(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Biodiversity Heritage Library | Children's Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Transiteringsfrågor och därmed sammanhängande spörsmål april-juni 1940"

AKTSTYCKEN UTGIVNA AV KUNGL. UTRIKESDEPARTEMENTET 




HANDLINGAR RÖRANDE SVERIGES 
POLITIK UNDER ANDRA VÄRLDSKRIGET 

TRANSITERINGSFRÅGOR 
OCH DÄRMED SAMMANHÄNGANDE 

SPÖRSMÅL 

APRIL-JUNI 1940 



STOCKHOLM 1947 

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER 
470791 



<*~^4^'**&r* 



s 



AKTSTYCKEN UTGIVNA AV KUNGL. UTRIKESDEPARTEMENTET 




HANDLINGAR RÖRANDE SVERIGES 
POLITIK UNDER ANDRA VÄRLDSKRIGET 

TRÄN SITERINGS FRÅGOR 
OCH DÄRMED SAMMANHÄNGANDE 

SPÖRSMÅL 
APRIL — JUNI 1940 



STOCKHOLM 1947 

KUNGIi. BOKTBYCKEBIBT. P. A. NOBSTBDT & SÖNEB 
470791 



FÖRORD. 

I september 1946 uppdrog utrikesministern åt f. d. envoyén Erik Sjö- 
borg, kanslirådet filosofie doktorn Torsten Gihl och professorn Sture 
Bolin — vilka av ministern jämlikt Kungl. Maj :ts beslut tillkallats att 
i egenskap av sakkunniga biträda -med utgivandet av aktpublikationer 
rörande Sveriges utrikespolitik under det andra världskriget — att ut- 
arbeta en framställning rörande de frågor, som under tiden 9 april — 9 juni 
1940 uppstodo rörande transitering genom Sverige av krigsmateriel och 
personal för vissa krigförande makters räkning, ävensom beträffande det i 
samband härmed uppkomna spörsmålet om pacificering av Nordnorge. 
Framställningen borde få samma karaktär, som givits åt en till ministern 
den 17 sistlidne juni överlämnad redogörelse för transiteringsf rågan under 
senare hälften av 1940. 1 Den borde sålunda få formen av en aktsamling 
omfattande texten till alla de till utrikesförvaltningens arkiv hörande do- 
kument, som kunde vara av betydelse för bedömande av de ifrågavarande 
ämnena. Till aktsamlingen borde fogas sådana förklarande anmärkningar, 
som kunde anses erforderliga för att belysa det inbördes sammanhanget 
mellan dokumenten eller eljest underlätta förståelsen av dessa. 

Närslutna framställning, bestående av en aktsamling jämte inledning, 
har av Gihl, i samråd med de övriga sakkunniga, utarbetats i enlighet med 
de av utrikesministern anbefallda riktlinjerna och med tillämpning i öv- 
rigt av de principer, som angivits i företalet och anvisningarna till den 
ovannämnda redogörelsen iör transiteringsfrågan under senare hälften av 
1940. Sålunda har från aktsamlingen icke uteslutits något i utrikes- 
departementets arkiv förvarat, till ifrågavarande tidsperiod hörande do- 
kument, som de sakkunniga ansett vara, i större eller mindre grad, av 
direkt betydelse för bedömande av de ifrågavarande spörsmålen. I akt- 
samlingen har medtagits ett antal aktstycken för belysande av den poli- 
tiska bakgrunden till händelseutvecklingen, särskilt relationerna mellan 
Sverige och Tyskland. Någon fullständighet i detta avseende har dock 
icke åsyftats. Åtskilliga irritationsmoment i förhållandet mellan Sverige 
och Tyskland, varom ett vidlyftigt aktmaterial finnes i arkivet, komma 

1 Denna redogörelse publiceras samtidigt med föreliggande framställning. 



IV 



i aktsamlingen till synes endast i den mån de beröras i dokument av mera 
omedelbart intresse för dennas ämnen. Till sådana irritationsmoment höra 
bl. a. de talrika neutralitetskränkningarna genom tyska militära luftfar- 
tygs överflygning av svenskt territorium samt därav föranledda svenska 
protester ock beskjutning — i vissa fall nedskjutning — av flygplanen 
från det svenska neutralitetsförsvarets sida, ävensom de grundlösa tyska 
misstankarna om att fiendens u-båtar använde svenska skärgårdsområ- 
den vid västkusten som operationsbas. Dit böra vidare det starka miss- 
nöje, som från tysk sida förspordes över tillämpningen å tyska bandels- 
fartyg av svenska, under kriget utfärdade kontrollföreskrifter, liksom 
även de städse återkommande tyska klagomålen i anledning av den 
svenska pressens och radions hållning. 

Utöver de under tiden 9 april— 9 juni 1940 upprättade dokumenten har 
i aktsamlingen medtagits ett fåtal handlingar av senare datum, nämligen 
en den 15 juni 1940 daterad rapport av dåvarande legationssekreteraren 
C. Douglas om händelseutvecklingen i Nord-Norge samt, såsom bilagor, 
en den 26 oktober 1940 i utrikesdepartementet upprättad P. M. angående 
transitering genom Sverige från Tyskland till Nor,ge och i motsatt rikt- 
ning under tiden 9 april— 10 juni 1940, en av ingenjören B. Dahlerus 
författad, den 17 november 1946 daterad berättelse om ett samtal mellan 
honom och Göring den 6 maj 1940 samt en av envoyén G. Hägglöf för- 
fattad, den 30 november 1946 daterad P. M. rörande ett samtal med Gö- 
ring den 11 maj 1940. 



Inledning. 

Den 9 apxil 1940 riktade tyska regeringen vissa krav till den svenska, 
bl. a. gående ut på att Sverige skulle upprätthålla strikt neutralitet. 
Från svensk sida svarades, att svenska regeringen ämnade fasthålla vid 
den neutralitetspolitik, som den under det pågående kriget deklarerat. I 
ett radioanförande av statsministern framhölls, att det icke vore förenligt 
med strikt neutralitet att tillåta någon krigförande att utnyttja svenskt 
territorium för sina företag och att anspråk i sådant avseende måste av- 
visas. En från norsk sida framställd begäran att få transitera ammunition 
genom Sverige bifölls icke. Bl. a. från svenska beskickningen i Berlin ut- 
talades förmodanden, att Tyskland kunde komma att kräva transitering 
av trupper och krigsmateriel genom Sverige. Till en början avhördes dock 
inga krav härpå, och rykten om att sådana framställts dementerades. 
(Dok. 1—13, 36.) 

Då det visade sig, att den tyska invasionen i Norge mötte motstånd 
samt att de allierade västmakterna skulle komma att ingripa i Norge, 
och då brittiska trupper landsattes vid Narvik, framträdde på olika håll 
ökade farhågor för ett tyskt hot mot Sverige, ehuru i viss mån motsägan- 
de uppgifter härom förekommo. Från brittisk sida försäkrades, att de brit- 
tiska trupperna icke mot svenska regeringens vilja skulle överskrida riks- 
gränsen, och svenska regeringen lät i Berlin framföra en försäkran, att 
försök i denna riktning skulle av Sverige förhindras. Å brittisk sida för- 
klarade man sig önska, att Sverige skulle hållas utanför kriget. Samma 
önskan framfördes av den ryska regeringen till den tyska. I Frankrike 
synes man då liksom även sedermera haft den uppfattningen, att Sve- 
rige skulle komma att indragas i kriget. (Dok. 16 — 27, 29, 30, 37, 41, 42.) 

Emellertid hade Göring, som av Hitler utsetts till föredragande för 
ärenden rörande Sverige, dels genom ingenjören B. Dahlerus, dels genom 
svenska sändebudet i Berlin uttalat en önskan att få samtala med en för- 
troendeman för svenska regeringen (dok. 28). I anledning härav sände 



VI 

denna till Berlin en delegation bestående av amiral F. Tamm, utrikes- 
rådet G. Hägglöf, kammarherre R. von Heidenstam och p/ofessor S. 
Tunberg jämte ingenjör Dahlerus. Den 15 och 16 april hade delega- 
tionen samtal med Göring, och sistnämnda dag emottogs Tamm av Hit- 
ler (dok. 33 — 35). Dessa sammanträffanden ledde till en brevväxling 
mellan konung Gustaf och Hitler (dok. 54, 96). 

Under Berlinbesöket mottog Hägglöf den 16 april från tyskt håll en 
begäran om att en sändning av livsmedel och vissa andra varor, dock icke 
krigsmateriel — liksom icke heller trupper — , skulle få föras genom 
Sverige till Narvik. Svenska regeringen medgav denna transitering un- 
der framhållande av att den vore att anse som ett specialfall. I detta 
sammanhang begärde tyskarna också att få sända 40 sjukvårdare genom 
Sverige. Denna begäran blev först avslagen, men sedan bifallen av svens- 
ka regeringen (dok. 43, 47, 50). Strax därefter bifölls även en av tyska 
beskickningen i Stockholm gjord framställning om att tyska sjömän, som 
tillhört besättningarna å handelsfartyg i Narviks hamn, skulle få hem- 
resa genom Sverige (dok. 49, 56 — 58). Samtliga dessa transporter verk- 
ställdes; bland de sjömän, som fingo hemresa från Narvik, befunno sig 
utom tyskar jämväl sjömän av svensk och annan nationalitet (dok. 68, 
75, 78, 86, 114, 120). Vid den av tullbevakningen i Trelleborg utförda kon- 
trollen av varusändningen till Narvik befanns, att denna innefattade av- 
sevärt större kvantiteter livsmedel än man å svensk sida tänkt sig; svens- 
ka regeringen hemställde därför till den tyska, att livsmedlen delvis 
skulle komma den norska civilbefolkningen i Narviksområdet tillgodo 
(dok. 60, 61, 70, 79, 140). En tysk begäran att få hemföra ett antal svårt 
sårade tyskar från Narvik bifölls av svenska regeringen (dok, 76, 81, 
106, 107, 114, 125, 126, 212). Likaså hemsändes genom Sverige till Eng- 
land ett antal av tyskarna i Narvik tagna civilfångar och krigsfångar 
(dok. 101—103, 105, 113, 114, 170). I slutet av april erhöllo en läkare och 
20 Rödakorsanställda tillstånd att resa genom Sverige från Tyskland till 
Narvik (dok. 122, 123). Fem järnvägsvagnar med livsmedel avsedda för 
civilbefolkningen i Narviksområdet tillätos att passera (dok. 87, 108, 
138,153). 

Vissa av de ovan omförmälda transporterna genom Sverige från och 
till Narvik föranledde erinringar från norsk och brittisk sida. Norska re- 
geringen framställde jämväl allmänt hållna invändningar mot det sätt, 
varpå Sverige tillämpade sin neutralitetspolitik. I Norge cirkulerande 
rykten om att Sverige medgivit transitering av krigsmateriel för tysk 
räkning till Norge framkallade där stark misstämning. I en av svenska 
utrikesdepartementet utfärdad kommuniké framhölls, att ingen transite- 
ring av krigsmateriel genom Sverige ägde rum. (Dok. 63, 69, 91, 92, 104, 
115, 116, 121, 128—131, 135, 137, 144, 169, 189.) 



VII 

Samtidigt med förhandlingarna rörande ovan berörda transiterings- 
frågor inlöpte oroande underrättelser om tyska angreppsplaner mot Sve- 
rige, vilka vunno stöd av uppgifter om tyska sammandragningar av trup- 
per och transportfartyg. Som ett oroande tecken uppfattades också, att 
vissa avtalade vapenleveranser från Tyskland till Sverige inställdes. 
Från tysk sida förnekades emellertid, att angreppsplaner mot Sverige 
förelåge. (Dok. 38, 39, 44—46, 48, 52, 65—67, 71, 72, 83—85, 95, 96, 
98, 99, 109, 134.) 

I samband med det ovannämnda medgivandet av transitering av livs- 
medel etc. till Narvik hade svenska regeringen förklarat, att detta vore 
ett specialfall och att direkt transitering av proviant eller andra förnö- 
denheter till de tyska trupperna i Norge ej kunde medgivas såsom va- 
rande oförenlig med neutraliteten. Nya framställningar från tysk sida 
om dylik transitering avvisades, liksom ett förslag att de tyska trupperna 
skulle erhålla artillerimateriel genom ett utbyte av sådan materiel mel- 
lan Sverige och Tyskland (dok. 61, 79, 82, 89, 94, 108, 111, 117, bilaga A). 
Däremot lades icke hinder i vägen för transitering av livsmedel eller 
andra civila varor till de ockuperade områdena i Norge, för så vitt denna 
transitering hade karaktären av kommersiell trafik. I samband med dy- 
lika försändelser upptäcktes vid den svenska tullkontrollen åtskilliga för- 
sök att smuggla krigsmateriel från Tyskland genom Sverige till Norge 
eller från södra Norge genom Sverige till Narvik. I dylika fall hejdades 
transporterna och krigsmaterielen återsändes till det land, varifrån den 
kommit. (Dok. 157, 165, 167, 177, 185, 196, 201, 202, 207, 233, 254, 255.) 

Under första hälften av maj inlöpte från svenska beskickningen i Oslo 
en rad oroande uppgifter, som tydde på ett förestående tyskt angrepp 
mot Sverige (dok. 141, 143, 146—148, 154, 162—164, 173, 180—182; 
jfr 220). De tyska trupperna i Narviksområdet hade vid denna tid kom- 
mit i ett beträngt läge, och för att bringa dem undsättning gjorde tyska 
regeringen starka påtryckningar på den svenska för att förmå den att 
medgiva transitering av krigsmateriel till Narvik. Under ett samtal 
mellan Göring och ingenjör Dahlerus den 6 maj framförde den först- 
nämnde i hotfulla ordalag krav på sådan transitering (bilaga B). Svenska 
regeringen beslöt att avslå framställningen, och för att framföra avsla- 
get sändes till Berlin amiral Tamm och utrikesrådet Hägglöf jämte 
ingenjör Dahlerus, vilka utförde sitt uppdrag vid ett sammanträffande 
med Göring den 11 maj (dok. 176, bilaga C). Frågan återupptogs ge- 
nom en hänvändelse från utrikesminister Kibbentrop till svenska sände- 
budet i Berlin den 16 maj, varvid Kibbentrop begärde medgivande dels 
till transitering av krigsmateriel, dels till hemtransport av ett antal sjö- 
män från tyska vid Narvik förstörda krigsfartyg. Svenska regeringen 
vägrade även denna gång att tillåta transitering av krigsmateriel, men 



VIII 

förklarade sig kunna medgiva sjömännens hemsändande genom Sverige. 
(Dok. 187, 192, 208—211, 219, 221, 222.) 

Till följd av detta medgivande passerade 30 maj — 1 juni en kontingent 
på något över 100 tyska sjömän genom Sverige och utreste över Trelle- 
borg. Den åtföljdes av något över 50 sårade tyskar. Ytterligare ett hundra- 
tal sårade tyskar utreste den 2 juni. (Dok. 216, 218, 231, 237, 242, 265, 
267, 273, 287.) Vidare tillätos under maj och början av juni fem grupper 
sjukvårdare till ett antal av respektive 30, 37, 40, 81 och 42 samt en 
läkare resa genom Sverige från Tyskland till Narvik (dok. 158, 190, 198, 
232, 239, 240, 252, 270, 285, 306). 

Emellertid hade Dahlerus vid sitt samtal med Göring den 6 maj fram- 
kastat tanken att Narviksfrågan borde lösas genom en neutralisering av 
Nord-Norge för återstoden av kriget, varvid Narviksområdet skulle be- 
sättas av svenska trupper. Frågan berördes flyktigt under samtalet mellan 
Göring och den svenska delegationen den 11 maj, men upptogs icke offi- 
ciellt från något håll förrän den norske politikern J. L. Mowinckel den 13 
maj framfört förslaget till utrikesminister Gunther. Svenska regeringen 
inledde nu förhandlingar i frågan med norska, brittiska och tyska rege- 
ringarna. Kort före fientligheternas inställande i Norge synas norska 
och brittiska regeringarna varit villiga att antaga förslaget, men någon 
motsvarande villighet förspordes icke å tysk sida. (Dok. 183, 191, 230, 
243—251, 260—264, 266, 268, 269, 276—284, 288, 289, 291—294, 296, 
298, 300—303, 308, 311.) 



AKTSAMLING. 



1. Note från tyska beskickningen 9 april 1940. 

Lämnad av Wied till Giinther 9 [ 4 kl. 7. 

Notiz. 

1) Die Deutsche Eegierung erwartet von Schweden Wahrung strengster 
Neutralität: Unterlassen von Massnahmen jeder Art, die sich gegen die 
deutsche Besetzung Dänemarks und Norwegens richten, insbesondere von 
militärischen Mobilmachungs- und Aufmarschmassnahmen. 

2) Die Deutsche Eegierung ersucht, dass schwedische Kriegsfahrzeuge 
im eigenen Interesse bis auf weiteres im Kattegat und Sund sowie an der 
schwedischen Siidktiste bis Karlskrona nicht ausserhalb der schwedischen 
Hoheitsgewässer (3 sm) fahren. Nach Klärung der Lage wird diese 
B<3schränkung der Bewegungsfreiheit schwedischer Kriegsfahrzeuge 
wieder aufgehoben werden. 

3) Die Deutsche Eegierung erwartet Nichtbehinderung des Telegramm- 
und Fernsprechverkehrs der in Norwegen befindlichen deutschen Dienst- 
stellen auf den iiber Schweden laufenden Leitungen. 

4) Die Deutsche Eegierung erwartet Aufrechterhaltung der Erzliefe- 
rungen an Deutschland (Verhinderung von England inspirierter Sabo- 
tagemassnahmen) . 

2. Uppteckning av Giinther 9 april 1940. 

Muntligt meddelande av Wied till Giinther 
9 / 4 kl. 7 i anslutning till »Notiz». 

Schwed. Interessen werden durch unsere Aktion in keiner Weise in 
Mitleidenschaft gezogen. Im Gegenteil werden unsere Massnahmen den 
Erfolg haben, die Territorien der skand. Staaten davor zu sichern, dass 
sie zum Kriegsschauplatz werden. Im tibrigen wird unsere Aktion mit 
so sftarken Kraften durchgefuhrt, dass ein Widerstand dagegen von 
welcher Seite auch immer völlig aussichtslos daher sinnlos ist. Wir nehmen 
daher als selbstverständlich an, dass Schweden sich völlig ruhig verhält 
und auch nicht etwa die dänische und norwegische Eegierung zu irgend 



einer ablehnenden Haltung ermuntert. Im einzelnen ergeben sieh unsere 
an die schwed. Kegierung zu stellenden Fbrderungen ans der Notiz. 

Muntligt tillägg: Sedan de med Danmark och Norge utestående frå- 
gorna reglerats, förbehåller sig tyska ministern att upptaga sådana frå- 
gor, som må uppkomma med hänsyn till Tysklands säkerhet. 



3. Promemoria av Gunther 9 april 1940. 

iSamtal °/ 4 mellan Giinther och Wied. 

Vid mitt samtal med tyske ministern den 9 april på eftermiddagen för- 
beredde jag honom på innehållet i den svarsnote, som inom kort komme 
att översändas med anledning av den tidigt på morgonen gjorda tyska 
démarchen. Jag betonade härvid, att vi hava en hel del militär beredskap i 
landet och att en del förändringar tid efter annan äga rum. Sålunda 
förekomme nya inkallelser av förstärkningar med regelbundna mellan- 
rum. Även nya åtgärder komme givetvis under vissa förhållanden i fråga. 
Dessa åtgärder vore emellertid ej riktade mot den tyska aktionen. Härtill 
genmälte tyske ministern, att han hört, att hemförlovningar återkallats, 
vilket jag bekräftade. I övrigt förekom ingen diskussion. 



4. Note till tyska beskickningen 9 april 1940. 

Stockholm den 9 april 1940. 
Herr Envoyé, 

Enligt uppdrag av Eder regering har Ni idag till mig överlämnat en 
uppteckning, innehållande vissa framställningar, som Eder regering i 
nuvarande läge funnit sig böra rikta till svenska regeringen. 

Samtidigt har Ni meddelat, att det icke vore avsikten att på minsta 
sätt indraga Sverige i de militära åtgärder, som befunnits nödvändiga 
gentemot Danmark och Norge. 

Jag har i anledning härav äran meddela Eder följande svar. 

Svenska regeringen ämnar fasthålla vid den neutralitetspolitik, som 
den redan flera gånger under det pågående kriget deklarerat. Den måste 
förbehålla sig full frihet att vidtaga alla sådana åtgärder, som befinnas 
nödvändiga för bevarandet och försvaret av denna neutralitet. 

Med understrykande av denna hållning och denna handlingsfrihet vill 
svenska regeringen meddela, att den icke har för avsikt att vidtaga några 
sådana åtgärder, som omnämnas under punkt 1) i Eder uppteckning. I 



fråga om de övriga punkterna i samma uppteckning har svenska rege- 
ringen icke keller för avsikt att företaga sig något, som synes kunna 
giva upphov till någon konflikt mellan de båda regeringarna. 
Mottag, Herr Envoyé, försäkran om min utmärkta högaktning. 

Giinther. 



5. Kommuniké från UD 9 april 1940. 

Följande kommuniké har i kväll utfärdats: 

Tyska regeringen har till svenska regeringen riktat en framställning 
med uttalande av förväntan, att Sverige skulle iaktta strikt neutralitet. 
Framställningen har av svenska regeringen besvarats med ett medde- 
lande, att den kommer att f asthålla vid den neutralitetspolitik, som den 
redan flera gånger under det pågående kriget deklarerat, och att den för- 
behåller sig full frihet att vidta alla sådana åtgärder som befinnas nöd- 
vändiga för bevarandet och försvaret av denna neutralitet. 



6.Richert till Gunther 9 april 1940. 

Rapport 458, ink. till UD 12 / 4 . 

Berlin den 9 april 1940. 

Den med sedvanlig snabbhet, effektivitet och hänsynslöshet genomförda 
tyska aktionen mot Danmark och Norge har uppenbarligen intet direkt 
samband med de av engelska sjö stridskrafter under gårdagen i norska 
territorialvatten verkställda mineringarna, vilka ej ens omnämnts i de 
till danska och norska regeringarna i dag överlämnade memoranda vari 
de tyska åtgärderna närmare motiverats. Aktionen måste hava varit för- 
beredd och redan igångsatt långt innan de engelska mineringsåtgärderna 
vidtagits. 

Enligt de strängt förtroliga upplysningar, som i förrgår lämnats mig 
från synnerligen initierat håll och varom jag närmare inberättat i tele- 
gram och i handbrev till t. f . kabinettssekreteraren, skulle den tyska ak- 
tionens syfte främst hava varit att gardera Tyskland mot genomförandet 
av åtgärder från västmakternas sida i syfte att avskära järnmalmtill- 
förseln från Sverige. Detta antagande har i dag bekräftats av general- 
fältmarskalken Göring vid ett samtal med Prins Axel av Danmark. Enligt 
vad Prinsen meddelat mig, då jag hos min härvarande danske kollega sam- 
manträffade med honom omedelbart efter hans besök hos fältmarskalken, 



6 



i 



hade denne därvid uttryckligen förklarat, att man här hade kännedom 
om planer från västmakternas sida att besätta Narvik och forcera in- 
loppet till Östersjön i och för förhindrande av fortsatta malmtransporter 
från Sverige till Tyskland; då denna malmtillförsel för Tyskland vore av 
vital betydelse, hade man ansett sig nödsakad skrida till de åtgärder, vilka 
man nu vidtagit uteslutande i preventivt syfte. Fältmarskalken hade till- 
fogat, att å tysk sida någon önskan eller avsikt att utnyttja danskt eller 
norskt territorium för krigföringen mot England ej förelåge samt att man 
även under hand låtit detta komma till motsidans kännedom; man hoppades 
här att ej genom åtgärder från västmakternas sida tvingas att frångå 
denna sin avsikt. 

Även om syftet med aktionen främst varit det som här angivits får 
man väl antaga, att de fördelar av strategisk natur, som därigenom' vin- 
nas, ej varit främmande för aktionens planläggare. 

Någon omedelbar militär aktion mot Sverige synes ej vara ifrågasatt. 
-Ln sådan skulle ju ej heller vara erforderlig för tillgodoseende av det 
angivna syftet, utan snarare motverka det genom de svårigheter för malm- 
tillförseln, vilka skulle inträda vid en krigisk konflikt med Sverige. Genom 
att lägga sin i varje fall tills vidare starka arm utmed våra gränser i 
sydväst och i väster vinner Hitler vad han för ögonblicket synes önska 
på det ur hans synpunkt enklast tänkbara och, om aktionen kan genom- 
föras efter hans beräkningar, mest effektiva sätt. Att han medelst detta 
nya utslag av sitt infernaliska geni försätter Sverige i ett för vår neutra- 
litetsställning liksom för vår folkförsörjning oanat svårt läge lär inte 
kunna förväntas medföra något särskilt hänsynstagande från hans sida. 
Och någon som helst säkerhet föreligger naturligtvis ej för att ej i ett 
senare skede av kriget — särskilt vid eventuella engelsk-tyska komplika- 
tioner i Norge eller vid eventuella ytterligare angreppsplaner från sov- 
jetrysk sida mot Finland eller Nordskandinavien — även Sverige kan 
bliva indraget i de krigiska förvecklingarna. 

De konsekvenser av olika slag, som det nu inträffade kommer att 
medföra för Sveriges vidkommande, kunna i detta ögonblick knappast 
överskådas. Att vår ställning gentemot västmakterna politiskt blir syn- 
nerligen prekär ligger i öppen dag, ehuru något hot mot vår självstän- 
dighet vare sig under eller efter kriget från detta håll ej torde behöva 
befaras. Vår ställning i förhållande till Tyskland blir väsentligen för- 
svagad, och tyska politiska krav mot Sverige, exempelvis på rätt till 
genommarsch, resp. transitering genom Sverige av trupper och krigsmate- 
riel till Norge, kunna ackompagneras av hot med krig, som vi skulle få ut- 
kämpa i sämsta tänkbara militärpolitiska läge och utan mö jlighet till 
hjälp från något håll. Det enda moment, som därvid skulle ur vår syn- 
punkt vara gynnsamt, synes mig vara, att det dock, bortsett från sådana 



eventualiteter, som ovan antytts, torde vara ett tyskt intresse att Tysk- 
land ej kommer i krigisk konflikt med Sverige. 

Ekonomiskt torde vårt land bli avskuret såväl från västmakterna som 
från de transoceana länderna ock praktiskt taget hänvisat till Tyskland 
och till Ryssland. 

I det nu uppkomna läget — därvid jag förutsätter att svenska rege- 
ringen alltjämt vill sträva efter att hålla Sverige utanför stormakts- 
kriget — synes det mig ur synpunkten av vårt lands förhållande till 
Tyskland framför allt angeläget, att vårt försvarsväsen med alla till 
buds stående medel utbygges till största möjliga försvarskraft, att lämp- 
lig beredskap mot plötsliga aktioner ständigt uppehälles, att vårt folks 
fasta föresats att med hela sin kraft värna vår självständighet, från vil- 
ket håll den än månde hotas, otvetydigt men utan alltför mycken upp- 
repning och utan direkt adress — och utan kritik av Danmarks eller 
Norges hållning — framhålles i tal och skrift, och oavlåtligen men utan 
ostentation framträder i handling, att samtidigt härmed en smidig an- 
passning till det nya lägets krav iakttages i fråga om de svensk-tyska 
förbindelserna, samt att i sådana offentliga uttalanden i vårt land, vilka 
avse vårt förhållande till kriget, iakttas lugn och värdighet men sam- 
tidigt en återhållsamhet, som vida överstiger vad som hittills skett. Jag 
kan inte nog enträget hemställa, att regeringen i detta sista hänseende 
vidtager även de mest drastiska åtgärder för att förhindra, att rege- 
ringens bemödanden att förskona Sverige och det svenska folket från 
ödeläggelser och lidanden av omätliga dimensioner äventyras genom bort- 
skämda ansvars- och omdömeslösa skribenter eller talare. Vårt lands vär- 
dighet synes mig ej behöva minskas av att i en tid, då det varje ögon- 
blick kan gälla landets vara eller icke vara, det handlas och lides utan 
åthävor och under tystnad. 



7. Eichert till Giinther 9 april 1940. 

Rapport 460, ink. till UD 15 / 4 . 

Berlin den 9 april 1940. 

Härmed får jag vördsamt i avskrift överlämna och fästa Eders Ex- 
cellens' särskilda uppmärksamhet på en av militärattachén översten C. 
Juhlin-Dannfelt till chefen för försvarsdepartementet i dag avgiven 
rapport rörande den tyska aktionen mot Danmark och dess konsekvenser 
för Sveriges strategiska och militärpolitiska läge. 



8 
Bilaga. 

(Utdrag) 

Till Statsrådet och Chefen för Kungl. Försvarsdepartementet. 

Härmed får jag vördsamt framlägga några kortfattade strategiska och 
militärpolitiska synpunkter på krigsläget efter den tyska operationen 
mot Danmark och Norge samt beträffande konsekvenserna av detsamma 
för Sveriges vidkommande, allt sådant detta läge ter sig från Berlins 
horisont. 

/. De strategiska orsakerna till den tyska operationen mot Danmark 
och Norge. 

Det framstår nu här mer och mer tydligt, att en av de grundläggande 
orsakerna till den tyska operationen varit omsorgen om en oförhindrad 
tillförsel från de svenska malmfälten i norr, vilken är ett villkor för 
Tysklands krigföring. Det gör sig i Tyskland gällande en påtaglig brist 
på olika slags metaller, och förråden av bl. a. järn och stål torde vara vida 
mindre än vad man tidigare haft anledning att antaga. I dag har vid 
samtal i krigsministeriet hörts uttryck, som tyda på, att Tyskland för 
säkerställande av behoven av svenska järnmalmer icke kommer att rygga 
tillbaka för våldsåtgärder, därest sådana skulle krävas. I andra hand 
torde synpunkter av bl. a. sjö- och luftstrategisk art hava spelat in, så- 
som önskan att utvidga blockadmöjligheterna mot England och vinna 
en bredare basering för sjö- och luftkriget (se dessutom nedan). 

Den engelska mineringen i norska farvatten har givit en tacksamt mot- 
tagen hjälp för den tyska aktionens smakfulla motivering inför hemma- 
publiken och skapat ett visst moraliskt underlag för densamma i Tysk- 
land självt. Att aktionen sedan länge varit förberedd och skolat sättas i 
gång även utan en dylik förevändning får på grund av händelseförloppet 
betraktas såsom säkert. 

II. Något om den tyska aktionens ansåttning och mål. 

Här föreliggande sparsamma uppgifter synas giva vid handen, att ak- 
tionen inletts med relativt små landsstridskrafter, kanske tillsamman? 
uppgående mot Danmark till en lätt eller motoriserad division och 
möjligen dessutom en inf div mot Jylland samt \% a högst 2 infdivisioner 
jämte bl. a. ett pansartåg mot landets övriga delar. Mot Norge synes till 
en början hava insatts två a högst tre infdivisioner. Delvis bestå dessa 
av bergstrupper, vilka räknas till de tyska elittrupperna. Överraskningen 
förefaller, trots de varnande förtecknen, hava varit avsevärd. Deltagan- 
det i aktionen av betydande tyska flygstridskrafter synes hava haft en 
förlamande inverkan på motståndet. Under förutsättning även av något 
större styrkor är likväl den tyska kraftförbrukningen för insatsen icke 



av sådan art, att den kan inverka försvagande på Tysklands operations- 
möjligheter i andra riktningar på det europeiska fastlandet. 

Den tyska aktionens sannolika uppgifter torde hava varit, utöver de 
ovan under I nämnda, 

att säkra Tyskland mot operationer norrifrån, 

att få fast fot i Skandinavien för att vinna trygghet mot eventuella 
sovjetryska planer på konjunkturbetonad expansionspolitik mot Sverige 
och Norge, 

att politiskt och moraliskt klavbinda Norge och Danmark samt göra 
dessa länder till lydiga verktyg i den tyska krigspolitiken mot västmak- 
terna. Att i samma riktning verka på det genom ockupationen från varje 
beröring med västmakterna avskurna Sverige. 

Dessa fördelar torde i stort sett redan nu vara uppnådda eller på väg 
att med säkerhet uppnås. 

727. Vinster i strategiskt hånseende av den tyska aktionen. 

Tyskland har icke låtit det strategiska initiativet ryckas sig ur händer- 
na och har på nytt förekommit de allierade, vilkas krigsföring ännu en 
gång visat sig tungrodd och långsamt verkande. Genom den verkställda 
aktionen har Tyskland i väsentlig mån förbättrat sitt strategiska läge på 
de allierades bekostnad utan att självt så vitt nu kan bedömas hava lidit 
nämnvärda förluster. Herraväldet över Nordsjön bliver ännu mera om- 
stritt än hittills, farorna för de engelska baserna i Skottland genom 
tyska luftangrepp betydligt ökade. Allierade operationer i Skandina- 
vien eller i Östersjön bliva starkt försvårade för att icke säga omöjlig- 
gjorda. Genom besittningstagandet även av Danmark tryggas de tyska 
förbindelserna mot Norge. 

Tyskland får genom tryggandet av sin strategiska nordflygel större 
frihet för eventuella senare operationer i Sydosteuropa eller på kontinen- 
ten i övrigt. 

IV. Olägenheter för Tyskland av den verkställda aktionen. 

Till dessa, vilka äro av huvudsakligen näringspolitisk och moralisk 
natur kunna räknas, dels ett väntat avbrott av all varutillförsel väster- 
ifrån till Skandinavien, åstadkommet genom en utsträckt engelsk-fransk 
blockad, dels ett ökat försörjningsminus för das Eeich, i den mån de oc- 
kuperade ländernas förråder uttömmas och bristerna i självförsörjningen 
måste fyllas från Tyskland. Vidare måste de moraliska verkningarna 
ute i världen av det tyska övergreppet givetvis anses vara av starkt ne- 
gativ art för Tyskland. 

V. Den tyska operationens inverkan på Sveriges strategiska och mili- 
tärpolitiska läge samt synpunkter med avseende på det nya lägets krav 
på vårt land. 



2—470791 



10 



Sveriges strategiska och militärpolitiska läge har genom det inträf- 
fade och i den mån den tyska ockupationen bliver bestående i väsentlig 
mån försämrats. Fördelarna i operativt hänseende av vårt lands avlånga 
territorium och de stora avstånden i händelse av en aggression söderifrån 
hava till stor del borteliminerats genom Tysklands disponerande av 
Norge-Danmark för basering till lands samt till basering för sjö- och 
luftoperationer. Fördelarna i militärpolitiskt hänseende av även i krigs- 
fall relativt fria förbindelser västerut äro definitivt borteliminerade. Sve- 
rige har helt kommit inom Tysklands militärpolitiska maktsfär med allt 
vad detta betyder. Västmakterna komma med säkerhet att tillse, att icke 
några krigs- eller andra förnödenheter komma fram till Sverige, av vilka 
Tyskland kan tänkas kunna på direkt eller indirekt väg draga nytta. 
Sveriges strategi och militärpolitik komma med all sannolikhet för var- 
aktigheten av hela detta krig att vara huvudsakligen beroende av Tysk- 
land. Västmakterna bliva för Sverige sannolikt mer eller mindre bety- 
delselösa. De komma i fortsättningen i stort sett att varken kunna hjälpa 

eller skada vårt land. — 

Olika krav kunna väntas komma att nu eller senare ställas på Sverige 
av Tyskland, utöver det redan tillkännagivna: fullständig neutralitet i 
konflikten Tyskland — Norge. 

Dessa krav kunna tänkas medföra vissa påtryckningar på vårt land. Vid 
samtal i dag i härvarande krigsministerium hava vissa intryck erhållits 
av några tyska tankegångar i detta hänseende, vilka — ehuru det yttrade 
icke kan anses hava varit av officiell natur ■ — likväl kunna anses värda 
ett omnämnande. Det talades bl. a. om behovet av, dels starkt ökade 
malmleveranser till Tyskland, dels tyska underhålls- och ersättningis- 
transporter till truppstyrkor i Narvik över Luleå — Riksgränsen, i se- 
nare fallet alltså användning för tyska militära ändamål av svenskt 
hamnutrymme och svensk järnväg. Skulle mot förmodan ett läge upp- 
komma, vilket medför faror eller svårigheter (ex.vis nästa vinter ge- 
nom ishinder) för de tyska förbindelserna till Norge, torde krav komma 
att uppställas på användning av det svenska järnvägsnätet även i andra 
delar av Sverige. Vårt land torde därvid med all sannolikhet icke hava 
något val. 

Det förefaller icke sannolikt, att Tyskland i nuvarande läge skulle 
åsyfta ett besättande även av Sverige, ty erforderlig kontroll över vårt 
land nås genom ockupationen av Danmark och Norge. 

Med kännedom om tyskt militärt tänkande och med hänsyn till bibe- 
hållandet av vårt lands oberoende synas emellertid vissa önskemål kunna 
i det nuvarande läget uppställas med avseende på den svenska militär- 
politiken. 



11 

1. Att de svenska försvarsförberedelserna bedrivas i ökat tempo och 
ökad omfattning samt bl. a. tager sikte på uppställande redan nu av ett 
väsentligt antal nya truppförband (reservtruppförband). Denna åtgärd 
är med säkerhet ägnad hava större psykologisk verkan i tyska politiska 
och militära kretsar än någon annan. 

2. Att allt vad som rör det svenska försvarsväsendets styrka och upp- 
byggande hemlighålles och icke får beröras i pressen. M. a. o. att en ef- 
fektiv militär censur införes. 

3. Att publikationen T. L. (motsvarande för marin och flygvapen) 
definitivt undandrages allmänheten och tidningarna. 

4. Att rullor över krigsmakten göras hemliga eller i varje fall icke 
tillgängliga för utlänningar. 

5. Att övningsplatser, förråd och upplag m. m. bliva effektivt av- 
stängda och bevakade, förråd och upplag helst flyttade. 

6. Att en ökad svensk militär orientering utan servilitet till Tysk- 
land eftersträvas, gående ut på att skapa ett närmare och i alla hän- 
seenden gott förhållande mellan den tyska och svenska krigsmakten 
(lämpligt avpassade kommenderingsutbyten, inbjudningar till Sverige 
av tyska officerare vid militära högtidligheter, ordensförläningar till 
tyska officerare, skänker av lämpliga svenska militära bokverk till de 
tyska militära myndigheterna och liknande uppmärksamheter). 

7. Att censurering av pressen och av offentliga yttranden snarast in- 
föres. 



Med dylika försiktighetsmått parade med yttringar av god vilja och 
ett fullständigt bemästrande av alla personliga känslor och tycken torde 
mycket kunna uträttas på det område det här gäller i syfte att bidraga 
till ett avvärjande av faror, vilka i samband med det nya läget blivit eller 
bliva aktuella. 

Dessutom torde en dylik militärpolitik befordra möjligheterna till fort- 
satta leveranser av krigsmateriel, vilken Tyskland i och för sig har behov 
av att sälja. 

Berlin den 9 april 1940. 

C. H. Juhlin-Dannfelt 
överste, militärattaché. 



12 
8. UD till sändebuden i London, Paris och Washington 10 april 1940. 

Telegram. 

Förekommande samtal böra hållas inom ramen kommunikén. För Eder 
kännedom: Svenska svaret innehåller även med anledning vissa tysk sida 
väckta spörsmål förklaring att svenska regeringen icke avser något som 
synes kunna giva upphov konflikt Mobilisering ej anbefalld men bered- 
akapsåtgärder vidmakthållas och förstärkas. 



9. Bichert till Gunther 11 april 1940. 

Rapport 469, ink. till UD 15 / 4 . 

Berlin den 11 april 1940. 

På kallelse från tyska utrikesdepartementet inställde jag mig idag på 
middagen hos riksutrikesministern von Ribbentrop. Mitt besök hos utrikes- 
ministern varade ungefär en timme; det blev emellertid två gånger av- 
brutit därigenom, att herr von Ribbentrop från rikskansliet kallades till 
telefon i ett bredvidliggande rum. Under besöket talade utrikesministern 
själv praktiskt taget hela tiden. Han redogjorde för bakgrunden till och 
syftet med den tyska aktionen mot Danmark och Norge, uttalade sig om 
det nuvarande läget i Norge samt om Sveriges ställning och framförde i 
detta sammanhang vissa önskemål, varom jag redan telegrafiskt inberättat, 
och han kom även in på förhållandet mellan Tyskland och Sovjet-Ryssland, 
på det allmänna krigsläget och på utsikterna för krigets avslutande. Hans 
anföranden präglades av den självmedvetna tillförsikt, som man är van 
att finna hos herr von Ribbentrop, men saknade den övermodiga ton,, som 
han emellanåt anslår. När han uttalade sig om Sveriges ställning ådaga- 
lade han mycken courtoisie och mjukhet i framförande och ordval. Jag 
skall här tillåta mig att lämna Eders Excellens en sammanfattning av den 
tyske utrikesministerns uttalanden. 

Den tyska aktionen hade beslutats, sedan man fått kännedom om kon- 
kreta planer från engelsk och fransk sida, vilka syftade till att avskära 
malmtillförseln från Sverige till Tyskland samt att göra Skandinavien 
till krigsskådeplats. Det första ledet i dessa planer skulle vara den min- 
utläggning, som sedermera också verkställts, därefter skulle följa iland- 
sättande av trupper i Narvik, i Syd-Norge och i Danmark samt inmarsch 
i Nord-Sverige i och för de svenska järnmalmsgruvornas besittningstagande. 
Att landsättande av trupper i Narvik planerats, hade bekräftats därigenom 
att tyska luftstridskrafter under gårdagen förstört en engelsk transport- 



13 

flotta på väg till Narvik. Den tyska aktionen hade uteslutande avsett att 
förebygga realiserandet av dessa planer. Tyskland önskade i fråga om de 
nordiska länderna vänskapliga relationer och ingenting annat, man bekla- 
gade att Norden på det sätt som nu skett hade blivit mer direkt indraget 
i krigshändelserna än tidigare, men ansåge att det andra alternativ, som 
hotat oeh som inneburit att de nordiska länderna blivit fullkomligt öde- 
lagda, skulle ha varit långt värre för de nordiska länderna själva. 

Man beklagade nu, att händelserna i Norge ej utvecklat sig så som man 
hoppats. Militäriskt vore situationen sådan att det vore fullständigt hopp- 
löst för norrmännen att göra motstånd eller att hoppas på engelsk hjälp. 
Beklagligtvis hade Konungen av Norge, som nog för egen del velat träffa 
uppgörelse med tyskarna, fått dåliga råd, som säkerligen inspirerats från 
engelskt håll. Man hoppades dock nu här att inom de allra närmaste da- 
garna komma till en överenskommelse, som skulle göra vidare blodsut- 
gjutelse onödig. I själva verket vore redan alla viktiga punkter fast i tysk 
hand, och det motstånd som bjödes vore mer lokalt. Från och med i mor- 
gon skulle Tyskland i Norge ha 10 divisioner, efter ytterligare ett par 
dagar skulle komma 2; en sammanlagd truppstyrka på 12 divisioner skulle 
alltså vara att räkna med. Alla uppgifter om att England skulle ha besatt 
Narvik och andra norska städer eller hamnar vore nonsens. Ingen engelsk 
truppstyrka funnes på norsk jord, och någon sådan skulle heller inte 
kunna komma dit. Fortsatt motstånd vore utsiktslöst och meningslöst. 

Utrikesministern hade med tillfredsställelse tagit del av det svar svenska 
regeringen lämnat på de önskemål, som framförts genom Prinsen av Wied. 
Han underströk även de försäkringar Prinsen skulle ha lämnat om att 
Sverige skulle från tysk sida hållas helt utanför den genomförda aktionen. 
Han framhöll — och upprepade det flera gånger under samtalet — att 
Tyskland med Sverige önskade underhålla de vänskapligaste relationer 
och med hänvisning härtill ville han, just i dessa relationers intresse, fram- 
hålla ett par önskemål, som han hemställde att jag skulle framföra till 
min regering. Dessa önskemål innebure följande. 

I svenska tidningar och i svensk radio hade offentlighet givits åt orik- 
tiga och tendentiösa meddelanden om händelserna i Norge. Sådana med- 
delanden vore ägnade att vilseleda opinionen både i Sverige och i Norge 
och giva en alldeles falsk bild av läget. De vore även ägnade att underblåsa 
och uppmuntra det norska motståndet och att därigenom endast leda till 
ökad och alldeles onödig blodsutgjutelse. 

Det hade vidare kommit till utrikesministerns kännedom att norske stor- 
tingspresidenten Hambro för närvarande vore på en propagandaresa i Sve- 
rige och att denne till och med skulle få disponera den svenska radion för 
sin mot Tyskland riktade propaganda, som även skulle avse hjälp med 
frivilliga från Sverige. 



14 

Herr von Ribbentrop ville allvarligt hemställa, att man å svensk sida 
förhindrade dylik propaganda i press och radio. Han kunde försäkra mig 
att det vore fullkomligt meningslöst och endast skulle leda till beklagliga 
komplikationer, om motståndet i Norge skulle uppmuntras och intensifie- 
ras, och han framhöll det betänkliga och absurda i tanken på att svenska 
frivilliga skulle kämpa mot tyskar. Om det verkligen skulle bli allvarliga 
förvecklingar i Norge, så visste man ju inte var det skulle sluta. 

Herr von Ribbentrop framhöll i fråga om det åvägabragta samförstån- 
det mellan Tyskland och Sovjet-Ryssland, att detta endast kunde vara till 
fördel för Sverige. För vårt land vore det bättre att det rådde vänskap än 
om det vore fiendskap mellan den tyska och den ryska stormakten. Ryss- 
land hade bestämt inga önskningar att gå fram längre mot väster än som 
redan skett genom uppgörelsen med Finland; just genom att göra slut på 
kriget med detta land hade Stalin visat att han nu ej ville gå längre. »Vad 
som i en framtid kan hända, är ju omöjligt att förutse, och det är också 
omöjligt se in i en diktators hjärna, men jag tror bestämt ej att Stalin 
har några längre gående avsikter i väster eller nordväst», svarade herr 
von Ribbentrop på en fråga, som jag här insköt. 

Det finsk-ryska kriget hade lätt kunnat undvikas; om Tanner ej hade 
kommit ut till de förhandlingar i Moskva, som föregått krigsutbrottet, 
hade en uppgörelse säkert träffats, men Tanner hade retat Stalin, vars 
prestige hade blivit involverad i spelet, och då kunde det ju inte gå på 
annat sätt; då måste Stalin slå till, ehuru han från början säkert inte 
haft någon avsikt börja krig med Finland. 

Världsrevolutionstanken hade Stalin nu uppgivit, enligt herr von Rib- 
bentrops bestämda mening. 

I väster vore nu situationen sådan, att Tysklands överlägsenhet vore 
klar. Sedan England och Frankrike tydligt förkunnat sin vilja att förinta 
det nuvarande Tyskland, så komme man å tysk sida att slå England och 
Frankrike så hårt, att de måste be om fred, och detta komme ej att dröja 
länge; inom detta år vore det fred. 

När kriget vore slut hoppades herr von Ribbentrop att ett verkligt klart 
och förtroendefullt förhållande skulle kunna etableras mellan Sverige — 
liksom det övriga Skandinavien — och Tyskland. »Vi ha ju så goda eko- 
nomiska förbindelser och äro varandra så besläktade, att det vore onatur- 
ligt, om vi ej levde i vänskap med varandra. Jag hoppas att när freden 
kommer alla reminiscenser från tidigare år, då motsättningar av ideologisk 
karaktär fått grumla de goda förbindelserna, skola försvinna och att våra 
ömsesidiga förbindelser efter freden skola präglas uteslutande av lojalitet 
och vänskap.» Med dessa ord avslutade herr von Ribbentrop sina långa 
utläggningar. 



15 
10. Uppteckning av Juhlin-Dannfelt 11 april 1940. 

överlämnad av Richert till chefen för poli- 
tiska avdelningen i UD för kännedom 12 /4, 
ink. till UD 15 / 4 . 

Uppteckning över samtal med 
tysk officer över läget i Norge av den 11. 4. 194 0. 

Tyskarna anse, att besättandet av Norge är ett fullbordat faktum och 
ätt pacif iceringen av landet kommer att gå fort. Man tror icke, att engels- 
männen på allvar komma att göra landstigningsförsök annat än mot Narvik 
d. v. s. i fjordarna norr därom, såsom vid Tromsö eller liknande. De allie- 
rades ansträngningar anses skola komma att koncentrera sig på att sjö- 
ledes avskära de tyska truppernas i Norge förbindelser, vilket anses vara 
det enda, som kan ha utsikter till en relativ framgång. Dock har man möj- 
lighet att luftledes bringa understöd, om andra vägar bliva omöjliggjorda. 
Det antyddes på nytt, att lägen kunna inträffa, i vilka tysk framställning 
om användning av svenska järnvägar för förbindelserna kan komma i 
fråga. Beträffande Norge och dess utsikter bedömde X. situationen så, 
att norrmännen med tiden endera komma att lida en oerhörd brist eller 
också måste få hjälp från Sverige med livsmedel och varor, ty från Tysk- 
land vore intet att förvänta. 

Om läget i Narvik yttrades, att den radiouppgift, som förmält om en 
obetydlig kontingent på cirka 500 man, varit totalt felaktig. Betydligt 
mera trupper hava där landsatts, varvid luftvägen i viss utsträckning kom- 
mit till användning. 

Ytterligare nämndes, att de av tyskarna besatta delarna av Norge kan- 
ske med tiden skulle bliva såsom en av fienden innesluten fästning, men 
vilken dock skulle hava mycket goda utsikter att bestå en belägring. 

X. nämnde på tal om operationerna i Norge, att man under dagen 
(den 11. 4.) fått rapport om att Elverum tagits, vilket som bekant förne- 
kats av den svenska radion. Han angav, att norska regeringen jämte kunga- 
familjen flytt i riktning mot svenska gränsen och undrade om jag hade 
reda på, huruvida de tagit sin tillflykt till Sverige. 

Till sist omtalades, i samband med berörandet av förhållandena längst 
i norr, att sovjetryssarna enligt en i dag ingången uppgift nu program- 
er! ligt skola hava utrymt Petsamoområdet. 

Berlin den 11 april 1940. 



16 

11. Tysk kommuniké 11 april 1940. 

Berlin, 11 april. (TT) Deutsches Naehrichtenbiiro meddelar: Enligt vad 
sam meddelas från vederbörligt håll, äro en del rykten om att Tyskland 
skulle ha riktat en begäran till Sverige om att bevilja tyska trupper rätt 
till genommarsch fullständigt grundlösa. 

12. Radioanförande av P. A. Hansson 12 april 1940. 

Vårt fosterland upplever ånyo en prövningens stund, den kanske mest 
påfrestande på mera än ett århundrade. Kriget har förts ända inpå våra 
gränser. 

Våra känslor för de skandinaviska broderfolken behöver jag i detta 
sammanhang icke särskilt tolka. Alla böra förstå att, trots vår egen fred, 
våra sinnen äro djupt skakade. 

Det gäller emellertid nu oss själva, våra möjligheter att bevara vår fred, 
frihet och ära. Sverige har hittills gjort allt som är rimligt för att upp- 
rätthålla sin från början proklamerade neutralitet. Sverige är fast beslutet 
att också i fortsättningen följa den strikta neutralitetens linje. Denna 
innebär att vi åt alla håll måste förbehålla oss ett självständigt bedömande 
och ett självständigt handlande. Det är icke förenligt med strikt neutralitet 
att tillåta någon krigförande att utnyttja svenskt territorium för sina 
företag. Dessbättre har icke några anspråk i sådant avseende blivit ställda 
på oss. Skulle sådana anspråk ställas måste de avvisas. 

Att upprätthålla neutraliteten betyder också att vid behov försvara den- 
samma. För att vara förvissad om att Sverige skall kunna göra detta har 
regeringen måst under hela kriget upprätthålla en omfattande försvars- 
beredskap, anpassad efter vårt bedömande av behovet. Krigsskådeplatsens 
utsträckning till vår närhet har nödvändiggjort en ytterligare förstärkning 
av denna beredskap. Detta betyder ökat intrång i det normala livet, nya 
svårigheter för vårt näringsliv, för familjerna och för den enskilde. Jag 
vet att dessa svårigheter för många bli betydande och betungande. Men jag 
vet också att de komma att bäras med jämnmod, i medvetandet om att det 
är fosterlandets väl som kräver offer* 

Det är förklarligt att ovisshet och osäkerhet fresta på nerverna även 
hos ett så besinningsf ullt folk som det svenska. Men i orostider är det dock 
mer än annars nödvändigt att bevara lugn och tillförsikt. Framförallt gäl- 
ler det att hålla det fördärvliga ryktessmideriet tillbaka. Anmäl gärna till 
regeringen eller vederbörande myndighet sådant som ni finna misstänkt, 
men medverka icke till att utbreda allsköns gissningar och spekulationer! 
Våren förvissade om att vaksamheten och kontrollen nu har särskilt 



17 

skärpts, framför allt mot sådana element, som kunna misstänkas vilja gå 
främmande ärenden och förråda landets intressen. 

Det är min förvissning att Sveriges folk är berett att bära tunga offer 
för sin fred och sin självbestämningsrätt. Jag har också en fast förtrös- 
tan att vi genom enighet och beslutsamhet skola kunna lotsa vårt land 
genom svårigheterna. Skulle ofärden dock komma till våra landamären, 
skall förvisso det svenska folket visa sig mäktigt att värna det för oss 
dyrbaraste av allt, Sveriges frihet och oberoende. 



13. Note från norska beskickningen 12 april 1940. 

Ink. till UD 13 /*- 

Haster. 

Efter ordre har den Kgl. norske Legasjon den sere å anmode det Kgl. 
svenske Utenriks departement om godhetsfullt å utvirke så snart som efter 
omstendighetene mulig at vedkommende svenske myndigheter gir tillå- 
telse til transitt gjennem Sverige av 6 kasser »kulsprute»-ammunisjon som 
utrykningschef Jonas Lie medförer på reise fra Kirkenes över Rovaniemi 
— -Torneå og vidare til Norge. 

Stockholm, 12 april 1940. 

(Påteckning av Söderblom:) Exc. underrättat Wollebaek om att till- 
stånd ej kan lämnas. 13. 4. 40. 



14. Sändebudet i Berlin till UD 12 april 1940. 

Telegram. 

Från synnerligen initierat håll erfarit 100 000 man igår eftermiddag i 
Norge samt 800 flygmaskiner beredda insättas från olika punkter Norge 
Danmark. Samma källa säger bestämt att västoffensiv nära förestående. 



15. Juhlin-Dannfelt till chefen for försvarsstabens underrättelse- 
avdelning 12 april 1940. 

överlämnad av Richert till chefen för b poli- 
tiska avdelningen i UD för kännedom 12 / 4 , ink. 
till UD 15 /*. 

Härmed får jag äran insända några kortfattade uppgifter och reflexio- 
ner om krigsläget, sett från Berlins horisont. 



18 

Härvarande belgiska och holländska militärattachéer äro nu fullt över- 
tygade, att stora operationer i väster, sannolikt berörande även deras 
länder, komma att inom kort igångsättas. De anse att förtecknen i fråga 
om tyska anfallsberedelser äro tydliga. Även hänvisas till att holländska 
beskickningens kurirer på sistone haft svårigheter att få passera gränsen 
samt att en av dem kvarhållits och först efter beskickningens ingripande 
i Berlin fått resa vidare till Holland. Motsvarande berättas beträffande en 
schweizisk kurir. Min holländska kollega skickade i går sin familj till 
Schweiz. 

De sista dagarna hava omfattande inkallelser ägt rum av värnpliktiga ur 
äldre årsklasser, i olika åldrar, såsom exempelvis 1901, 1902 och fram 
till 1912 och 1913. Dylika omfattande inkallelser kunna nu, då vårarbetet 
på landet står för dörren, knappast betyda annat än att man avser göra 
en samlad kraftinsats för att få slut på kriget. 

Göring skall hava till en bekant yttrat sig att det vore nödvändigt sna- 
rast bringa kriget till ett slut. 

Stämningen på den inre fronten har som vanligt förbättrats sedan 
händelser, vilka ur alla synpunkter bedömas såsom för Tyskland fördelak- 
tiga, inträffat. 

Enligt vårt lantbruksråd talar man med förtjusning om det tillskott i 
försörjningen, som de rikliga danska smör-, 'éigg-, bacon- och köttförråden 
skola utgöra, utan att tänka på vilken försvinnande liten del dessa utgöra 
i förhållande till Rikets behov och hur snart de komma att vara för- 
brukade. 

Med den fullkomliga förvildning av det politiska tänkandet, som råder 
här, torde det vara ytterligt få tyskar, vilka icke godkänna övergreppen 
mot Danmark och Norge samt giva dessa sin fulla anslutning. 

Den inre fronten står därför säkerligen fastare än på länge inför de yt- 
terligare stora händelser, vilka den närmaste tiden kunna vara att vänta. 

Berlin den 12 april 1940. 



16. Promemoria av H. Beck-Friis 13 april 1940. 

Vid besök hos Excellensen idag kl. 11 e. m. förklarade Mr. Mallet enligt 
instruktion av Lord Halifax att, därest Sverige upprätthölle neutraliteten, 
styrkorna i Narvik icke komme att utan begäran från svensk sida över- 
skrida riksgränsen. 

Stockholm den 13 april 1940. 



19 

17. Sändebudet i Berlin till UD 13 april 1940. 

Telegram. 

Tecken tyda på viss oro i tyska kretsar angående utvecklingen i Norge. 
Mot denna bakgrund hemställer jag att alla beredskapsåtgärder som kunna 
vidtagas utan formell mobilisering omedelbart genomföras samt att särskilt 
vaksam beredskap anordnas till förebyggande eller avvärjande av plötsliga 
landstigningar, angrepp mot hamnar, flygplatser etc. 

18. Sändebudet i Berlin till UD 13 april 1940. 

Telegram, ink. till UD 14 / 4 . 

Från ofta anlitad mj^cket initierad källa erfarit följande. 

Ledningen av utrikespolitiken i fråga om Norden senaste tiden anför- 
trotts Göring som intagit deciderad ställning mot aktion Sverige och till- 
rått konciliant inställning. Man räknar numera ej med allvarlig engelsk 
aktion Skagerack eller landstigning Norge. Tanken genommarsch Sverige 
därför ej mer aktuell, rörutsättning för tysk nonintervention Sverige vore 
absolut neutralitet i stormaktskriget och tysk-norska konflikten, som med 
säkerhet anses likviderad under nästa vecka. Offensiv mot Holland — 
Belgien ej förestående däremot truppsammandragningar mot italienska 
gränsen såsom hot respektive hjälp i samband med avgörande om Ita- 
liens ställning som anses förestå på grund engelsk påtryckning. Allt 
detta baseras på uppgifter som rikskanslern i går afton fällt i trängre 
krets. Efter statsministerns klarläggande radiouttalande 1 hemställes tills 
vidare inga nya deklarationer. Anser alltjämt beredskapsåtgärder enligt 
mitt telegram nr ... . 2 erforderliga varvid av största vikt att all publicitet 
och ostentation förebygges. 

19. Sändebudet i Berlin till UD 13 april 1940. 

Telegram, ink. till UD 14 / 4 . 

Vid presskonferensen Auswärtiges Amt idag upprepades kritiken mot 
svenska pressens och radions nyhetsförmedling under framhållande att 
svenska regeringen uppenbarligen insåge frågans betydelse och att kriti- 
ken ej avsåge svenska regeringens politiska hållning. Understryker ånyo 
vikten av objektivitet och återhållsamhet i nyhetsförmedlingen. 

1 Dok. 12. 

2 Dok. 17. 



20 

20. Sändebudet i Berlin till UD 13 april 1940. 

Telegram, ink. till UD 14 / 4 . 

Åberopande mina telegram nr . . . . 1 och nr . . . . 2 vill jag framhålla 
angelägenheten av att Görings kraftiga bemödanden koneiliant inställ- 
ning mot Sverige ej motarbetas genom nyhetsförmedling och pressutta- 
landen eller genom norsk propaganda i Sverige. 

21. Uppteckning: av Juhlin-Dannfelt 13 april 1940. 

överlämnad av Riehert till chefen för poli- 
tiska avdelningen i UD för kännedom 13 /4, ink. 
till UD 15 / 4 . (Punkt 4 struken i originalet.) 

1. Från jugoslaviskt håll erfares, att Generaloberst von Blaskowitz 
underställda trupper, vilka hittills varit förlagda i området Posen — Krakau 
(jfr rapport nr 6/226/1940) och vilka tidigare uppgivits räkna cirka 12 
divisioner äro delvis under förflyttning i riktning mot Galizien och Slova- 
kien. Det anses att dessutom även andra tyska trupper äro under samling, 
dels över Österrike mot Slovakien, dels till Galizien. Min jugoslaviske 
kollega räknade med ett 20-tal divisioner, däribland 3 motoriserade div 
och några luftinfdiv. Även från andra håll erfares angående truppsam- 
lingar i denna riktning. Källorna äro så skilda, att man icke kan räkna 
med gemensamt ursprung. 

2. Vid besök i dag i krigsministeriet erhöll jag det intrycket, att man 
bedömer situationen i Norge ganska allvarligt. Två olika officerare, därav 
en generalsperson, sade sig vänta, att engelsmännen skulle komma att 
göra betydande ansträngningar för att få fast fot i Norge och omintetgöra 
den tyska ockupationen. Man är tydligen osäker om möjligheterna att i 
längden hålla Narvik. Även engelsk landstigning i andra delar av Norge 
betraktas såsom icke utesluten. 

3. Vid sammanträffande på en bjudning i går med Oberquartiermeister 
IV, härens generalstab, generalmajor von Tippelskirch hade undertecknad 
tillfälle att få höra åtskilligt angående dennes bedömande av läget i stort. 
Av von Tippelskirchs uttalanden, vilka tiden icke medgiver att här ge- 
nomgå, må endast dragas kontentan. 

Von Tippelskirch uppgav antalet tyska divisioner i Norge till 5 å 6 
(die fiinf bis sechs Divisionen, die wir in Norwegen haben, werden ganz 
hinreichend sein um die Sache zum Ende zu bringen). 

1 Dok. 18. 

2 Dok. 19. 



21 

Den svenska malmen och rumänska oljan kunna engelsmänen icke hindra 
oss från. Vi äro beroende av desamma för vår krigföring. Vid behov skola 
vi veta att säkerställa dessa tillgångar åt Tyskland. 

Fiihrern besitter en demonisk kraft, och han kommer att föra detta kriget 
till ett segerrikt slut, om det så skall räcka i 4 till 5 år. 

Den gamla tiden i Europa är förbi. Vi skola nu införa en nyordning, 
som motsvarar vårt 80 miljoners folks berättigade krav, och efter den få 
de andra folken lov att rätta sig. Sedan skall under tysk ledning lugn 
och ro samt en ny blomstringsperiod inträda, av vilken alla folk skola 
hava fördelar. 

15. Från belgiskt håll förmäles i dag angående iakttagande av 4 ny- 
komna stridsvagnsregementen utanför holländska och belgiska gränsen. 

Berlin den 13 april 1940. 



22. Forshell till chefen for försvarsstabens underrättelseavdelning 13 

april 1940. 

överlämnad av Richert till chefen för poli- 
tiska avdelningen i UD för kännedom 13 / 4 , ink. 
till UD «/*. 

1. Efter min återkomst till Berlin den 12. 4. 40 på middagen uppsökte 
jag OKM, Attachégruppe. Herr Mirow gav därvid uttryck åt OKM:s 
förhoppning, att förhållandet mellan Sv och Ty skulle fortfara att vara 
gott. Från tysk sida eftersträvades detta. Han frågade genast, om vi 
mobiliserat, vilket förnekades. Alla fartygsförluster, som tyskarna gjort, 
uppgåvos skola publiceras. Endast »Bliicher» och »Karlsruhe» samt några 
jagare och »cirka 3» transportfartyg hade förstörts. »Scharnhorst» hade 
lätta överbyggnadsskador, men befunne sig, tillika med »Gneisenau», i 
bästa skick. En fullständig kommuniké är under utarbetande. 

Cirka 100.000 man hade landsatts i Norge. 

Regeringen Quisling tycktes anses som den lagliga regeringen. Viss 
nervositet över läget i Norge tyckte jag mig förmärka, Rysk fara för 
Sv vore ej för handen. Ryssland behöver lång tid »för att slicka sina 
svåra sår». 

2. En härvarande militär kollega sade sig ha erfarit ur god källa, 
via rysk officer här, att SSR med uppmärksamhet följde händelserna. 
Man vore i Ry överraskad och i viss mån imponerad av det norska mot- 
ståndet. Om Sv i någon form gåve efter för Ty, skulle Ry genast ställa 
sina krav mot oss. Satte vi oss till motvärn mot Ty:s eventuella krav, 
skulle Ry hålla sig tillbaka. 



i 



22 



3. Vid ett telefonsamtal med stabschefen, herr Schulte Mönting, gav 
denne uttryck åt sin glädje över Sv:s hållning. Han begärde ett samtal 
med undertecknad i sitt hem inom de närmaste dagarna. 

Berlin den 13 april 1940. 



23. Enell till chefen för försvarsstabens underrättelseavdelning 

13 april 1940. 

överlämnad av Riehert till chefen för poli- 
tiska avdelningen i UD för kännedom 13 U, ink. 
till UD «/ 4 . 

Berlin den 13 april 1940, 

Jag uppsöktes i går av en kollega, som meddelade mig, att han sam- 
talsvis från tyskt håll erfarit, att ett av de återhållande momenten från 
tysk sida gentemot Sverige torde vara, att man här fruktar för att ett 
anfall på Sverige även skulle utlösa, att ryssarna åter sätta igång över 
Finland — Skandinavien. De irritationsmoment, som därvid skulle kunna 
uppstå mellan Tyskland— Ryssland, vill man på allt sätt söka undvika, 
i all synnerhet som vänskapen mellan sagda båda länder under senare tid 
betydligt sValnat och man till och med tror sig veta, att västmakterna 
på nytt söka värva Ryssland för sina ändamål. 

Min kollega och jag fortsatte därefter samtalet beträffande läget i 
Norden. Han framhöll därvid, att han från andra tyskar erhållit det 
intrycket, att särskilt det svenska guldet vore begärligt, givetvis även 
Sveriges övriga rikedomar. 

Vi enades om, att, därest läget i Norge för tyskarnas del avsevärt 
skulle komma att försämras, t. ex. genom att sjöförbindelserna icke skulle 
kunna upprätthållas, anspråk på tyska transporter genom Sverige inom 
en mycket snar framtid komma att framställas. 

Luleå — Narvik, 

Sundsvall, Härnösand — Trondhjem samt 

Öresundshamnarna (Malmö, Landskrona, Hälsingborg)— Oslo. 

Göteborg måste även anses vara en synnerligen »känslig» punkt på 
den svenska västkusten. Begärlig såsom hamn och stödjepunkt. 



24. Promemoria av Almavist 13 april 1940. 

Signor Bellotti, »La Stampa», Torino, besökte i dag pressbyrån och 
berättade, att han i monse anlänt från Oslo, där tyskarna efter fyra 
dagars ansträngningar från Bellottis sida tillåtit honom avresa till Sve- 



23 

rige. B. hade anlänt till Köpenhamn dagen före den tyska ockupationen 
och han hade av de tyska militärmyndigheterna fått tillstånd att med- 
följa ett av de tyska trupptransportfartygen från Skagen till Möss i 
Norge. B. uttalade sig mycket pessimistiskt om norrmännens utsikter. 
Tyskarna hade enligt hans mening ända till 100.000 man i Norge, 
bl. a. två tankdivisioner, och norrmännens motstånd trodde han skulle 
kunna brytas ned om några dagar. Vad Sverige beträffar hade B. den 
uppfattningen, som han erhållit efter samtal med tyskarna, att dessa 
skulle göra allt för att undvika ett angrepp på Sverige, men han fruk- 
tade, att bristande sjötransportmöjligheter för trupper, vapen, ammuni- 
tion etc. skulle tvinga tyskarna att söka taga landvägen över Sverige. 
B. hade det bestämda intrycket, att tyskarna ej skulle sky några medel 
för att trygga »den tyska säkerheten» i Norden. 

Enligt vad pressbyrån erfarit, äro Svahnström (Svenska Dagbladet), 
Mlillern (Aftonbladet) och Jäderlund (Stockholms-Tidningen) på väg 
hem, då dé i händelse av konflikt ej önska bliva internerade i Tyskland. 

Stockholm den 13 april 1940. 



25. UD till sändebuden i London, Paris och Washington 14 april 1940. 

Telegram. 

Brittiske ministern avgivit kategorisk förklaring 1 att allierade trup- 
per ej skola överskrida svenska gränsen, därest vi upprätthålla neutrali- 
teten. Inga tyska krav mot Sverige framställda. 



36. UV till sändebudet i Berlin 14 april 1940. 

Telegram. 

Så snart man i Berlin fullt klar att engelsmännen intagit Narvik, är 
Ni bemyndigad på lämpligt sätt framföra till tyska regeringen, att vi 
ytterligare upprepa och bestämt garantera, att inga västmaktstrupper 
komma att tillåtas passera riksgränsen in i Sverige, samt att vi äro fullt 
rustade möta varje försök denna riktning. 



1 Dok. 16. 



24 

27. Richert tiU H. Beck-Friis 14 april 1940. 

Handbrev, jnk. till UD 18 / 4 . 

Berlin den 14 april 1940. 

Härmed ber jag få översända en av Vinell uppgjord P. M. angående 
vissa meddelanden, vilka av en hög tysk ämbetsman och partifunktionär 
i går lämnats en för beskickningen väl känd, fullt tillförlitlig person. 

Meddelandena synas mig ur olika synpunkter erbjuda det största in- 
tresse. 

Vad som säges om Görings ställning och verksamhet torde vara väl 
värt att lägga märke till. Om vi komma ur denna häxdans utan att 
komma i krig med Tyskland, så beror det givetvis på olika faktorer. 
Men en av de faktorer, som i detta hänseende äro för oss gynnsamma, och 
ej den minst betydelsefulla, är utan tvivel Görings inställning till Sve- 
rige. Betydelsen härav kan inte nog högt uppskattas, och angelägenheten 
av att på allt sätt som är möjligt menagera honom framstår för mig i 
nuvarande läge som ett svenskt intresse av första ordningen. 

Bilaga. 

P. M. 

Enligt en av beskickningen ofta åberopad, synnerligen initierad källa 
hade rikskansler Hitler på fredagskvällen den 12 april i en trängre krets 
av förtrogna — därvid vederbörande själv varit tillstädes — under en 
timmas tid utbrett sig över Tysklands förhållande till de skandinaviska 
staterna samt allmänna krigspolitik. Han hade därvid givit uttryck åt 
den av den tyska militära ledningen delade uppfattningen, att engels- 
männen numera icke komme att göra någon allvarligare aktion mot 
Skagerack liksom ej heller att företaga något landstigningsförsök i Norge. 
Tanken på en genommarsch genom Sverige hade därmed förlorat sin ak- 
tualitet. Konflikten med Norge komme enligt rikskanslerns bestämda upp- 
fattning att vara likviderad inom en vecka. Det vore honom likgiltigt, 
vilken norsk regering han finge att göra med, endast denna regering gjor- 
de upp med Tyskland. Han hade starkt betonat, att han icke hade några 
som helst territoriella aspirationer i Norden, och kategoriskt förklarat, 
att de nu ockuperade skandinaviska länderna efter det stora krigets slut 
skulle återfå sin fulla integritet med oavkortade territoriella områden. 
Han hade även ingått på åtskilliga detaljer i det framtida perspektivet 
och bl. a. förklarat, att han komme att uppställa såsom fredsvillkor, att 
de skandinaviska länderna finge tillbaka det tonnage, som de nu till följd 
av den tyska aktionen komme att förlora till engelsmännen. För norr- 



25 

männen skulle han dock lägga sig ut endast därest de visade sig resonliga 
och med det snaraste gjorde upp. Under samma förutsättning skulle han 
avstå från att kräva ersättning av Norge för de av norrmännen sänkta 
tyska fartygen. 

Vid tillfället hade rikskanslern tillkännagivit, att han utsett general- 
fältmarskalken Göring till »Schwedenreferent». Samtidigt hade han för- 
klarat, att Sverige nu befunne sig i kniptången, och att en militär aktion 
mot detta land därför vore överflödig och ur ekonomiska och andra syn- 
punkter till direkt skada för tyska intressen. Om man blott icke kränkte 
Sveriges territorium och nationalstolthet, borde samarbetets väg kunna 
beträdas. En förutsättning för att man skulle kunna lämna Sverige i 
fred vore dock, att Sverige iakttoge strängaste neutralitet i stormakts- 
kriget liksom i den tysk-norska konflikten samt sökte anpassa sig efter 
det nya läget. Såsom en konsekvens av att man icke ville kränka Sveriges 
nationella stolthet komme man icke att fordra utfärdande av förbud mot 
frivilligrörelse till Norges hjälp; däremot måste man kräva att svenska 
regeringen vare sig direkt eller indirekt understödde eller underlättade 
sådan rörelse. Svensk hjälp till Norge kunde för övrigt icke förhindra 
utan endast fördröja slutförandet av aktionen mot detta land. Man hade 
för avsikt att framgå mot norrmännen med minsta möjliga hårdhet. 

Beträffande förhållandet till Sverige hade rikskanslern i detta sam- 
manhang betonat, att förutsättningar funnes för utvecklandet av synner- 
ligen vänskapliga förbindelser av lång varaktighet. Det ekonomiska sam- 
arbetet skulle, om Sverige endast visade förståelse för det nuvarande 
läget, ordnas efter fullt kommersiella linjer. Sålunda skulle inga obilliga 
krav ställas och förhandlingar föras på alldeles likställd basis som 
förut. 

Ifråga om stormaktskriget hade rikskanslern uttalat, att en aktion mot 
Holland och Belgien icke komme i fråga. »Den Gefallen werde ich den 
Engländern nieht tun», skall han bokstavligen hava förklarat och därpå 
tillagt: »Die Aktion gegen Holland und Belgien uberlasse ich den Eng- 
ländern». 

Från samma källa har i förevarande sammanhang erfarits ytterligare 
följande, vilket ävenledes torde representera eller väsentligen vara baserat 
på av rikskanslern vid tillfället ifråga gjorda uttalanden, ehuru klar be- 
kräftelse härå icke kunnat erhållas: 

1) Görings uppdrag såsom »Schwedenreferent» innebure, att handha- 
vandet av den tyska utrikes- och handelspolitiken gentemot Sverige lagts 
i hans händer, ehuru rikskanslern givetvis förbehållit sig att efter fält- 
marskalkens hörande själv fatta de avgörande besluten i de stora frågorna. 
Göring hade under de senaste dagarna synnerligen aktivt verkat för för- 
hindrande av en intervention i Sverige. 

o— 470791 



26 

Man hade klart för sig, att de skandinaviska länderna kunde vara 
Tyskland till stor hjälp vid det kommande återuppbyggnadsarbetet, då 
man med dem såsom förmedlare hastigare skulle kunna etablera goda för- 
bindelser med de betvungna fienderna. 

2) Förflyttningar sydost ut från västfronten av betydande stridskraf- 
ter, närmast specialvapen och starkt flyg, vore i gång. Man avsåge här- 
med att påverka Italien inför det avgörande om dess inställning till 
stormaktskriget, som man beräknade att västmakterna inom kort skulle 
framtvinga. Man utginge ifrån, att man med detta hot, resp. beredstäl- 
lande av hjälpkrafter, skulle kunna förmå Italien att bekänna tysk färg. 
Meningarna vore att föranleda Italien till snabb aktion mot Gibraltar, 
över spanskt område och väl även från sjösidan varvid tyskt flyg skulle 
ställas till förfogande i största omfattning. Man vore emellertid orolig 
för att västmakterna skulle förekomma dessa planer genom infall i Spa- 
nien och Spanska Marocco. För den händelse man icke skulle få Italien 
med sig, bleve situationen synnerligen prekär. En västmaktsaktion mot 
Spanien, som skulle medföra ödesdigra konsekvenser för Tyskland och 
detta lands möjligheter att i fortsättningen kontrollera Italien, kunde 
man i sådant fall knappast göra någonting emot, »på sin höjd skicka dit 
litet flyg». 

3) Rikskanslern eftersträvade ett snart slut på kriget med västmak- 
terna. Han hade icke för avsikt att tillintetgöra vare sig Frankrike eller 
England utan båda dessa länder skulle få bestå såsom betydande makter. 
Vad rikskanslern framför allt önskade vore att hastigt få realisera sin 
gamla dröm om en aktion mot öster, och han hade för avsikt att dirigera 
om sina trupper i sådan riktning, så snart han blivit färdig med västmak- 
terna. Han ville nu en gång för alla hävda germanernas ställning gent- 
emot de slaviska flodvågor, vilka genom tiderna svallat västerut i Europa. 
I övrigt vore hans patos att, sedan han fått överhanden i det stora kriget, 
framstå som den vidsynte återuppbyggaren och storsinte fredsfursten. 

Berlin den 14 april 1940. 



28. Sändebudet i Berlin till UD 14 april 1940. 

Telegram. 

Göring för mig uttalat förhoppning endera dagen få tala med förtro- 
endeman för regeringen i anslutning invit framförd genom Dahlerus. 
Bland det allra angelägnaste i nuvarande läge synes mig vara att på allt 
möjligt sätt menagera Göring och underlätta hans strävanden att undvika 
komplikationer och leda svensk-tyska förbindelserna såväl politiskt som 
ekonomiskt under största möjliga hänsynstagande till svenska intressen. 



27 

Ur denna synpunkt tillstyrker jag livligt att hans invit efterkommes och 
lampliga personer snarast hitkomma för preliminära informella över- 
läggningar Med hänsyn till synnerliga värdet av Dahlerus såsom för- 
bindelselänk hemställer jag han anmodas medfölja. 

29. Sändebudet i London till UD 15 april 1940. 

Telegram. 
För försvarsstaben. Urgent. Airstaff varnar för tyska fallskärms- 
trupper Junkers 52 mot Gellivare och Kiruna och rekommenderar avde- 
landet av jaktflygplan för att effektivt kunna möta eventuellt anfall. 

30. Richert till H. Beck-Friis 15 april 1940. 

Handbrev, ink. till UD «/ 4 . 

Med anledning av ett telegram 1 , som jag i dag på morgonen mottagit 
iran btockholm, vill jag meddela, att jag under mitt besök hos Ribben- 
trop häromdagen (jfr min depesch nr 469 den 11 innevarande månad) 2 
da han talade om de föregivna engelska avsikterna att besätta Nordsve- 
rige, icke underlät att kraftigt framhålla, att varje försök från engelsk 
sida att från Nordnorge marschera in i Nordsverige skulle ha avvisats- 
Sverige skulle i ett sådant fall både ha viljan och förmågan att avvisa 
varje angrepp. Jag hänvisade även till det meddelande jag tidigare fram- 
fört till Weizsäcker. Möjligen beroende på att ämnet synts Ribbentrop 
numera hava förlorat sitt aktualitetsintresse, möjligen på grund av att 
han över huvud ej tycker om att bli avbruten under sina föreläsningar, 
gick han efter mitt inpass omedelbart vidare i texten. 

Jag skall naturligtvis nu vid företa lämpliga tillfälle återupptaga 
ämnet. Kanske får jag möjlighet därtill vid något sammanträffande med 
Göring under de närmaste dagarna. 

31. Forshell till chefen för försvarsstabens underrättelseavdelning 15 

april 1940. 

överlämnad av Richert till chefen för poli- 
tiska avdelningen i UD för kännedom «/. ink 
till UD «/ 4 . ' ' 

Under sjöstrider och forceringsförsök i samband med norska kriget har 
tyska flott an lidit avsevärda förluster. I bifogade tabell har en samman- 



* Dok. 26. 
2 Dok. 9. 



28 

ställning gjorts över de tyska enheternas sannolika bestånd per 14 4.40. 
Därav synes framgå, att i nuvarande stund Tyskland förfogar över föl- 
jande operationsklara förband (enheter). 

Lätta slagskepp: 1 oskadat, 1 lätt skadat. 

Pansarskepp 1 > 

Tunga kryssare 1 » 

Lätta » 1 » 

Jagare ca 20 » 

Torpedbåtar ca 40 ? oskadade 

U-båtar ? 

Med hänsyn till sannolikt behov att vid eventuell konflikt med Sverige 
behöva dela denna styrka mellan Östersjön och västra farvattnen, synes 
en betydelsefull kraftutjämning till vår fördel hava uppstått, i varje fall 
i Östersjön. Denna utjämning framhäves än mer, för det fall »Sverige» 
i tid hinner efter färdigställandet dragas norrut, från bl. a. hotet av 
Bornholmsflyget. Dock kvarstår svagheten för oss på västkusten. Enligt 
uttalande igår från OKM till undertecknad är Öresundsspärren öppen 
för passage under dagen. 

De talrika skadade tyska enheterna kräva forcerad reparation, var- 
under sannolikt arbetet på färdigställandet av nya fartyg och ub måste 
tillbakasättas. Berlin den 15. 4. 40. 



33. Promemoria av von Otter 15 april 1940. 

överlämnad av Richert till Söderblom för 
kännedom 16 / 4 , ink. till UD 17 / 4 . 

P. M. 

En svenskfödd tyska sammanträffade i går med kapten von Eoenne 
från tyska generalstaben, vilken ingående förhörde sig om vederbörandes 
uppfattning om Sveriges hållning till händelserna i Norden. Han var 
särskilt intresserad av att höra, huruvida svenskarna troddes ämna sätta 
sig till motvärn vid ett försök från engelsk sida att besätta Narviks-banan 
och malmfälten. Han var uppenbarligen förvånad, när det svarades, att 
försvar helt säkert komme att presteras. Han sade sig hoppas, att Sverige 
icke skulle begå den dumheten att sätta sig till motvärn, om från tysk 
sida den önskan skulle uttryckas att taga de nämnda områdena under tyskt 

skydd. 

Pressens pro-norska hållning kritiserades skarpt. 

Han uppgav, att tyskarna hade ett löjligt litet antal trupper i Norge. 



29 

Han föreföll att se pessistiskt på möjligheterna för tyskarna att behålla 
Naxvik. 

Berlin den 15 april 1940. 

33. Promemoria av kammarherre R. von Heidenstam 15 april 1940. 

P. M. 

angående sammanträde den 15 april 1940 i Berlin. 

Närvarande från tysk sida: generalfältmarskalk Göring, general Boden- 
schatz, överste Konrad, och från svensk sida: vieeamiral Tamm, utrikes- 
rådet Hägglöf, kammarherre von Heidenstam, professor Tunberg samt 
ingenjör Dahlerus. 

Minister Richert åtföljde de delegerade kl. 15.45 och föreställde dem 
för generalfältmarskalken, varefter minister Richert drog sig tillbaka. 

Generalfältmarskalken tog omedelbart ordet och meddelade, att i an- 
slutning till den hastiga politiska utveckling, som under de senaste dagar- 
na förekommit, det visat sig önskvärt att med förtroendemän från Sverige 
få diskutera det nuvarande läget. I ett längre anförande gav generalfält- 
marskalken en överblick av ställningen och underströk, att han icke blott 
på grund av sin ställning i Tyskland utan även till följd av sin personliga 
kännedom om Sverige och sina stora personliga sympatier för detta land 
fått i uppdrag att handlägga de allvarliga frågor, som uppstått och för 
vilkas lösning det vore önskvärt, att ett förtroendefullt och uppriktigt 
samtal skulle kunna klarlägga förutsättningarna för ett lyckligt sam- 
arbete under det nya läget. 

Generalfältmarskalken gav en överblick av den politik, som England- 
Frankrike enligt hans mening avsåge att föra under den nuvarande situa- 
tionen och som ginge ut på att åstadkomma dels en råvarukris i Tysk- 
land, dels en revolution inom Tyskland och dels slutligen ett genombrott 
på någon front. De allierade åsyftade att vinna kriget genom uppnåendet 
av trenne strategiska segrar: att stoppa tillförseln av olja från Rumänien 
och Ryssland, av järnmalm från Sverige och att slutligen förstöra den 
tyska industrien i Ruhrdistriktet. 

I Rumänien skulle i första hand målet uppnås genom sabotage, d. v. s. 
förstörandet av seglationen på Donau samt de rumänska oljefälten. Genom 
sitt underrättelseväsende hade tyskarna fått meddelande om förberedel- 
ser för ett attentat mot trafikleden vid järnporten vid Ursova och hade 
i sista stund lyckats förebygga en katastrof, som inneburit, att trafik på 
Donau skulle omöjliggjorts på längre tid. Han framhöll, att rumänerna 
förhindrat detta icke för att hjälpa Tyskland utan för att förhindra den 



30 



katastrof, som skulle inträffa genom handelns stoppande på Donau. I 
andra hand skulle målet nås av general Weygands armé, vars huvudupp- 
gift vore att förstöra oljekällorna vid Baku. 

Han meddelade vidare, att genom samma underrättelseväsen tyskarna i 
god tid — genom uppsnappandet av ett telegram till Paris — blivit un- 
derkunniga om de beslut, som fattats vid engelsk-franska krigsrådets för- 
handlingar i London, och som gingo ut på att besätta vissa punkter i Norge, 
nämligen Trondheim och Bergen samt en tredje punkt, som han ej kunde 
draga sig till minnes. Enligt generalfältmarskalkens informationer hade 
den engelsk-franska planen varit noga förberedd och endast genom att tys- 
karna vidtagit erforderliga förberedelser för att förhindra en dylik plans 
genomförande hade tyskarna lyckats med en marginal av 8 timmar före- 
komma de allierade i deras planer. Enligt generalfältmarskalkens planer 
hade Repulse, Renown och York befunnit sig utanför Bergen måndagen 
den 8 april. De tyska motåtgärderna voro redan tidigare vidtagna och man 
hade endast avvaktat en rimlig anledning för ingripande, varigenom neu- 
tralitetsbrottet kunde läggas på de allierades sida. 

Generalfältmarskalken underströk kraftigt, att det varit Tysklands av- 
sikt att söka hålla Skandinavien utanför stormaktskriget och att de tyska 
intressena bäst tillgodosåges genom ett neutralt och lugnt Skandinavien, 
som uppfyllde rimliga krav på neutralitet genom tillhandahållandet av 
malm och varor, som Tyskland vore i behov av. Genom engelsmännens 
kränkningar av Norges neutralitet hade tyskarna fått klart för sig, att 
Norge varken vore i stånd att upprätthålla sin neutralitet eller vore särskilt 
angeläget att värna densamma gentemot engelska ingrepp. Bevis för detta 
påstående vore det norska uppträdandet i »Altmark»-affären, då norrmän- 
nen ej skjutit mot »Cossack». Generalfältmarskalken hade vidare skriftliga 
och påtagliga bevis, som han vore villig framlägga, att på norsk sida olika 
order givits till de norska befälhavarna på krigsfartygen beträffande dessas 
uppträdande vid neutralitetsbrott från tysk och engelsk sida. Sålunda 
hade befälhavarna fått order att omedelbart beskjuta tyska fartyg, som 
inträngde på norskt territorialvatten; däremot skulle befälhavarna icke 
beskjuta brittiska sjöstridskrafter i motsvarande situation. Då Norges för- 
svarsväsende ansåges vara under all kritik, hade det ej funnits möjlighet 
för Norge att försvara sin neutralitet. Enligt generalfältmarskalkens upp- 
fattning vore detta ej fallet beträffande Sverige. Han beklagade livligt, 
att en aktion blivit nödvändig mot norrmännen, som ju vore av germansk 
ras. Det hade icke varit med lätt hjärta, som rikskanslern måst giva order 
om krigshandlingar mot Norge. Helt annat vore det att föra krig mot folk 
av slavisk ras såsom tjecker eller polacker. Det hade varit oerhört riskfyllt, 
om engelska stridskrafter kunnat få fast fot i Norge eller Danmark och där 
upprättat baser för flygangrepp mot Tyskland. 



31 

Beträffande Sverige ville generalfältmarskalken framhålla, att det efter 
hans uppfattning icke vore något tyskt intresse att indraga vårt land i 
konflikten. Norge och Danmark bildade efter det nu inträffade en mur mot 
de allierade, som åstadkomme en nödvändig närmare förbindelse i förtro- 
ligt samarbete mellan Sverige och Tyskland och som även kunde innebära 
en avsevärd fördel för Sveriges säkerhet mot ingripande från andra makter 
(Ryssland). Av avgörande intresse för Tysklands inställning vore emeller- 
tid att erfara Sveriges inställning i händelse engelsmännen fullföljde sitt 
sedan länge offentliggjorda, bland annat genom Duff Coopers artikel ut- 
talade uppsåt att med alla medel stoppa malmexporten till Tyskland och 
att i detta hänseende ej längre taga hänsyn till de neutrala. Den tyska 
metoden vid ordnandet av krigsföretag vore ju att förbereda allt i detalj 
utan kungörande av avsikter, under det de allierade, genom uttalanden av 
regeringen närstående personer, först förberedde den allmänna opinionen 
för att sedan genom pressens påtryckning låtsas tvinga regeringen till 
handling. För den händelse svårigheter skulle yppa sig för den tyska ex- 
peditionsstyrkan i nordligaste Norge (Narvik) — vilket måhända kunde 
tänkas på grund av att terrängförhållandena och den där rådande vintern 
omöjliggjorde ett effektivt utnyttjande av flygstridskrafterna — och dessa 
stridskrafter ej skulle kunna bibehålla sina positioner därstädes mot ett 
överlägset angrepp av engelska övermäktiga sjöstridskrafter, f örelåge fara 
för att det engelska anfallet skulle fortsättas över svenska gränsen mot de 
svenska malmfälten. Om detta skulle inträffa, skulle givetvis de tyska 
stridskrafterna före avtaget med alla medel förstöra Narviksbanan och 
möjligheterna till framträngande mot Sverige. Vore Sverige i så fall berett 
att effektivt söka förhindra ett dylikt angrepp från engelsk sida och icke 
enbart till synes försvara gränsen, eller kunde det tänkas, att Sverige, 
såsom åsikten vore bland vissa kretsar i Tyskland, skulle i samförstånd 
med England tillåta ett besättande av de nordliga delarna av malmfälten 
från de allierades sida? Även om ett effektivt försvar kunde åstadkom- 
mas från svensk sida mot dylika planer, vore det efter generalfältmarskal- 
kens uppfattning synnerligen troligt, att engelska flygstridskrafter, kon- 
centrerade vid Narvik och skyddade av lantstridskrafter, därifrån skulle 
kunna utföra effektiva raider mot malmfälten. Genom dylika bombanfall 
skulle gruvornas produktionskapacitet lätt kunna förstöras, särskilt genom 
bombning av kraftstationer, pumpstationer och järnvägen. Under alla för- 
hållanden bleve, vare sig tyskarna eller engelsmännen förstörde banan 
och malmfälten, Narvik framdeles obrukbart såsom export- och import- 
hamn för Sverige. För den händelse detta skulle inträffa, vilket general- 
fältmarskalken med noggrann kännedom om engelsmännens inställning 
vore övertygad om skulle bliva fallet, och sålunda all förbindelse med Sve- 
rige västeröver bliva omöjliggjord, frågade generalfältmarskalken, huru- 



32 

vida Sverige under sådana förhållanden ej bleve med naturnödvändighet 
nödsakat omlägga sin utrikeshandel mot söder och öster. Tyskland vore 
för sin del berett att på alla sätt understödja en sådan omläggning dels 
genom möjliggörande av transitotrafik, dels genom tillhandahållande av 
de förnödenheter, som vore nödvändiga för Sveriges existens, framförallt 
kol. Generalfältmarskalken vore i stånd försäkra, att de kvantiteter, enligt 
erhållen uppgift ca 50 procent, som förut erhållits från England, nu skulle 
kunna erhållas från Tyskland under förutsättning att transportmedel för 
samarbete med Sverige kunde erhållas. Produktionen av erforderliga kvan- 
titeter kunde garanteras från Tyskland och svårigheterna för transporten 
kunde övervinnas om rullande materiel ställdes till förfogande för trans- 
porten från gruvorna till hamnarna. Då det svenska tonnaget nu torde i 
hög grad bliva disponibelt på grund av spärren västerut, torde kolen med 
lätthet kunna transporteras över Östersjön, där större frihet skulle lämnas 
den svenska sjöfarten. 

Av största intresse vore, att från svensk sida kraftåtgärder vidtoges för 
att förhindra att gruvorna, transportmedlen och hamnarna ej utsattes för 
sabotage från de allierades sida. Erfarenheterna från Eumänien talade 
härvidlag sitt tydliga språk. Generalfältmarskalken framhöll, att, med 
kännedom om det svenska flygets relativa svaghet och maskintypernas un- 
derlägsenhet gentemot de allierades flygstridskrafter, även i tekniskt hän- 
seende stora svårigheter torde förefinnas för att från svensk sida på ett 
effektivt sätt förhindra bombardering av gruvorna eller att, med det fåta- 
liga luftskydd och luftvärn, som funnes, kunna motstå upprepade vågan- 
fall av engelska bomplan. Tyskland vore i detta fall berett att ställa till 
Sveriges förfogande effektiv hjälp för att i möjligaste mån förhindra detta 
och hade även intresse av att genom tillhandahållande av materiel förstär- 
ka det svenska försvaret. Även om de allierade icke angrepe gruvorna kom- 
me de säkerligen att söka helt avstänga Sverige från dess utrikeshandel 
västerut. Av största vikt för de allierade vore därvid att bemäktiga sig det 
svenska handelstonnaget och enligt generalfältmarskalkens uppfattning 
skulle svenska fartyg, för den händelse de finge utlöpa med exportgods, 
under inga förhållanden tillåtas att återvända till Sverige. Sverige skulle 
sålunda bliva helt hänvisat till möjligheterna att exportera och erhålla 
varor genom eller från Tyskland, och eventuellt Ryssland. Bensin och oljor 
kunde möjligen tänkas bliva disponibla från Ryssland och hänvisade gene- 
ralfältmarskalken, utan att vilja giva några råd eller anvisningar beträf- 
fande Sveriges inre angelägenheter, till behovet av en omedelbar stark in- 
skränkning av förbrukningen av bensin och oljor. Exemplet från Tysk- 
land visade tydligt, att betydande resultat kunde uppnås genom inskränk- 
ning av den privata biltrafiken till ett minimum. Tyskland skulle synner- 
ligen välvilligt understödja Sverige i handelshänseende i en dylik situation, 



33 

framförallt om det givande samarbete, som existerat mellan Sverige och 
Tyskland under tidigare år, åter kunde uppstå. Tyskland hade ingen som 
helst avsikt eller fördel av att kränka Sveriges territorium eller ingripa i 
dess inre angelägenheter, ej heller någon önskan att där söka upprätta 
baser eller begagna svenska hjälpmedel i kriget. Men det funnes givetvis 
inom Tyskland krafter i verksamhet, som med största misstro betraktade 
Sveriges politik och tvivlade på Sveriges ärliga vilja att motsätta sig ett 
tryck från de allierades sida eller att effektivt söka förhindra en kränk- 
ning av dess gränser eller ett ingrepp mot dess gruvor. Det vore därför av 
avgörande betydelse för generalfältmarskalkens möjligheter att fortsätt- 
ningsvis ordna ett fruktbringande samarbete med Sverige att en försäkran 
avgåves, att så ej skulle bliva fallet. Om en dylik försäkran avgåves, ville 
generalfältmarskalken på sin generalfältmarskalks- och soldatära på he- 
dersord garantera, att så länge han hade bestämmanderätten, inga åt- 
gärder av ovan nämnt slag kunde tänkas komma ifråga mot Sverige. 

Beträffande den finsk-ryska konflikten framhöll generalfältmarskalken, 
att de hårda påtryckningar, som gjorts från de allierade i syfte att få till 
stånd en fortsättning av kriget och ett aktivt ingripande från svensk sida 
eller ett åsidosättande av den verkliga neutraliteten genom tillåtande av 
genommarsch av allierade trupper, inneburit ett ohållbart löfte från engelsk 
sida om att bringa det rysk-finska fälttåget till ett för Finland lyckligt 
slut. Som militär, och efter konferens med tyska generalstabschefen kunde 
han garantera — och trodde att svenska militärexperter delade hans 
uppfattning — att ett effektivt ingripande för att stoppa den ryska fram- 
marschen skulle krävt icke 60 eller 100.000 man utan 4- eller 500.000 man 
med alla hjälpmedel utrustade trupper. Man måste nämligen beakta att de 
ryska trupperna hade långt större förutsättningar att göra sig gällande 
under sommaren än under vintern. Därtill komme att den ryska uppmar- 
schen icke varit slutförd ens vid finsk-ryska krigets slut. De allierade voro 
under inga förhållanden i stånd till något dylikt. Beträffande möjligheten 
av framtida säkerhet för Finland och Sverige mot fortsatt angrepp eller 
förnyade krav från rysk sida vore generalfältmarskalken av den uppfatt- 
ningen, att ett gott samarbete med Tyskland vore den bästa säkerheten i 
detta hänseende. Enligt hans bestämda uppfattning vore ett ingripande 
från rysk sida, om kännedom funnes om ett vänskapligt förhållande mellan 
Sverige och Tyskland, icke tänkbart. Om däremot Sverige av en eller an- 
nan anledning, exempelvis genom att lämna bistånd till Norge, kunde 
komma att indragas i det stora kriget på de allierades sida eller åtminstone 
komma i motsatsförhållande till Tyskland, vore risken för en rysk aktion 
givetvis högst avsevärd. 

Sedan generalfältmarskalken vänt sig till, som han uttryckte sig, svens- 
ka regeringens förtroendemän, med begäran om en förklaring beträffande 



34 

Sveriges inställning till ett effektivt försvar av gränsen mot Narvik, för- 
säkrade han och önskade till Konung Gustaf få framfört personligen, att 
han garanterade att inga som helst fientliga avsikter f örelåge mot Sverige 
från tysk sida. 

Amiral Tamm förklarade därefter, att Sveriges självklara politik vore, 
att till det yttersta effektivt försvara sin neutralitet mot envar, som sökte 
kränka densamma och att detta vore hela svenska folkets absoluta vilja. 
Amiral Tamm förklarade vidare, att han vore bemyndigad att officiellt 
tillkännagiva denna uppfattning. Generalfältmarskalken uttryckte omedel- 
bart sin stora tillfredsställelse häröver och framhöll, att detta för honom 
innebure en mycket stor tillfredsställelse. Han framhöll, att detta svar 
vore grundläggande för hela den politiska situationens framtida utveckling 
och att han omedelbart komme att underrätta rikskanslern om den svenska 
förklaringen. Hans bemödanden gentemot dem som med misstroende sett på 
Sveriges eventuella inställning, skulle därigenom i högsta grad underlättas. 
Generalfältmarskalken varnade för den påtryckning, som säkerligen skulle 
komma från de allierades sida i syfte att influera på Sveriges politik i detta 
hänseende och varnade kraftigt för den otaliga mängd engelska agenter, 
som nu, enligt vad han trodde, blivit fördrivna från Norge och som otvi- 
velaktigt skulle börja sin verksamhet i Sverige. 

Herr Hägglöf framhöll, att man i Sverige knappast hade intryck av att 
England hade för avsikt att kränka Sveriges neutralitet genom överskri- 
dande av gränsen från Narvik och angrepp på gruvorna. I varje fall hade 
Sverige tillräckligt med trupper för att förhindra ett inträngande av trup- 
per mot malmgruvorna. 

Vad anginge den svenska utrikeshandeln vore man på svensk sida gärna 
beredd att, för den händelse avstängning västerut ägde rum, undersöka 
möjligheterna för en omläggning av handelsförbindelserna till söder och 
öster. Om så ansåges önskvärt, skulle svenska regeringen gärna deltaga i 
förhandlingar beträffande en utvidgning av det svensk- tyska handelsut- 
bytet. Ett lämpligt instrument för sådana förhandlingar vore regerings- 
kommissionerna. 

Herr von Heidenstam frågade, huruvida det vore tänkbart uppnå en 
ordning med de allierade, varigenom export till Tyskland av tidigare med- 
given kvantitet malm medgåves, och om, i så fall, överenskommelse kunde 
träffas med Tyskland om tillåtelse för export från Sverige till trans- 
oceana och neutrala länder ävensom till England av svenska stapelvaror 
såsom cellulosa, trä, papper, vilka ju icke vore av särskild betydelse för 
den aktiva krigföringen. Generalfältmarskalken framhöll härvid, att detta 
ej skulle bliva möjligt, då de allierade icke skulle vilja förbinda sig att* ej 
genom bombangrepp förstöra gruvfälten i norr och vidare, att om svenskt 
tonnage användes för dylik export, detsamma icke skulle erhålla tillåtelse 



35 

återvända till Sverige. På frågan, huruvida Tyskland, om ett modus vi- 
vendi på detta sätt likväl kunde uppnås, skulle vara villigt medverka till 
ett dylikt upprätthållande av Sveriges handelsförbindelser västerut, sade 
sig generalfältmarskalken icke kunna göra något uttalande. Herr Hägg- 
löf framhöll de stora olägenheter, som åstadkommits genom anordnandet 
av minspärren utanför tremilsgränsen, varigenom stora svårigheter beretts 
bland annat för transporten av flytande bränsle från Sveriges västkust till 
dess ostkust. Generalfältmarskalken framhöll, att i händelse av ett för- 
troendefullt samarbete mellan Tyskland och Sverige från tysk sida inget 
som helst hinder i detta hänseende skulle resas och att i så fall — sedan 
isspärren upphört — full frihet skulle kunna lämnas, förutsatt att säker- 
het förefunnes för att de allierades fartyg och undervattensbåtar ej kunde 
tänkas komma in i Östersjön. Åtgärder hade på senaste tiden vidtagits 
åsyftande att genom en förstärkt minspärr förhindra fientliga fartygs 
passerande av Bälten. 

Greneralfältmariskalken framhöll, att han väl förstode den svenska in- 
ställningen i avseende å situationen i Norge och den sympati, som givetvis 
måste förefinnes för Norge; å andra sidan ansåge han, att det vore bättre 
för alla parter, om det effektiva motståndet i Norge — vilket vore hopp- 
löst - — snarast upphörde. Beträffande de kraftiga åtgärder, som vidtagas 
mot de — som han sade — oorganiserade norska trupper, vilka fortfaran- 
de gjorde motstånd, framhöll han, att en militär regel tvingade att i dylikt 
fall tillgripa kraftåtgärder, vilka i det långa loppet skulle förhindra 
större blodsutgjutning och skador än svagare åtgärder. Förstörandet av 
broar och kommunikationsmedel av svaga norska truppavdelningar nöd- 
vändiggjorde bombardemang av byar och trakter på båda sidor såsom 
repressalieåtgärder. Svikna löften från norska befälhavares sida, vilka träf- 
fat preliminära överenskommelser med tyska befälhavare om upphörande 
av motstånd, nödvändiggjorde likaledes kraftiga repressalieåtgärder, så- 
som t. ex. i Kristiansand. Det vore otänkbart, att de norska trupperna eller 
lösa horder, som nu opererade och som icke vore i besittning av förråd eller 
möjligheter, skulle kunna anskaffa dessa från utrustningscentraler, som 
vore i tyskarnas händer och som leddes av en regering, vilken icke kunde 
utöva sin auktoritet ens ifrån någon större ort, utan som vore dold i öde- 
marken och därifrån omöjligt kunde utöva regeringsmakt/Det var otvivel- 
aktigt det engelska inflytandet, som förlett och förhindrat träffandet av 
en uppgörelse liknande den danska och som skulle ha varit till Norges 
fördel. Generalfältmarskalken hade dock den bestämda övertygelsen, att en 
överenskommelse inom kort skulle träffas med någondera av de båda, norska 
regeringarna. 

