MEL HBRARY - WOODS HOLE. MASS
dew | "E Nu o j
(En j ME = f
4 A "n "T T" y.
MC Ne.
AE 0 N 1
à
D
ini b dap. "
: MD " AE aii
M n |
| à T x ^ Y DUX own V"
"LL LOUPE ES NE pod
uM 4 "T u Br } |
E i h í BD pd vi i
" 1
o uu
í
"Ör .
IL
qu RE ; : ar an M 1: Ud to =
Uem RON TM die De dl
| I y iod fh
Uh |
AN
EUX
TRS un. bod
E EMEN NP
ACTA
SOCIETATIS SCIENTIARUM
FENNICÆ.
TOMUS XL
AM ——
HELSINGFORSIE.
Ex officina typographica Societatis litterariae fennicae.
MDCCCLXXX.
y » 4
a QUES
pd
appe
| ole a"
PAUL 5 MY
aL im.
" d
er PR" mi
ae e dua
fy (ew
FOT
a v M wd D
Cn lp dee o
COURTE | i
Fal sem gum "UR
c Mi^
í di art. — Hn — WU LE Au
gas COP aue
TABLE
DES
ARTICLES CONTENUS DANS CE TOME.
Etat du personnel de la Société le 1 Mai 1880 .
Membres décédés depuis le 1 Novembre 1875 ; é
Liste des corps savants auxquels la Société envoie ses Dubficatians 5
Redogörelse för justering och undersökning af de enligt Kejserliga Senatens upp-
drag för Finska statens räkning från Frankrike och Sverige anskaffade
normal-mått och vigter, af S. LEMSTRÖM : ER Sr
Försök att med geometriens tillhjelp utveckla och förallmänliga begreppen om
analysens grundoperationer, af E. NEOVIUS SE ee
Method att utveckla relationer emellan binära formers covarianter (resp. invarian-
ter), af E. BONSDORFF ES
Om binära formers discriminanter, af E. Sono RTE AN TS
Syrjänische Hochzeitsgesänge, gesammelt von M. A. CasTRÉN, mit finnischer na
deutscher Uebersetzung herausgegeben von T. G. AMINOFF
Varianten zum Propheten Hosea, gesammelt von K. A. R. TÖTTERMAN . à
Sur le discriminant de l'équation dont dépendent les inégalités séculaires des pla-
nètes, par M. EMILE SOURANDER A n SEAT ENS
Funktions teoretiska studier, af G. MrrrAG-LEFFLER. I. En ny serieutveckling
för funktioner af rationel karakter . M. 3
De vocum in poömatis grecis consonantia, scripsit y. (XUSTAFSSON
Ueber cyklisch-projektivische Systeme, von E. BONSDORFF S.
De codicibus Boétii de institutione arithmetica librorum Bernensibus, scripsit F.
GUSTAFSSON : : à : ra
Versuch einer mathematischen Theorie zur Erklär ung des Tiehtwechee der ver-
änderlichen Sterne, von H. GYLDEN ae
Die gegenseitige Verwandschaft der Finnisch- Werden Sprachen, von O. Dove
Studien über mechanische Nervenreitzung, von R. TIGERSTEDT
Pages.
V.
VIII.
IX.
167.
IV
JOHAN JAKOB NORDSTRÖM tecknad af Viuu. LAGUS. Minnestal på F. Vetenskaps-
Societetens års- och högtidsdag den 29 April 1875
Minnestal öfver CARL DANIEL VON HAARTMAN, hållet på F. Vas Soo:
tetens árs- och högtidsdag den 29 April 1878 af F. von WILLFSRAND
A ce tome appartiennent 7 planches.
IP P ae PPP
ETAT DU PERSONNEL
LE LA SOCIÉTÉ DES SCIENCES DE FINLANDE
LE 1 MAI 1880.
MEMBRES HONORAIRES RUSSES rr FINLANDAIS.
. le Baron JEAN-MAURICE NORDENSTAM, Aide-de-camp général, Général d'infanterie,
Vice-Président du Département d'économie du Sénat Impérial de Finlande.
. VICTOR BOUNIAKOFSKI, Conseiller privé, Vice-Président de l'Académie Impériale
des Sciences de St.-Pétersbourg.
OTTO BÖTHLINGK, Conseiller d'état actuel, Membre de l'Académie Impériale des
Sciences de St.-Pétersbourg.
FERDINAND WIEDEMANN, Conseiller d'état actuel, Membre de l'Académie Impériale
des Sciences de St.-Pétersbourg.
. le Général AXEL GADOLIN, D:r en minéralogie, Membre de l'Académie Impériale des
Sciences de St.Pétersbourg. (Elu le 10 Avril 1876).
MEMBRES HONORAIRES ETRANGERS.
. FREDERIC WÖHLER, D' en phil, Professeur de chimie à l'Université de Gottingue.
. ERIC EDLUND, D' en phil, Professeur de physique à l'Académie Royale des Sciences
de Stockholm. (Elu le 22 Novembre 1875).
. le Baron NicoLAS-ADOLPHE-ERIC-NORDENSKIÖLD, D’ en phil, Professeur de miné-
ralogie à l'Académie Royale des Sciences de Stockholm. (Elu le 10 Avril 1876.)
M.
—
M.
M.
M.
=
VI
MEMBRES ORDINAIRES.
I. Section des sciences mathématiques et physiques.
HENRI-GUSTAVE BORENIUS, D' en phil, Professeur-adjoint de mathématiques et de
physique, Directeur de l'Observatoire magnétique de l'Université Alexandre.
ADOLPHE-EDOUARD ARPPE, D' en phil, Conseiller d'état actuel, ancien professeur
de chimie à l'Université Alexandre. (Président de la société depuis le 29 Avril
jusqu’au 24 Septembre 1877.)
ADOLPHE MOBERG, D' en phil, Conseiller d'état, ancien professeur de physique
à l'Université Alexandre.
. LAURENT-LEONARD LINDELÖF, D' és sciences, Conseiller d'état, Directeur général
de l'Administration supérieure des écoles, ancien professeur de mathématiques
à l'Université Alexandre. (Secrétaire perpétuel de la Société.)
. ADALBERT KRUEGER, D' en phil, Directeur de l'Observatoire de Gotha, ancien
professeur d'astronomie à l'Université Alexandre.
. HuGo-GYLDÉN, D' en phil, Professeur à l'Académie Royale des Sciences et Di-
recteur de l'Observatoire astronomique de Stockholm.
. JEAN-JACQUES CHYDENIUS, D' en phil., Professeur de chimie à l'Université Alexandre.
. FRÉDÉRIC-JEAN Wux, D* en phil., Professeur de minéralogie à l'Université Alexandre.
(Président de la société depuis le 22 Octobre 1877 jusqu'au 29 Avril 1878.)
. GusrAvE MrrTAG-LEFFLER, D' en phil, Professeur de mathématiques à l'Université
Alexandre. (Elu le 15 Avril 1878. Président actuel de la Société.)
CHARLES-SELIM LEMSTRÖM, D* en phiL, Professeur de physique à l'Université
Alexandre. (Elu le 15 Avril 1878.)
II. Section d'histoire naturelle.
EVERT-JULES BONSDORFF, D' en méd., Conseiller d'état, Professeur émérite à l'Univer-
sité Alexandre.
. FREDERIC-GUILLAUME MÄKLIN, D' és sciences, Professeur de zoologie à l'Université
Alexandre.
CaANUT-FELIX DE WILLEBRAND, D' en méd., Conseiller d'état actuel, Professeur
émérite, Directeur général des établissements sanitaires en Finlande. (Président
de la Société depuis le 29 Avril 1878 jusqu'au 29 Avril 1879.)
. GUILLAUME NYLANDER, D' en méd., ancien professeur de botanique à l'Université
Alexandre.
Orro-Epounp-AuGusTE HJELT, D' en phil. et en méd., Professeur d'anatomie
pathologique à l'Université Alexandre.
FRANQOIS-JOSEPHE DE BECKER, D' en méd., Professeur de chimie physiologique et
de pharmacologie à l'Université Alexandre.
M.
. ANDRÉ-JEAN MALMGREN, D’ en phil, Professeur extraordinaire, Inspecteur des pé-
M.
M.
=
=
M.
VII
SEXTE-OTTO LINDBERG, D’ en méd., Professeur de botanique à l'Université Alexandre.
cheries en Finlande. (Président de la Société depuis le 29 Avril 1875 jusqu'au
29 Avril 1876).
JEAN-MARTIN-JACQUES DE TENGSTRÖM, Maitre de chirurgie, Médecin provincial
à Lojo.
ODO-MORANNAL REUTER, D" en phil, Professeur agrégé de zoologie à l'Université
Alexandre. (Elu le 19 Novembre 1877.)
III. Section d'histoire et de philologie.
. Erıe LóxNROT, D* en phil. et en méd., Conseiller de chancellerie, Professeur émérite
à l'Université Alexandre.
. NICOLAS-ABRAHAM GYLDÉN, D' en phil., Professeur émérite à l'Université Alexandre.
. FRÉDÉRIC CYGNAEUS, D’ en phil, Conseiller d'état, Professeur émérite à l'Université
Alexandre.
JEAN-JACQUES-GUILLAUME LAGUS, D’ en phil, Conseiller de chancellerie, Professeur
de littérature grecque et Recteur actuel de l'Université Alexandre.
JEAN-GUILLAUME SNELLMAN, Dr en phil, Sénateur, ancien professeur de philo-
sophie à l'Université Alexandre.
. AUGUSTE-ENGUELBRECHT ÅHLQVIST, D' en phil, Professeur de langue et littérature
finnoises à l'Université Alexandre.
GEORGE-ZACHARIE FORSMAN, D’ en phil, Professeur d'histoire à l'Université Alex-
andre.
CHARLES-GUSTAVE ESTLANDER, D" ès lettres, Professeur d'esthétique et de littéra-
ture moderne l'Université Alexandre. (Président de la Société depuis le 29 Avril
1876 jusqu'au 29 Avril 1877.)
. JEAN-GUSTAVE FROSTERUS, D’ ès lettres, Professeur, Inspecteur général des écoles
publiques. (Président de la Société depuis le 29 Avril 1879 jusqu'au 29 Avril
1880.)
SvEN-GABRIEL ELMGREN, D" és lettres, Professeur extraordinaire, Vice-bibliothé-
caire à la bibliothèque de l'Université Alexandre.
. OTTO DONNER, D' en phil, Professeur agrégé de sanscrit et de linguistique com-
x
parée à l’Université Alexandre.
AXEL-OLOF FREUDENTHAL, D" en phil. Professeur agrégé de langue et littérature
B
suédoises à l'Université Alexandre. (Elu le 10 Avril 1876 )
. CHARLES-EMILE-FERDINAND IGNATIUS, D" en phil., Directeur du Bureau statistique de
Finlande. (Elu le 15 Avril 1879.)
M.
VII
MEMBRES DE LA SOCIÉTÉ DES SCIENCES DECEDES
DEPUIS LE 1 NOVEMBRE 1875.
Membres honoraires:
. le Comte ALEXANDRE ARMFELT, T le 8 Janv. 1876.
. ELIE FRIES, + le 8 Février 1878.
. JEAN-FRÉDÉRIC BRANDT, t le 15 Juillet 1879.
. ANTOINE SCHIEFNER, + le 16 Novembre 1879.
Membre ordinaire:
CHARLES-DANIEL DE HAARTMAN, f le 15 Août 1877.
IX
LISTE
des Corps savants et des Etablissements scientifiques en Russie et à l'étranger
auxquels la Société des Sciences de Finlande envoie ses publications.
Pe III ITS
RUSSIE.
( Société des Naturalistes.
| Société scientique Este.
Iékaterinenbourg. Société des Naturalistes.
Kiew. Société des Naturalistes.
Société Impériale des Naturalistes.
Dorpat.
Société mathématique.
Moscou. ) Société Impériale des amis de sciences naturelles, d'anthropologie et d'ethno-
j | graphie.
[ Académie Impériale des sciences.
jours astronomique central de Poulkova.
Observatoire physique central.
St.-Pétersbourg. | Société minéralogique.
Société Impériale de géographie.
Bibliothéque publique Impériale.
| Jardin Impérial de botanique.
Tiflis. Observatoire météorologique.
Les Universités Impériales de Charkow, Dorpat, Kasan, Kiew, Moscou, Odessa
et de St.-Pétersbourg.
SUEDE rr NORYEGE.
Christiania. Université Royale.
Gotenbourg. Société Royale des sciences et des lettres.
Lund. Université Royale.
(Here Royale des sciences.
Académie Royale Suédoise.
) Académie Royale des belles-lettres, de l’histoire et des antiquités de Suède.
\ Bibliothèque Royale.
Bureau des recherches géologiques de la Suède.
| Bureau Nautique Météorologique.
Trondhjem. Société Royale des sciences.
J Université Royale.
| Société Royale des sciences.
Stockholm.
Upsal.
DANEMARK.
C h | Université Royale.
opennague. | Société Royale des sciences.
y
ALLEMAGNE rr AUTRICHE.
Agram. Société archéologique Croate.
Augsburg. Société historique (Historischer Verein für Schwaben und Neuburg).
Bamberg. Société des Naturalistes (Naturforschender Verein).
f Académie Royale des sciences.
Berlin. Bureau Hydrographique (Hydrographischer Bureau der Kaiserlichen Admiralität).
Bistritz. Ecole industrielle (Gewerbeschule).
Bonn. Société d'histoire naturelle (Naturhistorischer Verein der Preussischen Rhein-
lande und Westphalens).
Bremen. Société des sciences naturelles (Naturwissenschaftlicher Verein).
Brünn. Société des Naturalistes (Naturforschender Verein).
Budapest. Académie Hongroise.
Chemnitz. Société d'histoire de Chemnitz (Verein für Chemnitzer Geschichte).
Dürkheim. Société des sciences naturelles (Pollichia, ein Naturwissenschaftlicher Ver-
ein der Rheinpfaltz).
Académie Impériale Leopoldino-Caroline des Naturalistes.
Bibliothèque publique Royale.
Elberfeld. Société d'histoire naturelle (Naturhistorischer Verein).
Erlangen. Société des sciences physico-médicales (Physikalisch-medicinische Societät).
Freiberg. Société des antiquités (Alterthums Verein).
Górlitz. Société des sciences (Oberlausitzische Gesellschaft der Wissenschaften).
Göttingen. Société Royale des sciences.
Dresde.
XI
Giessen. Société des sciences naturelles (Oberhessische Gesellschaft für Natur- und
Heïlkunde).
Grátz. Société historique (Historischer Verein für Steiermark).
Greifswald. Société des sciences naturelles (Naturwissenschaftlicher Verein von Neu-
vorpommern und Rügen).
Halle. Société des Naturalistes (Naturforschende Gesellschaft).
Verein für Naturwissenschaftliche Unterhaltung.
Hamburg. ed maritime (Seewarte).
Iéna. Société de médecine et d'histoire naturelle (Medicinisch-naturwissenschaftliche
Gesellschaft).
Königsberg. Société physique et économique (Kónigl. Physikalisch-ökonomische Ge-
sellschaft).
Klagenfurth. Musée d'histoire naturelle (Naturhistorisches Landesmuseum von Kärnthen).
| Société des sciences (Königl. Sächsische Gesellschaft der Wissenschaften).
Leipzig. + Société du prince Jablonovski (Fürstlich Jablonovskische Gesellschaft).
| Société astronomique.
München. Académie Royale des sciences.
Nürnberg. Musée Germanique.
Offenbach. Société des sciences naturelles (Verein für Naturkunde).
Prague. Société des sciences (Königl. Böhmische Gesellschaft der Wissenschaften).
Presburg. Société des sciences naturelles (Verein für Naturkunde).
Regensburg. Société zoologique et minéralogique (Zoologisch-mineralogischer Verein).
Strasburg. L'Université.
Triest. Société Adriatique des sciences naturelles.
Ulm. Société des arts et des antiquités (Verein für Kunst und Altherthümer in Ulm
und Oberschwaben).
{ Académie Impériale des sciences.
Institut géologique (K. K. geologische Reichsanstalt).
Société géographique (K. K. geographische Gesellschaft).
Société zoologique et botanique (Zoologisch-botanischer Verein).
Vienne. 4 Société anthropologique.
Société pour la propagation des sciences naturelles (Verein zur Verbreitung.
naturwissenschaftlicher Kenntnisse).
Institut central météorologique (K. K. Central-Anstalt für Meteorologie und
Erdmagnetismus).
Wiesbaden. Société des sciences naturelles (Verein für Naturkunde).
Würtzburg. Société physico-médicale (Physikalisch-medicinische Gesellschaft).
— N—
XII
SUISSE.
Genève. Société de physique et. d'histoire naturelle.
M. Société des Naturalistes (Naturforschende Gesellschaft).
Zürich. | Commission météorologique. (Die Schweizerische Meteorologische Commission).
PAYS-BAS er BELGIQUE.
Académie Royale des sciences.
| Société zoologique (Kon. Zoologisch Genootshap , Natura artis magistra“).
Académie Royale des sciences, des lettres et des beaux-arts de Belgique.
J Société malacologique de Belgique.
Amsterdam.
Bruxelles. ] Société entomologique de Belgique.
| Observatoire Royale.
Harlem. Fondation de P. Teyler van der Hulst.
i Société Royale des sciences.
Liége. ERES ;
Société géologique de Belgique.
Utrecht. L'institut Royal météorologique des Pays-Bas.
FRANCE vr ITALIE.
Bordeaux. Société des scienses physiques et naturelles.
Caen. Société Linnéenne de Normandie.
Cherbourg. Société des sciences naturelles.
sr des sciences, belles-lettres et arts.
Lyon. Société d agriculture, histoire naturelle et arts utiles.
| Société Linnéenne.
Montpellier. Académie des sciences et lettres.
Nancy. Société des sciences naturelles.
Institut de France, Académie des sciences.
Paris. / Société mathématique de France.
L'École Polytechnique.
Pisa. Ecole Normale supérieure.
Rome. Reale Accademia dei Lincei.
Turin. Académie Royale des sciences.
XIII
GRANDE-BRETAGNE sr IRLANDE.
Cambridge. Société philosophique (Philosophical Society).
k Académie Royale d'Irlande.
Dublin. | Société d'histoire naturelle.
Edimbourg. Société Royale d'Edimbourg
Société Royale (Royal Society of London).
] Société Royale astronomique (Royal astronomical Society of London).
) Société zoologique.
| L'institut météorologique (Meteorological Office).
Manchester. Société littéraire et philosophique (Litterary and philosophical Society).
Londres.
AMÉRIQUE.
Académie Américaine des arts et des sciences (American Academy of Arts
Boston. and Sciences).
Société d'histoire naturelle (Society of Naturalhistory).
Cambridge, Mass. Museum of Comparative zoology at Harvard College.
Madison. Société d'agriculture (Wisconsin agricultural Society).
New-Haven. Académie des arts et des sciences de Connecticut.
New-Orleans. Académie des sciences naturelles.
Philadelphia. Académie des sciences naturelles.
St.-Francisco. Académie des sciences naturelles (Californian Academy of Natural
Sciences).
Smithsonian Institution“.
Washington. ! Département d'agriculture des États-Unis.
Bureau géologique (The Office U. S. Geological Survey ofthe Territories).
vi p iiy |
y |
E
* ja AW Pi sf dE d
TULIT «peni t Qi Zu 1 h
E 1 B (A rd. hi tös > sé T
ue rdi à «t m
Zu uf
Beach diner bic rat
Upon des, MN lin: | ky
| år x Au À et Vent ! NPA "T Xn anh Pio En ^ xai hl
NA mann.» d E SXWDOLANT VARY uiua bei
r P + ii til Y DN d Ww MU ^ AMAA P
MEQUE. "m PATIO OU TET Au RT
x ü - , ziu - Le Vy
P Camo an PERLE
er: : Jj iaa n isch v evt
At | ER | À B E a 75721720 Ike ,
. | » 1 h | ENT 017 futs Y "m Ae iiia
| EDT . | HOT pen rin. ri " c
4 | d
DN sa "I
dd Kr, I UM) sumas que iei
i LL E
? '
! | 3
Å M ERR UNML mar
fs i a L PAL TI VO " IU e n N IURI X
u, À
\ 1 | :
o Wi me Re ct
1
\ BD d
À À
L pt *
1
i > -
LU ' le ,
== - ye
E
REDOGÖRELSE
FÖR
JUSTERING och UNDERSÖKNING
AF DE
ENLIGT KEJSERLIGA SENATENS UPPDRAG
FÖR FINSKA STATENS RÄKNING FRÅN FRANKRIKE OCH SVERIGE ANSKAFFADE
NORMAL-MATT oc VIGTER.
AF
SELIM LEMSTRÓM,
DOCENT I FYSIK.
, | gres sr OK Le
4 Den i
que nel Nin) dein ng xcv Wars aud p
002 E lengf > ; "noc di
ne ifü - d vá E Vut Laer ap MO |
| ner us u, na il, in vea d
Brie einen a, eon carnet RID RR m
Milli 4% HERR i Aie A ur ids
dite V T bird ^ Hd ren Là —— " wien AC: u ra
fr | PA Or hun: ü jeter alt QU be
Ee ini = AY ra D | sea |
3 TN Be in CE we 19 : p NE ning
2 quel Lu wi % uw ME us a
1
EMEN # i A i3 I N ig ^ L e
L ox M up SE Dr i no "t3 c |
de Mb MONTH R de trek
E
nié are)
| Mic iin «rà Mni ino ie Y T I"
Vak ee TE I] dis T 5
PEUT Mah l i wn , di oe "rad Myt !
gue. theft: v M actu ac CRI "e 7
pére CETTE VA un,
ne BE SLADE ON loin SN
Bowls deo a nbn aidé n ipo e^.
uiri 5 dé TE TETE
ny ro | ip “ADM MR "a
TITRES | me
as
T" "Torr METRE ant eu am
nm vu TU | ho ct véto LE
ti | laici tho meret um» «b
ml : ' ltr vow Mantes . Ste
in co rk dun |
MI TUM m E Mou uiis cms. cuo
Kal wl sati í hd , |
Nedan Kejserliga Senatens för Finland Finance-expedition, på anhållan af Pro-
fessorn Ad. Moberg, genom skrifvelse af den 5 April 1870, gifvit i uppdrag
åt undertecknad, som för tiden vistades i Paris, att låta förfärdiga normal-
etaloner för franska vigt- och måttsystemerna, jämte en vigtsats af gramm-
vigter, äfvensom dylika etaloner för svenska vigt- och måttsystemerna, alla
med vetenskaplig noggranhet komparerade med motsvarande prototyper och
officielt verificerade, blef detta uppdrag under åren 1870—71 utfördt och en
kort berättelse om förloppet öfverlemnad till Professorn Moberg. Denna be-
rättelse jemte de densamma åtföljande vigter och mått öfverlemnades till Kej-
serliga Senaten jämte ett af undertecknad framstäldt och af Professorn Mo-
berg förordadt förslag: att granskningen af arbetets utförande och de dermed
sammanhängande vetenskapliga detaljer skulle till Finska Vetenskaps Societe-
ten öfverlemnas, hvilket ock af Kejserliga Senaten genom skrifvelse af den 28
Mars 1871 bifölls. Genom särskild skrifvelse af den 14 April 1871 ófver-
lemnades normal-måtten och vigterna, med åtföljande verifikationer till Fysika-
liska kabinettet vid Kejserliga Alexanders Universitetet, att derstädes af dess
föreståndare tills vidare förvaras. Utom ofvannämnde anordningar hade Kej-
serliga Senaten tillika anmodat Professorn Moberg att inkomma med förslag
till lagbestämmelser om normalvigternas och måttens begagnande och framtida
förvarande. I
Sedan flere särskilda arbeten, som ännu äterstodo, blifvit slutförda, öfver-
lemnades af undertecknad i Februari och Maj mänader 1874 till Finska Veten-
skaps Societeten alla nedan upptagne verifikationer och afhandlingar, hvilka,
genom ett af Societeten tillsatt granskningsutskott, bestäende af Herrar Pro-
fessorn Moberg, Statsrädet Lindelöf och Professorn Kreuger, blifvit genom-
gängna och granskade. Sedan detta försiggätt ingaf utskottet till Societeteu
ett utlåtande, som finnes publiceradt uti „Öfversigt af Finska Vet. Societetens
förhandlingar 1874“. På grund af detta utlåtande beslöt Societeten att hos
Kejserliga Senaten tillstyrka decharge för arbetets utförande.
Angående normal-etalonernas förvarande och begagnande hafva af Kejser-
liga Senaten följande bestämmelser blifvit gjorda:
4 SELIM LEMSTRÖM.
Hela systemet af mått och vigter fördelas sålunda att
i Kejserliga Senatens Finance-expedition förvaras:
1:0. Métre à bout = F
9:0. Tre fot No 1 = SF
3:0. Den ena Kilogramm-vigten = F, (utan märke)
4:0. Skälpund N:o 1 = $8,
samt i Kejserliga Alexanders Universitetets vård ófverlemnades
1:0. Mètre à trait = Fı
9:0. Tre fot N:o 2 = Sg
3:0. Den andra Kilogramm-vigten = F, (med märket PF.)
4:0. Skálpund N:o 2 = S,
5:0. Den justerade Grammvigtsatsen
De i Finance-expeditionen förvarade mått och vigter fà icke af någon
handteras eller begagnas, utom vid möjligen fórefallande behof, som af Finance-
expeditionen prófvas, till vetenskaplig jämförelse, hvilken anställes af sàdane
män, som dertill antingen af Filosofiska Fakultetens vid Alexanders Universi-
tetet fysisk-matematiska sektion eller Finska Vetenskaps Societeten rekommen-
deras, i närvaro af en utaf Finance-expeditionen och en af den rekommende-
rande myndigheten utsedd person, hvilka ega noggrannt tillse att à desanima
dervid icke någon ändring eller skada inträffar, och böra till Finance-expedi-
tionen deröfver för hvarje gång afgifva intyg.
De mått och vigter, som blifvit till Universitetet öfverlemnade, få med
tillstånd af Konsistorium begagnas till jämförelser. Enligt Konsistorii beslut
förvaras desamma å Universitetets fysikaliska kabinett i en låda, till hvilken
Rektor eger nyckeln, och etalonerna få, efter anmälan i Konsistorium, med
dess samtycke, samt under inseende af en dertill utsedd person, användas till
komparationer. Såväl de i Finance-expeditionen, som de à Fysikaliska kabi-
nettet förvarade normal-etaloner äro, omgifne af sina trädlådor, inlagde uti en
gemensam låda af valnöt, försedd med en plåt af messing, på hvilken lådans
innehåll angifves.
För författaren är det slutligen en kär pligt att uttala sin varma tack-
sägelse för all den välvilja han åtnjutit såväl i Paris af Hr Tresca, souschef
vid Conservatoire des arts et métiers, som ock i Stockholm af Hrr Professo-
rer vid kongl. Vetenskapsakademien E. Edlund och D. G. Lindhagen, hvilka
alla på det mest förekommande sätt gått författarens önskningar till mötes vid
arbetets utförande och under det de deri deltagit bistått honom med råd och
anvisningar, som i hög grad bidragit till ändamålets vinnande.
1:0.
2:0.
3:0.
Justering af Normal. mátt och vigter. 5
Redogórelsen omfattar fóljande afdelningar:
Proeés-Verbal de comparaison de deux kilogrammes cylindriques
en laiton doré, exécutés pour le Gouvernement de la Finlande.
Justering af en vigtsats från och med en kilogramm till och med
en half milligramm.
Redogörelse för justering till likhet med svenska rikslikareskäl-
pundet af tvänne fórgylda messingsvigter tillhörande Finska
staten.
. Jämförelse emellan det i Finland begagnade normal-skålpund och
kopian S, af svenska rikslikareskålpundet.
Procés-Verbal de comparaison d'un métre étalon appartenant au
Gouvernement de la Finlande.
Om metern à trait, kallad F..
. Justering af två kopior af svenska Rikslikaren för längdmått.
Undersökning af delningsfelen på “Tre fot N:o 2“, kalladt Sr.
. Undersökning af dilatationskoofficienterna för normaletalonerna
F,, F och “Tre fot N:o 1“ S;.
Komparation, afseende att bestämma förhållandet emellan det
svenska eller finska längdmåttet och metern.
6 SELIM LEMSTRÖM.
Verification des kilogrammes de Finlande,
RIRE
Procès-Verbal de comparaison de deux
kilogrammes cylindriques en laiton
doré, exécutés pour le Gouverne-
ment de la Finlande.
M. Lemstróm, agrégé de Physique à l’Université d'Helsingfors, a été
chargé par son gouvernement de faire construire en France deux kilogrammes
étalons et de les fair comparer avec les étalons officiels du Gouvernement
français. Cette opération a été renvoyée par M. le Ministre de l'Agriculture
et de Commerce au Conservatoire Impérial des Arts et Métiers, et M. Tresca,
Sous-Directeur de cet établissement, a été chargé de proceder avec M. Lem-
ström à ces comparaisons. j
M. Tresca a proposé, à cet effet, à M. Lemstróm, de mettre à exécu-
tion le projet dés longtemps formé par lui, d'adopter pour l'usage des cabinets
de physique des kilogrammes uniformes en laiton doré, sans aucune cavité ni
cheville d'ajustage, et d'un diamètre égal à la hauteur. Chaque physicien aurait
ainsi à sa disposition un kilogramme de volume connu pour lequel toutes les
corrections de perte de poids pourraient étre faites avec sécurité, toutes les
fois que la nature des questions exigerait une très-grande exactitude.
La réalisation de ce programme, à l'exécution duquel M. Lemstróm a
bien voulu donner tous les soins, a présenté tout d'abord quelques difficultés
au point de vue de la détermination de poids de l'or à employer et de la
régularite compléte de la surface de cet or après l'ajustage.
Aprés quelques essais infructneux, dans lesquels on s' etait proposé de
dorer plus fortement la surface sur laquelle le dernier ajustage devait étre
effectué, on est parvenu à obtenir d'excellents kilogrammes de la maniere
suivante:
1:0. M. M. Callot fréres ont confectionné, sans piqure à la surface, des
kilogrammes, en laiton, trop légers de 3 grammes à 3%.
Justering af Normal-mått och vigter. Ü
2:02. M. M. Christofle et C:ie ont doré uniformément ces kilogrammes,
de manière à leur donner un poids de 1000,*^5;9 environ.
3:0. Par le travail sur le tour, M. Collot a pu ajuster chacun de ces
kilogrammes à 8 en 10 milligrammes près, en excès.
4:0. L’ajustage définitif a été obtenu au moyen de nombreuses pesées
faites dans l'air, après avoire enlevé successivement quelques parcelles d'or
avec un papier émeri maintenu fixe, en contact avec le kilogramme simplement
placé sur une plate forme horizontale a laquelle on imprimait, par linter-
médiaire d'une transmission, un movement de rotation autour de son axe.
Ces retouches laissaient la surface dans le méme état qu'auparavant, et ne
sont pas visibles sur les kilogrammes terminés.
La vérification devait ensuite étre opérée, aprés la détermination directe
du volume, au moyen de pesées dans le vide.
Deux kilogrammes ont été construits dans ces conditions pour le Gou-
vernement de la Finlande; ils seront désignés dans le présent procès-verbal
par F, et F,, le second a été légèrement poinconné du numéro F,, le premier
ne porte aucune marque distinctive.
Détermination des volumes.
Les volumes des deux kilogrammes ont été déterminés au moyen du Com-
parateur Gambey (R. e. 6).
La hauteur.a été mesurée suivant l'axe, et suivant quatre génératrices
x
correspondant aux extrémités de deux diamètres à angle droit.
Le diamètre a été mesuré à trois hauteurs différentes et dans quatre
azumuths à 45° les uns des autres.
Chaque mesure a été répétée cinq fois.
Kilogramme FF.
Mm.
H = 87,6826 — 34,3660 — 53,3166.
D, = 87,6675.
D, = 87,6583.
D, = 87,6700.
at Mm.
D = 81,6653 — 34,3660 = 03,2993.
Ko = 118,°°" 95804.
or enlevé 8, "8e.
Vo = 0,00046.
V, — Vo — 1! 18,°°9576 3
Kilogramme F,.
Mm. Mm.
H = 81,6664 — 34,3650 — 53,3014-
D, — 87 708325
D, — 87,66950
D, — 87,61875
Mm.
D — 87,6855 — 34,3650 — 53,3205.
Ho 9 NN 01964:
or ajouté 9,"*s.
Vo = 0,0004s.
E, + Vo — 11902012.
8 SELIM LEMSTRÖM.
Il résulte de ces déterminations, qui
n'ont pas besoin d’être reduites à 09,
puisque la règle du comparateur est du
même métal que les corps à mesurer,
que les volumes des kilogrammes sont:
pour F, ees 118,*^95804. pour p LES 119,” 91964.
Ces volumes ont été modifiés ulté-
rieurement
par l'enlevement de 8,"*3g d'or. par l'addition de 9,"*,& d'or.
qui représentent pour une densité d —
19,258, des volumes
4 — 0,790046. v — 0, "00048,
d'où résulte que les volumes definitifs
des kilogrammes sont:
V^ == 118) 9576 V = 119,212.
Pesees dans le vide,
On a pu profiter pour faire les pesées dans le vide, de ce que l’on
possédait deux kilogrammes de volumes connus, et dont l’un pouvait servir de
tare pendant les opérations relatives à la vérification de l’autre.
Le volume de la tare dans chacune des opérations était celui des kilo-
grammes F, ou PF, il a fallu y ajouter chaque fois 3 milligammes, placés
dans le plateau gauche de la balance, et c'est cette tare, représentée par la
lettre T, dont la perte de poids sous la cloche sera indiquée par £ dans les
équations.
Toutes les pesées ont été faites sur une balance de M. Deleuil disposée
pour les peseés dans le vide, comparativement avec le kilogramme C' N:o 1,
en platine, du Consenvatoire Impérial des Arts et Métiers, tel qu'il est décrit
dans le procès-verbal officiel de 5 Mars 1864. Sa perte de poids sous la
cloche a été de méme désignée par c.
Les pressions sous la cloche de la balance étaient chaque fois estimées
par la mesure faite, au moyen d'un cathetomètre, de la différence entre la co-
lonne barométrique et celle qui correspondait à un second baromètre semblable,
mais en communication libre, par sa partie supérieure, avec la cloche.
eo
Justering af Normal-mått och vigter.
F,
1:ere Opération.
Baromètre h = 760,Mm.s2 à 22,% = 757,80 à 09. Hygrometre-Thermom. sec 221,do7 = 23,33.
Thermom.-mouillé 201,70 = 17,17. Proportion de saturation 0,523.
Cathétomètre. Oscillation de la balance. Déviation moyenne.
(Re quem C N:01— e,
Herd lo == 0,1
réduction à 0° — 1. — 0,
5, "97 cio + 0,0 — 0,483.
2:me Opération.
(F, + 3") T— à, C N:o 1 — 6,
18, 30 — 5,3 TEM
réduction à 0? — 5,3 — 3,3
18,35 — D» pn — 4,985.
3:me Opération.
CREER on Not © M ec À
Bg — 0% + 25
réduction à 0° — 0, + 2,
Denise = (Mö —+ 2,5 + 1,200.
F.
l:ere Opération.
Baromètre À — 65,Mm.ss à 29919 — 762,5 à 0°. Hygrometre-Thermom. sec 219,075 = 22,1».
Thermom.-mouill& 201,0 — 17,2. Proportion de saturation 0,579.
Cathétomètre. Oscillation de la balance. Déviation moyenne.
(F + 3%) T—& C’N:0 1 — €,
Dion — 04 + Le
réduction à 0? — 0,4 — 1,0
HD — 0,4 + 0,9 —+ O,s17.
2:me Opération.
(EET + IE) T— (5 (Of N:o 1 SEES Cr
18, "3e Los 6,3 m 3,7
réduction à 09 — 64 — 9,9
18, 7:35 T 6,0 — 44 EE à 5,o17
10 SELIM LEMSTRÖM.
3:me Opération.
(F, + ID) T— ls PB — f
5,9 MUT Fer
réduction à 0? + 04 + 2,
debuts + 0,5 -F 2, + 1,550.
La deuxième pesée, entre les mêmes poids que la première, mais sous
des pressions différentes, nous servira à déterminer la valeur des division du
cadran de la balance.
Pour apprécier les diverses pertes de poids dans l'air, on s’est servi des
volumes connus des trois kilogrammes, des pressions indiquées au cathéto-
métre et des températures indiquées par le thermométre du barométre. On
trouve ainsi:
ü = Men €, = pter LE == 1,8 100 C, = 0, ME 54
= 2 Ed C, — 1 | h — DT CIN Eon
£j — 0,"2996 f, — 06995 | & = 1,05 ja = IFE
En tenant compte de ces valeurs, les circonstances de ces trois pesées
se trouvent représentées par les équations suivantes:
(1) Tu N:o + 0,"E-657 er 0,*-485. | (1) Ji (OM INTO I + 0,ME-c 6 + 0,%317.
(2) Η (GP N:o 1 + 1,998 = 4 Tags. (2) iz (QV N:o il -- 1,058 = 5,* 917.
(S) — SE — 0, *,59; — 1,%200. | (3) T= FR, — 0,601 + 1,*550.
Les équations (1) et (2) établissent que
L"*5,, correspond à 3,*s, d'où il ré- | lj"*519 correspond à 5,%334 d'où il
sulte que chaque division du limbe | résulte que chaque division du limbe
doit être estimée à 0,M*555. doit être estimée à 0,V*5,;.
Par l'application de ces valeurs les équations (1) et (3) deviennent:
(D) T —— GNE -L 0,545. OO N:o I - E 10, 85s.
(3 T— RF, I 0,8. (3) T= F, + 0,755,
Et il en résulte définitivement: |
J£ AC? N:o 1 + 0,M2-061. | F, = (02 N:o 1 + 0,8510.
N résulte du procès-verbal déja cité, que
C N:o 1 = A + 0, ME:ng. | | É— Q, ME.
Justering af Normal-mått och vigter. 11
En sorte que les deux kilogrammes de la Finlande ont respectivement
pour valeurs:
F, = 1 Kilogramme — 0,7sı Milligrammes.
F, = 1 Kilogramme — 0,930 Milligrammes *).
Et le présent procès-verbal qui le constate, a été signé par M. M. Tresca
et Lemstróm.
Paris le 22 Août 1870.
Signé H. Tresca.
M. Lemström.
Vu: Le Directeur du Conservatoire Impérial des Arts et Mètrers.
A. Morin.
Evaluation des volumes des kilogrammes.
Kilogramme F..
Collimation
au Commencement. à la fin.
34,370. 34,365.
34,370. 34,565.
34,370. 34,365.
34,365. 34,360.
34,370. 34,360.
Moy. 34,369. Moy. 34,363. Moy. des deux 34.3660.
à l'une des Diamètre.
as 1:0. 2:0. 3:0. 4:0.
87,665. 87,670. 81,665. 81,670.
87,665. 87.670. 87,665. 87,670.
87,660. 87,670. 87,665. 87,670.
87,660. 87,670. 87,670. 81,670.
87,665. 87,670. 81,670. 87,670.
37,663. 87,670. 87,667. 81,670. — 81,6675.
av m 1:0. 2:0. 3:0. 4:0.
la hauteur.
87,655. 87,655. 81,660. 37,660.
37,660. 87,655. 87,660. 87,655.
81,660. 81,660. 87,655. 87,660.
87,655. 87,660. 87,660. 87,655.
87,660. 87,660. 87,660. 37,660.
87,658. 87,658. 81,659. 87,658. = 87,65825.
+) Dans le calcul on a employé la sensibilité pour F, parceque la pression, en déterminant la
sensibilité pour F,, a un peu variè.
12 SELIM LEMSTRÖM.
à l’autre 1:0. 2:0. 3:0. 4:0.
se 87,670. 87,670. 87,665. 87,670.
87,670. 87,675. 87,665. 87,670.
87,670. 87,675. 87,665. 87,670.
87,670. 87,675. 87,670. 87,670.
81,670. 87,670. 87,670. 37,670.
87,670. 87,673. 87,667. 87,670. = 87,6700.
Hauteur.
Suivant les Génératrices. Suivant l’axe.
1:0. 2:0. 3:0. 4:0. 5.0.
87,680. 87,680. 87,685. 87,680. 87,685.
87,680. 87,680. 87,685. 87,680. 87,690.
37,680. 87,680. 87.685. 81,680. 87,685.
87,680. 87,680. 87,690. 37,680. 87,685.
87,680. 87,680. 87,690. 87,680. 87,685.
87,680. 87,680. 87,687. 87,680. 87,686.
Moyen 87,6826.
Kilogramme F..
Collimation
au Commencement. a la fin.
94,37. 34,36.
34,37. 34,36.
34,37, 34,56.
34,37, 34,56.
34,37. 34,56.
34,370. 34,360.
Diamètre,
à l’une
dos Duis. 1:0. 2:0. 3:0. 4:0.
87,710. 87,710. 87,710. 87,705.
81,710. 81,705. 87,710. 87,705.
87,710. 87,710. 87,710. 87,705.
87,710. 87,705. 87,710. 67,705.
87,710. 87,710. 87,710. 87,705.
87.710. 87,708. 87,710. 87,705. = 87,70825.
au milieu de
la hauteur.
à l’autre
base.
1:0.
87,670.
87,670.
87,670.
87,670.
87,670.
Justering af Normal-mätt och vi,
15
1:0. 2:0. 3:0. 4:0.
87,670. 87,670. 87,670. 87,665.
87,670. 87,670. 87,670. 87,670.
87,670. 87,670. 87,670. 81,670.
87,670. 87,670. 87,670. 87,670.
87,670. 87,670. 87,670. 87,665.
87,670. 87,670. 87,670. 87.668. = 87,6695.
150° 2:0. 3:0. 4:0.
87,680. 87,675. 87,680, 87,680.
87,680. 87,675. 87,680. 87,680.
87,680. 87,675. 87,680. 87,680.
87,680. 81,680. 87,675. 87,680.
87,680. 87,680. 87,680. 87,675.
87,680. 81,677. 83,679. 87,679. = 87,67875.
Hauteur.
Suivant les Génératrices. Suivant l'axe.
2:0. 3:0. 4:0 5:0
87,660. 87,665. 87,665 87,665
87,660. 87,670. 87,670 87,665
87,660. 87,665. 87,665 87,670
87,660. 87,665. 87,670 87,670
87,660. 87,670.
87,660.
87,667.
Moyen = 87,6664.
14 SELIM LEMSTRÖM.
Justering af en Grammvigtsats
(från och med en Kilogramm till och med en half Milligramm).
Justeringen verkställdes på en våg af Collot-frères, tillhörig Landtmäteri-
Öfverstyrelsen. Skadad under transporten, stäldes den i ordning af Hr Wetzer,
men erhöll den egenskapen att känsligheten tilltager med belastningen. Det
har derför varit nödigt att vid hvarje förändring, som belastningen undergått,
ånyo undersöka känsligheten.
Vid hvarje jämförelse mellan tvenne vigter förfors sålunda att de alterna-
tift sattes på högra vågskålen med motsvarande tara på den venstra och oscilla-
tionerna aflästes så att början alltid gjordes från den negativa sidan, hvarefter
fyra successiva utslag togos. Medeltalet angaf vågens jämnvigtsläge. På så-
dant sätt alternerades de begge vigterna åtminstone tre gånger, hvarvid känslig-
heten undersöktes genom att lägga på den med vigten i fråga belastade högra
vågskålen en hjelpvigt och alternerande afläsa utslagen med och utan denna
hjelpvigt.
Metoden vid justeringen var följande:
Vigtsatsen, dels af förgyld messing med guldpluggar för justering, dels
af platina, bestående af vigter från en Kilogramm ända till en half Milli-
gramm, delades i sex grupper på följande sätt:
1:sta Gruppen af förgyld messing.
En Kilogramm — F,, en 500 gr. en 200 gr. (1) en 200 gr. (2),9
en 100 er.
2:dra Gruppen af förgyld messing.
En 50 gr., en 20 gr. (1), en 20 gr. (2), en 10 gr.
3:dje Gruppen af fürgyld messing.
En“5 gr. en 2 gf. (E), en 2 gr. (2), enger.
*) Dä tvenne vigter äro lika bär den ena märket 1 och den andra märket 2.
Justering af Normal-mått och vigter. 15
4:de Gruppen af platina.
Decigrammer.
En 0, gr., en 0, gr. (1), en O0» gr. (2), en 0, gr.
5:te Gruppen af platina.
Centigrammer.
En 0,05 gr., en 0,02 gr. (1), en 0,02 gr. (2), en O,n gr.
6:e Gruppen af platina.
Milligrammer.
En 0,005 gr., en 0,002 gr.(1), en 0,002 gr.(2), en 0,oo: gr. och en 0,0005 gr.
eller 1, Milligramm.
Härjämte användes hjelpvigten w af silfverträd i form af en märla Q,
äfvensom 6 likaledes af silfverträd i form af c.
Om felen på vigterna i l:sta Gruppen betecknas sålunda att
felet på F, — 1,000 gr. kallas ax, felet på 500 gr. yr, felet på 200
gr. (1) 2, felet på 200 gr. (2) ur, och felet på 100 gr. v,, samt vidare inom
de följande grupperna samma bokstäfver för motsvarande vigter, nàml.:
2:dra Gruppen.
50: gr. %, 20 gr. (1) 2, 20 gr. (2).4,, 10. gr. oy.
.
3:dje Gruppen.
D' gr. y; 2 mal) 2, 2 ST (2) dus Sli gy Uno: SLT:
6:te Gruppen.
0,005 gr. 9; 0,002 gr. (1) 2, 0,002 gr. (2) %, 0,001 %,, samt felet för en
half Milligramm y,, så anstäldes jämförelsen emellan vigterna på följande sätt:
F, med 500 gr. + 200 gr. a + 200 gr. ++ 100 gr.
500 gr. med 200 gr. a + 200 gr. + 100 gr.
200 gr: a med 200 gr. ge:
200 gr. «, med 100 gr. + 50 gr. + 20 gr. a + 20 gr. + 10 gr.
100 gr. med 50 gr. + 20 gr. a + 20 gr. + 10 gr., o. s. v. alla
grupperna igenom. Om de vid vägningen erhållna konstanterna betecknas uti
första gruppen med dus ru re» dre re, i andra gruppen med dr;
da Je» re» Ja 0. s. v. uti alla grupperna, så erhålles för bestämman-
det af felen följande equationer:
16
hvarest s,
7A
SELIM LEMSTRÖM.
Ista Gruppen.
Yr + ei + U, -F 0A + Oro):
& tu + vv + 5g.
utmärker summan af alla felen %, 2,
|
2:dra Gruppen.
ale ie dag Mes
a > + % À )no.
“me des
"S + due
S2 + dem
em
3:dje Gruppen.
u, och ®, 0. S. v.
Ira):
VE + 23 + Us + V3 + Orrrço) (= dir):
23 + Us + Vs + Örrra)-
Ms + Us + Orrrey
% + S + Imo.
$3 + Örrr(4)-
4:de Gruppen.
Ye + 4 + u, + v. + vo (=
Z + u + Vt wo.
Ua + drve
Vi + $4 + Órvo-
$4 + div
5e Gruppen.
“st Ms À 9s KF vo) (=
£j + oas v. + ve;
Us + ver
Vs + 5$ — vg.
S + Ivo
Örn) d
Ory):
Justering af Normal-mått och vigter. 17
Gite Gruppen.
CHU + 26 -- Us + Ve + Övr) (= 9v).
Ye —— £g TT Us + Ve + Öyiay-
ös — % TI (me
Gy = n x 85 + Övr)
US + Im:
s, betyder den vigt, hvarmed 1 Mg. skiljer sig från 0,5 Mg. + o.
7:de Gruppen.
Slutligen användes hjelpvigten 6 vid följande jämförelser:
2 Mg.a (= 0,002) med 1 Mg. (= 0,%on) + 0,5 Mg. (= 0,**0oo5) + 6.
1 Mg. med 0,5 Mg. + 6 och
0,, Mg. med 6
hvaraf erhålles de för vigternas bestämmande nödiga eqvationerna; felet på
0,7-9005 betecknas y; och konstanterna óy;;, etc.
Första justeringen.
För korthetens skull betecknas framdeles summan 500 gr. + 200 gr. +
-- 200 gr.) + 100 gr. med S;, och 200 gr. + 200 gr.» + 100 gr. med
pr och summan 50 gr. — 20 gr. + 20 gr. + 10 gr. med Sn, samt
20 gr. + 20 gr, + 10 gr. med pr o. s. v. alla grupperna igenom; således
i Gite gruppen: 5 Mg. + 2 Mg., + 2 Mg. + 1 Mg. = Sy; och 2 Mg. +
— 2 Me + 1 Mg. med py.
Härnedan upptages endast de beräknade jämvigtslägena.
Första Gruppen.
2 Yel fele
qe F, +w.
1:0) — — 042. - 1:0) — — 490.
e 2:0) = — 0,60 med. = — 0,51. d) 2:0) — — 415 med. = — 4,ss.
S. ST
: 1:0) = — 1:77. 1:0) — — 1,56.
) 2:0) — — 1,69 med. = — 1,5. e) 2(0) — — 1.6 med. — — 1,51.
TS F.
: 1:0) = — Ou. 1:0) — — 0.64.
© 2:0) — — 0,4 med. — — 0,6. f) 2:0) = — 0,47.
3:0) = — U,oe med. = — 0.59
18 SELIM LEMSTRÖM.
T. Fi + w.
1:0) = + 2,5. 3:0) = + 2,9. 1:0) = — 1,5. 3:0) = — 1,28.
9) 5:0) — +200) eee D SUED S a
Medium af alla fyra = + 2,80. Medium af alla fyra = — 1».
Häraf erhålles följande eqvationer:
1:0 frân a b c F3 — Sr — 4,2».
2-0 biche CE; — ST Ness
En a ae lions)
Medium Fi = SI — 1,21.
Från c d och f fås w = 4,d.se,
g och h . w - 4.
Medium w = 4,ds, hvaraf
»
1,21
F, = ST GB QU = S; = 0,283 Ww.
och således dr = — 0,283 W.
500 gr. och py.
Pr Pr
1:0) = — 2,6. 1:0) = — 32.
2) 2:0) = — 2,96 med. = — 2 se. 2 2:0) = — 3.12 med. = — 3,16
500 gr. + w. 500 gr. + w.
1:0) = + 4m. 1:0) = + 4.
) 2:0) = + 4: med. — + Am.
b) 2:0) = + 4.57.
3:0) = + 4,59 med. — + 4,6.
Pr Pr
) 1:0) — — 3,19. 1:0) = — 2,7.
9 2:0) — — 3,08 med. — — 3:14. P 2:0) =— 24s med. = — 2,2.
500 gr. +- w. Tara 4 w.
e) 1:0) = + 5,12 1:0) = + 1:55.
2:0) = + 497 med =+ 504. 9 2:0) = + 1,5 med. = + 1,65.
Pr:
1:0) = — 2.67.
h) 2:0) = — 2,55 med. — — 2,00.
Vidare togos följande jämförelser:
500 gr. Pr.
1:0) = + 0,4. 3:0) = + 0.04.
i) = — 1,07. )
Un
2:0) — + 0,25. 4:0) = + 0,19.
500 gr. + w. Medium af alla fyra = + 0,1.
2) 1:0) = — 5,53.
2:0) = — 5,1 med. = — 5,62.
© För undvikandet af temperaturvariationer i vägskäpet aflästes oscillationerna med tub på
omkring 4 meters afständ. Af samma orsak hafva de erhållna jämvigtslägena på ofvanstäende sätt
sammankopplats i slutresultatet.
Justering af Normal-mått och vigter.
200 gr.
1:0) = — 1.09.
1) 2:0) =— 0,04.
3:0) — — 0.91 med. =
— 0,92.
Pr + w.
= 1:0) — — 417.
2:0) = — 4,33 med. = — 45.
Af dessa jämförelser fås följande eqvationer:
— w — Te.
Från a b c 500 gr. = pr
MO Cher = = 5 — Tor.
EC ON e = > — Ba»
gj Qus 2M — c — 8,14.
» def a E SL e NEST TL
Medium 500 gr. = pr — w — Tu.
Från f g h w = A,dos
3 E „= 4m.
» mn „= 4d4ss medium w = 4,d.a.
hvaraf 500 gr. — p, — w — x 4 = Pr — 2,835 W.
och således dra, = — 2,835 W.
200 gr. och
2 00 ST. (2)*
a) 200 gr.(, = + 2,5. f) 200 gr.(j) + w = — An.
5) 200 gr(,) = + 0,44. g) 200 gr.(,) = + 2,66.
c) 200 gr.(;) = + 2:01. A) 200 gr.(,) + w = — 4,65.
d) 200 gr (2) = + 0,2. i) 200 gr.(,) oes
e) 200 gr.(;) = + 2,10. [200 gr.(2) = + 4,16.
Fe gr. (2) + w = — 1,85. El > = + 4,40 med =
qm) Y = — 1,82. p [200 gr(3) tw = — 2,1
| Medium = — 1.68 de 2 = — 2,10 med. —
my 200 gr.(2) = + 4,1.
5 = + 4,65 med. =
Från a b c 200 gr.(;) = 200 gr.(;) — 1.96.
MON » = 200 gr.(;) — 1,67.
c rel d 2 = 200 gr.(;) — 1,81.
Medium 200 gr.(,) = 200 gr.(;) — 1,513.
Frân fg h w = inu
» 9h € c ERU
cr LUN "bn
» imn 5102:10;65
Medium w = 6,955
hvaraf 200 gr, = 200 gr. — Een iv = 200 gr — 0,261 t
och således dre — — 0,961 w.
200 gr.
och Sy + 100 gr.
5 [200 gr.(.) = + 4,68.
5 = + 448 med. — + 4,ss. e) 200 gr.(;) = + 3,89.
b) Sy + 100 gr. + w = + 3,08 f) 200 gro) + w = — 3.07
: = + 3,05 med. =+ 3,07. g) 200 gr.(.) = + 3.98.
c) 200 gr.(;) = + 3,95.
d) S + 100 gr. + w = + 322.
20 SELIM LEMSTRÖM.
Från a bc 200 gr.(.) = Sq + 100 gr. + w — 1,200.
» bed » == » — 0,86.
» cde » = » — 0,80
Medium 200 gr.() = Sq + 100 gr. + w — 0,553.
Från e f g fås w = 7,00.
» föregående komp. fås w = 6,955 med. w = 6,977.
Insättes 200 gr.(,) = 200 gr.(;) + 0,26: w fås
0 953
200 gr. — Sn + 100 gr. D — gu W — Oei W
hvaraf 200 gr. = Sn + 100 gr. + 0,602 w
och således dy = —+ 0,602 W.
100 gr. och Sj.
a) 100 gr. = + 0,25. e) Sq + w — 2/59
b) Sy = + 0,85. P Sg = + 0,97
c) 100 gr. = + 0,55. g) 100 gr. = + 0,25.
d) Sn = + lus. h) 100 gr. + w = — 3,1.
à 100 gr. = + 0,20.
k) 100 gr. + w = — 3,7.
1) 100 gr. — + 0,28.
Från a b c fås 100 gr. = Sy + 0,4. Från d e f fås w = 3,95.
„bed, E = „+0. » ghi, »= 40
» cdf s » = » + Ou. » hik „ „= de
Medium 100 gr. = Sr + 0,07. a ee SR SECHS
Medium w = 3,582 hvaraf
0,487 o
100 gr. = Sn + ams Su + O,us w; således dr = + 0,118 © = no.
Andra Gruppen.
50 gr. och Pr.
a) 50 gr. = + 1,95 €) pyr tw = — 1m
b) pu = + 4,80 D Prr = + 4,59
€) pyp tw = — Io g) 50 gr = + 2,20
d) Pır = + 4,91 h) Py = + 4.97
i) 90 gr. = + 2,08 m) pr = — 5,20
E) Pr = + Sa n) py tw = — 1,0
1) pg FW = — 1s
Från a b d f g fås 50 gr. = py, + 268 Från bed w'= 6,39
Po e là » Gem E Li en 0:52.
» ghi 3 nern 128: » def „65a
» hat 3 qp o 99 m Al: » Umm yn 00:26
Medium 50 gr = pg + 25. w = 6,405
2,7107
50 gr. Po Gas QU — Pr + 0,423 W.
Opa) = — 0,423 W.
Justering af Normal-mått och vigter.
20 gr.) och 20 gr.., samt 20 gr och Sm + 10 gr.
a) 20 gr.(,) = -F2,&. f) 20 gr.() = + lus. D) 20 gr.(;) = +1,10.
b) 20 gr.(,) = + e. g)20 gr.) = + 2,5. m) Sp, + 10 gr. = + s.
c) 20 gr.() + w = — 4,02 Ah) 20 gr.(2) = + 1,8. n) 20 gr) = + 1,56.
d) 20 gr.(? = + 1,50 i) 20 gr.(,) = + 1,66. 0) Spy + 10 gr. = + 1,53.
e) 20 gr.) + w = — dns. k) Sr + 10 gr. = + 1,00. p) Sr + 10 gr. + w — Aa.
q) Sur + 10 gr. = + 1,25.
Från a b d f g fås 20 gr.() = 20 gr.G) — 0,60.
1 » f9h ” ” = » — 0,00.
» Qs d m = 5 UE
| 3v 2E » 20 gr.) = Sim + 10 gr. — 05s.
2 | „ kim a 5 = " — 0,53.
| » imn À - = + — 04
» mno » » — ” — 0,40.
| ev COR! » W = 5,6
3 » cdf » » = 5,8.
| » def » » = 9,64
PL OEPN » » = 9,8.
Eqv. (1) gifva medium 20 gr.(;) = 20 gr.(,) — 0,337.
52) S » 20 gr.(,) = Spy + 10 gr. — 0,48.
LS) 901—105) 625.
DUM ar een, ous ee, ger
= 5 *(1) Lil ST.) 5,626 u ‚078 W.
0,48
20 ST.) = Bn + 10 gr. p 5 VW = — 0,085 W.
‚82
Ör) = — 0,078 TU. Ör) = — 0,085 tU.
10 gr. ‚och Sm.
a) 10 gr. = + Os. g) 10 gr. = + 0,2.
b) Sm = + 1,93. h) Syr = + 1,60.
€) Spy + w = — 3m. i) 10 gr. = + 0,88.
d) Str = + de %) Sir = dg.
e) Su + w = — 3%. D) Srpr + W = — 3,2.
f Sm = + ds m) Spy = + 1,14.
Från a b d f g fås 10 gr. = Spy + 1,06. Från bed w = 5,6.
m» J ee 5 29 zl. sh dsos: » €d 6 „ = Us.
ey eL dox ^ 52 09528-20780; » def , = 541
» hik z van ET „ kim » = O99.
Medium 10 gr. = Sr + 0,932. w = 5,407.
hvaraf 10 gr. = Sm + Du = Sm + 0,72 w.
Orr) = 0,172 W.
22 SELIM LEMSTRÖM.
Tredje Gruppen.
5 gr. och Pm-
4) Prrr = +0. €) pm = + lo ©) Ppr = + 1,0.
b) ppp + w —:— dus. f) 5 gr. = + d. À) 3 gr. = + 1,54.
€) Pin =+1u pm —--0 05 gr-Ew = de,
d) pm + w = — 4,36. h) 8 gr. = + Ir m) 5 gr. = + 1,61.
Från ef g 5 gr. = pr — 0. Från abe w= 56.
c uf 0 DO allen D BACKA a ass
m eee ne gr » ade » = 10):
> di QS UNE AI} EE » kim „= 32.
Medium 5 gr. = pr — 0,68. w = 5,29.
5 bx 0,630 es "0 ó At. 0 ;
guo = föga = ET CN raa Ems Mu) 0E TD) — ee V9 WW.
Quer samt 2 er. OCK 2080 medi Std Sm:
a) 2 gr.(;) = + 1,5. e) 2 gr.) + w = — 3,75.
b) 2 gr.(;) = + 1s f)? gr.G) — + 1,22.
c) 2 gr.) + w == 3,80. 9) 2 gr.(2) = + 1,35
d) 2 gr.(;) = + 1.33 h) 2 gr.(;) = + 1.
4) 2 gr.(s) = + as. n) 1 gr. + Sry = Bde
k) 2 gr.(,) = die. o) 2 gr.(,) = + 1,63.
) 1 gr, + Sy, = + las. p) 1 gr. + Sy = + 1:22.
m) 2 gr.(1) = + 1,08. q) 1 gr. + Sry + w = — 3,55.
v) 1 gr. + Si, = + 1s.
Emedan Sy är af platina iakttogs temp. t i vågskåpet och barometerstän-
det; # i vägskäpet = 10,4 Reaum. H = 759,9 t på bar. = 16,7 C.
Från a g b d f fås 2 gr.() = 2 gr.G) + 03s. Från k Im fås 2 gr.() = 1 gr. + Spy — On.
» fgh » » — » + 0,09. „imn , » = ” — 0525.
» ghi » » — ” + Ou. FSA HO EO X. Leg » = ” — Ou.
» hit ” » = » — 0,09. DOME NUR Dm » — » — 0,34.
Medium 2 gr.() = 2 gr.) + 0,0». Medium 2 gr) = 1 gr. + Spy — 0,07.
Från b c d w = Sya. Från def w = 5,0.
Oh y -— 9 an SAR
Medium w = 5,0ö7
0,002
hvaraf 2 gr. = 2 gr. + w = 2 gr.y + 0,0004 t.
5,057
Or = + 0,0004 t.
A mx " Y 0.307 Mg. a. 1 E
Dchu2. gr.s — ler Sn gm + 0% = !igr. + Si —
Mg. Mg. E
— "0,061 ?? + 0," 599. mme — — Our € + 0,"*951*).
+) Luftkorrektionen = 0,Mgs. (Se längre fram.)
Justering af Normal-mått och vigter.
1 gr. och. Ss.
a) 1 gr. = + 008. f) Sıy = + 0,9.
b) Sy —-rOse g)1 gr. = + On.
€) Spp + w — — 4,30. h) Spy = + 0.69.
di Si = + 0.65. i) 1 gr. = + 1.0.
€) Spy + w = — 4,25. k) Sy = + 0,90.
1) Spy + w = — Ag
m) Sy = + 1,42.
Från a g b d f fås 1 gr. = Sy — 032 Från b c d fås w = 5,10.
» fgh » » =» Im » ede „ „= 5.
» ghi ” » = » I. » def » » = 5h.
DRE HÄR ED SLE ETE. en TO LS, E 088:
Medium 1 gr. = Spy — 03s: w = 5,16
äraf 2 0,187 ur 0 ;
häraf 1 gr. = Sw — Ba © = Siv — 0036 W.
Mg.
rrrçs) m 0,036 10 + 0, 7:099 = Öry(o)-
Fjerde Gruppen.
0,5 gr. med pr.
a) 0,5 gr. = + 2,9. d) 0, gr. = + 2,0.
b) Pry = + 2,20. €) Dry = + 2,16.
€ Pry + W — — 2,20. f) pry FW = — Pu
g) 0,5 gr. = + 2,60 . E
h) Prv d en d) ppy + w = — 245.
Från a b d fås 0,5 gr. = pry — u. Från b ce w = 4,7.
» bde „ ” = » + 0,2. » cef „ = 5,0.
qe CY Tg » = jy + 055. c 997 1 HR Gite
» egh „ ” = » + 0,2. » hi, = 4,98.
Medium 0,5 gr. = pry + Oo. w = oes.
0,095
hvaraf O5 gr. = pu nes p sess + 0,019 w.
Örva) cx + 0,019 w.
0,2 gra, med 0,» gr.» och 0,2 gr.;, med 0,1 gr. + Sy.
a) 0,2 gr() = — 0.26. A) 0,2 gr.(,) = — 0,35.
b) 0.2 gr.(2) = — 04e. — i) 03 gr.(,) = — (0,23.
c) 02 gr(;) + w = — 55. EK) Où gr.) + Sy = — 1j.
d) 0,2 gr.(2) = — 05. 2) 0,2 gr.) = — 04s.
€) 0,2 gr.() = — Os. m) O1 gr.) + Sy = — har
f) 02 gr(,) + w = — 55. n) 05 gr.(;) = — as.
9g) 0,2 gr.(1) = — 0,5. 0) 0» gr.(,) + w = — 5,25.
p) 02 gr) = — 0.
24 SELIM LEMSTRÖM.
Från a e b d fås 0,» gr.(;) = 0,2 gr.(3) + 0.005. Från i k I fås 0. gr.() = 04
» degh, 5 = j) + 0,25. „» kim ,„ 3j = 5 — 142.
» ghi » » = » + 0.0. » Umm. 3 E en — 1.16.
Medium 0.2 gr.(,) = 0,2 gr.(o) + 0.115. 0.2 gr.(1) = 04 gr. + Sy — 1.373
Fràn b cd w = 5,1.
» €f 9 „ehe.
» nop » = 4m. Medium w = 4.92.
0.115 à 3
hvaraf O gr = 0, gr. ++ is © = 02 Bras -l- 0,0934 W.
Örv(2) —— + 0,0234 W.
Dosen ae = On er. F Sv — = w = 0, gr. + Sy — 0,279 vw.
0,1 ST. och Sy.
o
a) 03 gr. = + 0,93 à) On gr. = + 0,60.
b) Sy — — (o. k) 043 gr. = + 0,65.
€) Sy+w = — 93. D) Sy = — 0,66.
d) 03 gr. = + 0,9. m) 043 gr. = + 0,0.
e) Sy = +00. n) O1 gr. + w = — Yon.
f) 03x gr. =+ O0, 0) 05 gr. = + 0,1.
9) Sy = — Os p) Sy == 0,0
h) Sy + w = — 5,80. q) 03 gr. + w = — An.
Från a b d fås Où gr. = Sy — 0:01. Från bee w = 5yu.
» bde „ » = » — 0.98. » gh » = 9,07.
ESTEE EDS cp Em ce ny DU cn ET
p d D m DM. i» m 072 » = 4,62. Med. w = 4,55.
» op ” ” = » — du.
Medium 0,1 gr. = Sy — 1,164.
P NN hvaraf
1,164
On gr. = Sy — nc ME Sy — 0,240 W. dry = — 0,240 W — dy.
Femte Gruppen.
0,05 gr. och pr.
a) 0.05 gr. = — 0,43. f) 0.05 gr. + w = — 5,04.
b) Py = — 1,58. g) 0.05 gr. = — 04s.
€) 0,05 gr. + w = — 5.0. h) Py = — sr.
d) 0,05 gr. = — (a. 4) 0.05 gr. + w = — 5.04.
e) Py = — 1,50.
Justering af Normal-mått och vigter. 25
Från a b d fås 0,05 gr. = Py — 1y6. Från a c d. W = 4,.
» bde » ” =» — du. » edf „= 4m.
» deg» ” = + — 1,06. COCO NT
» €egh y, ” =» — 1,06 endgi m As W= 4,602.
Medium 0,05 gr. = Py — 1,102.
Hüraf Oos gr. — P, — LE 00 = Py — 0
ara 205 gr. == v Lan Ww = WU L— ,239 QU.
Öva) = — 0,239 W
0,02 gr.ay med 0,02 gr och O,o1 gr. + Sy.
a) 0,02 gr.(;) = — (0,93. h) 0,02 gr.(,) = — 0,13.
b) 0,02 gr.(2) = — 0,18. i) 0,02 gr(,) + W = — 435.
c) 0.02 gr.(,) + W = — 402 k) 0,02 gr.(;) = + 1,14.
d) 0,02 gr.(,) = — 0,95. b 0: gr. + Syr = + 1,14.
€) 0,02 gr.(,) = — (e. m) 0,02 gr.(;) = + 1,08.
J) 0.02 gr.) + W = — 3,56. n) 0,01 gr. + Syr = + 0,95.
g) 0,02 gr.(,) = + 0,90. 0) 0,02 gr(;) = + 0,94.
p) 0,0 gr. + Syr = + Os.
Från a b d fås 0,02 gr.(,) = 0,02 gr.(>) — 1,72.
.
” b de » v » — 1,6.
» deg s » = ” — 1,0.
» egh , » = E — de.
Medium 0,02 gr.(,) = 0,02 gr.(;) — 1,66.
Från k I m fås Oo gr.(;) = 0,1 gr. + Sy, + 0,03. Från a c d W = 4,96.
» Umm „ » E » — 0,04. » edf,„= 4.
» MmNnO » ” — ” — 0,06 » dfg » = 4m.
3192.0 D. 5 " E ” + 0,02. ” if gi y» = 4,90.
Medium Oo gr.(,) = 0,1 gr. + Syr — 0,012. W = Ass.
1,66
Hvaraf 0,02 gr.n = 0,02 gro — ni 0,02 gr.a; — 0,540 W.
Öva) = 0,540 20
0,012
samt 0,02 gr. = 0,01 gr. + Sy; — i75 w = 0,01 gr. + Sy, — 0,0025 W.
Óv(5) — EL 0,0025 w
0,0 gr. med Sy.
a) 0,01 gr. = + 0,92. e) Syr = 0,72.
b) Syr = + 0,83. f) Ojor gr. + w = — 3,13.
c) 0,1 gr. + w = — 3,56. g) 0,01 gr. = + 0.98.
d) 0,01 gr. = + 133. h) Syr = + 0,90.
i) 0,1 gr. + w = — 3,7.
26
Från a b d fås 0,01 gr.
» NU
» deg »
» e g h » ”
Medium 0,01 gr.
Ji
hvaraf 0,3 gr. = Sv —
Öva)
= Sy
SELIM LEMSTRÓM.
— 0,18. Från a c d fås w = 4,89
» — 0,54. » Cdf , » = 4
» — 03 » Qfg » »=4m
» — On » FI » à» = 4
— 0,260
0,208
ren = Su p 0,054 QU.
= 0,054 W = Övr0)-
Sjette Gruppen.
Med. w = 4,84.
5 Mg. och p, (= 2 Mg. + 2 Mg. + 1 Mg).
a) 5 Mg. = — 0. d) 5 Mg. = + Op. g)5 Mg. = + 0,2.
b) Pvi = — Ou. 6) Pyı = — 0,12. A) pyr = — 0,26.
c) 5 Mg. + w = — 4,68. f) 5 Mg. + w = — 4,13. d) 5 Mg. + w = — Am.
Från a b d fås 5 Mg. = py; — Om. Från a ed w = 4n
» bde „ ” =. y — 0. » edf » = 4m
» deg » » = y I » dfg „ehe
» €gh „ » =» da » ff gi » = 4%
Medium 5 Mg. = pyr — Oje. ° w= 4,89
0,22
hvaraf 5 Mg. = py — im 9 — Pvr — Unis w
Óvi 0,046
2 Mg. med 2 Mg
a) 2 Mg.) = + Os d)? Mg.) = + Os g)? Mg.) = + 0,5
b) 2 Mg.() = + das e) 2 Mg.(,) = + 1,0. Ah) 2 Mg) = + 1,2
c) ? Mg.G) + w — — 4,10. f) 2 Mg(;) + w — — dns. à) 2 Mgis) + w = — 4,20
Från a b d fås 2 Mg.) = 2 MgG) — 0,5. Från a e d fås w 4,9.
” bed ” » = ” — 0,60. 9 x9 df 2» » 4,92.
» de JR: » me ” — 0,65. » elg I» » 4,94.
» 9g hoy » = » — Oper. 4 fg 5 „Her. Med. w A,sss.
Medium 2 Mg.(,) = 2 Mg.) — Os.
ed 0,615
hvaraf 2 Mg, = 2 Mg.,, — im 0.— 2 Mg — 0,195 w.
Övr) Zu 0,125.
2 Mg och (1 Mg. + 0,5 Mg. + 6) = Pr.
a) 2 Mg.(,)
b) Pyn
— 0,05.
— 0,60.
c) 2 Mg.(,) = + 0,15.
d) Pyn
= — 0,83. f) Pyrr
e) 2 Mg.(,) = + 0,3.
= — 0,85.
Justering af Normal-mått och vigter. 27
Från a b c fås 2 Mg.(,) = pyrr — 0.0.
» bed, » = » — Os.
m OW OT m » =, den WIEN:
2306 3 ” ” = » — 5.
Medium 2 Mg.() = pyır — 0,98.
h f M ÉL. 0.933
vara 2 8-1) == Dvu d,on QU = Pvu xus 0,132 QU.
Övrig) = — 0,132.
1 Mg. och 0, Mg. + 6 (= mj).
a) 1 Mg. = — 0.15. c)1 Mg. = + 0.18. 6) 1 Mg. = + 0,5.
b) m, = — 0.20. d) m, =— (0, f) m = — (s.
Från a b c fås 1 Mg. = m, — 0,42.
» bed » » = y — Vus.
3» Qe nn DU » = 0800 20. = 1,081:
» def » » =» — 04.
Medium 1 Mg. = m, — 0,105
0,405
7.081
hvaraf 1 Mg. = m, — w — m, — 0,057 Ww. Oy = — 0,057.
0,; Mg. och 6.
a) 0,5 Mg. = + 1,57 c) 0,5 Mg. = + 1,5. e) 0,5 Mg. = + 1.63.
b) c =+1.. do = Fdo. f) 6 = + 12.
Från a b c fås 0,5 Mg. = 6 — 0,27.
»bretdae > quss aas.
» [2 d e ” » — Cho 0.48.
» def » ” =» — 0.46.
Medium 0, Mg. = c — 0,ss5.
w = yos.
0.385
hvaraf 0, Mg. = 6 — JU OT 0,054 ?. Óypga = — 0,054.
Andra och tredje justeringen togos tätt efter hvarandra, hvarför de här
nedan i ett sammanhang upptagas.
1:sta Gruppen.
F, och S$..
iUt
a) St = — 20. d) Sq = — 2,5. 9) Sr = — 1.95.
b) F, = — 0,88. e) F, = — 0,50. À) F = — Qr.
ce) Fy + w = — As f) Fy + uw — — 3,88. 4) F3 + w = — 3,1.
28 SELIM LEMSTRÖM.
TII.
a) Sy = — Los. d) Sj = — 1. 9) Sr = — as.
b) F, + w = — 2,51... e) FE, + w = — 35e. À) F, + w = — 24.
e) 4 = + dx. NR Ee t) = +1,12.
hvaraf erhålles
11:
Från ab d F,-— Sy — das. Från b ce w = 3,5.
p. 0 0 nen uk » COLE
g Won zn len » efh „= 3.
eng lee‘ TORRES E59. 833 f
Medium A, = Sy — Lau. w = 3,606.
JURE
Från a cd F; = Sj — 2s. Från b c e w = 4.
c QU FA m OO uc
» dfg » =» m » €f h „= 4.
DCR ON on erh » Shi „de.
Medium F3 = Sj — 2,65. w = 4,14.
1.
hvaraf IL F, = 9 — => w = S, — 0,5931 w. 0) — — (0,91 W.
b
2
och III. FE, = Sr — Ll QU = Sr = 0,640 w. 0° = — 0,640 QU.
Emedan ofvanstäende resultat ej ega den öfverensstämmelse, som vore
ónsklig, så togos ännu tvenne serier observationer.
I (a).
a) F3 = + 3,04. d) F, + w = — 5,5. g) Sr = — 1,5 Kk) F = + 258,
D) Sy = — 2,5. e) F, = + 3,28. h) Få = + 2,45. |) Sy = — 3,8.
c) F3 = + 165 f) Sr — — dus i) F, + w — — Tps. m) Sy = — 2,9.
UT (a).
a) F, = — 08. d) F, = + 0,5. g) F, = + 0s. E) F, = + ss.
b) S, = — 2,55. €) Sr = — Oys. A) Sq = — a. D Sr = — 1a.
c) F3 + w = — 3,2. f) F, + w = — Sn à) F, + w = — 30. m) F, + w = — 3.
hvaraf erhålles
IT (a).
Från a b c e F, = Sr — Apos. Från e de w = 8,2.
» vbxcHeun, p m gc » dehi „= Is.
» efgh p e o wb » hk , = I.
» gr hum » =» — 0,02.
Medium F, = Sj — 4m. w = 9,16.
Justering af Normal-mått och vigter.
III (a).
Från a b d F3 = Sj — 2ys. Från a e d. w = 4s.
Wake m. , — Rire Ce. — dv:
anorg lite » dfg » = 46.
> égk zn — Ass. am gi E (y = Aja.
bye SQUIER SNS PAT DJ En; — 4o.
VE AMEND Ur ad gn. co lern. D =
Medium A, = S, — 2,146. w = 4,32.
4,72
hvaraf IL P, = S, — 25 — S; — O5 w. = — 0,515 w.
2,145
och ]HHE Jil = Sr = En w = Sr = 0,496 W. oj = — 0,496 W.
500 gr. och yi.
i
a) 500 gr. + w = + 4,5. f) 500 gr. + w = + 3s. D) pr = — 3,05.
b) Pr = — 28. g) pr = — 3,35. m) 500 gr. + w = + 3,16.
c) 500 gr. + w = + Au. Ah) 500 gr. + w = + 3,5. n) pr = — 2s.
d) p == 2». 4) pr = — 31.
e) 500 gr. + w = + 306. Æ) 500 gr. + w = + 3.93.
IH.
a) 900 gr. + w = + Am. d) pi = — 2,5. g) 500 gr. + w = + 3,55.
b) pr = — 2,5. e) 500 gr. + w = + 3,9. A) pr = — 3,10.
c) 500 gr. + w = + 4m. f)pr = — 2,98.
Känsligheten för begge:
a) 500 gr. = + ie. d) 500 gr. + w = — 2,57. g) 500 gr. = + dr.
b) 500 gr. + w = — 2,63 e) 500 gr. = + Las. h) 500 gr. + w = — 2,68.
c) 500 gr. = + Lun. — f) 500 gr. + w = — 2s.
hvaraf
II *»
Från a b e 500 gr. = p, — w — 7,36.
bed EN EA
» cde c Ex Iren
» fgh » ho Zube.
» ghi » ciu d;00.
» hik an. aL.
» ikl Deu.
» klm ” = y u dm.
» imn » = y =» dm.
Medium 500 gr. = pr — w — 5s.
30
SELIM LEMSTRÖM.
hvaraf II. 500 gr. = pr
och III. 500 gr. = pr
III.
Från a b ce 500 gr. = pj — w — 6,86. Från a b c
» bcd » m. — 3. — 6,91 » bed
S LCI » — y —5, — 6,8. D CU À
» de f ” =» — » — Os. + CON
» efg » = y Bir » efg
» fgh ” — » =m — u ” fgh
Medium 500 gr. = pr — w — 6,5.
w — "ap =
£r 3,719 T BAL ds
dr = c 2,855 vw.
6,775 Su
E c Eg ceri 2
dia) — = 2,788 W.
200 gr.., och 200 gr.e,.
w = 4.01
gj 9 3
37 — 0582
27 JjBb
5 = 3,66
» = 3,69
w = 3,19
2,855 W.
,188 W.
I.
a) 200 gr) — —--2e. d) 200 gr() — —-im. g)?) gr() = + ia.
5) 200 gr.(;) = + 04». e) 200 gr(;) = — 0O,:. Ah) 200 gr.(;) = + 0,31.
c) 200 gr.(,) + w = — 3,0. f) 200 gr.() + w = — 4n. à) 200 gr.(;) + w = — 3,84.
DIT.
a) 200 gr.(;) = + ia. d) 200 gr.(;) = + 1,52. g) 200 gr.(,) = + 1,98.
b) 200 gr.(;) = + 04s. e) 200 gr.(,) = + 0,53. À) 200 gr.(;) = + 0,06.
c) 200 gr.(2) + w = — 3,48. f) 200 gr.() + w = — 3,31. i) 200 gr(,) + w = — 3,3.
hvaraf
II.
Från a b d 200 gr.(;) = 200 gr.(;) — 1.es. Från b c e w = 3,48.
” 0 m = ^ — la m Go ge
» deg » = » — 1,50 » efh „— 4,33
» egh » = » — 1,23. » fhi „ds.
Medium 200 gr.(;) = 200 gr.(>) — 1,102. w = 3,915
II.
Från a b d 200 gr.(,) = 200 gr.(2) — 1.2. Från bce w = 3,98
» bde » = » — 1,08. » cef „= Is
» dog » = ” = digne ” € fh „= 3,67
» egh » = » — 1.8 » fhi „= 3;
Medium 200 gr.(;) = 200 gr(>) — 1,285. W = 3,83
1,42
hvaraf II. 200 gr. = 200 gr. — 47 w = 200 gr. 0,368 w.
LY 0,368 Ww.
Justering af Normal-mátt. och vigter. 31
och II. 200 gr, = 200 gro, — 3 w = 200 gr — 0,ss8 w.
À — — 0,338 w.
200 gr. och Sj + 100 gr.
II.
a) Sg + 100 gr. = + 2,5. e) Sy + 100 gr. + w = — On.
b) Sg + 100 gr. + w = — 1,6. f) 200 gr.(;) = + Le.
e) 200 gr.(,) = + ds g) Sy + 100 gr. = + 3,05.
d) Sq + 100 gr. = + 321. À) Sq + 100 gr. + w = — 0.63
TED:
a) 200 gr.(;) = + 18 d) Sy + 100 gr. = + 3,5. g) Sy + 100 gr. + w = + 05.
b) Sy + 100 gr. = + 35s. e) 200 gr.(;) = + 1,4. A) 200 gr.(;) tes
c) 200 gr.(;) = + dye. f) Sg + 100 gr. = + 345. i) Sg + 100 gr. = + 3,32.
108
Från a ed 200 gr.(;) = Sg + 100 gr. + 1,23.
» cd » = » + 1,67.
» dfg ” > » + Im.
IH.
Från a b e 200 gr.) = Sq + 100 gr. + 1,ss.
5 rbäckd » = X + 1,94.
» cde ” = ” + 1,07
» def » — ” cdm
» efh » = ” + Lyn.
RD E = q + de
För begge erhålles: från II. a b d w = 3,94.
bde ,, = 4,0.
die, 083
COMO „an.
och fran III. ngr% „4.
w = 3,94
I.
im gr.() = Sq + 100 gr. + 1,57.
Media
100%
200 gr.(1) = Sg + 100 gr. + 1,807, hvaraf
IL 200 gr. = Sn + 100 gr. + 5" w = Sn + 100 gr. + 0,390 w.
och II. 200 gro, = Sn + 100 gr. + 2" w — Sn + 100 gr. + 0,459 w.
Således IL. ó; = + 0,390 w och II. 0j = — 0,459 W.
32
SELIM LEMSTRÖM.
100 gr. och Sr.
IT.
a) 100 gr. — + 04e. d) 100 gr. = + 0,5. g) 100 gr. = + 0,35.
b) Sg — + 12. e) Sq = + 0,54. À) Sg = + 0,68.
c) Sy + w = — dy f) Sg + w — — 1. i) Sy + w = — 2,06.
1L UE
a) 100 gr. + w = — 2,5. d) 100 gr. + w = — 24». g) 100 gr. + w = — 2,564.
b) Sn = + 05. e) Sır = + 0,0. À) Sy = + 0,50.
c) 100 gr. = + 0,4. f) 1007gr. = + 0,26. 2) 100 er. = + 042.
I.
Från a b d 100 gr. = Sq + 0,68. Från b ce w — 2:
5» (bide Ds mmy dE pn Ba m
p A0 mn 89 gy BUSES c Qj de gy uen
3 ls D SS » Jh „= ke.
Medium 100 gr. = Sj + 045. w = 2,615.
IT.
Från b ce 100 gr, = Sq + 0,2. Från a c d w = 2,71.
» €f » = » + 0% » Cdf „= 2,67.
» efh » = » + 0%. » dfg „= 2m.
» fhi » = » + 0,32. » fg n = im.
Medium 100 gr. = Sq + 0,21 w — 2512.
0,48 A 4
hvaraf II. 100 gr. = Sg + a WE Sn + Ojso w. =
0.278 4
och II. 100 gr. = Sn + ;„„ € — Sn + Ojos w. à —
Andra Gruppen.
50 gr. och pg.
1?
a) 50 er. = + 3,39. d) 50 gr. = + 3,6. g) 50 gr. = + 3,86
5) 50 gr. + w = — 3,52 e) 50 gr. + w = — 3,0. A) 50 gr. + w = — 3,10
c) Pip c Ww —=+Oor. NMpfutw =-0% d) pg +w — +0
III.
a) 50 gr. = + 3,5. d) 50 gr. = + 3,84 og) 50 gr. = + 4,06.
b) 50 gr. + w = — 3,06. e) 50 gr. + w = — 2,86. h) 50 gr. + w = — 3,02.
) pu t+w =+ 06 f) pr +w —-— Og pr +w = + Os.
0,182 Ww.
0,102 Ww.
Från b c d fås 50 gr.
» cef
» € fh
» f h à
Medium
Från b ce
» ef h
» fhi
Medium
hvaraf IL 50 gr.
och IIL 50 gr.
a) 20 gr.(;)
b) 20 gr.(,)
c) 20 gr.) + w
a) 20 gr.() = + 1,68.
b) 20 gr.(4) = + 0,90.
a) 20 gr.(,)
b) 10 gr. + Sm
a) 20 gr.()
b) 10 gr. + Sm
c) 20 gr.(5) + w = — 4,62.
Justering af Normal-mátt och vigter.
II.
= pg + 3944 Från a b d. w = 6,5
» » =» +28. » bde , = 65
E) » = y» +2. » deg » = 6,"
» » = » + 30. „egh , = 6,»
50 gr = pr + 2945. w = 6,88
IH.
fås 50 gr. = pr + 3,2. Från a b d w = 6,1
» » =» + 280. » bde „= 6,0
» D Zn ke. » deg „=6a
» » =» +29 » egh » = To
50 gr. = py + 2885. w = 6,85
= + 1,2.
= + 0,1.
2,945 NER
Pu CEU ans
öra) = + 0,
2.885
Pu Gr
6,85
Örra) = + 0,
Pu + 0,428 w.
498 W.
QD Him + 0,421 Ww.
421 W.
20 gr. och 20 gr.
IT (a).
d) 20 gr.) =
e) 20 gr.(1) =
— 42. f) 20 gr.) = — 4,21.
III (a).
II (0).
= +1,39. c) 20 gr.(;)
= + 0,0. d) 10 gr. + Sm
IH (?).
= + 1,30. d) 20 gr.(;)
= + 0,85. €) 10 gr. + Sy,
J) 20 gr.() + w
c) 20 gr.(;) = + 1,48.
+ 1,4.
+ 0,92.
g) 20 gr.(;)
h) 20 gr.(2)
20 gr.. och 10 gr. + Sir.
i) 20 gr.(;) + w
= + 1,2.
e) 20 gr.(;) = + 1,39.
d) 20 gr.(j) = + 0ys. f) 20 gr.(;) = + 0,04.
= + 1,5 e) 20 gr.(,) = + gs.
= + Os. f) 10 gr. + Spy = + 1,00,
= + ds. g) 20 gr.(,) = + ds.
= + Oy. A) 10 gr. + Sm = + On.
= — 4. i) 20 gr.(1) + w = — Aus.
33
34 SELIM LEMSTRÖM.
Deraf erhålles:
IT (a).
Från a b d 20 gr.(1) = 20 gr.(;) — 046.
» bde » = ” — 0.58.
» deg » = E — 0,44.
» egh = — 0,40.
2 »
Medium 20 gr.(;) = 20 gr.(;) — 0,5.
III (a).
Från a be 20 gr(;) = 20 gr.(>) — 0.0.
ay Ode gj = 5 — 0,61.
» ode ” = " — 0.64.
» def » Ex: » — 052.
Medium 20 gr.(;) = 20 gr.(;) — 0,e.
II (0).
Från a be 20 gr.(,) = 10 gr. + Sm — 0,2.
» bed 5 — 3 — 0,43.
q ou E = 5 — 0,4.
mue s = — 0.31
2 2”
Medium 20 gr.(;) = 10 gr. + Sq, — 0,292.
Från a b d 20 gr.) = 10 gr. + Sg, — 0.5.
» bde » — n — 0,58
» deg ” = ” — Os.
» egh = » — 0.65.
»
Medium 20 gr.(,) = 10 gr. + Spy — 0695
II (a). II (6).
Från a cd w = 5,54. Från a c d w = 5,9.
cha — 0,68 D 6^ 12 DM
» dfg » = da. » dfg » = dm
JU De » Jg „od.
Medium w = 5,655. w = 5.898.
Medeltal af begge = 5,14.
således IT (a). 20 gr. = 20 gr. — Le w — 20 gr» — 0,082 .
is Ore) = — 0,082 ww.
och III (a). 20 gr. = 20 gr. — zi w = 20 gro) — 0,108 W.
One = — 0,108 W.
och II). 20 gr, = 10 gr. + Sin — 2" w = 10 gr. 4 Su — 0,068 t^.
9,14
Ör) = — 0,068 W.
Justering af Normal-mått och vigter.
0,595
och III (b). 20 a) En gr. + Sm — SER w= 10 gr. + Sem = 0,103 qt.
Orres) Zee 0,103 Ww.
10 gr. och Sj.
HE
a) 10 gr. = + 0,3. d) 10 gr. = + 0,20. g) 10 gr. = + Oje.
b) Sm = + 1,9. 6) Sm = + due Ah) Sm = + duc.
c) 10 gr. + w = — 5,23. f) 10 gr. + w — — 5m à) 10 gr. + w — — 5,45.
Från a b d fås 10 gr. — Sy + 1:02. Från a e d w = 5,50.
bide m or DB CAO NOM
2204519 z 3 LIU » dfg , —= 5,8.
» egh » » = » + Lo. iF JC » = 5,50.
Medium 10 gr. = Spy + 1. AU = 5,406.
hvaraf 10 gr. = Sm une Sm + Os; w.
Orca) = 0,187 W.
IH.
a) 10 gr. = + 0,10. d) 10 gr. = + 0,2. g) 10 gr. = + 0,30.
b) Sm = + das e) Spy = + lus À) Sr = + 1,1%.
c) 10 gr. + w = — 5. f) 10 gr. + w — — 5,6 à) 10 gr. + w = — 5,37.
Från ab d fås 10 gr. = Spy + 0,93. Från a c d w = 5,0.
bare m 37 cra gn ready a8.
» deg » ” = 0,88. » dfg „= 58.
» egh » » = » + 04. » Sgi ; = Hj.
Medium 10 gr. = Spy + 0,592. aU = 5,58.
o 0,
således 10 gr. = Sm + 5, w = Sm + 0,155 vw.
Örra) ar air 0,155. W.
Tredje Gruppen.
5 gr. och fm.
I.
a) 5 gr. — — 0,50. d) 5 gr. = — 0,99. 9g) 5 gr. = — 0,82.
b Prrx = — dy. €) Pur — — In. À) Pur = — ys.
e) 5 gr. + w — — Gus f) 5 gr. + w == 6. i) 5 gr. + w =
35
36
a) ? gr.(1)
b) 2 gr.) = + 0.
c) 2 gr.(;) = + 0,
TII.
SELIM LEMSTRÓM.
Från a b d 5 gr. = pm — Oy. Från a c d w = 5,2
» bde » = y — m. » Cdf „= Ss
» deg » = y» Im. n dfg » = 5,8
» egh » = » 0m 5» Sgi » = 5,4
Medium 5 gr. = pr — 0,70. w = 5,215
o 0
således 5 gr. = Pur = EL QU =E Pu = 0,146 QU.
?
Orc) = u 0,146 W.
II.
a) 5 gr. = — 0,93. d) 5 gr. = — 1o. g) 5 gr. = — 1,00.
b) Pm = — 1,73. 6) prrr = — 1,18 À) pm = — s.
c) 5 gr. + w = — 6,40. f) 5 gr. + w = — bar 4) 5 gr. + w = — 65.
Från a b d fås 5 gr. = pın — Ohm. Från a c d w = 5,4
DCI Ux mn UU » edf „= 5,3.
» deg » » = » 0m » dfg = Ha
» €9h y » = » — Us. » Sgi = 5%.
Medium 5 gr. = pr — 0515. w = 5,36.
således 5 gr. = ne Oma
st. — fur Pu — pu ,134 W.
dm) = — 0,134 W.
2 gr.qy och 2 gr.
IT.
a) 2 gr.(;) = + Os d) 2 gr.(;) = + On. g) 2 gr.() = + 0,45.
b) 2 gr.(;) = 04s e 2 gr.(,) = + 0,10. Ah) 2 gr.(2) = + 0,58.
c) 2 gr) + w = — An. f) 2 gr) + w = — Ho. à) 2 gr.) + w = — Age.
Från aba fås 2 gr.(;) = 2 gr.(j) — 0,10. Från a c d w = 5,03
» bde „ » zm » + 0,08. » edf „ha
» deg „ » = » — Or. » dfg „he
» egh „ ” Fr ” — 0,19. » fg59 „du
Medium 2 gr.() = 2 gr.(>) — 040 w = 4,15
2 0,107 i
således 2 gr, = 2 gr + zu € — 2 gr — 0,o W.
Ör) = — (0,022 W.
= + 0,0. d) 2 gr(;) = + Om.
e) 2 gr) = + 0,63.
g) 2 gr) = + Ou.
f) 2 gr.() = + 0.
Justering af Normal-mått och vigter. 31
Från a b c fås 2 gr.(;) = 2 gr.) + 0,00.
„ bed, ” = » — 0,14.
sedie s AERE — 0,26. w = 4,975, som i föregående.
» def » ” — ” — 0,30.
» €f9 n» ” = ” — 0,14.
Medium 2 gr.) = 2 gr.(G) — 0,15. w = rs.
0,168
hvaraf 2 gr. = 2 gr) ac c E 2 gr — 0,034 w.
Omg) = — 0,034 W.
2 gr. och 1 gr. 4 Sy.
I.
a) 2 gr.(,) = + 0,5. d) 2 gr.() = +0. g) 2 gr.() = + ys.
b) 1 gr. +Sy= + Os e) 1 gr. + Sy = + Os. Ah) 1 gr. + Spy + Om.
c) 2 gr) + w = — Ar f) 2 gr.(;) + w = — La à) 2 gr.) + w = — du.
Från a b d fås 2 gr.(,) = 1 gr. + Sry — 0,05 Från a cd w = 4.
FO IC CAS TIRE = » — 0,04. CK a
» deg » » = » — 0,04. » Qdfg „ = 5y28
» egh » » = ” — 0,04 » fgi » = 5,4.
Medium 2 gr.q) = 1 gr. + Spy — 0,028. w = 5,18.
Temp. i vägskäpet = 7,%. barom. H = 759,5, t = 12,
Emedan S;, är af platina så bör här reduktion ske till lufttomt rum och
afseende fästas vid den differens hvarmed messings-vigterna och platina-vig-
terna lyftas af luften.
Specifika vigten för messing är — 8,36; (bestämd för kilogr. F,) och för
valsad platina == 21,04; häraf fås volymen för 2 Eu = RE cub. centim., och
volymen af 1 + Sy = (ax =
8,265 21,04
Den förra luftvolymen väger, då luftens fuktighet antages 0,5
Ho — 0,5 f + Oo. 0,5 f
) cub. centim.
Vo (1 + 720) I Meng
(1 + & 7.96) ^? = 760
V, (1 + k. 7,6) H, — 0,5 f + 0,623. 0,5 f Vi; (1 + m.)
n RE = =
den senare 2 (ira zu) 122932 zen NE. 1,2939 . X
x Ho — 05f-F09.0s5f£ — [Vo (1k. 7,6) a Vis (1 + m. )V Ho — 0,5 f + 0,23 . 0,5 f x
160 m2 (HE a) (1 + & . 7,0) 760
V, 1 — ilo gg (rem
X 1,2952 = Ü (1 + E.) + Vr; (1 + 7. 29) x SE 7 = ; m 1,295» eller
om skilnaden tages (enl 2 gr. — luftkorr. — 1 gr. — luftk. + S;, — luftk.),
HQ — 0, f (1 — 0,623)
160 (1 + « . 7,6)
så erhålles korr. = Vi, | (1 + x . 7,6) +} (1 + k. | 1,2932 .
38 SELIM LEMSTRÖM.
hvarest & betyder messingens kub. utvidgnings coefficient, x platinans och «
luftens, samt f fuktighets-trycket vid mättad luft. ^V, = volymen af 2 gr..,
och Vi, — volymen af Sy vid 0° temp.
k = 0,0000566, 7 = 0,00002595, € = 000367, f = T;sı. Den häraf be-
räknade korr. = —+ 0,”®o95, i följd hvaraf erhålles i lufttomt rum vid 0°
2 gr = 1 gr + Sw — e w + 0,"*553 eller
2 gra, = 1 gr. + Sy — 0,004 w + 0,"E-693.
Or = — 0,004 -l- 0,"E:693.
IH.
2 gr.(;) = + 0, c) 2 gr.(;) = + 0,5. e) 2 gr.(;) = + 0,80.
a
b) 1 gr. + Sry = + 05. d) 1 gr. + Spy = + Oye. f) d gr. + Spy = + 0n.
Från abe fås 2 gr.(,) = 1 gr. + Spy — Oy.
» bed „ » "Y. » — Our
» cde „ » — » — 0,04.
m ae D ” » zx » TÉ 0,10.
Medium 2 gr(,) = 1 gr. + Spy — 0,13. w = 5,143, som förut.
Hvaraf, dà luftkorr. är lika som i föreg., fås 2 gra, = 1 gr. 4 Sw —
-— av + 0,"E-093 = ] gr. + Sr = 0,022 w + 0,"E:693.
Om = — 0.022 + 0,093.
För att undvika det ständiga undersókandet af känsligheten hos vågen,
belastades densamma med 50 gr. på hvardera vågskålen och värdet af w sök-
tes, samt derefter med 50 gr. + 1 gr. likaledes på hvardera vägskälen; der-
vid erhölls följande resultat:
a) 50 gr. = + 2,37. d) 50 gr. + w = — As. g) 50 gr. + 1 gr. = + 2,8.
b) 50 gr. + w = — 4,93. e) 50 gr. = + 2,5. h) 50 gr. + 1 gr. + w = — yes.
c) 50 gr. = + 2,10 f) 50 gr. + w = — 4as. à) 50 gr. + 1 gr. = + Los.
k) 50 gr. + 1 gr. + w = — 4m.
1) 50 gr. + 1 gr. = + 2;17.
m) 50 gr. + 1 gr. + w = — An.
derefter åter
n) 50 gr. = + 2,3. 0) 50 gr. + w = — 4,88. p) 50 gr. = + 2,e. q) 50 gr. + w = — 4,66.
hvaraf erhölls vid belastning af
50 gr. 50 gr. + 1 gr.
Från a b c w = Tac. Från g h 4 w = Ta.
mp OU TEE » hik „= Oy,
gr 60 9- ES UE m de m Up
» def „= 0s. » kim „= 65.
SENSO D.» = dne.
D DD g » = 7,200
edium w — 7,32. w = 1,0%.
Justering af Normal-mått och vigter.
39
Medium af bägge blifver 7,os, hvilket värde härefter blifvit användt för
alla vigter
1 gr. och derunder.
1 gr. och Sy, (af platina).
LE
a) T EI CMS c) 1 gr. = + 1s. e) 1 gr. = + 1.50.
b) Sy = + 1 d) Sjy = + is. ff) Sty = + 195.
Från a bc fås 1 gr. = Sy — Ou.
» bed » » =» — 02
» cde Oe mm ERU TUS w = 1.081.
» def » » = y -— O0.
Medium 1 gr. = Spy — 0,008.
ı 0,008 Mg. :
hvaraf 1 ap, — SEV Ale Ww + 0, 8093 = Bus + 0,0096 w + 0,"8 093.
Ou = + 050096 w + 0,593.
IM.
a) 1 gr. = + 2,07. c) 1 gr. = + 20.
b) Sy = + 1,85. d) Sy = + Is.
Från a b c fås 1 gr. = Spy — 0,2.
» bed „ ON A UT Eu 0.15.
» ode * hh yt AN
55, dier. e » = » Ida.
Medium 1 gr. = Spy — 0,245
EO 0,215 — Mg.
hvaraf 1 gr. = Sw — 4, Ÿ + 0,8093
Orrr(s) = —
Fjerde Gruppen.
0, gr. med pr.
118
a) 0,5 gr. = + ir. e) 0,5 gr. = + 1,58.
b) py the d) pry = + 1,60.
Från a b c fås 0,5 gr. = pry — On.
» bed „ » = » + Oo.
»m CAC, ee NE w
» def „ ” = » + 0,1.
Medium 0,5 gr. = pry + Ours.
e) 1 gr. = + 2,23.
f Sty = + 1,9.
w = T,os1.
e) 0,5 gr
D) Prv
Mg.
= Sw = 0,035 w + 0, 7:093.
Mg.
0,035 w + 0," 5:093.
+ 1.50
+ 1,60.
40 SELIM LEMSTRÖM.
0,075
hvaraf 0,5 gr. = pw + 7 w = Pry + 0,0106 w.
Tos1
ve = + 0,0106 W.
IT.
a) 0,5 gr. = + 1:68. c) 0,5 gr. = + 1r. e) 0,5 gr.
D) py = + 1,5. d)pyy = dy f) rw
II
+ 1,83.
+ 1,23.
Il
Från a b c fås 0, gr. = pry + 0.
» bed » » = » + 0.
» cde „ » = » c 03s w = "on.
» def » » = , + 0.
Medium 0, gr. = pry + 0,08.
0,080
hvaraf 0,5 gr. = piv zw == fr -- Oj0107 w.
dv = + 0,0107 w.
0,2 gr.) och 0,2 gr.o.
II.
a) 0,2 gr() = + 0,5. ce) 0 gr.(;) = + O8. — e) 0, gr.(;) = + 0,95.
b) 0,2 gr.) = + Oo. d) 0; gr.(3) = + 0,59. — f) 0,2 gr.(;) = + 0,00.
Från a b c fås 0. gr.(;) = 0,2 gr.(>) + 0,03.
» bed ” ” xd » + 0,10.
» cde » » = ” + 0,0.
» def » » = » + 0,08.
Medium 0,2 gr.(,) = 0,2 gr.(;) + 0,0. w = "on.
0,05
hvaraf 0, gr. = 0, gr. + on 0 = 02 Bray -l- 0,007
Órv(y) Tum + 0,007 W.
TII.
a) 0, gr.(;) = + 0,80. c) 0, gr.) = + 05v. e) 0. gr.(,) = + Oses.
b) 0,2 gr.(;) = + Oss. — d) O2 gr.(2) = + 0,5. — f) 0, gr.(;) = + Os.
Från a b c fås 0, gr.(,) = 0, gr.(;) + 0.os.
» bed , ” = » + 0,1.
» cde „ » = » + 0,2. w = yon.
» de JE » » — » + 0,32.
Medium 0, gr.(,) = 0, gr,G) + 0.215.
w.
0,215
hvaraf 0,9 gr... = 0, gr. + w = 0,2 gr + 0,030 ww
7,081
dv = + 0,050 w.
Justering af Normal-mått och vigter. 41
0,2 gr. och 04 gr. + Sv.
IL.
a) 0.2 gr.(;) = -F 0s. e) 0. gr.(;) = + Os. — 6) 0.2 gr.(1) = + 0,0.
b) On gr. + Sy = — Ops. d) Oj gr. + Sy = — Qs. — f) Où gr. + Sy = — 0,0.
Från abe fås 0. gr(,) = 03 gr. + Sy — Im.
» bed ” ” = ” — 1,88.
me eb m 27 = : — 1,09. 49 = oH.
” d ef ” ” L— ” x 1,72.
Medium 0,2 gr.(1) = 043 gr. + Sy — 1,108, hvaraf
^ 3 1,703 E Y -
Oo Sk, On gro LS mu es Où gr. + Sy — Ou tw.
div = 0,241 w.
III.
a) 0,2 gr.(,) = + 0,00. c) 0,2 gr.(,) = + O7. e) 052 gr.() = + 0,68.
b) Où gr. + Sy — — Os. d) On gr. + Sy = — Ops f) Oj gr. + Sy = — Or.
Från a be fås 0,2 gr.(,) = 03 gr. + Sy — 1,50.
DDC 5 = 37 = 1,84.
» cde , » = » — lye. w= ys.
» def 5 » = ” — 1.08
Medium 0,2 gr.(,) = 01 gr. + Sy — 1,705. hvaraf
1,705
0,2 gr, = Où gr. + Sy — iw = 0,1 gr. 4 Sy — Ou v.
dre = 0,241 W.
On gr. och Sy
I.
a) 03 gr. = + 0,e0 c) 03 gr. = + 0,8. e) 03 gr. = + 0,88.
b) Sy — — hen d) Sy = — 12. — f)Sy = — 1,40.
Från abe fås On gr. = Sy — Ln.
» bed „ ” = » — 20%.
CAT CEST y = y — 2,0. w = 1,081.
» d e f ” ” Et (CEE 2,02.
Medium Où gr. = Sy — 2,018.
2,013
hvaraf 0, gr. = S, — vu ss Sy — 0,23 Ww. Oy = — 0,284 W.
Hl.
a) 03 gr. = + Q.es. €) O1 gr. = + 0,70. e) On gr. = + Os.
b) Sy = — 1a. d) Sy = — 1,28. f) Sy = — 1,23.
42 SELIM LEMSTRÖM.
Från a be fås O1 gr. = Sy — 1,99.
» bed » D NN ACTE
2 me. m o ST ost W — 6,81.
» def „ ” = gg = db
Medium Où gr. = Sy — lors.
h f 0 ne 1.973 ZEN 0 6
Vara. „1 gr. ROC Ton W = Va „279 W. va =
Femte Gruppen.
0,05 gr. och py.
ID.
a) 0,05 gr. = — 0,45. c) 0,05 gr. = — 0.1. e) 0 os gr. = — 0,55.
b) Py = — 2,07 d) Py = — 2,25 p Py = — 2,
Från a b c fås O0, gr = py — Ayıe.
gj d Gu og » = gy = lj
p Qu gg 3 zm oe w = T,osı.
B dg fi ” ” = » — ye.
Medium 0,08 gr. = py — 1,08.
1,859
hvaraf 0,05 8r. —Pv — z4, © — Pv — 0,262 %.
Öva) EL 0,262 vw.
II.
a) 0,05 gr. = — 0,53. c) 0,05 gr. = — 0,80. e) 0,05 gr. = — 0,30.
b) py = — 220 d) py = — 2a. = f) py = — 2,13.
Från a b c fås 0,5 gr. = py — 1s.
dh «p ES ES c PA
He E — rc PNE w = T,081.
ÖJ » M ss:
Medium 0,06 gr. = py — 2,010.
hvaraf 0,05 gr. = py — 2% 49 — py — Op W
varat Vos BT. = pv "eee ees ,984 W.
Öva) > 0,284 w
0,02 gra) och 0,0» gr.
M.
a) 0,02 gr.(,) = + 0,0. c) 0,02 gr.(3) = — 02. e) 0,02 gr.(;) = — 0,35.
b) Oo gr.(,) = — 2,5. d) 0,02 gr.(;) = — 2,9. f) 0,02 gr.(2) = — 2,0.
w.
Justering af Normal-mått och vigter. 43
Från a b c fås 0,02 gr.(;) = 0,02 gr.(2) — 2,46.
"prod ” ” = » — 2,85.
» € 4e En dj = ch — 2,34. w = 1,081.
» de JR » » x » — 2,2.
Medium 0,02 gr.(;) = 0,02 gr.(;) — 2,343.
2,343
hvaraf 0,02 Seau) = 0,02 Se — em m 0,02 gr. — 0,331 Wi
,
9v) = — 0,331 vw.
IM.
a) 0,02 gr.(,) = — Ou. c) 0,02 er.(,) = — 04. €) 0,02 gr.(;) = — 0.01.
b) 0,02 gr.(2) = — 248. — d) 0,02 gr.) = — 2,50. — f) 0,02 gr.(,) = — 2,50.
Från a b c fås 0,0 gr.(;) = 0,02 gr.(;) — 2,32.
» bed „ ” = ” — 2,32.
cl CORO TER 2 = 5 — 2,38. w = 1,081.
» def ” » E ” — 2,13.
Medium 0,02 gr.(;) = 0,02 gr.(>) — 2,363.
2,36
hvaraf 0,02 gr.;, — 0,02 gro — ios W = 0,02 Br. — 0,884 w.
2
dve) > 0,334 t.
0,02 gr. och 0,01 gr. + Sy.
LE.
a) 0,02 gr.(,) = — Qs. — c) 0,02 gr.(,) = — Oe. — e) 0,02 gr.(,) = — 0,2.
b) Ou gr. + Sy, = — Os d) Oo gr. + Syr = — 045. f) da gr. + Syy = — 05.
Från a b c fås 0,» gr.(;) = 0,01 gr. + Syr — 0.20.
» bcd » » ” ” — 0.
o T m P = E — 0,23. Un
” d e f m m = 9” — 0,15.
Medium 0,02 gr.(G) = 0,01 gr. + Syr — 0,15. hvaraf
s = 0,195 Me x
0,02 ST.) = 0,01 gr. + fr == "n QU = 0,01 ST. ue S = 0,028 w.
d yes === 0,028 w.
IM.
a) 0,02 gr.(;) = — (e. — c) Oo gr.(,) = — 0,10. e) 0,02 gr.(,) = — 04s.
b) Ojor gr. + Syr = — Os d) Ga gr. + Sy, = — Ops. f) Oo gr. + Syr = — 0e.
Från a be fås 0,» gr(,) = Ou gr. + Sy; — 001.
» bed » ” = ” — Oi.
» ode ns jm = 59 — 0.16. w = "on.
9 dre ET = — 0,19.
2” ”
Medium 0,02 gr.) = Oui gr. + Sy, — Os.
44 SELIM LEMSTRÖM.
hvaraf Oo gr. — Ou gr. -]- Sy, — 7^5 © — 0,0 gr. + Syr — Ojore w.
7,081
Öv3) =S 0,016 W.
0,01 gr. och Se
IT.
a) 0,1 gr. = — Ox. — c) Ojor gr. = + Oo. 6) 0,01 gr. = + 0,08.
b) Syr = — 02. d) Syr = — 0,38. f) Syr = — Os.
Från « b c fås 0,» gr. = Syr — Oj.
» bed , » = y — 0.
a 5 0. gg m pe Unt
». d e f » » mg = Ub
Medium 0,01 gr. = Sy, — 0,25.
0,348
hvaraf 0,01 gr. = Syr — =— w = Sy, — 0,049 w.
j 7,081
Öva = — 0,049 W = Oy.
TIT.
a) Ou gr. = + 0,09. c) 0,1 gr. = + 0,411. e) 0,1 gr. = + 0,16.
b) Sy, = — (0,55. d) Syr = — 0. f Svr = — 0s.
Från a bc fås 0,01 gr. = Syr — 0,66.
» bed „ ” = » — 0s
qv eu Qr $m n cUm gym um
» def » » = » — 0,5.
Medium 0,01 gr. = Sy, — 0,525.
0,52
brarab Oh cr — "Sor on W — Sy — On w.
Öv) = 0,074 (uU) = Ó vi
Sjette Gruppen.
5 Mg. och py.
Il.
a) 9 Mg. = + I. c) 5 Mg. = + das. e) 5 Mg. = + d,ss.
D) pyr tie d)pyp tie Mo = +1.
Från a b c fås 5 Mg. = py, — Os.
» bed „ ” = » — 0.
FR (KR em =. eb. gem ghe
» def » » = » — 0».
Medium 5 Mg. = py, — 00.
Justering af Normal-mått och vigter. 45
0,260
hvaraf 5 Mg. = Prı — i.
Övra) =S — 0,031 U.
|
Pri — 9,03; W.
II.
a) 5 Mg. = — 02. oc) 5 Mg. = — Our. e) 5 Mg. = — Os.
b)pyr = — 0. d)pqi —= I. PM Pvr = Im.
Från a b c fås 5 Mg. = pyı — Ir.
» bed » » — 0,29:
x 1600,68 5 33 = „ — Oj. w = n.
m ou ef » » Su 0,4.
Medium 5 Mg. = py, — 0,99
0,385
hvaraf 5 Mg. = pw — Ton w = Py — 0,054 W.
dvra) = m 0,054 w.
2 Mg. och 2 Mg.
11.
a)? Mg.(,) = + 0,0. e) 2 Me.() = — 0s. e)? Mg.) = — 0,0.
b)? Mg.G) = — 1,10. d)2 Mg) = —1in. f)? Mg.G;) = — 1,28
Från a b c fås 2 Mg.) = 2 MgG) — 101.
» bed „ ” = ” — 0,88.
5 64:69 2 = zs — 0,87. w = ot.
def » ” ” — 0,85.
Medium 2 Mg.() = 2 Mg) — 0,
0,903 >
hvaraf 2 Mg, — 2 Mg — zum © = 2 Mg. — 0,18 v.
ANTON TE IS 0,128 W.
IH.
a) 2 Mg.(1) = — 0,50. c) 2 Mg.()) = — 0,5. e) 2 Mg.(,) = — 0,45.
b) 2 Mg.G) = — 1». d) 2 Mg) = — is. — f)? Mg) = — 1,28.
Från a b c fås 2 Mg.(,) = 2 Mg.(.) — 0,83.
» bed » » = ” — 0,96.
DONC CAC ch = » Io w = yn.
» def » = » — 0,92.
»
Medium — 2 Mg.) = 2 Mg.() — 0».
0,933
hvaraf 2 Mg.» — 2 Mg — Ta = 2 Mg — 032 w.
Ôvre) —À——À 0,132 W.
46 SELIM LEMSTRÖM.
2 Mg. Och Pyn (— 1 Mg. + 0,5 Mg. + o).
II.
a) 2 Mg.(,) = — 0,05. c) 2 Mg.(,) = + 0,01.
b) pyıı = — 0,10. d) Pyrx = — 0,83.
Från a b c fås 2 Mg.) = pym — 06.
nn DCE; = „ (In w = Ton.
»
Medium 2 Mg) = Pyir — 075.
0,735
hvaraf 2 Mg. = Pym — 7, © — Pyn O,104 W.
dv) = — 0,104 w.
ThE:
a) 2 Mg.(,) = + 03e... ©) 2 Mg.) = + Ou. e) 2 Mg() = + Ou.
b) Pyrr = — Oys. d) Pyrr = — 0,5. f) Pyrr = — 0,82.
Från a b c fås 2 Mg.(,) = pyrr — 0,89.
” bed ” ” = 2” c 0,90.
CIN, cp =S Hm UU gm Ue.
CNE » zug c Us
Medium 2 Mg.) = pygp — 0,905.
1 f 2 M 1 05805: RES 0 ;
vara - 8-4) E Pvrr rm w = Pvir = ‚128 w.
dvr(s) Me 0,128 vw.
1 Mg. och 0,5 Mg. + 6 (= m;).
ts
a) 1 Mg. = — One. c) I Mg. = — Os. e) I Mg. = — Os.
b) m, = — 0,66 d) m, — — (in. f) m = — (0,64.
Från a b c fås 1 Mg. = m, — 0,
» bed ; ” = » — 0,58
qj 0 die D ESSE 105: 201565081:
2d. ef. 5» =» — 0,6:
Medium 1 Mg. = m, — 0,570
PE M 0,570 N
hvaraf 1 Mg. = m, E = Mm, — Oys ©. Ovra)
Lt.
a) À Mg. = — 0,0. c) I Mg. = — O0. e) 1 Mg. = — 05.
b) m, = — Ou, d) m, = — 045 f)m, = — ys.
= 0,081 QU.
47
Justering af Normal-mått och vigter.
Från a b c fås 1 Mg. = m, — 0,35.
» bed » » =» Om.
Hi coduer a re WE (081
» def » po ss y — 0.
Medium 1 Mg. = m, — O,ss.
0,343 N
hvaraf 1 Mg. = m, — 2 w = m — Os W. yy) = 0,048 W.
2
0,5 Mg. och 6.
i
a) 0,5 Mg. = + 1,4. e) 0,5 Mg. = + lu. e) 05 Mg. = + 1,04.
b) 6 = + 0,65. d) 6 zs fW Nc = + 0,95
g) 0,5 Mg. = + 1,1, hy a — + 705.
Från a b c fås 0,5 Mg. = 6 — 0,6.
» bed, » =» — 0,81.
m CU Cle a 10,2). w = T,os1.
»f9h » = „7 0,8.
Medium 0, Mg. = c — 0,408
hvaraf O5 Me — 6 — VE — g W. (qua) = — 0,066 !
vara 5 9. —=107— TN Ù — 0 — 0.066 QU. VI) oe RT ,066 W.
3
TIT.
a) 0,5 Mg. = + 1,e2. c) 0,5 Mg. = + ds. e) 0,5 Mg. = + 1,4
b) 6 = + La. d) 6 — ru rS = + Las.
Från a b c fås 0,5 Mg. = 6 — 0,1.
ST LT A = — — U;17.
» 0d 6 s = = >» — 02: w = yon.
m ou Qd y n — Iv UE
Medium 0, Mg. = c — Os.
hvaraf 0,, Mg. = 6 — =" w = 6 — os W. Övrig = — 0,05 W
1vara ,5 Pi ÖNS D Qm. mr ,025 W. Ung = c. Vip t.
För utrönandet af värdet af vigterna ww och 6 togos följande kompara-
tioner:
1 Mg. och 0,5 w (w sattes på 0,5 af vägarmens längd).
a) 1 Mg. = + 0,10. c) 1 Mg. = + One. e) 1 Mg. = + O0.
b) 0,5 w ="— 05 d) Os w = — 0m. 7) Os w = — Os,
48
Från a b c
n bed „ ” = » — 0,96
e. (QU. 5 zoom elın qn» = Tp
D d ef » ” = » — 0,86
Medium 1 Mg. = 0,5 w — 0,98
hvaraf 1 Mg. = 0,5 w — 2 0 = 0,5 w — 0
CE ES 25 7,081 res „> ‚130 w.
I.
a) 1 Mg. = + Ou c) 1 Mg. = + Oo. e) 1 Mg. = + Qor.
b) 0,5 w = — Oise. d) Os w =— dy». f) 0,5 w = — 071.
Från a b c fås 1 Mg. = 0,5 w — 0,9.
pj OC) d E Eg UK
s readie 5 =. em QUOS OM USS
(ON og AMET S cb
Medium 1 Mg. = 0,5 w — 0,920.
0,920
hvaraf 1 Mg. = O5 w — 2 w = 0, w — 0,130 v.
2 Mg, och w.
I.
a) 2 Mg.) = + dps. c) 2 Mg.(;) = + ds. 6) 2 Mg) = + des.
b) w = — 0,86. d) w —— 0545 —f)aw = — O5,
Från a b c fås 2 Mg.(,) = w — l,ss.
p UGG 9 jg) —— 9 1,78
D GE mr m = ,, — des w = on.
p € ef » $5 E 5 ls 1,98.
Medium 2 Mg.(,) = w — 1,536.
hvaraf 2 Mg, = w Di e mm — 0 w
c Sea) LED 7,081 Fa „258 .
I.
a) 2 Mg.) = + 1s — ce) 2 Mg.()) = + 132 e) 2 Mg.) = + dua.
b) w = — 0,48 d) w = 0525. f)w = — 0e.
Från a be fås 2 Mg.(,) = w — 1,83.
» bed , » — os — Lev.
p Oud » = y — des. w = don.
„def „ ” =» — 1m.
Medium 2 Mg.(,) = w — 1,5.
hvaraf 9 Mes, — ww — L"* qw — qp 0
vara Sa = mes 4 Q0 — U,245 W.
SELIM LEMSTRÓM.
fás 1 Mg. —
Justering af Normal-mått och vigter. 49
0,5 Mg. + 6 (= m) och 0,5 w.
T:
am =—+08. )m —+ 017 e)m, =+1,;.
b) O5 w — +0 d) 0.5 w = + Om. f) Os w — + 0.60.
Från abe fås m = 0.5 w — Os.
D LDIONd fa TR Sul
no ee eine: w = T.osı.
” d ef ” a ” — 0.57.
Medium mi = 0,5 w — 0 320.
hvaraf ma, — 0 2 y = 0
varat maj — 0,5 w — fan Ww — 0,5 w — Ojos w.
II.
Wm > —c-bíi»n. mr -—-r-11. e)m, — — + dos.
b) 0.5 w = + O,ex. — d) 0.5 w = + Os. — f) 0s w = + Os.
9) m, = + 0:80. Ah) 0,5 w = + 0,58.
Från abe fås m, = 0,5 w — 0,5.
> MET nn — 0.62
c3 UP GI vg wg = a DN w = 1.om.
” fgh 3 zo 19 — 0.2».
Medium m, = 0.5 w — 0.498.
0.4
hvaraf ma, = 0,5 w — 7, w = 0,5 w — 0.070 w.
Ytterligare togos följande jämförelser, under det vågen var belastad med
425,075s gr., eller ett svenskt skålpund på hvardera vågskålen.
2 Mg. och w.
a) 2 Mg.(;) = — 2.03. d)w =— 24. g)w = — 219.
b) w = — 25. e) 2 Mg.(;) = — 105. A) 2 Mg) = — 0.
c) 2 Mg()) = — 1. f)w = — 2,558. ^"^4)w = — 24
Från abc fås 2 Mg.(,) = w — 1,4.
» bed „ ” =» — Le.
soreidwe me ^ = y; 1,0.
» def „ ” = Q4 — 1,
co 8 LG = „— 4,72.
” ”
Medium 2 Mg.(,) = w — 1,504.
2 Mg. och w.
a) 2 Mg(;) = — 1,00. €) 2 Mg.(,) = — 0,je8. e) 2 Mg.(>) = — 0,89.
b) w = — Lö. dw ——1s. f)w = — 2e.
9) 2 Mg.() = — 1s.
50 SELIM LEMSTRÖM.
Från a b c fås 2 Mg.(,) = w — 0a.
où UO. 5 ENS
» cde „ » = 3» — 05.
» def » » map = Uwe
EI e f 9 n» ” =» — 1,0.
Medium 2 Mg.(;) = w — 0,sse.
För utrönandet af vågens känslighet, togos i sammanhang med näst före-
gående komparation följande:
a) 1 €. = + 2,02 oc) 1 & = + 255. ee) 1 &. = + 2,82.
b) 1 & + w = — 3 d) 1 & + w = — 28. f) 1 &. + w — — 2,13.
Från a b c fås w = 5,29
m 49 € y = ÈS
p Gu O- v cg ea
» de „ „ — 5us, Med. = Blei.
Ur dessa eqvationer framgår:
1,504
1:9. 2 Mg, = w — Bas WW Dar UU
0,986
2:0. 2 Mg) =w — bu d v 0,1845.
Således erhålles för bestämmandet af vigten w:
1:0 2 Meg.(;) = w — 0,251 w.
2:0 2 Mg.(,) = w — 04515 w.
3:0 (sid. 48) 2 Mg.(,) = w — 0,258 w.
4:0 m 2 Mg.(4) = w — 0,215 w
5:0 e 1 Mg. = 0,5 w — 0,130 w.
6:0 3 1 Mg. = 0,5 w — 04120 w.
7:0 (sid. 46) 1 Mg. = 0,5 Mg. + 6 — Os w.
» (sid. 49) 0,5 Mg. + 6 = 0,5 w — oss w.
8:0 (sid. 27) 1 Mg. = 0,5 Mg. + 6 — O,o57 w.
» (sid. 49 II) 0,5 Mg. + c = 0,5 w — O,o10 w.
Komparation emellan F, och F..
Bägge vigterne stodo öfver en natt i vågskåpet, hvars temperatur mättes
med en thermometer, graderad efter Reaumurs skala. Fuktigheten i rummet
mättes med en Augusts psychrometer, hvars bägge thermometrar äfvenledes
voro indelade i Reaumurska grader.
Justering af Normal-mått och vigter. 51
I den 28 Febr. 1873.
H — 192.9 t = 12?31 Gels.
a) F, = + 0,23. i ?
torra th. = 10°, 5
b) F, = + 2,95. a) Psychrom. Um NN ue
e E i E "n i T = temperaturen i vägskäpet = 10°» R.
e) x» p Am H = 752,0 t = 129,9 Cels.
f) = d n p Ken Dish torra th. = 119:: R.
EIE. sychrom. À fukt th. = 8%,0 R.
h) F, = + 3,15, ff Ms 14:
à) F, + w = — Os. i
Frân a b d fås F, F,--3. Frân b ce w — 3:05.
ACC EU ERE: » (8f. „sn.
em necu e cede cuir OUT m Qd REA
Ol E ME OU, EM ha. ich:
Medion F, = F, + 363. w = 3,046.
3.568
hvaraf F, = F, + jw = EF, + lun w.
a) Barometer-ständet Z red. till 0°. A, = 751.58.
b) 3 E DESC
Medium = 751,1:
100,5 R. = 13%65 C. 9.25 "
Fuktighetstryck. 8i» R. = 100.18 C. ! = 30,50 = ios = 7,Mm.s0,
119,17 R. = 139,05 C. | 9.56
; EA fy — 7 Mm.-
2 80,50 R. = 109,68 C.J — 2535 sl 19
Medium = 7,Mm. — fuktighetstrycket.
Temperaturen i vägskäpet = 139.5 C.
"Volymen Vi, für F, = 120,992 och för F, = 119,029 *).
Den förra beräknad på grund af specifika vigten, den senare uppmätt
direkte. Vid den förra beräkningen iakttogs luftens vigt vid 60° lat. och
korr. för grammens olikhet med vigten af 1 cub. cent. vatten.
I följd deraf erhålles:
1+%.13 65) Hy — 7,5 + 0,623 .7,5
B Vy 1 + « 13,65 1,2943 760
(1 +k. 13.65) 1 Hy — 755 + 0,62 . 1,5
ENS Oh HETE INS Loss 160
1+k1365 H,— 7,5 + 0,623 . 7,5
JG == Jie Vi, — — = — el
d 3E sg T re 160 12948
14k 13, 65 H,— 7.5 + 0.023 . 7,5
I = IR go cm
2 Tr Lem 1 + 13, 760
FF =P + Dee — Lio w.
>) Se verifikationen af F,. Bestämningen af specifika vigten af (F;) gjordes på samma gång
och enligt samma method, som för de svenska skálpundena. Resultatet var 8,2616.
SELIM LEMSTRÖM.
II Mars 1 samma år.
a) F3 = — la. H = 153,8, t = 139, C.
b) F, = + 1,48. "t { torra = 11955 R.
c) PF, + w = — 0,86. a) Psychrom. Tni MEER.
d) F; = — 1,9. TE Id RA
e) F, = + 1p. d
f) E + w = — ds H= 1540, $:— 139916;
g) Fs Ee br 4 { torra — 1159s R.
h) F, = + das. 6) Psychrom: fukt. = 8°» R.
i) F, + w = — In. T = 10% R.
Frân a b d fås F,— F, + 3,5 Från b c e w = 2,80.
» bde „ „=, + 3,4. » Cef „= 2.
D aeg nn mm sb 9,08, » Of h „= Re.
p aan sur n FD à =
Medium Za = PF, + 3,2. w = 2,613.
3,12:
hvaraf F, = F, + P; w — EF, + le w.
a) H? = 752,15.
b) „ = 1523 Medium = 752,24.
h a) 11975 R. = 14969 C.
Psychrom. b) 852» R. = 1095s C.
9,84 | :
= 4a. = 6,87 fuktighetstryck.
2,47 |
Il
Enligt ofvanstäende formel fås i detta fall:
JAg Ug 20 IE
Beräkning af felen på de särskilda vigterna uti
I:sta Gruppen.
(0)
01
10)
o
Q
(Or
@
9
(2)
di
2:dra Gruppen.
$$ (= 9)
3:dje Gruppen.
omm (= eg
of
of
of
ài
4:de Gruppen.
98 (= e)
9
or
dx
98
5:te Gruppen.
9v (= eR)
de
o9
no
an
Justering af Normal-mätt och vigter.
1:sta justeringen.
2:dra justeringen.
53
vigtsatsen.
3:dje justeringen.
-Fo04:2 w
— 0,119 ,
+ 0,0004 ,,
— 0,061 w + 0,M8.os3
— 0,038 w + 0,M8-093
— (ose w + 0,M£.093
0,019 „
+ +
0,0234 „
= UD
— 0,20 ,
— (0,210 w
— 0,239 ,
= (Do c
— 0,0025 ,,
— 0,051 „
— 0,291 w
— 0,55 „
— 0,48 „
—— BD ur
— (0,308 „
+ 0,390 „
+ 0,182 ,,
+ O,1s2 w
+ 0,028 ,,
— (hos ,,
— 0,088 ,,
+ 0.87 ,,
+ 0,187 w
— Ou ,,
— 0,022,
+ 0,004 w + 0,M8-093
+ 0,0096 w + 0,M£.093
+ 0,0056 w + 0,M8-093
+ 0,0106 ,,
+ 0,007 .,
0,
0,281,
— 0,284 w
— 0,282 ,,
= 0,831 ,,
— 0,028 ,,
— 0,049 ,,
— 0,640 w
= 0,196 ,,
— 0,568 ,,
— 2,188 „
— 0,338 ,,
+ 0,49 ,,
+ 0,102 .,
+ 0,102 w
+ 0,221 „
— 0,108 ,,
— 0,108 .,
+ 0,155 .,
+ 0,155 w
— 0421 „,
— 0,034 ,,
— 0,022 + 0,M8.oss
— 0,035 + 0,M8-093
— 0,035 w + 0,M8-093
+ 0,0107 ,,
+ 0,030 ,,
— 05a „
— 0,279 „
54 SELIM LEMSTRÖM.
| 6:te Gruppen.
MINE (4)
Wu = 0%) — 0,054 — 0.049 \ — 0,074
a)
ovi — 0,036 — 0,037 — 0,054
(2
vI — 0.125 — 0.128 — 0.132
(3)
VI — 0,132 — 0,104 — 0,128
(4) -
ÖVI — 0,057 — 0,051 — 0.048
7:de Gruppen.
0 —
OX = 0$) — 0,057 — 0.081 — 0,048
1
OU | — 0.052 — 0,066 — 0,025
Om man på vanligt sätt genom elimination behandlar de i början uppgifne
eqvationerna för felen på de i vigtsatsen ingående vigter, och tills vidare bibe-
håller felet på kilogrammen eller x; uti resultatet, samt inför följande förkort-
ningar:
|
p 00 — o so) oc
Ei (69 ei oq)
|
Y
så erhålles för bestämmandet af sjelfva felen följande formler:
y, — = RUE. E (600 — 60)
2 2
er m = Mm (B = 7)
Wu, = à — ÖP
; 1
ni 6+n+}
$, — u — 0T,
hvarest s, betyder summan af felen på vigterna i nästföljande grupp, den vigt
oräknad, som redan ingått i den föregående.
Ofvanstående eqvationer gälla för första gruppen; för att de skola gälla
för de följande grupperna iakttages:
1:0. Att konstanterna 6° ó' 6° etc. erhålla nedantill den romerska siffran,
som utvisar gruppens nummer, så väl i värdena på ß och y, som uti sjelfva
eqvationerna.
2:0. Att z i hvarje grupp är lika med v i nästföregående, i följd hvaraf
&, ingår i alla grupperna.
if Normal-mätt och vigter.
"ung a
Justei
** oooofQ
** oorofQ)
** ggoof()
+
+
“org —
“zog
‘ 0980‘)
Turo
** 890850)
ce
[11
m
+
+
+
+
“
[13
[11
[11
[U
am
"unrpoy
sez ()
Faro‘)
11090)
ootr/T
'"uoduriojsn( ofp:e
* qpoofQ + ‘ ggoofg
‘ 1000 + 6100)
* grt — ‘ 19000)
« gapr() — “res
“oo + * LegofQ)
** ogsoí) — 106050)
* ora — “ug
“or + * p98t'()
“org + ** 9900f()
“or + € zuuetg)
* 09990 + . * gorofQ
m orcípy — m 09c3'T
"uoguriojsnf vip:z "uosuriojsnf vjs:
007
To
001
Two
001
vg
001
Tac
OT
Ty
01
Tae
OT
Tv
OT
LT
Ste I «
--- us gc «
[17
EH
|
ce
+
5
10
|
'"ueddn4s afp:
J- 489p “
+ 18 08 É
+ uS 06 5
+ 458 og »
"ueddnJs ?Jp:z
|
J-u8001— “
+ u$ 008 ;
"9 006
‘15 009
'ueddnJ5 vjs:|
EN
|
|
|
&
E
en
e
“5 001
"13 008
Vus 006
U9)91A-I9 008
SELIM LEMSTRÓM.
56
10009 — Rö + 860000 — f erro) + | 600000 — “ org — | zeig — “ rrofg — 9000 00T + "SW T = = "SW T
000g — “ 16100 + 9810009 — “ 61800 + | 981000 — © 09800) + 181000) — “ sug — A + ‘SN G — er GS G
3000 — ' 98700) — 9810009 — © 1090 — 987000) — * ogrof) — 810000 — 1900 — SE + ‘SN íi ems « OS 3
sw») — ^ wo) — | 207000) — ^ sio — 0 “ro — weg “0 + Eds SN e— “ SMS
HW "S ‘Sn "BW
“uoddni9 97:9
10069 — ^ ereofg — esooof) — “ 25500 — seooof) — ^ srzo'g — 10000 — 98509 — 900001 + us 109 >= SUIS 100
2009 — “ rar + 981000 — “ ome + 28100) — “ 28080 + yero — ^ eg + E + Ug 20°) = OT 0°)
zoo — “ 06109 — ssroofQ — “ orm'g — 081009 — “% saxo) — 381009 — © ana — En + 5 20° == en) AU)
#00 — ‘ 9300) + 90:00 — ‘ Foo) — 2900050 — € 2200) + opto — € erroo'Q + AC -—— ug 500 = € «18 900
: ; 3g 3
i i E : "uaddnJs 93:q
$00) — € 6000) — $6000 — '€ 81000 — $6000 — € 11109 — 2600) — 8220) + u -- us 1‘0 = id ug 1*0
6109 — “ 61009 — 9810 — ^ 92009 — osro'Q — ‘9000 + 819 — * ng — Em + uS oru — « (9.19 af)
6109 — € zur) + 0810) — ^ seco'Q + 98109 — € 92000 + ver — ^ 29009 + et + ‘19 80 — “ m. af)
0) — Mm 02109 + goto) — M 0810) + 99509 — Mm rroofQ + oo — M 61800) + = us EU = U9381A- 19 so
‘Sn ‘Sn ‘Sn ‘Sn
('opueyye12q
I 898v) uouoreiroxgpm PIAIUAU *vune[d je)
uaddnug ep:p
[511
-1
Justering af Normal-mátt och vigter.
Inom 7:de gruppen fórekomma 0,5 Mg. och vigten 6; fór bestimmandet
af dem framgår ur vägningarna följande eqvationer.
1 Mg. + vvi = 0,5 Mg. + yvn + 6 + di
| (1)
0,5 Mg. zi kam — Sc vas:
Perg
1000000
för 1 Mg. användes vid alla tre justeringarne:
hvaraf erhälles, om negligeras och medelvärdet 0,0053 # uti korr.
1:sta just. 2:dra just. | 3:dje just. | Medium.
; | | |
Vigten 0,5 Mg. = 0,5 Mg. | — 0,0011 ?& | 050101 t£ | + 050142 20 | + 0,0085 t^
Vigten 6 0,5 Mg. | Oo5ei © | 0,j0761 0 | + 0,0392 20 | + 050578 t^
l
Vid användandet af de eqvationer, hvilka ofvan blifvit anförda för be-
Ti
zx m ee LE
1000000 som ock blifva sa
stämmandet af vigten w, observeras att såväl 000000
små, att de utan fel kunna negligeras, hvarför
2 Mg. = 2 Mg. — 0,0002 — 0,0797 #.
9 Mg, = 2 Mg. — 0,0002 — 0,0486 v.
1 Mg. | —:1 Me. — 0,0001 — 0,0053 tw
Derigenom erhålles:
Mg.
]:0 WI== 2,607
2:01 2 m8
9:0... E19. 5g
4:0. .«——52 489
dee. m 2.0
6:0 cp mm 2 742
20,022
8:0 Tj m 2 719
Medium 2,657. Sannolika felet 0,0241-
Sedan vigten 20 blifvit bestämd, kan man undersöka den grad af nog-
granhet, som genom vägningarne kunnat åstadkommas. Den största skilnaden
i de beräknade felen förekommer vid 500 gr. emellan 1:sta och 3:dje just. och
2 : - Mg. c 8 : = .
uppgår till 0,166 ww eller 0,441, omkring 10.000000 af vigten; den största skilna-
den dernäst förekommer vid 100 gramm-vigten emellan 1:sta och andra just.
8
58 SELIM LEMSTRÖN.
uppgående till 0,08 2w eller Os. Derefter förekommer i fjerde gruppen en
skilnad 0,0405 w eller 0,11. Alla öfrige uppgå högst till 0,03 Milligrammer,
men de flesta betydligt derunder. Deremot stiger det sannolika felet vid 500
. - 2 Mg.
gramm-vigten endast till omkring 0,08,
Vigternas verkliga värden blifva nu följande:
Mg: Mg.
1,000 gr.-vigten F, = F, + 2,596 + 1,172 € — PF; + 5,701
» 39 25 sr 2,401 + 1,68 € — ,, + 5,7
OMR:
F, +- 5,706
FR äter är lika med 1,000 gr. + Ve hvaraf erhälles
F, eller 1,000 gr.-vigten = 1,000 gr. + 6,656”) och således
Mg.
dl; — + 6,636.
500 gr.- vigten =
200 gr. » =
200 sr (2 ” =
100 gr. » =
Bop =, =
9 5 es
20 gr. » —
(9) m LI
20 Sr. » SR
10 gr. "S
R ure
Dwgrs TOME —
2 St.) » >=
2 S.Å » —
ll gr. » =
0 5 gr =
0,2 Se) » =
05 gr. » =
0,05 gr. m =
0,02 St.) 5» =
0,02 gr , =
0,01 gr. ag ==
+) Man kunde härvid anmärka att detta fel
Em NN Ex ©
Soo0o00
EO MS
e
ov
?
0,02
0,02
0,01
ür vàl
Mg.
Bt = 0,143.
De 2,904.
Rilke. er 3,760.
gr. —- 0,987.
futs p 0,880-
eSI LL 0,330.
fult — 0,093.
gr. —- 0,177.
BI m 0,317.
SI m 0,010.
gr. —+- 0,040.
gr. — 0;007-
OE SIN 0,003.
gr. — 0,014.
gr. ——- 0,039.
EI e 0,010.
fut Sp 05003.
Qe, (is
gr. + 0,536.
DI 0,085.
stort och att vigten kunnat närmare juste-
ras; orsaken, hvarför detta ej blifvit verkstäldt, är den att guldpluggen, på hvilket justeringen gjor-
des, redan har en fördjupning, hvilket kunde för framtiden innebära en felkälla, om deri samlas dam
etc, synnerligast om fördjupningen förstorades. Då vid alla noggranna vägningar felet ändock alltid
tages i betraktande, så torde olägenheten ej vara stor.
Justering af Normal-mått och vigter.
Mg.
5 Mg. M 07095
DNB LN ENG 90527
2 Ms. == 2 Me — 0,211
1 Mg. uu =, Me. 7 0,94
0,5 Mg. 3 = 0,5 Mg. + 0,02
Vigten 6 = "0,653 » = Dis
AK Den |
% NOTE P3 P
rr q ins Lu,
1 AE: AT
E | |
DL
Le € TE
m S
"a
Rd ad dient "m hi ide i fr ul a :
» Bu adest Sann " vaio Sieg
e SOLES j TOME ! UE M 4
TA 4 \ T D E
zowrütgrtiefe ti i Vitali: mn ^ # d .
Mut mE ae a imo ^ni our inabendit DUT
jan] dn i0 dupfir- las reden mre lan us analt tué
Align vire fé ve [UTE Ga kr NE HO DE Lu
ern mat JM pde gov E:
le rnit gi ae VEI len ar
" TUE dbi t 4 A ier Mist: IE ap Voti ifi
Mets 0 Alt 13 iiio Late Eux
TE | |
pt mö an | INN
ko M: | ^ e ; i
; yo 4g bi 244 T
-
TURO dx dem ran ^ use
(A init mm» 77 yrs
» T Safe its lige vitm à i
em bii duo e EE Vin
BM piri: em,
TH un
TAC FE ya
Justering af Normal-mått och vigter. 61
Redogörelse
för justering, till likhet med Svenska Rikslikareskålpundet, af tvånne
förgylda messingsvigter, tillhörande Finska staten.
Docenten i fysik vid Universitetet i Helsingfors, Selim Lemström, som
genom föreståndaren för Universitetets fysiska kabinett dersammastädes Herr
Professor Moberg af finska styrelsen erhållit uppdrag att låta förfärdiga och
vetenskapligen komparera tvänne skålpundsvigter af förgyld messing med de i
konungariket Sverige faststälde Rikslikare för vigten, har, efter att i behörig ord-
ning hafva erhållit Kongl. Vetenskaps-akademiens samtycke till begagnande vid
komparationerna af den i dess vård befintliga kopia af Rikslikareskålpundet, i
samråd med Herr Professor E. Edlund, som deltog i komparationen, vid full-
görandet af detta uppdrag förfarit på följande sätt:
1:0. Tvänne med knapp försedda cylindriska messingsvigter, vägande
något mindre än ett svenskt skålpund, hafva af Akademiens instrumentmakare,
hr Sörensen, blifvit förfärdigade och derefter hos förgyllaren Petterson på
galvanisk väg öfverdragna med omkring 4 decigramm rent guld, hvarefter de-
samma i knappen blifvit försedda med en massiv guldplugg, afsedd att tjena
vid justeringen; samt slutligen den ena vigten helt lätt markerad med siffran
2, för att från den andra åtskiljas.
2:0. För att bestämma storleken af den luftmassa, som de begge skål-
pundsvigterna undantränga, bestämdes deras specifika vigt på följande sätt:
De begge messingsvigternas, af hvilka den ena nedantill kallas S,, och
den andra, markerad med 2, S, vigtförlust bestämdes medelst en hydrostatisk
våg, hvarvid messingsskålpundet först tarerades på högra vågskålen jämte en
af koppartråd förfärdigad korg, hvars vigtförlust i dest. vatten särskildt be-
stämdes med iakttagande af att densammma alltid till samma djup var insänkt
i vatten. Härvid begagnades en af Herr Professorn E. Edlund omsorgsfullt
justerad vigtsats i svenska skålpund, ort och korn, med iakttagande af det för-
sigtighetsmåttet att vatten efter tvänne olika destillationer användes.
62 SELIM LEMSTRÓM.
Man erhöll sålunda för
S, Ss
Den undanträngda vattenmassans | Den undanträngda vattenmassans
vigt såsom medium af fyra särskilda | vigt såsom medium af fyra särskilda
vägningar. | vägningar.
1:0. I vatten af första destillationen , Lo. I vatten af fórsta destillationen
= 1204,1042 = 1198/1592
vid temp. 159,457). in vid temp. 149,51.
2:0. I vatten efter andra destillationen | 2:0. I vatten efter andra destillationen
— IDEEN | = 1198,1958
vid temp. 149,45. | vid temp. 139,65.
Vigten af den vattenmassa, som af kopparträdskorgen undanträngdes, var
i fórsta fallet fór begge vigterna
= 4,1015 vid temp. 139,55.
och i andra fallet
k a
= 4,3539 vid temp. 149,49.
Vid uppvügning i luft erhölls följande resultat för
Sy: ien
10000,5125 vid H = 750,64 t 129, 10000,1858 vid H = "751,5; £129,
psykrom.: torra therm. = 119,00 psykrom.: torra therm. = 10°,
och fuktiga = 7°,6s Reaumur. och fuktiga = 79,60 Reaumur.
Med iakttagande af att 1 kub. fot vatten enligt Rudbergs bestämning vä-
ger 61,5 svenska skålpund i luft af 15° temp. och som till hälften är mät-
tad med fuktighet dà barometerständet är 760 mill., äfvensom att enligt den
af Herr Edlund gjorda bestämning (Sv. Vetenskaps-Akademiens Handl. Band
7. N:o 10) ett svenskt % är = 425,o75& franska grammer, hvarjämte vigten
af en litre torr luft enligt Regnault är = 1,953» i Paris vid 60 meters ‚höjd
öfver hafvet och sålunda i Stockholm vid samma höjd öfver hafvet = 1,2545,
erhålles specifika vigten vid 09 temperatur
| för S, | för S,
i första fallet 8,3299 i'forsta-falet ' 7" Seen
i senare „, Sure HM. 1578/5505 i senare ,, ANTES 8,317690
hvaraf medium = 8,353005. hvaraf medium = 8,537685
+) Om ej annorlunda uppgifves, utmärka temp. afl. centesimalgrader.
Justering af Normal-mätt och vigter. 63
3:0. Fóretogs komparation emellan messingsvigterna S, och S, samt
svenska Rikslikarekopian N:o 2 af platina, nedantill kallad R, och hvars värde
enligt justering, uppgifven i Kongl. Vetenskaps-Akademiens Handl. I. 1857,
pag. 485 och följande, är lika med ett skålpund minskadt med 0,0079 korn
med sp. vigten 21,216. Härvid begagnades en af löjtnant Littman förfärdi-
gad vàg. _
Enligt Kongl. Svenska Stadgan för mått och vigt af den 10 November
1865 har skälpundet sin rätta vigt vid 15? temperatur i luft, som till hälften
är mättad med fuktighet, och vid ett barometerständ af 760 millimeter, hvar-
för alla bestämningar blifvit reducerade till detta luftens tillstånd.
Härvid gälla följande beteckningar: ^ betyder en del på vågens grade-
rade skala, 7 temperaturen i vågskåpet, H barometerhójden, # temperaturen,
angifven af thermometern på barometern, och vid psykrometriska observationer
betecknar 77? den-torra thermometern och Tf den fuktiga.
1:sta jämförelsen.
Ss | S.
d : d
S, — À, -1- 4,318 (med. af fyra skilda vägn.) | S, — f == 1,009
T— 149,5, H— 758,10, t— 12088 | T— 149,54 H— 758,60, t= 199,
Psykrom. Tt = 149,35, Tf = 10,39 Psykrom. Tt = 149,5 Tf — 100,50
Vägens känslighet — 6,38; — 0,0102 Vägens känslighet — 6,523 = 0,0402
$, = 1 & + 0.0164 korn. S, = LG — 0,0039 korn.
2:dra jämförelsen.
d
S, — RR, + 4,60 | S, = R, + 0,341
T— 14955, H — 758,40, t= 120,85 T— 149,5, H — 758,60 t— 190,7
Psykrom. 77 — 149,39 Tf — 10,3 | Psykrom. 77-— 149,9 Tf — 100,50
Vägens känslighet som förut | Vågens känslighet som förut.
|
|
S, — 1 €. + 0,0187 korn. S, — 1% — 0,608 korn.
3:dje jämförelsen.
S, ES R, — 4,975 S, = Fi (0
T— 14954 .H — 758.49 NNE JT — 15959 .H — 158/8540 —— 1399
Psykrom. 77— 149,35 Tf— 100,39 | Psykrom. 77—.149,; Tf = 10075
Vägens känslighet som förut. Vägens känslighet som förut
S, = MW CA - 0.0161 korn. | Sa = 1 d. — 0,0134 korn.
64 SELIM LEMSTRÖM.
4:de jämförelsen.
S; = RB, + 2,634 | S, = R, — 0,02
p-— 140 pes EOS | reso HE uas pes 1399
Psykrom. Tt= 149,5;, Tf — 10%,60 | Psykrom. Ti = quao = UV
Vågens känslighet som förut. Vågens känslighet som förut.
S, = 1 4. — 0,0184 korn. S, — | « — 0.0124 korn.
5:te jämförelsen.
S, — R; + 2,998 | S, = R, + 0,142
T= 190%, H= 761,15, t — 11% | T — 15915 H — 758%, i—180,
Psykrom. 7? = 149,5, Tf = 9",ss Psykrom. Tt = 149,1, Tf = 109,55
Vägens känslighet som förut. | Vågens känslighet som förut.
S, — 1 % + 0,0170 korn. | S, = 1 V. — 0,0114 Korn.
Med anledning häraf fastställes såsom slutligt resultat:
S, — Ett skålpund — 0,o174 korn (1 # — 0,75; milligramm)
och S, = Ett skålpund — 0,0098 korn (1 VA — 0,41; milligramm).
Stockholm den 17 December 1870.
Selim Lemström. Er. Edlund.
. Justering af Normal-mått och vigter. 65
Jämförelse
emellan det i Finland begagnade normalskälpund och kopian S, af svenska
Rikslikareskålpundet.
För utrönandet af verkliga värdet af det i Finland vid justering af vig-
ter à Landtmäteriöfverstyrelsen såsom normalvigt begagnade skålpund, fóre-
togs komparation emellan nämnde vigt, här nedantill kallad L,, och den ena
af de för finska statens räkning anskaffade kopior, uti verifikationen öfver
sagde kopior kallad S,, af svenska Rikslikareskälpundet.
Uti denna komparation deltogo Universitetets Rektor, Professorn i fysik
m. m. Ad. Moberg, Chefen för Landtmäteri-öfverstyrelsen B. Nymalm och
Docenten i Fysik S. Lemström.
Den ifrågavarande vigten, som är gjord af gjuten messing, har form af:
en stympad kon, ofvantill försedd med en större knapp, samt på sidan med
en skruf för justering. Vigtens yta visade tecken till stark oxidation.
Sedan vigten blifvit tvättad i destilleradt vatten, samt derefter i ether
och alkohol, instüldes den uti vågskåpet tillsammans med S; under en längre
tid. Vid sjelfva vägningen användes den af Collot-Freres i Paris för Landt-
mäteri-öfverstyrelsens räkning förfärdigade våg samt den för finska Statens
räkning anskaffade, af Docenten Lemström justerade vigtsats i grammer. För
undvikandet af temperaturvariationer aflästes vågens oscillationer med tub på
ett afstånd af omkring 4 meter.
Emedan ingen bestämd definition på den finska vigten finnes faststäld,
så tillämpades definitionen på det svenska skålpundet nämligen att det har sin
rätta vigt i luft af 760 millimeters tryck, som till hälften är mättad med fuk-
tighet och har en temperatur af 159 Celsius.
Komparationen utföll på följande sätt:
i
Januari den 19. S, placerades först på högra vågskålen med motsva-
rande tara på den venstra; fyra på hvarandra följande oscillationer togos,
9
66
SELIM LEMSTRÖM.
hvarvid afläsningen börjades från den negativa sidan, hvilket vid de följande
operationerna äfven iakttogs.
Derefter, sedan vågen blifvit upplyftad, utbyttes
S, emot L på samma vågskål, jämte de behöfliga fyllnadsvigterna från gramm-
vigtsatsen.
w pålades för utrönandet af känsligheten.
Efter fullbordad afläsning upplyftes vågen och en liten öfvervigt
Här nedan upptagas endast de ur
observationerna beräknade jämvigtslägena.
0
Medium L
= Sr — — 0078:
a) SI f)L + a — + 2,5. T = temperaturen i vågskåpet = 1395.
b) L+a g) L + a + w — — 1,66. H = barometerhójden = 746,7. ^ t = thermo-
co) L+a+w h) SI = + 1,84 metern på barom. = 14,0.
d) SI +10. à) L + 0 = + 243.
e) SI = + 2,5. k) L + « + w — — 24s. T — 142 H — 7452. t = 145.
Gr. Gr. Mg. Mg.
& betyder 0,1 + 0,01 -— 5Ms- + 0,20) + 0,1
Från a b d fås L = Sr — a — 1,1. Från be fàs w = 5,0
” DUM TET » — 0,83. » 494395 »= 4,32
qe CUP dO. ep. = ” — 0,82 n gik s „As
Medium L' = Sr — e-— do. w = 4,603.
1 : E
jb = S, ——ı (09 —— du w vid 140 HS 145,9 t= 149.5.
360 :
I.
Januari den 19.
a) SI = + ds ff) L + AK w = — 2er T= 14050:
b) L + « = + 314 g) SI = + d» HS Win 1 — 1407.
c) L -- & +w=- 22. h) L+a = + iss
d) SI — -r Lu DL FA + Ww== 2a.
e) L + a = + 2.
Från a b d fås L = Sr — « — 1,65. Från b c e fås w = 4,90.
mr 0G t y ” — 1,25. » cef 5 5-4.
Sudan we » — 0,67. JO PH e es eut
» e€gh y» »-— » — 04e. » fh X „eds
Medium | L = Sr — « — Os. w = 4,09.
0,908 5
pego, ES ach) Hr CPP a0,
TI:
Februari den 8.
a) Sr = + Ou. f) L + & + w = — 3.
b) L + «& — + Le. g) SI = ln I zn Vz
c) L+a+w=— 2,9%. h) L + 0 Ce dp 1200
d) Si + 0ju. 41) E + Ae + w=— 34e T — 1294. .H = 150,0. t — 1293.
e) Lo = + 0.95 E
Från a b d fås L = Sr — « — lo Från b c e fås w = 4s.
» bde À x — 1,03 » cef » n = An.
DO = ” — 0,39 » 6fh s » = 4.
Dog s = 2 — 0,89. DB JRR RUE
w = 4,636
Justering af Normal-mått och vigter. 67
L —8,— « — Q* w. T — 1298 H — 749, t — 190».
li: L = S; ET == 0,230 WW.
TI. D m sh TRS 0,194 t.
Jit = ^ == 0,211 vw.
Med. L = S, (u$ L— 0,212 QU.
Oaktadt de enskilda vägningarne ej väl stämma öfverens, hvilket sanno-
likt hade sin orsak i det vid vägningstillfällena rådande variabla barometer-
ståndet, så skilja sig dock medeltalen endast på en obetydlighet, hvarfóre re-
sultatet kan anses tillfredsstüllande.
Med füstadt afseende på justeringsfelen hos de vigter, som ingå uti «
fås summan af de tillagda vigterna — 117,%s. w åter är = 2,657 och således
Joe e seen
Specifika vigten för Z bestämdes, med iakttagande af alla de försigtig-
hetsmätt och reduktioner, hvilka vid en dylik bestämning äro nödvändiga och
finnas uppgifne uti verifikationen öfver kopiorna af svenska Rikslikareskälpun-
det, samt erhölls = 8,2g40 vid 0°.
Då specifika vigten för S, är = 8,530 och dess värde enligt redan ci-
terade verifikation
|
4
S, — 1% — 0,746, så erhålles de respektive volymerna vid 0°,
då tillika iakttages att 1 V4 enligt Herr Edlunds bestämning är = A95,0758-
volumen af L = 51,°586 cubik centimeter och volumen af S, — 51,007
cub. cent. och således en skilnad af 0,551, hvilken vid korrektion till stadgad
temperatur och barometerhójd samt fuktighetsgrad bór iakttagas. Tillsatsvig-
terna, ehuru af platina, äro justerade till likhet med messingsvigter af sp.
vigten 8,26, hvaraf volymen för desamma blifver 0,0145. Medeltalet af baro-
meterobservationerna blifver vid 09 = 745, och medium af 7 = 139, och
den slutliga luftkorrektionen, dà luften antages till hälften mättad med fuktig-
het = 0,005, som bör från S, subtraheras. Häraf erhålles det slutliga vär-
det af L —1 &. — 117,566 eller enligt Herr Edlunds ofvan citerade bestämning
L — 1 €. — 0,o35411 qvintin vikt. vigt,
eler L = 1 4 — 24478 ass — 88495,5529 ass.
Helsingfors den 14 Februari 1874
Ad. Moberg. B. 0. Nymalm. Selim Lemström.
68 SELIM LEMSTRÖM.
Anmärkning. De formler, som blifvit begagnade vid luftkorrektionen äro
följande:
a) Korrektion till lufttomt rum.
Om vigterna, som jämföras, kallas S och R, den förra af messing, den
senare af platina, om vidare
V, betecknar volymen af S vid 0°
Vs DE » R »
s, luftkorr. för S vid 9 temp. H, == barometerhójd vid 0° och f, fuktighetstrycket.
Y, 29 29 R
2) 29 22 22 22
och p, vigten af en cub. cent. torr luft vid 0° och 760 Mm. barometerhöjd.
Så erhålles om S, och A, utmärka vigterna i lufttomt rum
aus St oss Ry RT
Om vägningen gifvit relationen
"S,— R, + 0 Ô — med en konstant vigt
så fås So = Ro + s — nr, + 6 hvarest
1 +3 kt. Hy — On ft
A N Le
== / 2
= Vo Po 1 + at 760 E
d +nt Hy = mft
—— » Eu ii
rt Vo Po 1 + et 760
k = messingens utvidgningskoefficient = 0,0000188
T = platinans > = 0,0000087
« = luftens 2 = 0,003665.
b) Korrektion till 159 temp. 760 Mm. barometerhöjd och luft, som är
till hälften mättad med fuktighet.
Om bokstäfverna hafva samma betydelse som förut och $,5. Rı, betyda
vigterna i ofvan bestämda förhållanden, samt s,, och 7,5 resp. luftkorrektionen
d. v. s. till tomrum, så har man
So = Sig 4 515 Sy = 9 + s och likaså
== Rise + fige Ro — R + r, samt St = À, + 6.
Deraf erhålles
Sig — Bus + & — $15) — (re — n)
1+3kt H, — Om fto 1-3E.ip 760 — 0,377 figo
1+ ot 760 1 + v.a 760
4 — Sig» — Vo Du (
" 1+3xt Hg — Ojan ft 1+3 7.10 760 — 0,377 fi
fs — mp ER V,o.fo ( ; uà WAND px. E
1 + at 760 SL 760
Justering af Normal-mått och vigter. 69
Emedan den senare termen inom parentesen är konstant så fås om den
beräknas och utbytes
1 + 3 kt Ho — Om fö
SH STAN 0,9456 V, Po | 1 + at 718,68 rd och
1-1 zt Hy — Om fe |
fär nor 0,9452 Vo Po | vien at i ECT I“ E 7
hvilka värden insättas uti eqv. (1).
ae
RB
Y T nh mors d a m ru "-
on up Eine ob prr mo
IR Anh NUNT TL Wb, Ae
Du N LUUD oie on 7
| NL TELE Wi Mall qe em. vh Tian.
| Wi. TU Tus. "Inh tds !
DE E Y Aa" t den dad UE
BR, "UTEM EM HALL
au — Tg
ip^ eg, bc
nn fl, «mdi i | punto si} Ne ‚kein am
u‘ älv Fu — | EN I Monat h, N u al
sni y CET
ru FN NÄ
n NM.
Wm et
Justering af Normal-mått och vigter. 71
Comparaison du mètre de Finlande.
Procès-Verbal de comparaison dun
mètre étalon appartenant au Gou-
vernement de la Finlande.
Le Gouvernement de la Finlande a fait exécuter par M. Deleuil un mètre
étalon que M. Lemstróm, Pr:r agrégé de physique à l'Université de Helsing-
fors, a été chargé de comparer aux étalons du Gouvernement Francais. Sui-
vant les instructions de M. le Ministre de l'Agriculture, cette comparaison a
été faite au Conservatoire Impérial des Arts et Métiers, par les soins de M.
Lemstróm et de M. Tresca, Sous-Directeur de cet établissement.
Le métre du Gouvernement Finlandais est en laiton; il parte sur sa face
supérieure, prés des extrémités, deux mouches en platine, sur chacune des-
quelles a été tracée une ligne longitudinale, destinée à indiquer l'axe suivant
lequel la longueur de la règle a été déterminée.
Les dimensions transversales de cette règle sont les suivantes: largeur
30,50 ; épaisseur 5,57 .
Au milieu de la longueur de la face supérieure, et vers l'un des bords,
elle porte linscription: Metre étalon et près de langle, à droite: Deleuil,
à Paris.
La comparaison de ce métre F avec le prototype C, en platine du Con-
servatoire, a été faite dans la glace fondante, sur le comparateur, dit le Sillur-
mann (A. e 10) le 20 août 1870, de la manière suivante:
Les deux mètres, ainsi que le comparateur, étant maintenus dans la glace
fondante depuis la veille, on a placé successivement entre les palpeurs de l'in-
strument:
1:0 le mètre F; 2:0 le mètre C; 3:0 une seconde fois le mètre F.
A chaque opération, on a déterminé par dix lectures successives, la posi-
tion de la vis micrométrique, qui permet de rapprocher ou d'éloigner l'un des
72 SELIM LEMSTRÖM.
palpeurs; on a chaque fois constaté la division indiquée par l'échelle du ther-
momètre de Borda, formé par la base de l'instrument, et l'on a lu, avec grand
soin, le degré indiqué par un bon thermométre à mercure, trés-sensible, qui
était couché, dans la glace sur le métre en observation.
Le tableau suivant relate tous les chiffres observés.
L:iere Opération.
Le mètre F est placé sur la table du Comparateur.
Thermomètre Thermomètre Divisions du tambour
à mercure. de Borda. du micromètre.
195. 20 82,5 D 490,7
491,0
491,
491,3
490,6
490,6
491,2
490,8
490,6
N 82, 91,38 490,1
Moyenne 82,6 91,38 490,86.
Heures des Observations.
2:e Operation.
Le mètre C est placé sur la table du Comparateur.
Thermomètre Thermomètre Divisions du tambour
Heures des observations. a i è
ures des observations à mercure. de Borda. du Micromètre.
11 53 m. 82,5 91,25 521,6
522,0
521,5
521,6
521,0
591,5
521,3
521,
591,
qe 82.6 91,26 520,9
Moyenne 82,6 91,28 521,39.
Justering af Normal-mått och vigter. 13
3:e Opération.
Le mètre F est de nouveau placé sur la table du Comparateur.
Thermomètre Thermomètre Divisions du tambour
à mercur. de Borda. du Micromètre.
2,08 82,6 91,20 486,7
487,3
487,0
486,8
487,5
487,0
487,2
487,
487,3
2,40 82,6 91,18 E
Moyenne 82,6 91,19 487,16
Heures des observations.
Le thermomètre à mercure, malgré sa sensibilité, n’a éprouvé aucune va-
riation dans ses indications, et, d'aprés la formule de ce thermométre, la tem-
pérature constante de toutes les opérations serait de 0°,
Les variations du thermométre de Borda, bronze et platine, ont été fai-
bles, puisque toutes les indications sont comprises entre 91,19 et 91,38.
En considérant l'indication moyenne 91,28 comme correspondant à 0°, il
est facile de se rendre compte de l'amplitude de la variation totale, l'instru-
ment indiquant, avant toute expérience, 125,5 pour une température ambiante
de 209,4. on trouve ainsi que 33,5 correspondent à une différence de 209,5,
et que, par conséquent, chaque division correspond à
200, c 39,72 = 00,62.
La variation extreme serait donc mesurée par 09,69 X 09.19 — 09418.
Au reste, la moyenne des températures des l:ère et 3:e observations est,
à oo près, la mème que celle de l'observation intermédiaire fait sur le
prototype.
Pour la division 91,5, le microm. ind. pour F 490,5.
91,19; ” ” 487.
Moyennes 91, 489,,.
Pour la division 91,4; le microm. ind. pour € 521,4.
2275
Différence 32,38.
10
74 SELIM LEMSTRÖM.
Chacune des divisions du micromètre correspondant a un millieme de
millimétre, il en resulte, en égard du sens de la graduation, que cette diffé-
rence des doux règle à 09.
F — C — 32,3 Millièmes de millimètre.
Suivant procés-verbal officiel du 4 Mars 1864, dont un exemplaire est
ci-annexé, on a d'ailleur:
C = 1 mètre — 3,20 Millièmes de millimètre d’où l'on doit conclure,
F — 1 mètre — 29,99 Millièmes de millimètre ou
mètre
F — 0,999971.
Après cette constatation, le présent procés-verbal a été signé par M. Tresca
et par M. Lemstróm.
Paris le 22 Août 1870.
Signé H. Tresca.
M. Lemström.
Vu: Le Directeur du Conservatoire Impérial des Arts et Métiers.
A. Morin.
Justering af Normal-mått och vigter. 15
Om metern à trait, kallad F..
Denna meter utgöres af en stång af messing, 16,5 millimeter hög, 30
millimeter bred, med 10 längs stången inlagda silfver-plattor; ofvanpà uti midten
ür ingraveradt
Métre Etalon F.
och pà hógra sidan
P. M. Sórensén,
Stockholm.
Dà det fràn bórjan var min afsigt att góra denna stáng till en meter-
skala, så följdes vid förfärdigandet af densamma följande af omständigheterna
betingade metod.
Den svenska meterskalan, som uti bestämningen af dilatations-koefficien-
terna kallas D, var, såsom i redogörelsen derom säges, indelad i decimetrar,
hvilkas änd-streck kallas D, D, D, o. s. v. till Dj, den sista decimetern uti
centimetrar C, (= 2) C, etc. till C (EE D), den sista centimetern uti
millimeter M, (= Cj, M, til M, = Co — Di), hvarjámte den fórsta
millimetern var delad uti fyra delar, hvilkas änd-streck voro M}, Mi, M5,
APU och M, och den sista millimetern uti fem delar MI, Mj, MT, MY, MY
AM, Till en början företogs nu undersökning af delningsfelen på stången D,,
derefter komparerades samma stång med metern à bout P, hvarigenom man
erhöll D:s definitiva korrektion, så väl för hela stången, som för hvart och
ett af delningsstrecken. Sedan detta blifvit verkstäldt, uppdrogos strecken på
stången F, sålunda att D helt och hållet kopierades, sedan dess fel blifvit
rättade, hvarefter slutligen stängerna D och F, komparerades med stángcirkel.
A). Undersökning af delningsfelen på stången D.
Att i sin helhet upptaga denna undersökning anser jag ej nödigt eller
lämpligt, i synnerhet som den torde komma att publiceras af Professor Lind-
hagen, utan vill jag i korthet referera metoden vid undersökningen och resul-
76 SELIM LEMSTRÓM.
taten af densamma. Den utfördes på en komparations-machin, konstruerad af
Repshold. Denna utgjordes af en fast jernställning på ställskrufvar, ofvan och
nedan förenade med tvärslån af jern. Ofvan på den öfre slån var med starka
skrufvar i hvardera ändan fäst en massiv jernskifva, ämnad att utgöra under-
stöd för de stänger, som skulle undersökas. Bredvid, men något ofvanom,
denna skifva befann sig en väl svarfvad jerncylinder, hvars ändar voro på
hvar sin sida insvarfvade uti ställningens öfre delar; skifvans och cylinderns
längd utgjorde omkring 12 decimeter. Längs jerncylindern löpte en kälke,
som stödde sig emot densamma i sex punkter. Vid kälken var fäst en Fühl-
hebel-apparat med vattpass, förmedelst hvilken en konstant intervall emellan
tvenne mikroskop kunde åstadkommas. Det ena mikroskopet var försedt med
mikrometer-skruf, hvars trommel var indelad uti 60 delar; med detta mikro-
skop uppmättes nu differencerna emellan den konstanta intervallen och inter-
vallen mellan tvenne streck på stången. Det andra mikroskopet kunde, för-
medelst en på kälken befintlig fin skruf, inställas noga på strecket.
Vid en förberedande undersökning visade sig att jerncylindern ej var full-
komligt jämn, ty om delningsfelen undersöktes först i ett läge af meterstången
och denna sedan vändes om, så att den ända, som först var åt höger, kom
till venster och tvärtom, så erhölls afvikande resultat. För att eliminera detta
fel verkställdes undersökningen på följande sätt:
1:0. Cylinderns läge markerades och tvenne serier mätningar på deci-
meterstrecken togos för hvardera af stångens olika lägen, inalles 4 serier.
2:0. Cylindern vreds omkring sin axel 1809 och samma mätningar, som
i föregående moment, togos.
3:0. Cylindern vändes om, så att den ända, som först var åt höger, kom
åt venster och tvärtom, hvarefter åter tvenne serier mätningar togos i stån-
gens bägge lägen.
4:0. Cylindern vreds 1809? och tvenne serier mätningar togos i hvardera
af stångens bägge lägen.
Under operationen tillsågs att stången låg i samma läge till cylindern d.
v. s. dess änd-strek sammanträffade med tvenne streck på cylindern. Medel-
talet af alla 16 serierna gaf slutresultatet. Öfverensstämmelsen emellan de
särskilda serierna, som hörde tillsamman, var äfven tillfredsställande. För
centimetrarne behöfdes ej dylika försigtighetsmått; dock iakttogs att mätningen
skedde på samma ställe af cylindern. Millimetrarne uppmättes med mikro-
meter-skrufven och likaledes underafdelningarna, Resultatet af undersökningen
var följande:
Justering af Normal-mått och vigter. T
DL SLT cu e
E 0,00 + 0,0 = + 0,00. €, —M,-—— 1o + 5mnm = + gs
Di — 0,3 + 0,58 = — 0,05. u! = — 2,16 + dy = + 3,58
D, = + das 1,180 = Re M = — 145 +54 = - 4
D; = — 220 + la = — Or. Mu — 1,5 +55 = + 420
D, = = 9.8 + 232 — — 1a. M = +02 +55 = +6
Ds — — 5,0 +20 = — 2,1. M, = +01 +55 = + 6e
yu = 2,8 + 34s = + 1,40. M; = +00 + 5,18 = +5.
Dr = — 0,00 + 408 = + 4,06. AN, = + Oo + 5,560 = + 6,15
D — 0,5 + 461 = + 3,60. n" — — 0; + 57 = + 5,0
Dj = €,- — do +32 = + 3,4. LES = — Our + 5,11 = +62
d? o-— — 0,2 + 528 = + 5,06. M; = — 0,2 + 558 = + 510
Cu — 0931. + 534 = + 43. A = — Ous + 579 = + 5,63
Qu — ds +59 = + án. AMS = + 0,2 +59 = + 6,1
GE Von +5 = + 2j Mi = — 1p: +50 = + Am.
e, = — Que +51 = + 5e. MX = — 1,60 +59 = +4
Qo — no + 5,5 = + 5,88. mit — 15 + 5,0 = + 4,1
= + 0,00 + 5,63 = + 5,72 MY = — dus + 5,0 = + 4,6
DE = — 0,9 + 5,8 = + 5,59. Do Ci — Ho — Go oc 5580. — "+ 5780
Ofvanstäende tal utgöra delar af trommeln på det repskoldska mikrosko-
pet, hvilkas värde i absolut mått bestämdes genom uppmätning af intervallerna
uti millimetern M, — Mn
IL.
M) — M} 88,0
Mi — MZ 87,4
MS — Mu 86,9
ME — MY 87,2
M xxm Mi, 86,2
Medeltal 87,14
Mm
O,199991 = 87,19.
R
200
R
0,15
R
0,30
R
0,5
R
00
Korr.
— 0,0
= Im
— 0,43
IL
88,4
cr
E
cmm
86,0
EM
dc edt Mm
1 — 0,002294.
Korr.
"s — 0,14.
E: EL 0,45
3% = me
9% — 0,05:
medeltal — 87,19.
En undersökning af mikrometer-skrufvens fel gaf följande resultat:
78 SELIM LEMSTRÖM.
Vid undersökningen användes särskildt på en silfverplatta uppdragne inter-
valler, hvilka motsvarade 1 R. 1,5 R. 1,25 R. Resultatet utgör medeltal af
flere mätningar. Emedan högst få delar af trommeln behöfdes vid uppmätan-
det af delningsfelen, kunde skrufvens korrektion negligeras.
B) Komparation mellan D och F,
Denna utfördes på den repsholdska machinen, som för ändamålet var för-
sedd med följande inrättning: På ena sidan var fäst, något ofvanom den om-
nämnda jernskifvan, på sidostódet en 3 à 4 centimeter làng stålcylinder, om-
kring 3 millimeter i diameter, slutande inåt apparaten med ett väl poleradt
sferiskt segment; denna cylinder kallas framdeles „den fasta stálcylindern*.
Då en stång à bout lades på lämpligt höga rullar längs jernskifvan, så kunde
densamma bringas att beröra fasta ståleylindern på så sätt, att den råkade
just i medelpunkten af den rektangel, som bildades af stängändan; tillika kunde
en med en spiralfjeder försedd och vid apparaten fäst gaffel appliceras på
stången så att denna med en liten kraft drogs emot stälcylindern. På kälken
fanns en dylik stålcylinder, rörlig på axel-tappar och i förbindelse med ett
känsligt vattpass, som utvisade när stälcylindern var fullkomligt horizontel.
Komparationen försiggick nu så att ståleylindern på kälken först bragtes i be-
röring med fasta ståleylindern och mikroskopet på kälken instäldes på ändstrecket
hos metern D, som fästes i behörigt läge på jernskifvan; derefter placerades
stången à bout emot fasta ståleylindern och kälken fördes till andra ändan,
hvarest den rörliga ståleylindern nu inställdes så att den berörde änd-rektan-
gelns medelpunkt; sedan denna operation blifvit utförd, gjordes inställning med
mikroskopet på D:s andra ändstreck. Skilnaden mellan mikrometer-afläsnin-
garna gaf skilnaden mellan stängerna. För att stängerna noga skulle antaga
samma temperatur, lågo de tillsamman en längre tid, betäckta af ett yllehölje.
Vid jämförelsen undveks allt, som kunde influera på stängernas temperatur; de
fattades med betäckta händer och en stund fick förflyta, sedan detta skett,
innan observationen utfördes Denna verkställdes i tvenne olika lägen af stän-
gen à bout, nämligen så att först ena och så andra ändan berörde den fasta
stäleylindern. Temperaturen aflästes på stången D:s termometrar.
Justernig af Normal-mått och vigter.
Aflåsningen af Hr Lindhagen.
Läget II
Läget II;
1) Stängändan
0. 10,8
0. 11,3 med. 0. 11,05 149,55 140,80
Fasta stäleylindern
9. 14,6
0. 141 med. 0. 14,35 14960 140,80
med. 149,69
2) Stängändan
9. 36,0
9. 35,6 med. 9. 35,50 (korr. — 0,32)
Fasta stäleylindern
9. 36,6 149.15
3) Stångändan
9. 33,7
9. 33,9 med. 9. 33,50 (korr. — 0,37)
Fasta stäleylindern
9. 37,2 149.10
9. 37,2 med. 9. 37,20 (korr. — 0,29) 149,00
1) Stängändan
9. 42,0
9. 41,0
9. 41,4 med. 9, 41,47
Fasta stäleylindern
139,95
9. 39,5 med. 9. 39,70 (korr. — 0,23) 14*,os
13". so
9. 43,9
9. 434
9. 44,2
9. 43,5 med. 9. 43,15
2) Stångändan
9. 25,6
9. 25,5 med. 9. 25,60
Fasta stäleylindern
9. 29,2
IEI
9. 29, med. 9. 29,63
3) Stångändan
Our
0. 1,5 med. 0. 1,6
Fasta stälcylindern
0. 45
0. 42 med. 0. 4.
Afläsningen af undertecknad.
Läget II.
Läget I.
4) Stångändan
0. 33,90
0. 33,80
0. 33,580 med. 0. 33,53 (korr. — 0,37)
Fasta stäleylindern
0. 37.6
0. 37,5
0. 37,3 119,80
0. 37,8
0. 37,9
4) Stångändan
9. 44,3
9. 44,5
9. 442 med. 9. 4445
Fasta stäleylindern
11,65
0. 37,5 med. 0. 37.60 (korr. — 0,28) med. 11973
5) Stängändan
0. 37»
0. 38,0
0. 38,0 med. 0, 37,5; (korr. — 0,27)
Fasta stäleylindern
0. 40,6
0. 40,8 119,80
0. 40,7 med. 0. 40,70 (korr. — 0,21)
9. 49,2
9. 49,0
9. 49.0
9. 49,0
9. 49,2 med. 9. 49,08
5) Stängändan
0. 59.9
0. 59,3
0. 59,8
0. 59,2 med. 0. 59,58
Fasta stäleylindern
110,95
119,88
1. 30
1-090270
1. 25 med. 1. 2,0
(korr. — 0.19)
129.55
(korr. — 0,14)
(korr. — 0,40)
120,10
(korr. — 0.44)
(korr. — 0,13)
120,25
(korr. — 0,05)
119.95
120,65
129,60
129,75
129,13
12915
129.20
129.05
129,00
80 SELIM LEMSTRÖM.
6) Stångändan 6) Stångändan
0. 37,9 0. 57,0
0. 37,9 0. 57,1
0. 380 med. 0. 37,03 (korr. — 0,2) 0. 57.9
Fasta stäleylindern 0. 58,3 med. 0. 5%,73 (korr. — 0,02)
0. 41,6 119,50 119.5 Fasta stäleylindern
0. 41,0 med. 0. 41,75 (korr. — 0,18) 110,88 i ig
me 1 519 119.05 110,20
1. 1, med. 1. 1,20 (korr. + O,os) 11942.
Sammanställning med korrektion för mikrometerskrufven,
Läget I. Läget IL
1) D— F = 3,0 14%. DEDE ERE:
2). gg = 3,» 149,5. DEP — 4o» 129715.
3) 5 — 3,18 1455. 3) Utesluten emedan temp. ej af mig antecknades.
4) A = 93e 11955. 4) D — F — 4% 120,2.
5) 5 — 0271099119 58: 5) gj 0,52 12000
6) 5 — 3»: HR 6) E = 3,52 11919.
Medeltal = 3,5 130,04. Medeltal = 3,51 120,13.
Medeltal med olika vigt D — — 3,53 vid 129,» (korr. — 09,27) = 120,86.
Med användning af de funna dilatations-koefficienterna för D och F samt
värdet för en trommeldel af mikroskopet fås
DT, = Där oh JAy — Mcier 0 MEUS
Dj = 1 Meter — On:
Sedan D sålunda blifvit bestämd och beräknad, kopierades densamma på
F>, i det att felen, med tillhjelp af mikroskopet och finskrufven på kälken,
rättades. På Æ, uppdrogs först en axel-linie på hvar och en af silfver-
plattorna.
Sedan kopieringen var verkstäld, slipades strecken, hvarefter D och f;
omlindades med vadd och jämfördes med tillhjelp af den uti redogörelsen för
dilatationsförsöken beskrifna komparatorn eller stängeirkeln.
C) D och F,.
Temperaturen aflästes på D:s termometrar.
Dec. 11. T5.
A. B.
0. 13,1 0. 1,9 12950 129,85
0. 11, 0. 1,8
0, 11,5 med. 0. 12,10 0. 3,2 med. 0. 2,30
Justering af Normal-mått och vigter. 81
D.
A. B.
9. 58.2 9. 48.5
9. 58,5 med. 9, 58.35 9. 47,7 med. 9. 48,10
FE,
0. 32,2 9. 37,8
0. 33.5 9. 31,4
0. 35,2 med. 0. 32,5 9. 38; med. 9. 37,97 12955 12060,
D, — Fo = — 24,02 A — 2,04 B + 129.10 (a = 0) D, (i millimeter).
Dec. 12. gs
0. 28,2 9. 39,0
0. 28,3 med. 0. 28,25 9. 38,5 med. 9. 3890 12%60 129,70
JD}:
9. 60,0 9. 46,
9. 591 med. 9. 59.55 9. 45,8 med. 9. 45,90.
F5.
0. 31,4 9. 314
0. 31,5 med. 0. 31,60 9. 364 med. 9. 36,75 1260 120,70
D, — Fo = — 30,38 A + 8,7 B + 12,38 (@ — «&,) D, (i millimeter).
« och e, betyda dilatationskoefficienterna för F, och D.
1. D, — FP, = — 0,0204 + 12,49 (0 — «) Ds.
9. jp. a = — 0,0174 + 12,38 (« = a) D;
: Mm. Mm. Mm.
Medeltal D — F;o — — 0,0189 + 12,44 (— 0,000618) = — 0,0189 — 0,0077 = — 0,0266
hvaraf fås Fo = 1 Meter + 0,15
Oaktadt man vid streckens uppdragande pa Æ, rättade felen, så ansågs
likväl nödigt att undersöka huruvida, genom streckens slipning eller på annat
sätt, delningsfel uppstått. Denna undersökning verkstäldes på följande sätt:
På en stadig stangcirkel eller komparator af messing, försedd med rör-
liga armar, tjenande att fasthålla mikroskoper, fästes dessa armar, så att en
intervall af omkring 1 decimeter uppstod emellan bägge mikroskopernas paral-
lela hår. Stängen F3 placerades på rullar under mikroskoperna sålunda att
den kunde skjutas fram och tillbaka med bibehållande af sitt ursprungliga axel-
läge till mikroskoperna och det utan att densamma behöfde beröras, hvilket
åstadkoms derigenom att det bräde, hvarpå stången hvilade, var rörligt uti en
11
82 SELIM LEMSTRÖM.
sid. På sådant sätt uppmättes medelst mikrometerskrufvarne på mikrosko-
perna alla decimetrarnes differencer ifrån den fasta intervallen, först i ena lä-
get af stången och derefter sedan stången blifvit omvänd. Emedan mikrome-
terskrufvarnes stigning uti absolut mått var i det närmaste lika för bägge, så
stäldes de så emot hvarandra att man, med användning af det logaritmiska
beteckningssättet för afläsningarna, endast hade att addera de aflästa talen uti
hvarf och trommeldelar för att erhålla det tal, som motsvarade intervallens af-
vikelse*). Aritmetiska medium af alla dessa tal med motsatt tecken adderadt
till hvarje af de aflästa talen, gaf ett tal, som utvisade huru mycket interval-
len skilde sig från en decimeter på stången. För hvarje intervall aflästes mi-
kroskoperna alternativt tre gånger och af summorna af de gjorda afläsningarna
togs medium. På sådant sätt erhölls följande tio serier, sex uti ena läget och
fyra i det andra.
D. JUD. Dy CDN D DIQEDSQED. 3D MD EDS
1. 0,00 — 2,86 + 5,09 + 2,53 — 0,09 + 24e — 3j + do — 4,42 + 3,46 — 4,02
2. 0,00 — 2,5 + Ayız + 1,» — 1, + 0,5 + 0,22 + 0,9 — 3, + 355 — 3,21
3. 0,00 — 3,5 + 5j» + 235 — 0,05 + 0,59 — 2,55 + 0,35 — 2,08 + 3,57 — 2,58
4. 0,00 — 2,58 + 3,95 + 1,69 — 2,01 — 0,01 — Os + l9 — 1,36 + 2,12 — 2,80
5. 0,00 — 2yu + Ayo + 1,53 + Os + 2,03 — 1,27 — 0,00 — 2,89 + 2,86 — 407
6. 0.00 — 2,65 + 4,96 + 1j03 — Oii + dye — 1,07 + Oro — 2,u + 3,0 — 4u
7. 0,00 — 3,14 + 3,80 — 0,86 — 0,86 + 2,70 — 2,06 0,00 — 2,30 + 3,81 — 1, stången omvänd
8. 0.00 — 1, + 402 + ls — Les + 1,26 — 2,04 + Oj22 — 3,38 + 4, — 3,03
9. 0,00 — 1,10 + 4,58 + 0,70 — 2,07 — Oj22 — 2,22 + 0j20 — 0,07 + 4,50 — 2,83
10. 0,00 — 1,20 + 2,57 + 3,40 + 0,23 + 0j80 — 3,87 + 0,91 — 462 + 3y1 — 2,40
Medeltal 0,00 — 2,5 + 4,38 + 1,50 — Our + dos — 1,88 + 0,49 — yrs + 34 — 3,13
såsom fel på de enskilda intervallerna och
0,00 — 2,52, + 1,88, + 3,45, + 2,48, + dyn, + 1,83, + 2,32, — 0,46, + 3,13, 0,00
= summan af felen.
Centimetrarne afdelades i tvenne grupper C, (= Ds) till C, och C; till
Co (= Di) Genom ett sätt analogt med det för decimetrarne angifna, be-
stämdes felen på dessa intervaller:
(Ch — C5 0 C; — Cj, = + 10,52
» = 0 ” ie» An 10,62
0
0
! i
|
” = + 10,98
22
» » — + Ya
» — 0) » == Da
medeltal = » — Ila
Ci C5 = — Dar Cs Cio = ar 547.
*) Inställningen gjordes så att endast den ena mikrometerskrufven, så vidt möjligt var, användes,
Justering af Normal-mått och vigter. 83
Centimetrarne uti gruppen C; — Cj, uppmättes med en fast mikrometer-
skruf, tillhörande komparatorn; dock sålunda att skilnaderna ifrån denna inter-
vall bestämdes med mikroskopet D, som var fäst vid skrufven.
C, — Oj = — Br. CG — €, = — Oy: €,— C3 = — 8,4 €, — €, = — 0,3
ch = — Im. » = — 944 » = — 1 5 = — 1,08
5 = — "ls. = Lg = = — "ar y — — 0,93
$5 = — 1,13. 5 = — 9,15. Ep == 6,52 d = + 0,20
ER = — 1,35. 3 = — 9,53. 5 = — 6,60 5 = — 0,53
de =-— 4,70 9 = oo 9,70. m = D,98. — — 0,04
Medeltal = — 7,18 2 == I; E = — ax. : = — 0,1
C, — Co = — 10,ss.
^ = = 10,63.
$5 = — 1252.
u = — 10,54.
» = — 11,5.
^ = — 11,05.
Medeltal — — 11,2.
€, — (0,0. Ci = — 34m (C, — — 43695 C; — ÖDE C, — — A2. C$ — + 2,4. Oo — 0500
samma sätt som centimetrarne:
eso
Millimetrarne undersóktes p
M, — Mg = + 7,20 M, — Mo = + 450
” + 7,31 » — = 9,05
2 = + 6,55 " = cm 5,12
» — = 7,08 » — Gin 4,91
» Ed Eis 7,48 » — ZT 4,75
» = -rF 7,50 » = + 9,03
Medeltal T = ep » —
M, DET. M; — == 1,13 M; CAE Mio Zee lis
M, — Mg = — 1051 M, — M, = — 0 M; — M, = — 9,0
% — — 10,20 m = — 0,07 en = — 5,2
: = — 10,33 ; = — y , == 9,85
= — 1,3 + = — 0,0 5 = — 9,12
T = — 10,66 27 = + 0,12 5 = — 4,87
= — 10,67 ; = + O2 = = — 4,50
5 —— 0/10 ^j = — 4,53
Medeltal = ,, = — 10,54. " = + 00. 5 = — 5,02
Ma — M = — ys My — Mio = — 2,22
" = — 1,53 m — — s»
2 = — dy d = — 2n
A = — 6,80. ; = — 2,34
= — "iae. 4 = — 2,22
SA = — 7,05. » = — 235
" = — 1,03 x = — Leo
Medeltal .. = "EXC 4 = — 2,6.
84 SELIM LEMSTRÖM.
Delarne af millimetern M, — M,, uppmättes med mikrometerskrufven
på mikroskopet B.
Md — MI = 192,5. ME — MU = 197,0. ME — ME = 195,5.
» = 191,95. D = 19627 » = 195,05.
ES = ll 2 = 195,98. 3 = 195,24.
» = 192,0. » — 196,5. 3 = 196,04.
> = 192,63. » — 196,55. 3 = 196,20.
o = IS E — 196,53. " = MN
5 = 193,03. » — 196,63 - = 195,90.
aj = 192,8.
> — 192,.
Medeltal „ = 19260. » = 196,5. ^ = 195,2.
MI MY = 196,5 MN — M,, = 195,10.
en — 19676. er = 194,86.
5 = 196,77. " = 195.10.
5 = 196,15. en = 1947.
55 — 196,50. 5 = 194,90.
^ — 197; » = 194,45.
Medeltal D = 196,90. 3 — 194,91.
Delarne af millimetern M, — M, uppmättes äfven med”) mikrometer-
skrufven på mikroskopet B.
M,— Ml = 2410 Ml — MT — 246,60. Ml — MI! = 2460. MT — M, = 243.
5 — 241,81 P — 240,81. 2 = 245,60. > = 243,85.
4 = 241;13. 7. = 9495,91. 5 = 245,6. 5 = 244,20.
m = 241,2. c — 240.10. o = 245,10. 95 = 244.00.
2 — 241,18. 5 = 240.15. 5 = 245,56. 2 = 944 08.
Medeltal 5 = RA. 5 — 240,35. " = 245,10. " = 244,58.
Häraf erhålles nu följande korrektionstabell för indelningen af stången F,.
Me eis S:a fel.
D, 0,00 + 0,00 = 0,00.
D, — 25» + le = — lo
D + l,e& + 2,9 = — 4a.
D, + 345 F 33e = + 73e
D, RACE Uu
D; + 3,1 + 648 = - 10,19.
D; +13 + 7,78 = + 9.
D, -- 2.32 d Bay = -- 11,29.
7n on ain e doi
Do (= 0 =) + 2,13 + 11:66 = -- 14,79.
D;o 0.00 + 12,96 = + 12,96.
+) Korrektionen for M, — M, erhölls genom jämförelse med M, — My, bägge äro näml. upp-
mätta med mikroskopet B om summan tages af alla intervallerna .
Qt
Justering af Normal-mätt och vigter. 8:
Jo 92s + 11,6 = + 14,79
C, — 3,6 + 12,1 = + 856
6 — 944 + 1244 = + 9,00
^ == 5,02 +- 12,5; = + 7,55
Ges 4530 ai 12,79 = E 8,50.
79 + 9,25 -L- lg, = + 16,08.
(5 = M, -- 9,25 + 12,53, — - 16,08.
M; + 2,75 + 12.90 => + 15765.
M, rt 3,62 + 12,92 — + 9,50-
M, + 1,12 + kf + 14,05.
M, Ac 0,57 ur 12,94 = + lao
M, — 24s + 12,55 = + 10,77.
Dio = Cio —— Mo 0,00 == 12,96 = = 12,96.
MS = + 3,95 + 12,5 = + 16,0.
M == + 0,62 + 12,83 Exo 1515
My =E 2, + 12,555 = + 15,4.
MER == + 2.94 + 12,32 — ÖNS:
M, = + 34s 2,84 = 10:50:
M = — 2,0 + 12,95 = + 10,76.
M = — 4.50 -— 12,95 —= + 8,45.
MF — — 2,86 + 12,95 = + 10,0.
NÄT = — 2,02 + 12,96 = + 10,94.
MN —— 0,02 + 12,96 = — 12,97-
Dio == Cio == Mio == 0.00 + 12,96 = 12,96-
Om korrektion för F, eller 0,5; förvandlas till trommeldelar af skrufven
Ba da 194 sontr:-del, #0 ut — Dr
0,15 — 12,96 delar af trommeln, som gifva stängens korrektion.
Slutligen må anmärkas, att vid undersökning af decimetrarne så väl kom-
paratorn som stången bevarades för temperatur-förändringar samt att för er-
hållande af hvart och ett af de ofvan angifna talen för alla delarne, mikro-
skopen instäldes minst fyra gånger, oftast flere Ehuru mikroskopet A, som
redan ofvan sades, knappast kom till användning, må här dock anföras skruf-
vens stigning, som uppmättes på följande sätt:
86 SELIM LEMSTRÖM.
2 I = Mo = 197,23
» — 197,24
" z— 07-9
Medeltal - NITE STU HE
Helsingfors i Maj 1874.
Selim Lemstrüm.
Justering af Normal-mått och vigter. 87
Justering
af två kopior af Svenska Rikslikaren för längdmått.
Sedan Kongl. Svenska Vetenskaps-Akademien, på anhållan af Docenten vid
Kejserliga Alexanders Universitetet i Helsingfors Filos. Magister Karl Selim
Lemström, gifvit tillstånd att med den i Akademiens förvar befintliga Rikslikaren
N:o 2 för längdmåttet vetenskapligen jämföra tvänne för Finska Statens räk-
ning hos Instrumentmakaren P. M. Sörensen förfärdigade trefotsmått af mes-
sing, utfördes de derför nödiga komparationerna i början af December månad
1870 af bemälde A S. Lemström och undertecknad Lindhagen, på sätt föl-
jande redogörelse utvisar:
De Finska trefotsmätten, hvilka för korthets skull må betecknas med S,
och Sn, äro massiva messingsstünger. något öfver tre fot långa, 10, linier
breda och 5,4 linier tjocka.
Stängen S, är vid hvardera ändan och intill ett afstånd från dem af om-
kring två tum inskuren till stångens halfva tjocklek, och på de sålunda fördju-
pade ytorna äro silfverplattor inlagda, på hvilka tvenne streck äro uppdragna,
det ena i riktningen af stångens längd-axel, det andra vinkelrätt deremot; på
stångens öfre yta finnes graveradt: , Tre fot N:o 1*, och på samma yta, vid
ungefärligen '/, och */ af stänglängden, två thermometrar med liggande rör
i stången infällda.
Stängen S; har på sin öfre yta en rad af inlagda silfverplattor, som äro
försedda med delstreck, medelst hvilka stången är indelad i 3 fot, en fot i
tum, en tum i linier, samt en linie i två lika delar, och hvardera af dessa
delar i tiondedelar af linien. Pà denna yta finnes dessutom inskriften: „Tre
fot N:o 2* och två thermometrar äro anbragta från sidan och eljest på samma
sätt som vid stången S:.
Jämförelsen af S, och S, med Svenska Rikslikaren verkstüldes medelst
en komparator, som utgóres af en med tre fot-skrufvar pà ett bord hvilande
massiv mahognybjelke, vid hvilken äro anbragta två, till hållare för två mikro-
88 SELIM LEMSTRÖM.
metermikroskoper tjenande, starka messingsarmar, hvilka kunna dels ställas på
olika afstånd från hvarandra inom bjelkens längd, dels ock i slidor något för-
skjutas vinkelrätt mot bjelken. De mikroskoper, som vid komparationerna an-
vändes, äro starkt förstorande, och deras skrufhufvuden äro indelade i 60 delar.
Mahognybjelken och messingsarmarne voro under komparationerna omvecklade
med ett tjockt lager af bomull, för att förekomma allt för hastiga temperatur-
vexlingar inom komparatorn.
Före sjelfva komparationerna utfördes följande för deras beräkning nödiga
bestämningar:
1:0. Bestämningen af thermometerfelen utfördes genom att undersöka
thermometrarnes kaliberfel medelst afskiljda qvicksilfver-kolonner, deras noll-
punkter i smältande is, och en annan punkt (omkr. 309) å deras skalor genom
jämförelse i varmt vatten med en normalthermometer, hvars absoluta fel voro
noga kända. På detta sätt erhöllos för de thermometrar, som äro anbragta
vid stüngerna S, och Sn följande absoluta korrektioner, som med sina vid-
stående tecken böra omedelbarligen anbringas till thermometerafläsningarna för
att gifva sanna temperaturen.
Stàngen S.. Stàngen Sr.
N:o 2. N:o 3. Medium. N:o 2. N:o 6. Medium.
Vid 359 — Of». — 09.15. — Os. — 09,38, — 10,61. — 00,94.
» 309 — 0947. — 0947. — 0947. — 0930. — 19,4, — 09:90.
2; 259 — O6. — 0945. — 0945. — (09,39. — 1941. — 00,00.
53 209 — 09,1. — 0915 — 0945. — 00,38, — 19:40, — 09,8.
3 159 — 09e. — 0934. — Our. — 0732. — 10,57. — 00,84.
c 109 — 09,22, — (09:6. — 0919. 09.38. 19,35. 0,86.
5 50 — 09,4. — 0919, — 0921. — 09,38, — 19,85. — 0°,s6.
> 09 — 0929. — 09r. — 0,18. — 0986. — 1935. — Os.
le 09.10. 09.18. 09.14. — (09,33. — 19:46. — 09:89.
» — 109 — 0912. — 09,3. — 0916. — 09a. — 19,55. — 0996.
Dessa korrektioner komma likväl vid här ifrågavarande komparationer
icke i betraktande, enär temperaturen vid dem bestämdes genom Svenska Riks-
likarens thermometrar, betecknade N:o 2 och N:o 3. Dessas korrektioner
erhöllos från en för samma thermometrar i Kongl. Vetenskaps-Akademiens
Handl. Band 3 N:o 5 införd korrektionstabell, med iakttagande deraf, att båda
thermometrarnes fryspunkter nu befunnos ligga vid Æ 09,4. Härigenom er-
hölls medelkorrektionen för båda dessa thermometrar inom de temperaturgrän-
ser, som komparationerna omfatta, eller mellan — 119 och — 13°, vara
Justering af Normal-mått och vigter. 89
2:0. Bestämningen i absolut mått af en mikrometerdels värde för båda
de begagnade mikroskoperna verkstäldes genom jämförelse af mikrometer-
skrufvarnes stigning med en noga undersökt skala, i hvilken delarne i medeltal
äro nästan exakt — 0,9 millimeter. På detta sätt erhölls i medeltal af flere
försök:
MA AE 1:40:15: /266, 02^ 10 elle = pme or
» HB: 4E 14899 == 250399 Mr, ler a e Mme sor
Af en sorgfällig undersökning af mikrometerskrufvens särskilda hvarf och
delar inom hvarje hvarf framgick, att skruf-felen voro sà obetydliga, att de
här icke kunde komma i betraktande.
3:0. Dilatationskoefficienten för stången S; bestämdes derigenom, att stän-
gen omvexlande lades i bad af smältande is och varmt vatten, och i dessa
tillstånd jämfördes med en indelad messingsstång, hvars dilatation var noga
känd, och hvars temperatur för öfrigt föga varierade under loppet af försöken.
Såsom slutresultat af dessa undersökningar erhölls dilatationskoefficienten för
S, = 0,00001773 för 19 Cels. (Se pag. 105.)
Då stången S, är gjuten samtidigt med S; af samma slags messing, an-
togs båda stängernas värmedilatation vara densamma, hvadan den här angifna
dilatationskoefficienten för S, ansågs lika väl gällande för Sj.
Dilatationskoefficienten för svenska Rikslikaren är — 0,000018816, enligt
ofvan citerade afhandling Kongl. Vetenskaps-Akademiens Handl., Bd. 3 N:o 5.
Vid de slutliga komparationerna af stängerna jj och S; med Rikslikaren
var denne sednare sammanlindad med den af de förra, hvars undersökning
förehades, inom ett gemensamt tjockt omhölje af bomull, för att derigenom
försäkra likheten i temperatur inom de båda stängerna. Sedan stängerna så-
lunda legat en längre tid invid hvarandra i rummet, hvars temperatur för öf-
rigt föga varierade, företogs komparationen efter vissa tidsintervaller. Detal-
jerna af dessa komparationer äro följande:
a) Komparation mellan $; och R.
i
Mikr. A. Mikr. B.
R 0 4g 011 dots
011243 0. 423
Sr 0. 12,5 0. 48,
0. 134 0. 47,1
ROIS: 0. 59,
0. 7,8 0. 59,
Thermometern före komparationen. R. N:o 3 + 11%. R. N:o 4 + 11,50.
» E 9” » + 120,04. » + 12,2.
90 SELIM LEMSTRÖM.
I.
Mikr. À. Mikr. B.
im GL- gx 0. 48,
Q2 0. — 485
Sr 0. 24s 0. 44,3
0. 24, 0. 44,2
T0320: 7 29372 0. 48,8
0. 23, 0. 498
Thermometern före komparationen: R. N:o 3 + 1221, R. N:o 4 + 129.
E efter 2 > + 129,40, 3 + 129540
TIT.
p. 1] 0,7 0. 31,0
1. 0,7 0. 314
Sr 1. 9,9 0. 18,0
1 8,8 0 19,6
Jen id 29,8 0. 0,2
/ 8p 9. 59,8
Thermometern före komparationen: A. N:o 3 + 13025 R, N:o 4 + 1355s.
» efter » » + 139,6, ES + 13940
IV.
R. 0. 16% 0. 534
0. 16,2 0. . 53,
GE TA 0. 53,0
‚Sin (CE 59,2 1. 8,0
9. 59,5 1. 6,0
9. 59.2 4 n
70 5 20,6 0. 48,2
0. 214 0. | 47,
Thermometern före komparationen: R. N:o 3 + 119,5, R. N:o 4 + 110,58,
» efter x E + 120,05, 2? + 120,05
(b). Komparation mellan S; och R.
I.
Su 0 23,8 0. 34,
0.202238 0. 34,9
Jp (5 20 (5. — Tex
0 25,9 0. 30,2
Thermometern under komparationen: R N:o 3 + 12,6, R. N:o 4 + 12035.
10%
R. 9. 483 PAU
vos d 150 BO
Smu 9. 54s 1 6,3
9. 55, 1... Se
Thermometern under komparationen: R. N:o 3 + 129,6, R. N:o 4 + 120,56
Justering af Normal-mått och vigter. 91
111.
Sn 0. 6,3 1. 5.9
0. 5,4 1. 6,4
R. 0. 16,2 0. 534
09, 163 0., 530
og viua 0. 53,0
Thermometern under komparationen: A. N:o 3 + 11%,ss, À N:o 4 + 110,88.
IV.
R. 0.7 — 20/8 0. 48,2
0. 21.4 0. 47,1
Sn 0. 27.0 0. 45,0
0. 28, 0. 45»
0. 215 0. 44,
Thermometern under komparationen: R. N:o 3 + 129,5, R. N:o 4 + 12905.
Genom behörig beräkning och reduktion af dessa komparationer erhålles:
Mm. .
Sr —hR — 0,0047 vid + 119,72
— 0,0018 „» -l- 129,12
— 0,001 „» + 139,12
cic SR 18 NUR
. Mm. .
Medium Si; = R — 0,007 vid + 129,18.
C Mm. .
Sy = R — 0,0019 vid — 19975
+ 0,040 » -- 12936
ar On Ar IR
— 0,0028 » + 110,85
. Mn T
Medium Su = R --0,0; vid + 129,01.
Reduceras vidare dessa media, medelst skilnaden mellan stüngernas R och
S, (eller Sn) dilatationskoefficienter, till svenska Rikslikarens normaltemperatur,
— 159, så fås slutligen:
4 Mm. en)
S, — R — 0,07 = R — Ojos sv. dec. linie.
Mm.
Su — RB — 0,0005 = À — 0,0002 5
Stockholm den 23 April 1874.
D. G. Lindhagen,
Professor vid K. Sv. Vetenskaps-Akademien.
Helsingfors den 1 Maj 1874.
Selim Lemström,
Docent i Fysik vid Universitetet i Helsingfors.
92 SELIM LEMSTRÓM.
Unders
ökning
af delningsfelen på längdmättet Tre fot N:o 2, kalladt S., indeladt i 3 fot,
en fot i tio tum, en tum i tio linier, och en linie i tiondedels linier.
Denna undersökning verkstäldes på samma sätt, som föregående af del-
ningsfelen på F3, hvarför en redogörelse för apparater och metod här är
öfverflödig.
A) Fot.
SÅ = Op. St — SL——32» Si — SH—— 9n SE — SM = + 32,5
" = — 23,33 2: = 5 À "= + 32,09
, = — 298 x = — 10,5 An = + 33,63
" — 22,10 5 = — 10,92 x = + 33.03
5 = — 23,8 3 = — 9,8 - = + 33,57
" = — 23,01 5 — — 8.90 3h = + 31.93
Stången omvänd » — — 25,09 ch = — 8,35 5 = + 33,13
5 = = FE ps == 82 E = + 33,
Ås = — 25,23 5 = — das 5 = + 32,07
aj = — 24,67 5 = — 1,50 " = + 3246
Medeltal " = — 23,67 » = — is 5 = + 33,00
I : 5
Sn = 0,00 Så = — 23,87 Sm = — 3300 Sr = One (Summa fel).
: SE IT i rg > side
Tummen, uti hvilka SH — SW är indelad, afdelades i tvenne delar.
Sr — SP = O0 —— SUP — ST = + 8,50
» = + 8,40
x = on
5 = + 8,0
» = + 7,96
E = + 1,0
Medeltal , — 0,00 x = + 8s SU — SH — — Au,
so = Sn = ‘+ 4,12.
Felen af tumindelningen från SP
till ST uppmättes så att en intervall
af två tum togs emellan mikroskoperna, emedan den vid undersökningen af
Justering af Normal-mått och vigter. 93
centimetrarne använda skrufven ej här var tillräcklig, hvarefter felen för hvarje
två tum bestämdes och de öfriga ur resultaten beräknades. Kallas felen a b
c d e så fås först:
Mm=a+b+c+d—= + A1 m=a+b ml—b+e ml =c+d mV 2 de
6 — m — (ml Fall) dm omg mil am —b
m! — — 35 mil = — 623 mt Hu mV = + 15,23
» = — 3,69 » = — 5,8 » = — 5,0 » = + 15;u
» = — 818 SN UR » = — ds » = + dors
nenn » —= — 6,08 » 575 » = + 15,25
» = — 8,10 q Eme 2 — C96 » = + 15,20
Medeltal , = — 3,37 » — — 6523 [o emm » = + 15,40
a — — 5,03 b = + Les ec — — 1,5 d = + 2,» e = + 13,1.
VETE Vue quA S. QE RI x IR A
Syr) — 0 Sy (5) en 4,14 Si 0) TE 9,17 10) le 7,51 Su >= xad 15,40
Linierna undersöktes på samma sätt, som centimetrarne.
DEM Alf Hbg BIETET, Las Lace Lie Lil Ci LIT Tr
+ 7,20 + 3,40 + 0,33 — 0,07 + 7,54 + 0,40 + 4,00 + 5,36
+ 8,27 + 3,33 — 0,53 — 0,53 + 7,80 + 0,66 + 3,50 + 5,95
+ Tas + 3,03 + 0,10 — 0,53 + 6,54 + 1,10 + 3,77 + 5,83
+ sr + 3,90 + 0,93 — 1,13 + 6,55 + 1,7 + 4,54 + 5,46
+ 8,20 + 3,83 + 0,50 — 0,10 + 6,85 + 1,60 + 4,54 + 4,96
+ Oyr + 7,00 + 437
0,00 + Tr
Medeltal + 7.75 + 3,50 + Or — 02: + Los + 0,99 + 400 + 5,1
La = Lo Ly Ead Lio
+ 3,97 — 15,80
+ 2,97 — 16,13
+ 2,20 — 15,73
+ 3,66 — 15,30
+ 3,20 — 15,4
Medeltal + 3,20 — 15,60
Lo -Lbı = bu LL, = + 56 L,— L,-— — ds L,— L,-— — iss L,— L; = + 5,
IL, — Ly = — 0,55 Lg; — Li = + 2x5 L, — Ly = + 3,: L4 — Ly = + 156 Lo — Lo = — 1455.
L=0 LG De L, — + 6560 — LQ,-— + 465 Le = PM Ze — + Ir
Li + Also LL, = + 156 Lg —-F1/ Lis = 0,00:
94
0
Sp
I
8j
11
Si
SELIM LEMSTRÓM.
0, Linierna afdelades i tvänne grupper på följande sätt:
Intervallerna uti £$ —
5 (6)
Le = a
Medeltal
Tor TS
NE Um
LO — Id = 1. L — Ly = — 20m
E » —=— 03 , » = — 2l
» „lila , » = — 21s
5 nn ser mm =S MD
» Pr Li s » = — 2113
= — 1,55 = — 21.12
Medeltal 1,05
LO — L9 = + 9 L9 — Ly = — 9,s.
294,47
294.71
294,80
294,07
295.14
294 ss
»
Lo € zo Lo er LO
293.94 294.00
293,60 294,84
293 36 294,77
293,96 295,03
294 30 295,20
293,83 294.95
de 9,78
L® undersöktes med
L9 — + Aa
LO = — 14,49
Häraf erhålles korrektionerna för indelningen
Delnings- Stångens
fel. korr.
= 0,00 + 0,0
=— 23,87 — 0,18
—— 33,00 — 0,32
S:a fel.
= 00 Syr (0) = 7
= — 24e Sylt
= — 3359 Sy = —
So) = Lo — ga
L,-— — 8858
D — gs
D, == 9,0
Ji m 8e
IB Ars
mikrometerskrufven 5B.
8 9 9
Lo Ln Lo Lo er. En
293,43 314,87
293,60 314.30
293.17 314.63
293,03 314.53
293,28 315,03
293.80 314,73
I0.— 393
Lo = 0,00.
af stången Sr.
33,00 — 032 = — 32,32 S) = — 22,0 — 0,45
= — 20,0 — Ou = — 2105. Spy = — 160 — Ojan
223: — Öje ès Samy 000 Sm
Gh. = — 17,1 — 0,4 = — 17,85
— Our = — 17:08 Lg = + 2,80 — 04s = + 2,5
— 04; — — Ya L, = + Gui — 048 = + 6,5
— 0447 = — 5% Lj = + 12,u — 040 = + 11,95
— Our = — 5,50 I, = + 15,66 — 0,19 = + 15,10
— Qus = — 5,50 SUI Lio— ^ 00 — 04 — — Qo
— 048 = + 1.31
L, = LO = + 15,66 — 0, = + 15,17
LO = + 17a — Oo = + 17,2
"ne = + 10,60 — 0,0 = + 10,10
Le — + ye — Ou = + 2,07
Lo = + 4,58 — O49 = — ds
LS = + 12,9, — 04» = — 13,
Sår = zo = Lpo= 0,00 — 0, = — 0,49
= — 22.48
= — 17.08
= — 02
Justering af Normal-mått och vigter. 95
Stängens korrektion till svenska Rikslikaren är — 0,1%; förvandladt till
delar af trommeln på mikroskopet B, gör detta — 0,%, som bör fördelas på ”
hela indelningen. Korrektionerna kunna nu lätt förvandlas till millimeter eller
decimal-linier, då
1 del af trommeln — 0,oo1026 eller
1 del af 5 = 0,000346. decimal-linier.
Angående de särskilda tal, hvarur korrektionerna blifvit beräknade, mà
anmärkas att mikroskoperna för hvart och ett af dem instüldes tre, oftast flere
särskilda gånger.
Indelningen på denna stång är gjord efter en äldre kopia af Rikslikaren.
Delningsfelen på densamma hafva aldrig blifvit undersökta, hvarföre felen ej
heller kunde blifva rättade på stången Sr; detta är orsaken till deras jäm-
förelsevis betydliga storlek.
Helsingfors i Maj 1874.
Selim Lemström.
ius 5
& hier ] i
afl E ,
" dre plan. LU L
M TE bii» i PT AT 2e Al vim: ji} E at
nuin bli TA T» a "wu t ös À wal 3
M L anTqusihbero a nig b. m T "AN TU Ah HALLE
"nde ^ int M I$ LL 1 ^4 ” b
"iul. L pel dore
m
mlt Dusty N 4a
mi WM. id n DM ier ve M igt "M u) us gite
Pan NOW LIUM si UND TOIT al ai u
du: 11 m H Na In dl tul. : T ISP AT ana
^ lah Tots - A: onda :
MI " prc
Ih ud
ind. à
5 ie: «Aurea CR
a ; C + 4 10182 un ARE 2 eMe
| i ys EE j a V
"n pu "
NNLLA
pom "^ T ah): eu ys | p " a! MN E ;
mI "m "uf abu À gri AU
bil N unit A gel
- än f Mnt hum modu «vault: à
2 : uoti, ae) inan. fue es 101 NEUEN SL
a Zunahme otn RU ne Jr bs
i uote cpm T ót iw" m M "
ta Tu TUM iere tla ine: er "|
mih va PET M f IN
el hut ! il AT in m
(ule ut- d
MID | ni
rt un uou
] T S
à TIT Lu dnte THU uu eX! el
A -
il "
iul aba rada e Laert d
PTT NL qut: isla Polo do Va fp TI
| i b cdd ini u Da Inm d UE hv YS a v na ul vid an 1 aut"
en ig PA ] ETT. ^
| Ä ean A' dii fige pen | ls WEM OMR
- ut, A Ue ' " så T +
ap IO ud Wren dl crimi AIRE
! A (Cun TL ES
+ dosi br mln too VERS TIMER
9
E ia i d UT à ff angl
hd]
LIS | u "
LP "m u "i mili vul vadit d
fu el r ji uwv ciu
e
Justering af Normal-mått och vigter. 97
Undersökning
af dilatations-koefficienterna für normal-etalonerna F., F och Tre fot N:o 1 S,
Följande längdmåtts dilatations-koefficienter voro nödiga att känna:
1:0. Mètre-etalon à bout kallad £
2:0. Mètre-etalon à trait „ FE.
3:0. Tre fot N:o 1 WS
Emedan en likartad undersökning var bestämd att utföras för kongliga
Svenska Vetenskaps Akademins räkning af Hr Professorn Lindhagen, så öfver-
enskoms att verkställa arbetet på en gång, och på Hr Lindhagens förslag
antogs följande metod:
1:0. Bestämdes dilatationskoefficienterna för tvenne meter-mätt à trait,
det ena tillhörande Akademin och det andra det ofvannämnde måttet F,. Den
svenska stången, som jag framdeles vill kalla D, var indelad uti 10 decimeter,
änd-decimetern uti 10 centimeter, änd-centimetern uti 10 millimeter och slut-
ligen den 1:sta millimetern från insidan af stången uti fyra lika delar och den
sista uti fem äfvenledes lika delar. På F, uppdrogos tvenne streck, af hvilka
det ena motsvarade begynnelse-strecket på D och det andra den i fem delar
indelade millimeterns tredje streck. Med dessa stänger togos följande kom-
parationer:
a) Emellan D i luft af rummets temperatur och Æ, i smältande is
b) 5 D som förut och F, i varmt bad af omkr. 25?
c) $m F, i luft af rummets temperatur och D i smältande is
d) " 92^ à och D i varmt bad af omkr. 25°.
Härvid togs komparationen emellan de streck på D, hvilka för tillfället
närmast motsvarade längden af Æ,. Ur dessa data beräknades dilatations-
coefficienterna för D och Fa.
2:0. Sedan dilatationskoefficienten för D blifvit funnen, uttogs densamma
för de öfriga stängerna genom att komparera en viss intervall emellan tvenne,
13
98 SELIM LEMSTRÖM.
för detta ändamål uppdragna streck med en passande intervall på D, under
det att den i fråga varande stången ömsom hölls i smältande is och ömsom
uti en temperatur af 250 och D vid rummets temperatur.
De apparater, som användes, voro komparatorn eller stängeirkeln med
sina mikroskoper och den låda, hvari stängerna höllos ömsom uti smältande is
och ömsom i varmt bad.
Komparatorn utgjordes af en Mahogny-bjelke, 4 tum hög och 2,, tum
bred, ofvantill försedd med tvenne messingshylsor, hvari massiva armar af
messing kunde fastskrufvas, för att tjena som hållare af mikroskoperna. Sjelfva
bjelken, med trenne ställskrufvar, stod på ett i golfvet fastskrufvadt bord.
Mikroskoperna*), förfärdigade af Ertel, voro försedda med mikrometer-skrufvar,
hvilkas tromlar voro indelade i 60 lika delar, och inuti försedda med ett
horisontelt och tvenne parallela vertikala spindelhår; derjämte såsom vanligt
med kammar, hvilkas midtersta tinnar bestämde nollpunkten och de andra de
särskilda hvarfven. En undersökning af bägge mikrometer-skrufvarne gaf vid
handen att de fel, som förekommo såväl hos de skilda hvarfven, som ock inom
hvarje hvarf, voro så obetydliga, att de ej behöfde tagas i betraktande, hvarför
ock undersökningen anstäldes endast för att bestämma stigningen hos gängorna
uti absolut mått. Denna undersökning utfördes på sådant sätt, att de särskilda
intervallerna uti den i fem delar indelade millimetern på stången D uppmättes
medels de sex hvarf af mikrometer-skrufven, hvilka befunno sig närmast om-
kring nollpunkten och framdeles betecknas på logaritmisk sätt nämnl.:
7,090 800 900 10,000, Lino 200 4 9209:
Denna mätning, hvaraf endast resultatet här anföres, utföll på föl-
jande sätt:
Mikroskopet A. Mikroskopet B.
a) Int. I. 260,07 trommeldelar. 258,27 trommeldelar.
» II. 255,6 5 295,63 3
» II. 254, > 252.30 5
Pe 0 25 1/20 3 254,59 5
Medeltal 255,90 » 254,25 5
b) Int. I. 259,0 ^ 256,03 ;
2» IT 2557 en 253,47 3
LUI 255720 " 251,60 -
» IV: 256,09 E 253.11 -
ENG 252340 $ 251,68 x
Medeltal 250,54 = 253,20 *
*) Mikroskoperna voro starkt fórstorande.
Justering af Normal-mått och vigter. 99
c) Int. I. 258,5 trommeldelar. 256,88 trommeldelar.
> II. 256,3 5 252.23 id
5^ III. 258,18 ^ 250,25 5
VE 238517 9 253,25
» V. 252,08 » 248,15 >
Medeltal 256,50 7 252,27 5
Härvid märkes att hvarje tal uti de tre serierna är medeltalet af átmin-
stone tre observationer. Tages medeltalet af alla tre serierna, så fås
Mm
0,199991 = 256,08 trommeldelar af mikroskopet A och
AM
0,199991 = 253,20 » » 59 B, hvaraf
E M Se M
för A 1 tr.-del 0,0007&10 och für B 1 tr.-del = 0,0007897.
För att bringa stängerna såväl till 09 som ock till en temperatur af 25
grader, inlades de uti en innantill med asfalt öfverdragen långsträckt trädlåda,
mot hvardera ändan, på ena sidan, försedd med tvänne inkittade glasfönster.
Stängerna lågo på rullar, hvilka voro med hållare fästade på bottnen af lådan,
ungefär så, att stångens möjliga krökning till följd af dess tyngd blef den
minsta möjliga. För att kunna göra inställning med mikroskoperna på strecken,
under det stången befann sig i vatten eller i smältande is, fastkittades på
sjelfva stången tvänne koniska metall-käril utan bottnar, med den smalare
ändan nedåt, så att strecket helt och hållet omslöts. Kärlet var på en sida
genombrutet och försedt med en glasskifva, hvilken vändes emot lådans fön-
ster. Det infallande ljuset bröts genom det af vatten-lagret och kärlets snedt-
stående glasskifva bildade prismat, så att stången i streckets omgifning bely-
stes. Denna inrättning har förut blifvit använd af Hr Edlund (Sv. Vetenskaps
Akademiens Handl. Bd. 3 N:o 5).
På de öfriga stängerna som undersöktes, uppdrogos för tillfället streck,
mellan hvilka afståndet uppmättes.
o C 1o en Mm. 5 an Mm.
På F var detta afstànd 970,14 och motsvarande på D 969,99,
890,35" och på D 890,85.
på S
Stängerna D, F och S, voro försedda med thermometrar, hvilkas cylin-
driska reservoirer voro nära mot de resp. stüngernas ändar uti metallen in-
sänkta. Für stängerna D och S,") anfóres här endast medeltalet af absoluta
korrektioner för bägge thermometrarne, för F, upptages deremot: 1:0 resul-
tatet af kaliber-undersókningen, som verkstäldes enl. Hällströms metod med
*) Finnes vidlyftigare behandladt uti verifikationen af trefots-mátten.
100 SELIM LEMSTRÖM.
två pelare, en på 109 och en på 159. 2:o komparation emellan sagde ther-
mometrar, signerade N:o 1 och N:o 4, och en normal-thermometer. 3:0 be-
stämning af noll-punkterna.
Stång D. Stång Sr. Stång F..
För begge thermo- Für begge Kalib. korr. Abs. korr.
metrarne. thermometnaune, ee RS RE EHE
Abs. korr. Abs. korr. N:o 1. N:o 4*. N:o 1. N:o 4. Med.
Mad 35° — 00,29 — 09,94 + 0,02 + 0.01 — 0925 — 09,2» — 09,21
» 30° — 09:27 — 09,90 + 0,00 0,00 — (9,36 — 0922 — 09,24
» 259 — 09,25 — 09.90 — 003 + 0,01 — 09,28 — 00,20 — 09.24
3 20° — 0,25 — 09,80 — 0,03 — 0.03 — 09,28 — 09.21 — 09,25
5 159 — 09.26 — 09.84 — (0. — 0,06 — (9,234 — 09.26 — (9.55
ch 10° — 00,20 — 09.86 — 0s — Ou — 09.24 — 0,30 — 09,21
5 5? — 09,30 — 0,86 — 0,03 — 0.06 — 0922 — 0925 — 09,23
2 0? — 09.30 — 09.85 0,00 0,00 — 0918 — 0,18 — 09.18
vo: — 0°,30 — (09,50 + 0,02 + 0,03 — Os — 0915 — 09.15
ay cm dip — 09,28 — 09.908 + 0,02 + 0,06 — 0913 — 09,13 — 09.13
N:o 1 hade sin noll-punkt vid + 0%,ıs
: 0
N:o 4 » » » » == 0 „18
Normal-thermometern „ , » » —+ 0949.
Komparationen af N:ris 1 och 4 med normal-thermometern anställdes pà
det sätt, som närmare uppgifves uti verifikationen öfver trefots-mâtten, hvar-
vid befanns att
N:o 1 visade 309,14 dà normal-thermometern visade 300,54
N:o 4 » 300,10 » ” » 300,54.
Normal-thermometerns korrektion vid 309,54, är — 09,49.
Vid undersökning af Æ, som ej är försedd med insänkta thermometrar,
användes normal-thermometrarne N:ris 429, 433 och 434, af hvilka den förste
hade sin noll-punkt vid 132,5, den andra vid 160,3 och den tredje vid 214,6;
den fórstes gradvärde är 1% = 8,912, den andres = 6,774 och den tredjes
= 6,158.
Indelningen af stången D undersöktes på ett noggrannt sätt; dock anser
jag ej nödigt att här meddela andra resultat än dem, som direkte beröra när-
varande undersökning. Kallas decimeterstrecken D, D, o. s. v., centimeter-
*) Thermometrarne äro indelade uti !/;:dels grader,
Justering af Normal-mått och vigter. 101
strecken C, = D,) C, o. s. v., millimeterstrecken M, (= ©) M o. s. v.
samt den sista indelade millimeterns streck M9 MP MW MP M), så var
summan af korrektionen vid D, = 0, vid MY = + 6,0, M = + 4,%,
MD = -L 44 MP = -L 445, MVP — -- 4,44 och M = Di — + 5,80.
Korrektionerna äro uttryckta i trommeldelar af ett mikroskop (Repshold),
hvaraf en del = 0,002294.
NV
{Se
ma €
LÄLISRARYJS
iN wow /2
Won &
SELIM LEMSTRÖM.
102
("ope — 6003 opy ‘6
[3 e tn= [4 ed C er) ‘ t fc. .n
DAT 9 regt ve 2 DEC IG UT a ee 6
spe — "vga ege ‘6
87008 oe ‘6
a A c oct . n
Aq 2 9 91— fu D LES -- V LOT e 9] ege '6
88966 oye có
| er.er sp 0
0 [4 & - bra [9 Br 0 z Y .
Aq S ver—dur»9yo--y 9 9e oT AT ey we cQ
etc spp 6
| "supe fo wg ‘6
Le ë ß Ba me 0 i SS y
Ip GI — A D WO — 7 LOG = — nj "0 we 6
| over 98 eT soe 6
seg [o see '6
CUT 1? Erz] Fee. GUT 2 10 () Be v vite = Gäl A... Dep sel LT cp -6
LU) ET 0 ei
SC} (seioSLIION vulesurusege "uofuruse[ 'ü
-19J9WIOWI9U) 20 p Je IE[9P [IH g Je euie[op Se[pueAa0 T -j? 49370 ‘dur,
“I woo q vurosur)S
"q[9os.10y-suor)j "3 ET
6
e e
10088 EZ
29697 02697
GES 0068
Steg où
08697 05607
cz 06028
sec) 3007
Mpeg 1 7
se — sre]
Vogel Soël
nf) 1160
GET or
810 2100
oT "ecl
n) 20
"ueSutus*[
-je 9107 'duieT,
CC
6 Jr.
„na (a
e (D
A
zo
Aa (9
GT (0
PA
NCC
(a
AUT (»
"II
nna 0
“4 9
na (0
u
103
f Normal-mått och vigter.
a
ering
Just
0 HI ( [4 [4m 9e ==
AT 5 109 + Tr ct ci
:0* j ‘ ‘
Ne DT
AT 99 — are NN — d — AM
0 Lh3906 7.6 Ju gt he
LT so yc — Gp D EUOT 68/9),
0 I fer & ta jcC
nq 0 686 — Tr + SOIT —
0 I or ë 29e 9°
DA » 86 EG — QT ? GT + 9 OL —
Enr” 4 - [4
name — ar, + FO TTT —
|
|
S
08 50
€
9890]
0800
+6 0CT
1j
eio
[4
98 9GT
‘
eer
6
0850
6
F8 oCT
LI 74
gt
rd
97007
RR
07097
re
Or 74
08'9CT
(4
or okt
t
0ER
€
Wo2T
er Tr
Ls T
so'eT
o1 yc.
og'ec,
8622
8902
030€
or,
06g
AT
oste
08°9
Fr
stor
are
srTg
wege
2207,
gg
[r4
9%
92992
TE
(4
270
os eT
06,0
€
96007
€
0€ 50
€
88/0G7
oo
DT
€
2200
(4
#00
ropa
82507
se ope.
87 697
09628
92 097
pnr
ape
steer
82027
LT
09027
95590)
CT
020
88°C]
(4
EP
08:9GT
€
So.
6
0860
6
ose]
oor e,
92597
os gr e;
2297
095022
"9r
150]
Con 74
[en
ort
[4
068
14
Wort
"I 10} 19 490 %7 AOF uojuorogjpeox-suonvejye[pp = » (+
ADU 0
(a
6 1
NC
ABD
CC
6
AUG (a
tx (0
TX
uw (9
6 pr
na (9
ur o
Dé
" (o
6 mr,
HAE (a
ET (»
TIA
yo
ud (a
Ye
TIA
104
SELIM LEMSTRÖM.
Behandlas ofvanstående eqvationer, till antalet 12, efter minsta qvadrat-
metoden, under den förutsättning att alla hafva samma vigt, så erhålles:
Dilatations-koefficienten för F,
Under förutsättning af lika vigt hos dessa fås
och Y > JD =
Stången F.
69 = thermometern N:o 434. ©, = N:o
Temp. före afläsningen.
— —
0. 91. On. A.
1 a) F 360,2 344,1 322,3 4,
b) D' (My) 159,5 150,55 48,10
c) F 356,3 339,3 318,8 8. 47,18
IL «F 363,3 349,9 3260 0. As
p) pl 159,30 159,50 9. 35,00
c) F 358,8 343,4 321,0 9. 40,
d) DY! 159,50 150,70 9. 33,87
II: a) DV (all) 139,00 149,05 7. 8;
b) F 215,0 133,8 aa Ross
c) DIV 130,05 149.05 8. 1s
IV. a)F 214,8 134,0 1622 0. 4s
b) DV 149,10 140,8 0. Al,
c) F 214,s 134,0 162,» 0. 23,2
V. a) DV 149,05 140,90 0. 34,45
b) F 215,0 133,9 162,0 0. 32,87
ce) DIN 149,92 159,15 1 4,80
I D A 17 == 1 „92 A + 23,30
Il D} — F, = —- 12,08 À + 23,79
Hl Dy, — Ji =S dm A + 0,04
IV Dy = F, =>) + D,64 al + 0,03
V D =. F5 == + 21,56 A + 0,03
2908 Or = NO 155
Temp. efter afläsningen.
— — —
B. 9. Or. Or.
0. 18,7 395, 343,1 321,6
27,65 150,40 159,60
1. 15,2 3554 331,5 317,3
9. 54s 362,5 348,3 325,7
9. 57,60 150,35 159,55
49,90 358,0 342,3 320,6
9. 50,08 150,50 159,70
4,50 139,90 149,05
0. 0,817. 215,0 133,8 162,2
49,70 139.95 149,10
9. 4218 2145 134,0 162 3
9. 39:53 149,05 149,30
9. 20,5 214,5 1340 162,0
9. 14,5 149.70 149,90
9. 20,20 215,0 133,9 162,0
8. 55,05 149,95 159.20
p Jag == 15,99 c Dh
p F, = 15,25 « D,
,
p Fs, = 13,72 [14 D,
p T — 13,92 c JD}
,
p F, 14,66 [44 D,
enl. minsta qvadratmetoden:
Dilatations-koefficienten für F = 0,000018983 + 67
= 0,000017734 + 66 uti 9:de decimalen
0,000018357 + 56 , ,
2
uti 9:de decimalen.
II
III
IV
V
a) Si
Justering af Normal-mátt och vigter.
b) D" (vid MU) 14905
a) ^i
b) pH
c) Sr
a) pU
b) Si
c) Si
DL
a) p
b) St
c) Dp"
a) Si
b) pi
c) ^i
Stängen S:.
Temp. före afläsningen. A.
19.28 09.25 8. 58,90
159,40 9. 40,03
19,33 09,28 9 1.50
140,95 159,20 9. 35,60
19.30 09,28 9 3,60
15? oo 159,20 9. 56,00
19.30 09.28 9. 17,42
1950 Os 9. 27,53
159.00 159,30 0. 23.05
159,85 169.25 0 8,93
279,16 259,64 8. 51,75
169.20 169,56 9. 32,85
269.40 259,30 9. 23,30
169.45 169.70 0. 31,70
259.94 249,86 9 6.62
Sio — 39,03 À — 0,08
— 8 ==" 30,5 - —1 0,06
— Sio = 36,93 — 0,06
Eun Sio >= 61,60 + 25,23
Een on
105
B. Temp. efter afläsningen.
9. 46,20 19.28 00,95
9. 43.23 159,05 150,60
9. 49,15 19.33 09,26
9. 46,35 149,95 159,20
9. 48.5 19,30 09.28
9. 30,10 159,00 159,20
9. 34,07 19.35 09,28
9. AO 19,30 09,28
9. 23.05 159,02 259,50
9. 16,40 159,95 169.30
9. 32,07 269,60 259.50
9, 52,60 16°,20 169,56
9. 5447 269,36 200,24
9. 57,0 16,50 16,70
9. 59,08 250,88 249.19
,
B S; — 14,96 «° D,
p. Sto =— 14,81 eu JD).
p So) I—— 14,87 0 D,
B’ So —. 15,7 e^ D,
p T — 16,33 [44
Under antagande af de fem eqvationernas lika vigt fäs
Dilatations-koefficienten för S;
Anm.
0,000017726 + 57 uti 8:de decimalen.
Observationerna på mikroskoperna anstäldes samtidigt af Prof.
Lindhagen och mig och sä att minst tvenne afläsningar, oftast flere, togos.
Imellertid har jag dock ej ansett skäl vara, att gifva de serier, i hvilka flere
observationer förekomma,
mikroskop-observationerna uti alla, äfven i dem, där flere än tre serier före-
komma, äro att anses i det närmaste lika stora.
en större vigt,
emedan
det sannolika felet af
14
106 SELIM LEMSTRÓM.
Såsom tydligen framgår af resultaten för stüngerna F, och Sr, så hafva
de i det närmaste samma dilatations-koeficient. De voro ock gjorda af samma
slags messing, och torde man därför med hög grad af sannolikhet kunna an-
taga dilatations-koefficienten för
stången Sr lika med 0,00001773-
Helsingfors, i Mai 1874.
Selim Lemström.
Justering af Normal-mätt och vigter, 107
Komparation,
afseende at bestämma förhållandet emellan det Svenska eller Finska längd-
måttet och metern,
Jämförelsen utfördes, medels den vid bestämmandet af dilatations-koeffi-
cienterna begagnade komparatorn eller stàngcirkeln, på följande tvenne olika sätt:
1° Jämfördes: intervallen D, — D, C, MT
på den i redogörelsen för metern Æ, noga beskrifna svenska stången D med
den i Akademins förvar befintliga Rikslikaren R N:o 2, som beskrifves i Vet.
Akad:s Handl. Bd. 3, N:o 5, under det bägge stängerna höllos i vanlig rum-
2 ? oo [o] o
vürme, omlindade med bomull —
2* Jämfördes intervallen D, — D, €, MT
09
dä stängen D var lagd uti smältande is, med Rikslikaren, omlindad med
bomull, vid rummets temperatur.
| 0
Temperatur före : Temperatur efter
aflàsningen Mikrosk. A — Mikrosk. B afläsningen
I D! 119,75 119,90 9. 45,60 9. 55,97 119,90 12° ,10
R 119,50 119,80 8. 58,5 07217 119,54 119,90
D! 129,00 122,30 9. 19,55 0. 27,25 129.05 129,35
II R 12%» 120,95 8. 43,55 0. 34,55 129,1 120,32
D! 129,45 129,50 9. 23,03 0. 43,50 129,50 120,60
120,44 129,48 8. 39,20 0. 42,50 120,48 129,56
HI Zz 119,58 119,52 8. 17,16 0. 39,5 119,62 119,68
D! 119,65 119,85 97 510 0. 35,5 119,70 119,90
R 119,74 119,82 8. 19,15 0. 39,20 119,76 119,86
IV ND! 119,15 11,"90 9. 055 0. 43,32 119,80 110,95
R 119,80 119,90 8. 4s 0. 53,9 110,83 110,84
D! 119,95 129,20 8. 57,00 0. 48,5 119,97 129,20
V D: 129,02 129,20 8. 51,50 0. 52,00 129,05 120,26
R 12,02 119,08 8. 11,50 0. 50,00 129,04 129,02
D! 12917 129,35 8. 49,5 0. 56,1 129,2 129, 4
108 SELIM LEMSTRÖM.
I R,— Di — 3416 À — 944 B + Dic 19,4 + Ro (15 — 11,84)”)
Il , — c 41,50 A — 5,12 B + D « 12,51 + Io (15 zx 12,40)
Hi » — — 46,80 A -- 4,23 DB + D; c 11,78 + Io (15 —= 11,51)
IV 2 = — 53,83 Å + 7,92 B + D} c 11,97 + Io (15 = 11,82)
V 2» = — 38,98 A = 4,38 B + 7/5 c 12,21 4d- Io (15 —— 12,02)
Om trommeldelarne af B reduceras till delar af A och termometer-obser-
vationerna korrigeras vid afläsning pa D med — 0^5,s och vid afläsning på
R med — 0%, (korr. vid 0° — — 0,8 **), korr. vid 12° = — 0,0; se
Vet. Ak:s Handl. Bd. 3, N:o 5. 1859, sid 3. termometrarne N:o 2 och
N:o 3.) så erhålles då « = 0,000018359 Och @ = 0,000018816 (Se ofvan citerade
afhandl.).
N:o DR De — dög 26 Där. =S Mp
I. » = — 46,68 + 0,2469 = 0,2104
111. » = — 49,59 + 0,2465 = 0,2133
VE B = — 45,82 -l- 0,47 = Oyus
NS j = — 44,49 + 0,2483 = 0,216
Rs Me 0,21268 + 0,00051-
Enligt uppgiften på delningsfelen vid D i redogörelsen för metern P, är
[= 890,50 —+ 433 = 890,509095 hvaraf fås, dà R är lika med 3 fot:
meter
1. Fot = 0,29690754.
Temp. före afläsningen
T R 140,14
pu 09,30
R 149,28
H Du 09.30
R 140,75
pi 09.55
R 149,84
HI pu 09.35
R 149,38
pu 09,35
IV E 140,78
pu 0° 30
R 149,84
*) & och o betyda dilatations-koefficienterna för D och A.
149,16
09,25
149,52
09,30
129,19
0°,30
149,92
09,25
149,39
09,30
149,80
09.25
149.9)
2
A
8. 42,90
8. 31,42
8. 21,58
8. 36,15
8. 32,95
8. 23,0
8. 31,00
8. 58,27
8. 49,15
8. 54,16
9. Ass
9. 0.63
9. 15,0
1.
Temp. efter afläsningen
14,16
09.27
149,38
09,30
140,78
09.35
149,85
09.35
149,10
09,35
149,79
09,30
149,86
14,18
**) Denna korrektion blef särskildt bestämd vid tillfället och befans lika stor for bägge termo-
metrarne N:o 2 och N:o 3.
Justering af Normal-mått och vigter. 109
Falke — Dy = + 0,88 À — 81,55 D -— D* & 0°,27 —- Rio (15 — 14,25)
H » = + 154 — 70,580 B + Dy « 0^3 + Bo (15 — 14,53)
III P = — '[,96 À — 72,43 D -—— up « 0°,32 + Jio (15 —14*,39)
INA 3 = + 3,10 — 74,12 + D, « 0,,28 —- [fo (15* — 14,84)
Om delarne af A förvandlas till delar af B och sammansläs med dem och
termometerobservationerna korrigeras vid afläsning på D med — 05539 och på
R med — 0,2», sa erhålles
I Rs - D$ = — 80,» + On = — 0.04797
II - = — 69,07 + 0,00670 = — 0,04784
TET 5 = — 791 + 0,0424 = — 0,0484;
IV z = — 70,05 + 000600 = — 0,04928
Tillägges eqv. II vigt 4, då de öfriga hafva vigten 3, så fås
Ris — DU = — 0,0485 D$ — 89055" + d'ns — 890,777
hvaraf dà R som förut är lika med 3 fot.
1 Fot — 0,2%690380.
Tillägges den senare bestämningen dubbel vigt emot den förra fås
meter
1 Fot = 0,29690510-
Härvid är det mig ett nöje att tillägga det planen till och metoden för
denna komparation blifvit af Professor Lindhagen framstälda, så att mitt åt-
görende endast sträcker sig till deltagande uti sjelfva utförandet och beräkning
af resultatet.
Helsingfors, i Maj 1874.
Selim Lemström.
Edd dco
SOAM Teri dele " |
| n ONE udis ooa p M reo NR
KN udd T pA bk oj All ite F "it MTo
ma Wo Vos Up op T uuu: mg 5T
"de whole my aan dp AM na 7
J;ZÓ830"' PA A qd ED oT
E rar | ÖN la -— pu " as 5 |
i " IH ri & = | E d
F titi . mI
"CL = DEM dp An "m E
4 ÅN iei 2
Ej äv fre
E : [ i t-
wm p M. Fdo HAM AND wur
E = ,
IU Aa: un, "h EIN S uud ' F N AU. NE
: " KAL: OIM ren VN n os wr af x a
NUM 3: TIR NO THE
li ED : NIHIL T 1
i 5 k AT " Lå 3 E
Ei I j ^ y
" | 1 er end Wo Dee wo u hil bari 14 " NT ir, p Hi wl AL.
p es 4
ni tion kur Bela: ea TR PC #4 an EMIT
EE Fun Boma: an (AL VOR imo m
If TT lm Hi 1 I
L
4. V
FÖRSÖK
MED GEOMETRIENS TILLHJELP
UTVECKLA OCH FÖRALLMÄNLIGA
BEGREPPEN OM ANALYSENS GRUNDOPERATIONER.
E. NEOVIUS.
—
(Föredragen den 13 Mars 1876.)
| EDT
kt er nel daa. 4l seta ‚lag -€-— "T
: Jones LL ansevleno ME = "M,
E. em il Tov mu "i aM A SE aat, P + L
bur (gera. Te Mise ue nol ano Ires ah. we il
MN VEN DE LE XN. > Ur
UT Des pi fM Wut Apre mnt sh
urit neutr? ALLE mu m i or T
aa "Ws
ista cw AR
j TA r i i " sis . ;
violis nh. uad Wong 0 |” LU PAL al Om; " E i
2l
"e À) A nues T In 4 LP
M "o In han bu et TOT I pe
SaL Al EN. wv
i !
| "RR uf i | a 018 ü
eb 2 ML , " 7 f 1»
D Aeveiijactueiut NT hoan Lette M TT
-— T | | 4 "AT nm 4 dti el a . d
m" "4 i LEM S lid. ian T
ie " di anf äh | | | , "* Ji: hn "
rale. = uni ; Tau fi! |l unie B à vin tvi,
gh d u I em rt AN A m
; oni ij | ee A vd
ls nay "m
LU "V. D gon D
Im. | en l d |
"i H D. h
h mt h i
b. Pow ^ inis
i TTA i
T
Försök att med geometriens tillhjelp utveckla och förallmänliga begreppen
om analysens grundoperationer.
8 1. Det betraktelsesätt, som ligger till grund för följande framställning,
är väsendtligen detsamma, som blifvit användt af ARGAND”) och andra geome-
trer till förtydligande af läran om imaginära qvantiteter. ARaanp, Gauss och
Caucay hafva redan visat, hvilken nytta man kan draga af qvantiteters geome-
triska konstruktion i fråga om analysens fyra första operationer. Det vill
synas, att samma metod borde kunna med fördel användas äfven på de följande
operationerna, och enligt densamma skola vi derföre här söka att utveckla och
förallmänliga begreppen om logaritmer, digniteter, rötter, sinus och cosinus.
Men emedan dessa begrepp härflyta ur de föregående grundbegreppen, anse
vi oss böra för sammanhangets skull i korthet omnämna de förutsättningar,
från hvilka vi ämna utgå.
$ 2. Vi antaga först, att alla reela qvantiteter, såväl positiva som negativa,
afbildas genom mot dem proportionela räta linier, hvilka afsättas från en ge-
mensam nollpunkt (origo, O, Fig. 1) och derifrån rigtas, de positiva åt ena,
de negativa åt andra sidan af en indeterminerad rät linie — abscissaxeln
(X X); vi föreställa oss vidare i stöd af allmänna begreppet om multiplika-
tionen, som längre fram i denna $ definieras, att de rent imaginära qvantite-
terna — af formen by — 1 — afbildas genom mot koefficienten b proportio-
nela linier, hvilka afsättas åt begge sidor från origo på den genom samma
punkt dragna ortogonala ordinataxeln (Y’Y), och vi antaga slutligen, såväl i
stöd af dessa tvenne konstruktioner som ock tillfölje af det allmänna, längre
fram i denna $ definierade begreppet om additionen, att hvarje komplex
qvantitet a — by —1 afbildas genom en rät linie (OM), som drages från
origo till en i koordinatplanet belägen punkt (7M), hvars afstànd (QM = OP)
+) Essai sur une manière de représenter les quantités imaginaires dans les constructions géo-
métriques. 1806.
