. Smål. 1868, 32. HartL., FinscH, P. Z. S. 1868, 
118. TristrR., Ibis 1868, 328. A. C. Smitt, Ibis 1868, 456. SUNDSTR., 
Örebro 1869, 25; Bih. V. A. H. 1872 n. 3, 34; Jägarf. Tidskr. 1879, 
229; 1880, 244. DRAKE, Ibis 1869, 152. v. DrostE, Borkum, 1869, 


298. ErLw., BucKL., Ibis 1870, 340. A. Fritscr, V. E. 1870, 426; 


Wirb. 1872, 87; J.f.O. 1872, 371. SuHELL., Ibis 1871, 316. SAunD., Ibis 
FISTI AB Te FLAT LDI80 FÖL DaR urk AO SE ÖN EO fr ESSENS 
Lrovp, Ibis 1873, 420. Parm., Finl. Fogl. II 1873, 502. Romw., V. 
Schl.-H. 1875, 21; BE. v. Hom. Reise 1880, 84: DaANnF., Br., Ibis 1875, 


429. BRrRooKE, l. c. 514. v. TscHusi, Z. G. 1875, 458; V. Salzb. 1877, 


84. WHarrt., Ibis 1876, 28. SzEver., Ibis 1876, 420. SEEB., BrR., I c. 
445, CoLrLnin, KJerRB., Sk. Fugl. 1876, 670. Jahresb. Vög. Deutschl., 
J.£.O. 1877, 337; 1878, 433; 1880, 91, 404; 1882, 105; 1883, 73. 


BLAK., PRrR., Ibis 1878, 214. SzEEB., Ibis 1879, 22; 1882, 229, 384; 1883," 


34. Krone RuDoLF m. fl., J.f.O. 1879, 128. GozB., J.f.O. 1879, 272. 
GoELDL., J.f.O. 1879, 283. NG Mzyv., Öfv. V. A. F. 1879 n. 6, 45; 


ref. Ibis 1880, 194. THzEorin, Fört. 1880 (4). HRuss., Orn. 1880, 177. 
RuNnDB., Jägarf. Tidskr. 1880, 199. -S. Branpr, J.£.O. 1880, 250. 


FinscE, Abh. z.-b. G. (1879) 1880, 264. SOHAT a ANN AGDUT 120: 
Borav, J.f.O. 1881, 64. Bipp., Ibis 1881, 100.-- SovLLY, L c. 593. 
SCHAL., J.f.O. 1881, 294-5. OMS Öfec VI Av Fyrkög2sn. 10,40: NI 
Ibis 1883, 77. BRooKE, 1. ce. 334. WHITCH., Ibis 1885, 46. SEN 
BARN., 1. c. 135. Böcnn., J.f.O. 1885, 206. 


 Platypus fuligulus Brremm, ef. V. D. 1831, 914. BöcK, Bericht 1850, 10; 


18516. PAssnar JO: 1850 61-09. PREBEN, N-a 1858, 77, 408. HINTz, 
HEOCT8605 4307-1804: 19 RTR 
Fuliz fuligula [sec. SUNDEV., V. A. H. 1833, 148. LÖv., Öfv. V. A. F. 1864, 315. 


232 


1494 BRUNAND. 


Fulix eristata SWINH., Ibis 1873, 367. 
Fuligula Linné Mam, En. 1877, 350; Årsskr. III 1882, 11. 
Vigge R. S(UNDSTRÖM), Jägarf. Tidskr. 1874, 70. 


242. BRUNAND, Fuligula ferina (L.). 
PETRA TVEGRU: og lås 


Näbb nära jemnbredt, kortare än huvudet för övrigt, näbb- 
nagelns bredd 5—6 m.m., mindre än en tredjedel av näbbets; 
gpegel grå; tarsen längre än halva mellantån med klo. Hanens 
huvud rödbrunt, honans ljusare, rostbrunt. Längd 440-—472 m. m. 


1. Hane, gammal, 27 februari 1856, Göteborg. 


Näbb svart med ett mörkt violett tvärband, från nageln nående med 


spetsarna upp nästan förbi näsborrarna. Näsborrar avlånga, 3 gånger så långa 
som breda. Ögonlock svarta, iris röd. Handpennor 10: 1 obetydligt > 2; 
armpennor 14. Fötter skiffergrå, de stora sköldarna på tars och tår hvitgrå. 
— Efter MALM. 

2. Hane, gammal, 31 maj 1870, MEVES. 

Näbb framåt föga vidgadt, svart med bredt, askblått fält, nagel liten, 
något upphöjd; näbbås vid roten bred med upphöjda kanter, näsås stupande, 
platt, bred, bildar med främre delen av näbbåsen en trubbig vinkel. Över- 
käken rät, fram- och baktill uppstigande, underkäkens nagel svart, platt, 
käkrot hög. Pannvinkel spetsig. Näsborrar snedt ovala, näslockskanten rät. 
Iris gulröd. Huvud brunrödt, utan tofs; haka främst med en liten hvit 
fläck. Hals ovan brunröd, nederst blåsvart; kräva blåsvart. Rygg framtill 
blåsvart, baktill liksom skulderfjädrar hvit med fin svart vattring; kors 
svart; övre stjerttäckare blåsvarta. Stjert avrundad; stjertpennor 7 par, 


 svartgrå med svarta spolar. Bröst främst svartblått, baktill och sidor hvita 


med fin svart vattring; mage med svart och hvit fin vattring; undre stjert- 
täckare och slaksida blåsvarta. Tumvinge grå, spetsarna med hvit vattring; 
handpennor 10, svartgrå, de yttre mörkare, de inre grå med svarta spetsar 
och grå spetskanter, 1>2>3; armpennor 10: grå, mot spetsen med hvit 


FULIGULA FERINA. 


vattring, spetsbräm hvita. Spegel askgrå; armbågspennor 6, grå med hvit 
vattring, 1 och 2 med svart utkant, 1—5 längre än armpennorna; över- 
armpennor svartgrå med hvit fin vattring, spolar svarta; handtäckare grå- 
svarta, spetsarna fint hvitt vattrade, de små grå med hvit vattring; arm- 
täckare askgrå med hvit vattring; kanttäckare hvita med grå vattring; undre 
vingtäckare gråhvita. Fötter blågrå. 'Tars = 3 3:dje tån; tår 3>4>2>1, 
simhinnor svarta, den yttre urringad, 1:a tån bred, når klospetsen och marken. 


3. Hane, garnmal, våren 1838, Helsingfors, M. v. WRIGHT. 

Liknar föregående. Hakan saknar den hvita fläcken. Kräva och främre 
delen av bröstet violettsvarta med fina bruna spetskanter och nedtill fint 
punkterade; kors framtill brunsvart med svag hvit vattring. 


4. Hona, gammal, 25 maj, Stockholms skärgård. 

Näbb blygrått, spets svart. Iris ockrabrun. Huvud ovan svart med 
bruna fjäderkanter; ögonbåge svag; ögonlock och ögonvrå brungrå; kind 
och örontrakt gråbruna; ansigtsrand bågböjd; ett band å tinningen; 
haka och översta delen av framhalsen gråhvita. Hals för övrigt rödbrun, 
nedtill och kräva mörkbruna med brungula bräm. Rygg ljusgrå med svart- 
bruna zikzaklinier.  Skulderfjädrar mörkbruna, bräm grå med hvit fin 
vattring; kors och övre stjerttäckare brunsvarta med fin hvit vattring. 
Stjertpennor: de inre mörkbruna, till en del med rostbruna kanter, de 
yttre rostgrå. Bröst framtill lika med krävan, baktill rosthvitt; sidor bruna 
med blekare bräm; mage brunsvart med hvitgrått bräm; undre stjerttäckare 
likaså, fint hvitt punkterade, de längsta med hvita spetsar. Spegel grå, 
ram baktill hvit; armbågspennor brungrå, utkant svart; undre armtäckare 
nya, olivbruna, gamla och de mellersta brungrå. Fötter blygrå. 


5. Hona, 8 juli, Hornsjö, Öland, MEvEs. 

Huvudsakligen lik den förra. Huvud med blekare färger och mera 
grått; rygg med blandade fjädrar med grått och rostbrunt bräm. Ving- 
täckare grå, hvitpunkterade. 

6. Dundrägt, 1—2 dygn, 8 juli 1867, Hornsjön, Öland, MEvVEs. 

Näbb ”olivgrått, inunder gulaktigt', nagel brun, underkäk gul. Iris 
'gröngrå'. Hjessa, nacke och halsrygg olivbruna; ögonbåge bred och lika- 
som huvudets sidor gröngula; örontrakt vid ansigtsranden upptill med en 
liten olivbrun fläck; haka, fram- och sidhals samt kräva gula. Rygg, 
skuldror och övre stjertdun mörkt olivbruna, vid sidorna gula fläckar. 
Bröst, sidor och mage gula, undergump med ett brunsvart tvärband; undre 
stjerttäckare gulhvita; slaksida grågul. Vingar med ett gult band, långs 
armens bakkant, undertill gula. Fötter svartbruna med grönaktiga ränder 
långs tars och tår'; skenben utåt olivbrunt. 


2 = AREA ra Gl FS EE a ig SEE ERE SE RARP a OR SARA AT RN SE Ae EAA DVR SAN NE JAN EE RON 
SSR AT SG SR DEE RSS EE DR KPN Sd GR | BRUNAND. É | FULIGULA PERINA. ARV SR Eu NA mer ratt ONE LIN fdr a 1495 
I NE SR ES FST | 3 I ER ör daner hon ganska sparsamt. Innerst i Varan- 

; EVR rR sg pro NS EA 201 ar p. [TS | 
rn SU EVINR S S Fv ES a SSA SÖ gerfjorden erhållen i okt. 1873; sedd på havet vid Mortensnäs 1 

: | HGEUBU Ureeeeneosoonneesoon terror rörs es sier RBS es Faner SS | i 170” Ka 
3 GA sting AE RIAT 1095-1991 208:1 14-96 6 99 | maj 187 frå 
4 SE AS NSDb, längd: till: Pannati.ni. vina ER Ae 45 46 44 FAT 17.5 2 ) Y 3 DE Nee ån FÖRA FRAS NRA sr gånger förr 
i Aa BUN Ef Vi BI Bia KOL, 5, penn Et, Aa lg SS FA SIR io RNE träffad i Norge. Vid Bergen 1867, 2 st. 1868, iakttagen 1869 och 
;F » » från spetsen t. näsborr.| 34,5 31 dl 29 3l TIN 0.5 ö : AEG . 
j | oo» > höjd vid pannvinkeln ............ sa Är LÄ? SÄ EIN (VE) MR kt ENE OA SEI N eR e 1871, i samma trakt i färskt vatten; vid Egersund 1869; Stavan- 
: 5 D » » sidovinklarna SA ENE — 26 20,5 26 27,5 10,6] 25,5 Ö g EEE : 
REAR NÄSboTrarNa....isess.s.. EET PRE Sd Pit k dara OR GS EA SAR ger vintern 1870-71. På en insjö, Krederen, våren 1829; Fre- 
SAVA ARN AE Fre NE ed RAA RE ISEN 16,5) 18 ÖN ; GR ERE AN ERA NG SA S ; 
SR SN näsborrarna........ 1038 | 951 LT 19.) 18 SSE drikshall 1858; i Kristianiafjorden våren 1859. Under åren 1867 
Te UYSTORE mr ntb fin SVRBER Or GS RS FINS. Ri elgrd b TEN 5 5) (0) 5,5 4 5) E o . äl . AE os . d 
ST SVAN ASS aa 2 ER 8 8,5 5 7 —73 årligen träffad N.-ut till Bergen; häckar säkert i S. kust- 
SER Es EE IA Fr AGA RAD — 19x3 |7X1,5|6,5x2 |8x3 |2,5xX0,5!8X2 5 | ; 
Vingens tängd, dibokt sn rna 210 | 210 | 206 | 197 | 205 ANG trakterna, CoLLett, 1864—76. 
SNES ÅR LANE MRS NS rg fd ät fl EN REAR TT3 — — TER En TS ar 
AR STde s fig SAFE NOS SIA EG NE Sr le TG — 60 S1 76 35 om T5 g h TG d 
FAST O AS ET eg BS So SN AASE a RTR, 55 64 | 61 62 | 60 SES BS ä ä | 
Stjrtspota AE IS AE SIS EL AS äges hava träffats vi aresuan 0o, W. v. Wrianrt, 1832. 
ET Ret a NEN a ER LERA RE GA 2 NES 34 SSE 18.581 i ö sällg | | Ö i idingöbr 
Möllaritö/ an ock KO sins uknes bör fr ST NERST BED IBA GA RA AA GA dr a Ad 0 Henne 
1 är 1 v .” 1 4 . 8 . | . 
en Be Na ant Rö Over AMN a. Wanoupt Lilla Värtan 1831, FEN 338 Förekommer i O. Nerike, 
Iris rödgul. Huvud och hals uppg brunröda, nacke utan förlängda -M-, 1884. Häckade i sjön Laxfjärden, Östergötland; d. 3 1870 
fjädrar; haka framtill med en liten hvit fläck. Fram- och sidhals nedtill hade hon ungar; erhållen i slutet av maj 1871; d. F dels par- 


svarta med hvita och rostfärgade kanter; kräva gråbrun med rostgula bräm. 
Rygg framtill mörkbrun med inblandade svarta fjädrar med hvita kanter; 
baktill och skulderfjädrar gråsvarta med hvit vattring; kors brunt, hvitpric- 
kigt; övre stjerttäckare svartbruna. Stjert mörkt gråbrun, 7:de svartgrå, ny. 
Bröst grått med hvitt bräm; sidor hvita med svart vattring och inblandade 
brungrå fjädrar med rostgrått bräm; mage, slaksida och undre stjerttäc- 
kare gråbruna med rosthvita spetsar. Vingar spetsiga; tumvinge brungrå; 
handpennor 1=2> 3, mörkbruna, spolar bruna. 


TI YE ERIK US IITE ES VII 


Ågg. Ovata eller nästan elliptiska, blygrå, säilisle grå 


gröna eller gråhvita. 
o1. 31 maj 1869, Dubno, Ladoga. Avgnagda ställen med hvit färg, 
om 3—4 m.m. längd, 2 m.m. bredd; a elliptiskt. 


2. 30 maj 1870, Horn, Öland, O. ERIKSON. Nästan elliptiska, blygrå. 


AMG 1a 
NET EN EA a NR ÅA Ar TER ÅS RS AR AS ARR Ta RN SE UN RR BE Sr RAR 62,3 
FA EIA BS UL Gl r 1A la ba sd Kr Dhabi eg fs in IA bin gl gr fal LS VAS se SR RASET AKSAI Sp SD Mik SÅ EPA lr bg SR SRF KRA KRIS s AINA 0 45,2 
IN SPElSissrer SATAN ER Tre AN maa fö SAF va LAS Re er RA AN ENL RS eeoc4c vers COA PR BD "000-43 VKF PPK Vs 17,1 

ES KY VEN 1 ENE BLOT ENG ANA ET ah St oh Re RENA TS ar LR RR AS BA RES SRS Ar Sr SVEN Te 1,38 | 
» JR 1 GEERS EIS a bre åar sf ja Aa Bree lr Kö mk aa på FA Ae NE bd FENG AL ya AED oa 06 AR KD AND SER RR IE 2816 
/ 
SR 2 n AS FR 25 Ir LG vet fe Ne 
HR Ad SAN LM VER Un ml a eg NEANDER 


vis, dels ensamma hanar, tillsammans 5—6 par; hane i börjande 


ruggning erhållen. Sedan dess äro några både äldre och yngre 
foglar der skjutna av Greve C. E. Pi1PErR, ävensom ett par gamla 


hanar i Bråviken under flyttningarna, enl. meddel. av LUNDBORG. 


I medl. av febr. 1879 erhölls en nära Alingsås, nemligen vid 


Brobacka, Post- o. Inr. Tidn. 


Häckar på Gotland sällsynt, WALLENGREN, 1854. Men år 
1871 säger KoLmopin, att den förr funnits på Lokrums myr, men 
ej på senare tid. Häckar på Martebo myr, LINDBLAD, 1871. Är 


sällsynt vid Hornsjön, WESTERLUND, 1855; d. + 1867 erhöllos dun- 


| 
b EG d 2a | b C d e f 
61,6 61,6 61,5 66,1 64,9 63 62 61,2 60,6 
43,9 43,6 43,2 44.5 44 43,9 44,3 49.5 42,8 
17,7 18 18,3 21,6 20,9 c19.1 Ls 18,7 18,3 
1,4 1,41 1,42 1,49 SFS 1,44 14 1,44 | 1,43 
2704 2686 2657 2941 2856 2706 274T 2601 2563 
5 | SES SR ORG Fr AN REM SLA ler 


AE on år ERS NLEL YR FR för RNA = KRT FINE 
; TATE NN bör jär öl RA BFA 
ÄR SS open ad Eb 0 JR Ert Ne Mr of 2 ER 
: a 11 TR Ink EAS tt 4 ÄR RA ie 


0 LA 
k 


1496 


ungar, MEvzes, se ovan. I Kalmartrakten sällsynt, erhållen vid 
Stensö och å Öland, TisEL1us, 1868. 

Sedd i Kattegat 1843, Exsrröm; erhållen i Bohusläns skär- 
gård d. +? 1844; är der sällsynt, men oftast träffad om vintern, 
såsom d. "? 1848 och 7? 1850, Wriczr. Erhållen vid Göteborg 
d. i, 13 1848; 6 st. gamla hanar d. 7 1856, d. & 1852, 2 st. d. 
7 1865, d. 7 1870, Main, 1877. 
1856. ; 

I NÖ. Skåne träffad i febr. 1843, WALLENGREN, 1849; ganska 
sällsynt under flyttningstiden, Gavamer, 1852. Erhållen vid Torup 
i maj 1861, enl. meddel. av C. Mörrzr. Erhållen vid Fiskeby 
d. &' 1864; vid Trelleborg d. £3> 1852, enl. meddel. av EURE- 
NIUS. I trakten av Ystad sällsynt, hanar erhållna d. 9 1865 
och 13 1882, enl. meddel. av N. BRUZELIUS. 


I Danmark isynnerhet under kalla vintrar temligen talrik. 
Vintern 1847 i Lilla Belt m. £. ställen mycket talrik; flyttar S.-ut 
i okt. och nov., N.-ut i maj och april; vid Köpenhamn i dec. 1853 
8 st., alla erhållna, KIJERBÖLLING, CÖOLLIN. 
på Jutlands vestkust, KJERBÖLLING i brev d. 3 
HoMEYER. 


Säges hava häckat 
1849 till E. v. 
Stundom erhållen hos vildthandlare i Köpenhamn, 
FiscHERr, 1869. Häckar i Sjörring sjö nära Thisted, Erwzes, 1880. 
På få ställen träffad i sommardrägt; om vintern stundom talrik, 
isynnerhet på Jutlands ostkust. Kallas i Odensetrakten Lysand, 
såsom Å. penel. benämnes på andra orter, CoLrLiin, 1877. 
Kommer till Hertigdömena på hösten: större delen övervin- 
enkla par häcka i Holsteins kärr, RonwEber, 1875. År 
1876 om vintern från okt.—mars mycket talrik; vid Flensburg 
1877 regelbunden om vintern; 1879 sr jan.—mars många 
skjutna i hamnen. Var der 1880 från d. 2322 talrik bland flere 
andra Änder, som besökte en vak oftast do 3 e.m., och många 


trar; 


BRUNAND. FULIGULA 


ST EIN AR ER a (ÄR KA SN Bry AE rön fe 
RAK EA 


SAS ROS ER Ne SR 5 ONE SUR a NR 


4 - 


PN 


FERINA. 


skötos eller fångades 1 fisknäten, Jahresb. Vid Nordfriesiska 
öarna i ringa antal, RoHWEDER, 1880. 

I 5. Finland sällsynt; 
Helsingforstrakten, M. v. WricHrt; oftast i maj; vid Björneborg d. 
5 1865, vid Helsingfors d. 3 1865, PALMÉN. 

I hela Ryssland och Sibirien vid stora floder och insjöar, vid 
Svarta och Kaspiska havens kuster, häckar isynnerhet vid in- 
sjöar, PALLAS, 1811. -— I N. Ladoga temligen allmän, LILLJEBORG. 
Häckar vid Dubno och Ladoga, der ägg funnos, MEvzes, 1871. 
Flere erhållna i S:t Petersburgs guvernement, BrRAnpor, 1880. Är 


under 30 år erhölls hon 3 gånger i 


i samma guvernement sällsynt, men häckar, E. BöcHnEB, 1885. 
I Östersjöprovinserna, SzivLitz, 1860; ej sällsynt, häckar regel- 
bundet vid Korasjön och i mängd i Matzalviken, har mest 6 ägg 
1 medlet av maj, Russow, 1880. Häckar i Uman, GozEBEL, 1870; 
har kommit d. —7, "4" under olika år, GozBEL, 1871. Mycket 
Astrakan, på stepperna om sommaren, SEEBoHM, 1882. 
Vår, höst ävensom om vintern flockvis vid Svarta havets kuster; 
håller sig på havet och går jemväl upp i åar och till källor 
eller sanka ställen, Parrzas. Häckar talrikast i SÖ. Ryssland, 
I Kaukasus, BoaDAnNow, ScHALow, 1880; på dess slät- 
ter, men är der ej allmän, SEzBony, 1883. 

Häckar i mellersta och S. Sibirien, NAUMANN m. fl. På flytt- 
ning och under vintern i Turkestan, SEvERZoW, 1876. 

På Darserort iakttagen i sept. 1857, v. PREEn, 18538. 
Danzig synes hon ej vara sällsynt; hade d. ? 
1846 och d. 16 1849 1 nästan färdig 
; unga hanar erhållna d. & 1848, d. 7? 1845 hade en 
börjat erhålla nämnda drägt; honor ruggade till sommardrägt d. 


allmän 1 


NAUMANN. 


Vid 
1849 nästan ren 
sommardrägt; erhållen d. +? 
praktdrägt 


3 1849, 8 1845, 5 1849; d. 3 1849 bar en nött sommardrägt, 
BöcKr, 1850. I N. Tyskland ej sällsynt på flyttning, häckar fåta- 


OT 0 EP EP TUE VV VE le nr 


| 
dj 
b 
| 
i 


- 


ligt. på USTA sjöar i Pommern och i  Oderbruch, Mecklenburg, 


BORGGREVE, 1869. Häckade 1858 i Schwerin, Vv. PREEn, 1858. 
På Schwerin-sjön 1877 iakttagen d. 1; även träffad 1876. Häckar 
ej sällan vid sjöarna i Mecklenburg, Wöstner, 1877. År 1878 
regelbunden om vintern, Jahresb. Häckade 1863 sällan vid 
Schlosskämpen, Hinrtz, 1864. I Pommern vanlig, häckar, bort- 
flyttar i slutet av aug., HORNscHUCH, SCHILLING, 1822; RE vid 
inre vattendrag, HonrAnpb, 1871. Erhållen i Pommern d. Y 1846, 
SCHLEGEL, 1866. I Neuvorpommern 1877, enl. de regel- 
bunden om sommarn, Jahresb. Hade kommit till trakten av 
Greifswald i slutet av april 1859, HozrAnp, 1859. Vid Grasburg 
iakttagen, Jahresb. Är i Ö. och V. Preussen ej sällsynt, häckar, 
RaTtHKE, 1846. Häckar vid Potsdam, BorGereve, 1871. Om vin- 
tern temligen talrik, häckar väl årligen, VANGEROW, 1855. I olika 
trakter i Tyskland förekommer hon mindre ofta. I Anhalt i större 
eller mindre antal på stillastående vatten, häckar i sjöarna i Eis- 
leben, NAUMANN. Häckar i trakten av Dreilinden, Potsdam, under 
häcktiden på de översvämmade Havel-ängarna N. om Rathenow; 
häckar mycket talrikt vid Frankfurt a. d. Oder, ScHALow, 1881. I 
Havel 1880 häckande, sågs ofta i maj N. om Rathenow på över- 


svämmade ängar. I Riddagshausen 1876 häckande; år 1870 d. 


24 16 


3 funnos 8 ägg, år 1871 d. &, &, 5, d. Y 1876 sågos hela ska- 
or, Jahresb. I Mark på flyttning i slutet av okt. och början av 
april temligen vanlig, häckar fåtaligt; skall förr hava häckat på 
ett par ställen talrikt, ScHALow, 1876. I Preussen erhöllos d. i 
1884 11 färska ägg, Jahresb. Häckar i Mansfeldsjön, v. NATHUSIUS, 
1882. Enkla par häcka hvarje sommar i trakten av NN 
9—11 ägg erhållna d. & 1856, 5 1857; var 1858 kommen d. 

d. 7 i mängd; iakttagen d. 3" 1859, 3" 1860; 6 färska ägg 
d. 4; 1861 iakttagen d. 4, "16 1861, d. 7? erhöllos 7 färska ägg, 


MN ' 
4 or 4 5 rt 
K EL  J FT Fö ER YE Z I 
> E SJR 7 . 
ME ba ne É 
fr ir HÅ ne , ö Fr Nr dd or se j 7 bu bl 
READ, 2 fal NARE LUNG fe -F Eg JR r i SYRA SE 
Ba mat or I RER. PR SR IAS AS AE plasfyd - , kyl 
Lå ” / SÄVE a . d PÅ - fv , - 


TA RESER ASSA AA NE fel SI BRUNAND. FULIGULA FERINA. 


Säj FL ST SAGER Sv [TS 
5 Su AS = 
ör tr a DA 
SC rd FM - FN MET. 

YI 


tä FASS Le SS AS 1497 


ISB DA BLUS LOG Walkeoried se. 14 par under sen- 
sommaren 1884, Jahresb. I Gronow, Hannover, någon tid under 
vintern, sällsynt, A. MEJEr, 1883. Vid Stiege på flyttning 1876, 


Jahresb. I Minsterlandet ej sällsynt, BornsMaAnn, 1852, ALTUM, 


1863. ”Träffad på Rhen vid Köln, Ruvtr, 1852. Flere gånger 
träffad på Rhen och Main; i febr. 1859 på Salzhbach vid Wies- 
baden, Römer, 1863. Vid Breslau på flyttning d. + 1876, Jah- 
resb. 1 Schlesien på flyttning i små flockar; häckar på alla 


större och medelstora dammar, GLroezr, 1833. I Arnsberg på 


flyttning, hvarvid hon ytterst sällan besöker bergen, mindre säll- 
synt i låglandet, vid Lippe, SUFFRIAN, 1846. I Trachenberg 1878 
fåtalig, Jahresb. Hos vildthandlare i Frankfurt a. M. d. 3, A. v. 
HowEYER, 1858. I Neuwied sällsynt, om vintern, Bratnts. 1855. 
I Kurhessen på flyttning sällsynt, ScHWAaAB, 1851. I Niederhessen 


likaså, men ej talrik, SEZEKORN, 1854. I trakten av Halle a. S. häckar : 


hon och övervintrar(?), E. REr, 1874. Vid Halle 1878 en flock 
sedd om 15 st., häckar, Jahresb. I Thiiringen på flyttning, 
HELLMANN, 1853. Talrik i Ö. Thiringen; efter att hava avtagit 
hade den 1878 åter tilltagit i antal, LizBE, 1878. Förekommer 
vid Rentendorf, L. Brzan, 1833. I Wetterau årligen under höst 
och vår på flyttning, ensam eller i flock med andra arter. Såsom 
villebråd överträffar den aila andra Änder, derav dess tyska namn 
Tafelente, CO. JiGer. 

På lägre Bodensjön talrik, WALCHNER, 1835, JÄCKEL, 1852. 
Förekommer även på Federsee. Förekommer i Wirtemberg, CaAL- 
wER, 1853. I Baden talrik om vintern, 1884, Jahresb. Häckade 
i Oberfranken, JÄcKEL, och 1884 i Franken, Jahresb. Häckari 
Bayern, kom d. 's' 1855, slog sig i flock i slutet av sept.; förtär 
samma slag av frön som F". crist. Hösttåget, i flockar om 12—25 
st., varade till slutet av nov.; vårtåget år 1856 började d. 3. Kom 


tin sina häckställen 1858 


"> - ad € Pe ” 4 a rå Y LJ - pe j! + ja 
Ju - SN FRA RAA så 0) MA ” änn Th MN v a törer Ng ar kl a LER AA 
- . | - SR i å Är ' v LL SI Fp rang . p t 


1498 SENS TNE SEALS ER NER IS 'BRUNAND. | FULIGULA FERINA. sn AR ER OR RA NA 


d. 4, iakttagen d. 8. I Mittelfranken 
på drag i små flockar ej sällsynt; träffad d. 3 1861; V 1858, 
1859; häckar vid Neuhaus. Kommer till Aisch-trakten i SA 
av mars i små eller stora flockar ända till 60 st.; flyttningen slu- 
tar i medlet av april, häckar, bortflyttar i okt. och början av 
nov., en hade d. 16 1860 slagit sig tillsamman med tama Änder 
och visade sig icke skygg, JicKEL, 1856—63. I Schwaben och 
Re fåtalig på flyttning; erhölls flere gånger på Bodensjön och 

1 Mindelthal; på Donau sällsynt, Lzv, 1855. I Schwaben erhållen 
d. Y' 1884, abresk I Mindel- och Kamelthal mången gång på 
flyttning, LANDBECK, 1855. 

I Schweiz talrik, kommer i nov., stannar till mars, stundom 
till maj, vanligtvis ej i stora flockar; häckar ej, MEISNER, 
NSOHINZ, 1815. Ej sällsynt på Bodensjön under vintern, STÖLKER, 
1867; även på flyttning, BruHin, 1868. "Till Schaffhausen kom- 
mer hon i mars och bortflyttar i nov., förekommer på Boden- och 
Untersee, GoELDpLIN, 1879. I Genåve-dalen om hösten regelbun- 
den flyttfogel, E.-BzEaumonrt, 1856. 

I Oberlausitz häckar hon, är ej sällsynt i april till okt., To- 
BIAS, 1853. I Böhmen häckade hon förr i trakten av Pardubic 
och ännu fåtaligt vid Frauenberg och Wittigau. De flesta draga 
sydligare i okt. och nov., A. FritscH, 1872. Vid Salzburg endast 
under flyttning, stundom talrik, v. TscHusi, 1875—77. I Tyrolen 
ej talrik under vintern, ALTHAMMER, 1857. I Österrike på några 
platser iakttagen d. 3, 7, iv, 12, K. FrRitsoH, 1874. I Galizien, 
men isynnerhet i Podolien och Bukowina häckande och på flytt- 
ning, ZAWADZKI, 1840. På Donau i trakten av Wien talrika floc- 
kar under vintern, Kronpr. Ruvorr m. fl., 1879. Sågs på mel- 
lersta Donau, E. v. Homevrzr, 1879. Träffad i Neusiedlersee våren 
1819, v. PErzELnN, 1871; talrik, Gr. MARSCHALL, V. PELZELN, 1882. 


1866—69. På Hollands kust d. ? 1838, 


I Hvita NonRden. 5. om Pest, Banvanus, 1850. SloRieh, Un- 
gern, oFinaEr, 1856. I Transsylvanien; mycket allmän i Mezöség; 
skall häcka der; sedd vid Zaåh, EN Brown, 1875. Vid 
Furt-Teich rastade hon under flyttning d. 7 1864 jemte en mängd 
andra, Hans, 1865. Vid Mariabhof, SR V. ET 1871; år 
1881 dd: Prod Toch Ho Jahresb kom d 2 1859-till Neu- 
stadt, Kön SEIDENSACHER, 1860. 

I Oldenburg ej sällsynt under flyttning, v. NEGELEIN, 1853. 
I Hamburg torgförd 1877 d. 15; 1878 regelbunden på flyttning; 
övervintrade här och i Wilhelmshafen 1884, Jahresb. 

I Friesland under mars, april, sept. och okt. mycket vanlig 
1 öppet vatten i sällskap med F. crist. och F. mar., ALBARDA, 
1866. Erhållen i okt. 1866 på Borkum. Sällsynt på Ostfries- 
lands kust, driver under vår och höst omkring på övre Ems och 
på sötvattensdammar, sällan här iakttagen på salt vatten, Vv. DRosTE, 
12 1859, &, 12 1860; vid 
Haarlem d. 7 1840, SER d. 7 1861, på Zuidersee d. 7 1860, 
SOHLEGEL, 1866. 

På Orkney erhållen d. 7 1859, DUNN, ScHLEGEL, 1866. På 
Irland regelbunden och al talrik under vintern, men är 
till antalet mycket omvexlande, THomrson. Häckar på några 
ställen i Storbritannien, YARRELL, A. G. Morze, 1865, m. fl. Vid 
kusterna om vintern mycket talrik, torgföres i Edinburgh och Lon- 
don, JARDINE, 1843. 

I Belgien i början och slutet av vintern på kusterna och i 
de nordliga kärren 1 Campine; på bäckar i det inre ganska säll- 
synt; vid Bois-le-Duc fångas en betydlig mängd; är mycket smak- 
lig, och de säljas under fastan under namn av Sarcelles, såsom 
man kallar alla Änder med svarta fötter, DE SrLys, 1842. 

Förekommer i Boulogne, DEaLtanpD, 1855. I Seine-Inférieure, 


q 
; 


BRUNAND. FULIGULA FERINA. - 1499 


Harpy, 1855. I Cöte-1T'Or regelbunden på flyttning, vid Saöne 
allmän, MARCHANT, 1869. Kommer till Savoyen i okt., unga fog- 


lar talrikare än gamla; de förena sig med andra arter i flockar 


om flere hundra, äro ganska skygga och låta sällan skytten kom- 
ma inom håll. 


Säges vara allmän i Portugal, A. C. Smirn. I Santanders 
hamn en flock sedd d. 13, Irev, 1883. Hon är temligen allmän, 
1 Andalusien, men det är osäkert, om hon häckar der; funnen 
häckande vid Albufera, SAUNDERS, 1871. 


På Corsica mycket talrik i febr. och början av mars, W HITtz- 
HEAD, 1885. Talrik om vinter och vår på Sardinien, SALVADORI 
m. fi. I Toscana, Savi. Torgförd i Cannes i jan., Lord Li1- 
FORD, 1875. Visar sig vid Malta årligen, men i ringa antal, er- 
hållen i nov. 1858 och dec. 1859, C. A. Wricurt, 1864. 


Vid Pirano 1880 talrik på flyttning från nov.—mars; 1881 d. H 
vid Salvore, Jahresb. I Grekland temligen vanlig, v. p. MUEHLE, 
1844. Mycket talrik i Missolonghi i febr., Siurson, 1860. Över- 
vintrar i stort antal på Peloponnesus och i Rumelien, LINDERMAYER, 
1860. På Korfu mycket vanlig, PowyYs. 


I Turkiet allmän, ELwes, BucKreYvY, 1870. Erhållen d. 7 
1873 i Bulgarien, E. v. HomeyzeEr, 1877. I trakten av Konstanti- 
nopel, talrik i Eregli-viken, nära Koslou, Tayrror, 1872. Vid 
Smyrna om vintern, STRICKLAND, KRÖPER. 

Vid El Baheira, Ö. Atlas, i stor mängd under vintern; häc- 
kar i Zana; araberna äta äggen, SALvIN. I stora flockar nära 
Tuggurt; åtskilliga par iakttagna i N. Afrika d. &, TRISTRAY, 
1860. Torgföres i Constantine, TAczAnNowskKki, 1870. På Fezzara- 


sjön i slutet av apr. 1855, Buvry, 1857. 


Torgföres i Damietta, A. Brzum, 1854. ”Talrikast i alla floc- 


kar av Änder på Nilen, TArrLor, 1867, m. fl. Om vintern i nedre 
Egypten, v. HEUGLIN, 1856. 

I Kandahar ej allmän, erhållen d. 23 1881, C. SwInHoEz, 
1882. Erhållen på Null i Kattiawar, J. H. LrLovp, 1873. I Cen- 
tralindien ej allmän, SWwINHOE, BARNES, 1885. Talrikare i V. In- 
dien än i Bengalen, JErbon, 1864. I Oudh och Kumaon under 
den kalla årstiden, ej allmän, IrBzYy, 1861. 

I Kina förekommer en And, F. Baeri, hvilken av somliga 
anses för en egen art. SWINHOE har rättat sina föregående upp- 
gifter om vår arts förekommande här. DaAvip och ÖUSTALET säga 
deremot 1877, att hon förekommer här mycket utbredd under vin- 
tern och flyttningstiderna. 

Förekommer på Japan, ScHLEGEL, 1866; träffad i Hakodadi, 
SEEBoHwx, 1884. Finnes avbildad å japanska målningar, BLAKI- 
STON, PRYER, 1878. 

Nordamerikas fogel anses än såsom en egen art, än såsom 
en varietet av vår. Träffad i Wisconsin d. ? 1862 av TH. Kvuw- 
LIN, enl. ScHLEGEL, 1866, som anser denna tillhöra vår art. 
CovzeEs anser den som en varietet av vår fogel. 


BAEDEKER beskrev 1852 en fogel under namn av Fuligula Homeyerti, 
träffad i apr. vid Rotterdam, men den ansågs av GLOGER, 18954, icke såsom 
en bastard av F. fertina och F. nyroca, emedan den icke stod midt emellan 
båda arterna; den överensstämde med FH. ferina, men ej med £. nyroca. 
GALLIARDS exemplar står emellan båda arterna, om ock ej midt emellan dem. 
Så är också förhållandet med de flesta bastarder, hvadan GLOGERS slutled- 
ning var förhastad. NAUMANN ansåg den 1856 för en klimatisk förändring 
av F. ferina. Hösten 1855 blev, enligt beskrivning, en skjuten, men den 


blev stekt, QuiIsTORP, 1858. 

Till levnadssättet liknar hon mycket Gräsanden, med hvil- 
ken hon även om vintern träffas tillsamman; hon håller sig dock 
stundom mera för sig sjelv. Hon är ej särdeles skygg, dock 
mera på större vatten. Hennes rörelser likna närstående arters; 


BRUNAND. 


1500 


hennes gång är dålig, men hon dyker utmärkt väl. Vingskjutna 
eller ej flygga ungar kunna hålla sig under vattenytan ända till 
3 minuter; hon tyckes dyka rakt ned åt bottnen. Vid dykning 
hoppar hon ur vattnet och störtar på huvudet deri och kommer 
ofta upp nästan till samma ställen. Flygten ej särdeles snabb, 
men med hastiga vingslag. 

Hanens läte är '”scharr scharr', 
unga pipa som Ankungar. Honans läte uppgives även som 'virrr-a', 


vid det första ljudet draga de huvudet tillbaka, vid 'a' sträcka de 


honans 'schörr schörr'; de 


det åter framåt. 
rotknölar av Polygonum amphibium, men även av vatteninsekter, 
mera sällan småfisk än mollusker. Om hösten Potamogeton mari- 
nus och P. pectinatus m. Ad. Den tar sin föda ofta från bottnen. I 
Bayern erhölls hos en, jemte kiselsand, frön av mannagräs, Poly- 
gonum hydropiper, Pamcum crus galli, Potamogeton i myckenhet 
Förtär vid Irland Tel- 
I S. Frankrike isyn- 


och tillfälligtvis(?) frön av Bidens tripartita. 
lina solidula av ringa storlek, om !'/s tum. 
nerhet fisk, Grodor, 
rötter. 


insekter, mollusker, vattenväxter och dessas 


Häckplatsen är oftast vid vatten eller omgiven av vatten, på 
boet är teml. djupt och bygges ensamt av honan, 
som lägger 8—13 ägg; tagas dessa, lägger hon om andra ända till 
40 st. Honan bäddar under ti- 
den omkring äggen med fjädrar, som hon plockar av sig sjelv. 


vass eller rör; 
Ruvningen varar 22—23 dagar. 
Hon visar mycken ömhet om ungarna. 


hon uti Falkar och Hökar. 
och Skator taga äggen. 


Fiender har Korpar, Kråkor 
Då hon ej är särdeles skygg, låter hon jägaren, som närmar 
sig försigtigt, komma inom håll. ”Tillfälligtvis fångas hon i fisknät. 


Köttet är olika under olika årstider och på olika orter. 


Födan utgöres mest av vegetabilier, isynnerhet : 


FÖRR AT ERE ERT REA 
FÖDS Ad SNR NEN NLA WIEN 


r Ag ; 


FULIGULA FERINA, 


Uppgives än såsom tranigt, SN i 8. Europa, såsom mycket 


smakligt. 
I fångenskap håller Lom sig mest på vattnet, men går på 
land och solar sig. Ungar i tamt tillstånd förtära bröd m. m. 


liksom andra tama Änder. Två stycken slogo sig ned i sim- 


fogelsdammen i zoologiska trädgården i Hamburg, närmade sig 


besökande på 10 stegs avstånd och förtärde hvad som kastades 


åt dem, men läto ej fånga sig. Hon fortplantade sig även i 


samma trädgård. 


Ibland fjädrarna leva: 
Docophorus icterodes NitzscH och Lipeurus squalidus NITZsCH. 


Inelvsmaskar: 


ÅAcanthophorus horridus v. LiINST., 1 matstrupen; Distomum ovatum Rup., 
1 bursa Fabricii; D. oxycephalum Bup.; D. echinatum Zev.; D. Fuligule fe- 
rin& BELLINGHAM; Monostomum attenuatum Rup.; Holostomum erraticum Du3.; 
Notocotyle triserialis DiEs., Tenia lanceolata BLocH; TI. levis BLock; T. rhom- 
boidea DuIJ.; T. transverso-elliptica D1Es., alla i tarmkanalen. 


Andas fering. Da SN, AN TT00, 12075 Eu Lb LtOT; LG SNI EE 1700, 203; 
BRUNN; 11645 01850 PE, MUTL 0 5, IE ETT3, 200,0 5 ORSKAL. Desert. 
an. 1775 p. IV, 34. Mörr., Prodr. 1776, 15. Mour, Isl. Nat. 1786, 
26.  Gu., L. S.N. 1788, 530. BesEKrE, Vög. Kurl. (1792) 48. Öpw., 
Wermdö LY92, 01.5 Data, B., IEI 1798, 405 5TV no I812 Otto RETZ., 
Fn. 1800, 126. BEcuHst., Jagdw. I11 1802, 169. Mzer., W., Tasch. II 1810, 
527. Mer., Vög. Liv- u. Esthl. 1815, 249. Parr., Zoogr. II 1811, 250. 
Cuv., P. A. 1817, 537. 'TEeEmm., Man. II (1820) 868; IV 1840, 546. NILss., 
Örn; (IT.2r 1821,7211./ ”PrttM; Publ a 828: 100) WIwa WE dudskr. (dag; 
1832, 2909.-. Navm., V.D.i XIT 1844, 21." SoHteGl Revots44 rr CXX, 
BaLp., N-a 1850, 2 H. 77. KyIarB., N-a 1850, 3 H. 52; Danm. Fugl. 
1852, 375. JACK,, N-a 1852, 2 H. 122; TozB., J:f.0. 1853, 218. Grog., 
I. CBI VANGS J:LO: 1800, 9400, HARDY, ON Så dö00, bdo RING 
N-a 1856, 263. Buvr., J.f.O. 1857, 123. SE1veEns., J.f.O. 1860, 312. 
ALTUM, J.f.O. 1863, 109. RaApbpE, SO. Sib. 1863, 375. W.-Zvnm, Z. G. 
1865-191: NIEMa42: Zi 00 0868, iTtr MREYV. Ofv i VETA IT B0S TRO. 
FISOH., Nat. Tidsgskrt.. 1869, 140:--HANE; V. LS8CHUS., Ut, O IOC ALST 
WUSING J:T.OF 18777 04; Bov HoOMA JurQ: LST Gr 190 LÖR REG: 


VÄN Md Mentrå 


LÅNA NI og RNE EN NG BA SN ED Nr ATA FR | BRUNAND | PULIGULA FERINA. on jr ONS ME UNS SN RN ER PURE RR 0 


1899, 144. USED J.£0. 1879, 389. va His 1880, 390. KJARB., 


. HoM. Orn. Br. 1881, 215. SEEB., Ibis 1883, 34, 


rit fibollis ScorP., Annus I Hist.-nat. 1769, 66. | 
oHhe Millouin Burr., PI. enl. n. 803; Hist. Nat. Ois. XVII 1787, 240; cf. Syn. 
Cf. Anas rufa GM., L. S.N. 1788, 515. LaArH., Ind. a 1790, 863. LATH., 


EG RAL NE 1798, 415: TV. 011812, 517. 


Anas RN OM:, ul, 0020: RETA, PR 1800, 130. LATH., Ind. II 1790, 


0000. LATE. By TIP at: 1798, A53; IV n 1612, 010: 

Fuligula ferina Söabks Shaw G. Z. XII 1824, 193. Errt., Anat. 1838, 154. 
WIKSTR., Stockh.-tr. 1839, 103, 108. AnprR., V. A. H. 1841, 211. 
DE SEL., Fn. B. 1842, 144. SENOR. Öfv. V. A. F. 1849, 206. WaALL., 
1. c. 311; N-a 1854, 243-4. W. v. WricHt, Göt. Handl. 1851, 80. 
THOoMPs., Irel. III 1851, 127. Gap., N-a 1852, 3 H.5. WEsTERL., Göt. 
Handl. 1855, 71. JÄcK., N-a 1856, 249, 525; 1857, 388; 1858, 450. 
HruGL., V. NO. Afr. 1856, 320. C. JäG., Ber. Wetter. II 1858, 41. 
A. v. Hom., N-a 1858, 146; J.f.O. 1859, 373. Nirss., Fn. II 1858, 456. 
Pr. MaAx zu Wizpb, J.f£.O. 1859, 175. SALVvin, Ibis 1859, 357, 363. 
SEIDL., Sitz.-b. Dorp. 1860, 43. TRristrR.. Ibis 1860, 81,163. Pow., 1. c. 
354. SiMPsS., Il. c. 394. IrBY, Ibis 1861, 250. LunpDB., Jägarf. Tidskr. 
1864, 102. CO. A. WRr., Ibis 1864, 156. ALLEN, Ibis 1864, 241. Cotr- 
LETT, Christ. 1864, 468; Hvalo. 1866, 43; Vid. S. Forh. 1868, 178; 1871, 
59; N. Mag. f. Nat. (1873-76) 1877, 201. v. DrostE, J.f.O. 1866, 391; 
Borkum 1869, 293. SCcHLEG., Mus. Ans. 1866, 23. "TaAYL., Ibis 1867, 71. 
'Tis., Ö. Smål. 1868, 32. Mzv., Öfv. V. A. F. 1868, 290; 1871, 781. 
A. C. SmiItH, Ibis 1868, 456. FErw., BucKL., Ibis 1870, 340. Kormw., 
Got. STL Lös sBorggr,., JLO0, 1861 219. Sker, Ibis 1871 316. 
SAUND., 1. c. 397. LINDBL., Jägarf. Tidskr. 1872, 62; 1876, 26. TaAYrL., 
Ibis 1872, 233. BrooKrzE, Ibis 1873, 344. Parm., Finl. Fogl. II 1873, 518. 
Hord. omr. Ibis! 1875, 5: ROW, Vi Schl-EL 1875, 21; vi HömM, 
Reise 1880, 84. DaANnFr., Br., Ibis 1875, 429. ScHaAL., J.f.O. 1876, 10; 
1881, 293. NEHRK., J.f.O. 1876, 161. SzEvErz., ref. Ibis 1876, 420. 
COLLIN, Sk. F. 1876, 673; Orn. Bidr. 1877, 26. BLAK., Pr., Ibis 1878, 
AMA JÄhresby IA01818 438; 11880; 91,;:404;. 1882, 105351: 1880, 
För ru ENOM NS JO KBRO OL. ST, OM LRLTTLAD LÖLd AN KFOR 
pr. RupDorF m. f., J.f.O. 1879, 128. Russ., Örn. 1880, 178. BRANDT, 
J.f.O. 1880, 250. C. SwIinEH., Ibis 1882, 125. v. NATtHUS., J.f.O. 1882, 
150,-2. SEEB., Ibis 1882, 229; 1883, 34; 1884, 176. KRABBE, Vid. S. 
Skr. 1882, 354, 365. A. MEJ., J.f.O. 1883, 398. IrBY, Isis 1883, 188. 

-M-, Jägarf. Tidskr. 1884, 35. WuitEH., Ibis 1885, 45. SWINH., BARN., 
1. ce. 188. BöcHn., J.f.0. 1885, 206. 


Sundevall, Svenska foglarna; forts. af Kinberg, 1881-6. 


ed rö Svt. ds 1824, I 564. JeErp., B. ofdna 1864, 812. Sd 
Ibis 1865, 62. SALVAD., J.f.O. 1865, 325. TAC SAO OO 55; 1873, 
110. OR I RO, 1870, 182; 1871,149. A. FrirtscH, V. E. 1870, 427; 

Te Wirb Bi 1872, SERA I LU MERA FAIR ät ee NS a LrLorp, Ibis 1873, 420. 


v. TscHusi, Z. G. 1870; 458: för (Fulix Bhkl Z. G. 1876, öl. . 


Jahresb., J.f.O. 1877, 337-83. LirEBE, J.f.O. 1878, 87. BoGD., Ar 
J.£.O. 1880, 276. 

Nyroca ferina Höst. Br. An. 1828, 108. JäÄcK., N-a 1855, 108. A.v. 
How., J.f.0. 1859, 378. A. G. Morzr, Ibis 1865, 445. 

Platypus för nus L. Brenm, E. Vög. — A. BrenumM, N-a 1849, 1 H. 57. v. PREEN, 
N-a 1858, 77, 408. 

Aythya evkloden a etc. BrzuM, V. D. 1831, 919-20. 

Nyroca ferruginea SHARPE, Dress., B. E. 1872. | 

Aristonetta ferina MALM, En. 1877, 352. q 


Puligula ferina + F. nyroca: Fuligula Homeyeri Bäp., N-a 1852, 2 H. 12. 
GLoG., J.f£.O. 1854, 408; N-a 1856, 252, 289. O.-GALL., N-a 1855, 402-3; 
1857, 66. DE SEL., N-a 1856, 394. ?Quist., N-a 1858, 51. 


Särskildt omtalas Amerikas fogel: 
Anas fertna WiLs., Am. Orn. VIII 1814, 110. 
Puligula ferina SWAINsS., RicH., Fn. B. A. II 1831, 452 (se beskr.). Aup., 
Syn. 1840, 286. 
PFuligula americana EYT., Anat. 1838, 155 (nec Avp.). 
PFuligula ferina var. americana Coves, Key to N. A. B. 1872, 183; B. of 
NICWaILOTE OH Or 
Anses av Amerikas flesta författare antingen såsom egen art eller 
varietet av Europas fogel. 


200 


1502 


242 b. 


Huvudet ovan med yviga, rödbruna fjädrar; hals nedtill svart; 
spegel hvit; längd 560—5370 m.m. 


Riksmuseum. 


Fuligula rufina (PALL.). 


1. Hane, gammal, PAYKULL. 

Näbb framåt något tillspetsadt, ”rödt, nagel hvit; näbbås och näsås 
framåt sluttande, kullrig. Iris 'röd'. Huvud ovan och nacke med lång, röd, 
brun till ljusgul, yvig fjäderklädnad; huvudets sida och haka rödbruna. 
Fram- och sidhals upptill rödbruna, nedåt mörkbruna; kräva = sidhals; hals- 
rygg brunsvart. Rygg gråbrun med grått bräm; skulderfjädrar ljust grå- 
bruna med blekare spetsar, de främsta korta, över armvecket hvita; kors 
och övre stjerttäckare brunsvarta med mörkgrön skiftning. Stjert gråbrun 
med gråhvita, nötta spetsar; stjertpennor: 3 par, de yttre med hvita in- 
brämstrakter. Bröst och sidor framtill mörkt kastanjebruna, sidorna vid 
midten med hvit vattring, baktill hvita, överst och bakerst ljusbruna; mage 
och undre stjerttäckare mörkt kastanjebruna; slaksida mörkgrön. Tumvinge 
gråbrun, 1 med hvit utkant; handpennor: 1=2>3, 1 och 2 med infan, 2 


till 4 med utfan urringadt, 1 till 4 bruna med inåt tilltagande hvitt, 5 till 


10 hvita, utåt något brungrå, spetsar bruna; armpennor: 1—10 hvita med 
gråbruna spetsar, spolar hvita, 11 och 12 brungrå med hvit utspetskant, de 
inre även med hvitt spetsbräm. Spegel hyit med grå och gråbrun ram; 
armbågspennor 3, utåt grå, inåt gråbruna, I och 2 > armpennorna, spolar 
bruna; överarmpennor bruna; handtäckare bruna, de små hvita; armtäckare 
gråbruna, de mellersta brungrå; kanttäckare hvita; undre täckare hvita; 


BERTAN GR Far GE pd fel ST bir VARE Le LG Anp De ADA ör ons 0 spip lg dir a KR SR Be ST KÄNS ER VÄRE a el oe RSA PAIR | EN 533 
Näbb so KODE (EEK STL UN KETEENA ST EET ska GTI 10 frenr ben vlög fån ginis db 0 dirr Kptn i SMR Än RDR C. 51 928 
» D--ATES NLA VAR RUREO LIN 404 Av a a rf DA 4 MA Sa RS SLA Ve ethers eV a Bg EE Are OA ÄRE | 58 — 
» PYrCLran SPeEtyen, tlll'CIASDOLTGLIE varde pleeakifer dr baler väns DNR 4 c. 36 — 
: 18 a Fa Let TE IR ng 1 GRAN ERS ao SN UNGA ARN Dn URNA EN ED EA SURA OAS VA 23,6 — 
RPG SDN PEN ENN 100 Vd UK ERER pre og jur Akta Aa I ei leta biy rg fö BN DIR BR Kia nar t BABA bes LÅ le 20 — 
Näbbets BESUG TLA MED DOLTALT Ardre sar bk NNE Sk retri nNN LÖNER ER ss BA 21.5 — 
» ARDEN Je NAO Ds eG LS NER IA NA EN rear St 00 Bl öd NAR ANA 44 ATG LR SR KA BRA FN NA 19 
NNE RE Ph Lå RR ra TE AAA RN re TR ANKA IFO alto UT STA ANSE of AD Me 9,8 Nr 
3 EF ogr ANTAR NAVARA Nera FPÖ VTI AG NN VAR a 1 åkt BS AN Se gr AE TR, SA VADAR IT 9,8 Et 
lösas TIVONDEES ÄRAN E TA [road LIA S NR 4 ys ale SAN obs kt S UR lol a ARD AN a AR LR GS LON RSA 260 274 
BART LENA JNGD BLA la a ala S DE 0 rp RANA SR MR AS Sig RIAA a Ria VIA R AN alv er Sd SVEN LA ner dIER Ki RAG Lst ei NR 99 — 
0 13 AE NE Faa RA MT ARR ed far AA ÅA NRA JAR Ar ARA RN SPL HAL ESO ST? KART BE ARENA Sa I 12 
PATe PES PETE STÄMMOR VILE BDE LEA TTA h snd serna rd krsn enar NSD ENKELT ber br BANAR LLA C, 24 — 
prak 2) ARN et DES AD LR ee RR BEE 0 4 ATA AAA SRA SÅ Airs [ET ÄR AR AD SR TN Aa L.A 41 41 
IIS MEET TR og de Ki Dö ASA UA SRK RR ARTNR Akt BIR hs a ARS AE KD NR RAGE 70 | — | 


FULIGULA RUFINA. 


undre överarmtäckare långa, hvita med brungrå spetsar. Fötter röda, gul- 
bruna i torrt tillstånd. ”Tars något hoptryckt; framtill med små sköldar, 
för övrigt nättecknad; tår ringlade, 4>3>2>1, 1 med smal simflik; sim- 
hud svart, klor: 3>2>1>4, bruna, smala, föga krökta, 3 något vidgad. 

2. Hane, gammal; enl. DRESSER. 


Åygg. Elliptiska, brungrå eller gulgrå. 

1. Sarepta, MOESCHLER. Långsträckt, ljust brungrått. 

2. MNSarepta. Kort, gulgrått. 

Mörka, smutsiga, gulhvita, porer större och djupare än hos ÅA. stre- 
pera, kort äggformiga, 55—56 Xx 39—41, enl. DRESSER. 


— | 
, 


| 

Ne AR 

| 

ÄRTOLS LANTA: bid lies bir dit bg RS seg So Be OS ANN ÖA SRR REIN AN NR ERAN 58,4 54,3 | 
AS vc åt RAA RASER ERA EET EAA RE Nr AS pe RA a re DN VED sa ed) LÄRA AGN 40,5 42 i 

» ER RON RAA PANEL EI JR gta AA elr AR NN ARA ALBAN LA LR a MAA AL 1 BALL 17,9 12,3 | 

» TOT GSTA TG SOIL rid sars oe Vaa b 0 La RI Gr rn Ad Ra Ed GAR EN 1,44 1,29] 

| » PAT Ra Ga FADER ENT DNR A PARAR RNE SEMA 1 de RS Or As år RR ARA (LO TJ 365 | 2281 | 


Hon skall enligt en mycket osäker uppgift, anförd av NiLns- 
SON, hava blivit sedd vid Göteborg d. 7 1854. Omnämnes bland 
Slesvigs och Holsteins foglar av Boiz i hans här ofta citerade 
avhandling av år 1819, men synes icke hava av honom der träf- 
fats. Erhållen i Husum 1 okt.; 
stein, ROHWEDER, 1875, m. fl. 

Har ej veterligen träffats i Finland, PALmM£ÉN. 


skall en gång hava häckat i Hol- 


Synes stundom besöka Petersburgs guvernement, enl. BrAnDr, 
1880, men saknas der enl. E. BöcunEr, 1885. Träffad i Mitau, 
SEIDLITZ, 1860; enl. MerER i Lifland. I Östersjöprovinserna säll- 
synt, Russow, 1880. Ej allmän i Astrakan, HENKE, SEEBOHM, 
1882. Erhållen på Krim, talrik, Tainor, 1872. I Kaukasien, 
BoeDANow, ScHALow, 1880; om vintern; häckar möjligtvis, SEz- 
BOHM, 1883. Vid saltsjöar i Tatariet och vid Kaspiska havet tal- 
rik, går sällan uppåt Volga, PALLAs. 


FULIGULA RUFINA. 1503 


I Ala-kul, V. Sibirien, träffad av Brehmer-expeditionen, 
O. FinscH, enl. brev av 1876. 
kestan och är stannfogel eller förekommer i somliga under flytt- 
ning, SEVERZOW, 1876. 

IN. Tyskland ansedd såsom gäst; träffad flere gånger; skall en- 
ligt NAUMANN hava häckat i Mecklenburg. Norr ut till Mecklen- 
burg på Karkow-sjön; har grågröna ägg; och Mansfeldsjön, enl. 
v. MÖNCHHAUSEN, 1857, på Karkow-sjön, hvilket dock blivit be- 
stridt, BorRGerREVE, 1869, men samma uppgift återfinnes även hos 
HOLLAND, 1871. En hane erhållen d. Y 1858 på Tessinersjön 
vid Krakow, v. PrErn, 1863. 
HORNSCHUCH, SCHILLING, 1823; mycket sällsyntare än F. fer. I 
Ö. Preussen sällsynt, RaAtHKEE, 1846. Häckar vid FEisleben, hade 
1 slutet av mars eller första hälvten av april fulla kullar ägg, om 
6—10; sådana erhållna 1866—69 d. F—1, [i Ungern d. ' 1847], 
Barpvamuvs, 1870. I Mark sällsynt, VAnNGErRow, 1855; 2 st. hava 
erhållits, ScHALow, 1876. Skall hava erhållits i Teltow, ScHa- 
Low, 1881. Tillfällig i Vestfalen och Lippe; på 40 år erhölls en 
hane, och om hösten 1851 en hona i Miinsterlandet, v. DROosTE, 
1873. Träffad häckande i Mansfeld, Anhalt, få gånger i sött 
vatten, NAUMANN, 1850; anses häcka der, Pässrner, 1856. I Miin- 
sterlandet sällsynt, BoLsmaAnn, 1852, här förekommande, ALTUM, 
1863. En erhållen på Rhen och torgförd i Mainz, RömEr, 1863. 
Kommer från östliga trakter till Schlesien, ganska fåtalig, GL oGER, 
1833. I trakten av Halle a. S., häckar, E. Rrr, 1874; få visade 
sig under häcktiden 1878; häckade vid saltsjön nära nämnda 
stad 1879, hade d. 7 6 ägg. Bo med litet torrt gräs utan dun, 
var omgivet av högt gräs, Jahresb. I Thiringen på flyttning 
sällsynt, HELLMANN, 1853. I Wetterau stundom under höst och 
vinter; en gång erhållen vid Offenbach i aug., C. Jierr, 1858. 


I Pommern om våren sällsynt, 


Häckar i alla distrikterna i Tur- 


Erhållen några gånger i Schwaben och Neuburg, Lev, 1855. 
Hade i magen mannagräs. 

Erhållen i Bayern d. 7. 
1857, JicKerL, 1863. 

Enligt en förteckning av 1808 skall hon hava förekommit 
på Boden- och Untersee, GoELDLIN, 1879. Omtalad bland Boden- 
sjöns foglar, WALOcHNER, 1835. TIakttagen i S. Tyskland d. 14 
1847, v. HEveris, 1850. Kommer alla år i okt. till Schweiz, 


I Aisch-trakten erhöllos 4 st. d. 3 


stannar till slutet av maj; vanligen parvis, sällan i stora floc- 


kar; i magen träffades snäckor och grus; en ung fogel erhölls i 
okt. 1814, MEIisSNER, ScHiInz, 1815. På Bodensjön regelbunden; 
på AZiirich-sjön mycket sällsyntare, och ännu mera sällan träffas 
hon på Genéeve-sjön, Scninz, 1838; är i Geneve-dalen oregelbun- 
den flyttfogel, F.-BzaumonTt, 1856. GOoELnpLiN säger 1867, att hon 
var just ej sällsynt på Bodensjön, men oregelbunden. Erhölls i 
febr. 1870 av STÖLKER, som 1872 häntyder derpå, att den under 
senare tid varit mycket sällsyntare än enl. äldre uppgifter; erhölls 
1 Neukireh, GoELDLIN, 1879. 