Generalfältmarskalken önskade framhålla en del irritationsmoment, som 
måhända vore av mindre betydelse men som dock förhindrade och försvå 



36 

rade samarbetet och som borde undanröjas snarast. Bland dessa upptog 
han i första hand frågan om den svenska pressens hållning, varvid general- 
fältmarskalken icke fäste större avseende vid mindre betydande tidningars 
artiklar men däremot stort avseende vid de ledande tidningarnas insinuanta 
och ofta delvis kränkande artiklar och ledare, riktade mot de styrande i 
Tyskland och av vilka många vore starkt personligt färgade. Generalfält- 
marskalken framhöll, att ett land, där pressfriheten tillätes överskrida 
vissa gränser, icke längre vore under regeringsmaktens ledning utan att ut- 
rikespolitiken där i själva verket leddes av oansvariga skribenter, som av 
sensationslystnad och profitbegär utan hänsyn till landets bästa utnyttjade 
sina tillfällen. Han framhöll även vissa uttalanden i Motala radio beträf- 
fande påstådda, obekräftade engelska framgångar : återintagandet av Ber- 
gen, större sjöslag i Skagerack liksom det i utsikt ställda radioanförandet 
av stortingspresidenten Hambro. Han framhöll, att från tysk sida tack 
vare ingripande inga som helst utfall eller någon kritik över svenskt hand- 
lingssätt exempelvis i Finlandskonflikten förekommit i pressen. Han fram- 
höll, att om ej, trots den sympati för Norge, som man väl kunde förstå 
förefunnes i Sverige, dock nödig hänsyn toges i pressen, detta skulle kunna 
medföra konsekvenser för förhållandet mellan Tyskland och Sverige. Ett 
annat önskemål vore, att icke någon aktion företoges från svensk sida för 
frivilligrörelse till Norge. En insats av frivilliga skulle för övrigt endast 
förlänga striden utan någon utsikt till positivt resultat. 

Ett ytterligare irritationsmoment vore de rapporter, som ingått men som 
ännu ej definitivt bekräftats, av innebörd att tvenne norska undervattens- 
båtar sökt skydd och begagnat svenskt territorialvatten som operationsbas 
för sina anfall mot tyska fartyg och att enligt uppgift en av dessa båtar 
kunnat ankra inne i den svenska skärgården, där den från land erhållit 
utrustning och proviant. Likaledes skulle svenska befälhavare å handels- 
ångare enligt bestämda uppgifter då de siktat tyska transporter ha med- 
delat härom till norska, eventuellt även till engelska u-båtar, vilket i ett 
flertal fall möjliggjort att transportfartygen torpederats. Amiral Tamm 
lovade undersöka saken, sedan han från vederbörligt håll härstädes er- 
hållit mera bestämda uppgifter. 

Från svensk sida framhölls på minister Richerts tidigare framställda 
begäran de svårigheter, som under de senaste dagarna rests mot svenska 
medborgares hemresa; en hel del svenskar hade sålunda under gårdagen 
avvisats från Sassnitzfärjan. En undersökning vidtogs genast av överste 
Konrad, som meddelade, att förbudet genomförts på begäran från Aus- 
wärtiges Amt. Bestämmelser hade utfärdats av innebörd att vederbörande 
skulle ha nya »Sichtvermerke»; detta till förhindrande av att en del miss- 
tänkta element över Sverige begåve sig till Norge; åtgärd skulle emellertid 



37 • 

omedelbart vidtagas för att söka förhindra att svenskarnas hemresa hädan- 
efter fördröjdes. 

Under samtalets fortsatta gång framhöll generalfältmarskalken, att det 
vore de allierades tydliga intresse att söka förflytta krigsfronten till olika 
platser utanför västvallen, exempelvis Norge och Turkiet, men att tyskarna 
genom sin framsynthet förhindrat detta i Norge och vore beredda, sedan 
de på ett utomordentligt sätt skyddat Ruhrområdet, som vore ett av de 
känsligaste gebieten innanför de tyska gränserna, att på ett effektivt sätt 
inom mycket kort tid tvinga de allierade att upptaga striden på västfron- 
ten. Detta strede mot deras eget intresse och skulle otvivelaktigt leda till 
ett avgörande. Härvid komme förhållandena i Norden givetvis att bliva 
av underordnad betydelse, varför Norden då kunde beräknas komma i 
skymundan. Ruhrområdet vore skyddat av 1.000 grovkalibriga luftvärns- 
kanoner, 4.000 20 mm luftvärnskulsprutor samt dessutom skyddat av 27 
flygplan-» Staffeln» och 15 maskiner per »Staffel», av vilka 9 vore av- 
sedda för första linjen, 3 till första reserv och de övriga till andra reserv. 

Generalfältmarskalken ville särskilt framhålla och bedja delegationen 
till H. M. Konungen framföra, att besättandet av Danmark varit en nöd- 
vändighet till förhindrande av motåtgärder från de allierades sida men att 
detta besättande ej innebure någon som helst inskränkning av danska sta- 
tens suveränitet eller något ingripande i handelsförbindelsernas inre orga- 
nisation, domstolarnas handhavande eller de lokala myndigheternas för- 
valtning. De enda åtgärder, som vidtagits, vore sådana, som vore betingade 
av nödvändigheten att säkerställa de tyska trupperna mot anfall från de 
allierade; de avsåge därför sådana saker som mörkläggning, besättande av 
försvarsverk, samarbete med danska styrkor och möjligheter för transpor- 
ter av truppenheter. Intet ingripande i den ekonomiska verksamheten finge 
ske, inga rekvisitioner göras utan vederbörlig likvid med »Kreditseheine», 
varvid kursen mellan mark och kronor på de danska myndigheternas en- 
trägna begäran fastställts till 2 kronor = 1 mark. Kommunikationerna 
mellan Danmark och Tyskland komme att i full utsträckning åter upp- 
rätthållas, dock med passkontroll även inom Danmark till förhindrande av 
att de allierades agenter överskrede gränserna. 

Beträffande handeln mellan Sverige och Danmark framhölls, att denna 
i full utsträckning skulle få fortgå utan att någon inskränkning från tysk 
sida härvid skulle ske. 

På svensk förfrågan, huruvida vapenleveranser eller andra förnödenhe- 
ter fortsättningsvis kunde påräknas från Tyskland till Sverige, framhölls, 
att Fiihrern givit direkt order om att därest vänskaplig förbindelse och ett 
förtroendefullt samarbete upprättades, vapenutförsel skulle få äga rum till 
Sverige men att i annat fall förhållandet givetvis bleve det motsatta. I 
det förra fallet skulle Sverige räknas till de fullt pålitliga nationerna och 



. 38 

kunna erhålla den modernaste materielen — vilken ej kunde lämnas till 
vissa andra nationer såsom exempelvis Bulgarien, Jugoslavien och Turkiet; 
generalfältmarskalken nämnde, att flygplan modell 87, 88, 109, 110, 111 
skulle tänkas komma ifråga för Sverige. Han försäkrade, att några flyg- 
maskiner från U. S. A. icke ens före det nu inträffade läget kunnat på- 
räknar inom rimlig tid och under inga förhållanden kunde beräknas an- 
lända till Sverige. Amerikanarnas kapacitet beräknades till en produk- 
tionskapacitet av 85.000 arbetare, som skulle kunna höjas till 98.000 ar- 
betare, vilket borde kunna åstadkomma ca 350 plan per månad inklusive 
skolmaskiner, lågt räknat 100 per månad; jämfört härmed hade i Tyskland 
nåtts en produktionskapacitet om 407.000 arbetare, motsvarande en pro- 
duktion av 1.400 maskiner per månad. Även om den amerikanska arbets- 
styrkan kunde ökas till 150.000 till i höst, skulle de allierades produk- 
tionskapacitet högst betydligt understiga den tyska. Han framhöll, att 
även för jaktplan, framför allt för bombplan, en av myndigheterna god- 
känd konstruktion, gjord på papperet, ej kunde komma till praktisk an- 
vändning vid truppen förrän tidigast fyra år efter godkännandet. De tyska 
fabrikerna hade gått in för bandtillverkning i stor skala och vore därför 
i nivå med de bästa amerikanska. 

Från svensk sida (von Heidenstam) framhölls, att den oro, som givetvis 
besjälade en stor del av Sveriges befolkning över anfallet på Danmark och 
i synnerhet Norge och som generalfältmarskalken sade sig fullt förstå, 
givetvis kunde mildras, för den händelse goda relationer rådde mellan 
Tyskland och Sverige; oron minskades å andra sidan icke av exempelvis 
nyss vidtagna tyska passåtgärder eller å svensk sida av de oansvariga 
element i Stockholm och annorstädes i Sverige, som sökte utöva en viss 
verksamhet i propagandasyfte för att ingiva Sverige fruktan för tyska 
åtgärder; ej heller av de försök till sabotage som förekommit. 

På ett påpekande (von Heidenstam) att det kanske vore önskvärt över- 
tyga de 15 procent tyskar, som hade misstro emot Sveriges avsikter, att 
knappast något kunde vinnas genom ett kraftigt framgående mot Sveriges 
intressen eller kränkning av dess neutralitet, då i så fall otvivelaktigt åt- 
gärder komme att vidtagas för gruvornas och transporthamnarnas tillintet- 
görande. Generalfältmarskalken betonade ännu en gång, att ingen sådan 
avsikt förelåge från tysk sida och att ej heller det kunde vara något 
egentligt intresse att försöka få med Sverige på tyska sidan i den väpnade 
konflikten, ty i sådant fall bleve ett stort antal arbetare vid gruvorna 
säkerligen mobiliserade och kanske effektiviteten därigenom nedsattes till 
inemot hälften, varigenom produktionen bleve synnerligen otillfredsstäl- 
lande. Generalfältmarskalken hade sorglig erfarenhet om vad detta betydde 
från andra liknande operationer och även från effektiviteten av vissa verk 
i händelse av mobilisering av personalen. 



39 

Amiral Tamm anhöll att få frambära delegationens tacksamhet för det 
mottagande, som beretts densamma och för den ingående framställning, 
som generalfältmarskalken lämnat av läget. Han sade sig vilja till gene- 
ralfältmarskalken framföra överbefälhavaren general Thörnells personliga 
tack för generalfältmarskalkens åtgärder till befrämjande av de vapen- 
leveranser, som redan ägt rum och till vilka generalfältmarskalken så 
verksamt bidragit; han uttalade den förhoppningen att generalfältmar- 
skalken även fortsättningsvis måtte göra sitt inflytande gällande till 
förmån för fortsatta leveranser. 

34. Promemoria av kammarherre R. von Heidenstam 16 april 1940. 

P. M. 

beträffande diskussion efter lunch, given av 

generalfältmarskalk Göring den 16 april 

å Karinhall kl, 1.30. 

Närvarande : generalfältmarskalken Göring, general Bodenschatz, amiral 
Tamm, professor Tunberg, utrikesrådet Hägglöf, kammarherre von Hei- 
denstam samt ingenjör Dahlerus. 

Omedelbart efter lunchen och sedan Karinhall visats för gästerna tog 
generalfältmarskalken till orda som fortsättning på gårdagens konversa- 
tion vid sammanträffandet i Berlin. Generalfältmarskalken kom direkt 
från Fiihrern, med vilken han enligt general Bodenschatz varit i samman- 
träde hela förmiddagen. Telefonmeddelande mottogs i går afton från ge- 
neral Bodenschatz, att resultatet av gårdagens samanträffande rappor- 
terats för Fiihrern, som därvid uttalade sin stora belåtenhet med den för- 
säkran som avgivits från svensk sida och hemställde, att amiral Tamm 
ville besöka honom den 16 kl. 5.30. 

Generalfältmarskalken började beröra den norska frågan och framhöll 
därvid, att i stort sett de tyska planerna fullföljts såsom varit avsikten 
och att hela den södra och viktiga delen av Norge nu praktiskt taget vore 
i deras händer. Beträffande den nordliga delen hade en framstående överste 
detacherats dit som befälhavare för alpinisttrupper från Steiermark, 
vilka vore försedda med skidor och lämpliga för användning därstädes. 
Väderleksrapporterna voro därifrån dock dåliga då vinter fortfarande 
härskade, snön låg över 1 m djup och kylan förhindrade det planmässiga 
framförandet av flygangrepp och det planmässiga utnyttjandet av Narvik 
som bas för flygverksamhet och försvar mot engelska flygangrepp. De tys- 
ka trupperna hade kommit i förbindelse med de engelska styrkorna, vilka 
voro huvudsakligen förlagda i Harstad, som definitivt besatts och var- 
ifrån jagare två och två ingingo på fjorden och delvis besatt denna, ehuru 



40 

ingen större landstigning ännu ägt rum. Möjligt vore, att de tyska strids- 
krafterna på grund av svårigheter med flyget bleve nödsakade att draga 
sig tillbaka och överlämna området, men skulle i så fall dessa få order att 
spränga samtliga tunnlar å Narvikbanan och göra denna oanvändbar för 
transport av malm, kanske för ett flertal år framåt; detta för att förhindra 
framtida skeppning till England. 

Beträffande situationen i Norge hade stora framgångar uppnåtts. En- 
staka kompanier hade tillfångatagit 1 000-tals norrmän, vilka avväpnats 
såväl vid Kristiansand som vid Kongsvinger. Norrmännen hade ingen be- 
väpning och kunde ej komma fram till de central depåer, där förråd och 
ammunition funnes. Det vore av största vikt, att en överenskommelse sna- 
rast träffades med norska regeringen, och hade åtgärder vidtagits, var- 
igenom presidenten i höjesterätten — givetvis en jurist — blivit vidtalad, 
att bilda en ny regering, då den gamla regeringen på grund av sin flykt 
och uppehållsort ej längre kunde utöva den verkställande makten. Bege- 
ringen Quisling hade av tyskarna beordrats draga sig tillbaka och förklara 
sig ej längre utgöra regeringen. Höjesterättspresidenten hade emellertid 
svarat, att han enligt konstitutionen hade rätt att utöva regeringsmakten, 
om den lagliga regeringen ej vore i stånd därtill, .men förklarade, att han 
juridiskt ej kunde göra detta utanför det område, som han själv kunde 
behärska, och sålunda ej inom andra områden, som hela Norge. Tyskarna 
hade nu hemställt, att han skulle träda i förbindelse med den gamla rege- 
ringen för att försöka att tillsammans med några av dennas medlemmar 
bilda en ansvarig regering, som skulle utöva makten, uppmana Konungen 
att återhämta Kronprinsen och flytta till Oslo, varvid tyskarna skulle 
garantera Konungen prerogativ, säkerhet och att vederbörlig hänsyn 
toges till honom. 

Ett flertal engelska fartyg hade lidit avsevärda skador på grund av 
bombangrepp; bl. a. hade ett bombplan anfallit en kryssare, varvid bomben 
träffat några meter från sidan och därigenom bringat fartyget att helt 
kantra. Enligt generalfältmarskalkens uppfattning hade det visat sig 
fördelaktigare med stora bomber, om dessa slogo ned något på sidan av 
fartyget och vid fördämningen i vattnet rev hål på fartygsbottnen under 
pansaret och därigenom bragte detta att sjunka eller kantra. De jagare, som 
gått förlorade i norra Norge för tyskarna, hade gått till anfall mot 
engelska fartyg men dukat under för övermakten. Besättningarna hade 
dock kunnat räddas i land och förstärkt lantstridskrafterna däruppe. 

Under det nuvarande läget vore det emellertid av viss betydelse, att 
transport kunde äga rum till de tyska stridskrafterna i Norge bl. a. av 
proviant, brännolja m. m. Gener alfältmarskalken förstod, att Sverige ej 
kunde vara med om transitering av vapen, ammunition eller direkt ut- 
rustning, men han ansåg, att Sverige utan vidare kunde medgiva träns- 



41 

port av proviant. I annat fall skulle de tyska stridskrafterna bliva nöd- 
sakade att rekvirera nödvändiga förråd bl. a. i de olika hamnarna, var- 
igenom den norska befolkningen skulle gå miste om dessa förråd och 
utsättas för svält och nöd, då proviantering från sjösidan icke kunde ske, 
såsom vanligen vore fallet i dessa hamnar. En del tyska transporter av 
proviant hade förstörts och vore det därför nödvändigt ordna saken snarast. 
Utrikesrådet Hägglöf framhöll, att man vid bedömandet av transiterings- 
f rågan finge göra vissa distinktioner. Sverige hade alltifrån krigets början 
och i fullt samförstånd med de krigförande förklarat sig berett att tillåta 
den »normala» transitohandeln. Detta betydde bl. a., att en avsevärd del 
av den norsk-tyska handeln gått via Sverige. Sverige vore berett att 
fortsätta denna transitotrafik. Vad återigen beträffade den transitotrafik, 
som ej fölle inom den »normala» handeln, vore det tydligt, att — såsom 
geiieralfältmarskalken själv framhållit — en lösning av frågan skulle 
underlättas, om Tyskland komme till en uppgörelse med den norska rege- 
ringen. Vad anginge det läge, som förelåge i dag, ville herr Hägglöf fram- 
hålla, att Sverige av hänsyn till sitt norska broderfolk icke kunde tillåta 
transitering av trupper, vapen eller ammunition. Däremot kunde man 
överväga transitering av sådana artiklar, som generalfältmarskalken om- 
nämnt, nämligen bensin och livsmedel. Frågan om förseglade transporter 
togs upp; generalfältmarskalken ansåg dylika transporter vara internatio- 
nellt fullt berättigade, varvid han hänvisade till den transport av italienska 
flygmaskiner till Sverige, som gjorts, ehuru Tyskland vid några tillfållen, 
då italienarna oskickligt adresserat sändningarna till finska krigsmakten, 
måst stoppa transporterna och förbjuda desamma. Han hänvisade även till 
att Tyskland ej protesterat mot den transport av vapen och ammunition, 
som ägde rum genom Sverige från västmakterna till Finland. Från svensk 
sida framhölls ånyo, att frågan givetvis kom i ett annat läge, om en upp- 
görelse bleve träffad mellan Tyskland och Norge, varigenom en norsk 
laglig regering exempelvis ej motsatte sig dylik transport. Vidare fram- 
hölls av von Heidenstam lämpligheten, att, om transport av brännoljor 
eller proviant ägde rum, dessa gjordes från privatfirmor till privatfirmor, 
varvid generalfältmarskalken förklarade, att detta givetvis skulle ske och 
att icke ens tyska firmor härvid skulle komma ifråga. 

Amiral Tamm ville till sin förklaring av gårdagen ytterligare tillägga, 
att, om så ansågs lämpligt, frågan om ökat handelsutbyte, ordnandet av 
sjöfartsfrågor m. m. borde kunna bliva föremål för underhandlingar. Ut- 
rikesrådet Hägglöf förklarade därvid, att de regeringskommissioner, som 
redan funnes för ändamålet och på ett tillfredsställande sätt ordnat dessa 
frågor tidigare, säkerligen kunde även nu tagas i anspråk för ändamålet. 
Generalfältmarskalken förklarade därpå, att han åtog sig genomföra, att 
sjöfarten i Östersjön för svenska fartyg skulle bliva helt fri och att 

4— 470791 



42 

denna på intet sätt skulle besväras eller fördröjas genom angripande från 
tyska bevakningsfartyg eller tyskt flyg. likaledes skulle inget som helst 
hinder resas för transport av varor från Göteborg till ostkusthamnar. 

Generalfältmarskalken tog därefter med mycket stor häftighet upp 
frågan om den svenska pressens hållning och inställning och hade framför 
sig några exemplar av Svenska Dagbladet, Stockholms-Tidningen m. fL, 
där enligt hans uppfattning för Tyskland kränkande och lögnaktiga ar- 
tiklar intajgits, bl. a. beträffande återtagandet av Bergen och Trondheim 
från tyskarna, om ett stort sjöslag söder om Norge med stora förluster 
för Tyskland, fördrivande av tyska trupper m. m. Han ansåg och ville 
betona att Fuhrern, som numera dagligen lät sig föreläsa de svenska tid- 
ningarna, varit mycket illa berörd av dylika lögnaktiga uppgifter. Gene- 
ralfältmarskalken hade tidigare förhindrat att svenska tidningar kommit 
till hans kännedom, men då saken numera ordnats på annat sätt, fann 
Fuhrern numera i dessa tidningar en utpräglat ovänlig inställning från Sve- 
riges sida. Generalfältmarskalken framhöll, att om dylika felaktiga ar- 
tiklar spriddes i Norge, detta gåve upphov till ökad tillförsikt hos den 
norska civila befolkningen, som därvid förmåddes göra ökat motstånd till 
skada för åstadkommandet, snarast möjligt, av en lugn lösning av det 
norska problemet. Han återupprepade gårdagens sats, ätten gammal taktisk 
regel nödvändiggjorde att med kraft och hårdhet avstyra alla försök 
till motstånd från oorganiserade styrkor och att en kungörelse skulle ut- 
färdas från tysk sida, att för den händelse engelska fartyg upptäcktes 
ligga i någon norsk hamn och framför allt om dessa fått understöd eller 
proviantering från dessa hamnar, hamnen skulle omedelbart bombarderas 
och helt förstöras. Order härom hade givits och utförts i Aalesund och 
torde samma sak även under dagen komma att ske i Tromsö. Generalfält- 
marskalken fortsatte med våldsamma angrepp mot pressen i allmänhet och 
ansåg det felaktigt och inte statsmannamässigt att tillåta att oansvariga 
individer skulle hava rätt att åstadkomma irritation eller förorsaka statliga 
svårigheter mellan vänskapliga nationer. Han underströk med kraft, att 
om ej åtgärder vidtoges för att förhindra dessa pressens irritationsmoment, 
ett gott samarbete mellan Tyskland och Sverige ej kunde komma till stånd 
eller bliva varaktigt. Visserligen kunde Sverige anse detta av mindre bety- 
delse, »Quatsch», men under nuvarande förhållanden torde detta vara far- 
ligt, och då Fuhrern med misstroende sett den svenska pressens utfall, 
vilka under vissa förhållanden varit de hätskaste i världen, möjligen med 
undantag av Amerikas, och då ett visst antal representativa personer i 
Tyskland med misstroende betraktade Sveriges inställning, kunde det 
lätt tänkas, att oförmodat åtgärder komme till stånd, som icke skulle vara 
behagliga för Sverige och kanske mot generalfältmarskalkens önskan leda 
till en explosion. General fältmarskalken ville därför lägga oss på hjärtat 



43 

att söka åstadkomma en ändring i detta förhållande. Amiral Tamm fram r 
höll efter sitt tack för den älskvärdhet, som visats av generalfältmarskal- 
ken, sin stora uppskattning över den öppenhjärtighet och välvilja, med 
vilken generalfältmarskalken behandlat alla frågor av intresse för Sverige 
och klarlagt sin ståndpunkt, vilket allt vore av stort värde för Sveriges 
inställning. 

Berlin den 16 april 1940. 

35. Promemoria av amiral Tamm 16 april 1940. 

Besök hos Hitler tisdagen den 16 april 1940 kl. 17.30. 

Vid besöket närvoro statsminister Meissner, Generalleutnant der Flieger 
Bodenschatz och en sekreterare (stenograf). 

Hitler började med att påpeka, huru allvarligt läget var. Han hade 
varit tvungen att anfalla två små länder. Han hade gjort det mot sin 
vilja, men det var tvunget med hänsyn till dessa länders ställning till 
Tysklands huvudfiende England. Varje land, som uppträdde på motsva- 
rande sätt, skulle hänsynslöst anfallas. Han måste krossa allt motstånd, 
som komme i hans väg. Detta gällde även Sverige. Beträffande Sveriges 
ställning ansåg visserligen generalfältmarskalken, att den var av annat 
slag, men i detta avseende kunde man icke förlita sig på fältmarskalken 
på grund av hans svenska sympatier och svenska giftermål. I stället hade 
han fått rapporter om att Sverige vore fientligt inställt mot Tyskland och 
detta kunde man anse bekräftat genom svenska pressens hållning och de 
meddelanden, som givas i radio. Han övergick därefter till att beskriva 
krigets upprinnelse. Kriget mot Polen hade aldrig behövt igångsättas, om 
icke England varit anstiftare. De villkor, som H. uppställt för fredliga 
förhandlingar, vore så hänsynsfulla, att de borde hava kunnat antagas. 
England hade hela tiden motarbetat Tyskland trots att H. gjort allt för 
att åstadkomma en uppgörelse med England. En dylik hade varit lycklig 
för hela världen. H. trodde fortfarande, att en stor del av engelska folket 
önskade ett dylikt samgående, men förbrytarna Churchill och Eden omöj- 
liggjorde detsamma. H. sade sig vara glad över att det är han som får 
leda detta krig, så att han ej behöver lämna ogjort arbete till sina efter- 
trädare. Resultatet av kriget hittills visade Tysklands styrka och Englands 
vanmakt. Nu gällde det att ytterligare komma åt England, och Tyskland 
skulle lyckas att besegra England på grund av sin organisation, sin tappra 
försvarsmakt och framförallt på grund av överlägsenheten i luften. Tysk- 
lands besegrande skulle betyda asiaternas översvämmande av Europa. Be- 
träffande resultatet av striderna i Norge hyste man ingen tvekan. Norge 
skulle mycket snart vara erövrat, möjligen med undantag för några delar 



u 

i norr, kanske Narvik och förbindelsen till Sverige. Härefter blev jag i 
tillfälle att säga några ord, där jag framhöll Sveriges konsekventa neu- 
tralitetspolitik och i ungefär samma ordalag som under gårdagen till gm 
uttalade att Sverige skulle avvisa varje angrepp, som utfördes mot grän- 
serna och att vi vore övertygade om att kunna lyckas därmed, om ett 
sådant anfall skulle ske mot gränsen över Narvik. Då jag nämnde om 
avvisandet av varje anfall över gränsen, utropade H. högt: »Gäller detta 
även mot England?» Jag kunde med kraft säga honom, att så för visso 
var förhållandet. Han återkom emellertid härtill under framhållande av 
att han tvivlade på uppgiften. Saken berördes ganska länge. Han frågade 
därunder: »Vem är det som säger detta? Är det Konungen?» Jag svarade: 
»Det är Konungen, landets regering och således även svenska folket.» 
Tonen, som hittills från Hitlers sida gränsat till ovänlighet, blev nu be- 
tydligt mildare. Han talade om Tysklands och Sveriges insatser för den 
germanska rasens bevarande, från Gustaf II Adolf och fram till nuva- 
rande tid. Under dessa krig hade Tyskland offrat 24 miljoner soldater. 
England hade under samma tid endast offrat 2 miljoner soldater, ett bevis 
för att detta land endast betjänar sig av legoknektar för att nå sina mål. 
H. sade sig förstå, att Sverige hyste sympatier för norrmännen. Danmark 
hade handlat klokt. Många kanske säga, att det icke handlat tappert, men 
det var hans övertygelse att om danskarna gjort motstånd, skulle de visat 
sig tapprare än norrmännen. Norrmännens hjältemod trodde han inte på. 
De giva sig för till antalet betydligt underlägsna tyska trupper. Tysken är 
en utomordentlig soldat. (H. återkom minst tre gånger till att han själv 
varit soldat och därunder lärt känna den engelske soldaten, som var 
bekväm, lat och fordrande.) H. ville gärna tro, att svensken var en god 
soldat. H. förklarade öppet, att det för Tyskland inte vore någon fördel 
att få Sverige till motståndare. Samtalet kom därefter in på Östersjön 
såsom gemensamt hav för strandägarna. Dessa borde hindra andra länder 
tillträde till havet och etablera ett vinstgivande handelsutbyte på Östersjön. 
Jag kunde inflika, att Sverige är berett att pröva förnyade handelsförbin- 
delser med Tyskland, som förestavades av det nya läget. Jag tillät mig 
även framkasta, att Sverige måste hava blickarna riktade mot öster. H. 
sade sig förstå detta, upptog handsken och försvarade överenskommelsen 
med Ryssland före krigets början därmed att Ryssland eljest skulle in- 
fallit ej blott i Tyskland utan även i de nordiska staterna. Detta skulle 
tydligt framgå av den vita bok, som engelsmännen talat om men seder- 
mera ej vågat publicera. Mot slutet av samtalet uttalade H, förhoppningen 
om ett gott förhållande mellan Tyskland och Sverige. Sedan han givit 
även U. S. A. några gliringar i humoristisk form, åt vilket de närvarande 
högljutt skrattade, blev umgängestonen rent av munter och i denna stäm- 
ning avslutades besöket, som varat i en timmes tid. 



45 
36. Söderblom till Bichert 16 april 1940* 

Handbrev. 

Stockholm den 16 april 1940. 

Norske ministern i Stockholm har redan för åtskilliga dagar sedan 1 av 
Excellensen erhållit besked rörande vår ställning till frågan om export 
och transitering av krigsmateriel till Norge. I enlighet härmed tillåta vi ej 
några sådana vapensändningar. Sedan från annat norskt håll i dag en 
förfrågan gjorts, har jag vid besök hos Wollebsek ytterligare klarlagt sa- 
ken. Jag förklarade härvid, att Sverige alltsedan det stora krigets utbrott 
intagit den ståndpunkten, att krigsmateriel varken transiteras eller ex- 
porteras till någon av de båda krigförande parterna. Våra leveranser till 
Finland under den rysk-finska konflikten är ju en sak för sig, då krigs- 
tillstånd ej förklarades föreligga och då ju denna konflikt var alldeles skild 
från det stora kriget. Wollebsek insåg till fullo betydelsen av att prin- 
cipen om förbud mot transitering strikt upprätthölles i förhållande till 
Norge. 

37- Sändebudet i London till UD 16 april 1940. 

Telegram. 

Av Bohemans senaste samtal i Foreign Office framgår man här mycket 
tillfredsställd med allierade missionens mottagande och Sveriges hållning. 
Från engelsk sida uttalades att man alldeles frånsett svenska synpunkter 
ansåg det synnerligen tvivelaktigt om Sveriges inträde mot Tyskland för 
närvarande vore ett allierat intresse och att i varje fall ingen åtgärd här- 
ifrån skulle vidtagas som kunde äventyra vår neutralitet. 



38. Promemoria från beskickningen i Berlin 16 april 1940. 

Promemorian är uppgjord på grundval av 
uppgifter från konsul Lundberg, Danzig, och 
överlämnad av Riehert till chefen för politiska 
avdelningen i UD 16 / 4 , ink. till UD * 7 / 4 . 

P. M. 

Den 15 innevarande månad befunno sig två stora trupptransportfartyg 
i Danzigs hamn. Det ena har hittills tjänat som lasarettsfartyg för sårade 

11 Jfr dok. 13. 



46 

från polska kriget. Samtliga sårade ha i dessa dagar evakuerats. Båda 
fartygen ligga med ångan uppe. Ovannämnda datum sågs artilleri föras 
ned till hamnen för inlastning. 

I Gotenhafen ligga minst fem stora trupptransportfartyg, samtliga med 
ångan uppe. 

Det är svårt att skaffa säkra upplysningar om trupptrarusportförhållan- 
len i Gotenhafen, då tyska vederbörande ogärna lämna utlänningar passer- 
sedel till staden. 

Berlin den 16 april 1940. 



39. Forshell till chefen för försvarsstabens underrättelseavdelning: 16 

april 1940. 

överlämnad av Richert till chefen för poli- 
tiska avdelningen i UD för kännedom 17 / 4 , ink. 
till UD «/ 4 . 

Följande uppgifter från Danzig och Gotenhafen ha idag erhållits ur 
absolut tillförlitlig källa. De ha av beskickningen insänts till UD. 

»Den 15 innevarande månad befunno sig två stora trupptransportfartyg 
i Danzigs hamn. Det ena har hittills tjänat som lasarettsfartyg för sårade 
från polska kriget. Samtliga sårade ha i dessa dagar evakuerats. Båda 
fartygen ligga med ångan uppe. Ovannämnda datum sågs artilleri föras 
ned till hamnen för inlastning. 

I Gotenhafen ligga minst fem stora trupptransportfartyg, samtliga med 
ångan uppe. 

Det är svårt att skaffa säkra upplysningar om trupptransportförhål- 
landen i Gotenhafen, då tyska vederbörande ogärna lämna utlänningar 
passersedel till staden.» 

Inskeppningarna enligt ovan torde med säkerhet vara avsedda för 
transporter till Norge. Vid besök i dag i Oberkommando der Kriegsmarine 
hos stabschefen Schulte Mönting gav denne ånyo uttryck däråt, att ingen 
som helst tysk aggression mot Sverige vare sig avsågs eller ens kunde 
motiveras, enär därigenom de tyska vitalaste intressena i norr — malmen — 
definitivt skulle spolieras. 

Berlin den 16 april 1940. 



47 

40. Forshell till chefen for försvarsstabens underrättelseavdelning 16 

april 1940. 

överlämnad av Richert till chefen för poli- 
tiska avdelningen i UD för kännedom 17 /4, ink. 
till UD 18 / 4 . 

Angående tyska sjöstridskrafters tillstånd m. m. har under dagen föl- 
jande erfarits ur säker källa, vilken äger tillgång till »inside information» 
i OKW. 

1) Tyskland (Jämför avg. nr. 301/40 Fat 85). 

a) »Königsberg» är sänkt, 
»Emden» skadad, ehuru ej allvarligt. 
»Liitzow» svårt skadad (Kiel). 

»Scharnhorst», »Gneisenau», »Hipper», lätta skador, nu i Wil- 

helmshaven. 
10 — 12 jagare sänkta (skadade). 

b) Den tyska minspärren Danmark — Norge utgöres enligt stabsehefen 
OKM av ytminor, sålunda ej våningsminering. 

2) England. 

a) Enligt uttalande av stabschefen i OKM synas de allierade i Narvik 
vara i färd med att etablera en marinbas. Bland de tunga sjöstridskrafterna 
därstädes märkas även två hangarfartyg samt ett antal nätläggare. Den 
under utbyggande varande marina hjälpbasen Narvik anser sig tyska 
marinledningen ha små utsikter att åtkomma med andra stridskrafter än 
flyg. Stabschefen bedömde för närvarande den tyska kårens i Narvik läge 
som kritiskt och nämnde, att, om tyskarna nödgades uppgiva denna 
stad, de komme att fullständigt förstöra hamnen och förbindelsevägarna 
till Sverige. De på de engelska fartygen befintliga landstigningstrupperna 
utgöras av ett par divisioner franska och kanadensiska bergstrupper samt 
andra trupper. Man fruktar i hög grad engelska flyganfall och forcerings- 
försökmot malmfälten, kraftstationerna, Riksgränsbanan och Lulejl. Stabs- 
chefen vore vidare övertygad om att en stark agent- och sabotageoffensiv 
mot malmfälten vore igångsatt, krävande största möjliga vaksamhet från 
svensk sida. 

b) Enligt en marin kollega med god kännedom om läget i Medelhavet 
skola engelska sjöstridskrafterna i norr ha lidit avsevärda förluster respek- 
tive tillfogats svåra skador. Flera stora engelska enheter ha införts till eng- 
elska baser för reparation. De allierade draga till sig förstärkningar i tunga 
fartyg från Gibraltar och franska Medelhavsflottan, östra engelska Me- 
delhavsflottan uppgives vara koncentrerad i de grekiska farvattnen, ty- 
dande på antingen strategiskt besättande av vissa grekiska öar och (eller) 
framstöt med turkiskt godkännande genom Dardanellerna för avskärande 



48 

av oljetillförseln Över Svarta Havet genom Rumänien till Tyskland. Starka, 
tyska flygstridskrafter sägas vara baserade på Krim för att mota detta 
hot. 

Berlin den 16 april 1940. 



41. UD till sändebudet i Moskva 17 april 1940. 

Telegram. 

Härvarande ryske minister har idag enligt instruktion framfört föl- 
jande. 

Efter början aktionen Norge meddelade ryske utrikeskommissarien till 
tyske ambassadören i Moskva att Sovjet önskade Sverige neutralt vilket 
vore i ryskt intresse. Efter kontakt med Berlin har ambassadören numera 
meddelat Molotov att tyska regeringen fann denna inställning förklarlig 
och riktig och ämnade respektera Sveriges neutralitet öm Sverige ej själv 
frångick den genom hjälp på något sätt till allierade. 

Ni bör till utrikeskommissarien framföra vårt tack för att han låtit oss 
få del av detta för Sverige betydelsefulla meddelande. I samband härmed 
bör Ni meddela att stigande intresse här för livligare handelsförbindelser 
med Sovjet. Framför även tillfredsställelse snabba regleringen Pajala- 
affären 1 . 

42. Sändebudet i Paris till UD 17 april 1940. 

Telegram, ink. till HD "/ 4 . 

Militär medlem av utländsk legation meddelar med reservation sannings- 
enligheten att han från oftast mycket väl informerad tysk flykting i un- 
derrättelsetjänst erfarit att Hitler 12 dennes beslutat följande. Anfallet 
i Norge begränsas till en linje tre mil norr Bergen sydsydost ut mot 
svenska gränsen. Linjen förstärkes. Lätta motoriserade divisioner grup- 

1 Den 4 maj utsände sovjetryska telegrambyrån TASS följande meddelande: »En 
holländsk tidning och även vissa andra utländska tidningar ha uppgivit att Sovjet- 
unionen förra veckan tillställt tyska regeringen en note vari sovjetryska regeringen 
förklarade att den skulle betrakta en tysk aktion mot Sverige som en o vänskaplig 
handling samt att Sovjetunionen vidare sade sig icke kunna tillåta att Tyskland 
ockuperade Ålandsöarna. TASS har bemyndigats förklara att denna uppgift icke 
överensstämmer med verkliga förhållandet. I själva verket har — i enlighet med 
artikel 3 i nonaggressionspakten mellan Tyskland och Sovjetunionen, vari stipuleras 
om ömsesidiga informationer och konsultationer — ett informationsutbyte mellan 
sovjetryska och tyska representanter ägt rum i Moskva för två veckor sedan rörande 
problemet om Sveriges neutralitet. Härvid konstaterades att dessa stater äro intres- 
serade av att Sveriges neutralitet vidmakthålles.» 



49 

peras sidor denna linje i två skilda kolonner marschriktning Uppsala. 
Samtidigt sändas tre divisioner från östers jöhamnar. Tyska flyget skulle 
förstöra vägarna från Stockholm och skingra svenska truppsamlingar. Om 
denna operation lyckas skulle sedermera norra Sverige tagas eventuellt 
med rysk hjälp. 



43» Promemoria av H. Beck-Friis 17—18 april 1940. 

P. M. 

Utrikesrådet Hägglöf meddelade vid telefonsamtal kl. 9.30 e. m. den 16 
april följande. 

Man hade haft långa samtal i dag igen, varvid från tysk sida på afto- 
nen frågats om följande konkreta angelägenhet, nämligen huruvida tran- 
sit till Narvikstrakten kunde beviljas för 

1) en del klädespersedlar; 

2) livsmedel; 

3) förbandsartiklar; 

4) skidor. 

På min fråga svarade H., att det gällde en konkret sändning omfattan- 
de åtskilliga vagnslaster. 

Från svensk sida hade uttalats att, om det skulle äga rum, det väl borde 
vara fråga om en traiisitering mellan privata firmor. För detta hade vi- 
sats full förståelse från tysk sida. (Jfr precisering nedan.) 

Det hade klarlagts, att någon avsikt att begära transit av trupper, va- 
pen och ammunition ej förelåge. (Jfr nedan.) 

Saken hade framställts som brådskande och man vore ytterst angelägen 
om svar i morgon på morgonen. 

Hägglöf uttalade för egen del, att det vore bra att få lämna ett svar 
före avresan (kl. 12, svensk tid kl. 11). 

Då jag under samtalet berörde denna detalj sade Hägglöf, att det un- 
der dagen förefallit en del ting som gjorde, att det vore angeläget att läm- 
na svar före avresan. 

Pä min fråga vad som menades med Narvikstrakten svarade Hägglöf, 
att enligt föreliggande uppgifter tyska trupperna drivit undan norska 
trupper och befunne sig vid banan nära svenska gränsen. 

Vid samtal någon timma senare meddelade jag Hägglöf, att han kunde 
vänta sig ett »var vid 10-tiden (svensk tid), vilket konstaterades gå ihop 
med resplanen. 

Hägglöf sade därvid, att samtalen förlöpt normalt och tillfredsställan- 
de, att han dock inte kunde redogöra därför i telefon, men att den ögon- 



50 

blickliga situationen vore den, att det skulle underlätta en del saker, om 
svar kunde lämnas före avresan. 

På min begäran om vissa preciseringar sade Hägglöf följande: 

1) Då transitf rågan väckts hade från svensk sida framhållits, att det 
vore obehagligt om mottagaren vore utländsk myndighet i Norge utan 
att i varje fall både avsändare och emottagare vore privata firmor (se 
ovan) . 

2) Diskussionen om ömtåligare varuslag beskrevs som följer. 

På värdens fråga hade Hägglöf — med framhållande att han givetvis 
icke hade några instruktioner (samtalen hava ju ej den karaktär att det 
kunde vara fråga därom) — uttryckt den personliga uppfattningen, att 
Sverige icke komme att tillåta transitering av trupper — vilket vore 
självklart — men ej heller vapen och ammunition. Hägglöf hade vidare 
åberopat den av oss proklamerade principen om normal handel och tran- 
sitering och sagt, att då det i fråga om transitering Tyskland — Norge 
uppkomme fråga om nya varor sådana som nu nämnts från tysk sida, 
man finge pröva i varje särskilt fall. 

Tyska vederbörande hade bekräftat, att det icke funnes någon avsikt 
att begära transitering av de tre av Hägglöf nämnda kategorierna. 

Efter statsrådsberedning meddelade utrikesministern utrikesrådet 
Hägglöf idag ungefär kl. 12 följande per telefon: 

Vi betrakta Narvik som ett specialfall. Sålunda intet prejudikat. Enär 
banan är avbruten gå alla transitvaror direkt till trupperna, och det kan 
alltså inte bli fråga om vanlig civil handel eller varutransport. 

Vi anse det icke förenligt med strikt neutralitet att medverka till sänd- 
ning av förnödenheter, som avse utrustning och underhåll av stridande 
trupp, men vi äro villiga medgiva transitering av humanitär karaktär, 
varvid i detta fall även livsmedel kan ifrågakomma, nämligen om en tysk 
trupp råkar i nödläge beträffande proviant. 

Enligt telefonmeddelande från envoyén Richert omkring kl. 17 hade 
från tysk sida framställts begäran, att med det »tåg», som skulle avgå 
få medsända 40 sjukvårdare, d. v. s. sanitetspersonal, på vilket fullstän- 
dig brist rådde i Narviksområdet. Då tåget vore under utrustning hem- 
ställde man om svar snarast. 

Enligt instruktion bad jag Richert i telefon kl. 19.20 att såsom svar 
meddela, att framställningen icke kunde tillmötesgås, och att han därvid 
borde åberopa, att då transitf rågan behandlats det icke varit fråga om 
personal eller manskap utan tvärtom fastslagits, att sådan icke skulle 
ifrågakomma. Vi hemställde alltså, att ingen personal skulle medfölja, 
så att avvisning måste ske vid gränsen. Richert borde vidare framföra, att 



51 

om det vore brist på sjukvårdspersonal på platsen i fråga, man här vore 
beredd att överväga utsändandet av svensk Rödakorspersonal. (Under 
samtalet hade Kichert tillfogat, att han utginge från att personalen i fråga 
icke vore beväpnad.) 

Stockholm den 17 april 1940. 

Sedan under förmiddagen fråga om medsändande av Rödakorspersonal 
väckts från tysk sida (telefonsamtal Richert — Hägglöf ) har jag per tele- 
fon till Richert kl. 12.3.0 framfört följande instruktion. »Ni äger visera 
pass för inresa och fortsättning till Narvik för fyrtiotal Rödakorssjuk- 
vårdare.» Richert tillade frågande, att befordringssättet ju bleve en prak- 
tisk fråga? Jag svarade, att jag icke hade någon instruktion, men att jag 
närmast utginge ifrån, att vederbörande före såsom vanliga passagerare. 
Richert återupprepade, att detta ju bleve en praktisk fråga och jag gjorde 
ingen invändning. 

Stockholm den 18 april 1940. 



44. Sändebudet i Berlin till UD 18 april 1940. 

Telegram. 
Anser allra yttersta vaksamhet och forcerad beredskap erforderlig. 

45. Sändebudet i Berlin tiU UD 18 april 1940. 

Telegram. »Intelefonerat.» 

Hamilton meddelar stora truppsamlingar Helsingör Köpenhamn Fred- 
rikshavn. Om något inträffar som han anser otvetydigt inne 

(Påteckning av Lewenhaupt:) Här avbröt v. Otter sin diktamen i tele- 
fon och förklarade att telegrammet skulle inhiberas och ersättas av skri- 
velse. 

46. Richert till H. Beek-Friis 18 april 1940. 

Handbrev, ink. till UD ie / 4 . 

Berlin den 18 april 1940. 

För strängt förtrolig kännedom översänder jag härmed tre uppteck- 
ningar angående upplysningar, som Vineli från två olika källor inhämtat 
och som ge en lika intressant som nedslående belysning av läget för 
dagen. 



52 

Dessa upplysningar jämte meddelandena från Hamilton 1 och uppgifter, 
som från andra håll lämnats om sammandragningar av trupper och far- 
tyg i olika östers jöhamnar, föranleda mig till den konklusionen, att man 
har all anledning ytterligare skärpa vaksamheten och på allt sätt forcera 
beredskapen. Trots alla försäkringar, som givits här under de senaste da- 
garna av Göring, torde situationen nu vara sådan, att ett läge när som 
helst kan uppkomma, som kan föranleda Hitler till en plötslig aktion mot 
Sverige. Med det bristande sinne för ekonomiska faktorer, som bl. a. ut- 
märker honom, skulle han säkerligen i ett sådant läge, där hans Ehrgeiz 
eller prestige är i fråga, kunna helt bortse från den eljest fundamentala 
omständigheten, att ett krig mot Sverige skulle medföra totalt stopp un- 
der lång tid för järnmalmstillförseln. Det är dock i sista hand Hitler som 
bestämmer, och han bryr sig i de avgörande ögonblicken ej mycket om 
vad de andra säga. Om emellertid beredskapen i Sverige är sådan, att han 
måste ha klart för sig att ett blixtföretag ej har utsikt att lyckas eller 
i varje fall att det kommer att stöta på det kraftigaste motstånd, så är 
detta kanske i själva verket det enda moment, som i det avgörande ögon- 
blicket skulle kunna hålla honom tillbaka. 

Viktigt är emellertid, att det som sker sker tyst. Det kommer säkert till 
tyska vederbörandes kännedom, vilket bara är bra, men det får ej komma 
i världsbladen. 



Bilaga 1. 

P. M. 

Från den senast åberopade, synnerligen initierade källan har på tidi- 
gare anlitad väg erfarits följande. 

1) Tyska vederbörande äro mycket förstämda över utvecklingen i Nar- 
vik såväl som över den skadegörelse norrmännen anställt på järnvägs- 
linjen Narvik — Kiruna (brosprängningen). Man hade bestämt räknat med 
att norrmännen lika litet som danskarna skulle göra något motstånd mot 
den tyska aktionen, och att man efter dennas genomförande skulle kunna 
över Narvik erhålla icke endast den malmkvantitet, som förutsetts i det 
svensk-tyska krigshandelsavtalet, utan även de för de allierade och de 
neutrala länderna avsedda kvantiteterna. I det inträdda läget och sär- 
skilt inför det norska »sabotaget» hade man blivit synnerligen orolig 
för att på den svenska sidan skulle kunna hända något, som äventyrade 
tillförseln även över Luleå. Beskickningens sagesman hade ett tydligt 
intryck av att man avsåge att försöka skaffa sig närmare underrättelser 
om huruvida sprängningsåtgärder förberetts på den svenska sidan. 

1 Dok. 45. 



53 

2). Rikskanslern hade de senaste dagarna varit oerhört nervös. På mån- 
dag eftermiddag den 15 april hade han kallat till sig statssekreteraren 
Keppler, vilken som bekant bl. a. har att svara för genomförandet av vissa 
delar av fyraårsplanen, ävensom direktören Wilhelm Plaiger, för att med 
dem diskutera (och väl även av dem kräva räkenskap för) det dåliga 
resultatet av verksamheten vid Hermann Göring-Werke, till vars chef 
Plaiger på sin tid utsetts på förslag av Keppler. (Icke en enda hytta lär 
vara i gång vid den stora nyanläggningen i Salzgitter-området i trakten 
av Hannover, vartill kommer att de stora förväntningarna i fråga om drif- 
ten vid de österrikiska gruvorna icke skola hava uppfyllts.) 

Berlin den 17 april 1940. 



Bilaga 2. 

P. M. 

Från en seriös och välinformerad källa ha följande upplysningar och 
personliga reflexioner delgivits beskickningen: 

1) Den tyska aktionen mot Norge och Danmark kritiserades förvånande 
öppet inom vida kretsar i Tyskland (industriarbetare, affärsmän m. fl.). 
Särskilt talades man och man emellan om de stora tyska fartygsförlus- 
terna och man ondgjorde sig över att ledningen endast medgivit förlusten 
av »Blueher» och »Karlsruhe». Det kommenterades, att föräldrar, vilkas 
söner tillhört den i aktionen insatta flottan, på förfrågningar om dessas 
befinnande erhölle undvikande svar. Aktionen betecknades på många håll 
öppet såsom omoralisk och dum. 

Inför denna reaktion, som väl näppeligen kunde förbli en hemlighet 
för rikskanslern, komme det säkerligen att för denne framstå såsom en 
prestigefråga av första ordningen att kunna föra aktionen mot Norge till 
ett tillfredsställande slut. Man finge då också räkna med desperata beslut 
från rikskanslerns sida, för den händelse han skulle finna detta även- 
tyrat. Visserligen hade det nu en tid sett ut, som om engelsmännen defi- 
nitivt avstått från alla eventuella planer på att söka avskära Tysklands 
förbindelser med Norge över Skagerack; i dag (onsdag) på förmiddagen 
hade emellertid kommit order om att tyska handelsfartyg tillsvidare ej 
finge passera längre norrut än Hälsingborg, vilket måhända innebure att 
tyska vederbörande nu befarade en engelsk framstöt mot Skagerack. Om 
de allierade verkligen skulle lyckas förskaffa sig herraväldet i Skagerack, 
komme rikskanslern säkerligen att kräva genommarsch för sina trupper 
och transitering av krigsförnödenheter genom Sverige. I fall av vägran 
från svensk sida skulle han stå inför alternativen av ett misslyckande i 
Norge eller ett äventyrande av de svenska malmleveranserna genom ett 



54 

angrepp på Sverige. Man borde bestämt räkna med, att han i en sådan 
situation skulle välja det senare alternativet, så mycket mer som han 
vore långt ifrån övertygad om Sveriges opartiska neutralitet. Sannolikt 
skulle han emellertid först försöka få Sverige på knä genom de fruktans- 
värdaste hotelser om ödeläggande av Stockholm och andra större städer 
genom bombangrepp. 

2) Vad beträffar det aktuella läget i Norge syntes de upprepade eng- 
elska bombraiderna mot norska flygplatser bereda tyska vederbörande 
åtskilligt bekymmer. 

Berlin den 17 april 1940. 

Bilaga 3. 

P. K 

Från en källa, som vid flera tillfällen visat sig synnerligen väl infor- 
merad, har erfarits följande: 

Rikskanslern vore inställd på en ockupation av Sverige. Den omstänr 
digheten, att generalfältmarskalken Göring utsetts till »Schwedenrefe- 
rent», borde man icke sätta alltför mycken lit till. Göring vore för visso 
i god tro, men sagesmannen (som närmare känner rikskanslerns psyke) 
utginge ifrån, att han med avsikt anlitade Göring som eamouflage för att 
insöva Sverige i säkerhet, så att en blixtkupp skulle få utsikter att lyc- 
kas. Av vissa lösryckta uttalanden från rikskanslerns sida hade sages- 
mannen fått den uppfattningen, att denne bl. a. umginges med planer på 
ett plötsligt angrepp från luften mot Stockholm med insättande av fall- 
skärmstrupper. (Denna uppgift synes erbjuda särskilt intresse i betrak- 
tande av den nazistiska sammansvärjning, som skall hava upptäckts i 
Stockholm sistlidna vecka.) 

Österrikiska och bajerska trupper hade såsom förberedelse till en ak- 
tion mot Sverige sammandragit® i bl. a. Berlin och Goslar. (Beskickning- 
ens personal har på Berlins gator iakttagit ett stort antal soldater till- 
hörande de österrikiska alptrupperna.) Sagesmannen uttalade såsom sin 
åsikt, att Sveriges enda utsikt till räddning låge i omfattande militära 
förberedelser och en oavlåtlig utomordentlig vaksamhet. Detta vore det 
enda, som kunde göra intryck på rikskanslern. Han vore alltför okunnig 
om betydelsen av ekonomiska problem för att kunna hållas tillbaka av 
risken för en förstörelse, som kunde medföra uteblivna leveranser av järn- 
malm och andra intressanta svenska varor. Sagesmannen förmenade, att 
ingenting rimligtvis skulle kunna hända förrän om en å två veckor, då 
de tyska förberedelserna voro långt ifrån färdiga. 

Berlin den 18 april 1940. 



55 
47. Bichert till Hägglöf 18 april 1940. 

Handbrev, ink. till UD 22 / 4 . 

Berlin 18 april 1940. 

överläggningarna mellan Bodensehatz och beskickningen i fråga om de 
40 sjukvårdarna, som skulle medfölja till Narvik, ha å beskickningens 
sida förts av Forshell, som ju befann sig i närheten av händelsernas 
centrum under Edert besök härstädes, och till vilken B. hänvände sig i 
går eftermiddag, sedan han fått besked om att jag ej var tillstädes (jag 
befann mig på lyckönskningsvisit hos Zahle) 1 . Om vad vid dessa samtal 
förekommit har Forshell nu skrivit en P. M., som jag här ber att få över- 
sända. 

Vid eventuella ytterligare kommunikationer av hithörande art kommer 
jag att hänvisa Bodensehatz till Forshell, som sålunda får tjänstgöra som 
förbindelseofficer i den mån jag ej själv behöver tala med vederbörande. 

Forshells P. M., som jag läst efter nedskrivandet av ovanstående, hann 
ej bli komplett; den innehåller endast en redogörelse för de två sam- 
tal som ägt rum i dag, innan det slutliga beskedet lämnades, vilket nu 
skett. 

Vill fästa Din uppmärksamhet på en ytterligare P. M. från Forshell 
som jag med handbrev samtidigt insänder till Beck-Friis 2 , och på ytter- 
ligare ett handbrev från mig till BF 3 . 

Bilaga. 

VPM 

till Sveriges Minister vid Kungl. M a j :ts Beskick- 
ning i Berlin, över samtal med generallöjtnant 
Bodensehatz på förmiddagen den 18. 4. 1940. 

Inledningsvis framhålles, att marinattachén kl. 10.00 uppringts av 
g. B., som meddelade, att han till der Fuhrers kännedom bringat svenska 
regeringens avböjande svar å framställningen att få medsända 40 st. sjuk- 
vårdare med Röda korståget. Samtalet fördes i telefon i häftig ton och 
kompletterades av en del ordvändningar, som av marinattachén uppfattades 
vara av ur svensk synpunkt hotande karaktär. Sedan mar.att. för mi- 
nistern redogjort för telefonsamtalet och därvid föreslagit, att jag per- 
sonligen uppsökte g. B. för att bättre än per telefon vinna klarhet i sam- 
talets verkliga innebörd, erhöll m.a. detta uppdrag. Jag mottogs av g. B. 

1 Visiten avsåg lyckönskan till danska kronprinsparets dotters födelse. 

2 Dok. 48. 
8 Dok. 46. 



56 

kl. 11.00 och hade med denne cirka tre kvarts samtal. Av detta framgick 
följande. 

1. Den tyska avsikten vore att få medsända 40 st. civilklädda Röda- 
Kors-män, försedda med Röda- Kors-bindel. Det vore under inga omstän- 
digheter fråga om militärpersonal av något slag, varpå g. B. i mycket 
tydlig-a ordalag gav sitt hedersord. Om vi så önskade, kunde den ifråga- 
satta personalens legitimation såsom civila Röda Kors män av svensk 
representant i detalj få kontrolleras, 

2. Huvudmotivet för ifrågavarande personals uppsändande vore att 
bringa tysk sjukvårdshjälp till de cirka 2,000 besättningsmän från de ja- 
gare, vilka i Narvik sänkts, resp. satts ur stridbart skick. Matrosstyrkan, 
som nu uppträder i för fartygstjänst avsedda uniformer, kämpar nu till- 
sammans med de tyska bergstrupperna kring Narvik och lider därvid 
svårt på grund av dess olämpliga utrustning och brist på erforderlig sjuk- 
vårdsmateriel resp. personal. 

3. Der Fiihrer hade med beklagande tagit kännedom om svenska rege- 
ringens avslag, vilket förvånade honom, därför att svenskarna gjort sig 
kända vid många tillfällen för sin beredvillighet att medverka i Röda 
Korsets anda. G. B. framhöll i detta sammanhang, att man här av berät- 
telse från med flyg hittransporterad stabsofficer från Narvik erfarit, dels 
att såväl norrmän som tyskar ha ett antal svårt sårade inlagda i sjukhus 
i Narvik, vilka kräva snabb vård, dels att såväl den norska befolkningen 
som framför allt de norska läkarna med biträden visa en beundransvärd 
vilja och förmåga att bispringa även de sårade tyskarna. Bland annat 
även ur denna synpunkt syntes det g. B. vara mycket lyckligt, om 
svenska regeringen skulle vilja taga sitt beslut under förnyad ompröv- 
ning. 

Der Fiihrer har emellertid bestämt uttalat, att han avstode från att 
begagna sig av det svenska erbjudandet om eventuell hjälp av svensk sjuk- 
vårdspersonal. 

4. Röda-Kors-tåget, som troligen avgår i kväll från Riigen, torde icke 
hinna att medföra tysk sjukvårdspersonal, om detta skulle av svenska re- 
geringen efter förnyad prövning komma att bifallas. Man vore dock be- 
redd och skulle med glädje hälsa möjligheten att med en senare lägenhet 
transportera ifrågavarande personal. Han bad mig uppriktigt att söka 
verka för ett ändrat regeringsbeslut, icke minst med hänsyn därtill, att 
det för mig såsom sjöman torde vara en behjärtansvärd uppgift att verka 
härför. 

Samtalet fördes av g. B. i mycket välvillig och förtroendefull anda. 
Mar. att. framhöll, att redogörelse skulle lämnas till ministern för ovan- 
stående och att det vore sannolikt, att denne å sin sida skulle med till- 
styrkan vidarebefordra de nya tyska synpunkterna. Detta mar.attis ut- 



57 

talande framhölls dock vara rent personligt och givetvis i inteit avseende 
bindande för den omprövning, som svenska regeringen förmodades före- 
taga.. 

Berlin den 18 april 1840. 

And. Forshell, 
Kommendörkapten. 



48. Richert till H. Beck-Friis 18 april 1940. 

Handbrev, ink. till UD 19 / 4 . 

Berlin den 18 april 1940. 

Till strängt förtrolig kännedom ber jag härmed få översända en av 
Forshell gjord uppteckning om ett samtal, som han i dag haft med ge- 
neral Bodenschatz. 

Uppteckningen synes mig erbjuda det största intresse och vara av lug- 
nande karaktär. Dess innehåll kan dock på intet sätt motivera en änd- 
ring i de av mig i andra sammanhang uttalade slutsatser i fråga om de 
faror, som hota, och den beredskap som erfordras. 

Jag får hemställa, att uppteckningens innehåll delges även försvars- 
ministern, chefen för försvarsstaben och chefen för marinen; någon di- 
rekt komanunicering med militärmyndigheterna hemma äger ej rum här- 
ifrån.. 



Bilaga. 

VPM 

till Sveriges Minister vid Kungl. Majrts Beskick- 
ning i Berlin, över samtal med generallöjtnant 
Bodenschatz angående militära förhållan- 
den i samband med kriget i Norge. 

Marinattachén, som av ministern beordrats uppsöka gen. B. i annat 
sammanhang och varom särskilt VPM ingivits 1 hade vid nämnda tillfälle, 
d. v, s. den 18. 4. 40 kl. 11.00, ett längre samtal, som även berörde mili- 
tära förhållanden. Samtalet sammanfattas i följande punkter. 

1. De tyska truppstyrkorna i Narvik- området utgjordes av samman- 

1 Dok. 47. 

5— 470791 



58 

lagt cirka 5 000 man, varav cirka 2 000 sjömän från de nu sänkta sju 
jagarna. Dessa trupper beräknades kunna hålla sig ännu cirka 3— hé vec- 
kor, varefter desamma torde komma att på grund av brist på ammuni- 
tion långsamt trängas över svenska gränsen. De allierade hava för när 
varande landstigit i Harstad och Tromsö. De bayerska alpjägarna och 
sjöfolket komma säkerligen att tillfoga fienderna svåra förluster, innan 
de uppgiva Nordnorge. Den stora järnvägsbron på norska sidan av grän- 
sen har ännu icke sprängts, såsom uppgivits, utan endast lättare skadats. 
Tyskarna avse att spränga bron bakom sig. 

De tyska jagarna i Narvik ha sänkts, i stor utsträckning av egen be- 
sättning, sedan de skjutit slut på ammunitionen. 

2. Samtliga järnvägslinjer till Sverige äro i tysk hand. Sjöförbindel- 
serna med Oslo kunna utan allt för stora svårigheter upprätthållas och 
komma att inom kort bliva ytterligare säkrade. G. B. nämnde, att för 
varje transportfartyg, som sänktes, cirka 20 nå sitt mål. 

För närvarande pågår överförandet av starka stridsvagnsförband samt 
tungt artilleri. Utvecklingen i Norge torde inom kort stabiliseras därhän, 
att en front etableras ungefär i höjd med Trondheim. Söder om denna linje 
komma tyskarna förvisso att inom kort ha fullt säkrat sina militära po- 
sitioner. Norr om linjen utvecklas sannolikt först ett no mans land och 
längre norrut ett av de allierade besatt område. Härifrån torde förslags- 
vis efter cirka 4 — 6 veckor det allierade trycket mot malmfälten börja. 
Sannolikt föregås den allierade aktionen av en ultimativ framställning 
till Sverige att avbryta malmskeppningen till Tyskland över Luleå. Ett 
avböjande svenskt svar torde komma att betraktas såsom en ovänlig hand- 
ling och utlösa en militär aktion, G. B. sade sig vara övertygad om att 
den krets kring generalfältmarskalken, vilken han själv tillhörde, hade 
rätt i sin övertygelse, att Sverige med all kraft avsåge att med vapen- 
makt förhindra dylika engelska försök att stoppa malmskeppningen. Han 
framkastade dock plötsligt frågan: Komma Ni verkligen att slåss för 
fullt, även mot engelsmännen? Marinattachén gav mycket tydligt till- 
känna sin uppfattning, att Sveriges folk kommer att försvara sina grän- 
ser mot vem det vara må, vare sig den ena eller andra stormakten upp- 
trädde ensam eller i samspel med någon annan. Den svenska opinionen 
vore nu enligt m. a:s tro så hårdnad och försvarsviljan så stark, att ett 
svenskt försvar av landets frihet och oberoende komme att taga sig for- 
mer och uttryck, vilka världen måhända icke är fullt på det klara med. 
G. B. inflikade här, att han som soldat och man av ära högtidligen 
kunde garantera, att planer icke varit eller vore å bane att från tyskt 
håll angripa Sverige. Det vore ju vanvettigt, yttrade han, att utföra ett 
sådant angrepp, som måste resultera i, att Tyskland förlorade den svenska 



59 

malmen, vilken ju vore kärnpunkten bakom den utveckling, händelser- 
na tagit i Norden. Han tillade även följande: Det pågår för närvarande 
inskeppningar av 3 — 5 ytterligare divisioner, avsedda för Norge, i åt- 
skilliga hamnar i Tyskland och Danmark. Det vore naturligt, att svens- 
karna med kännedom härom hyste fruktan, att aktion förbereddes mot 
Sverige. Han ville ånyo med skärpa framhålla, att så icke vore fallet. 
För övrigt, sades det, kommer inom mycket kort tid, cirka 14 dagar 
händelser av väldiga mått att utspelas inom helt nya områden, vilka 
torde komma att så hårt engagera de allierade, att dessa .sannerligen icke 
skulle få mycken tid över att ägna sig åt problemet Norge. Det tyska 
slaget komme att utdelas med sådan kraft, att världen komme att hålla 
andan. 

Samtalet avslutades med en förnyad försäkring i synnerligen högtid- 
liga former, att Sverige intet hade att frukta från Tyskland. De sänk- 
ningar av transportfartyg, som från tysk sida förmodades hava skett av 
u-båtar, anfallande från svenskt sjöterritorium, berördes i förbigående, 
varvid mar.att. hade tillfälle framhålla, att svenska regeringen nu stängt 
inre svenskt territorialvatten för utländska örlogsfartyg av alla slag, 
just för att få en möjlighet i sin hand att kontrollera sådana fartygs 
verksamhet. I anslutning härtill framhöll mar.att., att de upprepade 
tyska flygningarna över svenskt område på västkusten, och vilka icke 
kunde i flera fall hänföra sig till felnavigering, verkade synnerligen ir- 
riterande på den svenska opinionen och bl. a. därför borde undvikas. Det 
framhölls, att det torde vara ett tyskt intresse att i nuvarande ytterst 
spända läge göra allt för att undvika sådana episoder och i handling 
visa, att man respekterade det land, varmed man enligt g. B.:s egen ut- 
sago önskade upprätthålla det bästa förhållande. Härtill svarade g. B., 
att det vore naturligt och riktigt, att vi internerade tyska flygplan, som 
gå ned i Sverige av olika skäl. Beträffande av mar.att. påtalade inciden- 
ter förklarade g. B. sig omedelbart skola hos generalfältmarskalken ut- 
verka skärpta bestämmelser för undvikande härav i fortsättningen. 

General Bodenschatz' uttalande ovan, att inga risker för tyskt angrepp 
mot Sverige förelåge, var i hög grad präglat av ärlighet och uppriktighet. 
Det kontrasterade dock i viss mån mot den skarpa ton, som han anslog 
vid morgonens telefonsamtal, varvid der Fuhrers uttalande om svenska 
regeringens beslut återgavs med stor skärpa. Marinattachén fick vid 
förstnämnda samtal intrycket av att Hitler varit synnerligen uppbragt, 
vilket intryck sannolikt är riktigt, trots att g. B. vid det muntliga sam- 
manträffandet undvek att understryka detta förhållande. Marinattachén 
vågar giva uttryck åt den uppfattningen, att åtminstone för stunden 
ingen överraskande aktion mot vårt Mnd från tysk sida är att frukta,. 



60 

Det oerhört komplicerade och farliga lä^et synes dock lätt kunna ut- 
vecklas därhän, att en akut kris inträder, motiverande största möjliga 
svenska vaksamhet. 

Berlin den 18 april 1940. 

And. Forshell. 

P. S. Under samtalet tillfrågades mar.att.. av general B. om vi vore 
väl rustade längs riksgränsbanan i avseende på luftvärnsberedskap. Jag 
svarade härtill, att förvisso största vaksamhet iakttoges och att luft- 
värnsartilleri i så stor utsträckning som vore oss möjligt avsåges härför. 
Såsom torde vara honom bekant förhandla vi här i Tyskland om ytter- 
ligare leveranser av lvart. varför det syntes mig även ett tyskt intresse, 
att vi fingo våra begärda leveranser snarast möjligt. General B. sade 
sig inse detta och skulle omedelbart tala med generalfältmarskalken för 
att våra önskemål skulle tillgodoses i största möjliga mån. 



49. Nete f rån tyska beskickningen 18 april 1940. 

Ink. till UD 19 / 4 . 

Verbalnot e. 

Die Deutsche Gesandtschaft beehrt sich, die Vermittlung des Königlich 
Schwedischen Ministeriums des Äussern in folgender Angelegenheit in 
Anspruch zu nehmen. 

Durch Vermittlung des Deutschen Konsuls in Narvik hat die Deutsche 
Gesandtschaft davon Mitteilung erhalten, dass sich in einer Entfernung 
von ungefähr 10 km von der schwedischen Eisenbahnstation Riksgrän- 
sen auf norwegischem Gebiet eine Anzahl von 600 deutschen Seeleuten be- 
findet, die bisher zur Besatzung deutscher Handelstschiffe im norwegischen 
Hafen Narvik gehörten. Die genannten 600 Zivilpersonen besitzen einen 
Sammelpass, der vom Deutschen Konsulat in Narvik ausgestellt ist, und 
beabsichtigen, so schnell wie möglich die Heimreise durch Schweden via 
Trelleborg nach Deutschland anzutreten. 

Die Deutsche Gesandtschaft wäre dem Königlich Schwedischen Minis- 
terium des Äussern zu besonderem Dank verpf lichtet. wenn es alsbald ge- 
eignete Schritte einleiten wiirde, um die Durchreise der 600 Seeleute von 
Hiksgränsen bis Trelleborg in einem gemeinsamen Transportzug der schwe- 



61 

dischen Eisenbahnverwaltung zu ermögliehen. Da die Seeleute ohne eigene 
Mittel sind, ubernimmt die Deuts<che Gesandtschaft hiermit die fur den 
Transport und die Verpflegung der deutschen Seeleute notwendigen Auf- 
wendungen. Die Gesandtschaf t wiirde es f erner besonders begriissen, wenn 
der zur Abholung bereitzustellende Eisenbahnzug von Riksgränsen au» 
etwa 10 km nach Norwegen hineinfahren wiirde, um den erwähnten Trans- 
port der deutschen Seeleute abzuholen. Von zuständiger deutscher mili- 
tärischer Seite ist die Erlaubnis zum Einfahren des Eisenbahnzuges von 
Riksgränsen auf norwegisches Gebiet beréits erteilt worden. 

Fiir die hiermit verbundene Miihewaltung beehrt sich die Deutsche Ge- 
sandtschaft dem Königlich Schwedischen Ministerium des Äussera im vor- 
aus sehr verbindlich zu danken. 

Stockholm, den 18. April 1940. 



50. Richert till Hägglöf 19 april 1940. 

Handbrev, ink. till UD 22 / 4 . 

Berlin den 19 april 1940. 

I anslutning till mitt handbrev den 19 april 1 och till bekräftelse av tele- 
fonsamtal i dag på förmiddagen mellan Dig och beskickningen ber jag 
att få meddela följande : 

Visering för de fyrtio sjukvårdarna utställdes igår kväll, sedan vi er- 
hållit bemyndigande därtill. På den tyska sidan hade vi därvid att göra 
med Tyska Röda Korsets presidium, varvid från deras sida tåget genom- 
gående betecknades såsom »Sanitätszug» och de 40 sjukvårdarna som 
»Sanitätspersonal». Jag när sluter en förteckning över sjukvårdarna inne- 
hållande personaluppgifter (varav bl. a. framgå deras civila yrken). lis- 
tan har även tillställts departementets passavdelning. 

Sedan vi erhållit uppgift på antalet vagnar i det tyska tåget och deras 
nummer, har jag i går med telegram underrättat generaldirektör Dahlbeck 
i järnvägsstyrelsen därom. 

I dag meddelade Oberkommando der Wehrmacht, att tåget avgått från 
Stralsund i dag kl. 18.20, att vagnarna skulle anlända till Trelleborg mel- 
lan klockan 17 och 18 svensk tid och att de 40 sjukvårdarna skulle med- 
följa tåget, varför ytterligare tillkom en personvagn. Vagnarnas antal sy- 
nes därför bliva 34 godsvagnar och 1 personvagn. 



1 Torde åsyfta dok. 47, daterat 18 april. 



62 

Bilaga. 

Förteckning 

över 40 tyska sjukvårdare, vilka av beskickningen i Berlin på grund 
av telefonbemyndigande den 18 april 1940 från utrikesdepartementet er- 
hållit visering för direkt resa från Tyskland genom Sverige över Trelle- 
borg—Riksgränsen till Norge (Narvik) under tiden 19 t. o. m. 24 april 
1940. 



Nr 


Namn och yrke 


Födelsetid o. 
födelseort 


Nationa- 
litet 


Pass-nr utf. av 
polisen i, den: 


Viserings- 
nummer 


1 


Angeringer, Karl 


1. 11. 1916 


tysk 


A 24/40 


2117 




elektriker 


Lankowitz 




Berlin 17. 4. 40 




2 


Augustin, Painsy 


25. 8. 1917 


tysk 


P 30/40 


2118 




montör 


Graz 




Berlin 8. 4. 40 




3 


Beidinger, Heinrich 


13. 8. 1914 


tysk 


B 6/40 


2119 




affärsbiträde 


Graz 




Berlin 3. 4. 40 




4 


Bentlage, August 


2. 3. 1916 


tysk 


B 7/40 


2120 




affärsbiträde 


Quakenbriick 




Berlin 9. 4. 40 




5 


Bertsch, Franz 


22. 9. 1913 


tysk 


B 63/40 


2121 




elektrisk montör 


Lustenau 




Berlin 18. 4. 40 




6 


Bäckmann, Adalbert 


15. 1. 1915 


tysk 


B 62/40 


2122 




kypare 


Graz 




Berlin 1. 4. 40 




7 


Dorner, Hans 


27. 1. 1918 


tysk 


D 30/40 


2123 




frisör 


Hittisau 




Berlin 8. 4. 40 




8 


Droschl, Hans 


19. 2. 1909 


tysk 


D 31/40 


2124 




läkare 


Deutseh-Flis- 
tritz 




Berlin 16. 4. 40 




9 


Ebenlechner, Ludwig 


18. 3. 1917 


tysk 


E 19/40 


2125 




tandtekniker 


Bischofshofen 




Berlin 16.4.40 




10 


Eder, Rudolf 


13. 3. 1919 


tysk 


E 21/40 


2126 




affärsbiträde 


Tamsweg 




Berlin 12.4.40 




11 


Eisbacher, Adolf 


19. 4. 1914 


tysk 


E 20/40 


2127 




försäljare 


Graz 




Berlin 18. 4. 40 




12 


Ferk, Bruno 


12. 9. 1917 


tysk 


F 35/40 


2128 




elektriker 


Graz 




Berlin 18.4.40 




13 


Haberl, Karl 


19. 5. 1910 


tysk 


H 47/40 


2129 




läkare 


Graz 




Berlin 18.4.40 




14 


Haus, Otto 


8. 11. 1919 


tysk 


H 48/40 


2130 




student 


Wien 




Berlin 18. 4. 40 




15 


Hörniss, Lorenz 


6.8. 1916 


tysk 


H 5/40 


2131 




elektriker 


Hetdorf a. Rh. 




Berlin 10.4.40 




16 


Kollmann, Walther 


31. 3. 1917 


tysk 


K 7/40 


2132 




student 


Wasendorf 




Berlin 10. 4. 40 




17 


Lange, Gerhard 


9. 12. 1918 


tysk 


L 41/40 


2133 




student 


Hamburg 




Berlin 18. 4. 40 




18 


Matscheko, Otto 


16. 11. 1917 


tysk 


M 42/40 


2134 




gjutare 


Kindberg 




Berlin 18. 4. 40 





63 



Nr 


; Namn och yrke 


Födelsetid o. 
födelseort 


Nationa- 
litet. 


Pass-nr utf. av 
polisen i, den: 


Viserings- 
nummer 


19 Oerbichler, Adolf 


5. 5. 1914 


tysk 


O 7/40 


2135 




stätstj änsteman 


Rottermann 




Berlin 5. 4. 40 




20 


Otter,: August 


17. 11. 1910 


tysk 


O 5/40 


2136 




elektrotekniker 


Marburg 




Berlin 18.4.40 




21 


v. Piechowski, Helmut 


24. 12. 1914 


tysk 


P 9/40 


2137 




elev 


Danzig-Neu- 
fahrwasser 




Berlin 11.4.40 




22 


Pierer, Karl 


9. 2. 1919 


tysk 


P 5/40 


2138 




försäljare 


Graz 




Berlin 3.4.40 




23 


Präxmarer, Artur 


7. 1. 1916 


tysk 


P 31/40 


2139 




lärare 


Innsbruck 




Berlin 18.4.40 




24 


Pretting, Hans 


11. 9. 1918 


tysk 


P 32/40 


2140 




trädgårdsmästare 


Salzburg- 
Muhlegg 




Berlin 18. 4. 40 




25 


Riedl, Anton 


6. 6. 1918 


tysk 


R 49/40 


2141 




kanslist 


Ruchl b. Salz- 
burg 
28. 9. 1917 




Berlin 13.4.40 




26 


Rock* Hans 


tysk 


R 51/40 


2142 




teknisk tjänsteman 


Graz 




Berlin 18. 4. 40 




27 


Sanett jr, Hans 


29. 8. 1913 


tysk 


S 1/40 


2143 




köpman 


Graz 




Berlin 2. 4. 40 




28 


Sommer, August 


11.10.1914 


tysk 


S 5/40 


2144 




kontorist 


Steinreib 




Berlin 18.4.40 




29 


Sehmid, Viktor 


21. 5. 1915 


tysk 


Sch 7/40 


2145 




elev 


Graz 




Berlin 5. 4. 40 




30 


Schwarz, Oskar 


8. 6. 1914 


tysk 


Sch 49/40 


2146 




j ärnvagstj änsteman 


Villach 




Berlin 18. 4. 40 




31 


Stampfer, Hannes 


12. 10. 1919 


tysk 


St 4/40 


2147 




student 


Graz 




Berlin 9. 4. 40 




32 


Steinkellner, Helmut 


4. 10. 1914 


tysk 


St 5/40 


2148 




låssmed 


Villach 




Berlin 18.4.40 




33 


Stiickler, Hans 


18. 6. 1914 


tysk 


St 8/40 


2149 


I 


arbetare 


Gummitsch 




Berlin 13. 4. 40 




34 


Ständer, Fritz 


4. 10. 1912 


tysk 


St 9/40 ' 


2150 




murare 


Muhlhausen 




Berlin 18. 4. 40 




35 


Tamm, Otto 


23. 8. 1915 


tysk 


T 1/40 


2151 




försäljare 


Graz 




Berlin 2.4.40 




36 


Waschl, Johann 


7. 12. 1915 


tysk 


W46/40 


2152 




lantbrukare 


Koppl 




Berlin 16.4.40 




37 


Vassertkeurer, Josef 


12. 7. 1912 


tysk 


V 48/40 


2153 




modellsnickare 


Donawitz 




Berlin 18. 4. 40 




38 


Wegscheider, Hans 


18. 2. 1919 


tysk 


W47/40 


2154 




kontorist 


Köflach 




Berlin 18.4.40 




39 


Wick, Josef 


16. 8. 1919 


tysk 


W 5/40 


2155 




försäljare 


Niederelbert 




Berlin 4. 4. 40 




! 40 


Wielandner, Alfred 


26. 10. 1914 


tysk 


W49/40 


2156 


1 


j ärnvagstj änsteman 


Mutters 




Berlin 18.4.40 





64: 



51. Jiihlin-Dannfelt till chefen för försvarsstabens underrättelseavdel- 
ning 19 april 1940. 

överlämnad av Richert till chefen för poli- 
tiska avdelningen i UD för kännedom 20 /*, ink. 
till UD 22/ 4 . 

Angående läget i väster och speciellt utanför gränsen mellan Tyskland 
å ena sidan och Holland, Belgien och Luxemburg å den andra erfares ur 
belgisk källa följande. 

Transport av några divisioner till Pommern tror man sig hava konsta- 
terat under de sista två veckorna. Med säkerhet kan endast nämnas 22. 
inf div. vilken från utanför belgiska gränsen avgått till Pommern. Då an- 
talet borttransporterade förband endast uppgår till högst 3 a 4 divisioner, 
har likväl detta icke inverkat på läget i stort i väster. Grupperingen fram- 
för holländsk — belgiska gränsen är lika kompakt som hittills, vilket inom 
kort skall kunna bestyrkas genom nya detaljerade grupperingsuppgifter. 
Framför Holland hava såsom redan tidigare nämnts konstaterats tillkoms- 
ten av bl. a. fyra nya stridsvagnsregementen. 

Beträffande eventuell avtränsport av flygstridskrafter i väster till Norge 
och Danmark föreligga icke några som helst uppgifter. 

En ganska märklig underrättelse är den angående byggande under da- 
garna den 8 — 10 dennes av icke mindre än 14 halva broar över Mosel 
mellan Remich och Wormeldingen på gränsen till Luxemburg. Broarna gå 
precis till flodens mitt. Bromateriel för fullbordande av och framförande 
av broarna till luxemburgska sidan ligger på den tyska stranden bevakad 
av gendarmer. Detta underliga tilltag kan ju möjligen tänkas vara ett led 
i nervkriget eller en krok, utlagd för att förmå fransmännen till inmarsch 
i Luxemburg. Dock kan det även tänkas hava seriös bakgrund. Den om- 
ständigheten, att man på belgiskt generalstabshåll på grundvalen av de 
tyska truppkoncentrationerna bedömer de sannolika huvudanfallsriktning- 
arna vid en eventuell kommande operation mot Frankrike skola bliva dels 
över Aachen- Ver viers, dels över Trier genom Luxemburg, förtjänar i detta 
sammanhang ett visst beaktande. 

Från holländska gränsen rapporteras alltjämt angående upplag av bro- 
materiel och pontoner, vilka sedan rätt lång tid tillbaka iakttagits av hol- 
ländarna* 

Berlin den 19 april 1940. 



65 
52. Biehert till H. Beck-Friis 19 april 1940. 

Handbrev, ink. till UD 2 %. 

Berlin den 19 april 1940. 

Damgren hade i går tillfälle att sammanträffa med geheimerådet Hewel 
i Auswärtiges Amt, vilken dels fungerar som »Leiter des persönlichen 
Stabes des Reichsaussenministers», dels hör till rikskanslerns allra när- 
maste omgivning och i denna egenskap bl. a. varit närvarande vid amiral 
Tamms audiens hos rikskanslern. 

Herr Hewel gav spontant uttryck åt tillfredsställelse över de överlägg- 
ningar, som under de gångna dagarna ägt rum i Berlin, samt framhöll, att 
Fuhrern lade stor vikt vid goda relationer med Sverige. Herr Hewel un- 
derströk i detta sammanhang betydelsen av att den svenska pressen vinn- 
lade sig om en korrekt hållning; Fuhrern vore, betonade han, mycket käns- 
lig för angrepp och oneutralt beteende från pressens sida. 

Ministerialrådet Bömer, som Damgren även träffade i går afton, yttrade 
bl. a., att det för relationerna mellan Tyskland och Sverige vore av den 
största betydelse, att generalfältmarskalken Göring av Fuhrern erhållit 
särskilt uppdrag att omhänderhava dessa relationer; detta uppdrag vore 
enligt herr Bömers framställning avsatt att räcka till krigets slut eller 
åtminstone till dess de ömsesidiga relationerna fått en sådan stabilitet, att 
uppdraget bleve överflödigt. 

Även legationsrådet Brunhoff uttalade sig i går afton spontant till Dam- 
gren på ett sätt, som vittnade om att han bedömde de svensk-tyska rela- 
tionernas gestaltning gynnsamt: den svenska delegationens besök i Berlin 
hade, framhöll herr Brunhoff , varit av stor nytta. 

Allt detta är förträffligt och glädjande, men innebär naturligtvis ingen 
som helst garanti för att läget och tonfallen om några dagar kunna vara 
helt annorlunda. Full beredskap är lika nödvändig i dag som i går, och 
måste uppehållas under hela den tid,' förhållandena i Norge äro osäkra, 
och hela den tid, under vilken våra förhandlingar pågå. 

53. Richert till Söderblom 19 april 1940. 

Handbrev, ink. till UD 20 / 4 . 

Berlin den 19 april 1940. 

Zahle var i går hos Weizsäcker, som därvid bland annat, under åbero- 
pande av hans goda kännedom om Sverige, frågat honom om enligt hans 
uppfattning Sverige verkligen skulle försvara sig mot engelsmännen, därest 
dessa skulle göra en attack i syfte att bemäktiga sig de svenska malmfälten. 



66 

Härtill hade Zahle med eftertryck förklarat att såvitt han kände Sverige 
och svenskarna, så vore det intet tvivel om att varje angrepp mot svenskt 
territorium, från vilket håll det än månde komma, komme att mötas av 
det mest energiska motstånd. Weizsäcker hade uttalat sin livliga tillfreds- 
ställelse över att höra detta. 

Zahle hade tillfogat, att hans kännedom om svenskt psyke även sade 
honom, att om något land skulle göra en attack mot Sverige, sä skulle nog 
svenskarna se till, att all järnmalmsutförsel till detta land för långa 
tider framåt omöjliggjordes, även om landet i fråga skulle lyckas besätta 
gruvområdena. 

54. Söderblom till Kichert 19 april 1940. 

Handbrev. 

Stockholm den 19 april 1940. 
Härjämte överlämnas en handskrivelse från H. M. Konungen till den 
tyske rikskanslern. Skrivelsen torde snarast möjligt vidarebefordras till 
adressaten. 

Jag bifogar en avskrift av skrivelsen för Din strängt förtroliga känne- 
dom. 

Bilaga. 

Ich bin durch Admiral Tamm von dem G^espräch, das Sie neulich in 
Berlin mit ihm gehabt haben, benachrichtigt worden. In diesem Zusammen- 
hang habe ich erfahren, dass Sie an ihn die Frage gerichtet haben, ob 
Schweden jeden englischen Versuch die schwedische Grenze zu iiberschrei- 
ten mit aller Kraft abweisen wiirde. Um diesbeziiglich jede Missdeutung zu 
vermeiden möchte ich Ihnen, Herr Reiehskanzler, hiermit f eierlich erklären, 
dass Schweden die strengste Neutralität einhalten wird. Die Konsekvenz 
dieser Haltungist, dass Schweden festentsehlossenist sich jeder Verletzung 
seiner Neutralität, insbesondere jedem Versuch die schwedische Grenze 
militärisch zu iiberschreiten, von welcher Seite er auch kommen möchte, 
mit allén seinen Kraften unverztiglich zu wiedersetzen. Ich möchte 
schliesslich hinzuf ligen, das diese Erklärung sowohl an England als auch 
an Frankreich abgegeben worden ist. 

55. Promemoria av Undén 19 april 1940. 

Frågan om transitering genom Sverige från Tyskland av ett parti sjuk- 
vårdsartiklar jämte livsmedel till adressat i Narvik ter sig ur folkrättslig 
synpunkt på följande sätt. 



67 

Eftersom Narvik jämte kringliggande område de facto står under tysk 
ockupation, är området från svensk synpunkt att betrakta såsom likställt 
ined tyskt territorium vid tillämpning av neutralitetsregler. Export eller 
transitering dit betraktas såsom export eller transitering till Tyskland. 

Beträffande export från eller transitering genom neutralt land av förnö- 
denheter till krigförande land har man en regel i 1907 års Haag-konven- 
tion om neutralas rättigheter och skyldigheter i lantkrig. Där stadgas i art. 
7 : »En neutral makt är inte förpliktad att förbjuda export eller transite- 
ring för den ena eller andra krigförande partens räkning av vapen, ammu- 
nition eller i allmänhet sådant som kan vara till gagn för en armé eller 
en flotta.» . 

En neutral stat är å andra sidan berättigad att förbjuda dylik export 
eller transitering. Dock skall enligt art. 9 i samma konvention varje restrik- 
tion eller förbud, avseende export eller transitering, likformigt tillämpas 
gentemot bägge de krigförande. 

Sverige har vid tillämpningen av dessa regler i allmänhet gjort en skill- 
nad mellan egentlig krigsmateriel och andra varor. Såväl under förra 
världskriget som under det nuvarande har export och transitering av krigs- 
materiel till krigförande helt förbjudits. Endast under den finsk-ryska 
konflikten skedde avvikelse från denna princip och då till förmån för 
Finland. 

Transitering av andra förnödenheter genom Sverige till krigförandes 
område har medgivits, t. ex. till Ryssland under förra kriget. 

Det kan till jämförelse förtjäna nämnas, att den svenska neutralitets - 
kungörelsen medgiver, att krigförandes örlogsfartyg proviantera i svensk 
hamn. 

Transitering kan ur folkrättslig synpunkt icke betraktas på annat sätt 
än export. Svenska regeringen har nyss lämnat tillstånd åt en engelsk am- 
bulans, kommande från Finland och med en personal av 56 personer, att 
resa genom Sverige och här komplettera sin utrustning. Helt säkert kom- 
mer därvid även proviant att medtagas från Sverige. 

19 U 1940. 



56. Promemoria av Engzell 19 april 1940. 

P. M. nr 1. 

Kapten Beckman, militärbyrån, järnvägsstyrelsen, upplyser, att man 
börjat ordna uppsändande av lok och vagnar till Riksgränsen. Det vore ej 
omöjligt att låta tåget gå in till Björnefjell cirka 8 km å norska sidan, men 
troligen finge man då använda ånglok, och enligt uppgift skulle rälsen på 



68 

något ställe vara uppbruten. Det vore dock ej omöjligt att överbrygga 
dessa svårigheter. 

Vid samtal med överste Adlercreutz uppgav denne, att enligt uppgift 
från Riksgränsen det möjligen kunde finnas militära matroser bland sjö- 
männen. Troligen finge man dela upp transporten i ett par tåg. Ikfan ämnade 
medsända en utvald svensk militärtrupp, men önskvärt vore, att någon tysk 
befälhavare medföljde. Han skulle nu ytterligare rådgöra med byråchefen 
Wrede, järnvägsstyrelsen. A. fann mindre önskvärt, att tåget gick över 
norska gränsen. 

Jag har idag meddelat legationsrådet von Below, att de tyska sjömännen 
kunna transporteras från Riksgränsen till Oxelösund. Man önskade av olika 
skäl icke köra tåget över norska gränsen, och hoppades att sjömännen kun- 
de taga sig till gränsen. Resan måste ske under militärkontroll och folket 
omedelbart överföras i tyska fartyg i Oxelösund. Von Below meddelade, 
att enligt nyligen erhållna uppgifter sjömännen väntades först lördag 
morgon till den punkt 10 km från gränsen, dit man hoppades få det svens- 
ka tåget. Man hade uppgivit, att järnvägen på norska sidan skulle vara 
klar. Det vore, som han uttryckte sig, en huvudpunkt i önskemålen, att 
tåget kunde möta dem på norska sidan. Med transporten vore 150 svenska 
sjömän, Han frågade om tyska konsuln i Narvik Wussow kunde få med- 
följa transporten såsom ledare. Jag bad att få återkomma härtill och fram- 
höll slutligen, att vi utginge från, att inga militärpersoner funnes i trans- 
porten och naturligtvis inga vapen. 

Stockholm den 19 april 1940. 



57. Promemoria av Engzell 19 april 1940. 

P. M. nr 2. 

Vid statsrådsberedningen (närvarande kommunikations- och socialmi- 
nistrarna, statssekreterarna Erlander och Severin, överste Adlercreutz, kap- 
ten Kring, byråchefen Wrede och Engzell) beslöts, att svenska tåget skulle 
hämta sjömännen vid Riksgränsen, att möjligen lok och en vagn skulle i 
B jörnef jell hämta eventuella sjuka, att järnvägen och militären skulle ord • 
na utspisning å lämpliga platser, att noggrann visitering skulle ske ge- 
nom gränspolis och militär, samt att direkt överföring skulle ske i Oxelö- 
sund från tåg till fartyg. 

Meddelat von Below, att tåg kan väntas vid Riksgränsen lördag morgon 
och att man i nödfall vore beredd sända en vagn till Björnef jell för sjuka, 



69 

att tyske konsuln Wussow finge medfölja för direkt genomresa samt att 
man önskade snabbt överförande av sjömännen till fartyg i Oxelösund. 
Von Below uppgav, att han ordnat med tyske konsuln i Nyköping om far- 
tygen i Oxelösund ock att man där finge ordna utspisningen. Då han nu- 
mera ej kunde komma i förbindelse med konsul Wussow, som avrest från 
Narvik, undrade han om vi kunde via de tyska gränsmyndigheterna med- 
dela sjömännen, att de måste fortsätta till Eiksgränsen. På min fråga, om 
det funnes några tyskar i norsk uniform, uppgav han sig icke äga känne- 
dom härom, men finge man i <så fall borttaga alla militärtecken. Jag fram- 
förde slutligen, att konsul Wussow finge medfölja under villkor, att han 
helt ställde sig under det svenska befälet och icke åberopade konsulära 
befogenheter. 

Slutligen bett överste Adlercreutz förmedla över gränsen meddelandet 
till sjömännen, vilket denne lovade. 

Stockholm den 19 april 1940. 



58. Promemoria av Engzéll 20 april 1940. 

P. M. nr 3. 

Von Below meddelar, att en Fregattenkapitän Gadow anlänt till Riks- 
gränsen från Narvik och idag på morgonen meddelat följande. 

Sjömännens ankomst till närheten av Riksgränsen var cirka 24 timmar 
fördröjd. Stora svårigheter att gå sista 6 å 7 km å norsk sida och därför 
synnerligen önskvärt att åtminstone lok och en vagn kunde möta in på 
norska sidan. Om de svenska järvägsmännen icke änsåge sig kunna köra 
in på norska sidan, vore tyskarna beredda ställa teknisk personal till för- 
fogande och själva verkställa transporten å norska sidan. 

Meddelat byråchefen Wrede ovanstående, varvid denne lovat undersöka 
möjligheterna för inresan till Norge. 
Överste Adlercreutz jämväl underrättad. 

Landsfiskalen Wallin, Kiruna, telefonerat från Riksgränsen med lik- 
nande uppgifter. Han hölle sig beredd att vidtaga nödig passkontroll och 
visering. Ombads särskilt omhändertaga de svenska sjömännen för hem- 
transport till resp. boningsorter. 

Stockholm den 20 april 1940. 



70 

59. Promemoria av Engzell 30 april 1940. 

P. M. 

Baron Stjernstedt, Röda Korset, meddelat, att Röda Korset avsänder 
idag 3 Röda Kors-män till Riksgränsen, därav en Röda Kors-sergeant 
Christiansson från Stockholm, samt två, Röda Kors-sergeant Ekwall och 
furiren Millberg, från Boden. De medhava lämplig sjukvårdsattiralj och 
hava erhållit instruktioner att anmäla sig för militära och civila myndig- 
heter samt bistå vid humanitär verksamhet för flyktingarna från Norge. 
De stanna till ny order erhålles. 

Stockholm den 20 april 1940. 

60. Promemoria av Grafström 20 april 1940. 

P. M. 

ang. kontroll av tysk järnvägstransport. 

Vid min ankomst till Trelleborg den 19 april kl. 18.10 befunno sig redan 
20 vagnar av den tyska transporten på svensk botten. Resten, 14 vagnar, 
anlände med färjan kl. 19 tillsammans med 39 man tysk sjukvårdsperso- 
nal — ytterligare en man anlände med morgonfärjan den 20 april. 

Undersökningen av de tyska lastvagnarna, vilka plomberats på färjan, 
började omedelbart efter min ankomst och fortgick utan avbrott till kl. 
3.15. Undersökningen försiggick med sju vagnar åt gången vid ett stick- 
spår och särskild lastkaj inom av polis avspärrat område. Förutom tull- 
förvaltare och fem kammarskrivare deltogo ett tjugotal särskilt utvalda 
packkarlar i arbetet. Samtliga deltagare hade ålagts sträng tystnadsplikt, 
Arbetet försvårades i icke ringa grad därigenom, att det på grund av den 
i Trelleborg föreskrivna mörkläggningen måste företagas vid belysning 
endast av avskärmade sladdlampor. 

Samtliga vagnar tömdes på sitt innehåll och varje kolli av viss typ 
uppbröts varjämte innehållet — paket, konservburkar, flaskor o. s. v. — 
separat noggrant undersöktes. Därefter togs stickprov på innehållet av 
ett tjugotal kolli av varje typ, varjämte alla övriga viktprövades. 

Enligt min bestämda mening råder ingen som helst tvekan om att vag- 
narna icke innehöllo krigsmaterial eller delar till krigsmaterial i någon 
form. Å andra sidan kunde transporten icke sägas motsvara packsedlarnas 
huvudrubrik som löd »Sanitätsgegenstände». Endast omkring 10 % ut- 
gjordes av sjukvårdsmateriel medan 90 % bestod av livsmedel i alla for- 
mer. Jag kan icke värja mig för intrycket, att den humanitära sidan av 



71 

transporten endast tjänade som camouflage för en proviantering i stor skala 
till de tyska trupperna. En summarisk förteckning över vagnarnas inne- 
håll bifogas denna P. M. 

Transporten åtföljdes såsom ovan nämnts av 40 civilklädda män i tjugo- 
årsåldern, försedda med rödakorsbindlar. Efter vad jag kunde fastställa 
voro samtliga bayrare. De medförde personlig skidutrustning. En mycket 
noggrann personlig undersökning gav vid banden att ingen medförde va- 
pen. Ett större antal kameror togos i beslag och återsändes med färjan till 
Sassnitz. 

Den tyska personalen placerades i en svensk tredje-klassvagn med för- 
målade fönster. Tåget beledsagades av en trupp svensk militär med en löjt- 
nant i spetsen. Jag framhöll för denne vikten av att hans manskap under 
transporten genom Sverige icke inledde samtal å stationer eller dylikt 
med utomstående angående transportens karaktär eller destination. 

Transporten avgick från Trelleborg kl. 7 lördagen den 20 april. 

Stockholm den 20 april 1940. 

P. S. Jag inrapporterade mina iakttagelser angående transporten per tele- 
fon till UD natten till den 20 april med begäran om instruktion huruvida 
icke någon åtgärd borde vidtagas med anledning av försändelsens karaktär. 

Bilaga. 

Summarisk tablå över vagnarnas innehåll. 

Medikamenter och annat sjukvårdsmateriel 24.600 kg. 

Filtar och tvål 10.840 » 

Handdukar, yllejackor, underkläder m. m 10.000 » 

Köttkonserver 70.574 » 

Andra konserver, ris och socker 50.979 » 

S. k. Dauerbrot 137.490 » 

Knäckebröd 29.000 » 

Bönor och ärtor 15.604 » 

Skinkor 15.838 » 

Korv och ost 11.380 » 

Salt 17.458 » 

Fältkök l.OOÖ » 



61. UD till sändebudet i Berlin 20 april 1940. 

Telegram. 

Ni bör meddela att försändelsen till Narvik innehöll betydligt större 
mängder livsmedel än vi väntat. Tåget likväl nu avsänt snabbaste väg. 



72 

Tacksamma om civilbefolkningen i Narviks distriktet gores delaktig livs- 
medlen därest hungersnöd råder* Framför att denna sändning såsom förut 
framhållits är ett undantagsfall beroende på Narviksdistriktets iråkade 
nödläge och att svenska regeringen måste anse deklarerade neutraliteten 
omöjliggöra fortsatt transitering underhåll däribland proviant direkt till 
tyska trupper i Norge. Samma hållning intages här gentemot allierade 
och norska trupper. 



62. Richert till Söderblom 20 april 1940. 

Handbrev, ink. till UD 23 / 4 . 

Berlin den 20 april 1940. 

Till strängt förtrolig kännedom ber jag härmed få översända en av kap- 
ten Florman på min begäran gjord uppteckning angående vissa uttalanden 
om Tysklands förhållande till Sverige m. m., som generalfältmarskalken 
Göring i dag gjort till Florman vid det i annat sammanhang omnämnda 
samtalet om flygförbindelserna. 

Jag ber att särskilt få fästa uppmärksamheten på sista stycket i upp- 
teckningen. 

Bilaga. 

P. M. 

till Minister Richert beträffande besöket hos 
generalfältmarskalken Göring den 20 april 

1940. 

Generalfältmarskalken var synnerligen vänlig och uttalade sin uppskatt- 
ning av Aerotransports hittillsvarande trafik. Alla linjer, som berört Tysk- 
land, hade trafikerats tillfredsställande. Göring kände till att Malmö flyg- 
plats för närvarande icke användes, vilket han beklagade, då, som han 
sade, från tysk sida intet hot förelegat eller föreligger gentemot Malmö. 
»Vad skulle vi i Malmö att göra?» sade han. Han tillade, att Tyskland 
icke hade någon tanke på att anfalla Sverige, om vi endast bevarade vår 
neutralitet även gentemot engelsmännen och icke släppte dessa in i norra 
Sverige. Han sade vidare, att han skulle tillse, att inga hinder från tysk 
sida restes emot att Sverige utifrån finge alla de förnödenheter, gom landet 
hade behov av, ty annars måste ju Tyskland skaffa oss vad vi behöva och 



73 

det kunde ibland bliva svårt. Tyskarna skulle icke lägga hinder i vägen 
för vår bensinimport och de skulle ge oss alla kol vi behöva. 

Han ansåg, att kriget skulle vara slut till hösten och den värdefullaste 
delen av Norge skulle han ha intagit och fullständigt behärska inom några 
få dagar med undantag för några hamnar, som engelsmännen kunde be- 
sätta samt nordligaste Norge. Om motståndet icke upphörde från norr- 
männens sida, skulle tyskarna börja bomba norska städer och redan i dag 
har order givits om några bombanfall. Han ansåg det ytterst beklagansvärt 
att behöva kriga mot ett germanskt folk och hoppades innerligt att snart 
få en fredlig uppgörelse till stånd med norska regeringen. 

Göring sade sig uppskatta och respektera det svenska försvaret, med 
undantag dock för vårt flygvapen, som han ansåg vara högst otillräckligt. 
Detsamma kunde nedkämpas inom ett par dagar av en stormakt. Huvud- 
saken var, tillade han, att vi vilja försvara oss även mot engelsmännen. 
Detta, sade han, var en fråga av yttersta vikt. Skulle vi icke kunna för- 
svara Kiruna och Gällivare, komme han att ingripa med moderna krigs- 
flygplan för att hjälpa oss gentemot engelsmännen. Han litade emeller- 
tid på vår försäkran att vi icke ämnade tillåta engelskt infall i Nord- 
sverige. 



63. Note från norska beskickningen 21 april 1940. 

Ink. till UD 2 */4. 

Den Kgl. norske Regjering er blitt bekjent med at man fra tysk side har 
sökt om fri transitt til Tyskland av 600 »sivile» tyskere fra Narvik. 

Den Kgl. norske Legasjon tillåter sig i den anledning överfor det Kgl. 
svenske Utenriksdepartement å gjöre oppmerksom på, at det ikke fantes 
600 »sivile» tyskere i Narvik. Det kan her alene dreie sig om tyske trop- 
per, formodentlig de menn, som var smuglet inn i Narvik med malmbåter 
og med den hvalfanger som kom til Narvik under tysk flagg. Alle disse, 
såvelsom övrige vapenföre tyskere i Narvik deltok i opperasjonene mot 
de norske myndigheter og de norske tropper i Narvik. 

Den norske Regjering reiser selvsagt ingen innvending mot at tyske 
kvinner og barn fra Narvikområdet, om der fantes sådanne, blir hjemsendt 
til Tyskland; men må stille det mest bestemte krav om at samtlige tyskere 
i vernepliktig ålder, som således sökes utfört över Sverige fra Narvik, 
blir interner! 

Stockholm, 21 april 1940. 

6 —470791 



74 

64. Note från norska beskickningen 21 april 1940. 

Ink. till UD 22 / 4 . 

Stockholm, 21 april 1940. 
Herr Minister, 

Efter ordre av min regjering har jeg den aere å henlede Deres Excellen- 
ees oppmerksomhet på f ölgende sak som min Regjering tillegger den störste 
vekt: 

Ifölge meldinger som Regjeringen har fått, har de tyske tropper i 
Norge beslaglagt råmaterialer, halvfabrikata, ferdige varer og levneds- 
midler som det er tanken å sende till Tyskland. Det f remgår ikke klart av 
de opplysninger som hittil foreligger, om transporten til Tyskland allerede 
er satt igång; men der er al grund til å tro, at der er truffet förberedelser 
til å sende varene i transitt gjennem Sverige. 

Da det her dreier sig om et rent krigsf oretagende — et meget viktig ledd 
i den tyske krigsförsel — går den norske Regjering ut fra at den Kgl. 
svenske Regjering ikke på noen mate vil yde sin bistand til denne transport 
ved å gi eksport- eller transittillatelse for noen av varepartiene. Jeg vilde 
vsere Deres Excellence meget takknemlig for en meddelelse så snart som 
mulig, om at sådan tillåtelse ikke vil bli gitt. 