15
114 E. Neovivs.
från ordinataxeln är lika med a och afstånd (PM) från abscissaxeln lika med
b. Komplexa qvantiteten a — by — 1, hvilken sålunda föreställer en från
origo dragen rät linie af bestämd storlek och rigtning, låta vi äfven beteckna
liniens slutpunkt (M) såsom dess benämning eller ordningsnummer. Om liniens
absoluta storlek betecknas med o och dess argument eller lutningsvinkel
(XOM) mot abscissaxeln med «, så beteckna vi med (0, «) icke blott liniens
storlek och rigtning, utan äfven dess slutpunkt och derjemte den motsvarande
komplexa quantiteten. Vi säga tillika att o utmärker absoluta storleken (mo-
dulus) för denna quantitet.
Hvad de fyra förste räknesättens allmänna begrepp beträffar, förutsätta
vi, att additionen af tvenne komplexa qvantiteter (o, «) och (g', «) betyder de
motsvarande liniernas (OM och OM") sammanfogning till en parallelogram
OMSM', utan att liniernas storlek eller rigtning förändras, (d. v. s., att
OM + OM' = OS); vidare förutsätta vi, att multiplikationen af tvenne
sådana qvantiteter (OM X OM) innebär bestämningen af en tredje dylik,
hvars motvarande linie (ON) har i anseende till den ena gifna linien (OM)
samma storlek och läge, som den andra (OM’) har i anseende till reela och
positiva enheten (OA), samt att subtraktionen och divisionen definieras såsom
additionen och multiplikationen respektivt motsatta operationer. Hvad det
betyder, att tvenne räta linier hafva till hvarandra samma läge, som två andra,
torde icke behöfva någon närmare förklaring, då det är fråga endast om linier
i samma plan; hvad som åter menas dermed, att de förra hafva i anseende
till hvarandra samma storlek, som de sednare, anse vi vara gifvet genom
Evxuves lika grundliga som allmänt bekanta 5:e définition i hans 5:e bok.
Vi hafva här undvikit att begagna ordet förhållande, som EvxLiDES använder,
emedan vi med förhållandet af en komplex qvantitet (o, c) till en annan (o^, «)
(o, &)
(o^, a?
har afseende icke blott på storleken, utan äfven på rigtningen af de räta
linier, som representera qvantiteterna. Af de nyss fastställda definitionerna
för multiplikation och division följer omedelbart, att
Do. T am (MD ICE een
SEEN Xe bap; e): «(9 v) cm [oZ a — «).
förstå qvoten som enligt divisionens nyss antagna allmänna definition
8 3. Vissa satser kunna uttryckas på ett enklare och åskådligare sätt, om
det tillåtes säga, att en komplex qvantitet (o, «) = OM representeras af en
rät linie M’S, som drages från någon annan punkt (M') än origo. Betydel-
sen af detta uttryck är egentligen, att qvantiteten enligt $ 2 representeras af
Geometrisk framställning af analysens grundoperationer. 115
en från origo dragen rät linie (OM), som är lika till storlek och direktion
med den räta linie (M'S), hvilken för korthetens skull sades representera
qvantiteten (o, «).
Efter dessa förutsättningar skola vi nu söka att från det omedelbart gifna
begreppet af en dignitet, såsom utgörande en produkt af lika faktorer, leda
oss till de allmännaste begreppen om digniteter, rötter och exponenter, i det
vi följa den af Ancawp angifna geometriska metod.
8 4. Till en början betrakta vi digniteter, hvars exponenter äro positiva
hela tal, och definiera expressionen a” såsom en produkt af » faktorer, af
hvilka hvar och en är lika med komplexa qvantiteten a, som kallas dignitetens
rot och hvilken betraktad såsom funktion af digniteten betecknas med yo
eller y db, dà a” sättes — b.
Denna definition leder i fórening med allmánna multiplikations-begreppet
i $ 2 till föreställningen om en bruten linie eller polygon (ABCD....,
Fig. 2), hvars första sida (AD) sammanbinder slutpunkterna af de räta linier
(OA och OD), som representera enheten och roten, samt öfriga sidor äro
konstruerade enligt den lag, att alla fràn origo till polygonens hórn dragna
radii vectores — från enheten och roten bórjande — utgöra till absoluta
storleken termer i en geometrisk progression, och att två närliggande radier,
hvilka som helst, hafva till hvarandra samma lutning, som roten (OB) har till
enheten OA. Dessa radier (OB, OC, OD, . . . . .) föreställa rotens succes-
siva digniteter och deras ordningstal utgóra digniteternas exponenter, ifall den
mot roten svarande radien (OB) betraktas såsom den första i ordningen; ty
af sättet att konstruera polygonen följer, att den 2:a radien (OC) har till 1:a
eller roten (OB) samma läge och rigtning, som 1:a radien (OB) har i an-
seende till enheten (OA). Enligt multiplikationens definition är således 2:a
radien lika med produkten, som erhålles, då 1:a radien multipliceras med sig
sjelf, d. v. s. OC är lika med andra digniteten af OB. Likaså har 3:e radien
(OD) samma läge och storlek i anseende till 2:a (OC) som 1:a (OB) har till
enheten (OA); hvaraf följer, att 3:e radien (OD) är lika med produkten af
2:a och 1:a, eller lika med tredje digniteten af första radien (OB) 0. s. v.
Radien af n:te ordningen är således lika med n:te digniteten af 1:a radien -
och tvärtom är 1:a radien lika med n:te roten ur den n:te radien. Betecknas
"n
1:a radien med a och n:te med b, så är b = a och a = y b.
Emedan polygonens sidor kunna anses bestämma eller räkna antalet af
kontinuerliga förhållanden, genom hvilka öfvergången från roten a till digni-
116 | E. NEOvIUS.
teten b förmedlas, kalla vi polygonen logaritmisk i betydelse af förhållanden
räknande.
Om roten är reel, så faller radien, som representerar densamma, i ab-
scissaxelns rigtning; derigenom kommer hela polygonen att falla i samma räta
linies rigtning och digniteterna blifva reela. Om åter roten är imaginär och
till absoluta storleken lika med enheten (OB,, Fig. 2), så komma polygonens
sidor att utgöra lika stora kordor (AB,, B,C,, C,D, . . . .) i en cirkelbäge,
som har origo till medelpunkt och hvars radie är = 1. I hvarje annan
händelse är polygonen en bruten linie (ABCD), som i likhet med en spiral
oupphörligt antingen aflägsnar sig från eller närmar sig till origo, alltefter som
rotens absoluta värde är större eller mindre än enheten. — Vi öfvergå nu
till digniteter med
Negativa, hela exponenter. Vi hafva antagit, att den radie (OB), som
föreställer roten, är den första i ordningen. Detta antagande föranleder att
betrakta den närmast föregående radien, d. v. s. enheten (OA), såsom rotens
0:te dignitet och att vidare låta de radier (OB', OC',... Fig. 2), som kunna
tänkas föregå enheten, i ordning föreställa digniteterna af graden — 1, — 2...
Polygonen (DCBA) antages naturligtvis då vara fortsatt på andra sidan om
enhetens slutpunkt (A) enligt den lag, att alla radierna till polygonens
(DBAB'C') hörnpunkter bilda två om två lika vinklar vid origo och till abso-
luta storleken utgöra termer i en och samma geometriska progression.
8 5. Brutna exponenter. Om vinklarne mellan radierna, som äro dragna
från origo (0) till polygonens hórnpunkter (...B',A,B,...), delas i ett antal
p lika stora delar hvarje, t. ex. i 3 lika delar, och delningslinierna eller de
nya radierna förlängas utom polygonen och der determineras sålunda, att de
jemte de förra radierna bilda en och samma geometriska progression, så utgöra
ändpunkterna af alla dessa radier — såväl de nya som de förra — hörnen till
en ny logaritmisk polygon (.. .. /«4ab ... Fig. 2) med p gånger flere
sidor, än den förut konstruerade. Om man efter detta mängfaldigande af poly-
gonens sidor önskade betrakta radierna såsom digniteter af den ena eller andra
af de tvenne radier (Oa eller O«), som äro närmast enheten på begge sidor
om abscissaxeln, så vore i det förut anförda intet att tillägga; radierna skulle
nemligen uttryckas på samma sätt som förut, d. v. s. genom digniteter med
hela exponenter — positiva eller negativa. Om man deremot ónskar betrakta
alla radier sásom digniteter af den p:te i ordningen (i nárvarande fall den 3:e,
OB), hvilken radie representerar den förra roten a, så komma de digniteter,
hvars exponenter äro hela tal att fórestüllas genom samma radier som förut,
Geometrisk framställning af analysens grundoperationer. 117
nemligen genom radierna (OC, OD, OB, OC'...) till den först konstruerade
pelygonen; ty digniteternas rot har ju då blifvit oförändrad, = a. Emedan
nu alla termer i serien af positiva och negativa hela tal måste användas för
att erhålla dessa förut konstruerade radiers exponenter eller ordningstal och
då ett sådant tal, enligt vanliga språkbruket, icke kan vara brutet, så synes
det till en början vara omöjligt att beteckna de nya, genom sidornas mång-
faldigande tillkomna radierna såsom digniteter af den förra roten a. Men å
andra sidan äro dessa radier konstruerade enligt samma lag, som de förra,
och utgöra jemte dem en och samma geometriska progression. De böra der-
före äfven betraktas såsom funktioner af samma beskaffenhet, nemligen såsom
digniteter af roten a, och man bör således kunna finna ett lämpligt allmänt
uttryck för radiernas ordningstal eller exponenter. Nu är genom det föregå-
ende gifvet, att vissa bland exponenterna (hvar p:te) bilda den enkla aritme-
tiska serien af hela tal från — till Lx; de återstående exponenterna
kunna således icke vara annat än termer i den samma serien, hvilka termer
tänkas interpolerade mellan de successiva hela termerna till samma antal
p — 1, som nya radier blifvit tillagda i polygonen. Exponenterna blifva
. Fe Ee il 2 3 o o . 1
tillfölje häraf 7, 5, m . . . . frän enheten àt rotens a sida, men — ;,
2 3
SN e åt den motsatta sidan, och om man i allmänhet betecknar
hvilken som helst af polygonens radier med db och antalet sidor mellan enheten
1 q
och denna radie antages lika med q, så blir b = a? eller b — a ?, allt-
efter som digniteten b och roten a äro belägna åt samma eller olika sidor af
polygonen, räknadt från enheten.
Vi komma häraf till det begrepp om digniteter och rötter, att hvarje till
ett hörn af en logaritmisk polygon dragen radie (Oe) kan betraktas såsom en
dignitet, hvarje annan dylik radie (Oc) såsom en rot, och att dignitetens ex-
ponent är ett bråk (7), hvars täljare och nämnare beteckna sidornas antal från
enheten respektivt till de radier, som föreställa digniteten och roten (i närva-
rande fall 7/,). Men det tillägg måste tillsvidare göras, att exponentens tecken
är plus eller minus, alltefter som slutpunkterna af dessa digniteten och roten
representerande radier äro belägna från enheten räknadt åt samma eller olika
sidor af polygonen. Häraf bör man icke sluta, att exponentens tecken kunde
bestämmas genom att blott gifva akt på, om punkterna, som representera
digniteten och roten, falla på samma eller olika sidor om abscissaxeln; ty i
begge dessa händelser kan exponenten vara både positiv och negativ. Här är
fråga om en helt annan bestämning: vi antaga nemligen, att punkten, som
representerar enheten, tvenne gånger sättes i rörelse från sitt första ställe (A),
118 E. NEOVIUS.
hvardera gängen längs efter polygonen och åt den sida, som fordras, för att
turvis framkomma till de tvenne punkter, som föreställa digniteten och roten
(t. ex. e och c). Om då rörelsen hvardera gången börjas åt samma sida af
polygonen, så är exponenten positiv, i motsatt fall är den negativ. I begge
händelserna kunna rörelserna slutas i punkter, som äro belägna antigen på
samma eller olika sidor om abscissaxeln; ty polygonen kan fortsättas från
enheten åt begge sidor, så långt man behagar, ochi likhet med en spiral föras
7 7
huru många hvarf som helst omkring origo; sålunda är Oe = Oc * — Oc *.
8 6. Det inses lätt, att det nu utvecklade begreppet om digniteter och
rötter öfverensstämmer med de vanliga definitionerna 1 analysen; ty hvad först
beträffar det fall, då exponenten är ett positivt helt tal och digniteten enligt
den allmänt antagna definitionen i analysen betraktas såsom en produkt af fak-
torer, som äro lika med roten, så hafva vi redan i $ 4 bevist, att digniteten
och roten då kunna representeras genom radier till en logaritmisk polygon.
Om åter exponenten är ett positivt bråk 7, så hafva vi definierat roten såsom
pie och digniteten såsom gite radien till en logaritmisk polygon. Antagom,
att första radiens rigtning och storlek betecknas med »r; då är, såsom nyss
> »
framställdes, a = 7?, b = 7', hvaraf r = Va ‚(84), och 5. =: (ay. Men
genom denna formel definierar man vanligen i analysen digniteter med positiva
brutna exponenter. Denna definition öfverensstämmer således med begreppet
om digniteter och rötter, betraktade såsom radier till en logaritmisk polygon.
Om slutligen exponenten är negativ och lika med ett helt eller brutet tal,
som för likformighetens skull må i begge fallen betecknas med — 7, så utgör
enligt den definition, vi antagit, roten « den p:te och digniteten à den gite
radien till en logaritmisk polygon, och dessa radier äro belägna åt olika sidor af
polygonen från enheten. Om första radien på rotens sida är r, på dignitetens
sida 7', så blir likasom i förra fallet a =r", b = r'. Men af polygonens
konstruktion följer, att enheten har till ;' samma läge och storlek, som 7 till
enheten. Häraf slutes enligt multiplikationens definition ($ p att rr f
eller r = +. Af eqvationen a = r? fås åter (8 4) r = ya ; således blir
M D och go (z i = Gy. hvilken formel vanligen anses inne-
ya Va a
hålla definitionen af en dignitet med negativ exponent. — Vi hafva således
icke förändrat dignitetsbegreppet, utan blott gifvit definitionen en allmännare
form
Geometrisk framställning af analysens grundoperationer. 119
$ 7. För att komma till begreppet om digniteter med irrationela exponenter
tänka vi oss, att vinklarne mellan radierna till en logaritmisk polygon (Fig. 2)
delas i allt flere lika stora delar och att de nya radierna determineras såsom
förr. När vinklarne vid origo tänkas blifva oändligt små qvantiteter komma
polygonens hörn att bilda en logaritmisk spiral, hvars alla tänkta hörnpunkter
äro i en rät eller krokig linie, alltefter som första elementet, d. v.s. den när-
mast enheten belägna elementära sidan (som må föreställas genom Aa) faller
i abscissaxelns rigtning eller icke. Om första elementet är vinkelrätt mot
abscissaxeln, så förvandlas spiralen till en i lika elementer indelad cirkelbåge
(C, 4D,), hvars radie är lika med enheten.
Spiralens tänkta hörnpunkter äro belägna på en linie, som är identisk
med den af Descartes betraktade spiralen, hvilken han definierar genom dess
egenskap, att tangenten gör en konstant vinkel med radien, som drages till
tangeringspunkten. Vi hafva bibehållit den allmänt brukliga benämningen lo-
garitmisk spiral, men önska dermed tillsvidare blott antyda, att linien utgör
en gräns för den förut definierade logaritmiska polygonen, hvartill densamma
närmar sig, då sidorna blifva oändligt små. — Hvarje logaritmisk spiral, vi
här komma att betrakta, tänka vi oss alltid ställd sålunda, att radien (OA),
som är lika med enheten, sammanfaller med abscissaxeln (OX); spiralen tänkes
således alltid gå genom enhetens slutpunkt (A). — Vidare anse vi spiralen
alltid vara delad i elementer, som motsvara lika vinklar vid origo (0), och
med afseende å denna delning, som för det följande är af särdeles vigt, skola
vi här definiera logaritmiska spiralen såsom en kontinuerlig följd af punkter
eller en serie af komplexa qvantiteter.
Vi förstå nemligen med logaritmisk spiral, förande till en gifven komplex
qvantitet eller till punkten (M, Fig 2), som representerar qvantiteten, en följd
af punkter (Aab . . . M) hvilka fortgå från den punkt (A), som föreställer
enheten, till punkten (M), som representerar den gifna qvantiteten, enligt föl-
Jande lag, nemligen att punkternes radii vectores (OA, Oa, . ... OM) bilda
en geometrisk progression till absoluta storleken och att de luta mot hvarandra
under en konstant och oändligt liten vinkel, då två och två närligande jemföras
AOG — a0 =... ..).
Vi betrakta i det följande oftast oändligt smä qvantiteter i stället för
gränser, emedan framställningen derigenom blir kortare och saken likväl är
densamma i grunden. — Spiralens oändligt små sidor (Aa, ab, . . .) kunna
enligt Descartes” definition icke bestämmas direkt i den händelse, då spiralen
förvandlas till en rät linie; vår definition är äfven i detta fall direkt använd-
120 E. Neovius.
bar, och vi föredraga densamma, emedan lagen för de oändligt små sidornas
förändring för oss väsentligen karakteriserar den logaritmiska spiralen.
De förut utvecklade begreppen om digniteter, rötter och exponenter
blifva i hufvudsaken oförändrade, då vi öfvergå från rationela till irrationela
exponenter.
Af tvenne qvantiteter, hvilka representeras af hvar sin till en och samma
logaritmiska spiral hörande punkt (M och N, Fig. 2), kan den ena qvantiteten
alltid betraktas såsom dignitet, den andra såsom rot, och med dignitetens ex-
ponent eller rotens index förstås då ett bråk, hvars täljare betecknar det oänd-
liga antalet af elementer mellan punkterna, som representera enheten (A) och
digniteten (t. ex. M) samt hvars mümmare på samma sätt betecknar antalet
elementer meltan enheten och roten (N); men tecknet för bråket eller exponenten
är + eller —, alltefter som de roten och digniteten representerande punkterna
(M och N) påträffas genom att följa den gemensamma spiralen åt samma eller
olika sidor från punkten (A), som föreställer enheten.
I förra händelsen äro dignitetens (M) och rotens (N) första elementer
lika både till rigtning och storlek (t. ex. = Aa); i sednare äro de lika till
storleken, men rakt motsatta till rigtningen (såsom Aa och Aa’).
Om det skulle anses mindre egentligt att betrakta ett irrationelt tal såsom
ett förhållande mellan tvenne oändligt stora tal, så kunde man i stället för
förhållandet mellan de oändligt stora antalen af elementer i dignitetens och
rotens spiralbågar (ACM och ABN) sätta förhållandet mellan dignitetens och
rotens argumenter (XOM och XON), hvilket är lika med det först nämnda
förhållandet, emedan spiralbågarnes alla elementer upptaga lika vinklar vid
origo (0).
$ 8. Intet hindrar att såsom nyss tänka sig digniteten och roten förenade
med enheten genom hvar sin skilda spiralbåge (ACM, ABN, Fig. 2), och
denna förutsättning blir till och med nödvändig, då begreppet dignitet vidare
skall generaliseras. Men så länge vi stanna vid det hittills utvecklade be-
greppet af en dignitet med reel exponent, måste jemte öfriga i dess definition
ingående bestämningar äfven den bibehållas, att begge spiralbågarne — digni-
tetens och rotens — egentligen skola utgöra delar af en och samma spiral-
linie (CAM), antingen bägarne gå åt samma eller åt olika sidor från en-
hetens slutpunkt. Detta vilkor hafva vi nyss uttryckt sålunda, att begge
spiralbågarnes första elementer böra vara lika till absoluta storleken och hafva
antingen alldeles samma eller rakt motsatta rigtningar. Emedan exponenten
är positiv i förra händelsen och negativ i den sednare, så följer redan deraf,
Geometrisk framställning af analysens grundoperationer. 121
att exponenten beror, icke blott af absoluta storleken af förhållandet mellan
dignitetens och rotens argumenter ($ 7), utan äfven af den rigtning, i hvilken
spiralbågarne utgå från enhetens slutpunkt. Allt efter som denna rigtning är
lika eller motsatt, kunna argumenterna anses hafva lika eller olika tecken, om
man nemligen antager, att argumenterna alltid skola konstrueras åt samma
sida från enheten, som spiralerna. Det synes tillfölje häraf vara naturligt att
uppfatta exponenten, både hvad storlek och tecken beträffar, såsom förhållandet
mellan dignitetens och rotens argumenter, och denna uppfattning är i sjelfva
verket alldeles tillfredställande, om exponenten är reel. Men då vi från detta
begrepp om digniteter med reela exponenter söka att komma till det allmän-
nare begreppet om digniter, hvars exponenter äro komplexa qvantiteter, och
vi dervid så nära som möjligt vidhålla det engång fastställda begreppet om
dignitetens exponent, såsom utgörande förhållandet mellan tvenne qvantiteter,
hvilka antingen direkt beteckna, eller åtminstone äro proportionela emot ele-
menternas antal i dignitetens och rotens spiralbågar, så framställer sig den
svårigheten, att hvarken dessa antal eller de mot dem proportionela argumen-
terna (XOM, XON) kunna representera komplexa qvantiteter. Man föran-
ledes derföre att söka ersätta dessa antal eller argumenterna -genom mot dem
proportionela räta limer, ty räta linier kunna enligt $ 2 representera hvilka
komplexa qvantiteter som helst. Sålunda framställer sig frågan, huru man
lämpligast kunde representera amtalet elementer i dignitetens och rotens spiral-
bågar genom tvenne räta linier, hvars förhållande skulle bestämma exponenten
och utgöra dess definition, antingen exponenten är reel, såsom vi hittills antagit,
eller imaginär?
För att de sökta linierna skola blifva proportionela mot elementernas
antal i dignitetens och rotens spiralbågar, fordras naturligtvis, att hvardera
räta linien skall innehålla en viss gemensam enhet så många gånger, som det
finnes elementer i den motsvarande spiralbågen. Men emedan hvardera bågen
består af ett oändligt antal elementer, så skulle de sökta räta linierna utfalla
oändligt stora, i fall den för begge gemensamma enheten antogs vara finit. Det
är derföre naturligt, att det gemensamma måttet antages vara oändligt litet,
så att de sökta linierna derigenom blifva finita. Det är icke svårt att lämpligt
välja detta gemensamma mått. Emedan nemligen första elementerna af digni-
tetens och rotens spiraler äro lika till absoluta storleken, då begge spiral-
bägarne höra till samma spirallinie (C’AM, Fig. 2) eller dà exponenten är
reel, och intet hindrar att bibehålla denna bestämning af första elementernas
absoluta storlek äfven då exponenten antages vara imaginär, så synes det ju
vara enklast att antaga detta första element (da — Aa) såsom mått för de
16
122 E. NEOVIUS.
sökta räta linierna. Ty ehuru måttet väl äfven kunde antagas hafva till ab-
soluta storleken af spiralernas första elementer hvilket konstant förhållande
som helst (n:1), så skulle derigenom en qvantitet mer än nódigt införas i
frågan, nemligen qvantiteten (n), som angifver detta förhållande. De sökta
räta linierna, hvars förhållande sinsemellan skall uttrycka exponentens värde,
äro genom det nu anförda bestämda till storleken; de böra nemligen hvardera
tänkas innehålla spiralernas till absoluta storleken lika 1:a element så många
gånger, som detta element innehålles i den motsvarande spiralbågen. Men
det är naturligt, att man söker att konstruera de sökta linierna sålunda, att
förhållandet mellan dem ($ 2) kommer att uttrycka exponentens värde full-
ständigt, d. v. s. icke blott till storleken utan äfven till beskaffenheten. I det
sednare afseendet veta vi, att då exponenten är reel, höra dignitetens och
rotens spiralbågar till samma spirallinie och första elementerna hafva i begge
bågarne samma eller rakt motsatta rigtningar. För att de sökta liniernas för-
hållande skall kunna uttrycka exponenten fullständigt, böra de i nämnde fall
äfven konstrueras i samma eller motsatta rigtningar, alltefter som exponenten
är positiv eller negativ. Denna regel iakttages lättast derigenom, att begge
linierna dragas från enhetens slutpunkt (A), så att de i densamma tangera
dignitetens och rotens gemensamma spirallinie (C"AM) och att de derjemte,
hvad beträffar den sida, åt hvilken de uppdragas från tangerimgspunkten, rättas
eller rigtas, den ena efter dignitetens, den andra efter rotens första spiral-
element (såsom AK och AL, om M föreställer digniteten och N roten); ty
derigenom blifva begge tangenterna rigtade åt samma eller motsatta sidor, allt
efter som exponenten är positiv eller negativ. De räta linier (AK, AL), ge-
nom hvars förhållande vi nu sökt att bestämma exponenten, kunde väl äfven
i stöd af den nyss anförda regeln konstrueras sålunda, att de komme att luta
under en konstant vinkel (KAH) och åt samma sida eller led mot första
elementet till hvar sin spiralbåge, men derigenom skulle en qvantitet mer än
nödigt införas i betraktelsen, nemligen den konstanta lutningsvinkeln (KAH)
mot bågarnes första elementer. Vi föranledas sålunda att representera elemen-
ternas antal i dignitetens och rotens spiralbågar genom hvar sin tangent (AK
och AL), som drages från deras gemensama börjepunkt À i bågarnes rigtning
och determineras sålunda, att de (AK och AL) blifva proportionela mot ele-
menternas antal i dignitetens och rotens spiralbågar (AM, AN). Om expo-
nenten är reel, så blir, enligt hvad nyss framställdes, förhållandet mellan dessa
tangenter lika med dignitetens exponent, och exponenten kan således definieras
genom detta förhållande, såsom utgörande dess analytiska uttryck. —Digni-
teten och roten anses då vara gifna såsom punkter på samma spiral.
Geometrisk framställning af analysens grundoperaticner. 123
Då vi nu öfvergå till det allmänna begreppet om digniteter och rötter,
böra dessa qvantiteter anses vara representerade genom tvenne punkter be-
lägna huru som helst i koordinatplanet, vare sig att de befinna sig på en och
samma genom enhetens slutpunkt gående logaritmiska spiral, eller icke. I
hvarje händelse kunna begge punkterna (M och N, Fig. 3) tänkas förenade
med enhetens slutpunkt (4) genom hvar sin logaritmiska spiralbåge (AM och
AN). Från denna punkt (enhetens slutpunkt) kan man konstruera till hvar-
dera spiralen en tangent (AK, AL), som, på sätt nyss blifvit framstäldt, repre-
senterar elementernas antal i spiralen. Förhållandet ($ 2) mellan dessa tan-
genter (AK, AL) betrakta vi såsom den allmänna definitionen af dignitetens
(OM) exponent eller rotens (ON) index. Ty ehuru denna definition väl egent-
ligen är härledd från det speciela fall, då exponenten antogs vara reel, så
finnes intet skäl att förändra definitionen, sedan densamma nu visat sig vara
användbar i allmänhet.
$ 9. Innan vi sammanfatta dessa begrepp i en kort definition, må några
anmärkningar tillåtas angående de nyss betraktade tangenterna, hvilka linier
för det följande äro af särdeles vigt. — Ehuru dessa tangenter närmast tjena
till att representera antalet af elementer i dignitetens och rotens spiralbågar,
så är tangenten till hvardera bågen för sig egentligen att betrakta såsom en
gräns, hvartill produkten af spiralens första element multipliceradt med elemen-
ternas antal i bågen närmar sig, då den förra af dessa faktorer blir lika med
noll och den sednare lika med oo, och häraf synes man a priori kunna draga
den slutsats, att dessa tangenter äro till storleken oberoende af elementernas
tänkta antal. Att det verkligen så förhåller sig, bevises genom följande reson-
nement. Om man mångfaldigar elementernas antal i en från enhetens slut-
punkt (4, Fig. 3) utgående logaritmisk spiralbåge, som slutas i en oföränderlig
punkt (M), sålunda att man delar vinklarne mellan radierna (OA, Oa, Ob,..-),
som antagas vara eqvidistanta, i ett visst antal (m) lika delar, så delas hvarje
element af spiralbågen i samma antal (m) delar. Af dessa delar äro de,
som höra till samma förra element, t. ex. det första (Aa), lika stora på en
oändligt liten qvantitet af andra ordningen när. Genom elementernas mäng-
faldigande i den gifna spiralbågen blir således förta elementet lika många
gånger förminskadt, som elementernas antal ökas (m gånger), och produkten
af första elementet med elementernas antal i hela bågen (AM) blir således
oberoende af antalet elementer, förutsatt att detsamma tänkes vara oändligt
stort, eller att man öfvergår till produktens (m X Aa) gräns. — Håraf följer,
att vilkoret om första elementernas (Aa, Aa’) likhet i dignitetens och rotens
124 E. NEOVIUS.
spiralbågar (AM, AN), hvilket var nödvändigt, så länge exponenten definie-
rades såsom förhållandet mellan elementernas antal i dessa bågar (AM, AN),
blir öfverflödigt, så snart tangenterna (AK, AL) substitueras i stället för
elementernas antal; ty dessa tangenter äro, såsom nyss bevistes, oberoende af
elementernas antal och således äfven oberoende af första elementernas storlek.
De spiraler och tangenter, hvilka vi här betraktat, äro väl närmast att
anse såsom nödvändiga förutsättningar för eller momenter uti utvecklingen af
det allmänna begreppet om digniteter och rötter; men dessa linier hafva lik-
väl för läran om komplexa qvantiteter en allmännare, af dignitetsbegreppet
oberoende betydelse; de kunna nemligen tänkas konstruerade för hvarje gifven
punkt (M) i koordinatplanet (Fig. 3), antingen densamma representerar en
dignitet eller icke, och det torde vara på sitt ställe att redan här anmärka,
att hvarje punkt (M) i koordinatplanet (Fig. 6) kan förenas med enhetens
slutpunkt (4) icke blott genom en, utan genom oändligt många logaritmiska
spiraler (AM, ANLM, AN, L,M o. s. v.), hvilka beskrifva ett olika antal
hvarf omkring origo (0). Till hvar och en af dessa spiraler hör en skild
tangent, som är dragen från enhetens slutpunkt (4) och utgör gränsen för
produkten af första elementet med elementernas antal (såsom ÅK, AK’, AK,
0. S. v., närmare härom i $ 18). Men ehuru således problemet att konstruera
nämnde spiral och tangent för en gifven slutpunkt (M) har oändligt många
solutioner, så är deremot det omvända problemet fullständigt bestämdt. I sjelfva
verket, om tangenten (AK, Fig. 2) antages vara gifven, så kunna vi tänka
oss densamma delad i lika stora delar, hvars antal vi till en början anse vara
finit. På den första eller närmast enheten belägna delen (47) kan en loga-
ritmisk polygon uppritas enligt $ 4. Denna polygon närmar sig påtagligen
till en logaritmisk spiral, då delarnes antal i tangenten tänkes tilltaga i oänd-
lighet och derjemte närmar sig polygonens slutpunkt till ett visst gränsläge
eller en viss punkt (M) i koordinatplanet, hvilken sålunda blir fullständigt
bestämd genom den gifna tangenten (AK). I anledning häraf vilja vi kalla
dessa tangenter för bestämmande tangenter i anseende såväl till spiralbågarne
som till deras slutpunkter. Hvarje bestämmande tangent motsvaras således af
en genom densamma fullständig bestämd punkt i koordinatplanet; men deremot
hör till hvarje gifven punkt oändligt många olika bestämmande tangenter,
enligt hvad nyss framställdes.
Med bestämmande tangent till en gifven från enhetens slutpunkt (A, Fig. 2
eller 3) utgående logaritmisk spiralbåge (AM) eller till samma båges slutpunkt
(M) förstå vi en rät linie (AK), som tangerar bågen i börjepunkten (förestäl-
lande enheten); är konstruerad från denna punkt åt samma sida som bågen,
Geometrisk framställning af analysens grundoperationer. 125
och determinerad till storleken sålunda, att den utgör gränsen, hvartill produkten
af spiralbågens första element (Aa) med elementernas antal i hela bågen (AM)
närmar sig, då bågen tänkes blifva delad genom eqvidistanta radier i allt flere
delar i oändlighet.
Om spiralens första element är vinkelrätt mot abscissaxeln, så förvandlas
— såsom vi redan anmärkt i $ 7 — spiralbàgen till en cirkelbåge, och be-
stämmande tangenten blir i detta fall till absoluta storleken lika med denna
båge. Om deremot första elementet afviker från vinkelräta läget och således
lutar, antingen framåt, d. v. s. åt axelns positiva sida, eller tillbaka åt nega-
tiva sidan, så blir bestämmande tangenten i förra fallet mindre, i sednare
fallet större än spiralbågen; ty i förra händelsen ökas, i sednare minskas
bågens elementer oupphörligt från första till sista, under det att de delar,
hvaraf tangenten tänkes bestå, i begge fallen äro lika med bågens första ele-
ment, enligt definitionen.
$ 10. Likasom hvarje rät linie i koordinatplanet enligt $ 3 anses repre-
sentera en komplex qvantitet, så ock de bestämmande tangenterna.
Den qvantitet, som bestämmande tangenten (AK, Fig. 2 eller 3) till en
gifven från enhetens slutpunkt utgående logaritmisk spiralbåge representerar,
kalla vi logaritmen för bågens slutradie (OM) eller rättare för den af samma
radie representerade qvantiteten, som åter får namn af logaritmens motsva-
rande tal; således är ÅK = log OM, och OM föreställer motsvarande talet
till den logaritmen, som representeras af AK.
Naturligtvis lemna vi det tillsvidare oafgjordt, huruvida denna definition
öfverensstämmer med den vanliga i analysen eller icke.
Anm. Om en rät linie, som representerar en komplex qvantitet, flyttas
från börjepunkten till en annan punkt i koordinatplanet, utan att förändras
till rigtning och storlek, så fortfar linien att representera samma qvantitet som
förr ($ 3); men slutpunkten af linien kan blott med det vilkor anses repre-
sentera samma qvantitet som sjelfva linien, att koordinaternas börjepunkt för
hvarje gång flyttas till liniens nya bórjepunkt. Bestämmande tangenterna
(AK, AL, Fig. 3) representera således samma logaritmer, antingen de flyttas
till origo (0) eller bibehålla sitt naturliga läge såsom tangenter dragna från
enhetens slutpunkt (4). Men i detta naturliga läge representera tangenternas
slutpunkter (X, L) blott i den händelse samma logaritmer, som sjelfva tan-
genterna, att tangeringspunkten (4) betraktas såsom origo för tangenternas
slutpunkter. Vi kunna således föreställa oss tvenne koordinatplaner öfver
hvarandra, med samma abscissaxel men olika origo: i det ena konstrueras
126 E. NEovius.
tangenterna (AK, AL), som jemte deras slutpunkter (A, L) föreställa logarit-
mer, i det andra konstrueras sjelfva spiralerna (AM, AN), hvars slutpunkter
(M, N) med deras radier (OM, ON) föreställa de motsvarande talen; punkten
(4), som föreställer noll i det förra planet, betecknar enheten i det sednare.
$ 11. Om första elementet (Aa, Fig. 3) till en spiral betecknas med s
och radien (Oa), som drages från origo till samma elements slutpunkt, be-
tecknas med 9,, sa måste denna radie — såsom utgörande en sida i en
triangel (OAa), hvars öfriga sidor äro enheten och s — blifva lika med
1 — s, enligt additionens allmänna definition (8 2), och bestämmande tan-
genten till denna spiral, bestående af ett enda element, blir enligt definitionen
i89 lika med detta element, d. v. s. lika med s (= Aa eller Aa’). Om
9, betecknar radien (Ob) till andra elementets slutpunkt, så blir enligt spira-
lens definition ($ 7) o, = (0a) = (1 — s), och bestämmande tangenten
till denna spiral af två elementer blir lika med 2s (= 4). Bestämmande
tangenterna (Aa, Ab, . . .) till de successiva punkterna (a, b, ...) af
samma spiral uttryckas således i ordning genom termerna i serien
DAS gr ic iacta NS;
och de mot dessa tangenter svarande slutradierna (04, Ob, . . .) till spiral-
bägarne uttryckas i samma ordning, genom termerna i serien
INN SA TES, Me ev tee snm
Emedan nu termerna i den förra serien, enligt den af oss antagna definitionen
($ 10), äro logaritmer för de motsvarande termerna i den sednare, så kan
man säga, att logaritmen och motsvarande talet äro termer af samma ordnings-
nummer i en aritmetisk och geometrisk serie, hvars första termer äro respek-
tivt noll och ett, samt i hvilka de närmast följande termerna skilja sig från
de första med en oändligt liten qvantitet, som för begge serierna är lika eller
representeras af samma räta linie (da = Ad = s) Häraf blir det redan
tydligt, att vi i det föregående begagnat ordet logaritm i en mening, som
öfverensttämmer med den vanliga. Öfverensstämmelsen blir ännu tydligare
genom följande resonnement:
Af begreppet om logaritmiska spiraler följer, att alla elementer till en
och samma spiral (AM, Fig. 3) hafva relativt till hvar sin radie en konstant
rigtning och storlek (5 = = — a
ställa sig, att hvarje logaritm (AA) och dess motsvarande tal (OM) uppkomma
genom tvenne samtidiga rörelser. Antagom nemligen, att tvenne punkter i
samma ögonblick utgå från enhetens slutpunkt (4) och att begge de rörliga
Hl; | I stöd häraf kan man före-
Geometrisk framställning af analysens grundoperationer. 127
punkterna i första ögonblicket hafva samma hastighet och samma rörelse-
rigtning (AK); antagom äfven, att den ena punkten oupphörligt bibehåller sin
förra hastighet oförändrad till rigtning och storlek och att den således fortgår
i räta linien ÅK med uniform rörelse, men att den andra punkten rör sig
med en hastighet, som till rigtningen oupphörligt gör samma vinkel med
radius vector (OAa = Oab = Obe = ...) och till storleken är proportionel
s de Aa a b be " Am UL VIA PR
mot denna linie E TE DE 05 den väg (AK), som den förra
punkten beskrifvit med uniform rórelse, representerar dà (enligt vàr definition)
logaritmen för komplexa qvantiteten, som füreställes genom den på samma
tid af den andra punkten beskrifna vägens slutpunkt (JM). På väsendtligen
samma sätt har logaritmernas uppfinnare definierat dessa qvantiteter. Skil-
naden är blott den, att Nerer anser de nyss betraktade rörelserna alltid för-
siggå i direktion af den räta linie (OA), som föreställer enheten, dà vi dere-
mot antaga, att begge rörelserna kunna begynna i hvilken gemensam rigtning
som helst (såsom AK), och denna skilnad beror pätagligen deraf, att Nerer
betraktar logaritmerna för reela och positiva tal, då här deremot är fråga om
qvantiteter i allmänhet. Vi torde likväl få bibehålla benämningen Nepersk
logaritm till åtskilnad från logaritmen, som skulle uppkomma, om initialhastig-
heterna till de tvenne rörelser, genom hvilka talet och logaritmen alstras,
vore olika till rigtning och storlek. Dessa sednare logaritmer betrakta vi
icke här, emedan de icke synas vara af vigt för vårt ämne. Här menas
således med logaritmen altid den Neperska eller naturliga logaritmen.
$ 12. Sedan begreppet om bestämmande tangenter och lagaritmer så-
lunda blifvit fastställdt, återgå vi till dignitetsbegreppet. Exponenten har
sednast blifvit definierad såsom förhållandet mellan dignitetens och rotens be-
stämmande tangenter; men emedan dessa linier analytiskt uttryckas genom
dignitetens och rotens logaritmer, så kunna vi nu definiera digniteter och
rötter sålunda:
Åf tvenne qvantiteter, hvilka jemföras med afseende à deras. logaritmers
förhållande, kallas den qvantiteten, hvars logaritm utgör första termen i för-
hållandet, för dignitet, den andra rot; och med dignitetens exponent eller
rotens index förstås sjelfva förhållandet ($ 2) mellan dignitetens och rotens
logaritmer.
Häraf följer, att det är ingen väsendtlig åtskilnad mellan begreppen
dignitet och rot; ty om förhållandet mellan logaritmerna omvändes, så för-
vandlas med detsamma digniteten till rot och roten till dignitet. Om således
128 E. NEOVIUS.
n
a" — b eller a — y b, der a, b, n föreställa komplexa qvantiteter, så blir
1 1 n
äfven b» = a, hvaraf br = Vb.
8 13. Vi hafva genom det anförda sökt utreda, hvilket det allmännaste
eller högsta begreppet är, som man kan göra sig om en logaritm, en dignitet
och dess exponent, en rot och dess index; men emedan betydelsen och värdet
af definitioner egentligen visar sig i den teori, som på dem grundas, torde
det vara skäl att enligt föregående definitioner här bevisa de hufvudsakliga
teoremerna och formlerna i läran om logaritmer, digniteter och rötter. Alla
bokstafsqvantiteter, såväl digniteter och rötter som exponenter och indices,
föreställa naturligtvis här allmänna eller kompexa qvantiteter.
d) Om s och s' föreställa första elementerna till tvenne logaritmiska
spiraler, hvars slutpunkter representera komplexa qvantiteterna « och 5, och
om begge spiralerna tänkas innehålla samma oändliga antal (m) elementer, så
blir enligt $ 11 í
gie (1. Es) och 5 — (1 esp.
Multipliceras eqvationerna, så fås ab = (1 + s)" (1 + s)". — Emedan
m här föreställer ett antal, d. à. ett positivt helt tal, så kunna digniteterna
betraktas såsom produkter. Men en produkt är oberoende af faktorernas ord-
ning (S 2, form. 1); alltså kan man multiplicera faktorerna 1 Hs och 1 +s
två om två och man erhåller '
ab — G+s+s + ss)"
eller, dà termen af 2:a ordningen uteslutes,
ab — (1 + s + s)".
Enligt denna formel representeras produkten ab af slutpunkten till en logarit-
misk spiral, hvars första element är s — s' och der antalet af elementer är
m. — Emedan nu första elementerna till de tre spiraler, hvars slutpunkter
representera qvantiteterna a, b och ab, äro s, s och ss" och elementernas
antal i hvar och en af dessa spiraler är lika med m, så blifva bestämmande
tangenterna respektivt lika med ms, ms’ och m(s — s), och således
log a = ms, logb — ms, log ab = m(s + s). Men den sista expres-
sionen utgör summan af de två föregående; alltså blir
1) log ab = log a log b.
Anm. Om det skulle anses fordra bevis, att termen ss' kan uteslutas
ur formeln ab = (1 + s + s + ss)", så torde följande resonnement
göra tillfylles. Om man i eqvationen ab = (1 +s s + ss)" sätter
Geometrisk framställning af. analysens grundoperationer. 129
1 log b 3 :
s= =E och s — +, så blir
Mm
ab m (1 2 log a + log b + x log a :
m
Lätom » vara ett mycket stort men konstant tal och antagom
a (1 au loga + logb + uic
I
m
dà blir loge — log a + logb + + loga logd. Om vi nu antaga, att n
får ett allt större värde, så närmar sig c till ab och loge till log a + log b,
och für n = oo erhälles log ab — log a + log b.
b) Emedan exponenten enligt dess allmänna definition är lika med för-
hållandet mellan dignitetens och rotens logaritmer, så följer tvärtom, att digni-
tetens logaritm är lika med exponenten multiplicerad med rotens logaritm eller
2) log(a) = p log a.
€) Af eqvationerna p log a = log(æ) och q loga — log (a?) erhålles
genom addition (p + 4) log a — log (a?) -l- log (a”), hvaraf enligt formeln
1) (p + q) log a = log (a. a). Af formeln 2) följer åter (p + q) log a
= log (a * 7); alltså blir log (a? +?) = log (a. a). Men då tvenne loga-
ritmer äro lika, uttrycka de en och samma bestämmande tangent och mot den-
samma svarar blott en logaritmisk spiral ($ 9); alltså blifva ock logaritmernas
motsvarande tal lika, hvaraf
SAC AU TT ue
d) Multipliceras eqvationen 1) med komplexa qvantiteten », så fås
ñ log ab — n log a + n log b, hvaraf enligt form. 2) log [(ab)"] = log (a") +
log (b" = log(a". b". Häraf slutes lika som nyss, att
4), (ah) —#ar br.
e) Multipliceras åter eqvationen 2) med en komplex qvantitet y, så fås
q log (@) = pq log a; men enligt samma formel är g log (a?) — log [(a”)'] och
pq log a = log (a); alltså blir log [(a’)’] = log («a””), hvaraf
5, (aeri gt.
f) Sättes ab = c i formlerna 1) och 4), hvaraf a = — och äfven
P + q — ri form. 3), hvaraf p => — q, så erhålles genom formlernas
omvändning:
6) log + = loge — log b,
= e\n on
DOE
8) em
130 E. NEOVIUS.
g) Om man åter i formlerna 2), 4), 7) och ds ersütter exponenten ge-
nom reciproka qvantiteten, enligt anmärkningen i $ 12, så erhålles
D do
9) log Va == 264,
n 1 ı1\n
h) Enligt formeln 5) är a" — (a")" = (ax) eller
n ? > Ve
13) (ec i m m) ;
Om bestämmande tangenten minskas, tills den försvinner, så sammanfalla
spiralens begge ändpunkter med den punkt, som representerar enheten; häraf
följer, att om logaritmen är = 0, så är motsvarande talet = 1.
Man sluter häraf, att
14) au bs |
ty sättes a^ — y, så blir log y = x log a, och dà man antager, att x blir
= (0 lö 47 NYSE —; 0, hyanaf y, = I
Nu följer vidare, att
15) di E ET
ylar a, — E —
Efter att sålunda hafva genomgått de hufvudsakliga formlerna i läran om
digniteter, rötter och logaritmer skola vi anställa några allmänna betraktelser
om komplexa qvantiteter och operationerna med dem.
S 14. Enligt de definitioner, vi här antagit, skola digniteter och rötter
alltid betraktas såsom motsvarande tal till logaritmer. Digniteten är nemligen
motsvarande talet till en logaritm, som erhålles genom att multiplicera rotens
logaritm med dignitetens exponent, och likaså är roten motsvarande talet till
den logaritm, som fås, då man multiplicerar dignitetens logaritm med reciproka
qvantiteten till rotens index.
Allt, hvad i det föregående blifvit framstäldt, leder otvunget till det be-
grepp om komplexa qvantiteter, att de kunna framställas såsom resultater af
Geometrisk framställning af analysens grundoperationer. 131
rörelser eller funktioner af tiden. En punkt kan nemligen tänkas röra sig
enligt en gifven lag, men med olika initialhastighet, så att den efter förloppet
af en viss tid sammanfaller med hvilken gifven punkt som helst i koordinat-
planet, och den komplexa qvantitet, som rörelsens slutpunkt representerar, kan
då betraktas såsom ett resultat af sjelfva rörelsen. Rörelse-lagen kan äfven
uttryckas genom en funktion af tiden sålunda, att funktionens skilda komplexa
värden beteckna alla punkter af banan, och hvarje punkt jemte den af punkten
representerade komplexa qvantiteten är då att betrakta såsom en tidsfunktion.
I begge fallen måste jemte tiden en annan obestämd qvantitet betraktas, för
att alla komplexa qvantiteter må kunna frambringas genom rörelsen eller tids-
funktionen. Denna obestämda qvantitet är t. ex. initialhastigheten, eller i all-
mänhet någon i tidsfunktionen ingående parameter af formen a + by— 1. —
Bland de oändligt många olika slag af rörelser eller tidsfunktioner, genom
hvilka komplexa qvantiteter kunna alstras, förtjena naturligtvis i främsta rum-
met de att betraktas, som närmast öfverensstämma med aritmetikens två första
direkta operationer: addition och multiplikation. Genom den förra kan hvarje
qvantitet anses uppkomma från noll sålunda, att qvantiteten ökas med oändligt
små tillväxter, som under oändligt små och lika tider äro lika sinsemellan
både till rigtning och storlek. Då uppkommer och förändras qvantiteten ge-
nom en rätlinig och uniform rörelse. Det värde v, qvantiteten efter en viss
tid £ erhållit, är beroende såväl af tiden t som af initialhastighetens c storlek
och rigtning så, att v — ct, der c och v äro komplexa qvantiteter. — Genom
aritmetikens andra direkta operation kan hvarje qvantitet anses uppkomma fràn
enheten sålunda, att en komplex qvantitet, som oändligt nära sammanfaller till
rigtning och storlek med detta första värde (enheten), kontinuerligt multipliceras
med sig sjelf, eller, hvad som är detsamma, att qvantiteten på oändligt små
och lika tider erhåller tillväxter, som äro till rigtning och storlek proportio-
nela ($ 2) mot sjelfva qvantiteten. Denna qvantitet « tänkes då uppkomma
och förändras genom en spiralrörelse, i hvilken cirkelrörelsen ingår såsom ett
specielt fall; qvantitetens uttryck blir = ad, der a betecknar den rörliga
punktens komplexa afstånd från origo efter förloppet af tiden ett. — Loga-
ritmer och deras motsvarande tal äro resultater af hvar sin af dessa tvenne
rörelser: de tänkas begynna med lika hastigheter och fortfara lika länge; lo-
garitmen föreställes uppkomma genom den rätliniga, motsvarande talet genom
spiralrörelsen. Digniteter och rötter tänkas deremot begge uppkomma genom
spiralrörelser, hvilka i allmänhet begynna med olika initialhastigheter och
fortsättas lika länge; exponenten är förhållandet mellan dignitetens och rotens
initialhastigheter.
132 E. NEOVIUS.
$ 15. Antagom att logaritmen för en qvantitet är gifven. Bestämmande
tangenten, som representerar denna logaritm, motsvaras, såsom vi redan förut
anmärkt, af en enda bestämd spiralbåge och emedan denna båges slutpunkt
föreställer logaritmens motsvarande tal, så har detta tal äfven blott ett be-
stämdt värde, antingen logaritmen är reel eller imaginär. Om logaritmen är
reel, så faller bestämmande tangenten och således äfven hela spiralen utmed
abscissaxeln; logaritmens motsvarande tal är då reelt, och det inses lätt, att
detsamma är positivt.
Vi antaga i stöd häraf, att en logaritmisk tabell blifvit uträknad, som
vid sidan af hvarje reel logaritm innehåller det motsvarande talet. Om tvärt-
om ett reelt positivt tal är gifvet, så finner man äfven i tabellen dess reela
logaritm.
Det tal, hvars logaritm är lika med enheten, beteckna vi — som vanligt
—- med e, och kalla detsamma logaritmiska systemets bas. Detta tal bevises
: À : UND SUE : à À
lätt utgöra gränsen, hvartil expressionen (1 + pd närmar sig, dà m ökas
i oändlighet; ty då logaritmen eller bestämmande tangenten antages lika med
enheten, blir dess första element = —, der m — o»; spiralens första element
blir således äfven =E och radien till detta elements slutpunkt blir = 1 +
_ ($ 11). Radien till hela den af m elementer bestående spiralbägens slutpunkt
hvilken radie representerar det sökta motsvarande talet till logaritmen,
som är = 1, blir tillfölje häraf lika med lim.(1 + 2 eller e =
DNS 2 SNA
Vi hafva nu att bestämma motsvarande talet till en gifven imaginär loga-
riim; men innan vi ófvergà till denna fråga, anmärka vi först, att antingen
logaritmen (2) är reel eller imaginär, kan motsvarande talet alltid betraktas
såsom en dignitet (e?) af logaritmiska systemets bas; ty enligt föregående $
betyder digniteter c^ icke annat än motsvarande talet till den logaritm, som
erhålles, då man multiplicerar rotens (e) logaritm, som är — 1, med exponenten
2. Logaritmen för hvilken reel eller imaginär qvantitet som helst är således
identisk med den exponent, man skall gifva åt basen e, för att digniteten skall
blifva lika med den gifna qvantiteten. —
$ 16. Antagom nu först, att logaritmen är en rent imaginär qvantitet
ay — 1; det begäres att bestämma logaritmens motsvarande tal. Räta linien
(AK, fig. 4), som representerar expressionen ay — 1, är pätagligen vinkelrät
Geometrisk framställning af analysens grundoperationer. 133
mot abscissaxeln, till absoluta storleken lika med koefficienten « och rigtad
åt ordinataxelns positiva eller negativa sida, allt efter som a föreställer ett
positivt eller negativt tal. Dä denna linie betraktas såsom en gifven logaritm
eller bestämmande tangent, blir enligt $ 9 spiralen en cirkelbåge (AM), som
går från enhetens slutpunkt åt samma sida som bestämmande tangenten och
är till absoluta storleken lika dermed, d. v.s. lika med a. Slutpunkten (M)
till denna båge representerar motsvarande talet till den gifna logaritmen ay — 1.
Genom den funna punktens läge är logaritmens motsvarande tal fullkomligt
bestämdt; detsammas absoluta storlek (OM) är lika med cirkelbågens radie
= 1, och argumentet (XOM) är lika med a (= AK); sjelfva qvantiteten
(OM) betecknas således enligt $ 2 med (1, a). —
Anm. Nyss framställdes, att motsvarande talet till logaritmen, som är —
ay —1, kan betecknas med c — Vi erhålla således
1) e" = (1, a).
Denna bekanta formel, der (1, a) — eller 0M — OP + PM — är det-
samma som man vanligen betecknar med cosa — sina y — 1, är således en
ganska enkel följd af allmänna begreppet om digniteter, och behófver ingalunda
härledas från imaginära oändliga serier, såsom det vanligen sker. —
8 17. Antagom för det andra, att den gifna logaritmen är en imaginär
qvantitet af allmänna formen a — by —1; vi skola geometriskt bestämma det
motsvarande talet. Dess absoluta storlek må betecknas med o och argument
med e. Linien (OM fig. 5), som föreställer logaritmens motsvarande tal (o, «),
utgör slutradien till en spiralbåge (AM), hvars bestämmande tangent (AK) är
= a—+by- 1. Om såväl spiralbågen som tangenten tänkas bestå af ett oänd-
ligt antal » elementer, så blir första elementet s gemensamt för begge. Arit-
metiska differensen mellan radierna o, och 1, som füreställas dragna till detta
elements begge ändpunkter, är påtagligen lika med samma elements projektion
(4) i abscissaxelns rigtning; projektionen (k) i den vinkelräta rigtningen kan
åter anses sammanfalla med argumentets («) första element, hvilket är lika med
= emedan spiralens alla radier bilda lika stora vinklar vid origo. Vi hafva
således
k — aritm. diff. (o, — 1) och k — *.
À andra sidan utgöra À och k — såsom projektioner till bestämmande
tangentens m“ del, de samma parterna af hela tangentens lika belägna pro-
jektioner, (AB = a, BK = 0). Vi hafva således
134 E. NEOVIUS.
b
RE geh kie 1e.
Mm Mm
Om dessa värden jemföras med de nyss förut funna, så erhålles
: : b
= — aritm. diff. (o, — 1) och — — =
m » 7h m
Den sednare eqvationen gifver omedelbart
Die;
d. v. s., att den gifna imaginära logaritmens projektion b à ordinataxelns rigt-
ning är lika med argumentet « till logaritmens motsvarande tal.
Af den förra eqvationen fås åter
a — m X aritm. diff. (o, — 1).
Tänka vi oss, att spiralens alla radier, ända till den sista, hvars absoluta
storlek är o, vändas omkring origo, tills de sammanfalla med abscissaxeln
(OX), så bilda de i detta nya läge en reel spiral, hvars första element blir
lika med aritm. diff. (o, — 1). Tages detta element m gånger, så erhålles
enligt $ 9 bestämmande tangenten eller reela longaritmen för sista radien 0").
Man får således
lo — m X aritm. diff. (o, — 1).
eller genom jemförelse med föregående eqvation
a = lo;
d. v. s., den gifna logaritmens projektion a på abscissaxeln är lika med reela
logaritmen för det sökta motsvarande talets absoluta storlek o. — Denna rela-
tion mellan a och o kan äfven uttryckas sålunda:
I stöd af de tvenne satser vi nyss härledt, blir motsvarande talet (o, «)
till den gifna logaritmen a — b y — 1 lika med expressionen (e, D). Motsva-
«cr vi erhålla
rande talet till samma logaritm kan äfven betecknas med e
således denna formel för sökta motsvarande talet;
Den len nd),
Sättes a = 0, så återkommer man till formeln 1), $ 16.
Formeln gäller bäde för positiva och negativa värden af a och b; ty af
dess härledning följer, att qvantiteterna h och aritm. diff. (o, — 1) äro lika
både till storlek och tecken, hvaraf åter slutes, att deras s» multipler, nem-
ligen a och lo, äfven äro lika till storlek och tecken. Argumentet « skall
åter enligt ett vilkor, som redan förut blifvit gjordt, alltid konstrueras åt
*) Vi skola framdeles alltid beteckna en qvantitets reela logaritm med 1.
Geometrisk framställning af analysens grundoperationer. 135
samma sida som bestämmande tangenten, hvars projektion b i ordinataxelns
rigtning således är till tecknet lika med «.
Formeln 2) kan föröfrigt äfven härledas analytiskt; man har nemligen:
À OF bV —
pa +bV -ı zu A 2 ) 1
: ipod by — Bd
enligt formeln 3)1 8183. Mene Rd —(1, d) enl. form. 1)i $ 16, och e^ — (e^, 0);
alltsà blir
QUU — (e”, 0) (1, 5) = (e^, 0) (8 2).
$ 18. Vi ófvergà nu till den omvända frågan, d. ä. sättet att bestämma
logaritmen för en gifven qvantitet. — Följande anmärkningar leda till resultatet.
Af formlerna o = e" och « = b följer, att räta linien, som represente-
rar motsvarande talet OM — (o, e) till en logaritm, AK = a + by —1
(fig. 5), beror till absoluta storleken o endast af logaritmens projektion a på
abscissaxeln, men till rigtningen blott af projektionen b på ordinataxeln. —
Om således den förra af dessa projektioner, nemligen den på abscissaxelns
rigtning förändras, men projektionen i ordinataxelns rigtning är konstant, så
förändras räta linien (OM), som representerar motsvarande talet blott till ab-
soluta storleken, men bibehåller samma rigtning. — Om deremot logaritmens
projektion a på abscissaxeln är konstant, men projektionen b på ordinataxeln
varierar, så förblir linien, som föreställer logaritmens motsvarande tal, oförän-
drad till absoluta storleken och förändras blott till rigtningen. Denna linies
slutpunkt (M) beskrifver således i det sednare fallet antingen en del (MN)
af en cirkelperiferi, eller en cirkelbåge, som innehåller en eller flere periferier,
alltefter som qvantiteten db undergår en mindre eller större förändring. Dervid
bör observeras, att för hvarje gång projektionen b under sin förändring ökats
eller minskats med ett stycke, som till absoluta storleken är lika med en hel
periferi 2x af argumenternas cirkel, återtager linien, som representerar loga-
ritmens motsvarande tal, sin förra rigtning efter att hafva beskrifvit ett helt omlopp.
Om således logaritmens (AK) projektion (a = AB) på abscissaxeln (fig. 6) förblir
oförändrad, men projektionen i den vinkelräta rigtningen (b — BK) förändras sà-
lunda, att den efterhand blir lika med hvarje term i en aritmetisk serie, hvars diffe-
rens ir 2zy —1, (BK, BK', BK, ,...), så bibehåller linien (OM), som
representerar logaritmens motsvarande tal, samma rigtning och storlek, och
denna qvantitet förblir således oförändrad i begge afseenden. Härigenom äter-
komma vi till den redan förut framställda satsen, att hvarje gifven qvantitet
(o, «) har oändligt många naturliga logaritmer. Dessa logaritmer konstrueras
136 E. NEOVIUS.
således geometriskt på följande sätt: Från den punkt (4), som föreställer en-
heten, afsättes reela logaritmen för o åt abscissaxelns positiva eller negativa
sida, alltefter som o är större eller mindre än enheten (såsom AB); från det
afsatta styckets slutpunkt (B) drages en vinkelrät linie (RBT) mot absciss-
axeln och på denna vinkelräta linie utsättes åt begge sidor en serie af punkter
(K, K', K,,...), som äro på afståndet 2x från hvarandra, dock icke börjande
från abscissaxeln, utan sålunda, att den första punktens (K) afstånd från denna
axel blir lika med argumentet (« = AC) till logaritmens gifna metsvarande
tal (OM); denna punkt (A) afsättas ofvan eller nedanom axeln, alltefter
som argumentet är positivt eller negativt; de räta linier (AK, AK’, AK,,..-),
som dragas till denna serie af punkter ifrån enhetens slutpunkt (4), re-
presentera den gifna qvantitetens (OM) alla olika logaritmer. Räta linien (RT),
i hvilken logaritmerna enligt denna konstruktion alla slutas, kalla vi för kort-
hetens skull logaritmernas ort.
Uti serien af eqvidistanta punkter (K, A", K,,...), som utsattes på lo-
garitmernas ort, kommer den första punkten (K) endast i den speciella hän-
delsen att sammanfalla med abscissaxeln, då argumentet («) till logaritmens mot-
svarande tal (OM) är lika med noll, d. v. s. att talet är reelt och positivt.
(fig. 7). De öfriga punkterna (K', &,,...) i serien falla då på begge sidor
om axeln OX, och äro parvis på lika afstånd derifrån. Logaritmen för ett
reelt positivt tal (OM) har således en reel logaritm (AK) och oändligt många
imaginära logaritmer (AK’, AK,,...). De sednare hafva alla samma projek-
tion på abscissaxeln, nemligen den räta linie (AK), som föreställer reela loga-
ritmen, men projektionerna i ordinataxelns rigtning äro olika och hafva i ord-
ning dessa värden: + 2xy —1, Et 4xy—1,0. s. v. — De imaginära loga-
ritmerna representeras således i detta fall af räta linier, som äro parvis sym-
metriskt belägna i anseende till abscissaxeln.
Om qvantiteten (OM fig. 8), hvars logaritm skall bestämmas, är reel och
negativ, d. à. af formen (o, x) eller (o — x), så falla de tvenne första
punkterna (K' och K,) af orten (RT) på afstànden + x och — x från ab-
scissaxeln. Den gifna negativa qvantiteten har sàledes ingen reel logaritm,
men oändligt många imaginära (AK’, AK,,...), hvilka äro symmetriska lika-
som i förra fallet.
Om slutligen den gifna qvantiteten (o, «) är imaginär (och — OM, fig. 6),
så fala de tvenne närmast abscissaxeln belägna punkterna (K och Aj) af
orten (RT) på begge sidor om axeln och på de olika afstånden « och « — 2x
derifrån. Det finnes således ingen reel logaritm, men oändligt många imagi-
nära (AK, AK’, AK,,...). Logaritmernas symmetri är i detta fall störd. —
Geometrisk framställning af analysens grundoperationer. 137
Om man antager, att den gifna qvantitetens (o. «) absoluta storlek o är = 1,
så blir i alla tre nyss betraktade händelserna logaritmens projektion på ab-
scissaxeln lika med noll, emedan lo = 11 = o. Logaritmernas ort går då
genom slutpunkten af enheten och logaritmerna, hvilka tänkas utgå från samma
punkt och slutas i hvar sim punkt af deras gemensamma ort, blifva då vinkel-
räta mot abscissaxeln. — Antages deremot o> 1 eller o< 1, så faller loga-
ritmernas ort enligt formeln a = lo i förra fallet på positiva, i sednare på
negativa sidan om enhetens slutpunkt. Logaritmerna komma således att repre-
senteras af räta linier, som luta i förra händelsen åt positiva, i sednare åt
negativa sidan af abscissaxeln. —
$ 19. Efter dessa geometriska betraktelser framställes lätt allmänna for-
b
meln för en gifven qvantitets (o, «) alla logaritmer. Emedan logaritmernas
gemensamma projektion (AB) på abscissaxeln (Fig. 6) är a = lo, och pro-
jektionerna i ordinataxelns rigtning äro lika med termerna i serien ay — 1,
(e + 22)/ — 1, (« + 4x)y — 1 o. s. v., så blir enligt additionens allmänna
begrepp
1) log (o, «) = lo + (« -]- 2nx) y —1,
der x föreställer ett positivt eller negativt helt tal, hvilket som helst. —
Ehuru alla de logaritmer (AK, AK',..), som uttryckas genom formeln 1),
verkligen äro logaritmer för samma qvantitet (o, «) = OM, så beteckna de
likväl bestämmande tangenter till skilda spiraler (AM, ANLM, AN,L,M,...).
Dessa spiraler sluta väl alla i samma punkt (MM), föreställande qvantiteten
(o, c), men de hafva redan från enhetens slutpunkt (A) en olika rigtning,
som angifves af de olika bestämmande tangenterna. Spiralbägarne beskrifva
dessutom ett olika antal hvarf omkring origo (0), innan de framkomma till
den gemensamma slutpunkten (A); antalet hvarf är nemligen för hvarje spiral
(till ex. ANLM) lika med antalet periferier 27, som innehällas i bestämmande
tangentens (4LK") projektion på ordinataxeln; spiralen utgår alltid från enhetens
slutpunkt (A) och är derifrän rigtad åt samma sida som bestämmande tangenten.
Om man nu lemnar det obestämdt, genom hvilken af dessa spiralrörelser en
gifven qvantitet (o, «) anses hafva uppkommit, så har qvantiteten oändligt
många logaritmer, hvilka fullständigt uttryckas genom formeln 1) — Om
qvantiteten deremot tänkes utgöra resultatet af en bestämd bland dessa spiral-
rörelser (t. ex. AM) och således betraktas såsom slutpunkt till en enda be-
stämd spiralbåge, så har qvantiteten blott e» logaritm, nemligen bestämmande
tangenten (AK) till denna båge. — Det af oss nyss använda allmänna tecknet
för en qvantitet: (o, «), synes väl lämpa sig att icke blott beteckna läget af
18
138 E. NEovius.
den punkt (M), som representerar qvantiteten, utan äfven för att utmärka, att
qvantiteten betraktas såsom ett resultat af en viss bland de oändligt många
spiralrörelser, genom hvilka qvantiteten kan anses hafva uppkommit. Qvanti-
tetens argument har nemligen oändligt många värden (AC, ACDAC, ADC,...), ut-
görande termer i en åt begge sidor från dess första positiva eller negativa värde
(AC) fortsatt aritmetisk serie, hvars differens är 2x. Insättes en viss af dessa
termer i det allmänna uttrycket (o, «), så antydes derigenom, att qvantiteten
(OM) skall anses hafva uppkommit genom den spiralrörelse, som består af lika
många hvarf, som värdet för « innehåller hela periferier 2x. Sålunda beteck-
nar t. ex. expressionen (o, x) samma qvantitet som (o, — x), nemligen reela
negativa qvantiteten — o; men expressionerna (o, x) och (o, — x) uttrycka
tillika, att qvantiteten — 9 skall betraktas såsom ett resultat af två olika spi-
ralrörelser, och till hvardera expressionen hör således blott en bestämd loga-
ritm, som representeras af spiralens bestämmande tangent. Sålunda är
Kerle) No y.— 1, men dog: (0, m) = lb — ya, ga
straherar man åter från den rörelse, genom hvilken qvantiteten — @ upp-
kommit, så är i allmänhet log(— 0) = le — (1 + 2n) x y —1 och loga-
ritmen har oändligt mänga värden.
Formeln 1) kan med anledning af det nyss framställda betecknas på ett
något enklare sätt och tillika med större bestämdhet; man sätter nemligen
2) le à = lo + e y—i
och gör tillika det vilkoret, att qvantiteten « skall i begge membra hafva
samma, men fórófrigt hvilket som helst af argumentets oändligt många olika
värden: « + 2nz y — 1. —
8 20. Det ligger i sakens natur, att dà begrepp generaliseras, desamma
lätt kunna blifva i något afseende obestämda eller màngtydiga. Denna olägen-
het bör naturligtvis förekommas, isynnerhet i en vetenskap, der bestämdhet
är af den vigt som i matematiken. Då nu en qvantitet, som är gifven med
afseende à storlek och rigtning af den räta linie, som representerar qvanti-
teten, har oändligt många logaritmer, kan en sålunda gifven qvantitet icke an-
ses vara fullständigt bestämd. En närmare bestämning måste tillkomma, som
gör att qvantiteten derigenom får blott en logaritm: det är qvantitetens be-
stämning, med afseende å de oändligt många spiralrörelser, genom hvilka den-
samma kan tänkas uppkomma, sålunda nemligen att qvantiteten betraktas sà-
som resultat blott af en viss bland dessa rörelser. Redan förut hafva vi sett
oss föranledda att göra afseende på denna tredje bestämning af qvantiteter ;
Geometrisk framställning af analysens grundoperationer. 139
men dess egentliga betydelse framgår först, då man närmare ganskar formlerna
IS NS
I grundformeln log ab = loga — log b, kunna pätagligen icke hvilka
som helst af de trenne i formeln ingående logaritmernas oändligt många värden
kombineras, utan endast vissa. Om man genomgår formelns härledning med
specielt afseende på qvantiteternas uppkomst genom spiralrörelse, så finner man
lätt, att de tre logaritmerna skola kombineras enligt den grund, att argu-
mentet till produkten ab alltid antages lika med summan af argumenterna för
a och b med afseende såväl å tecknen som antalet periferier, hvilka innehållas
i dessa argumenter, och att logaritmerna bestämmas i öfverenstämmelse dermed.
I sjelfva verket, om argumenterna till a och b betecknas med « och c, så
komma första elementerna s och s till de logaritmiska spiralerna till a och b
att upptaga vinklarne „ och - vid origo, dà vi likasom fórut antaga elemen-
ternas antali begge spiralerna lika, nemligen lika med m. När nu radierna till första
elementernas slutpunkter i begge spiralerna, nemligen radierna o, = 1 + s och
9 = 1 + s multipliceras med hvarandra såsom i $ 13, erhålles för pro-
duktens argument x denna formel: = = Le. och dà (1 + s) (1 + s) upp-
höjes till »‘ digniteten, erhålles likasom förut produkten ab, hvars argument
enligt begreppet om digniteter med positiva hela exponenter ($ 4) blir m gån-
c C4 -
gp duis
m
ger större än rotens argument à = « + «. Den logaritmiska
grundformeln kunde säledes, för att blifva i alla afseenden bestämd, uttryckas
sålunda: log (o, «) + log (o', «') = log(oo', a + «).
Denna formels rigtighet kan lätt pröfvas; ty enligt formeln 2) i föreg. $
är log (o, ae €) — logi + (0 + «) y —1 = le + «y—1 + le +
casn
Den erforderliga determinationen af formeln 1) (8 13) består således deruti,
att argumentet till produkten ab närmare bestämmes, än det skett genom defini-
tionen i $ 2. Derigenom blir åter produktens begrepp närmare bestämdt med
afseende à den spiralrörelse, genom hvilken produkten tänkes uppkomma.
Denna rörelse skall nemligen framdeles anses bestå af så många hvarf och
vara rigtad åt den sida, som algebraiska summan af faktorernas argumenter
angifver.
I öfverenstämmelse härmed bör divisionens definition modifieras derhän,
att i denna operation produkten och ena faktorn äro gifna icke blott till stor-
lek och rigtning, utan äfven med afseende å de alstrande spiralrörelsernas rigt-
ningar och hvarftal, och meningen med divisionen är att bestämma den andra
140 E. NEOVIUS.
faktorn i samma afseenden. Då dividenden, divisorn och qvoten sålunda upp-
fattas, tänkes hvar och en af dem hafva blott en logaritm och formeln log 5
= loga — log b blir derigenom fullkomligt bestämd.
8 21. Likasom formlerna 1) och 6) i $ 13 ledt till en närmare bestäm-
ning af begreppen multiplikation och division, så föranledes man till en analog modi-
fikation af begreppen dignitet och rot, då man närmare granskar formlerna 2) och
9), eller ännu helre dignitetens och rotens definitioner, hvilka i dessa formler
hafva sina analytiska uttryck. Men emedan en dignitetet och en rot enligt an-
märkningen i $ 12 är funktioner af väsendtligen samma beskaffenhet, så kunna
vi förenkla den nu följande undersökningen om digniteters och rötters närmare
bestämning sålunda, att digniteten alltid betraktas säsom en funktion af roten,
n
hvilken anses utgöra den oberoende variabla. Expressionen ya är nemligen
3
= a”, och om man i största allmänhet antager n = p —+ 97 —1, så blir
Va = a We der = q = — d hv rige om rote fór
eno s ZE 3 3 rarigenonm "Oten IOr-
V 1 pg pq gie
vandlas till en dignitet.
Enligt den af oss antagna definitionen af en dignitet, hvilken definition
uttryckes genom formeln 2) ($ 13), bör hvarje dignitet betraktas såsom mot-
svarande talet till en logaritm, hvilken erhålles genom att multiplicera rotens
logaritm med dignitetens exponent. Emedan nu rotens logaritm bör anses
hafva oändligt många olika värden, då roten är bestämd blott till rigtning och
storlek, så får i detta fall äfven dignitetens logaritm oändligt många värden,
och mot hvart och ett af dem svarar ett skildt värde för sjelfva digniteten.
Dessa dignitetens värden kunna väl i vissa enskilta händelser sammanfalla till
rigtning och storlek, så att de uttryckas genom en enda eller några få punkter
i koordinatplanet; men dignitetens värden äro till och med i dessa speciela
fall att betrakta såsom resultater af olika spiralrörelser, hvilka motsvara digni-
tetens olika logaritmer. I samma mening är äfven den gifna roten mångtydig
i oändlighet, ty den antogs vara gifven blott till rigtning och storlek, och kan
således betraktas såsom ett resultat af olika spiralrórelser. De oändligt många
till uppkomsten olika värden, som roten och digniteten kunna antaga, äfvensom deras
logaritmer, få icke kombineras efter behag, utan till hvarje rotens logaritm hör blott
en viss af dignitetens logaritmer, nemligen den som förhåller sig till den förra såsom
exponenten till enheten, och endast de motsvarande talen till de sålunda sammanhö-
rande logaritmerna äro med hvarandra törenade i begreppet dignitet och rot samt
betecknas i formeln 2) med p” och p. Saken blir fullt tydlig genom geometrisk
Geometrisk framställning af analysens grundoperationer. 141
konstruktion. Om roten föreställes genom en punkt i koordinatplanet (7M, Fig. 9),
så kan densamma betraktas såsom slutpunkt i oändligt många spiraler (AM,
APM, ...), hvilka motsvaras af hvar sin bestämmande tangent (AK, AK",..).
Om en, hvilken som helst, af dessa tangenter (AK) enligt $ 2 multipliceras
med dignitetens exponent, så erhålles dignitetens motsvarande bestämmande
tangent (AZ). Till denna tangent hör åter en bestämd spiral (APMQN),
hvars slutpunkt (N) föreställer digniteten, förutsatt att punkten betraktas så-
som slutpunkt i denna bestämda och icke i någon annan af de oändligt många
från enhetens slutpunkt (4) utgående logaritmiska spiraler, som föra till samma
punkt. Till begreppen dignitet och rot hör således väsendtligen, att de be-
traktas såsom uttryck för slutpunkterna af vissa bestämda spiraler. Men till
spiralernas bestämmande fordras åter, att de äro gifna icke blott med af-
seende å slutpunkternas lägen i koordinatplanet, utan äfven med afseende å
den rigtning, i hvilken de utgå från enhetens slutpunkt, och antalet af hvarf,
som de beskrifva omkring origo. Dessa tvenne omständigheter, hvilka vi nyss
sammanfattat i uttrycket den tredje qvantitetsbestämningen, måste således äfven
vara gifna, för att den ena af tvenne qvantiteter skall kunna betraktas såsom
en dignitet af den andra. — Men dà man i analysen vanligen abstraherar från
denna bestämning och densamma icke heller i hvarje problem kan vara gifven,
så synes det här vara på sitt ställe att för hvarje skildt slag af exponent (hel,
bruten, irrationel, imaginär) närmare uppvisa, i hvad afseende digniteten blir
obestämd, då den tredje qvantitetsbestämningen uteslutes. Innan vi öfvergå till
denna fråga, anmärka vi likväl först, att då exponenten » är reel, blir
(o, «)" — (0", ne);
ty sättes (o, a) — x sà blir log z — n log(o, «) = ne -I- na y —1 —
l(o" + n«y —1, hvaraf x = (o", ne).
8 22. Antagom först, att dignitetens exponent är ett helt tal (t. ex. 2
n
?
Fig. 9). Om man enligt dignitetens allmänna definition multiplicerar hvar och
en af rotens logaritmer med dignitetens exponent, som må betecknas med p,
så blifva de linier (AK, AK’,...), som representera rotens logaritmer, försto-
rade ett antal p (t. ex. 2) gånger. Derigenom komma dessa linier att i oförän-
drad rigtning fortsättas åt ena eller andra sidan, allt efter som p är en posi-
tiv eller negativ qvantitet, och de förstoras tillika alla i samma förhållande
som den hela exponenten p är större än enheten. Häraf följer, att de räta
linier, hvilka föreställa rotens logaritmer och hvilka enligt $ 18 slutas i en
142 E. NEOVIUS.
mot abscissaxeln vinkelrät linie (RT), äfven efter multiplikationen med p komma
att slutas i en dylik linie (7^), hvilken likväl befinner sig på ett p gånger
större afständ än förut från enhetens slutpunkt (AC — p X AB). I samma fór-
hållande ha ock afstånden mellan logaritmernas slutpunkter blifvit förstorade:
dessa afstànd voro före multiplikationen (enligt 8 18) lika med 2x (KK' = KK,
— ...), men blifva efter densamma, lika med 2zp (LL = LL, —=...).
De räta linier, som föreställa dignitetens logaritmer (AL, AL/,...) hafva,
enligt hvad nu blifvit framstäldt, alla samma projektion (AC) på abscissaxeln
och projektionerna i den vinkelräta rigtningen bilda en aritmetisk serie, hvars
differens är lika med ?2zp. Motsvarande talen till dessa logaritmer utgöra
dignitetens sökta värden. Dessa värden blifva till absoluta storleken lika sins-
emellan, emedan deras logaritmer hafva en gemensam projektion (AC) på ab-
scissaxeln. Dignitetens värden blifva nemligen alla lika med motsvarande talet
till nämnda projektion betraktad såsom logaritm ($ 17). Dignitetens värden
blifva äfven till rigtningen lika, emedan deras mot abscissaxeln vinkelräta pro-
jektioner skilja sig från hvarandra med ett helt antal p periferier af argumen-
ternas cirkel (8 17); men till alstrande spiralrörelsen blifva digniteterna olika, sà-
som motsvarande olika logaritmer. ^ Digniteten föreställes således blott af en
bestämd punkt (N) i koordinatplanet, men denna punkt bör såtillvida tänkas
såsom mängfaldig, som den utgör slutpunkten till oändligt många spiraler
(AMN, APMQN, o. s. v.). För två af dessa blir antingen differensen eller
summan af antalen hvarf, som de hvardera beskrifva omkring origo, lika med en
multipel af exponenten p, alt efter som dessa tvenne spiraler utgå åt samma
eller olika sidor från enhetens slutpunkt.
Den nu framställda geometriska bilden af digniteten motsvaras i alla af-
seenden af formeln
1)... (e, e + BN = (eo, ep À 2amp),
der o föreställer rotens absoluta storlek, « ett värde, hvilket som helst, af dess
argument, t. ex. det minsta positiva (XOM) och m ett helt tal, som antages
efter behag. Termen 2xmp har afseende på de olika spiraler, som alstra dig-
niteten, och amtyder specielt den nyss nämnda relationen mellan antalen hvarf,
som dessa spiraler beskrifva. >
Den punkt (N), som representerar expressionerna i eqvationens begge
membra, förändras väl icke till sitt läge i koordinatplanet, om man i stället för
termen 2zmp i högra membrum sätter 2rk, der k är ett helt tal, som antages
vara alldeles oberoende af p; men det oaktadt anse vi denna substitution icke
vara tillåtlig; ty af eqvationen (o, « + 27m)” — (o^, ep —- 2xk) skulle omedel-
bart följa tvenne orimliga slutsatser: 1:0 skulle man genom eqvationens loga-
Geometrisk framställning af analysens grundoperationer. 143
ritmering erhålla p(lo + [e -- 2ma]/ —1) = 1 (07) + («p + 225) y —1,
hvaraf k = mp, hvilket strider mot antagandet, att A vore oberoende af p;
9:0 skulle genom p'« rotens utdragande ur begge membra erhållas (o, « 4 2m)
2 TUUM 5 A
— (o, « 4 2 k) uti hvilken eqvation venstra membrum har blott ett värde,
hvad rigtning och storlek betrüffar, dà hógra membrum har ett visst antal till
rigtningen olika värden, såsom nogsamt är kändt genom algebran och äfven
af det närmast följande framgår; detta antal är nemligen lika med nämnaren
. . . o k re 5 = a
i det irreduktibla bråket 2 (8 23). Sätter man t. ex. 2° — 8 utan när-
3
mare bestämning af talet 8, så borde väl häraf följa y8 = 2; men
denna slutsats är påtagligen omöjlig, emedan venstra membrum har tre olika
värden, men högra blott ett. Dylika svårigheter upplösa sig af sig sjelfva, så
snart man behörigt afser den tredje qvantitetsbestämningen. Densamma består
i närvarande fall egentligen deruti, att man i begge membra af eqvationen 1)
skall antaga samma värde för m. I stället för eqvationen 2° = 8 måste man
således, så snart något tvifvel om rätta kombinationen af begge membras lo-
garitmer (eller från dem härledda qvantiteter) kan uppkomma, sätta den full-
ständigt bestämda eqvationen (2,2zm) = (8,62).
Anm. Till en dignitet med hel exponent hör icke hvarje argument, som
lemnar dignitetens rigtning oförändrad, utan endast de argumenter, som er-
hållas genom att multiplicera rotens argument med exponenten. T. ex. talet 8
är icke kuben af 2 med mindre, än att argumentet för 8 antages vara af for-
men 6z», der m föreställer hvilket helt tal som helst.
$ 23. Antagom för det andra, att dignitetens exponent är ett bråk =
(t. ex. 3, Fig. 10), som vi förutsätta vara irreduktibelt, emedan braket 1 mot-
satt fall ju kunde förkortas, innan följande resonnementer tillämpas. Genom
= - =! . . . = B . 7 TI
multiplikation med dignitetens exponent ^ blifva alla de räta linier (AK, A KC,. ..),
som föreställa rotens logaritmer, likasom i förra fallet, oförändrade till rigt-
ningarna, och till storleken blifva de förändrade i samma proportion. De
nya eller till storleken förändrade linierna (AL, AL,...), hvilka föreställa
. . . B 1" .. = r u ,
dignitetens logaritmer, komma tillfölje häraf att slutas i punkter (ueber),
. . . .. . . / y = 8
som äro belägna i en mot abscissaxeln vinkelrät linie (KR T), och afständet
(LL) mellan två närliggande af dessa punkter blir lika med ra Man måste
pâtagligen sammanfatta q sådana afstànd, för att summan skall blifva en hel
144 E. NEOVIUS.
Tp
multipel af 27, nemligen p!e multipeln; ty om bråket "s multipliceras med nà-
got helt tal », som är mindre än q, kan nümmaren i produkten TUN icke för-
svinna, emedan p och g enligt antagandet äro sinsemellan primtal. Om således
en, hvilken som helst af de punkter, hvilka föreställa dignitetens logaritmer,
betraktas såsom den första i ordningen (t. ex. £) och man genomgår afståndet
från denna punkt (L) till de följande (27, L" o.s. v.) ända till och med den
ge, så blir intet af dessa afstånd en hel multipel af argumenternas cirkel-
periferi 2x och ännu mindre blifva afstånden mellan dessa punkter sinsemellan
sådana multipler. Då nu dessa q logaritmers eller bestämmande tangenters
(AL, AL’, AL',...) projektioner på abscissaxeln utgöra en och samma räta
linie (AC) och projektionerna i den vinkelräta rigtningen skilja sig från hvar-
andra med ett visst antal $^ delar (i närv. ex. tredje-delar) af argumenternas
periferi 27, så komma logaritmernas motsvarande tal att föreställas genom
räta linier, hvilka utgå från origo och, såsom sinsemellan lika, sluta i en cir-
kelperiferi (NN’N”), hvilken genom dessa g linier eller radier (ON, ON’, ON”)
delas i ett antal q (t. ex. 3) lika delar, bórjande t, ex. från den radie (ON),
hvars argument (XON) förhåller sig till rotens argument (XOM) lika som
p till g Med dessa g radier komma alla öfriga linier, som föreställa digni-
teten, att sammanfalla och radierna upprepas dervid i sin förra ordning; ty
afståndet från hvarje punkt, som föreställer en af dignitetens logaritmer, (t. ex.
L) till den ge, (2g)*, (3g)* o. s. v. åt ena eller andra sidan kommer att
utgöra en multipel, nemligen p'e, (2p)*, (3p)'e,... multipeln, af argumenternas
cirkelperiferi.
För att geometriskt konstruera dignitetens alla värden, tager man således
origo (O) till medelpunkt och uppritar en cirkel, hvars radie (OD) är lika
p
med absoluta storleken af digniteten o?. På periferien bestämmes en punkt
(N), hvars argument (XON) förhåller sig till rotens (OM) argument (XOM)
såsom p:q, och från denna punkt (N) delas periferien i antalet q lika delar.
Då föreställa delningspunkterna (N, N’, N”) eller de till dem dragna ra-
dierna (ON, ON', ON") dignitetens vürden.
Digniteten har således blott ett värde med afseende à storleken (ON =
ON’ — ON"), men det finnes så många olika värden af digniteten, hvad
rigtningen beträffar, som exponentens nämnare (7) innehåller enheter, och hvart
och ett af dessa värden är åter med afseende å den alstrande spiralrörelsen
mångtydig i oändlighet, emedan hvart och ett af dem motsvarar oändligt många
logaritmer. En dignitet med rationel bruten exponent är, såsom bekant, det-
Geometrisk framställning af analysens grundoperationer. 145
samma, som en rot, hvars index är ett helt tal. Att antalet af rotens värden
är lika med antalet enheter, som innehållas i dess index, och huru dessa
värden bestämmas genom upplösning af en binomialeqvation, är nogsamt be-
kant af analysen. Vi hafva här blott önskat ådagalägga, att dessa resultater
lika naturligt framgå ur vårt sätt att betrakta digniteter och rötter.
Likasom i fråga om digniteter med hela exponenter anmärka vi här, att
till radierna (ON, ON', ON”), som föreställa värdena af en dignitet med
bruten exponent, icke höra alla de argumenter, som lemna dessa radier oför-
ändrade till rigtningen, utan endast vissa. Dessa dignitetens verkliga argu-
menter (A) erhållas genom att multiplicera allmänna expressionen för rotens
argument « — 2z», som helre må betecknas 2z (uw — m), med exponenten
p
D hvaraf 4 = 2z(u + m) " Men man vore nódsakad att anställa många
fruktlösa försök, om man ur allmänna expressionen 2z (u —- m) a ville här-
leda argumentet .4 fór en viss till ordningsnummern gifven radie, som skall
föreställa digniteten. Antagom, att radien, hvars argument skall bestämmas,
är den r“ i ordningen, räknadt åt argumenternas positiva sida från och med den
radie (ON, Fig. 10), hvars argument erhålles, då man i expressionen
2x (u + m) 7 - sätter m — o. Vi vilja tillse, huru man skall gà till väga för
att finna argumentet A till denna r’ radie (t. ex. 3° radien ON”). Första ra-
diens argument (An) är, enligt hvad nyss antogs, lika med 2zx un Om man
sätter
D o . B es u. .
T^ = w, sa blir expressionen för första radiens argument 27» och all-
männa expressionen för À blir
4 = 2x(v + zo
q
Men à andra sidan innehåller argumentet A till 7^ radien pâtagligen 1:a
E | : ; : 2
radiens argument 2zv jemte (r — 1)* multipeln af vinkelafständet = mellan
tvenne närliggande radier, och utom summan (Ann’n”) af dessa tvenne bågar
27z(r — 1)
d
helt antal n af argumentcirkelns (445.4) periferier, 2x, hvaraf följer, att
2 —1 =; |
A = 2av + MED LE dan = a + HN).
Jemföres detta värde för A med det nyss förut funna, så erhålles eqvationen
jn — qi = = Us
Emedan nu värdena för m och n i denna eqvation skola blifva hela tal,
så använder man till deras bestämmande den vanliga metoden med kontinuerliga
bråk, och man finner sålunda lätt
(An = 2av och min” = ) ingår i re radiens argument ännu ett visst
19
146 E. NEOVWVIUS.
m = + (r — 1) g + qh och
& — (7 — 1) p + ph,
der p' och q' föreställa tüljaren och nämnaren af näst den sista konvergenten
till exponentens T absoluta storlek, och A betecknar ett positivt eller negativt:
helt tal, hvilket som helst. Af de tvenne tecknen + användes det ófre eller
nedre, alltefter som konvergenten z är af udda eller jemn ordningsnummer.
Om exponenten 2 är negativ, anses tecknet minus naturligtvis afficiera blott:
den ena af qvantiteterna p och q, som ingå i formlerna. Insáttes värdet för
n i den förut härledda formeln À = 2x ( v + — HT) så fås den sökta
formeln för rte radiens argument:
1) 4 — 2x en D(+ + #) + pi
och rotens motsvarande argument .4' blir på samma sätt:
2) A' — 2z [u + (r — 1) d + ah.
För öfrigt kan värdet för A’ äfven uttagas ur eqvationen À = * A’, hvari-
genom en kontroll i hvarje enskildt fall erhålles. T. ex. om vi såsom nyss
antaga En = E (Di: 10 sa blir p — 45 9/5295 — non IL gr
konvergenten z är af udda ordning; man erhåller således
A — 2x[v + + (r — 1) + 4%], À = 2zx (u Fr — 1 + 3h).
Multipliceras detta värde för 4’ med E EL = och man iakttager att 7 = DD
så erhålles verkligen värdet för À. |
Anm. Om uti argumentet 2x(u — m) af den radie, som föreställer
roten, qvantiteten m är gifven, så bestämmes dignitetens argument direkt enligt.
formeln A = P (u - m).
I hvarje URBES är således den tredje qvantitetsbestämningen nödvändig
dess förbiseende leder lätt till orimligheter. Sättes t. ex. såsom oftast sker
i analysen, 4° — — 4 utan närmare bestämning af argumentet till? = y — 1;
3
så borde man väl erhålla / — y — ;. Men denna slutsats är påtagligen orim-
3
lig; ty såsom vi nyss bevist, har y — ; tre till rigtningen olika värden och
5
venstra membrum i eqvationen har blott ett värde. NUE 1 zs
på samma sätt följa 1 —=(+ s eller 1 SE 1, der venstra membrum har
ett, men högra fem värden. — Sättes deremot, som sig bör, [1,7( + 2»)]
Geometrisk framställming af analysens grundoperationer. 147
5
— (1,3a [ + 2m]) i förra exemplet och [1, 2xm]” = (1, 5æm) i sednare,
så erhållas såväl genom rotutdragning som logaritmering endast rigtiga resul-
tater, blott man låter m föreställa samma tal i begge membra, hvilket väl är
klart af sig sjelf.
$ 94. Antagom för det tredje, att dignitetens exponent är ett irrationelt
tal och att roten är bestämd blott till rigtning och storlek, men icke med af-
seende à den tredje qvantitetsbestämningen. Man kan dà i tanken ersätta ex-
ponenten genom ett bråk med oändligt stora termer, och af det nyss fram-
ställda föranledes man då till den slutsats, att digniteten bör hafva oändligt
många värden. Men denna användning af det matematiska oändlighetsbegreppet
är likväl icke fullt tillfredsställande och leder icke heller till någon bestäm-
ning af de mot en apriori gifven rigtning af digniteten svarande antalen m och
n af periferier i rotens och dignitetens argumenter. Vi anse det derför nö-
digt att med större stränghet och med specielt afseende på nämnda bestäm-
ning bevisa, att digniteten i närvarande fall verkligen har oändligt många
värden, hvad beträffar rigtningen.
Antagom, att 2ru betecknar det första värdet af rotens argument, hvar-
med vi för närvarande mena det värdet, som faller närmast abscissaxelns po-
sitiva sida mellan o och + x; antagom äfven att o betecknar rotens absoluta
storlek och 6 dignitetens irrationela exponent. Rotens allmänna eller blott
till rigtning och storlek bestämda värde betecknas då med (o,2z[u + m]),
der m = hvilket helt tal som helst, och digniteten af denna rot blir
(o, 2x[u + m]) = (ov, 276 [u + m]). Vi skola bevisa, att man alltid kan
gifva åt obestämda hela talet » i dignitetens expression ett sådant värde, att räta
linien, som föreställer digniteten, kommer att sammanfalla så nära man någonsin
önskar med en apriori gifven radie À af samma absoluta storlek o5, som dig-
niteten. Antagom, att denna radie (A) lutar mot abscissaxelns positiva sida
under vinkeln 2zv och att man ónskar, att digniteten skall sammanfalla der-
med på en vinkel när, som är mindre än 2zz. Allmänna eller obestämda
argumentet för den apriori gifna radien R blir 2x (v + n), der n är hvilket helt
tal som helst. Det fordras således för satsens bevis, att skilnaden S mellan
argumenterna 276 (u + m) för digniteten och 2z (v x) för radien R skall
kunna göras mindre än 2az, för vissa hela värden af m och n, d. v. s. att
S eller 2z (6m — n + ou — v) skall blifva < 22.
-Antagom, att man utvecklat exponenten 6 i kontinuerligt bråk och att f ür en
148 E. NEovius.
: c d
af konvergenterna. Vi kunna dä sätta 6 = ^ + go der d faller mellan + 1
d
och — 1. Om man vidare sätter den i expressionen för S ingående diffe-
rensen ou — v = 7 och om A föreställer det ena eller andra hela talet,
som är närmast större eller mindre än värdet, som erhålles för æ ur equatio-
4 a h + à
nen æ = q(ôu — wv), så blir Gu — v = —4, » der 6 faller mellan + 1
och — 1. Expressionen für S förvandlas genom substitution af värdena för
6 och ou — v till
Dom mm LE Po)
Om man nu enligt indeterminerade analysen bestämmer de obekanta m och »
sålunda, att eqvationen
1) pm — qn + h = 0
satisfieras, så fås
der m' betecknar hvilket som helst af värdena för m, som satisfiera indeter-
minerade eqvationen 1). Emedan nu dessa värden, såsom bekant, äro termer
i en aritmetisk serie, hvars differens = koefficienten 4 för den andra obe-
kanta », så finnes bland värdena för m tvenne till tecknet motsatta, som äro
till absoluta storleken mindre än g. Genom att antaga m’ — det ena eller
à md 3 - c a à
andra af dessa värden kunna termerna Ta och àó i formeln för S alltid få olika
tecken och emedan begge termerna äfven äro < 1, så blir, för det sålunda
antagna värdet af m, S < m — Häraf följer, att digniteten kan fås att
sammanfalla så nära man någonsin önskar med den gifna radien À; ty genom
att tillräckligt långt fortsätta utvecklingen af 6 i kontinuerligt bråk kan näm-
naren q i en konvergent efter behag ökas och värdet för S således göras
mindre än hvarje gifven storhet. — För att uppnå den begärda approxima-
N
tionsgraden S < 27z fortsättes utvecklingen af o, tills S = = i + J blir
< oma ad gae A —- 0). -—
E
T. ex., om man önskar att qvantiteterna y —1 och VAM hvilka till ab-
soluta storleken pätagligen äro lika sinsemellan, äfven skola tillrigtningen blifva lika
d LER à = 10” 1 sd
pa 10 sekunder nér/saNsättereman 6 = y/9, # EN 0 an LONE
tetens rot + 1 = (1,27 (0 — m)), den apriori gifna radien R = y— 1 =
(1,27[4 + w]) och således u — 0, 9 — 1, v = 4. Fortsättes utvecklingen af
y2 till 13:e konvergenten, så blir tüljaren p = 47321 och nämnaren 4 =
Geometrisk framställning af analysens grundoperationer. 149
33461; således blir qvantiteten x = (ou — v) q= —14— — 8365 — i,
hvaraf h=—— 8365, ó — — i, och värdet för d blir en positiv qvantitet,
emedan 13:e konvergenten är af udda ordning. Från eqvationen: pm — qn +h
— "o eller 47321 m — 33461 n = 8365, fås m = 3465, n = 4900.
För värdet 3465 af m blir ^ — 6 «1 och således 8 — a < 10”,
hvilket begärdes. I sjelfva verket blir (1, 3465. op) * = u E
som till rigtningen icke förändras, om man utesluter hela multipeln 4900. 2x
ur argumentet, dà man erhåller 1°” — (1, 4.27) = y —1 på 8”,2 när.
Af det framställda följer, att om man med origo (O, fig. 11) såsom me-
delpunkt uppritar en cirkel (DNN’), hvars radie r = 9°, d. v. s. lika med
dignitetens absoluta storlek, och pà periferien af denna cirkel antager tvenne
punkter, (E, E), så nära hvarandra, man någonsin önskar, så finnes mellan
dem ett oändligt antal punkter, hvilka exakt representera digniteten. De dig-
niteten representerande punkterna (N, N’,...) äro således spridda på oändligt
små afstånd öfver hela periferien af cirkeln (DNN'). De bilda likväl icke nà-
gon kontinuerlig följd; ty om man på periferien afsätter en båge, hvars mått
för radien ett är — 26g, från periferiens genomskärningspunkt (D) med ab-
scissaxeln och från slutpunkten (P) af denna båge sätter åt ena eller andra
sidan en båge PQ, hvars mått är = 2z6s, der s är antingen ett bråk eller
ett irrationelt tal, hvilket som helst, så kan den sålunda bestämda punkten Q
icke exakt sammanfalla med någon enda af de punkter, som föreställa digni--
teten, emedan af likheten mellan dignitetens argument 276 (u + m) och bä-
gen DQ — DP + PQ eller 276 (u -- m) = 2x6 (u Es), skulle följa att
s, tvärtemot antagandet, vore lika med ett helt tal m. Det inses äfven lätt,
att dignitetens värden aldrig kunna återkomma, under det att antalet m af
periferier ökas i rotens argument; ty om det vore möjligt, så skulle skilnaden
mellan tvenne af dignitetens argumenter 276 (ut m) och 2x6 (um) blifva
lika med ett helt antal % af periferier eller 6 (m — m,) — h, hvaraf skulle
följa, att irrationela qvantiteten 6 blefve exakt lika med rationela bråket
hvilket är orimligt.
Af det sagda följer, att en dignitet med irrationel exponent (o, 27 [u + m])s
representeras exakt genom en oändlig mängd punkter, som äro skilda från
hvarandra genom oändligt små afstånd och spridda öfver hela periferien af en
cirkel, hvars radie = 09; dessa punkter utgöra slutpunkter till hvar sin spi-
ral, som tänkes alstra digniteten; de äro således enkla eller föreställa hvar och.
en blott ett fullständigt bestämdt värde af digniteten.
150 E. NEOVIUS.
$ 25. Antagom slutligen att dignitetens exponent är en imaginär qvan-
-titet, (Ox, fig. 12), hvilken må betecknas antingen med (6, p) eller a + b y — 1.
När alla logaritmer till roten OM = (o, 2x[uw + m]), som antages vara ofull-
ständigt bestämd, multipliceras med dignitetens exponent, blifva bestämmande
tangenterna (AK, AK’, AK, ,....), som föreställa rotens logaritmer, alla
vända med en och samma vinkel p (XOx) ur sina förra lägen och förändras
tillika i samma proportion, nemligen i proportion af 1:6 (= OA: Oz). Den
figur (AK'KK,), som rotens bestämmande tangenter bilda med den räta linie
(RT), som begränsar dem, blir således genom multiplikationen med dignitetens
exponent oförändrad till formen, men förändras deremot till läge och storlek
sålunda, att den vändes med vinkeln p omkring enhetens slutpunkt (A), och
tillika förstoras eller förminskas den i samma proportion, som 6 är större
eller mindre än enheten. Dignitetens bestämmande tangenter komma således
likasom rotens att sluta i en rät linie (// 7); men då denna linie, hvad roten
beträffar, är vinkelrät mot abscissaxeln, så afviker orten för dignitetens loga-
ritmer (AL, AL', AL, ,...) från det vinkelräta läget med vinkeln 8 (= TET”),
som enligt antagandet icke kan utgöra någon hel multipel af x, emedan af
eqvationen XOx = nz skulle följa, att dignitetens exponent, tvärtemot anta-
gandet, vore en reel qvantitet. Orten (R' T') för dignitetens logaritmer kan så-
ledes icke blifva parallel eller sammanfalla med orten (RT) för rotens logarit-
mer, utan den lutar mot abscissaxeln under en vinkel, som är = 90°. Sjelfva
punkterne (L, L’, L,,...), som föreställa dignitetens logaritmer, äro så belägne
på orten för dessa logaritmer, att afstàndet (LL) mellan tvenne närliggande
punkter är konstant och lika med 276; deras projektioner, såväl på absciss-
axeln (P', P, P,,...), som i den deremot vinkelräta rigtningen, blifva således
eqvidistanta i hvardera rigtningen skildt och de representera således termer i
hvar sin af tvenne aritmetiska serier. Afstånden från enhetens slutpunkt till
projektionerna på abscissaxeln föreställa aritmetiska eller reela logaritmerna för
dignitetens olika värden, och emedan dessa logaritmer bilda en aritmetisk se-
rie, så utgöra de motsvarande talen eller dignitetens absoluta värden termer
i en geometrisk progression. Emedan åter projektionerna i den vinkelräta
rigtningen äro eqvidistanta, så komma radierna (ON,, ON, ON',...), som
representera dignitetens värden, att följa efter hvarandra med ett konstant
vinkelafstånd. Dessa radier utgöra således både till storlek och rigtning ter-
mer i en geometrisk progression och sluta tillfölje häraf i en logaritmisk spiral
N'SNN,), som blir den gemensamma orten för dignitetens alla värden och
således begränsar alla de enskilta spiralbågar (AN, ASS'N, 0. s. v.), hvilka
motsvara bestämmande tangenterna (AL, AL, ,...). — Om en af de radier
Geometrisk framställning af analysens grundoperationer. 151
(ON), som föreställa dignitetens värden, sammanfaller med reela positiva en-
heten (OA), så kan en annan, hvilken som helst, af dessa radier (t. ex. ON’
eller ON, ) enligt $ 7 betraktas såsom rot till alla de öfriga, hvilka i an-
seende till denna rot blifva digniteter med reela och hela exponenter. Om der-
emot nämnda vilkor icke är uppfyldt, så blifva spiralens radier, såsom ut-
görande termer i en geometrisk progression, likväl proportionela emot successiva
digniteterna med hela exponenter af en viss rot. Denna rot som utgör den
geometriska progressionens ration, bestämmes lättast jemte en af progressionens.
termer genom följande kalkyl:
Digniteten y =[o, 2x(w + m)]” FÖ
(o, 2xu)” er (1, 2m)”
Sättas faktorerna, den förra lika med f, den sednare = z, så blir
log f=(a+b y —1) (led- 2zu y — 1) = alo — 2abu + (blo + 2zau) Y—1,-
hvaraf f = (e CE + hrs blo + 2zau) och på samma sätt fås z = (e Et
An
+bYV-ı
, 2xam) =
(e” 7. 9xa)”. Man erhåller således:
1) y — [e 2a(« + m] 7° — fg”, der
9—=(e ^. aa) och
lo — 27:5
p srt "s blo + 20).
Då m tänkes efter hand blifva lika med alla hela tal från — co till + oo,
frambringar expressionen fg”, i hvilken f och g äro oberoende af m, de suc-
cessiva termerna i en geometrisk infinit progression, hvars ration är g
ON ON : 2 quM
= ON m: fig. 12), och en af termerna, som lämpligen kan be-
traktas såsom den första och hvilken svarar mot m = o, blir lika med f
(= ON). Serien, som dignitetens värden (ON,, ON, ON’...) bilda, är der-
igenom bestämd.
$ 26. Orten (E 7”) för dignitetens logaritmer kan antaga ett enskilt
läge, som förtjenar framhållas. Om nemligen exponentens (Ov) argument
(ie. 13) ET =" = och exponenten således är en rent imaginär qvantitet af
formen + by — 1, så kommer orten (RT) för rotens logaritmer, hvilken linie
alltid är vinkelrät mot abscissaxeln (OX), att vändas genom multiplikation med
exponenten Fby—1 åt vinklarnes positiva eller negativa sida med en vinkel
af 90°, hvarigenom orten (RT) för dignitetens logaritmer blir parallel med
abscissaxeln. Den sammanfaller dermed, om rotens absoluta storlek är — 1;
ty dà är reela logaritmen för roten lika med noll och orten för rotens loga-
152 E. NEOVIUS.
ritmer går således genom enhetens slutpunkt (4), hvaromkring den kommer att
vändas med 909. Såväl i detta enskilta som i det allmännare här betraktade
fallet, då exponenten antages = + by — 1, äro projektionerna af dignitetens
logaritmer i ordinataxelns rigtning konstanta (= BD), och tillfölje deraf hafva
logaritmernas motsvarande tal, hvilka utgöra dignitetens värden, ett konstant
argument (AOn = BD, $ 17). Dessa värden representeras således genom
punkter (N', N, N,,...), som äro belägna på en genom origo dragen rät
linie (OnZ). Pä densamma komma punkterna, som föreställa digniteten, att
bilda en geometrisk progression, hvilken kan tänkas närma sig till noll (origo)
såsom en gräns, och fortgå derifrån i oändlighet åt den sida af linien (0Z),
som genom punkternas gemensamma argument (AOn) närmare bestämmes.
Dessa slutsatser bekräftas genom formeln, som nyss härleddes; ty man har i
— 27bu
" Mi) ochg —
N
närvarande fall a = o och o = b, alltså blir f = (e
— 2b Q 2 5 >
( e : o) d. v. s., att rationen g till den geometriska progressionen, som
N
dignitetens värden bilda, är en reel qvantitet. Denna omständighet bevisar
åter, att dignitetens värden fy” representeras genom punkter, som äro be-
lägna på en genom origo dragen rät linie, emedan vid multiplikationen af f
med en reel qvantitet (g”) produkten fg” bibehåller samma rigtning som
multiplikanden f hade. Sålunda finner man t. ex. att 1 är = hvilken som
helst af termerna i den geometriska serie, hvars allmänna term är e", dere —
e^ ””— 0,001867443 och m — ett positivt eller negativt helt tal. Likaså
.erhàlles Wi yi = + 2
$ 27. Emedan en dignitets värden i allmänhet kunna uttryckas genom
formeln fg" ($ 25), så är klart, att om dessa värden hänföras till qvantiteten
f såsom enhet, såväl hvad rigtning som storlek beträffar, så komma desamma
att uttryckas genom den enklare formeln g”. Om vi här till en början be-
trakta det speciela fall, dà exponenten är reel, d. v. s. dà b — o, så blir g”
* 2g; \pm
= (1, xam), eller om man gör a = js gems (1 =) . Emedan exponenten
pm är ett helt tal och rotens (1, 2 absoluta storlek är lika med primitiva
enheten, så komma dignitetens värden att representeras af hórnpunkterna till
en logaritmisk polygon, som är inskrifven i argumenternas cirkel ($ 4). Man
«delar derför denna cirkel från skärningspunkten med abscissaxeln i så många
lika delar, som 4 innehåller enheter, och sammanbinder origo med delnings-
Geometrisk framställning af analysens grundoperationer. 153
punkterna, så föreställa dessa radier dignitetens alla värden, dà f — (g^, 2xau)
betraktas såsom enhet. Man erhåller antingen ett enda värde, ett finit antal q
eller oändligt många värden för digniteten, alltefter som exponenten ^ är ett
q
helt, brutet eller irrationelt tal. Det inses lätt, att denna konstruktion ófver-
ensstämmer med den i $ 23 framställda.
$ 28. Då vi nu öfvergå till allmänna diskussionen af formeln g” =
— 2nb m À: £ dal INCH
Le Lu 2xa | , som i öfverensstämmelse med föregående $ uttrycker dignite-
tens värden i anseende till f såsom enhet (exponenten a-l-5y —1 och roten
(o, «) mà vara hvilka qvantiteter som helst), hafva vi skäl att åtskilja samma
tre fall som nyss betraktades. Punkterna, som representera dignitetens vür-
den, kunna nemligen vara på tre väsendtligen olika sätt fördelade eller spridda
längs spiralen g".
1:0. Om första termen a i exponenten a — by —1 är ett helt tal, så
äro alla punkter, som representera digniteten, belägna på samma radie, nem-
ligen på abscissaxeln och åt dess positiva sida, emedan dignitetens argumenter,
hvilka uttryckas genom formeln 2za»m, då blifva lika med ett visst helt antal
periferier af argumenternas cirkel. Alltefter som a är lika med + 1, + 2,
+ 3 0.s. v., sammanfalla punkterna, som representera digniteten, med hvarje,
hvar annan, hvar tredje o. s.v. af de punkter, der abscissaxelns positiva sida
skäres af spiralen g"; hvarfvens ordningsnummer skall dervid räknas från en-
hetens slutpunkt åt den sida, som produkten am genom sitt tecken angifver.
Om man i denna första händelse (då a är ett helt tal) antager, att dig-
nitetens exponent a — by —1 är en reel qvantitet, d. v. s. att b = o, så
a c — 270 m... a SD
förvandlas spiralen g" — (e i 2xa) till en cirkelperiferie (1, 2ram),
hvars radie är = 1, och punkterna, som representera digniteten, förenas i en
enda punkt, nemligen enhetens slutpunkt, som representerar dignitetens alla
värden och således bör anses vara oändligt mångfaldig.
2:0. Om i exponenten termen a är lika med ett irreduktibelt bråk * så
falla punkterna, som representera digniteten, på ett antal q till rigtningen olika
radier, hvilka dela argumenternas periferi i lika stora delar, och en af dessa
radier sammanfaller med abscissaxelns positiva sida. Radiernas genomskärnings-
punkter med vissa hvarf af spiralen g” representera dignitetens olika värden.
För att närmare bestämma dessa hvarf sätta vi i formeln 1) i $ 23, som på-
tagligen äfven här har tillämpning, v = o. Formeln
20
154 E. NEOVIUS.
Zl = Daz (e — D +7} ph)
utvisar då, att antingen hvarje, eller hvar annan, hvar tredje o. s. v.
skärningspunkt mellan spiralen g” och radierna representerar dignitetens vär-
den, alltefter som täljaren p i bråket a = s. är hka med I, 2, 3, 0. 8. Y.
Antages b = o, så komma dignitetens värden att representeras genom
eqvidistanta punkter på argumenternas periferi, hvilka punkter alla föreställas
vara mångfaldiga i oändlighet, emedan spiralens ‘alla i förra fallet betraktade
skärningspunkter med samma radie nu förenats till en enda punkt.
3:0. Om slutligen exponentens reela term a är en #rrationel qvantitet, så
äro de punkter, som representera digniteten, belägna på oändligt många ra-
dier, hvilka genom formeln för dignitetens argument 2xam bestämmas icke
blott till rigtningen utan äfven med afseende å ordningsnummern af det hvarf
af spiralen g", till hvilket radien skall utdragas för att skära spiralen i den
rätta punkten, som föreställer ett värde af digniteten; man tänker sig nemligen
att radius vector till spiralen g” röres omkring origo från abscissaxelns posi-
tiva sida så många hela hvarf och delar deraf samt åt den sida, som produkten
am utvisar genom sin storlek och sitt tecken. Af 8 24 följer, att radierna,
som bestämmas af det variabla argumentet 2zam, äro spridda åt alla sidor
från origo på oändligt små vinkelafstånd från hvarandra, men utan att likväl bilda
en kontinuerlig följd, samt att två eller flere af dessa radier icke kunna sam-
manfalla till rigtningen. På hvarje radie finnes således blott en punkt, som
föreställer ett värde af digniteten, nemligen den punkt, der radien skär det
nyss bestämda hvarfvet af spiralen g”.
Antages b = 0, så förvandlas spiralen till en cirkelperiferi, hvars radie
= 1, och punkterna, som föreställa dignitetens värden, falla längs denna peri-
feri på oändligt små afständ från hvarandra, men förblifva enkla likasom
nyss.
Hvad som inträffar, dà a = o, har redan förut blifvit framstäldt $ 26.
Det återstår således blott att diskutera formeln för digniteten med afseende à
tecknen för a och b i dess exponent a -- by—ı. I detta afseende kunna
fyra kombinationer antagas. Derigenom får räta linien, som föreställer expo-
nenten, fyra olika rigtningar i anseende till koordinataxlarna. Om denna linie
i hvarje händelse vändes 909 åt argumenternas positiva sida, så angifver den i
detta nya läge rigtningen af den bestämmande tangenten till spiralen g”, emedan
denna tangent är — logg” = m log (e siis 22a)— 2xm (— b + ay — 1),
Geometrisk framställning af analysens grundoperationer. 155
hvilket pâtagligen föreställer en rät linie, som är vinkelrät emot den af
E à b b
expressionen a + by — 1 representerade; (lutnings-koefficienternas + och — 7
‚produkt är nemligen = — 1). Man får derigenom ett klart begrepp om
storleken af de successiva värdena för g”, såväl för positiva som negativa
värden af m. Dessa värden för g” och m komma nemligen att variera, de
förra från enheten, de sednare från noll, antingen i samma mening, d. v. s.
sålunda, att begge på en gång ökas och minskas, eller i motsatt mening, allt-
efter som bestämmande tangenten till spiralen g” faller i 1:a och 3:e eller i
2:a och 4:e qvadranten. TI förra fallet hafva a och 5 olika, i sednare lika
tecken. Dessa slutsatser kunna lätt pröfvas genom direkt diskussion af form-
lerna för dignitetens argument = 2xam och dignitetens absoluta storlek =
— 27bm
$ 29. Vi kunna af föregående teori om digniteter och rötter sluta, att
digniteten erhåller oändligt många värden, så snart roten icke är fullständigt
gifven med afseende å dess argument.
Detsamma inträffar om roten sökes och digniteten är gifven blott till
storlek och rigtning.
Om deremot exponenten betraktas såsom obekant, men digniteten och
roten äro gifna, ehuru ofullständigt, d. v. s. blott till rigtning och storlek, så
erhåller den obekanta oändligt många i dubbelt afseende obestämda värden;
ty exponenten är lika med förhållandet mellan dignitetens och rotens logarit-
mer, hvilka hvardera hafva oändligt många värden.
Till undvikande af obestämdhet blir det således i hvarje händelse nöd-
vändigt att betrakta den tredje qvantitetsbestämmningen, nemligen rigtningen
af dignitetens och rotens argumenter och antalet periferier, som de innehålla.
Så snart dessa bestämningar behörigt afses, förklaras lätt allt, som till
en början kunde förekomma tvifvelaktigt uti de återstående, ännu icke närmare
undersökta formlerna i $ 13. Vi lemna derför den närmare diskussionen af
desamma derhän och öfvergå till tolkningen af sådana expressioner, hvars ar-
gumenter och moduler äro imaginära qvantiteter, d. v. s. expressioner af for-
men [(o, c), a + by —1], der (o, «) betecknar modulus, a + by —1 ar-
gumentet.
8 30. Expressioner af formen
[ (e; e), a+ by —1]
uppkomma, om man sätter (r, v) — (r°, vo) och derefter antager, att ex-
ponenten 6 är en imaginär qvantitet. Redan häraf är klart, att expressionen
156 E. NEOVIUS.
[(o, ©), a + by —1] betecknar en vanlig komplex qvantitet under en hittills
af oss icke begagnad form. Dess egentliga betydelse kunde lätt framställas i
stöd af qvantitetens nyss antydda uppkomst; men det torde likväl vara lämpligare
att definiera den ifrågavarande expressionen på ett annat ännu enklare och di-
rektare sätt.
Emedan, för ne vürden af x Lee y, log (x, y) = 1x + yy —1 eller
1e + = y-ai
(Re Vi — ze , sa sätta vi nu såsom en definition:
eye, Dee zz
hvaraf äter erhälles
[(o, à), a + by —1 — € (oe) €" "— e (0; e) (1,0)
— e "(o a + a) — (ee UNT + a) d. v. s.
[(e 0), a + ày—1) = lec eda).
I denna formel innehälles definitionen af expressionen [(o, «), a + by — 1 ].
Af denna definition slutes lätt, att de förut bevista formlerna för opera-
tioner med qvantiteter af formen (x, y), der modulus x och argumentet y äro
reela qvantiteter, äfven gälla, om dessa qvantiteter antagas vara imaginära.
Dessa formler äro följande:
1) Log(æ, y = L + yy —1.
Ty sättes © = (o, e), y = a + by — 1, så blir enligt nyss fastställda de-
finition
— — b
log [(0, a + by —i] = log(oe ",a+a) =
le — D + (a + a) y—1i = le + «y—i + ay—1i — b
= log (oe, «) + (a + by —1)y —1, hvarigenom formeln 1) är bevist i sin
största allmänhet, med vilkor att lr ersättes genom log (o, «).
2) (e, y) (X, y) = (xw, y + v).
Ty i hvarje händelse är (x, y) = qe (2) LL &''-' Genom
dessa eqvationers multiplikation fås (æ, y)(z, y) = gate Ut som
= (ra. wii).
3) (m y) —(v, ye);
Ty (z y) = (s e esl aa RE & ys).
På samma sätt bevises, att
4 (x y: (&, y) = (s. nS y) och
Geometrisk framställning af analysens grundoperationer. 157
Gu. LE 6
5) ym, y) = (7 T x)
Vi sluta härmed läran om digniteter och rötter och öfvergä till de tri-
gonometriska funktionerna.
$ 31. Till en början definiera vi de trigonometriska funktionerna i öfver--
ensstämmelse med hvad som är allmänt antaget i elementära trigonometrien.
Enligt dessa definitioner kunna de i det föregående begagnade tvenne uttrycken
för imaginära qvantiteter a by —1 och (o, «) lätt jemföras. Öfvergången
från det ena till det andra af dessa uttryck sker såsom bekant medelst
eqvationerna :
d'— 0COSS D--—* 08g:
er Vo Bö
8 99. Enligt- 8 16: àr^ (fist 4) OM = (1,2) = en ', dà bågen AM
sättes = x; men à andra sidan är enligt additionens allmänna begrepp
OP + PM = OM eller: cosæ -]- sinzy —1 — (1, x), och på samma sätt.
fås cosy — sinxy —1 = (1, — 2); tillfölje häraf blir cosx d-sinzy —1 =
que e Häraf följer åter, att
ee
och
I) Sina
2y —1
ZU dis ayZi
9
=
Dessa allmänt kända formler kunna säledes härledas pä ett ganska enkelt sätt
och utan att använda oändliga imaginära serier, såsom det vanligen sker.
8 33. Formlerna 1) och 2) i föregående $ hafva der blifvit bevista för
reela värden af qvantiteten z. Om deremot z är en imaginär qvantitet, så
anses formlerna vanligen gälla såsom definitioner af sin och cos i deras all-
männa mening. Vi skola söka att från dessa allmänt antagna definitioner
komma till andra, som äro enklare och närmare ófverenstümmande med den
elementära trigonometriens betraktelsesätt.
Om man antager bågen © = a — by —1 och geometriskt representerar
x, nemligen genom en från origo dragen rät linie (OH, Fig. 14) af absoluta
storleken o = ya? + b2 och hvars lutningsvinkel mot abscissaxelns positiva
x
sida är bestämd enligt formeln tg « = °. om vidare denna linie flyttas från.
a?
158 E. NEOVIUS.
origo till enhetens slutpunkt (4), utan att dess storlek eller rigtning förändras,
och linien (AK) sedan vändes 909 omkring dess nya börjepunkt (4) åt de po-
sitiva vinklarnes sida, så betecknar linien i detta nya läge (AK’) expressionen
vy —1, och dess förlängning med ett lika stort stycke (4K,) på andra sidan
om enhetens slutpunkt (A) föreställer expressionen — zy —1. Om man med
dessa tvenne linier (AK’, AK,) såsom bestämmande tangenter konstruerar
tvenne logaritmiska spiraler (AM’, AM), så föreställa radii vectores (OM’, OM)
3 3 x =" —aV-ı
till deras slutpunkter expressionerna e 4 och e °F , emedan dessa
punkter (M', M,) representera motsvarande talen till logaritmerna eller be-
stämmande tangenterna xy — 1 och — xy — 1. Uti paralellogrammen (OM’QM,),
V. DV TS,
som konstrueras med radii vectores OM — e^" och OM, = e sà-
som sidor, föreställer den från origo dragna diagonalen (OQ) summan af expressio-
aV—1 —ıV —1 3 A
nerna e" och e ^" ' den andra diagonalen (M, M") betecknar åter deras
skilnad. Den sednare är äfven en korda till hela den båge (M, AM’), som
bildas af de begge enkla spiralbägarne (AM, AM) tillsammans. Hälften (PA)
af denna korda, räknad i rigtning från midtelpunkten (P), der diagonalerna
skära hvarandra, åt den radiens (OM’) sida, hvars expression är SRA
dee caes
föreställer expressionen , och om denna linie vändes 90°
2
tillbaka i de negativa vinklarnes rigtning omkring diagonalernas skärningspunkt
(P), så föreställer halfva kordan i denna nya rigtning (d. à. PN) expressionen
PUES —oc)-—1
Sem eller sinz. Afständet (OP) från origo till diagonalernas
eV 1 VE
skürningspunkt representerar åter eller cos z. Uti denna
2
konstruktion innehållas de allmänna geometriska definitionerna af sin och cos,
sådana de framgå ur formlerna 1) och 2) $ 32.
Betraktas denna konstruktion i och för sig eller oberoende af formlerna,
från hvilka den blifvit härledd, så kan man icke undgå att mot densamma
göra följande tvenne anmärkningar. Den linie (PN), som enligt konstruktionen
föreställer sinus, afviker till rigtningen på ett besynnerligt och för figuren
främmande sätt ifrån halfva kordan (PM’), hvarmed denna linie till absoluta
storleken är lika, hvilken afvikelse så mycket mera måste förekomma be-
synnerlig, som den andra trigonometriska linien, nemligen cosinus framställes
på ett lika enkelt som naturligt sätt genom en af de linier (OP), hvilka vä-
Geometrisk framställning af analysens grundoperationer. 159
sentligen höra till figuren. Likaså afviker den linie (AK), som föreställer bå-
gen z ifrån bestämmande tangenten xy—1 (= AK’) och är för figurens
konstruktion så tillvida onödig, som denna tangent redan för sig bestämmer
figuren till alla dess delar. Dessa anmärkningar träffa egentligen icke sjelfva
konstruktionen, utan de formler, från hvilka den är härledd; ty härledningen
är så enkel och omedelbar, att densamma svårligen kan på något sätt förenklas
eller förändras. Uti sjelfva formlerna 1) och 2) eller i de elementära definitioner
af sin och cos, som ligga till grund för dessa formler, måste således vissa be-
stämningar ingå, som icke fullt öfverensstämma med principerna för komplexa
qvantiteters geometriska konstruktion. Att så verkligen förhåller sig, är lätt
att uppvisa. Uti den elementära trigonometrien betraktas nemligen cosinus
och sinus begge såsom reela qvantiteter och likväl definieras de såsom tvenne
mot hvarandra vinkelräta linier. Detta betraktelsesätt öfverensstämmer väl med
analytiska geometrien, der såväl abscissor som ordinator anses vara reela
qvantiteter; men i läran om komplexa qvantiteter antages deremot, att hvarje
rät linie skall betecknas genom en expression, som angifver både liniens rigt-
ning och storlek. Om vi således antaga att cosx för en reel båge x är en
reel qvantitet, så borde ju halfva den deremot vinkelräta kordan till dubbla
bågen eller sinus anses vara en rent imaginär qvantitet (af formen by — 1).
Om man i öfverensstämmelse med läran om komplexa qvantiteter med S be-
tecknar såväl storleken som rigtningen af den räta linie, som man i elemen-
tära trigonometrien kallat sin z, så blir S = snzy—1 eller sinz — y—
Formeln 1) förvandlas derigenom till
zy-—ai —ıy —1
) = de
S —
Formeln 2) blir deremot oförändrad.
Cirkelbägen x (t. ex. AM, fig. 4), som i hvarje punkt har en olika
rigtning, kan icke direkt behandlas enligt läran om komplexa qvantiteter, men
beror af bågens bestämmande tangent (AK), som är en till rigtning och stor-
lek gifven rät linie, hvilken således i nämnda lära kan och bör betraktas i
stället för bågen. I det nu betraktade enkla fallet, då bågen x hör till en
cirkel, är bestämmande tangenten, som må betecknas med a, lika till absoluta
storleken med bågen och vinkelrät till rigtningen mot abscissaxeln. Tillfölje
häraf blir a = zy —1. Om vi nu betrakta (OP =) cos x och (PM =) S
såsom funktioner af a (= AK) och tillfölje deraf beteckna dem med C(a) och
S (a), så erhålles enligt föregående formler
160 E. NEovIus.
SG) SE fock
a — a
aj Gö) e Es
Dessa formler äro genom föregående resonnementer bevista för den hän-
delse, då bestämmande tangenten a är vinkelrät mot abscissaxeln, d. ä. då
bågen x hör till en cirkel. För hvarje annan händelse låta vi formlerna till
en början gälla såsom definitioner af funktionerna S (a) och C (a).
Det är lätt att enligt formlerna 3) och 4) konstruera funktionerna S (a)
och C(a) i deras allmänna mening. Konstruktionen kommer att skilja sig
från den nyss förut framställda konstruktionen af sinx och cosz (fig. 14)
blott deruti, att de tvenne räta linier (AK och PN), hvilka vi nyss genom
en närmare granskning funno vara främmande för figuren, nu bortfalla af sig
sjelfva. S(a) kommer nemligen att framställas genom halfva kordan (PM)
till dubbla spiralbägen (M, AM”), som motsvarar bestämmande tangenterna -- a
(= AK’) och —a (= AK,), och C(a) föreställes såsom förut genom af-
ståndet (OP) från origo till kordans midtelpunkt. Vi sammanfatta tillfölje
häraf det allmänna begreppet om funktionerna S (a) och C (a) i följande de-
finitioner :
1) Med dubbel logaritmisk spiralbäge, svarande mot en gifven bestäm-
mande tangent a (= AK”), förstå vi en båge (M AM), som är sammansatt
af tvenne logaritmiska spiralbågar (AM’ och AM), hvars bestämmande tan-
genter äro —a och — a.
2) Med funktionen S (a) förstås den mot bestämmande tangenten a sva-
rande dubbla logaritmiska spiralbågens (M AM’) halfva korda, (PM), räknad
i rigtning från kordans midtelpunkt (P) åt slutpunkten af den enkla spiralbåge
CAM"), hvars bestämmande tangent är a.
3) Med funktionen C (a) förstås afståndet (OP) från origo till kordans
midtelpunkt.
Vi betrakta i det följande dessa geometriska definitioner såsom utgångs-
punkterna i läran om funktionerna S och C, och vi abstrahera således från
definitionernas föregående härledning äfvensom från formlerna 3) och 4), hvilka
nu böra härledas från de nyss antagna geometriska definitionerna.
8 94. Vi öfvergå nu till härledningen af de hufvudsakliga formlerna för
funktionerna S och C. Dessa formler kunna lätt jemföras med hvar sin kända
formel i trigonometrien, om man enligt föregående $ iakttager, att
Geometrisk framställning af analysens grundoperationer. 161
S'(x) = y —1 sin =) C(x) = COS
Bin = SD, os 72 (6 VEN:
Funktionerna S och C hafva af några författare redan förut blifvit betraktade
och kallade hyperbolisk sinus och cosinus. Den utveckling vi här fullföljt
skulle snarare leda till benämningen spiral-sinus och cosinus. Den nu föl-
jande läran om dessa funktioner är fullkomligt allmän, d. v. s. att bestäm-
mande tangenterna till dessa spiralfunktioner öfverallt tänkas vara komplexa
qvantiteter.
8 35. Af definitionerna i $ 33 följer omedelbart, att om rigtningen af
bestämmande tangenten + « (= AK’) förändras till den rakt motsatta (AK),
så förändras halfva kordan S(a) = PM’ på samma sätt, men afständet C (a)
= OP från origo till kordans midtelpunkt blir oförändradt, d. v. s.:
5) C(— a) = C (a); men
6) S(— a) = — S (a).
Om bestämmande tangenten a är vinkelrät mot abscissaxeln och till ab-
soluta storleken lika med x eller i allmänhet = en udda multipel af z, så
förvandlas dubbla spiralbågen till en cirkelbåge, hvars begge ändpunkter sam-
manfalla i den punkt, som representerar negativa reela enheten. Häraf föl-
jer, att
"mu EEE ven) — ch
8 S(Qn-ri1zy—1)-9o,
der » föreställer ett positivt eller negativt helt tal.
Lika lätt bevises, att
9) C(2»x y —1) — + 1,
10) S(2nz y —1) = o,
11) Can EX x VE) 0,
12) 0S EE — + y-1,
13) Clan Få xV—=1) = 0,
ee AN DIS ÄRR
Emedan C (a) och S (a) följa efter hvarandra i en bruten linie (OPM,
|
a
|
|
fig. 14), hvars ändpunkter förenas af räta linien (OM), som föreställer e 3
så blir enligt additionens allmänna definition
15) C(a) + S (a) — e
+a
162 E. NEOVIUS.
På samma sätt följer af allmänna begreppet om subtraktionen, att OM, =
OP — PM' eller
a
16) C'(a) — S (a) = e
Genom dessa eqvationers addition och subtraktion erhålles
Im) 00) = 2 2 gdh
Det är dessa formler vi till en början betraktade såsom definitioner af funk-
tionerna C(a) och S(a); de hafva nu blifvit bevista i stöd af den i $ 33
antagna geometriska definitionen af dessa funktioner.
Genom multiplikation af eqvationerna 15) och 16) fås
C (a) — S°(a) = 1
svarande mot formeln cos'z —-.sin’z = 1 i trigonometrien.
Om man i formeln 15) sätter a 4 b i stället för a och iakttager, att
a b a b o Ê E n :
avg .e, som åter enligt formeln 15) förvandlas till
[C(a) + Stal. [C0) + S()],
så erhålles efter verkställd multiplikation
C(a + 5b) + S(a + D) = C(a) C(b) + S(a)S(b) + S(a) C(b) + C(a) S(b).
På samma sätt fås från formeln 16) eller genom tecknens förändring för a och
b i föregående formel
C(a + 0) — S(a + b) = C(a) C(b) + S(a)S(b) — S(a) C(b) — Ca) S(b).
Genom addition och subtraktion af dessa formler erhålles
19) Ca — b) = C(a)C(b) + S(a)S(b) och
20) S(a + b) = S(a)C(b) + C(a)S(0).
Förändras tecknet för b, så erhålles häraf
31) C(a— 0) = C(a)C(b) — S(a)S(b) och
29) S(a—b) = S(a)C(b) — C(a)S(b).
Om man adderar och subtraherar formlerna 19) och 21) och sätter a + b
=p, a— b = q&, så erhålles
C(p) + C(q) = 20(° = » C (6 = ? och
Gp) — € — 2 (E19) se)
Geometrisk framställning af analysens grumdoperationer. - 163
Från formlerna 20) och 22) fås på samma sätt
S(p) + Sg) = "Se + ? TIE = | och
S(p) — S(g) = 205) sl)
Om man i formlerna 19) — 22) antager a lika med de skilda bestämmande
tangenterna, som förekomma i formlerna 7) — 14) och sätter Fb = x, så fås
Can FI 7y—=1 + zx) = — C (a),
S ön +1 2/1 + 2) = — 86)
C (2nz y —1 + x) = C»)
S (2nx y —1 + x) — S (x),
C (2n - 1 zy —1 + x — y-—1 S(x),
S ( (2n + + 1 zy-—1 daz = V—T C (x)
Can +3 zy —1 + = = yes
San 3 zy =1 + 2) = — y-ı Co).
Upphójes eqvationen 15) till en dignitet, hvars exponent » är ett positivt
helt tal, och man iakttager att [C(a) + S(a)]' = (e‘)" — e" = C(na) + S(na),
sà fàs
Q(na) + S(na) = C"(a) + + €" = (a) S(a) + uL e (a) S(a) + . ..
Ändras tecknet för a och eqvationerna adderas och subtraheras, så erhålles
C(na) = C" (a) + z ee D om — *(a) S*(a) + - ac Fe D gs— *(a) S*(a) +...
S(na) = nC" -' (a) so) eco en C^-'(a) Sa) —....,
hvilka serier böra fortsättas tills exponenten för C blir antingen noll eller ett,
alltefter som » är ett jemnt eller udda tal.
Upphöjes formeln 17) till nf digniteten, der n är ett positivt helt tal, och
sammanslår man de termer i högra membrum, som äro lika långt från de
yttersta, med iaktagande att e"' — e "" = 2C (ma), så fås för ett jemnt
värde af n
ME C"(a) — C(na) + T C(n —$) a) + z S cm — À a) +.
he nn — 1)... cu 1) eg
M
samt för ett udda värde af n
164 E. NEOVIUS.
98-1 C'(a) = C(na) + TO(a=20) + "EE Oman)...
n(n — 1)... =
N,
Från formeln 18) fås på samma sätt antingen
2" 5"(a) — (n) — *0(5—34) + "ECG 20) —
re ee C (o)
IT EIL 2
C (a).
eller
90-1 g"(a) — S'(na) — n8 (aaa) HD S(n—40) — .-
"v n(n—1) . E
+ (—1) "WEE S (a),
alltefter som » är ett jemnt eller udda tal.
Anm. I det speciela fall, dà n = 2, fås
C(2a) = C'*(a) + S (a),
S(2a) = 2 S (a) C (a),
0a) = TEE,
S? (a) Ze em
Utvecklas formlerna 15) och 16) i digniteter af a och man adderar och
subtraherar, så erhålles
Col ar Zee MER =. (OCR:
eat 3; 2780595 UC MN
8 36. Om vi sätta $ (x) = y, så är icke blott y en funktion af x, utan
tvärtom är äfven z en funktion af y. Denna sednare i anseende till S om-
vända funktion vilja vi beteckna med Dtg(S = y), emedan den utgör be-
stämmande (Determinerande) tangenten till S = y. Funktionen Dtg(S — y)
kan lätt uttryckas genom en logaritmisk funktion. Från formeln C°(x) — S(x)
= 1 erhålles nemligen C (zy) = yy°+1; men e = C(x) + S (a); alltså blir
= y + Vy? +1, hvaraf x eller
Dtg(S — y) = log (y + yy* 4- -
Geometrisk framställning af analysens grundoperationer. 165
Logaritmen har enligt $ 19 oändligt många värden. Om ett värde för
der x är ett helt tal, och således blir
Dtg(S = y) — x -- 2zn y —1.
Enligt den i föregående $ härledda formeln S(x) = S(£ 2z»y —1)
följer likaså, att bestämmande tangenten, som motsvarar en gifven funktion S, är
mångtydig i oändlighet. Denna mångtydighet fördubblas derigenom, att Vy? + 1
har tvenne tecken, hvarigenom +’ får tvenne värden, från hvilka man kan utgå,
dà man bildar serien, hvars allmänna term är « + 2zn y — 1. Till en när-
mare bestämning af funktionen, som vi nu betrakta, hör således, att man be-
stämmer såväl tecknet för yy2+1 som värdet för m.
Likaså erhålles från eqvationen C* (z) — S*(y) —1 S(x) —7yC?(x) —1
eller, om man sätter C (z) — y, S (x) = yy» —1. Men C (x) Syra
alltså blir & — y -]- yyz — 1, hvaraf
x = Dtg(€ = y) = 1(y + yy: —.
Afven denna funktion är mångtydig i dubbelt afseende och bestämmes när-
mare på analogt sätt med den föregående,
S 37. Det skulle nu följa att efter sinus och cosinus i ordning betrakta
de öfriga trigonometriska funktionerna. Dessa funktioner definieras vanligen i
a : for ae 4 sin c 1
deras allmänna mening genom formler sådana som tg2 = ds. Seca eos
SR " = S (x) A
0. S. v. Om vi i öfverensstämmelse härmed skulle antaga T(x) = ots , Så
kunde väl den sålunda definierade funktionen T(x) geometriskt konstrueras
genom att från enhetens slutpunkt (4, fig. 14) draga en rät linie (AT), som,
både hvad storlek och rigtning beträffar, hade till enheten (OA) samma för-
hållande som S(z) (= PM’) till C(x) (= OP). Men funktionen T'(x) skulle
sålunda komma att representeras genom en rät linie (AT), hvilken svårligen
kunde kallas tangent, emedan densamma endast i ett specielt fall verkligen
tangerade spiralen (M AM"), nemligen då denna kroklinie förvandlas till en
cirkelbåge. Ville man åter förallmänliga tangentens definition sålunda, att
funktionen 7(x) komme att representeras genom en verklig tangent, så skulle
den sålunda fastställda definitionen icke öfverensstämma med den i analysen all-
mänt antagna, eller med andra ord, denna sednare definition är af så vilkorlig
beskaffenhet, att den svårligen kan upptagas till närmare betraktande uti en
framställning, som hufvudsakligen afser begreppens med nödvändighet ur dem
166 E. NEOVIUS.
sjelfva framgående utveckling. Temnande de öfriga trigonometriska funktio-
nerna derhän, inskränka vi oss derföre till hvad som redan blifvit anfördt
angående sinus och cosinus. Dessa tvenne trigonometriska linier äro nemligen
de enda, som på ett enkelt och naturligt sätt äro förenade med begreppet om
den logaritmiska spiralen, hvilken linie — såsom vi redan sett — utgör grun-
den för en allmän definition af analysens elementära operationer.
FE pem —
METHOD
ATT UTVECKLA RELATIONER EMELLAN
BINÄRA FORMERS COVARIANTER
(resp. INVARIANTER).
AF
E. BONSDORFF.
(Föredragen den 14 Februari 1876.)
hdd vos m vti à -
| LL... ELI |
frusen
i and à DIL p TM TITLE
T NU epi ed natae. sie hes
u rati HET huanp peel Pole edi pe J
nel amet In Aout doc Dur af QT, \
"ec MAT MM a Mt ROI TIT DIUI
| rna edens o DELI sulday "
AC TAL j TIT 2718 QU je. (ntur H
hh Mw P 1 ion ii ae huh. à [ ELA
ios on RR M 1 niet Teu fu n
kie I E ENET sul
wp Ces 0 diffe N at. NL: E À
wo hs nbn i og P bos ien mov 3 à
woo. mme | ^
Mili y ^heiuniufta qi ZI an l'OTAN iei re
I re | | "ala "idu L r ee hd aget
Han u hi LT ZR gU 4] «nta LA quada
I TU nhan Nuus TUR Wh. Al vtr fe
II CEU n ir BE
28. Menon DATI a Klin: IM ive fe
| "i T-— uv m LL Mw mina | } aha aha ] |
+ ne m té » T bani aM | on Mn bte an "
writ sumi |
E b».
ab c j ET a D
1 ! m vi GM os NT A n vi
1 À Cle | It bad iugo ^4 llama föra n di
us ETT | BL
d UI
15 2I LJ
| E
N Lo IPSUM
m A)
Method att utveckla relationer emellan binära formers covarianter
(resp. invarianter).
Som bekant finner man i Clebsch's arbete „Theorie der binären algebrai-
schen Formen, Leipzig 1872" en serie, enligt hvilken hvarje form, som är
homogen i afseende på tvenne grupper variabla z,, z, och ji, %,, låter framstäl-
la sig. Hvarje sådan form kan nemligen utvecklas i en serie efter digniteter
af den identiska covarianten (xy) med koefficienter, hvilka utgöra polarer i
afseende på den ena variabla af former, hvilka endast innehålla den andra.
Den vigtigaste användning, Clebsch i sitt ofvan nämnda arbete gjort af denna
serieutveckling, är vid beviset, att de binära formerna bilda sig emellan ett
afslutadt system. Dessutom begagnas serieutvecklingar i Clebsch’s arbete, huf-
vudsakligen i dess sjette afdelning, vid transformation af enklare symboliska
produkter. En något afvikande form och ett annat bevis för utvecklingen efter
polarer har Gordan gifvit i arbetet „Ueber die Bildung der Resultanten zweier
Gleichungen“ i Math. Annal. Band III. I denna afhandling (sid. 366) yttrar
Gordan om en viss form af den härledda serieutvecklingen (formeln XTV),
att man kan begagna densamma för härledning af lineära relationer emellan
öfverskjutningar, i det man på skilda sätt utvecklar samma symboliska produkt
i serier. Häraf uppmärksamgjorde på seriens användbarhet, hafva vi försökt
göra en tillämpning af densamme i ofvanantydt syfte. Ehuru vi hafva att er-
bjuda endast några nya resultater, hoppas vi dock, att följande uppsats torde
äga något intresse genom den i densamma använda methoden.
I det följande begagna vi oss uteslutande af det symboliska betecknings-
sättet. Vidare förstå vi med k:te öfverskjutningen af f = a" öfver » = au;
såväl den simultana formen
(aa)'a tar,
som och processen für bildandet af denna form. Enligt Gordan beteckna vi
med faltningsprocess en operation, genom hvilken i en symbolisk produkt i
22
170 E. BONSDORFF.
stället för två lineära faktorer a, och b, bildas en symbolisk determinant (ab)*).
Sålunda erhåller man ifrån symboliska produkten «,"c;" genom faltning cova-
rianterna
(ac) a; m—1 ie (aa) *a 2 im urs ,
Häraf synes äfven, att k:te öfverskjutningen af tvenne nes sig emellan är
identisk med en k-faldig faltning i produkten af de båda formerna.
1. Vi beteckna med r,”s,” symboliska uttrycket för en binär form f med
tvenne serier variabla 2,2, och y,y, homogen i afseende på dessa variabla,
af m:te graden i afseende på x och af n:te i afseende på y. Verkliga värdet
af de symboliska koefficienterna i f finnas, i det man utvecklar
(ra + na)" (SY + ss"
efter binomial theoremet och jemnför koefficienterna för lika digniteter af x
och y i formens symboliska och verkliga uttryck.
Enligt den af Clebsch gifna serie-utvecklingen har man
(5 €)
v Nn—v n —v v
Lv Se - aM 1
e Wider) (ay) 4 D f f,
v v
der summationen bör utföras från v = o till v = ». Operationstecknet A"
utmärker hie polaren i afseende på y, dà x ensam betraktas som variabel,
tecknet D" åter h:te polaren i afseende på x, dà y ensam betraktas som va-
riabel. Slutligen är operationssymbolen 2 definierad genom processen
1 d f da
2 f mn E dy; = das dy, )
För att ifrån ofvannümnde formel erhålla den af Gordan härledda serieutveck-
lingen, skola vi utföra de angifna operationerna med symboliska uttrycket
r"s^. Man finner då först
IT d c s v Vg CO
af — (n& —ns) 5 Cr ME
I det man polariserar » — v gånger et hvarandra Af i afseende på x,
då y betraktas som variabel, finner man lätt
n V v SUD NV.
D af=(rs) r, ;
Om slutligen med symbolen #(x, N, x betecknas k: te EE af ap (x,y) i afseende
på y, då x betraktas som vari har man
n-——v n —v v 7p. m-—7 NY.
Zo aq oa [es SE ]e-
*) Gordan. Ueber das Formensystem binärer Formen, Leipzig 1815.
3
Om binära formers covarianter (resp. invarianter). 171
Vi erhålla således formeln
ARR IN baka Vv (FE) 3 v FANS LU Eh) n—v
(D "5; — 2 (rH (zy) | (rs) vr. s; |
v
me
v y
I det följande begagna vi oss af tvenne andra formler. Den förre erhålles,
dà vi i (I) sätta i stället för m och » resp. m — k och » — k samt multi-
plicera resultatet med symboliska faktorn (rs). Man erhåller således
m—k\ n—k
(LI) (rs) je fs " = Ai m i "HAS ) 3:212 i Fret 1.5 Ko "HO ptc
v v
Den andra formeln erhålles, dà hvartdera membrum i (IT) polariseras I gånger
i afseende på y, dà x betraktas som variabel. Venstra membrum blir tydligen
= À ne E qa .
lika med (rs)r," "trs". Polaren af (zy) är lika med noll. Polaren af
yo.
k —k— —k—v = : :
L (rs) ih RH (Std | y"-h-» är tydligen lika med
kr mkv n—k—v
A. | (rs) r, 8, | yn-k-v+l
der
" (m—k—v») (n—k—v—1)....(n—k—v—l-c1)
ALT (m—k) (m—k—1) ....(m—Kk—1+1)
Produkten A. ("7 *) blir tydligen lika med (à s z JE Således erhålla vi formeln
UNEF m—k—v n—k—y
(rs) Te Sr yn-k-»-l.
p
De i dessa serier förekommande covarianterna r,"s,", (rs) r,""s""....
har Gordan kallat elementarcovarianter*) Dessa äro de enklaste till formen
r, s, hörande covarianter och bilda sig emellan ett system af former, hvilka
vid invariantbildning ersätta formen 7," s,".**)
2. Enligt ett för invariant-theorin vigtigt theorem kan hvarje covariant
eller invariant af en binär form framställas som en summa af bildningar,
hvilka erhållas genom upprepade öfverskjutningar af grundformen öfver sig sjelf.
Alla dessa öfverskjutningar äro naturligtvis af samma grad ej allenast i afse-
ende på de variabla utan också i afseende på grundformens koefficienter.
Emedan de binära formerna bilda ett afslutadt formsystem och det således
+) Math. Annal. III, pag. 360.
**) Clebsch. Binäre Formen, pag. 39.
142 E. BONSDORFF.
alltid finnes ett begränsadt antal former, medelst hvilka alla öfriga till samma
grundform hörande bildningar rationelt med numeriska koefficienter kunna
uttryckas, är det tydligt, att de särskilda öfverskjutningarne, af hvilka en form
utgör ett aggregat, kunna uttryckas medelst ett antal fundamentalformer. En
af invarianttheorins hufvuduppgifter måste framställandet af de binära formerna
medelst minsta möjliga antal till samma grundform hörande covarianter och
invarianter anses vara. Den vanliga methoden för att uttrycka en form består
i följande. Den definierade formen framställes i grundformens symboler medelst
upprepade polarisationer. De skilda termerna i den erhållna utvecklingen
söker man härefter medelst identitetssatser uttrycka i enklare former. Såsom
ett exempel på denna method anföra vi här nedan utvecklingen af formen
(aa) a? «?,
der f — a, betecknar en form af fjerde graden och «,' dess Hesseska cova-
riant. Genom polarisation finner man
0,0, — 4(ab)’ [aj b? + 2 a,a, b, b,].
Sättes i stället för y en ny symbol c af grundformen och resultatet multipli-
ceras med cj, erhålles
(aa) a? oc = 3 (ab) (ac) (bc) a,b,c? + 4 (ab) (ac) b? c?.
Enligt en bekant identitetsformel har man
(ab) (ac) (bc) a, b, c? = (ab) (ac) b, c? (b, (ac) — c,(ab)} =
(ab) (ac) b? c? — (ab) (ac) b, c?
och således
(aa) af af — (ab) (ac) b, c? — I (ab) (ac) 5, c.
I det man upphójer till fjerde digniteten identiteten
a, (be) = b,(ac) — c, (ab),
finner man, att
(ab): (acf b? c? — $ (abf (ac) b, c? — L if,
der i betecknar invarianten (ab). Man har vidare
(ab) (ac) bc? = 3 (abf c? ((ac) b, — (bc) a.) = 4 (ab)! c,
Således finner man slutligen
(auo a —1 ap — Vaf iR
Denna method, hvilken i enklare fall, såsom det ofvan anförda, nog has-
tigt leder till det önskade målet, erbjuder ej ringa svårigheter, ifall formen är
af högre ordning i afseende på grundformens koefficienter. I detta fall erhålles
genom polarisation ett stort antal termer, hvilkas reduktion till enklare former
Om binära formers covarianter (resp. invarianter). 173
ofta endast med synnerliga konstgrepp kan utföras, hufvudsakligen i brist på
någon allmännare transformationsmethod. I det följande skola vi meddela en
method för härledande af relationer emellan covarianter, som oss synes vara
generellare än den ofvan anförda genom symbolisk räkning. Ehuru denna
method, såvidt vi känna, ej blifvit förut använd, är iden för den ingulanda ny.
Hos Gordan, såsom af det i inledningen återgifva citatet framgår, återfinnes
densamma Dessutom har Gordan i sitt nyligen utgifna programm vid inträde
i universitetssenaten i Erlangen „Ueber das Formensystem binärer Formen“
användt de i (I) angifna serieutvecklingarne vid härledning af fundamentalformer
i det binüra formsystemet.
I det föregående sade vi, att alla öfverskjutningar, af hvilka en binär
covariant (resp. invariant) utgör ett aggregat, äro af samma grad i afseende
på de variabla och äfven i afseende på grundformens koefficienter. Häraf föl-
jer, att alla dessa öfverskjutningar uppstå från samma symboliska produkt ge-
nom ett lika stort antal faltningar. Vill man derföre söka relationer emellan
en viss form och andra enklare former, utgår man naturligast från en symbo-
lisk produkt, ifrån hvilken genom upprepade faltningar den betraktade formen
kan härledas. Utföres med denna produkt på ett passande sätt motsvarande
antal faltningar, erhålles en covariant, hvilken på olika sätt utvecklas i serie
efter polarer. Jemnföras de olika utvecklingarne, erhållas relationer emellan
den betraktade formen och andra covarianter, ibland hvilka äfven produkter af
lägre formen kunna förekomma. Med afseende härpå vilja vi uppställa följande
regel för finnandet af relationer emellan binära formers covarianter (resp. in-
varianter).
Med f, 9 och äv beteckna vi symboliska produkter, hörande till samma bi-
nära formsystem och antaga, att 4» genom m faltningar erhålles från g samt
q genom n faltningar från f. Vi beteckna vidare med x någon form, hörande
till samma formsystem och antaga, att densamma genom p faltningar kan här-
ledas från +. För att finna relationer emellan x och andra former, hafva vi
att på ett lämpligt sätt i den symboliska produkten f utföra m -- n-|-p falt-
ningar samt utveckla den erhållna covarianten på två olika sätt i serie, i det
vi ersätta två skilda symboler genom en ny variabel. I det de båda serieut-
vecklingarne jemnfüras, erhållas relationer emellan x och andra former.
Härvid bör anmärkas, att de föreskrifna faltningarne så skola utföras och
en sådon symbol bör i den genom faltning erhållna covarianten ersättas genom
en ny variabel, att vid utvecklingen efter polarer åtminstone i det ena fallet
formen x erhålles.
174 E. BONSDORFF.
3. Dessa allmänna principer vilja vi nu tillämpa i speciella fall Vi
skola först behandla några enskilda fall samt derefter utveckla allmänna re-
lationer emellan binära formers covarianter. Såsom ett första exempel skola
vi utveckla den i (2) på annan väg erhållna covarianten (aa) a; «;, som utgör
andra öfverskjutningen af den biqvadratiska formen öfver dess Hesseska cova-
riant och som således enligt Gorda» kan betecknas symboliskt med (e, f).
Formen
(e, f) = (ao) a, av
uppstår genom två faltningar af
fre = babe
Denna produkt uppstår åter genom två faltningar af a,*5, c. Vi skola således
utföra fyra faltningar med sistnämnda produkt. För detta ändamål bilda vi
af faktorerna a, och b, determinanten (ab) samt af a, och c, faktorn (ac).
Beteckna vi den sålunda erhållna covarianten med K, finna vi
KR. —- (ab) (CO r6.
I K sätta vi först y i stället för b. I det vi utelemna faktorn 5,’, hafva
vi att utveckla i serie (ac)’a,c,. Enligt formeln (II) finna vi
(COP a; CE my).
Sättes i detta uttryck 0 i stället för y och den utelemnade faktorn 5; äter-
ställes, erhålles
K= um
Sätta vi för det andra i K y i stället för c och utelemna faktorn c,, finna
vi enligt formeln (IT)
(ab) a 6? — [(ad) a; dl, + 3 (yx) ab) a^ bla +
36 ((ad) ad), (yx) + + (ab) (ya).
Första och tredje termen i denna utveckling försvinna identiskt och vi få
således
(ab) ay 5; = 3 av av (yx) + 4 i(yx).
Sätta vi i denna eqvation c i st. för y och multiplicera med c,, erhålla vi
K —= Soc) af rå 16 = (arf) + TÖS
Jemnfóra vi slutligen de båda värdena af KA, fà vi
BG frd if—iid
Ke
och deraf
(e, f) = & ff.
Om binära formers covarianter (resp. invarianter). 175
Som ett andra exempel, skola vi betrakta den till grundformen af sjette
graden hörande covarianten («, f), der
fuc NE
e.— 0. — (ab) Gb.
Med ß skola vi beteckna covarianten ß,‘ = (ab)‘a,’b,. Den betraktade co-
varianten (c, f) = (ae)’a,‘«,‘ uppstår genom två faltningar från produkten
are, — (ab) afbfcf. Denna sednare produkt åter genom två faltningar
från produkten a,’b,°c,. Med denna sistnämnda produkt skola vi således ut-
föra fyra faltningar. Dessa skola vi utföra, i det vi .sammandraga tre fak-
torer a, och 5b, samt faktorerna a, och c,. Vi få sålunda symboliska produkten
K — (CIN) (ac)a, b? e.
För att finna serieutvecklingen för K, skola vi först sätta y i stället för 0.
Utelemna vi faktorn D, finna vi enligt formeln (III)
3 5
(ac) afa? c^ = [(ac) a? e]. + EK” [(ac) a a (yx)
+ S [(acf a? e? |. (yx) + Ya [(ac)* aj? ef]. (ya).
I det vi observera, att första och tredje termen identiskt försvinna, finna vi
således
(ac) a, arc; — 3 a av (yx) + d pr (yx).
Sätta vi i detta uttryck b i stället för y och multiplicera resultatet med b;,
finna vi
KT sal.
Sätta vi i À åter y i stället för c, finna vi, i det vi utelemna faktorn c/,
G) (1)
(1)
Emedan första termen blir identiskt lika med noll, har man
(ab)’a,a,b; — 4 Brr (UD):
Sättes c i stället för y och multipliceras med c^, finner man
K — Jef
(ab aya b? = [(abf a bl. +
yu
[(ab) ab]: (ya.
Vi erhàlla sàledes relationen
$ (e fy + bl = Ip
samt deraf slutligen
(a, hi ES Tz Pf.
4. Innan vi öfvergä till utveckling af allmännare relationer, vilja vi ännu
176 E. BONSDORFF.
betrakta några covarianter, hörande till grundformen af femte graden. Be-
teckna vi med f och ß grundformen och dess covariant af andra graden d. v. s.
m ar ur Bu B = (ab)
höra enligt Clebsck") till det fullständiga formsystemet de båda formerna af
tredje ordningen i afseende pà grundformens koefficienter
(B, f) och (p, f.
Vi fóresütta oss att genom former, hvilka tillhöra det af Clebsch uppställda
fullständiga formsystemet, uttrycka de båda covarianterna
L = [(B, fF, fl och M = [(6, f), fT.
Emedan
(p. NL (ap)” Ar
uppstår LL genom två faltningar af (ap) ab. Vi utföra dessa faltningar
och sätta
IN = (ab). (apa
I detta uttryck sätta vi y i stället för b och finna då
(ap) a, a, = [(aB) al
Sätta vi i stället för y åter b och multiplicera med 5j, erhålla vi
SNI
Sätta vi i A y i stället för f, erhålla vi, i det vi utveckla efter formeln (III)
och observera, att andra termen försvinner,
(ab)” ay a,b, = [(ab)* dy. by Jas si 10 [(ab)' dy D, (yx).
Sättes i denna eqvation B i stället för y, erhålles
HE (oe
I det vi jemnfóra de båda uttrycken för A, finna vi således slutligen
KS Ae
I sjelfva verket återfinnas formerna i högra membrum i det af Clebsch bildade
fullständiga formsystemet.
Vi skola vidare betrakta formen M = [(ß, f),ff. Emedan
(p.f) — (Ba) Brac,
ser man, att M uppstår genom fyra faltningar af pa? 5. Vi utföra dessa
faltningar, i det vi sütta
Ka ab) (ab) Bu Dr
Sätta vi i A y i stället för B och bortlemna faktorn B,, erhålla vi
(abf a, a, b? — 1 [(ab) a, b,].: (yz).
+) Clebsch, Binäre Formen, pag. 277.
Om binära formers covarianter (resp. invarianter). 177
Insätta vi ß i stället für y och multiplicera med B,, erhålla vi
TO ie
Om vi återigen i K sätta y 1 stället för b och bortlemna faktorn 7, erhålla vi
(af) dy Ax ps = [(ap) dy E IE 3 [(ap)” Ay] (yx).
Insättes i detta uttryck b i stället för y och den bortlemnade faktorn 5," àter-
ställes, erhålles
K — [(f, 8), fT + 8 KK 8), FT.
Häraf fà vi relationen
—Au-c4in-ig
Insätta vi i stället för Z dess ofvan bestämda värde, fà vi således slutligen
M= [(6, f), fT = à (e, py EZ 25 p^
Vi se således, att de båda formerna L och M stå till hvarandra i ett enkelt
förhållande samt, att de båda kunna uttryckas genom former, hvilka höra till
det fullständiga formsystemet af femte graden.
5. Vi skola nu öfvergä till behandlingen af några allmännare fall. Vi vilja
först söka allmänna uttrycket genom lägre former för andra öfverskjutningen
af grundformen öfver dess Hesseska covariant. Vi betecken med f en form
af n:te graden, med «e, p och y de covarianter af andra ordningen, hvilka i
afseende på den obekanta äro af högsta möjliga grad. Säledes äro
fap
0 = (ab)* RO — pec
f = (ab) a = S
VE (ab)* a gw DAT rez ya tut
Andra ófverskjutningen af formen f öfver dess Hesseska covariant är
TN) tana te
Denna form uppstàr genom tvà faltningar fràn
(o SE (CO) 0 U ICS
Denna symboliska produkt åter uppstår genom två faltningar från produkten
a” b" c". Med denna sistnämnda produkt hafva vi således att utföra fyra
faltningar. Dessa faltningar utföra vi, i det vi bilda symboliska produkten
IN = (CCD Dr er.
För att finna serieutvecklingen för K, sätta vi y i stället för b och utelemna
faktorn db”. Vi hafva således att utveckla
(goma ne
178 E. BONSDORFF.
I det vi observera, att covarianten (ac) a" * c" identiskt försvinner, finna
vi enligt formeln (III)
3 n—4 n—3 n —3 4 m—4 n—4
(ac) Un EO EIS | (uo Blue TNT s (yx).
4 (ac) Be rag (yx).
Sättes i föregående eqvation b i stället för y och resultatet multipliceras med
b, erhålles
mlt
Sätta vi åter y i stället för c i produkten K samt utelemna faktorn c,"^, hafva
vi att utveckla i serie (ab) a a; * b". Första och tredje termen i utveck-
lingen blifva tydligen lika med noll och vi finna uttrycket
I DA ge 3 (n — 1) 2 n—2., n—2
(ab) LA b = | (ab) a, b IE ur)
a
3 n—1
( 3 ) ( 3 ) 4 n—4, n—4
AS ee | (at) a, b dM TNT DEDE
Beräknar man koefficienterna och utför polarisationerna, finner man
© Lin 1 d
(ab) aya "dr — $a; ey (yx) -I- Gas B (2)-
3
Sätta vi i detta uttryck c i stället för y och multiplicera med c," ^, erhålla vi
n—1
KK — 3 (fer I Aer Dr
Vi fà således relationen
1
8 (5e Tran en AUIBUS
NS
samt deraf slutligen
n-—38
(f, c) Ei WWE) p f.
Vi se således, att
andra öfverskjutningen af en binär form öfver dess Hesseska covariant
kan återföras till lägre (à afseende på koefficienternas grad) former. Den ut-
gör nemligen på en konstant faktor när en produkt af grundformen och dess
fjerde öfverskjutning öfver sig sjelf.
För n = 4 och » = 6 erhåller man de båda första specialfallen.
6. Vi skola vidare betrakta tredje öfverskjutningen af en form öfver dess
Hesseska covariant, således formen
(f, e)? = (aa) md min
Om binära formers covarianter (resp. invarianter). 179
Denna covariant uppstår tydligen genom fem faltningar från symboliska pro-
dukten a5, c?. De fóreskrifna faltningarne utföra vi, i det vi bilda symbo-
liska uttrycket
Ru (ab (ac) id bee
n—?
utelemnas. Vi finna dà
2 m—5 m—3 2 (n — 3) I n— 4 MA » Le de 2n — 9 |
(ac) ana NOTIS DENT 6 | ac) a C dun E (gore p. ß, (yx).
y y
I stället för b sättes y och faktorn 5;
Återställa vi för y symbolen b och multiplicera resultatet med 5,7, finna vi
K= (Bun)
Sätta vi åter i K 1 stället för c symbolen y, erhålla vi, i det vi utelemna
faktorn ce,’
(ab) a T p — [CI di à a DUCES
d 2 ög
= 6. n -r 2(9n—5) p. Br: (va).
Sättes åter c i stället for y och resultatet multipliceras med c,'””, erhålles
3 (a —
JC == (c, fla: + ME (B; f).
Vi hafva sàledes relationen
3(n—2)
(e, 1) SH 2(2n—5) (B, f) PS (B. ft
Deraf erhålles slutligen
Ar: 3 n— 4 "
(f, ej .— sen (^ B.
Vi se således, att
tredje öfverskjutningen af grundformen öfver Hesseska covarianten på
en konstant faktor när är lika med första öfverskjutningen af grundformen
öfver covarianten p.
Såsom ett specielt fall häraf nämna vi endast, att för » = 4 tredje
öfverskjutningen af f öfver « d. à. (aa) a, «, identiskt försvinnner.
7. De båda i (5) och (6) behandlade formerna äro af tredje ordningen
i afseende på grundformens koefficienter. Vi vilja ännu behandla en i inva-
rianttheorien vigtig form, som äfven är af tredje ordningen, nemligen fjerde
180 E. BONSDORFF.
öfverskjutningen af grundformen öfver dess Hesseska covariant. Vi böra så-
ledes utveckla covarianten
(a, fX = (ac) a: tie
Denna form uppstår genom sex faltningar fran symboliska produkten a," b," c".
Dessa faltningar skola vi utföra på två olika sätt, för att genom ett exempel
visa, att faltningarne ofta kunna utföras på skilda sätt och dock leda till full-
komligt samma ändresultat. De sex föreskrifna faltningarne utföra vi först
genom att bilda symboliska produkten
(A) == (ab) (ac) a, Dee
Sätta vi i detta uttryck y i stället für b, erhålla vi med utelemnande af fak-
torn 5,'? enligt formeln (III):
a4 2 n—6 qu —4 Ta ; x
(a) a a © = | (ac) a o I "Hg
y
2 ( ai Fk 4
IN REN 7 ».
[ x ) 2 E y q;2m— 1e uo)
I det vi införa covarianterna p och y samt utföra beräkningen af koefficienterna,
finna vi
— 12
2 n-6 n—4 n--10 2 n — 4
4 2 2 2n
(ac) 2, TEM s p. b, + ee) I
Insätta vi i denna eqvation b i stället för y och multiplicera resultatet med
5,—?, erhålla vi
(yx.
KS RE oce
Süttes i K symbolen y i stället för c, erhålles med utelemnande af fak-
n—4
torn c,
2 4 n—6 ,n—2 2 m—92 ,n—2
ab) a a b = 10
(ab) $ a |a Wer D P =E
E y y
(ys) +
LÀ —RA— | ey An uw] . (yay.
iu ) y y ann 12
Införas formerna e, p och y, finnes lätt
Om binära formers covarianter (resp. invarianter). 181
Den 6 CO 2 RR 2n—8 4 3(n—2) 2n—10 2 ;
(ab) aa b = « a, N p.. P, (ya) +
(n—2) (n— 3) 2n—12 „4
4(2n—7) (2n— 9) [- (yx) 7
Insättes i sednaste eqvation c i stället för y och resultatet multipliceras med
cime, erhälles
3 3 (n — 2) 5 2 (n—2) (n—3)
K — (f, c) ei Don (f, p) nis 4(2n—7) (2n—9) 7? f:
Vi kunna således uppskrifva relationen
h 3(n— 2) à 2 (n—2) (n— : : n—4
(ör ee UD) ar SSA pf o5 By us 2(2n— 9) ? f.
För det andra skola vi utföra de sex faltningarne med produkten @ 5," c,"
genom att bilda uttrycket
(B) BR — (ay (ac); ata? poeseos
I K' sätta vi y i stället för b och a faktorn 5,7. Vi erhålla dà
5 n—6 n—5 n —5 6 dp n—6
(ac) CNE ET ICE AU a (yx).
Sättes b i stället för y och multipliceras med 4", erhålles
KC oed nf:
Sätta vi åter i X’ coordinaten y i stället för c, erhålla vi efter utelem-
nandet af faktorn c," ?
(ab) a SM bu, u) uM [D a ^b AE (yx)
4 m—4 ,n—4
| (ad) a, 5 i» ET (yx)°
e [eof q^ "à
+ (3 D Mn E. (yay.
I det vi utföra koefficienterna och införa symbolerna c, + och y, erhålla vi
E 2n— -— —1 2
ab) oL n—6 e —1 er 5 à 1 —S8 » (yx) 5 (n Didi 0 B (yx)?
a a = y
[7 2(9n—5) P
(n —1) ae 2n— 12 5
PE 8(2n—7) (2n—9) u ni
Insätta vi i denna eqvation c i stället för y och återställa den bortlemnade
faktorn c,"?, erhålla vi
P 5(n—1) a 2 (n—1) (n—2)
K — (f, e) + SD (f, py "i 8(2n—7) (2n—9) , f.
[ol
182 E. BONSDORFF.
Vi erhålla således den nya relationen
à S(n—1) (n—1) (»n—2)
3 (f) a)* + 2(2n5) (f, py = 8(2n—7) (2n—9) m em j ? f,
hvilken genom reduktion och bortdividering af faktorn 3 antar formen
n—1 2 (n — 5) (3 n — 10)
(f, a)‘ = 9n—5 (f, p) SEC 4(2n— 7) (2 — 9) y jf = 0:
Såsom lätt finnes är denna eqvation identisk med den i À funna relationen.
De båda faltningssätten (4) och (B) leda således till samma resultat.
Fjerde öfverskjutningen af grundformen öfver dess Hesseska covariant
låter således uttrycka sig genom grundformen, covarianten y och andra öfver-
skjutningen af grundformen öfver covarianten B.
För x = 6 har man .exempelvis relationen
(ac) a? af + 2 (ap) a, B^ = 75 (ab) f
För n = 5 erhålles den särdeles enkla relationen
4
(f. a) = (f, py,
ett förhållande, hvilket lätt genom direkt räkning kan verificeras. Man har
nemligen, såsom lätt finnes,
Dea; — 2 (ab) a, a by + 3 (aby a a,b, b,
och således
5(aa)* «^ a, = 2 (ab) (ac) be)’ a, c, + 3 (aby (ac) (be)? a, b, c..
Den sednare termen är påtagligen lika med — 3 (f, B). Den föregående
blir lika med (ab)? (ac) bc) a, b, c, och således äfven med — (f, p). Deraf
följer den anförda relationen.
8. Vi vilja härnäst behandla en form af fjerde ordningen i afseende på
grundformens koefficienter, hufvudsakligen emedan vi i följande paragraf komma
att göra bruk af den funna relationen. Vi skola nemligen betrakta första
öfverskjutningen af grundformen f öfver formen (f, B). Emedan
(f. p = (ap) a pns
är det tydligt, att [f, (f, B)] uppstår genom två faltningar från symboliska pro-
dukten ar Di QUE
Dessa faltningar vilja vi utföra, i det vi bilda uttrycket
16 (CO) (CA) en ne
Denna covariant hafva vi att utveckla på två sätt i serie. För detta ändamål
sätta vi y i stället för b och erhålla, sedan faktorn 5," blifvit bortlemnad,
serieutvecklingen
Om binära formers covarianter (resp. invarianter). 183
n—2 2n—9 n—1 2n—9
(aÿ) aa ß, — [7 a, js m.
2n—9 —2 2n—10
en Ko a Bn TNT (yx).
Sätta vi för ett
(ap) a n— ! pg pom 9 B) = — u, 3n—10. ; (ap) ay" —2 fiiis = (f, B — yx e
blir
, 0 2n—9
(aß) a, CUT Ba = uten u, AE I id pit (yr).
Infóra vi i denna eqvation à i stället för y och återställa faktorn 5,"", er-
hålla vi
du. es. 2n—9
K = (ub) um 11 p 1 + à SE v; 3n—12 5.
3a —10
I det vi hafva afseende på värdena för « och v, finna vi slutligen
Hc em neque I: f. (f, By.
Sättes åter symbolen y i stället för g och faktorn B," ^ utelemnas, erhålles
serien
n—1
(abja a^ b =
y c
=
2n—4
a (yx).
[NE
& a 3 | auus (ORD) =
EU x
y
=
Sättes B i stället för y och faktorn 8," ? äterställes, erhålles
RES cB:
Vi hafva således relationen
2n—9 =
(f, BI = nn f. (5 B^ — à cb.
Vi finna följakteligen, att
första üfverskjutningen af formen f öfver covarianten (f, B) kan uttryckas
medelst lägre former.
9. Vi öfvergå nu till undersökningen af en form, som äger ett specielare
intresse. Vi vilja nemligen söka uttrycket i lägre former af Hesseska cova-
rianten af Hesseska covarianten för en binär form. Man kan nemligen bevisa,
att den ofvannämnde covarianten kan uttryckas under formen 2f + we, der
2 och u beteckna lägre former. Vi skola bevisa detta theorem, i det vi söka
det verkliga uttrycket för Hesseska covarianten af Hesseska covarianten.
I det vi såsom förut med
qs = cure = (ab) PES ps
beteckna Hesseska covarianten af formen f = a, är Hesseska covarianten
af c, 2n—4
184 E. BONSDORFF.
(at SEE a,” Rs
Denna sistnämnda form hafva vi således att uttrycka genom andra former.
Vi se då först, att («, «) uppstår genom två faltningar från
Due te — (ab) a) bae M
Denna produkt uppstår åter genom två faltningar från produkten
UND er
På denna sistnämnda expression använda vi således fyra faltningar. Vi utföra
dessa, i det vi bilda covarianten
= (ab) (CD ces Ur ne
För att utveckla K i serie, sätta vi först y i stället för 5. I det vi utelemna
faktorn 4", finna vi enligt formeln (II)
n—4 9m—'" Sn Son UT
(aa) a a [7 = Hier) (el a
y c 2 all
2n—7
2 4 m—4 2m—8|
ss RE Gi | (ac) TE JR (yx).
Sätta vi för ett ögonblick
kunna vi skrifva
3 nA, MT — 3n—11 US Marz 12
(ca) dy 0; €; = M xy xis 3n— 10 (yx).
Sätta vi i denna eqvation b i stället för y och återställa faktorn 5,7, er-
hålla vi
2n—7
= (xb) PR 3n—11 b; n—1 + $ ex E PR Da
Hafva vi afseende på värdena för x och 2, Er vi, att
nz
K = [(f, ey, HSE "32a—10. f. (f, «y.
Den andra utvecklingen för K erhålla vi, i det vi i denna covariant sätta y
i stället för e. Vi finna dà, i det vi stching faktorn «7,
3 n—4 ,n—l 3 (n — 1) 2 $—2 ,n—?
(ab) a a b Le | (ab) a b . (ya).
y « a AT SE y y qyin—6 7
[m
2n—6
6 2 2 n—1 2n—8
$c Le (x) + zen=5 P, ya)".
Om binära formers covarianter (resp. invarianter). 185
Sätta vi i denna eqvation « i stället för y och multiplicera uttrycket med
« 7", finna vi slutligen
K = 3 (06,0) + 705 «b.
Vi hafva således funnit följande relation
2n—7
(ee). = a — a Un ms dfi fs e].
Sätta vi i denna eqvation värdena för (f, «) och (f, «)' ur (6) och (7)
hålla vi
, er-
o n—1 n—5 35
à (6 e gran «P = na —
(n—1) (2n—7) ; 2 n—4 5
"(2n—5) (8n—10) f (f, p) TT (OE [f (f, B)].
Sättes vidare i detta uttryck från (8) värdet för [f, (f, p)], erhålles
5 n—1 n—5 An
3 (e, a) + 4 (2n— 5) of = 4(2n—9) 7 fö
6 n? — 35 n + 50
a n— 4
2(2n—5)(3n— 10) f- (f, By «TF 4(2n— 5) ep
samt efter en enkel reduktion och bortdividering af faktorn 3
n— 5
o erui E20; "2 \ . 2
(a, a = 6 (2n — 9) miss 2(2n— 5) of — & f- (5 py =
n—5 1
—— — Fe 1 2 ——
een p cc Safe B) In br: 2(2n—5) ep.
Häraf framgår således theoremet:
Hesseska covarianten af Hesseska covarianten för en binär form af n:te
graden låter uttrycka sig genom lägre former. Den kan framställas under
formen Xf — ua, der
n—5 : 1
a N NN CU D 2 — = 3
à — 6(2n—9) I f 3 (f, B och u = 2@n=5) P-
Den ofvan härledda formeln gäller för former af högre ordning än den
fjerde. För formen af sjette graden har man exempelvis
(e, e) — [s (ab. f — & (ap) ar B7] f — ya ob.
Äfven för formen af fjerde graden kan det ofvanfóre bevisade theoremet an-
vändas. Observera vi, att för detta fall y blir identiskt lika med noll, har
man enligt (7) för » = 4 att sätta — (f, a) i stället för (f, 6). Observera
vi, att (a«)' är invarianten 7, erhålla vi relationen
(a, e) mx ef i ie,
der i och j beteckna de båda covarianterna (a5) och (a«)‘.
186 E. BONSDORFF.
10. Vi skola ännu utveckla en covariant, hörande till grundformen af
femte graden, nemligen fjerde öfverskjutningen af Hesseska covarianten öfver
sig sjelf. Beteckna vi såsom förut med f, « och f grundformen, dess andra
och fjerde öfverskjutning öfver sig sjelf d. v. s.
= Of & = (aba boh — (CN a,b,,
hafva vi att uttrycka covarianten
(a, a)! = (ac)! e? d?
genom sjelfständiga former. Vi hafva valt såsom exempel denna form, emedan
dess uttryck genom sjelfständiga former ej finnes i Clebsch's kända arbete och
vi dessutom komma att göra bruk af denna utveckling i en uppsats „Om binära
formers diseriminanter“, hvilken vi inom kort publicera.
Emedan (e, «)* uppstår genom fyra faltningar från produkten (ab) a; LE «^,
sätta vi
K = (ab) (ca)? (ab) b? a.
I det vi i K sätta y först i stället för b och derpå i stället för «, erhålla vi
med bortlemnande af faktorer de båda serierna
2 2
AX a, = & c zr + 4 & e | (ay)
+4 [ce]. e
(aa) c
samt
2.93
(a) Ub = LZ V «| M | (a)! b a Hnc)
i y y
Sista termen i den föregående serien är identiskt lika med noll. Bildar man
nemligen polaren af
dy — (ab)° ay by
i afseende på x, erhålles i
2 0 (ab) a) b. IR.
Sättes i denna eqvation c i stället för y, blir
(«c)* «, = (ab) (ac) (bc) b,.
Vexlas i högra membrum a och c och detta uttryck adderas till det föregående,
blir summan lika med noll. Således försvinner (ec) «, identiskt och således
äfven sista termen i serien für («a) «,«, a. Sättes i den föregående af de
ofvanföre härledda serierna b i stället för y och multipliceras med 5; samt i
den sednare « i stället för y och multipliceras med «&',', erhålles
K = [(e, f), ff — & le; f), fT — (e, + iv (s B-
Om binära formers covarianter (resp. invarianter). 187
Häraf erhålla vi således
a," — [f, (f, «YT Eh — À (e, By.
I högra membrum af denna eqvation skola vi införa värdena på (f, «)° och
(f, «)' ifrån (6) och (7). I ifrågavarande fall blir
(f, e — 4h (f; B) och (f, Eh py.
Vi erhålla således
(a, e = 4h [f (5 BI + 3$ 16 GOT — À (e; B).
I (4) hafva vi funnit
lig Ch OM S nr B ce B.
[5 (BT = (e BF + iv À.
Insätta vi dessa värden i uttrycket för (c, «), finna vi efter några lätta re-
duktioner det synnerligen enkla uttrycket
(s 9 = 3 (s B* + & Br
11. Slutligen skola vi ännu taga till behandling funktionaldeterminanten
af en form och dess Hesseska covariant. Såsom bekant låter qvadraten af
tvenne binära formers funktionaldeterminant uttrycka sig medelst de båda for-
merna och ófverskjutningar emellan desamma.*) lfràn detta allmänna uttryck
kunde med lätthet det speciella fallet, då de båda formerna utgöras af grund-
formen och dess Hesseska covariant, härledas. Då vi likväl genom de i det
föregående utvecklade allmänna relationerna äro i tillfälle att medelst sjelfstän-
diga (fundamental) former uttrycka funktionaldeterminantens qvadrat, vilja vi i
det följande direkte utföra beräkningen.
Vi beteckna grundformen med f = a," och dess Hesseska covariant med «;”,
der m = 2n — 4. Funktionaldeterminanten är således
TN ae et
För att finna uttrycket för 77, skola vi först bringa T under determinantform.
Af definitionen på funktionaldeterminant följer först, att
8550: vt aam |
04 Qu CA e oy.
Denna determinant kunna vi skrifva under formen
2
a, gi ar 0 Ur La 0, ds X, À de 2.
T = a n—2 & m—2 à
3 % a
di — 04 0. Y. GG 4 % La
+) Jmf. Clebsch, Binäre Formen, pag. 119.
188 E. BONSDORFF.
Begagna vi oss af multiplikationstheoremet för ofullständiga determinanter,
finna vi, att
BT 0 a XO
0 % La
a — (pass " m-—
”x
2 2
a5 Gu CE CE
Hafva vi afseende på betydelsen af en ofullständig determinant, finna vi genast, att
2 ,n—2 —2 2 -»
a 0“ a |
TI — e" c? (4 0 mos 0 cras
d 1 dn. qm |
Vexla vi i föregående determinant första och tredje kolonnen samt multipli-
cera den andra med -— 2, erhålla vi för 7’ determinanten
UE — 2 b, b, b, D opas
— 2 —? = 2 =)
I, Pr p^ = ia ee pi Br" ,
(op P) Cms a
der b är liktydig symbol med a och ß med «.
Multiplicera vi de båda uttrycken för 7, finna vi, emedan man har
ab? — 2a,a,b,b, + a b? — (aby
a B? — 2a,a Q. + a B^ — (ap),
(aby gos Be (ap) De Bra a,"
T^ = I (ba) (a (EP (ap) maine pe —R a," 6
| DE Des 0 |
Hafva vi afseende på, att a och b samt « och ß äro liktydiga symboler, få
vi, i det vi utföra determinanten,
I eo ECS cf ETC CERN
Införa vi i detta uttryck ifrån (5) och (9) värdena för (f, «) och (e, «),
finna vi slutligen efter en enkel reduktion
T^—— V [e — 3 e8f? — 4 BF era rfl
Vi erhålla således theoremet :
Bildar man funktionaldeterminanten af en form f samt dess Hesseska co-
variant e, kan qvadraten af densammen uttryckas medelst grundformen f, de
enklaste qvadratiska covarianterna «, ( och y samt andra üfverskjutningen af
f öfver B.
Den ofvanfóre bevisade egenskapen hos funktionaldeterminanten eger, sà-
som bekant, ett sürskildt intresse vid upplósningen af algebraiska eqvationer.
För formen af fjerde graden erhålles, dà man har afseende på, att för detta
Om binära formers covarianter (resp. invarianter). 189
fall y = o och i stället för (f, p)' bör sättas
ur (f, , a) at, J.
det bekanta uttrycket
Zw el
För formen af femte graden erhälles det ganska enkla uttrycket
nahe ot ehr
Man har nemligen för detta speciella fall, såsom i (7) blifvit visadt,
(DEEE 0 0
För former af högre ordning än den femte bestär 7” af alla fyra termerna.
*) Vi beteckna den kubiska formen (f, «)* med j;* och bilda af denna form Hesseska covarianten
t— (VE
samt af den qvadratiska formen + dess invariant (Tr). Uppfylla koefficienterna i femte grads eqva-
tionen vilkoret (rr') = o, kan femte grads eqvationen bringas till formen
a — y — À — o.
Denna eqvation har Hermite på transcendent väg upplöst. (Clebsch Binäre Formen, pag. 380.)
EN
E
un
| ques um
3 "
a434n0(28 9
OM
BINÄRA FORMERS DISCRIMINANTER
E. BONSDORFF.
— waWumm-—
(Föredragen den 10 April 1876.)
TID ii E 1 =
hu T
"P ab he Live
"B 14 2d d da À
tb su. TIR
dy
E
p ' oo a OH
| j \ am Å
(M 3 «vraie
ET f Genial tb. %
då | inf dont ^s n
a f E - 4 " n Ax ord 3 |
P ARE n MW LT "TS Gh t i fl D "
TITRE , 1
ZEIT " : L ! | W ELM
mi À
in ] a m
mi
B B u
| 12 E I
| |
IE
w FR i h
I
= | | EL,
4 | i
Om binära formers discriminanter.
Härledningen af discriminanten till en binär form beror på bestämningen
af resultanten till två former af samma grad. Betecknar nemligen F en ho-
mogen funktion af de båda variabla x, och 2,, af m:te graden i afseende på
dessa, utgör i följd af relationen
dF dF
ar e deaur cr dede ME
hvarje gemensam rot till de bàda eqvationerna
dF dF
3] E 2 LM anm
ea Must QU
tillika en dubbelrot till F = 0. Häraf följer, att den relation emellan ko-
efficienterna i formen F, som utgör vilkoret för, att eqvationerna (2) skola
hafva en gemensam rot, äfven är vilkoret för, att eqvationen F = 0 må hafva
en dubbelrot d. v. s. resultanten till de båda eqvationerna (2) utgör discrimi-
nant till formen F. För att således finna diseriminanten till formen F har
man att söka resultanten till de båda formerna dz och I hvilka i af-
seende på de variabla äro af en grad lägre än F.
I denna afhandling hafva vi för afsigt att härleda diseriminanterna till de
enklaste binära formerna. För detta ändamål utveckla vi en method för bildandet
af resultanter till tvenne binära former af samma grad. Denna method utgör
en för ändamålet afsedd bearbetning och utveckling af den af Clebsch i 59:de
bandet af Crelles journal”) samt af Gordan i 3:de bandet af Mathematische
Annaler**) framställda methoden för finnandet af resultanten till binära former.
Vi begagna oss öfverallt af det Aronholdska symboliska beteckningssättet.
$ 1.
Med f och g beteckna vi tvenne former af x, och x,, homogena och af
n:te graden i afseende på de båda variabla. Under symbolisk form beteckna vi
f = ay,
der
GEO I 00,6, — bn I um
*) Ueber symbolische Darstellung algebraischer Formen.
**) Ueber die Bildung der Resultanten zweier Gleichungen.
194 E. BoNspoRrr.
Upphójer man de binära formerna (3) till n:te digniteten, erhållas symboliska
uttrycken för de verkliga koefficienterna i f och q. Sålunda utgör a,” a,‘
symboliska uttrycket för koefficienten till x,” x‘ i formen f, dividerad med
binomialkoefficienten (7).
För att bilda resultanten till de båda formerna f och & utgå vi från
Cayleyska formen")
es b nu c " ay b,"
(wur NT (29) d
der
(xy) = UY — % Yı-
Täljaren i (4) är divisibel med (a,b, — a,b,) — (ab) (vy). Vi kunna sà-
ledes symboliskt beteckna
TY p o D
(E) NC) = =
Genom att jemfóra koefficienterna för lika digniteter af x och y i de båda
symboliska uttrycken i (5), finner man produkterna af symbolerna r och s ut-
tryckta genom a och b. Om nu a; = 0 och 5,' = 0 satisfieras för ett visst
värde af ^"/,, blir äfven enligt (5) den Cayleyska formen lika med noll för
detta speciella värde af ^/,, hvilka värden än må tilldelas y. För detta värde
af x måste således hvarje koefficient af y i F(x, y) särskildt försvinna och
man erhåller relationerna
Y2 8S, ee ir EN In s yat mc LM
Y. 0 5 s cse I ed a De no
(RU T, Sn sg Ss mS EA 1m — Dad E EE
Wu i Sq qe ne ne E (n yr tmp mio ee m
Elimineras mellan dessa x eqvationer de » digniteterna m", m" 2... a",
erhålles resultanten
qii yt E mot
Fit qu NBI LS
v" n—1 d n—2 mm rJ" n--1
(if). cus RSS EA C EEE uu NENNEN 1
PAPE usn er (0) mcd
*) Clebsch. Binäre Formen, pag. 79.
,
Öfver binära formers discriminanter.
, " "n
ah Q
der r;* -$, 8
"
195
äro liktydiga symboler med resp. r och s
Permuteras i (7) indices ', ^, . . . . ® på alla möjliga sätt och resultaten
adderas, bilda de skilda produkterna af s, dà determinanten i (7) lemnas oför-
ändrad, en ny determinant. Man finner sålunda
N, n—1 "n SN RE, fy n—1 s n—1 Sj SN ss
PAT " " Br Se S SN T" sna
(8) E n ! R = . Li . LI LI LI Li Li LI
res y, VERAS ng T s, n—1 STOP A oU ra
Den sednare determinanten i (8) skrifva vi
SEITEN GR RUE ge
S n—1 S, " a e d TM Sr n—1
CRAN MU à us a V cca. eiat
s," n—1 SOS A8 -- s, n—1
der, alltefter som » är ett udda eller jemnt tal,
n—1 n
A=(—1) * eller = (—1) *
: imer
I (9) multiplicera vi första kolumnen med — 1, andra med — ("7"), tredje med + (^7?)
0.8. V. samt sista med + 1, alltefter som » är ett udda eller jemnt tal. För att
erhålla determinanten s (9) böra vi dividera den transformerade determinanten med
Mrs ere
Om vi således för korthetens skull sätta
ee Are ELE
m
finna vi
RZ In2.! [I fcm. / 1n—2
Y, n—1 nn n UE rmi n—1 S n—L — (n ET 1) Ss n S H4
I" ga- LATE ” n— Un — /^n--9 L/4
TEM mA MUT à ddl Sr sey p s tere
(10) ... ER
Dà vi multiplicera dessa bàda determinanter och observera, att man har
=E FE
qot Tio Sy 00 E FANS ge (n— 1), ® Ba m
196 E. BONSDORFF.
r,O n—1 s, ng (n 1) r n-2 rö
-- (5) y? n—3 1,9? s, n—3 Sb RM
+ rd n—1 s, ne re FO 128 y, P SOA ait (r® Se
Ao, n—2 s,
An
finna vi, i det de ófra indices (’), (^) . . . betecknas med siffror,
(r! Sms (r' Sd rar. d (r! st n—1
(r° Se (r^ SMA TU MW. (r° 4
Me OR
(0a Sa)? ASA T DURER ELA pes
Vi anmärka ännu, att de symboliska determinanterna (r! s')"7, (i^ sS) ....
äro identiska. Har man åter afseende på uttrycket för F (x,y) i(5), ser man,
att denna funktion blir oförändrad, dà de variabla z, och x, vexlas med y,
och y, och är således symmetrisk i afseende på dessa variabla. Deraf framgår
äfven, att i uttrycket r,””' s/^ de båda symbolerna r och s kunna vexlas.
Har man åter afseende på betydelsen af determinanten (7/5')"^', ser man, att
för n lika med ett jemnt tal
(r° se = i T (gs Ss -H (s ni) ou) ger 0.
För utvecklingen af determinanten (11) införa vi följande beteckningar.
Vi sätta nemligen
JG eme SY
K, = (r! snl (r° Sort
TE — (r! gap (r° Sl (ie gp
K, = (r! Eyes (r* Sz (r? Set (r* Eee:
K p (rt spa (r sy! à | i , i pa * an (^ gy
C, .
Första termen i determinanten (II) är
boy toc PONS) ME) (r8 S5) ESS fe
således en dignitet af K,. De öfriga termerna i nämnde determinant uppstå
af denna term genom permutering af indices för s. Utföres en permutering,
Ofvergà tvà faktorer (ns), (rusty 3 (rs) Nr) sáledes IR: HE
öfriga faktorerna bilda en dignitet af A. Utfóres i (13) två permuteringar, er-
hållas antingen två faktorer X, samt en dignitet af X, eller jemte en dignitet
af K, en faktor (rs*) (rt s") (rs) således A3. Likaså uppstå genom tre per-
muteringar digniteter af K,, K, och X, eller jemte en dignitet af A, faktorn
(rs) (rs) (ri s") (r" st) d. v. s. qvantiteten A, Genom att fortsätta detta
Om binära formers discriminanter. 197
resonemang ser man, att resultanten R utgör en hel funktion af qvantiteterna
Ii SK. CR
Om vi hafva att bilda resultanten af tvenne former f och & af samma
grad, hafva vi att uttrycka resultanten som en hel funktion af qvantiteterna
Ky, Ky... och derefter i stället för symbolerna r och s införa symboler af
f och q.
Den ofvanfóre härledda methoden för finnandet af resultanten till tvenne
former af samma grad skola vi använda på bildningen af discriminanten till
en binür form. Vi beteckna med
== ==
en binär form af »:te graden. Discriminanten till F utgör resultanten af de
båda formerna
p öh
EF A | d x»
eller under symbolisk form af
dum geh top.
Af dessa sednare former bilda vi den Cayleyska formen
d, à, n— 1 b, b, dem un. ds Gen Le b, b, n—1 (ab) a [e
Me... IE) = = ES
(14) f (v,y) (24) (2y)
Formen f (x, y) beteckna vi symboliskt rs" och hafva således
(15) NT et rt).
För att kunna bilda qvantiteterna K skola vi uttrycka elementarcovarianterna
af formen F genom symbolerna r och s. För detta ändamål utveckla vi hvart-
dera membrum i (15) i serie efter polarer, i det vi begagna oss af formlerna
16 .n UL — .» m 2 (7) (7) ^Q COM Ur UU ^34) v
(6) ar Sy — (sS. )ym prs v (RR | (rs) n- $, Join (zy),
summationen från v = 1 till v = m, och
- k n—k m—k k n—k m-—k|
(1 1) skar USUS S == es) r 5, m-—k
Ci Y © m |
ds) sed
ES ( FR! v k+v AP AE m—k— | NU se
42 > ( “a Zr) (rs) 2 | m—k—wv' (y) )
v | y
*) Jmf. Method att härleda relationer emellan binära formers covarianter, i Acta, pag. 171.
198 E. BONSDORFE.
summationen från v = 1 till v = s — k. Index y" betecknar h:te polaren
af motsvarande uttryck i afseende på y. I det vi hafva afseende derpå, att
covarianterna
(ab)* qs ppt och (rs) ae sn
äro identiskt lika med noll, ifall k är ett udda tal, erhålla vi utvecklingarne
Ad... (a0) a 4g — ES [ab az! ee
NE e c NS men s
CHO nt p, n 1; ns (zy) — mem UP UI Im (yy +...
(nr) (ie i
och
=}
(19) ns (a) e (27587), n (ag) HE : | (OL a Br,
(zy
= CORSA
I det vi jemnfóra i de båda utvecklingarne (18) och (19) koefficienterna för
lika digniteter af (xy), finna vi relationerna
€ Dr N — Er
RATE se re = (ab) a, n—2 b, n—
yr —4 o n—4 . (n = DE 4 ,, n—4 7 n—4
(20). = UN SEE ag) (ab)* a," b;
nis. A (n a" hrs
(rs) ri” st = Das (ab) av by
ACTE —2k © n—8k (n — U* Sk nah 7, n—8k
(usa SE Nar le
Fràn relationerna (20) direkte eller efter polarisering af desamma kunna nu
qvantiteterna X, hvilka i förevarande fall utgöra produkter af de symboliska
determinanterna (rs)"^, i symboler af F härledas och således äfven discrimi-
nanten till F bildas. Utförandet af denna transformation erbjuder likväl äfven
i de enklare fallen ganska stora svårigheter. Vi vilja derföre inskränka oss
till de enklaste formerna.
Hvad då först den qvadratiska formen beträffar, reducerar sig för den-
1 … (ab) a, b,
samma Cayleyska formen till - (ay) . I det man observerar, att
Om binära formers discriminanter. 199
(ab) a,b, = & (ab) ( a,b, — a,b,} = + (ab) (uy),
ser man, att discriminanten för den qvadratiska formen a? = 5b}? är lika
med (ab).
8 3.
Vi ófvergà nu till härledningen af discriminanten till den kubiska formen
a, = bj. Emedan för detta fall » — 1 är ett jemnt tal har man enligt 8 1
Fer) Zt
och uttrycket för diseriminanten blir
0 (r^ s?)
Lu = — ("Ar ss) =— K,.
(GS) 0,
För beräkningen af A, hafva vi relationen
= 2 mis 25 ic 2
Ve $5 == (ab) Ad, b, = € = Bi
i det vi med « = fp.” beteckna Hesseska covarianten af a. Polarisera vi
föregående relation, få vi
Ja 2
ME SIRE qn.
I stället för x och y sätta vi resp. s* och 7^ samt finna dà
—(r's*) (r* s) — ER = (ar) (es).
Sättes i relationen r, s, = « i stället för z symbolen p, blir
x
(er) (es) = (cb)
EN (cb)
d. à. discriminanten till den kubiska formen är lika med invarianten af Hesseska
covarianten.
och således fà vi
8 4.
Vi vilja vidare upptaga till behandling hárledningen af den biqvadratiska
formens diseriminant. Den biqvadratiska formen beteckna vi symboliskt
d bt.
Vidare beteckna vi med «, i och j de från a,‘ härledda formerna (ab) a, V^,
(ab) och (aa). Diseriminanten är enligt (11) uttryckt genom
(r! Su) (r! Sr): (r! sy
(OM sor ot es JES SNES
CS FEN (ms)
I det vi sätta
200 E. BONSDORFF.
| RAS) = (Qu? shy —
CARRE) (rs)
| TE NP AS MS
och utveckla föregående determinant, finna vi
(23) so DEI RN An DIG
För att uttrycka A i symboler af grundformer, hafva vi enligt (18), (19) och
(20) relationerna
| pesas 5] y — i (ab) (ay) = 3 eje + Li (au).
(24) y SE FE, 3 p
| (KS) = i 2.
Vi finna således genast
E dE
BB) CRE
För att erhålla uttrycket för K,, utgå vi från den första eqvationen (24).
Sätta vi i stället för z och y resp. s och r, finna vi
7 1 Q2942 (22 el? : A2 fo? Ne
JG = (FE FST =E (en ER (SY
Enligt den andra eqvationen (24) erhålles, dà © ersättes genom en symbol
Ei Gee.
(ar) (es) — 3 (ep)
u z ß) aM l ; €
ur i (eB + is Kı.
Hafva vi afseende derpà, att
Njö
samt således
(eß)- =" som JA = AN dh
finna vi
(26)... . Kerr
Vi hafva slutligen att bestämma uttrycket för K,. Sätta vi i den första
eqvationen (24) r i stüllet fór y, finna vi
9 9 '
ie 3 Le E 2 „\2 NL
rJ (rs) 2 (or) Ar Lm.
2
Multiplicera vi hvartdera membrum i denna eqvation med s; samt observera,
att enligt första eqvationen (24) man erhåller
2 OUO 2 rg 2 R 2 4 2
& (CS Rd
finna vi
2
qum m cma m 2i SEA 0 Ne
Ta es). DEB pie
Wale 0.0, A (xy)”] ah © ve; ey
i
Utveckla vi (ep) «°P, i serie enligt (17), finna v
Om binära formers discriminanter. 201
(eB) a; by = (e, y + 3 (of) (y),
der (c, e)" betecknar andra ófverskjutningen af « öfver e. Emedan åter
(c, e = à — bc och (ap) — t,
fà vi
(pie be —
uu
ej.
«ef + fs (y)
och fóljakteligen
ri) (rs) s = 20 0. 0 + 3 0 0 + u ? (ay).
Sätta vi slutligen i sednaste eqvation s’ och 7
erhålla vi
K, = (rs) (rs Rt — 33 (ar) (as! + d dry (as) + ds © (rs).
Enligt den andra eqvationen (24) äro
i stället för resp. © och y
(ary (as) — $ (ac) = 8j
(ar) (as) = 3 (egy = Ai,
samt enligt den tredje eqvationen
(rs? = 3 i.
Vi finna således
(CD SRE = Em.
8
Insätta vi i (23) de i (25) (26) och (27) funna värdena, finna vi slutligen
(DE) MU sad.
8
Detta uttryck för diseriminanten är på faktorn $ när lika med det kända ut-
trycket för discriminanten j^ -— $4.
Härmed afbryta vi denna afhandling samt ämna upptaga vid ett annat till-
fälle till behandling härledningen enligt den ofvan framställda methoden af
discriminanten till binära former af 5:te och 6:te graden. Vid uttryckandet
af qvantiteterna K i symboler af grundformen kan man delvis ersätta polari-
seringen af relationerna, motsvarande eqvationerna (20), genom den såkallade
2-processen. Härigenom kunna de vid former af 5:te och 6:te graden före-
kommande ganska invecklade operationerna betydligt förenklas.
26
yr AR Zee
à M | E
EEUU.
à T 4 Wr Wed Muni: wd
^ ‘ei le pos
iij p i eii
]
2
- " u E pape b. [|
mug. |
Bt ipti w^ ^l Mr
I | M
BCE"
PLI
M
it OU TP Sen:
Da LA TEA a, M
| | 3 a
a © MAN à, EX.
neu H Yo. HANN DNS 0 (0 ir aint UE
pu ty tot MAA
UELLE E
SYIJAMEAISIA HAALAULUJA,
Koonnut
M. A. GASTREN,
Alkutekstistä suomentanut ja saksalaisella käännöksellä varustanut
BIS GSP ZNSSINZISESTNIG GS SESSSESTE
MAISCE HOCHERITSGESANGE,
M. A. CASTRÉN,
mit finnischer und deutscher Uebersetzung herausgegeben von
T. 6 AMINOFF.
EEE
"ME uto
M TELLE
KLIN
Men
ul /!
que P MILI
| Run CoU
j DISCE
ZI je
mm.
IN
- BT
, e
ij TE
p*t a
UT
m
t
m
I
ENT
i ET
D E LL i
bou ju, i: $i I al ]
få WA 4
u II “à
be
1 m
eid
Alkulause.
Tarkastellessaan mainion kansalaisemme M. A. Castren’in jättämiä pape-
ria ja käsikirjoituksia, joita säilytetään Yliopiston kirjastossa Helsingissä, koh-
tasi Professori O. Donner pienen vihkosen, joka oli Castrén'in kirjoittama ja
sisälsi 7 Syrjäniläistä häälaulua. Paitsi Syrjäniläistä alkutekstiä lóytyy vihko-
sessa Castrén'in tekemiä selityksiä ja muistutuksia ja ensimmäisistä lauluista
myöskin jotensakin täydellinen käännös, joka enimmiten on venäläinen mutta
paikoittain sisältää myöskin ruotsalaisia ja suomalaisiakin lauseita. ltüisten
suomisukuisten kansain runous, josta tietomme yhä vielä ovat vaillinaiset ja
hämärät, on erinomaisen tärkeä suomalais-ugrilaiselle kielitieteelle ja muinais-
tutkinnolle, sillä ainoastaan vertaamalla itüisten suomisukuisten kansain ru-
noutta suomalaisiin runoihin voimme saada selville, mitä suomalaisen runouden
sisällöstä ja muodosta on ikivanhaa, yhteistä koko suomalais-ugrilaiselle su-
vulle, mikä taas on myöhemmin syntynyttä. Lienee siis tämäkin mainion maa-
miehemme meille lahjoittama perintö, vaikka pienoinen kooltaan, tervetullut isän-
maalliselle tutkinnolle. Syrjäniläistä tekstiä läpikäydessäni ja sitä suomentais-
sani olen käyttänyt Castrén'in alkutekstiin liittämiä selityksiä ja muistutuksia,
hänen kieli-oppiansa ja sanaluetteluansa sekä myöskin Rogoff’in Permialaista
sanakirjaa. Valitettavasti en ole voinut saada käytettäväkseni päälähdettä Syr-
jänin kielen tuntemiseen eli Savvaitoffin sanakirjaa. Apua on minulla myós-
kin ollut Haminan kadettikoulun palveluksessa olevasta syrjäniläisestä sotamie-
hesti. Saksalaisesta käännöksestä saan lausua sulimmat kiitokseni Herroille
E. Härdh, D. F. Godenhjelm sekä Neiti M. Weber’ille.
Puheena olevat häälaulut on Castrén nähtävästi kirjoittanut v. 1843 oles-
kellessaan Petioran seuduilla. Niistä on hän ruotsalaisessa käännöksessä jul-
kaissut kaksi aikakauskirjassa Fosterländskt Album (3 vihko, Helsinki 1847
siv. 56—60). Kieli laulujen Syrjäniläisessä tekstissä on samaa lIzman mur-
retta kuin Castrén'in kieli-opissa. Oikokirjoitus vihkosessa on muutamissa suh-
teissa vähäisen horjuvaista, johon pää-asiallisesti lienee ollut syynä, että Syr-
jänin kielessä niinkuin muissakin itäisissä suomalais-ugrilaisissa kielissä löytyy
206 M. A. CASTRÉN.
sekä vokaali- että konsonantti-ääniä, joilla ei ole vastinetta Castrén'in käyttä-
mässä alfabethissä. Päästäkseni jokaista pientä poikkeusta Castrén'in kieli-opin
muodoista erittäin mainitsemasta, huomautan tässä, että ö ja e usein vaih-
televat, esim. lösjaläma ja lesjaläma, sökäl ja sekäl. Samoin tavataan usein
€ kieliopin än asemesta, esim. mameh = mamá, kuilema = kuilima. Pàin
vastoin tavataan à e:n asemesta, esim. rudzäg — rudzeg; myöskin j:n perästä,
esim. vuwëjän = vuzjen. Joskus vaihtelevat i ja y (= Ven. m), esim. nikäd
ja nykäd; ö ja y, esim. völjaä — vyljaà. & (= Ven. u) vastaa usein Ca-
strén'in kieli-opin cj (= ts’) ääntä, esim. &0) = cjoj Transkriptioni käsikir-
joituksessa on vähillä poikkeuksilla sama kuin kieliopissa.
Verratessamme näitä Syrjäniläisen veljeskansamme häälauluja Suomalaisen
kansan-runouden tuotteihin, huomaamme heti, että nämät laulut sisältönsä puo-
lesta ovat saman hengen synnyttümiü kuin Kalevalassa ja Kantelettaressa ta-
vattavat häälaulut. Yksinkertaisella mutta usein sydäntä liikuttavalla tavalla
lausuu Syrjäniläinen morsian, kuinka hän isän äidin luona kasvoi kuin laiho,
kaunistui pajunkuoren kaltaiseksi, vietti iloista, huoletonta elämää, kuinka hänen
suruttomat hetkensä kohta ovat loppuvat, kuinka tukalaksi hänen olonsa mi-
niänä on tuleva, kuinka häntä nyt viedään vieraan isän, äidin luokse, joiden
kanssa eläissä tarvitaan satapäistä ymmärrystä, joita on lühestyminen kumar-
tavin päin. Niinkuin Suomalainen siskonsakin lausuu hän katkeralla sydäm-
mellä jäähyväiset isälle, äitille, sukulaisillensa ja kaikille kotopaikan rakkaille
esineille.
Jos küünnymme tarkastamaan näiden syrjäniläisten laulujen ulkonaista
muotoa, niin huomaamme heti, ett'ei niissä ole mitään varsinaista säännöllistä
runomittaa. Castrén lausuu syrjäniläisistä lauluista, ett'ei kieli niissä ole runo-
mitallista vaan ainoastaan rythmillistä prosaa. Donner on teoksessaan „Lap-
palaisia lauluja^, nojautuen muutamiin tätä ennen julkaistuihin syrjäniläisiin
lauluihin, tullut siihen päätökseen, että syrjäniläisessä runoudessa on trokeinen
mitta, jossa daktylit usein asettuvat trokeien sijaan. Näiden häälaulujen kan-
nalta ei voi olla yleensä yhtymättä Castrén'in lauseesen, vaikka kyllü koko
joukko trokeallisiakin säkeitä niissü tavataan. Suomalaisen runouden kaunistus-
keinoista on parallelismi jotensakin yleinen, mutta ei sekään ole säännöllinen
niinkuin Suomen runoissa. Paitsi ajatuksen kertomista on näissä lauluissa huo-
mattava yksityisen sanam kertominen useassa rumosäkeessä, esim. koljä III 31—
38, loktannyd IV 11—19, löseäd V 5—7, pukala III 23—26 y. m. Nähtä-
vüsti on tämmöinen sanankertominen jonakin yhdistävänä siteenä epätasaisen,
mitattoman laulun kululle. Alliterationia tavataan myöskin, mutta se näyttää
useimmiten syntyneen siten, että samalla äänellä alkavia sanoja on satunnai-
Syrjäniläisiä Háalauluja. 207
sesti joutunut yhteen säkeesen. Ei alliterationiakaan siis voi pitää minään
syrjäniläisen runouden varsinaisena kaunistus-keinona. Alkusointuisia säkeitä
tavataan L:ssü laulussa 19 (49:stä), joista suurin osa käyttääkseni Ahlqvist'in
nimitystä alkumyötäistä. Aimoastaan 7:ssä on alkusointu tüydellinen. Edelleen
on Il:ssa laulussa 6 (13:sta), kaikki alkumyötäisiä; Ill:ssa 39 (70:stä), joista
11 täydellistä; IV:ssä 18 (41:stä), joista 8 täydellistä; V:ssä 13 (23:sta),
joista 3 täydellistä; Vl:ssa 11 (17:stä), 6 täydellistä. Loppusointu on melkein
yleisempi kuin alkusointu. Niin on loppusointuisia säkeitä: I:ssä 24, Il:ssa
4, Ml:ssa 24, V:ssä 7, Vl:ssa 4, VlEssà 17.
Siis kohtaa meitü näissä syrjäniläisissä lauluissa yleinen säännöttömyys ja
kehkiämättömyys sekä runomitan että muiden runollisten kaunistus-keinojen
suhteen, niin että on vaikea päättää, ovatko syrjäniläisissä ja suomalaisissa lau-
luissa tavattavat yhtäläisyyden jäljet satunnaisia, vai tuleeko, niinkuin on ar-
veltu, syrjäniläisissä lauluissa esille suomalaisen runouden puku alkuperäisessä
vielä kehkiämättömässä muodossaan.
208
[SL
10.
30.
M. A. CASTRÉN.
1. Lauletaan ensimmäisena hääpäivänä,
Völnäjämyi uskedisnys bur völjaäs,
Njäznäjämyi bur njegaäs ?
Jurseänjämyi kyjenys, jursi jyytiäh,
Kokseänjämyi kyjenys menä, kokéunj jyytiäh?
Kiseünj tai menä kyjenys, kicunj jyytiäh.
Bur Zivätäh dumaitema, bur aj sjera minjaäh,
Roditeljä menä dumaitema, Ceskyd jüla mameh,
Jasnej menam dumaitema sökäl vokä,
Rodimajaäh dumaitema kyzja Coje,
Zon djadj menam laskevei sjera minja'ah,
Djadj pom menam djadjinaäh.
Zarny korja tai me vetlih pyzan doräh,
Zarny me vidzedi lyska sinmäh pyr,
Aj ydzed pi menam abu lösjaläma jasnej sekäl vokäh.
Cunj pom me setalih Carkaän,
Kuryd éagyr me podnositi vinaly,
Gosudarjef pitjelyh.
Kipydesen me kuti stakanly,
Sojvii me kistali suljeiaays.
Jasnej abu lesjaläma sekäl voki,
Cörnäj lesjaläma tundra gyrkyn,
Morskej menam guba doryn,
Samej ylyn iiz-gorulyn.
Vermankäh vokä kypedéy(dsjä) eta menum póra keze,
Kylankä vokój mendéum vörseänj józüh, mortäh, bur vojtiräh.
Oti kynümyn voköj kuilemaöj!
Vermankä vokä menum kypedöyny
Ödja menum vetlem vylä
Kyk pöläs kar tyr Qukartny rödäs vuZjes,
Kulemaäs i loojaäs.
Vermankäh vokäh menum kypedéyny tuusoo rösputaän
Jedalej udalej bur bykjasen,
Kvaitpodja dadjen, sjöd ku Söraläm saljamkaän da tasmaän,
Da ku Sör Sörystäma saän i vöözdjlän.
39%
40.
45.
3.
10.
[o]
Syrjäniläisiä Haalauluja.
Tuusookä yt@jas sjoh kyzj posni ju &or,
Önikä on vermy kypedéyny,
Kypedéjy chótj juseän chótj dzjodzegän libä utkaän.
Dur Zivätä menam aie mameh !
Sluga ved me tian vóli vernaja,
Dur pi tuijä me tijan vóli bydtäma,
Mort aj mam dorä menä dumaitinnyd,
I mortäh dumaitinnyd vok ëjoj dorä.
Sjoa kolä ni käd oony jur saidalä,
Juren kolä ni käd oony pöklänneiän,
Rytja kolä nyly dasjedny vodaninjasnysä.
Sudäkä petä menam i talanä,
Stastiakä menam i talanä,
I Sudäkä menam oz pet i talanä,
Og ved me vuned ai mam dor olemly.
2. Lauletaan morsiamen saunaan mennessä,
Rödimajaöj éüskyd jöla mamöj!
Sonyd menum mamä löseäd bur pyysjan,
Sy bóryn mamäh löseäd menum pat vomdor bur Sonyd vah,
Mort karäm löseäd bur majtäg,
Jag Sör kyrja bur koräsly.
Zarny mentum raazj vez kösaäs,
Sjöd Sök ljentaän men@jum kyyjemaäs.
Takojd kokni mamä bur jurnoje,
Sjöd sija mamä löseäd bur kunicaly,
Mica löseäd menum mamä bur paskämly.
toditeljä Cöskyd jóla mamä!
Löseäd menä as koddjemä rövesnykjaskäd,
Nyyly löseäd bur pyysjanly.
3. Lauletaan, kun sukulaiset ovat kokoontuneet,
Bur olemöj, bur ajöj!
Kyk pöläs, aiä, Qukart rödäs vuzjäs,
Rytja, aiä, löseäd menum bur uuzinly,
Pirly, aiä, löseäd gazaäs,
Pysanly, aiä, löseäd radesniäs,
Zarni korja, aiä, löseäd bur pysanly,
Kedräväj löseäd bur pysanpööly,
Roëj anj kyyjäm volsoo bur skatertly.
Sjojan, aià, löseäd sacharaäs,
209
210
10.
118);
pio]
c
30.
40.
45.
M. A. CASTRÉN.
Juan lóseüd, aiä, bur juanly.
Verdysä éóskyd jóla mamä!
Vomdor lóseüd, mamäh, éüskyd burly,
Rudzjäg sur mamäh löseäd juäm wylä,
Id sur juny menum maalemän,
Rudzjäg njanj löseäd göryg vylä mortjaslanjä,
Id njanj löseäd kimodzj vylä.
Dur Zivätä, bur aiä!
Jasnej menéjum sekäl vokäs
Ödja ysty ystysj käd
Kar tyr Yukartuy rödäs vuzjäs.
Bur Zivätä, aià, mamá!
Bur pi tujàh bydtämänyd
Lunys nin pukaläh medbór lunly,
Casys nin pukalüh medbór éasly.
Asä pukala bur vóljaü vylyn,
NjeZnej pukala bur njegaä vylyn,
Djewiteskej ydzyd Séinà vylyn,
Djewiéeskej ydzyd yZdaä vylyn.
Bydtsän menam konjärlän koljä tonja luni,
Aslam menam usjü bur völjaä,
Gaza koljä menam ai mam dor bur olemä,
Loozjan njanj mooz menam koljä loozjaninä,
Bur njanj koljá sjojaninä,
Bur tor koljä noolaninä,
Asja menam koljä usjtäminä,
Slavnej menam koljä bur basarjäh,
Törgövejskej menam koljä bur beregä,
Zarni menam koljü bur krez dori.
Verdisäh tjüskyd jóla mamá!
Me mestaam kod kutéas tenéyd tjukartny posni nyytä pitä ?
Mylja (ynä) mamá mesjum dönsin,
Sluga mamá mesjum veskydsjyd?
Burakü mamä menam völi sjojan ydzyd kynämä,
Noolan menam mamä burakä ydzyd vylysä?
Tyrtäm menä setan arän,
Nje vosrasnej myykydän.
MedumZze me konjer nylä börda
Asä me, mamä, vyljaä vylyn.
Dydtsünze nin menam koljä konjer nylälen,
Ajdor mamdor gazetjan bur olemä.
Medume me konjer börda
Sjo sinva kistäm vylä.
Nyy jort, mejam das jortjasäh,
60.
70.
10.
15.
Syrjäniläisiä Haalauluja. 211
Lög in vidzjä, ydzyd lógly,
Bydtsän ved menam tiordan koljä,
Medum menam koljä byd loktamä.
Tui Sör me tikäd vetly taljalyg tyr,
Viiz me vetly bur lud vylä,
Seram vetly moljyd banän.
Tuusoo menä tai dumaitinnyd gaZa pöraä,
Kod pöraäh me og vermy tjukartny ródes vuzjes,
Kor kreZys buzdü kyyza vyysys,
Kor puuys pórü kuzja vyysys,
Kor iizjys potü zelda vyysys,
Kórtys Cegä simäm vyysys,
Kod pöraä tuusoo zaveditèjas kökan kök,
A me konjer nylä as kerka'am syy ys vodjzyk kókny zavediti.
Róditelja menam ajä mamä!
Bydtsän menam tiordan koljä bur olemä,
Petaltäm vyma, tyyr vylämä.
4, Sulhasen tullessa häihin.
Kykpöläs loktannyd rödän vuzjän,
Kykpöläs loktannyd vokän tjojän.
Vyjym Ze ved menam tekäd vodtsja
Bur Zivät, bur aj sera minj (?).
Vyjym Ze menam tekäd vodtsja
Jasnej sökäl vokjasä,
Komyn pöla suloony dzjoodzj pos vylyn,
Jurys suloony pöklänneiän tikäd vodtsja,
Vit ker vundema öbäs doryn
Kylys suloony pökärneien.
Plistewej loktannyd gatjaes,
Pölätnej loktannyd döremaes,
Garusnej loktannyd Gjulkijaes,
Toptaa jien loktannyd jiasemaes,
Vytjasnej loktannyd bur sapögaes,
Lööz noi loktannyd mitja kamsolaes,
Plistewej loktannyd tulupaes,
Sölkevej loktannyd mitja ku&akaes,
Lóóz noj loktannyd kartusaes.
Vyjym Ze ved menam tekäd vodtsja
Kyk pöläs kar tyr röd vuz.
Barchatnej menam gaïjaes,
Selkevej menam vyjym düremaes.
Vyjym Ze menam tekäd vodtsja
110) M. A. CASTRÉN.
95. Garusnej mitja bur Gjulkkijaes,
Safian menam bur sapógaes.
Tikäd vodtsja sidzj Ze topyd jien jiasemaes.
Barchatnej menam vyjym Zeletkaes,
Zarny kyzjän menam kyzjasemaes,
30. Äzys moljen menam moljesemaes,
Barchatnej menam sibyrkaa'aes,
Pukevej menam bur Sljapaes.
Jen ceglooteg me vodzjam njukljaseannyd,
Jen éeglooteg me vodzjam éeglaseannyd.
35. Moisiämyi podkädannyd vez kósaes
Kyk pöläs menam jedzyd gornitjajasam ?
Wölnej bostannyd mentjum bur völjaäs,
Róditelsjum menä jansedannyd aisjum, mamsjum,
Wölnej mentjum bostannyd bur völjaäs,
40. I njeZnej menójum bostannyd bur njegaäs.
Njeznejämyj usji bur njegaäh ?
5, Aamulla hääpäivänä,
1. Kyza menam paljaläma uzjan unmä,
Güna menam paljaläma volj vyysjum,
Dzjudzjyd moljyd menam poduska vyysjum.
Röditeljä &öskyd jólà mamä!
5. Pat vodzj löseäd Sonyd bur wa,
Roë anj kyjem löseäd bur suläkly,
Sjo kyyzj pinja löseäd bur sinanly
Zarny sinoony rus kösaäs.
Syböryn, mamä, löseäd sjöd-sia bur kuniëja juram
10. Sybörynkä me puksja bur kerka'am,
Koz pu puksja króvatj. vylam.
Asja kutsja kadoony kada kureg mooz,
Asja kadalä kureg rot anj myskäm sjor vylyn,
I roë zon karüm tuu vylyn.
15. Kamka barchat kadalä sorsädys,
Sis koid miéja veZ nyr Jyysys,
Gum koid mitja kok jyysys.
Syböryn paljedäma bur Zivätä, bur aii,
Jöz aj menä paljedäma mort aiyskäd,
90. Röditeljä paljedys Cöskyd jóla mami,
Józ mam menä paljedä mort mamkäd,
Jasnej menä paljedys sökäl vokä,
Józ ai bydtäma mort zonkäd.
puktyny.
10.
15.
c
10.
15.
20.
Syrjäniläistä Hädlauluja.
6. Aamulla isälle,
Vylyn blagoslóvit vyy jugydä,
Ulyn blagoslövit karysä,
Jenlanj blagoslövit sisja kyrymän,
Mortlanj blagoslövit njanjän solän.
Set Gospodä menum rudzjäg njanj sjoiny,
Id njanj sjoiny Cegyg vylä,
Bur sur juny tagjalemän,
Id sur juny maän.
Pyryg menum petyg vylä set gospodä,
Munüm menum loktem vylä,
bur tor menum noolyny i bur njanj menum sjoiny.
Bur olämä, blagoslóvit, bur aii.
Das kyk (jasys Suda Casi,
Das kyk lunys Suda luni.
Sudayslys menum med ydZyd &udys,
Talanayslys aià set menum ydzyd talanjäh,
Otsevej menum ajäh blagóslóvit ydzyd blagöslövenje.
7. Aamulla sulhasen tullessa.
Kar tyr vistasjannyd röden vuzjen,
Kyk pöläs vistasjannyd voken ëjojen.
Menam vyjym Ze teküd wodsja
Kyk pöläs kar tyr röd vuz i kyk pöläs vok (joj.
Róditeljà töskyd jóla mamä!
sur pi tujäh bydtemaydly mica mamä löseäd bur paskümly,
Pelj pom menum mita torly.
Sy börsä mamá menum löseäd Sök ëysjanly,
Tuusoo menä mié-küd miéa vez badj mooz.
Róditeljà blagóslóvit Cöskyd jóla mami,
Róditeljà prösti Cöskyd jóla mamä.
Bur Zivätä, bur aj seraminjä!
Ninäm me ten@yd ajä og kor,
Dzudzyd og kor bur kerästä,
Turna ota og kor bur vidzjtä.
Dur Zivätä, bur ajäh, bydtinykä kuzin bur vöötä,
Slavnej petkäd bazarj Söräh
Me tujan, me mestaam,
Sjo don kuz donjoony jöskäd mortkäd.
Róditeljà éóskyd jóla mamä!
Burkä bydtiny kuzyn kukja muöstä,
214 M. A. CASTRÉN.
Äzys petküd ljapkyd sjuródys tui Söräh,
Sjurs lyd kuzj mamä lydjyny.
Ninäm me tentyd ajäh og kor,
Tyseätsnej og kor bur jastiktä,
Tenéyd toljko kora blagöslövenjetä.
Bur Zivütà blagóslóvit bur ajäh veZa sutny venetsj uläh.
Kyk pöläs prösti menam jedZyd kerkaäh,
Loozjan njanj mooz prösti loozjaninä,
30. Badj kor mooz miékedaninä,
Bur njanj sjojaninä, i bur paskäm noolaninä,
Sjojan prösti sacharneïä,
Djinläs prösti matys bur susjädjasä.
Kar tyr menam rödä vuzä streta suntüh medvodzj
35. Yledzj menum koljem wylä.
Takojd menam kolji bur jur nojä!
Nyy jort, mejam das jortjasäh,
Cjüéjah menam bydmemajasä
Ljok me vylam in widzjä ydzyd lógly.
TD
ec
[51]
10.
15.
Syrjäniläisiä Hadlauluja. 215
1. Lauletaan ensimmáisenà hääpäivänä,
Vapaastiko taipui hyvä tahtoni,
Lempeästikö hyvä lempeyteni ?
Päästäkö minun veitte, hivuksen päästä,
Jalastako veditte, varpaan päästä?
Kädestä varmaan minua veitte, sormen päästä.
Hyvä elättäjäni, hyvä isäni ajatteli (minulle naimista),
Makea-maitoinen maammoni, synnyttäjäni ajatteli,
Ajatteli kirkas haukka-veikkoni,
Suloinen synnyin-siskoni ajatteli,
Setän poika rakas minulle,
Setän puolinen minun tätini (= setän puoliso).
Kulta kuorisena ma astuin pöydän ääreen,
Kultaisten ma katselin kulmakarvain läpi,
Isäni suuren pojan, kirkkaan haukka-veikkoni ei sopinut (olla kotona).
Sormeltani tarjosin minä pikaria,
Lasin kannoin minä karvasta viinaa,
Keisarin juomaa.
Kämmenellä pidin mä lasia,
Kädelle kaadoin minä putelista.
Kirkkaan haukka-veikkoni ei sopinut (olla kotona),
Sopi (hänen olla) mustalla tunturilla,
Omani (olla) meren lahden rannalla,
Kaukana kallio-vuorella (Uralissa).
Voitko veikkoseni, (niin) riennä tänä (lähtö) aikanani,
Kuuletko veikkoseni minulta metsästä (huutoa) kansalle, ihmisille, hyvälle rahvaalle.
Yhdessä kohdussa maannut veikkoseni!
Voitko veikkoseni luokseni kohottaita
Minun pikaisiin lüksiüsiini
Kokoamaan kaupungin täyden kahden puolisia sukujuuria,
Kuolleita ja eläviä.
Voitko minun veikkoni rientää luokseni keväisen kelirikon aikana
Uljailla hyvillä ajohärillä,
I.
29. Kahden puolisia sukujuuria, s. o. morsiamen ja sulhasen sukulaisia. Syrjäniläisillä on Ca-
strénin mukaan tapana, että morsiamen veli vieraan henkilón kanssa kutsuu vieraita häihin,
216 M. A. CASTRÉN.
Kuusi-kaulaisella reellä, mustasta nahasta leikatuilla hihnoilla ja vatsavöillä,
Vuodan keskeltä leikatuilla vetohihnoilla ja ohjaksilla.
35. Jos paisuu 120 keväistä pientä jokea ja puroa,
Jos et nyt voi rientää,
Kohottai vaikka joutsenena, hanhena taikka sotkana.
Hyvä elämäni, isäni, äitini!
Uskollinen palvelija olin ma teille,
40. Hyvän pojan asemesta kasvoin minä teille,
Oudon isün, äidin luokse ai'otte minua,
Oudon veikon ja siskon luokse ajattelitte.
Sadan pään ymmärrystä vaaditaan niiden kanssa,
Kumartavin päin on heidän kanssa eläminen,
45. Illoin täytyy heille valmistaa makuu-sijat.
Jos kohtaa minua onni ja menestys,
Jos lykky ja menestys (kohtaa),
Ja jos ei kohtaa minua onni ja menestys,
En koskaan unhota elämää isün, äidin luona.
2. Lauletaan morsiamen saunaan mennessä.
1. Synnyttäjäni makea-maitoimen iitiseni!
Valmista äitini minulle lämmin, hyvä sauna,
Sen perästä maammoni valmista minulle uunin suulle hyvää lämmintä vettä,
Valmista hyvää muukalaisten tekemää saippuaa,
Metsässä lehtevä, oiva vasta.
Pura minulta kultainen palmikko,
Mustalla silkki-nauhalla sitomani.
(Tuo’) kepeä, maammoseni, lakki,
Mustakarvamen valmista, maammoni, näätänahka,
10. Kaunis valmista, maammoni, minulle hyvä puku.
Vanhempani, makea-maitonen äitini!
Valmista minua yksi-ikäisten kumppalieni kanssa,
Niille valmista hyvä kylpy.
c
3. Lauletaan kun sukulaiset ovat kokoontuneet,
1. Hyvä elämäni, hyvà isäni!
Kahden puolisia, isäni, kokoa suku-juuria,
II. 4. Muukalaisten — Wenäläisten.
II. 10. Kun morsian menee kirkkoon, pitää hän lakissaan näätä-nahkaista koristusta, joka riisutaan
pois ennen vihkimistà. Castrén.
Syrjäniläisiä Häälaulwja. 217
Valmista, isäni, minulle hyvä ilta-ateria,
Valmista, isäni, iloiset pidot,
Valmista, isäni, ilo-pöytä,
Kulta-pintainen, isäni, valmista hyvä pöytä,
Kedrinen valmista hyvä pöytälauta,
Kata (se) Wenäjän vaimon kutomalla hyvällä pöytäliinalla.
Valmista, isäni, sokeri-ruokaa,
10. Juomaa valmista, isäni, oivaa juomaa.
Elättäjäni makea-maitoinen maammoni!
Valmista suuta varten makupalaa hyvää,
Rukiista olutta valmista, äitini, juodaksemme,
Ohraista olutta juodaksemme mesijuoman kanssa,
15. Rukiista leipää valmista ihmisille kyntó-ajaksi,
Ohraista leipää valmista käsivarrelle.
Hyvà elättäjäni, hyvà isüni!
Kirkas minun haukka-veikkoni
Heti lähetä lähettilään kanssa
20. Kokoamaan kaupungin täysi sukujuuria.
Hyvä elättäjäni, isäni, äitini!
Hyvän pojan asemesta kasvattamanne
Istuu jo päivistä viimeistä päivää,
Istuu jo hetkistä viimeistä hetkeä.
25. Istun itsenäisenä hyvän tahtoni nojassa,
Istun lempeänä hyvässä lempeydessän i,
Immen suuressa kunniassa,
Immen suuressa loistossa.
Kaiken onnetoin jätän tänä päivänä,
30. Itsenäinen hyvä mielivaltani lakkaa,
Hyvän elämäni isän, äitin luona jätän,
Laihona jätän elopaikkani,
Jätän hyvän leivän syömäpaikan,
Jätän hyväin vaatetten pitopaikan,
35. Jätän uinailu-paikkani,
Jätän oivan hyvän torini,
Jätän hyvän kauppa-rantani,
Jätän kultaisen hyvän kukkulan liepeen.
Elättäjäni, makea-maitoinen äitini!
40. Kuka minun sijassani korjaa luonasi pieniä tyttöjä, poikia?
Miksi äitini kyllästyit minuhun,
Minuun, äitini, uskolliseen palvelijaasi?
Olinko minä, äitini, suuri-vatsainen syómàüün?
Pidinkó, maammoni, paljon ylläni (vaatteita)?
An
III. 15. Syrjäniläiset leipovat päivänä ennen pitkää perjantaita ruisleipiä, jotka he syövät, kun pel-
toja ruvetaan kyntämään. Castrén.
28
45.
50.
55;
60.
70.
-
Ge
10.
1l):
918 M. A. CASTRÉN.
Ala-ikäisenä minut annat,
Mieleltäni varttumattomana.
Annas itken tyttó parka,
(Ollessani) oman mielivaltani nojassa,
Sillä kaikki nyt jää minulta neito-parka,
Annas siis itken minä onnetoin,
Vuodatan sata kyynelettä.
Neiti kumppali, minun kymmenen kumppäliani!
Elkää pitäkö vihaa, suurta vihaa,
Sillà kaikkihan minulta jää teidän luoksenne.
Jääkööt minulta kaikki (vieraissa) käynnit.
Keski tietà minä teidän kanssa vaelsin tallaellen
Viheriäisenä mä vaelsin hyvällä vainiolla,
Nauraen vaelsin silein kasvoin.
Tloisena kevät-aikana ai'otte minua (naittaa),
Johon aikaan minä en voi koota sukujuuria,
Jolloin vuoret lohkeavat paisumuksesta,
Jolloin puut kaatuvat (omasta) pituudestansa,
Jolloin kivet halkeavat vahvuudestansa,
Rauta murentuu ruosteesta,
Johon aikaan kevätkäkônen alkaa kukkumisensa,
Mutta minä neiti-parka huoneessani ennen häntä
Vanhempani, minun isäni, äitini!
Koko minun hyvä elämäni jää teidän luo,
Huoleton oloni, täyteläinen oloni.
4, Sulhasen tullessa hà
Kahdenpuoliset tulette sukujuuret,
Kahdenpuoliset tulette veikot, siskot.
Onhan minulla sinulle vastassa
Hyvä elättäjäni, hyvä isüni.
Ovathan minulla sinulle vastassa
Kirkkaat haukka-veikkoni,
Seisoen 30:n lautaisen lattian sillalla,
Seisoen kumartavin päin teille vastassa,
Viidestä plankusta hakatun oven vieressä,
Seisoen nóyrin kielin.
Plyysi-kaatioissa tulette,
Palttina-paidoissa tulette,
Kamelin-lanka sukissa tulette,
Kovasti vyöllä vyötetyinä tulette,
Hyvissä (jalasta) vedettävissä saappaissa tulette,
Isän, maammon luona iloitseminen, hyvä elämäni.
,
aloin kukkua.
ihin.
22
2x
35.
40.
an
10.
15.
Syrjänildisiä Hädlauluja. 219
Kauniissa siniverka-takeissa tulette,
Plyysi-turkeissa tulette,
Kauniit silkki-vyót vyóllà tulette,
Siniverka-lakeissa tulette.
Onhan minulla sinulle vastassa
Kaupungin täysi kahdenpuolisia sukujuuria.
Sametti-kaatioissa (ollaan) meillä,
Silkki-paidoissa (ollaan) meillä.
Ollaanhan meillä sinulle vastassa
Koreissa hyvissä kamelin-lanka sukissa,
Hyvissä meillä (ollaan) safiani saappaissa.
Teille vastassa (on) myöskin vahvalla vyöllä vyötetyitä.
Sametissa ovat vatsat meillä,
Kulta-soljilla kiinnitettynä ovat meillä (vaatteet),
Hopeisilla (korva-) ripustimilla ripustetaan meillä,
Samettisissa sibirian takeissa ollaan meillä,
Hyvissä untuva-lakeissa ollaan meillä.
Jumalan taittamatta minun vastaani kumarrutte,
Jumalan taittamatta minun vastaani taivutte.
Levitätteköhän majavan-karvaista kelta-tukkaa
Kaksinkertaisissa minun valkeissa kamarissani.
Vapaan otatte minulta hyvän mielivaltani,
Vanhemmista eroitatte minut isästäni, äitistäni,
Vapaan minulta otatte hyvän mielivallan,
Ja hennon minulta otatte hyvän hempeyden.
Katosikohan minun hento hyvä hempeyteni?
5, Aamusella hääpäivänä.
Sikeä minulta loppui makaamani uni,
Jouhisen vuoteeni päältä heräsin,
Korkealta tasaiselta patjalta.
Vanhempani, makea-maitoinen maammoni!
Uunin eteen valmista lämmintä hyvää vettä,
Venäjän vaimon kutoma valmista hyvä liina,
Sata-kaksi-kymmen piinen valmista hyvä kampa
Kammatakseni kultaista ruskeaa palmikkoani.
Sen perästä, maammoni, valmista mustakarvainen näätä-nahka päähäni pantavaksi.
Sen perästä istuiten minä hyvään huoneeseni,
Kuusi-puiselle sängylle istuiten.
Aamusella olen piipattava niinkuin piipattava kana,
Aamusella piipattaa kana Venäjän vaimon pesemällä orrella,
Ja Venäjän pojan tekemällä puunaulalla.
Damasti-sametti harjasta piipattaa (kana),
ou
10.
15.
Cr
c2
20 M. A. CASTRÉN.
Kaunis kuin kynttilä (on sen) keltainen nokka,
Kauniit kuin luu (ovat sen) jalat.
Sen perästä herätti hyvä elättäjäni, hyvä isäni,
Vieras isä minut herätti oman isän kanssa,
Vanhempani herätti, makea-maitoinen maammoni,
Vieras äiti minua herätti oman maammon kanssa,
Kirkas haukka-veikkoni minua herätti,
Vieraan isän kasvattaman pojan kanssa.
6. Aamulla isälle,
Ylähällä siunaa (minua) ylä-maailmani (= jumala),
Alahalla siunaa (minua) tekijäni (= isäni),
Jumalaa kohti tee siunaus tuohus käsin,
Ihmisiä kohti leivän suolan kanssa
Suo, herra, minun rukihista leipää syödä,
Ohraista leipää murtaa ja syödä,
Hyvää humala-olutta juoda,
Ohraista olutta juoda meden kanssa.
Suo minulle, herra, sisään-tulon ja pois-menon varaa,
Käynnin ja lähtemisen varaa minulle (anna),
Hyviä vaatteita minun pitää ja hyvää leipää minun syödä.
Hyvää elämääni siunaa hyvà isäni.
Kahdestatoista hetkestä (olkoon yksi) onnellinen hetki,
Kahdestatoista päivästä (yksi) onnellinen päivä.
Onnista suo minulle, isäni, suurin,
Menestyksistà minulle parhain.
Isäni, siunaa minua suurella isällisellä siunauksella.
7, Aamusella sulhasen tullessa,
Sanotte teitä olevan kaupungin täyden sukujuuria,
Kahden-puolisia sanotte (olevan) veikkoja siskoja.
Onhan minulla sinulle vastassa
Kaupunki täynnä kahdenpuolista sukujuurta ja kahdenpuolisia veikkoja siskoja.
Vanhempani, makea-maitoinen maammoni!
Hyvän pojan asemesta kasvattamallesi valmista, maammoni, hyvä kaunis puku,
Hartioileni kaunis vaate.
Sen perüstü, maammoni, minulle valmista silkki-huivi,
Korista minut keväisen kauniin viheriin pajun muotoiseksi.
V. 23. Tarkoittaa sulhasta.
VI. 9 ja 10, = Suo varoja kestitäkseni vieraita.
10.
30.
Syrjäniläisiä Hädlauluja.
Vanhempani siunaa (minua) makea-maitoinen maammoni,
Anna anteeksi vanhempani, makeamaitoinen maammoni.
Hyvä elättäjäni, isäni hyvä minua kohtaan!
En minä mitään sinulta, isäni, pyydä,
Korkeata en pyydä hyvää kylääsi,
En pyydà heinäistä leveää hyvää nüttyäsi.
Hyvä elättäjäni, hyvä isäni, jos ymmärsit kasvattaa hyvän hevosen,
Vie se kuuluisan torin keskelle
Minun asemestani, minun sijastani,
Satainen hinta ymmärrä tinkiä vierailta ihmisiltä.
Vanhempani, makea-maitoinen maammoni!
Jos ymmärsit kasvattaa hyvän lehmä-vasikan,
Taluta (se) hopeisesta ala-sarvesta keskelle tietä,
Tuhatkertainen hinta osaa, maammoni, vaatia.
En minä mitään sinulta, isäni, pyydä,
Tuhannen arvoista en pyydä hyvää kirstua,
Sinulta vaan pyydän siunaustasi.
Hyvä elättäjäni, siunaa hyvä isäni (minua) seisomaan pyhän kruunun alla.
Hyvästi kahdenpuolinen valkea huoneeni,
Hyvästi kasvuin-paikka, jossa kasvoin kuin laiho,
Pajun kuoren muotoiseksi kaunistumiseni paikka,
Hyvän leivän syönti-paikka ja hyväin vaatetten pitopaikka,
Hyvästi sokuri-ruoka,
Hyvästi läheinen naapuristo, hyvät naapurit.
Kaupungin täyttävät minun sukujuureni asettukaa ensimmäisiksi vastaani
Kauas minua saattamaan.
Tuommoinen jäi minulta hyvä päähinen!
Neiti ystävä, minun kymmenen ystävääni,
Minun kanssani kasvanutta,
Elkää pitikó pahaa suurta vihaa minua kohti.
oc
10.
15.
30.
35.
99 M. A. CASTRÉN.
1, Gesang am ersten Hochzeittage,
Fügte sich mein guter Willen freiwillig,
Meine gute Liebe liebevoll?
Zoget Ihr mich am Kopfe, bei der Haarspitze,
Zoget Ihr mich am Fusse, an der Zehenspitze?
Wabrlich an der Hand führtet Ihr mich, an der Fingerspitze.
Mein guter Ernährer, mein guter Vater dachte (für mich auf eine Heirath),
Meine süssmilchige Mutter, die mich geboren, sann darauf,
Es erdachte sie für mich mein strahlender Falkenbruder,
So wie auch meine liebliche Schwester,
Auch der mir liebe Vetter,
Des Oheims Gattin, meine Base.
In Gold gehüllt ging ich zum Tische,
Durch goldige Wimpern blickte ich,
Es war meinem strahlenden Falkenbruder nicht gelegen (zu Hause zu sein).
Mit dem Finger bot ich den Decher an,
Ein Glas herben Weins trug ich herbei,
Des Kaisers Getränk.
Auf meiner flachen Hand hielt ich das Glas,
Mit der Hand goss ich aus der Flasche.
Meinem strahlenden Falkenbruder war es nicht gelegen (zu Hause zu sein).
Er musste in den schwarzen Tundren verweilen, ;
Der meinige am Strande des Meerbusens
Ferne auf dem Felsen (— Ural) berge (verweilen).
Kannst du, Bruder, so eile herbei zur Stunde meiner Abreise,
Sobald du, o Bruder, meinen Ruf aus dem Walde an das Volk, an die Leute vernimmst.
Du, o Bruder, der du mit mir in Einem Schosse geruht,
Kannst du hiehereilen zu mir
Um zu meinem nahen Abschiedsfeste
Die beiderseitigen, eine Stadt erfüllenden Verwandten zu versammeln,
So die Lebenden als die Todten.
Kannst du, o Bruder, bei der schlechten Bahn im Frühling
Mit den starken, guten Zugsochsen herbeieilen,
Mit dem sechsbandigen Schlitten, mit schwarzledernen Riemen und Bauchgurt,
Und mitten aus der Haut geschnittenen Zugriemen und Zügeln.
Falls 150 Frühlings-Düche und Bächlein (das Land) überschwemmen,
Wenn du jetzt nicht herbeieilen kannst,
Syrjäniläisiä Hädälauluja. 223
So fliege als Schwan, als Gans, als Tafelente (zu mir).
Mein guter Ernährer, mein Vater, meine Mutter,
Eine treue Magd war ich Euch,
40. An eines guten Sohnes Statt erwuchs ich Euch,
Zu einem fremden Vater, einer fremden Mutter denket Ihr mich,
Zu einem fremden Bruder, einer fremden Schwester denket Ihr mich (zu senden).
Verstand von hundert Köpfen braucht man bei ihnen,
Geneigten Hauptes muss man bei ihnen leben,
45. Des Abends muss man ihnen das Lager bereiten.
Werde ich nun Glück und Wohlstand treffen,
Wird Glück und Wohlstand mein Theil,
Oder wird Glück und Wohlstand mir nicht zu Theil,
Nie werd ich des Lebens bei Vater und Mutter vergessen.
2. Wenn die Braut in die Badstube geht.
1. O meine süssmilchige Mutter, die mich geboren!
Jereite mir, o Mutter, die warme, gute Badstube,
Darnach, Mutter, bereite mir warmes, gutes Wasser an der Öffnung des Ofens,
Jereite mir gute, von Fremden (= Russen) gemachte Seife,
5. Im Walde einen laubigen, treffigen Badequast.
Lóse mir die goldne Flechte,
Die von mir mit seidenem Bande gebundene.
(Dringe mir,) o Mutter, die leichte Mütze,
Ein schwarzhaariges Marderfell bereite mir, o Mutter,
10. Eine schóne Tracht bereite mir, o Mutter, eine gute.
Meine süssmilchige Mutter, die mich geboren!
Mache mich bereit nebst meinen Gefährtinnen von gleichem Alter,
Bereite ihnen ein gutes Bad.
3. Wenn die Verwandten sich versammelt haben.
1. Mein gutes Leben, mein guter Vater!
Versammle, mein Vater, die beiderseitigen Verwandten,
Bereite mir, o Vater, eine gute Abendmahlzeit,
Bereite, o Vater, ein freudevolles Fest,
5. Bereite, o Vater, einen Freudentisch,
Bereite, o Vater, einen guten, goldbelegten Tisch,
Dereite ein gutes cedernes Tischbrett,
Bedecke es mit einem von einem russischen Weibe gewobenen Tischtuche.