Häckade nära Böhmisch-Leipa, få erhållna i Pardubitz, der 
hon några år före 1872 häckade, A. ErirtscH, 1870—76. I trak- 
ten av Salzburg mycket sällsynt, erhållen 3 gånger under åren 
1854—61, v. TscHusi, 1875—77. Kommer stundom till Galizien, 
ZAWADZKI, 1840. Om hösten på Donau vid Wien, talrik under 
vintern, Kronpr. RUDorF m. fl., 1879. Säges hava kommit till några 
ställen i Österrike d. 7, ? och bortflyttat d. +, träffad d. 23, K. 
FrirscH, 1874. I Neusiedlersjön d. 7 1813, i juni 1818 och 
nov. 1829, 7 1855, v. PELZELN, Gr. MARSCHALL, 1871—82. I 
Tyrolen om vintern temligen talrik, ALTHAMMER, 1857. 

Häckar i S. Ungern och i allmänhet i SÖ. Europa temligen 
talrikt; i Hvita moraset, NAUmAns, Barpamus. I Transsylvanien 


mes Hild a dn F 


1504. 


sällsynt, erhållen vid Mezöség d. 7? och vid Zåh d. 7, DANFORD, 
BRrRown, 1875. | 

Erhållen i Holland d. 3 1849, ScHrLeEcGEL, 1866. 

Träffad i Boston i jan. 1826 på färskt vatten och samma år 
torgförd i London, YaArrEur, och för övrigt stundom i 8. England, 
JARDINE. DSynes ej under senare tid hava iakttagits. 

I Belgien och N. Frankrike sällsynt liksom i Flandern och 
Picardie, pE SELys. Träffad i Boulogne, DEGLAnp, 1855, och i 
Seine-Inférieure, HaArpDy, 1855. 
SELYS. 

I Albufera mycket talrik år 1863. Den enda art, som fans 
der i slutet av maj, SAUNDERS, 1871. Vid Valencia iakttagen som- 
maren 1879, A. BrRruam. 

Häckar på Balearerna; hade bo bland i vattnet växande ta- 
marisker och BSalicornia. Modern för ungarna icke ut på öppet 
vatten, utan alltid under de såsom tårpilar nedhängande tama- 
risk-grenarna. Hon lockar dem med ett knorrande läte, hvilket 
hon. alla tider på dagen låter höra, och för huvudet som ÅA. mo- 
schata. Ungarna, 6—38 st., följa efter hvar andra på linie, upp- 
snappande vatteninsekter. 
A. v. HomEYER, 1862. 

Kommer om våren till Sardinien talrikt, häckar, flyttar i augusti 
till sydliga trakter, Sarnvavori, 1865. I Cagliari i maj, Lord 
LiLForbD, 1875. Träffas i Toscana, Savi I Italien träffad av 
Lord LiLnForpb, 1875; allmän under sommaren, SALVADORL På 
Sicilien allmän i trakten av Syracusa, Catania och Leontini; fans 
hela året, häckar; under vintern i stor mängd, om våren ser man 
henne komma från öster, MALHERBE, 1843. 
'mest honor', SAuUNnDERS 1869. 
ÅA. WRricHt, 1864. 


Erhållen i trakten av Metz, DE 


Hanarna leva under ruvningen för sig, 


I Catania allmän, 
På Malta få gånger erhållen, C. 


FULIGULA RUFINA. 


oo I Grekland mycket sällsyntare än £. ferina; det är mest honor 
och unga foglar, som träffas, v. pv. MöHLE, 1844. "Till och med under 
stränga vintrar sällsynt i Rumelien och på Peloponnesus, LINDER- 
MAYER, 1860. Erhållen d. ”, ti 1858, d. 7? 1867. På Korfu un- 
der en vinter allmän, under en annan sparsam, Powrs, 1860. 
Flyttar över Cykladerna vår och höst, ERHARD, 1858. 


På Bulgariens floder talrik, Finscn; erhållen d. 5 1873, 
E. v. HomeYyYER, 1877. Ej sällsynt i somliga trakter av Turkiet; 
häckar i Dobrudscha. 
ELwzeEs, BucKLer, 1870. 
ÖTRICKLAND. 

Häckar i Algeriets kärr i juni; färska ägg hava nästan lika 


Erhållen vid Inkermanfloden i mars, 
Talrik i Smyrna, utbjudes till salu, 


djup och vacker färg som ägg av F. celangula, BALDAmus, 1858. 
Träffas stundom i N. Afrika, 7, TristraAwn, 1860. 


På Menzaleh-sjön talrik, A. Brenm, 1854. Erhållen vid Da- 
mietta av FIiLIPPONI, TAYLOR, 1878. 


Erhölls i Baku vid Kaspiska havet av MÉNÉTRIÉS, SCHLEGEL, 
1866. 
1881, trodde sig igenkänna den bland andra Änder. Sällsynt i 
Dukhun, SvKeEs, 1832. Erhållen från Indiens fastland, ScHLEGEL. 
'Talrikare i N. än i S. Indien; hon är skygg. Köttet anses av 
somliga för mycket fint, JErRDon, 1864. 
BEAvan, 1868, och på Ceylon. 


I Persien, Parnras. I Gilgit ej erhållen, men BipopurLe, 


Träffad i Kurnaal i jan., 


I Östra Amerika tillfällig. En ung torgfördes i New-York i 
febr. 1862 eller 1872, troddes hava blivit skjuten i Long Island 
sound, Riveway, 1881. | 

Hon lever än vid sött vatten, än på havet; söker föda såsom 
den tama Ankan och dyker sällan; är föga skygg och låter lätt 


komma sig inom skotthåll. Lätet är snattrande. 


FRUS SES TEE TER 


ne RS 


röda: utgöres mest a av Välton väster även av fisk och -grod- 


grodyngel, vatteninsekter och maskar. 


— Säges häcka i torra hålor, liksom ÅA. tadorna, hvilket dock 
betvivlas; ävenså i berg, men åtminstone vanligtvis bor hon vid 
sött vatten; lägger 3—9 ägg. Boet är tillredt av gammal Vass, 
törra rör och säv med bädd av dun och fjäder. 


Hon underhålles ej sällan i zoologiska trädgårdar, hvilket 


icke möter några större svårigheter. 


Ibland fjädrarna leva: 


Docophorus icteroides NitzscH, liksom på Hee andra Ånder; Nirmus 
stenopygus NITZSCH,-endast funnen hos denna art, och Senor luridum 
NITZSCH, även funna på flere andra arter. 


Inelvysmaskar: 


Echinorhynchus polymorphus BREMS.; 
levis BLocH, alla i tarmkanalen. 


Tema lanceolata BLocH och TFT. 


Capo rosso maggiore Rome WiLL., Orn. 1676, 279. 

Anas capite rujffo major RAY, Syn. 1713, 140. 

Anas cristata flavesceens MArs., Danub. V 1726 110. KLEin, Av. 1750, 135. 

Anas fistulans eristata Briss., Orn. VI 1760, 713. 

Anas rufina PALL., Reise II App. 1773, 713; Naturg. VI 1777, 40, Tab. V; 
Koogt. sb TOLIN 200. Go sb NN IT88,, 541: LATE dad. IL 1790. 
AO: MLA TH. Bu "IT in 1798) 468;,IV1 1812,.521. ME WyTasch: 
TI 1810) 070: INBY. CM ög duvor vu .bstbli 1815, 246, Cyy, RB. Av IS 
535. TremMm., Man. II (1820) 864; IV 1840, 544. Nauvw., V. D. XII 
1344, 7; XIII, 1860, 304; N-a 1850 2 H. 21. KyJarB., N-a 1850, 3 
H. 52; Danm. Fugl. 1852, 377. MoEsCHL., N-a 1853, 29. HELLM., 
IG. 298. Av BREHM, N:o: 1804; ,J.£QO; 1879, 4483. -VANG. Nea, 1855; 
345. HaArDY, 1. c. 423. JACK., N-a 1856, 425. v. MöncHH., N-a 1857, 
229. ArLTtUM, J.f.O. 1863, 109. vv. PREEN, J.f.O. 1863, 282. FINSCH, 
Ibis dt O0Eevs OM, JT0:1879, öv GOELDIG: 1 e.d 

Anas erythrocephala GM. j., N. Com. Petr. XV 465 t. 20, t. PALL. 

Le Siffleur huppe Burr., Hist. Nat. Ois. XVII 1787, 203. 


Branta rufina Borr, Isis 1822, 564. JERrD., B. of Ind. III 1864, 811. SALVAD., 


na Ås SE ik Le ri 


N VA A | - ASH bl 
| AR Rel 6 Nr RINDELL PR 
NM LV >&4) bad Jr EE SA 2 2 -$ byt > I.E 2 ran Haj Få Nå 
" byg i! år oj - 3 Nea fa . HÅ Vd qv Ar 
; YA Ut bv NR AR Cr fed 
3 L A | pt UTTE 4 FS 
Vv Pa 4 


Al) 


SE b RA 


1 ' LJ FEL hd f - 
a - NN + At 5 å 
UR. pe ev fart , får CA vig 


SN 


FULIGULA RUFINA. AR NR ANA Ar fr) | 2 PAR SE 1505 


J.£.0. 1865, 925. Pra G., Orn. II 1867, 530. Play Ibis 1868, 402. 
BaLp., J.f.O. 1870, 278- 81. LA BucKL., Ibis 1870, 340. Russ., Orn, 
1880, 178. ?BippD., Ibis 1881, 100. 

PFuligula rufina STEPH., Shaw Zool. XII 1824, 188. SYKBS) CP ZI T832, 
169-72. Barp., N-a 1853, 441. HartL., J.f.O. 1854, 160. ':PäÄssL., 
J.£.O. 1856, 67. F.-BEaum., N-a 1856, 166. JÄCK., 1. c. 15, 25. &C. 
JAG., Ber. Wett. II 1858, 41. Nirss., Fn. II 1858, 458. TristrR., Ibis 
1860, 163. Pow., 1. c. 354. OC. A. Wr., Ibis 1864, 156. SoHLEG., 
Mus. Ans. 1866, 25. SAUunD., Ibis 1867, 397; Ibis 1871, 397. A. 
FritsoH, V. E. 1870, 424; J.f.O 1872, 370; Wirb. Böhm. 1872, 86. 
TaAyYL., Ibis 1872, 233. Dxress., B. E. pt. XXII, 1873. v. DrostE, Z. G. 
1840, 148, 1 RETA Ar GnL8T40891 ROMWA NV Sochkaftl 18T5n 20 
DAnF., Br., Ibis 1875, 429. ScHaL., J.f.O. 1875, 101; 1881, 295. 
FILIPPONI, TAYL., Ibis 1878, 374. Kronpr. RuDoLrF m. fl., J.f.O. 1879, 128. 
SEVERZ., Ibis 1879, 421. Jahresb., J.f.O. 1880, 90, 403,-4. BRANDT, 
I. ec. 250. RiDGw., Proc. Unit. St. Nat. Mus. IV; ref. Ibis 1881, 603. 
SWINH., 1. ce. 1882, 125. HENKE, SEEB., 1. c. 229. GOoEB, Z. G. 1883, 
293. SEEB., Ibis 1883, 34. Böcnn., J.f.O. 1885, 206. 

Netta rufina KavP., Nat. Syst. 1829, 109. 

Callichen ruficeps ete. BrErmM, V. D. 1831, 922-9; Vogelf. 1855, 379. Err., 
Anat. 1838, 152. ”TRristR., Ibis 1860, 81. 


A. FrRitscH, J.f.O. 1876, 79. Marm., En. 1877, 9. 


Platypus rufinus Brenm, V. D. 1831; cf. 922 etc. Pässr., J.£.O. 1856, 67. 


Mergoides rufina Eyt., Brit. B. 1836, 57. 
Aythyia rufina MACGILL., Man. Br. B. 1846, 191. 


v. Howm., Ber. XIV Vers. 
DD. 'Orn. G. 1862, 22; :J.£.0. 1862, 434; Lord Linr., Ibis 1875, 16, 26. 


SA ra nn 
ke SV AN NG | 
bl $ | 
Aa 
Kv 0 Ja | Pe 
' [ I > 
ph Vg Å al fa Å 
j vd LÄRA 
- <A 
Å Ia 
Te LfA A. 
(Två 
HUNT VM Vu 
MANS SAM 
. Le 
Tu 
KAR 
i Ar 
/ 
25 GENREN 
LÄRD 
' Å ord | 
NR 


1506 KNIPA. 


243. KNIPA, Fuligula elangula (L.). 
PISTAM ir. 


Näbb kortare än huvudet; näbbnagel omkring !/> så bred 
som näbbet vid näsborrarna, som ligga framom midten av gapet; 


stjert avrundad. Längd 348—427 m.m. Ögonvråns fläck hos & oval. 


1. Hane, 27 februari 1845, Bösmöllan, Skåne. 

2. Hane, 26 april, Stockholms skärgård. 

Ansigtsrand bågböjd, ögonvråns fläck rund och rent hvit. 

3. Hane, 1 maj 1875, Stockholms skärgård. 

Näbb svart. Pannvinkel nästan rät. Näsborrar små, närmare näbb- 
spetsen än roten. Iris gul. Huvud tätt beklädt av långa svartbruna fjä- 
drar med grön skiftning; ögonvrå med en stor hvit fläck. Halsen nedtill 
hvit. Rygg svart; skulderfjädrar långa, smala, icke nedhängande; övre stjert- 
täckare svarta. Stjert avrundad; stjertpennor 8 par. Bröst, sidor och mage 
hvita. Handpennor: 1=2 > de övriga. Vadtäckare hvita med en eller båda 
kanterna svarta. Baktåns flik når ut till klons spets och sammanhänger 
vid basen med 2:dra tåns inre flik. 

4. Hane, gammal, 30 maj 1875, Stockholms skärgård. 

Näbb svart. Överkäken något uppdragen, underkäken starkt och jemnt 
avsmalnande, lamellerna å båda käkarna nästan lika starka, isynnerhet vid 
midten något glesa. Pannvinkel nära rät. Näsborrar framom näbbets midt 
och något närmare näbbåsen än käkkanten. Huvud svartblått med yviga 
fjädrar; ögonvrå vid näbbroten ovan och bakom munvinkeln med en rent 
hvit fläck; ansigtsrand framåt något bågböjd. Överhalsen svartblå, för öv- 
rigt hvit. Rygg svart; skulderfjädrar hvita och svarta, kors svart. Stjert 
avrundad; stjertpennor 9 par, svartgrå, utåt starkt avtagande till både längd 
och bredd. Bröst, sidor, mage och undre stjerttäckare hvita, omkring anus 
och slaksida hvitgrå. Vingar svarta, delvis hvita, spetsiga, undertill grå; 
handpennor: 2 längst; de mellersta armpennorna hvita; armtäckare: de mel- 
lersta av första raden hvita; undre täckare: de smärre svartbruna. Fötter 
brungula; skenben grått; simhud brun, 1:a tåns flik når klons spets och 
sammanhänger med 2:a tåns inre sidoflik; klor svartbruna, 3 något utbredd. 

9. Hane, börjande sommardrägt, 2 juni, Mörkö. 

Ansigtsrand bågböjd, ögonvråns fläck oval, hvit; hals nedtill och brö- 
stets sidor grå och hvita. 

6. Hane, gammal, juni, Hudiksvalls skärgård. 

Näbb svart, nagel svagt begränsad, smal; näbbås vid roten platt, slut- 
tande, vid näsåsen smal, jemnt bågformigt nedtryckt. Käkkant rät, lamel- 


FULIGULA CLANGULA. 


lerna nå obetydligt nedom överkäkens kant, hvilken går snedt uppåt till 
nageln. Pannvinkel något mindre än en rät. Näsborrar ovala, ligga något 
närmare nässpetsen än ansigtsranden. Ögon med nacke och översta delen 
av halsen svart med violett och grön skiftning efter olika ljusbrytning; 
ögonvrå och främre delen av kindtrakten, vid och över munvinkeln, med 
en hvit, oregelbunden, tresidig fläck, som på ena sidan dock synes vara 
regelbunden; ansigtsrand rät, bildar nedtill en trubbig vinkel; haka svart. 
Hals överst med samma färg som huvud och haka, för övrigt likasom krävan 
hvit. Rygg och kors svarta; skulderfjädrar: de inre och längsta svarta, de 
yttre hvita, de flesta av dessa med utbräm eller brämtrakter svarta, hvar- 
igenom bildas ett långt hvitt band å övre delen av vingen; övre stjert- 
täckare gråsvarta. Stjert tillspetsad, utbredd, avrundad; stjertpennor 7 par, 
gråsvarta, spetskanter grå, spolar svarta, undertill mörkt gråbruna. Bröst 
hvitt; sidor hvita, de översta fjädrarna med infanet mest svart; mage hvit, 
åt sidorna gråsvart med hvita, nästan täckande fjäderspetsar, ett gråsvart 
tvärbälte vid anus; undre stjerttäckare hvita, de större med gråsvarta spol- 
trakter; slaksida svart med hvita spetskanter. Vingar spetsiga, svarta med 
en stor hvit fläck; tumvinge med 3 fjädrar, svarta; handpennor: 2 i ut- och 
infan svagt utskuren, >1>3, svarta, utåt med svag dragning åt grått, spets- 
kanter brungrå, svagast å de inre; armpennor: 1—4 svarta, 2—4 med hvit 
spetsfläck i infan, 5 hvit, mot roten och spole utom vid spetsen gråsvarta, 
6-—10 hvita, 11 hvit, i infan svart, spetsen och spetstrakten med en stor hvit 
fläck; armbågspennor 4, spetsiga, svarta, 1—3 > armpennorna; överarmpen- 
nor svarta; handtäckare, även de små, svarta; armtäckare hvita, de yttersta 
och innersta vid roten svarta, de mellersta hvita; kanttäckare svarta; undre 
hand- och armtäckare svartgrå; de mellersta och undre kanttäckarna svarta; 
undre överarmtäckare långa, svarta, vadtäckare hvita, ut- eller infan eller 
utbrämstrakter svarta; skenben fjäderklädt till hälleden. Fötter torra, bruna. 
Tars framtill ringlad, sidor och tarssula nättecknade; tår 4>3>2>1, simhud 
svart (torr), mellan 3 och 4 vinkligt utskuren; klor 3>2>4>1, krökta, 
svarta, 3 något vidgad. 

1. Hane, sommardrägt, juni, Hudiksvalls skärgård. 

Näbb svart. Huvud och övre delen av halsen mörkbruna med in- 
blandade talrika svarta fjädrar; ögonvråns hvita fläck stor, oval, men bakre 
övre delen med övervägande mörkbruna fjädrar. Kräva hvit, åt sidorna 
med grå fläckar; halsband bredt, hvitt; nedom detta är halsen hvit med 
inblandade grå fjädrar. Rygg svart med askgrå bräm; skulderfjädrar korta, 
svarta och hvita, med svarta utbräm och brämtrakter, har några fina, svart- 
grå spetsar. Vingar med stor hvit fläck, bildad av armpennor och de stora 
armtäckarna, men ofullständigt delad av de inre av de senares svarta spetsar, 


KNIPA. 


FULIGULA CLANGULA. 


ST AT SERA SEE STA bab ORAL ÖR Ce St SA DRA NS RR ESA SE MARS ME SFD NAN, 450 470 På 497 390 l | Så be 448 
FIFA VIKER SSR KRKA EN Coe SAM RNA de mg je LONA AIN ho ig RS AR AT oc a AN NE LA NR mn — 90 | re 76 44 67 c. 73 92 
KN SR IIS TNE Er 0 Lb BRANN AT Hr ikea va br bd a dö orm kon DIS ab sk a oa LA BA RA AR — 33 44,5 | 33 29 13 23 25,5 36 
» » TE a sor a ade I ELLA AD AA NN Ke sås ER ENORMA SMR EL RAR — 48 49 | dal 40 17,5 30 36 49,5 
» BG IEEE: SDRESEIN AL NAS HOPPAR. sögs sr FINA s Are Lr ESA Aag DIES EN — — 17,5 NG 16 3 12,5 13 17,5 
FN TRSTEG TR TORRE EIN BIKE BIR IN oa Lean UN id RR rdr a Rn Ag os NN MEN AN SN = — 19 — 18,5 VR IN Sa 22,5 
» ESRI A ONE EL VE SLDEGRN JÄST BRT IREN Lled Gr ar ral ie lasa DO AA RANE ER Ad — — 25 rg 20 8 15 15 27 
» ID ST RR STEEL SLA VIRA GE be re bn SRA La an Säg ara AS SA a Rn Rh NR — 11 11,5 6 10 10 13,5 
FT TT TT FER [ÖAR BAGAR bb KA CF ARG RA FR SNR EA AN — | — 21 — 17 8 12,5 13 21 
Ia NGrN bred VIL DÄSDOrPATNA. oi sorl ser sen isar svs ge a LA TIS = | — 18 ed 13,5 (fd 12 13 17 
ST RR rr AT tr a RA ANSE DDT NR 00 SEAN Ra SRA ET AGA EE RR RR ANAR | PER | — 6 or öd 4 d d T 
» [FREE A RROG RAA at FR py tt es pra BD ln 6 LR a BN I aka T ES MA EA SN da 0 — 9,5 ÅT 3,5 5 1,3 8 10 
[RR de rf Ras RR AS a Tä ba on åå sadla, EA Ua äl Sal JA Ar tärde RA — | — 5öX1,6 5X1,6 Sr 4,5 X1 T NA 6,6X2 
NERE ISS FIER FORGE or opens SN nde Ls aa der a EN NE KID Re — | 202 209 20: 196 177 — = 167 205 
RR BR Er rn rn a RA a me Tal a ar od aa 750 891 — 684 653 ns ed 747 
ISÄR AN RT LR Ån LEA EA gj LG le DER LI Fn RR ANNA ARE I SR — | 83 OTTO 70 Kö RR 78 32 
Stjert, längd ....... HR PA NN FU RS jr RRD 0 BA a pa a Vd Ad NR RS RANA MO ARG All — | 99 97 | ST 32 29 38 67 35 
FRISTAD ERS DRG VINGSPELSGPEA. ov tili sve setonlertas örat 45 — TS | er 40 ST OR DM 49 
TR TR TE ho NÅ NEN CU AL FG Le AL AN LEA IE RN RRD GAR, 50 | 41 39 35 33 20 31,5 33 37 
AA AR rn a så RAÄ RAG FARA SEA AN oe ARA en SRA LG: TA NAS (ORG — | 70 66 60 58 27 45 56 65 | 
RER TA re Fa no a ma a a rr a Lie ML da GI 20 — | — RNE 15 AT Tr 19 
ER AE TÄT Hr Brr RA 7 (Ekner d NAR MA I VAG sc RA ska) blog te AT RA ONA I UD | 9,5 | — | — | — RER 7.5] — Aiken | NEN | FR 


de mellersta armtäckarna svarta och svartgrå; kanttäckare gråsvarta med grått 
bräm; undre hand- och armtäckare svartgrå, de övriga mörkbruna, till en 
del med hvita spetsar, hvarigenom en stor hvit och grå fläck bildas. 

3. Hane, I november, Mörkö. 

Ansigtsrand bågböjd; ögonvråns fläck oval, rent hvit. 

[?9. Hane, 27 november, Mörkö. 

Ansigtsrand nästan rät, ögonvråns fläck oregelbundet tresidig, hvit med 
få svarta fläckar; hals nedtill hvit med grå fläckar. Se p. 1517.] 

10. Hona, 1 maj 1875, Stockholms skärgård. 

Huvud svartbrunt. Hals upptill svartbrun, derunder halsband hvitt, un- 
der detta ett grått. 

11. Hona, 30 maj 1875, Stockholms skärgård. 

Huvud svartbrunt. Hals överst svartbrun; halsband hvitt, nedom detta 
ett bredt grått band med hvita fjäderspetsar. Rygg och skulderfjädrar svarta 
med grå spetsar, kors svart. Stjert svartgrå; stjertpennor 8 par. Bröst 
hvitt; sidor askgrå med hvita fjäderspetsar; mage hvit. Handpennor svarta, 
1=2; armpennor: de mellersta hvita; armtäckare: de mellersta av de största 
med bredt hvitt band framom spetsen, de smärre hvita, de övriga askgrå. 
Fötter = hanens. 

12. Hona, 9 december 1875, Ystad. 

Liknar n:r 16, men är betydligt mindre. Näbb svartbrunt, nagel brun- 


svart. Iris ”brun'. Huvud svartbrunt; ögontrakt utan hvit fläck; ögonvrå 


svartbrun utan hvita fjädrar. Framhals ovan hvit, nedtill grå med hvitt 
bräm. Rygg svart med bredt grått bräm; skulderfjädrar svarta, de yttre 
svartgrå med grått bräm. Spegel hvit med svarta fläckar; de hvita armtäc- 
karna med svarta spetsfläckar, den grå fläcken på vingen mycket mindre än 
hos n:r 16. Fötter bruna, simhud brunsvart, å 1:a tån likaså, endast upp- 
och framtill brun. 

13. Dundrägt, Luleå, J. WAHLBERG. 

Näbb i torrt tillstånd brunsvart, nagel gul. Huvud ovan till munvin- 
keln och örontrakten svartbrunt, nedtill hvitt; haka hvit. Hals överst hvit, 
nedtill likasom krävan svartgrå. Rygg svartbrun med ett par hvita fläckar, 
kors likaså. Stjert svartgrå. Bröst, mage och undre stjertdun hvita. Armens 
fram- och bakkanter hvita. 

14. Unge, 7 juni, Lycksele, Rektor HuLTIN. 

Utväxande fjädrar å skuldror och sidor svartgrå med hvitgrått bräm, 
å bröst hvita; stjertpennor brunsvarta. 

15. Hane, årsunge, 6 augusti, Särna i Dalarne. 

Hela fjäderklädnaden utvuxen. Huvud och hals svartbruna; ögonvrå 
utan hvit fläck; kräva svartgrå; rygg och skulderfjädrar svarta med bredt 
grått bräm, bröst och mage hvita; de mellersta armtäckarna gråsvarta med 
hvita spetsar. 

16. Hane, yngre, 9 december, Ystad. 

Näbb svart, mellan näsborrarna liksom näsrygg och nagel svartbruna. 


SYS SAR DES SVS RANE NA AE SR PA Gr IR HSA SAG I RA Se SE TA 
| Lo ; M jr NM | Ja” JF SIR SN SST I f 
| SUN ed | Är 6 Era fr - - Eka Ng AR, ”ikg nl Air I VR kg! H NG eV NERI SR Fugs er CM 
1508 KNIPA. FULIGULA CLANGULA. 
MI| ola > | NG d e | i g | h | i k 
SETT ETTA ARE RAIL FAL ES BASEN IDE a Ir RAN Are No AN ARGA JA re 03 RA) AT ERT 63,5 63 62,6 61,9 60,9 60,3 59,4 59 57,9 57,5 
(511 HRT Ra MLA NOV Le AR Re Ala ND on gle fr BI SA SE Ar ss la bu bt SÄS AN öl SA AN ER 43,1 | 492,7 42 43,1 41,4 42,2 43,4 42,9 41,1 43 
FIDE pe sager EIN IGN rr, UA jeR ARS SUR VI Gap n RA Lå LR (IS AN KAU NG BRL Ma NS 20,4 20,8 20,6 18,8 19,5 181 16 16,1 16,8 14,5 
| re MN ga AASE BD: SR AR ART die BR RK EL Hort SARA SR REET SA VAR APL UT EL OR AR GR SK 1,47 1,48 1,49 1,44 1,47 1,43 | 1,37 1,38 SU SR fb | 1,34 
| AE MN Lä Rae SE FN ERNER ME SNR ANAR BEER OT DR! ILSA pil ID RAN ANG eea 2737 2690 | 2729 2668 2521 2545 2478 2531 2380 2473 
| ISANDE RSNTOEEEAOENISGONENITENNAEOrS SENS WreRRNr NER VGA ARENA ara tara Aa TE Nr VG LE rr (TA TNA Tr 
NM 2 3 4a | b c d | e | f g h 
I 
FE SE KEN SR er EKRAR Arb IL LIGA BTR DS bla bet ln hå är grå Ris HÅRIG SRA MIA NHR a INR Ar bl lv lb AF a AR Mir gin rp NA I ARR RR aa 60,5 58,4 60,8 59,9 | 59,6 58,6 | 58 58 56,9 56,3 
| RR ET 5 See RNA der SÄ LR AO Ät BASAL ARGA LA ds RONNE fp GARNA EO RBS AE 44 4 43,2 424 AJS 49.4 40,4 42.8 42 40,9 4000 
SA Sr DN AV a LR IG Vr RSA LG EAP AE LA GRANEN NEN Ng RA 0; SPAR LD 16,1 15,2 18,4 18,1 17,2 18,2 15,2 16 16 14,3 
DNE IT ORLILGR FACES "Vi bELER ED Cl oa hö gldig bar värnar des AAA Brr SAN Nere (re SERA EAS EL SRRAR. SA Had 1,36 | 1,35 LäS 1,43 1,4 1,45 1,36 1,38 1,39 | 1,34 
FRAM I £ ora MDS AT JALENG NI Bä RÅNE UT AEA SNS BV i ed fd SU LDL ANAR Sp ERA fb AAA 2686 2523 2578 2504 2527 9367 | 2482 2436 | 2327 2365 


Överkäken något bågböjd, vid näbbnageln uppdragen, denna med tillbakadra- 
gen kant. Pannvinkel spetsig. Iris bred, brungul. Huvud och översta delen 
av halsen svartbruna, upptill med förlängda fjädrar, för övrigt med utvuxna, 
inblandade svarta fjädrar; ögonvråns fläck svartbrun med sparsamt inblandade 
hvita fjädrar (hvilkas antal ökas med åldern; hos en ung, skjuten d. 8 maj, 
Mörkö, rent hvita). Framhals uppåt hvit, nedtill med blandade hvita och 
grå fjädrar med hvitt bräm; kräva hvit; halsrygg gråbrun med hvita och 
grå, svartspetsade samt hvita, svartfläckiga fjädrar. Rygg svart med svart- 
grått bräm; skulderfjädrar svarta, de yttre svartgrå med hvitt bräm; kors svart, 
övre stjerttäckare svartgrå. Stjertpennor 9 par, gråsvarta, spetskanter brungrå, 
spolar svarta. Bröst hvitt; sidor gråsvarta med grått bräm; mage hvit, baktill 
och åt sidorna grå, spolar svartgrå; undre stjerttäckare hvita, de längsta med 
grå spolstreck, de yttre grå med hvita spetsar; slaksida grå. Tumvinge med 4 
fjädrar svarta; handpennor: 1 liten, smal, grå; stora 10, svarta, de yttersta 
spetsiga; armpennor 11: 1—4 utfan svart, infan svartgrått och hos 2—4 med 
hvit spetsfläck, 5—10 hvita, 11 gråsvart, utfan till största delen hvitt; arm- 
bågspennor 5, svarta, 1—3 > armpennorna; överarmpennor svarta; hand- 
täckare svarta; armtäckare: de yttre och innersta svarta, mellan dessa hvita 
svartspetsade, de mellersta svarta med grå spetsar, midt på vingen grå med 
svarta spolfläckar eller spoltrakter; kanttäckare gråsvarta; undre handtäckare 
grå; undre armtäckare grå, mot spetsarna ljusare, de mellersta 1:a raden grå, 
alla övriga brunsvarta. Fötter brungula; vadtäckare svarta, hvitfläckiga; 
skenben fjäderklädt till hälleden. Tars hoptryckt, sköldar små; tår 4>3>2>1, 
simhud gråsvart, den yttre svagt inskuren, 1 framtill gul, i kanten och bak- 
till svartbrun; klor: 3 bred >4>2>1, gråsvarta. 


Åygg.  Elliptiska, 
eller gröna. 


sällan utdragna, släta, glänsande, gröngrå 


1. Juni 1866, Muonioniska, KNOBLOCK, som även insamlat efterföl- 


jande 2—4 på samma trakt. 


2 LA JUR LOGO NN ERONT. 
3. Samma dag. Grönt. 
4, 8 juni 1867; g smutsgrönt. 


Knipan häckar i nordliga trakter av gamla och nya verlden, 
flyttar söderut, och en del kommer ända till N. Afrika. 

Det säges, att hon blivit sedd på Färöarna d. 7 1852 av H. C. 
MöLrLrLer; är der sällsynt. 

Kommer till det inre av Varangerfjorden, 69—70" n. br., i 
slutet av maj. I midten av juli sågos flockar om 40 st., alla 
hanar i vinterdrägt. Uppehåller sig här till midten av sept. 
Lägger ägg omkring midten av juni, ScHRADER, 1853. Erhållen 
här d. & 1849, ScHrzezr, 1866. Enl. SommeErFert, 1861, var hon 
här sällsynt, men allmän vid Tanaelven. Är allmän långsåt de 
stora elvarna, såsom Pasvigelven i S. Varanger, enl. meddel. av 
Norpvi. I Vestfinmarken i mängd; i inre trakter av landet och 
1 fjellvattnen allmän. Den 7 1872 på en mindre sjö vid Hindsä- 
trarna träffades hela flockar ute på klart vatten, BartH, 1873. 
Den & 1884 vid Pulmakelven, CHAPMAN, 1885. I Kristianiafjorden 


om våren talrik, om hösten sällsynt. Om vintern ofta på öppna 


RF 6 | ) 


14 
i 


ESS é é ']n 


i 
Å hk 4 N 4. [ . i I ta 
MN | , NL jla Pe Ku I : e I NN SL JENA EN 4 a SJ A | : 
; a gl FN ee TRA sa SEI DAN OT re I MORIAN ERT ARNES HD TSE RN RR 20 RN BRIT a NER CE orka Kl KÖRER SRA 
| i p d N ÖNS q s JA få NV ag Fi I y 4 | (Sp Si ARA Ks VILI IRK ” | I ARR sa ES + ju MKT LIMA VDA ja | Ad FAR HUS bal Va SN CM ”k.! NE N 
Nag 4 Å NET é s i MN STRELET SA NT IF (i VY Fire AR FN i CV Lay - ” SV 7 MISTA N WS HI N VT ET [ ran t 4 > fr A re ; arp 

bas Nr we TVN 4 I rd 3 JEMEN EN a LIV | r ; LÄRS flat TT SC DÅ ar Rn 4 SVE Ts | KRA ” 
de Vv kl SR OM | PG Ne 
änn EL löd 


SA 
SR VE + 4 fu 

4 bv ; ; ID ag 1 ,å fn 
NG MA d ARR dh ; Fa Ar TEE Utg Vv. | JA NM TE TLIRE AL FÅ 

FIRA REER. ARNES FELET cn SN SEI Mn å FNB AN a RE ON 
LG SM Avser j ög bh TE NE » a WEMYMRS by v B, SÖS X AR RA bä 

Å É FJ 47 tå a Fara Aa » | a På 

NE RN 2 j | 


; pr fd SG NI 
PA JR | 


= - SAS FU SLR re ER ER / Rad | late TR fd DR SS Så - i Es - ÄRR sd 

LYS V IRA NN rr Ca a (Fra älg TT SER MN | | SIR AN RAIN KAR ANA da fr 

5 | ställen T Hödenn, Rn 1888. fisar ej Ae oder vid is Mörkö vid islossningen; "stannar till nära äolenden återkommer 5 EE 
lossningen, drager bort omkring midten av maj; UR sept. —nov. med frostnätterna om hösten; ÄR den talrikaste i slägtet; gammal MN 
j ofta Åt stora flockar; om vintern talrik vid iskanten. På Hval- hane kallas Kn ipskalle, hona Gråknipa, ända till 3: ;dje rugg- köl 
; öarna allmän under flyttning. Är mindre talrik vid ju kusten, = ningen. Häckar sällan i Stockholms skärgård. Kommer OMm--01 
| INGOLLETT, 1864-77, kring midten av april, bortflyttar i första dagarna av maj. Kom FÖ 
i > Hvarje sommar finnes Hona EE av Muonioniska, under = till Mörkö d. 7 1832 i oräkneligt antal, Exström, 1828—33. I FN 
d somliga åar I större antal; lägger 8 å 9 ägg 1 första eller andra Norrström stundom om vintern. I Almarestäket på våren under 1 
veckan av juni i holkar, som äro upphängda i träd vid elven och flyttning, TENGMALM, 1783. | Åt | NN 
sjöstränderna, enl. en uppsats av KnoBrocK. Vid Karesuando, I V. delen av Södertörn talrik om våren, då jagten kunde å fn 

68 25 n. br., sällsynt, W. v. Wrienr, 1832. Häckar i Lappland, den drivas med framgång, S. A. P., 1869. I Nyköpingstrakten fö 

har bo i hålor, men i skogstrakter i ihåliga träd; första ungen allmän, skjutes för vettar, G. Lunpquisrt, 1864. Bland de inre Dh 

träffades d. & vid Lule elv. Häckar även i konstgjorda bon, Kr ö- holmarna i Södermanlands skärgård sågos sommarn 1863 ettåriga, säl 

PER, 1857. Häckar i Kvickjock i barrträdsregionen; modern ej fortplantningsbara, foglar, som uppehöllo sig här någon tid, 

sades bära ungarna från boet till vatten inklämda mellan huvud sedan de gamla dragit vidare, I 1872. lIakttagen vid dh 

och hals, LövEnHJELM, 1843—45. På Vindalselven d. Y 1832 = Finspong 1848 d. Y, 1849 d. Y, LunpBorg, 1851. I Bråviken Å 

vid Lycksele allmän, häckar vid Ume elv i holkar, likaså i under flyttning talrik, RR Sr vettar, LUNDBORG, 1864. En Nk 

Åskilje, ZerttErRSTEDT, 1833. I Ume och Pite lappmarker, Jock- hane, nära nog i sommardrägt, är skjuten under3andungsjagt vid (G 

mock och Kvickjock allmän upp till fjellen. Dununge ur bo er- Leonardsberg. MHSannolikt hade den blivit sårad på våren och 

hållen d. 7 1864 i Lappland, Scerrzerr Häckar i Jemtland i kunde ej flyga längre. Är i Norrköpingstrakten den allmännaste 4 

Oviken och Hallen. Två kullar sedda vid Semlaån i Mörsil, Dykanden, utom i den yttre skärgården, der F. glacialis är ännu CAN 

Orsson, 1876—82. Mycket talrik i Helsinglands vattendrag, Öpv- talrikare, enl. meddel. av LunpBore. Häckar i norra delen av SN 

MANN. Vid Ytter-Hogdal 1 början av maj träffad i öppen vak, Nerike, GrinL. Häckar sparsamt i Kil, under vintern fåtalig, 

MzvEs, 1858. Häckar i Vermland, WALLENGREN, 1854. Om som- LÖVENHJELM, 1864. I Örebro län under vår och höst ganska tal- Så 

maren allmän i N. Vermlands alpsjöar, några mil från gränsen rik, få under vintern; sågs i Knista i slutet av maj 1861, Sunp- 7 

till Dalarne, HAMMARGREN, 1856. STRÖM, 1869. I trakten av Örebro på flyttning temligen allmän, ; 

Häckar ej vid Horndal, Dalarne, men är allmän under vår HögeBERrG, 1863. a ; 

och höst, LunpBore, 1846. I Upsalatrakten vår och höst allmän, I trakten av Karlstad i stört antal på flyttning, ses före bort- | é 

MEscH, 1844. 'Talrik, men häckar sällan i Vermdö skärgård; är flyttningen parvis, ej här funnen häckande, CzEovErRstrRÖmM, 1851. Två a 

den första, som kommer, och den sista, som far; bortflyttar en- unga Knipor togos på rev med Aborrar till bete, HAMMARGREN, 1 

dast för isen, går här aldrig i sött vatten, ÖDMANN. Kommer till 1856. Häckar ej i Vestergötland, men sedd 1857—58 i trakten a 

Sun FANS a ISKeRela foglarna; forts.af Kinberg, 1881-6, 234 

) (0 År 

så TANDE 

RNE ra pt 

Ku IRAN TORN NK RUE SALE LL NS Ne ARM jeg ÖS MANDA ÄLL 


1510 SORAN KNIPA. 


av Mariestad; vid Vetterns strand sällsynt, GADAMER, 1858. I 
Elvsborgs län i Göta elv mellan Venern och Huvudnäsön vanligt- 
vis talrik, men år 1868 ovanligt fåtalig, GYLLENSPETZ, 1869. 

kallas 
I Bohusläns skärgård allmän, 
Frhöllg 0008 i 


I N. Bohuslän allmän under höst, vinter och vår; 
Klubband, CEbvErRstTRÖM, 1876. 
övervintrar, men häckar ej, WkricHt, MaALy. 
Rörö skärgård, MaALw. 

I öppna forsar i Halland under vintern, Ninsson. Häckar i 
Småland, ExstrRömx, 1832, m. fl. Häckar allmänt 1 Jönköpings län 
i Östra härad, LAGERGREN, 1870. I Spexsjön, 1014 fot över havet, 
stundom under flyttning, A. CArRLsSon, 1882. I Östbo härad, Jön- 
Mellan Vestervik och 


I Ö. Småland om våren talrik; 


köpings län, ej sällsynt, RyvHorwm, 1878. 
Kalmar under hela vintern 1832. 
häckar här och der i ihåliga träd, Tisenius, 1868. 

På Öland under vintern allmän, WESTERLUND, 1855. På Got- 
land om vintern, WALLENGREN, 1853. Häckar ej; mycket allmän- 
nare om vintern; kallas Hvitpenning, honan Blike, Kormo- 
DIN, 1871, och enl. meddel. av STENSTRÖM. 

Träffad i Bleking under vintern, enl. meddel. av C. G. Riir. 
WALLENGREN Säger 1849, att han aldrig hade sett henne i NÖ. Skåne 
OG sommaren, men väl funnit en allmän under SN och 
I trakten av V. Vram på RR temligen allnäk SST 
1845. GADAMER säger 1852, att hon väl är talrik under vintern i 
Är vid 
Ringsjön allmän under flyttning i maj och okt., enl. meddel. av 
C. Mörner.  Erhölls vid Lomma d. KH 1852, ÅSTRÖM, 1859; 
var förr talrik under vintern i ån, O., 1875. Vid Malmö 
1870, d. 7 1871; vid Skabersjö d. ? 1869; vid Ystad d. 3 1870, 
Häckade omkring 1840 vid CR 


Skåne, men att han aldrig sett henne under sommaren. 


enl. meddel. av EURENIUS. 


FULIGULA CLANGULA. 


borg, enl. en samtidig uppgift, hvilken dock erfordrar bekräftelse. 
Förekommer hvarje vinter i tallösa skaror långs Skånes östra 
kust, enl. meddel. av N. BruzELIUS. 

I Danmark om vintern vid kusterna talrik; många bortflytta 
och återkomma under mars och april, KJERBÖLLING. 

Å Hertigdömenas kuster och vattendrag på flyttning talrik; 
i Ö. Holstein häcka få par, enl. 
Boiz och RouxwzEbder, 1875. I Slesvig och Holstein 1876 i okt., 
nov. och mars talrik, i nov. och febr. sällsynt. I Flensburg 1877 
regelbunden om vintern. I Flensburgs hamn 1880 d. i—7 talrik; 
torgfördes talrikt under jan. 1881, Jahresb. 

Häckar allmänt i nästan hela Finland. Omnämnes av LAGus 


under vintern sparsammare; 


1772 från Kemi lappmark. Vistas här nästan hela vintern jemte 
andra arter; lägger ägg i små burar, trädlårar och uti ihåliga 
stockar, då man dagligen kan erhålla ägg, GApp, 1769. I Ålands 
skärgård under vår och höst i mängd, skjutes i icke ringa antal, 
UR EN kf 
Finland, kom under några år till ER —3, till sydligare 
trakter d. 7-3; kom 1824 till Åbo d. 2; till Haminanlax 1826 
d. 7, M. v. Wricert, 1826. 


skogsregionen, PALMÉN, SAHLBERG, 1868. I allmänhet i slutet av 


MoBErG har några uppgifter om dess ankomst till 
6 


I Torneå lappmark 1867 allmän inom 
okt. eller första hälvten av nov., ParmÉn. I trakten av Helsing- 
fors näst Alfogeln den talrikaste sträckfogeln; 
M. v. WricHrt, 1847. 

I N. och NÖ. Ryssland talrik. I Ural endast häckande i 
Perm; i steppsjöar endast under flyttning, SABANAEFF, DRESSER. 
Vid Vuitegra och Arkangel allmän, 


häckar i trakten, 


hade små ungar 1848 d. K 
Dununge ur bo erhållen vid Arkangel, ScHLz- 
GEL. Allmän i trakten om sommaren, SEzEBormM, 1882. 
på de yttre öarna, ALSTON, BROWN, 1882. 


LILLJEBORG, 18530. 
En sågs 
I S:t Petersburgs gu- 


KNIPA. FULIGULA CLANGULA. 1511 


vernement talrik, Brandt, 1880; vid kusterna under vår och höst 
vanlig, i det inre av landet sällsynt, E. BöcHner, 1885. Besöker 
Östersjöprovinserna; träffad vid Pörafer 1852, v.MiDDENDORFF, SELD- 
LITZ, 1860. Kommer regelbundet i andra hälvten av mars och i 
okt. I Matzal-viken våren 1870 flere flockar av hanar; honorna 
förmodas ruva der, Russow, 1880. 

I Centralryssland sällsynt, men häckar temligen talrikt i 
Jaroslav och Kostroma, Drrsszr. I Uman på flyttning d. 7—14 
18687: 51868, rt NT 1869, Corner, 1871. 


På flyttning 
genom Charkow i nov., CzErnar, 1852—55. Vid Zylma och Haba- 
riki; ett bo med 14 ägg fans 25 fot högt i ett utgånget lärkträd, 
NSEEBOHM, BROWN, 1876. Erhållen på Wischera, 62” n. BENEN AS 
Juni, BrAnpt, 1875. Häckar, men icke talrikt, i Ufim, Ö. Ryss- 
land. Bo funnet i en hög poppel å dess halva höjd; i samma 
träd, men högre upp, häckade Havsörnen, PrEsKz, 1878. I Astra- 
kan ej allmän, men häckar, HEnKz, SEEBoHM, 1882. I Kaukasus, 
BoGDANOW, SCHALOW, 1880. Mycket allmän i Tereks och Ku- 
bans dalar; under vintern på S. kusten av Kaspiska havet, SEF- 
BOHM, 1883. 

Ej sällsynt vid Koo-ray-i-ka. Bo med 13 ägg erhölls d. 4, 
SEEBOHM, 1879. 
häckade, THÉErL, MEvzs, 1879. I Tjumen vid islossningen, LEPr- 


Iakttagen i dessa trakter 1876 i juni och juli; 


oHiIN. I Irkutsk torgförd d. & och om vintern. Ej fullvuxna un- 


gar på Dwatschandasjön d.3; i Baikal vid Angoras utlopp om vin- 


tern, RADpDE. OÖvervintrar i sådana Urals och Sibiriens vatten- 


drag, som icke tillfrysa, PaArrzas. Om vintern och på flyttning i 
Turkestan, SEvERzZOW, 1876; sällsynt om vintern. I N. Asien all- 
män, BLANFORD, DRESSER; 1 Amginsk d. 7, v. MIiDDENDORFF. 
Under genomtåg mycket vanlig, kommer i medlet av april, några 


stanna till slutet av nov., TACZANOWSKI, 1873. På övre Kashgar- 


Darja i början av dec., MEnzBiEr, 1885. I 8S. Sibirien i stort 
antal, häckar, Ravpr. På vestra sidan om Stanowojbergen all- 
män; 5. kusterna vid Okotska havet i sept., Vv. MiDDENDORFF. 
Erhållen d. 3 1880 i Suifun, Borav, 1881. På Kamtschatka, 
RADDE. 

I N. Tyskland vanlig vid kusten och talrik i öppna inre 
vattendrag, häckade i Mark Brandenburg, bo funnet 20 fot högt 
i en ihålig lind; häckade i Hinterpommern, WizEsz, BORGGREVE, 
1869. 
aug.—mars, BöcK, 1850—2351. 


Vanlig under vintern; vid Danzig talrika erhållna under 
I Schwerin, v. PREEN, 1858; om 
vintern på öppet vatten i Schwerinsjön i tallösa skaror, WUSTNEY, 
1877; även vintern 1876. Vid lindrig vinter till jan., då sjön 
tillfrös, återkom i mars, då isen gick upp. I Neuvorpommern 
1877 regelbunden om vintern. År 1878 ävenså och i mängd, 
Jahresb. Kommer till Pommern i slutet av okt., träffas då även 
på inre vattendrag vid Pommerns och Rigens kuster; antalet till- 
tager 1 nov. och dec., stannar tills isen täcker vattendragen; upp- 
söker öppna ställen, men när även sådana tillfrysa, drager hon 
långs kusterna åt V., till floder och varmare vatten i mel- 
lersta Tyskland; börjar återvända i febr. och stannar till slutet 
av april, då hon flyttar nordligare, HORNSCHUCH, SOHILLING, 1822. 

Häckar stundom i Mecklenburg, Brandenburg, Schlesien, Sach- 
sen, Hisleben, enl. NAUMANN I Pommern träffad häckande uti 
Spilkråkans bo i gamla barrträd; något ruvade ägg erhöllos d. 
5, WiEsE, 1855. Den 3 talrik till slutet av mars; 1861 d. '? vid 
S. vind och —3 till 5'; häckar å flere ställen i Pommern, såsom 
vid Tempenburg i ihåliga träd; i Schlosskämpen 1862 d. 3 vid 
NV. vind och — 2 till + 2,5; även iakttagen d. 3; häckade 1863 
vid Köslin, men avtager; d. 7 1865 vid 8. vind och — 12 till 
+1 syntes flere, Hintz, 1857—66. Vid Boitzenburg talrik om 


sommaren, WIESE, 1867. Vid Gramzow 1878  erelundeR CR 
flyttning, Jahresb. I Ö. och V. Preussen talrik, RATHEE, 1846. 


Vår och höst vanlig; stannar under milda vintrar, VANGEROW, 


1885. I Mark under flyttning om hösten, men isynnerhet i mars 
och apr. i oerhörda skaror; vid Joachimsthal; bo funnet 20 fot 
högt i en hög lind, ScHALow, 1876. På Tegelersjön mindre floc- 
kar i Mark, CARL BoLLuE. 
Saabor, ToBisAs, 1879. 
början av apr. talrik, G. HaArRrtLAUB, 1866. 
Frankfurt a. d. O., ScHALoWw, 1881. 
gelbunden Re flyttning i små flockar bd parvis, iakttagen 1858 
(ELO RESOD 3,7 kO00 8, IO0L ert L802 I ht BLASIVS, 1862: I 
Stiege på flyttning 1876; 1878 sea Vid Cronenberg 1877 
regelbunden om vintern. Vid Witzenhausen 1878 stundom om 
vintern. Vid Altenkirechen 1879 oregelbunden på flyttning. Vid 
Grossenhain 1878 regelbunden om vintern; 3 st. iakttagna d. & 
Jahresb. I Miinsterlandet, Arrtux, 1863, under kalla vintrar 
talrik, BoOLSMANN, 1852. På Rhen vid Köln, Rutr, 1852. I Nas- 


Om vintern ej sällsynt i trakten av 
Vid Glogau från slutet av mars 1865 till 
Häckade 1873 vid 
I trakten av Braunschweig re- 


sau på Rhen och Main ej sällsynt, träffas även på Westerwald, 
RömERr, 1863. I Arnsberg ej sällsynt på flyttning, SUFFRIAN, 1846. 


Kommer till Schlesien hvarje år under höst och vinter, ofta i stort 
antal, och stannar i öppna vattendrag hela vintrar, ofta till långt 
in i apr., GrLocERr, 1833. I Trachenberg 1878 vår och höst ofta 
talrik. På Prosna under flyttning, A. v. HomeErEer, 1856. Den 
3 en flock om 15 st. på Main under flere dagar, OC. JicEr, 1859. 
I Neuwied om vintern, de unga ej sällsynta, på Rhen mest ho- 
nor och unga, gammal hane erhållen i mars, Bratrts, 1855. I 
Kurhessen på flyttning, ScHwaaB, 1851. I Niederhessen om vin- 
tern ej sällsynt, SEZzEKORN, 1854. Flyttar över trakten av Halle 


a. NS. under många år, E. Rrr, 1874. Förekommer vid Renten- 


KNIPA, j . PULIGULA -CLANGULA. Ne Sm EK SRS ör ' NG ANOR ; SES ÖRA EI Ra 


dorf,  ROrer 1833. H Sehlotheimn. N. Tönne a ANAR 
18500 0 Thiringen på flyttning, HELLMANN, 1853. 1 Wetterau 
mycket vanlig under höst och vinter, även under värflyttningen 
talrik, CO. Jicer, 1858. SR 
Förekommer i Wirtemberg, CALWER, 1853. Erhållen på Do- 
nau d. 3 1848, v. Hevernin, 1850. Erhållen d. 1? i S. Wirtem- 
berg, K.-WARTHAUSEN, 1858. I Schwaben och Neuburg om vin- 
tern ej sällsynt, 1855 talrik isynnerhet på Donau och Wornitz, 
1 Mindelthal och vid Memmingen sällsynt, Lev, 1855, även 1 Ka- 
melthal sällsynt, LANnDBEcK, 1855. I Mittelfranken från nov.—mars 
ej sällan på flyttning; stannar mången gång till de första da- 
garna av apr; flere gånger iakttagen i nov. och mars, JÄCKEL, 
1864. I Schwaben och Neuburg talrikare, LEv, 1855. Drar i 
Aischtrakten i flockar till 20 st. från midten av Ng till början 
3 1855 vid Neu: 
haus; kom d. Ht, en del stannar över vintern, Vatten börjar 
vid Aussläre d. 5, vid Neuhaus d. &, d. i endast få bland tu- 
sende andra Änder. Om vintern 1854—55 talrik; 
reste d. i; med utsträckta halsar simma hanarna omkring ho- 


av apr. och i nov. ej sällan; 15 st. iakttogos d. 


kom d. 


norna, hvilka, likasom de klapprande Storkarna, lägga nacken på 
ryggen med näbbet uppåt Fa dm utstöta ett ganska starkt 
knorrande läte. ST JACKEL,. L800-—00. På 
På lägre Bodensjön under 


lakttagen d. 1 
Untersee och Rhen, ra Rota 
vintern ej sällsynt. Hennes föda här vattenväxter, skaldjur, in- 
sekter, fiskar, WALCHNER, 1835. I Gené&ve-dalen om hösten regel- 
bunden på flyttning, F.-BEAUMoNt, 1856. 

I Oberlausitz ofta talrik, har häckat, ToBiAs, 1853. I Böhmen 
under vintern i temligen stort antal, A. FritscH, 1872. Om hösten 
på Donau vid Wien, Kronpr. Ruvornr m. fl., 1879. Vid Mariahof 
d. ST 1871, HaAnNr, 1871—72; år 1881 'd. i0, Jahreshb. Vid Salz- 


Fa KG An 


$ J q > V | 
1 
ditt Åk mt å LEN d 
Ar SS a 
[MM AA M 

iv NÅ 14 IN AMT nn ' 

f k fu Friel / 
A 


” i + i il Ö 
4 NRA VR (Ae 
SR NNE Få 
2 SÅ Av MN 


burg. under idioter! vo KS fars 1875. 5 enda SR 


vintern ej Sf DANFORD, BROWN, 1875. På Donau vid Peter- 


wardein d. ? 1852, ÅA. FRITSCH, 1853. Den ir 1858, 


dec. till i Krain, rä arne 1860. 


1 slutet av 


i I SR i 4 | ' 
, a i VN Fa UN 
ler SN : Unv NS 
NR ; CA At FÖR Ch sva KE NS So Mi / K h få JA ; CA 
ÅN SAN VM Va ar +på ÄN på; ER up NR SS STA ; KV Va RN IK VN 
nå : Met ) FRRTEN UN ] 5 SE TEN OR ba ke FE LARS ola YAN SR Ra (0 SN . EKA Få SN då ; SET 5 GR Te ja TrS Mäyir sker LR FO AN + UND | £ UA AD 
A i Nr .N RE SA AM å fådeg STI Å d Al FR be MN M . ; UED d Få AN VUTRn Ca » Å TE IDE ; 2” | i : Ng Ad JEN & 4 LL 4 RA | AN p Få VR | IA Ua Ar Ka AVN 4 Vv I vart Å SÅ a ru ' É - Nä Or i Hy FÖRRNIDA0) st SAN så + AM. I + 
- ÄN AR 7 I kr d vv pi RE SV Nej AN Ft er nr, uy - Ne € i - | EL I yra NM 4 p v Gl Weg PS NN Kils mv ' 4 Å vå 1 N U , i . JEM '| örat | KO RN , "hl MH få We h 4 ” , ” dar an MJ 4” Hu 
d (i 4 g i - a t Få s | JAN | JU - | | 4 t j ; ESSIN i I Jå di vå NV be Å Cm Al j f . JT i Å LJ FIVE: Ål , 
HM RNA ar pls ARV FN NA AL NE å NYLG f AH PT RAR NU AN sånt g ITA 4 SRA (6 VISAR 4 (MTM ; dl fe j (ÖAR MIN ! rå NN RAT ME ER , i ' 
11 Ara a CP ÅN ; > f ERS (ES AY - D ANV j b ]J j de a » , JUR j IC Sd 1 y' f n | e 
| 0 a Ur GE TND i : CN | 
RS ONA VOR : | KNIPA.  FULIGULA CLANGULA, S RN (SRS KR ÄR 1813 
UK a! 2 » ' / Å | n | bu Cr KJ 


CHANT,  LBET. Rämen hvarje & år ill (SRS 1 ÖV. dec. och om 
våren på flyttning norrut; håller sig i bergsjöar, BAILLY. Under vin- 
tern ej sällsynt i Högmente. J. W. v. MÖLLER, 1856. 


Vid Santander iakttogs en d. +, Irzy, 1883. Säges vara 


d Kom till Oldenburg 1858 d. Är 1878 regelbunden på sällsynt i Portugal, A. C. SwitvH, 1868. I jan. torgförd i Malaga, ; v 
flyttning; vid Hamburg 1878 om vintern, Jahresb. SAUNDERS, 1871. I Spanien och Gibraltar sund sällsynt, pu Bo- 
" oI Holland under vintern. I Friesland höst och vår enkla par, CAGE, IRBY. | SN 
slå ned på inre vatten, ALBARDA, 1866. På Borkum över vin- Om vintern i ringa antal på Sardinien, SALVADORI, 1865; Ny: 
tern under nov.—mars, en och annan i okt. oftast efter storm; På Corsica sedd i dee. och febr. i små flockar om 4—38 st., ji 
ofta synas flockar om flere hundra, v. DrostzE, 1869. Vid Rot- WHITEHEZEAD, 1885; ej allmän, Brooxz, 1873. I Italien allmän om SN 
tum träffad midt i bränningarna vid revet, v. Drostz, 1869. På vintern, gamla hanar sällsynta, DressEr. Under vinter och vår, ik 
Hollands kust erhållen d. Y 1865, 7 1855, 3 1838, 3 1862, GlI6L1Ioni, 1865. Förekommer i Toscana, Savi. På Sicilien under ) 
"kögdr a 1838, 2 8650, vid. Kralingen. dl 1861 Leiden å ir vintern vanlig i trakten av Catania, Lentini och Syracusa, synes ; 
1860, Rotterdam d. 1860, SCHLEGEL, 1866. aldrig vid Messina, MALHERBE. På Malta träffad en gång, WRIGHT. I 
På Shetland häckande, SAxBy. På Irland regelbunden om oo I Istrien och Triest träffad enl. exemplar i museet i nämnde ; 

vintern på kusten och inre vattendrag; fo—maj, sällan till +, stad, men ej under år 1880, Jahresb. I Grekland mycket all- 

THOMPSON, 1851. I Storbritannien endast om vintern, oftast vid män om vintern, är föga skygg, v. p. MötLE; ej sällsynt på Corfu, 

havskusten. I Skotland allmän om vintern; träffad i början av Powys, 1860. På Joniska öarna ej sällsynt under nämnda årstid, 
maj, DRESSER m. Å. Sällsynt i Cumberland, J. STANLEY, 1830. Lord Litrorb, 1860. I trakten av Missolonghi mindre talrik i v 
I Sutherland har den en gång funnits häckande, A. G. MorE, 1865. febr., SiuPson, 1860. Övervintrar på Cykladerna, ERHARD, 1858. ; 
Englands sydkust; kommer till Humber i okt., flyttar i slutet av I Bulgarien iakttagen av E. v. HomErer, 1877. I Dobrudscha ) 
mars eller början av apr., COorporAvx, DRrResser, 1875. Knipa togs i en skog under jan. 1875 en utmattad hona, SINTENIS, 1877. d 
kostade 1875 i London 0,90—1,;40, LINDBLAD, 1876. Allmän i Turkiet, ELrwzes, BucKLoer, 1870. På Svarta havet un- ; 

I Belgien allmän under flyttningarna och vintern, DE SELYS, der vintern allmän, v. NORDMANN. 

1842, DuBois, 1855. I NV. Afrika mycket sällsynt; i Algeriet om vintern, LocHE. 

I Frankrike regelbunden på flyttning vår och höst, D EGLAND, I Fezzara-sjön i slutet av apr. 1865, Buvrr, 1857. På Nilens 
GErRBE, 1867. I Boulogne, DEGLAnbD, 1855. I Seine-Inférieure, delta och vid Damietta, A. Brrnrm, 1854. På Menzaleh-sjön tal- i; 
Hardy. Erhållen i Picardie och Bayonne, ScHLzEGEL. I Cöte-d'Or rik, A. Brinn, 1854. lb 
regelbunden och vanlig på flyttning; i stora flockar på Saöne, der Omkring Kaspiska havet och i Persien under hela året, Par 4 
hanarna sägas flytta på ena och honorna på andra sidan, Mazr- LA8s. Erhållen på Indus, BrLyttH, 1867. 


AR Zz FRODE RISET 
NL 4 


Lä 


JET 
i 


- 
+ 
N 
, 


4 
LG 


P 


| 


AC 


fur hd hh UA NARE KV Fra 
ARE NM Spår VILKA, Ut UR öv ” 


p , ÅL € vv) A 
. . | Ir , | - j ' 
Jeg . a Ö VILL | é a ' SN - i - ” 
' I ÄN j l j N AM ' [| 


KNIPA. 


1514 


Under vintern och flyttningstiderna i Peking vanlig, DAvIiD, 
OvsrtALET, 1877. I en sjö i en park vid kejsarens sommarpalats. 
Allmänt torgförd i Kina. På Formosa, SWwINHOE, 1861—73. 