Motta, Herr Minister, forsikringen om min utmerkede höiaktelse. 

Wollebsek 

(Påteckning av Söderblom:) Exc. muntligen förklarat, att vi skola ha 
detta i minne (till Wollebaek). 



65. Sändebudet i Berlin till UD 21 april 1940. 

Telegram, ink. till UD 2S / 4 . 

I Stettin har idag iakttagits dels 4 större passagerarfartyg, dels 10 i natt 
anlända handelsfartyg målade i brokiga färger, tillhopa omkring 180.000 
ton. Vidare har iakttagits ilastning betydande krigsmaterial, fält- och luft- 
värnskanoner, stridsvagnar, ammunitionslådor, hästar, fältutrustade sol- 
dater samt båda största pommerska isbrytarna med ångan uppe. 

Stabschefen O. K. M. har idag kategoriskt för marinattachén bekräftat 
inga som helst planer mot Sverige aktuella och på särskild fråga om in- 
skeppningarna Stettin förklarat dessa avsedda västlig destination. 



75 
66. Richert till Söderblom 21 april 1940. 

Handbrev, ink. till UD 23 / 4 . 

Berlin den 21 april 1940. 
För kännedom ber jag härmed få översända två av konsuln i Stettin i 
dag gjorda uppteckningar angående de truppsammandragningar och in- 
skeppningar därstädes, varom jag just på annat sätt inberättat. 1 

Bilaga 1. 

P. M. 

Under tiden 10 — 20 april bar frihamnsområdet i Stettin gång efter 
annan varit avstängt, sannolikt för ytterligare ilastning av krigsmaterial 
och trupper. Omfattningen torde dock ha varit avsevärt mindre än under 
närmast föregående veckor. Tillhopa torde högst 10 transportfartyg under 
perioden 10 — 20 april ha avgått från Stettin. Ombordtagande av trupper 
sker uteslutande nattetid vadan närmare uppgift härom icke är möjlig 
erhålla. Omkring den 16 april ha bl. a. till Stettin anlänt 4 större passa- 
gerarfartyg, dels K. d. F. fartyget »Monte Rosa» — som enligt uppgift i 
min promemoria av den 3 april låg i Swiuemlinde såsom logementfartyg 
för omkring 1.300 rekryter — dels 3 större Hamburg — Amerikalinjen 
tillhörande fartyg, det största säkerligen 30.000 ton, de båda övriga 20 ä 
15.000 ton. Någon ombordtagning av trupper resp. krigsmaterial a nämnda 
passagerarefartyg har icke kunnat iakttagas. I trakten kring dessa fartyg 
är bevakningen skärpt, vadan man har anledning antaga att de endera 
dagen komma att tagas i anspråk för transporter. De nya trupper som 
under senaste dagarna anlänt till Stettin utgöres huvudsakligen av yngre 
årsklasser, 19 a 20 åringar. 

yiå mitt besök i Sassnitz den 18 innevarande månad erfor jag av vice- 
konsuln att i nämnda hamn inga förberedelser av något slag iakttagits 
rörande aktionen mot Norge. För övrigt saknar hamnen därstädes möjlig- 
heter för lastning i någon större skala. Kajutrymmet är synnerligen be- 
gränsat och krananordningar saknas. I hamnen låg endast en mindre tor- 
pedbåt och ute på redden hade dagen förut ett större 15.000 ton lasaretts- 
fartyg förankrat. Fartyget hade kommit från Danzig och var förmodligen 
på väg mot norr. 

Även Stralsunds hamn, som den 19 april besöktes, var öde och tom. I 
hamnen låg endast ett mindre handelsfartyg, och ett fartyg på 2.000 ton 
som synbarligen användes för militärt bruk, skorstenen svartmålad, far- 
tygets namn och rederimärke utplånade, var på utgående. Den svenska 

1 Dok. 65. 



76 

kolonien i Stralsund har efter krigets början helt decimerats och möjlighet 
att införskaffa informationer hos landsmän torde vara ytterligt ringa. 
Att döma av yttranden av vår vicekonsul därstädes torde inga militära 
förberedelser, åtminstone i nämnvärd omfattning, ha ägt rum i Stralsund. 
Inom Pommern torde inskeppningar huvudsakligen skett i Stettin. 

Vad Greifswald beträffar vilken plats likaså besöktes, är hamnen ytter- 
ligt obetydlig och saknar all betydelse i militärt avseende. 

Vid besök den 20 april i Swinemunde konstaterades att blott ett större 
krigsfartyg som till typen liknade kadettskolfartyget Schleswig-Holstein 
samt 12 mindre torpedbåtar befunno sig i krigshamnen. Vidare 4 mindre 
handelsfartyg bl. a. svenska s/s Ludwig. Befälhavaren å nämnda fartyg 
sade sig icke hava iakttagit några större transporter under senaste 10 
dagarna. I Swinemunde liksom Stralsund rådde en påfallande stor liv- 
aktighet i luften, övningar av olika slag särskilt med hydroplan. 

Enligt uppgift ha ytterligare inkallelser till den 15 april ägt rum. 
Bristen på arbetskraft inom alla yrken synes tilltaga. 

Stettin den 21 april 1940. 

K. Y. Vendel. 



Bilaga 2. 

P. M. 

I anslutning till min promemoria av idag får jag vördsamt inberätta att 
jag i förmiddags vid én rundgång i Stettins hamri gjort följande iaktta- 
gelser. 

Under natten till söndagen har en transportflotta om 10 större fartyg 
ä 8—12.000 ton anlänt. Flertalet fartyg voro förlagda i den avspärrade 
frihamnen. Tvenne av dessa fartyg, om 10 å 12.000 ton, voro angjorda den 
s. k. Hakenterasse och vid nämnda fartyg pågick under söndagförmidda- 
gens lopp ilastnitig av betydande krigsmaterial, fält- och luftvärnskanoner, 
stridsvagnar, ammunitionslådor. Vid kajen voro omkring 500 soldater 
uppställda i full stridsutrustning samt utmed kajen lågo i långa rader 
ränslar för minst lika många. Vid kajen voro vidare omkring 40 hästar 
fastbundna vid pålar. 

Anmärkningsvärt är, att vid kajen framför nämnda fartyg lågo de 
båda största isbrytarna med ångan uppe liksom de större transportfar- 
tygen. Partygen hade stäven helt vitmålad samt sidorna målade i strikt 
brokiga färger. 

Vid de större passagerarefartygen hade omfattande spärrningsanordning- 
ar vidtagits vadan det icke kunde kontrolleras om ilastningar inom sagda 
område verkställdes. 



77 

Vid stationen kl. 14 hade synbarligen ett militärtåg anlänt med åtskilliga 
hundra soldater i full fältutrustning. 

Soldaterna voro påfallande småväxta och torde ieke tillhöra pommerska 
regementen. 

Berlin den 21 april 1940. 

K. Y. Vendel. 



67. Forshell till chefen för försvarsstabens underrättelseavdelning 

21 april 1940. 

överlämnad av Riehert till chefen för poli- 
tiska avdelningen i UD för kännedom **/#, ink. 
till UD * 8 / 4 . 

I bifogade VPM redogör es för ett samtal söndagen den 21.4.40 med 
stabschefen i OKM, Kapitän zur See Schulte Mönting, i dennes hem, 
dit undertecknad inbjudits. Samtalet präglades av välvilja och förtro- 
ende från herr S. M.:s sida. 

Berlin den 21 april 1940. 

Bilaga. 

VPM 

över samtal den 21. 4. 1940 med stabs chefen i OKM, 

Kapitän zur See Schulte Mönting angående det 

politiska läget. 

Inledningsvis upprepade herr S. M. sin i går å storamiralens vägnar 
avgivna förklaring, att inga planer på angrepp hystes mot Sverige. Dessa 
hade blivit än mindre aktuella, sedan man nu vore övertygad om att vi 
verkligen avsåge att tillbakavisa även engelska angrepp. Man hade varit 
tveksam härom tidigare — de finnas, som fortfarande äro det — att vi 
avsåge att effektivt försvara oss. Fruktan hade förefunnits, att vi skulle 
handla enligt norskt mönster: Skenförsvar mot engelskt, aktivt försvar 
mot tyskt ingripande. Man hade bevis för, att norsk instruktion i denna 
anda funnes, och med kännedom om den nära kontakt, svenska och norska 
regeringarna upprätthållit, vore det ju logiskt att förmoda, att vi skulle 
följa samma metod. Marinattachén hade härvid tillfälle med skärpa 
framhålla, att det nu borde vara slut med dylik misstänksamhet från 
tyskt håll i avseende på Sveriges uppträdande. Jag frågade, om man över- 
huvud taget kunde begära tydligare besked i denna sak än det, som av- 



78 

givits av samtliga svenska, ansvariga instanser. Besked har givits i noter, 
i regeringsdeklarationer i radio, muntligt och skriftligt o. s. v., och dess- 
utom har regeringen spärrat Norrbotten för alla utlänningar och vidtagit 
omfattande säkerhetsåtgärder kring malmfälten, banan och Luleå mot 
sabotage etc. Därvidlag har även i handling visats svenska regeringens 
avsikter. Herr S. M. sade ånyo sig vara övertygad och trodde, att även 
tyska riksledningen vore det. Fruktan kvarstår dock för att vi ej skola 
i fall av behov lyckas hindra sabotage och anfall mot malmtranspor- 
terna. 

Den under samtalet närvarande tyske marinattachén i Rom, Löwisch, 
framhöll, att han både från Italien och vissa kretsar här tydligt fått det 
intrycket, att Sverige ej avsåge att effektivt avvisa ett engelskt angrepp 
mot malmfälten i norr. Herr S. M. åtog sig att desavouera detta uttalande 
men tillade, att han ägde säker kännedom om, att M. Coulondre nyligen 
varit i Stockholm, varom han (C.) rapporterat, att »svenskarna visser- 
ligen nu vore beslutna att försvara sig åt alla håll, men att han det oaktat 
hade anledning vara nöjd med sitt Stockholmsbesök på lång sikt». Herr 
S. M. tillfogade, att de vägar, varpå han fått kännedom om det franska 
uttalandet, vore ovanliga men fullt tillförlitliga. Herr S. Äf. skulle senare 
tillåta sig att namngiva särskilt en fransman i Stockholm, som man borde 
hålla ögonen på. Jag tillrådde herr S. M. att taga första delen av M. 
Coulondres uttalande ad notam. Det bekräftade ju tillfullo vad jag enligt 
ovan framhållit. 

Herr S. M. framhöll, att förstärkningar till Norge ständigt avginge, 
och för »fronten» däruppe avsåges 10 divisioner. För att kunna kasta ut 
dessa, som behärskade södra Norge med alla dess järnvägar och hamnar 
av betydelse, behövde fienderna sätta in minst 30 divisioner vilket de 
varken kunna eller vilja! Det churchillska bagatelliserandet av de allie- 
rades överskeppningsförluster redan nu vore brottsligt. Sanningen kom- 
mer dock en gång fram. 

I detta sammanhang påpekade marinattachén, att orsaken till gårdagens 
svenska förfrågan om avsikten med den stora transportflottan vid Born- 
holm vore, att man i Sverige vore angelägen undvika incidenter, vilka 
lätt kunna uppstå, då i så spänt läge som det nuvarande militära styrkor 
röra sig i närheten av varandra, utan att avsikterna äro fullt klara. Herr 
S. M. sade sig väl förstå detta påpekande. I anslutning härtill framhöll 
jag såsom egen mening, utan erhållet uppdrag, att man från tysk sida 
borde avstå från att begära, att vi avlägsna mineringen i S. Kvarken. Jag 
kunde ej se något bärande motiv för den tyska démarchen i Stockholm, 
då tysk malm- och annan legal trafik i nämnda farvatten ju vore säker- 
ställd och vi i det komplicerade utrikespolitiska läget måste ha blickarna 
riktade på bl. a. Hangö. Herr S. M. inflikade här, att »vi låtit Moskva 



79 

tydligt förstå, att de skola hålla fingrarna borta från Skandinavien», och 
tillade, att han ej visste av att démarchen i minfrågan blivit gjord. Han 
sade sig skola tala med storamiralen härom och understryka de framförda 
synpunkterna. Härför tackade jag och tillade, att svenska regeringen redan 
tagit ställning till ärendet i avvisande anda, varför det vore lyckligt, om 
frågan nu finge falla. 

Som avslutning yttrade herr S. M., att enligt storamiralens nyligen 
fällda uttalanden denne ansåge relationerna mellan de båda marinerna 
vara goda, och att herr S. M. vore berättigad att som bevis härför i fort- 
sättningen även i detaljer informera undertecknad i frågor, som ur svensk 
synpunkt vore av intresse. Ett nytt samtal skulle snart komma till stånd. 

Efter samtalet enligt ovan avgavs rapport till ministern, vilken just 
erhållit kännedom om nu pågående inskeppningar i bl. a. Stettin, varvid 
även avgångsberedda, stora isbrytare iakttagits. Enligt uppdrag ringde 
jag omgående herr S. M. och bad honom yttra sig om, huruvida ifråga- 
varande transport vore avsedd för urlastning inom Östersjön, enär i väster 
ej längre förekommer någon is. (Åland nämndes ej av mig men avsågs.) 
Herr S. M. tycktes konsternerad över frågan, som måhända ansågs på- 
trängande, men svarade kort, att transporten gällde »västliga hamnar». 

Utan att vilja tillmäta detaljen någon större vikt vill jag dock framhålla, 
att herr Löwisch under vår gemensamma hemfärd frågade sig, om far- 
vattnen kring Åland vore frusna. Det bör framhållas, att de iakttagna 
transportångarna om upptill 30.000 tons storlek snarare lämpa sig för 
transporter till isfria, djupa, norska farvatten än frusna skärgårdsområden 
vid Åland, 



68. Promemoria av Engzell 21 april 1940. 

P. M. nr 4. 

Legationsrådet Dankwort meddelat, att enligt underrättelse från Berlin 
ett fartyg om 10.000 ton »Der Deutsche» avsänts till Oxelösund för att 
hämta de tyska sjömännen. Beräknades framkomma måndag middag. På 
fråga uppgav D., att det naturligtvis vore ett civilt fartyg. Han hem- 
ställde om utverkande av tillstånd hos marinmyndigheterna. 

Talat med tjänstgörande sous-chefen i marinstaben, kommendörkapten 
Thorén, varvid denne uppgivit, att tillstånd kunde meddelas tyska legatio- 
nen, samt att chefen för ostkustens marindistrikt, amiral Linds ström, ome- 
delbart komme att underrättas och skulle handhava kontrollen över far- 
tyget. 



80 



Meddelat legationsrådet von Below detta, 
överste Adlercreutz underrättad. 



Stockholm den 21 april 1940. 

22 /é Tåget anlänt till Oxelösund kl. 22.00. Ilastning i »Der Deutsche» 
under natten, varefter fartyget avgått. 



69. Kommuniké från UD 22 april 1940. 

I anledning av uppgifter i utländsk press om transitering av krigsma- 
teriel genom Sverige har TT i utrikesdepartementet inhämtat, att alla 
dylika uppgifter äro oriktiga. Regeringens från början intagna ståndpunkt 
är, att Sveriges deklarerade neutralitet icke möjliggör, att tillstånd lämnas 
till vare sig genommarsch av trupper eller transitering av krigsmateriel 
av något slag till någon av de i kriget inblandade makterna. 



70. Tjt generaltulldirektören till Söderblom 22 april 1940. 

Ink. till UD 23 / 4 . 

Bilagda från tillförordnade tullförvaltaren i Trelleborg införskaffade 
rapport av den 20 april 1940 får jag vördsamt överlämna. 

Stockholm den 22 april 1940. 

Bilaga. 

Till tjänsteförrättande Generaltulldirektören 
Herr Byråchef en Tuwe Jansson, 
Stockholm. 

Angående undersökningen av vissa vagnar, innehållande livsmedel, 
förbandsartiklar, medikamenter, ylletäcken, sängutrustning och personliga 
tvättmedel m, m., som anlände hit under gårdagen, får jag härmed vörd- 
eamt lämna följande redogörelse. 

Åt t. f. bevakningskontrollören, kammarskrivaren P. E. Ohlsson, upp- 
drogs att organisera och leda undersökningen och var jag själv dessutom 
hela tiden personligen närvarande för övervakning av arbetet. 

Med ångfärjan »Starke» anlände klockan 17.17 från Sassnitz 22 st. 



81 

av ifrågavarande vagnar och med ångfärjan »Preussen» klockan 18.45 
12 st. Vagnarna växlades omedelbart in på ett spår å godsbangården, där 
undersökningen icke kunde tilldraga sig obehörig uppmärksamhet. På 
grund av vagnsinnehållets beskaffenhet och mängd gjordes, efter en kort 
översikt, av bevakningskontrollören den ändringen, att vagnarna beord- 
rades till en likaledes väl dold lossningsbrygga, där 5 kammarskrivare 
— E. Danielsson, E. Forss, J. Carlsson, J. Wallentin och J. Fredeholm — 
utförde undersökningen. Bevakningspersonalens åliggande inskränktes till 
varlig bevakning och plombering. Vagnarna avvisiterades gruppvis, varvid 
varje kammarskrivare fick en vagn åt gången till undersökning och därvid 
hade till hjälp 3—6 packhuskarlar, allt efter vagnarnas innehåll och för- 
packningarnas beskaffenhet, sammanlagt 22 st. packhuskarlar. Innehållet 
i vagnarna lossades eller f länsades, lådor, kartonger m. m. öppnades och i 
övrigt vidtogos sådana åtgärder, att full kännedom om vagnarnas innehåll 
erhölls. Undersökningen, som hela tiden med uppmärksamhet följdes av 
legationssekreteraren Grafström, gav vid handen, att vapen, ammunition, 
krigsredskap, uniformer eller skidor icke funnos bland varorna. Bilagda 
specifikation utvisar respektive vagnars innehåll var för sig. Efter varje 
vagns undersökning plomberades denna omedelbart å båda sidor. Under- 
sökningen slutade klockan 3.30 denna dag. 

Med färjan klockan 18.45 följde även 39 st. sjukvårdare, klädda i 
sportdräkter med rödakorsbindel och medförande personlig skidutrustning. 
De fråntogos, på polisens order, sina kameror, vilka återsändes; i övrigt 
fanns intet att erinra mot deras medförda bagage. Under natten uppehöllo 
de sig i en av militär bevakad svensk järnvägsvagn å bangården. Klockan 
6.30 i dag anlände från Sassnitz ledaren för ovannämnda sanitetspersonal 
och förenade sig med denna. 

Klockan 7.15 i dag avgick härifrån ett tåg, bestående av ovannämnda 
34 godsvagnar, vagn med nämnda 40 personer samt en här plomberad 
resgodsvagn, som innehöll dessa personers utrustning och en mindre mängd 
livsmedel, samt en vagn med för bevakning utsedd svensk militäravdel- 
ning, bestående av 10 man under befäl av en löjtnant. Desfsutom medföljde 
en detektivkonstapel. 

Trots de svåra förhållanden — dåligt väder, mörkläggning m. m. • — 
under vilka undersökningsarbetet bedrevs, har detta — enligt mitt förme- 
nande — skötts på ett förtjänstfullt sätt av den till undersökningen beord- 
rade personalen. Legationssekreteraren Grafström förklarade sig också 
vara till alla delar nöjd med arbetets utförande. 

Trelleborg den 20 april 1940. 

Axel Bergström 



82 



Specifikation över innehållet i 34 vagnslaster 

livsmedel m. m. 



Vagnens märke och nummer 


Varuslag 


Antal kg. 


Hannover 92196 


Skinka 


4.400 
4.400 
3.600 
2.000 


Fläsk 


Kaffe, rostat 


Choklad . 


P. K. P. 132285 
Hannover 33331 


Bröd ..... 


15.000 

12.600 

1.000 

625 


Linser 


Buljongextrakt 


Kaffesurrogat 




Torrmjölk 


1.000 


Karlsruhe 43222 


Sjukvårdsmaterial 


8.400 


Munchen 48743 


Socker 


1.200 
450 


Salt... 




The 


18 
1.530 
120.960 st. 


Flott 


Cigarretter 




Cigarrcigarretter 


60.100 st. 




Ost, kaffe, rostat, | 






korv, skinka och fläsk > .... 


6.000 




köttkonserver j 




Munchen 26698 


Filtar 


3.500 

1.900 

150 


Tvål 


Stormlyktor 




Fotogen 


231 


Karlsruhe 460 


Ost ] 






Korv > 


11.380 


BrösttabletterJ 


Kassel 4262 
Kassel 62123 
Kassel 76732 


Konserver 


17.320 
12.000 


Bröd 


Konserver 1 

The 




16.224 




Tobak 1 




P. K. P. 192710 
Karlsruhe 61770 


Bröd 


7.500 
1.200 


Sjukvårdsmaterial 


Karlsruhe 6391 
Munchen 24968 


» 


15.000 


Knäckebröd, 434 kli 1 






» 344 » 








Rakapparater, 4 pkt. 








Rakklingor 2 » 








Spelkort, 1 Ida 








Tändstickor, 10 kart. 


■ . . . 


14.990 




Hängslen, 








Tandborstar 1 Ida 








Tandkräm 9 ldr 








Batterier o. 








lampor 1 Ida 







83 



Vagnens märke och nummer 


Varuslag 


Antal kg. 


Karlsrulie 66049 
P. K. P. 182165 
Karlsruhe 15466 

Kassel 60370 
Kassel 55687 
Stettin 33363 
D. K. B. 119817 
P. K. P. 184500 
D. E. B. 153996 
Stettin 30936 
Stettin 30493 
Kassel 41147 
Kassel 45799 

Miinclien 15554 
Miinchen 24429 
Kassel 20490 
Kassel 69006 

Miinchen 12096 
Karlsruhe 51341 

Kassel 9356 


Bröd 


16.000 

16.000 

14.400 

3.300 

4.200 

9.900 

10.100 

17.240 

8.000 

15.000 

7.590 

10.010 

5.000 

6.570 

7.020 

16.350 

8.000 

16.250 

8.800 

5.730 

7.500 

10.000 
1.000 


Bröd 


Arter 


Salt 


Bröd 


Konserver 


Konserver 


Köttkonserve 
Knäckebröd . 
Mjukt bröd . 
Knäckebröd . 
Mjölkkonserv 
Filtar 


r . . . 








er 




Köttkonserve 
Risgryn .... 


r 




Bröd 


Bröd 


Bröd 


Socker 


Köttkonserve 
Bröd 


r 




Underkläder 

Stoppgarn 

Väv 


!> 


Fältflaskor 
Skokräm 
Kokkärl 1 


r • • * 


Torr sprit J " * 





71. Beskickningen i Helsingfors till UD 22 april 1940. 

Telegram. 

Härvarande brittiske minister har samtalsvis omnämnt stora tyska 
koncentreringar Helsingör, Fredrikssund, en division i Königsberg, trupp- 
sammandragningar Memel dock ej förstklassiga trupper samt tyska trup- 
per Bornholm. Hans besök tydligen föranlett av farhågor beträffande 
Gotland eller Åland. 



72. Julilin-Dannfelt till chefen för försvarsdepartementet 22 april 1940. 

överlämnad av Kichert till UD såsom rap- 
port 523 22 / 4 , ink. till UD 23 / 4 . 

Härmed får jag vördsamt anmäla, att tyska luftfartministeriet den 20 
dennes för tyska krigsmaktens behov beslagtagit 40 st. 2 cm luftvärns- 



84 

kanoner, typ Oerlikon, vilka ingå i en beställning på 120 stycken dylika 
pjäser, avsedd för svenska försvarsväsendet. Dessa pjäser skulle hava 
levererats i nästkommande månad. De hava tidigare tillhört tjeckiska 
luftvärnsartilleriet och togos vid krigsutbrottet i bruk av tyskarna. I 
december 1939 erbjödos pjäserna i fråga åt Sverige, och de drogos, sedan 
erbjudandet accepterats, i februari ut ur de tyska truppförbanden och 
underkastades en renovering vid »Flakzeugamt» Velten utanför Berlin. 
De 40 första av dessa pjäser skulle på måndag (22 dennes) slutbesiktigas 
och mottagas av svenska tygdepartementets ombud för att levereras i 
början av maj. De återstående 80 skulle levereras i två omgångar om var- 
dera 40 i mitten, resp. slutet av maj månad. Det har vid förfrågan medde- 
lats, att beslaget endast avser de 40 nu färdiga pjäserna samt att man 
ämnar om möjligt söka slutföra leveransen enligt kontraktet eller lämna 
lämplig kompensation på annat sätt (ytterligare Oerlikonp jäser torde 
vara under förberedande för leverans till annat håll). Ytterligare erfors, 
att beslaget motiverades av det ökade behov av dylika pjäser, vilket upp- 
stått genom den sist inträdda ändringen i krigsläget. 

Till det ovan anförda må följande kommentarer fogas. 

Det förefaller sannolikt, att ökat behov av lvpjäser kan hava uppstått 
genom krigsskådeplatsens utsträckning till Norden och genom engelska 
flygstridskrafters energiska ingripande mot nyupprättade tyska flygbaser 
i Norge och Danmark. Även kan tänkas, att tysk luftvärnsmateriel gått 
förlorad genom sänkning av transportfartyg på väg till Norge. Därför är 
det på grund av detta enstaka fall icke givet, att man av politiska skäl 
beslutat lägga allmänt embargo på för Sverige avsedd krigsmateriel. 
Skulle ett upprepande förekomma, och särskilt om åtgärderna skulle rikta 
sig mot annan krigsmateriel än lvpjäser, beställda i Tyskland eller mot 
krigsmateriel, vilken under den närmaste tiden avses att transiteras genom 
Tyskland till Sverige, är det en annan sak. I ett dylikt fall måste bestämda 
slutsatser dragas, närmast gående ut på, att Tyskland räknar med möjlig- 
heten att få Sverige såsom motståndare i kriget eller att man avser utöva 
politiskt tryck på vårt land. 

Berlin den 22 april 1940. 

73. Juhlin-Dannfelt till chefen för försvarsstabens underrättelseavdel- 
ning 22 april 1940. 

överlämnad av Richert till chefen för poli- 
tiska avdelningen i UD för kännedom 2a U, ink. 
till UD */ 4 . 

Härmed får jag äran insända några uppgifter, i dag erfarna i Attaché- 
gruppe i generalstaben, angående läget i Norge. 



85 

Det förefaller nu icke kunna längre förnekas, att den allierade aktionen 
i Norge är på väg att inhösta vissa framgångar. Den tyska Narvikgruppens 
öde synes tämligen ovisst. 

Därest det lyckas för de i Åndalsnes landsatta allierade trupperna att 
vinna förbindelser med norska trupper och åstadkomma en rigel tvärs 
över landet söder om Trondheim, varom ännu är för tidigt att döma, 
synes vissa utsikter föreligga för en oernering även av den tyska Trond- 
heimgruppen. Å andra sidan framgår nu tyskarna efter att hava erhållit 
betydande förstärkningar med större kraft norrut inom området norr om 
Oslo, och särskilt faller därvid i ögonen den för de norska trupper, vilka 
befinna sig längs järnvägen till Bergen, farliga tyska frammarschrikt- 
ningen över Bagn mot Sognefjorden. Att Sydnorges fullständiga be- 
sättande av tyskarna icke kan taga lång tid ytterligare, synes antagligt. 
Det torde emellertid få lov att uppstå hårda strider, innan avgörandet kan 
falla, om var gränsen mellan det av tyskarna besatta Sydnorge och det av 
de allierade besatta Nordnorge skall komma att dragas, d. v. s. om detta 
bliver norr eller söder om Trondheim. 

Uttalandena angående Sveriges utsikter att i fortsättningen förbliva 
neutralt förefalla undertecknad att uttrycka ett riktigt bedömande av 
läget. 

Berlin den 22 april 1940. 

Bilaga. 

Tyska uppgifter angående läget på krigsskåde- 
platsen i Norge av den 22 april. 

1. Narvik. Snöfall, stor snömängd i bergen. Engelsk landstigning vid 
Ankenes samt i Foldafjorden. Dåliga luftspanings möjligheter på grund 
av vädret. 

2. Namsos. Landstigning av engelska trupper fortgår under störningar 
av tyska luftstridskrafter. Staden Namsos brinner. 

3. Trondheim. Tyska trupper hava besatt Steinkjer. Järnvägslinjen 
österut är i tysk hand fram till svenska gränsen. Betydande förstärkningar 
av de tyska krafterna i Trondheim hava företagits. 

4. Åndalsnes är besatt av engelska trupper. 

5. Bergen. Det besatta området utvidgas. Strider pågå om Voss. 

6. Stavanger. Det besatta området utvidgas. Järnvägsförbindelse upp- 
rättad mellan Stavanger och Kristiansand. Flygplatserna vid Stavanger 
och Kristiansand på nytt bombarderade. I Stavanger utan nämnvärt, i 
Kristiansand utan något som helst resultat. En bensintankkolonn på 14 
bilar har inträffat landvägen från Oslo i Stavanger. 



i 



86 



7. Framryckningen i området norr om Oslo fortsätter framgångsrikt 
Följande orter hava nåtts och besatts: Aamot (norr om Elverum)— Lille- 
hammer— Aamot (västra)— trakten söder om Bagn. En framstöt göres 
över Bagn nordväst ut, över Fagernes— Lomen för att nå fram till Sogne- 
f jordens innersta del. 

8. Angående befolkningens uppträdande meddelas, att den i huvudsak 
i de ockuperade områdena förhåller sig lugn och vänskaplig samt i flera 
fall uppoffrande omhändertagit tyska sårade soldater. Längs de stora 
vägarna i nordlig riktning från Oslo, inom det av norrmännen besatta 
området, är trafiken, enligt luftspaningen, mycket livlig. Särskilt före- 
komma i stor utsträckning Röda Kors formationer. Man frågar sig om 
Röda Korset missbrukas för trupptransporter per auto. 

Vid ett samtal i anslutning till delgivandet av de ovannämnda uppgif- 
terna, meddelade min sagesman, en officer i Attachégruppe, att Sveriges 
utsikter att stanna utanför konflikten enligt hans personliga åsikt måste 
bliva starkt beroende av utgången i Norge. Man måste redan nu på tyskt 
håll räkna med, att den tyska Narvikgruppen i längden icke skall kunna 
hålla sig. Möjligen skall även den tyska Trondheimgruppen likaledes små- 
ningom få lov att uppgiva det nu ockuperade området. Under sådana om- 
ständigheter bleve det, fortfarande enligt vederbörandes privata åsikt, i 
hög grad en prestigefråga för Fuhrern, om han ville nöja sig med denna 
för Tyskland dock tämligen snöpliga utgång eller om han ville fullfölja 
den tyska operationen till ett lyckligt slut. I senare fallet ansåg veder- 
börande det vara oundgängligt att besätta även Sverige, för att därigenom 
uppnå ett erforderligt basområde för de fortsatta operationerna. 

Berlin den 22 april 1940. 

74. Forshell till Richert 22 april 1940. 

överlämnad av Richert till chefen för poli- 
tiska avdelningen i UD för kännedom 2S /4, ink. 
till UD 2 */4. 

Vid det samtal marinattachén igår hade med etabschefen i OKM Kapitän 
zur See Schulte Mönting, och varom rapport avgivits i avg. nr 331/40\ 
förekom jämväl nedan återgivna uttalanden och frågor, vilka jag härmed 
vördsamt vidarebefordrar. 

Då samtalet rörde sig om läget i Norge, framkastade herr S. M. frågan, 
om det kunde tänkas, att Sverige ville påverka norske konungen och 
regeringen att uppgiva motståndet för att tyskarna måtte slippa tillgripa 

1 Dok. 67. 



87 

ytterligare våldsåtgärder, som vore dem mycket osympatiska. Han ansåg, 
att de bevis, man hade för att England avsett förekomma tyskarna, voro 
så övertygande, att det tyska infallet i Norge vore fullt motiverat. Det 
vore väl bättre för Norge att skona landet och sluta med motståndet? Här- 
till genmälde jag, under framhållande av att det vore min personliga upp- 
fattning, att Sveriges regering, som under finska kriget ej övat påtryckning 
på finska regeringen, då denna hade att avgöra om sitt lands beslut i 
fredsfrågan, sannolikt skulle intaga motsvarande hållning i den norsk- 
tyska konflikten. Detta vore säkerligen i överensstämmelse med regering- 
ens uppfattning om innebörden av svensk deklarerad neutralitet. Jag till- 
lade, att de enligt herr S. M. så övertygande bevisen för de engelska pla- 
nerna enligt min enskilda mening borde publiceras. Då skulle måhända en 
och annan ändra uppfattning. Härtill framhöll herr S. M., att han — och 
flera med honom — ej vore övertygad om att publicerandet av de polska 
arkivfynden hade varit klokt. Tveksamhet förelåge inför ett upprepande 
av metoden. 

Berlin den 22 april 1940. 



75. Promemoria av Engzell 22 april 1940. 

P. M. nr 5 

Landsfiskalen Wallin, Kiruna, vilken närvarit i Riksgränsen för pass- 
kontroll av de ankommande utlänningarna, uppgiver, att de tyska sjö- 
männen voro 514, att de ankommit vid 9-tiden på söndagsmorgonen till 
gränsen, att alla voro civilklädda och upptagna i ett kollektivpass med an- 
givande för var och en bl. a., vilket av inalles tio tyska handelsfartyg i 
Narvik han tillhört. Kroppsvisitation hade ägt rum, varvid ett par brow- 
ningpistoler beslagtagits. I övrigt ingenting misstänkt. Konsul Wussow 
och dennes sekreterare Hartmann hade fått medfölja tåget söderut. Bland 
de 119 svenska sjömännen hade förmodanden framkastats, att icke alla 
tyskar vore civila sjömän. Landsfiskalen hade talat med en och annan 
svensk sjöman, men ingen hade bestämt påstått, att han visste, huru det 
förhölle sig i nämnda avseende. Några norska uniformer hade landsfiska- 
len icke sett. Eljest vore klädedräkten mycket olika. Efter utspisning hade 
tåget avgått på eftermiddagen under militärledning av kapten Åkesson 
(och, enligt uppgift av överste Adlercreutz, 70 ä 80 man svensk militär). 

Tyska konsuln Weiler från Luleå, som hejdats i Kiruna, men sedan 
erhållit tillstånd avresa till Riksgränsen, hade anlänt först sedan tysk- 
tåget plomberats och därför icke fått råka någon av tyskarna. 

Stockholm den 22 april 1940, kl. 10.00. 



88 



24 /é Byråchefen Wrede meddelar att vid undersökning av tåget efter 
hemkomsten till Stockholm hittades bl. a. en handduk märkt »Kriegs- 
marine». Denna hade bränts upp. Eljest ingenting. 



76. Chefen för Övre-Norrlandsgruppen till överbefälhavaren 22 april 

1940, 

överlämnad av Adlercreutz till Söderblom. 

Härmed får jag vördsamt anmäla, att ch I 19 till mig insänt rapport 
av följande lydelse: 

»Tysk militärmyndighet vid gränsen gör följande framställningar: 

1. Svårt sårade tyskar och krigsinvalider finnas i Narvik, där de icke 
kunna beredas erforderlig vård. Det begäres att de interneras av svenska 
myndigheter. 

2. Därest ovanstående bif allés, begäres två rödakorsvagnar för trp 
från Nordalen. Ånglok med snöplog erfordras, då snöröjning är nödvändig 
på grund senaste snöfall. 

3. Anhållan att från Sverige fä påsläppt elström till Björnef jell. Mo- 
tiv: Ämnar upprätta fältlasarett i Björnef jell. 

4. Anhållan om postförmedling från Norge över Sverige till Tyskland. 
Endast vykort skulle sändas och icke post från Tyskland till Norge. 

5. Kapten Gadow anhåller få telegrafera till tyska legationen i Stock- 
holm. Han meddelar, att han tidigare fått sådant tillstånd två gånger. 

Härutöver meddela sig tyskarna vara villiga att så snart Nordaisbron 
reparerats betryggande och banan blivit snöröjd sända över de svenska 
malmvagnar, som icke förstörts av engelsmännen. 

Disponent Fagerberg önskar icke uttala sig i denna fråga utan hän- 
visar till järnvägen och direktör Waldenström. 

22. 4. kl. 18.20 S. Ramström». 



77. Uppteckning av Hallenborg 22 april 1940. 

Sedan brittiske ministern talat med kabinettssekreteraren om tilldelning 
av bensin för den engelska kväkareambuiansen, som erhållit tillstånd att 
genomresa Sverige på väg från Finland till Norge, har engelske legations- 
sekreteraren Mr. Ross lämnat rättschefen ytterligare upplysningar; am- 
bulansen beräknar anlända till Haparanda den 23 april och fortsätta genom 



89 

norra Sverige med utresa till Norge via Gäddede. Bemsinbehovet upp- 
skattas till 5 ä 10.000 liter. Dessutom erfordras olja, men detta mötte inga 
svårigheter då bilolja ej vore ransonerad. 

Med anledning härav har jag talat med sekreteraren Ljungman i bensin- 
nämnden, vilken förklarade, att i princip intet hinder mötte, samt lovade 
bemyndiga länsstyrelsen i Luleå att utlämna erforderliga bensinkort. 
Härom har jag underrättat Mr. Ross. 

Senare idag upplystes från bensinnämnden, att ambulansen borde för 
sakens ordnande vid sin ankomst till Haparanda hänvända sig till Texaco 
eller om den anlände på natten till polismyndigheten. Även härom har 
Mr, Ross underrättats. 

Stockholm den 22 april 1940. 

78. Promemoria av generaldirektör Wohlin 23 april 1940. 

Ink. till UD 23 / 4 . 

Det omhandlade tåget Trelleborg — Narvik anlände i går måndag 22 
april kl. 12 till Stordalens station närmast hitom Abisko. Svensk militär 
på tåget som bevakning. En vagn sönder i Ange och omlastning i annan 
vagn under kontroll. Vissa bortfallna plomber föranledde ny visitation av 
några vagnar i Kiruna. Nu står tåget på grund av naturhinder fast i 
Stordalen, men järnvägen tänker, när det går, föra tåget baklänges till 
Riksgränsen. På norska sidan ännu värre naturhinder, och röjning av banan 
fordras där för att tåget skall komma vidare. 

Sthlm 23 april kl. 11. 

79. Forshell till Kichert 23 april 1940. 

överlämnad av Richert till chefen för poli- 
tiska avdelningen i UD för kännedom 23 U, ink. 
till UD 24 /*. 

Vid gårdagens besök hos general Bodenschatz angående Röda-Kors- 
tåget framhöll jag enligt erhållet direktiv följande. 

Det gladde mig att tåget så snabbt kommit iväg och att personalen 
hunnit medfölja. Orsaken till svenska regeringens slutliga medgivande 
till expeditionen vore, att klarhet vunnits i dess rent humanitära karaktär. 
Särskilt vore det marinattachén en källa till tillfredsställelse, att det tyska 

1—470791 



90 

sjöfolket fått sjukvårdshjälp efter dess strapatser. Man hade å svensk 
sida noterat, att icke mindre än 34 vagnar med livsmedel och sjukvårds- 
materiel avsänts, vilken kvantitet varit oväntat stor. Svenska regeringen 
hoppades därför, att genom tysk försorg de rikliga förråden även måtte, 
vid fall av behov, komma den norska civilbefolkningen tillgodo. Jag fram- 
höll vidare enligt order, att svenska regeringen ansåge, att genom att 
vidarebefordra Röda- Kors-tåget man från svensk sida fullgjort sitt en- 
gångsåtagande att bringa hjälp åt det av nödläge drabbade Narviksom- 
rådet. Regeringen ansåge därför, att ytterligare liknande expeditioner ej 
kunde medgivas, d. v. s. att det strede mot regeringens uppfattning av strikt 
neutralitet att i fortsättningen transitera ens livsmedel till tyska trupper 
i Norge. Avslutningsvis meddelade jag, att beskickningen just erhållit 
meddelande om att tåget passerat riksgränsen. Den snabba expedieringen 
torde utgöra ett bevis på svensk önskan att bringa snabb humanitär hjälp 
till de behövande. 

G. B. uttalade sin stora glädje och respekt över svenska myndigheters 
snabbhet i denna sak och ringde omedelbart till der Fuhrers adjutant och 
bad denne genast meddela rikskanslern det besked jag framfört angående 
tågets framkomst. 

Beträffande dispositionen av livsmedlen meddelade g. B., att kommen- 
derande tyske generalen i Narviksdistriktet centralt tillgodosåg försörj- 
ningen av dels den till c:a 15.000 personer uppgående civilbefolkningen, 
dels de c:a 5.000 man starka tyska trupperna kring Narvik. Vederbörande 
skulle erhålla direktiv i enlighet med svenska regeringens enligt ovan 
uttalade önskan. 

B. meddelade nu, att han hade order att framföra begäran via under- 
tecknad om passage av ytterligare tre liknande tåg inom den närmaste 
veckan, nämligen ett till Stavanger, ett till Trondheim och ett till Oslo. 
Nu hade han ju fått besked på svenska regeringens principiella inställning 
enligt ovan, men han bad mig om möjligt låta frågan gå vidare. Jag fram- 
höll, att det vore min övertygelse, att den nya framställningen icke kunde 
komma att bifallas, då regeringen mycket tydligt tillkännagivit sin upp- 
fattning att fråga varit om ett engångsåtagande under särskilt precise- 
rade förutsättningar. På fråga om jag ansåge mig formellt berättigad att 
omedelbart avslå framställningen, svarade jag, att så visserligen ej vore 
fallet, men att jag ansåge det utsiktslöst att vinna bifall till densamma. 
Jag undvek att mottaga en till synes klargjord skriftlig P. M. i ärendet. 

B. sade sig väl förstå, att svaret med hänsyn till vad ovan framhållits 
om regeringens åsikt skulle bli nekande, och man skulle ingalunda här 
taga illa upp ett avslag (»wir werden gar nicht böse sein»). 

Berlin den 23 april 1940. 



91 

80. Porshell till Richert 23 april 1940. 

överlämnad av Richert till chefen för poli- 
tiska avdelningen i UD för kännedom 23 / 4 , ink. 
till UD 2 */4. 

Härmed får jag vördsamt redogöra för det besök jag den 22. 4. på em. 
verkställde hos general Bodenschatz. 

1. Inledningsvis framförde jag min tacksamhet för g. B:s medverkan 
den 20. 4. till etablerandet av telefonförbindelsernas öppnande mellan UD 
och beskickningarna i resp. Köpenhamn och Oslo. G. B. anmärkte, att 
han trodde, att förbindelsen med Köpenhamn redan vore klar. 

2. Jag ville bringa till hans kännedom, att jag på fm. i OKM avlämnat 
tre st. Aufzeichnungen rörande vissa frågor angående våra fartyg dels i 
Da och No, dels om fartygen »Porjus», »Peru» och »Nordstjernan» (jmf. 
koncept å Besk.). Detta meddelande till g. B. motiverades därmed, att 
jag ägde kännedom om att generalfältmarskalken uttalat intresse för att 
den svenska sjöfarten i görligaste mån skulle kunna hållas igång. B., 
som fick en avskrift av min Aufzeichnung, skulle informera vederbörande. 

3. Enär g. B. vid föregående sammanträffande uttalat, att man här 
ansåge, att fientliga ubåtar varit verksamma på vår västkust och där 
opererat från svenskt territorialvatten och understötts av svenska han- 
delsfartygsbefälhavare, redogjorde jag för nyss inkommet meddelande från 
chefen för västkustens marindistrikt till chefen för marinen (CMDV till 
CM 19/4, tgf., tidsnr 1455). G. B. skulle härom underrätta generalfält- 
marskalken. 

4. Jag begagnade tillfället att allvarligt beklaga de senaste dagarnas 
svåra tyska överflygningar i Sverige. Dylika vore desto mer att beklaga, 
som de motverkade förtroendet till den ärliga tyska neutralitetspolitik 
mot vårt land, som härifrån garanterats. Genom händelser av ifrågava- 
rande art desavouerades dessutom svenska beskickningens arbete för ett 
gott förhållande mellan de båda länderna. G. B. upprepade sina tidigare 
till flygattachén gjorda uttalanden och skulle begära order från general- 
fältmarskalken att sträng undersökning inleddes. 

Berlin den 23 april 1940. 

81. Forshell till Richert 23 april 1940. 

överlämnad av Richert till chefen för poli- 
tiska avdelningen i UD för kännedom 28 / 4 ink. 
till UD 24/ 4 . • ' 

Vid gårdagens besök hos general Bodenschatz tillfrågades jag, om jag 
ville under hand efterhöra, huruvida svenska regeringen medgåve, att 
200 — 300 svårt sårade tyskar i Narvik, i huvudsak sjöfolk från de sänkta 



92 

jagarna, finge hemtransporteras genom Sverige till Tyskland och sålunda 
ej internerades, om de fördes över gränsen. Ett tillmötesgående evar 
skulle mycket uppskattas. 
Berlin den 23 april 1940. 

(Påteckning av Söderblom:) Meddelat Wrede att lian kan genast få 
låta hämta de 70 uppgivna som finnas nära gränsen. 

25 / 4 kl. 12. 

88. Bichert till Giinthcr 33 april 1940. 

Rapport 534, ink. till UD 24 / 4 . 

Härmed får jag vördsamt i avskrift överlämna och fästa Eders Ex- 
cellens' uppmärksamhet å en av militärattachén överste Juhlin-Dannfelt 
till chefen för försvarsdepartementet denna dag avlåten skrivelse jämte 
bilaga rörande en under hand från tysk sida gjord framställning om utbyte 
av viss artillerimaterial mellan Sverige och Tyskland, varigenom under- 
stöd med artilleri skulle möjliggöras åt vissa i Norge kämpande tyska 
trupper. 

Bilaga. 

Till Statsrådet och Chefen för Kungl. Försvarsdepartementet. 

Härmed får jag vördsamt insända en uppteckning av ett samtal med ge- 
neralmajor Bodenschatz, chef för Ministeramt hos fältmarskalk Göring, 
den 22 dennes. Under samtalet, vilket kom till stånd på Bodenschatz' ini- 
tiativ, gjordes framställning angående utbyte av artillerimateriel mellan 
Sverige och Tyskland, enligt ett förfarande, varigenom understöd med ar- 
tilleri skulle möjliggöras åt vissa i Norge kämpande tyska truppstyrkor. 

Berlin den 23 april 1940. 

C. H. Juhlin-Dannfelt, Överste, militärattaché. 

Uppteckning 

av samtal med generalmajor Bodenschatz, chef för 
Ministeramt hos fältmarskalk Göring, den 22 

april 1940. 

Till militärattachén ställdes, enligt uppdrag av fältmarskalk Göring, 
en, förfrågan, avsedd att framföras till de svenska militära myndigheter- 
na, angående möjligheten att till de tyska i Norge kämpande trupperna 
överlämna svensk artillerimateriel från Bofors jämte ammunition i utbyte 



93 

mot tysk dylik materiel av större kvantitet, isom skulle levereras till Sve- 
rige. Det gällde förslagsvis två batterier motordserade 10.5 cm lätta fält- 
haubitser av Bofors' tillverkning till trupperna i Trondheim och två bat- 
terier 2 cm luftvärnspjäser, likaledes av Boforsmodell, till trupperna i 
Narvik. I utbyte skulle erhållas tre batterier 10.5 cm fälthaubitser res- 
pektive tre batterier 2 cm luftvärnspjäser av tysk tillverkning. Ammu- 
nitionen skulle utbytas efter samma skala. På förfrågan om förslaget inne- 
bar transport av för batterierna avsedd tysk personal genom Sverige, gen- 
mältes, att dylik transport icke avsåges. överlämnandet av de svenska pjä- 
serna skulle ske vid norska gränsen enligt särskild uppgörelse. Därest 
flera batterier än två av vardera slaget kunde lämnas, vore man mycket 
tacksam. Motprestationen skulle i så fall alltjämt eke i proportionen tre 
mot två. 

Framförandet av förslaget ägde rum under en hänvisning till att Sverige 
vore i behov av artillerimateriel, och att detta vore ett bra tillfälle att på 
förmånliga villkor erhålla dylik från Tyskland. Leveranserna, av de svens- 
ka pjäserna borde ske så snart som möjligt, de tyska pjäserna skulle där- 
vid omedelbart kunna ställas till förfogande. Undertecknad genmälde, att 
Sverige hade flera leveranser av artillerimateriel från Tyskland löpande, 
och att vi just i dagarna upplevt, att 40 st. 2 cm luftvärnspjäser modell 
Oerlikon, som voro färdiga för leverans, beslagtagits av luftfartsmini- 
steriet. Bodenschatz svarade härpå, att dessa pjäser voro lättare än andra 
och därför varit särskilt lämpade för transport till Narvik (märk att enda 
tyska förbindelse med Narvik är luftvägen). Av denna anledning hade de 
måst beslagtagas. Andra pjäser, exempelvis 2 cm lvkanoner av Rhein- 
me talls tillverkning skulle kunna lämnas i stället. 

Undertecknad anförde, att jag givetvis icke kunde uttala mig om, hur 
de svenska myndigheterna skulle ställa sig till förslaget, men att jag 
snarast skulle befordra detta vidare till Sverige. 

Bodenschatz anförde i fortsättningen, att om det ovan upptecknade för- 
slaget icke skulle kunna accepteras av de svenska militära myndigheter- 
na, en dylik utgång icke skulle illa upptagas på tyskt håll. I detta sam- 
manhang anfördes, att man hade den största förståelse för svenskarnas 
känslor inför vad som nu pågick i Norge och för vår sympati för våra 
kämpande norska bröder. — Det är ju därmed icke sagt, att B:s närmaste 
förman, fältmarskalk Göring, och framför allt hans Fiihrer komma att på 
ett dylikt välvilligt sätt upptaga ett eventuellt svenskt avslag på den ganska 
märkliga framställningen. 

Samtalet fördes av B. under mycket vänskapliga former och under fram- 
hållande av, att de svenska attachéerna när som helst skulle kunna kom* 
ma i kontakt med honom och till honom framföra önskemål samt med 
honom diskutera viktiga frågor. 



94 

Till sist må undertecknad i detta sammanhang' framlägga några syn- 
punkter beträffande grunden till det av Bodenschatz framförda förslaget. 
Detta förslag vittnar om de svårigheter, för vilka de tyska grupperna i 
Narvik och Trondheim äro utsatta, och istår i visis mån i kontrast till de 
officiella redogörelserna. Det synes berättigat att draga följande slut- 
satser: 

1. Trupperna i Narvik äro utsatta för eller vänta engelska luftanfall, 
mot vilka de äro illa rustade. De 40 Oerlikonp jäserna anses endera icke 
räcka till, eller deras transport, som måste ske luftledes, anses icke säker- 
ställd. 

2. Trupperna i Trondheim, som sannolikt bortsett från den första trans- 
porten, vilken ankom sjöledes, framförts till sin bestämmelseort luftledes, 
äro svagt utrustade med fältartilleri. Det anses tydligen, att säker möjlig- 
het icke föreligger att inom den närmaste tiden från Oslo komma i full 
förbindelse ined och landvägen förstärka den tyska Trondheimgruppen med 
lätt fältartilleri. 

3. De av en person i tyska krigsministeriet uttalade farhågorna för 
att de tyska grupperna i Narvik och Trondheim skulle möta svårigheter 
för sin ersättningstjänst eller rent av riskera att avskäras från förbindel- 
sen med hemlandet förefalla ganska grundade. 

General Bodenschatz gjorde under samtalet flera intressanta uttalanden 
om krigsläget i Norge. För dessa redogöres i ett särskilt meddelande 1 . 

Berlin den 23 april 1940. 



83. Forshell till chefen for försvarsstabens underrättelseavdelning 

23 april 1940. 



överlämnad av Richert under hand till Sö- 
derblom »med alla reservationer». Ink. till UD 

'A- 



24 



Jag har i dag på förmiddagen uppsökts av en kollega, som ville fram- 
föra följande. 

En person, vars omdöme han respekterar och som står kretsarna kring 
von Riibbentrop nära, har sagt min sagesman följande. 

Inom de närmaste dagarna, troligen lördag — söndag, avses ett blixt- 
anfall mot Sverige och Holland. Företagen skulle i detalj vara förberedda 
och så starka krafter avses, att risk för misslyckande å la Norge ej skulle 
förefinnas. Motstånd skulle kunna brytas på några dagar. 

1 Dok. 73. 



95 

Efter denna nya aktion skulle, tillsammans med Italien, Balkanproble- 
met rullas upp. 

Min sagesman ansåg själv det sagda osannolikt, men hade önskat var- 
na mig, då den angivna källan den 5. 4. 40 hade förutsagt anfall mot Dan- 
mark och Halland (ej Norge), och alltså visat sig i viss mån vara orien- 
terad. 

Till det ovanstående må av undertecknad framhållas, att uppgiften före- 
faller högst osannolik. Motivet är svårt att finna, och under de senaste 
dagarna har i den mest kategoriska form från ansvariga tyska kretsar 
gjorts uttalande av innebörd, att inga faror av något slag hotade vårt land 
från tysk sida. Jag håller ej för uteslutet, att de åsyftade planerna äga 
samband med ett tidigare skede, då ju, enligt uttalanden bl. a. från OKM, 
planer uppgjorts på blixtanfall mot Sverige. Moskvafreden onödiggjorde 
dessas verkställande. Min kollega hyste samma uppfattning men ansåg, 
att den tyska politiken ej följer logiska lagar utan dirigeras »förryckt». 
Det kan måhända vara skäl att hålla uppmärksamheten riktad mot Åland; 
en kupp däremot berör ju formellt ej Sverige, varför de avgivna tyska 
försäkringarna ej behöva vara missvisande i avseende på svenskt territo- 
rium. 

Personligen hyser jag den uppfattningen, att ryktet är ovederhäftigt, 
men har på grund av dess alarmerande karaktär dock velat vidarebeford- 
ra detsamma. 

Berlin den 23 april 1940. 

84. Beskickningen i Helsingfors till UD 23 april 1940. 

Telegram. 

I finska kretsar säges att tyska trupptransporter en av de senaste da- 
garna lämnat Memel och att två tyska isbrytare lämnat Stettin. Mellan 
Bornholm och Gotland hade måndag iakttagits omkring 70 krigs- och 
transportfartyg. Uppgifterna lämnade under hand från väl underrättat 
militärt håll men ingenting officiellt föreligger från generalstaben. 

85. Sändebudet i Paris till UD 23 april 1940. 

Telegram, ink. till UD 24 / 4 . 

Vårt telegram nr x åberopas. Kabinettschefen Margerie förklarar, 

att k rigsministeriets uppgifter om truppsändningar från Königsberg Me- 

1 Dok. 95. 



96 

mel erhållits från utländskt håll men att man icke kan garantera deras 
sanningsenlighet. Huru som helst betraktade Quai d'Orsay Sveriges läge 
som ytterligt allvarligt och möjligheterna undgå indragande i kriget an- 
sågos praktiskt taget lika med noll. I denna situation ansåge man sig 
efter i dag hållet krigsråd böra inofficiellt och alldeles underhand tillråda: 
Primo svenska truppernas tillbakadragande från Sydsverige till lättare 
försvarbar linje inom landet. Secundo massiv förflyttning av rullande järn- 
vägsmateriel från Skåne norröver. Tertio omedelbar överflyttning av riks- 
bankens guldförråd till säkrast möjliga plats, helst utomlands. 



86. Engzell till Rickert 24 april 1940. 

Handbrev. 

Stockholm den 24 april 1940. 

Ehuru, tyvärr, något post festum ber jag få underrätta Dig om följande. 

Som framgår av i avskrift bifogade verbalnote 1 hemställde tyska be- 
skickningen om transitering från Riksgränsen av ett antal tyska civila 
sjömän från de sänkta handelsfartygen i Narvik. Sedan svenska regeringen 
givit sitt bifall, har transporten efter åtskilliga svårigheter verkställts 
sålunda, att ett svenskt extratåg på morgonen den 21 dennes vid Riksgrän- 
sen omhändertog 514 tyska sjömän. Tyskarnas begäran att tåget skulle 
hämta dem inne i Norge — motiverat iav de svåra färdvägarna vid gränsen 

— tillmötesgicks endast i så mån att man lyckades — under svår snöstorm 

— dra in ett lok och ett par Röda Kors vagnar för att hämta en del sjuka. 
Transporten — med vilken på särskild begäran följde tyske konsuln i 

Narvik — skedde därefter under kontroll av en svensk militärtrupp genom 
Sverige till Oxelösund, dit tåget anlände på tisdagskvällen, överföring 
skedde omedelbart till ett från Tyskland ditsänt fartyg, 12 000-tonnaren 
»Der Deutsche», vilken i morse lämnade landet. 

Jag vågar uttala, att hela företaget är ett exempel på stort tillmötes- 
gående från svenäk sida, vilket tyskarna förklarat sig uppskatta. De hade 
dock rätt stora pretentioner; så ville de t. ex. igår, att vi skulle ordna, alla 
mäklar-, hamn- o. dyl. avgifter för båten i Oxelösund, vilket vi bestämt 
avböjde. 

Man utgick här ifrån tyskarnas försäkran, att det endlast vore fråga om 
civila flyktingar. Emellertid har transporten väckt ett visst uppseende 
och, som Du ser av i avskrift bifogade note 2 , föranlett protest från norr- 
männen. Påståenden eller kanske rättare förmodanden i samma riktning 



1 Dok. 49. 

2 Dok. 63. 



97 

höres jämväl från andra håll, bl. a. i pressen. Sist antydda föranledde en 
presskommunike 1 av innehåll, att rykten om transport av soldater från Nar- 
vik var utan grund, men att ett evakueringståg avgått från Riksgränsen 
med sjömän, däribland även tyska. Saken var den, att från Narvik kommo 
jämväl en grupp svenska och en grupp av andra nationers medborgare, vil- 
ka alla sändes med ett särskilt extratåg. 

Nu är saken över och det återstår blott att för tyskarna presentera räk- 
ningen. 



87. Note från tyska beskickningen 24 april 1940. 

Ink. till UD 24 / 4 . 

P. M. 

An die Adresse des Deutschen Konsulats in Narvik sind am 24. ds. Mts. 
via Sassnitz-Trelleborg zur Versorgung der Zivilbevölkerung in Narvik 

3 Waggons Mehl 
1 Waggon Fleisch 
und 1 Waggon Fett 

abgegangen. Die Transitformalitäten und die Bitte um beschleunigte Ab- 
fertigung dieser reinen Zivilsendung werden durch die Deutsche Reichs- 
bahn mit der Schwedischen Staatsbahn geregelt. 

Die Deutsche Regieruug wäre dankbar, wenn diese Warensendung ohne 
Verzögerung abgefertigt wurde. 

Stockholm, den 24. April 1940. 

88. Note från tyska beskickningen 24 april 1940. 

Ink. till UD */ 4 . 

Verbaln ote. 

Die Deutsche Gesandtschaft beehrt sach die Vermittlung des König- 
lich Schwedischen Ministeriums des Äussern in folgender Angelegenheit 
in Anspruch zu nehmen: 

Die Gesandtschaft hat aus Narvik die Mitteilung erhalten, dass die 
Eisenbahnstrecke von Riksgränsen bis Narvik infolge Strommangels zur 
Zeit nicht in Betrieb genommen werden känn. Die genannte Eisenbahn- 
linie wird jedoch zum Abtransport von Kranken und norwegdschen Zivil- 

1 Dok. 69. 



98 

personen dringend benötigt. Ausserdem befinden sich an dieser Bahnstrecke 
Gebäude, die ebenf alls zur Unterbringung von Kranken und Zivilperso- 
nen dringend notwendig sind und die nur dureh Versorgung mit elek- 
trisehem Ström heizbar und benutzbar sind. 

Infolgedessen wäre die Deutsche Gesandtschaft dem Königliehen Minis- 
terium des Äussern dankbar, wenn es sofort geeignete Schritte einleiten 
wiirde, um die Abgabe elektriseben Ströms fur die genannte Eisenbahn- 
strecke ab Riksgränsen bis nach Hundalen öder Silvig zu ermöglichen. 

Die gleiche Bitte ist bereits an das schwedische Grenzkommando in 
Riksgränsen herangetragen worden. Die genannte schwedische Stelle wiir- 
de dem geäusserten Wunsch fur die oben dagelegten humanitären Zwecke 
entsprechen können, wenn sie vom Königliehen Ministerium des Äussern 
eine entsprechende Weisung erhalten wiirde. 

Die Deutsche Gesandtschaft gestattet sich, dem Königlich Schwedischen 
Ministerium des Äussern fur die hiermit verbundene Miihewaltung im 
Voraus ihren verbindlichsten Dank zum Ausdruck zu bringen. 

Stockholm, den 24. April 1940. 

(Påtechning av H. Beck-Friis:) Meddelat Wrede regeringen ej ser prin- 
cipiella hinder. Den tekniska sidan bör utredas och anmälas för kom.minis- 
tern. 25 / 4 kl. 17. 

(Påtechning av Söderblom:) Ej principiellt hinder. 



89. Uppteckning ar Juhlin-Dannfelt 24 april 1940. 

överlämnad av Richert till chefen för poli- 
tiska avdelningen i UD för kännedom 24 /«> ink. 
till UD 25 / 4 . 

Uppteckning 

av samtal i Wehr wir ts chaf tsstab med överste Becker 
och kommendör Koch den 2 4. 4. 4 0. 
^ 1. Undertecknad hade begärt att få träffa Koch för att med honom 
något beröra de svenska löpande leverans/ärendena samt framställa vissa 
förfrågningar angående möjligheten av ytterligare vapenbeställningar för 
svenska krigsmakten i Tyskland. Vad om dessa beställningar erfors, upp- 
tages i en särskild promemoria 1 . Här må endast några utdrag ur samta- 
let delgivas, vilka giva en inblick i tyska farhågor beträffande utvecklingen 
av läget i Norden, speciellt med avseende på fortsatta svenska malmleve- 
ranser till Tyskland. 

1 Dok. 98. 



99 

2. Hela samtalet karakteriserades av en ytterlig betänksamhet hos de 
tyska officerarna med hänsyn till vad som skulle kunna inträffa i Nord- 
Sverige och eventuellt förhindra de svenska malmleveranserna. Med tanke 
på att dessa herrar företräda den ekonomiska krigsberedskapen i Tyskland 
är det ju naturligt, att de visa intresse för den för krigföringen så vik- 
tiga järnmalmen, men deras uttalanden ådagalade en ren oro och ängslan 
för att något kunde hända. De syntes icke lita på (Sveriges förmåga att 
bereda ett effektivt försvar för de ifrågavarande tillgångarna. Följande 
frågor framställdes. 

Hurudan är arbetstakten vid malmfälten, är produktionen uppe i det 
normala — den hade ju nedgått med cirka 30 å 35 % under finska kriget 
— har nu det då till militärtjänst inkallade manskapet återbördats till 
gruvorna? 

Hava de svenska myndigheterna tänkt på faran för engelska agenter, 
som kunna spränga elektricitetsverket vid Porjus, järnvägen, broar och 
hamnen i Luleå? — I detta hänseende kunde jag ju lugna vederbörande. — 

Har man tagit i betraktande, att åtskilliga norrmän arbeta vid gruvor- 
na och under nuvarande förhållanden kunna vara villiga att gå engels- 
männens ärenden? 

Äro de svenska anordningarna för luftvärn, luftbevakningstjänst och 
luftvarningstjänst effektiva? Har man tagit i betraktande, att engels- 
männen kunna flyga med tyska flygplansbeteckningar, vilket redan i ett 
fall förekommit i Norge? 

Har man tillgång till tunga luftvärnspjäser omkring malmfälten? — 
På detta svarade jag, att jag intet visste därom, men jag påpekade sam- 
tidigt vikten utav, att icke de tyska leveranserna av luftvärnsartilleri till 
Sverige inställdes utan att de i Tysklands eget intresse borde fortgå och 
*om möjligt påskyndas och utvidgas. Samtidigt passade jag på att framföra 
den förfrågan, vilken åt mig uppdragits från försvarsstaben, nämligen 
angående möjligheten av att få köpa grövre lvartilleri, av 8,8 eller 10,5 
em kaliber. Det lovades, att leveransförhållanden och utvidgade leverans- 
möjligheter skulle upptagas till behandling. 

3. överste Becker kom därefter in på den redan av general Bodenschatz 
gjorda framställningen angående utbyte av artilleri mellan Sverige och 
Tyskland under former, vilka skulle medgiva ett understöd åt de i Norge 
kämpande tyska trupperna. Både Becker och Koch underströko energiskt, 
att det folkrättsligt sett icke bord^ innebära något hinder för Sverige att 
sälja vapen till Tyskland, lika litet som det utgör hinder för Tyskland att 
sälja vapen till Sverige. Det hänvisades vidare till, att dessa vapen i 
själva verket skulle befordra Sveriges intressen genom att minska möjlig- 
heterna till allierad aggression mot Nordsverige och malmfälten. Det f ram- 
ihölls, att vapenleverans i detta fallet skulle vara i hela Nordens intresse 



100 

och öka utsikterna till ett avvärjande av krigets utbredning. Då jag gen- 
mälde, att det måste tagas i betraktande, att det bär gällde vapen, vilka 
även sannolikt skulle komma till användning mot norska trupper, för- 
klarades på nytt, att det vore i norrmännens ocb i hela Nordens intresse 
att snarast få slut på kriget i Skandinavien. Därvid hänvisades även till 
den fara, som alltjämt måste anses hota från Sovjetryssland. 

4. Ytterligt deltagande ordalag användes med hänsyn till Sveriges 
svåra utrikespolitiska läge och det tyska bekämpandet av norrmännen, 
vilket man förklarade sig finna vara en avskyvärd nödvändighet. 

5. Undertecknad lovade att framföra de under samtalet delgivna syn- 
punkterna till de svenska myndigheterna. Det synes mig angeläget, att 
kunna lämna några uppgifter angående exploateringens nuvarande om- 
fattning vid malmfälten i Norrbotten samt angående de malmkvantiteter, 
vilka tyskarna kunna påräkna under de närmaste månaderna. Jag vore 
även tacksam för några uppgifter om transportmedlens kapacitet i det 
nuvarande läget. 

Berlin den 24 april 1940. 



90. Richert till Giinther 24 april 1940. 

Rapport 541, ink. till UD 2ö / 4 . 

Berlin den 24 april 1940. 

På anmodan inställde jag mig i dug på middagen hos tyske utrikesmi- 
nistern. 

Herr von Ribbentrop började med att säga, att han bett mig komma 
närmast för att säga mig, att rikskansler Hitler mottagit H. M. Ko- 
nungens handskrivelse och hade för avsikt att inom ett par dagar per- 
sonligen besvara skrivelsen. Utan att föregripa svaret ville herr von 
Ribbentrop r # edan nu omtala, att rikskanslern med tillfredsställelse (Be- 
friedigung) tagit kännedom om innehållet i Konungens brev. 

Utrikesministern ville även begagna tillfället att bekräfta de uttalan- 
den, som statssekreteraren von Weizsäcker gjort till mig i anledning av 
de överflygningar av svenskt territorium, som under de senaste dagarna 
förekommit. Han beklagade dem men trodde ej att de kunnat ha den om- 
fattning, som man å svensk sida uppgivit. I varje fall kunde han försäkra, 
att de överflygningar, som förekommit, varit ofrivilliga och endast kunde 
ha berott på na vigerings fel, magnetiska störningar e. d. Förnyade och 
mycket bestämda order hade nu givits de tyska luftstridskrafterna att 
sorgfälligt undvika överflygning av svenskt territorium. Han beklagade 



101 

att fall av överflygningar förekommit, men ville även i förbigående om- 
nämna, att tyske ministern i Stockholm anmodats upptaga ett par fall då 
enligt tysk uppfattning svenska örlogsfartyg ej handlat efter neutralitets- 
reglerna. Han vore dock övertygad om att detta, om det visade sig rik- 
tigt, skett oavsiktligt, liksom de tyska neutralitetskränkningar som inträf- 
fat, och ville för egen del ej taga de klagomål, som å tysk sida framförts, 
alltför allvarligt. Han hoppades även, att den svenska reaktionen komme 
att visa sig hava varit överdriven, och framhöll, att i gränstrakterna en- 
staka ofrivilliga neutralitetskränkningar vore omöjliga att helt förhindra. 
Jag genmälde härtill, att överflygningar över svenskt territorium inga- 
lunda inskränkts till de västra gränstrakterna, utan även förekommit i 
Mellansverige och vid den svenska ostkusten, till och med över Gotland, 
där tyska plan landat och besättningarna internerats. Sedan herr von 
Ribbentrop förfrågat sig om Gotlands läge — varom han syntes okun- 
nig — , förklarade han att flygningarna dit med säkerhet företagits av 
misstag; vid flygningar kunde man hastigt förirra sig mycket långt 
ifrån sin kurs. 

I anledning av de svenska tidningsuppgifterna om tyska flygares be- 
skjutning av svenska fiskarbåtar förklarade herr von Ribbentrop, att 
verkställda undersökningar ej kunnat bekräfta dessa uppgifter. 

Han övergick därpå till att med några ord beröra Tysklands position 
i Norge. Han försäkrade mig, att utvecklingen därstädes gestaltade sig ur 
tysk synpunkt gynnsamt, och att varje engelsk effektiv hjälp till Norge 
skulle omöjliggöras. Narvik vore ett kapitel för sig; där skulle dock den 
tyska besättningen kämpa till sista man, och omöjligt vore alls icke att 
även Narvik skulle kunna hållas. Utrikesministern beklagade livligt att 
stridshandlingar nu måste föras mot norrmännen; den förutvarande norska 
regeringen bure ensam ansvaret för den meningslösa blodsutgjutelse och 
förödelse, som förorsakats. Hela aktionen mot Norge hade företagits först 
sedan oåterkalleliga bevis kommit i tyska regeringens händer om engelska 
planer på landstigning i Norge i och för krigsskådeplatsens utsträckan- 
de till hela Skandinavien. Dessa planer, vilkas förverkligande skulle ha 
medfört de skandinaviska ländernas ödeläggande, måste Tyskland hindra. 

I detta läge beklagade man nu här på det livligaste att i svenska pressen 
så ofta f örekomme meddelanden, som gåve en alldeles oriktig bild av situa- 
tionen i Norge, och som endast vore ägnade att uppegga norrmännen och att 
skapa oro och nervositet. Herr von Ribbentrop förstode att särskilt inom 
socialdemokratiska kretsar i Sverige av ideologiska skäl en viss motsätt- 
ning förelåge i förhållande till det nationalsocialistiska Tyskland, men 
han kunde inte förstå att det kunde ligga i Sveriges intresse att genom 
oriktiga, tendentiösa eller kränkande meddelanden och uttalanden i svensk 
press och radio oron och missämjan ökades. Han ville framföra den liv- 



102 

liga förhoppningen att det skulle lyckas svenska regeringen att i detta 
avseende åstadkomma en ändring. Han framhöll även i detta sammanhang, 
att rikskanslern personligen med största uppmärksamhet följde pressen, 
och att han alltid med beklagande måste konstatera de fientliga tendens - 
meddelanden, som härstamma från svensk press. 

Utrikesministern hade nu klart för sig, att Sveriges politik innebure 
att varje försök från engelsk-fransk sida att överskrida våra gränser ome- 
delbart skulle mötas med vapenmakt. Denna politik vore enligt hans för- 
menande den enda riktiga, den enda möjliga. Vad Tyskland beträffade, 
kunde man här på lång sikt ej tänka sig annat än ett positivt vänskap- 
ligt förhållande till Sverige liksom med de övriga skandinaviska länderna* 
Detta vore i själva verket av geografiska, politiska och ekonomiska skäl, 
liksom med hänsyn till den nära släktskapen mellan dessa folk, en själv- 
klar nödvändighet. 

I det läge, som nu efter den tyska aktionen i Danmark och Norge in- 
trätt, räknade man här med att Sveriges ställning i ekonomiskt hänseen- 
de blivit en annan och att vårt land så länge kriget varade finge i viss 
mån lägga om sin handel och isjöfart. Tyskland vore där berett till ett 
utvidgat samarbete, som kunde vara till båda ländernas fromma. För de 
förhandlingar, som nu upptagits i Stockholm, hade utrikesministern gi- 
vit de tyska delegaterna ministerialdirektör Walter och envoyén Schnurre 
order att i storsinnad anda föra dessa iförhandlingar. Parallellt därmed 
skulle förhandlingar föras med Finland, Ryssland och de baltiska stater- 
na; rikskanslern vore livligt intresserad av att under kriget sjöfarten på 
Östersjön skulle vara fri och handelsförbindelserna mellan östersjöländer- 
na skulle utvecklas. Utrikesministern räknade med att de svensk-tyska för- 
handlingarna senare skulle överflyttas till Berlin och sade sig med glädje 
beredd att därvid vara till hjälp för undanröjande av eventuellt uppkom- 
mande svårigheter och bad mig att i dylika fall direkt hänvända mig till 
honom i detta syfte. 

Samtalet fördes av herr von Eibbentrop i den mest koncilianta och 
vänskapliga anda. Själv hade jag ej tillfälle till annat än enstaka in- 
lägg. 

91. Note från norska beskickningen 24 april 1940. 

Ink. till UD 25 / 4 . 

P. M. 

Etter hva det er meddelt den norske regjering, reiser der påfallende 
mange tyske turister i vernepliktig ålder gjennom Sverige fra Tyskland 



103 

til Norge, eserlig pä Dalslandsbanen. Det anföres også at uniformer sendes 
gjennom, og at disise turister får uniformer utlevert etter å ha passert den 
norske grense — m. a. o. at det i virkeligheten skjer transitt av soldater. 

Stockholm, 24 april 1940. 

92- Note från norska beskickningen 24 april 1940. 

Ink. till UD 30 / 4 . 

Stockholm, 24 april 1940. 

Herr Minister, 

Etter ordre av min regjering har jeg den sere å meddele Deres Eksellense 
fölgende: 

Den norske regjering kan ikke unnlate å uttale hvor isterkt den be- 
klager den maten som den svenske regjering gjennomförer nöytraliteten 
överfor Norge på, og den norske regjering henstiller inntrengende til den 
svenske regjering å stille seg mer imötekommende överfor de helt legiti- 
me önskemål som blir framfört til den vedrörende gjennomförsel og utför- 
sel. Min regjering har erfart at Sverige uten henisyn til hva som etter 
Haag-konvensjonene er tillatt for nöytrale stater, nekter enhver utförsel 
til Norge av krigsmateriell og endog har nektet utförselstillatelse for varer 
som ikke på noen mate kan bli regnet som krigskontrabande. 

Det har hendt at materiell, som ikke er krigsmateriell, men som for den 
norske regjering er ytterst viktig og som med vedkommende administra- 
sjoners samtykke er innkjöpt i Sverige av regjeringen, er blitt nektet ut- 
fört. 

Et sserlig nedslående inntrykk har det måttet gjöre på den norske re- 
gjering at svenske myndigheter ved riksgrensen beslagla den norske ammu- 
nisjon som forsvarssjefen i Öst-Finmark hadde sendt till de hardt kjem- 
pende norske tropper ved Narvik. 

Nedslående virker det likeledes at de svenske myndigheter legger hind- 
ringer i veien for de norske, danske og ifinske frivillige som söker å stöte 
til de norske tropper. 

Den norske regjering forstår fullt ut den vanskelige stilling som den 
svenske regjering har, og har intet önske om å söke Sverige drevet ut av 
den nöytralitet som dette land söker å opprettholde; men min regjering 
kan ikke unnlate å framholde at den mangel på imötekommenhet som i de 
nevnte spörsmål synes lagt for dagen fra den svenske regjerings side r 
har gjort et smertelig inntrykk i Norge. 

Den norske regjering hverken venter eller krever noen scerbehandling i 
likhet med den maten som nöytraliteten fra svensk side överfor Finnland 



104 



ble gjennomfört på; men den hadde ment å kunne gjöre sikker regning 
på at den svenske regjering i alle tilfelle ville tilläte at det som ifölge 
Haag-konvensjonene nr. V og XIII er fastslått som stemmende med en 
nöytral stals plikter, skulle ha fått sin uhindrecle gäng. 

Motta, Herr Minister, forsikringen om min utmerkede höyaktelse. 



Wollebsek. 



(Påteckning av Söderblom;) Muntliga besked lämnade Wollebsek av 
Excellensen och Bull av mig. 



93. Promemoria av Undén 24 april 1940. 

P. M. 

angående transitering av varor genom neutralt 
land till eller från ockuperat område. 

Under världskriget 1914 — 1918 uppstodo åtskilliga transiteringspro- 
blem för Nederländerna efter Belgiens ockuperande av tyska stridskrafter. 
Nederländska regeringen hade därvid att diskutera dels med tyska rege- 
ringen, som krävde transitering, dels med brittiska regeringen, som 
önskade i möjligaste mån hindra sådan. Ofta var det fråga om genomfart 
på vattenvägarna. 

1. Vid skilda tillfällen hävdade nederländska regeringen den stånd- 
punkten, att »krigsbyte» och »rekvisitionerade varor» från det ockupe- 
rade Belgien inte finge transiteras genom Nederländerna. Det krävdes 
från nederländsk sida certifikat, utfärdade av nederländske konsuln i Ant- 
werpen, att varorna ej vore rekvisitionerade varor eller krigsbyte. Såsom 
stöd för sin ståndpunkt anförde nederländska regeringen, att det vore stri- 
dande mot strikt neutralitet att tillåta en av de krigförande att på neu- 
tralt territorium fullfölja en krigshandling, företagen till skada för mot- 
part i kriget. 

Samma ståndpunkt hävdades från nederländsk sida beträffande krigs- 
förnödenheter från Belgien till Tyskland genom Nederländerna (se ne- 
dan). 

Andra varor från Belgien fingo transiteras om det icke kunde klart 
visas, att de voro avsedda för militärt bruk. 

Under ett senare skede, då det på grund av mångfalden av utfärdade 
dekret var omöjligt för nederländsk konsul i Belgien att intyga, huruvida 
visst gods (metaller) var rekvisitionerat eller icke, vägrades transitering. 



105 

I särskilda fall, då råvaran härstammade från Tyskland och bearbetats 
i Belgien, medgavs transitering, under kontroll att kvantiteten av den 
transiterade bearbetade varan (metaller) under viss period icke översteg 
de kvantiteter, som kunde härstamma från den från Tyskland till Belgien 
importerade råvaran (malm). 

Brittiska regeringen ansåg alla varor från Belgien såsom rekvisitione- 
rade, redan på grund av att exportförbud gällde för export till andra län- 
der än Tyskland, Denna uppfattning bestreds av nederländska rege- 
ringen. 

2. Beträffande transitering av varor från Tyskland till Belgien upp- 
stod kontrovers särskilt i fråga om sand och grus, som var användbart 
bL a. för befästningsarbeten i Belgien och i ockuperade delar av Frank- 
rike. Den folkrättsliga argumenteringen kom att röra sig väsentligen om 
tolkningen av 1907 års Haagkonvention rörande neutralas rättigheter och 
skyldigheter under lantkrig. 

Art. 2 i konventionen förbjuder konvojer av alla slags krigsförnöden- 
heter för krigförande genom neutralt territorium. Art. 7 förklarar att 
neutral stat ej är förpliktad hindra export eller transitering för krigföran- 
des räkning av krigsmateriel eller andra förnödenheter, som kunna vara 
till nytta för krigförandes armé eller flotta. 

I sina diskussioner med tyska regeringen sökte nederländska rege- 
ringen hävda, att »konvoj» inte nödvändigtvis betydde blott sändningar 
under eskort av krigförande trupp utan måste tolkas vidsträcktare. Art. 7 
avsåge blott kommersiella transaktioner. Nederländska regeringen ansåg 
sig enligt art. 2 förpliktad hindra transitering av gods med karaktären 
av militära förnödenheter, som sändes från -Tyskland till det ockuperade 
Belgien (och vice versa). Dock medgav nederländska regeringen under 
meningsutbytets gång att termen konvoj strängt taget avsåge sändning 
under militär eskort, men ville därmed likställa transitering av gods, till- 
hörande en krigförande regering och destinerat till dess armé i fält att 
begagnas för militära ändamål. — I diskussion med brittiska regeringen 
hävdade nederländska regeringen, att termen »konvoj» var en teknisk 
term, egentligen avseende en sändning, skyddad av militär eskort och 
att — ehuru denna begränsning av begreppet såsom det användes i art. 2 
vore alltför snäv — termen dock inte kunde omfatta andra sändningar 
än sådana av krigsmateriel eller förnödenheter, tillhörande krigförande re- 
gering och destinerade till dess trupper eller till ockuperat område. När 
sändningen avsåge varor för fredligt bruk i det ockuperade territoriet, 
kunde »konvoj» inte föreligga. Därvid åberopades även att ockupanten 
enligt Haagkonventionen vore förpliktad upprätthålla normalt liv i det 
ockuperade territoriet, varför en transitering av gods för fredligt bruk 
blott bidToge till att ockupanten kunde uppfylla dessa förpliktelser. 

8— 470791 



106 

Tyska regeringen hävdade, att »konvoj» betydde transport under väp- 
nad eskort och att art. 2 sålunda avsåge att skydda neutralt territoriums 
okränkbarhet. Art. 7 tilläte all slags transitering. Den omständigheten, 
att tyska regeringen vore avsändare och mottagare av godset gjorde ingen 
skillnad. Även förnödenheter för militärt bruk vore tillåtet transiterings- 
gods. 

Brittiska regeringen ansåg, att art. 2 med förbudet mot konvojer vore 
tillämplig så snart den krigförande regeringen själv vore intresserad 
såväl i avsändandet som i mottagandet, samt att artikeln omfattade krigs- 
förnödenheter av alla slag, användbara för militärt bruk. Art. 7 avsåge 
blott kommersiella transaktioner. Det anfördes ytterligare, att den krig- 
förande, genom avsändande tvärs över neutralt territorium av produkter 
från företag, som ockupanten exploaterade för egen räkning, skaffade sig 
en lättnad för de egna trafikmedlen och därmed en obehörig fördel med 
neutralt stöd. — Sistnämnda åsikt bestreds kraftigt från holländsk sida. 

Vidare ansåg brittiska regeringen, att nederländska regeringen borde ha 
bevis för att godset skulle användas för fredligt bruk, medan nederländska 
regeringen ansåg att en presumtion för fredligt bruk förelåge, om inte 
kvantiteterna eller andra omständigheter talade däremot. 

Kontroversen löstes genom holländsk-tyska avtal om kvantitetsbegräns- 
ning av sand- och gruslaster. 

Rörande dessa tvistefrågor skola här blott några allmänna reflexioner 
göras. 

Den nederländska argumentationen i vad den vilade på en extensiv 
tolkning av förbudet mot »konvojer» i art. 2 av konventionen synes föga 
hållbar. Redan uppställningen i konventionen synes tydligt ge vid han- 
den, att i art. 2 avses ett slags territoriella kränkningar av neutralt terri- 
torium. Art. 1 föreskriver, att neutral stats territorium är okränkbart. 
Ärt. 2 innehåller: »Det är förbjudet för krigförande att låta trupper 
eller konvojer, vare sig av ammunition eller av förråd, passera genom en 
neutral makts territorium.» Art. 3 förbjuder krigförande att å neutralt 
territorium installera radio-telegrafiska stationer etc. I art. 4 förbjudes 
bildandet av militära kårer och öppnandet av värvningsbyråer för krig- 
förandes räkning å neutralt territorium. 

Därefter komma bestämmelser om vad neutral maM inte är förpliktad 
att hindra: enskilda frivilligas avresa för engagemang i krigförandes 
tjänst (art. 6), export och transitering »för krigförandes räkning» av 
vapen, ammunition och överhuvud allt, som kan vara till nytta för en 
armé eller flotta (art. 7); bruket av telegraf kablar och -stationer etc, som 
tillhöra den neutrala staten eller enskilda inom denna stat (art. 8). 

Om sålunda denna på art. 2 stödda argumentation näppeligen är bär- 



107 

kraftig, äro i övrigt den nederländska regeringens försök att uppdraga 
gränser för transiteringen till och från ockuperat område av stort in- 
tresse. 

Sålunda är varje slags utplundring av det ockuperade området stri- 
dande mot de folkrättsliga reglerna för ockupants befogenheter. Den 
neutrala staten synes ha en stark ställning om den vägrar medverka till 
transitering av gods, som sålunda tagits i beslag, låt vara att den tekniska 
kontrollen kan bli svår att ordna. 

Vidare synes en transitering av varor från det ockuperade landet icke 
möta betänkligheter, om det är fråga om landets normala exportgods i 
normala kvantiteter. 

För krigsmateriel i egentlig mening kam transitering vägras i båda rikt- 
ningar redan enligt den praxis som Sverige tillämpat beträffande export 
och transitering av dylikt gods. 

Den svåraste frågan gäller transitering till ockuperat land av andra 
förnödenheter än krigsmateriel. En enstaka sändning av en mindre kvan- 
titet proviant synes förenlig med neutraliteten, även om den är avsedd 
för trupp. Härvid må jämföras art. 19 i den 13 :e Haagkonventionen, som 
beträffande krigförandes örlogsfartyg föreskriver, att ett sådant kan pro- 
viantera i neutral hamn för att komplettera sitt normala förråd för freds- 
tid. Däremot kan den neutrala staten helt visst vägra en transitering, som 
har karaktär av fortlöpande underhåll åt krigförandes trupp i det ocku- 
perade området. Beträffande varor, som äro avsedda för civilbefolk- 
ningen eller eljest för »fredligt bruk» i det ockuperade landet torde transi- 
tering kunna medgivas. 

Återstår en kategori av gods, som inte är krigsmateriel i trängre me- 
ning men av stor betydelse för krigföringen, samtidigt som det är an- 
vändbart för civilt bruk. Beträffande sådana varor torde, allt efter om- 
ständigheterna, kunna ifrågakomma förbud, kvantitetsbegränsning eller 
bevis angående den civila användningen. 



94. Söderblom till Richert 24 april 1940. 

Handbrev. 

Stockholm den 24 april 1940. 

Under åberopande av beskickningens officiella skrivelse den 23 april 
1940 nr 534 1 angående ifrågasatt utbyte av krigsmateriel mellan Sverige 
och Tyskland skyndar jag att meddela, att ett sådant utbyte mellan Sve- 
rige och Tyskland av artillerimateriel, som i detta sammanhang före- 

1 Dok. 82. 



108 



slagits från tysk sida, givetvis är oförenligt med vår ståndpunkt i fråga 
om utförsel och transitering av krigsmateriel. 

Jag får bedja Dig på lämpligt sätt snarast möjligt framföra detta 
besked till tyska vederbörande. 



95. Sändebudet i Paris till UD 24 april 1940. 

Telegram. Repetition av tidigare förvanskat 
telegram. 

Vårt telegram nr . . . hade ungefärligen följande lydelse. Här anses 
att tysk attack mot Sverige är omedelbart förestående. I krigs-ministe- 
riet uppgiver man att samtliga de i Königsberg och Memel sammanförda 
transportfartygen lastade med trupper redan skulle ha avgått med okänd 
destination, måhända Sveriges ostkust eller Åland. 



96. Hitler till Konung Gustaf 24 april 1940. 

Berlin, den 24. April 1940. 
Eurer Majestät 

danke ich bestens fiir den Brief vom 19. April 1 . Ich habe Ihre feier- 
liche Erklärung, dass Schweden in diesem Kriege die strengste Neutra- 
lität einhalten und sich jeder Verletzung dieser Neutralität und insbeson- 
dere jedem Versuch einer militärischen Uberschreitung seiner Grenzen mit 
allén seinen Kraften unverziiglich widersetzen wird, mit besonderer Be- 
friedigung zur Kenntnis genommen. 

Meine Regierung hat der Sehwedischen Regierung bereits am 9. April 
die Versicherung abgegeben, dass schwedisches Territorium von der 
Deutschland aufgezwungenen Aktion im Norden nicht beriihrt werden 
wiirde. Ich möchte die Gelegenheit benutzen, um diese Versicherung 
meinerseits zu wiederholen und feierlich zu erklären, dass Deutschland 
entschlossen ist. die Neutralität Schwedens unbedingt zu respektieren. 

Ebenso wie ich mir bewusst bin, dass diese Haltung der Deutschen Rie- 
gierung dem naturlichen Empfinden der Freundschaft des deutschen 
Volkes fiir das schwedische Volk entsprieht, bin ich iiberzeugt, dass der 
schwedische Entschluss einer unbedingten und bewaffneten Neutralität 
in diesem Kriege den wahren Interessen Schwedens in der Zukunft in 
gleichem Masse dienen wird', wie dies in den letzten Monaten der Fall war. 

1 Dok. 54. 



109 

Meine Regierung hat kurzlieh Einsicht in amtliche norwegische Doku- 
mexite erhalten, die ihr den sehwedischen Willen zur Neutralität und die 
Folgerichtigkeit dieser Politik ebenso klar vor Augen fuhren wie sie um- 
gekehrt den Beweis fur die einseitig gegen Deutschland gerichtete Politik 
der ehemaligen norwegischen Regierung erbringen. Die f ruhere norwe- 
gische Regierung hat danach seit langem mit der Landung englisch- 
französischer Streitkräfte gereehnet und war in diesem Fall entschlossen, 
an Seiten Englands und Frankreichs in den Krieg gegen Deutschland 
einzutreten. Durch diese Haltung, die bedauerlicherweise zu dem völlig 
sinn- und nutzlosen Blutvergiessen und den Zerstörungen im Norden 
fuhren mu&ste, hat die ehemalige norwegische Regierung eine schwere 
Schuld vor der Gesehichte auf sich geladen. Denn Deutschland besass 
im Gegensatz zu den Westmächten nicht das geringste Interesse an einer 
Ausweitung des Kriegsschauplatzes in Skandinavien. Es ist nicht als 
Feind nach dem Norden gekommen, sondern ausschliesslich zur Abwehr des 
unmittelbar bevorstehenden englisch-französischen Einbruchs in den nor- 
dischen Staaten. Ich känn Ihnen, Majestät, versichern, dass meine Re- 
gierung fur den englisch-französischen Plan, Deutschland erst von den 
schweditschen Erzen abzuriégeln, und dann von der Flanke aus anzugrei- 
fen, den unwiderleglichen Beweis in Handen hat. 

Ich habe keinen Zweifel, dass die Aktion, durch die wir dem englisch- 
französischen Plan im letzten Augenblick zuvorgekommen sind und durch 
die wir England und Frankreich unter allén Umständen verhindern wer- 
den, sich während dieses Krieges in Skandinavien festzusetzen, in ihren 
Folgen auch den nordisehen Völkern zum Segen gereichen wird. Unter 
diesem Gesichtspunkt begriisse ich es auch, dass Ihre Regierung der eng- 
lischen und französischen Regierung von dem Entschluss Kenntnis gege- 
ben hat, jedem Versuch eines Angrif f s auf die schwedische Neutralität mit 
allén Kraften entgegenzutreten. 

Angesichts der zwischen unseren beiden Regierungen bestehenden Klar- 
heit iiber die beiderseitige Haltung werden Sie mir sicher darin zustim- 
men, dass die bedauerlicherweise in Schweden letzthin durch die dortige 
Presse hervorgerufene Nervosität völlig grundlos ist und dass kein Anlass 
vorliegt, vereinzelten, auf blossets Versenen der einen öder anderen Seite 
zuruckzuf uhrenden Vorf ällen eine ubertriebene Bedeutung beizumessen. 

Wichtiger scheint mir zu sein, der durch die Entwicklung notwendig 
gewordenen Neugestaltung der wirtschaftspolitischen Fragen im Ostsee- 
raum beiderseits besondere Aufmerksamkeit zuzuwenden. Ich habe daher 
den Reichsaussenminister beauftragt, die Behandlung dieses Problems, an 
dem naturgemäss auch Schweden stark interessiert ist, nachdriicklich zu 
betreiben. Ich glaube, dass hier ganz neuartige Regelungen gefunden 
werden miissen, und känn schon heute sägen, dass meine Regierung ge- 



110 

willt ist, diese Fragen grossziigig anzufassen in der Erwartung, dass auch 
von den anderen Beteiligten deutschen Belangen gegeniiber ein ebenso 
grosses Verständnis entgegengebraeht wird. 

In ergebener Verehrung 
Adolf Hitler. 



97. Richert tiU Söderblom 24 april 1940. 

Handbrev, ink. till UD 27 / 4 . 

Berlin den 24 april 1940. 

En tysk generalstabsofficer har för en tjänsteman vid beskickningen 
på tal om ett eventuellt angrepp på Sverige framhållit den stora vikten 
av att den svenska regeringen då hade en evakueringsort, som ej genast 
bleve känd av angriparna. Vederbörande underströk även kraftigt be- 
tydelsen av att svenska regeringen i sin hand åtminstone hade en hemlig 
radiosändare av stor kapacitet, varigenom kontakten mellan regering och 
folk hela tiden kunde upprätthållas. Polacker och norrmän hade ej veder- 
börligen beaktat synpunkter av detta slag, och de tyska flygarna hade 
därför genom angrepp mot regeringarnas uppehållsorter samt radiostatio- 
ner kunnat desorganisera ledningen. 



98. Juhlin-Dannfelt till chefen for försvarsdepartementet 24 april 1940. 

(Utdrag) 

överlämnad såsom rapport 540 från Richert 
till chefen för politiska avdelningen i UD * 4 / 4 , 
ink. till UD 25 / 4 . 

Härmed får jag vördsamt avgiva en kortfattad rapport angående läget 
i fråga om möjligheten av ytterligare tyska krigsmaterielleveranser till 
Sverige, vilket läge för närvarande måste anses vara ganska ogynn- 
samt. 

Bifogade uppteckning av ett officiellt samtal i Wehrwirtschaftsstab 
giver i och för sig anledning att antaga, att ekonomiskt sett och i 
viss mån även politiskt sett, hinder icke anses böra föreligga mot fortsatta 
tyska krigsmaterielleveraniser till Sverige. 



111 

Av ett mera personligt betonat samtal med en officer på annan post 
i krigsministeriet har emellertid belägg vunnits för att vissa anvisningar, 
så vitt nu kan bedömas, avseende tillfällig spärrning, på ett sätt som icke 
skall väcka uppmärksamhet, i själva verket utfärdats i vad angår leve- 
ranser eller transit av krigsmateriel till Sverige. Vederbörande ville för- 
klara detta med, att man givetvis icke ville binda ris åt sin egen rygg 
genom att lämna ut vapen, som kanske när allt kommer omkring kanske 
kunde komma att användas mot tyska trupper. Det antyddes, att anvis- 
ningarna skulle vara av mera tillfällig art och utfärdats i avvaktan på 
att läget skall klarna. Likaså framhölls, att därest Sverige genom direkt 
beslut eller genom omständigheternas makt skulle närma sig Tyskland 
på ett sätt som omöjliggjorde varje krigshandling mellan de två län- 
derna, en riklig vapentillförsel med säkerhet skulle kunna förväntas. Detta 

sistnämnda vore vederbörandes personliga åsikt. 

i 

De ovissa perspektiv för framtiden, som på sistone tryckt sin prägel 
på läget i Norden, synas därmed hava utlöst en i och för sig logisk tysk 
reaktion på krigsmaterielområdet. Huruvida den nu sannolikt införda 
spärren på krigsmateriel till Sverige småningom skall kunna hävas eller 
icke, torde bliva helt beroende på den politiska utvecklingen. Att en 
dylik spärråtgärd innebär en varning och ett tryck, torde icke kunna för- 
bises. 

Berlin den 24 april 1940. 

Bilaga. 

Uppteckning av samtal i Wehrwirtschaftsstab med 
kommendör Koch den 2 4. 4. 194 0. 

Undertecknad fortsätter här ett återgivande av den del av samtalet, 
vilken berörde de svenska löpande leveransärendena samt möjligheten av 
ytterligare vapenbeställningar för svenska krigsmakten i Tyskland. En 
uppteckning av vad som vid samma tillfälle anfördes angående läget i 
Norden och tyska farhågor för ett eventuellt upphörande av malmleve- 
ranserna från Sverige har redan insänts i en särskild rapport (nr 11) 2 . 

1. Min första fråga gällde, vilken den tyska allmänna inställningen 
vore beträffande fullföljandet av de redan kontrakterade vapenleveran- 
serna. Koch svarade därvid, att ur ekonomisk synpunkt icke något hinder 
förelåge samt att icke heller av politiska skäl något inställande av all 
vapenutförsel till Sverige ansåges erforderligt. En viss tvekan i fråga 

1 Detalj uppgifter angående vapenleveranserna här utelämnade. 

2 Dok. 89. 



112 

om formuleringen av svaret antydde dock, att här något låg bakom. Det 
försäkrades, att beslaget av de 40 Oerlikonpjäserna uteslutande berott på, 
att dessa behövdes i Norge. Något angående kompensation för dessa pjäser 
kunde dock icke utlovas. I förbigående sades emellertid, att man antag- 
ligen skulle få lov att tillverka nya i utbyte. 

På tal om leveransmöjligheterna under dfen närmaste tiden nämndes, 
att dessa givetvis måste bliva beroende av utvecklingen av krigsläget, och 
att de militära myndigheternas krav på ersättning av krigsmateriel under 
krigstid måste i möjligaste mån skänkas gehör. 

Berlin den 24 april 1940. 



99. Sändebudet i Berlin till UD 24 april 1940. 

Telegram, ink. till UD 25 / 4 . 

Utrikesministern sade mig i dag i huvudsak följande. Rikskanslern 
hade med tillfredsställelse tagit del av Konungens brev och skulle inom 
ett par dagar personligen besvara det. Rikskanslern förstode att Sverige 
skulle med vapenmakt motsätta sig eventuellt allierat intrång. Han upp- 
repade Weizsäckers uttalanden om överflygningarna. Beskjutningen av 
svenska fiskebåtar hade ej kunnat bekräftas. Han gav uttryck för tillför- 
sikt Tysklands ställning Norge och för livlig förhoppning att fortsatta 
ensidiga tendentiösa uppgifter i svensk press och radio kunna förhindras. 
Han hoppades att de svensk- tyska förhandlingarna som nu påbörjats i 
Stockholm skulle fullföljas här. Han hade givit anvisning åt Walther 
och Schnurre föra dem i storsint anda och förklarade sig personligen be- 
redd i fortsättningen hjälpa om svårigheter skulle uppstå. Rikskanslern 
önskade livligt fri sjöfart och utvidgad handel i Östersjön. Förhandlingar 
i detta syfte skulle parallellt föras med Sverige, Finland, Ryssland och 
övriga östersjöistater. Uttalandena gjordes i påfallande koneiliant och vän- 
skaplig anda. Skriftlig rapport i morgon 2 . Anser dessa uttalanden jämte 
de senaste dagarnas samtal med Göring, Weizsäcker, Bodenschatz lugnan- 
de och ingen anledning räkna med omedelbar kuppaktion mot Sverige, 
men snabb och radikal ändring är när som helst möjlig. Full beredskap 
alltjämt erforderlig, i varje fall så länge situationen i Norge oöverskåd- 
lig och så länge svensk-tyska förhandlingar pågå. 



1 Detaliuppgifter ang. vapenleveranserna bär utelämnade. 

2 Dok. 90. 



113 

100. Söderblom till Richert 24 april 1940. 

Handbrev. 

Stockholm den 24 april 1940. 

Sedan vi av marinattachéns vid beskickningen promemoria den 21 april 
1940 (bilaga ad rapport nr 331/1 940) * erfarit, att man i Berlin känner 
till M. Coulondre's besök i Stockholm, ber jag att för Din strängt förtro- 
liga kännedom få meddela följande: 

Coulondre infann sig oanmäld i Stockholm den 12 april och lämnade 
staden efter endast någon dags vistelse här. Under hans besök hade ut- 
rikesministern endast ett sammanträffande med honom. Coulondre hade 
i huvudsak att framföra, att de allierade ej önskade driva Sverige ut ur 
neutraliteten men att man vore beredd att komma till hjälp, om Sverige 
bleve anfallet. Excellensen inskärpte, såsom tyskarna mycket riktigt in- 
hämtat, vår ståndpunkt rörande försvaret av Sveriges territorium mot an- 
grepp från vilket håll det än månde komma. Detta skedde i exakt sam- 
ma form, som delgivits tyskarna, nu senast genom den härom dagen över- 
sända handskrivelsen 2 . 

Coulondre åtföljdes under sitt besök av några militärer, som stodo i för- 
bindelse med härvarande legationer. Med dessa militärer hade utrikes- 
ministern icke något sammanträffande. 



101. Chefen för Övre-Norrlandsgruppen till överbefälhavaren 

34 april 1940. 

Lägesrapport 24 / 4 kl 0900. Riksgrämsområdet. 

Fregattenkapitän Gadow är chef för tyska trp vid gränsen. Han har 
skriftlig fullmakt frän kommenderande generalen att förhandla. Han öns- 
kar telefonera — icke telegrafera — till tyska legationen eller prinsen 
av Wied under svensk kontroll, vilken kan ordnas i Riksgränsen. Fre- 
gattenkapitän Gadow meddelar vid samtal med Ch I 19 23 /é, 

1) 130 engelska civilfångar i Narvik skola överlämnas till Sverige. 
En del äro redan på väg och ha nått Sildvik. De önska bliva överläm- 
nade den 24 U om möjligt. Snöförhållandena synas omöjliggöra överförandet 

i dag 24 /4. 

2) Tre tyska sjömän (en matros och två kockar) från tyska handels- 
fartyg önska bliva hemskickade över Sverige. 

3) Antalet svårt sårade som tyskarna önska få internerade i en första 
tp är omkring 70. 

1 Dok. 67. 

2 Dok. 54. 



114 

Med hänsyn till trafikförhållandena bedömes att tidpunkten för över- 
förandet för närvarande icke kan fixeras. Ångslunga på väg från Öster- 
sund torde enligt SJ uppgift icke kunna göra snöröjning förrän tidigast 
under fredagen. 

(Påteckning av Engzell:) Tekniska hinder att telefonera över gränsen 
Påpekat att krigföringen skötes per radio och detta blott mindre viktiga 
detaljer, internering. Thörnell för saken. 

(Påteckning [till 3)]:) Meddelat Wrede 25 / 4 kl. 12 att de få hämtas. 



102, Chefen for Övre-Norrlandsgruppen till överbefälhavaren 

24 april 1940. 

överlämnat till UD av Adlercreutz. 
1: 203 = Ch I 19 har insänt följande telegram: 

»1. Gadow preciserar genom brev från Björnefjell i dag framställ- 
ningen angående ånglok m. m. Tyskarna önska disponera ånglok (som be- 
tjänas av dem själva). Två till tre person- och godsvagnar, två lasaretts- 
vagnar. 

2. Gadow förnyar framställningen om Björnefjells förseende med elek- 
trisk kraft för att förse norska befolkningen med läkemedel och livsme- 
del och för fältlasarettets i Björnefjell drivande. 

3. Gadow begär sammanträffande mellan svensk och tysk ingenjör 
för att avhandla den tekniska frågan om elektrisk ström till Björnefjell 
och även till Hundalen. 

4. Gadow upprepar enträget begäran om telefonsamtal i ovannämn- 
da frågor med tyska sändebudet i Stockholm. 

5. Jag lämnar följande orientering: 

a) Baningenjören Hartman, som har order av SJ att söka föra Röda- 
Kors-tåget till Björnefjell beräknar tåget till gränsen omkring kl 2100. 
Det föres med elektrisk drift till Björnefjell. Då elektriska loket återgått 
till Riksgränsen brytes strömmen. 

b) Jag har bestämt att alla förhandlingar med det tyska befullmäktiga- 
de ombudet från och med idag föras skriftligen. 

c) Snöstormen fortsätter. I natt 27 sekundmeter. De förut omnämnda 
130 engelska civilfångarna nu i Björnefjell. Tyskarna önska deras motta- 
gande i Riksgränsen snarast. Möjlighet till utspisning finnes i Riksgrän- 
sen. När kan svenskt tåg hämta dem i Riksgränsen? Ramström» 

kl 1540 



115 

103. Av stabschefen vid Övre-Norrlandsgruppen uppsatt promemoria 

24 april 1940. 

Protokoll över samtal mellan chefen I 19 och F r e- 
gattenkapitän Gadow 24 A 40 kl 2000—2100. 