II. 10. Wenn die Braut in die Kirche geht, hat sie an der Mütze eine Zierath von Marderfell, welche
vor der Trauung ihr abgenommen wird. Castrén.
2
10.
25.
30.
35.
40.
III.
24 M. A. CASTRÉN.
Bereite, o Vater, Zuckerspeise,
Getränk bereite, o Vater, treffliches Getränk.
Meine Ernährerin, o süssmilchige Mutter!
Bereite für meinen Mund einen guten Imbiss,
Roggenbier bereite, o Mutter, uns zum Getränke,
Gerstenbier uns zum Getränk sammt Honigtrank,
Roggenbrod bereite den Leuten für die Pflügezeit,
Bereite für den Arm Gerstenbrod.
Mein guter Ernährer, mein guter Vater!
Meinen glänzenden Falkenbruder
Sende gleich nebst einem Boten
Um die stadterfüllenden Verwandten zu versammeln.
Mein guter Ernährer, Vater, Mutter!
(Ich,) die Ihr an eines guten Sohnes Statt erzoget,
Sitze schon von Tagen den letzten,
Sitze schon von Stunden die letzte (zu Hause).
Ich sitze unabhängig im Schutze meines guten Willens,
Ich sitze liebevoll in meiner Sanftmuth,
In der Jungfrau grosser Ehre,
In der Jungfrau grossem Glanze.
Alles verlasse ich, unglückliche, heute,
Mein freier, guter Willen hört jetzt auf,
Mein gutes Leben bei Vater (und) Mutter verlasse ich,
Als Knospe verlass’ ich meinen Wohnort,
Verlasse den Ort, wo ich gutes Brod gegessen,
Verlasse den Ort, wo ich gute Kleider getragen habe,
Verlasse meine Schlafstätte,
Verlasse meinen trefflichen, guten Marktplatz,
Verlasse mein gutes Handelsufer,
Verlasse den goldnen Saum des guten Hügels.
Ernährerin, du süssmilchige Mutter!
Wer wird an meiner Statt dir die Töchterlein, Söhnlein pflegen?
Warum, o Mutter, wurdest du meiner müde,
Meiner, o Mutter, deiner treuen Dienerin ?
War ich, o Mutter, beim Essen grossbäuchig,
Brauchte ich, o Mutter, gar zu viel Kleider?
Minderjährig gibst du mich weg,
Mit noch unreifem Sinne.
Lass mich, armes Mädchen, weinen
So lange ich noch den freien Willen besitze.
Denn Alles verlass’ ich, armes Mädchen, jetzt,
15. Die Syrjänen backen am Tage vor dem Charfreitag Roggenbrot, welches sie beim Anfange
des Pflügens essen. Castren.
Syrjäniläisiä Hüälauluja.
50. Meine Freuden beim Vater, bei der Mutter, mein gutes Leben.
Lass mich daher weinen, mich Arme,
Lass mich hundert Thränen vergiessen.
Jungfräuliche Gespielin, meine zehn Gespielinnen.
Heget gegen mich keinen Groll, keinen grossen Groll,
55. Denn Alles lass’ ich ja bei Euch zurück,
Allen Besuchen entsage ich.
Mitten auf dem Wege wanderte ich herum mit euch,
Blühend wanderte ich auf dem guten Felde,
Lachend wanderte ich mit glatten Wangen.
60. Zur fróhlichen Frühlingszeit dachtet ihr mich (zu verheirathen),
Wo ich die Verwandten nicht versammeln kann,
Wo die Berge von der Ueberschwemmung bersten,
Wo die Bäume ihrer eigenen Länge wegen hinfallen,
Wo die Steine vor eigener Dicke bersten,
65. Das Eisen von Rost verzehrt wird,
Wo der Lenz-kukuck zu rufen anfüngt,
Doch ich, armes Müdchen, begann vor ihm zu rufen in meinem Hause.
Meine Eltern, Vater, Mutter!
Mein ganzes gutes Leben bleibt bei euch zurück,
70. Mein sorgenfreies Dasein, mein volles Dasein.
4, Gesang im Hochzeithause bei der Ankunft des Bräutigams,
]. Von beiden Seiten kommt ihr, Geschlechter,
Von beiden Seiten kommt ihr, Brüder, Schwestern.
Dich zu empfangen hab' ich ja hier
Meinen guten Ernährer, meinen guten Vater.
Dich zu empfangen hab' ich ja auch
Meine strahlenden Falkenbrüder,
Stehend auf der aus 30 Brettern (gefügten) Diele,
Geneigten Hauptes stehend um euch zu empfangen,
An einer aus 5 Planken gefügten Thüre
10. Mit demüthiger Zunge stehend.
In Plüschhosen kommt ihr,
In leinenen Hemden kommt ihr,
In Strümpfen aus Kameelhaar kommt ihr,
Mit dem Gürtel fest umgürtet kommt ihr,
15. In guten ausziehbaren Stiefeln kommt ihr,
In schönen blautuchnen Rócken kommt ihr,
In Plüsch-Pelzen kommt ihr,
(Mit) schönen, seidnen Gürteln um den Leib kommt ihr,
In blautuchnen Mützen kommt ihr.
en
225
25.
30.
40.
10.
26 M. A. CASTRÉN.
Dich zu empfangen habe ich ja
Die beiderseitigen, Stadterfüllenden Geschlechter.
Sammthosen (trügt man) bei uns,
Seidne Hemden (trägt man) bei uns.
Sind wir doch jetzt da um dich zu empfangen
In schónen, guten Strümpfen von Kameelhaar,
In guten Saffianstiefeln.
Euch zu empfangen sind auch mit starkem Gurte umgürtete Leute da.
In Sammt sind unsere Leiber gehüllt,
Mit goldnen Schnallen sind unsre (Kleider) befestigt,
Silberne Ohrgehänge (trägt man) bei uns,
Sammetne sibirische Röcke (trägt man) bei uns,
Gute Mützen aus Daunen (trägt man) bei uns.
Ohne von Gott gebeugt zu sein verneigt Ihr Euch vor mir,
Ohne von Gott gebeugt zu sein neigt Ihr Euch gegen mich.
Breitet ihr das biberfarbige Goldhaar
In meiner doppelten Kammer aus?
Meinen freien Willen nehmt ihr mir,
Meinen Eltern, Vater und Mutter, entführt ihr mich,
Meinen freien, guten Willen nehmt ihr mir,
Und die sanfte, gute Zärtlichkeit nehmt ihr mir.
Entschwand mir denn die sanfte, gute Zärtlichkeit?
5, Gesang am Morgen des Hochzeittages.
Der tiefe Schlaf, den ich schlief, ist zu Ende,
In dem rosshaarenen Bett’ erwacht’ ich,
Auf dem hohen, flachen Polster.
Meine Gebärerin, meine süssmilchige Mutter!
Vor dem Ofen bereite mir warmes, gutes Wasser,
Bereite gute von einer Russin gewobene Leinwand,
Einen guten 120 zühnigen Kamm bereite mir,
Damit ich meine goldbraune Flechte kümme.
Darnach bereite mir, o Mutter, eine schwarzfarbige gute Mardermütze für mein Haupt.
Dann setz ich mich in meiner guten Stube,
Auf das Bett aus Fichtenbrettern setz' ich mich.
Des Morgens werd ich gluckern wie eine gluckernde Henne,
Des Morgens gluckert die Henne an der von einer Russin gewaschenen Stange,
Und an dem von einem Russenjungen gemachten Holznagel.
Die Henne gluckert aus dem seidensammtenen Kamme,
Schön wie ein Licht (ist) ihr gelber Schnabel,
Schón wie Dein (sind) ihre Füsse.
Dann weckte mich mein Ernührer, mein guter Vater,
20.
An
10.
ih:
Ån
10.
15.
Syrjäniläisiä Hädlauluja.
22
TD
=
Der fremde Vater nebst dem eignen weckte mich,
Meine Ernährerin, meine siissmilchige Mutter weckte mich,
Die fremde Mutter weckte mich mit der eignen,
Mein strahlender Falkenbruder weckte mich
Nebst dem von fremdem Vater erzognen Burschen (dem Bräutigam).
6. Gesang des Morgens an den Vater,
Droben segne (mich) mein Gott,
Hienieden segne (mich) mein Vater,
Erhebe den Segen gen Gott mit der Kerze in der Hand,
Vor den Menschen segne mit Salz und Brot.
Lass mich, o Herr, Roggenbrot essen,
Gerstenbrot brechen und essen,
Gutes Hopfenbier trinken,
Gerstenbier mit Honig trinken.
Verstatte mir, o Herr, Vermögen zum Eingang und Ausgang,
Vermögen zum Besuche und Weggehen verleihe mir,
Und dass ich gute Kleider tragen und gutes Brot essen möge.
Zu einem guten Leben segne mich, o Vater.
Von zwölf Stunden sei eine glücklich,
Von zwölf Tagen einer glücklich.
(Gönne) mir, o Vater, das grösste Glück,
Wünsche mir das beste Gedeihen,
O mein Vater, segne mich mit deinem grossen väterlichen Segen.
7. Am Morgen bei der Ankunft des Bräutigams.
Ihr sagt, es sei euer eine Stadt voll Geschlechter,
Beiderseitige, sagt ihr, sowohl Brider als Schwestern.
Ich führe auch dir entgegen
Eine Stadt voll beiderseitiger Geschlechter und beiderseitiger Drüder und Schwestern.
O du meine Gebärerin, meine süssmilchige Mutter!
O Mutter, bereite der von dir statt eines Sohnes Erzogenen eine gute, schóne Tracht,
Meinen Schultern ein schónes Kleid.
Mache mir dann, o Mutter, ein seidnes Tuch,
Schmücke mich wie eine schóne, grüne Fruhlingsweide.
Segne mich, süssmilchige Mutter, die du mich geboren,
Verzeihe mir, süssmilehige Mutter, die du mich geboren.
Mein guter Ernährer, du gegen mich guter Vater!
Ich verlange nichts von dir, mein Vater,
Ich verlange nicht dein stattliches, gutes Dorf,
Nicht deine heureiche, breite, gute Wiese verlange ich.
2
20.
25.
30.
35.
8 M. A. CASTRÉN.
Mein guter Ernährer, mein guter Vater, wenn du ein gutes Pferd zu ziehen verstandest,
Führe es mitten auf den berühmten Marktplatz
Statt meiner, an meiner Stelle,
Verstehe hundertfältigen Preis von den fremden Leuten zu fordern.
O meine süssmilchige Mutter, die mich geboren,
Verstandst du ein gutes Kuhkalb aufzuziehen,
Führe es bei dem silbernen Unterhorn mitten auf den Weg,
Einen tausendfältigen Preis verstehe, o Mutter, zu fordern.
Nichts von dir verlang’ ich mein Vater,
Den Tausende werthen, guten Kasten begehr’ ich nicht,
Nur um deinen Segen bitte ich dich.
Guter Ernührer, mit deinem Segen, o Vater, mög” ich unter der heiligen Krone stehen!
Lebewohl, du doppelte weisse Stube,
Lebewohl, du Geburtsort, wo ich aufwuchs wie die junge Saat,
Wo ich schón wie die Weidenrinde wurde,
Du Ort, wo gutes Brot gegessen, wo gute Kleider getragen wurden,
Lebewohl, du Zuckerspeise,
Lebewohl, du nahe Nachbarschaft, ihr gute Nachbaren.
Meine stadterfüllenden Verwandten, stellet euch als die Ersten mir entgegen,
Um mich weit zu begleiten.
Eine solche gute gute Mütze liess ich zurück!
Meine jungfräuliche Freundin, meine zehn Freundinnen,
Die ihr mit mir aufgewachsen seid,
Heget keinen bósen, grossen Groll gegen mich.
19:
26.
[9 0]
Syrjäniläisiä Häälauluja. 229
Muistutuksia.
Lyhennyksiä: C. = Castrén; R. = Rogoff.
1 Laulu.
Dumaitema, tästä näkyy, että IZmankin murre käyttää samoin kuin Permian kieli
praet. partic. passivia imperfektin 3:n personan asemesta. Samoin lesjaläma
I, 20, 21 y. m.
Kyzja = vakastettava, C.; 14. ydied = C:n kieli-opin ydiyd.
C: käännöksen mukaan on éagyr = juomalasi.
Suljeja = pullo, puteli, R.; sojvii, vii kenties = vyy?
Manuskriptissä on kypedöydsjä, pitäisi C:n kieliopin mukaan olla kypedejy niinkuin
alempana v. 37; 33. kvaitpodja, R:n mukaan pod = kaulas, re'en paju; 35.
posni — Cm kieliopin posnid.
2 TI aulu.
Manuskriptissä seisoo lösäd nähtävästi kirjoitusvirhe, koska muissa paikoin tava-
taan löseäd.
Kyrja ei lóydy sanakirjassa, kenties sama kuin korja = lehtevä.
Sök = silkki, venäläisestä mere.
Kokni = C:n kieliopin koknid.
3 Laulu.
Manuskriptissä on wolsoo = kieliopin woljsoo.
Werdysä = kieliopin werdysje.
Isjtmin(ä) ei lóydy sanakirjassa, C:n käännöksestä päättäin sama kuin wzjanin
= locus obdormiscendi.
Krez ei löydy C:n sanaluettelossa, mutta R:n sanakirjassa tavataan kerös = vuori.
Mylja(yna). Näistä sanoista näyttää yna olleen Castren’ille outo, koska hän on
pannut sen sulkumerkkien sisüün ja kääntänyt: sawbwp (yHo?)
Wyljaä nähtävästi sama kuin näissä lauluissa usein tavattava wöljaä.
Manuskriptissä seisoo tiordan = C:n kieli-opin tiordyn.
230 M. A. CASTRÉN.
62.
70.
39.
18,
22
Ho se
Manuskriptin sanan kysa olen muuttanut C:n ja R:n sanakirjain mukaan Ayyza'ksi.
Pecaltàm veyma, tyyr vylämå. "Tämän sükeen kääntää Castrén ruotsiksi: min sorg-
lösa tillvaro, min fulla tillvaro (lemnar jag efter mig). Siis on Castrén'in
käännöksen mukaan sanoilla vyma ja vylämd, joita ei lóydy käyttämissäni sa-
nakirjoissa, sama merkitys. Vylämä on nähtävästi = völämä, olemiseni. ö:n
ja y:n vaihtuminen (vertaa ylempänä v. 47 vyljaä = völjaä) onkin helposti ym-
märrettävä, kun muistamme että Permialaisissa kielissä lóytyy melkein saman-
lainen y:hin vivahtava ö-ääni kuin Wiron à (katso Wiedemann, Grammatik der
wotjakischen Sprache, siv. 5). Lieneekó vyma kirjoitusvirhe?
+ Laulu.
Minj sanan perästä on C. pannut kysymysmerkin.
Pöla, lautainen, sanasta pöl = lauta, R.; dzoodzj = R:n d2od2, lattia.
Gaéjaés, kaatioiset. Adjektivin monikon pääte, joka C:n kieliopin mukaan on dsj
tahi ösj, tavataan tässä ja seuraavissa rivissä kirjoitettuna: és.
Kyzj = Rin kizj, solki.
Molj, R:n mukaan korvarenkaan ripustin.
Ceglooteg. Castrén kääntää venäjäksi: 6ezm Ooxis aowamis, s. o. Jumalan murta-
matta. Ceglooteg on infinitivin abessivi supistuvasta vartalosta éeglala =
murran.
Käsikirjoituksessa on vóljaes.
5 Laulu.
Dajudzjyd = C:n kieliopin diudiyd, syvü, korkea.
Sinan = R:n synan, kampa.
Kadala, merkitsee Castren’in käännöksen mukaan piipatan, kada, piipattava.
Tuu = puunaula.
Sorsädys, sors on kukon harja, C. R.
Gum = luu.
19. Huomaa paljedäma imperfektinä.
6 Laulu.
Karysä = Om kieliopin karysje, tekijä.
Sisja — tuohuksinen.
Käsikirjoituksessa on lagoslüvit.
Set on manuskriptissä sjef.
Käsikirjoituksessa on „tagjalem(än), med humla (tag)". 'Tässä küytetty sana /ag-
jalem, jota ei lóydy sanakirjoissa, lienee johdos verbistä fagjala (R.) = juopua.
Küsikirjoituksessa on oolämü.
Syrjäniläisiä Hádlauluja. 231
7 Laulu.
Cysjan = Rm éiSjan = maarorm, huivi, liina.
Miekäd. Mic) yksinänsä merkitsee „korista“, mutta jos vertaamme 31:n säkeen
Sanaa mickedanina, näyttää mickäd olevan imperativi verbistä mickeda.
Turna = R:n turuna, heinäinen.
Mestaam. Käsikirjoituksessa on mesteam.
Kuzj. Ylempänä on 19:ssü säkeessä kieliopin mukaan kuz, ymmärrä.
Sutny = kieliopin suutny.
Djinläs ei löydy sanakirjoissa, on nähtävästi johdos sanasta djin, propinqvitas.
Matys = Rin matysj, läheinen.
SS Hw -
E Mol ie
ip ng " | Apes "- =
iB
j
Fo
VARIANTEN
ZUM
PROFETEN HOSEA,
GESAMMELT VON
K. À. R. TÜTTERMAN.
(Vorgetragen den 12 April 1875.)
salt eid un.
i AE mé Pen sod cant fh #
EM stus re ht À
114 m ps
d ti
ANS arte utin &
Varianten zum Profeten Hosea, gesammelt aus den der
Firkowitschen HSS-sammlung in S:t Petersburg
oehörigen Bibel-HHS.
Die Firkowitsche HSS-sammlung trägt bekanntlich ihren Namen nach dem
im jüngst vergangenen Jahre auf der Krim verstorbenen Karäischen Juden
Abraham Firkowitz. Unter den vielen alten HSS, welche er an verschiedenen
Orten sammelte und welche jetzt der oeffentlichen Bibliothek in Petersburg an-
gehören, finden sich auch Bibelcodices. Diejenige, welche den Profeten Hosea
enthalten, sind Cod. babylonicus, Cod. vom Jahre 1010, Cod. N:o 59, Cod. Ab-
theilung D. N:o 12 und Codd. N:o 94 und N:o 109. Für diese Notiz habe
ich den Hrrn Doctoren Harkavy und Strack, welchen die Ausarbeitung eines
Katalogs ueber die Firkowitschen Bibel-HSS aufgetragen ist, zu danken. Unter
den genannten Codices war Cod. babylonicus für Studien nicht zugänglich, weil
er wegen lithographischen Abdruckes von der Bibliothek ausgegeben war. Ich
führe daher die Varianten, welche er darbietet, nach Pinner*) an. In den ue-
brigen Codices findet sich Hosea vollständig nur in demjenigen vom Jahre 1010,
in N:o 59 und in B. 12. In N:o 94 ist er unvollständig und in N:o 109
fragmentarisch vorhanden. Alle diese habe ich nun mit dem Texte, so wie er
in der Hahnschen Ausgabe des A. T. vorkommt, verglichen und gebe in Nach-
stehendem das Resultat. So sorgfältig ich sie auch zu untersuchen bemüht war,
so will ich doch nicht behaupten, dass sich nicht noch Manches dortfinden kann, was
der Berücksichtigung werth ist. Da in der nächsten Zeit die Herausgabe eines
Katalogs ueber die Firkowitschen Bibelhandschriften zu erwarten ist, so habe
ich mich mit Umgehung einer eingehenden Beschreibung der untersuchten Co-
dices nur auf die Anführung der Varianten zum Hosea beschränkt.
*) In Prospect der ältesten hebr. und rabbin. Manuscripte, welche der Odessaer Gesellschaft für
Geschichte und Alterthümer gehören. Odessa 1845. Siehe S. 24.
K. A. R. TórrERMAN.
Cap. I.
Cap. II.
| V.
| V.
D RE
Der; Text felht bis 22-^ j2^ s» in Cap. IV, 14. Cod. 94.
Nach >z:52 ist ein leerer Raum am Ende der Zeile.
Cod. 1010. Zu vergleichen sind die Codd. 89, 113
und 154 bei Kennicott, von welchen er bemerkt: post
5273 spatium.
“ax steht nach einem leeren Raume im Anfange der
Zeile. Bt 12.
unvollständig 109.
fehlen 109.
wohl j2 B. 12.
“25 N> =ns “= stehen am Rande. B. 12. Die Zeile en-
det mit einem leeren Raume 1010. 59. wohl B. 12.
Die Zeile fängt mit einem leeren Raume an. 1010. 59.
BARD
an? 20 — steht oberhalb der Zeile. 109.
wohl 2xz-:^ 109.
Die Zeile fängt mit einem leeren Raume an. 59.
z>s’nns>=: 109, wie mehrere Codd. bei Kennicott.
Nn Cod. babyl, wie Cod. 115 bei Kennicott.
—:77 D. 12, wie mehrere Codd. bei Kennicott.
Von c5 an bis zum Cap. IV, 3 fehlt der Text. 109.
mmnz: 59. B. 12. Cod. babyl., wie mehrere Codd. bei
Kennicott.
| mz°27 B. 12 und 10 Codices bei Kennicott.
cr^5 B. 12, wie Codd. 82, 93, 115, 290 bei Kennicott.
sansa 59. Die gewöhnliche Lesart "27x wird dagegen
am Rande als Qeri bezeichnet.
Die Zeile endigt mit einem leeren Raume 59.
Die Zeile fángt nach einem leeren Raume an. 59.
wohl $253 59. Vergleiche die in Cod. Hunt. 206 auf-
bewahrte arab. Uebersetzung des Hosea?): yet,
Bios
*) S. Merx, Archiv für wissenschaftl. Erforschung des A T. Erstes H. S. 31.
K. A. R. TÖTTERMAN. DON.
Gap. ME v:
Cap. II. |v.
Cap. IV. V-
DD
HM Ot © t2
^
1
enar: B. 12, wie mehrere Codd. bei Kennicott.
‚ons Cod. babyl., wie mehrere Codd. bei Kennicott.
"n2^55 D. 12, wie 6 Codd. bei Kennicott.
‘az B. 12. wie mehrere Codd. bei Kennicott.
Die Zeile endigt mit einem leeren Raume 1010.
Die vorhergehende Zeile ist leer. 59.
ÄN: B. 12, wie in Masora. Siehe die Hahnsche Ausgabe
des A. T.
cz: B. 12, wie in Masora. Vgl. die Hahnsche Ausgabe
des A.
mr27 B. 12, wie in Masora. Vgl. die Hahnsche Ausgabe
des A. T.
Der Anfang der Zeile ist leer. 1010. Ein leerer Zwi-
schenraum auf der Zeile. D. 12. Ohne jedes Ab-
satszeichen 59.
2 59. B. 12. 1010, wie in Masora. Vgl. die Hahnsche
Ausgabe des A. T.
533,592 TOO wo 8127
Ein leerer Raum am Ende der Zeile. 1010. 59. B. 12.
| Der Anfang der Zeile ist leer. 1010. B. 12.
' Die Zeile endigt mit einem leeren Raume 1010. 59. B. 12.
Ein leerer Raum zu Anfang der Zeile. B. 12.
| 2uw B. 12; wohl 59. In 1010 zz«.
= 1010. 59. B. 12, wie mehrere Codd. bei Kennicott.
Die Zeile endigt mit einem leeren Raume. 1010. wohl 59.
Die Zeile fingt mit einem leeren Raume an. B. 12.
25 B. 12. Cod babyl., wie auch der Text bei Kennicott.
STEEL
| zu Cod. babyl., wie in mehreren Codd. bei Kennicott.
| ce B. 12.
| wohl =37° 109. :
| upxs-^s 1010. 59, wie in Masora. mx 7» B. 12.
TNcw?TNS 1010. 59, wie in der Berliner Ausgabe des
A. T. vom Jahre z^x^» + 3797, gedruckt von Tro-
witzsch und Sohn.
K. A. R. TÖTTERMAN.
Cap: IV:
Cap. V.
<
x er
joxanı 59. 7oxası 109. Cod. babyl. wie auch meh-
rere Codd. bei Kennicott liest rostat.
727 ist nachher geschrieben. 59.
> in 7°” ist oberhalb der Zeile geschrieben. Db. 12.
np 59.
im Texte sön mit Punkten innerhalb der Buchstaben,
um zu bezeichnen, dass das Wort auszustreichen ist.
Am Rande dagegen steht :7”. B. 12.
2231 109.
avs ^» 1010. 59. am ^» B. 12. Vergl. Masora: 252 ^s
=» n2 223 109, wie mehrere Codd. bei Kennicott.
-rzw B. 12. 109, wie mehrere Codd. bei Kennicott.
z»’n:2 D. 12, wie mehrere Codd. bei Kennicott.
=»’n>> 109, wie mehrere Codd. bei Kennicott.
cw fehlt 109.
7:5: 109, wie mehrere Codd. bei Kennicott.
=09 IB, 12. |
“san 5x Cod. babyl., wie 12 Codd. bei Kennicott.
135NT2NT 59.
an? B
ns Cod. babyl., wie in mehreren Codd. bei Kennicott.
22:27 94, wie 112 und 195 bei Kennicott.
animar 59. nina 109. Auch Cod. babyl. wie
auch tiles Codd. bei Kennicott haben anna.
Die Zeile scheint endigen mit einem leeren Raume. 59.
Die Zeile fängt mit einem leeren Raume an. 1010. 59.
94. Vor dem Anfange des Verses findet sich ein lee-
rer Zwischenraum. B. 12.
| m£ ^3 steht am Rande. 109.
pvszm 59. B. 12. 109. 1010.
cec 109, wie in Cod. 93 bei Kennicott.
rene)
Die Zeile endigt mit einem leeren Raume 1010. 94. 109.
K. A. R. TÖTTERMAN. 239
Cap. VI.
we)
Die Zeile fängt mit einem leeren Raume an. 1010. 59.
109. Vor dem Anfange des Verses findet sich ein
| Zwischenraum. B. 12.
| 7x:xn B.: 12, wie in Codd. 72, 150, 245 und 269 bei
Kennicott.
| svan 109, wie in mehreren Codd. bei Kennicott.
2
laps B. 12. 3posa 109.
msn B. 12.
rs 59. B. 12. 109, wie mehrere Codd. bei Kenni-
cott.
| == 109.
wohl «zw B. 12. xzx: Cod. babyl, wie 9 Codd. bei
Kennicott.
FILTEN II
sun B. 12.
(«sm B. 12, wie mehrere Codd. bei Kennicott.
‚fängt ohne Zwischenraum an. 1010. 59. B. 12. 94.
109.
gno D. I2
sann B. 12
| Von hier an bis 72-77 in X, 9 fehlt der Text. 109.
am Rande ein grosses = (Sidrazeichen). 1010.
cum 1010. 59. 94. Cod. babyl., wie auch mehrere Codd.
bei Kennicott.
cm 59. B. 12, wie mehrere Codd. bei Kennicott.
mp? B. 12, wie mehrere Codd. bei Kennicott.
"wzU2 59. B. 12, wie mehrere Codd. bei Kennicott.
sa 94, wie mehrere Codd. bei Kennicott.
7522: Cod. babyl., wie bei Kennicott Codd. 115, 149
und 250.
29 — r2: 94, wie bei Kennicott 11 Codd.
lan 94, wie 11 Codd. bei Kennicott.
\7=77 59. B. 12, wie mehrere Codd. bei Kennicott.
m’: 59. B. 12, wie Qeri und mehrere Codd. bei Kenni-
cott.. m==>Z 94, wie Cod. 198 bei Kemnicott.
D
D
240
K. A. R. TórrERMAN.
Cap. VI.
Cap. VIL
Cap. VIII.
11
Qv NS
10
11
Die Zeile endigt mit einem leeren Raume. 59. B. 12. 94.
In 1010 ist die folg. Linie leer und so: [. 1
bezeichnet.
Die Zeile fängt mit einem leeren Raume an. 59. 94.
porem 94.
-pz. Das Wort steht auf einer radirten Stelle. 59.
s2° 94, wie in mehreren Codd. bei Kennicott.
ZEN: 59. 1010, wie in Masora. 5. die Hahnsche Aus-
gabe des A. T.
47:3 59. 94, wie in 11 Codd. bei Kennicott.
arPiB D;
cott.
vw 94, wie mehrere Codd. bei Kennicott.
7:37 59. B. 12. 1010, wie in Masora. 5. die Hahnsche
Ausgabe des A. T.
zon 1010, wie auch in 9 Codd. bei Kennicott.
esr Dc 12.
Der Anfang der Zeile ist leer 1010. 59. B. 12.
sana. B. 12, wie auch in mehreren Codd. bei Kenni-
min: B. 12, wie in 6 Codices bei Kennicott.
=3>> 1010. 59. B. 12. wohl 94.
IM Füngt ohne Zwischenraum an. 1010. 59. B. 12. 94.
N 59.
wohl 272 59. wie in mehreren Codices bei Kennicott.
2:7 an bis XI, 3 fehlt der Text. 94.
15772 59. B. 12, wie in mehreren Codd. bei Kennicott.
yw 59.
map B. 12.
ann B. 12, wie in Masora. Siehe die Hahnsche Aus-
gabe des À. T.
ora B. 12. Vgl. in der Hahnschen Ausgabe des A. T.
die Bemerkung Qamez mit Sakeph qaton.
sn B. 12.
#mn212 1° 1010, wie in 9 Codices bei Kennicott.
K. A. R. TÖTTERMAN. 241
(mec? 1° B. 12, wie bei Kennicott in 10 Codd.
[Fina 2" B. 12, wie in Codd. 116, 224, 953, 260 und
264 bei Kennicott.
"27 59. B. 12. Cod. babyl, wie auch mehrere bei Kenni-
cott so wie auch Masora.
-2:" 1010. B. 12. Cod. babyl., wie mehrere bei Kennicott
und Masora. S. die Hahnsche Ausgabe des A. T.
| cron 1010. B. 12. Cod. babyl., wie mehrere bei
Kennicott.
mie 59. Cod. babyl., wie mehrere bei Kennicott.
| Der Anfang der Zeile ist leer 1010. 59. Der Vers be-
ginnt nach einem leeren Zwischenraum. B. 12.
jmas 59.
=>: B. 12, wie Cod. 159 bei Kennicott.
seu? 1010. B. 12.
Svep 59. B. 12. 1010, wie auch Cod. babyl. und meh-
rere bei Kennicott 2-2? lesen.
=27 Cod. babyl, wie auch 258 bei Kennicott.
| Syn B. 12. Auch mehrere Codd. bei Kennicott ha-
ben c2».
zZ 1010. 59. B. 12. Cod. babyl, wie auch mehrere
bei Kennicott.
FREDS
mz 1010.
SN 59
-27 59, wie mehrere Codd. bei Kennicott; rer. IR
"per Cod. babyL, wie bei Kennicott 6 Codd.
| Das Ende der Zeile ist leer. 59.
Der Anfang der Zeile ist leer. 1010. Vor dem Anfange
des Verses steht ein leerer Zwischenraum. B. 12.
be, Serie, 1
242 K. A. R. TöÖTTERMAN.
Cap. IX. |v. 13 zen 59.
|» » | 327 1010. B. 12. Cod. babyl., so wie mehrere bei Kenni-
| cott.
L 14| -im 1° 1010.
|» » |-3m 1010.
E 15, 22 Cod babyl, wie auch mehrere bei Kennicott.
» 16,52 B. 12. Cod. babyL, wie Masora und mehrere Codd.
| bei Kennicott. 313? "22 1010.
|? >» | TARA 99.
| Die Zeile endigt mit einem leeren Raume. 1010.
17 | Die Zeile fängt mit einem leeren Raume an. 1010.
| E » | TEN 59.
|? » | Die Zeile endigt mit einem leeren Raume. B. 12..
Cap. X. |v. l| Der Vers beginnt nach einem leeren Zwischenraume. 1010.
| 59.
E »|s2 1010. 59, wie in Masora.
|» » | mina 1010, wie in Masora. ninares 59. mnzra.
B. 12. | 73
» » 7207 1010. Cod. babyl., wie mehrere Codd. bei Kenni-
| cott.
2 =nnzre B. 12, wie in mehreren Codd. bei Kennicott.
» |^ B. 12, wie in mehreren Codd. bei Kennicott.
|» 3] 125 2* B. 12.
» 4 r2 D. 12, wie in mehreren Codd. bei Kennicott.
6 np: D. 12, also nicht wie in textus receptus p 12 yap.
5 » |w2 Cod. babyl, wie in mehreren Codd. bei Kenni-
cott.
9 Ein leerer Raum zu Anfang der Zeile 59, in der Mitte
derselben 1010. Ohne irgend ein Absatszeichen D.
| ONE LL
s »|myaı2 59.
» » | mb» 1010, wie die Masora. 7752, 59.
5 10 -m-x2 1010.
n » ESO 59, wie in 12 Codd. bei Kennicott.
I . zn B. 12. 109. Cod. babyl., wie in mehreren Codd.
| | bei Kennicott. Vgl. Qeri: cn.
11 | 7772752 109, wie in 7 Codd. bei Kennicott.
Cap. XI
14-
K. A. R. TórrERMAN. 243
van" B. 12, wie in mehreren Codd. bei Kennicott.
Am Rande ein grosses 2 (Sidrazeichen). 1010. 59.
Am Rande zur ersten Vershälfte: c—x-p 58 ısıın 5x:
109. Vergl. Jerem. 12, 13. E
z7-2 B. 12, wie mehrere Codd. bei Kennicott.
wz^ B. 12. 109, wie mehrere Codd. bei Kennicott.
=”: 1010. 109. Cod. babyl, wie 9 Codd. bei Kennicott.
3| znma2 109.
Ha 59, wie Codd. 4, 17, 72, 112, 126 bei Kennicott.
Am Rande des Cod. 59 steht: ŒNp1 Na 3522.
7272 B. 12. 1010, in welchem ^? radirt zu sein scheint.
© Auch mehrere Codd. bei Kennicott haben 727
551^ 1010. 59. v^ B. 12. Also nicht wie in textus
receptus mit Qamez. Auch bei Kennicott haben einige
Codd. -2°
722% 59. 7255 1010.
Ssann 59. Am Rande: N ^r, was die Lesart 2a-«x
ergiebt, eine Lesart, die auch in Codd. 1, 154 marg.
171, 342, 418 und 519 bei Kennicott vorkommt.
san 1010. DRIN 109.
[RES = 22e = Dame. Die Worte sind auf einer radir-
ten Stelle geschrieben 1010.
| Fángt ohne Absatszeichnen an. 1010. 59. B. 12. 109.
| exa 109.
| e»z"os2; B. 12. 109. Cod. babyl:, wie ‚mehrere bei
Kennicott und Masora. 5. die Hahnsche Ausgabe des
ANT
cnp 109.
9n B. 12, wie Cod. 270 bei Kennicott.
SNI 109.
rase 94, wie 7 Codd. bei Kennicott. rn2>2 B. 12.
wie mehrere Codd. bei Kennicott.
mms 94.
deus 94.
25°n%>:22 59, wie 11 Codd. bei Kennicott.
27h32 D. 12, wie mehrere bei Kennicott.
CTopzru 94. Cod. babyl, wie 12 Codd. bei Kennicott.
244
K. A. R. TórrERMAN.
Cap. XI. |
Cap. XII. |
A
19
Das Ende der Zeile ist leer. B. 12.
Der Anfang der Zeile ist leer. 59. Der Vers beginnt
ohne jedes Absatszeichen 109. 1010.
“251, am Rande. 109.
=°N>n 94. Cod. babyl., wie in mehreren Codd. bei Kenni-
cott.
7x 2°, am Rande. 109.
FATT Br 12,594.
N> 20 — wb: 109. 94, wo doch + uebergestrichen ist.
Vgl. mehrere Codd. bei Kennicott.
ang» — iwz^ B. 12. 94. 109, wie Masora. S. die Hahn-
sche Ausgabe des A. T.
nam 2
m B. 12:
Das Ende der Zeile ist leer. B. 12. 109.
Der Anfang der Zeile ist leer. 59. B. 12. 94. 109.
Der Vers beginnt nach einem leeren Zwischenraume. 1010.
“2225 59, wie mehrere Codd. bei Kennicott.
7:7 109, wie mehrere Codd. bei Kennicott.
"z-p 109, wie mehrere Codd. bei Kennicott.
=p Cod. Babylonicus.
Das Ende der Zeile ist leer. 94.
Die Zeile fängt nach einem leeren Raume an. 94.
4*5 109, wie 13 Codd. bei Kennicott.
In 7pz?: steht + oberhalb der Zeile. B. 12.
23 59.
== ON
852 — 7572 wie es scheint, um die Zeile zu füllen. Voll-
ständig steht dagegen 7x-7 auf der folgenden Zeile.
109.
22:7 59. 94. 109, wie in mehreren Codd. bei Kennicott.
22175 B. 12. Vgl. im textus receptus pa vp.
wohl 33357: 59.
"ew 59.
ons 59.
12% 109, wie in mehreren Codd. bei Kennicott.
wohl «^p: 59.
Cap. XII. v.
|»
Cap. XIII. v.
oo c»
K. A. R. TórrERMAN. 945
HÄN UU
er 109, wie in mehreren Codd. bei Kennicott.
Bl}
PIS 59.
zy 109, wie in mehreren Codd. bei Kennicott.
3208 94, wie in mehreren Codd. bei Kennicott.
3.
u
3
d &
3
(Basa 109.
"naar 109, wie 7 Codd. bei Kennicott.
Nach 72: folgt: -^2: nan “52m 5257. De zweite
Zeile hat jedoch die richtige Wortfolge. 109.
335321 94, wie in Codd. 150 und 201 bei Kennicott.
| annz2172 94, wie in mehreren Codd. bei Kennicott.
Zu Ende der Zeile ist ein leerer Raum. 94. =» steht
gang allein auf der Zeile, am Ende derselben. D. 12.
Die Zeile fängt mit einem leeren Raume an 94. Der
Vers beginnt ohne jedes Absatszeichen in 1010, 59?
109.
ons 59. Wohl «zz 109.
nun. Um das erste 2 zu berichtigen, ist darüber : ge-
schrieben. 94.
Füngt ohne Absatszeichen an. 1010. 59. B. 12. 94.
109.
2zw^ B. 12. Die Vocalisation scheint ursprünglich
gewesen zu sein, wie in Cap. 4, v. 15 derselben HS
und in Masora ist. S. die Hahnsche Ausgabe des A. T.
wohl 322 59.
^r, also nicht Qamez wie in textus receptus. B. 12.
"2502 B. 12.
='s>r 1010. 94, in welchem letzteren Cod. das erste
+ jedoch uebergestrichen ist. Auch mehrere Codd.
bei Kennicott schreiben das Wort in ähnlicher Weise.
nmi2wzn 59. B. 12. Cod. babyl., wie mehrere Codd.
bei Kennicott.
au B. 12.
2:22 94. 59. B. 12, wie mehrere Codd. bei Kennicott.
>01 94, wie 6 Codd. bei Kennicott. 772”: B. 12, wie
2 Der Anfang der Zeile ist leer. B. 12. 94. 59, insoweit
die geschadete Stelle sich entziffern lässt.
3= 59. 1010. 94, wie in 12 Codd. bei Kennicott.
Fängt ohne jedes Absatszeichen an. 1010. 59. B. 19.
22ùn 94, wohl ursprünglich in B. 12; vgl..13, 1. 295223»
Die Zeile endigt mit einem leeren Raume. 1010. 94.
Der Anfang der Zeile ist leer. 59. Dagegen hat DB. 12
272 D. 12, also nicht mit Qamez wie in textus re-
Nach 277° steht das Zeichen für das Ende des Verses (:).
Dagegen hat =" richtig das dazu gehörige Silluq.
Pup 1010. 59, wie in mehreren Codd. bei Kennicott.
np B. 12. Cod. babyl., wie in mehreren Codd. bei
Fängt nach einem leeren Zwischenraume an. 1010.
zas22 59. zm2x75 1010, wie Masora. S. die Hahnsche
946 K. A. R. TórrERMAN.
Cap. XIII. v. 10
5 Codd. bei Kennicott.
» 11) mpm: 94.
à 12 |
5 » | 722% 94, wie in Cod. 150 bei Kennicott.
5 13/12 B. 12.
» 15|
Cap. XIV. v. 1,
94.
» »
59, wie mehrere Codd. bei Kennicott.
” »
» 2
kein Absatszeichen.
T 5 | TT HV
55 » | MEN 59.
» 4 22
ceptus.
» n 32272N 59.
fa a mus Bu
» » | Sn: 94, wie mehrere Codd. bei Kennicott.
5 $
|
| 59.
» 6| Sidrazeichen. 1010. 59.
» 7
Kennicott.
» 9
» »
Ausgabe des A. T.
» » | Dan BIL
» 10) EuN EN 3274 B. 12.
» »
m^7x: 59. B. 12. Cod. babyl., wie mehrere Codd. bei
Kennicott.
K. A. R. TÖTTERMAN. 947
Beschreibung der einzelnen karaitichen Codices, deren Hosea-text
mit demselben des textus receptus von mir verglichen worden ist.
i Codex vom Jahre 1010.
Diesen Codex hat Pinner a. a. O!) beschrieben. Ich entlehne aus die-
ser Beschreibung das Folgende. Was nun den Inhalt des Cod. betrifit, so
enthält er „den Pentateuch, die Propheten und Hagiographen.* Es ist „ein
kleiner Foliant bestehend aus 491 sehr guten Pergament-Folien, die durchge-
hends noch gut erhalten sind.“ „Folio 1, Seite 1 hat der Schreiber dieses
Codex angezeichnet, dass derselbe in Aegypten geschrieben und im Jahre 1010
beendiet worden sei, und dass der Priester Meborach, Sohn Josephs, Sohnes Ne-
tanels, mit dem Beinamen Ben Wasdad, denselben habe anfertigen lassen: u. s. w.
Napa €uro mit, „Eine Zweite darunter stehende Inscription mit ganz ähnli-
cher, aber weit hellerer Schrift sagt, dass der Priester Mazliach, Sohn Salomohs,
diesen Codex von Joseph mit dem Beinamen Ben Kogach 1134 gekauft habe.*
In Bezug auf die Einrichtung des in Rede stehenden Codex sagt Pinner ?):
„Jede Seite ist in 3 Columnen geschrieben; bei den Psalmen, Job und Sprü-
chen aber sind die Seiten in 2 Columnen getheilt. Jede Columne enthält 27
oder 28 Zeilen, die zwischen gezogenen Linien stehen, welche letztere den vor-
her auf Seite 55 beschriebenen vollkommen gleichen. Der Text ist durchge-
hends mit T:--p: Vokalen und ns: Accenten versehen. Nach jedem Verse
stehen 2 Punkte. Die „rs Buchstaben sind grósstentheils den in der Bei-
lage zur Abth. B. Nr. 3?) befindlichen ähnlich; dasselbe ist auch bei den Ac-
centen der Fall. Ueber den Buchstaben rzz -32 steht ein Strich, wenn sie ohne
wi Dagesch sind. Die Köpfe der Buchstaben sind häufig durch einen Strich
in der Form eines Metheg vergrüssert. Die Anfangsbuchstaben der Paraschah
und der Bücher sind weder durch Grósse, noch durch Verzierungen von den
andern verschieden; ein karakteristisches Zeichen der karaitischen Schreibart.
Die Kleine Massorah steht zwischen deu Columnen und an den äussern und
innern Rändern; von der z2-25 n=:52 grossen Massorah hingegen finden sich
oben und unten 2 bis 4 Zeilen“ u. s. w. So weit Pinner. Ich bemerke noch,
dass Hosea auf der fünften Zeile von Hesekiel anfängt. Von den vier Zwi-
schenzeilen ist die erste leer, dann folgt die Angabe der Verszahl bei diesem
Prophet. Die vierte Zeile ist wieder leer. Zu Ende Hoseas ist eine Zeile leer.
1) S. 81—92.
2) a, a. 0. S. 91.
3) Diese Beilage enthält einen Abdruck aus dem Cod. babyl.
248 K. A. R. TÖTTERMAN.
Darnach wird die Verszahl bei dem Propheten angegeben, worauf der Profet
Joel nach einer leeren Zeile auf der viertletzten Zeile des Hosea beginnt.
Varianten, welche die s. g. volle Schreibart haben, sind: 27:wz27 VIII, 13,
13007 X, 1, emuw2nm XIII, 5. Defect geschrieben sind dagegen: zc^c^w VII,
12, 55 VII, 13, sv X, 12 u. s. w. Das einfache Schewa haben: “>= II,
18, 257» VIT, 16, -»”277 IX, 9; das — ;h IX, 14. Mit den masorethischen und
rabbinischen Bemerkungen, so wie sie sich in der Hahnschen Ausgabe des A. T.
finden, stimmen ueberein: "> II, 18, opw—2 IV, 6 (215 ^z, v. 13), =S:
IU 222 8, 277 VITL 13, s». X, 1, nae daselüst scissa Neun EE x
14, 72555 XIV, 9. Ohne Dagesch ist 2 in 82° IX, 4 und * in "nina X
10. Den Gottesnamen 777° vocalisirt dieser Codex 7:77.
T
Codex Abtheilung B. N:o 12.
Da Pinner auch diesen Codex beschrieben hat, benutze ich hier seine Worte.
Er sagt von diesem Codex !): „Ein unvollständiger aus 212 Blättern sehr guten
Pergamentes bestehender Quartband, welcher die ersten und letzten Propheten
enthält“ u. s. w.
„Blatt 1, Seite®1 fängt an mit den Worten >77 n=12p s» anar 1 Sam.
10, 2; das vorhergehende, so auch Josua und die Richter, ist verloren gegan-
gen. Bl. 47 ist fast ganz ausgerissen; es hat 1 Könige, 8, 64 bis 10 1 ent-
halten.“
„Die Seiten sind ueberall in 2 Columnen geschrieben und der Text ist
durchgehends mit n77'p2 Vokalen und 7:73: Accenten versehen, die aber auf
mehreren Seiten kaum zu erkennen sind; auch ist er sehr unkorrekt, denn es
sind hänfig nicht nur Buchstaben, sondern ganze Wörter ausgelassen ?), die
später von einer andern Hand verbessert wurden. Die 5-12 Massorah fehlt
günzlich. Nach jedem Vers stehen 2 Punkte, und am Ende eines jeden Pro-
pheten ist eine kleine leere Stelle. Die ms Buchstaben haben eine eigene
Form, und gleichen keiner andern der vorherbeschriebenen; das = ist überall
vom m deutlich zu unterscheiden; auch steht ueber den Buchstaben R£3 722 ein
Strich als Zeichen, dass sie ohne z2- Dagesch sind.“
In diesem Codex sind auch 5 Kontrakte aufgezeichnet, und zwar vom Jahre
1521, 1329, 1337, 1380 und 1388. Dies aus Pinner.
Was speciell Hosea betrifft, fängt er auf der vierten Zeile vom Ende He-
sekiels an. Alle drei Zwischenzeilen sind leer. Am Ende Hoseas steht das
1) a. a. O. S. 37, 8.
?) Vgl. obige Bemerkungen in Hosea zu I, 9, IV, 19; IV, 11 und XII, 3.
K. A. R. TórrERMAN. 949
letzte Wort 22 allein auf der letzten Zeile. Dann folgen zwei leere Zeilen.
Auf der dritten Zeile vom Ende Hoseas beginnt Joel.
Unter Varianten zum Hosea in diesem Cod. haben wir anzuführen: #27
De Su RV ER ER M wies VOR ES. ceno X 09, Gé IX IUS
u. s. w., welche plene geschrieben sind. Defect aber geschrieben sind: anı-
MAS RE REIP IQ San VIRA RER N, stops CIA cus st ml Die
Vocale sind zuweilen andere als im textus receptus. So z. D. vocalisirt dieser
Cod. aut és 9 T; :3 pay2 L 5, span" VI, 1, imp VI, 6, yava VII, 12,
mit = ^2 IV, 18, : wy3 VD mie ND” LO mit * wap>, mit = pem NÅ
DREH INES 2p) V, 19 mit == dis TV, 15, wo auch + auffüllt, THEN V.
15, wie auch in XIII, 1 (Son und XIV, 1 (ausm) wahrscheinlich ursprüng-
lich stand. Jetzt sind dort nur —, aber diese beide Stellen zeigen Radirspuren.
Auch nn XI, 10 E. 70 XI, 11 haben = Eine doppelte Vocalisation
findet sich bei 57 V, 1
Weiter ist en dass Dagesch nicht immer da vorkommt, wo man
es erwartet. So folgt auf den Artikel kein Dagesch in snen IV, 3, annan
v. 6, mw IX, 7, sarca IX, 10 und XIII, 5, nina X, I. Auch nach T2
steht es nicht in wzx VII, 10. Andere Fälle, wo Dagesch nicht gesetzt ist,
sind: won V, 14, map VII, 7, Jon v. 10, "wee? IX, 4, 1920791 XIII, 6, an
KVA 9: Dagegen findet es sich in >> III, 3, was in textus receptus nieht der
Fall ist, in zvzp IX, 6. Die Methegsetzung ist von der in textus receptus et-
was verschieden. Ohne Metheg sind z. B. 312 IL, 18, on) III, 5, nam
IV. SR Vj/8; mmsse" VE 10; &nz»» VIE, 10, sens! VIIL; 11; es:nizs
IN. 0105 STR, nan RAT RL d, mmm XI, $5dos»» XIE
13, ova: XIV, 10. Andere Verschiedenheiten in der Accentuation sind z. B.
27 IX, 9 und "172 572 IX, 10. Mit den masorethischen und rabbinischen
Bemerkungen in der Hahnschen Ausgabe des A. T. stimmen ganz oder theil-
weise ueberein: snor IL, 5, ^mm: IL, 17, nl 25552 Hb. 17, de
18 (nb AV, 6), (28 *s W, 13), 55e VI, I mewve VI, 10, mar VII,
"ns VIII, 10, sss VIII, 10, 724 WIE 39, nosen 15, >= IX, 16, mp
X, 6, (amsi» X, 10), TE^ X, T4, mbropoy XD12;- aNm Xl 10, Sens XI ES
das, wie es scheint, ärsprönslidié aus”; XIII, 1, sn XIII, 4, 227 XIV, 4.
Noch bemerke ich, dass der Gottesname ==> in diesem Codex 777 punctirt ist.
250 K. A. R. TÖTTERMAN.
Codex N:o 59.
Dieser Codex enthält die letzten Propheten. Einer Inschrift zufolge: >s:n:>
uns ij56w DD Hamm? bnp2 Sao np ^m 5 x: mpn j3 gehörte er im
Jahre 921 einem gewissen Nathanael !).
Hosea fängt auf Fol. 99 S. 1 in der Mitte der mittleren Columne an und
wird Fol. 104 Seite 2 in der Mitte der mittleren Columne beendigt. Es sind drei
Columnen. Die Schrift ist grosse Quadratschrift. Die Vocale sind mit anderer
Tinte als die Buchstaben gezeichnet. Das Buch hat sowohl grosse als Kleine
Masora. Die Zahl der Verse bei Hosea ist zu Ende desselben nicht angege-
ben. Nach drei leeren Zeilen folgt Joel auf der vierten. Anders bei Hesekiel.
Am Ende dieses Buches ist auf einem Raume von 5 Zeilen die Verszahl auf-
gezeichnet. Dann steht eine Zeile leer und nun folgt Hosea auf der zweiten
Zeile. Varianten in Bezug auf die volle Schreibart sind: n°nw IL, 5, 27237
VI, 2, roms VIIL 14, 23725:» XIV, 1 u. s. w. Defect sind geschrieben:
xi IH, 5, im» VE 2; nam IX 9; fa XII, 155 a8. it I ee oS Ne
wogegen ”27N2 am Rande als Qeri steht, II, 8 7773 und IX, 16 "an". Im Be-
treff der Vocale sind mit ; punctirt ^2»2 IL, 18, “pan V, 2, IX, 9, 2375 VII,
16 und gewöhnlich =’n>8; nur in II, 25, VIII, 6 und XIII, 4 hat dies Wort
= = haben mW XII, 13, wo das tj ein Schreibfehler ist, c25 v. 15 und,
wie es scheint, mp XII, 7 und 322 XIII, 3. Mit = ist in III, 1 378 verse-
hen (am), mit + z2z»» XIV, 9, mit = sw X, 14. Ohne Dagesch sind 37
VII, 8, :;mnho XI, 5, mos XIV, 4. Dagegen findet sich Dagesch in > (25)
RA: Ueber die Methegsetzung ist zu bemerken, dass dies Zeichen sehr oft
fehlt, wo es die Hahnsche Ausgabe des A. T. hat. So z. B. in allen den Stel-
len, welche ich in dieser Beziehung oben an B. 12 angeführt habe.
An anderen Stellen, wo textus receptus dies Zeichen nicht hat, findet es
sich, wie 2x1 2° IV, 15, 5& VII, 1, vs VII, 7, Dinar X, 1, mo» X, 9,
ja>w und ?wz^w X, 14, 77 XII, 3. Mit den masorethischen und rabbinichen
Bemerkungen so wie sie sich in der Hahnschen Ausgabe des A. T. finden stim-
men ueberein: tne: II, 5, >> II, 18, npw-^3 IV,.6. res" IV, Benz
VL 30; 2ER SAR NI 4573». VIE, 48, 2 VIT; 1127 boy, din ee
Ru 14, 072532 XIV, 9. mm ist wie gewöhnlich nim vocalisirt.
1) S. Neubauer, Aus der Petersburger Bibliothek. Seite 134.
K. A. R. TórrERMAN.
Leo)
[ub] |
[e
Cod. N:o 94.
Nach der Angabe eines in der Bibliothek befintlichen handschriftlichen Ka-
taloges sind, wie D:r Harkavy mir mittheilte, in diesem Cod. fragmentarisch vor-
handen: Sam. Reg. Jes. Jer. Hos. 4, 15 — Amos 4, 5, Job. 34, 35 —
Thren. 5, 21. Meiner Untersuchung nach finden sich von Hosea vollstándig nur
die Cap. V—VII und XIL—XIV. Cap. XI fängt von "ax SN V. 4 an. Cap.
IV hat vollständig nur die VV 15—19, Cap. VIII die VV 1—4. Das Uebrige
fehlt. — In Bezug auf Varianten so finden sich dort plene geschriebene Worte wie
forest IV, 19, sito VII, 1, min» XI, 8, 251 XII, 5, om XIV, 4; defect
geschriebene wie ‘3777 VI, 2, w2^: VI, 3, mo VI, 10, oxbn XI, 7. JAN
XII, 10. Beispele anderer Vocalisation kt in textus receptus vorhandene sind:
mar XI, 4, EXE XI, 6, 1Nw> (in text. rec. 3nw°) XI, 10, 32°: XIV 10. Da-
gesch steht nicht in MPN" xiii 11. * Copulativum haben ma 2? VI, 4 (mar)
ps VIL 7 (ym), 53532 XII, 12 (535327). Ohne * Copul. ist dagegen c5-om
VI, 4 (cm25cn).
Codex N:o 109.
Dieser Codex enthält angeblich fragmentarisch Ezekiel, Hosea, Joel. In Ho-
sea sind nur drei Capp. vollstindig, nämlich die Capp. V, XI und XII. In
Cap. IV fehlen jedoch nur die zwei ersten Verse. Cap. X ist von man>n aus
in V. 9 vollständig. Das I Cap. hat nur die 5 ersten Verse vollständig, das
II Cap. die 4 ersten, das VI nur den ersten Vers. Von dem XIII Cap. ist nur
ein Theil des ersten Verses vorhanden, alles Uebrige fehlt. Plene "du i unser
Code ESEmTIQTS IV, 19, mal V; 19, man X, 11, mo RI SW
defect dagegen pex IV, 14, wz», av X, 12, "ns XII, 11 u. s. w Was
die Vocale betrifft, so ist zu bemerken = in 2xz^r I, 4, 5, + in 7232: IV,
13, in nu he u text rec.) A110, = in => VW, 1a, m omp Kuss
in praym V, 2, apnas V, 12, 2x2 X, 14. Cap. V, 10 schreibt »»iwn>, X,
13 nnny2, XI, 3 mna. Sonst ist dieser Codex etwas unkorrect geschrieben.
So fehlt on IV, 15, ne ^» V, 1 stehen am Rande, wie auch v2»: und x XI,
7, 8. In XI, 1 liest man cx« mit einem 2. Zum X, 12 ist am Rande
bemerkt: z^x^óp 58 17711 SN), was an Jeremias XII, 13: 27% cwn “>
"Xp erinnert.
959 K. A. R. TórTERMAN.
Codex babylonicus.
Wir nennen diesen Codex ,babylonius*, weil er dem babylonischen Punc-
tationssystem folgt. ^Graetz!') giebt freilich an, dass auch der Cod. vom Jahre
1010 dies System hat, dass dies aber wenigstens in Hosea nicht der Fall ist,
kann ich bezeugen. Pinner?) beschreibt diesen Codex folgendermaassen: ,N:r 3
ran mw2: Die letzen Propheten, ein Kleiner Foliant von 225 Folien sehr
guten Pergamentes. Er enthält a) 7% Jesaja von Fol. 1, Seite 2 bis Fol.
53, S. 1. b) n°2 Jeremia, von Fol. 53, S. 1 bis Fol. 190, S. 1. c) 5Nprm?
Hesekiel von Fol. 120, S. 1 bis 178, S. 2. d) "z» »"n Die zwölf letzten Pro-
pheten von Fol. 178, S. 2 bis 224, S. 1.
Jede Seite ist in 2 Columnen geschrieben, zwischen welchen wie auch
unten und am äussern Rande die 77102 Massorah steht. Von der 75173 mon
grossen Massorah stehen unten 2 bis 3 Zeilen. Jede Columne enthält 21 Zei-
len. Nach jedem Vers stehen 2 Punkte, und auf diese folgt ohne Zwischen-
raum ein neuer Vers. Dies ist jedoch nicht beobachtet, wenn ein anderer Ge-
genstand mit einem Vers anfängt; in diesem Falle ist er entweder durch eine
kleine leere Stelle von dem vorherstehenden getrennt, oder es fängt mit ihm
eine neue Zeile an. Die fms Vokale und mur: Accente sind von den bei
uns üblichen völlig verschieden und zwar nicht nur in der Form, sondern auch
in der Stellung, indem sie alle oberhalb der Buchstaben stehen. Nur die erste
Seite, nämlich Jesaja I, 1 bis v. 17 hat doppelte Punktation, oben und unten;
dasselbe findet man noch einigemal bei ganzen Versen oder einzelnen Wörtern.
So Jesaja, 59, 10 =°awn2 bis v. 12 ty Fol. 47, S. 2, Sacharja, 1, 10
bis 2, 4. Fol. 212 S. 1 ist die Punktation wie bei uns nur unten. Von Folio
220, 2, und zwar Sacharja 14, 6 bis Fol. 222, 1, nümlich Maleachi, 1, 13
fehlt die Punktation gänzlich, und nur die 3 ersten Verse von Maleachi sind
viel später nach unserer Art punktirt worden. Das wort 777? ist niemals punk-
tirt, sobald es allein vorkommt, aber immer, wenn ^:2Ww vorhergeht und einige-
mal auch, wenn mixas darauf folgt. Dies Alles ist nicht ohne besondere Gründe
geschehen, wie sich bei genauer Prüfung wohl ermitteln lässt. Ueberhaupt ist
der ganze Codex möglichst korrekt, und da, wo ein Schreibfehler statt fand, ist
er grósstentheils von Schreiber selbst verbessert worden, so dass wir um so mehr
berechtigt sind auf die Varianten einen grossen Werth zu legen, indem mit Ge-
wissheit anzunehmen ist, dass sie nicht zufällig sind, sondern auf grammatischen und
massoretischen Regeln basiren. Auch die Form der Buchstaben ist grósstentheils
von unserer verschieden wie aus der Beilage, dem Propheten pipan Habakuk,
!) Geschichte der Juden. 5 B. Lpzg 1861. S. 552. — 2) a. a. O. S. 18 ff.
K. A. R. TórrERMAN. 258
welcher ganz vollständig und auf das genaueste lithographirt wurde, zu entneh-
men ist. Was den Text betrifft, so ist er in vielfacher Hinsicht von unserm
Texte verschieden und nicht selten sind die Varianten äusserst wichtige u. s. w.
Er setzt fort: Folio 1, Seite 1 steht nachstehende Inscription, die 40
Jahre nach Beendigung dieses Manuscriptes aufgezeichnet wurde; sie besagt, dass
dieser Codex dem Rabbi Isaac, Sohne R. Joseph Ismaels gehöre, und dass er
ihn von seinem Vater 956 geerbt habe:
muN2x "7 qua
u. S. w. 219 7270
Nach Pinner sind da Varianten wie mai IL, 5, anm IT, 9, mör IV, 1,
ananas IV, 19, ams VII, 6, omıson VIIL, 13, roms VIIT, 14, (sip
IX, 9 u. s. w. Defect aber sind geschrieben 22» IV, 3, nn IV, 19, sn VI,
2, 45v VIII, 13, sop IX, 6 u. s. w. Mit Qeri stimmen ueberein: ^27 VIII,
12, 53 IX, 16 und zum Theil any X, 10.
Ich gebe schliesslich noch ein Verzeichniss der Varianten, welche sich weder
bei Kennicott noch in den Noten in der Hahnschen Ausgabe des A. T. finden.
Freilich führt Kennicott nicht die Vocale und Accente an und somit kann
Manches, was hier als eine neue Variante angegeben wird, in der That bei
schon bekannten Codd. vorhanden sein. Übrigens ist das Erkennen der wahren
Vocale nicht immer leicht, im Gegentheil ist eine Täuschung wohl müglich,
wie dies anfänglich bei mir mit dem Worte #2xn2 IX, 10 in B. 12 der Fall
war. So oft ich dies Wort auch ansah, immer fand ich es mit == punctirt
(msn). Zuletzt unterzog ich das - der Probe eines feuchten Fingers. Nun
verschwand sogleich der unterste Punkt und nur das Zeichen für Zere blieb.
Die meisten Varianten beziehen sich auf die Vocalisation.
Neue Varianten zum Propheten Hosea, gesammelt aus 6 der Firkowitzschen
HSS sammlung in Petersburg gehórigen Codd.:
Capa c Toda: 4e Bt12: Cap. III v. 1 ams B 12 ans, 1010
»i IE Nm 308. Indum" b, voa Pap OR
» are: » tu 'ÉbsuubN: 59.
17 vs 1550 PR, (9. » IV , 1 evnow 59.
5 5 15,48 32i 1a. alt una avete Bl
5» ul, RID rara OT us 059v diy wohl an 99;
» 3147.08» B9: „nf, elle:
il}, 28 no „tal 4305, 12 (pmo g:
a» » =) ala MOTO B9 92. 15. Dus s.t dB Rog UR
K. A. R. TórrERMAN.
254
Cap. IV V 15 2ne 52 1010,59.
» » » » 21 "> BT».
» 232993 15 zT ZN? p TU».
29 29 » 2» “nb: 59.
” ” » 16 27722 B 112,
» » » 17 nin 59.
» » »” 18 70 BI
22 3 2 pui 59. B 12. 109.
1010.
” I ud amnes 59.
>) x ig ws 18 19,
» oo» » »42P721 B 12, 109.
” 221502 13 von B 119.
» 20 99 99 27° 109.
» oo» » 14 wohl RER B 12.
» 25 55" IO "UN 59.
» DIN) VON? IA
2) VI 39 il gv B 12.
» J0. 99 99 vun" 18). 31920
ONE 1 2194.
» » » 6 12% B 12.
» » » 12 022 B 12.
» ” » 16 2375 1010. 59. B 12.
wohl 94.
» VII » 1 EN 59.
2» el 99 2 Tan 59.
» » » 7 yu 59.
» S on » nap BO.
esos LOS ERROR
» y 299 99 ion BI
29 IX LE] 1 77728 59.
” » » 4 1N20°? 1010OMBMD)
» 3*5» 0 m2 DU.
» „In "Y usen B 12:
» » » 8 "now 59.
» 29 LE] 5 nD 1010.
” » » » vp? 19) 919,
Cap.
IX.
8 vow 59.
9 pan 1010. B 12. 59.
EST B 2.
"3753 B 12.
Hop 592 TWO.
BN 59.
13 mew 59.
14 3^ 1010.
» jn 1010.
16 >52 1010.
- ann 59.
17 "noN DO
1 mnmara» B 12.
335420 12.
6 np? B. 12.
9 nz23a2 59.
? mb 59.
Du 1010.
Anno 109.
sot 1010) 595
12»
» 722% 59. 725» 1010.
2278 59. 2uz^N 1010.
CER 109.
1 cvs 109.
3 amp 109.
oa” 109.
6 nns»: 94.
“25 am Rande 109).
TN, am Rande 109).
8 “ain: B 12. 94.
mm B 12.
3720 BR.
1 susp Cod. bab.
ji 10)
3 »» 59.
4 mom 59.
22
10
27
12
Tw B
K. A. R. TötTERMAN. 255
Cap. XII V. 5 janne 59. Gap IT. V. ,5 "2502, B. 19.
» » » 6 mar 59. » > 5) 6 132271 Bi
» DNS TEEN EE) ) 5 il ng, 94.
» P) 1 45 RO mp7 59. " m le ji B 12;
» D EN 259. „ XIV , 1 =2nn, ursprungl. in
» 309 ONE D AD B 19
” » ll) TUN 59: » » 5 2 77728 HO
» n2 5: oin Drama 109. 5 — 5 HUR 59.
» ssl zone elen ^23 x sU x. aa,
nici css 109). , u ERES 59.
» » » 13 77859, wohl 272 109.| » 2H. NUS mas B 12.
P
OE 14 az 94). À > 0. 9 mm» 59.
» XII , 3 wohl 325 59. T
soo D 12.
, E 2- A
EE E 10 ja 94. 123 B 12.
In den oben genannten Handschriften kommen bei folgenden hoseanischen
Versen Absatszeichen vor:
CAM 20101025 12. Vglin Ken-(Cap. VIL. VIN 1040.94. 59. B 12.
nieoté* Codd., 98. 113. sr MIN 0194 1010. 59. B 19.
154. ». NM: 05. i4 1010. 59. B L2:
» » » V9 1010759: B. 19: » IX. > 9.01010. 59. BR
» INK ” 2- 59. ” ” ” 16. 1010.
» D Se 99% » 5 17.041080: 059. D- 19.
» » 5» 15. 1010. 59. » X. » 08.011010. 59.
» » "Uf. MOTOR :12. » XL.» 06.168412 159.
» 5 95/29. 0107159. B. 12. » » „alle 1010: 59. B 12. 94
» 2". 951090959. B. 12. 109.
» JI» 5.910047 BV. 59.? » XIL » 12. 94.
>» IV. s 19.*1010759.7 B, 12. » XL > 11.1B L2. 59.794.
» V."»" 7FLONOREIA 109559. B| » XIV. »! X. 1010; 59. 94.
12. 5103" » KLONG
n
A
im
“2 ist hoc le | ea a
y 1107 «an
BIRNEN ON LR momen "
a UF 86 poo wort tes
v äng
v — en
A 0,055 4h,
trot MMOL A:
f L^ il Ld 8 uiu! .* I
225. ma or .0
5 itl A
WES ue.
ga Kuh.
oc 1 i
Maui 11
ETT
A AN
44.00 DIC
TN. 4 u
ME e
, M "alt
| sl
AE VE
n x
E 1 10 ala
ann HA n aom
Sw Ki
ud
|
A
HT
1
«
1
CAR -
Hu
An s |
"mo
Wr
DI E l'un
LL Te LE
Mv LATE M
79 sv
en
*
E Li
"hu
D
n l
ht
ET A re A =
à
CA
2
LAO
his
= di: wd
2
B
RE s
a7 mES £3 jT T.
lot ^ bre PIS seen
(o Fee
DEA t uii "13
Rt m Ve
icd
mies
erg ER
Fe ML ru
-—- ae » TE
AST ZO P oL s
sera Spe
£1 a uc wer PS
LAT TM de
«eq, Un Ours
Li gp weder 3
up 030007 a ERA.
h
€
SUR LE DISCRIMINANT
DE L'ÉQUATION DONT DÉPENDENT LES. INÉGALITÉS
SÉCULAIRES DES PLANÈTES
M. ÉMILE SOURANDER.
AN
Lu à la Société le 20 Mai 1878.
HELSINGFORS,
Imprimerie de la Société de Littérature Finnoise.
1878.
|. LE
LE
Mn MA
hun
re
Sur le discriminant de l'équation dont dépendent les inégalités
séculaires des planétes.
Cette équation, de la forme
dyr D Aja din
a As —% da
21 22 an = 0,
Aya PE Am a
où
dix TES Aris
fut rencontrée pour la première fois par Laplace"). Dans le cas de »—3 elle
se réduit à l'équation cubique
An XL Ayo UE
oi Ang XL 3 == 0,
G3 Ay, Az; — X
qui determine les axes prineipaux des surfaces du second ordre, les forces
elastiques principales et les axes prineipaux d’inertie des corps. La réalité
des trois racines de la dernière équation fut d’abord prouvée par Lagran-
ge^. D'autres démonstrations, s'étendant à l'équation générale, ont été encore
données par Cauchy”) et Jacobi‘) et plus tard par M Sylvester”) et Gru-
nert 5).
La réalité des racines de l'équation quadratique
An —L App
ih der zd We
qui détermine les axes des sections coniques, étant évidente par la décompo-
sition en carrés, facile à obtenir, de son discriminant
(A) = (an — ta)” pF 40,5,
1) Histoire de l'académie des sciences de Paris. Année 1772.
2) Mémoires de l'académie des sciences de Berlin. Année 1773 p. 85.
3) Exercices de mathématiques 1829 IV p. 161.
4) Journal de Crelle t. 12 p. 1 1834.
3) Philosophical magazine 1852 II p. 138.
6) Archiv der Mathematik und Physik von Grunert t, 29 p. 442 1857.
260 E. SOURANDER.
Kummer '), par la voie du tätonnement, parvint le premier à une décomposi-
tion analogue du discriminant de l'équation cubique. Bientôt après M. Bor-
chardt ’), à l’aide de quelques théorèmes, dus à Vandermonde, Jacobi et Cau-
chy, de la théorie des déterminants, décomposa en carrés le discriminant de
l'équation générale. D'autres méthodes, se rapportant à l'équation cubique, ont
été encore données par Hesse ?), à l’aide des formules nouvelles obtenues par
Jacobi) dans ses recherches sur les résultats de Kummer, et plus récemment
par M. Bauer?) et M. Geyser‘). La première de ces méthodes se fonde sur
les substitutions orthogonales et celle de M. Bauer sur les propriétés élémen-
taires des déterminants, tandis que M. Geyser arrive au but en prenant pour
point de départ quelques considérations géométriques.
I y a pourtant, pour arriver à cette décomposition, une autre voie, re-
marquable par la forme abrégée des résultats auxquels elle mène. Le nom-
bre des travaux mentionnés plus haut et le témoignage de Hesse") attestent assez
le vif intérét que ce probléme a su éveiller. Je ne crois done pas inopportun
d'ajouter aux précédentes cette méthode nouvelle, qui me parait tenir, à l'é-
gard de celle de M. Borchardt, à peu près la méme place que l'on accorde en
général aux méthodes connues qui donnent la résultante sous une forme abré-
gée, à l'égard des autres méthodes d'élimination.
Avant d'aborder ce probleme jexprimerai, au moyen des coefficients de
l'équation
1) Journal de Crelle t. 26 p. 268 1843.
2) Journal de Crelle t. 30 p. 38 1846. Un autre mémoire plus complet se trouve dans
le Journal de Liouville t. 12 p. 50 1847. C’est aussi là que M. Borchardt a remplacé les fonc-
ions de Sturm par la série
Pi Do - Pm
01L
So $1 . $m—1
S0 0 552 19 Sm
Pm =
Sm—1 Sm * Sam—2
3) Vorlesungen iber anal. Geometrie des Raumes 1861 p. 320.
+) Journal de Crelle t. 30 p. 46 1846.
5) Journal de M. Borchardt t. 71 p. 40 1870.
6) Journal de M. Borchardt t. 82 p. 47 1877.
7) Vorlesungen über anal. Geometrie des Raumes 1869 p. 279.
Sur le discriminant d'une équation de Laplace. 261
1) dy | a, x , - QE E10:
la fonction critique /\, définie par légalité
2) ANE (ci) (2:—%ı) ar)
(z,—235) -» (ta)
(a, E. ae
Le diseriminant, obtenu par la méthode dialytique de M. Sylvester, pourra
s'écrire
| d, 2a, .(n--1)a, 4 na, (DERE |
na, (n—1)a, .. DIS CE D s |
0 a .(n—2)a, ,(n—1)a, a LR:
2 [2]
A 0 A, . DE D (ce og
3) == ; !
0 Qux [A 202 Id: . NO,
| 0 D; na, (n—1)& (n—2)à . a
et, par celle de Bézout,
Cu Cio C1,n—1
4) R == Ca C25 od Co. n—1 |
Cn—1,1 Cn1,2 3 C4 —1,n—1
où
5) Cg — dix À disagio. À Ar — Cu
et
6) dy = (4-1) (n—k) dis % — (k+1) (n—3À) a, 18;
En appliquant la formule (5) il faut prendre k = i.
La forme abrégée du discriminant peut aussi se déduire de celle de la
premiére résultante comme l'a montré M. Baltzer dans son traité connu des dé-
terminants.
Nous aurons à présent entre /\ et R la relation
) qe dae. A cca fr.
Pour le montrer, je suppose égaux à zéro tous les coefficients excepté
a, et a,. Les déterminants R deviennent par là
-1
2n—2 n—1l
8) R — En n (a, 4,).
A l'aide d'un théorème de Cauchy nous avons aussi
262 E. SOURANDER.
qu ps qe
n 1 1
Li % TL;
EN le
et, en élevant au carré, l'égalité due à Mrs Cayley et Borchardt,
So 8j . $43
10) Aer pee ede
où
1 1) Sm — za o
Par la supposition précédente ce déterminant se réduit facilement, à l'aide des
identités de Newton, à
n—1 n—1 n " ET
2 AN (1) s s Sn = (—1 On = |
Nous savons aussi, par les recherches d'Euler sur les résultantes, que R ne
peut différer de /A* que par rapport au signe et au facteur numérique. Les
valeurs particulières (8) et (12) vérifient donc la relation (7).
Je donnerai à présent une méthode directe et facile pour la décomposi-
tion en carrés du discriminant de l'équation cubique.
Si l'on désigne par à le déterminant
Öka ie Aag |
des op Us
lai As Ass
et par an c; . ., les déterminants complémentaires des éléments an dj . .,
cette équation pourra s'écrire
13) 0 — (an + es + ess) & + (Art Q5 + 055) ^ — L==0.
Prenons encore l'équation
14) ta, va, x’--a, v=0.
Ld
Les relations (4-- 7) nous donnent pour son discriminant
15) 3ai A | 200, d,—3 Ad a), (t à, —9 Go az) |
3 | (a 4—9 a, as), 2(a, a —3 a, 4,) | à
A l’aide des notations
Sur le discriminant d'une équation de Laplace. 263
An ss A (99 — Css
m — TL fe oe f mem [44
y 6 145 vs 145
(053—033 053 011
16 |
) V6 249 V6 245
An — op á 03 — Lag
ERE I b ] = = [44
Vs 349 Vs 349
nous aurons ensuite, en identifiant les équations (13) et (14),
(13105 — 300, =
17) (Um ar A2 is Qs)" mo (an (55 =F Qui Aes AL App as — 43 — (s — ds) =
are anus)
Le théorème de Jacobi, s'exprimant par la formule
18 GIP GR IT (UP qu
— — = = — = =;
) da,, da, s, da,, da,,s, da,, das,
nous donne aussi
Ô =
2 2 2
19) Co Us — Us ale Ir ren U35
An (55 A33
2 2 2
Ci aa + (1 C33 SE DE e in em ae CEDE
An + 45s T7 03;
La dernière expression s'obtient en additionnant les numérateurs des frac-
tions précédentes ainsi que leurs dénominateurs. Ce procédé, dû à Eucli-
de') pourrait en effet faciliter bien des recherches; nous le tenons de l'ex-
cellent traité de géométrie analytique de M. Lindelóf.
En développant le déterminant 9, d'après un autre théorème connu, nous
aurons encore
DE
053 € + dar Ca + Az] Us ——
20) Wis &ı 4 Ayla + Ay (uy —
(35 C3 + (53 Q3 == Az; 035 ==
Gr Gr AT dem À du Go I 2 dus Ge À 2 dus nus 2 das Cas
3
Cette expression résulterait aussi de l'application du théorème d’Euler sur
les fonctions homogènes; elle se trouve d'ailleurs, avec les identités (19),
déjà cher Lagrange *)
1) Elementa V 12.
2) b (Gg 196 WARS
264 E. SOURANDER.
Les développements (19) et (20) nous donnent à présent
QAI RON —
2 D ON LT.
21) (eu = 022 + Oas) LS (e Co -— Ci Css = Clos (33 — (09 Os — 023) =
9 2 2 2 | 2 2
9 (ce 3m 013 = Ca '= (53 —|- La | Usa
et
22) d; ü, — 9a, —
3 (d An = A Op = (055 033 == Ayo Os ar 2 (5 C5 -— 2 os 55) — (Au = (os = Ass) (en == 022-133) =
6 (s es + Ars 013 À As 634 4 Ars 03 + Ay os + Aas 04).
Au moyen de ces formules Végalité (15) deviendra
23) 7\
(ds (s + dy is + Aja Va + (55 s + Ars (5, 4 Asa 054) (015 Cat 45 Cas - Ars Ara À 055 (o5 À Aas 04 - Ass (,)
(Az 5" (5 Est Ars 034 - Ag Cost Aas Kost Ass 054) (Qt Mio ög Cast 014 Cat Q3 es t os 094 t Usa 054) ;
Ce déterminant est composé de deux systèmes égaux à
io (45. Ars (55 (054 Q5,
G3 03 (34 (3 (54 054
et peut par suite, d'après le théorème de Binet et Cauchy, se mettre sous la
forme
N
19 icy
24) Q3, Ar3 is o5 5, 05, |
2 2
C42 053 (4 (55 (9, (5,
notation qui n'est qu'une conséquence de celle de M. Baltzer et qui équivaut
à la somme des carrés des quinze déterminants obtenus en combinant les six
colonnes deux à deux.
Si, pour abréger, nous désignons par
[555655] 3^ -
les déterminants
(s 055
is O55
Sur le discriminant d'une équation de Laplace. 265
ces carrés seront
12
[dis ess" == [223 af == [Az es)” +
[ao el; + [t auf + [4:23 eu +
[Gs e + [ms œuf 4 [as au +
[242 auf + [tis ey] + [ds cul +
[au ex] + [as eu + [au auf -
Pour réduire leur nombre le système (16) nous offre d’abord les iden-
tités
26) Q4 4 44 + du — 0,
04 zs O34 A (3, = 0,
bo
Qu
LE
et par là les relations
27) [Ars cu] = [as e] = [au el,
à l’aide desquelles le discriminant se réduit à treize carrés, forme sous la-
quelle l'a mis M. Borchardt. Les développements
(5 C1 == Aag On — Ay Ca
(3 (15 + (51 Chop + (5; A32
28) An Cus + An Cos m si ss
(53 03 m Ay; ss Sis Az; C3,
(55 Co SIE (los Cao == As; 32
dis C3 == “Aro (5 —- (55. A33
nous conduisent ensuite aux relations rapportées par M. Bauer,
II il
III d
lass. = Ped
29
) [t5 | == E
[ds c] => Era,
au moyen desquelles le discriminant se trouve réduit à dix carrés, forme que
lui a donné ce dernier.
Par suite des identités (26) nous aurons encore
[do e] + [di 0.4 | + [es as | = 0,
30) [a cu | + [dis 054] + [dis 034 | E20
| tss ai | + [das a | + | do as] = 00
d’où
266 E. SOURANDER.
2 ([d,5 auf + [a Gr = (a; au] — [di au]) + [a tz],
31) 2 ([@s ed + [t ey] ) = ([a5 Gal — [ds e3,])* + | t5; Ale
2([ | do; GE + | das cat = (| (55 04] [223 e]) + | le
A l'aide de ces relations, rapportées par Hesse, le discriminant prendra
enfin la forme de sept carrés de Kummer et Jacobi.
Si le discriminant de l'équation cubique venait à s'évanouir, le lieu géo-
métrique de l'équation
32) aa AY + Os + 20392 4 2415024 2055: + 20140 + Day + 205,2-- a,,—0
en coordonnées rectangulaires serait une surface de révolution du second ordre.
Pour obtenir les caractères analytiques de ces surfaces, étant donné
qu'aucun des coefficients @3 Gi; & ne soit nul, nous n'aurons qu'à égaler à zéro
deux des trois premiers carrés (25).
Pour le démontrer nous avons d'abord l'identité suivante de M. Bauer,
33) io [ts Ces] + (5 [Gr do] == (ls; | Go M5] — 0,
et, par un changement partiel des indices, les relations
d35 [Au 65] HF As [A23 e —+ Gas [t du] = 0,
34) ara [Os sal HF As [Ass 032] 4 Ass [055 055] — 0,
dos [di Q5] + 035 | dos 054] + (55 | d ens] = e (Ÿ)
et
35) (54 [As 0534] + (55 | e. as] + a | 5. cs | EU
Ces relations et les identités (27), (29) et (30) montrent en effet que
dans ce cas les autres carrés s'évanouissent aussi. Les conditions précéden-
tes peuvent s'écrire
018 013 03 |
) 05 O5 As;
Si un seul des dénominateurs est nul, les trois premiers carrés ne pour-
ront s'évanouir.
Pour les autres cas légalité (25) nous donne
d, — d, = 0, A? = [(a5,—03;)* + Aa] [(ass — An) (092) + ass],
37) dy = Ay, — 0, IN = [(a,:—@,1)’ + 40,3] [ (An Az) (dt Ass) + as),
dz = Ay, — 0, IN = (au —@ 2; + 402] IC — ds) (055—411) is dy]
et
38) (s — dag = — 0, A= [ (35 55). (043 085). OR
De là les conditions
Sur le discriminant d'une équation de Laplace. 267
A — 045 — 0, (455—431) (a, — 455) + 0),
39) Go — gg = 0, (Ar 55). (Aa Aag) -]- 0:5 — 0,
(43 = (5 = 0, (055—055) (tss 031) + (ta
et
40) Ay = Us = dy = 0, (An Az) (An — Ass) (Aag — 55) — 0.
Ces conditions analytiques des surfaces de révolution du second ordre
sont rapportées pour la première fois, je crois, par Bourdon”) et Mon-
dot’).
Les égalités (25) et (29) nous font voir encore que le discriminant s’eva-
nouit avec les du 4, Az Os Oo 03, d'où résultent les conditions remarquables
a RE Mori OM.
41) Ai — Ay (35, io — (43 — los.
Échangeons à présent la notation du systeme (16) contre celle-ci,
a — Ark
E De LM 3 1
ik Fr ?
6
42) Q5; "s &
ie == E V6 - EE
6
L'égalité (24) deviendra par là
AN
m
(l3 (L5 (los 120 130 950 |?
43)
O19 Eis (55 19€ 135€ 93€
En multipliant la première ligne de ce système par an + a, + ass et en
ladditionnant ensuite à la seconde ligne, ce qui évidemment ne change pas
la valeur du système, nous obtiendrons
IN
T9
Ag (13 os ad 1305 9530 |“
44) Re
(15 (45 Ars 1900 134 930
où s—3
a, ——0,—— 2050,
45) ik ki Em is "sk
!) Correspondance sur l'école polyt. t. 9 p. 196 1811.
?) Correspondance sur l'école polyt. t. 2 p. 205 1811.
268 E. SOURANDER.
et
46) xd =
tandis que la méthode de M. Borchardt nous aurait donné dans le cas actuel
N=
i 4 0% 0 O0 D © |”
4 7) An Log (53 Aro (43 os (o1 (5, Q3»
Aa ss Gs io As Aas o, d, dig |
Le méme procédé qui nous a permis de décomposer en carrés le discri-
minant de l'équation cubique pourrait sans doute s'appliquer au cas général.
Nous préférons cependant démontrer ici que le discriminant de l'équation
générale sera susceptible d'une décomposition analogue à celle de (44).
Multiplions à cet effet par s, toutes les colonnes, excepté la premiere,
du déterminant
So $1 s Sn-—1
SESS MESS
?
Sn—1 Sy 2 Son—2
et divisons sa première ligne par le méme élément; l'égalité (10) deviendra
par là
n =)
1 S1 8$ Sn—1
Sv. 805 815%, SE
48) SOS SE 9002 MES Sn
Ian HT hyn Susan,
Si nous multiplions successivement par s, s . 5$, , la première colonne du
nouveau déterminant et que nous la soustrayions ensuite des colonnes corres-
pondantes, celui-ci prendra la forme d'un déterminant du degré »—1,
q^? IN: =
(So) (SL) — + (Sr)
49) (508: —8,51) ($95,— $555) . (8585.11 53541)
.
($55, 5,151) (Sos +1 $53 8;) o (SoSen2— Sn 1871)
En désignant par 6 le déterminant
Sur le diseriminant d'une équation de Laplace. 269
is Us » Am
Qs no + Am
Anı Ana Ann
et par a^? les éléments du déterminant d”, nous aurons facilement
sen
50) am) ar) = — M Z af, ag"),
où r est un nombre quelconque de zéro à m et a 1 ou O selon que i est
gal ou non à k, hypothèse qui en effet satisfait à l'égalité
1) al.
En mettant dans le déterminant ó" a®—x à la place de a% et en
Vegalant à zéro, nous obtiendrons une équation qui a pour racines, comme
la montré M. Borchardt, les mièmes puissances des racines de l'équation gé-
nérale; et de là
CDs
[SL
i=n
52) In Da) are oom 20 my
$—1
Les formules (50) et (52) sont dues à M. Borchardt, et la voie qui nous
les donne ici, à une remarque de M. Henrici ').
A l'aide de ces formules chaque élément du déterminant (49) sera re-
présenté par
0 Sp+g — Sp $4 —
53) Z a9 ad ZaQ ag
Za ap aj af
Ce déterminant est composé des systèmes
JE a aped eee 20 120 2:0 MONO |
I
a a(P a? . a? a a) . af af? ag. |
Ja tees SUCEDE IU OO NEN]
| ai? a Oa . a a9 a . a a? a . |
Le théorème de Binet et Cauchy, si nous l’appliquons ici, nous donnera
donc A
n ren
54) Sp+q 77 Sp 84 —
2n(a(P ad + a? at + a9 a? 4 — an, ‚a — 120? „a® + za” „a® —- .),
où
1) Journal de M. Borchardt t. 65 p. 18. 1866.
270 E. SOURANDER.
Si nous désignons par Za” a” l'expression (54), débarrassée du facteur
2n, légalité (49) pourra s'écrire
n on—1
20a 20a, TUNES
P aa 2Zaa 3 EN nt
56) 1
Jar Dg; Jar à" , Zar Dan)
Ce déterminant, composé de deux systèmes égaux à
Go is Gps - 120 13€ 230
Ga Ms Ag . qao T P
qe) an gp . qim trm aar» .
deviendra enfin'), à l'aide du théorème que nous venons d'appliquer,
ny
2
Ge Ma: Os - 24 134 230
io Az Ges oc oh T So
58)
N N en
: a n(n—1 : arts
oü le nombre des carrés est ( Y 2 tandis que les carrés à former obte-
nus par M. Borchardt, en substituant dans l'égalité (10) les valeurs de s,
de la formule (52) et en appliquant le théorème mentionné,
!) Il s’ensuit aussi de ce qui précède qu'en général (voyez la note 2 p. 260)
io C3 (es * 120 130 230 |
n" " [14 "m 11 L4
Pm — | 312 Gus Ars . 10 130 est
qm jr
(n—1) «(m —1) „(m—1) (m—1) (m—1) (m—1)
Aa a (los . 124 134 PE .
Sur le discriminant d'une équation de Laplace.
1 1 1 s 0 0 > (0 0 0
Qj, oo ss . ip ds os . An An y
59) (ha hm CT s Uu Make. UE s Xia VUPRTRUER
a og? ago» . ago ago ap? . ag-? ago? ago?
nn
sont au nombre de "m
>) 5 =
[o2]
SÅ j TJ LA iH sida de Ni LITT TITRES ATS. A n
| ! yr im [ ul y À |
p Br E } p | H u i | P | im
I
| NES u AL CAN TA m‘ "m M "a ma "1
nec t Me ss
FUNKTIONSTEORETISKA STUDIER
G. MITTAG-LEFFLER.
I.
En my serieutveckling för funktioner af ratione! Karaker.
(EN ZE |
-
ipe
aw E Ra |
A E | Le
Dame pe OTTO
© "ALT |
| peli" i
tfe |
(ESS & gulis E A
i ELLA E ' AP mul
aad miM ML nd ATTIM ab my
u "n ' |
| —
"wd Mw | | | | td |
E m
PTATEM ale aha d Ad
I.
En ny serieutveckling för funktioner af rationel karakter.
Herr Wererstrass har uti sin sista klassiska afhandling: „Zur Theorie
der eindeutigen analytischen Funktionen“ *) infört följande nya terminologi.
En entydig funktion F (x) säges förhålla sig regelbundet — regulärt —
uti omgifningen af ett bestämdt ställe a, om funktionen för alla värden af x
inom ett område, för hvilket absoluta beloppet**) till (x — a) är mindre än ett
visst gränsvärde, kan uttryckas under formen af en absolut — obetingadt —
konvergerande potensserie""")
65-6, (t — a) + 6$ (m — a) esee due 3
hvars koefficienter hafva bestämda af x oberoende värden. Detsamma gäller
. WE
också om a =, i det formeln
1
DE
i detta fall erhåller betydelsen = Stället a säges vara ett regelbundet eller
regulärt ställe.
*) „Abhandlungen der Kónigl. Academie der Wissenschaften zu Berlin, 1876.“
**) absolut belopp = modul. Termen absolut belopp har blifvit införd af Herr WxrensTRAss,
för att undvika den osäkerhet, som uppkommer deraf. att ordet modul inom matematiken redan har
flere olika betydelser. Absoluta beloppet till en storhet a tecknas af Herr Werersrrass [a].
oo
***) En serie > u, säges vara konvergent, om för hvarje positiv qvantitet s det gifves ett
0 r
motsvarigt helt tal m sådant att
nip
D» vl «e ES
92074.
så snart 2» > m och n och p äro hela tal, i öfrigt hvilka som helst.
Serien säges vara absolut konvergent, om den motsvariga serien
œo
2 el
0
är en konvergent serie. En absolut konvergent serie säges vara obetingadt konvergent, emedan den-
samma alltid konvergerar och alltid bibehåller samma värde, huru dess termer också blifvit ordnade.
276 G. MITTAG-LEFFLER
En entydig funktion F (x) säges förhålla sig oregelbundet — irregulärt —
uti omgifningen af ett bestämdt ställe, om det icke gifves något område om-
kring detta ställe, för hvilket funktionen låter uttrycka sig under den ofvan
angifna formen. Detta ställe säges vara ett singulärt ställe.
Om funktionen för alla värden af x inom ett område, för hvilket absoluta
beloppet till (z — a") är mindre än ett visst gränsvärde, kan uttryckas under
formen af en absolut konvergerande potensserie
2
Cm (a E TA 3E (5 — (n — 1) (a Es a^) itp sls eA (n — 2) (r— a’) VING är QD Sr
Bao) 1-0 3-6 (o— 4) w) LE MSN RIRE
i hvilken m betyder ett positivt helt tal och för hvilken koefficienterna hafva
bestämda af x oberoende värden, så säges a vara ett oväsendtligt singulärt ställe.
Ett singulärt ställe a'', för hvilket det icke gifves någon omgifning, inom
hvilken funktionen kan uttryckas under den sednast angifna formen, säges vara
ett väsendtligt singulärt ställe.
Det låter nu bevisa sig, att den klass af entydiga funktioner, hvilken
omfattar de rationella algebraiska funktionerna af en variabel +, kan karak-
teriseras derigenom, att funktionerna inom området för variabeln x icke ha
några andra singulära ställen än oväsendtliga dylika.
Den närmast stående klassen af funktioner omfattar, som Herr WEIERSTRASS
visat, alla entydiga funktioner, hvilka ha ett ändligt antal väsendtliga singu-
lära ställen.
Bland dessa funktioner äro åter de särskilt anmärkningsvärda, hvilka en-
dast ha det ena väsendtliga singulära stället z — -;-. Emedan dessa funktioner
öfverallt utom för stället
1
= TG
förhålla sig som rationella algebraiska funktioner, har jag kallat desamma
funktioner af rationel karakter*). I de undersökningar, hvilka jag nu går att
offentliggöra, kommer denna benämning att bibehållas.
Om en funktion af rationel karakter icke har något oväsendtligt singulärt
ställe säges den vara en funktion af hel karakter, eller också i öfverenstäm-
melse med Herr Werersrrass en entydig hel funktion, eller då ingen tvetydig-
het kan uppkomma endast en hel funktion. En dylik funktion kan alltid ut-
tryckas under formen af en efter hela och positiva potenser af den oberoende
+) „En metod att analytiskt framställa en funktion af rationel karakter* ete. Öfversigt af Kngl.
Svenska Vetenskapsakademiens Förhandlingar. 1876. N:o 6.
—
-
Funktionsteoretiska studier.
variabeln fortskridande potensserie, hvilken konvergerar för hvarje värde af
variabeln.
Låt nu f(x) vara en funktion af rationel karakter, och låt
TOM Ce Ce a 1
vara funktionens samtliga oväsendtliga singulära ställen, likvisst med det un-
dantag, att om x = 0 också är ett oväsendtligt singulärt ställe detsamma icke
medräknas bland
DD Eee de re ME din
Det kan bevisas att inom hvarje ändligt område af variabeln x endast
finnes ett ändligt antal ställen
FT MS ETE de Wh
Denna egenskap kan också i ófverenstimmelse med Herr Werersrrass
uttryckas sà, att
lm Js | ©:
n — 0
Det gifves nu alltid en bestämd omgifning af hvarje ställe z,, för hvilken
funktionen f (x) kan uttryckas under formen
) meli) —1
—m. lé h
C, —m, (a WD c.) d C, (m,— 1) (a 77 T. xs ns li (x "NW c.) +
(1)
— —
GE ONCE queres PO (r—ayt +
På samma sätt gifves det ock en bestämd omgifning af samma ställe z,,
för hvilken funktionen
re. (s J-re ( (Ry
kan uttryckas under formen
m
) E ML oL
ib LETTRE 1) (x Fw %,)
Lem (v We v.) UM TE. 4 Dez me / (2)
Le RON ES ON PSS WERT NN...
Härvid inses utan vidare på hvad sätt koefficienterna & äro bildade af de
motsvariga koefficienterna c, af talet v och af x. Dessutom framgår omedelbart, att
h Si a 1) e = v.) M l4 E, —1 (a "al a,) | E) E
— r at 1) *. ( 2 à
. m. (3)
C, —m, (© ca v.) 2 Cp, —(m, — 1) (v Ll c.) "isis CT (x e v.)
+ H «k-%,),
hvarvid H (x—x,) är en hel och rationel funktion af (x — z,)
278 G. MITTAG-LEFFLER.
Jag vill nu införa z som variabel och antaga att v är ett gifvet ställe
inom området för denna variabel, hvilket icke är noll och icke sammanfaller
med något af ställena
Ore ee ere
Jag framställer härefter den nya funktionen
HOMO
2—- Z
Det gifves alltid en bestämd omeifning af stället x,, för hvilken denna
funktion låter uttrycka sig genom en absolut konvergerande potensserie, hvil-
ken fortskrider efter hela potenser af (x —x,) och endast innehåller ett änd-
ligt antal negativa potenser. Jag vill bestämma koefficienten till (2—x,) '
uti denna potensserie.
Om man sätter
mr lee ler. loue
EE En
” T :
så inses utan vidare, att denna koefficient blir
E h, —1 = = pe m, (a GN 179) Au k, —m, —1) (a À 4,) ur ur zi k, _ 1 (x 7% v,)
Om vi nu bilda funktionen
f (2)
E 2
så gäller nu densamma, att det alltid gifves en bestämd omgifning af stället
=0, för hvilken funktionen låter uttrycka sig genom en absolut konverge-
rande potensserie, hvilken fortskrider efter hela potenser af z och endast
innehåller ett ändligt antal negativa potenser. På samma sätt som vid formel
(4) erhålles också, att koefficienten till z^ ' uti denna potensserie är
[0
; a js a? (v — 1) yv — 1
om stället z — 0 icke är ett singulärt ställe, och att densamma är
TA pret — M — (mo — 1) —1
ho — 1 ER | AUN 2 a Co, = (my =) * t PR a xe || | (7)
2 Apad ^
AD ya ET Ag 2 do À À J
Funktionsteoretiska studier. 279
om stället 2 — 0 är ett oväsendtligt singulärt ställe, sådant att funktionen
f (2) för en viss omgifning af detsamma kan uttryckas genom den absolut kon-
vergerande serien
— mo (oi)
=
Grant AE TR ET) dE CE EC De Co tnit «|
AP | |: TUM
»
FT MP ER OR re
DT
Ur de enkla algebraiska satser, hvilka jag nu framställt, härflyta nästan
omedelbart ett par formler, hvilka äro källan till en rikedom af nya utveck-
lingar för funktioner af en oberoende variabel utaf rationel karakter. Jag
öfvergår nu till dessa formler.
Låt S vara begränsningen af en enkelt sammanhängande") yta i det plan
som geometriskt åskådliggör området för variabeln x. Lät vidare linien $
innesluta m ovüsendtliga singulära ställen till funktionen f (2) och antag, att
intet dylikt ställe är beläget på linien S. Låt härefter
S
1
je
vara integralen längs en innanfóre S belägen cirkelperiferi, hvars medelpunkt
är a och hvilken utom a icke omfattar något singulärt ställe till funktionen
under integralmärket.
vara integralen längs linien 5 och
Man har då
ee RE as
"
(Or (pw LR por (uy
Vid CaL cb Melo ca
Om man nu sätter
(2) e Md AC UT
Fe e
så erhålles omedelbart på grund af en känd sats inom integralteorien
+) c f. till exempel pag. 4 uti TrxomarE „Abriss einer Theorie der complexen Funktionen und
der Thetafunktionen einer Veränderlichen. Halle 1873".
280 G. MiTTAG-LEFFLER.
MORE » lisa i) aed "ro (2) de REGN
9 mo SS D LINE
S"
Qvantiteterna h, _, äro härvid gifna genom formel (5) och qvantiteten . ,
är gifven genom formel (6), om 2 — 0 icke är något singulärt ställe och genom
formel (7), om 2=0 är ett oväsendtligt singulärt ställe.
Om linien S icke omfattar något singulärt ställe till funktionen f (2),
så reduceras formel (9) till den Macrauriw’ska serien med sin restterm.
Formel (9) innesluter också som ett specielt fall den nya form af den
TAGRANGE'ska interpolationsformeln, hvilken Herr Hermire meddelat uti 84
bandet af Borcnarprs journal”). Man behöfver nemligen endast sätta v = 0
samt i stället för f (2) införa qvoten
f (à
D (2)
uti hvilken f (2) betyder en funktion af hel karakter och
œ ; À
D (2) = (z— a) (e — by. ——— Ro gcc Eu rm (ILO)
hvarest
CD oe e ea
üro hela tal, och
n C Msi
Man erhåller dà omedelbart den Hermire ska formeln
1 5 f(e) TG) 4
f (a) 5 6 (a). ho | en: dee sie (12)
D (x). Dow
är en hel och rationel algebraisk funktion af x utaf graden (n—1).
Efter att nu i förbigående ha anmärkt, hurusom formel (9) omfattar sà-
väl den Macraurins’ka serieutvecklingen som den nya Heuıme’ska interpolations-
formeln**), vill jag ófvergà till en ny synpunkt, hvarur denna formel kan be-
traktas. Derförut blir dock nödvändigt att göra en digression in på den all-
männa serieteorien.
När äro tvänne konvergerande serier lika med hvarandra?
hvarest
+) „Sur la formule d'interpolation de LacranGe‘ (Extrait d'une lettre de M. CH, Hermrre à
M. BoncHARDT).
**) Herr Hermite framställer i den åberopade afhandlingen sammanhanget mellan sin inter-
polationsformel och den Macravmiw'ska serieutvecklingen.
Funktionsteoretiska studier. 281
Låt
r=00 r=00
2 u och 5 w
T
r—1 r=
vara tvänne konvergerande serier. Låt s vara en godtycklig positiv qvantitet
och antag att för hvarje gifvet värde s finnas tvänne hela tal m och m’ sà-
dana, att absoluta beloppet af differensen
r=n r—w
Ww — Ww
T T7
=
är mindre än e, så snart
n>m och # >m
och n och »' äro hela tal, i öfrigt, hvilka som helst.
Den konvergerande serien
r=90
uw
T 2
r=1
hvilket tecknas
r—oo r—2oD
,
> -ÿ
T T
Ur denna definition pà likhet jemte definitionerna pà konvergens och ab-
solut konvergens, är man i stånd att härleda hela teorien för serier och detta,
utan att behöfva förutsätta någon kännedom om teorien för det irrationella
talet. Teorien för det irrationella talet framgår tvärtom såsom en omedelbar
följd af teorien för serier.
Jag vill emellertid använda denna definition på likhet mellan tvänne serier
för att utveckla följande sats.
Låt
roo
Du
A
U
vara en gifven konvergerande serie. Densamma kan alltid förvandlas i en ab-
solut konvergerande serie, hvilken erhålles genom att afdela de på hvarandra
36
282 G. MITTAG-LEFFLER.
följande termerna uti grupper, hvilka grupper åter äro de olika termerna i
den nya serien. Denna nya absolut konvergerande serie är också alltid lika
med den ursprungliga serien.
Oaktadt den elementära naturen af denna sats, synes densamma hvarken
förut blifvit tydligt uttalad, ej heller synes dess sanning vara allmänt insedd,
och, ehuru densamma icke nödvändigt här behöfves, vill jag derföre låta ett
bevis följa för densamma.
Låt 05202 0e ART 0L INE
vara positiva qvantiteter, sådana att serien
r—00
Ó
r
il
är en konvergerande serie. Jag sätter
r=r, rzrz Y=7a
D “| «65 |»: «| «64 I» VR a t tp
r=n +1 r=r. +1 r=ri +1
hvilket alltid är möjligt till följe af seriens
7=00
u
1
konvergerens. Serien
tr%tWwr..+Uu, + n3 AE 57 u)+ D u )+ Doro c
= r=r. +1 r=r; +
är således uppenbarligen en absolut konvergerande serie. Denna serie är lika
med den ursprungliga
r—oo
u
"
al
ty om jag fastställer en huru liten positiv qvantitet som helst, e, finnes all-
tid ett motsvarigt helt tal »,, hvilket är så stort att absoluta beloppet för
differensen mellan
)
yrs My Tr
Us HU UE Ix ",) Sr va u ) Sans ae D u.)
‚= +1 rni r=r, pd
och
Fuwnktionsteoretiska studier. 283
är mindre än e, så snart
T. EN 00h T. >
m
dà r, och » äro hela tal, i öfrigt hvilka som helst.
Efter denna digression återgår jag till formel (9). Jag tänker mig di-
mensionerna af linien S tillväxa och efter en sådan lag att en efterföljande S
omfattar en föregående, och att dessutom för hvarje inom ändligt område be-
läget singulärt ställe till funktionen under integralmärket alltid finnes en mot-
svarig linie S, hvilken helt och hållet faller inom ändligt område, och hvilken
omfattar detta ställe. Om nu funktionen f (x) skulle vara så beskaffad, att
det är möjligt att finna ett helt tal v, och en linie $ sådana att
im st E) er de = 0,
2
så erhålles, tillfölje af definitionen på likhet mellan tvänne serier,
fon (SJ +, ete (13)
hvarvid serien
” h el Re MR ERO (14)
T,—1
r—I z)
ür en konvergerande serie.
Uttrycket A, làter för en bestämd omgifning af hvart och ett, x, af
stállena
fórvandla sig uti en absolut konvergerande potensserie, hvilken fortskrider efter
hela och positiva potenser af (y — £,).
Jag förstår nu med Herr Wererstrass under
P (x — x)
en efter hela och positiva potenser af (x — »,) fortskridande potensserie, hvil-
ken är absolut konvergent inom någon viss omgifning af z, men om hvars
koefficienter icke göres någon annan förutsättning än den som följer af seriens
konvergens.
284 G. MITTAG-LEFFLER.
På grund af likheten (1) erhålles då för en viss omgifning af stället x,
r=00
v
r,—1 Qo,
r=1
—m, (fr) =}
Cp, —m,. (x Fr %,) Sr C, — (m) (@ Y, ©) "esser Cr, —1 (@ - Z,) | ov5 (15)
+P(x—2,) |
Vid ett föregående tillfälle") har jag uppvisat, att om ställena,
qp A MIO! PATENS
i öfrigt godtyckligt, väljas så, att
lm. |. |. = &
n= o
och till desamma adjungeras de godtyckligt valda hela talen
090/05 HU s deor gut mtem EUR
och de godtyckligt valda konstanterna
1,— m, 1,- (m—-1) 1,- (m —2) Zt
2,-m 2,— (m, — 1) 2, — (m, — 1) CE I
C, m, Cr, —(m,— 1) C, — (m,— 2) orten oj taket de OQ docu TO MO ECO) MOT SA o he?
så är det alltid möjligt att på oändligt många sätt framställa en sådan serie
af hela tal
Dr ele RR
Sm (eee e (8
r=1
att serien
blir en icke endast konvergerande utan också absolut konvergerande serie för
alla värden på x. Qvantiteterna h, ., äro härvid som förut bestämda genom
formlerna (5) och (3) blott med den skilnad att i stället för talet » nu uti
dessa formler måste sättas v,. Serien
+) ,En metod att analytiskt framställa en funktion af rationel karakter* etc.
Funktionsteoretiska studier. 285
har samma egenskap som förut serien
r—00
xz v
LN
pr
att för en bestämd omgifning af hvart och ett x, af ställena
WT. le Mr
låta uttrycka sig under formen
s ge -— ul) Si
ER (œ—x,) 5 6 ep cub sd.) , NE EN C4 (x — 2)
+P(c—x,).
Om samtliga ställena
LES Titane BN à
och de dertill hörande talen m samt konstanterna c med negativ andra index
blifvit en gång fastställda, så är också härigenom en motsvarig funktion af
rationel karakter fullständigt bestämd, så när som på en additiv för hvarje
värde af x konvergerande potensserie
— Mo — (m, — 1)
=4
Co, — m t n CD, —(m,—1) * 260 0 6 9 Fr Co,—1 HA + P (x)
Om nu den ifrågavarande funktionen är så beskaffad, att det finnes ett
helt tal » och en linie S sådana att
1 S qv
lim f (2) es did
Sion c
så kunna talen v, samtliga sättas lika med v, och den additiva potensserien
blifver då
- — Mo — (m, — 1) —1
N Co,—m À TT (NA AR ss soker ss Me ÅA
2 3 v— 1
Co,o + Co,12 + Co, 2 L + 69,3 m vbchdohee e HAUTE Co,» —1 ® 5
hvarvid konstanterna
CD a D Ca 600,0, 02 7322
äro förklarade genom formel (8).
Jag har också senare visat"), huru man, efter att ha fastställt ställena
PR DS ACA NUN RE +
+) ,Ytterlieare om den analytiska framställningen af funktioner utaf rationel karakter. Pars 1.
Öfversigt af Kngl. Svenska Vetenskapsakademiens Förhandlingar, 1877, n:o 1.“
„Om den analytiska framställningen af funktioner af rationel karakter utaf flere oberoende va-
riabler. Pars 2. Anmärkningen till pag. 19. Öfversigt af Kngl. Svenska Vetenskapsakademiens För-
handlingar 1877, n:o 10.*
286 G. MITTAG-LEFFLER.
de hela talen
MENS UD s CMS
samt konstanterna
1,-m 1-(m-1) 1,—(m —2) AE
DR NT D AR : a
Ty Mi. p = (8, = 10) 7; — (m,— 2) Cyr, S"
också kan godtyckligt fastställa de hela talen
VENEN cun Kr KSP NE
samt konstanterna
P 0 V 1 Co 2 E n
e. 009201 2 2 Ent N,
GC C C C
T, 0 T, 1 Tz, 2 7; N,
och härefter alltid genom ett slutet aritmetiskt uttryck framställa en motsvarig
funktion af rationel karakter, hvilken för en bestämd omgifning af hvart och
ett, x,, utaf ställena
Del Er EE De
kan utvecklas uti en absolut konvergerande potensserie
di zm») à
CRE a Get) OU EU NET (y =) des. cd" frog 0-2) SL
2 A,
Cot 61-2) te (r-o)t. DCN PC NT um xA
Jag vill nu uppvisa, hvilket sammanhang som förefinnes också mellan
dessa undersókningar och formlerna (9) och (13).
Jag tillordnar stállena
hope m a à Up «ee
de hela talen
FO DA TO NOR PRET OT V a
och bildar härefter genom en liknande metod med den, som af Herr Werer-
srrAss blifvit begagnad uti S 2 af hans förut citerade arbete, en hel funktion
D
Funktionsteoretiska studier. 287
9 (x) = "di s :) pu her ES Lu EP je NONE (17)
Mod
förstås härvid hela tal, hvilka äro underkastade det enda vilkoret, att
n, + 1 /2\%
nr)
skall vara en för hvarje värde af x konvergerande potensserie. Funktionen
q (x) blir noll alltid och endast för ställena
ÉTAT de N NL den potes a eus
och nollställena äro härvid af de respective ordningarne
rite ee An EU a oe cr Merle
Jag bildar härefter qvoten
DA EURO P. wo ERE (18)
p (a)
och erhåller då uti F (x) en funktion af rationel karakter, hvars samtliga
oväsendtliga singulära ställen äro
HA Lo Ws Qoi %, al elite, lie) (ai en alla) CARDS
och dessutom stället z —0, om detsamma är ett singulärt ställe till funktionen
Funktionen F (x) kan alltid för en bestämd omgifning af hvart och ett
x, af ställena
TRE uu SRG EE rM MB etus del
utvecklas uti en absolut konvergerande potensserie af formen
—( oil , = :
( * x ) (m,+n,+ Je (m, +n,)
+n, +1) z T 7, — (m,+n,) ( T (19)
Härvid är utan vidare tydligt på hvad sätt koefficienterna c äro bildade
af koefficienterna c i den motsvarande formel (1) och af koefficienterna uti
den efter hela och positiva potenser af (x — x,) fortskridande potensserie, hvari
funktionen g (x) kan utvecklas. Dessutom är uppenbarligen
288 G. MITTAG-LEFFLER.
i Be, ee) ie se @&œ—x) TE SA
CT ON doo nu aM 208 az | q (x)
MCN ue (sa) M + f mes + (2)
0 ot 6,4 z)+e „@-2) + cU PME due +6 ut) E
(x — 2) 10 SHOES ©).
Produkten
kan nu i öfverenstämmelse med (2) utvecklas uti en serie
P s RN 1) @ = v) po s LN —(m, +n,) (x x rv Ys + iem PM 1 (v x CAR d
KL TU Kl i (x — 2) D 8. 5 (x — c) ae - a a oo
hvilken är absolut konvergent inom en gifven omgifning af stället +, och i
hvilken lagen för bildningen af koefficienterna % utan vidare är gifven. Här-
vid är också i öfverenstämmelse med (3)
| — (m, + n,.-- 1) (@ = z)
,
+ k
— (m,+n,+ 1) — (m,4-n, )
r, — (m, + n, ) (@ F3 v)
/ td
v; (m, m, +1)
— (m,+n,) , —
en (£=2) SER €, Qm)
H (y — c) 5
hvarvid H, (x—x,) är en hel och rationel funktion af (x —x,). På grund af
(20) är säledes
— (m, +n,+1)
| T, — (m,+n,+1) (s 2) ecd ous (v —«) i | T RO N SS
ee ran sis Åt RE nee + k ea q (2) -
4 qt
Y —(m,—1) —1
€. Uv) I M —4.) MA. à NEO RE +, @-e) "+
ep +6, 1 © )+c (2-2) + MES ee : CR +C (6-2) P (x — x)
Funktionsteoretiska studier. 289
Koefficienten till
(2 — 2.)
uti den för en gifven omgifning af x, absolut konvergerande potensserie, hvari
ai
Comet LU 2
alltid kan utvecklas, erhålles nu ur (4) att blifva
UA BA | LE "em —(m, in. 1) 1 ET d — (m, + n,)
á er | : unc (m, + n,-k 1) € : 2 k Vi (m, zi: 2) d A | (24)
; =
ON di Sr LS (er) |
cx 2 | |
och koefficienten till
»— 1
uti den för en gifven omgifning af nollstället absolut konvergerande potens-
uo)
kan utvecklas, erhálles ur (6) och (7) att blifva, antingen
serie, hvari
lí F(0)4- F (0). 2-4 F" (0). > Fg) * | s
mA es (0) 4- Cia QE a NEE, + Dp: 6M
eller
h Í E un E — (mo — 1) , = |
C Te on Men a ET SÉRIE SR AR T we:
Jet es il quas
Cor" Cou be re ee CR RSK RA SEE ONU TER DO TE jac md | J
hvarvid formel (25) gäller, dà stället 2=0 icke är ett singulärt ställe till funk-
tionen f (2), och formel (26) då stället 2=0 är ett oväsendtligt singulärt ställe
till denna funktion och funktionen F (2) för en viss omgifning af 2=0 kan
uttryckas genom den absolut konvergerande serien
7 — Mo ñ — (m) / =
deat mM sut: 2 Tio OL DS D 607 07 0 H. v CO. RNA TT = CCE | (27)
’ / ! 2 ! Ael |
Smeg. cher dosis dee y cf 2j hue der cem wr ves OM e ce sen UE Re
Formel (9) ger nu
rzm S
TE E IE h | in (5 f (oy eum d. 28
au D) = b en a, o . 02 a p 4
Ee v9 | "ee arg 0, —1/ " eu 2—2 pl) ew (28)
y—1l
290 G. MiTTAG-LEFFLER.
Om det således är möjligt, att välja funktionen & (x), det hela talet »
och den slutna linien S på ett sådant sätt att
SN f (2) cce (a) | (EN. de — 0,
ve Bo RN 2
sa erhälles
: m p NE ^
Poe M MMC Lr ee ne (29)
ul
hvarvid serien
är en konvergerande serie.
För hvart och ett, z,, utaf ställena
DDR UD ve ce d Las MES CL LEE
r=00 \
» , NT
g (4). Dx. =) =
ri
a SUD , : en (7%; N) 2 B. —1
Ge. Ga) "+ CEE (x — a) doc qoe cem (r—z) + . (30)
EE MIC BR) +.............. +6 (ne)
Om nu ställena
dA Y %z Selle 0 ie x, JEDER MERC MO T ree ,
i öfrigt godtyckligt, väljas så, att
lim |x,|= ©
N=00
och till desamma adjungeras de godtyckligt valda hela talen
mms. vios ess (EE. oo E
nun mi s. (RPM c rove
Funktionsteoretiska studier. 291
och de godtyckligt valda konstanterna
€ € C er EEE e C € C CE H5 oor. o.
1,—m; 1,—(m—1) 1,—(m,—2) MT" 0 32171! 91-9 1, n4
€ C C o no 5 bd C C C Ar De c cse
2,— m, 2,—(m,—1) 2,—(m —2) 2 1027000521272 en na
; C C o qeo'"m o ntu C C C C
nm UT, — (m,— Der mesa) Ck o WU ORG Cnm T; n.
så är det alltid möjligt att på oändligt många sätt framställa en sådan serie
af hela tal
LA LA LA ,
VI Pig 0M Die
att serien
n= D
ZW,
ju [c] 4. Bn. NE Bl ette. Mn
r,—1 x.
| ut
blir en icke endast konvergerande utan ocksà absolut konvergerande serie fór
alla värden på z. Qvantiteterna /, , äro härvid som förut bestämda genom
formlerna (24) och (23) blott med den skilnad att i stället för talet » nu uti
dessa formler måste införas talet »',. Uttrycket
r=00
,
qa). M ler
Tr, — 1 a.
r=1 !
har härvid samma egenskap som förut uttrycket
2
r=00
, TNV
P (x). hi nt
, Z.
r—1
att för en bestämd omgifning af hvart och ett, x,, utaf ställena
dA Lo Xa a ed JBL Le x.
låta uttrycka sig under formen
— Mm. — (m.— 1)
, DT , mq — =
N (r — x) + CNE (x v) M edes: n EA (a 3) =
2 »
RDUM @=-2,)+te, (RA ke Pannes > E (e=2) +
n,+1
(@—-%,) j P(x—x).
Om samtliga ställena
TURN Ede opel ns tete VE
292 G. MITTAG-LEFFLER.
och de dertill hörande talen
Uti Me (D EM ET CENT qe ele
M T" N; n, cuo Pe
samt konstanterna
€ C ROSE HE ee ees VC C [] RE er eR E
1,—m 1,—(m—1) 1,101; 01/1 1,24
C NEU tgo e e € € er RS PERITO,
2,—ms 2,— (ms — 1) 2,—1 - 72,0. 72,1 2, na
C C Run Ale 19 A € Qo RESSORT TC
nm, (m, —1) m om Nil ze
blifvit en gång fastställda, sa är också härigenom en motsvarig funktion af ra-
tionel karakter fullständigt bestämd, så när som pa en additiv för hvarje värde
af æ konvergerande potensserie
— m, , — (m, — 1)
9 (x). Can c um ed DU
D AE. go hup (9 |
Om nu den ifrågavarande funktionen är sådan, att det gifves en funk-
tion g (x), ett helt tal » och en linie S så beskaffade att
in (fe. v0) (2). &-0
SEE Ae)
så kunna talen »', samtliga sättas lika med det hela talet » och den additiva
potensserien blifver då
q (x). M a =
1
f — Mo 7 — (mo —1) , —1
ji) LE à : C
( ) |^ 0, — m, är 0, — (mo — 1) cn ils 5, 24 4 LI
, , , v—1 |
C + C 2 UC UR re ete Enero cs Me Yo Fn C
0,0 0,1 ar ar ES jj?
hvarvid konstanterna
, / , D , "
C C P an qe ONE LC C C eM c 2 0
0,—m, 0,—(m—1) 0,— 1 70,0 70,1
äro förklarade genom formel (27)*).
+) De formler, jag framställt i de båda pag. 285 åberopade afhandlingarne äro till utseendet
något skiljaktiga från formel (31). Det är icke svårt att med ledning af afhandlingen ,,En metod att
analytiskt framställa" etc. direkt härleda formel (31).
Uti afhandlingen: „Om den analytiska framställningen af funktioner af rationel karakter utaf
flere oberoende variabler. Pars 2* har pag. 20 ett vilseledande tryckfel kommit att inflyta. I stället för
Funktionsteoretiska studier. 29:
os
I en följande afhandling vill jag närmare belysa den rätta arten och om-
fattningen af de formler, som nu blifvit utvecklade, genom att använda de-
samma för framställningen af en del nya uttryck för de elliptiska funktionerna.
my
mpg + 1 my
n
my, + 1 < m 2q
och i formlerna (6) och (7) böra talen mpg, m pig utgå från den plats de innehafva, för att ersättas
af de respectiva talen m’,, och m^? hvilka böra sättas som exponenter ofvanfór de yttersta 4 \ i
mt
Ti
IIT. mat bång iid in "
“à | LIE
md sei dio wa inen des
sn mtl IT init opu rod de N ios
CALE NINTENDO LEM SO |
In RAA DITE
Mars MEL
Fu cero iti "
E ill » Luna E I
, í j a
u i" xb i anal Ara, eu Wahl NE da (ar N
dv
T D }
4 4 % ; Hal TILL adi
PTT TOC ni elr LL LAS: wa LE TA PES u
v
hi
E '
*
"A. E
sm
=
49 s
^ =
. ar FOR
LI u »
DE AUCUNE IN POEMATIS ADS. CUNT
SCRIPSIT
ET GUSTAFSSON
ris
“ii, + TIL MU 1
dens A CHEN Um
|
L3 in I I
PEL +
LJ
i i | i
I I {|
| Gon © «y ài
Y =
ve f «4 |
' v
UU M
LIT
De vocibus inter se consonantibus veterum scriptorum Graecorum et Ro-
manorum cum apud nos, postquam anno 1843 vir celeberrimus Gum. Lacus
tunc adolescens disputationem academicam de homoeoteleutis edidit *), nemo
disseruerit, ego hac scriptione nonnulla exponam, praesertim cum omnino haec
quaestio a doctissimo quoque olim saepe et copiose tractata paulatim langue-
scere et quasi delitescere atque abire ex hominum oculis coeperit — ut ver-
bis utar A. F. Narxr, qui philologus non obscurus a. 1829 in museo Rhe-
nano de allitteratione sermonis latini docte et diserte disputavit. Neque enim
hoc tempore, quod sciam, quisquam exstitit qui haec omnia complecteretur ube-
riusque tractaret, quamquam non ita pauci singula observarunt vel etiam expo-
suerunt *). .Et quamquam constat poetas Romanorum in primis comicos multo
magis quam Graecos similitudine vocum inter se consonantium excitare et per-
mulcere solitos esse aures legentium vel potius audientium, cur Graeca potis-
simum exempla adferre instituerim duae sunt causae: altera quod hanc quae-
stionem nunc denuo quasi producere, non ad finem perducere animum induxi,
altera. quod Graecos hac in re viri docti magis tamquam destituerunt quam
Romanos. Haec tamen ipsa ut ederem me impulit liber de Graeci poetae
arte nuperrime a R. Bxrnmro conscriptus ***). Qui vir cum Aeschyli quae Sep-
tem contra Thebas inscribitur fabulae trimetris iambicis summa diligentia et
sagacitate pervestigatis tam multa tamque varia collegit homoeoteleutorum et
allitterationis exempla ut in illorum versuum longe plurimis voces inter se
consonantes reperiret, multa protulit digna quae et observent viri docti et lon-
gius persequantur, sed nonnulla etiam eius modi ut modum transisse totamque
rem quasi in suspicionem adduxisse videatur. Quare hoc libello quamquam
id mihi minime arrogo ut certos fines terminosque rei constituam, id effectum
+) Cfr J. F. Binr Geschichte der Römischen Litteratur, ed. IIT, vol. 2 p. 681.
**) Ne in eo quidem libro W. Grimmi qui inscribitur Zur Geschichte des Reims (Abhandl. der
Berliner Akad. 1851) ab omni parte rem consideratam invenias. Nonnulla quae programmatum aliisque
eius modi latebris condita servantur doleo quod non vidi, ut quae de consonantia Homerica (Ueber
den Gleichklang bei Homer) scripsit R. HorzarrErLivs.
**"*) De arte Aeschyli observationum in Septem contra Thebas capita duo (Lipsiae, Poeschel
et Trepte, 1871).
38
298 F. GUSTAFSSON.
velim ut si qui postea de hac re scribent se paululum coerceant et conti-
neant, at e contrario studiis suis etiam plura comprehendant et teneant.
Sed priusquam rem ipsam aggrediamur, de eo quod in titulo posui no-
mine pauca praemittere placet. Atque consonantia vocum cum id fere signifi-
catum volo quod ceteri omnes quos cognovi de hac re scripsisse aliis nomini-
bus appellaverunt homoeoteleutis, similibus, allitteratione, adnominatione, parono-
masia, pariosi, parechesi, geminatione, non dubito quin mea appellatio cum per
se intellegi possit tum locis QuiwTILIANI commendetur et aliis et hoc (9, 3, 75)
aut certe par (verbum) et extremis syllabis consonans: mon verbis, sed armis.
Neque dubitavi consonantiae nomine uti, quo verbo usus est Gerums 13, 21
(20), 5, ubi postquam commemoravit Vergilium urbis scripsisse in hoe versu
urbisne invisere Caesar,
contra wrbes in illo
centum urbes habitant magnas
hoc addit: Aic item muta ut wrbis dicas, nimis exilis vor erit et exsanguis,
tanta quippe tuncturae differentia est in consonantia vocum. proximarum. Quod
si quaeris cur auctoritatem aliorum deserens novam proferam appellationem,
neque auctoritas virorum qui alii aliud velint satis firma videtur et consonan-
tia latinum verbum est et statim intellegitur et ab aliis eius modi verbis fa-
cile distinguitur et omnia quae inter se sunt coniungenda complectitur.
Quoniam igitur suo — nisi fallor — nomine rem appellavi, constituam
quid et quale sit illud de quo quaerimus. Consonantia est cum voces oratio-
nis duae aut plures eosdem aut similes habent sonos ita redditos ut auribus
una percipi possint. Quando vero una percipiantur sensu quidem diiudicatur,
ratione tamen diiudicari et potest et debet, quamquam, cum haec res fere neg-
lecta sit, id non satis factum est. Itaque consonantiae subtilis et perfecta
cognitio, quae nunc eius ratio est, in lubrico versatur. "Tria autem potissi-
mum mihi videntur. dubitationem adferre. Quorum id quod primum quaeren-
dum videtur, quae litterae tantam habeant sonorum similitudinem ut earum con-
sonantia percipi possit, ego nunc relinquens, similibus sonis fere omissis, eorum
maximum rationem habebo qui iidem sunt. Quae de hac re F. C. Krrox-
uorrius egit (Zur Theorie einer griechisch-rómischen Phonik, programma Al-
tonense a. 1861) ad consonantiam pertinent, sed magis reprehendenda quam
laudanda videntur (cfr libri Beer iam commemorati pag. 36 seq.), nisi forte
in hac quoque quaestione vocalium nulla, consonantium perexigua ratio habenda
est. Hoc tamen loco praeterire non possum in aliarum gentium carminibus,
ut in Islandorum, initia verborum omnibus vocalibus inter se consonare posse.
De vocum in poematis Graecis consonantia. 299
Deinde quaeritur num ratio intercedat inter*consonantiam et accentum —
ut haec uno verbo complectar — vel metricum vel grammaticum *). Id Berrius
(1. c. p. 72) negavit. Invenit autem inter nonaginta tria binarum vocum pri-
mis litteris consonantium exempla decem ita comparata ut neutra syllaba conso-
nans aut ictum aut accentum haberet. Qua in re eum recte egisse vix cre-
diderim. Nam illorum exemplorum multa dubiam habent consonantiam, de
qua postea videbimus. Concedo tamen ad consonantiam efficiendam accenti-
bus opus non esse cum eius vis aliis modis augeatur, quod quo modo fiat sta-
tim dicam. Sed illud miror quod Berrivs vel his locis negat (p. 74) poe-
tam dedita opera cum accentibus consociasse consonantiam: Aesch. Sept. v. 9
0OTIG qvÀ&GGs mQGyog iv TOVUN m0Atog
ibid. v. 18
er N - , p
GTOVTE TAVÖOKOVOE zciteg OrAov.
Tertia denique eum ista secunda coniuncta quaestio est quanto vocum non
consonantium intervallo consonantia percipi possit. Qua in re multum dissen-
tio a Berrio. lllud tamen sine dubio recte dixit (p. 46) „nos litteris et
scriptis et typis exscriptis ita assuetos esse ut oculorum et magis aurium vi-
res valde debuissent hebescere*. ^ Atque nonnulli sunt veterum poetarum loci,
in quibus consonantia auribus nostris absurda videtur, rationi non absurda vi-
deatur necesse est, ut in iis quae attulerunt doctrinae metricae scriptores
exempla, quorum unum tantum pono versuum inter se longe distantium (CHRIST,
Metrik p. 630) Aesch. Suppl. v. 111
voicÜrc maden Weke Yosousve Ö &y@
et v. 123
deoig tvaptu TÉAEU TEAOUEVEY xcog.
Sed multa sunt exempla allitterationis maxime quae attulit Beerius in quibus
ego nullam agnosco consonantiam. Haec postea uberius tractabo, nunc brevi-
ter exponam unum tantum eorum genus adferens. Quod quale sit eius ipsius
verbis (p. 65) describam: voces ad sententiam formandam sat graves quae
ab eadem littera incipiunt in eadem binorum sese excipientium versuum sede
collocatas quasi cogere recitantis vocem, ut in iis syllabis commoretur vi qua-
+) Tisemio rhetori homoeoteleuta £zoígos et xeréorgos (Isocr. Hel. 17) syllabis et accentibus
paria esse adnotanti (Cfr Die Rhetorik der Griechen und Römer von R. VoLKMANN 2 Aufl. Leipzig
1874 p. 411) vix quidquam auctoritatis tribuendum est.
Veterum auctorum de hac re iudicia cum nunc quidem non susceperim colligenda commemoro
L^cvw de Servıo homoeoteleuta reprehendente et Narkıum de aliis quoque consonantiae generibus
disseruisse.
300 F. GUSTAFSSON.
dam elatis, id quibus de causis quis negare velit non video. Atque eorum
quae attulit exemplorum in uno certe mihi quoque videtur ea quam vult con-
sonantia inesse Aesch. Sept. v. 59 et 60
iyyvs yao YÖn mavorAog AgQytiov Orgarög
008 xovisı media 0 koynorns &qooc.
ubi non solum voces ”Adoyetov et doynöryg pares sunt et tres habent sonos
eosdem atque eos ictu elatos sed etiam proximae voces orgarog et cqoog
posterioribus syllabis consonant. Contra in his duobus versibus Aesch. Sept.
181 et 182
uëker ydo &vÓgi, un yvvy) Bováacvévo
rüEo9sv tvóov à' oùca un Prepnv ride
num quis auribus — nam de oculis nune non agitur — sentit Bovaevéro et
Baafyv primis litteris consonare? Id vero negari nullo modo potest binorum
versuum sese excipientium homoeoteleuta, de quibus postea dicemus, facillime
percipi.
Sed nescio quo pacto priusquam hanc quaestionem finiam ad varia con-
sonantiae genera delabitur disputatio mea. Neque tamen hoc loco illud prae-
tereundum est consonantiam quamvis per se tota ad delectationem aurium sit
referenda, quod demonstravit NArkıus, saepissime ad sententiam multum valere.
Atque id non adfirmaverim suam cuique litterae vel sono vim et virtutem quan-
dam inesse, quam iis attribuit G. I. Vossius, quamquam nonnunquam mirum
quantum poetae certum quendam sonum repetunt, ut Homerum videmus in Iliade
Lise:
ovvexa tov Xovonv Nriumo ÄoNTNOX
"Argslöng 0 y&g MATE Fods int vijus Aye
Quos versus ille vix adferre potuerat ut ,,e sonum miseris et lugentibus con-
venire“ demonstraret. Sed pro certo habere possumus verba vi sententiae in-
ter se coniuncta saepissime solere consonantia gravius efferri. Quod maxime
in firmissimo — ut ita dicam — consonantiae genere cernitur, quod primo
loco ponamus. Atque in eo nemo dubitavit quin dedita opera consonantia
effecta sit, cum in multis aliis non tam exquisita quam ultro oblata esse vi-
deatur.
In primo illo consonantiae genere omnes singularum vocum aut omnes
radicum litterae inter se consonant. Dixerit quis totos versus quoque qui
interealares appellantur consonantes esse habendos. Neque desunt exempla
De vocum in poematis Graecis consonantia. 301
eius modi versuum saepius repetitorum in quibus consonantia petita videatur,
ut ropAerrödger illa Aristophanea. lllo autem genere, quod totum fere est
rhetoricum, eae continenter figurae quae paronomasiae vel adnominationis, ana-
phorae, epiphorae, aliis nominibus vocantur. Quorum nescio an antiquissimum
simplicissimum candidissimum, sed idem nostrarum aurium nimia arte corrup-
tarum iudicio paene languidum genus illud est in quo idem verbum saepius
repetitur. Exemplum autem gratae illius quam dicit neglegentiae optimum
attulit. Erxesrius [Opuscula Lugd. Batav. 1764, pag. 132] Odyss. 19, 204 seq.
tig 0' äg amovovons dte Ödxgva rüztto Ob yOMs,
Gg Ób yuOv AUTATNAET iv üxgomóAoiGw 09E001v,
jvv Evgog xerírwÉtv, ixnv Zepvoog HOTUYEUN
TAOUEVYS À (oc Ts morcuol mAmIoUGL QÉOVTES
Og rig TREO xcÀG magrıa Öarguysodong
Quibus allatis, ccce, inquit, idem verbum quinque versibus toties adhibetur ab
eo cuius copiam et varietatem omnis aetas est admirata. Habet sane res neg-
legentiae speciem iniucundae, si repetitionem eorundem sonorum aures prope
fatigantium spectes. In omni enim re varietas plurimum delectat et ea ipsa
est quae commutationem orationis commendat. Sed si intellegas quid interior
quaedam cura sub huius neglegentiae involucro abdiderit, plus ea quam varie-
tate capiare. taque etiam hic locus semper mirifice a doctis criticis est lau-
datus. Nempe cum verbum illud quo usus est Homerus sit iis rebus de qui-
bus dieit omnium aptissimum, inanis et intempestiva varietas fuisset si diversis
verbis usus esset, ut scite monuit Hermogenes. Egregie sane summus philo-
logus in hoc usu ostendit non tam neglegentiam quam gratiam inesse. Huic
exemplo mihi liceat adiungere aliud simplici quadam varietate ornatum poetae
elegantissimi Theocriti 16, 1 seq.
Alti toto Aog xovVocıg ut, alEv &oudoig
durer &Havarovg, Duveiv &yagOv utv &v6góv.
Movoa utv Vcl Zuri, Uto Dg deui deidovrı
tunes dE BO0TOL vide, Poorovs Booroi detdouer.
Qui quidem scriptor quam fuerit eius modi consonantiae amans ea ratione
ostendam ut omnia quae intra centum primorum idyllii quinti decimi versuum
spatium habet vocum hoc modo consonantium exempla breviter exponam. Ad-
dam vero quae de hae re in universum videntur dicenda. Eum autem ordi-
nem sequar ut a maxima vi consonantibus ad dubias paulatim descendam.
302 F. GUSTAFSSON.
Primum igitur earundem vocum consonantiae exemplum proferendum est
ex versu 25
+ er + E AT x > d 391577
Öv iótg Qv simsg nai (ÓoiG« tv To un iÓOvri.
ubi xeí particula tria illa videndi verba quodam modo coniungi puto, quam-
vis ceteroquin censeam Frırzschrum recte eam explicavisse in editione maiore
ad 1, 60. Non multo minor consonantiae vis inest in versu 81
zoio. feoyocqot züxgifiéo roduuar - yocaber.
Etiam in ternis versibus continuis vix minor consonantia est eiusdem verbi
repetiti ut v. 13—15
r 7 , a , , 2 -
Dapcer Zozvoíov yÀvxsQOov r£xog OÙ Akysı UTGÖV —
clGQ vere, To Bo&pog vai rav norvıav — Kaos ÉTPÜG —
5 ^ a - a
ANPÖS uv TJVOS TU HOOUV —
de quibus observandum est voces consonantes in prioribus eandem sedem ver-
sus habere quod eodem modo proferantur, cuius rei plura exempla esse postea
videbimus, tertium vero drgpüg non item. lam si duas voces consonantes
quaerimus, facile invenimus augeri vim consonantiae si plures coniungantur,
ut in v. 73 et 74
Fåocer yUva, Ev AUD sug
xtlg wong xpnerita qiÀ &vügàv Ev xeÀg ENS
et in v. 82
€ ” NET) r n € ” DES —
OS ETVW EOTUXOVTL Hoi OG ETVI EÉVOLVEUVTEL
Duarum solarum maxime consonant eae quarum altera alteram excipit et eae
quae omnibus litteris consonant. Illius generis sunt exempla: v. 24
iv oADio OApue mdwro.
v2)
PÉQE Qéocov vind. vÓcrog zórtgov del.
In hoc exemplo de tertio vdweo dubitari potest quod uno versu interiecto po-
nitur v. 31
tyger VO.
Addo v. 20
» SL
toyor ix 070:
De vocum in poematis Graecis consonantia. 303
Omnibus fere litteris consonantes in his versibus sunt voces: v. 90
Tacéuevog Erire668. Evouxoolas ETUTUCGELG;
"Evóoi Iloctwoa; — Togyoi pic, &g yoóvo — Évdoi.
Ut in his vis consonantiae augetur binarum vocum insigni quadam in versu
sede *), sic etiam in versu 6
HONTE xgnmiütg, TAVTK yAauvönpoooı &vOpss.
Item vicinitate augetur v. 15
&zqig uüv vivog Tu MOOV — Akyousg de TOO Inv "
züvra —
Quod v. 67 et 68 nomen proprium Ewvóc repetitur fortasse putanda est con-
sonantia, nihil tamen adfirmo. Verborum omnibus litteris consonantiam ita ta-
men ut alterum compositum sit haec duo sunt exempla: v. 12
099 yóvct Og zo9007] rv.
et v. 86 ubi magis perspicua est vis rhetorica
0 Toipiamrog ”Adwvis © xiv "dytgovri PLÄmrog.
Reliqua exempla iam ita enumero ut quo quodque magis consonantes voces
continere videatur eo prius ponatur, quamquam nonnunquam eius rei diiudica-
tio difficilis est. V. 5 primum pono:
HOMO uiv 0ylo, TOÀÀOv ÔE rrÜQímzmOv.
eiusque parem v. 93
Aooiodev tror, doxd, roig AMQLÉEOOL
deinde haec exempla binorum versuum in quibus eandem sedem habent voces
consonantes. V. 61 et 62
LÅ 5
eduagés; — ig Tooíav TEQOUEVOL vor "Ayatol.
= , -
xaAA(Gra xuldov TEOE Inv mavra rtÀtircu.
+) Hoc unum, quam habeant voces repetitae versus sedem, maxime respicit FrirzscHrus in libro
qui inscribitur „Zu Theokrit und Virgil" (Lipsiæ 1860), ubi multa contulit anaphorae Theocriteae et
Vergilianae exempla.
304 F. GUSTAFSSON.
Ver Tf n
El TL YEVOLO
evdalumwv GvPoore qvAd66t0 rQumiyovóv utv —
ovx Ex tu utv,Ouog dE qpuâdéouc.
v. 87 et 89
z ,
nauvGacd, © ÖVGTAVOL, &v&vure XOT(AAOLGQL —
ud zó9tv QvO8gozog; ri ÖE tiv, El xA &u£e;
v. 46 et 47 ubi alterum verbum compositum est
, 5 à ”
z0AÀ« tor, c Ilrokeuoie, meroinraı AAA tQyG,
2 TE , , e , , a ,
tE © £v GOAVATOLG 0 TEXGV OvOtig HUXOEQYOG.
Hoe exemplum propterea quod minorem habet vim sententiae ultimum
posui, quamquam voces in finibus versuum repetitae maxima saepe vi efferun-
tur. Cuius rei documenta sescenta adferre possum, his ex Aristophane sumptis
contentus ero. Acharn. v. 34 seq.
= ,
Gg OVOETGTOT timtv, tv9goxog TOLM,
obx 080g, ovx tÀeiov, OVÖ ide TOLO
eiusd. fab. v. 102 seq.
zíuvav (lactea quo vuiv qyQvolov.
Aéys Öm ov usifov xci Gapog ro y9votorv
v. 105 seq.
oluoı xoxoüe(ucov cog GcqOc. — Ti dat Aty& s =
0 ti; yavvorowxrovs ’Idovag Ayeı,
tl m00000%000ı yovolov ix Tor Puofiowv —
obx, GA aydvog 00s ys yovolov Atyeı.
Addi possunt v. 410, 411, 413; 591, 592, 594 et in 800 seq. xoi illa per
fines trium vel quattuor versuum repetita. Neque negandum est etiam pluri-
bus versibus interiectis talem repetitionem percipi posse ut v. 188 et 191
yedocı Aefor repetita (Ofr v. 458 et 461). Apud poetas tragicos rarius in-
venitur; Sophocl. Oed. Reg. v. 550 et 552 ovx 60906 qoortig et ovx tv
goovsig. (Cfr Eur. Med. 680 seq.) Huic consonantiae fere par est ea quae
in verbis derivatis similiter cadentibus est, ut Arist. Acharn. v. 595, 596 (597)
quorum in finibus posita sunt 6rowdaoyiäng, Groaroriône (wöraoyiäng).
De vocum in poematis Graecis consonantia. 305
Ne in his quidem versibus — ut ad Theocritum revertamur — dubitari
potest quin consonantia percipi possit, quamvis rhetorica vi careat, v. 84 et 85
DE » € N 209 2053 , ,
«vrOg À Ms JFuntos Em &oyvo£ag xcrcxsrat
- - ” 1 3 a LA 4
AMOUO, TOÄTOV toviov «zó AO0OTUPAV zcrcpcAAov
Contra in iis qui nune sequuntur versibus voces quaedam repetitae propterea
quod magnam ad sententiam scriptoris exprimendam habeant vim nescio an
consonantes putandae sint, v. 80 et 81
roiat Gg! imóveGav Eoudor
roioı £ooyo&qor r&xouéc yocuuer! Eyoaıav.
v. 60 et 61
TOQEVV eir
eduagég; — ig Tooiuv xerowuevor or Ayo.
v. 67 et 68
r 2 ASS , -
TOTEN UTC, ui TL mzÀcvoTg.
móc. au elofvdoues Gzolb £yev Evvoa &uàv
Tam vero illud dubitandum est num in his quoque duobus versibus consonantia
percipi possit, quorum in altero (v. 35) postquam Gorgo haec dixit
, , -
Atys uot móGGo x«rt[« rov up ioro;
Praxinoa in duobus sequentibus sumptum nimium et laborem questa v. 38
pergit
2, a a , , ,
OM Kara yvouav Gzcpe TOL.
Itaque centum illis de quibus quaerere instituimus versibus pervestigatis
cum viginti quattuor aut quinque reppererimus anaphorae exempla, digna sane
res videtur quae cognoscatur et diligentius tractetur. Brrmius sua ita dividit
exempla ut quaerat utrum simplices sint voces an compositae atque quo modo
compositae sint. Genera quae constituit his formulis et exemplis describi pos-
sunt:
A A foyor it toyo v. 20
A xA fopyu — xe«xotQyóg v. 46—47
Ax A &rôgommg — cmjo (Aesch. Sept. v. 514)
A xA 00m — zodoon v. 12
XA A roupièmrog — qumrôg v. 86
ego addo
Ax Ax saréxeror — 20tapParrov V. 84—85
39
306 F. GUSTAFSSON.
praeterea ille genus eius modi addidit
AB Ax B zevoAug — mayxdxwg — 0Aolero (Aesch. Sept. v. 535),
cui adiungo hoc
AB AB Zmíraó0s — i£muéóóug v. 90.
in novum denique rettulit genus exempla in quibus sunt nomina propria.
Facile intellegitur multo plura posse constitui genera, quae ego nunc non per-
sequor; hoc tantum moneo maiorem minoremve consonantiae vim non esse neg-
legendam.
Tam illud videamus repetitorum verborum genus, quo transitus fieri pos-
sit ad singularum litterarum consonantiam, quod genus iis continetur verbis
quibus repetitis non tam sententiae vis quam sonorum suavitas augetur. Eius
quoque generis nonnulla ex iisdem centum quos tractare incipiebamus versibus
Theocriti adferam. Primum autem ponam locum a Fritzschio ante allatum, ne
ineptias proferre videar. Is vir doctissimus (libr. commem. p. 15) etiam in
v. 43 idyll. XV ze» repetitum observandum putat
^ ^
T&V vv tóc x<Gov, TV abAsiav &zOx^otov
Itaque vel his locis in verbis repetitis consonantiae saltem vim inesse ego
existimo: v. 25
ÖV deg, €" simt xoi Woioa rU To un Wovr
v. 60
LE abAüg €) uürto; — iyd, © tinve. — mager®er
Quibus adiungi potest v. 74
«tlg Goug xijm&ro, PÅ vov, Ev aA ting
Neque dubito quin idem in verbis compositis fiat his locis v. 45
r 5 I 7
uvouaxes ŒVAQLDUOL HG ŒLETOOL.
v. 65
2 5
Evvoa, Evrvuyidos.
v. 82 seq.
e ” D A r \ LT ge 5) -
cg trvu Eotaxavrı, xci @g ETVW EVÖLVEDVTAL,
» , , ,
EUVUY, ovx Evvpavre.
Versuum singulorum tantum exscripsi quantum et ad eorum de quibus agitur
et ad aliorum verborum consonantiam pertinet.
De vocum in poematis Graecis consonantia. 307
Atque haec quidem perspicua sunt, illa quae sequuntur dubitationem ad-
ferunt. Versu enim 34 et sequenti cum duas res Gorgo ex amica quaerit,
bis repetit verbum rou quae modo voce viva efferatur, nescio an repetitio vel
consonantia percipi possit
Iloa&wóc, dla TOU TO xarantuyis EuxEgovauce
Similis locus est v. 94 seq.
un qug. MeAwó0sg, Cg &uGwv xegrtgóg Ein,
mÀ&v Evog. 00% &Atyc. u) uot xevéav GTouGEN.
ubi anaphoram esse non possum non existimare. Multo vero magis dubia est
consonantia verbi &v v. 59 seq. repetiti, quam hic adfero eo maxime adductus
quod Bgerius (l. c. p. 63) tantam tribuit vim initiis versuum, ut consonan-
tiam percipi putaret, si bina prima versuum sese excipientium verba ab eadem
inciperent littera,
inmov xoi Tov Vuyodr Oquv TU udkıore Ót0oíxo
2 4 r ICM. J ” , -
€x ToÔOG. GztUOCQutg OyAog TOUS Cuv ÉTLQQE. —
ÉË avAög, à udrto;
Conferendi sunt versus 91 seq.
€ L2 ^ B
OG Elöng xoi roUro' Kogivdıeı tiutg Gvwder,
GG xcl 0 Bellsoopor, IlslomovvaGiôti laledues.
Venio nunc ad ea consonantiae genera quae duabus vel pluribus singu-
lorum verborum litteris efficiuntur. Quorum primum homoeoteleuton pono,
non quo mihi persuasum haberem in eo multo maiorem quam in ceteris vim
inesse, sed quod plerique viri docti nostrae aetatis carminum ratione moti
huic generi plus quam ceteris tribuerunt. Equidem — ut latinis exemplis non
prorsus abstineam — Plautum crediderim non minus eleganter dixisse grandi
gradu quam plorat, orat dixit Afranius, neque multo magis aures permulcere
aut mentes permovere hoc homoeoteleuton Homericum (Od. 1, 266)
z&vttg OxUuoQoí TE EVVOIUTO muxgOyceuoL TE
quam illam consonantiam Theocriteam (15, 40 seq.)
, - , , 2
ovx UED tv, téxvov. Moguo! ddxve immog!
Ócxgv' 0660 Heide.
Q
308 F. GUSTAFSSON.
Itaque cum in carminibus graecis et latinis non constanter aut aequabiliter
adhibeantur homoeoteleuta, eo tantum iis maius quam ceteris consonantiae ge-
neribus pondus tribuendum est, quod cum in finibus versuum aut membrorum
eorum collocari soleant facilius videntur percipi posse. Genera homoeoleuto-
rum priusquam distinguamus praemonendum est in versuum aut membrorum
eorum finibus longas et breves syllabas interdum consonare videri, quod tamen
dubitari potest.
Homoeoteleutorum, id est vocum extremis litteris consonantium in finibus
sententiarum aut graviorum sententiae membrorum positarum — voces simili-
ter cadentes quae aliis locis positae sunt postea tractabimus — si poetas so-
los respicias, id genus primum ponendum videtur, in quo cum in finibus bino-
rum versus membrorum voces consonantes sint positae, summa vis consonan-
tiae est. Versuum enim, non sententiarum in poetis ratio habenda est, bina
autem membra cur commemoraverim haec est causa, quod in pluribus membris
non tanta est vocum consonantium aequabilitas. Quod ut ita esse intellegas
conferas velim versus anapaestos (Aristoph. Acharn. v. 638 seq.) hos
tbD9Ug dia TODG GTEPÉVOUG ix (xoov TO zvyiiov ixád169c.
El ÔE tis vjGg vnodw@nEVong Aureg&g xcAtousv ATYVAG,
)
t2
et versum elegiacum (Theocr. epigr. 13,
ovocvinv äyvis &v9sue Xovooyorng,
iam intelleges in his consonantiae maiorem vim inesse, quamvis plura in illis
membra consonent. Haec vero non ita disputo ut negem interdum in finibus
plurium membrorum maiorem inesse consonantiam, ut in iis versibus quos
adferunt metrici, quorum unum hic pono Aristoph. Av. v. 175
ÀA&Wov Karo. — xci On fAimo. — Aims vov ivo.
N
Sed hoc raro accidit, illud, nisi fallor, multo saepius. Atque omnium quidem
versuum nescio an elegiaci copiosissimam praebeant homoeoteleutorum cogno-
scendorum materiam, quamquam in litteris graecis, quae quidem nobis serva-
tae sunt, minus quam in litteris latinis celebrantur. Hanc ob rem pauca tan-
tum adfero exempla ex Anthologia Graeca collecta. Quorum optimum est
hoc (in Eclog. poet. latin. Orellii, Turici, 1833 p. 318, quem librum adhibui
quo melius elegantiam latinae interpretationis cum ipsis epigrammatis compa-
rare possem):
De vocum in poematis Graecis consonantia. 309
Biß).oı ”Adowortopavevs 9:iog moVog uiow ’Ayapvevg
xi6G0g imi ylosgnr zoviUg ÉGEGE xóuwmr.
quid 0cov zhovvcov Eye GElig, oic dE WOOL
Ad, pobegwr mANdousvor yagirwr.
5 n e LES ” ,
© xci Juuor &oiort xol EÀAá0o0g dev (Gc,
, * , ” x ,
XGOUUXE, KOL GTUËGG «ELLA Hoi velaoug.
Quod si in tribus elegiacis bina membra extremis litteris consonant, quid mi-
randum est idem in duobus fieri, ut in illo epigrammate *) (1. c. p. 334)
Où Or. 9verog £yo zul Épauegos AA) Otav &6rQov
ucoreUG zvxiw&g cugiugouovg ELA,
OÙXET ÉTUVAVO yalng moGív, MAG Tag UVTÖ
Zavi Jeotooging riurkaucı außgosing.
Neque multum abest quin in hoc epigrammate bina etiam quattuor versuum
membra pari modo consonent (p. 296)
Ovi nedov Zuvovye EAoysvoaro Setov " Ounoor,
où KoAopav rovpeonjg toroov ”Inoving,
où Xíog, ovx Alyvzrog Ebomogos, où Kumgog «yvy.
ov vijoog Xov Aagrıcdao arten,
ovx "Agyog Aavaoio, Kurnkorein te Mvanvn,
ovdE to Kexooxiwv &6rv Tukuoyovor.
où yao tqv y9ovog foyov, &m' uldtoos ära £ Movcu
aíuvav, iv muegiois Ope zodwr& qégor,
His pauca addam mixtorum generum exempla, velut hoc (Ecl. Orell. p. 328)
a e M a ”
Tov Biov, Hocaasır, mod mÀ£ov, nmeg Or ims,
dauque viv o Blog iov iAcawórtgog.
rov Biov Gore veka, Zhuóxoue, TO zÀfov à KOLV
- ^ , , ,
vOv o Blog m«vrov tott VEAOLOTEQOG.
tig Vuéag ÓR xcl avtog OpOv, TO WeTUÉV UEOLUVÖ,
- e a p - m a ,
TÖS Cc GOL xÀcvOO, TS Cue Gol yeAc60.
et illud aequalitate homoeoteleutorum magis commendatum (p. 320)
Kakliudyov TO Togsvrov Emog rode O7 yàp im avta
@vng rov; Movoéor z&vrag t6n6t xcAovg.
+) In secundo versu latine reddendo Grotius scriptoris elegantiam secutus, non consecutus est:
Me scio mortalem, sed cum volventia caelo
contuor inque suas astra relapsa vias.
310 F. GUSTAFSSON.
aelder 0 ExdÂnç te quioËeivoro xcAüv,
xoi Gmnosi MoguTor ovs éxé9nxs növong,
TOÙ 601 xcl VENQOV gtugOv G9évog Ein &o£G9cu,
MágxsAAe, xiswov cT' aivor (cov fuórov.
Neque vero in eo quod iam adferam exemplo similitudinis satietatem quem-
quam reprehensurum puto hexametros interiectos considerantem (Anthol. ed.
Lips. 1819, I p. 136 seq.)
Eoxeumig &ynıorgov xci dovoara OovAuyósvre
^ IL
AoQuEr, x«i Tag Iydvdoxovg Grvoidae,
xoci TOÙTOY vqxvoicw ET ID UGL TEyvaodevze
, e ! e ,
xXvgQrov, &AuTACyxvOV EVOEUA ÖvuTVPOLOV,
tongvv te TOLODOVTA, llootiócc viov Eyyog,
M N 2 2 , , , LA
x«l TOUS i& &x«vrov ÖLvDAUÖLOVS EOETUG,
0 VOUTEUS zhógavrog &v&xrogu Q1xcro TÉYVUS,
og Tue, &oyateag AElVava TEYVOOVVUG.
Ne illud quidem fastidiosum existimaverim, quod ultimum pono versuum ele-
giacorum, quamquam in eo non sunt huius generis homoeoteleuta (eiusd. libr.
p55)
Bo6ocois Evovvoun 6xomelodgouog, 5 TOTE TaVEWV
TOA revvxocíocv Grégve yoga&ouéry,
5] uiyc xoyyátovoe Acovropôvoig imi vincıs,
xolyviov &ri5rov 95008 £yovGe Kon,
iAmaoig zhióvv6s, TENS &utAgoe KOOELNS,
Kónzgidu Bexyeósw uärkov imtwvyouévm,
dJna de Gol Trade QómrQe TapaooiVacx dE xiGcov
xzioe egLopiyEn yovcodËTo OXUTUMY.
Membra bina paria extremis litteris consonantia in ceteris fere versibus
rara sunt. lambicorum quidem trimetrorum, quos constat non ita raro cae-
sura quam vocant media in bina membra paria dividi, non multa inveni
exempla. Notissimi sunt versus Sophoclei hi duo El. 1036
! étiuiag uiv oU, nooundiag DE 60V
Phil. 1369
id xaxGg adTOÙg Aro} AVETAL xcxovg
Quibus hos adiungam Aesch. Prom. v. 11
Grígytw, quAav9oo mov ÖE HAVEGDAL TOOKOV
De vocum in poematis Graecis consonantia. 311
(Conferatur v. 28
TOLUVT EMNVOOV roD PILaVYOWTOV TQO7OU)
et Aristoph. Vesp. v. 90
jv um "zi Tod TOMTOV xaTéémrau EuAov
Addo hoc quoque iambicum Soph. Ai. v. 394
iQ Gxórog, iuóv g&og
et eum qui huie in antistropha respondet versum
io 70901 &higgoTor
Multo tamen saepius versus dochmiaci eam de qua quaerimus habent
consonantiam; quorum nonnulla exscribam exempla. Eur. Iphig. Taur. v. 847
yéow £yo Éoagç, xagıv Eyo voogeg,
Baech. v. 997
08 ädla yrouc TRORVOUD T'00y&
quem versum alteris etiam duobus homoeoteleutis aequalibus ornatum esse
quis est quin sentiat?
Soph. Ai. v. 356
yEvog valeg coayov ríyvag
quocum conferendus est versus sequens
05 aAlav Bag £Ai6Gov mA&rawv.
Aesch. Prom. v. 582 seq. ita exhibet Christius (Metr. p. 471)
zvoí ue påttov 3) y9ovi xaAvbOr 7
xovtiows Ó&xsGL dos Boo&v
Aesch. Suppl. v. 404
a a M es 152 4
GÔLxa utv xoxoig, 0614 Ó' Evvouoıg
hic commemorandus est, quamquam a Christio (Metr. p. 470) pars trimetri
habetur. Ex Aristophane hunc adfero Av. 1195
un Gs Add 96r Tis TAVTYN NEID.
312 F. GUSTAFSSON.
(in proximo versu iambico consonantiam continuavit poeta
dos dE Näs xvxAQ GXoz Gh, )
et illum non tam elegantem Plut. 639
&vaBoccouet róv evrudu xc.
E versibus anapaestis haec adferre satis habeo. Arist. Nub. v. 894
AMA GE ViXO, TOV Euod HQEÎTTE
v. 900
timÉ, Ti mO0.Qv; — TA Öixora Ayo.
v. 925
euo. Gogíeg. — @uoı uaviag.
v. 940
, , , ,
péQE ON TOTELOG Ate mQOTtQOG;
Comparanda sunt haec quoque verbi repetiti exempla v. 893
&zoÀtig Gv; Tis Ov; — A0yog. — YNTTQV y'ov.
v. 939
doav TAUT DEM. — xüyoy iOfAc. —
et vero illud v. 908 seq.
TUVPOYEIWV tb x&v&guoorOg. —
AATUNVYMV ti x&volGyvvrog.
Ex Aeschylo duos pono locos Prom. v. 287
yvouy 6rouicor &rto tb9UrOT.
et eiusd. fab. v. 1080
za unv ioyo xoUxér( uv)
Sophocleum unum Ai. v. 170
Tay av EEalpvng, si GU paveing,
item Euripideum unum Ale. v. 108 seq.
Éduyes wuyge, COvysg dE pocrvåv —
4095 vOv &yo9Or daxvaouévor
De vocum in poematis Graecis consonantia. 313
In versibus trochaeis bipartitis minor est vis consonantiae quia homoeo-
teleuta dissyllaba rariora sunt, quamquam etiam trisyllaba vidimus, ut Aristo-
phaneum illud
qéot dn MOTEOOG ÅEEEL HOOTEOCS
Neque tamen quisquam dubitabit quin fines membrorum versuum trochaeorum
etiam singulis syllabis consonare possint. An vero quemquam fugit consonan-
tia huius versus qui Sapphus est *)
dedgo Önvre Movöcı, yovGov Auroióct
Quod si quis eam existimet ideo maiore vi efferri, quod tres moras habeant illae
syllabae, ne his quidem versibus vis consonantiae deest: Aristoph. Pac. v. 575
TÔV TE GÜXGT, TOV TE UVOTOV
Aviva 02 seq.
AUTO rÀv byylorroyaGró-
oov ixs(vovr av DıuAinzov
Haec non dubia existimaverim, illius modi homoeoteleuta leviora sunt Arist.
Ran. v. 1106 seq.
Atyerov, Erıtov, &và Ö tosc9or
^ a ,
T& TE TORE KOL TO XOVG
Nune quoque verborum repetitorum confero exemplum optimum Arist. Av. v. 1720
&vayt, Öleye, zoe, AUOEYE.
Versibus trochaeis epitritos adiungo, quorum consonantium exempla apud
ipsum Pindarum non ita pauca inveni. Olymp. 7, ep. 4, v. 3
VO AVEOVTMV UOKOS ÎTXGV
OMS ep. 3, extr.
r&Dgov äoyov, Tarot Ösikor.
ibid. ep. 4 med.
x«i Alucıyev vo XVÉOLOUV
Pyth. 4, ant. 5, v. 4 seq.
00 XeguxAoUg xci duAvgag, va Kevrav-
QOU LE x0DQuL JQËVar ayvet.
*) Cum hoc conferri potest versus Euripideus Heracl. 780
víav T åordut yooGv TE uoAzal
40
314 F. GUSTAFSSON.
Hoc loco mihi liceat nonnulla alia ex eodem poeta, ab his ludibriis admodum
alieno, adferre consonantiae exempla versuum epitritorum illis similia.
Ol. 6, ant. 2 extr.
"d e
Evda Toapeio um’ 4z02Ao-
= E
vi yhunsieg zocrov Ebavo Apooditas
ibszep. 25 Ve I sed.
uk © uiv Ivdwvad, iv Jv-
uG mitocıg 4007
ib. ant. 4 extr.
& 0 éruuog vd Kva)d-
vag 00015, Aynoia, uürowEs UVÖDES
Ol. 7, ant. 2 in.
xci yàg Almwjvag xaG(yvyrov vodov
ib. str. 4 in.
xcl Oc ww YOOUS GxAdgcrov Almov
ib. ep. 4 extr.
&Grécv uoigav, xéxAqvret dE Gquv. dou
id. str. 5 an:
urÀov TE Xvi6GttGGc m OQ (C
OL 13, ep. 4 extr.
Zyvög &oycier Ófxovrat.
Comparandus est hic locus Pyth. 4, ant. 8, v. 4 seq.
xcl BoGv Eavdas «ytAeg &qüjw à-
, Lä ,
yooUg TE TUVTAS, TOÙG UTOVOUIS.
Addantur haec quoque exempla Pyth. 4, ant. 2 extr.
ivalov Bâuer cvv GÀuc
ib. ant. 3 extr.
B«o.8 cupavev Kvoéve,
ib. str. 6 extr.
ouoyovoıg elda xaAvUcL
et illud denique postremum ib. ant. 1 med.
xixÀvrt, moiütg VTEONU-
uv TE qorOr xe JE
De vocum in poematis Graecis consonantia. 315
Reliquorum versuum generum exempla iam paucissima adferam non di-
stincta, sed ita tamen posita ut et cuius generis sint et quam vim habeant fa-
cile intellegi possit.
Eur. Hec. v. 1100
2 ,
&ztéutvog ovgéviorv VYLTETES ig UEkADOOV
Arist. Àv. v. 349
OÙTE y&g 0905 GxisgOr OVTE végog aldEgıon
Aesch. Eumen. v. 329 et 330
ini DE TO Teduévo TODE EROS
TOQUAUTÈ, HAOUPOOU PIEVOÖLANS,
quibuscum versus qui sequuntur conferendi sunt
vuvos i£ Eowvor,
OfGuiog morvÖr, &poguxarog avova fooroig.
quos omnes versus poeta paulo post repetit.
Aristoph. Nub. v. 708
TI TÜGYELG; TÅ ACUVEL:;
Aesch. Suppl. v. 44
ävdovouovsus z9ovóvov.
(eiusd. fab. v. 65
Evvridnoı DE raudos uogor, Ms adropovwg).
Homoeoteleutis membrorum versuum expositis transeundum est ad ho-
moeoteleuta ipsorum versuum, quorum maximum vim habet minimus quisque
versus, lyrico quod vocant systemati praesertim insertus. Ac copiosissimam
quidem consonantiam in his versibus videmus Anacreonteis (fr. 64)
«yt ÓgUrt uyxÉd OVTO
nerayo TE XGÀcAÀNrO
Zxvdtxv móów KAO olvo
ueler@uev, &AÀ& xeAoig
e
vzozivovreg àv VUVOLS
316 F. GUSTAFSSON.
Ne huius quidem generis consonantiam prorsus sprevit Pindarus, qui nescio
imprudensne an sciens hos versus protulerit
Ol. 13, ep. 1 extr. seq.
iv 0' "Aong &v9si vécov
ovA(cug ciyuaicv Kvögov
ÜTOT, tUQU Avaooom
Nem. 4, str. 1
iatoog' ai dE Gopai
Mowv Jvyatoes Cou ai
delbav vw antousvar
ibid. str. 2
70 uo, Jeuev Koovida
Te Ai xci Neuée
TiueGtoyov te xo
Isthm. 6, ep. 3
uéTON uiv yvoux Óucyxov
uéron ÖE xol AUTEYMV
yAdGGa Ó' 00% fm poevor
Isthm. 7, ant. 1 seq.
omor '"4uguwugvovog iv $vgérgoug
Grades (Aoyov usvjA9tv HooxAt(oug yovcig;
j OT aupi zvxveig Tugeciuo fovàAcig;
n ov &ug' Tólaov ixxountw;
D ZXmegràv &xeauevroAoy-
äv; N OTE xugrtQGg
”Adocortov i£ ahahdg
tuxeuwboes ogqovór
uvoiov Eragav is ”Aoyos inzıov
3 dog amoıniav vis Go 0090
EoTasag iml Ggvgo
AoaxsÓciuoviav,
Sed haec homoeoteleuta et dubia sunt propter metricam rationem non satis
certam et propter diversitatem metrorum minorem vim habent, illa quae post
enumerabuntur exempla ex Aeschylo atque ex Aristophane sumpta et perspicua
sunt neque ulla ratione dubitanda. Ex magna copia haec tantum adferenda
existimo. Aesch. Pers v. 908 seq.
io,
OUGrQvog £y Grvytpüg uoípeg
De vocum in poematis Graecis consonantia. 317
hd , , ,
1008 xvgQnócg KTEXUKgTOTETNS
Gg Ouogooveg daiumv ivi
11:960v yevet ti mco TÀqucr;
hektar y&g iuol yvíov óoum
Tv” qAwiav ici0ovr Karo
TOV olyousvov
Üev&rov Aura uoige xcAvwaet
Aristoph. Equit. v. 442 seq.
pEUËE Yyoapag ÉKUTOVTUÄUVTOVS TEÉTTUOUG. —
Gv 0' àcroureius y slxoGw,
xAomÿs ÔE zÀsüv 15 qyuag. —
ix rv (urqolov 68 YN-
wi yeyovévat TOv tijg 9t0v —
rov z&zzov Eva pui 00V
TOY ÓogvqOgov. — zov; qocsov. —
vOv Bvooivns vis Ixxiov. —
x0Baog ti.— xavovoyos ti. —
cci &vOguxOg. — lov iov,
rozrovoí W oí Évvouórct. —
zwi @ÜTOV &vOguxc Tere, HG
y&oroi£s x«i roig ÉVTÉQOLS
xL TOig XÓAÀOLG,
qOzOg xoÀg tov &vga.
Arist. Pac. v. 592 seq.
z0ÀÀd yàg éxc6yousv
zoív zov imi 000 yÀvxéc
x&üczove xci qiAc.
roig &ygoíxoiGww yep Noda yidoc xcl Corn.
core 68 TU T Aunehue
x«i TA vé GVALÖLA
toAAe I 0706 tott pure
mQo6ysA&Gerou Aaßovr’ &Gusva.
Tam vero trimetros iambicos tractare incipiamus, qui quantam habeant
homoeoteleutorum copiam nisi multis versibus pervestigatis vix quisquam cre-
dat. Hoc quam late pertineat priusquam videamus, quae genera homoeote-
318 F. GUSTAFSSON.
leutorum constituenda sint consideremus. Haec autem eadem fere sunt atque
ea quae in ceteris versibus iam vidimus. Neque enim aliter distinguenda vi-
dentur, quam ut discernatur utrum bini versus nullo interiecto se excipiant,
an versus interiectus sit inter binos versus, an terni aut plures etiam versus
singulis interiectis vel non interiectis extremarum litterarum homoeoteleutis
consonent. Primi generis hoc est exemplum Aristoph. Acharn. v. 2 seq.
q69qv dt Bout, navv ye Bout, TÉTTaQu.
d 0 @dvrmdmr, wveuuoxocuoy&gycoa.
Secundi *) hoc eiusdem fabulae v. 14 seq.
, , La , , La ,
AsËideog #69 ävouevosg Botwrior.
2 Y r TU
rites ÖV amédavor x«l dveoroumgnv Idov,
er NN , LI 2 M \ 2
Ort ÖN magexınbe Xoigug imi vOv 0OŸL07.
Tertii vero id quoque illi loco proximum v. 9 seq.
&AÀ odvrmdmr Eregov «v Toxymåxor,
Ort ÖN "xcyQvy mooG0oxGv rov AiGyUAov,
€ ’ - E] 35 \ ,
o & aveinev tlGoy, © Otoyvi, tov yogor.
Possunt vel alia genera constitui, quae tamen admodum rara sunt, ut hoc
Arist. Acharn. v. 145 seq.
e Y -
0 Ó' víóg, Ov ’Admveiov ixexomuedu,
ipe payeiv GAAGvreg E ‘Axatovotwr,
xci rov moto mvrußcheı fon8sv vy maroc.
o 0' @uooe Gzévücov Bonne, &yov et q. s.
v. 176 seq.
qoo. Aupidse — urmzo ve mov y' tv GTO TOEYMV
dei pag ue pevyovr Éxpuyeiv Ayagviag. —
ti Ÿ Zotıv; — yo utv dEeÙgo 601 GzOvÓAg péowr
Eomrevdov'
+) Huic generi non dubito tales locos ascribere Eur. Med. 1084 seq.
sionvn OË vüwsiQ9tv TERVOLG.
2
£o.
" v) oU Gen D , -
ví Gvyyv9sio! Eornuos' Nvix sorvytic.
etai. —
rod où ÉvvogOc toiow tEnyycAuévotg.
De vocum in poematis Graecis consonantia. 319
Hie locum addo eiusdem fabulae, quo facilius existimari possit quantum ho-
moeoteleutorum in trimetris iambicis usu Aristophanes sit delectatus, v. 512 seq.
, M LU , , , ,
xol y&Q ÉGTIV GumÉALC xtxouuévG.
25 B e M - ART
&rág, plhoı yàg oi zagóvrtg iv Aóyo,
PTS | ; on
ti tevre TOUS Adawvag altıwusde;
© + a LÀ N EN a , at
nuov yàg ävdoes, ovyL Tiv moAıv Atyo,
2 À 2 , Ó , 9 , LA
UM avdocore LOTO, zcocxexouu£ve,
rue xol TAOLONUR xci HUOUÉEVA,
Eovxupavreı Meyagéov và yAavioxıe'
xti mov Gíxvov doter 7 Acyc0ior
” , ” , ” , “An
2j goıeldıov 7 GxogoÓor 7 xovögovg cag,
- 3 a , ,
tabr' nv Meyagux& aanenoat’ cU9utsQor.
Quod si ad caleulos rem vocamus, quid inveniamus operae pretium videtur
exponere. Et cum Berrıus homoeoteleuta trimetrorum iambicorum Septem
Aeschyli pervestigarit, ego parem numerum e Sophoclis Oedipode Rege, Eu-
ripidis Medea, Acharnibus Aristophanis mihi sumpsi perquirendum. Quam
rationem si recte inii, homoeoteleuta binorum versuum se excipientium
Aeschylea 54 sunt, Sophoclea 50, Euripidea 44, Aristophanea 64;
binorum versu interiecto homoeoteleutis consonantium
Aeschylea 40, Sophoclea 22, Euripidea 28, Aristophanea 26
ternorum denique vel plurium versuum homoeoteleutis aut singulis simplicibus
aut pluribus inter se implicatis consonantium
Aeschylea 27, Sophoclea 13, Euripidea 9, Aristophanna 67.
Itaque intra 570 fere versuum spatium
Aeschylus 121, Sophocles 85, Euripides 81, Aristophanes 157
versus homoeoteleutis consonantes habet et comici quidem illius poetae multo
plura quam ceterorum homocoteleuta eius modi sunt ut maiore vi pronun-
tiata esse videantur.
Nonnunquam in primi generis homoeoteleutis, quod quidem sentiam, ea
singularis quaedam inest vis, ut versus firmiore vinculo inter se coniungant.
Quod probare velim his exemplis e Sophoclis Oed. Reg. sumptis v. 297 seq.
GAR ovEcleéyEov «rov onu olde yap
róv Heiov 0n u&vrw GO &yovaw o
2 ^ , Li 2 , ,
TÖMDES ÉUTEDUXEV «vUoaTOV uovo.
F. GUSTAFSSON.
99
2
©
v. 314 seq.
iv Goi yàg icuív: &vôga 0! àgtisüv ag or
» x , , ».
&yoı TE x«i ÖVVALTO x&AAwTog zOvO.
v. 572 seq.
LJ , a - , , A
Odovvex', El un Got ÉvvÿAdE, TACO Zuag
= TS L
ovx av zov eine Actov Ów«g9oo«g.
v. 581 seq.
Guévai DE roUrO zQGrov, & TW äv Óoxtig
x 4 - a.
Goyesıv E09 Euv poßoıcı uarkov N
ürosorov ebdovT ei ray’ avd EBEL xod rw.
v. 370 seq.
GAR Por, Am Got Goi dE Todr ovx &or’, inet
TupAög TA T! Ore TOV TE voDv TÅ T ÓuuaT &.
quibuseum maxime conferendi sunt versus simillimi 376 seq.
, , m LA 93152 22 m 2 \
OÙ yoQ GE uoigc TOO0G ? ÉUOU TEOELV, EITEL
(xavüóg dzóÀAov, à TA ixmgütci utt.
ut mireris ärei antecedenti versui adnecti, ut v. 613
Ov zÀeiórov que.
OM iv qogóvo TA &6polOg, imt
qoóvog Oíxciov Gvdga Os(xvvow uovog
Praeterea homoeoteleuta in orationum et exordiis et clausulis poni solere
recte commonefacit Brrrivs (libr. comm. p. 17) sciteque recentiorum poetarum
consuetudinem comparat. Stichomythiae quoque vim homoeoteleutis augeri
exemplis probavit. In Antigon. Soph. v. 722 usque ad. v. 780 propter sti-
chomythiam et orationes 23 homoeoteleuta sunt.
Quod vero etiam eos locos omnes adferendos putavit qui syllabam ean-
dem eadem in arsi vel potius thesi versuum binorum se excipientium exhibe-
rent, recte sine dubio in paucis egit, in aliis mihi quidem verum vidisse non
videtur. Id vel de primo quod posuit exemplo mea sententia est existiman-
dum, quod hoc est (Aesch. Sept. v. 4 seq.)
El uiv yoo EV noctowev, altia DEOd.
= D \
tb À add’, 0 um yívovro, Gvuqog« TUYOL
Neque enim eius modi consonantiam auribus percipi posse putaverim, nisi aut
pluribus litteris vel, ut ita dicam, plenioribus sonis verba consonent aut iis
De vocum in poematis Graecis consonantia. 321
gravior quaedam sententiae pars efferatur vel omnino propter sententiam vis
consonantiae augeatur. taque non dubito quin, ut exemplum adferam, in his
versibus consonantia et ea quae in thesi est et ea quae est in arsi percipia-
tur, Eurip. Iphig. Taur. v. 738 seq.
ti joua dokocew N Ti wi) Öodosv; Alpe. —
2 + , 1 M , ,
ix yns apyoeuw un Javovra Puofaoov. —
Talia homoeoteleuta non sine lepore exaggeravit Aristophanes Thesm. v. 330 seq.
EUYEONE roig VEoioı roig Olvurioig
xal toig OAvuxiccr, sol roig Ilvütoug
xci raioı Ilv9ícuGu xci roig Amhiois
xci r«iGL. Ankicıcı, roig v' &ÀAotg 9ois.
Neque vero dubito quin interdum fieri possit ut etiam duobus versibus inter-
iectis homoeoteleuta una percipiantur, ut in quinto decimo "Theocriti carmine
Praxinoa (v. 27) postquam ancillae hoc mandavit
Ebvóa, «ige To vänd
cum multa aquam ferre cunctanti obiecisset hoc exclamat (v. 30)
a 0i Gu&ue pige. — dog Ouws. —
Sed his homoeoteleutis, quanticumque sunt, omissis — brevioribus enim
verbis iam mihi videtur esse agendum
ad ea transeamus quae in iisdem
versibus singulis sunt. Qua de re Berrivs postquam dixit haud raro non
tam sonorum quam formarum ipsarum aequalitatem eam esse, cui enuntiata
bene conformata deberemus, manifestissimum, inquit, id erit collectis iis versi-
bus, in quibus eadem terminatio grammatica bis vel ter in singulis legatur.
Dicere sane licet de iis locis omnibus structura grammatica flagitari eas for-
mas, quantumcumque similes sint, neque ego equidem negare ausim hoc ita
esse. "lamen tantum dico, et ipsas leges grammatices cum bono prosae ora-
tionis scriptori tum vero poetae instrumenta esse suis consiliis satis faciundi.
Hoc ille quidem recte dixit et id solum addo interesse multum utrum formae
illae consonantes vim sententiae augeant necne. In hoc versu Aristophaneo
(Pac. 757)
TEQL riv HEPAAV, qovqgv Ö sysv yeg«Opes
et q. s. sine dubio maior est vis consonantiae vocum xeqeA»r et por» quam
41
399 F. GUSTAFSSON.
articuli. rw. Exempla quae attulit omnia probanda censeo exceptis his duo-
bus (Aesch. Sept. v. 164)
M TAVT iguór« x«i TOÂE GWTNOLU.
Oujoswv Toozaıe, dolor Ö éic)knuere
in quibus nescio an omnes eum nimis vidisse existiment.
Omnino ea quae nunc tractavimus homoeoteleuta proxima sunt iis con-
sonantiae generibus quae quia minorem vim habent certis quibusdam nomini-
bus non appellantur. Equidem, id quod iam antea (pag. 308) exposui, homo-
eoteleuta non ea nomino, quae non in finibus membrorum sententiae ponun-
tur aut ulla omnino sententiae vi efferuntur. Haec enim, nisi fallor, communi
consonantiae nomine optime complectimur. Quod nisi fecerimus, non satis
intellegemus quanta vis eorum sit. Nam si haec comparamus (Soph. Ai. v.
379 seq.) - [it i
CJTLOUTCOP T EE
xe«xaGv Ogyovov, víxvov Acgriov,
KOKOTMWEOTUTOV T’ (quc GTOUTOÙ,
concedendum sine dubio est Aaoriov et Groaroù in finibus versuum posita
melius inter se consonare quam Ogyavor et zéxvor quamvis alterum iuxta al-
terum positum sit. Et verba extremis litteris consonantia nulla sententiae vi
elata proxime accedunt, si metricam rationem respicias, ad sonos verborum
medios aequalibus versus locis repetitos quorum exémpla e Pindaro attulimus.
Ut in hoc versu Aristophanis (Vesp. 567)
e Y , , A , ,
oí dE GxcmrovG, iv yo vEkdomw xci tov dvuov
ALTEIOMAL
ëye et yeld6w extremis litteris inter se consonant, sic littera c verbi xarédogeu
illa quoque in thesi posita eadem consonantia continuatur neque o litterae
consonantia minor est quam verborum röv dvuov similiter cadentium.
Quare quoniam verba repetita, quod erat gravissimum consonantiae ge-
nus, et homoeoteleuta, quae cum in finibus membrorum versuum posita essent
paulo maiorem vim habere videbamus, exemplis allatis exposuimus, his quae
modo diximus praemissis cetera consonantiae genera quae sint videamus. Om-
nia haec genera Naekius allitterationis nomine complectitur. Quem equidem
sequi nolim propterea quod nec latinum verbum est et assonantia est melius
et vero alia his verbis vulgo subiecta vis est. Idem ille vero recte genera con-
De vocum in poematis Graecis consonamtia. 323
sonantiae constituit quattuor. Primam posuit consonantiam eam quae pri-
mis litteris vel syllabis fit, secundam quae fit in una postrema et altera
prima syllaba, tertiam in mediis vocibus, quartam in postremis syllabis. Ac
quarti quidem generis exempla iam attuli, ut illud ôgyaror r&zror. Primum
tantum genus Brerius allitterationis nomine tractat exemplis ex Septem Ae-
schyli allatis: Duo ego pono Aristophanea Eccl. v. 9
TEWOUEVALOL TÄNGlOG MUOUOTUTELS,
y l2useq.
uovog dE toov tig &zogoijrovg HUYOÙG
Acura,
Secundi generis omnium longe rarissimi *) exemplum hoc est Theocr. 15, 68
amgi& Eyev, Eüvôa, auov.
tertii autem Aristoph. Acharn. v. 629
AifÍov oc Ösfıog Zorıv
et Theocr. 15, 28
zw ob yarkaı ueAcxos yoytovri xcS960swv ;
et Aesch. Suppl. v. 283
tixcg MENANATAL rfxTÓVOV HMOOS KOOEVMOV
Huc accedit quod mixta inveniuntur haec quattuor genera, et saepissime qui-
dem, nisi fallor, voces simul et mediis et extremis litteris consonant, ut illa
in finibus versuum 203 seq. Soph. Reg. posita podoe et åxiorauwu. Neque
tamen raro accidit ut simul et primis et extremis litteris voces consonent, ut
eiusd. fab. v. 275 seq. ioó et £yo. Vel tria genera coniungi possunt ut in
hoe exemplo Aesch. Agam. v. 500 seq. z£Aor et röde nisi eas voces omni-
bus litteris quamvis transpositis putes consonare. Est enim ubi non facile
qualis sit consonantia distinguatur. lllud quoque fieri potest ut ex aliis generi-
bus aliarum vocum consonantia iudicanda sit. Nam, ut unum tantum adferam
exemplum, Aristoph. Acharn. v. 636
*) Huc tamen referre ausim binas quoque vocales solas quae ictu metrico elatae numerum quo-
dam modo fulcire ex eoque ipsae pondus quoddam accipere videntur,ut in Arist. Av. v. 687
dnrives Épyuéoror, TAXOL Booroi,
324 F. GUSTAFSSON.
zgórsgov Ö vuüg ano vOv zOÀsO OÙ motoßeg ÉÉUTATONTES
vix quisquam dubitabit putare verbi Z&arerovvres medias ov litteras consonare
cum ultimis litteris verborum rör et zóAsor. Eodem fortasse ille quoque ver-
sus Aristophanis (Ran. 1289) est referendus
Guy Óooi xoci ysoi TOUATOQL TOVOLOS OQvtg.
Denique non desunt exempla vocum secum ipsis consonantium, quod quando
fieri putandum sit difficillmium est ad diiudicandum. Hoc non cadit in quae-
dam verba quae Aristophanem fingere videmus, ut Thesm. v. 45 Boufa£ quod
paucis versibus interiectis in foupeAopoufc£ crescit. Iam vero proximum (v.
61) cvyyoyyviitav num etiam v litteris consonet dubium mihi videtur.
Alia quaestio hie exoritur subdifficilis, quanto vocum non consonantium
intervallo una percipi possint voces singulis vel binis litteris consonantes. Ac
Beerius quidem in hae re mihi suam sententiam non probavit. Qui in tri-
metris iambicis etiam tum voces censet consonare cum accidat ut aut bina
extrema versuum sese excipientium verba ab eadem littera incipiant aut omnino
in eadem sede binorum versuum continuorum eadem littera in initio vocabuli
ponatur. Cuius rei exempla iam initio posui. Hic addo ne tum quidem, quod
equidem sentiam, semper posse consonantiam percipi, cum primum et extremum
versus verbum ab eadem littera incipiat. In hoc versu (Aesch. Sept. v. 36)
GromoVg ÖE x&yO Kal xerozTQo«g OrQcroU
eius modi consonantiam posse percipi nego. Hoc autem multo etiam magis
statuendum est de longioribus versibus, quales sunt hexametri. Mea quidem
sententia voces, nisi maiore vi verba efferuntur aut inter se arctius connexa
sunt aut propter metricam rationem pondus quoddam habent aut denique gra-
vior est ipsa consonantia, non putandae sunt consonantes.
Sed exempla adferenda sunt vocum hoc modo consonantium. Eas quae
primis litteris consonant Brerius in octo classes divisit. Mihi tamen magis
placet locos nonnullos poetae graeci exscribere notatis iis litteris quibus con-
sonantia effici videatur. Verum pauca prius dicam de singulari quadam vi
consonantiae versus inter se coniungentis, id quod etiam tum videbamus cum
de homocoteleutis ageremus. Nam, nisi fallor, id non raro fit ut minima
pars sententiae cum sola et quasi deserta aut in initio versus aut in fine po-
sita sit cum proximo versu, ubi reliqua pars sententiae est, consonantia coniun-
c2
peo]
[sb |
De vocum. in poematis Graecis consonantia.
gatur. Conferas velim hosce versus ipsius Homeri ex primo Iliadis carmine
ve rllzsege
ovvexa Tor Kovoyv NTiuno ÄONTIIOX
"Arosiöng.
veullieseq. | |
DE 2” , - sh a 2
œbTüo Ert avroior PELOG tyemevunts igut(g
Bord”
ubi eiusdem radicis vox ponitur.
v9gzsen.
&yswv I (conv. Eraröoußnv
ig Xovonv' Tote x£v pur lAnooauevoı menidouuev.
”Hroı dy Gg etxov xor Go Eero roicı d avkorn
er 2 IS , , 2 ,
jooc Arorí(Ouo Evovxosiav Ayautuvav,
CyvUutvog
v. 194 seq.
ride Ó Adi vy
ovocvoU er
v. 234 seq.
TO uiv OUTOTE qvALe xci Céous
,
@UGEL,
Comparari possunt v. 142 seq. (åyeloowev, elouer, Bijóousv) v. 278 seq. (Baoı-
Ari, evi) v. 295 seq. (un y&o Euovye, Gyucav) v. 309 seq. (ixatoupnv,
pics, v. 417 seq. (mei mévrov, Exito) v. 446 seq. (yaíoov, aida), alia quo-
que fortasse dubia.
His igitur praemissis e "Theocriti idyllio quinto decimo — placet enim
eodem reverti unde incepimus consonantiae exempla petere — eos versus ad-
feremus, in quibus maxime voces cousonantes insunt. [taque tertius versus
hie est
lupañs sor moríxocvov, — Eye xGAMOTE — xe8ítcv
v. 4 seq.
© rüg &AtuerO buxag!
lloctwóe, moAAO uiv OyAO, mzoÀÀCv ÔË TEDOLTTOV.
v. 8
r«09' o mégepog r]jvog im Foyara yàg Haß iv9cv
vs 116
- , e ” DEREN N ,
XNVŸE q£íoov «Aeg UMUUW. UVNO TOLOKULÖEXUTNYVS-
v. 28. seg.
v. 26 seq.
v. 40 seq.
v. 43
v. 44
v. 78 seq.
v. 94 seq.
F. GUSTAFSSON.
&XoUG yoqua xcÀoóv Ti
xo0oueiv Tor DootAuocov.
xol ig uéoov aivodounTE
, e - ,
Ofg mv Ol yarkcı ueAarxog xoygovrı nadEvdcın;
HUVEÙ Öm,
attulimus (pag. 307)
r&v avV 260 x&AsGov, r&v «vÀs(av &moxAgkov
ÖS HG TORR TOUTO JTTtQGGcL
Iloo&wóa, morey’ Ode. ta Touxila Aoätov &99ycov
^ - , e
ÅETTO xol Gg NROLEVTE. DEV qtovqucre quotig —
mórv) Adavaia, moi 69 Erovaoav Foıdou
roioı £ovyoegor et q. s.
un gun Melwrödes, ös cuv nagregog ein,
a ER, , 21! , , , '
zÀOv EVOS oUx cÀA£yo. (11) (OL xevéov &zouatys.
Sed haec hactenus. Vereor enim ne longus satietatisque plenus iam diu vi-
dear multis, paucis certe scio me nondum satis fecisse. Qualiacumque haec
sunt 2Z6xeyoaynuive, ad venustatem elegantiamque carminum poetarum Grae-
corum cognoscendam et aestimandam pauca tamen tribuisse mihi videor.
LEDER CONUBIA TN. SASTENE
E. BONSDORFF.
Zinn
, ; ^] Drops 3
Md B
är |
e .
> d « Vedi dd —
> © 2
ji Us
IM At
é i
m Tom]
zii Ti En |
ru
Den Studium der geometrischen Gebilde in dem binären Gebiete trifft man
oft sogenante cyklisch-projektivische Systeme (Punktreihen und Strahlen-
büschel) Weil die erwähnten Systeme unter sich ein abgeschlossenes Ganzes
mit speciellen Eigenschaften bilden, wollen wir eine Darstellung von jenen
Systemen geben. Besonders werden wir die cyklisch-projektivischen Systeme
dritter Ordnung näher untersuchen, weil Systeme hóherer Ordnung in vielen
Fällen in solche dritter Ordnung zerfallen.
1. Wir betrachten » Elemente (Punkte einer Reihe oder Strahlen eines
Büschels) ej &, e; .. . . . e, die in Bezug auf zwei andere A und B, als
Doppelelemente, die beiden unter sich projektivischen Reihen
oo CE ee, AED:
(ee
) codes eu cod Gr Un D.
bilden. Mit p, bezeichnen wir das Abstandsverhältniss des Elementes e; von
den beiden Doppelpunkten. Weiter soll mit &, das Doppelverhältniss der
Elemente ce;,;, und c; in Bezug auf A und B bezeichnet werden d. h. wir
setzen
(e, e, AB) ="8
(cz & A By =.
(e, 6,—1 À D) = mei
Indem wir auf die Bedeutung von p und e Bezug nehmen und uns erin-
nern, dass die Reihen (1) projektivisch sind, finden wir
(2) RE Pr Ps — & Pa TAKE 5 nes Pa-ı
nn Mp cepere re! Bibi gu qu
Aus (2) folgt
(SUL ON NERO ROS I
330 E. BONSDORFF.
Wir dürfen somit anstatt des Doppelverhältnisses &, & . . . . . ein einziges
e setzen. Aus (2) folgt noch, dass
/ — 3 E i ES
(4) ee (NEJI Then Ssd ST ep
Aus (4) ersehen wir, dass
d. h. e ist eine imaginäre Wurzel aus der Einheit. Schliesslich finden wir
aus (4) die Analogie à)
t2
n—1
(COME. MER IR ater o ox e Doe ee gd us
Nach (5) ist das Doppelverhältniss der Elemente « und & ;
\ h +1 h +1
(6) Pı+ı ER Ei 1-3 ce TRE. ni D
Dir CEDE
Aus (6) sicht man, dass das Doppelverhältniss zweier Elemente immer dasselbe
wird, wenn der Unterschied der Indices gleich oder der eine » grösser als
der andere ist. Daraus folgt, das folgende » Reihen unter sich projekti-
visch sind:
AUS SUN 2 eB ric OC De ER CC A, B
Co Gi a RE oes abe rif Ab
03, 04, © te D OS NO ON I TIBUS ID LE] À, B
= "e "E
(7)
0,076551 t, no, A D:
Hip Ups inr OR TER DOCS S A ED:
Jede Reihe (7) wird aus jeder anderen Reihe (7) dadurch gebildet, dass
abgesehen von den Doppelelementen, von dem einen Ende der Reihe eine
bestimmte Anzahl Elemente, ohne ihre Ordnung zu veründern, in das an-
dere Ende der Reihe gestellt wird. Wenn die Elemente, so ungestellt, im-
mer unter sich projektivische Reihen bilden, sind die Reihen cyklÜisch-projek-
livisch. Wir haben somit folgendes Grundtheorem:
Wenn zwei Reihen
CAC MEME. up
CC en Gi NO S D
Ueber eyklish-projektivische Systeme. 331
projektivisch sind, so sind auch alle diejenigen Reihen, welche durch cyklische
Vertauschung der Elemente « entstehen, mit dem gegebenen und unter sich
projektivisch. Die Abstandsverhältnisse der Elemente von den Doppelelementen
sind einer Potenz der imaginären Wurzel der Einheit e proportional. Das
Doppelverhältniss in bezug auf A und B der Elemente e, und «, ist gleich
EW:
Wenn wir mit z und y die beiden Doppelpunkte bezeichnen und mit k
eine beliebige Constante, sind die eyklisch-projektivischen Elemente
x — ky
a — key
«s — x — key
a
Aa
e, — qp — ke" y.
n
Daraus folgt, dass die Elemente die lineären Factoren der binären Form n:ter
Ordnung
?
sind.
Wenn wir die Hesse'sche Covariante A der Form f bilden, finden wir
AN SUL kr x" — 2 y" — 2
Bilden wir weiter die Funktionaldeterminante 7' der Formen f und A, wird
TE Jue kr us 3 y" 3 (z^ + kr y^).
Wir finden somit:
Die Doppelelemente einer Form n:ter Ordnung, deren lineäre Factoren
eine cyklisch-projektivische Reihe bilden, sind gemeinsame lineäre Factoren der
Hesse schen Covariante und der aus jener und der Grundform gebildeten Func-
tionaldeterminante. Die übrigen Factoren der Functionaldeterminante bilden
auch unter sich ein cyklisch-projektivisches System mit denselben Doppelele-
menten.
Die betrachtete binäre Form, wo man ohne das Problem einzuschränken
k — 1 setzen kann, ist ein sehr specieller Fall. Zu der reducirten Form
a" — y" können durch lineüre Transformation nur solche binäre Formen n:ter
Ordnung gebracht werden, deren » — 3 absolute Invarianten gewissen Bedin-
332 E. DONSDORFF.
gungen unterworfen sind. Man kann namentlich immer eine Form durch Ver-
fügung über die vier Substitutions-coefficienten auf die einfachere bringen, die
nur » — 3 Coefficienten enthält. Diese sind Functionen der » — 3 absoluten
Invarianten. Werden diese Invarianten gewissen Bedingungen unterworfen,
kann eine Reduction in erwühnter Beziehung ausgeführt werden.
2. Ehe wir zur Darstellung weiterer Eigenschaften der cyklisch-projek-
tivischen Systeme übergehen, wollen wir specieller die Reihe dritter Ordnung
untersuchen. Die binüre cubische Form hat keine absolute Invariante. Darum
kann diese Form durch lineare "Transformation immer auf ihre canonische
Gestalt, d. h. auf die Form 4° — A? y?, wo Kk eine beliebige Constante bedeu-
tet, gebracht werden. Durch die lineare Substitution bleiben die projectivi-
schen Eigenschaften der Formen unverändert. Somit findet man gleich:
Die Factoren der binären cubischen Form bilden ein cyklisch-projektivi-
sches System, dessen Doppelelemente die Factoren ihrer Hesse’schen Form sind.
Bezeichnen wir mit a, b und c die Factoren der Form 2? — A? y? und
mit m, n die beiden Doppelelemente, d. h. setzen wir
a—g — ky, b — ac — sky, e— x — gky, m—&, n= yY,
erhalten wir die cyklisch-projektivischen Reihen
abemn /\ bcamn /\ cabmm.
Die Zahlen s und & sind die beiden imaginären Wurzeln der Gleichung
q?— 13074. h.
140 VB pe = SET
2 ? SES ü
e
Bildet man die Doppelverhältnisse
(abcm), (bcam) und (cabm),
so findet man dieselben beziehungweise gleich
€ 2
Je camp Ull o E
oder, wenn die Identität
CODE MEE Eu)
beobachtet wird, sämmtlich gleich — #. Da aber
FL VETE.
— 2
Ueber ceyklisch-projektivische Systeme. 333
eine imaginäre Wurzel in der Gleichung 2° -+-1==0 ist, findet man, dass die
drei oben erwähnten Doppelverhältnisse aeqvianharmonisch sind. In gleicher
Weise findet man, dass die Doppelverhältnisse
(aben), (bean) und (cabn)
auch aeqvianharmonisch sind. Dieselben sind nämlich gleich
licit 1
eo que und — & d. h. sämmtlich gleich — e,
welche die zweite imaginäre Wurzel der Gleichung 2?-|- ] — O ist. Wir
erhalten somit den Satz:
Die Elemente der cubischen Form bilden mit jedem Elemente deren Hes-
sescher Form ein aeqvianharmonisches Doppelverhältniss,
Umgekehrt kann gezeigt werden, dass wenn drei Elemente a, b und c
ein aeqvianharmonisches Doppelverhältniss mit jedem der beiden Elemente m
und n bilden, die Elemente a, b und c unter sich ein cyklisch-projektivisches
System mit den Doppelelementen m und n machen.
Nach der Definition des aeqvianharmonischen Doppelverhältnisses ist
nämlich
(abem) = (ambc)
(aben) = (anbe).
Weil
(ambe) = (bcam)
(anbe) = (bean),
wird
(abem) = (bcam)
(aben) — (bean)
und folglich
abemn /\ bcamn.
Zufolge des zuletzt bewiesenen Theoremes kann auch direkte gezeigt wer-
den, dass die Hesse’sche Covariante die beiden Doppelelemente der cubischen
Form bilde. Nimmt man nämlich Bezug auf die bekannte Relation *), die
zwischen den Coefficienten einer Gleichung vierten Grades existiren soll, da-
mit das Doppelverhältniss ihrer Wurzeln ein aeqvianharmonisches werde,
sieht man, das die Elemente der Producte
(e x +0) (a à? - 3 a4 à +3 a4 LC Aa)
+) Siehe. Cremona, Einleitung in eine geometrische Theorie der ebenen Curven, pag 39.
334 E. BONSDORFF.
aeqvianharmonisch sind, wenn
9
(aj — az a,) av + (e, a, — 4 a5) e e + (a — a, a5) e? — 0.
Die Gleichung der Doppelelemente ist folglich
(a — a, a4) ?—+ (a, a4 — a, a4) © + (aj — a, u) — 0.
Das linke Glied dieser Gleichung ist, abgesehen von einem Factor, gleich der
Hesse’schen Covariante.
Um andere Eigenschaften des Systemes abzuleiten, mag zuerst bemerkt
werden, dass die beiden Elemente z — sky und 2 — #ky conjugirt imaginär
sind, denn
y— ey —ax +4 ky — (e + 1) ky
z— hy = a + À ky—(e +4) hy.
Die Functionaldeterminante der Grundform und deren Hesse'schen Covariante
ist, von einem Factor abgesehen, 7 — a? + Pb. Die Elemente jener Form
sind
= x + ky, B— 2x + sky und y — x +- hy
Nimmt man Bezug auf die Ausdrücke von a, b, c, «, f, y, findet man, dass
a und c, b und f, c und y conjugirte Elemente einer qvadratischen Involution
bilden, deren Doppelelemente m und » sind.
Bei Aufstellung der beiden projektivischen Reihen
x, 2 — ky, x — sky, 2 — eky, y
y, X — ky, x — hy, à — sky, à,
sieht man gleich, dass die Elemente z, y und = — sky, x — &ky eine Involu-
tion bilden, deren Doppelelement x — ky ist. Das andere Doppelelement in
der Involution muss dann x 4 ky sein. Somit findet man
(bcaa) = — 1
und in ähnlicher Weise
(cab) = — 1, (abcy) = — 1.
Sucht man die Doppelverhältnisse der Elemente
| RENE
€, y, t + ky, x — &ky,
Ueber cyklisch-projektivische Systeme. 335
findet man das erste gleich — &£ und das letztere — & Daraus folgt, dass
v, y, ©-4-ky ein cyklisch-projectivisches System mit den Doppelelementen
x — sky und x — ®ky bilden, d. h. man hat
mnebe N nembe /\ emnbe.
In gleicher Weise findet man die beiden anderen cyklisch-projektivischen Reihen
mngca A ngmca /\ pmmca
mnyab A^ nymab A^ ymnab.
Werden die Elemente «e, p, y und a, b, c unter sich vertauscht, findet man
drei neue projektivische Reihen.
Indem wir die gefundenen Resultate zusammenstellen, finden wir folgende
cyklisch-projektivische Systeme:
abemn /\ bcamn
eßymn ^ Pyamn
mnebe /\ nambe
mnpca ^ npmca
mnyab ^ nymab
mnapy A^ mampy
mnbye A nbmy«
mncep /\ nemaf.
In der eubischen Form findet man folgende harmonische Doppelverhältnisse:
(acmn), (bpmn), (cymn), (abcy), (bcaa), (cab), (epyc), (Byea), (yapb).
Aegvianharmonisch sind die Doppelverhältnisse :
(abem), (aben), (eQym), (epyn), (mneb), (mnec), (mnpc), (mnpa), (mnya), (mnyb).
Folgende qvadratische Involutionen kommen vor:
a, c; b, D; c, y mit den Doppelelementen m und 7,
m, n; b, 6; / 20 » » OQ » €
TW, ny ct d; C, y ; » » b , p
qm, ds abs re es ? Qi o ENS
Nimmt man Bezug auf diese Verhältnisse, erhält man folgende Sätze;
336 E. BONSDORFF.
I. Die Elemente der cubischen Form f sind conjugirt den Elementen
der Functionaldeterminante T in einer Involution, deren Doppelelemente Facto-
ren der Hesse’schen Covariante /\ bilden. Die Elemente in A bilden mit zwei
Elementen in f und dem entsprechenden Elementenpaar in T eine Involution,
deren Doppelelemente das dritte conjugirte Paar sind.
IL. Die Elemente in f und T bilden zwei cyklisch-projektivische Reihen mit
denselben Doppelelementen /\. Die beiden Elemente /\ und ein Element a («)
in f (T) bilden auch ein cyklisch-projektivisches System, dessen Doppelelemente
die zu a (a) nicht conjugirten Elemente By (bc) sind.
III. Die Elemente /\ bilden mit den conjugirten Elementen in f und T
ein harmonisches Doppelverhältniss. Zwei Elemente in f (T) sind mit dem
dritten Elemente in f (T) und dessen conjugirten in T (f) harmonisch.
IV. Die Elemente in f und T bilden mit jedem Elemente /\ ein aeqvian-
harmonisches Doppelverhältniss. In einem derartigen Verhältniss stehen auch
die Elemente /N und zwei nicht conjugirte Elemente in f und T*).
3. Wir haben oben gezeigt, dass zwei Elemente eines cyklisch-projekti-
vischen Systems mit den Doppelelementen ein Doppelverhältniss bilden, das
immer eine Potenz von Yı ist. Dieses Doppelverhältniss kann in speciellen
Fällen ein harmonisches sein. In einigen Fällen können auch drei Elemente
der Form mit den Doppelpunkten ein aeqvianharmonisches Doppelverhältniss
bilden. Weil die erwähnten Fälle eine grosse geometrische Anwendung fin-
den, wollen wir im Folgenden die Bedingungen für das Auftreten eines har-
monischen und aeqvianharmonischen Doppelverhältnisses bestimmen. Zu dem
Zwecke betrachten wir die binäre Form x” + y", deren lineäre Factoren, wie
früher gezeigt, eine cyklisch-projektivische Reihe mit den Doppelelementen x
und y bilden. Die Wurzeln von yı sind.
mi ami en+yai
"n ? "n Nn
e ER PO EEE IR
somit wird
Mi 374 Qn--ymi
(10) Ed RR e" y | di ö " VUES (. IJ GN.
(2 ar 1) Ti Qn + 1) Ti
Zwei Elemente r — e ^" $9 und x—e " 9 sind harmonisch conju-
girt den Elementen x und y, wenn
(2h +1) Ni (2 AM +1) T i
n n Ti
e 3.18 = €
+) Clebsch, Theorie der binären Formen, pag. 133.
Ueber eyklisch-projektivische Systeme. 337
Daraus folgt
(EEE ae NUES a En,
d. h. n muss eine gerade Zahl sein. Aus (11) sieht man, dass zwei Elemente
CE Bai
e y harmonisch conjugirt in Bezug auf v und y sind,
z—e " y und x
wenn «—p die Zahl » als Factor enthält.
Die Functionaldeterminante enthält ausser den beiden Doppelelementen
auch die Form z" — y", deren lineäre Factoren
27: i
( 27i / ati 2 ( sU
qp. ? Fer x LE — i ups N)
sind. Die Elemente der Functionaldeterminante bilden mit den Doppelelemen-
ten harmonische Reihen. Hieraus folgt:
Die Elemente eines cyklisch-projektivischen Systems bilden mit den Dop-
pelelementen nur dann ein harmonisches Verhältniss, wenn der Grad des Sy-
stems gerade ist. Alsdann bilden die einfachen Factoren der Functionaldeter-
minante mit denselben Doppelelementen harmonische Reihen.
Wir wollen nun untersuchen, welche Bedingungen erfüllt werden müssen,
damit die Elemente der Form =” — y" mit den Doppelelementen x oder y
Js SEU
3
: ; a ; à - = 3 ME 3
eine aeqvianharmonische Reihe bilden. Die Wurzeln von V=1 sind e ^ , e
5 Ni
3 E B " 3
und e ^ . Demnach sind drei Elemente z — ry, z — r'y und z — r”y mit dem
»zi ass
E . 3 3
Elemente x (resp. y) aeqvianharmonisch, wenn r : 5 : 5^ — 1:6 Si (ORE
Wir nehmen an, dass in dem cyklisch-projektivischen Systeme drei Ele-
ani Bri yri
mente e " , e " und e " mit dem Doppelelemente eine aeqvianharmonische
Reihe bilden. Dann ist
Le 2
Ti "
n
e = €
7 ; 2
Bai D En SEUL
n 3
€ = €
xi
Ti 1 gms
n 3
o ——)
wo k eine beliebige Zahl bedeutet. Hieraus folgt
43
338 E. BONSDORFF.
Bu =
CE) CR Bern En ame
|
Es muss somit » durch 3 theilbar sein.
In einem cyklisch-projektivischen Systeme sind drei Elemente mit dem
Doppelpunkte nur dann aeqvianharmonisch, wenn der Grad von der Form
durch 3 theilbar ist.
ATi
Wenn z— e * y ein Element in dem cyklisch-projektivischen Systeme
2 5 4
(a + 72) mi (e + 5) mi
i : : : ERU Te
ist, bilden nach (12) die beiden Factoren x — e y und z—e ^" y
mit diesem und einem Doppelelement ein aeqvianharmonisches Doppelverhält-
niss. Diese drei Elemente bilden unter sich ein eyklisch-projektivisches Sy-
stem. Man kann somit die Elemente beliebig unter sich wechseln, ohne dass
ihr Doppelverhältniss aufhórt ein aeqvianharmonisches zu sein.
Ist der Grad einer binären Form eine ungerade Zahl n, so sind die Ab-
standsverhältnisse der Elemente z"-l- y" von den Doppelelementen x und y
Ti 37i 27i ATi (n — 1) Ti
n n n
CPC sono 679 dy a "ug Ne
sammt die lineàren Faktoren der Functionaldeterminante
27:60 ATi (nn =) Ti Ti 3 xi
Or UT NE = CMD eee
Man sieht daraus, dass für ein ungerades n jedem Elemente der Grundform
ein Element der Functionaldeterminante in einer harmonischen Reihe conju-
girt ist, deren zweites conjugirtes Paar die beiden Doppelelemente ausmacht.
Wir haben demnach die Sätze:
L Wenn der Grad der cyklisch-projektivischen Reihe gerade ist, bilden
die Elemente .sowohl der Grundform als auch die einfachen Elemente der Func-
tionaldeterminante eine quadratische Involution, deren Doppelelemente die viel
fachen Factoren der Functionaldeterminante sind. Wenn der Grad ungerade
ist, bilden die Elemente der Grundform mit den entsprechenden Elementen der
Functionaldeterminante eine Involution mit denselben Doppelelementen.
IL Wenn der Grad des cyklisch-projektivischen Systems durch 3 theil-
bar ist, bilden die Elemente sowohl in der Grundform als auch die einfachen
Ueber cyklisch-projektivische Systeme. 339
Elemente in der Functionaldeterminante mit den vielfachen Factoren der letz-
teren aeqvianharmonische Reihe.
Es darf kaum erwähnt werden, dass, wenn # : 3 eine ganze Zahl ist
und somit die Form cyklisch-projektivische Reihen mit drei Elementen ent-
hält, man. zwischen den verschiedenen Elementen zufolge der Theorie der cu-
bischen Formen eine grosse Anzahl harmonische und aeqvianharmonische Dop-
pelverhältnisse direkte aufzeichnen kann.
Do gel TUE
E" a NE
bef FYR "T it men — umb. wer Ks
DT 77 LES Ha: vi MAN iu Net MEI.
uv DA LE WiWw tare n , Eun atm |
MIT ares st ed TM | E met 2 mm
T
i wá LE
AN
he :
E uu
V
Car JC
- deep samet oh | | | us nu nm: '
- à er AU i i ori t
| enr de aes | | | ' u! ento
i nmm! , : i we DUE NR
| umi natus dic I i k: veu IT
Wa ENIM S
E JU (li ve D ,
NUT uM t | , dis. ipe MTM
mutis À di wi t
mu de FRUKT
Ai i ui Te a ;
A, ege cue
EN TL DL |
"Ww | lint anos iod. ur mM »
i Tu einen i im’ diea n
eme "WU — TT jer TT ard
: iai Malim prts wk ron
Ihr (upon men (as uri CE
liti í i ime rni TITEL!
lippus mida dM em a la tr NE
ungen Vor
AT UP TNA ig. Dot LI Dei: wi unl TET VUL -—
Li uM hide inzib- piu ANS antilu eus tiet sme voe ulii JR
DESCUDICIBUS
BORTIT DE INSTITUTIONE ARITHMETICA LIBRORUM
BE EE NEN SHTEF-BIENS-
SCRIPSIT
F. GUSTAFSSON.
Bernae cum versarer et in eius civitatis bibliotheca celeberrima prae-
clarissimorum virorum Brorscmu et Haarewr humanitate adiutus veteres libros
calamo scriptos inspicerem excuterem excerperem non paucos repperi a viris
doctis aut neglectos aut non ea qua par erat diligentia collatos. Quorum eos
in quibus sunt Claudiani, Statii, Sidonii Apollinaris opera longiori disputationi
reservans ut aliquid tamen etiam nunc protraham ex illo uberrimo fonte haustum
pauca de mathematicis libris Boetii adferam, pauca ea quidem, ut dixi, atque
incohata tantum et imperfecta. Neque enim qui numquam pulverem illum eru-
ditum ita attigerit ut etiam quae antiquis temporibus mathematicarum artium
peritissimus quisque tradiderit praecepta teneat hos libros, quales nunc sunt
editiones eorum, copiose possit et perfecte tractare. Laudandus est GopornEDus
Frepzenius qui hos et alios Boetii libros e veteribus codicibus non paucis
aliquantum. emendatos varietate lectionum adnotata in bibliotheca scriptorum
Graecorum et Romanorum Teubneriana a. 1867 edidit cum vix essent ullam
antea criticam manum experti. Sed quos adhibuit codices Bambergenses et
Monacenses fragmentumque Cassellanum a C. F. Wegero editum — in quo
quid horum librorum traditum sit miror eum in codicibus describendis non
dicere
eos non satis accurate descripsit in classesque distribuit neque ullis
certis aut certe non prolatis notis discrevit ut quanti quisque codex aestiman-
dus sit ex ea quam praemisit notarum explicatione — ea enim utitur appella-
tione satis modesta appareat.
Codices autem Bernenses quamquam mutilati sunt vel propter aetatem,
cum omnes, nisi fallor, ante duodecimum saeculum sint scripti, digni sunt qui
342 F. GUSTAFSSON.
quam primum fieri potest cognoscantur. Quorum maximi momenti Boetii stu-
dioso sine dubio est is qui numero 338 signatur quamvis sit recentissimus.
Hacenus tamen in catalogo euius omnes norunt praestantiam nescio an paulo
recentiorem existimet — qui quidem mos eius est ut contra atque alii cata-
logorum scriptores sperato vetustiores saepe praebeat inquirentibus libros *).
Eum igitur codicem Boetii non dubito saeculo undecimo ascribere quamquam
de duodecimo quoque cogitavit Hacenus. Praeterea hoc loco mihi duae res
commemorandae sunt, alterum, quod Haczwvs intellexit, abscissum esse primum
quaternionem ut initium capiat codex a I, 14 (Friedl. ed. pag. 30 versu 23)
denominata et q. s. alterum, quod ille non animadvertit iam folio 35 finem
esse ipsius Boetii operis, 36:0 folio coeptum esse de eo commentarium ab eo-
dem librario scribi. Ex quo hoc excerpsi: Quodcumque componitur, in ea ex
quibus compositum est eadem ratione necesse est ut resolvatur. — — — quod
omnes inaequalitates Boetius dicat ad aequalitates per suas species posse reduci
suis instrumentis, id (idem?) verissimum esse comprobemus idque a superpar-
licularilatis sesquiquartis incipiamus, ut idem in aliis experiri posse manifesta
veritate demonstremus. — Desinit ima pagina apposita serie numerorum **).
Jam si quaeres quae inter hunc codicem et eos quos novit FRIEDLEINIUS
intercedat ratio, rem, ut exposui, difficillimam leviter saltem attingam. Atque
id quidem maxime tenendum est simillimum esse Dambergensi d — iisdem ac
FmrpLEINIUS utor notis — eodem saeculo id est undecimo scripto cuius aucto-
ritati fere plurimum ille tribuit Nam ut omittam nonnullas in numeris aut
notis aut litteris exprimendis similitudines quae casu factae esse possunt, I, 24
(Friedl. 51, 5) ut sub eo quadrupli et tripli supponantur eadem in Bernensi
codice scripta sunt atque in d, quae ipsius Boetii verba putat FRIEDLEINIUS,
ceterorum codicum nullus intacta reliquit. Et 1, 27 (55, 8) S? quis vero in
hac descriptione idem ambo omittunt verbum species. Aliis vero locis eadem
est in Bernensi lectionum varietas atque in aliis cum d cognatis Bambergensi
c saec. X, Monacensibus f saec. XI et / saec. XII aut in singulis aut in
pluribus, ut 1,29 (63, 22) proveniunt hoc modo quod est in c; paulo post (64, 2)
eosdem quos f et Z addit numeros; I, 31 (65, 3) aeque ae falterum numerum
omittit; II, 7 (92, 5) trianguli in tres triangulos divisi titulum omittit ut c, d, f, I
*) Orro Jamwius vero vel potius C. G. Mu&ELLERUs nemo dubitabit quin codici satirarum Persii
Bernensi n. 398 nimiam tribuerit aetatem dicens (ed. Lips. 1843, pag. OC et 399) eum s. X seriptum
esse — s. XII HAGENUS in catalogo contendit.
**) Pleniorem eommentarium reperias in codice Bernensi 633 saec. XII scripto, quem nullo
iure L, JEEPrUs (Claudiani earm. ed. Lips. 1876, I, pag. XLIX) recentiorem censet.
De codicibus Boetii. 343
codices. I, 29 (60, 26) non habet additamentum illud quod ceteri omnes ex-
cepto c neque vero eos numeros qui in d codicis margine addi solent ut
I, 28 (58 seq.). Uno certe loco eius insignis est consensio cum x codice Mo-
nacensi omnium quos novit Frıepreimıus antiquissimo, IL, 17 (101, 23) ubi
prorsus eosdem atque ille addit numeros. Neque desunt exempla lectionum a
ceteris omnibus recedentium excepto b codice, ut I, 29 (63, 20) ubi idem atque
supra versum 5b addit inchoantes. Proprium autem Bernensis codicis idemque
bonitatis et vetustatis hoc quoque testimonium est quod capitula omittit libro
secundo — initium primi libri deesse vidimus — in omnibus FmiEpLEINH Co-
dicibus praemissa, quae a Boetio scripta is negat; neque in primo libro nisi
prima quaque littera picta discernit capita — titulus 32 capitis inter lineas
est scriptus —. Ponit autem huius modi litteras aliis quoque locis non sine
causa ut I, 19 (41, 6) Inter hos autem velut inter inaequales et frequentissime
I, 32. Ad haec addo illud tantum numerorum quoque eum series saepe ad-
dere alias ac ceteri, ut II, 3 (85, 10) non eos solum quos 5, d, / codices sed
etiam sescuplicis numeri.
Idem dicendum est de alio codice Bernensi qui signatur numero F 219,
Eum quoque putaverim vetustiorem quam in catalogo habetur. Nam decimo,
non undecimo saeculo scriptum esse testantur et N litterae formae capitales
quae dicuntur non rarae et 5, d, h, | litterarum crassiores ductus superiores
clavae, ut aiunt, similes. Quid quod a litterae forma saepe ex w, quae fuerat
sine dubio hians, ut ita dicam, a, correcta reperitur? Is igitur codex qui I, 32
(71, 18) incipit, explicit IL, 25 (115, 4), illo quem modo commemoravi loco IL, 3
(85, 10) rursus alias habet numerorum series in margine adscriptas
VI. XXXVI. XLII.
VII. XLVIII. LVI.
Sed II, 17 in fine non addit illos quos r codex et Bernensis primus numeros.
Praeterea similior etiam atque hie est F 219 codicibus c, d, f, l, quos meliores
putat FmrEpLEINIUS, ita tamen ut saepius eadem in eo inveniantur atque in
antiquissimo eorum c. Itaque in capitulo libri secundi XXXVI (75, 9), ut alia
omittam, ea omnia desunt quae in c desiderantur. Nonnumquam cum Bernensi
primo solus contra ceteros omnes facit, ut IL, 2 (80, 18) ubi in illis distinctum
est, in c dictum, in ceteris destinatum. vel distinatum si recte adnotavit Frrep-
LEINIUS.
Tertium. commemoro fragmentum quattuor foliorum quae signantur A 91
(14), de quibus catalogum videas. Scripta sunt saeculo XI. Titulos omittunt
et capitum primas litteras quae pingendae erant. Sed illos quoque in animo
344 F. GUSTAFSSON.
fortasse erat ponere siquidem longiori capitis 36 titulo unius versus lacuna relicta
est, alii vero in margine scribi poterant non secus ac numerorum quidam ordines
omissi. Quod idem in d codice factum videtur. "Vix tamen decerni potest in
tam parva scriptione utrum ei codiei finitimus sit necne quamquam nonnulla
similia sunt, ut II, 28 (119, 5) est totius, alia eorum quos cognatione quadam
inter se contineri vidimus alicuius lectionibus congruentia ut IL, 28 (118, 22)
si unum semel facias vel si duo semel quod est in d et f codicibus.
Pauea dicam de libris Bernensibus 212 saeculo IX aut X exarato et 87
a. 1004 scripto. Quorum ille breviarium, ut est titulus, ex libro arithmeticae
disciplinae (Boetii) cum capitulis suis continet, hic inter multa ex agrimensorum
scriptis Boetiana quoque mirum in modum corrupta mutilata transposita. ltaque
ipsam praefationem quam Symmacho dedicavit Boetius ita mutavit compilator
ut lectori dicta videretur. Quam ob rem si quid singulare in hoc codice est id
multas habet cautiones, ut quae in praefatione (4, 30) hoc modo sunt tradita:
Nos tamen quae de numeris a Nicomacho diffusius disputata. sunt vel a
Varrone de mensuris ostenta sunt moderata brevitate collegimus et q. s.
Ceterum. in hoc codice et in Bernensi 299 qui scriptus est decimo vel
potius undecimo saeculo fragmenta sunt geometriae quae fertur Boetii. Quae
sine dubio ea est cuius exemplum protulit Frrepzenius e recentiore libro Mo-
nacensi q signato, quare illi minime neglegendi sunt. Descripti vero sunt
a. 1861 in principis BoxcawPAGNr: usum, à FRIEDLEINIO non commemorati.
Postremo addo in Sangallensi quoque bibliotheca esse veteres codices
Boetii de institutione arithmetica librorum quibus non usus est FRIEDLEINIUS.
Haec fere erant quae de hac re vellem dieere. Quae mihimet ipsi satis-
facient si quem movebunt ut rem accuratius suscipiat tractandam seu quae de
cognatione codicum conieci is firmabit seu refellet.
VERSUCH EINER MATHEMATISCHEN THEORIE
ZUR ERKLÄRUNG
LIONTECH DER VER ÄNDERLICHEN STERNE
HUGO GYLDÉN.
h
( E
»
i
V
"M
u NU MU
proa | |
giants Toug
AO, à al
vgl
LL uo | |
v^ MO 101
Wl Mn
aed PTT
V^ HE
aano
valli. net
felen mu
i
alioi p aso
ad, abor dins
aub uta airo Li
and Aber ms nd)
sito aub mee urs Ut |
" e) ny, abun wea un |
vali TORT LIT UN “il
^Y
IE CHE
TIL Wr
Tal I
"m
min er. Ns. 3 fé
"fontem
IE
a hu B il "i "a
*
AM
prm
ELIT d í WT
ZEE
v, erepti
À a wur mm
(ore A
TULIT pe
rd RN
TU revo
TE hf vA QU
TIUS “el
n i i ARN
T pss ip u
iul. TA.
Einleitung.
Professor ZÖLLNER hat in seinem Werke ,,Photometrische Untersuchungen‘
den Versuch gemacht, aus einer allgemeinen Hypothese über die physische
Beschaffenheit der Himmelskörper, unter anderem auch die Helligkeitsverände-
rungen der sogenannten veränderlichen Sterne zu erklären. Er nimmt mit
LaAPracE an, dass die Himmelskórper, die wir Sterne nennen, in einer früheren
Epoche ihrer Existenz aus glühenden Gasmassen bestanden haben, die allmälig,
in Folge der Erkaltung, zu Kugeln, oder nahezu kugelfórmigen Kórpern zu-
sammengeflossen sind. Der Process der Erkaltung ist aber hiermit nicht ab-
geschlossen, sondern dauert noch fort, und in Folge dessen muss der einzelne
Körper, falls er nicht vorher mit andern zusammenstósst, früher oder später
in den Zustand des Rothglühens eintreten. Dabei werden an der Oberfläche
des Kórpers Schlackenpartien auftreten, die nach und nach eine immer gróssere
Ausdehnung bekommen, deren Configuration aber doch, innerhalb der Zeit-
rüume, die unsere Beobachtungen umfassen, als unveründerlich oder wenigstens
als nahezu unveränderlich anzusehen sind; jedenfalls wird man diese an-
nühernde Constanz annehmen müssen, wenn die Oberfläche jene Consistenz
erlangt hat, die wir bei dem Rothglühen der Stoffe, welche den festen Theil
unserer Erdoberfläche bilden, wahrnehmen. Wir können nämlich nicht vor-
aussetzen, dass die Abkühlung völlig gleichförmig über die ganze Oberfläche
des Sterns vorsichgeht, und müssen daher die unregelmässig auftretende
Schlackenbildung annehmen. Professor ZöLLNER ist nun der Meinung, dass
die Erscheinungen der veränderlichen Sterne von der Rotation von Himmels-
kórpern herrühren, bei denen die Schlackenbildung bereits in merklichem Grade
zu Stande gekommen ist; und meines Wissens ist diese Ansicht weder be-
stritten, noch weniger widerlegt worden. — Ich füge hinzu, um die Natur der
Voraussetzungen schärfer zu präcisiren, dass die Annahme der Axendrehung
im Grunde nicht als eine zweite Hypothese anzusehen ist, denn eine Rotations-
bewegung muss man schon a priori annehmen, sofern man nicht von der be-
sonderen Voraussetzung ausgehen will, dass die Geschwindigkeit derselben ge-
rade den Werth Null hat.
348 HUGO GYLDÉN.
Obwohl nun die Vermuthung, dass der Lichtwechsel der veränderlichen
Sterne durch die Rotation der ungleichförmig leuchtenden Körper entsteht,
durchaus mit unseren Ansichten über die Entwicklungen der Himmelskörper
übereinstimmt, so bleibt doch noch zu untersuchen, ob die Consequenzen jener
Annahme die Erscheinungen der Veränderlichen auch genau wiedergeben, mit-
hin, ob sie als ein genügender Erklürungserund der durch Beobachtungen er-
kannten Thatsachen anzusehen ist, oder ob noch nach anderen Ursachen ge-
sucht werden muss, um die Einzelheiten der Lichtänderungen zu erklüren. —
Ohne das Vorhandensein soleher Ursachen direct wegzuläugnen, sucht Herr
ZÖLLNER diese Frage doch zu Gunsten seiner Auffassung zu beantworten, in-
dem er hervorhebt, dass die Configuration der Schlackenfelder wohl eine der-
artige sein kónne, oder, aus physikalischen Gründen, es wahrscheinlich sogar
sei, dass die von den Beobachtern bemerkte schnellere Zunahme der Hellig-
keit, verglichen mit der Zeit der Abnahme darin ihre Erklärung finden kónne.
Eine andere Eigenthümlichkeit, welche ebenso sicher wie jene durch Beobach-
tungen constatirt worden ist, nämlich die Veränderlichkeit in der Dauer der
Periode, erklärt ZöLLner dadurch, dass er eine allmälige Verschiebung der
Schlackenfelder annimmt. So wenig ich nun eine Verschiebung oder überhaupt
eine Änderung der relativen Lage der Schlackenfelder bestreiten will, eben so
wenig will es mir doch einleuchten, dass gerade hierin die besagte Veränder-
lichkeit in der Periodendauer zu suchen sei, die, wie in einigen Fällen mit
grosser Evidenz gezeigt worden ist, selbst periodischer Natur ist. Es ist uns
wenigstens gegenwärtig keine Ursache bekannt, die eine derartige intermitti-
rende Erscheinung hervorrufen würde. Wir brauchen aber auch die Annahme
einer solchen noch problematischen Ursache nicht, um in der Erklärung der
jetzt in Frage stehenden Erscheinungen wenigstens ein gutes Stück weiter zu
kommen, als es bisher gelungen zu sein scheint. Es ist dazu nur nöthig, die
ZürnrNER'schen Ansichten in gewisser Weise zu verallgemeinern oder richtiger
sie von gewissen, im Grunde ganz unmotivirten Beschränkungen zu befreien.
Beim Lesen der ZörLrxer’schen Darstellung wird man nämlich bald inne, dass
der Verfasser nur den ganz besonderen Fall der Rotation in’s Auge fasst, wo
die Umdrehungsaxe stets mit einer Hauptaxe der Trägheit zusammenfällt. Zu
einer solchen Beschränkung liegen indessen im Allgemeinen keine genügenden
Motive vor; denn dass ein solcher Fall in der That bei der Rotation der
Erde stattfindet und wir den allgemeineren mittelst direeter Beobachtungen noch
nicht wahrgenommen haben, beweist keineswegs, dass wir überhaupt bei
den Himmelskörpern das Zusammenfallen der Rotationsaxe mit der kleinsten
Theorie zur Erklärung des Lichtwechsels der veränderlichen Sterne. 349
Trägheitsaxe zu erwarten haben. Im Gegentheil; die Körper, bei denen wir
die Rotationsphasen direct haben wahrnehmen können, sind mit Ausnahme der
Sonne klein und haben meistens eine bedeutende Rotationsgeschwindigkeit.
Die Sterne bilden aber sehr viel grössere Massen als unsere Planeten und
rotiren, wie es scheint, im Allgemeinen langsamer. Bei solchen Körpern
müssen aber die Unterschiede der Trägheitsmomente, insofern diese Unter-
schiede durch die Umdrehung selbst hervorgerufen werden, ähnlich wie bei
unserer Sonne sehr klein sein, kónnen jedoch, wenn andere Ursachen auf die
Massenvertheilung einwirken, nicht unbeträchtliche Werthe annehmen und
zwar in soleher Weise, dass die Hauptaxe sich beliebig von der augenblick-
lichen Umdrehungsaxe entfernt. Wäre nun ein Theil des rotirenden Körpers
flüssig, so würden die besagten Axen allerdings im Laufe der Zeiten an ein-
ander rücken und schliesslich zusammenfallen; ist aber der flüssige Theil nicht
sehr beträchtlich, so kann jene Annäherung sehr lange Zeiträume hindurch
dauern, während welcher die Erscheinung der Rotation eine ganz andere ist
als wenn das Zusammenfallen der Axen bereits stattgefunden hütte.
Wenn aber die Rotation nicht um eine der Haupttrügheitsaxen vorsich-
geht, so lassen sich die Erscheinungen des Lichtwechsels nicht mit allgemeinen
Worten anschaulich machen, sondern man wird gezwungen die Beschreibung
derselben in ein analytisches Gewand zu kleiden. Andererseits eróffnet sich
aber nun die Aussicht, eine mathematische "Theorie des Lichtwechsels der
veründerlichen Sterne aufstellen zu können, wodurch eine exacte Vergleichung
der dureh Beobachtungen erkannten Thatsachen mit den Consequenzen der zu
Grunde gelegten Hypothese ermóglicht wird.
Der Versuch einer derartigen theoretischen Untersuchung soll auf den folgen-
den Blättern dargelegt werden. Die Grundlage derselben besteht, nach dem was
bereits angeführt wurde, nur in der Annahme, dass die Sterne im Erkalten
begriffene glühende Massen sind, im Uebrigen ist jede Hypothese fern ge-
halten worden. Demnach wird nicht angenommen, dass die Erkaltung, mit-
hin auch nicht die Schlackenbildung gleichmüssig über die ganze Oberflüche
stattfindet, sondern es wird für die Configuration der Schlackenfelder eine
möglichst weite Voraussetzung gemacht. Ferner wird nicht der ganz beson-
dere Fall der Rotation vorausgesetzt, wo die Umdrehungsaxe mit einer Haupt-
axe zusammenfällt, sondern es wird der ganz allgemeine Fall in Erwägung ge-
zogen, wo diese beiden Axen einen beliebigen Winkel mit einander bilden
und wo alle drei Trügheitsmomente einander ungleich sind. — Dagegen nehme
ich an, dass die Configuration der ungleich leuchtenden Partien der Oberfläche
350 HuGo GYLDÉN.
constant bleibt. Diese Voraussetzung scheint allerdings auf den ersten Blick
als eine Beschränkung der Allgemeinheit, allein man wird sich leicht über-
zeugen, dass dieselbe nicht wesentlich ist, indem gewisse, in der Folge näher
zu bezeichnende und von der relativen Helligkeit der verschiedenen Partien
abhängige Constanten als veränderlich angesehen werden können. Hiermit
würde auch eine etwaige Änderung der Helligkeit einzelner Stellen an der
Oberfläche ihre Berücksichtigung finden. In der vorliegenden Abhandlung
werden jene Constanten indessen als wirklich unveränderlich angesehen, da vor
der Hand keine Veranlassung vorliegt, von dieser Annahme abzugehen.
Um Nichts unerwähnt zulassen, will ich noch die Bemerkung hinzufügen,
dass das Vorhandensein betrüchtlicher Massen in der Nähe des veründerlichen
Sterns in den Rotationserscheinungen desselben Stórungen veranlassen kónnen,
ähnlich der Praecession und Nutation. Derartige Einflüsse würden sich viel-
leicht in den Phasen des Lichtwechsels offenbaren kónnen, wenn die Beob-
achtungen der scheinbaren Helligkeit in viel umfassenderer Weise und mit weit
grösserer Schärfe ausgeführt werden, als es bisher geschehen ist. Aber auf
alle Fälle müssen die Untersuchungen der Lichtünderungen unter Annahme
der ungestórten Rotation vorangehen um eine von Hypothesen möglichst freie
Grundlage zu gewinnen.
Die Vergleichung der Theorie mit den Ergebnissen der Beobachtung habe
ich noch nicht an einem vollständig durchgeführten Beispiele verfolgen kónnen.
Die Ursache, wesshalb ich eine derartige Untersuchung bis jetzt nicht vorge-
nommen habe, liegt hauptsüchlich darin, dass hinreichend ausgedehnte Beob-
achtungen über die scheinbare Helligkeit eines veründerlichen Sterns, welcher
zu diesem Zwecke geeignet wäre, so viel ich weiss, bis jetzt noch nicht ver-
öffentlicht worden sind, oder sich wenigstens nicht in solcher Zusammenstellung
vorfinden, wie es für die Vergleichung mit der Theorie erforderlich wäre. — Die
meisten Beobachtungen, die man in den astronomischen Zeitschriften mitgetheilt
findet, bezwecken eigentlich nur die Zeitpunkte der Maxima und Minima zu
bestimmen; und wenn man auch aus diesen den Schluss ziehen kann, dass die
Rotationsaxe bei einigen Veränderlichen nicht mit einer der Hauptaxen des
rotirenden Körpers zusammenfällt, so ist dies auch beinahe Alles, was aus
den Bestimmungen der Maxima und Minima zu ersehen ist. Um weiter gehen
zu kónnen, müsste der ganze Verlauf der Lichtünderungen zwischen den ex-
tremen Werthen der scheinbaren Helligkeit während längerer Zeiträume verfolgt
werden, wie es z. D. für 9 Lyrae geschehen ist. Dieser Stern bietet indessen
in theoretischer Hinsicht wenig Interesse dar, denn soviel man jetzt sehen kann,
Theorie zur Erklärung des Lichtwechsels der veränderlichen Sterne. 351
ist bei demselben der Winkel zwischen der Rotationsaxe und der Hauptaxe
so klein, dass sein Einfluss auf die Rotationserscheinungen sich unsern Beob-
achtungen entzieht.*) Die scheinbare Helligkeit dieses Sterns lässt sich nämlich
mit hinreichender Genauigkeit durch eine trigonometrische Reihe eines einzi-
gen Argumentes darstellen, während, wie die Theorie lehrt, die scheinbare
Helligkeit im Allgemeinen durch eine periodische Reihe mit zwei Argumenten
gegeben wird, welche beide mit der Zeit proportional wachsen oder abneh-
men, und deren Verhältniss eine incomensurable Zahl ist. Nennen wir diese
Winkel & und n, so ist, dem soeben Gesagten gemäss
E — eine Constante
und wird die allgemeine Form der scheinbaren Helligkeit die folgende sein:
E. — M,
"eet: CUS rep ON So)
+ M,s. Cos 27 + N,, Sin 27
dnd är c
M,
n M, Cos n + N,, Sin nl
| +M,, Cos 27 + N,, Sin |
zb chm "Iit.
+ 1 Sin n
+ M,,2 Cos2% + N, , Sin 27
+
J+ M&,, Cos 4 + N, Sin nl
|-- M, Cos 27 + N,,, Sin 27
pe i
20
>
i2
=
—
Hier bezeichnet H die scheinbare Helligkeit, die M und die N aber
Coefficienten, welche so lange constante Werthe haben, als die Natur der aus-
+) Neuerdings soll indessen eine Aenderung der Periodendauer constatirt worden sein, wodurch
die Beobachtungen dieses Sterns sehr an Interesse gewinnen.
352 HuGo GYLDÉN
strahlenden Oberfläche unverändert bleibt, d. h. so lange die helleren und
dunkleren Stellen ihre gegenseitige Lage unverändert beibehalten und auch keine
Änderung der Lichtstärke der einzelnen Partien stattfindet. Diese Coefficienten
sind aber nicht als von einander unabhängig anzusehen, sondern als Funk-
tionen von Elementen verschiedener Art. Die Elemente der ersten Gattung
hängen bloss von der Natur der ausstrahlenden Oberfläche ab; ihre Anzahl
kann beliebig gross sein, ist aber durch die der Vielfachen von & bestimmt.
Kommt nur die erste Vielfache von & in dem Ausdrucke von H vor, so ist
die Anzahl dieser Elemente 4, hat man den zweifachen Winkel zu berück-
sichtigen, so wüchst sie um 5, und im Allgemeinen flndet man die Anzahl der
in Frage stehenden Elemente aus der Formel
14-345... +2n+1 = (n+1),
wenn » die höchste vorkommende Vielfache von & bezeichnet. — Ferner
sind zwei Elemente vorhanden, die von den Trägheitsmomenten und der
Lage der augenblicklichen Umdrehungsaxe im Körper abhängen und endlich
zwei, welehe die Lage des Beobachters in Bezug auf die unveründerliche Ebene
des rotirenden Kórpers bestimmen.
Die Benutzung der Beobachtungen würde nun zunächst darin bestehen,
dass man versuchte aus denselben die numerischen Werthe der Constanten
M, N zu bestimmen, nachdem zuvor, durch langjührige Vergleichungen das
Verhältniss der beiden Perioden festgestellt würe. Nachdem diese Bestimmung
gelungen ist, würde man untersuchen müssen, in wie fern die Werthe der Con-
stanten sieh mit gewissen, der Theorie entnommenen Bedingungsgleichungen in
genügende Uebereinstimmung bringen liessen. Um diese Untersuchung durch-
greifender zu machen, kann man gewisse Ergebnisse der directen Beobachtung
benutzen, aus welchen Bedingungen hervorgehen, deren Erfüllung vor Allem
gefordert werden muss. Wenn z. B. die Zeit des Maximums oder Minimums
beobachtet worden ist, muss für dieselbe Zeit der Bedingungsgleichung
dH
d£
genügt werden.
Hat man andererseits, wie es wohl zuweilen geschehen ist, die Helligkeiten
zu verschiedenen aequidistanten Zeiten beobachtet und diese Helligkeiten sum-
mirt, so wird man Zahlenwerthe erhalten, die mit denen aus der Formel
[mas
gefundenen übereinstimmen müssen. Man wird also immerhin einige Auswege finden
Theorie zur Erklärung des Lichtwechsels der veränderlichen Sterne. 353
können, um die Richtigkeit der Grundlage, auf der die Theorie aufgebaut
worden ist, zu erproben. In Erwägung aber, dass eine grosse Anzahl Ele-
mente, welche die Helligkeitsverhältnisse der Oberfläche bestimmen, in dem
Ausdrucke von H vorkommen, wird man die Schwierigkeit einsehen, einen Be-
weis gegen die der Theorie zu Grunde gelegten Voraussetzung zu finden.
Zeigt sich aber die scheinbare Helligkeit als eine Funktion von mehr als zwei,
der Zeit proportional wachsenden Bögen, in der Weise, dass man sich veran-
lasst sieht noch andere Veränderliche einzuführen, um eine genügende Dar-
stellung der Beobachtungen zu erhalten, so kann man mit Sicherheit schliessen,
dass noch andere Ursachen als die hier berücksichtigten, die Erscheinungen
des Lichtwechsels beeinflussen. — Stellt sich indessen heraus, dass die Er-
scheinungen bloss von zwei veränderlichen Winkeln abhängen, so wird die
Theorie voraussichtlich den beobachteten Helligkeiten in genügender Weise
entsprechen, und wird dasselbe auch mit den Zeiten der Maxima und Minima
der Fall sein. In der Funktion
3
H d Ë
e
werden aber vorzugsweise die Elemente der zweiten Gattung, also gerade die
für die Theorie eigenthümlichen, einflussreich; es scheint daher, dass man
durch die Summirungen der beobachteten Helligkeiten am ehesten zu einer
Entscheidung über die Richtigkeit der theoretischen Grundlagen gelangen kann.
Das Verhältniss der beiden Perioden enthält einen Factor von derselben
Grössenordnung wie die Unterschiede der Trägheitsmomente des rotirenden
Körpers. Voraussichtlich sind diese Unterschiede immer sehr klein, so dass
man erwarten kann, die eine Periode sehr viel lünger als die andere zu
finden, oder einen sehr kleinen Werth des Verhältnisses
dq .
RU NU
die Constatirung eines einigermaassen beträchtlichen Werthes dieses Verhält-
nisses kónnte man eventuell als einen Beweis gegen die in dieser Abhandlung
vorgetragene Erklärung des Lichtwechsels der veränderlichen Sterne ansehen.
Die Beobachtungen scheinen indessen meistens auf kleine Werthe des ge-
dachten Verhältnisses hinzudeuten; bei Mira Ceti ist dasselbe jedenfalls
kleiner als 445. Von dieser Seite aus wird man also voraussichtlich nicht,
oder wenigstens nicht immer einen genügenden Einwand gegen die Theorie er-
heben kónnen.
45
354 Hugo GYLDÉN.
In Anbetracht der ziemlich umfangreichen Entwicklungen, deren Durch-
führung nóthig war, kónnte wohl Jemand zu der Ansicht neigen, dass die-
selben noch verfrüht sind, zu einer Zeit, wo man die Realität ihrer Grundlagen
noch so wenig sicher beurtheilen kann und wo noch sehr verschiedene Ansichten
über die Ursachen, welche die Erscheinungen der veränderlichen Sterne be-
dingen, eine gewisse Berechtigung haben kónnen. Dem gegenüber erlaube
ich mir nur die eine, aber wie es scheint hinreichende Bemerkung, dass die
Annahmen, auf welche die folgende Theorie sich stützt, der Art sind, dass
ihre Unrichtigkeit erwiesen werden muss und nicht umgekehrt. Dazu ist aber
die vollstàndige Entwicklung der analytischen Beziehungen des Problems er-
forderlich.
S1
Die Helligkeit des Sterns an einem bestimmten Punkte seiner Oberfläche
müssen wir als eine Funktion der Lage dieses Punktes ansehen, mithin als
eine Funktion seiner astrographischen Länge und Breite.
Wir verlegen in den Schwerpunkt des Sterns ein rechtwinkliges Coordi-
natensystem in solcher Weise, dass die Axen OX, OY; und OZ, mit den
Hauptaxen des Körpers zusammenfallen und zählen die astrographische Länge
von der Richtung der positiven OX;-Axe aus in der Ebene X,OY, Die in
dieser Weise gezählte Länge eines Punktes m auf der Oberfläche des Sterns
bezeichnen wir durch / und seine Breite durch d. In derselben Weise be-
zeichnen wir die astrocentrischen Winkelcoordinaten eines Punktes s ausser-
halb des Sterns durch 2 und ß und nehmen an, dass die Entfernung dieses
Punktes von dem Stern eine so grosse ist, dass die Dimensionen des letzteren,
von dem Punkte s aus gesehen, verschwindend klein sind. Endlich sei & die
Zenithdistanz des Punktes s, von dem Punkte m aus gesehen.
Die Natur der Funktion, welche die wahren Helligkeitsverhältnisse der
Oberfläche angiebt, kennen wir zwar nicht, allein es ist anzunehmen, dass
dieselbe durch eine Reihe von Kugelfunktionen der Argumente / und b dar-
gestellt werden kann. Indem wir also die in Frage stehende Function durch
J bezeichnen, können wir setzen
J=Ah+J+h+..
wobei für die Funktion J, der Ausdruck
ge Pen tg Col Ay * Sin TY Cos BU
tT (gh? Cos 20 - A5? Sin2} Cos ’ P"’+..
anzunehmen ist, in welcher die P"" aus der Gleichung
(n — m) (n — m — 1)
p" E Sin pou — 9 (2 n— 1) à Sin Mo men
(n—m) (n—m—1)(n—m—2)(n—m—3) n_m-a
3. 4 (m—1) 2n — 8) sun "no
zu entnehmen sind. Die Grössen g, und A, bezeichnen hingegen constante,
356 Hvuco GYLDEN.
d. h. von / und à unabhängige Coefficienten, über deren Natur wir im Vor-
aus Nichts wissen können.