Vid Saghalin om vintern vanlig. I Japan allmän, TEMMINCK, 
NOHLEGEL; d. 3 1864 i Hakodadi talrik, W HiteLY, 1867, m. d. 
Erhållen i nov., SWwIinHozr, 1877. 


I N. Amerika talrik i norden under häcktiden, flyttar söderut 
till Mexiko, i 
m. dd. 
Om vintern talrik i mellersta trakterna, Prins MAx zu WizEb, 1859; 
Erhållen vid Filadelfia, LV?) 
Amerika, Behringshav, S:t Michael, MATSCHIE, ZIEMER, 1885. AÅn- 


hvars NV. del hon allmänt övervintrar, DRESSER 
I Karolina, Couzs, på Kuba, GUNDLACH, BLAKISTON, 1863. 
Illinois. NCHLEGEL. 


om vintern i 


ses av somliga för en varietet av vår. 


ÖDMANN, som omtalade henne, sade, att hon aldrig går på 


Vermdön 1 sött vatten. Är, utom under häcktiden, föga skygg, 


men annars ganska varsam och livlig. Hon har skarp syn, der- 
av ordspråket 'klart som ett Knipöga. Lätet under fortplant- 
ningstiden 'gä-gä-gä-gäärr', hvarpå makan svarar snattrande:; ha- 
nens läter även som ”knirr”. Flygten, som är snabb, framkallar, 
såsom bekant, ljud, liknande ”tingtingting', hvilka äro klingande, 
hvaray fogeln fått sitt namn clangula. Hon flyter lätt på vattnet, 
men är orolig; hon sänker sig stundom djupt, så att endast huvu- 
det är synligt. Hon dyker utmärkt och vågar sig in i skum- 
mande bränningar, undgår faran genom att dyka igenom de höga 
vågorna. KönLER skrev i förra århundradet ett skaldestycke 
'Foglarna', hvaruti det heter: 


Då Knipan far till djupet ner, 
Hon trygg sig der för faran döljer: 
Och böljan henne översköljer, 
Till dess hon intet fruktar mer. 


FULIGULA CLANGULA. 


FINRA Fara RNE FER EM IN Mr AR 
KR r Ca Slant a + Sr FÅR (Ne 


W fö | 
EULENVG 
: é 
LV ' = 


KA NEN Så Fä 


Födan utgöres mest av fisk. STELLER iakttog, att de på 
Kamtschatka, sedan isen lagt sig på floderna, förtärde Lemlar, 
fisk och musslor, ÖDMANN förtär hon fisk och musslor. 
I Stockholms skärgård isynnerhet mollusker, Exr- 
ävensom små krustaceer, vat- 


enl. 
även, enl. 
mask och vatteninsekter; 


På Irland under nov.—- mars vattenväxter, frön, insek- 


STRÖM, 
tenväxter. 
ter, insektlarver, entomostraca av slägtet Cypris; hos en fans Idotea, 
Littorina littorea, fiskfjäll, 
218 Lacuna quadrifaserata och 19 FRissoa labiosa, omkr. 12 Mon- 


en annan endast Idotea, en i januari 


tacula purpurea och 2 arter av de vanliga Littorina, dessutom grus; 
en fogel från Westmeath 20 st. Limneus pereger (de flesta av dem: 
Galnaria lacustris LEAcH), Limneus fossarius, Ancylus fluviatilis, 
Neriina fluvriatilis jemte något av vegetabilier, ävenledes Iglar, 
THOMPSON. 


Boet tillreder hon ofta 1 ihåliga träd, stundom i gamla fogel- 
bon, eller i brist derav mellan stenar, under buskar eller i hålor, 


såsom ExKstTRÖM funnit. Häckar även i holkar. Stundom begagna 


flere foglar samma holk. En gång fann Worrzer, att en Uggla, 


Strix nisoria, och en Knipa lagt ägg i samma holk. ZETTERSTEDT 


m. fl. hava beskrivit häckningen i lappmarken. Lägger i Norge, 


enl. BaArtTH, ägg 1 senare hälvten av juni, har små dunungar ofta 
1 början av aug. 


Man har i Niederschlesien i maj 1863 iakttagit dem parvis, och ha- 
nen jagande honan; så ock i Pommern och vid Breslau. Derav har man 
velat sluta till benägenhet hos fogeln att häcka sydligare än dess nuvarande 
häckområde, A. v. HOMEYER, 1868. Dock vaknar parningsdriften oftast hos 
flyttfoglar, förr än de nått sina häckplatser. 

Hon lever i regeln i monogami, sällan har hanen flere honor, hvilka 
då ej rätt väl förlikas; hvarje frine har sitt eget område på vattnet och 
tillåter icke intrång av någon annan. Han angriper den främmande på så 
sätt, att han utsträcker halsen mot honom, dyker derpå hastigt för att komma 
under motståndaren, som dock genast tar till flygten. Då den förre kommer 


KNIPA. FULIGULA CLANGULA. | 1515 


till gränsen för sitt område, återvänder han. Parning sker i mars eller 
början av apr. kl. 10—12 f. m. i vattnet, honan lockar med vågrätt utsträckt 
hals och huvud, BrRUGGEMANN, 1876. 


Då man efter hand borttager äggen, lägger honan flere dussin. 
Ungarna bäras av modern till vattnet, hvilket alltid sker under 
natten. Enligt en uppgift av J. v. WricHt tar modern ungen 
tvärs över kroppen och bär den till vattnet. Honan rövar stun- 
dom en hel kull av ungar från deras moder, som hon jagar bort 
från dem. Unga foglar i andra året hava skulderfjädrarna korta 
och ej nedhängande; de erhålla den gamla fogelns drägt under 
tredje sommaren. 

Knipan skjutes i vakar vid smala sund och strömdrag; 
Jagten beskrives 1832 av Exströx. Köttet anses bäst bland 
alla Dykänders, så länge fogeln ligger i färskt vatten; efter någon 
tids vistande på havet är det tranigt och dåligt, huru det än lagas. 

Infångade gamla äro svåra att bibehålla. En sådan be- 
tedde sig mycket vildt, dök ständigt, ända tills hon blev så ut- 
mattad, att hon hvarken kunde dyka eller simma, A.v. HOMEYER, 
1859. 


En infångad hane var åtminstone i början mycket skygg, dök utan 
buller, derefter uppkommen hörde man tydlig och häftig andning; då han 
sam, reste han huvudets fjädrar på ända. Han förtärde icke om vår och 
sommar havre och havrebröd, men väl om hösten. Han bibehöll vinter- 
drägten synbart oförändrad till slutet av okt., då han dog. Han gav aldrig 
något ljud ifrån sig, utan var ständigt stum som en fisk, GriuL, 1863. 


Underhålles allmänt 1 zoologiska trädgårdar. 


Ibland fjädrarna leva: 
Trinotum luridum NIitzscH och Docophorus chrysophthalmi DENNY. 


Inelvsmaskar: 

Strongylus nodularis RuDp.; Spiroptera ecrassicauda MoLrin; Echinorhyn- 
chus polymorphus BremMs., alla i ventrikelns hinnor; Distomum ovatum, i 
bursa Fabricii; D. concavum ÖCREPL., D. eurystomum v. LIinNst., D. oxyurum 
CREPL., D. echinatum ZEpD., D. spinulosum Rup., Monostomum attenuatum, 


funna i tarmkanalen; M. mutabile ZEp., 1 ”cella infraorbitale', förmodl. = 


antrum maxillare nob.; Holostomum erraticum Dus., Tenia levis BLoocnE, 


T. macracanthus v. LINST., T. coronula DuI., alla i tarmkanalen. 


Marillau, Glaucion (Clang.) BELon, I'hist. d. Oyss. 1555. | 

Anas platyrhynecha GESN., Av. 1555, 115. ALDrR., Orn. III 1635, C. 42, p. 69. 
GEsn. Red. 1669, 96. Worm, Mus. 1655, 301, part. Skelendt, [nec 
Lepel-gansl. 

Anas clangula GESN., Av. 1555, 116. GeEsn. Red. 1669, 97. ”ALBIN I, 967 
enl. KLEIN, Av. 1750, 133, Knyper, efter RHEEN och SCHEFFER, p. 172; 
Vög. 1760, 246. L., S.N. II 1740, 46; Öl. Resa 1745, 49; + Anas n. 100 
Ena. I 1746, 36; S.N. VI 1748, 22; X 1756, 125; Fn; II, 1761, 43; XII, 
201, + ÅA. glaucium 1. c. BRÖNN., Orn. 1764, 16 n. 70, 71 (Christiansö & 
Isl.) part. GaApp, Sjöf. 1769, 5, 7, Knipa. LaAGus, V. A. H. 1772, 355. 
PH. MöLL., L. S. II 1773, 292. Mönr., Prodr. 1776, 14. 'Trwom., 
V. A. H. 1783, 48. Brrea., Tal. II 1787, 19. Gum., L. S.N. 1788, 523. 
LaATH., Ind. II 1790, 867. Bes., V. Kurl. 1792, 46. LaATH., B., III 1 
1798, 461; IV 11 1812, 519. RzErtz., Fn. 1800, 121. Bzrocusr., Jagdw. 
1802, 164. Mer., W., Tasch. II 1810,521. Parr., Zoogr. II 1811, 271. 
MEY,, Vög: Liv: u. Estbl. 1815, 248: Oy, BA. 1817, 534. TEmMw., 
Man. II (1820), 870; IV 1840, 550. SABInE, Trans. L. S. 1817, 558; 
Isis 1826, 11. Nirss., Orn. II 1821, 207. FABEr, Prodr. 1822, 71; Hochn. 
Vög. 1826, 20, 64 etc. part. (anser F. island. ej skild). ”Trirnm., Fugl. 
1823, 198. M. v. Wr., V. A. H. 1826, 295,7; Tidskr. f. Jäg. 1832, 
299. ExstrR., Mörkö 1828, 35; Tidskr. f. Jäg. 1832, 155; 1834, 1050. 
Å. Rertz., V. A. H. 1831, 5. Zertt., Resa 1833, 51, 63, 76, 86. ANDR., 
Njet vast LT up IN ATNS VORDAAIT bed da MRS. SCHLEG., Rev. 
1844, p. CXVIII Sunpev., V. A. H. 1844, 384; Öfv. V. A. F. 1856, 
73; Ub. Zeitschr. f. Nat. Halle X 1857, 124, Ful. ce. SUFFR., Arnsb. 
1346, 159. KIERB., Danm. Fugl. 1852, 381. LUNGERSH., N-a 1853, 103. 
FORN IRON IESDOS STOL I NOHRAD Lee EÖN LA FRITSCH, J.f.O. 1853, 
Extr. 33. GLoG., J.f.O. 1853, 417. A. Brrrm, J.f£.O. 1854. v. MaipDD., 
Isep:, 1855, 49; 119, 126. Brairs, N-ar 1855, 354. VANG., 1. c. 345. 
HarpDYy, 1. ec. 423; Lev, 1. c. 424; Wriesz, l. co. 1855, 509; 1859; 1153, 
HAMMARGR., Öfv. V. A. F. 1856, 78. v. MöLL., J.f.O. 1856, 232. Hintz, 
N-a 1857, 6. KRrör., lic. 41. Barp., N-a 1858, 136. K.-WARTH., 1. c. 
166. SEIDENS., J.f.O. 1860, 312. v. SCHRENOCK, Åmur 1860, 481. AL- 
TUM, J.f.O. 1861, 74; 1863, 109. Somm., Öfv. V. A. F. 1861, 74, 86. 
RADDE, 5.0. Sib. 1863, 23, 374. E.v. Howm., J.f.O. 1864, 110; 1877, 73. 
HaARrTL., J.£O. 1866, 36. A. & K. Mörr., Z. G. 1867, 210. WiIESE, 


j dT 


| 
NW fr ö | Pr OR 
Ses fo ha 
LR 
I 


M hr 


EE SN f LÖT 
AE 
KINNA 


ES SEN KG INNEOR 1867 63). FAO 1871, SE NG Så TE 1872, 402. FÖRS ] 103 , Fn. Belg. 1842, 
HERA ON NE; v. MAR, Z..G. 1872;:209 (eft. W. MARSHALL). Dress. B. Köpt. 46. NN NEAR a Lör Ad FA HH 1843, NN Eh Ms sSÖTVE VARA, 44, 88. 
RASER sa gå 1875.  Wöstn., J.f.0. 1877, 34. Sint. 1. c. 69. ToB., CE (0 1879, 0 Mam, Kröy. Tidsskr. 1844, 210: (Drura Obs. vå: un 1845, 54; V. A. H. 
FARAN ERA pe 144; GC: Borg, 1. C. 121. HENKE, SEEB., Ibis 1882, 229. ASK 11850, 300. LunpB., Öfv. V. AV EF; 1846, 44; 1850, 160; 1851, 160; 
> Glaucium GEsN., 1. ec. 105; t. DL. S.N. XII, 202. ALDR., Orn. III 1635, C > Jägarf. Tidskr. 1864, 99. M. v. WR., Finska Vet. Soc. Act. 1847, 64. 
N 38, pr 68, + Ad. platyrhynchos minor 1. c. 69, 10, + ÅA. clangula. = Waxz., N.Ö. Skåne, Öfv. V. A. F. 1849, 312; N-a 1854, 216. RE 
Jons Av. 1657, 97, + An. plat. clangula 97. FDA: Obs. 1. Car 1807 220: LÖRBDA Carlstad 1851, ARR ÖR MA. 
Hviin 1. Qviin Ånder RÖN To. Norw. II 1754, 126. VOL 1876 n. 4,63. GaAD., N-a 1852, 3, 5, 8; 1858, IT AA, ec. 275. ÖZERN., 
IE ME — (Anas) clangula Briss., Orn. VI, 1760, 416; ed. 1763 II, 470 [synon., descr. Bull. Mose. 1852; J.f.O. 1855, 47. WErstErL., Göt. Handl. 1855, "71. 
här Vv et tab. ÅA. islandica auctorum. flats BrIsS., Orni VI: 1760 =— ÅA. FIN TE EA STARR BA GA Fe 509. HAMMÄRGE.. Öfv. V. A. F. 1856, 78; Ub. 
ER NE fuligula L.1. Zeitschr. f. d. ges. Nat. X 1857, 124. F.-Braum., N-a 1856, 166. J. v. 
Al ed $ Anas glaucion L., En. 1761, 43; S.N. XII 1766, 201. BrRÖNN,, Orn. 1764, UWE OPEL MOA 1857, 44. "ASTR., Lomma 1859, 21. Pr. MAx zv 
META ta 89. PH. Mözxr., DT USITT NET 13:10 Ca Sjöf. 1769, 7 (läs Brun- Wizép, J.f.O. 1859, 178-9. Mev., Ör Vv. AH ut800:: 222: (1868,:291, 
t onacke). Mörr., Prodr. 1776, 15. Gm., L. S.N. 1788, 525. ÖpmM., V. HögGB., Örebro 1863, 18. Cora. Christ. 1864, 213; Hvalö, 1866, 43, 
EN SK ÅA. H. 1782, 160; Wermdö 1792, 65. LaArH., Ind. II 1790, 868. LR öland el. Vid. S. Forh. 1868, 179; N. Mag. Nat. 1877, 203. SCHLEG., 
NES | DU LIE LA DO EON IL CLOT2 D20, Santa Isis 1826, 11. J. STAN- Mus, Ans. 1866, 20. MäÄKrL., Fogel. Ördu. 1867,85. A. C. SmiTtH, Ibis 1868 
EN LEY, Loudon Mag. 1830, 171. 457. KOLM., Gotl. 1371, 15. GoEB., J.f.O. 1871, 149. Hormcr., En. II 
RNA na Anas peregrina 5. G. GMEL., Reise II 1774, 183 t. 16. 1871; TILL PALMA Finl. Fogl. TI 1873, 467. BRANDT, Bem. d. Wirb. 
KUST Le Garot Burr., Hist. Nat. Ois. 1787, 247. I 870, 01 Önssy Ofes Viv AE T8T6: nu08 Id: SSA 10, 46. 
SR Anas marila PALL., It. II 25. SEEB., BR... Ibis, 1876, 445, Kronpr. Ende 1403 UR a ed AG 1 AR fe (AS DAT Mn 
ey Anas melanocephala HermM., Obs. z. 1804, 145 + A. glaucion. SEB., Ibis 1879, 160; 1882, 384; 1883, 35. BrAnpr, J.f.O. 1880, 249. 
AASE ARR Anas hyemalis PALL., Zoogr. II 1811, 270 nec L. Clangula vulgaris FLEm., Br. An. 1828, 120. Swains, RioH., Fn. B. A. 
FANG: Clangula glaucion Borr, Reise 1822, 352 + A. clang. 332. Brrum, V. D. II 1831, 456. Err., Anat. 1838, 166. JaArp., B. of Gr. Brit. IV, 154. 
1831, 927 etc. »Bonar., List. 1838, 58. OC. JAG., Ber. Wetter. II 1858, HorB., Kron Tidestr 1342-3, 440. Troms. Irel. TIL 851: 158. 
42; Beob. 1859, 75. BaALD., N-a 1858, 136. How,, J.f.O. 1859, 379. Glaucion slem Kavr, Sk. Ent. Eur. Thier. 1829, 53. Krys., Bras., Wirb. 
SiMps., Ibis 1860, 394. "H.C. Mörnrn., Vid. Meddel. Nat. Foren. 1840, 36. WALL., Nu 1353, 70. JAÄCK., N-a 1856, 248, 524; 1857, 388. 
1862, 31.5 IHARTI.; J.£:0::1866, 30. WIESB, J.£.O,'1867, 183, Tis, Ö. O, JAG,, "Beob. i 1859, 76. MAN vi HöMg J.£O, 1859, ars Po. Ibis 
Smål. 1868, 32. SuNnDsTtR., Örebro 1869, 25. ELw., BucKL., Ibis 1870, 1860, 354.  SWINH., Ibis 1861, 345; 1869, 404. Giar., Ibis 1865, 62. 
340. A. FrirscE, V. E. 1870, 431; Wirb. 1872, 87. Dise, DE SALY., 10, 020, MORE, Jc: 447. "BrytH, Ibis 1867, 176. WH, 
AT VISLÖTONSORAL STO TSG ble SRY sv kbis,. 1876; 4210 Bkiet. Ibis 1867, 208. v. DrostE, Bork. Z. G. 1869, 304. ELw., BucxKL., Ibis 
4. G. 1876, 366-8. SCLAT., SALV., P. Z. S. 1876, 411. Jahresb., J.£.O. 1870, 340. SaAunD., Ibis 1871, 397. ALsTt., Br., Ibis 1872, 71. BRooKE, 
1877, 338... BLAK., PR., Ibis 1877, 215. PLESKE, J.f.O. 1878, 93. SEEB. Ibis 1873, 344. DANF., Br., Ibis 1875, 429. Ronmw., V. Schl-H. 1875, 
Ibis 1870, 23. NER J.£.O: 1879, 302.  Russ., Orn. 1880, 180. 20. Jahresb., J.f.O. 1878, 433; 1880, 91, 404; 1882, 106; 1883, 73. 
AVR Borav, J.£.O. 1881, 64. SOM. JOr 801, 204, A. CARLs., Öfv. V. BOGD., SOHAL., JG 1880: 270-00 
ERE ANNE I882, niulsöt. LIRBY. Ibisd883, 188. WuHIiTEH., Ibis 1885, 46. Clangula frodas BrenM, V. D. 1831, 927-9. 
a UHAPM., 1. c. 171. MENzZB., 1. ec. 358. Böcnn., J.£.0. 1885, 206. Clangula americana BonaAr., List 1838,58. Errt., Anat. 1838, 167. GraAr, Gen. 
id Clangula FI TN Sn Shaw Z. XII un 1824, 182. LrorD, Anteckn. III 1849, 621. ÖKAD JAOTT85G 250: ae 
RE II 1855, 194. Platypus clangula BöcK, Bericht 1851, 6. v. Prnzn, N-a 1858, 408. Brar., 
Nr Puligula elangula Bonar., Syn. 1828, 393. EKstrR., Tidskr. f. Jäg. III, 1834, Ibis 1863, 148. Hinrz, J.f.O. 1863, 430; 1864, 97; 1866, 155: 0 
ME 1048. Rascr, N. Mag Nat 1888, 383. ÅUDUB., de 1839, 292, Bucephala americana Bairbp, B. N. A. 1858, 796. 
RA EN a i 
Rd (OM Renee NE LA ar reg åt neka SN RR 


h Ål 5 1 AN, 
| Lå vå år Md Nåd Ne ATEN HO i; EN FRÅlko i Hu M 
EA LA GAA VS pt NN 4 

VATTEN Mag VER EE ala ER rr lA 


ISLANDSKNIPA. FULIGULA ISLANDICA. 


Bucephala elangula Bairno, B. N. A. 1860, 795. Grar, Hand-List III 1871, 
87. Covers, Key 1872, 290; B. of N. W. 1874, 576. SwinH., Ibis 1873, 
OTID BETE TOR ESA 0: IG MAT, En, 187735: "Arsskro ILL 
1881, 11. THézL, Mev., Öfv. V. A.F. 1879 n. 6, 45 ['clanga' err.typ.]. 

Puliz clangula Löv., Ofv. V. A. E. 1864, 315. 

Bucephala clangula var. americana RIDGwW., Ann. Lyc. N. H. N.-Y. 1871, 389. 

Clangula glaucion americana MATSCH., ZIEM., J.f.O. 1885, 191. « 

Knipa ExsTrR., Tidskr. f. Jäg. 1882, 152, 193. KÖHLER, Foglarna, ref. 
LöeNsTR., Anthol. I 1841, 171. Cep., Jägarf. Tidskr. 1864, 55; 1873, 
SOTO JJUNDO 5 ven LÖO, 2 LÖD, LINDBD, EG 1867, 192 Tab. GYr- 
LENSPETZ, 1869, 59. oS. A. P., 1869, 246. LAGERGREN, l. c. 1870, 13. 
R. 5., 1 ec; HorrGr., 1. ce. 1872, 89; 1881, 196; Fogl. språk 1884, 37. 
DARTH, Jägant "Tidskr: 1875, 11. Om he 1875; 148. 


243 a. ISLANDSKNIPA, Fuligula islandica (Gu). 


Näbb svart, dubbelt så bredt som näbbnageln; hanens ögon- 
vrå med en halvmånformig, stor, hvit fläck. 


Näbb starkare, vingarna mindre hvita, ansigtets hvita fläck når pannans 
sidor, är högre än hos vår Knipa, hvilken den till fjäderklädnaden huvud- 


sakligen liknar, 


Visserligen har jag, liksom förnämligast FABER, hyst tvivel om det be- 
rättigade uti att anse denna fogel för egen art, men några upplysningar, er- 
hållna av KOLTHOFF, göra, att jag ändock här anför den såsom sådan. Han, 
som haft tillfälle att på Island iakttaga den, har nemligen meddelat, att 
han anser arten god, att huvudets fjäderklädnad är större, ögat större och 


kH 

ÄLG (EA 0 d A ar UA SRA Nk Fr LAS dä lp då pd EAA ÅR RIS RA Ravi kön a AGA ir 0 bio LEN MAS ÖN Sdp acer a KE 

ÅSA Sr EN SR der er RA TEA dd Ar 1 EA ov LA FIRA BAL 48 BEN Lb Er ART sljela ARK. RSS ih Tape EN AA ER I Mja AR Leg NAN Keel 4 öR JA NE a R 

| » SIDE Ha ADIA ära a äLk RE 0 Sker ons pg) 4 ba val et parad Åö ol opens rö re N 0 STORE SLR a Sig en Ala kare. 0,0 je APR ALBERTINA BSR IK SKINN SR RA a LR 
| SR SE CR AY LARSA BRA fr ER CR a (ar Ar Na a be Eg NA ee ed br ot oblat AL ler mdb Der RINGA KAN oe a RR HL ER ge TR ar. VR Ra MB HJK NAND Pri SLR STAS I aa 
5 ANI NR de ef ata Nr AN AT serkärsagadets en säskaserar sier er rer ee eter ere ran er eer severe ste er aren ere rss rer rn rtn 


Sundevall, Svenska foglarna; forts. af Kinberg, 1881-6. 


1517 


med mörkare brungul iris, att honan har större och grova fötter; att ving- 
slagen ej frambringa någon susning; att dundrägten är olika, allt i jemfö- 
relse med vår F. clangula. Det är påtagligt, att dessa uppgifter äro mycket 
vigtiga för frågans bedömande. Härtill komma förut uppgivna kännetec- 
ken, såsom att den är större och har huvud svart eller blåsvart, ögonvråns 
halvmånformiga, enl. BREHM trekantiga, fläck, halsens övre hälvt blåsvart, 
hvilken färg når längre ned än hos F. clang. Åggen äro olika, jemf. p. 
1508. -— Å andra sidan har jag funnit ögonvråns hvita fläck hos F. clang. 
något variera. Jemf. p. 1507 n:r 9, hvilken SUNDEVALL m. fl. bestämt till 
PF. elang. I brist på exemplar kan jag nu icke vidare yttra mig i saken. 

1. Dununge, omkring 3 dygn gammal, 24 juli 1872, Island, C. Mör- 
LERS samling. 

Liknar mycket ungen av F. clangula. Käktrakt hvit. Halsens midt 
gråhvit; sidhalsens övre del, rygg och sidorna av korset med större, hvita 
fläckar. Kropp undertill med vid roten hvitt dun (hos A. clangula svart). 


Ågg. Vanligtvis kort ovata, finkorniga, något glänsande, 
ljust grågröna. 


1. Maj 1874, Island, BEnzon. Ljusgröna, a långsträckt. 
2. 1864, Myvatn, Island. Grågröna, något mörkare. 
3. 1859, Island. Spolformigt, smutsigt, grågrönt. 


4, 5. Enl. meddelande av WESTERLUND. 


I S. Grönland häckande, REINHARDT. 


Förekommer i Maine, New-England, Couzs m. fl. 


21, 
29 


Erhållen 
från Sitka, ScHLEGEL, Alaska d. i, ung hane d. 7, Finsc, 


G. HARTLAUB. 


Kommer till sina 
Häckar talrikt 


På Island sällsyntare i S. än i N. delen. 
häckplatser vid sött vatten i medlet av mars. 


1 a b (6 | d e | I 2 5 4 5 
| 
| (67,2) 61,7 ST OD sa Ba 60,5 59,5 61,4 64,1 65 64 
| 44.1 44.2 46,2 44.9 43,3 44,2 45,9 44,4 44 44 
SER 105504 15,3 :lrdjat 1 15,3 15,5 10:77 21 20 
(1,52) 1,4 LR ROM ARG (re Fyn 1,35 NäR 1,44 1,48 1,45 
2964 2727 2841 | 2709 2620 | 2630 2818 | 2846 2860 2816 
225 


1518 ISLANDSKNIPA. 


vid Myvatn, der hon erhållit sitt isländska namn Husgnd, eme- 
dan hon går in i fårhyddorna och lägger ägg, hvilka hon an- 
nars lägger under små videbuskar, och i maj. Har ännu ej 
fullfjädrade ungar i början av sept.; kommer med dem i nov. 
till havet. De flesta bortflytta, men ett stort antal övervintrar i 
Nordlandets smala vikar och vid varma vattendrag. Detta allt 
säger FABER om Islands Husgnd, hvilken han ansåg tillhöra 
vår F. clangula, och uppgifterna i OLtAFsons resa och MÖLLERS 
Prodromus hade förorsakat 'villfarelsen” att anse dem skilda. 
Kommer till Island i slutet av mars eller början av apr., flere 
par häcka, NAvuMmanNns. Den "> träffad i insjöar; hanarna höllo 
sig så långt ifrån land, att man ej lätt kom dem inom håll. 
De yngre hålla sig under vintern på de ställen, der vattnet ej 
tillfryser i följd av de varma källorna, Krörer. För övrigt får 
jag hänvisa till HoLBoLL. 

Vid Vardö erhöll ScHRADER en ung hane d. 3 1851 i över- 
avbildad hos Navumans. Vid Nyborg, innerst i Va- 
gammal hane skjuten i sept. 1848, enl. 


gångsdrägt, 
rangerfjorden, blev en 
CorLeTtTt, 1868, och enl. meddel. av NORDVI. 
kar av Knipor, om av den vanliga arten eller denna är oavgjordt. 

En lärer hava erhållits vid Ynsjö i Skåne d. ir 1867 av A. 
SVENSSON, men om det verkligen var ifrågavarande fogel är osä- 


Båda erbhöllos ur floc- 


kert, HoLrmerEn. I Sverige erhållna exemplar sägas hava eots 
av ÅA. J. WETTERBERG, 
högst osäker. | 
Hanens läte är ”gågågå', honan svarar snattrande, NAUMANN. 
Föda: krustaceer, småfisk, vatteninsekter, mask 
samt delar av vattenväxter. 


Till bostad i Myvatn på Island väljer hon små holmar. 


men uppgiften måste tills vidare anses 


mollusker, 


Boet är konstlöst bygdt av Empetrum nigrum, Azalea procumbens, 


FULIGULA ISLANDICA. 


pil, mossa och lavar. Honan lägger 12—14 ägg, bvilka täckas 
av moderns dun. Då ungarna blivit flygga, följa de modren till 
havet. 


(Anas) Clangula Briss., Orn. VI 1760, 416; ed. 1763 II 470 (exl. syn.). 

Anas ceristata nigra... MöLL., Prodr. 1776, 16. 

Anas clangula FARR. Fn. 1780, 69 (Sälls. vid Grönl.). Mounr, Isl. Nat. 1786, 
20. FABER, Prodt. 1822, 71 (Arten förnekas); Hochn. Vög. 1826, 20, 
26 etc. 

Anas islandica GM., L. S.N. 1788, 541. PEnn., Arct. Zool. II, d74, teste 
LaATH., Ind. II 1790, 871. LaArH., B. III 11 1798, 469; IV 11 1812, 521. 
SCHINZ, Eur. En. I 1840, 415. NATWY., V. D. XII 1842, 186. KJaErRB. 
Danm. Fugl. 1852, 382. KuRrör., Na 1857, 42-3. 

Fuligula Barrowi Nurt., Man. II 1834, 444. DE SELYS, Fn. Belg. 1842, 
146. WaLz., N-a 1854, 276. 

Clangula scapularis BrerMm, V. D. 1831. 932. 

Clangula Barrowi SWAINs. a. RicH., Fn. B. A. II 1838, 456, Tab. 70; Bar- 
rows Duck Govunpr, B. of NA XVI. Err., Ana. 1838, 165. Ho 
Kroy. Tidsskr. 1842-3; ibers. v. PAULs. 1846, 69. JaARrpD., B. of Gr. 
Brit. IV (1843) 153. 

Platypus Barrowi REINH., Vid. S. Avhandl. VII 1838, 103. 

Fuligula clangula var. AUDUB., Orn. Biogr.; Syn. 1839, 292. 

Anas Barrowi PROCTOR, Ann. a. M. N. H. IV 1840, 104 (Grönl.). SCHLEG., 
Rev. 1844, CXVIII. Tzemwm., Man. IV 1840, 551. SCHRAD., J.£.0. 
1853, 319. 

Glaucium islandicum KeYs., BL., 
Forh. 1868, 179. 

Clangula islandica Bonar., List B. Eur. 1842. REINH., Ibis 1861, 19; Rink, 
Grönl. 1867, Sep. 17. G. Hart. J.f.O. 1883, 282. 

Bucephala islandica Bairp, B. of N. A. 1858, 796. BLAK., Ibis 1863, 148. 
Covzs, Key to N. A. B. 1872, 290; B. of N. W. 1874, dT1. 

Puligula islandica ScHrec., Mus. P.-B. VIII, 121. NILSS., En. IT 1858, 474, 
HormGr., Fogl, II 1871, 1123. 

Puligula clängula var. islandica PALM., Finl. Fogl. II 1873, 475. 


Wirb. E. 1840, n. 410. Corrett, Vid. S. 


tr rr 


ALFOGEL. 


244. ALFOÖGEL, Fuligula glacialis (L.). 
P1. EXIL fig. 3—35. 


Näbb litet, föga nedtryckt; näbbnagel bred, konvex; ansigts- 
randen långt framdragen till näsborrarna, avrundad; näsborrar 


över gapets midt. Stjert spetsig, hos hanen mycket lång. 
1. Hane, gammal, 1 mars 1876, Lilla Beddinge, S. Skåne. 


Näbb vid roten och nageln ovan och inunder svart, för övrigt rödt, 
framåt avsmalnande; nageln liten, oval, tillbakaböjd; näbbås jemnt sluttande, 
näsås bred, kullrig, röd. Käkkant baktill rät, framåt upplyftad, överkäkens 
lameller korta, glesa. Pannvinkel framdragen, avrundad. Näsborrar vid- 
öppna, baktill högre, vid midten högst, näslock sluttande med nästan rät 
kant. Ögon snedt ovala, iris ljusbrun. Huvud ovan hvitt; panna hvitgrå; 
hjessa med något förlängda fjädrar, ögontrakt grå; ögonlock hvita; ögonvrå 
grå; kind och tinning grå; ögontrakt och bakre kindtrakten svart; ansigts- 
rand nästan rät, hvit; haka hvit, framtill svartbrun; strupe hvit; sidhals 
ovan svart, på gränsen fram- och nedtill brungrå, nedtill hvit; kräva svart; 
nacke och halsrygg hvita, denna nederst gråhvit. Rygg framtill i midten 
hvit, förövrigt svart; skulderfjädrar grå, de längre tillspetsade, smala, långa, 
med hvita spolar, de yttersta kortare, brunsvarta; kors och övre stjerttäc- 
kare svarta, utåt hvita. Stjert lång, spetsig; stjertpennor 7 par (hos n. 2 15 
st.): I:sta 100 m.m.>2, 1 svart, 2 svart, mot roten i utkanten hvit, 3—7 
hvita, i utfanet med avtagande gråsvart, långsgående band, 7 hvit, hos en 
3—9 gråsvarta vid spolen, även i infanet. Bröst framtill svart, baktill hvitt; 
sidor blågrå, framtill med dragning åt brunt och med större, täckta, svarta 
fläckar; mage och undre stjerttäckare hvita; slaksida gråhvit. Vingar ovan 
svarta och svartbruna, undertill grå och bruna; tumvinge med 4 fjädrar, 
svarta, inåt svartbruna; handpennor: stora 10, brunsvarta, 2>1 (hos n. 2— 
5), 2 mot spetsen i utfanet utskuren; armpennor 11, svartbruna; arm- 
bågspennor 4, svarta, 1 > armpennorna, längst; överarmpennor svarta; hand- 
täckare brunsvarta; armtäckare svarta; undre hand- och armtäckare grå, 
andra raden grå med gråbruna kanter, de övriga och undre kanttäckare 
bruna; undre överarmtäckare bruna, spetsar svaga, hvitgrå hos 2 stycken, 
hos de övriga enfärgade. Fötter blygrå, vid lederna gråsvarta; skenben 
fjäderklädt till hälleden. ”Tars kort, hoptryckt, med små sköldar; tår 
4>3>2>1, simhud gråsvart; klor svarta, 3>2>4>1, 3 vidgad, krökt, de 
övriga nästan räta, 1 <simhuden. 


2-5. Hanar, 1 mars 1876, Lilla Beddinge, Skåne. 


FULIGULA GLACIALIS. 1519 


6. Hane, gammal, i nära avslutad ruggning, 28 maj 1877, Stockholms 
skärgård. 

Näbb svart med rödt band; överkäkens lameller nå baktill något ned- 
om kanten. Pannvinkel avrundad, föga framskjutande. Näsborrar ovala, 
baktill något högre, geuomsigtiga. Huvud av nya och utväxande fjädrar 
svart, baktill med få kvarsittande hvita fjädrar; panna långs midten och 
ansigtsrand svarta; tinning och ögonlock hvita; huvudets sidor framtill grå, 
endast baktill svarta; haka svartbrun med få hvita fjädrar. Hals svart- 
brun och svart, nedtill svart med utvuxna och utväxande fjädrar samt få 
hvita, en del hvita med svarta spetsar. Rygg framtill rödbrun med svarta 
spoltrakter, baktill svart med rödbruna stora brämfläckar, enstaka ljusgrå 
med hvita brämtrakter; skulderfjädrar med rödbruna bräm- och svarta spol- 
trakter, de yttersta 2 svarta; kors och övre stjerttäckare svarta, de yttre av 
dessa hvita; stjertpennor 7 par: 1 95 m.m. >2, 1 svarta, smala, spetsiga, 2 
gråsvarta med hvita kanter, 3 hvita, utspoltrakt svart, inspoltrakt smalare, 
ljusgrå, 4 hvita spoltrakter, mot roten svartgrå, 5—7 hvita. Bröst framtill 
brunsvart, baktill hvitt; sidor ljust blågrå och hvita, framtill några gråbruna 
fjädrar; mage, undre stjerttäckare och slaksida hvita. Vingar svartbruna; tum- 
vinge med 4 fjädrar; handpennor: 1 liten, smal, spetsig; stora 10: 2 = eller 
>1, 2 i utfan, I och 2 i infan utskurna; armpennor 11, de inre med bruna 
utbrämtrakter. Spegel brun; armbågspennor 5, svartbruna utkanter, 2 
längst, utåtböjda; överarmpennor med svarta ut- och mörkbruna infan; 1:a 
handtäckaren smal, spetsig; de mellersta armtäckarna och kanttäckarna 
svarta, endast en hvit; undre hand- och armtäckare samt bakersta raden 
av de mellersta grå, alla övriga sotbruna. Skenben fjäderklädt till närheten 
av hälleden. Fötter grå, vid lederna svartgrå. Tars hoptryckt, framtill med 
korta sköldar, sidor och tarssula nättecknade; tår 4>3>2>1, simhud brun- 
svart, den yttre något urringad, simflik å 1 når klospetsen och samman- 
hänger vid roten med 2:dra tåns inflik. Klor svarta, 3 vidgad > 2>4>1. 

7. Hane, i ruggning, 29 oktober 1876, Kalmar, F. BERG. 

Näbb svart med rödt tvärband, nageln svart. Underkäken svartbrun. 
Iris nötbrun. Huvud ovan hvitt; hjessa hvitgul; ögontrakt svartgrå; ögon- 
lock hvita; ögonvrå hvit; huvudets sidor framtill hvita, baktill gråsvarta; 
kind vid munvinkeln med en liten grå fläck. Hals hvit; sidhals upptill svart. 
Skulderfjädrar grå och svarta, de mindre hvita med ljusbrunt bräm. Stjert- 
pennor 8 par: I1:sta $3 m.m.>2, 1 och 2 svarta, 3 och 4 utfan gråsvart, 
infan grått, spetsar och bräm hvita, 5—8 hvita, spoltrakter utåt avtagande, 
grå. Sidor ljust blågrå, främst svarta med blågrått eller ljusbrunt bräm. 
Vingar spetsiga, svarta; tumvinge med 4 fjädrar. Spegel mörkbrun; undre 
täckare grå och mörkbruna utan fläckar. Fötter blygrå, vid lederna mörkare; 


2 + 


1520 "ALFOGEL. FULIGULA GLACIALIS. 


2:dra tåns 1:a led med små sköldar, de övriga ringlade; simhud svart, den 
yttre något urringad. 

8. Hane, 8 maj 1875, Stockholms skärgård. 

Hjessa hvit; kind med stor svart fläck, sträckande sig ned på övre 
delen av halsen. Halsrygg och skuldror delvis med hvita fläckar. Stjert 
avrundad; stjertpennor ej förlängda, alla tillspetsade. 

9. Hane, 10 maj 1875, Stockholm. 

Näbb svart; överkäken med rödt tvärband; uppåt pannan ett bredt 
svart band. Huvud svart; ögonvrå med stor hvit fläck, avsmalnande bakom 
ögat; nacke med en hvit fläck av inblandade hvita fjädrar och med nya 


svarta i utväxt. Rygg svart, framtill likasom skulderfjädrar med bredt, rost- 


brunt bräm. Stjert mycket spetsig; stjertpennor 7 par: 1 mycket lång, 
smal, svart, två gånger så lång som 2, som har hvita kanter, de övriga i 
längd och till svarta fläckar avtagande, 7 hvit. Bröst: främre hälvten svart, 
bakre hvit med skarp gräns; sidor ljust stålblå; mage och undre stjerttäc- 
kare hvita; slaksida Jjust askblå. Vingar svartbruna; armpennor bruna. 
Fötter blygrå, simhud svart. 

10. Hane, 10 maj 1875, Stockholms skärgård. 

Liknar n:r 9. 

11. Hane, gammal, 14 maj, Stockholms skärgård. 

Huvud ovan och nacke rent mörkbruna; ögonvrå, ögontrakt och tin- 
ning grå och liksom ryggen utan hvita fjädrar; bröstets sidor blågrå med 
hvita bräm och inblandade rostbruna fjädrar; handpennor mörkbruna; arm- 
pennor bruna med hvitgrå utkanter, de mellersta armtäckarna svarta. 

12. Hane, sommaren 1876, Grönland. 

Näbb gråsvart, band här gråhvitt. 

13. Hane, sommaren 1876, Grönland. 

Liknar den förra, men har betydligt längre stjert, hvarigenom fogeln 
är längre och stjertspetsarna sträcka sig längre bakom vingspetsarna. 

14. Hane, sommaren 1876, Grönland. 

Näbb svart, tvärband mellan näsborrarna och nageln rödgrått. Fötter 
hvitgrå och gråsvarta, simhud och klor gråsvarta. 

15. Hane, sommardrägt, 11 augusti, Bohuslän. 

Huvud ovan brunsvart, pannans sidor grå; ögontrakt, tinning och ögon- 
lock hvita; ögonvrå grå; huvudets sidor för övrigt och haka svartbruna. 
Hals svartbrun; sidhals med svaga grå spetskanter; kräva mörkbrun med 
hvitgrå bräm; nacke och halsrygg brunsvarta, upptill med inströdda hvita 
fjädrar. Rygg främst svart med bruna brämtrakter, bakom dessa få hvita 
fjädrar, derefter svart med brungrå spetsbräm; skulderfjädrar brunsvarta, 
de kortare med brungrå spetsar, de längre med breda, bruna bräm; kors svart; 


övre stjerttäckare svarta med hvitgrå, nötta kanter, de yttersta små med 
hvitt utfan. Stjert lång, spetsig; stjertpennor 7: par, 1 mörkbrun med grå 
spets och kanter, nötta, 2 brungrå med spolar, spolstreck, spetsar och utkan- 
ter hvita, de övriga hvita, nötta. Bröst och sidor framtill svartbruna, baktill 
hvita; mage och undre stjerttäckare hvita; slaksida blågrå, mot fjäderspet- 
sarna gråbruna. Tumvinge med 4 fjädrar mörkbruna, de större gråbruna, 
urblekta; handpennor mörkbruna med urblekta brungrå spetsar och kanter; 
armpennor och armbågspennor likaså och nötta; handtäckare mörkbruna; 
armtäckare svarta med urblekta brämtrakter. 

16. Hona, 10 maj 1875, Stockholms skärgård. 

Näbb svart, ovan enfärgadt. Hjessa svartbrun; ögonvrå och trakten om- 
kring näbbrot och ögon hvita; huvudet undertill hvitgrått; nacke svartbrun; 
halsband hvitgrått. Rygg, skulderfjädrar och övre stjerttäckare svartbruna. 
Stjert avrundad; stjertpennor 7 par, spetsiga, utåt avtagande. Bröst, mage 
och undre stjerttäckare hvita; sidor svagt stålgrå. Vingar svartbruna. 

17. Hona, sommardrägt, 27 juli, Karesuando, STENIUS. 

Huvud ovan svartbrunt; ögontrakt, ögonlock, ögonvrå och tinning 
brungrå; huvudets sidor och haka mörkbruna. Framhals mörkbrun; sidhals 
mörkbrun med en stor hvit fläck; kräva mörkbrun med olivbrunt och hvitt 
bräm; nacke och halsrygg mörkbruna (ej ren drägt) med spridda hvita fjä- 
drar. Rygg och skulderfjädrar mörkbruna och svarta med olivbruna och 
olivgrå bräm; kors och övre stjerttäckare mörkbruna med olivgrå bräm, 
de mindre av de sistnämnda med hvitt utfan. Stjertpennor spetsiga, de 
imre mörkbruna, de yttre ljusare gråbruna och i utfanet hvita. Bröst, mage 
och undre stjerttäckare hvita; sidor gråbruna, framtill svarta med olivgrå 
bräm, baktill gråhvita. Tumvinge mörkbrun; handpennor mörkbruna; arm- 
pennor olivbruna med hvita utkanter; handtäckare mörkbruna; armtäckare 
mörkbruna med olivgrå och olivbruna spetsar. 

18. Dundrägt, CARL MÖLLERS samling. En blek hvit fläck över ögat. 

19. Dundrägt, ”10—12 dag', 11 augusti, Qvickjock. 

Näbb lågt, utom vid spetsen jemnbredt, svart, nagel gråbrun. Kalott 
ovan mörkt gråbrun, enfärgad, utan fläck; ögontrakt, tinning och ögonvrå 
oråhvita, den senare i midten mörkbrun ; huvudets sidor ned- och baktill samt 
haka gråhvita. Fram- och sidhals upptill gråhvita, nedtill brungrå; kräva 
gråhvit; halsrygg mörkt gråbrun. Bröst, mage och undre stjerttäckare grå- 
hvita; sidor hvitgrå. Vingar mörkt gråbruna. 

20. Hona, ung, 16 oktober 1876, Stockholms skärgård. 

Näbb ovan och framtill svart, för övrigt blågrått, undertill något lju- 
sare, mungipor grå. Huvud ovan svart; ögonvrå och tinning hvitgrå; huvu- 
dets sidor och haka svartgrå. Fram- och sidhals svartgrå; halsrygg gråsvart. 


ALFOGEL. FULIGULA GLACIALIS. 1521 


Stjert avrundad. Vingar spetsiga; tumvinge med 4 fjädrar svarta. Fötter 
blygrå, vid lederna svartgrå; tår blygrå, simhud svart, vid tårna blygrå, den 
inre rät, den yttre något inåt urringad; klor svarta. 

21. Hane, ung, I oktober 1875, Färöarna, H. C. MÖLLER. 

Näbb fram- och bakåt avsmalnande, svart, enfärgadt, ävenså nageln, 
som är liten, mera bred än lång, nästan rund; näbbås rät, bred, sluttande. 
Käkkant mest rät, vid nageln upplyftad, överkäkens lameller gå nedom kan- 
ten och äro liksom underkäkens stora, glesa. Pannvinkel avrundad, sidovinklar 
korta. Huvud ovan brunsvart; ögontrakt hviterå, ögonlock hvita; ögon- 
lockskanter svartbruna; tinning gulgrå, bakåt hvit; ögonvrå svartbrun, i 
midten ljusare, grå; kind svartgrå; örontrakt svartgrå, öronöppningen liten; 
ansigtsrand bågböjd; haka svartgrå; strupe ovan svartgrå, framhals nedtill 
svart med bruna spetsbräm; sidhals ovan svartgrå, vid midten hvit; kräva 
grå med svartgrå spetsfläckar och hvitt spetsbräm; nacke och halsrygg brun- 
svarta, denna nedtill svart. Rygg och kors svarta; skulderfjädrar svarta 
med bredt, mörkbrunt bräm, Stjert tillspetsad; stjertpennor 15 st., de mel- 
lersta svarta, färgen jemnt övergående till de yttre grå. Bröst hvitt med 
svartgrå fläckar vid spetsarna; sidor svartgrå, framtill med breda, gråbruna 
spetsbräm; mage och undre stjerttäckare hvita; slaksida hvitgrå. Vingar 
spetsiga, breda, ovan brunsvarta, enfärgade, täckfjädrar och spolar svarta; 
tumvinge med 4 fjädrar; handpennor: stora 10: 1>2>3, 2:dra mot spetsen 
i utfan utskuret, undertill svartgrå; armpennor 11, undertill svartgrå; arm- 
bågspennor 4:1 = 1l:te armpennan, längst; undre hand- och armtäckare 
svartgrå, de mellersta bakre handtäckarna svartgrå, de övriga och undre 
kanttäckare brunsvarta. Skenben fjäderklädt till hälleden. Fötter brun- 
svarta (torra). Tars hoptryckt, framtill och tarssula med små sköldar, svarta, 
den yttre vinkligt utskuren; tår: 4>3>2>1; simhud å 1 når klospetsen, 
bred, övergående till infliken å 2, båda med små kantiga sköldar; klor svarta, 
3>2>4>1, något krökta, släta, 3 vidgad i inkanten, alla åt sidorna kullriga. 

22. Ung, 18 oktober 1876, Kalmar, F. BERG. 

Näbb olivgrått, mot spetsen rödgrått, nagel gråsvart; underkäken gul- 
brun, vid roten grå, nagel svart; haka svartgrå. Fötter gråblå, vid lederna 
något mörkare. Tears, hoptryckt med små sköldar; tår ringlade, 4:de tåns 
1:a led med små sköldar; simhud brunsvart, vid tårna gråblå, den ytte vin- 
kelformigt urringad. | 

23. Ung, 18 oktober 1876, Kalmar, F. BERG. 

Näbb mörkt blågrått, mot spetsen svart; underkäken blågrå, mot nageln 
och denna rödgrå; haka brungrå. — 24. Ung. 

25. Ung, 10 december, Stockholms skärgård. 

Näbb blåsvart, nagel svart, baktill i kanten grå. Överkäkens lameller 


baktill sträckande sig nedom kanten. Pannvinkel trubbig, kort. Huvud 
ovan brunsvart; ögontrakt gråhvit; ögonvrå och tinning hvita; kind hvit 
med svartgrå spetsar; örontrakt svartbrun; haka 1 midten grå, vid sidorna 


hvit. Framhals nedtill grå med gråbrunt bräm; strupe ovan grå; sidhals 


överst svartbrun, bildande med örontrakten en oval fläck, i midten hvit, 
nedtill grå med gråbrunt bräm; kräva grå med hvitt bräm ; nacke brunsvart; 
halsrygg överst brunsvart, i midten hvit, nedtill gråsvart. Rygg svart; skul- 
derfjädrar svartbruna med dels hvitt spetsbräm, dels mot spetsen bruna med 
svarta spoltrakter; kors svart; övre stjerttäckare gråsvarta, de bakersta i in- 
fan svarta, i utfan grå, spolar svarta. Stjert avrundad, stjertpennor 7 par 
svartgrå, de yttre grå med gulhvita utkanter, 1 föga längre än 2. Bröst 
framtill grått med hvitt bräm, för övrigt hvitt; sidor hvita med inblandade 
få ljusgrå fjädrar och utväxande hvita; mage hvit; undre stjerttäckare hvita; 
slaksida grå. Vingar undertill grå och sotbruna; armpennor 10, svartgrå, 
de inre i utfanet svartbruna; armbågspennor 5, 2 > 1 > armpennorna, utfan 
svartbrunt; överarmpennor små, svartbruna, med något mörkare bräm; hand- 
täckare svarta; armtäckare svarta, mot spetsen svartbruna, de övriga svarta; 
undre hand- och armtäckare grå, ävenså de mellersta närmaste, de övriga 
sotbruna; undre överarmtäckare sotbruna. Vadtäckare hvita; skenben, 
fjäderbeklädt till hälleden, grått, nedtill brungrått. Fötter gråblå, vid le- 
derna mörkare. Tars hoptryckt, med små sköldar; tår: 4> 3 > 2 > 1; klor svarta, 
åt roten grå; simhud gråsvart, med små sköldar, den yttre utskuren, å 1 
når förbi klospetsen. | 

26. Ung hane, vinterdrägt, 5 februari, Bohuslän. 

Iris gulröd. Huvudet hvitt och brungrått, tinning med en stor hvit 
fläck, derunder en ännu större, svartbrun, hvilken sträcker sig ned på hal- 
sen; haka mörkt brungrå. Hals hvit; kräva brungrå. Rygg framtill grå 
och brungrå, bakåt brunsvart; skulderfjädrar dels blågrå, dels svartbruna; 
kors och övre stjerttäckare svarta. Stjert tillspetsad; stjertpennor med av- 
nötta tvära spetsar, de inre mörkbruna, de yttre brungrå, utkanter hvita. 
Bröst, mage och undre stjerttäckare hvita, sidor blågråhvita. Vingar svart- 
bruna. Fötter brungula (torra), simhud svartgrå. 

27. Hane, ung, 1 mars 1876, Beddinge, Skåne. 

Näbb och naglar svarta, framom näsborrarna gråröda. Huvud ovan 
svart, hvitfläckigt av inströdda fjädrar med långa, hvita spetsar; panna, ögon- 
trakt, ögonbåge, ögonvrå, tinning och främre kindtrakten framtill hvita, 
denna baktill svart med svaga hvita spetskanter; haka hvit, framtill gråbrun 
liksom inströdda fjädrar i midten. Hals nedtill brun med grågula spets- 
kanter, framhals ovan hvit, sidhals ovan svart och hvit, i midten hvit; kräva 
grå med hvitt spetsbräm; nacke svart med bredt hvitt spetsbräm; halsrygg 


1522 ALFOGEL. FULIGULA GLACIALIS. 
Al LG PRE EPA ATTAN ETS ESKS TEVEN ON 
SR Ande FSS el EA RR? JV DEL AG ev ASL på TAR RNE MIA NER or AKS GB UP DN I IR AT RN STA 584 585 580 555 490 550 525 420 550 568 ÖD 578 558 
TENNESSEE RE AA ÄN SAN VANTAR BORRA RR VAR NS AA ÄRE 84 78 82 82 83 84,6 | 86 pr SA ANOR 85,7 MI 33,7 
AS TEA FAT a MEL BA NI a rk a Fa SST RAN Oe ADA f BN 6 RDS, DS LT RR RA LED Ira LT PE 21,5 28 26 25 28 27 | 29,2 28 217 217 26,8 —— 27,3 
» BY KLEN EE VI SN VT STARR DER. Lå a säte I np Ve bn gibt Ve kr döp a SR NS SAM DE br 43 41 41 40 41 43 44 41 41 40 43 Are 41 
» po ofrån spetsen till Väshorratna sving cf lite ldbergrerkiss 21 19 18 17 19 18:50 OL A85 gö 2 ci 19 2 18,8 
ÄT R AG AS ERE ör ÄN Re Sh ME AMRA REA UN (gles RER fr So MIAS PA oc, ORAL ARRARER 18 17,5 15,5 16,5 17 15,6 17,5 NE Pig 14,8 15 15 
SET BA LBLA pe US MIKE SO ERT I as erG Sa JILPA 4 LS ORG ggd Tr DV AD TA sn ng I NA a 14 13 12 13,5 12 11,9 12 SUN KT Ri 11 11,4 Ane 
FER IT or RI ae på TINAS VORE VÄL AE ND ANAL AN AR EN a NGE BRG ER RAS INA ÅSAR LA NS UN a 18 18 20 19 18 21,5 18 — -— tie 19,9 20 19,7 | 
SE SUR DNS DIGKERLA MAL SRV OT IDA SiS an so aan nr apr RE a ASA rr DRA FNL E LR OM Ar TVÅ NA NN kl 17,5 16 18 18 17 17,8 17 fre SA NN 15,8 16,9 15,5 | 
Sr NR TIN GR BESAEE RR eor EMIL SÄ Sd SS ANAL RNE — — — at RR RT a) 15 1 SN 18,7 20,5 
NETA (LARSA ERNIE BREES isl on RADON päre oh DRA BA Re FoG RN FR SA RSA san KR — 9 10 9 10 10 11 — NR Nog 10 1 10 | 
» 2 Ra AS AS AKNE NA TE pa 5 BU KRA ÅAR ds KUNA VAN DAS RA — 11 10 10 10 10,6 11 a — al 10,5 CR 2,6 | 
Lör 2 30 TTR Fn NERE META RAA EEE rp AVR TE SPAR EA LJ RA AA KE (LL SSR BS ÄN POSER NE 1,5 Xx 2,51! TX) 1,6 XB LG ORK (0 RN AL fe 5X3, 5) SXL1,6 Ft NG mn 1,2 1 7T,5X2,4 [8,8 X2,8 | 
NE RA IDAG ENL DBR Hl Lb Lå 2 SRA ha lEk RN VE NAN SARA NA fd 218 |208-12 223 214  |c. 203 295 | 215 207 2292 215 | 225 219 217 | 
ko R TA AA a ÅRE rst Snr ik ENE ÄRAN hn) el MADRASS ADR FE BANA SM DNS SVAN REN ri ONA SRA MER STAR 175 760 780 1755 732 500 765 739 144 736 [15 730 764 | 
ÉINEN RT LA MANA RADE SURA ÄRA ARSA Eda fr 14 bed AA ARN AE HÄ AAA RIOES SN AA b 0 100 96 104 98 92 102 95 | — — on 96 95 94 | 
EAST agg ta FN Je dt IRS Nf SL NAR AD Nå NAR LL FE LITA TNA BRA BR er SST (ERA AE DUAL AMRA BS bd RR NLA | 201 221 234 200 146+ 204 183 173 207 222 205 230 SLET 
SET RTVED SLE LU DAKOM, VIN SI OUBAT IA 7ås 4 da nknstr de CoRAS fpl Uta LK Ry RNA FA EPn hr SR VA 196 166 155 105+ 162 | 138 — son Sy 143 175 161 
Ad ff RTR a FÄRSEN RER ÄRAN ER DD NAO AE ON ALA SR RSA ESA AS Sä ER NA | 35 36 | 32 87 35 39 | 36 36 37 37 37 34 | 35 
RT ba TE TEA a SNRA 1 SDR 0 SA BAR NA RRD LIL 0 bi ARR Ro RR NAN KL VÄ EN | EN MEN 56 60 56 | BB NNE 58 57 57 57 56 57 SE 
MH I 1587 | 169 170 TS 0 lg 2 93 -j 24 j. | 25j. | 2607j. | AS 
Vaa TS KA GATE ALA ANN DE ÄR TIA el Se ÄRE AG GNT LA RT AE RR TAR 5 ERERA sb Or RRD KR SLE -— 377 Nr Tr 403 415 419 384 418 365 Nn 448 
AEA CET Få FE AR IR RE skar RRD ett NAN NR Ao Uh stR RA GRS ARA NAR GA a SN SEN — — —E 78,4 | c. 79 81,5 75,5 30 18,5 88 
Fes ad RES och 1 LE 0 SADES 2 ll 0 23 RENEE ÅA AA SR AL tt MO SEA AR a ADA hd, ARS LL pA LE ASA RT LA NN 27 26 20 17 28 26 26 26,5 28 21 20,5 28 
DT MGM) ABK Vr BYE VIS OLEN bra firrd bes Han tes NR ns OEM GAN bön dr oe Ab 41 41 40 24 30: Men 42 39 41 39 43 43 
» » STÄN BPeEtsen, FlIL HIS DOTTÄT OO sevll orsa rörs inr ell anis SUR Hr SAR UR RR AA 19 -— 18 11 17,3 17 19 18 18,5 20,5 18 12 
D TRO TEN SV LE STOR barr LSE AE Se st a ge TR do Tk MÅ ASTRA a | 17 — 13 9 Ore 15 14.6 13,5 18 15,5 15 17 
KA I DT JRR DORTRT HAN. cert viss RNA Nk AR FT a RA EE Lr AG SR LER ee RAR — 9,5 6,8 10,5 12 10,7 10 13 11,5 11 13 
BONE E  KA Ar AA sa sr ARSA En I Re a a RE Ev sl 15 9 KAT SAR 17,9 20 17,5 17 20 
NG0DGS HTS kL VIA: DAS OTALIGA od ad AN AS tä be AT NN ET SUR 15 10 14,8 | 18 17 18 18 16 15 17 
» FR Bf MER Gata PR KIT NNE FIT ER ÄT AG LR br RUNS UTSE ED RA DE OLA RARE RA SLR RAL EA) SAR lo NT: Sig — = ÖR ör Te KOR ÖN rVD) 
RA a RA a ord Tä 36 ÄN fåran RNE de 06 b GERD ELR RDR NNE HE ARA By UA ÄR RANA SR I NN FORE AVEL OR RANA SN 9,5 — 8 5 7,8 | 9,2 8,4 3,4 8 ) 9 10 
» TR ERA NEN AE pA BR ART la ASS EA Ib RR nb RA LER Sh BILDER Ao sb AE Ag ALA AE 10,5 — 9 6 9,6 8 9 8,8 9 9 10 10,5 
NL tr 2 BÄREN VRID NE AS a re REN 2.16 Ad ÄR REN AA AA SO rr d — FE Ro Ar TE Dra a STL ÄN 2007 CA AA 2 TA EE bd 1 är a hr i 
Vingens längd, direkt ST INRE ONA AS Af re pda SRA ES LOS BER NE are ark Ad 0 HÄR sa As pA SL Aa RAA OG INA 207 208 — | 189 210 215 193 203 197 201 211 
TAR BEAR Le ni LA rea FA ee SA AE LR LT br RA EE Ur a Ar lll | — ÖT SES — 690 650 T4T 670 723 630 (å 756 | 
FSA EEE hn RR Ak Or Ar AE Se AE BA UMEA RAA 93 2 88 föra IRN ATEN 94 95 98 91 93 87 88 
a 2 SE STEN VR AE AR dh NR 0 (ör lp ad 2 RR js RS NA RO GER NON ANNE | 180 67 88 31 69 83 83 66 85 70 72 84 | 
BRTORESTACS "13 SKOTER VIRENDELSATILA orre labs ven V TE Te Mess br AN Nå den rr SNRA (EG LL — — SN — | 40 40 28 24 50 28 ng 45 
ÅS os EIA TE kr Dee SA EE APO LA VA DA. HN UAE Sr ÄRR EAA hag fa 0 AR An SN DR AN AR NER | 33 32 32 25 | 34 d7 34,6 32 38 J3 30 38 
» Mellantå med klo ASSÅ ST rO fe ARR Arb AG LSE her AR AVE ör rd ta ÄR SL RN SA IA AA Arg AAA | 57 51 53 35 | 48 56 56 52 58 51 d4 61 
hvit. Rygg svart, framtill med gråbrunt spetsbräm; skulderfjädrar korta, Agg. Övata, stundom elliptiska, glänsande, grågröna till grå. 