Tyskarna ha 275 krigsfångar (10 — 20 engelsmän och resten norrmän), 
som de antagligen önska få överförda till Sverige, då de svårligen kunna 
förläggas å norska sidan. Ungefär 75 st till Björnef jell i kväll, 120 i natt 
och de övriga i morgon förmiddag. Tyskarna behöva plats i Björne- 
f jell för egna sårade (era 120 st) och vilja därför få fångarna över grän- 
sen, överföringen skulle kunna börja i morgon vid middagstiden. Che- 
fen I 19 påpekade härvid att om överföring kommer att medgivas av 
de svenska myndigheterna, så måste transporten ske i tre omgångar 
med högst hundra man i vardera. 



104. 3. Beck-Friis till Gunther 25 april 1940. 

Handbrev, ink. till UD 27 / 4 . 

Oslo den 25 april 1940. 

I Oslo befinner sig för närvarande ett stort antal tyska tankjärnvägsvag- 
nar, vilket här väckt en ytterst pinsam uppmärksamhet, i det man ut- 
går ifrån att de transporterats genom Sverige. 

Jag ber att få kraftigt understryka att underrättelsen härom, d. v. s. 
med andra ord att norrmännen bombarderas av tyskt flyg som förses med 
bränsle genom Sverige — vare sig den är riktig eller ej — här säkerligen 
kommer att, i den mån den sprides, framkalla samma känslor, som då 
vi i Sverige under finska kriget hörde — med rätt eller orätt — att 
Förenta Staterna levererade bombplan till Sovjet att användas mot Fin- 
land. 

Därest uppgiften är riktig, torde föga tvivel råda om att detta kom- 
mer att under många kommande år förgifta förhållandet mellan Sverige 
och Norge. Skulle uppgiften vara oriktig, torde en kommuniké i Sveri- 
ge härom vara mycket önskvärd eller att jag i allt fall bemyndigas att 
under hand dementera uppgiften. 

Jag visade idag en besökande utrikesdepartementets kommuniké av den 
22 dennes vari transitering av krigsmaterial förnekades, varvid jag möt- 
tes av frågan: »Men hur komma vagnarna hit?» 



116 

Enligt andra mindre vederhäftiga uppgifter skulle svenska regeringen 
tillåta den tyska att i plomberade vagnar transitera livsmedel till Nor- 
ge. På sina håll synes man här misstänka att vagnarna icke innehålla 
livsmedel utan krigsmaterial och det insinueras att svenska regeringen 
avsiktligt sluter ögonen. Skulle dylikt missbruk mot förmodan ske, måste 
förhållandet givetvis bli känt genom vederbörande norska järnvägstjänste- 
män, då lasten mottages. 

En gammal pensionerad norsk officer besökte mig idag och berättade 
gråtande att tyska trupp transportfartyg idag ånyo anlänt hit samt att 
de »omöjligt hade kunna undgå engelska flottan annat än genom att pas- 
sera svenskt territorialvatten». Jag dementerade omedelbart detta. 

Ehuru jag ej för ett ögonblick tror att missbruk av livsmedelstrans- 
porter eller av svenskt territorialvatten kunna föreligga, har jag ej velat 
underlåta inberätta vad somligt folk här tror. Detta är lösa rykten och 
skulle under normala förhållanden kunnat avfärdas med en axelryck- 
ning, men Oslos befolkning livnär sig sedan 16 dagar uteslutande av 
lösa rykten och tysk propaganda förutom vad som kan uppsnappas ge- 
nom radio från utlandet, men störas sändningarna därifrån efter för- 
måga. 

Jag kan visserligen på egen hand dementera dessa rykten, men det 
skulle få mycket större effekt, därest jag kunde säga att jag fått order 
från Stockholm göra det. Jag syftar givetvis blott på att dementera un- 
der hand, men med eftertryck; att publicera något i norska pressen sy- 
nes mig olämpligt. 

P.S. Ett anonymt brev, som just anlänt, närslutes i avskrift. 

(PåtecJcning av H. Beck-Friis:) JBF har per telefon framhållit att han 
gärna önskade omedelbart dementera. 

Bilaga. 

Oslo den 24. april 1940. 
Svenske Legasjon, Oslo, 

Tusener av f orstadsreisende på vei til sitt arbeide kan hver morgen på 
Lysaker stasjon iaktta en läng rekk tyske jernbanetankvogner for ben- 
sin. Disse tankvogner kan bare vsere kommet hit över de svenske jernba- 
ner. 

Bensinen benyttes på Fornebo til bombe-fly som ödelegger norske an- 
legg, norsk bebyggelse og som i fleng dreper militaere og civile nord- 
menn. 

Dette er et vakkert symbol på Sveriges »nöitralitet» — ikke sant? 

En nordmann. 



117 

105. Försvarsstaben till chefen for Övre-Norrlandsgruppen 25 april 1940. 

Ink. till UD m/ 4 . 

Svar å frågor. De engelska 129 civilf ångarna, som transporterats till 
Gällivare, undersökas noggrant av polismyndighet ifråga om identitet. 
Socialstyrelsen vidtager åtgärder därför. Hjälp med bevakningen lämnas 
av Eder* Socialstyrelsen undersöker möjligheten av att senare förlägga 
kontingenten på annan ort (ev. Älvsbyn). Engelska beskickningen av 
UD anmodad undersöka möjligheten av hämtande i Petsamo. 

Milbyrån SJ undersöker möjligheten avhämta 70 sårade tyskar före 
sanitetstågets framdragande. Sjuka och sårade tyskar förläggas till krigs- 
sjukhus utanför Bodens skyddsområde under bevakning. 

(Påteckning av Engzell:) Transitering beviljas men bör ske om möjligt 
utan avbrott. Vederbörande böra ej inläggas, annat än i den mån transport- 
tåget ej är klart. Meddelat Wrede. 



106. Promemoria av Engzel} 25 april 1940. 

P. M. 

angående tyska sårade från Narvik. 

Byråchefen Wrede meddelar, att enligt uppgift från militärbefälet 
vid Riksgränsen några sårade ännu icke ankommit och troligen icke an- 
lända under dagens lopp. Man ämnade därför köra in ambulanståget sö- 
derifrån över gränsen snarast. Jag meddelade Wrede, att de cirka sjuttio 
sårade skola transiteras till Tyskland och lovade Wrede att ordna saken 
med det ambulanståg, som funnes tillgängligt däruppe. Detta komme 
då troligen att dirigeras över Trälleborg. Man kunde överföra de sårade 
på tysk färja, Wrede lovade underrätta så snart saken blev aktuell i 
Riksgränsen. Ambulanståget stode under militär kontroll och de resan- 
des resgods komme att särskilt kontrolleras. 

Stockholm den 25 april 1940. 

(Påteckning av II. Beck-Friis:) Adlercreutz underrättas om laget och 
att Engzell sköter saken för UD :s del 25 / 4 . 



118 

107. Söderblom till Richert 25 april 1940. 

Handbrev. 

Stockholm den 25 april 1940. 

Åberopande Forshells av Dig överlämnade promemoria angående svårt 
sårade tyskars passage genom Sverige av den 23 dennes 1 ber jag få med- 
dela, att något hinder mot denna passage ej föreligger. Såsom jag redan 
nämnt i telefon, torde 70 svårt sårade eller invalider passera gränsen tall 
Sverige, så snart snöförhållandena tilllåta det. 

108. Söderblom till Richert 25 april 1940. 

Handbrev. 

Stockholm den 25 april 1940. 

Oberoende vad som anföres i Forshells uppteckning av den 23 dennes 2 
angående Röda-Kors-tåget till Narvik beträffande ytterligare liknande 
tåg till Stavanger, Trondheim och Oslo får jag bedja Dig låta under 
hand framföra, att vi enligt delgiven ståndpunkt ej kunna medgiva pas- 
sage för dylika transporter. Å andra sidan avser man ej att lägga hin- 
der i vägen för vanlig transitering av livsmedel och andra civila varor 
avsedda för de ockuperade områdena. Sådan transitering bör emellertid 
ske såsom fraktgods eller i hela vagnar, som befordras i vanlig ordning 
med de svenska tågen. Det må framhållas, att vi utgå från att denna 
transitotrafik i allo, d. v. s. i fråga om adressat, sättet för avsändande, 
fraktsedlar etc, får karaktären av civila kommersiella försändelser. 

Jag vill tillägga, att på sätt framgår av härjämte i avskrift närslutna 
promemoria 3 , som Below lämnade mig i går afton, fem vagnar med livs- 
medel transiteras genom Sverige. Vi lägga inga hinder för denna transport. 



109. Wijkman till Söderblom 25 april 1940. 

Handbrev, ink. till UD 26 / 4 . 

Helsingfors den 25 april 1940. 

I vissa välunderrättade finska kretsar med anknytningar åt olika håll 
har man sistlidna natt befarat en framstöt mot Sverige. Det uppges på 

1 Dok. 81. 
a Dok. 79. 
3 Dok. 87. 



1 



119 

dessa håll, att de transportfartyg och beredskapstrupper, varom tidigare 
inberättats 1 , i går varit i rörelse, varför man med spänning avvaktade nat- 
tens händelser. Att ingenting förekommit tillskrevs den svenska bevak- 
ningens effektivitet. 

Dessa kretsar, som av allt att döma äga goda informationskällor, anse 
att det ingår i taktiken att göra försök åt olika håll i förhoppning att 
finna svaga punkter, vilka försök omedelbart övergivar om förutsätt- 
ningarna ej visa sig gynnsamma. Taktiken skulle också tjäna syftet att 
skapa spänning och påtryckningar. 

Ifrågavarande uppgifter bekräfta, att transportfartygen alltjämt hava 
trupper ombord och äro fullt operationsfärdiga. 

I händelse upplysningarna skulle stämma med Edra informationer 
Stockholm och därför vidarebefordras, hemställer jag att Helsingfors ej 
åberopas, då detta skulle försvåra tillgången till uppgifter. Jag vill till- 
lägga, att det här av allt att döma icke rör sig om västmaktspåverkade 
informationer utan anknytningarna ha tidigare legat åt annat håll. 



110. JuMin-Dannfelt till chefen for försvarsstabens underrättelse- 
avdelning 25 april 1940. 

(Utdrag) 

överlämnad av Richert till chefen för poli- 
tiska avdelningen i UD för kännedom 25 / 4 , ink. 
till UD 25 / 4 . 

Härmed får jag i största korthet meddela, att X i går uppsökte under- 
tecknad för att begära någon orientering om läget i Norge samt om mina 
åsikter om den fortsatta utvecklingen i Norden. I samband härmed uttalade 
X sig i ordalag, vilka icke kunna uppfattas annat än som en direkt varning 
för ett nära förestående tyskt överraskande anfall på Sverige. Han hän- 
visade till underrättelserna om nya truppsamlingar och sammandragning 
av nytt tonnage i Tysklands Östersjöhamnar samt talade om vissa strate- 
giska nödvändigheter för Tyskland med avseende på läget i Norden och 
speciellt Sverige. Slutligen tillönskade han med något rörd och allvarlig 
min ett »Lycka till» för Sveriges oberoende. Undertecknad har sedan 
jag träffat min belgiske kollega, vilken omtalat, att han nyligen blivit 
varnad på motsvarande sätt av X i fråga om förestående tyskt anfall 
mot Belgien, kunnat se mera skeptiskt på dessa alarmerande ut- 
sagor. Jag har emellertid velat omnämna episoden, då den om icke annat 
är typisk för den nuvarande stämningen härstädes. Även i tyska civila 

1 Dok. 84. 



120 



kretsar håller^ för närvarande den övertygelsen på att tränga igenom, att 

Sverige nu står såsom närmaste nummer på Hitlers lista/— -~- 

Berlin den 25. 4. 1940. 



111. Bichert till Gunther 26 april 1940. 

Rapport 553, ink. till UD 2 »/ 4 . 

Berlin den 26 april 1940. 
Härmed far jag vördsamt överlämna avskrift av en av militärattachén 
översten Juhlin-Dannfelt denna dag till chefen för försvarsdepartemen- 
tet avgiven rapport angående ett samtal med generallöjtnanten Boden- 
schatz, jämte bilagor. 

Bilaga. 

Till Statsrådet och chefen för Kungl. Försvarsdepartementet. 

Härmed får jag vördsamt insända en V. P. M. och en uppteckning an- 
gående ett betydelsefullt samtal med chefen för Ministeramt hos fält- 
marskalk Göring, vid vilket dels svar lämnades på den tyska framställ- 
ningen om svensk krigsmateriel till förmån för de tyska i Norge käm- 
pande trupperna, dels vissa viktiga uttalanden åhördes. 

Berlin den 26 april 1940. 

G. H. Juhlin-Dannfelt 
överste, militärattaché. 

V. P. M. 

beträffande besvarandet av den tysta framställningen om utbyte av 
krigsmateriel med Sverige (svensk artmateriel till de i Norge kämpande 
tyska trupperna). 

Generallöjtnant Bodenschatz mottog undertecknad denna dag (26. 4.) 
kl. 17.30. Efter ett inledande samtal, huvudsakligen fört av B., blev det 
tillfälle att med en kortfattad motivering — hänvisning till den svenska 
principståndpunkten i fråga om utförsel och transitering av krigsmate- 
riel, sådan denna utlagts till Bodenschatz i och för framförande till fält- 
marskalk Göring den 16 dennes — delgiva det negativa svaret å fram- 
ställningen. Detta togs ad notam nästan utan kommentarer. Man fick 
det intrycket, att vederbörande räknat med avslag. I övrigt dominerade 



121 

triumf känslor över de tyska framgångarna i Norge, inför vilka allt annat 
synte av underordnad betydelse. Beträffande samtalet i övrigt hänvi- 
sas till en särskild uppteckning. 

Berlin den 26 april 1940. 

C. H. Juhlin-Dannfelt 
överste, militärattaché. 

Uppt e ek ning 
av samtal med generallöjtnant Bodenschatz 

den 26. 4. 4 0. 

Beträffande besvarandet av den tyska framställningen om utbyte av 
krigsmateriel med Sverige (svenskt artillerimateriel till de i Norge käm- 
pande tyska trupperna), se särskild V. P. M. 

I fråga om Bodensehatz' uttalanden i övrigt må det huvudsakliga ne- 
dan citeras . 

1. Läget i Norge. B. upplyste i triumferande ton och med braskande 
maner om att tyskarna i utrikesdepartementet i Oslo funnit dokumenta- 
riska bevis för en norsk-allierad uppgörelse om landsättning av allierade 
trupper i Norge. Av korrespondensen, vilken angavs delvis hava förts med 
engelska och franska -militärattachéerna i Oslo, skall hava framgått, att 
allt varit så i detalj förberett, att norrmännen till och med anvisat de allie- 
rade trupperna förläggningsplatser, varvid staberna i huvudsak skolat 
förläggas i sjukhus. Norrmännens skuld vore nu klar, och tyskarna hade 
varit i sin fulla rätt att ockupera Norge. 

Beträffande operationerna i Norge nämndes i övrigt, att tyskarna den 
26 på e. m. med sina motoriserade trupper nått förbindelse med gruppen 
i Trondheim över österdalen, samt att framgångar vunnits i strid med 
engelska och norska trupper i Gudbrandsdalen. Redan för flera dagar 
sedan hade befälhavaren för de engelska styrkorna med sin stab tagits 
till fånga. Man hade även kommit åt hans »Geheimkiste» och där funnit 
ytterligare dokument, belysande för det norsk-allierade tidigare samför- 
ståndet. Hela den allierade aktionen vore mer eller mindre förfelad på 
grund av att tyskarna förekommit densamma. Nu skulle de engelska trup- 
perna i Sydnorge snart vara likviderade. Den i Åndalsnes landstigna styr- 
kan uppginge för övrigt endast till cirka 1.500 man, utan artilleri, endast 
beväpnade med gevär och lätta kulsprutor. I särskilt triumferande ordalag 
omtalades, att man fastställt var Konung Haakon befann sig. En antyd- 
ning gjordes om att detta skulle betyda obehag för högstdensamme. 

De tyska truppernas duglighet och överlägsenhet över de allierade fram- 

9— 47079 1 



122 

hävdes, varvid fälldes det något märkliga yttrandet, att dessa trupper vore 
7. komplektet (7. omgången) och icke som man kunde tro av prestatio- 
nerna det 1. eller 2. Särskilt prisades den 181. divisionens snabba fram- 
ryckning mot Trondheim. Ytterligare omtalades, att en Gebirgsdivision 
vore under förflyttning per fartyg på väg till Oslo, och att därmed antalet 
tyska divisioner skulle vara uppe i tio. Det sades vidare, att med denna 
styrka i Norge tyskarna kunde vara säkra på fortsättningen. Hitler an- 
såge redan den norska affären vara likviderad (ett senare uttalande jävade, 
att full övertygelse rådde på denna punkt — jfr nedan). I samband med 
berörandet av Trondheims utbyggande till en tysk örlogsbas fälldes antyd- 
ningar om att Tyskland skulle behålla denna bas även efter kriget. 

I fråga om de norska trupperna gavs det erkännandet, att de, när de en 
gång sträckt vapen, betedde sig ytterligt anständigt samt att något francti- 
reurkrig i likhet med i Polen icke förekom i Norge. De engelska trupper- 
nas låga kvalitet och brist på iståndaktighet framhölls på nytt. 

Beträffande utsikterna för den tyska Narvikgruppen yttrades denna 
gång inte något särskilt, men vederbörande lät ändå påskina, att han hade 
vissa tvivel om utgången i norr, även i så hög grad, att han talade om 
möjligheten av ytterligare allierade aktioner med Narvikgruppen såsom 
utgångspunkt. I detta sammanhang nämndes angående Sverige och dess 
möjlighet att undgå kriget bl. a., att därest storkrig i Norge uppstode, 
utsikterna för Sverige, enligt B:s förmenande, att hålla sig utanför vore 
mycket små. 

2. Krigsläget i stort berördes, varvid framhölls, att Hitler, på grund 
av lärdomarna från världskriget, till intet pris ville plottra bort tyska 
stridskrafter på olika fronter utan ville samla dem till ett huvudavgörande, 
vilket skulle komma att äga rum i Frankrike. Beträffande detta avgöran- 
de, vilket skulle komma att inträffa inom några månader sades, att tys- 
karna vore övertygade om att vinna detsamma och om att de skulle få se 
engelsmännen löpa som harar, när det stora anfallet sattes i gång. Om 
fransmännen yttrades intet. Med tanke på denna offensiv skulle det vara 
en ren olägenhet för Tyskland att få Sverige till motståndare, vilket man 
av många skäl dessutom icke önskade. För Sveriges erövring skulle tio ä 
tjugo, kanske trettio divisioner behöva insättas, och detta ville man helst 
bespara sig. Man ville hellre draga nytta av Sverige såsom handelsfaktor 
och hade behov av vårt land för erhållande av diverse produkter och i 
främsta rummet av järnmalmen. 

Det vore icke heller någon tysk önskan att föra krig på Balkan, ty 
Balkanstaterna behövdes för samma syften. De ovederhäftiga skribenter 
i utlandspressen, vilka talade om tyska avsikter att erövra exempelvis 
Rumänien, hade föga aning om det verkliga läget. 



123 

Återkommnade till Sverige och frågan angående Sveriges hållning under 
kriget förklarade B., att Fiihrern numera litade på densamma. 

Berlin den 26 april 1940. 

C. H. Juhlin-Dannfelt 
Överste, militärattaché. 



112. Juhlin-Dannfelt till chefen för försvarsstabens underrättelse- 
avdelning 26 april 1940. 

överlämnad av Richert till chefen för poli- 
tiska avdelningen i UD för kännedom 26 / 4 , ink. 
till UD 26 / 4 . 

Härmed får jag äran insända en uppteckning av underrättelser angå- 
ende krigsläget i Norge av den 25 dennes. Underrättelserna avse läget 
fram till föregående dags kväll. En daglig kommuniké, avsedd för gene- 
ralstaben och krigsministeriet utkommer omkring kl. 12 på dagen. Under- 
tecknad har på sistone fått taga del av densamma i Attachégruppe. Som 
synes äro underrättelserna från den 24 dennes optimistiskt betonade i 
fråga om Sydnorge, vilket man är säker om att hava erövrat inom en ej 
alltför långt avlägsen framtid. Beträffande Nordnorge uttalar man sig 
mera svävande. Utgången i trakten av Narvik anses oviss. Det framkom 
i går under samtal med chefen för Attachégruppe, att det ifrågasättes r 
huruvida icke även Nordnorge anses böra erövras. Den nuvarande utveck- 
lingen, som synes gynnsam för tyskarna, utgör i viss mån en garanti för 
att Sverige kommer att lämnas i fred. Dock äro hastiga omslag icke ute- 
slutna, och fortsatt hög beredskap och vaksamhet måste anses nödvändiga- 
Härvarande utländska attachéer vänta dagligen anfall mot Sverige och 
detsamma gör en stor del av den tyska allmänheten. 

Berlin den 26 april 1940. 

Bilaga. 

Uppteckning 

av underrättelser angående krigsläget i Norge av 

den 25 april 194 0. 

Tillfälle bereddes att taga del av krigsministeriets hemliga kommuniké, 
vilken i huvudsak innehöll följande. 

1. Narvik. Staden, omgivningarna och Elvegårdsmoen hållas, dessutom 



124 

järnvägen till Riksgränsen. Engelskt bombardemang (2 slagskepp, flera 
jagare) hade ingen militär verkan. De tyska trupperna i Narvik äro bergs- 
trupper under generalmajor Dietl och kunna anses vara elittrupp, mot 
vilken engelsmännen icke komma att kunna uträtta så mycket. 

2. Från Steinkjer har f ramryckningen fortsatt norrut. Järnvägsstatio- 
nen Sunnan nordost Steinkjer har besatts. Ett icke obetydligt antal eng- 
elska fångar, även två överstar, hava tagits. De engelska trupperna äro 
icke homogena, utan bestå av dugliga äldre soldater blandade med nyut- 
bildade. Stridsvärdet svagt. Viktiga dokument utvisande expeditionens 
tillkomst tagna. Fångarna beklagade sig över bristen på artilleri och över 
att ersättningstjänsten fungerade dåligt. (Som bekant äro även de tyska 
trupperna svagt utrustade med artilleri.) 

3. Trondheimgruppens läge är nu befästat. Ersättningstjänsten, för vil- 
ken vissa farhågor hysts, är säkerställd. (Undertecknad håller för troligt: 
luftledes, jfr dock även nedan under »6»). Befolkningens hållning är icke 
ovänlig. 

4. Bergen — det besatta området har utvidgats i riktning mot Har- 
dangerfjord. 

5. Stavanger — utvidgning av området pågår. Norska trupper, 50 off 
och 1.300 man, tillfångatagna. Därmed är det militära motståndet i Syd- 
norge hävt. 

6. Oslo-området. Motoriserade trupper äro insatta i båda dalarna norr- 
ut. I österdalen äro främsta avdelningarna framme vid Tynset, i Gud- 
brandsdalen har Bingebu nåtts. Avsikten är att snarast nå Trondheim den 
Östra vägen. Hela Sydnorge anses skola likvideras inom kort tid. De eng- 
elska landsatta styrkorna anses för svaga för att kunna bereda motstånd, 
de anses uppgå till endast ett par brigader jämte artilleri. Även om engels- 
männen nu sända förstärkningar anses dessa icke längre kunna hinna kom- 
ma till verkan, innan det blir för sent. Sydnorge är säkrat åt tyskarna. 

7. De franska trupperna blev överhuvud taget icke omnämnda. 

Berlin den 26 april 1940. 



113. Promemoria av Engzell 26 april 1940. 

Efter samtal med landshövdingen Rosén m. fl. har bestämts, att de 129 
engelska sjömännen, för närvarande i Gällivare, under lördagen skola 
transporteras till Jörn. De omhändertagas i förläggning. Generalen greve 
Douglas har varit i direkt förbindelse med landshövdingen. Viss bevak- 
ningsmilitär torde medfölja, varjämte landsfiskalen i Jörn biträder vid 
övervakningen. Landshövdingen angelägen om deras snara vidarebeford- 
rande. Saknar någon engelsktalande person. 



125 

Landshövdingen uppgav, att man vore beredd att i Vindeln emottaga de 
intill 275 uppgående tyska krigsfångarna av engelsk och norsk nationa- 
litet. Han var angelägen att i god tid erhålla meddelande om deras an- 
komst. 

Överste Adlercreutz och baron Beck-Friis underrättade härom. 

Stockholm den 26 april 1940. 



114. Söderblom till Richert 26 april 1940. 

Handbrev. 

Stockholm den 26 april 1940. 

Till förtydligande av vad som nämnts vid våra telefonsamtal angå- 
ende Narvik-frågor vill jag nämna, att förhandlingar rörande olika tyska 
Önskemål förts mellan Fregattenkapitän Gadow, chef för den tyska truppen 
vid den svensk-norska gränsen, och den svenske befälhavaren på den andra 
sidan. Gadow har nyligen erhållit tillstånd att under svensk kontroll 
telefonera till tyska beskickningen i Stockholm, varefter denna inkommit 
med i avskrift närslutna verbalnote 1 angående frågan om den elektriska 
strömmen. Denna fråga är, såsom jag nämnt för Dig i telefon, helt skild 
från frågan om tågs framförande över gränsen. Strömmens påsläppande 
är förenad med tekniska svårigheter, eftersom ledningarna på norska 
sidan utsatts för stor skadegörelse. Det har sagts mig, att vid ett försök 
att leverera ström kortslutning uppstått, vilken givevis skadat ledningen 
även på den svenska sidan. Under sådana förhållanden måste saken grund- 
ligt utredas, innan man kan börja strömleveransen, vilket man å svensk 
sida i princip är villig att göra. Jag hoppas med det allra snaraste få 
klarhet i saken och skall då ej underlåta att orientera Dig. 

Vad beträffar sanitetstågets framförande vill jag ånyo bekräfta, att 
tåget raka vägen framfördes till Riksgränsen. Emellertid har en svår 
snöstorm under de senaste dagarna förhindrat tågets överförande till den 
norska sidan. Här må inskjutas, att det, enligt vad Hägglöf uttryckligen 
bekräftat, vid förhandlingarna i Berlin aldrig var fråga om annat än att 
tåget skulle föras över gränsen, varefter tyskarna på andra sidan omedel- 
bart skulle taga hand om det. Emellertid lyckades det i går eftermiddag 
att få fram tåget ett stycke över gränsen. Eftersom tyskarna synas hava 
stora svårigheter att föra det vidare, försöker man nu hjälpa dem att 
genom anlitande av särskilda plogningsattiraljer få fram tåget till när- 
maste station på den norska sidan. Jag vet ännu ej, hur det lyckats, och 

1 Dok. 88 



126 

det är tillrådligt att ej nämna något härom till tyskarna, förrän man sett 
hur det går, 

Gadow har vidare hemställt om att få överföra 130 engelska civilfångar 
från Narvik, en framställning som vi tillmötesgått. Dessa civilfångar be- 
finna sig nu i Sverige. Vidare har han begärt att få sända över 275 krigs- 
fångar, därav 10 — 20 engelsmän och återstoden norrmän. Dessa äro i färd 
med att transporteras över trots de stora svårigheter, som snöstormen 
skapat. 

Vad slutligen angår frågan om mottagandet av svårt sårade tyskar, 
varom jag tillskrev Dig igår 1 , har det hitintills visat sig, att några sådana 
ej överlämnats till oss, ehuru vi förklarat oss beredda att taga emot dem. 
Det förefaller närmast, som om framställningen — den framställning, 
som gjorts av Gadow, avsåg 70 personer — skett för att få ett principiellt 
svar. Från svensk sida är man beredd att skicka lok och vagnar över grän- 
sen för att hämta sårade. Emellertid måste givetvis förbehåll göras för 
oväntade situationer, som banans förstörande av luftbombardemang, fara 
för den svenska tågpersonalen, etc. 

Slutligen vill jag nämna, att Gadow även gjort en framställning om 
erhållande av ånglok, att betjänas av tyskarna själva, ävensom av två 
eller tre person- och godsvagnar samt två lasarettsvagnar. På denna punkt 
har något svar ej lämnats, men jag har svårt att tänka mig, att vi på detta 
sätt skulle kunna ställa rullande materiel till tyskarnas disposition inom 
det ockuperade området. 

P. S. Just nu hör jag, att drivorna vid sidan av tåget äro högre än 
vagnarna. 



115. Note från brittiska beskickningen 26 april 1940. 

Ink. till UD 27 / 4 . 

Aide-Mémoire. 

His Majesty's Government in the United Kingdom have learned that 
a train of över thirty railway waggons has been sent from German 
occupied territory, viz: Denmark, through Sweden destined for German 
occupied territory in the Narvik area of Norway, carrying foodstuffs 
and sanitary equipment presumed to be for the German troops there. 

2. His Majesty's Government desire to invite the attention of the 
Royal Swedish Government to the fact that under Artide 2. of the Fifth 
Hague Convention of 1907 belligerents are forbidden to send through the 
territory of a neutral power troops or convoys of munitions or provisions; 

1 Dok. 107. 



127 

and Artide 5. of the same Convention further states the obligation of a 
neutral power to prevent such an aet from being done on its territory. 
3. Having regard to the circumstances of the case, His Majesty's 
Government are obliged to eonsider the träff ic in provisions from Denmark 
to German oecupied territory in Norway referred to above as coming 
within the scope of the term »convoy». Provisions are to all intents and 
purposes consigned by the German State authorities in Denmark to similar 
authorities in Norway and the träns action appears to have no eommercial 
aspect: the goods are conveyed in German trucks and accompanied by 
German personnel. The traffic has indeed all the appearances of an or- 
ganised undertaking aimed at assisting the German campaign in Norway. 
His Majesty's Government therefore hold that it falls under the prohibi- 
tion of Article 2. of the Fifth Hague Convention. Aecordingly His Maje- 
sty's Government feel it necessary to lodge with the Royal Swedish Go- 
vernment a strong protest against their action in permitting the passage 
of the German train to Narvik and to express the hope that the Royal 
Swedish Government do not intend to allow their action in this particular 
case to form a precedent in the event of any requests of a similar nature 
which they may receive from the German Government. 

Stockholm, 26th April, 1940. 



116. C- Douglas till Guntker 26 april 1940. 

Handbrev, ink. till UD 29 / 4 . 

Molde den 26 april 1940. 

Utrikesminister Koht kallade mig till sig i dag för att giva uttryck åt 
den missräkning och sorg norska regeringen kände över Sveriges »ovälvil- 
liga- neutralitet» gentemot Norge i dess kamp mot Tyskland. Man hade 
här med livligt beklagande måst konstatera, att svenska regeringen vid 
fullföljandet av sin strikta neutralitetspolitik intagit en avsevärt snävare 
ståndpunkt gentemot Norge än gällande folkrättsliga normer krävde. Vis- 
serligen kunde man förstå, att Sverige icke ansåg sig kunna sälja vapen 
och ammunition till Norge i nuvarande läge, men man kände sig desto 
djupare desillusionerad över att transitering av vapen och andra förnö- 
denheter vägrats. Om dessa och andra ting hade man emellertid, sade herr 
Koht, gjort framställning genom norska legationen i Stockholm varför 
han icke nu ville uppehålla sig mera vid dem. 

Vad utrikesministern i dag särskilt tillkallat mig för, var att svenska 
rundradion troligen den 24 eller 25 dennes i sin ordinarie nyhetsutsänd- 
ning meddelat, först vid ett tillfälle, att norska amiralstaben och därpå 



128 

vid ett senare att norska regeringen hade sitt säte här i Molde. Ben ome- 
delbara följden hade varit, att staden utsatts för två tyska flygbombar- 
demang, vilka gått ut uteslutande över civilbefolkningen. Utrikesministern 
begagnade mycket starka ord för att giva uttryck åt sin förtrytelse över 
dessa meddelanden i svensk radio. »Det är ju att direkt hetsa tyskarna 
på oss», sade han. Då jag uttalade en förmodan, att uppgifterna om Molde 
som amirälstabens och regeringens uppehållsort möjligen erhållits ur tysk 
källa och — om så varit fallet — ju icke kunnat tjäna som vägledning 
för de tyska bombplanen, invände herr Koht, att samma meddelande väl 
i så fall bort ha lämnats av den tyska radion. Detta hade emellertid icke 
kunnat iakttagas, varför man måste antaga, att den svenska radion fått 
sina upplysningar från annat håll och distribuerat dem utan att tänka på 
de möjliga konsekvenserna. 

Herr Koht bad mig till Eders Excellens inberätta vad han sålunda sagt 
och samtidigt vidarebefordra, att norska regeringen bestämt hoppades, att 
liknande för Norges försvar direkt skadliga upplysningar för framtiden 
icke måtte spridas i svensk radio eller press. 

Jag tillåter mig i detta sammanhang även omnämna, att jag vid flera 
tillfällen de senaste 14 dagarna fått höra norskt missnöje över att dé 
svenska nyhetsutsändningarna enligt vederbörandes mening varit: alltför 
tjiekt orienterade. De svenska radionyheterna ha, som Eders Excellens 
väl känner till, alltid haft en stor lyssnarskara här i Norge och under 
nuvarande förhållanden, då praktiskt taget alla norska rundradiostationer 
äro i tyskarnas händer, har man ännu mera än förut börjat lyssna på de 
svenska i förhoppning att därifrån få höra litet mera varierande synpunk- 
ter och nyheter än dem, som numera bjudas från Oslo. Man har då med 
sorg och grämelse tyckt sig finna, att det svenska nyhetsmaterialet allt- 
för ensidigt härstammat ur tyska källor och nästan bara återgivit den 
tyska uppfattningen av saker och ting. 

Efter hedskrivandet av förestående, vilket skall avgå med en väntande 
norsk kurir, har jag haft ett kort sammanträffande med statsrådet lie, 
som meddelade bl. a. följande. 

Till avhjälpande av bristen på betalningsmedel i den av regeringeli be- 
härskade delen av landet, komme man inom de närmaste dagarna att be- 
stämma att engelsk och fransk valuta skulle mottagas som lagligt mynt 
i Norge. Kurserna skulle fastläggas till resp. 17: 50 för pund och 10 for 
francs. 

Guldkassan hade räddats till ett säkert ställe. Landets tillgångar på 
livsmedel vore goda och väl fördelade på olika landsdelar. 

Det militära läget för dagen vore icke särskilt uppmuntrande men herr 
Lie hade likväl en optimistisk uppfattning om den slutliga utgången. 



129 
117. Forshell till Eichert 27 april 1940. 

överlämnad av Richert till chefen för poli- 
tiska avdelningen i UD för kännedom 27 / 4 , ink. 
till UD 28 / 4 . 

Härmed får jag vördsamt ingiva rapport över det besök, jag jämlikt 
erhållen order den 26. 4. avlade hos general Bodenschatz beträffande 
Röda-Kors-tågen. 

I anslutning till den underhandsförfrågan, som generalen gjort vid mitt 
besök den 22 dennes (jämför avgående 340/1940) \ varvid begärdes, att yt- 
terligare tre Röda-Kors-tåg måtte få expedieras till respektive Stavanger, 
Trondheim och Oslo, framförde jag nu enligt order, att svenska regeringen 
enligt tidigare delgiven ståndpunkt ej kunde medgiva passage för dylika 
transporter. Å andra sidan avser man i Sverige ej att lägga hinder i vägen 
för vanlig transitering av livsmedel och andra civila varor, avsedda för 
de ockuperade områdena. Sådan transitering bör emellertid ske såsom 
fraktgodis eller i hela vagnar, som befordras i vanlig ordning med de 
svenska tågen. Jag framhöll särskilt, att man från svenskt håll utgår 
ifrån, att sådan transitotraf ik i alla avseenden får karaktären av civila 
kommersiella försändelser, och att därvid iakttagas normala åtgärder i 
fråga om adressat, sättet för avsändandet, fraktsedlar o. s. v. 

Meddelandet om svenska regeringens tillstånd till sistnämnda civila tra- 
fik tycktes i hög grad tillfredsställa generalen, som genast frågade, om 
man även medgåve att sända plomberade vagnar. Denna fråga besvarade 
jag så, att jag icke kunde inse, att detta vore möjligt, då det icke torde 
överensstämma med den normala f redsmässiga transitotraf ikeii. Han frå- 
gade vidare, om transitering av tankvagnar med bensin och oljor medgå- 
ves. I detta avseende framhölls som svar, att dylika detaljer lämpligast 
borde av tyska beskickningen i Stockholm avhandlas med vederbörande 
svenska myndigheter direkt, enär man i Stockholm enklast och snabbast 
kunde taga ställning till dylika aktuella frågor. Generalen frågade vidare, 
om sådan trafik omedelbart kunde få igångsättas, varvid jag hänvisade 
till att svenska regeringen bifallit den framställning om transport till Nar- 
vik av 5 järnvägsvagnar, varom tyska beskickningen i Stockholm gjort 
framställning den 24 dennes 2 och tillade, att dessa vagnar redan torde vara 
på väg. Åven detta meddelande mottogs med stor tillfredsställelse. 
Som avslutning på samtalet gjorde jag följande sammanfattning. 
Svenska regeringen medgiver alltså icke transitering av separata hela 
tåg från Tyskland men väl transitering i vanlig f redsmässig omfattning 
av civila varor till de av tyskarna besatta norska områdena. Enskildheter 

1 Dok. 79. 

2 Dok. 87 



130 



beträffande sistnämnda form av transitering borde avhandlas i Stockholm 
direkt med vederbörande svenska myndigheter. Generalen framförde tysk 
tacksamhet härför och gav intryck av att vara mycket tillfreds med det 
avgivna beskedet. 

Berlin den 27 april 1940. 



118. Promemoria av byråchefen Wrede 27 april 1940. 

översänd från järnvägsstyrelsen till UD. 

V. P. M. 

ang. tekniska förutsättningar för leverans av 
svensk ström till linjen Narvik — Riksgränsen 

Under normala förhållanden samarbeta svenska kraftverket i Porjus 
och det norska i Nygård. För ändamålet äro de förenade med en ledning 
avsedd för 80-kW enfas ström. Den reguljära driften innebär att i mån 
av vattentillgången strömutbyte sker endera från Sverige till det norska 
kraftverket eller ock från det norska kraftverket till Sverige. Däremot 
förekommer icke direkt matning in på norska kontaktledningsnätet. Tek- 
niskt är detta möjligt ehuru mätanordningarna endast äro installerade 
i den förut nämnda 80-kW-ledningen. 

Kraftverket i Nygård omfattar 3 generatorer, 2 för enfas ström och 1 
för 3-fas ström, den sistnämnda avsedd för det lokala strömbehovet i Nar- 
vik. I Narvik finnas anordningar avsedda att vid behov omforma enfas- 
ström till 3-fas. Viss reserv finnes sålunda. 

Av ovanstående framgår att kraftverket i Nygård är väl rustat för att 
tillgodose norskt behov av ström, 3-fas såväl som enfas. 

Enligt från baningenjören i Kiruna ingångna meddelanden uppgives 
80-kW-ledningen vara sönderskjuten någonstädes mellan Nygård och Hun- 
dalen. Kraftverket i Nygård skulle däremot ännu vara oskadat. Med hän- 
syn härtill är det sålunda osannolikt, att strömbyte på sedvanligt sätt kan 
komma till stånd. Skador å 80-kW-ledningen innebära i händelse av sed- 
vanligt strömutbyte med Norge risker för att dessa skador kunna vålla 
vittomfattande störningar i vår egen strömleverans till svenska bannätet. 
Dylik leverans av ström till Norge måste därför f . n. anses omöjlig. Tänk- 
bart är däremot att försätta kontaktledningen på norska sidan under ström 
genom leverans från svensk sida. 

Då enligt ingångna rapporter skadegörelsen på isolatorer på norska 
sidan gränsen är mycket stor föreligger emellertid även härvid risker för 



131 

störningar på svenska bannätet. Dessa äro dock av begränsad räckvidd. 
I varje fall torde en leverans av ström genom kontaktledningen icke kunna 
ske på» alltför lång sträcka. Med hänsyn till att tämligen omfattande 
skadegörelse iakttagits vid Björnefell torde dylik leverans av ström icke 
kunna beräknas ske bortom denna station förrän erforderliga reparatio- 
ner kommit till utförande. Sannolikt krävas reparationer även öster Björne- 
f jell. Som en sammanfattning av det ovanstående må framhållas, att även 
ett långt drivet åsidosättande av svenska intressen sannolikt icke kan med- 
föra några egentliga fördelar på norsk sida så länge stridsverksamhet på- 
går. Det är dessutom synnerligen ovisst huruvida den ström som levere- 
ras genom kraftledningen och som har en spänning av 16.000 volt kan 
transformeras på sådant sätt att den kan nyttiggöras för belysning och 
uppvärmning. Härför fordras nämligen transformatoranläggning i Björne- 
fjpll. Sannolikt är att en dylik strömleverans endast blir av begränsad 
betydelse för eventuell tågdrift närmast Björnef jells station. 
Stockholm den 27 april 1940. 



119. UD till sändebudet i Berlin 27 april 1940. 

Telegram. 
Sanitetståget Narvik i går kväll infört Björnef jell station. 

120. (Jeneraltulldirektören till Söderblom 27 april 1940. 

Ink. till UD %. 

Härmed har jag äran överlämna slutrapport från tullförvaltaren i Ki- 
runa angående det tidigare omhandlade stora godståget med varor m. m. 
från Sassnitz till Narvik. 

Stockholm den 27 april 1940. 

Bilaga. 

Till Kungl. Greneraltullstyrelsen. 
Tullkammaren får härmed vördsamt översända bilagda rapport angå- 
ende ett sjukvårdståg, som denna dag över Riksgränsen avgått till Norge. 
Tullkammaren i Kiruna den 25 april 1940. 

Erik Dahlqvist. 

Rappört angående ett sjukvårdståg, som den 20 april 1940 1 avgått från 
Trelleborg till Norge över Kiruna. 
~~Ufr~(tok. 80. 



132 

Tåget bestod av 34 tyska godsvagnar samt två personvagnar och åt- 
följdes av tysk sjukvårdspersonal i mörklagd vagn samt svensk militär- 
vakt. Därjämte medföljde en tjänsteman från järnvägsstyrelsen •och en 
kriminalkonstapel. 

Klockan 12 den 22 april passerade tåget Kiruna i två tågsätt och gjorde 
ett kort uppehåll vid Kiruna Malmbangård. Undertecknad tullförvaltare 
jämte tulluppsyningsman öqvist och tillsyningsman Iithner medföljde 
därifrån tåget till Stordalen (station närmast hitom Abisko), där det tills- 
vidare måste stanna. Svår snöstorm rådde längs hela banan från Stordalen 
upp till gränsen och varade ända till den 25 april. 

Sedan även det andra tågsättet nått fram till Stordalen kontrollerades 
tåget. En tysk vagn hade vid en station söderut måst kvarlämnas på grund 
av fjäderbrott. Befälhavaren för den medföljande militärtruppen medde- 
lade, att han brutit tullplomberingen och övervakat godsets överflyttning 
till en svensk godsf inka, som i stället medtagits i tåget. Innehållet i denna 
finka kontrollerades av oss och blev därefter försedd med vederbörliga 
tullplomber. Å de tyska vagnarna voro plomberna obrutna med undan- 
tag av tre. Sannolikt har plomberingsgarnet i dessa tre fall varit för hårt 
åtdraget och därför vid sättningar i vagnarna under tågets gång brustit. 
Även dessa tre vagnar undersöktes och plomberades. Därefter återvände 
vi till Kiruna. 

Först den 23 april klockan 16.40 kunde tåget framföras från Stordalen 
och då endast till Abisko. 

Den 24 april kl. 10.22 avgick tåget från Abisko till Vassijaure. Då det 
visade sig omöjligt att fortsätta återfördes godsvagnarna till Abisko. Ef- 
ter avlämning till militärbefälet på platsen återvände den medföljande 
bevakningstruppen till hemorten. Under hela dagen gjordes misslyckade 
försök att föra den personvagn, i vilken de tyska sjukvårdarna reste, 
samt den svenska godsfinkan till Riksgränsen. 

Kl. 4 på morgonen den 25 april anlände dessa två vagnar till Riksgrän- 
sen. Under kontroll av gränsuppsyningsman Åhlén därstädes utlämnades ur 
godsfinkan till de tyska sjukvårdarna deras skidutrustning, ryggsäckar 
och den proviant, som de kunde föra med sig, varefter de fördes över grän- 
sen för att på skidor fortsätta mot Björnef jell. Vädret var då bättre. Åter- 
stående gods från finkan inlåstes i tull vakts tugan vid Riksgränsen. 

Klockan 14 samma dag ankommo de tyska godsvagnarna från Abisko 
till Vassijaure. Dessförinnan ingick till tullkammaren telefonmeddelande 
om att den i Riksgränsen placerade gränsuppsyningsmannen blivit sjuk 
och gått till sängs i Vassijaure. 

Klockan 15 meddelade stationsmästaren i Vassijaure på min telefonför- 
frågan efter vederbörlig undersökning, att två tullplomber saknades på 
två vagnar. Troligen hade de kommit bort av samma orsak, som förut 



133 

nämnts från undersökningen i Stordalen. Då tulltjänsteman nu icke fanns 
i tjänst i Vassijaure eller Riksgränsen begärde jag, att tåget skulle kvar- 
hållas tills den bevakningsman hunnit dit, vilken jag beordrat att med 
först avgående tåg resa upp för att ersätta den sjuke gränsuppsynings- 
mannen. Stationsmästaren f ramhöll, att förhållandena på bangården i 
Vassijaure voro sådana, att godståget icke kunde stå kvar, då det hind- 
rade andra tåg. För att vagnarna icke för andra gången skulle behöva 
återgå till Abisko ordnade jag saken så, att stationsmästaren jämte be- 
fälhavaren för militärstyrkan på platsen kontrollerade innehållet i de två 
förutnämnda vagnarna enligt mina anvisningar och därefter med från den 
sjuke gränsuppsyningsmannen lånade verktyg vederbörligen tullplombe- 
rade vagnarna. Därefter avgick tåget till Riksgränsen. 

Under tiden överenskom jag med de två i Riksgränsen stationerade 
statspoliserna om kontroll därstädes. Enligt från dem ingången rapport 
bröts under deras kontroll plomberingen på sista vagnen i tåget, så att 
de i tullvaktstugan förvarade varorna kunde inlastas i densamma. Före- 
tagen kontroll visade i övrigt, att alla tullplomber voro orubbade. Där- 
efter fördes vagnarna, 33 stycken, under bevakning över gränsen» till 
norska sidan av därvarande snögalleri, dit det ankom omkring kl. 19.15 
och överlämnades till tysk militär. En svensk officer erhöll skriftligt er- 
kännande av mottagandet. 

De företagna undersökningarna ha visat, att innehållet i de vagnar, som 
kontrollerats, utgjorts av sjukvårdsutrustning och livsmedel samt sjuk- 
vårdarnas skidutrustning och ryggsäckar. Vapen, ammunition eller unifor- 
mer funnos icke. 

Så snart jag fick kännedom om att den tåget åtföljande bevaknings- 
truppen återvänt, telefonerade jag till militärbefälhavarna i Abisko och 
Riksgränsen och anhöll, att bevakning måtte genom deras försorg anord- 
nas för vagnarna under uppehåll vid stationerna i Abisko och Vassijaure, 
där tullpersonal icke var fast stationerad. Detta verkställdes beredvilligt 
av vederbörande befälhavare. 

Tullkammaren i Kiruna den 25 april 1940. 

Erik Dahlqvist. 

121. Söderblom till J. Beck-Friis 27 april 1940. 

Handbrev. 

Stockholm den 27 april 1940. 

Till belysande av frågan om transitering genom Sverige till Norge får 
jag till Din strängt personliga kännedom meddela, att vi låtit ett sanitets- 



134 

tåg jämte proviant och en andra transport med vissa livsmedel passera via 
Riksgränsen med destination till Narvik. Den första transporten torde 
hava överlämnats till tyskarna på andra sidan gränsen, ehuru stora svå- 
righeter föreligga att få den fram till bestämmelseorten på grund av snö- 
storm och enorma snöhinder. Den andra torde vara på väg. Vad vår all- 
männa politik i saken beträffar får jag hänvisa till närslutna avskrift av 
handbrev till Richert 1 . Vad angår Narviksbekymmer i allmänhet närslu- 
ter jag avskrift av ett annat handbrev till Richert 2 . 

Mig veterligen hava inga bensintransporter passerat på de svenska järn- 
vägarna. Som läget nu är, förhindras emellertid endast krigsmateriel 
att passera. När läget klarnat, skall jag återkomma. För ögonblicket är 
det emellertid ej möjligt att utåt deklarera vår principiella inställning ut- 
över vad som redan skett genom de offentliga tillkännagivandena beträf- 
fande transitering av trupper och krigsmateriel. 

För Din ytterligare orientering närsluter jag jämväl en utredning 3 , som 
universitetskanslern gjort rörande frågan om transitering genom neutralt 
land till och från ockuperat område. 



122. Uppteckning av Hallenborg 29 april 1940. 

Fick besök av legationssekreterare von Grolman vid tyska legationen, 
som meddelade, att han erhållit i uppdrag ansöka om tillstånd för genom- 
resa från Tyskland genom Sverige till Narvik för en läkare och 20 Röda- 
Kors-anställda. Å tysk sida önskade man, att denna personal, som endast 
torde medföra sitt personliga bagage, skulle kunna få visering i Berlin 
den 30 april för avresa samma afton. 

Jag sade, att jag skulle anmäla saken, men ej kunde förutsäga vare 
sig i vad riktning vårt beslut skulle gå eller när besked kunde lämnas. 

Herr von Grolman lovade att under dagens lopp överlämna en note eller 
P. M. i ärendet. Han utbad sig, att det svenska svaret måtte lämnas di- 
rekt till herr von Below. 

Stockholm den 29 april 1940. 

(PåtecJcningar i UD:) Statspolisintendenten kan ställa statspolis till 
förfogande, anhåller om underrättelse om tiden. 

Byråchefen Stjerna: 3:e klass sovkupé kan lämpligen disponeras, tages 
ej över Stockholm. Utspisningen helst i vanlig restaurangvagn, möjligen 
kan maten serveras i vagnen. 

Von Below underrättad och tillsagd att vi utgå från att tyskarna stå 

för kostnaderna. 

- . - • 

1 Dok. 108. 

2 Dok. 114. 

3 Dok. 93. 



135 

29 / 4 . Nyländer underrättat socialstyrelsen och passkontrollen i Trelle- 
borg. 

30 / 4 . Gen.dir. Wohlin underrättad och kommer att instruera Trelle- 
borgstullen om visitation. Inga vapen må medhavas. 

Öv. Adlercreutz: att det ansetts lämpligt medsända en militärpatrull, 
4 pers., som går till hända. Polis överflödig. 

123. Note från tyska beskickningen 29 april 1940, 

Ink. till UD *% 

Verbalnote. 

Die Deutsche Gesandtschaft beehrt sich, dem Königlich Schwedischen 
Ministerium des Äussern auf tragsgemäss ergebenst mitzuteilen, dass be- 
absichtigt ist, einen deutschen Arzt und 20 deutsche Rote Kreuz-Ange- 
stellte auf schnellstem Wege nach Narvik zu entsenden. Die genannten 
Personen sollen bereits am 30. April d. J. aus Deutschland abreisen. Die 
Durchreise durch Schweden könnte je nach Wunsch der Königlich Schwe- 
dischen Regierung entweder in einem besonderem Wagen öder als freie 
Reisende erfolgen. 

Die Deutsche Gesandtschaft darf das Königlich Schwedische Ministe- 
rium des Äussern ergebenst bitten, veranlassen zu wollen, dass die Kö- 
niglich Schwedische Gesandtschaft in Berlin telegraphisch angewiesen 
wird, die erforderlichen schwedischen Durchreisesichtvermerke fiir die 
oben genannten Personen zu erteilen. 

Fiir die mit der Angelegenheit verbundene Muhewaltung sowie fiir eine 
im Hinblick auf die Eilbediirf tigkeit tunlichst umgehende Mitteilung darf 
die Gesandtschaft im voraus den verbindlichsten Dank aussprechen. 

Stockholm, den 29. April 1940. 

1. (Påteclming av Engzell:) Den 1 maj hava dessa 21 personer anlänt 
Trelleborg och i särskild III kl. sovvagn med militäreskort transporterats 
över Riksgränsen in i Norge. 

2. (Påteckning av Söderblom:) Muntligt besked till von Below: tillå- 
telse lämnas, detaljer ordnas med Engzell. 

124. Note från tyska beskickningen 29 april 1940. 

Ink. till UD 2°/ 4 . 

P. M. 
Aus humanitären Grunden ist es der Deutschen Regierung erwiinscht, 
die N(ichtkämpfer und Nichtkampffähigen aus dem Kampfgebiet im 
Raum von Narvik fortzuschaf fen. 



136 

Die Deutsche Gesandtschaf t wäre daher dankbar, wenn von der König- 
lich Schwedischen Regierung Vorsorge getroffen werden wiirde, dass von 
den nach Narvik laufenden Ziigen beim Riicktransport Schiffbriichige 
und Verwundete mitgenommen werden. Aus Grunden der Menschliehkeit 
wäre ferner besonders erwiinscht, dass mit diesen Rucktransportziigen 
auch Gefangene aus dem Kampfraum abbefördert wtirden. 

Stockholm, den 29. April 1940. 

(Påteckning i UD:) Lämnat av von Below den 29 april 1940. Meddelat 
honom muntligen, att skeppsbrutna och svårt sårade redan tillåtits från 
Narvik passera svenskt område. 

125. Promemoria av Berencreutz 29 april 1940, 

P. M. 

Översten Adlercreutz har denna dag per telefon meddelat följande: 
Under natten 28 — 29 april har till överbefälhavaren ett telegram an- 
kommit från chefen för Övre-Norrlandsgruppen, vari meddelas, att che- 
fen för I 19 från Fregattenkapitän Gadow, »der deutsche Grenzbevoll- 
mächtigte», den 25 innevarande april mottagit ett brev av följande ly- 
delse. 

»Ich bitte Sie folgende von mir aufgeworfene Fragen einer baldigen 
Klärung entgegenzuf iihren : 

1) tJbernahme des Bahnbetriebes durch deutsches Personal auf der 
Strecke Reichsgrenze — Brileke (Nordaisbron?) durch Gestellung einer 
Dampflokomotive mit Schneeräumer und 2 bis 3 Personen- und Guter- 
wagen. 

2) Gestellung der Lasarettswagen zum Transport schwer Ä^erwundeter 
von der Nordalsbriicke zur Reichsgrenze. 

Ich darf eine baldige Antwort entgegensehen und bin etc.» 
Stockholm den 29 april 1940. 

(Påteckning av Berencreutz;) Kommunikationsministern har genom 
järnvägsstyrelsen orienterats om förestående. Wrede upplyser, att »sani- 
tetståget» står i Björnef jell ca 1,5 km från Riksgränsen. Därifrån till bron 
ca 8 km. För tågets vidaretransport erfordras snöröjning etc. W. fram- 
håller att om, såsom man i järnvägsstyrelsen utgår från, bifall till fram- 
ställningen icke är förenligt med vår neutralitet, hinder å andra sidan 
ej kan möta mot att man från svensk sida ombestyr avhämtande av så- 
rade å norska sidan (Björnef jell). 

(Marginalanteckningar iTJJ):) l):Nej. 

2) Ja, men ej längre västerut än Björnef jell. 



137 
126. Söderblom till Richert 29 april 1940. 

Handbrev. 

Stockholm den 29 april 1940. 
I anslutning till mitt brev den 26 dennes 1 angående Narviksfrågor ber 
jag för Din kännedom få meddela, att det tyska sanitetståget nämnda dag, 
den 26, kl. 23 framfördes till Björnef jells station på norska sidan. Sam- 
tidigt vill jag nämna, att beslut rörande den i sista stycket av samma 
brev avsedda framställningen av Fregattenkapitän Gadow nu fattats. 
Detta innebär, 

1) att ånglok eller annan rullande materiel ej kan från svensk sida 
ställas till förfogande; 

2) att svårt sårade kunna avhämtas med anlitande av svensk järnvägs - 
materiel, i intet fall dock längre västerut än å Björnefjells station. 

Slutligen är jag i tillfälle att meddela, att de i mitt brev den 25 2 om- 
nämnda fem livsmedelsvagnarna innevarande dag överföras till Björne- 
fjell. 



127. Chefen för Övre-Norrlandsgruppcn till överbefälhavaren 29 april 

1940. 

Till Ch I 19 har följande skriftliga framställningar överlämnats av »der 
deutsché Grenzbevollmächtigte» 29 / 4 kl. 11.00: Zur Klärung der Versor- 
gung der Bahnlinie auf norwegischer Seite und von Björnfell mit elektri- 
schem Ström bitte ich um Entsendung eines schwedischen Ingenieurs* der 
die Vorbereitung der Schaltungen mit einem deutschen Ingenieursoffizier 
treffen soll. Icli darf Ihrer baldigen Antwort entgegensehen. 

Von meinem General werde ich dahingehend unterriehtet, dass die Ver- 
pflegungslage der norwegisehen Bevölkerung in Narvik selbst und in der 
UmLgebung von Narvik kritisch zu werden beginnt. Es hat durch die zivilen 
Ortsbehörden bereits eine scharfe Rationierung der Lebensmittel durch- 
gef iihrt werden mlissen. Es bedarf keiner näheren Erläuterung, dass die 
deutsche Truppe nicht in der Lage ist, aus Ihren eigenen Verpflegungs- 
betständen an die norwegische Zivilbevölkerung Lebensmittel abzugeben. 

Meia General hat mich beauftragt, den schwedischen Behörden anheim 
zu geben, das echwedische Rote Kreuz hierauf hinzuweisen und zu tat- 
kräftiger Hilfe auf zuf ordern. Ich bitte Sie im Interesse einer möglichst 
menschlichen Kriegsfiihrung dieser Frage Ihr persönlichstes Interesse ent- 
gegen zu bringen und mit bestmöglichstem Nachdruck zu betreiben. 

1 Dok. 114. 

8 Dok. 108. 

10 — 470791 



138 

Voraussetzung fur die Lebensmittel versorgung der norwegischen Be- 
völkerung ist allerdings die Benutzbarkeit der Eisenbahns treeke Beichs- 
grenze — Sildvik, da durch Blockade der englischen Kriegssehiffe eine 
Zufuhr auf dem Wasserwege nieht möglich ist. Wie mir von meiner vor- 
gesetzten Dienststelle bekanntgegeben wurde, bestehen seitens der schwe- 
dischen Regierung keine Bedenken, der von mir im Auftrage meines Gene- 
rals gef orderten Bereitstellung des erf orderliehen Bahnmaterials und des 
elektrischen Stromes stattzugeben. 

Ich darf um baldige Nachricht bitten. 

Anhåller vördsamt om direktiv för att snarast kunna lämna svar. 

128. Note till norska beskickningen 30 april 1940. 

P. M. 

Åberopande Kungl. Norska Beskickningens promemoria den 24 april 
1940 1 angående Beskickningen tillhandakommen uppgift, att påfallande 
många tyska turister i värnplikts åldern resa genom Sverige från Tyskland 
till Norge, meddelas, att uppgiften ifråga icke är med verkligheten överens- 
stämmande. Antalet beviljade inresetillstånd för tyska medborgare under 
april månad är förhållandevis obetydligt och i flertalet fall hava resorna 
avsett af färsbesök i Sverige. Inresetillstånd för utländska turister beviljas 
icke och ej heller hava sedan den 9 april viseringar lämnats för genom- 
resa till Norge. Vederbörande svenska passkontroll vid norska gränsen 
(Mon) bekräftar, att antalet därstädes till Norge utresande tyska med- 
borgare under senaste veckorna uppgått till högst en eller två personer 
om dagen. 

Stockholm den 30 april 1940. 

129. Berencreutz till C. Douglas 30 april 1940. 

Handbrev. 

Stockholm den 30 april 1940. 
Åberopande Din depesch den 26 innevarande april 2 ber jag få meddela 
Dig, att en undersökning av T. T. verkställts med anledning av utrikes- 
ministern Kohts uppgift om att svenska radion i utsändning förmodligen 
24 och 25 dennes skulle omtalat, att norska regeringen och amiralstaben 
för närvarande befunne sig i Molde. Av denna undersökning har ffåingatt, 
att intet sådant omnämnande gjorts i nyhetsutsändningarna mellan 24 och 
26 april. Härvarande norska beskickningen har underrättats häroms 

1 Dok. 91. 

2 Dok. 116. 



139 

Jag vill tillägga, att vi här först genom Ditt meddelande erhållit känne- 
dom om norska regeringens nuvarande uppehållsort. 



130. J. Beck-Friis till Guntber 30 april 1940. 

Rapport 363, ink. till UD 3 / 5 . 

Oslo den 30 april 1940. 

De rykten om transitering från Tyskland' genom Sverige till Norge av 
krigsförnödenheter av olika slag, varom jag den 25 dennes 1 under hand 
underrättade Eders Excellens, hava vunnit mycket stor spridning och man 
kan knappt nu träffa en norrman utan att han bringar dem på tal. Ryk- 
tena vinna allmän tilltro, helst som ett stort antal tyska tankjärnvägsvag- 
nar befinna sig å platser i Oslo, där de ej kunna undgå att observeras av 
allmänheten. 

Att ryktena här framkallat övervägande bittra känslor mot Sverige 
torde knappast behöva framhållas. Ingen här har mig veterligen fram- 
ställt anspråk på eller ens förväntat aktiv hjälp från Sverige i den på- 
gående kampen för värnandet av Norges frihet, men torde säkerligen 
hos varje norrman den förväntan hysas, att, särskilt som norska rege- 
ringen synes avskuren från all tillförsel från Sverige, den angripande 
staten ej skall via Sverige förses med för landets underkuvande erforder- 
liga förnödenheter. 

Jag ber att få framhålla att ifrågavarande rykten med sannolikhet ut- 
övat ett stort inflytande på norska folkets moral och förefaller att hava 
kraftigt bidragit till att undergräva försvarsviljan genom att frambringa 
en känsla att striden är utsiktslös, därest tyskarna i motsats till norrmän- 
nen själva kunna via Sverige erhålla allt vad de behöva för krigets full- 
följande. 

Bland dem, vilka med mig berört ifrågavarande rykten, må jag om- 
nämna justitiarius i Höiesterett Paal Berg, landets f. n. mest framskjutna 
officiella person i Oslo, med vilken jag de senaste veckorna stått i liv- 
lig kontakt. Han framställde dock ingen som helst kritik, utan fäste blott 
min uppmärksamhet å förhållandet. 

Av de många norrmän, som med mig berört saken, har ingen uppträtt 
oresonligt eller saknat förståelse för Sveriges nuvarande utsatta läge, 
men att förhållandet på många håll skapat en bitterhet, som eventuellt 
kan under kommande år förgifta förhållandet mellan vårt land och Nor- 
ge, är uppenbart, och har jag därför ansett mig skyldig att fästa Eders 
Excellens' uppmärksamhet å förhållandet. 

1 Dok. 104. 



140 

131. Note från norska beskickningen 1 maj 1940. 

Ink. till UD 3 / 5 . 

Under henvisning til sin verbalnote av 21 april d. å. 1 har den Kgl. 
Norske Legasjon den sere å o vers ende det Kgl. Svenske Utenriks departe- 
ment avskrift av en förklaring som er avgitt av tollkontrollör Ottar 
Enger, med ett bilag (»Ausweis») og av et notat av 30 f. m. om en 
förklaring fra telegrafbestyrer Torgersen. 

Det fremgår av disse forklaringer at de tyskere som har reist gjennom 
Sverige, og som er omtalt i Legas jonens verbalnote av 21 f. m., alle har 
vsert militasrpersoner (officerer og soldater) 2 . 

Stockholm, 1 mai 1940. 

(Påteckning av H. Beck-Friis:) 

Mr. Mallet ville vid begärt samtal kl. 11.30 »reinforee» den norska 
framställningen (som jag då ej kände till). 

Utan att vilja ge något slutgiltigt svar rörande den rättsliga sidan av 
saken gjorde jag personligen förbehåll för frågan huruvida i förevaran- 
de fall Haagkonventionens bestämmelse om internering av »trupp» kun- 
de föreligga. 

Mr. Mallet erinrade om att vi lovat ej hjälpa tyskar med kamoflerade 
trupptransporter från Tyskland till Norge och framhöll att detta enligt 
brittisk uppfattning vore samma sak. 

M. uttryckte förhoppningen att vi skulle hejda gruppen, speciellt 
Montana, och internera honom. 

(Påteckning av Engzell:) Beträffande Engers resor uppger bitr. lfln 
Franzén i Kiruna att Enger inkommit olagligt över icke-passkontrollort 
och erbjudits att över Riksgränsen resa hem, vilket han dock ej ville. 
Militären ville absolut ej att han skulle resa tillbaka där han kom. Han 
försågs därför med (gratis) biljett till Charlottenberg och avreste. 

Bilaga 1. 

Den Norske Legasjon, Stockholm. 

Undef henvisning til muntlig konferanse tillåter undertegnede toll- 
kontrollör i Narvik Tolldistrikt å bekref te fölgende : 

Under inspeksjon av toll distriktets grenseområde fra bygdene Beis- 
f jord, Håkvik og Skjomen spurte jeg den svenske nöytralitetsvakt i Una 
Ålacats söndag 28. ds. om det var noe til hinder for på mitt politipass 

1 Dok. 63. 

2 Jfr dok. 135. 



141 

å reise en tur ned til Abisko — vesentlig for å forsöke å sende tele- 
gram eller brev fra Narvikbeboere, idet Narvik som bekjent for naervaer 
rende ikke har forbinnelser med utenverdenen. Vedkommende kompani- 
sjef tok ikke ståndpunkt hertil, men sendte meg til bataljonsjefen i 
Abisko, som igjen overlot saken till Landsfiskalen i Kiruna. 

Landsfiskalen meddelte meg stråks at ingen utlending etter en ny lov 
hadde anledning til å opholde seg i Norbotten len. 

Jeg önsket da stråks å ven de tilbake til Narvik samme vei jeg var 
kommet — över Una Alacats. Landsfiskalen meddelte imidlertid at den 
nye lov heller ikke hjemlet adgang hertil, og at da der på grunn av mili- 
tsBroperasjonene ved Riksgrensen stasjon heller ikke var adgang til å 
passere den eneste lovlige vei över Riksgrensen, så han seg nödstaget til 
å transportere meg stråks videre sydover i Sverige, idet jeg ikke under 
noen omstendighet måtte oppholde meg i lenet. Uten utrustning, vesentlig 
penger etc. ble jeg deretter sendt avgårde. 

Jeg tör be spesielt bemerket at svenske og norske tollfunksjonserer 
inntil helt nylig till gjensidig fordel har beveget seg og utfört toll- 
tjeneste på begge sider av grensen, at Norge etter svensk önske — forat 
svensk og norsk tollkontroll av jernbanetrafikken kan skje på samme 
sted — sogar har tollstasjonen Vassijaure flere kilometer inn på svensk 
område, og at jeg av hensyn til tolltjenesten er utrustet med fribillett 
på de svenske jernbaner for strekningen Abisko — Grensen. Denne ord- 
ning er meg bekjent ikke opsagt fra svensk sade og selv om den under 
de rådende forhold ikke kan praktiseras som för, turde det muligens 
burde hevdes at ingen tollfunksjonser må pågripes og transporteres långt 
ned i Sverige om han i de vanskelige f jelddistrikter det her gjelder kom- 
mer noe över grensen. 

Da tollordningen som nevnt ikke vites å vsere opsagt, turde det muli- 
gens også vsere grunn til å hevde at jeg av de svenske myndigheter ut- 
rustes med reisepenger og dagpenger for via Mo i Råna og Bodö å 
kunne vende tilbake til mine tjenesteplikter i Narvik, hvorfra jeg kortest 
mulig tid bör vsere fravserende. 

Jeg tillåter meg samtidig å meddele at med samme tog jeg ble trans- 
portert bort fra Norrbotten len fulgte endel tyske militaere personer, som 
jeg hadde befatning med i Narvik, og isom etter hva vedkommende 
svenske politimann, som medfulgte meddelte, hadde det kongelige svenske 
utenriksdepartements tillåtelse til transitt gjennem Sverige. 

Stockholm, 30 april 1940. 

Ottar Enger 
Tollkontrollör i Narvik Tolldistrikt. 



142 

Herr Enger opplyser at han i den ene av tyskerne, gjenkjente havne 
kommandanten i Narvik. Dennes underskrift här han på et »laissez- 
passer». Under na vnet stod »Korvetten Kapitän». 

P.W.-o. 

Ausweis 

Der Zollkomissar Herr Ottar Enger hat die Erlaubnis, das Zollgebäude 
im Hafengebiet in der Zeit von 10.00 bis 18.00 Uhr zu betreten und sich 
im Hafengebiet im Zolldiénst zu betätigen. 

Dieser Ausweis gilt nur in Verbindung mit dem Zollausweis. 

Der Ausweis verliert am 30. April 1940 seine Giiltigkeit. 

Narvik, den 11. April 1940. I. A. 

In Ermangelung eines Dienstsiegels : Montana 

Montana. Korv. Kpt. 

Ovenstäende korvetkaptein var adjutant hos den tyske havnekomman- 
dör i Narvik. Jeg hadde adskillig med begge herrer ä gjöre. Begge sam- 
men med endel andre tyskere reiste fra Kiruna igår med tog 93. 

Skipsmannskaper fra malmfartöier som lå i Narvik havn ved krigs- 
utbruddet ble ifört uniformer og våben i Narvik. Der kommer således 
kun militäre personer fra Narvik. 

Stockholm, 29 april 1940. 

Ottar Enger. 
Tollkontrollör i Narvik Tolldistrikt. 

Bilaga 2. 

Telegrafbestyrer Torgersen, Kirkenes, idag på Legasjonen. 

Han meddeler at han på Legas jonens anmodning er kommet till Stock- 
holm for nermere ordre. 

Han opplyser at han ankom til Stockholm med Norrlandstoget kl. 
2.45 eft. 

Med toget fulgte endel, antagelig 8 tyskere, halvparten i 20 års aldei:en ? 
resten mellom 30 og 40 år. To var i enslags uniform med uniformslue og 
den ene hadde i hvertfall på jakkesermet et merke, antageli en propell. 
Det kunne ikke ses at de var eskortert av svenske embedsmenn eller politi- 
folk. 

Bestyrer Torgersen bor på Hotell Anglais. Torgersen kom til Stock- 
holm med samme tog som tollkontrollör Enger. 

30. 4. 
P. W. 



143 

132. Richert till Giinther 1 maj 1940. 

Handbrev, ink. till UD 4 / 5 . 

Berlin den 1 maj 1940. 

Dert händelseutveckling, som lett till rikskansler Hitlers brev till 
Konungen, synes mig hava varit både glädjande och betydelsefull. 

Den snabba behandlingen av generalfältmjarskalken Görings under- 
hands-invit om utsändande av en icke-officiell delegation gjorde för visso 
här ett gott intryck såsom innebärande ett tecken på en önskan från 
svenska regeringens sida att genom förtroendefulla samtal bidraga till 
ett klarläggande av den situation i fråga om de svensk-tyska förbindel- 
serna, som uppkommit efter den tyska aktionen mot Danmark och Norge. 
Det utmärkta sätt, varpå delegationen — ej minst dess främste man — 
fullgjorde sitt uppdrag, ingav å tysk sida respekt och förtroende, de 
samtal, som fördes med fältmarskalken, voro utan tvivel klargörande och 
nyttiga, och amiral Tamms besök hos rikskanslern hade mycket gynn- 
samma verkningar, tack vare amiralens eget uppträdande och tack vare 
vad som sedan följde. 

Det nästa ledet i händelseutvecklingen — H. M. Konungens skri- 
velse till rikskanslern — synes mig hava varit alldeles särskilt lyck- 
ligt: det Kungsord, som däri gavs den tyske statschefen, var uppen- 
barligen just vad som erfordrades för att hots denne utplåna misstron 
mot den svenska neutralitetspolitikens verkliga innebörd. 

Rikskanslerns svarsskrivelse bör, såvitt jag kan förstå, i nuvarande 
läge anses såsom ett mycket beaktansvärt dokument. Den förklaring, som 
däri givits, att »Deutschland entschlossen ist, die Neutralität Schwedens 
unbedingt zu respektieren», kan naturligtvis närmast hava åsyftat läget 
för dagen, och bör ingalunda uppfattas såsom en garanti för framtiden. 
Men den måste dock anses hava givit en viss säkerhet för att vi i det 
läge som råder idag ej behöva befara någon plötslig tysk aktion mot 
Sverige; för att en aggression mot vårt land åter skall aktualiseras måste 
ett nytt läge hava uppkommit och en förändrad inställning från svenska 
regeringens sida åminstone kunna framkonstrueras. 

Jag skall inte här försöka göra någon uttömmande analys av de olika 
grunder, som må hava föranlett Hitler att nu deklarera den inställning 
till Sverige, som innefattas i hans skrivelse till Konungen och varom 
utrikesministern von Ribbentrops härom dagen offentligen gjorda utta- 
landen utgöra en reflex. Självklart är att den intagits efter högst real- 
politiska överväganden. Huruvida vid dessa överväganden hänsyn till 
Sovjet- Ryssland spelat in, undandrar sig mitt bedömande; det förefaller 
dock sannolikt, att man här fått fullt klart för sig, att Stalin ej gärna 
skulle önska se Hitler installerad även i Sverige. 



144 

En annan omständighet, som torde ha haft en icke oväsentlig bety- 
delse, är den, att man nu äntligen på högsta håll här torde ha lärt sig 
inse, att Sverige är beslutet att med vapenmakt motsätta sig en kränk- 
ning av dess territorium, från vilket håll denna än månde komma. I fråga 
om vår vilja och beslutsamhet i detta hänseende har man här tidigare 
uppenbarligen hyst mistro. Förre utrikesministern Sandiers i de ledande 
tyska kretsarna alldeles felbedömda person och politiska syften var en 
av huvudgrunderna till detta misstroende; pressens hållning en annan. 
Den svenska regeringens politik i den finsk-ryska konfliktens senare 
skede har rubbat grunden för misstroendet. Men det behövdes ett klart 
och bindande ord från den svenske Konungen till den tyske statschefen 
personligen för att undanröja det. Hitler vet nu — och detta har säker- 
ligen varit av den största betydelse för hans ställningstagande — att vi 
komma att sätta in hela vår kraft mot ett anfall ej blott från öster utan 
även från väster. 

Och han vet att vi komma att med hela vår militära kraft möta ett 
anfall från honom själv. Han vet, att en aktion mot Sverige ej kan ge- 
nomföras såsom överrumplingsaktionen mot Danmark och skulle mötas 
med ett på ett helt annat sätt organiserat och mycket starkare motstånd 
än aktionen mot Norge. Den utan ostentation genomförda militära bered- 
skap, som efter alla tecken att döma nu åstadkommits i Sverige och varom 
man naturligtvis här är medveten, har med all säkerhet vid de övervä- 
ganden, som ägt rum, varit av en betydelse för Hitlers ställningstagan- 
de, som ej kan överskattas. Även om man här ävenledes är alldeles un- 
derkunnig om alla de brister, som vidlåda vårt försvarsväsen i fråga om 
utrustning och utbildning, så inser man dock, att med den beredskap vi 
nu äga, ett militärt företag mot Sverige ej kan genomföras genom över- 
rumpling och att det från tysk sida skulle kräva en militär kraftutveck- 
ling, som ingalunda skulle varit opportun med hänsyn till krigföringen i 
övrigt. Detta har inneburit, och innebär, ett återhållande moment av 
första ordningen. 

Likaväl som enighet numera torde råda i Sverige därom, att vår obe- 
tingade och väpnade neutralitet — för att begagna Hitlers egna ord — 
både under det finsk-ryska krigets slutskede och under första skedet av 
den tyska aktionen mot Danmark och Norge utgjort det måhända star- 
kaste skyddet mot de faror, som hotat, likaväl synes man i vårt land 
även vara överens därom, att ett fullföljande av denna klara och beväp- 
nade neutralitetspolitik i fortsättningen är den enda trygghet vi själva 
kunna åstadkomma mot nya faror; de uttalanden i svenska tidningar, som 
gjorts närmast med anledning av den tyske utrikesministerns uttalanden 
om Sverige, giva belägg därför. 



145 

Den avspänning i vårt förhållande till Tyskland, som efter de från 
den tyska riksledningen avgivna försäkringarna nu inträtt, innebär na- 
turligtvis — såsom redan framhållits — ingen som helst garanti för fram- 
tiden. Förhållandena äro så labila, att en förändring i läget när som 
helst kan inträda. En ur tysk synpunkt ogynnsam utveckling av det 
norska fälttåget, skärpta tyska krav på genomtransporter eller på varu- 
leveranser, engelska angrepp mot malmtransporter och i ett isenare skede 
ryska angreppshot mot Nord- Sverige äro exempel på sådana händelser, 
som lätt och hastigt nog kunna förändra läget och ställa oss inför nya 
faror. Under sådana förhållanden är det synnerligen glädjande, att i den 
svenska offentligheten ingen röst höjts i syfte att den militära beredska- 
pen och vaksamheten i Sverige nu skulle minskas. Det angelägnaste av 
allt är enligt mitt förmenande alltjämt — vid sidan av det fortsatta och 
lugna hävdandet av vår klara beväpnade neutralitetspolitiks allmänna 
linjer och av de fortsatta strävandena till återhållsamhet och objektivitet 
i offentliga uttalanden — fortsatt full beredskap och vaksamhet samt 
fortsatt forcerat utbyggande av vårt försvarsväsens alla grenar, såväl i 
avseende på materialanskaffning som i fråga om organisation och ut- 
bildning. I ett förändrat läge, där en aktion mot Sverige skulle komma 
under övervägande, lär den tyska statsledningen i avgörandets ögonblick 
komma att fästa mer avseende vid graden av vår militäria beredskap och 
kraft än vid ett i aldrig så högtidlig form givet ord. 



133. Richert till Söderblom 1 maj 1940. 

Handbrev, ink. till UD 4 / 5 . 

Berlin den 1 maj 1940. 

Den belgiske ambassadören Davignon sade mig i går, att såvitt han 
kunde förstå, två faktorer väsentligen bidragit till Sveriges för ögon- 
blicket gynnsamma ställning i förhållande till Tyskland: medvetandet 
om de ansträngningar, som under den senaste tiden i vårt land gjorts på 
försvarsberedskapens område och — Görings svenska sympatier. Efter 
vad D&vignon erfarit, skulle Göring vid diskussioner om eventuella 
aggressioner mot Sverige kraftigt hävdat, att han under inga omständig- 
heter ville höra talas om någonting sådant och på det allra bestämdaste 
motsatte sig alla dylika planer. Det vore enligt Davignons förmenande 
ovärderligt för Sverige, att det i den tyska riksledningen funnes en man 
med Görings inställning till vårt land. 



146 

134. Richert till Söderblom 2 maj 1940. 

Handbrev, ink. till UD 4 / 5 . 

Berlin den 2 maj 1940. 

Härmed ber jag få översända en av Vendel i dag till mig överlämnad 
promemoria om inlastning iav krigsmaterial m. m. i Stettin. Jag vill till- 
lägga, att Vendel uppskattade de truppstyrkor, som inskeppades i Stet- 
tin, till 3 å 4 000 man dagligen. 

Jag vore tacksam, om Du vill delgiva vederbörande militära myndig- 
heter uppgifterna. 

Bilaga. 

P. M. 

Under senaste veckan hava trupptranisporter från Stettin regelbundet 
pågått. 3 å 4 fartyg, 4 till 8 000 ton vardera, avgå dagligen med betydan- 
de krigsmaterial, luftvärns- och fältkanoner, lastvagnar, hästar m. m. 
Nya trupper ankomma dagligen, särskilt alptrupper. 

Sjömanspastorn har i Kiel iakttagit ett större krigsfartyg om 12 000 
ton. Livlig verksamhet vid skeppsvarven. Undervattensbåtar synliga i be- 
tydande antal. 

135. Promemoria av Engzell 2 maj 1940. 

Den 28 april 1940 kommo över gränsen vid Riksgränsen 14 civila 
tyska sjömän jämte en anställd vid tyska konsulatet i Narvik. Endast 
den sistnämnde hade pass, viserat av svenska beskickningen i Oslo. De 
erhöllo — efter telefonsamtal med sekreterare Nyländer — nödfallsvisum 
för direkt genomresa genom Sverige. 

De, som ej hade pass, voro förtecknade å en handling med namn, fö- 
delseort och födelseår. Alla voro enligt bestämda uppgifter civila sjömän. 
Ett par, tre hade kofferdistunif ormer. Ingen med namnet Montana fanns 
med. Biträdande landsfiskalen Franzén, som hade hand om passkontrol- 
len, förklarar bestämt som sin åsikt, att några officerare ej kunde vara 
med, det märktes bl. a. på det sätt, varpå samtliga »hunsades» av den 
medföljande konsulats tjänstemannen. Franzén sade sig känna igen vice 
kommendanten i Narvik (dock ej Montana) och han var ej med. 

Med eskort av poliskommissarie Weidfelt for gruppen söderut. 

Den 30 april passerades Stockholm, där tyska kolonihemmet vid Svea- 
vägen besöktes. Uppehåll i Stockholm ett par timmar (poliskonstapel 
Lönn). 



147 

Den 1 maj voro sjömännen i Trelleborg, där stadsfiskal Nyqvist ord- 
nade deras uppehåll å ett hotell, varifrån endiast konsulatmannen fick 
avlägsna sig. 

Enligt Nyqvists uppgifter voro samtliga civilt sjöfolk, därav 2 sjö- 
kaptener, 3 styrmän och resten menige sjömän. Ett par kofferdistunifor- 
mer förekommo (styrmännen) med namnet »Deutsches Lloyd». Ett par 
sjömän hade ankare å isin ärm. 

De foro med tysk färja kl. 18 den 1 maj. Uttryckte sin tacksamhet 
för god behandling och lovade återkomma i »augusti, då kriget skall 
vara slut». 

Stockholm den 2 maj 1940. 

136. Stabschefen vid Övre-Norrlandsgruppen till chefen för försvars- 
stabens underrättelseavdelning 3 maj 1940. 

överlämnad av Adlercreutz till H. Beck- 
Friis, ink. till UD 4 / 5 . 

1:398 = Vid tyske attachén Maenss besök hos tyske vicekonsuln 
Weiler i Luleå avhandlades frågor, som framgå av följande rapport från 
Ryttmästare Nordensköld (N medföljde Maenss till Luleå i går och har 
idag tillsammans med Maenss återvänt till gränsen). 

»Till Ch ÖNgrp. Följande spörsmål avhandlades mellan attaché 
Maenns och tyske konsuln Weiler i Luleå: 

1) Strömmen till norska sidan är uppdelad i dels en ledning 220 
volt till bl. a. Tullhuset och militärsjukhuset (fältsjukhuset) Björnef jell, 
dels i huvudledningar till banan. På den del av malmbanan, där tyska 
trupper befinna sig, finnas, hitom Nordaisbron 2 svenska el-lok-hela. 
Nedom sagda bro finnas 10 svenska ellok sönderskjutna av engelsmän- 
nen: 30 — 40 malmvagnar sönderskjutna av engelsmännen och c:a 700 st 
ännu hela. Alla ånglok i Narvik. Frågan om elström från Sverige i 
första hand till Björnef jell för belysning, speciellt i fältsjukhuset. 

2) Post i öppna kort från Tyskland till Norge över Riksgränsen. 

3) Toilettsaker för personlig hygien till tyskar i Björnef jell m. m. 

4) 120 hästar hos tyskarna utan foder. Behövs per vecka 4 ton havre, 
5 ton hö. 

5) 3 vagnar kol, en tankvagn bensin. 

Ovanstående önskemål torde från konsuln framställas till svenska myn- 
digheter genom tyska legationen. 

Avreser med attaché Maenss i morgon den 4 åter till Riksgränsen. 

Luleå den 3 maj 1940. 

S. Nordensköld, Ryttmästare». 



148 



137. Promemoria av H. Beck-Friis 3 maj 1940. 

Vid samtal med Mallet idag rörande de föregivna tyska militärernas 
resa från Narvik (se norska legationens note i ärendet den 1 / 5 ) 1 framhöll 
jag, att regeringen å ena sidan är fullt medveten om sin skyldighet att 
internera trupper, som komma in över gränsen och att denna plikts full- 
görande aldrig ifrågasatts, men att det å andra sidan vore klart, att ingen 
skyldighet förelåge att förhindra enskilda — vare sig militära eller ci- 
vila — resandes passage, då det gällde en frivilligt företagen resa. 

Det vore självklart, att mellan dessa tvenne renodlade fall kunde före- 
komma tvivelaktiga sådana. Frågan om meddelandet av genomresevisum 
finge bedömas in casu. 

Beträffande det föreliggande konkreta fallet hade jag icke kunnat få 
någon bekräftelse på att den uppgivne korvettkaptenen Montana, genom- 
rest Sverige. Emellertid hade konstaterats, att några tyskar, som fått 
genomresevisum — vilket i detta fall ej underställts utrikesledningen — 
just vid den ifrågavarande tidpunkten passerat Sverige. I motsats till 
vad som gjorts gällande från norsk sida hade ingen av dessa haft militär 
uniform, men väl hade några sjökaptens- eller styrmansuniformer före- 
kommit. 

Mallet syntes föga tillfredsställd med min förklaring rörande de indi- 
viduella resorna och hoppades, att vi noggrant skulle undersöka varje 
fall. Man kunde vänta sig att tyskarna före och i samband med Narviks 
fall ville söka sig hem genom Sverige under camouflage, och om vi till- 
läte detta hade vi att vänta en stark protest. 

Under samtalets gång nämnde Mallet såsom ett analogt fall, värt att 
studera, frågan, huruvida motsvarande trafik Tyskland-Belgien via Hol- 
land under världskriget skulle ha tolererats. 

Stockholm den 3 maj 1940. 



138. Generaltulldirektören till Söderblom 3 maj 1940. 

I anslutning till min skrivelse den 27 april 1940 2 har jag härmed äran 
översända slutrapport från tullförvaltaren i Kiruna angående de fem 
godsvagnar, som den 25 april inkommo till Trelleborg från Sassnitz för 
att gå till Narvik. 

Stockholm den 3 maj 1940. 



1 Dok. 131. 

2 Bok. 120. 



149 

Bilaga. 

Rapport angående en 
livsmedelssändning till Norge över Kiruna. 

Den 28 april 1940 ankommo fem tyska godsvagnar från Trelleborg 
till Kiruna och fortsatte omedelbart till Vassijaure. I Kiruna konstatera- 
de undertecknad tullförvaltare, att sex tullplomberingar voro brutna, där- 
av fyra på en och samma sida av tåget. En tullplomb saknades, de 
andra voro fastknutna. 

I Vassijaure undersöktes alla fem vagnarna av tullpersonalen och be- 
f unnas innehålla livsmedel. Vapen, ammunition eller uniformer funnos 
icke. Därefter tullplomberades alla vagnarna i vederbörlig ordning. 

Den 29 april 1940 passerade alla fem vagnarna i fråga Riksgränsen 
med orubbad tullplombering och fördes till Björnef jells station på norska 
sidan. 

Av omständigheterna vid tågets ankomst till Kiruna framgick, att 
åtminstone fem tullplomberingar säkerligen avsiktligt brutits av någon 
person före tågets ankomst till Kiruna. 

Under tågets uppehåll över natten i Vassijaure stoclo dessa vagnar 
under bevakning. 

Kiruna tullkammare den 29 april 1940. 

Erik Dahlqvist 
Tullförvaltare 



139. Sändebudet i Paris till UD 3 maj 1940. 

Telegram 190, ink. till UD */ 5 . 

Högre funktionär Quai d'Orsay förklarar efter misislyckade operatio- 
nerna söder om Trondheim allierades bestämda föresats vara att hårt sätta 
sig fast i Narviks -området och under inga omständigheter släppa detta 
före krigets slut. Avsikten vore också att hålla Namsos eller i händelse 
nödvändigt sakta retirera norrut till strategiskt bättre ställningar. Fick 
av samtalet klart intryck att allierade klart beslutna att, inför möjlig- 
heten av tyska påtryckningar på Sverige om ökad malmexport över Luleå, 
hålla sig så nära malmfälten som möjligt, beredda för alla eventua- 
liteter. Tillråder starkast möjliga luftförsvar Luleå, Porjus samt Kiks- 
gränäbaiian. 



150 

140. Promemoria av Söderblom 4 maj 1940. 

Den 4 maj har jag å Röda Korsets vägnar bett översten Thorén i 
försvarsstaben att till den svenske gränsbefälhavaren vid Riksgränsen 
framföra följande, utgörande preliminärt svar å den till honom från tysk 
sida riktade hemställan om hjälp från Svenska Röda Korset till Narviks 
civilbefolkning: 

»Röda Korset har vid frågans prövning velat få upplysning, huru- 
vida och i vad mån civilbefolkningen fått del av de livsmedelsförråd, 
som nyligen förts över gränsen. Vidare önskar Röda Korset erfara, 
huru stora kvantiteter som återstå av dessa förråd.» 

Samtidigt meddelades för vederbörande befälhavares orientering, att 
man från svensk sida i Berlin, då det visat sig, att sändningen till Nar- 
vik var så omfattande, underströk, att man måste utgå ifrån att civil- 
befolkningen får del av dessa livsmedel. Vidare framhölls då, att enligt 
Röda Korsets beräkningar de överförda förråden utgjorde 23 kilogram 
per person av Narviks beräknade befolkning och den tyska garnisonen, 
och att Röda Körset räknar med ett livsmedelsbehov om 4 kg per per- 
son och vecka. Från tysk sida betygades härvid, att det tyska befälet 
hade ansvaret för civilbefolkningens underhåll. 

Röda Korsets önskan, att en hänvändelse måtte göras till norska lega- 
tionen i syfte att efterhöra, huruvida norska regeringen samtycker till 
livsmedelshjälp, har tillsvidare ej tillmötesgåtts. 

Stockholm den 4 maj 1940. 



141. J. Beck-Friis till Söderblom 4—5 maj 1940. 

Handbrev, ink. till UD 6 / 5 . 

Oslo den 4 maj 1940. 

Jag hade just ett samtal med en person, som verkade omdömesgill och 
välbalanserad och som jag på grund av vissa omständigheter*; gom ej 
kunna återgivas i brev, håller för absolut trovärdig. Han meddjelade, att 
tyskarna de senaste dagarna sänt upp och koncentrerat stora truppstyrkor 
i östra Norge och uppskattade antalet trupper i området mellan Trond- 
heim och Rena till 30 a 40 tusen man. Då inga större norska förband 
längre operera där synes föga tvivel föreligga att icke trupperna äro av- 
sedda för svenska gränsen. Enbart å sträckan Lilleström — Eidsvold pas- 
serade igår under loppet av lV 2 timme icke mindre än 800 motorfordon 
på väg norrut, talrika motorcyklar oräknade. Fordonen voro av alla slag: 



151 

pansarvagnar, lätta tanks, luftvärnskanoner och luftvärnskulsprutor samt 
fordon avsedda för broslagning. 1 

Enligt tillförlitlig uppgift sprängdes igår morse telefonstationen d 
Elverum i luften, varefter all telefonförbindelse å hela området mellan 
Elverum och Röros avbrutits. Tyskarna själva hava sin egen fälttelefon, 
så åtgärderna äro givetvis riktade mot att utomstående skola kunna få 
reda på vad som försiggår. Hela det nämnda området mellan Elverum och 
Röros är nu reserverat för tyskarna och lämnas inga resetillstånd dit. 
Det förefaller som vore det ett enda stort uppmans chområde. 

I Rena synas särskilt stora truppkoncentrationer hava ägt rum, vilka 
därifrån forslas nordöst till Trysilsinbygd. 

Enligt uppgift skall i förrgår ett slag hava ägt rum vid Ossjön mellan 
1000 norrmän och bortåt 10 000 tyskar. 

Mdn sagesman avsåg med lämnandet av uppgifterna att underrätta 
svenska myndigheterna om denna samling av trupper och framför allt 
mekanisk utrustning av alla slag, så att svenskarna ej iskulle överraskas 
på samma sätt som norrmännen, därest ett angrepp sker. 

Han framhöll den utomordentliga vikten av tvenne broar vid Rena, 
vilka ligga 200 m från varandra, samt av tvenne broar vid Stai söder 
om Koppang, en järnvägs- och en landsvägsbro. Dessa fyra broar äro nu 
mycket starkt bevakade av tyskarna, men deras sprängning skulle enligt 
hans uppgift vara av allra största betydelse för de tyska förbindelsele- 
dernas avbrytande. 

Även från annat håll har jag emottagit varningar om tyska åtgärder 
längs svenska gränsen, men hava därvidlag inga preciserade uppgifter 
lämnats. 

Vi hava egen kurir i morgon och jag hade därför avböjt att idag anlita 
finsk kurir, men anser jag dessa nyheter vara av sådan vikt, att jag nu 
skall se om icke möjlighet; finnes få med detta brev med den finske kuri- 
ren, ehuru tiden är långt framskriden. 

Personligen är jag övertygad om att tyskarna kommit till Norge för 
att stanna och även komma att försöka indraga Sverige i sin intressesfär. 
Huruvida de låta sig nöja med att av oss utfå vad de kunna i godo och 
under hot, eller om de äro villiga att betala det pris, som ett försök till 
militär ockupation skulle kosta, är kanske svårare att bedöma. 

Jag förstår ej att militärmyndigheterna hemma ej hitsänder militär- 
attachén, som nu här skulle kunna skaffa underrättelser av kanske ovär- 
derlig betydelse. 

P.S. 5 /ö. Brevet hann tyvärr ej med den finske kuriren. 

Igår afton emottog jag ytterligare tvenne direkta varningar. Den ena 



(Marginalanteckning av J. Beck-Friis:) Absolut autentiskt. 



152 

av en personlig vän som från norskt järnvägshåll hört att sista dygnet 
ett stort antal trupptåg gått från Oslo (tyskarna förefalla att sista da- 
garna hava fått in många transportfartyg) åt såväl Kongsvinger som 
Halden (»det rullade tåg åt Halden hela natten som det rullat norrut 
under offensiven»). Mannen själv är fullt vederhäftig. 

Den andra var en bonde från gränstrakterna som tagit sig in till Oslo 
för att han ansåg sig skyldig underrätta mig om trupp- och materialsam- 
lingar längs gränsen samt att bland befolkningen där rådde en allmän 
uppfattning att Sveriges tur nu skulle komma. Att han var helt upp- 
riktig och personligen övertygad att det skulle gå lös med det snaraste 
var tydligt, men hade han föga fakta att komma med. 

Här råder en allmän uppfattning att, sedan fälttåget i Norge nu prak- 
tiskt taget avslutats, ett angrepp å Sverige kommer att iske från Norge. 
Många tro att tyskarna vilja göra rent hus i Skandinavien medan de äro 
i farten. Jag börjar alltmer anse situationen kritisk. Fråga är om man 
ej ämnar överraska Sverige genom ett angrepp från mellersta Norge. 

Jag beklagar ofantligt att militärattachén ej är här och kan skaffa 
informationer. Större delen av Norges befolkning brinner av begär att 
lämna alla upplysningar de kunna för att ej Sverige skall komma i sam- 
ma situation som Norge, och här i Oslo är fullt av f. d. stridande som 
lyckats taga sig hit och som skulle kunna ge värdefulla tips om striderna. 
Jag hinner ej själv, jag arbetar ändå 16 timmar på dygnet. 

Ber Dig delge General Thörnell detta brev. 



142. Juhlin-Dannfelt till chefen för försvarsstabens underrättelse- 
avdelning: 4 maj 1940. 

överlämnad av Riehert till chefen för poli- 
tiska avdelningen i UD för kännedom */&, ink. 
till UD «/ 5 . 

Såsom orientering får jag härmed äran meddela, att undersökningar 
här de sista dagarna angående möjligheten av ett frigivande av transpor- 
ter av krigsmateriel till Sverige givit det intrycket, att den i samband 
med operationerna mot Norge förordnade transportspärren ännu icke upp- 
hävts. Vid förfrågningar, företagna på olika håll, givas undvikande svar 
och hänvisas till att det icke kan dröja länge innan ett principbeslut kan 
komma att fattas. 

Berlin den 4 maj 1940. 



153 



143. J. Beck-Friis till Söderblom 5 maj 1940. 



Handbrev, ink. till UD 6 / 5 . 

Oslo den 5 maj 1940. 

Härmed ber jag få meddela, att därest jag" anser mig böra per telefon 
varsko, om tyska truppsammandragningar vid gränsen i en utsträckning, 
som förefaller innebära ett direkt hot mot oss, jag framdeles kommer att 
referera till mitt handbrev av 4 maj 1 och säga att situationen ytterligare 
förvärrats, att jag ber Dig vidtaga energiska åtgärder (d. v. s. varsko 
våra militära myndigheter) eller dylikt. 

Jag anser faran för ett omedelbart tyskt överfall från Norge (från 
Storlien ända ned till längst ned i söder) mycket stor och håller för san- 
nolikt att man kommer att försöka genom ett kraftigt angrepp västerifrån 
på mellersta Sverige bringa oreda i hela vårt försvar, som väl tidigare 
aldrig räknat med en dylik möjlighet. 

144. 3. Beck-Friis till Söderblom 5 maj 1940. 

Handbrev, ink. till UD 6 / 5 . 

Oslo den 5 maj 1940. 

I anslutning till 363 B. 30. 4. 40 2 om norsk bitterhet över påstådd tran- 
sitering av krigsförnödenheter genom Sverige ber jag få meddela att 
nämnda rykten numera allmänt betraktas som fakta. 

De ha nu ökats att omfatta även transatering av trupper i plomberade 
vagnar (personer ha för mig »garanterat» att detta vore riktigt, utan att 
dock vilja uppge hur de visste det; att de själva voro bergfast överty- 
gade därom står utom tvivel) eller i form av civila resande, vilka färdats 
som privatpersoner i tåg eller buss. 

Därest ryktena skulle vara i någon mån sanna, hoppas jag att den 
direkta krigsfara, som nu hotar oss från Norge, skall komma statsmak- 
terna att av självbevarelsedrift stoppa trafiken. 

145. Julilin-Daimfelt till chefen för försvarsstabens underrättelse- 
avdelning 6 maj 1940. 

överlämnad av Richert till chefen för poli- 
tiska avdelningen i UD för kännedom 7 / 5 , ink. 
till UD 8 / 5 . 

Härmed får jag äran insända dagens tyska uppgifter angående läget i 
Norge. 

1 Dok. 141. 

2 Dok. 130. 5 

11 — 470791 



154 

Utöver dessa hava följande underrättelser erhållits i krigsministeriet. 
Läget i Narvik anses för de tyska trupperna nu icke vara särdeles gynn- 
samt, ty under dagen hava hårda anfall av bl. a. franska alpjägare ägt 
rum och tyskarna äro hårt pressade. Största faran kommer från en grupp, 
vilken framgår från norr längs svenska gränsen, och vilken hotar att av- 
skära de tyska trupperna därstädes. Man överlägger synbarligen nu, på 
vad sätt undsättning skall kunna tillföras dem, och i samband därmed 
anses ett hastigt utbyggande av en tillräcklig flygbas i Trondheimområ- 
det vara en nödvändighet. Även för basering av operationerna till lands 
är Trondheims utbyggande erforderligt. Det antyddes, att en framstöt av 
de tyska trupperna tillhörande Trondheimsgruppen ända till Narvik vore 
sannolik. Man anser tydligen, att Narvikstrupperna utan undsättning sko- 
la kunna hålla sig högst en a två veckor. Det ifrågasattes redan, huru- 
vida icke den tyska prestigen fordrar deras räddande. För närvarande är 
undsättning luftvägen tydligen beroende av, hur snabbt man kan hinna 
utbygga Trondheim såsom flygbas. — Detta leder tankarna på, att de 
engelska flygraiderna mot tyska flygplatser i Norge varit ganska effek- 
tiva (se ytterligare nedan). Kanske redan tyska luftstridskrafter i stor 
utsträckning måst dragas tillbaka från Norge. Även är det tänkbart, 
att väderleksförhållandena förhindra flygvapnets effektiva använd- 
ning. 

Någon orientering gavs angående tyska önskemål om undsättning av 
Narviksgruppen genom svensk förmedling. Bl. a. omtalades, att man 
gjort framställning angående tre järnvägsvagnar med kol och en med 
bensin, vidare om foder för 120 hästar, ytterligare om trugor för man- 
skapet, som utan dessa hava svårt att taga sig fram i den djupa snön 
(det omtalades i detta sammanhang, att 25 tyskar tagits till fånga av 
engelsmännen på grund av att de fastnat i snön och icke hunno undan 
i tid). Det antyddes likaså, att man hoppades på transitering av krigs- 
materiel till Narviksgruppen. Jag fick emellertid det intrycket, att man 
väntade avslag på framställningen eller att underhandlingarna icke gingo 
framåt. Tyske militärattachén i Stockholm uppgavs hava under de sista 
dagarna energiskt verkat för ett frigivande av de tyska vapenleveranser- 
na till Sverige såsom en åtgärd, vilken skulle häva bristen på god vilja 
från svenskt officiellt håll. överbefälhavaren för hären vore oriente- 
terad härom, och man väntade nu på ett beslut, fristående av de pågående 
handelspolitiska underhandlingarna, avseende frigivande av alla tyska 
vapentransporter till Sverige. Därigenom hoppades man på tillmötesgå- 
ende i fråga om den tyska Narviksgruppens mest trängande behov. 

Angående striderna omkring Röros erfors, att en styrka skandinaviska 
frivilliga, omkring 200 man stark, kommit i lastbilar från Sverige och 
efter stridernas slut åter dragit sig tillbaka på svenskt område medfö- 



155 

rande ett 50-tal tyska fångar. Protest sades hava avlåtits häremot i Stock- 
holm. 

På annat håll i krigsministeriet erfors, att den tyska Narviksgruppen 
ansågs ganska hårt trängd. Vidare upplystes, att flyplatsen Fornebu vid 
Oslo varit föremål för upprepade luftbombardemang, varvid rätt avsevärda 
skador uppstått och ett rätt stort antal tyska flygplan förstörts. 

Till detta ovan anförda må fogas några kortfattade kommentarer. 

Läget synes undertecknad närmast kunna karakteriseras så, att tyska 
Narviksgruppen nu anses kunna hålla sig en a två veckor och att det 
kommer att göras de största ansträngningar såväl till lands som i luften 
för att hinna undsätta densamma. Då de norska flygplatserna för närva- 
rande icke synas vara användbara för större flygföretag utan dylika an- 
tagligen måste utgå från Danmark, är den tyska flygverksamheten mot 
Nordnorge för tillfället mattad. Antagligen bidrager även vädret här- 
till. Utsikterna för de tyska landstridskrafterna från Trondheim att hin- 
na fram i tid till undsättning låta sig tydligen icke klart bedömas. På 
förfrågan angående styrkeförhållandena i Narvikstrakten upplystes, att 
mot cirka 5 000 tyskar anses stå 6 000—7 000 norska och 5 000—6 000 
allierade trupper. Det föreföll, som om landningsmöjligheter för tyska 
flygplan icke längre voro för handen i Narvikstrakten utan att man vore 
hänvisad till nedkastning av ammunition m. m. från luften. 

Berlin den 6 maj 1940. 

Bilaga. 

Tyska uppgifter 

angående läget i Norge av den 6. 5. 1940. 

1. Narvik. Fortsatta fientliga anfall på södra stranden av Grevsjön av- 
slagna. Nordost Grevsjön befinner sig fienden i Gratangen. Utom norska 
trupper förekomma här franska alpjägare. I Eombaken ligga engelska 
jagare, vilka hålla järnvägen mot Riksgränsen under eld. Tyska strids- 
förband av flygvapnet hava med framgång angripit allierade sjöstrids- 
krafter i trakten Harstad — Narvik. Dessutom hava fientliga tältläger 
och ammunitionsupplag bombarderats längs vägen Dalsletten — Lund. 