Es handelt sich nun zunächst darum, die scheinbare Helligkeit der ganzen
von dem Punkte s aus gesehenen Halbkugel des Sterns zu ermitteln. Schon
a priori lässt es sich vermuthen, dass diese ebenfalls durch eine Reihe Kugel-
funktionen darstellbar ist, wir kónnen dies aber auch auf Grund der vorstehen-
den Annahmen streng nachweisen und gewinnen dabei einen Ausgangspunkt
zur Entwicklung von Relationen zwischen den Coefficienten g, und /, einerseits
und den analogen Coefficienten im Ausdrucke für die scheinbare Helligkeit
andrerseits. Indem wir diese durch 77 bezeichnen und das Element der Ober-
fläche im Punkte m durch A«, haben wir, da die Dimensionen des Sterns im
Verhältnisse zur Entfernung von dem Punkte s als verschwindend anzusehen
sind, für die scheinbare Helligkeit dieses Elementes den Ausdruck
cJ Cos £4 a,
wo c einen von der Entfernung abhängigen Factor bezeichnet, den wir uns in
der Folge als den Coefficienten g, und A, einverleibt denken können. Bei
dieser Voraussetzung wird
T f [ ICosE Aa,
wobei die Integrationen über die ganze, vom Punkte s aus gesehene Halb-
kugel des Sterns auszudehnen sind.
Zur Ausführnng der bezeichneten Integrationen wäre nun vor Allem er-
forderlich, entweder Cos & und ./« als Funktionen von / und 5) darzustellen,
oder umgekehrt J und fe als Functionen von & und dem Winkel p, welcher
von dem durch s gehenden Breitenkreise und dem Bogen s» gebildet wird.
Wir wählen das zuletzt angedeutete Verfahren.
Die Relationen zwischen / und à einerseits und £ und p andererseits sind
in den folgenden Gleichungen enthalten
| Cos & = Sin f Sin b + Cos f Cos b Cos (l—A)
(1) | Sin & Cos p = Cos p Sin b— Sin f Cos b Cos (1— 2)
| Sin £ Sin p = Cos b Sin (1L —2)
| Sind = Sin p Cos& + Cos p Sin £ Cos p
Cos b. Cos ({—2) = Cos p Cos £ — Sin f Sing Cos p
Cos b Sin (1L—2) = Sin & Sin p
e
|
Theorie zur Erklärung des Lichtwechsels der veränderlichen Sterne. 357
Es ist nun leicht ersichtlich, dass die Integrationsgränzen für die Variable
50 und iz sind, ebenso wie, dass 0 und 2x7 die der Variablen p sind.
Schreiben wir nun d£dp für A«, so haben wir
T 27
(a
Il = | Cos & d£ [ J dp
e e
0
0
[2]
Für die Entwicklung dieses Doppelintegrales beachten wir zunächst, dass
27
[ J dp
0
bis auf einen constanten Factor das erste Glied in der Entwicklung von J
nach den Vielfachen von p ist. Dieses Glied wird, indem / und b durch 2
und B ersetzt werden, eine Function von den beiden letzten Grössen und
überdies von &, und es kann, wie leicht bemerkt wird, nach Kugelfunktionen
der Argumente 2 und B entwickelt werden, wobei die Coefficienten die Ver-
änderliche & enthalten. Bei der zweiten Integration wird diese Form nicht
geändert, die Coefficienten sind aber nunmehr bestündige Grössen, deren Werthe
von den g, und A, abhängen. Setzen wir also jetzt
2, m : n—m (n = m) (n == 1) M n—m--9
2 —S&q a | IE
= Din p 2 (2n—1) Sin B ar
u
P
H = 9 pe oe ge Cos 2+%"" Sin Cos p Dus
so ist
HEHE,
der allgemeine Ausdruck für die scheinbare Helligkeit des rotirenden Sterns,
gesehen vom Punkte s aus.
Die Relationen zwischen den Grössen g, und h, einerseits und g und A
andrerseits könnten zwar ohne besondere Mühe aus den angeführten Beziehun-
gen entwickelt werden, da dieselben aber gegenwärtig von keinem besonderen
Interesse zu sein scheinen, werden sie in dieser Abhandlung bei Seite gelassen.
Wir fügen nur noch die Bemerkung hinzu, dass die Entwicklung von H nach
den Argumenten 2 und ß rascher convergiren muss, als die von J nach den
Argumenten / und b, weil H die mittlere Helligkeit der ganzen sichtbaren
Halbkugel repräsentirt, während J die locale Lichtintensität bezeichnet, die
sich wohl in kurzen Zwischenräumen stark verändern kann.
358 Huco GYLDEN.
JD
Unsere nächste Aufgabe besteht nun darin, die Coordinaten 2 und f durch
solehe zu ersetzen, welche nicht durch die Axendrehung des Kórpers geän-
dert werden. Die Beziehungen zwischen den beiden Systemen werden die drei
veründerlichen Winkel enthalten, welche die Rotation des Kórpers oder die
jedesmalige Lage der Axen OX,, OY, und OZ, gegen ein festes Axensystem
OX, OY und OZ bestimmen.
Die Neigung der Ebene X, O Y, gegen die Ebene XOJY, also auch der
Winkel ZOZ, sei durch © bezeichnet, ferner sei q der Winkel zwischen der
Knotenlinie der beiden Ebenen und der Axe OX,, und v der Winkel zwischen
derselben Knotenlinie und der Axe OX; beide Winkel in demselben Sinne
gezählt.
Es seien nun o und 6 die Länge und Breite des Punktes s, bezogen auf
das feste Coordinatensystem, d.h. auf die Ebene XOY und die Richtung OX;
man wird nun leicht das folgende Gleichungssystem erhalten
Sing = Cos © Sin 6 — Sin © Cos 6 Sin (v — %)
(3) | Cos p Sin (44-9) = Sin O Sin 6 + Cos © Cos 6 Sin (o — v)
Cos B Cos (4--g) = Cos 6 Cos(o — q)
Wir können diese Beziehungen auch durch die bekannten Eurer’schen
Cosinusse angeben. Setzen wir nämlich
Cos B Cos 4. = a Cos 6 Cos o. + a Cos 6 Sin o + a” Sinc
(4) I Cos B Sin 2 = ^ Cos 6 Cos w + U Cos 6 Sin o. + 0" Sino
Sin p = c Cos 6 Cos o + € Cos 6 Sin o. + c” Sins
so gelten die Formeln
a = — Sin Sin y Cos O + Cos p Cos ap
b — Cos g Sin # Cos O — Sin y Cos ah
c = Sin a Sin O
a = Sin g Cos # Cos O + Cos q Sin y
b = Cos q Cos Cos O — Sin q Sin
€ = — Cosy Sin O
a” = Sin g Sin 0
= Cos y Sin ©
er = 0080
Il
>
S
|
Theorie zur Erklärung des Lichtwechsels der veränderlichen Sterne. 359
Bekanntlich lassen sich diese neun Cosinusse als Functionen zweier ver-
änderlichen Winkel darstellen, die beide der Zeit proportional sind und in
einem incommensurablen Verhältnisse zu einander stehen. In dem Falle aber,
wo zwei Trägheitsmomente des rotirenden Körpers einander gleich sind, be-
hält © stets einen constanten Werth, so dass die neun Cosinusse, mithin auch
die Function H durch die beiden Veränderlichen & und $ darzustellen sind.
Bevor ich zur Behandlung unserer Aufgabe in ihrer grössten Allgemeinheit
übergehe, werde ich den erwähnten besonderen Fall näher beleuchten und die
zu demselben gehörigen Formeln vollständig entwickeln.
un
©
Als Ausgangspunkt der in Frage stehenden Entwicklungen dienen die
leicht zu erhaltenden Gleichungen
4 "d p e EN ; z i(o—w) — i (0 —a)
(5) Sing = Cos O Sin 6 + 4i Sin © Cos 6 ! e MUT. \
er (A + - 2 i(o— m 2. ala) ee E
(6) Cos Be UE Cos 6 Cos] © m * + Cos 6 Sind 9° e ^^ LiSin OSino
in denen ö das Symbol y—1 bezeichnet.
Aus der ersten dieser Gleichungen ergiebt sich unmittelbar, indem » eine
ganze Zahl bezeichnet,
2
Sinf' = (Cos © Sinc)' + U + (1) (Cos © Sin c) (Sin @ Cos c)
^ "—1) p—9) (4—: pu a bm Ys 4
PEN), a (a) (Cos © Sin 6) ^ (Sin © Cos 6) +
1, 2. 8. 4. I. 2
Ae XLI E : SE —92 2 n e 3 T BR: ,
+ (Cos 0 Sing)" Sin O Cos 6 + === À (A) (Cos © Sin 6) (Sin O Cos 6)
1. 2. 8 il
— Sin (e — v)
| + — = 2 : (a (Cos © Sin gu. (Sin © Cos 6) +
: — (Cos 0 Sin ue (Sin © Cos 6)
r(r—-1)(r-2)(v—3) 4
+ 3 (2) (Cos 9 Sino)" ^ (Sin 6 Cose). +
3
+ 3 Sin 3 (o — v) { "EYE (Ges G Sing)" ^ (Sin 9 Cos 6) +... N JE
1. 2. 3
= . "H3 . . N, Mm
Auf Grund dieses Ausdruckes erhalten wir nun für die Function P”
eine Entwicklung, die ich folgendermaassen darstelle
3
360 HuGo GYLDÉN.
(7) PTE Pal Sn (0 = a) Dr LE — + Cos 2 (o — 4) pv NE
indem, unter Annahme der Bezeichnungsweise
(n= m) (n- cm1)
ps (Cos © Sin 6) — (Cos © Sin p Muda 2021) (Cos 0 Sin 6) NINE M
nachstehende Ausdrücke zur Geltung kommen
PP (Co Sino) ++ mL LM (y (Sin 6 Cos 6) P^" (Cos © Sin 6)
0
n,qm +4
4.3 (n—m) (n—mn—1) (n—m—2) (n—m—3) "p JA
INN DNE e (1) (Sin (9) Cos 6) JB
zi
dF s
n, ml
n,m N
P = Sa Sin O Cose P^
(Cos © Sin 6)
(Cos @ Sin 6)
3 ) (2—m-—1) 2) Dr NE) m+3 , ait
FT = =. EI (4) a 9 Cos 6) P^" (Cos O Sin 6)
5.4 (n—m) =i 2 = 4 AS =
uc E - n—m) (n—m E c == m—3) (n—m m y (Sin 80 6) DA m ° (Cos on 6)
+
Ü — (n—m-— E 3 2 m2 ^ CEE
pP)” = mem) (Sin 9 Cosa)" P^"^* (Cos 9 Sin c)
An. EI —9 3 n,m-4 sn (s
ne (n—m) (n— iz Ms 2 ) (n—m—3) (Ay (Sin 9 Cos 6) p m (Cos 9 Sin 6)
6. 5 nm) (n—m—1) . . . (n—m—5 4 (o: 6 ‚mtb ; Ys
FT en UI no (4) (Sin O Cose) P^" ' (Cos © Sin 6)
I o
‚m = —U GE) uet BUS nom EON Er
Pp" mo (n—m) (n ne cm2). SO Mose p? mt (Cos Ö Sms
3 lo Ps 8)
in DEDI 4 TES
+ : (n m) (n = — = . (n—m— )u (Sin © Cie 6) på m+ (Cos & mn 6)
7 ren) too) reo (ena) ae Ju
ds is eme — L = scd (Sin © Cos 6) P P^" (Cos © Sin 6)
zi
IUS NS
Die Gleichung (6) erheben wir zur mten Potenz und stellen die somit
entstehende Entwicklung durch die nachstehende Form dar
(8) (OS B" e im (A+p) exu mq ae i (m—1) (c—1) Lc E (no —im (w—YW)
m m-—1 —m
: o - 20 m) . 3 :
in welchem Ausdrucke die Coefficienten Q in folgender Weise zusammen-
gesetzt sind
(m)
où
DTE "m
Cosl160 Coso
Theorie zur Erklärung des Lichtwechsels der veränderlichen Sterne. 361
AC Sese e
Qm Cos 40" ) Sin @ Cos 6”? Sin 6
ml
(m) mnt AM Nu; lo? nasus ı m — " 2(m—2)a. 2 qm.
Du 00540 Sin$O Cose + Cos 210” SinO Cosc Sino
(m) "TJA -2(m—2) «: Nee m—1l cc:
DL = — i Cos 10 Sin + © Sin © Cosc Sin 6 +
m — —2) e Dee 3 m—3 a. 3
RES Cos ) Sin @° Cosc Sin 6
Qo — (m1) " Cos 4 e (n9) Sind i 19° Cosc"
m—4 1792
LE ER _2 (m-3) «. D RE 2 m—2 Ne 2
—_ E Be T Cos 1 © en 10 Sin® Cos6 Sino
m (m--1) (m—2) (m—3) 2 (m—4) q. 4 m d
apo LEA Cos 16 SinO Coso Sin 6
] —9 b 2 (m—3 n—1 :
D “De = Cos10 = Sin I ©" SinO Cos6” " Sinc
md ENTRE
—1)(m—2)(m—3) 4 -2( MH 03
ER i "em un : = Cos10 " > Sing 0° Sin6 Cos 6” Sin 6
m (m—1) (m -2) (m—3) (m—4) 2 (m—5) M=5H an 15
CARRE Cos 1 0 Sin O” Cosc" ^ Sinc
m) m(m—1)(m—2) 3. 2. 1 m—3) a. 6 m
Q — m = = rss, 00540 2 ! Sini 6 Cos 6
m—6 za e SES
m (in—1) (m—2) (m—3) 4.3 A 2 (m—4) a. An 2 mn
4 2e e 5 = 5 Co 5 0 : Sin d © SinO Cose Sins
m (m—1) (m—2) (m—3) (m—4) 5 i— d AREA
em = re Sn Lo ; 00810 xd ” Sin 4 6 Sin 0" Cose””" Sinc
HEST NW.
Die Gleichung (8) zerfällt, wenn man den reellen Theil derselben von
dem imaginären sondert, in zwei reelle Gleichungen, nämlich,
a) wenn o» eine gerade Zahl ist,
in
Cos B^ Cos m(A-- q) = | e zt qi | Cos an (c) — a)
(m) (m) Q:
T 0 + ca Sin (m — 1) (o — 16)
(m) (m) :
= Le ed Cos (m — 2) (e — 20)
on zl Que d. ] Sin (m — 3) (0 — 4h)
46
362 HuGo GYLDÉN.
Cos p” Sinm (+ p) = = [e = 9 79. 4 Sin m (e — 4h)
+ (EG Qu | Cos (m — 1) (o — 2)
(m) (m) T
- [4 - Ws Lm | Sin (m — 2) (o — 4)
(m) (m) :
ui Ze | Cos (m — 3) (o — 4)
und
b) wenn m eine ungerade Zahl ist,
in
Cos p^ Cos m (A+ q) — [qe
qn
Qe
|
ees
|
Q
m-—3
F 4
m
Sin m (2 4-9) =
(m) =
e [d «
m-—1
Qr ] Cos m (e — v)
ene
p
is | Sin m (0 — a)
2 | Cos (m — 1) (o — v)
er
PS Qu qe E] Sin (m — 2) (o — 4)
-" Les OEM Cos (m — 3) (o — #)
JE E
Aus diesen Ausdrücken folgen
Cosp^ CosmA-— [e e)
(m)
La
-| Ju
|
iE
DE
m-—1
m ou a Qo?
m—
ferner
+ Due A| Cos m (o — 2) Cos my
c qe m A Sin m (c0 — ap) Sin m
Qc
In:
| Sin (m— 1) (o —V) Cosm q
T Cos (m — 1) (o —4») Sinm q
—m+1
X (oi e) Sin q Cos (o — Y) + (ee m Cos q Sin (0 —4))
Theorie zur Erklärung des Lichtwechsels der veränderlichen Sterne. 363
Cos (m — 2) (o— ) Cos m q
Sin (m— 3) (v — +) Cos m qp
oO
e
+
D
a
=E EN Sin (m— 2) (o — ap) Sin » p
e Cos (m —3) (o —4) Sinmq
|
|
|
|
E är Ör | Cos m (c — +) Sin mp
3 |o T Qe ] Sin m (o — ^) Cos m p
[om + gm | Sin (m — 1) (o—) Sin mp
ps aE Qo ] Cos (m — 1) (o —4») Cosmq
| Cos (m — 2) (o —) Sin mg
| Sin (m — 2) (o — 4) Cos m q
| Sin (m—3)(o— q) Sinmg
|
Cos (m — 3) (o — q) Cos m q
in welchen Gleichungen die oberen oder unteren Zeichen zur Geltung kommen,
je nachdem » eine gerade oder eine ungerade Zahl bezeichnet.
Nachdem diese Entwicklungen ausgeführt worden sind, kónnen wir ohne
Schwierigkeit den allgemeinen Ausdruck der Function 7 aufstellen und finden
denselben wie folgt
DI #29: Bi "— P*° Sin(@-#)—-$P”"Cos2(@-9) +... N
(QU — QU) Cos Cos (o— (0 Sing Sin (»—w) ||
q Cos (o V) 4- (9. os 7) Sing Sin (e — 2)
T QU ' Sin q |
Up iim -Pt | Sin(o—) -
3r QU Cos g
364 Hugo GYLDEN.
9. = CHE e Cos 2 q; Sin (o—4/) -«(Q- E) Sin 2 q Cos (o—4)
(e^ 2) Cos 2 q Cos 2 (m—4) + qr Sin 2 q Sin 2(o—4/) |
HEC) ASS
Q, Cos2g \
yr 2
gs - P^" sin(o-y)
- (094 08) Sin 2 q Cos 2 (o— 4) + («5 — Q5) Cos 2 Sin2 (0-49)
+ (o + Fe) Sin 2 & Sin (o—x) + U — a) Cos 2 Los (w—)
+ Q, e Sin2g
"n, m
5 5 s n. m ec
Diese Formeln, in welchen die 5g und die A constante Coefficien-
. . . ES N, Mm AUD
ten bezeichnen, gelten ganz allgemein, wenn man die Grüssen Ts und Q' )
v
als veränderlich ansieht; in dem Falle aber, wo zwei Trägheitsmomente des
rotirenden Sterns einander gleich sind, werden auch diese Gróssen unveränder-
liche Werthe haben, weil unter dieser Voraussetzung der Winkel © stets den-
selben Werth behält und wir die Aenderung des Winkels 6 als verschwindend
klein betrachten können. Wenn endlich der Körper um eine Hauptaxe rotirt,
ist 9=0 oder O0 — z, woraus folgt dass im Allgemeinen
(m) =
Qt 30r
mit der Ausnahme von
Q9) — gos g"
à
oder
quu Cos 6^;
ferner dass allgemein
p m ed N
pe " aber einen eonstanten Werth habe, der von 6 abhängt und welcher aus
der Formel
zc p^ m = in OM. MAR m) (n—m—1) | Sin Gu m-— MEC
20 2 (2 n—1)
zu entnehmen ist. In diesem Falle wird die Grósse H , mithin auch H eine
n
Theorie zur Erklärung des Lichtwechsels der veränderlichen Sterne. 365
Function von a + q oder von 4 — q sein, also bloss von einer einzigen Ver-
änderlichen abhängen.
In dem allgemeineren Falle, wo € einen zwar constanten, aber doch von
Null verschiedenen. Werth hat, kommen die beiden Veränderlichen von ein-
ander getrennt vor. Man bemerkt indessen leicht, dass H 5 und folglich auch
H ebenso viele Vielfache von a wie von q enthält, aus welchem Umstande ein
Criterium zur Beurtheilung erwachsen kann, ob die Annahme zulässig ist,
dass in einem concreten Falle zwei Trägheitsmomente einander gleich sind,
oder nicht.
Zur leichteren Uebersicht gebe ich noch die vollständig entwickelten, d. h.
die unmittelbar als Functionen von 6, 4^ und & dargestellten Werthe von Hi
und H,. Behufs der Herstellung dieser Ausdrücke brauchen wir die nach-
- n, m (m)
stehenden Werthe der Grössen P^" und Q"
v v
po? =
0
0 3
= Cos O Sin 6
1,0 "
JEN = Sin @ Cos 6
2 0 gto D f 2 2
P; = Cos® Sin 6 —4+3Sin 9 Coso
2.0 - eias 5
TÉ = 9 Sin @ Cos 0 Sin 6 Cos 6
2, 0 de Mare
P. =Sin@ Coso
2.1 NE
ra = Cos 0 Sin 6
2,1 " j
Ian = Sin © Cos 6
où + Qe = Cos © Cos6
de = M = Cosc
366 : Huco GYLDÉN.
QU = Sin @ Sin 6
QU + Q9 = 4 (1+0Cos 0°) Cos
Qc = "M = Cos © Cos 6”
(2) 2) 7 a: E TRES
Q' +Q = 2Cos 0 Sin 0 Cosc Sino
QO — 0° = 28ine Cosc Sino
Um = Sin 0” (1—3 Cos 6)
Hiernach ergeben sich die nachstehenden Ausdrücke der Functionen H ,
"n
zu denen noch der constante Werth
H = QU?
qud
kommt.
H, =g" Cos @ Sin 6
Ie A Ne la (t Y
+9’ SinO6SincoSing + h^ Sin 60 Sino Cos q;
1 LT
+ Cos { g '' Cos 9 — h^ Sing Cos (c — +)
Q: ^ c 4. 1,1 x ^ 1 (t
+ = p? "Sine Coso+g " ' Cos 6 Cos 6 Sin q-4-h' Cos 0 Cos 6 Cos g } Sin (G—1})
Her RE | Cos @° Sin 6° — 44-3 Sin 6" Cos |
+ Sin 9 Cos 6 (1 — 3 Cos 8) ER Sin gh" | Cosq |
NET. : 2 DOM HÖG
— Sin O (1 — 3 Cos6 ) E Cos 29 —h Sin2g
Cos 6 EB * Cos g— ^. Sin q ]
+ Sin 6 Cos 6 Cos (e — ^)
+ 2 Sin 6 Li "Cos 2 +9” EU
—
+ Sin 6 Cos 6 080 —Sin ® UE L "Cos q x g^ "Sing | li Sin (v — ab)
|
|
[es ? Sin © Cos ©
2 Sin @ Cos ® DEL "Sin 2 2 œ 1]
Theorie zur Erklärung des Lichtwechsels der veränderlichen Sterne. 367
NO
| —19g' Sin®
2 | 1 Y 2; 1 2, 1 Vcl
+Cos6 I + 1Sin6 Cos 0 | À Cosgp--g'^ Sing |VCos9 (0 — b)
+ à (1 + Cos e^ gr ? Cos2q— I Sin? q |
"Ic i5me [es Cos qc. "Sin q |
+ Coso Sin 2 (o — v)
2,2 QM S
+ Cos 9 E Cos2p+g’ Sin 2|
LE
$ 4.
Wenn »3 und ng die höchsten, im Ausdrucke von H vorkommenden
Vielfachen von # und g bezeichnen, so ist die Anzahl Glieder dieses Ausdruckes
2
(2n +1)
Von diesen Gliedern künnen zwei zum Verschwinden gebracht werden, indem
man die in a und q enthaltenen willkürlichen Constanten in geeigneter Weise
2 ee :
bestimmt. Die übrig bleibenden (2#+1) — 2 Coefficienten enthalten aber, wie
bereits in der Einleitung hervorgehoben wurde, (n+1) willkürliche Grössen
9” und 1^", wozu, wenn zwei der Trügheitsmomente einander gleich sind,
noch die beiden unveründerlichen aber willkürlichen Gróssen 6 und & kommen.
Die Anzahl der in dem Ausdrucke von H vorkommenden Coefficienten, welche
nicht willkürlich sind, sondern gewissen Bedingungsgleichungen genügen müssen,
würde demnach
2 ; 2 ,
(2n--1) —(n+1) —4—n(3n--2)—4
sein, wenn man nicht die Epoche der Zeitrechnung in willkürlicher Weise
wählte; da dies aber in der Regel geschieht, so ist die Anzahl der nicht
willkürlichen Coefficienten oder der entsprechenden Bedingungsgleichungen
n (3n +2) — 3
Für den besonders einfachen Fall, wo n=1, werde ich die in Frage
stehenden Bedingungsgleichungen aufsuchen. Denken wir uns » statt p ge-
setzt und bezeichnen wir
Ÿ = & — Ë
368 Hvao GYLDEN.
so ergiebt sich unter Berücksichtigung der im vorhergehenden $ gegebenen
Ausdrücke von H und H sowie der in der Einleitung angesetzten allge-
meinen Form von H
0,0 1,0 E
mote d +g' Cos 0 Sin 6
1,1 QI CY
M,,-—h' Sine58inec
Noll ae Br
0.1 = Sin (©) Sin 6
I
c, 0
ln >
€,
lee ee
INSER COST
i, À
Ils se ER
M = y sine Cos 6
mr m Cos 0 Cos 6
1
ij
N ,79' (os 0 Cosc
FA
Aus diesen Werthen ergeben sich nun unmittelbar
gleichungen
M N 1
cul pes me t n4
N M Cos 6
8, 1 eg I
N, 1 0,1
ee si © tan oro
N M
c, 1 GA
die
2 - 3
Bedingungs-
Wird diesen Gleichungen genügt, so kann man die Elemente @ und 6 be-
. g . . 0,0 1,0
stimmen und hierauf die vier Elemente g° , g°
tjl 1,1
2:00 45 unde
Man wird
aber wohl nie eine genügende Uebereinstimmung zu erwarten haben, weil die
Coefficienten M und N von Gróssen hóherer Ordnung verunstaltet sein kónnen,
und diese ausserdem zu klein sind um sich aus den Beobachtungen als selbst-
ständige Glieder sondern zu lassen.
Theorie zur Erklärung des Lichtwechsels der veränderlichen Sterne. 369
^
5.
un
In dem soeben betrachteten einfachen Falle ist es auch verhältnissmässig
leicht die Zeit des Maximums oder Minimums als Function des Arguments 7
anzugeben. Für grössere Werthe von n würden hingegen die Formeln so äusserst
verwickelt erscheinen, dass man von ihrem Gebrauche kaum einen Vortheil
erwarten darf. Ich werde mich daher bei der Ausführung der soeben ange-
deuteten Untersuchung auf den besagten einfachen Fall beschränken. Hierzu
ist nun zunächst erforderlich den Ausdruck von
dH
de
herzustellen und aus demselben, gleich Null gesetzt, den Werth von & zu suchen.
Durch Differentiation des Ausdruckes von H erhalten wir, indem das con-
Re dn 1 : 5
stante. Verhältniss E m durch —- bezeichnet wird,
dH 1 = s
Eee M, , Sing — N, , Cos 2
M
c, 0
== 1 x Sin &
+, EL N Cos 7 + (N, , ise LA .) Sinn
M.
s, 0
25 Cos £
$8,
Lr Qr, ers ) Cos y + (N, CUT ) Sin x
und haben diesen Werth gleich Null zu setzen, nachdem die der Coefficienten
M und N eingeführt worden sind. Um aber sogleich die einfachsten Aus-
drücke zu erlangen, setze ich
ho — Sin
ge = B/CosB,
wonach die in Frage stehende Bedingungsgleichung des Maximums oder des
Minimums die folgende wird.
— p Sin 6 Sin 6 Cos (n + B)
= B Cos 6(1— — Cos e) Cos (y + B) Sin &
+ |- 4". Sin O Cos 6 + p Cos 6 (Cos 9 — =» Sin +2) Cos £
47
370 HuGo GYLDEN.
Aus dieser Gleichung geht hervor, dass, nachdem man gesetzt hat
É=y+B+2prt+E
oder
ËÉ=n+B+(2p+l)r+®E,
wobei p eine positive oder negative ganze Zahl bedeutet, die Grósse X eine
periodische Funktion von »+B ist, und zwar von derselben Gróssenordnung
wie Sin 9. Es wäre nun zwar keineswegs besonders schwierig diese Function
zu entwickeln; allein eine derartige Entwicklung scheint wenig Interesse dar-
zubieten, weil in den Fällen, wo Sin @ nicht einigermaassen klein ist, die
Convergenz der Glieder langsam werden kann, und die einzelnen Coefficienten
dabei sehr verwickelt sind. Obgleich ich sie nun zwar ausgeführt habe, glaube
ich sie daher doch bei Seite lassen zu dürfen, und dies um so mehr, als man
das Wesentliche der Sache übersehen kann indem nur das Hauptglied von
* berücksichtigt wird. Dieses ist, wie man leicht findet
1,0
| — tang — Sin © Cos (n + B)
wobei das doppelte Vorzeichen angesetzt worden ist, um die Verschiedenheit
der beiden Wurzelsysteme anzudeuten, von denen das eine den Maxima und
das andere den Minima entspricht.
Da nun o willkürlich ist, weil die Axe O X beliebig gelegt werden kann,
und man ebenfalls über die in » enthaltene Constante verfügt, so darf gesetzt
werden
E-n— B=n (=)
n=un( t—t)
wobei t die fortlaufende Zeit, £, die Epoche, 2», w Constanten bedeuten, von
denen « durch die Gleichung
u 1
lcu x
mit x verbunden ist.
Nennt man nun 7 die Zeit, in weleher das Produkt » (£— ty von 0 bis
2x wächst, so dass
nT-2m,
Theorie zur Erklärung des Lichtwechsels der veränderlichen Sterne. 9711
so erhalten wir für die Zeiten der gróssten und kleinsten Helligkeit die Werthe
1,0
t=t +pT— + tang 6 + —| Sin 6 Cos ( B+un (t— 4)
== + i En tp ee + tang 6 — Le Sin 9 Cos ( D + un (t—t ))
0 = # o p 0
In den Argumenten der periodischen Glieder können wir nun auch p 7,
respective p T+ 1 T schreiben, und finden alsdann, indem wir beachten, dass
die vollstindigen Formeln hóhere Glieder enthalten, diejenige Form wieder,
durch welche ÅRGELANDER die in Frage stehenden Erscheinungen darzustellen
pflegte.
Die soeben gefundenen Formeln belehren uns, dass die Beobachtungen
von den Zeiten der Maxima und Minima allein noch nicht genügen, weder die
Elemente zu bestimmen, noch eine Bedingungsgleichung aufzustellen, mithin
auch nicht um über die Realität der der Theorie zu Grunde liegenden An-
nahme zu entscheiden. Die späteren Entwicklungsglieder der Function X
kónnten hierüber auch nicht weiter entscheiden, schon weil man nicht erwarten
darf, sie aus den Beobachtungen frei von dem Einflusse der höheren Glieder
in H zu finden. Etwas weiter kommt man, wenn man neben den Zeiten der
Maxima und Minima auch die zu denselben Zeiten stattfindenden Helligkeiten
untersucht.
Zu diesem Zwecke führen wir in dem abgekürzten Ausdrucke von H die
Werthe
Sin & = Sin (9 + B) + A Cos (n + BY
Cos & = Cos (7 + B) — À Cos (n + B) Sin (y + B)
ein, wo durch A der Coefficient
E EI Sr Ir | Sin O
x p
bezeichnet wird. Wir erhalten auf solche Weise, unter Vernachlässigung der
von Sin 6* abhängigen Glieder,
H — g^" +9” Cos 0 Sin 6 + B Cos 6
t [ B Sin 6 Sin 6 + 3 p Cos 6.4 — g^? Sin O Cos 6] Sin (+ B)
Hiernach kónnte man in der That zu einer Bedingungsgleichung gelangen.
Aus den Formeln für die Maxima und Minima ergeben sich nämlich die
372 HuGo GYLDÉN.
pa
der Perioden bekannt ist, sind auch die rechten Seiten der Gleichungen
l Ji UN Da ferner x durch das Verhältniss
Gróssen — tang 6 Sin @ und M Sin 0. a ferner x : |
tango Sin O =4
9
p
als gegebene Grüssen anzusehen. "
Ferner geben uns die, wührend der Zeiten der Maxima und Minima be-
obachteten Helligkeiten zwei Gleichungen, nämlich
p Sin 6 Sin @ — c
p Sin 6 Sin © — 3 g^" Sin 6 Cosa — d
wo ebenfalls die Gróssen rechter Hand als bekannt anzusehen sind. Aus den
angesetzten Gleichungen finden sich
1,
0
Sin O = b
ES SURG
AL p Cos 6,
a
woraus folgt
€ d sue
_— — — à — = 0
b b 2 a ?
welches die gesuchte Bedingungsgleichung ist.
Man wird indessen wohl nie Gelegenheit haben, sich derselben zu be-
dienen, weil die ersten Glieder der Entwicklungen nicht einmal annäherungsweise
der Erscheinung, welche sie wiedergeben sollen, entsprechen, sofern der Winkel
® nicht ganz klein ist. Eine grössere Complication der Formeln verursacht
überdies der Umstand, dass wohl immer mehr Vielfache im Ausdrucke von H
vorkommen, als bei dieser, nur ganz beiläufigen Untersuchung angenommen
wurde.
Durch die vorhergehende Analyse dürfte indessen zu übersehen sein, wie
die Darstellung der Zeit des Maximums oder des Minimums und der gleich-
zeitig stattfindenden Helligkeit als periodische Functionen des Argumentes »
nicht einfach genug wird, um eine vortheilhafte Methode zur Discussion der
Beobachtungen darauf zu gründen. Da sich aber zur Zeit die meisten Daten
gerade auf diese Momente beziehen, ist es doch angezeigt, dieselben möglichst
zu verwerthen zu suchen. Zu diesem Zwecke dürfte sich folgendes Verfahren
Theorie zur Erklärung des Lichtwechsels der veränderlichen Sterne. 313
besser empfehlen, und zwar um so mehr, als es, ohne irgend welche
grössere Complication der Formeln zu veranlassen, auch noch da anwendbar
ist, wo die Anzahl der Vielfachen von $ und » im Ausdrucke von H be-
liebig gross ist. Um jedoch nicht den Formeln eine hier völlig überflüssige
Ausdehnung zu geben, setze ich nur die ersten Glieder an, mit der Bemerkung
dass die späteren Glieder in ganz analoger Weise behandelt werden.
Eine jede Beobachtung der Zeit eines Maximums oder Minimums giebt
Veranlassung zu einer Bedingungsgleichung der Form
0— — V M, Sin n—N, | Cos 7+2M, ‚Sin 27 — qn d
(ar „= Jj Cos 25 -- (N, „+ M ;) Sin 2y
6, 2 # $, 2
+
te p
+ (M v, ) Cos y - (NM ,) Sn
dk 8, x E CT} ,
+ (a IN ,) Cos 2y - (N QM.
D 3 2 # c
| |
| NE (ar, E L N, ) Cosq + (N, a — M N Sinn | Sine
|
|
|
8, 2 5,2 E
| er +.
aan
26, 0
| EUN. JOS D Miet ) Sin» |
fer en Ny, i) Cos N +( ME s, à) Pis | EM
| ‘A (22 ORBE. N) Cos 217 + (2 N EOM, 4j Sin 2y
20,2 x 25, 2 ,
Ime då i
Zu dieser kommt der allgemeine Ausdruck für H, dessen für se Maxi-
ini d en Wer ir durc zei »n werden.
mum oder Minimum stattfindenden Werth wir durch Jä bezeichne
374 Hvco GYLDEN.
Bei der Anwendung dieser Formeln kann man immer, wenigstens in
1
%
der ersten Annäherung, alle Glieder weglassen, die mit dem Factor — mul-
tiplicirt erscheinen, wodurch eine erhebliche Vereinfachung gewonnen wird.
Vergegenwärtigen wir uns jetzt den, in der Einleitung aufgestellten Ausdruck
für H, so erhalten wir sofort, durch unmittelbar einleuchtende Operationen
H Cos É=M +M Con+N Snn+M Cos2m+...
m c, 0 cul CL c, 2
E , €os £4 DB EU
€, €,
xd. Cos 2$-L05. Sin 2£
0,2 (2. 02
a: är
JBL SK SAL M, Con N Sin M. Cos 2e
m
A Cos E+B Sin &
8, 8,
+4 „Cos2£+B , Sin 26
8, 2 $. 2
TES. sir
Nos 25 — M + M, Cosy+N Sin 9 + M Cos 2%
m 2c, 2c, 1 2c, 1 2c, 2
,9
+ À Cos &+B Sin &
Del 2c, 1
= AN , Cos 2Ë + B, Sin 2£
SP € owe xls
u. S. W.
In diesen Ausdrücken sind die mit A und B bezeichneten Coefficienten
Functionen von n, die leicht anzugeben sind. Es findet sich
= 3
4, 114. Mo Ü 2 M, 0
+ |n, SC | Cos + Re +3 NN. N Sin 9
+ LM, av il Cos 27 + IN, „+EN, | Sin 29
T A. TENE
und analoge Ausdrücke für die folgenden Grössen.
Theorie zur Erklärung des Lichtwechsels der veränderlichen Sterne. 315
Die vorstehenden Gleichungen können nun in mehrfacher Weise nutzbar
gemacht werden. Ich werde hier jedoch nur die Hauptzüge einer Methode
andeuten.
Aus den, als bekannt angenommenen Bewegungen der Argumente $— 5
-
und » lässt sich der jedesmalige Betrag des Winkels € sowie der constante
Werth von B berechnen. Es kónnen somit die Gróssen H , H Cos &,u.s.w.
m
als Functionen der einzigen Veränderlichen 7 angesehen werden. In einer
ersten Annäherung vernachlässigt man X und findet somit gewisse Werthe der
Coefficienten, mit welchen, da = immer als bekannt angesehen wird, Correc-
tonen an Th H Cos £ u. s. w. berechnet werden können, so dass sie nach
m
Anbringung dieser den Zeiten entsprechen, zu denen der Werth von &
Null war.
8 6.
Zur Bestimmung der Elemente und überhaupt zur Entscheidung über die
theoretische Grundlage sind die in der Einleitung erwühnten Summirungen der
zu aequidistanten Zeiten stattgefundenen Helligkeiten besonders zweckmässig.
Vernachlässigt man wieder die Grössen von der Ordnung — neben der
Einheit, so gewinnt man Formeln, die sehr einfach sind, wenn man nämlich
das Resultat der endlichen Summation als durch ein bestimmtes Integral an-
gegeben ansieht. Der in der Einleitung aufgestellte Ausdruck von H giebt
uns sofort
ER [44 SEM ,n+M, Sing - N, Cosy+3 M, Sin 2 -
oder, wenn das Integral zwischen den Grünzen 7, und 7, genommen wird,
7
13 fr dE Moo (m—%) + M, , C08 3 (m + 90) Sin & (m — 9)
No . , : /
T4 N, , Sin 3 (m +0) Sin Sm — m)
=
+3 M, , Cos $ (y No) Sin 3 (21 — Ho)
NIN
376 HuGo GYLDÉN.
In derselben Weise ergeben sich ferner
Ui
ES | H Cos £d £— M, , mm) - 3M, , Cos $ (m +) Sin 3 (m — No)
?]o
+
NG)
N Sin 4 (91 +0) Sin 4 (m — No)
,
M , C08 3 (n + No) Sin 3 (mi — No)
KL
[UC
ISIN
Ma
EN fr Smede= M x (mi —%) + 2 M , Cos 3 (mi +90) Sin 4 (m — No)
No Ne
+$N Sing (mi + %) Sin 3 (m — No)
+5 M, Cos 2 (nm +9) Sin 3 (m — No)
US Ww.
Aus diesen Ausdrücken ist ersichtlich, dass man durch fortgesetzte Sum-
mirungen der, durch Beobachtungen bekannten Werthe von H, H CoséÉ, u s. w.
nach und nach alle vorkommenden Coefficienten bestimmen kann. Allein so
schón die Methode auch theoretisch zu sein scheint, so leidet sie doch an
einem nicht unwesentlichen Mangel, der indessen beseitigt werden kann. Zu
den fortgesetzten Summirungen wäre nämlich erforderlich, dass der betreffende
Stern, wenn auch nicht ununterbrochen, so doch zu gewissen über das ganze
Jahr gleichfórmig vertheilten Zeiten beobachtet werden kónnte, was aber aus
bekannten Gründen nicht möglich ist. Wird aber der Stern auch nur während
des halben Jahres regelmässig beobachtet, so lassen sich die Coefficienten be-
stimmen, nachdem die vorstehenden Formeln in entsprechender Weise umge-
formt worden sind.
Zu dieser Umformung setze ich
M = Yo + À
M = Nyt 24
Qu a = Mo + (0 + 1) À
und nehme an, dass 4 die Bewegung von » während eines halben Jahres be-
Theorie zur Erklärung des Lichtwechsels der veränderlichen Sterne 377
deutet. Es handelt sich nun um die analytische Ausführung der folgender-
maassen bezeichneten Summation
TE THU
Un
LEE |
n | Hde+ |
Na J
wobei » die dani einer geraden Zahl hat
" dasselbe
Das erste Glied ergiebt sich unmittelbar; wir
(ra 1)4M,,
foleenden Weise findet sich der Ausdruck
finden nämlich fiu
den Ausdruck
des zweiten Gliedes.
In der
Wir haben zunächst in
Sing — Sing,
+ Sis — Sin
+... —
TE Sin 3... DID 7,
A zu ersetzen. Auf
die Grössen n durch », oder x, und Vielfachen von
solche Weise erhalten wir statt der obigen Glieder
(Sin m — Sin s) (1 + Cos 24 + Cos 44 +... + Cosnd)
(Cos 7 — Cos no) (Sin 24 + Sin 44 +... + Sin nf)
— Cos (7 + à 4) Sin} 4 ( T eise T
Cos "ra
— Sin (7 + d 4) Sind 4 (Cote AN ET
Es ergiebt sich nun das zweite Glied wie folgt
(O08 3 (n, +1 +90) Sin 3 (mu 4 1 — 9) + Cos $ (mu +1 + Mo) COS $ (mu + à
Ebenso findet man für das dritte Glied den Ausdruck
No) + Sin & (mu +1 +90) COS $ (m, + 1 — No
= m) Tang 3 4) M,
) Tang 2 AN:
{Sin 2 (n, +1 + No) Sind (Nya —
Die übrigen Coefficienten ergeben sich in ähnlicher Weise
Es ist hier diejenige Methode angedeutet worden, welche, so viel ich jetzt
übersehen kann, in der Zukunft sich als die einfachste und sicherste erweisen
Es liessen sich aller-
wird um die verschiedenen Coefficienten zu bestimmen
ich habe aber bis jetzt nicht bemerken kónnen,
dings noch andere anführen;
48
378 Huco GYLDEN.
dass sie in irgend welcher Beziehung der bereits gegebenen vorzuziehen wären.
Auf alle Fälle werden die künftigen Bearbeiter der veränderlichen Sterne
solche leicht wiederfinden können, wenn das Bedärfniss danach sich heraus-
stellen sollte.
Nach diesen Bemerkungen über die Verwendung der Beobachtungen wende
ich mich wieder zur Darstellung der Coefficienten in H als Functionen der
Elemente, und zwar werde ich jetzt den allgemeinsten Fall betrachten, wo die
drei Trägheitsmomente des rotirenden Sterns einander ungleich sind, mithin
der Winkel 9 nicht mehr als constant angesehen werden darf.
s T
Die zwei ersten der Gleichungen (4) $ 2 geben uns
id : , D : " “m :
Cos Be — (a ib) Cose Cos o + (a -- i0) Cos6 Sin o +(a” +10”) Sin 6;
es handelt sich zunächst darum, die Potenzen dieser Gleichung zu bilden, eben-
so die der Gleichung
Sin ß = c Cos 6 Cos o + €’ Cos 6 Sin o + c" Sin 6
Bekanntlich hat Jacosı in seiner berühmten Abhandlung „sur la rotation
d'un corps solide“ zum ersten Male die Ausdrücke sämmtlicher neun Coeffi-
cienten a, b, u. s. w. gegeben; später hat Herr Hermite durch eine höchst elegante
Analyse die Resultate von Jacogr wiedererhalten, sie aber in einer etwas ver-
schiedenen Form gegeben, indem er nicht die Grössen a, b, u. s. w. selbst,
sondern die Combinationen a +id, b 4-20 und c+èc giebt. Indem ich der
Bezeichnungsweise dieser beiden Geometer mich anschliesse, entnehme ich der
Theorie der Rotation eines festen Körpers folgende Ausdrücke.*)
Es seien A, B und C die drei Trägheitsmomente, die einander ungleich
sind, und zwar so, dass entweder
1:0 > C
oder
2:0 Be BC:
ferner seien / und À Constanten und
! ! ! h
- — PB 0 fy Aries RR
« A ? p B 2 ] C l 2
+) Sur quelques Applications des fonctions elliptiques par M. Hermite. Comptes rendus 1877
tome LXXXV p. 984.
Theorie zur Erklärung des Lichtwechsels der veränderlichen Sterne. 379
alsdann gelten für die Geschwindigkeiten um die Hauptaxen folgende Beziehungen
"n H"
pw cq Fr Ye
und die Gleichungen der Bewegung werden
E = (a — y) rd Ad
- = (B—«) a” b"
Die zwei ersten Integrale dieser Gleichungen werden jetzt unter der Form
9 5 9
a’ TE b + c = 1
2
cents T po m y e m
erhalten. Indem ferner gesetzt wird
> —ó 2 > y—0 2 2 -— 2
dg cR AN Lm pecu Mr en
y—« 7—p jy—«
2 (B— «) (y — 0)
ku= =
(0 — «) (y — p)
ergeben sich aus den vorhergehenden Gleichungen die nachstehende
9
Y -lcU,W -a-k U
und, wenn wir setzen
n. w — (0, — a) (y - p) 5
erhalten wir die Gleichung
dU
pum nu VW
= nu (1—U^) (1-kU'),
woraus endlich folgt
U = sn [nu (£— 4), kl
V = cn [nu (t— tt), kl
W = dn [nu (£— t), k]
380 HuGo GYLDEN.
Um die Zweideutigkeit der Wurzelzeichen zu berücksichtigen, bezeichnen
wir durch & € und £ den Factor +1; es wird also.
de ge pes b'=£ |/ 1-30 U; =" ; ANLE W
[7 y—B / œ
Die Berücksichtigung der doppelten Vorzeichen ist desshalb nôthig, weil
wir die beiden Fälle unterscheiden müssen, wo
cr Dc ET
und wo
e>ß>0>y
Im ersten Falle ist auch
Bh>t
und im zweiten
Bh cU
In beiden Fällen kann die Grösse w positiv genommen werden, und ist
der Modul k sowie der complementäre Modul
en
V (&—e) (1-6)
reell und kleiner als die Einheit. In dem Gränzfalle wo Bh=1 hat man
d — D, und ist
lE eO
Im ersten Falle gelten die Bedingungsgleichungen
"1" " ,
- P; a: "n E H
CILLUM CE EEE CN ER BE
im zweiten muss wiederum den Gleichungen
^ " ,
Eee, BRE Rm BE
genügt werden. Man sieht hieraus, dass zwei von den Quantitüten &, €, €”
beliebig angenommen werden kónnen, dass aber alsdann auch die dritte be-
stimmt ist. Jacosı nimmt an, dass s — — 1 und & — + 1, womit man im ersten
Falle £ = + 1, im zweiten aber ® — — 1 erhält. Dieser Bestimmung zu Folge
muss der Winkel 6 im zweiten Falle grósser als 90” angenommen werden, was
man zwar vermeiden könnte, indem man auch negative Werthe von x zuliesse,
wodurch man aber nichts Wesentliches gewinnen würde. — Bei den ferneren
Entwicklungen braucht man indessen die beiden Fälle nicht besonders zu be-
handeln, weil wie Hermire gezeigt hat, eine Grösse z sich so bestimmen
lässt, dass
Theorie zur Erklärung des Lichtwechsels der veränderlichen Sterne. 581
ms EL. mel F=%
y yY—B
und dass zugleich r positiv oder negativ wird, je nachdem €” positiv oder ne-
gativ ist.*)
Unter diesen Voraussetzungen, und indem nu (/(—4) durch w bezeichnet
wird, hat man
T; enu » dnr sna T snz dna
(qu. — Aa Wei wo A oo
enz enc icnc
Zur Bestimmung von z setze man z — iv, alsdann wird
4 De
Y—%
>
en (v, #) =} = ; m (o, E)- V
à 4 y—«
oder
/
V d—0
I TEE
2 dx
: TEES (0—4242)
0
Da nun der Werth der oberen Gränze stets kleiner als die Einheit ist,
so hat das Integral immer einen reellen Werth, der kleiner als A" sein muss,
wenn man unter dieser Bezeichnung das vollständige elliptische Integral erster
Gattung versteht, welches dem Modul A entspricht.)
Es verdient noch bemerkt zu werden, dass die Grössen sn (K —v, KF) und
en (K'—v, K) bloss von den Verhältnissen der Trägheitsmomente abhängen,
nicht aber von den Integrationsconstanten A und /. ln der That findet man
aus der Gleichung
s (Ke mi pM
wenn die Werthe von e, p und y Berücksichtigung finden,
: Vase
sn (K'—v, b) = VV Ao
und ebenso ergiebt sich
2m , 1 le yu )
en (K'— v, k) = BO
+) Die hier durch z bezeichnete Grösse wird bei Hermite © benannt.
++) Die Grösse v wird bei Jacosı mit dem Buchstaben a bezeichnet.
HuGo GYLDEN.
8 8.
Zur leichteren Beurtheilung des Verhaltens der von v» oder 7 abhängigen
Functionen,
für den Fall dass die Differenz .4 — B und der Winkel ® sich
dem Gränzwerthe Null nähern, sollen in diesem Paragraphen einige dazu dien-
liche Ausdrücke abgeleitet werden.
Die bereits festgestellten Werthe von «,
y und ó geben uns sofort
de _ 1 4/ CAP)
y—e« i y A—C
Da aber
hA =
F=-Ap+ Bjÿ+ Or
so ergiebt sich aus der obigen
oder
woraus, indem die Werthe von
Gleichung folgt
Sind nun ® und die
Ay + AB + AÖr
Gleichung
1
A CE
p und q berücksichtigt werden, die nachstehende
m
"A 112 (QUA Obr
V 1— a 1; = b
V Ge Tee s Cos q
Differenz A—B kleine Grössen erster Ordnung,
dann convergirt die Entwicklung nach den Potenzen derselben äusserst rasch,
und man kann setzen
d—0
Meu
= Cos 0 + d
Tang 6* Cos 6 Cos q? —
In derselben Weise sollen auch die Werthe von k und % ausgedrückt
werden. Zunächst haben wir
Theorie zur Erklärung des Lichtwechsels der veränderlichen Sterne. 383
Nun findet man aber leicht
CR C B—C "5
acsi C et "UV BU Aon ac |
Ar T2 Tena prio KE A—B y
1—a lr ae DAC l
"o C B—( 723
bl. Fe
723 A B—C 4," 2
30. dé XE l
mit welchem Werthe man den folgenden Ausdruck herleitet
= / - Sin Cg
k = Sin © y A—B \/ . Gg -C) q^ Bla ee
/^ 1-Sing' Sin 9— 7- TER Cos q* Sin € Sin e?
oder
Mi Ge.
Ta ia aco V 1 -- € 42 Cos q” tang 6
A A—C ep ua
wofür auch der abgekürzte Ausdruck
e —B
k=tang 6 ]/ 1 : = =
gesetzt werden kann. Dieser wiederum cd uns
C A—B
Kk —1-—4 tang 9*
NEC
Es ist nun auch leicht einen genäherten Ausdruck für v zu finden; ver-
nachlässigt man nämlich die Grösse A, was hier geschehen darf, wo es uns
nur auf die Ermittelung der Gränzwerthe ankommt, so hat man einfach
Cos ©
da
9 — | V, > log cotang $ 9
0
Mit Hülfe dieses Werthes finden wir schliesslich
2 6 = 4 Coste C A—B
: Cosg? A B—C
und sehen mithin, dass das bezügliche Product mit verschwindender A—B sich
der Gränze Null nähert.
384 Hvuco GYLDÉN.
8 9.
Hermite giebt das Resultat der Analyse des Rotationsproblemes in fol-
gender Form an
0, (0) H (u—«) e
pnm TWICE
> : à (xwv)
IH, (v) @ (u)
É i (xwv)
ine H, (0) @ (ur) e
4H, (s)e(u ?
wo x aus der Gleichung
DA ie + 6 (7)
nu 9 (r)
zu entnehmen ist und » eine Integrationsconstante bezeichnet.
In den späteren Entwicklungen habe ich mich indessen der in vielen
Handbüchern (z. B. bei Brior et Bouquer) angenommenen Bezeichnungsweise
der @-Functionen bedient, und habe ich folglich
; ; à (xu--v)
a + ia! = 95 (0) (OM (u-v) e e
9. (7) © (v)
i (xu--v)
b n i a 9 (0) [OB (u-r) e N
6. (v) © (u)
0: (0) 6 (u—r) 2 (utv)
|
e-- 2e = =
10, (r) @ (u) ?
wozu noch kommen
BEER, [©] (x) [OB (uw)
a N =
@(r) @ (u)
y- €) e)
Ox (7) © (u)
goa al) e)
Aus den drei letzten dieser Gleichungen oder aus den entsprechenden,
durch elliptische Functionen dargestellten Werthen ergeben sich die trigono-
Theorie zur Erklärung des Lichtwechsels der veränderlichen Sterne. 385
metrischen Funetionen der Winkel © und y, ausgedrückt durch das Argument u.
Man erhält nämlich unmittelbar
Cos @ — 9 (x) Os (u)
i Ox (tr) @ (u)
* > (0 faire at à
Sin 9 = 9: ( ze ®) jh — k* snz? snw? ,
e (0) e. (x)
welche letztere Gleichung die indessen durch die folgende ersetzt werden
kann
0» (0)
Sin 9 — ENG à (x)
wo N die Grösse
V 6 (u + z) 6 (u— c)
bezeichnet.
Aus diesen Werthen ist ersichtlich, dass 6 unverändert bleibt, wenn
au in —u übergeht; wenn hingegen — 7 statt r in den Formeln gesetzt wird,
muss z— O statt 60 genommen werden.
Die unmittelbar zu erhaltende Gleichung
a ID EM
| Sin 6
giebt uns ferner
5 1
ip : » ; ;
aa QM Fe Ge
woraus gefolgert wird, weil @,(r) und 6 (r) reelle Grössen sind,
© (7) 6, (u)
Si ) = — -
in q 8, (0) N
, ©, (7) 6, (u)
C = 3 1
ia 6, (0) N
Hieraus ist ersichtlich, dass g in #— g übergeht, wenn — u statt u ge-
setzt wird; die Aenderung des Vorzeichens von 7 bleibt dagegen ohne Einfluss.
Die trigonometrischen Functionen von a^ finden wir endlich aus der
Gleichung
LN c+ic
ar MSIE
49
386 HuGo GYLDÉN.
welche, wenn die vorher gegebenen Werthe von c+ic und Sin O eingeführt
werden und wenn wir setzen
M = Our)
0 (ur) ?
ab de Me (uv)
folgende Gestalt annimmt
Hieraus findet sich
2: (dv) YR Me“
—i (ap—v) 1 —ixw
[4 = M e
CR E
Da nun M in 4; übergeht, wenn —w statt w gesetzt wird, so leuchtet
ein, dass für diese Aenderung — (dv) statt 4—v gesetzt werden muss. Aus
denselben Formeln findet sich auch, dass 4— v— x» in — (4 —v— zu) übergeht,
wenn das Vorzeichen von 7 geändert wird.
8 10.
Die in 8 2 gegebenen Werthe von a, & u. s. w. führen zu den folgen-
den Ausdrücken
(a + ia’) e”=( Cosp+iSinp Cos 6) quc
— (a— id) e” = (— Cos + à Sing Cos 6 ep EM
q
(b + 40°) e" - (— Sin q + £Cosq Cos ©) qe
(b--i/) e” = (— Sin q — iCosq Cos 6) qusc
(c + ic) 6” = — iSin@e' Bue
— (c — id) e" = iginGe* um
: a iv
Man bemerkt sofort aus diesen Formeln, dass man, um — (a—id) e aus
; =3 3 iv 3 —iv ; dv
(a+ ia) e ” zu erhalten, und ebenso (b—i/) e' aus (b4-ib)e ^ und —(c — ic) €
aus (c + ic) € ^, bloss — (#—v) statt y —v, und z—q statt q in dieselben zu
setzen hat. Diese Aenderungen bewirkt man aber auch dadurch, dass man
— an die Stelle von
Theorie zur Erklärung des Lichtwechsels der veränderlichen Sterne 387
u eintreten lässt. Wir finden somit aus den bereits
angeführten Ausdrücken von (a 4-24), u. s. w. die nachstehenden
Aufgabe genügen; denn es ist
(10)
(11)
und
so dass wir,
—i (xu-4-v)
6; (0) 9, (u + 2) €
aq — ia =
6), (v) O (u)
)-4 9 (6, (u + 7) gi tr)
9; (7) O (u)
D 0, (7) © (u)
Endlich hat man
a" quy — .. 0 (7) €. (x) — à 6, (7) €, (m)
9, (7) 6 (u)
Die angeführten Ausdrücke würden zur vollstindigen Behandlung unsere
à _ I [(a-id)+5(d-i0)] Cose"
Cos p e^
+ | (a+id) 4 (9-09) ] Cose ^
+ (a” + ib”) Sin 6
Sin 8 — 1 (c—ic) Cosce" + 4 (c+id) Cosce ” + c Sinc,
2
nach Einführung der Werthe von a—id', u. s. w. erhalten:
| | 93(0) ©, (u+r) + à 0 (0) Ox (u+r) | Cos 6 e
id 1
2 on 2 6, (r) 6 (v) | + [ 9; (0) 6, (ur) + i 6 (0) 6, ( u—r) | Cos 6 e
—2[ © (r) 6, (u) —i 9, (z) 9, (u) ] Sin 6
9; (0) © I (u+r) Cos 6 eM (xu--v—o) |
| à d (nu+v—0)
Sin p = TN 0 (u) = 6, (0) 6 (ur) Cos a e L
2 6 (r) 6, (u) Sin 6 |
welche Ausdrücke den später vorzunehmenden Reihenentwicklungen zu Grunde
gelegt werden kónnen. Allein wir kónnen zu diesem Zwecke noch geeignetere
Formeln herleiten.
(i nutv—0)
—i (xud-v—o) |
|
388 Hugo GYLDÉN.
Um solche Formeln zu erlangen, werde ich in der Gleichung (10) die
darin vorkommenden Theta-Functionen durch diejenige Function ersetzen, die
ich in der Abhandlung „Studien auf dem Gebiete der Stórungstheorie* einge-
führt habe, um die trigonometrischen Functionen von Vielfachen einer ellip-
tischen Amplitude in Reihen zu entwickeln. Mit geringer Abänderung der am
g. O. gebrauchten Bezeichnungsweise setze ich jetzt
ia ia ia
ee DE ea
wo K das vollständige Integral erster Gattung und q die aus der "Theorie der
elliptischen Functionen bekannte Grösse, nämlich
m
AR
q=e
2
bedeutet.
Durch die neue Function ausgedrückt, finden sich, wie am g. O. nachge-
wiesen ist, för die vier Theta-Functionen folgende Werthe, in denen
dd s) (0-0 =P) oc
gesetzt worden ist,
9 (x) = A « (x) n (=)
03; (x) = An (xd i2)9 (—2$ — La)
eG- S VE care hole I|
Unter Beachtung dieser Ausdrücke, sowie der Relation
0(0)— yx 6 (0)
ergiebt sich nun aus der Gleichung (10)
A VE (OA (0) | — E (uw 4- T) ji PES br utrrutv— + yy :| |
i
(12) Uospe es | Cos 6
—i [ex U—HU—V +0 — >= :| |
9i ©, (7) 9 (u)
i— [m(u—2) | e
9 (r) €; (u) — à 6, (x) 9, (u)
6), (7) 9 (u)
ein Ausdruck, der wesentlich einfacher ist als der durch die Gleichung (10) gegebene.
Sin 6 ,
Theorie zur Erklärung des Lichtwechsels der veränderlichen Sterne. 389
Die neue Function in die Gleichung (11) einzuführen, würde keine Ver-
einfachung herbeiführen.
Es verdient noch angeführt zu werden, dass die Combinationen « + ib und
a --ib sich sehr zweckmässig durch die »-Function ausdrücken lassen. Ich
stelle die Formeln wie folgt:
/ d "EI. gg) |
7 | —[n{u—r)] e |
[/ 10 = = ;
26 6, (7) q CE n (= w) | pre |
— |n(u+r)| e ix
ny 141 W—xw—v»— IT, T
m (7) oy + | [5 (ur) e : ax") |
a +20 = a Dee uus
2 0, (7) q (u) n (— w) | AT dea qiia A) |
(= In(u+r)]| € Ir “a
SEE
ja à :
Die Potenzen von Cos pe” und Sin B werde ich nun durch die nach-
stehenden Formeln darstellen
im n m m-1l a.
Cos ß” e -—X 3 Cos 6” + A Cos6” Sins
?
m—1, 1
= PTT Te
= m m m—l a.
Sn fn = T 9 COS6 + CUM quer Cost mine
M,
m—1,
m (m—1) “= m-9 9
aes 12 Cos 6 Sino +
2 —9 9
m-—2, 2
Dabei ist leicht einzusehen, dass
Re
9 21 6,(r) O (u) | |
M CAS enorm
|. (1) 6€; (u) — 26; (7) 9, (uw)
o M 6, (r) 9 (u)
390 Hugo GYLDÉN.
—i (xu--v—o) |
Väs á O, (0) O (u+-r) €
10 20, (vr) u) à (nutv—o
— 9, (0) O (u—c)e ee)
t
DT CC
sowie ferner, dass
€, (7) 6, (u),
wobei die Indices 7 und »' selbstverstündlich ganze Zahlen bedeuten. Durch
diese Relationen ist der Gang der Entwicklungen bereits angezeigt. Man hat
zunächst die Entwicklungen der Potenzen von X,,0, X,;, Y,, und Y,,, auf-
zustellen, alsdann eine Anzahl Multiplikationen auszuführen und endlich die
Resultate nach Maassgabe der im Anfange dieses Paragraphen aufgestellten
Gleichungen zu addiren. Es wird wohl noch lange Zeit vergehen, bis wir
Veranlassung finden werden, diese Entwicklungen in möglichst grösstem Um-
fange wirklich auszuführen; zunüchst wird es uns nur darauf ankommen, eine
passende Bezeichnung der Coefficienten festzustellen, sowie die genäherten
Werthe derselben zu ermitteln. Namentlich müssen wir es uns angelegen sein
lassen, den Einfluss der Differenz A— B, mithin der Grösse q gehörig hervor-
treten zu lassen, zu welchem Zwecke es vortheilhaft erscheint, die Entwick-
lungen nach den Potenzen der zuletztgenannten Grösse zu ordnen. Wenn in
kommenden Zeiten Beobachtungsreihen von den Helligkeitsänderungen der ver-
änderlichen Sterne vorliegen werden, welche, damit sie mit der Theorie hin-
reichend streng verglichen werden können, umfangreichere Entwicklungen er-
fordern, als ich sie jetzt zu geben beabsichtige, so werden solche nicht fehlen.
Denn sie können mit verhältnissmässig geringer Mühe auf Grund der vor-
stehenden Fundamentalformeln erhalten werden.
Ich werde also zunächst die Grössen X; X,;, Y,, und Y,, nach den
Potenzen von q entwickeln und dabei die vierte Potenz dieser Grösse, sowie
alle höheren vernachlässigen. Nur in extremen Fällen können wir nämlich
vermuthen, dass diese Grösse einen solchen Werth hat, dass die vierte Potenz
derselben bei der Darstellung unserer jetzigen Beobachtungen irgendwie einen
merklichen Einfluss ausüben könnte, und solche Fälle müssten jedenfalls einer
Theorie zur Erklärung des Lichtwechsels der veränderlichen Sterne. 391
ganz besonderen Untersuchung unterworfen werden. Wenn sie überhaupt vor-
kommen, dürften sie mit Erscheinungen zusammenhängen, die wir zur Kategorie
der sogenannten neuen Sterne rechnen müssten. Es ist aber gegenwärtig nicht
abzusehen, ob wir einst Mittel besitzen werden, um hier die Erscheinungen
der rein physikalischen Vorgänge von den, durch die Drehung verursachten
scheinbaren Helligkeitsänderungen zu trennen.
Entscheiden wir uns also für die Entwicklung nach den Potenzen von q
und für die Vernachlässigung der vierten und höheren Potenzen dieser Grösse,
so können wir unsere Aufgabe mit der grössten Bequemlichkeit behandeln,
wenn wir zunächst nicht die Entwicklungen der Functionen X , und Y os
past:
suchen, sondern die der Producte [6 (w)] X , und [© OB E „„ welche
T
Producte wir, der Kürze wegen, mit ar 4 und , bezeichnen werden. Dem-
= e
,
nach haben wir
9 —i (= utrut+v—o+ sr r) |
x _ AVE 6, (0) — [uer] e
\
o À (GE w—nxu—v-ro0— E 7) |
—[q(u—r)] e ^ a
SER © (7) 6, (u) — à Os (v) 9, (wu)
E 6, (7)
—i (#u+v—o)
an Wie à 0, (0) O (u+r) e
1,0 2 os ; à (nut+v—o Es
2 (x) | E (0) @ (u—r) E GF )
2 i Or (7) 9
oi mu 0, (7) - 93 (u)
Die Entwicklungen dieser vier Grössen werden wir zunächst suchen. —
Zur Vereinfachung setzen wir
Ci
—» T
2K
e = 0
und bemerken dabei, dass o eine reelle positive Grösse bedeutet, deren nume-
rischer Werth stets grösser als 1 ist, wenn
uH
im umgekehrten Falle aber kleiner als 1. Die Grósse
HuGo GYLDÉN.
ist also immer grósser als die Einheit.
Die in den vier obigen Ausdrücken vorkommenden constanten Factoren
können folgendermaassen in eme sehr übersichtliche
Rechnung zweckmässige Form gebracht werden
Wenn wir setzen
und für die numerische
Ayk (©) 3 (0) _ nm Ir ji
2 0, (v) go s
und uns der Formel
: 9 (o+072) — m. (o*-Fo^*) +
i —1 13 1—
6,()—44 (ete )e * |
erinnern, so erhalten wir zur SE UMS von 2 die Gleichung
L WO) an (CH) =
—1 yf ak, E
ds Ee |
VE
welche zeigt, dass sich um so mehr der Gränze 1 nähert, je kleiner q wird
Ferner setzen wir
o9 (x) = 1
0, (7) q: As +07') Ja
0, (DE
6)" dace ^
und finden, mit Hülfe von bekannten Entwicklungen, die Formeln
= 3
cmq pe. War Ey emn ME a SINUS gu E Eg Wa
joo er (o* + e) à ane ) oec cO
2
ngu CHAN E MS Og 2-3 2 ES -4 All
em (e^ +07) b.e scr dier
n ies t FORNE c
pU
In dem Ausdrucke für gu bezeichnen wir
ur
2 6,(r) peg ue |
da nun
6,(0 _
Theorie zur Erklärung des Lichtwechsels der veränderlichen Sterne. 393
so hat man y durch die Formel
zu berechnen.
Endlich sei
SERRE 00
8,() oro
dann hat man
2 6
nn
q 5 Fö "
lem (PONS vulp ret u.
1-4?
£g ARN
Aus diesen Formeln ersehen wir, dass auch die Coefficienten f, fj f,
und f sich der Grünze 1 nähern je mehr q verkleinert wird.
Wir kommen nun zur Entwicklung der von « abhängigen Factoren. Zu
diesem Zwecke führe ich zunächst die Formel
Jer . T
Tor * T ök *
/l KY T L ub
rye): (Vi VT):
ROSE 7
3 5x ©? —95 SK *
an, welche leicht erhalten wird, wenn man die bekannten Entwicklungen von 6, (x)
und @,(x) in dem Ausdrucke
ey "
2 f,/FW Aut RU
[n (æ)] = Ex | E 9, (x) * iy 0, (a) |
einführt.*)
+) Die Entwicklung von [z (=)? habe ich durch ein anderes Verfahren in dem Aufsatze:
„Transformation af ett uttryck, innehållande elliptiska transcendenter ete. Stockholm 1876* abgeleitet.
50
394 HuGo GYLDÉN.
Setzen wir nun zur Abkürzung
= (EV)
ÖV
> 1— yk
und schreiben YA, für D so wird die obige Gleichung
[ = ia 2 20 2 we 8x a
751 1— yh, e +ge —ykhg e T NE
na) —Y
Eu MEL LL gg Na
— Vila q e +ge ale © ER
Die Grösse y, deren Werth für verschwindende q sich der Gränze 1
nähert, lässt sich noch durch andere Ausdrücke angeben, z. B. durch die
Formel
so 1 DIES
(U da
Nach der obigen Formel finden sich
Ta
o TEST.
E eg 0 me DT UR u
2 )1-Vheo € + g*e We ees :
[n (u Jt 7)] =y |
UT
3A xU RK“
deudor e DELETE
o * RU 5 MT u
5 In = qoe » icr
Le |
SIT
PVO Lt UK U
NOR Sess
Ferner bedürfen wir der Gleichungen
- ue TE
9 Am I TU
B(u+r)=1-g4( e 5 "ORG 2 DEL M
. AX 7c
Tr U 9 Sr WU
8(u—:7) 2 1—g(o € 2 + 0 € E ER 08
und endlich der Entwicklungen
xx LE, PAL? CT HAT
1 i Rv my di 34 SR“ —31 KY |
6, (u) - —ig" | e —e d (e —e ee |
Theorie zur Erklärung des Lichtwechsels der veränderlichen Sterne. 395
en T EE T l
6, (u) =g le ante L'ENCRE CNE EPP
RTE
An dev uro à ps:
Bezeichnen wir nun
AU LE D — oo = É
7
me
1
= g
i
Se
so können wir die nachstehenden Ausdrücke für X',,, Nor, Fi, und Yo:
aufstellen
= Nag — ud zy dc a? e Fig y^
BI ou tof eu
Lat =
(1) zy de > —1 —3
= ==
mo co 4 no, e »
1,3 —1,8
UY eM qw de
396 HUGO GYLDÉN.
JE T m
wobei wir den Coefficienten folgende Bedeutungen beilegen
ou f. Dm KON AC
Doo o co NON
(0 — ZzÁAYhe TOUT Om
HET RAT
49 = oc VAY qe au = 7. 1 Y hs qo
spe 04 0 T. ow 9o!
COR EO HATT Q) Pa oe
A Coca Me RATE
uS. W. u. S. Ww.
Ah
: eto"
m _ At
2 0-97
ONE ag FR
3 90407 à
iO yes "8 2
p gor
USE
no = Ne co = m^ E
= Bo Po 9e
ul Aer gol fett
Ps +0’ TAS 0o"
u oo «t ()) LE NONE
1, —2 ENS ? =, = oo
Theorie zur Erklärung des Lichtwechsels der veränderlichen Sterne. 397
"eee,
ENS DU I
1 1 0—0'
DM - e As
8 12.
Die Potenzen von X, Xo,, Y',, und Y',, stelle ich ferner in fol-
gender Weise dar
(iX, ) = a” 2 ty + ou n en y +... + p roy
(r) T —r (r) r—2 —r (v) —r —r
pP M — 7 V hd ra nn : y Ts té ter T, y
T r—2 r r—2 —2 r) - —2
+ a, ERA 2 abu. voy ur 2n a^. r—2
(v) m2) (v) 72 = \(r—2) (v) = (2)
a ie wre y AMOUR AE
AS se AL oa + A rer
(r) T r+2 (r) r—2 r42 (r) TA
a T, T2 u ir ra E I 1 F te = y
(v) CEE (r) oj u)! (r) c SR)
pns ossia M qo CEA y HI SRE RE
DUNT ln. S MM VN TEX EP
P r (v) T (v) r—2 (v) r
D ^ » 45^, y abu y
(r) | r2 (v) (r+2)
+b eng ue (m
d 5550. s ee murs
Ge; (7) 7-2 (r) uh
BY. Me det sog + dO UT
Su a 1 Aa y Hs ce rcs y T. 1 i : TEE y.
398 HuGo GYLDEN.
2 en "t ye “4 oA D ER qe E uL AU » qat Es
SD à y re " ; er 7 an e Je ; AT. 5
eds sudes D ETC AC +
CHE a * d Yu ar m N.
Die allgemeinen Ausdrücke aller dieser Coefficienten, die sämmtlich Func-
tionen der beiden Grössen q und o sind, würde man ohne Schwierigkeit auf-
stellen können; ich habe aber keine Veranlassung diese, allerdings etwas aus-
gedehnten Formeln in der vorliegenden Abhandlung zu geben. Denn, wo es
auf eine wirkliche Berechnung der betreffenden Coefficienten ankommt, wird
man diese sehr viel einfacher durch das bekannte Verfahren der mechanischen
Multiplicationen bewerkstelligen können. Zur Bestimmung der Elemente q und
o hingegen, brauchen wir zwar die Darstellung einiger Coefficienten als Fune-
tion jener, aber die Anzahl dieser Coefficienten braucht nicht gross zu sein,
und namentlich kann man gerade solche Coefficienten zu diesem Zwecke aus-
wühlen, deren Bau besonders einfach ist. Als dieser Bedingung entsprechend
wählen wir die vier nachstehenden Coefficienten, bei denen die von q^ abhän-
gigen Glieder weggelassen worden sind
Ko s |
T,y-T. il; d
Bezeichnen wir, der Kürze wegen, die Grösse (y/;)' mit (v) so finden
wir für diese Coefficienten folgende Ausdrücke
al =) e ZI J ai
| =]
9 TO
Theorie zur Erklärung des Lichtwechsels der veränderlichen Sterne. 399
a? =) OT = J m)
eo re)
Das Verfahren der mechanischen Multiplicationen, wodurch die Coefficienten
. 7 27 . .. .
der Entwicklungen von (X, ,), u. s. w. ermittelt werden können, dient auch
zur Bildung der Functionen X , und Y' ,, unter welchen Bezeichnungen
yT T,T
3 2 ae r 7 T r à :
wir die Produkte (X, 5) (X,,) und (Y,,) (Y',,) verstehen. Die vier
Coefficienten, deren Werthe wir angeführt haben, sind zugleich entsprechende
Coefficienten in der Function X, ,.
8 13.
Ich werde hier wiederum eine besondere Untersuchung desjenigen Falles
einschalten, wo die Helligkeitsverschiedenheiten der leuchtenden Oberflüche so
einfacher Natur sind, dass man mit der Function ZH, ausreicht. Die Betrach-
tung dieses Falles ist nicht nur sehr einfach, sondern auch instructiv, indem
man durch dieselbe in den Stand gesetzt wird, den Einfluss der Verschieden-
heit aller drei Trügheitsmomente, mithin der Grósse q zu übersehen.
In dem Ausdrucke
H, — g^? Sin 8 -- g^' Cos 8. Cos 4 4- /^' Sin p Cos 2
haben wir die aus den Gleichungen
à X 0 C > X^. ; Sin 6
(os Dre 1, MES in
Si Y',, Cos 6 + Y',, Sinc
in p = - 8 (u) à
folgenden Werthe der veründerlichen Factoren einzuführen. Die bereits aus-
geführten Entwicklungen geben uns
3 —3
2 i II Sin 39 +... Joss
Sinq—
Eo- Has) [Sin y
® (u) ai Sum
| b oe Fot Cos q— q* LS Cos 3n +... | Sin £J
Cos 6
400 HuGo GYLDÉN.
ZN
zo. (DOS Are Cora er | Sin 6
(0-0: FOG |
| 0. 715,09:
= Cos n + d — Cos 3 … | Gosé
rfi VR) | (Sr tee RER hh
0 (u) | ca al g^ . *
— Sin q E en Sin 3
Is 9-- 9 n+T en in 3% + . “4 in |
te
te )0() |
2f |
1 » oe Rt eo |
Snap 2 — -— Bin £ — 9 5—L^— Cos 2» Sin &—9 Sin 24 Cos & > Cos 6
6 (u) | e+g" eo +0" Be |
Cos p Sin
Sin 7 — 4 Sin3q +.. | Sin 6
—1
d curae vex qo QN USE PERTE | Sin 6
Es würde nun zwar an und für sich nicht unzweckmässig sein, die Fune-
tion € (w) in den Nennern beizubehalten; allein, wenn es sich um die erste
Elementenbestimmung handelt, ist es doch vorzuziehen, die Multiplication der
vorstehenden Entwicklungen mit der von (0O(w))^ wirklich auszuführen
und somit die in der Einleitung angegebene Form factisch herzustellen. Da
es sich aber jetzt nur darum handelt, die wesentlichsten Glieder aufzusuchen,
werde ich alle die mit 4 multiplieirten weglassen. Bei dieser Abkürzung hat
man einfach
(0(u)) = 1-- 29-0529
und es werden jetzt
[ (174) Sin + 4 Sin 39] Cos É
Cos B Cos 2 = y fi CT YS [e 6 ep cons: CE qcohi] Sn [ES
PA
e+0
| (1+9) Cosy+g Cos 3 on | Sin 6
| (1-E4) Cos y + q Cos 3n] Cos &
Cos p Sin A — y fi (1— Vi) eg dem Cos 6
uf Yi SIRET. PA OR Ne N
| bem (1 — 4) Sin y 4- TUS q Sin 34] Sin & |
bj
Theorie zur Erklärung des Lichtwechsels der veränderlichen Sterne. 401
9 f,
DM (1— 4) Sin 4 4- 4 Sin 39 |
ESA |
: 1 —g on.
Sin f — 2 f, Il; mcm q al Cos 24] Sin £ — 9 MT T. Sin 27 Cos el Cos 6
0
nr 1 -+ 49 Cos 29 | Sin 6
Hieraus ergeben sich die Coefficienten im Ausdrucke von H wie folgt
7, = ES Fer ° ‚Sin 6
M, =-%' of E Sin 6
n ho— à
AN al 2h THUS Sin 6
M —4g" fq — "og
1 = ge que — Sin 6
04-0
N)
0,2
AU
M. eo m 7d — Sin 6
s o +0
en À
s oh he Sin 6
; Q-1-0
AD. =
c, 0
M -h'" yfÁQ-—yk) (+9 Coso
NEA y A U+VR) (1 — 4) Cosc
51
402 HuGo GYLDÉN.
M =h" y fi A —Yh) q Cosc
AD m y fi (0 4- ys) q Cos 6
D. - Ja Cos 6
A 04-0 '
1,1 — 0 ei
UP TT Ji (1 + Vi) a (1-+4) Cos o
on
+ (1— 4) Cos 6
=
II
Us
"YA (= Via)
NOT)
en EE
| 9. a 0--e :
T!
Mdr YR) ee Lua 0080
PS]
-
XT , — 0—90
N,-—h'y, ILS ——— Oos6
5,3 VAM Vk, loto 1
Für den Fall, dass die Erscheinung des Lichtwechsels durch diese 21
Glieder vollständig wiedergegeben würde, hätten wir zunächst zur Bestimmung
des Elements q die 6 folgenden Gleichungen
M. AW M
di. M LE 0 P NERO NR en EL
1 xe il u M l a M I ie M 1
1 pin er
N or Nou S N, = x
Hiernach kónnen die nachstehenden vier Gleichungen zur Ermittelung
von e verwendet werden
az e Tc D AP
een en
Theorie zur Erklärung des Lichtwechsels der veränderlichen Sterne. 403
Ja 9 M, 1
Tang 6— —$ y 5 (L--Vk) pro CFO N
J: 1+4 N,
JE 1+9 LAT
= 1 , 1 ko = = = rt
TM Ja PR pud icum? M
o (1--yEj) (o— 97) MT
== 9 = 0—0 =
i Jr : 2:
ve x NM
+} (ey) ET
u? Y. 0 N
In dem Falle, dass die verschiedenen Bestimmungen der Elemente wesent-
lich ungleich ausfallen, kann man sicher sein, dass die Formel zur Darstellung
der Helligkeitsverhültnisse mehr Glieder enthalten, als in diesem Paragraphen
angenommen wurde, und zu einem solchen Resultate werden die Untersuchungen
wohl stets führen. Denn nach dem, was uns bis jetzt über die Natur des
Lichtwechsels bekannt geworden ist, genügen keineswegs die von dem einfachen
& abhüngigen Glieder, um den Verlauf derselben darzustellen.
8 14.
Wir kommen jetzt zur Beantwortung einer, für die Untersuchungen des
Lichtwechsels der veründerlichen Sterne sehr wichtigen Frage: unter welchen
Bedingungen es móglich sei, die Elemente o und 4 zu bestimmen, vorausgesetzt,
dass die Werthe der Coefficienten M und N in einer für die Darstellung der
Erscheinung genügenden Anzahl bekannt sind. Wenn erst die Kenntniss
404 HUGO GYLDÉN.
dieser beiden Elemente erlangt ist, lassen sich die übrigen, also 6, die g
und die Ah, leicht genug ermitteln. Wir wenden daher unsere Aufmerksamkeit
nur der Ermittelung jener ersteren zu.
Es sei also angenommen, dass alle, im Ausdrucke von H merklichen Co-
efficienten bekannt sind, und dass unter den Gliedern die folgenden der hóchsten
Vielfachen von & angehören
A ODIT ir uM Sin r q
í ER Cos r£
a a Mrs OM (AF 2 GT
M , Cosry deme due str
j se Sin r£
MR Cos, (7-2) ele N. ae)
Die Coefficienten, deren zweiter Index r +2 ist, können nun zwar aus
mehreren Gliedern zusammengesetzt sein, allein wir dürfen annehmen, dass die
grössten derselben durch Multiplication von
(M, , Cosrqg-- N „ Sinry) Cos KE (M. , Cos rq N, „ Sina) Sin rå
mit dem Factor
0 (uj =1-F2rg 0082 m. 4...
entstanden sind. Unter dieser Voraussetzung würden wir also, wenigstens an-
näherungsweise, haben
mar e ll iode ME o
ONE A: d T eme Loses
UID?
Zwar dürfen wir nicht erwarten, dass diese vier Bestimmungen völlig identische
Werthe des gesuchten Elements geben sollen, aber eine auch nur beiläufige
Uebereinstimmuug müsste schon als eine Bestätigung der theoretischen Grund-
lage angesehen werden, und man würde aus dem Mittel der vier Destimmungen
eine genäherte Kenntniss von q erlangen. Die völlige Nichtübereinstimmung der
vier Werthe hingegen würde wohl noch kaum als gegen die Grundlage ent-
scheidend anzusehen sein, weil die betreffenden Coefficienten durch Glieder be-
einflusst sein kónnen, die aus den vorhandenen Beobachtungen sich nicht son-
dern lassen. Die Bestimmung von Q wäre alsdann zur Zeit nicht ausführbar,
wenigstens nicht auf dem angedeuteten Wege. Ueberdies muss noch hervorge-
Theorie zur Erklärung des Lichtwechsels der veränderlichen Sterne. 405
hoben werden, dass die angesetzten Gleichungen nur bis auf Glieder der
Ordnung g° richtig sind, so dass wenn q nicht sehr klein ist, die Bestimmung
aus diesem Grunde unsicher oder sogar illusorisch werden kann.
Zur Bestimmung von o müssen die Ausdrücke der Coefficienten Mund N
als Functionen des genannten Elements gesucht werden. Betrachten wir nur
die hier in Frage kommenden Glieder, so hat man
r il
a ll NED) ET: (v) r —T r) —r (v) ge is
Bas bre — 7 Cos e a Uy + Qu y + zu 9 y + a x y \
LAN a |
und ist der entsprechende Theil von 77
H-—g'' Cosp" CosrA -- A^" Cosß” SinrA
Wir müssen nun zwei Fälle unterscheiden, ob nämlich > eine gerade oder eine
ungerade Zahl ist. Im ersten Falle ergiebt sich
")
—y
6 |
Cosg” Cosra—(—1)* Coso | d + a^ + a” „tre,_,g Cosry Cosré
y
—(—19 Coso" un RN + a E Sin r7 Sinr&
1a; N —
r
5
(|,
Cosß Sinri=(-1} Coso la” — al” + a? — à | Silent Cus r Ë
\ "1 1
CALE T —r, — |
. ^ 7 ") 7
Cos 6’ | ar + at? P LR LIE
T. T T,
zm 19 Le = hr |
nis
ze Cos rq Sinr£;
und für den zweiten Fall gelten die Gleichungen
r-1 à r E
Cos 8. Cosr = — (- 1) Cos GG aC ja? a V gings Cos ré
i (|
| Cr ED Por L4. —u ex |
= pp Gr) (v) (v) (r) UE Bu
—(—1)* Coso ora + a vecta hoe Cos dps Sin r Ë
Uus Hes: EU TEN (6) (7) (dt alt rdr OR
Cosß Sinri— (—1): Cosc sach a, Hat BE ur Cos Cos r£
ile Coso” | A at a + at) | Sin rn Sinré
Up: (reci NT = —7
Berücksichtigen wir nun die am Ende des 12ten Paragraphen gegebenen
£0 T . . m
Werthe der Coeffieienten a! h so ergeben sich die nachstehenden Ausdrücke
406 HUGO GYLDÉN.
im ersten Falle:
wer (le Crus ER
ETEN VE 6:
(9 +9 )
D RN SURE BRE EE
TOT. (g + pu vo N
r-1 ae —y X
Ner (5 DE (5) (o "s eus (1 — (= yi) ) g^" Cos 0”
— T e KA CAM TA mr, T r
Aj Que =) (r) < (or (1 — (— Vi) ) g” Cos 6
= ares" ERS
Asse D qp (oss em (1 + (- VR) ) h^" Cos 67
und hieraus finden sich die Bedingungsgleichungen
m DM AES db. NE
9° +07 Ne, M
oder
Dire DE = M ih BEN Be.
eg M M,
je nachdem r eine gerade oder ungerade Zahl bedeutet.
Finden sich nun auf solche Weise übereinstimmende Werthe von o, so
hätte man wieder eine Bestätigung unserer Annahme, dass der Lichtwechsel
wesentlich durch die Rotation der Sterne mit ungleichförmig hellen Oberflächen
hervorgebracht wird Gelingt es hingegen eine Nichtübereinstimmung zu con-
statiren, so würde man schliessen müssen, dass vorherrschend andere Ursachen
die Erscheinungen der veränderlichen Sterne veranlassen.
Theorie zur Erklärung des Lichtwechsels der veränderlichen Sterne. 407
Physische Veränderungen auf der Oberfläche des rotirenden Sterns, also
Aenderungen der Lichtintensität oder der Begränzung der helleren und dunk-
leren Partien, werden zunächst entsprechende Aenderungen der Coefficienten
g und A nach sich ziehen. Sind derartige Vorgänge ausserdem von beträcht-
lichen Massentransportationen begleitet, so werden überdies die Elemente o, 4
und die Constante in £, möglicherweise auch 6 veränderte Werthe bekommen.
Alle diese Aenderungen sind zwar als Functionen der Zeit anzusehen, allein
wir können nicht erwarten, dass sie während längerer Beobachtungsreihen
durch periodische Ausdrücke darstellbar sind. Eruptionen, Verbrennungen
und ähnliche Vorgänge werden also die Wiedergabe der Erscheinungen des
Lichtwechsels wesentlich erschweren, und möglicherweise die Bestimmung der
Glieder langer Perioden, deren Kenntniss für die Ermittelung von o und 4
nothwendig ist, ganz und gar verhindern. Ergäben sich aber diese Glieder
mit genügender Sicherheit, ohne zugleich den im Vorhergehenden angegebenen
Bedingungsgleichungen zu entsprechen, so wäre hiermit vielleicht angezeigt,
dass die Masse noch nicht völlig in festen Zustand übergegangen wäre. Eine
derartige Ansicht würde an Wahrscheinlichkeit gewinnen, wenn im Laufe der
Zeiten eine mehr und mehr constante Zwischenzeit von Maximum zu Maxi-
mum oder von Minimum zu Minimum sich herausstellen sollte.
7 i ur
om E
T | e p. Tg
LA D À 16 E
2
ur NT NAV E RT
ph void TUM addon n ,
adu bay at aui Meng imos
m 4 P PEN TE TILES |
WALT up ie Tu pou b , DEC L TT E |
han pw TTE YET vm ex ae |
nardo aW st ES
Wenden: s here à 1
| T NT
HET ; | :
j 4 »h.
mu dk: , i "TT h IX RE
ALL avs ATEN amat
TAN OT. i
N " | LX x i i "y
‘Li NS iw on JA |
| x
(| d R i , " .
| L À | Pot NC I PP 1 9 | m".
n7 | | Su
1
1^ ' } il 44
IH n M | | Y
i
*
+
DIE GEGENSEITIGE VERWANDTSCHAFT
FINNISCH-UGRISCHEN SPRACHEN
0. DONNER.
^; ROLL BRAT ve um As \
Li À er UM à be des i de
Re E
ware M
"an | "
Vv | !
ur T" då nt "m r
EM fi Bou TET ca en »
Td 2 Tue ir E
La hr mium | | Ber‘ MS
(UT Inn an wer me) ET
nus Nit Mice | Re :
or | WW nn | | - - |
Bs. Em
m i ah "m
| JE a MLA BAN
^^ agn v, Hu n 11! A | M 2M
IN" à ^I } TAL EN 1
| e b 4 n I I ME 1 >
TM T d m RK ui ti I
| 0 QU f 4
Bm. $i i TEL (MY
Ta ws '
pin" | Uu M Di
T ah c Lo f
H m
, i f
"t | TT. svi |
" . u b
\ nk ELA
" TI I "d äg
lis "| en EL
n mW EL
ui mee H! LOUE L
4 D
Såg Ta ni)
Di e ..
is ^ i
F ür die früheren geschicke des ganzen Osteuropa ist die frage über die
abstammung und verzweigung der Finnisch-Ugrischen oder Uralischen völker
von maassgebender bedeutung. Schon vor der vülkerwanderung nahmen sie
grosse gebiete des jetzigen Russland ein und gehórten wie bekannt auch später
zu den vólkerschaften, welche das russische reich gründeten. Die vorgeschichte
dieser vólker ist aber noch in dunkel gehüllt, erst allmählich lüftet sich durch
die bemühungen der sprachlich-archäologischen forschung hie und da der
schleier der vergangenheit. Es kann daher nicht befremden, wenn die an-
sichten über die nähere oder fernere verwandtschaft einiger der hier betreffen-
den volksgruppen noch von einander im einzelnen abweichen, ja sogar ganz
neue ansichten sich kund geben. Ueberhaupt scheint doch die frühere auf-
fassung sich zu bewähren; ein versuch die frage in dieser hinsicht näher zu
beleuchten, liegt in der folgenden untersuchung vor.
Der erste, welcher eine systematische übersicht der nordeuropäischen
sprachen zu geben versuchte, war der dänische gelehrte Rasmus Kr. Rask,
der im zweiten decennium unseres jahrhunderts sich auch mit den finnischen
sprachen, so weit die damaligen hülfsquellen es erlaubten, beschäftigte. Er
theilte die von ihm sogenannte Finnische familie des grossen „Skythischen
sprachengeschlechts“ in folgende drei klassen:
I. Die Finnische volksklasse; diese umfasst
a) den südlichen stamm :
1. Finnen, Ingrier, Karelier und Olonetzen.
2. Esten, Liven.
b) den nördlichen Stamm:
Norwegische, Schwedische und Russische Lappen.
c) den östlichen stamm:
Tscheremissen und Mordvinen.
Il. Die Jugrische volksklasse.
1. Magyaren. — 2. Vogulen. — 3. Kondier oder Obische Ost-
jaken.
III. Die Bjarmische volksklasse.
1. Syrjànen. — 2. Permien. — Votjaken.
412 O. DONNER.
Unter diesen hielt Rask die Bjarmische klasse für die am weitesten von
der Finnischen stehende.) Ssösren dagegen, der das Syrjänische während
seiner reisen im nordöstlichen Russland näher studirte, glaubt erwiesen zu
haben, ,,dass auch die Syrjänische sprache in ihrem ganzen baue ursprünglich
Tschudisch seit offenbar im sinne einer engeren verwandtschaft mit den
sprachen der Ostseefinnen.”) In seinen „Ethnologischen Vorlesungen über die
Altaischen völker“ behandelt M. A Casrréx die hieher gehörigen und theilt
sie in vier gruppen oder familien:
l. Ugrische völker: Ostjaken, Vogulen, Magyaren.
TI. Bulgarische oder Volga vólker: ''scheremissen, Mordvinen.
IH. Permische völker: Permien, Syrjänen, Wotjaken.
IV. Finnische völker: _ Finnen, Esten, Lappen, Ingern, Liven und
Tschuden.
Im gegensatze zu dieser drei- oder viertheilung scheidet sie P. Hunrazvy,
welcher die verwandtschaftsverhältnisse der Finnischen und Ugrischen völker
in seiner darstellung der Vogulen eingehend erórtet, in zwei gruppen: eine
westliche oder P?»nische und östliche oder Ugrische gruppe; die erstere die
finnischen sprachen im engeren sinn und das Lappische umfassend, diese
alle die übrigen.) Später hat er doch diese auffassung modifieirt, indem er
die eigentlichen Finnen, die Esten, Karelier, Voten, Vepsen und Liven als
geschlossene sprach- und volkseinheit, das Finmenthum, neben die Ugrier, d.i.
die Permier, Syrjänen, Votjaken; Vogulen, Ostjaken, Magyaren; Tscheremissen
und Mordvinen stellt. Die letztgenannte gruppe, die Ugrier, machen nach
ihm keine solch geschlossene einheit wie die finnischen völker aus; sie waren
grösseren äusseren schicksalen ausgesetzt und daher auch grösseren verände-
rungen unterworfen. Endlich gehören zu diesen beiden hauptgruppen die
Lappen, ,deren sprache die mitte hält zwischen Finnen und Ugren. ^) In der
hauptsache stimmt hiermit seine darstellung in Magyar Nyelvór (jahrg. 1874
s. 146) überein. Von finnischen forschern huldigt Ava. Anurqvisr jener auffas-
sung einer zweitheilung der hier betreffenden sprachen in Ostfinnische und
1) Vergl. Rask, Samlede afhandlinger, Kobenhavn 1834. I ss. 13, 28 und besonders 40.
?) A. J. Ssôcren, Ueber den grammatischen bau der Syrjänischen sprache mit rücksicht auf
die Finnische. Ges. Schriften. I, 458.
5) P. Huwrarvy, A Vogul fóld és nép. Pesten 1864.
^) P. Hunrazvy, Magyarország ethnographiája. Budapest 1876. s. 224, so auch Ethnographie
von Ungarn. Budapest 1877. s. 146.
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 413
Westfinnische, doch rechnet er Lappisch und Mordvinisch entschieden zur
westfinnischen gruppe.)
Im jahr 1872 begann J. Bupexz sein vergleichendes wörterbuch der hier
bezüglichen sprachen herauszugeben, dem er den titel: Ungarisch-Ugrisch
(, Magyar-Ugor“) in dem sinne gab, dass sämmtliche hier aufgezählten sprachen
der name „ugrisch“ zugetheilt werden müsse. Schon damals sprach sich Hux-
raLvy im Magyar Nyelvór gegen die anwendung dieses namens als benennung
des ganzen sprachzweiges aus, weil es nicht treffend sei, einen namen zu ge-
brauchen, der geschichtlich nur einem theil desselben zukomme; „ugrisch“ sei
ebenso einseitig, wie die von anderen gebrauchte benennung „finnisch“, welche
doch in der sprachwissenschaft schon ein altes herkommen geworden. Die
richtigere benennung sei daher „finnisch-ugrisch“. — Aehnlich wie mehrere for-
scher hat der verfasser dieser untersuchung den namen ,finnisch-ugrisch* ge-
braucht, doch nicht in dem praejudicirenden sinne, dass die hier bezüglichen
sprachen nothwendigerweise in zwei einander gegenüberstehende gruppen, ,fin-
nisch“ und „ugrisch“, zu vertheilen wären. In derselben weise wie der name
„indogermanisch“ oder „indoeuropäisch“ sich auf die äussersten glieder dieses
sprachstammes bezieht, so scheint auch „finnisch-ugrisch“” eine passende be-
nennung zu sein für völker, die sich vorzugsweise als Finnen und Ugrier in
der welt bekannt gemacht haben, es sei denn, dass die hieher gehörigen spra-
chen in zwei, drei oder vier ebenbürtige gruppen getheilt werden müssen.
Im zweiten hefte seines vergleichenden wörterbuchs, gedruckt im jahre
1875 in Budapest, versuchte Bupexnz eine neue vertheilung der Finnisch-Ugri-
schen oder nach ihm „ugrischen“ sprachen, dazu durch die behandlung der
mit n anlautenden wörter veranlasst. Diese noch schwebende und dunkle
frage über die gegenseitige verwandtschaft und verzweigung aus einem gemein-
schaftlichen urvolk hat der hervorragende forscher neulich in einer besonderen
schrift zur genaueren behandlung aufgenommen. Die schrift führt den titel:
„Ueber die verzweigung der Ugrischen sprachen von Jos. Budenz. Göttingen
1579“, und macht einen separatabdruck aus der festschrift zum fünfzigjährigen
doctorjubiläum des Herrn Professor Benfey (Beiträge zur kunde der Indoger-
manischen sprachen, IV Band) aus.
Für die auffassung der vorgeschichtlichen zustände des Finnischen volkes
und dessen verwandtschaft mit den übrigen zweigen derselben sprachgruppe
ist diese untersuchung von grossem interesse, da der verfasser darin zu einem
5) Ave. Anvavıst, Die kulturwörter der Westfinnischen sprachen. Helsingfors 1877 und in an-
deren schriften.
414 O. DONNER.
resultat gelangt, das bedeutend von den ansichten abweicht, welche die forscher
auf diesem gebiete mit geringen modifikationen bisher beinahe einstimmig an-
genommen haben. Er vertheilt nämlich das ganze Finnisch-Ugrische (, Ugri-
sche“) sprachgebiet in zwei zweige: einen Nordugrischen und einen Südugrischen.
Das Lappische von seinem bisher angenommenen zusammenhange trennend,
rechnet er zu dem Nordugrischen zweige: das Lappische, das Syrjänisch-Vot-
jakische, das Vogulisch-Ostjakische und das Magyarische; zu dem Südugrischen
zweig: die Finnischen sprachen im engeren sinne (Finnen, Esten, Ingern, Vep-
sen, Liven), das Mordvinische und Tscheremissische; eine vertheilung, die
wenig veranlassung zu der benennung „ugrisch“ auch für diese abtheilung gibt.
Die hauptstütze dieser neuen eintheilung der Finnisch-ugrischen sprachen und
offenbar die erste veranlassung dazu in Magyar-Ugor szötär 3. heft ist der
umstand, dass die von Bupexz als nordugrisch bezeichneten sprachen als anlaut
einer menge gemeinschaftlicher wortstämme ein palatales » (mj, %) brauchen,
während die s. g. südugrischen in entsprechenden wörtern regelmässig ein ge-
wöhnliches dentales » haben. So entsprechen dem finnischen »wole, est. noli,
mordv. nola, ter. nula lecken mit anlautendem » die nordugrischen: magy. alo,
norw. lapp. noallo, schw. solo, vog. naluj, nordostjak. 5olj, lrt. nadaj, Surg.
Aat, syrj. sula, perm. #ulti, wotjak. nulo lecken; — dem finn. nuoli, est. nof,
mordv. nal die nordugrischen: norw. lapp. #uola, schw. lapp. #uol, nuola,
nordostjak. sol, Irt. not, Surg. nat, vog. ^al, syrj. nöl, votj. nel pfeil, u. s. w.
Die ausnahmen von diesem gesetze, welche in den südugrischen sprachen, das
Finnische ausgenommen, vorkommen, indem einige wörter mit 5 anfangen, er-
klärt BupENz als überhaupt durch die einwirkung eines folgenden palatalvokals
entstanden; so auch GEnsEtz was die karelische mundart betrifft (Versuch einer
karelischen lautlehre s. 8), obwohl ,es doch bisweilen ohne sichtbare ursache
steht, z. b. noakka dohle, nolgö schleim u.a. Bupexz gibt zu, dass eine der-
artige entwicklung auch in den nordugrischen sprachen stattgefunden haben
kann, führt aber 20 wortstämme aus ihnen an, wo in vier nordugrischen haupt-
sprachen ein durch den folgenden vokal nicht motivirtes anlauts 2 übereinstim-
mend erscheint, während in den südugrischen nur reines » vorkommt. Bringt
man nun auch einen theil derselben als móglicherweise auf entlehnung beru-
hend in abzug, so bleibt doch eine hinlängliche anzahl, um nicht als ein spiel
des zufalls in der lautlichen entwicklung der betreffenden sprachen gelten zu
müssen, und ohnedies sind daneben doch auch von bedeutung die hochlautigen
Á-würter, deren % nicht sekundär zu sein braucht, da in denselben sprachen
andere hochlautige wörter konstant mit » anlauten.
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 415
Als einzig mógliche erklärung der besprochenen lautlichen eigenthümlich-
keit mehrerer ugrischen hauptsprachen findet daher Bupenz nur die annahme,
„dass dieselbe eine noch vor dem sonderleben der betreffenden sprachen ein-
getretene einheitliche entwickelung darstelle, welche als schon vollzogen in die
einzelnen sprachen überging.* Mit anderen worten: dass innerhalb der ugri-
schen sprachensippe die genannten vier hauptsprachen mit regelmässigem 2 an-
laut (Lappisch, Syrjünisch- Wotjakisch, Vogulisch-Ostjakisch und Magyarisch)
vordem eine einheit bildeten, welche gesondert den übrigen drei hauptsprachen
gegenüberstand* (vel. die verzweigung der Ugrischen sprachen s. 25). Indem
auch die letzteren, nämlich Finnisch, Mordvinisch und Tscheremissisch, in
dieser hinsicht eine gegensätzliche einheit bilde, nimmt Bupenz demgemäss und
in beziehung auf die relative lage der betreffenden sprachgebiete (nur mit aus-
nahme des nach südwest verschlagenen Magyarischeu) als erste verzweigung
der finnisch-ugrischen sprachensippe eine scheidung in die schon genannten
zwei zweige an, den nord-ugrischen und süd-ugrischen Hinsichtlich der weiteren
verzweigung dieser zwei sprachlichen gruppen hebt Bupexz mehrere lauteigen-
thümlichkeiten hervor, welche das Mordvinisch-Tscheremissische als besondere
gruppe innerhalb der südugrischen (Finnischen) sprachen kennzeichnen. Aus
der nordugrischen spracheinheit dagegen hätte sich das Lappische zuerst aus-
geschieden und dabei den ursprünglichen d-inlaut bewahrt, während der rest
des nord-ugrischen zweiges noch so lange als einheitliche sprache bestand, bis
dieser laut in einer beträchtlichen zahl von fällen bereits in / übergegangen
war, so finn. sädäme herz und baummark = m. mord. sedi, ers. mord. sädet,
ter. Sidä baummark, süm herz, dagegen syrj. Sólóm, wotj. Sulem herz; mord.
udomo, udima schlaf, «do, wdi schlafen = lapp. ode, aber vogul. ulm, ulom,
nordostjak. olim, magy. alom schlaf; mordv. ned stiel, schaft = lapp. nadda,
finn. lide für "müde sensenstiel, aber wog. näl, nordostjak. nal, magy. nälä, nom.
Ael stiel. Ueber die gegenseitige stellung der übrigen nordugrischen sprachen
führt Bupenz einzelne übereinstimmungen an, enthält sich aber noch jeder be-
stimmten behauptung in betreff einer nüheren zusammengehórigkeit des Mag-
yarischen sei es mit dem Syrjänisch-Votjakischen oder mit dem Vogulisch-Ost-
jakischen. Nur soviel scheint ihm sicher zu sein, „dass die für die verzweigung
der genannten drei hauptsprachen anzunehmenden zwei scheidungen in nicht
sehr bedeutendem zeitlichen abstande von einander stattgefunden haben, inner-
halb dessen das noch vereinigte sprachenpaar keine oder nicht genug zahl-
reiche merkmale entwickeln konnte.“
416 O. DONNER.
Unter Finnischen sprachforschern ist die ansicht bisher ziemlich allgemein
geltend gewesen, dass die Finnischen idiome an der Ostsee, nebst dem Lappi-
schen und Mordvinisch-Tscheremissischen, zusammen eine von den übrigen
verwandten sprachen abgesonderte gruppe gebildet haben, ohne dass man diese
augenscheinliche zusammengehórigkeit durch speciellere beweisführung näher zu
begründen gesucht hat. Bupenz neue eintheilung weicht hauptsächlichst be-
treffs des Lappischen hievon ab, diese sprache welche schon Wexronius') und
SCHEFFER”), später Rask, CASTRÉN, SJÖGREN, LÖNNROT, ÅHLQVIST u. a. in nächste
verbindung mit dem Finnischen gestellt haben. In der that ist ungefähr die
hälfte seiner abhandlung eine prüfung der gründe, welche zur annahme dieser
näheren verwandtschaft geführt hat. Hier eben liegt nach unserer auffassung
der schwerpunkt bei der beurtheilung der frage. Ein isolirt stehendes laut-
verhältniss, obwohl bemerkenswerth wie das anlautende palatale 5, ist doch
nicht für sich hinreichend, um danach die verwandtschaftverhältnisse und ge-
schichtliche verzweigungen der finnischen vólker zu construiren. Es ist zu
diesem zwecke für die organisation der sprache nicht durchgreifend genug und
kann ohnedies, wie manche andere übereinstimmungen in der entwicklung ver-
wandter sprachen, von umständen abhängig sein, die nur noch unvollständig
bekannt sind. Wiewohl bei sprachlichen combinationen das lautsystem eine :
wichtige rolle spielt, muss doch der vergleich in noch hóherem grade die gram-
matischen formen berücksichtigen, da diese von der gegenseitigen stellung der
betreffenden sprachen ein viel sichereres zeugniss ablegen. Mit einer gewissen
lautstufe als ausgangspunkt, wirken die sprachorgane physiologisch überhaupt
in dieselbe richtung, das formelement aber als festere grundlage bleibt, ent-
weder als gemeinschaftlich beibehaltenes erbniss aus früheren zeiten oder als
neuerfundener gemeinschaftlicher ausdruck anderer anschauungsweise. Kommt
zur übereinstimmung in diesen beiden verhältnissen noch ein theilweise gemein-
schaftlieher wortvorrath, so ist die verwandtschaft um so grósser. Um aber
massgebend zur aufstellung einer verzweigungstheorie zu sein, müssen jedoch
übereinstimmungen auf allen drei gebieten vorhanden sein; die beweiskraft der
drei momente: laut, form und wort beruht ohne zweifel, wie es Bupexz selbst
bemerkt, auf der relativen menge derartiger vorhandener übereinstimmungen
wie sie nieht in anderen sprachen vorkommen. Auch in diesem falle müssen
sie sich aber als solche ergeben, dass sie nicht nur als momente der geschicht-
lichen zufälligkeit, erhaltung und verlust des gemeinsamen erbes, angesehen
!) M. Vexronrus, Epitome descriptionis Sueciæ, Gothic, Fenningie. Abox 1650.
2) Scherrer, Lapponia. Francofurti 1673.
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen 417
werden können. Mit diesem ausgangspunkt werden wir die verwandtschafts-
verhältnisse der Finnisch-Ugrischen sprachen nach den genannten drei mo-
menten näher prüfen und je an betreffender stelle die von Bupenz vorgebrachten
beweise untersuchen. Wir lassen dabei die ferner liegenden sprachen Ostja-
kisch, Vogulisch und Magyarisch etwas bei seite, uns vornehmlich an den
Finnischen zweig (inclusive Lappisch) und die ihm näher liegenden Permischen
sprachen haltend.
IL Lautsystem.
Vokalharmonie.
Unter den europäischen gliedern der Altaischen sprachen sind es mehrere,
welchen die fein gegliederte nuancirung der laute, die man vokalharmonie ge-
nannt hat, beinahe vóllig abgeht. In strengster konsequenz ist sie nur noch
im Finnischen, im Karelischen, im Dorpat- oder Werro-estnischen, sowie im
Ungarischen, in einem dialekte des Tscheremissischen und nach Anurevisr's an-
gabe im Pelymdialekte des Vogulischen') vorhanden. Dieser umstand hat
einige forscher bewogen die ganze erscheinung als eine später entwickelte an-
zusehen. Es ist aber kaum zu verstehen, wie so eigenthümliche und das
ganze sprachmaterial beherrschende lautgesetze als entlehnung von andern vól-
kern aufgenommen werden könnten. „Dergleichen kann wohl durch äusseren ein-
fluss einer sprache verloren gehen, wird aber schwerlich durch einen solchen an-
genommen“, sagt daher mit recht Wıepemann’). Dass die vokalharmonie auch
in den übrigen sprachen früher geherrscht hat, zeigen noch mehrere derselben
durch die in verschiedener weise aufbewahrten spuren. Im Ersa Mordvini-
schen zerfällt die flexion und ableitung in eine so genannte harte und weiche,
obwohl die reihe der sich entsprechenden harten und weichen vokale. keine
so vollständige ist, wie in manchen anderen sprachen derselben familie. Es
stehen nämlich o und i als harte den e und © als entsprechenden weichen
gegenüber; das a ist neutral und w kommt nur als stammvokal vor. Der
Mokschadialekt ist weiter gegangen, so dass die vokale der suffixe sich nur in
gewissen füllen nach dem auslautsvokal des wortes richten. In beiden dialekten
aber ist die vokalharmonie in so fern eine beschrünkte im vergleich mit meh-
reren verwandten sprachen, als sie nicht im wortstamme herrschend ist, im
!) Bulletin hist. philolog. de l'academie. T. XVI, s. 25. St. Petersburg 1859.
?) F. J. Wırpemann, Ueber den Werroehstnischen dialekt. Mémoires de l'academie T. VII,
No. 8. St. Petersburg 1864 s. 3.
53
418 O. DONNER.
gegentheil kommen dort neben einander harte und weiche vokale vor. Den
grund zu dieser störung und trübung des gesetzes sucht WirEDEMANN „in der
enormen anzahl russischer wórter, welche sich im Mordvinischen eingebürgert
haben, und auf welche sich das gesetz der vokalharmonie nicht in seiner gan-
zen strenge anwenden liess*.) Ganz ähnlich dem verfahren des Ersa Mordvi-
nischen verhält sich das Wotische, doch ist der gegensatz der harten und
weichen vokale vollständig wie im Finnischen geblieben, so dass der harten
reihe a o u die weiche à ö ü entspricht. Im wortstamm aber ist schon die
harmonie aufgegeben und es folgen den weichen vokalen der ersten sylbe oder
sylben gewöhnlich harte vokale im auslaut. Estnisch, Vepsisch, Livisch, Lap-
pisch, Syrjänisch kennen gegenwärtig alle nur eine gestalt der endungen und
verbinden auch im stamm harte und weiche vokale. Offenbar beruht doch
dies auf einer art erschlaffen der artikulation und erstumpfen des ursprüngli-
chen lautgefühls, wie es aus einem vergleich der verwandten sprachen her-
vorgeht. Finn. külmä kalt heisst vot. cälmä, ers. mord. kelme, m. kelmä, vgl.
magy. körmäd halb frieren. Die weiche vokalisation scheint daher ziemlich
sicher zu sein und im mordv. kommen nun mehrere ableitungen mit weichen
vokalen vor, aber dem ers. mord. kelmen frieren entspricht moks. kelman, liv.
est. külma, wo die vokalharmonie. aufgehoben ist, vgl. Verf. wörterb. 212.
So heisst finn. kerä knaul, ers. mord. kire, m. kirä, perm. góród (vgl. n. lap.
güregek volksversammlung = fin. käräjät) im veps. kera, liv. Kera, est. kera
aber auch kerä, wórterb. 167. Diese neigung kommt zuweilen im Finnischen,
doch nur sehr beschrünkt zum vorschein, wenn einige wórter mit leichten vo-
kalen zuweilen eine harte endung annehmen: merta, verta von meri, veri, in
den übrigen casus aber merellä, verellà u.s. w. Dieselbe neigung den schluss-
vokal als hart erstarren zu lassen zeigt sich im fin. eko statt eikö. Aber
auch die wurzelsylbe ist zuweilen solchen veränderungen unterworfen, freilich
in anderer richtung. Das Lappische und Livische zeigen oft weiche vokal-
laute in der wurzelsylbe, wo das finnische und andere sprachen einen harten
haben, z. b. liv. imper. vöta, im Salis-dialekt aber utak = fin. ofa; n. lap.
buörre, buerre gut, syrj. bur = fin. para im komparativstamm parempi; n. lap.
guólle, sv. kwele = f. kala fisch, wo alle verwandte sprachen a zeigen, vel.
wörterb. 202; n. lap. juökket teilen, aber praesens jwoyam = fin. jakan; n. lap.
vuola = fin. ala das untere, davon vwüllai nach unten u. s. w. Dass in diesen
1) Wırpemann, Grammatik der Ersa Mordvinischen Sprache. Mém. de l'academie T. IX. St.
Petersburg 1865 s. 13.
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch- Ugrischen Sprachen. 419
und ähnlichen wörtern der ursprünglich harte vokal oder diftong durch ein-
fluss eines folgenden e-lautes getrübt worden sei, Frıs, Lappisk Grammatik
s. 3, ist schwer anzunehmen, da diese trübung auch sonst hervortritt: guödda
= f. kanta; buölla — f£. pala; vuösta und vuüstai — f. vastan gegen, neben vuostas
der erste, vgl. auch liv. vöta. Da das erste element des diphtonges sich dem
i| nähert, entspricht wö, ue einem finnischen #ô und die ganze veründerung
zeigt sich dem auf dem ganzen sprachgebiete vorkommenden überspringen von
der harten zur weichen vokalklasse verwandt, wie liv. särna neben sarn esche,
f. hopsa und höpsä albern u. a. Wie aber auch diese erscheinung zu erklä-
ren ist, ist doch der ganze vorgang sekundär. Man kann nach allem dies da-
her nicht daran zweifeln, dass die vokalharmonie eine den Finnisch-Ugrischen
sprachen einst gemeinschaftliche lauteigenthümlichkeit gewesen, die später in
mehreren gliedern getrübt worden ist. Diese auffassung wird nun auch durch
andere tatsachen bestätigt. Nach Casrréxs und Wırpemann’s darstellung sieht
man gegenwärtig nichts davon im Syrjänischen, SJÖGREN aber gibt für den
Udorischen dialekt, der für den „gröbsten“ oder alterthümlichsten gilt, dop-
pelte personalendungen für das praesens und futurum, die einen mit harten,
die anderen mit weichen endungen, so futur: a an ass, plur. am annid assni
und ä än äss, pl. äm ännid dssni.) Diese doppelgestalt der endungen ist
doch ohne zweifel ein rest des früheren gegensatzes von der harten und wei-
chen vokalreihe. Physiologisch lässt sich die eintretende veränderung in der
weise erklären, dass im ersten fall, wo die weichen vokale der endung in
harte übergegangen sind, die palatale stellung der zunge nicht eingehalten
wird, sondern die organe sich mehr dem ruhezustand annähern, also die a-
stellung einnehmen. Dies wird dadurch bestätigt, dass wörter mit ursprüng-
lichem a-vokal im auslaut gewöhnlich diesen behalten, ihn nicht etwa in ä
übergehen lassen. Was die veränderung des wurzelvokals anbelangt, so ist
wohl diese oft auch durch die einwirkung eines folgenden e, d. h. durch die
palatale eigenschaft dieses lautes hervorgerufen.
Von interesse ist, was WIEDEMANN über die vokalisation im Votjakischen
äussert. Bei dem sonst so einfachen und regelmässigen bau der finnischen
sprachen würde es, wenn man nicht die vokalharmonie als ursprünglich geltend
annimmt, schwer sein von manchen nur durch den vokal von dem normalen
abweichenden wortformen anders rechenschaft zu geben. Wenn aber in der
sprache jemals die vokalharmonie existirte und in dieses wohllautsgesetz eine
1) A. J. Sjögren, Die Syrjänen. Ges. Schriften I, 455.
420 O. DONNER.
stórung hineinkam, so wäre die dadurch entstandene verwirrung zugleich wohl
die statthafteste erklärung für das häufige schwanken zwischen den vokalen
bei ganz gleichen wortbildungen ; namentlich wäre es erklärlich, wie man dazu
kam das ö im Votjakischen so oft statt anderer vokale zu gebrauchen. „Leute,
welche nicht sprachgebildet sind, haben für den gebrauch ihrer sprache keine
andere richtschnur, als ein unbewusstes sprachgefühl; ist aber dieses sprach-
gefühl durch irgend einen umstand getrübt und sind sie dieses steuers beraubt,
so ist es unvermeidlich, dass sich in ihrer sprache auch eine gewisse unent-
schiedenheit und unentschlossenheit ausprügt und sie werden, wenn sie nicht
mehr durch einen sichern instinct auf diesen oder jenen vokal geleitet werden,
am leichtesten auf den gerathen, welcher den dumpfesten, unbestimmtesten laut
hat, und dies ist 7. Wenn dies 7 sich wirklich auf diese weise vielfach na-
mentlich in suffixsylben eingeschlichen hat, so ist es auch erklärlich, wie da-
neben so häufig auch formen mit solchen vokalen vorkommen, die man der
sonstigen sprachanalogie gemäss für die richtigen und ursprünglichen halten
muss, ja wie durch eine reaktion auch das umgekehrte vorkommen kann, d.h.
statt eines durch die analogie geforderten 7 ein anderer vokal gebraucht sein
kann“.')
Für das Süd-Ostjakische (Irtisch- und Surgutdialekt) sind die gesetze der
vokalharmonie von wenig durchgreifender bedeutung, da die sprache ihre
weichen vokale fast verloren hat. Indessen zeigen sie sich doch noch in der
sprache darin tätig, dass alle wurzel- und stammwörter jede vermischung har-
ter und weicher vokale sorgfältig vermeiden. Man hat daher ähnliche doppel-
formen wie koñar und körer arm, pagart und pógert balken, «na und ene gross.
In den diphtongen treffen harte und weiche vokale niemals zusammen. Da-
gegen scheinen auch diese spuren im Nordostjakischen verloren gegangen zu
sein. Der einzige weiche vokal à kommt selten zum vorschein und wird dann
sowohl mit harten als weichen vokalen verbunden.) Im Vogulischen hat der
Pelym-dialekt, wie oben schon angedeutet wurde, vollstindige vokalharmonie,
während sie in der Konda-mundart fehlt.
Für die frage über die verzweieung der Finnisch-ugrischen sprachen ist
die vokalharmonie in so weit von bedeutung, dass sie uns ein klares bild da-
von giebt, wie einander sehr nahe stehende mundarten vóllig von einander ab-
weichen kónnen, während ferner stehende wie z. b. Finnisch und Magyarisch
!) F. J. WIEDEMANN, Grammatik der Wotjakischen sprache. s. 13.
?) M. A. CasrRÉN, Versuch einer Ostjakischen sprachlehre. s. 7.
3) B. Huwranvy, Az Éjszaki Osztyak nyelv. Budapest 1875. s. 31, 37.
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 421
einander äusserst nahekommen. Es ist dies ein neuer beweis zu vielen ande-
ren, dass die lautgestalt einer sprache überhaupt nicht zu den am festesten
bestehenden elementen derselben gerechnet werden darf. Die physiologische
tütigkeit der sprachorgane ist darauf gerichtet, erleichterung beim hervorbrin-
gen der bedeutungsvollen lautbilder zu schaffen, sie ist aber dabei von dem
formsinn der sprechenden geleitet und beherrscht, sie darf nicht die formalen
schranken überspringen. Dies ist auch der grund, warum die sprachlichen
formen bei jedem vergleich zweier sprachen von grósserem gewicht ist als ir-
gend eine lautliche eigenthümlichkeit. Das system der formen kann sich als
ein einheitliches kennzeichnen, obwohl die zahl der einzelnen laute sich ab-
weichend verhält, ja die regelrechte vertretung eines lautes der einen sprache
durch einen anderen der verglichenen ist gerade der beste beweis einer ur-
sprünglichen zusammengehörigkeit, aus der sich beide in ihrer art besonders
entwiekelt haben. Was die vokalharmonie betrifft, kann sie keinen einteilungs-
grund der Finnisch-ugrischen idiome abgeben. Das dem Finnischen nahe
stehende Votische verhält sich in dieser hinsicht ähnlich wie das Mordvinische
und vor kurzem auch das Syrjänische; Lappisch-Livisch stehen Finnisch-Ma-
gyarisch gegenüber. Die in verschiedener weise auftretenden spuren der vo-
kalharmonie beweisen aber, dass sie einst in allen verwandten sprachen ge-
setz war.
Vokalsteigerung.
In seiner trefflichen darstellung der lautveränderungen, welche durch ein-
fluss des accents in der Lappländischen sprache eintreten, gibt CasrREw fol-
gende übersicht der vokalübergänge :
à — ie, ei.
e — ed, ei.
a — ed.
0 — 04.
u — Wo.
Die bezeiehnung eä entspricht der gewöhnlichen schreibart @ in der Nor-
wegisch-lappischen mundart und wird theils als langer vokal mit vorschlag
eines e, nicht aber so breit wie das finnische ä, theils als mehr oder wenig
deutliches ed gehört.
Als allgemeines gesetz der vokalverlängerung oder brechung gibt CASTRÉN
folgendes an: wenn eine accentuirte sylbe in einem zwei- oder mehrsylbigen
422 O. DONNER.
worte kurz ist, muss der vokal nothwendig verlängert werden, insofern er
nicht die position (d. i. konsonantenverstärkung) erhalten kann.) Wenn der
vokal der folgenden sylbe lang ist, tritt die verlängerung nicht ein. So heisst
es: viyeteäbme (gewöhnlich geschrieben vigetebme) unschuldig = fin. viattoma,
gen. plur. viyetemi, part. eiyetemüd ; præter. plur. bagadeimek, bagadeidek, aber
3. pers. bagadje, weil dort position ist; dativ ugjovuttı von ugjovuotta. Auch
in der stammsylbe zeigt sich derselbe vorgang: heägga od. hegga geist, dativ
heggi; meärra meer, dativ merri, goatte zelt, gen. plur. god?; suolu insel, nom.
pl. sulluk, gen. sullwi; viessu haus, dat. vissui u. a. ÖCASTRÉN findet die er-
klärung des erwähnten zuges, sowie der entsprechenden konsonantenverstärkung,
in dem streben der Lappländischen sprache den accent und die quantität zu-
sammenfallen zu lassen, d. h. jede accentuirte sylbe entweder vokalisch oder
konsonantisch zu verlängern (1. c. seite 30).
Dieses gesetz, welches sich auch in den Skandinavischen sprachen in ge-
schichtlicher zeit entwickelt hat, ist nun in den Lappischen mundarten nicht
vollständig durchgeführt, es kommen hier und dort zahlreiche abweichungen
vor, wie algeteägje und algotagji = fin, al(k)ottaja beginner u. s. w. In völli-
ger übereinstimmung mit diesem gesetz zeigen aber nun auch mehrere wort-
stämme des Lappischen einen diphtong, d. h. vokalverlängerung oder vokal-
steigerung, wo die verwandten sprachen im allgemeinen einfachen vokal haben.
N. lap. gietta, enare kieta, utsj. kietta entspricht dem fin. käte, mord. ked, käd
hand, welches auch im schw. lap. kät, käta heisst, vergl. Verf. wörterb. 50.
N. Lap. goatte, utsj. koatti = fin. kota, est. koda, ers. mord. kudo, m. kud,
ter. kuda, kuta, B. ostj. yot, god, auch sv. lapp. kote vgl. wrtb. 44; nm. lap.
guolle, guölle, s. kwele, uts. kuölk = fin. kala, mord. kal, ter. kol, magy. hal,
vog. kul, wrtb. 202; m. 1. juökke = fin. joka. Diese beispiele könnten in
grosser menge vermehrt werden und es zeigt sich dabei recht deutlich, wie
das gesetz der vokalsteigerung im Lappischen mehr und mehr um sich ge-
griffen hat. Die im wortstamme befindlichen einfachen vokale a o e à des
Finnischen sind nur theilweise im Lappischen beibehalten, grüsstentheils aber
sind sie durch die entsprechenden diphtonge wo uö (oder wd, we) oa ed (æ) ie
repräsentirt. Man vergleiche folgende beispiele:")
1) M. A. Casrréx, Vom einflusse des accents in der Lappländischen sprache. Mém. de l'aca-
demie, St. Pétersbourg 1845. s. 30.
2) Die meisten der hier angeführten wörter kommen in Casrréxs abhandlung „Vom einflusse
des accents in der Lappländischen sprache s. 4 — 8 ff. vor; auch Frus, Lappisk grammatik s. 22
und V. Tuowsex, „Den gotiske sprogklasses indflydelse på den finske" s. 30 geben eine übersicht
der vokalübergänge.
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen.
pa, fn...
n.lap. addet — fln. anta
akka akka
n. alggu
| alku
en. algga |
s. kalvu kalu
n. gavvel kavala
n. dalve | ;
talvi
s. talve |
n. «valle vala
lap. wo, wö, oa = fin. a.
lap. vuojet utsj. vu öjit pres vwöjam = fin. aja
. m4 oo Par LI
juokko Juökku gen. jwóyu jako
vuole vu ölli " vuóli ala
suovva suovva " sitova savu
vuoppa vuoppa 5 vitopa appi
vuorbe vnörbbi - vit órpi arpa
puoreb pu örip (von puö'rri gen. pw öri) | parempi
suolatet salata
/ E
n. guö kte M Made:
3 | kuö'kti gen. kuowtti kakte
s. kuökte |
n. juolgge
en. juülgge Juölggi » MWölki Jalka
sv. juolke
n. guöddet kuö ddit pr. ku ottam kanta
n. muökse maksa
vuöni vu üni gen. vw ödnam anoppi
part. vuödnama
n. roavve | 2 "ny
E rodvvi gen. roavi rava
s. rove |
n. Coarove codrovi a eoarvi sarvi
Ip 0" =" 0.
lap. jokka fin. Jjoki
lap--e. —vwin. e, e;
sv. l. keppes keweä
8. elet |
jelet | eli
O. DONNER.
lap. 2 = fin. i.
. dll
E p | uts. lu — g. ilu fin. ilo
s. vikke „ vikki g. vipi „ vika
lap. 6d, ‚ze. — fn. 0e, di.
utsjoki fin.
norv. teädnu teädnu ^ gen. teänu teno
n. eädno =
eänu » ednu eno
S. edno
n. beässe | E er "
peässi » pesi pesá
s. peässi |
n. geäppad | kéäppas
E keüppasa keveü
s. kedppes |
2”
vieljja viéllja », ielja veli
n. diervas terve
n. rieban |
rievan ríepan » riepana repo
Ss. repe |
n. Jierbme vgl. jürki
lap. vo, «wó, oa = fin. 0.
n duot utsj. tuotta gen. tuoda fin. tote
vuogga vitó gga vnoka onki
luossa litossa litosa lohi
suorbma suörbma suorbma sormi
Juökki Juökkahas joka, jokahinen
oappa odppa óapa oppi
0885€ odssi vasi 054
oalgge odlggi óalki olka
soatte sóatti sóadi sota
goalbme kolbma kolbma —— kolme
lap Ne sos MN, 2
n. jes |
Sb. à itse
uts. teca |
Die gegenseitige. Verwandtschaft der Finnisch- Ugrischen Sprachen. 425
Bei der ausgesprochenen richtung der lappischen vokalisation kann man
überhaupt nur selten die einfachen vokale erwarten, sie sind wie schon ange-
deutet wurde in die entsprechenden langen oder diphtonge ibergegangen. Da-
gegen findet man fast ausnamsweise lange vokale oder diphtonge, wo im Fin-
nischen ähnliche vorkommen, es sei denn dass ein halbvokal die stelle eines
^" oder 4 eingenommen hat. Daher entsprechen einander
lap. «0, oa, uö = fin. wo, à, Üö.
nuorra utsj. nuorra — gen. muiora nuori
njuola » njuolla , njuola nuoli
juodna » juodna » jona Juoni
n. Suogje |
8. suoje . Suöddji —, swàj suoja
en. suöjje |
Coalle » alli "nm suoli
kuossa 4, kuossa » kuosa küsi
n. duogje | m
s. éuoje | io
lap. wow, «ov = fin. au.
lap. ?ev, edv = fin. d, öl.
n. guovdo | utsj. kuówdda mitte
vgl. kautta
s. kuouto | » kuöwddu in der mitte
n. dievas » bievas gen. tievasa täüsi
deävddet „ téäwdit pr. tédwtam —tàüttà
n. lievlla » éwlla gen. liewla loüli
n. beävdde | p. ; "Wes Late.
» pédwddi —, pédwti — poütá
s. peude |
» kéeäfi köühä
lap. ai, ei, edt, iei — fin. ai, ei.
n. lap. d
s. aime > utsj. aibmi gen. dimi äimä
en. üibme)
vaibmu » vaibmu » VAimu vaimo
aigge » diggi ». qi aika
gaibme „ kaibmi » kami kaima
426 O. DONNER.
n. beäivvel Mut. zn M
: eäivvi edivi ätvä
s. peive || » Pp » PD p
n. aidde » eit » editi aita
8. aive » evi aivan
raigge . mediggi ». rediki reikä
laibbe » leäippi » edipi leipä
n. gedidno A hi |
B is | » keäidnu » keänu keino
s. keüino |
n. nieidda » miéidda » Nieita neiti
lap. oz, oai, uoi = fin. oi, ai.
n. oaivve | A ie AL í
: utsj. odivvi gen. óqivà aivo
s. oive |
n. vuogjal ' E :
: » wmoddja — , vuoja voi
s. vuoi | |
Q of . ^o. * .
n. vuoibme | — , vuäibmi — . védimi A
M = » voima
en. vuüibme > fabmu > famu
n. vuoiggad „ vuöiggad ,„ vuoigada oikea
noaidde » nodiddi > noditi noita
doaivvo » toda » todivag toivo
lap. ie, ed, — in. re, 0*0, 0.
n. dievva Free f 1
; „| UES]. Zevva gen. eva treva
s. tieva, teävaf ">
giella » Mella , kiela kieli
miella » míella » miela mieli
diettet „ bett pr. tiedam tietä
n. jiedna | Le, sf ue
P » Jiädna gen. jiäna äni
s. jeäna | :
mwettat » miättat pr. miädam müöntä
n. bivddet| iti
5 | ütä
s. pivtet | p
Es geht aus diesem verhältniss deutlich hervor, dass der dem Finnischen
und Lappischen gemeinsame trieb zur vokalsteigerung schon vor der trennung
der beiden sprachen bis zu einem gewissen grad entwickelt war, sich aber
später im Lappischen noch mehr geltend gemacht hat, so dass z. b. auch die
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 427
finnischen diphtonge öfters als triphtonge auftreten, genauer ausgedrückt einen
vorschlagevokal vor dem diphtong hóren lassen. Dass aber die zuletzt ange-
führten auch im Finnischen vorkommenden steigerungen genau als solche auf-
zufassen sind, dies geht unter anderem auch daraus hervor, dass das Lap-
pische sie bisweilen in derselben weise behandelt, wie die später nur auf
Lappischem boden gebildeten diphtonge. Nach Srockruern biegt man norw.
lap. giella = fin. kieli im dativ gilli, norw. lap. miella = fin. mieli im dativ
milli u. s. w., ganz als ob der diphtongische wurzelvokal nur gewöhnliche
vokalsteigerung enthalten würde.
Gegenwärtig scheint das Estnische sich vom Finnischen darin zu unter-
scheiden, dass die finnischen diphtonge wo, ie im Estnischen als lange vokale auf-
treten. Schon Anrexs hebt doch hervor,) dass diese ,unrein* ausgesprochen
werden, d. h. einen kurzen vorschlag von « und ö haben; die langen & und
ä haben einen vorschlag von o, e, ähnlich wie in der Savo-mundart des Fin-
mischen. Dies wird von Wiepemaxx bestütigt,) und sonach nähert sich das
Estnische vollstindig dem Ostfinnischen dialekt, wo keine langen vokale vor-
kommen, sondern der reihenfolge oa ed wo üö ie die Westfinnischen à à ua
üä ia entsprechen. Im Werro-estnischen leidet sowohl die qualität als quan-
tität der vokale in folge veränderter betonung eine modifikation, z. b. lem
suppe gen. leme = fin. liemi: son gen. söne ader = fin. suoni; sa) gen. saja
hochzeitszug ; jawh gen. jahu mehl = fin. jauho.*) Dies alles sind aber nur
lautnuancen innerhalb des allgemeinen gesetzes. In so fern sind sie von einiger
bedeutung, dass im Estnischen der ton immer auf dem zweiten vokal liegt.
Im Livischen gibt es eine dreifache abstufung der diphtonge wo und ie, inso-
fern dass die erste der finnischen aussprache mit stürkerer betonung des ersten
vokalelements entspricht, daher 4o, ie, die zwei anderen nur einen sehr leisen
vorschlag von u und i vor kurzem oder langem o und e haben, also wó, uö
und àé, ié.* Nach der beobachtung von Frns wäre die betonung der verän-
derlichen diphtonge im Norwegisch-lappischen eine ähnliche, so dass der accent,
wenn die silbe geschlossen ist, auf den zweiten, wenn offen auf den ersten
falle: buörre, guábba, giétta aber bóade (bodttet), jw oye (juókket)^) In anderen
!) E, Aunrws, Grammatik der Ehstnischen sprache. s. 11.
?) F. Wırpemans, Grammatik der Ehstnischen sprache. St. Petersburg 1875. s. 87. So auch in
den Bulletin de l'academie. T. XIII. s. 300.
3) F. WikpEMANN, Ueber den Werroestnischen dialekt. s. 11. Mémoires de l'academie. T. VII
St. Petersburg 1864.
+) J. A. Sıöcren, Gesammelte Schriften. II, s. 12. St. Petersburg 1861.
5) J. A. Frus, Lappisk grammatik. s. 12.
428 O. DONNER.
dialekten scheint dies nicht regelmüssig der fall zu sein, wenigstens sagt man
in Utsjoki péorre, kíetta, kóatti, doch gewöhnlich vuöppa gen. viopa, oss:
gen. óasi. Dass aber die doppelte oder schwankende betonung auch im Fin-
nischen vorgekommen, scheinen die veründerungen vor einem 7 zu beweisen:
fin. sio sumpf part. plur. so-i-ta, süön ich esse imperf. só-7; in der ersten
Kalevala-ausgabe kommen noch die formen muó-i-£a, nuó-i-lla. statt nota, noilla
vom pronominalstamm mio vor, und in einigen kirchspielen Tavastlands spricht
man gewöhnlich £ó-lla, t6-ssa, tó-sta, t6-hon = tüo-lla, tuo-ssa, tuo-sta, tuo-hon.
Ueber das gegenseitige verhältniss der diphtonge äussert sich daher KoskiNex
in dem sinne, dass das Estnische sie abgeplättet hat, wodurch es sich dem
Vepsischen und Tavastländischen nähert, während das Livische und Finnische
sie voller bewahrt haben. Daher entsprechen sich:
fin. wo liv. «o est. o
dió 00 Ô
(vgl. lap. uö)
ie ie e
ät äv di
ai ai ae.)
Da sonach das Estnische nur dialektische abstufungen des gemeinsamen
steigerungsgesetzes zeigt, abstufungen die auch in finnischen dialekten vorkom-
men, wollen wir die gesteigerten vokale des Livischen näher betrachten. Es
geht sogleich hervor dass hier eine grosse übereinstimmung herrscht nicht nur
mit dem Finnischen, sondern in noch höherem grade mit dem Lappischen. In
der wortbiegung wechselt zuweilen diphtong mit langem vokal. Für die beiden
hauptdialekte, den in Kurland (Kolken und Pisen) und in Livland (Salis)
stimmt die vokalisation des stammvokals in folgender weise überein:
Liv. wó, a, a = fin. a.
Kurl. Liv. Fin.
kuönda kanta kanta ferse
kand pl. kandüd kan kanto stubben
kand praes. kündab kann kanta tragen
kandam kanam kantama last.
1) Y, Koskinen, Sur l'antiquité des Lives en Livonie. Acta soc. scient. Fennicæ 1866. s. 18.
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 429
Liv. o, wó, uö, 0, ou, oi — fin. o.
Kurl.
koda, kuóda
kuolm
kuólmas|
kuólmós|
kuona, kona
jog, jok |
joug, joig |
kuora
kuorbö
kuórd, kord |
kuörda |
kuósk, kosk
kuóst, kost
kostab
kuö22, koëz
suolm, solm
suólg
suorm
poh puoi
puoras pl. puórzód
puosk, posk
puola
jüoks
juoksó
kuor
kuorö
kuolö
puol
suo
praes.
Liv.
koda, koda
kolm
kolmas
kona
joug, jok |
jouk |
kora
korbu
kord |
korg |
sorm
poras
posk
polu
Liv. do =
uoi =
Juoksu, -e
1) Norw. schw. lapp. suorm, suórbma.
Fin.
kota
kolme
kolmas
konna
Joki
korva
korventa
korkea
koskus
kosta
kosin
solmu
solki
sormi
povi
porsas
poski
polvi
fin. wo.
40, 08.
juoksu
Juoksen
kuori
kuorin
kuolen
puoli
suo
haus
drei
der dritte
frosch
fluss
ohr
brennen
hoch
abgeschälte fichten-
rinde
antworten
freien
knoten
brustschnalle
finger")
busen
ferkel
wange
knie.
lauf
laufen
schuppe
abschälen
sterben
hälfte
morast
430 O. DONNER.
Kurl. Liv. Fin.
suol suolk suoli darm
tod tuoda bringen
tnorös tuores saftig, frisch
tiomki | PINO : e
tuómki | tuoimki tuomi traubenkirsche
tuor, toi tuo, toi dieser dort
ti tüö bó arbeit.
Liv. 4, 4 = fin. 4, à.
sur surt STOSS
ku ku monat
kulö kulen hören |
pu pu baum, holz
jur juri wurzel
surmöd surima grütze
müd mädä verkaufen.
Liv. a, 82, = fin. a.
D 360 00 0. ÄG
iesevora, 00 =... Ted.
aiga aig, aik aika zeit
aita, aita at aitta speicher
airas air air 0 ruder
aina an, ani heinä gras, heu
eit et heittü werfen
veis plur. vesid veitsi messer
kietó kietu keittä kochen
tei tät holzlaus
voi äimä netznadel
päva päivä tag.
Liv. oi, uöt, uó, «o, wi, ö = fin. o?.
kuói, koi kuod, kud koi motte
kuói, koi koi morgenróthe
koito koitto dämmerung
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen.
Kurl.
puoga
vui, vöidag
vuid, vöid
toimöl, tuóimól sad
kouti, koiti
kougi
kougól, kougel
kogal
pouk, pr. pokób
nuzó
lievdó
tävs
kel plur. kield
kieli
kieldö
kierö
mel plur. mield
Mies
pien
vel, vel
tiedö
sen plur. siend
kis
kit
vibó
vis, vi
Liv.
puóg
vid, vuóid
Fin.
poika
voi
voida
toimelle (toi-
men) sada
Liv. ow, 0%, 0, u6, ui = fin. au.
u = M.
kuoti, koiti|
kuiti | kautta
kauka
kougil kaukalo
paukka
nusu nouse
löüd löütä
täuz tüiisi
Liv. ie, ie, & = fin. ie
kieli
kielinen
kieltä
kieru kierin
mieli
mies
pieni
viel vielä
tiedä
sieni
ivre
kas kiski
kıttä
vipüd
vis visi
tn tine
knabe
butter
kónnen
431
zu stande bringen.
durch, längs
entfernt
brottrog
knallen
aufstehen
finden
voll.
zunge
züngig
verbieten
wenden, drehen
gemüth, wille
mann
klein, fein
noch
wissen
pilz.
kaulbarsch
sagen, loben
verweilen
fünf
trächtig.
432 O. DONNER.
Kurl. Liv. Fin.
Eee fin. ve;
mer plur. mierd meri meer
ver part. vierda veri blut.
Stellen wir jetzt das resultat dieser vergleichungen zusammen mit dem
welches die untersuchung über die lappische vokalisation uns früher geliefert
hat, so ergibt sich folgendes als schema für die vokalsteigerung des stamm-
vokals im Lappischen, Livischen und Finnischen:
Finnisch Lappisch Livisch
d — — P /\_ —
Norw. Sch. Utsj. Kurl. Livl.
a uo, nö, 00 10, UÖ d, ud à
0 wo, Uö, 0a 40, WO | ud, uo |
; ; : 0, Ou
oa, où | ^ ou, oi |
Bü nie; lf e ie, eä | :
= ie
cü |
i e ie (selten) e (selten)
uo uo, 04 40, 04 10 10, ud
dió uo, ie uà uo
u 40 7
ü iv iv ü
au WOW, WOU UOW OU, 0, OÙ om, Oi |
uó, ui |
dii edv, iev eäw, iew —— äv äu
ou u u
óii edv, dev) A 5 EX
eau dev 07
eu |
ai ai, oi, adi ai, ai ai, Mi ai, d
är ai, di 3A UN ER
TOC ai, €i ä, öl, ei
eai, ei 3
où udi, uöil uoi 0i, uöi, to) ud, wói |
og | om ui, ör | à |
ei edt, iei eût, dei CURE e
ie ie, eü ie 16, Ne, XP
i 2) i i
!) Gewöhnlich sind die langen vokale x ? durch einen kurzen mit nachfolgender konsonanten-
verdoppelung repräsentirt; zuweilen findet man. doch auch die entsprechenden langen: nm. l. gittet,
sv. kitet — fin. kittä.
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 433
Die beinahe vollständig regelmässige vertretung der finnischen diphtonge
durch ähnliche laute oder lange vokale im Lappischen und Livischen ist ein
beweis für eine gemeinschaftliche entwicklung derselben während einer früheren
sprachperiode; dagegen stimmen die langen # © des Livischen besser als das
Lappische mit dem Finnischen überein, so auch bei einzelnen abweichungen
des Lappischen, wie fin. pwol, liv. puol, aber lap. beälle, magy. fel, J. ostj.
pelek, und wieder n. vog. poal, pal, konda pal, hälfte, seite; fin. kauka ent-
fernt, liv. kougi, aber mn. lapp. gukka, sv. kukkes. Wie oben nachgewiesen
wurde, stimmt aber das Livische mit dem Lappischen im gegensatz zum Fin-
nischen darin überein, dass mehrfach ein stammhaftes kurzes « o e gedehnt
oder gesteigert wird, die steigerung aber nicht bei der wortbiegung stehen
bleibt.
Ist nun die oben entwickelte Lappisch-Livisch-Finnische vokalsteigerung
oder brechung den Finnisch-ugrischen sprachen überhaupt ursprünglich gemein-
schaftlich oder hat sie sich später nur in jenen gliedern entwickelt? Um dies
zu entscheiden, werfen wir einen blick auf die verwandten sprachen. Die
Permischen und Volgaglieder kónnen wir in dieser hinsicht ausser acht lassen,
da sie gegenwärtig überhaupt nur einfache vokale lieben. Was das Magya-
rische betrifft, hebt Riepz hervor, dass es die kurzen vokale der betonten
sylben zu verlàngern und umgekehrt die langen vokale der suffixe zu kürzen
strebt, daher z. b. die dativendung nek in embernek und komitativendung vel:
embervel in verbindung mit personalsuffixen verlängert ausgesprochen wird:
nékem mir, néked dir, vélem mit mir, véled mit dir. Im princip ist dies das-
selbe gesetz, welches wir schon im Lappischen kennen gelernt haben und in
ühnlicher weise müssen wohl auch im allgemeinen die magyarischen nominativ-
formen fel, kéz, ver, ház aus den stümmen fele, keze, vere, haga u.s. w. = fin.
puoli, käsi, veri erklärt werden.) Die vokalverlängerung erstreckt sich aber
im Magyarischen nur über ein sehr beschrünktes gebiet, doch zeigt sie sich
sowohl in der ersten sylbe des wortstamms wie oben, als auch weiter im
worte: agár stamm agara, egér st. egere, kanal st. kanala u. s. w^) Hieher
1) M. Rıepz, Magyarische Grammatik s. 45, 56 u. a. Vgl. hierüber auch O. Bromsrenr, Halotti
Beszéd. Helsingissä 1869 s. 51.
?) Man könnte annehmen, dass einige der magyarischen wörter wie kéz, viz in derselben weise
durch epenthese entstanden seien wie die entsprechenden liv. käi? für ka2i, est. käzi, fin. käsi hand,
liv. vei, est. vezi, fin. vesi wasser, so auch einige formen im Fellinisch-estnischen läits er ging, für
lütsi, rev. est. lüks, fin. lüksi. Vgl. M. Weske, Zur vergl. grammatik des Finnischen Sprachstamms s.
6. Doch kommt im Magyarischen kein auslautendes i zum vorschein, daher auch die oben gegebene
erklàrung die wahrscheinlichere ist.
3) Vgl. P. Huxranvy, A Török, Magyar és Finn szók egybehasonlitása. Pesten 1854 s. 107 ff.
55
434 O. DONNER.
gehört natürlicher weise nicht die durch zusammenziehung oder sonstige ersatz-
dehnung entstandene vokalverlängerung, wie lo. jo, kö aus lova, java, köve u.
a. Jene verlängerung des auslautvokals findet in mehreren bildungen des Li-
vischen ihre analogie: jwmal = fim. jwmala, kaval = fin. kavala, kabal stück-
chen = fin. kappale, kajagós móve = fin. kajakka.
Auch im Ostjakisch-Vogulischen begegnet uns die vokalverlängerung und
vokalbrechung, doch ist die besondere art derselben noch nicht durch nähere
untersuchungen hinlänglich bekannt. Im allgemeinen sind im Ostjakischen die
langen vokale vorherrschend, im Vogulischen aber zeist der nórdliche oder
Sosva-dialekt auch häufig diphtonge Bald stimmt die vokallünge einiger stüm-
me mit dem entsprechenden vokal des Finnischen oder Lappischen, bald steht
das Ostjakisch-Vogulische und das Magyarische in dieser hinsicht den übrigen
sprachen entgegen.
Irt. Ostj. yat, Surg. kut = fin. kute sechs, aber
Kond. Vog. yof, n. kat = magy. hat.
Irt. Ostj. wet — fin. vite, aber
Kond. Vog. a£ = mag. öt fünf.
Irt. Ostj. yat, S. kot = fin. küse fichte.
Ostj. kar = fin. kuori rinde, aber
rt. Ostj. yorem, S. korodem = fin. kuorin schälen.
d som, S. sam = fin. suomus schuppe.
T ot, S. ot, at, = fin. vuote jahr.
5 pelek, magy. fel = fin. puoli hälfte, N. Vog. poal, pal, Kond.
Vog. pal.
I. Ostj. muray, S. morak = fin. mürain moltebeere.
" adem, S. odem = m. lap. oaddet, sv. odet schlafen.
à you, S. kowy = fin. kauka entfernt.
5 woi, Kond. vog. vaj, magy. vaj = fin. vo? butter.
5 oit = fim. aa zaun.
» sau, S. sawa, sowa, n. vog. su = fin. sauva stab.
T tettem = fin. täütän füllen.
Kond. vog. taul, tagl, n. vog. tajl = fin. täute voll, magy. tält.
I. Ostj. at (mit suffix 2ztem), Kond. vog. jej, n. vog. et, magy. cj, = fin.
üö, lap. idja nacht.
Vog. kalem, kuolem = fin. kuolen sterben.
Vog. Sobitam, Soaptem — fin. sopia, suopua sich verwöhnen, n.lap. soap-
pat, sv. sopatet.
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 435
Kond. vog. #aur, n. nar jüngling = fin. nuore jung.
* ma, n. vog. ma, = fin. ma land, feld.
Von näheren übereinstimmungen des Ostjakisch Vogulischen mit dem Ma-
gyarischen sind hervorzuheben:
Irt. Ostj. yudem, S. kudem, Sosv. vog. körom = magy. harom, fin.
kolme drei.
Irt. Ostj. ket, S. kot, n. vog. kat, kond. kat = mag. kez st. käzä, fin.
käte hand.
Irt. Ostj. yat, qot, S. kat, kond. vog. kval, n. kvol = magy. haz st. haza,
fin. kota haus, zelt.
Irt. Ostj. sot, S. sat, kond. vog. sat = magy. sag, fin. sata hundert.
Kond. vog. yutett-, n. kotem, kuotem = magy. hat treiben, jagen, fin.
heitän werfen.
Kond. vog. taut, n. taul = magy. tis, fin. (ule feuer.
* sair, n. Sar, Soar = magy. sör, ter. Sar, Ser haar.
hs ne, n. né == magy. nó st. növä mädchen.
Ausser diesen und ähnlichen vokalverlängerungen kommen solche auch
sonst im Ostjakisch-Vogulischen zum vorschein in wórtern, wo bald die eige-
nen dialekte, bald die verwandten sprachen, auch das Magyarische, kurze vo-
kale haben. Derart sind:
I. Ostj. oder, S. atem der erste = fin. efe nom. es? das vordere, etu in
zusammensetzungen: der vordere.
I. Ostj. amp (mit suffix spem) = magy. db hund.
u uma, S. imi frau — fin. emä mutter.
ka räk = fin. rokka grütze.
kt mügot = fin. maksa, lap. muökse, magy. maj leber.
T mont, mant = magy. monda märchen.
ei arettem præs. ürdem theilen — fin. erortan trennen.
5 agattam præs. ügodem = fin. oksennan speien.
E murtem = fin. murta brechen.
Kond. Vog. kvalem = magy. käläk, kälm aufstehen, gehen.
^» toul, taul = fin. sulka, mord. folge, magy. toll feder.
" lupte, n. luopt, luoptä = magy. lävel blatt.
In den angeführten beispielen zeigt sich zuweilen übereinstimmende voka-
lisation des stammes in denselben wórtern. Auf grund dieser sporadischen
übereinstimmung wäre es jedoch zu gewagt auf ein ursprünglich gemeinschaft-
liches vokalsteigerungs- oder brechungsgesetz für die ursprache zu schliessen.
436 O. DONNER.
Wie früher schon angeführt, lieben die Permischen und Volga sprachen über-
haupt nur kurze vokale; auch die ostugrischen glieder des sprachstammes,
welche in der dehnung oder brechung des vokalelements am meisten ähnlich-
keit mit dem Finnischen zeigen, weichen doch vielfach in der anwendung der-
selben ab und das steigerungsgesetz im Nordvogulischen im vergleich mit dem
Konda dialekt hat ungefähr dieselbe grössere ausdehnung gefunden,") wie das
Lappische im verhältniss zum Finnischen zeigt. Es scheint daher wohl in
der gemeinschaftlichen ursprache vokaldehnung und vokalsteigerung (brechung)
stattgefunden zu haben, eine festere gestaltung, wie sie in den Baltischen
sprachen zeigt, hatte sie aber wahrscheinlich noch nicht gewonnen. Dies geht
unter anderem auch aus der schwankenden qualität der nordvogulischen vokale
in wórtern, wo sie vokallängen oder diphtongen der verwandten idiome ent-
sprechen, deutlich hervor.
Dagegen ist die nahe verwandtschaft der Ostseesprachen mit den Lap-
pischen mundarten in dieser hinsicht so auffallend, das gesetz der vokalsteige-
rung (dehnung oder brechung) in ihnen so ausgeprägt, dass es nothwendiger-
weise in die engere gemeinschaftliche entwicklungsgeschichte dieser sprachen
gehört.
Wie das griechische oxvg = sanskr. açus, gr. didœu, lat. do = sanskr.
dådami, gr. eiui — emi, gr. eiFov = lat. aevum, skr. évas, got. aivs, gr. evo
für 'svco, lat. üro für 'owso = skr. osami aus ausami nicht nur im allgemei-
nen das vorkommen der steigerung in der indoeuropäischen ursprache beweist,
sondern vielmehr die anwendung derselben nach bestimmten gesetzen in den-
1) So entsprechen sich:
Kond. Vog. yap = nord vog. kap espe,
yurum = korom drei,
3 xutette = 5 kote treiben,
5j lupte = " luopte blatt,
» ne = > ne mädchen
2 nup = 5 nuop heirathen,
5 su = T su stab,
3 tus - 5; tuos mund,
59 pal = 5 poal, pal, seite,
5 va = " vau stärke
2; vant = " voant müdchen,
3 varem = 2 voarem ich mache,
3j vat = d vuat, vat dreissig,
3) vony = on vuonem hammern,
= vot = $» vuat wind,
9” ma = "d ma land,
äs anus — Em 3 mos, maos ende.
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 437
selben wortstämmen, so muss man für die Lappisch-Finnisch-Livische ursprache
eine ähnliche schlussfolgerung ziehen aus der übereinstimmung solcher formen
wie: n. lap. nuörra, utsj. miorra, liv. nor = fin. mori jung; n. lap. juodna,
utsj. jodna = fin. juoni reihe, strich, laune, schliche, liv. juon anlauf, bewe-
gung, ansatz, aus derselben wurzel wie das frequ. jwo-kse- laufen; n. lap. stamm
dato-, utsj. tiio-, liv. fuoi, toi = fin. tuo, toi dieser dort; n. lap. Coalle, utsj.
éballi, liv. sol = fin. soli darm; n. lap. guovdo, uts. kwówdda mitte, vgl. liv.
kouti, kuoti = fin. kautta durch, längs; n. lap. deävddet, uts. teäwdit, liv. täut
pres. tätab = fim. täütän füllen; n. lap. aigge, utsj. aiggi, liv. aiga, aik = fin.
aika zeit; utsj. peäivvi, sv. peive, liv päva = fin. päivä tag; sv. lap. vele, liv.
vel, viel = fln. vielä noch; n. lap. giella, miella, utsj. kíella, miella, liv. ket pl.
kield, mel pl. mield = fin. kieli zunge, sprache, meli gemüth, wille u. v. a.
Aber wie man es nicht immer genügend erklüren kann, warum im indoger-
manischen einige wortstämme unmittelbar aus der wurzel gebildet sind, andere
aber mit vokalsteigerung oder dehnung: skr. dinas, divam, divasas tag neben
devas gott, mih nebel und meghas trübes wetter, wolke, gr. torog, zóuc neben
zGuce trank, uédouar u. undoucı erwägen, so stehen auch auf finnischem ge-
biete wechselformen einander gegenüber: n. lap. sworbma, uts. suürbma, liv.
suórbma, L. sorm = fin. sormi finger, n. lap. Cwólbm, sv. Cuólm, liv. suólm,
L. solm = fin. solmu knoten, gelenk, es sei denn dass in einigen fällen die
ehemalige steigerung verschwunden sei, wie bei den früheren finnischen tri-
phtongen. Haben aber nun alle Finnisch-ugrische sprachen schon ursprünglich
die vokalsteigerung und dehnung als element ihrer vokalisation angewendet,
oder die Baltischen sprachen sie später ausgebildet oder weiter entwickelt,
immerhin beweist die genaue übereinstimmung der vokalisation in einer bedeu-
tenden anzahl von wortstämmen und die häufige anwendung der vokalsteige-
rung bei den letztgenannten, dass sie eine betrüchtliche zeit ein gesammtleben,
getrennt von den übrigen, geführt haben müssen.
Konsonantenverstàrkung.
Die oben besprochene vokaldehnung und steigerung ist, wie schon hervor-
gehoben wurde, zweierlei art: die erste bezieht sich auf dehnung oder steige-
rung eines in den verwandten sprachen befindlichen kurzen, einfachen vokal,
in welchem fall die vokalsteigerung bei der wortbiegung bleibt, die andere hat
CasrRÉN, was die Lappischen dialekte betrifft, in seiner erwähnten schrift vom
einfluss des accents näher auseinandergelegt. Sie besteht überhaupt in ver-
438 O. DONNER.
stärkung der betonten sylbe, wobei teils ein folgender einfacher konsonant ver-
doppelt, teils, wenn dies nicht geschehen kann, der vokal verstärkt wird.
Dies gesetz der lautverstärkung unter dem einfluss des accents ist in der
Lappischen sprache konsequenter durchgeführt und entwickelt, in nuce gibt
sie sich aber in den zunüchst verwandten idiomen mehrfach kund. So verän-
dert sich z. b. im Livischen der wortstammvokal öfters in der wortbiegung:
jalga fuss = fin. jalka, plur. jalgad aber partitiv jalgö = fin. jalka: liv. kenga
plur. kengad, partitiv keng = fin. kenká, part. kenkä; liv. leba plur. lebad
part. leibö brod = fin. leipä part. leipä; liv. lóga plur. lógad part. lóvg = fin.
leuka part. leuka kinn; liv. kuora pl. kuorad part. kuórró = fin. korva part. korva ohr;
liv. päva part. pävvö = fin. päivä part. päivä tag;
liv. sora pl. sorad part. sarró horn;
liv. polas pl. polast part. pallód nackt;
liv. kora pl. korad part. karrö haar;
liv. kras pl. kirrüd part. kwast beil;
liv. ouk pl. okód part. oukö loch;
liv. Zul pl. tald part. tulda = fin. tul? part. tulta feuer; liv. kel pl. part. kield
— fin. kieli, part. kieltä zunge.) Die veränderung bezieht sich teilweise auf über-
gang eines einfachen vokals oder diphtongs in einen gedehnten, teilweise auf
verstärkung des einfachen stammkonsonanten. Die letztgenannte art, kon-
sonantenverdoppelung oder „firmation“, wie die estnischen grammatiker diese
erscheinung nennen, ist die am meisten entwickelte und streckt sich nicht nur
über das Lappische, sondern auch zum Livischen, Estnischen und Finnischen.
Sie trifft im Lappischen sowohl vor langen als kurzen vokalen ein, bald mit
bald ohne vokaldehnung oder steigerung verbunden: nom merra meer, dativ
merri, suolu insel gen. plur. sullui, viessu haus dat. eisswi. Oben sind einige
Livische beispiele angeführt, andere derart sind kala fisch, partitiv kalló; kana
huhn kannó; nim name nimmö u. s. w. Im Estnischen kommt diese konso-
nantenverstärkung im partitiv, illativ und noch in anderen bildungen vor: kogo
haufen illat. kokko; külä dorf küllä; sóna wort sónna; kivi stein kivvi; abi
hülfe appi; käz stamm käte, hand kätte u. s. w.") Dialektisch erscheint sie
1) Vgl. F. J. Wırpemann, Ueber die Livische sprache und ihr verhältniss zu der Ehstnischen.
Bulletin de l'academie. St. Petersburg 1859. T. XVI s. 228.
2) Vgl. M. Wzsxr, Zur vergl. grammatik des Finnischen sprachstamms. Weske schreibt kok'o,
api, küt'e u. s. w. und formulirt das gesetz der firmation wie folgt: ,Der ton der dritten sylbe, oder
der nebenton eines dreisylbigen wortes, ist, nach ausfall ihres konsonanten und nach verkürzung des
dadurch entstandenen langen vokals, allmählig ganz auf die erste sylbe, die trägerin des haupttones
jedes wortes, übergegangen und hat jeden langen vokal und diphtongen und die consonanten noch um
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 439
an manchen orten Finnlands deutlich ausgeprägt in nominal- und verbalbildun-
gen. So sagt man im nördlichen Savo-dialekt: ellä, männö, verrä für elä er
lebt, mänö (schriftsprache: mene) er begibt sich, verá aus veräjä, pittässä —
pitäjässä in dem kirchspiele, sogar in der dritten sylbe muljastello = muljas-
tele umwälzen;') in Tornio, Muonioniska und Sodankylä vihha, sujju, tekke,
perri, assu, sitto, avvain u. s. £^) und in dem von Hanwssox. ausführlich beschrie-
benen südwestfinnischen dialekt jottain = jotain, mikkän mikkä = mikän, mit-
tän’ = mitän, kukkan = kukan, orppoan = orpoani, aurinkkoan = aurinkoani,
leppoan = lepoani, kippiäs = kipeäsi, kipeänsä und àühnliche.) Zum teil zeigt
der letztgenannte dialekt sowie das Lappische ein dem Estnischen ähnliches
verfahren durch verlängerung des konsonanten auch nach abfall des langen
schlussvokals. Ueberhaupt ist diese art konsonantenverstärkung in Finnland
weit verbreitet, über Nord-Tavastland (in Ruovesi z. b. küllän, tallo) und Savo
(in Ruokolaks: pittä, anno). Wir können auf diesen gegenstand hier nicht
näher eingehen, das angeführte ist auch für den gegenwärtigen zweck genü-
send. Sieht man von den immerhin kleinen modifikationen ab, so erweist sich das
firmationsgesetz auch in der letzterwähnten gestalt als ausgesprochene und sehr
merkbare neigung für das ganze Finnisch-Lappisch-Livische sprachgebiet. Auch
in dieser hinsicht bilden die dahin gehörigen sprachen eine engere sippe mit
einander.
Die in dem Lappischen so eigenthümliche verstärkung eines einfachen m
n j zu bm dn und dj oder gj') steht nicht vollständig ohne analogien ander-
wärts, wie vepsisch lidna = fin. linna schloss und kebm = fin. keveä leicht,
beweisen.
Konsonantenschwächung.
CASTRÉN hat sowohl bei seiner vergleichenden behandlung der finnischen
declination,’) wie später in der abhandlung vom einfluss des accents in der
eine lautstufe verstärkt.“ s. 13. Ein vergleich mit dem Lappischen und Finnischen beweist doch, dass
diese auffassung nicht richtig ist, denn die letztgenannten sprachen bewahren noch den langen vokal
am wortende, obwohl sie die stammsylbe vokalisch oder consonantisch verstärken. Die lautverstär-
kung ist wohl daher sicher als ein gegengewicht des stammes gegen die (ursprünglich) allzuschwere
endung aufzufassen.
1) ©. Grorexrezr, Pohjois Hämeen kieli murteesta. Suomi XII s. 315.
2) M. A. Casrrén, Vom einflusse des accents. s. 3.
3) J. A. Hannsson, Eurajoen, Lapin j. n. e. kielestä. Suomi VIII. s. 288, 294.
3) Vgl Casrréx, Vom einfiuss des accents s. 11.
5) M. A Castrén, De affinitate declinationum in lingua Fennica, Esthonica et Lapponica. Hel-
singforsiæ 1839.
440 O. DONNER.
Lappländischen sprache, unter den beweisen einer näheren verwandtschaft der
genannten sprachen auch die s. g. erweichung oder schwächung der konso-
nanten hervorgehoben, eine schwächung, die im Lappischen doch gewissen
modificationen unterworfen ist. Bupexz teilt dieser lauterscheinung nicht
erosse bedeutung als beweismittel zu. Auf grund dessen, dass sie gegenwür-
tig in dem Schwedisch-lappischen dialekte nicht vorkommt, dass sie unter den
Finnischen idiomen im Vepsischen mangelt und im Estnischen einige abwei-
chungen zeigt, zieht er die folgerung, dass dieser wechsel der konsonantischen
laute erst dann aufgekommen sei, nachdem sich das Vepsische vom Finnischen
und der Schwedisch-lappische dialekt von den übrigen Lappischen dialekten
abgesondert hatte. Die abweichende entwicklung dieser lauterscheinung bei
den verschiedenen sprachen beweise übrigens, dass sie nicht als gemeinschaft-
liches erbgut aus der einheitlichen Finnischen grundsprache betrachtet werden
kónne.
Der zuerst erwähnte umstand hat doch offenbar kein grosses gewicht.
Aus mehreren verhültnissen geht hervor, dass das Schwedisch-Lappische sich
am frühesten von den übrigen losgetrennt hat. Wenn die konsonanten-
schwächung früher in allen dialekten herrschend gewesen, so könnte sie im
Schwedisch-Lappischen sehr wohl allmählig verloren gegangen sein. Das fest-
halten einer entgegengesetzten ansicht streitet gänzlich gegen Bupexz’ sonstige
betrachtung und würde folgerecht dahin leiten, dass z. b. das Mordvinische,
welches eine ausgebildete objektivkonjugation besitzt, während das Finnische
ihrer entbehrt, nicht zusammengestellt werden kónnten, oder dass das Lappi-
sche ohne vokalharmonie weder mit dem Finnischen noch mit dem Magya-
rischen in eine gruppe geführt werden kónnte. Dergleichen bedeutenden ver-
änderungen, d. i. verschwinden einst gemeinschaftlicher charakterzüge gehören
im gegentheil zu den alltäglichsten erscheinungen, wie unter anderem im Est-
nischen der mangel der für die Finnischen sprachen, auch für das Magyarische
so äusserst wesentlichen vokalharmonie bezeugt. Nun gibt es aber in der
that im Schwedisch-Lappischen, wenigstens in gewissen gegenden, eine ähnliche
konsonantenschwächung wie im Norwegisch-Lappischen und Finnischen. GA-
NANDER erklärt ausdrücklich in seiner die sprache der Tornio-Lappmark be-
handelnden grammatik'), dass wörter der ersten deklination, deren nominativ
vokalisch oder diphtongisch ausgeht und welche vor dem schlussvokal des no-
minativs irgend einen der „verstärkten“ konsonanten gk oder ck, dt und bp
1) J. C. Gananper, Grammatica Lapponica. Holmiæ 1743 s. 20.
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 441
haben, diese im genitiv, accusativ, lokativ u. s. w. zu blossem g, d, b ver-
ändern. Mit andern worten die konsonantenverstürkung hört in denjenigen
kasus auf, wo die stammsylbe geschlossen wird. Rasx hält diesen dialekt für
den reinsten, wogegen der in allen anderen in Schweden herausgegebenen ar-
beiten, besonders der im wörterbuch LixpaunL und ÖHRLINGS sowie im Neuen
Testament gebrauchten, nämlich der dialekt in Umeå und Piteå Lappmark der
am meisten gemischte und veränderte sei.')
Wir wenden uns daher zu den angeblichen bedeutenden abweichungen
in der art die konsonanten zu schwächen. Was das Lappische betrifft, haben
wir schon die von CAsTRÉN behandelte verstärkung der konsonanten kennen
gelernt, wodurch entweder ein einfacher konsonant verdoppelt oder ein mn j
durch ein eingeschobenes b p d oder g verstärkt wird. Abgesehen von dieser,
besonders unter den nördlichen Lappischen dialekten vorkommenden eigen-
thümlichkeit, die sich offenbar in einer relativ jüngeren periode ausgebildet
hat, so geht im Lappischen ein im wortstamm ursprünglich befindliches k £ p
in y Ô (d) v über, wenn eine darauf folgende kurze sylbe durch zutretende bie-
gungsendungen geschlossen wird, d. h. mit einem konsonanten endigt. Die
oben eitirte ausdrucksweise GANANDERS über das Schwedisch-Lappische ist
zwar etwas dunkel, besonders was die qualität der laute betrifft, im wesentli-
chen dürfte doch eine ähnliche lautschwächung wie im Norwegisch-Lappischen
und Finnischen damit angedeutet werden.
Was die finnische schriftsprache betrifft, sind die regeln der schwächung
gegenwärtig die folgenden: «doppelte, eigentlich verstärkt ausgesprochene, kk,
tt pp werden in einer geschlossenen sylbe einfach: k £ p. Stehen sie einfach,
so fällt k nach vokal gänzlich weg, in gewissen füllen wird es j nach r, 1,
und nach » wird es zu 7 assimilirt; / nach vokal wird im Westfinnischen d,
in Ost-Finnland fällt es weg, nach r / » wird es mit diesen assimilirt; p wird
v. Die schreibweise Acrıcora’s zeigt jedoch deutlich, dass das Finnische vor
dreihundert jahren die lautschwächung in einer mit dem Lappischen mehr
analogen weise behandelte als jetzt. Asrıcora schreibt: haghe, näghe, pugin,
tegot für die jetzt gebräuchlichen hae, näe, puin, teot, d.h. das k wurde damals
zu einem g geschwächt, dessen weicherer laut durch das zuweilen beigefügte
h ausgedrückt wurde und wohl mit dem Lappischen y übereinstimmte. Diese
modifikation des g bezeugen auch andere umstünde, wie z. b. der übergang
eines ursprünglichen &k in v: velvollinen schuldig, aus velka schuld, wird von
1) Vgl. R. K. Rask, Samlede Afhandlinger. II. s. 339.
442 O. DONNER.
Acrıcora noch velgollinen geschrieben,) Die bezeichnung des d ist bei
Acıcora schwebend, auch darin dass die assimilation bald eingetreten ist, bald
nicht: cumardha = kumarra, virdhat = virrat, kedholla = kedolla, aber pellolla
wie in der jetzigen rechtschreibung und aussprache. Noch gegenwärtig gibt
es im Finnischen kein d = tónender gegensatz zu t, sondern der damit be-
zeichnete laut ist ein cerebrales d, stellenweise zu r oder / übergegangen und
nach qualität sehr nahe mit dem Lappischen 9 verwandt Dieser umstand er-
klärt auch, warum er im Ostfinnischen verschwindet, wie der ihm analoge y
als schwächung von % zwischen zwei vokalen jetzt verschwunden ist.
Betrachten wir das verhältniss im Estnischen, so hat Kmonw in seiner
für finnische leser berechneten grammatik hervorgehoben’), dass die k- /- p-laute
überhaupt im Estnischen im verhältniss zum Finnischen einer lautverschiebung
unterworfen gewesen sind, in so fern, dass sie um eine stufe zu einer weiche-
ren aussprache vorgeschritten sind. Die finnischen tarkka, taatto, kimppu
heissen daher tark, taat, kimp und fin. tekemään, pata, apaja lauten tegema,
pada, abaja. Wir wollen uns hier nicht auf die untersuchung der ursachen
dieser augenscheinlichen lautverschiebung einlassen, sondern heben nur hervor,
dass dadurch auch die konsonantenschwächung in gewöhnlichen fällen um eine
stufe vorwärts gerückt ist, daher auk genit. augu = fin. aukko genit. aukon; sirp
gen. sirbi — fin. sirppi, gen. sirpin: ladu gen. lau = fin. lato, gen. ladon. Bis-
weilen tritt jedoch der ursprüngliche konsonant zum vorschein in solchen bil-
dungen, wo dieser durch irgend einen anlass verstärkt wurde, wie im illativ
jökke von jöge gen. jöe, illativ tuppa von tuba gen. toa. Man würde diesen
lautübergang, hier als verstärkung vortretend, gar nicht verstehen können,
wenn man ihn nicht mit ganz ähnlichen, oben seite 438 besprochenen im Fin-
nisch-Lappischen vergleichen könnte. Sie stimmen vollständig mit einem Süd-
westfinnischen Jokken, tuppan überein, sich wie tallon, mittän, tekke u.a. ver-
haltend.
Vergleichen wir nun hiermit das verhältniss zum Vepsischen, so begegnen
uns ungefähr dieselben verhältnisse. In einer geschlossenen sylbe stehen me-
dialbuchstaben, wo das Finnisch-Lappische weichere laute als schwächungen
einer tenuis zeigen: poigad, kurged, velgad, kubud, habad, andan, lindud, sil-
dad = fin. pojat, kurjet, velat, kuvut, havat, annan, linnut, sillat. Wo aber
das Finnische einfache tenuis als schwächung einer doppelten oder verstärkten
1) Ueber die orthographie Acrıcora’s vergleiche die darstellung von Aus. AHravist im ersten
heft der zeitschrift Kieletär.
?) J. Kroun, Viron Kielioppi. Helsingissä 1872, s. 9.
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 443
zeigt, da wird jene auch im Vepsischen beibehalten, daher akan, verkod, aitad,
hapan, sepad, katan, jätan, kadotan, kivikas, kolokas. In vielen fällen ist ein
ursprünglicher konsonant beibehalten, welchen das Finnische und Estnische
entweder weggeworfen, noch weiter geschwächt, oder mit dem vorhergehenden
assimilirt, wie igen — fin. ten; hibus = fin. hivus, est. hius; sildan, lindun =
fin. sillan, linnun, est. silla, linnu. Was die wortbiegung betrifft, findet man
aber die mediæ nicht nur regelrecht in der geschlossenen sylbe, sondern auch
im nominativ und überhaupt in einer offenen, vokalisch ausgehenden sylbe,
wodureh das gesetz der schwächung auf speciell Vepsischem boden in der
that aufgehoben ist. Schon das Estnische zeigt doch in wörtern wie emand
gen. emanda = fin. emäntä mutter, dass das d hier durch schwüchung entstan-
den und nur durch analogie auch in den nominativ übergegangen ist. Das
aufkommen der medialbuchstaben wird hier unten näher besprochen. Was die
konsonantenschwächung im Livischen und Wotischen betrifft, steht jene sprache
ungefähr auf derselben stufe wie das Vepsische, diese aber hat sie mit noch
strengerer consequenz durchgeführt als das Finnische, so dass z. b. auch der
verstärkte é-laut, wie im Nordlappischen, in einer geschlossenen sylbe als ein-
fach gesprochen wird.
Sich vornehmlich auf vergleichung verwandter formen und wörter stützend,
hier aber auf der im Vepsischen und Livischen jetzt nicht merkbaren schwä-
chung, nimmt nun Bupenz an, dass der charakterbuchstab der hier bezüglichen
bildungen ursprünglich eine media gewesen, die in den übrigen sprachen wenn
die sylbe offen ist, zu einer tenuis verstürkt wird, resp. verdoppelt wurde in
den fällen, wo ursprünglich eine tenuis stand. So gibt er für das finnische
kärke spitze, welches estn. kär'g gen. kärje, norw. lap. garga heisst, eine grund-
form kärge = kálge; ) für fin. sälke speichel, veps. sülge, vot. salé, est. sülge,
liv. sälg, n. lap. Colga, colg, sv. éolgo, ers. mord. selge, m. selgä, vgl. vog.
salgem speien, eine grundform s//ge;) für fin. käte hand, nom. käsi, norw. lap.
giet, gietta, sv. kät, en. kiet. kieta, utsj. kietta, mordv. ked, käd, ter. ket, kit,
kid, ostj. ket, kot, vog. kat, eine grundform kädä, aus welcher sich unter an-
deren magy. kez mit übergang des ursprünglichen d zu z entwickelt hätte.?)
Diese auffassung ist bei Bupenz eine durchgehende; ich kann sie aber hier
nicht näher erórtern, will jedoch einige motive meiner abweichenden ansicht
anführen. Schon aus allgemein physiologischem gesichtspunkt scheint das ge-
!) J. Bupenz, Magyar Ugor szótár 121.
2) l c. 34. Vgl. Bupenz, Ueber die verzweigung der Ugrischen sprachen s. 30.
3) 108189;
444 O DONNER.
setz der lautschwächung oder lautverschiebung, das fortschreiten von stürkerem
zu schwächerem lautmaterial, wie auf indoeuropäischem so auch auf finnisch-
ugrischem boden angenommen werden zu müssen. Die meisten der zu diesem
sprachzweige gehörigen sprachen stehen noch auf dem „ursprünglichen“ stand-
punkt, dass sie eine media als anlaut eines genuinen wortes nicht dulden;
einige brauchen media nur als inlaut, nur wenige als an- und inlaut. Wenn
nun auch in sehr vielen beispielen eine media in der mehrzahl der verwandten
sprachen hervortritt, so gibt es doch auch andere, wie das letzte der oben ge-
gebenen, worin tenuis vorherrscht und wo die annahme eines übergangs von ur-
sprünglichem media zu tenuis doch sehr unwahrscheinlich scheint. Man müsste
also die möglichkeit einer zweifachen lautverschiebung im inlaut annehmen,
während der anlaut eine sehr strenge übereinstimmung zeigt. Hiezu kommen
andere meines erachtens kräftige beweise lautlicher und formeller natur. So-
wohl das Vepsische als Livische besitzen eine klasse von nomina, die in ihrer
biegungsart denselben veründerungen unterworfen sind, welche früher bei der
schwächung im Finnischen eintraten. Dieser art sind veps. liv. Ans klaue pl.
künded; küzi hand plur. käded; mezi honig gen. meden; veps. pars baumstamm
plur. parded = liv. par? plur. pardód; veps. vars stiel plur. varded = liv. var
plur. vardöd u. s. w. Im partitiv tritt gewöhnlich wie im Finnischen das t
ein: liv. varta, aus var? = fin. vartta; lont aus lons plur. londód. Der über-
gang von d zu s oder z ist, wenn man Bupenz’ ansicht nicht huldigt, sonst
nicht belegt, dagegen kommt wechsel von t zu s ziemlich häufig vor, im anlaut
und inlaut. Von sicheren beispielen nehme ich einige: fin. säksä herbst, liv.
sügs, mord. soks, ost]. sugus, heisst vogulisch tägus, täkus wörterb. 551; fin.
hire maus, veps. her, liv. tw, syrj. Sir, mord. sejer, magy. äger und vogul. täner,
ostj. tener wörterb. 557; fin. suo morast, veps. so, est. so, magy. to see, ostj.
(eu, vogul. tuo wörterb. 559; fin. sulka feder, sv. lap. £olke, mordv. tolga u.a.
wörterb. 563. Im inlaut pisempi pitempi, als komparativform gebraucht zu
pitkä lang. Auch Vepsisch-Livische formen enthalten beweise des übergangs
von tenuis zu media. Der pluralcharakter des nominativs ist im Ostjakischen,
Mordvinischen, Finnischen £, welches im Reval-Estnischen, Vepsischen, Livi-
schen als d auftritt, d. h. geschwächt. In ähnlicher weise hat das Vepsische
nach Antovisr’s darstellung das ursprüngliche 7 des partitivs in d verwandelt;
nach Lônxror lautet er noch £. Wahrscheinlich liegt dieser verschiedenen
angabe dialektischer wechsel zu grunde, denn im Livischen hat dieser kasus
bald £, bald d: kad, päd, suod, nuor'd, puold, kield, aber mint. künt oder küntö,
suolt u. s. w. Das eben angeführte scheint die neigung der zwei zuletzt ge-
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 445
nannten sprachen, in gewissen fällen den charakter der harten explosivlaute zu
schwüchen, genügend darzulegen, besonders wenn diese im auslaut vorkommen;
im Dórpt-estnischen fällt in diesem fall das pluralzeichen / vóllig weg: jala =
Revalestnisch jalad. Man dürfte daher kaum irren, wenn man annimmt, dass
auch das Vepsisch-Livische einst dem gesetz der konsonantenschwüchung ge-
folgt hat, sei es, dass die ursprünglich durch sylbenschluss (zutritt eines kon-
sonanten am ende der stammsylbe) hervorgerufene schwächung später auch im
nominativ und überhaupt im veründerten stamme geblieben, oder dass sie durch
einfluss eines nahe stehenden liquiden oder nasalen buchstabens entstanden sei.
Jedenfalls steht soviel fest, dass die Lappischen dialekte, das Finnische, Vo-
tische und Estnische ein ihnen eigenthümliches lautschwächungsgesetz haben,
wodurch sie auf's engste mit einander verbunden sind. Im allgemeinen kenn-
zeichnet es sich als übergang der explosiven tenues k / p in tönende buch-
staben, doch nicht in die gewöhnlichen mediæ, sondern in y d, à b und v,
welche dann späteren veründerungen unterworfen gewesen sind.
Betrachten wir das Mordvinische und Ceremissische, so stimmen sie ziem-
lich mit Vepsisch-Livisch überein. In der wortbiegung begegnen formen mit
tónenden lauten, den finnischen geschwächten entsprechend, aber auch die
stammform enthält ähnliche, ohne dass man entscheiden kann, ob sie durch
einfluss der zunüchst stehenden laute oder durch ursprüngliche schwächungs-
position hervorgerufen und später auf den stamm übergeführt wurden. Vgl.
m. mordv. andan, ers. andan ernähren = fin. annan für älteres und veps.
andan; m. mord. ardan laufen, äindän frieren, von d? = fin. jä eis; älbädän
sich beschädigen; äldä stute; jalga zu fuss = magy. djalog; kadan verlieren,
die active form zum finnischen kadon verloren gehen; ers. mord. kaigon ertó-
nen = fin. kaikun; m. kaldas viehhürde; kanda windbruch, ers. kando = fin.
kanto; kandan, ers. kandon tragen, ter. kondem, b. kandem afferre = fin. kan-
nan; m. mord. karga, ers. kargo kranich = fin. kurki; m. ers. käd hand =
fin. käte; cer. ket, b. kit, kid, m. ers. ked haut, fell = fin. kete; m. kelgan
lieben; kelda, ers. kendal wanze; m. kördan, ers. kirdem dulden = fin. kärsin;
m. ers. körda = fin. kería mahl; m. kodan weben = fin. kudon; kolda wo-
her; m. ers. od neu = fin. ute nom. usi: m. ers. odar euter = fin. wdar st.
utare; m. olga stange, ers. olgo stroh = fin. olki gen. oljen; m. panda, ers.
pando höhe; m. panga, ers. pango schwamm; m. ämbä bis; ers. lämbe warm
= fin. lämpeä, lämpö; ers. aldo von unten, avaldo unklar, aigor hengst, elde
stute, kardo stall, kengelem lügen, kille thier. Tscherem. oskedem, b. askedäm
gehen = fin. askelen; b. oba schwiegervater = fin. appé; umdo bratspiess;
446 O. DONNER.
üdem saat auswerfen = ung. vetni; kanga mager; kerge schwarzer specht,
kelge, b. kelga tief, kombo gans; kugo, kugu, b. kogo gross = fin. koko; jäng
athem = fin. henki; jodam, b. jadam fragen; Sede zorn; sidä mark = fin.
sydän; Songo, b. songa alt; sodo lunge, aber sopo sauer = fin. hapan; Soldo,
b. sulda billig, vgl. fin. halpa; paremdem verbessern = fin. paranta; parga
fürchtend.
Anders verhält es sich im Ostjakischen, wo erweichung oder konsonanten-
schwächung besonders bei anfügung von afformativen, bei zusammensetzung, :
wie bei der häufigen einfügung von vokalen stattfindet, z. b. kerap fahrzeug,
pl. kerabet; pelek hälfte pl. pelget; yodoyta statt yotoyta dach; satagis statt
satakis salzfass; aytem oder ugodem speien. Dagegen werden die konsonanten
immer im auslaut, sowie im inlaut nach harten konsonanten verhärtet: pedem
bremse pl. petmet, tubat korb pl. tuptet. Für die lautform der endsylbe des
stammes giebt es keine bestimmten regeln, doch scheint es sich so zu ver-
halten, dass nach einer langen sylbe ein weicher und nach einer kurzen sylbe
ein harter konsonant eintreten muss, z. b. jukan loos, jogot bogen.) Im Syr-
jänischen ist gegenwärtig schwer eine regel zu finden, denn tonlose und tónende
laute kommen um einander vor: erd feld, górd roth, kad zeit, kwd korb, jugid
hell neben kört eisen, kot ameise, juk theil, jukas antheil, kok bein, kolk ei;
morda reusse, kelda blässe, köldas teig, kurdol, kurgol, kurdas bitter, megir
bogen, aber jurkil damm, karta viehhof, keprös krumm, kipô# busen, korpala
hart werden, kökör und gögör kreis.
Setzen wir noch hinzu, dass im Ostjakischen d, b ‚selten so weich wie
im Deutschen ausgesprochen werden, sondern mit einem härtern zwischen d,
b und /, p liegenden laute, der auch im Lappischen, Samojedischen und in
vielen tatarischen dialekten vorkommt“, dass g unmittelbar nach hartem vokal
wie das Lappische y lautet, so muss es zugestanden werden, dass eine gewisse
ähnlickeit existirt zwischen dem Ostjakischen und den westfinnischen mund-
arten. Bis das lautsystem der verwandten sprachen näher untersucht worden,
ist doch schwer zu entscheiden wie viel von dieser übereinstimmung als ge-
meinschaftlicher zug der grundsprache anzusehen ist. Wir bleiben daher vor-
läufig bei der oben hervorgehobenen näheren übereinstimmung des Finnisch-
Lappisch-Votisch-Estnischen und der analogen behandlung der mediallaute im
Vepsisch-Livischen und Mordvinisch-Tscheremissischen.
1) M. A. CASTRÉN, Versuch einer Ostjakischen Sprachlehre s. 15.
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 447
Andere lautverhältnisse.
Media. In nächstem zusammenhang mit der frage über die lautschwä-
chung steht die schon oben berührte über entwicklung der media. Das Ma-
gyarische und Syrjän-Wotjakische verwendet sie ohne unterschied als an-, in-
und auslaut, das Ostjakische aber nicht als anlaut. Vepsisch, Estnisch-Livisch
hat die anwendung derselben auf in- und auslaut beschränkt, doch zeigen sie
sich bisweilen auch im anlaut genuiner wörter wie: veps. garbol = fin. kar-
palo kranichbeere, bol = fin. puoli hälfte, babarm = fin. vaderma himbeere,
dol = fin. tuli wind, doldan = fin. tulen wehen; liv. daba = fin. (apa sitte,
dagl L. tagl = fin. takla, taula feuerschwamm, gadag aber auch kadag =
fin. kataja wachholder, garban — fin. karpalo. Der Suojärvi-dialekt des Ka-
relischen und das Votische bilden hiezu gleichsam einen übergang vom Finni-
schen, indem jener gewöhnlich die media g b d in verbindung mit I r n an-
wendet, sei es als vorhergehend oder nachfolgend, wührend das Wotische nur
die verbindungen gl, gr, br, dr zulässt, und auch dies nicht immer. Im Nor-
wegisch-Lappischen ist es regelmässige sitte geworden, die medialen buch-
staben als anlaut in der schrift zu brauchen, obwohl die aussprache wenigstens
in einigen gegenden tenius, in gewissen füllen ein mischlaut zwischen tonlosem
und tónendem, welches sich an die sog, linguallaute nähert, hóren lässt. Der
Schwedisch-Lappische dialekt aber, der doch wohl ein älteres stadium der
sprachentwicklung repräsentirt, hat wie das Finnische tonlose tenues und da-
mit stimmen die Lappischen dialekte in Finnland so ziemlich überein. Das
Norwegisch-Lappische hat sonach, wenn man die schriftsprache anerkennt, die
neigung zur lautschwächung, welche in einigen finnischen idiomen hervortritt,
nur um eine stufe weiter gebracht und ähnelt hierin dem Syrjänischen. So
stimmen syrj. bur gut mit n. lap. buorre; syrj. goris kehle, welches schwed.
lap. karas heisst, würde wenn es im norw. lap. vorküme, 'garas lauten. Im
suffix stimmen syrj. pemid = fin. pimiä für "pimidä, pimitä; jugid klar, kurid
bitter mit norw. lap. gäppad = fin. keved, vuoiggad = fin. oikea recht, roak-
kad = fin. rohkea kühn; mit den vepsischen karged, kibed\ laged, den est-
nischen stämmen pimeda, kibeda, koleda; auch im mokscha Mordvinischen
kalgida kommt dieselbe endung wie anderwärts vor. Im allgemeinen zeigen
das Mordvinisch-Ceremissiche medialbuchstaben am wortende, das Ostjakische
im inlaut, in verbindung mit nasalen oder liquida, und zwischen zwei einfachen
vokalen, also in bildungen die einer tónenden aussprache besonders günstig
waren. Nach dem angeführten ist es doch klar, dass die grössere oder ge-
448 O. DONNER.
ringere anwendung der media keinen eintheilungsgrund für die hier in rede
stehenden sprachen geben können, da auch sehr nahe stehende dialekte dabei
vielfach von einander abweichen: mn. lap. irgge, sv. irke = fin. ürkä bräuti-
gam, jüngling; n. lap. bivddu, sv. pivto — fin. pütö das fangen; n. lap. holbbe,
sv. olpe, ulpe = fin. hulpa tuchleiste.
Verschwinden eines nasals. Das Lappische, besonders der Norwegische
dialekt, unterscheidet sich oft vom Finnischen durch abfall eines nasals vor
anderen konsonanten: n. sv. lap. lodde vogel = fin. lintu; m. sv. lap. hägga,
häg, en. jiegga seele = fin. henki; n. en. hadde preis = fin. hinta; m. goab-
ba, guabba, sv. kobba welcher von beiden = fin. kumpi; n. sv. lap. vuog an-
gel = veps. ong, fin. onki u. s. w. Bupenz will auch hierin einen beweis
seiner annahme einer näheren verwandtschaft des Lappischen mit den öst-
licheren sprachen finden, indem auch das ungarische diese neigung zeigt, wie
lapp. addet = fin. anta, est. andma, veps. andta geben, aber ung. adm Theils
aber kommen formen mit und ohne nasal in beinahe allen finnisch-ugrischen
sprachen vor, theils ist diese erscheinung eine neubildung vornehmlich im Nor-
wegisch-Lappischen: n. lap. gas, sv. kas, utsj kazza = fin. künsi klaue,
nagel, heisst syrj. kid, p. gig, votj. güzé, kigi, ter. ki, w. küc und w. vot. düsi,
est. kü#, vog. kos, aber ers. mordv. käns, m. kenzi und I. ostj. kund,') nord
ostj. kws; n. lap. gazze gefolge, menge, est. kaz, fin. kansa menge, volk; mit
fin. ens? der erste vergleiche es? das vordere; fin. tonkaisen stossen, tongin
wühlen, est. tongen stossen schlagen, votj. dongo stossen, drängen, m. mordv.
toñgan eintreiben; magy. dugni stecken, pfropfen — fin. tungen pressen, ein-
drängen;”) magy. tönk baumstamm, tönkö strunk, stock, est tönk, liv. tänk,
baumstumpf, ostj. funk stöckchen, fin. tönkö, tönkä stange, fünke stumpf.?) Ueber-
haupt wechseln nasalirte formen mit solchen ohne nasal.
Was speciell das Lappische betrifft, kann darüber kein zweifel obwalten,
dass der nasal im verschwinden begriffen ist. Im schwedisch-lappischen dia-
lekt ist er häufig noch geblieben sowohl vor tönenden als tonlosen buchstaben.
Eine alterthümliche form ist in beiden dialekten n. lap. andagassi, sv. andagas
zur verzeihung = fin. anteheksi; auch mehrere wörter behalten noch den na-
sal: n. lap. lwondo, sv. luondo und luonto natur = fin. luonto; sv. mendo viel,
zu viel, n. lap. gwmpe sv. kumpe, utsj. kumpi wolf. Besonders zahlreich sind
!) Donner, Vgl. wórterbuch 260.
?) BuprNz, Szóegyes. 264.
?) Donner, Vgl. wörterbuch 393.
Die gegenseitige. Verwandtschaft der Finmisch-Ugrischen Sprachen. 449
ähnliche beispiele im Schwedisch-Lappischen: hombakt verworren werden, vel.
fin. sompelo u. a. wörterb. 842; hombel hopfen: kingset spack werden, kombo säure ;
puongak dicht; rumbo knochengerüst = fin. runko; sings? hass; sangaëa, sag-
nas jucken; ens? sonderbar; entsek = m. lap. ejsege, ejsegen jemals, fin. ensin-
kän; jumpel geschwür; kimpa = fin. kimppu haufen, bündel; Ainka = fin.
kinkka bündel; kintsor ungezähmt: kiämpa schnell, stark; kiänk scheu; kom-
pestet stolpern; kongkelet hindern; /ank bauerndecke; lomp stück; lämkos, le-
mos mild; nompo, noppo, nappa abgeschnitten = fin. nuppo; pauka bündel;
piatet dulden, aushalten; rampe schwach; rampo lob, ramp das sich rühmen;
runk, ronk unmässig; rompo haublock; somp, tomp, tompa pferd u. s. w. Es
ist wohl ein leichter ausweg, alle nasalirte formen als entlehnungen aus dem
Finnischen zu erklären, dadurch ist aber die schwierigkeit nicht aufgehoben,
dass für mehrere der angeführten wórter die entsprechenden im Finnischen
mangeln; ohnedies müssten sie im Norwegischen dialekt, der nach Bupexz
annahme länger im wechselverkehr mit dem Finnischen gestanden, zahlreicher
vorkommen, was gerade nicht der fall ist. Auch in späteren fremdwörtern,
welche beide sprachen aufgenommen, zeigt sich dieser gegensatz: n. lap. gav-
pug — fin. kaupunki, n. lap. gonagas = fin. kuningas. Für das frühere vor-
kommen des nasals in allen Lappischen dialekten und somit für nähere über-
einstimmung mit dem Finnischen spricht noch der umstand, dass das Russisch-
Lappische überhaupt noch den nasal bewahrt. Das früher erwähnte lntu,
welches im n. schw. lap. lodde, ter. ludo, loda. und magy. luda nom. lad heisst,
lautet im russ. lap. /onf und stimmt sonach nahe mit vog. lonta, lunt, ost).
tunt, lont) Ohne zweifel hatte die ursprüngliche grundform nasal. Ich kann
daher diesen lautwandel nicht anders betrachten als eine eigenthümlichkeit,
die schon in mehreren sprachen zuweilen hervortritt, im Norwegisch-Lappi-
schen aber gróssere anwendung gefunden.
h und f. In der Finnisch-Ugrischen sprachentwicklung sind diese beiden
laute neubildungen. Im Magyarischen entstand jenes gewöhnlich aus A, dieses
aus p, sie repräsentiren also eine lautverschiebung deren gleiches man auf
indogermanischem boden ófters findet. In den Baltisch-Finnischen sprachen
aber ist gewöhnlich umbildung eines ursprünglichen s, sowohl im an-, in-
und auslaut und kommt sehr häufig vor, in mehreren mundarten verschwindet
es dann ófters, wodurch ähnlicher lautübergang hervortritt wie nicht selten
auch im magyarischen: s = h = nur anlautender vokal. Freilich sind die
1) Donner, Vgl. wörterbuch 570. So auch russ. lap. nump' = nubbe, olmuné = olmuS u. a.
57
450 O. DONNER.
Lappischen dialekte wie das Mordvinisch-Ceremissische bei diesem umwand-
lungsprocesse etwas zurückgeblieben und Finnisch-Wotisch-Vepsisch-Estnisch-
Livisch bilden hierin, wie auch in so viel anderer hinsicht eine engere einheit,
indem sie die umwandlung des s in h öfter vollzogen haben. Das Finnische
enthält jedoch eine menge doppelformen, einige mit s, andere mit 5, die übri-
gen sprachen beispiele genug von wörtern mit anlautendem s, einem finnischen
h entsprechend, um die relative neubildung dieses % zu bezeugen. Aehnliche
sind: f. hüökkän — süöksän vgl. wörterb. 580, Jwikku — suikko 596, huhu
— suhu 609, hara — sara 635, halko — salko 694, halava — salava 695,
hilpa — silpa 701, hiestan — siestain 630, hakara — sakara 572, umea —
sumea, himeü — simiä; der zweiten art sind f. hirvi — mord. $ardo 638, f.
huhmar — mord. sovar, Covar, ter. suar 632, f. hıhtä, veps. hista — mord.
&pjen 607, f. huhta — mord. sufta 610, f. hehko — Ip. &ivg 600, f. hii, lala
— mn. lap. Alla, s. hila, Sila 715, f. halpa, liv. alu — n. lp. halbbe, s. albes
ter. Soldo 718, f. hellä, vot. ellä, est. hella, liv. eld — s. lp. helle 710, f.
hurja — mord. iriden, magy. örjülni 679, f. häkä — s. lp. haggot 586, f.
himiä, hämü — ter. Seme; f. happame — mord, Sapama, e. capamo, ter. So-
po wörterb. 773, f. hivo — mord. Sova, éova, 788, f. hire — mord. sSejer,
öeir 557, f. harva — mord, Sura, ëuro 556, u. a.
Man kann daher nicht behaupten, dass sich die entwickelung von anlau-
tendem /, aus dentaler spirans = mord. ter. S, € auf das Finnische beschränkt
(vgl. Bupenz, Ueber die verzweigung der Ugrischen sprachen, s. 36), vielmehr
gehórt diese entwickelung dem ganzen finnisch-ugrischen sprachzweig, obwohl
sie in verschiedenen idiomen gróssere oder geringere ausdehnung gefunden.
Im Magyarischen finden wir nach Bupexz darstellung in seinem szótár unter
anderen beispielen folgende:
m. mord. sov, e. cov, lap. sopt — magy. hab, szót. 152.
est. somp, ostj. sump — mag. haboru 154, vgl. noch est. somps und omps.
vog. sau, saua — magy. haj 155.
syrj. votj. si, fin. hius — magy. haj 156.
n. lap. suolga — magy. halk 157.
fin. seitsen, mord. sisem, lap. dieca, vog. sat — magy. het 161.
fin. söja, lap. saje — magy, lm, hej 162.
fin. side, hüde, lap. &avadak —- magy. hideg, hüdeg, szot. 167.
Was das Lappische betrifft, besitzt es eine beträchtliche anzahl wörter
mit anlautendem A, welche theils im Finnischen entsprechende oder verwandte
formen haben, theils auch allein stehen: hadde — fin. hinta, habja — f. haju,
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 451
habmo — f. himo, happel — f. hoppu, hanes oder ahnes — f. ahne, halitet
— £f. haluta, harmes — f. hirmuinen, hartsa — f. hirsi, houketet — £. hukutta,
havve — fi. hava, holvot — £f. ulvoa, huona — f. huone, hágga — f. henki,
häbmestattet — £f. hämmästüä, häjo — f. häjü, häppa — f. häpü. Für das
Lappische eigenthümliche wörter sind: hable loser schnee, hakko cos major,
haletet, halanet fliegen, halketet bellen, Aallok inclinatus, harets velox, harme
supercilium, hars tunica, harret canium more mutire, heikalet obstupescere, heive
schein, helle fragilis, hemse confusio, hessen vespertilio, heune araneus, hibme
gluten, hila nimis, Aet negare, hombalet sich verwirren vgl. est. somp verwir-
rung, hubma colloquium, huinos tristis, hwjos moestus, Jute rusticula minor;
hullertet | blandiri, holet loqvi, holme strepitus loquentium, horse pediculus,
hägger pronus, häkkes repentinus, härre baculus, härva ornamentum u. s. w.
Inlautendes st ist im Finnischen bisweilen zu ht geworden, während es
im Mordwinischen und Ceremissischen bleibt: ter. listas, lestas blatt = f.
lehte; ter. toste wagen = f. tohti; ter. moste können, vermögen, mord. masti,
masto — f. mahta können, mögen; mord. «Sr ahorn = f. vahtera; mord.
pästä, ers. peste haselnuss = f. pähkinä; mord. tästä, ers. tesce stern — f.
tühte. Hierin stimmt doch das Lappische mit dem Mordwinisch-Ceremissischen
überein: n. sv. lap. lasta blatt; n. lap. duosstat, sv. tuostet wagen; sv. lap.
taste stern. Ohne hier auf die schwierige frage einzugehen, ob in einigen
füllen mordv. st = fin. ht aus älterem kt entstanden," halte ich doch hier
st für die frühere form. Dafür sprechen nicht nur die erwähnten überein-
stimmungen des Lappischen sowie einzelne wórter in den übrigen sprachen
(wotj. pus = mord. pästä) sondern auch analoge bildungen bei anderen wór-
tern: m. mord. pizäl, ers. pizel, ter. pizle = fin. pihlaja eberesche; mord. vis,
ter. viste — fin. vehnä weizen; mn. lap. asste, ässte bürin, syrj. oZ, perm. os
= fin. ohto, otso. Bär heisst aber im Mordvinischen offa, ers. ovto, mit über-
gang des h zu v, f.
Noch eine annüherung zwischen dem Mordvinisch-Ceremissischen und dem
Lappischen zeigt der zuletzt erwähnte lautübergang. Es stimmen daher m.
mord. sufta, ers. Cuhta, öuvto baum = f. huhta schwendenland (= huhta-maa,
daher wohl huhta eigentlich schwendenbaum, vgl. anm. zu wórterb. 610); cer.
Jüks, b. jüyse = sv. lap. nukca, n. lap. nufe, fin. joutsen schwan;) ter. ikte,
ikta = m. mord. ifkä, ers. veike, lap. okta und ofta, fin. ühte nom. üksi eins;
!) Vgl. Burenz, Ueber die verzweigung der Ugrischen sprachen s. 35.
?) Donner, Bidrag till kännedom af Finlands natur och folk häft. 24, s. 136.
452 O. DONNER.
mord. suks, ter. Suk$ = sv. lap. suoks, n. suofs wurm;') Cer. kumukte = ers.
mord. komavto, m. komafta, fin. kumotta umwerfen. Die letzte umwandlung
kommt auch im Lappischen vor: mord. masto — fin. mahta, aber norw. schw.
lappisch mattet kónnen, vermögen. Es nähert sich also das Lappische dem
Mordwinischen in theilweiser beibehaltung des an- und inlautenden s, des-
gleichen in umwandlung eines A, h in v, f, auf der anderen seite aber in um-
wandlung des anlautenden spiranten in Ah.
Anlautendes 5. Wie schon im anfang gegenwärtiger untersuchung her-
vorgehoben wurde, findet Bupenz eine der hauptstützen seiner neuen einthei-
lung der finnisch-ugrischen vólker in der verschiedenen behandlung des 2-an-
lauts. Auf grund des palatalen #%-anlauts müsse das Lappische aus der bisher
angenommenen engen verbindung mit dem Finnischen gelóst und zu den per-
mischen und den gewöhnlich ugrischen genannte sprachen, zusammen einen
nordugrischen zweig bildend, geführt werden.
Bupenz hebt hervor, dass die so genannte mouillirung, oder die palata-
lische aussprache von » £ d I, in anderen sprachen gewöhnlich vor den wei-
chen vokalen e, à eintritt, wogegen die tieflautigen a o « und das russische 7
keine solche einwirkung ausüben. Im gegensatz zu diesem allgemeinen ver-
hältniss kommt das palatalische 2 im Ungarischen vor den harten oder tief-
lautigen vokalen sogar häufiger zum vorschein, als vor den weichen, und muss
also seine eigene vom folgenden vokalelement unabhängige entwicklung gehabt
haben. Nun findet man freilich in einigen der auch von Bupexz zur finni-
schen („südugrischen“) gruppe gerechneten sprachen fälle dieses palatalischen
nasallauts. Im Tscheremissischen kommt nur ein wort vor: #ükte, nökte de-
glubere, vgl. mordv. nefte rupfen; im Mordvinischen mehrere: m. mordv. nude
rohr, nach Resury, bei Amurqvrsr nude, im Ersa dialekt nude); m. mordv.
nura, mura sich schaukeln = ers. nur a; m. nurge hängen, schweben; m. nat
plur. von tä dieser, »akt dieselben vom sing. taka; m. naka, nakanä puppe.
Das Vepsische hat mehrere beispiele, nach Antgvist: #äge mit derivaten,
nühtäice, nem, negl negla, netse dieser plur. nened, nok noka, noki; nach GE-
NETZ : nälg, nell, neicüd, nevvuo, nı plural vom demonstrativstamm, #22 und nu,
nittä und mtd, nügü, nühtäittä, näge, aus dem Russisch-karelischen führt Ge-
NETZ folgende an: aba, neuvo, noakka, noava, nokka, norppa, nolge, nukku,
fukahta, nuppuze und aus dem Suojärvidialekt naukahta, nukerda. Mit
ausnahme gewisser wörter kommt 2» ohnedies überall vor 7 und in zahlreichen
2 ISI EC STRA
?) J. Bupenz, Die verzweigung der Ugrischen sprachen. s. 11 u. f.
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 453
fällen vor e vor. Diese erscheinungen in mehreren dem Finnischen nahe
stehenden sprachen und dialekten fasst Bupexz als sekundär auf, durch ein-
tluss eines im worte früher befindlichen weichen oder hochlautigen vokals her-
vorgebracht, besonders da sowohl Mordvinisch als Vepsisch zum theil gleich-
sam einen reflex der ehemaligen verwandtschaft des stammvokals mit 7 in der
mouillirung') anderer anlaute wie #, $ aufbewahrt haben. Hiezu komme noch,
dass unter den mit 5 anlautenden nur das Russisch-karelische #%0kka mit dem-
selben worte im Vepsischen übereinstimme und übrigens die anwendung des »
vor harten (tieflautigen) vokalen aus der zur gewohnheit gewordenen mouilli-
rung in einer grósseren anzahl hochlautiger wórter erklürt werden kann.
Im gegensatz zu dem erwähnten sei bei den Nordugrischen sprachen,
darunter auch beim Lappischen, von wesentlicher bedeutung, weniger dass das
anlautende % in einer grösseren anzahl tieflautiger wörter vorkommt, als viel-
mehr in dem umstande, dass diese wörter zugleich zum grössten theil in den
betreffenden sprachen dieselben sind und mit ihrer gemeinsamen #-form einen
gegensatz zu den anderen bilden, die in der südugrischen gruppe ebenso über-
einstimmend mit reinem n anfangen. Zum beweis dieses verhältnisses führt
Bupenz aus der Nordugrischen gruppe folgendes an:°)
a) 20 wortstämme mit ihren derivaten, der form # + hartem (tieflauti-
gem) vokal;
b) 8 wörter der form # + weichem vokal, und
c) 8 wörter der form » + vokal, theils hoch-, theils tieflautigem.
Für die meisten wörter der gruppe a) und 5) gibt es nun in irgend
einer der entschieden finnischen sprachen, d. h. der am Baltischen meer be-
legenen, entsprechende » anlautende wörter. Dagegen gibt es im Lappischen
aus der ersten «) gruppe nur 9, aus der zweiten b) nur 3 entsprechende
wörter mit anlautendem »; aus der letzten gruppe lauten 5 lappische wörter
mit » und 2 mit » an. Für den #-anlaut erstreckt sich also die übereinstim-
mung auf 12 von 28, und von den mit » anlautenden sind 5 von 8 gemeinsam.
Die wörter, welche Bupenz aus dem Lappischen als beispiele angeführt, sind:
Sv. lap. (olo, magy. #alo, ostj. nolöj, syrj. #ul — fin. nuolen;
lap. #uove, vog. "uj schinden;
!) Der name mowillirung, mouillirt sowie die bezeichnung x ist hier beibehalten, obwohl beide
nicht ganz zutreffend sind. Die palatalische aussprache eines » I! u. s. w. ist viel flüchtiger und ge-
ringer als das palatale x z. b. im Lappischen und Magyarischen, wo es ohne zweifel richtiger ist nj
zu schreiben.
?) J. Bupenz, Die verzweigung der Ugrischen sprachen. s. 16—23.
454 O. DONNER.
lap. #aule limus, ung. nal schleim, vgl. fin. wila;
lap. nuola, ostj. #ol, syrj. nöl = fin. muoli;
lap. nommel, ung. mul = mordv. munil hase;
lap. nuokcam zunge, ostj. noysem kiefe;
lap. #orga, ostj. Nor knorpel = ter. nörgäi;
lap. #uocel zähe, vog. moss sich strecken, ung. iu;
lap. #olge traben, ostj. #ogol verfolgen (wie lap. tolke = ostj. togol);
lap. (ela, näle, ung. näl = syrj. nil, fin. mielen;
lap. »alme mund, ostj. #alim mund, ung. nälv zunge = ter. jilme;
12. lap. navalak motte, ung. nüvä made.
Von n-anlautenden führt Buprwz folgende beispiele an:
lap. nerta, nieita, ung. nö weib, nösten, nösten ;
lap. namma, ung. nev = fin. nimi;
lap. nadda, ostj. nal = mordv. ned stiel, schaft;
lap. norda, vog. nor stossen;
5. lap. naute, nau so, syrj. naja diese.
Die in den angeführten wörtern sich kund gebende übereinstimmung wird
doch schon dadurch bedeutend geschwächt, dass es andere beispiele giebt, in
welchen die Lappische sprache der qualität des anlautenden n- oder #-laut der
übrigen „nordugrischen“ sprachen nicht so genau folgt, und auch die letzt-
genannten zeigen unter sich verschiedene abweichungen. So z. b. entspricht:
magy. #ugod ruhen, zur ruhe gehen, #ugosta zur ruhe bringen u. a. dem
lappischen nokke, nokkete, deminutiv nokkeste- einschlummern, fin. nukku. Im
Russisch-karelischen dialekt fängt es mit % an: nukku, nukahta einschlummern;
zu diesen gehört wahrscheinlich noch ostj. nwige ermüden;
n. ostj. /ogor schneiden, hobeln, sv. lap. #agja schneiden, auch im Rus-
sisch-karelischen #ukerda betteln = estn. nukerda reiben, der form nach dem
ostjak. #%ogorta entsprechend;
neben ung. #uz, votj. nu — lap. fuove schinden, steht lap. najaste abschaben;
syrj. perm. nöjt = lap. nute stossen;
ung. #àl = n. lap. ela, näle, aber sv. lap. miele und nalgele, syrj. nila,
votj. milo, ostj. nel verschlingen, neben J. ostj. nett verschlucken. Bupexz,
szótár 438;
ung. #üvä = lap. navalak, aber ostj. nink;
n. ostj. #uki haut, fell = lap. nakke, fin. nahka ;
ung. näst marder = lap. nätte, fin. nätä, BupENz, szót. 443;
ung. jjía ausdehnen = votj. muito;
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 455
ung. #ak nacken, hals; der zusammenhang mit lap. #akko gebogen, ostj.
nak, vog. nük glied ist offenbar;
ter. nükta schälen stimmt im anlaut mit veps. ##htäiée ausreissen überein
= fin. mühtá reissen, abreissen; Bupexz szót. 442 führt es zu ung. näs, lap.
naske;
ung. näki näk zu entspricht nach Bupenz szót. 422 dem lap. #eik, n.
neig gegen, zu;
ung. nälä — vog. näl, ostj. nal, lap. nad, nadda stiel, schaft. Bupexz
szöt. 437, vergl. oben;
ung. mig pedica, von derselben wurzel wie vog. neg binden. Bupewz szôt. 460;
ung. när gewinnen. vog. mr herausziehen, L. #irmte, aber konda vog.
niremte wegnehmen. DBuprewz szót. 440;
ung. ^r birke, vog. mr ruthe, aber konda mer zweig, votj. ner. BUDENZ
szót. 446;
vog. nol lou, ung. #olc acht = J. ostj. mda, B. nijil;
ostj. feda, eta, N. nel, n. lap. nällja = ung. nedj, sv. lap. nelje, fin.
neljä vier;
ung. näräg = ostj. noger sattel;
ung. st, ostj. Nogos = syrj. niza, votj. niz zobel. Bupenz szót. 454.
Von diesen 20 beispielen mit wechselndem #- und n-anlaut gehören 12
der lappischen sprache und es verdient beachtung, dass jede der s. g. nord-
ugrischen sprachen, ausser der magyarischen, »-formen besitzt, wo übrige
sprachen oder verwandte wörter innerhalb derselben anlautendes % zeigen.
Diese ihnen alle gemeinschaftliche eigenthümlichkeit, der häufige wechsel des
n und », kann nicht zufällig sein, er muss auf einer allgemeineren ursache
beruhen. Aus den gegebenen beispielen geht zugleich hervor, dass die von
Bupenz angeführten 17 fälle von 36 (— 12 + 5 von 28 —+ 8), welche doch
theilweise zu den obigen gehören, keine genügenden gründe abgeben, um das
Lappische aus dem bisher angenommenen nahen zusammenhange mit dem Fin-
nischen loszutrennen und es zu den ôstlicheren zweigen überzuführen. Man
ist daher genöthigt, eine andere erklärung der hier in frage stehenden erschei-
nung zu suchen. Auf dem gebiete der formenlehre kommen theilweise über-
einstimmungen vor, die man nicht anders erklären kann, als durch annahme
einer ursprünglichen bildung, die mehr oder weniger entwickelt vorhanden ge-
wesen, schon ehe die verwandten sprachen auseinander gingen. Auch hier
dürfte man sich daher nicht irren, wenn man schon für die finnisch-ugrische
grundsprache einen doppelten anlaut 5 und » setzt, die bisweilen, wenigstens
456 O. DONNER.
in gewissen wörtern, mit einander abwechseln. Bupenz selbst giebt für einige
wurzelformen eine doppelgestalt z. b. 4,9 = n,g (szótár seite 415) streichen,
streifen und scheint sonach einen ursprünglichen wechsel zwischen diesen lauten
vorauszusetzen. Die vertheilung des 5 und » auf die beiden zweige der
„ugrischen“ sprachen erklärt er doch anders, indem nach ihm die ugrische
grundsprache einen anlautenden gutturalnasal #, wie er noch z. b. unter den
Samojedischen sprachen vorkommt, gehabt haben würde. Dies $, welches für
ein noch ursprünglicheres & stehe (Verzweigung der Ugrischen Sprachen s. 67),
wäre in den südugrischen mundarten durch », in den nordugrischen dagegen dureh
ñ ersetzt worden, ein übergang, der auch in ähnlichen fällen angedeutet wäre,
wenn gutturale explosiva anlautendem 2 entspricht. Wenn aber auch in der
noch ungetheilten finnisch-ugrischen grundsprache ein gutturalnasal 7» als anlaut
gebraucht worden ist, so ist dadurch nicht die herleitung des /-, n-anlaut aus
diesem erwiesen. Im gegentheil giebt es beweise genug, dass der in einigen
gliedern der finnisch-ugrischen sprachsippe hervortretende #-anlaut, welchem in
anderen » entspricht, schon älteren ursprungs ist und der gemeinschaftlichen
Finnisch-Ugrisch-Samojedischen grundsprache zugehört.
Unter den mit 2 anlautenden wórtern des s. g. nordugrischen zweiges
führt Bupexz auch folgendes an:
sv. lap. nommel, n. lap. noammel, magy. nal — einem urprünglicheren
“nuvela, ers. mord. numolo hase, Magy. Ugor szót. 452.
Ostj. Samojedisch heisst hase oma, newa und zeigt also ausser dem an-
lautenden » denselben wechsel des inlauts m = v, der zwischen der magyari-
schen und mordvinischen form vorkommt. i
Andere beispiele sind:
lap. nalme, ostj. j. nadam, nadem zunge = jurak samojedisch ami.
n. lap. #ec, nuoskas, sv. neces, nuoskes nass = tawgy samojed. #atebea,
jenis. mudaba.
n. lap. niela, näle, sv. miele, nalgele, fin. nielen = jur. samojed. alam,
halhaw, tawgy naltamiema, jenis. noddoabo.
n. lap. #etta schnäuzen = jur. samojed. nadonornadm, tawgy noudiem
sich schnäuzen.
n. ostj. nogol, nugol jagen, verfolgen, #ogom laufen = ostj. samojed. #0g-
gam, nogam, nonam, nowan, hoaw jagen.
Cer. b. nogoda, nuguda = kam. samojed. nannu, jur. nanota, nawota dick.
russ. karel. #ukerda betteln, est. mukerda reiben, fin. nukerta — jur. sa-
mojed. #ohoadm, tawgy ^igutm, jenis. nihutado, nuhutaro bitten.
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 45
syrj. votj. mir, ter. ner nase = jur. samoj. ser, tawgy nara, ostj. samoj.
harnei hervorstehende spitze.
n. lap. #udne, sv. nuone nase, spitze = ostj samojed. #annci, nännä,
nänneä, nannel etwas hervorragendes, vorderes.
J. ostj. nena, S. nem — jur. samojed. nena, niena, ostj. sam. ea,
näna, ana, ena jüngere schwester.
J. ostj. nen, S. ne, ni, magy. nö (nösten und nösten) — jur. samoj. ne,
nie, Mie, tawgy ne, jenis. ne, ostj. näi-gum, Kam. ne, ne frau, weib.
J. ostj. nindem ruhen = samojed. iau.
ostj. nasamdem gleiten = jur. samojed. #enzadadm.
ostj. #orom, syrj. votj. nur sumpf, morast = ostj. samojed. nar; vgl. fin.
noro, mwurmi.
16. magy. #ak = ostj. samojed. nug, nog, nuga, nukka nacken; vgl. lap.
nakko gebogen, niekke nacken.
Diese zusammenstellung könnte noch vermehrt werden und andererseits
giebt es auch beispiele der beibehaltung eines ursprünglichen #-anlauts:
ostj. nem, magy. nev, fin. nime = samojed. mim, nep.
ostj. nogolàem stützen = ostj. samojed. nogolbam, mugudap.
ostj. nur tuch, syrj. no? = samoj. not.
ostj. num, nom das obere = samoj. mun.
ostj. s. mit messerstiel = ostj. samoj. ner, m.
fin. neiti = ostj. samojed nädek, netän, nittän.
fin. nuode schwestermann — jurak samojed. nado, nadu, nado bruder der
frau, namentlich der jüngere.
8. fin. natta schleim = jur. samoj. nad rotz.
Bei dieser offenbaren übereinstimmung in der einen und anderen rich-
tung scheint der schluss mehr als berechtigt zu sein, dass die finnisch-ugrische
grundsprache schon vor der trennung vom Samojedischen die beiden hier be-
züglichen nasallaute, das palatale #% und das dentale » besass, welche beiden
ohne strengen unterschied mit einander abwechseln konnten, wie dies innerhalb
des Samojedischen und theilweise Ostjakisch-Vogulischen noch der fall ist.
Während der weiterentwicklung des Finnisch-Lappisch-Mordvinischen zweiges
ging das % allmälich in » über, nur in einzelnen wörtern blieb es und dies
häufiger im Lappischen. Als rest eines ursprünglichen » dürfte zuweilen auch
das anlautende j angesehen werden müssen, so ter. jilme = lap. nalme. Die
nahe verwandtschaft dieses 2 mit » und folgendem ;-vokal zeigen formen so-
wohl im Finnischen, wo es fehlt, wie im Lappisch-Samojedischen, welche dop-
58
458 O. DONNER.
pelbildungen besitzen, theils mit #, theils mit » und darauf folgender vokalisi-
rung des palatalen elements: lap. #akko und niekke; sv. lap. #algele und miete
= fin. wiele; jurak samojed. ze und nie, sogar nie.
Das bleiben des 5 im Lappischen wie in den verwandten sprachen weiter
östlich, bestätigt die unten weiter darzulegende ansicht, dass das Lappische
mit grösserer treue als übrige ihm am nächsten stehende sprachen mehrere
ursprüngliche züge der grundsprache aufbewahrt hat. So auch was den vom
Finnischen etwas abweichenden wortvorrath betrifft. Die erklärung dieser ver-
schiedenheit liegt ohne zweifel in dem festhalten der Lappen am nomaden-
leben, welches freiere, mehr individualisirte entwicklung beim bleiben allge-
meinerer charakterzüge begünstigt. Auch in den Samojedischen mundarten
sind analoge erscheinungen in ähnlicher weise hervorgerufen: theilweise be-
sonders nahe übereinstimmung, theilweise auch starke divergens.
Dagegen haben Finnisch, Vepsisch, Votisch, Estnisch, Livisch wie Mord-
vinisch und Ceremissisch zum grössten theil das » aufgegeben; das Finnische
bezeichnet die äusserste spitze dieser lautlichen entwicklung.
Wortvorrath und dessen vokalisation.
Betrachtet man die finnisch-ugrischen sprachen im allgemeinen, so kommt
auch bei ihnen der anderswo bewährte satz zur geltung, dass überhaupt die
einander am nächsten liegenden glieder im wortvorrath grösste übereinstim-
mung mit einander haben. Modifikationen dieses satzes müssen doch gemacht
werden. Magyarisch stimmt zum grössten theil mit Ostjakisch und Vogulisch
überein, während die dazwischen liegenden Mordvinisch und zum theil Cere-
missisch, obwohl vielfach in verbindung mit allen umliegenden verwandten sich
an die Baltischen mundarten anlehnen.
Für unseren gegenwärtigen zweck ist das Lappische von besonderem ge-
wicht. Bupenz führt mehr als 200 finnische und lappische wörter an, die
nach lautform und bedeutung besonders nahe mit einander zusammenfallen und
nimmt an, diese anzahl könne leicht verdoppelt werden.') Fordert man keine
vollständige identität jedes suffixelements, worin übrigens auch die einzelnen
lappischen mundarten von einander bedeutend abweichen, so wird die ange-
führte zahl sehr vermehrt. Der verfasser dieser untersuchung besitzt ein ver-
zeichniss gemeinschaftlicher finnisch-lappischer wörter, welches sich auf 1,700
1) J. Bupenz, Verzweigung der Ugrischen sprachen s. 51.
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 459
beläuft und dies könnte noch weiter vermehrt werden. Neben dieser menge
gemeinsamen wortvorraths besitzt aber jede der genannten sprachen, Finnisch
und Lappisch, noch für sich einen besonderen wortvorrath, der sie auf weite-
ren abstand von einander trennt als die übrigen Baltischen sprachen unter
sich. Hier aber gilt für das Lappische der schon erwähnte einfluss des no-
madenlebens auf die sprachentwicklung. Das isolirte leben in den wäldern,
das herumziehen von einer gegend zur anderen, löst die verbindung auch mit
näheren verwandten in höherem grad als die mehr geordnete lebensweise des
ackerbauers mit festen wohnplätzen. Daher unterscheiden sich die lappischen
mundarten von einander unvergleichlich mehr als ihrerseits die finnischen und
speciell was den wortvorrath betrifft oft mehr als diese z. b. vom Livischen.
Der norwegische lappe benennt das füllen varsse = fin. varsa, der schwedische
lappe sagt morbme; der norweg. lappe sagt bolas, galmadak für frost, welchen
der schwed. lappe mit Awosta, kuostalak bezeichnet, während beide noch den
gemeinschaftlichen ausdruck n. lap. éoaskem, sv. Coskem haben. Ferse heisst
n. lap. susbme, sv. lap. poske und fin. kanta; im norweg. lap. hat man für
thal (vallis) folgende ausdrücke:
läkke, vagge, rogge, gurra, avéa, verschiedene modifikationen dieses be-
griffes bezeichnend;
im schwed. lappischen werden, theilweise in verschiedenen gegenden, fol-
gende wörter dafür gebraucht: /eke, vagge, vaggotak, rogge, lome, potko, moske,
korsa, kora, roëce.
Die folge ist natürlich die, dass einwohner aus gegenden, welche weit ab
von einander liegen, mit schwierigkeit sich gegenseitig verständlich machen
können. Auf diese weise erklärt es sich auch, warum einige der primitivsten
ausdrücke im Finnischen durch andere im Lappischen ersetzt worden sind, so
z. b. fin. nähdä sehen, welches n. lap. oaidnet, sv. vuoidnet heisst; daneben
wird doch auch n. lap. gäccat, sv. käcet = fin. katsoa betrachten, gebraucht.
Vergleicht man die vokalisation der einander entsprechenden wörter im
Finnischen und Lappischen, so entspricht:
fin. a = lap. a oder wo, oa,
MOUSE NONE,
RUN, so(mewohnlich).
» U0 = » & oder uo,
» 6,0 = , gewöhnlich e, eä, ie,
5 = , bisweilen a, i,
> 265 OI 26.
460 O. DONNER.
Dagegen ist das finnische © und zi fast durchgehends durch a und nur
ausnahmsweise durch o, © repräsentirt. Die vokalsteigerung haben wir schon
oben ss. 421 ff. näher erórtert, hier kommt der eigenthümliche wechsel: fin.
à, ü — lap. a besonders in betracht. Als beispiele desselben mögen folgende
dienen: fin. ilma — lap. albme; fin. hinta — lap. hadde; fin. ikä — lap. akke;
fin. kiskon — lap. gasskit; fin. silmä — lap. éalbme; fim. külmä — lap. galbma,
en. kolma; fin. künsi = gazza; fin. süksü — lap. caköa, mord. $oks, ostj. su-
gus wörterb. 551; fin, sälö — lap. sal, salla; fin. üdim = lap. ada; wechsel
mit o zeigen z. b. fin. lintu — lap. lodde, ter. ludo, vog. lonta, lunt wórterb.
570; fin. hiha = lap. soagja, soaja, sasse, syrj. sos, soj, ter. sSoks wörterb.
553; fin. äksi — lap. okta, akt; fin. sükün — lap. sokket, votj. Sukko wörter-
buch 579; fin. kankea, kinked = lapp. gaggad wrtb. 243.
Auf grund dieses vokalwechsels des Lappischen, wodurch a nicht nur
einem in anderen sprachen befindlichen a entspricht, sondern sehr oft einen
weichen oder hochlautigen vokal e, i, & aller übrigen finnisch-ugrischen sprachen
ersetzt, macht Bupenz die folgerung, dass die grosse menge gemeinschaftlich
finnisch-lappischer wórter nicht ursprünglich sein kann, sondern dass ein be-
trächtlicher theil derselben, besonders die mit ähnlichem vokal durch entleh-
nung entstanden. Die lappische sprache hätte nach dieser auffassung nicht
zeit genug gehabt, ihre lehnwórter auch nach ihrem vokalelement umzuge-
stalten zum einklang mit älteren wórtern, welche sie aus dem gemeinschaftli-
chen finnisch-ugrischen wortschatz mitgebracht. Genannte auffassung beruht
doch in erster linie auf der nicht erwiesenen voraussetzung, dass die harten,
tieflautigen und weichen oder hochlautigen vokale im Finnisch-ugrischen voka-
lismus überhaupt zwei scharf begränzte gebiete bilden, so dass wenigstens jede
einzelne sprache im allgemeinen an dem einmal festgestellten unterschied der-
selben festhalten müsse. Dies ist aber bei weitem nicht der fall, wie zahl-
reiche innerhalb jeder derselben vorkommende beispiele bezeugen. Ich füge
einige hier bei:
Fin. tokkan = tökkän; toukin = tüükin; tukin = tükin; kumara = kü-
mdárd; kompelo = kómpeló; kampura = kämpürä; kovera = käürä, köürü,
kiverä; karea = käreä; karjun, kirjun; kalisen, kolisen, kulisen, kilisen; kannas,
könnäs, kunnas, kennäs.
est. kummurdan — kümmerdan; kamal = kämmal; toukan = tüken, täkin.
liv. kamal = komal, kämul;
sv. lap. karro, kirro, körro, en. koro fluch, vergl. fin. karjun wrtb. 152.
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 461
votj. kor — perm. her.
magy. kavar = kävär; gumo = gimö.
ostj. korar = kener, köner; kor = kör; kon = kön.
Auch zwischen anderen sprachen als der finnischen und lappischen tritt
ähnlicher vokalwechsel hervor:
fin. juon = ter. jüdm;
fin. kiäsiin = lap. gacéat, votj. kuso wrtb. 102.
vog. jama = ostj. Jem.
votj. kam = fin. kemi, kümi wrtb. 334.
fin. kumoan, mord. koman = syrj. kima.
votj. gop, sv. lap. koppe = perm. góp.
fin. kasu = magy. góz (Bupenz szöt. 86).
fin. kastan, lap. gastat = syrj. kista.
n. lap. ga3, sv. ka3, en. ko55e, ostj. kwné, vog. kos == syr). ki2, fin. kms.
Verf. wórterb. 260.
magy. karöu = m. mord. keria, kiria, Bupenz szót 9.
Im ganzen finnisch-ugrischen sprachzweig giebt sich mehr oder weniger
die neigung kund, ein ursprüngliches a in à übergehen zu lassen. Ich häsitire
daher nicht als erklärung des finnischen 7, wo es einem lappischen a ent-
spricht, in den meisten füllen ähnlichen vokalübergang anzunehmen; das Lap-
pische repräsentirt sonach nur einen ursprünglicheren standpunkt. ^ Innerhalb
des Finnischen geschieht ähnlicher übergang, wie oben gezeigt wurde, mit grósster
leichtigkeit: ahven und Zhven barsch, lannat und linnat festungen (Kalevala 13, 149),
tallus tillus, kalkan, kilkan u. s. w., sogar in lehnwórtern: akkuna und ikkuna
aus dem russischen oxao, ohne dass das verständniss der ursprünglichen wortbedeu-
tung dadurch gestórt wird. Ueberhaupt zeigt ein theil des finnisch-ugrischen wort-
vorraths schwächung des ursprünglichen wurzelvokals, eine erscheinung, die ja
aus dem indoeuropäischen sprachgebiet so bekannt ist, wie z. b. im Lateini-
nischen, wenn usprüngliches a theils als a, theils geschwächt als o, w oder 2
erscheint. Bei ähnlichen lautwandlungen halten einige sprachen treuer an der
alten vokalisation fest, so wenn das finnische wort silmé auge, norweg. lappisch
éalbme sv. calme heisst, obwohl es in übrigen verwandten sprachen regelmässig
weichen vokal hat. Nur ein dialekt des Vogulischen bewahrt die form sam
neben Sá», sem der übrigen dialekte. Das lappische fragewort enthält den-
selben vokalwechsel, indem die übrigen kasus mit « gebildet werden: genit.
man u. s. W., aber nom. mi = fin. mi was; ähnlich finnisch sam? = liv. Sim
462 O. DONNER.
meerenge, ostj. J jandem, jondem = s. jindem trinken, tasem = tısem meine
waare, uma = ımi frau, opa = opi ältere schwester.
Das angeführte scheint mir genügend, um zu erklären, wie das Lappische
einen bedeutenden wortvorrath besitzen kann, an form und bedeutung mit ent-
sprechenden wörtern im Finnischen nahe übereinstimmend, davon aber nur
durch tiefern vokal sich trennend; wörter dieser gattung sind in grósster an-
zahl vorhanden. Diese wórtermenge kann unmóglich aus dem Finnischen ent-
lehnt sein, denn in diesem falle hätte das Lappische ein ganz besonderes ge-
setz des lautübergangs entwickelt, während gewöhnlich in allen sprachen bei
entlehnung das entlehnte wort womöglich die usprüngliche gestalt behält. Mir
scheint eben dieser gemeinsame wortvorrath, der im Lappischen und Finni-
schen mit bestimmtem lautunterschied hervortritt, einer der kräftigsten beweise
der ursprünglichkeit desselben innerhalb beider sprachen zu sein. Einen indi-
rekten beweis dafür findet man auch in den von TmowsEeN aus dem Lappischen
und Finnischen aufgezählten ungeführ 100 gemeinschaftlichen lehnwórtern ger-
manischen ursprungs.) Das Lappische vokalisirt diese wörter bis auf wenige
ausnahmen in genauer übereinstimmung mit dem Finnischen und mit dem
fremdwort, woher BupEwz die vermuthung ausspricht, dass nicht jede sprache
für sich die zahlreichen fremdwórter entlehnt, sondern erst das Finnische sie
aufgenommen, aus welchen sie dann zum Lappischen übergegangen wären.
Bupenz findet es höchst wahrscheinlich, dass das Lappische zu derselben zeit
seine lehnwörter aus dem Finnischen erhalten habe, also nach 'TuowsEN's be-
rechnung in den ersten jahrhunderten unserer zeitrechnung. Hat nun die Lap-
pische sprache die germanischen lehnwörter durch vermittelung des Finnischen
oder unmittelbar aufgenommen, in beiden fällen bezeugt die ähnliche vokali-
sation wie sie überhaupt mit lehnwörtern verfährt. Die grössere masse des
wortvorraths, wo lap. a — fin. ? ist, muss also genuin sein. Man müsste da-
her die lehnwörter unter denen mit übereinstimmender vokalisation suchen.
Wenn aber auch irgend ein wort in dieser weise aufgenommen worden ist,
hält es doch schwer anzunehmen, dass das Lappische, welches im übrigen so
viel alterthümliches und mit dem Finnischen gemeinschaftliches aufbewahrt hat,
gewisse bestandtheile des ursprünglichen wortschatzes und gerade die, welche
bei den meisten verwandten sprachen noch theilweise vorkommen, vergessen
hätte, um es von neuem als entlehnung aus dem Finnischen aufzunehmen.
Dies gilt besonders von begriffen, welche der natur der sache nach ófters ge-
braucht werden wie: akka, aika, atta, jauho, kalu, ahme, talvi, anta, vahinko
1) Tuowszw, Den gotiske sprogklasses indflydelse på den finske. s. 110. ff.
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 463
Jeg I 1 ji
(= lap. vahag, wo ausserdem das © der zweiten sylbe im Lappischen a ent-
spricht), päivä, eno, neiti, nisä, seppä, kesä, heittä, istua, vika, visi u. s. w.
Nach allem angeführten scheint mir daher am wahrschemlichsten, dass
die Lappische und Finnische sprache in einem theil des ursprünglich ge-
meinsamen .wortvorraths den ursprünglichen «a-vokal bewahrt, das Finnische
hat ihn später in einem anderen theil zu 2, übergehen lassen, und endlich
haben beide diese neigung zur i-schwächung in einer anzahl wörter gemein-
schaftlich durchgeführt. Die überaus grosse übereinstimmung des wortvorraths,
die wohl grösser ist als zwischen zwei anderen gliedern der finnisch-ugrischen
sprachengruppe, zusammen mit der theilweise abweichenden vokalisation, be-
zeugt daher die sehr nahe wie ursprüngliche verwandtschaft des Lappischen
mit dem Finnischen.
II. Formenlehre.
Nominalsuffixe.
Wir kónnen hier nicht das weite bereich der nominalbildung durchmus-
tern, sondern müssen uns auf eine kleinere anzahl stammbildungssuffixe be-
schränken. Da besonders das intime verhältniss des Lappischen zum Finnischen be-
zweifelt worden ist, stelle ich einige diesen sprachen gemeinschaftliche zusammen.
1) fin. o, u, 9, à = lap. o, « suffix für nomina actionis. Im finnischen
werden diese von zweisylbigen verbalstämmen auf a, sowie von zwei und mehr-
sylbigen verbalstämmen auf e gebildet: esto, anto, otto, osto, kasvo und
kasvu, külvó und külvü, nauro und nauru, itku, kulku, kutu, luku, katkasu, hä-
päsü, lähtö, pano, arvelo, ajelo und ajelu u. s. w. Sie werden auch im estni-
schen, votischen und vepsischen gebraucht, wie: estn. maks, st. maksu, hoid
st. hoidu, naer st. naeru, murd st. murdo, peks st. pekso; votisch sto, mahso,
nagru, itkw; veps. kazvo, nagr st. nagru, wig st. wigu. Auch im Lappischen
ist diese endung sehr verbreitet: sv. algo, en. algu anfang = fin. alku; n.
S (0, I S
bivodo, sv. pivto fang = fin. pätö; sv. osto kauf = fln. osto; m. bäitto, en.
péitto verdeckung = fin peitto; n. mafso, sv. makso bezahlung = fin. maksu;
sv. lokko zahl — fin. lukw; n. dakko, sv. takko — fin. teko that u.s. f£. Hier-
bei verdient es beachtung, dass ähnliche nomina actionis im Lappischen und
Finnischen vorkommen, welche sowohl mit dem verbalstamm zusammenfallen:
n. doaivvo, sv. toivo = fin. foivo hoffnung, n. datto, en. tattu — fin. tahto
wille, als auch in der einen oder andern sprache jetzt entsprechender verbal-
464 O. DONNER.
formen entbehren: lap. allo höhe, govdo breite, ballo furcht, im fin. aber pelko,
oppo — fin. opp? lehre, fin. jawho — lap. jafo mehl, liitto vertrag — lap. litto
u.s.w. AnmrqvisT identificirt mit dieser endung die entsprechende endung f, v
im mordvinischen (Suom kiel. raken. s. 24) und Bupenz die magyarische en-
dung ó für va (Verzweig. der ugr.spr. 58). Wenn diese ansichten-auch richtig
sind, so ist doch zu bemerken, dass ó im Magyarischen eigentlich nicht allge-
gemeines suffix für nomina actionis ist, und obwohl dies mit dem mordvini-
schen f, v der fall ist, so bilden doch in dieser hinsicht die finnischen sprachen
mit dem Lappischen eine geschlossene einheit. Form und bedeutung des suf-
fixes zeigt sich übrigens mit dem passivisch-reflexiven verbalstamm auf w identisch.
2) fin. o, u — lap. o, vo, vw, suffix für nomina konkreta, aus dem vor-
hergehenden entwickelt: n. lap. gäidno, en. käino, sv. keino weg — fin. keino
ausweg; n. lap. galvo, sv. kalvo, en. kalvu — fin. kalw geräth, sache. Veps.
elo vermógen.
3) fin. o = lap. o für nomina agentis: fin. o/so bär von ofsa stirn, korvo
mit ohren versehen von korva; n. lap. lodno erlóser — fin. lunaja, von lodnot
— fim. lunata. Dies suffix hat sich ohne zweifel aus dem folgenden entwickelt
und ist davon nur eine wechselform.
4) fin. o — lap. o? suffix für diminutiva und adjektiva; im finnischen ist
sie jetzt nur dialektisch vorhanden, wird aber häufig in der älteren sprache
gebraucht, wie soi — iso gross, küroi — kuro taub. Im Südösterbottnischen
und im Savodialekt, sowie in Wermland kommt sie als diminutivendung vor:
kukkoi hahn, seppoi schmied, tittöi mädchen, eno; oheim — sv. lap. ednoi,
enoi, n. dno; m. lap. barkkoi einer der masern hat, jallo? und jallo, sv. jalo
fin. jalo dreist, muthig. Wie die form «e? — ét mutter bei AGRICOLA
und lappische wörter: daftai, sv. takta aus knochen, sv. väkkai behülflich u. a.
an der hand geben, ist das suffix eigentlich à und steht wohl mit ähnlichen
anderer sprachen, auch mit der magyarischen adjektivendung © in verbindung.
Die lappisch-finnische form bildet doch in dieser hinsicht eine einheit für sich.
5) fin ja — lapp. je, gje, e ein im finnisch-lappisch-mordvinischen sehr
verbreitetes suffix für nomina agentis: fin. /4oj« schöpfer, leipoja bäcker, tekijä
thäter, menijä der geht; estn. valaja giesser, öpja — fin. oppija lehrling, wm-
blija — fin. ompelija schneider; veps. elä, ombli; liv. opatiyi — fin. opettaja
lehrer, jelaé thier, opp: lehrling, sala? dieb; n. lap. balvalügje — fin. palvelija
diener, bargeje arbeiter, sv. talkoteje arzt, n. adne, sv. adneje eigenthümer.
Moks. mord. erà; — fin. eläjä ein lebender, kuli ein sterbender, ers. er? lebend,
sod; kundig, salai dieb. Amnrqvisr (Suom. kiel. raken. 7) lenkt darauf die
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 465
aufmerksamkeit, dass dies suffix geradezu als part. pris. gebraucht wird, z. b.
metsässä eläjät ihmiset im walde lebende menschen. Dies wird sowohl aus
dem Mordvinischen als Lappischen bestätigt: sv. lap. orroje seiend, befindlich,
n lap. olbmwd rakistädje menschen liebend.
6. fin. ja — lapp. je suffix für nom. konkreta: n. lap. duöllje, sv. tuolje,
en. tuölje = fin. talja haut; n. muörje, sv. muorje — fin. marja beere; n. sv.
vallje überfluss — fin. vilja getreide, viljan in menge; n. harji mähne, sv. id.
kamm = fin. harja bürste; n. görje, sv. kirje = fin. körja buch.
7. fin. kas — lap. kas, gas für adjektiva und nomina agentis: n. lap.
uccekas klein, biebmokas pflegkind, audogas selig — fin. autuas; sv. uccekas,
unnekas klein; estn. jurikas, jóhvikas — vot. jovikas kranichbeere, veps. past-
kas. Im Finnischen wird diese endung ziemlich häufig gebraucht; asukas be-
wohner, ajokas pferd zum fahren. Fxus lapp. gram. 119 hält die endung
aus dem altnord. entlehnt, Amrvist raken. 13 sieht ihren ursprung im suffix
kka. Dies ist über das ganze sprachgebiet verbreitet, bemerkenswerth sind
aber die diminutivischen benennungen für verschiedene arten schuhe: n. lap.
gallokak, goikakak, muttakak, njuorjokak und fin. famukkat, tallukkat, lipokkat,
upokkät u. s. w.
8. fin. kaise — lap. kus, kuos für diminutiva und adjektiva: m. lap. olb-
makus kleiner mensch, nieidakus mädchen; fin. ainokaise einzig, kaunokaise
hübsch, estn. ümmargune = fin. ümmüärkäinen rund.
9. fin. okse, ukse, tokse, tukse — lap. os, us, tus, dus für nomina actionis:
n. lap. jorgalus (= jorgaläbme, sv. jorgalem) wendung, balvalus = fin. palve-
lukse nom. -lus dienst, n. loppatus, en. lopadus — fin. lupaukse, m. muitalus
erzählung, en. mattatus lehre, n. laitos klage, gitos dank — fin. kıtos, m. but-
tastus — fin. puhdistus reinigung, änostus = ennustus weissagung. Diese bil-
dung kommt in allen náchstliegenden sprachen vor, auch im Mordwinischen:
sotks band, askelks gang, jafks erzählung (vgl. Amrqvisr, Suom. k. raken. 26)
und wie Bupenz hervorhebt auch im permischen gliede: votj. vordos brut,
Syr]. piras eingang (Verzweig. d. ugr. spr. 59). Auch konkreta werden hier-
mit bezeichnet, da sie eigentlich nur das resultat der handlung sind.
10. fin. mukse — lap. mus ist eigentlich nur eine unterabtheilung zu der
vorhergehenden: mn. lap. jukkamus trank, ällamus das essen, gattamus = fin.
katumus das verlieren, fin. lukemus das lesen, tutkimus untersuchung, estn.
vüzimus das ermüden, küzimus — fin. küsümüs frage. Vgl. Anrqvisr, Suom. k.
raken. 29.