< armpennorna, brunsvarta med gråbrunt bräm och inblandade hvita fjädrar; 
kors och övre stjerttäckare svarta. Stjert avrundad, undertill grå; stjert- 
pennor 7 par, I något > 2>3, gråsvarta, övergående till det yttre brungrå, 
utkanter smala, gråhvita. Bröst hvitt, friktnidt med grå spetsfläckar; sidor 
blågrå, framtill med brungrått bräm ie få stora, svarta fläckar; mage och 
undre stjerttäckare hvita; läksida svartgrå. Vingar = n. 1, men handpennan 
2 knappt > 1; armbågspennor < armpennorna. Fötter = n. 1. 


FAR N 


d. 


1870, Grönland, NORDENSKIÖLD. OÖvata, gröngrå. 

2 juni, Kautokeino, KNOBLOCK. Utdragna, grå. 

Juni 1870, Kautokeino. Korta, ovata, grå. 

1864, Luleå lappmark, O. v. FRIESEN. Övata, grå. 

25 juni 1877, Skogen ovan om Bergeby, Nesseby socken, Ostfin- 


marken, nära Varenger fjordar. NorpDvI, — Snedheten bestämd. 


FOTEN 


ALFOGEL. FULIGULA GLACIALIS. 1523 


1 a b 20a b C 
FENA Sn 25 ÖR SSE SR NS DN GAN AGA SENS SEN INN fl SA ARD ERNA 53,7 52,7 55,2 54,8 53,4 
Dp HTC LTS vara Fb tls abe RN SN ATS REN SURA Te Lin 37,4 37,8 35 35,7 34,5 
» SPCEES rsernneps TARA CA RAA UR pg ds sk Sr RR ANA Re or SOK RR 16,2 14,9 20,2 19,1 18,9 
D TERO ET HO NTE oder gall se FAR de LINE 1,44 1,39 1,58 1,54 1,55 
| Ra föl OR HS OAS frn bps rf rr nrtinig pen bet en kk VN lagd SN, | 2008 1992 1932 1956 1842 
| AG b C 
EEE DEREN a Am Ape LA Da ÖN am IL fkl ale SO böka lsd Ag 55,61 55,10 
| BN ME RR ÖRE mr Tä SM ng FAL BN AL RESAN SA Sr SR LE 37,28 | 37,25 | 37,80) 37,23 
| » SPORS sossags tor AT ET AT ERAN ASTA ke PA VIA JUL SBR ARNE 18,33 18,36 17,80 17,87 
D LATE ms ar rs a 3 er GÄR SLA JARLA ARR NO RR a Rel RN DAR KRA 1.492 1,493 1,477 1,48 
AE rr ROD EA RE FDL RR AA Br 2073 12071 12055 12051 


Lever vid Grönland under hela året, lägger ägg i juni, Fa- 
BRICIUS, 1780. "Träffades här av SABInE 1829. Den har blivit 
beskriven såsom en egen art, hvilket dock icke blivit bekräftadt. 
Lägger 7—11 ägg vid små sötvattensjöar; modren förer ungarna 
strax derifrån till havet. Vid S. Grönland under vintern flockvis, 
HorBorir. Är allmän vid kusten; häckar på Parrys ö, ävensom 


V. om Davis sund, NEWTON, DRESSER. 


Beskrevs först av Worw, 1655, erhållen från Island, kallades 
der Havellda. Kommer i slutet av apr. till häckplatserna vid 
sött vatten, lägger ägg under umbellater eller bland gräs i slutet 
av maj, men i sydlandet stundom redan d. 5; ungar äro utkläckta 
1 slutet av juni. I början av sept. hava de flesta dragit till ha- 
vet. Tar stundom från F'. maria hennes ägg och utkläcker dem 
med sina egna. I jan. 1821 drevos vid en häftig storm många 
i land å Island, FaBErR, 1822-27. Han tillreder sitt bo på samma 
platser som F. maria, börjar lägga ägg redan i slutet av maj, 
somliga först i juni, t. o. m. träffar man i början av juli ruvande 
honor. De första ungarna utkläckas d. &, annars i början av juli, 
Krörer, 1857. 


På Färöarna talrik och i stora flockar från aug. till mars; 


d e f 3 a b 4 a b AN 5 a 
52,9 52,3 50,2 48,7 48,5 53,8 53,4 52,5 05,82 
36,2 35,2 35,9 36,8 36,8 38,2 36,6 35,5 37,05 36,95| 
16,7 17,1 14,3 11,9 11,7 15,6 16,8 17 18,77 18,87 
1,46 1,49 1,4 1,32 1,32 1,4 1,46 1,48 1,5 1,51 
1913 1841 1802 | 1792 1785 2055 1954 1864 2068 2063 i 
då e f g h | 
54,15 53,66 53,55 53,52 52,68 | 
260,40 35,52 36,68 26,67 28,26 328,02 37,45 37,25 36,40 | 36,33 
18,35 19,23 16,98 16,99 185,29 15,53 16,07 16,27 16,28 16,25 
1,5 1,541 1.463 1,463 1,4 1,4 1.429 1,437 1,447 1.450 
1993 1945 1968 1968 2049 2036 2004 1994 1918 1914 | 


om sommaren deremot mycket sällsynt; en gång hade han dock 
träffats häckande, H. C. Mörrer, 1862. 


Häckar på Spetsbergen, NAUMANN. Synes der vara sällsynt. 
Sedd vid Depotholmen, 80” n. br.; i Kobbe bay d. 7 1861. En 
kull ungar på sött vatten på en av öarna i Hornsund, MaALwm- 
GREN, 1863, NEWTON, 1865. SUNDEVALL ansåg 1874, att den, så- 
som egen art, ej kunde skiljas från vår. 


I Norge häckar han allmänt, talrikast inne i landet, och 
ända från ryska gränsen, ConrnzEtt hos DressErR. I Finnmarken 
allmän stannfogel; lägger sent sina ägg, enl. meddel. av NorpDyI. 
I trakten av Tromsö häckande, hade d. 7 1848 flygga ungar vid 
färskt vatten, LIiLLJEBoORG, 1850. På Gullholmen vid Tana elv 
d. 7 1884, UCHAPMAN, 1885. Vanlig vid 69-—70" n. br. Många 
övervintra, men de flesta bortflytta; häcka nära Varangerfjorden 
och i inre, höga trakter, ScHRADER, 1853. I de södra fjellsjöarna 
sparsam; häckar dock på Dovre, Hallingdalsfjell, Jotunfjell och 
på Valders. Under flyttning söderut, under höst och vår, talrik 
i Kristianiafjorden; vid kusten i stora flockar, en del kvarstannar, 
Cortnett hos DrEesseErRr. En fullständig Albino erhållen utanför 
Kristiania; kommer i sept., men antalet ökas under följande må- 


1524 ALFOGEL. FULIGULA GLACIALIS. 


nader. På Hvalöarna under flyttning, isynnerhet om hösten; är 
under vintern allmän långs kusterna, CorrEert, 1866,-68. Un- 
garna äro flygga vid medlet av aug. 

Förekommer 5—6 mil från Muonioniska; i Kautokeino och 
Karesuando förekommer den hvarje sommar; lägger 7—98 ägg i 
juni månad, de äro inbäddade bland mycket dun, enl. meddel. 
från KnoBLocKk. Erhölls vid sistnämnda ställe d. 7 1832 av 
W. v. WricHr. Häckar vid Kvickjock, Cnarttiseivs. Erhållen 
vid Svansjö d. & 1871, vid Siljan i nov. 1875, THzoris, 1880. 
Skjuten i Visjön, Skurdalssjön och Gaukelsjaur av SAHLIN, ÖLS- 
son. I Dalarne under flyttning, men oftare träffad under vintern: 
d. > 1862, dec. 1868, 7? 1871, AuLwx, 1871. 

Då isen vid Sandhamn d. 7 1877 packade sig så, att endast 
små vakar funnos kvar, skötos 22 st. i ett skott, och 2 personer 
sköto 80 par på ett par dagar, LinpBrLap, 1877. "'Torgfördes i 
Stockholm under vintern 1876—77 i myckenhet, men annars i ringa 
antal. Sjöfogelskyttet i skärgården var våren 1878 föga givande 
till följd av den blida vintern; den bästa tiden var sista veckan av 
apr., oaktadt foglarna försvunno mycket tidigare än 1877, LIiNnDv- 
BLAD, 1878. 


och under hela maj, SUNDEVALL, 1874. År 1884 sågs d. Y en 


Kommer till Stockholms skärgård i slutet av apr. 


del smärre flockar kretsa hit och dit utanför Sandhamn, d. ' 
sågos rätt stora flockar. Tillförlitliga skärgårdsbor ha försäkrat, 
att det händt, att skadskjutna honor kvarstannat å havsholmarna 
utanför Sandhamn och der, jemte sina makar, utkläckt ungar. 
Under våren kvarstannar Alfogeln här i allmänhet till medio av 
maj och till och med något senare, enl. meddel. av O. ExKBOHERN. 
Var mycket talrik flyttfogel vid Vermdö. Förtär musslor. Kom 
vid eller något efter Michaeli, ÖpmaAnsN. Å Mörkö talrik under 


vår och höst, men häckar ej här; hanen kallas Algubbe, Ek- 


STRÖM, 1828. I Södermanlands skärgård kallad Oll, finnes i stor 
mängd, kommer i slutet av mars eller början av apr.; drar små- 
ningom vidare, så att antalet i maj avtagit; ett fåtal stannar till 
in i juni; återkommer på hösten till de yttersta skären, Sunp- 
stTRÖM, 1872. Vid den sena våren år 1877 stannade en mängd 
ända till slutet av maj. 
Stockholm, Wikström, 1838. I Nyköpingstrakten mycket allmän, 
LunDdquist, 1864; erhållen d. i vid Forssa, 3'/2 mil fr. Bråviken, 
CMT, 1806; 
stundom in i den inre delen av Bråviken, t. o. m. till övre delen 


Visar sig stundom å lilla Värtan vid 


Skjutes i vakar i trakten av Norrköping. Flyger 


av sjön Glan, så att ett par blivit skjutna vid Finspongs bruk, 
enl. meddel. av LunpBore. Erhållen nära Hasselfors; i Örebro- 


trakten under flyttning, HöcBEre, 1863; fåtalig, SUNDSTRÖM, 1869. 


En gång på Tidan, GaAvamer, 1858. Under flyttning i Jönkö- 
pings län, LAGERGREN, 1870. Kallad Alika i Ö. Småland; träf- 
fas här under höst och vår och ibland midt under vintern i stora 
flockar; erhållen vid midsommar vid Stensö, TisEnivs, 1868. 

Är på Gotland talrik under vintern, Kormovin, 1871, m. fl.: 
kallas Alle, är allmän under vintern, på våren träffad även i 
sommardrägt; skadskjutna träffas under hela sommaren, enl. med- 
del. av STENSTRÖM. På Gotska Sandön, men ej häckande, E1sEN, 
STUXBERG, 1868. 
under vintern, WESTERLUND, 1855. 


Flyttar under våren över Oland, är der allmän 


I N. Bohuslän ej sällsynt under vintern, men fåtaligare än 
Knipan, CEbDErRsSTRÖM, 1873—77. Kommer i stora skaror i midten 
av sept. och stannar till slutet av apr., en gång träffad d. 8 1837. 
Håller sig vid de yttre skären, W. v. WricuHr, 1851. 

I Bleking erhållen i vinterdrägt, enl. meddel. av C. G. Riäir. 
En gång träffades under sommaren vid Landö, NV. Skåne, en 
utmagrad hane. Under vintern allmän, WALLENGREN, 1849; under 


ALFOGEL. 


vår och höst likaså, GADAMER, 1852, men i trakten av V. Vram 
sällsynt, enl. LiLLJEBORG, 1845. I Luggude härad, NV. Skåne, 
vid kusten under vinter och vår, G. Jönsson, 1881. En del 
unga foglar fäldes i en kvarndam vid Brandstadholm i början 
av okt. 1875; ej träffad i Ringsjön, enl. meddel. av CO. MöLLer. 
I Skåne i april och början av maj, SUNDEvALL, 1874. Vid Malmö 
erhållen d. 4 1833, 3 1874, i 1877; vid Ö. Torp d. 3 1853, enl. 
meddel. av EvrEnius. Förekommer i stora skaror i havet vid 
Trelleborg och Ystad, der den kvarstannar långt ut på våren, 
en hane nästan i sommardrägt skjuten, dessutom ibland andra 
en hona, en särdeles ljus varietet, enl. meddel. av N. BruzELIUS. 
Skall hava häckat på Anholt; träffas i Danmark sällan under 

maj månad. Om vintern talrik; få hava erhållits i sommardrägt. 
TEILMANN sade 1823, att den syntes 'ytterst sällan på Nordsjön, 
hvilket icke överensstämmer med nyare iakttagelser. I Slesvig 
och Holstein talrik under vinterhalvåret, några stanna till medlet 
av maj, RoHWEDER, 1875; år 1876 om vintern talrik, kom d. '$, 
bortflyttade d. 7; kom i början av febr. från Östersjön. Iakttagen 
vid Flensburg 1877. Om vintern talrik. I Flensburgs hamn 1880 
d. =" talrik; vid samma tid kommo dagligen större och mindre 
flockar över från Östersjön till Nordsjön. Torgfördes talrikt till 
nämnde stad under jan. 1881. Vid Krusau 1881 i medlet av febr., 
Jahresb. På Holsteins kust vanlig i början av nov., NAUMANN. 
"Han är i Finland mycket talrik. Häckar i nordliga och 
vanligtvis i högt belägna trakter, sällan i de sydliga. Kom till 
Uleåborg åren 1784—987 mellan -d. 7 och 3, JULIN, 1789; till 
Lappajärvi, 634 n. br., 41!'/2> v. 1., åren 1834—44 mellan d. 4 
och 3, MozEre; till Åbo 1824 d.. 7, 1825 d. ?, W. v. WRrEicHr, 
1826. Kommer om våren till Åbo skärgård i stora flockar, stan- 
nar här ej mer än 14 dagar, fångades med nät, Gapp, 1769. Vid 


Sundevall Svenska foglarna; forts. af Kinberg, 1881-6. 


FULIGULA GLACIALIS. 1525 


Ålands skärgård i otrolig mängd under stränga vintrar; isynner- 
het då denna är mild, lärer största delen draga längre åt söder, 
R. S. 1874. Se för övrigt Parwtn, Finl. Fogl. | 

Mycket talrik vid Rysslands och Sibiriens kuster, flyttar sö- 
der ut till 60', der den dröjer kort tid i sjöar och floder, flyttar tro- 
ligen över till Amerika. I sydliga trakter synes han ej. Åter- 
vänder tidigt på våren till Kamtschatka, Parras, 1811. -— Häckar 
allmänt på tundran vid Arkangel, SEzBonrm, 1882. På Onega vid 
öppna ställen under vintern, KEsstERr. I S:t Petersburgs guverne- 
ment mycket talrik, BrAnvdr, 1880. Under vår och höst vanlig, 
ej funnen häckande, ”såsom BRrRaAnpr säger, E. BöcHner, 1885. 
I Estland under apr. 1856, Sriouitz, 1860. I Östersjöprovinserna 
till större delen på flyttning under senare hälvten av april till 
midten av maj och i okt.; under våren på havet vid Reval i tusen- 
tal, hvilka under dagen leva på havet och till natten draga in i 
vikar. Av draget begagna sig jägarna, som på en morgon kunna 
avfyra 30—350 skott, men bytet blir ringa. Hanarna förfölja under 
snabb flygt honorna under ropande ”ä ä auli, ä ä ä aulet, ä ä aglik”, 
hvilket, då flere hanar skrika på en gång, låter som en slags 
sång och såsom en avlägsen hornmusik. Deras föda utgöres 
huvudsakligen av mollusker, hvilka de taga på havsbottnen, Rus- 
sow, 1880. Vid Baltischport d. 35 i mängd, förmodas häcka der; i 
juni och juli träffas ungar, som ännu hava 'dundrägt. De foglar, 
som träffas i midten av maj, äro anskjutna, Russow, 1880. 

I Centralryssland sällsynt under flyttning, funnen häckande 
i Jaroslav, SABAnaEer, DresserR. I NÖ. Ryssland talrikast på 
sjöarna å tundran; var här icke skygg, man kom den ofta på 
30—40 stegs avstånd. Ryssar och samojeder kalla honom Col- 
göy, efter hans läte, SErBoOnM, BROWN, DRESSER. 

Talrik på Novaja Semlja, Barr, 1858. I Matthew's straits, 


236 


1526 ALFOGEL. FULIGULA GLACIALIS. 


GiLLETT, 1870. På Novaja Semlja och Waigats mycket allmän 
vid havet, i bräckt och sött vatten. Den gamla fogeln ruggar 
i aug., ungar halvflygga i slutet av sept., v. HEvenis. Allmän 
vid Novaja Semlja och i stora flockar vid kusterna av Kara-havet, 
NORDENSKIÖLD, 1880. Vid lägre Petschora talrik; ej sällsynt vid 
Kuya; derifrån talrik vid vattnen på tundran och ännu talrikare 
på öarna; ruvade ägg erhöllos vid Dvoinik senast i slutet av juli, 
SEEBOHM, BROWN, 1876. På Ural allmän, SABANAEFF, DRESSER. 
I Astrakan under vintern tillfällig, HEnsKE, SEEBonM, 1882. På 
Kaspiska havet träffades en gång ett par, MÉnÉtrRiÉs. I Kau- 
kasus, BoGDANOW, SCcHALOW, 1880. 

Allmän å sjöarna på tundran vid Jenissej, SEEBonmM, 1879. 
Hade dunungar i små sjöar vid Dudinskoje, 69” 25 n. br.; iakt- 
togs vid Jenissejs mynning d. $ 1876, TuHgEL, Meves, 1879. 


Vid Jalmal, Jenissejs mynning, i stora skaror d. 8, NORDENSKIÖLD, 


1880. Träffas högt uppåt Schtschutschjafloden, FinscH, 1877. 
På Tschuktsch-halvön, NorbDEnsKIÖLD, 1881. Häckar i nordligaste 
Asien, flyttar söderut, om vintern träffad på Baikal. v. MIiDDEN- 
DORFF träffade honom vid Boganida, 70” n. br., d. 3; i Taimyr- 
sundet sågos stora flockar d. 235", NORDEnsKIÖLD, 1880. På Tai- 
myr, 74" n. br., sedd d. 5; hade d. v bo med 6 ägg, BALDAMUS. 
På Stanowoibergen såg v. MiDDENDOREF en d. 3. På Angara, ut- 
flytande i Baikal, i stort antal om vintern, RADDE. 
terdrägt träffade i Ussurilandet, TAcZANOWSKI, 1876. 
tschatka, STELLER. 

De, som övervintra i S. delen av Östersjön, stanna der till 
slutet av apr., de festa till början av maj, träffas även i början 
av juni, NAUMANN. Å Östersjöns kuster allmän under vintern, 
BorGareve. Vid Pillau talrik under febr. och mars; uppehåller 
sig hela dagen i havet eller i vikar och drar i bestämd riktning. 


Flere i vin- 
På Kam- 


Draget varar en månad hvarje morgon och afton, och en del av 
denna och några andra arter skjutas derunder, förnämligast F. 
clang. och F. mar., dock mest F. glacialis. År 1871 vid svårt 
väder kvarstannade de längre tid och ända in i maj; kommo på 
hösten redan d. H. Vid kusten av Poel om våren i ofantliga 
skaror, v. PrErEn, 1856. På N. Tysklands kust mycket talrik, i 
oräkneliga skaror på Östersjön, på inre vattendrag mycket säll- 
synt, BorcerEvE, 1869. Vid Danzig synes han vara vanlig un- 
der vintern; ung hane erhållen d. ii 1849, BöcK, 1850. Ruggar 
i Danzig-bugten i mars—början av maj, de unga rugga under 
hela vintern, liksom alla unga Dykänder, E. v. Homerzer, 1876. På 
hösten vid Sternberg, Mecklenburg, v. MöLLEr, 1855. På Schwe- 
rinsjön 1877 d. 1; vid Schwerin 1878 oregelbunden på flyttning, Jah- 
resb. Kommer till Pommerns kust i slutet av okt. och början av 
nov., söker ställen rika på tång. 'Tvingas av is att lemna platsen, 
återkommer med SV. stormar; stannar till midten av maj, HOoRrN- 
SCHUCH, NSCHILLING, 1822. Vid Neuvorpommerns kust talrik, A. v. 
HomEYER, 1864; 1877 regelbunden om vintern, Jahresb. Flock- 
vis vid Riigen från d. 1$ 1852 till midten av dec.; i ruggning d. 
io, H. SCHILLING, 1853. Vid Stiege 1876 på flyttning; 1878 irr- 
oiäst, Jahresb. I Ö. och V. Preussen mycket talrik, RATHKE, 
1846. I Mark sällsynt, ScHALow, 1876; temligen sällsynt under 
vintern, VAnNGEROowWw, 1855. I Werrathal erhållen på hösten 1879, 
RuvEMER, 1880. Har ej visat sig i Anhalt, NAUMANN, 1850. Vid 
Grossenhain 1877 d. 7? 2 st. på en översvämmad äng. . Vid Main 
erhölls i mars 1863 en ung hane. I Nassau på Rhen vid Schier- 
stein erhållen i nov. 1846, Römer, 1863. 

I S. Tyskland tillfällig under stränga vintrar. Kommer högst 
sällan till Schlesien, GLocEr, 1833. 
sällsynt, ScHwaAAB, 1851. 


I Kurhessen på flyttning 
I Niederhessen om vintern på fioderna 


ALFOGEL. 


ej sällsynt, SEZEKORN, 1854. I trakten av Halle a. S. flere gån- 
ger träffad, E. Rzrr, 1874. Förekommer vid Rentendorf, L. BEEEM, 
1833. I ”Thiringen sällsynt på flyttning, HELLMANN, 1853. I 
Wetterau under stränga vintrar nästan årligen i små flockar, van- 
ligtvis unga foglar, C. Jiarer, 1858. I Rudolfzell sällsynt om vin- 
tern, ScHWAB, 1884, Jahresb. Erhållen i Mittelfranken, i Alt- 
mihl vid Gunzenhausen samt i dec. 1826 på Aisch, JÄCKEL, 1864. 
En erhölls vid Memmingen; i Schwaben och Neuburg under flytt- 
ning sällsynt, Lev, 1855. 

I Schweiz ytterst sällsynt, träffad 2 gånger på Bodensjön, 
en ung fogel på Genéve-sjön, ScHIinz, 1838. 
oregelbunden flyttfogel, F.-BzauMmont, 1856. 

I Böhmen om vintern sällsynt; erhållen d. 18, 3, A. FRITsCH, 
1854—72. På Donau i trakten av Wien om hösten, Kronpr. Rvu- 
DOLF m. fl., 1879. Vid Laibach iakttagen d. HH, K. F rirscH, 1874. 
Någon gång träffad i Mähren eller Schlesien, ScxwaB, 1854. Säll- 
synt på Weichsel, ZAwapzxi, 1840. Vid Mariahof 1881 d. i, 
Jahresb. I Ungern och Neusiedlersee mycket sällsynt, v. PEr- 
ZELN, 1871— 382. 

I Oldenburg 1878 regelbunden på flyttning; vid kusten 1881 
d. i en hane i övergångsdrägt fångad. Vid Wilhelmshafen ensam 
träffad under vintern 1884, Lupwie, Jahresb. 

På Wangerooge under vintern i stora skaror, WIEPKEN. I 
Friesland 3 st. träffade, ALBARDA, 1866. I febr. —midten av maj 
temligen talrik vid Borkum; söker skydd vid stark storm i sött 
vatten eller lugnare vikar, v. DrostE, 1868. Erhållen på Hol- 
lands kust i jan. 1850, d. 7 1841, ScHLecEL, 1868. 

Förekommer vid Shetland; kommer i slutet av sept. eller 
början av okt. till andra veckan av april, SaAxBy. Enl Worney 
skulle den häcka der. På Orkney d. 7? 1859, Dunn, d. fi 1859, 


I Genéve-dalen 


FULIGULA GLACIALIS. | SER 1527 


SCHLEGEL. På Hebriderna allmän; i Harris sund, Grav. Vid 
Irlands kust möjligtvis regelbunden om vintern, men fåtalig, 
THomrson. I Skotland temligen allmän om vintern i okt. till mars. 
I England isynnerhet de gamla sällsynta under nov.—jan., en 
gång träffad i maj. Under kalla vintrar stundom talrikare, DRrREs- 
SER m. fd. 

På Belgiens kust under stränga vintrar, men endast unga 
foglar och mycket sällsynt, pE SEeLys, 1842. 

Vid Frankrikes 'N. kust likaså; erhållen vid Dunkerque i 
dec. 1829, jan. 1830 och 1835, i febr. 1841, DEGLAND, GERBE, 
1867. "Träffad 1 Boulogne, DzerAnp, 1855. I Seine-Inférieure, 
HarbDy, 1855. I Normandie, O.-GALLIARD, 1873. 
Vv. MöULLER, 1836. 

På Sardinien och Sicilien mycket sällsynt, Dresser. Träffad 
i Toscana, Savi; vid Milano, Pavzesi, 1877; dock ej sällsynt i 
övre Italien, isynnerhet i Venetien; erhållen i Nizza d. ? 1878 
och vid Gardasjön vintern 1865, Gieniori, 1881. 

Vid Pirano 1881 d. f en ung hona, ej skygg; vädret var 
vackert, men något kallt, Jahresb. 

Under vintern på 5. kusten av Kaspiska havet, SEEBOHM, 
1883. En ung fogel erhållen en gång vid Takou och Peihos 
mynning av Davip, ÖustALET, 1877. 

Allmän i Hakadodis hamn om vintern och jan. 1865, WHi- 
TELY, 1867, och under febr., SwinHozr, 1877. Vid Yezo på kusten. 

I Nordamerika ej sällan omtalad. Häckar vid havet i nord- 
liga trakter, KANE, V. MöLLEr, 1856. Vid Floeberg beach, 82 
27 n. br. Erhållen d. Y 1876 vid Grinnellandet; parvis på sjöar 
och kärr, der de ansågos häcka, FEiLDEn, 1877. I Saskatshawan, 
Hudson bay, Ross, BLaAxKiston, 1863. En hvit varietet erhållen 


I Provence, 


till museet i Leiden, ScHLEeEL, 1868. DRESSER Såg myriader på 


1528 ALFOGEL. 


flyttning; allmän under vintern vid kusterna av Nova Scotia, New 
Brunswick och Maine, DrEssEr, och förekommer ända till S. Ca- 
rolina och på de stora sjöarna, Covzs. Erhållen i Bay of Fundi, 
DresseR. I N. Illinois på öppna vatten under vintern, NEHRLING, 
1885. Om vintern på sjön Michigan, Rivawayr, 1871. 

På Aleuterna erhållen, ScHLEGEL. På Vancouver-ön, BROWN, 
1868. På vestkusten vid S:t Michael mycket allmän, BANNISTER, 
DaLL; mycket sällsynt på Yukon; vid Nulato en d. 3, då floden 
var full av drivis; häckar vid hvarje bäck, Darin. På Prybilov- 
öarna, S:t Paul, häckande i begränsadt antal, Erriot, DRESSER. 


12 


Iakttagen på Alaska d. $, 7. Sover stundom på havet. India- 
nerna tro dem vara barn, som drunknat i havet, G. HARTLAUB, 
1883. Talrik i Behrings hav från apr. till hösten 1885, MATSCHIE, 
ZIEMER, 1885. 

Alfogeln, isynnerhet ung fogel, är ej särdeles skygg. Han 
är mycket livlig och i ständig rörelse. Håller sig ofta i stora 
flockar och under den mesta tiden i havet; drar undan för isen 
vid kusterna och söker då stundom inre öppna vattendrag, drar 
om aftonen åt havet, om morgonen in i vikarna. Flyttar mot 
norden mest om natten, sällan om dagen och då mycket högt och 
på sned linie. 

Lätet låter som ”vock vock', eller 'ou lek” eller ”a a gieck”, 
PrErn, eller ”auh a u lick. Han skriker ständigt ”au au lik 
a a a au lik', FABErR; det är klangfullt 'ala eller ”alek', derav 
namnet Havelle, BartE Lätet av en flock är högt och ange- 
nämt. Det är starkt, och indianerna kalla dem ”Old squaw', eme- 
dan de likasom en squaw alltjemt kackla och omöjligt under 
längre tid kunna hålla munnen. 


Han bär stjerten upplyftad, även vid simning, hanen stundom 


rakt upp. Flygten är mycket snabb. Han dyker skickligt och 


— 


FULIGULA GLACIALIS. 


stannar länge under vattenytan; han kan, enl. HorBoerr, dyka till 
48 fots djup. Sårade dyka de till bottnen, och det säges, att de 
bita sig fast der och dö, Corrin. Han är mycket vaksam, men 
mindre då han söker sin föda. Skrämd dyker han genast eller 
lyfter hastigt. Hans föda är mycket olika på olika platser. 
Vid Grönland isynnerhet Modiola faba, Margarita helicina, Tellina, 
Mya arenaria, amfipoder, HorBorr. Vid häckplatser på Island 
har han endast vattenväxter i magen, FaBER; vid Tromsö i juni 
fin tång, växtdelar, vid FEidsvold Phryganea-larver och deras 
bon, CorLLrEett; under vintern i Bohuslän små fiskar, isynnerhet 
Gobius bipunctatus, W. v. Wricent. Vid Danmark musslor och 
Vid Nov. Semlja förtär han MNatica, v. Hzveuin. I 8. de- 
len av Östersjön: skal- och blötdjur, HORNSCHUCH, SCHILLING; 


sniglar. 


mollusker, Mytilus edulis, Cardium edule, Tellina cornea m. fl., 
yngel av Flundror och Torsk m. fl., sällan insekter, ofta frön, 
knoppar och andra växtdelar, enl. NAUMANN. Vid Borkum: små 
Mvytilus edulis, Tellina solidula och krustaceer; vid Irland Rissoa 
ulve med flere arter, små Cerithium reticulatum, Nucula marga- 
ritacea, Gammaride, Crangon vulgaris. 

Han fortplantar sig i tredje året, HorBornr. Häckar nä- 
stan alltid vid sött vatten. Boet har i bottnen dun av modren, 
hvarmed hon även täcker äggen. Vanligtvis träffas det under 
pilbuskar, Salix glauca. Boen äro än platta, än djupa, runda, med 
bädd av sparsamt dun. Makarna vaka noga över hvarandra, 
om den ena skjutes, slår den andra omkring henne. Sedan un- 
garna blivit utkläckta, bliva makarna mycket varsammare än förut. 
Hanarna låta höra sin klingande, långt ljudande stämma hvarje 
tid på dagen, så länge honan lägger ägg, men ej senare. De. 
foglar, som ej äro upptagna med äggläggning eller ruvning, slå 
sig tillsammans i stora flockar. 


ALFOGEL. FULIGULA GLACIALIS. 1529 


Fiender: Havsörn och de stora Falkarna. 


I Donau fångas han med nät i vakar, DrEesserR. Vid Kiel 
fångas han om vintern i tusental och skickas till Hamburg. Då 
han är mindre skygg, kan man i båt lätt komma honom inom håll, 
men han är ofta svår att fälla utom i flygten. Fångas i Korpö skär- 
gård och isynnerhet vid V. Kalix med nät av 30—40 famnars längd, 
2—06 famnars höjd med maskor om 3 å 4 tum. Dessa utspännas 
över smala sund, och fogeln drives på dem om hösten, Gapp. På 
Åland skjutas de i vakar eller för vettar. Det är ej ovanligt, att 
en bonde kan på våren skjuta 300 st. eller flere av denna och 
andra arter, vid Klåfskär ända till 6—800 st., allt med lodbössa. 
En del ätes färsk, men större delen insaltas, SUNDSTRÖM. Jag- 
ten beskrevs av ExKström 1832. 


Köttet är ej värderadt; av de gamla hanarna smakar det 
mera fisk än av honor och ungar, PaALias. Det är tranigt, men ge- 
nom tillagningen kan det bliva bättre; då han flås, stekes med 
smör, blir han duglig, men ändock mindre god än de flesta andra. 


Ibland fjädrarna leva: 
Docophorus tcterodes NitzscH och Lipeurus frater GIiEB. 


Inelvysmaskar: ik 

Tropidocerca wnflata DI1ES., 1 körtelmagen; Spiroptera crassicaula MoL., 
1 ventrikelns hinnor; Trichosoma brevicolle Rup. och Echinorhynchus polymor- 
phus BREMS., 1 tarmkanalen; Distomum ovatum Rup., 1 bursa Fabrici; D. 
concavum ÖCREPL, D. oxyurum CREPL., D. globulus Rup., D. brachysomum 
ÖREPL., D. pyriforme CREPL., Monostomum alveatum MrHL., M. attenuatum 
Rup., Holostomum erraticum DuJ.; Notocotyle triserialis DiEs., Tenia teres 
KRABBE, T. groenlandica KRABBE, Schistocephalus dimorphus CREPL., alla i 
tarmkanalen. 


Anas islandica Worm, Mus. 1655, 302, Havellda. KLEIN, Av. 1750, 133; 
Vög. 1760, 247. 
Anas caudacuta islandiea WIiLL., Orn. 1676, 290. 


Ånas cauda forcipata L., S.N. VI 1748, 22; Fn. I 1746, 34 + A. cauda longi- 
tudine pedum ...1. c. 40; En. II 1761, 47. 


Anas hyemalis L., SN. X 1758, 126; Fn, II 1761, 44; S.N. XIl, 1766, 202; 
cf. Migr. Äv; 24. BRUNN., Örn. 1764, n. 75-9. Gapp, Sjö-fog. 1769, 7. PH. 
MöLL., L.S. II 1773, 295. PALL., Naturg. V 1776, 37. MöLL., Prodr. 1776, 
15. PRÖKR, Fn. 1780, 71. ÖDM. V. A. H. 1783, 313; Vermdö 1829, 66. 
Monr, Isl. Nat. 1786, 23, Havellen. GM., L. S.N. 1788, 529. JULIn, 
VY ASHI TIS, 18 REA Ind. II 1790, 864. LaAru., B., III 11 1798, 
456; IV 11 1812, 518. Rertz., Fn. 1800, 124. Nirss., Orn. II 1821, 
198. W. v. WB., V. A. H. 1826, 296,-7; 'Tidskr. f. Jäg. 1832, 289. 
Fries, 1. c. III, 1834, 1045. Barr, Bull. Scient. III 1838, 351. 


Anas longicauda islandica Briss., Orn. VI 1760, 379; ed. 1763, 460. 
Anas longicauda ex insula Terre-nove Brfss., 1. c. 382; ed. 1763, 461. 
Querquedula ferroensis Briss., 1. c. 466; ed. 1763, 482. 


Anas glacialis L., S.N. XII, 1766, 203. PH, Mörr., L.S. II 1773, 296. Guw., 
L. SN. 1788, 529. Mzr., W., Tasch. II 1810, 509: Mer., Vög. Liv- 
u. Esthl. 1816, 244; Tasch, III 1822, 226. PaLr., Zoogr. II 1811, 276. 
SAB., Trans. L. S. 1819, 527; Isis 1826, 99. TremmM., Man. II (1820) 860; 
IV 1840, 553. Cuv., R. A. 1817, 533. FABER, Prodr. 1822, 70; Hochn. 
Vög. 1826, 20, 24 etc.; Isis 1827, 675. TFEirm., Danm. o. I1sl. Fugl. 
1823, 195. ExsTR., Mörkö 1828, 35; Tidskr. f. Jäg. 1832, 205. ZAW., 
En: 1840, 182, Navwm., V. D. XII 1844, 210; Ni 1850, 2 H.r22: 
SCHLEG., Rev. 1844, 117. Sunpev., V. A. H. 1844, 383; Öfv. V. A. F. 
1874, n. 3, 24. KIeRrRB., N-a 1850, 3 H. 52; Danm. Fugl. 1852, 52. BaALp., 
N-a 1853, 440. A. FritscH, J.f.O. 1854, 280. v. MöLrL., N-a 1855, 105. 
VANG., le: 045. HARDY, ie. 423. "Lev, 1.0: 424; J, Wov. MULL. 
J.f.O. 1856, 232. Krör., N-a 1857, 42, 46-7. RaADpE, S.0O. Sib. 1863, 
23, 314. EGGeM., Nist. d. Vög. 1863, 24. RuvuHmMer, J.f.O. 1880, 148. 
E. v. Hom., Wand. 1881, 32, 119, 224, + Platyp. gl. + Eisente. 


Anas islandica acuta GADD, Sjö-fogel 1769, 4. 

Canard Miclon Burr., Pl. enl. 1008". 

Anas mielania Bopp., Tabl. des Pl. enl. 1783, 58. 

La Sarcelle de Féroé Burr., Hist. N. Ois. XVII 1787, 315. 

Anas brachyrhynchus BeEs., Vög. Kurl. 1792, 49, 50, pl. 6. 

?AÅnas erythrophthalmos BEs., 1. c. 50. 

Anas leucocephala Becust., Nat. Deutschl. IV 1809, 982 (nec ScoP.). 

?Anas longicauda LEACH, Syst. Cat. 1816, 37. 

Clangula glacialis Bore, Reise 1822, 255; Isis 1822, 564. Brenuwm, V. D. 1831, 
937. HorB., Kroy. Tidsskr. 1842-3, 435; Ubers. v. PauLrs. 1846, 64. 


1530 


Tis., Ö. Smål. 1868, 32. Sunpstr., Örebro 1869, 25; Bih. V. A. H. 
1872 n. 4, 35. 


Harelda glactalis ”LEACH.', STEPH., Shaw Gen. Z. XII 1824, 175. SWAINS., 


RicH., Fn. B. A. II 1831, 460. Err., Anat. 1838, 162. Jarp., B. 
of Gr. Brit. IV (1843) 158. Kers., BL., Wirb. E. 1844, n. 411. 
SCHULZ, En. March. 1845, 406. 'THowmrs., Irel. III 1851, 147. SCHILL., 
J.£.Ö. 1853, 378. v. PREEN, N-a 1856, 79. v. MönrL., J.f.O. 1856, 305. 
C. JAg. Wetter. II 1858, 42. Reinn., Ibis 1861, 14. BraAkr., Ibis 1863, 
149. MaLmGr., V. A. F. 1863, 108; 1864, 399. A. v. Hom., J.f.O. 
1864, 141. NzEwr., Ibis 1865, 515. WHITEL., 1. c. 1867, 208. BROWN, 
Ibis 1868, 426. v. DrostE, J.f.O. 1868, 43; Borkum 1869, 302. BOorGGR., 
Nordd. 1869, 133. Ginr., Ibis 1870, 309. A. FritscH, V. E. 1870, 434: 
Wirb. 1872, 87; J.f.O. 1872. 371. v. HeEveaL., Ibis 1872, 63; J.f.O. 1874, 
402. Rioew., Ann. Lyc. N. H. N.-Y. 1871, 390. Covers, Key to N. A. 
B. 1872, 291; B. of NW. 1874, 579. O.-GALL., Rev. & Mag. Z. 1873, 
62. Rer, Z. G. 1874, 429. Dress., B. E. pt. 45, 1875. SoHar., J.f.O. 
1876, 11. BE. v. Howm., J.f.O. 1876, 317-8. SEEB., Br, Ibis 1876, 445. 
FissocH, Ibis 1877, 61. SwintH., Ibis 1877, 147. Jahresb., J.f.O. 1877, 
338; 1878, 433; 1880, 91, 404; 1882, 106; 1883, 73; 1886, 380. WiIEPK., 
J.L.O. 1877, 430. FriLnpb., Ibis 1877, 411. Pavesi, Rend. Ist. Lorab. 
1877, Sep. 6. BLaxK., Pr., Ibis 1878, 215. SEEB., l. c. 1879, 23, 160; 
1822, 384. Kronpr. RuDorrF m. fl., J.f£.O. 1879, 123. BoGD., SCHAL,, 
I. c. 1880, 276. GiGL., Ibis 1881, 215. HENKE, SEEB., l. c. 1882, 229. 
G. HaArtL., J.f.O. 1883, 281. CHaArw., Ibis 1885, 162. NzrurL., J.f.O. 
1885, 147. MaArscH., Z1IEM., 1. ce. 191. Böcun., 1. c. 206. 


Platypus glacialis L. Brenm, Eur. Vög. II 1824, 840, + P. Faberi, 1. c. 1004, 


Isis 1826 II, 983; V. D. 1831, 935 etc. FABER, Isis 1826, 326, + Clan- 
gula hiemalis. Brenum, V. D. + C. megauros + C. musica + C. brachy- 
rhynchus. 


Anas glacialis hyemalis SABINE, Isis 1826, 99. 
Puligula glacialis Bonar., Syn. B. U. S., Ann. L. N. H. N.-Y. 1826, 395. 


AupuB., Birds Am. VI 379; Orn. Biogr. IV 1838, 403; Syn. 1838, 
205. DE SEL., Fn. 1842, 146. WixstrR., Stockh.-tr. 1839, 104-8. RASCH, 
Mag. Nat. 1838, 384. Anpr., V. A. H. 1841, 211. Löw., V. A. H. 1843, 
205,-9. Marm, Kroy. Tidsskr. 1844, 186, 210. LinrnJ., V. A. H. 1850, 
324. SCHRAD., J.f.O. 1853, 320. WaLL., N-a 1854, 275; Öfv. V. A. F. 
1866, 4. LLoyp, Aunt. II 1855, 195; Game B. 1867, 343, 355 etc. F.-BEAUM., 
N-a 1856, 166. MoB., Dagant. 1856, 222. J.v. Wr., Öfv. V. A. FE. 1857, 
44. C. HaArtwy., Bidr. 1859, 28,37. LuNnpDB., Jägarf. Tidskr. 1864, 99. Cor- 
LETT, Christ. 1864,213; Hvalo. 1866,43; Dovre 1866, 64; N. Mag. Nat. 1871, 


ALFOGEL. FULIGULA GLACIALIS. 


217 + Har. g. Mev., Öfv. V.A.F. 1868, 291; 1871, 782. ScHLEG., Mus. 
Ans. 1868, 23. FEirs., StuxB., Öfv. V. A. F. 1868, 372. AHLM, Jägarf. 
Tidskr. 1871, 83. Paiw., Fiol. Fogl. II 1873, 480. Tacz., J.f.O. 1876, 
202. NORDENSK., Vega I 1880, 120, 198, 320; II 1881, 47, + Har. g: + 
Alfogel. BraAnprt, J.f.O. 1880, 249. BartH, Norg. Fuglev. 1881, 64. 
SEzB., Ibis 1882, 384; 1883, 35. Orsson, Öfv. V.A.F. 1882, n. 10,46. 

Pagonetta glacialis Kavr, Nat. Syst. 1829, 66. THÉEL, MeEv., Öfv. V. A.F. 
1876 n. 6, 45. 

Clangula hiemalis ete. Brrum, V. D. 1831, 933-8. 

Crymonetta glacialis MACGILL., Man. Brit. B. II 1842, 186. 

Melonetta glacialis SUND., Tent. 1872, 149. 

Alfogel Jägarf. Tidskr.: G. LUNDQ., 1864, 218. C. M. L., 1866, 213. La- 
GERGR.; 1840, 13-70 CBD; 1872, 20. RN, LÖ To LINDBL AGG 
43, 117. G. JÖNnss., 1881, 241. 


Fam. 10. SKRAKAR, Mergine. 


Näbb smalt, trindt, överkäkens spets kloformig, käkkanter 


med koniska lameller; kropp långsträckt. 
Mergine 8. genus Mergus SUNDEV. Jemf. här ovan pag. 757-9. 


Slägtet SKRAKE, Mergus L. 
Näbb smalare än tarsen, endast vid roten tjockare; pann- 
vinkel; näbbnagel av näbbets bredd, nedböjd. 


245. STORSKRAKE, Mergus merganser 1. 
PI PXTIV, död. & 


Näbbets längd till pannvinkeln längre än tarsen; lameller 
snedt bakåt riktade, glesa, stjert kort. Längd 598—710 m.m. 


1. Hane, 30 april 1875, Stockholms skärgård. 

Käkkanter inböjda, lameller spetsiga, snedt bakåt riktade, glesa. Näs- 
borrar bakom munöppningens midt, något närmare käkkanten än näbbåsen. 
Huvud svart med grön- och purpurskiftning. Hals: övre delen svart, = 


; 
d 
| 


STORSKRAKE. 


huvudet, derunder hvit, nedtill övergående i ljus laxfärg. Rygg framtill 
svart, bakåt och korset ljust askgrå; skulderfjädrar: de inre svarta, de mel- 
lersta hvita; övre stjerttäckare askgrå. Stjert kort, avrundad, grå; stjert- 
pennor I par. Kroppen undertill med ljus laxfärg. Handpennor brunsvarta, 
undertill askgrå; armpennor: de yttres utfan brunsvarta, de mellersta hvita, 
de inre förlängda, hvita, inåt övergående till grå med utkanterna svarta; 
handtäckare: de stora åt roten svarta, den bakre hälften hvit; undre hand- 
täckare askgrå, de övriga undre täckarna hvita. Fötter röda; 1:a tåns flik 
når klospetsen, 3 inåt vidgad. 

2. Hane, 1 maj 1874, Stockholms skärgård, 

Näbb mörkrödt, efter döden svartnande, naglar svarta, spets svart, 
näbbås svart. Iris röd. Huvud svartgrönt. Halsens övre del svartgrön, 
nedre delen hvit. Rygg framtill svart, bakåt askgrå; de inre skulderfjädrarna 
svarta; kors askgrått, åt sidorna vattradt; de yttre övre stjerttäckarna hvita; 
stjertpennor I par. Bröst hvitgult; mage hvitgul. Handpennor: 1>2> 3; 
armpennor: de innersta hvita med smal kant; undre armtäckare hvita. Föt- 
ter röda; vadtäckare vattrade; tår: 3=4>2>1; klor: 3>2>4>1. 

3. Hane, gammal, 1843, Skåne. 

Näbb ovan något platt. Överkäkens spets går nedom underkäkens så 
långt som näbbets höjd. Näbbvinklarna nära ?/, av en rät vinkel, pann- 
vinkeln går framom sidovinkeln. Huvud ovan med förlängda fjädrar, mörk- 
grönt, glänsande, övergående vid ögontrakt och ansigtsrand till svart. Hals 
upptill mörkgrön, glänsande, nedre hälften hvit. Skulderfjädrar svarta; kors 
och övre stjerttäckare askgrå. Bröst och andra undre delar hvita med drag- 
ning åt rödgult; slaksida hvit, gråspräcklig; handpennor svartgrå; armpennor 
hvita, utkanter smala, svarta. 

4. Hane, gammal, vårdrägt, 7 maj, Stockholms skärgård. 

Näbb rödt, efter döden mörknande, naglar och underkäk undertill svarta, 
näbbås sluttande till trakten framom näsborrarna, framom dessa rät, nagel 
kloformigt ned- och tillbakaböjd, smal. Käkkant svagt S-formig, undertill lik- 
som trakten framom näsborrarna uppdragen, båda käkarnas lameller koniska, 
snedt bakåt riktade, underkäkens < överkäkens och dess nagel skålfor- 
mig. Pannvinkel spetsig, på sidorna om denna bildar ansigtsranden även 
spetsiga, bakåt riktade vinklar, och underst nära käkkanten ävenledes spetsiga, 
framåt riktade, fjäderklädda vinklar. Näsborrar ovala, baktill högst. Iris 
röd. Huvud svartgrönt, ovan och nacken med förlängda fjädrar, bildande 
en tofs; huvudets sidor svartgröna; haka svart. Frambhals svart; sidhals och 
halsrygg upptill svartgröna, nedre delen hvit, nederst laxgul med hvita spets- 
bräm, halsrygg nedtill i midten svart, åt sidorna hvit. Rygg framtill svart, 
baktill grå med svarta spetsar; skulderfjädrar: de yttre hvita, de inre svarta; 


MERGUS MERGANSER. I ar 


kors grått med hvitt bräm; övre stjerttäckare grå, kanter gråhvita, spolar 
svarta. Stjert avrundad; stjertpennor 9 par, grå, kanter hvitgrå, spolar brun- 
svarta. Bröst och mage laxgula; sidor hvita; undre stjerttäckare gulhvita, 
åt sidorna hvita, fint svartprickiga; slaksida nedtill gul, upptill hvit, svart- 
prickig. Vingar spetsiga; tumvinge med 4 fjädrar, svarta, 3 med hvit spets- 
fläck, 4 med hvit spets; handpennor: stora 10, svarta, de yttre med utfan 
och spetsar gråsvarta, spetskanter svaga, grå; armpennor 14: 1—4 svarta, 
de övriga hvita; 5 och 10 i infan svartgrå, 11—14 med svart utkant; arm- 
bågspennor 3: 1 > armpennorna, hvit med svart utkant och gråsvart inbräm, 
åtminstone vid spetsen, 2 i utfan hvitt, infan grått, utkant svart, 3 svart 
med grå fläck i utfan; överarmpennor svarta med hvita spetsar; handtäc- 
kare svarta; armtäckare: de yttre svarta, spetsar något grå, de inte och de 
mellersta yttre hvita, inre svarta, de bakre av dessa med hvita spetsar; 
kanttäckare: de yttre hvita och grå, de inre svartgrå med hvitt bräm; undre 
handtäckare grå, de små svartgrå med hvitt bräm och hvita; undre armtäc- 
kare gulhvita; undre kanttäckare svartgrå med hvitt bräm; undre överarm- 
täckare hvita. Vad gulhvit med fina, grå tvärband, täckare hvita; sken- 
ben fjäderklädt till hälleden. Fötter röda; tars hoptryckt, framtill med 
sköldar, sidor och tarssula nättecknade; tår: 3=4>2>1, sgimhud röd, den 
yttre vinkelformigt utskuren, 1 med simflik nående till nagelns spets; klor 
grå, 3 vidgad, >2>4>1, något böjda. 

0. Hane, 4 juni 1875, Hudiksvalls skärgård. 

Rygg blygrå med svarta spolar; framrygg svart; skulderfjädrar: de yttre 
hvita, de inre svarta, midten av övergump, övre stjerttäckare och stjert blygrå 
med svarta spolar, gumpens sidor upptill hvitgrå med mörkgrå, fin vatt- 
ring; stjertpennor 9 par. Bröst ljust laxfärgadt; sidor hvita. Handpennor: 
stora 10: 2 obetydligt > 1; armpennor: 1—4 med utfanet grått, 5—9 hvita, 
1 utfan framtill med en grå fläck, 10 hvit med en kort fläck, framtill 
1 utfanet och en långsgående grå i infanet, 11—12 i utfan mot spetsen 
hvita, yttre kant svart, infan grått; armbågspennor 5: 1, 2, 3 i utfan grå- 
hvita med svart kant, infan grått, mot spetsen avnött, 4—5 svarta, utfan 
förutom kanten svartgrått; överarmpennor korta, svarta; handtäckare svarta; 
armtäckare: de yttre svarta, de övriga till bakre hälften hvita, till främre 
svarta med skarp gräns, de mindre armtäckarna hvita, överarmtäckarna 
svarta; kanttäckare svarta med hvitt bräm; undre handtäckare stålgrå; undre 
armtäckare hvitgula; undre kanttäckare med sparsamma grå fjädrar. 

6—38. Hanar, 26 maj 1875. BSända till C. MÖLLER. 

9. Hane, 1843, Skåne. 

10. Hona, 4 november, Stockholms skärgård. 

Huvud brungrått; haka hvit. Hals upptill brun, nedtill, fram- och 


1532 ) STORSKRAKE. MERGUS MERGANSER. 


sidhals hvita; nacke med föga förlängda fjädrar; halsrygg nedtill grå med 
hvitt bräm. Bröstets sidor grå med bredt, hvitt bräm. 

11. Hona, 17 juni 1875, Stockholms skärgård; 2 dagar efter döden. 

Övre nageln horngrå, näbbås svart. Överkäkens nagel hvitgrå, underkä- 
ken cinnoberröd. Huvud ovan brunt med askgrå fjäderspetsar; hjessa med tofs 
av näbbets längd, når 57 m.m. bakom nacken, enkel med spetsiga, upptill mot 
spetsarna askgrå fjädrar; tygel brunsvart, derunder en hvit och grå fläck; kind 
kastanjebrun; ansigtsrand omkring underkäken hvit; haka med en stor hvit 
fläck. Hals: övre delen kastanjebrun; sidhals askgrå med mörkgrå spolar och 
hvita fjäderspetsar; halsrygg och rygg blygrå; skulderfjädrar och övre stjert- 
täckare svartspoliga. Stjert starkt avrundad; stjertpennor 6 par, brungrå, 
mot spetsen svarta, spetsar och utkanter hvita, undertill ljusgrå. Bröst ljust, 
enfärgadt; sidor = sidhalsen; mage hvit; undre stjerttäckare hvita med gråa, 
bakåt avtagande fläckar; tumvinge svart; handpennor svarta, 1 och 2 längst; 
armpennor: 1—4 i utfanet svarta, 5—10 bakom täckarna hvita, under dessa 
i utfanet svarta; armbågspennor 4, svartgrå med svarta utkanter och svart- 
spoliga, armbågstäckare svarta; handtäckare svarta; armtäckare svarta med 
långa hvita spetsar, ytterst ljusgrå, de övre täckarna blygrå, mörkspoliga; 
undre handtäckare ljusgrå, de mindre mörkgrå med hvita spetsar, de mel- 
lersta hvita; undre armtäckare gulhvita; undre överarmtäckare hvita. Fötter 
röda; tår: 1 med vid flik, bredare än klon, 2<4>3; simhud svartbrun; 
klor hornbruna. 

12. Unge, utkläckt av Anka, Skåne, C. MÖLLER. 

Näbb svart, trindt, näbbkant hvit, framåt riktad, näbbås framåt av- 
smalnande, långsåt midten med en svag grop. Käkkant rät, vid nageln 
nedböjd, överkäkens näbbnagel baktill brun, på midten ett halvmånformigt, 
ljusrödt band, nagelns kant hvit; underkäken ljusbrun. Pannvinkel nästan rät. 
Näsborrarnas kanter utskjutande till 2 m.m. Huvud ovan brunsvart; ögon- 
båge ljust rödbrun, undre ögonlock och ögonvrå ljust rödbruna, derun- 
der ett ljust streck; huvudets sidor hvita; örontrakt och nackens sidor röd- 
bruna; ansigtsrand gående snedt upp- och bakåt; haka och framhals hvita; 
sidhals upptill ljust rödbrun, nedtill svartbrun med röd anstrykning; kräva 
hvit; halsrygg svartbrun. Rygg, skulderfjädrar, övre stjerttäckare och kors 
svarta. Stjert avrundad, svart, stjertpennor 9 par, spetsiga. Bröst hvitt; si- 
dor hvita, överst svarta; mage och gump hvita; undre stjerttäckare hvita, mot 
roten svarta, de översta svarta med hvit spets. Vingar utvändigt svarta, in- 
under hvita; hand- och kanttäckare hvita, armkant grå. VWVadtäckare svarta 
och hvita; skenben fjäderklädt till hälen. Fötter blygrå; tars hoptryckt, 
fram- och baktill svartgrå; tår: 3=4>>2> 1; simhud: den yttre mera utskuren 
än den inre, når å 1 till klospetsen, bred, kanter inåtvikna; klor grå. 


13. Årsunge, hane, 17 augusti, Mörkö. 

Liknar honan. Huvud ovan gråbrunt; ögonvrå med hvitt band; huvu- 
dets sidor bruna; haka hvit. Hals ovan brun; framhals nedtill gråhvit; 
nacke med tofs 36, m.m. lång; halsrygg grå. Rygg och skulderfjädrar blågrå 
med svarta spolar. Stjert mörkgrå med hvita, nötta spetsar; sidor och slak- 
sida grå med hvita bräm; handpennor gråsvarta. 

14. Hane, ung, 31 augusti 1875, Rävsund, FISCHER. 

Näbb rödt, ovan rödbrunt, näbbnagelns spets grå. Pannvinkel nästan 
rät. Näsborrar ovala, smala, höjd baktill 1,5 m.m., framåt smalare, bakom 
näbbets midt. Huvud ovan och nacktofs olivbruna; undre ögonlock gul- 
hvita; ögonvrå med ett till undre ögonlocket gående hvitgult band; tygel 
från munvinkeln mot nacken mörkbrun; tinning rödbrun; kind hvitgul; haka 
hvitgul. Halsens övre del rödbrun; framhals nedtill hvitgrå; strupe upptill 
gulhvit; sidhals rödbrun med fina hvita spetskanter; kräva gul, åt sidorna grå 
med mörkgrå spolar, hvitt spetsbräm; halsrygg nedtill grå. Rygg, skulder- 
fjädrar, kors och övre stjerttäckare blågrå med gråsvarta spolar. Stjert bakom 
vingspetsarna 115 m.m., avrundad, ovan grå med svaga tvärstreck och svarta 
spolar, under ljusgrå med gråsvarta spolar; stjertpennor 9 par. Bröst gult; 
sidor grå med mörkgrå spolar och hvita spetsbräm, på övergången till brö- 
stet med gula, gråfläckiga fjädrar; mage gul; undre stjerttäckare hvitgula, 
omkring spolarna större eller mindre grå fläckar; undergump hvitgul, grå 
spolar och spolfläckar; slaksida grå med hvitt bräm. Vingar ännu korta, 
intill bredast, alla pennor och undre täckare i utväxt; tumvinge med 4 fjä- 
drar nå nära 106 m.m. från handleden; handpennor: stora 10: 2>1>3, orå- 
svarta; armpennor 14, utfan å 1—4 gråsvart, mot spetsen med gulgrå kant, 
infan med tilltagande gult, 5—10 rent gula, 11—14 grå med svarta spolar; 
armbågspennor 3, < armpennorna, av lika färg med de innersta; överarm- 
pennor 6, grå, inåt avtagande; handtäckare gråsvarta, de små svartgrå med 
svarta spolar; armtäckare: de yttersta gråsvarta, 3 och 4 med grågult spets- 
bräm, 4 med grågul spetsfläck i utfan, 5—10 med lång, gul spets, 5, 6 och 
10 med svartgrå spetsfläck, 7—9 med svag gulgrå spetsfläck; 11—14 grå 
med svarta spolar, de mellersta likaledes; kanttäckare av samma färg och 
med svagt gult bräm; undre handtäckare grå, inåt med tilltagande gult, 
spolar och spoltrakter grå; undre armtäckare gula, åt spolen grå, de 
flesta inre gula, utväxande spetsar, de mellersta gula, mot roten grå; 
undre kanttäckare grå med gult bräm; undre överarmtäckare gula. VWVadtäc- 
kare grå; skenben fjäderklädt till fotleden, denna naken. Fötter röda; tars 
hoptryckt; tår: 3>4>2>1; klor grå, 3>2>4>1, 3 inåt vidgad. — Kon- 
serverad i salt. 