2. Trondheim. Alla förfogbara krafter befinna sig i frammarsch över 
Grong längs huvudvägen i nordostlig riktning. Hegra fort har givit sig. 

3. Bergen. Fjärde norska divisionens upplösning fortgår. 

4. Oslo-noTdgruppen. Efter strider vid Röros med en blandad svensk- 
finsk- dansk-norsk styrka har denna slagits tillbaka och gått in på svenskt 
område. 



156 



pågår. 



5. Oslo-nordvästra gruppen. Vapenavlämning vid 2. norska divisionen 
går. 

Berlin den 6 maj 1940. 

146. J. Beck-Priis till Giiuther 6 maj 1940. 

Rapport 386, ink. till UD 8 / 3 . 

Oslo den 6 maj 1940. 

Härmed får jag vördsamt meddela, att stora tyska truppstyrkor de se- 
naste dygnen härifrån avsänts till olika platser längs svenska gränsen 
från Storlien ned till Kornsjö. Uppgifter härom hava lämnate mig av ett 
antal absolut vederhäftiga personer, vilkas motiv varit att varsko Sverige 
så att ett eventuellt överfall på vårt land ej skulle finna oss lika sorglöst 
oförberedda som Norge. Uppgifter ur de mest olikartade källor äro helt 
samstämmiga och torde intet tvivel finnas om deras riktighet. 

Man hade här väntat att transporten av trupper och material till Norge 
skulle upphöra i och med att England avlägsnade sina trupper, men hava 
dessa förväntningar ej infriats. Transporterna förefalla snarare att öka 
och intet tvivel föreligger att de dirigeras huvudsakligen mot svenska 
gränsen. 

Man torde sålunda kunna konstatera att 

1. tyska trupper samt krigsmaterial av alla slag alltjämt anlända till 
Oslo i en utsträckning som ej på något sätt svarar mot det militära 
läget efter de större operationernas avslutande, 

2. att dessa trupper och materialen dirigeras huvudsakligen mot svenska 
gränsen, sannolikt mot hela sträckan Storlien— Kornsjö; huru desamma 
fördelas och huruvida större koncentrationer ägt rum å speciella punkter 
har ej varit möjligt att fastställa, helst som inga resor få företagas inom 
stora områden, 

3. att bland den norska gränsbefolkningen mångenstädes råder en be- 
stämd uppfattning att ett överfall på Sverige planeras, samt 

4. att härvarande tyska kretsar räkna med att även Sverige skall in- 
förlivas på ett eller annat sätt i Tysklands intressesfär; huruvida som 
medel härför skulle ingå ett överfall på Sverige eller ej har jag ej kunnat 
utröna. 

Med ovanstående har jag ej velat fastställa att ett tyskt överfall på 
Sverige är omedelbart förestående. Det är ju möjligt att de militära åt- 
gärderna endast äro avsedda som påtryckningsmedel vid framställandet 
av de tyska krav, som Sverige med största sannolikhet har att inom kort 



157 

emotse. Jag har däremot velat fastställa att tyska, mot Sverige riktade 
militära förberedelser å norskt territorium förekomma i stor utsträckning, 
och att alla militära förutsättningar för ett tyskt angrepp å Sverige från 
Norge med snaraste komma att föreligga såvida de ej redan förefinnas. 

Man måste å svensk sida följaktligen räkna med möjligheten av ett 
dylikt tyskt angrepp från väster vilken dag som helst. 



147. 3. Beck-Friis till Söderblom 6 maj 1940. 

(Utdrag) 

Handbrev, ink. till UD 8 / 5 . 

Oslo den 6 maj 1940. 

Sedan jag skrev min officiella skrivelse nr 386 1 av i dag har jag 
haft besök av ytterligare flera personer, som ha bekräftat tidigare upp- 
gifter. I natt och tidigt på morgonen i dag hava sålunda två konvojer om 
tillhopa 8 transportfartyg kommit in i hamnen under eskort av jagare, 
över Larvik kommer även ett stort antal trupper* och förefaller det som 
om flertalet dirigerades mot svenska gränsen. 

En av mina besökande hade i går afton varit tillsammans med ett par 
tyskar, vilka blivit berusade. En av dem hade därvid storbelåten förkla- 
rat att trupperna som nu anlände gingo ingalunda norrut utan mot svenska 
gränsen för att gå direkt på Stockholm. Han hade skrattande förklarat 
att svenskarna hade aldrig väntat sig något angrepp från väster, så 
det hela skulle bliva en oangenäm överraskning. Nåja, det sagda kan ju 
vara tomt skryt under rusets inflytande, men håller jag för mera sanno- 
likt att det var allvarligt menat. Även en annan besökande norrman med- 
delade att en tysk helt uppriktigt sagt honom, att trupperna dirigerades 
mot Sverige. 

Jag kan givetvis ej garantera att ett överfall absolut är planerat, men 
jag är fullt säker att trupper koncentreras vid gränsen. Det vore brotts- 
ligt att å svensk sida ej bereda sig på vad som komma kan* 

Vissa resande som i går och i dag kommit med järnväg från Sverige 
över Kornsjö uppgiva att där ej var något påfallande stort antal tyska 
trupper. Personligen håller jag för sannolikt att ett tyskt angrepp skulle 
ske längs hela linjen med huvudvikten ej längst i söder, där man nog 
antar att svenskarna äro bäst beredda. Några hållpunkter för denna min 
uppfattning har jag däremot ej. 

1 Dok. 146. 



158 

148. C. Douglas till Söderblom 6 maj 1940. 

Handbrev, ink. till UD 8 / 5 . 

Oslo den 6 niaj 1940. 
I sällskap med finske chargé d'affaires Toivola återkom jag i eftermid- 
dags med bil från Molde, där vi blevo avskurna efter regeringens hastiga 
avresa den 29 april på natten. Eörst i går kunde vi begiva oss på hem- 
väg. 

Ehuru jag helt naturligt icke nu hinner giva någon sammanfattning av 
mina intryck, sedan jag den 9 april lämnade Oslo för att åtfölja rege- 
ringen, är det likväl ett par saker, som jag redan i dag med begagnande 
av en kurirlägenhet i morgon bittida till svenska gränsen anser mig böra 
inberätta om. 

Av min chef har jag hört, att han funnit sig böra fästa Eder uppmärk- 
samhet på den enligt hans uppfattning ytterst allvarliga fas i vilken ut- 
vecklingen inträtt de sista dagarna. Denna hans uppfattning delar jag 
i alla avseenden. Efter vad jag sett på min resa genom de besatta om- 
rådena från Åndalsnes över Dombås genom hela Gudbrands dalen och ner 
hit till Oslo anser jag, att stor och överhängande fara föreligger för 
att vårt land blir utsatt för ett hastigt angrepp över västgränsen. Mellan 
Lillehammer och Dombås såg jag betydande tyska truppstyrkor av olika 
vapenslag. De voro åtföljda av kilometerlånga motoriserade eller häst- 
anspända kolonner. Vid ett tillfälle i dag räknade vi över 200 motorfor- 
don av alla slag och storlekar. Även mycket stora hästvagntransporter 
iakttogos vid flera tillfällen. Hästar rekvireras i stegrad utsträckning av 
befolkningen, och praktiskt taget alla brukbara lastbilar i landet torde 
f. n. vara tagna i anspråk för tysk räkning, detta alltså utom de oer- 
hörda mängder militärbilar, som överskeppats hit. När man sett allt 
detta, måste man fråga sig mot vem denna materiel skall brukas, nu se- 
dan de engelska och franska trupperna så föga ärofullt lämnat landet, 
efterlåtande ett enormt byte av vapen, ammunition, utrustning av alla 
tänkbara slag, motorbränsle, livsmedel etc. Om vad som föregår i gräns- 
trakterna mot Sverige vet jag ju intet direkt, då jag inte varit där efter 
den tyska ockupationen, men vad jag såg från Dombås och söderut har 
ingivit mig de svåraste farhågor. 

Av tyska officerare på vägen har jag hört, att inom den närmaste ti- 
den alpjägartrupper komma att insättas här i Norge för att över de väg- 
lösa ödemarkerna i norr gå fram mot Narvik. Jag har själv sett bergs - 
artilleri på väg norrut på lastbilar. 

Vad som efter min uppfattning knäckte de allierade och norska trup- 
pernas motståndskraft var det tyska bombflyget i förening med de tyska 



159 

truppernas militära skicklighet och hänsynslösa offensivanda. Flyget an- 
grep dag och natt. Utgående från baser så långt söderut som Hannover 
gingo bombflygformationer i successiva vågor till angrepp — mot slu- 
tet praktiskt taget dygnet runt. Trupper, etapper, järnvägslinjer, lands- 
vägar, städer, byar, fartyg, allt som kunde tänkas vara av någon som 
helst betydelse för upprätthållandet av det fysiska eller moraliska mot- 
ståndet belades med spräng- eller brandbomber och besköts med intensiv 
kulspruteeld. Höjden från vilken angreppen utfördes, varierade efter om- 
ständigheterna från 4 000 a 5 000 helt ned till 20 a 30 m. Bombangrep- 
pens största verkan synes mig ligga på det moraliska området. Visser- 
ligen åstadkommo de tyska bomberna svåra materiella skador men än 
större var dock deras effekt på de angripnas nerver. En tysk officer sade 
också på tal härom till mig: »Wenn die Bomben einen aueh nicht direkt 
treffen, so halt es doch auf die Dauer kein Mensch aus», d. v. s. om 
tillfredsställande skydds- och avvärjningsanordningar saknas. Och det 
har ju i högsta grad varit fallet här. 

Jag skulle i denna fragmentariska skildring även vilja säga, att jag 
under färden ner genom landet fylldes av stigande beundran för vad 
de tyska ingenjörtrupperna kunna uträtta i fråga om snabbt undanröjande 
av alla slags vägspärrar, reparerande av vägskador och i synnerhet otro- 
ligt hastigt och tekniskt elegant återställande av nedsprängda broar. 

Om de tyska truppernas offensivanda, förmåga att uthärda strapatser 
och vilja att till varje pris tillkämpa sig det utsatta målet med över- 
vinnande av alla hinder från motståndarnas, den svåra terrängens och det 
ovana klimatets sida kunna endast de mest berömmande lovord givas. De 
stodo härvidlag i den bjärtaste motsats till sina engelska motståndare. 

En fruktansvärd makt samlas nu i vår rygg. Må vi vara beredda och 
ha förmågan att möta den, om den skulle vändas mot oss. 



149, Note från tyska beskickningen 6 maj 1940. 

Ink. till UD 7 / 5 . 

Verbal note. 

Die Deutsche Gesandtschaft beehrt sich, dem Königlich Schwedischen 
Ministerium des Äussern im Anschluss an ihre Verbalnote vom 24. April 
ds.Js. Nr — C 1193 1 — folgendes mitzuteilen. 

Nach Mitteilungen, die der Gesandtschaft in den letzten Tagen zuge- 
kommen sind, ist es bis jetzt noch nicht möglich gewesen, die Eisenbahn- 
strecke von Riksgränsen bis Narvik infolge Strommangels in Betrieb zu 

1 Dok. 88. 



160 

nehmen. Da die genannte Eisenbahnlinie jedoch zum Abtransport von 
Kranken och von norwegischen Zivilpersonen dringend benötigt wird, 
wäre die Gesandtschaft dankbar, wenn erneute Versuche unternommen 
wiirden, die Versorgung der erwähnten Eisenbahnlinie mit elektrischem 
Ström bis zur Bahnstrecke Hundalen zu ermögliehen. Besonders wichtig 
wäre die Ström versorgung der Zollstation Björnfjell, da dort der elekt- 
rische Ström fur ein in unmittelbarer Nähe der Zollstation gelegenes mit 
35 Verletzten und Kranken belegtes Krankenhaus dringend benötigt 
wiirdé. Die modemen Apparate in diesem Krankenhaus können ohne 
Ström nicht benutzt werden; ausserdem können jetzt auch Operationen bei 
Dunkelheit nur mit Kerzenlieht vorgenommen werden. 

Die Versorgung der genann ten Eisenbahnlinie mit elektrischem Ström 
wäre auch deshalb notwendig, um zwei elektrische Lokomotiven wieder 
in Gäng zu setzen, die der schwedischen Eisenbahnverwaltung gehören. 
Die Bahnlinie vom jetzigen Standplatz der Lokomotiven bis zur schwe- 
dischen Grenze ist fahrbar. 

Mit Rucksicht darauf, dass bei der Stromabgabe gewisse technische 
Schwierigkeiten zu iiberwinden sind, wäre die Gesandtschaft dankbar, 
wenn sehwedischerseits ein sachverständiger Elektrotechniker in Riks- 
gränsen ermächtigt und beauftragt w T erden könnte, alsbald an der uor- 
wegisch-schwedischen Grenze mit den vorhandenen deutschen Technikern 
in Verbindung zu treten, die sich mit der Wieder-Inbetriebnahme der 
Eisenbahnstrecke Riksgränsen — Narvik befassen. 

Fur die hiermit verbundene Muhewaltung gestattet sich die Deutsche 
Gesandtschaft dem Königlich Schwedischen Ministerium des Äussern im 
voraus ihren verbindlichsten Dank zum Ausdruck zu bringen. 

Stockholm, den 6. Mai 1940. 



150. Note från norska beskickningen 7 maj 1940. 

Ink. till UD 8 / 5 . 

Den Kgl. norske Legasjon har den aere å be det Kgl. svenske Uten- 
riksdepartement om dets velvillige bistand til hos de svenske myndigheter 
a få utvirket tillåtelse til utförsel til Norge av 6200 — sekstusentohund- 
re — stykker stålhjelmer som ved kontrakt av 9. februar d. å. av Otto 
Ruben A/B, Kungsträdgårdsgatan 22, Stockholm er solgt til Generalinten - 
danten for den norske armé. 

Legasjonen vil sette pris på å få behandlingen av denne sak påskyndet 
så meget som efter omstendighetene mulig. 

Stockholm, 7. mai 1940. 



161 
151. Note från tyska beskickningen 7 maj 1940. 

Ink. till UD «/ 5 . 

Verbalnot e. 

Die Deutsche Gesandtschaft beehrt sich, dem Königlich Schwedischen 
Ministerium des Äussern folgendes mitzuteilen. Bekanntlich ist seit letzter 
Woche Norwegen bis nach Drontheim und weiter nördlich iiber Dront- 
heim hinaus in deutscher Hand und nunmehr befriedet. Hiermit ist inner- 
halb dieses Gebietes der normale Zustand wieder hergestellt. Zur völligen 
Normalisierung der dortigen Verkehrsverhältnisse gehört jedoch auch, 
dass der Verkehr von Schweden Iiber die Querbahn nach Drontheim 
wieder in Gäng kommt. 

Nach den der Deutschen Regierung vorliegenden Informationen ist 
diese Querbahn auf schwedischem Gebiet aus nicht bekannten Grunden 
auf einer kurzen Strecke unterbrochen. Im Auftrage der Deutschen Re- 
gierung darf die Gesandtschaft daher das Ersuchen stellen, die Schwe- 
dische Regierung möge das Nötige zur Wiederherstellung dieser Verbin- 
dung umgehend veranlassen. 

Stockholm, den 7. Mai 1940. 

152. Juhlin-Dannfeit till chefen för försvarsstabens underrättelse- 
avdelning: 7 maj 1940. 

överlämnad av Richert till chefen för poli- 
tiska avdelningen i UD för kännedom 8 j s , ink. 
till UD % 

Härmed får jag äran insända dagens tyska uppgifter angående läget i 
Norge jämte relation av vad som muntligen tillades till desamma. 

Så långt här kan bedömas förefaller det icke sannolikt, att Sverige 
skulle komma att bliva hotat genom den fortsatta utvecklingen av läget i 
trakten av Narvik. Tyskarna torde icke — åtminstone är detta intrycket 
för dagen — vara hågade att för närvarande ingripa över Sverige till 
räddande av de tyska trupperna i Narvik. Norge är givetvis nu av mera 
sekundär betydelse för Tyskland. 

1. Narvik. Fortsatt artilleribeskjutning från de allierade fartygen. 
Franska alpjägare befinna sig vid Gratansbotn. Fiendens främsta linje 
går vid Ristind — norra kanten av Grevsjö — södra kanten av Reisevsjö — 
Punkt 147.5, sydost om Laberget — därif rån i sydostlig riktning mot svens- 
ka gränsen. Den tyska linjen går norr om Harjangsf jord. 



162 

2. Över Grong framgående trupper hava nått Mosjöen. Från Sydnorge 
intet nytt. 

Muntligt tillägg till ovanstående. - — Man har tänkt sig i stort sett tre 
olika sätt för undsättning av den tyska Narviksgruppen, nämligen dels 
genom kraftig luftverksamhet, dels genom framförande av landoperatio- 
ner söderifrån fram till själva Narvik och slutligen genom överförande 
av krigsmateriel över Sverige per järnväg. Sedan sistnämnda visat sig 
omöjligt på grund av de svenska myndigheternas vägran, återstå de två 
övriga möjligheterna, varav inan nu närmast tänker insätta luftvapnet, i 
avsikt att fördröja de allierades f ramryckning och bereda tid för undsätt- 
ningen till lands att hinna fram. Emellertid måste bombförbanden i hu- 
vudsak starta ifrån Danmark — det erfors i dag, att även flygplatsen i 
trakten av Trondheim är illa åtgången av de engelska flygarna — - var- 
för icke någon långvarig och intensiv bombbeläggning från luften kan 
äga rum, utan till följd av de långa flygavstånden (cirka 1 300 km 
enkel tur) endast en a två raider per dygn kunna anordnas, vilket icke alls 
är tillräckligt. Det hänger därför på, om det intensiva arbetet med upp- 
rättande av flygplats (flygplatser) i trakten av Trondheim skall inom 
den närmaste tiden bära sådana resultat att förband av tunga bombplan 
med full last skola kunna starta därifrån. Detta måste uppnås, innan den 
tyska Narviksgruppen bringats till uppgivande av sitt motstånd. Om ut- 
sikterna för de söderifrån anryckande tyska krafterna att i tid hinna 
fram till Narvik nämndes i dag intet. 

Berlin den 7 maj 1940. 



153. Gadow till chefen för skidlöparbataljonen 7 maj 1940. 

överlämnad av Adlercreutz till Söderblom 
omkring 26 / 5 . 

Björnf jell, den 7. Mai 1940. 

Auf die in Ihrem Brief vom 4. 5. 1940 gestellte Anfrage bezuglich 
Versorgung der norwegischen Bevölkerung mit Lebenspnitteln, teile ich 
Ihnen folgendes mit: 

Der aus 5 Wagen bestehende deutsche Lebensmittelzug wurde dem 
Bisenbahmspediteur, Herrn Ottar Dahl, iibergeben, mit dem Auftrag, die 
Verteilung der Lebensmittel an die norwegische Bevölkerung durch- 
zufuhren. Einzelheiten gehen aus der beigefiigten von Herrn Dahl unter- 
zeichneten Verhandlung hervor. 

Eine Berechnung fur welche Zeitdauer die ubersandte Verpflegung 
ausreicht, stösst auf Schwierigkeiten, da zur Zeit nicht zu ubersehen ist, 



163 

welche Ortschaften im Hinblick auf die Féindlage an der Versorgung 
beteiligt werden können. Fur die Versorgung deutscherseits iiber die Erz- 
bahn kommen lediglich die Bahnstationen uiid bestenf alls bis Strömsnes in 
Frage. In Strömsnes befinden sich ca 1 200 Personen, darunter Flucht- 
linge aus Narvik, auf den iibrigen Stationen ca 100 Personen. 

Fiir die Versorgung Narviks und der sonstigen Kiistenorte der näheren 
Umgebung des Ofotf jords känn dem schwedischen Roten Kreuz nur die 
Versorgung auf dem Seewege unter Vereinbarung mit den englischen 
Blockadestreitkräften anheimgestellt werden, da die Bahnstrecke westlich 
Strömsnes durch englischen Artilleriebeschuss völlig zerstört worden ist, 
und Transportwege von Osten her nicht in Frage kommen. 

Nelimen Sie bitte den Ausdruck meiner vorziiglichsten Hochachtung 
entgegen. 

Bilaga, 

Verhandlung 

betreffende tlbergabe deutscher Lebensmittellieferungen fiir die nor- 
wegische Bevölkerung in der Umgebung von Narvik. 

Heute wurden 5 Waggon (fiinf) aus Deutschland iiber Schweden gelie- 
ferte Lebensmittel fiir die norwegische Bevölkerung der Umgebung von 
Narvik an Herrn Eisenbabnexpediteur Ottar Dahl durch den "Wehr- 
wirtschaftsoffizier iibergeben. 

Herr Ottar Dahl wurde amtlich beauf tragt die Verteilung an mög- 
lichst viele Ortschaften verantwortlich durchzufiihren. In erster Linie 
kommen infrage die Ortschaften Hundalen und Umgebung, Sildvik und 
Umgebung, sowie Strömnes und Umgebung. 

Die Lebensmittelwagen werden in Hundalen iibergeben; die Weiter- 
leitung in westlicher Richtung wird im Hinblick auf die Feindlage den 
norwegischen Stellen iiberlassen. Wenn möglich werden auf Wunsch der 
norwegischen Stellen einige der Wagen bis zum Tunnel beim Middagsel- 
ven mit deutscher Hilfe gefahren. Damit gegebenenfalls die Wagen ohne 
Lokomotive von diesem Tunnel weiter nach Westen bergab gerollt werden 
können, känn mit deutschen Nachrichtenmitteln norwegisches Bremser- 
personal (Konduktör) aus Narvik angefordert werden, da solches in Hun- 
dalen nicht vorhanden. Da die einzeln weitergerollten Wagen nicht zuriick- 
gefahren werden können, werden sie austauschweise gegen norwegische, 
in Hundalen befindliche Wagen zum Verbleib zur Verfiigung gestellt. 

Die iibergebenen Wagen Nr.: Berlin 6048, Kassel 78152, Kassel 66119, 
Kassel 65581, Norge 20327 sind plombiert iibergeben worden; geöffnet 
wurde lediglich der Frischfleischwagen und ein Austausch von Frisch- 
f leisch gegen Konserven vorgenommen, um ein Verderben von Frisch- 



164 

fleiseh zu verhuten, während die Wagen wegen Streckenstörung (Be- 
schädigung der Eisenbahnbiiicke durch Norweger, Verzögerung der 
Stromlieferung) in Bjömfjell stehen bleiben mussten. Der entnommene 
Inhalt wurde voll aufgefiillt. 

Die tlbergabe der Lebensmittel erfolgt gegen Empfangsbescheinigung 
durch Unterschrift unter dieser Verhandlung. Eine sofortige Bezahlung 
ist nicht möglich, da die in Frage kommende Bevölkerung durch die 
Kriegsereignisse z.Zt. keinen Verdienst hat. Es wird anderweitige Ver- 
rechnung erfolgen. 

v. g. u. 
Der Ubernehmende: 
Ottar Dahl 

Eisenbahnexpediteur und Amtlicher , Beauftragter fur die Lebensmittel- 
versorgung der Bevölkerung in der Umgebung Narviks. 

g. w. o. 

Der Ubergebende: 

Reichmann 

Korvettenkapitän und Wehr-Wi.Offz. 

Verteiler: 
Herr Ottar Dahl 
Bahnhofsoffizier Hundalen 
Wehr-Wi.Offz. 
Deutscher Grenzbevollmächtiger (2x) 

Abschrift 

Fiir die Richtigkeit: 

(oläslig underskrift) 

Korvettenkapitän. 



154. J. Beck-Friis till Söderblom 7 maj 1940. 

(Utdrag) 

Handbrev, ink. till UD 8 / 5 . 

Oslo den 7 maj 1940. 
Då jag ej har någon kurir de närmaste dagarna har jag beslutat sända 
Béve till svenska gränsen för att därifrån vidarebefordra de kraftiga var- 
ningar mot ett tyskt överfall, som jag anser mig skyldig att ytterligare 
avgiva. Jag håller för alltmera sannolikt att tyskarna, trots alla officiella 
vänskapsbetygelser eller kanske just på grund av dem, planera ett över- 



165 

fall. Det finnes ingen rimlig anledning varför de i annat fall skulle fort- 
fara att hitsända så enorma kvantiteter av trupper och särskilt material 
av alla slag. 

Jag vill i detta sammanhang meddela, att tyskarna här senaste tiden 
behandlat mig med så markerad artighet att det gjort mig misstänksam. 
Det är ju oegentligt klaga då man blir hövligt bemött, men deras älsk- 
värdhet har varit så pass överdriven att det förefaller som hade direkta 
order härom givits och förmodar jag även det är ett led i insövningstak- 
tiken. 

Tyskarna gjorde i går åter svårigheter för mig att telefonera till Stock- 
holm och lyckades jag aldrig erhålla någon förbindelse härifrån. Från 
utrikesdepartementet blev jag däremot uppringd tvenne gånger. Då jag 
ej håller för osannolikt att man dagarna närmast innan ett överfall kom- 
mer att söka hindra mig från att telefonera till Stockholm och eventuellt 
ytterligare varsko, vore jag mycket tacksam om Du dagligen skulle vilja 
ordna att Stockholm ringer upp mig, och hemställer jag att därest detta 
ej medgives från tyskt håll, svenskarna å sin sida stoppa alla tyska tele- 
fonförbindelser till och från Sverige. 

Douglas återkom som Du vet i går afton och har i särskild skrivelse 
skildrat sina intryck. Enligt vad han meddelat delar finske chargé 
d'affaires Toivola, som han varit tillsammans med hela tiden, helt mina 
farhågor om ett förestående tyskt överfall å Sverige. 

Enligt upplysningar jag juist erhållit i dag på morgonen lära en massa 
småhamnar vid Oslofjorden vara fulla av tyska trupper. 



155. Prytz till Gunther 7 maj 1940. 

Rapport 609, ink. till UD 21 / 5 . 

London den 7 maj 1940. 

Efter tillbakadragandet av de engelska trupperna från Sydnorge har 
frågan om Narviks betydelse trätt i förgrunden i den allmänna diskus- 
sionen. Det göres gällande, att ett återtagande av Narvik skulle vara av 
mycket stor betydelse, icke bara såsom en kompensation för motgångarna 
i Sydnorge utan också därför att man därigenom skulle uppnå en strate- 
gisk bas för en fortsatt kampanj i Norge. På andra håll åter söker man 
reducera Narviks betydelse, särskilt ur synpunkten av försvaret av det 
övriga Norge. Platsens närhet till de mångomskrivna svenska malmfäl- 
ten utgör på många håll en särskild dragningskraft och den utmålas så- 
som ett effektivt lås för stängandet av Tysklands jämmalmsimport — 
järnmalmstransporterna över Östersjön äro i detta samband mer eller 



166 

mindre bortglömda. Den allmänna begreppsförvirringen i denna fråga 
har till och med föranlett vissa granskare att antaga att Hitler erövrade 
Norge huvudsakligen för att få sin jämmalmsimport säkerställd! 

För dagen är det särskilt »Manchester Guardian», som mer utförligt be- 
handlar frågan i en ledare om »Narvik's importance». Tidningen vänder 
sig där emot påståendena, att Narvik skulle sakna större betydelse, och 
gör gällande, att England icke skulle hava råd att förlora även denna 
bas. Den moraliska betydelsen av Narviks erövring och det därmed upp- 
nådda säkerställandet av en del av det fria Norge framhäves starkt. Det 
erinras också om, att Narvik utgör den sista dörren in till Sverige och 
att Sverige därigenom skulle undgå att fullständigt omringas av det tysk- 
ryska väldet. 

Konsekvenserna av ett tyskt återtagande av Narvik kunde även bliva 
allvarliga. »Låt oss icke lättvindigt antaga, att malmbanan till Sverige 
är så ,skadad, att tyskarna icke skulle vara i tillfälle att reparera den. 
Vi ha redan underskattat fiendens förmåga tillräckligt. Vi böra icke 
heller fortsätta att göra gällande, att Nordsjön och de norska tetritorial- 
vattnen äro tillräckligt under vår kontroll för att möjliggöra för tyskar- 
na att använda dem även när Norges kust är i deras händer. Undervat- 
tensbåtar och bombplan kunna göra vårt framträngande svårt.» 

»Manchester Guardian's» ovannämnda ledare bifogas vördsamt. 1 

156. JuMin-Dannfelt till chefen för försvarsdepartementet 7 maj 1940. 

(Utdrag) 

överlämnad såsom rapport 595 *L, ink. till 
UD %. 

Härmed får jag såsom orientering angående läget i fråga om krigs- 
materielleveranser från Tyskland vördsamt insända en uppteckning av 
ett samtal med en av de ledande personerna i Wehrwirtschaftsstab. 

Berlin den 7 maj 1940. 

Bilaga. 

Uppteckning 

av samtal^med Kapitän Koch i We h r w ir te-.ch af ts- 
stab angående vilande svenska leveransärenden 

m. m. av den 7 maj 194 0. 
1. Bankdirektör Wettermark och undertecknad besökte i dag Kapitän 

Koch för a tt inhämta svar å förfrågningar angående vilande leveransären- 
1 Återgives ej. 



167 

den (krigsmaterielleveranser), vilka framställts den 8 */t (jfr uppteckning 
av samma datum, insänd med rapport nr 12/369/1940) \ 

2. Till en början bekräftade Koch vad som redan tidigare under hand 
meddelats, nämligen att alla ärenden beträffande leverans eller transit 
av krigsmateriel till Sverige för närvarande vila på grund av en från den 
högsta politiska ledningen utfärdad allmän förordning om spärrande av 
alla krigsmaterieltransporter till vårt land. Det framhölls emellertid, att 
icke några omständigheter kunde anses föreligga, ägnade att förhindra 
ett hävande, inom den närmaste framtiden, av den ifrågavarande spär- 
ren. Herr Eoch betonade i samband därmed, att han och hans avdelning 
i möjligaste mån fortsatt behandlingen av de ifrågavarande ärendena och 
i vissa fall lyckats få förfrågningar framställda ända fram till högsta 
instans. 

2 

Samtalet fördes i synnerligen hjärtlig anda av Kapitän Koch, som för- 
klarade, att man kunde förlita sig på att han skulle komma att göra sitt 
bästa i fråga om fullföljande och utvidgande av de svenska vapen- och am- 
munitionsleveranserna från Tyskland, så snart ett politiskt beslut förelig- 
ger, enligt vilket ett återupptagande av transporterna kan äga rum. 

Berlin den 7 maj 1940. 



157. Generaltulldirektören till Söderblom 8 maj 1940. 

Ink. till UD 8 /s. 
Jag har härmed äran översända bifogade rapporter. Stockholm den 8 
maj 1940. 

Bilaga 1. 

Rapport. 

Med ångfärjan »Deutschland» den 5 maj 1940 kl. 17.30 anlände hit 
bland annat 2 järnvägsvagnar, Dresden 32173 och Kassel 78262, enligt 
fraktbrev avsända från Schenker & Co., Berlin, med Dipl.ing. Meyer, 
Narvik, som emottagare. Innehållet skulle enligt fraktbrev utgöra sjuk- 
vårdsmaterial och konserverat foder. 

Vid den 6 maj 1940 företagen undersökning befanns innehållet endast 
utgöra konserverat foder, bestående av havre, hö, halm och dylikt i sam- 
manpressade stycken med pappersomslag. Vikten av varje vagn utgjorde 
16 205 kg. 

1 Dok. 98. , 

2 Detaljuppgifter ang. vapenleveranserna här utelämnade. 



168 

Vagnarna ha i plomberat skick avgått härifrån den 6 maj 1940 kl 19.53 
till bestämmelseorten. 

Trelleborgs tullbevakning den 7 maj 1940. 

Paul Ohlsson. 
Bilaga 2. 

Rapport. 

Med ångfärjan »Deutschland» den 6 maj 1940 kl. 6.36 anlände hit bland 
annat 1 järnvägsvagn, Karlsruhe 10822, enligt fraktbrev avsänd från 
Schenker & Co., Berlin, med Dipl. ing. Meyer, Narvik, som emottagare. 
Innehållet skulle enligt fraktbrev utgöra sjukvårdsmaterial, medikamenter 
och konserverat foder. 

Vid den 6 maj 1940 företagen undersökning konstaterades följande. 
När vagnsdörrarna öppnades kunde inte annat ses än det konserverade 
fodret, som bestod av havre, hö, halm och dylikt i sammanpressade styc- 
ken med pappersomslag. Efter utlossning av detta befanns vagnen till 
övervägande del innehålla lådor vilka utom två voro försedda med på- 
målat rött kors. Innehållet i lådorna befanns vara krigsmaterial enligt 
följande : 

Karlsruhe 10822: 41 ldr gevärspatroner 98,400 st 

30 » granater '90 » 

15 » sprängningstillbehör 

10 » 2 cm spränggranater (spårljus) . 2,000 » 

21 > granatkastarprojektiler 1,050 » 

1 » pansarvärnsgranater 552 » 

Y J pansarvärnsgranater 240 » 

|7,5 cm granater 36 » 

(andra granater 12 » 

27 » <3,7 cm granater 324 » 

(patroner 40,500 » 

Vagnen har plomberats och kvarstår här. 
Trelleborgs tullbevakning den 7 maj 1940. 

Paul Ohlsson. 



158. Promemoria av Engzell 8 maj 1940. 

Legationsrådet von Post, Berlin, anmäler per telefon, att beskickningen 
från Auswärtiges Amt fått mottaga två noter med begäran om visering 
för resa genom Sverige till Narviksområdet. 



169 

1) Den ena avsåg 67 personer, Röda Kors personal, vilka skulle resa så 
fort som möjligt. 

2) Den andra avsåg Max Claesson, vilken vägrats visering den 4 maj. 
Se beskickningens telegram vis. 1003 1 . Denne skulle nu tillhöra först- 
nämnda grupp. 

Svar begärdes idag. Viseringen önskades, avseende tiden t. o. m. 31 maj. 

Föredraget för excellensen, som beslöt bevilja framställningen, varvid 
borde framföras att man är förvånad över så många sjukvårdare och ut- 
går från att det är sista gången. 

Jag har framfört detta kl. 20.30 till legationssekreteraren von Otter och 
därvid framhållit, att vi önskade transporten i två grupper med någon 
dags mellanrum och att vi därvid ämnade förfara som vid den senaste 
transporten av 21 sjukvårdare. Von Otter ombads meddela, när grupperna 
väntades anlända till Trelleborg. 

Stockholm den 8 maj 1940. 



159. Promemoria av byråchefen Wrede 9 maj 1940. 

överlämnad av Wrede till Söderblom, ink. 
1:11 UD e / 5 . 

V. P. M 

ang. leverans av svensk ström till norska de 1 len av 
malmbanan efter den 9 april. 

1. Med anledning av tyska noten av den 24 april 2 angående strömleve- 
rans till Norge verkställdes efter slutförd snöröjning den 26 april prov 
av ledningen. Det befanns härvid, att ledningsnätet på bangården vid 
Björnef jell station visserligen höll spänningen, men att ett flertal skador 
förefunnos, varför det icke ansågs tillrådligt att bibehålla ledningarna 
under ström. Skadorna omfattade dels vissa isolatorer, dels vissa relativt 
svåra skador på två olika ledningsbryggor. Den 3 maj påsläpptes ström 
till Björnef jell och den 4 maj till Hundalen station. Enligt uppgift från 
det tyska befälet föreligger f . n. inga önskemål, att ström skall levereras 
väster om Hundalen, sannolikt beroende på att beskjutningar här åstad- 
komma talrika fel. Enligt uppgift uttages i Björnef jell station belysnings- 
och värmeström. Dylik ström kan även uttagas till den upprättade sjuk- 
vårdsanstalten vid Björnef jell. Huruvida så sker eller ej är icke bekant. 
Av den provisoriska mätinstrumenteringen att döma har åtminstone vid 

1 Återgives ej. 

2 Dok. *8. 

12— 470791 



170 

visst tillfälle ström för framförande av elektriskt tåg uttagits. Ett elek- 
triskt tåg med malmvagnar har från Hundalen framförts mot svenska 
gränsen. Fel på ledningarna med därav följande utlösning ha tid efter 
annan förekommit, bl. a. natten till den 8 maj, då strömavbrottet varade 
till på förmiddagen den 8 maj. 

2. Då fel på ledningarna uppstå, löser strömmen automatiskt ur. Tyska 
befälet underrättas per telefon om att reparation erfordras, och sedan an- 
mälan ingått om att sådan kommit till utförande, påsläppes strömmen 
på nytt. 

3. Någon taxering av levererad ström kan f . n. ej ske då mätare saknar. 
Sådan kommer snarast att uppmonteras. 

4. All strömleverans sker på kontaktledningen. Den ordinarie matarled- 
ningen är avbruten bl. a. 3 km väster om Riksgränsen, där en stor led- 
ningsstolpe ligger kullvräkt. Sannolikt har sprängning här skett, då man 
från svensk sida uppger sig hava hört fyra sprängskott i denna riktning. 

5. Elektroingenjören i Kiruna har upprepade gånger varit i kontakt 
med det tyska befälet och även varit över på norsk sida 4 a 5 gånger för 
att besiktiga ledningarna. På tyska sidan har man tillgång till fullt sak- 
kunnig ingenjör och kan själv ombesörja erforderliga reparationer. 

6. Några svenska elektrolok finnas icke på norska sidan gränsen. 

Stockholm den 9 maj 1940. 



160. Promemoria av byråchefen Wrede 9 maj 1940. 

överlämnad av Wrede till Söderblom, ink. 
till UD 8 / 5 . 

V. P. M. 

angående möjligheterna till återupptagande av 
trafiken över Storlien — leråker. 

1. I samband med strids verksamheten vid Trondheim och sedan 
trafiken mellan Norge och Sverige upphört, vidtog de militära bevak- 
ningsförbanden vissa spärråtgärder å den svenska järnvägslinjen mellan 
Storlien och gränsen. Genom högkvartersorder ha numera de militära åt- 
gärderna vid gräns järnvägarna reglerats. Järnvägsstyrelsen har i an- 
slutning därtill bestämt att särskild urspårings växel skall inläggas i an- 
slutning till gränsen. 

2. Arbetena vid Storlienbanan äro framskridna så långt att urspårings- 
växeln beräknas färdig och militärspärrarna undanröjda den 10 eller 11 
maj. Något hinder möter därefter icke ur styrelsens synpunkt att återupp- 
taga trafik med Norge. 



171 

h. Trafikutbytet avses ske uteslutande med svensk personal och svensk 
materiel. Militärkontroll sker omedelbart intill gränsen. Först därefter 
få tåg från Norge införas till Storlien. 

Stockholm den 9 maj 1940. 

161. Söderblom till Richert 9 maj 1940. 

Handbrev. 

Stockholm den 9 maj 1940. 

Härjämte närsluter jag avskrifter av två verbalnoter från tyska be- 
skickningen rörande olika Narviksfrågor, nämligen dels elektrisk ström, 
dels tillhandahållande av en elektrotekniker 1 , dels järnvägstrafiken till 
Trondheim 2 . 

Vid ett besök, som von Below i går afton avlade hos mig, var jag i 
tillfälle meddela honom, iatt man redan den 26 april gjort ett första för- 
sök att släppa på elektrisk ström, vilket misslyckats. Sedan den 3 maj 
har emellertid strömmen släppts fram till B jörnef jells station, däri inbe- 
gripet ström till belysning och värme, samt från den 4 maj till Hundalen. 
Vidare meddelade jag, att en elektroteknisk ingenjör i Kiruna stode i 
telefonförbindelse med tyskarna och vid flera tillfällen biträtt på andra 
sidan gränsen. Slutligen meddelade jag, att järnvägstrafiken till Trond- 
heim beräknas kunna vara återupptagen om lördag, i vad angår den 
svenska sidan av linjen. 

162. J. Beck-Friis till Söderblom 9 maj 1940. 

Handbrev, ink. till UD 10 / 5 . 

Oslo den 9 maj 1940. 

Situationen har tyvärr ej förbättrats och alltjämt avgå stora truppstyr- 
kor samt mycken material mot svenska gränsen. Närmare detaljer lämnas 
i närlagda promemoria, vars uppgifter måste betraktas såsom absolut till- 
förlitliga. Jag närsluter även en lista över tyska transportfartyg, som an- 
länt till Oslo under tiden 11 april — 6 maj. Densamma är absolut tillför- 
litlig. Enligt uppgifter, som jag håller för riktiga men ej kan garantera, 
hava de senaste dagarna även åtskilliga fartyg anlänt isåväl till Larvik 
som till några mindre hamnar i Oslofjorden, varifrån trupperna dirigeras 
mot svenska gränsen. 

1 Dok. 149. 

2 Dok. 151. 



172 

De många klövjehästar, som anlända, förefalla mig anmärkningsvärda, 
då de väl svårligen kunna antagas vara avsedda för något defensivt än- 
damål. Man antager avsikten med dem vara att rycka in i Sverige på små 
skogsvägar som vederbörande förmoda vara obevakade. 

I distrikten kring Oslo, östra och Västra Åker rekvirerades i lördags 
800 hästar och igår ytterligare. Enligt uppgift som jag ej kunnat kon- 
trollera skulle flygplatsen vid Fornebu numera endast i ringa utsträck- 
ning användas av tyskarna, vilka i stället förlagt flygets huvudsakliga 
verksamhet till övrevolls Galoppbana, strax utanför Oslo. Att galopp- 
banan användes såsom flygfält är ett faktum men vet jag ej i vilken 
utsträckning. 

Jag ber Dig behandla förteckningen över tyska transportfartyg med 
absolut diskretion, då det otvivelaktigt skulle kosta vederbörande livet, 
därest tyskarna finge reda på att vi fått den. 

I övrigt får marinattachén framdeles samla på alla uppgifter, som vi 
erhålla från olika håll. 

3 stora transportfartyg anlände i morse. 

Bilaga 1. 

P. M. 

angående tyska trupp trän s p or ter m, m. 

1. Från initierat, absolut trovärdigt håll i Oslo har meddelats, att da- 
garna omedelbart före den 7 maj till Oslo anlänt bl. a. 4 fartyg med hästar 
och materiel för klövjetransport. Efter urlastning hade materielen dirige- 
rats norrut. 

2. Enligt från annat, lika trovärdigt håll erhållna upplysningar iakt- 
togs den 7 maj i Klöf ta 40 km norr om Oslo vid vägskälet till Kongsvinger 
en ca 7 km lång klövjetransport av hästar och mulåsnor. Transporten 
rastade i Klöfta. 

3. Från samma källa som under 1 ovan meddelades vidare att under de 
senaste dagarna 24 större luftvärnspjäser passerat Askim på väg österut. 
Ett obestämt antal samma slags pjäser hade setts passera Ski i östfold. 

Fältartilleri av alla kalibrar liksom många mycket stora tanks ha de 
sista dagarna iakttagits på olika ställen i östfold. 

Betydande mängder stora tanks ha de sista dagarna ur lastats i Oslo 
och dirigerats mot öster och sydost. 

Det antages att mellan 15 och 20 000 man den sista veckan landsatts 
bara i Oslo. 

4. Angående förhållandena i södra östfold har följande erfarits: 
I Halden stå 200 man SS-trupper. 



173 

På fästningen ha 5 moderna tyska 77 mm:s fältkanoner uppmonterats. 

Stora mängder krigsmateriel lagras på olika ställen i östfold. 

På Kjetangen vid Svinesunds mynning kar ett batteri, troligen fältar- 
tilleri uppställts. 

I Sarpsborg finnes ingen besättning. 

I Fredrikstad, som är Standquartier för trupperna i östfold, torde stå 
omkring 1 000 man. 

Vid Mysen lär byggas en flygplats. 

Alla broar bevakas av civilister ur ortsbefolkningen med polismans be- 
fogenhet. 

Oslo den 8 maj 1940. 



Bilaga 2. 

Opp ga ve över tyske transportfartöyer ankommet i 
tiden 11/4 — 40 til og med 6/5 — 40. 



Fartöy 



Brutto 



Hamm 

Tucuman . . 

Hanau 

Rosario 

Curityba 

Kellerwald . . . 

Espana 

Wolfram 
Wandsbeck . . 

Muansa 

Neidenfels . . . 

Itrauri 

Ahrensburg . . 
Angelburg . . . 
Porto Alegre. 
Moltkefels . . . 

Belt 

Belgrano .... 
Pernambuco . 
Bahia Castillo 
Utlandshörn . 

Köln 

Nassau 

Hohenhörn . . 
Leuna ....... 

Stuttgart 

Pionier 

Scharhörn . . . 



5874 
4621 
5892 
6079 
3081 
5032 
7418 
3648 
2446 
5472 
3018 
6838 
3200 
3053 
5187 

2400 
6095 
4121 
8580 

7881 
6719 
3026 
6855 
13387 
3264 



Netto 



3556 
2895 
3597 
3731 
2362 
4478 
4515 
2242 
1434 
3387 
1745 
4226 
1890 
1750 
3111 

1497 
3458 
2462 
5348 

4833 
4117 



7796 
1933 



Ånk. 



11/4 
11/4 
11/4 
11/4 
11/4 
11/4 
11/4 
11/4 
11/4 
12/4 
12/4 
12/4 
14/4 
14/4 
15/4 
15/4 
14/4 
15/4 
15/4 
15/4 
15/4 
15/4 
16/4 
16/4 
18/4 
20/4 
20/4 
20/4 



Avg. 



13/4 
12/4 
14/4 
14/4 
15/4 
14/4 
14/4 
12/4 
12/4 
20/4 
18/4 
15/4 
15/4 
15/4 
15/4 
16/4 

16/4 
16/4 
16/4 
22/4 
18/4 
17/4 
20/4 
20/4 

22/4 



174 



Fartöy 

Cordoba 

Campinas 

Enirerios 

Westsee 

Kreta 

Wiegand 

Bochum 

Hans Rickmers 

Donau 

Senator 

Natal 

Santos , 

Wandsbek , 

Fredrick Breme , 

Wolfram 

Orion (Norsk) beslaglagt , 

Anholt 

Isar 

Philip ^ Heincken ca. 

Itrauri 

Kellerwald 

Tucuman 

Rosario 

Muansa 

Cordoba 

Hohenhörn 

Leuna 

Campines 

Kuckuch 1 ca 

Geier 1 

Marabu 1 

Taube 1 .... . 

Zaunkönig 1 

Euroland 1 , 

Saar 

Iller 

Eider 

Memel 

Moltkefels 

M/B»S. G. 2»i 

» »S. G. 3»i 

» »S. G. 4» 1 

» »S. G.5» 1 

» »S. G. 6» 1 

1 Motorlekter med ammunisjon. 



Brutto 


Netto 


Ank. 


Avg. 


1357 


723 


21/4 


22/4 


4541 


2759 


21/4 


23/4 


5179 


3142 


21/4 


22/4 


5911 


3680 


23/4 


25/4 


2359 


1354 


23/4 


24/4 


5869 


3599 


23/4 




6121 


3772 


23/4 


25/4 


5226 


3129 


23/4 


26/4 


9035 


5642 


23/4 
23/4 


26/4 


535 


268 


23/4 




3172 


1854 


25/4 




5943 


3669 


25/4 




2446 


2331 


23/4 


24/4 


10397 


5762 


25/4 




3648 


2242 


25/4 




8064 


4751 


16/4 




5870 




26/4 




9026 




26/4 




2000 








6838 


4226 


26/4 




5032 


4478 


27/4— 
28/4 




4621 




» 




6079 


3731 


» 




5472 


3387 






1357 


723 


» 




3026 




27/4— 
28/4 




6855 




» 




4541 


2759 


» 




125 




» 




125 




» 




125 




» 




125 




» 




125 




» 




350 




» 




3251 




29/4 




3289 




» 




3251 




» 




3183 




» 




7862 




» 




125 




30/4 




125 




» 




125 




» 




125 




» 




125 




» 





175 



Fartöy 



m/1 »B. V. 8» 1 .. 

»B. V. 10»i . 

»B. V. 13» 1 . 

»B. V. 22» 1 . 

»B. V. 23» 1 . 

»B. V. 30»i. 

»B. V. 31»i . 

»B. V. 45» 1 . 

»B. V. 56» 1 . 

Heidenfels 

Belgrano 

Curityba 

Wiegand 

Kreta 

Hanau 

Cordoba 



Hans Riekmers. 

Campinos 

Leuna 

Porto Alegre . . 

Paronagua 

Köln 

Belgrad 

Thetis 

Wandsbek 

Pernambuco. . . . 

Bochum 

Saar 

Eider 

Hohenhörn 

Wiegand 

Muansa ....... 

Westsee 



Brutto 

138 

138 

138 

158 

158 

130 

138 

138 

138 

3018 

6095 

3081 

5869 

2395 

5892 

1357 

5262 
4541 
6855 
6104 
6062 
7881 
4418 
2788 
2446 
4121 
6121 
3251 
3251 
3026 
5869 
5472 
5911 



Netto 



Ank. 



Avg. 



3458 
2362 
3599 
1354 
3577 
723 

3129 
2759 



4833 



1434 
2462 
3772 



3599 
3387 
3680 



1/5- 



2/5 



3/5— 
4/5 
4/5 



» 
5/5 



6/5 



163. J. Beck-Friis till Söderblom 9 maj 1940. 

Handbrev, ink. till UD *%. 

Oslo den 9 maj 1940. 

En tyskt orienterad norrman, som underhåller de bästa förbindelser 
med såväl de tyska myndigheterna som med de norrmän, vilka mer eller 



1 Motorlekter med ammtmisjon. 



176 

mindre öppet helt samarbete med tyskarna, berättade mig igår afton att 
han just varit tillsammans med en person av den senare kategorien, som 
meddelat att han tidigare på dagen varit tillsammans med några tyskar 
i officiell ställning. Han hade då frågat om meningen med de myckna 
truppsändningarna hit vore att angripa Sverige. Detta hade av tyskarna 
förnekats under förklaring att avsikten vore endast att hålla en pistol 
riktad mot Sveriges hjärta. 

Jag håller yttrandet för helt autentiskt. 

164. Béve till Söderblom 9 maj 1940. 

Handbrev, ink. till UD «/ 5 . 

Oslo den 9 maj 1940. 

Följande upplevelse anhåller jag, på order av min chef, att med dessa 
rader få bringa till utrikesdepartementets kännedom. 

Vid besök å järnvägsstationen idag har jag med egna ögon sett, huru- 
som skiljemynt delades ut bland en klunga tyska fallskärmssoldater. En 
av dessa soldater hörde jag vid tillfället ifråga med låg röst uttala ordet 
»schwedisch». Jag tillåter mig bedja Dig vara förvissad om riktigheten 
av dessa mina iakttagelser. 

Då truppen marscherade ut ur väntsalen till en perrong — jag upp- 
skattade styrkan till två, möjligen tre plutoner — bar varje man med sig 
ett paket, insvept i vindtyg. Paketets innehåll torde kunna tänkas vara 
civila kläder, eller svenska uniformer. 

165. Generaltulldirektören till Söderblom 9 maj 1940. 

Ink. till UD A %. 

Jag har härmed äran översända bifogade rapport. Stockholm den 9 
maj 1940. 

Bilaga. 

Rapport. 

Med ångfärjan »Deutschland» den 6 maj 1940 klockan 17.30 anlände 
hit bland annat 6 järnvägsvagnar, enligt fraktbrev avsända av Schenker 
& Co., Berlin, och destinerade, 3 st. — Kassel 83628, Kassel 88045 och 
Mimenen 12684 — till Trondheims Mek. Verkstad, Trondheim, och 3 st. 
— Kapsel 24563, Karlsruhe 16457 och Kassel 13248 — till' Dipl.ing. 
Meyer, Narvik. Enligt fraktbrev uppgavs innehållet vara sjukvårdsmate- 
rial, medikamenter, livsmedel, foderkonserver och röntgenanläggning. 



177 



Vid den 7 och 8 maj företagen undersökning befanns innehållet i vag 
narna endast utgöra följande. 

K a s s e 1 83628: Konserv, blodkorv 1.317 kg 

Brännvin 1.496 ltr 

Socker 1.200 kg 

Salt 450 » 

Ost 500 » 

Kryddor 2,5 » 

Karameller 8.000 påsar 

Cigarretter 120.360 st. 

Cigarrer 30.100 » 

Citroner 6.000 » 

Ättika 15 ltr 

Lök 10 kg 

Kond. soppor 8 » 

Jästextrakt 12 » 

The . 96 » 

Fläsk 500 » 

Torkade grönsaker 10,5 » 

Kassel 88045: Bröd 15.000 kg 

M u n c h e n 12684: Torkade grönsaker med potatis 1.800 kg 

Köttkonserver 4.505 j> 

Pulvriserade ärtor 1.500 » 

Marmelad 2.000 » 

Flottkonserver 1.500 » 

Korv 1.200 » 

Kassel 24563: Eadioapparater (Sender-Emp- 

fänger) 10 ldr 

Tvål . 1 » 

Säckar 5 » 

Filtar . . 7 » 

Bäcken 2 » 

Kläder- & sängutrustning för 

sjukhus 8 » 

Röntgenapparat 1 » 

Röntgenfilm 1 

Bensin 5 

Abs. alkohol 1 

Kirurgiska instrument 1 

Radiorör 1 » 

Div. bårstänger. 

Karlsruhe 16457: 1 Ida 7,5 cm. granater..... 96 st. 

1 » » » » ..... 78 » 

57 » gevärspatroner ....... 85.500 » 

4 » handgranater 300 » 

36 » granatkastarprojektiler 648 » 

29 » I * 290 * 

^ >} \granater 261 » 

Konserverat foder. c:a 2.000 kg. 



pkt 
känn. 
dam. 
Ida 



lådorna för- 
sedda med 

påmålat 
rött kors. 



178 

Ka ss el 13248: 13 kli Filtar. 
21 » Bårar. 
1 Ida 5 cm granatkastarpro- 

jektiler 30 st. 

15 » »Sprengkörper» (gulvita 

kuber, impregn. med 

fettämne) 2.880 » 

1 » gevärspatroner 2.400 » 

16 » handgranater 1.200 » 

61 » 7,5 em granater 366 » 

90 » 10 cm granatkastar- 

projektiler 270 » 

I gevärspatroner 33.000 » 
pansarvärnsgranater 

3,7 cm 264 » 

1 » 2 cm spränggranater . 200 » 

[5 cm granatkastar- 

2 » l projektiler 20 » 

(7,5 cm granater 18 » 

Samtliga lådor försedda med påmålat rött kors. 

Åv vagnarna avgingo härifrån 4 st., nämligen Kassel 83628, Kassel 
88045, Mimenen 12684 och Kassel 24563 den 7 maj klockan 19.53 i plom- 
berat skick till respektive bestämmelseorter. 2 st. vagnar, Karlsruhe 16457 
och Kassel 13248 ha plomberats och kvarstå här. 

Med ångfärjan »Deutschland» den 7 maj 1940 klockan 6.30 anlände hit 
bland annat 3 järnvägsvagnar, enligt fraktbrev avsända av Schenker & 
Co., Berlin, med Trondheims Mek. Verkstad, Trondheim, som emottagare. 
Innehållet i vagnarna uppgavs enligt fraktbrev vara sjukvårdsmaterial, 
medikamenter och foderkonserver. Vid den 7 maj 1940 företagen under- 
sökning befanns innehållet endast utgöra följande. 

Stettin 99328: 14 damej. desinfektionsmedel (Zephirol) 
4 kli tinkturer (valerian- etc.) 

94 ldr förbandsmaterial och medikamenter löst för- 
packade skenor etc. för spjälkning av ben- 
brott etc. 

Kassel 86596: Konserverat foder, bestående av havre, 
halm, hö och dylikt i sammanpressade 
stycken med pappersomslag 16.110 kg. 

Dresden 6558: Konserverat foder, bestående av havre, 
halm, hö och dylikt i sammanpressade 
stycken med pappersomslag 16.150 » 

Vagnarna ha i plomberat skick avgått härifrån den 7 maj 1940 klockan 
19*53 till bestämmelseorten. 

Trelleborgs tullbevakning den 8 maj 1940. 

Paul Ohlsson 



179 
166. Generaltulldirektören till Söderblom 10 maj 1940. 

Ink. till UD w/«. 

Jag har härmed äran översända bifogade rapport. Stockholm den 10 
maj 1940. 

Bilaga. 

Rapport. 

Med ångfärjan »Deutschland» den 7 maj 1940 kloekan 17.30 anlände 
bland annat 3 järnvägsvagnar, Königsberg 82002, Königsberg 80313, och 
Königsberg 80303, enligt fraktbrev avsända från Schenker & Co., Ber- 
lin, och med Dipl.-ing. Meyer, Narvik, som emottagare. 

Vid undersökning den 8 maj 1940 konstaterades, att nämnda vagnar, 
vilka voro utrustade med väggfasta sängar och annan utredning, som ut- 
gjorde inventarier till vagnarna i deras egenskap av sjukvagnar, i övrigt 
endast innehöllo följande. 

Königsberg 80313: 1 Ida sjukhuskläder 

29 » tvål 
2.290 par snöskor 
40 » skidor 
110 » skidstavar 

Königsberg 82002: 250 par snöskor 

70 » skidor 
60 » skidstavar 

Königsberg 80303: 15 par snöskor 

100 » skidstavar 

160 » skidor 

8 ldr strumpor och underkläder. 

Vagnarna ha i plomberat skick avgått härifrån den 8 maj 1940 klockan 
19.50 till bestämmelseorten. 

Trelleborgs tullbevakning den 9 maj 1940. 

Paul Ohlsson. 



167. Söderblom till Bichert 10 maj 1940. 

Strängt förtroligt handbrev. 

Stockholm den 10 maj 1940. 
Såsom framgår av i avskrift bifogade rapporter av den 7, den 8 och 9 
maj 1940 1 till general tullstyrelsen från Trelleborgs tullbevakning hava un- 
1 Dok. 157, 165, 166. 



180 



der dagarna 5—7 maj inalles 15 järnvägsvagnar anlänt till Trelleborg från 
Sassnitz med destination till. Narvik och Trondheim. Enligt medföljande 
fraktbrev skulle vagnarna innehålla sjukvårdsmaterial, lake- och livsme- 
del, konserverat foder m. m. Vid en undersökning av vagnarnas innehåll, 
som företogs av tullmyndigheterna, befanns emellertid att tre av vagnar- 
na, betecknade Kassel 13248, Karlsruhe 16457 resp. Karlsruhe 10822, in- 
nehöllo olika slag av krigsmateriel. Med anledning därav kvarhöllos dessa 
vagnar av tullen i Trelleborg under det att de andra vidarebefordrades. 

Den 9 maj inkom till handelsdepartementet från Statens Järnvägars 
kommissionär i Trelleborg en ansökan om rätt att till Tyskland återut- 
föra sistnämnda tre vagnar. Som skäl uppgav kommissionären, att den 8 
maj ändrat förfogande ingått från avsändarefirman — Fa. Schenker & 
Co., Berlin — gående ut på att vagnarna skulle återgå till Sassnitz. Den- 
na ansökan har beviljats i dagens konselj, och telegrafisk underrättelse 
därom har tillställts kommissionären. 



168. Note från tyska beskickningen 10 maj 1940. 

Ink. till UD 10 / 5 . 

P. M. 

In diesen Tagen werden durch die deutsche Transportfirma Schenker & 
Co. an eine Privatadresse in Narvik folgende Sendungen abgefertigt wer- 
den: 

1.) Ein Waggon Benzin, vier Waggon Braunkohlenbriketts, ein Wag- 
gon Steinkohle. 

2.) Eine grössere Sendung Bergstiefel und graue Skihosen, die fur 
schiffbriichige Seeleute bestimmt sind, die diese Bekleidungsstucke ange- 
sichts der klimatischen Verhältnisse in Narvik dringend benötigen. 

Ausserdem wird ein Sanitätszug von insgesamt 17 Waggon zur Absen- 
dung kommen, der in Gruppen von je 3 bis 4 Waggon aufgeteilt ist. 

Die Deutsche Gesandtschaf t wäre dem Königlich Schwedischen Mini- 
sterium des Äussern dankbar, wenn es geeignete Vorkehrungen treffen 
wtirde, um den reibungslosen Durchtransport dieser Warensendungen 
äicherzustellen. 

Stockholm, den 10. mai 1940. 



181 
169. Note från norska beskickningen 10 maj 1940, 

överlämnad av Bull till Söderblom, ink. till 
UD i»/,. 

P. M. 

En norsk dame som kom fra Oslo for et ptar dager siden, forteller at 
hun, da hun söndag kvell den 5. mai befant seg utenfor östbanestasjonen, 
så ialt 32 jernbanevogner som var lästet med krigsmateriell av forskjellig 
art, kanoner, maskingevaerer, almindelige gevaerer, hester, kasser alt an- 
bragt på en slik mate at det så ut til å vaere inniastet for en lengere reise. 
Noen av vognene hadde overbygning. Tyskere sörget bl. a. för hestene, 
.Vognene beveget se^g langsomt på sporet som går mot Vestbanes tas jonen. 

Sel v mente vedkommende dame at det var materiell som var kommet 
gjennom Sverige. Men der består naturligvis også den mulighet at det 
dreier seg om materiell som er bragt til Oslo pr. skip, skjönt det da er 
vanskelig å innse, hvorfor materiellet isåfall inniastes först på östbanen 
og derfra ble överfört til Vestbanen på den tungvindte vei över Havneba- 
nen, — istedenfor å bli inniastet direkte på Vestbanen. 

Den Kgl. norske Legasjon vet at den Kgl. svenske Regjering overhode 
ikke tillåter transitt av krigsmateriell. Legas jonen går derfor ut fra at 
det materiell som der ovenfor er tale om, ikke kan vaere sendt med den 
svenske Regjerings tillåtelse, — hvis det da overhode har pässert Sverige. 
Men Legasjonen nevner saken for det tilfelle at sendingen — tross all 
aktpågivenhet — allikevel skulde vsere smuglet igjennom. 

Stockholm, 10 mai 1940. 

(Påteckning av R. Bagge:) Söderblom besvarat saken med meddelande 
att de i p. m. lämnade uppgifterna äro felaktiga och att transitering av 
krigsmateriel icke förekommit. 



170. Note från brittiska beskickningen 10 maj 1940. 

Ink. till UD "/ 5 . 

His Majesty's Minister presents his compliments to His Excellency the 
Minister for Foreign Affairs and has the honour to state that he has 
learnt with gratification of the consideration and hospitality shown by 
the Swedish authorities to forty-three ratings af H.M.S. »Hunter» who 
recently arrived in Sweden from Norway. 

Mr. Mallet would be grateful if an expression of gratitude and appre- 
ciation could be conveyed to all concerned and in particular to the Officers 



182 



and Guard at Riksgränsen, to Major F. Schrewelius and Lieutenant Facks 
at Storuman, to the S.L.K. Föreningen at Lycksele who liave assisted in 
messing arrangements, and to the religious eoinmunity at Gunnarn, whose 
chapel bas been placed at tbe disposal of tbe above mentioned party. 

lOth May, 1940. 



171. Promemoria av Engzell 11 maj 1940. 

Legationsrådet Bull har hemställt, att 40 norska bilar vilka samlats i 
Östersund och kommit från södra delarna av Norge, skola få återföras till 
Nordnorge, via Unfors i Västerbottens län. Tillstånd att åka automobii 
behövs ej för norska medborgare, men de måste genom förbjudet område 
i Västerbottens län. 

Troligen 2 chaufförer till varje bil och dessutom vilja en del andra 
»norske borger» medfölja. 

Landshövding Löfgren uppgiver, att de ha en del förläggningssvårig- 
heter med dessa norrmän och vilja gärna bli av med dem. Äro ej av trev- 
ligaste slag. Länsstyrelsen har inga skäl eller föreskrifter att vägra dem 
köra vidare. Endast Västerbottens län som är förbjudet område. 

Legationsrådet Bull erhöll lördag eftermiddag besked, att tills vidare 
får ej resa göras. Han uttryckte sin förvåning och förmenade, att han icke 
såge några skäl, varför resan skulle vägras. Bilarna voro privatbilar, som 
med ägarnas medgivande använts för en del transporter av matvaror o. dyl. 
för civilbefolkningen och som man nu ville på vanligt sätt köra hem till 
Norge. Någon slags internering kunde väl ej ifrågakomma. Han anhöll 
enträget, att resan måtte tillåtas. Bensin hade de själva. 

Stockholm den 11 maj 1940. 

(Påteckning av Engsell:) 18. 5. Leg.-rådet Bull har meddelat, att man 
önskade medsända intill 10 man per bil och vore fortfarande angelägen 
få iväg dem. Sedan landshövding Löfgren meddelat, att han från lands- 
hövdingen i Umeå erhållit telegram om beviljat tillstånd för 10 bilar med 
60 man, anhöll jag hos landshövding Rosén att detta skulle indragas. Lhvg 
Rosén meddelade senare, att så skett och att frågan kommit i nytt läge 
genom att tyskarna enligt uppgift tagit Mon. Vägen vore — åtminstone 
å norsk sida — icke framkomlig på grund av 1 å IV2 m snötäcke. De 
nämnda 60 skulle troligen söka skotta vägen. ^ 

Meddelat landshövding Löfgren att tillstånd icke kunde ges för bilarna, 
som t. v. kvarstanna i Östersund. 

Meddelat leg.rådet Bull. 



183 
173. Statens h a ndelskom mission till UD 11 maj 1940. 

Ink. till UD *% 

Åberopande utrikesdepartementets remisskrivelse den 10 maj 1940, var- 
med översänts avskrift av en den 7 i samma månad dagtecknad verbal- 
note från härvarande norska legation angående utförseltillstånd för 6.200 
stålhjälmar 1 , har Statens handelskommission härmed äran meddela, att en 
på föranstaltande av kommissionen verkställd undersökning rörande den 
svenska industriens tillverkningskapacitet av stålhjälmar givit vid han- 
den, att ur synpunkten av tillgodoseende av landets eget behov hinder icke 
föreligger mot utförsel till Norge av ifrågavarande antal hjälmar, för så 
vitt utrikesdepartementet skulle finna att utförseln ur politiska synpunk- 
ter kan medgivas. Handelskommissionen torde i sinom tid få emotse un- 
derrättelse om utrikesdepartementets ståndpunktstagande till förevarande 
ärende. 

Stockholm den 11 maj 1940. 

(Påtechning av Söderblom:) Exe. vidit : ingen export nu. 
(Päteckning av Hammarström:) Handelskommissionen meddelat att 
ansökan om licens har återtagits. 

173. J. Beck-Friis till Söderblom 11 maj 1940. 

Ink. till UD "/ 5 . 

Oslo den 11 maj 1940. 

Blott en rad för att säga, att situationen såvitt jag vet är oförändrad. 
Ös uppgifter vi uppsnappat finner Du av marinattachéns promemorior. 2 
Jag ansåg några av de som inkommo igår vara av sådan vikt, att jag 
sände BéVe över gränsen för att rapportera muntligt till de militära myn- 
digheterna, och bör Du hava erhållit dessa uppgifter med kuriren som an- 
lände idag på förmiddagen. 

174. Gadow till chefen for skidlöparbataljonen 12 maj 1940. 

överlämnad av Adlercreutz till Söderblom, 
ink. till UD «/ 5 . 

Kapten Gadow har till CH skidlöparbat framfört följande (översätt- 
ning) : 

1 Dok. 150. 

2 Ha ej kunnat återfinnas. 



184 

1. Till följd av engelsmännens artilleribeskjutning av staden Narvik, 
måste i första band kvinnor, barn och åldringar borttransporteras från 
nämnda stad. ^ransporten, vars exakta storlek jag ännu icke känner till, 
kommer att inom de närmaste dagarna anlända till den svenska gränsen. 
Överföringen till Sverige är nr humanitär synpunkt mycket önskvärd, i 
synnerhet som engelska flygangrepp kunna försätta dessa norrmän även 
i Narviks omgivningar i livsfara. Jag vore tacksam, om ni ville förbereda 
mottagandet, så att detta utan större tidsförlust kan äga rum vid en kort 
dessförinnan bestämd tidpunkt. Denna tidpunkt skall jag meddela, så fort 
det är möjligt för mig. 

2. På uppdrag av min general ber jag att få framföra en framställning 
om att tomt tyskt järnvägsmateriel principiellt måtte mottagas vid grän- 
sen och vidarebefordras genom Sverige till Tyskland. Det är fråga om tom- 
ma oplomberade vagnar. I första hand rör det sig om en möjligast snabb 
transport av 10 vagnar. 

3. Som Ni förstår, högt ärade Herr Major, är det för vår trupp ett stort 
behov att till anhöriga i hemorten icke endast få sända fältpostkort utan 
även fältpostbrev. Jag ber Eder sålunda att vilja undersöka huruvida icke 
den nuvarande postregleringen kan utvidgas därhän, att vid de fastställda 
tidpunkterna även brev för översändning till Tyskland måtte kunna över- 
lämnas till vidarebefordran. Om Ni på grund av censurföreskrifter önskar 
det, kunna dessa brev överlämnas öppna. 

175. Promemoria av H. Beck-Friis 13 maj 1940. 

Gadows framställning i tre punkter 12 /s 1940 1 : 

1. Beredda att i den utsträckning, som är möjlig, emottaga norska kvin- 
nor, barn och åldringar. Emellertid nödvändigt att snarast möjligt få åt- 
minstone ungefärligt besked om antalet. 

2. Tillmötesgås. 

3. Tillmötesgås, under förutsättning att breven överlämnas öppna. 
Meddelande om proceduren följer. 

Stockholm den 13 maj 1940. 

176. Bapport av ingenjör Dahlerus 13 maj 1940. 

Rapport angående besök i Berlin lördagen den 11 

maj 19 40. 

I detta besök deltogo de trenne av Hans Excellens Utrikesministern ut- 
sedda personerna och var besöket avsett att äga rum redan fredagen den 

1 Dok. 174. 



185 

10 maj, men till följd av anfallet på Holland och Belgien stoppades flyg- 
planet i Malmö och återvände samma dag till Stockholm. 

Besöket hos generalfältmarskalken Göring ägde rum kl. 15.30 i hans 
eget högkvarter och varade till kl. 19.20, då de delegerade återvände till 
svenska legationen i Berlin. 

Läget i Holland-Belgien. 

Generalfältmarskalken Göring började med att meddela, att anfallet på 
Holland-Belgien framtvingats till följd av underrättelser, att de allierade 
inom de allra närmaste dagarna avsåge inrycka med trupper i dessa båda 
länder. Därefter rekapitulerade GM de ursäkter och skäl, som redan ti- 
digare offentliggjorts av utrikesministern von Ribbentrop och som enligt 
tysk uppfattning ansåges göra ett infall i dessa neutrala länder försvar- 
ligt. 

Härefter gav generalfältmarskalken Göring en omfattande redogörelse 
för striderna i Holland och Belgien, som mer i detalj skildras i bifogade 
bilaga, angivande olika militärtekniska spörsmål, som blevo föremål för 
diskussion under sammanträdet. De här framförda militärtekniska syn- 
punkterna, som beröra både striderna i Holland-Belgien och i Norge såväl 
som striderna mellan engelska flottan och tyska luftstridskrafter, torde 
vara av viss betydelse^ då det gäller att bedöma riktlinjerna för tyskarnas 
strategiska planer och stridsmetoder. 

Härefter kom GM in på kriget i Norge och visade därvid flygfotogra- 
fier från Namsos, Åndalsnes, Kristiansund och ett par andra orter inklu- 
sive den sjö, på vilken engelsmännen upprättat en flygbas. Av dessa bil- 
der framgick klart den effektiva skadegörelse, som åstadkommits och som 
omöjliggjort dessa punkters utnyttjande som baser och för landsättande 
av allierade trupper. I detta sammanhang kritiserade GM starkt de en- 
gelska truppernas strids duglighet och deras officerares förmåga att or- 
ganisera och leda trupperna under striderna i Norge. 

GM kom härefter in på läget i Narvik och rekapitulerade i stort sett 
vad han redan måndagen den 6 sagt angående läget där uppe 1 . De tyska 
trupperna hålla Narvik samt Riksgränsbanan och hava ännu tillräckligt 
med proviant och ammunition för att tillbakaslå de allierades och de norska 
truppernas attacker, även om det faktum, att tyskarna icke äro i besitt- 
ning av artilleri, nödvändiggör för dem att draga sig tillbaka till trakter, 
dit de allierade näppeligen kunna medföra artilleri. Tyskarna avse att med 
Trondheim som utgångspunkt bomba de allierades baser och landnings- 
platser för att söka tvinga dem till reträtt och inskeppning. Huruvida det- 
ta skall lyckas, anser tyska arméledningen ännu icke kan avgöras. Under 
tiden utföres en intensiv spaningsverksamhet för att upptäcka de allie- 

1 Se bilaga B. 

13- 470791 



186 

rades flottenheter och genom störtbombning söka tillfoga desamma störs- 
ta möjliga skador. I samband härmed visade GM en serie fotografier tag- 
na före, under och efter bombning av en engelsk kryssare. 

Skulle det slutligen visa sig, att de tyska trupperna i Narviksområdet 
icke kunna hålla stånd, skulle dessa, innan de giva upp striden, effektivt 
förstöra hela banan från Riksgränsen till Narvik på det att densamma 
för lång tid framåt göres oduglig för transport av järnmalm. 

Härefter gick GM in på att understryka de fördelar, som ur svensk syn- 
punkt uppstode, om en och samma makt behärskade hela det norska om- 
rådet och i synnerhet om denna makt vore Tyskland, som ju icke hade 
några som helst anledningar att med Narvik som utgångspunkt attackera 
vana malmfält För Sveriges del ansåg GM, att den bästa förutsättningen 
för att Sverige icke skulle dragas in i det stora kriget vore, om tyskarna 
behärskade även Narviksområdet. Tyska riksregeringen kunde icke in- 
se, att det fanns någon annan anledning till att de allierade beto sig fast 
i Narvik än den att de så småningom ville komma åt de svenska malm- 
fälten, antingen genom försök att infalla i Sverige med i detta område 
samlade trupper eller genom att med flyg söka bomba malmfält, kraft- 
stationer, järnvägar och hamnar på svenskt område. Det borde för den 
skull, om Sverige verkligen bedrev positiv politik, vara ett önskemål att 
det läget skapades, att Tyskland under världskriget behärskade Narvik. 

Härefter upprepade GM sitt förslag från i måndags alternativ 1) såväl 
som 2) 1 , och underströk starkt, att om Sverige verkligen ville föra en vän- 
skaplig politik gentemot Tyskland, vore det nödvändigt, att Sverige på 
detta synbara sätt gåve bevis på sin vänskapliga neutralitet. Under finsk- 
ryska kriget hade Sverige icke blott försett Finland med vapen och am- 
munition utan även i stor utsträckning tillåtit transitering av vapen. 
Transitering ansåg även GM enligt internationell rätt vara tillåtlig inom 
ramen för strikt neutralitet. Och islutligen framhöll han, att Tyskland 
under sagda krig oavsett principer drivit en mot vårt land vänskaplig po- 
litik genom att förse Sverige med vapen och ammunition, som möjlig- 
gjorde för Sverige att i sin tur utlämna motsvarande kvantiteter vapen 
och ammunition till Finland. GM underströk starkt, att detta skulle kun- 
na försatt Tyskland i ett brydsamt läge gentemot Ryssland, men att trots 
detta Tyskland lämnat denna hjälp för att pointera sin vänliga inställ- 
ning gentemot Sverige och lämna hjälp, som för Sveriges del skulle kun- 
na bli av stor betydelse. 

Härpå svarade de delegerade med att framhålla de skäl och synpunkter, 
som framlagts av Sveriges utrikesminister före avresan, och underströko 
starkt, att neutralitetskänslan var så starkt inrotad, att densamma måste 



1 Se bilaga B. 



187 

av varje svensk regering respekteras. Samtalet rörde isig sedan nära en 
timmes tid om frågan, huruvida Sverige vore bäst betjänt av att benhårt 
fasthålla vid principer eller huruvida Sverige genom att driva en positiv 
politik bäst tjänade sina egna mål. GM framhöll, att han aldrig skulle 
kunna få Fuhrern och tyska regeringens medlemmar att respektera prin- 
cipskäl, utan skulle konsekvensen av vägran att visa tillmötegående bliva, 
att förhållandet mellan Tyskland och Sverige försämrades. Sverige skulle 
i så fall å sin sida icke kunna påräkna några medgivanden eller till- 
mötesgående från tysk sidla, och icke en patron skulle vidare levereras 
till Sverige. Sverige låge inneslutet och var beroende av export från 
Tyskland ävensom transitotrafik och rörelsefrihet i Östersjön, allt fakto- 
rer, som skulle influeras, om Sverige ej visade sig vänskapligt sinnat. 

Under diskussionens gång betonade GM att ett upphörande av malm- 
leveranserna skulle kunna giva anledning till krigiska förvecklingar, men 
skulle en vägran att nu acceptera deras förslag icke leda till krigiska för- 
vecklingar men väl till ett mer spänt förhållande med därav följande han- 
delspolitiska konsekvenser. 

GM var märkbart nedstämd och bekymrad över att icke möjligheter 
syntes föreligga att få något medgivande från Sverige och gav även ut- 
tryck häråt samt frågade upprepade gånger, huruvida de delegerade kun- 
de göra något annat förslag, vartill dessa svarade, att de skulle under- 
ställa Sveriges utrikesminister de synpunkter som framhållits, men icke 
kunde göra något annat förslag. GM refererade då till de förslag, som 
hr D. framkommit med vid måndagens förhandlingar, och undrade, om 
detta icke skulle vara en framkomlig väg. Han sade, att han brutalt upp- 
riktigt svarat hr D., att den press, som Tyskland nu hade på Sverige, 
skulle i avsevärd grad gå förlorad om Sverige hade skeppningismöjligheter 
från Narvik och att naturligtvis icke utan vidare Tyskland skulle låta 
Sverige få en dylik fördel. Under det fortsatta samtalets gång relaterade 
hr D., vad GM vid tidigare konferens sagt, att det endast kunde ligga 
i Tysklands intresse, om Sverige kunde få ostörd import av nödvändiga 
varor, och svarade GM härpå, att ett vänskapligt sinnat Sverige naturligt- 
vis skulle kunna tänkas få utnyttja hamnen, dock icke för malmexport 1 . 
Samtalet slutade med att de delegerade lovade till Sveriges utrikesminister 
rapportera de synpunkter som framkommit, och skulle säkerligen utrikes- 
ministern så snart som möjligt taga ställning härtill 2 . 

Efter det förhållandena i norra Norge diskuterats, kom GM in på den 
allmänna europeiska politiken. Han underströk därvid, att Tyskland gi- 
vit Danmark sitt ord på att efter det stora kriget helt draga sig tillbaka 

1 (Marginalanteckning av Boheman till detta stycke:} Enl. Hägglöf: Spelade icke någon 
större roll i diskussionen. 

8 (Marginalanteckning av Boheman:) Endast rapport till Stockholm utlovad. 



188 

från Danmark, och kunde naturligtvis en stormakt icke bryta sitt ord, 
utan skulle varje by i Danmark i oskadat skick återlämnas. 

Förhållandet i Norge var ett annat. Den norska regeringen både för- 
kastat de tyska förslagen och förklarat krig. Norges konung skulle aldrig 
tillåtas att återvända till Norge och även om Norge icke bleve en tysk 
provins, skulle i en helt annan form Norge få känna på, att landet gått 
i krig mot Tyskland och förorsakat tyska försvarsmakten blodiga och 
materiella förluster. Hur detta inflytande skulle göra sig gällande definie- 
rades emellertid icke närmare. GM påminde därefter hr D. om vad han 
sagt vid världskrigets utbrott, att de små neutrala staterna skulle bliva 
lidande på detta världskrig, och att en hel del skulle försvinna. Hade 
Tyskland tolererat Tjeckoslovakiets fortsatta existens, skulle det strate- 
giska läget nu varit ohållbart för Tyskland. Albanien, Österrike, Tjecko- 
slovakiet, Polen, Finland, Norge, Danmark och nu till sist Holland-Belgien 
hade fått vidkännas konsekvenserna av detta världskrig och trodde GM, 
att efter fredsslutet en omgestaltning av Europas karta skulle äga rum, 
som vitalt skulle beröra dessa små neutrala länders intressen. 

Även vad Sverige beträffar ansåg han, alt Sverige skulle komma i ett 
visst beroende av Stortyskland, åtminstone i handelspolitiskt avseende, 
och framhöll härvid GM, att intet land som ej äger de industriella resur- 
serna för att inom landet framställa erforderliga försvarsmedel, kan i 
längden äga existensberättigande. Han kom därefter in på frågan om 
Europas Förenta Stater som en plan, vars förverkligande han åtminstone 
för de germanska folken ansåg skulle vara av stor betydelse. Hans ut- 
talanden om den europeiska politiken, som framskymtat vid olika till- 
fällen vid privata samtal ända sedan världskrigets början, stå i så bjärt 
motsats mot tidigare av Fuhrern deklarerade principer angående tyska 
folkstammens slutna landområde, eventuellt förstorat med för densamma 
erforderligt »Lebensraum», att dessa yttranden måste anses innebära, att 
de hittills vunna framgångarna fått Fuhrern att högst avsevärt utöka sina 
framtidsplaner. Det finns ingen tvekan om att här av GM framförda 
synpunkter härstamma från Fiihrern och böra noggrant observeras. 

Sammanfattning. 
Under hela ovannämnda sammanträde, som ju ägde rum samtidigt med 
de ytterst omfattande stridshandlingarna mot Holland och Belgien och 
som varade över tre timmar, stördes GM endast vid ett tillfälle, då en 
adjutant rapporterade, att besättningen i ett belgiskt fort kapitulerat. I 
motsats till vad som var fallet på måndagen då GM vid flera tillfällen blev 
xätt häftig och, som han själv sade, var brutalt uppriktig i sina yttran- 
den, bemödade han sig tydligt vid lördagens sammanträde att på ett till- 
mötesgående och lugnt sätt ventilera dessa viktiga frågor med de delege- 



189 

rade. Det var för alla tre påtagligt hur verkligt nedstämd han blev över 
meddelandet, att de framlagda förslagen icke kunde accepteras. Det finns 
ingen möjlighet att missförstå hans starka strävan 

1) att söka åstadkomma ett vänskapligt samarbete mellan Tyskland 
och Sverige; 

2) att söka framtvinga en positiv lösning *av de omdebatterade proble- 
men; 

3) att om en positiv lösning finnes, handelspolitiska medgivanden kun- 
na förväntas och att en viss avspänning i det nuvarande förhållandet kan 
inträda. 

Som redan tidigare nämnts, måste man räkna med, att GM personligen 
skulle önska kunna påvisa, att han lyckats åstadkomma en positiv lösning 
av här berörda problem, men är det lika omisskänneligt klart, att Fuhrern 
tillmäter en lycklig lösning av dessa frågor den allra största betydelse, 
och att faktiskt dessa frågors lösning kan i handelspolitiskt avseende få 
vittgående konsekvenser. Konsekvenserna sträcka sig dock troligtvis läng- 
re än så, då på basis av den förbättring av läget, som inträtt på sista 
tiden, en tillfredsställande lösning av dessa frågor kan beräknas så för- 
bättra det politiska förhållandet, att Sverige därav skulle kunna draga be- 
tydande fördelar även för en lång framtid. 

Emellertid torde ett medgivande å de förslag, som framlagts i alterna- 
tiv 1) och 2), kunna medföra, att senare anspråken skärpas, vilket till 
slut skulle ha vittgående konsekvenser i flera avseenden. Förutsatt att 
Norge och de allierade skulle gå med på pacificeringsförslaget, skulle dels 
de av Tyskland framställda kraven försvinna, dels skulle faran för nya 
skärpta krav bortfalla, åtminstone vad här berörda område beträffar, och 
slutligen skulle under världskrigets fortgång både strategiskt och handels- 
politiskt ett betydligt gynnsammare läge skapas för Sverige. 

Stockholm den 13 maj 1940. 

Bilaga. 

Rapport över militärtekniska synpunkter, som fram- 
hållits av generalfältmarskalken Göring vid 
konferens i högkvarteret den 11 maj 194 0. 

Anfallet på Holland-Belgien. 

Generalfältmarskalken Göring redogjorde ingående för anfallet på Hol- 
land och Belgien och meddelade, att detsamma i detalj planerats och iscen- 
satts med en brutal slagkraft och energi, som gjorde, att Holland inom 
tvenne veckor skulle vara erövrat, och även om det toge något längre tid 
med Belgien, skulle detta land snart vara besatt. 



190 

GM underströk med skärpa betydelsen av den framåtanda, som en grund- 
ligt genomförd utbildning av den tyska truppen givit till resultat. Som 
ett exempel framhöll han, hur tack vare denna utbildning en av trupper 
från Rhenlandet och Westfalen sammansatt division lyckats med frontal- 
angrepp storma den ena norska ställningen efter den andra i de norska 
snöhöljda bergstrakterna, en prestation som icke ens påräknats vid dessa 
stridshandlingars påbörjande. 

Både vad anfallet på Holland och på Belgien beträffar fullföljdes de 
nya strategiska principer, som praktiserats redan under polska kriget och 
visat sig viktiga i ett modernt krig. Genom insättandet av starka mekani- 
serade förband genombrötos fiendens linjer på ett eller flera ställen, och 
fortsatte därefter de genombrytande mekaniserade förbanden sin fram- 
marsch i fiendelandet utan att bekymra sig om, att den fientliga fronten 
rullades upp eller att förbindelselinjerna voro tryggade. Denna brutala, i 
ilmarseher genomförda framstöt desorganiserade det inre försvaret och 
medförde i sin tur, att de främre linjerna fingo lov att giva upp striden. 
Som ett ytterligare exempel på denna strategi anförde GM, att fort, befästa 
orter eller fästningar icke fingo hindra en dylik framstöt, utan skulle dessa 
endast omringas och sedan genom belägring tvingas att kapitulera. Som 
ett exempel angav han, att Luttich skulle omringas, men de tyska trupper- 
na skulle gräva ner sig utom räckhåll för fästningens tunga artilleri, vilket 
skulle möjliggöra, att fienden så småningom tvingades giva upp försvaret. 

GM visade på en karta över Holland, hur första och andra försvarslin- 
jerna med sina bunkers och befästningslinjer genombrutits och hur i vissa 
fall de tyska trupperna befunne sig inne i den tredje linjen. Samtidigt 
härmed hade genom luftanfall transportvägar och transportmedel förstörts 
eller desorganiserats, vilket försvårade undsättningen i de främre lin- 
jerna, och slutligen hade genom överraskande luftanfall med fallskärms- 
trupper och från flygplan landsatta trupper de viktiga brohuvudena be- 
satts. Härigenom skulle anmarschvägarna tryggas och förhindras, att dessa 
viktiga broar förstördes. 

GM beskrev, hur besättandet av de holländska flygplatserna tillgått. 
Först hade genom omfattande bombanfall de runt om flygplatserna be- 
fintliga luftvärnsartilleri- och maskingevärsnästena nedkämpats. Dessa 
bombanfall bildade en spärreld, som ävenledes omöjliggjorde insättande 
av undsättningstrupper från holländsk sida. Därefter nedsläpptes några 
fallskärmstrupper på själva flygplatsen. Dessa fallskärmstrupper hade till 
uppgift, dels att befria flygplatsen från spärrar, såsom lastbilar, stora 
cementrör o. dyl., dels att påbörja organiserandet av försvaret av själva 
flygplatsen och skyddandet av landsättandet av trupper från flygplan. 
Enligt GM:s uppgift skulle vid Rotterdams flygplats sammanlagt land- 
satts 7 bataljoner elittrupper. Han visade luftfotografier över olika plåt- 



191 

ser, där själva flygplatserna voro översållade med fallskärmar, och beskrev 
ävenledes, hurusom trupper utsatts för att besätta viktiga brohuvuden. 

Som ett ytterligare bevis för den oemotståndliga anfallskraft som känne- 
tecknade den tyska armén, beskrev GM, hur fortet vid Albertkanalens 
och floden Maas' sammanflöde tagits. Detta fort reser sig 60 m brant från 
floden och har 24 kanontorn. Fortet behärskar fullständigt infartsvägarna, 
och det finns ingen möjlighet att framföra tunga mekaniserade förband 
utan att behärska tillfartsvägarna såväl som detta fort. Tidigt på morgo- 
nen, innan det ännu var ljust, landsattes medelst fallskärmar under en 
löjtnants befäl 95 man på forthjässan. Dessa anbragte särskilt tillverkade 
sprängminor på kanontornens kupoler. Dessa minor bragtes att explodera, 
varvid samtliga 24 kanontorn förstördes. Fortet hade endast tvenne ut- 
gångar, och desisa behärskades av de tyska trupperna på forthjässan, så 
att den till 1.500 man uppgående f ortbesättningen var innesluten i fortet 
och tvingades att kapitulera. GM redogjorde för hur den löjtnant, som ut- 
fört denna attack, på förhand för Fuhrern och GM i detalj redogjort för 
den minutiöst noggrant planerade kuppen. 

GM ansåg, att inom tvenne veckor Holland skulle vara besatt och att 
man finge förvänta sig » Grosskamp f han dlungen» i själva Belgien, innan 
Belgien helt besatts. 

Samtidigt med dessa strider skulle tyska trupper falla in genom Luxem- 
burg och sydöstra Belgien för att besätta norra Frankrike. GM förväntade 
sig, att när dessa krigsmål uppnåtts och tyskarna med sitt överlägsna flyg 
behärskade Engelska Kanalen såväl som tillfartsvägarna till England, 
skulle England vara villigt till att sluta fred, i synnerhet som Tyskland 
icke skulle uppställa några krav på det engelska imperiets tillintetgörande. 
Han välkomnade i detta sammanhang Churchill som premiärminister, 
varigenom Churchill äntligen tvingats taga ansvar för sina handlingar. 
Detta skulle enligt GM medföra, att då tyskarna uppnått vissa segerrika 
mål, Churchill, som var Englands onda genius, skulle nödgas taga kon- 
sek vemserna av sina handlingar och tvingas avgå, och en förhandlings - 
beredd regering skulle bildas. 

I samband med diskuterandet av militärtekniska frågor framhöll GM, 
att vad Sverige beträffar man hyste respekt för vår armé och vår flotta, 
men att flyget endast kunde betecknas som utrustat för övningsflygning 
och ansågs icke flyget äga nämnvärt material för första stridslinjen. 

GM kritiserade skarpt den kortsynta politik, som förts. Han angav, att 
vi i närvarande stund endast kunde tillverka några få flygmotorer per må- 
nad. Hade vi tidigare utvecklat de ansatser till flygindustri, som funnits 
med t. ex. en så lovande förmåga som ingeniör Sparman, hade läget kun- 
nat vara ett annat. Nu hade i stället inköp gjorts i Amerika, men kon- 
sekvenserna av att köpa från utlandet ansåg han snart skulle visa sig. 



192 

Anskaffningen av reservdelar o. dyl. kunde under en kris ställa sig hart 
när omöjlig och göra denna material obrukbar. 

Han ansåg, att en nation, som ej har egna verkstäder för tillverkning 
av vapen, ammunition, flygmotorer och flygplan samt marina båtar, icke 
äger existensberättigande, och underströk i synnerhet den påvisbara bety- 
delse, som flyget fått. 

I detta sammanhang gick han återigen in på de konsekvenser, som ett 
effektivt störtflyg otvivelaktigt medfört, nämligen att flottans värde 
högst avsevärt minskats och möjligheterna att angripa starka fort hava 
ökats. 

Träffsäkerheten var enorm och kunde icke jämföras med utkastandet 
av bomber från bombplan från flera tusen meters höjd. Han erinrade i 
samband härmed om vissa typiska fall i kampen mellan störtflyg och 
större flottenheter under norska kriget. 

Till slut underströk han starkt den obeskrivliga slagkraft, som uppnås 
genom en här, inspirerad med initiativkraft och anfallsanda. 

I detta sammanhang betonade han särskilt vikten av de taktiska meto- 
der, som införts bl. a. för infanteriet, som möjliggjorde ett angripande 
även av befästa ställen med relativt små förluster å angriparens sida, dels 
tack vare en väl uttänkt utrustning, dels den i spridda formationer oregel- 
bundet genomförda framstöten mot dylika ställningar. Härvidlag använ- 
das alla vapen ävensom eldkastare, rökbomber o. dyl., som allt i förening 
medförde positiva resultat vid ett anfall. 



177. Generaltulldirektören till Söderblom 13 maj 1940. 

Ink. till UD **/ 5 . 

Härmed har jag äran översända bilagda tre rapporter, av vilka den 
sista är av särskilt intresse. likaledes översändes avskrift av ett till mig 
ingånget telegram från tullförvaltaren i Mon. 

Stockholm den 13 maj 1940. 

Bilaga 1. 

Rapport. 

Med ångfärjan »Preussen» den 8 maj 1940 klockan 18.20 anlände hit 
bland annat 4 järnvägsvagnar, enligt fraktbrev avsända av Schenker & 
Co., Berlin, med Trondheims Mek. Verkstad, Trondheim, som emottagare. 

Innehållet utgjorde enligt fraktbrev sjukvårdsmaterial och foderkon- 
server. Vid företagen undersökning befanns vagnarna endast innehålla 
följande. 



193 

K a s s e 1 24207: Konserverat foder . . . . , . 15.000 kg 

D. E. 103701: Bröd 3.000 » 

Ost . . 500 » 

The 83,9 » 

Brännvin 1.500 ltr 

Socker 1.200 kg 

Salt 450 » 

Jästextrakt 12,5 » 

Lök 10 » 

Kondenserade soppor 8 » 

Fläsk 500 » 

Korvkonserver 1.318 » 

Ättika 15 ltr 

Kryddor 2 kg 

Karameller — 8.000 påsar 

Cigarretter 120.000 st. 

Cigarrer 29.300 » 

Citroner 6.000 » 

Matolja 20 ltr 

Torkade grönsaker 9 kg 

Karlsruhe 4840: Grönsaker med potatis 1.800 kg 

Fläskkonserver 4.505 » 

Flottkonserver 1.500 » 

Korv 1.200 » 

Marmelad 2.000 » 

Pulvriserade ärtor 1.500 » 

Kassel 86926: Bröd 12.000 kg 

Den 9 maj 1940 klockan 19.42 avgingo vagnarna till bestämmelseorten, 
utom vagn D.R. 103701, som avgick den 10 maj 1940 klockan 19.50. 
Vagnarna ha här plomberats. 

Trelleborgs tullbevakning den 10 maj 1940. 

Paul Ohlsson. 

Bilaga 2. 

Rapport. 

Med ångfärjan »Deutschland» den 9 maj 1940 klockan 17.40 anlände 
bland annat 9 järnvägsvagnar, vilka enligt fraktbrev voro avsända av 
Schenker & Co., Berlin, med J. Edholm & Co., Narvik, som emottagare. 
Innehållet utgjorde enligt fraktbrev havre, hö, råg och vetemjöl, färskt 
kött, flott och jäst. Vid företagen undersökning befanns innehållet i 
vagnarna endast utgöra följande. 

Stuttgart 41879: Hö 9.100 kg 

» 28946: » 8.850 » 

» 628407: » 9.710 » 



194 

D. R. 138181: Havre 17.240 kg 

Kassel 86928: Mjöl 15.1501» 

» 58334: » 15.150|» 

» 13047: » 15.150|» 

NSB 17319: Flott 11.450 » 

Jäst 1 1.000 » 

Berlin 1572: Kött 5.600 » 

Vagnarna ha i plomberat skick avgått härifrån den 10 maj 1940 kloc- 
an 19.50 till bestämmelseorten. 

Trelleborgs tullbevakning den 11 maj 1940. 

Paul Ohlsson. 



Bilaga 3. 

Rapport. 

Järnvägsvagnarna Karlsruhe 10822, Karlsruhe 16457 och Kassel 13248, 
vilka ankommo hit med ångfärjan »Deutschland» den 6 maj 1940 klockan 
6.36 och klockan 17.30 och vilka voro destinerade till Narvik, kvarhöllos 
här, enär de innehöllo krigsmaterial. De ha denna dag klockan 7.30 åter- 
utförts till Sassnitz med ångfärjan »Deutschland». 

Trelleborgs tullbevakning den 11 maj 1940. 

Paul Ohlsson 



Bilaga 4. 

från norge till mon har idag kl 16.40 anlänt 1 vagnslast nsb 5649 inne- 
hållande kulspruteammunition ställd till vassijauri gränsen mottagare m 
P björnstad narvik avsändare lassen et co oslo godset kvarhållet 

tullkammaren 



178. Sändebudet i London till UD 13 maj 1940. 

Telegram. 

Enligt upplysningar amiralitet synes engelsk aktivitet Narvik minskas 
tyska forstärkningar Norge fortsätta. Stora tyska trupptransporter äga 
rum sjöledes kusten norr om Haag. 



195 

179. Juhlin-Dannfelt till chefen för försvarsstabens underrättelse- 
avdelning 14 maj 1940. 

överlämnad av von Post till chefen för po- 
litiska avdelningen, i UD för kännedom 16 / 5 
ink. till UD 17 / 5 . 

Härmed får jag äran insända dagens tyska uppgifter om läget i väster. 
Till desamma må fogas följande muntligt delgivna tillägg. 

I stort sett har den tyska frammarschen gått överraskande hastigt och 
fördelaktigt, ehuru vissa mindre bakslag förekommit. Till dessa må räk- 
nas, att mycket fallskärmstrupper gått förlorade. Dock hava dessa trupper 
även nått betydande resultat. De viktigaste äro, vad Holland angår, att 
broarna söder Dortrecht samt tillgången till Rotterdam på grund av in- 
sats av fallskärms- och luf tlandningstrupper kommit i tyska händer och 
kunnat behållas till dess de pansrade tyska truppernas frammarsch åstad- 
kommit direkt förbindelse med de från luften besatta punkterna. Ett före- 
tag från luften mot Haag har däremot icke lett till väntat resultat. 

De holländska trupperna hava slagits förvånande ihärdigt och med in- 
dividuell tapperhet. Med sin svaga beväpning och framför allt bristen på 
tungt artilleri hava dessa trupper emellertid icke kunnat motstå de väl 
beväpnade tyska krafternas framträngande. 

I Nordholland har 1. kavalleridivisionen presterat en hastig frammarsch 
till trakten av Harlingen. Delar av denna division hava därefter förts över 
till Wieringen. Fästningen Hollands fall kan nu förväntas inom de när- 
maste dagarna. Engelska trupper hava satt sig fast på öarna utanför de 
stora flodernas utlopp. 

Man anser det betecknande, att såväl i Belgien som i Holland hittills 
endast obetydligt med engelska trupper påträffats. 

Från Roosendaal och Breda fortsattes nu frammarschen i sydlig och 
sydvästlig riktning. 

I Belgien förekommo särskilt hårda och delvis förlustrika strider i trak- 
ten av Maastricht. Därefter har framryckningen, frånsett striderna om 
fästningen Liége, icke bjudit på lika stora svårigheter. 

Den tyska ersättningstjänsten och över huvud taget tillförseln bakifrån 
har fungerat mycket gynnsamt och över förväntan. Järnvägslinjerna 
över gränsen äro redan iordningställda och tagas nu i bruk för framfö- 
rande av tyska trupper. 

Det antages, att ett stort slag kommer att utkämpas i det inre av Bel- 
gien, varvid striderna till en början komma att upptagas i Dylelinjen. 

I de närmaste tyska avsikterna ingår att tillkämpa sig luftherraväldet 
och ett gynnsamt utgångsläge för de fortsatta operationerna i norra 
Frankrike. 



196 

Till dessa tyska uppgifter må fogas några allmänna bedömanden, stam- 
mande från italienskt håll. 1 

Tillägg. Om operationerna i Narvik nämndes, att dessa gå dåligt för 
tyskarna, vilket emellertid ansågs i nuvarande läge och med hänsyn till 
de vunna framgångarna på andra håll hava mindre betydelse. 

Undertecknad kan inte annat finna, än att denna omständighet, att det 
anses gå dåligt i Narvik, bör föranleda fördubblad vaksamhet i Sverige. 

I detta sammanhang må omnämnas, att en härvarande militärattaché 
meddelat, hurusom hans lands konsul i Stettin rapporterat angående sam- 
ling, på nytt, av starkt transporttonnage i Stettin under dagarna den 7 — 8 
i denna månad. 

Berlin den 14 maj 1940. 

Bilaga. 

Tyska uppgifter om läget i väster av den 14 maj 

19 40. 

De holländska trupperna hava utrymt Grebbelinjen. 

Roosendaal har tagits. Dortrecht har passerats. 

Turnhout-kanalen har överskridits sydost om Turnhout och vid 
Moll. 

Dessutom har Gettelinjen överskridits och Tirlemont nåtts. 

Ett väldigt pansarslag har ägt rum norr om Namur, varvid tyskarna 
behållit slagfältet. 

En fransk mekaniserad division har sydost om Antverpen lidit svåra 
förluster. 

En fransk pansardivision och en mekaniserad division norr om Ant- 
verpen hava likaså lidit starka förluster. 

Söder om Namur har Maaslinjen överallt nåtts. 

Utanför Saarområdet hava fransmännen drivits tillbaka till huvud- 
ställningen i Magi notlinjen. 

Berlin den 14 maj 1940. 

C. H. Juhlin-Dannfelt 
överste, militärattaché. 

180. J. Beck-Friis till Söderblom 14 maj 1940. 

Handbrev, ink. till UD 20 / 5 . 

Oslo den 14 maj 1940. 
De många varningar vi erhålla från norrmän, vilka i dylikt syfte upp- 
söka beskickningen för att söka hindra att vårt land möter samma öde 

1 Återgivas ej. 



197 

som Norge, samla vi numera i de promemorior, som marinattachén utar- 
betar. Idag fick jag emellertid besök av en personlig vän, godsägare vid 
Eidsvold, vilken även torde vara Excellensen väl bekant, som meddelade 
följande, vilket jag anser mig böra separat inberätta. 

Han hade de sista tio dagarna gång efter annan under natten nödgats 
å sin gård inkvartera hundratals tyska officerare och soldater på väg 
norrut. Han brukar då samtala med sina ovälkomna gäster och förklarade 
han, att soldaterna allmänt brukade uppge att de voro på väg till Sverige. 
De officerare han frågat om vart de skulle hade emellertid alltid uppgivit, 
att de skulle norrut utan att närmare precisera, under det en enda officer 
sagt att de skulle till Sverige. För övriga av honom lämnade uppgifter 
redogör marinattachén. 



181. 3. Beck-Friis till Söderblom 14 maj 1940. 

Handbrev, ink. till UD 16 / 5 . 

Oslo den 14 maj 1940. 

Jag borde beklaga, men jag är tvärtom enbart glad att mitt varnings- 
rop i går afton var obefogat. Anledningarna till detsamma voro följande. 

Vi fingo igår rapport från en mycket pålitlig och omdömesgill man, 
som på vår begäran och för vår räkning företagit en resa i öster och hans 
uppgifter voro ganska alarmerande utom ifråga om vägarnas dåliga till- 
stånd, vilket ju borde vara ett lugnande tecken. Detaljerna finner du i 
Winells redogörelse. Vidare hade jag igår besök av en framstående 
norsk officer, som uppskattade de tyska truppernas i Norge antal till 150 a 
200 tusen man. Därtill kom att Oslo igår var påfallande fritt vad tyska 
trupper beträffar. Intet tvivel föreligger att antalet här kasernerade trup- 
per nedbringats högst väsentligt, och såg man igår i motsats till föregående 
dag och alla tidigare dagar ytterst få permittenter gå omkring i gatorna. 

Slutligen kom kl. halv 11 på aftonen tvenne norrmän, vilkas rapport 
återgives i närlagda P. M. Densamma hade i och för sig kanske ej bort 
tilläggas alltför stort värde, men då den där angivna tiden egendomligt 
nog sammanföll med vännen Schmitts uppgift härom dagen att anfallet 
skulle sättas i gång den 14 blevo vi betänksamma. Detta är de enda två 
tidsuppgifter vi överhuvudtaget erhållit och det var ju mycket egendom- 
ligt att dessa uppgifter från absolut skilda källor skulle samstämma. Jag 
ansåg mig därför skyldig antyda att vi hade speciell anledning till oro. 