59
466 O. DONNER.
11. fin. kse — lap. s suffix zur bezeichnung von stoff zu etwas: n. lap.
njuolas stoff zu pfeilen, vazmos baummark, gamas stoff zu schuhen = fin. ken-
gäs, wie fin. adidas, jalas, estn. harjas, vot. arjas, veps. harjas — fin. id., veps.
lehtes = fin. lehdes. Kommt auch im Mordvinischen vor: nudiks rohr von
nudi, jamks gries von jam brei (Amrqvisr, Suom. kiel. rak. 58), wie Sapaks
teig von Sapa — fin. hapan sauer.
12. fin. kse = lap. ca nom. as im plural zur bezeichnung eines paares:
n. lap. vielljacak = fin. veljekset zwei bröder, magacak zwei schwäger, baha-
éak zwei feinde, akacak mann und frau. Ausser dem Finnischen kommt diese
bildung (Aurqvism, l.c. 14) im Estnischen vor: languksed = fin. langokset schwä-
ger, omaksed = fin. heimokset verwandte, wot. dälühset = fim. kälükset schwie-
gerinnen.
13. fin. se = lap. s, $ für nomina konkreta: n. lap. vanas = fin. vene
st. venehe für venese boot, kahn; n. gärmas, s. kärmas = fin. kärme’ schlange;
n. lap. vuojdas = fin. voide salbe.
14. fin. se = lap. s, $ für adjektiva und diminutiva: n. lap. manas kind,
buoras sehr gut = fin. paras; en anhes, n. sv. hanes, sv. ahanes, anhes = fin.
ahnes gierig. Dies kommt doch auch anderswo vor, vgl. magy. kekes blüulich.
15. fin. nta = d ein personsuffix, welches im Finnischen und Lappischen
nur in zwei wórtern vorkommt: en. lap. ?5ed, mn. 2sed, s. isset = fin. isäntä
hausherr; en. ämed, n. ämed, s. emet = fin. emäntä hausfrau. Ihnen ent-
sprechen estn. sand, emand, liv. izand, jemand, veps. isand. Im Estnischen
kommen noch pojand, tütrend vor, vgl. AHLQVIST, s. 15.
16. fin. ntekse nom. nnes — lap. das suffix für bruchzahl: n. lap. goal-
madas = fin. kolmannes ein drittel, n. lap. njälljadas = neljännes ein viertel.
17. fin. ri = lap. r für nomina agentis, sowohl aus verba als nomina
gebildet: n. lap. duogjar, sv. tuojar handwerker, n. bivdar fänger, bilkar ver-
hóhner, s. laitar tadler; fin. kituri krünkelndes kind, pelkuri feigling, kankuri
weber, leipuri bäcker, sankari held; estn. kangur, kidur, sigur, tegwr. AHL-
qvisr, Suom. k.rak. 9, erklärt diese endung für eine aus den Skandinavischen
sprachen durch lehnwórter wie fin. £womari, lap. duobmar, fin. rüüväri, lap.
rievar aufgenommene.
18. fin. ré = lap. r in anderer bedeutung: nm. lap. duodar, sv. tuoddar,
en. tuodder = fin. tuntwri kahler berg.
19. fin. las = lap. las, las für adjektiva: n. lap. doarrolas, sv. torolas
streitbar, streit unterworfen, n. lap. vassalas, sv. vassolas feindlich, feind, n.
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 467
sardnolas vielsprecher, manalas kindlich; estn. salas = fin. sulas vielsprechig,
potilas kränkelnd, joutilas ledig, vgl. Aurqvisr, rak. 68.
90. fin. las = lap. les, lis für adjektiva: sv. lap. £oroles streitsüchtig, n.
bastelis, sv. pasteles scharf = fin. pisteliäs gerne stechend, n. lap. vissalis, sv.
vasseles fleissig; vgl. Bupenz, verzweig. 59.
21. fin. (se, laise = lap. las, laë für adjektiva: n.lap. oasalas, sv. osa-
las = fin. osallise nom. osallinen theilhaft, n. acéelas, sv. aëcelaë väterlich =
fin. ésällise: n. sv. lap. suomalas = fin. suomalaise; vgl. Buvenxz I. c. 58.
22. fin. éme nom. in, mordv, ma = lap. an, om suffix zur bezeichnung
von werkzeug: n. lap. roggan haueisen, firron = fin. hierin werkzeug zum
reiben; veps. avadim = fin. avain schlüssel, skim feuereisen; vot. vof? gen.
vôttime schlüssel = fin. otin = estn. vöti gen. völme. Im mordvinischen fama
blasebalg, #orama ein instrument zeigt sich die ursprünglichere form des suf-
fixes, welches sich aus partic. præter. entwickelt hat, vgl. Aurqvisr, Suomen
k. raken. 38.
23. fin. mattoma == lap. mättom für nomina caritiva: n. lap. oaidnemät-
tom, sv. vuoidnotübme, n. gücéamáttom = fin. katsomattoma nom. -ton unsicht-
bar, n. arvedmättom, en. ärvedmättom = fin. arvamattoma unbegreïflich u. s.
w. Diese aus der gewöhnlichen endung für nom. actionis ma mit hinzufügung
des in allen finnisch-wolga und permischen sprachen gebräuchlichen caritiv-
suffixes ttoma entstandene form hält Bupenz (Verzweig. s. 59) für einen ein-
dringling aus dem finnischen, da das caritivum sonst die form täbme, tebme
hat, da das schwed. lappische jenes nicht kennt und statt mättom auch noch
kätta vorhanden ist, um so mehr, da es noch missbräuchlich auch an nomina
gefügt wird. Dass aber ma mit darauf folgendem caritiv auch auf lappischem
boden heimisch ist, geht aus der mit s weitergebildeten caritivform mättos
hervor, welche in beiden dialekten des lappischen, nicht aber im finnischen
vorkommt und zwar wie mättom auch an nomina gefügt: mn. lap. sirddemättos
= fin. surttümáttómà unbeweglich, n. gittomättos, sv. vuosstomättos undankbar,
n. dakkamättos unausführbar = fin. tekemättömä, n. vissalmättos nicht fleissig,
n. usstebmättos unfreundlich. Aehnlich werden mit dem adjektivsuffix s andere
caritivformen gebildet: n. jiermetes = jiermetäbme unverständig = fin. järje-
mätön, n. äftotes = äftotäbme unwillkürlich = fin. ehdoton.
24. fin. ute, ute nom. ws, us = n. lap. vuotta gen. vuoda, sv. en. vuot
suffix für nomina abstrakta, sehr allgemein gebraucht: n. lap. buörrevuotta,
sv. puorevuot bonitas, n. mannavuotta, sv. manavuot kindheit; wot. norus ju-
gend = fin. wworus, lakeus breite, üvüs = veps. hüvus wohlwollen, wohlthat,
468 O. DONNER.
estn. hüviüs gen. häviiize oder headus gen. headuze = fin. hüvüs gen. hüvüden
Bupexz, Verzweig. d. ugr. spr. 58, zählt mit recht solche nomina abstracta
zu den jüngsten produkten der wortbildung in den finnisch-ugrischen sprachen.
Daraus folgt aber nicht dass dies suffix im lappischen entlehnt worden ist,
vielmehr bezeugt die genaue übereinstimmung des lappischen und finnischen
in der bildung von abstracta durch die suffixe 0, w, us, tus, mus, vuot, welche
auch den übrigen baltischen sprachen gemeinsam sind, dass sich das lappische
in engster verbindung mit diesen entwickelt hat.
25. fin. kunta = lap. godde, en. kodde, sv. kunda suffix für nomina col-
lectiva: n. lap. bärregodde = fin. perhekunta familie, sv. kotekunda = estn.
kodakond hausvolk; en. makodde landschaft = fin. mäkunta landschaft. Von
diesem suffix gilt was oben gesagt wurde.
Ich habe hier nur solche suffixe aufgezühlt, an welchen entweder das
lappische sich dem finnischen bei weitem näher stellt als den übrigen ver-
wandten oder welche nur bei diesen vorkommen. Das resultat trifft mit dem
der übrigen grammatischen kategorien überein.
Pluralzeichen.
In den meisten finnisch-ugrischen sprachen giebt es zwei verschiedene
pluralzeichen, welche theils für verschiedene wortklassen, theils nur für einige
kasus gebraucht werden. Diese sind % oder t und i.
Das magyarische und lappische gebraucht für den nominativ k, schwe-
disch-lappische h, vogulisch, ostjakisch, mordvinisch, finnisch, votisch £, est-
nisch, vepsisch, livisch d. Dagegen haben syrjänisch-permisch ein neues kol-
lektives hülfswort jas, éeremissisch vilä aufgenommen, wodurch sie sich von
den übrigen bedeutend entfernt haben. Während aber das magyarische sein k
unverändert auch in den übrigen kasus behält, tritt in der lappischen und
finnischen deklination, wie in mehreren nächstverwandten, ein ? zwischen wort-
stamm und endung. Es wird daher deklinirt:
Finnisch. N. Lappisch. Schw. Lapp.
nom. kala pl. kalat jokka pl. joyak juolke pl. juolkeh
gen. kalan kalain joya joya juolken juolki
= "kaladen, part. joya joyaid
kalojen — allat. jokki Joyaidi
= "kaloiden,
ines. kalassa kaloissa lok. jwolkesne juolkisne
elat. kalasta kaloista all. juolkest juolkist.
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 469
Bupenz macht darauf aufmerksam, dass die pluralbildung mit ö sich auch
bei den persönlichen pronomina geltend macht und auf diesem gebiete nicht
nur im finnisch-lappischen, sondern auch im mordvinisch-éeremissischen, welche
sprachen für die nominale pluralbildung die eben genannten ausdrücke ge-
brauchen, sowie im syrjänisch-votjakischen und magyarischen.') Die pluralische
i-bildung wäre also ihrem ursprunge nach für die finnisch-ugrischen sprachen
gemeinsam. In ähnlicher weise fassen BrowsrEpr und Anrqvisr das verhält-
niss auf, indem sie & als den ursprünglichen pluralcharakter betrachten, aus
welchem sich j und ö entwickelt haben, im finnischen auch £, da Kk dort kein
wort schliessen kann.)
Ohne uns auf die frage einzulassen, ob nicht etwa das £ eben so ursprüng-
lich sei wie k, scheint doch die erklärung des © aus & sehr plausibel, um so
mehr, da auch die bildung des modus conditionalis dieselbe lautentwicklung
beweislich durchgegangen. In dem gebrauch der pluraleharaktere trennen sich
doch einigermassen die ost- und westfinnischen sprachen. Mit ausnahme eini-
ger sekundüren abweichungen biegt das votische seine nomina in strenger
übereinstimmung mit dem finnischen, daher: nomin. pz — plur. put, gen. p
— pl. pde, part. puta — plur. puita, iness. puza — pl. puiza, elat. pussa —
pl. puissa, ades. pula — plur. puila u. s w. Das vepsische und livische folgt
derselben biegungsart: vepsisch nom. puheh — plur. puheged, gen. puhegen —
pl. puhegide, part. puheged — pl. puhegid, iness. puheges — pl. puhegis, ades.
puhegel — pl. puhegil, allat. puhegele — pl. puhegile. Livisch nom. azóm — pl. az-
möd, part. azömt — pl. azmidi, iness. azmós — pl. azmis, elat. azmöst — pl. azmist,
aber instrum. azmóks — pl. azmódóks. Letztgenannte bildung, die auch im dativ az-
món — pl. azmódón hervortritt, führt uns zum estnischen über, welches die plural-
kasus ausser dem partitiv regelmässig aus einem Ze-stamm bildet: nom. ma — pl.
mad, gen. ma — pl. made, part. mad — pl. maid, iness. mas — pl. mades,
elat mast — pl. madest, ades. mal — pl. madel, abl. malt — pl. madelt u.
s. w. An der seite dieser hat doch im estnischen eine grosse menge nomina
auch andere pluralformen, die mit der finnischen biegungsart übereinstimmen,
so z. b. neben lelmadel auch lehmil = fin. lehmillä, lapsiks = fin. lapsiksi,
päist = fin. péistä, emandail = fin. emännillä; in gewissen fällen sind diese
letzteren formen die allein gebrüuchlichen. Diese doppelte pluralbildung des
estnischen ist hóchst bemerkenswerth, mit der der anderen sprachverwandten
1) J. BupENz, Verzweigung der Ugrischen sprachen. s. 61.
*) O. BrowsrEDT, Halotti Beszéd s. 35—37. — Auc. Anravisr, Suomen kielen rakennus. Hel-
singissà 1877. s. 86.
470 O. DONNER.
verglichen. Wie schon gesagt, verwendet das ungarische sein plurales k vor
den übrigen kasusendungen, während das lappische es als à erscheinen lässt
wie in den finnischen mundarten. Dagegen braucht das ostjakische seinen
charakter der mehrzahl £ in ähnlicher weise vor den endungen, wodurch voll-
ständige kongruenz mit dem estnischen entsteht. Weder im estnischen noch
im lappischen kann man diese übereinstimmungen als entlehnung erklären, viel-
mehr erweisen sie sich als verschiedenartige anwendung eines ursprünglich
schon vorbefindlichen, in demselben grad aber noch nicht entwickelten form-
elements. Mit ausnahme des Æ im nominativ plural folgt hierin das lappische
sehr genau den gesetzen der Baltischen sprachen.
Besonders lehrreich ist der umstand, dass der permische zweig eine voll-
ständig neue form geschaffen, die weder mit dem mordvinischen noch dem
teremissischen übereinstimmt, ein neuer beweis der noch flüssigen structur der
finnisch-ugrischen sprachen bei der epoche ihrer verzweigung.
Kasusendungen.
Betrachtet man die kasussuffixe der finnisch-ugrischen sprachen, so zeigen
sich diese in den verschiedenen zweigen überhaupt aus identischen elementen
gebildet. Kein zweifel kann daher darüber obwalten, dass schon in der ge-
meinschaftlichen grundsprache eine declination in gewisser ausdehnung vorhan-
den war. Unsere aufgabe hier ist doch nicht alle bildungen und umwandlun-
gen vollständig durchzugehen. Es genügt die allgemeineren züge aufzuweisen
und besonders diejenigen hervorzuheben, welche mehrere verwandte sprachen
mit einander verknüpfen.
In den Altaischen sprachen überhaupt spielen die lokalkasus die hervor-
ragendste rolle und mit ziemlicher gewissheit kann man annehmen, dass der
begriff eines lokativs mit der endung na, eines allativs auf me, nek und eines
ablativs auf ta schon in der finnisch-ugrischen grundsprache als gewöhnliche
kasusformen gebraucht wurden, als sich diese von dem nächstverwandten gliede,
den Samojedsprachen, lostrennte. Sie kommen noch mehr oder wenig deutlich
in den meisten der verwandten sprachen vor.
Lokativ. Ohne uns auf die verschiedenen modifikationen der bedeutung
des lokativs als lokativ, temporalis, modalis u. s w. einzulassen, gehen wir
von der ursprünglichen anschauung eines ortes, platzes und der ruhe daselbst
aus. Diese ist überall der ausgangspunkt zahlreicher bildungen, die alle auf
den lokativbegriff und formell auf das suffix na zurückgeführt werden können.
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch- Ugrischen Sprachen. 471
In den beiden Surgut- und Irtischdialekten des südostjakischen ist na gewóhnlicher
lokativsuffix, wird aber auch als essiv, possessiv, instruktiv gebraucht: kwrukna
wie ein adler, imena bei der frau, ywina durch den mann (Casıren, Ostjak.
sprachlehre s. 27). Das nordostjakische und vogulische zeigt dies suffix in
in vielen partikelbildungen, die alle kasus reprüsentiren: n. ostj. il-n, vog. jal-n,
konda vog. jol.» unten, n. ostj. oh-tina, I. oyte-na, S. ogote-na auf, oben auf
von og I. oy kopf, n. ostj. undir-na in, von undir bauch, ostj. kame-n, I. ka-
me-n, keme-n, n. vog. kvo-n, k. vog. kva-n = magy. kü-n draussen, nm. ost).
nome-n, numi-n, auch nombi-na, numbi-na, I. nome-n, nume-n, vog. k. vog.
nume-n oben von nom, num, das obere, k. vog. ju-n darin.") So auch
magyarisch kü-» draussen, bä-n darin, fe-n, fö-n auf, ide-n heuer. Einzelne
spuren kommen im syrjänisch-votjakischen vor, zahlreicher ist der gebrauch
im mordvinisch-éeremissischen: syrj. to-nö dort, to-n heute, {ü-n neulich, perm.
gestern, /a-», ta-ni hier, lun-ön bei tage von lun, öt-na in verbindung mit
suffix öt-na-m, üt-na-d, öt-na-s allein, einzeln von ófi, ötik ein (vgl. fin. üksi-
nä-nsä allein), ötik-ön einzeln, se-n dort, sem tan hier oder da, irgend wo von
se = so. Votjakisch: kökte-n paarweise, kik-na beide (essiv) von kik, kikte,
ogi-ne zusammen von og, odig ein, din-in bei von din nähe, nunale-n am tage,
pala-n an einer seite, in, von nunmal tag, pal seite, kum-na, tun-ne, tun-ni heute
neben tue jetzt, heuer.) Ceremissisch: lis-na in der nähe = fin. läs-nä an-
wesend, est. lähü-n, veps. läs-nä, lühe-mn; terem vat-na am abend = ost).
at-na. Mordvinisch: mokscha to-n da, tal-nä = ers. tel-ne im winter, ers.
Ska-ne zu der zeit, @-ne = moksch. si-nä am tage, ers. va-ne in der nacht,
entsprechend dem votjak. äi-n = fin. üö-nä, surg. ostj. jogo-n bei nacht; sie
stehen vollständig auf derselben linie wie die finnischen ulko-na draussen, ko-
to-na zu hause = ostj. yot-na u. a.
Im estnischen kommt nicht nur die ursprüngliche gestalt »« zum vor-
schein, wie /ü-»a heute, /ó-na, tu-na neulich, vgl. fin. tä-nä pä-nä statt pái-
vä-nä, taga-na hinten, mui-na vormals, kolmi-na zu dreien, sondern das suffix
ist mannigfach modificirt, wie WrepEMANN annimmt?) „durch das verdunkelte
bewusstsein von dem ursprung", daher hulga-na und hulga-m in menge, tä-ne,
1) P. Howranvy, Az Éjszaki Osztjak nyelv. 1875 s. 100 ff, — Huxrarvy, A Vogul föld és nép.
1864 s. 300. — Hunrarvy, A Kondai vogul nyelv. 1872 s. 54.
?) F. WIEDEMANN, Syrjänisch-Wotjakisches wörterbuch, korrekturbogen.
3) F. WIEDEMANN, Grammatik der Ehstnischen sprache s. 296. — Ueber die m-suffixe ver-
gleiche übrigens eine ausführliche abhandlung über diesen gegenstand von M. Weske: Untersuchun-
gen zur vergleichenden grammatik des Finnischen sprachstammes. Leipzig 1873, sowie O. BLoMSTEDT:
Halotti Beszéd. Helsingissà 1869, s. 44 ff.
472 O. DONNER.
tai-ne heute, üksi-na, üksi-ne allen = üksi-ne-s fin. üksi-nä-nsä, kogu-na, ko-
gu-ni ganz, Ära-ni-s = fin. eri-nä-nsä besonders u. s. w. Die verschiedenen
lappischen dialekte haben volle und abgeschliffene formen: n. lap. duökke-n,
tuoke-n hinten, n. duökke-na-m hinter mir, sv. lap. ikke-ne-s = est. iga-
ne-s, fin. tkä-nä-n-sä, en. lap. ake-na-n immer.
Der ursprüngliche lokativ erscheint sonach in verschiedenen formen in
allen hier bezüglichen sprachen:
J. S. Ostjakisch na, ne, n (lokativ, essiv),
Nord-Ostjak. na, n (lokativ),
N. Kond. Vogulisch » (lokativ),
Magyarisch » (lokativ, superessiv),
Syrjänisch na, nó, n (lokativ), (ä)n, (ö)n (essiv),
Votjakisch na, ne, n (lokatir); (e)n, (im (essiv),
Ceremiss. na (lokativ),
M. Mord. nä, n (lokativ),
Ersa Mord. ne (lokativ),
Lappisch na, nä, ne, n (lokativ, essiv),
Livisch na, nö, n (lokativ),
Dörpt Estnisch na, n (lokativ)
Reval Estnisch na, ne, ni, n (lokativ),
na (essiv),
Vepsisch » (lokativ, essiv),
Votisch na (lokativ, essiv),
Finnisch na (lokativ, essiv).
Allativ. Mit dem ursprünglichen lokativsuffix verwandt und aus ihr,
entweder nur durch differenzirung der bedeutung, oder aber durch anfügung
eines neuen suffixes mit hinweisung an einen ort ist eine finnisch-ugrische
allativ-dativendung gebildet worden, deren älteste form ne und nek ist.
Im ostjakischen gibt es nur schwache spuren dieses allativs auf »: Irt.
ostj. ?£-» nieder, herunter, vgl. lokativ ö-dn = surg. i-dn unten. Nach Regury
bezeichnet n. ostjak, z/-m, vogul. jal-n sowohl unten, als herunter.) Für das
surgut ostjakische gibt Casrrén noch die formen kot-nam wohin, tege-nam
hierher und togo-nam dahin, wo na ohne zweifel die richtung bezeichnet. Man
ist daher berechtigt auch für das ostjakische wenigstens einen anfangenden
gebrauch des n-allativs anzunehmen. Die gewöhnliche dativendung des vogu-
1) Huwranvy, Az Éjszaki Osztjak nyelv s. 100.
Die gegenseitige. Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 413
lischen und Konda vogulischen ist ne,') dagegen tritt im Ungarischen eine
vollstàndigere form nek hervor, welche im Savo-dialekt des Finnischen zum
vorschein kommt in ausdrücken wie tuomnek, tännek = tuonne, tünne, welches
im südwesten Finnlands /wown, tänn lautet, vielleicht auch in der lappischen
postposition njeig (dat davd i mannam Sami njeig diese krankheit kam nicht
über die Lappen), schwed. lap. nieik, mieika, analog dem ungarischen nek in
verbindung mit possessivsuffixen: nekem, neked. Sie erscheint ebenfalls in
einem von Rrcury aufgezeichneten Ersa-mordwin. märchen als comitativendung:
kumbr'a-nek, erge-nek.^) Als wirklichen dativ aber haben Kmonw,?) Aru-
BERG,') AHLQVIST”) und andere den alten dativ erkannt in ausdrücken wie:
anna toisen tomen puoli gib dem anderen die eine hälfte, Jumalan kiitos Gott
sei lob u. s. w. und denen entsprechend man zahlreiche bei A«mrcora findet:
twli ia meri henen ovat cwliaiset der wind und das meer sind ihm gehorsam,
Adamin tapachtui es geschah dem Adam. In einigen gegenden Ost-Finnlands
erscheint diese endung beim pronomen ken welcher in der form ne, ne-n
so in Ruokolaks: kenne, kennen. Ohne zweifel findet sich diese endung
auch in der persönlichen pronominaldeklination des lappischen, obwohl man
sie nicht berücksichtigt hat. Als gewöhnliche endung gibt FrgLLsTROM für das
schwedisch-lappische en (munjen, tunjen, sunjen), welche wie das in des Enare-
dialekts (munjin) mit dem finnischen übereinstimmt. Eine norwegische mund-
art hat doch ne (mun-ne, dun-ne, sun-ne), welches in Balsfjord und anderen
gegenden auch als lokativ erscheint. Aus diesem erhellt, dass die pronomi-
nale dativform mit einem »-suffix gebildet ist, das theils dem erweiterten
stamme un zugefügt (vgl. inf. plur. monno, genit. monno, monnon, lok. mun-
nost), theils wie lokat. sing. mwu-st, komit. mu-i-na mit dem kürzeren mu-
stamme verbunden wurde. Die alterthümliche form des persönlichen dativs
im Tornio-dialekt ma-i-dni‘) lässt vermuthen, dass mu-nji, du-dnji, su-dnji zu
theilen ist und also die dativendung hier noch vorliegt. Dies wird von der
Enare-mundart bestätigt, wo die gewöhnliche dativendung der nominalen decli-
nation n (am) ist.
1) Huxrazvy, A Kondai Vogul nyelv s. 38.
2) Bupenz, Nyelvtudom. Kózlemények V, s. 99, vel. 126.
?) J. Kronn, Genetivin käyttämisestä Dativina Liivin kielessä ja Suomen eri murteissa. Suomi,
1870, s. 507,
*) E. Auuperc, Ovatko kielemme genitivi ja allativi muinoin olleet yhtenä sijana. Suomi, 1872, 5.307.
5) Ave. AnLavisr, Suomen kielen rakennus. 1877, s. 99.
°) Manuale Lapponieum. Stockholmis 1648. Abtheilung catechesis s. 39 steht: wadte muidni
eaick muun sudoit andagas vergib mir alle meine sände.
60
474 O. DONNER.
Auch der faktiv (translativ) ist der bedeutung und form nach mit dem
früheren lativ-dativ sehr nahe verwandt und sicher aus dem allgemeinen lokal-
begriff der bewegung zu oder gegen einen ort hervorgegangen. Er hat im
Lappischen die form des essivs, praedikativs (n), in mehreren adverbien er-
scheint er als ne, nen (manne, mannen wesshalb, wozu, danen desshalb) und
fällt sonach mit dem mordvinischen dativ zusammen; im syrjänisch-wotjakischen
ist er dem inessiv (in, ön), und im magyarischen dem dativ (nek, mak)
ähnlich. !)
Ausser dem dativ (allativ) hat das Ersa-mordvinische noch einen kasus,
welchen WikpEMANN „possessiven genitiv^ nennt," der aber mit dem erwähn-
ten finnisch-livischen dativ (eigentlich possessiv) vollkommen identisch ist:
mon aras mir dem bei mir ist nicht mein mann, oömen telazo lovazazojak arast
an einem geist sind nicht leib und knochen. Diese beispiele gehören eigent-
lich noch zum ursprünglichen lokativ, welchen das ostjakische in derselben
weise als possessiv verwendet: mena det er lebt bei der frau, ruttna way
tajem bei dem russen ist geld.) Andere beispiele aus dem livischen und
finnischen zeigen den übergang vom possessiv = lokativ zum possessiv =
dativ: liv. db üdön ab uo pirmö nicht einmal bei einem ist ein hund, gegen
anda öbizön veta gib dem pferde wasser; fin. minun on nälkä bei mir ist
durst und Zekee minun hyvää thut mir wohl. Die unbestimmte declination des
Mokscha-mordvinischen fügt der gewöhnlichen dativendung # ein 75, m bei,
welches ihrer natur nach wohl lieber dativ- als genitivbedeutung hat:*) ava-n-
di dem weibe, sel-mi-n-di dem auge. Nur im personalpronomen hat das syr-
jänische spuren dieses alten dativs (lativs) erhalten: me-n, te-n mir, dir, mit
suffix me-nu-m, te-nü-d und im plural mi-ja-n, ti-ja-n uns, euch, wo ja plural-
charakter statt des gewöhnlichen jas ist. Im wotjakischen ist #4 gewöhnlicher
allativ, dativ suffix; in partikelbildungen wechselt die form und es ist oft
schwer zu entscheiden, ob die lokative oder allative bedeutung vorherrschend
ist: bör-en zurück, neben dem gewöhnlichen iness. elat. bör-in, bór-i$; ogine
zusammen, pal-en zur seite, bei seite = kond. vogul. el pal-ne vorwürts.
1) Ueber den faktiv vgl M. Wrsxz, Zur vergl. grammatik des Finnischen stammes ss. 71,
83, 86, 92.
?) F. WirpEMANN, Grammatik der Ersa-Mordvinischen sprache s. 35.
3) Casrrén, Ostjakische sprachlehre, s. 27.
^) Weser, Zur vergleichenden grammatik s. 18. Vergleiche unten die comitativendung nat im
ostjakischen.
Die gegenseitige. Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 475
Weske stellt den estnischen terminativ »; in nächster verbindung mit dem
finnischen modalis (instructiv) auf »:') estn. pölvi-ni — fin. polvi-n bis zu den
knien, sowie mit der bedeutung des instrumentals. In diesen beispielen schliesst
sich doch die endung, die wohl früher ne gewesen (pohja-ne-ni = pohjani bis
zum grunde, zum boden), eng an den mordvinischen dativ (allativ) nen, der
zunächst annäherung oder richtung irgend wohin bezeichnet und wohl in der-
selben weise wie pohja-neni durch verdoppelung des suffixes entstanden. Als
alte lokativformen kommen nebeneinder vor estn. kogu-na und kogu-ni ganz,
hulga-na, hulga-ni in menge, haufenweise. ”) Im finnischen zeigt sich der
terminativ vollständig in ausdrücken wie Au-ni so weit, bis si-nö dahin, und
WIEDEMANN stellt die estnischen Aw kuni bis dann, bis dahin, seññi, seni
id., senna, sinna dahin, tänna hieher, /ünim? bis heute u. m. in verbindung
mit fin. sinne, tänne, sowie mit der terminativendung.?) Wie schon angeführt
sehe ich in diesen verdoppelung des suffixes; so auch im lappischen. Zu die-
ser reihe gehört das wotische kw-ne, se-ne. Derselbe wechsel des lativ-suf-
fixes zeigt sich übrigens auch im ungarischen Z2/fe-ne-k, itte-n und ?tte-ni hier.)
Ohne die frage über den ursprung dieses kasussuffixes für jetzt näher zu
erörtern, stellen wir daher die endungen zusammen, durch welche der ur-
sprüngliche allativbegriff in den verwandten sprachen ausgedrückt wird.
Ostjakisch na, n (allativ),
Vogulisch ne (allativ, dativ),
Magyarisch ne-k, na-k (dativ),
Syrjänisch mu, n (dativ),
Votjakisch nd, en (allativ),
Ceremissisch » (dativ),
Ersa-Mordvin. ne-n (allativ),
^ (lativ), ne-k (comitat.),
Mok.-Mord. (d; dativ),
Norw. lapp. en, ne (allativ, dativ),
ne, ne-n (faktiv),
Enare lapp. an, in (dativ), n (faktiv),
Livisch » (dativ),
Estnisch na, ne, ni (allativ, terminativ),
Vepsisch na (allativ),
1) Wesxr, Zur vergl. gram. s. 68. 2y Ine 5 44
3) F. WIEDEMANN, Grammatik der Ehstnischen sprache. s. 298.
3) KreszNerics Fer., Magyar szótár s. 266.
476 O. DONNER.
Votisch ne (terminativ),
Finnisch ne-k, ne, ne-n, n (allat., dat.),
ni, n (terminativ).
Genitiv. Dass sich der genitivbegriff aus dem eben besprochenen allativ-
possessiv entwickelt, wie AHLQVIST, ÅLMBERG, BLOMSTEDT, Weske und andere
hervorgehoben, geht wohl auch aus dem angeführten ohne weiteres hervor.
Ob sich aber diese entwicklung in allen verwandten gliedern noch vor der
sprachtrennung vollzogen, ist nicht recht klar. Da ein genitiv auf » als wirk-
licher kasus übereinstimmend in allen westfinnischen sprachen theils noch vor-
kommt, theils nachgewiesen werden kann (Mokscha- und Ersa-mordwinisch n,
ñ, teremissisch, lappisch, vepsisch und finnisch n; auch livisch, estnisch und
votisch hatten früher dieselbe endung, sie ist aber allmälich wie im norwe-
gisch-lappischen dialekt bis auf einzelne spuren verschwunden), glaubt Brow-
srEDT dass diese kasusform bei den genannten sprachen aufgekommen, „als sie
sich aus dem zusammenhang mit den. ugrischen sprachen schon losgetrennt
hatten*. Bupenz hebt aber hervor, dass der n-genitiv in allen finnischen
sprachen vorkommt, „welche noch eine lautliche unterscheidung dieses kasus
erhalten haben*) In der that trifft man einzelne ausdrücke, die am ehesten
als genitive aufzufassen sind, wie votj. wen öuk kusip pal = der norden, eig.
die gegend zwischen nacht (wi-em genit. aus wi) und morgen, Kond. vogul.
kvalen yum herr des hauses. Auffallend ist zugleich, dass die meisten Samo-
jedsprachen » als genitiv-suffix gebrauchen. Wenn es daher schon in der
grundsprache vorkam, zeigt der westfinnische zweig nur gróssere übereinstim-
mung in der geschichtlichen autbewahrung desselben.
Ablativ. Der ursprüngliche finnisch-ugrische ablativ ist nicht so leicht
zu ermitteln, da er in sehr verschiedener gestalt auftritt. Das Irtisch-ostja-
kische hat als regelmässige ablativform für die deklination wwvet, ewet, dem in
der Surgut-mundart eu-y, iu-y, à entspricht, wo y ein dem wortende öfters ge-
gebener lautzusatz ist und eu, iu, à = wvet mit häufig vorkommendem abfall
eines auslautenden 7, wie irt. dat, surgut jida entgegen. Die pronominale
deklination gebraucht aber in verbindung mit possessivsuffixen der drei per-
sonen (m, nm, £) aite, welches ich in at-te zerlege (vergl. die äusseren lokal-
1) O. Bromsrepr, Genitivi sian muodostuksesta Suomalais-unkarilaisissa kielissä. Suomi 1872.
s. 339.
7) J. Bupexz, Ugrische sprachstudien. II, 1870. s. 9.
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 477
kasus): ma'attem, nenatten, tewattet von mir, dir, ihm, entsprechend den nord-
ostjakischen formen me-ulte-m von mir, lu-eulte-l von ihm, und in einigen ad-
verbien ist Z, ta die endung: Irt. ostj. awas-ta von unten, von «was das un-
tere, Surgut-ostj. ko-£ woher, /o-£ von dort, te-t von hier.') Im nord-ostjaki-
schen ist das ablativsuffix eu/, welches Hunrazvy durch die zwischenformen
ivl, ivel aus der endung “vet des irtischen dialekts, mit dem zwischen diesen
beiden dialekten häufigen lautwechsels / = /, hervorgehen lässt und mit dem
magyarischen ablativ ol, öl, ul, il identifirt.‘) Für das ungarische findet sich
das vermittelnde ev! in dem bekannten altungarischen gebete in mehreren
wörtern wie bel-evl = bel-ül, fel-evl = fel-ül.*) Noch kommt im nord-ost-
jakischen eine zweite ablativform vor eul-£ nach Vorocopsri el-ta, wo das
einfache ablativzeichen t, ta erscheint; wir werden diese endung weiter unten
behandeln. Nach Amnrevisr gebraucht das Obdorsk-ostjakische einfach ta als
ablativendung: wos-ta aus der stadt, imi-ta vom weibe, von den wörtern wos,
imi.) Als ablativzeichen erscheint also za, /, welches in den meisten ver-
wandten sprachen noch deutlich ist, und die verlüngerte form ivet, eul, evl, öl.
Die allgemeine ablativendung des vogulischen ist nel, die ich in n-el d. i.
lokativ — ablativsuftix zerlege, eine combination welche im folgenden abschnitt
über den excessiv ausführlicher behandelt wird. Ausser diesem kommt aber
in adverbien auch das suffix el ol vor, was wohl dem ostj. eul entspricht:
num-el von oben, jol-el von unten = magy. al-ol; konda vog. el-ol von vorn her
= magy. äl-öl, äl-ül, k. vog. num-el von oben, mont-el von jetzt. Im permischen
sprachzweig erscheint die einfache ablativendung nicht mehr, dagegen ist sie
in der mokscha und ersa mordvinischen nominaldeklination als gewóhnlicher
kasus geblieben. Das finnische und die zunächst stehenden idiome haben
diesen alten kasus zum partitiv verwandelt, doch ist die ursprüngliche bedeu-
tung einer bewegung von einem orte noch deutlich in verschiedenen partikeln
zu erkennen: al-ta von unten = mordv. al-da, ulko-a für ulko-ta von aussen,
koto-a für ”koto-ta vom hause = mordv. kut-ta; so auch sonst mordv. os-ta
aus einer stadt, päl-dä von der seite, «va-da von einem weibe, ers. sÿa-do
von silber, £e-de darüber. In derselben weise wie im finnischen kommt der
ursprüngliche ablativ auch anderwärts vor: liv. al-d, al-dö von unten = lap-
pisch vuo-(d, estn. al-t fin. al-ta; liv. ul-d von aussen her; lap. lu-t aus der
1) Vgl. Casrréx, Ostjakische sprachlehre s. 17, 18, 36, 69.
2) Hvxranvy, Az Éjszaki Osztyák nyelv s. 80.
3) N. Revar, Antiquitates litterature Hungar. Pestini 1803. s. 293.
*) Aurqvisr, Matkakertomus, Suomi 1858. s. 356.
478
O. DONNER.
nähe = fin. luo-ta, lap. miel-d entlang, gemäss; liv. moö-dö, mü-da vorbei hin,
entlang, estn. mö-da gemäss = fin. müö-tä, veps. mö-ta, me-de, wot. mö-tä,
vot. taka aus ”taka-ta nach, u. s. w.
sprünglich zukommt ist daher die folgende:
Irt. Ostjakisch
Surgut Ostjakisch
Nord Ostjakisch
Mokscha Mordvin.
Ersa Mordvin.
Lappisch
Livisch
Vepsisch
Estnisch
Votisch
Finnisch
ta, te, t.
t,
ta.
ta, da.
do, de.
$0.
dó, d.
ta, de,
da.
ta.
ta.
Die endung, welche dem ablativ ur-
Als kasussuffix erscheint aber eine durch ein hinzugetretenes element aus-
gebildete form in folgenden sprachen:
Irt. Ostjak. uvet, ewet.
Surgut. , eu.
Beres „ eul.
Vogulisch el.
Kond. el, ol.
Magyarisch evl, ol, öl, ul, iil.
denen der postpositionen und adverbien:
unten, ^2/-d von unten, vom stamme ^7 = fin. ala das
pu-na oder püña-na hinten, pwia-d von hinten.
Die
Sowohl der lokativ als ablativ kommen in der oben besprochenen gestalt
schon in den samojedischen sprachen vor und zwar in
der sprache,
den ältesten bildungen
Jurak somojed. ”il-na
untere; jurak samojed.
nominaldeklination be-
dient sich aber der erweiterten endungen: lokativ ha-na, ka-na und ablativ
ha-d, ka-d, ka-ta.")
Excessiv. In dem in der gegend von St. Petersburg gesprochenen finnischen
dialekt kommt eine kasusendung auf nta vor, welche bewegung, trennung von,
1) Vgl CasruÉN, Grammatik der Samojedischen sprachen. s. 116.
Die gegenseitige. Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 479
übergang aus einer eigenschaft oder einem zustande bezeichnet: koto-nta aus
dem hause, palvelija-nta aus der stellung eines dieners. Diese endung, die in
der naheliegenden Jääskis-mundart nt lautet, wie koto-nt aus dem hause, ta-
ka-nt von hinten, etempä-nt, ist ohne zweifel wie so manche andere kasusbil-
dungen aus zusammensetzung des ursprünglichen lokativs na mit dem ablativ
ta entstanden") DrowsrEpT glaubt dies suffix in mehreren magyarischen par-
tikelformen zu finden, wie mi-nt wie, als szeri-nt gemäss, nach der ordnung
(szer), ifjo-nta in der jugend von 7fju jung, napo-nta am tage von nap tag, rége-nte
vormals von régi alt, szi-nte gerade als, ké-nt aus képe-nt ähnlich u. a., sowie
in den mokscha-mordvinischen ausdrücken fali-nda im winter von fala, kizi-
nda im sommer von Aia, iládi-mdá am abend von #àt”) welche AmnrqvrsT als
ablative mit dem genitiv verbunden auffasst. Nun haben wohl die letztgenannten
nur lokativbedeutung und auch im ungarischen wechseln könn mit kint draussen,
bän, bänt darin, fänn, fünt oben, länn, länt, alant unten, wo das t leicht auf
einer linie mit tt im magy. o-/£ dort, 2-/£ hier stehen kann, und dem damit
übereinstimmenden n. ostj. öl-ta = magy. ala-tt unten, n. ostj. oh-t oben, oh-
t-e-m auf mich, kond. vog. yo-tt wo, yal-t zwischen, neben yal-ne zwischen hin,
pal-t neben, bei, neben pal-ne in die nähe. Zu diesem kommt noch, dass
man im Magyarischen al zu erwarten hätte, da das süd-ostjakische ablativsuf-
fix ta, te im nordostjakischen, vogulischen und magyarischen als / auftritt, wie
dies in der that auch geschieht im vogulischen partikel läpä-nl aus der nähe,
neben läpä-t in der nähe, läpä-n nahe zu = n. ostj. lep-na,”) und in der ge-
wöhnlichen ablativendung des vogulischen ne-!l = lokativ-allativ ne —+ ablativ /:
kval-nel, vom hause, kea-nel = magy. ki-vil von aussen.
Andererseits aber giebt es auch im ungarischen ganz sichere beispiele,
wo gewiss £ als ablativsuffix auftritt, so on-nat, on-nét daher, von dort her, für
oz-mat von oz, ältere form des jetzigen az, hon-nat, hon-nét woher, neben
ho-l wo.
Es dürfte daher das bleiben des dentallauts im ungarischen durch einfluss
des vorhergehenden nasals zu erklären sein, wie das gewöhnliche akkusativ-
zeichen 7 (= früheres determinativ) nach einem früher davor befindlichen nasal
geblieben ist, während einfaches auslautendes # zu I! wird. Wir können wohl
!) Amravisr, Om Ungerska språkets fórvandtskap med Finskan. Suomi 1863 s. 31 hat zuerst
auf diesen kasus die aufmerksamkeit gelenkt.
?) O. BrowsrEpT, Halotti Beszéd ynnä vertailevia tntkimuksia Unkarin, Suomen ja Lapin kie-
lissä. Helsingissä 1869. s. 69.
3) Hvwrarvy, Az Éjszaki osztjak nyelv. s. 104.
*) Bupxwz, Ugrische sprachstudien II s. 66 ff.
480 O. DONNER.
sonach Aon-n-et on-n-et für älteres hon-n-ent, on-n-ent setzen, wie in der that
neben in-n-et hinc bei Kresznerics auch en-n-ent, neben on-na-t auch on-na-nt
illine vorkommt. Weiter ist wohl auch anzunehmen, dass viele partikelformen
wie die vorher angeführten z. b. sgi-nte gerade als, szeri-nt nach der ordnung
u. d. aus der ablativbedeutung sich entwickelt, obwohl das sprachbewusstsein
dies jetzt wenig empfindet. So fasst auch Huxrazvy ähnliche formen auf wie
nydra-nta zur sommerszeit, Zel-ente des winters = mordv. tali-nda, havo-nta
in einem monat, napo-nta beim tage, este-nde abends, füe-nte im grünen.)
Mehrere dieser haben noch nebenformen: estennen, estenden, nydrantan, honnan
woher, onnan dorther, die wohl noch mehrere elemente der kasusbildung ent-
halten und so ihrerseits dazu beitragen, die ursprüngliche bedeutung eines
jeden elements zu verdunkeln.
Livisch nnd estnisch zeigen diese bildung in mehreren partikeln, theil-
weise mit derselben erweichung des dentals wie das mordvinische. Livisch:
taga-nd, taga-ndö-st, Li. taga-nte-st von hinten (wo noch elativsuffix hinzuge-
treten ist, wie öfters in lappischen partikelbildungen mehrere kasus verbunden
werden, vel. liv. sä-ld und sä-ldö-st von dort, al-d, al-dö und al-dö-st von
unten, von se und ala, uëi-n und uzi-n-est bald), kougö-nd von ferne, L. vele-
nte-st von aussen u. s. w." So auch estnisch kodu-nta, kodu-nt von hause,
kogu-nda gegen einander, üksi-nda, üksi-nde allein, vima-ndi zuletzt, vilja-nd
zahlreich.?)
Stellen vir jetzt das angeführte zusammen, so ergiebt sich die folgende
übersicht:
Vogulisch ne-l, nl, (ablativ),
Magyarisch na-t, n-ta, n-t (excessiv),
Mokscha Mordv. n-da (lokativ),
Livisch n-dö, n-d, n-te, (excessiv),
Estnisch n-ta, n-t, n-da, n-de, n-d (excessiv),
Finnisch n-ta, n-t (excessiv).
Accusativ. Auch der accusativ gehört ohne zweifel zu den frühesten ka-
susbildungen des finnisch-ugrischen sprachstamms, und der begriff eines objekts,
welchen ursprung er auch grammatisch haben mag, war ganz im gegensatz zu
STEINTHALS allgemeiner auffassung*) schon früh bei den finnisch-ugrischen sprachen
1) P. Iunrazvy, A Vogul fóld s. 302.
2) A. J. SJöGren, Livische grammatik s. 194.
3) F. Wixpemann, Grammatik der Ehstnischen sprache s. 305.
*) Vgl. SrEiTHAL, Charakteristik der haupts. typen des sprachbaues s. 199.
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 481
entwickelt: Zwar findet man ihn in der nominalbildung weder bei CASTRÉN
noch bei Rrcury als besondere form der zwei von ihnen beschriebenen haupt-
dialekte des ostjakischen. Dagegen behauptet Anrovrsr er komme in der ge-
stalt », ma sowohl im ostjakischen als vogulischen vor;) für das nordvogu-
lische giebt Ancovisr ma, me) für den Kondadialekt Huxrarvy me als akku-
sativendung an.) Mit diesem suffix stimmt sowohl die ceremissische accusativ-
endung m und die schwedischlappische m, w, wa, b, p, mit demselben laut-
übergang, welcher dialektisch auch in der personalendung der ersten person
stattfindet, als die finnische und vepsische accusativendung des bestimmten ob-
jekts » für älteres m, weil das m im wortende nicht geduldet wird. Livisch,
estnisch, wotisch hat dies » wie im genitiv verloren, so auch norweg. lappisch.
Wenden wir uns nun zu den übrigen gliedern, so fällt gegenwärtig in
beiden dialekten des mordvinischen der accusativ mit dem genitiv zusammen,
indem beide wie im finnischen auf » auslauten. Was den permischen zweig
betrifft, hat Bupenz in seiner vortrefflichen untersuchung über determination
des nomens durch affigirten artikel sehr wahrscheinlich gemacht, dass die ak-
kusativendung m auch dort vorgekommen. Der in der pronominaldeklination
vorkommende vokal der accusativform: syrj. à, Izhemdialekt à, votj. à kommt
nämlich vor abgefallenem nasal vor, während 7 als anlaut auf andere konsonante
hindeutet; so auch vor der endung des verbalnomens auf m, ma. Die zweite
accusativform syrj. ös, es, welcher im votjak. 24 entspricht, das zuweilen als
bestimmte accusativendung auftritt, stehe daher für "öms, 'óns, d. h. accusa-
tivendung mit determinirendem artikel‘) Noch mehr stütze gewinnt die obige
ansicht dadurch, dass m auch in den samojedsprachen als accusativzeichen ge-
braucht wird, im ostsamojedischen mit demselben übergang in p wie im lap-
pischen.’) Diese objektform erscheint sonach in folgenden sprachen:
Ostjakisch ma, m,
Südvogulisch ma, me,
Ceremissisch m,
Schw. Lappisch m, b, p, w, wa,
M. Ers. Mordv. n,
1) Anravisr, Suomen kielen rakennus s. 92, 94.
2?) Anravisr, Bulletin hist. phil. de l'academie de St. Pétersbourg. XVI. s. 27.
5) Huxrarvy, A Kondai Vogul nyelv. s. 36.
+) Bupzwz, Ugrische sprachstudien. II. s. 42—406.
5) CasrRÉN, Grammatik der Samojedischen sprachen s. 116.
61
482 O. DONNER.
Syrjánisch "m,
Votjakisch "m,
Livisch "n,
Estnisch "N,
Vepsisch n,
Finnisch n.
Determinirter accusativ. Ein zweites objektsuffix ist /£, welches in der
deklination der persönlichen pronomina des Irtisch- und Surgut-Ostjakischen
in allen numeris auftritt: man-t mich, nena-t dich, teva-t ihn, mina-t uns
beide, mena-t uns u.s. w. Dies t ist regelmässige accusativendung im magya-
rischen geworden: az-&, hala-t, alako-t. Wie im ostjakischen kommt es auch
im ostfnnischen dialekt vor und zwar auf die pronominale deklination des sin-
gulars und plurals beschränkt: minu-t, simu-t, häne-t, meid-t u.s. w. Offenbar
kommt dasselbe t zum vorschein in den estnischen formen minu-t, sinu-t, te-t,
hendá-t, meie-t, welche WIEDEMANN als infinitive neben mind, minuda u. s. w.
aufführt,) und wo das bleiben der tenuislautstufe bei dem sonstigen übergang
zu media auffallend ist. Diese schon von Anrqvisr und BLomsrepr”) mit einander
verbundenen endungen erklärt Bupenz in der erwähnten untersuchung über
nominaldetermination durch affigirten artikel als rest des demonstrativpronomens
tä, welches am deutlichsten in der bestimmten deklination des mokscha mord-
vinischen durch alle kasus ausser dem nominativ als t auftritt, daher auch die
accusativendung t für ‘né = ers. mordv. »t, d. h. accusativ — determinativ.?)
Als determinirendes element erscheint 7 noch im syrjänischen, ostjakischen und
vogulischen und gehórt sonach schon zu den bildungen der gemeinschaftlichen
erundsprache. Seinem ursprunge nach kann es daher nicht mit dem finni-
schen partitivsuffix ta, tä, welches früherer ablativendung entspricht, identi-
ficirt werden.
Irt. Surg. Otsjak. t.
Magyarisch t
Syrjänisch L:
Moks. Mordv. t
Ersa t
»
!) F. WiEDEMANN, Grammatik der Ehstnischen sprache s. 424.
2) Anravisr, Suomi 1863 s. 32 und Bromsrepr, Halotti Beszéd s. 78.
3?) Bupenz, Ugrische sprachstudien II s. 12.
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 483
Estnisch (i:
Finnisch (À
Caritiv. In die erwähnte periode der noch ungetheilten finnisch-ugrischen
grundsprache scheint noch der begriff eines caritivs oder abessivs zu verlegen
zu sein. Diese kasusform erscheint nämlich im syrjänischen als täg, votjakisch
tek, lappisch norw. {aya, schw. und süd-norw. tak, ta, £, in der finnischen schrift-
sprache als tta, in den verschiedenen dialekten aber als tak, tah, ta, f, im
estnischen und teremissischen als ta. Wie das estnische diese endung gegen-
wärtig nur beim verbalnomen allgemeiner anwendet: magama-ta ohne zu schla-
fen, feadma-ta ohne zu wissen (doch auch minu-ta, tema-ta ohne mich, ihn
und in archaistischen ausdrücken raha-ta ohne geld, jala-ta ohne fuss!) u. s. w.),
so ist fast der einzige fall, wo man sie im livischen noch hórt, am verbal-
nomen und zwar adjektivisch: kutsömö-t ungerufen = fin. kutsuma-tta, tiedemó-t
unwissentlich = fin. tietämä-ttä, vótamó-t ohne ausnahme = fin. ottama-tta ohne
zu nehmen. Mit der finnischen genau übereinstimmend ist die form des ca-
ritivs im ostjakischen, wo sie im Surgutdialekt /«y, day lautet und im Irtisch
in ähnlicher weise verkürzt wird, wie im teremissischen und in finnischen
dialekten, nämlich ta, da. Das nordostjakische hat wie sonst in so vielen
fällen 7 mit / ausgetauscht; die caritive endung, die dort aber adjektivisch ge-
braucht wird, lautet nach Voroconsnr la, li, nach Reavrx li, nach AmrqvisT
la) In nahe verbindung mit dem finnischen caritiv stellt Anrqvrsr die mord-
vinische caritivendung ftima, eigentlich ein adjektivisches nominalsuffix dem
finnischen toma entsprechend, und die magyarische endung mit derselben be-
deutung talan, tlan, welche mit der vogulischen tal, tal übereinstimmt. Die
zuletzt erwähnten endungen bilden adjektiva caritiva; bemerkenswerth ist aber,
dass die estnische form /a auch adjektivisch gebraucht und in diesem falle
auch noch flektirt werden hann: kogumata unabsichtlich, ablativ koguma-ta-l.‘)
Es liegt daher auf der hand, dass das finnische adjektivbildende caritiv-suffix
ttoma als weiterbildung aus ta mit hülfe des so oft an den stamm tretenden
suffixes ma aufzufassen ist, mit demselben vokalübergang wie in kävo-tta bil-
den, gestalten aus kava, ilmoi-tt-@ offenbar machen von ilma, haravo-i-tsen rechen
von harava u. a. Die nicht eingetretene erweichung im estnischen koguma-
!) WIEDEMANN, Grammatik der Ehstnischen sprache. s. 294,
?) A. J. SJÖGREN, Livische grammatik. s. 80.
3) Vgl. Hunrarvy, Éjszaki Osztsjak nyelv. s. 81. — Anrovisr, Matkakertomus. Suomi 1858 s. 356.
*) Wrepemanx, Grammatik der Ehstn. sprache. s. 295, 322.
484 O. DONNER.
ta-It deutet auf ein früheres tta, dem finnischen entsprechend. In dieser weise
reiht sich auch die magyarische endung ta-lan, vogulisch {a-l als weiterbildun-
gen den besprochenen getreu an die seite, um so mehr, da dasselbe verstär-
kungselement lan noch im terminativ auftritt: ma-ig-lan bis heute von ma
heute, holtom-ig-lan bis zu meinem absterben von holéom.)
Die privative finnische endung /fo-ma kommt noch vor im: votisch tto-ma,
veps. töma, jumala-tóma nom. Jjwmalatoóim gottlos; estnisch wma: ema-tuma
mutterlos nom. ema-tu, pöhja-tuma grundlos nom. -/w von póhi st. pöhja; im
lappischen täbme, tebme, tüm; norw. éalme-täbme, sv. Calme-tebme, enar. éalme-
täm augenlos; teremissisch domo, dómó, teme, dema: walddialekt kü-dömö un-
reif, kwat-teme kraftlos, piliks-teme, bergdialekt pilse-dema taub, jilmä-demä,
jilma-dema, walddialekt, jilme-deme stumm; syrj. tóm: pel-tóm taub, pel-töm
daumenlos, kaga-töm kinderlos; wotjakisch zem: pel-tem taub, pides-tem boden-
los, kulon-tem unsterblich. Was die entsprechenden mordvinischen formen be-
trifft führt Anrovisr fiznma als kasusform im mokscha dialekt auf, WirEDEMANN
betrachtet aber die ersa mordvinischen véomo, vteme, teme, da sie im plural
nicht gebraucht und selbst wieder deklinirt werden kónnen, eher als negative
adjektivform. — Aehnliche sind täta-vtomo vaterlos, prä-vteme unverständig, ved-
teme wasserlos.
In bezug auf den ursprung der form tak, tta erklärt sie AHLQVIST aus
dem noch im finnischen und anderswo aufbewahrten nomen taka hinterer ort,
das hintere. Als postposition mit genitiv verbunden hätte der anlautende den-
tal das genitiv-» mit sich assimilirt, wodurch aus ursprünglichem tulen-taka
erst Zulettaka und dann sowohl £wle-fta, als die erweichte form #ule-tak, tule-ta
sich entwickelt.) | BrowsrEpT sieht in der konsonantenverdoppelung das resul-
tat einer rückwirkung des noch vorhandenen oder latenten schlusskonsonanten
k?) wogegen Bupenz mit bezug auf die mordvinische ftima, ersa vtomo = fin.
ttoma die verdoppelung aus älterem At entstehen lässt.‘) Wie dem auch sei,
und was man auch über den ursprung der caritivform denken mag — in wel-
cher hinsicht Scmorr's verbindung derselben mit dem ablativ grösste beachtung
verdient?) — ist in den beiden endungen Za dasjenige lautliche mittel, wo-
1) Vel. Rıepr, Magyar. Grammatik s. 101, 161.
?) Amnovrsr, Suomen kielen rakennus s. 110. — Vgl. Om ungerska språkets fórvandtskap med
finskan. Suomi 1863 s. 33.
3) BrowsrEpT, Halotti Beszéd s. 27 und kielitiet osak. keskustelemukset I s. 40.
*) Bupzwz, Ugrische sprachstudien II. s. 51.
5) W. Scuorr Altajische studien. V. Berlin 1872 s. 9.
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 485
jenige lautliche mittel, wodurch der caritive begriff ausgedrückt wird. Für den
caritiv erhalten wir daher in den verschiedenen sprachen folgende formen:
Irtisch Ostjakisch ta, da —
Surgut » ay, day, —
Nord 5 la, li, li, —
Votjakisch tek tem.
Syrjänisch täg, töm.
M. Mordvisch — vtomo, vteme, teme.
Ersa Mordvinisch — ftima.
Ceremissisch — domo, dömö, teme, dema
Norwegisch Lappisch taya, täbme.
Schwed. u. Südnorw. lap. tak, ta, t, tebme.
Enare lappisch tta, täm.
Livisch t, —
Vepsisch ta, töma.
Estnisch ta, tuma.
Votisch tta, ttoma.
Finnisch tak, tah, ta, t, tta, ti. ttoma.
Magyarisch talan, telen,
Vogulisch tal.
Nach dieser betrachtung der allgemeinen relationsexponenten wenden wir
uns jetzt zu einer reihe von kasussuffixen, die durch verknüpfung der ursprüng-
lichen lokativ- und ablativsuffixe mit anderen elementen entstanden sind und
so der wortfügung im satze neue fülle des ausdrucks verliehen haben. Es sind
dies die sogenannten inneren und äusseren lokalkasus, jene mit hülfe eines s,
diese mit einem / gebildet; sie werden besonders im westfinnischen sprach-
zweige gebraucht. Wir fangen an mit den
Inneren lokalkasus. Schon Casrréx, und nach ihm alle forscher des fin-
nischen, vertheilte die jetzigen kasus inessiv ssa, elativ sta, illativ sen oder
h-n in zwei elemente s-sa assimilirt aus s-na, s-ta und se-n daraus he-n, h-n,
eine vertheilung, welche durch vergleich mit der in Süd-Österbotten erhaltenen
form für inessiv A-na,') sowie mit dem lappischen vollständig erwiesen wird.
1) Vgl. T. Axiworr, Etelä pohjanmaan kielimurteesta. Helsingissä 1871.
486 O. DONNER.
Auch im estnischen gibt es noch beispiele eines h-na, h-n wie tulle-hna, ilma-
hna, Tarto-hn, külü-hn, kala-hna.!) Der immer fortschreitende lautprocess hat
aus ssa durch abschleifung in den verschiedensten finnischen dialekten dann
sa, ss, $ als kasusendung gelassen und aus sta nur st, wie in Eurajoki,")
Lohja,?) Suojärvi,‘) Jääskis®) und so auch in den meisten der ferner liegen-
den mundarten vepsisch, estnisch, livisch behalten. Das wotische hat den in-
essiv zu za und elativ zu ssa mit einer dort gewóhnlichen assimilation umgebildet.
Im schwedisch-lappischen ist sowohl der inessiv s-ne als elativ s-4 noch im
gebrauch, dagegen hat das norwegisch- und enare-lappische nur einen gemein-
schaftlichen lokativ, jenes auf s, st, dieses auf st und treffen daher mit dem
teremissischen lokativ auf sta, ste, st zusammen. Die erklärung, welche Bu-
DENZ^) über den mordvinischen temporalis sta, sowie über den teremissischen
inessiv sto, ste vorbringt, sie seien nur varianten des ursprünglichen inessivs
sna in der weise, dass n zu £ geworden, scheint mir nicht zutreffend. Wenn
es auch wörter gibt, welche ähnlichen lautwechsel enthalten: fin. sisna, hihna
= ter. sista, siste riemen; éuvaschisch sisna = magy. dizzno neben disztu
schwein, so deutet doch das vorhandensein der zwei einander gegenüberstehen-
den endungen: mokscha mordv. inessiv sa, elativ sta und ersa-mordvin. ines-
siv so, se, elativ sto, ste darauf hin, dass sie in derselben weise entstanden
sind, wie die entsprechenden kasus in den verwandten sprachen. Dies wird
nun auch von einigen adverbialen ausdrücken bestätigt, welche die ursprüng-
liche endung bewahrt haben: on-sne im traume, vak-sne in der nähe, voll-
ständig wie der süd-norwegische dialekt des lappischen, mit schwedisch-lap-
pisch übereinstimmend, sne als lokativ hat: aka-sne, und in den gegenden süd-
lich von Tromsö die lokativendung s, welche ohne zweifel ursprünglicher in-
essiv ist." Da nunmehr das norwegisch-lappische s und st als unterschieds-
losen lokalkasus gebraucht: go-st wo, woher, da-st hier, von hier, so ist dies
nach dem angeführten formelle entartung und gibt veranlassung dazu, auch
den éeremissischen inessiv sta als ursprünglichen elativ anzusehen.
Was übrige verwandte sprachen betrifft, kommt im syrjänischen ein ela-
tiv is = votjakisch is vor, der letztgenannte bisweilen in der form isen, wo
1) Verhandlungon der gelehrten Estnischen gesellschaft. B. 8, h. 3, s. 63. Hurr, Die inessiv-
endung im südestnischen. Sitzungsberichte 1875. s. 124.
?) HanuwssoN, Suomi 1870, s. 282. — 3) Saroxius, Suomi 1872, s. 83. — +) Generz, Suomi
1870, s. 218. — 5) LönsBorm, Suomi, 1879, s. 40.
9) Ueber die verzweigung der ugrischen sprachen, s. 36.
‘) Fans, Lappisk grammatik s. 31.
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 487
CASTRÉN ? als stammauslaut betrachtet und s als rest eines ursprünglicheren
st mit abfall des schluss-/, weil zwei konsonanten am wortende nicht geduldet
werden." Wirklich erscheint auch noch die vollständige elativform in einigen
bildungen mit suffixpronomen: votj. elativ mone-stim, mini-Sti-m, mi-Sti-m von
mir, tone-stid, tine-Sti-d von dir, so auch plur. mile-sti-m, tile-sti-d und asle-
sti-m von mir selbst (as), ohne suffix nur asle-s. Eine vollständige inessiv-
form erscheint im syrjänischen Zuvi-sna-s im frühjahr, mit demselben determi-
nirenden s wie in Zöl-na-s im winter, goöum-na-s im sommer. Das angeführte
bestätigt BupENZ auseinandersetzung, dass der jetzige inessiv des syrjänisch-
wotjakischen 2», richtiger », da 7; wohl rest des stammauslauts ist, für ein ur-
sprünglicheres ?-sn steht, da ö, ä vor nasal, gewöhnlich aber 7 vor anderen
konsonanten vorkommt.^) Die entwicklung des inessivs hat daher im syrjäni-
schen denselben gang genommen wie im Dörpt-estnischen, wo in alten liedern
die form na, mna: lepiko-hna, lepiko-nna vorkommt, die umgangssprache aber
n verwendet: ilma-n in der welt = Werro-estn. ilma-h, beide aus ilma-hna,”)
und wie der elativ jetzt nur s, $ als kasuszeichen im syrjänisch-votjakischen
zeigt, so hat auch der Suojärvi-dialekt des finnischen die volle endung ver-
loren, so dass nur s wie im inessiv auch für elativ gebraucht wird.)
Vereinzelte spuren dieser bildungen findet man im nord-ostjakischen, wo
die adverbe nuza-st ürmlich, jega-st gewöhnlich mit ähnlichen suffixen aus
nuëa noth, mangel und jega zusammen gebildet sind.^) In der älteren sprache
hat auch das magyarische nach Rrepr sehr häufig die endung st zur bildung
von adverbia angewendet, obwohl sie jetzt selten vorkommt wie óróme-st freu-
dig, foljva-st stets, eig. fliessend, mo-st jetzt. Sie entsprechen vollständig der
finnischen adverbialform sti: paha-sti in böser weise, hyvä-sti gut, tarka-sti
genau, eine form die früher ähnlich dem elativsuffix gebraucht wurde und sich
daraus entwickelt hat.°) Sie kommt auch im estnischen als ste, sti, zuweilen
sta vor." Ich wage es aber nicht auf grundlage dieser einzelnen erscheinun-
gen den schluss zu ziehen, dass auch der ugrische zweig eine ausgebildete
deklination mit s-kasus gehabt; sie scheinen mir vielmehr als vereinzelte an-
1) Casrrén, Elementa grammat. syrjænæ, s. 20.
?) Bupenz, Ugrische studien, II, s. 44.
3) Hurt, Ueber die inessivendung im Süd-estnischen. Sitzungsber. 1875, s. 123, 126.
1?) GENETZ, Suomi 1870, s. 217.
5) Huxrarvy, Éjszaki osztjak nyelv, s. 77.
*) Anraovisr, Suomen kiel. raken. s. 108.
7) WikpEMANN, Grammatik der Esten. spr. s. 306.
488 O. DONNER.
deutungen, dass das s-element auch ihnen als suffixbildendes bekannt war, ob-
wohl es nicht zur allgemeineren anwendung gelangte.
Wie die oben behandelten kasus inessiv und elativ aus einer zusammen-
setzung von s mit den ursprünglichen lokativ- nnd ablativendungen na und ta,
so ist nach Amurqvisr der illativ aus s mit dem allativ (lativ) suffix ne hervor-
gegangen.‘) Im finnischen erscheint sen gewöhnlich nur bei den s. g. nomina
contracta, dagegen hat sich die endung bei den übrigen wortstümmen
zu h-n geschwächt und der dazwischenstehende vokal e hat sich mit dem
stammauslautsvokal assimilirt. Da schliesslich A abfällt erscheint die ursprüng-
liche endung nur als » mit verlàngerung des stammvokals. Dialektisch kommt
sen bei den meisten wortstämmen vor, einzeln oder mit doppelter endung se-
hen = sen, e-sen = vokal + he-sen oder verkürzt zu se, he, s, m, h (so auch
im russisch-karelischen) oder die ganze endung ist weggefallen. Das votische
verlängert den stammvokal und fügt se hinzu, d.h. gebraucht doppelte endung
he-se; vepsisch hat À mit dem vokal des stammes, im plur. he; estnisch nach
WigDEMANN se, ha, ho oder nur den auslautenden stammvokal und livisch 46,
ö, z. Im lappischen hält Frus die jetzige allativendung i als rest des im fin-
nischen vorkommenden hen, wie auch wirklich der süd-norwegische dialekt das
schliessende » aufbewahrt hat: rubmahi-n = nördlicher rubmas-i und in an-
deren gegenden i lang ausgesprochen wird. Bei da-sa hieher, go-sa wohin
könnte man vermuthen dass die frühere inessivform missbräuchlich auch als
illativ verwendet ist, wie im schwed. lappischen £a-sne hier und hieher be-
deutet; doch hat eben dieser dialekt zwei verchiedene formen des interrogativs
ku-ssa wo und ku-sne wohin, welche ganz die ursprüngliche bildung abspie-
geln. Für die auffassung der formen da-sa, go-sa als illative spricht noch
der umstand, dass das fragewort und demonstrativ im Mokscha mordvinischen
ähnlich gebraucht werden: to-za dahin, ko-za wohin. Sonst lautet der mord-
vinische illativ auf s, zuweilen mit vorgeschobenem 7, wenn aber personalsuf-
fix damit verbunden wird z7.") Im Ersa mordvinischen ist die endung des
illativs s, welches in formen mit personalsuffix als ze auftritt. Was das tere-
missische betrifft, scheinen dort inessiv, illativ und praedikativ (translativ)
theilweise in das suffix 5 zusammengeflossen. Im allgemeinen hat diese endung
praedikativ- oder faktiv-bedeutung, doch kommen auch jene vor: omanes
1) Anraorrsr, Suomen kielen raken. s. 107.
2) Anravisr, Moksch. gram. 19. Die lappischen formen norw. sierramessi, enar. ärranassi be-
sonders, abgesondert kann eine spur vom illativ si enthalten, obwohl die verdoppelung des s auch
durch einfluss des accents hervorgerufen werden kann.
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 489
uëanet im traum sahen sie, Math. 2, 12, afüia vüre-$ an seines vaters stelle,
Math. 2, 22, wie im walddialekt vere-ö, vere-öen in der bedeutung loco, veri-C,
b. vere-c, vere-cen propter, causa oft vorkommen.') Wenn nun auch in
den letztgenannten 5, €, en dem syrjänischen elativsuffix $, auch sen und
ablativus secundus auf sänj, Sanj am nächsten kommt und sonach die erstge-
nannten aus st hervorgegangen sein können, so stimmen doch sen, den, sünj,
san) mehr mit der urform des inessivs s-na (nach Antovisr’s auffassung aus
sa-na), woher man auch hier eigenthümlichen wechsel der bedeutung des suf-
fixes anzunehmen hätte, wie im norwegisch-lappischen, obwohl in entgegenge-
setzter richtung. Als offenbarer inessiv bekundigt sich omane-s im traume,
wes kede-s am andern tage, ti 2já-s in jenem jahre. Andere ausdrücke stim-
men mit dem finnischen gebrauch des illativs bei preisen: kok Suda tängae-s
für zweihundert münzen u. s. w., ganz wie im finnischen illativ kahteen mark-
kaan zu zwei mark. Noch deutlicher aber tritt die illative bedeutung zu tage
in folgenden ausdrücken: ladake-s pist in die scheide stecken, Joh. 18, 18,
wo Math. 26, 52 ladaka-ska mit der gewöhnlichen illativendung hat, tidan
jale-s kumalen zu seinen füssen fiel er nieder.?) Ich halte es daher für voll-
kommen berechtigt, auch für das teremissische wenigstens einen ansatz zur
bildung einer inessiv- und illativ-form auf $ anzunehmen, die doch allmälich
verloren gingen, als der neugebildete illativ auf ska, dessen erstes element
wohl desselben ursprungs ist wie s, häufiger gebraucht wurde, besonders da
es mit dem faktiv leicht verwechselt werden konnte.
Als exponenten für den illativ gebraucht das syrjänische 6, e, im Ishemi-
schen dialekt nach CasrRÉN d, 0, und das votjakische d, i mit derselben be-
deutung wie im finnischen. ÖASTRÉN bemerkt, dass dies suffix mit schluss-
aspiration endige, ähnlich wie der illativ im russisch-karelischen; noch nähere
übereinstimmung zeigen aber livisch ó, lappisch i und das estnische, wo nur
der stammvokal geblieben ist. In allen diesen fällen ist die eigentliche endung
schon verloren gegangen. Dass es aber auch im permischen gliede wirklich
so geschehen, beweisen einige jetzt adverbial gebrauchte pronominalformen, so
votjakisch o£-s? dorthin neben ofi-$ von dort, tat-si hieher neben tatis von
hier. So auch syrj. ki-é-se, votj. ki-t-si wohin, von dem mit 7 ausgebildeten
pronominalstam kit, vgl. elativ Aötis. Sonst zeigt sich auch im votjakischen
ein wechsel im gebrauch des illativs, so dass er zuweilen als inessiv auftritt;
ta üjä in dieser nacht, Math. 26, 31, kiäjnmäti nunalä am dritten tage, ana-
1) BunENZ, Cseremisz szótár s. 79.
2) Vel. über die Ceremiss. beispiele Wırpemann, Grammatik der tscheremiss. sprache, s. 32.
62
490 O. DONNER.
log dem éeremissischen wechsel des factivs für inessiv. Ich stelle hier das
ergebniss der obigen darstellung übersichtlich zusammen.
inessiv. elativ. illativ.
Finnisch S-Sd, Sd s-ta se-n, h-n
dialekt. s, z, h-na s-t, S se-n = "sehen
"sen, h
Votisch za S-sq "se
Vepsisch E — h-, plur. he
Estnisch s s-t se, h, ho
Dörptest. h-na, n-na, n vokal
Verroest. h |
Livisch S s-t 20, 2, Ô
lokativ
Norw. lapp. s-n sa, À
S, S-l
Schwed. lapp. s-ne 8-t s-ne, i
s-sa
Enare lapp. s-t —'u
TS Ze
Moks. Mordv. sa s-ta s, (?)s, za, zi
Ersa Mordv. so, se s-to, s-te — S, Ze
s-ne
Ceremissisch — 4 s
S-la, S-te, s-te
Syrjänisch s-Na
(i-m = *(i-)sn $ S6; 401 RR;
Votjakisch — (i-)n = "'(i-)sn $, $-ti si, d, À.
Translativ, factiv. Mit dem illativ in naher beziehung steht der von
finnischen grammatikern translativ, von anderen factiv und praedikativ genannte
kasus, welcher ursprünglich bewegung nach einem orte bezeichnet: fin. luo-kse
zu (in die nähe), /a-kse zurück von taka hinterer platz. Seine endung ist
übereinstimmend in den baltischen sprachen und mordvinischen se, Ks? ks,
welches in mehreren adverbialausdrücken zu bloss s übergeht: ulo-s heraus,
ala-s = lap. vuöla-s herunter. Die letztgenannte form ist im lappischen bei
der declination allgemein geworden und gilt dort gegenwärtig als allativ. Zu-
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 491
weilen kommt noch die vollere form ss? zum vorschein: norw. lap. andaga-ssi,
schw. andaga-s, enar. addega-s = Reval estnisch ande-ks, Dörpt. andi-ss, fin.
antehe-ksi zum geschenk. Im teremissischen bildet s den factiv. In bezug
auf die bedeutung ist diese überhaupt wenig modificirt, indem die endung ks,
s im finnischen, estnischen, mordvinischen und teremissischen als faktiv, im
livischen als faktiv und instrumentalis, im lappischen als allativ auftritt. Wie
angeführt, hatte sie doch früher lokale bedeutung und hängt andererseits mit
einer ableitungsendung se zusammen, welche material für etwas bedeutet.')
Hieher könnte vielleicht noch der syrjänische terminativ 6-3", e-5', votja-
kisch 0-7 gezählt werden, dessen gebrauch mit dem finnischen illativ über-
einstimmt: syrj. pomó-s bis zum ende, ökmisöd Case-5' bis zur neunten stunde,
votjak. wl» puno- bis zum untern ende, ta diro-Z bis zu dieser zeit?) Was
den lautwerth dieses 3’ betrifft stehen keine hindernisse im wege, da finnischem
s, sowohl ursprünglichem als aus £ entstandenem, syrjänisch-votjakisches s, 2,
5, #, 3, 5, à entsprechen, d. h. auf verschiedenen stadien der lautumwandlung
auftreten. Vel. lap. kärsi = syrj. Cörs, votj. cers spindel; fin. kes? st. kete
= syrj. ku, votj. kut, kuzi haut, fell; fin. kusi = syrj kus', votj. kiz, cer.
kuz, liv. kuz, n.lap. guÿ harn; fin. kusi = syrj. koz, votj. kiz, p. köz, ter.
koi, koc tanne; fin. kesä = syrj goéem, p. goë, votj. guiem sommer; fin.
küsün = lap. gacéat, votj. kuso, ter. kiéem fragen u s. w. Doch ist anderer-
seits das verhältniss dieses terminativs zum finnischen prolativ auf /se näher
zu untersuchen, ehe eine bestimmte schlussfolgerung gezogen werden kann.
Wir kónnen daher wenigstens die folgenden suffixe des translativs oder
factivs mit einander verbinden.
Finnisch kse, ksi, s.
Votisch ksi, hsi.
Vepsisch ks.
Estnisch ks.
Livisch ks.
N. Lapp. SSUNS:
Schwed. Lapp. s.
Enare Lapp. $:
1) Anrovisr, Suomen kielen raken. s. 109.
?) WIEDEMANN, Syrjän. grammatik 29; wotjakische grammatik, s. 32.
492 O. DONNER.
M. Mordv. ks.
Ersa Mord. ks.
Ceremissisch 5
Aeussere lokalkasus. Die oben behandelten kasussuffixe erstrecken sich
über das gebiet des finnisch-mordvinischen und permischen sprachzweiges. Was
die mit / zusammengesetzten endungen betrifft, kommen ähnliche auch in den
ugrischen sprachen vor.
Das früher erwähnte ablativsuffix des nordostjakischen ew! erscheint zu-
weilen in der form eul-t, nach Vorocopsxr el-ta, wo ohne zweifel t, ta auch
für sich ablativendung ist. In bezug auf eul ist Huxrarvv's ansicht schon er-
wähnt worden, dass es aus dem Irt. ostjakischen wet hervorgegangen, ein noch
unbekanntes suffix, welches auch in wen: yatt-we-n bei tage zum vorschein
kommt. CasrnEw führt «lt, eul als endung des Obdorsk Ostjakischen an und
hält darin // für verwandt mit der finnischen endung //a (Ostjakische sprach-
lehre s. 27). Im nordostjakischen treten aber noch andere mit / verbundene
suffixe auf, nàmlich ein komitativ auf el-ne, ein ablativ auf el-te und ein dativ
auf el-ti, in welchen ne, te, die früher behandelten lokativ- und ablativendun-
gen repräsentiren, ti aber ein in mehreren sprachen häufig erscheinender dativ
ist. CasrnEN führt aus dem dialekt von Obdorsk als besonderes affıx für den
allativ und adessiv /-/Z, el-t an, welches er mit der finnischen allativendung
lle verknüpft. Der ablativsuffix erscheint aber noch in mehreren partikeln und
zwar in allen dialekten des ostjakischen: Obdorsk nom-al-ta, Beres. num-il-ta
von oben her (num-in oben) = Surg. nm-ei-ta, Irt. nüm-at-ta von nom, num;
Obd. kam-el-ta, Ber. kam-ilta (kam-?n draussen), Surg. kam-et-ta, Irt. kam-et-ta
von aussen; nordostjak. nach Voroaopskr hu-l-ta, nach Resuny ku-lt-ä, Surg.
kowa-t-ta, lrt. yowa-t-ta = fin. kaua-l-ta von ferne, aus der ferne; nordostjak.
Jo-l-éa von hinten, neben jo-n hinten. Zwei pronominalformen sind im nord-
ostjakischen beinahe völlig identisch mit dem finnischen: se-/-ta von hier, aus
se dies hier = fin. tä-l-tä, vgl. sie-l-td; to-l-ta von dort = fin. tuo-I-t-a, im
Hämedialekt auch to-l-ta von dort. Die form at-te aus der pronominalen de-
klination des Irtisch ostjakischen ist schon erwähnt worden. Erwägt man dies
alles, so ergiebt sich daraus, dass die endung in den nórdlicheren dialekten
des ostjakischen Ita, im lrtisch dialekt aber tta ist, mit dem zwischen diesen
gewöhnlich herrschenden lautwechsel ? = /.
Suchen wir den ursprung dieser endung, so identificirt Hunrazvy el in
el-ne, el-te, el-ti mit dem gleichlautenden nordostjakischen el in el-ip das äussere,
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 493
das vorne, postposition el-ta von, aus, el-ti durch, unter = magy. äl vor, von,
aus, äl-ö das vordere, im Irtisch ostjakischen :2.') Dagegen betrachtet er im
finnischen das wort /4o nähe als ursprung der finnischen /-kasus.") Die meisten
finnischen forscher vertheilen die finnischen kasus wie folgt: adessiv Ila = I-na,
ablativ /-éa und allativ le = I-ne, also zusammensetzung mit denselben ele-
menten wie in dem inneren lokalkasus. Das / fassen Frıs und Auxravisr als
rest des wortes ala das unten gelegene, boden, fläche, auf?) Nun heisst nord-
ostjak. el, magy. äl, im surg. ostjak 7/, irt. # und entsprechen der im finnischen
ete das vordere befindlichen wurzel et. Dies ete ist im norweg. lappischen
oud, ouda, schwed aut, auta und diesem genau entsprechend im vogulischen
aul. Bei dieser gleichung erklärt sich jetzt das räthselhafte der endung ul,
eul im nordostjakischen; ich halte nämlich ew/ für nebenform des vogulischen
aul, wodurch eul-t eul-ta soviel als: von der aussen- oder vorderseite bedeutet.
Da aber © öfters nur vokalwechsel des a in mehreren der finnisch-ugrischen
sprachen ist, (vgl. nordostj. at nacht, mit suffix iem), decken sich jetzt nordost-
jakisch eul und Irtisch ostjak. zwei, wo der nördliche dialekt wie gewöhnlich
| statt des € im südlichen zeigt. Nachdem was in dieser untersuchung über
vokalsteigerung gesagt worden, vgl. unter anderem magy. tält voll = kond.
vog. taul, nordostjak. hu, kw = irt. you, surg. kowy, fin. kauka, erscheint hier
nun auch a£, et = fin. et-e in den irt. ostjak. formen nüm-at-ta, kam-et-ta
als die einfachere gestalt desselben wortes welches in zwet, lappisch aut, oud,
vogul. au) und nordostjakisch ew/ mit wechselnder vokalsteigerung auftritt.
Durch diese erklärung erkennt man auch den zusammenhang des nordostjaki-
schen el-% durch, unter mit dem dasselbe bedeutende ul-ti, vogul. ul-t und
magy. al-t, al-t-al über, hinüber, durch; sie hängen mit der gesteigerten form
aul zusammen.
Einiges bedenken erweckt der umstand, dass neben nordostjak. mum?lta,
kamilta auch numin, kamin als lokative vorkommen, dass also der vor / und
n stehende vokal als stammauslaut oder bindevokal auftritt; so auch im süd-
ostjakischen mumen, nomen oben, vogulisch sumen oben, numel von oben. In
hu-lia wie in den pronominalformen se-Ita, to-lta ist keine spur eines vorher-
gehenden vokals zu finden. Wenn aber auch die erweiterten formen «lt, eult
einen näheren zusammenhang mit el, 4$ zeigen, wird doch //« wenigstens einige
mal ganz im sinne gewöhnlicher kasusendungen, die mit konsonant anfangen,
1) Huxrazvy, Az Éjszaki osztyak nyelv. s. 81.
2?) Huxrazvx, A Vogul fold és nép. s. 301.
3) Fnus, Lappisk grammatik s. 29. — Anurevisr, Suomen kielen rakennus. s. 105, 106,
494 O. DONNER.
verwendet. Wir bleiben vorläufig bei diesem resultat stehen und gehen zu
den übrigen sprachen über.
Im vogulischen kommen die /-suffixe so viel jetzt bekannt ist, nicht vor.
Wir müssen aber vorlüufig ein anderes suffix mit órtlicher bedeutung betrach-
ten, welches sehr verbreitet ist und in mehreren sprachen auf t, tt, ta, tta
ausgeht. Im nordostjakischen findet man es in Z-/a = magy. ala-tt unten, m.
ostj. oh-£ oben, auf, oh-te-m auf mich, von og, wh kopf, dagegen oge-m mein
kopf. Casrréx führt aus dem surgutdialekt oy-fa das obere als neues wort
auf, welches mit gewöhnlichen suffixen deklinirt wird; dat. oy/e-ja hinauf, lok.
oyte-na obenauf. Deutlicher zeigt sich dies suffix in irt. ostjak. to-tta da, te-
tte hier = surgut to-tti da, te-tti, te-t hier, ko-tti, ko-t wo, mit welchen die
ablativformen surg. /o-/ von da, /e-£ von hier, ko-£ woher in bezug auf den
wortstamm zu vergleichen sind. Auch das vogulische gebraucht dasselbe lo-
kativische 7 in zahlreichen bildungen: nordvogul. poa-lt neben, bei, an der
seite (poal-ne zur seite, puol-nel von der seite) = kond. vogul pal-t bei,
neben (pal-ne, pal-i zur seite, pal-nel von der seite); ähnliche bildungen sind
im konda yal-t zwischen, jol-4 hinten, keur-t binnen, tarmel-t darauf, poy-t an
der seite, el-t vor, neben el-nen. Von hier gelangen wir zum magyarischen,
das in sehr naher beziehung zu den genannten sprachen steht. Es begegnen
uns sogleich däl-ö-tt vorn, in der älteren sprache el-eut, wesentlich, obwohl
nicht in der form = kond. vog. el-t, wie die magyar. äl-öl von vorn, äl-e
nach vorn den k. vog. el-ol, el-e entsprechen; fälä-tt über, obenauf, bei = k.
vog. pal-t; ala-tt unten, binnen, während = k. vog. jol-£, nord. ostjak. il-ta,
und so weiter 2-4 hier, o-tt dort, közö-tt, kóz-t zwischen, unter, kolosvaro-tt
und kolosvar-t in der stadt K., ädjü-tt mit einander, beisammen u. a. Wir
fanden diese endung auch in einigen partikeln des magyarischen vertreten, wo
es mit » zusammengesetzt vorkam, wie könn und kint draussen, fänn und fänt
oben, ähnlich dem adjektivsuffix einiger pronomina des ostjakischen n£: éame-nt
ein solcher wie der dort, time-nt ein solcher wie dieser hier, aus tame = toma
jener, {eme dieser.) Das doppelte tt erscheint im ungarischen nach vokal:
o-tt, i-tt, varo-tt dem irtisch ostjakischen to-tta, te-tte, surg. to-tti, te-tte ent-
sprechend, einfach aber, wo es nach konsonanten steht. Beim vergleich des
surgut ostjak. ko-&, konda vogul. z0-é wo mit dem gleichbedeutenden magya-
rischen Ao-| wo, erscheint auch das letztgenannte als hierher gehörig; das ur-
sprüngliche 7 konnte um so leichter in / übergehen, da es weder verdoppelt
1) Vgl. COasrRÉN, Ostjakische sprachlehre. s. 47.
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 495
noch von einem andern konsonant geschützt war. Mit ho-l auf gleicher stufe
stehen kögä-l nahe, tavo-l fern, te-l tu-l obenhin und weiter auch die ganze
reihe der ursprünglich einen ort bezeichnenden, später als essiv-kasus auftre-
tenden endungen auf ul, tl, in der ersten bedeutung früher al, ol, el: al-ul
unten, äl-äl vorn, kör-äl um, herum, aber auch körö-tt, fäl-ül und föl-ül über,
oberhalb, hat-ul rücklings, hinten von hat rücken, muto-l hinten von wo das
hintere; haz-ul als haus. Die bedeutung des essivs entwickelt sich in dersel-
ben weise aus der localen wie im finnischen essiv na aus dem lokativ na. Es
geschieht dies um so eher, wenn ul = al boden, platz oder = äl vorderer
platz, also — an der seite von. Dass es solche doppelformen giebt wie körö-tt,
kör-ül, fälä-tt fäl-ül, ala-tt alu-l, közö-tt kóz-t und közäl, welches letztgenannte
wohl nur deshalb aus kö-zül differenzirt ist weil köz-ül, köz-ül, köz-öl mit der
ablativischen bedeutung von aus gebraucht wird, darf nicht als unbedingter
beweis eines ursprünglich verschiedenen ursprungs gelten. Gestützt auf die
nebenformen, die theilweise nur in der älteren oder volkssprache vorkommen,
wie hu-n = ho-l wo, kü-n = kiv-ül draussen, fä-n = fä-l oben, hinauf erklärt
wohl Riepz die letzteren durch annahme eines einfachen lautwechsels | — n,
wie in Zalal = tanal, dalol = danol.) Nun kommt aber hun schon im ostja-
kischen vor: irt. yu-n wann; das / hängt damit nicht zusammen. Wie daher
das ostjakische ablativsuffix ta im ungarischen zu / geworden und zwar in fol-
gender ordnung: irt. ostjak. «vet, nordostjak. ew, magy. evl später ol, öl, äl,
ul, ül, vogul. ol, so entspricht auch dem im ostjakischen seltener vorkommen-
den lokativsuffix 7, £a, welches im vogulischen geblieben, im ungarischen nach
mitlautern 4, nach vokal /, sofern es nicht verdoppelt ist. Das lokativsuffix,
sowie der jetzige essiv hatten früher vor / langen vokal, ganz wie der ablativ
öl, öl, welcher in derselben weise zu ul, äl verkürzt wird”) Wir erhalten so-
nach auch für das lokativsuffix die ähnliche entwicklungsreihe wie oben: irt.
ostj. tta, surg. £f, t, nordostj. ta, £, vogul. £ und im ungarischen eut = ött, tt,
t, ol, öl, ul, ül.
Was das doppelte £ betrifft, so kann man wenigstens in einigen formen
seinen ursprung ermitteln. Schon im irtisch-ostjakischen kommen einige mit
t ausgebildete pronominalstümme vor: ti-t, tu-t dieser, me-t, me-tta welcher.
Andere sind: nord-ostj. yo-4 qualis yo-di, i-t dieser, k. vogul. yo-t qui (neben
qo-t wo); syrj. ko-d, ko-di qui, quis = votj. ku-d; m. ers. mord. ko-da qua-
!) Rırpr, Magyarische grammatik s. 69.
2) Rrenr, Magyarische gram. s. 162 erklärt den essiv aus o, ö + 2, d.h. zusammenziehung aus
dem faktiv v@ + dem anlaut des verbums le-nni werden.
496 O. DONNER.
lis, éerem. w. ku-do qualis, qui, b. ku-da, koda qui; norw. lap. gu-tte, sv.
ku-tte qui, quis, veps. ku-da-(ma) quis u. s. w. Die lokative form im irt. ostj.
ist daher in to-t-ta, te-t-te, surg. to-t-ti, te-t-te, ko-t-tà zu vertheilen, wo das
suffix in naher verbindung mit dem lokativ-dativ suffix ti steht: irt. yun-ti wo.
So ist wohl auch der fall im magy. älött = früheres el-eut, dass tt hier so-
wohl den stamm-auslaut des eut, lap. aut, fin. ete, irt. ostj. i£ —- lokativsuf-
fix enthält, wie magy. 4/£ verglichen mit dem nordostj. it = magy. dz dieser,
aus it-t zusammengesetzt erscheint, während nord-ostj. idi = magy. dj so, in
dieser weise. Wenn ott = früheres tott ist, so tritt hier derselbe fall ein;
auch vom oz-£, ot-t kommt man zu demselben resultat. Später kann t und tt
nach dieser analogie mit einander abwechseln. Die erwähnte lokativendung.
erscheint noch in den oben angeführten nordostj. e/-/; durch unter = ul-ti,
vogul. «l-t, magy. al-t. ln den übrigen sprachen erscheint dieser dativ regel-
mässig im mokscha mordvinischen ti, in einigen finnnischen partikel perä-ti,
as-ti und anderswo.
Noch gehört hieher der magyarische adessiv auf na-l, ne-l, welcher dia-
lektisch auch na, ne lautet, offenbar aus n-al, n-el d. i. aus zwei lokativsuf-
fixen zusammengesetzt Ueberhaupt liebt das magyarische noch mehr als die
übrigen sprachen neue exponenten der wortrelation zu schaffen, durch zusam-
mensetzung theils der alten endungen, theil dieser mit neuen wörtern und
suffixen. Von fäl-ül oben hat man fäl-ül-röl von oben herab, eigentlich =
fäl-ül-raj-ol;, hat-ul-rol = hat-ul-raj-0l; mäss-e-re in die weite, mit den beiden
suffixen @ — re; so auch a/fal über, hinüber, durch aus al-t = ostj. el-ti,
ul-ti, vog. ult, entweder von vog. «wl, ostj. el das vordere oder vog. vol, lap.
vuol, vog. jol, magy. al das untere —- lokativsuffix und noch einmal al. In
ühnlicher weise sind die zusammengesetzten kasussuffixe entstanden: illativ bä
aus bälä, inessiv bänn, bän aus bälä-n, elativ böl aus bäl-evl; delativ rol aus
raj-öl, welches wort noch im lokativadverb raj-t an, auf hervortritt; ablativ
töl aus tövä-öl, von dem worte fóvd, tö stamm, wurzelende;' der sogenannte
conjunctiv stol, stöl, stul ist ohne zweifel auch zusammengesetzt, indem das
erste element wohl mit der adverbialendung st in zusammenhang steht.
Die permischen sprachen besitzen mehrere lokalkasus mit /, welche grosse
übereinstimmung mit dem finnischen zeigen. Das syrjänische hat einen adessiv
län, lön, dativ li, allativ lanj, ablativ lös”) und noch einen konsekutiv la. Im
!) Vgl. über £07 Bunenz, Magyar ugor szótár, s. 227.
2) Die von Castrén geüusserte meinung, lis wäre aus Zit entstanden, wie auch die pluralen-
dung jas aus jat, scheint mir nicht wahrscheinlich. Wenn hier t vorgekommen, könnte es list ge-
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 497
wotjakischen entsprechen diesen der adessiv len, lativ-dativ ti, ablativ les.
Aber auch das éeremissische hat eine kasusform lan; die jetzt als lativ-dativ
gebraucht wird, und in der evangelienübersetzung kommt /e/s einigemal als
ablativ vor, während es sonst als postposition gebraucht wird. Dass die end-
ung lan ursprünglich lokativ-bedeutung gehabt, geht aus dem adverb und
postposition anza-lan oder anza-Ina hervor. Dies wort hat nämlich die be-
deutung vorn und entspricht dem finnischen edellä, obwohl aus einem nasalir-
ten stamm gebildet, ähnlich dem fin. enfe nom. ens? = ete nom. esi; so auch
Sai-lna hinten, sai-tsen von hinten. Das einfache suffix la in konsekutiv-be-
deutung zeigt sich in adverbialformen wie kiski-la hinauf = küska, anza-ka-
la vorwärts, was die bildung betrifft erinnernd an fin. enna-ko-lle, enna-lle im
voraus, im vorweg, aus einem stamm enna-kko, enta = ente, vgl. auch enso.
In den genannten sprachen erhalten wir daher als lokativformen lan, len, län,
lön, na = la + na, allativ lan; = la + ne, ablativ lis, lets = I + is d.
i. für elativ ist, und konsekutiv la.
Ein eigenthümliches verhältniss bieten in bezug auf die /-kasus die beiden
dialekte des mordvinischen und das lappische, indem sie diese kasus nicht in
ihrer nominaldeklination anwenden; dagegen sind sie in der adverbialbildung
und den postpositionen zahlreich vertreten. So begegnen uns im
Mokscha mordvinischen die ortsadverbia ko-lda, kovi-lda woher, neben
ko-sa wo, ko-sta woher; £ovi-lda von dort, neben to-sa dort, £o-sta dorther,
to-za dorthin; im
Ersa mordvinischen: kovo-Ido woher, neben ko-so, ko-sto, ko-v; tovo-ldo
von dort und to-so, to-sto, to-sko, to-v; vaso-lo fern, vaso-ldo von fern, vaso-
lga weit dahin, vaso-v weithin, uda-lo hinten, uda-ldo hinten hervor, uda-lga
hinter hin; öke-le das vorn belegene, vor, ike-Ide vor etwas weg.
Im lappischen treten als adessivformen unter anderem auf: audda-l =
fin. ede-llà vorn; norw. lapp. bagje-l, sv. paje-l, in älterer form paje-len,")
ganz wie die votjakische endung len, = fin. pä-llä auf, oben auf; manne-l
hinten, nach; vuolle-l = fin. ala-lla, a-lla unten. Ablativformen: n. lap. baje-ld
sv. paje-lt = fin. pä-ltä von, von oben, vom ende; allative: n. lap. bagje-li
= fin. pá-lle nach oben, hinauf, vuole-h = fin. ala-lle nach unten, sv. lap.
wesen sein, wie im elativ is für ist steht; darauf scheint auch die ceremissische form lets hinzudeuten.
Wenn dies richtig ist, würde Zist vollständig einer in der lappischen adverbialbildung vorkommenden
endung entsprechen: vuolle-list von unten, bagje-list von oben, aus allativ- und elativsuffix zusammen-
gesetzt.
1) Frezrsrrüm, Grammatica lapponica. Holmiæ 1738 s. 41.
63
498 O. DONNER.
kobbe-len quorsum = fin. kwmma-lle vom stamm kumpa, u. a. Noch kommen
im lappischen, wie wir es im magyarischen gesehen, eine menge formen vor,
in denen mehrere suffixe vereinigt sind, gewöhnlich nur bei partikeln. Aehn-
liche sind n. lap. bagje-li-st d, i. dativ mit elativ verbunden; bagja-l-as ades-
siv + translativ; vuole-li-d dativ -|- partitiv; wwolle-li-st aus dativ + elativ.
Der Enare lappische dialekt hat aus dem reflexivpronomen Jje$ vollständige
ablativformen mit personalaffix: jeca-(ta-m, jeca-(ta-t, jeca-lte-s von mir, dir,
ihm selbst.
Wie schon oben bemerkt wurde, fassen Fmrs, AHLQVIST u. a. das wort
ala das untere, fläche, als ursprung der finnisch-lappischen /-kasus, wie that-
sächlich n. lap. dalo ala, dalo ald die finnischen ausdrücke talo-la, talo-lta
vollständig decken. Jene ausdrücke des lappischen sind doch reine postposi-
tionsverbindungen, wie sie auch im finnischen noch vorkommen: kodan alla
unter der hütte, Aéven alla von dem platze unter dem stein, oder in ortsnamen
noch näher verbunden: Kangas-alla, Taivas-alta, und dürfen nicht mit dem
kasusverhältnisse verwechselt werden. Auf grund der zahlreichen partikel-
formen vermuthet daher auch Frus, dass die äusseren lokalkasus früher im
lappischen ebenso wie im finnischen vorhanden gewesen, eine vermuthung,
die durch das enare lap. jeca-lta-m unterstützt wird. Nach Europæus sind
im russisch-lappischen, welcher dialekt einen mehr alterthümlichen standpunkt
bewahrt hat, die äusseren lokalkasus noch im vollen gebrauch bei der nomi-
naldeklination. Man sagt daher vanse-l mit boot = fin. vene-Uä für älteres
"venese-llà.
Im finnischen sind die endungen wie bekannt Ua, Ita, ile, sehr oft wird
aber der allativ auch //em gesprochen, in treuerer übereinstimmung mit dem
lappischen und syrjünisch-votjakischen, obwohl im finnischen //em das allativ-
zeichen wahrscheinlich zweimal gesetzt ist: (-ne-n. Dagegen stimmt wie gesagt lap.
le-n mit dem syrjänischen mehr überein. Dialektisch treten diese endungen
verkürzt auf: in Westfinnland adessiv Il, |, ablativ It, allativ le, I, in Suojärvi
werden la, len, | für alle drei kasus gebraucht und besonders fallen adessiv
und ablativ zusammen, ohne zweifel durch abfall des 2 vom ablativ. Auch im
vepsischen wird / als adessiv und ablativzeichen gebraucht, wie in Suojärvi
ssa, s für inessiv, elativ; eine entsprechende veränderung also wie im syrjä-
nischen elativ auf s.
1) Fnus, Lappisk grammatik s. 28.
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 499
Wenn wir jetzt die frage über den ursprung der /-kasus vom finnischen
standpunkte zu beantworten suchen, so haben wir kein criterium um sie ent-
weder mit efe, vogul. el, magy. el, mit dem finnischen /wo oder mit ala in
verbindung zu setzen. Der bedeutung und der form nach können sie aus allen
hergeleitet werden, denn obwohl ete im finnischen den harten dental wie das
irt. ostjakische 77 bewahrt hat, bleibt doch nicht immer das ursprüngliche t
unverändert: irt. ostj. Zuget, vog. taut, magy. tüz = fin. tule feuer, und im
Tavastländischen dialekt wird ete in geschlossener form beinahe wie im surgut-
ostjakischen ausgesprochen, daher edellä. Auch eine herleitung von ala bringt
uns zu einem dentallaut im ostjakischen, da fin. ala, lap. vuol, magy. al, vog.
jol = nordostjak. i, ji, surgut it, irtisch it, es sei nun dass t hier wirklich
die ältere stufe repräsentirt, wie in ete, lap. aut und oft sonst, oder dass es
per analogiam aus / hervorgegangen ist, wie in irt. ostj. sat, Beres. sol =
mord. sal, veps. sola, fin. suola salz; vgl auch samojedisch “il — fin. ala.
Der bedeutung nach liegt es etwas näher an efe das vorne, die aussenseite
(vergl. tulla eten hervorkommen) als ursprung zu denken, wodurch auch im
magyarischen die zwei reprüsentanten des ursprünglichen lautes 2 und / in den
lokativisch gebrauchten kög-t und közä-l, ala-tt und al-ul zum vorschein kom-
men. Nun aber zeigt sich einerseits wenigstens in der pronominalbildung der
meisten hier bezüglichen sprachen schon eine deklination, wo / nur als kasus-
zeichen aufzufassen ist: nordostjak. to-l-ta = fin. fwo-l-ta, dial. to-l-ta von
dort, ganz wie nordostjak. hw-l-ta, kü-l-tä, surg. ostjak. kowa-t-ta, fin. kaua-l-
ta = irt. ostjak. yowa-t-ta aus der ferne, und andererseits differenzirt sich
das irt. ostjak. it, welches die beiden bedeutungen hat: vor und unter, in den
übrigen sprachen nach verschiedenen richtungen:
ferne, weg,
vorderes. unteres. oberes. fort, aus. über.
Irt. ostjak. it it
Surgut ostjak. if it
Nord ostjak. el il ji al el-ti, ul-ti
vol stelle
Vogulisch aul jol äl ul-t
Magyarisch äl al äl al-t
Syrjänisch ul vil il ferne — vil-ti
vel
Votjakisch az - ul vil vil-ti
500 O. DONNER.
vorderes. unteres. oberes. äusseres. über.
Lappisch ouda, aut — vuol alla, al olgu, ulko
Finnisch ete ala üle ul-ko üli-tse
nom. est
Die bedeutung, welche alle diese verschiedenen differenzirungen mit ein-
ander verknüpft, ist aussenseite, fläche und hängt offenbar mit dem im finni-
schen und anderen sprachen vorkommenden ableitungssuffix /« zusammen,
welches lokalität, wohnplatz, aufenthaltsort bezeichnet und in nahem zusam-
menhang mit luo nähe steht. Aus dieser frühen periode der sprachbildung
leite ich daher den ursprung der /-kasus durch ein suffix, welches in naher
beziehung zu allen den genannten steht. Dagegen scheinen, wie oben näher
erörtert wurde, die erweiterten endungen uvet, eul, evl, öl aus der gesteigerten
form des it, ete, aut hervorzugehen. Im lokativ auf wen wäre dann wie
öfters inlautendes t verschwunden und nord ostjak. eul-t neben eul liesse ver-
muthen, dass im letztgenannten wie in den damit verwandten das eigentliche
ablativsuffix abgefallen ist; vgl. in dieser hinsicht einige finnische ablative auf
l, elative auf s, wie das syrjänische.
Nach dieser ausführlichen erórterung kónnen wir jetzt die folgenden
endungen als äussere lokalkasus oder /-suffixe in den verschiedenen sprachen
anführen :
adessiv. ablativ. allativ.
Finnisch lla l-ta lle, lle-n
dialekt. — 4, I l-t le, 1
; lla, I, le-n lla, Il, len- lla, le, le-n
Votisch la I-ta le
Vepsisch l l le
Estnisch l I-t le
Livisch I, lö I-d, I-dö 1, lö
Norw. Lapp. I l-d li
Sv. Lapp. l, le-n l-t le-n
Enare Lapp. I I-ta
Ers. Mord. Lo, le l-do, l-da
Moks. Mord. t-da
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 501
adessiv. ablativ. allativ.
Ceremiss. I, Ina le-ts la, la-n
Syrjänisch la-n li-s li, la-nj
Votjakisch le-n, lo-n le-$ li
lokativ, dativ. ablativ.
Magyarisch é, Il.
Nord Vogul. t.
Kond. ., 7
Nord Ostjak. ta, te el-ta, el-te
ti al-ta, l-ta
Surgut „ ü, t (-ta
UP
Irt. ta, t€ at-ta, et-ta
DU t-ta.
Moks. Mordv. ti (dativ)
Estnisch ti
Finnisch ti (dativ).
Hier muss noch an den nordostjakischen komitativ el-ne wie an den ma-
gyarischen adessiv n-al erinnert werden als bildungen, welche mit den übrigen
in nahem zusammenhang stehen. Wie nämlich in bezug auf die »-kasus aller-
lei modifikationen der ursprünglichen lokalen bedeutung sich entwickelt haben,
darunter ein essiv, instruktiv und komitativ, die mehr oder weniger in den
verschiedenen sprachzweigen vertreten sind, so auch was die /-kasus ankommt.
Der magyarische /-essiv ist schon erwühnt, es kommen aber auch instruktiv
und komitativ vor, theils nur mit /, theils mit anderen suffixen zusammenge-
setzt. Ohne mich in dieser beziehung auf eingehendere erórterung einzulassen,
führe ich für
Instruktiv, komitativ die verschiedenen endungen an:
Irt. ostjak. a£, j-at (instruktiv, komitativ, auch faktiv, essiv).
Surg. ostjak. n-at (id.).
Nord ostjak. el-ne (komitativ).
Vogul. el (komitativ).
502 O. DONNER.
Kond. vogul. j-at (komitativ).
Magy. v-äl (komitativ), n-al (adessiv).
Finnisch //a, | (instruktiv = adessiv).
Es zeigt sich also was die /-kasus angeht, dass die finnischen und per-
mischen sprachen in dieser hinsicht ein vollständig ausgebildetes einheitliches
system darbieten, während die ugrischen dagegen in einer epoche der aus-
bildung desselben begriffen sind. Daher auch die wechselnde gestalt was den
instruktiv betrifft.
Partitiv. In den Baltisch-finnischen sprachen giebt es eine kasusform,
welche partitiv genannt wird und die unter anderem auch dazu dient, um par-
titives objekt (oder subjekt) auszudrücken. Ihre endung ist ta und sie stammt
aus der ursprünglichen finnisch-ugrischen ablativendung, was aus mehreren ad-
verbial-ausdrücken hervorgeht.) Die pluralform entsteht durch hinzufügung
des pluralexponenten 7 vor £a, also ita als endung des partiellen pluralobjekts.
Die nächstverwandten sprachen, welche ihre lautverhältnisse überhaupt mehr
als das finnische abgeschliffen haben, zeigen auch bei dieser endung einige
modifikationen und sie tritt dabei in folgender gestalt auf:
sing. plur:
Finnisch (d, a. - dia, ga
Wotisch ta ita
Vepsisch d id
Estnisch d, t id
keine endung
Livisch d, t idi, id
da, ta di
keine endung
Schwed. Lapp. d, t, te it, ita
Norweg. Lapp. — id, i
Tromsö Lapp. — = it, id
Ersa Mordvin. do, de. tdo, tde.
1) Vgl oben s. 478. Auch Browsrrpr, Halotti Beszéd ss. 63, 77 hält den partitiv (infinitiv) als
ursprünglichen lokalsuffix mit bedeutung: bewegung aus einer stelle, dabei sich auf die ausdrücke
kotoa (kotota) vom hause, kaukaa (kaukata) aus der ferne, uota, tyköä (tykötä) von, aus der nähe be-
rufend. Näen kylää ich sehe ein dorf (unbestimmt) wäre nach ihm = nüen osaa kyldä ich sehe
einen theil von einem dorfe.
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 503
Unter den formellen beweisen der nicht sehr nahen verwandtschaft des
lappischen und finnischen, die man doch bisher angenommen, lenkt Bupexz
auch darauf die aufmerksamkeit, dass der lappische objektskasus des plurals
auf id nicht wie Frus es thut (grammatik $ 39) mit dem finnischen partitivus
pluralis identificirt werden darf. Da das lappische an diese ?d-form gar nicht
den werth des „partiellen“ objektes knüpft, da ferner solches d gar nicht im
singularischen objektskasus erscheint (was man doch erwarten dürfe, da es mit
dem suffix des finnischen partitiv, d. h. ursprünglichen ablativ gebildete abla-
tivische adverbien und postpositionen giebt: w/kof von aussen = ulkoa, ulgoda;
vuolde, vuold von unten = f. alta), sondern dessen suffix, insofern es erhalten,
b und m lautet, — so müsse man dem lappischen eben ein unmittelbares ob-
jekts- oder accusativ-suffix zuerkennen (b, m), welches in den Norweg. und
Enare lappischen dialekten im singular gerade so abgefallen ist, wie das » des
genitivs. Andrerseits müsse auch an den pluralischen accusativen auf id (it,
ite) der abfall desselben accusativsuffixes angenommen werden, indem das ver-
bliebene zd eben nur der auch noch in anderen kasus erscheinende plural-
stamm sei.!)
Gegen diese auffassung muss doch zunächst geltend gemacht werden, dass
sowohl der Norweg. als Schwedisch-lappische dialekt im singular und plural
der pronominaldeklination die ursprüngliche totale objektsendung auf m, 5 auf-
bewahrt hat. Das Norwegisch-lappische in Vefsen hat die pluralformen mijeb,
dijeb, sijeb für die gewöhnlichen min, din, sim = schwed. lap. mijeb, mijab
u. S. w., nach Frezzsrrôm in älterer form mijem, tijem, sijem uns, euch, sie,
wo an keinen pluralstamm id zwischen dem wortstamm und der endung ge-
dacht werden kann. Da nun neben diesen formen bei anderen pronomina plu-
ralische accusative vorkommen, die mit den finnischen partitiva identisch sind:
norw. lap. daid, duoid = sv. lap. tait, taite diese; sv. lap. juoite = fin. joita
welche, scheint schon hieraus hervorzugehen, dass auch das lappische dop-
pelte accusativformen gehabt, von denen bei eintretendem verfall des sprach-
gefühls für den früheren unterschied sich die eine im singular, die andere im
plural als ausschliessliche objektsform der nomina festsetzte. Dies scheint
auch von einigen enclitisch verstärkten pronominalformen bestätigt zu werden:
schw. lap. taitek hiece lautet im genitiv singular tanke, aceusativ singular tabke,
im accusativ plural aber, wo derselbe grund zur beibehaltung der ursprüng-
lichen kasusendung vorlag, nur Zaitak, d. h. ita als kennzeichen des plural-
objekts.
1) Bupenz, Verzweigung der Ugrischen sprachen. s. 63.
504 O. DONNER.
Es giebt aber auch direkte beweise, dass der partitive oder unbestimmte
objektskasus ta im lappischen singular früher gebraucht wurde, obwohl er
jetzt mehr ausser gebrauch gekommen ist. Im Norwegisch-Lappischen ist die
objektsform des relativums ma sowohl im singular als plural mad, im ersteren
falle in vokalisation mit dem komitativ-singular maina übereinstimmend (vergl.
noch gäino vom stamm gä, nomin. gi welcher); dasselbe wort heisst im accusativ
sing. und plur. des Enare dialekts mait. Der letztgenannte dialekt hat ausserdem
vom pronomen reflexivum es, dessen nominativ mit possessivsuffixen jecam, je-
Cat, jecas ich, du, er selbst, heisst, ganz treu bewahrte partitiva singularis:
jecaidam, jeéaidat, jeéaidas mich, dich, ihn selbst, wo gewiss die form durch
den suffix geschützt wurde.
Was den schwedisch-lappischen dialekt betrifft, giebt die älteste gramma-
tik von FrentsrRÓw (gedruckt in Stockholm 1738) hierüber keinen aufschluss.
In einem Manuale Lapponicum von Oror Gmaaw aus dem jahre 1669, im
Umeå und Lycksele dialekt, findet man aber in dem beim altardienst gebräuch-
lichen gebet folgenden ausdruck: ruckuleman ai sonom kaikid mitte mii darbes
lepe um ihn um alles was wir brauchen zu bitten, ein ausdruck, der im finni-
schen handbuch heisst: rukoilemaan häneltä kaikkia mitä me tarvitsemme. Den
finnischen partitiv singularis kaikkia (= kaikkea) und mitä entsprechen die
lappischen kaikid und mitte. Noch deutlicher und in voller übereinstimmung
mit finnischem sprachgebrauch heisst es weiter: ruckulepe sonum aided ia ar-
mud') wir bitten ihn um verzeihung und gnade, im finnischen: rukoillen hä-
neltä armoa ja laupiutta. Die sprache dieses manuale weicht in mancher hin-
sicht von der eines im jahr 1648 im Torniodialekt gedruckten manuale bedeu-
tend ab. Das letzte stimmt im satzbau mehr mit dem finnischen überein.
Wenn man daher auch beim übersetzen kenntniss des flnnischen und des fin-
nischen handbuches voraussetzt, kann doch dieser umstand, was die partitiv-
formen betrifft, von keinem einfluss gewesen sein, da weder das finnische da-
mals ähnliche formen besass, noch solche im finnischen handbuch vorkamen. Wir
haben daher in kaikid, aided und armud wirkliche partitivformen des singulars,
der bildung nach vollkommen dem vepsischen kived, lindud, madod oder den
estnischen «aad, tööd, pered entsprechend, und sie sind um so mehr beach-
tenswerth, als sie innerhalb der mittleren der schwedisch-lappischen dialekt-
varietäten auftreten. Dass der eigenthümliche unterschied zwischen totalem
und partiellem (indefinitem) objekt für das sprachbewusstsein allmälich verloren
1) Or. Graan, Manuale Lapponieum. Stockholm 1669. s. 59.
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 505
gegangen, kann bei dem grossen wechsel sowohl der äusseren form als auch
deren anwendung in den verschiedenen lappischen dialekten nicht befremden.
Es geschah dies um so leichter, da das lappische in der umbildung dieser
kasusform demselben lautlichen processe gefolgt ist, wie die estnischen und
livischen sprachen. Durch verschwinden des » im genitiv und verkürzung des
schlussvokals im partitiv, wo er geblieben (so finnisch genit. karjan, partitiv
karjaa, aber estn. genit. und partitiv karja, norweg. lap. genit. und accusativ
gieda, im südlicheren norweg. dialekt genit. gjetu, accus. gjedab), oder durch
dessen abfall hat in den letztgenannten sprachen nunmehr der genitiv und par-
titiv in den meisten fällen dieselbe form. Nur wo das urspüngliche /, d von
den nebenstehenden lauten in irgend einer weise geschützt wurde, ist er noch
geblieben: liv. mad = estn. mad, fin. mata, lw. teid = fin. täitä, liv. sülda
= fin. siltä.
Wie aus dem angeführten hervorgeht, schliessen sich die baltisch-finnischen
sprachen und das lappische in der bildung dieser kasusform äusserst eng an
einander. Im mordvinischen zeigt sich aber schon der anfang. Es wird näm-
lich der ersamordvinische ablativ vollständig im sinne des finnischen partitiv
verwendet, wodurch zugleich der ursprung dieses letzten, wie er oben erklärt
ist, bestätigt wird. So sagt man im finnischen 1) sich vor etwas fürchten (pel-
kän) mit partitiv, ers. mordv. pelan mit ablativ u. a.; mit diesen beiden kasus
wird weiter bezeichnet 2) dasjenige womit etwas erfüllt ist, 3) bei komparativen
der gegenstand, mit welchem etwas verglichen wird und schliesslich 4) das
partitive: ksede jartsi, vinado simi er isst brot, trinkt wein = fin. sZó leipä
(= leipätä), juo vina (= vinata).")
Aus dem angeführten geht hervor, dass der gebrauch des ablativs in par-
titiver bedeutung sich in der finnisch-lappisch-mordvinischen sprachperiode schon
vollständig ausgebildet hatte. Dagegen hat das finnisch-lappische diesen kasus
auch formell vom ablativ unterschieden; später, als er im lappischen verschwand,
ist der lokativ in der ihm ursprünglich zukommenden bedeutung von elativ in
die funktion des finnischen partitivs eingetreten, wodurch gegenwärtig dieser
kasus nicht nur mehrere der verschiedenen bedeutungen des inessivs und elativs,
sondern auch die hier mit dem finnischen partitiv und mordvinischen ablativ
bezeichneten verhältnisse ausdrückt.
1) Vel. über den gebrauch des mordvinischen ablativs F. WIEDEMANN, Grammatik der ersa
mordvinischen sprache s. 37.
64
506 O. DONNER.
Nach dieser auseinandersetzung mehrerer kasusverhältnisse in den ver-
wandten sprachen tritt schon die ursprüngliche deklination der finnisch-ugri-
schen grundsprache in vieler hinsicht klar vor uns. Wir lassen dann alle die-
jenigen suffixe bei seite, welche jetzt nicht näher untersucht wurden, die aber
in ähnlicher weise zu mehreren gemeinschaftlichen exponenten führen würden.
Abgesehen davon finden wir daher wenigstens die folgenden formen in der de-
klination mehr oder weniger vertreten:
Finnisch-ugrische grundsprache.
Nominativ —
Accusativ m
Determinirter accus. t
Lokativ na
Tativ-dativ ne
Excessiv nta
Ablativ ta
Ablativ 2 tta, lta
Caritiv tak, ta.
Der genitiv auf » ist in allen baltischen sprachen und im mordvinischen
vertreten; spuren davon zeigen sich im votjakischen und kondavogulischen.
Die inneren lokalkasus: inessiv s, sna, san, elativ sta, und illativ se, sen
kommen im finnisch-lappisch-mordvinischen und den permischen sprachen vor.
Die äusseren lokalkasus: adessiv Ina, len, allativ lan, lem sind denselben
sprachen eigenthümlich.
Der translativ se, s gehört dem finnisch-lappischen und mordvinisch-ée-
remissischen.
Der partitiv ta, £, d, im plural ita, id dem finnisch-lappischen und in ähn-
licher weise wird der damit identische ablativ des ersa mordvinischen gebraucht.
Der caritiv hat ausser der gemeinschaftlichen endung in den baltischen,
mordvinischen und permischen sprachen das suffix /oma, im magyarischen und
vogulischen tal.
Der ablativ hat für die ugrischen sprachen noch eine gemeinschaftlich
ausgebildete form wet, evl, ol.
Ein lokativ auf ta, te, l kommt in denselben sprachen vor. Ausserdem
besitzt das magyarische eine grosse menge neugebildeter formen, die als kasus-
suffixe verwendet werden.
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 507
Pronomen.
Betrachten wis jetzt das personalpronomen, so liegt es in der natur der
sache, dass dieses der frühesten periode der sprachbildung angehörende gebiet
keine sehr grosse verschiedenheiten zeigen kann. Wenn dennoch kleine ab-
weichungen vorkommen, sind sie um so mehr bemerkenswerth. Die formen
des persönlichen pronomens sind die folgenden:
Singular.
ich du
Irt. Ostjak. ma nen
Surg. ; ma nen
Nord „ ma nin
Nord Vogul. äm nän
Kond. >» am nag
Magyarisch en tä
Votjakisch mon ton
Permisch me tö
Syrjän. me te
Ceremiss. w. men ten
5 b. min tin, tin
Ersa Mordv. mon ton
Moksch. „ mon ton
Enare Lapp. mon, mun ton, tun
Schwed. , mon todn
Nerv un mon don
Livisch mina sina
gewöhnl. ma sa
Vepsisch mina sina
Estnisch mina sina
ma sa
Wotisch miä siä
Finnisch minä sinä
mie, mi sie, Si
ma, mà sa, Sd
so
sija
sid
tida
son
son
son, sun
sodn
son
täm, täma
ta, tä
hän
tema
ta
tämä
hän
hä
508 O. DONNER.
Ausser dem ostjakischen und vogulischen hat unter den europäischen
gliedern nur das lappische eine dualform erhalten, die daher auch in der ver-
balbildung zum vorschein kommt. Der dual lautet:
Dual.
Irt. Ostjak. min nin tm
Nord, „, men, min nen lin, lin
Konda Vogul. min nin tin
Enare Lapp. mot toi sot
Schwed. „, mot toi soi
Norw. 5 MO) doaj sodÿ
Südnorw. moi doi soi
Plural.
Irt. Ostjak. men nen teg
Surg. , tey
Nord mun nen, na li, lu
Nord Vogul. man nan tan
Konda , man nan tan
Magyar. mà ti ök
älter mv tiv iv
Votjak. mi ti 50j08
Permisch mie tije nija
Syrjän. mi ti nija, naja
sijajüs
Ceremissisch w. me, mie te nina
en b. mä tä nina
Ersa Mordv. min tin sin
Moksch. , min lin sin
Enare Lapp. ma t Si
Schwed. ,, mije tije Sije
None mi, min — di din Si
Livisch me te ne, ned, nei
meg, meig Leg, teig — ndmad,nát
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch- Ugrischen Sprachen. 509
Vepsisch mö tö hö
Estnisch meie teie nemad, nad
Votisch mö tö nämä
Finnisch me te he
met, müö tet, tüö het, hüö
Die asiatischen sprachen haben theilweise noch den ursprünglichen a-vo-
kal erhalten, der in finnischen volksliedern gebraucht wird, im mordvinischen,
lappischen und votjakischen aber zu o und in den übrigen zu e, ? übergegan-
gen ist. Sonst tritt in der deklination des ersten und zweiten personalprono-
mens im finnischen ein stamm ew, su zum vorschein, welcher dem lappisch-
mordvinisch-syrjänischen mon, ton sehr nahe kommt und in mehreren kasus
des lappischen hervortritt. In der zweiten person plural zeigen alle europäi-
schen sprachen das ursprüngliche 7 als anlaut, im singular haben es die meisten
erhalten, nur livisch, vepsisch, estnisch, votisch, finnisch es in s verwandelt,
während ostjakisch-vogulisch das # in » sowohl im singular als plural über-
gehen lassen. Der stamm der ersten und zweiten person lautete ursprünglich
auf » aus, wie noch unter anderem aus dem irt. ostjak. acc. mant und nom. nen,
aus der in mehreren kasus des syrjänischen hervortretenden stammform mend,
men, tend, ten, verglichen mit den übrigen sprachen, offenbar ist. Auch das
ungarische zeigt spuren der ursprünglichen n-gestalt des personalpronomens in
verbindung mit dem worte maga selbst: en magam, tán magad, ön maga ich,
du, er selbst.")
Was die erste person em im ungarischen betrifft, erklärt Bupenz sie aus
men, men, d. ist aus der gemeinschaftlichen pronominalgestalt durch abfall des
anlauts, vgl. accus. engem, poss. enyem; so auch Rırpr, der zur stütze dieser
auffassung das abfallen eines anlautenden » auch in anderen wórtern, wie eg-
mondta und megmondta, «rt und mrt, hervorhebt. Dagegen fasst Bupexz
vogul. «m, äm ich als eine mit einem emphatischen a, à zusammengesetzte form
auf, deren vollständigere gestalt noch im ablativ a-mna-nel = Beres. vogul.
a-nom-nel mit umstellung aus m-n hervortrete.) Die ziemlich nahe beziehung
zwischen magyarisch und vogul. lässt doch vermuthen, dass auch en in ver-
bindung mit vogul. äm stehe, entweder so, dass em = e-m-n, ä-m-n mit vo-
kaldehnung für das verschwundene m, oder aus der umgestellten form a-nom.
1) Rıepr, Magy. gram. 123. vgl BrowsrEpm, Halotti Beszéd s. 39.
?) Bupzwz, Magyar ugor szótár. s. 193, 625.
510 O. DONNER.
Es ist nämlich zu merken, dass dieser accusativ Ber. vog. anom, kond. anem
sich zu magy. engem verhält wie B. vog. näñen, kond. nagen zu magy. teged.
Wäre aber Bupenz auffassung die richtige, dann müssen ohne zweifel auch
die Ber vog. accus. anom, dat. anomn, abl. anomnel, verglichen mit k. vogul.
acc. nagen, dat. nagnane, abl. nagnanel und den magyar. acc. engemät mich,
tegedät dich, zu dem resultat führen, dass das schliessende, resp. vor der en-
dung auftretende m, » = magy. m, t das suffix der ersten und zweiten per-
son ist, folglich nicht durch umstellung entstanden; wir müssen also auch für
das vogulische abfall des anlautenden »» in mehreren formen annehmen. In
dieser weise schliesst sich das magyarische näher an eine der übrigen ugri-
schen sprachen.
Sonst kommen in der dritten person mehrere abweichungen vor. Einige
mundarten brauchen als solche das erste pronomen demonstrativum: estnisch,
votisch, livisch Zämd, terem. fida, andere das dritte demonstrativum: ostjak.
(du, syrj. sia, votjak. so, während die übrigen ein aus dem letztgenannten her-
vorgegangenes so», hän, hä, 0, öv, ön anwenden. Uebrigens kann noch von
dieser wortklasse mit vollem recht die äusserung SjócmEN's angeführt werden:
„Dass namentlich die pronomina überhaupt in den tschudischen sprachen bei
ihrer entwicklung zum heutigen standpunkt manche und grosse veränderungen
erlitten haben, ist gewiss und um so einleuchtender, mit je grösserer aufmerk-
samkeit man diese redetheile in denselben mit einander vergleicht und ver-
folgt.^) Die finnischen formen ma, md, sa, sä betrachtet Casrr£n als enclitica
oder affixformen, wodurch ihre vokalisation von den vorhergehenden vokalen
abhängt.) Bupexz hält men, ten für die ältere gestalt, aus welcher die mord-
vino-lappisch-votjakischen mon, ton durch einen bei diesen sprachen sonst vor-
kommenden vokalwechsel hervorgegangen.?)
Die aus dem selbständigen pronomen entwickelten formen der possessiv-
und prädikativsuffixe bieten im allgemeinen denselben anblick wie jene. Ich
verweise in dieser hinsicht nur auf Casrréns ausführliche, das ganze Altaische
gebiet umfassende arbeit.) Hier sei nur darauf hingewiesen, dass das ma-
gyarische den exponenten der zweiten person in der unbestimmten und refle-
7) A. J. Ssücren, Zur Ethnographie Livlands. Bulletin hist. phil. VII, 57.
?) M, A. CasrnÉN, Kleinere schriften, s. 209.
?) Bupenz, Magyar ugor szótár s. 195. Ueber die pronominale deklination vergleiche noch O.
Donxer, Das personalpronomen in den Altaischen sprachen. I. Berlin 1865.
*) M. A. Casrrén, De affixis personalibus linguarum Altaicarum. Helsingforsiæ 1850. Deutsch
kommt diese untersuchung vor in seinen: Nordische reisen und forschungen, B. V.
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. Hl
xiven conjugation in / übergehen lässt, wie das nordostjakische das t der
dritten person in / verwandelt.
Das pronomen demonstrativum zeigt wie die persónlichen
die frühzeitige
und gemeinschaftliche ausbildung dieser sprachelemente, die ja überhaupt zu
den allerersten der sprachentwicklung gehóren. Ich stelle sie
lich zusammen, doch nur die singularform:
hier übersicht-
Singular.
dieser. jener. der, jener.
Irt. Ostjak. te-ma to-ma teu
te-me, te-m, ti-t to-m, 'ta-
Nord Ostjak. fi, i-t to, to-t se, si, si-t
ta-m, ta-mi
to-m, to-mi
Resurr: {a-m, tá to-m, ta si
Kond. Vogul &, ti-t to, ta, to-n tà
Magyar. üz 02, aZ =
"te "to
Syrjän. ta-ja, e-ta-ja — si, Ssi-a
st. ta, e-ta
Permisch e-ti-ja — si-ja
Votjak. ta — so
ta-i2, 80-12
Ceremiss. w. di, ti, ti-da tu, tu-do se-da
b. ti, ti-dà se-dä
Ers. Mordvin. fe, e-te, to-na, 'to- se, e-8e
te-ke, te-ne to-va-ta se-ke, se-ne
Moks. Mord. tä, ta-ka to-na, ”to- sä, $a-ka
Enar. Lapp.
Schw. Lapp.
Norw. Lapp. da-t duo-t do-t
Livisch tä-ma, ta tuo se,
L. tä-ma, tä-m, tä to-i, tuo-i L. sie
Estnisch te-ma, ta, to se, Se, Seo
tä, teä, tea
Vepsisch — — se, se-$e, Se-S0,
ta-t, st. ta
tat, st. ta
tuo-t, st. to
tu-öt, st. tuö
ñe-tse
512 O. DONNER.
Singular.
dieser. jener. der, jener.
Votisch tä-mä — se
Finnisch tä-mä, st. tä tuo se.
tä, ta, ta-i to-t
Die demonstrativformen haben die gemeinschaftliche eigenthümlichkeit,
den nominativ oft durch zusätze zu erweitern, welche in der deklination nicht
bleiben. So das im ostjakischen schon vorkommende affix ma welches sonst
auch bei nomina mit va abwechselnd häufig vorkommt,") na n im Konda vo-
gulischen und mordvinischen, ja je im syrjänischen, ostjakischen yo-je, ko-je
wer, vepsischen ko-je-ken jemand, sowie ta t da do, ein affix, welches wir
oben s. 495 als ein mehrere pronomina erweiterndes element schon kennen
gelernt. Auch diese bildung erstreckt sich über das ganze gebiet der ver-
wandten sprachen, woher man es nicht als beweis einer engeren verwandt-
schaft z. b. des lappischen fta-t, tuo-t mit ostjak. to-t, ter. fw-do anführen
kann. Im magyarischen erscheint die ursprüngliche gestalt der demonstrativa
in Ze-tova hin und her, eigentlich hieher — dorthin, wie aus tova weit, fort,
hinweg, tovul jenseits, drüben, ferne hervorgeht. Die formen dz und az, älter
oz erklären Hunrazvy und Bupenz aus früheren täg, tog. Wenn diese erklä-
rung richtig ist, schliessen sie sich doch zunächst an das nordostjakische, wo
it dieser eine analoge bildung ist; vgl. magy. itt ott, innen onnan, idj = nord-
ostjak. @di. Sonst kommen noch vokalisch anlautende formen vor in ersa-
mordv. ete, ese, syrj. eta. Wırpemann führt ein syrj. demonstrativ e-si-ja
dieser, jener an, aus welchem zahlreiche bildungen hervorgehen und CASTRÉN
ez-da offenbar mit da ausgebildet.
Interrogativa. Dieselben allgemeinen züge kommen bei einer verglei-
chenden betrachtung der interrogativpronomina fin. ku und ken wer, welcher,
mé, mikä was zum vorschein. In den verchiedenen sprachen sind sie abwech-
selnd mit mehreren affixen wie ta tta tte t, da do di d, ma m, s z, ka, je
zusammengesetzt.”) Besonders beachtenswerth ist die identische komparativ-
1) Vgl. Bupzwz, Magyar Ugor szótár s. 191.
2) Vgl. über ku und mi Bupenz, Magyar ugor szótár, s. 100, 622; zu jenem auch die jüngst
erschienene werthvolle untersuchung von N. Anverson, Studien zur vergleichung der indoger-
manischen und finnisch-ugrischen sprachen. Verhandl der gelehrten Estnischen gesellschaft IX,
s. 92, über die demonstrativa s. 84 und personalpron. s. 77.
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 513
form des fragepronomens in den baltischen und lappischen idiomen, sowie eine
bildung die im lappischen in verbindung mit dem demonstrativ s zum regel-
mässigen superlativ geworden:
Fin. ku-mpi, stamm ku-mpa uter, welcher von beiden
Vot. ku-mpa
Estn. ku-mb, ku-mb-s, kumma-s
Liv. ku-mb, ku-mmi-t, ku-mbi-t
Norw. lapp. gua-bba
Schwed. lapp. ko-bba.
Fin. ku-ta-ma welcher von vielen; mü-ta-ma jemand.
Veps. ku-da-m st. ku-da-ma.
Norw. lapp. gu-tle-mu-$ welcher; mu-tto-m jemand.
Schw. lapp. — mu-tte-m.
M. Mordv. ko-da-ma.
Ersa Mordv. ko-da-mo.
vgl. Ceremiss. ku-do-£0, b. ku-da-Za welcher.
Obwohl das reflexivpronomen über das gesammtgebiet der finnisch-ugri-
schen sprachen verfolgt werden kann, schliessen sich doch hierin wie sonst
oft die lappischen, finnischen und mordvinischen in der vokalisation nüher an
einander, während die permischen dem ostjakischen folgen. Das reflexivum
hat folgende gestalt:
Finnisch itse, ihte, itte.
Votisch ihse.
Vepsisch ice.
Estnisch ire.
Livisch 250) dUG.
Norw. lapp. Jes, jec.
ijes, es.
Schw. lapp. ec.
Enare lapp. —jes.
M. Mordv. es, -ts.
Ersa Mordv. es, -s.
Ceremiss. eS-ke, S-ke.
65
514 O. DONNER.
Syrjänisch as, ad, Ish. dialekt ats.
Votjakisch as, ats.
Östjakisch at.
Dies pronomen folgt der gewöhnlichen biegungsart der pronomina, ausser
dem nominativ doch meistens in verbindung mit den possessivsuffixen: fin.
üselleni mir selbst, itseltäsi von dir selbst. Das votische gebraucht in den
übrigen kasus statt hse einen anderen stamm ene (nach Anwovist, Votisk
grammatik s. 49 = fin. häne), der ebenfalls mit suffixen verbunden wird:
enelleni, eneltänö, während das vepsische sein reflexivum 2e regelmässig biegt.
Wie im votischen kommt das estnische ?ze nur im nominativ vor, in übrigen
kasus wird es durch enese ersetzt, welches theils als stamm dient: elativ
enesest, theils in kürzerer form hervortritt wie die ältere partitivform henda,
und sich dadurch mit dem votischen ene, finnischen häne als identisch beweist.
Aehnlieh ist auch im livischen für den nominativ das sonst indeclinable 715,
L. 4s, der stamm der übrigen formen aber end, ens. Das lappische declinirt
das reflexivum nach finnischem princip mit suffixen: norw. lapp. Jecaidämek
uns selbst, jeéaidädek euch selbst, sv. lapp. ecestam = fin. itsestüni, ecestat
= fin. itsestäsi, ecestes = fin. itsestänsä; dazu hat das norw. lap. noch ein
zweites pron. reflexivum jecéa mit regelmässiger declination in allen kasus.
Der nominativ, im schwedisch lappischen auch genetiv, wird im lappischen
nur in verbindung mit personalpronomen gesetzt, die obliquen kasus dagegen,
welche mit suffixen verbunden sind, schliessen dies aus. In genauester über-
einstimmung damit verfahren das -mokscha und ersa mordvinische, doch so,
dass die suffixformen gewöhnlich nur allein vorkommen; die declination des
reflexivums erhält daher folgendes aussehen:
Nominativ. ich selbst. du selbst. er selbst.
Norw. lapp. mon jes don jes son jes
Schw. lapp. mon ec todn ec sodn ec
Moks. mordv. mon-ts ton-ts Soni-ts
Ersa mordv. mofi-s ton-s son-5.
Genetiv.
fmuo, mu du su
Norw. lapp. ON "m us
PI Vecéa-m jeca-d jeca-s
Schw. lapp. mu ecen — tu ece-m sw ece-n
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 515
Genetiv.
Moks. mordv. mon-tsen. toh-tsen son-tsen
Ersa mordv. mon-sen ton-sen son-sen.
Elativ.
Finnisch üse-stä-mi itse-stä-si itse-stü-nsà
Norw. lapp. Jeca-sta-m jeca-sta-d — jeca-sti-s
Schw. lapp. ece-sta-n — ece-sta-t — ece-ste-s
Moks. mordv. ese-sti-n ese-sti-t ese-sti-nza
Ersa mordv. (allat. es-te-n es-te-t es-te-nae).
Das éeremissische s-ke bleibt unverändert, doch zeigt sich eine spur der
suffixbildung mit der dritten person in Skesa. Dagegen verbindet syrjänisch-
votjakisch schon im nominativ as mit suffixen: syrj nom. atsu-m, atsi-d,
atsi-s, adessiv as-la-m, as-la-d, as-la-s; votjak. nom. mon atsi-m-kä u. s. w.,
adess. as-la-m, as-la-d, as-la-z. Das votjakische hat zugleich die von übrigen
sprachen abweichende eigenthümlichkeit, dass das suffix im plural zwischen
wortstamm und endung gestellt wird: adess. pl. as-mä-len, as-dá-len, as-zä-len;
sonst wird es auch ohne irgend eine endung gebraucht. In dieser weise
kommt im magyarischen maga als reflexiv im nominativ mit suffixen vor; der
surgut ostjakische reflexivstamm at wird wie der votjakische plural behandelt,
indem er mit suffixen verbunden noch ein affix nam annimmt:
ate-m-nam ich selbst,
ati-i-nam er selbst.
In der bildung eines indefinitum unterscheiden sich ebenso die übrigen
sprachen noch mehr von den ugrischen. Es heissen:
Finnisch Jo-ka, jo-ka-i-se, jo-ka-ha-i-se jeder
Votisch jó-ka
Estnisch i-gaà, e-gå
Livisch je-ga, L. já-ga
Norw. lapp. Juo-kke, juó-kke
Juö-kka-s, juó-kke-ha-s
Schwed. lapp. — jwo-ke, juo-ka-ha-s
Enare lapp. juó-he.
516 O. DONNER.
Ich will mich nicht näher auf diese pronominalbildung einlassen oder auf
die frage, ob sie den finnischen sprachen ursprünglich eigen ist oder von an-
deren fremden entlehnt. Sie erscheint aber jetzt regelmässig in den nörd-
licheren gliedern und steht mit anderen pronominalelementen in verbindung,
wie fin. jo-ku, jo-ki = norw. lap. jwo-ga, sv. lap. juo-ke jemand; fin. jo-ka
= sv. lap. jwo-k pron. relativum ; fin. jo schon, liv. ja wenn, jo, juo denn u.
a.') Auf ugrischem gebiete treffen wir ausser der irtisch-ostjakischen inter-
jektion ja nun, nord ostjak. ja, vogulisch ja-ga ach, einen wortstamm jo, aus
welchem mehrere bildungen vorkommen:
nach hinten,
hinten. rückwärts. von hinten.
Nord ostjak. jo-n J0-90 jo-lta
]rt. Surg. ostjak. — Jo, jo-k —
Vogulisch ju-n ju ju-il ?)
Wahrscheinlich steht hiermit in verwandtschaft ersa mordvin. jo-no-v zu,
an, jo-n-do von etwas her, jo-n-ga an der seite hin, bei, an, jo-£0-so bei, an,
jo-20-s an, zu; hier treten jono, joio als neue stämme auf.
Partikeln.
Mit den zuletzt behandelten wôrtern sind wir zu einem gebiet ge-
langt, welches mit den fürwórtern in nächstem zusammenhang steht, näm-
lich das der postpositionen und adverbia. Diese sind in den finnisch-
ugrischen sprachen theils regelrechte formen der pronomina oder nomina,
theils ursprünglich solche, jetzt aber stark abgeschliffene. Da der gebrauch
von postpositionen noch in vollem fluss ist, erklürt es sich wie beinahe in
jeder sprache eine zahlreiche menge neubildungen dieser art vorkommen.
Ausser diesen einem beschrünkteren gebiete zugehórenden, scheinen sich die
hier bezüglichen sprachen in drei gróssere gruppen zu vertheilen, innerhalb
deren sich eine mehr ausgesprochene übereinstimmung hervorthut. Es sind
dies 1) die ugrischen sprachen, wovon magyarisch am meisten mit dem vogu-
lischen stimmt, 2) die permischen und 3) die finnisch-lappisch-mordvinischen.
1) N. Anperson, Studien, s. 94, vergleicht noch ceremiss. ju-2o, b. ju-Za jemand, die ähnlich
gebildet sind wie ku-do-2o, ku-da-Za welcher, sowie das ersa mordvin. jak, nach konsonanten gak,
auch, und sogar, welches als enklitische partikel den interrogativen fürwörtern und adverbien afiigirt
wird, um indefinita zu bilden. — Durch einen druckfehler wird jó-k« als votjakisches wort angegeben.
?) Hvxrarvy, Az Éjszaki osztyak nyelv, s. 103.
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 517
Die geographische nähe bedingt ausserdem noch hin und wieder einzelne
übereinstimmungen.
Die gewóhnlichsten postpositionen, welche über das ganze finnisch-ugrische
sprachgebiet verbreitet vorkommen, sind:
irt. ostjakisch pir das hintere: per-a zurück, pir-na hinten, nachher, pir-
etta von hinten.
vog. Beres. pär zurück, Kond. par-i zurück, gegen.
magy. far der hintere, hintertheil.
syrjän. bör das hintere, bör-i-n hinten, nach, bör-i-$ von hinten, bör zu-
rück, bar-a, p. bór-a wiederum, aufs neue.
votjak. bör das hintere, bór-i-$ von hinten, bör-ä nach.
liv. p'era, L. pára grund, boden, hintertheil, p'erró, p'era-st, p'era-ld,
p'er-in = fin. perän, perä-stä, perä-ltä.
estn. pära, Dórpt perd hintertheil, pära-st nach.
fin. perä der hintere, perä-stä, perän nach.
Irt. ostjak. pele-k hälfte, seite: tom pel-ga, surg. tom pele-ga jenseits,
irt. surg. tom pel-ge-na auf der andern seite, tem pelga, surg. tem pele-ga auf
diese seite.
nord ostjak. pela-k, pele-k hälfte, theil, seite, pel-ka zur seite, pelé zu,
nach hin.
konda vogul. pal hälfte, seite, pal-i, pal-ne zur seite, gegen = ungar.
fäle, pal-t auf.
nord vogul. poal, pal seite.
magy. fel st. fäl-ä hälfte, seite, fäl-e zur seite, gegen, fäl-öl von — her.
votjak. pal seite, gegend, pale-n bei seite, zur seite, vorüber, pala-n an
einer seite, pala-$ von, aus, tu pal-a auf die andere seite.
syrj. pöl seite, ufer, pölö-n vorbei.
teremiss. pele, pele hälfte; pele, pel, vel seite, theil, pele-n bei, zu, pele-ts
aus der nähe, vele-n nahe, b. pele-ts, vele-ts aus der nühe.
moks. mordvin. pälä, pele hälfte, seite. pál-; zu, nach hin.
ersa mordvin. pele, pel hälfte, theil, seite, tona pele-v nach jenseits, er'va
pel-de von allen seiten.")
1) Für die obenstehenden vergleiche Bvpewz, Magyar ugor szótár: far s. 495, fel s. 506, fal
s. 490. Er hat doch für mehrere sprachen die entsprechenden wórter nicht aufgenommen. So stellt
er auch nicht vogul. pal, votj. pal, und fin. puole zu den übrigen. Vergleiche noch über diesen ge-
genstand Huxrazvy, A Vogul föld és nép, s. 278 ff.
518 O. DONNER.
norw. lapp. beälle hälfte, seite, schwed. pele; tan pele-n auf diese seite,
pele-sta-n meinestheils.
liv. puol seite, kus puol-s wo, kust puol-d woher, tän puol herwärts, ve-
len puol-st von aussen.
estn. pol seite, pol-e nach, gegen, -wärts, zu, pol bei, neben, pol-t von,
von seiten, wegen, pole-st id.
finnisch puole hälfte, mitte, seite, tästä puole-n von hier ab u. s. w. in
den meisten kasus.
Ich hege kein bedenken die mit a, wo als stammvokal gebildeten würter
mit den übrigen zu verbinden, da ein ursprüngliches a durch steigerung und
brechung @, oda, wo und andererseits durch schwächung dä, e, ? werden kann,
wie dies aus zahlreichen beispielen hervorgeht. Vergl. oben s. 432 und 460
Bupenz, szótár s. 490, führt die mit a, wo vokalisirten zu einer besonderen
gruppe, indem er sie mit magy. fal wand, nord. ostj. puñil seite, irt. punat,
surg. ponat seite verbindet; dennoch erinnert er an die gleichnisse ostj. ket,
surg. kot, vogul. kat, kond. kat = fin. käte nom. käsi, magy. kez hand; vog.
kualem, kond. kvalem gehen, sv. lap. kalet, norv. gallet durchgehen = magy.
käl-, kel- m. mord. käle-, ers. kele-, nordostj. kil-, fin. käun gehen. Aehnliche
beispiele kónnen in menge vermehrt werden: vog. kas, nordostj. kas, syrjän.
ga? freude = fin. kisa spiel, freude; ostj. kat, nordostjak. kat, kad, fim. kahte,
n. lapp. guoft, sv. kuekt, en. kuökt = magy. ket, syrj. votjak. kik, vogul. kit,
ket, kond. kit zwei; nordostj. palem, n. lap. ballat, sv. pallet, syrj. pola sich
fürchten = surg. ostjak. peiem, vogul. pilem, magyar. felni, mordvin. pelem,
fin. pelkän.
Als beispiele der näheren beziehung zwischen den ugrischen sprachen
mögen folgende dienen:
Das irt. ostj. it, surg. # das vorne heisst nordostjak. jel, vog. el, konda
vogul. el = magy. äl, k. vog. el-e = magy. äl-e nach vorn, k. vog. el-ol =
magy. äl-öl von vorn.
vogul. kvone, konda vog. kvon = magy. kün, kinn draussen; vgl. k. vog.
kvan = magy. ki hinaus.
nordostjak. met, irt. ‘ment in den ausdrücken ti-ment ein solcher wie
dieser hier, Za-ment ein solcher wie der dort = magy. mint wie, gleichwie.
nordostjak. el-ti, wl-ti = magyar. al-t durch; doch auch im votjakischen
vil-t über von vil das obere, ul-ti unter-hin, durch, von ul unteres.
nordvogul. as, kond. os und, wider, aber = magy. es, -$ und.
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 519
Ein in postpositionen öfters hervortretendes affix ist bi, pi, welches unter
anderem auch mit dem stamm kw zwischenraum vereinigt wird. So heisst irt.
ostj. kuttep mitte, nord. ostj. kufip, vogul. kwdob = magy. kózep; irt. kutteba
mittenhin = magy. kögbä dazwischen, mittenhin; nord. ostj. kutem, kuten, kutel
= magy. közöm, közöd, közä mit mir, dir, ihm.
Von pronominalformen sind schon einige angeführt. Irt. ostj. totta, surg.
totti, vogul. tot, kond. vog. tat = magy. off dort;
irt. ostj. dette, surg. tetti, tet, kond. vog. dif = magy. it hier; —— surg.
kotti, kot, konda vog. yof = magy. hol wo, wie andererseits der ostjak. wort-
stamm kut = magy. kóz im vogulischen kal, kond. vog. yal heisst.
nord. ostjak. toda = magy. oda dorthin; nord. ostj. tädä = magy. idä
hierher, im nordostjak. kommt yoda wohin vor.
nordostjak. yodi = magy, hogy d. i. hodj quomodo; nordostj. di = magy.
idj (így) so, auf diese weise.
. mord. ostj. yo£a, yo$ zu, an, irt. yat in: yüdem-yat-jon drei zu zehn (13),
vog. kuj-p = magy. hoz, hozza (hozja) zu, an. Vgl. Buvenz, szótár s. 118.
Es kommt doch auch im votjakischen vor: kuzja längs, auf, von kwz lang,
länge = magy. hossu, vogul. kosä; syrjän. kuéa in, auf, an.
Zwischen magyarisch und mordvinisch zeigt sich ein ühnliches verbindungs-
glied in ers. mordv. wdalo hinterer raum, hinten = magy. utol hintenan.
Zwischen votjakisch pirti durch und ersa mordv. pert, perka um, unge-
fähr, moks. perf, perfka um. Syrjün. dorö, votj. dorä zu, ad, dorin bei, ne-
ben, dorti, votj. dort? vorbei, längs, doris von, an und éerem. doran bei, an,
dorats von, aus, dure vor, bei, neben. Zu diesem gehórt auch das vielgestal-
tete syrj piékós das innere, drinnen, votjak. puck, welche in mehreren kasus
gebraucht werden und offenbar desselben ursprungs sind wie éeremissisch poks
mitte, poksets mitten aus, poksalna mitten in, unter, pokska mitten hin, ersa
mordv. potmo, m. potma inneres, ers. m. poísto, m. potmista aus, ers. potso,
m. potmisa in, ers. pois, m. potmis hinein.
Für syrjänisch, mordvinisch und finnisch sind gemeinsam: syrj. vestin ge-
genüber, vor, éerem. vas entgegen, vast hindurch, = moks. mordvin. vasta
stelle, vastisa anstatt, elat. vastista, illat. vastis, liv. vast, vastó entgegen, ge-
genüber, est. vasta, vastas, vastast, vastu, vot. vassa, vaso, fin. vastan, vas-
(assa, vastoin, vasten, lapp. n. vuöste, vuöstai, vuöstas, sv. vuosta. Die zu-
letzt angeführten zeigen schon die grósseren veránderungen, welche das form-
element im permischen gliede erlitten. Andere beispiele sind: syrjän. kezin
520 O. DONNER.
zwischen, keZi$ aus der mitte, Kkezó in die mitte (vergl. im magyarischen die
nahe stehenden kögött, küzül, köze), votj. kosä bei, unter, terem. gisan wegen,
von, über, ers. mordv. kunskas mitten in, kunskasto, -so, kunskava durch, m.
mordv. kuökasa mitten in, -sta, -s, im lappischen norw. gaskan, gaskast, gaski,
sv. kaskan, estn. keskel, keskele, keskelt, keskest, fim. keskend, kesken, keskellà;
syrj. voz’e vorn und vorhin, vos'/ vor, votj. vózi an, neben, vozim bei, wel-
ches sich dem fin. illativ esi» vor, am meisten nähert, eine jüngere form aus
esi stamm ete, wovon mehrere bildungen: illat. eten, edessä, edellä, edestä u.
s. w. Am nüchsten kommt die russ. lappische form vusmus erster.
Andererseits trennt sich aber das syrjänisch-votjakische schon bedeutend
von den übrigen sprachen in der adverbialbildung aus pronomina, obwohl ein-
zelne anklänge vorkommen. So werden gebraucht: syrj. kitön, kitönö, ish. kön,
votj. kitin wo = fin. kussa; syrj. kitis, kitisänj, votj. kifis unde = fin. kusta;
syrj. kiöcö, kiti, kit, ish. kices' wohin, votj. kitsi — fim. kunnes. Syrj. tat, ta-
tön, tati, ish. tatän, tan, votj. tatin hier — f. tässä; tacce, tacc'e, ish. fati, votj.
tatsi hieher — fin. tähän; tasa, tatis, tatisan, votj. tati$ von hier = fin. tästä.
Syrj. fitón, ficéanón, ish. fitün, votj. ofim dort = fin. tuolla. Syrj. set, seti,
seti da, ish. setän = f. sind, syrj. ses, sesam, seca, sec an, setis, si$a von
dort, von hier = fin. sÁé. Syrjän. sessa darauf, dann, ish. set dahin = fin.
sihen, sinne. Weiter noch syrj ish. kuz‘, ki3!' quomodo, f. kuin, mila quare,
kimin, miüttüm quantum; votj. ofsi, of dorthin, o£i$ von dort, Kizi wie, ozà, oz
so, ja, fazi, taz so; überhaupt also ziemlich abweichende formen von den bal-
tisch-volga sprachen.
Da die im inneren von Russland lebenden finnischen vólker des Volga-
stammes wenigstens tausend jahre von den ostseefinnen getrennt sind, darf uns
nicht wunder nehmen, wenn sich in dieser zeit mehrere würter als postpositionen
festgesetzt haben, die beim anderen gliede nicht gebraucht werden. Wo aber
dieselben wórter vorkommen, da zeigen sie äusserst nahe übereinstimmung.
Besonders gross ist diese bei den als adverbia gebrauchten pronominalformen ;
in den postpositionen folet aber das lappische sehr getreu den übrigen ostsee-
sprachen.
Ers. mordv. gebraucht käds zu, an, kädse bei, kädste von, moks. mordv.
kätsa bei, käts zu und kätsta von, von -her = liv. käds da, vorhanden, bei,
käddö in, an, zu, kädst von, estn. käes in, bei, an, käest von, alle aus dem
worte kite, käd hand. i
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 521
Cerem. lisne, b. lisna, lisnä nahe, lisel propinquus, liv. lesgöl nahe bei,
in die nähe, lesgöld aus der nähe, estn. läzi, lähi, láhi nahe, veps. läsu, lä-
henn, lähel bei, an, fin. läsnä zugegen, lähellä, lähes nahe. In verbindung
hiermit steht estn. ligi nahe, zu, mit, fin. liki id, n. lapp. lakka nahe.
Vom worte lo mitte gebraucht ëerem. losta in, unter, zwischen, loska in
unter, n. lap. lusa hinzu, lut von, lusa, lussa zu, ad, lute, luste von, aus, sv.
ludni zu, veps. lost zu, fin. luona an bei, luota von, aus der nähe, lwokse hin-
zu, von /uo nähe.
Cerem. koë, kot, b. kaö durch = liv. kouti, kout, koit, L. kuiti, kuoti
durch, längs, über, estn. kaudu, kaolt entlang, über, durch, fin. kautta durch,
n. lap. guovdo entgegen, unter.
Cerem. veine, vele (lok.), vela, b. velän (lat.) ad, juxta, vele, b. velä, vel
nur, von vel seite, gegend, liv. vel, vel, vell, L. vel, viel adhue, etiam, estn.
vel noch, lapp. vela, vel, sv. viela, vot. vela, vel, veps. völ, fin. vielä noch.
In nüherem verbande stehen: n. lapp. o/ggon draussen, olgus, sv. ulkos
hinaus, n. olgoldas, sv. ulkot von aussen — liv. ull, ullü draussen, ulz heraus,
uld, uldöst von aussen her, fin. ulkona draussen, «los hinaus, ulkoa von aussen.
N. lapp. sist darin, von innen her, sv. sisne, sinne, sist darin, siste von
innen, n. sisa, sv. sis, sisa hinein, liv. sizal drinnen, sizöl, sill, L. sille hinein,
sizüld von innen, estn. sisse, ses in, sest aus, fin. sisässä, sisällä drinnen, si-
sästä, sisüllü von innen, sisän, sisälle hinein.
n. lap. jurra, sv. jura, juru gerade, eben, liv. jär, j4ró herbei, hinzu,
jürs, jus dabei, est. jure zu, jures, bei, jurest von, fin. juri eben, gerade, ju-
ressa an.
n. lap. erit weg, fort, sv. erin weg, erit fort, liv. jera, jara, L. jära ab,
weg, fort, Jeranis id., fin. er? getrennt, verschieden: erinänsä, erillänsä getrennt,
erittäin, erittäisin besonders.
n. lap. galle, gallasi, sv. kalle genug, freilich, liv. käll, L. Kull, full wohl,
obgleich, freilich, kälab wohl freilich, est. kill wohl, fin. küllä genug, freilich,
s. genüge, killin, küllüksi zur genüge. Möglich dass mit diesen in verbindung
steht votjak. kal jetzt, sogleich, cerem. gile sogleich, bald, gilt gänzlich,
durchaus.
m. mordv. sä-meldä hernach, n. lapp. man mield worüber.
Eine zahlreiche menge postpositionen sind für das lappische und finnische
gemeinschaftlich, wie für das finnische und ein jedes glied der zuletzt ver-
knüpften sprachen. Dass daneben auch abweichende bildungen vorkommen,
66
522 O. DONNER.
ist bei der grossen beweglichkeit dieser sprachen kein wunder. So giebt es
z. b. im livischen eine partikel koks in der bedeutung: wenn es wäre. Nie-
mand kónnte ohne weiteres dies mit dem finnischen ausdrucke kun olisi iden-
tifieiren, wenn nicht vermittelnde glieder da wären: ku vuolks, kw olleks, ku
oks. Ich will mich doch nicht länger mit diesem gegenstande aufhalten, führe
daher nur einige adverbialformen und konjunktionen an, die aus pronominal-
stämmen gebildet sind und an der seite entsprechender bildungen in den ugri-
schen sprachen gestellt diese beiden sprachgruppen bedeutend von einander
unterscheiden.
Inessiv. M.mordv. kosa, ers. koso, veps. kus, vot. kuga, norw.lap. gosa,
sv. kosse, kussa, kussas wo = liv. kus wo, wohin, est. kus, kussa, fin. kussa wo.
— M. mordv. /asa, ers. tese, n. lapp. dasa, sv. tasne, liv. (ds, tasa, veps. täs,
fin. tässä hier. — m. mord. tosa, ers. £oso, n. lap. dosa. sv. lap. éwosne, tuos,
fin. tuossa, dial. {oss dort. — liv. sis, sis dann, alsdann, est. sis, fin. sis denn,
also, vot. sis, sise; sv. lap. masne, masnes, est. mis, fin. missä wo.
Essiv. Cerem. kunam wann, b. konam, tinam, b. tinäm, tenäm dann, ersa
mordv. tona (pele) jenseit, liv. kuna, kunas, Li. kw, kuna, estn. kuna, kunas
wann, tan dort, n. lap. goas, sv. kosse = kosne wann, vot. kös wann, fünün
heute, tona vor einer zeit, veps. kons wann, fünam bär heute, tanoi vor kur-
zem, fin. konsa = "ko-na-sa wann, kun für '"kwna wo, wenn, als.
lllativ. Cerem. kuze, kuëe, b. kuce, koce quomodo, ut, tiske, tis, tizak, b.
tiska, tiskä, teskä huc, ers. mordv. kos wohin, £ozov dahin, m. mord. toga dort-
hin, n. lap. dosa, sv. tos dorthin, n. dasa hieher, gosa wohin, est. tähåä, täh,
tiha hieher, taha dorthin, sthe, sva, seie hieher, kuhu, kohw wohin, taha dort-
hin, vot. kwhó wohin, sihe dahin, fin. kuhun für "kusen wohin, sihen dahin.
Vel. doch diese abtheilung mit dem syrjänischen.
Lativ. m. mordv. tänt jetzt, sv. lap. {anne hieher, konne wohin, liv.
kun, kuns, kuns, kuñë wie lange bis, während, sens kuns bis, tüm, tänn hieher,
sin, sin, sinne dahin, hieher, veps. kunna wohin, /ünna hieher, sinna dort-
hin, vot. tänne hieher, sinne dorthin, est. kumni, kuni bis dann, bis dahin wo,
sehni, sent bis dann, senna, sinna dahin, tänna hieher, tämini bis heute, ment
während, fin. kunnes, dial. kunis, sini kuni so lange bis, bis dahin, sinne da-
hin, tänne hieher, minne wohin.
Die gegenseitige Verwamdtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 523
Elativ. Cerem. kusto, b. kusta, kosta wo, tiste, b. tista, tistä hier, masta wo,
moks. mordv. kosta, tasta, esta, tosta von wo, von hier etc., ers. mord. kosto,
teste, seste, norv. lap. gost, dasto, mast, lok. u. elativ, sv. koste, tasto, tast,
maste, liv. kust, täst, tästö, siest von da, sist dann, alsdann, sitest von hier,
est. kust, kost, koste, kustas, kustes, kustast von wo, täst von hier, tast, tast
von dort, sist, si von da, vot. kussa für ”kusta woher, sitä daher, fin. kusta,
kustas, kustasta, tästä, tuosta, sid, mistä.
Adessiv, Ablativ. M. mordv. kolda, kovilda (so auch tä-päldä, tä-pälä,
tä-päl) woher, säldä nachmals, ers. mordv. kovoldo, tovoldo von wo, von dort,
norw. lapp. dale, dal, sv. tale, tal hier, n. dobbild, sv. tobbelt von dort = fin.
tuommalta, sv. lap. kol, kolle, kollel wo, liv. täld von hier, säl, säld, säldöst,
est. teal hier, seal dort, tollakule so weit, tealt, sealt, vot. tealä, teäl hier, te-
ältä, teält von hier, seälä, seäl, seältä, seält, fin. kulla, kulta, tällä, tältä, tu-
olla, tuolta, siellä, sieltä.
Allativ. M. mordv. lä-päli her, sä-päli dahin, mekeli endlich, zuletzt,
veps. kugali wodurch, tägali hierdurch, sigali dadurch = fin. kukali in welcher
weise, mikält in welcher weise, je nach, so viel, täkält in dieser weise, sikält
so, danach, in dieser weise.
Translativ. Ers. mordv. meks warum, dass, seks denn, seks meks weil, liv.
miks warum, weil, est. miks warum, wozu, seks darum, dazu = fin. miksi
warum, s?ks? darum.
Von konjunktionen und ähnlichen mógen nur einige angeführt werden:
norw. lapp. v gossege, sv. à kosseke — fin. ei koskan; n. lapp. maidegen = fin.
mitäkän. — n. lapp. Jo, juo, jo be, liv. jö, ju, L. jo, je, jóva, juba, jub, est.
ju, jo, 30, Juba, joba, jop = fin. jo, Jopa schon, gewiss. — sv. lap. Jus, juôs
= fin. jos wenn. — n. lap. gwt = fin. kwitenkin doch. — sv. lap. nan, liv.
ne, nei, estn. nt = fin. mn so, ja. — n. lap. ave — fin. aivan gerade, ob.
Werfen wir jetzt einen rückblick auf das ergebniss vorhergehender unter-
suchung über die pronomina und partikeln, so ergiebt sich:
im persónlichen pronomen, welches die ursprüngliche a-vokalisation im
ostjakischen bewahrt, zeigen mordvinisch, lappisch und votjakisch die form
524 O. DONNER.
mon, die übrigen men, min, während das ungarische sich an das vogulische
anlehnt.
Pronomina demonstrativa kónnen überall auf gemeinschaftliche urformen zu-
rückgeführt werden, doch haben sie im magyarischen die gróssten veränderun-
gen erlitten.
Auch das interrogativ ist ursprünglich gemeinsam; nur einige neubildun-
gen (kumpi, kutama) gehören dem lappisch-mordvinisch-finnischen.
Im reflexiv zeigen mordvinisch, lappisch, finnisch gemeinschaftliche voka-
lisation (ise, ec, es, es), wobei theilweise genau entsprechende syntaktische an-
wendung; syrjänisch-votjakisch «as lehnt sich an ostjakisches at und das unga-
rische gebraucht ein ganz verschiedenes wort.
Unter den unbestimmten fürwórtern haben die finnischen und lappischen
mundarten eine ihnen allein zukommende neubildung (joka).
In bezug auf die partikeln geht sogleich hervor, dass mehrere postposi-
tionen schon aus der periode der gemeinschaftlichen grundsprache stammen
wie perd, puoli, pä, ete, andere verbreiten sich in identischer gestalt mehr
gleichmässig über alle europäischen glieder, wie ala, tili, obwohl man ihre an-
fänge schon in Asien verfolgen kann, also auch diese zu den ursprünglichen
zählen muss. Aehnliche bildungen kommen wenn auch spärlicher von den
pronominalformen vor. Wenn nun schon auf dem gebiete der postpositionen
eine vertheilung der betreffenden sprachen in gruppen stattfindet, so ist diese
scheidung in den adverbien eine ganz deutlich ausgesprochene. Als erste
gruppe zeigen sich die ugrischen sprachen: ostjakisch, vogulisch, magyarisch;
doch hat sich offenbar die letztgenannte sprache nach der geschichtlichen tren-
nung von den nächstverwandten, und vielerlei fremden einflüssen ausgesetzt,
neue bahnen der entwicklung gewählt, wodurch sie sich von den anderen ent-
fernt. Als gegensatz dieser ersten gruppe treten hier alle übrigen verwandten
sprachen auf. Dadurch erklären sich die vielfaltigen übereinstimmungen zwi-
schen den wolgasprachen und den permischen, wenn hier auch wie immer die
geographische nachbarschaft dazu beiträgt, ursprünglich gemeinschaftliches lànger
zu bewahren. Ueberhaupt aber scheidet sich auch hier der permische zweig
von der &eremisso-mordvinisch-lappisch-finnischen gruppe, welche auf dem ganzen
finnisch-ugrischen sprachgebiete die allergrösste und durchgehendste nähere ver-
wandtschaft an den tag legt.
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 525
I
Zahlwörter.
Ein sehr bedeutendes zeugniss über die nähere verbindung einzelner der
finnisch-ugrischen sprachen liefern die zahlwörter. Schon 1849 bis 1853 be-
handelte Scnorr in den veröffentlichungen der Berliner akademie diesen gegen-
stand, um die innere verwandtschaft des Altaischen sprachengeschlechts nach-
zuweisen, im letztgenannten jahre in einer umfassenden lehrreichen abhandlung.')
Später ist dieser gegenstand mehr oder weniger eingehend von Casrnéw,) Eu-
ROP.EUS,) Antovist,‘) Huwrarnvy,) dem verfasser‘) u.a. behandelt worden. Ich
lasse hier die zehn zahlwörter übersichtlich zusammengestellt folgen:
1) W. Scuorr, Das zahlwort in der tschudischen sprachenklasse, wie auch im türkischen, tun-
gusischen und mongolischen. Berlin 1853.
2) M. A. CasrnÉN, Grammatik der Samojedischen sprachen s. 191.
3) D. E. D. Euroræus, Komparativ framställning af de finsk-ungerska språkens räkneord. Hel-
singfors 1853. Später hat er zu kühne zusammenstellungen des indogermanischen und finnischen in
zahlreichen schriften gemacht.
4) A. Anravisr, Om ungerska språkets förvandtskap med finskan. Suomi 1863 s. 36.
5) P. Huxrarnvy, A Kondai Vogul nyelv. s. 14, 40. — id., Az Éjszaki osztyak nyelv. s. 83.
5) ©. Doxxer, Om Finnarnes forna boningsplatser i Ryssland. Finska Vet. Soc. Bidrag. 24, 143.
Irt. Ostjak.
Surg. Ostjak.
Nord Ostjak.
Nord Vogul.
Konda Vogul.
Magyarisch
Syrjän. perm.
Votjakisch
Ceremissisch
Ersa mordv.
Moks. mordv.
Norw. lapp.
Sehwed. lapp.
Livisch st.
nom.
Estnisch rev.
dorp.
Vepsisch
Votisch
Finnisch st.
nom.
1
it, à, ja
äkve
aku
äd)
ötik, öti
odig, og
ikte, ik
b. ikta
veike, ve
ifkà, fkä
fere okta
okt, oft, ofta
loufta
akt
üt
üks, L. juks
üks
üts, üc
üks
ühsi
ühte
üksi
O. DONNER.
2
[kat, katn
\kaden, kadn
kat, katyen
[kat, kadn
(kit
kit, kiti, ket
kit, kitag
ket, kättö
kik
kik
kok
kavto
kafta
guökta
guökt
guöfte, guöft
kuäkt
kad
kaks
kaks
kats, kac
kaks
kahsi
kahte
kaksi
3
quidem
| kudem
|kodem
yolim, yulim
korom
yurum
harom
kuim, kujim
kin
kum
kolmo
kolma
golbma
golma
golm
kolm
kuolm
kolm
kol
kolme
kölme
kolme
4
fieta, net
\neda, nieda
neta, neda
nel, nel
nale
nil
ned)
nolj
nil
nil
mile
nilä
nällja
nällji
nelje
nela
nelt
neli
nel
nellä
neljä
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 527
6
yt
kut
hot, hut
kat
yot
hat
kvait
kvat
kvat
kut
7
tabet
tabet
labit, labid
sat, soat
sat
het
sizim
sizim
sem, Sim
sisem
sisem
ciecéa
éieca
gjeca
Ceca, xeie
Seis
seitse
seize
seieme
seitse
seitsemän
8
mida, nit
nigeday
nil, niil
nala-lu
nala-lov
nol-ts
kókjamis
tamis
| kanda-ks
\rändäyge
kavkso
kafksa
gaktse
gavtse
gaftse
kaktse
kodöks
kaheksa
fkadiksa, kaiksa
\katesa, kahesa
kahtsa, kahehsa
kahehsa
kahdeksan
9
är jon
üry jeun,
ei ery jon
jert jan
antel-lu
ontel-lov
kilän-ts
ökmis
ukmis
| inde-ks
lendegse
veikse
vehksa
ovtse
oftse
ouftse
oktse
udöks
üheksa
| ütezà
litese, ühesa
ühtsä,
ühehsä
ühehsä
ühdeksän
10
jon, jan
jewn
jan
lau
lov
tre
das
das
lu, luo,
luat
kämen
kemen
loye
lokke
lokke
kim
kimme
kimme
kimne
x rs +
cumme
kümmenen.
528 O. DONNER.
Aus dieser zusammenstellung geht deutlich hervor, dass die kardinal-
zahlen bis sieben für alle finnisch-ugrischen sprachen gemeinsam sind, dass
also die hier betreffenden vólker vor ihrer verzweigung nach dem siebenzahl-
systeme gezählt haben.) In dieser ursprünglichen reihe der ersten kardinal-
zahlen kann man aber deutlich zwei verschiedene gruppen wahrnehmen, eine
ugrische, welche ostjakisch, vogulisch, magyarisch umfasst, im gegensatz zu
den übrigen, obwohl wie überall im sprachlichen leben unbedeutendere ab-
weichungen vorkommen. So stehen
Magy. ädj = ostjak. it 1.
» wel — nord vog. kit, kei 2.
» härom = k. vog. yurum, nord vog. korom 3.
» ned; — irt. ostjak. neda, net 4.
PER! — vos Cl nord yves 97 >.
„ hei = k. vog. sat, nord vog. sat 7.
Als beweis dafür, dass die magyaren, vogulen und ostjaken sich schon
in dieser ersten periode von den finnen geschieden, hebt Hunrazvy, der doch
die obige zusammenstellung nicht macht, den umstand hervor, dass bei jenen
die form ket, kit kad nur attributiv stehen kann, die alleinstehende dualistische
form aber kättö, kiti, kadn ist. Diese unterscheidung existirt nicht in den
finnischen sprachen.)
Wenn auch einzelne annäherungen in der einen oder anderen zahl bei
den übrigen sprachen vorkommen, so kann man doch nicht die überhaupt
engere verwandtschaft auch dieser unter sich verkennen. Besonders zu merken
1) Diese auffassung hegt auch Casrrén. In seiner grammatica syrjænica s. 47 schreibt er:
numeralia in linguis Syrjæna, Finnica et Lapponica plane congruunt tantummodo usque ad numerum
septem, qui simul finit seriem numeralium, quae primitivae sunt originis. Ex hoc conjicere licet, Finni-
cas gentes quondam hactenus tantum numerasse, quare numerus septem pro sancto habitus est. De-
cem quidem redditur verbo primitivo, sed denominatio ejus variat in variis linguis, unde colligendum,
hunc numerum posterioris esse originis. Das in lingua Syrjæna est russicum xecarrs. Russicæ quoque
originis sunt denominationes numeri centum: sjo, sata, éuotte (russ. cmo) sic conformatae ob concursum
duarum consonantium. Was die zahl 7 betrifft, hat BupENz, magyar ugor szótár s. 133, in trefflicher
weise die verschiedenen formen mit einander identificirt aus einer gemeinschaftlichen täbete (tabete):
aus der einerseits abet, labit und nach anderer richtung sävte, seitse, sise, Cieta und ferner mit m&
suffix seitsemä hervorgehen. Wir lassen hier die von Auravisr 1. c. 38 entworfene vermuthung seitse-
mü und die übrigen kónnen durch entlehnung aus den indogermanischen sprachen herübergenommen
sein, unerörtert, weil sie für den gegenwärtigen zweck ohne einfluss ist.
Auch Huxwrarvy, Ethnographie von Ungarn s. 154 ist der ansicht, dass die hier genannten völ-
ker, wie die türken nach dem siebener-system gerechnet haben.
?) P. Hunrazvy, Ethnographie von Ungarn s. 154.
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 529
ist, dass die permischen sprachen ihr wort für sieben (sizim) mit demselben
ma-suffix ausgebildet haben, welches überhaupt den wolga- und westfinnischen
sprachen eigenthümlich ist. Nur in einigen fehlt das suffix, ist aber in meh-
reren dieser beweislich fortgefallen. Uebrigens steht auch die lappische form
Ceca dem veps. seicme, est. seifse näher als dem ugrischen.
Innerhalb dieser zweiten den ugrischen sprachen gegenüberstehenden gruppe
bilden nun wieder die wolgasprachen und das lappisch-finnische eine eng ver-
bundene einheit, indem sie in der weiterentwicklung der zahlen die ausdrücke
für acht und neun, sowie theilweise für zehn in identischer weise ausgeprägt
haben. Fin. kahde-ksan, est. kahe-ksa, liv. kodö-ks, sv. lap. kak-tse, n. gak-tse,
gav-tse, gaf-tse, ers. mord. kav-kso, m. kaf-ksa, ter. kändä-yse enthalten alle
die zahl 2 mit einem ausdruck für zehn, in welchem Scuorr das indogermani-
sche dacan vermuthet, in einer dem syrj. das verwandten gestalt /san, welche im
fin. ksan werden konnte wie dórptestn. its = fin. üksi ist.) Wir brauchen
hierauf nicht näher einzugehen; hier ist nur von gewicht, dass auch die zahl
neun in entsprechender weise in den letztgenannten idiomen gebildet ist: fin.
ühde-ksän, est. ühe-ksa, liv. 4dó-ks, sv. lap. ok-tse, norv. ov-tse, of-tse, ers. mord.
vei-kse, m. veh-ksa — 1—10. Die stammform für zehn ist fin. kämmene (vgl.
in zusammensetzungen: köümmenkunta u, a.), veps. kümne, ersa mordv. kämen,
m. kemen. Lappisch lokke, norw. loye. utsj. dial. loyi, enar. love, bedeutet
schlechthin zahl (lapp. lokko gen. loyo = fin. luku gen. luvun zahl) und stimmt
mit dem écerem. lu, luo, vogul. lov, lau. Wenn aber hier ein einfluss von
oder auf das vogulische anzunehmen ist (vergl. doch auch vog. love-nt, lov-nt
= magy. olv-a$ lesen, zählen), so ist doch diese vogulische übereinstimmung
nicht von derselben durchgreifenden bedeutung wie die anwendung des /w, loye
im Zeremissisch-lappischen. In diesen werden nämlich alle übrigen zehner da-
mit gebildet: norweg. lap. guöft loye 20, golm loye 30, nällja loye 40, vit loye
50, gut loye 60, &ieca loye T0 = erem. kok lu, kum lu, mil lu, vis lu, kut lu,
Sim lu, während das vogulische es nur ein einziges mal gebraucht: nord vog. sat
lau, kond. sat lov 70, die übrigen aber in anderer weise ausdrückt, wie weiter
unten gezeigt wird.
Dass lapp. kaktse seiner vokalisation nach wohl mit fin. kahdeksan, nicht
aber mit dem lappischen ausdruck für zwei kuökte, kuäkte übereinstimmt, kann
nicht als beweis einer vermutheten späteren entlehnung aus dem finnischen gel-
1) Scuorr, Das zahlwort s. 16. Mit Eurorzus theilt Anravisr, Suomi 1863 s. 40, kah-deks-an
und sieht in deks das syrj. das = skr. dagan, óéxo; aus diesem könnte doch entweder nur dak, dek
oder das, des entstehen.
67
530 O. DONNER.
tend gemacht werden.) Denn einerseits ist die form oktse, oftse für neun nur
aus dem lappischen okt, off, in keiner weise aber aus fin. #hfe zu erklären,
und andererseits ist kuökte selbst eine verhältnissmässig jüngere auf lappischem
boden entstandene gesteigerte form, wie so viele andere im vergleich mit ent-
sprechenden finnischen: so lap. kuölle = fin. kala, lap. éwótte = fin. sata. Die
erleichterte vokalisation des kaktse kónnte übrigens auf der schweren endung
beruhen, indem kaktse = 'kakte-tse wäre oder, wenn im lappischen wie in
allen übrigen finnischen und wolgasprachen kse vorgekommen, für "kakte-kse
gestanden habe.
Während nun die wolgasprachen und das finnisch-lappische das dekadische
system in entsprechender weise ausbildeten, schritten auch die übrigen zu der-
selben entwicklung. Dabei stimmen wiederum die ugrischen überein in bezug
auf acht: magy. #ol-ts = L. vogul. nol-lou, Ber. #ala lu, nord ostj. nel, nijil,
surg. #igelay, wo das erste element gemeinsam ist. Révar erklärte ts in nolts,
kilünts als rest der bezeichnung #2, eine auffassung, die später Huwrarvv und
andere getheilt.) Dagegen macht doch Bupexz geltend, dass alle verwandte
sprachen sich verschiedener ausdrücke für zehn in dieser ziffer und acht, neun
bedienen: fin. 8 kahdeksan, 10 kümmenen, terem. 8 kandakse, 10 lu, syrjàn. 8
kökjamis, 10 das. Nun heisst magy. 30 harmi-nts; verglichen mit 9 kilä-nts,
20 hus = m. mord. koms, syrj. kiz, scheint daher s, nés = mts, ms = dem
in syrj. kükja-mis, ökmis vortretenden ausdrucke für zehn zu sein, woher auch
nol-ts für älteres »olon-ts, nolo-ms stehe. Die ostjakischen dialekte bilden
neun: irt. ostj. ar jon, surg. üry jeu oder ei ery Jon (eins ausser, von zehn),
nord. vog. antel lw, k. vog. ontel lov; die weiteren zehner im ostjakischen
meistens mit jon. Dagegen geschieht diese bildung im vogulischen, magyari-
schen und den permischen sprachen in einer weise, die grosse ähnlichkeit
unter sich zeigt:
20. 30. 40. 50. 60.
Irt. Ostjak. qus —
Surg. M kos —
Nord ; hus —
Nord Vogul. kus — vat neli-men ät-pen kat-pen
Kotidi jus — vát nil-men at-pen yot-pen
Magyar. has harmi-nts nädj-vän üt-vän hat-van
!) BupENz, Die verzweigung der ugrischen sprachen s. 57.
2) N. Révar, Grammatica Hungarica I s. 269. — Hunrarvy, A kondai vogul nyelv. s. 21.
3) Bupenz, Magyar ugor szótár s. 123, 420.
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 531
Syrjän. kiz ko-min Aelja-min — viti-min — kvaiti-min
Udor dial. — ko-mis ñelja-mis ^ witó-mis kvaitü-mis
Votjakisch kiz ko-min nelja-min viti-min kvaiti-min
E. M. Mordv. koms — — — Pt
Die bezeichnung jon bei den ostjaken stellt Casrrén (ostjak. gram. s. 34)
in verbind. mit samojed. ju, jun, türk. un. Zu magy. van, vän erinnert ScHort
an türk. on, éuvas. vonna: sakir vonna 80, fwyur vonna 90; zu vogulisch men,
pen an mongol. nai-man 8, ost türk. jer-ma, osm. jigir-mi 20, und zu mis an
türk. mis, mes: alt-mis, alt-mes 60, jet-mis, jet-mes 70.) Diese vielgestaltig-
keit der bildung bei sonst nahe stehenden völkern, die zufälligkeit im aufbe-
wahren eines gemeinsamen elements in einigen formen und das wählen ganz
verschiedener in andern, ist meines erachtens ein treues spiegelbild der
verschiedenen einflüsse, welchen diese stämme von fremden, besonders tür-
kischen völkern ausgesetzt waren, nachdem schon der wolga-finnische zweig
sich von ihnen getrennt hatte. Diese übereinstimmungen können daher auch
nicht als beweise der näheren verwandtschaft sowie des gemeinschaftlichen
fremden einflusses dienen. Mit CAsTtrRÉN dürfte wohl auch die auffassung zu
billigen sein, dass syrj. votjak. das aus dem russischen entlehnt worden, und
in keiner direkten berührung mit magy. #2 stehe. So ist wohl auch koms für
20 später in das mordvinische eingedrungen, denn diese sprache bildet sonst in
genauester übereinstimmung mit dem finnischen:
ers. mordv. m. mordv. fin.
30 koloñgämen kolmagemen kolmekümmentä
40 nileñgämen nilägemen neljäkümmentä
50 vätgämen vedgemen visikümmentä
60 kotgämen kodgemen küsikümmentä
70 sisgämen sisgemen seitsemänkümmentä
80 kavksongämen kafksagemen kahdeksan ,
90 veikseñgämen vehksägemen ühdeksän ——,
Verbum.
In der verbalbildung begegnen wir einerseits mehrere übereinstimmungen
auf dem ganzen sprachgebiete, andererseits auch bedeutende abweichungen so-
1) Sonorr, Das zahlwort, s. 19, 20. Huwrarvy, Ethnographie s. 176 rechnet on, van, ven, men, pen
zu dem in den finnisch-ugrischen wie türkischen sprachen vorhandenen gemeinschaftlichen sprachschatze,
532 O. DONNER.
gar unter sonst nahestehenden sprachen. Wenn daher diese seite des sprach-
lichen lebens schon in der gemeinschaftlichen grundsprache eine nicht unbedeu-
tende entwicklung gewonnen, hat doch die weiterentwicklung auf diesem felde,
wie auch auf fremden sprachgebieten wahrzunehmen ist, immer neue bahnen
eingeschlagen.
Der gemeinschaftliche ursprung kennzeichnet sich zunächst durch verb-
stammsuffixe, deren es mehrere gemeinschaftliche giebt. Unter den wichtigsten
sind am meisten verbreitet ta, suffix zur bildung von factiva, causativa, /, le
für frequentatitva in finnisch, lappisch, livisch, syrjänisch, magyarisch, vogulisch
u. a., fa, da für neutra und intransitiva in finnisch, lappisch, votjakisch, mord-
vinisch, magyarisch, ostjakisch, sa zum ausdruck einer momentanen oder fre-
quentativen handlung, na, nda für inchoativa oder deminutiv-frequentativa in
finnisch, livisch, mordvinisch, magyarisch, vogulisch u.s. w. Sogar zusammen-
setzungen mehrer bildungssuffixe beim verbum zeigen sich als aus jener ersten
sprachperiode herstammend, vgl. vogul. kvon-tele, kuon-tle = fin kun-tele; magy.
huru-tol, m. mordv. jov-tle, est. karga-tele u. m.
Passivisches reflexivum. | Ueberhaupt fehlt die passivbildung als vollstän-
dig ausgebildete form in den finnisch-ugrischen sprachen, doch zeigt sich häufig
ein passivisches reflexivum, besonders in der dritten person. Das irtisch-ost-
jakische bildet ein passivum vermittelst der sylbe a£, az, so auch das nordost-
jakische. Im vogulischen wird ebenso eine passivform gebildet einfach durch
zusatz von bildungssuffixen; eins dieser ist für praesens pass. nordvogul. au,
kond. ov, prseter. pass. nordvog. und kond. v.) Inwieweit diese bildung in
näherem zusammenhang mit der reflexiv-passivform auf wow, u, va in den west-
finnischen sprachen steht, kann erst durch eingehendere untersuchung bestimmt
werden. Ich begnüge mich gegenwärtig damit nur darauf hingewiesen zu ha-
ben. Ihre übereinstimmung in den letztgenannten sprachen scheint über allen
zweifel erhaben zu sein. So bildet das lappische ein passivum mittelst der
endung: wvw, juvu: lodnujuvum erlöst werden, lokkujuvum gelesen werden; ojd-
nujuvum gesehen werden, von den aktiven lonam loyam, oajnam; oft wird der
suffix zu u zusammengezogen: lodnum, lodnuk. Im mordvinischen entspricht
dieser bildungsweise das mediale oder reflexivsuffix mokscha va, ersa vo, vor
welchem im mokscha dialekt der vorhergehende vokal immer lang ist: möks.
näjan sehen, näwan erscheinen, moran singen, moravan gesungen werden, mo-
1) Vgl. Hunrazyy, A Kondai vogul nyelv. s. 102.
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 533
lan gehen, molwan gehen können. Wie aus dem letzten beispiel erhellt, kann
diese form recht oft die bedeutung von potentialen haben. Ersa: kadnovom zu-
rückbleiben, kadnom zurück lassen, nalksevom lustig werden, nalksem spielen,
putlevom sich für etwas halten, putlem schätzen. Amrqvrsr hebt hervor (Mok-
scha Mordv. grammatik $ 119), dass jene sowohl an form als bedeutung den
finnischen reflexiv-suffixen vw, u entsprechen, wie in /wovw» sich von etwas
trennen, von /4o» werfen, juovun trunken werden, von juon trinken, külun ge-
hört werden, von Alem hören, kadun fallen, von kadan fällen, kastun nass
werden, von kastan anfeuchten u.a. Diese bildung kommt auch im vepsischen
votischen, estnischen und livischen vor, in den beiden letzten sprachen jedoch
vereinzelt wie: estn. fwndwma merklich sein, kulduma verlauten, hörbar sein,
nägima sichtbar sein, liv. pudu bróckeln, locker werden = fin. putu, podu
schmerz fühlen, kadu verschwinden, vot. sutun = estn. sudun sich ärgern, tar-
tum stecken bleiben, kazivun sich reinigen, vgl. est. kasin, veps. kurdistun taub
werden, kurttun böse werden, tupehtun erstickt werden u.s. w. Wir erhalten
daher übereinsimmend in den wolga- und westfinnischen sprachen ein gemein-
schaftliches passiv-reflexiv-suffix von folgendem aussehen:
M. Mordvin. va,
ersa oo» v0,
lappisch Juvu, wvw, u,
livisch u,
estnisch u,
vepsisch u,
votisch vu, U,
finnisch u.
Durch diese nahe übereinstimmung schliessen sich wiederum die genannten
sprachen eng an einander. Würde es sich erweisen, dass der ursprung dieser
bildung schon im vogulischen zu suchen ist, so fällt es gleichwohl auf, dass
sie nur von diesen so getreu und gemeinschaftlich aufbewahrt worden ist. In
verbindung mit diesem suffix steht die lappische endung tuvva = fin. tu: n. lap.
ivnetuvam die farbe verlieren, fin. asefwn sich stellen, beide aus dem faktiv +
reflexivsuffix zusammengesetzt; in ähnlicher weise n. lap. ivnetuttet bewirken,
dass einer die farbe verliert, fin. asututta jemand sich ansässig machen, worin
die endung tutta = faktives reflexivum in £u (ta + u) + faktivendung ta.
Dass neben dieser form das finnische noch ein impersonales passivum auf
tahan, tan, prseter. tihin, tin besitzt (anne-tahan man gibt, anne-ttihin man
534 O. DONNER.
gab), welches in verkürzter gestalt auch im vepsischen und estnischen er-
scheint, nicht aber im lappischen, ist von keiner grossen bedeutung. Auch
das livische und mordvinische entbehrt dieser bildung, die also zu den jüngsten
erscheinungen der formbildenden thätigkeit der baltischen sprachen zu zählen
ist. Sonst steht sie in näherem zusammenhange mit der endung des preter.
partic. passivi, im finnischen ttu, tu die in passivischer form auch im livischen
vorkommt: Jjwmal lwodód von gott geschaffen, munda sab kudstód ich werde
gerufen, jwmalüst voitód von gott bewahrt, und wovon spuren auch anderweitig
vorkommen, wie magy. varott erwartet habend, tett das gemachte, that, käri-
tett umzäunt, umgeben, von käritäni einzäunen. Zu bemerken ist, dass die
finnische endung für præter. participii tu im karelischen dialekt sowohl in ac-
tiver als passiver bedeutung gebraucht wird. So sagt man: en ole nähtü für
das gewöhnliche en ole nähnüt.
Modi. Ein konjunktiv auf na wird im surgut ostjakischen gebildet, wel-
cher in der zweiten und dritten person dual und plural in 22 übergeht. Das
nordostjakische zeigt einmal eine derartige konjunktivform, die hier jedoch na
lautet; im vogulischen heisst das entsprechende suffix », ne, im magyarischen
na, nä, im éeremissischen, vepsischen und finnischen ne. Wie alte formen all-
mählich verschwinden, lehrt das estnische, wo der hier bezügliche konjunktiv
(koncessiv, potential) wohl ganz ausser gebrauch gekommen. Das neue testa-
ment von 1715 hat noch /eneb er mag sein, und in den volksliedern kommen
mehrere formen vor (lälmen, joneb, sane); dagegen ist dieser modus im dórpt
estnischen dialekt noch im gebrauch und endigt: ne, net, mes, plur. neme, nete,
nevä oder nese.") Auch im votischen kommt er vor, doch ist bei einsilbigen
verben der moduscharakter verdoppelt: jonenen ich würde trinken. Ausserdem
besitzen das finnische, estnische und vepsische eine aus diesem hervorgegan-
gene neue modusform auf neisi, die Lönsror eventiv benennt und aus den
suffixen für konjunktiv und potential zusammengesetzt ist. Wenn nun der
konjunktiv auf ne im lappischen und mordvinischen fehlt, ist dies nur eine
der häufig wiederkehrenden erscheinungen des verschwindens einer endung,
wie solches überall stattfindet.
Als ersatz der fehlenden konjunktivform auf ne bildet das schwedisch-
lappische einen konjunktiv mit der endung /, welcher im mokscha mordvini-
schen le, |, im ersa dialekt v/v entspricht. Wikpemaxx deutet das letztge-
1) WIEDEMANN, Grammatik der Ehstnischen sprache, s. 473.
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 535
nannte aus dem imperfekt des hülfszeitworts udn; in der that lautet diese
form zuweilen -vol& statt -vl&. Es entsprechen sich daher vollständig m.
mordv. pelelen und sv. lapp. pallalim ich würde fürchten. Sieht man aber
von der form im ersa dialekt ab, so sind die formen des mokscha und schwe-
disch lappischen der sonst so verbreiteten frequentativform auf /e ganz analog,
z. b. fin. sanelen, und überhaupt reihen sich die verschiedenen modusformen
mehrerer sprachen den wechselnden verbalstammbildungen treu an die seite.
Optativ. Die zwei letztgenannten sprachen haben noch einen gemein-
samen modus optativus, im ersa und mokscha mit za, im schwedisch lappi-
schen mit ca gebildet: ersa mordvin. ramazan von raman kaufen, m. mordvin.
pelezan = sv. lapp. paleéam möge ich fürchten.
Potential. Dagegen kommt im finnischen ein potentialmodus vor mit dem
suffix 2s2; im estnischen und livischen hat er die ursprünglichere gestalt ksi
und man findet ihn auch im norwegisch und enare lappischen als k&, fé, si,
im vepsischen und votischen als ist. Dieser bildungsform sehr nahe kommt
die in der ersa mordvinischen sprachlehre aufgeführte form für das præteritum
optativi auf kselj, deren erstes element dem finnisch lappischen potentialsuffix
ksi entspricht, sowie der mokscha mordvinische desiderativ mit suffix /ksile.
Beide sind eigentlich abgeleitete verbalstämme und zwar dimininutive frequen-
tativa, aus dem diminutivsuffix 5s; + frequentativ le zusammengesetzt. Sie
entsprechen daher auch den estnisch-finnischen diminutiv-frequentativen auf
ksele, skele: fin. ole-kselen, ole-skelem sich aufhalten, von olen sein, estn. vali-
skelen öfters und wenig auf einmal giessen, von valan, kole-skelen ohnmächtig
werden, von kolen. Hier künnen noch die den übrigen stammverwandten ganz
fremde bildungen des mordvinischen: ersa mordvin. ndära als suffix eines
pres. konjunktivi und vlñdär'a für præt. konjunktivi, im mokscha ndärä für
pres. und præter. konjunktivi (,konditionalis*) und ndäräle für ,konditional-
konjunktiv^ (naeh Aurqvisr) angeführt werden; im ersa wird sogar eine noch
mehr komplicirte form auf -vliüdár'avlii gebildet, wo das preteritum des hülfs-
verbums zweimal gesetzt ist. Diese alle sind verhältnissmässig ganz neue
bildungen, mit dem partikel dära, däräi zusammengesetzt, wie auch daraus
deutlich hervorgeht, dass der partikel vom verbum getrennt werden kann:
mok. mordvin. molindärän oder täräi mon molan wenn ich gehe. In dieser
weise hat das votjakische einen konditional mit dem suffix sa/, welches zu-
weilen unverändert, d.h. ohne verbindung mit personalendungen, gebraucht wird.
yd
536 O. DONNER.
Imperativ. Dieser modus gehört zu den ältesten bildungen des finnisch-
ugrischen sprachzweiges, obwohl er in der ursprünglichen gestalt nicht mehr
überall zu finden ist. In mehreren sprachen ist die zweite person, wie öfters
in ganz fremden sprachstämmen, mit dem verbalstamm identisch, während in
übrigen personen der moduscharakter zum vorschein kommt. Im irtisch ost-
jakischen zeigt in dieser weise die dritte person die endung ge, der surgut-
dialekt ?, g, ga. Das magyarische gebraucht gegenwärtig als charakter des
konjunktivs und imperativs ja, jä für früheres ya = ga, welches wohl noch
in einsilbigen wórtern wie /edj, tedj, vedj, (légy, tégy, végy) zum vorschein
kommt. Im permischen gliede findet man diesen imperativ nicht, dagegen ist
er regelmässig im mordvinischen. Für die zweite person singular gebraucht
das mokscha % bei vokalisch auslautenden stümmen, t bei verba, deren stümme
auf einen konsonanten auslauten: sak komm, jorak wolle, von sajan, joran,
pelht fürchte, laskent lauf, wo jedoch wahrscheinlich eine verwechslung mit
dem plural stattzufinden scheint. Im plural sind die endungen da, d,t, welche
die zweite person bezeichnen. Ersa mordvin. hat k nach vokal, £ nach diph-
tong oder konsonanten. Die übrigen personen sind wie in mehreren sprachen
den anderen modi entlehnt. Der ceremissische imperativ endigt in der zweiten
person in den stammauslaut, oder er kann auch die endung ma oder ok an-
nehmen, die zweite plur. ada. Die dritte person hat die form Ze, welche
der entsprechenden præsensform auf es nahe kommt, ein verhältniss welches
sich in den permischen sprachen wiederfindet: syrjän. 3. sing. imper. as, plur.
asnis = 3. pers. præs. as, pl. asnis. Auch das werro estnische kennt diese
bildung für 3. pers. eläs er lebt, eläse sie leben (WregpEwANN, Grammatik der
ehstn. sprache s. 469).
Gehen wir von diesen zu den finnischen sprachen über, so zeigt sich wie
Bupenz hervorhebt, eine „merkwürdige congruenz“ in der form des finnischen
und lappischen imperativs, und zwar nicht sowohl darin, dass beiderseits das
modus-characteristicum eine gutturale explosiva ist, als vielmehr in der voka-
lisation mit tieferem vokale o, ó, u und theilweise mit a, à, resp. lappisch e,
à (Bupenz, verzweigung der ugrischen sprachen s. 65). Im finnischen finden
sich nämlich zweierlei nur durch die vokale o und a geschiedene formen neben
einander, mit moduscharakter ko aus koho, koso, und ka aus kaha, kasa, von
denen die erste in mehreren finnischen grammatiken als optativ aufgefasst wird.
Gewöhnlich werden sie aber in folgender weise gebraucht: imper. 2. sing. —,
3. ko-n, 1. plur. kä-mme, 9. ka-tte, 3. ko-t.
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 537
Die zweite person hat zur endung schlussaspiration für einen urspring-
lichen guttural = mordvin. k, welche im verbstamm konsonantenschwüchung
hervorruft, daher anna” för anta”. Dialektisch tritt im finnischen der modus-
charakter noch hervor: annakka gib, so auch im wotischen ka, ka, obwohl
dort sonst nur der durch schlussaspiration geschlossene stamm gebräuchlich
ist. Für 3. person ist die endung im wotischen ko, plur. 2. pers. ka, 3. ko;
veps. 2. sing. der verbstamm, 3. kaha, 1. plur. kam. kamai, 2. kat, katei, 3.
kaha. Im estnischen ist für die 2. pers. sing. der stamm gebräuchlich, für
3. kw, oder gu, 1. plur. kem, gem, 2. ke, ge und 3. kw, gu. So auch im li-
vischen 3. sing. g, gó, nach kurzem vokal "5, plur. 1. m, mö, 2. gid, 3. gód.
Was das lappische betrifft, gilt auch hier der geschlossene verbalstamm mit
geschwächtem konsonanten als 2. person sing.: mn. lapp. loya, ame, boaóe von
lokka, adne, boatte, enar. luva, ane. Die 3. person hat die endung nor. lapp.
kus, us, enar. os; 1. plur. kop, op, 2. pl. ket, et, t, en. ed, dö. 3. plur. kusek,
usek. Das lappische 3. sing. kus entspricht der zuweilen noch vorkommende
fin. form ko-nsa, ka-nsa mit suffix 3. person nsa = lapp. s. Bupexz findet
nun diese congruenz des finnischen und lappischen imperativs „allzu genau für
sprachen, welche doch keinesfalls, alle übrigen und zwar nicht geringen dis-
crepanzen in rechnung gezogen, im verhältniss von dialekten zu einander
stehen“. Dieselbe betreffe ferner etwas unwesentliches, den wechsel zwischen
zweierlei vokalisation von gewissen endungen, welcher sich in zwei längst ge-
schiedenen sprachen schwerlich so gleichmüsssig vollzogen haben kónnte. Er
vermuthet daher dass nur die endungen mit e-vokal, d h. dem nebst ä und a
gewöhnlich in mittel- und endsilben verwendete vokal echt oder ursprünglich
lappisch sei, wogegen die endung kus in der dritten person für einen eindring-
ling aus dem finnischen konsa jetzt kon zu halten sei, aus welcher sich dann
leicht die pluralform kusek nur mit dem pluralaffix k entwickeln konnte, wie
fin. kot aus ko.") Nicht ohne bedeutung für diese auffassung sei weiter, dass
im schwedisch lappischen nicht kus, ws sondern kes, es die vorherrschende
endung des imper. 3. sing. ist, dabei auch im enare dialekt noch ein schwan-
ken der vokalisation bemerkbar sei: tahhap, lohhap gegenüber adnop. Nach
Lünxror wechseln doch beide endungen in diesem dialekt,”) und die gramma-
tik von FJELLSTRÖM über den schwedisch lappischen dialekt vom jahre 1738
gibt ebenfalls beide formen an: imperativ 2. sing. jakke, 3. jakkes vel jakkus,
l. plur. jakkob, 2. jakketen, jakket, 3. plur. jakkes, jakkus. Die von mir zum
!) Bupenz, Verzweigung der ugr. spr. 66.
?) Lünnror, Ueber den Enare lappischen dialekt. Acta Soc. Fenu. IV, s. 159, 160,
68
538 O. DONNER.
vergleich herbeigezogenen formen aus den benachbarten mundarten zeigen zu-
gleich, dass das lappische in dieser beziehung, wie in so vielen anderen fällen,
sich eng an die baltischen sprachen hält, in mancher beziehung viel enger als
das mordvinische. Von meinem standpunkte muss ich daher die identische
imperativbildung mit zu den zahlreichen anderen beweisen der engeren ver-
wandtschaft des lappischen mit dem finnischen zählen. Folgende zusammen-
stellung gibt eine übersicht dieser nahen verwandtschaft:
sing. plur.
2 3. it 2. 3:
Norw. lapp. —' us, us kop, op ket, et kusek, usek
Schw. lapp. — us, us ob keten, ket kus, kes
kes, es
Enare lapp. — us up ede us
Livisch — hk,g,gó mö, m gid göd
Estnisch — ku, gu kem, gem ke, ge ku, gu
Dorpt estn. —’ ko kem ke ko
Vepsisch — ^ kaha kam, kamai kat, katei kaha
Votisch —' ko — ka ko
ka |
Finnisch — kôn kamme katte kot.
ka kansa |
Wie im finnischen vollständige formen einer bildung mit o, ö vokal vor-
kommt: 1. on, 2. os, 3. kon, plur. 1. omme, 2. otte, 3. kot, so gibt Lönnror
auch für das südlappische 1. sing. om, 2. oh, 3. os, 1. plur. ob, 2. ote, 3. ose.
Tempora. Die finnischen sprachen haben nur zwei einfache tempora,
presens, welches mit dem futurum zusammenfällt, und preteritum. Das irtisch
ostjakische zeigt hierbei eine in mehreren sprachstämmen hervortretende eigen-
thümlichkeit, dass nämlich das preteritum keinen besonderen tempuscharakter
hat, sondern die personalaffixe werden unmittelbar an den verbalstamm gefügt:
pane-m ich legte, aus dem stamm pane = 2. imper. Dagegen hat das præ-
sens (futurum) ein stambildungssuffix, welches mit dem der diminutiven verba
identisch ist, folglich aus d, d, d oder £, £, t besteht, daher: pan-de-m ich
lege, jik-te-m ich spanne vor. Diese bildungsweise ist noch auch im nord-
ostjakischen vorherrschend, obwohl das d, t hier in / übergegangen ist: irt.
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 539
ostjak. mendem = nordostjak. menlem ich gehe, wogegen schon das vogulische
mit der allgemeinen bildungsweise der europäischen glieder übereinstimmt, da-
her vogul. minem — fin. menen ich gehe, formell gleich dem irt. ostjak. præ-
teritum menem ich ging, wie fin. panen ich lege = irt. ostjak. panem ich legte.
Ueber den ursprung dieser præsensbildung braucht man nicht in zweifel
zu gerathen, da das participium praesentis durch dasselbe suffix da, de, ta ge-
bildet wird und die præsensform daher eigentlich als nomen factoris mit per-
sonalendungen versehen aufzufassen ist. In dieser weise erklürt sie auch Hux-
rALVY, welcher damit die bei mehreren magyarischen verben gebräuchliche
præsensbildung auf s (sz) identifiirt. Es entsprechen sich nämlich gegenseitig
ostjakisch. magyarisch.
ve-de-m ve-se-k,
te-de-m e-se-Mm,
welche letzten im historischen perfekt vev-ek, ev-em heissen und daher als
stamm nur vev, ev zusammengezogen ve, e haben. Aehnlich wie diese sind
noch: alu-so-m neben alv-a-m, dskü-só-m neben dskv-em, njug-so-m neben
njugv-a-m, le-se-k neben lev-ek, i-so-m neben iv-am, vi-sek neben vev-ek u. m.')
Huxrazvy hält nun dies s sowie das zuweilen hervortretende ursprünglichere
d (haragud-ni haragsik, aludni alusom) im magyarischen für eine participal-
endung, entsprechend dem ostjakischen de, und beruft sich dabei noch auf die
im vogulischen mit s gebildete zweite form für præsens, wie Jul stehen, lul-
se-m ich stehe jetzt, kal-em ich sterbe, kal-se-m ich sterbe eben.
Der früheren lautform noch näher stehen aber im ungarischen zwei ver-
ben vadjok und medjek, in der dritten person vadjon und medjen. Da im
ungarischen inlautender nasal oft wegfällt (magy. ad für and = fin. ant), liegt
es auf der hand, diese mit irt. ostjak. ut-te-m, nordostjak. ul-le-m ich bin,
lebe und irt. ostjak. men-de-m, nord. men-le-m ich gehe zu identificiren, um
so mehr, da ähnlicher lautwechsel auch sonst zwischen südostjakisch und ma-
gyarisch vorkommt: magy. nedj = ostjak. eda, net vier.
Mit diesem den præsensstamm bildenden suffix bringt Hunrazvy noch
das vor der endung der ersten und zweiten person pluralis præsentis in den
beiden mordvinischen dialekten hervortretende ta in verbindung, welches sich
noch vor der objektivendung der ersten person im ersa als sa kund gibt. *)
Was ta betrifft kommt es wirklich nur im præsens und in den damit gleich-
zustellenden konjunktiv pres. auf dära, præter. auf avlindär'a vor, erscheint
1) Siehe Hunrarvy in Nyelvtudományi kózlemények 3, s. 273 fi.
2) Hunrazvy, A Vogul föld és nép s. 313.
540 O. DONNER.
aber sonst nirgends im ganzen westfinnischen sprachzweig, wohl aber im
@uvassischen und türkischen. Das suffix sa gehört nur dem ersa dialekt in
presens vor ma; das negationswort des mokscha a wird aber nicht nur im
presens, sondern auch im preteritum mit einem den verbstamm erweiternden
suffix 5, 2, s konjugirt. Da die mordvinische verbalbildung auch sonst von
der der übrigen nahe verwandten sprachen bedeutend abweicht, während die
formale structur der sprache überhaupt den andern äusserst nahe kommt, kann
dieser umstand durch einwirkung der ugrischen sprachen entstanden sein.
Jedenfalls gibt er allein für sich keinen grund, das mordvinische mit jenen in
nähere verbindung zu bringen; schon das nahestehende ëeremissische stimmt
mit den finnischen idiomen auch im verbum besser überein.
Mit ausnahme der angeführten spuren einer præsensbildung mit suffix ta,
sa im mordvinischen, bilden in dieser beziehung also die ugrischen sprachen
eine innigere einheit. Mit derselben ausnahme stehen aber ihnen gegenüber
die permischen sprachen, die finnisch-lappischen und das éeremissische, indem
sie gemeinschaftlich eine presensbildung mit dem suffix pa, p? wenigstens in
der dritten person zeigen. Schon Casrréx identifiirt das in der 3. sing. præs.
zuweilen gebrauchte pi, vi im finnischen mit dem estnischen 5, lappischen ba,
b, va und éeremissischen be, welche er als charakter einer ältern, in den
meisten sprachen bereits verschwundenen verbalform auffasst." Er hebt her-
vor, wie diese form noch jetzt in einigen samojedischen dialekten bei den
meisten zeitwórtern vorkommt, wo sie eine dauernde handlung ausdrückt und
zur presensbildung diene. Weiter unten werden wir sehen, wie ein partici-
pium præsentis auf p,v schon für die finnisch-ugrische grundsprache anzuneh-
men ist (es kommt unter anderen im vogulischen, magyarischen, mordvinischen
und finnischen vor) Diese form wird nun als nomen agentis für dritte per-
son praesentis gebraucht, ähnlich wie im mordvinischen -suffix sowohl
participium praesens (nomen agentis) als 3. person sing. praesens ist: kuli die
sterbende oder er stirbt. Die letztgenannte fällt mit der finnischen ja zu-
sammen, die gewóhnlich als nomen factoris, in einigen gegenden Finnlands
wie auch im russisch karelischen und livischen als participium praesens ge-
braucht wird. Dabei stimmen mordvin. kuli, morae, sarai in der form sehr
genau mit vepsisch elä, ombli, kundli und livisch jelai, kazai, oppi. Diese
auffassung wird auch von Amurqvisr getheilt, der mit pe, vi die dritte person
1) CasrRÉN, Ueber die personalaffixe in den Altaischen sprachen. Nordische reisen und
forschungen. V, 211.
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 541
pl. va-t zusammenstellt." Die gestalt der presensbildung mit p, v, zeigt sich
in den verschiedenen sprachen wie folgt:
3. sing. 3. plur.
Finnisch zuweilen pe, vi regelmäss. va-é
votisch regelmäss. ^ 5 va-t
russ. kar. 5 U - c
vepsisch ^ b T ba
estnisch ^ b je va-d
dórptest. = p 5 va
livisch " b " bó-d, bu-d, b
lappisch (2,3 dual) bä, ba 2. pers. ge-ve
éeremiss. zuweilen b, be zuweilen bh be; 8.
Auch im syrjänischen abw (non est) scheint ein rest dieser prwsensbil-
dung vorzukommen, es steht nämlich dem livischen äb, ab ist nicht, wie dem
mordvinischen negirten particip af, ap und den sonst vortretendem stamm av
äusserst nahe.
Ohne uns eingehender auf die tempusbildung einzulassen, mag hier nur
noch die preteritumform auf à erwähnt werden. Das preteritum wird im syr-
jänisch-ostjakischen regelmässig dadurch gebildet, dass der auslautende stamm-
vokal des presens: syrjän. a, ä und votjakisch o, & in 2,7, ji verwandelt wird:
syrj. sta mitto, isti misi, voam wir kommen, vojim wir kamen; votjak. sotoz
oder Soéá er giebt, Sofiz er gab. Diese bildung gehört auch den beiden dia-
lekten des mordvinischen, obwohl sie nicht so deutlich hervortritt. Der præ-
sensstamm endigt nämlich auch hier mit a, doch wird dieser vokal in der
dritten person sing. und plural zu ?, à verändert, oder er verschwindet ganz.
Im praeteritum aber hat die 1. und 2. person sing. und plural i, ©, die dritte
aber a, o, e oder keinen. Im mokscha ist der charakter des præteritums in
allen personen 7, © oder die personalaffixe werden (ausser 1., 2. plur.) mouillirt
zum ersatz des verschwundenen 7. Es heisst daher ersa mordvin. presens:
1. molan, 2. molat, 3. mol, 1. plur. moldanok, 2. moldado, 3. molt; prster.
moli, molit, molez, plur. molinek, molide, molezt. Mokscha pres. kulan, ku-
lat, kuli, plur. kulitama, kulitada, kwliht; preter. kulim, kulit, kulis, plur. ku-
limä, kulidä, kulist. Das hülfsverb heisst ebenso praes. ulan, ulat = fin. olen,
olet, dagegen prseter. ulin, ulit = fin. olin, olit. Sehr nahe dem mordvinischen
1) Anrovisr, Om ungerska språkets fórvandtskap med finskan. Suomi 1863, s. 52 ff. Vergl.
auch Suomen kielen rakennus s. 7.
542 O. DONNER.
steht das livische, wo das preteritum gewöhnlich durch den tempus-charakter
à bezeichnet wird. Eine menge verba haben aber nicht nur den stammvokal,
sondern auch diesen tempusvokal aufgegeben; nur die erweichung oder mouil-
lirung des auslautskonsonanten des stammes deutet auf das frühere vorhanden-
sein eines 2: pres. panub (vgl im savo-dialekt des finnischen pano), preter.
par, pand, pas, panmö, pantö, pato = fin. panin, panit, pani, panimme, pa-
nite, panivat oder panit. Sowohl im estnischen, vepsischen, votischen und fin-
nischen ist das preteritum oder imperfectum auf © die regelmässige form, und
ähnlich bilden alle dialekte des lappischen ihr preteritum. Diese verbalbildung
zeigt sich daher als eine den permischen, den wolga- (ausser éeremissisch) und
den finnisch-lappischen sprachen zukommende eigenthümlichkeit.
Personalsuffixe. Da das lappische allein unter den europäischen gliedern
die dualform aufbewahrt hat, folgt schon hieraus, dass die personalendungen
sich anders verhalten werden als in den zunächst verwandten sprachen. Dabei
sind weiter die endungen im præsens und preteritum, dual und plural von
einander abweichend. Um eine übersicht der endungen zu bekommen, stelle
ich sie aus den hauptdialekten zusammen.
presens. preteritum.
Norw. lap. Sv. L. Enar. 1. Norw. lap. Sv. Enar.
Sing. 1. m b, m m m b, m m
2. kh — h k —? h
Der = = = iuc J
Dual. 1. —, dne, ne n n me men m
2. bätte, ppe bet vette de ten d
3. ba van v ga kan n
plur. "5 be pe mek me m
2. bättet, ppet bet vetted dek te de
9s X h h —, ge n —
Was zuerst die dualform betrifft, so zeigen die formen des preteritum
men, ten, kan, welche als vollständiger wohl auch die ursprünglichere gestalt
reprüsentiren, eine sehr auffallende übereinstimmung mit den irtisch-ostjakischen
dualendungen der intransitiven verba: men, ten, oder den, kem od. gen. Auch
die pluralendungen me, te stimmen so ziemlich mit ostjak. w für m, te überein;
der schwedisch-lappische dialekt beweist sich daher auch hierin als der alter-
thümlichste der bisher bekannten. Mit dem angeführten hórt aber auch die
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 543
übereinstimmung auf, indem das ostjakische für singular die endungen m, m, t
für die drei personen hat. Jene identischen reste aus der grundsprache dür-
fen daher nicht als beweise einer näheren verwandschaft des lappischen mit
dem ostjakischen betrachtet werden, sie bezeichnen nur wie das lappische
mehreres aus der gemeinschaftlichen sprachperiode festgehalten, wovon man in
übrigen sprachen Europas jetzt keine spur findet. Das auseinandergehen der
lappischen dialekte bezeugt andererseits die grosse freiheit im umgestalten
neben dieser konservirung.
In der 2. und 3. p. dual, sowie 2. p. plural ist die endung für præsens
mit einem element ba, be, va verbunden, welches eigentlich kennzeichen des
participium praesentis in mehreren der verwandten sprachen ist. Ausser im
lappischen kommt wie schon dargestellt wurde diese bildungsweise mit b in den
verschiedenen finnischen mundarten vor. Sowohl finnisch, votisch, estnisch, vepsisch
und livisch bilden die 3. p. plur. praesens mit va, ba, die meisten haben da-
bei noch das pluralzeichen t, welches in einigen weggefallen ist. Aehnlich ist
auch 3. p. pl. praeteriti gebildet. In der 3. p. sing. haben votisch, estnisch,
vepsisch b, p als regelmässige endung, im finnischen zeigt sich das entsprechende
vi, pi jenes in den epischen liedern, dieses bei einsylbigen stimmen. Das aus
m hervorgegangene b der ersten person im schwedisch-lappischen findet sich
auch im livischen, welches auch sonst dem lappischen so nahe steht.
Die eigenthümlichkeit, dass das lappische verschiedene endungen des du-
als und plurals für praesens und praeteritum gebraucht, gehórt keineswegs
dieser sprache allein an. Auch hierin bieten mehrere der zunüchst verwandten
etwas analoges, obwohl die endungen selbst nicht ganz dieselben sind. Dieser
wechsel kommt in den mordvinischen dialekten und im livischen vor und zwar
wie folgt:
ersa-mordv. moks. m. liv. ers. moks. liv.
sing. 1. n n b ñ ñ, n —
2. t t d { e t
3 i, d d, 4 b 4 CM -—
plur. 1. tanok tama m, mi nek må m, mö, mi
2: tado tada VAR) de dä tö, ti
3: t ht b, böd, bud Zt SMS tö, t,
Verbalnomina. In der bildung verschiedener nominalformen von verben
zeigen einige sprachen grossen reichthum und mehrere derselben kamen schon
in der grundsprache zur anwendung. Bald hier bald dort auftretend geben sie
544 O. DONNER.
daher keine genügenden gründe zu einer verwandtschaftlichen gruppirung dieser
sprachen.
In den finnischen mundarten und im lappischen endigt der infinitiv ur-
sprünglich auf ta, 7, welcher laut bald mit andern assimilirt wird, bald ver-
schwindet: fin. sanoa für sanota, tappa für tappata, olla für olta, tehdà für te-
ketä; veps. andta, tehta; liv. volda, olda, tapp; m. lap. gittet, sv. kitet, en.
kitteö = fin. kittä. Eine infinitivform auf ta kommt aber schon im nordost-
jakischen vor: ja werden, und das irtisch-ostjakische bildet den infinitiv mit
der endung dat, tai, ta, der surgutdialekt mit daga, taga. ta. Auch sonst findet
man formen die auf eine bildung mit ta zurückgeführt werden kónnen. Dieser
umstand ist aber eben so wenig wie der infinitiv auf nö im magyarischen und
syrjänisch-votjakischen, oder der auf ma im estnischen = m. mordv. ma, ers.
mo ein beweis für eine engere verwandtschaft gerade dieser sprachgruppen.
Am weitesten verbreitet ist vielleicht das letztgenannte verbalnomen auf
ma, das in verschiedenen kasus zu mehreren zwecken angewendet wird. Schon
im irtisch-ostjakischen begegnet man ein gerundium auf men, mit suffixen mna,
welches sonach eine lokativform mit der kasusendung na ist; es entspricht dem
nordostjakischen man. Das éeremissische bildet für gerundium eine adessivform
mala (für die endung vergleiche den dativ me-lä-n mir, te-la-t dir), die wolga-
und lappisch-finnischen sprachen haben zahlreiche kasus dieses nomens: moks.
mord. lativ ma, ers. mo, illat. moks. m. ms, ers. moz, moksch. ablativ mda,
dativ mati, ers. iness. moso, elat. msto; veps. illat. maha, iness. mas, adessiv
mal, abessiv mata, im votischen mäse, maza, massa, matta; est. illat. (= inf.)
ma, inessiv mas. Das lappische steht auch hierin dem ostjakischen zunächst:
schw.lapp. inessiv men, enar. men, adessiv sv. lap. min, enare me’in. Im fin-
nischen werden viele kasusformen dieses nomens gebraucht. — Mit dieser bil-
dung ursprünglich identisch ist die endung m, ma, welche in verschiedenen
sprachen die funktion eines participium vertritt, theils aktivisch, theils passi-
visch, bald als praeteritum bald als praesens. Ihr gebrauch geht aus folgen-
der zusammenstellung hervor:
irt. ostjak. em, am für praeter. partic., aktiv und passiv.
vogulisch m s 4
nord ostj. m praeter. part. aktiv.
cerem. ma praeter. part. pass.; m, ma nom. abst.
m. mordv. m s , ma »
n. lapp. m praeter. part. akt. pass.
liv. m nom. abstr., praet. pass.
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 545
estn. m nom. abstr., praet. pass.
fin. ma » 3
Als ausdruck des partic. praesentis kommt diese endung noch in einigen
sprachen vor, während andere dafür p, v brauchen:
nordostjak. m konda vog. p
kond. vog. m magy. va, vä
norw. lapp. me. m. mord. f (vgl. adjektivendung moks. u, ers. ov, ev)
liv. b (selten)
veps. b
vot. va
estn. v
fin. va.
Ausserdem haben einige der einander sehr nahestehenden sprachen ein
participium perf. act., welches im fin. mut, vot. mw, veps. nu, estn. mud, liv. m,
nd lautet. Môglich, dass das éeremiss. praeter. auf an, en mit diesem in ver-
bindung steht. Wie aber aus der obigen darstellung hervorgeht, ist die ver-
wendung des einen oder anderen verbalnomen in diesem oder jenem sinne
mehr zufällig als beispielsweise der modus oder tempusunterschied.
Objekt-konjugation. Unter den hier behandelten idiomen kennen nur die
ugrischen und das mordvinische die eigenthümliche erscheinung der verbalbil-
dung, dass das verbum andere flexionsendungen als die gewóhnlichen annimmt,
wenn ein transitives verbum mit objekt steht, mag dies nun ein personalpro-
nomen oder ein anderes wort sein. Die neuen endungen sind dadurch ent-
standen, dass wiederum verkürzte formen der personalpronomina in der funk-
tion eines objekts oder accusativs mit den gewóhnlichen personalendungen ver-
schmolzen sind. Obwohl nun der ursprung in den verschiedenen sprachen der-
selbe ist und auch die pronominalformen noch viel gróssere übereinstimmung
der áusseren form bewahrt haben als vielleicht irgend welche andere elemente
der spraehe, so unterscheiden sich doch durch verschiedene anwendung sowie
durch die gestalt der suffixe für die objektkonjugation die ugrischen sprachen
bedeutend vom mordvinischen. In seinem ausführlichen werke über das vogu-
lische land und volk, welches Huxrazvy nach Rrcury's aufzeichnungen im
jahre 1864 veróffentlichte, behandelt er auch die objektivkonjugation (tárgyi
igeragozás). Er hebt darin hervor, wie das vogulische zur bezeichnung der
1) P. Huwrarvy, A vogul fold és nép. s. 315 ff.
c
[=]
546 O. DONNER.
dritten person als objekt vor den personalendungen der ersten und zweiten
person in allen drei numeris ein 7 setzt; für die dritte person wird nur das
objektsuffix tä, ten, änl in den verschiedenen numeris gebraucht. Wenn sich
die handlung auf dritte person dualis bezieht, wird aw, äg, äv, ä und für pluralis än,
änl als suffix gesetzt. Auch die zweite person kann als objekt im verbum bezeich-
net werden, nur aber in verbindung mit dem subjekt-suffix der ersten person. Das
vogulische stimmt daher in dieser beziehung vollkommen zum magyarischen und
zwar ist auch das suffix der zweiten person / wie im magyarischen.
Das konda vogulische folgt dem nordvogulischen ziemlich getreu, und auch
die nordostjakische sprache bezeichnet die dritte person als objekt mit I. In
dem von CasrRÉN beschriebenen surgutdialekt des ostjakischen hat HUNFALVY
für einige personen das objektsuffix in der gestalt da, ta entdeckt, welches
dem allgemeinen lautübergang gemäss im nordostjakischen / werden musste.
Zur besseren übersicht stelle ich alle diese mit den entsprechenden magyari-
schen objektformen zusammen.
Zweite person als objekt.
Magyar. Vogul.
la-k, là-k dich — ich le-m dich — ich.
Dritte person als objekt.
Magy. Vogul. Kond. vogul. Nordostjak. Surg. ostjak.
sing. le-m le-m le-m =
d le-n le-n le-n =
ja tå tå le da
dual. — lä-men — — da
— là-en — -— —
— ten = A —
plur. ju-& l-u 1-0v — da
ja-tok le-n la-n — —
ja-k änl anel, gane] — —
Die bedeutung ist: ihn — ich, ihn — du u. s. w. Das kondavogulische
gebraucht diese konjugation auch, wenn die erste oder zweite person als ob-
jekt steht, doch wird das objekt noch selbst hinzugefügt: menen amnane, as-
raj, nag anem kujtilen geh von mir weg, teufel, du versuchst mich. Wenn
?) Huxrazvy, Az éjszaki osztyák nyelv. s. 153, 155.
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 547
die dritte person dualis und pluralis als objekt gebraucht wird, erhalten die
beiden zusammengesetzten suffixe folgende gestalt im vogulischen:
Dritte person als objekt.
Dual. Plural.
Vogul. Vogul. Kond. vog.
au-m sie beide — ich ân-em an sie —ich
à-n " du An-n an sie— du
âg-à es er án-á an sie —er
Âu-men » wir beide ân-men
äg-en ^ Ihren án-»
äg-en ks BIETE) > ân-nen
à-u T wir án-w en sie — wir
ä-en LÅ ihr än-n an sie— ihr
&-en " sie änl anel sie — sie.
Noch gebraucht das kondavogulische sa um die dritte person dualis als
objekt in verbindung mit der dritten sing. als subjekt auszudrücken. Es er-
giebt sich hieraus, dass das ostjakische und vogulische in der entwicklung der
objektsuffixe treu neben einander stehen, doch hat das vogulische vollstándig
auch die dualausdrücke. Im objektsuffix der zweiten person stimmen magya-
risch und vogulisch überein; wenn dies auch in der dritten person der fall
gewesen ist, so hat doch das magyarische das ursprüngliche 7, / weiter er-
weicht und ja ist gegenwürtig mit dem possessivsuffix der dritten person bei
"nomina identisch. Wenden wir uns jetzt zum mordvinischen, so begegnen wir
hier eine fülle von formen für alle personen als objekt, von denen nur zwei
mit den schon erwähnten identisch sind. Für die zweite person als objekt mit
der ersten als subjekt wird im moks. mordv. tà, ers. tan angewendet; dies
entspricht dem magy. la-k, vogul. le-m. Kond. vogul. hat das objektsuffix sa
sie beide — er, welehes dem $a als exponent der dritten person sing. u. plural
in mehreren mordv. suffixen entspricht. Im übrigen sind die mordvinischen suffixe
der objektkonjugation ganz verschieden, wie man aus folgender tabelle ersieht.
Erste person als objekt.
Moksa Mordvin. Ersa Mordvin.
praes. praeter. praes. praeter.
ma-k ma--t sa-ma-k mi-k mich — du
ma-n ma-n sa-mà-m Mi-m " er
ma-st ma-st sa-mi-z mi- » ihr
ma-z ma-2 sa-mi-z mi-z P sie
548 O. DONNER.
Moksa Mordvin. Ersa Mordvin.
praes. praeter. praes. praeter.
ma-st sa-mi-z mi-2 uns — du
ma-z sa-mi-2 mi-2 N er
ma-st sa-mi-z mi-2 " ihr
ma-2 sa-mi-z mi-2 ic sie
Zweite person als objekt.
tå hte-» ta-n ti-n dich — ich
ta-nsa nsä ta-nza-t nait = er
tü-dà-z dä-z ta-di-z di-z js ihr
tä-dä-z dä-z ta-di-z di-z ve sie
tä-då-2 dä-z ta-di-z di-z euch — ich
DDR,
Dritte person als objekt.
så nä sa ja ihn — ich
sa-k t sa-k k " du
8-i 2å Så-2e ee " er
sa-sk sk si-nek nek 5 wir
Sa-$t st si-nk nk 1 ihr
Sa-2 2 si-2e ze 2 sie
sai-nä nä si-n n sie — ich
sai-t t si-t t " du
Si-nä Si-n si-n2e nze er
Sa-Sk sk Si-nek nek " wir
sa-5t st si-nk nk » ihr
Sa-2 2 si-ze 2e » sie.
Die meisten formen sind ihrer bildung nach deutliche zusammensetzungen
des subjektsuffixes mit einem davor stehenden suffixe der ersten ma, mi, der
zweiten £a, tä, dä, di und der dritten sa, sav, si, s? person als objekt, dabei
öfters die endung des singular- und plural-objekts identisch ist.
Da die objektkonjugation in übrigen sprachen bis auf einzelne spuren,
wie z. b. das fin. reflexiv wütta-i-n ich verändere mich, nicht vorkommt und
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 549
sich sonst nirgends in dieser vollständigkeit zeigt, wie im mordvinischen, liegt
es nahe auf der hand, diese als eine speciel mordvinische entwicklung anzu-
sehen, nachdem einmal das princip durch übernahme von einzelnen formen
aus der grundsprache gegeben war. Zu dieser auffassung wird man auch da-
durch geleitet, dass das mordvinische beinahe jeder nominal- und partikelform
durch hinzufügung besonderer endungen verbalcharakter geben kann. So
heisst es im ersa dialekt: paran ich bin gut von paro, ton paro lomañat du
guter mensch bist, ossolin ich war in der stadt (ulir ich war), tosan, tosat,
toso ich bin dort, du bist dort, er ist dort von toso inessiv des demonstrativ-
stammes to. In ähnlicher weise bildet das mokscha: mazian, maziat, mazi
schön bin ich, du, er, mazülen ich war schön, tasan, tasat, fasa ich bin hier
u. S. w., fkä velennan ich bin aus demselben dorfe (velen genitiv von velä
dorf). Diese überführung des hülfsverbs in verkürzter form auf die nominal-
bildung gibt ein sprechendes zeugniss für die richtung des mordvinischen über-
haupt, das satzverhältniss in das verbum zu inkorporiren.
Wenn aber die vollständige ausbildung der objektkonjugation durch alle
drei personen schon aus der grundsprache in das mordvinische herübergenom-
men worden ist, so hat doch diese sprache während jahrhunderte ihre eigenen
wege eingeschlagen. Nicht einmal das sonst so nahe stehende éceremissische
folgt in dieser hinsicht ihrem beispiel. Bei dieser lage der sache kann das
übereinstimmen zweier objektendungen in keiner weise eine nähere verwandt-
schaft des mordvinischen mit den ugrischen sprachen begründen, wie dies
Huxrazvy besonders auf grundlage der verbalbildung früher gethan und noch
behauptet, obwohl er zugibt, dass die von ihm als ugren bezeichneten permier,
syrjänen, votjaken, tscheremissen, mordvinen, sowie magyaren, vogulen und
ostjaken einander nicht so nahe stehen wie ihrerseits die ostseefinnen.')
Negative konjugation. Besondere aufmerksamkeit in der verbalen bil-
dungsart der hier bezüglichen sprachen verdient der umstand, dass nur die
permischen, die wolga- und die finnischen sprachen eine negative konjugation
haben, welche die personalendungen an das verneinungswort anlehnen, während
die ugrischen sprachen diese bildung gar nicht kennen, es sei nun dass sie
diese gänzlich aufgegeben oder gar nicht gehabt haben.
Das irtisch ostjakische hat zwar ein negatives hülfsverbum endam, endem
ist nicht, es ist aber keiner flexion fähig; höchstens können an dies hülfs-
1) Siehe P. Huxrarvy in Magyar Nyelvészet III, s. 282, in Magyar Nyelvör 1874, IIT, s. 146
und Ethnographie von Ungarn, s. 146.
550 O. DONNER.
verbum die dual- und pluralcharaktere gefügt werden: min endemgen wir beide
sind nicht, plur. men endemet wir sind nicht. Vor verben steht ohne verän-
derung ent oder en als negation, vor den verschiedenen personen des impe-
rativs at, surg. at. Im nordostjakischen entspricht antom dem irtisch endam,
im vogulischen atim, kond. vogul. atim. Sonst heisst nordostjakisch anta
nicht, nichts, an nicht, vor imperativ al; nem kommt nicht als adverb vor,
dagegen wird es vor nomina gebraucht: nem urna in keiner weise, nem hojat
keiner (Huxrarnvy, Az Ejszak. oszt. nyelv. s. 108). Das vogulische hat at
nicht, afim ist nicht = konda vogulisch at und atim, welches auch pluralisch
gebraucht wird atimet = magy. mincenek von mind ist nicht, das vogulische
noch i»at nicht. Wie die übrigen gebraucht das magyarische eine kürzere
form nä vor dem imperativ, sonst näm, welches der form nach mit dem nord-
ostjakischen nem zusammenfällt; säm und sä sind nur verkürzte formen für
e$ näm, e$ nä. In welcher weise sie mit einander zusammenhängen geht aus
dem folgenden hervor:
hülfsverb. vor verba. vor imper. vor nomina.
irt. ostjak. endam, endem ent, en at, surg. at —
nord ostj. antom an al nem
vogul. atım at at —
kond. vog. atım iat at —
pl. atimet
magy. ninc nem ne —
pl. nindenek
Dass ostjakisch und vogulisch ganz übereinstimmen, zeigt sich sogleich,
ebenso dass magyarisch nem = nordostjak. nem. Nun hat zwar das syrjäni-
sche einige negative pronominalbildungen ni-kod nemo, ni-kucäm nullus, ni-ná-m
nihil, ne-m, ni-nö-m nichts = perm. ni-m, ni-ma; votjakisch no-kin oder no-
kin-no niemand, no-kud keiner, no-mar, ne no-mar nichts, und sogar das vep-
sische gebraucht ni-ken niemand, ni-m nichts.
CasrRÉN aber betrachtet die syrjänischen formen als durch einfluss des
russischen mu entstanden, eine ansicht worin WIEDEMANN mit ihm überein-
stimmt, Von gewicht ist jedoch hierbei, dass alle anderen sprachen, ausser
den ugrischen, die negative konjugation noch gebrauchen, einige in genauester
übereinstimmung mit einander, während die ugrischen sie nicht haben.
Was zunüchst die permischen sprachen betrifft, konjugiren sie das nega-
tionswort mit personendungen, doch etwas unvollständig, indem die formen für
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 551
singular und plural meist dieselben sind. Dazu verbinden sie im praeteritum,
wie lappisch und mordvinisch, den tempus-charakter i mit der endung.
syrjàn. ^ permisch. votjakisch.
pres. sing. 0g 0g ug
on on ud
02 02 ur, ug
plur. 0g 0g um
on od ud
02 02 uz, ug.
præt. sing. ig eg ó)
in ed öd
ig ez od. abu üz
plur. ig em öm
in ed öd
iz ez, abu üz.
Die negative konjugation im éeremissischen ist hóchst eigenthümlich, in-
dem das negationswort, im praesens a, konjunktiv e oder 2, wie in den übri-
gen nahe stehenden sprachen in verbindung mit personalendungen und modus-
charakter (im konjunktiv ne) vor den verbstamm gestellt, das praeteritum aber
ganz anders gebildet wird. Hier tritt nämlich ein negatives verbalnomen auf
de, te — ohne zweifel desselben ursprungs wie der abessivkasus der west-
finnischen sprachen — mit hülfe eines hinzugefügten / als neues thema auf,
welchem die personalendungen wie im affirmativen praeteritum angehängt wer-
den, und der verbstamm wird dieser negativen verbalform vorgesetzt. Die
negativkonjugation hat folgendes aussehen:
praesens. praeterit. konjunktiv.
sing. am -teläm enem, inem
at -telät enet, inet
ak -te eneze, inse, ine
plur. ana -telnä enenä, inena
ada -teldä enedä, ineda
ak -telät enest, inist.
imperativ 2. sing. €
9 enge
2. plur. da
3. enest.
552 O. DONNER.
Auch das mordvinische bildet die negative konjugation aus einem stamm
a, e dem die personalendungen angefügt werden. Im mokscha dialekt geschieht
dies regelmässig in der bestimmten, objektiven konjugation, wogegen der nega-
tive partikel af überall mit den mit personalendungen versehenen formen der
unbestimmten konjugation verbunden wird. Im konditionalis geschieht dies
zwischen verbstamm und endung, mit welchen af zusammenschmilzt: joran ich
will, af joran ich will nicht, af jorat du willst nicht, konditional Jjoraftärän
wenn ich nicht will, eine bildungsweise, die mit der der türkischen sprachen
übereinstimmt. Dagegen hat das ersa im praesens der unbestimmten wie ob-
jektiven konjugation nur a vor dem gewöhnlichen verbum. Noch ist zu be-
merken, dass der praesensstamm des mokscha mit sa, za, der des praeteritum
mit sz, ersa 22 ausgebildet wird.
praesens. praeterit. konjunktiv. optativ. desiderativ.
mokscha asan, ezan — asin, ezin af ilen l'azan af ilksilen
ersa mordv. a ezin avolin ilazan avolkselin
imperativ s. 2. moks. mordv. fat, pl. 2. tada.
ersa ila ilado.
”
af, apak
apak.
adjektiv mokscha
ersa
Die biegung durch die verschiedenen personen geschieht im mokscha
mordvinischen wie folgt:
praesens. praeteritum.
sing. asan, ezan asin, ezin
asat, ezat asit, ezit
as, ez asiz, ez
plur. aStama, estama asimä, ezimä
astada, estada
ast, est.
asidä, ezidä
asist, est.
Vergleichen wir nun hiermit die finnischen sprachen an der ostsee, so
nähert sich das livische am nächsten dem mordvinischen; das beinahe unver-
änderte äb, ab entspricht nämlich mordvin. af, ap, av, a. Das lappische hält
ungefähr die mitte zwischen livisch und finnisch, und das estnische hat jede
veränderung aufgegeben in seiner anwendung des ei für alle personen. Die
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 553
livische form findet im votischen eb für 3. sing., veps. eba für 3. plur. ihre
erklärung; es ist nämlich der rest desselben am praesensstamm gebrauchten
pa, ba, va welches wir schon kennen gelernt haben und welches auch im
finnischen 3. plur. eivät hervortritt. Ich lasse hier die formen des negativen
verbs folgen.
Finn. Vot. Estn. Veps. Livisch N.lapp. Sv.l. Enar.l.
sing. en en ei ma en äb, ab im ib jem
et et ei sa — et äd, ab ik ih jeh
ei eb ei ia ei db, ab à i 1j
dual... „— = = 2 = äm ühn ün
= == — — — äppe epen äppe
— — — — — äva äpah äva
plur. emme emmá ei meie emai äb, ab äp epe äp
eite — että ei teie — etei äd, ab äppet ^ epen äpped
eiväl evät ei nad — eba db, ab dài äh eäh.
Finnisch und norw. lappisch bilden das negirte praeteritum in ähnlicher
weise durch die angeführten formen des negationswortes vor dem participium
praeteriti. Dies geschieht wohl auch im schwedisch lappischen, der negativ-
partikel hat aber ausser den personalendungen den tempuscharakter 7 in dual
und plural, wie im votjakischen und mordvinischen, und heisst daher: dual.
eimen, eiten, eika, plur. eime, eite, äh. Im livischen stehen die gewöhnlichen
endungen des praeteritums: sing. is, ist, is, plur. is, ist, ist.
igens ni , das negationswort nur im imperativ die kennzeichen des
Uebrigens nimmt das negationswort n perativ die I hen d
modus und stimmt, was die zunächst genannten sprachen betrifft, sehr nahe
überein:
Finn. Vot. | Estn. Veps. Liv. N.lapp. Sv.lapp. Enar. l.
sing. elkän = — — älgö — elom —
elä, älä elä, là ära ala ala, äla ale ale, ele äla
elkä, älkä elko ärgu algha älgü allus ällus, ellus ällon
plur. älkämme —— ärgem — algam — älgö allop ällob ällup
älkätte elka ärge algat älgid allet alet, elet — állede
älkät, oder elko ärgu algha ^ dàlgó, allusek ällus üllus.
älköt älgöd
70
554 O. DONNER.
Dualform.
N. lapp. . Sv. lapp. Emare l.
allo — ällon
alle — älle
ellusgo älluskan ällus.
Fassen wir alles das angeführte zusammen, so zeigt sich als resultat,
dass ein vor dem imperativ gebräuchliches verneinungswort at, al, äl, el, il
bei den finnisch-lappischen, mordvinischen und ostjakisch-vogulischen sprachen
gemeinschaftlich vorkommt, daher wohl schon der grundsprache angehört haben
dürfte. Als stamm eines flektirten negationsverbums tritt weiter in den per-
mischen, wolga- und finnischen sprachen a, o, e, à auf, und zwar so, dass das
éeremissische eine dem finnischen sehr ähnliche bildung zeigt. Die dritte per-
son des mordvinischen as, ez steht dem syrjän. og, wie liv. 3. plur. ab, veps.
eba dem syrjän. abu ziemlich nahe. Diese thatsachen scheinen mir auf einen
für alle hier bezüglichen sprachen gemeinschaftlichen ausgangspunkt hinzu-
deuten. Wie auch sonst in der verbalbildung hat das mordvinische das ver-
erbte material in überwuchernder fülle ausgebildet. Gegenwärtig stehen aber
die permischen, die wolga- und die finnischen sprachen in der negativen ver-
balbildung als einheit gegenüber den ugrischen; in jener einheit schliessen
sich wieder die finnisch-lappischen sprachen noch enger aneinander.
1
III. Verzweigung der finnisch-ugrischen sprachen.
Unsere untersuchung hat im vorhergehenden die wichtigsten gebiete der
laut- und formenlehre, sowie einen theil des wortvorrathes nach einander
durchwandert, um die wesentlichen momente für die beurtheilung der frage
über die gegenseitige verwandtschaft der hier betreffenden sprachen an’s licht
zu bringen. Eine speciellere prüfung wird gewiss noch manche bedeutsame
und das verhältniss beleuchtende thatsache hervorheben können, besonders
wenn die óstlicheren sprachen durch ausführlichere bearbeitung näher bekannt
werden. Schon aus der obigen darstellung scheint sich jedoch mit ziemlicher
gewissheit zu ergeben, wie sich die ursprüngliche finnisch-ugrische grund-
sprache in verschiedene zweige gespaltet hat. In erster linie stelle ich dabei
das formverhältniss, nicht die wechselnde qualität der laute, welche sich in
allen bekannten sprachen der welt überhaupt nach allgemeinen fysiologischen
gesetzen verändern.
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 555
Die formelle struktur der grundsprache hatte schon einen ziemlich hohen
grad der entwicklung gewonnen, wie unter anderem die s. 506 gegebene
übersicht der ursprünglichen deklination an die hand gibt. In der geschicht-
lichen weiterentwicklung spaltet sie sich nun in zwei zweige, den finnischen
und den ugrischen; der letztere ostjakisch, vogulisch, magyarisch, jener alle
die übrigen sprachen umfassend. Diese zweitheilung oder erste verzweigung
der hier betreffenden sprachen scheint mir deutlich aus der jetzt beendeten
durchmusterung der grammatischen kategorien hervorzugehen. Um das re-
sultat besser hervorzuheben, stelle ich hier die gefundenen thatsachen in kürze
zusammen:
1. Die nominaldeklination kennzeichnet sich nur in den finnisch-lappi-
schen, wolga- und permischen sprachen durch anwendung der sogen. inneren
lokalkasus: inessiv, elativ, illativ, deren charakteristisches kennzeichen ein s
ist, vgl. s. 485—490.
Für die äusseren lokalkasus kommt zwar schon im ostjakischen eine aus
dem ursprünglichen ablativ ta gebildete neue abfativform tta, Ita vor, die da-
mit aber auf derselben stufe stehenden adessiv und allativ sind nur jenen
sprachen eigenthümlich und offenbar später ausgebildet, als sie sich von den
ugrischen schon abgezweigt hatten, s. 492—500.
Im vollständigen gegensatze zu diesem verhältniss bieten die ugrischen
das bild entweder eines wesentlichen verbleibens auf dem ursprünglichen
standpunkt wie ostjakisch und vogulisch, oder einer ganz neuen, von allen
übrigen abweichenden gestaltung wie magyarisch. Innerhalb der ugrischen
gruppe kommt noch die neue ablativform wet, eul, öl gemeinschaftlich vor,
s. 478.
2. Die caritivendung /oma, bald als kasusendung bald als adjektiv ge-
braucht, ist nur für den finnischen zweig bekannt, wogegen Zalan, tal in der-
selben funktion im magyarischen und vogulischen vorkommt, s. 485.
3. Was die pronomina betrifft, kommen auf diesem frühzeitig ausgebil-
deten gebiete der sprachbildung keine grossen verschiedenheiten vor. Doch
zeigen votjakisch, mordvinisch, lappisch eine form mon, ton, son, welche dem
im finnischen hervortretendem stamm mau, su sehr nahe kommt, während sich
beide im enare lappischen mon, mun u. s. w. vereinigen. Ostjakisch und
zum theil vogulisch haben den ursprünglichen a-vokal bewahrt. An das vo-
gulische lehnt sich magyarisch; übrigens ist die letzte vokalschwächung zu e,
i in den meisten idiomen vertreten. Vgl. s. 507, 523.
556 O. DONNER.
4. Zur beurtheilung der frühesten wortbiegung, daher auch der gegen-
seitigen stellung der betreffenden sprachen, sind die partikeln von grosser be-
deutung, da sie überhaupt ein bild der älteren struktur der sprache abgeben.
Auch hierin trennen sich die ugrischen sprachen, als näher mit einander ver-
bunden, bedeutend von den übrigen, welche unter sich einen gegensatz zu
jener ersten gruppe bilden. Doch scheidet sich wiederum der permische
zweig etwas von den übrigen, s. 516—524.
5. In der grundsprache war das siebenzahlsystem herrschend. Nach der
ersten sprachlichen verzweigung tritt aber schon innerhalb dieser zahlen eine
verschiedenartige nuancirung der zahlwórter deutlich hervor, indem eine ugri-
sche gruppe (ostjakisch, vogulisch, magyarisch) den übrigen sprachen, der
finnischen gruppe, gegenübersteht, s. 528. Die zahlen für acht und neun
sind durch subtraktion, d. h. zusammensetzung mit einem zehn bedeutenden
worte gebildet, welches sowohl im ostjakischen, als vogulischen und magyari-
schen ein anderes ist. Die sprachen der ugrischen gruppe haben also jede
für sich das dekadische system erst nach verkehr mit den arischen und tatari-
schen vólkern aufgenommen. Der anfang dieses processes fällt doch schon
in die zeit vor dem zuge der magyaren nach westen, da die zahl acht
theilweise mit demselben elemente im vogulischen und magyarischen gebildet
ist und für zwanzig sich ein gemeinschaftlicher ugrischer ausdruck vorfindet.