SI ERE: Ca Tetutd 
ang REA Sn SÅ 


a I Yr Sr; JE 
Sun FY ET ST SFSR 


art a Yr Ra 
Sä ÖR 


-STORSKRAKE. MERGUS MERGANSER. | 1050 


IR ES AT MENS Er BA sa a NE AN Sea AR ANN AE Fa I Lag hb 8 är pe bo FSS RE ROM He ar ad oh SPEER a stal Rae a TIS 


08 DER fås Ar JR a HAS sä le kro a i raN PES RNA 598 | 634 | 659 | 678 710 693 | 674 | 689 | 701 — | 620 | 168 ENE 665 | 666 
ESR ONE AA DIA FSA SSE SÅ RS) BEGR Sh I AS oa rå LISE BA rg 11 124 180 | 1] — ad FÖL RA (ER ES BIS SB EE Ca pel re 122 118 
Näbb, Ra FILER BID KOL bar AN ee Ga or RR SRK Re, = 60 56 57 56 d8 55 55 55 52 52 16 46,5 48 50 54,5 
» » FMIS 03 5 30 20 UM 0 40 sär RA AAA a ak BE 00 AN 5 ÄN KS BARA LAR — -— — 70 69 73,5 — | — —. — — — ES CE. ye 67,5 
» DAS FaR ELLI EL NED RIO LIT sti sas Pie Plba NHR AS NR ET SEA — 80 76 TT 79 82 78 36 TT TT 66 23 — 65 74 175 
» »' från spetsen till nä8borrarNa.....ssssssoosses ilsa — — — 38 38 40 — — ög 33 d2. 33 30 
» Sd bIÄL CN FE Jen Si Ag Sr Lag Et REN (kar ARIAL ERE SRV ES ÄR ek SL VE — — — (vå 17,5 17 — — | — TT — 7 — 15 15,5 16 
» 0. IRA 0 2 ÄR E 3 16 ih äl SNES IE SN ÅRING CCR Fes AE —- 23 ME 11 10,8 11 — sr = NE er 2 SR 10 10,5 10,3 
Gapets breda Are R REA ASA RO PTA Fe! ANNE Ar barr ETS eeh is MÄN I = — 23 24 20 — FR ET 25 FE 2 = 22 10 24,5 
NG0-DG FS NOTERA VIA NASDOTKAT TA deres sor rer d rostar Nar UTE vhs — — — 10 10 11 — — — -— — -— 8,5 10 9 10,5 
» SAY Ed NS Ub Av € lek Br IE As SUS mA NN RO AN NR RR isl ÄRA NL oh AR ATG | — -— — — = - le) — — 4 — = än = 
Å SKE ONES Ne VS ACNE ES (6 REVIDERAS SAT RS NAN OD EE SARA RR — — — 7,4 17,3 7,5 — ng MR ES SET 4 6,3 6,5 6,4 7 
& i » ERE MAT dd a god Fr BE RAF NEN KRA RS EO NÅ ör — m — 14,5 14 15.3 — — — — — TR = 11,5 12,5 
ENG ER OT DD aa er rg rear, 2 ole: Ls varans VR DES BAR SRA TALAS ARD i ar 2 20 (EE RE se a RER Sd I 2 RA faen — — Se En rr 3 19,5Xx2 |18,5X3 
Vingens LE BE EURO EV sake NERE HANG ÄRA EN SAR SAN 267 275 270 282 270 275 282 279 276 280 255 36 250 216 270 262 
SR Tara rd RS ah Ao RA Tor LR SD NE SEAN SL OR — | 971 | 924 | 980 | 1000 992 | 951 | 9411 979 — 1 9001 185) — | 860 | 965 |. 926 
Tumvinge ER EARLIER TRE Esa AEA a Fe ee de Noa T ay be N Afa fa ages BV ETS DN! sÅN Talar ANS av NE BSD SNIA N SE ee FR FS — 102 105 103 är lo ne 106 före = Sm 105 Sv 
SANDEN ratt £ 555 FAN AE AA Pe er NA Be fe RER NL ONE AE ALE ENS Döp TAL fr AR Se 100 AO 110 133 134 132 | 115 116 | 124 132 123 28 98 105 108 115 
Stjertspets-bakom vVingspetsarlå .ocscococsersresledssrödelsrisetsr rien — — — 92 Sä 83 — dr karg — 115 — — — 75 65 
AN fr AE LR FAS MAA ARA AN SS far Den RNA AMN DS =) 5 | 50 BANG hard 52 | 58 NN 44 | 491 24 51 50 49 49 
a Ub KE EEE RAR NG ÖR SA EA AA LR SN SLAS SEA UTE TMA oda fr BÄGGE BER Ra a [al je GG 76l 75l 78 bö-killian fär ki SSBR 82 le1+11 | 74 | 6648,8 64411 | 
15. Hane, ung, i ruggning, 6 oktober 1876, Stockholms skärgård. armtäckare: de yttre svarta, de dernäst hvita, de inre grå, således av till- 
Näbb rödt, överkäkens nagel vid roten gråsvart, åt spetsen liksom un- hörande armpennors färg, de mellersta och kanttäckarna grå med svarta spo- 
derkäkens nagel hvit; näbbås rödbrun. Gap rödt; iris gul. Huvud ovan oliv- lar; undre handtäckare grå, de inre inåt gulhvita; undre armtäckare gul- 
i brungrått; undre ögonlock hvitt; ögonvrå brun, ovan med ett hvitt band hvita, de mellersta mest gula; undre kanttäckare grå med hvitgula bräm; undre 
med bruna spolstreck; tinning och kind gråbruna; kindtrakt hvit; öron- överarmtäckare långa, gula. Fötter rödbruna; vadtäckare grå; skenben fjäder- 
trakt rostbrun; haka hvit. Strupe upptill hvit; fram- och sidhals upptill klädt till närheten av hälleden, grått. ”Tars. hoptryckt, framtill ringlad, för 
bruna, nedtill ljusgrå med hvitt bräm och utväxande täckta, gula fjädrar; övrigt nättecknad; tår ringlade, simhud gråsvart, vid tårna röd; klor röda, grå 
kräva gul; nacktofs fyllig, på översta delen åt halsryggen olivgråbrun, kor- och svarta. — Körtel- och muskelmagarna innehålla fiskben och grus. 
tare än näbbet, halsrygg för övrigt upptill brun, nedtill grå. Rygg blågrå 16. Hane, ung, vårdrägt, 7 maj, Stockholms skärgård. . 
med svarta spolar; skulderfjädrar blandade grå och gråsvarta samt nya Näbb rödt, spets och näbbås svarta. Panna brungrå, framtill blekare. 
små, täckta, grå med hvitt bräm; kors och övre stjerttäckare grå med Huvud ovan olivbrunt, tofsen når 57 m.m. bakom nacken; ögonvrå gråbrun 
svarta spolar och smala, hvita bräm. Stjert mörkt brungrå, spolar mörk- med svarta och hvita fläckar; huvudets sidor ovan olivbruna, nedtill bruna; 
bruna, spetsar nötta, bleka; av stjertpennor finnas här endast 5'/, par. haka gulhvit, baktill åt sidorna rostbrun, i midten med ljusa rostbruna 
Bröst och mage ljusgula; sidor grå, till en del med hvita bräm och hvit, — spolfläckar. Hals ovan brun, strupen blekare med hvita fjäderkanter, fram- 
täckt vattring och utväxande fjäderspetsar; undre stjerttäckare: de längsta hals och kräva hvita med utväxande gula fjädrar; halsrygg grå, upptill 
gula med större och mindre grå spoltrakter, de yttre, särdeles i utfan, grå- och åt sidorna med hvitt bräm. Rygg mörkgrå med svarta spolar, framtill 
spräckliga, de mindre hvita och åt spoltrakterna grå med grå spolstreck; med inblandade gråsvarta fjädrar; skulderfjädrar grå och svarta, spolar svarta; 
slaksida grå. 'Tumvinge med 4 fjädrar, gråsvarta, spolar svarta; handpennor: kors grått med hvita spetskanter; övre stjerttäckare grå med svarta spolar, 
1 liten, grå, smal; stora 10: 1 = 2, svarta; armpennor: 1—4 med ER ut- några få av de längsta nötta, rostgrå; stjertpennor gamla, nötta, brungrå 
fan, hvitgrå infan, 5—11 hvita, utfan mot roten svarta, infan å 5, 6, 11 - med mörkbruna spolar, mot spetsarna hvitgrå, nya svartgrå med svarta spo- 
något grå, 12—14 grå. Spegel hvit, ram nedtill svart, upptill grå, Rd "lar. Bröst hvitgult; sidor grå, hvitspräckliga, en del även med hvitt bräm; 
hvit; armbågspennor 4, grå, 1 och 2 > armpennorna, spetsiga; överarmpennor mage hvitgul, vid anus med grå spoltrakter; undre stjerttäckare hvitgula, 
smala, korta, svartgrå; handtäckare svarta, de små svartgrå, spolar svarta; de längsta gråspräckliga, de yttre grå, hvitspräckliga; tumvinge med 4 fjä- 
Sundevall, Svenska foglarnas; forts. af Kinberg, 1881-6. 237 


FARINA , SN i ys, NUTS - ; | R Y KC ga : >> SR SJK | | MAL Pyle Y NTE rg 
VI Sr AR tr RS Sd a ma er Rd EKS TA c RN "Sr RO UTV TERKPTINEF YT) Se RTR Vy CAG KT AN PAL NRA å 


FRA SEAN FITA PS Sr LR TPS FR 2 RR RER BT fe pen LA nh RER og b RANE FORA TT ENT Fler Ran BTR Är ne en RA 26 EN RE od re SEA SPE SR NEN na ARNE RNE Era ee 
4 met Nad TN ve 0 a n kr ör AT | REN R ; IRS Ae FA AR SS 4 2 ; - | Al | AT k 
1534 4 STORSKRAKE. MERGUS MERGANSER. 
H 1 2a b 3 hb C d e £ g h i k 43 b C ba 
Å RET a Ro D Mg ASSA RS stege FANER URL NL et KL 68 69,4 67,8 FÅR 70,5 10.9 69,6 68,2 68 67,8 66,8 66,7 67,4 64,8 T2,7 T1,7 
| SAD NT RNA RN SK VP HIREE  f NV SR KRM de PRE Es ht AT AT dT, bl DAT LIME AT SIT IDA Sr a TER, all AR RR 6 
D TREE? RE Re SNR RA Re SS NE AE TA 21,5 24,8 20 24,8 24,8 23,2 22,6 21,2 20,7 20,7 20,1 19,9 20,1 16,6 24,1 23,1 
» reducerade. läg Cb. servis ee öd er 1,46 1,55 1,48 1,58 1,53 1,49 1,48 1:45 1,43 1,44 1,43 1,4 ES Ad 1,5 1,48 
| » OBS GNSGL a dinrelorNe sp sg o KA uslon kb sr oNDE | 3162 3095 3112 3304 d2517 3299 3271 3205 3216 3193 3120 3168 3188 alba 3533 3485 
NM b C 6 a b C 7 8a | b C d e f g h i 9 
| 
| « 
log AA Tä ben BR UR ar KLAN Sk MEN 71 69 AR RR Er UN DNR SS 67:85] 69,1 175-68,38 |. 168 67.8: 060,20 KOD HL BOLA | BD, AI RANE NES 
FS red SR ORON SAR RAR a 49 49 AB Hölorn AIG eb dT LAR ABBE dd ande det RA 44.8 47,3 EE SR ATA | 
[ERNST BSR AR RA abe stag rid (4 22 20 23 25:81 RR AA B2,8 RSS le SÅ 22,5 (0 25,9 rn Bye Re OT SLA LG ESR AO 
| PER VOUPSTRGÖTAUL BITR Åvå öodksokirerer köps 1,45 1,4 1147 1.57 1,48 1,5 1,53 1,54 1,49 152 1,39: 1,49 1,4 | 1,4 1,4 1,43 
MSE pfa eg AA os ENN NOR SSR OA 3479 | 33881 | 3492 | 3256 | 8222 | 3088 | 81380 | 8026 | 3094 | 8024 | 8145 | 2988 | 3141 | 3079 | 2965 | 3248 
Ägg: 66—75X46—47, BENZON, hos DRESSER. 
drar brunsvarta; handpennor: stora 10, 2>1>3, brunsvarta; armpennor: 8. I maj 1869, Karlskrona, NERMAN. 


1—4 i utfan brunsvarta, infan grått och hvitt, 7—10 hvita, 11—14 svart- 
grå, 13—14 utåt hvitgrå; armbågspennor 3, gråsvarta; överarmpennor grå- 
svarta; handtäckare brunsvarta, de små svartgrå med svarta spolar; arm- 
täckare: de yttersta svarta med grå kanter, de dernäst hvita, mot roten 
svarta, de innersta, de mellersta och kanttäckarna grå; undre handtäckare 
hvitgrå; undre armtäckare hvita, de innersta grå, hvitgulspräckliga och med 
gult bräm, de mellersta hvita; undre kanttäckare svartgrå med hvitt bräm, 
en del med hvita spetsar; undre överarmtäckare hvita. Vad grå, vadtäc- 
kare grå och ljusgula, gråspräckliga och grå hvitspräckliga. Fötter röda. 

17. Hane, ung, 18 maj, Mörkö. 

Hals upptill gråbrun, derunder en smal svart halsring, nedtill hvit med 
grå halsrygg; skulderfjädrar grå och hvita med hvita spolar samt svarta; 
bröst hvitt; sidor med inblandade grå, hvitspräckliga fjädrar. 


Ågg. Nästan elliptiska, glänsande, rödhvita, stundom ljust 


olivgrå. 

1. 1864, Herjeådalen, JOHANSSON. 

2. 10 maj 1864, Åland, Vet. Inst. 
på en sida. 

93. 28 april 1882, Sandhamn, O. EKBOHRN. 
sande, rödgulhvita. 

4. 2 juni 1882, Sandhamn, Ö. EKBoHrN. Kull av 2 st., glänsande, grädd- 
hvita. 

9. Eknö, Stockholms skärgård, KJERRULF. 

6. 26 Juni 1875, Åland. 

7. 5 maj 1861, Strengnäs, Vet. Inst. 


Matt grågula, fläckiga av mögel 


Kull av 10 st., svagt glän- 


Gulhvita, smutsiga. 


Ljust olivgrått. 


9. 6 maj 1860, Hartsö.  Elliptiskt, hvitt med svartgrått överdrag. 


Från Grönland omnämnes Storskraken av SABINE 1819, men 
Emellertid till- 
hör han icke de der vanligtvis förekommande foglarna, även om han 
nägon gång skulle visa sig der. 

Är på Island sällsyntare i Sydlandet än i Nordlandet, der 


icke av REINHARDT; uppgiften tarvar bekräftelse. 


den flockvis kvarstannar över vintern i trånga vikar; en del bort- 


flyttar. Han häckar vid flytande, men ej vid stillastående vatten; 


häckade i midten av juni vid Laxå. Under den strängaste vin- 
tern uppehåller han sig vid de varma vattnen, FABER, 1822. Är 
även under senare tid träffad här. Häckar i stenrös och jord- 
hålor och ej sällan under en buske; 
hade d. & 5 färska ägg. Har ungar i midten av juli; erhållna d. 
7, Krörer, 1857. 

På Färöarna sällsynt, en erhållen i mars 1854; om jag icke 
misstager mig, hade Benzon meddelat DrEssEr, att ägg blivit 


här funna i april. 


liggtiden börjar med juni, 


WINTER omnämner icke fogeln. 
I Varangerfjorden mindre talrik än M. serrator; kommer un- 
der de första dagarna av april, drar bort i slutet av sept.; lägger 


STORSKRAKE. MERGUS MERGANSER. ; 1535 


7 ägg, erhållna i midten av juni, ScHraver, 1853. Är i Norge 
allmän, några uppehålla sig om vintern i starkt flytande ström- 
mar, RAsocH, 1838. I trakten av Vadsö över allt allmänt häc- 
kande, enl. meddel. av Norbpvi. I Ostfinmarken om. sommaren, 
kallas Gussagoalse, SommErFent, 1861. I Finmarken allmän, 
isynnerhet i ”Tanaelven och dess grenar, BaArtE, 1881. Allmän 
från Lofoten söderut både vid sött och salt vatten, Cornrztt. En 
flock om 5 st. syntes vid Bodö, F. och G. Gonpman, 1861. I det 
inre av landet i barrträdsregionen vanlig, WALLENGREN, 1854. 
I Kristiansands amt sällan under fortplantningstiden, BArtH. 
Under flyttning och om vintern i S. och SÖ. trakter allmän. I 
Säterdalen erhölls en, 20 dygn gammal, d. Y 1867. Är endast 
fåtalig i Kristianiafjorden inom Dröbak, men träffas i trakten 
även om vintern. På Hvalöarnas kuster temligen allmän, över- 
vintrar, Cornrnett, 1864—77. 
Bart, 1881. 

SCHEFFER beskrev den 1675 under namn av Skreckia, 


Kallas Strömand och Laxand, 


men översätter namnet med Wiedehopfen. Fans i mycket 
stort antal, Oravs Petri. Förekommer i Muonioniska i skogs- 
trakten, men på norska fjellen är den mera allmän och lägger 
sina ägg der på marken, ofta nog på den hårda berghällen, in- 
bäddade i dun; deremot här i skogstrakten lägger den sina 8 å 9 
ägg omkring d. & i hål i träd eller i holkar, som vid elv- eller 
sjöstränder äro upphängda för Knipor, enligt uppgift av KNOBLOCK. 
Träffades i mängd sommaren 1843 mellan Lule och Kvickjock; 
häckar der i barrträdsregionen, LÖvENHJELM, 1843. Boen förfär- 
digar lappen av en ihålig trädstam, hvilken avsågas 1 lika långa 
stycken; sällan sättas brädlappar för båda ändarna; ett avlångt 
hål göres på sidan. Fogeln är temligen talrik, bor i stenrös, i 
jordhålor eller under buskar. Den & tagas de första 5 äggen. 


Ungar synas i midten av juli, Krörrr, 1857. I Jemtland i Tång- 


böle, OÖLrssos, 1882. I Helsingland i jan. 1770 träffad halvdöd 4 
mil från havet, ÖpmaAnN Erhållen i Dalarne, THEzEoriN, 1880; 
skall förr hava häckat vid Horndal; om hösten allmän, LUNp- 
BORG, 1846. I trakten av Gevle vid Trösken på flyttning, OC. 
HARTMANN, 1859. Träffad i Aspeboda, Dalarne, AHL, 1871. Häc- 
kar på Eknö !/« mil NV. om Furusund, ägg erhöllos d. Y av KJERrRE- 
ULF. Häckar i trakten av Sandhamn i holkar och under de för- 
krympta, talrika enbuskarna å holmar i havet. Om det är öppet 
I allmänhet hit- 
komma de dock söderifrån i slutet av mars och första dagarna 


vatten, uppehåller en del sig här hela vintern. 
av april. Kullar om 9—11 ägg äro funna här redan d. 2: men 
oftast träffas de omkring d. 7. Ännu omkring medio av juni 
träffas nyvärpta kullar. År 1884 d. ? träffades 2 bon med 10 
ägg i hvardera. Flyttar här över, såsom 1883 d. Y kl. 7 f. m., 
då under frisk ONO. bris 2 smärre flockar drogo från NO. åt 
SV., enl. meddel. av O. EKBOHRN. ir NE 
bo i en ihålig ek, 14 alnar högt från roten; honan började ligga, 
då hon lagt 11 ägg; natten före d. & hade hon flyttat med sina 


I skärgården fans 


ungar, ÖDMANN På Mörkö temligen allmän under hela året, häc- 
kar även här i ihåliga träd och i holkar, uppsatta i träd. Hanen 
kallas Skrake, honan Skräcka. Locktonen är 'prack, prack" 
Så snart ungarna äro utkläckta, tar honan så många som rymmas 
å ryggen, i hvars fjädrar de hålla sig fast, och flyttar med dem 
så ned i vatten, ExstrRöm, 1828. ”Tvivelsmål har dock härom 
uttalats. Allmän i Stockholmstrakten. 
WixrstRÖM, 1838. I Södermanlands skärgård mycket allmän, häc- 
kar i ihåliga träd eller holkar; skjutes för vettar. Hanarna synas 
vara 2—3 gånger så många som honorna, SUNDSTRÖM, 1872. Om- 
Allmän i Nyköpingstrakten, skju- 


Häckar i skärgården, 


talas även av HoLrLeRrEn, 1872. 


Sd F Så den Fan VR r - BEST TA ki Å SA 

. - d . Orsa 2 Ales JT 4 SLR (LE LATER d VE, ER v 
å 7 ”, i $ Jr wr gj - t jo ,f dr 9 3 KR - Y nm, & L oo" 
SANNE we NA - FL ÅR - ” : Er SA dh 


1536 RESET  STORSERAKE. 


tes för vettar, Lunpouist, 1864. Visade sig 1865 d. 7 i Venn- 
bolsströmmen, Gr. LEWENHAUPT, 1865. Förekommer vid Hjelma- 
ren, HögBERrG, 1863. I Kil allmän under flyttning, LÖVENHJELM, 
1864. Häckar vid Lottern m. fl. sjöar ej sällsynt, SUNDSTRÖM, 
1869. Under flyttning i Bråviken, häckar även här i holkar, 
LUNDBORG, 1864. Häckar ej i ingsjöarna omkring Norrköping, 
men temligen allmänt i skärgården, der den vårdas så till vida, 
att honan ej gerna skjutes. En del öboar förstå att borttaga 
några ägg ur holkarna, andra lemna honan alldeles i fred, för 
att kunna bortskjuta hanen, under det honan ruvar äggen, som 
läggas tidigt, redan i april, så att de stundom frysa, enl. meddel. 
av LUNDBORG. 


Häckar i trakten av Karlstad allmänt, CEboErströmM, 1851. 
I N. Bohuslän under höst, vinter och vår ej sällsynt, ÖEDERSTRÖM, 
1876. Enl. W. v. Wricart, fans den i samma län endast under 
vinter och vår och i ringa antal; kommer vanligtvis i början av 
jan., bortflyttar i apr., stundom i maj; häckar ej här. Erhållen vid 


"Göteborg d. 2—7. NIiLsson har i fråga härom blivit vilseledd av 


opålitliga uppgifter, hvilket påpekats av Marm, 1877. I Vester- 
götland häckande, ej talrik; träffas vid Vetterns strand, G ADAMER, 
1858. Erhållen i Småland d. 13 1869, enl. meddel. av EURENIUS. 
I Almesåkra någon gång, CArLson, 1882. I Ö. Småland allmän, 
skjutes för vettar, Tiserivs, 1868. Kallas vid Kalmar Isand, 
emedan hon så tidigt lägger ägg; sades häcka i N. delen av 
Öland; om vintern allmän, WESTERLUND, 18955. 


På Gotland häckande, WALLENGREN, 1853; är icke sällsynt, 
om sommaren fåtalig, Kormonpin, 1871. Häckar på Lilla Karlsö 
vid foten av klippan åt söder bland klippblock, på gamla almar 


och Fraxinus samt på ruttna stubbar 1 å 2 fot över marken, utan 


a ad gt I ee Fe UPN + Får Vd FE äv 
DAME VG VR IR EI EE ATEA pr TNT Lt tl rr I RA SRRSN sn RER OR år KR 
Kära Ar, NL Ka iföer ös = | 
Rn Cr ENT ART RN Aer 4 4 R LÄ EST Sarri 
SRA : RE ORISSA 
Fa häl Br LAN 


rd | Ag AA 


SMERGUS OM ERGANSBE I fe oa de di BR SR KSR LR 


Aa JD ft po PR 5, 
SS NN ALE EA SAY, SG En 
LEDS RER fen 
SN RNA FEN UR 


NS a 


F ås tj va - dur sl ; = - Kl yr . 4 
- SR f I: tea Pa Fw Log 6 Me RE PP SAD A i | Xx 
AA i y | + v , d , j j Rd 4 ÅR Au - ” : , 
Z | - PA EN Y Facken . Rå NR ” Å 


underlag; ett par häckade på Skeneholmen. Äggen hava orange- 
färgad gula, Horrtz, 1866— 68. 
Träffad i Bleking om vintern, enl. meddel. av C. G. Räiir:; 
häckar der, se ovan. ; 
I NÖ. Skåne häckar han sällan, Gavaxer, 1852; här och 


der, WALLENGREN, 1849. I trakten av V. Vram sällan häckande, 


LIiLLJEBORG, 1845. Häckar allmänt vid Ringsjön, enl. meddel. 
av CO. Möriner; en hona erhållen d. 3 1874. Nykläckt unge d. 
& 1875 vid Stehag. Erhållen vid Aggarp d. 7 1876, Heckeberga 
d. 7 1864, Börringe d. & 1852, enl. meddel. av Eurenius, Er- 
hållen vid Höje å ej långt från Lomma, Åström, 1859. Visade Sig 
aldrig på skånska slätten i trakten av Grönby, men väl vid 8. 
kusten. Skjutes om vintern i trakten av Ystad, enl. meddel. 
av N. BruzELnivs. Sades häcka omkring år 1840 vid Trelleborg. 
Erhållen der d. 7 1847, enl. meddel. av EURENIUS. 

I Danmark sparsam, häckar, har ägg vanligen i slutet av 
apr. eller början av maj, 3—12 st. Häckade i S. Seland; hade 
bo omkring 30 fot högt i en bok, med bädd av dun; hade 12 
föga ruvade ägg d. 3, KJzrBörLing. Häckar vid Isefjord och 
Fuglesang på Laaland, BEnzon hos DRESSER. 

I Hertigdömena om vintern talrik, isynherhet efter långvarig 
storm; få par häcka i Ö. trakten, RoHWEDER. I Slesvig och Hol- 
stein om vintern under nov., febr. Häckande vid Flensburg och 
på Mols, Jutland. Om vintern temligen talrik. Vid Flensburg 
1877 regelbunden om vintern; 1878 stannfogel, men sällsynt; 1880 
d. en erhållen; 1881 torgfördes den ofta under jan., Jahresb. 

I Finland ej särdeles talrik, men har träffats på många trak- 
ter, omtalade av Parmésn. Kom till Utsjoki, 69/4” n. br., 45" ö. 1., 
under 6 år mellan 1795 och 1826 d. 5”, Moszre. Talrik norr 
om Åbo, häckar vid Uleåborg, der Dk samlade talrika ägg. 


rm 


STORSKRAKE. MERGUS MERGANSER. 


Häckar allmänt i Ålands skärgård, R. S., 1874 m. fl.; övervintrar l 


stundom. 

I Rysslands och Sibiriens floder och sjöar talrik, kom spridd 
tidigt om våren; en del övervintrar i icke tillfrusna vattendrag, 
Parras, 1811. — Sågs på Svir, ALSTON, BROWN, 1872. Vid Ar- 
kangel sällsynt om sommaren, SEzEBonM, 1882. På Neva icke 
sällsynt under apr. och okt., E. BöctnnEer, 1885. Erhållen vid 
S:t Petersburg d. 15 och it juli på Vischera, 62” n. br., BrAnpr, 1875. 
I Petersburgs guvernement sällsynt, BraAnor, 1880. Ilmazal i 
maj, SEIDLITZ, 1860. Kommer i slutet av mars till Östersjöpro- 
vinserna och stannar till medlet av okt., har bo med 8—12 ägg 
i början av maj, Russow, 1880. I Charkow, flyttar i nov., CzEr- 
NAY, 1882. På Tver och mellersta Volga; häckar i Perm; talrik i 
Ural, DresserR m. fl. I S. Ryssland sällsynt. I Astrakan höst 
och vinter allmän, om våren sällsynt, saknas om sommaren, HENKE, 
SEEBOHM, 1882. Svarta havet under stränga vintrar. Övervintrar 
vid kusten, SEEBonHmM, 1883. 
SCHALOW, 1880. 

Vid Tjumen under islossningen, LEPECHIN, 


Flyttar över Kaukasus, BoenDANow, 


Ett par iakttogs 
vid Habariki, SEEBofm, Browns, 1876. Ej sällsynt vid Koo-ray-i-ka, 
NEEBOHM, 1879. 
häckar och på flyttning i somliga. 


I "Turkestan under vintern i alla distrikten; 


förekommer även om vintern; går till en höjd av 8,500 fot över 
havet, SrvErRzow. Kommer mycket talrikt till Ö. Sibirien i midten 
av apr. på genomtåg; många stanna der och häcka på marken 
bland gräs; har bo av torrt gräs, i midten med bädd av dun. 
Stannar tills Baikal tillfryser i slutet av dec., då han drager sig 
utefter floden Angora, som på ett avstånd av 10—12 verst från 
utloppet ej tillfryser, DuUBowsKki, TACZANOWSKI, 1873. I Amur 
och Darasun ej sällsynt, v. ScHRENCK m. fl. Ett pari full häck- 


Häckar i östra trakterna och : 


1537 
drägt erhållet d. 7 1880 vid Suifun, Borav, 1881. I Aral-tian- 
schan, SEVERZOW, 1874. 

I Tyskland är han sparsammare om sommaren än om vin- 
tern, är den vanligaste arten i slägtet, NAUMANN. 
funnos i ett träd d. 7 i Schwerin, v. PrREEn, 1855. I Pommern 
funnen häckande vid flere sjöar i ihåliga träd ända till 70 fot 
högt; för övrigt förekommande under flyttning. Vid Karkowsjön, 
B. v. MÖUNCHHAUSEN, 1857. Häckar i Mecklenburg vid sjöstranden 
i ihåliga träd eller under trädrötter, ej sällsynt, WöstnEi, 1877, 
I Pommern ej sällsynt, HORNSCHUOCH, SCHILLING, 1837; på flytt- 


Tio ungar 


ning flere gånger, funnen häckande även i ihåliga träd, HoLLAND, 
1871, VAneErRow, 1855. Häckade i Miihlenbecker Revier, Ho1- 
LAND, 1858. Vid WizszEsS och HoLnLANDS uppgifter om dess häck- 
ning vid kusten anföregs, att en förvexling är möjlig. I Schloss- 
kämpen häckade han 1855 talrikare än förut; 1857 d. Y, 3 vid 
stark frost; kullar erhållna senast d. Fv. Under 1860 och föl- 
jande år kom han hit d. i—7? vid S., SV., VSV. vindar och vid 
—15" till + 4,5 C., Hintz, 1859-068. 
drag i mängd, Quistore. Häckar ej i Neuvorpommern, enl. Horrtz, 
1878. 
I Ö. och V. Preussen ej sällsynt, RaruKxr, 1846. Förekommer i 
Mark, Borre, HANSMANN, 1855—--79; är temligen talrik, häckar, 


Skjutes om aftonen på 
Vid Zymna 1878 regelbunden om sommaren, Jahresb. 
VANGEROW, 1855; häckade i gamla kråkbon eller i ihåliga träd; 


Häckade år 1844 vid 
Oder, ”ToBiss, 1850. Drar över floden, stannar der även om 


synes sprida sig, A. v. HomEvrERrR, 1868. 
vintern, ToBziss, 1876. Häckar; dunungar ej sällan erhållna; 
häckade 1847 en gång på en ek i ett gammalt kråkbo, hvar- 
under i det ihåliga trädet Str. aluco. Ägg erhållna, ToBIiAs, 
1876—79. Vid Magdeburg erhölls d. 13 1847 unge ur ett bo, 
SCHLEGEL, 1866. Öm vintern i Anhalt, NAUMANN, 1850, PÄsSsLER, 


1538 STORSKRAKE. MERGUS MERGANSER. 


1857, med fere. Häckar vid Potsdam, BorcGaereve, 1871. I 
trakten av Braunschweig fåtalig, en fångad d. 7 1858; skjuten 
d. Y, R. Buasiuvs, 1862. Är sällsynt om vintern i Gronow, Han- 
nover, R. MEJErR, 1883. Häckade förr i Minsterlandet, på flytt- 
ning komma honor och ungar först, BoLsMmAnn, 1852. Vid Miinster 
erhållen d. 35 1884, Jahresb. 'Träffad i trakten av Mainz, 
BrucH, 1854. Vid Köln på Rhen, Rvur, 1852. I Arnsburg till- 
fällig under lindriga vintrar; hade 1846 icke visat sig på flere 
år, SUFFRIAN, 1846. I Schlesien nästan under alla år, och van- 
ligtvis mindre talrik än'M. albellus; ej säkert träffad under som- 
maren, GLocEr, 1833. Häckar nästan under hvarje år vid Grii- 
neberg, Schlesien, 'ToBias, 1852. "Till Breslau kom ett tåg i nov. 
1876... I ”Trachenberg 1878 endast på genomtåg, Jahresb. På 
Main vid Miiblheim 2 st. d. &, Jierr, 1859. I Neuwied om vin- 
tern, isynnerhet unga foglar och honor, ej sällsynt, Brants, 1855. 
I Kurhessen om vintern, ScHwaaB, 1851. I Niederhessen om 
vintern ej sällsynt, SEzEKORN, 1864. Vid Halle hvarje vinter, 
R rr, 1874. I Thiringen på flyttning, sällsynt, HELLMANN, 1853; 
förekommer vid Rentendorf, L. Brrzunx, 1833. Vid Schlotheim, 
N. Thiäringen, LUNGERSHAUSEN, 1853. Skall under många vintrar 
visa sig på Frauenbreitunger See, Thiiringen, Rvuxuer, 1880. 
I Wetterau årligen under vintern, men talrikare under våren, 
vanligen parvis och temligen ofta på Main, C. JäcaEr, 1858. 

I S. Tyskland temligen regelbunden om vintern. Erhållen 
1847 d. 5", Heverin, 1850. Förekommer i Wiirtemberg, Carr 
WER, 1853; 1884 under vintern. I Rudolfzell, Baden, 1884 fåtalig 
om vintern, ScHWAB, Jahresb. Om vintern i stor mängd i Ba- 
yern. I Mittelfranken under vintern ensam eller oftare parvis 
och i flock till 9 st. och deröver, ej sällsynt; erhållen i jan. 1645 
och d.3; 1819, 7? 1848, erhållen vid Pegnitz, JicKer, 1864 o. följ. ;i 


den sistnämnda fans en 9 tum lång Lake. En hane erhölls 
d. 3 1884 på Isar, Oberbayern; i Algau i midten av maj några 
iakttagna. I S. Bayern häckande under samma år på några stäl- 
len, Jahresb. I Schwaben och Neuburg på flyttning under vår 
och vinter ej sällsynt på Lech och Wertach; vintern 1855 talrik; 
på Iller sällsynt, LzEv, 1855. Om vintern 1854—55 talrik på 
Donau, Iller och Lech i flock. Häckar vid Augsburg, JÄcKEL, 
1856. ”Talrik under hela vintern i Bayerns vattendrag, i Boden- 
sjön, Donau, Isar och Iller m. 4. Vid Augsburg syntes även 
några om sommaren; ej sällsynt under vintern 1856—7 på de 
sydbayerska floderna. TIakttagen d. iz 1858; d. 7, JäcKEL, 1856-58. 

I Schweiz under vintern ej sällan i flockar om 5—10 st.; 


talrikare mot våren. Häckade 1812 och 1813 vid Bregenz; de 


gamla och unga uppebhöllo sig der under hela sommaren, MEI1s- 


NER, SOHINZ. År 1815 i Vorarlberg under vinter och vår temligen 
vanlig, BruvuHin, 1868. Häckar vid Bodensjön, K.-WARTHAUSEN, 
stundom om vintern, v. HEveLIN, 1850, förekommer der och på 
Rhen, STÖLKER, 1867. På Boden- och Untersee regelbunden, 
GOoELDLIN. Omtalas bland foglarna i Ticino, förtär fisk och amfibier, 
Riva. I Genéevedalen regelbunden flyttfogeleF.-Braumonrt, 1856. 

I Oberlausitz ej sällsynt, häckar stundom, ToBias, 1853. 
Årligen hade både unga och gamla iakttagits i Böhmen, A. 
FRrRitscH. I Salzburg erhållen i nov. 1875; är i trakten sällsynt, 
v. TscHusi, 1875—77. I Galizien och Bukowina nästan alla år, 
men fåtalig, ZAWADzKI. Om vintern vanlig, så länge öppna vakar 
finnas på Donau vid Wien, Kronpr. Ruporr m. fl., 1876. Erhål- 
len d. Y. I Tyrolen sällsynt om vintern, ALTHAMMER, 1857. Er- 
hållen vid Furtteich vid Mariahof, Ohbersteiermark, d. $' 1865, 
träffad d. ir 1871, Hanr, 1868—72. I Siebenbiirgen på flyttning, 
isynnerhet om vintern, LANDBECK, 1842. I Ungern på alla större 


2 rn 
1-8 2 

1 -. 

RK 

(4 


än RN 
l VA far 


STORSKRAKE. MERGUS MERGANSER. | i 1539 


vattendrag, men drager bort, då dessa tillfrysa, KoOrnHuBEr, 1856. 
I övre Ungern, L. N. Jzittenes, 1862. På Leitha d. 2 1845; 
och i jan. 1874, K FritscH, V. PELZELN. I Transsylvanien ej 
sällsynt under vintermånaderna; på Strell i små flockar, DaAn- 
FORD, BROWN, 1875. 

I hertigdömet Oldenburg på flyttning, v. NEGELEIN, 1853: 
vid staden med samma namn d. ?? 1850, WizPrKzEn, 1855. År 1878 
regelbunden på flyttning; 1881 fäldes flere under mars. Vid Ham- 
burg 1878 regelbunden om vintern. Vid Wilhelmshafen 1884 
talrik på flyttning, några ansågos av Lupwie övervintra i Jahde- 
bugten, Jahresb. 

I Holland om hösten, stannar över vintern. På Wangerooge 
1 mars under flyttning, WIiEPKEN, 1877. På Borkum håller den 
sig på djupare vatten; på Hopp isynnerhet under storm; även på 
Rottum, v. DrostE, 1869. På Frieslands kust då och då under 
vintern, ALBARDA, 1866. På Hollands kust tillvaratagen under 
flere år mellan d. Y och 7, ScHLEGEL, 1866. 

På Shetland årligen under flyttning, enl. EDMONDSTON, 1823. 
Häckar på Hebriderna, enl. MAcGILLIVRAY och DRESSER, men icke 
enl. ELrwzes, 1869. Träffad häckande på N. Uist, yttre Hebriderna, 
MorE, 1865. På Irland förmodligen” regelbunden om vintern, men i 
mycket ringa antal och isynnerhet i sött vatten. Säges häcka i 
Skotland, men sällsynt. Årligen på flyttning. I Storbritannien en- 
dast om vintern å sydliga delar under stränga vintrar icke talrik. 

Vid Belgiens kuster under vintern, vid stark köld å inre 
vattendrag, DE SELYS. 

I Frankrike regelbunden på flyttning och under vintern. 
Träffas i Normandie, O.-GALLIARD, 1873; i Seine-Inférieure, HARDY, 
1855. I Eure-et-Loire ganska sällsynt under jan. och febr., MaAz- 
CHAND, 1868. I Savoyen alla år under vintern, kommer vid mid- 


ten och slutet av nov., finnes här till slutet av mars och början 
av april ej talrik, BainLy. Vid Lyon erhållen under vintern 1854-55, 
O.-GALLIARD, 1855. | 

Sedd med kikare vid Santander d. tt, Irzr, 1883. Omnäm- 
nes från Portugal av Bocaer. I Spanien i jan. och febr. talrik, 
NAcEIRo, 1850. Om vintern isynnerhet vid Albufera, SAUNDERS, 
1871. 5. Spanien unga foglar om vintern. 

På BSardinien sällsyntast av samslägtingarna, BrRoorr, 1883. 
I Italien tillfällig under kalla vintrar, MALHERBE, är sällsynt, er- 
hållen i Comachio, Lugo, Borgo, S. Lorenz vid Florens och Man- 
tua, G16L1oLI, 1881. I "Toscana, Savi, 1831, ScHALow, 1877. Er- 
hållen vid Lentini, MarHErBE. Torgförd i Cannes i jan., Lord Lir- 
FORD, 1875. Ej säkert träffad på Malta eller Gozzo, WricHt, 1869. 

I Pirano på flyttning sällsynt; en erhållen flere år före 1880, 
Jahresb. I Grekland här och der under vintern på sjöar och 
vikar, v. p. Mörrnz. Erhållen i hamnen vid Chalkis, LIiNDER- 
MAYER, är sällsynt, Krörrer, under stränga vintrar. Är sällsynt 
och osäker på Epirus, Powrs, 1860. 

I Turkiet ej sällsynt; i Bosforen under vintern tillfällig, E1- 
WES, BUCKLEY, 1870. ; 

I NV. Afrika sällsynt. I Algeriet under mycket stränga vin- 
trar, LocHz. I Tanger en gång träffad i okt., sällsynt, FAVIER. 

I Gilgits bergströmmar flere gånger sedd, BivvurLer, 1881. 
Sedd nära Hurdui i febr. 1859, Irzr, 1861. På Himalajas floder 


i små flockar; i Indien, Sikkim, Kumaon, på Ganges 1817, Hurd- 


war; en gång omnämnd från Centralindien, JErRDon, 1864; Dar- 
jeeling, Indien, Bravan, 1868. Även erhållen i Centralindien, 
enl. DRESSER. 

Mellan ”Takoo och Peking samt vid Amoy under vintern; i 
Tientsin talrik, SwisHoz. I Mongoliet allmän. I Kina mycket 


NAT 
' 
a- ”. ma N. 
4 q 4 ÅA Si å FN VAN 
ne fe ej Eu > LV -—: Plog KIA T 
. pä q BR [ AA . lt 


va 4 KV Ar 


1540 


spridd under vintern, fångas i mängd i trakten av ”Tientsin och 
Peking, men ej träffad under sommaren, DaAvip, ÖUSTALET, 1877. 

På Japan erhållen av Vv. SIEBOLD, SCHLEGEL, 1866, under 
flyttning. Allmän på Japan i floderna, SwiInHor, 1875; på Yezo 
och Rukugogawa, BLAKISToON, PrRyEr, 1878. Hane och hona er- 
hållna i Hakodadi, SwIinHoEr, 1875. 

I Nordamerika har han vidsträckt utbredning, häckar i de 
nordliga trakterna, på flyttning under vintern i de sydliga. Häc- 
kar i New Brunswick, flyttar till Texas, DrEssEr, 1866. Träffas 
1 Hudson bay, vesterut till Rocky mountains, BLAKISTON, 1863. 
I Montreal, Harr, 1862. I Illinois under vintern, Riveway, 1871. 
Erhållen i N. Amerikas sydstater, ScHLEGEL, 1866. 

På Aleutiska öarna, Darnr, vid Sitka, BiIscHorFr, DRESSER. 
På Alaska erhållen d. 7. På Ounalaska, enl. DaArnr, hvilket be- 
tvivlas av MarscHiE och ZiEMER, 1885. Förekommer i Kalifor- 
nien och går söderut till Mexiko, FinscH. Den amerikanska Stor- 
skraken har blivit ansedd såsom en egen art eller såsom en va- 
rietet av vår. 
FinscH, 1873. 

Storskraken är ganska skygg. Lätet, 'karr eller 'korr', är 


Olikheter mellan den och Europas påpekas av 


skarpt, ungarnas läte är 'pip pip”. 

Dess flygt är ganska snabb; han flyger rakt och ofta högt. 
Då han dyker i fritt vatten, kommer han åter till vattenytan 
på 50--60 fots avstånd och deröver. Om Körfogeln, såsom 
den kallades, säger ILrstrRöm 1749, att den bortflyttar om hö- 
sten vid isläggningen, återkommer i slutet av mars eller början 
av april.; är då mager och 'utflugen. Efter 2—3 veckors vistande 
på sina vanliga hviloställen, skyndar han bort att föröka sin slägt. 
Sedan detta skett och han kommit tillbaka mot hösten, driver 
han fisken från vassen och landet ut på djupet, då foglarna lägga 


Ron rea, NN nad EPS 4 BTR ' WEE API Yr-h AE r LJ Dn dat Ae RT fa RN Ra Yta Kv åre a 
KA OA SER rs SSA AR C Ra bl fn EV. NGA RER Ar försa RN NR [Ars äh Ag Vt W-Aba SE RAT - 
; 4 ET z Äl ET RER nt VN EA [NER & Aa få RR EFRON Er AL RT NR 
ak SAD Ae (Ra mä ep ora tja SRYEN a RÄLSEN TS SEA, VAN INET 


RAR lyda 


” STORSKRAKE. MERGUS MERGANSER, 


LURA ala REV NAO 
Pn EDEN ALE BADA Vr : 
, MM JÄSA CI ot 


sig i en linie över sjön och driva fisken in i någon vik, hvarefter 
den drives in i ”fiskehus', om sådant der finnes. Födan utgöres 
huvudsakligen av småfisk, men även av andra mindre vattendjur. 
De fiska gemensamt och dyka nästan liktidigt, men komma 
spridda och oregelbundet åter till vattenytan. Förtär på Island 
vid floderna vattenväxter, på havet småfisk, FABER; även vatten- 
Hos 088 
förtär han fisk, mask, insekter, stundom vattenväxter. En hade 


förtärt en 18 tum och 2 st. 5—6 tum långa Gäddor, ÖHLSON. 


insekter, larver. De unga även Gasterosteus, KRUPER. 


Hos de festa träffas lemningar efter fisk jemte groft grus. I 
Örkedalen en Salmo eriox, 340 m.m. lång, Corner. På Irland 
en Gädda om 8'/2 tums längd, Ål 11/2 tum, med orus, fullvuxen 
Trochus cinerarius; en hade förtärt 49 Aborrar om 3 tum, THompP- 
son. I sydliga trakter även Grodor. I N. Amerika i apr. hade 
en tagit en Ål med omkrets av 40 m.m. 

Häckar stundom på marken i stenrös, bergskrevor och ofta 
1 träd, understundom 8—30 fot högt eller i gamla fogelbon, stun- 
dom inne i en skog samt i holkar. Häckar i slutet av apr. eller 
början av maj. Honan ligger på vattnet med vågrätt utsträckt 
hals, stundom en fjerdedels timma väntande på hanen. Boet ut- 
göres än av en håla i marken med växtdelar, under ruvningen 
med bädd av eget dun, än träffas det under en buske. Ho- 
nan lägger 8—10, sällan 15 ägg; vid småningom skeende skatt- 


ning lägger hon 30—40 st. Honan ruvar ensam. Förlora un- 


. garna modern, åtager sig en annan deras vård. De gamla ha- 


narna samla sig i stora flockar efter fortplantningen, så ock yngre 
foglar. De utkläckta ungarna bäras av modern i näbbet till vat- 
ten. Man säger, att hon tager ungarna på ryggen och flyger med 
dem till vatten, och att hon lägger dem på vattnet med ryggen 
nedåt, EKSTRÖM, HoLLGREN; båda berättelserna härleda sig från 


Fre Mia ot 7 — se a 


VR SA VR TU SET GR EEE VV ERE EE 


| JA. 
FINNS AINA NAN | | pr b [| Jå ' J ' r 4 
Å, ÅG ) i Ai | 4 ' ' a | J 6 us OM kl | 
+ WU uh a a ' i -” Nyt) J J 
el NOTES Tr å 


I skärgårdsbor. 


även köpare. 


kas och rökes som gåshalvor. 


ERAN 


AR US AF bn NRA ON "iP hö M + Im of NN IN 

KUN NAR I rd PN Å AT Ag i be 
Ti SOVA Jin jä / pa i V Kl 
yt VN ' Fa iu 2 År Ör DK YD Sd MN Mi Sh ck AS 0 

? MYRAG EN t U v 
SÄNLOR TIRROEE eld EG hr oc 

å J - OF i ' '” & er NN Au AM k 
Y a | id, öra 1 NAS 


STORSKRAKE, 


rr 


U 4 | vv pa | JA ” On N VN 
NA ga by I Hf LAN LR RN ul är | ; il j 


Enligt andra bär modern ungarna i näbbar till 
vatten. 


LÄR LANGMAN, Rådman i Trosa, skrev följande: I händelse ännu ingen 
bestämdt. uppgivit på hvad sätt Hålskräckan transporterar ungarna från 
sitt bo, som hon vanligen har i ihåliga träd, tre till fem famnar från mar- 
ken, får jag härmed upplysa, att det sker på följande vis. Häålskräckan ta- 
ger med sin näbb en unge i sender över halsen, och förer den med sakta 
fart ned till närmaste vatten, der hon lägger den på ryggen och låter den 
ligga på detta vis, till dess hon fått alla ungarna i vattnet. Då vänder hon 


jå 


dem, utsträcker sina vingar och sänker sig så djupt ned i vattnet, att un- 


garna utan svårighet kunna uppkomma på hennes rygg. Derpå beger hon 
sig genast till ett ställe, der passande föda finnes, hvilken hon till en början 
sjelv upptager åt dem, likväl på det sätt, att de icke få den alldeles uppe 
1 vattenbrynet, utan något litet derunder, troligen på det de må lära sig 
sjelva dyka till bottnen efter den. Sedan jag åsett allt detta, lät jag Skräc- 
kan bliva mig varse, då hon genast nedhukade sig, tog ungarna på sin rygg 
och aflägsnade sig utåt havet. 1858. | 


Att modern tar ungarna på ryggen anses osannolikt av W. v. 
WRIGHT. 
Han skjutes ofta för bulvan, fångas i vak eller fisknät, men 


Den har, enl. Brasivs, 1861, parat sig med ÅA. clang. 


är annars ofta svår att komma inom håll. Ungarna skjutas från 


bakhåll å stranden. Köttet är tranigt och dåligt, men bättre än 
det av Lommar och Måsar, enl. BEreivs, 1787. Skilnaden är 


dock ej betydlig. Åts, enl. Berceivs, allmänt i Österrike. I Stock- 
holms skärgård ätes den även av folket, och torgförd finner den 
På Gotland anses den ej ätbar, skjutes för fjäderns 
skull, hvilken är god. — Han är skadlig för fisket. 


Han är emellertid nyttig för sin goda fjäder, och köttet användes av 
skärgårdsfolk och åländingar, hvilka fånga den i mängd; den insaltas, tor- 
Evgaren till ett fiskehus har der av honom 


ILSTRÖM, 1749. 


hela sin vinterföda. ”Han bör på allt sätt skyddas', 


Om dess underhåll i tamt tillstånd må anföras följande: 


CH. WAGNER, 1862, höll dem tama, de infångade insläpptes på en liten 
gård med en osv, brädfodrad liten dam. De ville i början ej sjelvmant 


äta. Derför stoppades dagligen en fisk av passande storlek i svalget på 


Subädvdit Svenska foglarna, forts. af Kinberg, 1881-6, 


SLM FA 
Mi IE 


Vv 
SH så AV 
AES i 4 sig , Fa Vv " vr j N vir N VV dn JG 
LEE KN | IN ' E MD KYVL | 9 Vv RAA 


Vv MERGUS MERGANSER. 


FIN j 
+ S Fr 
| | | 

Hu J ' 


Å ; i PEN I 4 u 

d j ANSGAR LE he FARM Å AD M - 4 

5 IC RN Så 4. Vä iv NY, ST AB äv IN NN NA 
CM LLSIDA fll AE RISE SG FA DV ATS R Mal 

ök ÖA NN TEL IPREN (LYS I . TEL fy AT SÖ 4 
/ nn nt Rn 4 Å ; ie 4 EG M Lå NG EN KEN Ci RR | Må i" (0 JV 4 H Sä ala d AV SM "| Mr 4 ANN nå NG Ta nh ÅL 
FARA SOPOR ISA TE RANE ia AN Jada Å re Sn SE 
LEA 2 Vg fe fi NT dör förlga ING NM y Vd ida AT pg AA TRA "k 


vå Lt +, 
, 
ME 
f AA 
A 


1 JT d MACK "NN SN VN 


186 


hvar ch SN men som de ville befria sig pråm ROreg satte man en gummi- 
ring om halsen. Efter 5—6 dagar stoppades de med oxlever, derefter ox- 
lungor. Efter 10 dagar behövdes ej ringen mera, och de åto nu sjelvmant 
fisk och köttaffall och blevo snart så tama, att de togo födan ur handen och 
1 nödfall till och med bröd. Vid övergång från fiskföda till blandad föda 
dö två tredjedelar; de återstående bliva av vegetabilisk föda feta och väl- 
behållna. Köttet förbättras troligen även ar genon. 


Bland fjädrarna leva: 


Docophorus ieterodes NitzscH; D. bipunetalis GIEB. och 0 nd tem- 
poralis NITSZCH. 


Inelvsmaskar: 


Ascaris spiculigera BiLLINGH. och ÅA. mergi BILL., i matstrupen; Hy- 
strichis coronatus Mor., inkapslad i körtelmagen; H. tubifex D1Es., i en svulst 
1 matstrupen; Spiroptera crassicauda MoL., i muskelmagens hinnor; Acantho- 
phorus tenuis v. LINST., i matstrupen; Trichosoma brevicolle Rup.; Echino- 
rhynchus hystrix BREMsS.; E. polymorphus BREMs.; Distomum concavum ÖREPL.; 
D. oxycephalum Rup.; D. globulus Rup; Monastir attenuatum RuD.; Hölc 
stomum gracile Dar. Tenia gracilis Bup.; T. tenutirostris Rup.: T. multisiré. 
ata RuD.; Ligula digramma ÖREPL.; L. monogramma ÖREPL.; Schistocephalus 


dimorphus ÖREPL. och Bothriocephalus ditremus DiBs., alla i tarmkanalen. 


Mergus magnus GESN., Av. 1555, 129. 

Merganser GESN., 1. c. 126. GEsn. Red. 1669, 108 et Mergus AZthyia 101-3. 
ALDR., Örn. III 1635, C. 63, p. 84; XIX, 3, 64. Rar, Syn. 1713, 134. 
Briss., Orn. VI 231. 

Mergus cirrhatus 8. longirostra major GESN., Av. 129. 
Ps SO: RO ZANDINGO | 

Anas raucedula et Mergus ruber GESN., 1. c. 128. ALDR., 1. c. 60, p. 83.. 

Merganser Gesneri Worm, Mus. 1655, 300 (felaktigt kallad Geir-fugl). 

Castor Fiber BELon, I'hist. des Oysseaux 1555, 163; + Piette 1. c. 171-2. 

Merganser albus, Castor s. Fiber, Mergus cirratus ALDR., 1. c. p. 83-4. 
JOHNST., 134, t. 47. 

Skreckior, Wiedehopfen, SCHEFFER, Lapp. Frankf. a. M. 1676, 392. 

Mergus serratus longiroster major RAY, Syn. 1713, 134. 

Vrakfogel Lin., Tal om märkv. hos ins. Sth. 1739, p. 4; 2:a uppl. 1747, p. 5. 

Mergus merganser L., S.N. II 1740, 46; + Skräcka L., ÖL resa 1745, 49; A rd, 
L., Gothl. resa 1745, 166; Morgus n. 113 L., En. I 1746, 40; S.N. VI 1748, 
23; X 1758, 129; En. II 1761, 47; SN. XII 1766, 208, + M. castor 
L., 1. c. 209. ItstrRÖM, V. A. H. 1749, 190. BRrRönNn., Orn. 1764, n. 92. 


238 


ALDR., Örn. C. 60, 


MR a UK / 
Ne MELO ( 
| AR kr 


É 


LJ 
nb Fv v d 
J PUNGEN 3 (EA 
yr jag 


1542 : Y —  OSTORSKRAKE. MERGUS 


GADD, Sjö-fog. 1769, 9. PH. Möur., L. S. II 1773, 304. Guw., Reise II 
1774, 188. MöLr., Prodr. 1776, 16. FAsEr, Fn. 1780, 77. Öpvm., V. 
A. H. 1785, 307; Wermdö 1792, 67. Mounr, Isl. Nat. 1786, 16. BERG., 
Tal 1787, 30. GmM., DL. S.N. 1788, 544. BESsEKE, Vög. Kurl. 1792, 52. 
LATH., Ind. II 1790, 828. LarzH., B., III 11 1798, 365; IV 1812, 500. 
Rertz., En. 1800, 134. Brcusrt., Jagdw. I11 1802,457. Mzr., W., Tasch. II 
1810, 565. Mer, Vög. ved Esthl. 1815, 261. PaALL., ba IT 1810, 
2005 UI RS Lå 1817, 540. SaB., Trans. L. S. 1819, 558; Isis 1826, 99. 
KUTHL, Br III 1820, 95. Temm., Man. II (1820) 881; IV 1840, 556. 
NILSS8., Orn, II ir 1821, 248; En. II 1858, 495. FABER, Prod 1822, 64; 
Hochn. Vög. 1826, 20, 50 etc. J. Wins., Mem. Wern. Soc. 1822, 475. 
Epbm., Mem. Wern. Soc. 1823, 274. Tzrirm., Fugl. 1823, 201. DOER., 
De pelyi 1824, öl IWiY WE, VO AV H: 1820; 295,-6,-3. BrREnHM, Isis 
1826, 984; V. D. 1831, 942. ExstrR., Mörkö 1828, 36; Tidskr. f. Jäg. 
1832, 194: SWAINS., Ric. En. B. A. II 1831, 461. SaAvi, Orn., ref. Isis 
1833, 1004. NW Ikank. SMG -tr. 1838, 103,-8. EYTON, Anat. 1838, 1473. 
KRascH, N. Mag. f. Nat. 1838, 384. AupuB., Syn. 1839, 297. ZAw., Fn. 
1840, 134. SCHINz, Eur. En. I, 1840, 422. ANDE VA EL 1841, 211 dr 
SERR., Migr. 1342, 92. DE SELys, Fn. 1842, 147. LANDB., Isis 1842, 212. 
MaLH., Fn. 1843, 223. Löv., V. A. H. 1843, 405,-9; Öfv. V. A. F. 1864, 
OLD JARD 00! 0f-E DItLY (1848), LY7. BrucH, Pigm. 1844, 22. 
SCHLEG., Ron 1844, CXXI; Mus. Ans. 1866, 2. MALM, Kroy. Tidsskr. 
1844, 186, 210; En. 1877, 363. Navwv., V. D. XII 1844, 356; N-a 1850 
20 Rs GD DVD SUNDEN., VÄ DAL H. 1844, 384. ScHuLrz, Fn. 18453 
418. DLUNDB., Öfv. NN F. 1846, 44; Jägarf. Tidskr. 1864, 102. 
SUFFR., Aanek. 1846, 159. AÅNDERS., ÖS Vs AR 1849, 226. TosB., 
N-a 18502 H. 99; 18527:2 H.:102; J.£O. 1853, 214. BaArp. Na 1850, 
2 H. 100; 1855, 406. KzerB., N-a 1850, 3 H. 05; 1852, PYRET 
Danm. Fugl. 1852, 388. Nac., Möm. Madr. Ac. 1851; ref. J.f.O. 1855, 
SOK N Wim. WE Got Hand 1851, 85... OCrp,, Carlet. 1851, 12: Öfv. 
MESAS IE Od 8T0000: 4068, TT ROMP]. Irel III 1851, 168. CzERN., Bull 
Mosc. 1852; ref. J.£.Ö. 55, 47. JAK. N-a 1852, 2H. 122. GAD., Nea 
1852, 3 H. 8; 1858, 277.-95. LuUNnGERsSH., N-a 1853, 10. v. NEcG., 1. 
c. 64. SCHRAD., J.f.O. 1853, 323. GLOoG., | c. 417; 1860, 308. re 
N-a 1854, 279. Baiury, Orn. IV 1854. 406. WestT., Göt. Handl. 
1800, (IA FlARTI:, J.£O, 1850, S1lö.  VÄNGL Le. 345. 0. SGATLLIN LGC, 
404. HarpDrY, 1. c. 423. Borre, HANsM., No 1855; d21. Brr C. 
333. LLOYD, Ant. II 1855, 197. vw. MinB. Isen 1855, 79, 120-1,-6. 
F.-BEaUM., N-a 1856, 166. WEInL., J.f.O. 1856, 128-9. Krör., N-a 
TO) (41) BL IWRS Ofvi Va A. F., 1857, 44. Hintz, N-a 1857, 


4 RR 


vy - Te LJ 
FER | JE Aa SFTI TI "ae a Gl VW MN ee EI EE Ar EE SE AA AT ORTER TRA ROP SARS SV Rh Hå ad uh Ia Sf MAN NN V 
ARA LAOSE Lf AN ler BL ARE SR ENE fi 16 TOD LA AN 1 (ÅR fe AR or ERA OM PER ale RR IN Roe GA AK 1 på 6 EN PC la Ra 
« , 4 Så vR KAL LA kar SR! MAR SA FRU Pad pl BL dlb a MV Lr 0 Fe las SUR SK 1 UR ERA Vd ee q 
a pr SMAL DS fr fe Sr LT vä NR ta SÄJA gr Ok re KR k (RAN SIENA ; | 


3 fa g 
( WS Tan EA Vv INTN ww NS 4 

- - Ms RE TEN EN Nå k Å KIRSI, d NLRA 

| HV | 


j > j 'S-- 4 Br ) | DN ad + 4 H £ MIN ) FE LA SR ML h NORLA ft a. | / Val 
mA - - a , q ] ES | 1J-, MD | w , , 
4) Nr ” d Ä v 


MERGANSER. 


17; J.£.O. 1861, 218; 1863, 430; 1864, 97, 142, 191; 1865, 242; 1866, 


155; 1868, 160, 402. v. MöncHH., N-a 1857, 230. ATTAN le 408 
C. JAG., Wetterau II 1858, 43; Beob. 1859, 86. Hour. NA 1858, 84. 
id PIERN 1. c. 408. WiEPKE., 1. c. 350; J.f.O. 1877, 430. LANGM., Öfv. 
VAT T L8005-0405 506 Hin Bidr. 1859, 18, 20. ÅSTR., TRA 
18559, 20; AGLRoR., Öfv. V. vå F. 1859, 394. Powzrs, ib 1860, 
304. v. SCHRENCK, Amur 1860, 485. Somm., Öfv. V. A. F. 1861, 
14. oF.-a..G. GopmM., Ibis 1861, 91. IrBr, 1. c. 251. J. H. BLaAs., 1. c. 
300. SwinH., Ibis 1861, 344. H. OC. Mörrn., Vid. Medd. 1862, 34. 
Cu. WWAGNiR. Z. G. 1862, 84. Jritr., Verh. z.-b. G. LOG2 2. HALL, 
Montr. 1862, 429. HögGB., Örebro 1863, 19: > Ravpe. SO. Sibj 1863, 
23, 318. ALTUM, J.f.O. 1863, 109. A. v. Howm., J.£.O. 1864, 142; Z. G. 
1868, 271. Corrett, Christ. 1864, 210; Urs 1866, 43; Vid. S. Forh. 
1868, 182; N. Mag. £. Nat. 1871, 218; (1873- -6) 1877, 205. Morzr, Ibis 
1865, 447. Horrtz, J.f.O. 1866, 382; 1868, 127, 160; Mitth. Ver. N.-Vorp. 
u. Rig. 1870, 48. Mäkrzr., Fogl. Ordn. 1867, 93. Soctnmp., J.f.O. 1867, 
2801 TTR ÖL SKA. 1868, 33. MAROHAND, Rev. & Mag. Z. 1868, 52. 
BrRUE., Är z.-b. G. 1868, 255. HAaANF, 1 c. 970: 1872, 404. SUNDS 
Örebro 18697:255 Bil VC AVNH. 192000, 1800-0-Y DRosTE, Z. G. 1869, 
304. Erw., BucKL., Ibis 1870, 341. Korm., Gotl. F. 1871; 152. ALM; 
Jägarf. Tilskr 1871, 83. RIDGW., Ann. LG NF NEYT TSL 360, 
SAUND., Ibis 1871, 397. MEv., ÖR AR. 1871, 783. AxLst., BRrR., 
Ibis 1872, Ch Oras, Key to N. A. B. 1872, 296; B. of NW. 1874, 
983. O.-GALL., Rev. & Mag. Z. 1873, 62. TACK JEN INST 
DuBz., TAOCz., J.£O. 1873, IT Parwm., Finl. Fogl. II 1873, 524. Rer, 
Zi GET OL DRYS 1SL.O. IST 410; [ble 1876, 42 ANP BLA 
Verh. z.-b. G. 1874, 568. Dress, B. E. pt. 43-4, 1875. Lord LinF. IB 
1875, 5. BRANDT, Bemerk. d. Wirb. 1875, 71; J.f£.O. 1880, 250. Da 
Br., Ibis 1875, 429. REICHEN., Abst. d. Vög. 1876, 30. BröGG., Z. G. 
1876, 3068. Wösrtn., J.£.0O. 1877, 34. SCHAL., l. c. 192. Borrzr, Orn. C. 
1579; SIA ORAL CN TS PRO NG, 144. Kronpr. RuDoLrF m. f., 
JO: 1079, 1287 IG0EB, bb Ce 274. GOELDL., 1. c. 283. SEEB., bis 
1879; 160; 1882, 1280; 1883, 30. THEORIN, Fört. 1880 (4). Russ., Orn. 
1880, 184. Rvuwm., J.£.O. 1880, 148. Boog SOHATS Rh IGr 210 BOLA 
LENI SÄ Se fall ÖR (rar Ibis; 1881; 215-6. "CARLS. Öfv. VA. FE. 1882 
n. 1, 37. HENKE, SED Ibis 1882, 229. Orss., Öfv. V. A. F. 1882, 
n. 10, 46. IrBY, Ibis 1883, 189. R. MEJ., JEO. 1883, 398. BöcEN., 
J.£.O. 1885, 207. Jaktoebi J.£.O. 1886, 381. 


Plotus serrator simplex, Kriper, Kul, Hist. Av. 1750, 140; Serrator cirratus, 


Merganser Stemm. 1759, 33; Serrator Vög. 1760, 250. 


PRACKA. MERGUS SERRATOR. 1543 


Ente Postorr., Norw. II 1754, 126 (ex part.). 

Merganser leucomelanus, cinereus BRISS., Orn. VI 1760, 250-5; ed. 1763 II, 427-8. 

Mergus rubricapilla BRöNN., Orn. 1764, n. 93. Gw., L. S.N. 1788, 545. 