Jag är fortfarande ej övertygad att tyskarna planera ett väpnat över- 
fall men är däremot fullt övertygad att man på ena eller andra sättet 



198 

ämnar indraga oss i sin intressesfär. Officiella tyska kretsar här hava ju 
som jag tidigare inberättat redan för en månad sedan förklarat att man 
ej ämnar låta Belgien och Holland få behålla en suverän ställning medan 
en dylik skulle åtminstone till formen skänkas de skandinaviska staterna. 
Att vi ej i praktiken skulle få åtnjuta full suveränitet i händelse av tysk 
seger synes mig emellertid uppenbart. 



Bilaga 1. 

Iakttagelser under bilresa Oslo — Elverum — Ny- 
bergsund — Elverum — Kongsvinger — Oslo. 
Tyska trupprörelser på denna väg. 
(Karta: se Öst-Norge utg. av Landslaget för Reselivet i Norge.) 

1. Start från Oslo på middagen den 10 / 5 . Oslo — Skedsmo — Näs. Vidare 
på landsvägen som följer östsidan av Vorma till vägkrysset 5 km öster 
Eidsvold samt därifrån till Langset. 

Vägsträckan mellan angivet vägkors och Langset var i synnerligen 
dåligt skick, övriga passerade vägar rel. goda. 

Tyskarna hade tappat sjön Mjösen. Den sprängda Minnesundsbron 
(skiss) hade tyskarna ersatt med en pontonbro. Tack vare avtappningen 
av Mjösen stodo pontonerna mer eller mindre direkt på flodbottnen. Här- 
omnatten, när Mjösen oväntat stigit, hade vattnet nära nog rivit med sig 
den tyska pontonbron. Man hade haft ett mycket svårt arbete för att 
förhindra detta. 

2. Från Langset till Tången (omkr. 18.00—19.00 den 10 / 5 ) hade på vä- 
gen stora tyska kolonner befunnit sig på marsch norrut. Lätta draghästar, 
ridhästar, klövjehästar i många hundratal. Motorfordon, men i mindre an- 
tal. Tanks. Infanterikanoner. Marscherande infanteri. Vägens högra sida 
var kantad av det ena stora tyska militärlägret efter det andra. 

I detta sammanhang må anföras, att enligt säker källa (vederbörande 
var på f . m. den 9 /s på väg söderut från Elverum över Bön, Dal, Klöfta 
till Oslo) passerade ändlösa tyska kolonner av infanteri, motorfordon, 
kanoner, hästar och fältkök på väg från Oslo till Dal. 

3. I fortsättningen av vägen, mellan Tången och Hamar, praktiskt 
taget ingen tysk militär. I Hamar tysk militär förlagd. I vilken utsträck- 
ning ej möjligt att överblicka. 

4. På morgonen den 11 fortsättn. från Hamar till Elverum. Elverums 
stad fullständigt förstörd av bomber. Påminde om vissa fotografier över 
nordfranska städer under världskriget. 

På onsdagen den 10 / 4 hade praktiskt varje enskilt hus i staden och ett 
stort antal byggnader i stadens utkanter blivit sönderbombade och be- 



199 

skjutna med kulsprutor. 40 dödsoffer i staden. Även skogarna i stadens 
närmaste utkanter söndersplittrade av bomber. Tyskarna hade vid sina 
anfall denna dag förvisso utgått ifrån, att det norska Högkvarteret, Ko- 
nungen och regeringen befunnit sig i Elverum. 

Konung, regering och högkvarter hade emellertid natten till den % 
lämnat Elverum och tagit kvarter i Nybergsund. Härom måste tyskarna 
givetvis fått kännedom, alldenstund sistnämnda plats den 11 utsattes för 
våldsamma flygangrepp. Under dessa angrepp måste Konung och hög- 
kvarter m. an. fly ut i den omgivande skogsterrängen. 

På fredagen (eller lördagen) hade de tyska trupperna kommit till 
Elverum. I den byggnad där telegrafstationen var inrymd hade man då 
slängt in en brandbomb, utan att taga hänsyn till de människor, som då 
uppehöllo sig i huset. Huset nedbrann, men inga människoliv spilldes. 

I Elverum kvarstår f . n. praktiskt taget endast kyrkan, sjukhuset, 
museet samt en del mindre byggnader i samhällets utkanter. 

5. På e. m. den 11 maj fortsattes bilfärden från Elverum till Ny- 
bergsund. Denna väg passerar över en mängd vattendrag. Alla broar 
hade här blivit sprängda av norrmännen. Genom prov. anordningar hade 
tyskarna nu emellertid hunnit göra vägen framkomlig även för ganska 
stora motorfordon. Stor varsamhet måste dock vid dessa passager i all- 
mänhet iakttagas * 

Vägen var överhuvud ganska svårframkomlig. Av norrmännen gjorda 
förhuggningar voro endast delvis röjda. Telefonstolparna utefter vägen 
voro av norrmännen nedhuggna. Tysk kabelutläggning utefter vägen på- 
gick och var vid tillfället i fråga (e. m. den 11 /s) klar till någon km innan 
Nybergsund. 

Utefter hela vägen Elverum — Nybergsund förekommo tyska militär- 
patruller i bil eller pr. motorcyklar. 

Enligt vad som upplystes i Nybergsund, observerar man inte där större 
mängder av tysk militär. En förklaring härtill uppgavs av trovärdig per- 
son vara den, att de tyska transporterna här i allmänhet framföras natte- 
tid. En annan person uppgav, att han tidigt å morgonen den 10 / 5 sett mas- 
sor av militär med »små» kanoner (infanterikanoner?), mängder av bi- 
lar samt 3 tanks norr Nybergsund på väg mot Drevsjö. 

Annan källa (med personförbindelser i Drevsjö) uppgav att »icke så 
få» tyska trupper skola stå i Drevsjö. 

En bonde från Lutnes (c:a 3 mil SO Nybergsund) hade att berätta, 
att han »passerat förbi en grupp tyska soldater, som grävde där», 

6. Den 11 maj på morgonen fortsättning från Nybergsund tillbaka 
till Elverum. En norsk överläkare i Elverum uppgav, att tyska trupper 
skulle stå vid svenska gränsen från Trysiltrakten oeh norröver. 

Ankomst till Elverum på f. m. den 11 /s. 



200 

7. Tidigare omtalade (från vägen mellan Langset och Elverum in- 
rapporterade) tyska trupper hade nu nått Elverum och gått i bivacker 
norr om Elverum på östra sidan av den landsväg, som går fram strax 
öster om Glommen. Min rapportör hade ankommit till Elverum på f. m. 
den 12 / 5 . För att söka få klarhet om vart de tyska trupperna ämnade fort- 
sätta, stannade han kvar i Elverum till omkr. kl. 13.00 då bröts upp i 
riktning mot Åmot. Minst 2 000 man + fordon av alla slag + klövje- 
hästar avmarscherade under närmaste timmen mot Åmot (på vägen öster 
Glommen) . 

8. Vår bil fortsatte därefter sin färd från Elverum med Jömna såsom 
närmaste mål. Här var den stora bron sprängd. Återvände därför till 
Elverum och fortsatte därifrån i sydöstlig riktning, utefter landsvägen 
på Glommens västsida. 

Vid Baskereidsfoss upplystes att därvarande bro över Glommen vore 
sprängd. Fortsättning längs Glommens västsida till Flisa. Bron över 
Glommen konstaterades här sprängd. Omöjligt att komma över. 

Fortsatte sydväst, alltjämt väster om Glommen. Alla broar över de 
små åar som här flyta in i Glommen voro sprängda men provisoriskt 
lagade. Så småningom ankomst till Kongsvinger. Från bilfärden mellan 
Flisa och Kongsvinger kunde (från bilen) observeras ett stort militär- 
tåg på väg norrut. Pansarbilar, kanoner, fordon, tankbilar, godsvagnar 
fulla med soldater. 

9. Uppehåll i Kongsvinger mellan 17.00 — 18.00 den 12 / 5 i och för »ori- 
entering». 

Upplystes i Kongsvinger (trovärdig källa) : minst 3 stora trupptåg 
per dygn hava under de senaste 4 ä 5 dagarna från Kongsvinger fram- 
förts norrut (järnvägen). Bekräftades från ett flertal håll. 

10. Vidare från Kongsvinger omkr. kl. 19.00. Den stora träbron vid 
Kongsvinger sprängd. Gångtrafik över densamma, men på egen risk. 

11. Längs nordsidan av Glommen från Kongsvinger till Näs. Möte 
på vägen strax innan Näs med 3 motortransporterade tyska kompanier, 
på marsch norrut. Dessutom ständiga möten med enstaka militärbilar. 
Landsvägsbron (träbro) vid Näs sprängd. En nyuppförd norsk stenbro, 
belägen vid sidan av den gamla landsvägsbron hade av tyskarna proviso- 
riskt anslutits till den gamla vägen. (Den avsedda nya väganslutningen 
var sedan någon månad av norrmännen satt i arbete, men oerhört myc- 
ket återstod.) 

12. På väg mellan Kongsvinger — Oslo kunde vid visst tillfälle från 
bilen ett stort tyskt militär tåg mot Kongsvinger observeras. 

13. Mer eller mindre havererade spec. norska motorfordon kunde ob- 
serveras vid sidan av så gott som alla passerade vägar. 

14. Anmärkning av sakkunnig: De norska bröförstöringarna skulle 



201 

hava blivit mycket mera effektiva och svårreparabla om större spräng- 
laddningar i allmänhet använts och i vissa fall placerats lämpligare. 
15. Allt efter muntlig till mig lämnad redogörelse . . . 

Bilaga 2. 

P. M. 

Tvenne norska unga män, vilkas trovärdighet syntes satt över varje 
tvivel, infunno sig den 13 maj 1940 kl. 22.20 å beskickningen för att med- 
dela följande. C :a två timmar tidigare hade vid besök å ett kafé i Hönef oss 
vederbörande kommit i samspråk med tre tyska officerare vid bordet 
näst intill. Serveringsflickan i lokalen hade, sedan den ene officeren beställt 
ett nytt glas öl, förklarat på norska att ölet vore slut för kvällen. Offi- 
ceren uppfattade icke vad flickan sade, varför den ene norrmannen på 
tyska förklarade förhållandet tilläggande, att vederbörande borde komma 
tillbaka nästa dag, då han kunde få öl så mycket han önskade. Tysken 
replikerade härå att tidpunkten då vore för sen, enär han påföljande dag 
komme att gå »nach Osten». Efter detta yttrande mottog talesmannen 
nedtystande blickar från sina tvenne kamrater och samtalat avstannade. 
Strax därpå började officerarna åter att samtala inbördes och den ene av 
norrmännen lade sig på nytt i konversationen. Tyskarna yttrade att de 
nu vore färdiga »här» och komme att sakna platsen, då de följande dag 
lämnade. Den ene tysken upprepade att man i morgon komme att gå »nach 
Osten» och på norrmannens uttryckliga förfrågan vad »nach Osten» inne- 
bure, svarade tysken »nach Schweden», vilket svar utlöste mördande blickar 
från kamraterna, varpå samtalet åter avstannade och de båda norrmännen 
lämnade lokalen. 

Oslo den 14 maj 1940. 



182. J.Beck-Friis till Söderblom 15 maj 1940. 

Handbrev, ink. till UD *°/ 5 . 

Oslo den 15 maj 1940. 

Mitt handbrev igår 1 angående mitt varningsrop föregående afton blev 
tyvärr aldrig avslutat i det jag blev avbruten och nödgades avsända det 
utan att ha fått tillfälle fortsätta detsamma. Jag ber därför idag få till- 
lägga följande. 

Jag är alltjämt ej övertygad att ett väpnat överfall förestår, men jag 
är alltmer övertygad att de starka tyska truppkoncentrationerna vid svens- 

1 Dok. 181. 

14— 470791 



202 

ka gränsen äro avsedda antingen för ett infall eller för att öva tryck på 
oss. Mot det senare alternativet talar den omständigheten att truppernas 
rörelser omges med största möjliga hemlighetsfullhet och att särskilt tåg- 
transporterna mest äga rum nattetid. Därest man avser att utnyttja läget 
för påtryckning förefaller det som om trupprörelserna tvärtom borde om- 
ges med en viss om ock ej överdriven publicitet. Dylik saknas nu fullstän- 
digt. Att avsikten skulle vara uteslutande att säkerställa Tyskland mot 
ett eventuellt svenskt angrepp håller jag för uteslutet enär Tyskland med 
utnyttjande till det yttersta av Norges naturliga tillgångar militärt sett 
torde sitta så säkert att man borde kunna hålla stånd även mot en mycket 
stor övermakt. Mer än truppernas antal finner jag den enorma anhopningen 
av materiel av alla slag oroande och förefaller särskilt det stora antalet 
klövjehästar misstänkt. 

Morgontidningarna idag innehålla närlagda meddelande att franctirörer 
längs svenska gränsen i distrikten öster om linjen Eidskog, Kongsvinger, 
Elverum, övre Kendal, Röros, det vill säga praktiskt taget längs hela 
svenska gränsen, skulle vara i verksamhet. Den direkta avsikten med med- 
delandet, som även upplästes i norsk radio i går afton, är tydligen att 
framkalla ovänliga känslor hos norska allmänheten mot dem som alltjämt 
strida och vilka därigenom skulle hindra de ädelmodiga tyskarna att fri- 
giva de norska fångarna. Indirekt skulle oviljan givetvis också riktas mot 
norska regeringen, som alltjämt uppmanar till väpnat motstånd. Bakom 
hela meddelandet tycker jag mig emellertid kunna spåra antydan till att 
hela området längs svenska gränsen behöver pacificeras, det vill säga mo- 
tivera truppkoncentrationer. Det förefaller ej osannolikt att man i fort- 
sättningen kommer att göra ett större nummer härav och låta påskina att 
franctirörerna, vare sig de nu existera eller äro ren fantasi, understödjas 
från svensk sida. Till slut kanske man måste överskrida svenska gränsen 
för att säkerställa att ingen hjälp lämnas från svensk sida och medan 
man så är i farten kanske man säkerställer hela Sveriges neutralitet enligt 
känt mönster. På det sättet skulle man ju kunna få en om än aldrig så 
uppkonstruerad förevändning för ett tyskt infall. 

Som jag tidigare meddelat ha mig veterligt inga angrepp på Sverige 
förekommit i norska pressen denna tid. I Aftenposten för igår afton före- 
kom emellertid närlagda artikel 1 vari skildras huru en svensk officer och 
svenska frivilliga burit sig illa åt på alla sätt i Trysil och andra ställen 
samt terroriserat befolkningen. I motsats till svenskarnas skandalösa 
uppträdande ställas de tyska soldaterna, vilka givetvis uppträtt mönster- 
gillt. 

Nämnda attack mot Sverige kan vara en isolerad företeelse — jag har 
ej sett uppgiften återgiven i andra tidningar, men är den hämtad ur pro- 



Åt( 



;ergives ej. 



203 

vinstidningen Akershus — men det skulle ej förvåna mig om den vore 
upptakten till en kampanj avsedd att sätta Sverige i en osympatisk dager. 
Enligt uppgift skola de tyska officerarna för närvarande söka för de tyska 
soldaterna skildra Sveriges bristande neutralitet. 

I detta sammanhang närsluter jag en igår i pressen publiceiad notis 1 
vari tyska överkommandot meddelar att alla norska arméns uniformer nu 
övergått i tyska härens ägo. Man kan ej underlåta fråga sig för vilket ända- 
mål uniformerna äro avsedda. 

Förlåt bristfällig formulering, men vi ha så mycket att göra att om- 
skrivning svårligen kan hinnas med. 



183. UD till sändebudet i London 15 maj 1940. 

Telegram. 

För Eder information. Från norsk sida har till utrikesministern fram- 
förts tanken att Nordnorge med hänsyn civilbefolkningen skulle under 
återstoden av kriget utrymmas av såväl tyska som allierade trupper och 
att eventuellt svenska trupper skulle bevaka Narviksområdet. Utrikes- 
ministern endast förklarat att om norska regeringen önskade sådana åt- 
gärder den borde sätta sig förbindelse med den brittiska. Sverige kunde en- 
dast tjänstgöra som ren förmedlare av förslag mellan de krigförande. 
Norska legationen lär telegraferat Colban med vilken Ni kan sätta Eder 
förbindelse. 



184. Promemoria av Engzell 15 maj 1940. 

Ryttmästare Nordensköld, Riksgränsen, har vid telefonsamtal i morse 
med utrikesrådet Engzell framfört meddelande från tyska militärbefälet 
vid gränsen, att man önskade överföra 27 civila norska undersåtar och 20 
tyska sårade till svenskt område. 

Instruktion bör lämnas till svenska militärbefälet i Riksgränsen att vi 
äro beredda att emottaga nämnda personerf 

Beträffande tyskarna bör i första hand fastställas, huruvida man önskar 
passage till Tyskland, vilken kan medgivas, och då bör ordnas så snabbt 
som möjligt. De sårade, som på grund av behov av sjukhusvård ej kunna 
medfölja anordnad transport, bliva internerade. 

Ifråga om de norska undersåtarna böra de omhändertagas genom de 
civila myndigheterna och kunna transporteras till Västerbottens län. Lands- 

1 Återgives ej. 



204 

hövding Rosén i Umeå bör personligen från Riksgränsen underrättas om 
ankomsten och meddelar då besked vart de skola föras. 
Stockholm den 15 maj 1940. 

185. GeneraltuUdirektören till Söderblom 15 maj 1940. 

Ink. till UD 16 /s- 

Jag har härmed äran översända bifogade avskrift av telegram. Stock- 
holm den 15 maj 1940. 

Bilaga. 

Generaltulldirektören Stockholm. 

Från Norge till Mon ha idag klockan 14.20 som ilgods anlänt 2 vagnar 
n s b 10343 1116 innehållande kulsprutor gevär och ammunition ställda till 
Vassijaure gränsen mottagare M. P. Björnstad Narvik avsändare Lassen 
et co Oslo vagnarna kvarhållna. 

Tullförvaltaren. 

186. Generaltulldirektören till Söderblom 15 maj 1940. 

Ink. till UD 16 / 5 . 

Jag har härmed äran översända bifogade rapport. Stockholm den 15 
maj 1940. 

Bilaga. 

Rapport. 
Följande järnvägsvagnar ha å nedanstående tider anlänt hit på direkt 
fraktbrev från Schenker & Co., Berlin, till Trondheim, respektive Narvik, 
blivit här undersökta och avgått till bestämmelseorterna i plomberat skick. 
Den 10 maj 1940 klockan 7 med ångfärjan 

Preussen: • Hannover 33049 

Den 10 maj 1940 klockan 17.30 med ång- 
färjan Deutschland: hassel 73797 

Mimenen 19778 
Hannover 338 



205 

Den 11 maj 1940 klockan 6.40 med ång- 

färjan Deutsehland : Hannover 2013 

Kassel 32482 
Kassel 38503 

Emottagare : Trondhjems Mek. Verkstad, Trondheim. 
Avgångstid härifrån: 11 maj 1940 kloekan 19.50. 

Den 11 maj 1940 klockan 18.40 med ång- 

färjan Preussen: Kassel 16630 

Essen 5142 
Mimenen 13592 
Kassel 63017 

Emottagare: De två förstnämnda Dipl.ing. Meyer, Narvik, 

De två sistnämnda Trondhjems Mek. Verkstad, Trond- 
heim. 

Avgångstid härifrån: 13 maj 1940 klockan 11.30. 

Den 12 maj 1940 klockan 18. 30 med ång- 

färjan Preussen (sjukvagnar på egna hjul) Königsberg 80291 

» 82000 

» 81298 

» 80063 

Stettin 15890 
Oppeln 1071 
Munchen 22025 

Emottagare: De fyra förstnämnda Dipl.ing. Meyer, Narvik, 

De tre sistnämnda Trondhjems Mek. Verkstad, Trondheim. 
Avgångstid härifrån: 13 maj 1940 klockan 11.30. 

Den 12 maj 1940 klockan 18. 3 med ång- 

färjan Preussen : Kassel 60495 

Karlsruhe 11999 
Stettin 93147 

Emottagare : Trondhjems Mek. Verkstad, Trondheim. 
Avgångstid härifrån: 13 maj 1940 klockan 11.30. 

Vagnarna skulle enligt fraktbrev innehålla sjukvårdsmaterial, foderkon- 
server, köttkonserver, drivmedel och nötkol. Vid företagen undersökning 
har innehållet konstaterats vara endast vad bifogade förteckning utvisar. 

Trelleborgs tullbevakning den 14 maj 1940. 

Paul Ohlsson 



206 

Förteckning: 

Hannover 33049: Konserverat foder 15.000 kg. 

Kassel 73797: Bröd 12.000 » 

Köttkonserver 3.198 » 

Torkade grönsaker 1.200 » 

M ii n c h e n 19778: Fläskkonserver 3.018 » 

Torkade grönsaker 1.200 » 

Flottkonserver . , 1.224 » 

Marmelad 1.610 » 

Korv 1.040 » 

Korvkonserver 1.063 » 

Fläsk 400 » 

Ost 400 » 

The 67 » 

Brännvin 1.200 ltr 

Salt 350 kg 

Socker 1.000 » 

Jästextrakt 12,5 kg 

Lök 8 kg 

Buljongtärningar 8 » 

Kryddor 2 » 

Ättika 12 ltr 

Matolja 16 » 

Karameller 6.400 påsar 

Citroner 4.800 st. 

Cigarrer 24.250 » 

Cigarretter 95.760 » 

Hannover 338: Konserverat foder 15.000 kg 

Hannover 2013: Bröd 12.000 » 

Köttkonserver 2.158 » 

Torkade grönsaker 1.200 » 

Kassel 32482: Konserverat foder 15.000 » 

Kassel 38503: Köttkonserver 3.018 » 

Torkade grönsaker 1.200 » 

Flottkonserver 1.300 » 

Marmelad 1.610 » 

Korv 1.040 » 

Korvkonserver 1.063 » 

Fläsk 400 » 

Ost 400 » 

The 72 » 



20T 

Brännvin 1.200 ltr 

Salt 350 kg 

Socker 1.000 » 

Jästextrakt 12,5 kg 

Kondenserade soppor 8 kg 

Lök 8 » 

Kryddor 9 » 

Ättika 12 ltr 

Karameller 6.400 påsar 

Cigarretter . . . . . 95.760 st 

Cigarrer 24.050 » 

Citroner 4.800 » 

Köttkonserver 1.040 kg 

Matolja . .. 16 ltr 

Miinchen 13592: Bröd 12.000 kg 

Torkade grönsaker m. potatis 1.200 » 

Kött- & grönsakskonserver 3.198 » 

Ste ttin 15890: Konserverat foder . 16.205 » 

Kassel 16630: Bensin 15.000 ltr 

Smörjoljor c:a 100 » 

Miinchen 22025: Bröd 12.000 kg 

Torkade grönsaker m. potatis 1.200 » 

Kött- & grönsakskonserver 3.198 » 

Oppeln 1071: Köttkonserver 3.018 kg 

Pulvriserade ärter 1.200 » 

Flottkonserver 1.186 » 

Marmelad 1.610 » 

Korv . . 1.040 » 

Korvkonserver 1.063 » 

Kokt fläsk 400 » 

Ost 405 » 

The 66 » 

Brännvin 1.200 ltr 

Salt 350 kg 

Socker 1.000 » 

Jästextrakt 12,5 kg 

Buljongtärningar 8 kg 

Lök 8 » 

Kryddor 9 » 

Ättika 12 ltr 

Matolja 16 » 



208 

Karameller 6.400 påsar 

Cigarretter 97.680 st. 

Cigarrer 26.250 » 

Citroner 4.800 » 

Essen 5142: Kol 20.100 kg 

Kassel 63017: Köttkonserver 3.018 » 

Pulvriserade ärter 1.200 » 

Flottkonserver 1.224 » 

Marmelad 1.610 » 

Korv 1.040 » 

Korvkonserver 1.063 » 

Rökt fläsk 400 » 

Ost . .. 408 » 

The 66 » 

Brännvin 1.200 ltr 

Salt 350 kg 

Socker 1.000 » 

Jästextrakt 12,5 kg 

Buljongtärningar 8 kg 

Lök 8 » 

Kryddor 9 » 

Ättika 12 ltr 

Matolja 16 » 

Karameller 6.400 påsar 

Cigarretter 95.760 st. 

Cigarrer 23.250 » 

Citroner 4.800 » 

Följande 4 vagnar innehöllo 
förutom sedvanlig sjukvagns- 
utrustning: 

Königsberg 82000: Cigarretter 900.000 st. 

Tobak 100 kg 

Mediciner 2 ldr 

K önigsberg 81298: Cigarretter 150.000 st. 

Mediciner 15 kli 

Bårutrustning, div. 

Königsberg 80063: Äppelsaft 700 fl. 

Fett 500 kg 

Kondenserad mjölk 302 » 

Havregryn 500 » 

Skidor 17 par 



209 

Skidstavar 40 par 

Königsberg 80291: Marmelad 1.005 kg 

Fruktkonserver 1.000 » 

Kex 504 » 

Citroner 2.000 st. 

Buljongtärningar 5.000 » 

K a s s e 1 60495: Konserverat foder i pappersomslag . . . 3.500 pkt 

Karlsruhe 11999: Konserverat foder i pappersomslag . . . 3.500 pkt 

S t e 1 1 i n 93 147: Konserverat foder i pappersomslag . . . 3.500 pkt 



187. Forshell till Richert 15 maj 1940. 

överlämnad av Richert till chefen for po- 
litiska avdelningen i UD 15 / 5 , ink. till UD 15 /«- 

Vid gårdagens samtal med stabschefen Schulte Mönting i OKM nämn- 
de han följande: 

1. De till c:a 2 000 uppgående tyska matrosstyrkorna vid Narvik lida 
brist på ändamålsenlig utrustning m. m., särskilt fotbeklädnad. Detta 
gäller särskilt sedan svenska gränsmyndigheterna stoppat transiteringen 
av snöskor. Marinen här önskar få hem den ifrågavarande personalen, och 
order har givits till Abteilung Ausland i OKW att över Auswärtiges 
Amt söka kontakt med Stockholm härom. Jag uppmanades att inofficiellt 
söka utröna, huru våra myndigheter ställa sig till en framställning om 
hemtransport över Sverige av sjömännen, som man önskar få betraktade 
som skeppsbrutna och icke stridande. De äro för övrigt ej användbara 
för militära operationer i fjälltrakter utan ligga armébefälet där uppe till 

last. 

2. Herr Schulte Mönting ville även fästa uppmärksamheten vid den 
verksamhet som bedrives av fransmannen Serge Chessin i Stockholm. 
Denne uppgives arbeta med talrika agenters hjälp utan att själv synas. 
Verksamheten går ut på att vid varje tillfälle misstänkliggöra Tysklands 
avsikter mot Sverige och sprida misstro och hat mot detta land. Talrika 
hemliga radiosändare ha i Sverige inpejlats och deras verksamhet följts. 
Intet land vore så fullt av dylika sändare som just Sverige nu. 

Jag begärde få del av tysk erfarenhet i dessa stycken, enär det vore 
ett klart svenskt intresse att stoppa sådan landsskadlig verksamhet. 

Herr Schulte Mönting skulle undersöka om han kunde ställa material 
till förfogande för undersökningar hemma. 

Berlin den 15 maj 1940. 



210 

188. Promemoria av bankdirektör Wettermark 15 maj 1940. 

överlämnad av Richert till Söderblom 15 / 5 , 
ink. till HD i 7 / 5 . 

P. M. beträffande 
leverans av krigsmateriel från Tyskland. 

Efter samråd med envoyén Kichert hade jag under gårdagen ett 
längre samtal med Ministerialrat Ludwig i Reichswirtschaftsministerium 
för att söka utröna möjligheterna för ett återupptagande av de inställda 
leveranserna av krigsmateriel. 

Herr Ludwig framhöll, att leveranserna avbrutits i samband med ocku- 
pationen av Danmark isamt krigshändelserna i Norge, måhända icke så 
mycket emedan den ifrågasatta materielen behövdes för egna formationer 
utan fastmer därför att en viss ovisshet rått beträffande Sveriges in- 
ställning till händelserna i Norge. Enligt herr Ludwigs förmenande skulle 
leveranserna sedan åter hava kommit igång, därest de icke kombinerats 
med frågan om transitering av visst gods genom Sverige. Frågan om leve- 
rans av krigsmateriel hade emellertid numera kommit i ett nytt läge genom 
krigshändelserna i väster. I vad mån här ifrågakommen materiel behövde 
tagas i anspråk för den tyska krigsmaktens eget behov, kunde herr 
Ludwig icke uttala sig om. Han ansåg det emellertid sannolikt, att leverans 
av viss materiel för närvarande icke kunde komma i fråga. 

På min fråga huru lämpligen förhandlingarna borde återupptagas, för- 
klarade herr Ludwig, att desamma nog endast kunde komma igång genom 
en hänvändelse till högre eller högsta ort. Han antydde möjligheten av 
att ånyo sätta sig i förbindelse med generalfältmarskalk Göring men 
betonade samtidigt, att man måhända skulle vänta med en sådan åtgärd, 
tills den av transiteringsfrågan framkallade misstämningen något lagt sig. 

Jag^ framhöll för herr Ludwig, att man torde hava att skilja mellan 
dels .sådan ■materiel, varom avtal redan träffats, och dels sådan materiel, 
varom förhandlingar inletts. Den förstnämnda materielen vore antingen 
sådan, som avtal träffats om på ett tidigt stadium och för vilken delvis 
redan betalning erlagts, eller sådan, som inbegripits under det mellan de 
båda regeringskommissionerna träffade s. k. »ramavtalet». Detta avtal 
förutsåg ömsesidiga prestationer, från svensk sida bl. a. utsträckt leverans 
av vissa metaller. Å .svensk sida hade man redan fullgjort sina åtaganden 
enligt avtalet. Jag underströk, att den senare uppkomna transiterings- 
frågan icke rimligen kunde beröra de redan avslutade transaktionerna 
och framför allt ej äem, isom inbegripits under »ramavtalet». 

Herr Ludwig medgav det riktiga i detta resonemang och framhöll, att 
man vid diskussionen om den ifrågasatta transiteringen säkert icke gjort 



211 

klart för sig skillnaden mellan de redan avslutade transaktionerna och 
de transaktioner, varom underhandlingar förts resp. skulle upptagas. Han 
betonade även, att man vid kommande förhandlingarna borde framhålla 
denna skillnad. 

Vid det fortsatta samtalet framkom, att herr Ludwig ansåg, att leve- 
ranserna av krigsmateriel vore nödvändiga för utjämnande av den svensk- 
tyska handelsbalansen. Det tyska överskottet i clearingen uppgick visser- 
ligen för tillfället till ett avsevärt belopp. Detta belopp komme emellertid 
att mycket snart tagas i anspråk för tyska inköp i Sverige av järnmalm, 
trä och cellulosa, och herr Ludwig ansåg en ökad tysk export nödvändig 
för att möjliggöra den tyska importen från Sverige. För att kunna uppe- 
hålla och eventuellt öka den tyska exporten till Sverige torde leverans av 
krigsmateriel bliva erforderlig. En omständighet, som enligt herr Ludwigs 
förmenande vore av stor betydelse vid återupptagande av förhandlingarna, 
vore därest man från svensk sida kunde utlova särskilda åtgärder för 
säkerställande och befrämjande av den svenska exporten till Tyskland, 
särskilt då exporten av järnmalm. I sistnämnda hänseende vore det av 
synnerlig betydelse, att arbetarantalet vid malmfälten ökades och att an- 
stalter vidtoges för ökande av kapaciteten hos malmbanan och lastnings- 
anordningarna i Luleå. 

Berlin den 15 maj 1940. 

189. Söderblom till J. Beck-Friis 16 maj 1940. 

Handbrev. 

Stockholm den 16 maj 1940, 

Åberopande Ditt handbrev den 5 innevarande maj 1 angående norska 
rykten om transitering av krigsförnödenheter och trupper genom Sverige 
får jag för Din orientering ånyo bekräfta, att ingen dylik transitering 
genom Sverige vare sig förekommer eller förekommit. 

190. Promemoria av Engzell 16 maj 1940. 

Efter framställning av Auswärtiges Amt i Berlin till svenska beskick- 
ningen har beskickningen bemyndigats lämna visering för direkt genom- 
resa till Narviksområdet för 40 Röda-Kors-män. 

Meddelande om beräknad ankomst till Trelleborg lämnas så snart be- 
skickningen erhållit dylik uppgift. 

Stockholm den 16 maj 1940. 

1 Dok. 144. 



212 

191. Sändebudet i London till UD 16 maj 1940. 

Telegram, ink. till UD 17 / 5 . 

Vid framförande av innehållet i Edert telegram nr . . .* interpellerades 
jag angående Edert telegram nr . . . , 2 Av Mallets rapport framgick att 
Stortingshambro meddelat honom att förslaget framförts av excellensen 
till Bull som svenskt initiativ och hade Hambro livligt avrått dess accep- 
terande. Man föreföll här förvånad och misstänksam. Jag förklarade min 
övertygelse att rätta förhållandet vore enligt Edert telegram nr . . . 2 men 
anser klarläggning med Mallet nödvändig. Colban erhållit meddelande 
från Stockholm men avvaktar instruktioner från norska regeringen. Ut- 
sikter resultat torde vara minimala. 

192. Richert till Giinther 16 maj 1940. 

Rapport 631, ink. till UD i7 / 5 . 

Berlin 16 maj 1940. 

Sedan i går eftermiddag från tyska utrikesdepartementet meddelats, 
att utrikesministern von Ribbentrop — som för närvarande befinner sig i 
rikskanslerns högkvarter vid västfronten — önskade ett samtal med mig 
i dag, avreste jag i morse, avhämtad och sedermera åtföljd av ställföreträ- 
dande protokollchefen, legationsrådet von Halem, i utrikesministerns flyg- 
plan till en flygplats i närheten av Rhen, där jag hämtades i automobil, 
som förde mig till ett hotell i Godesberg, inom parentes samma hotell, där 
rikskanslern residerade, då han några minnesrika septemberdagar 1938 för- 
handlade med Mr. Chamberlain och M. Daladier. 

På eftermiddagen infann sig herr von Ribbentrop, som i bil färdats 
från högkvarteret. Han mottog mig mycket vänligt och anförde under det 
samtal som följde, och som varade en och en kvarts timme, i huvudsak föl- 
jande. 

Å tysk sida hade man all förståelse och respekt för den neutralitetslinje 
svenska regeringen valt och hävdat, och tyska regeringen önskade i fråga 
om Sverige intet annat, än att på denna basis, och i ömsesidigt förtroende 
och ömsesidig respekt, komma till ett i alla avseenden tillfredsställande 
förhållande. De förberedande överläggningar, som ägt rum i Stockholm 
mellan regeringskommissionerna angående handelsförbindelserna, hade så- 
vitt herr von Ribbentrop hade sig bekant förlupit gynnsamt, och det vore 
all anledning hoppas, att dessa förhandlingar skulle även i fortsättningen 
utveckla sig tillfredsställande. 

1 Berör ej Narviksfrågan. 

2 Dok. 183. 



213 

Vid de preliminära överläggningarna i Stockholm hade även transite- 
ringsfrågor upptagits, och sedermera hade vid samtal, som tyske militär- 
attachén i Stockholm haft med den svenske försvarsministern — varom 
jag saknar närmare kännedom — diskuterats frågan om transitering av 
krigsmateriel från Tyskland till Narvik. Av detta samtal hade framgått, 
att svenska regeringen ställt sig på den ståndpunkten, att sådan transite- 
ring icke kunde medgivas, och att svårigheter å svensk sida förelåge för 
ett accepterande av det tyska önskemålet på denna punkt. Vid de infor- 
mella samtal, som förts i Berlin, hade å svensk sida i detta sammanhang 
även hänvisats till de känslor av sympati och samhörighet, som besjälade 
svenska folket i förhållande till det norska broderfolket. 

Å tysk sida kunde man väl förstå dessa synpunkter och känslor. Herr 
von Ribbentrop ville emellertid framhålla, att enligt vad de tyska »kron- 
juristerna», Gaus och andra, förklarat, det enligt gällande folkrätt ej 
vore stridande mot ett lands neutralitet att medgiva transitering av krigs- 
materiel från ett krigförande land till ett annat. Han ville alls ej bestrida, 
att varje land hade rätt att själv bestämma vilken ståndpunkt inom folk- 
rättens ram det i förevarande avseende ville intaga, därvid han även er- 
inrade om den ståndpunkt svenska regeringen intagit till frågan om transi- 
tering av krigsmateriel till Finland. Utrikesministern ville dock ej fästa 
avgörande vikt vid denna sidan av saken utan främst framhålla de real- 
politiska faktorer, som spelade in. Norge vore nu i stort sett i tysk hand, 
och förhållandena i landet utvecklade sig tillfredsställande. Rikskanslerns 
inställning till det norska folket vore välvillig, vilket han visat genom 
att befria de norska fångarna; norrmännen hade varit ridderliga mot- 
ståndare och betett sig anständigt, man hade för detta folk här endast 
sympati, och man vore övertygad om att lugn nu snart skulle råda över- 
allt i Syd- och Mellersta Norge. 

Endast i trakten kring Narvik och den nordligaste delen av Norge vore 
situationen en annan. Vad Narvik beträffade förhölle det sig i själva verket 
numera så, att där kämpades mellan tyskar å ena sidan, engelska kolonial- 
trupper och franska alpjägare å andra sidan. Kampen stode där ej mellan 
Tyskland och Norge utan mellan Tyskland och England-Frankrike. 

Läget för de tyska trupperna i Narvik vore nu det, att man hade 
utmärkta trupper och hade etablerat möjligheter till tillförsel av för- 
stärkningar luftledes men hade brist på luftvärnsartilleri och tungt ar- 
tilleri. 

Rikskanslern respekterade Sveriges klara neutralitetspolitik och den 
svenska regeringens fasta föresats att åt alla håll hävda Sveriges neutra- 
litet, som han för Tysklands del tillkännagivit sitt beslut att fullt respek- 
tera. För Sverige vore nu det väsentliga att lugn rådde i Norden. Om Norge 
blivit en krigsskådeplats, där allvarliga strider måst föras mellan tyska 



2U 

och allierade trupper, skulle Sveriges läge blivit farligt. Det vore för 
Sveriges del en stor fördel, att så ej blivit fallet. 

Läget i Narvik ingåve dock rikskanslern bekymmer. Även bär vore 
Sveriges intresse klart: om tyskarna kunde utdriva de engelska och franska 
trupperna ur Narviksområdet, vore all fara för Sverige över. Skulle tys- 
karna ej lyckas härmed, förelåge fara för engelska åtgärder mot Sverige. 
Engelska flygplan hade redan kastat bomber i Nord- Sverige. Om tyskarna 
haft luftvärnsartilleri i Narvikstrakten, hade sådan beskjutning ej kunnat 
äga rum. Det läge, som skulle uppkomma, därest tyskarna måste uppgiva 
Narviksområdet, komme att medföra faror men inga fördelar för Sverige. 
Narviks hamn och järnvägslinjen Narvik— Riksgränsen komme att bli 
så grundligt förstörda, att ingen möjlighet till trafik denna väg kunde 
beredas på mycket lång tid. 

I detta läge hade utrikesministern velat i all vänskaplighet upptaga 
frågan om transitering av krigsmaterial till ny diskussion. Rikskanslern 
skulle mycket uppskatta, om möjlighet kunde beredas att genom Sverige 
förse den tyske överbefälhavaren i Nord-Norge med de krigsmateriel, var- 
av han vore i behov. Intet brott mot neutraliteten ifrågasattes därvid från 
svensk sida. Här vore man naturligtvis beredd till alla praktiskt möjliga 
åtgärder i fråga om förpackning o. s. v. i syfte att transporten ej väckte 
uppseende. Utrikesministern skulle i dag giva mig meddelande om vilka 
konkreta önskemål, som förelåge. Han ville enträget hemställa, att svenska 
regeringen upptoge frågan till förnyad prövning, skyndsammast möjligt. 
Jag lovade framföra utrikesministerns hemställan till min regering och 
lovade svar snarast möjligt. 

Utrikesministern framhöll även, att rikskanslern skulle sätta mycket 
värde på om möjlighet kunde beredas för hemtransport av ett antal tyska 
sjömän, som vore kvarlevande efter förstörandet av ett par tyska krigs- 
fartyg. Dessa sjömän, som ej kunde användas i landstriderna i Narviks- 
området, kunde i själva verket betecknas som skeppsbrutna. 

Utrikesministern upptog även ett par andra spörsmål, som varit ak- 
tuella under senaste tid, nämligen dels tyska sjömäns behandling i Sve- 
rige, dels frågan om återställande av järnvägsförbindelserna mellan Sve- 
rige och Trondheim, dels frågan om persontrafiken och resemöjligheterna 
mellan Tyskland och Oslo. Han framhöll, att dessa frågor vore av mindre 
storleksordning, men vore tacksam om de tyska önskemål, som framförts, 
i möjligaste mån kunde tillmötesgås. I fråga om tyska sjömäns behand- 
ling i Sverige sade jag utrikesministern, att denna fråga redan vore i ord- 
ning. Jag har närmare utvecklat denna sak vid ett samtal med statssekre- 
teraren friherre von Weizsäcker. 

Samtalet med herr von Ribbentrop fördes hela tiden i mycket vänskap- 
liga former. 



215 

Friherre von Weizsäcker har i dag enligt uppdrag sagt mig, att det 
tyska önskemålet i fråga om genomtransporter till Narvik avsåge 3 tåg 
å 30 — 40 plomberade vagnar, innehållande grovt artilleri, luftvärnskano- 
ner, ammunition, ingen jörsmateriel, signalmateriel (Nachrichtengerät) och 
beklädnadsartiklar. 

Av de uttalanden, statssekreteraren i anslutning härtill gjorde, fram- 
gick med all tydlighet — liksom av herr von Kibbentrops uttalanden • — , 
att frågan om genomtransporter av krigsmateriel för de tyska truppernas 
undsättande är en fråga, som i högsta grad intresserar rikskanslern per- 
sonligen. 



193. Juhlin-Dannfelt till chefen för försvarsstabens underrättelseav- 
delning 16 maj 1940. 

överlämnad av von Post till chefen för po- 
litiska avdelningen i UD för kännedom 16 / 5 , 
ink. till UD * 7 / 5 . 

Härmed får jag äran meddela några de senaste dagarna erhållna under- 
rättelser. 

1. Enligt vad som från flera håll erfares, pågå för närvarande bety- 
dande järnvägstransporter från olika delar av riket i riktning mot väster. 
Dessa transporter äro av sådant omfång, att den ordinarie tågtrafiken på 
olika håll inskränkes genom desamma. Gränsen till Italien oeh vissa delar 
av schweiziska gränsen sägas hava stängts för tågtrafik på grund av 
transporterna i fråga. Även förmäles, att trupper borttransporteras från 
Danmark. Detta tyder på, att alla disponibla krafter avses att insättas 
för det avgörande, som nu sökes i väster. 

2. Från slovakiskt håll erfares angående pågående truppförflyttningar 
och samling av tonnage i vissa östers jöhamnar, särskilt Stettin. Närmare 
detaljer kunde icke lämnas. Uppgiftens värde kan icke bedömas, men det 
må i detta sammanhang hänvisas till vad som anförts i meddelande nr 
91/434 1 sista stycket angående samlande av transporttonnage i Stettin. 

3. Intet tydde vid gårdagens besök i krigsministeriet på att läget för 
Sveriges vidkommande skulle vara på något sätt försämrat genom de då- 
liga utsikterna för den tyska Narviksgruppen. Det hölls därför troligt, att 
Tyskland utan vidare kunde taga ett bakslag i denna riktning, i betrak- 
tande av att så stora framgångar vunnits på andra håll. — Undertecknad 
får dock framhålla, att den nuvarande utvecklingen innebär stora faror 
för tyskt anfall mot Sverige. Man kan nämligen icke veta, om icke Fiih- 
rern tager ett lyckligt slut på Narvikexpeditionen som en prestigefråga. 

1 Dok. 179. 



216 

Huruvida ett företag mot Sverige kan igångsättas samtidigt med att av- 
görandet sökes i väster, är svårt att bedöma. Givetvis beror detta till stor 
del på, hur mycket trupper och vilka flygstridskrafter, som kvarstå i 
Norge. 

4. Från säker källa berättas, att Sovjetryssland på sistone betydligt 
inskränkt om icke rent av helt inställt transporterna av nafta och bensin 
till Tyskland. 

5. Härvarande baltiska kolleger, vilka hava nära känning med de sov- 
jetryska attachéerna, omtala, att dessa på sistone skärpt sin ton mot Tysk- 
land. Särskilt lära de vara starkt emot varje utvidgning av det tyska in- 
flytandet över Norden. 

6. Beträffande intagandet av det största fortet, Eben Emael i fäst- 
ningen Liége, erfares nu, att detta skall hava haft ungefär följande för- 
lopp. De olika verken belades först med bomber från luften, vilka inne- 
höllo ett slags bedövningsmedel, som hastigt spred sig och trängde ner i 
det inre av befästningarna. Därefter landsattes en helt liten styrka fall- 
skärmshoppare, vilka sprungo ut på så låg höjd som cirka hundra meter. 
Dessa hade fått injektioner avsedda att motverka de bedövande gaserna. 
De medförde ett slags plattor med ett speciellt sprängmedel, vilka plat- 
tor anbragtes på de olika tornen. Sprängmedlet i fråga lär kunna apteras 
så att det endast verkar i en riktning, och på så vis kunde pansarkupo- 
lerna intryckas. Därefter landsattes ytterligare fallskärmstrupper, vilka 
höllo den i huvudsak bedövade besättningen i schack till dess de tyska 
landtrupperna hunno fram. Förfarandet skall hava utexperimenterats och 
inövats på en i Tyskland uppförd noggrann modell av det ifrågavarande 
fortet. 

7. Från välunderrättat håll förmäles, att det länge väntade stora luft- 
anfallet mot England skall komma att gå av stapeln inom den närmaste 
tiden och till och med innan det slutliga avgörandet nåtts i Frankrike. 

8. I dag anses här, att Italiens inträde i kriget är nära förestående. 

Berlin den 16 maj 1940. 



194. Forshell till chefen for sjöförsvarets kommandoexpedition 16 maj 

1940. 

överlämnad av von Post till chefen för po- 
litiska avdelningen i UD för kännedom 16 / 6 , 
ink. till UD * 7 / 5 . 

Beträffande orsakerna till den starka misstämning mot Sverige, som 
plötsligt har gjort sig märkbar i ledande regeringskretsar, får jag härmed 
såsom min uppfattning vördsamt anföra följande. 



217 

Generalfältmarskalkens verksamhet i avsikt att skydda vårt land från 
att indragas i konflikten har mötts med misstro på vissa håll inom tyska 
inflytelserika kretsar. Han torde ha utsatts för ironiska anmärkningar i den 
andan, bl. a. från sjökrigsledningen. Såväl denna som övriga tyska rege- 
ringsinstanser torde ha med misstro sett vissa svenska kontroll- och bered- 
skapsåtgärder såsom i första hand riktade mot Tyskland. Det är sannolikt, 
att denna misstro ökats av den grund, att de vidtagits och delvis skärpt 
efter der Fuhrers högtidliga svar till Hans Maj :t Konungen och von Bib 
bentrops välvilliga uttalande i rikskansliet om vårt lands politik 1 . Det äi 
vidare sannolikt, att de uppmärksammade »beredskaps»-anförandena i ra- 
dion om fallskärmstrupper m. m. haft samma verkan till misstro och 
ovilja. Det har bl. a. i OKM sagts mig, fatt den oro, som hyses i Sverige 
över tyska trupperna i Norge, är helt obefogad, vilket uttalats av stabs- 
chefen i högtidliga ordalag. Förvisso föreligga möjligheter, att det härvid- 
lag rör sig om camouflage för andra avsikter, men man torde vara berät- 
tigad anse, att de gjorda garantiuttalandena verkligen kunna vara äkta. 
Under sådana förhållanden framstår den tyska undran mot svensk miss- 
tänksamhet såsom förståelig. 

I varje fall ha de svenska restriktionerna för tillförsel av vissa varor 
till bl. a. Narvik väckt stor harm inom marinen, som känner ansvaret för 
sina illa utrustade matrosstyrkor i fjällen. Man synes här även innerst 
inne hysa misistro till vår vilja att stå emot de allierade i norr. Det är 
min uppfattning, att man kommer till sådan förmodan, därför att vi ej 
tillåtit de tyska stridskrafterna i norr att förses med medel, som erfordras 
för att hålla positionen i Narvik och avlägsna det brittiska hotet från våra 
malmfält, vilket man här torde anse borde vara ett primärt svenskt in- 
tresse. Det hotfulla språk, som under gårdagen fördes av generalfältmar- 
skalk Göring och Oberkommando der Kriegsmarine, håller jag för sanno- 
likt vara inledningen till ett skärpt nervkrig mot oss i avsikt att förmå 
regeringen till transitomedgivanden, i första hand i norr. Man har under 
hand i OKM låtit mig förstå, att man förvånas över den benhårda, osmi- 
diga och något verklighetsfrämmande tillämpningen av vår i och för sig 
erkännans värda neutralitetspolitik. Härigenom försvåras verksamheten för 
de tyska kretsar som arbeta för vårt lands skonande. Någon överdriven 
respekt för svenska krigsmaktens förmåga att skydda landet i nuvarande 
läge synes mig ej föreligga här, då man upplevat framgångarna i väster 
och vet, vilka resurser man här disponerar. Det otvetydiga beskedet ny- 
ligen, att såväl »Scharnhorst», »Gneisenau», »Hipper» och eventuellt 
»Scheer» äro operationsklara och snart skola företaga övningar i Öster- 
sjön tillsammans med transportfartyg, synes mig bära på en kärna av var- 
ning för att underskatta tyska flottans kraft. Att avsikten med övning- 

1 Dok. 90, 96. 

lb—470791 



218 

arna emellertid är förberedelser för ett företag mot England anser jag, att 
döma av sättet för stabschefens meddelande om övningarna, vara mycket 
sannolikt. 

Som avslutning vågar jag som egen åsikt framhålla önskvärdheten av 
att allt undvikes, som kan tydas som riktat i första hand mot Tyskland, 
och att publiciteten kring beredskapsåtgärderna inskränkes väsentligt. Man 
lärer för övrigt här göra reflexioner a la norska Altmark-politiken med 
anledning av gårdagens radiomeddelande, enligt vilket protest avgivits an- 
gående de engelska bomberna mot svenskt område, varvid att döma av 
radioredogörelsen beskjutning av planen dock ej synes ha förekommit. 

Berlin 16 maj 1940. 



195. Juhlin-Dannf elt till chefen för försvarsstabens underrättelseavdel- 
ning 16 maj 1940. 

överlämnad av Richert till chefen för poli- 
tiska avdelningen i UD för kännedom 17 / 5 , 
ink till UD * 8 / 5 . 

Härmed får jag äran meddela, att sedan undertecknad en av de senaste 
dagarna i samband med resonemang i krigsministeriet om krigsläget och 
speciellt läget i Skandinavien hänvisat till, att en ofördelaktig utgång för 
de tyska trupperna av striderna i Narvik kunde tänkas komma att med- 
föra en ödesdiger försämring av förhållandet mellan Tyskland och Sve- 
rige, ombads jag i dag att mottaga och vidareförmedia en uttrycklig för- 
säkran från tyska generalstaben (jag antager, att denna stammar från 
Oberqttartiermeister IV, general von Tippelskirch) , av innehåll, att den 
militära ledningen i Tyskland icke avsåge att företaga något, som kunde 
indraga Sverige i kriget. 

Inofficiellt tillades, att de trupprörelser vilka på sistone ägt rum i 
Norge icke avsåge något annat än fullföljandet av de militära planerna 
med avseende på detta land. Några rörelser, riktade mot Sverige, hade 
icke företagits och skulle heller inte komma att företagas. 

Då undertecknad hänvisade till att man i Sverige med stor tillfreds- 
ställelse skulle hälsa exempelvis en avlösning i möjligaste mån, i Norge, 
av de nuvarande tyska linjetrupperna, på sätt som nu i Danmark före- 
tages, med trupper av lantvärns eller polis' karaktär, svarades, att en dy- 
lik avlösning för närvarande icke kunde komma i fråga. 

Ytterligare anförde undertecknad, att det i Sverige likaledes skulle ut- 
lösa en stor lättnad, om åtminstone de krigsmaterielleveranser, vilka re- 
dan kontraktera ts, kunde frigivas. Detta skulle anses vara ett tecken till 
att icke något av aggressiv art förbereddes mot vårt land. Härvid hän- 



219 

visades till, att detta vore en fråga, som tillkommer den politiska led- 
ningen att avgöra, men att de militära myndigheterna ämnade verka för 
snarast möjliga hävande av spärren mot transport av krigsmateriel till 
Sverige. 

Berlin den 16 maj 1940. 



196. Generaltulldirektören till Söderblom 16 maj 1940. 

Ink. till UD «/ 5 . 

Jag har härmed äran översända bifogade avskrift av telegram. 
Stockholm den 16 maj 1940. 

Bilaga. 

Generaltulldirektören Stockholm 

Från Norge hitkommo i dag klockan 15.16 som ilgods tio vagnar nsb 
1110 17534 3355 15314 8112 8425 1173 9232 1232 1224 innehållande 
krigsmateriel ställda till Vaasijaure gränsen mottagare M. P. Björnstad 
Narvik avsändare Lassen et co Oslo vagnarna vidaresändes till Ed där 
de tullplomberade kvarhållas 

Tullförvaltaren Mon 

197. Generaltulldirektören till Söderblom 16 maj 1940. 

Ink. till DTD i*/ 5 . 

Jag översänder härmed på begäran bifogade P. M. med bilaga. Jag tror 
att dessa handlingar fullt exakt återgiva ställningen för dagen beträffande 
alla från Tyska riket sedan medio av april inkomna järnvägsvagnar, som 
icke innehållit krigsmateriel. 

Stockholm den 16 maj 1940. 

Bilaga. 

P. M. 

angående från Tyska riket inkomna järnvägsvag- 
nar med annat gods än krigsmateriel, avsett att vi- 
darebefordras till Trondheim eller Narvik. 

De 34 vagnar, som den 19 april 1940 inkommo över Trelleborg, och de 
5 vagnar, som den 25 i samma månad ävenledes inkommo över nämnda ort* 



220 



hava enligt rapporter från tullförvaltaren i Kiruna* gått ut över Riks- 
gränsen den 25 respektive den 29 april 1940. 

Beträffande övriga senare inkomna vagnar hänvisas till bilagda förteck- 
ning från Kungl. Järnvägsstyrelsen. Utöver i nämnda förteckning avsedda 
vagnar har en vagn Kassel 16630, innehållande bensin och smörjoljor, den 
11 maj 1940 inkommit till Trelleborg för vidarebefordran till Narvik. En- 
ligt vad under hand inhämtats är denna vagn på väg till Vassijaure. Vid 
jämförelse hava Kungl. Järnvägsstyrelsens ifrågavarande uppgifter i öv- 
rigt befunnits överensstämma med till Generaltullstyrelsen inkomma rap- 
porter från tullförvaltarna i Trelleborg och Kiruna ; de till Trondheim desti- 
nerade vagnarna hava emellertid icke gått ut över Storlien utan i stället 
över Mon. 

Stockholm den 16 maj 1940. 

Ivar Åberg, 
t. f . byrådirektör. 



Vagn nr 


Till 


Innehåll 2 


Ank 
Trf 


Passerade gränsen 
Sverige/Norge 


Hannover 95630 


Trondheim 


konserver 


2/5 


7/5 


Miinchen 34853 


» 


» 


» 


» 


Miinchen 42309 


Narvik 


sanitetsgods 


3/5 


8/5 


Miinchen 41660 


Trondheim 


» 


4/5 


» 


Karlsruhe 73169 


» 


» 


» 


» 


Ludvigshaven 










97474 


Narvik 


briketter 


» 


12/5 


Essen 4436 


» 


» 


» 


» 


Breslau 18673 


» 


» 


» 


» 


Essen 16191 


» 


» 


» 


» 


Dresden 32173 


» 


sanitetsgods 


5/5 


» 


Kassel 78262 


» 


» 


» 


» 


Karlsruhe 10822 


Narvik 


» 


6/5 


återsänd Sassnitz. 


Kassel 24563 


» 


» 


» 


12/5 


Karlsruhe 16457 


» 


» 


» 


återsänd Sassnitz. 


Kassel 13248 


» 


» 


» 


återsänd Sassnitz. 


Miinchen 12684 


Trondheim 


» 


» 


10/5 


Kassel 83628 


» 


» 


» 


» 


Kassel 88045 


» 


» 


» 


» 


Dresden 6558 


» 


» 


7/5 


» 


Kassel 86596 


» 


» 


» 


» 


Stettin 99328 










(19328?) 


» 


» 


» 


» 



1 Dok. 120, 138. 

2 Anmärkning av generaltullstyrelsen. Dessa järnvägsstyrelsens uppgifter om innehållet 
i vagnarna äro tydligen mycket summariska och for över Trelleborg inkomna vagnar föreligga 
specificerade rapporter rörande innehållet. Ivar Åberg 

t. f. byrådirektör. 



221 



Vagn nr 


Till 


Innehåll 


Ånk 
Trf 


Passerade gränsen 
Sverige/Norge 


Königsberg 82002 


Narvik 


sanitetsgods 


7/5 


14/5 


Königsberg 80303 


» 


» 


» 


» 


Königsberg 80313 


» 


» 


» 


» 


Kassel 86926 


Trondheim 


» 


8/5 


12/5 


Karlsruhe 4840 


» 


» 


» 


» 


DEB 103701 


» 


» 


» 


14/5 


Kassel 24207 


» 


» 


» 


12/5 


Kassel 49838 


» 


» 


9/5 


» 


Karlsruhe 48542 


» 


» 


» 


» 


Kassel 13047 


Narvik 


rågmjöl 


» 


15/5 


Berlin 1572 


» 


kött 


» 


» 


NSB 17319 


» 


» 


» 


» 


Kassel 58334 


» 


rågmjöl 


» \ 


Jberäknas ank Vassi- 
(jaure tåg 20 den 16/5 


Kassel 86928 


» 


» 


» } 










[ank Vassijaure den 


DEB 138181 


» 


havre 


» 


U5/5; kvarstår där 
[ 15/5 M* 










DEB 628407 


Narvik 


hö 


9/5) 


(ankommo Vassijaure 


Stuttgart 28946 


» 


» 


* \ 


<[den 15/5; kvarstår 


Stuttgart 41879 


» 


» 


» ) 


( där 


Hannover 33049 


Trondheim 


sanitetsgods 


10/5 


15/5 


Kassel 73797 


» 


» 


» 


14/5 


Miinchen 19778 


» 


» 


» 


» 


Hannover 338 


» 


» 


» 


» 


Hannover 2013 


» 


» 


11/5 


» 


Kassel 32482 










(33482?) 


» 


» 


» 


» 


Kassel 38503 


» 


» 


» 


» 


Essen 5142 


Narvik 


koks- 


» 1 f avgår fr. Boden tåg 






briketter 


} 


186 kl. 17.38 den 16/5 


Kassel 63017 


Trondheim 


sanitetsgods 


» 


14/5 


Miinchen 13592 


» 




» 


. 15/5 


Miinchen 22025 


» 




12/5 


» 


Oppeln 1071 


» 




» 


» 


Stettin 15890 


» 




» 


» 


Königsberg 81298 


Narvik 




•i 




(21298?) 






(avgått från Boden 
Imed tåg 94 kl. 9.22 


Königsberg 82000 


» 




il 


Königsberg 80063 


» 




[ den 16/5 


Königsberg 80291 


» 






Stettin 93147 


Trondheim 




» 


15/5 


Karlsruhe 11999 


» 




» 


» 


Kassel 60495 


» 




» 


» 


Kassel 41191 
Stettin 7969 
Miinchen 46955 


» 
» 
» 




13/5] 
» 1 
» f 


(befunno sig den 16/5 
jkl. 14 i Mellerud på 


Miinchen 28074 


» 




14/5] 


[ väg mot Kornsjö 



222 



Vagn nr 


Till 


Innehåll 


Ank 
Trf 


Passerade gränsen 
Sverige/Norge 


SJ 26143 


Narvik 


bensin 


14/5 


avgår från Malmö med 

tåg 4354 kl. 22.18 den 

16/5. 



(Stämpel) Kungl. järnvägsstyrelsen godstrafikbyrån d. 16 / 6 40. 

Ivar Åberg, 
t. f. byrådirektör. 



198. Trelleborgs tullbevakning till generaltullstyrelsen 16 maj 1940. 

överlämnad av Wohlin till Engzell, ink. till 
UD «/ 5 . 

Rapport. 

Med ångfärjan Deutschland den 12 maj 1940 klockan 6.30 ha hit anlänt 
30 och med samma färja den 15 maj 1940 klockan 7.40 38 tyska sjukvår- 
dare. De voro iklädda sportdräkter med Röda Kors bindel och medförde 
endast personlig, civil utrustning, skidor och proviant för eget behov samt 
4 st. kameror och 1 kikare, vilka senare överlämnats till den vagnen åt- 
följande militärbevakningen. Vapen, ammunition, uniformer eller annan 
militärutrustning medfördes ej. Första kontingenten avreste härifrån den 
12 maj 1940 klockan 21.07 och den andra den 15 maj 1940 klockan 20.59, 
bägge enligt uppgift till Narvik. 

Trelleborgs tullbevakning den 16 maj 1940. 

Paul Ohlsson. 



199. Trelleborgs tullbevakning till generaltullstyrelsen 16 maj 1940. 

överlämnad av Wohlin till Söderblom, ink. 
till UD "/b. 

Rapport. 

Med ångfärjan Deutschland den 14 maj 1940 klockan 17.30 anlände 
hit bland annat en järnvägsvagn, S. J. 26143, avsänd av Schenker och Co., 
Berlin, å direkt fraktbrev till Dipl.ing. Meyer, Narvik. Enligt fraktbre- 
vet skulle innehållet utgöra drivmedel. Vid undersökning här har vagnen 
endast befunnits innehålla 8 fat bensin, brutto 2.560 kg. 



223 

Vagnen har plomberats och avgått härifrån till bestämmelseorten den 
15 maj 1940 klockan 19.53. 

Trelleborgs tullbevakning den 16 maj 1940. 

Paul Ohlsson. 



200. Tullkammaren i Kiruna till generaltullstyrelsen 17 maj 1940. 

överlämnad av Wohlin till Söderblom, ink. 
till UD 17 /s- 

Riksgränsen mot Norge passerades 16 maj kl. 21.15 av följande vag- 
nar 41879 28946 628407 58334 86928 82000 81298 80063 80291 obruten 
tullplombering. 



201. Generaltulldirektören till Söderblom 17 maj 1940. 

Ink. till UD * 7 / 5 . 

Enligt just nu ingånget telefonmeddelande från tullförvaltaren i Mon 
har denne säkert förvissat sig om att samtliga omhandlade 13 järnvägs- 
vagnar med krigsmateriel 1 alltjämt kvarhållas i Dals-Ed samt att ingen 
vagn kommer att lämna platsen utan, såsom han efter samtal med trafik- 
chefens vid Dalslands järnväg kansli uttrycker saken, »order från högsta 
ort». 

Stockholm den 17 maj kl. 13.30. 

202. Söderblom till von Post 17 maj 1940. 

Handbrev. 

I anslutning till mitt brev till Richert den 10 innevarande maj 2 an- 
gående till Sverige ankomna järnvägsvagnar innehållande för transitering 
avsedd tysk krigsmateriel får jag för beskickningens orientering överläm- 
na avskrift av trenne telegram till generaltullstyrelsen från tullförval- 
taren i Mon den 11, 15 och 16 dennes. 3 Såsom därav framgår, ha från 
Norge till nämnda tullstation å de angivna dagarna ankommit 1, 2 respek- 

1 Dok. 177, 185, 196. 

2 Dok. 167. 

3 Dok. 177, 185, 196. 



224 

tive 10 vagnar, vilka befunnits innehålla krigsmateriel. Vagnarna, vilka 
äro ställda till Vassijauregränsen för vidare befordran till Narvik, hava 
kvarhållits i Mon och åtgärder äro vidtagna för deras returnerande. 

203. Note från norska beskickningen 17 maj 1940. 

Ink. till UD 17 / 5 . 

Av norske militäre myndigheter er bestilt til öieblikkelig leveranse fra 
private bedrifter i Sverige 

1 million 6.5 mm. gevärpatroner av svensk/norsk modell, 

5000 stk. 81 mm. komplette skudd med brisantgranater for granatkastare. 

Efter hvad Legasjonen mener å ha förstått vil det fra de svenske mili- 
täre myndigheters side ikke bli gjort noen innvending mot at denne am- 
munisjon leveres. Det kan tilföies at en tilsvarende mengde gevärammuni- 
sjön finnes blandt det materiale som fulgte med de internerte avdelinger 
fra Östfold. 

Den Kgl. Norske Legasjon har den äre å be om det Kgl. Svenske Uten- 
riksdepartements velvillige bistand til at det må bli gitt utförselstillatelse 
så snart som overhodet mulig for ovennevnte ammunis jon og vil vare takk- 
nemlig for omgående svar. 

Stockholm den 17. mai 1940. 

204. Note från norska beskickningen 17 maj 1940. 

Ink. till UD 18 / 5 . 

Den Kgl. norske legasjon har den äre å be om det Kgl. svenske Uten- 
riksdepartements velvillige bistand til å få utvirket at der gives lisens for 
å kjöpe 6 par Fokkerhjul av det svenske flyvevåben, samt at der meddeles 
utförselstillatelse snarest mulig. 

Stockholm, 17. mai 1940. 

205. Söderblom till von Post 17 maj 1940. 

Handbrev. 

Stockholm den 17 maj 1940. 

För Din kännedom får jag härmed närsluta avskrift av en från tyska 
beskickningen hit överlämnad promemoria den 10 maj 1 angående transite- 

1 Dok. 168. 



225 

ring av vissa varusändningar m. m. från Tyskand till Narvik. Samtidigt 
bifogar jag en från general tullstyrelsen erhållen promemoria 1 jämte en 
förteckning över samtliga från Tyskland s*edan medio av april hit ankomna 
järnvägsvagnar innehållande andra varor än krigsmateriel, avsedda för 
vidaretransport till Trondheim resp. Narvik. Till komplettering av för- 
teckningens summariska uppgifter om vagnarnas innehåll närslutas vidare 
6 rapporter till generaltullstyrelsen, 2 vilka innehålla fullständiga upp- 
gifter om de däri angivna vagnarnas innehåll. Rörande de i mitt brev 
till Riehert den 10 dennes 3 avsedda 12 vagnarna, vilka icke innehöllo 
krigsmateriel, återfinnas motsvarande uppgifter i de vid brevet fogade 
rapporterna. 

Då det från tysk isida gjorts gällande, att transitering av skodon från 
vår sida förhindrats, får jag särskilt hänvisa till rapporten från Trelle- 
borgs tullbevakning av den 9 maj. Därav framgår, att de i rapporten an- 
givna vagnarna bl. a. innehöllo 2.555 par skodon. Vagnarna i fråga av- 
gingo den 8 maj från Trelleborg till bestämmelseorten. 



206. Sändebudet i Moskva till UD 18 maj 1940. 

Telegram. 

Enligt vad jag erfar från fullt tillförlitlig stormaktskollega har tyska 
regeringen under hand låtit sovjetryska regeringen förstå att i händelse 
situationen Narvik ytterligare kompliceras ur tysk synpunkt, tyska rege- 
ringen eventuellt ämnar begära transit Sverige frivilliga och material un- 
der hänvisning svenska regeringens i note till Sovjet 10 januari tillkänna- 
givna principiella inställning motsvarande hjälp Finland. 

207. Generaltulldirektoren till Söderblom 18 maj 1940. 

Ink. till UD 20 / 5 . 

Till komplettering av min skrivelse den 16 maj 1940 4 har jag härmed 
äran översända bifogade tilläggsrapport angående några tyska järnvägs- 
vagnar, som vid samarbete mellan statens järnvägar samt tullförvaltning- 
arna i Mon och Hälsingborg ytterligare kunnat redovisas såsom inkomna 
till Sverige och, förutom en vagn, utförts över Mon till Norge. 

Stockholm den 18 maj 1940. 

1 Dok. 197. 

2 Dok. 157, 166, 177, 186, 199. 
8 Dok. 167. 

4 Dok. 197. 



226 
Bilaga. 

P. M. 

angående från Tyska riket inkomna järnvägsvag- 
nar med annat gods än krigsmateriel, avsett att vi- 
darebefordras till Norge. 

Utöver de järnvägsvagnar, som omnämnas i p. m. av den 16 maj 1940 
jämte en därvid fogad förteckning från Kungl. Järnvägsstyrelsen, hava 
tio i här bifogade förteckning upptagna vagnar gått ut över Mon, var- 
jämte en i förteckningen jämväl upptagen vagn, Hannover 40556, kvarstår 
å Möns station. 

Stockholm den 18 maj 1940. 

Ivar Åberg 
t. f . byrådirektör 



Förteckning. 



Vagn nr 


Till 


Innehåll 


Inkom Över den 


Gick nt över den 


Köln 12641 


Oslo 


hjulaxlar 


Hälsingborg d. 4 /s 


Mon d. 8 / 5 


Kassel 83981 1 


Möss 


byggnads- 
sten 


Trelleborg d. 28 / 4 


» » 10 / 5 


Augsburg 5303 


Oslo 


bilar 


Hälsingborg d. 9 / 5 


» » u / 5 


Dresden 79038 2 


» 


lev. plantor 


» » 10 A 


» » 12 /s 


Kassel 18160 1 


Möss 


byggnads- 
sten 


Trelleborg d. 29 / 4 


» » 12 / 5 


Hannover 32158 1 


Oslo 


maskingods 


» d. 28 / 4 


» » U U 


Stuttgart 21495 


Drammen 


» 


» d. 10 / 5 


» » 14 / 5 


Stuttgart 9303 


» 


» 


» d. 10 / 5 


» » 14 /ö 


Stettin 15999 2 


Oslo 


växter 


Hälsingborg d. n / 5 


» » 14 /s 


DRB 17514 


» 


ilgodspost 


3 


» » 16 /5 


Hannover 40656 


Horten 


flygmaskins- 
delar 


3 


kvarstår å 
Möns station 
sedan den d / 4t . 


Kui 


lgl. Järnvägsstyrelsen 




Godstrafikbyrån 






den 18 / 5 40 


, 





1 Omexpedierad i Trelleborg. 

2 Omlastad från svensk vagn i Hälsingborg. 

3 Vagnarna DRB 17514 och Hannover 40856 finnas ej antecknade vare sig i Trelleborg, 
Malmö eller Hälsingborg. 



227 
208. Sändebudet i Berlin till UD 18 maj 1940. 

Telegram, ink. till UD 19 / 5 . 

Som väsentligaste grund negativa beskedet vapentransit framhöll jag 
Sveriges och svenska folkets inställning Norge och norrmännen. Åberopade 
att regeringen i samförstånd med riksdagen från tysk-norska konfliktens 
början förkunnat strikt neutralitet och beslutat ej medgiva vapentransit 
till någon part samt att detta meddelats vid inofficiella diskussioner och 
vid samtal mellan försvarsministern och tyske militärattachén. Meddelade 
att norska regeringen flerfaldiga gånger enträget hemställt hjälp ammu- 
nition o. dyl. men alltid mötts med avslag. Mot denna bakgrund skulle 
transltering krigsmateriel, som skulle användas mot norrmännen, av 
svenska folket uppfattas som vanärande och skamligt. Att ej doktrinära 
folkrättssynpunkter varit utslagsgivande visades av tillmötesgåendet ifråga 
om sjömännen. Jag skulle t. o. m. kunna tänka mig att, om man å tysk 
sida efter fullbordad förstörelse av Narviks hamn och järnväg skulle finna 
de tyska truppernas mission avslutad, även dessa skulle kunna få hem- 
transporteras via Sverige. Jag sade mig vilja härmed åskådliggöra vilka 
synpunkter som varit främst bestämmande för utslaget i transitf rågan. Jag 
vore självfallet beredd inställa mig hos utrikesministern för att direkt fram- 
föra skälen för avslaget och tillade enligt uppdrag att svenske utrikesminis- 
tern själv vore beredd att, om så skulle önskas, hitkomma för att personli- 
gen för tyske utrikesministern utveckla svenska inställningen till proble- 
met och därvid eventuellt även diskutera andra svensk-tyska problem. 
Statssekreteraren syntes tilltalad denna tanke och förklarade sig omedel- 
bart skola underrätta riksutrikesministern. Han ville i övrigt endast säga 
att svaret känslomässigt säkert skulle verka ogynnsamt varpå jag uttalade 
en förhoppning att man skulle ha Verständnis för svenska ståndpunkten. 
Statssekreteraren uttalade synnerlig erkänsla för ärendets snabba behand- 
ling. Hans eget sätt reagera ej oroande men reaktionen högsta håll kan 
först senare bedömas. 



209. Richert till Gunther 18 maj 1940. 

Rapport 639, ink. till UD 21 j 5 . 

Berlin den 18 maj 1940. 

Efter min återkomst från Stockholm uppsökte jag på eftermiddagen 
statssekreteraren i tyska utrikesdepartementet friherre von Weizsäcker 
och framförde därvid följande. 



228 

Vid mitt besök hos tyske utrikesministern i förrgår hade herr von 
Kibbentrop hemställt, att svenska regeringen ville till välvillig prövning 
upptaga två tyska önskemål, det ena avseende transitering genom Sverige 
till Narvik av viss krigsmateriel, ammunition m. m. och det andra syftan- 
de att bereda möjlighet för ett antal tyska sjömän, som kvarblivit i Nar- 
vik, att genom Sverige återvända till Tyskland. Jag hade nu i uppdrag 
meddela, att svenska regeringen till sitt beklagande ej såge sig i stånd 
bifalla den tyska framställningen i fråga om transitering av krigsmateriel 
m. m. till Narvik, men däremot ansett sig kunna tillmötesgå det andra 
tyska önskemålet. Frågan om de tyska sjömännens återresa genom Sverige 
hade redan upptagits av tyske ministern i Stockholm, som i dag erhållit 
besked om svenska regeringens beslut i denna fråga och jag utginge ifrån 
att närmare uppgörelse om modaliteterna komme att träffas efter överlägg- 
ningar mellan tyska beskickningen i Stockholm och svenska utrikesde- 
partementet. 

Till svenska regeringens negativa beslut i transiteringsfrågan ville jag 
först erinra därom, att regeringen i samband med den tyska aktionen mot 
Danmark och Norge, i samförstånd med utrikesnämnden och med riks- 
dagen, beslutat att Sverige i denna konflikt skulle iakttaga strikt neutra- 
litet, varom även tyska regeringen underrättats. Därvid hade också klart 
fastslagits, att denna strikta neutralitetspolitik skulle tillämpas på det 
sätt, att leverans eller transitering av krigsmateriel till någon av parterna 
ej skulle få förekomma. Detta hade även framhållits i ett radioanförande 
av den svenske statsministern den 12 april 1 och senare uttryckligen be- 
kräftats i en av svenska utrikesdepartementet den 22 april 2 utfärdad kom- 
muniké. Svenska regeringens ståndpunkt i fråga om transitering av krigs- 
materiel från Tyskland till Norge hade därjämte klargjorts för tyska 
regeringen vid de icke-officiella överläggningar, som ägt rum med general- 
fältmarskalk Göring, liksom vid samtal i Stockholm mellan den svenske 
försvarsministern och den tyske militärattachén. 

Med anledning av den framställning, som gjorts av tyske utrikesminis- 
tern, hade frågan nu underkastats en förnyad prövning från svensk sida. 
Ett extra regeringssammanträde hade ägt rum i går afton, därvid jag 
varit tillstädes, och i dag på morgonen hade ett sammanträde avhållits med 
utrikesnämnden. 

Det hade därvid framgått, att de betänkligheter, som förefunnits emot 
ett accepterande av det tyska önskemålet, i väsentligaste mån förestavats 
av Sveriges och det svenska folkets inställning till Norge och det norska 
broderfolket. Även om den strid, som nu utkämpades i Narviksområdet, 
ur tysk synpunkt ej betraktades såsom riktad mot Norge utan endast mot 

1 Dok. 12. 

2 Dok. 69. 



229 

England och Frankrike, iså kunde det dock ej förnekas, att även norska 
trupper kämpade på den andra sidan, och att således de vapen och den 
ammunition, som i händelse av bifall till det tyska önskemålet skulle sättas 
in i Narviksområdet, komme att användas även mot norska trupper och 
norsk egendom. Från norsk sida hade såväl vid den tysk-norska konflik- 
tens början som senare de mest enträgna framställningar gjorts till svenska 
regeringen om hjälp genom tillförsel av ammunition m. m. I överensstäm- 
melse med sin från början intagna ståndpunkt hade svenska regeringen 
konsekvent vägrat tillmötesgå varje sådan framställning, och ingen som 
helst tillförsel av vapen och ammunition från eller över svenskt område 
hade ägt rum. Om svenska regeringen, sedan varje hjälp i 'denna form till 
Norge kallt avvisats, nu skulle genom ett tillmötesgående av den tyska 
framställningen medverka till överförande genom svenskt område av 
krigsmateriel, som skulle användas mot Norge — vilket omöjligen skulle 
kunna hemlighållas — , så skulle svenska folket betrakta detta såsom van- 
ärande (entehrend) för den svenska nationalkänslan; det skulle framkalla 
allmän förtrytelse (Entrustung) och skamkänsla. Det hade varit hänsyn 
till denna det svenska folkets »Ehrenstandpunkt», som varit i sista hand 
avgörande för den svenska regeringens ställningstagande till den tyska 
regeringens framställning i vapentransiteringsfrågan. Att här ej varit 
fråga om något doktrinärt folkrättsligt principrytteri visades därav, att 
svenska regeringen ansett sig kunna tillmötesgå den tyska framställningen 
om tillstånd för de tyska sjömännen i Narvik att hemresa genom Sverige; 
i detta fall, där den ifrågasatta åtgärden ej i något avseende vore riktad 
mot Norge, hade regeringen verkligen givit prov på en synnerligen large 
tillämpning av neutralitetsbegreppet. Och jag skulle till och med kunna 
tänka mig, att därest man vid en senare tidpunkt å tysk sida skulle finna 
de tyska Narviktruppernas mission fullbordad, sedan hamn- och järnvägs- 
anläggningarna inom området i fråga vederbörligen förstörts, det ej skulte 
vara omöjligt att även dessa skulle kunna få hemresa genom Sverige. Detta 
hade jag velat säga till belysande av den inställning som gjorde sig gäl- 
lande i Stockholm. 

Då tyske utrikesministern pertsonligen med mig upptagit dessa frågor, 
vore jag självfallet beredd att när som helst uppsöka honom på lämplig ort 
för att direkt till utrikesministern framföra och utveckla vad jag nu med- 
delat statssekreteraren. Jag hade emellertid i uppdrag tillfoga, att Eders 
Excellens själv gärna vore beredd, om det skulle passa herr von Bibben- 
trop, att hitresa för att personligen för tyske utrikesministern utveckla 
den svenska inställningen till transiteringsproblemet och därvid eventuellt 
även diskutera andra frågor av betydelse för de svensk-tyska förbin- 
delserna. 

Friherre von Weizsäcker, som uppmärksamt åhört mitt anförande och 



230 

upptecknat åtskilligt av vad jag sade, förklarade därefter, att han för- 
modade, att det vore ändamålslöst, om han sökte framföra några motargu- 
ment, då detta väl ej kunde föranleda någon ändring i svenska regeringens 
beslut, vilket jag bekräftade. Mitt uttalande om Eders Excellens' bered- 
villighet till ett sammanträffande med tyske utrikesministern syntes till- 
tala honom. Det föranledde honom att — med hänvisning till att utrikes- 
ministern numera vistades i rikskanslerns högkvarter — fråga mig, om 
jag trodde, att Eders Excellens eventuellt vore beredd begiva sig till någon 
lämplig plats närmare högkvarteret för att där sammanträffa med herr 
von Kibbentrop, vartill jag svarade, att jag därom ingenting visste men 
att jag nog trodde, att Eders Excellens skulle av praktiska skäl föredraga, 
att ett eventuellt sammanträffande ägde rum i Berlin, därest detta läte 
sig ordnas. 

Statssekreteraren förklarade sig därefter skola omedelbart underrätta 
utrikesministern om vad jag haft att anföra. Han tillade, att det svar som 
lämnats säkerligen komme att på högsta håll stämningsmässigt (gefuhls- 
mässig) verka ogynnsamt, såsom han redan vid vårt samtal i går förmid- 
dag framhållit. Jag svarade, att därpå vore jag förberedd men att jag hop- 
pades, att den tyska riksregeringen dock skulle hava förståelse (Verständ- 
nis) för den ståndpunkt den svenska regeringen nu intagit. 

Friherre von Weizsäcker uttalade härefter sin synnerliga tacksamhet 
för den snabba behandling, som saken från svensk tida underkastats, och 
sade sig kunna försäkra, att oavsett det lämnade svarets innehåll man på 
högsta håll säkerligen komme att mycket uppskatta det tempo, vari den 
tyska framställningen upptagits och behandlats. 

Då statssekreteraren erfarit, att jag haft för avsikt att snart åter upp- 
resa till Stockholm på ett par dagar, tillfrågade han mig om mina dispo- 
sitioner i detta avseende. Jag svarade, att jag planerat en kortare Stock- 
holmsresa under loppet av instundande vecka för att närmare orientera 
mig om de handelsförhandlingar, som avsetts att taga sin början bor- 
stades den 27 i denna månad till fullföljande av de förberedande diskus- 
sioner, vilka nyligen ägt rum i Stockholm; jag tillade, att dessa resplaner 
dock helt naturligt kunde anpassas efter omständigheterna. Jag omnäm- 
ner detta närmast därför att friherre von Weizsäcker härtill anmärkte, 
att i nuvarande läge dessa förhandlingar mellan de båda länderna vore 
av största intresse och betydelse. 

Samtalet tog därefter en mer personlig karaktär. Det fördes i den 
största vänskaplighet, och ingenting förekom, som kunde ge anledning 
till någon oro. Jag lär ej behöva framhålla, att denna omständighet sak- 
nar varje betydelse för bedömande av den reaktion, som avslaget på den 
av rikskanslern veterligen med särskilt personligt intresse omfattade 
framställningen om vapentransitering och den lämnade motiveringen för 



231 

detta avslag kommer att framkalla på bestämmande håll. Härutinnan 
torde alla möjligheter, gynnsamma och ogynnsamma, även de mest ogynn- 
samma, vara öppna. 

I detta läge kan jag inte underlåta att här understryka, att det en- 
ligt mitt förmenande just nu är nödvändigare än någonsin att den allra 
största försiktighet i förhållande till Tyskland iakttages i press, i radio 
och i offentliga uttalanden över huvud. Ej minst då det gäller krigs- 
händelserna och krigsutsikterna synes mig den största varsamhet och 
återhållsamhet oundgänglig vid återgivande och kommenterande av ny- 
heter och utsikter, så att här ej med fog skall kunna sägas, att tenden- 
tiös nyhetsförmedling och ensidig, med den andra krigförande stormakts- 
gruppen sympatiserande inställning framträder i svensk offentlighet. 
Jämsides med att största möjliga försvarsberedskap alltjämt uppehälles 
synes det mig även vara av yttersta vikt, att detta sker utan varje ostenta- 
tion, att vaksamheten och beredskapen ej, såsom nu göres, särskilt i pres- 
sen ideligen offentligen understrykes och kommenteras, samt att utta- 
landen i detta hänseende, som här uppfattas såsom avseende angrepp på 
Tyskland eller såsom uttryck för en övermodig inställning, likaväl som 
åtgärder och uttalanden, vilka härifrån uttolkas såsom tecken på nervo- 
sitet, sorgfälligt undvikas. Om det svenska folkets fasta vilja och beslut- 
samhet att med alla medel och med all kraft, som står till dess förfogan- 
de, försvara vårt land mot ett angrepp är man nog numera här fullt över- 
tygad, liksom man torde vara väl orienterad om vår beredskap och om 
vår verkliga militära styrka; det ständiga framhävandet av denna be- 
redskap och styrka torde verka mer provocerande än imponerande eller 
avskräckande. 

Jag vågar enträget hemställa till Eders Excellens och till Kungl. 
Maj:ts regering att med alla de medel, som stå till buds, söka förverk- 
liga de önskemål, jag ansett det vara min plikt att här framhålla. 

210. Bichert till Gunther 18 maj 1940. 

Handbrev, märkt »Personligt», ink. till UD 



"l> 



"I*. 



Berlin den 18 maj 1940. 
Jag översänder samtidigt härmed min rapport över mitt samtal med 
Weizsäcker 1 och hoppas Du gillar uppläggningen av motiveringen för 
vårt avslag liksom det sätt varpå jag lät vederbörande förstå, att möjlig- 
het till hemforslande av Narvikstrupperna föreligger. Ej minst efter 
samtalet har jag starkt på känn, att denna uppläggning var den riktiga, 

1 Dok. 209. 



232 

och att det var klokt, att jag omedelbart återvände för att framföra sva- 
ret. Jag tror också, att det var bra, att det blev framfört till Weizsäc- 
ker, som skriftligen upptecknat motiveringen; Hitler får den nu på ett 
papper, under det han av Ribbentrop kanske blott fått ett muntligt be- 
sked om att det blev nej. 

Kan Du inte sammankalla pressen och tala om vad som hänt för att 
skrämma upp dem och ge dem den rätta bakgrunden till vad jag i slu- 
tet av min rapport helt enkelt varit tvungen framhålla. Jag förutsätter 
därvid naturligtvis, att man kan lita på att inte själva transiteringsfrå- 
gan upptages och kommenteras i pressen. 



811. Gunther till Richert 20 maj 1940. 

Handbrev. 

Stockholm den 20 maj 1940. 

Vid mottagandet av Din rapport angående samtalet med Weizsäcker 1 
konstaterar jag, att Din argumen tering anknyter sig till vad vi voro överens 
om utom på en punkt. Jag syftar på antydningen om en eventuell hem- 
transport via Sverige av de tyska trupperna i Narvikssektorn. Det var 
icke meningen, att Du skulle beröra denna sak, som ju blott dryftades 
vid samtalet på kvällen hos mig. Som saken nu ligger till, få vi väl i sin 
tid se, huru vi lämpligen skola finna någon form för att kunna uppfylla 
vad Du ställt i utsikt. Därest någon propos i denna sak skulle framkom- 
ma, är jag tacksam att genast få del därav, utan att någonting utlovas. 
Jag vill erinra om att jag, då Wied framställde förslaget om hemtrans- 
porterande av sjömännen, genast förklarade, att någon befrielse från in- 
ternering av en till Sverige flyende trupp knappast kunde komma i fråga. 

Här har hittills intet förnummits angående tyskarnas reaktion inför 
vårt avslag. Jag behöver ej säga, att jag givetvis är angelägen att skynd- 
samt erfara, så snart Du får några ytterligare känningar av reaktionerna 
på högsta ort. 

212. Prytz till Gunther 20 maj 1940. 

Rapport 664, ink. till UD */ e . 

London den 20 maj 1940. 

Frågan om transitering genom Sverige av sårade tyska soldater upp- 
togs i underhuset genom en interpellation den 9 dennes. 

1 Dok. 209. 



233 

Interpeilationen besvarades av Mr Butler, som hänvisade till femte 
Haagkonventionens 14 artikel, enligt vilken det tillkommer svenska re- 
geringen att avgöra, om den vill tillåta transport genom Sverige av så- 
dana sårade. Enligt engelska regeringens mening vore svenska regeringen 
därigenom skyldig att vidtaga fullständig undersökning och fatta beslut 
alltefter omständigheterna i varje särskilt fall. Brittiska regeringen hade 
ingen anledning betvivla att så icke skett. 

Utdrag ur det officiella referatet om interpeilationen bifogas vördsamt. 

Bilaga. 

Utdrag ur 

Parliamentary Debates House of Commons Official 
Report av den 9 maj 194 0. 

Sweden (Wounded 
Belligerent Soldiers). 

Mr Joel asked the Prime Minister whether the Government have ac- 
eepted the Swedish interpretation of neutrality to the effect that wounded 
soldiers of a belligerent are entitled to pass through a neutral country 
to their home country? 

Mr Butler: Artide 14 of the Fifth Hague Convention gives the Swedish 
Government discretion to decide whether they will or will not allow the 
passage of wounded soldiers through Sweden. In the view of His Maj- 
esty's Government, they are bound by that Artide to make a full in- 
vestigation and to form a conclusion according to the merits of every 
case. His Majesty's Government have no reason to believe that this has 
not been done. 

213. Sändebudet i Berlin till UD 20 maj 1940. 

Telegram. 

Hemställer om omedelbart bemyndigande att under hand dementera 
uppgifter i engelsk radio om plötsliga inkallelser och förberedelser mot 
tyskt angrepp på grund avslag framställning om transitering av krigs- 
materiel samt att uppgiften offentligt dementeras. 

214. Engzell till landshövding Rosén 20 maj 1940. 

Stockholm den 20 maj 1940. 
I anslutning till mitt telefonsamtal med Herr Landshövdingen den 18 
i denna månad angående vissa norska bilars hemfärd till Norge har jag 

IQ— 470791 



234: 

äran meddela, att jag på uppdrag av utrikesministern numera underrät- 
tat landshövding Löfgren, att tillstånd icke ansåges böra lämnas för den 
tänkta transporten av de i Östersund befintliga norska bilarna över Um- 
fors in i Norge. Bilarna komma därför att tillsvidare kvarstanna i öster- 
sund. ' 

215, Promemoria av byrådirektör Åberg 20 maj 1940. 

översänd från generaltullstyrelsen, ink. till 
UD 21 /*- 

P. M. 

I anslutning till P. M. av den 18 maj 1940 1 meddelas, att av i bilagan 
från Statens Järnvägar i not 3 angivna vagnar vagnen DEB 17514 hade 
lastats av postverket i Göteborg med inhemsk post och vagnen Hannover 
40656 inkom den 7 april 1940 över Trelleborg. 

Sedan härmed samtliga från Tyskland eller Danmark till Sverige in- 
komna järnvägsvagnar fram till den 18 maj 1940 blivit fullständigt redo- 
visade, hemställes vördsamt om benägen telefonpåringning till 20 83 63 
-huruvida liknande uppgifter behöva lämnas även i fortsättningen. Uppgif- 
ternas sammanställning dag för dag eller vecka för vecka bereder järnvägs- 
styrelsen och tullstyrelsen ett ganska stort arbete, och särskilda rapporter 
i fråga om vagnar, vari krigsmateriel eventuellt kommer att påträffas, 
sändas i fortsättningen liksom hittills. Stockholm des 20 maj 1940. 

216. Note från tyska beskickningen 20 maj 1940. 

överlämnad av von Below och von Wahlert 
med anhållan om svar. Ink. till UD 20 / 5 . 

Pro Memori a. 2 

1) Die deutsche Regierung wiirde es sehr begruissen, wenn der Abtrans- 
port möglichst beschleunigt durchgefuhrt werden könnte. 

1 Dok. 207. 

8 (Marginalanteckningar av Engzell:) till punkt 2) Snarast möjligt. 4 tåg, 3 timmar mellan 
varje; till punkt 3) På svensk sida nattetid; till punkt 5) Egalt för tyskarna, gärna norröver 
om man så vill: till punkt 8) Marinattachén vill gärna tala med Gadow eller Morena men vill 
ha svenskt tillstånd att i telefon göra det. Eller order per telegram Om det skall gå genom 
svenska myndigheter, hör tyska beskickningen sända med skriftlig: order. 

(Marginalanteckningar av Wrede, kompletterade av von Horn:) till punkt 1) Ja, fram- 
för allt i riktning Luleå; till punkt 2) ur jvg synpunkt a) till Lnleå 3 tåg b) till (Oxelösund) 
Holmsund 4 tåg med 2—3 timmars mellanrum; till punkt 3) Riksgränsen: till pnnkt 4) — 4 a) 
Kräver uppgift på tidpunkt då fartyg inträffar Holmsund; till punkt 5) (Luleå? Oxelösnnd?) 
Holmsund; till punkt 6) 13 ä 14 timmar till Luleå, 18 ä 20 timmar till Holmsund; till punkt 
7) Genom militär på ilastningsstationen och under transporten; till punkt 8) Direkt; till punkt 
9) Ja. 



235 

2) Soll der Transport der 2.500 Mann geschlossen durchgefiihrt werden 
öder in Gruppen? Gegebenenfalls, wie gross sollen die Gruppen sein? 

3) Wo wird in den Zug verladen? 

4) Wann steht der erste Zug bereit? 

4 a) Gegebenenfalls, wann stenen weitere Ztige bereit? 

5) In welchem Hafen soll eingetschifft werden? 

6) Wann soll eingesehifft werden? 

7) Proviant fur Eisenbahnfahrt. 

8) Känn zur Erteilung der notwendigen Befehle die Verbindung mit 
Beauftragtem der Gesandtschaft in Riksgränsen direkt aufgenommen wer- 
den öder durch Vermittlung der schwedischen Behörden? 

9) Einbeziehung Korvettenkapitän Friedrichs, z. Zt. Garnisons sjuk- 
huset Boden, in I^ategorie Riiektransport nach Wiederherstellung. 

Stockholm, den 20. Mai 1940. 



217. Sändebudet i London till UD 21 maj 1940. 

Telegram. 

Tidningarna innehålla Stoekholmstelegram via New York om starka 
tyska påtryckningar svenska regeringen för genomfart trupper och ma- 
terial Narvik. Foreign Office anser dessa bluff och ej innebära fara för 
omedelbar påföljd. På stort antal förfrågningar från pressen har förkla- 
rats svenska regeringens politik oförändrad. 



218. Promemoria av Engzell 21 maj 1940. 

P. M. 

angående transporten av 2.5 00 man från Narviks- 
området. 

De svenska myndigheterna önska, att inskeppningen i det tyska farty- 
get sker i Holmsund nära Umeå. Hela kontingenten bör gå i ett fartyg. 

Från Riksgränsen föras männen i fyra tåg till Holmsund. Gångtid för 
varje tåg beräknas till 18 å 20 timmar. Tågen beräknas avgå med 3 tim- 
mars mellanrum. 

Inlastning i tågen vid Riksgränsen skall ske å svenska sidan, lämpligen 
så att varje tåggrupp successivt kommer över gränsen. Härom kunna över- 



236 

enskommelser träffas mellan de tyska behöriga och det svenska militär- 
befälet vid Riksgränsen. 

Tågens avgångstid blir beroende på fartygets ankomst till Holmsund. 
Man beräknar, att första tåget skall ha avgått från Riksgränsen ungefär i 
sådan tid, att det når Holmsund vid fartygets ankomst. 

Det är därför angeläget, att utrikesdepartementet snarast möjligt er- 
håller meddelande om den beräknade tiden för fartygets ankomst till Holm- 
sund. 

Utspisning av transporten å svenska sidan sker på ilastningsstationen 
och under färden genom svensk militär. 

Tyska beskickningen kan direkt till tyska vederbörande vid Riksgrän- 
sen lämna meddelanden. 

Det förutsattes, att de i transporten deltagande icke innehava några 
som helst vapen eller någon ammunition, då de passera gränsen. Eventuell 
sådan utrustning bör alltså lämnas å norska sidan. 

Genom svenska försvarsstaben ordnas marinmyndigheternas tillstånd 
till fartygets färd och anlöpande av Holmsund. 

Tyska beskickningen torde själv — genom konsul eller mäklare — 
ordna de civila frågorna i samband med hamnens anlöpande, t. ex. klare- 
ring, eventuella hamnumgälder o. dyl. 

Kostnaderna för transporten debiteras tyska beskickningen. 

Stockholm den 21 maj 1940. 

(Påtechning:) Marinattachén von Wahlert erhållit del härav den 21. 5. 



219. Richert till Giinther 21 maj 1940. 

Handbrev, märkt »Personligt». 

Berlin den 21 maj 1940. 

Jag behöver väl inte säga, att jag är uppriktigt bedrövad över att jag 
på en punkt missuppfattat Dina instruktioner för avgivande av svaret på 
den tyska framställningen om vapentransitering till Narvik 1 . I själva ver- 
ket lämnade jag Stockholm i den övertygelsen att jag inte bara ägde, utan 
även borde upptaga frågan om eventuellt hemforslande genom Sverige av 
de tyska Narvikstrupperna, därest jag ej mottog annan instruktion från 
Stockholm vid min återkomst hit. Efter Ditt samtal på fredagskvällen 
med statsministern ansåg jag detta fastslaget. 

Själv var jag ju, som Du kanske minns, från början litet tveksam till 
tanken. Och jag är nu glad över att jag vid mitt samtal med Weizsäcker 

1 Dok. 211. 



237 

ej förde fram den som ett förslag — vilket jag faktiskt trodde yar me- 
ningen — , utan endast som min personliga uppfattning uttalade, att jag 
efter vad som framkommit under de i Stockholm förda diskussionerna 
skulle kunna tänka mig möjligheten av att gegebenenfalls den antydda 
utvägen skulle kunna föreligga. Jag tillade emellertid — ehuru detta ej 
kom med i min rapport — , att jag velat nämna detta endast för att åskåd- 
liggöra de tankegångar, som varit vägledande vid besluten, samt att då 
frågan ej vore aktuell, den givetvis ej diskuterats under regeringens över- 
läggningar. Jag tog således — Gudskelov — betydligt lättare på saken än 
vad jag trott i själva verket var meningen! 

Efter nedskrivandet av ovanstående har jag avlagt ett besökt hos Grund- 
herr för att lyckönska honom till hans utnämning till Gesandter (med bi- 
behållen placering). Under vårt samtal sade han mig, på tal om situatio- 
nen i Narvik, att om de tyska trupperna i Narviksområdet skulle komma 
in i Sverige, så bleve de väl internerade. Då jag nickade instämmande, 
framkastade han den frågan, om det inte skulle finnas möjlighet hemforsla 
sjuka och sårade, varpå jag svarade, att en sådan tanke säkerligen komme 
att i förekommande fall prövas välvilligt. Samma fråga hade han i går 
ställt till von Post. Detta synes mig tyda på att Weizsäcker i sin rapport 
till Ribbentrop — vilken Grundherr sade sig ha läst — ingenting nämnt 
om vad jag antytt om eventuell hemtransport av trupper. 

Grundherr sade mig vidare, att man i Auswärtiges Amt ännu ej hört 
något från Ribbentrop om reaktionen på avslaget i fråga om vapentransite- 
ringen till Narvik. 

Själv underströk han angelägenheten av att samförstånd nåddes i de 
mindre frågor, som uppkomma, exempelvis nu i fråga om den av Göring 
föreslagna utväxlingen av nödlandade flygplan. I övrigt föreföll han ej 
allvarligt oroad av situationen för vårt lands del. Vilket i och för sig är 
glädjande men dock ingenting betyder, desto mindre som i Auswärtiges 
Amt ej ett ljud ännu tycks ha avhörts från högkvarteret. 

Om reaktionen på högsta håll ha vi däremot fått mer nedslående under- 
rättelser genom den sedvanliga förbindelsen till K[eppler], som uppehållit 
sig i högkvarteret under söndagen. Närmare härom återfinner Du i ett 
handbrev, som samtidigt härmed expedieras till Söderblom 1 . 

Personligen vill jag tillägga, att jag är djupt och allvarligt orolig för 
utvecklingen för vårt lands del, därest regeringen avser att orubbligt vid- 
hålla den väg, som knäsattes i fredags och lördags. Landets ödeläggelse 
och folkets definitiva ofrihet kan bli konsekvensen av denna politik, som 
snart nog kan visa sig vara en ren självmordspolitik. Såvitt jag kan se 
gäller det nu helt enkelt att ge efter så mycket som är nödvändigt för att 

1 Har ej kunnat återfinnas. 



238 

förebygga att vårt land skövlas och svenska folket får leva ej i ett fritt 
Sverige utan för oöverskådlig framtid i ett tyskt protektorat. 

Vi ha ännu möjlighet att hindra en sådan utveckling och jag tror att vi 
vid en ny förhandling om vapentransiteringsfrågan skulle kunna tillför- 
säkra Norge utfästelser, som kunde bli avgörande för dess framtid. 

Jag menar nu inte att vi genast skola komma springande och säga ja till 
den avslagna framställningen. Men jag skulle önska, att man beredde sig 
på en ny förhandling, som skulle upptagas sedan reaktionen på högsta 
håll framkommit, och som väl skulle kunna igångsättas därmed, att man 
under hand lät vederbörande förstå, att man vore beredd att taga upp 
frågan till förnyad diskussion om man finge diskutera den i ett större 
sammanhang i syfte att vinna säkerhet för den framtida gestaltningen av 
Norges öde, en kombination, som i själva verket framstår såsom ett natur- 
ligt fullföljande av vår tillkännagivna Ehrenstandpunkt. 

Jag har en stark känsla av att vi ha inte blott det svenska utan även i 
viss mån det norska folkets öde i vår hand. 

Jag är alldeles övertygad om att, vad som än händer, både vår och Nor- 
ges ställning i förhållande till Tyskland blir radikalt förbättrad och stärkt 
genom tillmötesgående, under det fortsatt avvisande kan äventyra hela vår 
självständighet och i motsvarande grad försämra Norges ställning och 
säkerligen under alla förhållanden försämra vår egen position för fram- 
tiden. 



220. J. Beck-Friis till Söderblom 21 maj 1940. 

Handbrev, ink. till UD 24 / 5 . 

Oslo den 21 maj 1940. 

Härmed ber jag att få fästa Din uppmärksamhet å i tre ex. närlagda 
meddelande i Aftenposten för den 18 dennes 1 , vari uppges att vägarna i 
Hedmarken, d. v. s. huvudsakligast de mot svenska gränsen gående vä- 
garna, nu iståndsättas under forcerat arbete. Detta tecken är ett bland 
många. 

Jag begagnar tillfället meddela, att jag alltmer börjar tro att tyskarna 
i händelse av ett angrepp komma att gå fram längs hela gränsen, ej blott 
utmed de större vägarna utan med största sannolikhet även på småvägar 
och genom obanad terräng. Alptrupperna samt det stora antalet klövje- 
hästar och packdjur tyda därpå. Jag tycker även det alltmer förefaller 
som skulle angreppspunkten läggas mot norr och frågar mig om avsikten 
kanske ej är att i främsta rummet besätta norra Sverige för att säkra 
gruvorna mot ett eventuellt ryskt angrepp. 

1 Återgives ej. 



239 

Jag vill tillägga att allmänna uppfattningen här är att ett angrepp på 
Sverige förberedes eller att i allt fall man önskar samla så stora styrkor 
att man under påtryckning av dessa anser sig kunna genomdriva även långt 
gående krav. Enligt underrättelse från Trondheim synes man även där 
allmänt vara av uppfattningen att ett angrepp mot Sverige förestår. 



231. Sändebudet i Berlin till UD 21 maj 1940. 

Telegram. 

Har bestämd anledning tro att vederbörande reagerat ogynnsamt och 
förklarat att saken med hänsyn till andra brådskande ärenden får upp- 
skjutas men ej skrinläggas. Min rapport 639 1 åberopas. 

222. Richert till Giinther 22 maj 1940. 

Rapport 658, ink. till UD 24 / 5 . 

Berlin den 22 maj 1940. 

Vid mitt besök i Stockholm den 17 maj hade jag tillfälle att inför rege- 
ringens ledamöter såsom min övertygelse framhålla, att. ett avvisande av 
det genom tyske utrikesministern framförda önskemålet om transitering 
genom Sverige till Narvik av viss krigsmateriel m. m. skulle medföra myc- 
ket allvarliga risker, till och med risken för en militär tysk aktion mot 
Sverige, företagen i syfte att på denna väg möjliggöra tillförsel av tyngre 
krigsmateriel till de tyska trupperna i Narviksområdet. 