Die wolga- und baltischen sprachen bilden hier eine gegensätzliche einheit,
nur der permische zweig lehnt sich an das vogulisch-magyarische in der bil-
dung der zehner 20— 60. Dies ist doch offenbar kein zeugniss für eine nühere
sprachliche zusammengehórigkeit, sondern für den gemeinschaftlichen einfluss
von den tataren her, um so mehr da syrjänisch und votjakisch in selbständiger
weise die ausdrücke für acht und neun gebildet haben, mit anwendung des-
selben tatarischen zehnwortes, welches auch in den übrigen zehnern vorkommt,
8.5830.
6. Innerhalb der verbalbildung kennzeichnet sich der finnische zweig
durch praesensstämme der dritten person auf p, b, v, sowie praeteritumstämme
auf à, während die ugrischen sprachen mehr oder wenig verbreitete praesens-
stämme auf te, de zeigen, von denen aber einzelne spuren auch im mordvini-
schen vorkommen, s. 542.
7. Wenn die objektkonjugation einst allen finnisch-ugrischen sprachen,
obwohl wahrscheinlich nur wenig entwickelt, eigenthümlich gewesen ist und
gegenwärtig in grösster vollständigkeit auch im mordvinischen herrscht, ist
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 557
es doch beachtenswerth, dass alle übrigen finnischen sprachen dieselbe gänz-
lich aufgegeben, während sie in den ugrischen geblieben ist. Vgl. s. 545.
8. Die negative konjugation zeigt schon im ostjakischen einige gemein-
schaftliche elemente, besonders was den imperativ. betrifft, Doch schliessen
sich hierin die permischen, wolga- und finnischen sprachen mehr einheitlich
an einander in der mehr durchgeführten verbalbiegung des negationswortes,
vgl. s. 549.
Neben diesem formellen unterschiede sind andere lautliche eigenthümlich-
keiten, welche nicht vollständig mit der obigen vertheilung der sprachen über-
einstimmen, von geringerem gewicht; so die entwicklung eines inlautenden /
aus ursprünglichem d, nicht nur im allgemeinen, sondern auch grossentheils in
demselben wortmaterial, ein lautgeschichtlicher zug, welchen Bupexz (Verzwei-
gung der ugr. sprachen s. 27) als charakteristisches merkmal der „nordugri-
schen" sprachen ausser dem lappischen ansieht. Erstens ist aber zu bemer-
ken, dass dieser lautwandel im vogulischen, magyarischen und nordostjakischen
viel weiter entwickelt ist als im permischen gliede, dass er „sporadisch auch
in anderen ugrischen sprachen auftritt^ (vgl. ostj. pof, magy. fadj frieren —
vog. pol, mordv. pali frieren, brennen, fin. pala brennen) und zweitens dass
das südostjakische (der irtisch-dialekt) daran nicht theil nimmt. Wenn hier
auch in gewissen füllen in- und auslautendes / durch dentale explosiva d, t
wieder ersetzt worden ist, darf man jedoch meines erachtens diese erscheinung
nicht als allgemein gültiges lautgesetz auffassen. Sowohl das ursprüngliche
ablativsuffix ta, £, welches im nordostjakisehen und vogulisch-magyarischen als
| erscheint, das privativsuffix irt. ostjak. ta, da = nordostjak. la, li; das 3.
pronomen person. irt. ostjak. feu, surg. íewy = ostjak. lu, und die in der
westfinnischen volkssprache gebräuchliche schwächung eines £ in r oder /, und
eine menge wortstämme bezeugen den übergang t, d: / als relative neubildung.
Bupenz selbst betrachtet diesen lautwandel als zur zeit der trennung des vo-
gulischen vom ostjakischen noch nicht abgeschlossen (vgl. vog. kvol haus =
ostjak. B. yof, yod; vog. pol frieren = ostj. B. pof, vgl. magy. fadj; ostjak.
B. mugol leber = vog. majt; ostjak. B. jugol bogen = vog. jout, joit; ostj.
B. wgl, surg. vogot dünn = vog. voutä; 3. p. suffix im ostjak. B. ! = vog. £
u. S. w. Verzweigung d. ugr. spr. s. 28). Der erwähnte lautprocess ist daher
nicht für die verzweigungstheorie dieser sprachen von maassgebender bedeu-
tung, sondern fällt in die reihe ähnlicher lautveränderungen wie das oben s. 452
besprochene », % oder die mehr oder wenig beibehaltene vokalharmonie,
s. 417.
558 O. DONNER.
Unter den wenigen suffixelementen, >welche übereinstimmung in anderer
richtung als die obige zeigen, ist die magy. infinitivform nö = syrj. votjak. ni.
Sie entsprechen offenbar dem konda vogulischen substantivum verbale auf ne:
olne das sein, jejne das kommen. Aber auch das teremissische kennt eine ver-
balform die hiermit in verbindung steht. Die in entfernter attributiver bezie-
hung auf ein subjekt gebrauchte endung en: mam inanen kiceda was ihr glau-
bend bittet, püganen kasten sie ging gebückt, wird nàmlich nach WIEDEMANN
bei einigen verba, zu deren ergänzung im deutschen der infinitiv erforderlich
ist, statt des sonst gewöhnlichen infinitivs auf as verwendet. Man sagt daher
edem. ilem kerdes der mensch kann leben, suden tsarnen gin als er aufgehört
hatte zu befehlen u.s. w. Eine nähere verwandtschaft des magyarischen, resp.
der ugrischen sprachen mit dem permischen gliede kann diese form daher
nicht begründen.
Eigenthümlich ist das zusammentreffen des syrjän. votjakischen mit dem
magyarischen darin, dass jene sprachen in der 1. pers. sing. praes. und prae-
teritum des negativen verbums g anwenden: syrj. perm. praes. og, votjak. wg,
praeter. syrj. ig, perm. eg, votj. ój, während das magyarische in der subjekti-
ven konjugation & hat. Zu bemerken ist aber, dass syrj. perm. dieselben en-
dungen auch für 1. pers. plural anwenden, während das votjakische im praes.
wm, praeter. óm hat, eine verwechselung daher leicht eingetreten sein kann.
Andererseits zeigt das ferne liegende ostjaksamojedische in der subjektiven
konjugation die endung k für die erste person sing.; der guttural könnte da-
her schon aus uralter zeit stammen. Jedenfalls kann auch diese vereinzelte
übereinstimmung für die verzweigungstheorie nicht maassgebend sein. Oben
s. 528 ist CasrRÉNs ansicht hervorgehoben, dass das zahlwort für zehn syrjän.
das und magy. #2 wahrscheinlich nicht aus derselben quelle stammen.
Wir halten daher an der auffassung einer ersten verzweigung der finnisch-
ugrischen grundsprache in einen finnischen und einen wgrischen zweig. Aus
unserer darstellung leuchtet es auch hervor, dass in diesem sich das magyari-
sche näher an das vogulische anlehnt.
Aus dem finnischen zweig trennt sich nun zuerst die permische gruppe,
oder umgekehrt, da die wolga- und finnisch-lappischen sprachen sich durch
vielfache ganz eigenthümliche bildungen auszeichnen, sie haben in ihrer weiter-
entwicklung die permischen bei seite gelassen. Die eigenthümlichkeiten,
welche den finnischen zweig von dem ugrischen unterscheiden, sind daher im
allgemeinen für die permische gruppe charakteristisch. Von specifisch permi-
schen eigenschaften kann man kaum reden, doch zeigen sich einige abweichun-
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 559
gen so z. b. im pron. reflexivum as, welches der vokalisation des ostjakischen
(at), dem konsonantismus des mordvinischen (es) folgt; so auch in der eigen-
thümlichen form der partikel; im abwerfen der endung für 1. pers. praesentis,
welche auch in einem finnischen dialekt im verschwinden begriffen ist; in der
hüufigen aufnahme des harten vokals i, im verschwinden des modus-charakters
k, g für den imperativ, während er sonst fast überall geblieben ist, u. s. w.
Die weiterentwicklung der übrigen sprachen des finnischen zweiges ist
aber so gleichmässig, dass man sie unmôglich anders erklären kann als durch
annahme einer gemeinschaftlichen, während jahrhunderte dauernden sprachperi-
ode für die wolga- und baltisch-lappischen idiome. Die übereinstimmung zeigt
sich besonders in folgenden momenten:
Wolga-baltische gruppe. 1. Obwohl wabrscheinlich aus der grundsprache
stammend, ist es doch auffallend, dass die genannten sprachen treuer den n-
genitiv aufbewahrt haben, s. 476. Auch der gebrauch des ursprünglichen
ablativs als partitiv zeigt sich schon im mordvinischen, s. 502. Das éeremissi-
sche gebraucht den elativ st als lokativ, wie einige dialekte des lappischen, s.
486, 490. Als ganz neuer kasus tritt aber der translativ-faktiv auf ks, s auf,
s. 490.
2. Uebereinstimmend sind weiter gebildet das interrogativum kuwmpi, ku-
tama (vgl. s. 513), sowie das reflexivum se, jes, es, wobei noch lappisch
und mordvinisch in der syntaktischen zusammenstellung des letzteren mit dem
personalpronomen identisch verfährt, s. 514.
3. Fast dialektisch kónnte man die durchgehende verwandtschaft der
partikelbildung dieser sprachen nennen, so nahe folgen sie einander besonders
in formen der inneren und äusseren lokalkasus, welche letztere noch dazu im
lappischen und mordvinischen gegenwärtig nur in diesen bildungen gebraucht
werden, s. 522.
4. Das zahlwort für 8 und 9 ist in der ganzen gruppe übereinstimmend
gebildet, so auch der ausdruck für 10 mit der ausnahme, dass lappisch und
teremissisch das im vogulischen gebrauchte wort haben. Diese zufällige ab-
weichung darf uns nicht verwundern, da bei den verschiedenen sprachen das de-
kadische system erst nach der abzweigung des permischen gliedes von den
übrigen finnischen sprachen angenommen worden ist, und sich das in der
sprache schon vorbefindliche wort zahl überhaupt leicht als ausdruck einer
beliebigen summe festsetzen konnte, s. 529.
560 O. DONNER.
5. Unter den eigentlich fär die westfinnische sprachperiode eigenthim-
lichen nominalbildungssuffixen sind einige, welche auch im mordvinischen auf-
treten wie fin. ja, veps. liv. À, i für nomina agentis = mord. 2, i; fin. kse
für nom. actionis = mordv. ks; fin. kse zur bezeichnung von stoff = mordy.
ks; fin. ime für werkzeug = mordv. ma, s. 464—467.
6. Kommen auch spuren einer passivisch-reflexiven verbalbildung mit
suffix va, u früher vor, so ist sie jedoch auf diesem gebiete zur regelmässigen
konjugationsform ausgebildet, s. 532.
7. In den modis zeichnet sich das mordvinische durch mehrere neubil-
dungen aus, wie diese sprache überhaupt einen überwuchernden reichthum der
verbalbildung an den tag legt. Der lappisch-finnische potential (konditional)
auf ks, ist wird hierbei als element mehrerer modusformen verwendet. Hiezu
kommt noch der für mordvinisch und lappisch gemeinschaftliche konjunktiv
mit suffix /7 und optativ auf za, éa, wodurch die grammatische kategorie der
modusbildung formelle verwandtschaft zeigt, s. 535.
8. Das lappische hat theilweise andere endungen für praesens und prae-
teritum. Diese formelle eigenthümlichkeit findet ihre analogie im mordvini-
schen und livischen, s. 542.
Einige der hier hervorgehobenen formen scheinen nähere verbindung
zwischen den volgasprachen und dem lappischen anzudeuten: ëéerem. lapp. lo-
kativ auf st; mordv. lapp. konjunktiv 4, optativ za, wogegen der konjunktiv
ne im lappischen und mordvinischen versehwunden ist; der ausdruck für zehn
lapp. /okke, ter. luo; treueres festhalten an an- und inlautendes s, übergang
eines A in v, fu. s. w. Von diesen eigenthümlichkeiten sind aber nur der
konjunktiv- und optativ-charakter 4, za von grósserer bedeutung, da die übri-
gen theils nicht so genau einander entsprechen, theils ein älteres stadium ab-
spiegeln oder zufälliger natur sein kónnen, und neben diesen hat das finnische
mit dem mordvinischen andere eigenthümlichkeiten gemeinsam, wie der aus-
druck für zehn und die zehner 30—90. Dagegen sind die sprachen an der
ostsee mit den lappischen dialekten noch durch andere merkmale so nahe ver-
bunden, dass die annahme einer besonderen entwicklungsperiode dieser west-
finnischen sprachen nach der trennung von den wolgasprachen ganz berechtigt
erscheint. Die gründe solcher annahme sind hauptsächlich folgende: ")
!) Ich habe diesen gegenstand neulich in einem kürzeren aufsatze behandelt: „On the Finnish
and Lappish and their mutual relationship“. S. Annual adress of the president to the Philological
Society, by Dr. J. A. H. Murray. London, 1879.
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 561
Westfinnische sprachperiode. 1. Die behandlung der gesteigerten und
gebrochenen vokale ist in den hieher gehörenden sprachen ziemlich gleich-
mässig und tritt überhaupt in demselben wortvorrath übereinstimmend zum
vorschein. Nur hat das lappische in übereinstimmung mit dem livischen die
vokalbrechung noch weiter geführt, indem ein finnisches stammhaftes a, o, e,
i in diesen sprachen oft als wo, oa, ou und ie erscheint. Ist nun diese eigen-
thümlichkeit der vokalisation ursprünglich, d. h. aus der finnisch-ugrischen
grundsprache stammend, oder von den westfinnischen sprachen später ent-
wickelt, so deutet die genaue übereinstimmung derselben auf eine beträcht-
liche zeit hin, wührend deren sie ein besonders sprachleben geführt haben,
s. 482—437.
2. Neben der erwühnten vokalveründerung, und wie diese durch einfluss
des accents hervorgerufen, steht eine andere lautverstürkung, welche sich in
der verdoppelung, richtiger verlängerung eines konsonanten kund gibt. Man
findet sie gewöhnlich in der kurzen stammsylbe vor langem vokal und sie ist
als ausgesprochene neigung auf dem ganzen westfinnischen sprachgebiete merk-
bar, s. 438.
3. Ohne noch entscheiden zu kónnen, ob etwa die sog. erweichung oder
konsonantenschwüchung in einer durch zutritt eines konsonanten geschlossenen
sylbe als gemeinschaftlicher zug der grundsprache anzusehen ist, finden wir
dass finnisch, lappisch, votisch und estnisch ganz genau mit einander darin
gegenwärtig übereinstimmen. Vepsisch-livisch, deren inniger zusammenhang
mit diesen über allen zweifel erhaben ist und daher wohl auch diesem laut-
gesetz gefolet haben, zeigen analoge behandlung der mediallaute mit dem
mordvinisch-teremissischen, s. 437 —446.
4. Ausser den schon oben angeführten besonderen nominalsuffixen, wel-
che das mordvinische mit dem westfinnischen verbinden, und etwa mit abzug
von zwei, drei anderen, die über ein weiteres gebiet verbreitet sind, besitzen
die lappisch-finnischen idiome nahe an 20 suffixe der nominalbildung, welche
ihr ausschliessliches eigenthum sind, s. 463—468. Es bedurfte doch einer
langen sprachlichen entwicklung um gemeinschaftlich diese formellen unter-
schiede auszuprägen.
5. Einzelne verbalsuffixe sind dem lappischen und finnischen gemeinsam,
2. b. lapp. tuva = fin. tu, lapp. tutte = fin. tutta, s. 533 u. a.
6. Die westfinnische gruppe hat ein gemeinschaftliches pronomen indefi-
nitum fin. joku, liv. jega, lapp. jwoke, dessen einfacher stamm schon im éere-
missischen juio vorhanden ist. Auch pronom. relativum fin. joka, lapp. jwok
71
562 O. DONNER.
ist gemeinsam, s. 515, 516. Hier kann daran erinnert werden, dass die con-
junction und auf finnisch, estnisch, votisch, livisch und lappisch ja heisst, wel-
ches 'TuowsEeN (Den gotiske sprogkl. indflydelse på den finske s. 118) aus dem
cot. jah herleitet, wie das vepsische 7 aus dem russischen.
7. Aeusserst nahe congruenz findet zwischen dem lappischen und den
übrigen baltischen sprachen statt in betreff der endungen des imperativs. Die
3. p. sing. und plural, sowie l.p. plural zeigen nämlich doppelte vokalisation,
theilweise mit tieferem vokale ko, gó, kw und theilweise ka, ke, ge, gi. Die
abweichungen sind wirklich nur dialektische; s. 536—538.
8. Die negative konjugation geschieht im lappischen in so naher über-
einstimmung mit dem finnischen, votischen und vepsischen, dass sie gemein-
schaftlich noch regelmässige biegung des negationswortes mit personalendungen
besitzen, wührend das estnische unveränderlich ei vor personalpronomen setzt
und das livische fast in derselben weise ab, db anwendet; nur in der zweiten
person erscheint auch äd als rest der gewesenen biegungsart. Im imperativ
ist die bildung mit moduscharakter und personalendungen in allen westfinni-
schen sprachen gemeinsam; votisch entbehrt doch der letzteren, s. 553.
9. Obwohl das lappische in mancher beziehung eine ganz eigenthüm-
liche stellung einnimmt, indem es unter allen europäischen gliedern theilweise
die älteste stufe repräsentirt (so im festhalten des duals beim pronomen und
verbum), so reiht es sich überhaupt sehr getreu den anderen ostseesprachen
an die seite. Dies gilt auch von dem wortvorrath, denn in keinem an-
deren gliede ist die menge der gemeinschaftlichen wortstämme so gross, wie
im lappischen und finnischen. Die ófters zu tage tretende abweichende voka-
lisation erklärt sich wie so viele andere erscheinungen als ältere sprachstufe;
vgl. s. 458— 463.
10. Schliesslich sind die in die westfinnischen sprachen eingedrungenen
lehnwórter aus dem germanischen ein sprechendes zeugniss für die nahe zu-
sammengehórigkeit der ostseefinnen und der lappen während einer periode, in
welcher diese gemeinschaftlich aufgenommen wurden. Nimmt man nämlich die
neuesten lehnwórter hinweg, welche jede sprache für sich früher oder in den
jetzigen wohnorten aufgenommen, bleibt doch eine grosse menge, die durch
ihre identische form auf gemeinschaftliche entlehnungszeit hindeutet. Wohl
vermuthet W. Tuomsen (Den gotiske sprogklasses indflydelse på den finske
s. 102), dass sich die lappen und finnen zur zeit der entlehnung schon ge-
trennt hatten; mit Bupenz (Verzweigung d. ugr. sprachen s. 54) bin ich doch
der ansicht, dass die ziemlich zahlreichen gemeinsamen fremdwörter nicht von
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 563
jeder der beiden sprachen besonders entlehnt worden sind. Unter den von
THOMSEN aufgezählten lehnwörtern germanischen ursprungs sind 150 für das
finnische und lappische gemeinsam. In diesen wörtern vokalisirt das lappische
die erste sylbe meist genau mit dem finnischen übereinstimmend: d, e, à =
fin. e, © und a = fin. a; nur ausnahmsweise durch brechung n. lapp. ruovdde,
sv. route — fin. rauta. Was die suffixform der lehnwórter betrifft, ist der
unterschied ungeführ derselbe wie in einheimischen wórtern, namentlich tritt
der häufig zwischen lappisch und finnisch vorkommende wechsel: lapp. a =
fin. à auch hier zum vorschein und dies sogar in ganz neuen entlehnungen,
wo vokalsuffix in der fremden sprache nicht vorkommt. Die form dieser voka-
lischen suffixe sind: fin. as = lapp. as, es oder fin. a = lapp. e für männ-
liche a-stämme im gotischen; fin. a, o, u = lapp. o, selten e für weibliche
a-stämme, im gotischen a, altn. w; fin. a = lapp. e für neutralstämme; fin.
ja = lapp. je für männliche und neutrale stämme, die im gotischen © für
ülteres ja haben; fin. i — lapp. a für altn. ir, i; fin. ia, io = lapp. o für
urspr. weibliche ja-stämme; fin. is = lap. as für got. s, älter is; fin. u =
lapp. o und fin. us (ute) = lap. as für got. w, us. Wesentlich scheint also
dieselbe sprachform den entlehnungen zu grunde zu liegen, und diese war
eine gotische, die theilweise auf älterer stufe stand als die sprache Vulfilas.)
Suchen wir jetzt die weitere verzweigung der westfinnischen sprachengruppe
zu verfolgen, so finden wir dass sich das lappische am frühesten lostrennt. Wie
im vorhergehenden ófters hervorgehoben, steht das lappische in mancher hin-
sicht dem livischen am nächsten, was wohl daraus zu erklären ist, dass diese
sprache ihm in der lostrennung zunächst folgte. In mehrerer hinsicht nähert
es sich aber dem &eremissischen und im wortvorrath hat es eben um so mehr alter-
thümliches aufbewahrt als die eigentlichen ostseesprachen. Es würde uns zu
weit führen, eine eingehende prüfung der gegenseitigen stellung des livischen,
vepsischen, estnischen, votischen und finnischen jetzt vorzunehmen. In weite-
rem sinne bieten sie dem forscher eigentlich nur dialektische abweichungen.
!) Tuomsen legt für die ansicht einer besonderen entlehnung der fremdwörter in's finnische
und lappische darauf etwas gewicht, dass weibliche a-stämme im finnischen a, o, v haben, während
sie beinahe immer im lappischen o zeigen und sich also mehr der altnordischen form náhern. Ausser
dem umstand, dass o, v auch im finnischen erscheint, muss doch hier an der im lappischen vortre-
tenden vorliebe für die dunkleren vokale erinnert werden, wodurch eben derselbe wechsel auch in
genuinen wórtern stattfindet: n. lapp, doarro, sv.toro — fin. tora hader, streit, abwechselnd n. igja, s.
ja und ikko — fin. üó nacht, fin. polku — sv. lapp. palga, n. balges pfad, Dass einzelne lehnwörter
erst durch das finnische in's lappische gelangt sein können, scheinen lapp. naule, navlle = westfin.
naula, ostfin. nakla schlüssel anzudeuten. Doch ist dieser lautübergang nicht specifisch finnisch, wie
z. b. aus lapp. okta, ofta, gen. ovta eins, ovtse neun hervorgeht.
564 O. DONNER.
Ich fasse daher das resultat der ganzen untersuchung in folgender übersicht
über die gegenseitige verwandtschaft der finnisch-ugrischen sprachen zusammen.
Finnisch-ugrische sprachen.
I. Ugrischer sprachzweig.
1. Irtisch und Surgut-Ostjaken. — Nordostjaken.
2. Sosva oder Nord Vogulen. — Konda Vogulen.
3. Magyaren.
IL Finnischer sprachzweig.
a) Permische abtheilung.
1. Syrjánen. — Permier.
2. Votjaken.
b) Wolga-baltische abtheilung.
«. Wolga gruppe.
1. Ceremissen.
2. Ersa und Mokscha Mordvinen.
p. Westfinnische gruppe.
1. Russische, Norwegische und Schwedische Lappen.
2. Liven. — 3. Vepsen. — 4. Esten. — 5. Woten. —
6. Finnen.
In dieser übersicht bezeichnet im allgemeinen die reihenfolge der vólker
in jedem zweige den allmälich gegen westen ziehenden volksstrom, welcher die
ferneren glieder immer nach sich lässt und dessen äusserste spitze immer die
hóchste stufe der entwicklung erlangt. Nur die lappen machen eine ausnahme;
sie sind weiter als die finnen gezogen, ohne jedoch die hóchste entwicklungs-
stufe zu repräsentiren. Bildlich könnte man die verzweigung etwa in folgen-
der gestalt darstellen.
Die gegenseitige Verwandtschaft der Finnisch-Ugrischen Sprachen. 565
Lapp
Sv Nor, Russ
Finnisch EM 2
N Kond. Vogul. nor
Votisch > . Vogul.
OS CN N. Ostjak.
p-
Neps.
Irt. Ostj.
p Sese
Livisch
Die gründe der hier dargestellten gegenseitigen verwandtschaft der fin-
nisch-ugrischen sprachen sind nur sprachliche gewesen. Sie zeigen uns das
bild eines volkes, welches die wichtigsten grammatischen kategorien ausgebil-
det und zu einer relativ nicht geringen entwicklung schon gelangt ist. Aus
der gemeinschaftlichen urheimat zieht zuerst der finnische zweig nach Europa,
gleichsam etappen hier und dort auf dem wege nach westen nachlassend. Was
die erste veranlassung für die wolga-baltische sprachgruppe zur scheidung von
dem permischen gliede war, wissen wir nicht Môglich dass das auftreten tatari-
scher vólker in grósserer menge dazu veranlasste und die permier gegen nor-
den verdrängte; die bildung der zahlwórter bei den permiern scheint unter
tatarischem einfluss geschehen zu sein. Als sie schieden, lebten sie beide haupt-
sächlich von viehzucht und brauchten die milch der kühe. Die wolga-baltischen
finnen wohnten nachher noch lange zeiten beisammen, in leichter berührung
mit germanischen vólkern, von denen sie die dekadische zählmethode und ein-
zelne kulturwórter, obwohl noch äusserst wenige, aufnahmen. Neue geschicht-
liche umwälzungen trieben die westfinnischen völker weiter nach westen und
norden, und in diese periode fällt nun der bedeutende erste kultureinfluss der
germanen, welchen man wohl auf die ersten jahrhunderte unserer zeitrechnung
verlegen muss, da die form eines theils der lehnwórter älter als das altnor-
dische und gothische ist. Wührend dieser zeit hatten die lappen wohl ihre
566 O. DONNER.
wohnplätze an der ostgränze der gemeinschaftlichen volksgruppe, wodurch ihre
gróssere verbindung mit den éeremissen erklärt wird. Erst jetzt fängt auch
allmälich eine einwirkung von den littauern merkbar zu werden; nur verein-
zelt findet man littauische wörter im lappischen. Nachdem aber die lappen
gen norden gezogen, treten die eigentlichen baltischen finnen in immer nähere
verbindung sowohl mit den littauern, als mit skandinaviern.
Ungefähr zu derselben zeit treten andererseits die magyaren ihre wande-
rungen aus der heimat an. Dies aus der sprache gezogene allgemeine bild
der gegenseitigen verwandtschaftsverhältnisse der finnischen vólker stimmt über-
haupt mit den resultaten der geschichtsforschung überein. Es gewinnt dadurch
bedeutend an innerer wahrscheinlichkeit.
SS M — ——
La le
Einleitung: Bisherige klassifikation der finnisch-ugrischen sprachen. seite 411
I.
II.
III.
Lautsystem.
Vokalharmonie s. 417.
Vokalsteigerung 421.
Konsonantenverstärkung 437.
Konsonantenschwüchung 439.
Andere lautverháltnisse 447—4958.
Medix 447, verschwinden eines nasals 448, À und f 449, anlautendes » 452.
Wortvorrath und dessen vokalisation 458.
Formenlehre.
Nominalsuffixe 463.
Pluralzeichen 468.
Kasusendungen 470—506.
Lokativ 470, allativ 472, genitiv 476, ablativ 476, excessiv 418, accusativ 480, determinirter
accusativ 482, caritiv 483, innere lokalkasus 485, translativ-faktiv 490, àussere lokalkasus
492, komitativ 501, partitiv 502, deklination der grundsprache 506.
Pronomina.
Persónliches pronomen 507, demonstrativ 511, interrogativ 512, reflexiv 513, indefinitum 515.
Partikeln 516.
Zahlwórter 525.
Verbum 531.
Passivisches reflexivum 532, modi 534, tempora 538, personalsuffixe 542, verbalnomina 543,
objekt-konjugation 545, negative konjugation 549.
Verzweigung der finnisch-ugrischen sprachen 554.
Finnischer und ugrischer zweig 555.
Finnischer zweig: a) permische gruppe, 5b) wolga-baltische (od. westfinnische) gruppe 558.
Westfinnische sprachperiode 561.
Gegenseitige verwandtschaft 564,
E t ned
2 RA dons —- D.
Pi‘ Mn a PAUL ER ju Là M ia sini
WEEDS E "b DID
ENIM TET Kar
ve ne [
Pri satio —" |
umb arts ben "i
uy "P" 4
, Ab, PART ON COL RL "TM. MCA HA A
[AVLA * 4 1,274 ri LL uad ad EN Y
" TA VA,
— ut. n
Tam PITT. :
Ki e aids
| | y; sl PULL, NOTE
,” r ‘ IET, $ ALES TUA Are MICKI! | 5 A
idea tie: n EET SV
"M iwi | haha « queen ju TT a "
ar veta MN
VIC DA rr - pim IH volo mtt hd MTM
i LE ] Bif ale
FN (SEN
| JG: HET
PT OL "d
Bini OM hn
NICE LIRE Us dei
| |
à A Ded d Tot Wahl
[
tir AMA, o n m p p arne TET À ou
AR 4 ! -- TTE itia, mu ‚IR BANAN ITE
. | , i
A TID. (44 Wadi tat Nase ju NULL T)
Ln | , i
hc amm quw ‚le. dran ra "A
| bal í / 4 ) HA ix "E "Oa
modem valete s io i5 o MNT PT Aal TI ze " "
Zr NU PET UL
lege? Bu ul
STUDIEN
ÜBER
MECHANISCHE NERVENREIZUNG
ROBERT TIGERSTEDT.
RSTE ABTHEILUNG.
‚m JT TT E N
(114018
| M Hi 4 4 ”
adu
å
uias nd
rt r2 LTT | STRÖR
E =
p
E
i BE
1 MIT j
2
Le
B :
EDS.
qu
ws
HERRN
DE GUSTAF RETZIUS
PROFESSOR AM CAROLINISCHEN INSTITUT IN STOCKHOLM
AUS FREUNDSCHAFT UND DANKBARKEIT
GEWIDMET.
1A Wind tit "ud TM HIER M
, ) | * FS "af " ON Nd Auk
li p AL CDM TUN MON"! * TOUS ye
, I \
Uu Vll
| " iJ )
\ " | LOT |
N where
E: [Oe
r | uU M
» >}
o |
]
FR A BAT
FIX T AA KATE Ung ^
| Ow" A LE
1 PA
»
? tr WT | Ut. ;
À
# |
i
*
T
1 j |
EE:
T.
i
$ E
"
D Ü
E
'
b |
f
er I |
maga aur TIAMIRUNNIE SPA
Yorworr.
Die Untersuchungen, die in der vorliegenden Arbeit den Lesern theilgegeben
werden, sind im Frühjahr und Herbst des Jahres 1879 im physiologischen
Laboratorium der hiesigen Universität ausgeführt; zu den Experimenten wurden
nur grosse aus Berlin bezogene Frösche verwandt. Für das wohlwollende
Entgegenkommen, mit welchem der Vorsteher des Laboratoriums, Professor
Dr. K. Hällsten nicht allein den nöthigen Platz mir dort eingeräumt, son-
dern auch aus den Fonds des Laboratoriums die Kosten der ziemlich theuren,
bei meinen Untersuchungen angewandten Apparate bestritten, erlaube ich mir
ihm meinen wärmsten Dank auszusprechen.
Helsingfors im Februar 1880.
den nl Ml
| be ce aan 140. SU ;
paria M ae ombre t 3 qi
m vdpdliues dy ver ll pu |
1 jii giga get UNE az MA FAT abdita m
. mit un LUN muti lé m Shah t R
| vga TUI TES VE
Ia UNIT MA TM (eui Min
T T NUT MAP INR
g^ "EU TTE I Lo
SEN ^ HAN Min EM gea e «eh ©
| ite LL fg I m iod à ®
, din | ad, SV BÄ UT 1 wo f iu
hurt Uia | ww a ne) dual wav w\ vrai} LA
u 2E fel dekadent dear 4 in in Ole (NN mS "m |
Enl 7211777 dre cube “is e Kd | human (un
TM © | ee MAR qe d
lir aw MIR apto ini t denis: aie rr NN AE
j d om turas
a ,
2 u T l u
Au |
W
Erklärung der gebrauchten Abkürzungen.
In der ganzen Abhandlung bezeichnet:
die Entfernung der gereizten Stelle von der Muskel in Centimeter;
die Fallhóhe des Gewichts in Millimeter;
die Länge des Nervs in Centimeter;
die lebendige Kraft des Reizes in Milligrammillimeter ;
die Muskelarbeit in Milligrammillimeter;
die wirkliche Höhe der Muskelzuckung in Millimeter (die Hälfte des
Strichs auf der Myographion-Scheibe) ;
Temperatur des Zimmers nach der Scala von Celsius;
die Schwere des fallenden Gewichts in Gramm;
die Belastung des Muskels in Gramm.
Die Nummern der Versuche beziehen sich auf meine Versuchsprotokolle.
Die Versuche sind ausgeführt: I— XXX zu Ende Mai und Anfang Juni,
XXI—XXXVIII am 23—27. September, die Versuche 1—50 am 30. Sep-
tember — 13. October und die Versuche b 1—72 am 14. October — 21. No-
vember des Jahres 1879.
MA At
RE LEN INN EIN,
à + ; | Jh
uw ra
WE we M n M ^
PERSE MT.
| "i PW
j í ul
!
Um
à NE
éd De" Lj
25 dw
+ "HE
1 L
We
, MNT
eh ra
an de +:
| Pi Olas p vil "n voti
Ven miM [Ud | l ANS RER |
bed 1! uod pal MM
- "mi igit i» n. MN " RCE LUN " SR t
y" H n TEMA PN
he í r iol "m "m m T fr mu ior 7»
nand nes th MN ih VE À [VAT SR T ira
' BI mitia Lui äv tré 4 7
Wr "m TIMENSMTUEAE CI ILU ^p) ^c ata iii wi EI
uu Lj ich à ee dure vr Md extat pem
(goo PEPTIDE ud ley iot S vnl 4i
| | | FUP In | Jan um UM T m oi » ua
| | Va INR Tl Ah En uh ne
mi ] vu 1 21244 2M Ii. VW
he ‘3 | ammi bone
Oen Aetio TERMI TM X penc
ape PET T RUD ele nx dr hs xn TT voy? dice 2 gue
m an | TT, y^ CE benne X et fu He EG
fi EST an Pre ET om o a d Ws, hib un: iunbedty v T ]
DE ns ood mm jw vo ARMAR itin od
7 Kuba]: "T | ; » Maa fabris un vds
vil nm H HU H AT od 4 unt triti "s 4i
m do TUE | man RTE ELA do) rats tie
" st i ; und deuten. 7 NU amie
». " pa miram h Ww du za with "atlas
n "i u TU dns FH Zt Er ee dia ten niti IE
| i dant uw Mw 9 ardeat Tr MERE
| ule i ideni té cv ns av meae pur "
| mt I I uM vob d. MM ibus |
deal yon d EDT IU T. "T batir utn wr M" qois MY
&
\
3 LI d
Studien über mechanische Nervenreizung,
Einleitung.
Die Forscher, welche bisher mit der Nerven- und Muskel-Irritabilität ge-
arbeitet haben, haben sich fast ausschliesslich der Electricitàt, oder, genauer
ausgedrückt, der electrischen Ströme als Reiz bedient, wogegen chemische,
thermische und mechanische, um nicht von anderen Arten electrischer Reize
zu sprechen, nur ausnahmsweise zur Verwendung kamen.
Es scheint indessen deutlich zu sein, dass man, um in die Lósung des
von der allgemeinen Nerven- und Muskel-Physiologie behandelten Problems
tiefer eindringen zu können, und um die Natur und Beschaffenheit der Prozesse,
deren nüchsten Grund wir mit der Benennung lrritabilitàt bezeichnen, näher
kennen zu lernen, das Verhältniss der irritablen Gewebe, namentlich der
Nerven und Muskeln, zu den übrigen Arten von Reizen im Detail studiren muss.
In mannigfacher Weise sind die electrischen Reize für nervenphysiologische
Untersuchungen speciell geeignet. Sie lassen sich innerhalb eines weiten Um-
fanges modificiren, kónnen, wie oft es auch sei, wiederholt werden und sind
auf die zur Untersuchung bestimmten Organe leicht zu appliciren, wirken ausser-
dem weniger als irgend ein anderer uns zur Verfügung stehender Reiz zer-
stórend auf die irritablen Organe selbst.
Dessen ungeachtet sind alle electrischen Reize mit verschiedenen Ungelegen-
heiten verknüpft, die es nicht allein wünschenswerth, sondern auch nothwen-
dig machen, andere Reize zu benutzen, sowohl um die durch die electrischen
Reize gewonnenen Resultate zu controlliren, als auch um in die Deutung der
Erscheinungen weiter einzudringen. Die wichtigsten der von den Forschern
auf diesem Gebiet vielfach hervorgehobenen Schwierigkeiten sind folgende.
„Der electrische Reiz ist nicht durch eine Stromdichte, sondern durch
einen Differentialquotienten derselben auszudrücken, dessen Werth, selbst wenn
die Curve der Stromesschwankung genau bekannt wäre, beständig wechselt,
ausser wenn diese Curve geradlinig ist. Man macht hier gewóhnlich die still-
schweigende Annahme, dass der vorzugsweise erregend wirkende, steilste Theil
der Curve in seiner Neigung nur abhängt von den Ordinatenwerthen, zwischen
13
518 ROBERT TIGERSTEDT.
denen, in constant bleibender Zeit, die Schwankung stattfindet, so dass also
z. B. bei uniformen Schliessungen oder uniform hervorgebrachter Inductions-
strömen die Steilheit der Stromstärke, resp. der Stärke des inducirenden Stroms,
einfach proportional ist“.')
Ferner üben die electrischen Reize auf die irritablen Gewebe eine be-
stimmte chemische Wirkung aus, deren Stärke und Bedeutung bisher ganz un-
bekannt sind, obgleich sie vielleicht von nicht geringer Bedeutung bei ver-
schiedenen Erscheinungen sein können.”) In dem Leitungsvermógen der Gewebe
für Electrieität können während eines und desselben Experiments Veränderun-
gen in Folge von Austrocknung etc. entstehen oder durch Zufälligkeiten, wie
verschiedene Dicke des Nervs, durch das Liegen kleiner Nervenzweige auf
den Electroden u. s. w. erzeugt werden. Auch können Stromverzweigungen
sich auf andere Theile des Nervs oder auf ganz andere Nerven, als die man
augenblicklich reizen will, verbreiten; ferner können unipolare Wirkungen das
Resultat verwirren oder es unsicher machen. Hierzu kommt noch schliesslich
die Unmöglichkeit, die Intensität des Reizes mit derjenigen der dadurch er-
zeugten Arbeit zu vergleichen und die Stärke des Reizes durch absolute Maasse
auszudrücken, sowie die durch die Inconstanz der galvanischen Elemente her-
beigeführten Ungelegenheiten, in Folge deren unter anderem eine unmittelbare
Vergleichung der Arbeiten verschiedener Forscher oft mit nicht unbedeutenden
Schwierigkeiten verknüpft ist.
Von sonstigen Reizen eignen sich die mechanischen vor allen anderen zur
Anwendung bei nervenphysiologischen Untersuchungen. Wir kennen vorläufig
keine Methode, die uns gestatten würde, die chemischen oder thermischen
Reize in Bezug auf ihre Stärke zu modifieiren; ja wir können, ohne zu über-
treiben, gestehen, dass wir überhaupt gar nicht im Stande sind, diese Reize
zu beherrschen, denn die durch dieselben hervorgerufenen Erscheinungen sind
der Art, dass sie vor der weit fortgeschrittenen wissenschaftlichen Kritik der
Gegenwart nicht mehr bestehen kónnen. Um Missverständnisse zu vermeiden,
will ich ausdrücklich erwähnen, dass diese meine Aeusserung sich nur auf die
Bedeutung der genannten Einwirkungen als Reize bezieht. Dagegen bin ich
vollkommen überzeugt, dass gerade die Wärme ohne besondere Schwierigkeit
in grósserem Maasstabe, als bisher geschehen ist, sich wissenschaftlich verwen-
den liesse, um die Irritabilität zu modificiren.
1) S. HERMANN, Handbuch der Physiologie II. 1., S. 106, 1879.
2) Vel. Ranke’s Untersuchungen über die örtliche Ausbreitung der sauren Reaction der Nerven
nach electrischem Tetanus. Raxxr, die Lebensbedingungen der Nerven. 5. 9. 1868.
Studien über mechanische Nervenreizung. 579
Betreffs der chemischen Reize hat Hrmrm der Frage eine ganz neue
Wendung gegeben, indem er gezeigt, dass wenigstens bei directer Muskelrei-
zung diese Irritamente hauptsáchlich dadurch wirken, dass sie eine Nebenschlies-
sung des eigenen Stromes des Muskels ausmachen." So interessant diese Re-
sultate aber auch sind, so bilden sie jedoch keinen Fortschritt in Bezug auf
die Verwendung chemischer Irritamente; sie scheinen im Gegentheil darzu-
legen, dass man nicht einmal hoffen kann, durch sie zu neuen Resultaten zu
gelangen.
Bleiben also die mechanischen Reize übrig. Diese scheinen schon im
Voraus sich für nervenphysiologische Untersuchungen besonders zu eignen.
Die durch sie erregten Prozesse in der Nervensubstanz sind wahrscheinlich
viel einfacher als bei anderen Irritamenten. Die mechanischen Irritamente er-
zeugen nicht dureh ihre eigene Natur irgend welche chemische Prozesse in
der Nervensubstanz; sie treffen blos eine bestimmte Stelle des Nervs und man
läuft nie Gefahr, das Resultat dadurch zu trüben, dass andere Nervenbahnen
zu gleicher Zeit in Thätigkeit versetzt werden; schliesslich müssen sie sich
ziemlich exaet in demselben absoluten Maass, mit welchem auch die Muskel-
zuckung gemessen wird, bestimmen lassen. Dass die Nerven auch eine ver-
längerte mechanische Einwirkung auszuhalten im Stande sind, haben vor be-
reits mehr als 20 Jahren die Versuche HxrpENHamss zur vollen Evidenz
bewiesen.
Auf Grund jener Betrachtungen ist diese Untersuchung unternommen
worden. Sie hatte hauptsüchlich zum Zweck die Anwendbarkeit der mechani-
schen Reize in grósserem Maassstabe bei nervenphysiologischen Untersuchun-
gen darzulegen. Die im Anschluss zu der Methode selbst hier mitgetheilten
Experimentaluntersuchungen beweisen, meinem Dafürhalten nach, die Zweck-
mässigkeit der Methode. Die vom Klima abhängende Schwierigkeit die nóthige
Anzahl Versuchsthiere anzuschaffen und in geeigneter Weise aufzubewahren,
trägt die Schuld, dass ich bei meinen Arbeiten keine anderen Fragen als die
bei einer ähnlichen Untersuchung sich zuerst darbietenden habe eingehend be-
handeln kónnen, nämlich die Ausdauer des Nervs, die Abhängigkeit der Muskel-
zuckung von der Intensität des mechanischen Reizes, und die Irritabilität eines und
desselben Nervs an verschiedenen Stellen. Ich habe indessen ausser diesen Versuchs-
serien einige orientirende Experimente gemacht, durch welche ich zu der Ueber-
1) Herıns im Wiener Sitzungsberichte, Math.-Naturw. Classe LXXIX. 3. Abth. Jän. 1879.
Sep. Abdr.
580 ROBERT TIGERSTEDT.
zeugung gelangt bin, dass man eben so gut mit mechanischen, wie mit elec-
trischen Reizen andere Fragen innerhalb des Gebiets der Nervenphysiologie zu
studiren im Stande ist.
Erstes Kapitel.
Geschichte.
Dass ein jeder mechanischer Reiz, von einer gelinden Berührung bis zur
vollständigen Zermalmung des Nervs, eine Zuckung in dem Muskel hervor-
bringt, ist wahrscheinlich bekannt gewesen, seitdem man behufs Reizungsver-
suche Nerven frischgetödteter Thiere herauspräparirt hat. Die Erscheinungen
einer einfachen mechanischen Reizung findet man kurz und vollständig be-
schrieben schon bei Harrer, der dieselben als von Alters her bekannt erwähnt;
als Mittel den Nerv zu reizen, bediente er sich theils der Berührung mit dem
Scalpelle, theils des Abschneidens oder der Unterbindung des Nervs.')
Zu wichtigen Resultaten gelangte Fontana bei mechanischer Reizung. Er
zeigte, dass, während ein Durchschneiden, Zermalmen, Ziehen und Aehnliches
reizt, eine allmählich gesteigerte Compression dagegen nicht reizt, sondern
die getroffene Stelle für einen Reiz, der den Nerv oberhalb trifft, blos un-
durchdringlich macht. Zugleich fand er, dass man mit einem recht scharfen
Messer den Nerv durchschneiden könne, ohne dass eine Zuckung erfolge, so-
bald solches nur schnell genug geschehe.’)
Durch die Entdeckung der galvanischen Electrieität ward in die Hand
der Forscher ein Reizmittel gelegt, welches ihre Aufmerksamkeit in so hohem
Grade erregte, dass man alle andere aufgab und somit die Wirkungen der
mechanischen Reize nicht weiter studirte.
Einige während dieser Zeit gemachte, hierher gehörende Beobachtungen
brauchen hier nicht näher berührt zu werden, weil sie nur zufällige waren und
die Ausbildung einer wissenschaftlichen Methode nicht im Geringsten bezweckten.
Erst im J. 1847 nahm Du Bors-Reymonp dieselben bei seinen Untersuchungen
über die thierische Electricität wiederum auf. Um zu beweisen, dass das
Rückschwingen der Multiplicatornadel bei einem auf electrischem Wege in den
Muskeln hervorgebrachten Tetanus nicht von Stromschlingen, die aus dem ir-
!) Harrer, Elementa physiologie? corporis humani. Th. IV, S. 195, 458. 1766.
=) Fontana, Beobachtungen und Versuche über die Natur der thierischen Körper. Uebers.
von HEBENSTREIT. S. 141. 1785. (Citirt nach HERMANN, Handbuch d. Phys. II, 1 S. 95, 1879.)
oo
mÓ
Studien über mechanische Nervenreizung. 5
ritirenden Strome in die Leitung zum Multiplicator hineinbrachen, herrührte,
war es nóthig zu zeigen, dass dieselbe negative Fluctuation gleichfalls auftrat,
sobald der Muskel vermittelst anderer als electrischer Reize zum Tetanus ge-
bracht wurde. Zu diesem Zweck reizte er auf mechanischem Wege die Ner-
ven theils direct, theils vom Rückenmark aus. Er breitete den Nerv auf eine
vermittelst einer Klammer in wagerechter Stellung befestigten dicken Glastafel
aus. Die letztere diente als Unterlage, gegen welche der Nerv lag, wührend
derselbe von seinem centralen Endpunkt bis zum periferischen mit dem Schaft
eines Sealpelmessers zerhackt wurde. Damit der Muskel in Folge der starken
Adhäsion des Nervs an das zerhackende Werkzeug nicht von den Electroden
loskomme, ward an der dem Muskel zugewandten Seite der Glastafel ein
kleines Stück Kork befestigt, an welchem der Nerv vermittelst in das um-
gebende Bindegewebe eingesteckter Insectennadeln festgemacht wurde, wodurch
eine Verschiebung der ausserhalb dieser Nadeln liegenden Theile des Nervs
sowie auch des Muskels selbst vorgebeugt wurde. Damit ein einigermaassen
ordentlicher Tetanus entstehen sollte, war es nóthig die Hiebe so schnell als
möglich auf einander folgen zu lassen. Indessen wurde dieser Tetanus im Ver-
gleich mit dem electrischen unbedeutend und in Folge dessen auch die
hiebei beobachtete negative Fluctuation nur hóchst gering. Der Verf. sagt auch
selbst, dass diese Methode bloss dürftige Resultate ergab. Von dem Rücken-
mark aus wurde mechanischer Tetanus hervorgebracht, indem man, nachdem
das Präparat — bestehend aus M. gastrocnemius, dem Nerv und dem Rücken-
mark — ebenso wie bei dem früheren Versuch aufgestellt und das Rückgrat
mit Füden an die Glastafel festgebunden worden, entweder einen Metalldraht
langsam mit drehenden und bohrenden Bewegungen in das Rückenmark ein-
führte oder auch den ganzen Rückenmarkkanal im Medianplan vermittelst einer
Scheere von oben nach unten zerschnitt. Die Zusammenziehung soll unverhält-
nissmässig stärker als bei directer Reizung des Nervs, jedoch viel schwücher
als bei electrischer Reizung gewesen sein.')
Eine in gewissem Maasse bessere Methode als die vorbenannte für directe
mechanische Reizung wird von demselben Verf. in seiner Arbeit weiterhin be-
schrieben. Diese Methode wandte er beim Studium der negativen Fluctuation
der Nerven behufs directer mechanischer Tetanisirung einzelner Nervenstrecken
an. Statt des Scalpelschaftes benutzte er ein um seine Achse bewegliches
Zahnrad, der Hauptsache nach ähnlich demjenigen, das unter verschiedenen
!) Du Bors-Rrevwowp, Untersuchungen über thierische Electrieität. II. 1, S. 52—54. 1849.
582 ROBERT TIGERSTEDT.
Benennungen von mehreren Handwerkern benutzt wird. Dieses Rad hatte einen
Durchmesser von 6 Mm. und 18 Zähne, so dass auf jedes Millimeter eine
Nervenzermalmung kam. Als Unterlage diente eine Scheibe aus Kork, an
welcher das eine Ende des Nervs mit Insectennadeln befestigt war. Um nicht
Grund zu geben zu der Annahme, dass der Tetanus durch einen aus dem
Nerv und den Zähnen des Rades gebildeten galvanischen Stapel entstehe, war
das Rad mit Firniss stark überzogen. Sobald das Rad längs dem Nerv hin-
geführt wurde, ward eine kräftige und anhaltende Contraction des Muskels
hervorgerufen und bei einem einzelnen Nerv ohne Muskel eine unzweideutige
negative Fluctuation. Der Nerv selbst hatte nach beendigtem Experiment das
Aussehen eines Bandes aus blassen Bernsteinperlen.')
Du Boıs-Reymonp’s Methode, so vortrefflich sie auch für ihren Zweck
ist, leidet jedoch an zwei allzu grossen Fehlern, als dass man sie für befriedi-
gend erachten könnte. Der eine, die Unmöglichkeit, die Grösse der Kraft des
Irritaments zu bestimmen und dieselbe zu modificiren, kommt hierbei nicht so-
viel in Betracht, weil es ja hier sich nicht um eine einzelne mechanische Rei-
zung, sondern um Tetanus handelt. Der andere macht die Methode fast un-
möglich; der Fehler besteht darin, däss der benutzte Nerv in recht kurzer
Zeit zerstört und zu ferneren Versuchen unverwendbar wird, wobei ausserdem
nur gewisse Theile des Nervs in Anspruch genommen werden, da die Zähne ja
blos einmal auf jeden Millimeter den Nerv treffen; zwischen diesen Punkten liegen
andere, die nicht angewandt werden und die Summe der nicht angewandten
Punkte ist doch grösser als die Summe derjenigen, wo eine Reizung thatsäch-
lich stattgefunden hat.
Aus diesen Gründen und weil eine Methode für das Hervorbringen eines
mechanischen Tetanus ihm von Wichtigkeit für die Wissenschaft erschien,
unternahm R. HEIDENHAIN einige Jahre später eine ähnliche Methode aus-
zubilden, welche die zwei Hauptfehler der Du Bors-REvwowp'schen vermeiden
sollte. Laut den bis dahin allgemein herrschenden Ansichten sollte eine me-
chanische Einwirkung nur in dem Falle auf den Nerv erregend wirken, dass
er hierbei örtlich zerstört würde.) Hemenxan hielt es jedoch nicht für ganz
unannehmbar, dass die bei der Reizung im Nerv hervorgerufene Molecularbe-
wegung zuwegegebracht werden könne auch durch eine mechanische Einwir-
kung, die nicht genügend stark sei, um den Nerv an der vom Reiz getroffenen
1) Du Bors-Reymonp, Untersuchungen über thierische Electricität, II, 1. S. 517, 518. Abbildung
des Apparats ib. Taf. IV, Fig. 131. 1849.
?) R. HernenxaAIN, Physiologische Studien, S. 132. 1856.
Studien über mechanische Nervenreizung. 583
Stelle gleich zu zerstóren. Der Ausgang bestätigte die Richtigkeit dieser
Voraussetzung. Einen wirklichen Tetanus erhielt der genannte Forscher, als
er eine Pincette in starke Schwingungen versetzte und sie an den Nerv hielt.
Hierbei war jede Móglichkeit einer electrischen Einwirkung beseitigt, indem
die Pincette mit Spitzen aus Elfenbein versehen war. Der Muskel gerieth bei
diesen Versuchen in wiederholte Contractionen, die so schnell auf einander
folgten, dass die Bewegungen wirklich den Charakter eines Tetanus annahmen.
Dieses Resultat ermunterte Hrıpexmars weiter zu gehen und nach einigen vor-
bereitenden Versuchen construirte er einen besonderen Apparat zum Hervor-
bringen von Tetanus beim Reizen motorischer Nerven. Der Apparat besteht
aus einem etwas modificirten HarskE'schen Stromunterbrecher. HEIDENHAIN
verlängerte weiter nach vorn den Arm, welcher in dem genannten Apparat
den Anker trügt, und befestigte an dem freien Ende desselben einen 5 Mm.
langen und 1,5 Mm. breiten Hammer aus Elfenbein. Jedesmal, sobald der
Anker gegen den Electromagnet gezogen und nachher losgelassen wird, macht
der Hammer eine entsprechende Bewegung; diese Bewegungen folgen so dicht
auf einander, dass durch dieselben ein wirklicher Tetanus entsteht.
Zum Apparat gehórt ein besonderer Tisch, auf welchem der Nerv, der
dieser Behandlung unterworfen werden soll, zu liegen kommt. Die obere
Fläche des Tischs ist mit einer Platte aus Elfenbein belegt, auf welcher der
Nerv querüber liegt. Am Tisch ist eine Rolle mit eingeschnittener Rinne so
befestigt, dass die Elfenbeinplatte die Rinne tangirt. Bei Versuchen befestigt
man das eine Ende des Nervs vermittelst einer Insectennadel an einer in dieser
Rolle fixirten kleinen Scheibe aus Kork; durch Umdrehen der Rolle kann man
an einer jeden beliebigen Stelle des Nervs denselben reizen und die eine Stelle
nach der andern der tetanisirenden Einwirkung des Hammers nach und nach
aussetzen. Hat man alle Vorbereitungen zur Anstellung des Experiments ge-
macht, so lässt man den Apparat zu functioniren beginnen und hebt den Tisch
vermittelst einer Mikrometerschraube, bis die Schläge des Hammers den Nerv
treffen. Der hierbei entstehende Tetanus wird vom Verf. als gleich stark ge-
schildert wie ein electrischer Tetanus mit vollkommen ruhiger, continuirlicher
Streckung des Fussgliedes und der Zehen, eine vollständig gleichförmige to-
nische Contraction des Wadenmuskels. Unterbricht man den Strom, so wird
der Schenkel sofort wieder in Ruhe versetzt und geht in Tetanus über, sobald
man denselben von neuem schliesst. Dieser Tetanus hält in voller Stürke un-
gefähr zwei Minuten hindurch an und nimmt dann nach und nach wieder ab.
Ist eine Stelle zermalmt worden, so dreht man das Rad und lässt eine andere
584 ROBERT TIGERSTEDT.
Stelle des Nervs unter den Hammer kommen; hiemit fährt man fort, bis der
ganze Nerv zerstört ist, was nach Aussage des Verf. recht lange dauert.!)
HEIDENHAIN war der Ansicht, dass man diesen Apparat leicht zu allen
möglichen Untersuchungen, auch zu Vivisectionen benutzen könnte. Es dau-
erte jedoch nicht lange, bevor er fand, dass das Instrument in seiner ursprüng-
lichen Form nur zu dem nächsten Zweck, motorischen Tetanus bei Frosch-
nerven hervorzurufen, angewandt werden kónne, und dass es zu sonstigen
Zwecken nicht geeignet war; so z. B. konnte man es den unpolarisirbaren
Electroden des Multiplicators nicht genug nahe bringen, um an mechanisch
tetanisirten Nerven die negative Fluctuation studiren zu können.) Du Boıs-
Reymoxp unternahm daher?) einige Modificationen an dem HxzrbEwNnarv'schen
Apparat und soll auch demselben eine zweckmüssigere Form gegeben haben.
Mit diesem modificirten Apparat soll er die negative Fluctuation bei mechani-
scher Nervenreizung von neuem geprüft und dabei seine früher gewonnenen
Resultate in ausgezeichneter Weise bestätigt gefunden haben. Wo aber, oder
ob diese Untersuchung überhaupt veröffentlicht worden ist, kann ich nicht
sagen und habe sie auch nirgends citirt gesehen. Es scheint mithin, als ob
Du Boïs-Reymoxp in der That nichts darüber publicirt hätte.
Gleichzeitig construirte HxrpgwHamN selbst einen neuen Tetanomotor mit
specieller Berücksichtigung der Vivisectionen, bei denen er es für besonders
wichtig erachtete, eine Methode für mechanische Reizung zur Verfügung zu
haben, sobald es galt das functionelle Verbreitungsgebiet der Nerven zu be-
stimmen, zu welchem Zweck auch der von Du Bors-REvwowp verbesserte ur-
sprüngliche Apparat, seinem Dafürhalten nach, sich nicht recht gut eignete.
Seinen neuen Tetanomotor construirte HeIDENHAIN nach einem neuen Prin-
cip; statt der Electricität als Triebkraft benutzte er nun ein Zahnrad. Der
Apparat besteht aus einem innerhalb eines Gehäuses von 100 Mm. Länge,
20 Mm. Breite und 10 Mm. Höhe eingeschlossenen System von Rädern, deren
grösstes mit einem Radius von 30 Mm. an seiner Peripherie 50 Zähne hat,
das durch ein Zahnrad mit 5 Zähnen ein kleineres Rad mit 20 Zähnen treibt.
Jedesmal also, wenn das grosse Rad vermittelst einer Kurbel einmal gedreht
wird, macht das kleine Rad zehn Umdrehungen. Letzteres treibt wiederum
einen an der vorderen Wand des Apparats in senkrechter Richtung bewegli-
chen Stempel, vermittelst eines an der inneren Seite desselben angebrachten
!) R. Heıpenmamn, Physiologische Studien. S. 129—143. 1856.
?) R. HEIDENHAIN, Moleschotts Untersuchungen, IV, S. 125. 1858.
3) R. HEIDENHAIN, ib. S. 125.
Studien über mechanische Nervenreizung. 585
Stifts, der in die Zähne dieses Rades eingreift. Bei jeder Umdrehung des
letzteren Rades hebt und senkt es den Stempel 20 Mal; der Stempel wird
folglich bei jeder Umdrehung des grossen Rades 200 Mal gehoben und
gesenkt.
Am unteren Ende ist der abgerundete Elfenbeinstempel 6 Mm. breit.
Durch denselben wird auf den Nerv ein mechanischer Reiz ausgeübt. Der
Nerv selbst ist durch zwei Löcher in eine Rinne aus Elfenbein gezogen, de-
ren vorderer Rand in eine lange Messingplatte ausläuft, die vermittelst einer
Mikrometerschraube in der Richtung des Stempels gehoben und gesenkt wer-
den kann, wodurch auch die elfenbeinerne Rinne und der Nerv dem Stempel ge-
nähert oder von demselben entfernt werden können. Gerade in dieser Rinne
bewegt sich der Stempel, sobald der Apparat im Gange ist. Bei einem jeden
Versuch wird der Nerv durchgeschnitten und mit einem feinen Faden um-
bunden, der ganz ebenso wie bei einer Nähnadel durch die Löcher in den
Rändern der Rinne gezogen wird, bis der Nerv nachfolgt und somit der Wir-
kung des Stempels ausgesetzt ist. Bei Benutzung des Instruments hält man
es in der einen Hand an einem daran befestigten Griff, während man mit der
anderen das Rad dreht und den Apparat in Gang setzt.')
Beide von Hemwenuam dem mechanischen Tetanomotor gegebenen Formen
sind mit nicht geringen Mängeln behaftet. Die Schwierigkeit mit dem ersten
Tetanomotor zu arbeiten wäre zwar zum Theil durch die Dv Bors-Reymonp’sche
Modification desselben, wenigstens für gewisse Untersuchungen, beseitigt, und
der zweite Tetanomotor lässt sich freilich ziemlich leicht überall aufstellen.
Dennoch leiden beide an verschiedenen Fehlern, in Folge deren die geringe
Verwendung, die der Apparat in der Wissenschaft gefunden hat, sich leicht
erklären lässt, im Widerspruch zu den grossen Erwartungen, die HEmENHAIN
an seinen zweiten Tetanomotor knüpft;”) wenigstens habe ich in der physiolo-
gischen Literatur keine Untersuchung gefunden, bei welcher der Apparat Ver-
wendung gefunden hätte. Sogar in den die mechanische Nervenreizung behan-
delnden neuesten Forschungen, BrnwsrEIN's Untersuchungen der Ermüdung der
Nerven nach Tetanus (1877), zu welchen ich gleich kommen werde, wird die
alte Methode, Klopfen mit dem Messerrücken, dieser vorgezogen. Die Ursache
muss, was den späteren HEIDENHAIN'schen Tetanomotor anbetrifft, in einem
Umstande gesucht werden, dessen Hrıpenuam selbst in seiner Originalabhand-
!) R. HEIDENHAIN, ib., S. 124—133. 1858.
2) R. HEIDENHAIN, ib., S. 133.
74
586 ROBERT TIGERSTEDT.
lung erwähnt, nämlich die grossen Schwierigkeiten, auf die man stösst, sobald
man den Nerv auf seinen richtigen Platz im Verhältniss zum Stempel bringen
soll. Wird die elfenbeinerne Rinne zu hoch geschraubt, so trifft der Stempel
den Nerv allzu kräftig, so dass der Tetanus in Folge der zu schnellen Zer-
stórung des Nervs in zu kurzer Zeit verschwindet. Oder auch kann es sich
ereignen, dass die Rinne niedriger als nóthig liegt, der Stempel mithin den
Nerv nieht genug kräftig trifft und das erwartete Resultat ausbleibt. Man
muss durch Tatonnement (Heıpen#am) die richtige Lage finden, und gerade
darin, dass man lange genug arbeiten muss und oft das Experiment solcher-
art gründlich verdirbt, liegt der unvermeidliche Mangel der Methode. Gelingt
aber alles gut, so erhält man einen vortrefflichen Tetanus. Hrmennam er-
wähnt, ausser dem Tetanus in der Muskulatur beim Reizen des N. ischiadieus
beim Frosch, dass er mit seinem mechanischen Tetanomotor u. A., bei Reizung
des einen abgeschnittenen Vagus, ein vollständiges Stillestehen des Herzens
erhalten hat, welches 35 Secunden dauerte und fast augenblicklich eintrat.
Als weiteren Mangel, der dadurch entsteht, dass man das Instrument in der
Hand halten muss, sind noch zu erwähnen die Zerrungen in dem Nerv, welche
in Folge des Zitterns der Hand entstehen; solches lässt sich durch Festschrauben
des Apparats an einem Stativ nicht vermeiden, weil dann wieder eine jede
Bewegung des Versuchsthieres von einer Zerrung des Nervs begleitet ist.
Beiden Tetanomotoren gemeinschaftliche Ungelegenheiten sind der noch
vor Anfang des Versuchs dem Nerv zugefügte mechanische Insult, erst durch
das nothwendige Abschneiden desselben und ferner durch die Art, in welcher
er am Apparate befestigt wird, nämlich vermittelst Nadelstiche oder einer Fa-
denschlinge. Hiezu kommt noch die Unmöglichkeit, den Nerv während der
Versuchszeit in einem feuchten Raume aufzubewahren, und die in Folge dessen
entstehende Schwierigkeit, ein Experiment längere Zeit hindurch fortzusetzen,
sowie die durch das Abschneiden des Nervs in der Nähe der Schnittstelle
herbeigeführte Veränderung der specifischen Irritabilität desselben.
Als ein bedeutendes Resultat dieser Forschungen bleibt jedoch der Beweis,
dass der Nerv auf mechanischem Wege erregt werden kann ohne getödtet zu
werden, welches zugleich mit der von Du Bors-Revwoxp erwiesenen Thatsache,
dass die negative Fluctuation auch bei mechanischer Reizung auftritt, bis in
die letzte Zeit so gut wie Alles gewesen ist, was man von dem Verhalten der
Nerven bei mechanischen Reizen gewusst hat.
Auf dem Gebiete der allgemeinen Nerven- und Muskel-Physiologie ward
die Frage vom mechanischen Tetanus erst im Jahre 1877 von Bernstein in
Studien über mechanische Nervenreizung. 587
seinen Untersuchungen über die Ermüdung und Erholung der Nerven auf-
genommen. Wie schon gesagt, benutzte er bei seinen Versuchen einen Teta-
nus, hervorgerufen durch Schläge vermittelst eines Messerrückens auf den Nerv.
Die Versuche fanden an lebendigen Fróschen solcherart statt, dass der N.
ischiadicus längs dem Schenkel blosgelegt war; unter denselben wurde eine
Gummiplatte gelegt, auf welcher der Nerv lag. Der Frosch selbst war hori-
zontal mit dem Rücken nach oben befestigt; mittelst eines Hautschnitts wurde
die Sehne des M. gastrocnemius abgeschnitten und hervorgezogen. Von dieser
ging ein Faden über eine kleine Rolle bis zum Schreibapparat von PrLüger’s
Myographion'). Die Belastung betrug ungefähr 35 Gramm. Nachdem die
mechanische Reizung einige Zeit gedauert, so dass die Höhe der Muskelzuckung
von ihrem ursprünglichen Werth auf etwa ein Millimeter gesunken und wobei
das Leitungsvermögen des Nervs vom Plexus eine jede Minute untersucht
wurde, hörte man mit der Reizung auf und bettete den Nerv innerhalb der
Haut ein, worauf das Leitungsvermógen des Nervs vermittelst Electroden aus
Platina am Plexus in lüngeren oder kürzeren Zeitintervallen untersucht wurde.
Dabei zeigte es sich, dass, nachdem die Leitung in Folge einer 3 Minuten
dauernden Tetanisirung schon fast aufgehoben war, eine kleine Erholung, die
jedoch bald wieder verschwand, unmittelbar eintrat. Nach einer halben Stunde
ungefähr stellten sich von neuem Zuckungen ein, welche allmälig bis nahezu
zur ursprünglichen Höhe stiegen, ohne sie jedoch vollständig zu erreichen.
Bernstein ist der Ansicht, dass die Erholungseurve in ihrer wirklichen Ge-
stalt derjenigen, die man nach electrischer Reizung erhält, ungefähr entspricht;
sie steigt erst mit zunehmender, und später, nach einem Wendepunkt, mit ab-
nehmender Schnelligkeit.”)
Diese Versuche sind jedoch im Ganzen nicht vollkommen befriedigend,
denn die Art und Weise der mechanischen Reizung ist allzu primitiv, als dass
die Resultate volles Zutrauen einflössen könnten. Der Verf. räumt es selbst
ein und fügt hinzu, dass eine zweckmässige Modification von Heıennam’s Te-
tanomotor sich für den Zweck besser eignen würde. Er ist deshalb auch der
Ansicht, dass die mechanische Reizung der gröbste Eingriff von allen ist, weil
es sich hiebei immer um eine geringere oder bedeutendere Zerstörung der
Structur des Nervens handelt. Dass dieser Eingriff nicht so ganz grob zu
sein braucht, werde ich weiter unten zeigen.
1) BERNSTEIN, Archiv für die ges. Physiologie, XV, S. 292—293. 1877.
?) Bernstein, l. c. S. 305—307. 1877.
588 ROBERT TIGERSTEDT.
Einzelne mechanische Reize sind noch weniger als mechanische Tetanisi-
rung angewandt worden. So viel mir bekannt, haben nur zwei Forscher in
letzterer Zeit solche benutzt, nämlich Eckmagp und Wuxpr. Eckmagp wandte
diese bei seinen Untersuchungen über die Wirkung des constanten Stroms
auf motorische Nerven an. Fr bediente sich des denkbar einfachsten Mittels:
den Nerv zu durchschneiden. Eine solche Methode, obschon bisweilen brauch-
bar, kann jedoch nie fernere Beachtung beanspruchen. Sie entspricht keinen
derjenigen Hauptanforderungen, die man an eine ähnliche Methode zu stellen
berechtigt ist, nämlich den Nerv so viel als möglich zu schonen, sowie die Mo-
dificirung der Kraft des Reizes und die exacte Vermessung derselben zu
gestatten.
Mehr als Anhang zu seinen sonstigen Untersuchungen erscheint Wuxpr’s
Versuche über die Nachwirkungen einzelner den Nerv treffenden mechani-
schen Stósse.") Sein Apparat besteht aus einem electromagnetischen Fallhammer
von 89,5 Gramm, befestigt an dem einen Ende eines 63 Ctm. langen Schaftes
aus Holz, welcher an seinem anderen Ende an einer wagerechten zwischen den
Spitzen drehbaren Achse befestigt ist. Die Versuche geschahen nach Wunnr’s
bekannter Methode solcher Art, dass die Zuckung auf die Scheibe des Pendel-
myographions verzeichnet wurde. Die Leitung zu dem hierzu gehörenden
Electromagnet ging durch einen Stromunterbrecher, der jedes Mal, wenn der
Pendel bei seiner Schwingung denselben traf, den Strom unterbrach. Einige
Augenblicke später ward ein anderer Strom, der durch eine niedriger gelegene
Stelle des Nervs ging und den Prüfungsreiz ausmachte, unterbrochen.
Ohne Zweifel bildet diese Methode, im Vergleich zu der früheren, einen
bedeutenden Fortschritt; dessen ungeachtet entspricht sie nicht annähernd den-
jenigen Anforderungen, die man an eine wissenschaftliche Methode zu stellen
berechtigt ist. Wie weiterhin gezeigt werden soll, war schon das von Wunpr
benutzte Gewicht viel zu stark; statt den Nerv zu erregen, zerstörte es den-
selben so schnell, bereits nach einigen Schlägen, dass an eine ausführlichere
Versuchsserie nicht zu denken war. Deshalb war er auch genöthigt, seine Re-
sultate aus verschiedenen Versuchsserien angehörenden Beobachtungen zu ziehen.
Die Intensität des Reizes konnte zwar etwas modifieirt werden, indem
man den Electromagneten hob oder senkte; diese Modification war indess ziem-
lich illusorisch, denn mit seinem schweren Hammer muss Wuxpr die maximale
!) Ecxmanp, Beiträge zur Anatomie und Physiologie, I, S. 29—30. 1855.
?) Wunpr, Untersuchungen zur Mechanik der Nerven, I, S. 196—202. 1871.
Studien über mechanische Nervenreizung. 589
Stärke des Reizes schon bei einer Fallhöhe von 2—3 Mm. erreicht haben,
auch wenn man voraussetzt, dass die Friction in seinem Apparat recht gross war.
Aus den von Wuxpr mitgetheilten") Tabellen ergiebt es sich ferner, dass
er nicht einmal annäherungsweise constante Resultate erhalten hat. Mit der-
selben Stärke des Reizes erhielt er folgende Muskelzuckungen bei einem und
demselben Versuch: 6; 3,5; 6; 4; 6,5; 4,s; bei einem anderen besser gelun-
genen Versuch: 5; 5; 5,5; 4,5; 4,5. Nimmt man an, was wohl erlaubt ist,
dass das Gewicht jedesmal mit derselben Energie auf den Nerv fiel, so kann
dieses Resultat nicht anders erklärt werden, als dass das Gewicht theils schief
fiel, so dass es den ganzen Nerv nicht traf, theils verschiedene Stücke des-
selben traf, so dass, nachdem ein Nervenstück ermüdete, ein anderes frisches
irritirt wurde.
Als fernere Mängel dieser Methode muss noch hervorgehoben werden,
dass die Intensität des Reizes sich gar nicht messen lässt und dass keine
Maassregeln getroffen zu sein scheinen, um das Austrocknen des Nervs wäh-
rend der Dauer des Experiments zu vermeiden.
Die vermittelst einer solchen Untersuchungsmethode gewonnenen Resul-
tate können natürlicherweise nicht anders als unzuverlässig sein; sie stimmen
zwar mit den von Wuxpr bei electrischer Reizung erhaltenen überein, es man-
gelt ihnen aber an derjenigen überzeugenden Beweiskraft, die man von einer
jeden Experimentaluntersuchung zu erwarten berechtigt ist. Den höchsten
Grad von Wahrscheinlichkeit muss man der ersten Serie von Versuchen zu-
erkennen, die darauf hinausgehen darzulegen, dass schwache mechanische Reize,
die nicht genügend stark sind, um eine Zuckung hervorzurufen, die Irritabili-
tät für unmittelbar darauf folgende mittelstarke (electrische) Reize steigern,
oder mit andern Worten, dass auch bei mechanischer Reizung die Erregung
des Nerven in der That bereits bei einer Stärke des Reizes, die der Muskel
noch nicht mit einer Zuckung beantwortet, beginnt.)
Für nicht ebenso zuverlässig halte ich Wuxpr's zwei andere Resultate,
dass nämlich das Maximum der Erregbarkeit mit dem Maximum der Zuckung
zusammenfällt, und dass nach dem Aufhören der Zuckung eine höhere Irrita-
bilität längere Zeit hindurch fortbesteht. Als gar nicht erwiesen erscheint
schliesslich Wuxpr's letzte Behauptung, dass man nach Ablauf der Zuckung
Hemmungserscheinungen ganz derselben Art bemerkt, wie die bei der Cathode
1) Wunpr, l. c. S. 201, 202.
2) Wunpr, lc. S. 198.
590 ROBERT TIGERSTEDT.
eines constanten Stromes oder nach der Einwirkung eines kurzen Stromstosses
sich zeigen. Wuxpr räumt selbst ein, dass diese Erscheinungen selten sind
und dass sie, wo sie sich offenbaren, gewóhnlich nach zwei oder drei mecha-
nischen Reizungsversuchen verschwinden.")
Diese Resultate nebst den früher erwähnten von Du Bois-Reymoxp und
HEIDENHAIN gefundenen, sind so viel ich weiss Alles, was man von mechani-
scher Nervenreizung bisher gewusst hat.
Zweites Kapitel.
Die Versuchsmethode.
Der Apparat, den ich zur Hervorbringung von Nervenreizung durch ein-
zelne mechanische Stósse construiren wollte, müsste, ausser dass der Nerv
durch den angewandten Reiz so wenig als móglich beschädigt werden dürfte,
folgenden Anforderungen entsprechen:
1) erlauben die Intensität des Reizes wenigstens mit approximativer Ge-
nauigkeit zu vermessen;
2) es móglich machen innerhalb weiter Grenzen, von Null bis zum maxi-
malen Werth des Reizes, zugleich aber so langsam man will, die Stärke des
Reizes zu verändern;
3) gestatten, den Nerv, ohne seinen Platz zu veründern, an jedem belie-
bigen Punkt seiner Länge, vom Austritt aus dem Rückenmarkkanal bis zum
Eintritt in den Muskel, zu reizen;
4) so beschaffen sein, dass das fallende Gewicht möglichst kurze Zeit auf
dem Nerv ruhen dürfe, damit dasselbe nicht länger als nöthig auf den Nerv
drücke;
5) erlauben, dem Nerv einen anderen Reiz gleichzeitig mit dem mecha-
nischen zuzuführen ;
6) die Austrocknung des Nervs während der Zeitdauer des Versuchs zu
verhindern;
7) schliesslich müsste der Apparat gleichzeitig mit den 'gewöhnlichsten
Instrumenten zur Aufzeichnung von Muskelbewegungen benutzt werden können.
Mein Apparat ist folgendermaassen construirt; siehe Taf. 1—3. Er ist von
dem Instrumentenmacher der hiesigen Universität, Herrn M. Werzer verfertigt.
1) Wunpr, l. c. S. 200, 201.
Studien über mechanische Nervenreizung. 591
Längs dem 20,5 Ctm. langen und in einer Entfernung von etwas mehr
als 4 Ctm. von einander liegenden hohlen Messingspfeilern aa, bb’, bewegt
sich durch den Messingsstab cc der Electromagnet dd, welcher 2,5 Ctm. hoch
ist und 500 Windungen hat. Vermittelst der Schraube f kann der Electro-
magnet in jeder beliebigen Höhe fixirt werden. Damit der Magnet längs den
Rändern der Pfeiler gleichmässig gleitet, sind die denselben tragenden messingnen
Platten gg, gy mit je zwei Aussprüngen hh, k, A", versehen, von denen
der eine, A’, bis zu einem Zeiger ausgezogen ist, dessen Spitze auf einer
längs dem Pfeiler aa” eingeritzten Millimeterscala die Entfernung zwischen den
Polen des Electromagnets und der Bodenplatte des Apparats bezeichnet. Um
den Anker so schnell als móglich von dem Magnet herabfallen zu lassen, sind
die Pole desselben mit Seidenpapier überzogen.
Den Durchschnitt der Pfeiler findet man in Fig. 6, Taf. 4 abgebildet.
Sie sind von quadratischer Form, 1 Ctm. breit und werden von drei Wünden
begrünzt, indem die innere Wand fehlt und der ganze Pfeiler somit das Aus-
sehen einer Rinne hat. In dieser Hóhlung sind Messingsaiten von 0,5 Mm.
Dicke kk (Taf. 1) ausgespannt. Diese werden unten am Fuss des Pfeilers ver-
mittelst einer Schraube nebst Mutter und oben an der Spitze des Pfeilers ver-
mittelst einer Schraube nebst Mutter Zi befestigt. Die Saiten müssen, wie es
sich aus der Fig. auf Taf. 1, %, und dem Durchschnitt Taf. 4, Fig. 6 ergiebt,
genau die Mitte des Pfeilers einnehmen und stark gespannt sein, was ver-
mittelst der Schraube 7? leicht sich thun lässt.
Diese Saiten haben zum Zweck eine Leitung für das Gewicht beim Fallen
desselben zu bilden. Die Gewichte, d. h. die Anker, sind von verschiedener
Schwere und construirt wie folgt. Das Mittelstück (Fig. 2, 3, 4, Taf. 4) be-
sitzt nach unten einen auf der unteren Seite abgerundeten Aussprung, und
ebenso nach den Seiten von oben und unten zwei Aussprünge, deren gegen-
seitige Stellung zu einander ohne weitere Beschreibung aus der Abbildung zu
erschen ist. In dem Zwischenraume dieser Aussprünge gleitet das Gewicht
längs der Messingsaite & (Taf. 1). Im Verhältniss zur Dicke der Saite ist der
Zwischenraum im Seitenaussprung (3,5 Mm.) vollkommen genügend um die
mógliche Frietion zwischen dem Gewicht und der Saite fast gänzlich zu be-
seitigen. Ebenso kann zwischen den inneren Wänden der Pfeiler und dem
Gewicht keine besondere Friction stattfinden, weil das Lumen der Pfeiler weit
grösser ist als die Entfernung zwischen den äusseren Rändern der Aussprünge
(resp. 5,5 und 6,8 Mm.). Diese Leitungssaiten sind deshalb wichtig, weil sie,
nachdem das Gewicht herabgefallen ist, dasselbe stützen, indem sie es am Um-
fallen hindern.
592 ROBERT TIGERSTEDT.
Das Mittelstück des Ankers selbst, welches 39 à 40 Mm. lang ist, und
dessen Dicke und Breite bei verschiedenen Ankern verschieden sind, wird
aus weichem Eisen angefertigt. Die Seitenaussprünge sind theils gleichfalls
aus Eisen, theils bei den leichtesten Ankern aus Horn, am Mittelstück ver-
mittelst Stifte befestigt. Der untere Aussprung, dessen Breite und Länge bei
den verschiedenen Ankern wechselt, bildet eine unmittelbare Fortsetzung des
Mittelstücks. Nach unten endigt derselbe mit einer runden Kante aus weichem
Kupferdraht, demjenigen "Theil des Ankers, welcher den Nerv berührt. An-
fangs versuchte ich Elfenbein hier zu benutzen, fand aber, dass dieses sich
nicht dazu eignete, weil die grosse HElasticität desselben zur Folge hatte, dass
das Gewicht beim Fallen zurückschnellte und beim Rückfall mithin den Nerv
abermals reizte. Weiches Kupfer erwies sich für den beabsichtigten Zweck
als ganz vortrefflich. Dass keine electrische Reizung des Nervs durch das
Metall stattfand, wurde durch Versuche, wobei das Gewicht aus geringer Hóhe
herabfiel oder längere Zeit hindurch auf dem Nerv liegen blieb, vollkommen
bewiesen; in dergleichen Fällen ward keine Spur von Erregung bemerkt.
Erst nach vielen vergeblichen Versuchen fand ich die passende Grösse
der Gewichte. Ich begann anfangs mit ca. 20 Gramm schweren Gewichten,
fand sie aber gleich zu schwer, und schliesslich waren die von mir am häu-
figsten benutzten nicht schwerer als 4,619, 1,826, 1,335, 0,485, 0,211 Gramm. Ihre
Construction ist einigermaassen verschieden, weshalb eine kurze Beschreibung
vielleicht hier am Platze ist. Das Gewicht I (Schwere 0,211 Gramm) und das
Gewicht II (Schwere 0,485 Gr.) bestehen aus einer 0,» Mm. starken Platte aus
Eisenblech, bei I von 40 Mm. Länge und 1 Mm. Breite, bei II von 39 Mm.
Länge, 2,5 Mm. Breite. Ihre Form ergiebt sich übrigens aus der Abbildung 4,
Taf. 4, welche das von mir am häufigsten benutzte Gewicht II in natürlicher
Grósse wiedergiebt. Das Kupfer desselben (a) ist ebenso wie bei dem Ge-
wicht I halbmondfórmig, um zu vermeiden, dass das Gewicht die Unterlage
früher als den Nerv berühre, welches bei den gróberen und schwereren Ge-
wichten, die übrigens gleichmässiger fielen, nicht nóthig war.
Das Gewicht III (Schwere 1,335 Gr.) besteht aus Hartgummi, dessen obere
Fläche aus Eisenblech gemacht ist; seine Construction ergiebt sich übrigens aus
Fig. 3, Taf. 4.
Das Gewicht IV (Schwere 1,826 Gr.) hat ganz dieselbe Construction wie
das Gewicht III, ausgenommen, dass die schraffirten Stellen desselben aus
Aluminium bestehen. Um genug leichte Gewichte zu erhalten, sah ich mich genö-
thigt, zu den Haupttheilen des Apparats leichtere Metalle als Eisen anzuwenden.
Studien über mechanische Nervenreizung. 593
Das Gewicht V ist ganz aus Eisen hergestellt. Man findet es in Fig. 2, Taf. 4
abgebildet. Die Dimensionen sind: Lünge 39 Mm., Breite 1 Mm., Dicke 5 Mm.
Die Pfeiler nebst Zubehór sind vermittelst starker Schrauben an je seinem
Holzstück I! von 20 Ctm. Länge, 6,s Ctm. Breite und 1,8 Ctm. Dicke befestigt.
Diese Holzstücke, deren Entfernung zwischen den inneren Rändern 2,6 Ctm.
beträgt, und die vorn durch das messingene Stück q vereinigt sind, gleiten
vermittelst der an den Seiten und unten angebrachten Rollen zwischen den
Leisten mm über die Scheibe », auf welcher der ganze Apparat ruht. Diese
37,5 Ctm. lange, 25,5 Ctm. breite und 1,s Ctm. dicke Scheibe lässt sich vermittelst
der drei Stellschrauben 000 horizontal stellen. In der Mitte der Scheibe
befindet sich ein Loch von 4,5 Ctm. Länge und 2,2 Ctm. Breite, durch wel-
ches der Muskel herabhüngt und am Schreibapparat befestigt wird (Taf. 3).
Vermittelst des Stativs und der Klammer p wird das Femur ganz wie in
Priücers Myograph eingeklemmt gehalten und der Nerv liegt ausgebreitet
auf dem Bette tt, dessen Breite mit der Entfernung zwischen den Holzstücken
mm gleich ist und welches sich über die Scheibe nn bis zu der Höhe dieser
Holzstücke erhebt. Das Bett ist 15,6 Ctm. lang, damit im Fall des Bedarfs
ein Präparat, bestehend aus den beiden Nn. ischiadiei nebst Rückenmark, auf
demselben ausgebreitet werden kann. Sein Hauptbestandtheil ist Hartgummi,
um bei der Anwendung electrischer Reize als guter Isolator zu dienen. Auf
seiner oberen Fläche ist eine 1,2 Ctm. breite Scheibe aus dickem Spiegelglas
eingefasst, auf welcher der Nerv zu liegen kommt, wann er von dem herab-
fallenden Gewicht getroffen werden soll.
Der Fallapparat kann, durch Vor- und Rückwärts-Schiebung des Schlittens
l| auf der Scheibe nn so geführt werden, dass ein jeder Theil des Präparats
unter den Electromagnet zu liegen kommt. Um zu bestimmen, welcher Punkt
des Nervs bei jedem einzelnen Versuch gereizt wird, trügt der eine der hól-
zernen Stücke // eine in Centimeter und halbe Centimeter graduirte Scala r
(Taf. 3), deren Nullpunkt mit dem Vorderende des Bettes tt zusammentrifft.
Man kann somit die Entfernung der gereizten Stelle von diesem Punkt einfach
ablesen. Um einen anatomisch bestimmten Punkt als point de repére zu er-
halten, habe ich zu der auf der Scala angegebenen Entfernung diejenige vom
Vorderende des Bettes bis zum Eintritt des Nervs in den Muskel hinzuaddirt
und hierdurch den Abstand der gereizten Stelle von diesem anatomischen
Punkt bestimmt.
Die Art, in welcher der Fallapparat vorgeschoben wird, ergiebt sich aus
der Fig. auf Taf. 1. An beiden Enden der einen Hälfte des Schlittens ist je
15
594 ROBERT TIGERSTEDT.
eine kleine Oese u angebracht, an welchen die beiden Enden einer Darmsaite
befestigt sind. Diese Saite, welche über die Rollen ww zur unteren Fläche
des Apparats hinläuft, geht dort einmal um die Rolle v, welche mit dem
Handgriff w (Taf. 1) in fester Verbindung steht. Sobald dieser Griff gedreht
wird, geht der Schlitten in Folge der Friction der Saite gegen die Rolle v in
der gewinschten Richtung. Man könnte diese Einrichtung entbehren, und den
Schlitten einfach mit der Hand vorwärtsschieben. Dieses ist jedoch mit der
Ungelegenheit verknüpft, dass dann der Fallapparat nicht so fest an jedem
bestimmten Punkte fixirt ist, als bei der Anwendung der Saite.
Um das Gewicht zu heben, habe ich eine besondere in Fig. 1, Taf. 4
und in den Taf. 1 und 2 (xx) abgebildete Vorrichtung benutzt. Jede Hälfte des
Schlittens hat dicht innerhalb des Messingpfeilers aa’ 5b’ (Taf. 1) ein Loch von
4 Mm. Durchmesser und in der Scheibe n befinden sich längs der ganzen Strecke vom
vorderen bis zum hinteren Ende des Bettes auf beiden Seiten desselben genau
unter den Löchern der Schlitten-Hälften zwei Oeffnungen von demselben Diameter
wie die Löcher, BB, Taf. 3. Durch beide Löcher und die entsprechen-
den Oeffnungen der Bodenplatte läuft ein messingener Stab von 5,2 Ctm. Länge.
Die Stübe werden, in welche Lage man sie auch bringen móge, vermittelst einer
Feder stramm in ihren Lóchern festgehalten. Unten sind sie mit einem Quer-
stück aus Hartgummi verbunden und endigen oben jeder mit einem runden
Knopf, der das Ausziehen derselben durch die Lócher verhindert. Sobald das
Gewicht herabgefallen, wird dieser kleine Apparat mit dem Finger hinaufge-
schoben und das Gewicht auf diese Art gehoben. Mit einiger Uebung kann
man es soweit bringen, dass das Gewicht thatsüchlich in demselben Augen-
blick, wo es den Nerv getroffen, gehoben wird.
Der electrische Strom wird vermittelst der an der Scheibe » angebrachten
Schrauben zz zum Electromagnet geleitet. Vermittelst anderer neben ihnen
befestigter Leitungsschrauben lassen sich electrische Ströme zu den Nerven
hinleiten. In die unmittelbar vor dem Fallapparat gelegenen Leitungsschrau-
ben «« können Electroden aus Platina eingeschraubt werden. Die Löcher
dieser Schrauben sind so angebracht, dass die Leitungsdrühte umittelbar auf
der oberen Flüche der Glasscheibe zu ruhen kommen. Um sie stetiger zu
machen, kann man sie mit Siegellack an die entgegengesetzte Schlittenhälfte
befestigen. Sie folgen dann einer jeden Bewegung des Schlittens und lassen
sich auf der einen oder der anderen Nervenstelle, je nachdem welchen Punkt
man reizen will, anbringen. Mittelst Siegellack lassen sich übrigens Elec-
Studien über mechanische Nervenreizung. 595
troden, wo man irgend will, befestigen und z. B. electrotonisirende Ströme dem
Nerv gleichzeitig mit der mechanischen Reizung zuführen.
Bei Experimenten mit diesem Apparat pflege ich, nachdem derselbe in
wagerechte Lage gebracht worden, auf jeden verfügbaren Raum auf demselben
Schalen mit feuchten Schwümmen anzubringen und das Ganze darauf mit einer
Glasglocke zu überdecken, deren innere Wände gleichfalls mit Wasser ange-
feuchtet worden. Diese 14 Ctm. hohe Glocke hat eine paralellipipedische
Form; in der Mitte der Decke befindet sich eine Oeffnung so breit, dass der
obere Theil des Fallapparats, sobald derselbe vor- oder zurück-geschoben wird,
durchgehen kann. Damit diese Oeffnung ein Verdunsten oder Austrocknen
nicht befórdern móge, wird sie durch zwei Scheiben, die eine vor und die
andere hinter dem Fallapparat, bedeckt und die noch übrige Oeffnung durch
eine dritte Scheibe geschlossen.
Will man den Anker von verschiedener Höhe fallen lassen, so sind ge-
wisse Kunstgriffe, die das Experiment bedeutend erleichtern und dasselbe
sicherer und bequemer machen, nicht ausser Acht zu lassen. Die Stäbe x des
Hebeapparats überragen mit nahezu 1,5 Ctm. das Bett des Nervs. Bedarf
man keiner grösseren Fallhöhe, so thut man am besten das Gewicht mittelst
des Hebeapparats zu heben, bis es den Electromagnet, den man vorher an
der gewünschten Stelle fixirt hat, berührt. Bei bedeutenderen Fallhöhen hebt
man das Gewicht mit dem Hebeapparat, bis es den Electromagnet trifft; dann
schliesst man den Strom und hebt mit dem Magnet das Gewicht so hoch man
wil. Vermittelst der Schraube f wird darauf der Electromagnet auf der
gewünschten Hóhe fixirt.
Um die Friction der Gewichte gegen die Pfeiler und die darin gespannten
Saiten möglichst zu vermindern, war es nothwendig, Ersteren Möglichkeit zu
gewissen Abweichungen in seitlicher Richtung zu geben. Will man sicher sein,
dass das Gewicht beim Fallen den Nerv dennoch richtig trifft, so muss man
daher dasselbe, ehe es bis zur gewünschten Hóhe gehoben wird, so stellen,
dass dessen Mitte genau mit dem Nerv zusammenfällt. Dieses gilt nament-
lich den Gewichten N:o I und II, welche nur dann ihre volle Kraft ent-
wickeln kónnen, wenn sie den Nerv genau mit der Mitte ihrer halbmondfór-
migen unteren Enden treffen. Bei den übrigen Gewichten ist eine strenge
Beobachtung dieser Regeln nicht so nothwendig.
Um das Gewicht einzustellen, verfährt man wie folgt. Man senkt den
Hebeapparat mit dem darauf ruhenden Gewicht so niedrig, dass es den Nerv
fast berührt, ohne es jedoch zu thun. Darauf óffnet man den hinteren Deckel
596 ROBERT TIGERSTEDT.
der Glasglocke, führt einen gebogenen Kupferdraht hinein und stellt mit Hülfe
desselben das Gewicht so, dass seine Mitte sich gerade über dem Nerv befin-
det; solches lässt sich in einem Augenblicke bewerkstelligen. Dann schiebt
man vorsichtig das Gewicht mit dem Hebeapparat hinauf, bis es den Electro-
magnet berührt. Befolgt man diese Vorsichtsmaassregeln, so erhält man in
den meisten Fallen ein befriedigendes Resultat.
Die Hóhe des Gewichts über dem Nerv, d. h. seine Fallhóhe, habe ich
vermittelst eines Cathetometers in der Weise bestimmt, dass ich vor jeder
Reizung die Lage des oberen Randes des Gewichts mit dem Cathetometer
bestimmt und nach beendigter Serie das Gewicht auf dem Nerv habe liegen
lassen und dort die Lage derselben oberen Kante bestimmt habe. Der Un-
terschied zwischen den hiebei abgelesenen Zahlen bezeichnet die Fallhóhe. Ich
habe bei jedem einzelnen Experiment dieselbe bis zu Zehnteln eines Millimeters
bestimmt. Die auf dem Pfeiler aa’ des Apparats eingeritzte Scala dient bloss
dazu den Electromagnet auf der gewünschten Höhe ungefähr einzustellen.
Wenn man so will, kann man den Fallapparat selbst mit einem Nonius verse-
hen; da ich aber einen Cathetometer besass, wollte ich nicht durch eine solche
Einrichtung die Kosten des Apparats vergróssern.
Von gewisser Bedeutung für dergleichen Versuche ist die Art, in wel-
cher der Strom zum Electromagnet unterbrochen wird. Hierzu benutzte ich
anfangs Quecksilber-schaalen, die ich aber bald aufgab und mich einem Un-
terbrecher zuwandte, der analog mit demjenigen ist, welcher dem Fick-Hern-
smorz'schen Pendelmyographion angehört. Ich hatte ihn anfertigen lassen ei-
gentlich um ihn zugleich mit dem in unserem physiologischen Laboratorium
von früher her befindlichen zur Auslósung simultaner electrischer Schläge bei
Versuchen mit dem Pendelmyographion zu benutzen. Durch diesen Unter-
brecher ward der Strom, zu meinem Zweck wenigstens, mit vollkommen be-
friedigender Gleichförmigkeit unterbrochen, was sich am besten aus einigen
von mir angestellten Versuchen den Nerv mit constantem Oeffnungsstrom zu
reizen ergab, bei denen alle solcherart ausgelóste Muskelzuckungen vollstán-
dig gleich gross waren. Bessere Beweise um die Gleichförmigkeit der Unter-
brechung darzulegen sind nicht nóthig.
Um eine Vorstellung zu gewinnen wie gross die lebendige Kraft eines
von verschiedener Hóhe herabfallenden Gewichtes ist, oder, mit anderen Wor-
ten, um eine Vorstellung von der absoluten Stärke des Reizes zu erhalten,
habe ich die Fallzeit des Gewichts bestimmt. Wenn man die geringe Friction
des Apparats kennt, so lässt sich, ohne einen allzu grossen Irrthum zu be-
Studien iiber mechanische Nervenreizung. 597
fürchten, a priori annehmen, dass die Stärke des Reizes sich im Allgemeinen
gleich der Fallhöhen verhielt. Die Feststellung der Fallzeiten hat diese Vor-
aussetzung bestätigt.
Die hier in Frage kommenden Bestimmungen geschahen vermittelst des
Pendelmyographion und Desprerz’ Signal électrique") in folgender Art.
Vom Signal (ee Fig. 5, Taf. 4) geht der eine Leitungsdraht zur Batte-
rie g und der zweite zur Quecksilberschaale 4,; von der Batterie geht die
Leitung ebenso zu einer Quecksilberschaale q;. Bei den letzteren theilt sich
nun der Strom in zwei Zweige. Der eine geht von g, durch die Quecksilber-
schaale 97, und den Stromunterbrecher f zum Electromagnet a und von dort
durch den Leitungsdraht hhh und den Quecksilberschaalen dyr und 4; zu-
rück zur Batterie g. Der andere Zweig des Stroms geht von g, bis gv, von
dort durch den Leitungsdraht // zum Hebeapparat ». An dem letzteren be-
finden sich vermittelst Schrauben bb (Fig. 1, Taf. 4) zwei Quecksilberschaalen
angeschraubt, die auf derselben Tafel im Durchschnitt abgebildet und Fig. 5
Taf. 4, d’d” gleichfalls sichtbar sind. Der Strom geht dann durch den Stab c^
zu der einen Quecksilberschaale d" und weiter, wenn beide Quecksilberkuppeln
in leitender Verbindung stehen, durch d’, den Stab c, die Leitungsdrühte
mm sowie die Quecksilberschaalen g;, und 47, zurück zur Batterie g. Auf
der Abbildung bezeichnen die Pfeile die Richtung der verschiedenen Stróme.
Das Mittelstück » des Hebeapparats ist, wie oben bereits gesagt wurde, aus
nichtleitenden Stoffen angefertigt.
Sobald nun der Strom am Unterbrecher f geschlossen ist, wird der Mag-
net im Signal électrique attrahirt und ein Strich auf der Scheibe des Myo-
graphs gezeichnet. Wenn der Pendel hierauf in Gang kommt, wird der Strom
unterbrochen und das Signal zeichnet einen neuen Strich in demselben Augen-
blick, wo der Anker des Fallapparats herabfällt. Sobald der Anker die auf
dem Bette 4 (Taf. 1— 3) gestellten Quicksilberkuppeln dd” trifft und dieselben
in leitende Verbindung mit einander setzt, wird der Strom von Neuem ge-
schlossen und das Signal électrique zeichnet einen neuen Strich auf dem Myo-
graph. Die Entfernung zwischen den beiden letzten Strichen erlaubt, wenn man
vermittelst der Vibrationen einer Stimmgabel die Zeit misst, die Fallzeit zu
bestimmen. Durch Fallenlassen des Gewichts von verschiedener Hóhe habe
ich auf diese Weise die Fallzeiten für verschiedene Fallhóhen bestimmt und
') Marey, La methode graphique dans les sciences expérimentales, S. 140, 475. 1879.
598 ROBERT TIGERSTEDT.
somit eine Approximation der durch das Gewicht in jedem einzelnen Falle
representirten lebendigen Kraft, wenn es den Nerv trifft, gefunden.
In Fig. 1, Taf. 5 ist eine Serie mit dem Gewicht II (0,455 Gr.) ausge-
führter ähnlicher Bestimmungen mitgetheilt. Die Stimmgabel machte hiebei
256 einfache Schwingungen in der Sekunde. Aus dieser Versuchsserie er-
giebt es sich, wie ich bereits im Voraus annehmen zu kónnen glaubte, dass
die Friction im Apparat äusserst gering ist, und dass das Gewicht bei seinem
Fall diejenige lebendige Kraft representirt, welche es gehabt hätte, wenn es
frei gefallen wäre.
Die Zeit, die da verstreicht bevor der Magnetismus im Electromagnet a
aufsehoben wird und bevor das Signal von Neuem angiebt dass der Strom
geschlossen ist, beträgt nicht mehr als ungefähr !;,, Sekunde, wie sich so-
wohl aus meinen Versuchen, als auch aus den Angaben bei Marey !) ergiebt.
Nach Abzug dessen erhält man aus meinen Bestimmungen der Fallzeit fol-
gende Resultate:
Berechnete Fallzeit laut
Fallhóhe, Millimeter. Fallzeit, Sekunden. N Formel
| = V d g = 9,5 Meter.
|
4,3 | 0,029 0,029
8,7 | 0,041 | 0,042
13,s | 0,053 | 0,053
18,3 | 0,060 | 0,061
23,5 0,068 | 0,069
28,6 | 0,076 0,076
34,3 0,080 0,083
39,» | 0,088 | 0,089
44,3 | 0,091 0,095
49,2 0,099 0,100
03,5 | 0,103 | 0,104
58,9 0,107 | 0,109
68,7 0,118 | 0,118
78,7 0,121 | 0,126
Aus diesen Zahlen geht das für die Bestimmung der Intensität des Rei-
zes besonders wichtige Resultat hervor, dass bei mechanischer Reizung ver-
1) Manz, l. c. S. 473,
Studien über mechanische Nervenreizung. 599
mittelst meines Apparats die Friction gar nicht in Betracht gezogen zu werden
braucht und die Stärke des Reizes somit durch das Produkt der Schwere und
der Fallhöhe des Gewichts bestimmt wird. In einem jeden einzelnen Falle ist
folglich die Stärke des den Nerv treffenden Reizes in absoluten Maassen genau
bestimmt.
Ein wie grosser Theil dieser lebendigen Kraft in die Erregung des Nervs
übergeht und wie viel in Wärme verwandelt wird, ist hiermit noch nicht
entschieden. In Anbetracht der Resultate meiner Versuche, die da zeigen,
dass bereits bei äusserst kleinen Werthen des Reizes eine starke Muskel-
zuckung ausgelöst wird, glaube ich gute Gründe für die Annahme zu haben,
dass die Wärmeproduktion in der That nicht besonders gross sein kann und
dass somit die Stärke des Reizes zum aller grössten Theil zu der direkten
Reizung verwandt wird. Ich habe daher weiterhin, wenn von der Grösse des
Reizes die Rede ist, öftest die lebendige Kraft desselben, gemessen durch das
Produkt des Gewichts und der Fallhóhe, angeführt. Hiebei muss man sich
stets erinnern, dass diese Quantitäten nur die oberen Grenzen für den Reiz
angeben und dass von denselben in jedem speciellen Falle die etwaige Würme
abgezogen werden muss; diese Würme ist jedoch für das Resultat von keiner
weiteren Bedeutung, sowohl weil sie an und für sich ganz unbedeutend sein
muss, als auch weil sie jedenfalls der Fallhóhe proportionell ist und somit der
Abzug für die Wärmebildung bei verschiedener Stürke des Reizes derselben
proportionell ist.
Betreffs der Art und Weise wie der Nerv prüparirt gewesen ist, erlaube
ich mir schliesslich Folgendes anzuführen. Ohne das Versuchsthier vermit-
telst Schlägen gegen den Tisch oder anderswie vorher zu betäuben '), zer-
schnitt ich mit einer Scheere das Rückgrat ungefähr in der Mitte zwischen
dem Os sacrum und dem Nacken. Darauf wurde dem Frosch die Haut wie
gewöhnlich abgezogen, die Muskeln auf dem Femur auseinander gezogen und
der N. ischiadieus hervorpräparirt, wobei die Seitenzweige desselben, nament-
lich die grösseren, so viel als möglich derart geschont wurden, dass sie erst
bei ihrer Insertion in die resp. Muskeln abgeschnitten wurden. Vermittelst
eines dicht am inneren Rande des Os ilei geführten Schnittes mit der Scheere
wurde der Nerv im oberen Theile seines Laufs blossgelegt und von dem an-
hängenden Bindegewebe u. dgl., stets unter Schonung der Nervenzweige, be-
freit, worauf der entgegengesetzte N. ischiacus abgeschnitten wurde, und das
1) Vgl. Du Bors-RevwoNp, Untersuchungen über thierische Electricität I. S. 459. 1848.
600 ROBERT TIGERSTEDT.
Präparat, nachdem M. gastrocnemius lospräparirt und der Schenkelknochen in
gewöhnlicher Weise von seiner Muskulatur frei gemacht worden, zum Einsetzen
in den Apparat fertig war.
Hier wird der Nerv auf dem Bett tt ausgebreitet, und der Femur in
der Klammer p fixirt, während der Muskel durch das Loch y (Taf. 3) her-
abgehängt, wo derselbe vermittelst einer in die Achillessehne eingestochenen
Nadel am Schreibapparat wie gewóhnlich befestigt wird. Ist dieser so hoch,
dass er unter dem Fallapparat nicht Platz haben sollte, so kann man diesen
durch untergelegte Holzstücke erhöhen. Ich habe bei verschiedenen Gelegen-
heiten sowohl Prrüger’s einfachen Myograph, Du Bors-Revwoxp's Federmyo-
graph und den Frex-Hecmnozrz schen Pendelmyograph angewandt, und für alle
diese, so wie für Marey’s Tambour à levier, lässt sich mein Apparat mit der
grössten Leichtigkeit benutzen.
Drittes Kapitel.
Yon der Ausdauer der Nerven bei Reizung vermittelst
mechanischer Reize Ermüdung und Erholung.
Bei meinen Versuchen über das Verhalten der Nerven gegen einzelne
mechanische Stösse war die erste Frage, die sich mir darbot, die, wie viel
ein Nerv, ohne zerstört zu werden, aushält. Ich habe in dieser Beziehung ge-
funden, dass die Nerven in der That eine weit grössere Widerstandskraft be-
sitzen, als man bisher angenommen hat.
Lässt man zwischen jedem einzelnen Versuch eine gewisse Zeit verstrei-
chen, so besitzt der Nerv grosse Ausdauer, und sieht man sorgfältig dar-
auf, dass der Nerv nicht austrocknet, so üben die mechanischen Reize keine
besonders zerstórende Wirkung aus. Unter meinen zahlreichen Versuchen
besitze ich mehrere, bei denen der Nerv wider 30 à 40, ja noch mehr,
Reizungen mit unverminderter Tauglichkeit reagirte; diese Reizungen fan-
den in Zwischenräumen von 3 bis 5 Minuten mit einem Gewicht von 0,485
Gr. Schwere und mit einer Fallhöhe von 1 å 20 Millimeter bei den ver-
schiedenen Versuchen statt, wobei ich Zuckungen von den minimalen bis zu
solchen von 3 & 4 Millimeter Höhe bei einer Belastung von 30 bis 50 Gramm
erhielt.
Bei Versuchen mit einzelnen Stössen mit einen und demselben Nerv bedarf
der Nerv keiner grösseren Ausdauer; durch die ihn treffenden Stösse ward
Studien über mechanische Nervenreizung. 601
dieser jedoch bei keinem einzigen Versuche untauglich. Doch wollte ich auf
Grund der Veränderungen, denen die Irritabilität eines hervorpräparirten Nervs
unterworfen ist, nicht allzu viele besondere Versuche an einem und demselben
Nerv ohne spezielle Veranlassung machen; meine gewóhnlichen Versuche er-
streckten sich daher nicht weiter als zu 20 einzelnen Reizungen an jeder
Nervenstelle; diese Anzahl war für den damit beabsichtigten Zweck genügend.
Bei anderen Versuchen, wobei verschiedene Stellen des Nervs gereizt
wurden, und wo ich deshalb keine so lange Ruhezeit zwischen den verschiede-
nen Reizungen für nóthig hielt, ist die Anzahl der Reizungen weit grósser
gewesen.
Als Ergebniss der von mir hinsichtlich der Nervenreizung mit einzelnen
mechanischen Stössen gewonnenen Erfahrung kann ich somit betonen, dass
falls nur alle möglichen und nothwendigen Vorsichtsmaassregeln beobachtet
werden — was ja, welche Art von Reiz man auch benutzt, geschehen muss —
jeder Nerv sämmtliche denselben treffende mechanische Reizungen vollkommen
und vollständig aushält zum Studium welcher Fragen man ihm auch benut-
zen will.
Vergleichen wir Wuxprs Aeusserungen ') in dieser Frage mit den meini-
gen, so findet man einen grossen Unterschied. Derselbe beruht, wie ich be-
reits erwähnt habe, darauf, dass Wuxpr viel zu starke Reize benutzte. Bei
seinen Versuchen waren dieselben fast sämmtlich über das Maximum, während
sie bei den meinigen von den minimalen bis zu den maximalen wechselten.
Wie schnell man in der That den Nerv durch Benutzung übermaximaler
Reize zerstören kann, ergiebt sich aus einigen von mir mit solchen angestell-
ten Versuchen. Die Frage hinsichtlich der verschiedenen Stärke des Reizes
sowie von den maximalen und minimalen Reizen, will ich in einem folgenden
Kapitel behandeln. Hier bitte ich im Voraus nur erwähnen zu dürfen, dass
ein Reiz, welcher eine lebendige Kraft von circa 7,000 à 8,000 Milligram-
millimeter repräsentirt, als ungefähr maximal betrachtet werden kann.
Das von mir bei Reizungsversuchen mit übermaximalen Reizen benutzte
Gewicht bestand aus dem Gewicht IV von 4,619 Gr. Schwere, welches
von einer Höhe von 7,9 Mm. niederfiel. Der Muskel war mit einem Gewicht
von zusammengenommen 48,5 Gr. belastet. Eine jede Reizung fand mit einer
Zwischenzeit von 3 Minuten statt. Hier folgt eins der solcherart angestellen
Versuche.
1) Siehe S. 588.
-
=
602 ROBERT TIGERSTEDT.
IN (1% LO er PRE AA
N:0. Z.
NN mn
t2
ux
(er)
—
M
to
$2 go c
©
^e
Bei dem unmittelbar darauf angestellten Versuch den Nerv an einer höher
hinauf gelegenen Stelle zu reizen, ergab es sich, dass die Erregung durch die
nun behandelte Stelle nicht ging. Eine oberflüchliche mikroscopische Unter-
suchung (Verick N:o 2) liess jedoch keine Zerstórung des Nervenstammes ent-
decken. Bei der Reizung unterhalb erhielt ich von neuem Zuckungen im Muskel.
Dieselbe Form, wie bei diesem Versuche nahm die Ermüdungscurve in
den übrigen von mir angestellten Versuchen ähnlicher Art an. Ich halte mich
daher in gewissem Grade zu der Ansicht berechtigt, dass diese Curve für die
Ermüdung des Nervs durch einzelne übermaximale mechanische Reize typisch
ist. Die Curve, in Fig. 2 Taf. 5 laut dem eben erwühnten Experiment abge-
bildet, zeigt, dass der Nerv anfangs ein paar Schläge aushält, bereits bei dem
dritten aber weniger functionsfühig wird und dass bei den folgenden diese
Funetionsfähigkeit immer schneller abnimmt, bis sie bei dem letzten Schlage
ziemlich plótzlich in Null übergeht. In der Figur sind die Ordinaten 5 mal
die wirkliche Höhe der Muskelzuckung, somit 2'5 mal der Strich auf der
Myographionscheibe, die Abskissen bezeichnen die Zeit, die Stürke des Reizes
ist die ganze Zeit dieselbe.
Schliesslich habe ich auch eine Serie Versuche über die Ausdauer der
Nerven bei dicht auf einander folgenden mechanischen Stössen angestellt. Diese
Versuche wurden so ausgeführt, dass, ebenso wie bei den eben erwähnten Expe-
rimenten, der Electromagnet in soleher Hóhe fixirt ward, dass das Gewicht,
sobald es mit dem Hebeapparat gehoben wurde, ihn gerade erreichte. Ich
benutzte das Gewicht II (= 0,485 Gr.) und liess dasselbe immerfort herab-
fallen so schnell ich es, als es gefallen war, nur heben, den Strom schliessen,
den Hebeapparat herunterziehen und den Strom unterbrechen konnte. Weil,
Studien über mechanische Nervenreizung. 603
wie oben!) gesagt, man das Gewicht so abpassen muss, dass es auf den Nerv
gleichmässig fällt, sah ich mich dann und wann genóthigt die Reizung zu un-
terbrechen um dem Gewicht die richtige Lage zu geben. Nach einiger
Uebung kam ich jedoch so weit, dass ich circa 4 bis 5 Reizungen in der
Minute ausführen konnte.
Diese Versuche wurden theils durch anhaltendes Reizen des Nervs, bis
der Muskel nur schwache Zuckungen gab, theils durch einer bestimmten An-
zahl Reizungen, z. D. 20, ausgeführt, worauf ich untersuchte, in welchem
Maasse dieselben ein Hinderniss wider der Wirkung hóher oben angestellten
Reizungen ausmachten.
Ich beginne mit einigen Versuchen, welche die Frage beleuchten werden.
Versuch 32. Während einer Zeit von 16 Minuten ward ein Nerv mit dem
Gewicht von 0,485 Gr., von einer Höhe von 7,2 Mm. fallend, gereizt. Der
Muskel war mit 22,» Gr. belastet. Nach 95 während dieser Zeit ausgeführ-
ten Zuckungen war die Zuckungshóhe des Muskels, die ursprünglich 2,6 Mm.
gewesen war, auf 1 Mm. gesunken. Nach einem Aufenthalt von 1 Minute
war die Zuckung von einer 1 Ctm. hóher gelegenen Stelle ungefähr von der-
selben Grósse (1 Mm.) aber ebenso hoch wie zu Anfang des Experiments in
der Entfernung 1,8 Ctm. vom Muskel.
Versuch 34. Während einer Zeit von 18 Minuten ward in 2,8 Ctm.
Entfernung vom Muskel ein Nerv mit dem Gewicht 0,485 Gr., von einer Höhe
von 7,0 Mm. fallend, gereizt. Der Muskel war mit 22,» Gr. belastet, die
Temperatur 18? C. Nach 75 Zuckungen war der Muskel von einer Zuckungs-
höhe von 1,9 Mm. bis zu einer solchen von bloss 0,9 Mm. gefallen. Bei un-
mittelbar darauf unternommener Reizung des Nervs in einer Entfernung von
4,s Ctm. erhielt ich eine ganz unbedeutende Zuckung. Dagegen ward eine
recht grosse solche hervorgerufen, als die Reizung näher zum Muskel statt-
fand, Entfernung = 1,3 Ctm.
Versuch 38. Während 15 Minuten wurde in 1,8 Ctm. Entfernung vom
Muskel ein Nerv mit dem Gewicht 0,485 Gr. von 7,4 Mm. Höhe gereizt. Die
Belastung des Muskels betrug 22,9 Gr. Nach 100 Reizungen hatte die Grösse
der Muskelzuckung von 2,4 Mm. bis auf 0,9 Mm. abgenommen. Bei einer
unmittelbar darnach höher hinauf, in 4,s Ctm. Entfernung vom Muskel, vorge-
nommenen Reizung ward nur eine minimale Zuckung erhalten.
Versuch 40. Während einer Zeit von 15 Minuten wurde in l,s Ctm.
Entfernung ein Nerv mit dem Gewicht 0,455 Grm. von 6,9 Mm. Höhe gereizt.
| 1) Siehe S. 595.
604 ROBERT TIGERSTEDT.
Die Belastung des Muskels war 229 Gr. Nach 68 Zuckungen hatte die
Höhe der Muskelzuckung von 3,5 Mm. bis 1,5 Mm. abgenommen. Unmittel-
bar darauf wurde der Nerv in 4,5 Ctm. Entfernung gereizt; die Erregung pas-
sirte, ohne vermindert zu werden, die früher gereizte Stelle. Darauf wurde
der Nerv in 1,8 Entfernung während zwei Minuten 8 mal von neuem gereizt.
Die Zuckung, welche zu Anfang der Reizung 1,5 Mm. war, sank zu Ende
des Versuchs bis 0,4 Mm. Eine Reizung in 4,5 Ctm. Entfernung gab nun
eine Zuckung von bloss 1,9 Mm. Höhe. Nachdem der Nerv jetzt 5 Minuten
in Ruhe gelassen war, wurde die erste Stelle von neuem gereizt; die Zuckung
erreichte eine Höhe von 2,5 Mm., mithin etwas weniger als die ursprüngliche
Zuckung, und sank nach 5 Minuten langer Reizung auf 0,9 Mm. Es ist móg-
lich, dass dieser letztere Reizungsversuch nicht genau dieselbe Stelle traf, die
das erste Mal gereizt wurde. Jetzt gab die Stelle 4,5 Ctm. keine Zuckung
weiter, während die Stelle 1,3 eine recht grosse solche, 2,9 Mm., gab. Nach
19 Minuten langer Ruhe fing jedoch die Stelle 4,5 an Zuckungen zu geben.
Sie waren anfangs ganz klein, stiegen aber bei Reizungsversuchen die von 5
zu 5 Minuten wiederholt wurden, allmälich bis zur ursprünglichen Höhe, wie
aus der folgenden Zusammenstellung zu ersehen ist:
N:o. Zeit. Ihs
Ila [ore m NTC
2. 1,43. lll:
3. 1,48. DE
4. 1558. 3,8.
Siehe die Abbildung Fig. 3, Taf. 5.
Versuch 41. Während circa 10 Minuten wurde ein Nerv in 1,5 Ctm. Ent-
fernung mit dem Gewicht 0,485, von 7,2 Mm. Höhe fallend, gereizt. Der Muskel,
belastet mit 22,9 Gr., gab zuerst eine Zuckung von 3,9 Mm. und nach 41
Zuckungen war die Zuckung nur 0,7 Mm. Bei unmittelbar hierauf in 4,5 Ctm.
Entfernung vom Muskel angestelltem Versuch wurden nur kleine Zuckungen
erhalten, die nach 12 Minuten langem Warten doch nicht höher wurden.
Dagegen erhielt ich in 2,5 Ctm. Entfernung Zuckungen von 2 Mm. Höhe,
welches beweist, dass die Erregung, wenn auch etwas vermindert, doch die
zuerst gereizte Stelle passiren konnte und dass die Unempfindligkeit am Ple-
xus von irgend einer nicht näher untersuchten Anomalie herrühren musste.
Versuch 42. In 1,8 Ctm. Entfernung wurde ein Nerv 15 Minuten hin-
durch mit dem Gewicht 0,455, von einer Höhe von 7,1 Mm. fallend, gereizt. Der
Studien über- mechanische Nervenreizung. 605
Muskel war mit 22,» Gr. belastet. Die Temperatur 18,5 C. Die Muskel-
zuckungen, 57 an Anzahl, nahmen allmälich von 3,5 Mm. bis 1,7 Mm. ab.
Unmittelbar hierauf wurde in der Entfernung von 4,5 Ctm. gereizt, wobei die
Zuckung minimal war. Nach 15 Minuten war die Zuckung etwas grösser — 0,5
Mm., eine grössere aber kam während der noch folgenden 10 Minuten nicht
vor. Dagegen wurden in 1,3 Mm. Entfernung starke Zuckungen erhalten.
Versuch 45. In 3,3 Ctm. Entfernung wurde ein Nerv mit dem Gewicht
0,485 von 7,6 Mm. Fallhöhe gereizt. Die Belastung des Muskels 22,9 Gr.,
die Temperatur 15° C. Während 14 Minuten geschahen 66 Reizungen, wäh-
rend welcher Zeit die Zuckungen von 2,s Mm. bis 1,4 Mm. sanken. Nach
einer Ruhe von 6 Minuten geschahen neue Reizungsversuche, ohne dass der
Apparat von seiner Stelle bewegt wurde. Während 2 Minuten fanden 11 Rei-
zungen statt; die erste war 1,5 Mm.; die übrigen nahmen recht schnell bis zu
minimalen Zuckungen ab.
Versuch 47. In 1,8 Ctm. Entfernung ward der Nerv mit dem Gewicht
0,485, bei 7,3 Mm. Fallhühe, 11 Minuten hindurch gereizt. Muskelbelastung 22,9
Gr., Temperatur 19° C. Die Anzahl der Zuckungen war 81, sie sanken von
3 Mm. bis Null. Nach 14 Minuten langer Ruhe wurde dieselbe Stelle gereizt,
wobei eine ziemlich starke Zuckung von 1,9 Mm., darauf aber nur schwache
und Null erhalten wurden. Nach 10 Minuten geschahen wieder einige Versuche,
wobei gleichfalls eine Anzahl Zuckungen erhalten wurden. Eine hierauf bei
2.8 Ctm. Entfernung unternommene Reizung passirte jedoch nicht die früher
gereizte Stelle.
Versuch 48. Der Nerv wurde während 23 Minuten in 1,5 Ctm. Ent-
fernung mit dem Gewicht 0,455 in 7,3 Mm. Fallhöhe gereizt. Der Muskel
war mit 22,9 Gr. belastet, die Temperatur 199 C. Die Zuckungen, deren
Anzahl über 190 betrug, nahmen von 3,5 Mm. bis nahezu minimal ab. Bei
Reizung in 3,5 Ctm. Entfernung, die unmittelbar darauf unternommen und 3 bis 4
Minuten fortgesetzt wurde, während welcher Zeit 18 Reizungen geschahen,
zeigte es sich, dass die Erregung anfangs an Intensität durch die davor gele-
gene gereizte Stelle abnahm, bald aber stiegen die Zuckungen bis 2,s Mm.,
welches als ungefähr normal betrachtet werden kann. Hierauf ward zu der
Stelle 1,5 Ctm. unmittelbar zurückgekehrt und diese einige mal gereizt, bis
keine Zuckung mehr auftrat, wobei die Grösse der Zuckung nach drei Rei-
zungen von 2,2 Mm. bis auf Null fiel. Nachher wurde controllirt dass die
Erregung, obschon auf 1,5 Mm. vermindert, die Stelle passiren konnte, worauf
dieselbe Stelle nach einer Weile (3 Minuten) von neuem irritirt wurde; sie
606 ROBERT TIGERSTEDT.
gab bloss zwei Zuckungen von resp. 1,3 und 0,9 Mm. Höhe, worauf das Ge-
wicht noch 10 mal fallen gelassen wurde, ohne dass eine Zuckung mehr zu
bemerken war. Unmittelbar darnach ward bei 3,5 Ctm Entfernung gereizt
und nur unbedeutende Zuckungen hervorgerufen. Auch 5 Minuten später
waren sie minimal, nach ferneren 5 Minuten aber stiegen sie auf 1 Mm.
Vers piu 65.0. H NT €. NO dme A209:
: Anzahl | Anzahl | Höhe d. | 171,: 4 d ou
N^ [aie E. Rea Au) Set Zuckung. Se
1 3 4,3 8 8 3,2 2d er,
2 RP. NT DINI? vo eere cle e
3 9 4,5 5 5 qe beige
4 5 CMT orte mecs as
5 2 4,3 5 5 2,4 2,4 ==
6 5 23 | 90 20 T tr ens
7 3 As 5 ges a 1 | Mee
8 5 Qua 2. d MINDS 2,3 1,3 RN Tropfen
9 2 4,3 5 5 2,0 ih __ Wasser wurde
10 2 2,3 20 8 1,9 0, _ zum Präparat
11 2 4,3 5 5 9,2 1,4 __ hinzu gesetzt.
12 6 9s | 40 | 21 Bag leg e
13 1 4,3 5 0 0, 0, 3
14 2 4,3 » 5 ls 1,6 en
15 3 2,3 30 5 2,0 0, T
16 2 | 45 MUR 0, 3
17 4,3 1 Il, 0, 2
18 Po EEE Se ps
Als erstes Resultat dieser Versuche, von denen der Versuch 45 in Fig.
4 Taf. 5 abgebildet ist, ergiebt es sich, dass die Nerven auch dicht auf ein-
ander folgende mechanische Stösse recht gut aushalten. Bei diesen wieder-
holten Versuchen wurden einige Eigenthümlichkeiten beobachtet, die eine nà-
here Beachtung verdienen.
Wenn man eine und dieselbe Nervenstelle kurz nach einander reizt, so
bemerkt man oft wie die Zuckungen grósser und grósser werden, bis zur
dritten und vierten Zuckung, bei denen die Hóhe der Zuckung eine Zeit lang
fortdauert constant zu sein. Als Beispiel will ich unter den vielen Maassen,
die citirt werden kónnten, einige wenige anführen.
Studien über mechanische Nervenreizung. 607
Versuch 32. Versuch 37.
N:o. 2. N:o. Z.
il, 2,8. | 1 2,3
9. 2,6. | 9 3,0.
3 3,0.
Versuch 45. 4 35
N:o. Z.
i PUT | Versuch 51.
9. Des N:0. Z.
1 27:
Versuch 47. 9. 97.
N:o. 2. 3. 3,2.
[i 1,8.
2. 2,4.
9: 2,0.
Bei Reizung nach einem Aufenthalt von zwei, drei Minuten bemerkt man
bei Wiederholung von Reizen einer und derselben Intensität keine ähnliche Zu-
nahme der Grósse der Erregung. Die Ursache dieser Erscheinung muss da-
her in der binnen kurzer Zeit wiederholten Reizung gesucht werden. Der-
gleichen wiederholten Reizungen scheinen somit eine Veründerung in der Struc-
tur des Nervs herbei zu führen, welche ihn in den Stand setzt gegen einen
und denselben Reiz stärker zu reagiren. Dass so erreichte Maximum hällt
sich während längerer Zeit constant, bevor in Folge von Ermüdung des Nervs
die Muskelzuckungen schwächer zu werden beginnen. Dass Letzteres eine
Folge von Ermüdung des Nervs und nicht des Muskels ist, wird vollstündig
erwiesen dadurch, dass der Muskel bei Reizung unterhalb der gereizten Stelle
eine vollkommen normale, der Intensität des angewandten Reizes entsprechende
Zuckung giebt.
Eine Erklärung dieser Erscheinung kann, glaube ich, gesucht werden in der
den Nerven innewohnenden Eigenschaft, beim Dehnen und Spannen mehr oder
weniger functionsfähig zu werden, je nach dem Grade der Dehnung und Span-
nung, welcher sie ausgesetzt sind.
Durch directe Versuche bin ich zu der Ueberzeugung gelangt, dass die
Irritabilität bei den Nerven dadurch, dass sie einem gelinden Druck ausge-
setzt werden, vergrössert wird. Ich habe diese Vergrösserung nicht numerisch
bestimmt, sondern sie bloss derart dargelegt, dass ich mit einem meiner Ge-
608 ROBERT TIGERSTED T.
wichte auf den Nerv einen Druck ausgeübt und unmittelbar darauf ihn in me-
chanischer Weise laut der in dieser Abhandlung beschriebenen Methode auf
derselben Stelle gereizt habe. Hiebei darf der Druck natürlich nicht zu hoch
sein, denn die Functionsfähigkeit des Nervs wird, wie lange bekannt, durch
einen stärkeren Druck herabgesetzt.
In ähnlicher Weise wirkt auch eine Dehnung des Nervs: eine gelinde
Dehnung erhöht seine Irritabilität, eine stärkere setzt dieselbe herab. Wie
bereits vor mehr als funfzehn Jahren von VALENTIN ') bemerkt wurde, wirkt
eine Dehnung des Nervs analog einem vermehrten Druck auf denselben,
indem durch die Dehnung die Nervenhäute das weichere Mark von der
Seite zusammendrücken und das Mark wiederum zusammendrückend auf
den Achseneylinder wirkt. Alle in Bezug auf diesen Gegenstand bis her
unternommenen Versuche — ausser VALENTIN haben Hager, RANKE & Con-
NET, WScHLEICH, Turscher, Conran und Vocr*) in dieser Richtung ge-
arbeitet — leiden indessen an einem gemeinschaftlichen Fehler; sie ha-
ben im allgemeinen eine höhere Belastung des Nervs angewandt und den
niedrigeren Belastungen nur untergeordnete Aufmerksamkeit gewidmet, wess-
halb auch Vocem die Resultate aller dieser Forschungen in folgender Weise hat
zusammenfassen können: „durch eine jede stärkere Dehnung des Nervenstam-
mes wird die Irritabilität desselben sowohl centripetal als auch centrifugal
herabgesetzt“. Wie man sieht, berücksichtigt dieser Verfasser die niedrigeren
Grade der Dehnung gar nicht, und man kann mit Recht behaupten, dass diese
Unterlassung eine vollständige Consequenz ist der geringen Aufmerksamkeit,
die seine Vorgänger der Frage gewidmet haben. Schon Hager aber, so
wie Raxxe & Corner betonten jedoch eine Erhöhung der Irritabilität bei
einem gewissen Grade von Dehnung, ohne indessen dieselbe mit Ziffern
zu beleuchten, welche den hiezu nöthigen Grad der Dehnung so wie den
Einfluss desselben gezeigt hätten. VALENTIN erwähnt mit keinem Wort eine
erhöhte Irritabilität, aus dem Grunde, weil er bei seinen Versuchen den ge-
ringeren Grad von Dehnung, bei welchem sie eigentlich hervortritt, nie be-
nutzte. SchuueicHh fand in der That bei gewissen Belastungen eine erhöhte Ir-
2) VALENTIN, Physiologische Pathologie d. Nerven, II. S, 236—248. 1864.
2) Harer, Archiv f. Anatomie u. Physiologie, 1859, S. 109. Rınkz & Corner, in Ranke, die
Lebensbedingungen der Nerven, S. 122. 1868. Sonreron, Zeitschrift für Biologie VII, S. 319 — 394,
1871. Tursonex, Ein Fall von Reflexepilepsie geheilt durch Nervendehnung Inaug. Diss. München,
1875. Cownap, Experimentelle Untersuchungen über Nervendehnung. Inaug. Diss. Greifswald, 1876.
Vocr, Die Nervendehnung als Operation in der chirurg. Praxis. S. 5—6. 1877.
Studien über mechanische Nervenreizung. 609
ritabilitàt, obgleich er die Erscheinung näher und systematisch nicht unter-
suchte, sondern es mehr als etwas Zufälliges betrachtete, weshalb auch er die
höheren Belastungen und die dabei auftretende verminderte Irritabilität fast
ausschliesslich beaufmerksamte. Sowohl Turscuer als auch Coxran haben
ebenso bei gewissen Belastungen eine erhöhte Irritabilität gefunden, obgleich
keiner von ihnen dieselbe näher berücksichtigte und ihre Versuche ausserdem
die genauere Bestimmung des Grades der Erhöhung nicht bezweckten.
Mit mechanischen Irritamenten sind, so viel ich weiss, keine Untersuchun-
gen gemacht worden.
Meine Versuche über die Wirkung mechanischer Reize bei verschiedener
Dehnung des Nervs sind nicht besonders viele gewesen, denn sie geschahen
nach Mitte November vergangenen Jahres, als meine Frösche fast zu Ende
gingen. Ich halte indessen die von mir erreichten Resultate für vollkommen
beweisend, denn dieselben Erscheinungen zeigten sich constant bei allen von
mir gemachten verschiedenen Versuchen, und die Versuchsmethode an und für
sich gab auch keine Veranlassung zu irgend welchen Einwendungen.
Um den Nerv zu dehnen, benutzte ich ungefähr dieselbe Methode wie
VALENTIN, nämlich den Nerv in horizontaler Richtung zwischen seinen beiden
natürlichen Endpunkten, die Muskelinsertion und das Rückenmark, auszudeh-
nen. Ich präparirte daher den Nerv wie gewöhnlich mit Beibehaltung des
Rückenmarks, befestigte das Femur an der Klammer und breitete den Nerv
auf dem Fallapparat aus — alles ganz ebenso wie bei meinen übrigen Ver-
suchen. Darauf befestigte ich vermittelst einer krummen Nadel am Rückgrat
eine Schnur, die über eine vom hinteren Theil meines Fallapparats ausgehende
Scheibe (siehe die Figg. auf Taf. 1—3) ging, und an ihrem freien Ende eine
Wagschaale von 3,5 Gr. Gewicht trug. Vermittelst Belastung mit verschiede-
nen Gewichte konnte nun der Nerv gedehnt werden. Damit er aber von sei-
nem Bett nicht gehoben werden sollte, welches stets der Fall war, wenn man
keine anderen Kunstgriffe anwandte, musste man denjenigen Theil desselben,
der vom Reiz getroffen werden sollte, so heben, dass er bei allen Graden der
Dehnung auf einer festen Unterlage zu liegen käme. Dieses gelang mir, in-
dem ich unter den Nerv eine Scheibe aus Spiegelglas von verschiedener Länge
je nach der eigenen Länge des Nervs legte. Diese Scheibe war nur so lang,
dass das Rückgrat unter derselben lag. Bei der Dehnung ward der Nerv
durch das Rückenmark schief nach unten gezogen und kam solcherart die
ganze Zeit wirklich auf seinem Bett zu liegen. Eine Abbildung der Ver-
-b
-
610 ROBERT TIGERSTEDT.
suchsanordnung sieht man in Fig. 7, Taf. 4. Damit der Nerv nicht trocknen
sollte, setzte ich zu demselben eine 0,5 procentige Chlornatriumlösung hinzu.
Hier folgen einige Versuche über die Bedeutung der Dehnung.
Versuch b. 70.
X o del Abu E m 05. Pen. aM
N:o Belastung des Nervs. 2.
1. die Wagschaale (v) allen = 3, Gr. dés:
2. v-- 5 Gr. ie LE 1,8.
BD apio xs exci 35r i3 2,0.
4. v+ 15 , = NS pis
5. v + 20 , NS 2,9.
Versuch b. 71.
To a ra E — 255.5 Wm Oa WE 2 NET
N:o Belastung des Nervs
1. die Wagschaale (v) = 3,5 Gr. 1
2. v + 10 Gr. estis 2,0
DEAD du, en.) 21
dada à Le D 2.3
Versuch b. 72.
quo—UNOSM, e. EEE 1595! paces ud ppe — 9949.
N:o Belastung Z.
1. die Wagschaale (v) = 3, Gr. minimal.
2 v+ 5 Gr. ==" GE 0,3.
Se MO. sr us 0,7.
4j y "E 15 "y SUMI NUN NS 1,0.
Die Versuche b. 70 und b. 71 sind in Figg. 5 und 6, Taf. 4 abgebildet ; die
Abskissen bedeuten dort die Belastung des Nervs, die Ordinaten die Hóhe der
Muskelzuckung, 5 mal vergróssert.
Diese Versuche zeigen unwidersprechlich, dass die Irritabilität des Nervs
bei geringer Belastung in der That steigt. Ich habe mich auch überzeugt,
dass dieselbe bei hóherer Belastung wiederum sinkt. Diesen letzteren Theil
der Einwirkung der Dehnung als durch die oben citirten Untersuchungen voll-
kommen bewiesen erachtend, habe ich ausschliesslich die vermittelst geringerer
Studien über mechanische Nervenreizung. 611
Gewichte zuwegegebrachten Veränderungen der Irritabilität berücksichtigt. Bei
allen Versuchen, die ich gemacht, hat es sich constant erwiesen, dass bei ei-
ner Belastung von bis zu 20 à 25 Gr. — das Gewicht der Wagschaale ein-
berechnet — die Irritabilität in recht hohem Grade gestiegen ist.
Diese Versuche sind sehr leicht zu controlliren. Man braucht nur einen
Nerv mit einem Gewicht von z. B. 20 Gr. zu belasten und ihn zu reizen.
Für einen und denselben Reiz erhált man eine Muskelzuckung, die in den
meisten Fällen um mehr als die Hälfte grösser, als diejenige des unbelasteten
Nervs, und bisweilen sogar doppelt so gross und noch grösser ist. Der Nerv
erholt sich nach einem solchen Versuch binnen sehr kurzer Zeit, so dass man
die den Nerv dehnende Wagschaale bloss zu unterstützen braucht, um fast
unmittelbar nach der bei höherer Belastung erhaltenen stärkeren Muskelzuc-
kung eine schwächere zu bekommen; um zu gelingen dürfen diese Versuche
jedoch nicht zu rasch nach einander gemacht werden, denn die vermehrte Irri-
tabilität erhält sich stets eine gewisse Zeit, nachdem die dehnende Kraft zu
wirken aufgehört hat. Diese Veränderungen in der Belastung kan man viel-
fach wiederholen, ehe die Nachwirkung der Dehnung des Nervs so stark
wird, dass sie keine bestimmten Resultate mehr geben. Die bisher be-
kannten Ergebnisse der Nervendehnung können somit dahin vervollständigt
werden, dass:
bei einer gelinden Dehnung von 0 bis zu 20 à 25 Gr. die Irritabilität des
Nervs sich in steter Zunahme befindet, dass sie aber abnimmt, sobald die Be-
lastung noch ferner vergrössert wird.
Diese Erscheinungen der Einwirkung eines vergrösserten Drucks und einer
vermehrten Dehnung auf den Nerv gestatten eine vollständige Erklärung aller
Phänomene, welche die Ermüdung und Erholung des Nervs nach mechanischer
Reizung zu begleiten pflegen.
Wie bereits erwähnt, besteht einige Zeit hindurch, nachdem die Dehnung
oder der Druck aufgehört haben, die hierdurch hervorgerufene Irritabilitätsver-
änderung. Man ist daher zu der Annahme berechtigt, dass eine mit Dehnung
und Spannung analoge Elasticitätsveränderung des Nervs jedesmal, wenn er
von dem herabfallenden Gewicht erregt wird, auftritt. Mit anderen Worte, der
Nerv bietet einer folgenden, schnell darauf stattfindenden Reizung eine verän-
derte Elasticität dar, als er sie ursprünglich besass, und das Resultat ist entweder
eine Vergrósserung oder Verminderung der Muskelzuckung, je nachdem die erste
Reizung stärker oder schwächer gewesen ist. Nun darf man zwar, ohne eine
allzu schnelle Schlussfolgerung zu befürchten, annehmen dass ein mittelstarker
612 ROBERT TIGERSTEDT.
mechanischer Reiz auf den Nerv keinen stärkeren Druck ausübt, als dass die
hierauf übrig bleibende Elasticitätsveränderung nicht grösser wird, als dass das
Resultat eine vermehrte Erregbarkeit bei dem Nerv ist.
Sobald also die Schläge schnell nach einander folgen, wird eine jede fol-
gende Zuckung stärker bis zu einem gewissen Punkt, bei welchem der fär die
Function des Nervs günstigste Grad von Elasticitätsveränderung eingetreten ist.
Auf diesem Stadium erhält sich der Nerv eine gewisse Zeit. Nach einige
Zeit hindurch fortgesetzter Reizung wird jedoch die Veränderung immer grös-
ser; der Nerv gelangt solcherart zu einem Stadium, in welchem seine Irrita-
bilität immer mehr abnimmt, bis dieselbe schliesslich ganz aufgehoben ist.
Durch diese Betrachtungen liesse sich die Ermüdung des Nervs bei wieder-
holter mechanischer Reizung vollständig erklären.
Die Ursache der anfangs gesteigerten Irritabilität sowie der darauf ein-
tretenden Ermüdung des Nervs würde also in der durch das mechanische Ir-
ritament erzeugten Veränderung der Elasticität desselben liegen.
Diese Erklärung der Ermüdung nach mechanischer Reizung wird durch
einige andere bei den Experimenten auftretenden Erscheinungen bestätigt. Eine
derselben ist, dass die Irritabilität in ausgeschnittenen Nerven oft recht leicht
nach zeitweiliger Ruhe wiedergestellt wird, und dass eine solche vermehrte Irri-
tabilität nicht bemerkt werden kann, sobald man mit einzelnen mechanischen
Stössen bei Beobachtung einer geeigneten Zwischenzeit, 3 bis 5 Minuten, reizt.
Meine Versuche mit Nervendehnungen haben gezeigt, dass die Nerven sich
nach einer Dehnung, welcher sie ausgesetzt gewesen, recht leicht erholen, so
dass man den Nerv zu wiederholten Malen dehnen und ihn wiederum davon
befreien kann, so wie dass man Gelegenheit hat zu sehen, wie in diesem Falle
die Zuckungen je nach den verschiedenen Graden der Dehnung constant wech-
seln. Bei schnell auf einander folgenden Versuchen hat die Elastieitätsverän-
derung nicht Zeit sich von dem einen Versuch zum andern auszugleichen, son-
dern besteht bis zum folgenden, während bei Versuchen mit genügender Zwi-
schenzeit die Elastieitätsveränderung während des Zeitraums zwischen einer
jeden Reizung sich leicht ausgleicht.
Auch die Erscheinungen bei der Erholung des Nervs unterstützen diese
Erklärung. Bereits BrEngwsrEIN S Versuche zeigten, wie nach längere Zeit hin-
durch fortgesetzter mechanischer Reizung der Nerv sich verhältnissmässig leicht
erholt'). Irgend eine ausführlichere Versuchsserie um die Curve, in welcher
!) Bernstein, Archiv für die ges. Physiologie, XV S. 305—307. 1877.
Studien iiber mechanische Nervenreizung. 613
die Nervenleitung rehabilitirt wird zu ermitteln habe ich nicht unternommen,
weil Umstände hiebei an die Hand zu geben scheinen, dass BERNSTEINS
Resultate im Ganzen richtig sind. Mit denselben stimmen auch die von mir in
dieser Beziehung gemachten Versuche überein; eins derselben findet sich
in Fig. 3, Taf. 5 abgebildet. Die hierher gehórenden Zifferzahlen befinden
sich hier oben S. 604.
In welcher Art die durch einen Stoss hervorgebrachte örtliche Elastici-
tätsveränderung sich rückbildet, darüber giebt weder dieses Experiment eine
Erklärung noch hat BrmwsTEIN in seiner obencitirten Untersuchung sich darü-
ber näher ausgesprochen. Einige von mir angestellten Versuche beleuchten die
Frage wenigstens theilweise, obgleich sie die Möglichkeit einer anderen Erklä-
rung nicht ausschliessen.
Wenn ein Nerv so lange gereizt worden, dass er gegen eine mechanische
Reizung kaum oder gar nicht mehr reagirt, auch die näher zum Plexus ihm zu-
geführte Reizung nicht anders als in äusserst vermindertem Grade durchlässt,
so sieht man, wenn man der zuerst gereizten Stelle einige Tropfen Wasser zu-
führt, wie die Erregbarkeit ihre frühere Stürke fast unmittelbar wieder erlangt,
und wie die Leitung im Nerv von neuem hergestellt wird. Es sieht daher
aus, als ob die Wiederherstellung der in Folge wiederholter Reizung einer und
derselben Nervenstelle unterbrochenen Nervenfunctionen durch irgend eine Art
Diffusion in soleher Weise vor sich gehen würde, dass die durch die Schläge
zusammengedrückten Nervenfibrillen durch Aufquellen in Wasser ihre normale
Form von neuem annehmen. Wenn, wie ich hier oben zu zeigen gesucht habe,
der Hauptgrund der Ermüdung nicht in Anderem liegt, als in der órtlichen
Veränderung der normalen Elasticitát des Nervs, so hängt natürlicherweise
die Erholung derselben von allen den Umständen ab, welche diese nor-
male Elastieitát von neuem herstellten. Die Nutritionsstórung und ihre Aus-
gleichung scheinen hiebei von verhältnissmässig untergeordneter Bedeutung zu
sein, weil der Stoffwechsel in einem ausgeschnittenen Nerv nicht für beson-
ders gross angesehen werden darf, und es sich auch nicht recht erklüren lässt,
weshalb die Zuführung einiger Tropfen Wasser dieselbe in so kurzer Zeit be-
schleunigen könnte. Dagegen ist es leichter zu erklären, wie diese zuge-
führte Wasserquantität eine schnellere Herstellung der normalen physischen
Eigenschaften der Nervenfibrillen gestattet. Nach allem diesem zu urtheilen,
würden bei mechanischer Reizung sowohl die Ermüdung als die Erholung des
Nervs von physischen (nicht chemischen oder nutritiven) Processen in der Ner-
vensubstanz abhängen.
614 ROBERT TIGERSTEDT.
Der vorhergehende Erklärungsversuch beschränkt sich bloss auf die Er-
klärung der Ermüdungserscheinungen bei mechanischer Reizung; zugleich will ich
hervorheben, dass aus dieser Erklärung es sich nicht herausstellt, weshalb eine
Nervenerregung nicht im Stande ist eine solche ermüdete Stelle zu passiren.
Letztere Frage bedarf zur Beantwortung eingehender Untersuchungen. Es hat
indessen den Anschein, als ob die Molekülen in den Nervenfibrillen einer ge-
wissen Schwingungsamplitude bedürften um normal zu functioniren, und dass
eine stürkere Compression ein Hinderniss dawider ausmachte. Die Frage muss
jedoch eingehend untersucht werden, bevor eine Lósung derselben, ohne Auf-
stellung allzu leichtsinniger Hypothesen, sich denken liesse.
Von gewisser Bedeutung für die Erklärung der Art und Weise, in wel-
cher die mechanischen Heize wirken, ist auch der Umstand, dass bei diesen
so zahlreichen und dicht auf einander folgenden Reizungsversuchen nie ein
richtiger Tetanus auftrat, obgleich ein klonischer Krampf sich im Muskel zu-
weilen zeigte. solches beweist, dass die Reizfrequenz nicht so gross war, als
dass ein ordentlicher Tetanus entstehen könnte, und ferner, dass eine jede ein-
zelne mechanische Reizung keine gróssere molekuläre Stórung im allgemeinen her-
vorbringt, als die zur Erzeugung einer einzigen Muskelbewegung erforderliche,
oder, mit anderen Worten, durch den einem Nerv treffenden mechanischen
Stoss werden im allgemeinen keine stärkeren Nervenprocesse ausgelöst, als die-
jenigen, die durch einzelne electrische Stromstösse erzeugt werden.
Als ferneren Beweis für meine physicalische Theorie der Ermüdungserschei-
nungen muss die vollkommen örtliche Natur der Ermüdung hervorgehoben wer-
den. Ist ein Nerv an einer bestimmten Stelle bis zur vollständigen Ermüdung
gereizt, so reagirt derselbe jedoch ganz normal einer Reizung gegenüber, die
ihn weiter unten trifft, wie nahe man diese Stelle zu der ursprünglich gereiz-
ten auch wählt. Solches deutet darauf hin, dass die Ermüdung etwas vollkom-
men örtliches ist; es lässt sich begreifen, dass dergleichen Verhältnisse durch
eine physische Zusammendrückung oder Dehnung entstehen können, ganz un-
möglich aber ist es zu glauben, dass eine ähnliche Erscheinung stattfinden
würde, falls die Ermüdung von vorzugsweise chemischer Natur wäre. Denn
in diesem Falle müssten die „ermüdenden Stoffe“ sich einigermaassen auf die
übrigen Theile der Nervensubstanz verbreiten und die Erregbarkeit auch dersel-
ben vermindern, welches sie jedoch nicht thun. Diese der mechanischen Ner-
venreizung entnommenen Beobachtungen werden bestätigt durch Bernsreiw’s Un-
tersuchungen über das Ermüdungsphänomen, nach denen bei electrischen Er-
müdungsversuchen der an einer Stelle ermüdete Nerv von einer niedriger ge-
Studien über mechanische Nervenreizung. 615
legenen Stelle eine nahezu gleich grosse Muskelzuckung giebt, als die von der
früher gereizten Stelle ursprünglich erhaltene ').
Hiedurch wird in gewissem Maasse Hermanv’s Hypothese bestätigt, näm-
lich dass die Nerven im Leben, wobei sie den Functionszustand nur leiten, in
der That gar nicht ermüden, sondern dass die Ermüdung in normalem Zu-
stande bloss von den mit den Nerven verbundenen Organen herrührt ?).
Diese Ansichten streiten vollkommen wider die von RANKE ausgesprochenen.
Es bleibt mir übrig zu zeigen, dass sie mit den feststehenden Resultaten, zu
denen die Wissenschaft in diesen Fragen gelangt ist, nicht unvereinbar sind.
Zugleich mit Raxke's muss ich daher hier auch BrnwsTEIN's Forschungen
auf diesem Gebiet behandeln, weil die beiden genannten Gelehrten die einzi-
gen sind, welche die Frage von der Ermüdung und Erholung der Nerven ein-
gehend behandelt haben.
Ranxe hat selbst seine "Theorie von der normalen Ermüdung der Nerven
in folgender Art zusammengefasst. „Der Nerv enthält in sich einen Stoffvorrath,
auf dessen Kosten er seine Erregbarkeit erhält, die Dauer der Erregbarkeit ist
von der Grósse dieses Stoffvorrathes abhängig. Dieser Stoffvorrath besteht aus
oxydirbaren und oxydirenden Stoffen, der Nerv ist dadurch für eine bestimmte
Zeit von allen Ernährungsbedingungen unabhängig, er braucht zu seinem Le-
ben für eine gewisse Zeit weder die Aufnahme von oxydirbaren noch oxydi-
renden Substanzen (Sauerstoff). Der Nerv ist im Stande durch innere Vor-
gänge seine Erregbarkeit zu modificiren. Solche Änderungen treten z. B. bei
der Nervenarbeitsleistung ein und bestehen in Ansteigen der Erregbarkeit über
die Norm und durch Absinken derselben unter die Norm. Gleichzeitig sehen
wir durch die Arbeitsleistung die chemische Reaction des Nerven von einer neu-
tralen (oder schwach alkalischen) in eine immer stärker werdende saure Reac-
tion verwandelt. Das Auftreten dieser Säure ist der Grund für die veränderte
Nervenerregbarkeit, wir sind im Stande durch künstliche Sáuerung des lebenden
Nervs ganz in analoger Weise seine Erregbarkeit zu veründern: die erste
Wirkung der Säuren ist eine Erhóhung der Erregbarkeit, die zweite eine Herab-
setzung derselben. Aus der genannten primären Steigerung der Erregbarkeit
und der darauf folgenden Erregbarkeitsverminderung setzt sich das Phänomen
der Nervenermüdung zusammen. Die im Nerven in Folge der Arbeitsleistung
auftretenden Säuren müssen als ,ermüdende Substanzen“ für den Nerven be-
zeichnet werden“ °).
1) BERNSTEIN, Archiv f. die ges. Physiologie XV, S. 299. 1877.
?) HERMANN, Handbuch d. Physiologie II, 1, S. 135. 1879.
3) RANKE, die Lebensbedingungen der Nerven S. 120 ff. 1868.
616 ROBERT TIGERSTEDT.
Die Hauptpunkte in dieser Beweisführung für Ranxxe’s Theorie liegen in
der beim Functionszustande des Nervs auftretenden sauren Reaction, in dem
Einflusse gewisser Reagentien, die auch bei der Thätigkeit des Nervs erzeugt
werden sollen, auf die Irritabilität, und in der Analogie mit den Muskeln.
Dass eine Schlussfolgerung, durch die man aus den Eigenschaften eines Ge-
webes auf diejenigen eines anderen schliesst, eigentlich nichts beweist, dürfte
keine Auseinandersetzung brauchen. Was die zweite seiner Annahmen anbetrifft,
so hat bereits Hermaxx wider dieselbe geltend gemacht, dass die Erzeugung
der ,ermüdenden Stoffe” bei der Thätigkeit des Nervs keinesweges bewiesen
ist; vorlàufig lehren die aus diesen Stoffen hervorgehenden Erscheinungen nichts
weiter, als dass die Irritabilität durch sie vermindert wird”).
Die saure Reaction der Nerven, der Hauptpunkt in Beweisführung Rax-
KE's, ist ein Gegenstand, worüber viel gestritten worden ist. Für meinen Theil
muss ich auf die von Herman angeführten Gründe hin?) es für bewiesen hal-
ten, dass die Nerven selbst thatsüchlich eine saure Reaction annehmen, sobald
sie vermittelst Electricität zum Tetanus gereizt werden. In dieser Erscheinung
hat Raxxe einen Beweis für seine chemische Ermüdungstheorie gesucht. Und
doch hat er selbst gefunden, dass beim Tetanus auf mechanischem Wege ver-
mittelst Heidenhain’s Tetanomotor keine saure Reaction bei den Nerven zu be-
merken. ist’).
Auch angenommen, dass die saure Reaction der Nerven für Ranke’s
Theorie als Beweis gelten könnte, kann sie doch nur für eleetrische, nicht
aber für mechanische Irritamente gelten.
Bernstein schliesst sich der Hauptsache nach Ranke’s Theorie an und
will sie auf alle Arten von Nervenreizung anwenden ').
Sich auf die Erscheinung stützend, dass in welcher Weise auch die Er-
müdung bei dem Nerv hervorgerufen worden, der Zeitverlauf des Erholungs-
prozesses in allen verschiedenen Fällen in einer und derselben Weise verläuft,
glaubte er den Schluss ziehen zu können, dass der Prozess auch in qualitati-
ver Beziehung einer und derselbe war, d. h. dass durch sämmtliche verschie-
dene Arten Einwirkungen, denen der Nerv ausgesetzt war, wesentlich iden-
tische Ermüdungsprozesse erzeugt werden und dass folglich auch der Erho-
lungsprozess in allen Fällen identisch war.
!) HERMANN, Handbuch der Physiologie II, 1 S. 135. 1879.
?) HERMANN, ib. S. 136—138.
3) Rawxr, die Lebensbedingungen der Nerven, S. 15. 1868.
1) Bernstein, Archiv f. die ges. Physiologie, XV, S. 321 ff. 1877.
Studien über mechanische Nervenreizung. 617
Obgleich er eingesteht, dass wir die chemischen Prozesse bei den Nerven
im allgemeinen ganz unvollkommen kennen, hält doch Berssteis, hauptsächlich
auf Grund der sauren Reaction der Nerven nach Tetanus, es für ziemlich
klar, dass im Functionszustande eine fixe Säure sich bildet und dass auch bei
den Nerven Kohlensäure entsteht.
Es geht jedoch dieser Autor nicht so weit wie sein Vorgänger. Er
sagt ausdrücklich, dass obschon die Anhäufung und die Abscheidung der Ab-
sonderungsproducte offenbar in einem sehr nahen Zusammenhange mit Ermü-
dung und Erholung stehen, insofern als Ermüdung stets mit Anhäufung der-
selben, Erholung mit Abscheidung in Verbindung steht, so giebt es doch keine
Beweise dafür, dass diese Prozesse die einzigen Ursachen hiezu sind. Man
muss vielmehr auch die Menge der vorhandenen chemischen Spannkräfte aus
theoretischen Gründen in Betracht ziehen. Denn wenn das Ermüdungsstadium
eingetreten ist, so muss offenbar eine Abnahme der Spannkraft stattgefunden
haben, d. h. ein Substanzverlust, aus welchem die Zertheilungsproduete sich
gebildet, und, falls eine Erholung darauf folgt, so muss auch eine Zufuhr von
Spannkraft, mithin eine Stoffvermehrung, eingetreten sein.
Zugleich mit den rein chemischen Prozessen müssen folglich auch physi-
sche Prozesse stattfinden; unter diesen ist es ein Diffusionsprozess, welcher die
Aufnahme und die Absonderung von Stoffen herbeiführt. Inwiefern auch an-
dere Molecularprozesse hiebei mit im Spiele sind, lässt der Verf. unentschieden.
Auch diese Betrachtungen scheinen meiner Erklärung der Ermüdung nach
mechanischer Reizung nicht zu widersprechen. BrmwsrEP's Gründe für die
chemische Theorie stützen sich alle auf Erscheinungen, die bei electrischen
Reizungsversuchen zu Tage getreten sind, und er hält sich für berechtigt die-
selben auf Ermüdung nach jeglicher Art von Reizung anzuwenden, weil der
Erholungsprozess in allen diesen, seinem Zeitverlauf nach, ungefähr derselbe
ist. Dieser Grund scheint jedoch zu schwach zu sein, als dass er eine genü-
gende Stütze ausmachen könnte für eine Theorie, die keine andere factische
Unterlage besitzt, als diejenige, welche in den bei einer Art von Nervenrei-
zung auftretenden Erscheinungen begründet ist.
Auch streiten zwei bei mechanischer Reizung recht bestimmt markirte
Erscheinungen entschieden wider diese Theorie. Die eine ist die bereits frü-
her erwähnte Eigenthümlichkeit, dass Nerven nicht nach mechanischer Tetani-
sirung saure Reaction annehmen, welches schon an und für sich beweist, dass
ein chemischer Prozess bei mechanischer Reizung ziemlich unwahrscheinlich ist.
Die zweite Erscheinung besteht darin, dass man auch an ausgeschittenen Ner-
78
618 ROBERT TIGERSTEDT.
ven, wenn man das Experiment sonst gut aufgestellt hat, die Erholung des
Nervs beobachten kann, ohne dass diese weder durch Fortspülung der ,ermü-
denden Stoffe”, noch dadurch sich erklüren lüsst, dass ein neuer Vorrath von
Spannkraft zügeführt wurde, denn man hat schwer zu verstehen, wohin diese
ermüdenden Stoffe hinkümen, oder von wo dieser neue Vorrath von Spannkraft her-
stamme, da es dem Nerv an einer jeden Cireulation vollständig fehlt. Als wei-
terer Grund wider eine chemische "Theorie für Ermüdung nach mechanischer
Reizung kommt noch die Schnelligkeit hinzu, mit welcher der Nerv, sobald
der irritirten Stelle etwas Wasser hinzu geführt wird, in seinen normalen Zu-
stand von neuem übergeht. Dass die ,ermüdenden Stoffe” so schnell fortge-
spült werden sollten, ist, meinem Dafürhalten nach, bei weitem nicht so leicht
anzunehmen, als dass die durch die Schläge mit dem Gewicht zuwegegebrachte
Elasticitätsveränderung durch die Zufuhr von Wasser ausgeglichen würde.
Demzufolge halte ich mich für berechtigt als Erklürungserund für die bei
der Ermüdung und Erholung des Nervs nach mechanischer Reizung beobach-
teten Erscheinungen die vermittelst der Schläge hervorgebrachte Veränderung
der KElastieität des Nervs zu betonen.
Viertes Kapitel.
Die Irritabilität eines und desselben Nervs an verschie-
denen Stellen.
Soweit mir bekannt ist, haben bisher keine Untersuchungen betreffs des
Verhaltens der Nerven bei mechanischer Reizung an verschiedenen Stellen
ihres Verlaufs stattgefunden. Es schien mir daher eine solche Untersuchung
hier am Platz zu sein, namentlich da während der letzten Jahre manche Ei-
genthümlichkeiten in der Reaction der Nerven wider electrische Reizung an
verschiedenen Stellen ihres Verlaufs an den Tag getreten sind, Eigenthüm-
lichkeiten, welche, statt die Frage zu verdeutlichen, dieselbe nur noch ver-
wickelter gemacht haben. Bei mechanischer Reizung lässt es sich annehmen,
dass die Verhältnisse sich einfacher gestalten, und dass dadurch auch der ei-
gentliche Kern der Frage leichter enthüllt würde.
Ich beginne damit einige Versuchsresultate mitzutheilen. Die Versuche
stellte ich vollständig so auf, wie es im vorhergehenden Kapitel beschrieben
ist, bloss mit der Abänderung, dass besondere Sorgfalt darauf verwendet wurde,
dass alle vom N. ischiadieus ausgehende Nervenzweige so wenig als möglich
Studien über mechanische Nervenreizung. 619
beschädigt wurden und das Durchschneiden derselben nur bei ihrer Insertion
in den Muskel geschah. Übrigens fanden die Versuche in jeder besonderen
Serie mit vollkommen gleich starken Reizen die ganze Zeit statt; der Elec-
tromagnet war dabei in einer und derselben Höhe befestigt, ohne während
des ganzen Experiments im geringsten von seiner Stelle gerückt zu werden.
Die nachfolgenden Versuche enthalten mithin Angaben über die Grósse der
Muskelzuckung bei Reizung mit einem und demselben Reiz an verschiedenen
Stellen des Nervs.
Dass diese Reize untermaximal waren, braucht kaum gesagt zu werden.
Ich versuchte anfangs die bei dergleichen Untersuchungen gewóhnlichere Me-
thode anzuwenden, nämlich bei einer jeden besonderen Stelle diejenige Stärke
des Reizes aufzusuchen, welehe eine minimale Zuckung giebt. Bald aber gab
ich dies auf, weil das Aufsuchen des heizes zeitraubend war — man bemerke,
dass ich eine und dieselbe Nervenstelle überhaupt nicht ófter als nach je 3
oder 5 Minuten reizte — und es bei der Behandlung dieser Frage von Wichtig-
keit war sich von den störenden Einflüssen, die bei dem allmälichen Absterben
des Nervs auftreten, unabhängig zu machen.
Versuch 33.
ee DB = ER OMR — 76:6. DR
E. 2. Aumerkungen.
4,8. 1,2.
Plexus.
4,3. Ig
9,8: lee,
SI 175
2,8. 1,4.
2.3. IL
158: 1,4.
Versuch 34.
Du 18 CAR 045-4. == 92 9. IT — .7,Ctm, 4 d 0:
LK — 3:395.
E. Z. Anmerkungen.
4,8. 1,9. Plexus.
DAS: 1,9.
ILE 1,4.
620 ROBERT TIGERSTEDT.
Versuch 37.
q— DR ON Wo — ör — (iss. ^ Re Dl EG
— 080
E. Yan Anmerkungen.
4,8. 3,0. Plexus.
3,8. 3,0.
Pg. 2,5.
1,8. 2,7.
Versuch 52.
== ms Cr 6,5. Men, = 22520 Hip er KG
— 13,347.
E. Z. Anmerkungen.
4,5. 1,9. Plexus.
95r 17
2,5. 1,6
5. 2,2
Versuch 53.
D QG CL — 65.1 V 10,45. T Wi RS I
—— 1,698.
E. 2. | Anmerkungen.
4,5. 2740 Plexus.
Do 278
2,5 2,4
165 255
Versuch 56.
DEMO ACL — 05 PDO — 229 FS RI
—= 1,504.
E. Z. Anmerkungen.
4,8. 1,5. Plexus.
3,8. 1,3.
2,8. 1,4.
1,8. 1,4.
Studien über mechanische Nervenreizung. 621
Versuch 58.
PARC IG V=04850 WE 22 IEA
— 1,358.
E. Z. Anmerkungen.
4,5. 2,3. Plexus.
3,5. 2,3:
2,5 DIE
195 2,5.
IE 2,4.
Versuch 59.
— Jub (pL -—. HOS Weise HAN SK
= 2.189.
E. 2. Anmerkungen.
7 2,4. Plexus.
4. 2,3.
aic DE
2. 2,4.
lic 2,5
Versuch 61.
BE EDEN V rt I We. 22,8
ÖP TK = 1,58.
E. Z. Anmerkungen.
4.8. 0,5. Plexus.
4.3. 0,5.
3,8. 0,3
3,3. 0,4.
2,8. 0,5.
2,8. 0,5.
Il. 0,5.
13. 0,6.
b) HSM AUMERK — 2,134.
E. Z.
4,8. 162
4,8. 1,5.
3,8. 1,4.
Versuch 62.
Mr 0:
1,455.
Versuch 65.
ER ONE De
Cu .
E
ROBERT
1,4.
lese
Il.
1.2:
IL.
TIGERSTEDT.
V == 085 10029 0 HU. MIRE
Anmerkungen.
Plexus.
T6" #L.= 6,5: V —.045. W 322» ARRETE
Versuch 67 a.
jP em BS 0.
= 58413:
E.
4,3.
3,8.
3,3.
248.
2-5
and.
Is:
1,3
— (055:
Z. Anmerkungen.
Ins Plexus.
113
Vja:
IL
[I
0,9. (bei Versuch paar Minuten früher,
loa. gab die Stelle 1,* ein Zuckung von
1,2 Mm.)
V. —À 85. — 225. Hr as UD:
2: Anmerkungen.
IP
Jio
1,8.
Jj
Studien über mechanische Nervenreizung. 623
2,5. 1,5.
2; 1,8 (bei Versuch paar Minuten später
s: 1,2. gaben die Stellen 1,5 und 1, je eine
ls 1,5. Zuckung von 1,3 Mm.)
Wenn man darauf Acht giebt, dass ich bei diesen Reizungsversuchen,
aus Furcht vor den die Irritabilität verändernden Umständen, die bei Expe-
rimenten wie diese stets bedrohlich sind, den einen Reizungsversuch nach
dem andern machte, und in einem jeden Falle das Gewicht nur ein einziges
Mal herabfallen liess, damit die von mir hier oben erwühnte Steigerung der
Irritabilität sich nicht geltend machen könnte, und also eine Reizung, bei
welcher das Gewicht zufällig schief herabfiel, dessen ungeachtet als eut ange-
sehen werden musste, so ergiebt es sich aus diesen Versuchen als vollständig
bewiesen, dass
die Irritabilität für mechanische Reize an einem jeden Punkt des Nerven
gleich gross ist.
Ich habe mich speciell bemüht zu ermitteln, in wiefern die von Buper')
entdeckten singuliären Punkte am Nerv, in denen eine erhöhte Irritabilität
speciell hervortritt, von irgend welcher besonderen Bedeutung bei mechanischer
Nervenreizung seien. Zu diesem Zweck machte ich besondere Versuche, bei
denen ich den Nerv unmittelbar ober- und unter-halb der Austrittsstelle eines
grösseren Nervenzweiges reizte. Es ergab sich jedoch vollkommen constant,
dass die Irritabilität an diesen Punkten nicht die geringste Unregelmässig-
keit oder Abweichung von dem hier oben formulirten Resultat zeigte.
Die früheren der hier mitgetheilten Versuche N:o 33, 34, 37 und 52
haben eine grössere Unregelmässigkeit aufzuweisen, als die übrigen, welche
die eigentlich beweisenden und entscheidenden sind. Ich habe sie angeführt
um zu Zeigen, wie man, wenn die grösste Genauigkeit bei Aufstellung des
Versuchs, beim Abpassen des Gewichts u. s. w. nicht beobachtet, Resultate
erhalten kann, die nicht in jeglicher Beziehung befriedigend sind. Mit grös-
serer Uebung und bei möglichst vorsichtiger Anordnung des Ganzen gelangt
man, wie aus allen den anderen Versuchen hervorgeht, zu vollkommen bewei-
senden Resultaten.
Bei einigen meiner Versuche habe ich eine mässige Vergrösserung der
Muskelzuckung bei der Annäherung zur Peripherie wahrgenommen. Diese
Vergrösserung beträgt bei Versuchen, die mit frisch angefertigen Präparaten
1) Bupcs, Frorieps Tagesberichte 1852. S. 348.
624 ROBERT TIGERSTEDT.
gemacht werden und bei denen man die einzelnen Nervenstellen in schneller
Reihenfolge die eine nach der anderen reizt, nicht mehr als 1 höchstens 2
Zehntel eines Millimeters, mithin nahezu innerhalb die Grenzen der Versuchs-
fehler fallend. Dagegen findet man bei Nerven, die eine längere Zeit hin-
durch ausgeschnitten waren, dass die Trritabilität gegen die Peripherie hin
grösser ist, als bei frischen Nerven, und setzt man die Versuche längere Zeit
fort, so sieht man, wie die Irritabilität näher zum Muskel hin in immer hö-
herer Proportion zunimmt. Es ist natürlich, dass den bei einem lange blossge-
legten Nerv auftretenden Erscheinungen keine Beweiskraft denjenigen gegen-
über, die bei Versuchen mit frischen Nerven sich ergeben, zugesprochen wer-
den kann. Ich wollte dieselben erwähnen, damit die Versuchsbedingungen,
unter denen das hier angeführte Grundphänomen hervortritt, vollkommen prä-
cisirt sein móchte.
Die Erklärung einer solchen Steigerung der Irritabilität des Nervs nä-
her zum Muskel hin kann, glaube ich, in zwei verschiedenen Umständen ge-
sucht werden: 1) das allmälich eintretende Absterben des Nervs, welches nach
dem Rirrer-Varzrschen Gesetz vom Centralapparat beginnt, und 2) dass die
näher zum Muskel hin liegenden Theile des Nervs mit ihren dünneren
Scheiden leichter austrocknen, als höher hinauf gelegene Nervenstücke, welche
Austrocknung auch dadurch befórdert wird, dass dieser Theil des Nervs ge-
rade in der Nàhe des Lochs in der Bodenplatte des Apparats liegt, durch
welches der Muskel herabhägt. Bei meinen in voriger Tabelle aufgenommenen
Versuchen kam keiner dieser Umstünde in Frage. Die einzelnen Reizungen
folgten so schnell auf einander, dass eine Einwirkung von dem RrrrER-VaLLI-
schen Gesetz nicht zu befürchten war; auch von einer Austrocknung konnte
nicht die Rede sein, denn bei den mehr erwühnten Versuchen ward an den
Nerv eine 0,5 ^, Lósung von Chlornatrium gelegt, die nach dem gleichstimmi-
gen Zeugniss mehrerer competenter Forscher die lrritabilitit des Nervs oder
die Functionsfühigkeit desselben nicht im geringsten verändert.
Dass der Nerv näher zum Muskel hin leichter austrocknet fand ich oft
als ich, nachdem der Nerv näher zum Centralapparat längere Zeit gereizt
worden, den Fallapparat näher dem Muskel führte, und den Nerv gerade am
Muskel reizte. Unter solchen Verhältnissen — das Experiment hatte circa
anderthalb Stunden oder so gedauert — trat nach einzelner mechanischer Rei-
zung äusserst leicht Tetanus ein, was sich dagegen nicht ereignete, als der
Nerv hóher hinauf gereizt wurde. Wie ich hier oben angeführt!) ent-
1) S. 614.
Studien iiber mechanische Nervenreizung. 625
steht im allgemeinen auch nach recht dicht auf einander folgenden Reizungen
kein Tetanus, sobald der Nerv seinen normalen Feuchtigkeitsgrad besitzt. Die Er-
klärung dieses Tetanus ist daher zunächst im Austrocknen des Nervs zu su-
chen, eine Ursache des Tetanus, die bereits längst bekannt und erwiesen ist.
Bei einem vollkommen normalen Nerv spielt, mechanischer Nervenrei-
zung gegenüber, die verschiedene Dicke der Nervenscheide keine Rolle, wie sich
ja aus den Versuchen S. 620 ff. deutlich ergiebt. Ich habe geglaubt diesen Um-
stand erwähnen zu missen, wegen der Bedeutung, die ich der verschiedenen
Dicke der Nervenscheiden mit Rücksicht auf das leichtere Austrocknen des
Nervs an Stellen, wo dieselben dünner sind, beigemessen habe.
Mit meinem Resultat, dass die Irritabilität gegen mechanische Reizung
an jeder Stelle des Nervs gleich ist, stimmen diejenigen, welche Freıscht bei
Reizung mit chemischen Reize erhalten hat”), ganz vortrefflich überein. Er
fand nähmlich, als er mit einer concentrirten Lösung von Chlornatrium zwei
ihren Zusammenhang mit dem Rückenmark behaltende Nn. ischiadiei reizte,
dass die Zeit zwischen dem Augenblick der Reizung, dem Auftreten der er-
sten Zuckungen und dem Eintritt von Tetanus bei beiden Mm. gastrocnemii
ungefähr dieselbe war, obgleich er den einen Nerv bei seinem Austritt aus dem
Becken, den anderen in der Nähe seiner Insertion in den Muskel reizte'). In den
meisten Fällen lag nicht einmal eine halbe Minute zwischen dem Auftreten von
Tetanus auf der beiden Seiten, und dieser Unterschied war keinesweges zum
besten der höher hinauf gelegenen Stelle; er fand im Gegentheil in dem ein-
zigen Falle, wo der Unterschied zwischen dem Eintritt der Zuckungen bis 2'/,
Minuten stieg, dass die grössere Irritabilität der niedrigeren Stelle zukahm.
Wie bekannt hatte Prriöcer in seinen Untersuchungen über Electrotonus,
in denen er zum ersten Mal die verschiedene Irritabilität des Nervs an ver-
schiedenen Stellen seines Laufs einer genaueren Untersuchung unterwarf, ge-
funden, dass diese verschiedene Irritabilität nicht bloss bei electrischer, son-
dern auch bei chemischer Reizung hervortritt 7. Er fand nähmlich, dass
in der Mehrzahl der Fälle ein Tropfen concentrirte Chlornatriumlösung an ei-
ner niedrigeren Stelle nach bis zu 5 à 10 Minuten Einwirkung keine Muskel-
zuckung erzeugt, dass aber ein ähnlicher Tropfen am Plexus immer nach ei-
nigen Minuten einen Tetanus giebt. Der Verf. hebt speciell hervor, dass die-
ser Tetanus nicht dadurch entstanden, dass der Salztropfen zum Querschnitt
des Nervs gedrungen war.
') Freisent, Wiener Sitzungsber. Math. Naturw. Classe LXXI, Abth. 3. S. 403—405. 1876.
>) PrLücEn, Untersuchungen über die Physiologie des Electrotonus. S. 154. 1859.
19
626 ROBERT TIGERSTEDT.
Es scheint keinem Zweifel zu unterliegen, dass Frrrscur's Versuche grös-
sere Beweiskraft besitzen, als diejenigen von Prröcer. Soviel man aus der
Beschreibung der Versuche des letztgenannten zu schliessen vermag, hat er in
allen erst die niedrigere Stelle und dann die hóher gelegene gereizt. Man hat
daher Grund genug für die Annahme, dass der nach einigen Minuten auftre-
tende Tetanus gerade durch die Einwirkung der niedrigeren Reizung oder we-
nigstens durch eine Summation derselben mit der hóheren Reizung habe ent-
stehen können. Frerscer's Versuche fanden dagegen statt an verschiedenen
Nerven eines und desselben Thiers, präparirt in übereinstimmender Weise
und beide in Verbindung mit dem Rückenmark, wodurch die Einwirkung des
Querschnitts ausgeschlossen ist, obgleich hier, ebenso wie bei Priücers Ver-
suchen, die abgeschnittenen Nervenzweige ein leichteres Eindringen der Lö-
sung in den Nerv gestatteten, wodurch für die oberen Theile desselben, wie
sich annehmen lässt, eine Compensation der dünneren Nervenscheide der nie-
drigeren Stelle zuweggebracht wurde.
Und doch mangelt es FLeiscur’s so wie allen anderen Versuchen die
sich mit chemischen Reizen anstellen lassen, derjenigen Beweiskraft, die man
zu fordern berechtigt ist, um eine gleich grosse Irritabilität des Nervs an al-
len Punkten seines Verlaufs als wahr annehmen zu können. Zu diesem Zweck
ist es nämlich nothwendig, dass diejenigen Zuckungen bei dem Muskel, die
als Beweis für jenen Lehrsatz dienen sollen, untermaximal und einzeln sein
müssen. Hier ist das Verhältniss umgekehrt: die Zuckungen, welche Frxrscur
mit seinem chemischen Reiz erhalten hat, sind maximal und tetanisch. Sein
Experiment lehrt daher eigentlich nichts anderes, als dass die Zeitentwicke-
lung des Funetionszustandes bei chemischer Reizung, der chemische Reiz
möge an welcher Stelle es auch sei angebragt werden, gleich gross ist, und
ein anderes Resultat lässt sich mit chemischer Reizung wohl auch nicht er-
reichen. ’
Indessen sprechen sowohl diese, als auch die von mir gewonnenen Resultate
bei mechanischer Reizung, ohne Zweifel dafür, dass die specifische Irritabili-
tät des Nervs an allen Stellen seines Verlaufs in der That gleich gross ist, und
dass die Erscheinungen bei eleetrischer Reizung ihren Grund nicht in der ei-
genen Natur des Nervs, sondern vielmehr in der specifischen Beschaffenheit des
Reizes haben.
Um solches darzulegen, will ich die zur Erklärung der bei Reizung mit
electrischen Reizen sich ergebenden Erscheinungen aufgestellten Hypothesen
einer kurzen Prüfung unterwerfen. Hiebei will ich nur diejenigen Hypothe-
Studien über mechanische Nervenreizung. 627
sen, die sich auf den nicht abgeschnittenen Nerv beziehen, berücksichtigen,
sowohl weil meine eigenen Untersuchungen nur an nicht abgeschnittenen Ner-
ven stattgefunden haben, als auch, weil die Frage, sobald sie in grösster
Allgemeinheit aufgestellt wird, ja nur solchen Nerven gilt. Die durch einen
künstlichen Querschnitt ausgeübte Wirkung, so wie die in Bezug darauf auf-
gestellten Theorien kann ich füglich unbeachtet lassen, insofern dieselben die
Erklärung des Hauptproblems nicht beeinflussen.
Es bleiben uns dann nur drei Hypothesen zu berücksichtigen: 1) die ur-
sprüngliche Prrüger’sche, die da lehrt, dass der Functionszustand gleich einer
Lawine mit der durchlaufenen Wegestrecke zunimmt '); 2) eine gleichfalls von
Pruücer ?) aufgestellte, von ihm aber sofort aufgegebene Hypothese, dass die
specifische Irritabilität der Nerven verschieden an verschiedenen Stellen ist,
im allgemeinen jedoch vom Centrum zur Peripherie abnimmt; diesem Erklä-
rungsgrunde ist u. a. HÄLLSTEN ’) beigetreten; 3) Hermaxxs ‘) Ansicht,
dass die verschiedene Irritabilität an verschiedenen Stellen des Nervs ihren
Grund in der Einwirkung der abgeschnittenen Nervenzweige hat, durch
welche eine dem künstlichen Querschnitt analoge Einwirkung stattfinden
sollte.
Die Unhaltbarkeit der Prrüger’schen Hypothese ist bereits von einer Menge
Forscher bis zur vollen Evidenz bewiesen. Dass sie nicht einmal bei direc-
ter Reizung motorischer Nerven die Probe aushält, zeigte schon HEIDENHAIN ”);
und nach ihm haben u. a. FrerscHr 5) auch an motorischen, sowie RUTHERFORD ")
und HAÄLLSTEN °) an sensiblen ihre Unmöglichkeit nachgewiesen. Obschon hie
. und da schlendrianmässig noch angenommen, kann man sie jedoch als voll-
kommen aufgegeben betrachten, und Treser’s”) Versuch sie zu retten beweist
höchstens, dass die Irritabilität zum Centrum hin grösser ist.
Diejenige Hypothese, welche auf Grund einer postulirten verschiedenen spe-
cifischen Irritabilität der verschiedenen Stellen eines und desselben Nervs die
!) Prrücer, Untersuchungen über die Physiologie des Electrotonus, S. 140—158. 1859.
?) Prrücrm. ib. S. 155.
3) HärnrsteEn, Archiv f. Anatomie u. Physiologie, S. 242—246. 1876.
!) HERMANN, Handbuch d. Physiologie II, 1. S. 116. 1879.
5) HEiDENHAIN, Allg. Med. Centralzeitung 1859. S. 73 fh, 121; Studien des physiol. Inst. zu
Breslau, I. S. 1. 1861.
5) FreiscHL, Wiener Sitzungsberichte. Math. Naturwiss. Classe LXXII. 3 Abth. S. 401. 1875.
LXXIV. 3 Abth. S. 403. 1876.
7) RuTHERFORD, Journal of Anatomy and Physiology. V. 1871.
8) HÄLLSTEN, l. c.
?) Trecer, Archiv f. die ges. Physiologie XIII, S. 598. 1876.
628 ROBERT TIGERSTEDT.
bei electrischer Reizung auftretenden Erscheinungen erklären will, erklärt
eigentlich nichts, sondern umschreibt bloss die Versuchsresultate. In dem
anatomischen und histologischen Bau der Nerven findet sie keine Stütze und
wird ausserdem direct durch die von Freischr ') in letzterer Zeit ausgeführten
Versuche widerlegt, die da gezeigt haben, dass der Nerv sich gegen einen
Induetionsstrom gänzlich verschieden an verschiedenen Stellen seines Laufes
verhält, je nach der verschiedenen Richtung, in welcher der Inductionsschlag
durch denselben geht, solcherart, dass er näher zum Centralapparat gegen
einen absteigenden und umgekehrt näher zur Peripherie gegen einen aufstei-
senden Strom empfindlicher ist. Diese Erscheinungen wurden von Hern-
uonrz^) und HERMANN *) gleichfalls beobachtet und sind daher als vollkommen
constatirt anzusehen. Damit die Hypothese von einer verschiedenen specifi-
schen Irritabilität des Nervs electrischer Reizung gegenüber festgehalten wer-
den könne, ist daher die fernere Annahme erforderlich, dass diese specifische
Irritabilität für verschiedene Richtungen des Stroms verschieden sei. Eine Er-
klärung aber, die so viele Nebenhypothesen erfordert und zugleich einer jeden
gründlicheren Stütze entbehrt, entspricht dem Zwecke nicht.
Bei seiner Deutung des Phänomens geht HERMANN von der Annahme
aus, dass die specifische Irritabilität des Nervs in der That überall gleich
gross ist und dass die bei electrischer Reizung auftretenden Erschemungen in
der bei der Präparation unvermeidlichen Lädirung von Nervenzweigen und in
localen Unterschieden der Dicke der Nervenscheiden begründet sind.
Diese Erklärung widerlegen FLeiscar’s Versuche vollständig, denn es
siebt keinen Grund für die Annahme, weshalb die indifferenten Nervenschei-
den und die Lädirung bei Präparationen einen Unterschied in der Thätigkeit
des electrischen Reizes, je nach seiner verschiedenen Richtung in dem Nerv,
hervorbringen sollten. Ebenso zeigen Treger’s Versuche, in denen die Rei-
zung an lebendigen Fröschen geschah und wobei die Läsion der Nerven-
zweige wohl so gering als möglich war, dass doch ein höher nach oben app-
lieirter electrischer Reiz eine stärkere Muskelzuckung als ein weiter unten
applizirter giebt. Durch directe Versuche habe ich mich bemüht den Einfluss
der Nervenzweige zu ermitteln. Ich präparirte, wie bereits gesagt‘), den
Nerv mit besonderer Rücksicht auf die Beibehaltung aller Nervenzweige und
1) Freiscnz, l. c.
?) Hezmnozrz, Archiv f. Anatomie u. Physiologie, 1850. S. 335 ff. S. 350. 1813.
3) HERMANN Archiv f. die ges. Physiologie, VIII. S. 361. 1873.
1) S. 599.
Studien iiber mechanische Nervenreizung. 629
schnitt sie erst bei ihrer Insertion in den Muskel ab. Dessen ungeachtet fand
ich bei electrischer Reizung vermittelst eines Inductionsstroms und Electroden
aus Platina die Irritabilität beim Plexus weit höher als an der Peripherie.
Die Umstände erlaubten es mir nicht mich mit diesen Versuchen eingehender
zu beschäftigen; wenn aber in ganz gleicher Weise präparirte Nerven bei me-
chanischer Reizung gleich starke Zuckungen gaben, wo man sie auch reizte,
so sprechen auch diese Versuche dafür, dass die Hauptursache der verschie-
denen Irritabilität nicht in einer Läsion des Präparats, die ja auch bei me-
chanischer Reizung ihre Wirkung geltend machen müsste, liegen kann.
Die eigenthümlichen Erscheinungen beim Reizen eines Nervs mit electri-
schen Reizen an verschiedenen Stellen seines Laufs können folglich vermittelst
keines einzigen der hier angeführten Erklärungsgründe vollständig gedeutet
werden.
Die bei mechanischer und chemischer Reizung erworbene Erfahrung spricht
dagegen bestimmt dafür, dass die Irritabilität an allen Stellen des Laufs des
Nervs dieselbe ist. Die bei electrischer Reizung auftretenden Unregelmässig-
keiten in der Irritabilität des Nervs an verschiedenen Stellen sind daher auf-
zufassen als bedingt, nicht durch die Grundeigenschaften des Nervs, auch nicht
der Hauptsache nach durch die Veränderung desselben in Folge von Präpara-
tion, Absterben etc., sondern einzig und allein durch die Beschaffenheit des elec-
trischen Irritaments und die Veränderungen, die dasselbe in der Nervensub-
stanz hervorruft, welche Veränderungen jedoch bis jetzt nicht genügend bekannt
sind, um eine nähere Erklärung der hierher gehörenden Erscheinungen zu
gestatten.
Fünftes Kapitel.
Die Abhängigkeit der Muskelzuckung von der Intensität
des mechanischen Reizes.
Das Verhältniss zwischen dem den Nerv treffenden Reiz und der durch
denselben bei dem Muskel ausgelösten Arbeit ist während der letzten zwanzig
Jahre Gegenstand der Untersuchungen einiger Forscher gewesen. Von der
«Electricität als Reiz ausgehend, hat man die Grösse der Muskelarbeit be-
stimmt, indem man feststellte ein wie grosses Gewicht und bis zu welcher
Höhe ein Muskel bei verschiedener Stärke des Reizes zu heben vermag;
anderseits hat man die von ungleich starke Reize hervorgerufenen Zuckungen
630 ROBERT TIGERSTEDT.
eines unbedeutend belasteten Muskels vermittelst des Myographion einfach un-
tersucht und solcherart ein Maas des Verhältnisses zwischen Muskelarbeit und
Reizgrösse erhalten.
Als von nur mittelbarem Interesse für die hier vorliegende Frage will ich
die Untersuchungen übermaximaler und wiederholter Reizungen übergehen und
bloss diejenigen über das directe Verhältniss zwischen der Stärke des Rei-
zes und der Grösse der Muskelarbeit beachten.
In dieser Hinsicht muss ich hauptsächlich die Arbeiten zweier Forscher
berühren, nämlich diejenigen HErmAnnN's und Fior’s.
HERMANN ist der erste, der diese Frage zum Gegenstand experimenteller
Studien gemacht hat. Dieselben wurden im J. 1861 ausgeführt und von ihm
selbst in folgender Art kurz referirt. „Durch Ueberlastung wurde dem Muskel
die Erreichung einer bestimmten Kraft oder Energie zur Aufgabe gestellt, und
am Rheochord die Intensität des Stromzweiges aufgesucht, dessen Schlies-
sung, bei stets gleicher durch ein Pendel bewirkter Schliessungsform, zur aus-
reichenden Reizung nöthig war. Es ergab sich, dass bei gleichmässigem
Wachsthum der verlangten Energie die Reizgrössen anfangs langsam dann schnel-
ler wachsen und bald nicht mehr erreicht werden. Mit andern Worten: bei
gleichmässig zunehmenden Reizgróssen wachsen die Energien zuerst schnell
dann immer langsamer und erreichen bald ein Maximum“ ').
Fick dagegen vermaas bei seinen Versuchen nicht dieselbe Muskelarbeit
wie Hermann, sondern die Wurfhöhe, welche verschiedene Reize bei einer und
derselben Belastung des Muskels hervorrufen. Er fand dabei, dass die Mus-
kelarbeit eine Function der Stärke eines während einer bestimmten kurzen
Zeit den Nerven durchfliessenden electrischen Stromes ist. Diese Function hat
den Werth Null für alle Werthe der Stromstärke, welche unter einer gewissen
endlichen messbaren Grenze liegen. Wächst die Stromstärke über diese Grenze
hinaus, so wächst der Werth der Function von Null an continuirlich und pro-
portionel dem Wachsthum der Stromstärke. Ueberschreitet die Stromstärke ei-
nen gewissen Werth, so hört das Wachsthum der Muskelarbeit plötzlich discon-
tinuirlich auf, und sie behielt für jeden grösseren Werth der Stromstärke den
in proportionalem Wachsen erreichten Maximalwerth *).
Aus den graphischen Beweisen für die Richtigkeit des von Fick in sei-
ner Abhandlung mitgetheilten Resultats — Zifferangaben fehlen dort gänz-«
!) Hermann, Handbuch d. Physiologie I, 1, S. 108. 1879. Das Original befindet sich im Archiv
für Anat. u. Phys., 1861, S. 369.
2) Fick, Untersuchungen über electrische Nervenreizung. S. 14. 1864.
Studien über mechanische Nervenreizung. 631
lich — ergiebt sich jedoch die Richtigkeit dieses Gesetzes nicht mit Bestimmt-
heit; er sucht die Abweichungen als von einer veränderten Irritabilität bei
dem Nerv abhängig zu erklären; es lässt sich jedoch nieht lüdgnen, dass jene
Beweise ebenso gut für die Richtigkeit der Ansicht Hermanws sprechen kón-
nen, z. B. Figg. 2 und 7"); auch die Curven Figg. A—C in Fick's neue Stu-
dien über elektrische Nervenreizung sprechen dafür ”).
Fıer’s Ansicht hat Lawawskv sich angeschlossen; dieser wandte gleich
dem ersteren constante Ströme als Irritament an‘). Von den drei Figuren,
die er in seiner Abhandlung ‘) mittheilt, ergiebt sich jedoch die Berechtigung
dieser Ansicht gleichfalls nicht ganz deutlich; die Ordinaten in Fig. 5 sind
solcherart keinesweges in gerader Linie, sondern schwach gebogen mit der
Concavität gegen die Achse der Abskissen; Fig. 7 zeigt eine Curve mit allzu
vielen Inflexionspunkten, um etwas beweisen zu können. Bleibt also nur Fig.
6 als Beweis für Lamansky’s Ansicht übrig.
Mit wiederholten Inductionsschlägen untersuchte Tireen das Verhältniss
zwischen der Muskelzuckung und dem Reize. Obgleich seine Untersuchung
eigentlich ein anderes Phänomen bezweckte, so zeigen seine Diagramme doch
recht deutlich die Abhängigkeit der Muskelzuckung von der Intensität des
Reizes. Der Verf. sagt nichts von dem Aussehen der Curve, stellt auch nicht
in dieser Beziehung seine Resultate mit den von Fick gefundenen zusammen;
die Diagramme °) aber zeigen, wie die Höhe der Muskelzuckungen bei steigen-
der Intensität des Reizes steigt, jedoch nicht in einer geraden Linie, sondern
in einem Bogen mit der concaven Seite zu der Abskissachse hin.
Auf Prevers Ansichten, die er in seinem myophysischen Gesetz ") zusam-
mengefasst hat, brauche ich mich hier nicht weiter einzulassen. Die seinen Vor-
aussetzungen und Resultaten anhaftenden Mängel sind von Anderen genug-
sam gerügt worden, als dass es nóthig wäre hier die Frage näher zu be-
rühren ").
Alle die Untersuchungen, welche ich hier erwähnt, leiden an einem ge-
meinsamen Mangel: sie geben die Stürke des Reizes nicht in absoluten Maas-
Der LACS Mi, fa:
?) Frex, Festschrift für Ernst Heinrich Weber. Würzburg, 1871.
3) LAMANSKY, Studien d. physiologischen Instituts zu Breslau, IV S. 220 ff. 1868.
*) LAMANSKY, l. c. S. 225.
5) Trecer, Berichte ü. die Verh. d. sächsischen Gesellsch. d. Wissensch. Math. Phys. Cl. 1875.
I S. 110. 1875.
*) Preyer, das myophysische Gesetz, 1873.
7) Wegen der hierher gehörenden Litteratur, siehe Hermann, Handb. d. Phys. I, 1, S. 109. 1879.
632 ROBERT TIGERSTEDT.
sen an, und gestatten keinen Vergleich zwischen der lebendigen Kraft, die der
Reiz ausmacht, und der Arbeit, die der Muskel ausführt, wenn er hiedurch in
den Zustand von Thätigkeit versetzt wird.
Durch mechanische Nervenreizung werden beide diese Mängel beseitigt.
Bei jeder einzelnen Reizung wird die den Nerv treffende Kraft in absoluten
Maassen vermessen und ebenso wird diese bei jedem einzelnen Versuch in
demselben Maass wie die Arbeit des Muskels bestimmt.
Wie ich bereits oben hervorgehoben, sind die Nerven für mechanische
Reizung besonders empfindlich und zwar in so hohem Grade, dass ihre grosse
Irritabilität mich zwang fast bis zur Grenze desjenigen zu gehen, was man in
Bezug auf die Masse des Gewichts, mit welchem ich den Nerv reizen wollte,
zuwegebringen konnte.
Bei diesen Versuchen wandte ich verschiedene Delastungen des Muskels
an. Die niedrigste, die ich mit den von mir benutzten Apparaten erhalten
konnte, war, indem ich das Gegengewicht des Schreibehebels auf dem Prrö-
cER'schen Myographion so weit als möglich nach hinten verlegte. Das Gewicht,
welehes auf den Muskel dann wirkte, und das dieser bei seiner Zusammen-
ziehung hob, betrug auf der Wage gewogen 10,4 Gramm. Theils durch Ver-
legung des Gegengewichts nüher zur Achse des Schreibapparats, theils durch
Belastung der Wagschaale desselben mit verschiedenen Gewichten wurden in
verschiedenen Versuchsserien verschiedene Belastungen des Muskels erhalten.
Ich benutzte bei diesen Versuchen fast ausschliesslich dieselbe Me-
thode, wie Fick bei den seinigen anwandte, und bestimmte solcherart die
Grósse der Muskelarbeit durch die Höhe, in welche der belastete und
durch das Gewicht ausgedehnte Muskel den Zeichenstift warf. Die auf die
Myographiontafel von dem Stift gemachten Striche reprüsentiren mithin direct
die Muskelarbeit. Die wirkliche Grösse der äusseren Muskelarbeit erhält man
durch das Product des vom Muskel gehobenen Gewichts, multiplieirt mit der
Wurfhöhe (= dem halben Strich auf der Myographiontafel). In dem nun fol-
genden Versuchen werde ich dieses Maass für die Muskelarbeit anwenden und
zugleich dasjenige des Reizes durch das Product der Schwere des Gewichts mit
die Fallhöhe bestimmen. Die hierbei in Frage kommenden Höhen sind in
Millimeter und Zehntel davon gemessen, die Schwere wiederum in Milligram;
die Arbeitseinheit wird folglich 1 Melligrammillimeter sein.
Ich will nun über die Resultate Bericht erstatten.
Vorerst kommt hiebei die Frage über minimaler Reize in Betracht. Un-
ter einem minimalen Reiz verstehe ich derjenige, welcher gerade nöthig und
Studien über mechanische Nervenreizung. 633
genügend ist, um bei dem Muskel eine unbedeutende mechanische Arbeit her-
vorzurufen, entsprechend mit Rücksicht auf die Construction des Schreibappa-
rats und sonstige Versuchsbedingungen, einem Arbeitswerth von weniger als
10,000 Milligrammillimeter mit einer Wurfhóhe von weniger als 0,5 Mm.
Muskelzuckungen, in denen der Arbeitswerth geringer als dieser, die Wurf-
höhe aber höher ist, habe ich nicht als minimale angesehen, weil es ja in kei-
ner Weise bewiesen ist, dass diese Zuckungen nicht gleich gross geworden wá-
ren, obgleich die Belastung hóher gewesen, mit anderen Worten sie besitzen
keine Kriterien um in der That minimal zu sein.
Aus meinen Versuchsprotokollen will ich zuerst einige Zifferangaben an-
führen, welche zur Bestimmung des Minimalwerths des Reizes dienen werden.
Tab. I.
N:o. LK. V. Fr MA. W. Z. M"
b. 11. ^ 534. 0,8. jt 6:800! 385. 0,5. 16°.
XXXII. TOT. 0,485. 1,5. 3,540. 35,4. 0,1. 18°.
XXXIII. Tan. 0,485. 1,5. 3,540. 35,4. 0,1. 18%
N a er eig er rg
XXXV. 825. 0,485. "E 1,040. 10,4. 0,1. 18°.
yr Mg 954; oe 4, sglr99) Bea th get main:
19U quis gio vigas: eg RNE = cogo nre:
Diese Werthe für die Grösse des minimalen Reizes sind alle Versuchen
entnommen, in denen diese Minimalzuckung die erste war, die überhaupt auf-
trat. Hinsichtlich des Feuchtigkeitsgrades, des allmälichen Absterbens, der
Austrocknung und anderer ühnlicher Umstände, befanden sich diese Nerven in
vollkommen gleichem Zustande; der Werth des minimalen heizes wurde näm-
lich bestimmt augenblicklich, nachdem das Nervenmuskelprüparat in den Ap-
parat eingesetzt ward und alle Präparate waren in vollkommen gleicher Weise
und unter Beobachtung ganz derselben Vorsichtsmaassregeln hergestellt. Aus
der grossen Menge Versuche, die ich über das Verhalten der Muskelzuckung
je nach der Stärke des Reizes angestellt — sie waren mehr als 100 — habe
ich diejenigen ausgesucht, bei denen, bei sonst vollkommen normalen Nerven,
die erste Zuckung minimal war, nach derjenigen Auffassung von einer mini-
malen Zuckung, die ich hier geltend gemacht habe.
Die obenstehende Tabelle über diese Werthe zeigt, dass dieselben bei
verschiedenen Nerven nicht unbedeutend wechseln. Zieht man jedoch in Be-
80
634 ROBERT TIGERSTEDT.
tracht, dass grösseren Werthen des Reizes in der Mehrzahl der Fälle auch
stärkere Arbeitswerthe entsprechen, so wird der Unterschied zwischen ihnen
doch nicht so gross. Die Durchschnittszahl dieser Versuche beträgt
fir die Minimalwerthe des Irritaments: circa 900 Milligrammillimeter
und
für die entsprechende Muskelzuckung: cirea 5,000 Milligrammillimeter.
Diese Durchschnittszahlen bezwecken natürlicherweise nicht ein absolutes
Maass für die Irritabilität der Nerven zu geben, sondern nur eine ungefähre
Schätzung der Kraft zu erlauben, die den Nerv treffen muss, damit eine merk-
liche Muskelzuckung soll ausgelóst werden kónnen.
Diese Muskelarbeit ist, wie man sieht, bei weitem nicht minimal, auch
wenn man die dieselbe begleitende Wärmeproduction hier vorlüufig nicht be-
rücksichtigt. Man kann daher den richtigen Punkt für den Minimalwerth des
Reizes als bedeutend niedriger liegend annehmen, und ich habe auch bei ge-
wissen Versuchen einige in dieser Beziehung recht interessante Phánomene ge-
funden, welche die Frage in nicht geringem Grade beleuchten.
Man móge darauf Acht geben, dass die angeführten Versuchsresul-
tate sämmtlich aus der ersten auftretenden Zuckung erhalten sind, dass mithin
für einige derselben diese Zuckung grösser war, als sie durch eine fernere
Verminderung des Reizes hätte werden kónnen. Die Bestimmungen, zu denen
ich nun übergehe, sind an Nerven geschehen, die entweder in Folge mehrerer
vorheriger Reizungen während einer längeren Versuchszeit hinsichtlich ihrer Ir-
ritabilitit einigermaassen veründert worden, oder auch durch äussere Umstände
eine abnorm gesteigerte Irritabilität darboten. Solcherart sind die Versuche 48,
45, 46 an Fróschen, die Tags vorher aus Deutschland angekommen waren, aus-
geführt; die Mühseligkeiten der Reise mógen in irgend einer Art ihre Irrita-
bilität erhóht haben, denn die durch den äusserst schwachen Reiz ausgelósten
Muskelarbeiten sind im Vergleich zu denjenigen vollkommen normaler Nerven
weit grösser. Zur Vermeidung etwaiger Missverständnisse muss ich hier aus-
drücklich bemerken, dass eine ähnliche gesteigerte Irritabilität an diesen Fró-
schen, nachdem sie einige Tage aufbewahrt worden, nicht weiter beobachtet
wurde.
Tab. Il.
Non ab. V. H. MA. MW Z. AM
PR TO 1,0. 43,650. 48,5. 0. 16°.
45. 232. 0,211. 1,1: 53,350. 48,5. did: 16,5.
46. 316. 0,211. 1,5. 43,650. 48,5. 0,9. 16,55:
Studien iiber mechanische Nervenreizung. 635
JS ECM MNT EM 50.050. 38,5 T IS
47. 485. 0,211. 273. 43,650. 48,5. 0,9. T6979.
SU ET ge rc OST - "88s 1,3 I8.
Die Durchschnittszahl dieser sechs Bestimmungen ist
für die lebendige Kraft des Reizes: 386 Milligrammillimeter
und
für die Muskelarbeit: 47,400 Milligrammillimeter.
Hier ist vielleicht hinzuzufügen, dass während der Zeitdauer der zuletzt
angeführten Versuche keine anderen als die von mir hier oben erwähnten Ab-
normitüten bei dem Nerv bemerkt werden konnten, und dass die Ursache nicht
in einer äusseren Einwirkung auf den Nerv, sondern ganz und gar in demsel-
ben selbst lag.
Das Resultat, auf welches die in Tab. I aufgenommenen Versuche hin-
zielten, dass nàmlich die Reizung im Muskel in der That weit früher beginnt
als dieselbe durch eine sichtbare Zuckung sich zu erkennen giebt, wird durch
die in Tab. II enthaltenen Zifferangaben bestätigt. Zu dem factischen Be-
weise dass |
bei der geringsten Intensität, die wir dem mechanischen Reiz, womit wir
den Nerv reizen, überhaupt geben können, die äussere mechanische Arbeit des
Muskels ein Minimum bereits bedeutend übersteigt,
können wir daher mit hohem Grade von Wahrscheinlichkeit folgendes Corro-
larium hinzufügen:
nicht nur der Nerv, sondern auch der Muskel werden in einen Zustand
von Thätigkeit versetzt, sobald die Stärke des Reizes von Null bis zu irgend
einem endlichen Werth steigt, obschon solches bisher nicht aufgewiesen werden
konnte, weil die physiologischen Instrumente zu diesem Zweck nicht genug emp-
findlich sind.
Zur Beleuchtung der Art und Weise, in welcher die Nerven gegen
Reize in der Gegend der minimalen reagiren, will ich ferner eine Serie Be-
stimmungen, in vollkommener Uebereinstimmung mit den in der Tab. I
enthaltenen Versuchen ausgeführt, hier mittheilen; sie sind mithin sämmtlich
die ersten Zuckungen, die von einem Nerv, nachdem derselbe in den Apparat
eingesetzt ward, erhalten worden.
636 ROBERT TIGERSTEDT.
Tab. III.
N:o. LK. V. H. MA. W. Z. ie
SB 1,076. 0,211. 9, 14,550. 48,5. 0,3. 17°.
41. isen be 0 DA OR RS LM
XXE oo on. P GOES 0,4 18.
12. 356110004. ^ 26 99.100. 1. 99, 0,6. 1755.
Se a0 Du .— 632. e BM 01e. 0,8. 18.
19. i358. (8. - "9:8 138/900. C aa TOS C IMETSS
b. 61. ass ^. Des. Da IT 0 112 209. 0 GS
b. 62. HAS | Qus. 30 "e 16030 029 9 US
38. 1,498. 0,211. 74 48,500. 48,5. 1,0. 1755.
9. 11504.. 0,5. 0 34. ESA 600 MINES oret
Diese Versuche zeigen, dass man in der Nähe des minimalen Reizes die
Stärke desselben nicht viel zu vergróssern braucht, um weit bedeutendere Zuc-
kungen auszulósen. Behufs Vergleichung werden folgende Durchschnittszahlen
angeführt:
DurchschnittszaM des Reizes: 1,300 Milligrammillimeter,
Durchschnittszahl der Muskelarbeit: 26,400 Milligrammillimeter.
Diese Zahlen zeigen, dass im Allgemeinen in der Gegend des minimalen
Reizes die Muskelarbeit in einer schnelleren Proportion als der Reiz zunimmt,
denn während die Reize hier sich wie 18: 26 verhalten, verhalten sich die
von ihnen ausgelösten Muskelzuckungen wie 5: 26 oder, in runden Zahlen,
während die Reize sich wie 3: 4 verhalten, verhalten sich die Muskelarbeiten
wie 1: 5.
Auf grössere Schwierigkeiten, als bei der Bestimmung des minimalen Rei-
zes, stösst man beim Aufsuchen maximaler Reize. Wie schwer es in der That
ist festzustellen, wann ein Reiz wirklich maximal ist, haben die Untersuchun-
gen Fick's in glänzendster Weise dargelegt. Während man vor ihm als Axiom
angenommen, dass das bei electrischer Reizung erreichte Maximum von Zu-
sammenziehung des Muskels nicht weiter überschritten werden künne, fand er,
dass solches nicht der Fall war, indem er im Gegentheil das Vorhandensein
übermaximaler Zuckungen bewies und durch seine Entdeckung der „Lücke“
eine fernere Eigenthümlichkeit in dem Verhalten der Nerven bei electrischer
Reizung an den Tag legte.
Ähnliche Erscheinungen lassen sich freilich bei mechanischer Reizung nicht
erwarten. Wenn aber, wie ich weiterhin zeigen will, bei starken Reizen die
Studien über mechanische Nervenreizung. 637
Muskelzuckungen bei einer jeden höheren Stärke des Reizes nur unbedeutend
steigen und sich asymptotisch ihrem Maximum nähern, so hat man oft genug
schwer mit Bestimmtheit festzustellen, wann dieses erreicht ist. Hiezu kommt,
dass bei maximalen und übermaximalen Reizen die Ausdauer der Nerven nicht
genügend gross ist, um allzu viele Versuche zu gestatten. Dieses ist die ein-
zige eigentliche Ungelegenheit, die ich bei mechanischer Nervenreizung gefun-
den habe.
Ich habe gesucht eine Vorstellung von dem maximalen Werth des Rei-
zes zu erhalten, indem ich dieses als dasjenige Reiz bestimmte, welches eine
so starke Zuckung giebt, dass einige noch stärkere Reize an einem und dem-
selben Nerv und an einer und derselben Stelle des Nervs keine grössere Zuc-
kung zuwegebringen. Aus meinen Versuchsprotokollen habe ich zu diesem
Zweck folgende Zusammenstellung gemacht:
Tab. IV.
N:0 LK. Ve ET: MA. W. 2. qp
9. 12174. 0485: 2556 111,700. 38,5. 2,9. 18°.
ANS PCR v if 115,500. 385. 3,0. 1755.
18. motos Le 703900. 38,5 0. 18°.
91. BB! Oussh! 11,5) 1/96,3004.. 385. SEM msn
36. 8,009. ^ Opi. 408 111,700. 385 9,9. 18°.
45. ara Sr. AMIS 3008 488 Höje 16:
b 16. 8,730. 0,485. 18,0. 59,800. 13,6. 4,4. 16°.
b. 15. 7,719. " 0,485. | 15,900 89,800. 13,0. 6,6. 169,5.
b. 20. 11,495. 0,485. 23,7 65,800. 13,6. 48. 169,5.
Die Durchschnittszahl dieser Versuche ist
für das Irritament: 8,800 Milligrammillimeter,
für die Muskelarbeit: 94,000 Milligrammillimeter.
Die Zahlen kónnen jedoch keinesweges als definitiv angesehen werden
und namentlich gilt solches von dem Werth für die Muskelarbeit. Wie be-
kannt, kann ein Muskel beim Maximum der Zuzammenziehung eine gewisse Grenze
nicht überschreiten, sobald er direct oder indirect durch eine einzige einzelne
Reizung in Thätigkeit versetzt wird. Ist nun der Muskel zu leicht belastet,
so bietet die von ihm ausgeführte Arbeit keinen richtigen Maasstab seiner von
dem Reize ausgelósten Kraft, weil die ganze disponible Kraft nicht für wirk-
liche mechanische Arbeit in Anspruch genommen wird. Und die Versuche
638 ROBERT TIGERSTEDT.
b15, b16 und 520 auf Tab. IV zeigen deutlich, dass die Ursache des ge-
ringen Arbeitswerthes gerade in diesem Umstande liegt, wie sich aus der be-
deutenden Wurfhóhe des Muskels bei diesen Versuchen klar genug ergiebt.
Um ein befriedigenderes Bild des maximalen Werths der Muskelzuckung zu
erhalten, habe ich daher eine Anzahl Versuche mit stärkeren Belastungen
ausgeführt. Sie finden sich in der folgenden Tabelle zusammengestellt.
Tab. V.
N:o. LK. NE El: MA. 2. W. T.
5424.94 107185. 0,485. 21,0. 123,500. 2,9. 42,6. 172%
In 8,730. 0,485. 18,0. 175,300. 2,8. 62,6. 17%
b. 26. 4,220. 0,48. 8,7. 223,000. 9,5. 89,2. 178:
7,954. 0,485. 16,4 155,800. 4,4. 35,4. 18°.
3,638. 0,485. 7,5. . 127,400. B 35,4. 18°.
5,063. 0,485. 12,5. 134,500. 3,8. 35,4. 18".
5,675. O,485. 1157. 179,500. 3,1. 48,5. 18°.
4,899. 0,485. 10,1 184,300. 3,8. 485. Lee
Die Durchschnittszahl dieser Versuche beträgt
für das Irritament: 6,300 Milligrammillimeter ;
für die Muskelarbeit: 162,900 Milligrammillimeter.
Es ergiebt sich hieraus unwidersprechlich, dass die aus Tab. III gezo-
gene Durchschnittszahl füs das Maximum der Muskelarbeit viel zu niedrig
war, dass aber dagegen der Werth des Reizes keinesweges zu niedrig ge-
schätzt war. Ich muss hier erwähnen, dass die Nerven, an denen die Ver-
suche auf dieser Tabelle angestellt sind, vollkommen ebenso functionsfähig
wie die übrigen Nerven waren, und dass sie kein Zeichen einer abnorm ver-
grósserten Irritabilität darboten, wie z. B. bei einigen der Versuche auf
Tab. BE
In der That wird die Grósse der Muskelzuckung oder die dabei ausge-
führte Arbeit nicht bedeutend vermehrt, wenn man auch die Stärke des Reizes
in bedeutendem Grade über das in den Tabb. III und IV angegebene Maxi-
mum hinaus vergrössert. Ich habe einige Versuche mit übermaximalen Rei-
zen angestellt, welche in dieser Beziehung recht interessant sind.
Studien über mechanische Nervenreizung. 639
Tab: TI.
N:o. LK. v H. MA. W. 7 PT:
b. 9. 91,697. ' 1,3 162. 208,500. ^48, 4,3 169,5.
DAME "past''" 968 ' 232,800. 485 4,8. 165,5.
p:59 149987) "l5. " "392 993,100. ^ 48, 4,6. 16°.
b. 6. 90,324. 410. APTE 300 QUUM 3,8. 16°.
Die Durchschnittszahl für die Muskelarbeit beträgt hier 212,200 Milli-
grammillimeter.
Diese Versuche zeigen, dass wenn man auch die Stärke des Reizes zwei
bis dreimal, ja noch mehr über den oben gefundenen Maximalwerth vergrössert,
der erhaltene Effect in Bezug auf die Grösse der Muskelarbeit bei weitem
nicht in demselben Verhältniss gesteigert wird; im Gegentheil lassen diese
Versuche, verglichen mit den in Tabb. IV und V enthaltenen, mit grösster
Wahrscheinlichkeit schliessen, dass der maximale Werth des Reizes ungefähr
um 7,000 à 8,500 Milligrammillimeter liegt; doch will ich deshalb keineswe-
ges diese Ziffer für den maximalen Werth des Reizes, 7,000—8,500 Milli-
grammillimeter, als absolut ansehen, denn ich sehe genugsam ein, dass dieses
Maximum erneuerter, eigens darauf gerichteten Versuche bedarf, um mit genü-
gender Genauigkeit bestimmt zu werden. Sie müssen im Gegentheil vervoll-
ständigt werden durch neue Versuche und gleichzeitiger Anwendung electri-
scher Reize als Controllmittel, unter anderem, damit man mit Sicherheit ent-
scheiden können möge, ob eine vorhandene Zuckung eine wirkliche Maximal-
zuckung ist oder nicht.
Da in der physiologischen Litteratur sich jedenfalls keine Versuche zur
Bestimmung der Grösse des Minimums und des Maximums des Reizes in ab-
soluten Maassen vorfinden, habe ich geglaubt, dass diese meine Zusammen-
stellungen ein gewisses Interesse haben müssen.
Ich gehe nun über zu einem Bericht meiner Resultate mit Bezug auf
die Abhängigkeit der Muskelzuckung von der Intensität des Reizes.
Schon auf Grund der aus den Tabb. I, III und IV erhaltenen Durchsehnitts-
zahlen kann man eine ungefähre Vorstellung des allgemeinen Aussehens und
des Verlaufs der dieses Verhältniss veranschaulichenden Curve erlangen !).
1) Ich habe hier nur diese Tabellen berücksichtigt, nicht aber Tab. V benützt, weil die in der
letztgenannten enthaltenen Arbeitswerthe von Muskeln erhalten wurden, die schwerer belastet waren,
als die in den früheren Tabellen angeführten.
640 ROBERT TIGERSTEDT.
Ich habe oben gezeigt, dass in der Gegend des minimalen Irritaments die
Muskelzuckung weit schneller als das Irritament steigt, derart, dass während
der Reiz sich wie 3 : 4 verhält, die Arbeitswerthe der Muskelzuckun-
gen sich wie 1 : 5 verhalten. Das Resultat der Tab. TV, verglichen mit dem-
jenigen der Tab. III, zeigt wiederum, dass während die lebendige Kraft bei
dem Irritament sich wie 13 : 88, die Muskelarbeit sich wie 26 : 94 verhält,
oder in runden Zahlen, während das Irritament sich wie 1 : 6 verhält, ist
das Verhältniss der Muskelarbeit wie 1 : 4. Eine auf Grund dieser und der
auf S. 636 angeführten Zahlen construirte Curve findet man in Taf. 6 Fig. 1,
wo die Abskissen die lebendige Kraft des Reizes und die Ordinaten die Mu-
skelarbeit bedeuten. Diese Curve zeigt, dass überhaupt die Muskelzuc-
kungen bei geringerer Stärke des Irritaments schneller als dieses steigen, dar-
auf aber langsam in einem gegen die Abskissachse concaven Bogen ihr Ma-
ximum erreichen.
Dieses allgemeine aus Durchschnittszahlen hergeleitete Resultat wird voll-
kommen bestätigt durch Versuche, ausgeführt an einem und demselben Nerv
mit Reizen von verschiedener Stärke. Bine Anzahl Versuchsprotocolle, wel-
che diesen Thatbestand beleuchten, folgen hier unten.
Tab. VII.
Versuch 9.
DE 65. EB — 45 TMC: F0 1! MZ SB
N:o. H. LK. 2. MA.
1 11,5: 728. 0,0. 0.
9. 3,1. 1,504. 0,9. 34,650.
3. 4.2. 2,037. 1,2. 46,200.
4 4,8. 2,398. 5. 57,750.
5 6,0. 2,910. 1,8. 69,300.
6 11,8. 5,723. 9,2. 84,700.
Ze 15,4. 7,469. 2,3. 88,550.
8. 20,2. 9,797. 9.5. 96,950.
9 25,1. 12,174. 2,9. 111,650.
2) E= 1. Sonst wie oben.
N:o. H. LK. gi MA.
1. 2,5. 1,213. 0,7. 26,950.
3 1,504. 1,0. 38,500.
Studien über mechanische Nervenreizung. 641
3 4,2 2,037. i 57,750.
4 5,0. 2,425. 1,1. 65,450.
5 5,9. 2,862. 2,0. 71,000.
Versuch 13.
Br wer n — 45,7 1000 V Uds W — 385,
N:0. ER LK. 2. MA.
1. 2. 17019: 14. 42,350.
25 4.1. 15989: 2,1. 80,850.
3. Do 2.668. 2.5. 96,250.
4. 7,0 3.393. 2,6. 100,100.
5. 9,8. 4,753. Pe 103,950.
6. 19,9. 9,052. 2,8. 107,800.
Ye 24,2. 11,980. 2,9. 111,650:
8 34,5 16,730. 3,0. 115,500.
Versuch 15.
= GAN og t =" Wr. ph — 0s "AT sss)
N:o. H. LK. FA MA.
1. 0,9. 436. 0,3. 11,550.
9. 9.1. 1,019. 1,0. 38,500.
3. 2,6. 1,261. 1,2. 46,900.
4. 3,1. 1,795. 13. 50,050.
5. 4,6. 2,231. L& 53,900.
6. 5,7. 2,765. 1,8. 69,300.
7. 6,9. 3,347. 2 77,000.
8. 8,8. 4,968. 21. 80,850.
9. 19,3. 5,966. 21. 80,850.
10. 38,9. 18,867. 2,1. 80,850.
Versuch 16.
Jo en Km — ISP. = 045. W = 38x»
|
N:o. H. LK. 7 MA.
i: Bu 1,504. 0,4. 15,400.
2. 4,0. 1,940. 104 57,750.
3. 5,4. 2,619. 2,0. 77,000.
4. 6,8. 3,298. 2,2. 84,700.
5. nem 3,638. 2.9. 111,650.
81
642
Versuch 18.
d — D:
N:o.
oos
Versuch 19.
JE, e SE
ROBERT
N Er
JI" eil:
LK.
1,455.
1,989.
9,495.
9,862.
3,444.
4,753.
6,257.
7,421.
JP zm
LK.
1,358.
1,843.
9.931.
2,668.
3,153.
TIGERSTEDT.
V — 0,8.
Z.
0,2.
0,6.
0,8.
1,0.
1,5.
NY
2,0.
2,0.
PIANOS;
Z.
1,0.
les
?
1,6.
?
1,8.
1,9.
?
qo PAPE (03485!
LK.
W — 385.
W 288
MA.
38,500.
50,050.
61,600.
69,300.
73,150.
W — 38,5.
MA.
34,650.
49,350.
65,450.
73,150.
80,850.
96,250.
96,250.
96,250.
96,250.
Studien über mechanische Nervenreizung. 643
Versuch 26.
DER AE eh lese, M. = 048 Mi 355
N:0. ISF LK. Z. MA.
1 DAB: 1,116. 0,4. 15,400.
I, 41. 1,989. 1,2. 46,200.
3. 5,7. 2,765. 1,2. 46,200.
4 10,7. 5,190. je 53,900.
5. 15,4. 7,469. 1,8. 69,300.
6. 19,7. 9,555. 1,8. 69,300.
y 24,6. 11,931. 9 7. 103,950.
8. 29,9. 14,502. 3,2. 123,200.
9. 34,2. 16,587. 3,1. 149,450.
10. 39.3. 19,061. 44. 169,400.
Versuch 29.
ICE — 32: T — TSF — Os -W — GB;
N:o. HH: LK. 2. MA.
1. 5,4. 9,619. 1,0. 38,500.
9. 10,5. 5.093. 1;. 65,450.
3. 15,3. 7,421. 9 2. 84,700.
4. 19,8 9,603. 9 3. 88,550.
5. 29,4. 14,259. 2.8. 107,800.
6. 39,5. 19,158. 4,5 173,250.
Y: 49,4. 23,959. 455. 173,250.
Versuch 30.
ID. und on oq —f VER MALE LS8,5:
N:o. H. LK. Z: MA.
1 3,2. 1,552. 0,8. 30,800.
2 52. 2,522. 1,3. 50,050.
3, 15,3. 7,421. 1,8. 69,300.
4. 24,1. 11,980. 1,9. 73,150.
5 34,1. 16,539. 2,3. 88,550.
6 44,9. 91,777. 3,5. 134,750.
644
Versuch 31.
DEAR TES PDA
N:o. H. LK. Z.
p. 1,4. 679. ios:
2. 5,6. 2,716. [PE
9. 10,4. 5,044. 1,9.
4. 55». 13912. 2,9.
5. 20,1. 9,749. 3,0.
6. 29,1. 14,405. 3,9.
7. 39,6. 19,206. 4,2.
Versuch 36.
ME en Eye Veen rei
N:o. H. LK. a
i 1,5. alT. 0,4.
2. DUE 570. 1,0.
3. 5,2. 1:097. 1,3.
4. 12,1. 2,553. 2,0
5. 16,9. 3,566. DB.
6. DAME 4,452. 2,3
fe 26,2. 5,528. 23,
8. 35,9. PET 2,4.
2. 40,8. 8,609. 2,9
Versuch 37.
TN t I = 180026
N:0. H. LK. Z.
1. 6,5. 1,329. 0,8.
2: F2. 19. 1,6.
3. Tis. 2,469. 2,8.
4. 16,6. 3,503. 2,4.
3% 25,8 5,444. 2,5.
6. 31.3. 6,562. 34
ROBERT TIGERSTEDT.
TA —— 3875
MA.
50,050.
57,750.
73,150.
111,650.
115,500.
150,150.
161,700.
15,400.
38,500.
50,050.
77,000.
88,550.
88,550.
88,550.
92,400.
111,650.
W = A88
MA.
38,800.
77,600.
111,550.
116,400.
121,250.
194,000.
Versuch 38.
JL, == Tg
N:0.
+ cd -—
I 2» AM
Versuch 44.
BUTS
LTÉE:
Studien
==
5.
H.
2,6.
3) ak
5,6.
föds
ES:
16,9.
25,9.
über mechanische Nervenreizung.
7 NE E:
LK.
549.
739.
1,182.
1,498.
2,384.
3,566.
5,465.
== Men:
LK.
998.
1,287.
1,540.
1,836.
2,110.
9.405.
9,806.
2,827.
3,144.
3,460.
y — on
2.
0,0.
0,0.
0,0.
1,0.
1,8.
2,6.
2,4.
poc.
2.
0,0.
0,3.
0,2.
0,7.
0,9.
0,9.
1.0.
1,0.
1.
2
1.5.
2
V =.1021.
Wa 48.
0.
48,500.
87,300.
126,100.
Tetanus.
W —. 48,5.
MA.
0.
14,550.
33,950.
33,950.
43,650.
43,650.
48,500.
48,500.
53,350.
72,750.
PAS;
MA.
48,500.
77,600.
87,300.
101,850.
121,950.
121,250.
646 ROBERT TIGERSTEDT.
Versuch 28.
TO INSE Hf ISIN Wi UN 23830:
N:0 ETS LK. Z MA
1 0,8. 388. 13. 50,050.
2. UE 825. 1,4. 53,900.
3. 2,1. 1.310. 1,8. 69,300.
4 3,6. 1,746. 2,0. 77,000.
D 5,5. 2,668. 2,1. 80,850.
6. 15,3. 7,421. 2,8. 107,800.
7: 24,5. 11,883. 3,0. 115,500.
8. 34,5. 16,733. 3,6. 138,600.
9r 45,0 21,825. 4,1. 157,850.
DA 3,25, TAC — 085 MURS
N:0. ER LK. 2. MA.
ilg 2,0. 970. 0,0. 0.
9. 5,1. 2,765. 9.6, 35,360.
3. 10,3. 4,996. 3,6. 48,960.
4. 15,4. 7.469. 4,3. 58,480.
5. 18,0. 8,790. 4.4. 59,840.
6 20,2. 9,797. 44. 59,840.
Versuch b. 15.
=S UR = Fer To I! V = hs. W^ domus
N:o. His LK. Z. MA.
1. 9 4. 1,164. 9,3. 31,280.
Då 4,4. DAS A 3,0. 40,800.
Do 8,5. Z9 4,1. 55,760.
4. 13,3. 6,451. 5,5. 74,800.
5. 15,9. 7,712. 6,6. 89,760.
6. 20,5. 9,943. 6,6. 89,760.
7 25,9. 12,562. 6,6. 89,760.
Versuch b. 19.
—UULXDE-—.398 —. ALES — Ou Me
N:o H. LK. 2. MA.
i 3,0, 1,455. 1,8. 24,480.
2 58, 2,813. 2,6. 35,360.
Studien über mechanische Nervenreizung. 647
2 10,7 5,190. 3,8. 51,680.
4. 15,5. 7,518. 4,6. 62,560.
5. 20,1. 9,749. 4,8. 65,280.
6. 25,0. 12,125. 5,0. 68,000.
7. 29,9. 14,502. 52. 70,720.
8. 35,8. 17,363. 54. 73,440.
Versuch 421.
I pp o He T'ES. y —ma W^ —3485.
N:o. H LK. Z MA
ig 1,4 295. 0,0
2. 2,5 528. 0,0 0
9. 4,0 844 0,0. 0
4. 5,6 1,182 0,5. 24,250.
5. 8,4 1,772 0,7. 33,950.
6. 9,9. 2,089 0,8 38,800.
7. 12,0 2,532 12: 58,200.
Versuch b. 11.
PIRE —= 35,41 = LÖN = 02,1 W — 13.76:
N:o. H. LK. Z. MA.
f. NEC E? 534. 0,4. 6,800.
D 6,8. 3,298. 1,0. 13,600.
3. 113. 5,384. 9,1, 28,560.
4. 16,0. 7,760. 2,9. 39,440.
AL „bi 20,5. 9,943. 3,1. 42,160.
6. 25,9. 12,562. 3,3. 44,880.
30,7. 14,890. 3,8. 51,680.
Versuch 25.
— ooh En dvd — dm =, 0 IV, — 38
N:o. H. LK. VA MA.
1 2,2. 1,067. 0,4. 15,400.
2. 2,9. 1,407. 0,9. 34,650.
3. 4,3. 2,086. ih: 57,750.
4 qi 3,589. 2,0. 77,000.
5 10,8. 5,238. 9.4. 92,400.
648 ROBERT TIGERSTEDT.
6. 15,4. 7,469. 2,6. 100,100.
rt 20,3. 9,846. 2,8. 107,800.
8. 24,7. 11,980. 3,6. 138,600.
9. 34,0. 16,927. 4,6. 177,100.
Versuch b. 14.
= ae RS
An
T — Ce —P OS CS,
N:o. H. ING y. MA.
1 3,0. 1,455. 1,4. 19,040.
2 6,1. 2,959. 1,8. 24,480.
3 11,2. 5,432. 2,1. 28,560.
4 15,8. 7,663. 2,1. 28,560.
5 95,1. 12,174. 2,5. 34,000.
6 35,3. 17,121. 2,5. 34,000.
Versuch b. 20.
qud E ——:4,.. UT =165 stil hessl0453- H7 adam
N:o. Hs LK. Z: MA.
1 4,2. 2,037. 9.5. 34,000.
9. 8,6. 4,171. a 46,240.
3! 13,6. 6,596. 3 7. 50,320.
4. 18,7. 9,070. 3,8. 51,680.
5. 23,7. 11,495. 4,8. 65,280.
6. 34.1. 16,539. 4,8. 65,980.
Die meisten dieser Versuche wurden mit steigender Stärke des Reizes
solcherart unternommen, dass ich mit dem niedrigsten Reiz anfing und allmä-
lich denselben verstürkte. Nur in den Versuchen N:o 25, 26, 28, 29,30, 31
und 36 habe ich eine umgekehrte Ordnung beobachtet. Ein bestimmter Unter-
schied ergiebt sich aus diesen beiden Arten nicht; doch hat es den Anschein,
als ob der Nerv durch Aussetzung für die übermaximalen Reizungen einiger-
maassen beschüdigt würde, denn bei einigen Versuchen, in denen die erste
Reizung mit allzu starkem Reiz geschah, bemerkt man eine schnellere Ab-
nahme der Hóhe der Muskelzuckungen, als bei den übrigen Versuchen.
Von diesen Versuchen findet man N:o 9 (1 und 2), 13, 15, 18, 19, 21,
36 und b. 14 in der Taf. 6 abgebildet. In den Abskissen der Figu-
ren bezeichnet jedes Millimeter 400 Milligrammillimeter, in den Ordinaten
wiederum 1 Millimeter 4,000 Milligrammillimeter. Aus äusseren typographi-
Studien über mechanische Nervenreizung. 649
schen Gründen ist es unmöglich gewesen in sowohl Abskissen als Ordinaten
dieselbe Grösse durch dieselbe Länge anzugeben.
Fin Blick auf diese Figuren sowie auch auf die Zifferangaben hier oben
ist genug um zu zeigen, wie die Ordinaten nicht in einer geraden Linie, wie ”
in einigen der Versuche Ficw's, steigen, sondern dass ihre Vereinigungspunkte
eine gegen die Abskissachse concave Linie bilden. Diese Curve hebt sich mit
einer recht schnellen Steigung von Null und wird in ihrem Verlauf immer
flacher, je nachdem sie hóher hinauf steigt, welches augenscheinlich beweist,
dass die Muskelzuckung nicht proportionell dem Reize, sondern anfangs etwas
schneller und darauf immer langsamer steigt, bis sie allmälich ihren maxima-
len Werth erreicht.
Veranlasst durch die Resultate Frcx's mit electrischer Reizung, habe ich
mir besondere Mühe gegeben zu einem bestimmten Ergebniss hinsichtlich der
Curve für Muskelzuckungen je nach der verschiedenen Stärke des Reizes zu ge-
langen. Ich habe Versuche an mehr als 100 Fröschen angestellt; von diesen
haben nur ein paar Versuche Resultate ergeben, die sich die von Fick nähern.
Dass nicht alle der wenigen Versuche, die Frex veröffentlicht hat, für
die Richtigkeit seines Gesetzes sprechen, habe ich Gelegenheit gehabt be-
reits oben anzudeuten, ebenso, dass die Resultate seines Nachfolgers, La-
MANSKY, keinesweges dieselbe unterstützen, wozu noch kommt, dass Tir-
GEL'S Versuche, soweit man aus der summarischen Kürze, mit welcher
seine Untersuchungen in diesem Punkte dargestellt sind, schliessen kann, im
Gegentheil und gleich denjenigen Hermans’s entschieden für die Richtigkeit
meiner Versuchsresultate sprechen). Ich kann daher nicht anders denken, als
dass sowohl aus diesen Gründen, als auch nach meinen eigenen Versuchen zu
urtheilen, die motorischen Nerven, insofern man aus der Muskelzuckung auf
ihren Functionszustand schliessen kann, gegen die sie treffende Reize solcher-
art reagiren, dass diejenige Curve, welche aus den Vereinigungspunkten der
die Muskelarbeit repräsentirenden Ordinaten gebildet wird, nicht, wie Fick zu
finden geglaubt hat, an ihrem oberen Ende discontuirlich ist, sondern dass sie
im Gegentheil allmälich aufwärts geht und asymptotisch ihr Maximum erreicht.
Was den nüher zum Origo gelegenen Theil der Curve anbetrifft, so zei-
gen die Figuren, sowie auch die Resultate, zu denen bereits die Betrachtung
über den minimalen Werth des Reizes führte, dass sie auch nicht in der Ge-
gend des minimalen Werthes discontuirlich ist, wie Fick behauptet. Im Ge-
gensatz hiezu deutet der Lauf der ganzen Curve an, dass dieselbe sich dem
!) Siehe S. 630, 631.
82
650 ROBERT TIGERSTEDT.
Nullpunkt der Abskissachse continuirlich nähert und dass mithin die Reizung
bei minimalen Werth des Reizes sofort eintritt, obgleich der Effekt so gering
ist, dass er durch unsere bisher angewandten Hülfsmittel sich nicht aufweisen
lässt. Das Verhältniss zwischen der Grösse des Reizes und der Muskelzuc-
kung unterliegt also för mechanische Reize nachstehendes Gesetz:
Wenn der Reiz an Intensität in gerader Linie zunimmt, beschreibt die
Muskelarbeit eine mit der Concavität gegen die Abskissachse gekehrte krumme
Linie, deren Anfangspunkt in der Nähe des Anfangspunktes des Systems liegt
oder mit demselben zusammenfällt, und welche Linie von hier in anfangs recht
starker Steigung sich aufwärts erhebt, um darauf mit allmälich abnehmender
Steigung sich ihrem Maximum asymptotisch zu nähern, welches dann von einer
der Abskissachse paralellen Linie repräsentirt wird.
Sechstes Kapitel.
Das quantitative Verhältniss zwischen dem Reize und
der Arbeit des Muskels.
In dem vorhergehenden Kapitel habe ich über die bei mechanischer Ner-
venreizung vorzugsweise auftretenden Erscheinungen berichtet. Es bleibt nun
übrig das Verhältniss zwischen der Grösse des Reizes und der Muskelarbeit
näher zu betrachten.
Die Frage von der Intensität derjenigen Kraft, die erforderlich ist um
einen gewissen Prozess von bestimmter Grösse in dem Nerv in Gang zu set-
zen, ist bisher im Ganzen ziemlich wenig behandelt worden, indem man, ohne
näher in die Frage einzugehen, sich mit mehr allgemein abgefassten Raisonne-
ments begnügt hat.
In neuerer Zeit, nachdem die naturwissenschaftliche Methode in der Phy-
siologie sich vollstindig Eingang verschafft, sind drei verschiedene Hypothesen
in dieser Beziehung aufgestellt worden. Eine derselben, die von MarrEvccer
aufgestellt, von keinem anderen Forscher aber soviel ich weiss angenommen,
hat zu beweisen gesucht, dass in dem Nerv und dem Muskel eine Art von
Kraftverwandlung stattfindet, derart, dass in der Muskelarbeit die dem Nerv
durch den Reiz zugeführte Kraft hervortrete.').
Die Unrichtigkeit sowohl des Raisonnements, von dem Marreuccr aus-
ging, als auch der Art und Weise, in welcher er in seinen Experimenten
1) Du Bois-Reymonp, Untersuchungen über thierische Electricität I, S. 273. 1848.
Studien über mechanische Nervenreizung. 651
dieselben anwandte, ist von Du Boıs-Reymosp !) ausführlich auseinanderge-
setzt, so dass ich nicht nöthig habe mich darauf näher einzulassen.
Die zwei anderen Hypothesen betreffs dieser Frage sind einander theil-
weise ähnlich, unterscheiden sich aber in einem wichtigen Punkt von einander.
Die eine nimmt an, dass all die Kraft, die bei der Muskelarbeit auftritt, im
Muskel selbst ihren Grund und ihre Entstehung hat, und dass sie durch den
den Nerv treffenden Reiz bloss ausgelöst wird. Unter Auslösung versteht man
dann einen seinem Wesen nach bisher vollkommen unbekannten Prozess im Mu-
skel, wodurch ein gewisses Maas der in Form eines mehr oder weniger leicht
oxydirbaren Stoffes in dem Muskel angehäuften Spannkraft dazu gebracht wird
als lebendige Kraft hervorzutreten — mechanische Arbeit und Wärme erzeugend.
Einer solchen Ansicht sind unter Anderen Hermann ”) und HEIDENHAIN ?)
beigetreten, ohne jedoch auf die Frage, wohin die bei directer oder indirecter
Reizung in den Reiz zugeführte Kraft hingelangt, näher einzugehen.
Positive Äusserungen hierüber findet man bei BrnwsrEI ‘) und Hänn-
STEN ”), welche annehmen, dass die lebendige Kraft des Reizes in der Arbeit
des Muskels wiedergefunden würde und mithin einen Theil derselben ausmacht,
Da gar keine experimentelle Unterlage da war, auf welche diese Ansichten
sich stützen könnten, wurden sie auch nicht näher präcisirt; sowohl BERNSTEIN
als auch Härwsten haben sich so unbestimmt darüber ausgesprochen, dass
man in keiner Weise bestimmt wissen kann, einen wie grossen Theil, ihrem
Dafürhalten nach, die lebendige Kraft des Reizes von der Muskelarbeit ausmacht,
ob derselbe recht gross oder ganz unbedeutend ist. Soviel ich habe finden
können, scheint es mir jedoch, als ob diese Forscher der lebendigen Kraft des
Reizes einen wesentlichen Antheil an der Arbeit des Muskels zuschreiben wollen.
Die Versuche, über welche ich in der vorliegenden Abhandlung berichtet
habe, geben einen bestimmten Anhalt für die Beurtheilung dieser Frage,
denn hier sind sowohl der Reiz als auch die Muskelarbeit mit einem und
demselben Maass gemessen.
Die Arbeit, welche der Muskel bei seiner Zusammenziehung verrichtet,
ist aus zwei Bestandtheilen zusammengesetzt: 1) dem mechanischen Effect und
2) der Wärmeentwickelung.
1) Du Bois-REYMOND, l| c. S. 275.
?) Hermann, Handbuch d. Physiologie II, 1, S. 106. 1879.
3) HEIDENHAIN, Mechanische Arbeit, Wärmeentwickelung etc. S. 165. 1864.
*) BERNSTEIN, Untersuchungen über Erregungsvorgang S. 154 ff. 1871.
5) HàrrsrEN, Studier öfver krafters förvandling i vitala processer, S. 43, 44. 1869. Vgl. auch
Finska Läkaresällskapets handlingar B. XVII. S. 12. 1875 und Notisblad för läkare och farmaceuter
1868. Sep. abdr. S. 6.
652 . ROBERT TIGERSTEDT.
Um die Frage von dem Verhältniss zwischen der Muskelarbeit und der
Kraft des Reizes vollständig zu entscheiden, wäre es nöthig für eine jede
Muskelzuckung nicht allein ihren Arbeitswerth, sondern auch ihre Wärme-
entwickelung zu bestimmen, da man solcherart für jede besondere Rei-
"zung sowohl die Stärke des Reizes als auch den hiedurch ausgelósten Total-
effect, beide in demselben Maass ausgedrückt, kennen lernen würde. Der-
gleichen Untersuchungen habe ich noch nicht unternommen. Um jedoch zu
zeigen, dass man bereits in diesem Augenblick mit grosser Sicherheit die Frage,
von wo die bei der Muskelarbeit hervortretende Kraft herstammt und wohin
die lebendige Kraft des Reizes hinkommt, entscheiden kann, halte ich mich für
berechtigt meine Resultate von der Grósse der Muskelarbeit mit denjenigen zu
complettiren, welche Fick und Harreseck bei ihren Untersuchungen der
Würmeentwickelung bei Muskelarbeit erhalten haben.
Diese Forscher suchten das Verhältniss zwischen der Wärme und der
mechanischen Arbeit bei Zusammenziehung des Muskels vermittelst einer emp-
findlichen und genauen Methode zu bestimmen. Sie fanden, was auch Heı-
DENHAIN bereits früher constatirt hat, dass der Muskel bei seiner Zuckung
absolut genommen um so mehr Wärme entwickelt, je grösser seine anfäng-
liche Spannung ist; dass aber die bei einer Zuckung entwickelte Wärme bei
niedrigerer Belastung grösser im Verhältniss zu der Arbeit des Muskels ist,
als bei einer höheren Belastung). Es ergab sich solcherart, dass bei einer
Belastung der Schenkelmuskulatur mit 100 Gram die Wärmeproduktion sich
zur mechanischen Arbeit des Muskels wie 18—21 zu 1 verhielt, während
dasselbe Verhältniss bei einer Belastung von 300—500 Gram wie 3,5—4 zu
1 war. Hiebei ist jedoch zu bemerken, dass Fick in seinen Berechnungen
die specifische Wärme des Muskels zu 1,0 angenommen hat, während sie ei-
gentlich nicht höher ist als 0,83. Die vorbenannten Zahlen werden daher resp.
15—17,5 und 3,0—3,5.
Bei meinen Versuchen halte ich mich für berechtigt, auf Grund des nie-
drigen Gewichts, das der Muskel dabei zu tragen hatte, das Verhältniss zwi-
schen der Arbeit und der Wärmeproduction als ungefähr 1 zu 17,5 anzuneh-
men. Von einer directen Vergleichung kann hier natürlicherweise nicht die
Rede sein, da die Versuche Frck's und HamrExECK's an anderen Muskeln aus-
geführt sind, als die meinigen, die nur den M. gastroenemius betrafen.
Die von mir gefundenen Werthe für das Maximum von Nervenreizung
1) Fıck u. HARTENECK, Archiv f. die ges. Physiologie, XVI, S. 79—89. 1878.
Studien über mechanische Nervenrerzung. 653
und für die entsprechende Muskelarbeit waren in einer Serie resp. 6,300 und
163,000, in einer anderen 8,800 und 100,000 Milligrammillimeter. Legen
wir den folgenden Berechnungen die Durchschnittszahl dieser zu Grunde, so
finden wir, dass einem Reiz von 7,500 Milligrammillimeter, eine Muskelarbeit
von 132,500 Milligrammillimeter entspricht. Mit Zurhülfenahme dieser Durch-
schnittszahl sowie der Versuchsresultaten Fier’s und HamrENEck's würde dann
der Effekt, der durch einen Reiz von 7,500 Milligrammillimeter in der Mu-
skelarbeit zu 'lage tritt, ausgedrückt in demselben Maas, nicht weniger als
2,450,000 Milligrammillimeter betragen.
Nimmt man wiederum an, was zwar nicht nóthig ist, aber für die nähere
Beleuchtung der Frage von gewissem Interesse sein kann, dass bei meinen
Versuchen die Wärmeproduction nur 3 mal die Muskelarbeit betrug, mithin das
kleinste Verhältniss, welches Frick und HamrENEck gefunden, so entsprach
folglich einem Reiz von eirca 7,500 Milligrammillimeter Stärke eine Muskel-
arbeit, die dessenungeachtet 530,000 Milligrammillimeter betrug.
Hiebei ist zu bemerken, dass die vorstehenden Maasse für die Stärke
des Reizes in der That die obere Grenze desselben ausdrücken, weil von
demjenigen Theil desselben, welcher nicht zur Nervenbewegung übergeführt
sondern in Wärme verwandelt wird, wenn das Gewicht den Nerv trifft, ganz
abgesehen worden ist”).
Die obenerhaltenen Resultate beweisen daher um sa mehr dass
jedenfalls der von einem eizelnen mechanischen Reiz ausgelóste Effect min-
destens 70 à 100 mal grósser als die lebendige Kraft des Irritaments ist, und
dass sie mit grosser. Wahrscheinlichkeit 320 mal dieselbe, ja noch mehr beträgt.
Dieses Resultat zeigt, dass die durch den Nerv dem Muskel zugeleitete
Kraft für die Würmeentwickelung und die mechanische Arbeit desselben von
fast gar keiner Bedeutung und von verschwindender Geringfügigkeit ist, denn
derjenige Theil der effectiven Arbeit des Muskels, diese Kraft ausma-
chen sollte, ist im Verhältniss zur Totalsumme so unbedeutend, dass sie ver-
mittelst unserer bisher angewandten Apparate sich nicht aufweisen lässt und
vollständig innerhalb der Grenzen der Versuchsfehler fällt. Wir haben somit
gefunden, dass die Quelle des Functionszustandes des Muskels, sowie der hie-
bei entwickelten Arbeit und Wärme ganz und gar im Muskel selbst liegt, und
dass dieselben nur durch die durch den Nerv dem Muskel zugeleitete Reizung
ausgelöst werden.