Mergus castor L., S.N. XII 1766, 209. Pm. Mörr., L. S. II 1773, 306. Gu., 
1. c. 5345. LATH., Ind. II 1790, 829. LaATE., B., III 11 1798, 366-7. C. JACKS., 
Loud. Mag. 1830, 177. Brream, V:D. 1831, 944. Kers., BL., Wirb. 1840, n. 
419. v.pD. MöELE, Orn. Griech. 1844, 130. WaLrr., N-a 1853, 90. JÄOK., 
N-a 1856, 249, 525; 1857, 388; 1858, 450. Jerb., B. Ind. III 1864, 817. 
BryrH, Ibis 1867, 176. Brav., Ibis 1868, 402. Erw., Ibis 1869, 22. v. 
DrostE, Borkum 1869, 312. BorGGr., Nordd. 1869, 134; J.f.O. 1871, 219. 
v. HEUGL., J.f.O. 1874, 401. Rozw., V. Schl.-H. 1875, 21. SwinzH., Ibis 
1875, 456. SEEB., Br., I. c. 1876, 450. v. TscHusi, Z. G. 1875, 459; 
VARNAD Dy OTTAR an Tik Cr KO KOALIGL ARTO DA 
1877, 339; 1878, 434; 1880, 92; 1881, 101; 1882, 106; 1883, 74, 345. 

Merganser Raw LEACH, Syst. Cat. Br. Mus. 1816, 36. STEPH., Shaw Zool. XII, 161. 

Merganser castor Bonar., Compl. List 1838, 59. A. FrirtscH, V. E. 1870, 
442. Wirb. 1872, 88. 

Merganser gulo ScoP., Ann. I H. N. 1768, 69. StEPE., Shaw Gen. Z. XII 161. 

Mergus americanus ÖCASsSIn, Pr. Phil. Ac. 1853, 187; 1852, 186. BaIrD, 
BI NA. sla. BLAK,., Ibis. 1860, 190. 

Mergus merganser americanus ”BIDGW. MATsSOCH., ZIEM., J.f.O. 185, 192. 

Storskraken P. Lunpo., Jägarf. Tidskr.1864,218. R.S(UNDSTRÖM),l.c. 1874,72. 

Skräcka LAGERGR., Jägarf. "Tidskr. 1870, 13. 

Skrakhona, Skräcka HoLrLiGer., Jägarf. Tidskr. 1872, 89. 


ee 


246. PRACKA, Mergus serrator IL. 
P1. LXIV, fig. 3, 4. 
Näbbet från spetsen till näsborrarna längre än tarsen, la- 
meller sneda, bakåt riktade; vinge utåt till en del hvit med svart 


band; längd 510—611 m.m. 

1. Hane, 4 juni 1875, Hudiksvalls skärgård. 

Näbbås brun. Käkkanter röda. Huvud ovan grönsvart, nacktofs lång, 
gles; huvudets sidor och haka hvita med inströdda ljusbruna fjädrar. Hal- 
sens översta del grönsvart, framhals rostgul, svartfläckig; halsrygg gråbrun. 
Stjert avrundad; stjertpennor 9 par, grå med hvitgrå spetsar och utkanter. 
Bröst gulhvitt; sida framtill svart, hvitfläckig, för övrigt hvit med fin svart 
vattring; gump hvit. Handpennor stora 10, svartbruna; armpennor: 1—4 


1 utfan svartbruna, i infan brungrå, 5—10 hvita med stor, svart fläck, bör- 
jande vid midten i utfanet; armbågspennor: 1—4 hvita med svart utkant 
och tilltagande grått i infanet, 9—7 svarta; handtäckare svartgrå; armtäc- 
kare svarta med lång spets, de mellersta hvita; kanttäckare svartgrå. Fötter 
röda; tår: 4 nästan —3> 2> 1; klor: 3 nästan =4=2>1. 

2. Hane, 6 juni 1876, Gotland. 

Näbb ovan mörkt rödbrunt, näbbnaglar något motböjda, överkäkens till- 
bakaböjd; näbbås svagt kullrig, till näsåsen sluttande, framtill rät, lameller 
snedt bakåt riktade, koniska, 1 överkäken störst. HKäkkanter och underkäk 
cinoberröda. Pannrand avrundad. Näsborrar låga, högst baktill, näslock 
utskuret. Iris röd. Huvud ovan och nacke svarta med förlängda fjädrar, 
de längsta nående 60 m.m. bakom nacken, der glesa, smala, åt sidorna grå- 
bruna och baktill övervägande mörkgröna fjädrar, även sträckande sig till 
bakre delen av tinningen; övre ögonlock svart, rostgråfläckigt; undre ögon- 
lock rostgult, framtill svart; ögonvrå svart; huvudets sidor för övrigt med 
blandade svarta och rostbruna fjädrar; ansigtsrand bildar fjäderklädda vinklar 
riktade mot näsborrarna; haka svart med inblandade sparsamma hvita fjä- 
drar. Hals överstämed blandade svarta och rostbruna fjädrar, framhals rost- 
gul med svarta brämtrakter, nedåt tilltagande grå, gränserna med svart- 
spräckliga och med spoltrakter rostbruna; sidhals ovan rostgul med svarta 
brämfläckar och inblandade hvita fjädrar, nedtill rostbruna, svartspräckliga 
och med svarta brämtrakter och inblandade dels svarta, dels grå fjädrar; 
kräva gulhvit; halsrygg uppåt svartgrå och hvitbrokig, nedtill svart; hals- 
band upptill endast antydt av spridda hvita fjädrar. Rygg svart, baktill 
med få brunsvarta fjädrar; skulderfjädrar: de inre långa, spetsiga, svarta, 
de yttre blandade hvita och svarta, framtill utåt en rad av hvita med svarta 
breda bräm och skarpa gränser; kors med hvit och svart, fin vattring; övre 
stjerttäckare svartgrå, till större delen hvitprickiga eller hvitvattrade. Stjert 
avrundad; stjertpennor 9 par, gråsvarta med gråhvita spetsar, de yttre med 
utfan hvita, och fint glest svartvattrade samt liksom spetsarna nötta. Bröst 
och mage hvitgula; sidor hvit- och svartvattrade, sparsamma inblandade 
svartgrå fjädrar; undre stjerttäckare hvita, de längsta svartprickiga; slaksida 
hvit med svart vattring. Vingar spetsiga, svarta och hvita; tumvinge med 
4 fjädrar svarta; handpennor: 1 liten, smal, spetsig, svart, < 1:a handtäc- 
karen; stora 10, svarta, 1>2>3; armpennor 10: 1—4 med svart utfan, grått 
infan, spets mest, infan och spolar å 2—4 hvita, 5—10 hvita, åt roten svarta, 
hvilken färg sträcker sig något bakom armtäckarna; armbågspennor 7: 1—5 
> armpennorna, 1—4 hvita, 1 och 2 med svart utbräm, 3—4 med svarta 
utkanter, 4 med svart inkant, 5 utfan grått, utkant och infan svarta, 6 och 7 
svarta; överarmpennor svarta, de yttersta med gråhvita spetsar; handtäckare 


1544 


svarta, de små brunsvarta; armtäckare svarta, mot spetsen hvita, de mel- 
 lersta svarta; kanttäckare brunsvarta; undre handtäckare grå, de flesta inre 
med inbräms spetstrakter hvita; undre armtäckare och de mellersta hvita; 
undre kanttäckare mörkt gråbruna och hvita; undre överarmtäckare långa, 
hvita. Fötter överallt och flikar vid tårna å ut- och insidor röda, utåt efter 
döden hastigare mörknande. Tars hoptryckt, framtill med små sköldar, 
sidor nättecknade, tarssula skarp; tår: 4>3>2>1, simhud olivbrun, 1 når 


marken, simflik röd, når ej klospetsen; klor bruna, 3 bred, >2>4>1. 


3—5. Hanar, sommaren 1876, Grönland. 
Näbb ovan grått, nedåt grårödt. Fötter röda, simhud rödbrun, klor grå. 


1. Hane, gammal, november 1836, Bohuslän. 

Iris röd. Huvud ovan svart; hjessa och nacke med gles, svart, 44 m.m. 
lång tofs; huvudets sidor och översta delen av halsen mörkgröna med vio- 
lett skiftning. Hals och kräva nedtill bruna med svarta sidobrämtrakter 
och brunhvita bräm; halsband bredt, hvitt. Rygg och skulderfjädrar svarta, 
de yttersta hvita; kors och övre stjerttäckare brungrå med hvit vattring. 
Bröst hvitt; sidor med svart och hvit vattring, främst svarta med hvita, 
ovala spoltrakter; slaksida med mörkbrun vattring. Handpennor brunsvarta; 
armpennor: 1—4 brunsvarta, 9—10 hvita, rotdelen svart; armbågspennor: 
1—4 med svart utkant, utåt tilltagande, > armbågspennorna, 5—8 brun- 
svarta; armtäckare hvita, rotdelen svart, de mellersta hvita; kanttäckare svarta. 

8. Hona, 17 juli, Halmstad, L. LENNARTSSON. 


9. Hona, sommaren 1876, Grönland. 


10. Hona, 17 juli 1877, Halland, L. LENNARTSSON. 

Näbb ovan brunt, undertill och käkkanter röda, överkäkens nagel svart- 
grå, underkäkens rödgul. Iris röd. Fötter röda, klor grå. 

11. Hona, 1843, Skåne. 

Överkäkens spets når ej längre ned än käkens höjd bakom spetsen, 
underkäkens lameller tätast. Pannfjädrarna gå ej utom randvinklarna; från 
näsborrarnas framkant 2!/, gång så långt som från mnäskanten till rand- 
vinkeln. Huvud ”brunaktigt', ovan mörkare; haka hvit. Hals brunaktig; 
halsrygg mörkbrun. Kropp ovan svartgrå med askgrå fjäderkanter; kors 
svartgrått; övre stjerttäckare svartgrå med ljusa fjäderkanter. Stjert svart- 
grå. Bröst och mage hvita; sidor askgrå med ljusare kanter; handpen- 
nor svarta. Spegel hvit, vid basen med svarta fläckar; vingtäckare svart- 
grå, de längre mörkare. 

12. Hona, 10 december, Stockholm. 

Näbb ovan rödbrunt, kanter och underkäk röda, näbbnaglar av käkar- 
nas bredd, gulgrå, motböjda, näbbås från roten sluttande, avsmalnande, framåt 


PRACKA. MERGUS SERRATOR. = AN ETEN ge CR BA heia ES LA ESR NN AR ARA 


nästan rät. Käkkant nästan rät; lameller koniska, snedt bakåt riktade, under- 
käkens undre kant något bågböjd, mot nageln uppdragen. Pannvinkel avrun- 

dad. Näsborrar smala, ovala, Huvud ovan olivbrunt; ögonyrå gråbrun, nedtill 
ljusare brungrå; tinning olivbrun; kind gråbrun; örontrakt rostbrun; ansigts- 
rand med framskjutande kort sidovinkel; haka hvit, baktill hvitgrå med ut- 
skjutande hvita spetsar. Framhals gråhvit,i bottnen grå; sidhals grå med hvita 
fjäderspetsar; kräva hvit; nacke olivbrun med något förlängda fjädrar; hals- 
rygg upptill brun, nedtill grå. Rygg svartgrå med svarta spolar och grått 
bräm; skulderfjädrar svartgrå med svarta spolar, de yttersta 2 gråsvarta, 
den yttersta med hvit fläck vid spetsen å infanet; kors grått med svarta 
spetskanter och spolar; övre stjerttäckare grå med svarta spolar och grå- 
hvita fjäderspetsar. Stjert avrundad; stjertpennor 9 par, 1, 3 t. v., 1, 4 t.h. 
svartgrå, nya, utvuxna, de övriga grå med dragning åt brunt; spolar svarta, 
undertill blygrå. Bröst hvitt; sidor grå med hvitgrå spetsar och svarta 
spolar; mage hvit; undre stjerttäckare hvita med gröna spoltrakter; slaksida 
ovan grå, nedtill hvit. Vingar spetsiga, tumvinge med 4 fjädrar, svarta; 
handpennor: 1 liten, smal, spetsig, gråsvart; stora 10, svarta, den 2:a vid 
spetsen med utskuret infan, 1 nästan = 2> 3; armpennor 11, 1—4 i utfan 
svart, infan grått, spetsar hvita, 5—10 i spetsdelarna hvita, rotdelen i utfan 
svart, infan ljusgrått, 11 grå, utbräm svart, utfan mot spetsen hvitt. Spegel 
hvit; armbågspennor 6, gråsvarta, 1—2 svartgrå, mot utkanten svarta, tillspet- 
sade, 2 > 3 >1>armpennorna; överarmpennor 5, gråsvarta, 4—5 med hvit spets; 
handtäckare svarta, de små svartgrå, kanttäckare med hvitt bräm; armtäc- 
kare svarta med hvita spetsar, de mellersta och kanttäckare grå med svarta 
spolar; undre handtäckare ljusgrå med hvita spetsar, de mindre dels grå, 
dels svartgrå med hvitt bräm, dels hvita; undre armtäckare hvita, mot roten 
ljusgrå, de mellersta hvita; undre kanttäckare hvita, några få grå med hvitt 
bräm; undre överarmtäckare hvita. Vadtäckare grå med hvitgrå spetsar 
och svarta spolar; skenben fjäderklädt till hälleden.. Fötter rödbruna. Tars 
hoptryckt med små sköldar; tår: 4—3>2>1; klor: 3>2>4>1, grå, 3 bred, 
kullrig, de öfriga hoptryckta, något krökta; den yttre simhuden inskuren. 

13. Dununge, hane, 26 juli, Jemtland, MEVEs. 

Iris mörkgrå. Huvud ovan brunsvart, å pannan över främre delen av 
ögat en brun fläck; ögontrakt nedtill hvit; ögonvrå upptill brunsvart, nedtill 
hvit; tinning med ett bredt, svartbrunt band; kind ovan brun, nedtill hvit; 
haka och framhals hvita; sidhals upptill brun, nedtill svartbrun; halsrygg 
svartbrun. Kroppen ovan brungråsvart. Rygg med två små, hvita fläckar; 
kors med två större dylika. Bröst hvitt; sidor hvita och svartbruna; mage 
och undre stjertdun hvita; slaksida hvit och mörkbrun. Vingar brunsvarta, 
fram- och baktill hvita. Skenben utåt svartbrunt. 


sa 
i « 


u cv CS Lr 


' 


u SA PR = (SFR 10) Vi jar ÖR GT Lö JA RR Up VR RA DAS i KA ALE fn fer SS RE len UR Sö AD TALAR ol Na fRLEN RR TR ÄR Ta ag 
RER z MERA TE Ta VPRACKA | MEBGUS” SERRATORIES 1 v 
JEN Sy UN vik ! ; SR Als VR | IS Å REN 1 Mp S RADE VE SAF b jä Så b CS ÅN ONS e ; AEG L KR vr 
rf N ller T TNE NR sd i fn | = a - TR TO Er TE ; : rea - = IE AS SO AES CE E | r ONE 
HSA Re AL RT AA LÄ SR SR a ÄR SR re OL AE BET NER NDS Sa RI 4 öl 9 ot rn bar BUS fo öra ES SEN LÄRT AR AA ER VA LURA 
RR RÅ REN Vb rn ARS RK AN [a JON EA ; | pod NRA Arta öl fän ARNES SMA Loa dr SRA DTS AS CE 
It NSRR Nog bed R Apa RAR RNA nedre ns nä AR AA nn MAN aa sörsrees NA MR AA rad OL jo HÖNA 592 590 ND 565 "527 510 — d22. 
NG Md DOE REFER RR ALT Rae SVR di VAD Hin Ng re 116 120,5 117 121,5 — 108,5 (IG 28 AR 105 a 65 
FSE TAL CL IB RRD AA Ne air a RNE ee er ha or Ag annie gng An AR ed — (EE 59 55,6 | EN) 57 52 52 53 16,2 17.8 
RITA SR NEN BIEGLE År bla nde: ia täsg nägra 74 148 75 74 76,5 TE 70 64 2 Sn 31,5 
AD) »' från spetsen till Dä8horrätTnä ......... cs... — 43 45. 44.8 43 43 40 38 dd 12 19 
FJ HSE 208 00 Bs rd ga AR EES BITS S EP USE ONDE rgren 13 ; 15 12,5 13 14,4 14 12,4 13,5 13 t 9.3 
ER BANG EVS Re Area aa dra na re kod be Past se än e FS 10 I,6 10 10 11 8,7 9 10 nen 8 
Gapets bredd verserna sf kr Ar ri FSA RE AR 14 206: 21 22 22 oa 19,5 18 17,5 ög 10,8 
INI0DEOS TRAIN DASHOLLELDÅ over ig slet snar läigeklnd ES 9 9 ok 3,7 8 kd 8 8 3,6 6 
AE Ba At 17 SR 2 Hl 0 016 AG NR SE br DINNER AND DRA GR ANN RR LR in NIE — fn Le — Kg 6. — Ad, — 
Näbbnagelns SNR Arr fa vr VM av de ä tär HA aan Ske dr SOA 6 6 6,3 5,9 6 5,6 5,5 5 pic! 3,8 
LG » FS EE ARA rr ES OR RT fd LR Ta a ak ara Trine! 9 10,6 ÖN LIES 8 8,9 ST EA 5,3. 5,8 
Näs orrat 31E0e Lä baNELa era föeteeeeees ser seeeee rer re rer err re Rek res tt RR EE 6X1,2 TX1,6 RS 6<I)8 — TAS 6X1,5 5X1,3 FRE 3,2 X 0,9 
Vingens FE CATE TIER KA fe ör ros D NA pin akad Sad NAN SRS BGN ON 233 240 236 241 240 205 226 216 206 Lr 34 
RE es a AA LS ed (EN REAL EKS 1 Slo GSR -— 882 830... | -—- 875 860 — 800 790 695 — Vöd 
Tumvinge IRA g AV Ra SA GAN 26. få LL NR AA ÄN LEO BTG Ra RA et on er ST AR VÄLA VI - 9g1 28 92 101 — 90 ol 52 — Ve 
Stjert, LETA RTR on AE fos NE a Je a IS a Sjal sl SA (UA ms sg AN RE 70 29 9 104 95 920 87 920 T8 — 48 
HLIGTISPets bakom ViLESPetsATDE sbyrvskserr kr ieros tior Vass — 62 56 56 2 — 60 54 48 — — 
Tars orerenrersesreserrrekerereserseeenerdrena nee rberrrn rese nal knn ten SN "48 47 47 48 44 44.5 42 43 18 dö 
EA IE EE Ae er Fler a alla AINA 26 0 GE RR KN as ed MAS og AGS ANA EE Bork I. 66 70 67 69 57411 64,5 63 62 26 36-10 


14. Unge, större med dun, Mörkö, EESTRÖM. 

Längd omkring 295 m.m. Ovan med blekare färger, gråbrun, teck- 
ningen å huvudet rostbrun. = ; 

15. Dununge, 18 augusti 1879, Sandhamn, HENnrR. GRÖNVALL. 

Näbb ovan svart, nagel hvit och underkäk rödgul. Huvud ovan mörk- 
brunt; ögontrakt nedtill rostgul; övre ögonlock med rostgul fläck; ögonvrå 
mörkbrun; tinning rostbrun; haktrakt hvit; örontrakt rostbrun; haka och 
framhals hvita; sidhals upptill rostbrun; halsrygg gråbrun. Rygg mörkt 
gråbrun med två små hvita sidofläckar; kors med två större. Fötter utåt 
brungrå, inåt rödgula, simhud svartgrå. 

16. Hane, ung, 1 juni 1876, N. BRUZELIUS. 

Käkkant mot nageln något uppåtriktad. Näsborrar baktill högst. Hu- 
vud ovan mörkbrunt, tofs av smala, glesa fjädrar; ögonlock gulbruna, fram- 
till brungula; ögonvrå ovan svartbrun, nedtill brungul; tinning mörkbrun; 
huvudets sidor för övrigt bruna; kindtrakt vid ansigtsranden brungul; haka 
ljusbrun med hvitgula spetsar, främst hvitgul. Framhals upptill ljusbrun 
med gulhvita spetsar, vid midten med blandade ljusbruna grå fjädrar, de se- 
nare med bredt gulhvitt spetsbräm, nedtill med kräva hvitgul; nacke brun; hals- 
rygg svartbrun. Rygg och skulderfjädrar svartbruna med grått bräm och inblan- 
dade svarta fjädrar; kors svartbrunt, bakåt med dragning åt grått; övre stjert- 
täckare svartgrå med hvita och hvitgrå spetskanter. Stjert avrundad, svartgrå, 
undertill grå; stjertpennor 9 par. Bröst hvitgult; sidor: främst grå med hvitt 
bräm med inblandade svarta, något brunvattrade samt en fjäder med en 


stor hvit fläck i infanet, för övrigt grå med hvitt eller grått bräm, samt orå 
med hvit vattring och grå spoltrakter, spolar svarta; mage framtill hvitgul, 
bakåt grå med bredt gulhvitt bräm; undre stjerttäckare grå och hvitspräck- 
liga, bräm hvitt, de understa mindre hvita, ljusgråflammiga; slaksida grå med 
inblandade vattrade fjädrar. Vingar spetsiga, tumvinge med 3 fjädrar, svart- 
bruna; handpennor: 1 liten, grå; stora 10, svarta, de inre brunsvarta; arm- 
pennor 11: 1—4 utfan svart, spets hvit, infan hvitt och grått, 9—10 hvita, 
vid roten i utfan svart, infan grått, 11 utfan hvitt och grått, utbräm svart, 
infan grått; armbågspennor 6: 1—4 > armpennorna, spetsiga, de yttre grå, 
utbräm svart, de inre svarta; överarmpennor svarta; handtäckare svartbruna, 
kanttäckare med hvitt bräm; armtäckare svarta, de mellersta med hvita 
spoltrakter, de mellersta mörkgrå med gråsvarta spoltrakter; kanttäckare grå 
med brungrått och hvitt bräm; undre handtäckare grå, de flesta inre med 
hvita spetsar; undre armtäckare gulhvita, de mellersta grå med hvita spetsar 
samt hvita; undre kanttäckare brungrå med hvitt bräm och hvita med brun- 
grå rot; undre överarmtäckare hvita, långa, armkanttäckarna hvita. Vad- 
täckare grå; skenben fjäderklädt till närheten av hälleden. Fötter gulröda. 
Tars hoptryckt, sköldar små; tarssula med bred hudflik; tår: ÅNSNO SS IS 
simhud rödgul, vid tårna gulröd, når å 1 nagelspetsen, bred, vid roten ut- 
skuren, men fortsätter till infliken å 2; klor gråbruna och gulröda, 3 bre- 
dare, men lika lång som 2>4>1. | 


1546 | PRACKA. 


JOSE MINH act & si NR I ARR SSR VP RR Sn TLA RE ARG IE Söker ar LA TT EIN FR, I NP 
LVR SSL NGA a 8 AS SE NE Red så AT VR Er Lr få bg SA GAR SAN POLL VAT fe RAA IE, 
FN OR RE NE HEN Än RO MR RA LA i NTA NEKA TR 3 RE 

g A 1 | / Og ” AJ N 


VE 
at ) er 
: a 


MERGUS SERRATOR. 
AE 1 2 a b SE b C d e f 4 a RE d SU AT b 4.0 00 
22804 ENN Fr rade RARE: DR BR ANRNE Ey 65,2 65,8 64,6 67,7 67,4 67,2 66,8 66 65,4 66,4 65,7 | 64,5 63,9 68,2 65,8 62,3 | 63,5 
ROR ek (Era NERE ANN GDP VA GUESS RANA 44,6 45,5 43,7 43,6 43,2 43,3 43,4 43,7 42,8 45,6 44,6 45,8 45,4 45,5 45,4 45,3 43,4 
DENS VS beg. Sat dag aa Ng bor io RR SA 20,6 20,3 20,9 24,1 24,2 23,9 23,4 22,3 22,6 20,8 NN 1 | N ; | 18,5 22,7 20,4 17 20,1 
» reducerade längd ......... 1,46 1,44 1,48 1,55 1.56 1,55 1,54 1,51 1,53 1,46 47 174 1,5 | "00 1,38 2 1,46 
0 PR REGANMSÖLA orre fiss huggs ve 2908 2994 2823 2952 JR 2910 2899 2884 2799 3028 FR ÖR 2901 3103 2987 2822 2756 


Å9gg. Långsträckta, ovata, svagt glänsande, grå, gröngrå, 


rödgrå, sällan blygrå. 

1. 1876, Kola, SANDEBERG. Tillspetsadt, blygrått. 
Juni 1885, Muonioniska, KNOBLOCK. Grå. 
Samma tid och ort; a med svag dragning åt rödt. 
Muonioniska, LAMPA. Grå; d mörkgrått, mera glänsande. 
Torne lappmark, LAMPA. Grå; c kort, ovalt. 
Gotland, A. LÖFGREN. Grått, Slänsande. 


> OB ov No 


Prackan häckar i norden av båda hemisfererna, drar söderut 
Träffas på Grönland, SABINE. BrErM sade dock 
utan skäl, att det var osäkert. Häckar der, REiInHArport, 1861. 
Erhållen d. € 1847, ScHLEGEL, 1866. 
höll derifrån flere, bland hvilka en hona med stort ägg. 

På Island mycket talrikare än Storskraken, kommer till sina 
häckplatser vid sött vatten, såsom vid Myvatn, mot slutet av apr. 
eller början av maj. Börjar under andra veckan av juni lägga i jord- 


undan för isen. 


Är icke sällsynt; jag er- 


hålor 7--12 ägg; har ungar i andra veckan av juli till början av 
sept. Uppehåller sig flockvis vid kusterna från midten av okt. 
då de flesta draga bort; en del över- 
Även Krörper omtalade 1857 fo- 


till nära slutet av nov., 
vintrar vid S. Island, FABER. 
geln härifrån. 

På Färöarna finnes hon både sommar och vinter, fastän ej 
talrikt. Håller sig mest i lugna fjordar och insjöar; vid hvilka 
hon häckar, H. C. MöLLER. 

Kommer till Varangerfjorden i början av april, bortflyttar 


under de första dagarna av okt. Enskilda övervintra i fjorden. 


Häckar nära fjorden eller vid floderna, boet ofta vid en björk, är 
omgivet med en oredig massa växter; lägger 10—14 ägg i mid- 
ten av juni, ScHRADER, 1853. I Ostfinmarken om sommaren all- 
män, förekommer här även under milda vintrar, SOMMERFELT, 1862. 
Erhållen d. '$ 1846, ScHrnecEL, 1866. Vid Tromsö allmän under 
flyttning i sept, LinLLJEBoRG, 1850; häckar över allt, enl. meddel. 
av NorbviL Är nästan lika talrik som Ejdern på Vesteraalen 
och Lofoten, BaArtTH, 1869. Allmän i trakten av Bodö, häckar på 
öarna, F. och G. Gopman, 1861. Är i Norge allmän; en och an- 
nan uppehåller sig även om vintern på öppna ställen i starka 
Häckar vid sött vatten, flyttar undan 
Är den talrikaste arten av 


strömmar, RaAscH, 1838. 
Vid kusten även om vintern. 

Häckar på fjellsidorna, är talrik i alla fjellvatten i 
Häckade 


för isen. 
Skrakarna. 
och över björkgränsen; övervintrar allmänt vid iskanten. 
1864 på Fokstuemyren. 
häckade der ännu år 1864. 
Ungarna äro icke vuxna eller flygga förrän långt fram i sept., 
Bart, 1881. 


Häckar i Karesuando, 


Vid Hvalöarna allmän, CoLLETT. 


hvarifrån Riksm. eger en unge, obe- 
av W.v. WRIGHT. 
Är en av de allmännaste foglarna både i Muonioniska och på norska 


tydligt större än den ovan omtalade, erhållen d. & 
fjellen; lägger i midten av juni månad 9 å 10 ägg på marken 
nära forsar, men också på holmar i någon sjö, enl. en uppsats 
av KNOBLOCK. 

EKSTRÖM, 1832. 


Om sommaren allmän i Torne och Kemi elvar, 
Träffades i mängd under hela vägen mellan Lule 


Träffad i Kristianiafjorden i nov., dec., 


SKÖR an 


PRACKA. 
Sh RV kj0ck: Nr osteR Iakttogs yng 1857 på Åresjön, 
MEVEs. Erhållen vid Falun d. 7? 1869, RA Är skjuten 
på Storsjön d. & 1882, vid Duved och Annsjön av SAHLIN, ÖLS- 
SON, 1882. I viken mycket talrik om sommaren, Drzs- 
ser. FErhållen i Hudiksvalls skärgård, se ovan. Vid Sandhamn 
TA 1883 d. 5 kl. 5 e. m. en flock, som drog från NO. till 
SV.; d. $ kl. 6,30 e. m. 2 smärre flockar, dragande från ONO. 
till SV. i 9 kl. 6,30 f. m. dragande från N. till 8. 
vid lugnt väder; förekommer här i yttre skärgården endast sSpar- 
samt. En kull på 9 ägg togs här d. &, en på 10 ägg d. F och 
en på 7 något ruvade ägg d. Y. Ben av fogeln äro funna i svart- 
myllan vid Björkö, Storpz, 1873. Är å Mörkö mindre allmän än 
Storskraken; hanen kallas Pracknisse, Exström, 1828. Torgföres 
under den kalla 


en flock, 


från skärgården ej sällan, men i ringa antal, 
årstiden i Stockholm. I Nyköpingstrakten mycket allmän, skjutes 
för vettar, G. LunpqQuisr, 1864. Häckar i Södermanlands skär- 
gård, merendels å de inre holmarna, HoLLeREN, 1872; är mycket 
allmän; ungar skjutas från bakhåll. I Örebrotrakten under flytt- 
ning; häckar sällan, SUNDSTRÖM. Träffas i Hjelmaren, HÖGBERG, 
1863. I trakten av Finspong häckade ett par 1846, enl. meddel. 
av LunpBore. Är icke sällsynt under flyttningstiderna i Öster- 
götlands skärgård, men häckar icke veterligen der. Några få 
par hava deremot häckat på holmarna i sjön Glan. Nå äro ägg 
der sedda i juli 1847, 1867 och 1868, enl. meddel. av LUNDBORG. 
Dununge från Glan erhållen d. 7 1874, enl. meddel. av EurF- 
Nius. I Kil allmän under flyttning, LöÖvEnNEJELM, 1864. 

Häckar allmänt i trakten av Karlstad, CUEbpvErRsStTrRÖM, 1851. 
Vid Venern voro kullarna 1882 och 1883 mycket sena, i slutet 
av aug. träffades ungar, ej flygga, en kull, ej flygg, d. 5, W., 
1883. I Bohusläns skärgård talrik under hela året, så länge vatt- 


net är öppet; 


+ 2N DR Å , fr Y 
[SD Få JARRE 


Öh nt rö i V kh å in h vå Vi. OM - Le 
- I be pv , ' 
PS + DE & NRA Le Åre MT TRE 
RSA EG 6 Ar Ph 0 Ne 
Ru ET DN 

[ 


iv 
AR 4 SR Np SAND Ti 
CE Ku LJ VR 
s LÄ € a Gå fa 
på ON 2 Ve SÅ 


RN 


MERGUS SERRATOR. NG er SERA 1547 


då det överallt SUPER söker hon öppna ström. 
NAT WIN WRIGHT, 1851; kallas här Snipand, Maiwx. IN. Bo- 
huslän allmän, CzoerstRÖM. Unge i dundrägt erhölls på Koster 
d. 277 1827 av W. v. WzicHrt, enl. en samtidig anteckning. I 
Vestergötland ej talrik, häckar, GADAMER, 1858. 
Almesåkra om hösten, stannar 2 dagar; om våren skola ej flere 
komma än som häcka i trakten, E. H., 1863; flyttar i okt. och 


Flyttar över 


nov., häckar i socknens flesta sjöar, CArRLson, 1882. I Ö. Små- 
land mindre talrik, går sällan in i skärgården, hanen kallas 
Pracknisse, skjutes för vettar, Tiserivs, 1868. Häckar på 


Gotland, WALLENGREN, 1853; är mycket talrikare än M. merg., 
kallas Småskrecke, Kormopin, 1871; häckar långs stränderna, 
enl. meddel. av Stenström; under stenar, Hortz, 1870. Är på 
Gotska Sandön mycket allmän, E1sEn, STUXBERG, 1868. 
på Karlsöarna, WöHLnEr, 1873. Vid Gotlands kuster dogo många 
vintern 1880—381 av svält; ej allmän, skjutes mest för fjäderns 
skull, R. Horn, 1883. 

Erhållen i Bleking, enl. meddel. av C. G. Riäir. 
läggas här i skärgården från början av maj, det första ägget fun- 
net d. 5, men färska ägg av denna fogel träffas under hela må- 
naden, enl. meddel. av WESTERLUND. 

I NÖ. Skåne häckar hon här och der, WALLENGREN, 1845; 
på flyttning ej sällsynt, men häckar sällan, GADAMER, 1852. Vid 
Råå erhölls den stundom under åren 1838—43 i fisknät och torg- 
fördes ej sällan i Lund. Vid Lomma sällsynt, erhållen ute 
i Öresund hösten 1856, ÅSTRÖM, SR Erhållen vid Malmö d. 
10 1851; 7, £ 1853; H 1863, 7 1877, VY 1881, enl. meddel. av 
EvRrRENIUS. Skjutes under den kallare RA 1 trakten av Ystad, 
Bruzenivs. Häckar sällan vid Skanör, enl. meddel. av C. Mör- 


LER. Häckar på Kläppen, enl. meddel. av EURENIUS. 


Häckar 


Äggen 


C- j PUWw AL SÅ 
£ i ! LÖ oh 
. KV = "8 Pi Vv KV , p 
å dd , ' 
vd ' Å . | 
1 7 i | 
| , KL Vi i 
i i I I 


bunden om vintern; 1878 stundom om vintern, 1880 d. ' 


Joy WRIGHT, 1857. 


d . 
é i 
(a NW | d he , 4 Se hn. ag VA föl 


2 Er Hade Mi ; KN ära Ny SÖ 

- d nt 3) é lg CM "rst jäm PLM th N 
Å Vv 1 HV ER fort , ti NE AR | Wer NN dr AN Mun HU. 
en FANS ELER SARA BD MEAN NE ARR CAR NGA GM 


4 qv vd år S 
| TN VAR hr 
pra Fa IN An 
REN EDA Pen 

” Å 


CA rt I rel 


ha 
v 
SÅ 


MÅ i I 


Bö från We häldern av Ng Asea av TERO aker, 
hava träffats i "Danmark, SrTEENSTRUP, 1855. Häckar der å flere 
ställen; om vintern talrikast av Skrakarna, KJERBÖLLING, 1852. 
Omkring år 1854 voro denna och föregående arter icke sällsynta 
hos vildthandlare i Köpenhamn, men antalet började derefter min- 
skas, FISCHER, 1869. 


trar och starka stormar talrik. Häckar någon gång i Ö. Holstein, 


I Slesvig och Holstein under stränga vin- 


RoHWEDER, 1875; år 1876 om vintern: vid Flensburg 1877 regel- 
3 flere styc- 
ken erhållna, 1881 d. 7 en gammal hane fäld, Jahresb. "Till 
Ostfriesiska öarna kommer den med frost; då denna tilltager och 
är varaktig, ökas antalet, RoxwEDpEer, 1880. 

I Finland allmän, häckar, kommer till Åland vanligen i apr., 
kommer till Finlands sydkust 


häckar, stundom övervintrande; 


omkring d. 3, PALMÉN m. f., till Kuopio omkring midten av maj, 


fästade å träd nära stränder, 
Träffad vid Onega och Ladoga, MzEvzes, 1871. 
Vid Arkangel, GozBEL, 1869; mycket 
allmän om sommaren, SEEBoHM, 1882. Sågs på Svir, ALSTON, 
Brown, 1872. I Petersburgs guv. mycket talrik, BrAnort, 1880; 
ej sällsynt på flyttning, E. Böcnener, 1885. I Östersjöprovinserna, 
SkivLitz, 1860. Häckar talrikt vid Estlands Ö. kust, isynnerhet 
på dess nära kusten liggande öar; kommer i början av apr., byg- 
ger omkring d. 3 sitt bo, helst i ihåliga träd. Var talrik i Mat- 
zalviken på Rogö och små öar utanför Hapsal; bortflyttar i midten 
Russow, 1880. Häckar i Liffland, MErzer. I Polen, men 
I Astrakan 
mycket sällsynt, SEzrBonmM, 1882. På S. Rysslands kust under svår 
väderlek temligen talrik, v. NORDMANN. 


Häckar i Karelen i holkar, 
SCHRADER, 1833. 
I N. Ryssland allmän. 


av okt., 
okändt om den häckar i Centralryssland, SABANAEFF. 


t I 


Ta 


L Ka 


Ural, Mö RLASe I Kaukasus, 


mA AA” | 
(4 LR | i | 
jag je MM SK £V KM U j 


| SME PA oe 
ON TOM ÖN oh LM vi NG K ATEA Ne Ag NN 


SINE POE OA ER SSR 
i T så (4 
FR KOM od FN - RR Kr Se i LAR LA HANAR 
va 
LAR SLA CI ojn VE " f 
nr å Vär a ; NS MR aan a FR TRUT STEVE VE SR BETA NG OR AGE NEN da Gad I VAN SEA Lar ALEKS REN TAP LME ma TTT FLAT SI ME da 
I. Ae SÖREN | V / vh RR UTA GOSSE ju NOM MI OR TKR RNA Hal Men TA la KG FA TUR UML 
IA ; IE REON der Sf VREE  o FANN de MIR j ye GES f ETC AREA 1 ö SRA NERD DRA TN a Pr 1 
f KJ i $ a | KOM UA 7 i JAI 1 Ut V Vv ME / KR VT ALA SI NES LE LO GRUT INR 
sa PRAOKA. MERGUS SERRATOR. Tlf a SA a a Rn ba NS SA SAN Ae fd BN RR RN 
| SN FOS TRA RET FÅ dj TITLAR Li ra! IN i or UN INO NES IN - MINA bår Kn V od RER Kr 
LAN i i SR VETE VP! Arga AG He LIRA ANT TR Re P = FAR ige OSA a 


ikdore Si Alan laare. Petschora, IG några. andra 
ställen, men bon ej funna, | SEEBO HM, Brown, 1876, 


Träffad 1 
Bo6DaAnow, Somarow, 1880, under - 


höstflyttning, SEEBoHM, 1883. 


Talrikast i N. Sibirien omkring Ob, dor Lena Sch andra 


stora floder. Mycket talrik i Baikal. Tunguserna anse den lika- 


som Svanen helig och avbilda den i jern, Parrnas. — På Waigats 
1 början av sept. i de små fjärdarna i 
Vid Tjumen under islossningen, LEPECHIN. 
i-ka, SzrBonm, 1879. I Ö. Sibirien häckar den talrikt. Träffas 
i Övre Amur, Rappe m. fl., Turkestan, SzEvzrzow. På Udaflo- 
den, Okotska havet, v. MIDDENDORFF. 


På Nordtysklands Östersjökust ständig; för övrigt under flytt- 


ning på inre vattendrag, sällsyntare än Storskraken, BORGGREVE, 


1869. Häckar på Poel, v. PREEN, 1865, och på öarna mellan Hid- 
densö och Rägen, Horntz, 1865, se nedan. Har bo under förkrympta 
Finnes häckande i N. Tyskland, i Mecklenburg och 
Pommern, BarLpamus, 1860. Häckar talrikt i Schwerin, v. PREEN, 
1858; 1876 d. 7 fere par; 1878 stundom om vintern, häckar, 
Jahresb. Den i: 1859 på Goldburg 11 bon med 9—11 ägg. Or- 


saken hvarför icke fogeln mera tilltager i mängd, då hon lägger 


enbuskar. 


så många ägg och för sin skygghet och dåliga kött ej jagas, efter- 
frågas, v. PrRzrn, 1867. Derå kan väl svaras, att äggen tagas 
Kom under åren 1857—67 till Schloss- 
kämpen mellan d. Y och 7, en gång vid NNV. och en gång vid 


SSV. vind och — 8 till O' C. och under hösten d. 7—H vid 0” till 


der såsom annorstädes. 


+ 10" C., än talrik, än fåtalig. Häckade vid Kämpen 1855—1857, 


d. Y iakttagen vid stark frost, 1858 d. =" talrik, enl. iakttagel- 
ser av HiNntz, 1857—068. 


ruggning, HEUGLIN, 1872. 
Allmän vid Koo-ray- 


Säges häcka vid Zablerow, 2 tyska 
mil från Schlosskämpen, Histz, enl. brev 1864 till E. v. HOoMEYER. 


mn a 
+ 


EE 5 näe RE 


bål 


VE en LÄ PST a Så Feat SR Lise AA Pa BE TA, r SY; ”Å UNNI SK 
VR Cs ik gr 2 7 EN a 25 p SS SL + aff IN N 
te ft torv MR lärt 
ILS ST NEG 2 
ALENA [AE 


PRACKA. . MERGUS SERRATOR. 


Häckar i trakten av Tempelburg i gamla bokar; återkommer till 
samma bo, WizEsz, 1855. I Pommern vanlig, HornscHucn, ScHIL- 
LING, 1837. Häckar talrikt på öarna, fåtaligt på andra platser, 
3 ägg funna d. $, HonraAnpb, 1866-71. I Neuvorpommern 1877 
under hela året, Quistorr, 1878. På öarna vid Rigen i början 
av okt. till midten av dec. ensam eller i små flockar om 6—10 
st. Vid Stralsund d. Y 1853, ScHinuine, 1853—66. Häckar på 
öar i trakten av Hiddensö, lägger 15 ägg bland högt gräs, täcker 
dem med dun, lägger om ägg, men ej oftare än hvarannan dag, 
HoLLAnND, 1860. I Ö. och V. Preussen talrik, RATHEE, 1846. 
Häckar vid Potsdam, BorcacrevE, 1871. Vid Glogau flere gånger 
erhållen, v. ZittWitz, enl. brev 1854 till E. v. HomzErER. I Ap- 
halt mycket sällan; under ett halft århundrade träffades endast 
en utmattad gammal hane vid Cöthen, J. F. NAUMANN, 1850. Om 
vintern vid FEisleben sällsynt, några gånger honor och unga foglar 
i små flockar. I Anhalt flere träffade, enl. PisszEr och M. ScHNEI- 
DER, 1867. Besöker Mark under höst och vinter. En uppgift att 
hon skulle omkring år 1861 hava häckat 1 Wannsee anses icke 
säker, ScHALow, 1876. I Masurien 1877 stundom om sommaren. 
I Zymna 1879 likaså, Jahreshb., 1885. I trakten av Braunschweig 
den sällsyntaste arten i slägtet, erhållen d. 3 1858, R. BLAsIus, 
1862. I Miinsterlandet sällsyntare än M. albellus, BoOLSMANN, 1852. 
I Westfalen i Minster erhölls en hona d. 1 1884, Kocx, Jahresb. 
På Rhen vid Köln, Runr, 1852. 
arten i slägtet, isynnerhet hanen; träffad i maj och aug. och un- 


I Schlesien den sällsyntaste 
der vintern, GrLocEr, 1833. I Trachenberg 1878; endast under 
vår- och höstflyttningen, Jahresb. 
M. merg., Bratts, 1855. Vid Giessen erhöllos 2 st. på Lahn 
d. i? 1884, EcKstEIn, Jahresb. 
I Niederhessen mycket sällsyntare än M. merg.; erhållen vid Kas- 


I Neuwied sällsyntare än 
I Kurhessen sällsynt, SCHWAAB. 


Sundevall, Svenska foglarna; forts. af Kinberg, 1881-6. 


1549 


sel på Fulda, SEzEKORN, 1854. Flyttar över Halle hvarje vinter, 
REyr, 1874. I Schlotheim, N. Thiiringen, LUNGERSHAUSEN, 1853. 
I Thiiringen på flyttning, HELLMANN, 1853. I Wetterau under 
vinter och vår nästan lika talrik som M. merg., OC. JicEr, 1858. 

Förekommer i Wiirtemberg, CaLver, 1853. TIakttagen på 
några ställen i Bayern 1855 d. ir, tt, 13, är ej sällsynt. TIakttagen 
i Memmingen d. 174 1858. I Mittelfranken mycket sällsyntare 
än M. merg.; erhållen d. 13 1820 från Altmiihl, der den även 
erhölls vintern 1848; vid Erlangen träffad i midten av apr. 1858; 
erhållen vid Pegnitz, JicKEeErL, 1863—064. 

Kommer till Schweiz i nov. eller oftare i dec. och är ej säll- 
synt, de flesta dock honor och unga foglar; gamla hanar sällsynta, 
MEISNER, SCHINZ, 1815; talrikare än M. merg., stannar hela vin- 
tern, ScHinz, 1838. På senhösten i Bodensjön, BrunmIiN, 1868. 
Omtalas även bland foglarna i Ticino, Riva. Säges komma till 
S:t Gallen och Appenzell icke så talrikt som M. merg., STÖLKER, 
1867. I Genéeve-dalen regelbunden flyttfogel, E.-BravumMmont, 1856. 

I Oberlausitz ej vanlig, ToBiAs, 1853. I Galizien och Buko- 
wina mycket sällsynt på flyttning under nov. —mars, ZAWADZKI, 
1840. Kommer hvarje år om vintern till Böhmen, men ej talrikt, 
samla hanar mycket sällsynta, A. FrirscH, 1870—72. Kommer 
liksom samslägtingarna till Mähren och Schlesien under senhösten 
och vintern vid stark frost, ScHwaB, 1854. Erhållen i trakten av 
Salzburg, v. TscHusi, 1875—77. På Donau vid Wien om vintern, 
så länge öppna vakar finnas, Kronpr. Ruvorr m. fl., 1879. Regel- 
bunden vid Wien; i juni 1877 en fångad levande, Gr. MARSCHALL, 
v. PELZELN, 1882. Sågs på mell. Donau, v. HomEYER, 1879. Kom 
till Kremsmiänster d. 3, till Cilli d. $, K. FritscH, 1874. I Vor- 
arlberg om vintern ej sällsynt, BruHins, 1868. I Tyrolen sällsynt, 
Vid Mariahof 1871 d. HH erhållen vid frost; 


239 


ALTHAMMER, 1857. 


ån SO > ARD 


vo Aa = RV FF TE JU fel FART & vc ae ENA NE Sva NV LL and TIER s Ja 2 Fä KJREN GAN NE NA Fo AMEN ET 0 Mn Es 
Va NE Dra Ja SST MLA STA Natt Ls ÅAR AA CL FRAN GS SR TES da 2 Rs ford SOS ” 3 er FORJLER AA a NA My BI Vad a Dö TIN na SAL 
r ” 4 RA SR SERA, or TR AA år AVE OST NE Y Få LÄN KJ Tr Fe Je CS Ang 08 KS a ON es LENA JE kw Ne 
v - t 4 17 P 4 V Iaf AEA EON et + A fr AN Nad Y 
å RA + Fr bug! 7 i SIR ör a I ” ÄRA 4). Ve : ; NY ba VITA 3 Jå - UA M 
a En ; BN KF Ste rv EN NR STU FL a é . kH 


bling V 


: Hr PE FN ka NE w RR 


1550 | | PRACKA. MERGUS SERRATOR. 


en hade förtärt 56 Löjor, HAnF, 1872; 1881 d. ? en iakttagen, 


Jahresb. Ett bo säges hava träffats 1863 under tätt buskage 
i övre Österrike, BRrRITTINGER, 1866. 'Träffad i Pamhagen d. 4 
1811? och Neusiedlersjön, NATTERER enl. Vv. PELZELN, 1874—82. 
På flyttning, isynnerhet om vintern, i Siebenbirgen, LANDBECKE; 
1842. ”Träffad i Ungern, KornuuBEr, 1856. I Transsylvanien 
mycket sällsyntare än M. merg., DANFORD, BROWN, 1875. 

I Oldenburg på flyttning, NEGELEIN, 1853; år 1878 iakttagen; 
visar sig oftare än M. albellus, men 1881 iakttogos inga. Vid 
Hamburg 1878 regelbunden på flyttning. År 1881 d H fäldes 2 
hanar och 1 hona. I Wilhelmshafen sällsynt på flyttning; 1883 
1 mars blev av nattfrost en stor flock här uppehållen på flytt- 
ning, Jahresb. 

I Friesland tidigt på våren i allmänhet på inre vattendrag, 
ALBARDA, 1866. På Ostfrieslands kust ej just sällsynt; kommer 
talrikast vid kalla och stormiga vintrar i febr. och mars, men 
saknas under milda vintrar; talrikare på öarna än på fastlandet, 
v. Drostz, 1869. På Hollands kust tillvaratagen d. 2:25 9 38 
10, SCHLEGEL, 1866. 

Häckar på Shetland, Morzr, 1865. Dununge ur bo erhållen 
d. 7 1861 av Dunn, ScHLEezL, 1866. På Orkney, Gouznp, 1832; 
d. 7 1859, ScHirzerL. Är allmän på Hebriderna, Erwes, 1869. 
På S:t Kilda sällsynt, erhölls 1883, C. Dixon, 1885. Häckar på 
Irland; är regelbunden även om vintern; stundom, såsom vid Cove 
island, i flock om 100—200 st.; är mycket skygg, THOMPSON, 
R. Grav. I Skotland ej åsllssnt; häckar i höglandet, JARDINE, 
1843, V. kusten av Skotland, MorE, 1865. Om höst och vinter 
på många orter talrik både vid havet och inre vattendrag, DRrREs- 
sER. Från Cumberland omtalad såsom mycket sällsynt, J. STtAN- 
RY AB00. 


å Bolin mycket sällspniare än M. merg., DE SELYS; Synes 
endast hava träffats under vintern. Sve 


I N. Frankrike om vintern mindre talrik än M. merg., DE- 
GLAND. I BSeine-Inférieure, HaArpby, 1855. I Eure-et-Loire högst 
sällsynt, MARcCHAND, 1868. Kommer till Savoyen hvarje år i 
ringa antal i slutet av okt. eller under nov. och övervintrar på 
sjöar, som ej tillfrysa; bortflyttar om våren vid S. vind. Gammal 
fogel är i Cöte-d'Or mycket sällsynt; under flyttning om våren 
besöka några unga stundom Saöne, MArRrcHANT, 1869. 


Allmän i Portugal, pE Bocaer, A. C. SvitH, 1868. Vid San- 


tander sedd i små flockar om 3—7 st. under nov., IrBzYy, 1883. 


Om vintern isynnerhet vid Albufera, SAUNDERS, 1871. I Spanien 


talrik om vintern, bortflyttar på våren, CHAPMAN, 1884. Vid Gi- 


braltar under somliga vintrar i dec. och jan. talrik, men inga 
gamla hanar träffas, IRBY. 


Om vintern ej så sällsynt som M. merg. på Sardinien, SALVA- 


DORI, 1865. En sedd d. iz i Ajaccioviken på Corsica, W HARTON, 
1876. På Corsicas kust sågos få par från nov. till slutet av jan., 
WHITEHEAD, 1885. I Toscana, SAvi, ScHALow, 1877. På Sicilien 


om vintern, då unga foglar äro talrika, MaALHErRBE. På Malta äro 


unga stundom talrika om vintern, gamla sällsynta i dec.—jan., C. 


A. WiricHt, 1864. På Malta kallad Serra, ScHEmBri, 1843. Är 


olika talrik under olika år, kommer i nov., är oftast synlig i 
dec. och jan., gamla foglar mycket sällsynta, C. ig Weri6Er, 1864. 
I Pirano 1880 talrik på flyttning; 1881 d. ?, Jahresb. 


På Adriatiska havet, KORNHUBER, 1856, stundom om vintern. 


I Albanien; i Macedonien vanlig, Drummond, Krörer. I Grek- 


land om vintern ännu sällsyntare än M. merg., v. pv. MönnE. På 
Peloponnesus sällsynt, LInDermaveR. I Epirus, Albanien och 


PRACKA. MERGUS SERRATOR. 1551 


på Korfu om vintern ej sällsynt, Powys, 1860. På Korfu talrik, 
kommer i nov., DRuUMMOND, ej sällsynt, DRESSER. 

Vid ökaten av Turkiet ej sällsynt under vintern, ELWES, 
BucErner, 1870. 

I NV. Afrika tillfällig om vintern på Fezzarasjön, LocHz. I 
Algeriet träffad om vintern, LaBouyssr. I Constantine, Buvrr, 
1857. I NÖ. Afrika mycket sällsynt, v. Heveris. Erhållen i Egyp- 
ten, SCHLEGEL. 

Mycket allmän långs kusten av Palestina, TristrAn, 1868. 
Träffad på Sinai, Wyatt, 1870. 

Mellan ”Takoo och Peking. Allmän om vintern i Amoy, R. 
SWINHOE, 1860—61. I Amoy erhållen d. 1862, NOHLEGEL. Öm 
vintern allmän på Jantsze, v. HEvaLrin, 1874. Under vintern vid 
Kinas kuster och å inre vattendrag, gamla hanar sällsynta, DAviD, 
ÖvstALETt, 1877. Under vintern vid Formosa talrika skaror, 
SWINHOE, 1863. 

I Japan talrik, TEMMINCK, SCHLEGEL I Yezzo allmän, 
SOWINHOE, 1875 m. d. 

Utbredd över alla delar av N. Amerika, Pr. Max zu WizD. 
Hudsons bay, BraKiston. I Saskatschawan, allmän på Mackenzie, 
Ross. I Montreal, Harr, 1862. På Labrador allmän, häckar på 
öarna vid Sloop harbour, Cassis, 1861. I N. lIlinois häckar den 
sällan, men är talrik på flyttning, NEtruinG, 1885. I Illinois un- 
der vintern, Rivewar, 1871. I N. Carolina om vintern från okt.— 
apr., men ej i Texas, Covzs. På Vancouverön, Brown, 1868. 
Alaska d. 3; om sommaren, BANnNIstER, vid Sitka och Kodiak, 
DarnL. Från Kalifornien har den erhållits, DrEessER. På Ame- 
rikas och Asiens kuster aldrig sällsynt, MATSCHIE, ZIEMER, 1885. 

Till sitt levnadssätt liknar hon mycket Storskraken. Hon 
är vaksam och skygg; synes vara mindre skygg tidigt om morg- 


narna och under fortplantningstiden. Lätet liknar ”'körr' eller 
'gerr', ungarna pipa. 

Flygten är mycket snabb med hastiga vingslag. Simmar 
snabbt, flyter djupt på vattnet, följer ofta stränderna. Dyker 
snabbt och uthållande. 

Födan utgöres huvudsakligen av fisk, Tobis, Ål m. fl. För- 
tär vid Irland Ammodytes lancea och krustaceer. Förena sig om 
fiske simmande i bågformig linie och drivande fisken in i vikar 
och till grunda stränder, PaArrnas. Dess sätt att fiska på en eller 
två linier beskrives på flere ställen. Förtär dessutom vattenin- 
sekter, Grodor m. m., maskar, små krustaceer. En hane, fångad i 


not i Storsjön, hade i magen flere slag av havsalger, Fucus, Rho- 


donema, Polysiphonia, O1sson, 1882. 

Häckar i nordliga trakter av båda hemisfererna. Boet 
bygges av växter, 1 stenrös, ihåliga höga träd, holkar, under bu- 
skar och mellan stenar vid havsstränderna, i hålor, i kullfallna 
träd eller bergskrevor. Häckar på marken bland gräs under bu- 
skar. Boet är tillredt av gräs, mossa och fina inflätade kvistar. 
Honan ruvar ensam äggen och plockar dun omkring dem samt 
täcker dem dermed, när hon lemnar boet. Om hon uppskrämmes 
från äggen och ej på en lång stund återkommer, hindrar det ej 
äggens utkläckning. Lägger stundom ägg tillsammans med Grav- 
anden, då Prackan blir den rådande och utkläcker äggen, ...rY, 
1873. Sedan ungarna blivit utkläckta, bär hon dem i näbbet en 
och en till vattnet och är mycket mån om dem. Hon kallar dem 
med starkt snattrande ”err'. 

Fiender har hon uti Falkar och Hökar, som förfölja de 
gamla; äggen tagas av hvarjehanda rovdjur, ävensom av Korpar, 
Kråkor, Skator. 

Skjutes stundom med tillhjelp av en, helst röd, hund, för 


yr okt RN FN NER FARA PAUSEN 0 NUR PI Il 6 YSPESOA SIT aale Län RR NR RR RR LG ro MÖDAN JT RASET? Bo = 
a e AK sr j ri SVG 4 tu Tr 
; / b 


1552 PRACKA. MERGUS SERRATOR. 


hvilken fogeln flyger möt land åt ett bakhåll, der jägaren döljer 
sig. På vattnet är den svår att skjuta. Skadskjuten biter hon sig 
fast vid tång i djupet liksom F. mollissima, FaBErR. Fångas stun- 
dom händelsevis i fisknät. 


Köttet är tranigt; det ätes i skärgårdar, skall användt till 


soppa vara bäst. Förtäres i Norge, enl. BaArtH, av allmogen, 
som icke är så noga med transmaken. Äggen äro bättre. Fjä- 
dern anses god. 
Att fogeln gör skada på fiskyngel antages allmänt. 
Underhålles ej sällan i zoologiska trädgårdar. 


Bland fjädrarna är funnen: 


Lipeurus temporalis NITZ8OCH. 


Inelvsmaskar: 


Ascaris spiculigera Rup.,i matstrupen och ventrikeln; Iropidocerca in- 
flata Dies., i körtelmagen; Spiroptera crassicauda MoLIiN, i ventrikelns hin- 
nor; Filaria obvelata CREPL., i matstrupen; Trichosoma brevicolle Rup.; Echi- 
norhynchus polymorphus BREMsS.; E. hystriv BreMms.; Distomum concavum 
CREPL.; D. globulus Rup., dessa i tarmkanalen; Monostomum flavum MEELIS, 
1 trachea och antrum maxillare; M. attenuatum Rup.; Holostomum gracile 
DuI.; Tenia tenuirostris Rup.; T. parviceps v. LINST.; Ligula digramma CREPL.; 
Schistocephalus dimorphus ÖCREPL.; Bothriocephalus ditremus DiEs., alla de 
sistnämnda i tarmkanalen. 


Anas longirostra GESN., Av. 1555, 128. ALDR., Orn. III 1635, C. 60, p.- 83. 

Mergus cirrhatus, Anas Thymallorum GEsn. Red. 1669, 107. Rar, Syn. 
1713, 135. JOoHNnst., An. 1657, 98. | 

Mergus, Pracka L., S.N. II 1740, 46; Gothl. resa 1745, 271. 

Mergus fuscus L., S.N. VI 1748, 23. 

Serrator cirratus KLEIN, Av. 1750, 140; SS. c. alter Stemm. 1759, 33; Vög. 
1760, 258. 

Mergus serrator L., S.N. X 1756, 129; XII 1766, 208. GADD, Sjöf. 1769, 9. 
Pr. MöLrL., L. S. II 1773, 305. MöLL., Prodr. 1776, 16. FABER, Fn. 
1780, 75. HAGGR., Diss. 1780, 4. BerG., Tal 1787, 38. Gum., Reise 


II.1774, 188. Gm., L. S.N. 1788, 546 + 2,y. ÖDM., Vermaö 1792, 67. 
LaATH., Ind. II 1790, 829. LarH., B., III 11 1798, 370; IV 11 1812, 500. 
ReEtz., Fn. 1800, 136. Brcust., Jagdw. I 11 1802, 460. Mezr., W., 
Tasch. II 1810, 568. Mzer., Vög. Liv- u. Esthl. 1815, 262. PAL AO 
ogr; Il: FÖTT, (287. CUV3 RAG slöLT, 04007 DÅBG. ILANSLAD 40,2 LS)G, 
v08; Isis 1826, 99. Temm., Man. II (1820) 884; IV 1840, 556. Kvur, 
Beitr. III 1820, 98. Nirss., Orn. II 1821, 250; En. II 1858, 502. Fa- 
BER, Prodr. 1822, 64; Hochn. Vög. 1826, 20, 50 etc. TEILM., Fugl. 1823, 
202. DoERING, De pelvi met, 1824, 31. W. v. Wzr., V. A. H. 1826, 296,-8. 
BrermM, Isis 1826, 984; V. D. 1831, 945-7. FExstr., Mörkö 1828, 36; 
Tidskr. f. Jäg. 1832, 198. J. STANLEY, Loud. Mag. 1830, 171. SWAINS., 
RioH., Fn. B. A. II 1831, 462. Gouun, P. Z. 8. 1882;-189. sKYT. 
Anat. 1838, 175. RaAscH, N. Maos” fi Nat LI35, ob ADB, Syn: 
1839, 298. ANnpr., V. A. H. 1841, 211. Honp., Kroy. Tidsskr. 1842-3, 
450; Ubers. v. PAuLs., 1846, 78. DRUMM., Ånn. a. Mag. N. H. 1843, 422. 
Navwm., V. D. XII 1844, 333; XIII 1860, 314, v. BALD. LANDB., Isis 
1842, 212. Löw., V. A. H. 1843; 405,-9; Öfv. V. A. F. 1864, 315. 
Marm, Kroy. Tidsskr. 1844, 186, 210. SUNDEV., V. A. H. 1844, 384. 
LunDB., Öfv. V. A. F. 1846, 44; Jägarf. Tidskr. 1864, 102. ÅNDERSS., 
Ölv; VAGE, 18407 294) WALL ie SIT: Nea 159000 1854, 280. 
Navuw., N-a 1850 2 H. 22. Kzar:., 1. c. 3 H. dd; Danm. Fugl. 1852, 389. 
CEp., Carlst. 1851, 12,14; Öfv. V.A.F. 1876, n. 4, 63. Gap., N-a 1852, 
3 H. 58; 1853, 416. WeEsrtERL., Göt. Handl. 1855, 71. v. Mipp., Isep. 
1855, 79, 121. STEENsTR., Vid. S. Forh. 1855, 164. WizszE, J.f.O. 1855, 
909. JÄcK., N-a 1856, 525. Hintz, N-a 1857, 6 (v. infr.). Krör., N-a 
1857, 41. OC. JäG., Wetter. II 1858, 43. Mzv., Öfv. V. A. F. 1858, 
24; 1860, 223; 1871, 783. Gap., N-a 1858, 295. Åstr.,, Lomma 1859, 
21. v. PREEN, J.f.O. 1859, 463. v. SOHRENCK, Amur 1860, 486. REINH., 
Ibis 1861, 14. H. C. Mörri., Vid. Medd. 1862, 34. HögGB., Örebro 1863, 
19. Rappe, SÖ. Sib. 1863, 23, 379. SwinuH., Ibis 1863, 434. Hinrtz, J.f.O. 
1863, 430; 1864, 191; 1865, 242; 1867, 174; 1868, 402; E. v. How. Briefe 
1881, 205. Corrertt, Christ. 1864, 471; Dovre 1866, 160. Horrz, J.f.O. 
1865, 188; 1868, 197; Mitth. Ver. N.-Vorp. 1870, 48. E. v. Drostz, J.f.O. 
1866, 391; Bork. 1869, 314. ScHnm., J.f.O. 1867, 235. Tis., Ö. Smål. 
1868, 33. Brut, Z. G. 1868, 156. Brown, Ibis 1868, 4, 26. TRISTR.,l. c. 
328. SMITH, 1. c. 457. Ers., StuxB., Öfv. V. A. F. 1868, 372. ELw., 
Ibis 1869, 22. SUunpstr., Örebro 1869, 25; Bih. V. A. H. 1872, n. 4, 39. 
BoreGr., Nordd. 1869, 135. FisCH., Nat. Tidsskr. 1869, 141. ELw., 
BucKL., Ibis 1870, 340. Korim., Gotl. 1871, 15. SAUND., Ibis 18741, 
3097. HevaL., Ibis 1872, 64. Couzs, Key to N.A. B. 1872, 296; B. of 


SÄLSKRAKE. MERGUS ALBELLUS. 