Sedan svenska regeringens avböjande svar å den tyska framställningen 
den 18 i denna månad 2 framförts till statssekreteraren i tyska utrikes- 
departementet, har på officiell väg ingenting försports om den högsta 
tyska riksledningens reaktion inför detta besked. Däremot har på annan 
väg erfarits, att rikskanslern blivit uppbragt över svaret och förklarat, att 
saken finge uppskjutas med hänsyn till andra viktigare uppgifter men 
ej skrinläggas. Därjämte har en tysk officer i förtroendeställning, som 
hyser särskilt intresse för de svensk-tyska förbindelsernas lugna utveck- 
ling och är mycket sympatiskt inställd mot vårt land, i dag för militär- 
attachén vid beskickningen uttalat, att de tyska Narvikstrupperna numera 
luftvägen fått förstärkningar med såväl trupper som lättare materiel samt 
att man nu här räknade med att de skulle kunna hålla stånd till fram i 
juni ; han hade därvid tillfogat, att om rikskanslern av prestigeskäl komme 

* Dok. 209. 

2 Dok. 208, 209. 



240 

att vidhålla sin önskan att under alla förhållanden hävda den tyska posi- 
tionen i Narviksområdet, han säkerligen ej skulle dra sig för att gå till 
anfall mot Sverige för att tilltvinga sig de härför erforderliga transport- 
möjligheterna, därest annan utväg ej skulle stå till buds. 

Det måste uppenbarligen i och för sig vara ett väsentligt önskemål och 
intresse ur Sveriges synpunkt, att det neutralitetspolitiska program full- 
följes, som svenska regeringen efter utbrottet av den tysk-norska konflik- 
ten proklamerat och åt båda sidor hävdat, och som bland annat innebär, 
att export eller transitering av krigsmateriel ej skall medgivas någon av 
de krigförande parterna. Endast hänsyn till vårt lands livsintressen synas 
mig böra föranleda, att ett frångående av detta program upptages till 
övervägande; jag förutsätter därvid självfallet, att ett uppgivande av neu- 
tralitetspolitiken såsom sådan icke bör ifrågakomma. 

Å andra sidan synes det mig också nödvändigt att överväga, vilka kon- 
sekvenser för landets framtid som ett orubbligt fasthållande vid en redan 
intagen ståndpunkt i hithörande hänseenden kan komma att medföra. Det 
är därvid givet, att krigsläget och de allmänna framtidsutsikterna måste 
tillmätas den största betydelse för bedömandet. 

Om stormaktskrigets vidare förlopp och slutliga utgång torde ännu 
ingenting med säkerhet kunna förutsägas. Men efter den senaste tidens 
krigshändelser lär väl kunna göras gällande, att England och Frankrike 
för närvarande äro utsatta för oanade påfrestningar och tvingas koncen- 
trera alla sina krafter för avvärjande av det nu pågående tyska angreppet, 
att Tysklands militära kraft är och för den närmaste tiden kommer att 
förbli obruten samt att en tysk seger framstår såsom en möjlighet, med 
vilken man nu måste allvarligt räkna. 

Sveriges hållning i den finsk-ryska konflikten, särskilt gentemot de 
engelsk-franska kraven på rätt till genommarsch av trupper, har väckt 
respekt och sympati hos den tyska riksledningen och mycket gynnsamt på- 
verkat dess inställning till vårt land, som tidigare av kända skäl varit 
misstänksam och kylig, emellanåt rent av oroande. Brevväxlingen mellan 
Konungen och rikskanslern samt tyske utrikesministerns offentliga er- 
kännande av Sveriges neutralitetspolitik har manifesterat det förbättrade 
förhållande och den välvilligare inställning härifrån, som inträtt. 

Det tyska önskemålet om vapentransitering till Narvik kan, därest det 
alltjämt vidhålles och alltjämt ej kan tillgodoses, i grund förstöra detta 
förhållande; det kan helt enkelt äventyra vårt lands framtid. Detta främst 
därför, att det är rikskanslerns personliga önskemål, måhända även hans 
personliga prestige, som här äro ifråga. 

Såsom jag redan tidigare framhållit, anser jag det ej sannolikt, att man 
i nuvarande läge omedelbart skulle härifrån företaga en aktion mot Sverige 
i det syfte som ovan angivits. Men om efter någon tid de tyska truppernas 



241 

ställning i Narvik skulle bli allvarligt hotad, torde uppenbar risk föreligga 
för att rikskanslern, som säkerligen under inga förhållanden kommer att 
vilja uppgiva Narviksföretaget, på ett eller annat sätt vill genomdriva 
vapentransitering genom Sverige. Därvid kunna olika alternativ tänkas: 
antingen ställes Sverige inför ett mer eller mindre ultimativt krav eller 
verkställes utan vidare en militär aktion mot vårt land. Några större svå- 
righeter ur militär synpunkt för ett sådant företag torde ej föreligga; även 
om krigsskådeplatsen på kontinenten skulle avsevärt utvidgas, lär det ej 
vara omöjligt för Tyskland att för ett företag mot Sverige avdela till- 
räckliga stridskrafter. 

Det skulle kanske kunna sägas, att även om, som jag för min del tror, 
Tysklands militära resurser under den närmaste tiden skulle förslå för en 
militär aktion även mot Sverige, en sådan dock av andra skäl, närmast av 
hänsyn till Sovjetunionen, ej vore sannolik. Härtill skulle jag som min 
mening vilja framhålla, att Hitler efter alla tecken att döma betraktar det 
nu rådande vänskapsförhållandet till Moskva såsom en temporär företeelse, 
samt att han i medvetandet om Tysklands styrka och Sovjetunionens rela- 
tiva svaghet i militärt hänseende icke kan förväntas taga någon avgörande 
hänsyn till Sovjetunionen, därest han skulle finna en aktion mot Sverige 
ofrånkomlig för vinnande av det syfte, varom här är fråga. 

Det skulle å andra sidan måhända kunna invändas, att ett tillmötesgåen- 
de från svensk sida av sådana krav, som framställts i fråga om vapen- 
transitering, i själva verket skulle innebära ett förödmjukande i förhållan- 
de till Tyskland och ett uppgivande av vår självständigt neutrala ställ- 
ning. För egen del har jag den bestämda uppfattningen, att en sådan håll- 
ning icke i Tyskland skulle uppfattas såsom självuppgivelse utan tvärtom 
skulle förstärka vår ställning till detta land. En tillmötesgående inställ- 
ning mot tyska önskemål, som från tysk sida te sig rimliga — vilket i 
förevarande fall är förhållandet — , torde här ej verka i för oss ogynnsam 
riktning, utan tvärtom. En motsatt inställning har motsatta verkningar; i 
det nu aktuella fallet desto mer som man å tysk sida kan åberopa den 
svenska regeringens tillämpning av neutralitetsbegreppet under den finsk- 
ryska konflikten och göra gällande, att en mer restriktiv tillämpning i 
detta fall måste vittna om en mindre vänskaplig inställning. Det bör här- 
vid även beaktas, att syftet med de önskade vapentransporterna, nämligen 
avvisandet av engelsk-franska militära styrkor i Narviksområdet och 
dettas »pacificering» — om uttrycket i förevarande sa mm anhang må till- 
låtas — , å tysk sida anses uppenbarligen vara även ett positivt svenskt 
intresse. 

Verkningarna i andra länder av eftergifter för tyska önskemål, som 
där skulle anses kompromettera vår neutrala ställning, kan jag ej bedöma. 
Men det synes mig dock, som om England och Frankrike borde ha förstå- 



242 

else för att vi ej av hänsyn till dem eller av önskan att obrottsligt fast- 
hålla vid en på förhand deklarerad principståndpunkt vilja utsätta oss för 
samma öde, som övergått vissa andra neutrala länder. Och skulle till sist 
krigslyckan vända sig och kriget sluta med Tysklands nederlag, torde 
de allierade makterna dessförinnan hava tillfogats sådan kraftförlust och 
skadegörelse, att de vid krigets slut måste vara praktiskt taget utmattade. 
Konsekvenserna av en sådan tillämpning av vår neutralitetspolitik, som 
från Englands och Frankrikes sida kunde göras till föremål även för all- 
varliga erinringar, synas således knappast kunna bli militärpolitiskt eller 
politiskt farliga för vårt land; några repressalieåtgärder, som hota våx 
ställning som självständig stat, torde ej behöva befaras. 

Allvarligare betänkligheter kan jag förstå föreligga av hänsyn till 
Norge och till vår egen nationalkänsla. I det senare hänseendet skulle jag 
dock vilja ifrågasätta, om ej omsorgen om vårt eget folks framtid framför 
allt kräver, att landets frihet och självständighet bevaras åt det svenska 
folket. Svenska folkets hederskänsla synes mig ej i och för sig behöva 
såras av att det transporteras krigsmateriel genom vårt land; det torde 
närmast vara den omständigheten, att krigsmateriel skulle vidarebefordras 
för att komma till användning mot det norska broderfolket, som skulle 
framkalla betänkligheter av moralisk natur. 

Enligt mitt förmenande skulle emellertid ett tillmötesgående av det 
tyska önskemålet på längre sikt vara i Norges eget intresse. Avlägsnandet 
av risken för ett svenskt-tyskt krig skulle trygga bibehållandet av ett 
intakt och självständigt Sverige och därigenom vara av den största bety- 
delse även för Norge, liksom för Norden i dess helhet. Jag skulle vidare ej 
anse det uteslutet, att vid en eventuell förnyad förhandling med Tyskland 
i transiteringsfrågan sådana försäkringar i fråga om Norges ställning och 
framtida utsikter skulle kunna utverkas, som kunde bliva av avgörande 
betydelse i dessa hänseenden. En sådan kombinerad förhandling skulle å 
tysk sida framstå såsom en naturlig konsekvens av den motivering, som 
anförts såsom grund för det nu lämnade beskedet på den tyska framställ- 
ningen. Med hänsyn till det personliga intresse, som den tyske rikskanslern 
veterligen hyser för Narviksfrågan, liksom till hans inställning till det 
norska folket, torde en dylik förhandling alls ej vara utsiktslös. Skulle det 
lyckas för Sverige att på detta sätt göra en positiv insats för Norge, så 
torde det måhända mer skenbara än verkliga åsidosättandet av norska in- 
tressen som ett medgivande till den här önskade transiteringen skulle inne- 
bära, f lerf alt därigenom kompenseras. 

Om nu en tysk militär aktion mot Sverige skulle verkställas, torde väl 
tvivel ej råda om att den skulle lyckas och att Sverige på relativt kort 
tid efter en från början hopplös kamp bleve besegrat. Oavsett stormakts- 
krigets utgång skulle detta medföra vårt lands förödande och utarm- 



243 

ning; vad det skulle betyda för landets framtid, därest Tyskland går seg- 
rande ur stormaktskriget, behöver ej sägas. 

Sveriges framtida ställning gentemot Tyskland efter krigets slut blir 
i händelse av en tysk seger med säkerhet i väsentlig mån beroende av 
Hitlers personliga inställning. Ju gynnsammare denna inställning är, desto 
större möjligheter komma att föreligga för vårt land att i den nya euro- 
peiska ordning, som kommer att skapas, utveckla sitt nationella, kultu- 
rella och ekonomiska liv. Och omvänt. Omsorgen om vårt folks välfärd 
synes mig kräva, att man förbereder sig på en anpassning till det nya 
läge, som sålunda kan uppkomma, genom att förebygga sådana konflikter 
och motsättningar, som kunna hota vår självständighet eller eljest för- 
sämra vår ställning och våra livsmöjligheter. Ett friktionsfritt och gynn- 
samt förhållande till Tyskland kan vara ett livsvillkor och framstår i varje 
fall som en politisk nödvändighet för vårt land. Efter en krigisk kon- 
flikt mellan Sverige och ett i stormaktskriget segrande Tyskland skulle 
vårt lands frihet och självständighet för oöverskådlig framtid utplånas, 
och den del av det svenska folket, som överlevde kriget, d. v. s. den långt 
övervägande delen av folket, skulle nödgas leva sitt liv under förhållanden, 
som för varje svensk måste te sig outhärdliga. 

Inför de för vårt land fruktansvärda risker, som enligt min bestämda 
övertygelse sålunda föreligger, vågar jag vädja till Kungl. Maj:ts regering 
att taga transiteringsf rågan under förnyat övervägande, så att möjlighet 
beredes till ett återupptagande på här skisserad basis av diskussionen 
med tyska vederbörande. 

Med djup och allvarlig oro för vårt land skulle jag emotse utvecklingen, 
om regeringen avser att under alla förhållanden vidhålla sin negativa 
ståndpunkt i frågan. 



223. Juhlin-Dannf elt till chefen för försvarsstabens underrättelse- 
avdelning 22 maj 1940. 

överlämnad av Richert till chefen för poli- 
tiska avdelningen i UD för kännedom 23 | 5 , ink. 
till UD m/ 5 . 

Härmed får jag äran insända dagens tyska uppgifter om krigsläget i 
väster (av den 22 dennes). 

Till desamma må, med stöd av muntliga uttalanden, foga® följande till- 
Ägg. 

Försöken av de franska trupperna vid Valenciennes och öster därom 
att bryta sig igenom i sydlig riktning fortsätta alltjämt, och striderna 
bölja fram och tillbaka. Fransmännen hade de sista dagarna lyckats 



244 

framtränga till trakten av Le Cateau men därefter på nytt slagits till- 
baka. 

Antalet trupper, vilka befinna sig i den tyska tången, angavs i dag 
uppgå till cirka 40 divisioner, varav 15 belgiska, 6 engelska samt ett 20-tal 
franska. Det anses, att man alltjämt kan räkna med genombrytnings- 
försök mot söder av de franska trupperna. Tyskarna hava emellertid nu 
framfört tillräckliga reserver för att kunna vara säkra på att tillbakaslå 
alla anfall, såväl de från trakten vid och öster om Valenciennes, som fram- 
för allt från trakten norr om Paris väntade försök att i nordlig riktning 
genombryta den tyska mot väster riktade kilen. 

Man håller för troligt, att de i den tyska tången befintliga allierade 
truppernas öde inom några dagar skall vara beseglat. 

Det franska motståndet mot den tyska framrycknir^gen sades numera 
hava blivit svagare, och man ifrågsätter rent av, huruvida Frankrike 
någonsin under kriget kommer att kunna repa sig från det slag, som det 
nu erhåller. Åtskilligt tyder på att tyska framgångar kunna vara att 
vänta även vid de fortsatta operationerna. 

Bland annat anses de bästa och mest modernt utrustade franska pansar- 
och mekaniserade trupperna hava insatts i Belgien. Vad som återstår, an- 
ses icke hava samma kvalitet. 

Beträffande läget i Narvik angavs, att med den undsättning den tyska 
Narviksgruppen nu erhållit, densamma ansas kunna med säkerhet hålla 
sig till fram i juni månad. Vad som därefter kan inträffa är mycket 
ovisst, och därmed anses även en försvårad situation automatiskt komma 
att uppstå för Sverige. 

Berlin den 22 maj 1940. 

Bilaga. 

Tyska uppgifter om krigsläget i väster av den 

2 2. 5. 1940. 

1. På Zeeland hava 1.600 franska och ett stort antal holländska sol- 
dater tagits till fånga. 

2. I Belgien har den tyska framry ökningen norr om Gent fortsatts. 

I linjen Gent — Tournai mötes fortfarande starkt motstånd. Vid Liége 
hava ytterligare två fort tagits. Två äro kvar i belgiska händer. Namur 
har nu helt och hållet erövrats. 

3. I Frankrike har från området vid och öster Valenciennes kraftiga 
fortsatta franska genombrottsförsök ägt rum i riktning mot söder. 

Maubeuge med område är nu helt i tyska händer. 

Mot kanalkusten opererande pansarstyrkor hava över Ärras nått St. 



245 

Pol, Hesdin och Montreuil sur Mer. Vid Péronne har samband nåtts mel- 
lan fotdivisioner och framförvarande pansar- och motoriserade krafter. 
Vänstra tyska flanken tryggas av betydande krafter ur fotarmén i linjen 
Péronne — Ham — Chauny — Neufchåtel. Dessa krafter äro tillräckliga för 
att med framgång motsätta sig varje försök att söderifrån inverka på ope- 
rationerna mot kusten. Vid Andens och Abbeville hava betydande tyska 
brohuvuden upprättats mot söder. 

Från trakten söder om Somme väntas icke allierade anfall. Inga kraft- 
samlingar av den art, att dylika skulle kunna ansättas, förekomma. 

4. Det tyska flygvapnet har framgångsrikt bombarderat och i stor ut- 
sträckning avbrutit väg- och järnvägsförbindelser i nordlig och nordöstlig 
riktning från Paris. 

Spaningsflyget rapporterar, att icke några utskeppningar över kanalen 
ännu ägt rum. Iakttagelser dock svåra på grund av oklart väder. 

Det allierade flyget har under den 21 och natten till den 22 utfört 
20 bombanfall mot Ruhrområdet. Dessa hava riktats mot tyska trupp- 
transporter och icke såsom tidigare mot industrianläggningar. 

5. Läget vid Narvik har genom tillförseln av trupper, krigsmateriel och 
proviant luftledes undergått en avgjord förbättring till tyskarnas för- 
mån. Tyska nordgruppen har kunnat framgå och återtaga delar av för- 
lorad terräng. Sydgruppen håller sina ställningar. 

Berlin den 22 maj 1940. 



224. C. Douglas till Söderblom 22 maj 1940. 

Handbrev, ink. till UD 31 / 5 . 

Tromsö den 22 maj 1940. 

Sekreteraren i Arbeiderpartiet Gerhardsen, som i dag skall begiva sig 
till Stockholm, har erbjudit sig att taga med brev till Sverige, och jag 
begagnar därför denna möjlighet för att sända Er några rader. 

Jag anlände hit till Tromsö sent i går kväll efter att hava rest tåg 
till Riksgränsen och därefter med skidor och till fots hava fortskaffat 
mig till närmaste väg på norskt område vid Bones i Stordalen. Därifrån 
har jag sedan med olika bilar och båt tagit mig hit. Då Tromsö f. n. 
synes vara den ort, därifrån man lättast kan komma i kontakt med norska 
regeringen, ämnar jag tills vidare kvarstanna här. Någon bestämd uppe- 
hållsort för regeringen kan icke angivas, då de olika statsråden av säker- 
hetshänsyn icke bo tillsammans och synas flytta från den ena orten till 
den andra. Här i Tromsö har man emellertid störst chans att få tag i 



246 

vederbörande och i dag på morgonen har jag- redan träffat Koht, som var 
på genomresa, samt statsråden Lie och Hindahl. 

Med Koht hade jag ett kort samtal vid en tidig frukost. Han berät- 
tade därvid bl. a. att han och försvarsministern under deras resa till 
London och Paris inför engelska och franska regeringarna med största 
eftertryck framhållit vikten av att västmakterna icke f öretogo sig något, 
som kunde sätta Sveriges neutralitet i fara. Fransmännen hade visat för- 
ståelse för de norska argumenten, medan det däremot varit mycket svårt 
att vinna samma gehör hos engelsmännen. I synnerhet premiärministern 
men även Lord Halifax hade ansett, att man borde söka lägga beslag på 
de svenska malmfälten i norr för att hindra tyskarna från att få malm 
därifrån. De norska ministrarna hade framhållit att en sådan aktion skulle 
driva Sverige i Tysklands armar och vara det värsta som kunde hända 
ur norsk synpunkt. Om västmakterna företogo sig något mot Sverige, 
skulle norska regeringen anse det utsiktslöst att fortsätta kampen mot 
Tyskland och omedelbart lägga ned vapnen. Till ytterligare understry- 
kande av vad Koht och Ljungberg muntligen utlagt vid sina samtal med 
de brittiska statsmännen i denna fråga hade norske ministern i London 
härom dagen fått i uppdrag att överlämna en promemoria i saken till 
Lord Halifax. Koht trodde därför att man i varje fall för ögonblicket 
icke behövde hysa några farhågor för ett engelskt-franskt angrepp mot 
Sverige. Västmakternas aktuella läge torde väl för övrigt giva dem an- 
nat att tänka på än planerandet av några extraturer i våra lappländska 
fjäll. 

Vad Sveriges situation i övrigt angick meddelade Koht, att han i går 
med kurir från Stockholm fått underrättelse om att Tyskland hos svenska 
regeringen krävt monopol på den svenska järnmalmen. Då jag ju helt 
saknar informationer på denna punkt, sade jag blott att under nuva- 
rande förhållanden någon järnmalmsexport annat än till Tyskland väl 
knappast vore tänkbar, varför ett sådant krav ju föreföll hava ganska 
ringa praktisk betydelse. 

Som Du möjligen erinrar Dig, inberättade jag i en depesch från Molde 
den 26 april 1 , att Koht uttryckt staikt missnöje med att i de svenska 
radionyheterna skulle ha meddelats, att norska regeringen höll till i Molde. 
Jag bragte nu åter denna sak på tal och sade, att, efter vad jag erfarit 
i Stockholm, hade något sådant meddelande aldrig utsänts i den svenska 
radion, varför Koht måtte ha blivit felaktigt underrättad. Detta tog han 
tydligen mycket illa upp, sade, att han hört det av personer, som själva 
hört det i radio, samt att han av erfarenhet visste vad efterkommande 
dementier från nyhetsbyråer voro värda. För att icke giva anledning till 
ytterligare ordbyte i saken sade jag då blott, att här tydligen uppgift 
1 Dok. 116. 



247 

stod mot uppgift, oeli att jag måste hålla mig till vad jag fått veta i 
Stockholm. 

En stund efter det jag skilts från Koht träffade jag Lie, vilken som 
vanligt var på gott humör om än något dämpad i jämförelse med då 
jag såg honom sist i Molde. Han upprepade i ännu kraftigare ord än Koht 
vad som från norsk sida i Norges eget intresse framhållits gentemot väst- 
makternas planer mot Sverige. »Om England och Frankrike angripa Sve- 
rige, lägga vi ögonblickligen ned vapnen. Sveriges neutralitet är en abso- 
lut förutsättning för att vi skola fortsätta att slåss här i Nordnorge. 
Och det ha vi också talat om för engelsmännen och fransmännen», sa- 
de Lie. 

Lie var ledsen över att Norge fått så liten hjälp från Sverige men 
sade, att han mycket väl förstod Sveriges läge och att det inte kunnat 
handla på annat sätt än det gjort. 

Då jag under min resa hit meddelade de norska militärmyndigheterna, 
att jag medförde ett kurirbrev till Kungen, blev jag inbjuden att besöka 
honom i den undangömda dal, där han och Kronprinsen f. n. vistas. Jag 
fann dem båda vid utmärkt sinnesstämning och hälsa, varför alla i Sve- 
rige verserande rykten om att särskilt Kungen skulle vara så dålig kun- 
na dementeras. Hans Majestät var ytterst vänlig på sitt vanliga sätt och 
visade mig äran att invitera mig kvarstanna till middagen, som på norskt 
maner intogs kl. 3. 

Jag hinner icke mera i dag men skall i fortsättningen söka begagna 
de norska kurirer, som då och då avgå till Sverige. Meddelanden till mig 
torde kunna sändas antingen med återgående norska kurirer eller till 
Riksgränsen för att därifrån med svensk militärpatrull vidarebefordras 
till Fjeldstue i Stordalen och sedan genom norska myndigheters försorg 
över Bones vidare hit. 

225. överbefälhavaren till UD 22 maj 1940. 

Undertecknad Rappe, på uppdrag av över- 
befälhavaren. Ink. till UD 23 / 5 . 

Med anledning av Kungl. Utrikesdepartementets skrivelse 20 / 5 1940 1 an- 
gående vissa norska bilar tillhörande Askim civila ambulans får jag äran 
meddela, 

att vederbörande militäre chef på förfrågan uppgivit följande. 

Bilen B 216 (personbuss) står vid Idregården och nyckeln förvaras 
hos fjärdingsmannen. 

1 Återgives ej. 



248 

Bilarna B 4111, B 2430 och B 1029 hava omhändertagits av militärer. 
Dessa bilar hava vid ett par tillfällen tagits i bruk. 

Bilen B 2652 står vid Idregården, sönderkörd. 

Bilen B 3386 (ambulansbil) är förd till Mora och reparerad liksom 
bilen B 3639. Ägaren (J. Hoff) till sistnämnda bil har anmodat stats- 
polis T. Lund (tel Idre 10) att försälja bilen till ett pris av 850: — 
kronor. 

Samtliga bilar utom B 3639 anträffades utan drivmedel och övergiv- 
na av förarna. 

11 st. lådor sanitetsmateriel, som besiktigats av norske divisionsläka- 
ren Ulvstad, förvaras i ett landstormsförråd. 

Vederbörande militäre chef har i avviktan på närmare direktiv från 
ÖB utfärdat förbud att använda bilarna. 

Stockholm den 22 maj 1940. 



226. Kapten Francke, försvarsstaben, till Söderblom 22 maj 1940. 

Ink. till UD **/ 5 . 

Telegram, varav avskrift bifogas, har anlänt från ÖN-gruppen rörande 
uppställande av tyskt Röda-Kors-tåg på svenskt område. Innan åtgärder 
från försvarsstabens sida kunna vidtagas kräves — givetvis — stånd- 
punktstagande från UD:s sida, huruvida de begärda åtgärderna kunna 
(böra) genomföras. Då ärendet ur vederbörandes synpunkt torde vara 
brådskande ber jag Dig meddela överste Adlercreutz eller mig snarast, 
huruvida ifrågavarande tåg kan (skall) tillåtas uppställas på svenskt 
område. 

(Påteckning av Söderblom:) Besked till Francke, att intet hinder. 



Bilaga. 

Från tyska gränsfullmäktige har följande framställning ingivits: 

»Um Klärung nachstehender Frage darf ich Sie sehr ergebenst bitten: 

Der f uhrende deutsche Militärartz im Abschnitt Narvik hat den 

Wunsch, einen 'Rote-Ereuz-Zug' von etwa 12 Wagen ausserhalb der 

Kampfzone sicher abzustellen, um bei Bedarf innerhalb kurzer Zeit einen 

auf alle Fälle unbeschädigten Zug zur Verfiigung zu haben. 

Ich möchte daher bitten, bei den zuständigen Stellen in Schweden die 
Erlaubnis dafiir zu erwirken, dass ein etwa 12 Wagen umfassender 



249 

deutscher 'Rote Kreuz-Zug' in Schweden so abgestellt wird, dass er aui 
Abruf innerhalb von 24 Stunden, nach Björnefjell gesandt werden känn. 
Fur eine baldige Riiekäusserung Ihrerseits Iiber die grundsätzliche Mög- 
lichkeit der Unterbringung des Zuges in Schweden und iiber den Zeit- 
punkt, wann der Zug an der Reichsgrenze unseres Abschnitts entgegen- 
genommen werden könnte, wäre ich Ihnen sehr verbunden. Ich wiirde 
Ihnen vor Uebergabe des Zuges eine genaue Aufstellung iiber dessen 
Zusamjmensetzung rechtzeitig zukommen lassen.» 



227. Note från tyska beskickningen 23 maj 1940. 

Ink. till UiD 23 / 5 . 

Verbalnot e. 

Die Deutsche Gesandtschaft beehrt sich die Vermittlung des Königlich 
Schwedischen Ministeriums des Äussern in folgender Angelegenheit in 
Ansprueh zu nehmen: 

Der jetzige Burgermeister und Vorsteher der Stadtverordnetenversamm- 
lung von Narvik hat dem Oberbefehlshaber der deutsehen Streitkräfte 
gegeniiber den Wunisch zum Ausdruck gebracht, die Stadt Narvik zu 
evakuieren. Der deutsche Oberbefehlshaber hat sich hiermit einvers tan- 
den erklärt und beabsichtigt, den z. Zt. in Björnf jell befindlichen deut- 
sehen Reichsangehörigen Dr. med. Max Claessen, der Mitglied des Prä- 
sidiums des Deutsehen Roten Kreuzes ist, nach Stockholm zu entsenden, 
um sobald wie möglich in dieser Angelejgenheit mit dem Pr&sidium des 
Schwedischen Roten Kreuzes Fuhlung zu nehmen. 

Die Gesandtschaft wäre dankbar, wenn Herrn Dr. med. Claessen als- 
bal d die notwendige Durchreiseerlaubnis durch Schweden erteilt und wenn 
das Königlich Schwedische Ministerium des Äussern die in Frage kom- 
mende schwedische Grenzbehörde in Riksgränsen von der getroffenen 
Entscheidung möglichst bald unterrichten wiirde. 

Stockholm, den 23. Mai 1940. 



228. Stabschefen vid Övre-Norrlandsgruppen till försvarsstabens 
underrättelseavdelning 23 maj 1940. 

översänd från försvarsstaben, ink. till UD 

•V* 

Nedanstående skriftliga framställning har gjorts av Fregattenkapitän 
Oadow : 

11—470791 



250 

Daraus werden Sie ersehen, dass es auch notwendig werden känn, unter 
Umständen weniger .schwer Verwundete bzw. Kranke, die bereits in deut- 
scher ärtzlicher Behandlung waren, jedoch noch einer Nachbehandlung be- 
diirfen, schnell abzutransportieren, damit deren Plätze in den deutschen 
Feldlazaretten damit fiir Schwerverwundete frei werden. Ich bitte Sie, 
sehr geehrter Herr Major, daher erwirken zu wollen, dass auch diese Art 
von deutschen verwundeten und kranken Soldaten, falls erforderlich nach 
kurzfristiger Anmeldung — etwa 24 Stunden ■ — von den schwedischen 
Behörden ubernonimen werden können, und darf Sie ergebenst um Be- 
stätigung bitten, dass Sie hiermit einverstanden sind. 

(Påteckning i UD:) 24 /b. På Söderbloms order meddelat överste Adler- 
creutz pr telefon, att från UD:s sida intet hinder mötte mot den före- 
slagna anordningen. 



229. Bichert till Gunther 23 maj 1940. 

Rapport 659, ink. till UD 24 / 5 . 

Berlin den 23 maj 1940. 

Marinattachén vid beskickningen, kommendörkapten Forshell, hade i 
går afton vid ett samkväm i sitt hem ett längre samtal med stabschefen i 
tyske storamiralens stab Schulte Mönting, därvid denne gjorde åtskilliga 
uttalanden om Narviksproblemet och om de svensk-tyska förbindelserna. 
Kommendörkapten Forshell har sammanfattat dessa uttalanden i en 
P. M., som jag här ber få förelägga Eders Excellens. 

Uttalandena synas mig erbjuda det största intresse för situationens 
bedömande och utgöra ett starkt stöd för vad jag haft äran anföra i min 
ovanciterade depesch av gårdagen. 1 

Bilaga. 

V. P. M. 

över samtal med stabschefen i OKI, Kapitän zur See 
Schulte Mönting, angående Narvik-problemet m. m. 

Herr Schulte Mönting framhöll: 

Narviks hamn existerar ej längre. Den är fullständigt förstörd. Trots 
detta fortsätta de allierade sina landsättningar i stor skala av trupper 



1 Dok. 222. 



251 



och materiel bl. a. tanks. Man anser här, att detta måste innebära avsikt 
att framdeles utföra operationer inom svenskt område mot Riksgränsba- 
nan och malmfälten. De allierades styrkor äro större än som motiveras 
av de tyska truppernas antal. För närvarande ha tyskarna situationen i 
sin hand och förstärkningar tillföras med flyg samtidigt som styrkor från 
söder arbeta sig norrut. Man måste emellertid räkna med, att förr eller 
senare det läget kan uppstå, att effektivare tysk insats erfordras. Under 
inga omständigheter avser man att uppgiva försvaret av Narvikspositio- 
nen. Det vore även klart för tyskarna, med lärdom från Holland, att 
en ej fullt modernt utrustad armé icke kan stå emot en stormakt. Vad 
tyskarna lyckats med i Holland, kunna engelsmännen åstadkomma i Nord- 
sverige. Man ville ej riskera ett svenskt misslyckande i försvaret, utan 
önskade klara ut fallet Narvik med egna krafter utan eventuell hjälp 
av Sverige. För närvarande vore frågan om starkare tysk insats än så- 
dan, som kan utföras utan anlitande av svenska transiteringsvägar, ej 
aktuell. Det vore till och med möjligt, att fienden kan kastas ut efter 
operationer uteslutande inom norskt område, särskilt sedan det flygfält 
norr om Trondheim(?) blir färdigt, som nu under forcering anlägges. 
Efter det svenska medgivandet i fråga om hemtransport av de tyska sjö- 
männen, vilket mottagits med stor tillfredsställelse, avser man att suc- 
cessivt, i grupper om ca 200, draga hem dessa sjömän. Masstransporter 
varken behövas eller anses lämpliga. Läget på västfronten medgiver nu 
att ytterligare trupper avdelas för N&xviksoperationerna. Dimmor och 
andra svårigheter kunna emellertid och beräknas komma att inverka häm- 
mande på flygverksamheten där särskilt under juli. 

Herr Schulte Mönting kände till att der Fuhrer avsåg att slutföra 
Narviksoperationerna till tysk slutseger. Han vore sannolikt beredd att 
därvid — om erforderligt — kräva viss medverkan från svenskt håll 
(transitering). Frågan härom kommer i så fall icke upp i samma form 
som senast varit fallet. »Då storkampen med England avgöres kan man 
ej taga hänsyn till neutralitetsförklaringar, då stå större värden på spel.» 
Norrmännen kämpa tappert och skickligt. Tiden är dock nu kommen för 
norske kungen att ånyo överväga landets situation. I Tyskland kan man 
ej tolerera (es ist unerträglich) att norska regeringen tager order från 
London, såsom nu är fallet. Om ej Norge tager sitt förnuft till fånga, är 
dess framtida öde beseglat. Drager sig norska regeringen däremot ur spe- 
let och låter problemet renodlas till en kamp England— .Tyskland, kan 
Norges framtid som fri stat räddar, annars icke. Kung Håkon kommer 
då att få dela många andra ex-monarkers öde. Man hade från tysk sida 
tydliga bevis för att den norska ståndaktigheten börjar vackla. Vissa 
norska officerare ha gått över till tyskarna och tjänstgöra som vägvisare 



252 

och rådgivare (bl. a. en major). De ha sagt att de norska trupperna 
äro besvikna på särskilt engelsmännen, vilka systematiskt skicka fram 
norrmännen och själva »trycka bakom sina kulsprutor». Norrmännen lida 
för övrigt av proviantbrist. 

Allt nog, det vore av vikt för oss svenskar att se sakerna i sitt rätta 
ljus. Der Fuhrer såge på Sveriges problem helt annorlunda än på Nor- 
ges, särskilt om den norska regeringen fortsatte sin nuvarande politik. 
Det är intet tomt ord om germansk samhörighet, som ofta tillskrivits ho- 
nom. Han räknar i stora mått — Narvik är i och för sig en bagatell i 
det stora skeendet — han räknar ej i arméer o. s. v. utan i kontinenter 
och länder, då nyordningen i världen nu står inför sitt förverkligande. 
Sverige vore ett livskraftigt land, en god exponent för germansk kraft och 
duglighet. Det har landet visat i kulturellt, industriellt och moraliskt av- 
seende. Efter halvtannat år som herr Hitlers personlige adjutant kände 
herr Schulte Mönting väl till dessa tänkesätt hos der Fuhrer. Hitler till- 
mätte Sverige en stor uppgift i framtiden. Herr Schulte Mönting vore 
dock övertygad om, att dessa tänkesätt ej skulle hindra den tyske ledaren 
att fullfölja den väg han utstakat för att bereda Tyskland den ställning 
i världen, som dess kraft och duglighet berättiga landet till. Innebörden 
i uttalandet var tvivelsutan, att Narviksetriderna skola av tyskarna käm- 
pas till segerrikt slut oberoende av Sveriges hållning. Det vore, sade han, 
ytterst beklagligt, att Norge ej ännu skge sitt läge mera realistiskt och 
klart. Den i och för sig mycket respektingivande, heroiska attityden bör 
dock ej drivas in absurdum. Det vore ofta nog klokare — och modigare — 
att giva avkall på nämnda heroiska gest, som i detta fall icke kan leda 
annat än till norska folkets fördärv. Han tillade: »Politik är det möj- 
ligas konst, ej doktrinärt eller känslomässigt handlande.» 

Liksom vid flera tidigare tillfällen ville stabschefen meddela mig, att 
tyska styrkor i Norge icke utgjorde ett hot mot Sverige. Storamiralen, 
som i går återkom från stora högkvarteret, hade beordrat herr Schulte 
Mönting för mig framhålla, att intet ändrats i den tyska inställningen 
till Sverige. Han tillade, att han kunde garantera, att intet »plötsligt» 
skulle inträffa, utan vi borde nu, under de veckor, som Narviksfrågan 
finge ligga till sig, i lugn och ro överväga situationen. Stabschefen sade 
sig skola tillse, att jag i god tid finge erfara om »ventilen börjar blåsa». 
Jag skulle vara övertygad om, att man i ledande kretsar uppriktigt skulle 
för Sveriges egen skull glädjas åt, om vi genom klok och verklighetsbe- 
tonad politik lyckades hålla oss utanför kriget, rädda land och folk och 
intaga den pkts i återuppbyggandet av Europa, som oss tillkommer. 

Berlin den 23 maj 1940. 



253 
230. UD till sändebudet i London 24 maj 1940, 

Telegram. 

Läget Narvik förefaller vara följande. Den tyska styrkan, som torde 
uppgå till cirka 4.000 man, försvarar sig sedan l7 2 månad med stor energi 
och förstärkes genom luftlandsättning samtidigt som det tyska flyget 
särskilt sista tiden kraftigt ingriper från basering Trondheim. Möjligt 
är dock att tyskarna så småningom måste giva upp. Innan så sker kom- 
mer säkerligen banan och hamnen vara så grundligt förstörda att de icke 
kunna användas mycket lång tid. På grund av tyska flygets stora över- 
lägsenhet i dessa trakter synas allierade svårligen kunna få någon glädje 
av utrymt Narvik. Läget Narvik vållar svenska regeringen stora bekym- 
mer då ideliga krav framställas från tysk sida om undsättning med vapen 
till Narvikstrupperna i olika former, och den reaktion som avvisandet av 
dessa krav till slut kan utlösa är oviss, då rikskanslern personligen hårt en- 
gagerad. Ur svensk synpunkt förefaller därför alltmera tilltalande därest 
båda parterna kunde förmås utrymma Narviks området och Nordnorge upp- 
höra vara krigsskådeplats och eventuellt Narvik hållas av svenska trup- 
per till krigets slut. Någon järnmalmsexport skulle ej förekomma vilket 
för övrigt är fysiskt omöjligt. Detta förslag, som ursprungligen framförts 
från norskt håll, synes omfattas med sympati vissa norska kretsar men 
troligen ej av Hambro och Koht. Från engelsk sida lär man enligt vissa 
upplysningar ej ställa sig helt avvisande. Tysklands hållning oviss men 
förefaller ej avvisande. Enligt till oss lämnad anvisning skulle ej vara 
olägligt, därest Ni ville helt oförbindligt och informatoriskt diskutera 
frågan med Hambro för inhämtande hans åsikt, dock utan omnämnande 
de farhågor som föranledas av rikskanslerns intresse. 



231. Promemoria av Engzell 24 maj 1940. 

Vid besök i dag av tyske marinattachéen von Wahlert har denne fram- 
fört följande: 

1. Transporten av 2.500 matroser från Narviksområdet kunde tyvärr ej 
försiggå annat än i smärre grupper, detta med hänsyn till svårigheterna 
att få fram folket till Riksgränsen. 

2. Den 30 maj kommer en första grupp om 100 man. Denna önskade 
man få transporterad på järnväg till Trelleborg. 

Jag uppgav, att bifall härtill lämnats och att instruktioner därom re- 
dan givits. 

3. Tyska regeringen önskade även i fortsättningen få mindre dylika 



254 

grupper överförda per järnväg till Tyskland. Det vore svårt och om- 
ständligt att för sådana grupper ordna fartygstransporter. Eljest vore 
man å tysk sida även angelägen, att transporterna skulle ske snabbt och 
med minsta uppmärksamhet. 

Jag anförde härtill, att svenska regeringen vore i princip villig med- 
verka vid transporterna per järnväg, men att man ur olika synpunkter 
funne synnerligen önskvärt om fartygstransport med större grupper kun- 
de ordnas. Man önskade göra transporterna så smidigt och litet uppse- 
endeväckande som möjligt. 

Von Wahlert vore fullt införstådd härmed och lovade framföra detta 
till vederbörande. 

4. Von Wahlert lovade återkomma så snart han fått uppgift om nästa 
transport. 

5. Han undrade om några av de »internerade» sårade tyskarna kunde 
få medfölja. 

Härtill svarade jag, att vi skulle söka ordna så att dessa jämväl hem- 
transporterades, om möjligt med transporten den 30 maj. 

6. Beträffande Korvettenkapitän Friedriehs å garnisons sjukhuset i Bo- 
den uppgav von Wahlert, att han nog måste kvarligga där ett par vec- 
kor, men hoppades han sedan skulle få komma med. 

Jag svarade, att denna fråga då finge upptagas senare. 

Stockholm den 24 maj 1940. 



232. Trelleborgs tullbevakning till generaltullstyrelsen 24 maj 1940. 

överlämnad av Wohlin till Engzell, ink. till 
IXD 27 / 5 . 

Rapport. 

Med ångfärjan Drottning Victoria den 23 maj 1940 klockan 20.36 an- 
lände hit 40 tyska sjukvårdare. De voro iklädda sportdräkter med Röda 
Kors bindel och medförde endast personlig civil utrustning, inberäknat 
skidor och proviant för eget behov. De hava avrest härifrån i dag kloc- 
kan 6.57 under militärbevakning, enligt uppgift till Narvik. 



233. Promemoria av R. Bagge 24 maj 1940. 

Kanslisekreteraren fru Sjöcrona, handelsdepartementet, har per tele- 
fon den 24 maj 1940 klockan 11.15 f. m. meddelat undertecknad följande. 
Speditionsfirman Nyman & Schultz härstädes hade tidigare i dag per 



255 

telefon meddelat fru Sjöcrona, att firman från en firma Schaffler & Cie, 
Wien, erhållit en skriftlig förfrågan, huruvida den icke ville omhänder- 
taga vidarebefordran genom Sverige av en försändelse från Wien till fir- 
man C. (?) O. Johnsen, Torvet 13, Oslo. Såvitt Nyman & Schultz hade 
sig bekant hade den icke tidigare varit i förbindelse med firman Schaff- 
ler & Cie. Nyman & Schultz hade i går från Statens Järnvägars kommis- 
sionär i Trelleborg erhållit meddelande om att en försändelse omfattande 
5 lådor, vardera innehållande 5.000 »Minenziinder», hade anlänt till Trel- 
leborg f. v. b. till Johnsen i Oslo jämte anhållan om instruktioner, huru 
med försändelsen skulle förfaras. Nyman & Schultz stode angivet på 
frakthandlingarna. Försändelsen hade kvarhållits av tullen i Trelleborg, 
enär utförsellicens från Sverige saknades. Nyman & Schultz hemställde 
nu hos handelsdepartementet om upplysning, huruvida firman skulle till 
departementet inkomma med ansökan om utförsellicens till Norge för för- 
sändelsen i fråga. 

Stockholm den 24 maj 1940. 

(Påteckning av R. Bagge:) 31 / 5 Enligt uppdrag framförde underteck- 
nad s. d. till Nyman & Schultz, konsul Iindwall, en anmodan att in- 
komma till handelsdep. med ansökan om tillstånd att återutföra partiet 
till Tyskland. Sedan Iindwall förklarat, att han icke kunde göra det utan 
bemyndigande från firman Schaffler, meddelade undertecknad på uppdrag 
av Söderblom, att intet hinder mötte ur UD:s synpunkter mot att N. & S. 
tillskrev Schaffler m. begäran om bemyndigande därtill. Fru Sjöcrona, 
handelsdep., har 3 % meddelat, att N. & S. erhållit instruktioner från 
Schaffler att återsända godset och att ärendet föredrages i konselj. 

234. Prins Carl till Söderblom 24 maj 1940. 

Ink. till UD 25 / 5 . 

Med anledning av den tyska verbalnot 1 angående evakuering av Narviks 
befolkning, som i avskrift från utrikesdepartementet överlämnats till 
Svenska röda korsets ledning, beder jag att å överstyrelsens vägnar få 
meddela följande. 

överstyrelsen är beredd att genom mig mottaga den i verbalnoten om- 
nämnde tyske läkaren doktor Max Claessen och på allt sätt understödja 
hans uppdrag, och Svenska röda korset är också principiellt villigt att, 
om så önskas och i den utsträckning som kan befinnas lämpligt och prak- 
tiskt, åtaga sig den ifrågasatta evakueringens organisatoriska men icke 
finansiella genomförande. 

1 Dok. 227. 



256 

Med hänsyn till det svåra uppdrag, som här ev. komme att påvila 
Svenska röda korset så anser sig överstyrelsen icke kunna ensam dela 
ansvaret för dess genomförande. Såvitt jag f. n. kan överblicka uppdra- 
gets natur och omfång så fordras först och främst här ett intimt samar- 
bete med landshövdingen i Norrbottens län och vederbörande militärmyn- 
dighet 1 , och en effektiv kontroll, som förhindrar att icke-önskvärda ele- 
ment medfölja de evakuerade över gränsen till Sverige. 

överstyrelsen är beredd att av egna tillgängliga medel anslå högst 
20.000 kronor för sådana mindre utgifter, som lämpligen kunna påföras 
Svenska röda korset. 

Till upplysning för utrikesrådet Söderblom ber jag att få i avskrift 
bifoga en av der deutsche Wehrmachtsbefehlhaber i Narvik befolkningen 
där tillställd skrivelse 2 , som genom röda korsets distriktsordförande i 
Norrbottens län, konsul Groth kommit mig tillhanda. 

Stockholm den 24 maj 1940. 



235. Forshell till chefen för försvarsstabens underrättelseavdelning 

24 maj 1940. 

överlämnad av von Post till chefen för po- 
litiska avdelningen i UD för kännedom 25 / 5 , 
ink. till UD 27 76. 

I det följande lämnas en del uppgifter av olika slag, vilka inhämtades 
under samtalet med stabschefen och adjutanten i OKM den 22. 5. 40. 

1) Det ansågs, att läget vid västfronten, »den belgiska säcken», skulle de- 
finitivt ha klarnat på cirka en veckas tid. Belgarna kämpa med oerhörd 
seghet och tapperhet och beundrades mycket av de tyska motståndarna, 
vilka beklagade, att omständigheterna fört dem mot varandra. Frans- 
männens insatser voro även beaktningsvärda, men kunde ej jämföras med 
de belgiska. Engelsmännen flydde mot kusten. Inalles beräknades, att 
långt över en million man kommer att förintas på fiendesidan inom »säc- 
ken» resp. tagas till fånga. Läget karakteriserades av fullständig mélé, 
förvärrad av de väldiga massorna av olyckliga flyktingar. Den tyska be- 
fälsföringen och truppledningen ställdes på oerhörda prov under dessa 
operationer, men funktionerade perfekt. 

2) Från tysk sida anses, att Churchill i mer än ett avseende är Eng- 
lands onde ande. Hela hans politiska och militära karriär karakteriseras 
av en serie katastrofala misstag och misslyckanden, vilka efter allt att 

1 (Marginalanteckning av Prins Carl:) Tillagt enl. general Thörnells önskan. 

2 Återgives ej. 



257 

döma komma att fortsätta. Historien kommer en gång att visa, att man- 
nens fåfänga och självsäkerhet fört England till katastrof. Churehills 
verksamhet betraktades alltså ur tysk synpunkt såsom lyckad, enär han 
kommer att spela tyskarna utvecklingen i händerna. 

3) Fälttågets fortsättning vore oklar. Det vore ännu ej avgjort, om 
tyngdpunkten skulle läggas på fortsatt offensiv mot Frankrike, utnytt- 
jande det kaos, som uppstått bakom de franska linjerna djupt inne i 
Frankrike, eller om anfallet mot England nu skulle utföras. Avgöran- 
det i detta avseende ligger hos der Fiihrer; sannolikt kommer anfallet mot 
Frankrike att fullföljas i första hand. 

4) Förstörelsen i Holland, särskilt i hamnarna vore fruktansvärd. Till 
exempel i Rotterdam funnes icke en kaj oskadad, icke en kran, icke en 
bogserbåt. Allt, som kan förflyttas, hade i god tid förts till England. 
Resten hade förstörts. Det tyska arbetet med hamnarnas istånds ättande 
sker dock mycket snabbt, varvid man tillgodogör sig synnerligen nog- 
granna förberedelser härför. 

5) Der Fiihrer hade helt nyligen i högkvarteret uttryckt sin harm över 
de franska politikerna. Det vore icke sant, att den franska militären vid 
Maas begått de försyndelser, vilka tillvitas dem. Broarna över floden 
hade sprängts, och den tyska övergången hade skett på pontonbroar. 
Syndabocksförfarandet ansåg han vara ovärdigt. Den förutvarande 
franske krigsministern Maginot hade mot den franska militärledning- 
ens krav lyckats genomdriva fästningssystemets byggande. Den franska 
arméledningen hade önskat använda kostnaderna och resurserna härför för 
den operativa fälthären, som borde enligt deras uppfattning så ha utbil- 
dats, att den vore mäktig ett rörligt krijg. Av politiska skäl hade de an- 
svariga militärmyndigheterna desavouerats och resultatet hade nu blivit, 
att den franska armén icke är mäktig ett rörligt fälttåg. Det vore orätt- 
färdigt att vältra skulden på de franska generalerna, vilka försatts i sitt 
nuvarande läge av politikerna, som nu söka undandraga sig ansvaret ge- 
nom att skylla på bristande förmåga hos generalstaben. 

6) Då läget vid Narvik berördes, framhöll marinattachén, att det vore 
anmärkningsvärt, att man från tysk sida försvårat leveransen av i första 
hand lv-artilleriet till Sverige från Tyskland. Härtill svarade stabsche- 
fen, att bakom detta förhållande icke kunde sökas några politiska motiv. 
Sanninjgen vore, att man inför det väntade stora fälttåget behövde all den 
materiel, som över huvud taget kunde uppbringas. Det framhölls, att 
t. ex. i Holland icke en användbar artilleripjäs kunnat övertagas, enär allt 
förstörts eller bortförts. Tyskarna måste därför såväl i Holland som icke 
minst för marinens bruk med alla till buds stående medel försäkra sig om 
lv-artilleriet. För övrigt vore läget i Nordsverige för närvarande sådant, 
att överhängande risk för anfall där från engelsmännens sida icke före- 



258 

låge, ock möjligheten funnes att längre fram släppa lös materiel till 
Sverige. 

7) De tyska officerarna sågo mycket allvarligt på krigets utveckling. 
De hängåvo sig ingalunda åt överdriven optimism. Det vore visserligen 
icke sannolikt, att Balkan exploderade, eller att en Medelhavsfront etable- 
rades, men allt vore möjligt. Utvidgades kriget i än större omfattning, 
kunde ingen förutse dess utveckling. Sannolikheten talade dock för, att 
Frankrike bryter samman, varefter krigets slutförande där snart blir verk- 
lighet. 

Berlin den 24 maj 1940. 



236. UD till sändebudet i Berlin 27 maj 1940. 

Telegram. 
Plomgren bör närvara vid sjukvårdarnes avresa tisdag 



237. Promemoria av Engzell 28—31 maj 1940. 

1) Marinattachén v. Wahlert har meddelat, att den 30 maj kommer 
första kontingenten å 120 man över Eiksgränsen. Dessa skulle ha »viel 
Gepäck» med sig. Detta skulle utgöras av »förpackningsmaterial för livs- 
medel, som sänts till trupper och civilbefolkning i Narviksområdet». När- 
mare tillfrågad uppgavs det utgöra lastfallskärmar. Han trodde det va- 
ra för mycket att medtaga i personvagnar och hemställde därför, att nå- 
gon godsvagn finge medfölja. Skulle söka få närmare besked, om hur 
mycket sådant gods beräknades. 

Efter föredragn. för exc. har framställningen i princip beviljats. 

2) Von Wahlert meddelades, att enligt uppgift från försvarsstaben (kap- 
tenerna v. Horn och Kjebon) komma med transporten den 30 maj att 
medtagas 53 sårade tyskar från Långträsk, därav 22 liggande och 31 sit- 
tande. Påföljande dag avgå 34 sårade, alla liggande. Med varje sjuk- 
transport medföljer läkare och tre vårdare. De föras i lasarettsvagnar, 
vilka stanna i Trelleborg. 

Von Wahlert skulle ordna med tyskt möte i Trelleborg. 



259 

3) Byråchefen Wrede underrättad härom. Godset kan ej gå med trans- 
porten i övrigt, då den går med snälltåg, men kan lätt ordnas senare. 

Stockholm den 28 maj 1940. 

Von Wahlert meddelar, att transporten kommer att omfatta 140 et. De 
äta frukost å norsk sida och fara kl. 10 fm. Betr. bagaget skulle v. 
Wahlert återkomma på torsdagen. Det kunde tagas i andra tåg och var 
<ej nödvändigt att ha med matrostransporten. 

Wrede och Adlercreutz underrättade. 

Von "Wahlert har senare — efter samtal med Berlin — bett, att sjukvag- 
narna måtte få gå över till Stralsund, då tyskarna hade svårt få fram 
vagnar till Trelleborg. Han skulle sätta stort värde på ett tillmötesgåen- 
de. Det vore ju icke erforderligt, att svenska sjukvårdspersonalen med- 
följde längre än till Trelleborg, där tysk personal kunde möta. 

Kapten Kjebon föredrar saken för general Thörnell torsdag f. m. 

Excellensen tillstyrker. 

Stockholm den 29 maj 1940. 

Kapten Kjebon: Med transporten den 30 maj går en boggievagn med 
22 sårade, de 31 övriga sårade sitta i övriga tåget. 

Med tåg den 31 maj gå 3 mindre vagnar med 34 sårade. Man undersö- 
ker om ytterligare 14 sårade kunna medtagas. 

Alla dessa vagnar tillåtas gå till Stralsund, varifrån man önskar dem 
tillbaka så fort som möjligt. 

De svenska läkarna och sjukvårdarna stanna i Trelleborg, där tyska så- 
dana få möta. Von Wahlert underrättad härom och framfört sitt synner- 
liga tack. 

Betr. ovannämnda gods meddelade v. Wahlert, att det behövdes 2 gods- 
vagnar och att han vore tacksam, om de kunde sandats fort. 

Byråchefen Wrede underrättad härom. Han undersöker, om 2 tyska 
vagnar vid gränsen kunna användas. 

Nästa transport beräknades äga rum den 10 juni med omkr. 100 man, 
därom ytterligare nieddelande skulle lämnas. 

Stockholm den 30 maj 1940. 

Generaltulldir. Wohlin underrättad om fallskärmstransporten och tele- 
graferar tullmyndigheterna, att de ej falla under krigsmaterielförordn. 

Von Wahlert uppger, att de båda vagnarna stå vid gränsen i dag. 
Den 31 / 5 . 



260 

238. von Post till Éngzell 29 maj 1940. 

Handbrev, ink. till UD 29 / 5 . 

Med anledning av erhållen instruktion 1 var Plomgren i dag nere vid 
Stettiner Bahnhof, när 81 tyska sjukvårdare avreste till Narvik via 
Sverige. 

Sjukvårdarna utgjordes denna gång liksom föregående, då von Otter 
var nere och tog sig en titt på dem, av vältränade, solbrända och kraf- 
tiga typer med utmärkt hållning och uppförande. Klädseln utgjordes av 
nya skidkostymer av skiftande utseende. Den packning, som medfördes 
i kupéerna, bestod av ryggsäckar (mesar), varjämte tydligen samtliga 
medförde ny komplett skidutrustning. 

Gruppen hölls samlad i de två vagnarna närmast loket. Inga Röda- 
Kors -tjänstemän eller andra personer voro närvarande vid avfärden. 

239. Promemoria av Engzell 29 maj 1940. 

Sedan bemyndigande lämnats beskickningen i Berlin att visera för ge- 
nomresa till Riksgränsen 81 sjukvårdare, har von Plomgren meddelat, alt 
avresan sker från Berlin den 29 maj kl. 10.35. 

Om transporten hava underrättats 

1) överste Adlercreutz, 

2) Byråchefen Wrede, militärbyrån för järnvägstransporten, 

3) Stadsfiskalen Nyqvist, Trelleborg, 

4) Landshövding Hansén. 

Stockholm den 29 maj 1940. 

240. Richert till Bolieman 29 maj 1940. 

Handbrev, ink. till UD 31 / 5 . 

Vid mitt besök i dag hos Weizsäcker framförde jag enligt uppdrag en 
hemställan att man från tysk sida ej måtte göra några nya framställning- 
ar om rätt till genomresa genom Sverige av sanitetspersonalkontingenter 
till Narvik. Jag framhöll, att nu i det närmaste 300 personer, som angi- 
vits tillhöra denna kategori, i olika grupper över Sverige färdats till Nar- 
vik, samt att behovet nu borde vara fyllt. Jag tillade, att detta natur- 
ligtvis ej skulle innebära, att man komme att motsätta sig genomresetill- 
stånd för enstaka Röda-Kors-män. 

1 Dok. 236. 



261 



Weizsäcker antecknade vad jag sade men gjorde inga kommentarer. Det 
synes mig ej uteslutet, att han tidigare saknat närmare kännedom om 
saken. 



241. Prins Carl till UD 29 maj 1940. 

Ink. till UD 3 %. 

Ang. medicin och s j uk vå rds m a te rie 1 till norska 
civilbefolkningen i Narvik. 

Med anledning av en skrivelse den 24 dennes från tyske gränsbefälha- 
varen i Björnef jell till svenske militärbefälhavaren vid Riksgränsen, vil- 
ken skrivelse under hand delgivits överstyrelsen för Svenska röda korset, 
har överstyrelsen beslutat att för den norska civilbefolkningen i Narvik 
översända den i skrivelsen önskade medicinen och sjukvårdsmaterielen. 

Materielen avsändes senast den 31 dennes till svenske militärbefälha- 
varen vid Riksgränsen. Överstyrelsen anhåller att Kungl. Utrikesdepar- 
tementet måtte meddela nämnde befälhavare om försändelsens avsändande 
samt att utförsellicens är beviljad för materielen, vilken på lämpligt sätt 
bör överlämnas till tyske gränsbefälhavaren i och för användning för den 
norska civilbefolkningen i Narvik. 

Inkomna skrivelser i ärendet hava jämte avskrift av denna skrivelse 
direkt översänts till chefen för försvarsstabens underrättelseavdelning. 

Stockholm den 29 maj 1940. 



242. Uppteckning av Hallenborg och Engzell 29 maj 1940. 

Förra delen av uppteckningen gjord av 
Hallenborg, senare delen av Engzell. 

Ryttmästare Nordensköld meddelade denna dag kl. 11.30 från Riks- 
gränsen att tyske attachén Maenss framfört det önskemålet att man den 
29 maj kl. 18 ville å svensk sida vid Riksgränsen mottaga dels två Röda 
Kors vagnar med omkring tjuguåtta svårare sårade och dels en sittvagn 
med lättare sårade. Dessa vagnar funnes nu på det av tyskarna ockupe- 
rade området. Totalantalet sårade uppgår till åttio a etthundra. 

Jag ställde i utsikt att svar under dagens lopp komme att lämnas. 

Stockholm den 29 maj 1940. 



262 

Marinattachén von Wahlert har meddelat ovanstående, därvid han upp- 
givit, att omkring 80 sårade, därav 28 svårare, komma över gränsen kl. 18. 

Byråchefen Wrede och överste Adlercreutz äro meddelade, att man å 
svensk sida skall ta emot dem och, i den mån så är möjligt, vidarebefordra 
dem till Tyskland. 

Dag som ovan. 



243. Bichert till Gunther 29 maj 1940. 

Rapport 685, ink. till UD 31 / 5 . 

Berlin den 29 maj 1940. 

I enlighet med de instruktioner Eders Excellens muntligen lämnat mig 
under mitt senaste besök i Stockholm, uppsökte jag i dag statssekretera- 
ren friherre von Weizsäcker och framförde därvid följande. 

Av de samtal jag haft under mitt Stockholmsbesök hade framgått, att 
Eders Excellens spekulerat åtskilligt över, huruvida ej någon möjlighet 
skulle förefinnas att brinjga hela det nu aktuella Narviksproblemet ur 
världen, därvid en pacificering av området i fråga liksom av Nord-Norge 
i övrigt synts utgöra en väg, som måhända vore förtjänt av övervägande. 
Ett uppslag i denna riktning hade även framförts av en enskild norsk per- 
son, som dock ej tillhörde den norska regeringskretsen. 

Att en pacificering av Nord-Norge skulle vara ett positivt svenskt in- 
tresse, vore ju uppenbart. Även ur tysk synpunkt syntes en sådan ord- 
ning böra erbjuda intresse. Bland de alternativ, man å tysk sida räknat 
med, hade angivits, att de tyska trupperna, sedan Narviks hamn och övriga 
kommunikationsanläggningar .gjorts obrukbara, därefter skulle anses ha 
fyllt sin uppgift och uppgiva striden i Narviksområdet. Därest en ord- 
ning skulle kunna åvägabringas, enligt vilken de engelska och franska 
trupperna komme att utrymma det nu omstridda området, liksom Nord- 
Norge i dess helhet, så borde väl det tyska intresset vara helt tillgodo- 
sett och varje anledning för de tyska truppernas kvarblivande i Narviks- 
området upphöra. 

Vilken ställning de allierade regeringarna och norska regeringen skulle 
intaga till en sådan tanke, som här skisserats, vore alldeles ovisst. Må- 
hända vore en anslutning från dessa regeringars sida till en dylik tanke 
dock ej helt utesluten. Å svensk sida hade man emellertid ingen grund 
för någon förmodan i denna riktning, då saken ännu ej diskuterats med 
de nämnda regeringarna. 

Jag hade nu i uppdrag att ge statssekreteraren del av de tankegångar, 
som här framförts. Fråga vore alls ej om något konkret förslag; härför 



263 

vore saken ännu ej mogen och förutsättningarna för ovissa. Den svenske 
utrikesministern vore emellertid gäma beredd att, därest förutsättning- 
ar för den framkastade idéns genomförande kunde tänkas föreligga, 
överväga en svensk medverkan för åstadkommande av en ordning i enlig- 
het med den framkastade tanken. Denna ordning skulle i stort sett inne- 
bära, att de franska och engelska trupperna skulle utrymma Nord-Norge 
och de tyska trupperna draga sig tillbaka från Narviksområdet, samt att 
Nord-Norge, inklusive Narviksområdet, därefter skulle pacificeras och 
följaktligen inga vare sig allierade eller tyska trupper och inga strids- 
handlingar vidare förekomma i dessa områden. I händelse av svensk med- 
verkan i detta syfte skulle även kunna övervägas, att såsom en garanti 
för att en eventuell överenskommelse efter angivna linjer skulle hållas, 
Narviksområdet skulle besättas av svenska trupper. 

Jag överlämnade till statssekreteraren att bedöma, huruvida tyska re- 
geringen kunde förväntas vara intresserad av det uppslag som sålunda 
framförts. 

Friherre von Weizsäcker, som med intresse åhört vad jag haft att säga, 
förklarade sig icke på rak arm vara i stånd att ge uttryck för någon me- 
ning i saken, som vore honom alldeles ny. Det förefölle honom emeller- 
tid vara riktigast, att han till utrikesministern von Ribbentrop vidarebe- 
fordrade det framförda uppslaget och de tankegångar, som utvecklats. 
Det syntes honom vidare lämpligt, att han för egen del icke upptog någon 
diskussion i ämnet förrän efter närmare övervägande. 

Under det mer personliga samtal, som därefter följde, gjorde friherre 
von Weizsäcker — på tal om malmskeppningarna från Luleå, varom han 
förfrågade si<g — den anmärkningen, att på grund av den stränga vin- 
tern den tid som komme att stå till förfogande för dessa skeppningar in- 
till nästa vinters inbrott bleve osedvanligt kort; han tillade, att denna 
omständighet måhända dock nu ej komme att visa sig vara av större be- 
tydelse. Det vore långt ifrån honom att vilja profetera, men efter de se- 
naste krigshändelserna hade han svårt att tro, att krigets slut kunde vara 
så långt avlägset. 

244. Bichert till Gunther 29 maj 1940. 

Handbrev, märkt »Personligt», ink. till UD 

Berlin den 29 maj 1940. 

Under mitt samtal i dag med Weizsäcker, varom jag samtidigt härmed 
insänder officiell rapport, 1 berörde jag ej alls vapentransiteringsf rågan. 

1 Dok. 243. 



264 

Jag utgick ifrån att det väl ändå är riktigast, att vi å vår sida i förhål- 
lande till tyskarna betrakta denna sak såsom avskriven. Då han ej själv 
hade något att säga om högsta vederbörandes reaktion på vårt besked i 
denna sak, ställde jag ej heller någon fråga härom. 

På tal om den eventuella uppgörelsen om pacificering av Narvik och 
Nord-Norge framkastade jag, med framhållande av att det endast vore 
en personlig fundering, som ej hade någon konkret grund, att en sådan 
uppgörelse måhända skulle kunna tänkas bana väg för ett nytt ställnings- 
tagande från norske Konungens och regeringens sida i fråga om krigs- 
tillståndet med Tyskland. Weizsäcker nickade härtill intresserat. Per- 
sonligen föreföll han överhuvud taget välvilligt intresserad av mina ut- 
läggningar. Men det är nu en sak, som ingenting betyder. 

Jag sade honom under samtalets gång, att i den mån det nya uppsla- 
get i Narviksfrågan från svensk sida upptages med de allierade, uppsla- 
get skulle betecknas såsom från början norskt och ej svenskt. Jag gjorde 
också en lätt antydan om att vissa sonderingar företagits. 

Weizsäcker frågade mig mot slutet av vårt samtal, om jag visste nå- 
got om norske Konungens hälsotillstånd: han hade hört sägas, att detta 
vore dåligt, och vore personligen intresserad att veta hur det verkligen 
förhölle sig (han har som Du vet i 2 år varit tysk minister i Oslo). Den- 
na fråga — som jag endast kunde besvara med att jag ingenting hört 
som vore oroande — gav mig osökt anledning komma in på hur Kron- 
prinsessan hade det och berätta vad som förefallit i fråga om Skaugum. 
Weizsäcker syntes behöva använda all sin stora självbehärskning för att 
ej ge uttryck för sin reaktion däremot. 



245. Sändebudet i Berlin till UD 29 maj 1940. 

Telegram. 

Erfarit att Narviksfrågan efter senaste utveckling Narviksfronten 
mycket brännande. Utan att kunna bedöma, hur det i dag framförda upp- 
slaget mottages, hemställer jag sonderingarna andra sidorna forceras. 



246. UD till sändebudet i London 29 maj 1940. 

Telegram. 
Vårt telegram nr . . .* angående Narvik kräver skyndsamt svar. 



1 Dok. 230. 



265 

247. Sändebudet i London till UD 29 maj 1940. 

Telegram, ink. till UiD 3 %. 

Edert telegram nr . , - 1 åberopas. Hambro förklarar efter sondering- 
ar, att Han ej kan erhålla något uttalande utom ett allmänt sådant, för- 
modligen Collier, att frågan måste upptagas från norskt håll. Hambros 
egen inställning negativ. Min uppfattning är att engelskt intresse möjligen 
skulle kunna påräknas, om jag finge diskutera direkt med Halifax, varvid 
antydan att dylikt arrangement kunde komma att ses med tillfredsställelse 
i Moskva troligen skulle vara ett verksamt argument. Anhåller instruk- 
tioner. 

248. Sändebudet i London till UD 30 maj 1940. 

Telegram. 

Sedan Hambro talat med Collier angående Edert telegram nr . . . 2 har 
jag i dag haft informellt orienterande samtal med denne, varav framgick, 
att Foreign Office, efter diskussion militära myndigheter, icke för närva- 
rande kan se någon framkomlig väg siktande mot neutralisering av Nar- 
vik. Collier frågade om man i Sverige närmast tänkt sig Mowinkels plan 
på demilitarisering av hela Nordnorge och var gränsen skulle i så fall 
dragas, eller Dahlerus modifikation med endast Narvik. Han medgav att 
ryska momentet av intresse men ännu ej moget. Ehuru samtalet helt privat 
och orienterande, trodde han sig kunna ställa i utsikt en engelsk inställ- 
ning, som kunde motivera svenskt eller norskt närmande motparten. Char- 
les Hambro vore den ende som möjligen kunnat ingiva Stockholm motsatt 
uppfattning. Detta att betrakta som Hambros privata åsikt. Slutligen sade 
Collier, att Foreign Office ansåg trycket på Sverige nu skulle lättas efter 
Narviks besättande, och att den engelska inställningen icke finge betrak- 
tas som definitiv utan eventuellt finge ändras efter omständigheterna 3 . 

249. Sändebudet i Berlin till UD 30 maj 1940. 

Telegram. 

Om Narvik har »militärattachén i dag inhämtat följande 4 . Tyska trup- 
perna hålla halvön öster om staden i uppehållande försvar. Dock engelsk 

1 Dok. 230. 

2 Dok. 230. 

3 Jfr dok. 279. 

4 Jfr dok. 251. 

18—470791 



266 

landstigning i Bogenfjord och i Beisf jord, vars inre del besatt. Und- 
sättning luftledes numera svår till följd engelsk beskjutning. Tyska Salt- 
fjordsgruppen har nått Fauske. Därifrån svårt fortsätta norrut med 
mindre engelsk bataljon vid Bodö kan betvingas. Allierade styrkan be- 
räknas sammanlagt 17.000 man varav hälften norrmän. General Dietl 
anses kunna hålla sig i uppehållande strid cirka en vecka. Underrätta för- 
svarsstaben. 

Med hänsyn till ovanstående torde böra räknas med snart beslut om 
tyska Narviksgruppens öde. 



250. UD till sändebudet i London 30 maj 1940. 

Telegram. 

Ni bör ofördröjligen för Halifax utveckla våra synpunkter Narviks- 
frågan. Ni bör samtidigt anhålla om bekräftelse på tidigare löfte att 
allierade icke skola söka överskrida svenska gränsen. Framhåll sakens 
brådskande natur, telegrafera snarast. 

251. Juhlin-Dannfelt till chefen för försvarsdepartementet 30 maj 1940. 

överlämnad såsom rapport 695 31 / 5 , ink. till 
UD V«- 

Härmed får jag äran insända tyska uppgifter om krigsläget, av den 
30 dennes. 

Uppgifterna äro av följande lydelse. 

1. Förintelseslaget i Flandern och Nordfrankrike fortsätter. Den allie- 
rade nordarméns totala sammanbrott är nära förestående. 

I Flandern är det fientliga motståndet svagare och mindre enhetligt. 

2. I riktning från öster till väster har linjen Westende — Nieuport 
(icke inbegripet) — Furnes (inbegripet) — Loo — Hondschoote — Poperinghe 
— Barthen — riktning Haasebrouk nåtts. 

3. Tyska trupper stå framför Cassel. Wormhoudt är taget. Trakten 
6 km väster Pergues är tagen. Bourbourgville, sydost Gravelines, är i tysk 
hand. En stor truppstyrka är innesluten mellan Poperinghe och kusten. 
Dunkerque hålles av de allierade. 

4. Mellan Dunkerque och Nieuport ligga cirka 30 handelsfartyg för in- 
lastning av trupper. Inlastning av materiel torde vara utesluten. Tyska 
bombförband äro insatta men störas i sin verksamhet av ogynnsamt väder. 
Söder om Dunkerque och Nieuport fortsätter starkt fientligt motstånd. 



267 

5. Vid Somme företagas allierade anfall utan framgång. 

6. Vid Mosel — Saar drager sig fienden planmässigt tillbaka i befäst- 
ningarnas stridsområde. 

7. Narvik. Gruppen Feuerstein bar nått några kilometer längre mot norr 
och befinner sig vid Fauske. Fortsatt framryckning norrut försvåras ge- 
nom förekomsten av en engelsk infbat vid Bodö. Denna måste bekämpar 
innan f ramryckningen fortsätter, ty annars uppstår hot mot de tyska för- 
bindelserna. Engelska trupper besatte den 29. 5. staden Narvik. Den tyska 
fronten sträcker sig från några kilometer öster om staden snett i sydostlig 
riktning mot inre delen av Beisf jorden. 

Allierad landstigning har ägt rum i inre delen av denna fjord. Land- 
stigningen pågår dessutom i Bogenfjord. Undsättning av tyska Narviks- 
gruppen luftledes är numera starkt försvårad på grund av engelsk beskjut- 
ning. De allierade krafterna beräknas sammanlagt uppgå till 17.000 man, 
varav cirka hälften norrmän. 

Muntligt tillägg till ovanstående uppgifter gavs endast i fråga om läget 
vid Narvik. Det anses, att den tyska Narvikgruppen skall kunna i uppe- 
hållande försvar hålla sig under omkring en vecka men att därefter läget 
kan väntas bliva kritiskt. 

Dessa tyska underrättelser om läget i Narvik giva anledning att draga 
den slutsatsen, att ett beslut av högsta tyska krigsledningen om Narviks- 
gruppens öde är nära förestående. I vilken riktning detta beslut kommer 
att gå är icke möjligt att med stöd av nu föreliggande uppgifter bedöma. 

Berlin den 30 maj 1940. 



252. Trelleborgs tullbevakning till generaltullstyrelsen 30 maj 1940. 

överlämnad av Wohlin till Engzell, ink. till 
UD Ve- 

Rapport. 

Med ångfärjan Drottning Victoria den 29 maj 1940 klockan 20.36 
anlände hit 81 tyska sjukvårdare. De voro iklädda sportdräkter med Röda 
Kors bindel och medförde endast personlig civil utrustning, inberäknat 
skidor och proviant för eget behov. De avreste härifrån den 30 maj 1940 
kl. 6.57 under militär bevakning, enligt uppgift till Narvik. Trelleborgs 
tullbevakning den 30 maj 1940. 



268 

253. Kichert till Boheman 30 maj 1940. 

Handbrev, ink. till UD 31 / 5 . 

Berlin den 30 maj 1940. 

Härmed ber jag få överlämna avskrift av en av Wettermark uppgjord 
P. M. angående ett samtal med Ludwig om vapenleveranserna och de nu 
pågående handelsförhandlingarna. 

Ludwigs allmänna uttalanden om förhandlingarna synas mig värda 
allt beaktande. 

Bilaga. 

P. M. 

beträffande leverans av krigsmateriel 
från Tyskland. 

I går afton blev jag ombedd att besöka Ministerialrat Ludwig i Reichs- 
wirtschaftsmini<sterium. 

Herr Ludwig erinrade inledningsvis om mitt samtal med honom den 14 
denna månad — för vilket jag redogjort i P. M. av den 15 dennes 1 — och 
meddelade, att han i samarbete med Wehrwirtschaftsstab och Auswär- 
tiges Amt gjort en framställning i syfte att få frågan om återupptagande 
av leveranserna av krigsmateriel till Sverige ävensom frågan om nya så- 
dana leveranser upptagen till behandling. Herr Ludwig hade därvid fun- 
nit lämpligt att, såsom vi avtalat vid vårt ovanberörda samtal, företaga 
en uppdelning av leveranserna med hänsyn till den olika behandling, 
dessa eventuellt skulle komma att erhålla. Uppdelningen hade gjorts i 

1) Leveranser under det s. k. ramavtalet samt vissa leveranser, varom 
avtal träffats omedelbart före eller i anslutning till ramavtalet. 

2) Leveranser, varom principiell enighet uppnåtts mellan beställare och 
leverantörer, men vilka i avsaknad av de tyska militära myndighe- 
ternas tillstånd icke kunnat avslutas, samt 

3) Leveranser av materiel, varom från svensk sida vid olika tillfällen 
framställningar gjorts, vilka framställningar emellertid icke kunnat 
upptagas till ingående prövning. 

Den sålunda gjorda framställningen hade översänts till högkvarteret, 
där densamma torde komma att föredragas för rikskanslern någon av de 
närmaste dagarna. 

Herr Ludwig framhöll såsom sin personliga åsikt, att hinder icke torde 
möta för ett återupptagande av leveranserna enligt 1) ovan, varvid man 
emellertid torde nödgas taga hänsyn till vissa av krigshändelserna i Norge 

1 Dok. 188. 



269 

ävensom Belgien och Holland betingade omständigheter, exempelvis be- 
träffande 120 stycken luftvärnspjäser, modell Oerlikon, vilka varit fär- 
diga för leverans till Sverige men numera torde hava tagits i bruk av den 
tyska krigsmakten. Vad den materiel, som upptagits under 2) ovan an- 
gick, måste man räkna med att vissa ifrågasatta leveranser, exempelvis 
av 21 cm kustförsvarskanoner, icke mer kunde komma i fråga. Möjligt 
vore emellertid, att viss kompensation härför kunde lämnas beträffande 
den materiel, som upptagits under 3) ovan. 

Herr Ludwig erinrade därom, att leveranserna av krigsmateriel avbru- 
tits i samband med den från tysk sida framställda begäran om transite- 
ring av vissa varor genom Sverige. Han uttryckte en förmodan, att den 
nämnda transiteringsfrågan icke längre skulle utgöra hinder för en fort- 
satt leverans, dock med uttryckligt förbehåll, för den händelse denna frå- 
ga kommit i ett nytt läge genom krigshändelserna den 28 och 29 denna 
månad i Nordnorge. 

I anslutning härtill framhöll herr Ludwig, att frågan om leverans av 
krigsmateriel måste ses i samband med de nu pågående handelsförhand- 
lingarna, och vore givetvis ställningstagandet å tysk sida till denna fråga 
beroende av förloppet och utgången av dessa förhandlingar. Herr Ludwig 
underströk i detta sammanhang betydelsen av de pågående förhandling- 
arna. Enligt hans förmenande vore dessa förhandlingar, och framför allt 
den anda, i vilken desamma komme att föras, av avgörande betydelse för 
förhållandet mellan de båda länderna icke allenast för dagen utan för en 
måhända oöverskådlig framtid. Herr Ludwig påpekade, att man å tysk 
sida med förvåning och beklagande ansett sig kunna fastställa en viss 
obenägenhet å svensk sida att anpassa sig efter de nya förhållanden, som 
inträtt. Som exempel nämndes, att man i Berlin erhållit uppgift om att 
en fransk handelsdelegation eller representanter för den franska regering- 
en för närvarande i Sverige förde förhandlingar om inköp av vissa va- 
ror, bland annat stål. Även om man på initierat tyskt håll vore under- 
kunnig om att det därvidlag icke vore frångå om några större avslut, och 
att någon avsikt å svensk sida icke förelåg att härigenom undandraga den 
tyska marknaden dessa varor, kunde sådana meddelanden hos mindre väl 
orienterade tyska ställen väcka förstämning. 

Herr Ludwig framhöll såsom sin åsikt, att en spontan beredvillighet 
å svensk sida till förståelse för de tyska önskemålen skulle i det nuva- 
rande läget vara av den allra största betydelse. Från tysk sida komme 
man under de pågående förhandlingarna icke att ställa några väsentliga 
krav förutom beträffande importen av järnmalm. Denna fråga vore 
emellertid för Tyskland av en sådan dominerande betydelse, att alla andra 
importfrågor finge stå tillbaka för densamma. Om man å svensk sida 
ville taga initiativ till åtgärder, vilka vore segnade att öka och befrämja 



270 

utförseln av järnmalm till Tyskland, exempelvis genom frikallande av 
malmarbetare från militärtjänst, undersökning av nya möjligheter till 
skeppning m. m., skulle detta väsentligen bidraga till ett lyckligt gestal- 
tande ieke allenast av handelsförbindelserna utan även till ett förbätt- 
rande av de allmänna förbindelserna mellan de båda länderna. 

Berlin den 30 maj 1940. 



254, Utförselbevis från handelsdepartementet 31 maj 1940. 

överlämnat från handelsdepartementet 31 / 5 , 
ink. till UD */«. 

U t fö rselbevis. 

Härmed varder till bevis meddelat, att Kungl. Maj:t genom beslut 
denna dag medgivit statens järnvägars kommissionär i Trelleborg rätt 
att — utan hinder av gällande utförselförbud — före den 1 juli 1940 till 
Tyska riket återutföra två (2) lådor elektriska tändhattar, märkta LOS., 
305/06, vilka ankommit till Trelleborg från Iignose Sprengstoffwerke, 
Schöneheck, 

under villkor att detta bevis i original vid utförseltillfälle företes för 
vederbörande tullmyndighet, som skall hava att förse detsamma med an- 
teckning om utförseln. 

Stockholm den 31 maj 1940. 



255. Utförselbevis från handelsdepartementet 31 maj 1940. 

överlämnat från handelsdepartementet 31 / 5 , 
ink. till UD */ e . 

Utförselbevis. 

Härmed varder till bevis meddelat, att Kungl. Maj :t genom beslut denna 
dag medgivit Aktiebolaget Nyman & Schultz rätt att — utan hinder av 
gällande utförselförbud — före den 15 juni 1940 till Tyska riket åter- 
utföra fem (5) lådor elektriska sprängkapslar »Minenziinder», märkta 
Sch. & Co. Nr 5495/1 — 5, vilka ankommit till Trelleborg från firman 
Schaffler & Co, Wien, 

under villkor att detta bevis i original vid utförseltillfälle företes för 
vederbörande tullmyndighet, som skall hava att förse detsamma med an- 
teckning om utförseln. 

Stockholm den 31 maj 1940. 



271 



256. Promemoria av Prins Carl 31 maj 1940. 

överlämnad av överstyrelsen för Svenska 
Röda Korset, ink. till UD 31 / 5 . 

P. M. 

angående resultatet hittills av sammanträffandet 
mellan mig och den tyske doktor Claes sen. 

Narviks intagande av de allierades och norska trupper behöver icke 
nämnvärt influera på den avsedda evakueringen av kvinnor, barn och 
åldringar från Narvik över till Sverige. Avtalet med borgmästaren i Nar- 
vik och chefen för det ännu intakta lasarettet därstädes angående eva- 
kueringstransporterna kan fortfarande genomföras. Det enda som ännu 
fordras är en överenskommelse genom parlamentär att tåget med eva- 
kuerade får ostört passera den i trakten av Strömsnes befintliga strids- 
linjen mellan de allierade och tyska trupper, en överenskommelse, som 
doktor Claessen anser bör lätt kunna åstadkommas, då det ligger i båda 
de stridandes intresse att denna evakuering kan genomföras. Enligt hans 
uppgifter kunna evakueringstågen med 2 lok och ett par vagnar (brist på 
vagnar föreligger) successivt föra de till 1.000 ä 1.500 uppgående evakue- 
rade hela vägen ända fram till Riksgränsen och således numera möjligen 
även passera den reparerade bron vid Björnef jell. Vi ha uppgjort, att en 
norsk sköterska skulle följa med tåget, som flera gånger måste återvända 
för att mottaga nya evakuerade. Man beräknar att ungefär 20 a 30 
Narviks-bor få plats i varje tågsätt. Vid Riksgränsen skulle så ett svenskt 
tåg, helst med svenska läkare och sköterskor, möta för att, sedan ett lämp- 
ligt antal evakueringståg dit ankommit, föra de evakuerade vidare ner till 
Kiruna eller Boden för att där omhändertagas, undersökas och kontrolleras 
på det att inga icke önskvärda personer komma in i landet. 

Doktor Claessen undrade å borgmästarens vägnar hur de evakuerades 
livsföring sedan skulle ställa sig, en fråga som denne givetvis är ange- 
lägen att få besvarad ju förr dess hellre. Jag nämnde då, att det antag- 
ligen icke fanns plats eller tillfälle för deras omhändertagande i norra 
Sverige utan komme de nog att transporteras längre söderut och där om- 
händertagas på sätt som fordrade ett beslut av svenska regeringen och 
vederbörande myndighet. 

Jag vore tacksam att om möjligt redan i morgon få veta Kungl. Utrikes- 
departementets inställning till frågan efter mottagandet av denna P. M., 
enär doktor Claessen gärna vill resa hem till Berlin i morgon kväll. 

Stockholm den 31 maj 1940. 



272 

257. Promemoria av Engzell 31 maj 1940. 

Sedan man bestämt att en del sårade tyskar skulle transporteras till 
Tyskland samt däribland befunne sig en Fregattenkapitän Friedrichs, 
vilken legat å sjukhus i Boden för operation, har tyske marinattachén v. 
Wahlert bett att Friedrichs skulle separat få resa till Stockholm för besök 
av specialist; han hade örons juk dom och feber. 

Detta medgavs och läkaren i Långträsk meddelades därom. 

Fr. anländer Stockholm fredagen den 31. 5., 14.45 (?) från Jörn och 
får — efter anhållan av v. Wahlert — bo hos denne. Von Wahlert sagt att 
Fr. skall resa vidare så snart han med hänsyn till sjukdomen kan, troligen 
om några få dagar. 

Von Wahlert lovat tillse att Fr. uppträder i civila kläder. 

Lovad tillfälligt visum i UD. 

Den 31. 5. 40. 

258. H. Beck-Friis till Bichert 31 maj 1940. 

Handbrev. 

Stockholm den 31 maj 1940. 
Såsom framgår av i avskrift bifogade skrivelse 1 , har i dagarna en fram- 
ställning från tyske gränsbefälhavaren i Björnef jell om medicin och sjuk- 
vårdsmateriel för civilbefolkningen i Narviksområdet i enlighet med de- 
partementets tillstyrkan tillmötesgåtts av Svenska Eöda Korset. Sänd- 
ningen torde hava haft ett värde av ca 2.000 kronor. 

259. Söderblom till Richert 31 maj 1940. 

Handbrev. 

Stockholm den 31 maj 1940. 
Härjämte ber jag få överlämna avskrift av en av Prins Carl upprättad 
promemoria 2 angående evakuering av kvinnor, barn och åldringar från 
Narvik till Sverige. Jag vill tillägga, att Röda Korset i samarbete med 
socialstyrelsen och utrymningskonunissionen vidtager alla erforderliga 
åtgärder för att underlätta de evakuerades mottagande i vårt land samt 
att dr Claessen är underrättad härom. 

1 Dok. 241. 

2 Dok. 256. 



273 

260. Juhlin-Dannfelt till chefen för försvarsstabens underrättelse- 
avdelning 31 maj 1940. 

överlämnad av Richert till chefen för poli- 
tiska avdelningen i UD för kännedom 1 / 6 , ink. 
till UD 2 /e. 

Härmed får jag äran insända tysta uppgifter om krigsläget av den 
31. 5. 

Till desamma fogades följande muntliga tillägg, vilket uteslutande berör 
tyska Narvikgruppen. 

Dennas läge anses vara tämligen kritiskt, ehuru den alltjämt förväntas 
kunna hålla sig i uppehållande försvarsstrid under omkring en veckas 
tid. Beträffande utsikterna för den söderifrån anryekande gruppen, vil- 
ken nu nått Sörfoldsfjordems innersta del, att undsätta Narvikgruppen, 
uttalade man sig i skeptiska ordalag. Beslutet att i möjligaste mån und- 
sätta Narvikgruppen luftledes tyder likaledes på pessimism beträffande 
andra möjligheter. Det sades emellertid, att Narvikgruppen för närva- 
rande är väl försedd med proviant och icke riskerar att bliva tagen eller 
uppriven inom de närmaste dagarna. 

Beträffande Narvikgruppens vidare öde och framför allt frågan an- 
gående dettas inverkan på den tyska politiken mot Sverige gjordes en- 
dast det uttalandet, att en internering av gruppen på svenskt område 
icke anses önskvärd. I övrigt medgavs sannolikheten av en ny framställ- 
ning om undsättning av gruppen genom Sverige, därest dylik ännu är 
utf örbar. I övrigt hölls för troligt, att ett politiskt beslut vore att förvänta 
inom den närmaste tiden med avseende på förhållandena i Narvik. 

Berlin den 31 maj 1940. 

Bilaga. 

Tyska uppgifter angående krigsläget 
av den 31. 5. 40. 

1. De tyska trupperna hava nu nått Gravelines — Bergues — Furnes — 
Nieuport (två sista orterna icke inbegripna). Canal de la Basse Corm 
hålles av engelska trupper. En annan grupp engelska trupper står 20 km 
norr om Poperinghe. 

Sydväst lille hålla sig ännu franska trupper i forten. Cassel är taget. 

2. Fransmännen hava öppnat slussarna vid Dunkerque, varefter ett 
vidsträckt område väster och sydväst om staden översvämmats. 

3. De allierade trupperna, i synnerhet engelsmännen, prestera ett en- 
vist motstånd. 



274 

4. Utskeppningar hava pågått hela natten trots kraftiga tyska stör- 
ningar. En tmnsportflotta på 61 fartyg låg under den 30. 5. utanför kus- 
ten. Av dessa hava 16 sänkts och 31 träffats vid bombanfall. Dessutom 
hava åtskilliga krigsfartyg dels sänkts, dels skadats. 

5. Räkning av byte och fångar pågår. 

6. Franska anfall i nordlig riktning i trakten av Abbeville hava av- 
visats. 

7. Narvik. Två franska bataljoner, vilka landsatts i Beisf jordens in- 
nersta del, hava tillika med trupper från Narvik tvingat de tyska trup- 
perna tillbaka på halvön mellan Beisf jord och Eombaksf jord till i höjd 
med Sildvik, vilket ännu hålles. De tyska trupperna äro utsatta för starkt 
tryck. Undsättning luftledes skall i möjligaste mån äga rum. Den från 
Trondheim framryckande gruppen har nått innersta (södra) delen av 
Sörfoldfjord. 

Berlin den 31 maj 1940. 



261. UD till sändebudet i London 31 maj 1940. 

Telegram. 

Edert telegram nr . . .* otydligt. Repetera tio ord efter »helt privat». 
Kan telegram om samtal med Halifax väntas idag? Uttalanden om Ryss- 
lands förmodade hållning böra undvikas. 

262. Sändebudet i London till UD 31 maj 1940. 

Telegram. 

Edert telegram nr . . . 2 och vårt telegram nr . . . 3 åberopas. Orden efter 
»helt privat» lyda »och orienterande trodde han sig kunna försäkra att 
hans överordnade». 

263. Richert till Boheman 31 maj 1940. 

Handbrev, ink. till UD 2 / 6 . 

Berlin den 31 maj 1940. 

Vårt sammanträffande i dag med Ritter gav ju ej stora förhoppningar 
om att man har att vänta några avsevärda lättnader i fråga om sjöfarten 

1 Jfr dok. 248, 262. 

2 Dok. 261. 

3 Dok. 248. 



275 

västerut eller genom Kielkanalen. Men det gav å andra sidan intet oroan- 
de intryck i fråga om det politiska läget för dagen. Ritter åberopade 
Hitlers brev till Konungen och han sade mig vid avskedet, att man i fråga 
om sjöfarten i Östersjön hade Hitlers direkta order att söka åstadkomma 
en tillfredsställande lösning. 

Gunnar Hägglöf och Damgren lunchade i dag med herrar Eraun von 
Stumm, Megerle och Brunhoff ; ej heller under denna samvaro framkom 
det minsta tecken, som kunde tyda på att någon av dessa tyska herrar 
var medveten om några allvarligt hotande åskmoln över den svensk-tyska 
himmeln. 

Von Post har i dag varit hos Grundherr, som ännu saknade kännedom 
om Ribbentrops reaktion på uppslaget om Narviksområdets och Nord- 
Norges paeifieering. Det får väl förmodas, att detta betyder att man på 
ledande tyskt håll ej anser detta uppslag värt att fullföljas. Efter de 
senaste dagarnas händelser lär väl ej heller engelskt och norskt intresse 
för planen vara att räkna med. 

Grundherrs allmänna uttalanden till von Post vittnade ej om någon 
oro för en omedelbar tillspetsning av läget gentemot Sverige. Han gav 
dock uttryck för den uppfattningen att vad som förekommit i vapen- 
transiterings frågan utgjorde en politisk belastning för vårt land. 

264. Von Post till Söderblom 31 maj 1940. 

Handbrev, ink. till UD */«. 

Berlin den 31 maj 1940. 

I anslutning till Eicherts handbrev i går 1 med tyska presskommentarer 
till läget i Narvik ber jag härmed få fästa uppmärksamheten på ytter- 
ligare ett par kommentarer, vilka utmynna i påpekandet, att vägen till 
malmfälten spärrats för engelsmännen. 

I en översikt av det militära läget i Deutsche Allgemeine Zeitung 
framhåller tidningens chefredaktör dr. Silex, att de tyska soldaterna ge- 
nom sitt hjältemodiga försvar vid Narvik i nära två månaders tid bundit 
starka engelska sjö- och transportstridskrafter. Engelsmännen hade på 
sin jakt efter en skenframgång ständigt måst utsätta sig för det tyska 
flygvapnets angrepp. Utöver den ökade åderlåtningen av den brittiska 
flottan hade tyskarna även uppnått det ursprungliga syftet att fullstän- 
digt avskära England från järnmalmstillförseln. Från sina nya ställ- 
ningar i bergen vid kusten hindrade de tyska trupperna ytterligare land- 
stigningar och förvägrade de i ruinen Narvik landstigna fientliga trup- 
perna tillträde till hinterlandet. 

1 Återgives ej. 



276 

I en genom Deutsches Nachrichtenbiiro till de utländska telegram- 
byråerna utsänd officiös kommentar till det militära läget heter det, att 
de tyska trupperna intagit ställningar i bergen utanför staden Narvik 
och erhölle förstärkningar. Även om det lyckats den överlägsne fienden 
att taga själva staden Narvik, så betydde detta endast, att den tyska 
ledningen aldrig ville kräva onödiga offer av prestigeskäl, såsom de 
allierade gjorde. Själva staden Narvik vore fullständigt förstörd, likaså 
hamnanläggningarna och delar av Ofotenbanen, så att motståndaren ej 
hade någon som helst nytta av sin terrängvinst. Den tyska stridsgruppen 
Narvik spärrade liksom hittills vägen för engelsmännen till de svenska 
malmgruvorna. 

Jag får i urklipp 1 , resp. avskrift bi lägga de ovanciterade kommen- 
tarerna. 

Bilaga. 

30. Mai 1940. DNB-Pressescbreibfunk. 
22,34. 80) DNB. Berlin. 

Der Kampf um Narvik dauert mit unverminderter Starke an. Die 
deutschen Truppen haben Bergstellungen ausserhalb der Stadt bezogen 
und werden verstärkt. Wenn dem uberlegenen Gegner auch die Wegnahme 
der Stadt Narvik selber gelungen ist, so bedeutet dies nur, dass die 
deutsche Fiihrung niemals gewillt ist, aus Prestigegrunden heraus un- 
nötige Opfer zu fordern, wie es die Alliierten tun. Die Stadt Narvik 
selber ist gänzlich zerstört, ebenso die Hafenanlagen und Teile der Ofo- 
tenbahn, so dass der Gegner von seinem Geländegewinn keinerlei Nutzen 
hat. Die deutsche Kampfgruppe Narvik sperrt den Engländern nach 
wie vor den Zugang zu den schwedischen Erzgruben. 



265. Byråchefen Wrede till Berencreutz 31 maj 1940. 

Ink. till UD Ve- 

Upp gifter 

angående- förbindelserna med utlandet etc. 

inkomna den 3l / 5 kl. 10.0 0. 

Haparandalinjen. Normal trafik. 

Riksgränsbanan. Den 30 /s avtransporterades 104 tyskar under 
militär bevakning till Trelleborg. I Jörn tillstötte 56 sårade, varav 16 
transporterades i sjukvagn. 

1 Återgives ej. 



277 

Efter framställning från svenska gränsbevakningen framdrogs sjuk- 
huståg till Vassijaure för att mottaga ett hundratal svårt sårade tyskar 
i Riksgränsen. 

Storlienbanan. Begränsad trafik. 

Charlotten bergsbanan. Begränsad trafik. 

K o r n s j ö 1 i n j e n. Begränsad trafik. 

Hälsingborg — Helsingör. Normal trafik. 

Malmö — Köpenhamn. Trafiken inställd. 

Trelleborg — Sassnitz. Framställning gjord via försvarssta- 
ben om ökad tid för öppethållande av Trelleborgs hamn i syfte att möjlig- 
göra dubbeltur med tågfärjan Starke. Besked avvaktas. 

266. Sändebudet i London till UD 31 maj 1940. 

Telegram, ink. till UD */«. 

Vid samtal Halifax idag utvecklade jag svenska synpunkter Narvik 
och sade mig för dagen om möjligt vilja komma så långt, att jag kunde 
meddela min regering att man brittisk sida ej a priori uteslöt lösning 
antydda linjer. Halifax betecknade förslaget very curious, men medgav 
sedan we live in curious times, lovade slutligen tala kabinettet och snarast 
återkomma. Jag betonade brådskande natur och hoppas svar övermorgon. 
Halifax frågade om jag talat med Colban i ämnet vilket förnekades. Han 
anmärkte även, att tanken med svenska trupper Narvik väl vore att skapa 
garanti mot tyskt avtalsbrott, och att han själv knappt skulle vilja åta sig 
sådan garanti. Har intryck att hans i början avvisande hållning något vek- 
nade. På min i solennell form framförda begäran om bekräftelse av tidigare 
försäkran att allierade ej skulle söka överskrida svenska gränsen, uppre- 
pade han försäkran och tillade, att på denna punkt ingen ändring inträtt 
i de allierades politik. 

267. Stabschefen i Övre-Norrlandsgruppen till försvarsstabens under- 
rättelseavdelning 1 juni 1940. 

överlämnad av försvarsstaben, ink. till UD 

Sammandrag över telefonsamtal mellan attaché 
Maenss och marinattaché von Wahl ert, tyska 

legationen. 31. 5. 40 kl. 10.3 0. 
1. Maenss meddelade att två godsvagnar komma att stå lastade och 
klara för avhämtning på norska sidan gränsen i morgon bittida. Von Wah- 
lert sade att han skulle ordna att dessa vagnar bli hämtade av S. J, för 
vidarebefordran till Tyskland. 



278 

2. Attaché Maenss informerade vidare v. Wahlert om att en trans- 
port sårade om 164 tyskar i går kväll överförts till Sverige och att en 
liknande transport om c:a 70 man förts över gränsen för några dagar se- 
dan. Maenss nämnde även att flera transporter av sårade komma att 
följa. 

3. Maen&s frågade sedan marinattachén hur många dagar i förväg 
han borde avisera legationen om avresedagen för nästa transport marin- 
soldater till Tyskland och fick till svar att helst 3, minst 2 dagar voro 
nödvändiga för att träffa förberedelser. På en fråga av Maenss, om det 
fanns någon skillnad mellan att låta transporten gå över Holmisund eller 
direkt med järnväg hela vägen över Trelleborg, svarade marinattachén 
att, såvida det ej rör sig om större transporter, gör det nästan detsamma 
vilken väg som väljes, men ifall antalet blir stort måste legationen med- 
dela Berlin minst tre dagar i förväg och skulle de i så fall även därifrån 
få meddelande om vilken väg, som bör väljas. Von Wahlert hävdade emel- 
lertid, att järnvägstransport hela vägen var att föredraga, enär i annat 
fall båt måste rekvireras till Holmsund från Tyskland. 

4. Von Wahlert frågade härefter Maenss om han anmodats avsända en 
del marinpropagandamaterial, varpå Maenss genmälde att sakerna re- 
dan avsänts i utarbetat skick till Berlin med flyg. Maenss anmodades då 
att sända råmaterialet till legationen så fort som möjligt. Maenss svarade 
att han skulle försöka få det med bland resgodset i nästa transport ma- 
rinsoldater till Tyskland, att avlämnas i Stockholm. Om detta ej skulle 
gå för sig, så lovade Maenss att meddela det per telefon till legationen. 
Von Wahlert bad Maenss telefonera igen i morgon vid samma tidpunkt. 

Sammandrag över telefonsamtal mellan attaché 
Maenss och leg. rådet Dankwort, tyska legationen,, 
den 31. 5. 40 kl. 10.55. 
Leg.rådet Dankwort meddelade att han erhållit licens för 10 000 1. alko- 
hol, tobaksvaror, fisk- och grönsakskonserver samt druvsocker i större 
mängder. Dankwort sade att dessa varor komma att avgå från Stockholm 
idag eller i morgon. Maenss tillade att det är mycket bråttom, om de skola 
vara till någon nytta. 

268. Sändebudet i London till UD 1 juni 1940. 

Telegram. 

Vid nytt samtal Halifax 1 idag meddelade han efter samråd med kabi- 
nettet att brittiska regeringen ej vill lägga hinder för svenska regeringens 

1 Enligt uppgift från Foreign Office i december 1946 skulle samtalet ägt rum mellan Prytz. 
och Sir Orme Sargent. 



279 

fullföljande av den av mig på bas Edert telegram nr . . / skisserade pla- 
nen — does not want to put difficulties in the way of Swedish Govern- 
ment pursuing their eff orts along the lines indicated in yesterdays talk — 
inga närmare villkor eller förutsättningar diskuterades, men då under 
fortsatta konversationen transportmöjligheter Kirkenes nämndes, syntes 
framgå, att man å brittisk sida närmast räknar med eventuell neutrali- 
sering hela Nordnorge från ej närmare angiven gräns söder om Narvik. 

269. UD till sändebudet i London 1 juni 1940. 

Telegram. 
Edert telegram nr . . . 2 repetera hela Edert telegram nr . . . 3 . 

370. Sändebudet i Berlin till UD 1 juni 1940. 

Telegram. 

Auswärtiges Amt gjort framställning om genomresevisum till Narvik 
för fyrtiotvå sjukvårdare med avresa tisdag. Vid sondering Grundherr 
framgått att framställningen beslutats före mitt samtal med Weizsäcker. 
Grundherr undersöker möjlighet framställningens återtagande och läm- 
nar besked måndag. 

(Påteckningar i VD:) 

3 / 6 . v. Plomgren meddelat, att avresan uppskjuten t. v. 

v. P. underrättar så snart som bestämt. 

5 / 6 . Avresan 10.35 f. m. d. 6 /e ank. Trelleborg på kvällen. 

1) visum klart 

2) Adlercreutz % f. m. 

3) Wrede underrättad % 

4) Passk. Trelleborg u. % 

5) Landsfiskalen Kiruna u. 7 /e« 

271. Eichert till Söderblom 1 juni 1940. 

Handbrev, ink. till UD 8 / 6 . 

Berlin den 1 juni 1940. 
I anslutning till mina handbrev den 30 4 , och 31 maj 5 med tidningsutta- 
landen om läget i Narvikområdet ber jag härmed få fästa uppmärksam- 

1 Dok. 230. 

2 Dok. 262. 

3 Dok. 248. 

4 Återgives ej. 

5 Dok. 264. 



280 

heten på de i urklipp bilagda uttalandena i Frankfurter Zeitung och 
Hamburger Fremdenblatt 1 , vilka ytterligare understryka de tidigare re- 
fererade tyska synpunkterna på situationen. 

Vidare har i en genom Deutsches Naehrichtenburo utsänd officiell 
kommuniké till bemötande av en Havas-kommentar om erövringen av 
Narvik och av ett uttalande i London-radion framhållits, att de tyska 
trupperna alltjämt hade hela järnvägslinjen fram till svenska gränsen 
förutom det lilla stycke, som ginge genom staden Narvik, i sin hand och 
genom mot norr och söder framskjutna posteringar även tryggade ter- 
rängen kring järnvägen mot varje fientligt tillgrepp. Besättandet av 
Narvik innebure ingalunda att förbindelse därifrån med Sverige åstad- 
kommits och hade alltså icke den betydelse, som Hävas gjorde gällande. 



272. Bichert till Söderblam 1 juni 1940. 

Handbrev, ink. till UD 4 / 6 . 

Berlin den 1 juni 1940. 

Envoyén von Grundherr nämnde i dag i förbigående för von Post, att 
man på tysk sida observerat i svenska pressen förekommande notiser om 
transporter genom Sverige av sårade och sjuka från Narvik. Dessa notiser 
hade det talats om vid en beredning i Auswärtiges Amt, varvid statssek- 
reteraren von Weizsäcker ställt frågan om det verkligen vore så klokt att 
låta dylika notiser inflyta i svenska pressen. Något beslut om åtgärder 
från tysk sida hade emellertid ej fattats, då man varit enig om att frågan 
om publiciteten vore en sak som främst aniginge svenska regeringen. 

Jag har velat nämna detta för det intresse det hava kan. 