Worin die Auslösung eigentlich besteht, ist uns gänzlich unbekannt.
3 Vgl. oben S. 599.
654 ROBERT TIGERSTEDT.
Die vorzüglichsten in dieser Beziehung bekannten Thatsachen sind, dass die-
selbe bisher für eine jede Stärke des Reizes nicht aufgewiesen worden, son-
dern nur von einem gewissen endlichen Werth beginnt; dass die Stärke dieser
Auslösung in gewissem Grade von der Stärke des Reizes abhängt und dass
sie für einen einzelnen Reiz eine gewisse Grenze nicht übersteigt, dass aber
unter besonderen Umständen die ausgelöste Arbeit bedeutend vergrössert wird
über das durch einen einzelnen Reiz zuwegegebrachte Maximum hinaus (über-
maximale Zuckungen, Tetanus). Diese Sachverhältnisse zeigen, dass die Aus-
lösungsarbeit zur Stärke des Keizes in einem gewissen bisher nicht näher be-
stimmten Verhältnisse steht; hierzu wird also die lebendige Kraft des Reizes
zunächst verwandt. Auf dem gegenwärtigen Standpunkte unserer Kentniss der
bei diesen Prozessen obwaltenden Umstände, lassen sich die Verwandlungen
der Kraft beim Auslösungsprozess nicht weiter verfolgen, auch nicht entschei-
den, inwiefern dieselbe in Wärme übergeht oder wohin sie gelangt.
Als ein Corrolarium der vorstehenden Resultate betreffs der Quelle der
Muskelkraft ergiebt es sich, dass der Unterschied zwischen directer Reizung
des Muskels und indirecter solcher durch den Nerv im Ganzen genommen
qualitativ nicht existire, weil beiderlei Arten von Reizen, die directen ebenso-
wohl wie die indirecten, keine andere Aufgabe hätten als einen Functionszu-
stand bei dem Muskel auszulösen. In quantitativer Beziehung findet jedoch,
wie man von Alters her weiss, ein recht grosser Unterschied in den Resulta-
ten statt, die vermittelst directer Muskelreizung oder indirecter solcher durch
die Dazwischenkunft des Nervs erzielt werden. Man hat hierin einen Beweis
dafür gefunden, dass ein grosser Unterschied zwischen der specifischen Irrita-
bilität der Nerven und der Muskeln vorhanden sein sollte. Ein solcher Un-
terschied ist jedoch hiedurch keinesweges erwiesen, denn aus den als Beweis
dafür angestellten Versuchen ergiebt sich ja eigentlich nichts anderes, als dass
die durch verschiedene Reize bei den Nerven hervorgerufene Form von Be-
wegung geeigneter ist die Kräfte des Muskels auszulösen, als das directe An-
bringen von Reizen an den Muskel selbst, und man hat somit in dem einen
Falle die specifische Irritabilität des Muskels gegen einen gewissen bestimmten
Reiz, in dem anderen wiederum gegen die dem Muskel durch die im Nerv
stattfindende, unbekannte Form von Bewegung zugeführte Reizung festgestellt.
Diese beiden Grössen, da sie nicht in demselben Maasse gemessen sind, las-
sen sich daher nicht mit einander vergleichen. Wir kennen die Natur und
die Beschaffenheit der unter der Benennung Auslösung zusammengefassten Pro-
zesse zu wenig, als dass wir wissen könnten, ob nicht eine Art von Bewe-
Studien iiber mechanische Nervenreizung. 655
gung geeigneter sei ein gewisses Maass von Arbeit auszulösen als eine andere
Art Bewegung; die eben erwähnten Sachverhältnisse zeigen, dass die durch
den Nerv dem Muskel zugeleitete Bewegung fär die Versetzung desselben in
Functionszustand mehr als irgend ein anderer bisher versuchter Reiz geeignet ist.
Bleibt nun zu untersuchen, in welcher Art der Reiz auf den Nerv erre-
gend wirkt. Hiebei stossen wir wiederum auf zwei Annahmen, die beide
möglich sind: entweder findet auch im Nerv eine Auslösung statt, analog mit
derjenigen, die im Muskel sich darbietet, oder auch wird die Kraft des Reizes
im Nerv in eine andere Form von Bewegung verwandelt. Für meinen Theil
bin ich der Ansicht, dass für die letztere Annahme gewichtigere Gründe als
für die erstere vorliegen. Um berechtigt zu sein auch im Nerv eine Auslö-
sung vorauszusetzen, ist es erforderlich, dass im Nerv beim Functionszustande
einige der wichtigsten im Muskel bei dessen Zustand von Thätigkeit auftre-
tenden Erscheinungen, namentlich ein stärkerer chemischer Umsatz und grös-
sere Wärmebildung, sich darbieten. Keine dieser Erscheinungen wird beim
Functionszustande des Nervs beobachtet. Hecmnorrz hat gezeigt, dass die
Temperatur des Nervs hiebei nicht erhöht wird”); und dass der chemische
Umsatz gleichfalls nicht besonders gross ist, habe ich oben bereits erwähnt,
wobei ich die Aufmerksamkeit speciell darauf hinlenkte, dass bei mechanischer
Reizung, wobei keine von dem Reize selbst erzeugte chemische Zersetzung ent-
steht, die allergenauesten Untersuchungen nicht im Stande waren eine Veränderung
in der chemischen Zusammensetzung des Nervs darzulegen. Der einzige noch
übrige Grund für die Annahme einer Auslösung wäre, inwiefern die Kraft des
Reizes nicht für genügend erachtet werden könnte, um durch directe Ver-
wandlung die zur Auslösung nothwendige lebendige Kraft hervorzubringen. So
lange die PrLücer’sche Theorie von der Lawinen-ähnlichen Zunahme des Func-
tionszustandes Geltung hatte, war eine solche Ansicht vollkommen berechtigt,
denn in anderer Weise als durch eine Auslösung konnte ja die Intensität des
Nervenprozesses mit einem jeden @uerschnitt, der durchlaufen ward, nicht
zunehmen. Nunmehr ist diese "Theorie nicht haltbar und der ihr entnommene
Grund muss daher gleichfalls wegfallen.
Ein directes Maass für die zum Auslösungsprozess nöthige Kraft besit-
zen wir in derjenigen, welche eine directe Muskelreizung erfordert; wir wis-
sen, dass diese in der That nicht sehr gross ist, obschon im Verhältniss zu
der bei indirecter Reizung durch den Nerv erforderlichen recht bedeutend.
Nun ist es uns bekannt, dass diese Arten von Bewegungen nicht einer und
!) Hezmmozrz, Archiv f. Anat. und Physiologie. 1848. S. 158.
656 ROBERT TIGERSTEDT.
derselben Art sind und wir haben gute Gründe anzunehmen, dass die Bewe-
gung im Nerv sich mehr als directe Reizung dazu eignet die Muskelkräfte
auszulösen. Ferner habe ich gefunden, dass wenn man auf eine gewöhnliche
a-Stimmgabel von paar Millimeter Höhe das Gewicht 0,485 von meinem Fall-
apparat herabfallen lässt, die Stimmgabel in verhältnissmässig recht starke
Schwingungen versetzt wird. Mechanische Stósse von einer für Nervenreizung
minimalen Stürke sind mithin genügend, um durch directe Kraftverwandlung ei-
nenim Vergleich zum Nerv so groben Kórper wie eine Stimmgabel in Bewegung
zu bringen. Dieses alles deutet darauf hin, dass beim Functionszustande eine
Verwandlung von Kraft derart stattfindet, dass die lebendige Kraft des Reizes
in eine für die Nervensubstanz eigenthümliche Form von Bewegung verwandelt wird.
In welcher Weise diese Verwandlung vor sich geht, und inwiefern alle ver-
schiedenen Arten von Reize in der That eine und dieselbe Art von Bewe-
gung in der Nervensubstanz ergeben, oder inwiefern und in welchem Maasse
die durch die verschiedenen Heize erzeugten Prozesse verschieden sind, dar-
über wissen wir bis jetzt gar nichts. Die Aehnlichkeit der ausgelósten Er-
scheinungen lassen uns jedoch ahnen, dass sämmtliche diese Prozesse von ei-
ner und derselben Beschaffenheit sind.
Da nun die Reize solcherart die vorhandenen Spannkräfte in den Nerven
nicht auslösen, sondern ihre Bewegung in denselben in eine andere Art von
Bewegung verwandelt wird, so fragt es sich schliesslich, welcher Art
diese Bewegung eigentlich ist. Die Beantwortung dieser Frage liegt aus-
serhalb der Grenzen der gegenwärtigen Untersuchung. Ich kann jedoch
nicht umhin anzudeuten, dass die aus meinen Untersuchungen hervorgegange-
nen Resultate sämmtlich für die Richtigkeit derjenigen Theorie sprechen, die
von Feenner ') und Heıexmam ^) zuerst aufgeworfen und späterhin, durch
ausführlich dargelegte Beweise unterstützt, von HÄLLSTEN”) und Wunpr ‘) nä-
her entwickelt wurde, nämlich dass der Functionszustand im Nervensystem aus
einer Wellenbewegung besteht.
1) Fecuner, Elemente der Psychophysik, II, 281 ff. 1860.
2) HEDENHAIN, Studien des physiologischen Instituts zu Breslau I, S. 64. 1861.
3) HàrrsrEN, Protoplasmarórelser och funktionstillständet i nervsystemet. 1873.
4) Wunpr, Physiologische Psychologie. 1874.
-1
Studien über mechanische Nervenreizung. 65
Erklárung der Abbildungen.
Taf. 1. Seitenansicht meines Fallapparats.
Taf. 2. Vorderansicht des Fallapparats.
Taf. 3. Der Fallapparat von oben.
In allen diesen drei Tafeln haben die Buchstaben eine und dieselbe Be-
deutung.
dai. > M :
n die messingenen Pfeiler, längs denen der Electromagnet sich bewegt.
cC der messingene Stab, mit welchem der Electromagnet gehoben und gesenkt
wird.
dd der Electromagnet.
f Schraube, mit welcher der Stab ce befestigt wird.
99 |
gy
hh | die Aussprünge von den Trägern des Electromagnets, wodurch dieser
hh"| längs den Pfeilern aa’ bb’, geleitet wird.
iji Schrauben, mit denen die Saiten k in die Pfeiler angeschraubt sind.
k die Saite im Pfeiler (nur in Taf. 1 sichtbar).
ll der Schlitten, auf dem der Fallapparat befestigt ist und durch welchen die-
ser hin und zurück bewegt werden kann.
mm Leisten, die der Schlitten // an seinem Platz halten.
n die Scheibe, auf welcher der Apparat ruht.
000 Stellschrauben.
p Stativ, an welchem das Femur befestigt wird.
q messingene Scheibe, welche die beiden Hülften des Schlittens // verbindet.
r Scala am Schlitten UU (Taf. 3).
s Darmsaite, vermittelst welcher der Schlitten bewegt wird.
t das Bett, auf welchem der Nerv ruht.
uu Oese an den Enden des Schlittens, an welcher die Darmsaite befestigt wird.
ww Rollen, über welche die Darmsaite geht zur Rolle v unter dem Apparat,
durch deren Umdrehung vermittelst des Griffs
w der Schlitten Z hin und zurück getrieben wird.
messingene Scheiben, die den Electromagnet tragen.
83
658 ROBERT TIGERSTEDT.
xx der Apparat, um das Gewicht vom Nerv unmittelbar nachdem es herab-
gefallen zu heben.
y Querstück aus Hartgummi die beiden Schenkeln im Apparat «x verbindend.
zz Leitungsschrauben für die Electroden.
aa Leitungsschrauben für die Electroden, wenn man den Nerv mit Electricität
Taf.
Taf.
reizen will.
4.
Fig. 1 zeigt den Hebeapparat (xx Taf. 1—3) in natürlicher Grösse.
Fig. 2 zeigt das Gewicht V in natürlicher Grósse; alles ist aus Eisen,
ausser a, das aus weichem Kupfer ist.
Fig. 3 zeigt das Gewicht III in natürlicher Grósse; a ist weiches Kupfer,
die Scheibe b weiches Eisen, das übrige Hartgummi.
Fig. 4 zeigt das Gewicht II in natürlicher Grösse; a ist weiches Kupfer,
die Aussprünge db Horn, das übrige weiches Eisen.
Fig. 5 veranschaulicht die Versuchsanordnung bei Bestimmung der Fall-
zeit des Gewichts. «a ist der Electromagnet im Fallapparat mit dem
Gewicht an demselben befestigt. cc” ist der Hebeapparat, an dessen
oberen Endpunkten die Quecksilbergefässe d’d” festgeschraubt sind. ee
ist Desprerz’ Signal électrique, f der Stromunterbrecher und g die
Batterie. Vgl. S. 597.
Fig. 6 zeigt von oben in natürlicher Grösse die Pfeiler aa’, bb’ (Taf.
1—3) und das Gewicht IL, Taf. 4, Fig. 4. cc die Saiten kk (Taf.
1) im Durchschnitt.
Fig. 7 zeigt die Versuchsanordnung bei Nervendehnung. «a der Muskel.
b der Nerv, c das Rückenmark, d unter den Nerv gelegte Glasschei-
ben, e die Wagschaale.
5.
Fig. 1. Die Versuchsresultate bei Bestimmung der Fallzeit. Siehe
S. 598.
Fig. 2. Die Abnahme der Muskelzuckungen bei übermaximalen Reizen.
Siehe S. 602.
Fig. 3. Erholung des Nervs nach lüngere Zeit hindurch fortgesetzte Rei-
zung. Siehe S. 604.
Fig. 4. Wiederholte Nervenreizungen, um die Ausdauer des Nervs zu
zeigen. Siehe S. 605, Versuch 45.
5. Einfluss der Dehnung. Siehe S. 610, Versuch 6. 70.
Fig. 6. Ebenso. Siehe S. 610, Versuch b. 71.
Studien über mechanische Nervenreizung. 659
Fig. 7. Die lrritabilitàt an verschiedenen Stellen des Nervs. Siehe S.
622, Versuch 65.
Fig. 8. Die Irritabilität an verschiedenen Stellen des Nervs. Siehe S.
622, Versuch 67 a.
In Figg. 7 u. S8 bedeuten die Abskissen die Abstände der gereizten
Stellen vom Muskel, die Ordinaten die Höhen der Muskelzuckungen, 5 mal
vergrössert.
Taf. 6.
Alle Figuren zeigen hier das Verhalten der Muskelzuckungen nach der
verschiedenen Stärke des Reizes.
Fig. 1. Siehe S. 640.
Fig. Siehe S. 640, Versuch 9,1.
Fig. Siehe S. 640, Versuch 9,2.
Fig. Siehe S. 641, Versuch 13.
Fig. Siehe S. 641, Versuch 15.
Siehe S. 642, Versuch 18.
Siehe S. 642, Versuch 19.
Siehe S. 642, Versuch 21.
Siehe S. 644, Versuch 36.
Siehe S. 648, Versuch b. 14.
en
ga
SEITE TEN
chc
ds de d
|
©
660
Inhaltsverzeichniss. :
Vorwort ER RO MT en wey à SX
Erklärung der Äbkuörsungén Fe e VOTO Reo FÖDS
Einleitung. . . HEN MEE LOTO EP re AME UE os QAM PACTI S! astare
Erstes Kapitel Poo Is eos MO ENTER) OCDE
Geschichte.
ANNE SM Apte 4,5 06 Ad EM NEMO e ME An OR E50:
Die Versuchsmethode.
DELA Kapitel. cm « . 600.
Von der Ausdauer der Ner ven dus is nie ehe fs
Ermüdung und Erholung.
Miectes Kapitel . 5 OS.
Die Irritabilität eines nd desselben Netvs an Sd Stellen.
Bümstes Kapitel . 2... . 629.
Die Abhängigkeit der Miskelvuckins von der Intensität, des decet
Reizes.
SECTE S MR AIDIITE LS CR . 650.
Das quantitative Verhältniss Ronan dem Fire ana de Me. des Muskel
Erklirunpsder Abbildungen: EMEA, sh ner m E SR SR SEKO BE
rase
————— —
JOHAN JAKOB NORDSTRÖM
tecknad
af
WILH. LAGUS.
Minnestal på Finska Vetenskapssocietetens Års- och Högtidsdag
den 29 april 1875,
omarbetadt och tillökt.
„Biografiska anteckningar äro bidrag till sam-
hällets historia."
ex
F. 7. Nordström.
vede ond M
a . Atm
a^
Innehåll; Inledning, sid. 1. — Födelse: Utbildningsår, 3. — Första skrift; Adjunkt, 8. — Andan
vid universitetet, 11. — Professor, 14. — Polemik, 15. — Föreläsare; Vetenskapsman; För-
fattare, 18. — I konsistorium; Vota i disciplinära, vetenskapliga o. administrativa ärenden,
30. — Antydan om afgång; Universitetsinteriörer; Afskedsansökan, 47. — Dragning mellan
Sverige och hemlandet, 55. — Afsked beviljadt; Opinioner, 60. — Skilsmessa från Finland;
Tankar dervid, 65. — Emottagande och verksamhet i Sverige, 68. — Riksarkivarie; annan
lärd verksamhet, 72. — I komitéer och vid riksdagar, 77. — Thomas Frisk; Representations-
förändringen; I kyrkomóten, 86. — Avancementsfrågor, 93. — Hemlandsplaner, 96. — Arbe-
ten för våra landtdagar, 111. — Mer enskilda relationer till hemlandet; Nödären, 114. —
Om Fennomanin; Pessimism; Missmod 118. — Utrikes resor, 123. — Jubelkrans, 127. —
Sjàls- och kroppskrafter, 129. — Sista sjukdom; Död; Begrafning, 130. — Sorgefest i Hel-
singfors, 131. — Svenska riksdagen besluter extra anslag át familjen, 133. — Maka och barn;
Porträtt, 134. — Kronologiskt register till lefnadsteckningen, 135.
ALL LSS
pw th ue
ivi M p Ee A
FEL tu k. FN | M
| npo Bh
mu CA TE nu Hu mU
a NM 2 0 la ,
il "us Mgr
d
^id quM ptm TA su
T Tr
T Le eae dn
ty jud cmd € diy | vidi (ierit dé
p dde ptite
APE ‘| [ LII gi |
"omm
ud à iR a rte P € db re HT
uh , ETT ap dr i |
^ "pie Mus A M E A "s
ven Er 4
“1 vd nter
e fuse À bi i : pn
cd Wei M
D AC EIU IE T ' à I í
| P 5 E i LIE
€ Ls I Y et " IE
+ AMD 0
i Le TT
$ \
e -
M. H.
Ofta, mer än ofta, är det först saknaden, som rätt lifligt påminner oss om
hvad vi egt; ofta måste sjelfva döden mellankomma, innan lifvets skrift kan
träda fram rätt skönjelig, rätt klar, rätt fattlig. Alt från den längesedan hän-
svunna stund, då Jakob Johan Nordström lemnade oss, lemnade sin fäderne-
jord, ha vi fått lära att sakna honom; nu då hans dag är lyktad och dess
arbete ändadt, må vi icke mera knota öfver hvad vi miste, utan söka rättvist
uppskatta hvad vi egde uti honom. Så var han vår, att aldrig kunna bli oss
främmande.
Med fosterlandet och dess högskola delande mången erkänsamhetens
skuld till den i dubbel hänsyn från oss gångne, har det samfund, hvars 37:de
årsdag nu är inne, velat genom en offentlig, om ock enkel, hyllningsgärd gifva
uttryck åt sina tänkesätt. Finska Vetenskapssocieteten kan och får ej glömma,
att han varit en af hennes stiftare, en af de femton, hvilka förr än andre
vågat tro på en framtid också i Finlands kulna bygd för den högre, ideala
och teoretiska forskningens ädla planta och åt denna tro, åt denna öfvertygelse,
beredt en verklighet, en fristad. Han icke blott medverkade till de stadgar
för och den organisation af Societeten, hvilka, ännu bestående, väsendtligt bi-
dragit att tillvinna hennes oegennyttiga sträfvanden styrelsens uppmuntran,
landsmäns och landsrepresentationens förtroende, utlandets aktning; det var ock
i hennes krets han framlade sina tidigaste meddelanden om och ur det stora
verk, som skulle vinna åt hans namn ett utmärkt rum i den nordiska rätts-
kunskapens annaler. Vid Societetens första årsmöte höll han ett föredrag ,,Om
de äldre nordiska fattiglagarnes hufvudmomenter*, hvilket sedermera, äfvensom
den i en annan session afgifna redogörelsen ,, Om svenska kyrkans organisation
och friheter under katolska tiden”, införlifvades i hans berömda , Bidrag till
den svenska samhällsförfattningens historia”. — Hvi skulle jag förtiga det?
Några år derefter tyckes hans deltagande för Societeten, i anledning af en
meningsstrid om vissa hedersledamöters inkallande, hafva svalnat, att ej säga
slocknat; det lifvades dock åter, om än i annan form, då han genom sin an-
1
ställning vid svenska riksarkivet såg sig kallad att med upplysningar derifrán
främja särskilda i Societeten utgifna specialundersökningar.
Vare detta sagdt om anledningen till denna lefnadsteckning. Många
nekrologer öfver den högt förtjente vetenskaps- och embetsmannen hafva vis-
serligen redan, både uti Finland och Sverige, skådat dagen. De ha dock så
mycket mindre kunnat lösa Societeten från en henne kär förbindelse, som hon
ansett sjelfva ämnet rikt nog att erbjuda flera hittills oberörda, kanske äfven
glömda eller okända enskildheter af viss betydelse. Här, liksom ständigt i vår
politiska, sociala och intellektuela utveckling, varsnar gramskaren framteelser
af en verksamhet lika gagnelig för folken på Bottenhafvets båda stränder, sär-
deles om han (hvilket synes tillbörligt) med den hädangångne erkänner, att
» biografiska anteckningar äro bidrag till samhällets historia”. Att, i hvad på
oss Finnar ankommer, lemna ett sådant bidrag, skall i det följande åsyftas.
Väl begränsas framställningen vid detta tillfälle af de pligter, Societeten
eger äfven mot ett annat för henne och den finska högskolan dyrbart, mycket
dyrbart minne”, men vågar likväl lofva, att dess ärade åhörare, såsom läsare,
skola, såvidt möjligt, godtgöras för hvad de redan nu må hända ogerna sakna;
ty det skrifna ordet står ju åter, fastän det muntliga måste hasta med minuten.
En kommande stund skall gifva föredragaren den rätt, hvilken ögon-
blicket förvägrar, eller att fullständigare framhålla de detaljdrag, hvaraf lef-
nadsbilden i dess helhet betingas, och hvilka här utan tvifvel ega ett mer
än vanligt intresse, åtminstone för den förevigades landsmän. Dervid skall
följas som lag att, hvar så ske kan utan fara för öfversigtligheten, i skildringen
upptaga den skildrades egna ord och utdrag ur hans skrifter. Ett dylikt för-
farande, hvarigenom biografen ställvis blir blott referent, saknar icke sina be-
tänkligheter, men icke heller en väsendtlig fördel, ty, såsom den snillrike Hans
Järta, Nordströms föresyn i så mycket, yttrat, „det kan göra framställningen
något trög och långtrådig samt betaga densamma en rask gång och derigenom
retorisk effekt, men gifver den deremot mera trovärdighet och objektivitet".
Med alt detta, om mer eller mindre utförd, beledsagas teckningen på dessa
blad, likasom af sin skugga, af billig farhåga att icke anses, så fullt som önskligt
varit, värdig sitt upphöjda föremål, en af de oförvitligaste och manligaste karakterer.
* Egnadt Societetens hedersledamot Fr. W. A. Argelander (f 1874 17) och framsagdt
af herr A. Krueger,
Jakob Johan Nordström föddes den 20 december 1801 * i Finlands
gamla hufvudstad Åbo, hvarest hans föräldrar, svarfvaremästaren Matts Nord-
ström och Katarina Holmberg, tillhörde domkyrko svenska församlingen
och egde en mindre gård vid Tavastgatan. Fadren torde härstammat från
Rusko, Nousis eller Tyrvis socken; modren, en verksam, men sträng och
häftig qvinna, på hvilken sonen mest skall ha bråtts, var rusthållaredotter från
Bjursäng på Lelax ö i Pargas. Familjens förmögenhetsvilkor voro knappa och
påbjödo noga ekonomi. Jemte de öfriga barnen, tvenne flickor, fick derför
den uppväxande gossen ofta vistas hos en välmående morbror, egaren af Bjurs-
äng, häradsdomaren Johan Holmberg, hvilken skildras som en mycket
myndig och i sin kommun inflytelserik man. Holmberg skall ock med smärre
penningesummor understödt sin systerson samt, alt efter som denne hann
längre på den lärda banan, med desto större belåtenhet plägat framhålla sin
merit att vara den, som , först satt pennan i Nordströms hand“.
Gossen besökte sin födelsestads välansedda katedralskola, der han gjorde
sig känd för flit och bestämdhet samt, på denna pennalismens lysande tid, väl-
deliga höll yngre kamrater i styr. En af desse, ännu lefvande, hvilken ock
såsom student bodde i Nordströmska gården, har berättat mig, med hvad re-
spekt han ifrån klassbänkens tvång plägade skåda på den långe, blonde rek-
toristen, som med fria steg och klobban i hand mätte golfvet af och an.
Ville pojkslynglarne rätt förarga, behöfde de blott fråga, med anspelning på
fadrens yrke, „hvad kosta mån tro dambrickorna?* Vid 17 års ålder dimitte-
rad från läroverket och inskrifven som student i Åbo .nationen“, föresatte
han sig att sträfva mot den akademiska parnassen. Sina närmaste vänner och
umgängeskamrater från skoltiden egde han i A. W. Dammert och V.E. Hart-
vall, den förre slutligen provinsialläkare, den senare universitets-adjunkt och
bergmästare.
Nordströms studentår, 1818—1823, inföllo på en i universitetets och
hela fosterlandets häfder ganska märklig brytnings- och vacklingsperiod. Ua-
lonius hade nyss gått till den eviga hvilan. Den siste prokanslern J. Teng-
ströms samtidigt timade afgång från embetet ansågs betecknande, man visste
* Enstämmiga uppgifter i kyrkobok och dopattest, äfvensom i universitetets och nations-
matriklarna. Ända till 1823 anföras hans dopnamn i den ursprungliga ordningen, jemväl på
titelbladen till akademiska dissertationer, för hvilka han responderat, men ändras sagda år i
en dylik skrift (hans doktors diss.) till Johan Jakob. Äfven andre hafva tillåtit sig ena-
handa omkastning, för att icke heta lika med Gustaf III:s baneman. Jemväl födelseåret an-
ges ofta oriktigt, till 1802 i st. f. 1801. hy”
4
blott ej så noga: hvad? Polismagtens bekanta försök till inblandning i den
akademiska jurisdiktionen höll närmare tvenne år, 1817—1819, sinnena i stor
spänning. Flera nygrundade tidskrifter, Aura 1817—1818, Mnemosyne 1819
—1823, Åbo Morgonblad 1821 med bihanget Oskyldigt Ingenting, jemte
den officiel vordna och 1815—1819 af D. Myreen redigerade Åbo Allmänna
Tidning, sökte hvar för sig att samla sympatierna under sina fanor. De ene käm-
pade med värma för satsen: „all den odling Finlands invånare ega är ur-
sprungligen ur Skandien, fortplantad på Skandiens sköna språk” och sekun-
derades flitigt af svenska Litteratur-tidningen, som menade, att vår poesi alltid
borde skrifva svenska och endast låta sig modifieras af den finska individuali-
tetens , något österländska natur“, pàyrkande för öfrigt vigten för båda län-
derna deraf ,att åtminstone den intellektuela gemenskapen och vexelverkan
aldrig måtte upphöra", helst ,, Jomala från sin egen fosterbygd synes vara för-
drifven af Thor, Odin och Frigga"; i Morgonbladet förfäktade Arvidsson, den
käcke agitatorn, finskans predominerande, eller hellre uteslutande rättigheter;
en tredje ifrade med sällspordt nit att åt ryskan, ,såsom vårt moderlands
språk", vindicera den största möjliga utbredning i alla bildade samhällsklasser,
icke ens presteståndet undantaget. Också förmedlingsprojekt uppkastades, —
det anmärkningsvärdaste i Mnemosyne af C. S. F(orssman), som enär Fin-
land vore , vår füdernebygd* och Ryssland deremot , vårt alt mer och mer
blifvande fädernesland“, ville se språkförhållandena ordnade ur denna hänsigt,
tröstande tilläggande, att ,, Svenskan är all vår bildnings barnmorska, om icke
moder, och nu genom seklers häfd dermed så redan sammanväxt, att sekler,
med derà användt bemödande, icke skola skilja dem åt".
Derunder egnades på högre ort största uppmärksamhet åt alt hvad
hördes ifrån högskolan. Till aflägsnande af det missmod, polisens åtgärder
väckt, meddelades ändtligen, i början af 1819, Kejsar Alexanders till hans
höge son, universitetets kansler, stälda skrifvelse, hvari samma åtgärder strän-
geligen ogillades, såsom , stridande mot Vår vid flera tillfällen förklarade nà-
diga afsigt, att vilja skydda och bibehålla de i landet varande stånds, verks
och korparationers äfvensom alla enskildes i särskilda privilegier och författ-
ningar grundade fri- och rättigheter." Ej mindre Monarken, än Tronföljaren,
kansler, täcktes, den förre i september 1819, den senare i nästföljande juni
månad, hugna Finlands lärosäte med personliga besök och uttryck af nådigaste
tillfredsställelse, efter att den storartade undersökning, d. v. rektor Melartin,
jemte sjelfva generalguvernören och ett särskildt ombud från Petersburg, an-
stält i följd af vissa studentupptrüden, blifvit nog resultatlós. Ett ynnestbevis
ansågs ytterligare ligga deri, att till universitetets. förste vicekansler utsågs, i
augusti 1821, den humane grefve I. Fr. Aminoff, samme finske ädling, hvars
patriotiska förtjenster Nordström 21 år senare så vältaligt skildrade i en
öfver honom uppsatt nekrolog. Men redan började horisonten mulna.
Den nye chefens helsningsord, vid inskriptionen i oktober 1821, föllo
sig, under omisskännelig välvilja, mycket allvarligt, man trodde hotande. Uni-
versitetets uppgift vore att .jemte vetenskapernas utvecklande i sin klarhet,
bibringa begrepp af de rättsgrunder, uppå hvilka fädrens vishet byggt våra
lagar, dem vår allernådigste Kejsare stadfästat och hvarigenom han icke alle-
nast för det närvarande, utan ock för kommande dagar grundlagt och befästat
den fortfarande varaktigheten af storfurstendömet Finlands tillvaro såsom stat
under Rysslands mägtiga beskydd." Tyvärr, heter det vidare, höll dock in-
sigten härom på att förvirras af dem, hvilka, gripne af tidens allmänna sjuka,
under lösen af slagorden frihet, folket, folkets väl, vilja stifta lagar nedifrån
uppåt, ehuru tvärt om såväl naturens ljus som all sann vishet har sin upp-
rinnelse från höjden. De unge erinrades om yttrandet i ett kanslersbref, att
Monarkens lit till deras sedliga sträfvan ,förverkas genom hvarje missbruk af
den sanna akademiska friheten”, samt att , äfven de minsta afvikelser* från de
antydda rättsgrunderna , verka på fosterbygdens närvarande och framtida till-
varelse såsom stat med bibehållande af våra visa lagar under det mägtiga,
välgörande beskydd vi nu ega*. À sin sida manade vid samma tillfälle rek-
tor: „förkasten icke utan proberstenen i eder hand, det från forntima än gàng-
bara mynt; pregeln kan vara gammal, men metallen ofta af bättre halt, än i
den nyare tidens tunnt förgylda penning."
I de styrandes varningar nämndes ingen person, men man visste mycket
väl, att de förnämligast voro rigtade mot det klander af hela vårt samfundslif,
en yngre universitetslärare, Arvidsson, än i Stockholms Extra Posten, än i
Åbo Morgonblad hejdlöst utslungat, och hvilket just vid denna tid orsakat —
efter författarens egen önskan och beräkning — det sistnämnda bladets in-
dragning. Såsom bekant, verkade hotet på den dermed närmast åsyftade så
föga, att han följande år i sina ,, Betraktelser” blott skärpte tonen i anklagel-
serna mot hög och låg, hvaraf åter hans förvisning från universitetet blef en
följd, liksom häraf hans öfverflyttning till Sverige, — hvilken dock skedde fri-
villigt, ehuru det passat i stycket att göra honom till en politisk natio-
nalmartyr.
Hvad intryck dessa akademiska tilldragelser gjorde på den unge stu-
dentens sinne, derom saknas visserligen direkta upplysningar, men dock icke
alla antydningar. Öfverhufvud var det ännu bland universitetets ungdom lika
6
sällsynt, som det i våra dagar börjat blifva allmänt, till och med i skolorna,
att genom opinionsyttringar och partigrupperingar bravera med egna eller lå-
nade åsigter in politicis. Ville man tro Arvidssons skildringar, så var icke blott
embetsmanna- och medborgareandan i de högre stånden förpestad, men de stu-
derande nedsjunkne i fullkomlig håglöshet, utan hvarje gnista af fosterlands-
kärlekens heliga eld, utan hvarje grand af intresse för annat än examenslexan
och befordringar. Sä skulle det ha stått till hos oss just på de år, dà ett
ovanligt stort antal af våra sedermera mest förtjente män, Laurell, Rein, Sjö-
stedt, Nervander, Sjöman, Geitlin, Nordmann, Lönnrot, Runeberg, Snellman,
Akiander, Cygnæus m. fl. af Nordströms kamrater, jemte honom utbildade
sig vid högskolan? Nej, det är omöjligt, att inom en sådan ynglingakrets inga
ädlare syften än egoismens funnits till. De voro blott, dessa ynglinga intentio-
ner, blygsamma nog att hellre i studerkammarn förbereda och bida sin tid, än
att springa till torgs. Minst kan Nordström med sitt lifliga och tänkande
lynne ha blifvit oberörd af de betydelsefulla frågor, hvilka pressen och de
magtegande, de senare troligen mot sin vilja, täflade att bringa till tals och
begrundande, mest vid universitetet. Hvad var väl hans framtida sträfvan,
om ej ett fortsatt öfvervägande af de „rättsgrunder“, vicekansler i sin, äfven
i tryck utgifna varning, önskade utredda; hvad annat än ett oaflåtligt bemö-
dande att skaffa kurs och helgd åt det , från forntima gångbara mynt”, hvarpà
rektor anspelat? Men öfvertygelsens män mogna långsamt, de hafva arbetets
och sjelfpröfningens hårda skola att genomgå. En annan väg kände icke
Nordström.
Innan slutligt val af lefnadsmål, använde han med största trägenhet ett
helt lustrum på allmänt förberedande studier. Till en början uppmuntrad genom
framgång i stipendiatförhöret, såg han sig desto mer befriad från oroande nä-
ringsbekymmer, som han dessutom förtjenade något på privat information och
åtnjöt förmånen att bo i föräldrahuset. Ett efter annat undangjordes läro-
profven i filosofiska fakulteten. Skrifningen pro exercitio lyckligt klarerad,
responderade han 1821 i mars för en partikel af J.J. Tengstróms afhandling
„De viris in Fennia peritia litterarum græcarum claris“, samt i oktober för
latinska stipendiatteser, , Positiones miscellæ“, utgifna af J. Fr. Wallenius; skref
så pro gradu och försvarade slutligen, den 11 juni 1823, sin gradualdisserta-
tion, ett häfte af Fr. W. Pippings arbete „De bibliothecariis academic abo-
ensis. Några dagar derefter, den 27 juni, stod doktors- och magisterpromo-
tionen, då han jemte 51 andre kandidater, bland hvilka Sjöstedt, som var
primus, E. Bergenheim, Dammert, Hartvall, M. J. Lindforss, Karl, Anton, Fredrik
och Gabriel Tengström, N. H. Pinello, Rein, A. A. och G. F, Laurell m. fl.,
7
erhöll fakultetens högsta värdighet, hvartill han och 11 af hans forne kam-
rater den 30 maj 1873 såsom jubilarer ånyo helsades.
Nordström bäddade sig icke till ro på sin friska lager. Ännu hade
icke ett år efter promotionen förflutit, då han presterade ett nytt prof i an-
nan fakultet, nämligen domarexamen, den 21 maj 1824. Till en sådan skynd-
samhet och beslutet att söka sin fortkomst på den civila tjenstebanan manades
han af önskan att, efter fadrens i februari 1823 timade död, icke längre tynga
det torftiga hemmet. Andra exempel på lika hastigt fulländad juridisk kurs
saknas väl icke från dessa tider, då rättsstudiet, föredraget vid universitetet
af endast tvenne lärare, den ena i ekonomisk och handelslagfarenhet, den andre
i allmän lagfarenhet, efter Calonii anordning, hufvudsakligast inskränkte sig
till 1734 års lag med dertill hörande författningar, — så mycket äfven nämnda
stora auktoritet i en uppsats redan af 1808 framhållit vådan af juristens omo-
genhet. Om några djupare insigter kunde vid slikt förhållande icke blifva
fråga, allra minst hos en examinand, hvilken icke ens haft tillfälle att åtfölja
domare på ting och dymedelst i tillämpningens skola öka sitt vetande. Också
vann, till följd af den utvecklingsgång Nordströms ungdomsstudier tagit, den
praktiska sidan af juridiken och dess syskonvetenskaper aldrig i honom sin
man. För närvarande bedömdes icke heller hans teoretiska insigter högre än
med enhälligt ,nójaktiga^ i examensbetyget.
Af naturen icke mindre ambitiös än arbetsam, fattade Nordström
sin blott snäfva framgång som ett nederlag, för hvilket revanche borde
tagas. Brüdstudiet adlades på omväg till högre själaspis. En sägen, bestyrkt
af trovärdiga personer, låter honom förtrytsamt yttra: ,jag vill visa herrar pro-
fessorer, att min plats skall blifva ibland dem sjelfve.“ Att han höll ord, veta
vi, men ock, att han derefter blef en alt annat än medgörlig examinator.
Altnog, ändrande sin lefnadsplan, bestämde han sig att gå den lärda juridiska
vägen. Så energiskt greps verket an, att han halft annat år senare kunde
bestå juriskandidat-förhöret. Åter förmäler en, äfven i tryck utspridd sägen,
att han genom konsistorium tilltvungit sig rätt till detta prof, hvilket af någon
orsak skulle förvägrats honom. Helt visst beror dock ryktet på en fórvexling
med hvad som tilldrog sig vid annat tillfälle, hvarom nedanför. Utslaget blef
emellertid icke heller denna gång fördelaktigare än ett ,, approbatur cum laude”
af hvardera examinatorn, dock kunde det tidigare, i en lägre examen erhållna,
dermed tills vidare anses godtgjordt. Han vann nu sin första akademiska be-
fordran i en e. o. amanuenssyssla vid konsistorium. Några månader derpå,
den 11 april 1826, lät han ock inskrifya sig såsom auskultant i Åbo hofrätt,
8
men har af bemälda embetsverk, hvilket han blott någon månad tillhörde,
aldrig haft något förordnande.
Omslaget i Nordströms studier betingades icke ensamt af sårad sjelf-
känsla, utan tillika af yttre orsak. Redan stod adjunkturen i ekonomisk och
handelslagfarenhet, af brist på sökande, flera år ledig. Den nyss blefne kan-
didaten anmälde sig till tjensten och sammanskref ett disputationsspecimen
„Om länsförfattningen i den svenska norden intill Gustaf I:s tid”, hvilket gran-
skades den 6 december 1826. Fakultetens omdöme utföll skäligen gynsamt,
eller att arbetet, ehuru lemnande rum för åtskilliga anmärkningar, dock egde
förtjensten att behandla en institution, hvilken , djupt ingripit i landets äldre
politiska organisation och betydligt inverkat både på lagstiftning och lagskip-
ning samt alla öfriga inre förhållanden, hvarförutom ämnet af inhemske jurister
hittills föga blifvit bearbetadt och utredt.“ Icke förty yttrades vid tjensteför-
slagets upprättande i konsistorium betänkligheter, dels på grund deraf, att spe-
ciminanten ännu ej tagit licentiatexamen, och således hellre bordt anhålla om
docentur, dels ock emedan den framlemnade skriften mindre var juridisk än
historisk samt dessutom icke angick bestående, utan längesedan antiqverade för-
hällanden. Pluraliteten förordade dock författaren till tjensten, den han ock
erhöll genom fullmagt af 1? mars 1827. Eget nog skulle han många år se-
nare som professor få höra en invändning af samma art med den nyss nämnda.
Jag syftar på den för månge bekanta händelsen, då Nordström, som i sitt
auditorium under en rättshistorisk utläggning haft vicekansler till åhörare, af
denne tillfrågad , käre vän, gäller allt det der?“ på sitt nekande svar vänligen
tillraddes: ,, professorn skulle läsa sådant som gäller.”
Omförmälde specimen, änskönt blott ett ringa häfte om 30 qvartsidor
samt i och för sig temligen obetydligt, kan dock i mer än ett hänseende kallas
en märkelseskrift. På samma gång det utgör Nordströms första lärspån som
författare, betecknar det, till form och innehåll, fulleligen den rigtning, hans
utbildning tagit och bibehöll. Stilen är mycket ansad, ämnets uppställning
noga genomtänkt, materialet hemtadt, annorlunda än gemenligen i akademiska
förstlingsförsök, direkte ur primära källor. Dessa källor, Sveriges gamla sa-
gor och lagar hafva uppenbarligen tilldragit sig den unge forskarens lifligaste
intresse. Det rättshistoriska studiet egde, alt sedan Stjernhöks, Vexionii och
Calonii lysande föredömen, öfvervägande anseende i vår juridiska fakultet, hvar-
jemte landets i grunden förändrade politiska ställning, samt till och med många
dagens opinioner och uttalanden, tycktes uppfordra till djupare efterspaning af
vårt samfundsskicks rötter och betingelser. Hägrade för Nordströms tanke
hör
"
a
må hända redan konturerna till hans framtida stora verk, hvari ju alla hans
tidigare vetenskapliga arbeten, det nu i fråga varande icke undantaget”, till
väsendtlig del influtit.
Hela fem år lät han emellertid sin penna hvila, men fördjupade sig
derunder ifrigt i de rättsurkunder, som tagit hans första kärlek. Före-
målet visade sig ständigt mera värdt densamma. Ej blott inhemska väckelser,
men äfven utländska tilleóranden sade honom det. Medan nämligen à ena
sidan uti Sverige, efter sekellång dvala, hågen för rättsantiqvarisk forskning
åter vaknade och i de nya kritiska editionerna af landskapslagarne, den första
1827, tog ett vackert uttryck samt äfven, genom värderika specialundersök-
ningar, förnämligast af Schlyter och H. Järta, vann tonen för sig, framträdde
i Tyskland J. Grimms epokgörande Deutsche Rechtsalterthömer, ådagaläggande,
om ock mer ur lingvistisk än juridisk synpunkt, hvilket fruktbringande bear-
betningsfält fornlagarne erbjödo.
Nordströms inträde på den lärda tjenstebanan, ehuru lätt vunnet,
skedde likväl icke under rätt blida auspicier, — en erfarenhet, hvilken väl i
sin mån sedan gjorde honom till en så sträng väktare öfver det konsistoriela
godtycket. Utnämnd adjunkt i ekonomisk och handelslagfarenhet den 19 mars
1827, kunde han, då fram på terminen professorn i samma vetenskap Myréèn
insjuknade, med alt fog vänta att få sköta vikariatet, men i stället erhöll
adjunkten i allmän lagfarenhet Ekelund uppdraget. En annan förtret kom strax
derpå. Efter det han om våren 1828 anmält sig till tentamen för jurislicentiat-
grad, men icke velat underkasta sig sedvanligt skriptum hos en af examinato-
rerne, utan deremot klagat hos konsistorium, gafs honom kort om godt det be-
sked, att „som åtskilliga preliminära åtgärder inom fakulteten ännu återstå, ty
kunde konsistorium intet i saken tillgóra^. Först i slutet af 1829 beqvämde
han sig till sitt sista profs afläggande.
Skickelsedigra händelser hade dessförinnan inträffat. Läseäret 1827—1828
var ett af de sorgligaste i vårt universitets häfder, om vi ock tillika med tack-
sam glädje måste se till baka på många dess skiften. Ur den grufliga brand,
hvilken den 4 och 5 september 1827, kort före terminens öppnande, ödelade
största delen af Åbo stad och universitetets nya hus med dess samlingar, hade
en obotlig nationalolycka kunnat uppstå, derest icke alla viljor liksom stålsats
. och förädlats af de skoningslósa lägornas skürseld. Man elómde sina enskilda
+
* Jf. Sv. Samhällsfôrf. hist. I, 142 ff. samt hela kap. I, XII.
oc
ET ou
10
förluster för att i främsta rummet tänka på det allmännas. Utan rörelse kan
ingen föreställa sig desse nu nästan utarmade professorer redan från den 7
september, dag efter dag vandra stigen öfver sina forna hems och gårdars ry-
kande bränder upp till observatoriet, hvilket stod oskadt på sitt höga berg, för
att der öfverlägga, huru spillrorna af universitetets egendom borde tillvara-
tagas och vådorna af en stagnation i undervisningen förebyggas. Nödtorftigt
3 inreddes auditorier i kliniska institutet, som jemväl räddats, och genom kun-
3 görelser uppmanades de studerande, hvilka ärnade aflägga examina, att ej för
7 rumbristen utebli fran orten; man skulle äfven derför söka draga försorg, än-
er skönt ryska kronohusen ej upplätos till begagnande. Äfven utom universitetet
= visades nu och länge framät det varmaste deltagande för dess olycka. Dess
| framtid blef hastigare än mången fruktat åter betryggad. Med frågande kän-
slor mottogs visserligen det kejserliga manifest, hvilket befalde att, sedan af
lärosätet i Åbo „nu knapt annat än dess i häfderna fräjdade minne återstår",
det skulle förläggas, under namn af Alexanders universitetet, till Finlands nya
hufvudstad, men man gick med resignation och fast besluten att häfda tradi-
tionerna från fädrens gamla vishetshärd framtiden till mötes. Ett kunde icke
döljas: den djupa saknad, hvarmed högskolans lärare, yngre som äldre, en
efter annan mot hösten 1828, Nordström i slutet af september, flyttade sina
bopålar bort från Aurajokis kära, minnesrika stränder.
Sedan universitetet i Helsingfors, den 1 oktober 1828, genom en enkel
. hügtidlighet invigts till sin verksamhet, fick Nordstróm snart prófva sin fal-
© lenhet för lürarekallet. Han blef nämligen tillförordnad att under närmaste
läseår, — särskildt vigtigt, emedan de nya statuterna då trädde i verket, — be-
örja lektionerna för Myréen, som hade rektorsvården. Ämnet för denna hans
första föreläsningskurs utgjorde om hösten kamerallagfarenhet och följande vår
Finlands ekonomiska rätt. Vikariatet medförde tillika ett ganska grannlaga
åliggande, i det han borde i embetsväg utlåta sig öfver sin äldre kollega,
adjunkten Ekelund, hvilken med en latinsk afhandling „Om arfsrätten enligt
äldre danska och svenska lagar” speciminerat för den nyinrättade professionen
i romerska och ryska lagfarenheten, hvartill de nordiska folkens rättshistoria
hörde. Vi lära oss redan här känna honom som en sträng domare: Det
förevarande arbetet befans, enligt hans mening, icke målfylligt; dock ville han |
icke dess mindre, i följd af sin förut vunna kännedom om sökandens skicklighet
d 4 och förmåga, ej förvägra honom kompetens”. Några månader senare ble
tvärt om Nordströms egna insigter vitsordade, och det utan Sanerlie ti
E af Ekelund, som emellertid intagit den ansökta lürostolen. Efter något
år skulle desse hvarandras alternerande granskare stöta till hopa som med-
a w
a
11
täflare om en och samma tjenst, och slutligen genom alldeles konträra åsigter
angående ett vigtigt legislativt ärende.
Efter utlupet vikariat kunde Nordström åter med större ledighet och
frihet välja sysselsättning. Adjunkterne voro väl ordinarie tjenstemän, men, lik-
som våra docenter, blott tillfällige examinatorer, hvarför de i regeln saknade
åhörare. Så ock Nordström, som tills vidare i prelektionskatalogen blott
erbjuder sin handledning med det öfliga ,in iis quae suarum sunt partium*,
hvars betydelse är känd. Alldeles utan officiel verksamhet förblef han likväl
icke, alldenstund honom på hösten 1829 uppdrogs ledamotskap i disciplinskom-
missionen, — en befattning, hvilken det myckna oskicket bland de studerande på
1830 talet och auktoriteternas deraf uppjagade misstänksamhet ofta gjorde
ganska brydsam. Deremot måste hans anställning som sekreterare i den 1829
inrättade censurkomitén anses mer som ett privat åtagande, om det ock kunde
fästa uppmärksamheten, att ännu då, och i decennier framåt, vanligen universi-
tetslärare beklädde funktioner i den på sin tid för så gagnelig prisade institu-
tionen. Hade ju bokcensuren på sätt och vis fått tycke af en specialitet för
högskolan, i ty att vicekansler var sjelfskrifven ordförande i resp. öfverstyrelse.
För den unge adjunkten syntes vid hans knappa ordinarie lön den sig erbju-
dande biförtjensten högst välkommen, emedan han just vid denna tid ingått äkten-
skap, nämligen med dottren i det hus, der han konditionerat. Han bibehöll
sysslan in på 1834, då förtrytelsen öfver vägrad tjenstledighet föranledde ho-
nom, redan utnämnd professor, att derifrån skilja sig.
Ofverhufvud framte de första fem åren af universitetets bestånd i Hel-
singfors en egen anblick af matthet och förstämning. Icke så, som finge man
klaga öfver brist på lif och ifver i hvad derpå ankom att bota det aktade läro-
sätets materiela förluster, ty häri står regeringens liberalitet, samt äfven en-
skildes nit, öfver alt beröm. Men, det kan ej förnekas, jemsides med mece-
natismen i yttre måtto smög sig ofta en trångbröstad byråkratism, hvilken,
framkallad af oss fjerrliggande politiska orsaker, desto lättare grep kring sig,
då Helsingfors ännu var en ganska kälkborgerlig stad utan all hållning, att
ej säga motståndskraft i sjelfständiga, stadgade högre syften. Hvarken vid
universitetet, hvars styresmän påverkades af lufttrycket uppifrån, hvars lärare
under bördan af iråkadt ekonomiskt obestånd kände sig dufne till sinnes, eller i
offentligheten ville det framåt. Jemföras, såsom tidsvittnen, de efter högskolans
hitflyttning uppsatta bladen, Tidningar från Helsingfors 1829—1831 och Hel-
singfors Tidningar 1829 ff, med deras redan ofvanför nämnda, ett decennium
äldre föregångare i Åbo, — hur tyckas ej alla ideelare sträfvanden gångna till
baka! Under intrycket af denna vantrefnad var det ock som Hvasser flyttade
5s
dico
12
bort (1829) från landet. De enda företeelser, hvilka, ehuru i begynnelsen
föga bemärkta, dock buro en framtid i sitt sköte, voro Finska litteratur-
sällskapets, af Lindforss och Lönnrot bedrifna, af mänge andre, bland dem
Nordström, biträdda stiftelse 1831 och Runebergs Morgonblad 1832—1837,
hvilket utöfver sitt goda innehåll egde förtjensten att knyta en föreningslänk
mellan månge unge litteratörer, till hvilkas krets äfven Nordström, efter ett
par år, slöt sig. Florerade det vetenskapliga skriftställeriet, hufvudsakligast
representeradt af de akademiska dissertationerna, något mera, så var detta
mindre en frambringelse af fri forskningshåg, än af statuternas föreskrifter för
tjenstebefordran.
Också Nordströms författarelust behöfde ett sådant utifrån kommet
väckelsemedel. Professionen efter Myréen, som vid ännu ej fylda 50 år, den
29 december 1831 afled, skulle åter besättas; det föll af sig sjelft, att adjunk-
ten i samma vetenskap, som fick sig tjenstens skötande anförtrodt, ock var
betänkt på dess ansökande. De tvenne i anledning häraf nödig vordna profven
funno honom icke oförberedd. Redan den 28 mars 1832 försiggick ventilatio-
nen af hans för vinnande af jurisdoktorsgrad framlagda skrift, kallad „Skildring
af bevisningsmetoderna i brottmål efter landskapslagarne*, hvilken sedermera,
med tillägg af kapitlet om , nämnden”, resumerats i hans hufvudverk. Samma
dag utgick ansökningstiden för professionen, och visade sig då, att äfven
Ekelund kompeterat derom. Icke för ty fullföljande sin afsigt, var Nord-
ström blott 8 månader derefter färdig med ett nytt specimen: „De municipio-
rum in Fennia constitutione^, en afhandling hvars hufvudyrkande går derpå ut,
att de flesta grundsatser beträffande städernas styrelse och borgerliga sjelfstän-
dighet, hvarom andra länder först i nyare tider förenat sig, af ålder innebott
våra lagar, och hvilken jemväl till alt väsendtligt upptagits i nyssnämnda större
arbete. Dissertationens titelblad uppger, att dess offentliga granskning försig-
gått den 30 november 1832; detta skedde dock, till följd af hvarjehanda mellan-
kommet trassel i konsistorium angående en jäfsfråga, först den 26 januari 1833.
Fakultetens utlåtande innehöll, att dissertationen, såsom röjande flit och om-
sorg vid behandlingen af ett särdeles vigtigt ämne, för ändamålet kunde god-
kännas, änskönt man af dess öfverskrift varit berättigad vänta, det frågans
betydelse för Finland icke blifvit förbisedd ända derhän, att bl. a. icke ens
Pehr Brahes åtgärder till vårt stadsväsens förkofran deri berörts. Alla vota
i konsistorium, på ett enda när, tilldelade främre rummet i förslaget åt med-
sökanden. Dels för att vinna en större läsarekrets, dels emedan afhandlingens
latinitet blifvit mycket klandrad, öfverflyttade författaren densamma till svenska,
under titel: „Skildring af municipalförfattningen i Finland“. Nu återstod blott
att vänta på utgången af detta raskt undangjorda prof.
Hela året 1833 förflöt i ovisshet, hvem tjensten skulle tillfalla. Af-
görandet fördröjdes derigenom, att ett kanslersbref af 30 mars oförmodadt in-
fordrade konsistori yttrande öfver lämpligheten af ett , väckt förslag till ny för-
delning af läroämnena mellan juridiska fakultetens trenne professorer". Utom
andra jemkningar åsyftades hufvudsakligast, att kriminalrätten blefve öfverförd till
professionen i romersk och rysk lagfarenhet från den i Finlands allmänna lag-
farenhet, hvilken i stället skulle emottaga statsrätten från professionen i denna
vetenskap och nationalekonomin: Saken var i tysthet bedrifven af Ekelund,
som tillkännagifvit sig belåten stanna vid sitt innehafvande embete, sålunda
omstäldt. Förvisadt till fakulteten, understöddes förslaget af sin upphofsman
och vann äfven Nordströms bifall, med det amendement, att statsrätten skulle
qvarhållas vid den lärostol, hvars föredragningsämnen för öfrigt borde utgöras
af nationalekonomi, lagarne angående jordbruks- och bergs- eller landt- och
stads-manna näringarna, kamerallagfarenhet, rysk ekonomie och administrations
lag samt rättshistoria för dessa ämnen. Fakultetens äldste ledamot, den egent-
lige grundläggaren af kriminalrättens vetenskapliga studium vid vårt universitet,
hvilken man nu ville fråntaga undervisningen deri, jemte det den profession,
hvilken endast till följd af samme ledamots ifriga bemödanden blifvit inrättad
skulle helt och hållet splittras, afstyrkte deremot på det bestämdaste alla de
åsyftade förändringarna i statuternas ännu blott 4 år gamla föreskrifter. Re-
sultatet af de äfven i konsistorium med stor animositet förda öfverläggningarna
blef, att kansler i skrifvelse af 1 januari 1834 vägrade sitt godkännande till en
ändring i det bestående, hvilken, såsom orden lyda, , enligt hvad jag med skäl
befarar, skulle långt ifrån att främja, snarare qväfva hågen för all sann och
grundlig kunskap, hvars befordrande likväl utgör ett universitets högsta än-
damàl.*
I detta bref kunde så mycket lättare läsas mellan raderna, att profes-
sionen icke var ämnad åt den sökande, hvilken önskat reducera sina blifvande
skyldigheter, som konsistorium anmodades fråga Ekelund, huruvida han ej ville,
utom sina närvarande åligganden, föredraga juridisk encyklopedi, för att dyme-
delst kunna med sina insigter mera gagna de studerande. Man betogs snart
all ovisshet. Följande kanslersbref meddelade, att under den 5 februari: „Hans
Kejserliga Majestät, ehuru professor Ekelund, i anseende till dess öfvervägande
meriter rätteligen blifvit uppförd i första rummet af förslaget till professionen i
folk- och statsrätten samt nationalekonomin, dock i betraktande deraf, att
adjunkten Nordström hufvudsakligen sysselsatt sig med de delar af lagfaren-
14
heten, hvilka tillhöra sistnämnda profession, och äfven en längre tid varit för-
ordnad att densamma förestå, i nåder funnit godt att utnämna honom.”
Med Nordströms anställning som professor inträder ett nytt skede i
hans lif och verksamhet. Vid 33 års ålder hunnen det mål, hans sårade sjelf-
känsla ett decennium tidigare föresatt sig, stod han nu som målsman för de
studier, hvaråt han med växande hängifvenhet egnat all sin själs energi. Hit-
tills icke bemärkt för några särdeles framstående anlag eller lärdomsprof, skulle
han hädanefter i flera hänseenden, såsom akademisk lärare, såsom vetenskaps-
man och författare, vid konsistoribordet och i medborgerliga värf, lägga i da-
gen sina insigters mognad och denna förvånande arbetsförmåga, hvilken ända
till lifvets slut utmärkte den äfven kroppsligt kraftfulle mannen. Dröjde er-
kännandet att visa sig, ja tillföll det honom sålänge han stannade i hemlandet
egentligen aldrig i den form och det mått han önskat, så låg felet å ena sidan
i hans individualitet, i den uddighet, hvarmed han förfäktade sina och be-
kämpade deremot stridande åsigter, à den andra i tidsförhållandena, hvilka
till någon del torde förklara detta uppträdande. Hur det var, lärde man sig
under de heta meningsstriderna att lyssna till hans städse kunskapsrika ord,
att högakta hans principfasthet och orubbliga pligtkänsla, hans djupa vördnad
för lag och rätt, hans frimodighet, då det gälde att föra dessa höga magters
talan. Af de tolf år han ännu qvarstannade i hemlandet erbjuder åtminstone
senare hälften flera tecken, att hans anseende och inflytande både vid och
utom högskolan var i raskt stigande, — då han for bort, hade det redan nått
en höjd, som kunnat tillfredsställa äfven honom sjelf, derest icke vissa af hans
missbelåtenhet framkallade händelser blifvit honom öfvermägtiga.
I katedern var den nyssutnämnde professorn ingen nykomling. Han
hade, utom vid skilda disputationstillfällen, såsom tillförordnad föreläsare i sam-
manlagdt 3 års tid fått öfva sig i föredragets konst. Af naturen utrustad
med lycklig begåfning åt detta håll, en reslig gestalt, ett välljudande, ehuru
svag och något läspande stämma, gaf han sin alltid mycket vårdade framställ-
ning ett ännu högre värde genom innehållets gedigenhet och väluttänkta syste-
matisering. Bemödandet att afvinna hvarje berörd sak någon allmännare syn-
punkt förde honom mer än ofta ganska långt på sidan om det närmast
föreliggande; men dessa digressioner voro för den uppmärksamme städse lärorika
och manande till sjelftanke. I akademiska auditorier saknas dock sällan,
och kanske minst i de juridiska, sådane åhörare, hvilka, af läraren blott
äskande en omedelbar utläggning af examenslexan, förtröttas af alt annat ve-
tande, än „det som gäller”. Nordströms sätt att gà till väga vann derför
på länge ingalunda allmännare .fides*, så mycket mindre, som man tyckte
15
honom särdeles kinkig vid tentamina, då hvarken stickord eller repulser spa-
rades. Härtill kom ännu, att han strax vid början af sitt professorat inveck-
lades i en häftig och långvarig vetenskaplig fejd, hvari opinionen ansåg honom
hafva dragit det kortare strået. Saken, hvilken på sin tid väckte stort upp-
seende, påkallar en något utförligare recit, helst vi derunder få lära känna
Nordströms ställning till flera principfrågor af allmännare betydelse.
År 1833 hade kammarrådet v. Bonsdorffs, ännu i denna dag mycket begagnade
arbete , Finlands kamerallagfarenhet, systematiskt framstüld* utkommit. Den unge pro-
fessorn, hvars första föreläsningskurs råkade behandla ,kameralrättens grunder", fann
sig manad att i Runebergs Morgonblad, hösten 1834, omständligt recensera det digra
verket. Han säger sin afsigt ha varit att ,ur vetenskaplig, historisk, positiv och exe-
getisk synpunkt, äfvensom i fråga om en saks fullständiga utredning, ådagalägga ...,
att icke alla påståenden uti hr v. B:s arbete få antagas som trosartiklar, icke alltid
ens då, när en förordning med citationsstil är anförd som bevis för saken", och till-
bakavisar på förhand , hvarje praktikus, som djupsinnigt tror, att formen är alt, är lif,
och teorin, principen, anden, en löjlig ófverflódsartikel^, med den något oväntade er-
inran, det „ocksä referenten i det hela ej är annat än praktikus och tror sig dock
kunna försäkra de hedervärde Bröderne, att det finnes ett närmare samband emellan
teori och praxis, än åtskillige af dem ens kunna ana“.
Bedómandet utföll ganska snäft. Under medgifvande af författarns ,aktnings-
värda nit" samt att hans arbete, bredvid de enahanda af Rabenius, Selling och Lund-
qvist egde förtjensten att fullständigare samla, excerpera och rubricera rättskällorna,
svnnerligast för de sista 25 åren, anmärktes en stor mängd brister och fel, såväl i det
allmänna som i det enskildta. „Hvar och en som tänkt öfver beskattningslärans grund-
principer" säges blifva öfverraskad af de här framstälda åsigterna om ,finska skatte-
lagarnes vigtigaste grundsatser". Definitionerna och lärorna om hemman, om säteri-
friheten i afseende å qvarnar, om kronobetjentes åborätt till kronohemman, om skatte-
skyldig jords minskning, om lagfart för kronans räkning, om privilegierna beträffande
prestbol, om rusthållares lösningsrätt till skatte augmentshemman, om frälsejords natur
och tillkomst, om säteriernas skyldighet att underhålla sätesgård, om frälseskattehem-
mans onera och utjordar, om flera storskiftesdetaljer, om finansregalierna, om det s. k.
tullregale, om ränteundervisningarna m.m., skola vara ofullständiga, vilseledande eller
uppenbart oriktiga. Deremellan göras nog bitande spörjsmål: , Kanske förf. af hvad
som sker låtit förleda sig att anse praxis grundad i lag?*; ,Hvarför skola författarns
tycken ställas framför lagen?“; „Eller kanske förf. icke delar denna med lagarnes me-
ning fullt öfverensstämmande ásigt?* o. s. v. Öfver arbetets form fälles domen: , Herr
kammarrådet v. B. älskar den breda och ordrika stilen. Den blir stundom ett ord-
svall, som rycker sjelfva ämnet med sig i hvirfveln.“ ..., „arbetet är mycket mera vo-
luminöst, än ämnets sfer och inre samband hade fordrat. Ref. ville påstå, att med
ett annat afhandlingssätt, mognare begrundande af principerna, en klarare öfverskåd-
ning af det hela, ett nogare öfvertänkt och koncentreradt system samt en mera koncis
stil, arbetet med samma innehållsrikhet kunnat blifva åtminstone en fjerdedel mindre.
^ är
16
På den öfverflödiga sättnings-, trycknings- och papperskostnaden har åtminstone köparn
nu icke vunnit något verkligt eqvivalent.*
Detta var något förmycket sagdt mot en gammal kameralist, hvilken, jemte det
han innehade högsta juridiska lärdomsgrad, sjelf handlagt kanske de flesta frågor, hans
nu, efter 16 års möda publicerade opus utredde. Recensenten fick svar på tal och ej
så litet dertill. Punkt för punkt skärskådades anmärkningarna, hvilka befunnos ,fram-
förda med egoismens sjelfkära skarpa ton“, röja , oväntad okunnighet" och ,fåfänga att
lysa med ordpräl“, samt lemna såsom resultat ,att recensenten oaktadt den möda han
gjort sig... icke gittat uti sjelfva saken framställa en enda grundad invändning, eller
visa någon enda oriktighet i afseende å citationer af författningar eller framställningar
af deras innehåll och tillämpning”. Derefter fortsättes: , För att ätergifva recensentens
egna sätt att uttrycka sig, bör jag tillägga, att han älskar den arroganta och docerande
stilen, som tyckes vara honom tillhörig, den förra af vana, den senare af affektation*
etc. De ,bittra utfallen" skola icke annorlunda kunna förklaras ,àn genom recensen-
tens personlighet, den han, oaktadt anonymen, ganska fullständigt utveckladt och målat”.
Han tillrådes att begrunda Feuerbachs yttrande: ,Der Rechtsgelehrte ohne ein aus-
gebreitetes empirisches Wissen wird höchstens ein philosophischer Schwätzer.“ För-
fattarns egen och hans vederdelomans olika ständpunkt framställes sälunda: „Jag har
dessutom haft en erfarenhet, den recensenten, som efter alt utseende aldrig befattat
sig med det praktiska, oaktadt han, för att vinna mera tillit, sädant föregifvit, synes
alldeles sakna: äfven jag hade nämligen vid akademin ex professo studerat kameral-
lagfarenheten ifrån och igenom författningssamlingarna, och belastat mitt minne med en
sådan mängd gamla och nya författningar, som jag förmådde bära. Utrustad med denna
chaotiska skatt, ansåg jag äfven mig för en stark kameralist, mägtig att bedöma och
handla. Men vid mitt inträde i tjenst, då det gälde att tillämpa mitt rika förlag af
författningar, fann jag mig ofta vid de enklaste fall förlägen och tvungen att söka råd
af rena praktici, dem jag förut aktade ringa mot min lärdom."
Polemiken hade redan gått in på personligheter, då Nordström skref sitt
„gensvar“. Dess inledning lyder: „Herr kammarrádet v. Bonsdorff har altså nu för-
klarat sig. Man står ett ögonblick stum. Relationen var icke fyld med rökoffer, och
— eftertanke, sans, logik, klar lag hafva darrande flytt undan stormen af de klagorop,
hans sårade egoism upphäfvit: dock — han skulle ju försvara sin egen ofelbarhet!
Hårdt ansatt af principernas croiserande eld, ser man honom balancera emellan praxis
och prejudikater och lokaliteter och specialiteter och personaliteter, och då intet annat
hjelper, bestrida lagens eller förändra sina egna ord. Han har icke försmått något
bjelpmedel. Man bör också icke förundra sig deröfver. Ty af en man, hvilken af alla
sina studier och hela sin bildningstid samlat endast en så chaotisk skatt, som den
H. v. B., i afseende å sig, med en verkligen beundransvärd naivité beskrifver, har man
icke rätt att fordra mycket. Han har likväl mod nog att förklara sig uppträda af akt-
ning för sanning och rätt. Nåväl! Prófvom då och dómom:* — De flesta af de mot
anmärkningarna gjorda inkasten återupptagas, andra lemnas derhän. I några fall kan
man icke tveka att gifva recensenten rätt, t. ex. beträffande definitionen af hemman,
hvilken förf. på ett så egendomligt sätt sökte försvara; stundom torde kunna sägas
„adhuc sub judice lis“. Utlofvande att „till författarens möjligen mera sansade förklaring
£s
17
ytterligare framställa en sats anmärkningar", nöjer sig recensenten att tills vidare blott
öfverhufvud vitsorda hans insigter. „Man bör endast beklaga", heter det, „att han så
illa användt sin studietid och icke bättre begagnat de mångfaldiga tillfällen till vinnande
af grundlig bildning, som ett universitet har att erbjuda. Han skulle då lärt, att äfven
öfver hans chaotiska skatt ljus möjligen kunnat uppstå, och alt deruti ordna och
reda och fylla sig; han skulle icke då råkat i förlägenhet vid den enklaste lagtillämp-
ning. Dock denna bekännelse har en mörkare sida, i anseende till det förakt hon an-
tyder för vetenskapliga och akademiska studier, för den hyllning hon ger åt den tanka,
att kunskap och lärdom äro umbärliga uti embetsmannalifvet, och detta förakt är så
mycket betänkligare, som det utgår från en man, hvilken bär insignierna af vetenska-
pens adepter. Praxis, såsom en förmåga är ingenting annat, än en säker användning
af en klart och rent uppfattad princip. Hon är icke ytlighetens medvetslósa handlägg-
ning, icke rutinens mekaniska vana; hon är frukten på det ädla träd med otaliga gre-
nar och blad, som kallas vetenskap. Derföre, der frukten är dålig, vet man att roten
är sjuk; der roten är svag, blir frukten dålig. Må då hvar och en i sin stad, lägga
en god rot; han skall då vinna en god frukt: och må ingen derifrån låta afhålla sig
af dessa tanklöshetens och oförståndets utfall hos de män, som tro sig stå desto säkrare,
ju mindre och sämre rot de hafva."
Då v. Bonsdorff härtill intet svarade, uppträdde i februari följande år en tredje
man som skiljedomare. I hans korta, men lugnt skrifna utslag läses bl. a.: „Insändarn
bör icke ingå i bedömande af motiverna till det klanderbegär, recensenten uti sjelfva
lofordsfraserna nästan öfveralt röjer; men han kan icke heller lemna oanmärkt, till
hvilka farliga misstag och besynnerliga motsägelser vid författningarnas tillämpning, den
i nationalekonomin och kamerallagfarenhetens anda mindre invigde lätteligen kunnat
blifva förledd, om författarn i sitt verk låtit inflyta så beskaffade rüsonnementer, som
dem recensenten uppstält om beskattningssystemet i vårt land, om de på berustade
säteriers egor anlagda qvarnars räntefrihet, om“ etc. etc. ,Insändarn kan således ej
gilla ifrågavarande recension.” Vidkommarde v. Bonsdorffs arbete säges: ,Ju oftare
detta ypperliga verk rådfrågas och genomögnas, desto dyrbarare visar det sig genom
rikhaltigheten af sitt väl ordnade innehåll och den säkra vägledning det lemnar oss
till kunskap om och tolkning af vårt lands kamerallagar. Vigtigt, snart sagdt oum-
bärligt, för hvarje äldre och yngre praktikus, så i som utom tjenst, äfvensom för hvarje
medborgare, hvilken önskar känna sina rättigheter och skyldigheter i hänsigt till det
allmänna, utgör detta arbete en ganska god skattkammare jemväl för den högre kun-
skapssamlaren i lagvetenskapen“ etc.
Några dagar senare afgaf Nordström sin slutförklaring. Han ville ej förneka,
att v. Bonsdorffs arbete, betraktadt som en lagsamling, „var af obestridlig nytta", men
vidhöll, att det oegentligt utgifvit sig för en , systematisk afhandling“. För öfrigt me-
nade han: ,Man hade nästan bordt kunna förutse, att en tertius skulle uppträda i
denna fråga; ty ref. hade den oklokheten att referera åtskilliga praktiska oriktigheter,
hvilka hos en viss del praktiske män redan hunnit antaga naturen af osvikliga sannin-
gar.“ Än en gång vill han framhålla skilnaden mellan den äkta och den oäkta praxis.
Den förra, säger han, är , såsom en intellektuel förmåga, teorins själsförvandt, klar och
medvetande af sig sjelf i det stora såväl som i det lilla, i det invecklade såväl som i
3
x
18
det enkla. Genom de praktiska männen af denna vördnadsvärda kategori kan någon
strid emellan lagens principer och dess tillämpning icke fóranledas...^ Men, tillägger
han, ,det gifves ock en oäkta praxis. Hon är en produkt af okunnighet, missförstånd
och omdömets oförmåga. Hon rider stundom på bokstafvens rygg och stundom irrar
hon flämtande omkring uti principernas tempelgårdar, sökande, men finnande icke den
rätta; ty endast för den sanna dyrkaren är vetenskapens gudinna huld och öppen. Hon
är de praktiska villfarelsernas moder; men då emellertid de misstag, hon föranleder,
utan tillrättavisning fått begås af den förste och den andre, så efterföljas de ock af
den tredje och fjerde o. s. v., och öfvergå sålunda småningom till stående artiklar, för
hvilka sjelfva lagen ofta får vika. Det är hennes bekännare, hvilka älska denna va-
nornas hulda beqvämlighet, som småningom vaggar själen i liknöjdhetens ljufva hvila,
och för hvilka sjelfva de engång erhållna begreppen blifvit vanor, hvaruti de icke tåla
att störas utan att erfara den smärtsamma känsla, som väcker förtrytelse och dess utfall."
Nordströms låga tanke om praktiken och embetsmanna rutinen hade,
för att redan här anmärka det, icke sin rot i hans egen oerfarenhet blott, så-
som de honom öfverlägsne praktikerne, eller i ett personligt klanderbegär,
såsom nyssbemälde tertius antydt, utan sammanhängde fast mer med en upp-
fattning, som hos honom under årens lopp tog alt fastare form. Af brist på
speciel sakkännedom må lemnas oafgjordt, i hvad mån de mot v. Bonsdorff
andragna argumenten voro giltiga samt öfverhufvud, huruvida hans myckna
ifrande mycket uträttade till det ondas afhjelpande, eller om detta ens var så
vådligt, som den drastiska skildringen lät förstå. Visst är, att han både i
katedern och det sällskapliga umgänget ofta återkom till detta tvisteümne.
Han berättade sjelf en gång, såsom något karakteristiskt, att han fått , ett
godt ràd^ af en senator (geheimerådet v. Haartman), huru ungdomen på bästa
vis borde läras juridik. Medlet bestod deri, att professorn skulle från k.
senaten reqvirera rättegångshandlingar öfver mål, gångna genom alla instanser,
för att med sina disciplar genomstudera dem; sålunda skulle desse invigas
i rüttsvetenskapens mysterier. , Nå hvad svarade ' professorn?" Jo, att just
detta vore bästa sättet att icke lära sig juridik.
Egde ock Nordström ingen erkänd juridisk förfarenhet att vädja till,
och afgick honom både håg och fallenhet för en populär utläggning af exa-
mens pensa, den han ansåg fadd och nedsättande, så stadgade sig likväl
småningom erkännandet, att han var en lika framstående som nitisk lärare.
Och detta med rätta. Genom honom så godt som upprödjades ett nytt fält.
Hans företrädare, en man af mycket elementära kunskaper, hvilken mot Ca-
lonii önskan blifvit professor i stället för adjunkt, hade ofta distraherats från
sitt kall, än som officiel tidningsredaktör, än som ledamot i komitéer, än som
universitetets rektor och orator, än af sjuklighet, och aldrig uträttat något helt.
Omfånget af resp. profession var dessutom numera vida större än fordom. Ty
19
om ock 1828 års statuter förstärkte lärarekrafterna i juridiska fakulteten, så
ökades tillika undervisningsämnena i den lärostol, Nordström nu innehade,
ända derhän, att man sedermera (1857) funnit nödigt fördela dem på tvenne.
För Nordströms fasta skuldror tycktes arbetsbördan icke besvärande.
Atminstone åsidosatte han ingen af sina partes, utan genomgick dem alla i
ganska jemn fördelning. Lektionskatalogerna gifva vid handen, att han till
läseåret 1842 föredragit kameral- och politielagfarenhet, alternerande med na-
tionalekonomi och Finlands ekonomiska lagstiftning (hvilken nästan ensam syssel-
satte hans företrädare), men derefter, ända till sin bortflyttning framstält, väl
icke uteslutande men hufvudsakligen och terminligen, folk- och statsrätt. För-
tycket, om man så vill, för sistsagda, dittills hos oss ej behandlade ämne, hade
en särskild anledning. Intresset för dithörande frågor hade nämligen vid uni-
versitetet och i landet stegrats, till följd af den genom Hvassers broskyr „Om
allianstraktaten mellan Sverige och Ryssland" väckta politiska skriftvexlingen,
hvarunder Arvidsson på ett så dubbelt sätt uppträdde. Nordströms audito-
rium besöktes då mera ofta till och med af personer utom universitetet, liksom
icke sällan (mån tro honoris causa?) af dess högste styresman på stället. Den
tidpunkt var kommen, att Nordström stod „in celebritate“, men ack!, den
stunden var icke heller mera fjerran, då han skulle följa samma stig, de
tvenne antagonisterne Hvasser och Arvidsson redan vandrat.
Spåren af Nordströms medverkan för rättsstudiernas befrämjande i
hans fädernesland försvunno likväl icke vid hans egen bortgång, först från oss
och sedan ur tiden. Kan han ock icke, lika litet som Calonius samt vida
mindre än en äldre embetsbroder, sägas hafva grundlagt någon juridisk skola,
hvars åsigter fackbildningen i väsendtligare mån skulle representera, så lefva
dock ännu i våra bygder månge rättvisans skipare, månge administratio-
nens handhafvare, hvilka rönt djupa inflytelser af hans kraftfulla, ofta in-
spirerade ord. Och ordet är ej dömdt att bortgå med forne lärjungar, ty,
såsom en bland dem erkänsamt framhållit *, skola , hans ännu fastän i sällsynta
exemplar bevarade lärokurser, om ock stundom ofullständigt antecknade af
mindre vane åhörare, dock alltid för sakkännare röja vidden af lärarns djupa
insigter och hans klara framställningssätt“. Ja detta erkännande förhöjes af
ett dyrbart hopp, att icke säga löfte. Missförstod icke dessa raders tecknare
helt och hållet en antydan af Nordströms ädla maka kort efter hans från-
fälle, äro den förevigades originala föreläsningar ämnade att erbjudas den hög-
skola, der de haft sin upprinnelse **. Ur dem skall den fräjdade lärarns stämma
* J. Ph. Palmén, i ett program. — ** Detta har helt nyligen äfven skett.
20
ren och oförfalskad ljuda åter, hans ande manande gå igen bland generatio-
ner af unge landsmän, en fóresyn i manlig kärlek till rätt och sanning.
Nordströms berömmelse som universitetslärare sammanhänger nära med
hans förtjenster som lärd och vetenskapsman, eller riktigare: erhåller först af
dessa sin fulla förklaring. Man kan högt uppskatta den arbetsförmåga och
spänstiga vetgirighet, som räckte till för en den vidsträcktaste undervisnings-
skyldighet, men måste skänka ett ändå bättre erkännande åt helgjutenheten,
den inre begränsningen och koncentrationen af alt hans tankearbete, liksom
kring en orubblig medelpunkt. Icke hans stora beläsenhet och mångfaldiga in-
sigter, icke hans omfångsrika lärdom såsom sådan, utan uppfattningens klarhet
och lyftning, omdömets sjelfständighet, fastheten i grundsatser och åsigter, ut-
göra de mest kännetecknande dragen i hans intellektuela personlighet; dennas
grundegenskap var styrkan i en af vetenskapens ädlaste lifssafter uppammad
öfvertygelse. På denna källa återvisar hvarje yttring af hans verksamhet.
Vare sig han trädde fram i katedern eller bland forskningens mödor eller slut-
ligen på de medborgerliga och embetsmannavärfvens stråt, var han vetenskaps-
man först och sist.
Högst betecknande för den principfaste mannen, att redan de första
orden i hans första skrift antyda den väg, hans sträfvanden i nära ett halft
sekel framåt skulle gå. „För att rätt kunna inse och begripa hvad som är, måste
man först hafva insett och begripit hvad som varit", säger han. Detta, yr-
kandet af ett orsakligt förhållande mellan nu- och förtiden, af ,följdernas nöd-
vündighet^, är den pragmatiske historikerns trosformel, abstrakt uttryckt. Men
Nordström var specielt jurist; han vidfogar derför som närmare bestämning:
„I folkslagens lagar är det, man återfinner det trognaste aftryck af deras ka-
rakteristik, och det är med denna karakteristik man måste individualisera sig,
för att rätt kunna uppfatta tidens fenomener.* De lagar här särskildt menas,
äro, det veta vi ju, Sveriges åldriga rättsböcker, källorna för vårt eget sam-
hällsskick, dessa stolta minnen af odalfrihetens gång genom tiderna. I ett
senare arbete tillstàr han af fullt hjerta: „Med kärlek fäster sig en nordens
son vid detta arf från fädren och... det är med en egen hög känsla af vórd-
nad han betraktar den ädla krona, hvilken uti 1734 års allmänna lag breder
sig öfver stammen af det träd, som kraftigt uppspirat ur de äldsta lagarnes
fró.^ Denna vackra sjelfbekünnelse, och det i ett verk, som kan kallas be-
kännelsens insegel, var ej härsprungen ur en tillfällig stämning, utan bröt
fram ur hans väsendes innersta djup, ur den grundåskådning, hvarmed han
„individualiserat“ sig och sina bästa syften.
Vid antydd rigtning kunde Nordströms spanande blick icke stängas
21
inom de fornsvenska lagarnes ärfda och i sig begränsade område blott. De
röjde, dessa lagar, en altför nära slutning till det allmänt germaniska rätts-
medvetandet, att icke dettas utveckling skulle blifva ett föremål för hans be-
grundande. Hvad vigt han fäste vid komparativa rättsstudier öfverhufvud, in-
tyga icke blott samtliga hans akademiska dissertationer och flesta öfriga skrifter,
utan äfven, och kanske mest, de af honom ofta företagna vetenskapliga resor.
Seende i beröringen med utlandets läror och erfarenhet ett af de ypperligaste
bildningsmedel för vetenskapsidkaren, underlät han icke att deraf göra träget
bruk, såsnart blott hans tillgångar det medgåfvo, ty det bör anmärkas, att han
för ändamålet aldrig anlitade offentliga understöd. Redan på sommaren 1834,
ett par månader efter hans befordran till professor, finna vi honom på en lust-
färd till Reval, den han med lätt penna i Morgonbladet och derur i en broskyr
beskrifvit, särskildt intresserad af den forne hansestadens ålderdomliga institu-
tioner, dess municipalförfattning m. m. Följande år, från maj till in på sen-
hösten, besökande Tyskland, der han vid Rhein sammanträffade med Nervander,
samt Danmark och Sverige, samlade han med ifver upplysningar i den germa-
niska rättshistorien. En för hans samhällsförfattnings-historia tillirnad jem-
förande framställning af de forntyska och svenska lagarne, tog väl, af fruktan
att altför mycket förstora arbetets volym, endast form af hänvisningar till in-
slående litteratur, men det gömda var icke glömdt. Hans insigter i de euro-
peiska lagstiftningarna, ständigt ökade under fortsatta studier och resor, sökte
sig framdeles plats, dels i flera specialafhandlingar öfver rättsantiqvariska, finan-
sielt-ekonomiska och fórfattningsfrágor, dels till och med i talrika embets-,
komité- och riksdagsbetänkanden. Förekom hans ståndpunkt i följd häraf
stundom nog doktrinär, så framstår han dock mer än någon samtidig finsk
eller svensk rättslärd genom bemödandet att följa, tillvarataga och tillgodogöra
den utländska vetenskapens framsteg.
Genom dessa forskningar förberedt, hade emellertid, mot utgången af
1838, Nordströms redan ofta nämnda hufvudverk fortskridit derhän, att han
kunde blifva betänkt på dess slutliga redigering till utgifvande, — en tanke,
om icke väckt, dock kraftigt understödd af den nytända åhåga för lärd pro-
duktion, hvilken i finska Vetenskapssocietetens då nyss timade, och äfven af
honom medverkade stiftelse gaf sig till känna. Grundande sig, såsom han
sjelf säger, på „fleräriga med tjenstepligter och andra göromål vexlande
förarbeten”, och upprunnet ur samma källåder, som hans tidigare smärre skrif-
ter, tyckes det likväl väsendtligen först vid sista handläggningen, som pågick
i bredd med tryckningen, ha erhållit sin närvarande gestalt. Det heter näm-
ligen i hans till universitetets konsistorium ingifna, och af detsamma i november
r2
t2
sagda år bifallna anhållan om tryckningsbidrag, att boken var beräknad till
40 ark och afsedd att innehålla ,hvarjehanda afhandlingar i svenska rätts-
historien”. Nu är likväl dess omfång dubbelt större och i förordet an-
märkes: ,att de afhandlingar, som uti arbetet under särskilda rubriker före-
komma, icke böra betraktas som monografier, utan deremot såsom delar af det
hela". Det oaktadt, och med hänsyn derjemte till den ojemna fullständigheten
i utförandet, torde icke kunna nekas, af det främsta ordet i titeln , Bidrag
till den svenska samhällsförfattningens historia”, såsom en recensent påpekat,
,ür en gärd icke allenast åt blygsamheten utan ock åt sanningen”. Redan i
slutet af juni 1839 lemnade förra afdelningen pressen, men ingick icke i bok-
handeln förr än följande år, till sammans med den senare.
Författarens hufvudsyfte är att framställa: , Samhället, sådant det visar
sig i lagarne, och såsom det, med förbiseende af andra förhållanden, uti och
jemte dem utvecklar sig på sin ursprungliga rot.“ Till följd af denna välbe-
tänkta begränsning hafva rent politiska och historiska inflytelser i möjligaste
måtto lemnats ur sigte, ehuru det ligger i ämnets art, att sådant mindre kun-
nat ske i den första afdelningen, som egnas den offentliga, d. ä. statsrätten,
och hvilken derför ofta nog berör områden redan förut belysta af Sveriges
store häfdatecknaren, än i den andra, långt omfångsrikare, hvars föremål är
den enskilda rätten eller de enskilde i deras rättsförhållanden under lagen.
Utvecklingen ledes från de äldsta tider till de, då det (1839) gällande sam-
hällssystemet i grundsatserna erhållit sin stadga, eller i förra delen till slutet
af Gustaf II Adolfs regering, men i den senare ända till slutet af 17:de
seklet. Det har naturligtvis ej förbisetts, att ju, hvad den offentliga rätten
beträffar, flerfaldiga förändringar af principerna i förhållandet mellan statens
öfverhufvud, ständer och råd äfven efter den uppdragna tidsgränsen egt rum,
men hithörande ämnen sägas dock ,lämpligast kunna sparas för en särskild
framtida bearbetning”. Han anade icke, att detta löfte skulle blifva ouppfyldt,
så vida man ej vill anse det i någon mån infriadt genom betraktelserna i de
pseudonyma brefven af Thomas Frisk, och säkert ännu mindre, att han sjelf
ett fjerdedels sekel senare skulle, såsom det skedde i nämnda bref, behöfva
höja sin stämma (dock framgångslöst) mot ett förslag åsyftande den mest ge-
nomgripande reform, Sveriges samhällsrepresentation under sin långa tillvaro
skådat. Kan hända hade, utförd i sin tid, vetenskapsmannens lugna, blott af
det framfarnas höga lärdomar inspirerade bevisning förmått, hvad oppositions-
mannens eldiga vältalighet fåfängt försökte mot „folkviljans pätryckning“, mot
inflytelser af dessa främmande konstitutioner, hvilkas anor ,, blott räknade år-
tionden, då Sveriges tälja sina i århundraden",
23
Ledd af vår tids enhälliga uppfattning, kunde någon föreställa sig, att
Nordströms stora verk, detta försök, såsom han kallar det, att med tillhjelp
af redan fórhandenvarande tryckta källor, „följa och framhålla den tråd, som
i hvarje hufvuddel af våra lagar genomgår tiderna, förenar det förflutna med
det närvarande, utreder och förklarar dettas grund och mening och gör kun-
skapen om den nu gällande lagstiftningen mera säker, dess tolkning mera sjelf-
ständig“, genast vid sitt framträdande helsats af hemlandets lifliga deltagande
och bifall. Man kunde desto rättmätigare vänta det, som vår högskola just i
de dagarne, eller kort förut, begått sin andra sekularfest, egnad mer än något
att väcka vår kulturs ädlaste minnen, och till högtidlighetens höjande an-
stält promotioner, utom i öfriga fakulteter, äfven i den juridiska, af hvil-
ken Nordström då erhöll doktorsvärdigheten. Icke för ty töfvade det in-
emot ett helt år, innan den inhemska publiciteten helst med några ord upp-
märksammade arbetet. Den första i detta hänseende var Borgå tidning, i juni
1841, hvars exempel snart följdes af Morgonbladet och så småningom, under
årens lopp, af en eller annan offentlig röst dessutom. Större värma och in-
tresse slösades dock icke på denna i vår litteratur så sällsynta företeelse, än
att Saima ännu i början af 1844 blott vågade mena, att „Bidragens“ för-
fattare borde vara känd i landet, — att han var det försäkras ingenstädes.
Annorlunda i Sverige. Här hade dagspressen hastat att på det väl-
villigaste innesluta arbetet i allmänhetens gunst, då ungefär på en gång med
de första tecknen dertill, att dess tillvaro åtminstone varsnats hos oss, sjelfva
den vetenskapliga kritiken var färdig att förkunna sitt utslag. Jag säger så,
emedan Bergfalks i tidskriften Frey 1841 införda recension kan anses afgörande
för den opinion, som sedermera blifvit beståndande angående Nordströms
förtjenster som rättshistoriker. Blotta omfånget af nämnda recension, 63 tätt
tryckta oktavsidor, tillkännager nogsamt, med hvad allvar saken behandlats.
Bedömaren inskränker visserligen sin specielare granskning till ett enda ka-
pitel, det om länsförfattningen, dervid förklarande sig ,icke kunna lemna något
säkrare bevis på sin aktning för författaren, än strängheten af sin granskning”,
men afger tillika ett högst fördelaktigt utlåtande öfver arbetet i dess helhet.
De mest karakteristiska egenskaperna deri äro: , ett noggrant studium af de
tryckta källorna, säker blick och moget omdöme i deras tolkning, ett lämpligt
urval af bevisen för de meningar, till hvilka Herr N. af sina forskningar blif-
vit ford“. Derefter fortsüttes: „Herr N. jagar icke efter nya förslagsmenin-
gar; han konstruerar sällan; han har med trogen kärlek sökt svenska sam-
hällssystemet i lagarne. Dilettanten, den, som i alla det menskliga vetandets
grenar vill känna nyheterna för dagen, eller som önskar en läsning, hvilken
24
kan njutas i ett tillstånd emellan sömn och vakande, skall visserligen här finna
sin väntan bedragen; men den, som önskar förstå svenska samhällsförfattnin-
gens historia, kan börja läsningen af Hr N:s arbete med vissheten att ej söka
förgäfves. Han träffar icke mycket förvånande, glänsande, men så mycket mer
tillförlitligt. Boken är en af dem, vid hvilkas läsning man icke känner hän-
förelse, men tillfredsstállelse, och hvilka man slutar icke med beundran, men
med hjertlig tacksamhet.” |
Tacksamhet — just dit ville vi komma. Nordströms bok tog Sven-
skarnes erkänsla med storm, men måste steg för steg eröfra Finnarnes. Or-
saken härtill låg icke blott i den gamla erfarenhetssatsen, att ingen är profet
i sitt eget land, utan ännu mer i den olika betydelse, man fäste vid arbetet
på Bottenhafvets båda stränder. I Sverige, hvarest det fortgående, offentligt
bekostade utgifvandet af rikets gamla lagar mägtigt äterväckt och under-
höll pieteten för fädrens vördnadsbjudande rättsvishet, öfverraskades man
gladt att höra samma pietet rent och högstämdt genljuda ur ett verk af
förut okänd man på främmande kust, och dock så egnadt att fylla en väsendt-
lig lucka i den svenska juridiska litteraturen. Hos oss var bifallet till
en början mycket svalare, ty det saknade den omedelbara känslan för lär-
domar, hvilka endast teoretiskt och på århundradens afstånd tycktes samman-
hänga med våra inhemska intressen. Öfver dessa lägrade, dimmkylig och tung,
tidsförhållandenas anda, manande sinnena hellre till likgiltighet och passiv
tvifvelsjuka, än att hemta tröst och hopp ur en verld af minnen blott. De
dagar af prekäraste åsigter voro inne, då till och med vår statsrättsliga ställ-
ning af en häfdakunnig Finne inför offentligheten ansågs kunna demonstreras
än hit än dit, då vidare en jurisprofessor vid Finlands universitet utan betän-
kande lånade sin medverkan till en afsedd omgestaltning, att ej säga rubb-
ning af vår ärfda lag. Vi ha redan hört Nordström såsom föreläsare ifra
mot det ena ofoget och skola nedanför finna honom bekämpa det andra. Hans
nu i fråga varande arbete berörde direkte intetdera, saknande sålunda t. o. m.
polemikens ögonblickliga retningsförmåga, och dock innehöll dess slutna kärna
det verksammaste botemedel mot dem båda och många andra. Ty sådan är
sanningens magt. Införd i den juridiska undervisningen hos oss (icke deremot
i Sverige), vann Nordströms laghistoria dag efter dag, till den som är,
alt flera läsare, alt flera lärjungar, adepter. På denna stilla, fridsamma väg
fick hans kärleksfulla forskning i det förflutnas djup en oberäknelig inflytelse
på öfvertygelsernas och viljornas gestaltning, och knöt ett lefvande förbund med
tidens qväfda trängtan och behof; hans arbete reste sig till ett andigt boll-
verk mot hvarje godtyckets eller statsklokskapens anlopp; dess läror togo lif,
25
dess grundsatser blefvo den fasta mark, hvarur, då stunden var inne, en finsk
samhälls- och rättsutveckling fritt och lagbundet kunde gro upp, en telnings-
planta, en trogen dotter af sin högättade moder. Skulle dà vi Finnar någon-
sin förneka vår tacksamhetsskuld * till ett sådant verk, om ock vårt brödra-
folk bättre förstod att genom en hedrande kallelse tillegna sig dess upphofs-
man, än vi att qvarhålla honom?
De sex år (1840—1846) Nordström ännu dröjde hos oss, efter det
hans författningshistoria sett dagen, voro altför få och dessutom, såsom snart
skall visas, altför orofylda, att låta honom åter samla sig till något vetenskap-
ligt arbete af lika omfång och vigt. Icke desto mindre framter äfven denna
period mången värderik, offentligheten hembjuden frukt af hans penna, förutom
alla de vota och betänkanden, han fortfor att som förr nedlägga 1 sitt em-
betsverks akter. Hans vid skilda tillfällen, redan 1836 samt 1840 och 1844,
två gånger hvarje år, dels på latin, dels på svenska utgifna aforismer i blan-
dade statsekonomiska ämnen, inneburo väl inga högre anspråk, än att tjena
som underlag för universitets-stipendiaternes disputationsöfningar, men förtjena
dock ännu, och så länge hans beträffande föreläsningar äro opublicerade, att
påögnas af dem, som önska närmare antydningar rörande hans åsigter i frå-
gorna om handelslän, varor, pris o. d. Särskildt böra bland dessa strösatser
de serier, han kallat , Ett och annat om handelsböckers beviskraft“ och
» Ytterligare ett och annat om handelsböcker och kreditpapper“, här påpekas,
om ej derför, att de erhöllo synnerliga loford af Saima (1844), så dock eme-
dan de gömma liksom frökornen till författarens ett decennium senare (Stock-
holm 1853) utgifna, långt omfångsrikare ,Afhandlingar hörande till läran om
krediten". Äfven i Morgonbladet 1844 och 1845 äro hans åsigter i här
ofvan berörda ämnen af honom sjelf kortligen refererade.
En annan, äfvenledes blott mindre, men genom sitt föremål och sitt
vackra språk notabel tillfällighetsskrift från denna period, är hans öfver uni-
versitetets f. d. vicekansler, presidenten m. m. grefve Aminoff, på anmodan af
dennes söner författade nekrolog. Anonymt publicerad såsom bihang till Fin-
lands Allmänna Tidning i maj 1842, har den här om året blifvit excerperad
i ett svenskt biografiskt handlexikon, dock med uteslutning af de partier, hvilka
närmare röra Finland och nämnde statsmans betydande andel i ordnandet af
KANE
* „Det är smickrande för nationalstoltheten, att sålunda se Finlands innevänares
tacksamhet bevisad för den skänk af svenska lagstiftningens fördelar, Finland ärft från för-
eningen med Sverige.“ Saima 1845, jan. 30.
4
26
våra offentliga förhållanden vid tidpunkten för landets förening med Ryssland.
Hvad professorn i statsrätt tänkte i dessa vigtiga ämnen, torde icke anses
främmande för hans egen biografi. „En statshvälfning sådan som denna (säger
han) medförer till en början en förlamning i alla samhällsförhållanden. De gamla be-
greppen och de nya behôfva tid för att assimilera sig med hvarandra; det fordras skarp
och säker blick för att skilja det väsendtliga från det, som kan uppoffras, och små-
ningom lämpa de nya formerna efter den fordran på naturlig utveckling, som är sam-
hällslifvets grundvilkor. Högsinnad och ädelmodig stod Alexander, Rysslands monark,
Finlands nye beherskare, beredd att höra, villig att göra hvad fäderneslandets upp-
lyste män, till fastställande af dess lagars herravälde, till tryggande af dess medbor-
gares rätt, inför honom hade att föreslå och frambära. Det gälde då att frisinnadt,
såsom det endast var värdigt den höge monarken, framställa samhällets behof. Grefve
Aminoff blef den, som utsågs att föredraga den finska arméns angelägenheter. Upp-
lösning och i följd dera tryckande bekymmer för lifvets alldagsbehof förmodade hon
blifva sin lott: hon hade likväl i det krig för fäderneslandet, som nyss blifvit slutadt,
ådagalagt hvad mannamod och pligtkänsla i förening med fosterlandskärlek förmå och
ej vacklat, ej ens då segern vände sitt stolta ansigte från hennes blodiga ansträngnin-
gar; och detta handlingssätt var altför storartadt och ädelt, för att ej till hela sin för-
tjenst erkännas af den högsinte furste, i hvars hand Försynen nu nedlagt ledningen af
Finlands framtida väl. Det bekanta manifestet af den 27 mars 1810 var resultatet af
grefve Aminoffs framställning hos monarken." ... På ett annat, äfvenså i excerpten
utelemnadt ställe, säges. grefve Aminoff ha utfört ett uppdrag „af stor nationel bety-
delse", då han 1826, såsom ordförande för en deputation af landets fyra stånd, frambar
dess lyckönskan vid kejsar Nikolais tronbestigning.
Samma år, 1842, utkom från trycket det , Förslag till ny skogsord-
ning", som sedermera i alla väsendtliga stycken blifvit gällande lag. Ärendet
var handlagdt i en 1841 tillsatt komité, hvilken äfven Nordström tillhörde,
och man igenkänner, synnerligast i framställningen af motiven eller de „be-
stämmande skälen", lätteligen hans åsigter och valda skrifsätt. Det heter deri,
— för att beröra en ännu i våra dagar ifrigt diskuterad kardinalfråga —:
„Jordegarns fria nyttjande rätt till alt hvad på hans mark växer, har lagstiftningen all-
tid betraktat såsom en följd af hans eganderätt, och eganderättens okränkbarhet såsom
en af hörnstenarne uti samhällsbyggnaden. Mångfaldigt och djupt ingripande uti de
flesta rättsförhållanden står ock derför denna rätt i lag och grundlag omgjordad af
garantier så vördnadsbjudande, så mägtiga och så uti hvarandra gående, att hvarje
försök att på ett eller annat håll rubba henne i anseende till grund och följd, skulle
hämnas sig sjelf genom de förvirringar utan tal, det ästadkomme.... Sålänge altså
en jordegare ej kan förlora sin eganderätt för misshushållning med skogsmarkens alster,
eller såsom borgerligt fri man tvingas att aktivt göra något för en ändamålsenligare
hushållning med skogen, återstår endast att lemna denna angelägenhet åt hans fria
omtänksamhet. Under mer än tvåhundra år hafva tidt och ofta klagomål blifvit höjda
mot misshushållning med skogarne. Partier och oegennyttige män hafva klagat; man
27
har befarat skogarnes förstöring; man har ...; man har... Men lagstiftningsmagten,
genomskådande sakernas inre grunder och verkningar, och skiljande mellan det allmännas
sanna väl och särskilda intressens önskningar, har af dessa klagomål icke låtit förmå
sig att ställa jordegarens rätt till alstren af sin afrösade, enskilda skogsmark under in-
skränkande band. Under de fortsatta klagomålen har hon tvärt om alt mer och mer
befästat och värnat eganderätten och den grundsatsen: att jordegaren skall ega frihet
att efter sin bästa insigt bruka och nyttja sin skog. Man läser detta klart uti skogs-
ordningarna af år 1647, 1664, 1734, 1739, 1793, 1805, och nu gällande allmänna lag,
utom flera andra författningar; och de flesta af dessa författningar hade varit föremål
för allvarsamma öfverläggningar på riksmöten emellan Monark och Ständer. Komitén,
för sin del, har ej kunnat tillåta sig att afvika från dessa af allmän rätt och ekono-
misk politik föreskrifna, höga och bestämda föredömen." Man kan icke gerna i kraf-
tigare ordalag förfäkta eganderättens helgd. Godt och väl! Men huru sam-
manstå nu härmed förslagens positiva stadganden?
Detta spörsmål, hvilket så sjelfmant erbjuder sig, förer oss ett stycke
längre i tiden och till ganska tryckande minnen. Af styrelsen lemnadt till
offentlig granskning, blef komiténs arbete, ur redan antydd synpunkt, föremål för
åtskilliga befogade och jemförelsevis fogliga påminnelser i Saima, nov. 1845.
Nordström fann sig särskildt utmanad. Han upptog handsken, och nu ut-
spann sig en ända till slutet af hans professorstid fortsatt polemik, hvilken i
häftighet vida öfverträffade den, hvari vi sett honom invecklad vid samma tids
början. Han är nämligen den B. B.*, hvilken emot Saimas artiklar „Om skogs-
hushållning och sägrörelsen“, „Till den lärde stadsekonomen B. B.“ och
„Försynthet“ (med mottot: „Tu l'as voulu, Georges Dandin“), publicerat,
uti Helsingfors Tidning, 184545,—1846!/, genmälena: , Saima, statseko-
nom, skogshushållerska och sägpatronessa“, , Saima i vrede”, och „Saimas
hógsinthet^ (med mottot , C'est donc toi, maitre Olivier, c'est ton véritable
visage“), äfvensom mot Morgonbladets varningsrop „Sak och person“ infört
den bitande förklaring, hvilken slutar med frågan: ,Ob nicht ein derber Klotz
fordert einen derben Keil?^ Man dóme till skriftvexlingens ton af dess rubri-
ker. Det kom så långt, att Nordström, upprörd i sin själ, måste värja sig
för tillmälet att ha sökt denuneiera sin vederpart som lagbrytare. , Ännu
aldrig”, så skref han bl.a., „hafva vi böjt vårt hufvud för servilismens lumpne
krypskyttar, i hvilken gestalt de än må uppträda, och kunna ej heller nu för-
neka vår natur och ingå i ytterligare svaromål. Trodde Saima hvad hon ej
aktade för rof att sålunda drifva, så är hon ända till förvåning enfaldig.
Trodde hon det i sjelfva verket ej, och hon kunde ej tro det, hvarföre påstår
hon det då? Må läsarn döma! Vi känna nu vår man.“ Dessa voro Nord-
* En redan tidigare af honom begagnad signatur (— Benjamin Björn).
28
ströms sista offentligt uttalade ord om en vän från ungdomsåren, hvars rätt
och framtid han, såsom nedanför skall synas, mer än någon, och med stora
personliga obehag, bjudit till att värna. Blott några dagar derefter var han
icke mera vår.
Knapt hade det lagförslag utkommit, hvilket åt Nordström helt oför-
tänkt medförde en så bitter erfarenhet, innan hans insigter och penna åter
anlitades i ett legislativt värf. På anmodan af biskop Melartin, d. v. ordfö-
randen i den sedan 1818 för kyrkoordningens revision och förbättring tillsatta
komitén, efter hvilket uppdrags slutförande, enligt Kejsar Alexanders förklaring,
landsständerna borde sammankallas, emottog han nämligen redan vid början af
1842 de i ärendet under årens lopp gjorda förarbetena till genomgående, ehuru
han först i mars 1843 erhöll formligt förordnande att vara ledamot i sagda
komité och till henne med slutligt förslag i saken inkomma. Fulländadt i maj
1845, blef Nordströms arbete i komitén föredraget, granskadt och godkändt
samt omedelbart derefter tryckt under titel: , Förslag till kyrkolag för Storfur-
stendömet Finland jemte motiver och betänkanden", — en bok af icke mindre
än 432 oktavsidor. Sålunda var nu, hufvudsakligen genom en enda mans
energi, det vigtiga verk åtminstone tills vidare slutfördt, hvilket alt sedan
reformationsfesten 1817, då tanken derpå först väcktes, utgjort ett af finska
kyrkans pia desideria, men hvartill på den långa mellantiden endast ett mer
eller mindre siktadt material hunnit sammanbringas.
Såsom bekant, vann 1845 års kyrkolagsförslag icke gällande kraft. Det
hänsköts väl till vederbörande auktoriteters, hofrätternas, domkapitlens och
universitetets, samt pressens och enskildes bedömande, äfvensom, efter en hop
år, jemte insända anmärkningar, till ett särskildt granskningsutskott (1854),
men kom aldrig under ständernas ompröfning, af det enkla skäl, att dessa på
de tiderna höllo ofrivilliga ferier. När åter, sent omsider, vårt konstitutionela
lif, i början af sistfórgàngna decennium, såg sin pånyttfödelse randas, hade
insigterna och åsigterna beträffande flera af kyrkans angelägenheter, under de
derom flitigt plägade öfverläggningarna, utvecklat sig derhän, att de påkallade
ett totalt omarbetadt förslag (1863, 1866). Intet under! ty dettas föregångare
ansågs, på goda skäl, redan vid dess framträdande vara mer än nödigt kon-
servativt. Se derom den ännu ganska läsvärda recensionen i Morgonbla-
det 1846.
Så långt gick, för att här helst erinra derom, denna konservatism, att
åtskilliga af det nyare förslagets mest tidsenliga bestämningar, såsom de om
utvidgad religionsfrihet, om kyrkans representation genom egna, från landtda-
29
garne skilda möten, om lekmäns deltagande i kyrkoärenden, om domkapitlens
reorganisation m.fl., knapt i svaga antydningar förekomma i det äldre. Sko-
lans skiljande från kyrkan är i det sistnämnda icke ens påtänkt som en
möjlighet. — Mot religionsfrihets principens tillämpning i Finland hyste han
ännu på senaste tiden politiska betänkligheter.
Ett rättvist bedömande af Nordströms arbete, den sista frukten af
hans verksamhet i hemlandet, kan ej förbise, att hans utpregladt rättshistoriska
rigtning varit honom till hinders som lagförbättrare. Hans djupa vördnad för
det som var lag, drog blicken bort från det, som borde blifva det. Be-
visen ligga i sjelfva arbetets motiv, hvilka med samma noggranhet redogöra
för den specielt kyrkliga, som hans tidigare verk för den allmänt samhälliga
författningens öden, grunder och detaljer. De erkänna visst att, „dä indivi-
den är dömd att upplösas och försvinna, är lifvets stora lag uti naturen, kyr-
kan, staten och begreppen att utvecklas och föryngras”. Men utvecklingen,
föryngringen fattar han blott ur den omedelbara och positiva rättskontinuite-
tens eller, der denna afbrytes, ur dess grundsatsers synpunkt. Det gifves,
säger han, ,institutioner och lagar, om hvilka allmänna satser aldrig leda till bildan-
det af ett stadgadt omdömen. Deras sanna väsende måste fattas ur deras historia.
Man måste förstå den ide, som genomlöper deras lif i tiderna, för att kunna skilja
utväxten från den äkta rotens grenar, och tillfälliga opinioners inympningar från den
organiska bildningens. Man pröfvar då säkrast, om detta lif ännu är välgörande för
den tid som är. Man finner då säkrast den punkt, der utväxten skall bortskäras, för
att lifvet åter må få lefva med frihet. Lifsprocesserna göra ej språng. Förfarenhet i
det förflutna, erfarenhet om det närvarande: de inlägga i lagarne framtidens säkra
grund, ty lagarne, har någon sagt, skola ej vara vådliga försök på samhällskroppen, de
skola endast ordna och allmängöra erfarenhetens läror.” Alt detta låter ju antag-
ligt. Dock, när man nogare efterser, hvad var väl för honom erfarenheten,
om ej insigt i gällande rättsystems enskildheter och sammanhang, oberoende
af rättsmedvetandets tillväxt genom den allmänna bildningen och dess deri, om ock
ej i allmänna satser, nedlagda fordringar, hvilka han hellre misstrodde, såsom le-
dande till vådliga försök, än han pröfvade dem? Hvad var för honom det närva-
rande, om ej den sista lagen, oberoende af dess upphof och plats i tiden, oberoende
af dess afstånd från stundens pulserande lif? Skall blott det bestående afgifva
lagstiftningens material, måste hennes tillgöranden väsendtligen stanna vid dettas
kritiska sammanjemkande och derpå grundade kodifiering. Längre gick, och
längre ville Nordström icke gå. Han hade som rättshistoriker löst sin upp-
gift. — Ännu en gång, inemot tre decennier senare, och då i annat land,
under andra förhållanden, tog han till ordet i denna vigtiga fråga. Derom
nedanföre.
30
Samma sträfvan, samma grundsatser, hvilka skönjas redan i Nord-
ströms tidigare utbildning, men togo slutlig gestaltning på de år, han ver-
kade hos oss som akademisk lärare och författare, de återspegla sig äfven i
alt hvad han såsom embetsman, i sitt konsistoriela kall ifrade för. Men
denna sida af hans bemödanden uppvisar dessutom ett särskildt biografiskt in-
tresse, ju mera personen, menniskan, här träder i förgrunden, ju skarpare
individualiteten bryter sig mot sin omgifning, ju flera konflikter han för sina
åsigters skuld måste genomkämpa. På denna valplats bestod han allra egent-
ligast sin lefnads strid. Hvem kan säga, huruvida stridens utgång efterlemnade
en segerkänsla i hans egen själ, men visst är, att den förberedde en segervin-
ning åt de idéer, i hvilkas tjenst han stält sig, åt laglighetens, vetenskaplig-
hetens och lärofrihetens himlaborna tankar. Gamla gäster vid Finlands hög-
skola, syntes de redan, uppjagade af förr osedda skuggor, färdiga att rymma
fältet, men dröjde qvar med honom och funno småningom, efter det han bort-
gått, alt tryggare fästen i de djupa fåror hans möda dragit.
Vårt universitets annaler torde näppeligen kunna uppte en annan lika
lång tidrymd af oro, split och inre vantrefnad, som de tolf år Nordström
egde säte och stämma vid dess konsistoribord. Det onda fick väl ej sin
upprinnelse med denna period, utan var något äldre, men nådde nu sin höjdpunkt,
spridande sig epidemiskt genom alla lager af det akademiska samfundslifvet,
ända från det nedersta till det öfversta. De studerandes sjelfsvåld, den säm-
sta traditionen från Åbo, tycktes satt sitt mål bortom alla sedlighetens och
den borgerliga lagens bud; hvarje allvarligare lifsåsigt, hvarje upphöjdare själs-
behof tycktes främmande för kanske de flesta; ja ännu då, sent omsider, ädlare
rörelser något allmännare började gripa kring sig, dels i medlet af 30-talet
genom de pietistiska väckelserna, dels vid början af 40-talet i en mer verk-
sam finskhetsifver, hur ofta gingo ej klandervärda excesser hand i hand der-
med? Följderna af alt detta, tór hända särskildt dock af en beryktad skål, i
förening med de kända brottsligt råa uppträdena följande år i stadens grekisk-
ryska kyrka, blef den sorgliga, att regeringen fattade största misstro ej blott
till ungdomens tendenser, men äfven till lärarnes vilja och förmåga att leda
och ófvervaka den. Sä långt gick misstron, att det ansågs nódigt anlita argus-
ögon utom universitetet, hvilka snart sàgo hvad ingen kunde ana ens.
Hvad under då, om uti dessa bekymrens och osäkerhetens dagar läro-
verkets styresmän på orten kände sig uppfordrade att genom fördubblad sträng-
het och vaksamhet söka hellre förekomma än förekommas, ehuru tyvärr dervid
ej nog öfvervägande medlen. Enkannerligen gäller detta de tvenne, hvilka åren
1833—1839 och 1839—1845 efter hvarandra innehade rektorsembetet. Den
31
förre, annars utan gensägelse en af universitetets respektablaste medlemmar,
vände sitt nit hufvudsakligast mot de studerande, hållande dem i ständig
spänning än genom hotande varningar vid inskriptionerna, än genom disciplins-
kommissionens ingripande, än genom reformförslag i det akademiska nations-
väsendet, men lät icke heller något tillfälle gå sig ur händerna att paternelt
lexa upp såväl consistorium in corpore som enskilde dess ledamöter. Hans
efterträdare var altför fin diplomat att icke framför alt bevara skenet af
bästa förstånd, ej mindre med ungdomen, hvilken esomoftast i stora skaror
inbjöds till hans gästfria hus, än med sina kolleger, mot hvilka samma artig-
het rikligen bevisades. Men hvad under ytan doldes, derom vittnar nog-
samt utdragen här nedanför ur konsistori protokoll. Altnog: universitetets
autonomi blef i alla sina vigtigaste detaljer, så vetenskapliga som disciplinära,
reducerad till ett minimum. Ville blott rektor, och han ville ofta, mot kon-
sistorium genomdrifva sina meningar, stod vägen honom öppen, ty hans und-
fallande väsende och lyckade arrangement vid jubelhögtiden 1840 hade till-
vunnit honom ett oinskränkt förtroende, der han bäst behöfde det, hos då-
tidens màngbetrodde vicekansler. Hvad åter denne angår, så misstrodde visst
ingen hans menniskovänliga hjertelag, kungjordt redan i det ständiga tilltalet
„käre vän”, — icke ens, ehuru han, enligt egen berättelse, såsom ung
kapten vid Tilsit 1807 brunnit af lust att ,nedskuta den hunden Napoleon,
som ej tog hatten af sig för vår Kejsare", och en annan gång, såsom gammal
general, skrämde ett par pietistiske studenter * med en förbättringsresa „till
Sibirien”; men lika enhälligt var ock tviflet, huruvida hans insigter räckte
till att helst någorlunda sjelfständigt bedöma de grannlaga angelägenhe-
ter, honom älägo. Inställsamhetens, godtyckets och den personliga regimens
ogräs, redan frodigt på andra håll, hade sålunda till sist äfven vid universitetet,
icke utan dettas eget förvållande, funnit en bördig jordmån.
Nordström var hvarken den ende eller den förste, hvilken de miss-
förhållanden både inåt och utåt, hvari högskolan efter flyttningen till hufvud-
staden råkat, gingo djupt till sinnes, icke den ende, som i konsistorium ogillade
såväl all af ålder der inrotad slentrian, som hvarje af stundens farhågor upp-
sporradt tjenstenitiskt nyhetsmakeri. Deremot var han utan jemförelse den i
sina åsigter mest konseqvente, i sina yttranden mest frimodige. Hvad han
utan eftergift yrkade, var det rättsligt beståendes helgd eller endast varsamt
på författningarnas klara grund vidtagande reformer. Han hade således både
genom sina kunskaper och sin magt öfver ordet bordt blifva rätte mannen att
* Minnesteckning öfver L. Stenbäck af C. G. v. Essen, sid. 24.
32
åstadkomma en bättre sakernas ordning eller att helst sammanhålla en lika tän-
kande minoritet. Men egenheter funnos i hans karakter, hvilka gjorde honom
härtill olämplig, omöjlig. Hans sjelfkänsla var öfver måttan stark och parad
med en uppbrusande häftighet i lynnet. Föredragande att stå ensam framför
hvarje den minsta ackommodation af sin mening, tycktes han följt valspråket
„aut Cæsar aut nihil^. I sjelfva verket egde han dock större vilje- än hand-
lingskraft, säkrare teoretisk än praktisk blick, större kritisk än organisations
förmåga. Sällan såg han sig derför understödd af mer än en minoritet i mi-
noriteten, och gjorde derför sina nästan ständige förnämste motståndares, rek-
torernes, maxim „divide et impera^, desto lättare att genomföra. Först då
han icke mer med sitt votum likt en Cato spände uppmärksamheten i kon-
sistorium, började de öfvertygelser, för hvilka han utstått så mången ledsam
stund, så mången häftig strid, att gro och bära frukt.
Trodde sig Nordström, såsom ofvanför erinrats, i yngre dagar för
egen del icke alltid ha åtnjutit full rättvisa af de akademiske fädren, så
ändrade sig förhållandet föga, efter det han sjelf blifvit en bland dem. Be-
tecknande nog, fann han sig redan vid första inträdet i konsistorium böra till-
kännage sin afsigt att hos kansler anmäla missnöje öfver den plats honom till-
delats som yngste ledamot, eller näst under en samma dag med honom utnämnd
embetsbroder, professor Ilmoni. Dermed uträttade han dock intet, ty kon-
sistori enhälliga beslut blef faststäldt. Icke bättre gick det ett par år senare,
då han, oaktadt fakultet och konsistorium dertill vägrat förord, på högsta ort
ansökte juris doktors grad utan promotion, i det äfven nu afslag följde. Men
ändå sämre resulterade hans 1839 deröfver anförda klagomål, att konsistorium,
enligt hans förmenande obefogadt, förordnat honom till dekanus för året; kansler
förklarade sig nämligen icke ens vilja till pröfning upptaga hans andragande.
Efter alla dessa missöden lyckades han ändtligen några år senare, på besvärs-
väg vid rent juridiskt forum, vinna mera gehör, och det mot rektor sjelf i en
vigtig kollegial tvistefräga; — derom längre fram på sitt ställe.
Sanningen fordrar det erkännande, att om Nordström under debatterna
i konsistorium mången gång slösade sin juridiska ifver på temligen likgiltiga
mål, han långt oftare var i elden för verkliga principfrågor. Antingen man
öfverlade om ämnen rörande de studerandes sedliga och rättsförhållanden eller
om undervisningen och vetenskapernas främjande, — de tvenne förnämsta gre-
narne i universitets-administrationen, — var hans nit, enligt hvad konsistori pro-
tokoll utvisa, det största, hans deltagande detlifligaste. I förra hänseendet bör
framhållas, att ehuru han vid gifna fall, var en lika sträng censor morum som
examinator samt såsom ledamot i den akademiska domstolen fått öfvertyga sig
33
om mänget djupt inrotadt sjelfsväld, de unge, såsom samhällighet, likväl alltid
i honom kunde päräkna en lika välvillig som rättvis granskare. Han miss-
tröstade aldrig, att ju deras rättskänsla, der den syntes förslappad, kunde väckas
åter, endast dem lemnades nödig besinningstid och handlingsfrihet, endast de
icke, skyldige och oskyldige öfver en kam, oupphörligt trakasserades genom
förebråelser och reglementerande från myndigheternas sida. Utan öfverdrift
kan nämligen påstås, att under hela den period, som begynte med österbott-
niska och viborgska afdelningarnas klyfning 1833 och sträckte sig ända till
de nybildade österbottniska afdelningarnas återförening 1844, de studerande
höllos i ett verkligt belägringstillstånd, fullt af vedervärdigheter för dem sjelfve
och för deras lärare. Nordströms ställning till flera af dessa förvecklingar
var altför prononcerad att icke här påkalla några ord.
Bland andra restriktiva och kontrollerande åtgärder mot de studerande
väckte i synnerhet en motion angående de s. k. afdelningsbetygen stor upp-
ståndelse i alla akademiska kretsar, samt blef genom sina följder ganska be-
dröflig. Rektor, som trodde sig vid flera tillfällen, samt särskildt vid den
ransakning, som föregick (och efterföljde) den bekanta stora relegationen 1834,
då Castrén, Stenbäck, Wallin m. fl. förvistes, hafva öfvertygats om otillförlitlig-
heten i de vittnesbörd, afdelningarna plägade utfärda, föreslog att denna dem
af ålder medgifna befogenhet skulle öfverflyttas på deras inspektorer ensamt,
dock desse öppet lemnadt, att när de så prófvade nódigt, i saken rådgöra
med resp. kurator och en eller flera af afdelningens öfrige medlemmar. I
närmare 1!5 års tid, från slutet af oktober 1835 till 15 april 1837, —
var denna motion föremål för öfverläggningar och omröstningar i konsistorium.
Man kämpade med bevis och motbevis. Rektor segrade slutligen i en plura-
litet af 10 röster mot 8. I minoriteten befann sig Nordström; han icke
blott motsatte sig förslaget, utan bifogade äfven, efter att ha förklarat intygen
om de studerandes flit öfverflödiga, enär derom intet stadgades i statuternas $
86, för sin del följande: ,Deremot föreslår jag, att den gamla i ämnet gällande se-
den genom ett formligt konsistori beslut måtte till kraft och verkan ytterligare befästas
och konsistorium altså förordna, att något intyg öfver en afgående studerandes sedliga
förhållande vid universitetet af inspektor icke får utfärdas, med mindre han i saken
hört afdelningen och i samråd med densamma bestämt det afgifvande omdömet, be-
roende det af afdelningen jemte inspektor att bestämma, huruvida för slika ärenden
atdelningen in corpore må träda till samman eller ock dertill inom sig välja deputerade."
Hvad mången af de med Nordström voterande förutspått, besannades
ganska snart. Den nya anordningen mötte hos alla deraf berörde ett mot-
stånd, hvilket blef så mycket oåtkomligare, som det var passivt. Beröfvade
det för afdelningsinstitutionen vigtigaste prerogativet, försmådde de studerande
5
34
att blott konsultativt deltaga i frågor, der de nyss egt beslutande rätt. Lik-
som redan förut på vissa innovationer följt deras vägran att välja inspektorer,
så skedde nu, redan om hösten 1837, detsamma vid inträffad ledighet af ett
kuratel för nordösterbottningarne. Häri låg fröet till det lika märkliga som
långvariga aktionsmål, hvars sista akt först utspelades den 15 augusti 1839
i Åbo hofrütt, dà en ung docent, som enstündigt nekat emottaga sagda af
konsistorium honom uppdragna befattning, dömdes „för tredsko och ohörsamhet
i tjensten^. Ur de tryckta handlingarna, och ändå fullstándigare af konsistori
protokoll framgår, hurusom Nordström vid alla de vigtigare i saken skedda
omröstningarna till det yttersta försvarat ett liberalare åskådningssätt, än det
rektor lika ihärdigt ville göra gällande. Vid voteringen huruvida en universi-
tets-lärare finge afsäga sig ett honom af konsistorium förelagdt åliggande, stod
han, som på det bestämdaste förklarade sig „mot hvarje tvängsprineip“, ännu
i minoritet af 7 mot 11; i frågan om den åtalades rätt att utfå voterings-
protokollen hade han blott 2 röster med sig; i frågan om den kriminela på-
följden af åtalet, hvilket han för sin del „lät dervid bero”, stod han ensam.
Rektor vann en juridisk seger jemngod med ett nederlag inför humanitetens
domstol. Opinionens omdöme förmildrades ingalunda deraf, att han omedelbart
före aktionsmålets öppnande haft äfven en annan sak med den åklagade, —
en vetenskapligt-disciplinär stridighet, hvari, såsom nedanför skall synas, Nord-
ström likaledes varit hans mest deciderade motpart, — ej heller deraf, att
han i den ena tvisten förmått vicekansler, i den andra sjelfva kansler att in-
skrida med sin myndighet.
En ännu större svårighet yppade sig. Huru bryta de unges menlösa
opposition? Desse hade med ens blifvit besynnerligt okunnige om till och
med sina närmaste kamraters fit och uppförande; de fall, att de på inspek-
torernes förfrågningar härom icke kunde ge något besked, hopade sig. Vittnes-
bördens pålitlighet blef derefter. Oroad häraf gaf rektor, sedan första instan-
sens, konsistori, dom i ofvanberörda tjensteåtal dessförinnan fallit, verkställighet
åt det redan vid afdelningarnas klyfning fattade, men ännu hvilande beslutet,
att „allmänna stadgar” för dessa samfund borde uppsättas. Detta var i sin
ordning. Men tyvärr lät rektor, sjelf en af inspektorerne, och den som ut-
arbetat förslaget i saken, detta beledsagas af ett s.k. , Anförande” af den 26
maj 1839, hvilket säregna aktstycke framkallade en den allra största indig-
nation i konsistorium, hvarest hufvudfrågan med dertill hörande detaljer ända
till den 31 december 1841 idkeligen afhandlades, äfven efter det rektorsspiran
i juni 1839 flyttats i annan hand.
Längst, som vanligt, gick Nordström. Hans utlåtande, afgifvet den 7 decem-
39
ber 1839, upptar icke färre än 28 sidor folio. Det börjar sålunda: „Dä det nu åligger
mig att yttra min mening om (förslaget)... kan jag icke undgå att först uppehålla
mig vid det, i ändamål att med protokollet och handlingarna införlifvas, i sammanhang
härmed ingifna och upplästa anförande, så märkvärdigt för dess dels öppet uttalade,
dels i hemlighetsfullt dunkel hållna beskyllningar mot ej mindre den akademiska ung-
domen, än dem, som uti frågorna om afdelningarnas styrelse yttrat åsigter, stridande
mot herr kollegirädets (rektors) och pluralitetens för dagen.” Kastas så en återblick
på motionen af 1835 och dess ledsamma följder, för hvilka anförandet äfven förebrått
vissa universitetslärare, i det desse skulle ha ,med oförståndigt och sin af passionen
uppgrumlade källa nogsamt röjande nit, på åtskilligt lika olämpligt som otillbörligt sätt
uppträdt, så i handling som i ord, såsom förfäktare af de underordnades rättigheter,
till och med sådana, som aldrig blifvit bestridda*; hvarför ock (enligt anfórandets vi-
dare innehåll), ehuru de som skulle tillämpa den vidtagna författningen, sedermera till-
bjudit afdelningarna delaktighet i öfverläggningarna om deras angelägenheter, detta
gagnat till intet, ,ty man hade en gång lyssnat till de uppviglande ropen om usur-
pation af ej mindre än allmänna menniskorättigheter och om nya, till det förhatligaste
godtycke ledande. grundsatsers införande vid ungdomens behandling.” Efter denna
resumé fortsättes: ,Det är sådana lika bittra som mörka beskyllningar, som författaren
af meranämnda anförande icke funnit sig af några betänkligheter hindrad att såsom
oförgripliga sanningar framdraga och påbörda såväl den akademiska ungdomen, som
andre personer inom vårt läroverk, hvilka på densamma skola ega inflytande. De två
ledamöter af konsistorium, hvilka före mig yttrat sig, hafva redan med djup värma ut-
talat den smärtefulla öfverraskning, som måste uppstå hos hvar och en, då han för-
nimmer denna, i afseende å den akademiska ungdomens tänkesätt, utomordentliga för-
villelse af en man, som i så många år stått densamma så nära; och för min del
instämmer jag i allo uti detta afseende med dem. Men jag kan icke undgå att ytter-
ligare fästa mig vid en annan sida af den mörka taflan, och den är de sällsamma
beskyllningarna mot dem, som, innehafvande en yttre förhållanden tillhörande ställning
inom vårt läroverk, skola visat ett af passionen uppgrumladt nit i förfäktande af de
underordnades rättigheter. Hvem gälla de? Hvem gälla de dunkelt sagda orden om
'de af tidens lättsinniga teorier förvillades’ inverkan på det lättrörda ynglingasinnet ?*
Förmodan uttalas, att hänsyftningarna gälla någon, som röstat mot motionen af 1835.
Derefter säges: ,I sanning vore det så, så utgjorde det ett sorgligt drag uti det kolle-
giala förvaltningssystemets historia: det vore ett misskännande af dettas innersta väsende:
det vore ofördragsamheten i dess mest förstelnade hårdhet: det vore terrorismen full-
skapad. Ty man kan hylla motsatta åsigter af en annans om det rätta eller det ända-
målsenliga uti en sak; man kan förfäkta sin tankes vigt med mer eller mindre liflighet,
och sjelfva den fasta öfvertygelsens styrka skall alltid stegra lifligheten af dess försvar;
man kan äfven se falskt, då man tror sig se som klarast: men pligtkänslan hos de
motsatta åsigternas ömsesidiga förfäktare kan dock vara lika helig, kärleken till det
sanna lika varm, vördnaden för lag och ordning lika djup; och när man öppet och utan
menniskofruktan från den plats. man i kraft af sitt embete intager, uttalar blott sin
mening och ingen annans, när man uttalar den, om den ock ej behagar, om den ock
kan förutses blifva den besegrade: har man mer än någonsin ådagalagt styrkan af
36
denna sin pligtkänsla, denna vördnad, denna kärlek." Hänsyftningarnas bitterhet kunde
dock möjligen till någon del ursäktas genom harmkänslan öfver de dåliga frukter, den
välmenta motionen burit; men (heter det slutligen) ,hvad jag aldrig kan finna rättvist,
hvad jag alltid måste anse som ett stort misstag, såsom ett i hög grad illa valdt sätt
att visa sin kärlek till universitetet och den ungdom, som der söker sin bildning, är
att gifva åt denna sin föreställning offentlighet, att yrka som verklighet hvad som
knappast kan tänkas som en möjlighet, och att uti en offentlig akt, hvilken man be-
stämdt vill hafva till Högsta ort insänd, inför universitetets högste styresman, ja kanske
inför sjelfve Monarken, universitetets höge, storsinnade, faderlige vän, framställa sådana
sina enskildta förmodanden såsom verkliga objektiva fakta, och teckna ungdomens sinne-
lag så brottsligt, teckna den såsom föremål för uppviglande rop och lättsinniga teoriers
inverkan, och alt detta utan att derpå kunna anföra något bestämdt bevis... jag
upprepar det: det gifves ingenting mera upprörande, än sådana dunkla hänsyftningar
på brottsliga sträfvanden utan bevis: det gifves ingenting mera klandervärdt.“
I sjelfva hufvudfrågan afvek Nordström ganska väsendtligt från för-
slaget. Bland annat biföll han väl till inspektorernes veto, dock ej i val-
frågor och endast mot deras förpligtande att i konsistorium anmäla hvarje
gång det utöfvats; rösträtt borde inspektorerne ega blott så ofta votum deci-
sivum behöfdes; mot de studerandes indelande i vissa klasser hyste han flera
betänkligheter; seniorer kunde väl få väljas, men aldrig tilldelas flera än 1
röst; från rösträtt vare hvarje student under loppet af sin inskrifningstermin
utestängd, o.s. v. Hans slutyrkande blef, att förslaget skulle förkastas och
ett nytt utarbetas.
För konsistorium, som enligt 1828 års statuter egde , förordna om alt
hvad afdelningarnas inre styrelse rórer^, inträffade nu det oväntade, att rektor
tills vidare uppsköt den påbörjade omröstningen. Skälet dertill uppenbarades
först vid sammanträdet den 1 februari 1840, då en kanslersskrifvelse före-
drogs, anbefallande, att, „enär till kanslers kunskap kommit", att konsistorium
öfverlade om stadgar för afdelningarna: dervid borde iakttagas vissa uppgifna
grunder, — desamma, hvilka förslaget innehöll. Ärendet, hvilket dessförinnan
förevarit vid 5 skilda möten, behandlades härefter ytterligare vid 6. Nord-
ströms åsigt erhöll denna gång pluralitet, så vida konsistorium, förkastande
det inlemnade förslaget, beslöt utarbeta ett annat, dock naturligtvis med iakt-
tagande af de anbefalda grunderna, enligt hvilka de studerande skulle indelas
i seniores, juniores och novitii, hvarje klass med noga bestämda befogenheter.
Det nya förslaget blef ändtligen i slutet af följande år färdigt. Redigeradt på
konsistori vägnar af Nordström och insändt jemte alla handlingar i frågan
till vicekansler, för att med hans utlåtande befordras till kanslers stadfästelse,
har det sedermera försvunnit i okända öden. Man hade således i åratal
grälat och spilt sin tid i fåvitsko. Alt återgick småningom till det gamla.
37
De studerande dröjde ej att visa Nordström sin erkänsla för det sätt,
hvarpå han antagit sig deras sak. Sedan nämligen, på hösten 1841, inspek-
toratet för borealiska afdelningen blifvit ledigt (och det efter upphofsmannen
til alla förenämnda reformprojekt), valde afdelningen enhälligt honom till
platsen, hvilken han ock emottog samt till sin skilsmessa från universitetet
innehade. Under utöfningen af denna befattning fick han ännu en gång till-
fälle att medverka till uppfyllelsen af ett de unges varmaste önskningsmål, i
det han ifrigt förordade nord- och sydösterbottningarnes begärda återförening.
Hans votum, afgifvet i november 1844, innehåller bland annat: att „som den
naturliga, likasom den hittills allmänt erkände grunden för afdelningarnas sammansätt-
ning är denna barndomens och skolårens bekantskap, som i förening med slägtskaps-
förhållanden och de många flera förbindelser, hvilka uti samma trakter lättare än
annorstädes emellan menniskorna knytas och inverka på barn och efterkommande, med
sin sköna, fina, elastiska väfnad kan omfatta många egenheter, många olika skiftningar
af karakterer, sedvanor, lynnen och åsigter, men alltid innesluter en hög grad af värma
och oegennyttig tillgifvenhet, och denna bestämningsgrund, tillämpad uppå ett helt
land med gifna förhållanden i afseende à undervisningsanstalter och folkets stamförvandt-
skaper, enligt sin natur hellre gifver anledning till bildande af större än af smärre
kretsar: fördenskull, och enär härtill kommer, att, då man tager i betraktande det tre-
faldiga ändamål, som man ur det allmännas synpunkt, med afdelningsinrättningarna
åsyftat, nämligen ett vetenskapligt, genom anskaffande af goda böcker på gemensam
bekostnad till gemensamt begagnande, ett ekonomiskt, genom välvillig bjelp ur gemen-
sam kassa vid tillfälliga behof, och ett disciplinärt, hvilket afdelningen, såsom samfund,
måste söka att befordra, så vida hon vill vara sedligt fri^..., så tillstyrkte han
för sin del bifall till ansökningen. Rektor blef denna gång öfverröstad.
Åsigten om fóretrüdet af relativt större framför mindre afdelningar
gjorde sig ytterligare gällande, då två år härefter, sedan Nordström bortflyttat,
den afdelning, hvars ledning varit honom anförtrodd, på anhållan och enligt
konsistori begifvande, sammanslogs med tvenne andra till en enda, den vest-
finska, — ett faktum hvilket bland andra bebådade, att söndringens period
ändtligen, till den sedliga ordningens och studiernas fromma, nalkades sitt slut.
Mera hugneliga minnen än den disciplinära, erbjuder ingalunda den
vetenskapliga administrationen af vårt läroverk från de tolf år Nordström
deri deltog. Konflikterna på det senare gebitet voro, äfven de, mycket tal-
rika, men derjemte i samma mån mer störande och betydelsefulla, som de
gälde icke blott yttre reglementariska lämplighets åsigter och åtgärder, utan
sjelfva vetenskapernas, undervisningens och lärofrihetens högsta intressen, ja
mången gång hela universitetets fundamentalaste rättigheter, rättigheten framför
alt att styras efter lag. Må Nordströms uppträdande i dessa inre stridig-
heter stundom synas behöfva ursäktas af hans egen sats, att ,den fasta öfver-
38
tygelsens styrka alltid stegrar lifligheten af dess försvar”, så skall dock ingen
rättvis granskare af motiv och handlingar kunna förvägra honom erkännandet
att, utan menskofruktan, hafva låtit sitt kraftfulla ord ledas af en lika upp-
höjd som upplyst pligtkänslas bud. En enkel, kronologisk recit af några märk-
värdigare konsistoriela debatter från dessa oroliga tider skall tillåta en hvar
pröfva sanningen af detta omdöme.
Man vet, -att de akademiska tjenstefrågorna ofta äro af ganska kinkig
art. En sådan förelåg redan några månader efter Nordströms inträde i kon-
sistorium. Den ende speciminanten till då lediga profession i dogmatik, filosofie
docenten A. Laurell, var ansedd för en af universitetets bästa förmågor, men
hade i teologiska fakulteten genom 2 röster mot 1 blifvit ogillad, hvilket fram-
kallade den opinionsyttring från de unges sida, hvarpå rättegången af 1834
följde. Emellertid kullhäfde konsistorium fakultetens beslut och uppförde, med
åberopande af sökandens kända vetenskapliga förtjenster, honom på förslaget.
Nordström, fastän nära vän med Laurell, gaf honom icke sin röst. I hans
yttrande förekomma dessa tänkvärda ord: „Till rättesnöre för dem som skola yttra
sig uti de för universitetets högsta intressen så vigtiga frågorna om en mans kompe-
tens att befordras till lärareembeten vid detsamma, vare sig i högre eller lägre grad,
hade lagen kunnat gifva antingen deras egna, på bästa öfvertygelse grundade, opinion
om sökandens förmåga och förtjenst, eller ock vissa kategorier, som i afseende å honom
böra vara inne, för att han till det ansökta embetet skall kunna föreslås. Ofta, jag
medgifver det, kan den individuela opinionen eller kännedomen om den sökandes skick-
lighet, i hela omfånget af detta begrepp, säkrare än lagens kategorier, uti i fråga
varande ärenden leda till vetenskapernas och universitetets sanna båtnad. Men om
hon stundom, denna opinion, hvilar på en grund, fast och stadig som berget, så kan
hon ock stundom vara flygtig som vinden eller skifta i skuggorna af moln och solsken,
ja hon kunde motarbeta en sann förtjenst, då hon antingen icke känner eller icke vill
känna densamma. Lagens kategorier, som hvarje sökande bör känna och uppfylla, då
deremot den individuela opinionens fordringar alltid förblifva inkalkulabla och osäkra,
äro således i afseende såväl å den röstande, som den sökande, bättre och värdigare
rättesnöre, och i alla händelser, der de äro gifna, der böra de följas.” Nu innehålla,
fortsätter han efter uttryckande af sin aktning för sökandens meriter, statuterna, att
godkännandet bör vara gifvet „säväl af fakultet som af konsistorium", hvarför ock hans
individuela opinion måste träda i bakgrunden. — Verkligen, och med rätta, skedde det
slutliga afgörandet efter minoritetens mening, sannolikt emedan den råkade hyllas äfven
af rektor, som i sitt andragande ,för öfrigt ville hafva till Hans Kejserliga Höghets och
Hans Kejserliga Majestäts höga pröfning öfverlemnadt, hvad afseende ett förslag till en
ledig profession määförtjena, enär det för densamma utgifna disputationsspecimen icke
blifvit i öfverensstämmelse med $ 164 af universitetets statuter af såväl vederbörande
fakultet som konsistorium gilladt.^ Förslaget upphäfdes på högsta ort.
I vår lärda areopag funnos då för tiden de, som uppskattade veten-
39
skapernas värde efter deras praktiska nytta. Naturforskaren grämde sig, att
universitetet egde en orientalisk profession, men ingen specielt botanisk, ingen
för medicinsk kemi; den förra borde derför, menade kemisten, indragas och
lönen anslås till ettdera af de senare behofven. Projektet härom, framkastadt
redan i december 1834, sysselsatte konsistorium långt in på vårterminen 1835,
men vederlades af de tvenne yngste ledamöterne, Rein och Nordström, med
så bindande skäl, att det blott lyckades erhålla ett par röster för sig. Nord-
ströms utförliga och välskrifna votum innehåller bl. a.: „Vore universitetet en
blott tillämpnings-skola, borde visserligen den praktiska nyttan tagas till grund för att
bestämma företrädet, då lärostolar skola besättas för särskilda vetenskapsgrenar, hvilka
1 anseende till inskränkta pekuniära tillgångar, icke allena kunna få sin man. Men för
min del hyllar jag icke en sådan åsigt af ett universitets bestämmelse. Jag delar der-
emot deras, som anse ett universitet böra vara en rent vetenskaplig bildningsanstalt,
med denna bildning såsom sitt ändamål, och således liksom medelpunkten för alt, som
ingår uti det menskliga vetandets sfer. I synnerhet gäller detta om den filosofiska fa-
kulteten, som representerar den humanistiska bildningen såsom sådan och utan någon
direkt praktisk syftning. Af denna min åsigt följer, att jag kunde understödja ett för-
slag att föröka, derest statens tillgångar sådant medgäfve, lärostolarnes antal, i synner-
het för vetenskapsgrenar, som ännu sakna egna lärare, men icke ett sådant, som hade
till ändamål att tillintetgöra en disciplin, för att på dess bekostnad höja en annan."
Detta en vetenskapsman så värdiga betraktelsesätt räddade för framtiden åt universi-
tetet en vetenskapsman, sådan som — G. A. Wallin.
Utgången af förberörde ärende, tyckes det, hade bordt tillfredsställa
rektor, helst han i sak tänkte lika med pluraliteten. Men tillfället var altför
lockande att, såsom han ofta plägade, på grund af sitt embete gifva kollegerne
en admonition. Rektors votum fick derför denna betecknande slutrefräng:
„Ocksä tillkommer det konsistorium, såsom varande endast en lagskipande och
administrativ myndighet, ingalunda att med reformer af universitetets författ-
ning sysselsätta sig i andra fall, än då antingen utlåtande härom blifvit af
lagstiftande magten infordradt, eller ock särskildt tillstånd att med underdånig
hemställan i hithörande ämnen till högsta ort inkomma, på förhand blifvit
vederbórligen utverkadt.“ — Altså, konsistorium skulle ega intet initiativ rörande
vetenskapliga önskningsmål! Samma absolutistiska maximer, dem vi sett til-
lämpas mot de studerande! Lärare och disciplar béhandlades som lika omyn-
dige. Ännu ett fall:
En ung docent i filosofi anmälde, höstterminen 1837, sin afsigt att
föreläsa öfver „den akademiska frihetens sanna natur och väsende.“ Hvad
ondt kunde väl ligga deri, helst på en tid, då de studerandes begrepp i ämnet
röjde så mycken ihålighet? Men rektor, som troligen glömt, att redan vid
40
förra decenniets ingång en af hans egna företrädaren, Joh. Bonsdorff, installe-
rats i embetet med ett tal ,,de libertate academica^, trodde sig böra i saken
rådgöra med vicekansler, generalen, hvaraf följden blef, att det uppgifna ämnet
ansågs förgripligt och intimationen derom förbjöds. Öfver detta rektors förbud
besvärade sig docenten hos konsistorium. Alla öfrige ledamöter uttalade sig
derhän, att man icke kunde ställa sin ordförande till ansvar, hvaremot Nord-
ström ville leda i bevis, att saken icke finge ses ,ur en så abstraherad syn-
punkt“, enär enligt särskilda paragrafer i statuterna, ,, konsistorium, icke rektor,
egde inseendet öfver den vetenskapliga verksamheten samt föreläsningarnas
vård och reglering”; klagomålet borde derför „till åtgärd upptagas". Upp-
muntrad af detta separatvotum, inlemnade docenten, den 1 december s. å., en
ny ansökning att få intimera, men stäld till konsistorium, samt, när ingen reso-
lution afhördes, ytterligare, den 17 januari 1838, en tredje, med begäran om
utbekommande af det protokoll, hvilket , förts i anledning af hans den 1 sist-
lidne december till konsistorium inlemnade ansökan att fà till godo njuta
den honom meddelade venia docendi^. Rektor var frånvarande från samman-
trädet, men prorektor upplyste, att diariet icke visste af någon så beskaffad
inlaga under den 1 december. Man återgick till dagordningen, i tysthet för-
undrande sig öfver gåtan, hvilken ännu står olöst. — Saken föll i bakgrunden;
ty både docenten och konsistorium höllos varma af annat, den förre af ett
aktionsmål, det senare af de reglementariska reformförslag, hvarom ofvan-
före nämnts.
På 1840-talet började den finska språkfrågan lifligare agiteras. Nord-
ströms ställning till densamma torde icke anses likgiltig. Någon vink derom
ger hans utlåtande den 1 april 1843,i anledning af ett väckt förslag, att kun-
skap i finskan borde upptagas som obligatorisk i studentexamen. Denna fordran, med-
gaf han, kunde med rätta och i följd af den nyligen utfärdade skolordningen ställas på
alla elever från landets publika läroverk, men, derest man afsåge högskolans egentliga
bestämmelse, icke på dem, hvilka efter åtnjuten privat undervisning anmäla sig till in-
skrifning vid universitetet. Detta motiveras sålunda: „Man besöker universitetet dels
för att bilda sig till statens tjenst, dels för de vetenskapliga studiernas och bildningens
egen skuld. På dem, som blott för det senare ändamålet ankomma, borde med skäl
inga andra inträdesfordringar ställas, än att de innehafva de kunskaper, dem vetenskapen
sjelf fordrar såsom vilkor för fruktbart arbete på hennes fält; och yrkade man nu, att
finska språket icke utgör ett af dessa de vetenskapliga studiernas oeftergifliga vilkor
vid vårt universitet, så hade man för ingen del visat likgiltighet för sitt fäderneslands
inhemska språk, då man komme till den slutsats, att inträde till universitetet borde stå
ungdomen öppet utan något förhör deri. För att i hela sin omfattning skärskåda detta
ämne, behöfdes en vidlyftigare utveckling, än omständigheterna nu tillåta. Anmärkas
bör likväl, att då undervisning är ett oafvisligt behof, förhör uti det man lärt endast
41
relativt är nödigt; och detta gäller äfven i afseende å statens tjenare, hvilkas skicklig-
het icke utröntes endast genom förhör vid universitetet, utan och ännu bestämdare vid
de mångfaldiga tillfällen, der deras förmåga och användbarhet under tjensteutöfningen
sattes på prof. Vigten af fordringar på tillräcklig kännedom af landets inhemska språk
hos statens tjenare, kunde dock icke bestridas. Men huruvida något väsendtligt genom
de föreslagna förhören för det åsyftade ändamålet vunnes, kunde så mycket mera be-
tviflas, som äfven de vigtigaste tjenster, till följd af bestående förhållanden, besattes
med personer, hvilka icke besökt universitetet. Medgifvas borde dock, att detta skäl
icke var fullhaltigt, emedan de som genomgå en kurs vid universitetet, likväl utgjorde
en ganska betydlig del af embetsmannakåren. Men en annan omständighet förtjente i
synnerhet härvid den största uppmärksamhet. Då nämligen det inhemska språket, lef-
vande i menighetens mun, äfven utom universitetet kunde läras, vore det egentligen
blott vid universitetet som den högre vetenskapliga bildningen kunde grundläggas, ur
hvilken den sanna embetsmanna dugligheten i sinom tid komme att utveckla sig. Vin-
nandet af denna allmänna bildning vore altså det förnämsta ändamålet för de ynglingars
studier vid universitetet, som egnade sig åt statens tjenst, och bibringandet af denna
bildning för universitetets verksamhet vigtigare kanske än något annat sträfvande, hvar-
för ock, om man blott hade afseende på statens blifvande tjenare, inträde till universi-
tetet utan förhör i finskan borde stå öppet. Man hade ock anfört analogin af före-
skrifna förhör i ryska språket. Detta är ett faktum, men om hvilket nu något vidare
icke kan sägas. Man torde likväl kunna hoppas, att den tid skall vara hardt nära, då
studium af finska språket säkrast skall utveckla sig ur den enda verkligt fruktbürande
grunden för hvarje intellektuel odling: kärleken för saken och öfvertygelsen om dess
verkliga gagn för füderneslandet. Uppmuntringsmedel vore här vida mer än positiva
föreskrifter på sitt ställe."
Voteringens resultat blef enhälligt beslut att förorda inrättandet af tolf
stipendier för studium af finska språket, hvaremot en utvidgning af förhören i
detsamma, utöfver hvad redan var stadgadt, afstyrktes. Det må tilläggas, att
i omedelbart sammanhang med detta ärende en motion om behofvet af en pro-
fession i finska språket inlemnades (af Ilmoni), men, ehuru understödd af flera
konsistori ledamöter, icke af rektor upptogs till öfverläggning.
Se här något rätt starkt! Också Nordström framstälde i konsistorium
ett vetenskapligt önskningsmål. Den docent, hvars sak han redan 1837 så
varmt antagit sig, hade derefter gjort sig bemärkt genom en mer än vanligt för-
tjenstfull författare- och lärareverksamhet, men af ekonomiska skäl sett sig nöd-
sakad att ansöka skolrektorsplatsen i en landsortstad. Nordström föreslog
derför, att konsistorium genom något på vederbörlig ort utverkadt extraordinarie
understöd borde söka förmå honom att qvarstanna vid universitetet. Mot all
förmodan icke blott förklarade rektor propositionen obefogad, utan tillät icke
ens anteckning derom i protokollet. Deraf föranleddes Nordström att i en
till konsistorium stäld skrift af den 10 april 1843 förnya sin motion. Då
42
likväl intet vidare förljöds om inlagans öde, gjorde han den 6 maj derom
muntlig efterfrågan i konsistorium. Rektor gaf kort om godt det besked, ,att
det endast berodde af honom (rektor) om och när till konsistorium stälda
skrifter och ärenden der få till behandling företagas.” Fåfängt bestred Nord-
ström rättmätigheten af ett så , ensidigt” förfarande från rektors sida, an-
seende ,, förbud mot anteckning i protokollet af hvad han yttrat röra hans
personliga rätt såsom medborgare och embetsman^, samt yrkade derför på
»konsistori utlåtande, huruvida hans motionsrätt kunde underkännas och om
icke den af honom i laga ordning inlemnade skriften borde föredragas enligt
sin inskrifningsnummer“. Rektor stängde åter protokollet. Men då alt detta
den påföljande 20 maj skulle justeras, förenade sig flera ledamöter med Nord-
ström att fordra omröstning i saken, dock med den från annat håll, som det
tyckes, preparerade utgång, att 8 mot 8 gåfvo rektor rätt. Ja segervinnarn
tillade till sitt votum decisivum dessa utmanande ord: att han „icke kunde
undgå att på det allvarligaste protestera emot det yttrande professor Nord-
ström låtit inflyta, att nämligen rektor skulle ensidigt förfarit, — ett ytt-
rande så mycket mindre befogadt, som genom nu fulländade votering konsisto-
rium sjelf erkänt den princip, hvilken ledt rektor...; är man ej belåten med
en ordförandes åtgärder, så klagar man i behörig ordning och à ort som veder-
bör deröfver, men icke torde det vara rätt att uti protokollen insinuera oblida
omdömen om ordföranden."
Nordström lät icke säga sig detta två gånger. Ehuru väl inseende,
att intet mer kunde vinnas i hufvudsak, enär docenten emellertid erhållit och
tillträdt den ansókta tjensten, besvärade han sig öfver rektors förfarande hos k.
senatens prokurator. Resolutionen föll den 14 december, så lydande: , Då kon-
sistorium akademikum utgör ett kollegialt embetsverk, hvars alla ledamöter ega, hvar
för sig, lika rättighet med rektor och, gemensamt med honom, äro förbundne att vårda
universitetets angelägenheter, på sätt de för universitetet i nåder utfärdade statuter
föreskrifva, synes det icke kunna förmenas en konsistori ledamot, att, igenom rektor,
till protokollet anmäla hvad han, i grund af sitt embete, och under det ansvar miss-
bruket deraf medför, finner nödigt att till konsistori pröfning framställa. Likaså och
då ett till konsistorium stäldt skriftligt andragande till rektor inlemnas, för att der-
städes föredragas, lärer hans skyldighet att detsamma konsistorium meddela icke kunna
ifrågasättas, emedan, i annat fall, det af rektor skulle bero att efter eget godtfinnande
undandraga konsistori handläggning saker, hvari dess, men icke rektors enskilda åtgärd
begäres, ett förhållande, som för ingen del öfverensstämmer hvarken med naturen af
kollegiala embetsverk i allmänhet, eller särskildt med gränserne af den myndighet, som
igenom de akademiska statuterna blifvit rektor, i egenskap af konsistori ordförande,
tillagd. På dessa skäl, och då för öfrigt alla ärenden, som vid konsistori sammanträ-
den förehafvas, ostridligt måste i protokollet upptagas, hvadan det ej heller tillkommer
43
rektor att förklara ett till protokollet gjordt andragande böra derifrån uteslutas eller
att sådant, såsom ett särskildt öfverläggningsämne, till omröstning i konsistorium fram-
ställa, skulle väl jag, för min del, anse professor Nordströms anmärkningar emot
rektors ifrågavarande förfarande icke sakna laglig grund.“
Denna sin uppfattning öfverlemnade dock prokurator, enär ,fråga nu
icke blifvit väckt om något egentligt ansvar för tjenstefel“, till afgörande hos
universitetets högste styresman. Härpä följde ett kanslersbref af 2 (14) februari
1844, hvari förklarades: „att i fall hädanefter någon fråga uti konsistorium
vückes, hvilken rektor anser icke lämpligen kunna komma under prófning och
derför tillkännagifver, att han icke kan föredraga, frågan likväl alltid skall uti
konsistori protokoll jemte rektors tillkännagifvande upptagas samt protokollet
derefter utan tidsutdrägt till kansler insändas.” Genom detta utslag blef, så
att säga, kyrkan stäld midt i byn, i det Nordström fick rätt, utan att rek-
tors åtgärd helt och hållet förkastades.
Medan ännu sistberörde, i afseende à konsistori och dess ordfórandes
ömsesidiga förhållande ganska principiela tvist var anhängig, kallades Nord-
ström att, såsom universitetslärare, yttra sig i ett för hela landets rätts-
tillstånd betydelsefullt ärende. Lagkomissionen af 1835, hvilken under pre-
sidium af prokurator, men i en viss, icke närmare känd subordination, ej till
kejserliga senaten för Finland, utan till Hans Majestäts eget kansli för kejsar-
dömet, egde att utarbeta ett , systematiskt sammandrag” af alla våra gällande
rättsnormer, hade ändtligen i början af 1842 fulländat en så stor del af civil-
lagen, att den kunde öfverlemnas till granskning af en för ändamålet nedsatt
lagrevisionskomité. Väl var universitetets konsistorium anbefaldt att tillhandagå
komissionen med alla de upplysningar dennas ordförande kunde reqvirera,
men några sådana hade ordföranden icke trott sig behöfva, sedan han i juris
professoren Ekelund upptäckt en mycket tillmötesgående ledamot, af hvilken
också utkastet till lagverkets totala uppställning härrörde. Revisionskomiten
deremot, som, enligt eget yttrande, funnit det granskade förslaget „icke allenast
förete ett nytt system, som, i många och väsendtliga hänseenden afvikande
från allmänna lagens, utesluter en stor del af hvad densamma innehåller. . .,
utan äfven innefatta en omarbetning af allmänna lagens text, förenad och sam-
manstäld med stadganden ur författningarna", — en söndring och omarbetning
af lagen, hvilken de nådiga föreskrifterna, enligt komiténs tanke, så mycket
mindre kunde afse, som redan kejsar Alexander „nädigst täckts förklara sagde
lag, hvilken med finska folkets lynne, seder och bildning öfverensstämmande,
under en lång följd af år utgjort grundvalen för dess borgerliga frihet och
lugn, icke kunna utan våda för dessa rubbas, och dessutom denna, af regent
44
och ständer samfäldt antagna och sanktionerade lag alltid framstått såsom ett
helt för sig, samt någon väsendtlig och genomgripande ändring deri icke annor-
lunda, än i den ordning sjelfva lagen tillkommit, hittills skett, och endast vid
ny lagstiftning, hvarom nu ej är fråga, torde ega rum“, — komitén ville med
detta sitt stränga och afstyrkande utlåtande icke träda inför Majestätet, utan
att dessförinnan ha inhemtat och till sin framställning bifogat de tvenne öfrige
jurisprofessorernes åsigter.
Situationen var allvarlig, ty i sjelfva verket gälde frågan, enligt den
sakrika teckning vi ega af det nya lagverkets historia, ,om 1734 års lag
borde hel och orubbad bibehållas, eller söndersplittrad under en annan form
och uppställning ingå uti det nya lagverket^. Anmodade att infinna sig i
komitén, afgåfvo, den 8 november 1843, de tvenne rättskunnige universitets-
lärarne, hvar för sig, längre betänkanden, man kunde nästan säga dödsdomen
öfver sin kollegas arbete, helst denne, redan bunden vid sjuksängen, under
följande dag afled. Då dessa betänkanden finnas intagna i den citerade teck-
ningen, torde på detta ställe blott behöfva erinras, att de i sak voro fullkom-
ligt öfverensstämmande med komiténs eget. „Det vore, skrifver bl. a. pro-
fessorn i allmän lagfarenhet, , efter min orubbliga ófvertygelse en national-
olycka, om den tanke, som ligger till grund för lagkomissionens förfarande,
komme att förverkligas.” Nordström, rättshistorikern och professorn i stats-
rätt, betonar hufvudsakligast det grundlagsvidriga i komissionens nya system.
,Uti det land, süger han, med hvilket Finland fann sig fórenadt i och med detsamma
det erhöll medvetande af borgerlig ordning, har lagbunden borgerlig frihet alltid varit
föremål för samhällets allvarligaste omsorger. Der framträda ock derför långt tidigare
än annorstädes kodifierade lagböcker, som, utgångna icke från teoretiska konstruktio-
ner, utan ur samhällets innersta rötter, folkets rättsbegrepp, plägseder och författning,
bestämma den lagbundna frihetens skick, till innehåll och form afspegla samhällets
innersta lif och sålunda åter, för sin del sammanväxt med folkets hjerta. Lagboken af
år 1734 har tillkommit uti en sådan historisk kontinuitet och derför är den så populär.“
Längre fram, efter en bedömande recit af det nya projektets särskilda afdelningar, heter
det: ,Utan att ingå uti undersökning af frågan, huruvida det kan förenas med den af
grundlagen faststälda garantin för lagbokens bestånd, att efter enskilda opinioner för-
ändra den form och uppställning, lagstiftaren med klaraste medvetande af sin afsigt
åt densamma gifvit, och utesluta derifrån hvad monark och folk i samråd, efter nog-
grannaste öfvervägande af den borgerliga ordningens fordran, ansett behöfligt och ända-
målsenligt att der intaga, ty svaret deruppå ligger för öppen dag, tillåter jag mig blott
några anmärkningar rörande nyssnämnda ämmens förhållande till de enskildes rätt eller
privaträtten.“ Härpä, och sedan särskildt byggninga balkens uteslutande strängeligen
kriticerats, fortsättes: „Förvisandet af alla dessa vigtiga delar utaf ett civilrättssystem
till den allmänna hushållningsrätten vore icke blott det mest osystematiska förfarande,
som tänkas kan; det vore derjemte en verklig kränkning af de enskildes borgerliga
45
rätt i vårt land; ty då, enligt vår statsförfattning, allmän civil- eller kriminallag stiftas
under andra vilkor, förbehåll och former, än ekonomisk förordning, följer deraf, att så
snart meranämnda frågor helt och hållet öfverföras till den ekonomiska rättens om-
råde, de ock skola förfalla under den ekonomiska lagstiftningens kompetens sålunda,
att det fasta samband, hvilket enligt grundlagarne nu eger rum emellan denna lagstift-
ning och lagboken, alldeles upphäfves.“ Slutligen: „Det visar sig tydligen, att skilnaden
mellan lag, i den mening vår statsförfattning tager detta begrepp, och administrativa,
efter tid och omständigheter föränderliga, förordnanden och stadgar, icke blifvit noggrant
följd; men hade den blifvit iakttagen, skulle åtskilligt icke blifvit infördt uti förslaget,
som nu finnes der, och deremot mycket annat intaget, som nu är derifrån utelemnadt.
Såsom förslaget nu framställer sig, rubbar det den positiva lagstiftningsmaktens grund
och vilkor.”
Så fast och öppet Nordström uttalade sig, ligger dock i hans ord,
bredvid ett djupt missmod öfver sjelfva förhandlingens art, en hemlig thomas-
känsla, ett något, som tyder, att han ansåg hvarje motstånd fåfängt, ehuru
pligten bjöd honom ,i ödmjukhet afgifva ett yttrande till den kraft och verkan
det kan vinna". Äfven hans embetsbroder ser en ,nationalolycka" hota, i fall
lagkomissionens förfarande blefve godkändt, men tillägger ,jag befarar det dock
icke, ty om jag ej altför mycket misstager mig, har komissionen i det sätt,
uppå hvilket den behandlat allmänna lagen och de till samma lag hörande för-
fattningar, öfverskridit gränserna af sin befogenhet.” Nordström deremot
hemtar intet hopp af någon förutsättning, att komissionen handlat på sidan om
sitt uppdrag. Man känner icke heller, huru långt detta sträckte sig. Men
säkert är, att icke ens senaten tillstaddes yttra sig i den magtpåliggande frå-
gan, hvilken, enligt ofta åberopade teckning , likväl torde hafva föranledt mång-
faldiga interlokutioner på särskilda och delvis främmande håll”. Det afgórande
svaret, — beroende på Majestätets egen pröfning, — dröjde i hela tre år.
Det kom dock ändtligen i början af 1847, och var liksom dikteradt af foster-
landets skyddsgenius. Lagrevisionskomiten, hvars omdöme erhållit , ett likaså
enhälligt som kraftigt stöd af landets förnämsta vetenskapsmän inom lagfaren-
hetens fält", säger teckningen, , hade altså vunnit en seger, som, om den ock
för samtiden var mindre känd än den hade förtjenat, dock åtminstone af efter-
verlden skall till .sina följder rättvist uppskattas”. Innan utslaget föll, hade
väl Nordström med sin thomaskänsla hamnat på annan kust, men hvem kunde
hysa tvifvel derom, att hans ord fallit tungt i afgörandets vågskål?
Till och med öfver tros- och samvetslifvets öfvertygelser ville dessa
dagars godtycke sätta sig till doms. Men äfven Nordström stod vaksam på
sin post. Ett remarkabelt fall inträffade på våren 1844. Lars Stenbäck, redan
känd för sina rika naturgåfvor, hade ansökt teologisk docentur och dertill er-
46
hållit fakultetens förord. Rektor var dock icke stämd för bifall; öppnade
derför ärendets föredragning i konsistorium med uppläsning af ett enskildt
bref från landets erkebiskop, hvari denne, sägande sig liksom andre ,foster-
landets sant religiösa, upplysta och sansade medborgare med bekymmer se ett
tidehvarf af förnuftshat, fanatism och mörker å nyo, och oaktadt den veten-
skapliga upplysningens vunna framsteg, hota den finska kyrkan”, uppmanade rektor
att samråda med teologiska fakultetens lärare om åtgärder till förekommande af
„den pietistiska propagandans afsigter och det ófverhandtagande separatistiska
oskicket^. Den första frågan, menade rektor, borde blifva den, huruvida
icke Stenbäck, på grund af sin ,allom bekanta pietistiska rigtning^, vore olämp-
lig till lärare.
Omröstas. Nordströms votum är ett altför vigtigt bidrag till tidens
och hans egen karakteristik att icke förtjena här å nyo meddelas. Det lydde:
,Hos sökande till lärarebefattning vid universitetet förutsätta statuterna fullgod skick-
lighet och sedlighet. Nu har teologiekandidaten mag. Stenbäck utmärkt sig vid de
flera lärdomsprof, han aflagt såsom examinand; han har ytterligare genom åtskilliga
skrifter, dem han utgifvit från trycket, lemnat bevis på sin bildning och sina allvarliga
studier; han har ökat dessa bevis genom sitt för docentur i teologi utgifna och af
teologiska fakulteten för ändamålet gillade och godkända specimen; hans sedliga värde
bar aldrig lemnat rum för tvifvel eller anmärkningar: han har således uppfylt statuter-
nas fordringar. På hvilket skäl skulle då domarn kunna grunda ett afslag på hans an-
sökning om en förmån, af hvilken han i laglig ordning gjort sig förtjent? Man har
uppgifvit honom vara pietist; och denna omständighet och dess möjligen ofördelaktiga
inflytelse på hans framtida lärareverksamhet har konsistori ordförande ansett sig böra
underställa konsistori närmare pröfning vid afgörandet af frågan om hans befordran.
Pietismen, det är sant, står i vanrykte, men den förkastelsedom, hvarmed den så all-
mänt är belagd, torde hos dem, som förstå hvad de fördöma, rätteligen blott gälla
denna hårda ofórdragsamhet, till fanatism stegrade, blinda gudaktighetsifver, hvilken,
af oförståndet tillämpad på det dagliga lifvets förhållanden, föranledt så många bekla-
gansvärda förirringar och förseelser. Den kan deremot hos den tänkande mannen icke
gälla sjelfva pietismen såsom lära, sålänge hon icke urartar till heterodoxi och der-
igenom öfverträder sin af lagen bestämda befogenhet; men för heterodoxi har pietismen
icke blifvit anklagad, ej ens af dess blinde motståndare; och då så är, måste ock hon
vara berättigad att uttala sig och de slutföljder, till hvilka hon vid sin forskning efter
sanningen i de heliga skrifterna, tror sig hafva kommit. Har hor misstagit sig i dessa
slutföljder, minskar det ej hennes rätt; misstaget skall snart gifva vika för en annan
forskning, för en klarare insigt, framkallad kanske just af dessa misstag, och den be-
greppens utveckling, som, enligt hvad mången förut yttrat, utgör vår kyrkas frihet,
skall derpá icke förlora, ty sanningen, säger Tertullianus, rodnar och lider endast då
hon dóljes. Pietismen är för öfrigt icke någon isolerad företeelse af vår tid. Man
skulle altför ytligt hafva genomgått historiens lärorika bok, om man ej varsnat, att hon
är en gammal gäst i andens verld, att hon, fluktuerande i sin kraftyttring, der är lika
47
hemmastadd som neologin och indifferentismen, mot hvilka hon strider, att hon i sjelfva
verket således, såsom en andens evolution, är lika oberoende af yttre tvångsmedel, som
hvarje annan manifestation af andens verksamhet, att äfven hon i sin renhet verkat
till det goda, och att hon i sin ytterlighet endast af en högre insigt kan bekämpas.
Om altså mag. Stenbäck med sin öfvertygelse omfattar pietismen såsom lära, utan
heterodoxi, kan jag ej tillräkna det honom såsom ett brott, ty öfver själen, säger
Luther, kan och vill Gud icke låta någon annan regera, än sig sjelf allena. Vidkom-
mande de oordningar, hvilka uppstått af den dystra trosifver, som äfven med pietismens
namn blifvit betecknad, så finnes ej den ringaste anledning, att mag. Stenbäck till den
gjort sig på ett eller annat sätt skyldig, och om den omständigheten, att de af en
missförstådd pietism kunnat uppkomma, vore giltigt skäl att förkasta pietismens lära
i sig sjelf, borde samma förkastelse drabba hvarje sats, som talas eller skrifves, ty
hvilket är det ord, enfalden ej kan missförstå, hvilken den sats, det blinda nitet ej kan
missbruka? På rättsgrunder finner jag förty ej något giltigt skäl att förneka mag.
Stenbäck den docentur, han ansökt. Jag finner något sådan ej heller ur klokhetens
synpunkt, ty utom det, att det ej gifves en sann klokhet, som ej tillika är rättvisa, så
faller det i öppen dag, att om pietismens lärosatser innebära något vådligt, intet är
mera välberäknadt, än att låta henne uttala sig vid universitetet, der hon genast kan
bekämpas af andra förmågor med andra öfvertygelser, och hennes misstag tillbakavisas
af bättre och klarare insigter. Att deremot genom förföljelser och tvångsåtgärder söka
undertrycka henne, skall sannerligen nu lika litet som någonsin tillförene leda till nå-
got mål, och öfver inqvisitionens bemödanden har tiden redan längesedan uttalat sin
dom. Jag föreslår altså, för min del, mag. Stenbäck till den af honom ansökta docen-
turen, emedan han fullgjort hvad lagen i sådant afseende fordrar, och emedan icke
mig tillkommer att vara domare öfver hans öfvertygelse eller ställa mitt godtycke öfver
den lag, som bestämmer hans rätt."
Till bevis att tanke- och lärofrihetens grundsats redan gjort eröfringar
i konsistorium, kan anföras, att Stenbäck verkligen blef föreslagen af 10 röster
mot 3. Men tyvärr uträttades dermed intet. Ty rektor hörde till minoriteten,
och med honom tänkte vicekansler, generalen, fullkomligt lika. Denne förklarade
i skrifvelse af den 8 oktober 1844, det ,icke vara med universitetets sanna
bästa förenligt, att en man med Stenbäcks tänkesätt blefve såsom lärare der-
städes anstäld; och har jag förty icke heller kunnat bevilja honom docentur”,
— hvilket sitt omdöme han stödde, såsom Stenbäcks minnestecknare icke utan
en skymt af ironi. anmärker, , äfven på beskaffenheten af hans af fakulteten
och konsistori pluralitet godkända specimen".
Händelserna skrida mot afgörande. Nordström fäller en antydan
syftande på afgång. Den 23 november 1844 upplästes i konsistorium ett vice-
kanslers bref af den 15 oktober, — således utfärdadt helt kort efter det nyss
omförmälda, — innehållande tillstånd för med. doktor Sahlberg att från öfre
katedern försvara ett specimen för adjunkturen i zoologi och botanik. Saken
48
hade i och för sig varit en bagatell, endast alt dervid lagligen förelupit. Men
så var icke händelsen, ty enligt gällande statuter tillkom blott kansler hvad
vicekansler, på rektors inrådan, nu tillåtit sig. Sahlberg hade visserligen på
vederbörlig ort utverkat sig förmånen att, ehuru af annan fakultet, kompetera
om tjenst i den filosofiska, men, af okändt skäl, uraktlåtit att genom fakultet
och konsistorium (må hända fruktande dessa instanser?) tillika ansöka den
rätt, hvarom nu var fråga. När derför den nämnda skrifvelsen föredragits,
„uppsteg Nordström och förmenade, att vicekansler troligen icke varit under-
kunnig om sakens lagliga gång, hvarom han bordt af rektor blifva under-
rättad. Rektor vände sig nu mot Nordström, frågande, om yttrandet skulle
upptagas i protokollet. Nordström svarade, att eftersom så äskas, så stode
han vid sitt fälda ord. Rektor förmälde då, att saken komme att först gå till
Petersburg, hvartill Nordström svarade: hvad jag sagt, det har jag sagt.
Rektor inföll: herr professorn vill altså bemästra vicekanslers åtgärder och
döma öfver honom? Nordström: mina ord böra ej förvrängas, men stånde
de för hvad de innebära. Härvid reste sig vicekansler och lemnade konsisto-
rium, åtföljd afrektor, blifvande sålunda konsistorium utan hufvud. En förvirring
uppstod tills alla skingrade sig. Vicekansler skall hafva enskildt för rektor
yttrat, att antingen han eller Nordström finge lof att lemna universitetet.”
Är denna dramatiska skildring, upptecknad i ett blott några dagar
senare privatbref af en ung, men universitetet närstående vetenskapsidkare, som
sjelf säger sig känna saken blott , enligt hörsägen", tillförlitlig? Säkert ej
till alla delar; ty hvarken var vicekansler tillstädes i förenämnda session eller
afbróts denna med dispensürendet. Att dock skildringen så till vida är fak-
tisk, att Nordström anmärkt något mot ärendets formella gång (ehuru proto-
kollen derom intet upplysa), kan man sluta af längre ned meddelade utdrag
ur hans votum vid dess slutbehandling. Under upprepande af denna reser-
vation må ytterligare det följande ur samma privatskrifvelse anföras.
„Mändagen derpå sammankallade rektor konsistorium” för justerande af den
paragraf, som skulle afgå till Petersburg. Konsistorium samlades. Rektor: står hr
professor Nordström ännu fast vid sin önskan att afsända paragrafen till Peters-
burg? Nordström: för hvad jag sagt, står jag inför Gudi och mannom. Rektor:
står hr professorn ännu vid sitt yttrande, att ett lagbud är så godt, som ett herskare-
ord? Nordström: jag erinrar mig ej, om jag sagt det; — hvarvid dock konsisto-
rium på rektors anmaning instämde, att han yttrat det. Nordström: eftersom jag
då inför konsistorium sagt det, så må äfven det afgå. — Efter detta uppsteg en leda-
+ Således den 25 november. — Protokollen veta ej af detta möte!
49
mot och bad Nordström lemna hela affären. Med honom förenade sig alla andre.
Rektor teg. Då steg Nordström upp och höll ett tal, som räckte i nära en
half timme. Han talade om, huru han äfven förr sett, att han stod ensam,
då han ville kämpa för en princip, och han såg det äfven nu; han talade om
hvad det betydde, att en man stod vid sin rätt och vid sina ord. Han sade
slutligen, att han, eftersom konsistorium så önskade, bifölle till att paragrafen
ej afginge till Petersburg. Han hade talat i full inspiration, och då han slu-
tade stodo flera konsistoriales i tårar.” Berättelsen tillägger, att på samma
dags eftermiddag något hundratal studenter uppstämt för Nordström ett
vivat, samt att hans auditorium nästa gång varit öfverfullt och föreläsarn
helsats med hurrarop.
På fastare grund ställer sig denna fråga först vid omröstningen i kon-
sistorium den 12 februari 1845. Då öfverlades nämligen, huruvida Sahlbergs
den 7:de nästförgångne december ventilerade samt derefter af fakulteten god-
kända specimen berättigade honom att på förslag uppföras. Redan. hade 9
ledamöter yttrat sig, och alla jakande. "Turen var hos Nordström. „Sökan-
den", sade han, , hvilken till följd af särskildt vunnen nådig dispens, blifvit berättigad
att konkurrera vid ansökningar om läraretjenst i naturalhistorien, har i sitt specimen
beskrifvit 25 vid Ochotsk funna insekter... Uti ett specimen måste en eller flera af
vetenskapens bestämmande principer beröras, grundsatser utredas, kombinationer göras,
resultater dragas; och zoologin eger längesedan ett sådant vetenskapligt fundament uti
den komparativa anatomin, uti djurekonomin, de generiska djursystemen m.m. Gjorde
sig nu äfven författaren skyldig till ett eller annat misstag, förekomme ock några
luckor, så torde likväl böra medgifvas att, derest framställningen vittnar om sjelfständig
tanke-verksamhet och om klar uppfattning af vetenskapen, dess sanningar och tviste-
punkter uti större eller mindre kretsar, man af ett sådant specimen likväl bestämdt
kan sluta till ståndpunkten och graden af författarens vetenskapliga bildning och lärare-
förmåga, då deremot blotta beskrifningar af yttre föremål, vore de än till punkten
riktiga, aldrig kunna bibringa läsaren någon bestämd öfvertygelse derom. Det är nu
uppenbart, att man icke befrämjar universitetets sanna väl och den vetenskapliga verk-
samheten genom undfallenhet och slapphet vid bedömande af lärarespecimina, eller
genom benägenhet att till en ledig lärostol befordra den förste, som deråt använder
sin lust och, ehuru han formelt uppfyller befordringslagens kraf, likväl lem-
nar vidsträckt rum för grundade tvifvel, huruvida han dertill innehar de nödiga egen-
skaperna: ty och då, hvad sökanden angår, härtill kommer, att han till sin disputation
begagnat biträde af respondent, utan att enligt $ 160 af universitetets statuter vara
dertill berättigad, eller hafva legitimerat sig till dispens i den ordning den 161 $
fastställer, pröfvar jag rättvist att sökandens specimen ogiltigt förklara"; tjensten borde
ånyo anslås ledig. — Nordström blef ,solus in voto“.
Uppenbarligen ligger tyngdpunkten af ofvanstående yttrande i dess slut-
mening, hvilken påpekar dispensens illegalitet. Besynnerligt nog instämde
i
50
ingen af de öfrige röstande, och det ser derför ut, som hade de hyst någon
farhåga att stöta eller t. o. m. förlora sin , käre vän”. Förefaller äfven främre
delen af Nordströms andragande märkvärdt, i det han tar sig afgörande
talan i en för honom främmande vetenskapsgren, så må ihågkommas följande.
Opinionen rörande dissertationen var i sjelfva verket delad, såsom kan inhemtas
af pseudonymen Tranquilli (= W. Nylanders) öfver densamma, redan en mà-
nad innan Nordström afgaf sitt omdöme, i Morgonbladet införda recension.
Visserligen tog en anonym insändare speciminantens försvar, men detta skedde
först dagen förr än dennes sak förehades i konsistorium, således skenbarligen
icke opartiskt. Då nu "Tranquillus kort derpà gaf ytterligare skäl för sitt
ogillande, hade må hända utgången kunnat bli betänklig, derest icke i Morgon-
bladet producerats en försvarsskrift, undertecknad C. G. M, i hvilka initialer
grefve Mannerheims stora auktoritet genomskimrade, redan på förhand brytande
udden af den i Helsingfors Tidningar fortsatta polemiken. På högre ort blef
dock vigten af Nordströms anmärkning ingalunda förbisedd, såsom framgår
af kanslersbrefvet den 24 maj 1845, som förmår: ,att ehuru Hans Kejserliga
Höghet icke kunnat undgå att fästa uppmärksamhet dervid, att afvikelse från
universitets-statuternas föreskrifter vid behandlingen af denna befordringsfråga
egt rum, har H. K. H. dock... velat utnämna och förordna den af kon-
sistorium föreslagne sökanden.” Nordströms behjertenhet hade således, om
ock med stora obehag för honom sjelf, i teorin tillvunnit laglighetens grund-
sats ett nytt erkännande. Detta blef ock hans sista yrkande af allmännare
betydelse i konsistorium.
Hvad ofvanföre, till det mesta ur primära källor, meddelats angående
Nordströms upplefvelser vid konsistoribordet, bevisar fulleligen, att i dåvarande
universitetsförhällanden något var sjukt och mer än som så. Trósten, att man
på andra håll icke. hade det bättre, lisade föga. Desto förunderligare, att det
offentliga omdömet så länge förblef ej blott tålmodigt, men belåtet; vi egde
inga pessimister då, — och likväl voro Helsingfors Tidningar icke de enda i
landet. Tilldragelserna 1834—1839 visa sig sådana, att alla parter helst tego
derom. Kom så ett nytt tidskifte. Jubelfesten 1840 dränkte i ett haf af
ljus alla de skuggrika hågkomsterna från närmast förgångna akademiska triennier.
Det famösa „var grad alt lyckades förväl“ blef opinionens lystringsord. Hög-
skolans reputation njöt idel solskensdagar, så mycket ljufvare, som publikum i
tid och otid hugnades med den riksvigtiga förnimmelsen, ”att disciplinskomissio-
nen ej behöft sammanträda”. Att disciplinerandet dragit sig inåt konsistorium,
förblef de invigdes hemlighet. Alt var ju bra och stilla, tycktes det.
51
I luften fans dock redan mycket krut. Den minsta gnista kunde bli
farlig. Ett ord om , universitetets klena anseende”, fäldt under nyssnämnda
polemik rörande Sahlbergs specimen af en insändare i Morgonbladet, tände en
hel rad af explosioner. Det näpstes väl genast af redaktionen, upprepades
och tillbakavisades ånyo. Men ett annat blad, Åbo Underrättelser, stod upp
och vittnade för alt folk, att en dålig tanke om universitetet måste hysas af
dem, som ,, gjort nårmare bekantskap med dess verksamhet". Detta lät helt
annorlunda, än då året förut Helsingfors Tidningar betecknade samma lärosäte
som .landets ögonsten".
Nu var ej tid att tiga. Tvenne professorer togo till ordet, båda i sist-
nämnda blad. Den ena, Blomqvist, attesterade i ett anonymt ., Bref från lands-
orten,, universitetet genom en jemförelse med hvad det i sjelfva verket varit
på Porthans lofsjungna dagar. Den andre, Benjamin Björn (= Nordström)
förklarade det vara under högskolans värdighet att ingå i svaromål mot en
„skäggpilt“ (den förste anmärkaren), en Saimas omogne lärsven, och afspisade
dennes sekundant i Åbo Underrättelser genom offentliggörande af hans examens-
vitsord, — alt efter en till brefskrifvaren rigtad, så lydande förutsägelse:
„Eder bevisning mà medgifvas i många hänseenden vara ganska lyckad, ehuru
man lätt kan förutse, att den ej som sådan kan gillas af denna publicitetens
prima donna, som slagit sig ned vid stora torget i Kuopio och derifrån i
blindt förtroende till oomkullrunkligheten af sina opinioner utsänder de skarpa
orden med de stundom rätt lösa tankarne (att de stundom ock äro goda, ja
ypperliga, är en sak för sig), eller af denna flock bullerförsökande pojkar, som
förtidigt sluppit ut om Jerichos murar och som bäst hålla på att, likt väl
mättade torndyflar, surra omkring på lösa frågors vingar, inbillande sig bl. a.
att dermed kunna vinna några blida ögonkast af la grande premiere." Spà-
domen slog in.
Nästa nummer ifrån Kuopio (13 mars 1845) åtog sig att med vanlig
öfverlägsenhet utreda hela frågan. Kämparne i H. T. voro blott .,två socii
skurna ur samma stycke”, och den som ville veta nàgoti sak, kunde läsa hos-
följande artikel om ,, Universitetets anseende". Deri stod bl. a.: „Det är dock
klart, att det anseende man för universitetet fordrar, icke kan finnas *. Uni-
versitet saknar ju icke helt och hållet män, som inom svenska litteraturen
lyckats vinna något erkännande. Men huru ringa är icke i eget land inflytandet
af deras verksamhet" o.s. v. Förr blir det icke bättre, än Finland tilkämpat
* Hur hade det gått med Saimas ,nationalstolthet^, yttrad blott half annan månad
tidigare? Se ofvanf. till sid. 25.
sig en bildning, ,,som försmår det svenska namnet”, o.s. v. — Af pur häpnad
svarade ingen. Men några månader senare gick det åter löst, då Morgon-
bladet tillåtit sig ett litet skämt öfver , väktarene på lärdomens och intelli-
gensens befästade murar". Sjelfve professorn i vältaligheten grep, ädelt harmsen,
pennan och skref i Finlands Allmänna Tidning den ljungande artikeln derom
och deremot, att ,, universitetet blifvit en skottafla för tidningarnas ovett“.
Borgå Tidning inföll i samma ton, men medfors illa af kamratskorna. Saima
gaf åter ledande artiklar i ämnet. Linsén var redan den tredje, — nästa år
uppträdde en fjerde konsistorialis (Nervander), att mot pressens anlopp, specielt
mot fortsatta andraganden från Saimas sida, värna högskolan. Förom oss till
minnes, att det äfven var i början af sistsagda år, Nordström med samma
blad utkämpade den gräsliga denunciationsfejden.
Så hade sinnesstimningen vid och mot universitetet blifvit hógligen
irriterad. Till ställningens obehag hörde ock, att ungefär samtidigt vissa
svenska blad (den Konstitutionelle, Dagligt Allehanda, Vinterbladet m. fl.) ur
hvarjehanda politiskt sociala synpunkter tagit finska förhållanden i upptuktelse.
Deras sakkännedom var lika liten, som deras ord retsamt stora. Men lemnom
detta. Frågan är, huruvida våra inhemske Aristarcher hade fog till sina
skarpa klagomål? Jo och nej! Det lät nog af motkämparne bevisa sig, att,
såvidt på de enskilde lärarne ankom, hvarken undervisningen eller den veten-
skapliga verksamheten eller bildningssträfvandena öfverhufvud nu mer än förr
vårdslösades. Men dermed stäcktes icke opinionens lössläppta misstro, lugna-
des icke ens de bevisandes egna samveten. Eller kunde väl någon, som kände
och sjelf bidragit till innehållet i konsistori akter, dölja för sig, att universi-
tetets anseende verkligen stod på spel, att den kollegiala sammanhålligheten
sönderfallit i hvarandra hätskt angripande minoriteter, att ärendenas behandling
och utgång nära nog berodde på en endes vilja? Visserligen ingen, som var
uppriktig mot sig sjelf och sanningen.
Den lärda republiken hade sålunda vid början af 1845 råkat 1 ett
ganska bekymmersamt läge; „intelligensens befästade murar” ansattes hårdt af
närgängne tiraljürer; der innanför herskade gammal söndring, och betänklig-
heterna deraf växte med ryktet, att den käckaste kämpen ärnade draga sig ur
ledet. Situationen behöfde sin man. Ham tycktes finnas. Nervander, en ung-
domsvän till Nordström, fick i medlet af april säte och stämma 1 konsistorium.
Lika förslagen som lugn, samlade han snabt händelsernas tyglar i sin hand.
Så borde det, enligt hans tanke gå: konsistori d. v. ordförande skulle vid det
snart tillstundande rektorsvalet ut- och Nordström inröstas i hans ställe.
Han gjorde sig genom korrespondens med en yngre, men på universitetets
53
angelägenheter inflytelserik statsman i Petersburg fórvissad, att kombinationen
derstädes icke skulle möta något hinder.
Främst behöfdes dock bifall af den, som frågan närmast gälde. Åt-
skillige kolleger försökte en gemensam påtryckning. Sju till antalet begåfvo
de sig till Nordström. Uttalande sin sorg vid tanken att förlora honom
framstälde de den bestämda frågan: . huruvida han icke kunde afsäga sig kallel-
sen till Sverige, i händelse hans lóneinkomst blefve ökad med rektorsarvodet.“
Nordströms svar utföll ingalunda öppet eller klart. Derför fórspordes,
upplyser en närvarande, . mycket murrande i vår lila trupp, då vi tågade
från hans boning, — dock tviflade vi ej, att vårt besök skulle inverka på
hans beslut.”
Äfven ett annat medel pröfvades. Nervander, ehuru osynlig, stod icke
heller dervid långt borta. Några medlemmar af de skilda studentafdelningarna
funno sig manade att inför Nordström gifva uttryck åt de känslor, hans
afsedda bortflyttning var egnad att väcka i de unges krets. Följande beteck-
nande ställe ur det vid företrädet hos Nordström hållna samt redan annor-
städes fullständigt offentliggjorda talet, framsagdt af sonen till anförarn för
professorernes nyssnämnda deputation, må här upprepas: „Vi sakna”, så föllo
sig orden, „i professor Nordström icke endast en enskild vän, sådana många
stå oss åter, vi sakna i herr professorn en nitisk lärare, en utmärkt veten-
skapsman och, såsom vi tills denna dag älskat att tro det, — en uppriktig
fosterlandsvän. Det smärtar oss att framför det sista nödgas säga: såsom vi
trott det; men vi våga försäkra herr professorn derom, att den studerande
kåren varit den, som till sista minuten betviflat ryktet om, att herr professorn
ärnade öfvergifva oss.”
Denna så öppna och dock så välmenta förebråelse (om man så vill)
tycktes för Nordström högst oväntad. Ett ögnavittne berättar: , Han syntes
förvirrad för ett ögonblick, men återtog snart en lugn och värdig hällning,
förklarade, att steget var taget och ej mer kunde ändras, huru gerna han
under närvarande förhållanden än gjorde det, bad oss ej bedöma honom strängt,
sade, att han med smärta skilde sig från sitt land, dertill föranledd af för-
hållanden för ett halft år till baka, samt lät förstå att, om han blott fått något
skäl att rygga sitt löfte, hade han ej varit sen att göra det.” Härmed i
hufvudsak nära öfverensstämmande förtäljer en annan närvarande: , När vi an-
lände till Nordströms boning, blef han synbarligen öfverraskad och förlägen.
Under hela talet syntes han mycket orolig och brydd, och gick till och med
i dess midt för någon minut bort, att öppna dörren för en ringande person.
54
Sedan vi slutat, höll han ett längre tal, deri bland annat: att han för några
år sedan gifvit ett obestämdt löfte åt någon (svenska kronprinsen?) att öfver-
flytta till Sverige, i fall lämplig befattning skulle erbjuda sig, och jag vill visa,
så slutade han, att en Finne håller sitt ord, äfven om det blifvit gifvet endast
till hälften.”
Man befann sig i slutet af maj, och några dar senare skulle rektors-
valet försiggå. Spänningen var stor. Den ledande insåg sig ha uppgjort räk-
ningen för hastigt. Spelet hotade att helt och hållet gà förloradt. Det
spordes i elfte stunden, icke blott, att en bland de allierade nu mera, i anled-
ning af ett rykte om vicekanslers tillämnade afgång, derest Nordström blefve
rektor, öfvergifvit denna, utan ock, att åtskilliga kolleger lika omedgörligt upp-
stält prorektor som andre rektor till sin kandidat. Skulle icke de senare segra,
måste de förre understódjas. Ingen röst fick falla på sidan. Frontförändring
skedde således på sjelfva valdagen, den 2 juni. Af inalles 17 röster tillföllo
8 prorektor, 7 rektor samt 1 hvardera af tvenne andre ledamöter. Man får
väl antaga, att Nordström på förhand var underrättad om sina vänners nöd-
tvungna affall, ehuru han för sin del icke röstade med dem. Derigenom kom
han ock i tillfälle att afslöja sin motståndares manöver, hvad som följer af
yttrandet: ,jag var för R.“, hvari han, blossande af harm, utbrast inför flera af sina
kolleger innan mötet upplöstes. Ända till en sådan punkt skulle striden mellan
de tvenne antagonisterne leda. Den, som skrifver detta, har sjelf i den ny-
valde rektors hus hört Nordström förklara, att han sedan ombyte af ord-
förande i konsistorium skett, kunnat stanna qvar vid universitetet, i fall icke
andra skäl hindrat det.
Åtta dagar efter sagda utgång af rektorsvalet inlemnade Nordström
ansökan om afsked från sitt professorsembete. Inlagan blef dock af okänd
orsak icke föredragen i det dagen derpå, den 11 juni, hållna konsistoriet, utan
först den 16:de, och det näst efter uppläsningen af den Höga skrifvelse af den
13:de, hvari kansler, jemte stadfästelse af det skedda valet, uttrycker sin
,lifliga erkänsla för det nit, hvarmed förre rektor under den tid af 6 år han
embetet innehaft, städse gått Mina önskningar till mötes.” Ansökan lydde:
„Att genom E. K. H:s nådiga medverkan erhålla nådigste afsked från det professors-
embete, jag vid Finlands universitet beklüder, är den anhållan, jag genom denna under-
dåniga skrift vågar inför E. K. H. framställa. Befordrad till juris adjunkt år 1827
och till mitt nu innehafvande professorsembete år 1834, har jag såsom lärare vid uni-
versitetet tillbragt 18 år af min lefnad, och af dem 11 år i egenskap af professor. Nu
i min ålders middagshöjd, är det hvarken likgiltighet för den förädlande och upphöjda
tjenst, hvilken egnas åt vetenskapen och bildningen, eller sjuklighet eller trötthet, som
55
föranlåtit mig till denna underdåniga ansökning; men uti det grannrike, der källorna
för vår rätt och historia ännu till största delen finnas förvarade, har chefsembetet för
riksarkivet blifvit mig erbjudet, och det tillfälle till vetenskaplig verksamhet, som så-
lunda på denna plats i annan rigtning öppnar sig för mig, är det skäl, af hvilket jag
ledes till ifrågavarande steg, och som derjemte gör det för mig nödvändigt att till min
underdåniga ansökning om afsked bifoga den om allernádigste tillstånd att få öfverflytta
till Sverige. Länge har jag vacklat, innan jag kunnat komma till detta beslut: foster-
landet är icke ett tomt begrepp, och de trådar, med hvilka det vid sig fäster sina
söner. höra ej till de lättslitna; men egna omständigheter inträffa stundom, som be-
stämma handlingarna, oberoende af den vilja, hvilken utgår från hjertat, och då jag
framträder med denna underdäniga ansökning, afsäger jag mig dock ej kärleken till
mitt fädernesland. Jag har Nåden i djupaste underdånighet framhärda“ etc.
I anledning deraf beslöts: ,Jemte det ifrågavarande ansökning skulle till H.
K. H., universitetets Höge Kansler insändas uti afgående skrifvelse, ville konsistorium
i underdånighet fästa H. K. H:s nådiga uppmärksamhet på den förlust, som skulle
drabba universitetet, derest det begärdta afskedet blefve professor Nordström bevil-
jadt, en förlust, som under närvarande förhållanden, då juridiska fakulteten eger hvar-
ken adjunkter eller docenter samt följaktligen icke heller hopp att på längre tid se
professorns plats åtminstone intagen af en efterträdare, i sjelfva verket vore oersättlig,
hvarför konsistorium äfven på det högsta önskade, att utvägar kunde finnas att för
universitetet qvarhálla professorn, helst det ock synes, såsom skulle endast önskan att
kunna för sin litterära verksamhet begagna svenska riksarkivet hafva hufvudsakligen för-
mått professoren till det steg, som han nu tagit. Och borde skrifvelse altså i enlighet
med förestående konsistori beslut uppsättas samt sedan till befordrande af hastigare
expedition per capsulam justeras."
Med verklig kännedom af Nordströms karakter och utbildning kan
ingen betvifla, att hufvudmotivet (om äfven ej det enda) till hans afskedsansö-
kan var vetenskapligt och låg, såsom hans egna ord det säga, i den litterära verk-
samhet, som erbjöds från andra sidan hafvet. Endast en biografisk myt är
deremot en någonstädes förekommande antydan om hans lifliga själs dragning
till Sverige redan af barndomsminnena från händelserna 1808, ja af känslan
att vara född svensk undersåte. Alt vittnar, att han tidigt lärt sig älska sin
bildnings moderland, att hans bästa tankar ofta och gerna flögo ditöfver, burna
på vingar af de studier, hans ungdoms och hela lifs hängifvenhet egnats, men
beslutet, att sjelf följa samma stig, var hos honom så föga ingifvet af någon
som helst oklar, oreflekterad längtan, att det fast mer fordrade många år från
sin gryning till sin mognad.
Sitt tidigaste besök i Sverige gjorde Nordström 1835, på hemfärden
från en till Tyskland företagen resa. Han var då ännu ung professor, utan
annan vetenskaplig auktoritet, än att hafva utgifvit sedvanliga akademiska spe-
cimina, hvilka dock alla bahandlade ämnen ur svenska rättshistorien. Sannolikt
56
daterar sig från detta besök hans bekantskap med Bergfalk, som samma år
vid universitetet i Upsala utnämnts till målsman för enahanda lärostol med den
Nordström innehade här hos oss. Men vid sin nästa vistelse (1841) på
svensk botten, äfven denna gång på återväg från Tyskland och Österrike, är
han redan en berömd författare. Hans året förut utkomna , Bidrag till sven-
ska samhällsförfattningens historia” hade vunnit de högsta loford såväl af
pressen öfverhufvud, som skildt i Bergfalks då nyss i Frey offentliggjorda re-
cension. Flera vetenskapsidkare i Stockholm förenade sig derför att i festligt
lag helsa den genomresande lärde Finnen. 1 sällskapet befunno sig bland
andre det svenska riksarkivets d. v. chef, den fräjdade Hans Järta, hvars
rättshistoriska skrifter egde så många beröringspunkter med Nordströms,
samt den förtjente riksarkivarien Bror Hildebrand. Af den sistnämnde torde
det första ordet om Nordströms fästande i Sverige blifvit fäldt, under gla-
sens klang, må vara, men med gensvar i alla närvarandes bröst. Planen var
snart uppgjord att vinna den celebre rättslärde för juridiska fakulteten i Up-
sala, som på denna tid blott egde tvenne professioner. Dessa uttryck af väl-
vilja kunde icke vara likgiltiga för deras föremål, äfven om ett blott nominelt
utbyte af tjensteverksamhet alldeles icke lockade honom. Uppmaningar i samma
syfte förnyades verkligen både af pressen och af enskilde, i synnerhet då
Nordström 1843 på sensommarn, efter uppträdet med rektor, åter besökte
Sverige, men utan någon märklig påföljd. Dock är det kändt, att Nordström,
innan hemkomsten till Finland, varit kallad i privat audiens till kanslern för
svenska universiteten, kronprinsen Oskar, som dervid skall erhållit något obe-
stämdt löfte af honom om möjlig ófvergàng i svensk statstjenst.
Följande sommar (1844) gästade Nordström för fjerde gången grann-
riket. Kronprinsen, som emellertid bestigit tronen, höll den insigtsfulle främ-
lingen i nådigt minne, och det så mycket hellre, som ett särdeles gynsamt till-
fälle tycktes erbjuda sig att förmå honom till öfverflyttning. Den 70 årige
Hans Järta hade nämligen, tyngd af sorger och sjukdom, begärt afsked från
riksarkivarieembetet och till sin efterträdare hos konungen förordat Nord-
ström. Denne kunde omöjligen blifva kall för ett sådant anbud. Han var
vetenskapsman. Redan vid författandet af svenska samhällshistorien hade han
lifligt beklagat sin saknad af handskriftliga urkunder; nu stod det honom öppet
att erhålla det mest obehindrade tillträde till deras hufvudnederlagsplats. En
befattning, sådan som den erbjudna, kunde icke annat än anslå hans äregirig-
het, ty så hade han sjelf skrifvit (i nekrologen öfver grefve Aminoff): , Gra-
den af en embetsmans verkliga duglighet uppenbarar sig företrädesvis, då han
erhåller en plats, der han ledande får verka, der han skall skapa, icke blott
57
verkställa." Det hade varit ett hyckleri, en sjelfförnekelse, om Nordström
nu visat sig fjär och otillgänglig.
Han skulle skiljas från en älskad fosterjord, — det är sant. Smärtan
af denna tanke egde likväl sin mildring, sin försoning. Ty utom det, att den
frie mannen, hvarhelst hans vagga stått, ej är en torfvans lifegen, behöfde de
kära banden knapt lösas till det yttre ens, då ju hafvets böljor, liksom histo-
riens, nära sammanknutit den strand, han skulle lemna, med den, som sträcktes
till hans möte. Hans blifvande tjenstepligt, till art och innehåll mer veten-
skaplig än praktisk, syntes egnad att bära ädla frukter äfven för hemlandet,
för kännedomen af dess äldre öden, dess ärfda rätt och lagar. Med friare
utrymme för tanke, ord och forskning kunde hans andes energi blott stiga,
lyftas. Och såg han på öfriga förhållanden der borta, så voro de politiska,
om äfven andra än de, i hvilka han lefvat, honom välbekanta och förtrogna,
medan de kollegiala och mer enskildta lofvade i hvarje hänsyn större lugn och
tillfredsställelse, än han under långa år åtnjutit. Redan egenskapen att vara
Finne borgade för personlig sympati uti det land och det samhälle, der så många af
hans landsmän med största utmärkelse verkat, såsom ännu nyss G. F. Wirsén
och G. Wetterstedt, eller ännu verkade, såsom G. Poppius, K. D. Skogman o. a.;
der F. M. Franzén, H. Mellin och Fredrika Bremer nämnde sig som våra; der
bland skriftställare den orolige Ivar Arvidsson jemte den genialiske Israel
Hvasser, professorn ifrån Åbo, fastän ur olika synpunkter, höllo deltagandet för
det forna brödrafolket vaket. Minst af alt kunde befaras, att de grundsatser, med
hvilka han „individualiserat“ sig, den rättsliga frihetens, här skulle tillskynda
honom obehag. Hvad slutligen hans ekonomiska ställning angår, så var det
stäldt i utsigt att, såsom han förbehållit sig, riksarkivarielönen skulle höjas
åtminstone till lika belopp med den inkomst han hos oss åtnjöt.
Då Nordström återvände, var det redan kändt, att ett hedrande an-
bud gjorts honom från svensk sida. Förbehållsam som alltid, invigde han
ingen i sina planer, tills i ett upprördt ögonblick, vid det redan nämnda till-
fället på hösten 1844, ett bestämdare yttrande undföll honom derom, att han
var beredd draga sig bort från den krets, hvari han med sina åsigter stod så
ensam: Äfven händelser i hans privata lif medverkade till denna afsigt, i det
han på våren 1845 genom döden förlorade sin gamla mor, som han tagit till
sig, och kort derefter, den 12 maj, sin svärfader, statsrådet och prokurators-
substituten E. J. Synnerberg. De innerligaste slägtskapsband, hvilka förenade
honom och hans af maka och trenne barn bestående familj med fädernejorden,
voro sålunda upplösta. Ett fåtal intimare vänner återstod ännu, och han gaf
8
58
efter för deras önskningar, åtminstone genom att dröja med sin afskedsskrift.
Först då han tycktes lemnad äfven af dem, tog han ut det steg, som skulle
föra honom bort för alltid.
Hade de ledsamheter i tjensten, för hvilka Nordström idkeligen varit
utsatt, lemnat hos honom det intryck, att han icke var gerna sedd, utan tvärt
om, enligt klagan i ett af hans bref, ,kringskuren, aggad, misskänd“, så kunde
han efter inlemnandet af sin afskedsansökan föreställa sig raka motsatsen, ja
att han var omistelig. Konsistori hemställan till kansler, jemte och i följd af
hans inlaga, bar ju, såsom vi sett, tycke af en bevekande supplik, att han
måtte nolens volens hållas qvar; man kan omöjligen förstå dess innehåll utan
att antaga, att han sjelf derom blifvit hörd. Den brådska, hvarmed ärendet
från konsistori sida bedrefs, är i och för sig påfallande. Icke mindre uppja-
gad var opinionen. Hvar och en, som lefvat i och med de tiderna, erinrar
sig säkert, hurusom Nordström utgjorde ett stående samtalsämne i alla säll-
skap. Får han afsked eller ej? kommer han att flytta eller ej? — dessa frå-
gor afhandlades bland unge och gamle. Gissningarna togo alt större fart, ju
längre afgörandet dröjde. Ännu då universitetet samlades till det nya läseåret,
ännu då höstterminen lopp till ända, visste man intet. Föreläsningskatalogen
lofvade, att Nordström ,vid tillfälle” skulle uppgifva de ämnen, han ärnade
föredraga; han deltog i konsistori sammanträden, i fakultetsgöromålen, i examina
som vanligt.
Något ovanligt hade dock inträffat. Nordström var i september (?) på
kallelse rest till Petersburg. Resan stod närmast i sammanhang med det af
honom utarbetade och under sommarns lopp till tryck besörjda kyrkolagsför-
slaget, såsom det visade sig, då han för sin dervid hafda möda hugnades med
en gratifikation af 1500 rubel silfver. Sjelffallet blef hans ansökan om afsked,
hvilken ännu låg oafgjord, vid samma tillfälle med högre vederbörande på
ort och ställe samtalsvis berörd. Redan det ofvannämnda brefvet till Nervan-
der hade uttalat sig för hans qvarhällande. Konsistori hemställan betonade
detta nästan som en nödvändighet för universitetet och undervisningen. Han
fann derför alt möjligt tillmötesgående. Inflytelserika personer gjorde honom
nu den hedrande och fördelaktiga antydan, att han kunde, bibehållande sitt
embete (?), tillika efterträda sin aflidne svärfader som prokuratorssubstitut i sena-
ten, — en utmärkelse, desto mer liknande den, då Calonius kallades att på en
gång vara prokurator och professor, som för närvarande, och så länge proku-
ratorn presiderade i lagkomissionen, hans embete förestods af substituten.
Nordström sjelf lärer ingalunda varit sval för denna kombination. Huru
kom den dà ej till stånd? Derom några vinkar nedanfóre.
59
Det berättas, med anspråk på trovärdighet, att han icke funnit samma
förekommande bevågenhet på alla håll i kejsarstaden. Der residerade Finlands
generalguvernör, furst Menschikoff, en sträng herre, hvars adjoint var univer-
sitetets vicekansler, generalen. Man drage sig till minnes Nordströms skarpa
insaga mot en den sistnämndes embetsåtgärd. Redan förut missbelåten med
den ständige anmärkaren, hade vicekansler senast för ett par, tre månader
till baka, då rektorsvalet som ifrigast afhandlades, förmält sig sinnad afträda
i viss händelse. Så hade väl icke inträffat, men deremot hade den nämnda
insagan verkat på ordalydelsen i det, samma dag som valet skedde, upplästa
kanslersbrefvet (rörande Sahlbergs utnämning). Altnog: då Nordström upp-
vaktade adjointens mägtige chef, blef han väl, vid tal om öfverflyttningen, hug-
nad med löfte om ynnestfullt förord, men lyckades icke på fursten göra
något för sig rätt gynsamt intryck. Detta inses deraf, att fursten, efter audien-
sens slut, vändande sig till en vid hans person anstäld ung finsk ädling, ytt-
rade: „Votre compatriote est un chicaneur“ (= advokat). Yttrandet förme-
nas närmast ha syftat på ett längre drifvet juridiskt betraktelsesätt, hvarom
längre fram.
De funnos (för att låta tidens ondska tala), hvilka trodde sig veta, att
Nordström mindre haft vicekanslers ogunst, än en embetsbroders dubbelhet
att skylla för utgången af sitt besök hos furst Menschikoff, — en embets-
broder „om hvilken" (såsom hans biograf uttrycker sig) „mängen haft den
fräckheten förmoda, att han af de lumpnaste motiv befordrat sin väns hädan-
färd ifrån fäderneslandet“. Anledningen till det skoningslósa påståendet togs
deraf, att denne embetsbroder, som samtidigt vistades i Petersburg och jemväl
haft företräde hos fursten, ej blott, i följd af relationer med vetenskapsakade-
min, stod väl hos flera betydande personer på orten, utan ock här hemma
varit den rörligaste vid senaste rektorsval under en, såsom det antogs, på
eventualitet beroende utsigt, att sjelf nästa gång komma i fråga. ,0, det är
dock rysligt^, utropar, på grund af dessa sägner, den nämnde biografen, , det
är dock rysligt att tänka, hvilka hårdnader kunna gro fast vid ett mennisko-
hjerta, och dem blott döden mäktar operera derur.“ Veterligen har ingen-
dera af de tvenne vännerne någonsin yttrat sig om det dock nog allmänt evul-
gerade förtalet.
Hvad än må ha afhandlats under Nordströms vistelse i Petersburg:
visst är att efter hans hemkomst svaret på afskedsansökningen fortfarande
dröjde; visst är, att han fortfarande skötte alla sin professions detaljer; visst
är, att substitutsplatsen fortfarande hölls obesatt. Alt tycktes jemka sig.
60
Föreläsningarna i statsrätt, åter upptagna, besöktes af ett dagligt stigande an-
tal auditorer. Vicekansler visade sig vänlig. Och, liksom hade det skett
enkom för sämjans skuld, lade hans ständige vederdeloman, f. d. rektor, mot
slutet af höstterminen, in om entledigande från sitt embete, såsom emeritus.
Ändtligen tycktes Nordström från sin sida, och i de högsta intressens namn,
söka bana väg för frid och försoning, då han i dessa samma dagar, ännu den
17 januari 1846, under utbyte af stridshugg med Saima, nedskref den tanke,
som skulle bli hans sista offentliga vädjande till landsmän: ,Den sanna, den
verkliga, den från alla hemliga beräkningar, från alt hemligt groll renade pa-
triotismen ... känner, att hvad som än må skilja öfvertygelserna och bestämma
olika handlingssätt, hvar och en dock lika innerligt kan lifvas af samma djupa
kärlek till det gemensamma fäderneslandet“. Bädade icke dessa ord, i samklang
med öfriga järtecken, endast hvad man hoppades se uppfyldt?
Men i stjernorna stod annorlunda skrifvet. Den 12 februari 1846 före-
drogs i konsistorium ett så lydande kanslersbref: ,Hans Kejserliga Majestät har,
uppå derom gjord underdånig ansökning, funnit godt från tjensten i Nåder entlediga
professorn i folk- och statsrätt samt nationalekonomi, doktor Johan Jakob Nord-
ström samt tillika meddela honom Nådigt tillstånd att från landet afflytta. Jemte
det jag härigenom velat konsistorium sådant meddela, får jag vid detta tillfälle förklara
professorn min synnerliga tillfredsställelse öfver de utmärkta förtjenster han, under en
längre tjenstgöring vid universitetet, både såsom vetenskapsman och lärare ådagalagt.
S:t Petersburg 1$ januari 1846.“, högst egenhändigt undertecknadt: „Alexander“.
Detta var Nordströms afsked. Några dar tidigare hade f. d. rektor för-
klarats emeritus, dock med uppdrag , att fortfarande vara ledamot af konsisto-
rium akademikum“. Ett par veckor senare besattes substitutsplatsen.
Sålunda, så oväntadt, så gåtfullt, löstes den spänning, hvari allmänhe-
ten redan länge hållits. Intrycket var smärtsamt. Enskildt och offentligt gaf
sig grämelsen luft i nya tvifvelsmål. Hade universitetet, hade landets styrelse
gjort intet eller icke gjort nog, för att hålla den bortgående till baka? Hade
han sjelf fordrat hvad billigtvis ej fordras bordt?
Hörom några röster från de dagarne. Knapt hann nyheten om hvad som händt
i hufvudstaden upp till Kallavesis strand, innan Saima (den 19 februari 1846) lät sitt
första votum, denna stämningsfulla klagan ljuda genom bygderna: ,Säger ryktet sant,
att detta skett för en af herr Nordström afsedd öfverflyttning till Sverige, så kommer
hans afskedstagande otvifvelaktigt att väcka en obehaglig känsla i mången Finnes hjerta.
För män, och för sådane män, är åtminstone landet icke för trångt." Den finska tid-
ningen Suomalainen utbrast i folkelig ton, på till enkla manér: ,Vi böra icke närmare
granska dessa motiv (till afskedstagandet), vi nämna endast, att allmänheten gerna
velat, att sådana ej funnits, och om de äfven funnits, att de blifvit lagda å sido.
Mången... hade trott, att herr Nordströms finska tänkesätt bättre kunnat binda
61
honom vid eget land. Detta hoppades man i sanning, då man erinrade sig, att han
nyligen fått en belöning eller en bekräftelse af Kejsarens nåd, och då vi veta, att han
väl känt den skada, han i denna stund förorsakar oss, icke allenast universitetet, utan
hela landet... Men om vi ha orsak att sakna denna man, som icke allenast genom
sina lärorika föreläsningar gagnade högskolan och vår ungdom, utan äfven i alt på ett
så öppet och modigt sätt höll med sanningen (hvarför vi ock tycka mycket om honom),
så skall tiden en gång ersätta vår förlust, — ty nog finnas här ännu andre män, —
och Finnen kanske en dag glömma den, som på sin tid glömde honom... Finland har
nog förlorat en ärans man, men också herr Nordström härigenom förlorat sitt fäder-
nesland, och om än ett främmande land synes huru ljufligt som helst, så är likväl ”eget
land ett smultron, främmande land ett blåbär." Ännu oförbehållsammare uttala sig
omdömena pro et contra i en stor mängd från denna tid bevarade privatbref, dels
vexlade mellan Nordströms närmare och fjärmare bekante, dels stälda till honom sjelf.
Nordström, ehuru redan skild från sitt lärarekall, berördes så mycket
lifligare af opinionernas luftdrag samt de oaflåtliga kommentarierna öfver hans
fosterlandskärleks art och värde, som äfven universitetsungdomen flitigt deri
deltog och hans umgänge hufvudsakligast var akademiskt. I synnerhet gälde
Saima för en auktoritet, hennes yttranden nära nog som lagbud för den krets
af studerande, inom hvilken sagde blads demokratiskt nationela teorier räk-
nade sina devotaste adepter. Mången önskade redan högt instämma i den
anslagna tonen af patriotiskt ogillande, men —. Äfven Nordström var,
oaktadt det aristokratiska draget i sitt väsende, en mycket populär och upp-
buren person. Om någon, hade han vid brydsamma lägen värnat de stude-
randes, universitetets, fosterlandets dyrbaraste intressen; om någon, hade just
han lagt sig ut för den, hvars ord nu tydde och tyddes emot honom. Dess-
utom var ju denne icke blott sedan några månader hans motpart i den upp-
rörande denunciationsfejden mellan tituli „George Dandin“ och „Maitre Oli-
vier^, utan hade sjelf, såsom genom svenska och finska tidningar kungjorts,
kort efter Nordström, ansökt ett embete i främmande land, nämligen filoso-
fiska professionen i Lund. Det höll svårt att fälla den ene och fria den andre.
Derför, så rik äfven vårterminen 1846 var på demonstrationer; så ofta
den nyfabricerade marseljäs-versen ,fast Sveriges bildning vi förglömma, så
sker det ej för Rysslands skuld" — ett förment uttryck af Saimas mening —
uppstämdes; så ofta Nordströms namn inmängdes uti meningsbrytningarna:
stod dock hans anseende fast som klippan under vågens skum. Vid hvarje
tillfälle (och sådana gåfvos många) både bland äldre och yngre ett föremål
för varmaste hyllning och deltagande, — må särskildt nämnas vestfinska af-
delningens föreningsfest i medlet af maj, då han helsades med ett högstämdt tal
af helt annat innehåll än deputationens året förut, — samt den några dagar
62
senare för honom och Runeberg af åtskilliga professorer och yngre akademici
tillstálda kollationen, hvarvid de öppenhjertligaste „slutförklaringar“ vexlades,
— kände han sig i samma màn närmare förenad med sitt land, ju mera stun-
den nalkades, att han skulle lemna det. Så reserveradt han plägade uttala
sig, kunde det icke döljas, att han önskade stanna qvar. Och så långt hän-
delserna redan utvecklat sig, hägrade för honom och hans intimaste ännu en
utsigt af hopp att denna önskan kunde verkliggöras.
Endast flik för flik har slöjan lyfts. Man hörde Nordström före sin
bortflyttning ofta antyda densamma såsom icke i allo frivillig, utan väsendtligen
beroende på , högre skäl”. Hvad han dermed menade, torde nogsamt framgå
ur det följande. Vid det äfven i andra hänseenden förhastade inlemnandet af
sin afskedsansökning, 1 juni 1845, hade han väl redan erhållit officiel kallelse
till Sverige, men icke afvetat, att innan denna utfärdats, svenske Konungen i
ärendet, på ministeriel väg, gjort en med bifall besvarad förfrågan hos Kejsar
Nikolai. Denna omständighet försvårade (och tillintetgjorde slutligen) alla
vidare transaktioner. Till en början hade konsistori, med afskedsansökningen
insända hemställan den följd, att sedan Nordström, i saken hörd, förklarat
sig blott äska ett officielt dukument till motiverande af sin återgång, kansler
sjelf lät skriftligen uttrycka sin höga tillfredsställelse, derest han önskade qvar-
blifva vid sitt embete. Häri genmälde sig Nordström se en „ordre suprême“,
hvarpå honom den 26 augusti meddelades, att afskedsansökningen skulle be-
traktas „comme non avenue“.
Frågan tog dock kort derpå, nämligen under Nordströms ofvanför
omnämnda vistelse i Petersburg, en ny vändning. Benägen att ingå på det
honom då gjorda förslaget, fäste han likväl dervid vilkoret att, såsom svar på
kallelsen från Sverige, få åberopa ett afslag från sin egen Öfverhets sida.
Detta kunde, i anledning af redan skedd ministeriel kommunikation, icke bi-
fallas. Samma besked, då han i samma sak korresponderade på Stockholm:
regeringen härstädes hade intet att tillägga eller återtaga, helst hon aldrig
„lockat honom". TI detta bryderi begärde han i bevekande bref af 12 oktober
att snart fà veta hvad han , hade att vänta", emedan han borde ge ett defi-
nitivt svar till Sverige. Båda svaren äro okända, men kunna icke varit pe-
remtoriska, ty underhandlingarna fortsattes derefter ytterligare ett par månader.
Det tyckes, som hade Nordström då mer endast yrkat att få producera
kanslers förenämnda skrifvelse. När äfven detta vägrades, fattade han sitt
beslut och anhöll i december om föredragning af den redan inlemnade afskeds-
skriften. I handbref af den 31 januari 1846 underrättade honom föredra-
ganden, att decisionen fallit tre dagar derförinnan, äfvensom om afskedets
63
närmare innehåll, hvarvid beträffande bortflyttningen erinrades, att bifallet der-
till stod i öfverensstämmelse med hvad Hans Majestät redan förut behagat
lofva Sveriges Konung.
Underrättelsen, sannolikt inhändigad den 2 eller 3 februari, var för
mottagaren, som dock bordt vara beredd derpä, i högsta måtto öfverväldigande.
Redan den 4:de i samma månad, och således 8 dagar innan ärendet förekom i
konsistorium, vände han sig till föredraganden med en skrifvelse, hvari orden:
„Mitt öde tyckes nu afgjordt, jag måste skiljas" ljuda så mycket sorgsnare,
som de beledsagas af enträgnaste försäkran, att han förlorat all lust att flytta
och gerna bibehölle sin plats utan vidare tanke på den tjenst, som derjemte
varit i fråga. Ja han begaf sig i slutet af februari till Petersburg, för att
hos högre vederbörande personligen insinuera detta önskningsmål. Vid honom
beviljad audiens emottogs han på det nådigaste af kansler som bl. a. täcktes
yttra de hulda orden „Vous pouvez toujours retourner“, dem Nordström
gömde som en dyrbar skatt uti sitt hjerta och mången gång i framtiden
åberopade.
Och likväl uppdykade nya svårigheter, eller hellre desamma som förut,
men i mera bestämd form. Från Sverige svarades, att i fall af frivilligt
åtrande, han skulle anses ha , handlat lüttsinnigt^; från Petersburg, att hans
återgång, ehuru gerna sedd, icke finge motiveras med de af honom föreslagna
„högre skälen”, hvarfórutom fordrades „som en grâce“, att till och med det,
han redan hade i sin hand, icke skulle göras gällande, åtminstone icke inför
offentligheten. Hvilka konflikter! à ena sidan medvetandet om ett ytterst af
kärlek till vetenskapen gifvet löfte, hvilket, å den andra, kärleken till fäder-
neslandet nekade att uppfylla; här utsigten att kunna rättfärdiga sitt qvarblif-
vande med en förklaring, som der kanske skulle komprometterat detta! Hans
bref af mars, april och maj månader vittna, ofta i gripande uttryck, om den
pinsammaste oro, om striden mellan ordhållighetens moraliska och fosterlands-
känslans medfödda bud; skrifna äfven under tryck af landsmäns maningar,
skildra de oförbehållsamt hans längtan att utan löftesbrott kunna återtaga sin
profession, kunna återvända till „det enkla status quo“. Svaren städse lika
afmätta som artiga.
Hvad under, om tålamodet förgick och han slutligen höres klaga öfver
något sina oegennyttigaste afsigters underkännande samt t.o.m. börjar miss-
tänka tillvaron af inflytelser i rigtning mot hans qvarstannande, helst han
„aldrig in officiis blifvit bedd^ härom? TI denna sinnesförfattning undföllo
honom någon gång rätt harmsna ord. Välan, utbrister han i sin skrifvelse af
64
12 maj till en högtuppsatt person, ,jag skall då resa, men för mina landsmän
tillkännage, att jag gjort hvad jag kunnat att försona mitt stora fel", — felet
att ha lyssnat till en ädel vetenskaplig hänförelse.
Och verkligen öfverreste Nordström, sedan han ännu en gång råd-
gjort med sina närmaste vänner, i juni 1846 till Sverige, dock utan att med-
taga sin familj. Denna resa blef afgörande. Hans utnämning till svensk riks-
arkivarie är i tjensteväg dagtecknad den 19 i samma månad. Törhända eger
dock här en antidatering rum från den dag, han i ärendet hugnades med
företräde hos Konung Oskar, ty det vill tyckas, som hade han sjelf då ännu
icke betraktat sig som svensk undersåte. Emellertid stälde han under vistelsen
i Stockholm alt i ordning för sin bosättning derstädes, ehuru fortfarande an-
seende denna beroende samt i hvarje fall blott temporär.
Då Nordström de sista dagarne af augusti återvände, var det långt
ifrån, att han hemtat med sig visshetens och det manliga beslutets lugn, tvärt
om fann man honom mer än förut sluten, bidande, orolig. Skälet kan anas.
Han hade till det yttre gjort sitt val, — ingen kände annat, — men närde uti
tysthet föreställningen, att det band, hvaraf hans inre handlingsfrihet fjettrats, kunde
falla bort. Detta skefva läge, detta bundna själstillstånd, förde vidare till ytter-
lig ömtålighet för andras omdömen. Mot den af enskilde vederdelomän länge
och ifrigt kringburna uppfattningen, att han låtit sig fångas i en tom ärelystnads
garn, egde han förr och nu en tröst i samvetets renhet och sina vän-
ners bättre tro. Men med hänsyn till det offentliga opinerandet, den offent-
liga motivgranskningen, var han blefven desto känsligare, ju mindre han från
början derpå gjort sig beredd och ju mindre något svar eller försvar från
hans sida, enkannerligen under närvarande förhållanden, kunde komma i fråga.
Bittert var i sjelfva verket hvad han skulle erfara.
Hade han kort före senaste resa till Sverige, enligt antydan i ett bref,
känt sig och sin sak komprometterad genom några indiskreta yttranden i den
svenska tidningen Figaro, så blef, medan han var borta, det öppna såret nog
skoningslöst berördt frän hemlandet. Saima, åter hon, framkom den 4 juli
med en „förtjent erinran", en mot fikandet efter „verldens lust“ stäld patrio-
tisk varning, den han verkligen sedermera aldrig glömde. Vid sin återkomst
mottogs han visserligen af samma blad för den 5 september med några vän-
ligare ord, slutande i erkännandet att ,, många förhållanden i Sverige tillåta
herr Nordström en litterär verksamhet för fosterlandet, vid hvilken hans
landsmäns kärlek fortfarande kan vara fästad". Men lika djupt som hans sjuka
sinnes missmod, var redan dess misstro till alt, som kom ifrån det hållet; fram-
tiden skulle visa, om med rätta.
65
Det smärtfullaste återstod. Alt hvad han nu mera väntade, alt hvad
han hoppades på, det låg i ett litet ord, i en ur någon officiel synpunkt, i
någon form, utsagd antydan från högre ort, som kunnat tjena till stöd för
hans återgång. Var det för djerft, att den, i hvars första, då ännu fria beslut
man vid den första öfverraskningen ingripit så direkt, så öfvertalande, också
trodde sig få bygga på detta deltagande? var det ens sedan han biktat sig och
tillstått, att han misstagit sig om sina känslor, för mycket fordradt att icke
lemnas ensam med ett förhastadt löfte? Ett faktum är, att han grymt miss-
räknat sig. Ty hvad annat säga väl, hållna mot alt det föregående, de ve-
modiga orden ännu i ett hans bref af den 30 augusti 1862: ,Det är snart
16 år sedan den dag, då jag emottog den depesch, som, trots känslorna i
mitt bröst, gjorde det till en nödvändighet för mig att afresa. Jag minnes
väl min dåvarande inre strid, och äfven nu rörer det sig djupt i min själ”.
Han hade från den sökte blifvit den, som sökt och — lemnats.
Depeschens datum (någon dag i senare hälften af september 1846?)
och närmare innehåll äro okända. Möjligt, att den anländt från generalguver-
nörens kansli. I sådant fall utan tvifvel attesterande hvarje diplomatisk hin-
derslöshet. Den skulle då utgjort furst Menschikoffs slutliga svar ej mindre
på Nordströms muntliga framställning 1845, än på det bref, han 1846, några
veckor före sin senaste öfverresa till Sverige, åtminstone påtänkte till samma
höge herre. Visst är, att universitetsstyrelsen, såsom sådan, var främmande
för denna upplösning af den så länge sväfvande och med så mycket deltagande
följda förvecklingen.
Tärningen var kastad. Nödvändigheten bjöd. Nordström , måste skil-
jas^, och det rätt snart. Hvarken den redan framskridna årstiden eller det
utlupna hyresaftalet härstädes eller till Sverige ingångna förbindelser tilläto
ett längre dröjsmål. Han uttog den 3 oktober flyttningsbetyg för sig och sin
familj och gick följande dag om bord.
Rörande Nordströms skilsmessa från fäderneslandet innehåller en bland
flera skildringar af ögonvittnen detta: „Det var en hóstmorgon 1846. Sör-
jande stod hufvudstadens befolkning vid dennas strand. Universitetets lärare
och ungdom trängde sig fram i folkmassans första led. Ty hela fosterlandet
led i den stunden en stor förlust, — en oersättlig skulle jag säga, i fall jag
trodde, att förlusten af någon enskild man vore en sådan. Men främst drabba-
des dock landets högskola deraf. Studentsängen tolkade i vemodiga toner
afskedets bitterhet. Omgifven af de sina, stod på skeppet, som redde sig att
ila bort, en man, redo att gå i frivillig landsflykt. Med blottad hjessa sade
9
66
han sitt farväl åt sina fäders bygd, åt valplatsen för sin ärorika, fruktbrin-
gande verksamhet. Alt hans blod hade sjunkit dervid från hans kinder till
hans hjerta; alla hans tankar och känslor stannade qvar på den strand, han
nu lemnade må hända för evigt."
De unges afskedshelsning, satt i ord af en, i toner af en annan ur
deras brödraled, och afsjungen medan ångbåten ännu låg stilla, sade så:
Du var en stridsman van och god Och derför fosterlandets vän
För sanning, ljus och rätt. Så stum och sorgsen står,
Uti de tappres led du stod: Och räknar ärans, kraftens män,
Att skiljas är ej lätt. När du ur ledet går.
Väl mången ande djerf och ung Från lärostoln du stiger ner,
Till striden väpnar sig; Din röst ej höras skall,
Men kampen kan bli hård och tung: Ej elda unga hjertan mer
Då skall man sakna dig. Till ljusets helga kall.
Ej utdöd är den kraft, det mod, Utur de gamles råd du går:
Som fordom segrar vann; Der komma kanske dar
Men fåfängt spillas lif och blod, Att fosterlandet klaga får,
Der snillet ej för an. Att du det lemnat har.
Bland ung och gammal, hög och låg,
Du lemnar saknad qvar,
Ty ädel var ditt snilles håg
Och varmt ditt hjerta var.
Men, dà fartyget sakta gled från bryggan ut åt fjärden och folkvisan
„Minun kultani“ uppstämdes, var det som hade man i dess milda, innerliga
klagan förnummit suckar af fosterjordens strand och våg och vind. Vi
sjöngo, blickar, hjertan varmt och trofast sträckta mot honom, som lemnade
oss, så kändes det, mer än någonsin ensamme. Högrest och allvarsam stod
han der, jag ser honom än, vid båtens reling, och icke långt ifrån hans sida
en yngling, rik på hopp och löften, i svunnen dag vårt sändebud till honom
med den då och nu försmådda bönen: blif qvar bland oss! Ty så ville ödet, att
samma bölja och samma stund förde båda hän, ej endast bort från älskad hem-
kust, men mot de land, der grafven skulle famna den yngre först och tidigt, den
äldre efter långa år af saknad. Hoppets löften sveko, men saknaden blef tro-
gen. — Alt snabbare ilade fartyget undan med sin dyrbara börda. „Snart
var han försvunnen ur synkretsen; tonerna hade dött bort; massorna glesnade
och förrunno omsider." - - -
67
Bland de ord, jag ofvanföre lånat af en Nordströms ungdomsvän,
läses, att han gick i , frivillig" landsflykt. Var det så? Är detta omdöme
lika sant som det i jemförelse med så mycket annat, som blifvit sagdt om
honom, får anses mildt? Ja väl, det är sant och rättvist, om viljans frihet
endast kan fängslas af jern och bojor. Men med den bedömde sjelf bör man
väl tro, att „egna omständigheter stundom inträffa, som bestämma handlin-
garna, oberoende af den vilja, hvilken utgår från hjertat^. Och så var fallet
nu, kanske i långt högre grad, än han tänkte, då han nedskref ordet.
Vi ega i vår hand de mest öfvertygande intyg, att Nordström, efter
sin första hastighet med afskedsskriftens inlemnande, verkligen önskade, läng-
tade stanna qvar och efter förmåga tjena sitt fädernesland. Ja då sjelfakt-
ningen och gifna löftens helgd förbjödo en ytterligare undfallenhet och han
måste „expatriera“, förklarade han tillika på det bestämdaste sig ärna , efter
en tid återvända” — en afsigt, hvilken, redan yttrad förut, ännu uppehöll hans
mod, då alt syntes förloradt, sedan den bistra depeschen afskurit möjligheten
af vidare underhandlingar. Blott få dagar före sin afresa, ännu den 28 sep-
tember, meddelade han sig skriftligen härom hos inflytelserik man, för att
förvissa sig, huruvida hemvägen stode honom öppen mer. Kan den, uti hvars
innersta dessa sorger och omsorger bodde, kallas en , frivillig landsflykting“ ?
Återkomst en dag till fäderneslandet, — se der! den framtidsbild, som
hägrade för Nordströms själ i skilsmessans smärtsamma stunder och länge, länge
derefter. Den blef, denna bild, en hägring blott, en dröm, men en dröm, som tid-
tals skimrade vid verklighetens rand, spridande sin ljusning öfver denna. Redan
svaret på nyss berörda skrifvelse, en af de första hemlandshelsningar Nord-
ström efter afresan emottog, röjde en vänligare stämning och ett större del-
tagande, än han kanske då mera väntat. Derur tycktes bl. a. framgå, att nöd-
vändigheten icke varit endels blott. „Vi uppge icke hoppet att återfå hvad
vi förlorat" sades uttryckligen. Och kommande händelser skulle på många
sätt bevisa sanningen af denna förklaring. Men möttes således önskningarna
halfvägs, hur blefvo de då närmare 30 år ouppfylda? hur blefvo de för alltid
ouppfylda? På denna fråga skall det följande gifva svaret. Nordströms
landsflykt var icke, men blef — frivillig. EN
68
Såsom ferstädes i det föregående erinrats, bör den ursprungliga, fastän
icke enda och till sist icke ens hufvudsakligaste, bevekelsegrunden till Nord-
ströms öfverflyttning sökas i hans vetenskapliga skaplynne. Och, en rättvis
domare måste erkänna det, sagda rigtning, forskningens och det teoretiska
arbetets, blef äfven den, han i sitt nya fädernesland inslog och ständigt sökte
bibehålla. Vi säga: sökte, ty förhållandenas magt,i förening med sjelfva arten
och omfånget af hans insigter, förde oförmärkt alt längre bort ifrån det tänkta
målet. De 7 första åren ses han ännu stadigt och ostördt gå sin valda stråt,
endast = frivilligt biträdande i mer praktiska samhällsvärf; men stállnin-
gen ändrar sig, och under de 21 följande upptagas hans bästa krafter och
mesta tid af medborgarns pligter. Häraf tvenne förgreningar eller hellre, med
hänsyn till deras successiva framträdande, tvenne skilda perioder i hans
verksamhet. De böra båda särskildt beaktas, men anmärkom fórskottsvis,
att han i allmänhet, synnerligast af sina motståndare, blifvit mer bedömd efter
den senare, än efter den förra, der dock nyckeln gömmes till hans sanna väsen.
De auspicier, under hvilka Nordström trädde i svensk statstjenst,
kunde icke ställa sig gynsammare. Han var både inkallad, utnämnd och
personligen känd af Konungen sjelf, af en Konung, hvars höga intelligens,
frisinnade tänkesätt och öppna blick för tidens sträfvanden, inför land och rike
fullt borgade för valets behörighet, ehuru infödd man, den ende sökanden,
dervid förbigåtts. Den opposition, hvilken ännu ett par år förut så systema-
tiskt angrep alla regeringens tillgóranden, hade med Oskar Ls tronbestigning
och de liberala ideernas seger förstummats, eller skränade tills vidare blott i
ett eller annat ultraistiskt blad. Likasom de lärde ex professo, så visste ock
den större allmänheten, ty tidningarna hade esomoftast berättat derom, att den
nye riksarkivarien var en särdeles förtjenstfull man, redan i sitt hemland, sades
det, en af liberalismens och framåtskridandets väldigaste förkämpar. Den om-
ständigheten, att vissa, kanske politiska svårigheter, hvarom likväl ingen hade
säkert hum, fördröjt hans vinnande, afkylde ingalunda intresset för hans person.
Han var, säger en nekrolog, „dagens lejon". Ändtligen stegrade sjelfva de på
tiderna efter hans ankomst så täta förlusterna inom den svenska litteraturens
heråverld, förhoppningarna om någon ersättning genom den gjorda eröfringen.
. . Blefvo ju inom mindre än ett biennium Tegnér (18462), Hans Järta, Geijer,
— Franzen (1847) och Berzelius le bortkallade till det tysta.
69
historia". Landets förnämsta lärda samfund invalde honom i sin krets, nämli-
gen Fornskrifts sällskapet, Vetenskapsakademin och Vitterhets historie- och
antiqvitetsakademin 1847, Vetenskapsakademin i Upsala 1848. Samma ut-
märkelse erbjöds honom ock afsnillets och smakens adertonmanna-nämnd genom
kallelse (184922) till den efter Franzén lediga platsen.
Nordström afbójde ledamotskapet i Svenska akademin. Skälet finnes
icke bestämdt angifvet, men låter ganska sannolikt förmoda sig. De väljande,
med akademins höge beskyddare Konungen i spetsen, hade utan tvifvel främst
afsett samma förtjenster, hvilka de redan tidigare prisbelönat, men ock hans
tillfälliga egenskap att vara den afgångne ledamotens landsman. Äran min-
skades väl icke utan hellre ökades deraf, men gjordes tillika ansvarsfullare.
Med Franzéns namn förknippade sig ovilkorligen den store skaldens och
berömde vittre skriftställarens. Skulle Nordström kunnat glömma det, så
erinrades han och allmänheten mer än tillräckligt derom af tidningarna. Från
flera håll fick nämligen akademin, i anledning af sina senaste val (Ihre,
Nordström, Rydqvist), uppbära klander att icke ha tillgodosett sin värdighet
af vittert samfund. Det lät nästan som hade hennes skyldighet varit att skapa
skalder. Från andra sidan åberopades visserligen (Upsala Correspondenten),
särskildt med afseende å Nordström, att ju äfven förut klassiskt bildade och
framstående jurister, — man anförde Botin, Blom och Järta, men hade ock
kunnat nämna Järtas efterträdare, Finnen Skogman, — tillhört akademin,
hvilken hade ett så oafvisligt behof af lagkunniges medverkan för hennes vig-
tigaste uppgift: ordboksarbetet. Men hela denna tvist måste förefalla dem den
gälde högst obehaglig. Nordström drog sig troligen så mycket hellre un-
dan, som han äfven annars hunnit märka att afunden redan lurade på hans
snabba framgångar.
Konung Oskar I, sjelf ovanligt kunskapsrik, tröttnade icke att med
utmärktaste bevågenhet omfatta sin insigtsfulle riksarkivarie. Den forne pro-
fessorn i nationalekonomi och statsrätt åtnjöt ofta nåden att, då vigtigare all-
männa frågor förelågo, kallas till enskild öfverläggning med sin suverän.
Tillika uppdrogs honom att i sagda vetenskaper initiera rikets ännu unge
tronarfvinge. Hans ställning till denne blef samtidigt äfven från en annan sida,
och för en längre framtid, befäst. Kronprinsen Karl var nämligen nu kansler
för Sveriges båda högskolor, i hvilket kall han förutsåg sig kunna vinna godt
biträde af sin lärares bepröfvade erfarenhet och vetenskapliga anseende.
Redan 1846, innan sin bosättning i Sverige, hade Nordström jemte
Hans Järta anlitats såsom juryman vid afdömandet af den inom juridiska
fakulteten i Upsala så ifrigt förda tvisten mellan Lindblad och Delldén å ena,
70
Boethius och Bergfalk å andra sidan, angående ett af N. A. Fröman, seder-
mera justitieombudsman, utgifvet akademiskt specimen. Väl introducerad
i svensk tjenst, blef han af kronprinsen utsedd 1847 till sekreterare i den för
revision af högskolornas statuter året förut tillsatta komitén, samt derefter
till kanslerssekreterare, ej mindre för universitetet i Lund 1848, än ock ad
interim för det i Upsala 1849.
Beträffande det nit och den skicklighet, Nordström ådagalade i de aka-
demiska angelägenheterna, äro meningarna icke delade. Fast mer ville man
i nitet ha bemärkt det öfverskott att icke nöjas med blott , expedition" af
besluten, hvilken sysslan egentligast tillkom. Hvarje missbelåtenhet med
kanslersembetets åtgärder, vare sig vid tjensters besättande, understöds bort-
gifvande, lärda eller disciplinära besvärsmäls afdómande o. s. v., träffade derför
både i första och sista hand honom, rådgifvarn, den höge chefens „alt i
allom“, såsom han till och med offentligen kallades. Han fick röna sin ställ-
nings obehag redan om sommaren 1849, under ett besök i Lund, och ofta
sedermera. Ja efter hans vistelse med kronprinsen i Upsala 1855 gingo några
tidningar derhän i hätskhet, att de yrkade på hans aflägsnande. Opinionens
påtryckning förmådde dock så litet rubba det förtroende, han åtnjöt af sina
förmän, att han äfven efter det kronprinsen bestigit tronen, af de följande
kanslererne, och ända till sin död, qvarhölls vid sin dubbla beställning.
Nordströms rätt till ett varaktigt minne i de svenska universitetens
häfder grundar sig likväl icke endast på den omsorg, han egnade alla till kans-
lersembetet inkomna ärenden, utan äfven och förnämligast på hans andel i
dessa läroverks förbättrade lagstiftning. Det uppdrag, han skötte inom den
nämnda statutkomitén var, till följd af deri förekommande vidlyftiga och in-
bördes oppositionela andraganden, för sekreteraren ganska arbetsdrygt. Det
blef vidare särdeles grannlaga, enär honom tillkom att till kanslers ledning och
i hans namn uppsätta de redogörelser och utlåtanden i det magtpåliggande,
redan i decennier framgångslöst förhandlade ämnet, hvilka skulle till Konungen
inlemnas. Arbetet fulländades omsider i april 1851 och blef af Nordström
med högvederbörligt samtycke följande år utgifvet under titel: ,,Underdåniga
förslag och betänkanden angående nya statuter för universiteterna och embets-
examina afgifna till Kongl. Maj:t" (8:0 sidd. 234). Den af försäljningen möj-
liga behållningen var anvisad för ett välgörande ändamål. Bokens förord
uttalar en viss oro. Utgifvarn säger sig uti intet afseende vara , förblindad
af den tro, att dessa förslag i hvarje punkt skola tillfredsställa hvarje gran-
skares önskningar... ldéns uppfattning och de verkliga förhållandenas kraf
kunna ofta befinna sig i friktion, och deruti ligger frö till en fortgående strid,
71
som likväl ofta, måhända, ej är annat än en tvist om rätta tiden, och alltid
kan vara ärlig, öppen, ljus. Men blanda sig deri passioner och oädla förut-
sättningar, då begynner den omdömets förmörkelse, mot hvilken skäl och be-
vis upphöra att hafva ett ändamål och alt försvar nedlägges.“
Vidden och betydelsen af de åsyftade reformerna undgår ingen, som
eger någon förtrogenhet med de nordiska universitetens författningshistoria. I
Sverige gälde ännu de gamla konstitutionerna af 1655 och 1666, modifierade
af åtskilliga dertill ganska oorganiskt fogade kunga- och kanslersbref. Oredan
ökades, då i väsendtliga detaljer ofta en afvikande praxis utbildat sig i Upsala
och i det yngre Lund. Högst olika voro dessutom många af de äsigter, som
under tidernas lopp, samt icke minst på senaste år, blifvit uttalade och nära
nog stridslystet förfäktade. Att välja, ordna, att sammanställa, att kort men
bindande och klart motivera de uppstälda paragraferna, — detta var kanslers-
sekreterarens uppgift, och han löste den på ett i sanning utmärkt sätt. Må
här endast påpekas, vare sig de skäl, han gifver till afskaffande af universite-
tens sekelgamla allmänna civila och kriminela domsrätt, för hvars qvarhållande,
mot all förmodan, röster höjt sig, vare sig de vältaligt lärorika framställnin-
garna om fakulteternas förhållande till konsistorium, om betydelsen af före-
läsningar och nödvändigheten att, tvärt emot hvad från Upsala yrkats, utsträcka
skyldigheten af sådanas hållande äfven till yngre akademiske lärare, men framför
alt om vetenskapligheten såsom suverän värdemäterska vid lärda tjensters be-
sättande. Man kan ej annat än förvånas deröfver, att alla dessa punkter och
många dermed sammanhängande ännu 1851 i Sverige behöfde utredning. Men
här föreligger uppenbarligen ett af de fall, då den finska lagstiftningen hunnit
förbi sitt moderlands. Det var, så vidt ske kunde, på den fórras mark
Nordström stälde sig, ofta så nära, att sjelfva ordalagen erinra om våra
statuter af 1828; ja ända derhän följde honom hemlandsminnena, att t. ex. $
33 (27), som handlar om fri motionsrätt för ledamot i konsistorium, tyckes direkte
hänföra sig till hvad han sjelf 1844 upplefvat och i sin besvärsskrift till pro-
kurator utlagt. — De med så framstående talang och sakkännedom uppgjorda
förslagen mötte vida mindre motstånd, än han befarat, och blefvo äfven i det
närmaste oförändradt antagna till lag 1852, — således samma år, då våra
finska statuter af 1828 utbyttes mot andra, ingalunda i allo bättre.