N.W. 1874, 584, STOLPE, Öfv. Van L8T0 ID, 2. Parw., Finl. 
Fogl. II 1873, 533. DRrREss., B. E. pt. 34, 1874. Taoz., J.£.0. 1873, 111. 
Rorw., V. Schl.-H. 1875, 21; v. How., Reise 1880, 84. THror., Fört. 
1880 (4). BartH, Norg. Fuglev. 1881, 77. E. v. How., Briefe 1881, 
280. Vv. ZITTW., 1. c. 205. Carrs., Öfv. V. A. F. 1882n. 1,37. Orss., 
Öfver VI Ar Fa 1882, ni 0, 46. 

Merganser cristatus Briss., Orn. VI 1760, 237; ed. 1763 II 424, + M. niger 
RE ES ER RR Sf Cr 

Mergus serratus L., En. II, 1761, 48. BRöÖNN., Orn. 1764 n. 96. 

Mergus eristatus BRÖNN., Orn. 1764, n. 94 (cit. Lin. encl.). 

Mergus albellus Scor., Ann. I H. N. 1769, 70. 

Le Harle huppé Burr., Hist. Nat. Ois. XV 1787, 338. 

Mergus niger GM., L. S.N. 1788, 546. 

Mergus leucomelas Gm., 1. ce. Brerm, V. D. 1831, 947. 

Mergus imperialis Gm., L. S.N. 1788, 547. LarH., Ind. II 1790, 829. LaATH., 
B., III 11 1798, 377; IV 11 1812, 500. 

Småskrake E. H., Jägarf. Tidskr. 1863, 254. 

Lilla Skraken G. Linpo., Jägarf. Tidskr. 1864, 218. 

Pracka Horiar., Jägarf. Tidskr. 1872, 89. ...v, 1. c. 1873, 94. W., 1 c. 
1883, 54. 

Skraken RB. HozrN, 1. c. 88, part.? 


Anm. Här uteslutna citater återfinnas med ledning av synonymien under Anas 
boscas och Mergus merganser. 


247. SALSKRAKE, Mergus albellus L. 
PJ], EXIV, fig. 5, 6. 


Näbb kortare än den övriga delen av huvudet. Underkäkens 
lameller uppåt riktade; fötter grå; längd 378-460 m.m. 


1. Hane, gammal, mars 1880, lägre Volga. 

Huvudsakligen liknande n:r 2. Näslock föga utskuret. Ögontrakt, 
ögonlock, ögonvrå och kindtrakt svarta, bakåt med skarp, avrundad gräns. 
Stjert svartgrå, spetskanter hvita. Sidor och slaksida hvita med fin svart 
vattring, bakåt obetydligt grövre. Den mellersta armpennan med hvitt ut- 
fan; armbågspennor 4, 1 med hvitgrått utfan. 


1553 


2. Hane, gammal, vinterdrägt, 28 januari 1838, Mörkö, EKSTRÖM. 

Näbb kort, mot spetsen jemnt avsmalnande, nagel oval, nedskjutande, 
svart, nedåt brunsvart; näbbås bred, kullrig, något nedtryckt. Käkkant rät, 
överkäkens lameller korta, nedskjutande, koniska, underkäkens nagel uppåt- 
böjd. Pannvinkel rät. Näsborrar snedt ovala, nära käkkanten, näslock med rät 
kant. Iris ”brun'. Huvud ovan hvitt; hjessa och nacke med förlängda fjädrar, 
bildande en tjock tofs, ovan hvit, vid sidorna mörkgrön; ögontrakt och ögon- 
vrå mörkgröna; huvudets sidor för övrigt och haka hvita; ansigtsrand framåt 
bågböjd. Hals och kräva hvita, vid sidan om den senare ett svart band av 
breda bräm. Rygg svart; skulderfjädrar hvita med svart utbräm, den längsta 
svartgrå med hvita spetskanter, några av de långa med brunsvart infan och 
hvitt utfan; kors svart; övre stjerttäckare grå med hvita bräm, de yttre 
hvitprickiga. Stjert lång, avrundad; stjertpennor 9 par, grå, infan ljusbrunt, 
kanter hvita och ljusgrå. Bröst och mage hvita; sidor hvita med svartbrun 
vattring, framtill ett svart nedlöpande band; undre stjerttäckare hvita; slak- 
sida hvitgrå, hvitprickig. Vingar spetsiga; tumvinge med 3 fjädrar, violett- 
svarta; handpennor: 10, mörkbruna, mot spetsarna gråbruna, spolar bruna 
1=2>3; armpennor 10, utfan svart, infan mörkbrunt, spetsar hvita, 10:de 
utfan hvitt, utbräm svart, infan mörkbrunt; armbågspennor 6, 1—5 > arm- 
pennorna, med hvita och bruna spolar; överarmpennor mörkbruna; hand- 
täckare brunsvarta likasom de små; armtäckare svarta med hvitt spetsbräm, 
de mellersta hvita; kanttäckare brunsvarta, till en del med hvita spetsar; 
undre' handtäckare grå; undre armtäckare gråbruna, de mellersta hvita; un- 
dre kanttäckare svartgrå med hvita kanter; undre överarmtäckare långa, 
hvita. Vad hvitgrå; skenben fjäderklädt till hälleden. Fötter olivbruna 
(torra). Tars kort, hoptryckt, framtill med små sköldar, sidor och tarssula 
nättecknade; tår långa, 3>4>2>1, första leden av andra tån nättecknad; 
den yttre simhuden urringad, simfliken å 1 bred, når klospetsen och marken; 
klor bruna, långa, spetsiga, krökta, 3 vidgad, >2>4>1. 

3. Hane, gammal, januari 1838, Tierp, Upland. 

Lik den föregående. Nageln i torrt tillstånd brunhvit. 

4. Hona, I september 1879, mellersta Volga. 

Huvudets sidor rödbruna, nederst samt käktrakt och haka hvita. Fram- 
och sidhals hvita, nederst grå; kräva hvit; nacke och halsrygg rödbruna. 
Rygg och skulderfjädrar grå; kors och övre stjerttäckare mörkare svartgrå. 
Bröst, mage och undre stjerttäckare hvita; sidor grå. Spegel svart, fram-, 
upp- och baktill med hvit ram; armtäckare svarta med hvita spetsar, de 
mellersta hvita med svartgrå kanter. 

9. Hona, gammal, PAYKuULL. Riksm. 

Huvud och nacke rödbruna med något förlängda fjädrar; tinning och 


1554 ” SALSKRAKE. 


ögonvrå rödbruna; kindtrakt nedtill, örontrakt och haka hvita. Fram- och 
sidhals upptill hvita, nedtill grå med hvitt bräm; halsrygg upptill rödbrun, 
nedtill grå. Rygg och kors mörkt gråbruna, framtill med grått bräm; 
skulderfjädrar gråbruna och grå samt mörkbruna; övre stjerttäckare grå med 
gråhvita bräm. Armbågspennor: de inre mörkt gråbruna med svarta spolar; 
de små handtäckarna gråbruna med hvitgrå bräm; kanttäckare brungrå. 

6. Hane, ung, GRILL. 

Liknar honan. Huvud ovan rödbrunt; hjessa och nacke med inblan- 
dade sparsamma hvita fjädrar; ögonvrå och huvudets sidor gråbruna med 
svarta och hvita fläckar. Fram- och sidhals upptill hvita, nedtill gråhvita; 
balsrygg upptill rödbrun, nedtill brungrå med hvita spetskanter. Rygg 
svart med grått spetsbräm; 'skulderfjädrar mörkgrå, utåt till en del svarta, 
mot roten hvita; kors svartbrunt, baktill med hvita spetskanter. Bröst och 
mage hvita; sidor grå med grov, mest täckt, hvit vattring. Handpenvor: 
1=2> 53, spetskanter bleka; armbågspennor: de inre mörkbruna med nötta, 
blekare kanter; kanttäckare mörkt gråbruna, till en del med hvita bräm. 


1. Hane, 7 andra året, Bohuslän, W. v. WRIGHT. 

Liknar föregående. Huvud ovan rödbrunt med något flere inströdda 
hvita fjädrar; örontrakt och kind svarta med bruna fjäderkanter; ögonvrå 
nära ögat likaså, vid näbbroten mörkbrun med blekt rostgrå bräm; tin- 
ning hvit med rödbruna, sparsamt inblandade fjädrar. Fram- och sidhals 
nedtill samt kräva hvita med ljusgrå, svaga tvärband. Rygg med blandade 
svarta och mörkbruna fjädrar, bräm grått; skulderfjädrar grå, utåt något 


svarta, kors brunsvart; övre stjerttäckare grå med svarta spolar. Stjert 
| 
BRN 20 | KO fs ök de SE ot Kil dj le rea 
TAN OG TROSA ola Ar Lo ee ESA SEN a —) — — I o— — 
Huvudets längd 72— 082 sissssesirrstrsesresia SS | SR SR SOM NR TR Fö 
SS NE till pannvinkeln ............. 28,5! 31 30 25,6) - 26 all 32 
H MUN VIOKelAssoiserissne sh 40 41 40 30 — 42 43 
; ; från spetsen till näsborr.| 18,3 20 19 15:61 18 21 
BASTIAN NEG TOTTE sr gra or RE op AT 10.06 fore) > Logg da 11 13. +C. 13,5 
» BED RASDOPTATNE io arsa 10 8 9,5] 10 8 3,5 3,5 
CRD ESD DOLK rel dr sg vb ide rä aa BÖRD orsa 16 14 14 10 — 15 |c.13 
Näbbets bredd vid näsborrarna............ 10 3,5 9 8 8 9 2 
NAbbaagelng, DOGG, ssscsriseks tös krrl ls k 5,3 5 5,5 4,7 4,5 öd 4.6 
» ERE og NG TN BER a SR AAA ja bb 8,2 7,9 7.6 7 7 T 8 
IVAN SODERI snel ög fran SAN rs pr VRENA TSAR DKXx3 |[ÖX1,86X2 |15X2,5 — 16X1,5 6 
FVADg Ons, Lang Ge ULTERG öoslosdör borstar TAK 197 210 216 174 175 180 189 
VET ALISEV BONES O I ända gl sn DR ara RT RS BÄRA SA LI LOT SÄ 66,6! 75 76 66 68 71 1ö 
BATOL RER mon ön rdsd rela BANA BREAK 85 85 33 67 30 T5 75 
Stjertspets bakom Vf NR FSS C. 50 FN OO TC aR 10:00 TRÖG 
239 STAN FRE SA Ve Sr SLR fy let SAT DA är 35 33 33 29 24 32 |c. 32 | 
NEG Ian bä Ned KLO best obs Seg bd AA BR 06 57 60 52 50 55 54 


MERGUS ATA BELHESE 


4 
t 
> 
i 
v 
f 
2 
En 
sl de , sö 
-” SE Er ps 


mörkt gråbrun; stjertpennor med mot roten groft htitoriökigs bräm. Hand- 


pennor: 2 obetydligt > I > 3; armtäckare: 


de inre mörkt gråbruna, nötta, 


de mellersta till en del med grå kanter; kanttäckare mörkt gråbruna. 


Ågg. Ovata, glänsande, svagt rödgult hvita. 


1. 1872, Ural, SABANAEFF. Nätan elliptiskt. 


2. 24 maj 1868, Muonioniska, KNoBLocK. Kull 8. 
Kull 9 ägg, ljust gula eller 


3. 11 juni 1885, trakten av Sandhamn. 


smutsigt ljusgula med knappt märkbar dragning åt rödt; a—d långsträckt 


ovata, e ovalt. Enl. O. EKBOHRN. 


Jemf. KINB., Sneda fogelägg, Tidskr. f. Vet. 
| MM 1 2a | b 3a b 
Äggets Lö re NT bur 49,7 | 54,2 | 53,5 | 58,5 | 58 
Bred ue 30,7. 1-480,8 10 PSLBLI AT 38 
5 SPOLS oe VnAGe vU Rs FöG 13 18:£ 121032 21,5 20 
» reducerade längd 1,35 SS 1,43 1,58 1,53 
Pi Teklang eli svsdssn | 1824 1940 1986 2265 | 2204 


På Norges S. kuster stundom om vintern. 
en hane i full drägt, ScHLEGEL, 1866. 
dock bekant för finnarna. 


2072 


C d e 

56 57 52 

37 538 SÅ 

19 19 TOR 

1,59 1,5 | 1,4 | 
2166 1924 


År 1862 erhölls 
Är sällsynt i Finmarken, 
Bor 1 ihåliga träd. En hane erhållen 


vid FEivindvik, på kusten i trakten av Bergen, CorrEetrt, 1877. 
Är mycket sällsynt, om vintern 1830 erhållen i Sigdal och samma 


år 1 Agerselven vid Kristiania, 


RaAscH, 1838. 
1831 i Vesterelven vid Fredrikshald, och 1838 vid Sarpen. 


Erhållen i jan. 
Till 


1864 hade tillsammans 7 st. erhållits i Norge, CoLLzEtt, 1864—066. 


Har ej träffats häckande i Norge. 


Kallad Ongeli i Muonioniska. Skall då och då vara synlig 


parvis i Kyrro-trakten, 4 mil Ö. om Muonioniska. 


Den har tro- 


ligtvis förr varit mera bekant i trakten av Muonioniska än den 


nu är. 


Gamla personer veta att ganska väl beskriva den. Från 


Sodankylä fick Worrey år 1857 2 gånger 3—4 ägg. År 1868 er- 


höllos några ägg från Nolnsjervi. 


Den lägger sina 7 å 8 ägg i 


holkar, som vid elv- eller sjöstränder blivit upphängda för Knipan, 


- 


FFV AR 
AM LR AASE 
> Ne lar bl SN 3 
CN oc SAVE RE NT 
TAR EANS 1 Nr Ra NV 
SKOL - | 


SE SEGE 


mådde FRA RE en JE LITE a JG FA EE sta - EARL "TER örn äv; Kan by är -— QQ ONT | Ö 
hed KR om FF; äv Nu AD 3 + P AA LJ Sö EX rr VALA 4 tä (röt gt oh mf 
Fy oh STL RC TN FIT VIN AVAL Ni äv SETSIC YC bi SE fö kg Pen [IRS ee a å d ' 
J FIN j Set KFIR EPVIAN EA [ 
kl GA | r OR a rv rt Ge Å Tom ' - » VN yn a 
x y - 


J he år ER På ola | 
Mp RER DRAS NG 
Pag AT ERAN = Än!" 
Sr LIRA 


SALSKRAKE. 


under andra veckan i juni, enligt en uppteckning av KNOBLOGCKE. 
Häckade 1868 i Muonioniska, MEeves. Fogeln är i Lappland så 
sällsynt, att Jägm. CNATTINGIUS, oaktadt många förfrågningar vid 
Kvickjock, ej kunde få spaning på mera än ett enda par, som ett 
år långt förut vistats i ödemarken, enl. meddel. av LUNDBORG. 
CNATTINGIUS säger 1868, att vid Tjomalis hade några år dess- 
förinnan en hona med ägg träffats, och i juni 1867 hade en der träf- 
fats. Häckade i Liesijoki, d. $ 1857 (se ovan) fans bo med 7 ägg i 
en gammal ihålig björk. Wotirzzr, som erhöll äggen, säger 1859, 
att fogeln kallas Uilino. Erhållen vid Piteå våren 1842, LövEN- 
HJELM, 1843. Är i Norrbotten sällsynt, förekommer vid starka 
vintrar och tidigt på våren; slår till för Knip-vettar, LUNDBORG, 
1868. Vid Vermdö mycket sällsynt, en hane erhölls d. 7 1775, 
den var okänd av folket, ÖpmaAns. Är sällsynt och visar sig 
egentligen endast tidigt om våren efter kalla vintrar. Så i Norr- 
ström i Stockholm: 1838, enl. meddel. av LunpbBore. Träffad, 
enl. YARRELL, av DANN i Stockholms skärgård. Vid Mörkö säll- 
synt, träffas under våren, då den åtföljer Kniporna; endast hanar 
sägos av ExKstrRÖM, 1828. Inträffar hvarje år i Mörkö skärgård: 
åtföljer de första flockarna av ÅA. clangula; skall även, enligt 
EKSTRÖM, komma under den stormiga senhösten, På en av de 
yttre holmarna utanför Sandhamn träffades d. 8 1885 ett bo med 
J ägg, enl. meddel. av Ö. EKBOHRN, som även beskrivit äggen. 
A. LANGMAN i Trosa erhöll en om vintern 1843—44. HoLLaRrENn har 
under åren 1855—569 erhållit 8 st., LinpBLaAp. I Södermanlands 
skärgård sällsynt under vårflyttningen, oftast honor; träffad i sjön 
Långhalsen, SUNDSTRÖM, 1872. LUNDBORG omtalade i brev 1844, 
att han skall hava blivit anträffad i Östergötlands skärgård, och 
senare att gamla hanar äro skjutna i Bråviken vid Ållonö och 
Kvarsebo samt i Glan vid Leonardsberg och Ekön. En hane i 


MERGUS ALBELLUS. 


RA fa s = RR 2 Njg Ly - 
0 A M RA VN d åå , TOT Kr Than ag AT Töm += NME - å n 
Ir Ya q Nye Cr = d pt nn | - Jr Tå PAP T ART rört | 
LE FINN Arla ' TE VR Na ; FDA LK ae € rn Ne a TE TESEN be Faton Sör CW 
z j TE a 4. [4 vel NE ad Å É 4 Ny p - . 4 4 - el 4 7 = 
p s I rå > J 1 Eri [en . 7 4 ' I 


1555 


sommardrägt sköts vid ”Pallholmen i Bråviken d. 13 1860; en ung 
hane vid Latorps bruk d. Y 1849, då 2 st. voro i sällskap, och 
en annan utanför Norrköping, vid Bråborg d. 1$ 1881. Ingen 
hona har der erhållits. 


I början eller midten av apr. uppehöll sig en liten flock på 
en sjö vid Alingsås eller, om sjön låg, på strömmen vid dess 
utlopp, enl. meddel. till LinvBrLap av KortHorr. En gång om 
vintern "sedd på Tidan, Gavamer. I N. Bohuslän sällsynt, er- 
hållen i jan. 1871, CzEbErRstTRÖM. I Bohuslän i trakten av Göte- 
borg årligen, LindBLap. Både unga och gamla träffas, isynnerhet 
under kallare vintrar; ej sällan i de öppna strömmarna mellan Orust 
och Skaftölandet, parvis eller ensamma i jan. —Y, W. v. WRicHr, 
1851; enl. Main d. 12—3; under 1857—67 erhöllos 9 st. i Göte- 
borgstrakten. Under vintern 1864—65 erhöllos i Bohuslän 7—8 
st. unga och gamla, enl. meddel. av KortHorr. År 1876 uppe- 
höllo sig i sjön Bolmen 5 st., men de voro mycket skygga, så att 
ingen kunde fällas, A. CARLSON, 1878. 

En erhölls av Krauer i Kalmar under febr. 1870, LINDBLAD. 


Vid Gotland sällsynt och endast under vintern, ANDRÉE m. fl. Hona 
och hane erhållna i vinterdrägt i Bleking, enl. meddel. av G. 


 RÄÄr. 


I NÖ. Skåne under vintern ej just sällsynt. Å Skånes Ö. 
kust från Simrishamn till Sölvesborg visa sig mest 'honor'; stan- 
nar hela vintern, GADAMER, 1852—53. I NÖ. Skåne sällsynt, 
WALLENGREN, 1849. En hane erhållen under vintern vid Trolle- 
näs, enl. meddel. av C. Mörnrter. Vid Malmö erhölls en hane 
d. 3 1853, en hona d. 4? 1854; en vid Trelleborg d. 7 1844, enl. 
meddel. av Eurenius. Förekommer under vintern, ehuru sällsynt, 
1 trakten av Ystad, der en ung och 2 honor erhöllos, samt i Kö- 


8 Vila FI NE (rg NR Ka FI AE i AR 

3 IR - . a hn Hy N d 

ELEN RN I al os EA a 
ADS LS Sfrgg FL VLELD Ut SA 


är ng? 


SALSKR AKE. 


1556 


pinge en gammal hane, skjuten d. 3 1870, enl. meddel. av N. 
BRUZELIUS. z 

I Danmark om vintern isynnerhet hanar ej sällsynta. 'Träf- 
fad vid Helsingör, i Öresund, vid Möen m. fl. ställen, KJzrBöL- 
LING. Skjutes i Odensefjorden då och då, men icke hvarje år, 
erhållen d. Y 1877; vid Kallebodstrand d. + 1870; i Kjöge-bugten 
ÄT -ISG0: .UOLLIN IST 

Vid Kiel talrikast i apr. och maj, enl. Boir, 1829. I Hertig- 
dömena i allmänhet ej talrik, kommer till Nordsjön vid sträng 
vinter i större antal, synes komma talrikare vid Ö. kusten, RoH- 
WEDER, 1875. lakttagen vintern 1876. Vid Flensburg 1877 regel- 
bunden om vintern. År 1880 d. & en erhållen; 1881 fäldes en 
gammal hane d. 7. På Nordsjön vid Husum sågos 1877 d. & 
3 st., Jahreshb., 1878. | 

I Finland temligen sällsynt, häckar i nordliga trakter; på 
>, Kyrkslätt d. 7 
i Esbo d. 7, 7, i Porkkala d. 5, enl. PArxwÉn, som har flere upp- 
gifter om dess utbredning. 

I hela Ryssland och Sibirien ända till Stilla oceanen både 


vid havet och vid inre vattendrag, kommer till de sydligare trak- 


flyttning i sydliga; erhållen 


terna redan i febr. eller mars, innan ännu isen gått upp, och ho- 
nan kommer först, Parras. — Finnes på museum i Arkangel, 
ALSTON, BROWN, 1872, troligtvis erhållen i oranskapet. Sedd vid 
Arkangel om sommaren allmänt, häckar i ihåliga träd, SzEBonnm, 
1882. Hade vid Nischmoserk till "'/s vuxna ungar d. 7? 1869, 
MzvzEs, 1871. Bebor här och der Petersburgs guvernement, BrAnDr, 
1880, temligen sällsynt på flyttning, E. BöcnnEr, 1885. fSäges 
vara endast flyttfogel i Östersjöprovinserna, visar sig omkring d. 


18 


+ och i medlet av okt. Finnes i museerna i Mitau, Reval och 


Riga, Russow, 1880. Vid Moskva på flyttning ej sällsynt, SABA- 


MERGUS ALBELLUS. 


 UNESAR SLS 


CF NE g Ng 
, UTTER Tin Bot Sr - KISA 
a SR 4 ASS 2 ARA v 
f RARE SR AR 


PoE 


NAEFF, i Kasan, Orenburg, Saratoff, BoGpDAnNow, och i Simbirsk alls vr 
män, EvVERSMANN, DRESSER. I Uman iakttogs d. ? en flock om 
12 st., sittande på isskollor under häftig storm, GoEBEL, 1871. 
Flyttar i nov. över Charkow, CzzErsar, 1852. Ung fogel erhållen 
i Balaklava, TAYLor, 1872. 

Många par sågos vid Habariki, en kull ägg erhölls i trakten, 
SEEBOHM, Brown, 1876. Häckar i Ural vid stränderna av torv- 
Häckar mycket talrikt i Ufim, Ö. Ryssland, 
under våren syntes icke någon hane, men honor voro talrika; vid 


mossar, SABANAEFF. 


fara söker modern rädda sig genom flygt, ungarna genom dyk- 
ning, PLEsKE, 1878. 
DRESSER. 


I Sarepta endast vid flyttning, JACOVLEFF, 
I Astrakan allmän om sommaren, häckar i ihåliga 
pilträd, SEEBoHmM, 1882. I Kaukasus, BoGDANOW, SCHALOW, 1880. 
Om vintern, men icke talrik, SErBonm, 1883. 
Åtskilliga sågos på Jenissej, SEEBOHM, 1879. 


under islossningen, LEPECHIN. 


Vid Tjumen 
I "Turkestan om vintern, flyttar 
tidigt på våren och går 4,000 fot över havet, SEVERZOW, 1876. 
I Darasun, under flyttning, DuBowsxKi, 1868. Å övre 
Amur dels i flock, dels ensamma; d. 2422 träffades. unga foglar, 
V. SCHRENOK; de lemna ej trakten förrän allt vatten tillfrusit. Två 
hanar erhöllos d. 215 en hona d. Y 1880 i Suifun, BoLLE, 1881. 
I Ö. Sibirien vanlig, kom i apr., häckar i ihåliga träd, stannar 
till dec., vandrar till Angorafloden, liksom de andra arterna, Du- 
BOWSKI, PACZANOWSKI, 1873. Vid Tarei nor i mars; Bureia-bergen 
d. 7 och 4; kvarstannar der länge under flyttning, men häckar 
sällan i SÖ. Sibirien. Vanlig, kommer i midten av apr., häckar 
i hål i ruttna träd, stannar till dec. och drar sig undan för isen 
liksom de förra, TACzZANOWSKI, 1873. Den ? vid Udskoj ostrog, 
följande året d. 7 medelstora dunungar; talrik vid Stanowojber- 
gen, dit han kommer d. 3. På Stora Schantarön i Okotska havet 


Daurien, 


SALSKRAKE. 


d. 3 nykläckta ungar. Bor mest på marken, men skall även be- 
gagna ihåliga träd. Äggen likna Storskrakens, men äro mycket 
mindre, glänsande, gulhvita, v. MIDDENDORFF, BALDAMUS. 

I Tyskland under vintern vid kusten och inre vattendrag, 
fåtalig. Under kalla vintrar ej sällsynt, NAUMANN. — I N. Tysk- 
land regelbunden om vintern, mindre talrik, men ofta tillsamman 
med £. clang., BoraerevE, 1869. Erhållen i Danzig, BöckKx, 1851, 
temligen allmän, erhållen d. H. I Schwerin 1878 d. H, oregel- 
bunden på flyttning, Jahresb. I Pommern ej vanlig, häckar, HorN- 
SCHUCH, SCHILLING, 1837; om vintern flere gånger erhållen, Hoi- 
LAND, 1871; d. =" mest honor, 2 st. d. ? 1858 vid 0” och derom- 
kring, d. "3" 1862 en och annan vid Schlosskämpen; är en flyttfogel, 
som under många år visar sig endast om vintern; iakttagen d. '? 
1861 vid SO. vind och — 2 till 5'; d. 272 flere på öppet vatten 
i Radii, Hintz, 1857—063. Vid Hiddensö teml. sällsynt, TANCRÉ, 
enl. brev till E. v. HomeryEr, 1881. I Neuvorpommern d. & 1864 
vid isen, Horrtz, 1865; i febr. å öppet vatten, Quistorr, 1858; 
1877 regelbunden om vintern, Jahresb. Vid Greifswald i början 
av maj sällsynt, ansågs hava häckat i en ihålig bok, Wizsz, 1867. 
Att den skulle häckat är högst osannolikt. I Ö. och V. Preussen 
sällsynt, RATHEE, 1846. I Mark teml. sällsynt om hösten. Under 
kalla vintrar temligen regelbunden, ensam, mest bland F. clang., 
DCHALOW, 1876. I Anhalt om vintern; stundom i små flockar, 
NAUMANN; flere träffade, Pissrner, 1854, M. ScHnEiDeErR, 1867. Er- 
hålles ofta om vintern, 1558 d. Y, 1860 i midten av jan., d. i 
1861, R. Brasivs, 1862. Sällsynt om vintern i Gronow, Han- 
nover, R. MeEsgIeEr, 1883. Vid BStiege 1878 irrgäst, Jahresb. I 
Minsterlandet under kalla vintrar, BoLsMANN, 1852. Vid Köln på 
Rhen, Ruvur, 1852. I Arnsberg temligen regelbunden på flytt- 
ning, nästan endast unga foglar, SUFFRIAN, 1846. I Wetterau 


Sundevall, Svenska foglarna; forts. af Kinberg, 1881-6, 


MERGUS ALBELLUS, 1557 


1859 d. 7? erhållen på Main ovan om Hanau; en och annan träf- 


fas hvarje år vid floden, så ock d. Y vid Main; en erhållen på 


Main d. 7, C. JieEr, 1858-60. Saknas knappt någon vinter i 
Schlesien, än fåtalig, än i större antal, GLo6eERr, 1833. I Trachen- 
berg 1878: vår och höst, ofta 8—14 dagar, Jahresb. I Neuwied 
talrik, isynnerhet honor och unga foglar, BrRAnrts, 1855. 

I 5. Tyskland hvarje vinter honor och unga foglar; träffad 
d. i? 1843, HEverin, 1850. I Kurhessen sällsynt, Scxwaaz, 1851. 
I Niederhessen om vintern ej särdeles sällsynt, SEzEKorn, 1864. 
I trakten av Halle a. S. flere gånger träffad, E. Rrr, 1874. I 
Thiringen på flyttning sällsynt, HELLMANN, 1853. Förekommer 
vid Rentendorff, L. Brrnm, 1833. I Wetterau från dec. till mars 
ej sällsynt, C. JicEr, 1858. I Tiickelhausen 1875 erhållen d. 
1, Jahresb. Enkla par eller små flockar komma till Mittel- 
franken hvarje vinter; vid Altmihl och Rednitz ej sällsynt, i Aisch- 
trakten om vintern; erhållen d. 41855, JicKErL, 1863—064. I Schwa- 
ben och Neuburg sällsyntare än M. merg., Lev, 1855. På vin- 
tern talrik på Donau d. 3 till 4. Om vintern 1856 talrik i Ba- 
yerns vattendrag. Ett par d. 3 1858 i Bayern, JicKErL, 1856 —58. 
I Windsheim, Bayern, 1884 d. if erhöllos 2 honor från Lech, 
torgförda i Augsburg, JäcKEL, Jahresb. Omnämnes bland Wir- 
tembergs foglar, CALWwer, 1853. I Plochingen, Wiirtemberg, ovan- 
lig, visade sig vintern 1884, Jahresb. 

I Schweiz under alla vintrar från nov. till in i mars eller 
början av maj. ”Talrik på små floder och sjöar; gamla hanar säll- 
syntare, MEISSNER, ScHiInz, 1815. Träffas i Ticino, Riva, 1865. 
I S:t Gallen och Appenzell om vintern, ej sällsynt, STÖLKER, 
1867. På Untersee om vintern ej sällsynt, Brunn, 1868. I Ge- 
névedalen regelbunden fyttfogel, F.-Braumont, 1856. 

I Oberlausitz endast under kalla vintrar, ToBiAs, 1853. I Böh- 


240 


ri LLA EN Shane ASEAS AIR > tjatat SN LL NDS RA så ja OR STEP ERE AE KITE 
+ t ' v ”Tadr ' "+ . 
JPR AR SR NYTCMUN VESA Fa AJ YGN 
MN i - [4 ) . j i i 
y dr 20 + j UM | nn Å 


AT NA i 


| å NR LJ LUP SUK Så Ab ” mad BT Då MFA OM AN ” br 

a RA ÄN ÅS EN VR GERE RR SNES Sd » RN GRE dr RF LAN a Cale då 
NER a ER TÄT SE al RV EAS ADR AR ER RR eg RT «GI VE HAAG AR 
TR SV vd UK RS > IM A ' MM ” MR ön Fan SN AR id XM NK BER GIN EA KR 
i AL h 1 Ma "& Y a " hög > vh är JR SA v [d 4 ” a N 4 | i yn J ye é | ) ue vh / NN a Y AN ÅS Ä | Y le Mi Wi) 
MAJ 4 Vr ue - 
FIRA Ung da Lake 

T z SAN K ; 

MKA | 

NANG 1558 SALSKRAKE. 


men ej sällsynt under vintern; honor och unga foglar torgföras 
årligen i Prag, hanar träffas sällan, A. FrirscH, 1872. Kommer 
till Galizien och Bukowina nästan hvarje vinter, stundom i större 
antal, ZAWwApzKEI, 1840. Kom till några ställen i Österrike d. 
12—3; bortflyttade d. :—3, K. FritsocH, 1872; synes komma hvarje 
vinter till Donau vid Wien, Kronpr. Ruvorr m. fl., 1879. I Mäh- 
ren och Schlesien stundom under senhöst och vinter, ScHWAB, 
1854. I trakten av Salzburg synes den vara sällsynt; erhållen 
1846 och d. 13 1876, v. TscHusi, 1875—77. I Neusiedlersee d. 
3 1813, NATTERER, V. PELZELN, 1874. I Tyrolen unga foglar, 
sällan gamla, om vintern, ALTHAMMER, 1857. Få AN erhållen 
vid Furt Teich vid Mariahof, Obersteiermark, d. Y 1865, Hanr, 
1865—72. Kom d. 3 1859 till Neustadt, Krain, ET 
1860. Vid Stadlhof 1880 på flyttning; d. + 6 st., d. 3 4 st., d. 2 
en iakttagen, Jahresb. I Siebenbärgen på flyttning i synnerhet 
om vintern, LANDBECK, 1842. 

I Ungern talrikare än M. merg., drar hvarje vinter åt SV., 
KORNHUBER, 1856. I Transsylvanien talrik; under vintern i stora 
flockar, i midten av mars i mängd, DANFORD, BROWN, 1875. 

I Oldenburg sällsynt, enl. v. NEGELEIN, 1853; men 1878 re- 
gelbunden på flyttning: vid kusten och inne i landet fäldes flere 
med M. merg. i början av mars 1881. Vid Hamburg 1878 regel- 
bunden om vintern, Jahresb. I Wilhelmshafen sällsynt på flytt- 
ning; i mars 1883 iakttogos 5 st. på stranden, Lupwic, Jahresb. 

På Borkum ofta träffad, blir först i febr. och mars under 
kort tid talrikare. I Friesland en och annan gång träffad med 
samslägtingarna, ALBARDA, 1866. På Hollands kust hvarje vinter, 
men ej talrik. Vid Harlem erhölls i febr. 1833 en hane i full 
drägt. På Hollands kust likaledes hane i full drägt d. 3 1855, 
3 1861 i övergångsdrägt; en erhölls d. i 1861, ScHLEGEL. 


MERGUS ALBELLUS. 


al i MÖR EN ET LA ROS BEN äv ; " MG H 
' JA 
NG NM 


| Utg ÖN | fen IA Var SA de SR ÅN 4 
i I 
> LE ” J ' 


På Irland mycket sällsynt om kilibarn. men i några inre räk 
ter årligen, THOMPSON, 1851. I Storbritannien sällsynt, tillfällig, | 


oftast erhållen i Ö. Skottland, enl. DEESSER; även erhållen på 
kusterna. ”Torgföres stundom i städerna. 

I N. Belgien allmän under vintern; i vattendragen oregel- 
bunden på flyttning, DE SELYs, 1842. 

Omtalas från Seine-Inférieure, Harbor, 1855. I Eure-et-Loire 
högst sällsynt, MarcHAnb, 1868. I Cöte-d'Or tillfällig, sällsynt, 
MaARCHANT, 1869. I Savoyen under alla år mot slutet av okt. 
och isynnerhet vid köld under nov. och dec., men är aldrig all- 
män, utan visar sig endast i små flockar eller parvis, sällan nå- 
gon ensam; gamla hanar mindre vanliga. Vid slutet av vintern 
visa sig åter på flyttning båda könen och unga foglar tillsamman; 
somliga stanna till midten av april. Köttet, ehuru ej godt, an- 
vändes under fastan, BAirLrny, 1854. O.-GALLIARD erhöll den under 
vintern 1854—355 vid Lyon. I Provence om vintern, DRESSER. 

I Spanien om vintern, isynnerhet vid Albufera, SAunDers, 1871. 

Många, isynnerhet unga, övervintra på Sardinien, SALVADORI, 
1865. I Sardinien ej ovanlig under vintern, BrooreE, 1883. I 
Italien under vinter och vår, Gi1aLioLi, 1865. I Toscana enl. SAvI 
och ScHaLow, 1877. Torgförd i Neapel i febr., Lord LiLFORD, 


1875. På Bicilien visa sig hvarje år unga foglar under sträng 


vinter, men aldrig talrikt, MarnErBE, 1843. På Malta ej talrik, 
SCHEMBRI, 1843; träffad vintern 1868 och vid flere tillfällen under 
de senaste åren dessförinnan, C. A. WricHt, 1864—70; isynner- 
het vid fult väder om vintern, annars mycket sällsynt, DRESSER. 
I Grekland övervintrar den talrikt, NAUMANN. Är allmännast av 
Skrakarna och nästan lika talrik som Ful. clang., hvilken den följer; 
är här mycket mindre skygg än annorstädes, v. p, MönrE, 1844. 

Allmän 1 Macedonien i sött vatten, i de lugna strömmar, som 


SALSERAKE. 


flyta genom kärren. Gamla hanar syntes aldrig, ELWES, BUCKLEY, 
1870. I Epirus under febr. och mars äro unga foglar allmänna, 
men gamla sällsynta, Powyrs, 1860, Linrorb. På Korfu tillfällig; 
å Joniska öarna, talrikare på Santa Maria, DRUMMOND, POWYs. 
Flyttar sent åt norden. 

I Dobrud- 
SINTENIS, 


Förekommer i Bulgarien, E. v. HomzvEer, 1877. 
scha under vintertåg. En utmattad fångad i en skog, 
1877. I Turkiet mycket allmän, SPERLING, 1864. 

I Algeriet sällsynt om vintern, Locuz. Vid Tanger erhållen, 
IRBY, SCHLEGEL. En gång ilakttagen vid kusten av Palestina, 
TrRistTRAM, 1868. I S. Afganistan 3 st. erhållna; vid Kokera d. ? 
1881, Kandahar d. 3 1881, C. SwinHor, 1882. Med kikare sä- 
kert sedd i Pamir i slutet av aug., SEVERZzow, 1883. I Oudh och 
Kumaon sedd i jan. och febr. i små flockar om 3—7 st., IRBY, 
1861: "Tillfällig i N. Indien under kall väderlek; erhållen nära 
Cuttack; i Oudh; säges vara sällsynt nära Delhi och i Sindh, 
JERDON, 1864. I Sindh sällsynt liksom i övre Indien, A. O. 
HumnE; hanen är mycket misstänksam. Fogeln har en enda liten 
blindtarm, BrytH, 1867. 

Förekommer mellan "'Takoo och Peking, SwinHoE, 1861. I 
N. Kina talrik under vintern på floder och sjöar, ävenså i mel- 
lersta Kina; flyttar under slutet av vintern i stort antal över Pe- 
king, David, OustALET. På Yantze om vintern allmän, SwWINHOE; 
träffas i Tatien bay; torgföres ymnigt, DRESSER. 

I Japan talrik, TEMMINCK, SCHLEGEL En hona erhållen i 
Hakodadi, SwinHor, 1875. Erhållen i Yezzo och Yokohama på 
fogelmarknaden, BLAKISTON, PRYER, 1878—79. 

I Amerika saknas den, och endast ung fogel omtalas av Av- 
puBON. Har senare ej återfunnits. WiLson omtalar väl en fogel 
under detta namn, men den synes hava varit en annan fogel, och 


MERGUS ALBELLUS. 1559 


Pr. Max zu WiEp nämner den och säger, att den ej är så talrik 
i N. Amerika, hvilket uttryck väl endast grundar sig på AUDUBON. 

Uppehåller sig mycket mer i sött vatten än andra arter av 
slägtet. Under blid vinter stundom i större strömmar inne i lan- 
det, ofta långt från havet, Exström, 1832. Är mycket livlig och 
skygg. Då den står, bär den kroppen vågrätt och halsen S-for- 
mig. Flygten är skarp, men skall ej framkalla något ljud. 
Dess rörelser i vattnet äro mycket omvexlande. Dyker snabbt 
och rakt ned och kan stanna länge under vattenytan. Synes upp- 
komma nästan på samma ställe. Lätet är knorrande. 

Förtär i Bohuslän små Ål-, Id- och Mörtungar, enl. MALM, 
även andra vattendjur, små Grodor, vatteninsekter, enl. NAUMANN 
Ål, Tobis, Crangon vulgaris, Atherina hepsetus m. fl., små Grodor. 
vatteninsekter. 

Häckar ofta i höga, ihåliga träd eller ett gammalt rovfogels- 
eller Kråkbo. Till boet användes gräs med något dun. Bor 
även på marken. Honan lägger 8—12—14 ägg. Frambringar 
med A. clangula bastarder, se här nedan. 

Skjutes hos oss tillfälligtvis vid jagt å Knipor och slår till 
Knip-vettar. Fångas stundom 1 nät. 

Fiender har han i Falkar och Hökar, från hvilka han ge- 
nom dykning kan rädda sig. 

Köttet har stark smak av fisk, hvarför ryssarna icke gerna 
äta det; även i S. Europa är det av samma skäl ej omtyckt, 
men ätes dock under fastan i Frankrike. 

Underhålles gerna i zoologiska trädgårdar och blir liksom 
samslägtingarna ganska tam. Den ådrager sig särskild uppmärk- 
samhet hos allmänheten genom sina livliga rörelser och sin skick- 
lighet i dykning och att uppsnappa de födoämnen, hvarmed man 
förser den. 


1560 


SALSKERAKE. 


Bland fjädrarna träffas: 


Docophorus icterodes NitzscH och Trinotum lUturatum NITzscH, den 
senare endast en gång funnen och ofullständigt känd. 


Inelvysmaskar: 


Spiroptera echinata DiEs. och Hystrichis tubifex D1ES., båda i matstru- 
pen; Tropidocerca inflata DizEs., i pepsinkörtlarna; T. paradoxa DIEs., i 
körtelmagens hinnor; Echinorhynchus bacillaris ZEpD. och Distomum bucalus 
DIES., 1 tarmarna; Monostomum flavum MzEuLis, i luftstrupen och käkhålan; 
Holostomum erraticum DuI., H. gracile DuI., Tenia tenuirostris Rup., Ligula 
digramma ÖREPL. och dSchistocephalus dimorphus ÖCREPL., samtliga i tarm- 
kanalen. 


Mergus varius ALBERTUS MAGN., De Animal. (1495) Lib. 23 M. p. 238. GEsN., 
LAN LO dat LAR 

Mergus rhenanus GESN., Av. 1555, 127, M. Rheni. ALDR., Orn. III 1635, 
C09,. 0: Der LRAX, DYL I LCLG,, 100. 

Mergus mustelaris GESN., Av. 1555, 128. GeEsNn. Red. 1669, 105. 

iMergus  albus, GESN., I. oc 129. /ALDR, 1, oe. Ci 61, p. 83. 

Mergus glacialis GESN., 1. c. 127, Yssente. ALDR., 1. ce. L. 19, C. 54, p. 83. 
Öpm., V. A. H. 1779, 27; 1780, 237. 

Mergus monialis fusca ALDR., 1. c. C. 61, p. 83, + Albellus aquaticus + Alb. 
alter C. 59, p. 82. 

Mergus major cirratus RAY, Syn. 1713, 135. 

Mergus capite griseo L., En. I 1746, 41. 

Mergus melanoleucus L., S.N. VI 1746, 23. 

Albellus species Mergi ALBIN, Hist. Ois. Ed. Derham I 1750 (p. 90) Tab. 89. 
The Smeu. 

Anas stellata + A. albella KLEIN, Av. 1750, 135; Vög. 1760, 250, + Serrator 
minimus KLEIN, Av. 140; Stemm. 1769, 339. 

Mergus tinus HASSELQ., It. 1757, 269; kallad efter ön Tino vid Smyrna. 

Mergus minutus L., S.N. X 1758, 129; En. II 1761, 49; S.N. XII 1766, 209. 
Pu. MöurL., L. S. II, 1773, 306. Guwm., L. S.N. 1788,548. LaArTH., Ind. II 
1790, 837. Breuwm, V. D. 1831, 942. 

Merganser cristatus minor s. albellus Briss., Orn. VI 1760, 243; ed. 1763, 425. 

Merganser stellatus Briss., 1. c. 1760, 252; ed. 1763, 428. 

Mergus albellus L., S.N. X 1758, 129; Fn. II, 1761, 48; S.N. XII 1766, 209. 
BrRÖNN., Örn. 1764, 24 n. 98. PuH. MöLurL., L. S. II 1773, 306. Mörur., 
Prodr. 1776, 16. Gm., L. S.N. 1788, 547. LaArTH., Ind. II 1790, 832. 
LaAtH., B., III 11 1798; IV 1 1812, 501. Öpm., Wermdö 1792, 67. 
Bes., V. Kurl. 1792,53. RerTtz., En. 1800, 138. 'BeEcust., Jagdw. 1802, 


MERGUS ALBELLUS. 


463. Mer., W., Tasch. II 1810, 571. MeEYr., Vög. Liv- u. Esthl. 1815, 263. 
PALL; Zoogr. IL-1811; 289; " COUvV, RSA TSL, S40m KUR: beror. 
1820, 94. Temm., Man. II (1820) 847; IV 1840, 559. J. WILSON, Mem. 
Wern. Soc. 1822, 480. Nirss., Orn. IT 1822, 252; Fn. II 1858, 5035. 
TrEILM., Danm. o. Isl. Fugl. 1823, 203. ExstrR., V. A. H. 1826, 165; 
1829, 87,-8; Mörkö 1828, 36; Tidskr. f. Jäg. 1832, 193. Brrnm, V.D. 
1831, 941-2. ErToN, Anat. 1838, 178. RascH, N. Mag. f. Nat. 1838, 
384. AuDuUB., Syn. 1839, 299, Anpr., V. A. H. 1841, 211. LANDB., 
Isis 1842, 212. LaAncm., Öfv. V. A. EF. 1843, 70. Drumm., Ann. a. Mag. 
N. H. 1843, 422. Löv., V. A. H. 1843, 405. Marm, Kroy. Tidsskr. 
1844, 211. Sunpbev.,, V. A. H. 1844, 384; Öfv. V. A. F. 1845, 129. 
Navuuw., V. D. XII, 1844, 314, XIII 1860, 313, v. BaArp; N-a, 2 H. 1850, 
22. SCHLEG., Rev. 1844, p. CXXII. SUFFR., Arnsb. 1846, 159. WaLL., 
Öfv. V. A. F. 1849, 311; N-a 1853, 90; 1854, 280. KJarB., N-a 3 H. 
1850, 55; Danm. Fugl. 1852, 390. BöcKr, Bericht 1851, 6. W.v. WR., 
Göt. Handl. 1851, 87. Gap., N-a 1853, 414; 1858, 295. Barp., N-a 
1853, 441. v. MipopD., Isep. 1855, 79. Lrorp, Ant. 1855, 199. JÄCK., 
N-a 1856, 249, 525; 1857, 388. Hintz, N-a 1857, 6; J.f.O. 1863, 431; 
1864, 97. J.v. WRr., Öfv. V. A. EF. 1857, 44, JAG, Wetter. II 1858, 
43; Beob. 1859, 71; Z. G. 1864,339. Wourr., Ibis 1859, 212. LINDBL., 
Jägarf. Tidskr. 1860, 62. v. SCHRENCK, Amur 1860, 486. RADDE, 
S.0. Sib. 1863, 23, 379. (LUNDB.) Jägarf. Tidskr. 1864, 102. COoLLETt, 
Christ. 1864, 472. Horrtz, J.f.O. 1865, 187. Wizrszr, J.f.O. 1867, 83. 
SCHNEID., J.f.O. 1867, 235. CUCNATT., Jägarf. Tidskr. 1868, 60. TRISTR., 
Ibis 1868, 328. v. DrostE, Bork. 1869, 310. LiIiNnpDBL., Jägarf. Tid- 
skr. 1870, 62. FErLw., BucKL., Ibis 1870, 340. C. A. Wz1r., Ibis 1870, 
492. Of. 1. c. 1864, 152. A. FrirscH, V. E. 1870, 445; Wirb. 1872, 88; 
"J.£.O, 1872, 372. "SAUND., Ibis 1871, 397. Mev., Ofv. VA. CE 18TL 

783. 'Ozp., Jägarf. Tidskr.' 1873;122; Ofel Vs AVE 180 63. 
Taoz., J.£.O. 1873, 111. Parm., Finl. Fogl. II 1873, 541; Fogl. Flyttn. 
1874, 37, 42; Zugstr. 1876, 50 etc. Dress., B. E. pt. 31, 1874. Szv., 
J.£.O. 1874, 423. KinB., Tidskr. f. Vet. 1877, 204; Sep. Sneda fogel- 
ägg 1878, 12. A. CaAris., Sv. Jagtb. Fogl. 1878, 174. TaAncrk, E. v. 
Howm., Orn. Br. 1881, 273. Jahresb., J.f.O. 1886, 381. 

Mergus glacialis BRUNN., Örn. 1764, 24, + M. stellatus. n. 97, 98. 

Mergus astaticus Gm., Reise II 1774, 188. 

Merganser albellus Bopp., Tabl. 1783, 27. MWVizEinL., Enc. méth. 1823, 104. 

Mergus parasiticus GM., L. S.N. 1788, 548. 

Mergus furcifer GM., 1. c. 548. Lartr., Ind. II 1790, 832. Larut., B. III 1 
1798; IV 1 1812, 932. 


Merganseminutus VIEILL., Enc. Méth. 1823, 105. 

Mergus nwicollis BeEcHst. in LAtH., B., IV 1812, 501. 

Mergellus albellus Govrp, B. E. 1832-37, pl. 387. SErsBr, Cat. 1840, 47. 
L. Berm, N-a 1855, 299. BriytH, Ibis 1867, 176. Dav., Ousr., Ois. 
Chin 1877, 509. MaArsocH., v. PELrz., Orn. Vind. 1882, 128, 178. MEv., 
Auge (1886) 58. 

Mergellus wnutus L. BrerMm, N-a 1855, 299. 

The Sme, WoLrrzer, Ibis 1859, 69; 1860, 181. 

Småskrakn, R. S., Jägarf. Tidskr. 1874, 72. 


RR 


Bast.rd: Mergus albellus + Fuligula clangula. 


En bstard mellan Anas clangula och Mergus albellus omta- 
lades förs! 1843 av EIMBECK under namn av Mergus anatarius 


1561 


och har blivit ansedd för en egen art. Den träffades våren 1825 
vid Braunschweig. I Danmark har en dylik träffats, hvilken be- 
skrivits av KJErRBÖLLING. År 1881 d. HP träffades uti Kalmar 
sund en, om hvilken KortHorr 1884 offentliggjort en beskriv- 
ning, hvartill jag får hänvisa. — Den liknar både fadern och 
modern. | 


Mergus anatarius EIMBECK, Isis 1831, 249. ExKsTR., Tidskr. f. Jäg. 1832, 194. 
LLorp, Ant. II 1855, 200. Nirss., Fn. II 1858; 507.  DEGL., G., II 
1867, 514. 'KonrrE, Ofv. VA. Fölssd mn, 0185, Tafllöl 

Clangula mergoides KIERB., N-a 1853, 327, + Anas Clangula mergoides 1. c. 
329; J.f.Ö. 1853; Extr. (1854) 29. GrocqG., J.f.O0O. 1854, 409. 

Fuligula elangula und Mergus albellus, Bastard, Naum., V. D. XII 1844, 194. 
DE SELYS, Bull. Ac. Belg.; ref. N-a 1856, 397. 

Mergellus hybrid. albellus MEv., Aug. (1886) 58. 


Tillägg och rättelser. 


247 a.| Turdus uUluminus LÖöBENSTEIN, N-a 1852 H. 1, 80, 
som liknar T. pilaris och TI. iiacus och även till storleken står 
emellan dtm, erhölls d. 7 vid Haga av MEvzEs, som beskrivit 
den uti Öfr. V. A. F. 1860, 203. 

| 

247 b. Tillägg till pag. 232. Namnet å fogeln bör rättas 
till Aquila' nevia Briss. Den har blivit sedd i Stockholms 
skärgård, erhållen i Nyköpings skärgård, sedd på Öland och 
erhållen några gånger i Skåne. — Se Mzvrs, Öfv. V. A. F. 
1868, 259. LunpsL., Jägarf. Tidskr. 1870, 191. Horirmer., Handb. 
IT IT 1871, 1501. DunNDSTR., Fn. 1877, 122, 


Å planchen LI fig. 4 läs Lestris cepphus. Pl. LV läs fig. I & sommardrägt, fig. 2 
ungdrägt. Pl. LXXII Alca imp. läs sid. 162; Col. sept. läs sid. 171. MY 


Pag ogds fad dlysläseple Walk 99 Pe fy IAS ALS Order OG NE NN ER 
pl, CP. 02, sr. k6, fäst pl AL vf kdåy ro ED, läs Bg OT SÖRT 
läs; fig. 4, 1, P.:220 r. 1, läs pl 27, fig, 1. oP;280 1.23; läs pLoDXXIV 08: 
46, P.-336 1. 11, läg 149; PP: 383 r. 5 nedifr., läs Meyerts PP. 409 1. 22, 
läskl6t. ”P:5260 1, 27; las 14: Pr657 or. fas IDEER 08000 FC REN 
P1. XDIIL fig. I; P, 766, St. hir;, läs pl. XLVIIIN fig.4; P. 813 r01 tillägg: 
P1. XLVIII, 6,7;. LXXVIII, fig. 1. P.831r. 10 tillägg: Den var långvingad, 
enligt IBYKOoOsS. P. 832 r. 28 läs: nästan aldrig. P. 834 r. 8: 61 utgår. P. 
835: 1.0; Jag Hd, De LE anökd Bb MIn ytäsk pie FÖR Ont VON BIS TAREN, 
läs M. 1. Alea. P. 1020 r. 1, läs 207. P. 1040 r. 1, läs Eudytid&e. P. 1087 
r. 8,-läs Kjellstorp. P. 1101 r: 2, 0läs LXNAAN PTS 1 TONMASTONOCER 
P:13205 12) läs TÄCK XII Pi 13607. 14) lag 2SKCP 287 12 las EIA 
P. 1468 r. 2, läs LXXXIV. P. 1477, 1:a spalten rad 3 nedifr., läs tarssula 
med. 2:dra sp. r. 5 nedifr., läs 16". P. 1478 rad 8 nedifr., läs Gudbrands- 
dals-. P. 1479 rad 7 uppifr., läs Novaja Ladoga; rad 15 läs Petschora; rad 
17, läg Ob. P. 1480 rad 7 nedifr., läs Altenkirchen. P. 1481 rad. 12 
nedifr., läs Midi; rad 10 nedifr. läs Seine-; 2:dra spalten rad 7 uppifr. läs 
ELwes. P. 1494 r. 4, läs 242 a. 


: Sp SPI NE / I . NET kat Pre FORA BONE gr , . a MN 2633 AN, hf VIrd TG RIE ” HIS MAO a ge ml A 
meddela en beskrivning å fogeln, hvilken tillfälligtvis icke kom att inflyta i 
No ” | Al - Ön Vis SR ( 1 vd fn OLED | TS Ae f ; 7 b å AVN th y i (br | h ne ; Sv 

fd NN RAR URNA TI RR ARR TA SLAG Rd ON MR 


j Cm OL t Lär - FET | f 1 RV FÖRS SV Bj 
oo Såsom tillägg till h 


Kd 9 
"re 3 å å Ng . , bd 
] 4 nh » | vh Gr SER KE £R 44, i i va : d RR ' | . ' | ' 
1 | OM Sk "i [ un Ka UU RED SE RO a r Ya 4 KOR "SV ' MES AN | ER ARR 6 bis Ag UR - 
MM by i i Lu p 


' 
Å 


; Ke Få / i AK s ; å 3 | 4 4 | | j , We K | ; fd N ; FIN ” Kl Kr fu Vg n Fr | ; 
vad som p. 1306 nämnes om Anser indicus får ja 


Nur 
"SÄL 
h 


i 
el I 


I ruggning, 3 augusti 1885, S. Skåne, N. BruzEnius. 


£ Sp t 


> Näbb i torrt tillstånd gult, framåt jemnt avsmalnande, nagel oval, smal, 


> näbbås avrundad, näsås något nedtryckt. Överkäkens käkkant nästan rät, 


lameller korta, nå ej nedom kanten, käkrot av måttlig höjd. Ansigtsrand 
å pannan framåt bågböjd, vid sidan bildande en kort, rät vinkel. Näsborrar 


vid näbbets midt, närmare näbbåsen jemnhöga. Huvud hvitt, från ögonen 
går bakåt ett svart band, bildande över nacken en enda, något spetsig vinkel, 
å nacken ett annat kortare, bågformigt band, framtill till en del täckt av 
hvita fjädrar. Hals upptill hvit, framhals för övrigt grå, nedåt ljusare med 
svaga hvita spetsar eller spetsbräm, sidhals med ett bredt, nedåt löpande 
hvitt bräm; kräva ljust blågrå med hvita bräm; halsrygg överst hvit, för öv- 
rigt mörkt brungrå. Rygg ljust blågrå, bräm ljust brungrå till hvita; skul- 
derfjädrar ljust blågrå, dels gamla fjädrar, hvarje fjäder bakåt ljust brungrå 
med hvitt bräm, dels, nya, ljust blågrå med hvitt bräm; övre stjerttäckare 
av samma färger, de längsta hvita, till en del mycket nötta. Stjert avrundad, 
synes nå föga bakom vingspetsarna; stjertpennor här 6 par, dels gamla (av- 
brutna), dels nya, de inre ljusgrå med hvita spetsar, spolar hvita, åt spetsen 
svartbruna, de yttre gamla med svartgrå utfan, hvitt infan, spolar hvita, 
nya hvita med grå spolar. Bröst hvitgrått; sidor med hvitt bräm, framtill 
ljusgrå, baktill brungrå, mörkare; mage, undre stjerttäckare och slaksida 
hvita. Tumvinge ljust blågrå, spolar mörkare; handpennor: stora 10, på 


N "nm ' 
DA 

JR 
Se 


4 vgl NM 
| vh AR f NN 
3> 


Tår: 5-2 >4 > smhud "oul: klor svarta till grå, 3 bred >&4>1, som 
med spetsen når marken. = ÅR RAN as NL Ae 


Nabby langd fill bannas md (SR NASSA EI Rd RASEN op RR GR ENS NN slår er ÄR FA Re RR SUR RN 
DUM Ban ERAN, SPetsen balk TGS O LPA TTG dr blinka Our Sr des EL NLSG RA NE 
NI a 6 SÄ E K BN a rå äär a = 0 de De BAL RA LG AA RER RED) AA ba br SME en er ADA MÅR 
» » Pri TTT ar rr SD Te a hdd EI Ar re äre Ra LR Ar Ra Aa Ab LV ER RNE SA RE 
» » HU NAÄSNOLTATIA Tan bRib ner dd ALA AN RE EN Aga ee FULL ERE 2: HÄN 
» NNE. » YE TAN ee a SfE då a Me LJ a Ar ad rf er rele L N d ( 

NU DHOGB | DTS TTT dh en dT AE UT LR TA ter VR Me NR ra LEAR 


» BTOE VEG TS DOLT APA rave a fr fal NO le efekt at an Uk SMA RAL SAN ARTEN RKNN 


MEL ER ER Gu a1 Fen TA SUR örat 3 6 FA RA IR dn AN boss LA JNA LDS ja AA Ae ET ASA Rb ll TE br NR Re 
» 4 ERA 06 NN RS ra et aj uReb LA ARN HE MRI br 8 SLA AT oe saa hd NA gr LAR RA AA LG LI 
Dia fa LEA CT 6 a RR AG TAI Ab URL DA brer DR ät NNE UTE ATA bf Er RA ar äl I a bn än VA oh SLS LAR 


reor KR 


YEN IR 
ND Fr NE 4 an 


I 


ul Vv Å N 
VE 
in 


OR 


FÖRSTA 


FÖRSTA SERIEN. 
Finka rtade 


Se HKorsnäbb 


Stora Korsnäbben 


- | Mindre Korsnäbben 


3. ”Bändelkorsnäbb 


| Slägter Dim Herse 
4.  Tallbit 


3. Domherre 


är  Slägtet Fink 


6. BSteglits 
ggg Grönsiska 


8. GOråsiska, Alsiska 


SM Vinterkenn pling 


10. Hämpling 
11. Gröning, Grönfink 


Rödhämpling 
Kanarietogeln 


FL 


"12, Stenknäck 
13. Bofiok 
14. Norrkvint, Berslink 


NN SN Hussparv, Husfink 


HN 


ER  Trädsparv, Pilfink 


känn 


DELEN. 


Pag. | 


Tättingar Passeres 1. Oscines de 


Fringilliformes is. 
FB ELER SA Dade vel SA EN BL s AR ARA FIDE NTE 


LEPYEFROPSULACUS eva deres 
LDL. curvirostra 
eV ERCODCERE Vela salsan 


= L. bifasciata 


FUPRTENLG sa ers 


P. enucleator ... 


= Corythus enucleator ... 


a bulgarer. MR CN NANG UN ; 
Fringilla ........ IRA 


SOLNERT AUENS bs N D 


”, spinus 


linaria 


cannabina 


domestica . 
montana 


KRC 


HIÄVIPFOSUTES Vser se bäras ER SN 207 


chloris ..... LERA OM LO 24 


BT NETA TAN SRS RR 
BANANEN ers NRA ra Re 
Coccothraustes ........ BODE | 
CORTES GAR NAN AD PR 


montifringilla............ uu 


sovr rr 


SON NOIR 


böho 


ARA 


0 CD = 
OS RN 


» 


> 


(=) 
FA RN ON 03 


. 
. 