273. Trelleborgs tullbevakning till generaltullstyrelsen 1 juni 1940. 

överlämnad av Wohlin till Engzell, ink. till 
UD 4 / 6 . 

Rapport. 

Med ångfärjan Deutschland den 1 juni 1940 klockan 8.50 avreste här- 
ifrån till Sassnitz bland annat 160 sårade och sjuka tyska män, vilka 
med järnväg anlänt hit från Norge. De buro civila kläder, och här 
företagen undersökning har givit vid handen, att intet exportförbjudet 
medförts eller utförts. Transporten genom Sverige har skett under militär- 



1 Återgivas ej. 



281 

bevakning. Efter ombordstigandet övertogs vården av en tysk läkare 
jämte tre tyska sjukvårdare, vilka hitkommit från Sassnitz. 

Trelleborgs tullbevakning den 1 juni 1940. 

(Påteckning av Engzell:) 106 friska, 54 sårade, enl. medgivande. 



274. J. Beek-Friis till Gunther 2 juni 1940. 

Rapport 572, ink. till UD 4 / 6 . 

Oslo den 2 juni 1940. 

Härmed får jag vördsamt meddela, att de tyska trupperna i de besatta 
delarna i Norge delvis förflyttats längre norrut. Det förefaller sanno- 
likt, att antalet trupper vid svenska gränsens södra del minskats. I vad 
mån trupperna i norr grupperas vid svenska gränsen bar beskickningen 
ej kunnat utröna. 

Avsevärda mängder trupper och materiel hava anlänt till Oslo hamn i 
går och i dag och torde, som jag redan under hand meddelat, en ny divi- 
sion vara på väg hit. Arbetet med anläggandet och utbyggandet av flyg- 
platser bedrives febrilt. 

Här anses att tyskarna nu komma att sätta in alla tillgängliga krafter 
för att försöka erövra nordliga Norge och att, därest detta ej lyckas utan 
att kränka Sveriges neutralitet, man kommer att kränka densamma. 

Jag anser alltjämt situationen allvarlig och att man å svensk sida allt- 
jämt måste räkna med möjligheten av ett tyskt angrepp. 



275. UD till sändebudet i Berlin 2 juni 1940. 

Telegram. 

Hammargren har lördag vid besök hos utrikesministern framfört för- 
nyad framställning under hand från tyske utrikesministern angående 
transitering krigsmateriel Narvik och ånyo framhållit rikskanslerns be- 
stämda avsikt fördriva allierade från Narvik. Tyske utrikesministern ut- 
tryckt önskan om samtal med svenske utrikesministern i händelse positiv 
svensk inställning 1 . Intet svenskt beslut ännu fattat i avvaktan på svar 
genom Eder på dagens telefoninstruktion, vilket svar sålunda mycket 
brådskande. 

1 Jfr dok. 282, 297, 310. 

19— 470791 



282 

276. Telefonmeddelande från UD till sändebudet i Berlin 

2 juni 1940. 

Framfört per telefon till attaché Ramel 2 / 6 
kl. 13 med hemställan att genom Richert vi- 
darebefordras om möjligt samma dag. 

Brittiska regeringen visat tydligt intresse för planen ömsesidig utrym- 
ning Narvik och neutralisering av Nord-Norge samt eventuellt svenska 
trupper Narvikzonen. Meddela omedelbart detta samt efterhör om man å 
tysk sida vill ansluta sig till en dylik plan och i så fall hur man anser 
den böra utformas. 



277. Promemoria av Kaijser 2 juni 1940. 

P. M. 

ang. telefonmeddelande från vakth. off. vid övre 

Norrl Tr.s Stab, kapten Tollander, Boden. 
Från greve [C] Douglas, 

Den framstående personen beredd ankomma till omtalade hamnstaden 
måndag morgon omkr. kl. 11. Uteslutet komma tidigare. Bedömer utsik- 
terna ljusare än vid eftermiddagens samtal. 

Tillägg för V. O. i Boden. 

Planerad passerinjg sker sannolikt måndag f. m. Underrätta samtliga 
vederbörande. 

Stockholm den 2 juni 1940. 



278. UD till C. Douglas 2 juni 1940. 

Telegram. 

I anslutning telefonmeddelande i natt 1 bekräftas att vederbörande från 
Stockholm anländer överenskommen hamnstad måndag kl. elva f. m. 

(Påtechning:) Per telefon bör vakth. off. vid övre Norrl. Tr:s stab, 
Boden, anmodas att söka framföra samma meddelande till Douglas. 

1 Dok. 277. 



283 
279. Sändebudet i London till UD 2 juni 1940. 

Telegram. 

Repetition av vårt telegram nr . . .* Sedan Hambro talat med Collier, 
jfr Edert telegram nr . . . 2 , har jag i dag haft informellt orienterande 
samtal med denne, varav framgick att Foreign Office efter diskussion 
militära myndigheter icke för närvarande kan se framkomlig väg siktande 
mot neutralisering av Narvik. Collier frågade om man i Sverige närmast 
tänkt sig Mowinckels plan demilitarisering hela Nordnorge och var grän- 
sen i så fall skulle dras, eller Dahlerus modifikation med endast Narvik. 
Han medgav att ryska momentet av intresse men ännu ej moget. Ehuru 
samtalet helt privat och orienterande trodde han sig kunna försäkra, att 
hans överordnade ej skulle kunna ställa i utsikt en engelsk inställning som 
kunde motivera svenskt eller norskt närmande till motparten. Charles 
Hambro vore den ende som möjligen kunnat inge Stockholm motsatt upp- 
fattning. Detta vore att betrakta som Hambros privata åsikt. Slutligen 
sade Collier att Foreign Office ansåg trycket på Sverige nu skulle lättas 
efter Narviks besättande och att engelska inställningen ej finge betrak- 
tas som definitiv utan eventuellt finge ändras efter omständigheterna. 



280. C. Douglas till GKinther 2 juni 1940. 

Handbrev ink. till UD 3 / e . 

Tromsö, söndag kväll den 2 juni 1940. 

Då det icke var möjligt för mig att medfölja till Luleå i morgon, tillå- 
ter jag mig på detta sätt inberätta en del omständigheter, som förefalla 
mig vara av betydelse i samband med morgondagens möte mellan Eders 
Excellens och utrikesminister Kjoht. 

Som jag kunde inrapportera i telefon från Abisko i går eftermiddag, 
sade utrikesminister Koht vid ett samtal jag hade med honom sent på 
fredag kväll, att han hyste mycket starka misstankar om att engelsmän- 
nen hade för avsikt att draga sina och de allierades stridskrafter helt till- 
baka från Norge. Utrikesministern väntade få besked härom på lördag 
eftermiddag, sedan sir Cecil Dormer återvänt från en överläggning i Har- 
stad med de allierades överbefälhavare, den engelske amiralen earlen av 
Cork. Om utrikesministerns misstankar visade sig befogade, vore det där- 
med, sade han, också slut med det fria Norge. 

1 Dok. 248; jfr 269. 

2 Dok. 230. 



284 

Vid min återkomst hit i går kväll uppsökte ja^g genast herr Koht och 
meddelade, att Eders Excellens snarast möjligt, helst redan nästa dag 
ville möta honom, förslagsvis i Luleå, samt att Eders Excellens trodde 
möjligheter föreligga att nå fram till en överenskommelse. Utrikesminis- 
tern omtalade då, att sir Cecil tidigare på aftonen givit honom del av de 
allierades beslut att of ördröjligen draga tillbaka sina samtliga stridskraf- 
ter från Norge. Det militära läget i Frankrike och hotet mot England 
vore nu så allvarligt, att man måste koncentrera allt vad man hade av 
trupper och krigsmateriel för att möta faran. Ja, engelsmännen hade 
t. o. m. begärt att få låna norska motortorpedbåtar för bruk i Kanalen! 
Beslutet om utrymningen skulle sättas i verket utan dröjsmål. Utrikes- 
ministern hoppades 1 dock, att det skulle vara möjligt utverka ett uppskov 
med dess genomförande om ock blott på ett par dagar och hade just av- 
låtit ett brev med begäran härom till lord Cork, 

Som läget nu tedde sig tvivlade utrikesministern på, att det skulle vara 
möjligt nå en överenskommelse med Tyskland, som lämnade Nordnorge i 
dess nuvarande status, men han ville gärna möta Eders Excellens för en 
diskussion härom. Om emellertid en överenskommelse kunde åvägabringas 
med svensk bemedling, så måste Sverige också, sade herr Koht, övertaga 
vissa garantier för att den blev hållen av tyskarna. Han antydde icke 
vari dessa garantier borde bestå. 

Beträffande tiden för mötet med Eders Excellens var det icke möjligt 
för utrikesministern att komma förrän på måndag, då hela situationen 
först måste övervägas inom regeringen och föredragas för Konungen, som 
ju bor åtskilliga timmars färd härifrån. Mot Luleå som mötesplats hade 
herr Koht intet att erinra. 

I dag har jag träffat utrikesministern blott ett kort ögonblick för att 
meddela, att jag mottagit bekräftelse på att Eders Excellens skulle an- 
lända till Luleå i morgon förmiddag kl. 11. Något vidare samtal blev det 
icke tillfälle till. 



281. Uppteckning av Koht 3 juni 1940. 

Lämnad av Koht till Giinther i Luleå 3 / 6 . 

Med det formål å spara den nordlige parten av Noreg for krigsöydeleg- 
ging, har den norske regjeringa og den tyska riksreigjeringa vorti einige 
om: 

1. Det blir avtala ei grense mellom den parten av Noreg som den tyska 
regjeringa i denne stunda har mäkta över, og den parten som den norske 
regjeringa framleis i denne stunda har under si styring. 



285 

2. Nordafor denne grense blir all haerstyrke (haer, luftvåpen, flåte) 
frå nokon av dei krigförande staterne utafor Noreg dregen tilbake. Den 
norske regjeringa tek på sejg å få f råsegn frå vestmaktene om at dei for 
sin part vil setja denne tilbakedraginga i verk. 

3. Den tyske riksregjeringa lovar att ho ikkje skal gjera noko krigs- 
tiltak mot den parten av Noreg som ligg nordafor den nemnde grensa, 
og den norske regjeringa lovar det same for landet sönnafor grensa. 

4. Til trygd for at denne avtalen skal bli halden, vil dei to partane be 
den svenske regjeringa om å leggje haerstyrke på båe sidene av den 
nemnde grensa og serskilt i byen Narvik. 

5. Grensa blir dregen i samsvar med den militsere situasjon slik som 
han er i dag, berre utan omsyn til situasjonen i Narvik og Ofoten. Grense- 
lina kjem da til å f ylgje den fjorden som, heiter Sörf olda, og går frå bot- 
nen av denne fjorden rett aust fram til den svenske riksgrensa. 



282. Söderblom till Kichert 3 juni 1940. 

Handbrev. 

Stockholm den 3 juni 1940. 

Du känner ju redan i stora drag till den förnyade framställning om 
transitering av tre vapentåg till Narvik, som på lördagen gjordes av Ham- 
margren till Gunther. 1 Hammargren talade å den tyske utrikesministerns 
vägnar och hemställde om svar snarast möjligt. Ungefär samtidigt fingo 
vi telefon från Douglas, vilken kommit flygande till Torne Träsk ifrån 
höga Norden. Han kunde meddela, att ett sammanträffande med repre- 
sentanter för norska regeringen, varom tidigare talats, kunde äga rum på 
söndagen eller måndagen. Tidigare hade Koht ställt sig avvisande till 
pacificeringsuppslaget, men nu yppade sig tydligen möjligheter, vilket 
efter hand bekräftades ur andra källor. I dag på morgonen flög Gunther 
till Luleå, dit också Koht kommit. De båda herrarna hava konfererat 
och därvid enats om texten till en överenskommelse mellan Norjge och 
Tyskland, enligt vilken en gräns skulle dragas söder om Narvik. 2 Norr- 
männen garantera, att engelsmännen helt lämna det nordliga området, och 
Sverige skyddar ett avsnitt mellan de båda delarna av Norge. Tyskar och 
norrmän förbinda sig att ej göra någonting mot varandra. Med detta ut- 
kast väntas Gunther hit i afton. I kväll är det allmän statsrådsbered- 
ning, och det är möjligt, att Du fått instruktioner i saken, {redan innan 
detta brev anländer. 

1 Jfr dok. 275, 297, 310. 

2 Dok. 281. 



286 

283. Sändebudet i London till UD 3 juni 1940. 

Telegram. 

Med anledning edra anhållanden om repetition av telegram i Narvik- 
frågan tillåter jag mig här nedan angiva tidtabell för havda konversa- 
tioner under framhållande att samtliga telegram i denna angelägenhet 
underkastats ytterst noggrann kontroll av beskickningen. 1. 26 maj sam- 
tal Hambro följt av påminnelser närmaste dagar rapporterat med vårt tele- 
gram nr . . .\ 2. 30 maj samtal Collier rapporterat med vårt . , . 2 . 3. 31 
maj första samtalet Halifax rapporterat vårt . . . 3 . 4. 1 juni andra sam- 
talet Halifax rapporterat vårt . . . 4 . 



284. UD till sändebudet i Berlin 3 juni 1940. 

Telegram. 

Ni bör omedelbart framföra att svenska regeringen nu fått visshet om 
att de allierade äro villiga träffa förut berörda överenskommelse inne- 
bärande tillbakadragande av västmakternas och Tysklands länt-, luft- och 
sjöstridskrafter från Nordnorge samt att Sverige är villigt bidraga till 
effektuerandet och fortsatta vidmakthållandet härav genom förläggande 
av svensk trupp i Narviksområdet. Gränsen mellan Nordnorge och 
ockuperade Norge föreslås dragen vid fjorden Sörf oiden samt därifrån 
rakt österut till svenska gränsen (Sulitelma). ömsesidig utfästelse läm- 
na Nordnorge utanför kriget förutsattes. Svenska regeringen skulle syn- 
nerligen uppskatta denna lösning av Narviksfrågan såsom bäst motsvaran- 
de Sveriges och Tysklands intressen. Skyndsamt svar önskvärt varefter 
evakueringen omedelbart kan genomföras. For diskuterande av planens de- 
taljer är svenske utrikesministern beredd sammanträffa med tyske utri- 
kesministern om så anses erforderligt. 

För Eder information och begagnande : Förflyttandet av gränsdragning- 
en mellan Nordnorge och ockuperade Norge till själva Narvikskorridoren 
kan medgivas om oeftergivligt tyskt krav härom framställes. Formen för 
överenskommelsen obestämd. Tyskt förslag motses gärna. 

Till Eder strängt förtroliga information: Vi hava grundad anledning 
förmoda, att de allierade önska utrymma Norge därest de på detta sätt 
kunna göra det utan prestigeförlust. 

1 Dok. 247. 

2 Dok. 248, 279. 
8 Dok. 266 

4 Dok. 268 



287 

285. Söderblom till Richert 3 juni 1940. 

Handbrev. 

Stockholm den 3 juni 1940. 

Vid besök hos mig i dag på eftermiddagen hemställde hr von Below, 
att genomresevisum måtte lämnas för 42 sjukvårdare, vilka skulle begiva 
sig till Narvik. Man var i Berlin medveten om att från svensk sida för 
några dagar sedan påpekats, att man tyckte tillräckligt många sjukvår- 
dare hade rest upp. För denna kontingent hade emellertid redan dessför- 
innan anstalter träffats, och de vore verkligen behövliga, eftersom trup- 
pernas förluster även drabbat sanitetspersonalen. Å tysk sida ville man 
därför enträget hemställa, att de skulle få resa den 4 på morgonen, och 
detta vore den sista kontingenten. Jag tog fasta på att det vore de sista, 
och kunde under sådana förhållanden ställa i utsikt, att de skulle få resa. 

286. Promemoria av Prins Carl 3 juni 1940. 

överlämnad av överstyrelsen för Svenska 
Röda Korset, ink. till UD 3 / 6 . 

P. K. 

angående evakueringen av kvinnor, barn och åld- 
ringar från Narvik. 

Evakueringsfrågans läge sedan nu Narvik blivit 
besatt av de allierade. 

Även efter det förändrade lägget beträffande Narvik är Svenska röda 
korset fortfarande berett att i den utsträckning, som kan överenskommas 
med vederbörande svenska myndigheter, genomföra den här ifrågasatta 
evakueringen. Men innan ens planläggningen härför kan på allvar påbör- 
jas, är det nödvändigt att först få veta, huru de numera bestämmande i 
Narvik, de allierades överkommande, ställa sig till evakueringsfrågan och 
om norska ortsmyndigheterna också själva fortfarande önska en överfö- 
ring av kvinnor, barn och åldringar till Sverige, samt om en sådan ännu 
är genomförbar, när ett ev. beslut därom blir fattat. 

Ett klart svar på åtminstone den förstnämnda frågan kan icke Svenska 
röda korset åtaga sig att anskaffa utan därtill torde fordras vissa för- 
frågningar på diplomatisk väg från Kmngl. Utrikesdepartementets sida. 
Och eftersom det är departementets mening att t. v. anförtro evakue- 
ringsfrågan till Svenska röda korset tillåter jag mig å överstyrelsens väg- 
nar hemställa att nyss nämnda förfrågningar måtte göra« såsom varande 



288 

en förutsättning för Svenska röda korsets åtagande i här föreliggande 
fall. 

Till tids vinnande avser jag emellertid att omedelbart inleda prelimi- 
nära förhandlingar närmast med ordföranden i den nya utrymningskom- 
missionen, f. d. statsrådet Forslund, ang. planläggningen för en ev. eva- 
kuering av 1.000 ä 1.500 personer från Narvik. Enligt senaste meddelan- 
den angående de föreliggande trafikerings- och framkomstmöjligheterna 
mellan Narvik och gränsen förefaller det icke bli lätt att genomföra den 
ifrågasatta transporten till Sverige. 

Stockholm den 3 juni 1940. 



287. Trelleborgs tullbevakniog till generaltullstyrelsen 3 juni 1940v 

överlämnad av Wohlin till Engzell, ink. till 
UD Ve- 

Rapport. 

Med ångfärjan »Deutschland» från Sassnitz den 1 juni 1940 klockan 
7.40 ankom hit bland annat 2 järnvägsvagnar, Hannover 90717 och Stettin 
99754, enligt direkt fraktbrev från Schenker & Co., Sassnitz, till Dipl. 
ing. Meyer, Narvik, innehållande sjukvårdsmateriel och livsmedel. Vid 
här företagen undersökning befanns innehållet endast utgöra vad nedan- 
stående förteckning utvisar. Vagnarna ha plomberats och avgått härifrån 
till bestämmelseorten samma dag klockan 19.50. 
Hannover 90717: 

Fruktsaft 1.100 kg 

Torkade grönsaker . 500 » 

Blandad frukt 1.200 » 

Makaroner 1.450 » 

Smör i.ooo » 

Lemonadpulver 310 » 

Citroner 5.I6O st. 

Kryddor 75 kg 

L ök 50 » 

Kex 601 » 

Kakaopulver 300 » 

Karameller 20.000 påsar 

Gryn . 800 kg 

Stettin 99754: 

Fruktkonserver . 1.475 kjg 



289 

Marmelad 4.002 kg 

Konserverade gurkor • ■ . 3.000 » 

Fiskkonserver . 4.012 » 

Fruktsaft 873 » 

Den 2 juni 1940 avreste härifrån med ångfärjan »Deutschland» till 
Sassnitz 103 sjuka och sårade tyska män från Norge. Intet exportför- 
bjudet medfördes eller utfördes. Transporten genom Sverige hade skett 
under militärbevakning. Efter ombordstigandet övertogs vården av från 
Sassnitz hitkomna tyska läkare och sjukvårdare. 

Trelleborgs tullbevakning den 3 juni 1940. 



288. Sändebudet i Berlin till UD 4 juni 1940. 

Telegram. 

Edert telegram nr . . .* åberopas. Weizsäcker lovade omedelbar vidare- 
befordran. Han hade ännu ej erfarit något om inställningen till uppslaget 
sådant det först framfördes. Föreföll nu övervägande skeptisk och an- 
tydde att ej blott politiska moment förelåge utan även militäriska points 
d'honneur. 



289. Jnhlin-Dannfelt till chefen för försvarsstabens underrättelseav- 
delning 4 juni 1940. 

överlämnad av Richert till chefen för poli- 
tiska avdelningen i UD för kännedom 5 / 6 , ink. 
till UD e/ 6 . 

Härmed får jag äran insända tyska uppgifter om krigsläget av den 4. 6. 
Till desamma må fogas följande muntligt delgivna underrättelser. 

Ett överraskande utfört tyskt flyganfall mot flygplatserna runt om Pa- 
ris har haft till resultat, att 300 — 400 franska flygplan förstörts på 
marken och cirka 70 i luften. 

Vid Dunkerque har en genombrytning av den allierade fronten i rikt- 
ning söder och sydostifrån mot själva staden krönts med framgång. Det 
gamla fortet Fort Louis har tagits. Staden väntas falla under dagen. Man 
har kunnat fastställa, att det stora flertalet av de inneslutna utgöres av 
fransmän. Det beräknas, att i runt tal 2 / 3 -delar av de engelska trupperna 

1 Dok. 284. 



290 

omkring Dunkerque överskeppats till England. Möjligen hava delar av 
transporterna sänkts på vägen. 

Beträffande Narvik meddelas, att läget anses tämligen dåligt för den 
tyska Narviksgruppen. Dock är icke någon omedelbar fara för handen. 
Likväl är att räkna med, att den söderifrån anryckande undsättnings- 
styrkan kommer att behöva »ett par veckor» för att genom de betydande 
och otillgängliga höjdpartier, vilka ännu skiljer densamma från de inne- 
slutna tyska trupperna, nå fram till Narviksterrängen. 

Det betonades på nytt i dag, att någon tysk operation genom Sverige 
till undsättande av Narvikgruppen icke är ifrågasatt. Det tillades, att 
man räknar med möjligheten av att de engelska trupperna snart komma 
att behövas på annat håll och därför antagligen komma att återinskeppas. 

Berlin den 4 juni 1940. 



290. Trelleborgs tullbevakningr till generaltullstyrelsen 4 juni 1940. 

överlämnad av Wohlin till Söderblom, ink. 
till UD «/ 6 . 

Rapport. 

Med ångfärjan »Deutschland» från Sassnitz den 3 juni 1940 klockan 
7.40 anlände hit på direkt fraktbrev från Schenker & Co., Sassnitz, till 
Dipl. ing. Meyer, Narvik, bland annat ett ånglokomotiv nr 897250 på egna 
/hjul samt en järnvägsvagn, Stettin 8365, innehållande 4 fat smörjolja 
för nämnda lokomotiv samt en sämg. Sändningen, som avgick härifrån 
ankomstdagen klockan 19.50, åtföljdes av en tysk lokomotivskötare, vil- 
ken under resan ämnade uppehålla sig i järnvägsvagnen, som därför ej 
kunnat plomberas. Tullförvaltaren i Kiruna har per telefon underrättats. 

Trelleborgs tullbevakning den 4 juni 1940. 



291. Sändebudet i Berlin till UD 5 juni 1940. 

Telegram. 

I händelse av pacificeringsförslagets avböjande, vilket synes sanno- 
likt, har jag anledning förmoda att frågan om tyska Narvikstruppernas 
öde vid eventuellt uppgivande av fortsatt strid kan komma att bli av vä- 
sentlig betydelse. Hemställer om bemyndigande att i förekommande fall 
antyda att möjlighet till dessa truppers hemsändande genom Sverige kan 
föreligga. 



291 



292. Richert till Söderblom 5 juni 1940, 

Handbrev, ink. till UD 7 / 6 . 

Berlin den 5 juni 1940. 

Två av de våra hade i dag ett samtal med en mot Sverige välvilligt 
inställd tysk ämbetsman, som torde vara väl initierad ej blott i Auswär- 
tiges Amts utan även i mäktigare vederbörandes tankegångar. Han upp- 
tog därvid själv Narviksfrågan och gjorde i denna fråga en del uttalan- 
den, vilka sammanfattats i bilagda P. M. och vilka synas mig erbjuda 
stort intresse och förtjäna allt beaktande. 

Bilaga. 

P. M. 

Vederbörande relaterade till en början på följande sätt Narviksfrågans 
utveckling. 

Redan någon tid efter den 9 april hade man här kommit till den upp- 
fattningen, att de tyska trupperna icke i längden skulle kunna behålla 
Narviksområdet. Man hade då varit beredd på att så småningom uppge 
det, och sagesmannen erinrade om att vid denna tid i de tyska tidning- 
arna förekommit artiklar, som avsågo att förbereda allmänheten på en 
tysk reträtt i Narvik, och vari talades om att de tyska trupperna där re- 
dan kunde anses ha utfört sin mission. 

Vid denna tid — det borde ha varit i slutet av april eller i början av 
ma j — hade emellertid en sårad tysk officer från Narvik återkommit till 
Berlin och för Hitler redogjort för läget däruppe. Efter hans redogörelse 
— vars innehåll sagesmannen icke kände till — hade Hitler förklarat, att 
om läget i Narvik vore sådant, så funnes det icke anledning att uppge 
området. Han hade därför beslutat att låta de tyska trupperna där fort- 
sätta sitt motstånd och att lämna dem allt möjligt stöd, bl. a. genom att 
söka få till stånd en transitering genom Sverige av tungt artilleri för be- 
skjutande av de allierades fartyg. 

Från svensk sida hade emellertid den tyska framställningen om tran- 
sitering avvisats. 

Som ett nytt moment hade på sistone tillkommit det svenska förslaget 
om neutralisering av Narviksområdet. Vederbörande hade sig ännu intet 
bekant om vilken ställning man på högsta ort här skulle intaga till för- 
slaget. Själv trodde han väl knappast, att man på tysk sida skulle gå 
med på det. En bidragande orsak vore härvid, att därest de 4.000 tys- 
karna däruppe droges tillbaka, därigenom icke mindre än 20.000 man 



292 

allierade trupper skulle frigöras för att kunna insättas på andra krigs- 
skådeplatser. 

Den kommande utvecklingen kunde enligt sagesmannens uppfattning 
väntas bli, att de tyska trupperna under fortsatt, intensivt motstånd skulle 
trängas tillbaka mot svenska gränsen. Det framgick av hans resonemang, 
att han ansåg en transiterinjg allenast av vapen dit icke längre vara till- 
fyllest, för att de tyska positionerna i Narviksområdet skulle kunna 
hållas. Han förutsåg därför den situationen, att de tyska trupperna skulle 
trängas över gränsen in på svenskt område. Vad skulle då hända med 
dem där? 

Vederbörande höll före, att detta sista vore ett särskilt viktigt moment 
i »Narviksproblemet». Ur tysk synpunkt tedde sig saken så, att dessa 
tyska trupper, de bästa bergstrupper, över vilka Tyskland förfogade, där- 
till österrikare och Fuhrerns landsmän, i månader fört en hjältemodig 
kamp i Narviksområdet mot en åtminstone femdubbelt stark motståndare. 
Genom svenskarnas nej hade de icke kunnat få det understöd, som skulle 
ha möjliggjort för dem att hålla sina positioner. De hade därför under 
svåra förluster trängts tillbaka och gått in på svenskt territorium. Skulle 
de där interneras i läger för att kvarhållas till krigets slut, vore det att 
förvänta, att man här skulle reagera på det mest ogynnsamma sätt. 

Sagesmannen företrädde med andra ord den uppfattningen, att frågan 
om vad man å svensk sida ämnade göra med de tyska trupperna, sedan 
de eventuellt gått över gränsen, här tillmättes särskilt intresse. 

Han tillät sig framlägga dessa synpunkter, sade han, fastän de icke 
egentligen hörde till hans nuvarande arbetsområde, därför att han visste, 
att de voro företrädda icke blott inom Auswärtiges Amt utan även på 
»noch höhere Stellen». 

Att sagesmannen betraktade saken allvarligt var uppenbart. 

Berlin den 5 juni 1940. 

293- Richert till Söderblom 5 juni 1940. 

Handbrev, ink. till UD 7 / 6 . 

Berlin den 5 juni 1940. 

Från mitt samtal i går med Weizsäcker i Narviksfrågan har jag tele- 
grafiskt inberättat vad som är att säga 1 . Därutöver vill jag endast till- 
foga, att han var ytterst reserverad och tydligen för egen del ej trodde 
på att högsta vederbörande skulle vara böjd acceptera pacificeringsför- 
slaget. 

1 Dok. 288. 



293 

Han undrade hur vi tänkt oss saken ordnad i administrativt hänseende 
i Nordnorge? Skulle där den »regering Nygaardsvold, som vi ej erkänna», 
regera, och hur skulle det ställa sig i det av svenskarna eventuellt besatta 
Narviksområdet? 

Jag nämner detta närmast såsom ett tecken på att man här säkerligen 
ej är beredd träffa någon överenskommelse med norska regeringen, som 
man ej erkänner. Den enda överenskommelse jag kunde tänka mig att 
man här vore beredd avsluta med den Nygaardsvoldska regeringen, vore 
en överenskommelse, som innebure erkännande av den tyska ockupationen 
av Norge. 

Så som läget nu är, med den passiva reaktion, som hittills förelegat på 
den första propos'en om Nordnorges pacificering och med den skepsis 
Weizsäcker i går ådagalade, vågar jag ej längre tro på möjligheten att 
genomföra denna tanke. 

Desto större försiktighet i alla andra frågor, stora och små, är därför 
enligt min uppfattning av nöden, så att inte onödigt materiel kan samlas 
för en militär aktion mot vårt land. I livlig övertygelse härom avsände 
jag i går i mitt telegram 1 om de incidenter, varom Du i handbrev den 3 1 
haft vänligheten orientera mig. 



294. Promemoria av Kaijser 5 juni 1940. 

P. M. 

Ang. telefonmeddelande från legationssekr. [C] 

Douglas. 

General [A.] Douglas, Boden framförde ett meddelande, vilket på grund 
av befordringssvårigheter blivit något osäkert. 
»Jag mycket orolig de ännu ej fått svar.» 

Stockholm den 5 juni 1940. 



295. Trelleborgs tullbevakning till generaltiillstyrelsen 5 juni 1940. 

överlämnad av Wohlin till Söderblom, ink. 
till UD 7 / 6 . 

Rapport. 

Följande järnvägsvagnar ha å nedanstående tider anlänt hit på direkt 
fraktbrev från Schenker & Co., Sassnitz, till Dipl. ing. Meyer, Narvik, 

1 Återgives ej. 



294 

blivit här undersökta och hava avgått till bestämmelseorten i plomberat 
skick, den 4 juni 1940 klockan 19.50. 

Den 3 juni 1940 klockan 20.36 med ångfärjan Drottning Victoria: 
Kassel 17246 
Stettin 3275 
Hannover 7658 
Kassel 35045 
» 12584 
» 86566. 

Den 4 juni 1940 klockan 7.45 med ångfärjan Deutschland: 

Kassel 35897 
Munchen 26750 
Kassel 60528 
Stettin 27660 
Munchen 45068 
Kassel 71319 
Hannover 12432 
Kassel 76656. 

Vagnarna skulle enligt fraktbrev innehålla sjukvårdsmaterial, livsme- 
del, bröd. Vid företagen undersökning har innehållet konstaterats vara 
endast vad nedanstående förteckning utvisar. 

Kassel 17246: 

Bröd 15.000 kg 

Stettin 3275: 

Torkad potatis . . 2.240 » 

Risgryn 3.080 » 

Choklad 1.005 » 

Karameller 40.000 påsar 

Socker . 6.000 kg 

Hannover 7658: 

Bcrännvin 5.000 ltr 

Kassel 35045: 

Konserver innehållande »Sauerkraut» 6.747 kg 

Marmelad 6.003 » 

Kassel 12584: 

Cigarrer 15 900 st. 

Cigarretter 600.960 » 

Röktobak 1.875 kg 

Citroner 38.520 et. 



295 



Kassel 865 6 6: 

Bröd 15.000 kjg 

Kassel 3 5 8 9 7: 

Vin 5.030 ltr 

Munchen 2 6750: 

Bröd 15.000 kg 

Kassel 6 5 2 8: 

Bröd 15.000 » 

Stettin 27660: 

Bröd 12.000 » 

Munchen 45068 : 

Rökt fläsk 7.500 » 

Smör 1.500 » 

Flott 1.500 » 

Rökt korv 3.600 » 

Kassel 71319 : 

Konserver av leverkorv . 3.910 » 

Konserver av blodkorv 3.916 » 

Sardiner 3.006 » 

Fyllda kex 800 » 

Hannover 12432: 

Fläskkonserver . • 7.502 » 

Linser 5.400 » 

Kassel 76656 : 

Makaroner 5.405 » 

Bönor 5.400 » 

Torkad frukt 1.500 » 

Trelleborgs tullbevakning den 5 juni 1940. 



296. UD till sändebudet i Berlin 6 juni 1940. 

Telegram. 

Önskvärt Ni söker påskynda svar pacificeringsförslaget vars genom- 
förande ej behöver innebära avtal med norska regeringen. Bemyndigande 
begärt genom Edert telegram nr . . .* kan ej lämnas. Strängt hemligt: Se- 

1 Dok. 291. 



296 

naste informationer pålitliga men icke officiella eller bekräftade och så- 
lunda omöjliga att vidarebefordra gå ut på att allierade ämna utrymma 
Nordnorge även om överenskommelse ej kommer till stånd. 



297. Söderblom till Richert 6 juni 1940, 

Handbrev. 

Stockholm den 6 juni 1940. 

Med anledning av vårt telefonsamtal i dag skyndar jag meddela, att 
Hammargren haft tre samtal med Excellensen, dels lördagen den 1, dels 
söndagen den 2 och dels tisdagen den 4 juni. Vid samtalet på lördagen 
framförde han ett förnyat yrkande om transitering av vapen, vilket ut- 
gjorde en identisk upprepning av det yrkande, som utrikesministern von 
Kibbentrop framställt till Dig och sålunda avsåg tre tåg med vapen och 
ammunition. Det sades också, att detta skulle vara den enda sändning, 
som komme i fråga. Hammargren åberopade sig direkt på von Kibben- 
trop, med vilken han personligen samtalat 1 . 

Samtalet på söndagen ägde rum på Giinthers initiativ och avsåg en- 
dast att förbereda Hammargren på att ytterligare meddelanden skulle 
kunna erhållas på tisdagen. På tisdagen underrättades Hammargren om 
den aktion, som vidtagits i syfte att ernå en överenskommelse om Nord- 
norges pacificering. Hammargren lär ha förefallit mycket belåten med 
den utsikt till problemkomplexets lösning, som sålunda yppat sig, och 
sedan dess har han icke i denna sak låtit sig avhöra. Han har också an- 
tytt, att han på något sätt stått i förbindelse med sin uppdragsgivare 
härifrån. På onsdagen hade ja^g två telefonsamtal med Hammargren, 
vilka endast gälidé Vinells eventuella, hitkomst. Hammargren hade från 
tyskt håll hört, att han skulle komma på fredag. 



298. Sändebudet i Berlin till UD 6 juni 1940. 

Telegram. 

Uttalanden av olika initierade personer tyda samstämmigt på att pacifi- 
ceringsförslaget kommer att avböjas. Försök att påskynda svar torde 
vara utan verkan. 



Jfr dok. 275, 282, 310. 



297 
299. Trelleborgs tullbevakning till generaltullstyrelsen 6 juni 1940. 

överlämnad av Wohlin till Söderblom, ink. 
till UlD 7 / 6 . 

Rapport. 

Med ångfärjan Drottning Victoria från Sassnitz den 4 juni 1940 kloc- 
kan 20.36 anlände hit på direkt fraktbrev från Schenker & Co., Sassnitz, 
till Dipl. ing. Meyer, Narvik, bland annat nedanstående 4 järnvägs- 
vagnar, enligt fraktbrev innehållande isjukvårdsmaterial och livsmedel. 
Vid undersökning här har innehållet konstaterats endast vara vad ne- 
danstående förteckning utvisar. Vagnarna ha i plomberat skick avgått 
till bestämmelseorten den 5 juni 1940 klockan 19.50. 

Hannover 31551: Knäckebröd 7.020 kg. 

Stettin 90319: Köttkonserver 7.522 » 

Ostkonserver 3.763 » 

O p p e In 1310: Bröd 12.000 , 

Hannover 361: Bröd 12.000 » 

Trelleborgs tullbevakning den 6 juni 1940. 

300. Promemoria av Söderblom 7 juni 1940. 

Följande telefonmeddelande har av stabschefen i Boden, major Nord- 
qvist, i dag klockan 12.15 framförts till mig. Meddelandet var vidare- 
befordrat av telegrafkommissarien i Kirkenes och härstammar tydligen 
från [C] Douglas: 

»Om intet svar före i morgon klockan 14 uppfattas dbtta som av- 
slag med därav följande konsekvenser.» 
Det uppgavs, att Douglas eventuellt kan väntas med flyg till Abisko 
i dag. 

Stockholm den 7 juni 1940. 

301. Sändebudet i Berlin till UD 7 juni 1940. 

Telegram. 

Initierad person har i dag uttalat sig optimistiskt i fråga om Sverige 
därvid han uppenbarligen utgått från antagande att engelsmännen inom 
kort utrymma Narviksområdet, att tyska trupperna hålla ut till dess, 
samt att högsta ledningen på dessa premisser intar avvaktande hållning. 

20—470791 



298 

302. Sändebudet i Berlin till UD 7 juni 1940. 

Telegram. 

Militärattachén inhämtat strider pågå vid punkt 698 nära svenska 
gränsen. Underrätta försvarsstaben. 

303. Kichert till Söderblom 7 juni 1940. 

Handbrev, ink. till UD 9 / 6 . 

Berlin den 7 juni 1940. 

Chefen för utlandspressavdelningen i propagandaministeriet ministe- 
rialrådet Bömer har i dag till Damgren uttalat sig om Narvikproblemet. 

Herr Bömer framhöll, att man på tysk sida, sedan man fått veta, att 
engelsmännen vore villiga till en överenskommelse om utrymning av Nar- 
vikområdet, ej hade något egentligt intresse av en sådan uppgörelse. 
Man utginge från att engelsmännen nu vore redo att giva upp spelet i 
Nordnorge. Damgren fick snarast intrycket, att denna uppfattning ej 
blott var en slutsats av engelsmännens till oss» deklarerade villighet till 
överenskommelse utan även byggde på direkta informationer tydande på 
engelsk avsikt att under alla förhållanden draga tillbaka trupperna från 
Norge. 

Man hade i Tyskland, framhöll herr Bömer vidare, förståelse för Sve- 
riges inställning till Norge och för Sveriges avböjande svar på det tyska 
önskemålet om transitering av krigsmateriel till Narvikområdet. På Dam- 
grens direkta fråga, huru man på högsta ort såge på detta spörsmål, gen- 
mälde herr Bömer, att han trodde sig vara väl informerad därom. Han 
hade helt nyligen träffat sin närmaste chef, rikspress chefen statssekrete- 
raren Dietrich, som tillhörde Fuhrerns närmaste omgivning i högkvarte- 
ret. Herr Bömer sade sig veta, att den motivering för den svenska stånd- 
punkten, som här framförts till Au&wärtiges Amt, imponerat på veder- 
börande. För en »Ehrenstandpunkt» hyste man aktning. Naturligtvis 
hade vi, tillade herr Bömer, emellertid hellre sett, att Sverige efterkom- 
mit vår önskan. 

Herr Bömer uttalade sig överhuvud i erkännande ordalag om Sveriges 
politik såväl i den finska som i den norska frågan och gav ej intryck 
av att hysa någon oro för den fortsatta utvecklingen av de svensk-tyska 
förbindelserna. 

Herr Bömers ljusa syn på läget bygger uppenbarligen på följande tre 
antaganden, nämligen att engelsmännen komma att draga sina trupper 



299 

tillbaka från Narvikområdet inom nära framtid, att de tyska trupperna 
kunna kalla ut till dess, samt att rikskanslern på dessa premisser intager 
en avvaktande hållning och ej ser någon anledning att nu fatta beslut. 
Jag vill slutligen påpeka, att herr Bömer ej syntes vara medveten om 
den förnyade démarche i transiteringsf rågan, som genom enskild person 
gjorts i Stockholm 1 . 



304. Promemoria av Berencreutz 7 juni 1940. 

P. M. 

ang. sårade och sjuka tyskar, enligt uppgift av 
Stavenow per telefon. 

1. Långträsk: 

Inalles 162 tyskar, varav 3 odugliga för vidare krigstjänst. Ytterli- 
gare 24 äro sängliggande och beräknas tarva 3 — 5 veckors fortsatt vård, 
varefter de sannolikt äro återställda. 135 vistas uppe. Av dessa behöva 
19 ytterligare 1 — 3 veckors vård, medan återstoden när som helst kan 
anträda tågresa. 

2. I Bastuträsk finnas 83 tyskar, om vilka närmare besked lämnas se- 
nare. 20 — 30 svårare sårade. Samtliga 83 odugliga till krigstjänst på 
3 månader. 

Stockholm den 7 juni 1940. 

(Påtecknig:) 7 /ei- Samtal Söderblom-Rappe, att vederbörade skola 
skickas vidare, så snart deras tillstånd det medgiver. 

8 / 6 . Anmodat Adlercreutz ombestyra, att tyske marinattachén i förväg 
varskos om transporterna. 



305. Chefen för Övre-Norrlandsgruppen till försvarsstabens underrät- 
telseavdelning 7 juni 1940. 

överlämnad av försvarsstaben, ink. till UD 

7- 

Ch I 19 meddelar: 

Genom Kapten Riddervold (Ch Lantvärnskomp i Bonnes) har brigad- 
kommendören framställt en fråga till »kommendanten i Riksgränsen» 
huruvida norska sårade, sjuka oeh sianitetspersonal få pastsera från trak- 

1 Jfr dok. 275, 282, 297. 



300 

ten av Holmvandet till Fjellstue, söder och öster KR 268, emedan detta 
i hög grad skulle underlätta sjuktp. 

Samtidigt har framställts förfrågan om norsk sanitetspersonal löper 
risk att bli internerade om de komma in på svenskt område. 

Anhåller om direktiv. 

(Våtecknmg i UD:) Meddelat Adlercreutz, att intet hinder. 



306. Trelleborgs tullbevakning: till generaltullstyrelsen 7 juni 1940. 

överlämnad av Wohlin till Engzell, ink. till 
UD i%. 

Rapport. 

Med ångfärjan Drottning Victoria den 5 dennes klockan 20.36 anlände 
liit bland annat nedanstående 5 järnvägsvagnar, enligt direkt fraktbrev 
från Schenker & Co., Sassnitz, till Dipl.ing. Meyer, Narvik, innehållan- 
de stenkol, sjukvårdsmaterial och livsmedel. Vid företagen undersökning 
har konstaterats, att innehållet endast utgjorde vad nedanstående för- 
teckning utvisar. Vagnarna ha plomberats och avgått härifrån till be- 
stämmelseorten den 6 dennes klockan 19.50. 

Miinchen: 33705: Konsthonung 6.000 kg 

Margarin 1.500 & 

Bränt kaffe 1.530 » 

Kaffesurrogat 750 » 

Sojamjöl 1.500 & 

Te 462 » 

Salt 2.250 » 

Tomatkonserver 300 » 

Torkad lök 225 » 

Kummin 15 » 

Kassel 80052: Knäckebröd 9.675 » 

St ettin 26896: Knäckebröd 8.310 » 

Essen 53035: Stenkol 20.000 » 

Essen 13739: Stenkol 20.000 » 

Med ångfärjan Drottning Victoria från Sassnitz den 6 dennes klockan 
20.36 anlände hit 42 tyska sjukvårdare. De voro iklädda sportdräkter med 
Röda Kors bindel och medförde endast personlig civil utrustning, inberäk- 
nat skidor och proviant för eget behov. De avreste härifrån, enligt upp- 
gift till Narvik, den 7 dennes klockan 6.55 under militärbevakning. 

Trelleborgs tullbevakning den 7 juni 1940. 



301 
307. Söderblom till Richert 8 juni 1940. 

Handbrev. 

Stockholm den 8 juni 1940. 

I anslutning till mitt handbrev till von Post den 17 maj 1940 1 angå- 
ende transitering av vissa varusändningar från Tyskland till Narvik ber 
jag att för Din information härjämte få i avskrift överlämna tre rappor- 
ter av den 3, den 5, resp. den 6 juni 2 från Trelleborgs tullbevakning till 
generaltullstyrelsen, av vilka framgår, att ytterligare ett antal järnvägs- 
vagnar, innehållande livsmedel m. m., i början av juni anlänt från Tysk- 
land till Trelleborg med destination till Narvik och efter undersökning 
vidarebefordrats till bestämmelseorten. Därjämte hava, såsom framgår 
av i avskrift jämväl bifogade rapport av den 4 juni 3 från Trelleborgs tull- 
bevakning, ett ånglokomotiv med en järnvägsvagn, innehållande smörj- 
olja, den 3 juni ankommit till Trelleborg och samma dag fortsatt till 
Narvik. Även från Trondheim hava betydande transporter till Narvik 
ägt rum på järnväg genom Sverige. 

Ytterligare vill jag meddela, att härvarande tyska beskickning nyligen 
här anskaffat och till Narvik avsänt 10 000 liter alkohol, 20 000 cigarrer, 
20 kg röktobak, 5 ton sillkonserver, 500 kg konserverade ärter och 3 ton 
druvsocker. 

1 detta sammanhang vill jag också omnämna, att ett stort antal tyska 
sårade hava forslats och alltjämt lära forslas genom Sverige från Narvik. 



308. Söderblom till Richert 8 juni 1940. 

Handbrev. 

(Stockholm den 8 juni 1940. 

I anslutning till telefonsamtal i går afton och i dag vill jag meddela, 
att vi i går vid 3-tiden fingo så gott som säker bekräftelse på vad vi 
redan tidigare haft orsak förmoda, nämligen att de allierade stode i be- 
grepp att helt utrymma Nordnorge, varvid de högsta norrmännen skulle 
medfölja. De underrättelser, som från olika källor und&r dagens lopp in- 
lupit, bekräfta, att utrymningen är i full gång, om man också i skri- 
vande stund ej kan med säkerhet fastställa, att så är fallet. Som sagt 
hade vi redan för några dagar sedan orsak att misstänka, att de allierade 

1 Dok. 202. 

2 Dok. 287, 295, 299. 

3 Dok. 290. 



302 

voro betänkta på avfärd, men någon säker underrättelse hade vi ej, och 
vi äro ytterst angelägna om att tyskarna ej skola få det felaktiga in- 
trycket, att vi i själva verket hela tiden känt till de allierades avsikt 
härutinnan. För övrigt må i detta sanmnanhang observeras, att tyskarna 
själva ej varit främmande för misstanken redan den 3 juni (jfr rapport 
från Juhlin-Dannfelt) 1 . 

När Du mottager dessa rader, är det väl troligt, att händelserna redan 
utvecklat sig på ett sådant sätt, att det bekymmersamma Narviksproble- 
met åtminstone för tillfället är avfört från dagordningen. 



309. General Ruge till norska sändebudet i Stockholm 8 juni 1940. 

Lämnad av Wollebsek till UD. 

Telegram fra Hserens Överkommando, 8 /ö 40. 
Oversettelse. 

Der König und die Regierung haben das Land verlassen und haben 
mir Befehl gegeben, die Feindlichkeiten einzustellen. Benachrichtigen 
Sie heute 20 Uhr die Deutsche Gesandtschaft Stockholm, dass ich Be- 
fehl erhalten habe, die Feindlichkeiten einzustellen und wunsche mit dem 
Deutschen Oberkommando Oslo in Verbindung zu kommen zwecks 
Verhandlung. 

Ruge. 

(Påteckning av H. Beck-Friis:) På begäran av Wollebsek överlämnat till 
Prins Wied 7 8 kl. 20.35. 



310. Richert till Söderblom 8 juni 1940. 

Handbrev, ink. till UD 19 / 6 , 

Berlin den 8 juni 1940. 

Vår vän Hammargren återkom i dag från sin Stockholmsiresa. Han 
besökte mig omedelbart efter sin återkomst för att delgiva mig sina in- 
tryck och erfarenheter 2 . 

Han hade vid sitt första besök hos Excellensen, söndagen den 1 juni, 
redogjort för den uppfattning av läget i Narviksfrågan, som han fått 
efter upprepade samtal med sin vän Keppler. Han hade därvid bland 
annat omtalat, att Kibbentrop någon dag före Hammargrens avresa från 

1 Dok. 289. 

2 Jfr dok. 275, 282, 297. 



303 

Berlin karakteriserat det av oss framförda pacificeringsför slaget såsom 
utopiskt; H. hade just varit kos Keppler under det telefonsamtal, då 
Bibbentrop gjort detta uttalande. Han hade även berättat, att Ribbentrop 
till Keppler sagt sig gärna vilja mottaga den svenske utrikesministern 
men att ett sådant besök för nävarande ej hade något praktiskt syfte 
för såvitt man ej från svensk sida ville övergå till en positiv inställning 
i vapentransiteringsfrågan. Och han hade för egen del framhållit, att den 
enda utväg, som nu synts honom framkomlig, vore ett tillmötesgående 
av de önskemål om transitering genom Sverige av viss krigsmateriel, som 
tidigare på officiell väg framförts men från svensk sida avböjts. Han 
hade själv ej sett eller talat med Ribbentrop och hade alls ej haft i upp- 
drag att göra någon framställning; han hade endast önskat för Excellen- 
sen klargöra sin uppfattning av läget, vilket Keppler livligt uppmuntrat. 

Efter sitt samtal med Excellensen på söndagen hade Hamm&rgHän sänt 
Keppler ett telegram, däri antyddes att visst intresse från andra sidan 
förefunnes för pacificerings förslaget, ooh efter sitt sista» besök, på tisdagen, 
hade han likaledes telegrafiskt orienterat Keppler om den förändring i 
läget, som då inträtt och varom jag samma dag 1 underrättat Weizsäcker. 
Från Keppler hade han under sitt uppehåll i Stockholm ej hört någon- 
ting alls. 

Hammargren sade sig ha varit synnerligen "tacksam över det förtroen- 
defulla sätt, varpå Excellensen mottagit honom, och över de samtal han 
haft, varav tydligt framgått vilket positivt intresse Excellensen ägnade 
Narviksproblemet och de svensk-tyska förbindelserna över huvud. De 
klarläggande uttalanden utrikesministern gjort, och Excellensens hela 
inställning hade mycket tilltalat och glatt Hammargren. Han skulle nu 
uppsöka Keppler och delgiva denne sina intryck och därvid även fram- 
föra de förträffliga synpunkter på pacificeringsförslaget, som Excellen- 
sen särskilt bett honom understryka. 

Av Hammargrens relation synes mig klart framgå, 'att han ej haft 
något som helst uppdrag att göra en ny framställning i vapentransite- 
ringsfrågan, vilket han även på mina frågor kategoriskt förnekat och vil- 
ket också bestyrkes både därav att han ej påfordrat eller avvaktat något 
definitivt besked och därav att han i sina telegram till Keppler uppen- 
barligen alls ej berört denna fråga. Jag måste säga, att det också skulle 
ha på det allra högsta förvånat mig, om Ribbentrop efter vad som tidi- 
gare förekommit skulle på denna väg ha återupptagit frågan. Och jag 
är glad att nu ha fått bekräftat, att Ni på denna punkt måste ha miss- 
uppfattat H :s framställning. 

Jag är emellertid övertygad om att Hammargrens besök hos Excel- 
lensen varit mycket nyttigt; även om pacificeringsförslaget numera ej 
längre är aktuellt, kommer säkerligen den relation, som Hammargren nu 



304 

skall giva Keppler och som den senare säkerligen för vidare till Eib- 
bentrop, att giva en gynnsam belysning av den svenska inställningen, 
som vi nog komma att ha till godo. 



811. C. Douglas till Söderblom 15 juni 1940. 

Handbrev, ink. till UD i7 / 6 . 

Boden den 15 juni 1940. 

I anslutning till vårt telefonsamtal häromdagen omedelbart sedan jag 
anlänt hit till Boden från Norge vill jag här giva en relation av mina 
upplevelser i Tromsö efter återkomsten från utrikesministermötet i Luleå 
den 3 juni. 

Utrikesminister Koht föreföll mycket tillfreds över att ha fått sam- 
manträffa med Excellensen. Han gav mig visserligen icke närmare del av 
vad som avhandlats i Luleå men uttryckte, sedan vi åter landat i Tromsö, 
förhoppningen att en lösning skulle kunna finnas, som lämnade Nord- 
norge i fred. Under de närmast följande dagarna kunde man märka, hur 
allas tankar voro inriktade på denna fråga. Olika medlemmar av rege- 
ringen, som man ju träffade nästan dagligen, och andra initierade frå- 
gade, om jag ännu hört något, hur jag trodde det skulle gå etc. Det var 
alldeles tydligt, att man ivrigt hoppades på en uppgörelse, särskilt som 
man var rädd, att de allierade skulle lämna Norge så hastigt att alla 
chanser till en uppgörelse med tyskarna i syfte att rädda Nordnorges 
oavhängighet skulle gå förlorade. Det lär för övrigt endast ha varit med 
svårighet, som regeringen kunde förmå de allierade att kvarstanna så 
länge, som de faktiskt gjorde. Meningen torde ha varit, att de skulle 
givit sig av redan den 3 eller 4 juni. 

På aftonen den 5 kallades jag till Koht i hans bostad. San medde- 
lade, att engelsmännen redan börjat evakueringen och uttryckte farhågor 
för att tyskarna skulle få kännedom härom och därigenom bli mindre 
benägna för en uppgörelse. Han bad mig därför på sätt jag kunde finna 
lämpligt göra en påstötning i Stockholm, som angav, att man var syn- 
nerligen ivrig att få svar så snart som möjligt. Jag framhöll, att det ju 
inte gått mycket mer än 48 timmar, sedan Excellensen återkommit till 
Stockholm från Luleå och att man knappast kunde vänta, att tyska rege- 
ringen ännu hunnit taga ställning till frågan. Det kunde väl då inte 
tjäna mycket till att redan stöta på om svar i Stockholm. Jag vore över- 
tygad om att man å svensk sida fullföljde saken med det allra största 
intresse och icke skulle dröja med att underrätta norska regeringen, så 
snart något nytt förelåg. Då Koht emellertid upprepade sin begäran un- 



305 

der betonande av att det låge fiara i varje ytterligare dröjsmål på grund 
av engelsmännens redan långt avancerade avreseförberedelser, avsände 
jag vid Il-tiden på kvällen samma dag via militärmyndigheterna i Bo- 
den ett meddelande av innehåll, att jag vore mycket orolig över att ännu 
icke ha fått något svar. Jag antar innebörden var fullt klar för Er. 

Påföljande dag gick utan särskilda händelser, men nervositeten över 
att man icke hörde något växte ytterligare. 

Den 7 på morgonen kallade Koht mig till sig för att meddela, att de 
allierade utsatt en sista frist för sin avresa till klockan 18 samma dag. 
Då skulle den engelska kryssaren »Devonshire» avgå från Tromsö med- 
förande de sista engelska styrkorna i Norge. Om före denna tidpunkt 
intet svar anlänt från Stockholm, som gav något hopp om en uppgörelse, 
ämnade också Konungen, Kronprinsen och regeringen lämna landet med 
denna lägenhet. Utrikesministern hade emellertid för egen del beslutat 
kvarstanna i Tromsö till påföljande dag klockan 14 för att hålla en sista 
möjlighet öppen. Om ett positivt svar kom dessförinnan, kunde han per 
radio återkalla Konung och regering. I annat fall skulle även han lämna 
Norge och ansluta sig till den övriga regeringen. Han bad mig därför 
avsända följande meddelande till utrikesdepartementet: »Om intet svar 
före i morgon klockan 14 uppfattas detta som avslag med därav följande 
konsekvenser 1 .» 

Efter samtalet med Koht beslöt jag omedelbart flyga till Abisko för 
att inrapportera om läget. Genom försvarsministerns älskvärda tillmötes- 
gående lyckades jag också så gott som genast få ett iflygplan och kom- 
ma i väg. Färden fram och tillbaka gick utan passeringar, och strax 
efter klockan 18 var jag tillbaka i Tromsö. På vägen från flyghamnen 
träffade jag Kronprinsens adjutant major östgaard, som anmodade mig 
att anmäla mig för Kungen, vilken i väntan på avresan uppehöll sig i en 
villa alldeles bredvid. Jag fick därigenom tillfälle meddela Högst den- 
samme vad jag hört från Stockholm samt att taga avsked av Honom 
och Kronprinsen. Därefter uppsökte jag Koht, som alldeles ensam sedan 
hans återstående tjänstemän redan begivit sig ombord, gick och ordnade 
bland en del papper. Jag berättade även för honom, att man i Stockholm 
ännu inte hört något och att Richert ifatt intrycket, att ett eventuellt 
svar komme att gå i negativ riktning. 

Påföljande dag, lördagen den 8 juni, träffade jag Koht helt kort strax 
före klockan 14 och så ungefär en halvtimme senare. Han konstaterade 
då, att något svar fortfarande inte kommit, varför han omedelbart skulle 
lämna Tromsö med ett norskt marinfartyg och begiva sig till England 
som den övriga regeringen. Vi skildes därpå utan vidare samtal. 

Efter regeringens avresla rådde stor oro och nervositet i Tromsö. Det 

1 Dok. SCO. 



306 

officiella tillkännagivandet, att Konung och regering lämnat landet och 
vidare motstånd skulle uppgivas kom ju först den 9 på eftermiddagen, 
nära två dygn efter den faktiska avresan. Det var ju då blott helt na- 
turligt, att i mellantiden en mängd lösa rykten och förmodanden kommo 
i omlopp och villigt troddes av den helt desorienterade befolkningen. Det 
sades bl. a., att regeringen flytt därför att staden nästa natt skulle bom- 
bas sönder och samman. Detta gav anledning till att så gott som alla 
civilpersoner, som ännu voro kvar i Tromsö, flydde därifrån, medtagande 
vad de kunde av egna och engelsmännens kvarlämnade tillhörigheter. 
Engelsmännen hade nämligen sin vana trogen efterlämnat mängder av 
proviant och annan utrustning, och dessa lager blevo nu plundrade eller 
fördelade bland befolkningen. Några excesser eller större oordningar före- 
kommo emellertid icke, om man bortser från, iatt demobiliserade matroser 
och soldater i en del fall lära ha »rekvirerat» civila kläder i butikerna, 
emedan de fruktade bli satta i fångläger av tyskarna om de anträffades 
i uniform. 

Då jag inte ansåg mig ha något vidare att göra i Tromsö sedan alla 
myndigheter lämnat staden, beslöt jag på söndagen att nästa dag begiva 
mig på hemväg samma rut, som jag kommit. På grund av svårigheten 
att få tag i en bil kom jag inte i väg förrän på måndag kväll. Jag bi- 
lade till Bones, omkring 12 km från svenska gränsen, där vägen slutar, 
och fortsatte sedan 35 km till fots över fjällen till Riksgränsens järnvägs- 
station. Det var ett drygt stycke i snösmältningen med kilometerlånga 
myrar och breda fjällbäckar att vada över, men så småningom kom jag 
ju i alla fall fram. På svenska sidan hade jag den allra bästa hjälp av 
militärposteringarna, som ställde bärare till förfogande och bistodo mig 
på allt sätt. 

På färden från Tromsö till Bones tittade jag ett tag på den av det 
engelska jaktflyget använda flygplatsen vid Bardufoss. Flygmaskinerna 
hade de tagit med sig, men annars hadte de där, som överallt annorstädes, 
lämnat efter sig massor av materiel, särskilt bensin, fordon, vapen och 
ammunition. Det mesta var ännu helt brukbart. Den goda konservmaten 
blir väl »gefundenes Fressen» för tyskarna. Luftvärnskanonerna, som 
voro högst moderna, hade förstörts, men all ammunitionen låg kvar i 
oskadat skick. 

Demobiliseringen av de norska trupperna torde ha begynt omedelbart 
efter fientligheternas inställande den 7 vid midnatt. Pä min hemfärd 
mötte jag mängder av bilar och bussar fulla med f. d. soldater på 
hemfärd. 



307 



Bilaga A. 



P. M. upprättad i UD 26 oktober 1940. 

Uppgifter angående frågan om trän si tering från 

Tyskland till Norge genom Sverige under tiden 

9 april— 10 juni 1940. 

I. Krigsmateriel. 

Den 22 april 1940 framförde en personlig representant för generalfält- 
marskalken Göring under Land till den svenske inilitärattachén i Berlin 
ett förslag om utbyte mellan Sverige och Tyskland av några batterier 
lätt artilleri och luftvärnsartilleri. Då den svenska leveransen skulle ske 
vid den norska gränsen och den tyska i Sverige, ansågs förfarandet å 
svensk sida i sak liktydigt med transitering av krigsmateriel. Förslaget 
avböjdes därför omedelbart under hänvisning till Sveriges tidigare — 
genom statsministerns radioanförande den 12 april och den officiella 
kommunikén av den 22 april — deklarerade ståndpunkt i fråga om ut- 
försel och transitering av krigsmateriel. 

Under den senare hälften av april upptogs frågan om transitering av 
krigsmateriel från Tyskland till Norge av den tyske militärattachén i 
Stockholm vid samtal med försvarsministern, varjämte informella samtal 
i frågan ägde rum i Berlin. De tyska sonderingarna bemöttes från svensk 
sida med hänvisning till Sveriges deklarerade ståndpunkt, varjämte fram- 
höllos de känslor av sympati och samhörighet, vilka besjälade det svens- 
ka folket i förhållande till det norska broderfolket. 

Den 16 maj gjorde riksutrikesministern von Bibbentrop personligen 
till envoyén Richert en officiell tysk framställning om rätt dels till trans- 
sitering av krigsmateriel från Tyskland till Narvik, dels till hemtrans- 
port från Narvik till Tyskland av ett antal som skeppsbrutna betecknade 
tyska sjömän, kvarlevande efter i Narvik förlista tyska krigsfartyg. 

Svaret på den tyska démarchen framfördes i Berlin iav envoyén Eichert 
den 18 maj. I fråga om transiteringen av krigsmateriel hänvisades därvid 
i första hand till de tidigare avgivna svenska deklarationerna. Därjämte 
förklarades, att även om den strid, som utkämpades i Narviksområdet, 
ur tysk synpunkt betraktades som riktad icke mot Norge utan mot Stor- 
britannien och Frankrike, så kämpade dock även norska trupper på den 
motsatta sidan och eventuellt transiterad krigsmateriel skulle komma 



308 

att användas även mot norska trupper och norsk egendom. Från norsk 
sida gjorda framställningar om leverans av krigsmateriel kade avvisats 
under hänvisning till Sveriges neutralitetsdeklaration. Ett tillmötesgåen- 
de av en tysk framställning av förevarande slag skulle av det svenska 
folket betraktas som vanärandie för den svenska nationalkänslan och 
skulle framkalla allmän förtrytelse och skamkänsla. Hänsyn till denna 
det svenska folkets »Ehrenstandpunkt» hade i sista hand varit avgörande 
för svenska regeringens ställningstagande i vapentransiteringsfrågan. 

I fråga om det andra från tysk sida framförda önskemålet, hemtrans- 
port av skeppsbrutna sjömän från tyska krigsfartyg i Narvik, ställde 
man sig å svensk sida i princip tillmötesgående. 

Efter avböjandet av den officiella tyska framställningen av den 16 maj 
gjordes före kapitulationen den 10 juni icke någon ytterligare officiell 
tysk framställning om transitering av krigsmateriel. Frågan diskuterades 
emellertid de första dagarna i juni ånyo under hand i Stockholm av en 
inofficiell företrädare för tyska regeringsintressen. Någon krigsmateriel 
tilläts alltså ej passera Sverige från Tyskland till Norge under ifrågava- 
rande tid. 

II. Andra varor än krigsmateriel. 

Vad beträffar andra varor än krigsmateriel återupptogs den normala 
kommersiella transittrafiken till södra Norge, sedan denna del av landet 
ockuperats av de tyska trupperna. Därvid' kontrollerades givetvis med 
den största noggrannhet, att de transiterade försändelserna ej innehöllo 
krigsmateriel. Någon transitering av försändelser till de tyska trupperna 
tilläts emellertid alltjämt icke. 

Till Narvik och området däromkring, där som bekant striderna på- 
gingo ända till dagen för kapitulationen, den 10 juni, medgavs däremot 
överhuvud taget icke någon transitering (av varor, dock med två undan- 
tag. Dels transiterades 19 — 22 april ett tåg om 34 vagnar, innehållande 
24 600 kg sjukvårdsmateriel, 21 840 kg klädespersedlar och 348 325 kg 
livsmedel. Och dels transiterades den 25 april ett tåg om fem vagnar, in- 
nehållande för civilbefolkningen i Narvik avsedda livsmedel. 

III. Personal. 

1. Från Tyskland till Norge. 

Under hela nu ifrågavarande tid tilläts icke någon transitering av mi- 
litär personal från Tyskland till Norge. 

Däremot medgavs undantagsvis transitering av viss sjukvårdspersonal 
till de tyska trupperna i Narviksområdet. Sammanlagt tillätos sålunda 
två läkare och 290 sjukvårdare att passera, ett antal, som enligt de svens- 



<™ 14 308 i T MnsilMi „ esf 
te I f I: »°* del. transite,,,,,, 1 7 T ff to ""fflinffin i styc- 

a.: ***"* ™- -* t lÄsr: 



309 

ka militära myndigheternas uppskattning var rimligt i förhållanJde till de 
i Narviksområdet veterligen befintliga tyska truppernas antal. Denna 
sjukvårdspersonal reste i olika grupper, av vilka genom Trelleborg pas- 
serade den 19 april 40 sjukvårdare, den 1 maj en läkare och 20 sjukvår- 
dare, den 16 maj en läkare och 37 (sjukvårdare, den 17 maj 30 sjukvår- 
dare, den 23 maj 40 sjukvårdare, dfcn 29 maj 81 sjukvårdare och den 
6 juni 42 sjukvårdare. 

De transporter genom Sverige av permittenter från de tyska trupperna 
i Norge, som efter den norska kapitulationen medgåvos från svensk sida, 
igångsattes först under de allra sista dagarna av juni. 

2. Från Norge till Tyskland. 

A. Tyska sjömän från handelsfartyg i Narvik. 
I en verbalnote den 18 april hemställde tyska beskickningen i Stock- 
holm, att ett antal av omkring 600 sjömän, som tidigare tillhört i Narviks 
hamn befintliga handelsfartyg, måtte få genomresetillstånd till Tysk- 
land. Sedan framställningen tillmötesgåtts, transiterades 21 — 22 april en 
första grupp om 514 sjömän över Oxelösund. En andra grupp om 14 man 
transiterades 28 april — 1 maj över Trelleborg. Hela antalet transiterade 
sjömän utgjorde således 528. 

B. Tyska sjömän från förlista krigsfartyg i 
Narvik. 

Som ovan meddelats, framställdes från tysk sida den 16 maj en för- 
frågan om hemtransport kunde beviljas ett antal skeppsbrutna sjömän 
från förlista tyska krigsfartyg i Narvik. Sedan man å svensk sida i prin- 
cip ställt sig tillmötesgående till den tyska framställningen, transitera- 
des den 1 juni en kontingent om 104 man till Tyskland över Trelleborg. 

C. Tyska sårade från Narvik. 

Från tysk sida riktades den 22 april en underhandisframställning till 
den svenske marinattachén i Berlin om tillåtelse till genomtransport av 
200 — 300 svårt sårade tyskar från Narvik. Den tyska framställningen 
beviljades den 25 april, varefter en transport av 56 sårade ägde rum den 
30 maj och en andra transport om 103 sårade den 2 juni. Bådla transpor- 
terna, tillhopa 159 man, ägde rum över Trelleborg. 

Stockholm den 26 oktober 1940. 



310 



Bilaga J3» 



Rapport av ingenjör Dahlerus 17 november 1946. 

Rapport 
angående besök i Berlin måndagen den 6 maj 1 9 4 Öv 

Lördagen den 4 maj 1940 kl. 19 uppringdes jag av Göring, som ombad 
mig att omedelbart komma till Berlin i en mycket viktig angelägenhet. 
På min fråga om det var brådskande, meddelade han, att saken var ut- 
omordentligt trängande och av den natur att jag om möjligt omgående 
borde komma till Berlin. Jag meddelade honom, att jag inom två timmar 
skulle svara, om jag kunde komma eller ej. Jag uppringde omedelbart 
därefter utrikesminister Giinther och meddelade honom samtalets innehåll 
samt utbad mig hans meddelande, huruvida han och regeringen önskade, 
att jag skulle nedresa för att efterhöra, vad frågan gällde. Jag frågade 
honom ävenledes, huruvida han i anslutning till förhandlingarna, som av- 
slutades den 17 april 1940 i Berlin, kunde ha någon misstanke, varom 
diskussionen skulle komma att röra sig. Utrikesminister Giinther med- 
delade, att han icke var anträffbar under söndagen men bad mig konfe- 
rera med kabinettssekreterare Boheman, med vilken han skulle disku- 
tera frågan och meddelade, att han skulle vara tacksam, om jag ville 
resa ned till Berlin. 

Jag uppringde därefter kl. 21 den 4 maj Berlin och meddelade Göring, 
att jag skulle inträffa på måndagen. 

Söndagen den 5 maj 1940 hade jag under förmiddagen ett längre sam- 
tal med kabinettssekreterare Boheman i hans bostad. Vi diskuterade i 
första hand vad det kunde vara för fråga som tyska regeringen önskade 
taga upp till behandling, men sade sig kabinettssekreterare Boheman 
icke kunna misstänka något aktuellt problem, som kunde bli föremål för 
diskussion, utan framhöll för mig vikten och betydelsen av att jag i 
egenskap av privatperson utan några fullmakter att på regeringens väg- 
nar besvara några frågor gjorde mig noga orienterad om vad för önske- 
mål eller krav tyska regeringen ville framställa. Jag överenskom med 
kabinettssekreterare Boheman, att jag omedelbart efter sammanträffan- 
det med Göring skulle underrätta minister Riehert i Berlin angående 
samtalets innehåll och söka återvända redan påföljande dag till Stock- 
holm för att avlägga rapport. 



311 

Måndagen den 6 maj 1940 avreste jag med flyg från Stoökholm-Brom- 
ma kl. 7.30 och ankom till Berlin kl. 11.35. Jag avhämtades vid flygplat- 
sen i en bil från svenska legationen och. besökte omedelbart efter an- 
komsten minister Kiehert och diskuterade med honom det förestående be- 
söket, även nu med avsikt att söka utreda vad för frågor tyskarna kun- 
de tänkas taga upp till behandling. 

Måndagen den 6 maj 1940 kl. 14.30 anlände jag till Karinhall och 
sammanträffade där omedelbart med Göring. Han föreföll mig redan då 
han hälsade synnerligen nervös och uppjagad och började omedelbart 
med hätska attacker och utfall mot Sverige och Sveriges inställning gent- 
emot Tyskland, och kritiserade han skarpt pressens inställning och pres- 
sens hätska utfall mot medlemmar av tyska regeringen och särskilt 
kränkande yttranden om Hitler. Därefter framhöll Göring med en åter- 
blick på händelserna sedan krigsutbrottet, att Sverige måste lära sig in- 
se, att Europa var inne för en ny epok under vilken man måste räkna 
med att småstaterna fogligt skulle finna sig i de direktiv och åtgärder 
som bestämdes av de makthavande stormakterna. Göring anmärkte på 
den brist på fogsamhet som Sverige och Sveriges regering i detta av- 
seende visat, när krav framställts från tysk sida. Göring, som under 
samtalets början hade suttit vid sitt skrivbord i sitt stora arbetsrum, res- 
te sig nu och gick hastigt fram och tillbaka i rummet och jagade själv 
upp sig under samtalets fortgång. Han förklarade för mig, att Sverige 
hade en alldeles otillräcklig försvarsmakt för att kunna göra anspråk på 
att motsätta sig krav från tysk sida. Han kritiserade i detalj vårt för- 
svar både armé, flotta och flyg, och slutade med att sammanfattande 
säga, att vi borde inse, att vi icke hade några som helst förutsättningar 
att kunna försvara oss gentemot Tyskland i händelse av att Tyskland 
ansåg sig tvingat att besätta Sverige. 

Under det att Göring hastigt gick fram och tillbaka i det stora arbets- 
rummet, stod jag lutad mot ett marmorbord mitt i rummet och kunde till 
slut icke underlåta att ställa honom den frågan, om det verkligen var nöd- 
vändigt att föra en så hätsk diskussion om Sverige med mig. Härpå sva- 
rade Göring, att han måste tala ut ur hjärtat, och att han med flit icke 
valde sina ord, då han hade med en privatperson att göra, men han öns- 
kade klarlägga läget och bevisa, hur viktigt det var, att vi verkligen in- 
sågo nödvändigheten av att rätta oss efter Tysklands krav. Härefter 
lugnade han sig något och återtog sin plats vid skrivbordet. Efter att ha 
avslutat sin kritik och sina hotelser mot Sverige meddelade Göring, att 
den tyska krigsmakten i Narvik befann sig i ett svårt läge och antag- 
ligen efter en viss tid måste giva upp kampen gentemot England. Hit- 
ler hade absolut vägrat att erkänna någon motgång och givit strikta or- 
der att inga medel finge skys för att söka avvärja en motgång vid Narvik. 



312 

Intill denna dag hade den tyska krigsmakten överallt varit segerrik, och 
Hitler ämnade icke tolerera någon motgång. Problemet var att den tyska 
krigsmakten i Narviksområdet icke förfogade över något artilleri och 
därigenom var de engelska trupperna taktiskt underlägsen. Göring öns- 
kade nu framföra Hitlers förslag, som skulle för Sverige innebära, att 
Sverige icke skulle behöva frukta någon fientlig handling från Tysklands 
sida och icke heller onödiga restriktioner i vår kontakt med utlandet. Om 
däremot förslagen icke gödtoge&, då hade Sverige definitivt visat, att de 
voro fientligt inställda mot Tyskland, och vi måste vara beredda att taga 
konsekvenserna härav. 

Göring hade två alternativa förslag att göra. Det ena var att Sverige 
skulle tillåta transport i slutna järnvägsvagnar märkta med Röda-Kors- 
tecken av artilleri och ammunition över svenskt territorium och över Riks- 
gränsen till Narvik. Det tågsätt som skulle sändas skulle innehålla vissa 
vagnar med medikament och livsmedel, och dessa föreslog Göring skulle 
märkas på ett sådant sätt, att svenska kontrollanter skulle äga rätt att 
öppna dessa vagnar och kunna bekräfta, att de verkligen innehöllo livs- 
medel och medikament. Däremot skulle andra vagnar innehålla artilleri 
och ammunition, och dessa skulle icke av svenska kontrollanter öppnas. Om 
icke detta förslag godtogs, föreslog Göring, att Sverige skulle få köpa 4 
batterier tungt artilleri för omedelbar leverans fritt svensk riksgräns mot 
det att Sverige till tyska regeringen sålde 3 batterier medeltungt artilleri 
med ammunition för omedelbar leverans svensk riksgräns. Svenska re- 
geringen behövde ju icke vid underskrivandet av detta avtal veta eller 
tänka på att när väl avtalet var underskrivet Tyskland skulle ställa krav 
på att leveransen skulle äga rum vid norra riksgränsen. 

Göring ansåg, att vilket av det båda alternativen som valdes, skulle 
Sverige ha en ursäkt gentemot de allierade att vi blivit lurade från tysk 
sida och icke kunde göras ansvariga för att artilleri sänts genom Sverige 
till Narvik. 

Jag framhöll för Göring, att jag naturligtvis i egenskap av svensk pri- 
vatman icke kunde på något sätt yttra mig om vilken ställning den 
svenska regeringen skulle intaga vid mottagandet av detta förslag, men 
ansåg jag mig kunna förutskicka, att det icke fanns någon som helst för- 
utsättning att något av dessa förslag skulle ens 1 kunna tagas upp till be- 
handling utan skulle omedelbart avslås som oantagbara. Jag framhöll, 
att även om en svensk regering skulle acceptera något av förslagen, skulle 
säkerligen folkopinionen i Sverige vara så stark gentemot något dylikt, 
att den inom 24 timmar skulle tvinga regeringen att avgå och tillsätta 
en ny regering. Jag framhöll, att tyska riksregeringen näppeligen kun- 
de begära, att svenska folket skulle begå en dylik neslig handling gent- 
emot sitt broderfolk, och slutligen framhöll jag, att jag som affärsman 



313 

ansåg att även nr rent praktisk synpunkt förslagen voro oantwgbara, då 
ju ett dylikt steg från svenska regeringens sida omedelbart måste med- 
föra att tyska regeringen icke längre skulle ha något förtroende för den 
svenska regerings pålitlighet och med all sannolikhet inom några dagar 
dagar skulle komma med beskyllningar att vi på ett lika svekfullt sätt 
stödde motparten. Jag betonade, att mina uttalanden endast voro base- 
rade på min egen uppfattning och på min kännedom om den allmänna opi- 
nionen i Sverige, men att jag naturligtvis skulle framföra de krav som 
framställts till svenska regeringen och även betona vad Göring begärt, att 
de omedelbart skulle få besked helst genom en underhandlingskommission, 
som skulle besöka Berlin. Göring var ytterst besviken över de synpunkter 
som framfördes av mig och frågade till sist huruvida jag själv hade något 
annat förslag att komma med. 

Så sent som söndagen den 5. maj hade jag haft ett sammanträffande 
med f. d. statsminister Mowinckel på hotell Reisen i Stockholm, och där- 
vid meddelat honom, att jag skulle resa till Berlin för underhandlingar 
med Göring, och hade han då bett mig att söka utnyttja varje tillfälle 
att tillvarataga norska intressen, om detta var möjligt. Statsminister Mo- 
winckel framhöll vid detta tillfälle för mig, att förhållandena i norra 
Norge voro ytterst svåra och att naturligtvis den fattiga befolkning, upp- 
gående till ungefär 330 000 människor, som levde där, drabbades 1 hårt 
genom stridshandlingarna i norra Norge, och kunde han icke förstå be- 
tydelsen av att över huvud taget tyskarna försökte att besätta norra 
Norge. 

När Göring kom med sin fråga, huruvida jag hade något annat förslag 
att göra, kom jag att tänka på mitt samtal med statsminister Mowinckel 
dagen innan, och då jag var ytterst angelägen att försöka finna ett upp- 
slag som avledde tyskarna från att söka upprätthålla sina krav, framhöll 
jag för Göring, hur, såvitt jag kunde överblicka det, meningslöst det var 
att över huvud taget besätta norra Norge, utan vore det bättre, om Sverige 
finge tillstånd att besätta norra Norge med neutralitetsvakt under kriget 
och de tyska trupperna drogos tillbaka till Tyskland. Göring genmälde 
omedelbart, att detta skulle icke kunna tolereras från tyska regeringens 
sida, då Sverige i så fall skulle disponera över Narviks hamn och vara 
mindre beroende av Tyskland än som hittills varit fallet. Jag uttalade 
min förvåning över detta ställningstagande, då Göring vid ett tidigare 
tillfälle förklarat, att hans kärlek till Sverige var så stor, att han gladde 
sig för varje fartyg som löpte in i svensk hamn med förnödenheter. Jag 
påminde honom om hans yttrande, som han tidigare fällt, och framhöll, 
att jag icke kunde inse, att tyska riksregeringen skulle kunna vara betjänt 
utav att skada svenska intressen genom att förhindra den import som vi 

21— 470791 



314 

ansågo nödvändig för upprätthållandet av livsföringen i Sverige under 
den tid kriget varade. 

Efter en timmes diskussion förklarade Göring, att han nog ansåg för- 
slaget klokt, och att han var beredd att förelägga Hitler detsamma, och 
trodde, att Hitler skulle acceptera det, men tillade han: »Det gäller ju 
då för svenska regeringen att ävenledes inhämta ett godkännande från 
de allierades och Norges sida». 

Göring slutade med att återkomma till sina tidigare förslag och det ut- 
talade hotet om att Sveriges regering var tvungen att foga sig efter tyska 
direktiv. Han underströk återigen, hur meningslöst det skulle vara att 
söka försvara vårt land i den händelse tyskarna önskade besätta detsam- 
ma. Jag framhöll då, att det nog kanske skulle vara möjligt för den tyska 
krigsmakten med deras stora resurser att besätta Sverige efter förlust- 
rika och hårda strider, men att i så fall med absolut säkerhet varje ut- 
sikt för tyskarna att hämta någonting ur vårt land under en följd av år 
framåt vore förlorad. Hamnar skulle sprängas, broar och järnvägslinjer 
förstöras, tunnlar sprängas, gruvor göras obrukbara och allt där befintligt 
material förstöras på ett så effektivt sätt, att det icke kunde bli före- 
mål för bearbetning. Jag framhöll, att så pass vidsträckt som vårt land 
är, skulle även ett plötsligt anfall icke kunna förhindra, att en dylik 
förstörelse genomfördes systematiskt, i synnerhet med tanke på att för- 
beredelser härför i god tid voro träffade. 

Konferensen som hade varat 3 timmar avslutades med att Göring bad 
mig omedelbart sörja för att tyska regeringen fick svar, och framhöll be- 
tydelsen av att en kommitté sändes ned till Berlin med fullmakt från 
regeringen att besvara de framlagda förslagen och förhandla i denna 
fråga. 

Omedelbart efter förhandlingarna på Karinhall uppsökte jag minister 
Richert och delgav honom innehållet av vårt samtal. Med första lägen- 
het som fanns tillgänglig tisdagen den 7 maj 1940 återvände jag från 
Tempelhof kl. 13.15 med plan till Stockholm som anlände till Bromma 
kl. 16.50. Jag avhämtades på Bromma med bil från generalstaben, som 
omedelbart förde mig till utrikesdepartementet, där statsminister Per Al- 
bin Hansson, utrikesminister Gunther, försvarsminister Sköld och kabi- 
nettssekreterare Boheman väntade mig. Jag redogjorde i detalj för inne- 
börden av mitt samtal med Göring, vad Göring sagt och vilka svar jag 
givit. Jag slutade med att meddela, att jag helt på eget bevåg framkastat 
tanken på att hela norra Norge borde utrymmas av de båda motparternas 
stridskrafter och besättas av svensk neutralitetsvakt under krigets fort- 
satta skede. Härpå svarade statsminister Hansson, att detta nog innebure 
en vacker tanke, men den vore säkerligen omöjlig att genomföra, då det 
knappast var att förvänta, att engelsmännen skulle godkänna ett dylikt 



315 

förslag. Statsministern lovade att konferera med sina regeringskollegor 
angående de uppgifter som jag lämnat och meddela vilka åtgärder som 
skulle vidtagas, och uttryckte samtidigt sin tillfredsställelse med att jag 
så starkt för Göring betonat, att tyskarna icke skulle ha några utsikter 
att hämta någonting ur Sverige, om Sverige blev föremål för angrepp. 

Omedelbart efter besöket på kungl. utrikesdepartementet begav jag 
mig till hotell Reisen, där jag träffade f . d. statsminister Mowinckel, och 
redogjorde för honom för mitt samtal med Göring. Enligt vad jag senare 
fått veta, begav sig Mowinckel omedelbart efter vårt samtal till engelske 
ministern och framhöll för honom betydelsen av att om möjligt de båda 
krigförande parterna utrymde norra Norge. 

Med anledning av min framförda rapport beslöt regeringen, att en 
kommission skulle nedresa fredagen den 10 maj, för att avgiva ett be- 
stämt avböjande svar på de framlagda tyska förslagen. 

Ovanstående rapport är utdikterad på basis av anteckningar från be- 
söket den 6 maj 1940 och torde minister Richert, minister Gunther, stats- 
rådet Sköld och minister Boheman kunna verifiera här ovan den 17 no- 
vember 1946 sammanställda uppgifter från vad isom förekom i samband 
med förhandlingarna, som resulterade i att förhandlingar sedermera ägde 
rum den 11 maj 1940 i Berlin. 

Djursholm den 17 november 1946. 



316 

Bilaga C. 



Promemoria av Hägglöf 30 november 1946. 

P. M. 

Till komplettering av den av ingenjören B. Dahlerus den 13 maj 1940 
uppsatta rapporten angående ett samtal med Göring den 11 i samma 
månad, vilken jag först nu haft tillfälle att se, och då den av mig ome- 
delbart efter återkomsten från Berlin upprättade P. M. angående detta 
samtal synes hava förkommit, får jag framhålla följande: 

Samtalet började med en timslång exposé av krigsläget. Göring var 
synbarligen på briljant humör och gick på för fullt. Han förutsåg ett 
sammanbrott i Nederländerna inom de närmaste dagarna och en snabb re- 
trätt av den belgiska armén. Han höll för sannolikt att inom två a tre 
veckor ett stort slag komme att utkämpas någonstans mellan Bryssel och 
den fransk-belgiska gränsen mellan å ena sidan de raskt framträngande 
tyska arméerna och å den andra resterna av den belgiska armén, huvud- 
massan av franska nordarmén plus den brittiska expeditionskåren. Gö- 
ring var säker om att detta slag skulle krönas med en fullständig tysk 
seger. Vägen till Paris komme därefter att stå öppen. Därefter kunde man 
tänka sig antingen ett fullföljande av fälttåget mot Frankrike eller möj- 
ligen ett omedelbart angrepp mot de brittiska öarna. Valet mellan dessa 
alternativ berodde givetvis i hög grad på den politiska utvecklingen i 
London. Göring sade sig alljämt hoppas* på att engelsmännen skulle taga 
sitt förnuft till fånga och avsluta fred. Det funnes ingen anledning för 
England att fortsätta kriget, ty Hitler hade icke för avsikt att »likvide- 
ra det brittiska imperiet». 

Jag minns mycket väl, att Göring underströk, att det var den tyska 
ledningens avsikt att slutföra kriget före årets slut. »Vi skola icke göra 
samma fel som förra gången och låta kriget draga ut på tiden». 

Han övergick senare att tala om kriget i Norge. Han betonade, att 
det egentligen vore oriktigt att tala om ett »krig». Norrmännen hade 
aldrig haft en chans, sedan de en gång låtit de tyska arméerna komma in 
i landet. Jag minns, att han därvid sade, att det vore omöjligt att be- 
kämpa en tank med en promenadkäpp. 

Han uppehöll sig länge vid det tyska flygvapnets framgångar mot 
den engelska flottan. Han visade oss därvid en serie fotografier över 
bombningen av en engelsk slagkryssare. 



317 

Göring berättade, att anfallet mot Narvik bestämts av Hitler person- 
ligen trots motstånd från stabernas sida. Fuhrerns auktoritet vore enga- 
gerad, och general Dietl vore Hitlers favorit. Den tyska Narvik-armén 
kämpade under utomordentligt svåra förhållanden och lede brist på vapen 
och ammunition. Skulle Dietl trots all tapperhet lida nederlag, skulle 
Fuhrern betrakta detta som en personlig motgång. Hitler skulle aldrig 
förlåta Sverige om »Narvikhjältarna» komme att förgås på grund av en 
svensk vägran att medgiva transitering. 

Fuhrern hade ingen önskan att skada det svenska folket. Han begärde 
icke att Sverige skulle lämna sin neutralitet. Men han ansåge sig kunna 
fordra, att Sverige icke genom en ensidig tillämpning av sin neutralitet 
skadade tyska intressen. 

Amiral Tamm förklarade nu, att han hade svenska regeringens upp- 
drag att meddela, att regeringen icke ansåge sig under givna omständig- 
heter kunna medgiva transitering. 

Göring blev synbarligen överraskad av detta besked och bad för övrigt 
Tamm att upprepa sitt uttalande. Därefter var han tyst några ögonblick 
och började så att tala om att Sverige transiterat vapen till Finland un- 
der vinterkriget, att Tyskland levererat krigsniaterial till Sverige, och 
att han (Göring) personligen bemödat sig om att hjälpa Sverige att få 
ytterligare vapenleveranser från Tyskland. 

Jag erinrade om, att Sverige aldrig förklarat sig vara neutralt i kriget 
mellan Ryssland och Finland och att svenska regeringen vid flera till- 
fällen under vinterkriget öppet tillkännagivit sin avsikt att hjälpa Finland 
med leveranser av förnödenheter och vapen. Den svenska regeringens in- 
ställning till kriget i Norge vore en helt annan. Ni hade förklarat oss 
neutrala i det krig, som utbrutit i september 1939, och fälttåget i Norge 
betraktades som en del av detta storkrig. 

Göring frågade, om detta innebure att Sverige motsatte sig all slags 
transitering till Norge. 

Jag svarade, att vi medgåve transitering av »civila» varor, men väg- 
rade krigsmaterial. 

Göring invände, att en sådan distinktion vore meningslös under moder- 
na förhållanden. Han utvecklade vidare den uppfattningen, att man på 
svensk sida borde inse det verkliga läget och tillämpa neutraliteten på ett 
klokt sätt. 

Jag genmälde, att man på tysk sida aldrig ifrågasatt annat än att 
Sverige borde bibehålla en strikt neutralitet. Svenska regeringen ansåge 
icke att transitering till en armé, som landstigit i Norge, vore förenligt 
med en sådan strikt neutralitet. 

Göring fattade nu humör och utbrast: »Sie, Herr Hägglöf, sind ein 
eingefleischter Jurist und Diplomat. Sie verstehen nichts von den Schick- 

21-f— 470791 



318 

salsfragen der Völker». Yttrandet vore beledsagat av ett kraftigt hand- 
slag mot bordet. 

Efter någon tystnad utvecklade jag hurusom svenska och norska folken 
vore nära befryndade och att otaliga svenskar vore med familje- eller 
vänskapsband fastade vid det norska folket. Det skulle vara »unritter- 
lich» av oss att i denna för Norge tragiska stund medgiva transitering 
av vapen. 

Amiral Tamm framhöll i sin tur att det för det svenska folket skulle 
kännas som en smälek att tvingas till en sådan handling. 

Göring svarade, att han icke velat »hota» Sverige. Ingenting kunde 
dock i och för sig vara lättare än att tvinga Sverige, ty det tyska flyg- 
vapnet iskulle utan svårighet genom bombning av några knutpunkter lam- 
slå det svenska näringslivet och den svenska regeringen komme då snart 
att falla till föga. Men Göring, gom betraktade Sverige som sitt andra 
fosterland, komme alltid att motsätta sig tvångsåtgärder mot Sverige. I 
gengäld ansåge han sig ha rätt att vänta, att svenska regeringen icke 
genom ett benhårt fasthållande vid neutralitetsprinciper gjorde hans upp- 
gift att »skydda Sverige» fullständigt omöjlig. 

Amiral Tamm och undertecknad upprepade nu vårt huvudargument att 
det svenska folket icke skulle tolerera en så »oridderlig» handling som 
transitering av vapen till en armé, som inträngt i Norge. Ingen svensk 
regering skulle vara istånd att genomföra en dylik transitering. 

Under slutet av diskussionen mumlade Göring något om, att han icke 
helt ville underkänna »ridderlighets»argumentet, men att han ansåge, att 
svenska regeringen handlade ytterst oklokt. Man förstode tydligen icke 
på svensk sida vilka risker, som man löpte. 

Den muntliga rapport, som Tamm och undertecknad avgåvo i statsråds- 
beredning den 1.3 maj bestod i ett rent referat av samtalet. 
Stockholm den 30 november 1946. 



319 



Personförteckning. 

Förteckningen upptager ett antal i de publicerade akterna omnämnda personer 
med angivande av vederbörandes befattning år 1940. 



Adlercreutz, Carlos, överste, chef för 
försvarastabens underrättelseavdel- 
ning 

Almqvist, Karl Fredrik, förste sekre- 
terare i utrikesdepartementet 

Axel, dansk prins 

Bagge, Ragnvald, förste sekreterare 
i utrikesdepartementet 

Becker, Wilhelm, tysk överste 

Beck-Friis, Hans, friherre, sändebud 
i Bern, tjänstgörande med särskilt 
uppdrag i utrikesdepartementet 

Beck-Friis, Johan, friherre, sändebud 
i Oslo 

Beckman, Gert, kapten, järnvägssty- 
relsens militärbyrå 

Bellotti, F., italiensk pressman 

von Below, Carl, legationsråd vid tys- 
ka beskickningen i Stockholm 

Berencreutz, Nils, byråchef i utrikes- 
departementet 

Berg, Paal, justitiarius (ordförande) 
i norska Höiesterett 

Bergström, Axel, t. f. tullförvaltare i 
Trelleborg 

Béve, Carl-Gustaf, attaché vid svens- 
ka beskickningen i Oslo 

Blaskowitz, Johannes, tysk general 

Bodenschatz, tysk general 

Boheman, Erik, kabinettssekreterare 

Braun von Stumm, Gustaf, biträdan- 
de chef för tyska utrikesministe- 
riets pressavdelning 

Brunhoff, Kurt, legationsråd i tyska 
utri kesministeriet 



Bull, Jens, utenriksråd, legationsråd 
vid norska beskickningen i Stock- 
holm 

Butler, Richard Austen, understats- 
sekreterare i brittiska utrikesmini- 
steriet 

Bömer, Karl, ministerialråd, chef för 
tyska propadandaministeriets ut- 
landspressavdelning 

Carl, prins, ordförande i Svenska Rö- 
da Korset 

Chamberlain, Neville, brittisk f. d. 
premiärminister , 

de Chessin, Serge, fransk pressman i 
Stockholm 

Churehill, Winston, brittisk premiär- 
minister 

Claessen, Max, tysk läkare 

Colban, Erik, norskt sändebud i Lon- 
don 

Collier, Lawrence, counsellor i brit- 
tiska utrikesministeriet 

Cooper, Alfred Duff, brittisk propa- 
gandaminister 

Cork, Earl of, brittisk amiral 

Coulondre, Robert, ambassadör, kabi- 
nettschef hos franske utrikesmi- 
nistern 

Dahl, Ottar, norsk järnvägsspeditör 
Dahlbeck, Gustaf, generaldirektör och 

chef för järnvägsstyrelsen 
Dahlerus, Birger, civilingenjör 
Dahlqvist, Erik, tullförvaltare i Ki- 
runa 



320 



Daladier, Edouard, fransk krigsmi- 
nister, f. d. konseljpresident 

Damgren, Karl Albert, legationsråd, 
pressattaché vid svenska beskick- 
ningen i Berlin 

Dankwort, Werner, legationsråd vid 
tyska beskickningen i Stockholm 

Davignon, vicomte, belgisk ambassa- 
dör i Berlin 

Dietl, Eduard, tysk general 

Dietrich, Otto, tysk rikspresschef, 
statssekreterare 

Dormer, Sir Cecil, brittiskt sändabud 
i Oslo 

Douglas. Archibald, greve, general- 
major 

Douglas, Carl, greve, legationssekre- 
terare vid svenska beskickningen i 
Oslo 

Eden, Anthony, brittisk krigsminis- 
ter 

Enell, Harald, överste, flygattaché 
vid svenska beskickningen i Ber- 
lin 

Enger, Otto, norsk tullkontrollör 

Engzell, Gösta, utrikesråd, chef för 
utrikesdepartementets rättsavdel- 
ning 

Erlander, Tage, statssekreterare i so- 
cialdepartementet 

Fagerberg, Georg Andreas, disponent 

Florman, Carl, kapten, verkställande 
direktör 

Forshell, Anders, kommendörkapten, 
marinattaché vid svenska beskick- 
ningen i Berlin 

Forslund, Albert, f. d. statsråd 

Francke, Arne, kapten 

Franzén, Per, biträdande landsfiskal 
i Kiruna 

Friedrichs, tysk kommendörkapten 

von Gadow, tysk kommendörkapten 
Gerhardsen, Einar, sekreterare i 

norska arbetarpartiet 
Grafström, Sven, förste sekreterare i 

utrikesdepartementet 



von Grolman, Wilhelm, legationssek- 
reterare vid tyska beskickningen i 
(Stockholm 

Groth, Karl Gustaf, konsularagent i 
Luleå 

von Grundherr zu Altenthann und 
Weyerhaus, Werner, envoyé i tys- 
ka utrikesministeriet 

Giinther, Christian, minister för ut- 
rikes ärendena 

Göring, Hermann, tysk generalfält- 
marskalk 

von Halem, Gustav Adolf, legations- 
råd i tyska utrikesministeriet 
Halifax, Viscount, brittisk utrikes- 
minister 
Hallenborg, Magnus, byråchef i ut- 
rikesdepartementet 
Hambro, Carl J., norsk stortingspre- 
sident 
Hambro, Charles, brittisk bankir 
Hamilton, Carl, friherre, svenskt 

sändebud i Köpenhamn 
Hammargren, Carl Herman, affärs- 
man i Berlin 
Hammarström, Torsten, byråchef i 

utrikesdepartementet 
Hansén, David, landshövding i Norr- 
bottens län 
Hansson, Per Albin, statsminister 
Hartman, B. E. J., baningenjör 
von Heidenstam, Eolf, kammarher- 
re, verkställande direktör 
Hewel, geheimeråd i tyska utrikes- 
ministeriet 
Hindahl, Olav, norskt statsråd 
Hitler, Adolf, tysk rikskansler 
von Horn, Carl Carlsson, kapten 
Hägglöf, Gunnar, utrikesråd, chef 
för utrikesdepartementets handels- 
avdelning 

Jacquin de Margerie, Roland, kabi- 
nettschef hos franske utrikesminis- 
tern 

Jansson, Tuwe, byråchef i general- 
tullstyrelsen 

Juhlin-Dannfelt, Curt, överste, mili- 
tärattaché vid svenska beskickning- 
en i Berlin 



321 



Jäderlund, Christer, Stockholms-Tid- 
ningens korrespondent i Berlin, 

Kaijser, Olof, attaché i utrikesdepar- 
tementet 

Keppler, Wilhelm, statssekreterare i 
tyska utrikesministeriet 

Kjebon, tEinar, kapten 

Koch, Georg, tysk kommendör 

Koht, Halvdan, norsk utrikesminis- 
ter 

Konrad, tysk överste 

Kring, Hilding, kapten, chef för för- 
svarsstabens kommunikationsavdel- 
ning 

Lewenhaupt, Sten, greve, legations- 
råd i utrikesdepartementet 

Lie, Jonas, norsk polischef, statsråd 

Lindsström, Claes konteramiral, chef 
för Ostkustens marindistrikt 

Ljungberg, Birger, norsk försvarsmi- 
nister 

Ljungman, Severin, sekreterare i 
bensinnämnden 

Ludwig, Waldemar, tysk riksbanks- 
direktör 

Lundberg, Knut, konsul i Danzig 

Löfgren, Torsten, landshövding i 
Jämtlands län 

Löwisch, W., kommendör, marinatta- 
ché vid tyska beskickningen i Rom 

Maenss, Wilhelm, major, transportof- 
ficer vid tyska beskickningen i 
iStockholm 
Mallet, Victor, brittiskt sändebud i 

Stockholm 
Margerie — se Jacquin 
Megerle, Karl, tysk pressman 
Meissner, Otto, tysk »Staatsminis- 

ter», chef för »Presidialkanzlei» 
Mirow, tysk officer, chef för Atta- 

chégruppe der Kriegsmarine 
Molotov, Vjateslav, rysk utrikeskom- 

missarie 
Montana, tysk kommendörkapten 
Mowinckel, Johan Ludwig, norsk f . d. 
stats- och utrikesminister, stor- 
tingsman 



Miillern, Gunnar, Aftonbladets kor- 
respondent i Berlin 

Nordensköld, Sten Gustafsson, fri- 
herre, ryttmästare 

Nordqvist, Gilbert, major 

Nyländer, Lennart, förste sekreterare 
i utrikesdepartementet 

Nyqvist, Carl, stadsfiskal i Trelle- 
borg 

Ohlsson, Paul, kammarskrivare vid 
tullbevakningen i Trelleborg 

von Otter, Göran, friherre, lega- 
tionssekreterare vid svenska be- 
skickningen i Berlin 

Plaiger, Wilhelm, tysk direktör 
von Plomgren, Erland, attaché vid 

svenska beskickningen i Berlin 
von Post, E»ric, legationsråd vid 

svenska beskickningen i Berlin, 

tidvis t. f . chargé d affaires 
Prytz, Björn, svenskt sändebud i 

London 

Raeder, Erich, storamiral, överbefäl- 
havare för tyska marinen 

Ramel, Henrik, friherre, attaché vid 
svenska beskickningen i Berlin 

Ramström, Sven, överste 

Rappe, Axel, friherre, generalmajor 

von Ribbentrop, Joachim, tysk utri- 
kesminister 

Richert, Arvid, svenskt sändebud i 
Berlin 

Riddervold, norsk kapten 

Ritter, Karl, ambassadör i tyska ut- 
r ikesmini ster let 

von Roenne, tysk kapten 

Rosén, Gustaf, landshövding i Väster- 
bottens län 

Ross, A. D. M., legationssekreterare 
vid brittiska beskickningen i Stock- 
holm 

Ruge, Otto, norsk generalmajor 

Sandler, Richard, landshövding i 
Gävleborgs län 



322 



Sargent, Sir Orme, biträdande un- 
derstatssekreterare i brittiska utri- 
kesministeriet 

Schnurre, Karl, envoyé i tyska utri- 
kesministeriet 

Schulte-Mönting, stabschef hos över- 
befälhavaren för tyska marinen 

Severin, Frans, statssekreterare i 
kommunikationsdepartementet 

Sjöcrona, Elin, fru, andre kanslisek- 
reterare i handelsdepartementet 

Sköld, Per Edvin, försvareminister 

Stalin, Josef, generalsekreterare i 
ryska kommunistiska partiets exe- 
kutivkommitté 

Stjerna, Carl, byråchef i järnvägs- 
styrelsen 

Stjernstedt, Erik, friherre, general- 
sekreterare i Svenska Röda korset 

Svahnström, Bertil, Svenska Dagbla- 
dets korrespondent i Berlin 

Söderblom, Staffan, utrikesråd, chef 
för utrikesdepartementets politiska 
avdelning 

Tamm, Fabian, viceamiral, chef för 

marinen 
Tanner, Väinö, finsk statsminister 
Thollander, Carl Robert, kapten 
Thorén, T. V. H., kommendörkapten, 

avdelningschef i marinstaben 
Thörnell, Olof, general, överbefälha- 
vare 
von Tippelskirch, tysk general 
Toivola, Urho, legationsråd vid fins- 
ka beskickningen i Oslo 
Torgersen, norsk telegrafbestyrer 
Tunberg, Sven, professor, chef för 
informationsstyrelsen 

Undén, östen, universitetskansler, 
sakkunnig i folkrätt i utrikesde- 
partementet 



von Wahlert, Paul, kommendörkap- 
ten, marinattaché vid tyska be- 
skickningen i Stockholm 
Waldenström, Martin Emanuel, di- 
rektör 
Wallin, Arthur, landsfiskal i Kiruna 
Walter, Alex, tysk ministerialdi- 

rektör 
Weiler, William, tysk konsul i Lu- 
leå 
von Weizsäcker, Ernst, friherre, stats- 
sekreterare i tyska utrikesministe- 
riet 
Vendel, Karl Yngve, konsul i Stet- 

tin 
Wendelbo, Per (P. W— *o, P. W.) le- 
gationssekreterare vid norska be- 
skickningen i Stockholm 
Wettermark, Allan, bankdirektör 
Weygand, Maxime, fransk general 
zu Wied, Victor, prins, tyskt sände- 
bud i Stockholm 
Wijkman, Per, legationsråd vid 
svenska beskickningen i Helsing- 
fors, tidvis t. f. chargé d'affaires 
Winell, Bertil, major, marinattaché 

vid svenska beskickningen i Oslo 
Vinell, Torsten, handelsråd vid svens- 
ka beskickningen i Berlin 
Wohlin, Nils, generaltulldirektör 
Wollebsek, Johan Herman, norskt 

sändebud i iStockholm 
Wrede, Henrik, friherre, major, chef 
för järnvägsstyrelsens militärbyrå 
Wussow, Fritz, tysk konsul i Narvik 

Zahle, Herluf, danskt sändebud i 
Berlin 

Åberg, Ivar, t. f. byrådirektör i ge- 
neraltullstyrelsen 

östgaard, Nicolai, norsk major 



Pris kronor 6:50