Sr Er 
a = Or OR 
SA AS 


STN NN Öh BR DN vw 


22, Lappsparv | 
23. BSnösparv 


9 Trastartade 
Fam. 1. Ärlor. 
Slägtet Piplärka 


24. BSkärpiplärka 
25. Angpiplärka 


26. Rödhalsad Piplärka 


27. Trädpiplärka 

28. Fältpiplärka 
Stora Piplärkan 

Slägtet Arla 


29. Nädesärla 


Engelska Sädesärlan 

Långstjertad Ärla 
30. Gulärla 

a) Vanlig Gulärla 

b) Nordisk Gulärla 


Fam. 2. Trastar - 


Slägtet Trast 
3 Snöskata 


32. Dubbeltrast 
33. Taltrast 

34. Rödvingetrast 
35. Koltrast 


36. Ringtrast 


VR Se NN RA ENE EAGLE a 


Pag. 


EF. mivalis SN sit än bär » 


Turdiformes NR ; ! 


MotacillinB........ LOS 
ÅAnNihUus | 


Å. obscurus 

Å. pratensis 

Å. Cervinus...... 

ÅA. arboreus ......... 


ÅA. campestris ..... ROR Eat 0 är FDA 
SE UNNA HOLDER EAA RNA LA HN dl > 


Motacilla ..... 
M. alba 


M. lugubris 
M. sulphurea . 


M. RA. cd NH EN RI SS RA 


Turdine .. 


ÄRR ad FAR DE NAR KRIG AN 48), 
(TaB SEAT ae AL AN NE RR! FUN IS 


HNEOL UI TT TGSN al a NS SR NAR aR 
ViSCIVOTUS . ALA 
MEMST CMS neger so ARR SANNA 

(KAKA AA Na AVE Nb SR URNA 
IRRENTA ns dl be AN NA LA rie 92. 
FOT UACUS os bekassn Sa EA pls ma 

T. varius PALL. 

OLSON GEEUS NS Ne sg RES ab 

T. malayanus | 


Srsrerrr KKR teve 


EMmberiZgA sossseieserensrt Kl 
NEAL SÅ a fd NER INU MLS MR PARAS ALLA 
(TA AO LA FAN RR BE AA AR 
HOTELS As NE NR gR ks 


- | Slägtet Sparv 
Ra Kornlärka, Kornsparv 


Sd 8. LG Mldenar en 


4. Slägtet Stenskvätta SARECOLA Ale AN rar SA 
37. Stenskvätta De ONE da sen NaN A Na SA sla ye 


38. Buskskvätta, Buskärla S. rubetra 


IS. rubicola 


SS 


| BL Ortolan 


EO 


S 


PUSTICA  vasens 


4 H. pusilla.... ars te MIND 


BP. aureola 


reser 


TSE OR 


SOA CR UGENE försåldes er ALI og 


5, Slägtet Rödstjert 


39. Rotgel ; 


ILuscinia ..... 
L. rubicula. 


d z age vv Lå NN ben” > åf a JÄSER AA fa Ma 71 ET by || är LE La, UA SE AR & » RA IVT AR SBC Jr TR rt NV LR I Padilla VDA, ED ORERAL SO a cå St SLI FY ÅA 
sh bh LU ER År FA fa << rå = SET mA VINTÉS - pd Ny JR TA. Pre "OA FELET ER VRT GA 5 J- LERA a San EN BN ne IE ta VR ÖR RN LIK a FR "TE Tee TN IT LIP ae VIN LL [a TON LU AL SAN AR DAT TREA RA LS IR NN I oms 
” =» ; ' ” & å N å , d FÅ SL -/ Ca å 1 - - i ö Md, VS ' är kad fr, a, KAR j PR g i j a LÅ hab Ar ALINE SUR UR SM dd | ' GE IN FEL i 
(PA ( NN ' Vv . kal ' 8 - v +) d ba Va in | ' i '. -Wj 4 TT KN OT 0 svål AA HUT yG i Ua DE a Dy - En RN STA ' ULAEN fr EKS RA , dt 
vi | | is jä ST ” ” i UR k Tv I | IR , + gå; vå gt . | EN a åra EN NERV Fn ot 2 1 SJ MR UPS ft fe ISA OT NANA NM ; NUTS SA ÅR ae AG fusket id E | A 
ins i f ns d 4 4 Y Pp LT ; 4 vt LA ö | nl RT NE VR RR VR PÅ pr SJR LANT 4 RA 
| + "I || BSTN SKOL Te fy LLM ÅT RE Ft ST SVE VM g- 
(NTA IR ET ERE SLR ER fa da ben BE | 
f b (FL LR KN VR UR SÄTN mg AJ d ' 5 


rr 
å ” på 
Ad 

AN 


1564 INNEHÅLLSFÖRTECKNING. 
Pag. P1. Fig. RN : Pag. Pl. Fig. 
40. Nordliga Näktergalen IL. philomea s..ssossosrrrrorererserrren ÖL 12: S 12. Slägtet Varfogel LANVUS somseesernerrst FETA RS 80. 
Sydliga Näktergalen SN NE SA role or LAN lig Tan 59. 62. Varfogeln LD. execubitor............. SEN RAGE RAD 81. 18. i. 
41. Vanliga Rödstjerten — L: PhÅCMCUTUS sossssssroosrerrrererr rr > 12. 4, 5. 5 SIN re er EKA MER CR a beh > 69. 2, 
Svarta Rödstjerten SR AL SVE MRS AS SAP Al EV ra GAR 60. 66. ÅA ba IRA AT ER BASSE ER RR RNE 82. 69. 1 
42, Blåhake SERREEE TI Te gort bs RNE a kn Rea ÄN 60. 12. 6, 7. 63. Törnskata LIN RÖRLIG ra ASS rd RAG FAR OA > 18. 2, 3 
DL. suecica var. cyanecula ... 61 13. Slägtet Sidensvans AMOP EVER sr rss bas skans NA 83. 
6. Slägtet Lövsångare KERER EA aAa sr rd er ASA DN 61. 64. Sidensvansen ÅN (AT PULUS a sr Vida ra RE ; 18. 4. 
43. Törnsmyg POPRD Tk or ad INET SR BV are Ak RR 62 13. 1. |! 
44, Ärtsmyg FAN er? SNS RAR TN SITE SLI > 13, 2 Fam. 4. Mesar PAarTiNAGeseeeeresrersssnnnnn 35. 
45. Hökfärgade Sångaren SS. MSsOrtQA sm..sscorserieeresrerrrrrerr is 63. Lö, Sal 14. Slägtet Mes FÖTTER EN 86. | 
46. Egentliga Lövsångaren S. RorteNStS s......sororoseresreserrrrer » 65. Toppmes RN ATA SA KA NG NOSA AL 4 16. 2. 
= Häcksångare Sr NASA NS Und eb YR SRS Två 13. fu 66. Svartmes Sa re a ON RR ba I RA RA UR EL 87. 16. 4, 
47. Svarthätta FJ 2 rig 0 fare ÄRAN NIGa RR (NR 65. (SN dö, 6. 67. Talgoxe ag KEN Te ENS NG On LR LG » 16. 3 
48. Skogsknetter FST BUSES seg da sales a SANN » 68. Lappmes GENE OTRS ER EE AR a AL LR 88. 
= Grönsångare » SE NR a VS OG KRA Lake > 14. de — Lapptita Ho RN BEER TOUB id SE > 16 d 
49. Lövsmyg NA AT ARE RA AL NA AN RARE. 66. 14, 3. 69. Talltita SINN ODHE OES Vas N kas kar la NG 839. 16. T. 
50. Gransångare SR ra add d ÅRA RSKR ENSE DR AR » 18. +, 70. Meshätta, Entita VI dk Ae pA RE RA ed 90. 1:06: 6. 
51. Bastardsångare FS UGL OT CASA dö dok rn RAr Fog Fek tare pad 68. 71. Blåmes COR MGM mds else dad Kle RR 91. 16. i 
— Brednäbbad TS ; Så DNR 14. ( FC UREA Na » 68 d 
52. BSävstig + SCONES Er sk aga retar 69. 14. 3. 4 Å | 
53 Rördångare FR OR AE Vr NL RR N 14. 6. 15. Slägtet Stjertmes ORULCS AT färder LA HG > 
BÅ ERE Ara SINNE RAR AN 70. 72. Altita, Stjertmes (ERE DES ser AS SLS ISIN SO NR 15: 4. 5, 
3 ISAR BE NNE SE ER OT SVEN Si UK TD > He . nu 
la FRED LT RESV ARE AL v ; i Ju Klättrare SCANSOrTES. nn 93. 
FS ER BE GUROEr MN a bed ina Sd ge er bNR > 3 F038 AN OR . : 
FASER SN UA RN NE . 88. 2 1. Slägtet Nötväcka Fa TA AGE OA SR RT MR SR 94. 
Sd oouRFel lg on TE ed RN 5 68. ÖN 73. Nötväckan RN a ALI LA eg AROR ÄGA ANNA DG > 9. 1 
18 NSI UTE ROSGE be rpte DAN Fas KA ENG Då > 68. 13 I UPPLORNIS all iasckr lin ni 95. 
7. Slägtet Jernsparv ACCEREOP msn ds LAR 7 2. Slägtet Trädkrypare — Certhid....m.smsuisss > 
55. Jernsparven Ås NOUR ER erg NA NUR A » 104 M 74. Trädkryparen Er Aj ANAR OR RR OR a 9. 2. 
3. Slägtet Gärdsmyg Troglodytes sm...ssmmmmmmn 3 4. Svalor Hirundiniformes 96. 
56. Gärdsmygen HÖÖR TA a 0 ERA ANA gllet S SAR ASA » 15. 3 Slästo Svd ä 
9. Slägtet Strömstare — CinGlusS mmm 74. FU ENE RENSAT RA AE S 
57. Strömstaren Cl AQuabicUs msn : 11. 9. ARR TA FO Ge a ANN LL 100. 
10. Slägtet Kungsfogel NER AAA sb ON NERE EA AON 15. 76. Hussvala SAR de ER Ae Kn bn DAD 103. k. 6. 
58. Kungsfogeln STO ACT ESEREUS NR sedel vreds rate 176. 15. 24 76 b. Hybrid Svala H. rustica + H. urbica......... 104. 
0 LR TORRE mekare Era svt 2 77. Backsvala JT PRE Mr NaN NR 105. 1 i. 
Slägtet Gyllin PEO GOER se eo lr ss bona rå Eller 1: 
ä STAN KI Lea UD fb 4 SROM Ida UoD ie » 67. AD, 5. Kråkartade Corviformes......... 105. 
AE Törnskator TORRA mr IR NSlägtet Stare Sturnus ÅT NG Grå ga NN UAE ANN AG TOG 
I) ; 78. Staren Pe BRN fe a RA IRA AE IA I > 18. SO 
11. Slägtet Flugsnappare MuUsCiCAPA m.m > SU rnded 108 , 
59. Gråa Flugsnapparen . (JM. gTisOlA sosse trend TS: ör a R ET SR OS y 
5 NA osenstaren 2 FOSBUS sand AN » 69. ö 
60. Brokiga Flugsnapparen M. atricapillå ...ssososorssrserererenn 79. rd NRA ) 
61. Halsbandsflugsnappa- 2. Slägtet Skrika GATPUIUS Mösssesn in 110. 
ren MEN TOLO GS a Nr E Ro nea Ke LA 80. RR 4. 79. Nötskrika GO (ONAATVUS ms erres tös R > MG 2 
MA ene RR Ser an , 68. 4, 380. Lavskrika ERSTA Bah LAVA AI 110. 19. 25 


2 USE RR ASSA pr STA Skatan EE SVAN GALA RA NE NRA Siden 
BEA a a FRE SÖ ”Slägtet Nötkråka - Nucifraga..... Mere 2 25 114. 
TU age ÖRE 82. Nötkråkan = FSE Ve caryocatactes... ENS NER Ren 
BRA a AN Sar Slägtet Kråka COYVUS snmenosnes ME SA FRAS bv 
ELR OMETNagE e 83. Korpen EA BGN ers KRM AL SUGER ent 
| Kern STINA 84. Kråkan TURE JRR SR OA cornia FE ANSER 4E RAA EN TEN SG ST IE 
RE ASS Antar SPARAR ENE GT GOPORG vrvsesisssnstrkts INSE Cd 119. 
re FRAN ID SNR KAN a 05 TUM US mrsrinrssd SE ROSEN 
Sh ARE 86. Kajan C. monedula ............ FE Br Ao KA 
SK : ANDRA SERIEN. i 
| Fam. 1. Lärkor Ala udince 
REN 1. Slägtet Lärka ÅlaUÄdA ooreeresrerrsrrnen SKAR NEN INRE pa 
ro Ng SH Sånglärkan ÅLEN CIS ES Son rr ork AE ANA as 124. 
SM Aa | . Trädlärkan Be BRT Ag (a AERIAL Sera 126, 
ns 2 Sandlärkan, Fjell-lärka Å. alpestris sssssssssseresevsnssrrrse 12 
ERA | Tofslärkan FAT EIN SEO sota ra Ma SURA mt Re 
2 Fam. 2. Härfoglar Upupina 
| 2. Slägtet Härfogel UPUPA seernnisren HEATET REGIN LER 
| 90. Härfogeln RAL RES NOIS rar Vela byt or er La FAR SAR 
be ; 2 Ordn. Spitar Volucres ........ KELSEN ER IE 
- 1. Slägtet Hackspett TRO TRS sla Cr NR LESS KM a da 186: 
- 91. Vanliga Hackspetten P. major ............ ERNA SINE SAL 140. 
pe ES 92. Mellanspetten SN GE de EN LO RNA INVERS > 
ren ; 93. Hvitryggig Hackspett £. leuconolus ............... AR RI RA 1b. ÅR 
ENN 94. Lilla Hackspetten TER MERA dra a Un RANG OR dr 
Kr 105. FE retärga tHackspetten £: broddelylUus: meesesssisisisrorrener » 
Bel 96. Spelkråkan, Spillkråka P. mMarttus su... la a Na 143. 
AE ; 97. Groningen FRK TRES NNK ra ärad Fegss sara bra I AEREN 
DR ; 98. Gråspetten ER HOUDI SSA VR SN vag sd sara ESR ... 145. 
ÖA 2. Slägtet Göktyta RAR ENA SNS ög TNE res RA » 
FR | 99. Göktytan : Lr ROPREN Sass så larna nea 40; 
I RRSRE 3. Slägtet Gök CUCUGUS vdyelsdetar tsdlagsnrsrens . 147. 
I (USER 100. Göken : (RR URNOR MS UR Las Eros Tia Ihse INO 1 0 
kb FÄR 4. BSlägtet Nattskärra Caprinulgus .............. ND 
RING 101. Nattskärran FIG EUPOPOEBUS sivriisae skena SN > 
er FE 5. Slägtet Tornsvaia ÅT YJISCTOS ears brer sedr ki skniR s0TsTa 155. 
fe Er 102. Tornsvalan (EN UEDRIS I SN RNE RR ARE EAA 0, 
ET , En Hemiprogne esculenta..... ÖR So 
er 6. Slägtet Blåkråka = COraCiA8 ........ccme00 HE RE 
Rn Ae 103. Blåkråkan CK SUR L MER br vr es SIN a rak NRA 
E. oc 7. BSlägtet Biätare : Mer0OPpS ...snnensea TSG NER 160. 
ERE EKA MS RA ba — Biätaren JM EP DASLÅT vs krRNS kg Py Ae EN 
0 8 Slägtet Kungsfiskare SÄL ERO ST ever SIA BN nöd 
" NS SA RER et un oskskaren Å. Ä8Pidd sissrrensrssrn rss orre r nen FU 


| z Sundevall, 


Fraser FEB forts, af Kinberg, 1881- 6. 


20. 
20. 


«0 00 020 OC 


19. 


OR 
22. 
23. 


22. 


LG 


70. 
70. 


vw NN FR & Ort Ott VI ND 


-T 


Öd Slägtet Dra 

104. Ringduvan 
105. Skogsduvan 
oo  Klippduvan 


BART EVDI erlade 


Turturduvan 
Stora Turturduvan 
Skrattduvan 


3 Ordn. Rovfoglar 


Nattrovfoglar 
1. Slägtet Uggla 


Tornugglan 
Hornugglan 
Jordugglan 
Kattugglan 
Lappugglan 
NSlagugglan 


106. 
107. 
103. 
100; 
110. 


111. Perlugglan 


Dvärguven 
Berguven 
Fjellugglan 
Sparvugglan 

Minervas Uggla 
Hökugglan 


RR 
RES, 
114. 


TAR 
Dagrovfoglar 


Om: Falkjagten ::......... 


2. Slägtet Falk 
116, Vanliga Jagtfalken: 
117. Stora Jagtfalken 
> Hvita Falken 
Tslandsfalken | 
Sydgrönlandsfalken 
Tatariska Jagtfalken 


118. 
11:97 


Dvärgfalken 

Lärkfalken 
Aftonfalken 

120. Tornfalken É 


3, Slägtet Hök 
121. Duvhöken 
2. Sparvhöken 
4, Slägtet Kärrhök 
123. Kärrhöken 


alk ND. Re 166. 
C. Ars SRS EEG SPAN a, bja 
ER SS ers 
Sön SSE led b Aj Aks bRNIASIS 4 EA SLR FA Est dj öra ENE RAR 168. 
C. ER SNSA NR SP gå ENN a rf ie 
C. orientalis; OC. fb ARR SUR LRGE BY (ST 
: ÖEPPRSOPIM ar00 na 21 NEAL ELR DN OMR ice 
Accipitres (Rapaces) 174. 
ÅAccipitires nocturni 179. 
SEED om lavviRs Fb VOR AT 181. 
1 JUGMANDER arr rk slN rig ARR SAR » 
FO RER AS BSS Er Vi ef es ARER ADE 182. 
S. brachyotus ...... FSA RE SEN 183. 
NET MOLON ÖRA NGT Eg ÖN ro 
STL PORUCO eran k del ekt ON NA » 
S. uralensis ........ Mia råg Ne ÖRNEN ko 
SERENA Ob faser NS rd NG 
S. Tengmalmi ........... SIN Asp 
Ia CO PS Tsar R FORSA RANA PE nn 187. 
ös FR AE ST SEAN SAR SE OA UAE CDA DR RE Set sdn 
S. scandiaca 1. S. nyctea ...... 189. 
SSA BRSSOP TINA NIE kong er ASA Re 190. 
ISA DUO CU srad nr Sin Ae Lå NERE ANSI SA SSE 
S. funerea, S. misoriad............ 192. 
ÅAccipitres diurni 193. 
Melierax MuUusicUS ..........sroe 194. 
EAST nr ASA NBD RR JR NSU ANS Ale > 
BN SEG AGT AES TAN NN: NO pA AA 206. 
F. communis 1. F. peröpiisas » 
USS GEO pga SIT da 209-10. 
F. candicans ......... EDEN LA 209. 
F. äislandicus ......... Mrs NOTA 20; 
i. groenlandicus ...... SR SLAVE 
HSA O0 röras Sr bab RU STIRARA SAR 0 G 
FIN DO ROGNEUST färs vea ns SpA BER 212-83: 
F. ocsalon 1. F. lithofalco ...... 213. 
EF; subbuteo: .....s NER NOEN SAN 215. 
FE RMCSPOSBNVUS: + vig sdenns nada 
FC VUNTEWGOCWlUS osa rerss dad oe dar MEL NER 
ASTISP Soares AL ReG SNR RE SSE 
FÅTAL D AR VUS a sor eran asun svan AA 
ÅL VEG rss ar kt TA fer SATT SA NE 
Cireu8 ....... SE EA VER 
C. CTUGiNOSUS ssrserrseerererernrs SA 


; i N 4 oo 
brå 31. . j RANE SN , 
AA ål se bu Je VA Ara 
Bj alt MO! 4 
i N. FYR rs 
a NR lj 
: IPA MEN ; vc & 
RET NES T 
h 6 i dd 
REK me 
mi SATS SO TOR NGN 
ko) ER ON 
| & KE Spa 
GORE 
Vt Kd 
LST EG; id MN War Å 
PE SAR NED AE LL 
25. 4, > dt - 
24, 5 
24, 2 | 
3 i a 
209. fo 
24, äs 
AE | OM ö DES AN 
6 FJ SGNEEN 
DA , ST | Ev "LÖN + 
ON TED SANNE 
May 
RA a 5 1 Mp SR | 
: A ; SRA 
ES a 
SPARE VEN !j 
RSS KE ol | 
I Ae bh 
[NBL 
- NL j 
vi 
203 AR SR y | 
- art JÄ 
[9 ! [d 
ÖN Dy ork I 
k PR San, DNR 
J SU | 
KR ; Se 
| elen Ag 
SERA da d VA. - x 
26 Sod So ENSRA NS 
. , 1 å - ry 
PAGE | 4 far in 
0 d, 4, ESR 
| q FA era 
26-51 48305 NN 
sa EA EL Sr G 
RR 
sla 2, Sö yu ; a I) 
ARS GU ESD 
DM LL 7 fn D kk 
; Pe sjö) 
ec AN 
a RS 
258, DON 
28. 4, 5, FN JE 
RA 
241 i FE SÖREN 
& RY i 
ET 
FÄR N 
- K 2 Vana FAME 
a a ÅL ; ÅA NEN vh UA ar 
- d AN TA å 2 0 
Hara NE 2" rd 
I 2€ RK Per SET RE TN CE 
EFIN, a FLEE 
i; BD Ad VER äh GR 4 
"4 AREVA ä SSA | br 


+ Kl sd ArE ; ; ] 8. 
CE DYGN US sor Narss esp edr ense Terre 222, 
C. pallidus. EN NERE SR PADs SEG 222-5 
C. Cineraders.:., SR FÅ OR SERPE 222-5. 
124, Blåhöken, UNDER CON ONEUS så ss SNR IIROR 
5. Slägtet Vråk BUteO moniserrsevrsnisa SEN LEG 225. 
> 125. Ormvråk 25, EVIGT TAN ästa LIRSR EN Sege pina NER 220. 
126. Fjällvråken, Strump- 
vråken JIE VOR DING an KL ARV SITS DSS RN 
6. Slägtet Örn FET AA ART NEAR AIGA 2928, 
127. Kungsörn fler I CRER UY SUGEN ärr dss ika rese Rs kar AAA 229; 
Mindre Skrikörn 3 UR GE RNA ret NS NRgN te 160 233 
Skrikörn Pe DEE IATA hå NANO RE AA IAEA 20 
7. Slägtev Havsörn HalidétUs sisssessresseesererisers 205 
; s LIG DELAS VCES ads reresais bönor redd ? 
128. Havsörnen F  BON Sf 2 AA NN ERE Rs NGA RN FRA PA 
8. BSlägtet Glada US BER JLi SE SA BT ba OG TA SDN 230 
129. Gladan 17 NRA LO LAN NR IK LEDA SS RKS » 
Bruna Gladan Fn BN ARR EN Str SRA FT UR MSK 236. 
9. Slägtet Vesphök POP IOCS To Nea Ers NG IN 
130. Vesphök, Bivråk FER TORNE i yrsd eler or bell » 
10. Slägtet Fiskljuse ASS KEETS I MORA SS ANDE GASA 238 
131. Fiskljusen (Fiskörn) FP. halidölUS ......ssisssessrsrosssrerrn > 
4 Ordn. Hönsfoglar  Gallingo m.ommmommm. 240. 
NET RE ENAT NE RA VA EON NI SUN Na JE Soderi RKA OD Ae RANN 246. 
1. Slägtet Orre Å Meda lek RE SDS SALA AE LER 247 
132. Orren (FRA Aa oa eb EN SAS iaf ESA Deng SN 249 
Rackelhane T. urogallo-tetricides ......... 204; 
Riporre T. lagopodi-tetricides......... 255. 
133. Tjäder Fler UT OG AS ra ss ers KAST, 256 
2. Slägtet Hjerpe DCP ARCCS or ör sbl bLå 260 
134. Hjerpen FIRAS DE 0 5 ARNESEN AD Lös ES YA > 
3. Slägtet Ripa Ope RSA AE EN ERA ARA 2602, 
135. Fjellripa Lr vC BIN DINIDSAN Sd bdo ska SENS NLA LS 200, 
Grönlandsripa LD RREIRARAPAA I oorbsries 265. 
136. Dalripa Fas TOD ORPENS LS ANA AG 266. 
== JL, SUCAlpPIRNA Arles na 
Moripa ir BOOCYGNS sion saa AA ID EN 269 
4. Slägtet Stepphöns SYrrhaäpte8 ........s.ssisn ST 
Stepphöna 15: DAFAAORUS olesesissa slirar > 
5. Slägtet Höns ELR AA för SNR CNN AE Ne INO 
Sr G. alector, G. bankiva, G. 
VU ARPNRBÖREN Lö rrs sosse ren vs DAöR 


72, 4. 
72. 2, 3. 
28. TR: 
TG i 
RER ANA 
04 fb 
30. 208 

29. AR 
29. 2, 3 
29. S 
RE [red 
34. es 
Sd: SA 
Fe 1-3 
ERE 

35, 1-4. 
3: 2 

35. Sd 
ör ör 
för 4, 
Te: " 


ve— 


MM 


& 


; än INBHÅLLSFÖRTROKNING. 


Slägtet Fasan 
Fasanen 
Ringfasanen 

> Mongoliska Fasanen 

- Guldfasanen 
Silverfasanen 


Slägtet Påfogel 
Påfogeln 
Svartvingade Påfogeln 
Malajiska Påfogeln 


Slägtet Kalkon 


Slägtet Perlhöns 
Perlhönan 


Slägtet Räpphöns 
137. Rapphönan 


Slägtet Vaktel 
138. Vakteln 


Ordn. Vadare 


ÖÖM HAMNEN sas EA SN 


Indelning 


Sumphönsartade 


Slägtet Knarr 
139. Kornknarr 


Slägtet Kärrhöns (Ängs- 
knarr) 
140. Kärrhönan 
— Rörhöna 
Lilla Kärrhönan 
= Lilla Sumphönan 


Slägtet Rall 
141. Vattenrall 


Slägtet Rörhöna 
142, Rörhönan, Sumphöna 


Slägtet Sothöna 
143. Sothönan 


Ge de R 3 NR Re IA 
G. Sömn dRe DA 
G. varius ..... 


Phasianus.......... RR AN 


FI SCOCENACIES Uvbea Gen a iNerv LETA 
Pl TOP WATNS stolens skenle id 
PR: MONRGOLLOUS oerelesers skr sen 
PN LCGUS orken ss sar Näs 
LI: NYCCHOMEPUSsvserser enn 


RT SA ALAA SF Ah le AE 
FN MRÄGPEPÖNNAIS oc sad oks gen vsk 
Lör ES VRET ERNST ISDN SURA 


Gallopavo 


[KK EEE ERKER EET ETYTE ETT 


G. domesticus 
G. mexrcanus 
G. sylvestris 


P008200 00080 0 P0 


[ERNER ARE VE SAN SÖREN URNA 
Numida 


er 0060058600602r70 008 PCR PG 


CI OE säestr edda 
VS fin ARA NERE GEN AN BU VR RAA 


LIL JRR JE JR Ja JG JR Jr 


Po08092080522000022000 VR VPS BROR P Oo 


Pecosov 400025??? 0000 00 OCR PV OR BG 


rc0r 0. 


Raltuli formes. 
Ortygometra 


O. Crex 


PArA0606000020-0-0 PCC GGR PSD 


PhalaridiuMm.................. 
FT DORO re LINNE 
= Gallinula porzana ...... 
LR PORVUNG ses karies ler skade 
= Gallinula pusilla......... 
LAN DYGN UNE VN nr er LENA Ve 
FEST seed ASA Na LANE 


Gallinuila 
G. chloropus . 


FUEL CE IR RT SER 
FEVER Cb seas RR (EGR TE EN 


LJ JL JR JE RJ JR 3 RO SO 


pa ; 


276. 


TA 


74, 


45, 


A 
YEN 
YedR | a. 
STR 
A oe j (3 4 
” i Så MLA rå - So 
LA $R RA "ROME 
y k I [| - 
yr Kg : Så a pd Dr 
h äh - = a ggn 
Fig ES 
| MM - 4 Vad MA 
FRA vå fa 1 
är i ; 
| RE 
1 rr 
EA NE SS 
Pa REN MH 
. É 2 då - rg 
6 AS 
a 
b a 
2. CM 
e Ke 
VRT 
+ 
MI 
1 
NE 
LÄ 
Je 
ACD 
in 
2 
4 IN 
6 
1 
NN 
PM 
ANA 
FR 
Ki A 
FÖ 
RR cs 
4 6 KA: 4 
rutiga . så / 
4 
1 
NE 
sr MS 
NN 
f + 
9 
I 
vu 
EN 
3 HY a 
.| RN 
FR. 
IN 
2 
5. sd 
EM 
uf 
SN 
Zz i 
4, 
Ne 
Pr 
j 
iF 
ä 
1 
2 5 
. 
É 
3. 
5 a 
. q Å 
Örn ; 
7 FÅ. 
J 
i 
4, T 
vå 
CR 
Sr 
OR 1 
NSF 
VE 
AN 
TE 
so 


tO: 


11; 


12, 


13. 


; | Pag. 
II. Snäppartade Tringiformes...304, 313. 


Fam. 1. Tranor GrTrUiNE sn 318 
Slägtet Trana RÅÅ SNS RR GS TT RASAR ON SES » 
144. Tranan RN GEIRO TEA NA LARSON Id » 
Jungfrutrana EINE TIS SR VANAN 320. 
Fam. 2. Trappar OlidiNM.............. 32, 
Slägtet Trapp EET fordra SR NAN ts de oi > 
145. Trappen STRESS ARE ÅN REAR ke ov ph sänt AR RIE SVÖR 
Lilla Trappen (ÖREN ra Pc ESSIN SA EA SAK EDAAR 323-06. 
Halskragetrappen ESR IR TA IT IE Gr RAR a Är ARN NANG JA 323-00. 
Fam. 3. Broeckfoglar Charadriine ...... BAT. 
Slägtet Höttring ISEPEPSTLAS ol ssrssrsibsr sets » 
146. Höttringen KIESNÖRRNOS Kåt leser LT » 
S. melanocephalus ............ 329. 
Slägtet Vipa FÖNELINR dar nr rees 330. 
ARE BSN IE AU SHRDLOT | Vrena än BE orka Alaa Aa a ST > 
147. Vipan Ka SER EST CIS SNRA AE te » 
oo EEE RE I Ta TRA or DRA Dö be UL NER ed AA GS So SAGER SD 
Slägtet Pipare Charadrius......... SÖN RNE 334. 
148. Fjellpipare (2A HLOTTRELLAS I neri ask oda Er » 
149. Kustpipare (RE SÖTA TOTÖLT er AE 330. 
= Grå brockfogel = CRIERelveliCuUSs sas 
150. Ljungspov CRT OTUR AE LAT elen 338. 
= Ch. apricariu8s ............ > 
ET RO ke ade a 2 ER VE FUN AAA B felfrg bAADS 0 De OSAR BOR RE AE > 
Den asiatiska Ch. pluv. ortentalis ......... 339. 
Den amerikanska Ch. VirgQilMCUS .....ssooeeorerea » 
151. Sandrullingen (RE IR UCL sir Sar Riel a den ae SAT 
102: dala Söndrullingen.” (AL MMO ts lidusa leser ses divNr an 344. 
153. Svartbent Sandrulling Ch. alexandrinUs ....sssosreresrrn 345; 
Slägtet Strandskata HOEemAalopPUS......rireenrursna 347. 
154. Strandskatan FÅ OSSE GLO kr ins Kota ER bra » 
Fam. 4. NSnäppor Totanine ...... 305, 350 
Slägtet Skärfläcka RecCUrvirosiraA ............... 350. 
155. Skärfläckan SEI MODEEN Orsleroke arsle Srided, Deren SL 
ANDRA DELEN. 
155. Skärfläcka Recurvirostra avocetta, forts. ... 353. 
Slägtet Spov NUMENÄUSesessereeerrorererered 356. 
156. Storspov SNES BEING MAGE CE arr AG RSA KF b sb » 
SV OUSTTE VICE se ro Yejner os KN Nenne 367. 
SVE VSG NPC GIGS oaser sä Di fe 4 vers RNE NES > 


INNEHÅLLSFÖRTECKNING. 


P1. Fig. 
157. Småspov 
14. Slägtet Långnäbba 
158. Lappsnäppa 
4. 3 
a 4 
159. Rödspov 
46 i, 9, 15. Släigtet Brushane 
75. ÄN 160. Brushane 
15. 3. 
16. Slägtet Glutt 
161. Glutt 
SEN 6 
162. Strandryttare 


163. Rödbena 
163 a. Träsksnäppa 
164. Gropsnäppa 


165. Kärrsnäppa 


17. Slägtet Drillsnäppa 
166. Drillsnäppa 
= BStrickla 


18. Slägtet Simsnäppa 
167.Smalnäbbad Simsnäppa 


168. Brednäbbad Simsnäppa 


19. Slägtet Sandlöpare 
169. Sandlöpare 


20. Slägtet Snäppa 
170. Kustsnäppa 
171. Skärsnäppa 
172. Spovsnäppa 
173. Sumpsnäppa, Kärrsn, 
174. Småsnäppa 
175. Mosnäppa 
176. Myrsnäppa 


21. Slägtet Beckasin 
177. Morkulla 


1. 


38. 1 

178. 
179. 
180. 


Horsgök 
Dubbel Bockasin 
Lilla Beckasinen, Dy- 


snäppa — Halvbeckasin 


38. 2 


= Gropsvala ............. 


= BStrandlöpare ......... 


Pag. 
LV DTEOED HS fan dare tv ber REn NER 368. 
LÄR forri ser FR fbsrarerd AA GR 376. 
Lr UD DORYERE var deg Vira VE LOT » 
freda od RER ra ers arb MEL 
JIE DUDE Ps ge R AN KS 376, 383. 
LIT 1 (UED reg SUV eden lb RNE SS LOS 
Ji0- GOOD revs RA Becee 
SER LE REL U Gr iden Lst 
PhilomachUS s.ssnemnnrmeues 392. 
ord NRP bAL REA KR son ll » 
=— Machetes pugnaz ......... 
TOCCNAES Ci rsskeioN Gen Sr R i 403. 
År NTLO TREE: ie Be rr de IR 404, 
Iimosa. Horsfieldtiss.ssseebönest 412. 
Totanus glottoides .............. > 
TF UBCMS end FETARE ÖRE ENA » 
KÄNS les fe ade ARA RENNIE AE 0 RANE 0 419. 
Sr SCORE NES sor Me maren DS 429. 
dö OCRT ÖPS eek ko sa bags Tr ek ee 433. 
FT GUIDE CON bryr lane vv BR NGL sd 4433 
ACCRLUS sl ebist resköbesie tr RE DT 40 
ÅN BYDPOLEUGRS äv sht Sr side 453. 
Lobipes!. Phalaropus... 463. 
La Fy per ber EUT vessessvsdibe sg Va » 
= Phalaropus hyperboreus... 
Lar DUGG TRES ortirsadir SRS et VN 471. 
= Phalaropus fulicarius... 
CARLOS VoIaveesdekr rakar sd ATI 
SERENA i RNE RSS IE SRA » 
FRIIS ÖV vote versa FUN brad borr 485. 
KÖN öda NAR FAR DN dl BAL » 
ÅSE TE i NL ARKEN SE öga ARTE 494. 
TIS GA Grrr NVS dre rå 502. 
I ÅNGRA 2 ENAS [GNT iu SRS 510. 
SER Toda ne ANS SP RANN a NAN 526. 
Tin LT EVURERT ost öra trter sot VeEnS TRA 
T' platyrhynriChO slorssrsesikelvirsa 544. 
ISCOCOP CEN etsas a bre ärar 550. 
SS EAU SLEC BR Sr kdakar dre sar NS > 
NAR OO drev ler ere NTA snrdddr 582 
SYRA [OSAR for RAKA NER NO ES » 
PS ERE 04 06 Re ER ANS RR TE DN JAR 605. 
ERE Ae aa ÅA SR TR EA ASSR IRAS 624. 


EM] 


va 


WW OT RR ND BB OVho 


AR 
AE RN 


SN "ln & EA 


” q i pd / Yi rea 
- — yn le a Du - 
N Å Örn 
Få .S 4 Må ; 


RR 
i oh fr 
H S 


- 


SAT 
Vv 
NN 


NE Hägerartade 
FBI MaR (19 I EE el > AN SATANS DE 


Fam. Hägrar ATÄACEUEN TA smussessssrsrsssr i D 


Slägtet Häger 2 KAR Eh GG JE SIE PRE re RS ET Nf 
181. Häger Å. Cineread ........... 5 NEO EDPS LE VR 

Hos HOMEROS m. fl.............. RKS ÄTS ap Kos Ks Vr ÖR 
181 a. Purpurhäger 
181 b. Silverhäger 


SSM ARE Rs AN BR SL SVÄRA SA TA 


182 b. Dvärghäger Br MNOTNAD vr KN er ARre SN SIR 684, 872. 
HUN UR UPPER or ERS RSKRNS ENAS hire 689-90. 
VF GULCOT AR Lerdevs das rnlr ad nns en 692. 


var. obscura ..... NA SEEN DRA GRS Eg 
Av GATAN Less rrersssrå NÄR DIA EE RAG Ges 
27 BORT RA ENG AE (te ASA SAES VENEREA LSS AA ARN » 


ÅA 

182. Rördrom ÅN BlellaRES narr Aa KDE ÖREN 
A 
A 


182 ec. Natthäger 


IV. Storkartade 
Vadare ...... Se 
Fam. 1. Storkar 


Slägtet Stork 
183. Hvit Stork 


PECAP 0 EC srseretsrorsslerasson i, TOGS 


CiconiineEe .......... Me 


ÖSTRAN TJA RS NINE SANS SSR > 
SARR TE AIE ATARRGTEN TY URS UA DR ONLR A RNE 


Chasidanh....... ÖRE Sa SN DNA O EA SR BÖR SALE AL EA ERE NAMS L EE Ra re ll, 120. 


(07: EDT (ROMER ECA a vosisrese re IST BO. 
(MOTA ocerrssssel le FRAS NONE Ta RR 


Platalein(........... 139. 


184. Odensvala 


Fam. 2. Skedstorkar 
Slägtet Skedstork 


184 a. Skedstork P. leucorodia ......... AA NE SNI 
Fian ONA SERRe se dp rer FIRA kaj AL 
Hos ARISTOTELES m. f........ SEA NN RS SERA LAR » 


Fam. 3. Ibisfoglar blan i 
Slägtet Ibis FÖRS seder ve RI » 


184 b. Svart Ibis Ibis falcinellus ............. NG > 


LT OlMOPiCA. sssvnns ATEA BASE RR 149. 
SAVE CMGO) retvids askan rss FRE SARA NT SA ANG BLIN RRg De SERNER DE ANAMMA SON 


205 HOMEROS E Hög ae sg ER SNR 750, 1203. 


TREDJE DELEN. 
Ordn. NSimfoglar Natatores ............. 157. 


Fam. 1. Tärnor Sterninme ...... 157, 1188. 
Atdvia, Mergus ........ UR SO LENO SE SNART ENN Ts KI NR (a 


Slägtet Tärna Sterna ......... SS ds AA ADAR 
185. Skräntärna Se OAS 26 sa kn r iir re LÄN TIO, 


ILE PORT se sr TITS 


Pl 


46. 


Era 


46. 


Aer 


T5. 


4T. 


47. 


17. 


FÄR 


48, 


Fig. | 


'I87T.a. Engelsk Tärna 


PRO 187.b. Kenttärna 
; | 187 c, Rosentärna 


1. | 188. 


186. 
187. 


Z | INNEHÅLLSFÖRTROKNING, ; 


ER fa FR ENN ER RR RR ET ARE S 
FISKFUTHASA sen or Re SR SEN Brr 766, 789. LR 
Silvertärna FR macrura . RT NS HN RÖR 


ESENAN, arcbica . SDR: SB DR ag LR 2 
S. hallen pa ESA DRA Rb 790. 
IS NALOBICAR srsesensk NES OG RNA 795. 
S. Ccantiaca ....... VER Ve S Vb Ka OR ANAR 
AS OG IAED UNS sv äjlfa dels sar ANN AN GAR UR DEG 
155 DUPRAIEER sotkrraers a eken bok rr NODE 


Småtärna 15 HIGH UC sr LÄR DN La reda RNA 
» var. superciliaris 806, 812. 
SST ISONEGIESRS fs enrn anser PEN AR EN RR RR a 
5: JAVANÄCA rrerrererrserrrernrr nns ere ner » 
Svart Tärna KS HUGO KR re HSA NR ER Ar of 
189 a. Hvitvingad Tärna S. leucoptera........ Se CRAR sr SNR be SR 


Fam. 2. Måsar 


; 
8 189. 
5 


Schakaf, A000s ... RN SER NOG a MR ENS HE Ua SIF 828. 


1. Slägtet Måse 


S 190. 


10 
192. 


00. 
» 194. 


195. 


196. 


197. 


197 a. Hvitvingad Måse 
198. Fiskmåse 
FLYTSDOÖLS Magda Ada LÄN MG FSA CE Ab SAGE MA NL RA 


Mörgus a SS KÖNEN NA AJG SRA ÄN 9 M lör Lo an TR el SG ace AI DL ARIAL TOO 
VARHVON sees skred al bibede LENA SDN URL AA SPARRE RC ENSE 


Ringkedja Lär OFTA UCRUS mödan inre SÖREN » 


» » var. Kotzebui ... 848. 
LDL. brevirostris....... NERE AE ENS 
Hvitmåse Lö BOSE INCE med ser sger) ANNIE > 
Skrattmåse LI TLALOMNRAUE vaser Vrå sal) SÖ 
Li, PEPPE ROCEPROLUS sressssreserons fre 
L. rid. IRL ir G NLA SRS 


Dvärgmåse | Ba NA HUTUS skar Ne 86 5,8 7 gå 
Sillmåse FT USCUS rs LE BANNED FINS SLA 


dass fUSCOSCENRS. PI; Mosleevsisesssdidee OR LED. 


Havsmåse L. Marinus ......... ARA Ao rer 
» » ER SfE OS red ANOS REN 888. 
Ismåse EA NRNG T Ad öar SMR rn NI MRS HS ka NORA 
2550 ET VIDETALRG od vaser a SAN LOL AN PES RS Lee a AES i ud > 
Lis QUAMCESCE NS orress större nedenel DUDED Se 
L. HutehMnsi ....... EPO NIE SUIGp Ae AR 
Nilvermåse LOS ERAUS oss ie 906, 918. 
Sic HORESROR UD es ka a sb ee so RSA Sh LINE SRA SLR I EES TAN SA REST 
CE UNDS tagrurs vr skars SNRA SR 0 UD, LO, 
BOOM TINTINS adde beå ssd No SYSSLA > 


arg. var. argentatoides ......... 909. 
leucophEUS ....ssresrrss USYE . 909, 915. 
ocCidentalis ...cessevere 909, 917, -8. 
caehinnans ..... ANNA TES ERNA Ls MANA 910,-6. 
Michahelli ........ PER SR 
Aargentaloides ........... UREA NR rad aria 
Bonapartei ....... ORT RE AR NL a 


« leucopterus ............ EE SRA LS Sn 


NNINNNN|NN: 


SNS 


79. 
49. 


00. 


Kd 
1 
208, 


fd 
Kr hak Sn : 


LJ 
S Se 55 AL 2 
ar jaa yr ER Ny 


ER PNG pr É 
RE RE a KFÄPe ET 


= Podiceps cristatus...... 


ir DN EA 3 5 MW ry TR åa SRS ER AMMA 
SA SGT a dens oc innnenessssssnnn "040. 
FA RSS aa — LD. Heinei. Ra ERNER GE fd FA RING Älg 
UR Sh RE ER (EL AU DBINT sögerssrin RA 942, 
SM le "Labb SU EN Ör 
La a ER Kostlabb SEA PRB TRR ERS NO > 
FYR SEN ANA a NES ABS Täbb re RKA Ae ENA ee AE 
SRA ige Sr 200. Berglabb TD Buff Om de SANN AR Pernod SS 
| TNE Ke NES ae BODDE signs a 
201. Storlabb (ki OR ENE Dn a la kr RÖR 
: SÅ = L. pomarina, L. pomatorhina 2 
202. Havslabb LD. catarrhactes........ TREES 
ÖN GR EA gg 5 se RIDE BUSA KRIS SR bal! RER NA SR BC ERAN 
Fam. 3. Alkor AT CR IUE na 972. 
1. Slägtet Lund JMOYTINON ooesersrererrrrrrer enn Sr » 
203. Lunnefogel JIE ONES GIS SAN foo SARA Ra 
| M. corniculatus ........ ROR 976. 
2. Slägtet AIk 0 RAS JR EE AN AA PR SARAS AN Ke 
204 Tordmule Ås BORRA ES RE Et Nea 
204 b. Garfogel ERS DT OICIU ES SSA Rel 4 KRlk vo pR Bik vå br kla KE dps Dr JEN, 
; = Geirfugl ........ RSS Eb TLA AO 4 FER SSA ce 
3. Slägtet Grisla UVA essens sul RARE N GT (AASE RIE 
205. Billgrisla AA EP OREE Mö a GRS SV NER SN äskar » 
= ÅAlca frölle EE 
| ÖAR Ale Ag ERSTA RAR VR SUB re 
206. Brinnichs Grissla — U. Briännich.............. SIE Mg EJE a 
= Alea Bräunnmich ..... 
207. Tobisgrissla BRN Ca AM Sal SE REA SSV NA dr 8 Dj ÖR 
4. Slägtet Alkekung MergUlUS misssserrsissssrsresa 
208. Alkekung 51 SAN 234 ARN VS d SNR AS ANAR ne SEÖBG 
kate OMG anv lrtaen 
» JIE NAN IEUL 6 bla elakare TESTER RA Er 2 
5. Slägtet Starik Phaleris8 .............. Uk 1039 
; 208 a. Starik: FIRE SVEA CILG aan Ken sr A RE RNA Då » 
Fam. 44 Lommar EBudytide........ 1040. 
Slägtet Lom FRA Vb rrreireetis edra dar 0 
209. Smålom EF. septentrionall8 ................. 
= Colymbus septentrionalis 
210. Storlom SE SOEROTLCUS Lotsson sas del PSN sko 
| = Colymbus arcticus ...... 
211. Islom DÖM VETA AA lt Ak En RN DL 1062. 
; ER ; = (Colymbus lacialis ÖR 
Fam. 5. Doppingar Colymboidee ...... . 1070. 
— Slägtet Dopping COA NEO UR sr editing 
212. Skäggdopping (RN ET SPGL UBS a Ts NNK Leve INE rd DYER 


AS te 
RAG 
BER Meh 
51. K 
79. EN 
KE ÅG 
922. 2: 
80. 2 
d2. 4, 
80. 3,4,4b. 
FÖRT ÖR 
02. d. 
53. i 
ELR AGAS 
53. 4. 
SS AE a 


Sör Far Orähakedopping 


21 4. Svarthakedopping 


214 a. Sydländsk Dopping C. nigricollis .. KG 


215; -Smådopping 


Fam. 6. Pelikane r 


1. Slägtet Skarv 


216. Storskarv 
= Schalak m. fl. 
217. Toppskarv 
2. Slägtet Sula 
> 218. Berghammar 


Slägtet Pelikan 
218 a. Pelikan 


Fam. 7. Stormfogla 


1. Slägtet Stormfogel 
218 b. Havhäst 


2. Slägtet YStormsvaia 
219. Stormsvala 


ER 


= Podiceps auritus ESA 


219 a. Klykstjertad Storm- 


svala 


3. Slägtet Lira 
219 b. Lilla Liran 
219 ec. Stora Liran 


Fam. 8. Albatrosser 


Slägtet Albatross 
219 d. Albatross 
219 e. 

219 f. 


= Podiceps nigricollis vd 
SÖ SER kör ST ARA HUR EE 
= Podiceps Minor ......... 
Totipalmate.... TTG, 
GYTAUCUlUS sosslersstrisssiernsner 0 D. 
(GRODA fans LAR NA » 
FE BAN 4 1 07) VR) al dr Le I NR PSL CR 0 
GE ERS BUS or orsa SMER SERA 150, 
DYSPOYUS sussssserrsss FANAN 1142. 
DE bOSsANUS rrsvsi VERS AA fen ARS 0 
PeleCANUS sosorsorsrrererra REST 6 fa 
HP ORO CLOT MUS ra ren NS UR SS KI DEE 
ÖNROCPOGALWST rv able sar svår JUNE 1138. 
r Procetllarincwe ... 1159. 
FUMMaArus ...... 40 IMH la RN 
SEG AOC LINA Fy ika re > 
= Procellaria glacialis... 
ProcelUarid ..............s sä LOG 
DEAR COSTAS Sr SR AA > 
Pe leUCOTTRCA sussrrrserrrrrrrrra 1174, 
Nectris . (DNE ANUS: MR de 
LV PBS EIS: Lod pra ga bar KAR ; > 
NN MVOJOR fä sase VR vbn vd FARINA 1182. 
Diomedid70e ....... 1183 
Diomedea ......... SS NA 
FUNGERAT ANS AG sena TAIGA sö ARTE SN ? 
D; CUlminAatA scvrssverer dk NS PUR rs FST 
D. echlororhynehus .....senrra FRE > 


= (a ; 

ÖT EN KAN ES 
Nr QYiselgena .......... soososorness vn 1083. er 
ONE Podiceps rubricollis- SE SES NN 
OM auritus . teteroesenennnn STO ÄRE .8 1092, Fl Kr i 


Re 


28 - 5 

ar a VR AR ÖN tre SLÅ HÄKTET få 

törer Pr LARS SV TEL ATE ANSE Eh 
: VTT a at y - fn IF 

j pt SER HEST IN WE: Na ; 


ER MA MRS ac 
J AS ÖN Ed 
NES SRA VAR 2 Nr | 


OR FR EA ETT TEEN 


Dr är AREA TYS — TER KL NT KPA TV i 
ov kl WÅLL re La M FL Al 40 ÖR vr VN 4 
AR EN: 4 TE SR SEE AA 5 FÖRENTA NG TER TNA 
RARE LE VAR VN ån FAN on MEJERI bön vg 
SU ak FOTA a blive SALT 


KD (PG 


j Å HNT - SA ) ; T. i AW ON É I é 
- ' Dp , : : | ” j hå j yd dt RAN a RC bh CNS SR se Lr > ; 4 ÖKEN Wed Ch & fv Lai TAL hn Hg fi CM Kö Jå 
a Ja 4 FR a M Lä VR ds SETT TLA art, ' 4 Nie ba AR S NE HE de i RA ML MR ' RT SUPA FERSE on re GE mA Ta KRA | Sa FN GA UU HON a 
Ar (YI 3 - Je ,” 0 | H + la om RE JEAN Lr é SMÅ vi Vv Ar Å SEA SLA Hr Å AR a Re RR Ode LA er 3 ATA elr ÖN - MA 
' d ä 4 Å så N | a . ba RE NS - + q A "Ti vd 10 På Mer Ci VÄSSA dj » SS At Nv FULT; p pA STAR PW H 
és 4 p . WW eine a la DCS ET ov Lå vå SE an - . i så Pra EV a Ju AM NTE EN arnn VALE 4 f, EE AN SAMLA SVS V fö ] VS SS 
Ö - & - | r PN VR iu a OMEL 4 - i Ful HT AR KITS I - Nåd SR 2 OR Ny | 2 MESOTS " f i sly pd ars VAR (LEA | 
Pr = i J ”- -. LJ + 10 - Y - hå - : (4 å Vv u ' | - i L - + d Vi v « An , fv li å Yr 
SN KA - 7 fi SE NE a i . N ” i - VN iq Å , I NRA . ; j SEEN - LM sä EN SRA or Weg WW NG ER i SN kylet 
| SE Åå 4 Fi J - md N 1 d 4 JAR Ny dh räd Bye ÄN dn : ANT Cr ; VERA tå Vä 
je NA Nå ey U p - j Å . , KR | n IVA 0 VAN N a BE TIAGO rr Kyl bee. NU Nu NER VAA TNA vg VE MAIL niel AY Kl fog 
bh a É Mae 4 - ; ond Å / H så OA cr KUR VA Vy [| > f & 
RAR et i | BS : NG | 230. RENA rn ” EE Sr RS Ts re I RF 
| (S Jy N nd Ul - zu k ke EK VT + å d d | j ( 
» 3 3 ä.5 d - . u a I ”- oh d 'k ) 
4 ! 


k Fe ln 3 ÅA. boscas tereeaers UTSE 132 STR AG 1 SR GG 23 h NL NEN SP KUA 
FRA v RS | FL 7 d / (5 RR AT NE et n Fig. : s : : , Hybrider a Cce00 e otsoo8a2rer eroo0 04 a o0800 0200 sva RR .e . SS oe . ER LIE «1851; (fn rr 4 ta (CR så 5 3 Fe : lä Re DIR fe a Se Vv 
ERE Hue 9. SPETS ENA ; Anatine. soroo-80 006000 1189. | - j | ; Ak ER Snatterand | . ; a bd FRA le BR RANA DE, SDN ; Fel l NO ÅNGA AN 4 AV EN 10 Y ; 

rd A 4 
ÅA 


PN Re a för SR Slägtet Svan (EE YJMNUS srsserrrrsenrsrnenen Oe LR Res bir RSA I RA dd 0 RER fer Bläsand L. penelope ren A pt Eggen ers ga VÄRRE I RO IS NE I RNE NPA 
NR Ger sine 20, Hänssvan: (Vild Svan) 6. a MUSTCUS ....... NE > 00 Ark RS 2 IB tertand Ny SR ER OS OT LR RS KÖR FAN 
CE LANE SEA SV ÄRE HESSEL DAL OM er a5 brak ARN IN ers Ljust big LÄ Ne DRA (NESS er TARGA ok oi KE ke BE ORECG vr boda än er AN RAR ri DS RANN RIND RE EA VANOR ES VR 


AES ) 3 Övankång Ores 28 KON NRA VELA KA KRT SER Br ; | He HU | la TRA falbdbia sng sa NR x : 
ERSSON sak 220 KUA DVADGN LE ÄT MVEROR avd dr AA ARENA FARS SPANN da 233. Arta re Å. querquedula sme 1387. RAR SA 22 2. 

NN NI 221. Tama Svanen (a ORDRAR KIEL el a IN AR I008: rr IE00 1 234. Kricka | ÅA. GISOC CER t ke setesneser mr 1397. 09. 5, 6. 

SÖ FORE ÄFF Ia Lal ig NE ES ARS Ar Eb VR BRASAN SENS NNE FÖRR oo 235. Skedand - ÅA. clypeata ........ seeeennenennnnnnn 1411. > 58. 6. 

RN 8 Slägtet Gås EUR de I CSE fapabO 1239. : od ot Slägtet Dykand LPuligula ........ Se OMAR 

JAN AA | | ; | 236. Ejder | FE IMNOlURSBUNO valla rs ARA 

SALLA 222. Grågås a MÖR ör dr Ae ANANAS ER REN IRA » 56. Sd AES 

SENS ER skokler and IN : EN = Fulix Mollbssma KG 60. ÅL 

ES NN sa SR FEN SRA GSR IA SE RS AG ERS rg 237. Praktejder Ar SPECIALS böra sn ARE 143800 

få ur - - k k En pr bJA AJB) bä, 4 0RnA, sie BIR äv. DLR NING BARD KARLS SRS NG Free postoserse . ; SR — Fulix spectabilis REN | 4 60. 3 4 

ATT REE A ; ; 6 i SRA DAN Rea N AND 5 56. då RR E er 

TR FÖ RE Sädgås CY NdgAs) V 4 0 1 SL i 238. Alförrädare dU TONERS Bags NN sad stolen KAD, 63. Id 

Nk 4 / ; | . FÅR deg rs BRL RE MS Re PRATAS o 2 i os £ | . T 

NG. BORRAR, DN a 224. Spetsbergsgås ÅA. brachyrhynchus ............ a » 82. I. a 2 I: JusOa sesssnsenannnn SS AA AE Su far Se 1, 2. 

Mr svd 225. Bläsgås a SE LIN er or FNS AISA EEE AES  d214 Te KOST AA CIN TE ÄRAS ER HANE LER TROR RS 

RN ; N Dvärssås | SÅ rOR 1280 240 a. Hvitnackad Svärta i. Perspicilläld ssssssssssesorisser 1468, 84. 2. 

RNE 226. Dvärggås SUG IOF OPUS på sea rs are sven rå . ; | : "0 240 b. Strömand Lör MEST VORE GO päre Vor ved RSS 2 UR Str 1 SE 1. 

HR ; 3 AG NRA FORNE Kn dT. 3. 241. Bergand ET EOR EES ss rn dkrr RAS 1474, Bo. 9 

er é 226 a. Svangås ÅA. CYGNOLAES soreersrrerrserrrnt 255, 242. Vigg F'". ceristata ...... RENSAR PORN, 02 2 c 

SN | 227. Havregås leUCOPSIS seäsrrsennnr nana ER 1287. a. 4. 242 a. Brunand : JSFN Mas RN SN SLR dd 2 84. SER - 


FINE ==: LON MENS brgsg sin bee | ba d. 9 ; 
NAR ; Nn | ; | 43. Knipa RNE Aa ef mA ET RON AAA EE MÄRNERA DRAR JON a 4,5, 
NEP 228 a. Rödhalsad Gås FUPRLEOES a lansera Usenet re 1302. 82, 2. 243 a. Islandskniva FL Asländieda ........i. FER EN Fö, : 


FORNE sr 228 bi; Indisk Gås FILTER se rerr tr d Ltd ba 00, Hö OL, Tigtd i Allagel 


EN | 1 "3. Slägtet And SE Sa AE RNR YGER > AROM BYE a 1306. | Nl ; 
Je 298 0. Bramin-And JAS CRS OG Vr on RE Nas RESA > Fam. 10. Skrakar Mergincwe sonens peseeeese 1530. 


i ; SÄ orig MD 83. SG Slägtet Skrake Mergus hr | SK & 
On SA | 229. Gravand Å. År d Ale SARS RA AG SAN UR 1311. 58. N FÅR Storskrake M., merganser l 


| | NEG 
229 b. Myskand 2 Ra or TA Ca ok NRA EN SA DA SORA ÄDR 1322. 246. Pracka NU RER BORT RAL DR NA SLA OSAR 25 25 VN Na GG 
s 229 c. Hybrid And Å. moschata + ÅA. boscas ... 1325. 247. Salskrake SÅ. Olbellis oss (RE Lögdar ver Of a ON 


= då purpureo-viridas ... 82. d. 247 a. Bastard M. albellus + Ful. elangula 1561. = 


Å. 

SÖN a 228. Prutgås = [ÄRA a (TA ÅA (RIDA vd JUN DRA 1292; 242 h. F. rufina 
Nl 
A 


F. glacialis 


AN NS TRA Sr 


[Sa | 3 Så eng 
NN 
RA BAER 
'y i fv + 
ÖP ILANE. ar 


= 
NS G TR VIE 
a Ku Sr x 
3 RH NE ET SR - AA 
d 2 FF Lev 4 Fv SoA 
LE 6 tt LS ia 
i & sv 5 Id me 
rik RS 


Fö 


SEN NER RANG 


& 
FR 


r— -L 


: - Te 
" MT 
VR 


FANN 


En CM 
Den fuse Suv batarl 


För 6 FINN SEN ES vg KN SARA S SÅ | FY Nr TIA ED HK an 4 SE Sad : ÅR FASA ju SS en Rå FANS SSE hå ek OY DA TEL SÅ HLR IRAN TRESK VY NI | 
,. För JO Ni pe 24 kt TA NY Un FER NN a SE KI ÖSNS CO ERNA a TÅR Hel CRS SE GR RR SPY, RS BURE Sf FRE SE SN nl fig a te BARD GE 7 TB gate AL Ul en br STR SL 


NYTT ICO ELIS VPN ROT TI NSL IS 
YH SIR RT DITT q A SAC KOR AN AR 3 9Qe KRO AAG 

NYV <> TN YLVA Y ON . 
PYTT ALIL) ta? SOLA POR HPI RO AOL EAS 
rst + SOC 


. KIKI | 
RR 


LIES SLY 
«tg AM (NN - Få 
REV IOY VAT bk pa SCENE 
age Novss” fee e ; 
; BRARIE | 


0804 ( RH ; 
Winn 
3 9088 01186 1648 ' 


IK sken 
| SKATAN > 
BIRTE FOIS II HAT ERA 


SJ 


ARR RFA STILAR MIST 
NSLVAM RKO AHV HOVRÄTT YT 
HIA TAL TS PEEL Y VILL SL KIA VI IP PTT FIRA 
FRIIS ÖST UDBTIIIND 
HY VILRHR RTR VAS PIL YSL FST RIAA FOO 
SST I OSTI FR LET SFI SIN FAS MAIS RAIN 
LÄ 


208 -å (Vv PTA VY DO Sj. ä& LJ Å 3 
TS SIST STARS PAPER HITS 
GOYA IR FYTOA . SA FOTA 
SATIR TTR SPI TOT 0e4s 
Wer BCVSINS He DISA 


SÖRKRQE 'e! et 
400 r0Ukrr TGL |(O9S 
TREA FIT LITT LLA AQ TY 
TSE FETA TOS FRAD 
RER LALIIIT II FETT INTILL 
SNS VIRA Aase LHF KLIAR INT HT IRK AH IHNIRTIIIYLAR 
HIFI HIT IRIITIIHISN SIN NIIFR HLR T RT FTF HTT ROSAS 


ÄN ILYTIJOÖ ecöga LR FOY KI 

Tru PTSD SA all 1 vs . Så 

OK AO DIEU FÖY TY AKT LISA LOT FU VSYYY IKT 
LRF TERYVATFONETY YT YN i. 


CC 
FYTTISHY FA STLISEY OSAA 


SESSION Fe TIDS NAVY 
EE -FOR YL AVI T TOY TNYESTYKS 


SVA 


a Fre SE PS HR
Internet Archive Audio

Featured

Top

Images

Featured

Top

Software

Featured

Top

Books

Featured

Top

Video

Featured

Top

Mobile Apps

Browser Extensions

Archive-It Subscription

Save Page Now

Full text of "Svenska foglarna"

See other formats