Liksom uppdragen vid kansleriatet höllo Nordström i fortsatt beröring
med den honom kärvordna universitetsverlden, så förmedlade hans egentliga
embetsbefattning ett nära omedelbart samband med hans tidigare författare-
syften. Hela hans håg och intellektuela personlighet syntes liksom danad för
det honom erbjudna kallet. Hvart skulle hans ande känt sig dragen, om icke
72
till sjelfva Mimersbrunnen för dess kunskapstörst? hvar hoppats att finna sig
hemmastadd, om icke bland dessa den nordiska häfdens och rättens fornmin-
nen, hvilka anförtroddes i hans vård? Den inrättning, för och genom hvilken
en Erik och Elias Palmsköld, en Hadorph, en Stjernman, en Hallenberg och
nu senast en Hans Järta verkat, måste redan som sådan väcka en känsla af
kärlek hos tecknaren af svenska samhällsförfattningens öden. Särskildt manade
honom Järtas föredöme, ty näppeligen fans bland tidens rättsforskare någon,
hvars grundsatser och sträfvan han aktade öfver dennes, Calonii forne skydds-
lings, stiftarens af den konservativt historiska skolan. Att träda i hans spår,
att fullfölja och utbilda hans verk, syntes för Nordströms sinne som
ett desto skönare lefnadsmål, då han på denna väg kunde hoppas mången ny
inblick i sitt eget fosterlands forntid. Sådant var det horoskop, han redan i
sin afskedsansökan från finsk tjenst uppstält för sin blifvande verksamhet.
Den befattning, Nordström gick att emottaga, var, ehuru annars en af
de mest oberoende, ingalunda fri från ansvar och grannlaga åligganden. Sven-
ska riksarkivet, denna Gustaf II Adolfs och Axel Oxenstjernas högpatriotiska
skapelse, hade genom senare generationers likgiltighet råkat i ett alt annat
än lysande skick. Dess dyrbara, i sekel hopade skatter lågo infösta, mer än
förvarade, i några mörka, trånga, damuppfylda samt icke ens fuktfria källar-
hvalf under kungliga slottet; anslagen till deras vård och förkofran utmärkte
sig genom största anspråkslöshet. Först sedan Järta 1837, helt och hållet ex
nobili officio och utan lön (den han afstod till fördelning mellan yngre biträden),
åtagit sig förmanskapet öfver verket, öppnades för detsamma bättre och löftesrikare
utsigter. Hans konst var den att ställa målet högt. Yrkande, att arkivet på
samma gång borde vara en vetenskaplig institution i den fosterländska häfda-
forskningens tjenst och, såsom redan Axel Oxenstjerna tänkt sig saken, en för-
beredningsskola till de förnämligaste statsembeten, sökte och lyckades han genom
sitt upplysta och hängifna nit, sina väluttänkta förslag och själfulla framställ-
ningar lifva regeringens och landets aktning för denna länge försummade
nationalangelägenhet. Väl drog han sig, nödd af ohelsa, redan 1840 i privat-
lifvets lugn till Upsala, men fortfor dock att, om ock endast genom brefvexling,
sköta arkivet ända tills han 1844 , försäkrat sig om en efterträdare, som från
hans höga synpunkt var platsen vuxen”. Denne man var Nordström.
Hvad Järta åsyftat, hvad stegrade anspråk redan fordrade, det tillkom
nu Nordström att utföra. Riksarkivets rika, men nog kaotiska grufvor borde
ombildas till en ordnad skattkammare för häfdaforskningen. Hans bemödan-
den främjades af flera gynsamma yttre omständigheter. Det svåraste hindret
för anstaltens trefnad och utveckling aflägsnades genast från början af hans
-1
c2
tjensteóring. Ständerna hade väl redan 1841 godkänt en motion om anskaffande
af tjenligare förvaringsort för arkivet, men beslutet derom gick först 1845 i
verkställighet genom inköp och inredning för ändamålet af det Ridderstolpeska
huset i hörnet af Skeppsbron och Slottsbacken. Öfverförseln hit vidtogs omedel-
bart efter Nordströms ankomst, om hösten 1846, och fulländades, åtminstone
till det väsendtligaste, på våren 1847, — då ock en något förhöjd provisorisk
stat för tjenstepersonalen af K. M. utfärdades. Specielare uppställning och
sortering af de digra och till stor del oförtecknade förråden kräfde naturligt-
vis ännu i åratal osparda ansträngningar. Ty värr upptäcktes emellertid så
stora, ända från grunden till taket sig sträckande bristfälligheter i det, enligt
sägen, endast genom en intrig inköpta huset, att total ombyggnad deraf be-
fans oundgänglig. Samlingarna borde följaktligen undanskaffas, men hvart?
Riktigast hade utan tvifvel varit att för deras räkning uppföra ett nytt tids-
enligt hus, hvarom äfven k. proposition framlades till riksdagen 1857. Stän-
derna funno dock den föreslagna tomtplatsen vid norra ändan af Karl XII:s
torg olämplig och kostnaden, beräknad till 321,900 rdr, afskräckande, men
påhittade att till behofvets nödtorft anvisa kammarkollegiets forna lokal på
Riddarholmen, der ock arkivet sedan 1864 herbergerats. Utrymmet härstädes
visade sig snart, såsom sakkunnige förutsagt, alldeles otillräckligt. Bråket med
att ännu en tredje gång utflytta och omställa de väldiga skriftmassorna be-
sparades visserligen Nordström, men den dag kan icke vara fjerran, då
hans önskan om en värdigare fristad åt dessa anstora vittnen från det fram-
farna går i uppfyllelse.
I arkivets inre förvaltning vidtogs likaledes under Nordströms ledning
mången nyttig åtgärd. Såsom vigtigast torde kunna betecknas den nya regle-
ring, hvilken, på hans förslag, anbefaldes genom kel. brefvet den 10 maj 1853
och till följd hvaraf ej blott embets- och tjenstepersonalen något förstärktes,
men en särskild historisk afdelning inrättades bredvid, eller hellre utbröts ur
den administrativa. Förut och enligt kansliordningen af 1809 utgjorde nämli-
gen riksarkivet, så att säga, endast en förräds- eller handkammare för kgl.
kansliets och andra styrelseverks deposita. Man har icke utan skäl anmärkt,
att den införda tudelningen, hvilken ock bibehållits i senaste, efter Nordströms
död, för verket uppgjorda instruktion, saknar ett bestämdt, i allo tillämpligt
kriterium ej mindre för akternas rubricering än vid förekommande göromäls
utskiftning. Obestridligt är dock, att reformen betydligt underlättat såväl den
lärda vetgirighetens som mera praktiska kraf. Jag vill särskildt framhålla det
faktum, att medan fordom blott en eller annan af Nordströms landsmän
vågat sig in bland arkivets gömslen, detsamma efter den nya anordningen och
10
74
uppställningen flitigt anlitats, nära nog af samtlige våra historici *. Dylikt har
påtagligen fallet varit i Sverige.
Organisations- och förvaltningsbestyren kunde icke, till så stor del de
äfven voro opäräknade, förqväfva de högre och ideelare intentioner, med
hvilka Nordström tillträdde sitt chefskap. Han höll strängt på den honom
underlydande inrättningens anseende af vetenskapligt institut. Deraf den er-
kända noggrannhet och beredvillighet, hvarmed han vid ganska ofta, dels från
judiciela och administrativa myndigheter (äfven finska), dels från komitéer eller
äfven enskilde inlöpande förfrågningar framsökte och meddelade äskade ur-
kundliga upplysningar **. Deraf ändtligen och förnämligast hans framgångsrika
bemödanden i det syfte, hvilket sedermera i den nyaste instruktionen upptagits
som ett riksarkivariens embetsäliggande, att nämligen „beflita sig om att så-
dana arkivarier, som för fäderneslandets historia äro af synnerlig vigt, blifva
i tryck utgifna".
Flera betydande arbeten offentliggjordes under Nordströms styrelsetid
i arkivets namn och på offentlig bekostnad. Några redan förut af enskilde,
senast C. Adlersparre 1793 ff. och Thyselius 1841—1845, inledda enahanda
företag hade icke haft en välförtjent fortgång och ådagalade till fyllest be-
höfligheten af statens mellankomst såsom förlagsman. Nordström fick ett
särdeles godt tillfälle att på högsta ort värma upp frågan, då i Oxenstjernska
familjens, till arkivet 1848 inlösta, samlingar fortsättningen och slutet af Chem-
nitz’ historia öfver 30 åriga kriget, hvaraf förut blott förra hälften var känd
(Th. I & Il, Stuttg. 1648—52 fol), upptäcktes och befans skrifven med för-
fattarens egen hand, troligen fór Axel Oxenstjernas rükning. Konung Oskar I,
synnerligen intresserad för det stora verkets utgifvande, aflät proposition om
dertill nödiga medels erhållande till riksdagen 1853, som ock beviljade en
summa af omkring 10,000 rdr. Isen var nu bruten, och ehuru under Nord-
ströms tid intet stående anslag för dylika ,extra^ behof infördes på arkivets
stat, visade sig ständerna vid hvarje förnyad påtryckning, under erkännande
* Den förste var Arvidsson, hvilken samtidigt med Nordströms ankomst (1846) på-
begynte utgifvandet af sina Handlingar. Den senare yttrar derom i ett bref 1859: , Jag som
såg huru han dervid gick till väga, kan säga att det icke var hvarken forskning eller kritik,
han derpå använde, utan endast afskrifning af originalen, som lades framför honom i riksarkivet. a
** Han skrifver derom 1867 till en förtrogen: , Min offentliga ställning har alltid
varit sådan, att man med mycket nöje pumpat mig, och sedan glömt att vara erkänsam...
Sådant roar mig dock, med undantag i komitéer.^
75
af riksarkivariens fórtjenster, mer eller mindre frikostige. Också var inrätt-
ningen lycklig att bland sina yngre tjenstemän ega skicklige manuskriptläsare
och editorer. Sålunda utgäfvos: a) Chemnitz redan nämnda historia, Th. IIT,
1 och IV, 1—5, genom F. A. Dahlgren 1855—1859; samt, efter en af Nord-
ström uppsatt, af K. M. den 20 april 1859 gillad plan, vidare: b) Handlingar
rörande Sveriges historia I serien, Gustaf Ls registratur, 1—6 delen, genom
V. Granlund 1861—1875; II serien, 1 afdeln. omfattande Lagfôrslag i Carl
den niondes tid, åter genom Dahlgren 1864; 2 afdeln., hvari Kyrkoordningar
och förslag dertill före 1686, genom O. v. Feilitzen 1872; c) Svenska riks-
arkivets permbref, förtecknade med angifvande af innehållet från 1351—1400,
1—3 delen, genom N. A. Kullberg 1866—1872. Framför alla dessa publi-
kationers skilda delar äro förorden skrifna af Nordström, temligen summa-
riskt dock, med undantag af de till handlingarnas 2 serie vidfogade, hvilka
han utvidgat till värdefulla rättshistoriska inledningar. Ett erkännande af
den vid inrättningen nyvaknade andan kan läsas deri, att en dess gynnare,
grefve Posse (+ 1868), genom testamentarisk disposition dit öfverlät medel till
fortsättande af Svenska diplomatariet, hvilket förut blott varit ett enskildt företag.
Derför nödiga förarbeten påbörjades också 1871, men hafva först efter Nord-
ströms hädangång lemnat synliga frukter, i de genom C. Silfverstolpe ederade
partiklarna af det digra verket (1875, 1876).
För öfrigt rönte det författarskap Nordström efter sin bosättning i
Sverige utvecklade mindre direkt inflytande, än han sjelf och andre väntat, af
de så rika, honom till buds stående offentliga urkundssamlingarna. Hans efter-
lemnade, nu mer vårt universitet tillhöriga, excerpter och materialier, s. k.
,appendixer* till samhällsförfattningens historia, troligen bestämda för en ny
upplaga deraf, röja visst, att han äfven för sin enskilda del idkat arkivforsk-
ning, men dock utan att deråt egna längre fortsatt eller mer omfattande äflan.
Detsamma antyda de enda urkundsnotiser, hans arbeten innehålla, nämligen de
här och der i bidragen till penningeväsendets historia inströdda, och hvilka
man så mycket hellre skulle önskat efterföljda af andra dylika, som de belysa
fornförhållanden i hans eget hemland. Men noga taget, afgingo honom tvenne
i sådan hänsyn väsendtliga betingelser, å ena sidan en rätt samlarelust, å den
andra en i tidigare år uppöfvad och utbildad fallenhet för handskriftsstudier.
Så högt som någon uppskattande alla bemödanden att på denna genuina och
mödosamma väg utvidga vetandets område, kände han dock sin egen styrka
ligga hufvudsakligast i systematiserandet och det kritiska tillgodogörandet
af en vidsträckt beläsenhet i litteraturen. Härtill kom, att i denna så
ovanligt rörliga tidsålder ständigt nya, hans vetenskapliga fack berörande
76
samhällsfrågor uppdykade, enkom liksom vädjande till hans granskande del-
tagande.
Som skriftställare på svensk botten, debuterade Nordström med en
s.k. „Historisk öfverblick af den slesvig-holsteinska frågan", framstäld i Stock-
holms litteratursällskap blott ungefär ett halft år efter hans ankomst, eller den
27 mars 1847. Valet af ämne, för tiden det mest spännande i Sveriges
och hela Skandinaviens politik, var utan tvifvel föranledt från högsta ort,
såsom kan slutas deraf, att föredraget, en appel till opinionen, sparades för trycket
tills några veckor innan Konung Oskar I med vapenmagt inskred till Danmarks
bistånd, äfvensom af andra omständigheter, hvarom nedanföre.
På dagen ett år efter publikationen af sagde i samtidens oroliga spörs-
mål ingripande redogörelse, beträdde Nordström det lugna antiqvariska gebitet.
Han introducerades nämligen i vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademin
med ett föredrag kalladt , Bidrag till penningeväsendets historie intill Gustaf
I:s tid", 1849 den 22 maj, — icke den 29 såsom läses i föredragets titel.
Införd i 19 delen (1850) af akademins handlingar samt äfven särskildt afdragen,
behandlar denna undersökning sitt invecklade ämne utförligt (sidd. 233) och
talangfullt. Dess största fórtjenst är en klar kombination af det, dels i
fornnordiska sagor, dels i svenska diplomatariet, dels ock i några nu för
första gången anlitade äldre handlingar (rörande bl. a. Åbo medeltids-
mynt) kringströdda samt på motsägelser eller dunkelheter öfverflödande mate-
rialet. Ett eller annat af deri inryckta partier, t. ex. kapitlet om myntfynden
i Sverige och det nog vidlyftiga om utlandets äldre myntväsende, hålla sig på
en blott kompilatorisk ståndpunkt, men försvara dock sin plats. En i utsigt
stäld fortsättning för Gustaf den Ls tid har ej sett dagen.
Nästa åt offentligheten framburna frukt af Nordströms penna voro de
ofvanfór i annat sammanhang omförmälda statutförslagen för universiteten,
hvilka utkommo 1852. — Knapt ett år derefter se vi honom färdig med en ny,
ganska omfångsrik skrift: „Afhandlingar hörande till läran om krediten, I
Kredit- och bankväsendet“ (Sth. 1853. sidd. 289). Den dubbla titeln, liksom
äfven förordet, anger att flera häften skulle följa på detta, dock hvarje
bildande ett helt för sig. På den här lemnade statsekonomiska utredningen
skulle ,, åtskilliga med frågan sammanhängande juridiska spörsmål komma att
upptagas". Denna plan blef dock icke utförd. Icke derför, att företaget
saknat anklang. Tvärt om helsades det med loford och erkännandet att fylla
en lucka i den svenska litteraturen, hvilken förut icke egde någon lärobok i
ämnet. Hvilande i beträffande partier på samma grundsatser, dem författaren
fordom hos oss utvecklat från katedern och i akademiska dissertationer
TT
ådagalägger arbetet derjemte, huru vaksamt han följt med vetenskapens fram-
steg. Insläende fransk, engelsk, tysk och amerikansk litteratur och legislation
äro, ända till de sista dagarnes frambringelser, rådfrågade och komparativt till-
godogjorda. Väckelserik i sig sjelf, erhöll skriften fördubblad betydelse der-
igenom, att en revision af landets kreditlagstiftning och bankväsende förestod.
Men å andra sidan trädde just denna omständighet i vägen för dess fort-
sättande, i ty att författaren emellertid uppfordrades till en direktare och mer
ingripande handläggning af hithörande detaljer.
Ännu mer. Vi stå här vid den redan förut antydda vändpunkt, der
Nordström från den teoretiska betraktelsens stilla verld, drages alt längre
och för alltid in på de praktiska tidsfrågornas tummelplats. Hans skriftställeri
upphör väl icke dermed, men antager en väsendtligen förändrad syftning; icke
sanningens, icke det rättas utforskande, såsom ändamål för sig, utan dess in-
arbetande i samhällets konkreta gestaltningar blir framdeles hufvudföremålet
för hans sträfvan. Medan hädanefter en stor mängd, delvis mycket utförliga
anföranden och betänkanden flyta ur hans välskurna penna in i komitéers och
ständermötens handlingar, inskränka sig hans rent vetenskapliga författarskap
till hvad redan erinrats vid tal om de från riksarkivet utgångna publikatio-
nerna. Till och med brefven af , Thomas Frisk”, med deri koncentrerade
resultat af statsrättsliga studier, icke mindre än det sjelfständiga, reservations-
vis uppsatta förslaget till kyrkolag, liksom ett stort antal tidningsartiklar, måste
föras under tillfällighets- eller tillämpningsskrifternas rubrik.
Ofürutsedd af honom sjelf, var dock Nordströms öfvergäng till
de politiska och sociala debatternas områden icke blott förmedlad af hans
fackinsigter, utan af händelserna stegvis förberedd ända från hans ankomst till
Sverige. Redan vid öppnandet af riksdagen 1847—48 antagen till sekreterare
i konstitutionsutskottet, samma uppdrag hvarmed Järta börjat sin politiska
bana, invaldes han:vid dess slut bland ständernas (6) komiterade för tryck-
frihetens vård, — en ironisk antithes till hans forna ställning i hemlandets
censurstyrelse. Innan ständerna härnäst sammanträdde (1850—51), hade han
såsom ledamot i vetenskapsakademin blifvit valbar till representantkallet, och
man torde verkligen ärnat rösta på honom, det han dock afböjt, mera belåten
med sin förra ställning i mötets förnämsta utskott. När derpå under följande
år resultaten af statutkomitén, hvari han jemväl varit sekreterare, framträdt,
steg förtroendet till hans juridiska och legislatoriska förmåga än ytterligare.
Det visade sig samtidigt, att de komiterade, hvilka under Skogmans ordförande-
skap skolat afgifva förslag till ordnande af rikets kreditförhållanden och låne-
anstalter, mindre lyckligt löst sin uppgift, hvarför den skämtvis s. k. efterbörds-
komitén tillsattes, bestående af Nordström samt assessorerne Lagergren och
Feilitzen. Vare det i förbigående påpekadt, att bl. a. Sveriges nya konkurslag
(antagen 1862) utgick af detta samarbete. Någon månad förut (i juli 1853)
hade Nordströms „Afhandlingar“ sett dagen, samt medförde nu den följd, att
han af vetenskapsakademin utsågs att som hennes andra ombud deltaga i samma
års riksmöte.
Utan sitt egna och ganska karakteristiska förspel aflopp dock icke Nord-
ströms inträde på den politiska scenen, der han sedermera ända till sin död
qvarhölls. Dä vetenskapsakademin i början af september anstälde sitt val och
detta föll på honom, undanbad han sig hedern deraf. Väl vetande, att afsägelsen
icke var legalt berättigad, lärer man likväl icke ärnat tvinga honom. Men
pressen fick i saken och började larma, här med goda, der med onda ord.
Aftonbladet menade, att han, biträdd af presidenten v. Hartmansdorff och stats-
rådet Reuterdahl, blott spelade komedi, för att få heta nödgad, o. s. v. Post- och inrikes-
tidningarna frågade härvid: ,Âr det icke vackra saker, den usla litteraturens härolder
låta trycka om en af vårt lands största och oförvitligaste lärda namn? Man behöfver
icke känna hr Nordström särdeles mycket för att veta, till hvilken grad han undflyr
alla utmärkelser och alt offentligt uppträdande“,... så afsade han sig ledamotskapet i
Svenska akademin, „och att han afbójt åtskilligt annat, kommer väl framdeles i dagern.“
Crusenstolpe åter motiverade i sin bekanta politiska tidskrift med lika smickrande
som träffande ordalag sin och det allmännas ledsnad deröfver, att Nordström sökt
hålla sig undan ,då det gäller att med blottadt svärd träda inom skranket, förfäkta
och genomdrifva sina idéer". ,Det är godt och väl", fortsätter han, , att arbeta, vare sig
på embetsrummet eller i studerkammaren, att docera i enskilda kretsar, att då och då
på vinst och förlust framkasta ett enstaka resultat af iakttagelser; hufvudsak blir i alla
fall att bevisa sin tro med sina gerningar just der, hvarest frukterna skola upphemtas
af vetandets gjorda utsäde. Vetenskapsakademin uppfylde sin pligt och kunde t. o. m.
icke göra ett anständigare val, än då hon till sin representant på den instundande
riksdagen utsåg den man, som, hedrad ömsom med regeringens och representationens
uppdrag, nu beredes ett tillfälle att faktiskt rättfärdiga sitt stora rykte. För det all-
männas, för akademins, för sin egen heders, ja sitt samvetes skuld, är hr N. skyldig
att icke draga sig till baka. Denna skygghet att endast verka iskumrasket och bakom
ryggen anstår illa en man med hans karakter. Stora förhoppningar fästades vid åter-
eröfrandet af hans person från ett förloradt brödraland, och vi skulle altför smärtsamt
irra oss, om det icke vore hr N:s fasta föresats, så visst som vi anse honom vara i
stånd att verkliggöra dem ... Sveas blickar äro rigtade på honom, och vi äro förvissade,
att äfven Aura följer hans handlingssätt med sin uppmärksamhet. Oss skall det bli
en ljuf pligt att få hembära en gärd af aktning åt den teoretiska öfverlägsenheten, som
i rikt mått bär gyllene frukter på praktikens fält." Till sist uttryckes förmodan, att
Nordström möjligen blott af det grannlaga i sin ställning nära tronföljarens person
ansåg sig obefogad att föra folkets talan, men denna betänklighet skingras dermed, att
ju det stundande riksmötet blefve företrädesvis statsekonomiskt, icke politiskt.
19
Vid sådan stämning i opinionen kunde naturligtvis akademin icke vill-
fara sin ledamots enskilda, först muntligen och derefter skriftligen framstälda
önskan. Huru denna sakens utgång gjorde honom till mods, inhemtas nog-
samt ur en hans skrifvelse af 16 september till v. Hartmansdorff, hvars in-
flytande, om ock i nedan, fortfarande sträckte sig till fraktioner icke allenast
af adeln, men ock af presteståndet. Brefvets innehåll är i flera hänseenden
altför märkligt att icke här meddelas. Der läses: ,Genom hr prof. Wahlberg har
jag blifvit underrättad om, att min förnyade afsägelse af riksdagsmannakallet andra
gången blifvit af kongliga Vetenskapsakademin afslagen, och att, likasom första gången,
Tit. verksamma afstyrkande bestämt detta akademins beslut. Altsedan det samtal, hvar-
med Tit. hedrade mig för tre år till baka, då valet af riksdagsman för akademin vid
senast förflutna riksdag var i fråga, kan det ej vara hr presidenten obekant, hvilken
liflig motvilja jag hyser för emottagande af ett uppdrag af sådan natur, och huru litet
jag känner mig kallad att uppträda uti de ofta lumpna tvisterna på en riksdag. Mo-
tivet dertill är icke blott misstroende till min förmåga såsom talare; det har en ännu
djupare grund deruti, att jag, inkallad i landet af en högsinnad konung, ansett min
uppgift vara att, efter min ringa förmåga, egna min lediga tid åt vetenskaplig syssel-
sättning, men icke att omedelbart deltaga i landets inre politiska frågor. Jag har lik-
väl aldrig tvekat att stå till hands med mitt ringa kunskapsmått, då man velat taga
det i anspråk på en väg, der jag i någon mån trott mig kunna gagna med skriftliga
framställningar, och skall ej heller framdeles tveka att sålunda hembära min gärd till
det allmännas tjenst. Hvar och en har sin krets att vara nyttig; min är icke politiken.
Att likväl nu mot min vilja inkastas deruti, är mig derför i hög grad smärtsamt, och
jag bör ej dölja, att jag icke finner mig hr presidenten förbunden för dess andel i en
sådan tvångsakt. Än mer, jag bör ej dölja, att jag icke anser akademin juridiskt be-
rättigad att utöfva en sådan. Skälet dertill är, att grundlagen förbinder tvånget att
emottaga uppdraget med rättighet till arfvode. Akademin gifver ej något arfvode, och
kan således icke heller fordra, att hennes val skall af den valde mot hans vilja emot-
tagas, sålänge andre finnas, som emottaga det med nöje. Det är dock för ingen del
derför, att ej arfvode bestås, som jag afsagt mig uppdraget, det vågar jag försäkra.
Mina skäl voro helt andra; men jag har ansett mig böra fästa hr presidentens upp-
märksamhet på detta förhållande för att visa, att den stränga formalism, Tit. i denna
fråga mot mig utöfvat, är lika litet juridiskt grundad och lagligen befogad, som den är
human och i öfrigt välberäknad. Jag tror icke, att jag, mer än någon annan tänkande
varelse, bör anses vara ett instrument, det man ad libitum får begagna, under åbero-
pande af en lag, hvars hela sammanhang man förbiser.“
Så skrifver blott den, som känner sig upprörd i sitt innersta. Och
Nordström hade skäl att vara det, ty han kunde lätt förutse, att denna
„tvängsakt“, ehuru till en början endast tillfällig, hotade öfverkorsa hans
lefnadsplan och motarbeta den rigtning, han önskat blifva trogen. De anspråk,
han stälde på sig sjelf tilläto honom alt annat hellre, än att genom eget för-
vållande förebygga omval framdeles. Men de svenska riksdagarne då för tiden
80
voro inga lekverk, hvarken med hänsyn till sjelfva mötenas långvarighet eller
partiernas kraftutveckling. För öfrigt var det klart, att han äfven till följd af
sitt deltagande i ständernas öfverläggningar, ännu mer än hittills skulle blifva
besvärad i komitéer för diverse ärendens beredning och hindras från kärare
sysselsättning. Och slutligen — kanske det vigtigaste, ehuru outsagda, motivet
till hans vägran: — förde ej den ban, på hvilken han leddes in, alt längre bort
från hemlandets kust, från möjligheten och det gömda hoppet att en dag få
återvända dit?
Uppenbarligen hade Nordström aldrig tänkt sig att genom sin öfver-
flyttning blifva ända derhän införlifvad med de svenska samhällsintressena, att
han kunde och borde uppträda såsom representant för desamma. Villig att,
utöfver åtagna embetsskyldigheter och dermed sammanhängande lärda syftemål,
på den teoretiska betraktelsens och framställningens väg utreda äfven allmänna
frågor, till hvilka hans studier sträckt sig, underkastade han sig ogerna det
otacksamma och tidsödande riksdagsmannakallet, helst i ett stånd, der erfaren-
heten visade, att sakkunskapen så föga motsvarade det vidlyftiga ordandet.
Men hans nya fädernesland bjöd det som en medborgerlig pligt, och han stälde
sig i ledet. Huru platsen af honom fyldes, kan redan i allmänhet slutas
deraf, att han, änskönt en Saulus inter prophetas, ej blott vid riksdagen
185315 545, men äfven 185623—5819, 185920—6029 och 186215 — 6348;
— således vid alla de sedan hans första val hållna städermötena, med undan-
tag af det sista, 1865—66, — och sedermera, efter representationsförändrin-
gen, från 1867 årligen ända till sin död, såsom delegerad i första kammaren,
deltog i legislationen. Pligtkänslan lättade och förädlade hans möda; det kall
han så ogerna mottog, synes efterhand hafva blifvit honom kärt, måhända —
ett lifvande behof. Men sammanräknar man den tidslängd, de åratal, dessa
medborgerliga uppdrag räckte, och fäster blicken särskildt på det nit, han
derunder ådagalade, så måste erkännas, att det behöfdes, utom den goda viljan,
hans jernhårda arbetsförmåga för att derjemte på ett värdigt sätt uppbära det
honom anförtrodda chefskapet och, så som han det gjorde, följa vetenskapens
rastlösa framsteg.
Redan vid riksdagen 1853—54 var Nordströms stämma en af de
mest respekterade. Man lyssnade till hans lärorika och väl motiverade an-
draganden icke mindre uppmärksamt derför, att hufvudstadens och landsortens
liberala blad gerna naggade på hvad de kallade hans monarkism eller t.o.m.
byråkratism. Öfverensstämde han esomoftast med regeringen och understödde
hennes propositioner, så kom detta helt enkelt deraf, att Konung Oskar I och
hans råd, sedan oroligheterna 1848, hvaraf äfven Sverige fick sin påkänning,
[9 5)
ni
med hvarje àr blifvit mer konservative, och dymedelst kommit de af Nord-
ström ständigt hyllade idéerna närmare. Det oaktadt visste oppositionen
nog, att han icke hörde till de „grä“, om ock Svenska tidningen gerna räknat
honom bland de sina. Hvar han stod, förblef han en den sjelfständiga öfver-
tygelsens och insigternas man, det erkände alle, trots hans ironiska sjelf-
bekännelse: „Jag böjer mig för äsigterna för dagen.” — „Han rubbade och
kullkastade“, säga Wahlström och Tersmeden”, ,redan vid denna sin första
riksdag i mer än ett ämne prestestàndets medeltidsäsigter.“
Kring honom suto väl månge högtförtjente och bepröfvade män, bisko-
parne Fahlerantz, Hallström, Genberg, domprosten Thomander, prostarne Sand-
berg, Forsell, Björkman, lektor Sondén, professorerne Agardh, Carlson, Lindgren,
komminister Beckman m. fl., inblandade i massan af de största prelatensiska
vanligheter, att icke säga original, en tit. Runsten o. a. Men såsom lagkarl
var Nordström den ende, den ende derför ock, som till hela dess intighet
kunde ådagalägga betydelsen af så månget storment anförande. Detta satte
lif i spelet. Ofverhufvud erkännes likväl närvarande ständermöte hafva utmärkt
sig genom en relativ stillsamhet. Man var ovanligt enig, inom alla stånden,
både i att antaga flera vigtiga propositioner och motioner (husbehofsbränningens
afskaffande, decimalsystemet för mått, mål och vigt, judeemancipationen, m. m.)
och i att förkasta andra, som dock delvis sedermera kommo upp, t. ex. frågan
om representationens ombildning. Nordström arbetade i lagutskottet, der han
mestadels genomdref sin mening eller uttalade den i välskrifna reservationer, de
der ofta togo segerns palm iplena. På det ekonomiska och bankgebitet, oaktadt
all historisk och systematisk bevisning, ofta ansatt, fick han icke desto mindre
erkännandet att inväljas till fullmägtig i rikets ständers riksgäldskontor, vid
hvilken befattning han genom omval bibehölls till representationsförändrin-
gen (1867).
Följande ständermöte, 1856—58, hvarunder sköldarna ofta brakade,
konstaterade i allo Nordströms anseende, så inom som utom ståndet. Han
tillhörde nu liksom hädanefter, bankutskottet och gälde redan för den största
+ I den anonymt utgifna broskyren „1854 års riksmöte", hvarest vidare säges om
honom: ,Äfven inom lagutskottet har den sega konservatismen måst gifva vika för hans stora
sakkännedom och imponerande framställningar. I strängaste mening monarkist och till en viss
grad byråkrat, har han för öfrigt lemnat månget godt handtag till nödiga reformer, samt syn-
nerligen i alt hvad som rör finanser, bankväsende, handel och näringar visat prof på lika
grundliga insigter som en frisinnad ämnenas uppfattning. I de kyrkliga frågorna har hans
stämma ofta klingat som en näktergals bland — andra sängfoglars.“
: 11
32
auktoriteten i finansfrågor; en inom adeln anlagd intrig att tränga honom från
sin plats i riksgäldskontoret misslyckades fullkomligt. Äfven hans härifrån
utgångna reservationer, när sådana behöfdes, plägade vinna slutligt gehör. I
ståndets plenum falla, enligt dess voluminösa protokoll, 340 längre och kortare
yttranden på hans räkning, — deribland flera genom bifogade rättshistoriska
eller andra utredningar af ett vida större värde än stundens. Detta kan sägas
både då han med sin röst tillstyrkte, med eller utan modifikation, (såsom,
förutom sina egna motioner angående revision af vissa förmyndarereglementen
och angående sättet för rikskontorets redovisning, de vigtiga propositionerna
och förslagen: om anslag till jernvägars byggande, om upptagande af nya ele-
ment, husegare, i borgarståndets representation, om tryckfrihetsförordningens
ändring, om utvidgad religionsfrihet med uppmaningen, att fullständig dissenter-
lag måtte utarbetas, om qvinnans myndighet, om bördsrättens inskränkning,
om oäkta barns arfsrätt, om ändring i legostadgan m.m.), — eller då han
afstyrkte, såsom räntans frigifvande, bondeståndssekreterarens val af ståndet
sjelft, gemensamhet i de skilda ståndens öfverläggningar, dervid erinrande om
följderna af de franska les états généraux 1789, medicinska fakultetens för-
flyttande från Upsala till Stockholm, guldstandardens införande, hvilket han
påstod ännu f. n. kunna likställas med ett projekt att , antaga gutta percha
till den materia, hvaraf längdmått borde tillverkas”, m. m.
Särskildt väckte tvenne af hans andraganden den största uppmärksamhet.
Det ena gälde den högt uppburne justitieombudsmannen Theorell. Redan i
lagutskottet 1853 hade Nordström hårdt medfarit dennes embetsberättelse,
i synnerhet emedan han „inlätit sig i bedömande af rättsgrunderna för högsta
domstolens beslut och yrkat hvarje domares rätt att efter sitt omdöme pröfva
giltigheten af en lag med hänsyn till dess grundlagsenliga tillkomst och derefter
godkänna eller förkasta den.” Sådant leder till samhällets upplösning, och
måste ogillas. Verkligen erhöll Theorell af de tillsatte 40 elektorerne blott
12 röster, och var dermed fallen. — Ändå skarpare yttrade sig Nordström
mot hela konstitutionsutskottet. Debatten rörde dess betänkande öfver kongl.
propositionen om ändring i svensk-norska riksakten af 1815, med hänsyn bl.
a. till interimsstyrelsen vid kungahinder, således ett vigtigt item i den
vidtgrenade , norska frågan”. Nordström underkände helt och hållet , detta
på innehållslösa meningar och ord så rika, men på sakskäl så torftiga utlåtande".
Han utropade: „Det gamla från hedenhös sjelfständiga Sverige skulle nu
genom sjelfva grundlagen så komma att förenas med Norge, att det förras i
laglig ordning fattade beslut i vissa fall göras beroende af Norges storthings
beslut!" Utan tvifvel mängde sig i hans ord äfven personlig harm. Endast
83
genom Norrmännens ihärdiga opposition mot alt, som utgått från svensk sida,
led han i dessa dagar ett smärtsamt nederlag, enär det af honom i en komité
uppsatta, erkündt utmärkta samt äfven af svenska riksdagen antagna förslaget
till mellanrikslag, hvari den rättvisa grundsatsen om domars reciprocitet i båda
rikena yrkades, af storthinget förkastades, hvarförinnan han sjelf på ett besök
i Kristiania varit utsatt för många ledsamheter.
Mycket har blifvit anmärkt om det häftiga och satiriska språk Nord-
ström begagnade under debatterna, och några prof derpå torde anses höra
till hans karakteristik. Säkert är, att han derigenom mången gång gjorde
slag i saken, men ock ådrog sig mångens groll och ovilja. Än fick hela stän-
dermötet sig en admonition: „Har man en representation, så är det sant, att
den har sina rättigheter, men den har äfven sina pligter, som ej kunna jemkas
efter godtfinnande“; och ständsbröderne upplystes: „Jag begriper altfór väl,
att jag nu talar som en ropandes röst i öknen, men jag ropar likväl". Än
skrapades utskotten, särskildt det vid denna riksdag för grundlagsfrägor
tillsatta. Vi ha redan anfört ett exempel. Ett annat förekom, då utskottet
förklarat sig „icke böra” f. n. anmäla vissa förslag till pröfning af rikets
ständer: „Men jag", invände Nordström, , känner icke den $ i grundlagen,
som tillerkànner utkottet en sådan rättighet”, — och ståndet instämde. En
tredje gång menade han, att bifall till statsutskottets betänkande , vore ungefär
detsamma, som att säga, att svensk intelligens icke kan lösa problemet". En-
skilde motståndare replikerades: „Om talaren finner det pinsamt att tala i
denna sak (en bankaffär), finnes det ett enkelt sätt att hjelpa sådant, näml.
att han afstär från sina mindre välbetänkta, stränga påståenden”; eller ock:
Jag vill föreställa mig, att om denna intressanta diskussion skall till trycket
befordras, omkostnaderna derför skola ungefärligen uppgå till det belopp, som
den ifrågavarande hundskatten kunde komma att inbringa ... helst flera hundar
torde komma att gå lösa”; samt ytterligare: „Den talare, som nyligen gjorde
mig äran att gifva mig en s. k. tillrättavisning, har sagt sig hafva funnit
skärpa i mitt påstående; om så är förhållandet, är det en smaksak, men all-
deles säkert är, att jag aldrig i fråga om skärpa i yttranden skall kunna ens
närma mig det lysande mönster och den talent, hvarmed samme värde talare
på detta fält så ofta plägar illustrera våra debatter"; för öfrigt: ,Jag tror den
siste talaren hafva irrat sig något i sin klagan öfver bristande generalbas; ty
bland de bifallande sopranerna har man nog förnummit äfven den brummande
generalbasens ljud, och han sjelf har icke försummat att flitigt hålla ut med
den stämman. Att lärde män kunna hafva skäl för alt, kommer just af deras
lärdom”, o. s. v.
84
Ännu oftare tog Nordström under det „3:dje ständets“ riksdag, 1859
—60, till ordet, nämligen inemot 500 gånger. Men så fordrades ock nu hans
försvar och utredning vid en mängd förslag, till hvilka han bidragit, med
eller utan skiljaktig mening, i åtskilliga efter förra ständermötet tillsatta
komitéer (bl. a. den s. k. stora finanskomitén, hvars arbete äfven fort-
gick under och efter riksdagen, samt hvars , Betänkande ang. Sveriges eko-
nomiska och finansiela utveckling 1834—1860, — företrädesvis en produkt af
hans penna, — tyckes åtnjuta ett nära nog klassiskt anseende). Besagda
förslag rörde ej mindre kommunalförfattning för stad och land, till det mesta
hans verk, än landsting samt kyrkostämma och skolråd, äfvensom ny konkurs-
lag, uppgjordt med ledning af hans tidigare utlåtande i ämnet, förändrad
organisation af hypoteksinrättningarna i riket, jemväl ett berömdt arbete, m. fl.
Gensägelser voro ej i hans smak, ty, menade han, , visserligen är man van
att här få höra hvarjehanda juridiska spetsfundigheter, men det hindrar dock
ej, att man ändå kan blifva ånyo förbluffad öfver nya sådana.” Och dock
hade en prest himlat sig: ,,Bevare mig från att komma i någon juridisk tvist
med riksarkivarien Nordström”!
Med spändaste väntan samt till och med oro füljdes af hela landet
denna riksdags förhandlingar i den äteruppdykade norska frågan; man fruktade
hela unionens upplösning. De liberalaste bland de liberale ville, trots Kieler-
traktaten och riksakten, gifva Norrmännen alt hvad de fordrade, den fullkomli-
gaste politiska „likställighet“, förutom deras inre autonomi; så skulle alla de
gnatiga tvisterna mellan brödrafolken lättast utjemnas. Slika rop framkallade
inom adeln de tvenne bekanta motionerna af grefve Anckarsvärd om sjelfva
föreningsfördragets revision, och af W. F. Dalman om ständernas tillstädjelse
att yttra sig 1 anledning af storthingets beslut om ståthållareembetets upp-
häfvande. 1
Debatterna häröfver fingo en synnerlig betydelse inom prestestàndet
derigenom, att dettas tvenne största auktoriteter, Nordström och historikern
Carlson, tillhörde skilda läger. Raskt korsades svärden. „Den förre ryske
statsrättsläraren“, såsom de svenska Aftonbladisterne i Kristiania Posten titulerade
honom, var den svenska synpunktens främste förkämpe. Uti intet hänseen-
de“, sade han bl. a., ,bör glömmas, att Norge, såsom ett accessorium till det gamla,
under alla skiften sjelfständiga Sverige, icke kan med detsamma blifva fullt likberätti-
gadt, och att det i förhållande till andra sjelfständiga medlemmar af den civiliserade
verldens stora statsförbund måste åtnöjas med betydelsen af en adpertinens till det
senare". Fasthällom derför: „att uti unionen Sverige är den principala och represen-
terande staten: att Norge genom sig sjelft ingen politisk sjelfständighet eger: att det
i sitt förhållande till främmande magter existerar endast uti och genom sin förening
85
med Sverige.“ Unionen är icke personel eller dynastisk, „den är deremot red, af
Sveriges konung, på Sveriges vägnar, med Sveriges krafter och för dess intressen till-
vägabragt och fullbordad, med Europas godkännande, på ett sätt, hvars rättmätighet
folkrätten erkänner såsom fullt giltig." „En sådan union, vida skild från inkorporation,
förutsätter likväl för ingen del, att de sålunda förenade staterna eller folken skola i
afseende à sina re förhållanden styras efter gemensamma lagar". Norge har, , trots
sin titel af konungarike, i sekler utgjort en provins under ett annat rike och af detta
varit såsom sådant styrdt, samt först uti och genom sm förening med Sverige vunnit
den sjelfständighet det i afseende à sina inre angelägenheter nu åtnjuter.” ,Dà Norges
grundlag sådan den nu lyder har sitt upphof och sin garanti uti föreningen, måste
hvarje förändring deri, innan den slutligen fastställes, pröfvas äfven ur synpunkten af
dess förenlighet med sjelfva unionens bestånd.” Dessa åsigter, hvilkas riktighet han
detaljeradt bevisade ur sjelfva fördragsurkunderna, vunno segern och behöllo
den, — ända tills nyare dagar deri gjort betydliga reduktioner *.
Riksdagen 1862—63 såg Nordström åter på sin plats i ståndet och
utskottet. Yttrade han sig mindre ofta, dock vid pass 300 gånger, så hade
han i stället några egna motioner, alla af specielare natur, att förorda och en
ovänlig framställning angående riksarkivet att tillbakavisa. Deltog vidare,
ehuru bekännande sig vara ,icke en röst från Zions höjder, utan blott en an-
spräkslös lekman vid Zions fot", icke mindre lifligt i diskussionen angående
kyrkliga önskningsmål (bl. a. kyrkomöten, hvilka nu beslötos), än i granskning
af de nya straff- och sjólagarne, näringsfriheten, tullsystemet m. m. T. o. m.
i diplomatin försökte han sig med andre. Sedan nämligen ständerna, väckta
vid förra mötet af den Lallerstedtska motionen om Sveriges intercession vid
Pariser kongressen för Italiens frihet, funnit sig kallade att orda också i
utrikes politik, afhandlades nu ej mindre ,, danska frågan” än den om „konunga-
riket Polens återupprättande". Nordströms statsrättsliga deduktion i den
senare läses i protokollet för 2 maj 1863 och eger nog sitt teoretiska värde,
om man ock måste förundra sig öfver hans och månge af hans ståndsbröders
fromma tro, att sådana saker kunde vinnas utan annat krut än ordens. Samma
*
Må här tilläggas, att tidens liberale icke litet ondgjordes dä en uppfattning, så
ansläende för den svenska patriotismen, uttalats af en man, stående långt från deras anhang.
Ännu i början af 1862 lät derför Aftonbladet, vid tidpunkten då en ministärförändring vän-
tades, allmänheten veta, att „förtjensten“ af läran om Sveriges öfverhöghet i unionen tillhörde
icke Nordström, utan justitierådet Nauman. Häremot behöfde Posttidningen, såsom dess då-
varande redaktör i , Mina Samtida" erinrar, endast påpeka det kända arbetet , Sveriges
författningsrätt“ (Sth. 1857) hvarest läres: ,att föreningen icke rubbar den fullkomliga
jemlikheten rikena emellan, så att de hvar för sig äro oafhängiga stater, utan att således
någon af dem kan anses för den andres ófverherre^, o. s. v.
86
dag sporde dock utrikesministern grefve Manderstróm riddarhuset: , Aterupp-
rätta ett rike på diplomatisk väg har aldrig skett annat än efter krig: äro
ständerna äfven dertill benägne?* Beträffande åter tvisterna om Slesvig-
Holstein, så fans af Nordström, enligt hvad nedanför erinras (sid. 94), redan ett
äldre uttalande, hvilket nu mot slutet af riksdagen reproducerades i den
officiela tidningen.
Kom så den epokgörande, fastän för dessa tider ovanligt korta riks-
dagen 18651$—6622, hvartill kallelse utfärdats i föregående april. Val-
agitationen, ledd förnämligast af Hjerta, Blanche, Lovén m.fl, hade varit
utomordentligt ,, verksam” och „väl organiserad". Nordström blef icke vald.
Skälet dertill: de medicinske medlemmarne i vetenskapsakademin ville hämnas,
att han tillintetgjort förslaget om medicinska fakulteternas flyttning till Stock-
holm, medan regeringspartiet fruktade hans opposition mot den af justitiestats-
ministern, baron Louis De Geer, till senaste ständermöte utarbetade kgl. propo-
sitionen „om ny riksdagsordning”, hvilken nu skulle få sitt slutliga öde. Räknadt
från 1840, då frågan om representationens ombildning för första gången upp-
togs vid riksdagen, hade redan fyra skilda förslag i sådant syfte kulbuterat,
deribland tre sedan Nordströms ankomst till Sverige och det sista vid hans
första riksdag 1853, då han röstade med de konservative. Men, såsom
Konung Oskar I förutsagt, kunde frågan, en gång väckt, „icke förfalla". Detta
insåg äfven Nordström mer än väl, men han ville nå målet genom successivt
skeende reformer, och allra förnämligast ogillade han det sätt, hvarpå såväl de
äldre reformmötena som i synnerhet de ,, väl organiserade" agitations komitéerna
och klubbarne bedrifvit saken.
Nordström var således utesluten. Men 1 vecka före riksdagens öpp-
nande framträdde , Bref om det från 1863 hvilande förslag till ombildning af
svenska representationen, af Thomas Frisk” (Sth. 1865. sidd. 100). hvari
hans penna anades. Skriftens innehåll mycket upplysande, dess ton oväntadt mode-
rerad. Der talas om adresserna (hvilka sedermera, i förbund med de likaledes , väl
organiserade” deputationerna, som trängde sig in mellan stånden, ansågos hafva med-
fört utgången): ,omkring 40,000 underskrifter sägas hafva blifvit eröfrade (bl. a. med
ett ,,bry dig ej derom, skrif du bara under"), och detta skulle således vara en uppen-
barelse af ”folkviljans pålryckning', detta ett uttryck af nationens allmänna mening."
Beklagas måste, att förslaget i en fråga af den genomgripande vigt för fäderneslandets
välfärd, som en representationsförändring i allmänhet bör erkännas vara, och särskildt
en sådan, som så väsendtligen till sina grunder afviker från vårt nuvarande samhälls-
skicks historia och traditioner, och som dessutom i sina egna kombinationer icke er-
bjuder garanti för sin hållbarhet", förblef för alle, med undantag af någre H. E. justitie-
statsministerns förtrogne, en fullkomlig hemlighet till dess det till riksdagen öfverlemnades
87
och infördes i konstitutionsutskottets dagbok.” Såsom af detta tillstyrkt, måste det nu
i sin helhet med ja eller nej besvaras, enär ,rätt till ändringar och jemkningar* ej eger
rum vid sådana förslag. Beträffande ståndsrepresentationens nuvarande fördelning på
fyra kamrar , vore det ett stort missförstånd att taga detta i samma betydelse, som då
i andra länders grundlagar det säges, att representationen består af två kamrar"...
„Enligt våra grundlagar är initiativet lika obegränsadt för alla stånden"... ,vi ha egent-
ligen en enkammare, i modern politisk betydelse, der fyra röster skola afgifvas och i
vissa fall flertalet, i andra enstämmighet, bestämmer det bindande beslutet". Äfven
enligt gällande riksdagsordning „är det icke individerna, som representeras, utan sam-
hället eller folket kollektivt". Denna representation, , tidsenligt ansad och förbättrad,
skulle äfven för kommande tider bäst återgifva bilden af samhället i sin verklighet.
Privilegierna äro stridande mot tidsandan, men ej stånden, såsom sociala verkligheter.
Det s. k. tvåkammarsystemet uppvisar i sjelfva verket ,,en enkammare med två afdel-
ningar, likasom våra n. v. fyra kamrar äfven endast äro en enkammare med fyra af-
delningar”. Men må man betänka, ,att uti det nya förslaget valrätt och valbarhet äro
på det sätt ordnade, att ingenting hindrar, än mindre gifver någon garanti för, att icke
den klass af medborgare, som nu representeras i vårt fjerde riksstånd, eller bondeståndet,
må kunna, när helst den så vill, vid valen bestämma ófvervigten i båda kammaratdel-
ningarna till sin fördel och sålunda åt representationen gifva en för det helas jemnvigt
vådlig tyngd". ,Ty då 1 kammaren skulle utses af landstingen och således medel-
barligen, är det en afgjord sak, att den stora öfvervigten äfven här ligger på lands-
bygdens sida och kan af dess ombud vid landstingen, när helst de så vilja, sättas i
utófning^. „Sjelfva landstingsinrättningen, på intet sätt jemförlig med våra gamla pro-
vincialmóten*, är ännu altfór ny, att statsmannen derom kunde uppställa något politiskt
horoskop. Dermed afsågos egentligen ekonomiska nämnder för länen, hvilka nu skulle
göras äfven till politiska valkorporationer. ,Det är en majoritetsregering, som komme
att inträda och bestämma det helas gång efter sina åsigter, till dess hon tvingas att
gifva rum för en annan majoritet med andra åsigter. Fastheten i karakter, åsigter och
vilja försvinner, och lycksökeriet, draperande sig i talarens mantel och anslående med
konstfärdighet de klingande frasernas harpa, skall erhålla ett vidsträckt fält för sin
verksamhet." — Med alt detta vill dock författaren icke påyrka den bestående stånds-
representationens ,principiela företräden“, utan medgåfve gerna ,ett väl afvägt klass-
valssystem“, dà man ock sluppe den så mycket ogillade sjelfskrifvenheten. Ja han
skulle icke motsätta sig att gå ännu längre och biträda en organisation af den första
kammaren efter samfälda val, och af den andra efter klassval. Klassvalen borde ordnas
i enlighet med konstitutionsutskottets förslag 1848 (då Nordström var dess sekreterare).
„Det konservativa elementet skulle företrädesvis vara att söka i den kammare, der den
större specialkunskapen och erfarenheten vore att finna, det initierande elementet före-
trädesvis i den andra”. Så Nordström.
Det är kändt, hvilken ömklig figur hans ståndsbröder spelade vid
den skickelsedigra frågans afgörande. Först begärdes, sedan debatten redan
länge pågått, af talmannen någon dags uppskof tills adeln röstat. Bifölls
med 35 mot 20 och många reservationer. Den 8:de december voro ändt-
ligen alla medståndens beslut kända. Motståndet bland presterne syntes blifva
38
lifligt. Men talmannen förklarade i god tid, att han hört flera ja. Ej
en enda invändning, ej en begäran om votering! Klubban föll. I beslutet”
deltogo 57 ledamöter; 28 reserverade sig deremot! Malicen påstod, be-
rättar Hellberg, .att erkebiskopen slutligen skickade ett par af sina när-
maste ut bland kamraterne för att be dem för all del sluta upp med reser-
verandet, så att icke protokollet måtte komma i rak stridighet med majori-
tetens (?) nyss fattade beslut”. Professor Ribbing förklarade uttryckligen, att
han väl talat mot förslaget, men dock icke slöt sig till reservanterne „alldenstund
votering icke skett". Hade votering skett, hvarpå Nordström säkert yrkat om
han varit representant, skulle efter all sannolikhet utgången blifvit — afslag.
Omgestaltningen af Sveriges sekelgamla representation var således ett
faktum, — månne lyckobringande? Inför den ovissa framtiden lade sig upp-
hetsningen ganska snart. Nu dugde Nordström åter. Han invaldes i den
årligen från januari till maj sammanträdande riksdagens första kammare, såsom
ombud för Norrbottens län, — ett län, hvilket, såsom han i ett votum med
visst eftertryck erinrar, utgör 1/4 af Sveriges område och hyser en icke obe-
tydlig finsk befolkning. Härefter närvarande vid alla lagtima riksmöten ända
till sin död, 1867—74, deltog han samvetsgrant i förhandlingarna. Dock blef
hans nit i kammaren, till följd af dennas rikligare tillgång på jurister och
andre fackmän, mindre docerande och mindre direkt ingripande, än förr i ståndet.
Så användes han t. ex. icke mer för göromål i andra utskott án s. k. till-
fälliga. Då hans mandat som riksgäldsfullmägtig efter 1867 icke förnyades, —
måhända äfven till någon del, emedan det utrikes jernvägslån han 1864 upp-
negocierat icke tagit favör och Aftonbladet derför ilsket angripit honom, — syntes
han ock mindre behöflig i sitt forna eller bankutskottet, helst hans åsigter,
med hänsyn till påyrkade reformer i penningeväsendet, införandet af guldmynt-
fot m. m., nog mycket divergerade från de för dagen hyllade. Vid efterval
till lagutskottet 1871 erhöll han visserligen rösterna, men undanbad sig upp-
draget, skyllande på bristande tid. Härvid ihàgkommes, att han ej mindre
såsom representant i de tvenne första svenska kyrkomötena 1868 och 1873,
än såsom ledamot i kyrkolagskomitén 1869—1873, äfven utom riksdagarne var
strängt upptagen i det allmännas tjenst.
Under debatten förblir Nordström i kammaren densamme som i stån-
det. Tyckes hans språk jemfórelsevis lugnare, så är detta en följd ej blott
af ökade år, men af ökad égard för omgifningen, ty, säger ett af hans för-
troliga bref, ,i kammaren är hållningen värdig i det yttre och den parlamen-
tariska fraseologin mera grannlaga". Dock skonas icke hvem som helst. Äfven
nu blir den anspråksfulla okunnigheten tillrättavisad, ty: , En bedröflig erfarenhet
39
har lärt mig, att sådana repliker i allmänhet icke böra lemnas utan svar” (1869).
En motståndare förebräs , brist på mannahällning och höflighet“ (72). Herr
von Koch afsnäses: ,Hvarigenom har dà denne man trott sig hafva vunnit en
auktoritet, som skulle till en sådan närgängenhet göra honom berättigad” (73).
En motion (70) af så allvarligt syfte, som utvidgning af främmande tros-
bekännares medborgerliga rätt, ironiseras såsom , beslutad må hända någon
aftonqvist i ett gladt lag af patriotiske vänner". Sjelfförsvar behöfdes stundom:
„Jag har väl icke glömt min ställning såsom en obetydlig länk i administratio-
nen..., men är icke kallad till representant endast för att säga angenäma saker för
dagen" (67), eller: „för en sjelfständig representant finnas inga opinionsvindar*
(69). Kammaren visar otålighet, men anmanas: , Värdens dock ursäkta, mine
Herrar, om jag icke rättar mig derefter" (71).
Principiis obsta^, se der Nordströms parlamentariska valspråk (72).
I öfverensstämmelse dermed kämpade han från möte till möte med stigande
ifver mot tidens, efter hans mening, altför ohejdade förändringslusta. Han med-
gaf visst i allmänhet: ,hvad som för ännu några tiotal år till baka kunde
anses som nästan omöjligt, får nu mera ej anses sà^ (69), men ville deremot
som praktisk regel inskärpa, att ,helsosamma evolutioner i samhällenas kulturlif
likna i sin tillkomst icke blixtens verk, utan fordra förberedelsetid, emedan de
icke äro ämnade att förstöra hvad som är" (73). Ett sådant betraktelsesätt,
tillämpadt in på frågornas detaljer, förde sjelfgifvet merendels till negativa
svar; återremiss, afslag, reservation beteckna, icke sällan i trilogisk följd, slut-
resultaten af hans flesta yrkanden. För egen räkning väckte han under dessa
8 riksmöten endast 4 motioner, nämligen dels om konsularstadgans revision,
dels i bankärenden, men fick (månne till revanche?) se dem stranda eller, för
att begagna hans eget uttryck, „stöta på de obotfärdiges förhinder". I
bref till en vän yttrar han (1867) missmodigt bl. a.: ,Partiseger, det är frå-
gan, och den afundsfulla ofördragsamheten, denna den svenska nationalkarakterens
speciela arfsynd, förklaringen öfver detta lands så många inre och yttre olyckor och
vanmagt, försummar icke att hindra framgången af det goda, om det motiveras och
framställes af ett motparti.^ I hufvudsak gå sträfvandena, efter reformen ut, derpå att
göra ,regeringen till ett expeditionsutskott för riksdagen".
I kammarens protokoll står Nordströms namn för sammanräknadt vid
pass ett halft tusen yttranden. Hemmastadd, mer än andre, på de flesta all-
männa områden, förstod han att åt sina vota, vare sig till- eller, såsom oftast,
afstyrkande, gifva gediget innehåll och stort intresse, må de sedan hafva rört tull-
beskattning, frihandel, handelsböcker, förlagslån, skogshushållning, bysättnings-
tvång (67. 68), guldstandardens ändamålsenlighet (68. 69. 73.), fattigvår-
den (71), upplagsmagasin, grundskattens aflösande (72), interpellationsrätten
12
90
(68), ordinarie statens minskning genom representationen (69), lagbyrå och
lagberedning, administrativa besvärsmåls fórflyttande från regeringen (71);
kommunens gemensamma hushällsangelägenheter, statsrådets sammansättning
(73), trosfriheten i medborgerlig hänsyn (67. 70. 73), eller åtgärder till Norr-
bottens "och Lappmarkens förkofran (70. 72), m. m. Gemenligen reprodu-
cerade och ofta äfven skärskädade af dagspressen, hafva hans andraganden till
någon del jemväl inrymts i Naumans vetenskapliga tidskrift.
I den stora samhällsfrågan om allmän värnepligt tog han ofta ordet
(sedan 67—73). Man hade, menade han, i sammanhang dermed bl. a. fält
många vackra, men tomma ord om fosterlandskärleken. „Jag böjer mig”, yttrade
han, ,fór denna höga och mägtiga känsla och tror, äfven jag, mig förstå den; men icke
ensamt på den får lagstiftaren stödja sig, då han vill uppställa grundsystemet för sam-
hällets försvar; han bör ej glömma, att fosterlandskärleken kan uppenbara sig och tagas
i anspråk på flera andra sätt än endast genom uppmaning eller befallning till en hvar
manlig person vid en viss ålder, att omedelbart och personligen i fall af krig ställa sig
under fanan". Friköp kunde förskaffa staten betydligt af de medel, „som för försvaret
äro lika nödiga som manskap"; dock röstade han hellre för lega eller substitution, så-
lunda, att det ,, borde stå hvarje värnepligtig öppet att fullgöra sin värnepligt antingen
personligen eller att för sig ställa annan mönstergill man". Derjemte höll han på in-
delningsverkets och grundskatternas qvarstående eller endast jemkning.
Hvad slutligen beträffar de från föregående riksdagar ärfda öfverlägg-
ningarna i tvistepunkterna med Norge, så fasthöll han fortfarande, att riksakten
ej är grundlag för Sverige, men utlät sig dock vida skonsammare än fordom
(68. ff.). Ja han tillstår: ,det kan vara lärorikt för oss att se med hvilken omsorg
man i Norge sköter så delikata offentliga frågor"; samt åter: ,Hvar och en, som känner
sig såsom medborgare af ett samhälle och förbunden med dess intressen, kan icke annat
än erkänna, att Norge haft full rätt att uppmärksamt beakta sina intressen; icke den
ringaste animositet behöfver således här ega rum, om vi intaga samma ståndpunkt.”
Det votum, hvarur senaste citat är hemtadt afgafs den 9 april 1874.
Ovan vid den dämpade tonen, tycker man sig deri förnimma liksom ett före-
bud, att hans stämma i riksdagen rätt snart skulle tystna för alltid. Så
skedde verkligen, blott tvenne dagar derefter. Och hvad han då (den 11
april) framstälde, är från hans sida icke mindre undfallande. ,Skulle kammaren",
sade han medlande, ,tro att ett antagande af förslaget kunde, jemte den i ämnet förda
diskussion, supplera en skrifvelse, så skall äfven jag vara belåten dermed och icke
genom att vidhålla mitt förra yrkande splittra meningarna; ty det är icke formen jag
i detta fall vill hålla på, utan hufvudsaken är den, att regeringen får kännedom om,
hvilka åsigter kamrarne hylla, och på hvilka grunder de hylla dem“, hvarfóre.. ,om
ingen annan än jag yrkar afslag, så vill jag som sagdt nu derifrån afstä.“ — Den väl-
dige riksdagskämpen hade härmed talat ut: hans sista ord i kammaren var en
gärd åt friden och förlikningen.
91
Icke annorlunda än vid riksdagarne uppträdde Nordström vid kyrkans
allmänna möten, der han, såsom redan nämnts, 1868 och 1873 hade säte och
stämma i egenskap af lekmannaombud för hufvudstaden. Af gammalt förfaren
och författare äfven på detta område, erhöll han sjelfskrifvet plats i kyrkolags-
utskottet och utöfvade, såväl derigenom som under de gemensamma diskussio-
nerna, icke ringa inflytande på ärendenas behandling och afgörande. Utan att
höra till reformifrarne, i det han t. ex. röstade mot upphäfvandet af den s.k.
tvängsmissiveringen, mot presterskapets omhandtagande af religionsundervis-
ningen i folkskolorna m. m., ville han icke heller bibehålla statskyrkans uppen-
bara otidsenligheter, såsom indigenatsrätten, slentrianen vid kungörelsers upp-
läsande o. d. Det rikligaste ämne till anmärkningar gåfvo honom dock de
många Waldenströmska förslagen i evangeliserande rigtning (hvarom han
dömde vida strängare än fordom om pietismen); må blott nämnas motionen
angående förbud mot frånskilda makars inträde i nytt gifte på grund af Matth.
19, 9. Hans hetsiga uttryck, att motionären röjer .en hög grad af andligt
högmod”, , orientaliska rättsbegrepp“ o. s. v., bemöttes salfvelsefullt med sam-
vetsfrågan, huruvida ej han sjelf vore „mera bunden af samhällets lagar än af
Guds ord?" Mot dem, hvilka, i afsigt att bereda mötets förhandlingar „mer
imponerande kraft“, önskade se dess medlemmars antal fördubbladt (till 60 af
hvardera kategorin), hade han till hands en varning, att den nya. institutionen
ej må fika efter „anseende af en synod med beslutande magt“, — alldeles lik-
som han gerna nedstämde hvarje riksdagens öfvergrepp utom eget gebit.
I anknytning till dessa värf, egnades jemväl hans sista möda åt kyrkans
angelägenheter. Kallad till ledamot i den efter första kyrkomötet, under grefve
Henning Hamiltons ordförandeskap, tillsatta komitén för revision af 1686 års
kyrkolag, tog han detta uppdrag desto allvarligare, som han redan för inemot
tre decennier i eget hemland, kort före sin bortflyttning, utfört ett dylikt, och
sedan denna tid ökat sin rika fond af beträffande insigter. Resultatet af
komiténs under åratal plägade öfverläggningar, blef från hans sida ett, mot dess
i oktober 1873 afgifna betänkande utarbetadt, fullständigt lagförslag. Bestämdt
att såsom hans särskilda mening med öfriga handlingar föreläggas härnäst
sammanträdande kyrkomöte, bidar det ännu afgörandet, främst i de vig-
tiga differenspunkterna om kyrkotukten, presters tillsättande och aflöning,
kyrkostämma och kyrkoråd, rättegången vid domkapitlen m. m. Hvad sak-
kännare för öfrigt må finna, skola reservationens företräden med hänsyn till
språkets ans och klarhet, uttryckets precision samt innehållets öfversigtlighet
och systematisering näppeligen kunna förnekas. Sjelf var han med mycken
värma fäst vid detta, ur en länge mognad öfvertygelse framgångna arbete, man
92
kunde säga: hans testamente till sitt nya, liksom det tidigare af samma art
till hans första fädernesland. Fulländadt kort före hans sista sjukdom och
kanske genom öfveransträngning en medelbar orsak dertill, upptog det ofta
hans tankar äfven på plågans läger. I feberyran talande derom, hördes han
utropa: „jag skall få rätt!" Framtiden blir hans domare.
Nordströms offentliga verksamhet var ändad. Blott slutordet deröfver
är ännu ej sagdt. Det skall dock säkert icke lyda altför olika från hvad
man läser i minnesteckningen öfver hans förebild i så mycket, öfver Hans
Järta, af friherre Louis de Geer. „Den äterhällande kraften i samhället",
säger bemälde omdanare af den svenska representationen, ,,är icke mindre nöd-
vändig än den framdrifvande, och ej sällan ställa sig de ädlaste och djupaste
naturerna på den återhållande sidan. Sträfvandet efter frihet och jemlikhet,
som vanligen är yttersta roten till begäret efter politiska reformer, ligger inne-
boende i menskligheten såsom en instinkt. För att framställa anspråk derpå
fordras hvarken snille, insigter, sjelfförsakelse eller någon af de egenskaper,
som dana en stor man. Men den, som står på höjden af sin tids vetande,
den som förmår att skatta civilisationens redan vunna fördelar och som vet
huru dyrt de äro köpta, huru ofta de gått förlorade och huru långsamt de
återvunnits: han tvekar att äfventyra det goda man redan har; han inser svå-
righeten att förena det gamla med det nya, hvartill man sträfvar, och han
eggas till ett kraftigare motstånd i samma mån, som han genomskådar tanklös-
heten och de ofta lumpna bevekelsegrunderna hos rörelsens första upphofsmän“.
Är ej detta, som vore det sagdt om Nordström och den upphöjda
konservatism, hvaraf hans handling leddes? I sitt innersta frisinnad och sjelf-
ständig som få, lyssnade han likväl vördnadsfullt och lydigt till lagens och
lagmedvetandets blott för den invigde förnimbara röster genom tiderna. De
gällande rättsnormernas grundsatser voro honom ett heligt fornarf, som innan
det rubbades, borde rensas från all tillfällig rost, ja från de minsta damkorn.
Men den liberalism, som schackrar med det nyas lösepenning blott derför, att
den blänker som ett framtidsguld i opinionens solsken, det var hvad han i
det medborgerliga lifvet mest af alt misstänkte, underkände, bekämpade. På
honom slår det in hvad i nyss citerade skrift vidare säges: ,Mer än en i
sig sjelf djupt reformatorisk ande har nödgats emot sin natur under långa
perioder intaga en rent negativ ställning blott för att motarbeta omogna reform-
förslag, som hetsige nyhetsmakare velat framdrifva . .. Dock äfven detta arbete
är nödvändigt, och ovisst är, om menskligheten står i större tacksamhets-
skuld hos dem, som genomfört nyttiga förändringar, än hos dem som hindrat
skadliga.”
98
Mindre lång och innehållsrik än förteckningen öfver de allmänna upp-
drag, Nordström handlagt och utfört, är listan på de belöningar, han
derför emottog. Noga räknadt bestodo hans , utmärkelser" från svenska sty-
relsens sida under ett väl rågadt qvartsekel deri, att han 1849 nämndes till
riddare, och nio år senare till kommendör af Nordstjerne orden. Må tilläggas,
att han redan 1843 erhållit ryska S:t Wladimirs stjernan i 4:de och 1869
preussiska Röda órns orden i 2 klassen. För öfrigt ingen befordran och
ingen titel. Annars af intet vitsord om mannens värde, kunde sagda minimal-
förhållande desto hellre synas påfallande, som icke blott vid hans ankomst till
landet opinionen och de förnämsta vetenskapliga samfund skänkte honom obe-
tingadt erkännande, men han då och städse såg sig omhuldad med personlig
ynnest såväl af Konung Oskar I som af hans höge son och efterträdare.
En tid, och det länge nog, stälde man likväl Nordströms horoskop
mot vida mer lysande rymder. Dertill saknades icke goda skäl. Konung
Oskar Ls rådgifvare i alt hvad riksarkivet angick, hade varit Hans Järta, och
dennes råd, att sagda embetsverk, så mycket mer dess chefpost, borde utgöra
en genomgängsban till rikets främsta förtroendekall. Att riksarkivarien hördes
i diplomatiska angelägenheter, såsom ock statsakterna lades i hans vård, var
redan af Gustaf III praktiseradt, men det skedde nu mera desto oftare, i ju
omedelbarare hägn Konungen tagit den man, han från annat land inbjudit i sin
tjenst. Å sin sida speciminerade Nordström, redan kort efter anställningen
i Sverige, genom den förut omnämnda utredningen i slesvig-holsteinska frågan,
på ett särdeles framgångsfullt sätt. Hur fullkomligt han träffade sin höge
beskyddares åsigter, förtjenar här med några ord framhållas.
Vi påminna, att besagda afhandling, ursprungligen ett litterärt föredrag,
publicerades i det officiela bladet den 22 maj 1848, kort förr än svenska
trupper öfverfördes till Fyen. Bladets d. v. redaktör har härom året i sam-
lingsskriften , Mina samtida” meddelat några afslöjanden i saken. Bland annat
erhöll han den 15 och 17 maj från kabinettssekreteraren, baron Manderström,
biljetter, hvari angående Nordströms uppsats säges: Frågan är deruti på ett
lika klart som fullständigt sätt utredd, och jag tviflar på, att Danskarne sjelfve kunnat
åstadkomma någonting, som uti en så trång ram, lika bestämdt skildrar rättmätigheten
af deras anspråk på Slesvig. Jag skulle på det högsta förorda tryckningen och tror,
att författarens namn skall bidraga att öka antalet af de läsare, som behöfva en skylt
för att bedöma ett arbetes värde... Artikeln blifver en prydnad för tidningen... För
kgl. kabinettet anhåller jag om 50 exemplar deraf att kringsändas till våra missioner,
som deraf kunna draga och bibringa nyttiga lärdomar"; samt vidare den 21 maj från
tjenstgórande kabinettskammarherren så lydande ordres: ,Pà Konungens befallning får
jag anmoda Tit. att till H. M. öfversända 10 à 12 exemplar af morgondagens extrablad,
94
så vida sådant utan olägenhet kan ske, utan att öka den redan färdiga upplagan.
Skulle denna åter vara utdelad eller på annat sätt disponerad, så är H. M. belåten
med de 2 exemplar, som kommit honom till handa.” — Annu hela 15 år derefter blef
samma framställning omtryckt i bilaga till samma blad (den 23 november 1863),
och det just på de dagar, då, under liknande internationela förvecklingar,
Konung Karl XV, besluten att göra gemensam sak med det ånyo hårdt ansatta
grannriket, af ständerna för ändamålet kräft ett särskildt kreditiv. Artikelns
skenbart så fredliga syfte bör säkert utläsas ur dess oförändrade tilläggsord:
„Författarn har blott velat vara referent af de ömsesidiga yrkandena i denna
för Danmarks framtid så vigtiga fråga. Dess slutliga lösning tyckes ej mer komma att
bero ensamt af ett hårfint afvägande af rättsgrunderna på den ena och andra sidan.
Djupare politiska intressen hafva sammankedjat sig med densamma och torde äfven för
Sverige ej blifva utan följder.” Eventualiteten af ett krig syntes motiverad både
ur rättvisans och de politiska kombinationernas synpunkt. Som bekant hindrade
dock, den senare gången, dà mera grefve Manderstróm i sista ögonblicket
undertecknandet af den allianstraktat, som säkert skulle dragit Sverige på en
olycksdiger bana. Icke heller Nordström hade uppträdt som en Tyrtaeus.
Emellertid tilldrog sig oftanämnde artikel, hvilken fyller hela 16 täta folio-
spalter, stor uppmärksamhet äfven utrikes, och man ansåg redan från dess första
offentliggörande författaren kallad att spela en rol som statsman.
Icke sällan förljödos rykten om Nordströms förestående inträde i stats-
rådet, och det lider intet tvifvel, att vägen dit stått honom öppen, om han
varit hugad derför. Redan under polemiken i följd af hans vägran att emot-
taga riksdagsmannaskapet, läto Post- och Inrikes Tidningar, såsom ofvanför
erinrats, förstå, att han dessförinnan dragit sig undan andra utmärkelser, hvarom
väl en kommande stund skulle bringa ljus. Kändt är blott, att man på orien-
taliska krigets dagar ofta hörde och läste om honom, såsom egande något in-
flytande in politicis. Det epitet af ,, Ryssen”, hvarmed Aftonbladets martialiske
patrioter, ty det egde äfven spakare, apostroferade honom, äfvensom hans
afgjorda lutning åt Svenska Tidningens fredspolitik, tyckes åtminstone ge vid
handen, att Konungen, hvilken redan i juli 1854, på vissa vilkor, erbjöd sig
till en storartad gemensam aktion med vestmagterna, icke i denna fråga
väsendtligare kunnat influeras af honom. Såsom något särskildt för oss tack-
nämligt bör likväl nämnas, att då Albions flottor, under Plumridges barbariska
befäl, med eld och förstörelse hemsökt varfven i Brahestad och Uleåborg
(maj och juni 1854), Nordström inom diplomatiska kretsar kraftigt höjde sin
röst till förekommande af vidare ödeläggelse af finsk privat egendom på våra
kuster, och att han gjorde det med framgång.
*
s]
(de
Qt
I början af 1855, när underhandlingarna med England och Frankrike
icke ville gà, väntades en ministärförändring i „ryssvänligare“ anda. Flera
Finnar skola stått på kandidatlistan till det nya kabinettet: man nämnde gene-
ralerne Lefrén eller Malmborg för krigs-, samt Nordström eller t. o. m.
Arvidsson för ecklesiastik-porttóljen. Rädkammarens sammansättning blef dock
helt annan, och följderna visade sig snart, då Sverige fullständigt lemnade sin
af allianstraktaten 1812 dittills betingade politik och slöt det bekanta november-
fördraget med vestmagterna. Nordströms mening derom har icke med be-
stämdhet kunnat utrönas, men får dock icke sökas altför långt från den upp-
fattning, Hvasser länge sedan framstält, eller att Finlands lycka och autonomi
bör utvecklas på historiskt gifven grund. Ingen hemlighet är deremot, att
freden i Paris af 30 mars 1856 öfverkorsade mången från svensk sida och af
Konungen sjelf hyst förhoppning, särskildt med hänseende till Finland. Fråga
kunde derefter lättare åter uppstå om att bjuda Nordström en taburett, och
uppstod äfven. Åtminstone skrifver Crusenstolpe i januarihüftet 1858 af
Ställningar och Förhållanden, denna Sveriges dåvarande förnämsta politiska
tidskrift: ,, Ganska månge hade förestält sig, att ecklesiastik portföljen i det nya
kabinettet skulle öfvertagas af riksarkivarien Nordström, hvars djupa studier,
mångsidiga insigter och skarpa hufvud borde blifva på samma gång en prydnad
och ett stöd för rädkammaren“. Förslaget skall ha fallit, endast emedan
grefve Lagerbjelke, som redan i riksgäldskontoret ständigt funnit sig besvärad
af Nordströms „brist på skonsamhet mot underlägsenheter“, fordrat hans
utestängande såsom vilkor för sitt eget inträde. Samma författare meddelar
vidare under februari 1859, att en då nyss ledig statsrådsplats allmänt troddes
ärnad åt Nordström, som till och med sjelf vid en officiós bjudning påstods
ha röjt spår af oangenüm öfverraskning, när värden såsom den dertill ut-
korade nämnde, icke honom, utan en professor från Upsala.
Sommaren 1859 afled konung Oskar I. Efter denna tid förnummos, så
vidt kunnigt, icke mer några till offentligheten komna vinkar om Nordströms
förflyttning uppåt. Man skulle dock säkert göra orätt i att sätta denna tystnad
i sammanhang med åsigter, beroende af regentvexlingen. Ty äfven Konung
Karl XV:s person hade Nordström hela sin tid i Sverige stått nära, och
åtnjöt hans fulla bevågenhet. Ett talande bevis derpå är den kungliga kans-
lerns vid misshälligheterna i Upsala 1855, enligt trovärdig berättelse, fälda
yttrande, att han sjelf skulle nedlägga embetet hellre än afskeda sin sekreterare.
Dennes förtjenster kunde väl lika litet från tronen blifva obemärkta. Erkännas
måste dock, att såväl Nordströms oförsonliga hållning i norska frågan, i
synnerhet under riksdagen 1859—60, som hans stämning mot den represen-
96
tationsförändring, Konungen 1861 upptog på sitt regeringsprogram, ingalunda
ökade hans lämplighet för konseljen. Men det kunde ock vara likgiltigt, ty
hans beslut, med afseende å sin ställning, var redan långt tillförene fattadt.
Härom af honom några öppenhjertliga ord från 1862, så lydande: „Dock ön-
skade jag att ej missförstås så, som skulle jag här spekulera på stigande
språng på Jakobs stegens pinnar. Sådant hade länge sedan kunnat vara mer
än spekulation, om jag så velat. Men äfven utan att intaga de höga pinnarne
är en nyttig verksamhet fullt möjlig, och den saknar icke heller sina lifvande
behag." Och denna bekännelse var sannerligen intet hyckleri, ty den ut-
gjorde svaret på ett annat lika hedrande anbud, som något af de tidigare.
Kortligen, han ville" icke stiga, derpå kan ingen tvifla, om det ock är
obestridligt, att han satte stort värde på att anses kunna göra så.
Hela sin tid i Sverige förblef han derför helt enkelt „riksarkiva-
rien Nordström"; men den aktning, hvarmed namnet fogades till titeln, in-
tygar nogsamt, att det ej är platsen som höjer mannen, utan mannen som
höjer platsen.
Hufvudskälet, hvarför Nordström undvek ett mer bemärkt avancement,
sammanföll i grunden, man kan ej taga miste derom, med det, hvaraf vi redan
funnit hans vägran att inträda i representationen betingad. Han såg i det
ena som det andra, icke blott en hämsko för sina vetenskapliga sträfvanden,
men derutöfver ett hinder för sin handlingsfrihet gent emot ett honom dyrbart
önskningsmål, — det att kunna återgå till ett direkt arbete uti och för sitt
eget hemland. Ett sådant steg blefve naturligtvis mycket lättare, samt kunde
tagas med vida mindre uppseende, från den blott vetenskapliga anställning, han
innehade, än från hvarje annan af mer politisk beskaffenhet.
Äfven denna tanke har sin historik.
„Jag kände, att en hjertats rotnerv brast", så hade han beskrifvit
intrycket af första underrättelsen om sitt afsked från professionen. Och under
derpå följande 8 månader, hvad efterspanar väl hans åtrå innerligare, ifrigare,
än någon möjlighet att stanna qvar, att godtgöra det skedda, ,endast oföränder-
ligt vidblifvande grundsatsen, att jag icke af mig sjelf kunde återkalla mitt gifna ord,
* Utmärkelsen", denna ,tomma själars tjusning", vore enligt hans liknelse i ett bref
af 1865, „endast en dagslända, skimrande någon stund i solsträlarnes bländande färgspel,
men snart åter tillbakafallande till det gråa, skrynkliga skal, som dagsländans upplösning
lemnar qvar i stoftet".
97
ehuru jag ej heller med trots ville lemna landet.” Alla bemódanden strandade mot
blindskär. , Underbart!" utropar han, ,en hederlig karl och vetenskapsidkare ger en
gång vika för vetenskapliga behofs tillfredsställande på ett sätt, som ligger utom den
vanliga ordningen, emedan han sjelf är fattig och ej kan för sina ändamål komma till
källorna annorledes. Han inser sedan, att han misstagit sig på sina känslors styrka
och ville återvända för att gagna sitt land på annat sätt. Han erkännes vara duglig
och användbar: men i stället för att då be honom vara välkommen åter, möter man
honom med bara betänkligheter, ehuru han ej bättre kan reparera sitt fel än genom
att återkomma". Och åter: ,Hvad begär jag då? Är det guld, höga äreställen, rang
etc., jag har fräckheten begära? Nej, jag begär blott från högre ort något skäl att
lösa mitt under ett ögonblick af vetenskaplig hänförelse gifna löfte. Jag utsätter der-
vid inga vilkor, jag uttrycker ej ens några önskningar, jag kópslagar ej om min obe-
tydliga person. En bestämdt uttalad önskan, att jag må qvarblifva, vore mig redan
nog... Hvarför vore detta ord mig kärt? det skulle vara på en gång betryggande för
framtiden och innehålla ett erkännande, att man ej misstror redligheten i mina tänke-
sätt, i fall jag ock framdeles än, för grundsatsers skuld, skulle råka i meningsstrider.“...
,Utan prat och ostentation hade jag tvenne gånger förut afslagit mig gjorda anbud af
professorsembeten utom landet. Att jag tredje gången gaf vika, dertill var det senast
erbjudna embetets vetenskapliga beskaffenhet hufvudorsaken. Jag tänkte på den der-
igenom för mig öppnade större möjligheten att gagna äfven vårt lands juridiska litte-
ratur, men betänkte då ännu ej, att det gälde att lemna sjelfva landet... Jag måste
med expatriation försona mitt fel att hafva en gång gifvit vika för en vetenskaplig
lockelse. Nå väl: jag skall söka underkasta mig mitt öde, ehuru sannerligen det väl
aldrig förut någonstädes händt, att man förkastat en af Regeringen sjelf såsom använd-
bar erkänd mans anhållan att få återgå för att tjena sitt fädernesland, sedan han insett
det orätta i sin föresats att lemna det, om ock endast för vetenskapliga behof.“
» Endast för vetenskapliga behof*! Detta lägge man märke till och
pröfve, med ledning af alt det föregående, om han under hela sin långa
vistelse i Sverige hade något annat syfte, någon „verldens lust“, uti bakhåll.
Svaret ger sig sjelft.
Men han drömde dock! Ja väl, han tillät sig det, äfven der borta.
Ännu mer, han vågade hoppas. Och hoppet egde till ankargrund de hulda
orden: „Vous pouvez toujours retourner“, hvilka i ett afskedsfrågans tidigare
stadium yttrats af den högsinte furste, som med riket skulle taga hans eget
fädernesland i arf.
Kärt var honom „det gamla, under alla skiften sjelfständiga“ Sverige
med dess odalfrihet och medborgaredygder, med dess bragder, tecknade i lagar
och rättsinstitutioner icke mindre än på historiens blad. Redan uti hemlandet
och från sin tidigaste utvecklings dagar, hade han lärt sig varmt älska dessa
stora minnen. Också verkligheten, menniskorna, hans nya landsmän, bjödo
honom uti gengäld hvad han högst värderade: aktning, vänskap, tillgifvenhet.
13
98
Här brast dock alltid något: känslan af det omedelbart gemensamma; han var
förbi de år, då banden sjelfmant knytas, som blommans klängen i hvarandra.
Förblef han länge, kanske alltid, i viss mening främling på den kära stranden,
så var det blott, emedan lifvet skänkt honom en ändå kärare.
Behöfvas väl bevis? Sitt närmare umgänge, aldrig stort, sökte och
fann han bland Finnar, bosatte eller resande på Sveas jord; hans hem blef
det först riktigt vid deras gästfritt helsade besök; först i deras sällskap var
han rätt hemmastadd. Genom flitigt på hemlandet underhållen brefvexling med
ungdoms- och forne embetskamrater följde han noga hvad der tilldrog sig;
dess offentliga angelägenheter kände han bättre och bedömde dem klarsyntare
än de fleste, som lefde midt uti dem. Kan väl någon, som ransakat mennisko-
hjertat, tvifla att i alt detta låg en saknad, som sökte fyllnad. Dock tillåter
han sig aldrig, icke ens i förtroliga meddelanden, att klaga öfver sin sjelfvalda,
sjelfförvållade ställning, utan erkänner fast mer, att denna skänkt honom till-
fällen till helt annan utbildning, än der hemma kunnat vinnas.
Men saknaden var dock berättigad som längtan. Den kunde icke begå
ett sjelfmord. Förqväfd i form af ord, röjer den sig som stämning. Ännu
ett decennium efter sin „expatriation“ redogör han för en bekant, i mars 1856,
om den förgångna tiden summariskt så: ,Sedan min flyttning hit, har jag ej haft
tillfälle besöka mina fäders land och det institut, der äfven jag efter förmåga under
min ungdoms och mannaålders första period sökte att vara nyttig. Främmande länder
har jag deremot sedan dess flera gånger besökt, för studier och ökad erfarenhet. Der-
emellan har jag lefvat här vid mitt skrifbord, med mina böcker och inom min familj,
hvar dag lärande huru litet man känner sig sjelf, huru litet man vet och huru litet
menniskorna förstå att läsa ens i det som är: On reste toujours dupe de ses préjugés,
voilà l'histoire in nuce, sade Talleyrand, som mig synes, mycket träffande." I dessa få
rader tränga sig långa års själserfarenheter tydelsefullt tillsammans. Tre år senare
låter han i ett förtroligt bref till och med en ohöljdare bekännelse inflyta: , Huru mån-
gen gång, under det jag här bråkar min hjerna med arbeten för vigtiga samhällsfrågor, ...
smyger sig ej den tanken på mig: huru, om ändå alt detta vore ett arbete der borta,
der min vagga stod? Och mången gång förlorar jag mig uti en åskådningsverld för
att för mig reda, lösa och besvara denna fråga. Blodet strömmar då varmare genom
hjertkamrarne, blicken skärpes, tanken höjes, men på samma gång afrundar sig ock de
yttre omständigheternas horisont, och svaret blir nedslående."
Å andra sidan hade man i Nordströms hemland svårt att uppge
hoppet om hans återfående i gynsam stund. Icke blott enskilde vänners stän-
diga maningar betygade honom detta, men samma tänkesätt uttryckte den
redan förut omnämnda officiösa skrifvelsen, som afläts blott få dagar efter hans
afresa, och hvari denna beklagades såsom föranledd af ett missförstånd. Ett
snarligt eller omedelbarare arrangement kunde likväl icke förväntas, sedan så
99
mycket trassel föregått och de mest betydande viljor deri inblandats. Härtill
kom, att då Nordström veterligen känt sig mycket sårad af sina anbuds
underkännande, men deremot i Sverige rönte den mest förekommande välvilja,
en alldeles ny grund för underhandlingarnas återupptagande måste utfinnas.
För sin forna lärostol, hvilken i fortsättning öfver ett decennium stod ledig,
var han uppenbarligen förlorad. Men, frågade sig alla, hvilka förstodo uppskatta
hans ovanligt mångsidiga förtjenster, skall han icke kunna vinnas för den
praktiska rättsvården, för vårt högsta styrelseverk? Den intelligenta opinionen
höll fast dervid, att han borde få sin plats uti senaten. Att den obenägenhet,
som kunde finnas qvar, hade sin härd mindre i S:t Petersburg än på denna
ort, trodde mången sig veta. Hvi hade han djerfts inför vår då ännu infly-
telserikaste statsman förklara, hur och hvar man icke lär sig juridik?
Ur diplomatisk synpunkt kunde, sedan blott en anständig väntningstid
förlupit, inga verkliga betänkligheter möta. Hans uppfattning af allmänna inre
frågor, mer än förr framhållen i den fria svenska pressen, visade sig tillräck-
ligt konservativ också för våra förhållanden, eller åtminstone icke till den grad
rabulistisk och oefterrättlig, som hans bakdantare härstädes föregifvit. Till
och med de meningskollisioner, hvari han likaså i Sverige efterhand råkade,
tycktes intyga hans användbarhet hos oss, på samma gång de antagligen gjort
honom benägnare att vända hit till baka. Vidgående åter den yttre politiken
och politiska diskussionen, så intog han, särdeles under de första åren, en
mycket återdragen hållning. De republikanska frihetskravaljer, hvilka 1848
års verldshändelser framkallade i Stockholm och andra svenska städer, bedömde
han så strängt som någon. I den omedelbart derefter uppkomna slesvig-
holsteinska tvisten, hvaröfver hans uttalande tillskrifvits en viss betydelse, voro
Konung Oskar I:s sympatier äfven Rysslands. Skandinavismen höll vid denna
tidpunkt först på att födas, men vann Nordströms bifall lika litet då som
sedan den på 50 talet i herr Plougs och andre poetiska hjernor vuxit ut till
projektet af en federativ monarki mellan Sverige, Norge, Danmark och Finland.
Under orientaliska kriget fick han helt enkelt heta , Ryssen”. Hvi skulle han
således icke passat hos oss?
Äfven positiva skäl föllo, ett efter annat, uti vägskälen. Kejsar Nikolai,
hvars löfte rörande Nordströms afflyttning nästan fattats som en befallning,
hade gått ur tiden. Hans högra hand, furst Menschikoff, hvilken i samma sak
förmenades hafva varit nog ogin om sin bemedling, styrde icke längre Finland
som dess generalguvernör. I Alexander II, den nye Kejsaren och forne
kanslern, vördade Nordström af gammalt och hela sitt lif igenom, den ädle
personlighet, , hvars högsinta beteende", — så skref han i sin oros dagar, —
100
„det i synnerhet är, som fullkomligt omstämt mina tänkesätt”. Nu kom också,
genom högstdensammes beslutsamhet, freden i Paris, väl till förtret för vest-
magternas nya allierade, men efterlängtad af alle Finlands välsinnade söner.
Vår minsta glädje var visst icke den att åter kunna räcka och emottaga en
broderhand öfver Bottenhafvet. Då sökte blicken Nordström.
Man såg sig om efter en förmåga, nog redbar, insigtsfull och energisk
att omhandataga ledningen af fosterlandets ekonomiska angelägenheter, att
närmast bota refvorna efter det nyss öfverståndna kriget, hvars ödeläggelser,
frost och missväxt fortsatt. Väl öfverraskades k. senaten, och derefter månge,
månge obehörige, af ett „konfidentielt“ diktamen af 27 december 1856, ut-
visande, att våra finanser, i följd af en exemplarisk förvaltning, befunno sig i
ett särdeles lysande skick. Men var icke detta till god del en mystifikation?
Säkert är, att när tviflet endast tilltog, Hans Majestät, på d. v. general-
guvernören grefve Bergs underdàniga hemställan, befalde tillsättande af en
komité för revision af statsräkenskaperna, särskildt för krigsåren. Att gransk-
ningen eller hellre räfsten, verkstäld från 1 september till 31 december 1857,
skulle medföra finanschefens afgång, kunde snart så mycket lättare förutses,
som tvenne af komitéledamöterne ömsevis plägade komplimentera hvarandra
såsom futurus successor.
Men ännu en tredje kandidat hade, måhända en af de komiterade icke
ovetande, blifvit uppstäld. Nämligen Nordström. Också honom hade, såsom
hans efterlemnade samlingar uppvisa, en afskrift * af det märkliga meddelandet
tillstälts. Hvarifrän säges icke. "Troligen blott på enskild väg, ad notitiam.
Hvad mer kollektivt, à „inflytelseegande personers vägnar”, af honom äska-
des, var att erfara, huruvida han kunde finna sig hugad att öfvertaga finans-
portföljen.
Nordströms svar är okändt. Det kan dock icke hafva utfallit nekande.
Ty visserligen låter han två år senare förstå, att han i de ,lätta vinkarna* befarat ett
blott „passivt medgifvande“, tilläggande: „En uppriktig, direkt förfrågan, gjord till mig
under fullt förtroende till min karakters loyauté, har man ej vågat; men vid minnet af
de förhållanden, under hvilka jag, malgré moi, afgick, hade en sådan för mig varit ett
så mycket större behof, som hela min position derigenom skulle fått en fastare grund."
Men det egentliga skälet till resultatlösheten af underhandlingarna, upplyser han ett
lustrum derefter, hafva varit det, att platsen, ,under det jag afvaktade ytterligare med-
* Med spår af noggrant studium, in margine dragna streck, utropstecken o. s. v.
När redovisarn från den på alt sätt nedprutade statsskulden ytterligare vill hafva statsverkets
fordringar i landet afdragna anmärkes, eget nog: , Således staten och de enskilde två skilda ting !!"
101
delanden, intogs af en annan". Följande ord styrka dock nogsamt hans beredvillighet
att på antydt sätt tjena sitt fosterland: ,Hvad jag anser mig böra säga, är att i en
sådan position en mångsidig verksamhet hade, efter hvad jag då förestälde mig, kunnat
utvecklas för landets ekonomiska förkofran med ledning af en på studier, resor och
repeterad intuition grundad kännedom om rigtningarna, medlen och resultaten af sådana be-
mödanden i andra länder; och visst är, efter min öfvertygelse, att för vårt fädernesland en
i alla rigtningar genomgripande reform af dess nu föråldrade ekonomiska system är ett oaf-
visligt behof, en lifsfråga, ett af de kraftigaste medlen att höja national medvetandet på
samma gång som national välmågan. Ett direkt och omedelbart deltagande i väckelserna
och ledningen af ett sådant reformarbete utgjorde för mig en djupt lifvande tanke. Den stan-
nade emellertid dervid och förblef en dröm. Tiden har sedan dess gått fem år framåt".
Så öfverlägsna förtjenster Nordström i jemförelse med hvarje annan
Finne egde på den finansiela lagstiftningens och förvaltningens områden, kan
det lättare förklaras än försvaras, att han lemnades der han var. Man erinre
sig blott, hvilken fasa vår d. v. högste lokale styresman och ordförande i k.
senaten hyste för alt hvad ifrån Sverige kom, dervid tänkande icke blott på
förtretligheterna under krigsåren, men ännu mer på den skarpa, ofta befogade,
men vida oftare oförsynta och vilseledande kritik af finska förhållanden, hvilken
efter fredslutet hastade, och i åratal fortfor, att fylla de svenska tidningarnas
spalter. Till sin mägtige rivals ersättande behöfde eller önskade han visst
icke Nordström *.
Det är sant, när portföljen i fråga fått sin man, sökte denne vinna den
förbigångne till sitt biträde. Ett slikt återgångssätt afböjde dock Nordström
på det bestämdaste; ty, skref han några månader senare i ett förtroligt bref
till en bådas gemensamme vän: „Att blifva endast en konsultativ rädgifvare och
öfvertaga arbeten för att sedan låta deras framläggande på decisionsbordet i Pbg bero
af (en annan), dertill brister hos mig böjelse; och det förundrar mig i det hela icke,
o
om han à sin sida saknade böjelse att frånträda den position, han nu en gång med
den habilitet, han utan tvifvel eger, lyckats fórvárfva.* Tilläggom, att sakens ut-
gång à ingendera sidan grundlade någon personlig afvoghet. Tvärt om tog
ännu efter åratal, såsom vi nedanför få se, prisvinnaren del i ett nytt försök
att bereda en hemväg åt sin forne medtäflare. Denne åter fäller goda vitsord
om den förres karakter och begåfning, dertill endast önskande ett plus af stad-
gade fackinsigter och erfarenhet. Så yttras t. ex, i anledning af det bekanta
konstitutionela misstaget 1861: „Hans åtgärder att så vidt möjligt reparera sin andel
+ Enligt uppgift af fullt pålitligt ögonvittne skall dock grefve Bergs promemoria vid
resan till kröningen i Moskva 1856 innehållit en nummer om Nordströms återkallande, men
denna blifvit struken redan i S:t Petersburg.
102
i saken och framför alt det öppna, utan svepskäl gjorda erkännandet deraf, kunna ej
annat än anses värdiga en gentleman och tillvinna honom alla sådanes aktning. Han
skall ock utaf det passerade utan tvifvel... hemta en nyttig lärdom. Drift och redlig
vilja, habilitet och humanitet in modo göra ej ensamt, i förening med godt hufvud, stats-
mannen i ett lagbundet samhälle...; äfven begrundad sakkännedom fordras dertill...
En sådan både inre och historisk sakkännedom kan aldrig för statsmannen blifva nog
omfattande och bör derför börja grundläggas i tid. Helsa honom från mig och säg, att
ehuru jag beklagar, att han ej genast kom att, såsom man säger, ”hågsa sig, hans
sätt att efteråt gå till väga, måste af hvarje redbar man erkännas vara i alla afseenden
värdigt och riktigt. Från min vrå här borta är detta omdöme fullkomligen partifritt,
ett uttryck af en oförvillad uppfattning.” Strängare, ja delvis hårdt, utfaller domen
öfver förordaren och försvararen af statslänet 1862, — „men jag är nu“, urskuldar han
sig, ,en gång sådan, att jag i fråga om samhällets stora intressen aldrig kan eftergifva
hvad dess rätt och väl tillhör."
Vid den tidpunkt, då nyss berörda underhandlingar inleddes, och icke
utan inflytelse på dem, hade vårligt friska morgonflägtar genomilat vår förr så
qvafva politiska atmosfer; de konstitutionela instinkterna, aldrig utdöda, blott
förtyngda, lifvades à nyo; hoppet om en gryende dag för landet, om landtdag,
ännu i det konfidentiela meddelandet tvärsäkert förklaradt , bära illusionernas
omisskänneliga pregel*, steg alt friare, alt högre, och tog omsider, ehuru under
ett par ångestfylda veckor blottstäldt, rot och fasta i ett oryggligt kejsarlöfte.
De omsluta, dessa sex år från våren 1856, då landets längtan första gången
gaf sig luft i inspirationens hänförande ord, till hösten 1862, då Alexander II
bjöd ordet blifva handling, det vückelserikaste skedet i finska folkets upp-
ståndelse till politiskt medvetande och sjelfkänsla.
Och just nu var Nordström borta! — han, den ende finske man af
erkänd auktoritet i de frågor, hvilka oemotståndligt trängde fram, han den
ende, som bland finske samtida, i hvad förestod och förbereddes, kunde yttra
en fullvigtig mening, han den redan mångbepröfvade och berömde riksdags-
mannen Nu, om någonsin, var det smärtsamt att sakna honom; nu, om
någonsin, kände vi oss fattigare, att han ej var här. Men ändå mer. Hans
återkomst blef genom ‚förvällande af det blad, som framför andra ansågs föra
landets talan, värre än någonsin komprometterad. Om detta betydelsefulla mellan-
spel, om detta kanske afgörande moment i den hädangångnes hemlängtan, här
blott en lindrig erinran. Det nedslående ämnet är till öfverflöd utlagdt i då-
varande tidningar.
Man tänke sig i Nordströms ställe, då han läste hvad Litteratur-
bladet skref om honom på våren 1858, medan ännu frågan rörande hans åter-
flyttning hölls sväfvande och han sjelf i tysthet hängaf sig åt den förhoppning,
103
hvaraf han till sist såg sig lemnad. Synkronismen var helt visst blott tillfällig,
men omdömet icke derför mindre sårande. Der sades: „Hans afsked från foster-
landet var tycke, fritt val. Fosterlandet erbjöd honom alt, hvad det kunde erbjuda.
Vi skulle icke ens nämna hans namn i detta sammanhang, om icke förlusten varit
så stor. Men huru fattigt Finland på hans likar är, det vore dock för mycket,
att det skulle klaga öfver förlusten af dem, för hvilka det sjelft icke utgör någon
förlust. Herr riksarkivarien Nordström är en utmärkt man i det nya hemland,
han valt; han har sjelf icke ansett sig ega någon skuld fill det: land, som sett
honom födas och som högt uppburit honom; han har dermed öfverkorsat fordrin-
garna på dess vidare erkännande. Också har han sedan sin öfverflyttning till Sverige
varit för Finland begrafven. Öfver motiverna dömer Gud allena" etc. Intet mer och
intet mindre! :
Nordström teg, endast teg. Men detta opäkallade genljud af hvad
Saima redan 12 år tillfórene förebragt, grep honom djupt, ja altfór djupt.
Äfven publiciteten både i Finland och Sverige kände fórtrytelse. Protester
haglade. I en dylik, undertecknad af N. A. Gyldén, B. O. Lille, J. L. Rune-
berg och F. L. Schauman, lästes bl.a.: „Äfven vi hafva beklagat detta steg (hans
öfvergäng till Sverige), hvars tyngd han sjelf djupast kände, men vi känna.. för mycket
om de motiv, hvilka bestämde honom, för att i dem se endast en godtycklighet, som
i närvarande fall vore mer än lättsinne; vi känna för många urskuldande omständig-
heter, för att anse en förklaring så omöjlig, att i detta afseende för Nordström intet
annat återstod, än att vädja till Guds dom... Men hvad han af samtida vänner kan
fordra och vi äro honom skyldige, det är ett högtidligt afvisande af den öppna beskyll-
ningen, att Finland icke utgjort och mer utgör för honom en förlust... Vi protestera
äfven mot påståendet, att Nordström, sedan han öfverflyttat, varit för Finland begrafven
och icke känt någon skyldighet att tjena ett fosterland, så i behof af alla sina söners
krafter som Finland. Ty vi veta, att han intet ögonblick af sin långa frånvaro upp-
hört att djupt, ja smärtsamt känna denna pligt och aldrig uppgifvit hoppet, att än en
gång kunna göra det på ett sätt, som stälde hans fosterlandskänsla utom alt tvifvel...“
Upphofsmannen till söndringen förklarade sig derhän, att man missför-
stått honom: han hade „icke bedömt, än mindre fördömt Nordströms hand-
lingssátt^, utan endast , talat om handlingen”. Kunde nu ett så abstrakt
(ehuru i Litteraturbladets polemiker ganska vanligt) resonnemang icke till-
fredsställa den det gälde, så torde väl ingen lägga honom detta till last, helst
han mycket väl visste, att några år efter det han bosatt sig i Sverige, hans
motpart sjelf å nyo dersammastädes, denna gång i Upsala, ansökt en veten-
skaplig befattning. Deremot, hur gerna skulle man icke önska, att han lugnare
behjertat sina protesterande vänners lika sanna som mildrande antydan, att de
stränga orden endast föranledts af „fosterlandskärlek och en förgäfves förnekad
smärta öfver en stor förlust”, — förlusten af honom sjelf. Han skulle då,
104
med rätten, äfven haft försonligheten på sin sida. Men ty värr, blott motsatsen
afhördes nu mera — för alltid.
En yttre omständighet tycktes i sjelfva verket vittna, att Nordströms
tillgifvenhet för sitt hemland ljummats, den: att han sedan sin afflyttning icke
besökt det. Okändt är, huruvida han före kriget ens ärnat sig hitöfver. Men
derefter ange hans bref icke sällan en sådan afsigt. Nu, efter hvad inför
offentligheten förefallit, blefvo hans vänners påminnelser trägnare. Också gaf
han ett bestämdt löfte, att från en samma år om sommaren besluten utrikes-
resa taga âtervägen öfver Finland. Sä kunde likväl icke ske, ty vid ankomsten
i september till Libeck fann han den derifrån till denna ort annonserade ång-
båtsturen oförmodadt instäld. Hela det följande året höllo honom ansträn-
gande göromål fängslad vid arbetsbordet.
Men på vårsommarn 1860, då, under tillredelsedagarne till de unges
lagerfest, den glada sägen spred sig, att veteranen från 1808 års hjeltestrid
och dess varmhjertade skildrare, landshöfdingen G. Montgomery vore att hit-
förvänta, hviskades ock, att Nordström möjligen skulle göra honom sällskap.
De kommo verkligen båda. Jubel skallade från stranden, sa snart de märktes
på däcket af ångbåten, som beflaggad och prydd sakta nalkades kajen. Hel-
sade af studentkörens patriotiska sånger och folkmassornas hurrarop, beträdde
de sida vid sida, pingstlördagen den 26 maj, fosterjorden, den förre efter 52,
den senare efter 14 års frånvaro. Att de äfven der borta i brödralandet
förblifvit Finnar till själ och hjerta, att de så som blott få lyftat och ärat det
finska namnet, det visste alla, de kände alla i den stunden lifligt och tacksamt.
Ändamålet med Nordströms resa var af helt och hållet privat natur.
Han ville återgälda de besök af landsmän, hvilka ofta i Sverige fägnat
honom; han ville uppfriska hågkomsterna af förgångna tider i anförvandters
och forne embetsbröders förtroliga kretsar; han ville på ort och ställe lära
känna hemlandets utveckling, framsteg och nyvaknade förhoppningar, ty redan
hade ju senaten på högsta befallning börjat öfverläggningen om ärenden på-
kallande grundlagsenlig behandling. Han hade tagit några veckor på sig.
Nu följde en rad af minnesrika dagar. Promotionerna den 31 maj och
deraf föranledda lustbarheter, hvartill besökande från alla delar af landet ovan-
ligt talrikt sammanströmmat, fingo genom de tvenne fräjdade männens närvaro
en sällspordt högtidlig anstrykning. Föremål för upprepade, dels enskilda, dels
officielare bjudningar, — bl. a. till sjelfvaste grefve Berg, — medtogo de helt
säkert, liksom alla andre närvarande, i synnerhet från den af stadsbor och
resande af alla samhällsklasser subskriberade festmiddagen i brunnshuset, den
2 juni, de oförgätligaste intryck. En kronikör förtäljer: „Salen var för tillfället
105
prydd med växter, fanor och de bägge gästernas namnchiffer. Lyckan af att
ega de fräjdade sönerne af Finland inom sin krets försatte samlingen genast
ifrån början i den lifligaste sinnesstämning. För Nordström tolkades de
närvarandes känslor af prof. Schauman, för Montgomery af prof. Cygnæus.
Skålarne besvarades i de hjertligaste och varmaste ordalag, som framkallade
tårar både af vemod och glädje i mänget öga.” En helsningssäng, författad
af prof. Lille, återgaf sant och lyckligt stämningen i allas inre:
Än en gång till fosterjorden, Och han kom: men vid hans sida
Till de unges lagerfest, Stod en annan kämpe god,
Främling ren för landsmän vorden Fast ej honom unnats strida
Väntades en ädel gäst, Der den andre gjöt sitt blod.
En bland alla dem vi mistat Dock sitt land att värna, stöda
Ur vår långa hjelterad, Han ock brutit lans, och står
Den som Finlands ära ristat Van och färdig städs att blöda
Skönast uppå häfdens blad. Utur lika djupa sår.
Nu med stolthet blott vi skåda
Upp mot Eder, der I stån,
Till det gamla Svea båda
Gamla Suomis bästa lån!
Genom Er vi återbära
Hvad den forna modren gaf,
Så förbindas ännu nära
Stränderna af Bottenhaf.
En önskan, må det nämnas, utgjorde, hvar Nordström trädde in, så
att säga ett gemensamt motto för tal och samtal, — den, att han måtte vända
hit till baka och här förblifva. Också vid en af ett antal senatorer och
äldre tjenstemän till hans välkomnande gifven middag framkastades månget
förslag i sådant syfte. Samma tänkesätt, samma välvilja, som på denna ort,
mötte honom äfven i hans födelsestad, i Åbo, då han derstädes, efter en
utflygt uppåt Tavastland, ett par dagar före hemfärden till Sverige (15 juni),
åter sammanträffade med sin reskamrat, till nya för dem båda af hofrättens med-
lemmar, bland hvilka han räknade månge forne lärjungar, och andre med-
borgare anordnade festliga kollationer. Enhälligare, än som skett under
de trenne veckor han gästat sina fäders land, hade aktningen för hans person
icke kunnat uttrycka sig. Var ej den skärande, ensamma rösten från 1858
dermed tillräckligt vederlagd? Och dock ville mången hafva funnit hans
uppträdande ej allenast tillbakadraget, men t. o. m. förbehållsamt, åtminstone
i bredd med öppenheten hos den krye veteranen „med den skjutna hatten“,
14
106
hvilken, då han , hissades" icke glömde sitt muntra: , hurra för Döbeln! jag
är Döbelns adjutant.”
Nordströms fägnad öfver det hedrande och förtroendefulla bemötande,
han rönt af landsmän, och öfver hemlandets så uppenbara förkofran emot for-
dom, kunde icke stänga hans kritiska blick för många ännu återstående skröp-
ligheter i våra allmänna förhållanden. Han hade svårt att bekämpa sitt djupt
rotade misstroende till ,, systemet". I sin mån råkade sjelfva den promotions-
bal han bevistat, och hvilken denna gång gafs, icke af de nyss promoverade,
utan för dem af stadsbor och resande, afslöja ett högst betecknande drag
af den personliga regimen, om ock tillika, att oppositionen deremot redan vaknat.
Men ändå betänkligare förekom honom, enligt talrika bref, åsigter-
nas fluktuation i de stora samhällsfrågor, hvilka följande vår och derefter i
fortsättning så rikligen erbjödo sig. , Hade jag icke legat till sängs illa sjuk”,
skrifver han i december 1861, ,dà man för mig uppläste... (vissa tidnings-
artiklar). .., skulle jag utan tvifvel offentligen uppträdt mot desamma och på
samma gång yttrat mig om sjelfva hufvudfrågan, detta ständerutskott, hvaröfver
den ädle Monarken haft så litet sakkunnige att rådfråga, ehuru, om någonsin,
tillfälle just varit här att ådagalägga den statsmannatakt, som i stora moment
är så nödig för att åt Monarkens högsinta önskningar gifva en form, som
öfverensstämmer med besvurna lagar" *.
Samma bref, der det föregående läses, innehåller vidare en antydan
rörande honom sjelf, hvari han beklagligtvis blef mer än sannspådd. Frågan
gälde korrespondentens å månges vägnar åter uttalade önskningar, att han
ändtligen måtte kunna återvinnas för våra inhemska angelägenheter. Der-
till svarade han kortligen: „Pä dessa ónskningars realisation tror jag icke mera.
Jag lärde mig i fjol se in i interiörerna altför klart, att ej med temlig säkerhet kunna
bedöma situationen. Men öfver detta smärtsamma ämne vill jag icke nu närmare yttra
mig. Det är ej verksamme, faste män, man vill ha, till det högsta välförsedda bassiner
att pumpa ur“ *. Denna här för första gången, och det nog kärft, tillstådda
+ Han sammantränger en omständlig granskning i slutomdömet: ,Med ett ord, ut-
skottets inkompetens grundas först derpå, att det icke utgör någon af grundlagarne känd och
erkänd delegation, åt hvilken något slags myndighet vore uppdragen, och dernäst derpå, att
icke ens alla till val för landtdag enligt lag berättigade fått kallas att deruti taga del, i den
ordning vallagarne bestämma. Inkompetensen är således dubbel."
** Likaså svarar han följande år på nya locktoner med en bön att ,numera få sofva
i stället för att drömma; jag har ty värr drömt för länge och för mycket, och försummat
hvad bättre hade ålegat mig". Detta skrefs den 2 aug. 1862, således innan han visste hvad
samtidigt här på orten planerades. Se textens följande sida.
107
erfarenhet från hans sista vistelse hos oss förklarar må hända hans derunder
anmärkta reserverade hållning, och till någon del hans handlingssätt kort derpå.
Blott några månader efter Nordströms nyss anförda yttrande kom
honom en skrifvelse (af den 28 juli 1862) till handa, af hvars innehåll han
sjelf säger sig ha blifvit på det djupaste rörd och öfverraskad. Nyss förut
hade ett par af våra högste embetsmän gästat Stockholm och begagnat till-
fället att inhemta Nordströms mening i de vigtiga allmänna ärenden, hvilka
då hos oss förbereddes. Man var i dagarne för vår nyvaknade liberalism.
, Ärligt och utan allsköns smicker” utlades nu i det nämnda brefvet för honom
den vunna öfvertygelsen, att han , genom sina kunskaper, sin förmåga och er-
farenhet, just i närvarande tidpunkt vore för detta vårt land oumbärlig och
ovärderlig”. Men icke nog dermed: honom gjordes ett det mest honorifika
anbud, hvarom uttryckligen tillades, att alle, på hvilka saken berodde, enhälligt
förenat sig, såsom landets nye generalguvernör, ordföranden och d.v. föredra-
ganden i den petersburgska komitén, dessutom hans forne medtäflare om finansport-
följen m. fl. Brefskrifvaren var slutligen anmodad meddela, det samme upplyst
behjertade statsman, af hvilken Nordström omedelbart efter sin öfverflyttning
emottagit första uttrycket af sina landsmäns hopp att en dag , återfå hvad
vi förlorat”, nu förklarat sig beredd föredraga ärendet för Kejsaren, om
hvars höga bifall han äfven vågade göra sig förvissad, ,så snart han tillika
kan garantera och försäkra derom, att anbudet, på konvenabla vilkor fram-
stäldt, antages".
Förslaget var alternativt. Nordström kunde antingen välja ecklesiastik
portföljen, hvilken innehafvaren ädelmodigt och patriotiskt förklarat sig bered-
villig att till honom afstå, blott han komme, eller bestämma sig för prokurators-
befattningen. Man såge dock, tillades det, hellre det senare, såväl emedan
regeringen då hade osökt anledning att i alla vigtiga frågor inhemta hans råd
och utlåtanden, som ock emedan hans officiela ställning vid sagda plats blefve
så oberoende som möjligt. Goda löneförmåner och flyttningshjelp utlofvades.
Man erinrade om de nådiga ordalag, hvilka vid hans afsked Hans Majestät,
universitetets d. v. kansler, behagat fälla angående hans återkomst. Den offi-
ciela kallelsen skulle utfärdas så snart han lemnat sitt bifall.
Denna gång kunde Nordström åtminstone icke, såsom en gång förut,
finna förfrågan brista i öppenhet eller i lit till hans karakters lojalitet. Tvärt
om måste anbudet, af säregen anledning, just vid denna tidpunkt anses vittna om
en anmärkningsvärd fördomsfrihet. Endast några veckor förut hade nämligen
108
Nordström tagit verksam del i de öfveralt i Sverige med entusiasm anord-
nade och af den utländska tidningspressens acklamationer helsade , fredliga
demonstrationerna^ emot den ukas, som, afskaffande alla öfriga krigiska ämin-
nelsefester i Ryssland, anbefalde, att endast Pultavadagen framgent skulle firas.
Han hade som talare den 9 juli öppnat den i Stockholm försiggångna hög-
tiden", hvilken enligt inbjudningen vore att fatta „ej som sorgefest, ej som
utmaning, men som hyllningsgärd åt de svenske män, som med död och fången-
skap då beseglade sin trohet för den verldshistoriska tanke, hvilken i slaget
vid Pultava gick under”. Det är sant, i den Ryska Invaliden för den 12 juli
lästes bl. a. dessa försonliga ord: , Vårt firande af Pultavasegern är alldeles
icke kränkande för Svenskarne, emedan den hos oss begås utan den ringaste
fiendtliga stämning emot svenska nationen. Vi fira icke deras nederlag, men
vår frihet, den aera, som för oss öppnats genom denna seger, såsom utgörande
tidpunkten för vårt inträde på den civiliserade banan, för vårt närmande till
de principer, som af vestra Europas historia blifvit upparbetade.” Men skugg-
rädsla finnes ju allestädes i verlden. Desto vackrare och mer tilltalande måste
derför förtroendet till festtalarens person och redbara tänkesätt framstå.
Vecka efter vecka förgick, utan att något afhördes från Nordström.
Underhandlaren och andre började frukta, att han känt sig förnärmad såsom
ansedd kunna , tagas på hyllan”. En ny skrifvelse afgick till motande af
detta möjliga missförstånd, samt derjemte betonande vederbörandes otålighet i
anseende till åtskilliga, i afvaktan på hans beslut beroende åtgärder och plats-
regleringar. Derjemte upplystes, att Hans Majestät, på underdånig förfrågan,
redan eventuelt samtyckt till förslaget. Detta skrefs den 31 augusti.
Dagen förut hade Nordström i Stockholm uppsatt sitt svar på det
förra brefvet. Endast frågans betydelse för honom sjelf var skälet, att han så
länge besinnat sig. Han stannade vid ett afslag, uttryckt i de varmaste och
tacksammaste ordalag. Efter en erinran om det tidigare, här ofvanför (sid. 101)
omnämnda anbudet, fortsättes: , Tiden har sedan dess gått fem år framåt, — ett
icke obetydligt plus för den, som redan då stod på lifvets middagshöjd, och jag hade
redan upphört att annorledes än i form af de innerligaste välönskningar sysselsätta mig
med dessa drömmar, då åter nu det framstälda förslaget kom, anslående i mitt inre de
finaste fibersträngar. Hänvisad uteslutande, som jag är, till mig sjelf, har jag betänkt
det på alla sidor och åter betänkt det, de nya förhållandena, de nya handlande perso-
nerna, uppgiftens omfång, framtidens perspektiv, och slutligen kommit till det resultat,
att det nu mera torde vara bäst, att jag för min ringa person förblifver der jag är. Att
* Se härom Hellbergs ofta åberopade arbete.
109
uppgifva de flerfaldiga skäl, som leda mig till detta resultat, skulle ej egna sig för en
skriftlig framställning. Icke förgäfves ville jag taga ett för mig så betydelsefullt steg;
men huru vida mina åsigter om förhållandenas kraf, om ändamål och medel skulle öfver-
ensstämma med de mäns, i samråd med hvilka jag blefve hänvisad att handla, det är
en fråga, hvilken jag önskade kunna klart och bestämdt besvara, innan steget tages,
och till vinnande af klarhet derutinnan saknar jag här alt tillfälle. Det är nu snart 16
år sedan den dag, då jag emottog den slutliga depesch, som, trots känslorna i mitt inre,
gjorde det för mig till en nödvändighet att afresa. Jag minnes väl min dåvarande inre
strid, och äfven nu, då jag meddelar detta svar, rörer det sig djupt i min själ. ---
Under de år, jag framlefvat här, har jag efter min förmåga sökt att, fri från alt lyck-
sökeri, hedra det finska namnet, det är för mig det enda sätt, på hvilket jag här
kunnat visa, att mitt borna fädernesland är mig kärt, och jag kommer säkert ej att
glömma det äfven för framtiden."
Svaret på den senare skrifvelsen dröjde icke lika länge. Det afläts
redan den 12 september och innehöll hufvudsakligast: „Huru mycket inre strid
det kostade mig att, efter lång öfverläggning inom mig, nedskrifva mitt nej, skulle ej
tjena till något att här söka teckna. Nog af, utan tillfälle till samtal med vederbörande
om beskaffenheten och tendensen af den verksamhet, hvilken egentligen skulle blifva
mig förbehållen, och utan att sålunda på något sätt få kännedom om, huruvida den,
efter min öfvertygelse, rätta och ändamålsenliga rigtningen af erforderliga förslag och
åtgärder för landets ekonomiska utveckling och dess höjande till starkare lifskraft och
utvidgad sjelfbestämning kunde påräkna allvarligt bifall och understöd, fann jag, då
jag ej alldeles förgäfves ville vidtaga ett för mig i så många hänseenden vigtigt steg,
som det ifrågasatta, mig slutligen böra stanna vid det svar jag afgifvit. Flera andra
omständigheter verkade äfven derhän, grundade dels i familjeförhållanden, dels ock i
min ekonomiska position, som ovilkorligen hade fordrat några extra arrangementer i
fall af en återflyttning så plötsligt och hastigt, som af anbudets antagande hade blifvit
följden. Andra konsiderationer af grannlaga natur funnos äfven, ehuru af helt annan
art. Med ett ord, hvad som för åtskilliga år till baka hade varit lättare att besluta,
behöfde nu längre tids beredning, än att genast kunna decideras och arrangeras,
och derför utföll mitt svar så som af mitt förra bref är kändt. Dock önskade jag
att ej" etc. (se sid. 96). Han slutar med uttryck af särskild erkänsla för bemedlaren
på högsta ort: ,De 16 åren hafva ej i ringaste mån à min sida förminskat lifligheten
af mitt minne af hans högsinta och loyala personlighet".
Nordströms dubbla afslag (inhändigade på denna ort den 13 och 18
september) väckte icke ringa bestörtning, påräknad som han var till hjelpreda
i de grannlaga statsärenden, hvilka förelågo. Men var hans svar oåterkalleligt?
Det hade kanske utfallit annorlunda, om han haft någon attöfverlägga med om
ställningar och förhållanden? Ett raskt beslut fattades: en styrelsemedlem be-
myndigades af ordföranden i petersburgska komitén och generalguvernören att
begifva sig öfver till honom. Prevenerad härpå, afstyrkte Nordström, i bref
af 26 september, ett sådant steg såsom ändamälslüst. „Ty“, skrifver han, ,andra
110
omständigheter förbisedda, blefve det mig i alla fall omöjligt att rycka mig lös från
alla mina förhållanden härstädes så snart och så fullständigt, som sjelfva de närmaste
motiven för propositionen till mig om en återflyttning nödvändigt nu skulle förutsätta
och påkalla. En beredelsetid dertill vore för mig i alla händelser nödig; och som jag
ganska klart finner, att man der borta nu så snart som möjligt ville anlita det ringa
intellektuela pund, jag må kunna erbjuda, för de under beredning varande eller på en
sådan väntande legislatoriska arbeten, som den utlofvade landtdagen påkallar, men ett
så hastigt afbrott af alla de förhållanden, i hvilka jag härstädes småningom kommit,
icke med skicklighet låter sig vidtaga, att ej nämna åtskilliga svårigheter af rent indi-
viduel kredit-natur, måste jag med vemod låta det för mig hedrande förslaget falla,
äfven om den nya verksamhetskretsen eljest kunde regleras så, att önsklig befogenhet
att verka efter bästa förstånd och öfvertygelse blefve mig medgifven, efter samråd, det
förstås, med dem det vederbör“ *.
Den utsände homme de confiance anlände samma dag på aftonen till
Stockholm, och konfererade under ett par följande med Nordström. Resul-
tatet blef, att den senare vidhöll sitt beslut, — på grunder, hvilka den förre
nu mera i allo gillade. Öfver detta gillande uttrycker Nordström flera
gånger derefter sin tillfredsställelse.
Det var således afgjordt, att Nordström skulle stanna borta, från
denna tid i , frivillig landsflykt”. Blott altför sant: hans person fingo vi icke
mer till baka, men de ädlaste frukter af hans andes sträfvan och mödor, de
mognade likväl för oss och för våra senaste efterkommande. Så länge lag-
bunden frihet bor trygg i våra bygder och höjer stämman på våra ständer-
möten, så länge skall den frivillige landsflyktingens betydande medverkan dertill
icke förgätas.
Att de våre då för tiden icke rätt visste, huru det stora verket borde
gripas an, huru det höga, framtidsfulla, Kejsarordet på det värdigaste och mest
fruktbärande sätt borde bringas i verkställighet, detta kan lika litet fór-
undra någon, som att de rådförde sig med Nordström, vädjande till hans
aldrig svigtande fosterlandskänsla. Denna frivilliga fränsägelse af all sjelf-
noghet skall så visst tacksamt minnas som ôfvertygelserna, i hvad de sam-
stämde med hans, måste känna sig fastare, än utan ett sådant stöd. Bredvid
* Ännu i ett senare bref (3 dec. 1862) yttrar han: ,Det var mig ej möjligt att så
snart som ske borde, rycka mig lös från alla mina förbindelser här; och på andra sidan låg
det klart och påtagligt, att om det skulle ske, borde det hafva skett då genast. De många
för landtdagsärendenas förberedande nedsatta komitéer bevisa det bland annat. För fem år
sedan, då äfven ett förslag derom inleddes, men af skäl, som jag (muntligt) meddelat, icke
fullföljdes, hade en återflyttning varit vida lättare för mig. Nu var det svårare att så snart
verkställa. Emellertid må det nu förblifva dervid; quod factum, infectum fieri nequit.“
111
hans vägran att sjelf flytta öfver hade alltid stått ett erbjudande att efter för-
måga tjena de dyrbara intressen, han uppmanats att främja. Så yttrar han:
„Om jag kunde gå till handa med upplysningar om lagstiftningens utveckling härstädes
i ärenden hörande till civil- och kriminal-, finans-, politie- eller ekonomirätt, skall det
vara mig en glädje att söka motsvara ett sådant förtroende; mödan skall blifva lätt
med blicken fästad på ett så beskaffadt ändamål"; och en annan gång: ,kunde jag
lemna biträde vid ofvanberörda arbeten (för landtdagsfrågornas uppsättning), skulle jag
dertill vara med glädje beredd."
Man försummade icke heller att i vidsträckt måtto taga hans goda vilja
i anspråk. Och Nordström, så trängd han var af komité- och riksdags-
göromål i Sverige, sparade sannerligen hvarken tid eller krafter att få grun-
den lagd till vårt landtdagsväsende. Endast några bevis, men talande nog,
kunna här anföras, ty hans korrespondens med flera styrelsemedlemmar har
icke varit fullständigt tillgänglig. Hans första tillgörande blef en till d. v.
prokuratorn (i aug. 1862) insänd längre , Promemoria rörande åtskilliga till det
svenska riksdagsväsendet före 1809 hörande omständigheter"; ty, säger han i
ett bref: ,, Vederbörande kunna naturligtvis, i saknad af lefvande tradition och
usance, icke utan ledning ex documentis känna hithörande detaljer, ehuru de
likväl i sinom tid skola tillämpa dem“. Vid jemförelse befinnes denna intres-
santa utredning med deri, enligt bestående häfd och föreskrifter antecknade no-
tiser om statsmagternas ömsesidiga befogenheter, representationens samman-
sättning, arbetssätt m. m., stå i ganska nära förhållande till en i vår författ-
ningssamling förekommande, den 30 mars 1863 daterad , Sammanfattning
af gällande stadganden och vedertagna bruk, hvilka ega tillämpning på ord-
ningen vid landtdag i storfurstendómet Finland”. Promemorian meddelades,
på Nordströms anmodan, äfven framl. professor Rosenborg, som deraf gjort
flitigt bruk i sitt arbete ,,Om riksdagar”, hvilket utkom i juli 1863.
Dernäst önskade man, ,,emedan här hemma icke finnes någon med till-
rücklig insigt, urskilning och takt för ett så ömtåligt arbete", af Nordström
ett förslag till ny grundlagstext eller „en sammanfattande, tillämpande och
kompletterande redaktion af våra nu gällande grundlagar” (näml. reg. form.
1772 och 1789), ,hvarifrån troligen åtskilligt, som nu mera hos oss ej eger
tillämpning, måste uteslutas, men deremot annat för fullständighetens skuld
tilläggas, utan någon inskränkning eller utsträckning af monarkens eller stän-
dernas ömsesidiga rättigheter och skyldigheter, såsom de efter den ursprung-
liga lagtextens rätta andemening och logiska följd framstå”. Tillika anhölls,
att när detta uppdrag hunnit slutföras, han ville vara betänkt på ett fullstän-
digt förslag till ny landtdagsordning.
Nordström förklarade sig redebogen att efterkomma önskningarna.
Dock fäste han uppmärksamheten derpå, att, enligt hans åsigt, sagda arbeten
borde ske i omvänd följd mot den projekterade, i så måtto att landtdagsord-
ningen, såsom af mest trängande behof, först skulle uppsättas, granskas o. s. v.,
för att i form af proposition kunna föreläggas näst sammanträdande ständer.
Härmed var man ock belåten, hvarpå Nordström vid vunnen ledighet skred
till verket. Omfånget och ömtåligheten i hans åtagande gjorde likväl, att han
icke blef färdig dermed förr än i de sista dagarne af juli 1863, då förslaget
till denna ort öfversändes.
Nordströms förslag till landtdagsordning, — hvilket han underteck-
nat med välgängsönskan: „Quod felix faustumque sit! Divino sine Numine
faustum est nihil^, — kan anses vara det fórsta aktstycket i vàr nyare konsti-
tutionela utveckling, och skulle såsom sådant utan tvifvel fórtjena att, beled-
sagadt af den ofvannämnda promemorian, från trycket utgifvas. Uppgjordt
hufvudsakligen med ledning af 1810 års riksdagsordning och deri dels redan
införda, dels projekterade ändringar, hvilar det på våra historiskt gifna förhäl-
landens grund, hvarifrån endast i detaljer , åtskilliga utväxter” bortskurits,
medan i andra afseenden , principer supplerats^. Några paragrafer motiveras
särskildt, såsom de om ständernas beskattnings- samt petitionsrätt *; för andra
uppställas alternativ, t. ex. rörande landtdagarnes periodicitet; ännu för andra
redogöres närmare endast i privata bref till vederbörande. Sä antydes bl. a., att
ur reg. form. 1772 motionsrätt läte sig återbördas, t. ex. genom ett så lydande
stadgande: ,En hvar ledamot af landtdagen vare berättigad att till landtdagens pröf-
ning och det beslut, som enligt grundlag på densamma ankommer, inom sitt stånd fram-
ställa de förslag, han till befrämjande af landets välfärd och rätt i ett eller annat af-
seende anser lànda^ etc.
Öfverhufvud tillrädde Nordström som en klokhetsregel, att fordrin-
garna icke borde stegras utöfver den sannolika utsigten att bifall skulle följa,
hvarom han såsom frånvarande hade svårt att döma. Kunde, skrifver han ännu
den 3 september 1863, ,periodiska landtdagar med motionsrätt för landtdagsmännen
och fullständig bevillningsrätt vinnas, så synes mig, att just det hufvudsakligaste vore
vunnet, som under nuvarande förhållanden kan vinnas, och i alla hänseenden af den
omfattande betydelse. att man dermed hade framtiden i sin hand... Det torde ock i
alla hänseenden vara försigtigast att se till, huru den nu sammanträdande landtdagen
aflöper, och framför alt lägga sig vinn om att få landagsordningen antagen. Sedan kan
i alla fall det öfriga följa.”
+ Denna hade han behandlat så ,att deraf kan blifva en, väl ej individuel, men
stándskorporativ motionsrätt“ (br. 1 juli 1863).
113
Såsom synes väntade Nordström, att proposition i ämnet skulle fram-
läggas redan för 1863 års ständer; han ansåg t.o.m. att detta ärende först
af alla borde upptagas. En nog förhastad väntan, dà ju hans eget förslag så
länge låtit vänta på sig, att föga mer än en månad för styrelsen återstod till
dess allsidiga granskning. I sjelfva verket blef den vigtiga frågan uppskjuten
tills landtdagen 1867, sedan den emellertid ytterligare handlagts i den s. k.
grundlagskomitén af 1865 och i högre instanser. En så mångfaldig och
långvarig öfverarbetning af det ursprungliga förslaget, måste naturligtvis deri
medföra hvarjehanda ändringar och omställningar, och likväl gå både dess
ordalag och principer (med afräkning af de som röra beskattningen) väsendtli-
gen igen i den slutligen stadfästade landtdagsordningen af 1869. Innan denna
sakens utgång, och liksom till ersättning för det svikna hoppet om ärendets
omedelbara afgörande, fick dock Nordström en kanske aldrig ens drömd
patriotisk glädje, då han den oförgätliga 18 september 1863 af det nådiga
trontal, hvarmed Kejsar Alexander IT helsade sitt storfurstendömes ständer,
förnam, att den ädle Monarken sjelfmant för framtiden behjertat de trenne
önskningsmål, hvilka äfven han stälde öfver alla: utvidgad sjelfbeskattning,
motionsrättens återupplifvande och landtdagarnes periodicitet.
Dessa höghjertade ord hördes äfven af Nordström; ty han var tillstä-
des, närvarande mot sin egen förmodan. Då landtdagen tillstundade, vaknade hos
honom längtan att återse sitt fosterland, för att deltaga i dess lycka. Men
svåra betänkligheter oroade honom, föranledda af dyningar från polska
upproret, hvilka sträckt sig till Sverige, der han för några månader sedan,
både under pågående riksdag, såsom redan nämnts, och vid ett meeting upp-
trädt, väl moderat, men dock i frågan, hvarförutom han blifvit sedd i furst
Konst. Czartoriskys, kanske ock i den giftige Bakunins sällskap. Väl hade
det myckna väsnandet ändats dermed, att svenska regeringen på särskildt
fartyg förpassat en skock af sina objudna gäster till England. Men i alla
fall befarade Nordström, att han kunde anses hemta någon pestsmitta med
sig. På förfrågan derom erhöll han emellertid ett i allo lugnande svar.
Han kom således, och behöfde sannerligen icke ångra den vecka eller
något mer, han skänkte åt sitt land och sina landsmän. Det var så långt
ifrån att han mötts af någon den minsta ovilja af våra högmögende, att han,
andra artigheter att förbigå, till och med af Kejsarn sjelf behedrades med ett
långt och nådigt samtal. Och till Sverige kunde han som ögonvittne föra
åter budskapet om något helt annat än , skådespelet af en konstitutionel farce“,
såsom Crusenstolpe i sin tidskrift behagade stämpla vår evigt minnesvärda
landtdag 1863.
114
Nordströms intryck från nämnda ständermöte, såväl de omedelbart
upplefvade som de sedermera genom pressens referater vunna, voro, enligt en
mängd bref, hvari han yttrar sig derom, de bästa. ,Jag kände", skrifver han efter
sin återkomst till Sverige, ,inom mig ett behof att få med Eder andra öfvervara landt-
dagens öppnande i Herrans hus och af hjertats djup uppsända mina önskningar för
landets välgång. Den dagen var i sanning högst betydelsefull.” ... Något orolig öfver
sitt förslags öde, hvarom han icke lyckats få säkert besked, tillägger han dock: , Att
periodiska landtdagar komma att dekreteras, vågar jag på flera skäl antaga" (febr. 1864).
Äfven bevillningsrätten ligger honom varmt om hjertat, ehuru icke utan tvifvelsmål.
Hvad sjelfva debatterna beträffar, fann han ,gryet godt, habiliteten ouppöfvad, om-
ständigheternas magt tryckande” (nov. 1863). Men, tillägger han en annan gång, ,med
afseende å förhandlingarna i det hela och dessas resultater, för så vidt de ankomma
på landtdagen, kan man ej annat än erkänna, att landets ombud hedrat sig“ ända derhän,
att hvarje tviflare ,kan i Suomi finna bevis uppå, huruledes lagbunden ordning verkar
på framkallande af kunskap, talent och denna loyauté af äkta skrot, som med oför-
stäldt yttrande af sina tankar och öfvertygelser så väl förstår att egna Statsöfverhuf-
vudet sin alltid oskrymtade gärd af sann vördnad" (maj 1864). Öfver åtskilliga frågor
ingår han i ganska omständliga detaljer, och man vore nästan frestad förmoda, att en
och annan talare i stånden icke varit oberörd af hans auktoritet.
Ungefär från denna tidpunkt, eller efter Nordströms sista besök i
hemlandet, upphöra småningom hans relationer med våra ledande män. Var
skälet det, att ömsesidig sympati saknades, eller det, att han „pumpats“ nog,
eller beggedera? I förra hänseendet uttalar han sig nog oförtäckt sålunda (dec.
1863): „Visst är, att om jag hade del i vården om landets angelägenheter. jag utan
tvifvel i många ting ville gå till väga något annorlunda, än de nu dirigerande; min
och deras olika ståndpunkt skulle väl sannolikt framkallat åtskilliga rifningar.... Jag
frågade mig under vistelsen der, månne man med allvar skulle gerna se min återkomst,
och svaret derpå förekom mig nekande.” Vidgående åter den utredning, han på
begäran lemnat i statsrättsliga spörsmål, synas utöfver de förenämnda yttermera
ett par vigtigare fall förtjena påpekas. Så, när meningarna på bestämmande
ort voro mycket delade, huru långt regeringens befogenhet kunde sträcka sig
att utan ständernas samtycke upptaga statslån, utfärda åtskilliga taxor och på-
lägga indirekta skatter, hördes äfven Nordström i saken. Han insände redan
i början af 1863 till en uppsatt man sitt yttrande, en ny promemoria, inne-
hållande fullständig deduktion af det ömtåliga ämnet, dock utan att hans bevis-
föring i allo accepterades, hvilket icke hindrade honom att låta en del deraf
ånyo inflyta äfven i förslaget till landtdagsordning.
Ännu qvarstod hans, på enträgen åstundan gifna löfte om ny grundlags-
text, d. v. s. omredigering af 1772 och 1789 års regeringsformer, ouppfyldt.
Sitt ord ville han ingalunda återtaga, men förbisåg icke heller vanskligheten
115
i förehafvandet. „Uppdraget“, säger han ännu några dagar före landtdagen 1863,
» visar sig vid utförandet svårare, än det vid första blicken eller tanken derpä före-
faller." Han genomgår kritiskt de skilda paragraferna och anger hvad vid en hvar
af dem vore att tillgöra. Men, fortsätter han, „ville man utveckla det principiela och
allmänna deruti, borde tillägg göras af beskaffenhet, att det tviflas kunde, huruvida
Monarken vore benägen att bifalla det", hvaremot , sådan den (lagen) nu är, kan den
med stöd af sitt datum försvaras och väl användas såsom grund för bestämmandet och
handhafvandet af nationens och dess representanters rätt och ställning”; några punkter
kunde dock genom särskilda förordningar förtydligas.
Härvid, vid denna granskning, torde ock hans åtgärd i antydt syfte
stannat. Ty väl bevaras bland hans efterlemnade papper ett fullständigt
» Förslag till regeringsform för storfurstendömet Finland“, men pätagligen
har han åtminstone ingen direkt andel deri, utan synes detta intressanta
dokument uppkommet i den redan nämnda grundlagskomitén af 1865, må
hända endast här och der påverkadt af hans erinringar till de ledamö-
ter, hvilka han stod närmare. På enahanda väg är det ock troligt, att
hans åsigter icke varit alldeles utestängda från ôfverläggningarna i den
samtidigt för styrelseverkens ombildning tillsatta komitén, — en fråga, hvari
han redan i februari 1864, samt derefter i december 1865, framhöll vådan
deraf, att senaten genom splittring på kollegier kunde nedsjunka till en
blott rådgifvande och rådslående korporation, som ock nödvändigheten att justitie-
departementet blefve reformeradt till en sjelfständig högsta domstol, „inamovibel
annorledes án efter ransakning och dom*, medan ekonomiedepartementet kunde
lemnas vid det gamla.
Ehuru redan, samt efter hand alt mer tillbakadragen, kanske ock
i viss mening tillbakasatt, fortfor Nordström städse att lika varmt och vaksamt
följa våra allmänna angelägenheters gång och utveckling. Vi veta detta icke
allenast genom vittnesbörd af landsmän, hvilka besökt honom uti Sverige, men
i synnerhet af de skriftliga tankeutbyten, dem han ända till sin sista sjukdom
flitigt vexlat med dem, som vunnit hans förtroende. Vid läsningen af dessa obe-
slöjade meddelanden, i hvilka bredvid det pröfvande omdömet äfven vekare känslor
taga ut sin fulla rätt, blir ens sinne ofta stämdt, som hade man framför sig
den landsflyktige Demosthenes, der han från Aeginas strand sänder sin sökande
blick öfver hafvet bort till Attikas dyra jord. Alla fäderneslandets fröjder
äro hans, alla dess sorger hans, — äfven dess fröjder. Ty ehuru hvarken
optimist eller ens i allo tillräckligt fördomsfri, vidgår han glad och tacksam,
att mycket blifvit bättre än det varit. Man tycker sig till och med ganska
afgjordt märka att. under det han efter och i anledning af representationsför-
ändringen i Sverige med växande obelåtenhet betraktar hvad der sig tilldrager,
116
hemlandets framtid träder för hans tanke alt mera ljusnande och löftesrik.
Ett par antydningar härom.
Det hade berättats honom, att landtdagen 1867 icke visade samma lif-
aktighet, som dess föregångare. Sädant föranledde mången betraktelse, dock
vanligen slutande med varning mot öfverdrifven förväntan och otålighet. , Må
hända", frågar han, ,hoppades man 1863 för mycket och betänkte ej, att alt behöfver
sin lärotid. Man förbisåg må hända ock, att reglementering, om ock af nationens om-
bud verkstäld, icke är en universalmedicin, att det gifves en vis major, som ej låter
tämja sig, och att grundkraften i all samhällsordning, sedlighetens mägtiga kraft, be-
höfver för att väckas till full verksamhet, icke ledband, utan dess motsats, frihet, . ..
full sjelfbestämningsrätt utan afseende på annat, än hvad rätt och landets egna intressen
påkalla. Men just häruti ligger knuten. Sådan är Finlands ställning, att sjelfbestüm-
ningsrätten icke uteslutande tillkommer detsamma." Dock tillstår han sig med djupt
deltagande hafva läst ,den af Monarken framlagda nya riksdagsordningen, ty den ut-
visar, att han menar allvarligt: periodiskt återkommande landtdagar och förklaringen,
att den nya ordningen en gång ömsesidigt antagen, icke kan ändras utan båda parternas
samstämmiga beslut, äro verkligen vackra och betecknande uttryck af denna allvarliga
vilja. I ganska väsendtlig mån har Finland i alla fall derigenom sin inre utveckling i
sin hand“. Ingen hôfvitsman kan mer som förr förklara: ,Jag är lagen". Fordom helt
annorlunda: „All slags politisk uppfostran var glömd, sjelfva sinnet derför hos nationen
förslappadt, man vande sig vid att emottaga alt som en nåd... Miserunt Delphos
consultum quidnam facerent, et quod respondebant Delphis, faciebant. Nu är sådant
väsendtligen förändradt, i ty att nationen är i många afseenden hänvisad till sig sjelf
och sin egen företagsamhet. Väckelse är gifven, och de män skola komma, som förstå
att framkalla fröen till frukt. Nu kommer det Delphi, der de skola hemta råd om
hvad de böra göra, att byta plats: det flyttar sig åter till vester, och ega de rådsökande
dervid den oskattbara fördelen, att de af alt hvad Vester-Delphi har att bjuda på,
kunna pröfva och behålla det bästa; ty huru det än må vara, från Vester-Delphi har
den finska samhällskulturens vagga kommit och dess intellektuela och sociala väsende
för evigt hemtat sin pregel och sin ande.“ Han beklagar att icke motions-, utan blott
petitionsrätt gafs: ,Det är ett drag af försigtighet, som väl ur en och annan synpunkt
kan vara bra, i anseende dertill att ärenden, som framläggas till landtdagens pröfning,
framträda med större bearbetning och formfulländning, men som ock kan qväfva i fö-
delsen hvarje för landet . . . nyttigt förslag". Må dock endast med varsamhet alla genom-
gripande omgestaltningar * företagas, och under hågkomst af Burkes ord: ,den som
vill bota statens eller kyrkans refvor, gånge dertill såsom läkaren till sin sjuke fader —
med en af vördnad darrande hand“. Hafva ock vigtiga förslag från förra landtdagen ej
+ I synnerhet mot det nya kyrkolagsförslaget hyser han farhågor, sägande bl. a.:
Personligen är jag en varm vän af trosfrihet och fri kyrka; men jag skulle icke såsom med-
lem af landtdagen hiträda detta förslag. Jag tror ej folket ännu vore moget derför, och än
mer fruktar jag följderna deraf i politiskt hänseende" etc.
mm
vunnit fastställelse, må nu församlade ständer ,ej fórsumma sig att påminna derom:
trägen vinner". Hvad dock särskildt det rådande ekonomiska betrycket angår, „kan
landtdagen ej göra mycket dervid. Det har ju till betydlig del sitt upphof i nordpolens
klimat; endast hvad dervid genom jordkulturens fysiska förbättring kan mildras, har
landtdagen i sin magt, så vida landet anses kunna vidkännas dermed förenade betyd-
liga kostnader. Näringsfrihetens band kan hon ock lossa på; men på flegmans för-
drifvande och dåsighetens väckelse kan endast en långsamt mognande sjelfuppfattning
hos folket af dess sanna fördelar inverka lyftande“.
Samma bekymmer, som slutmeningarna af det ofvanstående röja, åter-
komma ofta i Nordströms skrifvelser från 60 talet, bekymren öfver hans
fäderneslands lidanden genom ihålliga missväxter och deras följder. I förstone
väntade han, liksom många, en verksam bot af den enskilda välgörenheten, och
mycket uträttades ju på denna väg. Redan om hösten 1862 bildade sig på
hans och andres uppmaning i Stockholm en understödskomité, hvars bemö-
danden blefvo lika framgångs- som hägkomstrika. „Den verkligt vackra sidan
af saken", skref han i januari 1863, ,är att bidragen ingått fritt och hjertligt
från alla delar af riket. De utgöra nu omkring 110,000 rdr i kontant och
11 à 12,000 tunnor... Für Finland lefva här de varmaste sympatier, och
högaktningen för finska folket och minnet af forna förbindelser med detta
stolta, trofasta folk stiga med hvarje nytt blad, forskningen upprullar af den
gemensamma historien.” Hjertlig och oskrymtad var ock den tacksägelse, våra
ständer i påföljande november, à hela landets vägnar, aflät „till svenska folket”
för dess „enhälliga deltagande och broderliga hjelpsamhet^, — en adress, hvil-
ken Nordström fick glädjen att, på Konungens befallning, förvara bland ak-
terna i riksarkivet. Men då för fosterjorden länge ännu endast nya nödår med
nya sorgeskördar följde, blef det honom klart, att det ondas rot borde sökas
vida djupare än blott i ogynsamma tillfälligheter. „Det innevarande”, skref
han i den bistra våren 1867, ,är produkten af föregåenden och måste tålas ut,
för att så sága, — tälas, tills trofast möda, under sjelfbestämningsrättens hägn,
hunnit förbereda en lyckligare framtid. Åter och åter mödar sig derför hans
tanke att, ledd af sin älsklingsvetenskaps, statsekonomins grundsatser, utfinna
de åtgärder, hvilka till välständets varaktigare återställande borde vidtagas”.
* Han skrifver bl. a.: ,Klimatets inverkningar kunna ej annorledes än med tillhjelp
af en làng tid mildras, och befolkningens gleshet på en så stor areal som Finlands gör sam-
färdseln trög och altså äfven omsättningen. Alt hvad göras kan för jordmänens förbättrande,
är en välgerning, äfven om större penningebelopp i årliga anslag erfordrades. Fabriker af
det slag, som de festa befintliga inom landet, höra egentligen icke till det näringslif, som i
Finland har sin naturliga basis. Det är åkern, ladugården, skogen med alla dess förädlings-
118
Skulle väl någon tvifla, ur hvilken källa hans ord och råd framqvülde? Är
det ej hjertats, ej fosterlandskänslans rena språk, som talar ur denna enkla
nyårshelsning 1868: „Och nu, min gamle, trofaste vän,... en välönskan
med samma innerlighet för vår gemensamma moder, vår alma mater Fennia;
måtte hennes lidanden snart taga slut, hennes pröfningar hafva varit stränga!
Med vemod läser jag hvad edra tidningar förtälja om folkets nöd, om ställ-
ningar och förhållanden, och mången dag har jag vandrat omkring på de
kajer, der fartygen från Finland lägga till, för att muntligen inhemta hvad
publicisterne fórbigà.^ Hans varma önskan sannades, ty redan nästa sommar-
sol, och sedan mången, lyste åter varmt och gifmildt öfver Suomis frostförhär-
jade bygder.
Medan sålunda Nordström med lättadt hjerta såg flera dystra
moln försvinna från hemlandets horisont, skymdes dock hans blick hit öfver,
ännu liksom förut och alltid, af en djuptrotad patriotisk farhåga, — måtte så
visst en skuggbild blott! Föreställningen, att vårt politiska sjelfbestånd, förr
eller senare, måste försvagas genom en hänsynslös finskhetsifvers växande lik-
giltighet för landets ärfda kultur, oroade honom mycket; denna likgiltighet,
menade han, vore i högsta måtto egnad att bereda marken för en ,assimila-
tion“ åt helt annat håll, än dit man sträfvade; annat att förtiga, trodde han
sig varsna de mest direkta ansatser dertill i vissa redan dessa år påtänkta
reformer inom undervisnings- och militärväsendet, han nämner särskildt de, hvilka
rörde ryskans och värnepligtens * införande. Gemenligen så klarsynt, förbi-
såg han helt och hållet, att om ock sagda ifver ingalunda verkat för den
grenar, skeppsbyggeri och sjöfart, som i förening med en väl afpassad friare handel, så in-
värtes som utvärtes, till in- och utförsel, vore det mest välgörande för landet. Dertill kom-
munikationsledernas mångfaldigande till lands och sjös, mjöl- och sågqvarnarnes förvandlande
till fria, till skatt efter inkomst taxerade fabriker, bränvinsbränningsanstalter, koncentrerade i
städerna, ölbryggerier på landet och i städerna, hemmansklyfnings- och jordafsöndringslagar-
nes mildring och utsträckning, frakthandelns uppmuntrande o.s.v.; samt alltid och under alla
omständigheter folkskolors utbredande och omsorgsfulla omvårdnad, tillika med realskolor och
härdar för den högre bildningen. Så ungefär borde, synes det mig, grundprogrammet lyda,
och vid den kriminela lagstiftningens revision, humaniteten få taga ut sin fulla rätt." En
annan gång (hösten 1867) uttalar han i synnerhet sin oro deröfver, att nöden äfven hos oss
kunde väcka lust för utvandring i stor skala och landet blifva ännu mera öde.
+ Han utbrister en gång (i bref af 31 mars 1871): ,Den nya frågan om allmän
värnepligt för Finland, hur dystert framtidsdigra äro icke de sjelfgifna följderna deraf för
språk, nationalitet, kultur?" och uppdrager dessa följder, från sin synpunkt, i de mörka-
ste färger.
119
autonomi, vi endast genom sammanhanget med „Vester-Delphi“ erhållit och
egde, densamma dock, vid sund och lugnad utveckling, borde kunna blifva ett
sjelfbeståndets stöd och värn. Hans uppfattning af dessa idkeligen afhandlade
ämnen tyckes i grunden betingats och för alltid fått sin rigtning, å ena sidan
af de bemödanden för ryskans allmängörande, hans ungdom varit vittne till,
à den andra af vissa upplefvelser i hans tidigare mannaälder, då, såsom han
uttrycker sig, „fennomanin, ännu i sin början, med väldig stämma, stundom
ackompagnerad af knytnäfveslag i bordet, predikade sina satser" för de mot-
ståndare, „som framhöllo assimilationens möjlighet". Man har icke utan skäl
tagit illa vid sig af den ända till bitterhet gränsande skärpa, hvarmed han
aldrig upphörde att yttra sig i dessa frågor; men må det gälla hvad det kan:
de voro, dessa frågor, enligt hans innersta öfvertygelse, de för fosterlandet och
dess bildning mest vitala. Att han derigenom alldeles förverkade våra exklu-
siva patrioters ynnest, faller sig helt naturligt.
Öfver hufvud bodde i Nordströms kritiska lynne ett starkt anlag för
pessimism, hvilket dock, länge motverkadt af hans frisinnade och energiska
karaktersutbildning, egentligen först i hans lefnads sista decennium kom till
fullt genombrott. Yttre påstötar bidrogo väsendtligen dertill. Redan i maj
1864, efter det Aftonbladet i en „alldeles gement ilsken och närgången arti-
kel“ nagelfarit hans operationer vid senaste jernvägslän, undfaller honom lik-
som oförvarandes en antydan om „verldsföraktet“ såsom följd af „den myckna
lumpenhetens drägg", hvardagslifvets företeelser bjuda på. Men under tóljande
år och närmast det, då intrigen lyckats utestänga honom från riksdagen, tog
missmodet permanens uti hans sinne. „Det är en tung börda”, utropar han,
detta tryck öfver själen, som kallas verldsfórakt, och dertill äro anledningarna
under nu existerande förhållanden härstädes öfverflödigt ymniga" (nov. 1865),
samt tillegnar sig i nästa bref (slutet af dec.), sedan han än vidare , skådat
in i lättfärdighetens fataburar“, Chateaubriands dystra siarspråk: „tout men-
songe répeté devient une verité: on ne saurait avoir trop de mépris pour les
opinions humaines.“ Han klagar, säger han, icke derófver, att han sjelf för-
närmats, — ty sådant uppväges mångfaldt af de talrika bevis på aktning, både
vänner och motståndare egnat honom *, — men det allmännas vackling, de :
krafter som verka eller icke verka der, ,denna basculepolitik och feghet eller
* ...,Detta har dock ej hindrat, att män i hundratal, och bland dem äfven många
mina politiska motståndare, dels skriftligen, dels muntligen gifvit mig tillkänna sitt bestämda
ogillande af intrigen och högt förklarat, att denna var ett dåligt specimen för den nya repre-
sentationens effekter. Man kan således i det hänseendet trösta sig“ etc.
120
brist på civilt mod, som på så många håll uppenbarar sig“, medan „lidel-
sernas svallvågor häfva sig i väldiga massor öfver tribunernes usurpe-
rade terrain“, väckte hos honom allvarliga bekymmer. Det är klart, hvarpå
han syftar.
Man skulle tycka, att Nordström bort vara nog van och härdad i de
parlamentariska striderna för att icke taga sina nederlag altför kärt, enligt
satsen: „hodie mihi, cras tibi“. Så var det ock i de flesta frågor; han kunde
öfvermannas, öfverröstas, harmas en stund eller par, och åter träda fram med
lika eller ökad kämpalust. Men helt annan blef hans ställning till represen-
tationsförändringen, ty den rörde en af dessa „fundamentalformer, på hvilka
samhällets lagbundna tillstånd beror". Här visade sig fulla styrkan af de
åsigter, med hvilka han „individualiserat“ sig, enligt det expressiva uttrycket
i hans första ungdomsskrift; här visade sig den obetvingliga kraften af en öfver-
tygelse, som endast kunde brytas men icke böjas. Den gamla ståndsförfatt-
ningens tillintetgörelse betecknade för honom en sköfling af sjelfva den borger-
liga frihetens palladium. Han är från denna stund, om ock i yttre måtto
okufvad och upprätt, dock till sitt inre nedslagen, tviflande, betryckt; det
offentliga lifvet ger honom ingen verklig glädje mer, pligten att verka der är
blott pligt, men utan fröjd och njutning. Hvarken den flygtiga förnöjelsen, då
han år efter år tycker sig se alt flera af Thomas Frisks varnande förutsägel-
ser slå in, eller den ädlare trösten, att ju det dyra fornarf, Sverige så tank-
löst förspilt, samtidigt, äfven genom hans bemödanden, tagits i kärleksfull vård
af hans eget hemland, eller framgångarne, när de tillföllo honom, i debatten,
eller slutligen hans alltid högt bekända tro på framåtskridandets eviga lag,
kunde hädanefter varaktigare lätta nedstämningen i hans förut så lefnadsfriska
håg. Han såg och kände blott, att det nya statsskicket fört samhället från ett
bättre till ett sämre”.
+ Otaliga äro hans yttranden ur sådan synpunkt. Må ett par anföras. „Ju mer
man tränger in med forskningens lykta i historiens schakter, desto klarare framstår det, att
det är just sina fyra seklergamla stånd, Sverige har att tacka för sin städse vidmagthållna
borgerliga frihet... Just emedan den borgerliga lagbundna friheten för mig betyder det-
samma som den sedliga friheten, grundvilkoret för all samhällsordning, som åter ej är annat
än en reflex af det gudomliga i menniskoväsendet, just derför är jag i dessa stora frågor
konservativ, just emedan jag är verkligt liberal. När man är genomträngd af dessa, på mång-
åriga rättsstudier grundade och af dessa bekräftade grundåsigter, omgifves man likasom af
en doft från dem; hvaraf hjertat är fullt, derom talar munnen” etc. (1865). Friheten är stän-
digt blottstäld, då jemnvigten mellan statsmagterna blifvit rubbad. Konungamagtens förvand-
lande till „ett ceremoniel eller en namnstämpel“ skall icke dröja, sedan nu mera „nivelleringen
121
Må ingen låta förvilla sig af den hurtighet, hvarmed Nordström alt
framgent bestod dusterna i kammaren. Liksom fordom sväller väl mången
gång ännu storådern på hans höga panna, ett tecken till stigande vilje- och
tanke- och kämpakraft. Sin fana bar han aldrig högre. Men stridens mål,
är det väl segerns, och icke snarare motståndets eller till och med fallets ära?
Af stunden väntade han intet, och nästan lika ödsligt tycktes honom framtidens
perspektiv.
Man kan ej utan medkänsla läsa hans sjelfbekännelser härom. Ty han
söker ofta att analysera sitt inres tillstånd, att utransaka orsaken till detta
ovana själstryck. „Är en sådan sinnesstämning", spörjer han, „bevis att mannaáldern
nalkas sin vändpunkt, eller är den endast en produkt af den erfarenhetens allvarliga
skola, som låter den skärpta blicken skåda lifvet i dess nakenhet?" Han tror hellre
det senare: „Den fórhoppningsfulla fondväggen på lifvets fordom så leende tafla har
förlorat sin tjusning, och endast det djupa, fasta medvetandet af att samhället, trots
det mångartade inre eländet hos dess medlemmar, har en stor, en evig mission att
uppfylla, en mission, som hvarje generation i sin mån måste befordra, kan upprätthålla
sinnesspänstigheten hos dem bland dess söner, som förmått motstå försoffningens de-
mon ... Riksdag efter det nya statsskickets ordning har nu (1867) här sammanträdt,
och demonen har icke förglömt sig." Partisöndringen skildras i dystra färger. In
summa: ,Spektaklet kan med skäl framkalla melankoliska grubblerier under känslan af
huru fruktlóst det redbara arbetet ofta är.”
„Du finner", fortsätter han i veknande ton, ,huru missmodig min sinnesstäm-
ning är; ja väl, men dock ej modlós: du vet att jag fóredrager frangi framför flecti och
kan blicka mina politiska fiender rakt i ögat, emedan inga sidointressen verka på mig.
Densamme i dag som för 20 år till baka, har jag aldrig sökt någon egen fördel, och der-
uti ligger min upprätthållelsekraft. Men då jag inom mig går till baka till minnena
är börjad“;.. „alla bönder kallas nu i 1 k. för Herrar, och när dessa herrar äfven fått
öfvermagten i 2 k., så är saken komplett. Det ledsamma för dem är blott, att de dock icke
i sin krets kunna sakna detaljkunskap, och derför måste ock en del sakkunnigt folk inväljas,
dock ej för att få pluraliteten i sin hand“ (1867). „Det demokratiska elementet är i full
rörelse för att vinna ófverhanden.^ Men „för dem, som känna landets historia, andan af dess
institutioner, den stora till alla delar utsträckta borgerliga frihet, som här herskar och genom
lagar är bekräftad, pressfrihet, församlingsfrihet, näringsfrihet, m. m., — för dem är det oför-
klarligt, hvad detta parti egentligen strüfvar efter...” (1868). Bonderegementet visar sig i
full blomstring; „Det utgör, dà det håller till samman, gifven majoritet, och det håller till
samman i alt, der deras egna intressen äro i fråga” (t. ex. försvarsfrågan)... „Liksom i
andra länder yrkas ock här på lika rösträtt för alla, men då pyramiden är bredast i basen,
inse dessa skrikare ej, att äfven deras herravälde sålunda snart skulle duka under för de än
lägre schakternas majoritet. Falska begrepp om statsborgerlig rätt och jemnlikhet hota sta-
terna med upplösning” (1871). O. s. v.
16
122
från min ungdom, när jag, en medellöshetens son, med ett högst ringa umgänge i den
yttre verlden, hänvisad till mig sjelf och mina tankars verld, städse leddes af den tysta
föresatsen att genom träget arbete förskaffa äfven mig ett rum vid fosterlandets råds-
bord och i sanningens tjenst; då jag erinrar mig dessa luftigt sköna hägringar, i hvilka
framtidsbilderna då framträdde för mitt inre öga, och nu skådar omkring mig i den
verklighet, jag tillhör, så frågar jag mig ännu stundom, hvart hon tagit vägen, denna
det hoppfulla ungdomssinnets friska tjusning? Hon var dock skön: "pedes vestis
defluxit ad imas, et vera incessu patuit dea'. Åter nu, sedan erfarenheten hunnit vidga
sig, sedan jag haft tillfälle att noggrannare blicka in i samhällets alla kretsar, från de
högsta till de lägsta, sedan jag haft tillfälle studera förhållandena, sådana de i verklig-
heten äro, nu när förhoppningarnas tjusning försvunnit, instämmer jag med Horatius:
quid sit futurum cras, fuge quaerere."
Til händelsernas lade sig äfven årens växande tyngd. Han kände sig
åldras, om han ock, vid länge sparad fysisk kraft, knapt ville tro derpå. Men
de bebådande tecknen hopade sig. Han fann sig städse mera ensam, ej blott
i åsigter, utan ock i minnen; ty de, hvilka med honom delat dessas rikaste
värden, ungdoms- och mannaålderns blomstringsstunder, nedlade en efter annan
vandringsstafven. Blott tomhetens och glómskans tysta välde vidgades för
hans blick. .„Huru fortlóper icke tiden, huru föränderliga dess skiftningar,
huru alt mera tom och begränsad denna krets af vänner från den tid, som
allenast är egnad i menniskans lif att grundlägga vänskapens fasta band; tacitis
senescimus amnis, vix memoria restat" — utbrister han i ett bref från hösten
1867. Han räknar vemodsfull de återståendes ringa tal; men också desse,
de voro ju borta, lemnade lünge sedan pà den strand, som icke mer var hans.
Blef väl förlusten någonsin ersatt, mildrad? Ur svaret talar resignationen: „I
en senare ålder är det endast konvenansen, likstämmigheten i vissa åsigter,
högaktningen, som knyter de varaktigare umgängesbanden; man kan stundom
finna sig väl i en krets af sådane umgängesvänner, särdeles då allvarliga frå-
gor taga förstånd och hjerta i anspråk och leda till varma tankebyten; men
det är dock icke ungdomens glada flägt, hvaraf man genomtränges, då man
träder i en sådan krets; den saknar hängifvenheten“ (jan. 1868); samt åter:
„Det kännes sorgligt att tänka derpå: vid mognare år kan man göra bekant-
skaper, men förvärfvar icke mera vänner i ordets högre betydelse” (mars
1871). Från denna sorg, från denna saknad, äfven den en gärd åt hemlands-
känslan, lösgafs han aldrig; dess udd grep blott med hvarje flyende dag,
ur hvarje brustet minne, alt djupare i hans själ.
„Men dock ej modlós!^ hade han sagt om sig. Ända derhän lät han
det aldrig komma: dá skulle han icke varit sig sjelf. Han visste från sina
tidigaste utvecklingsär en osviklig ,medicina mentis“. Ett hängifvet, oaflätet
123
arbete, äfven när det för ögonblicket syntes fåfängt, lönlöst, var honom på
samma gång en lättnad i bekymren och en läkdom mot nedslagenheten, som
ett heligt samvetsbud. „I en mans lefnadsordning“, så skref han till en vän
i okt. 1867, ,intaga de officiela pligterna ett särdeles betydelsefullt rum; eman-
ciperad från dem, ehuru krafterna äro bibehållna, funne han sig ej i den nya
ställningen; själen förslappas och dermed äfven kroppen; han behöfver verka
så länge kroppen förblir vid styrka”. Något sådant, som en möjlighet att fri-
villigt skona sig, att af beqvämlighet eller andra skäl draga sig till baka, föll
honom aldrig in. Men det var menskligt, om mödan, i synnerhet så otack-
nämlig, så föga uppburen af andras bifall den ofta visade sig, redan då och
då tryckte ned sjuttioàringens skuldror; det var menskligt, om känslan deraf
någon gång gaf sig luft. ,Jag är ännu”, yttrar han i sitt sista lefnadsär, om
sommaren 1873, ,den jag varit hafver, endast att jag ibland är trött vid lifvet
i dess mångahanda mindre trefliga skiftningar, och vid de flera arbeten af olika
slag, dervid jag under strid för öfvertygelse och rätt icke sällan för mycket
nóter på min själ, helst de obligatoriska tillfällena dertill äro många.” Dock
icke ens för ett dylikt befallande , endast” vek han undan, utan kämpade in-
till sin sista sjukdom liksom förr i kammaren; liksom förr sågo de kära uti
hemmet den gamles „arbetslampa lysa långt in på nätterna".
Men äfven i en lättare form af arbete och verksamhet än den ,,obliga-
toriska^, sökte och fann Nordström mången efterlängtad vederqvickelse. De
studieresor, han esomoftast företog till främmande länder, utgöra ett mycket
betecknande drag uti hans lefnad; de bevisa, måhända mer än annat, hur föga
blotta embetsrutinen och de färdiga eller hemgjorda fackinsigterna kunde till-
fredsställa hans forskande ande. Inslagen redan i hans yngre år, under tjenste-
tiden uti hemlandet (se sidd. 21. 51 f.), samt fullföljd efter öfverflyttningen till
Sverige, skulle denna rigtning i hans bildningssträfvan högeligen förtjena en
noggrannare skildring, helst en sådan utan tvifvel erbjöde många intresse-
väckande och lärorika upplysningar. Här tryta dock fullständigare källor; ty
det hörde till hans egenheter att mycket litet meddela sig under och om sina
ströftåg, hvarför till och med någon gång ett rykte föregaf, att han dött på
utrikes ort. En sammanställning af de bristfälliga notiser vi ega, tyckes
ge vid handen, att han med det teoretiskt statsvetenskapliga syftet, hvilket i
förstone, väl icke uteslutande men hufvudsakligast ledde honom, efter hand
förenat ett mer praktiskt, eller det att på orter och ställen efterspana källorna
till samtidens vigtigaste politiska och sociala strömningar, hvartill omsider alt
mera kom den sanitära synpunkten att genom rörelse och luftomvexling friska
124
upp sin öfveransträngda både själ och kropp. Gemenligen for han ut i maj
eller juni och vände först hem på hösten, då embetsgöromålen kallade.
Sin första utflygt från svensk botten företog Nordström redan om
sommaren 1847. Bland städer, hvilka han då gästade, i uppgifvet , historiskt
och juridiskt ändamål", nämnas Osnabrück, Brüssel och Paris. Sannolikt
gäller det denna tid, när han i ett bref omförmäler sig „för flera år till baka"
vid ett allmänt statsekonomiskt möte uti Brüssel hafva gjort bekantskap med
Thiers, Stuart Mill, Gneist m. fl. celebriteter. Han lemnade dem, „i enskild
séance inter pocula^, en redogörelse öfver den svenska stats- och ståndsför-
fattningen, och fick till gengäld en lyckönskan för Sverige att ega ett sådant
underlag för dess representation, jemte enhällig förklaring huru kortsynt det
vore, „om man ville frångå sitt historiska lifs traditioner, särdeles i så under
alla tider fria länder som England och Sverige; hos båda vore ståndsförfatt-
ningen lika naturlig såsom valprineip“. — Derefter anträffas han 1852 i Wien,
sysselsatt att taga kännedom om de österrikiska undervisningsanstalterna, tro-
ligen dertill föranledd af sin befattning som kanslerssekreterare för svenska
universiteten. Färdens vidare utsträckning anges icke, blott att han i slutet
af september åter infunnit sig i Stockholm. — Närmare detaljer saknas likaså
angående den exkursion, hvilken 1858 förde honom till sydliga Frankrike
(Toulouse nämnes särskildt) och på hemvägen öfver Holland. — År 1861 var
han åter utrikes, såsom framgår af en antydan, att han då bl. a. genomrest en
del af Polen och derifrån medtagit de sorgliga intryck, hvilka motiverade
hans uppträdande vid trenne redan förut omnämnda (sidd. 85.108. 113) po-
litiska tillfällen.
Något oftare, nämligen både i bref och inför kammaren, talar han om
sin sändning 1864 på våren (mars—maj) till vestra Tyskland, Holland, Paris
och London. Hufvudsyftet dervid var det att à svenska statens vägnar upp-
negociera ett jernvägslån, stort 2 millioner pund, hvilket han äfven å sist-
nämnda ort lyckades afsluta. Beträffande pressens ofvanför (sid. 82) påpekade
skarpa kritik af hans operationer i denna sak, yttrar han misslynt: ,Medvetan-
det att hafva gagnat har för mig högre värde, än erkännandet; och medvetandet höjes,
då jag betänker de verkliga svårigheter, jag under för handen varande tryckande för-
hållanden hade att öfvervinna; äfven lånevilkoren blefvo vida bättre, än man förmodade,
och deruti ligger mitt enda svar på lumpna anfall.” För öfrigt var han under resan
„verksam på mer än ett sätt", och gläder sig särskildt att genom ,icke ringa seghet"
ha kommit i besittning af åtskilliga hemliga diplomatiska noter, rigtade mot planen af
en skandinavisk union, aktstycken innehållande ett varnande memento för Sverige och
icke utan betydelse för Finland. „Olyckligtvis“, heter det vidare i brefvet, „kan jag
ej förmå mig att tro, det konferensen i London kommer att lösa den svåra danska
frågan. I sjelfva engelska parlamentet hörde jag tre aftnar å rad frågan diskuteras
och meningar yttras, som visa en fullkomlig omstämning i denna församlings åsigter
och känslor. Att dessa ännu ej kommit till utbrott, dertill är egentligen den out-
grundliga sfinxen skulden. Han håller sjelfva Engelsmännen i schack, mera genom sin
tystnad än sina ord. Antingen en allmän europeisk kongress eller ett fruktansvärdt
krig". Slutligen beskrifvas ock de entusiastiska hyllningarna af Garibaldi, till hvilka
han varit vittne i London.
Hans nästa färd, verkstäld 1867, torde varit en af hans längsta, lik-
som den, hvarom han utförligast ordat, åtminstone i tillgängliga källor. Man
skall säkert med nöje följa den lifliga och sakrika skildringen, hvilken der-
för här nedan, äfven till prof på hans pennas förmåga jemväl åt detta håll,
meddelas i det närmaste in extenso, så lydande: „Jag har denna sommar passe-
rat fyra månader utrikes. Jag behófde denna vederqvickelse för att retablera mig...
och åtminstone för det närvarande känner jag mig stärkt och uppfriskad. Också har
jag frossat af naturens majestätiska bildningar, och särskildt i sjelfva kontrasterna fun-
nit nya ämnen till beundran. Från Schweiz och Tyrolens undersköna alpdalar för-
satte jag mig till sydliga Frankrikes mjuka bygder, besökte Pyreneernes icke mindre
hänförande berg och dalsänkningar, badade några veckor i oceanens vågor vid Biarritz
och företog mig derpå en tur i det sagorika, melankoliska, dystert sköna Spanien, från
dess nordligaste gräns till dess sydligaste spets vid Gibraltars fot, der Afrika räcker
handen åt Europa och påtrycker det hela ödsligheten af sin vegetativa karakter. Det
var en resa, hvars minnen äro mig kära i anseende till det storartade i detta lands
historia, dess fornlemningar, dess säregna beskaffenhet och dess folks högeligen in-
tressanta lynne. Jag har sålunda besökt dessa baskiska provinser, hvilkas stolta och
frisinnade folk förstått att under alla våldsamma skiftningar, som utmärka Spaniens
historia, bibehålla sina fria kommunalinstitutioner, derför att det förstod att vörda den
historiska traditionen och afhålla sig från de neologiska frasernas lösliga kaleidoskoper.
Jag har besökt, bland andra, Toledo, Cordova, Sevilla, Grenada, Valencia, dessa urgamla
städer med dithörande landskap, utmärkta genom sina underbara bergskedjor, utan spår
af träd eller buskar på höjderna, men nedanför hvilka ofta förekomma herligt grön-
skande dalar, der fikon-, orange- och citronträden, blandade med granaternas mörka
kronor och öfverskuggade af palmlundar, bära sina herliga frukter; der sjelfva klipporna
prydas af vilda myrten- och rosenhäckar, och der Sierrans höjder alt emellanåt fram-
ställa de skönaste taflor af luftiga vårdtorn på bergspetsarna, ruiner från forna tider,
eller gamla slott, städer, byar och fästningsverk, sväfvande i skyn likt örnarnes nästen.
I dessa städer och trakter stöter man öfveralt på minnen från Morernes tid, deras
utmärkta flit, deras herliga byggnadskonst och förmåga att göra den gällande, och med
beundran och häpnad betraktar man ännu i dag vattenledningarna, arkaderna, tak-
hvälfningarna, terasserna, springbrunnarne och pelargångarne i qvarlefvorna af Grenadas
Alhambra och i Sevillas Alcazar. Jag tillbragte åtta dagar att beskåda detta vidt-
berömda Alhambra i Grenada, boende i ett hotel invid dess fot, och med ansträngning
lyckades det mig slutligen att begifva mig derifrån, så rik på studier, på minnen från
fordom; så herlig ännu i dag står hon qvar på sin dominerande höjd, denna stolta,
126
omfångsrika ruin, bibehållande i sitt inre till stor del ännu de praktfullaste salarna, de
herliga arkaderna, de friska springbrunnarne från Comarernes, Abencerragernes, Ze-
griernes och Boabdils dagar. Väl är ty värr mycket i förfall, dels genom krigen, dels
genom tidens ohejdade tand; men ännu äro ganska många partier nära nog oskadade
qvar, och bland dessa lyckligtvis de bästa och konstrikaste. Hvad annat jag sett och
upplefvat i Spanien under min omkring sex veckors vistelse der, under en period af
fullt uppror i en trakt, som jag äfven måste passera, vill jag nu ej närmare beröra:
nog af, totalintrycket af nuvarande politiska samhällsförhållanden derstädes är ett
ganska bedrófligt. Antingen måste dynastin, den sista bourbonska grenen, vika för
välgrundade anspråk på ett bättre tillstånd, eller ock stiga ned från sin så vanvårdade
tron. Spaniorerne äro konungske och tålmodige; men äfven fördragsamheten har ett
slut, när förtrycket gått ända till kokpunkten. Jag har sjelf blifvit vittne till mani-
festationer af detta förtryck, och kan ej annat än beklaga sådana drag af ursinnig
förblindelse. Mer än en gång kom jag att dervid erinra mig en skön tanke, hvilken
Spaniens historia tillskrifver Grenadas moriske beherskare Muhamed Abu Alahmar den
dag, dà Sevilla första gången intogs af Castiliens konung Ferdinand. ”Que angosta y
miserabile, sade han, 'seria nuestra vida, sino fuera tan dilatada y espaciosa nuestra
esperanza, en tanke värdig en hógsinnad muhamedan så väl som en kristen, och stor
och sann i alla tider.*
Om Nordströms senare resor har tillfälle icke funnits att inhemta
noggrannare kännedom. Dock framgår af ett hans bref till Runeberg, att han
äfven om sommaren och hösten 1871 vistades i främmande länder, då han
ock någon tid uppehöll sig i Rom samt af skaldens son vägleddes „i konstens
och antiqviteternas salar”. Ej mindre denna skrifvelse, med dess lyckade
karakteristiker af de nu mera äfven här välkända grupperna Apollo och Marsyas
samt Psyche buren af Amoriner, än många ställvis i hans korrespon-
dens inströdda omdömen, intyga huru öppet hans sinne var, lika väl för skön-
hetens som för sanningens och det rättas uppenbarelser i lifvet. „Jag har,
säger han sjelf, „under mångfaldiga resor temligen hunnit göra mig bekant
med alt hvad den civiliserade verldens konstmuseer innefatta skönt och herligt,
och anser mig derunder hafva vunnit ett ej alldeles oöfvadt öga". Men, såsom
redan nämnts, behöll han sina reseintryck mest för sig sjelf. Vi kunna icke
ens uppgifva, antingen det var under nu berörda utrikes vistelse eller vid någon
annan tidpunkt, han sträckte kosan ända till Rumänien för att, såsom en nekro-
log meddelar, , bättre bli i stånd att bedöma dervarande förhållanden". Okändt
är slutligen ock, huru vida den utflygt till kontinenten, hvilken han 1873 i
juni förmäler sig sinnad att i påföljande juli eller augusti anträda, verkligen
blef af. Emellertid synes nogsamt af det redan sagda, att få länder i vår
verldsdel funnos, dem han icke berest.
127
Då syftemålen med Nordströms många utflygter vanligen vette åt det
vestliga Europa, fick han blott tvenne gånger återse sin sköna fosterjord efter
afflyttningen derifrån, nämligen vid de förut skildrade festliga tillfällena 1860
och 1863. En kär anledning till förnyadt besök härstädes erbjöd honom
visserligen promotionen 1873, då det universitet, af hvilket han emottagit den
första lagerns uppmuntran, äfven skulle tilldela honom jubelkransens erkännande.
Han var också länge sinnad att infinna sig, men kom dock slutligen icke, och
— det är störande att minnas — han fann det „välbetänkt“, att han icke kom.
Vi låta händelserna tala sitt omutliga språk.
De unge promovendi hade förenat sig om att inbjuda honom genom
en särskild vórdnadsfull adress, hvari betygades „de känslor af glädje och
stolthet de skulle erfara, om åt dem förunnades lyckan att i sin krets på par-
nassen få skåda Johan Jakob Nordström”. Han hade, skrefvo de, ehuru nu
mera bosatt bland ,,det folk, med hvars öden våra i århundraden varit förenade", i sitt
hemland qvarlemnat jemte ,hágkomsten af sin ädla, hógsinta personlighet, frukterna af
sin mångsidiga, betydelsefulla verksamhet i vetenskapens och den fosterländska sam-
hällsutvecklingens tjenst*. De erinrade vidare, att „frän det gamla brödralandet stän-
digt nya underrättelser nått oss om den ingripande betydelse, af hvilken Herr Riks-
arkivariens verksamhet äfven der varit, och fylt våra hjertan med känslor af stolthet
och tillfredsställelse — om än blandade med vemod och saknad — deröfver, att det
varit en Finlands son förunnadt att framgångsrikt verka för kultur och samhällsskick
hos det folk, hvilket vi hafva att tacka för dessa civilisationens dyrbara frukter." De
voro öfvertygade, att samma tänkesätt delades" af det universitet, som under en lång
följd af år haft lyckan räkna Herr Riksarkivarien som sin främste lärare, och af det
folk, för hvars väl Herr Riksarkivarien offrat sin ungdoms entusiasm och sin manna-
ålders mognade verksamhet".
Vid det den åldrige läste denna skrifvelse, har en närvarande berättat,
syntes tårar glimma i hans öga. Äfven hans derpà ,hógaktningsfullt och med
broderlig tillgifvenhet* aflåtna svar uppenbarar nogsamt hjertats rörelse.
Det gör honom ondt att icke kunna gå deras vänliga önskan till mötes, „men den goda
viljan blir icke alltid herre öfver omständigheterna”. Sjelfva kallelsen ,är dock en
jubelkrans för sig, en dyrbar jubelkrans af förflutna tiders minnen. Jag ser i den ett
uttryck af den upphöjda ande, af hvilken I, liksom städse tillförene Finlands stude-
rande ungdom, lifvens, en ande, som älskar hågkomsten äfven af de äldre, de der före
Eder under samma vetenskapens tempelhvalf, som I nu, arbetade efter sin förmåga på
höjande af fosterlandets kultur och, huru än deras öden under tidernas gång sedermera
gestaltat sig, städse i sina hjertan såsom det dyrbaraste af sina minnen bibehålla håg-
komsten af dessa tider.”
Så långt var alt bra. De inbjudande och den inbjudne, de unge och
den gamle, tycktes förstå hvarandra. Men samstämmigheten fick icke råda
länge, högtiden icke ändas ostördt. Redan vid den omedelbart efter promo-
tionen hållna festmiddagen, när ett förslag uppkastades att till Nordström
afsända ett helsningstelegram, röjde sig, att äfven andra känslor än de i inbjud-
ningsskrifvelsen uttryckta, voro representerade i de lagerpryddes krets och hade
behof att göra väsen af sig. Ja, när det oaktadt helsningen, biträdd af pro-
motor, tillstädesvarande jubelmagistrar och de unges stora flertal, afgick, samt
följande dag ett tidningsreferat innehöll: „Till riksarkivarien Nordström, den
ty värr uteblefne celebre jubelmagistern, afläts ett helsningstelegram från de
unge“, trodde sig en oblyg stämma till och med inför offentligheten böra i
ett ,,beriktigande" tillkännage att beslutet derom icke varit enhälligt! Nord-
ström stod visserligen för högt att känna sig träffad af dylikt gläfs; han
yttrar på sitt sarkastiska sätt i ett bref: ,,Då pojkar, inspirerade af öfver-
sittare, slå sig på opineringar om för dem okända personer, blir det alltid
mycket värdigt, — i dubbel mening.” Men han visste nog, att opinioner och
läror gå i arf, och detta var för honom den enda allvarliga sidan af saken.
Han hade nyligen, liksom mången annan förut, med bedröfvelse inhemtat ett
på våren härstädes produceradt uttalande om vissa , positiva och negativa"
sträfvanden hos vår akademiska ungdom, och genast förutsett formuleringens
skottvidd; ,,sedan jag läst detta”, vidfogar han, ,var mitt beslut att icke resa
till promotionen fattadt; att det var välbetänkt synes af hvad vid pro-
motionsfesten inträffade.” — Partikuraget hade lyckats smyga tistel bland
den lager, hvaraf hans jubelkrans var flätad. Den åldriges återstående lefnads-
dagar blefvo altför få att än vidare unna honom ledighet eller lust att per-
sonligen besöka sitt fädernesland, att återse den dyra jord, som bergat så mån-
gen gyllne skörd af hans sonligt kärleksfulla, manligt trogna möda.
Den känsla af „trötthet vid lifvet”, hvarom Nordström talar på ett
ställe i samma bref (af 14 juli 1873), hvarur äfven senaste utdrag är hemtadt,
orsakades icke (såsom han sjelf förmenar) så mycket deraf, att han för träget
„nött sin själ”, som icke mer af kroppslig nedstämning. Hvarken i embets-
manna, medborgerliga eller skriftställarevärf angifver hans förmåga, tal eller
penna ens den minsta afmattning mot tidigare år. Hans närmaste omvårdnad,
den ömmaste iakttagelse, kunde icke hos honom i andligt afseende märka någon
förändring. De som hugnats af hans förtroligare umgänge, intyga enstämmigt,
att han till sina sista dagar bibehållit en sällsynt sinnets liflighet, energi och
fängslande värma. , Hans arbete i det offentligas tjenst fortgick", säges i en
minnesruna, ,ännu i hans sjuttiotredje år med oförminskad kraft, och han var
nu, som förr, en ytterst angenäm sällskapsman, när hvilans stund och vänners
krets var funnen"; en annan nekrolog förmäler: „Varmhjertad och gästfri, var
hans hem — enkelt men famnande — eftersökt, ty alla ville gerna lyssna
129
till den eldige, prófvade åldringens ord.” Intet tecken, att han öfverlefvat sig
sjelf eller psykiskt försvagats.
Det var ock långt ifrån, att hans fysiska styrka ännu uti hans sista
lefnadsår synts uttömd; få sjuttioåringar bibehålla den friska färg, den ögats
glans, den fasthet i hand och handstil, den stadigt jemna gång, den resliga
hållning, som fortfarande utmärkte honom. Han var storväxt, hvarken fet eller
mager, och bar sitt hufvud högt; ädel, stålsatt beslutsamhet lyste ur hans in-
telligenta blick och anletsdrag, ur hela hans väsen. Redan från ungdomen
härdad genom raska lekar och öfningar *, tycktes hans välbyggda kropp, i syn-
nerhet vid det måttliga lefnadssätt han alltid iakttog, kunna bjuda de största
ansträngningar spetsen. Man skulle trott, då man såg honom, att hans helsa,
liksom hans viljekraft, blott kunde brytas, men icke böjas.
I sjelfva verket angreps han dock, ovan att spara sig som han var,
icke sällan af tillfälliga sjukdomar, och det vanligen mycket häftigt. Så var
bl. a. händelsen ej mindre på våren 1854, då han under pågående riksdag
insjuknade i en särdeles svår gastrisk feber, än vid den högst betänkliga lung-
inflammation, han ådrog sig mot slutet af 1861. Äfven besvärade honom tid-
tals ganska smärtsamma reumatiska affektioner; ända derhän, att han under
året 1866 ofta hade möda att föra pennan. Till dessa mer och mindre be-
tydande krämpor stötte slutligen och ihärdigast ett underlifslidande, hvilket,
altför länge ringaktadt, småningom blef mycket envist och af honom sjelf an-
sågs, bland andra redan berörda orsaker, väsendtligt medverka till den förr
okända melankoliska dragningen i hans lynne. Han hoppades genom bad och
resor kunna öfvervinna det onda, helst han alltid af dessa medel kände sig,
åtminstone för någon tid, stärkt och uppryckt. Då gick arbetet med för-
dubblad fart.
Ändtligen hemtade honom hösten och vintern 1873 många tunga stun-
der; han nämner sjelf derom i ett bref (det sista vi ega af hans hand),
skrifvet i början af januari följande år till en intim vän i hemlandet: , Hela
* Han var t. ex. en djerf och skicklig simmare. — Ref. minnes ännu från pojkåren
sin och kamraternes fröjd, så ofta det lyckades oss att på simfärder stöta till hopa med
professor Nordström". Fans det väl något , roligare", än att i hans sällskap störta från den
s. k. „ättestupan“, en brant bergshäll söder om stadens gamla badhus, ned i den salta
böljan? Och nu bar det af, med honom i spetsen ut åt fjärden. I behaglig tid vände väl vi
öfrige om, men som en and sträckte han alt längre sin ban, tills vi ofta endast med möda
fingo syn på honom; ty han var hvad vi kallade en ,långsimmare". Näst honom anságos ba-
ron Kasimir v. Kothen och kamrer Florin för stadens störste simmare.
17
130
november och öfver hälften af december var min hustru sjuk och väckte der-
igenom hos mig allvarliga bekymmer. Jag sjelf var icke frisk, och hade dess-
utom öfver mig det allvarsamma arbete, som jag för dig nämnde under din
härvaro, och själen kände sig derför rätt ofta trött.” Vi erinra från det före-
gående (sid. 91 f.), att han just vid denna tidpunkt som ifrigast måste egna
sig åt uppsättandet af sitt reservationsvis afgifna fullständiga förslag till kyrko-
lag, och man inser lätt, att denna hans sista, äfven formelt så framstående
skrift, under antydda omständigheter, endast kunnat åstadkommas genom upp-
båd af tankens yttersta förmåga. Och likväl: knapt var detta undangjordt,
innan han åter stod på sin post i kammaren! Äfven der ha vi hört (jf. sid.
90) hans sista andragande, produceradt den 11 april 1874. Blott någon
dag derefter sträcktes han på det plågans läger, hvarifrån han icke mer
skulle uppstå.
Nordströms af naturen starka kroppskonstitution kunde endast för-
dröja, men icke mer öfvervinna den våldsamma sjukdomen, helst ett besläg-
tadt kroniskt ondt redan länge i hemlighet tärt på hans lifstråd. Dag efter
dag blefvo symptomen mera oroväckande. Under ihållande brännhet feber,
svåra smärtor och utmattande sömnlöshet sjönko krafterna hastigt, och i jemna
steg med dem tillfrisknandets hopp. Ingen vakande ömhet, ingen mensklig
konst, blott dödens engel, förmådde bringa den qvalde ro. Den 17 maj om
aftonen klockan 10 minuter öfver 8 slöt han lugnt och stilla blicken till evig-
hetens slummer; hans rastlösa ande hade utkämpat jordelifvets strid och möda,
hade funnit hvila från sitt arbete.
Underrättelsen om Nordströms bortgång var icke oväntad mer, men
väckte dock på hin- och hänsidan Bottenhafvet smärtfullt deltagande och lifli-
gaste saknad. 1 svenska sinnen kändes förlusten så mycket närmre, som
riksdagen, detta ständiga och fullgoda vittne till hans upphöjdt redbara lef-
nadssträfvan, ännu var samlad. Stod han ock, sedan år till baka, nog isolerad
med hänsyn till flera de vigtigaste samhällsfrågor, så fans dock ej den siar-
blick, som kunde döma, om ej till sist hans moget genomtänkta åsigter skola
segra öfver många dagens priskrönta opinioner, och i hvarje händelse förknippade
sig med hans namn föreställningen af en den oförvitliga karakterens, den orubb-
liga rättskänslans, den grundfasta pligttrohetens, de öfverlägsna insigternas
man. Hans ädelt snillrika begåfning som menniska och lärd, hans framstående
förtjenster som medborgare och embetsman, hvarken kunde eller ville någon
politisk meningsfraktion förneka.
151
Dessa tänkesätt och känslor, hvilka hufvudstadens och landsortens dags-
press redan vid dödsannonsen enstämmigt hugfäst, togo äfven från allmänhe-
tens sida uttryck, dà den aflidnes kallnade stoft utfördes till de dódes gård
att invigas åt förgängelsen. Den allvarliga stunden försiggick den 21 maj kl.
6 e. m. — således, genom en tydande skickelse, på innevarande riksmótes
sista arbetsdag. Liktäget uppbröt från den hänsofnes bostad vid Drottning-
gatan i all stillhet, utan hvarje ståt; det utgjordes allenast af hans maka och
barn samt nägre familjens närmaste vänner; men vid framkomsten till målet,
Stockholms nya kyrkogård, blef det emottaget af en derstüdes bidande talrik
samling. Der märktes, säger ett tidningsreferat, „cheferne för eivil- och eckle-
siastik departementen, ledamöter af högsta domstolen, riksdagens bägge kamrar,
af hvilka den första var nästan mangrant representerad, embets- och tjenste-
männen vid det verk, öfver hvilket den aflidne såsom chef haft närmaste led-
ningen, eller riksarkivet, hvilka till tecken af sin saknad och sorg anlagt
sorgdrägt, medlemmar af åtskilliga lärda institutioner, här i staden vistande
Finnar samt dessutom åtskilliga andra personer, som på detta sätt ville betyga
den bortgångne sin aktning. — Jordfästningen förrättades af kyrkoherden i
finska församlingen A. Sjöding, och var helt enkel, men derför icke mindre
högtidlig. ''
Samma timme, då Nordströms likbegängelse firades vid Mälarstranden,
egnades honom en offentlig minnesgärd, ett vackert kenotaphion, på hans hem-
kust, dit telegrafen träget burit alla sjukdomens och slutligen dödens sorgebud.
Inbjudarne till högtidligheten voro universitetets professorer. Ty väl qvarstod
i deras led nu mera ingen af den hädangångnes forne embetsbröder, liksom
öfver hufvud hans efterlefvande samtida voro få, men pieteten för hans person-
lighet, vördnaden för hans verk och grundsatser och läror, hade år från år
blott stigit inom den korporation, han sjelf i mannaålderns blomstringsdagar
af själ och hjerta och med hela sin andes okufliga energi tillhört. Och att
högskolans tillgifna erkänsla äfven funnit gensvar inom vida samhällskretsar,
i alla deras bröst, hvilka akta rätt och sanning och det friborna ordet högt,
derom bar hennes öfverfylda festsal det ojäfaktigaste vittnesbörd.
Akten var anslående och värdig sitt föremål. Den öppnades, vid lärare-
kårens inträde, med Beethovens imponerande sorgmarsch. När tonerna tystnat,
besteg en af de juridiska studiernas målsmän *) katedern. Uppmanande åhörarne
+ Prof. K. G. Ehrström,
132
att i tankarne ansluta sig till sorgeskaran der borta på andra sidan hafvet,
för att ,vid grafven på kistan nedlägga en krans, knuten af vår tacksamhet",
gaf talaren en kort, men varm och sakrik skildring af den hädangångnes äro-
fulla och fruktbringande verksamhet, särskildt i hans hemland, åt hvilket han
hade lemnat „den rikare delen af sitt lif såsom ett oförgängligt minne”. Ta-
let efterföljdes af studentkörens fulltoniga sång från läktaren. Burna på me-
lodin till ,, Viken tidens flyktiga minnen" gingo likt anderöster genom salen
de manligt sköna och gripande ord, i hvilka skalden *) qvädit sin berömde
landsmans döds- och lefnadsruna på en gång. De lydde sålunda:
Lag skall hägna den ringes hydda,
Våld skall vika och Rätt skall skydda,
Ljus skall dagas ur skuggor flydda,
Magt skall växa ur viljans jern.
Fosterbygd, som i vårens dagar
Glömt den höst, som din sol förjagar,
Mins den Son, som i starka lagar
Sökt i magternas kamp ditt värn.
Fjerran jordas på Mälarstranden
Kämpen, fräjdad i nordanlanden.
Svensk är grafven, men finsk var anden:
Herren hägne hans andes ro.
Än hans mägtiga ord oss mana:
Rätt skall ristas på folkens fana,
Lag skall vägen till frihet bana,
Mannakraft skall i norden bo.
Till sist hördes sorgmarschen åter. I vemodsfullt högtidlig stämning bröt
menigheten upp. Ristad var på griften, nej! i alla fosterländska hjertan och
för häfdens blad, den inskrift som skall för efterverlden tyda Johan Jakob
Nordströms namn.
„Ja svensk är grafven“ — så genljód snart öfver böljan till Svea-
land; det lät, det fattades som en hedersskuld.
Nordströms qvarlåtenskap hade blifvit granskad och förtecknad; der fans
ej altför mycket af denna verldens goda; behållningen värderades till omkring 4000
* Z. Topelius.
133
kronor; dess dyrbaraste del var den hädangängnes bibliotek. Väl hade han,
vid anständiga aflöningar, alltid fört ett sparsamt lefnadssätt, samt endast för
sina vetenskapliga behof och dermed sammanhängande resor kostat något
mera på sig. Men skulder tryckte länge från yngre år; först 1867 kunde
han med frigjordt sinne skrifva till en förtrogen: ,ändtligen har det lyckats
mig att lätta bördan, ehuru med hvarjehanda fórsakelser.^ Också är det
kändt, samt äfven i en nekrolog offentligen betygadt, att han mot alla nöd-
lidande var ömsint och mycket hjelpsam samt för öfrigt ,oegennyttig till en
grad, som är sällsynt”. Vid hans frånfälle befans hans egen familjs ekono-
miska ställning blott föga tryggad.
I betraktande af dessa ömmande omständigheter, hållna mot den aflid-
nes utmärkta förtjenster om samhället, hade Konungen till 1875 års riksmöte
aflåtit proposition derom, att den efterlefvande enkan, som fórfattningsenligt
blott var berättigad till en pension af 533 kronor, derutöfver skulle hugnas
med ett årligt extra understöd af 2000 kronor. Statsutskottet tillstyrkte 1500,
en bondereservant blott 1000. Första kammaren antog enhälligt den kongliga
propositionen.
I andra kammaren framhölls vältaligt och välvilligt, att Nordström, till
följd af sina omfattande juridiska insigter, lätteligen kunnat bereda sig större
inkomster, men försakat detta för ständiga allmänna uppdrag, och mer seende
på statens än sitt eget bästa; hvarför Konungens proposition borde bifallas
„säsom ett erkännande af en verksamhet, för hvilken det allmännas angelägen-
heter städse gått framför de egna.” Men tvenne hemmansegare väckte oppo-
sition. , Skulle riksdagen gifva barmhertighetsersättningar till alla enkor efter
riksdagsmän af det slaget, så blefve det antagligen många att gifva åt", har-
mades den ena; stallbrodren åter ville ej bestrida Nordströms förtjenster: „men
att han skulle af kärlek till Sverige öfvergifvit sitt fosterland bevisar ej något
till fördel för honom i detta hänseende, ty fosterjorden bör väl vara för hvar
och en kärast och så äfven för honom”.
När detta var sagdt, höjde sig en väldig stämma *). „Ja, svensk är
grafven“, upprepade han efter en recit ur den finske skaldens qväde, ,, svensk
är grafven, och svensk förblir den, ty Sverige hade bördat rätten till den, men
bördsskillingen är ännu ogulden till den aflidnes maka, som följt honom hit
öfver hafvet. Svenska riksdagen kan ej uppresa annan minnesvård öfver stoft-
hyddan, som omslöt den starka finske anden än beviljandet af det utaf Kongl.
Mjt begärda anslaget, och att nedsätta detta, vore i dubbel mening ned-
* Kapten Casparsson från Uppland,
134
sättande.... Mine Herrar! Det geografiska Finland är för Sverige fórloradt
— och för alltid förloradt. Men det andliga Finland, som vi med kulturens
vapen eröfrat, är qvar. Det är vår oafhändeliga egendom, som ingen annan
magt, än vi sjelfva, kan oss frånhända. Hvarje fråga, som berör dessa för-
hållanden, synes mig derför af djup internationel betydelse, der det gäller att
visa fram de gamla, välkända svenska färgerna. Här är fråga att hedra min-
net af en fräjdad Finlands son; här är fråga om ett understöd till en aktad
Finlands dotter. ... Jag yrkar bifall till Kongl. Mjts proposition.”
Detta tal gjorde slag i saken. Äfven andra kammaren voterade pro-
positionen. Svenska folket hade gäldat sin hedersskuld, „bördsskillingen“ till
den efterlefvande makan.
Nordström var sedan 1829 gift med Anna Kristiana Synner-
berg (f. 1805), dotter till prokuratorssubstituten i k. senaten, lagmannen, slut-
ligen statsrådet E. J. Synnerberg och Helena Kristina Charlotta v. Knorring,
i hvilkas hus han under sin studietid varit informator för sin sedan vordna
hustru och hennes syskon. Han efterlefves af henne och trenne barn: dütt-
rarna Anna Ida Katrina Charlotta och Adèle Josefina, samt sonen
Karl Fredrik Theodor, filos. doktor, bergsman, — alla födde i Helsingfors.
Nordströms porträtt har, veterligen, tvenne gånger blifvit publiceradt,
nämligen mot slutet af 30-talet litografiskt, dock endast i ett mindre antal
exemplar, efter en (blyerts?) teckning af Mazér, samt vid minnesorden öfver
honom i Ny Illustrerad Tidning (1874 39) xylografiskt, sannolikt efter en fo-
tografi. En ny i oljefärg utförd porträttbild af honom i halffigur väntas f. n.
(i slutet af maj) till vår ort. På finska universitetets anhållan målad af den
förtjenstfulle artisten grefve G. v. Rosen i Stockholm, en yngre vän till den
hädangångne och hans familj, är taflan, hvarom de fördelaktigaste omdömen
redan inlupit, bestämd för vårt juridiska auditorium, hvarest förut bil-
derna af Johan Stjernhók och Matthias Calonius erhållit plats. — Mätte så
visst de Finlands unge söner, hvilka på detta rum inhemta Dikes höga bud,
vid betraktandet af den fräjdade lärarens uttrycksfulla drag känna en liflig
maning i själen att till efterdöme för sin lefnadssträfvan ställa hans manligt
fasta, rättrådiga och storslagna personlighet!
180129
1810 qq
181817
1827
31 (19)
3
Kronologiskt förtecknade data
Jakob Johan Nordström föddes i Åbo.
Fadren, svarfraren Matts Nordström (f.
176415 + 18233), egde i Åbo gården
Klemetü vid Tavastgatan, Kyrkoqvarteret.
Modren Katarina Holmberg (f. 177325,
flyttade till Helsingfors 1834, der hon
1184525) rusthállaredotter frán Pargas.
Systrarna Eva Sofia och Anna Lovisa
T på 30-talet. Jf. Lefnadsteckningen sidd.
S5 LS TS TIE
Skolgäng i Abo. — Sid. 3.
Student; inskrifven i Abo nationen
Sid. 3 ff.
Tog stipendiatexamen. — Sid. 6.
Respondent för J. J. Tengstróms diss. „De
viris in Fennia peritia litterarum gracca-
rum claris.^ P. VII. — Sid. 6.
Respondent fór J. Fr. Wallenii ,Positio-
nes miscellae* — Sid. 6.
Filosofie kandidat.
Disp. pro gradu sásom resp. fór Fr. W.
Pippings diss. „De bibliothecariis acad.
aboensis* P. VIII. — Sid. 6.
Kallar sig på titelbladet till förenämnda
diss. samt sedermera städse Johan Ja-
kob. — Sid. 3, not.
Promoverad till fil. doktor och magister.
Promotor A. J. Lagus. — Sid. 6.
Tog juris examen, jemte Bl. G. Jüger-
horn m. fl. — Sid. 7.
Tog juris kandidatexamen. — Sid. 7.
E. o. amanuens vid universitetets kon-
sist. Vald bland flera sökande. — Sid. 7.
Inskrifren såsom auskultant vid Åbo hof-
rätt. Enligt egen, men felaktig uppgift
redan i januari. — Sid. 7.
18
6"
; Utgaf såsom spec. för adjunktur i ekono-
misk o. handelslagfarenhet „Om lünsfor-
fattningen i den svenska norden intill
Gustaf Es tid.” A:o sidd. 30. — Sid. 8.
Utnämnd juris adjunkt. Sid. 8. 9.
till J. J. Nordströms biografi.
5 = Åbo brand. — Kanslersbref af 21 om uni-
versitetets flyttning till Helsingfors.
Sid. 9. 10.
1828 våren. Pâtänkt juris licentiatexamen.
Sid. 9.
» slutet af sept. Flyttar till Helsingfors. — Sid.
10.
» 4l Universit. öppnas i Helsingfors. — Sid. 10.
» —1829 vårterminen. Bestred professuren 1
ekon. o. handelslagf. — Sid. 10.
1829 sept. Ledamot i disciplins komiten. — Sid.
11. 30. 32 f.
A 12 Tog juris licentiatexamen. — Sid. 9.
» Gift med Anna Kristiana Synnerberg. —
SCO Billa Beh
1829—1834. Sekreterare i censurkomitén. —
Sıd. 1%
183115 En af Finska litterat. sällskapets stiftare,
— Sid. 12,
1832 v.t.— 18353 h. t. Förestod professuren i folk-
o. statsr. under ledigheten efter Myreen
(7 183123). — Sid. 12. —
„ bh. t.—1833 v. t. Kurator för Abo student-
afdelning.
Utgaf såsom specimen för juris doktors-
grad „Skildring af bevisningsmetoderna i
brottmäl efter landskapslagarne.“ D. I. 8:0,
sidd. 88. Praeses W. G. Lagus. — Sid. 12.
» 3% Utgaf såsom specimen för professur diss.
„De municipiorum in Fennia constitutione."
P. I. II. 8:o, sidd. 80. Ventilationen
försiggick först följande år 21. — Sid. 12.
Utgaf arbetet ,Skildring af municipalför-
fattningen i Finland. Akademisk afhand-
ling.“ Helsingfors 1832. 8:o, sidd. 84.
Öfvers. af föreg. — Sid. 12. f.
Hórde jemte Runeberg, Nervander, Gyl-
dén, Lile m. fl. till den enskilda afton-
kretsen ,collegium quindecim saturnale“
— Sid. 12.
» %° Kanslersbref ang. väckt fråga om ny fór-
28
» 3
1833 ff.
136
delning af läroämnena i jurid. fakulteten.
— Sid 13.
1834 P Utnämnd professor i folk- o. statsrätt
o. nationalekonomi. — Sidd. 13. 32.
1834 sommaren. Resa til Reval. Beskrifven i
Morgonbladets n:ris 61—65 samt 1836 |
nris 11. 12. — Sid. 21.
» 1$—18352 Polemik i Morgonbl. ang. v. Bons-
dorffs kamerallagfarenhet. — Sid. 15 ff.
» 3» Votum om Laurells specimen. — Sid. 38.
183525 Votum angående orientaliska professionen.
— Sid. 39.
» 5 15 Utrikes resa till Tyskland, Danmark
o. Sverige. — Sid. 21. 55.
» 12 Votum ang. afdelningsbetygen. — Sid. 33.
183615 & %1 Utgaf latinska stipendiatteser.
sidd. 4 + 4. — Sid. 25.
4:0,
1837 . Utgaf ,Hvarjehanda anteckningar under
en utflygt frán Helsingfors till Reval. Ur
H:fors Morgonblad 1834 o. 1836, med
några tillägg". H:fors. 8:0, sidd. 64. —
Sid. 21.
» 7? Votum ang. fórelisningsrütt. — Sid. 40.
18383. 3,. 353. Vota ang. rätt till afsügelse af
kuratel — Sid. 34.
» ?J Finska Vetenskapssocietetens stadgar fast-
stülde. Nordström en af dess (15) stif-
iare. — Sid. 1. 21.
» 11 Ansökan hos konsistorium om trycknings-
hjelp för ,Bidrag till svenska samhällsförf.
hist“. — Sid. 22.
18393 Meddelande i Vetenskapssocieteten om
„Svenska kyrkans organisation o. friheter
under katolska tiden". — Sid. 1.
» = Tal vid Vet. S:s årsmöte: ,Teckning af
de äldre nordiska fattiglagarnes hufvud-
momenter“. Sid. 1.
„ juni „Bidragens“ 1 afdelning fürdigtryckt. —
Sid. 22:
» 75 Votum ang. stadgar för studentafdelnin-
garna. — Sid. 34 ff.
18403 Utgaf stipendiatteser på svenska (Om be-
nâdningsrätten). 8:0, sidd. 8. — Sid. 25.
15 Universitetets jubelfest. — Sid. 23. 50.
L? Promoverad juris doktor. — Sid. 23.
13 Utgaf stipendiatteser på svenska (natio-
nalekonomiska ämnen). 8:0, sidd. 8. —
Sid. 25.
1841; —;; Utrikes resa till Tyskland, Österrike,
Sverige. — Sid. 21. 56.
» 15 Utsedd ledamot i komité för skogslagstift-
ningen, — Sid. 26,
184145, Inspektor för borealiska studentafdelnin-
12
gen. — Sid. 37.
1842 Ofvertog förarbetena till nytt kyrkolags-
förslag. — Sid. 28.
„ 11,12 Förslag i konsistorium till stipendie
författn.
» i Skref i bihang till F. A. T. nekrolog öf-
ver grefve Joh. Fr. Aminoff. — Sid. 25 f.
Ledamot af Kongl. samfundet för utgifvande
af handlingar rörande Skandinaviens hi-
storia.
18434 (184223) Riddare af S:t Wladimirs ordens
A:de kl. — Sid. 93.
$ Ledamot i kyrkolagskomitén. — Sid. 28.
^ 1 Votum om finska språkets studium. —
Sid. 40 f.
» M29 Motion i konsistorium undertryckt af
rektor. — Sid. 42.
2, 14 Besvär hos prokurator och dennes re-
solution. — Sid. 42 f.
„ sommaren. Resa till Sverige. — Sid. 56.
» 4 Betänkande till lagrevisionskomitén. —
Sid. 44 f.
5 Ledamot af kgl. oldskriftssällskapet i Kö-
penhamn. —
184429 Utgaf i form af stipendiatteser „Ett och
annat om handelsbóckers beviskraft". 8:0,
sidd. 16. — Sid. 25.
T = Kanslersbref ang. besvären. — Sid, 43.
» 2, L2 Votum ang. Stenbäcks docenturspeci-
men. — Sid. 46.
„ sommaren. Resa till Sverige. — Sid. 56.
» 4 Utgaf stipendiatteser: ,Ytterligare ett och
annat om handelsböcker och kreditpap-
per.“ 8:0, sidd. 17— 30. — Sid. 25.
» 47 Votum angående studentafdelningarna. —
Sid. 37.
5 Li Uppträde i konsist. — Sid. 48.
184512 Votum i en förslagsfräga (ang. Sahlberg).
— Sid. 49.
Redigerat och utgifvit , Förslag til kyr-
» *
j kolag fór Storfurstendómet Finland, jemte
motiver och betänkanden". H:fors. 8:o,
sidd. 432. — Sid. 28 f.
» 3 Rektorsval — Sid. 54.
». 4° Nordströms afskedsansókan, föredragen i
konsist. L9. — Sid. 54. 62.
26 Kansler om afskedsansókan. — Sid. 62.
Resa till S:t P:burg (2). — Sid. 58 f. 62.
Ledamot af Estländska litteratursüllsk. i
Reval.
$. ff. Polemik med Saima, — Sid, 27,
1846 $909 Erháller afsked från professuren; fóre-
draget i konsist. L2. — Sid. 60. 62. 63.
4 Resa till S:t Petersburg. — Sid. 63.
» 3
„ juni. Resa till Stockholm. — Sid. 64.
„ A? Utnämnd svensk riksarkivarie. — Sid. 64,
jf. 56. 62.
„ September. Afgörande depesch. — Sid. 65.
15 Öfverflyttar till Sverige. Afskedsord af
Fr. Berndtson med musik af Axel Inge-
lius. — Sid. 65. f.
29 Erhäller af Svenska akad. Karl XIV Jo-
hans pris för litterära fórtjenster. —
Sid. 68.
—1847 Riksarkivet flyttas till förra Ridder-
stolpeska huset. — Sid. 73.
1817 Sekreterare i komitén fór revision af uni-
versitetens statuter. — Sid. 70.
» 27 Föredrog i Stockh. litteratursüllsk. „Hi-
stor. öfverblick af slesvig-holsteinska frá-
gan.“ — Sid. 76. 86. 93 f.
$ Hans Jürta f. — Sid. 68; jf. 56. 72.
„ juni—sept. Utrikes resa; besökte bl. a. Osna-
brück, Brüssel och Paris. — Sid. 124.
12 Ledamot i Fornskriftssüllsk. — Sid. 69.
19 Ledamot i Svenska Vet. Akad. (Enl. an-
nan uppgift 2). — Sid. 69.
41 Ledamot i V. H. o. A. akad. — Sid. 69.
—]1848 Vid riksdagen, sekreterare i konsti-
tutionsutskottet. — Sid. 77.
1848 Kanslerssekreterare för univ. i Lund. —
Sid. 70.
„ mars. Republikanska kravaljr i Sth. —
Sid. 99.
ff. En af Ständernas komiterade f. tryckfri-
hetens várd. — Sid. 77.
» +? Ledamot af Vet. soc. i Upsala. — Sid. 69.
184922 Kanslerssekreterare f. univ. i Upsala. —
Sid. 70.
; AP Riddare af Nordstjerneorden. — Sid. 93.
„ sommaren. Obehag i Lund. — Sid. 70.
2° Kallad till ledamot i Svenska akad.; antog
ej kallelsen. — Sid. 69.
Utgaf ,, Bidrag t. penningeväsendets histo-
ria intill Gustaf Ls tid^ (Fóredrag i V.
H. o. A. akad. 2? 1849). — Sid. 76.
» 1$—1851;g. Vid riksdagen sekret. i kon-
stitut. utsk. — Sid. 77.
1851 april. „Underd. förslag och betänkanden
ang. nya statuter f. universiteterna o. em-
betsexamina“. Utg. 1852. 8:0, sidd. 234.
Sid. 70 f.
» ^9 ff Runeberg i Sverige.
”
»
1850
137
1852 > Sistnimnde „Underd. förslag" ete. ut-
kommo. — Sid. 70. 77.
„ juni—sept. Utrikes resa, till Österrike. —
Sid. 124.
185319 Ny reglering af riksarkivet anbefald. —
Sid. 73.
Utgaf ,Afhandll. hör. t. läran om kre-
diten. I. Kredit- o. bankväsendet.“ Sth.
8:9, sidd. 290. — Sid. 76. 78.
hósten—1854. Ledamot i komité fór hypo-
teks- och kreditfrágor, ny konkurslag etc.
— Sid. 77 f.
„ Sept. Vald till Vet. akademins ombud vid
riksdagen. — Sid. 78 ff.
l$ Karakteristiskt bref i anledn. af detta
val. — Sid. 79.
12— 185445. Representant i riksdagen. Le-
damot i lagutskottet. — Sid. 80 f. 82.
1854— 1867. Fullmägtig i rikets stünders riks-
güldskontor. — Sid. 81.
„ i mars. Betänkligt sjuk. — Sid. 129,
sommaren. Inlägger ett ord till skyddande
af finsk privat egendom under oriental.
kriget. — Sid. 94.
mnl
»
»
1855 jan. Påtänkt för kabinettet. — Sid. 95.
» maj. Obehag i Upsala. — Sid. 70.
» okt. Chemnitz hist. utgifven af riksarkivet
(genom Dahlgren), med fórord af Nord-
ström. — Sid. 75.
Ledamot i svensk-norsk komité fór utarb.
af Mellanrikslag med Norge. — Sid. 83.
Obehag i Kristiania. — Sid. 83.
13—185819. Representant i riksdagen. Le-
damot i bankutskottet. — Sid. 81 ff.
Nordströms återkallande till Finland pä-
tänkt. — Sid. 101, not.
1857—1858. Fråga om áterflyttning. — Sid.
100. 102.
1856
»
1858 jan. Pätänkt för ecklesiastikportföljen. —
Sid. 95.
„ febr. Bedömd i Litteraturbladet. — Sid.
102 £
„ mars. Protest af Gyldén, Lille, Runeberg,
Schauman. — Sid. 103.
, juni— sept. Utrikes resa: sydl. Frankrike,
Holland etc. — Sid. 124.
„ Okt. Ledamot i komité för utarbet. af ny
konkurslag; i kommunallagskomitén. —
Sid. 84.
„ dec. Ledamot i ,stora finanskomitén*, —
Sid. 84.
» 15 Kommendör af Nordstjernan. — Sid. 93.
18
138
1859 jan. Påtänkt för statsrådet. — Sid. 95.
» 2? Plan för utg. af handlingar genom riks-
arkivet faststäld. — Sid. 75.
Grundlagsfest i Sverige; Nordström bland
inbjudarne.
33 Karl XII:s graf öppnad; bl. a. närva-
rande Nordström. —
9—6029. Representant vid riksdagen. —
Sid. 84 f.
186025— 15, Besök i Finland. — Sid. 104 f.
1861 ff. Handll. rör. Sveriges hist. utg. af riks-
arkivet (genom Granlund), med fórord af
Nordström. — Sid. 75.
„ Sommarn o. hösten. Utrikes resa: Polen etc.
— Sid. 124.
» dec. Svårt sjuk. — Sid. 129.
1862 2 Talare vid Pultava festen. — Sid. 108.
» 2 Erbjuden anställn. i Finland. — Sid. 107.
» aug. ,Promemoria ang. riksdagsvüsendet^.—
Sid. 111.
hösten. Komite till lindrande af nöden i Fin-
land. — Sid. 117.
15—63-%. Representant i riksdagen.
Sid. 85.
6
» 6
mio
»
”N
”
1863 ,Betänkande ang. Sveriges finans. ut-
veckl. 1834—60." Sth. 8:0. — Sid. 84.
» Våren. Meeting i Sth. — Sid. 113.
» 2 Yttrande angående Polen. — Sid. 85. 113.
juli. „Förslag till landtdagsordning för Stor-
futstendömet Finland". — Sid. 112.
Närvarande vid finska landtdagens öpp-
nande. — Sid. 113 f.
Finska ständernas tacksägelseadress till
svenska folket undertecknad. Förvaras i
riksarkivet. — Sid. 117.
1864 mars—maj. Utrikes i statsärende: Tyskland,
Holland, Paris, London. — Sid. 88. 119.
124.
» aug. Förord till handl. utgifna af riksarki-
vet. — Sid. 75.
- Riksarkivet flyttas till sin nuv. lokal. —
Sid. 73.
186545 „Bref om det från 1863 hvilande förslag
till ombildning af svenska representatio-
nen, af Thomas Frisk." Sth. 8:o, sidd.
100. — Sid. 86 f. 120. 22,
Förord til handll. utg. af riksarkivet.
II. Sid. 15;
5 Grundlagskomite i Finland. — Sid. 115.
» 16—0622. Icke vald i riksdagen. — Sid.
86. 119, not.
Vald till representant för Norrbottens
, dec.
1866
lin i 1 kammaren (på 9 år från 1867).
— Sid. 88.
april. Förord till , Svenska riksarkivets perm-
bref“, utg. af Kullberg. — Sid. 75.
186715— 15. Representant i 1 kammaren. —
Sid. 88 ff.
juni—okt. Utrikes resa: Schweiz, Tyrolen,
Frankrike, Spanien. — Sid. 125.
186815—-L5, Representant i 1 kammaren. — Sid.
88 ff.
Förord till handll. utg. af riksarkivet.
IV. — Sid. 75.
—4. Lekmanna ombud för Sth. i kyrko-
mötet. — Sid. 91.
Fórord t. Svenska riksarkivets perm-
bref. II. — Sid. 75.
186915 — 15. Representant i 1 kammaren.
”N
”N
JUL
3
” 9
dec.
”
Sid. 88 ff.
i Riddare af preuss. Róda órns orden. —
Sid. 93.
187015— 13. Representant i 1 kammaren. —
Sid. 88 ff.
187115—29, Representant i 1 kammaren. —
Sid. 88 ff.
„ mars. Förord t. handll. utg. af riksarkivet.
Mas Sid: 75:
„ juni—sept. Utrikes: Italien. — Sid. 126.
187215— 16. Represent. i 1 k. — Sid. 88 ff.
— 73. Praeses i Vet, akad.
Fórord t. Sv.
II. — Sid. 75.
Förord t. handll utg. af riksarkivet
(genom Feilitzen). II, 2. — Sid. 75.
187315— 26, Representant i 1 kammaren. —
Sid. 88 ff.
„ Jubelmagister vid promot. i H:fors. —
Sid. 7. 127.
„ apri. „Om socialismens fórh. t. familjerät-
ten“ (ms) tal vid nedläggandet af ord-
fórandeskapet i Vet. akad.
» $— fo Lekmanna ombud för Stockholms stad
vid kyrkomótet. — Sid. 91.
B Sjelfstindigt fórslag till kyrkolag, reser-
vation. — Sid. 91 f. 130.
187415—(22) Representant i 1 kammaren. —
» maj. riksarkivets permbref.
"unl
Sid. 88 ff.
» 4 Sista yttrande i riksmötet. — Sid. 90.
130.
» lj Afled kl. 8,10 e. m. — Sid. 130.
21 Begrofs å Stockholms nya kyrkogård. —
Sid. 130.
Samma dag sorgefest i H:fors. — Sid. 131. f.
139
Nekrologer öfver Nordström i svenska tidnin- | ströms professorstid“, 28—22 nris 142, 146,
garna: Nya Dagligt Allehanda (15), Post o. Inr.| 151, 153 B., 154, 163, 167), Tidskrift utg. af
T. (13), Aftonbladet (15), Dagbladet (15), Ny |Jurid. fören. i Finland (1874, sid. 68—80, af K.
21
Illustr. T. (%, med porträtt), m. fL, äfvensom i|G. Ehrström med tillägg till det af honom À
kalendern ,Svea^ (1875, sid. 176—182, af Ax. |hällna minnestalet). Jf. ock R. Renvalls förtjenst-
Krook); så ock i Helsingfors Dagblad (187419, fulla „Biogr. anteckningar öfver det finska uni-
samt af R. C. en artikelserie , Från J. J. Nord- | versitetets lärare." H:fors 1869. Sid 148. ff.
NANA
Rättelser:
Sid. 14, rad. 28, läs: en f. ett; — 19, 28: bortdó f. bortgå; — 28, 7: erkebiskop f. biskop;
— 64, 9, till ordet teckning hör en bortfallen not: Af J. Ph. Palmén: i Jurid. Album utg. af R. Lagus,
IH, 94 ff. IV, 38 f; — 69, 3: Vetenskapssocieteten f. Vetenskapsakademin; — 74, 13: arkivalier f.
arkivarier; — 104, 23: det f. de.
a
en
m Yi fil dk
| IW ^
| im b. wr say i
m A dino, di b A. BM a 6 In aH red
b mune DE m 1 Y AH. ty DT ,
"inn | LES TIE inp b "d
Mair
i à |
os Po
EN | ]
e D
PI 4 E er
Maeta af E er
15 WM n … PONT & ains id O0 v4 m m LE En CR |
MEANS à dede ed eh c iy sög en Wes b HA
d. 4 QU AMEN xag " ET "m "(ar un ve im Au "Tr 4T
LA 1 | DEL "
Ü l- A
| , u :
Tv " | Talk EE
B M" ET = bat A
I Moe ön R: Ny > Gn. N "o
| -— cr H | LL |
3 " mn *4 i» D u à " | ' D
B BM B
4 lu un Cue
—- La
LA 8 'Ur TN
er 2 | h
Jos 0725 4 xd ir
| By LI
MINNESTAL
öfver
CARL DANIEL von HAARTMAN,
STATSRÅD, F. n. GENERALDIREKTÖR FÖR MEDICINALVERKET I FINLAND, RIDDARE ar K. S:T ÅNNAE
ORDENS 2 KLASS MED KEJSERLIGA KRONAN K. K. S:T STANISLAI ORDENS
2 KLASS ocu K. S:r WLADIMIRS ORDENS 4:DE KLASS,
hållet
på Finska Vetenskapssocietetens Års- och Högtidsdag
den 29 April 1878
af
FELIX v. WILLEBRAND.
HELSINGFORS,
FINSKA LITTERATURSÄLLSKAPETS TRYCKERI,
1878.
L]
Nie
u qe.
i || "
B |]
» N |
u i ÿ 5
ans ah "
| ME quami UP M
E ww, da ors r }
I
| Fo» (ILE T Lm
fe b ud Vh TI bin tirs
Tr alr tri} Burt MARI suits
nr WT thai v Lu di bo Dite
| Ie PAL: Kirn) ri (LILLE
A ! 1 ih = line in ip, ,
^ 0E
RN i min adi deest, MMA
I |
Nc m na d'in Lil ed
D E : |
2M ht "n id Ind I ET i y
ju. TE CRT
Å LAGE mime
L N 1E
til NÉ aw. Wu ntes iles, u V
| | N p h E
' hh hi a nm
bh usd vs hi, "td Ps. netteté fé
In ir í
NH
AT fika pe uta c6! it
IL MOOR "aa, 8 om, 4
V. E dun) A Fono ot "bs ed,
LEUR DL
n PRIMA n bud 0" in y
"7 " REN VAN LO HS ot LT D
Miis. IS ut esM iei ,
viridi. pid. Hin wa ET A
TE Hi ji ^i Fan LT
EUN ii NN Ia PAR amu.
Í dön m dui, bad : "
pen ANNA |
| A
Á dni A OX LÁ ouo e zd |
mun urea sr din Mug qu Ma
D [n d. Meu ITI TNI d ©
TH Me quem ue "
uad na nl Me. : L
Tree, ih TNT wi da
TEN UT | - a. SU |
ME: « DET AM am
le a
JSM iim ^ d hh, d
brun ecco, alli
inis af Må ue un
bw Cn LE We n ia
À sl crois din: wu
ut ETT len 1 vn j
M. M. H. H.
Det ämne, hvilket vid detta tillfälle fört mig ännu en gång upp i kate-
dern, gäller minnet af en man, som i tiden verkat såsom högt skattad läkare,
samt genom att under farsoter och nöd i landet leda dess helso- och sjuk-
vård. Detta förhållande berättigar väl till det antagande, att denne man skall
hos oss qvarlefva i tacksamt minne. Och dock är det med en viss tvekan
jag går att för en kort stund taga mina högt ärade åhörares uppmärksamhet
för dagens ämne i anspråk. Ty det är redan snart ett qvart sekel sedan före-
målet för min teckning upphörde att verka här på orten, och vi veta alla huru
i vår tid minnets blommor lätt blåsas bort af de på oss trängande mångartade
vindfläktarne. Men nu till ämnet.
Jag tror de flesta här närvarande ännu icke glömt den högtidliga magi-
sterpromotionen 1869 och hafva säkert i sin hågkomst den högväxte, ädle
gestalten, som med den friska lagern flätad kring grånade lockar intog sin
plats bland jubelmagistrarne här på parnassen, det var statsrådet Carl Daniel
v. Haartman.
Till hans många meriter hörde också den, att han varit en af de femton
vetenskapsmän, hvilka för jemnt fyra decennier tillbaka härstädes sammanslöto
sig till en allmän vetenskaplig förening, i afsigt att genom ett närmare inbör-
des samband vinna ny väckelse till vetenskaplig verksamhet, att lemna inhem-
ska vetenskapsmän tillfälle att vinna uti föreningens akter offentlighet för sina
litterära alster i annan form, än den dittills sedvanliga disputationsformen, och
att öfverhufvudtaget söka tillkämpa vårt undangömda och ännu så föga kända
fädernesland en ringa plats inom den stora verldens lärda areopag. Huru djerft
syntes icke då detta företag för de flesta utom denna krets stående! Besinnar
man ock hvilka svårigheter det mött i andra länder, oändligt mera rikt begåf-
vade både i andeligt och materielt afseende än vårt, att grundlägga och vid-
makthålla dylika rent vetenskapliga institutioner, måste man beundra desse män,
hvilka under en tid, då landets styrelse syntes anstränga sina yttersta resurser
för att ur askan af gamla Åbo akademi bringa det här nyinrättade universi-
tetet i tidsenligt skick, hade mod att proklamera tillvaron af en Finsk Veten-
skapssocietet, grundad endast på de resurser dess egna medlemmar ägde till
sitt förfogande. Men der funnos män af det skrot och korn, hvilka icke veta
att rygga tillbaka för svårigheter, då det gäller företag till vetenskapens och
fäderneslandets gagn, och af denna sort var äfven Carl Daniel v. Haartman.
Den nya societeten grep då an sitt arbete med friskt mod. Jag minnes
det lifligt, huru vi unge trängdes om billetter för bivistande af dess sceancer
och lifvades af att der åhöra de vetenskapliga diskussionerna. Ingen tänkte
ännu då på parentationer. Härom ingick ingen bestämning i societetens regle-
mente. Dock redan innan det första året hunnit skrida mycket öfver sin hälft
drabbades den finska Vetenskapssocieteten af en svår olycka, den att se en
af dess mest nitiska stiftare ofórmodadt bortryckas af döden. Då man sedan
beredde sig att första gången begå årsdagen af societetens stiftelse på denna
dess höga beskyddares födelsedag, måste en parentation ingå i akten. Sedan
dess har, under ständigt tillkomne nye medlemmar i societeten, dödens tunga
hand så konseqvent legat öfver detta lilla samfund, att parentationer på årsda-
garne blifvit en regel nästan utan undantag. Dà nu under det senast förflutna
året den siste af societetens ursprunglige stiftare afgått med döden, huru mycket
större skäl är det icke nu att här egna en hyllning åt hans minne.
Uppdraget att rista denna minnesruna har kommit mig till del af den
anledning, att man ansett sådant lämpligast utföras af den Societetens medlem,
hvilken för närvarande innehar det kall, den ädle hädangångne under många år
här i landet med utmärkelse beklädde. Och ehuru det för sakens skull varit
bättre att detta uppdrag blifvit anförtrodt åt annan, med historisk teckning vanare
hand, erkänner jag mig, tacksam för den välvilja och vänskap den aflidne i lifsti-
den i rikt mått slösat på mig, uti detta uppdrag gå att fylla en dyr och kär pligt.
Till ära för den vetenskap v. H. representerat inom societeten hade han
uppnått en ålder öfver 85 år, då han den 15 sistlidne Augusti afsomnade à
sin landtegendom, det härliga Radelma invid Åbo. Verksam under kraftens
dagar hade han i vårt land fyllt ett hedrande rum såsom universitetslärare,
läkare och embetsman. Men på den långa arbetsdagen följde ock till slut
aftonen och denna blef för honom så blid, som för få. Han fick ännu länge
åtnjuta ålderdomens frid à detta sitt kära Tusculum, lycklig i skôtet af en
talrik familj.
v. H. var ättling af en slägt med berömda anor inom den finska hög-
skolans historia. Der likasom annorstädes hafva vetenskapens stormän i all-
mänhet utgjorts så att säga af parvenyer. De hafva, utgångna ur obscura
hem, skapat sig ett frejdadt namn, lyst och försvunnit, utan att lemna efter
sig ättlingar, hvilka i samma grad förmått sprida glans öfver namnet. Dock
finnes i vårt land också undantag ifrån denna regel. Vi se här huru under
5
de två senast förgångna århundraden vissa slägten lemnat i flere ätteleder re-
presentanter för det lärda kallet ifrån generation till generation. Och ibland
dessa lyser det Haartmanska namnet. Det skall derföre icke synas såsom en
obehörig afvikelse ifrån ämnet, om vi till en början kasta en blick på den
Haartmanska ättens stamtafla.
Namnet tyder på att slägten härstammar ifrån Tyskland, dock gå de här
tillgängliga genealogiska dokumenter icke så långt, som att bevisa detta. En-
ligt dessa hafva under de sistförflutna tvenne århundraden funnits i Finland
trenne alldeles skilda familjer med namnet Hartman. Ibland dem åter sär-
skiljer sig en ifrån de andra genom att i namnets första stafvelse teckna tvenne
a. Af denna slägt finnes redan år 1670 en kronofogde varit bosatt i Uskela.
Han hade fyra söner, af hvilka den äldste, Johan, egnade sig åt det lärda kal-
let, och finnes 1713 hafva varit konrektor i Raumo, sedermera under den stora
ofreden hafva emigrerat jemte öfrige till denna klass hörande medborgare till
Sverge. Derifrån återkommen efter fredsslutet blef han professor vid Åbo
akademi 1722 till 1736. Han synes, att döma af de många förtroendeupp-
drag han haft af akademin, der intagit en serdeles framstående plats. Af
hans tvenne söner blef den äldre, Jakob, teologie professor samt slutligen
biskop och prokansler för Åbo akademi. Den andre sonen, Johan, blef medi-
cineprofessor i Åbo år 1756 och fortfor dermed intill sin död 1787. Han
synes på sin tid varit den namnkunnigaste ibland Åbo akademis samtida pro-
fessorer. Han uppbar ensam undervisningen i den medicinska fakulteten, ja
han var en tid den ende vetenskapligt bildade läkare i hela Finland, utgaf
flere medicinska skrifter, af hvilka en del bibehöllo sitt värde ända i detta år-
hundrade, utöfvade stor frikostighet äfven emot det allmänna. Då staten icke
mägtade med att ge nödiga anslag till det förökade antal lärare, hvilka han
ansåg behöflige för undervisningen i medicinen, donerade han ett kapital, till-
räckligt stort, att den tiden med räntan häraf en lärare i anatomi och en i
veterinärvetenskapen och naturalhistorien kunde aflönas. Denne Johan Johans-
son Haartman lefver ännu i kärt minne hos vår tids medicine studerande genom
de Haartmanska stipendierna.
Ur en annan gren af den förut nämnde kronofogdens i Uskela fyra söner
härstammar vidare den ibland Åbo akademis professorer berömde Erik Gabriel
Haartman. Äfven han har en tid utgjort den medicinska fakultetens förnämsta
stöd, enär han finnes hafva lärt både i anatomi, kirurgi och barnförlossnings-
konsten. År 1788, vid början af den på vetenskapliga utmärktheter så rika
Porthanska tiden, inträdde han såsom ensam medicine professor, han utgaf
flere medicinska skrifter, var ledamot af flere vetenskapliga samfund, var ibland
6
andra ledamot af svenska vetenskapsakademin och utförde i öfrigt flere vigtiga
värf inom samhället. Det synes mig här vara nog att ange, att Tengström i
sina förtjenstfulla anteckningar öfver den finska högskolans lärare betecknar
denne Erik Gabriel Haartman såsom en framstående professor ibland kolleger
sådana som Calonius, Franzén, Jacob Tengström, Johan Gadolin, bróderne
Bonsdorff m fl. hvilka gjorde början af detta århundrade till Åbo akademis
mest lysande period. Adlad 1810, antog han namnet von Haartman och in-
trädde 1811 i landets högsta styrelseverk, regerings konseljen, der han sedan
såsom chef för financedepartementet var i tillfälle att, trogen sin kärlek för
den medicinska vetenskapen, utverka anslag till det förökade antal professorer
inom den medicinska fakulteten, hvilka numera voro oafvisligen nödvändiga för
att bringa undervisningen i medicinen i jemn höjd med vetenskapens redan
stegrade fordringar.
Erik Gabriel Haartman hade i sitt första ägtenskap med Fredrika Lovisa
von Mell tvenne söner, af hvilka den äldre, Lars Gabriel, är nog minnesvärd i
Finlands häfder. Intagande platsen såsom vice ordförande i ekonomie depar-
tementet, ådagalade han stor organisatorisk talent och erkändes för sin tid vara
landets största finansiela snille. Han blef, såsom kändt är, hufvudman för den
friherrliga ätten v. Haartman.
Den yngre sonen Carl Daniel, född den 5 Maj 1792 i Åbo, utgör före-
målet för vår minnesteckning. Föräldrarnes hus hörde nu i början af detta
århundrade till ett af de förnämsta i Åbo stad och sönerne erhöllo, såsom den
tiden allmän sed var i förmögna familjer, sin undervisning inom hemmet af
informatorer. Gammaldags patriarkalisk stränghet rådde här. Jag hörde före-
målet för min teckning stundom berätta åtskilligt härom, hvaribland såsom
utmärkande för tiden må nämnas, att då fadren tilltalade sina söner, måste
desse stå med blottadt hufvud under hela tiden samtalet räckte, om detta än
skedde ute under den strängaste vinterköld.
Carl Daniel blef student år 1805, således blott 13 årig. Kunskapsmåttet
kunde vid denna ålder ännu ej hafva nått mognad för studier på egen hand,
hvilket också fadren mer än väl synes hafva insett, hvarför sonen om hösten
samma år sändes öfver till Upsala under tillsyn af den allvarlige Fredrik Wil-
helm Pipping. Derifrån hemkommen efter ett års vistelse lärer han tillbragt de
nästföljande åren under allmänna studier. Han lefde som en glad student gerna
sedd inom kamraters krets och var äfven mycket upptagen af det glada säll-
skapslifvet i Åbo. Så kunde dock icke länge fortgå. Om några år inträdde
tiden, då han skulle bestämma den speciela rigtning, han afsåg för sitt lif.
Fadrens allvarliga röst manade också härtill Detta var ett vigtigt moment i
^"
{
hans lif. Man tünke sig en eldig ynglings oro, då han, manad af sin inre
känsla att också något uträtta i verlden, står vid skiljovägen, osäker hvad
stråt han skall följa och man skall förstå v. H:s sinnesstämning vid denna tid.
Vår man var dervid i det lyckliga läge att kunna, oberoende af ekonomisk
beräkning, välja sin lefnadsbana. Men utan inflytande torde det deremot icke
varit, då sönerne skulle bestämma sig för valet af embetsmannabana, att fa-
drens yttre ställning i samhället vid denna tid så mycket förändrats. Ifrån
vetenskapsmannens till den inflytelserike statsmannens.
Vid den ödesdigra vändning nemligen, som inträdde i fäderneslandets
statsförhållanden med året 1808, bildade sig inom kretsen af Åbo akademis
professorer tvenne motsatta partier. Det enas män insägo redan klart huru
framtiden måste, enligt händelserna gång, med nödvändighet gestalta sig för
vårt land och satte sin patriotism uti, att af segraren tillvinna fosterlandet de
största möjliga fördelar, medan det andras ansågo det vara nära nog ett lands-
förräderi, att ställa sig i annan, än nödtvungen, beröring med fienden intill dess
freden afgjort öfver landets framtid. De senare stodo väl på den juridiska
rättens ståndpunkt, de förre deremot leddes af statsmannavishetens framtids-
blickar. Till en af de förnämste i detta förstnämnda parti hörde nu Erik
Gabriel Haartman. Han följde ock med den ryktbara deputationen till S:t
Petersburg i slutet af år 1808. Såsom ett resultat häraf får väl betraktas
den höga plats han sedan kom att intaga i Regeringskonseljen. Då nu under
dessa förhållanden sonen Carl skulle bestämma sin bana, svarade han fadren,
.Jag vill blifva läkare och professor." Detta svar behagade fadren icke. I
Finland funnos då endast få och ganska tarfligt remunererade läkareplatser. I
afseende å möjligheten att bli professor kände han nog, att i ett så litet land
som Finland det alltid kommer att bero af slumpen, huruvida den härtill sträf-
vande en gång skall hinna till den lärostol, han anser vara stäld för sig på
vetenskapens höjder, samt att äfven i de bästa fall de jordiska fördelarne, som
der vänta honom, äro så ringa, att nästan hvilken bana som helst med vida
mindre ansträngning och vida ringare mått af naturgåfvor skulle gifva sin man
en mera tryggad utkomst. Den klart seende statsmannen torde dessutom nog-
samt kunnat förutse, att vid det inträdda nya statsskicket den civila förvalt-
ningens bana i landet skulle för unge finske män, och säkerligen icke minst
för just hans söner, öppna en väg till samhällets höjder, hvarom under den
svenska tiden vårt lands unge tjenstemän icke ens kunnat drömma. Som dock
sonen icke var så lätt att få att vika ifrån sitt en gång fattade beslut, ville
fadren sätta hams lust för medicinen på ett afgörande prof och förde honom
en dag in i den qvafva, illa luktande anatomisalen, der dissektionsarbetet på-
5
gick vid flere bord, qvarlemnande honom der, säker om att detta snart skulle
väcka vämjelse hos den unge, fine, lefnadsglade studenten. Men resultatet af
denna visit ledde till motsatsen. Sonen greps af det lifligaste intresse för ana-
tomin och besökte sedan ofta anatomisalen, der hans anförvandt, den dåvaran-
de professorn i anatomi, Gabriel Bonsdorff, förstod att genom sina utmärkta
demonstrationer fängsla åhörarenes intresse. Och detta blef afgörande för den
unge Carls framtid.
Nekas kan ej heller, att det är en verklig och stor lycka om blicken tidigt
blifvit skärpt åt det håll, som fortgången af lifvet bevisat vara ens rätta mis-
sion. Men gällande författningar i vårt land tvinga oss, då fråga är att välja
läkareyrket såsom lefnadsmål, till ett mognare öfvervägande innan detta steg
får tagas. Den filosofiska graden måste nemligen föregå tillträdet till de me-
dicinska studierna. v. H. reste derför åter för bedrifvande af sina studier i
denna rigtning öfver till Upsala och tog, äterkommen derifrän, filosofie kandi-
datexamen år 1813. Derefter begaf han sig till Stockholm, studerade der,
utom andra brancher af medicin, anatomi under den utmärkte Hagströmer och
detta med den framgång, att han redan första året fick det hedrande uppdra-
get, att funktionera såsom dennes prosector. Återkommen till Åbo, tog han
der medicinekandidat examen 1814. |
Emellertid hade här en viss idéernas strömning mot öster fått allt mera
insteg inom de högre samhällsklasserna. Man hade knutit vänskapsband med
personer ibland det ryska högre krigsbefälet och de af våra egne, hvilka varit
reste till Petersburg, hade bländats af kejsarestadens storhet och glans. Den
unge medicinekandidaten, hvars broder redan innehade en betydande plats der-
städes, förmåddes äfven att begifva sig dit och erhöll genast anställning vid
det stora Obuchoffska sjukhuset. Denna befattning bibehöll han dock icke
länge, ehuru hans tjenstgöring der på det bästa vitsordades, hvilket ett ännu
bevaradt intyg af sjukhusets dåvarande öfverläkare utvisar. Hans håg drog
honom med magt tillbaka till det kära Åbo, dit han återvände om sommaren
1815. Fadren afled samtidigt, hvarför v. H. blott en kort tid mera qvarblef
i det gamla hemmet.
Det gällde nu att uteslutande stå på egen botten, och dertill ville han
bereda sig så väl som möjligt genom grundliga studier. Ytterst sällan vågade
den tidens unge medicinestuderande sig på längre resor utomlands, men v.
H. tvekade dock ej att taga detta för tidsförhållandena ovanliga steg. Han
reste öfver till London och lyckades der blifva såsom elev emottagen af verl-
dens då för tiden celebraste kirurg, Sir Astley Cooper, som synes med sär-
skild vänskap hafva omfattat honom. Efter genomgången undervisningskurs
der begaf han sig till Edinburg, samt studerade här accouchementsvetenskapen
under Hamilton och pathologisk anatomi under Berkley. Hemvägen gick sedan
öfver Paris, hvarefter medicinelicentiatexamen presterades i Åbo om hösten 1816.
Derefter begat han sig till Stockholm och antog der anställning såsom t. f. före-
ståndare för barnbördshuset Pro Patria under Archiater Wedenbergs tjenstledig-
het under hösten 1816 och vintern 1817. Fråga synes nu påföljande år varit
väckt att kalla v. H. till den efter Hagströmer ledig blifna befattningen såsom
lärare i anatomi vid Medico-kirurgiska institutet i Stockholm. Äfven en annan
magt utöfvade samtidigt sin dragningskraft på honom att helt och hållet öfver
flytta till Sverige. För hans blickar hägrade nemligen här det ljufvaste ynglin-
gens inbillningskraft skapar, det mannen ofta ställer som det gladaste längtans mål
på sin framtidshimmel. Han hade vunnit den ädle Franzéns undersköna dotters
hand och blef sedan sammanvigd vid henne å Kumla prestgård den 4 juli 1818.
Men kärleken till fosterbygden afgör inom honom valet af den ort, der hans
mannaverksamhet skall utvecklas. Han återvände till Åbo om hösten 1817
och promoverades der med det andra hedersrummet vid medicinedoktorspromo-
tionen under den stora jubelfesten, som firades den 4 November med anled-
ning af Luthers reformation. Äfven vid Åbo akademi var detta år anatomie-
prosectorstjensten ledig och v. H. torde ansett sig hafva meriter nog att våga
aspirera denna befattning. Vid en blick på den studiicarriere, han redan gjort,
måste det väl ock medges, att han i medicinen innehade en ståndpunkt, hvil-
ken på den tiden i vårt land torde varit föga vanlig. Men det gick honom,
såsom det väl ock någon gång händt andra, att en äldre medsökande blef på
grund af anciennitetsprincipen vid befordran utnämnd till tjensten. v. H. lät
dock denna lilla motgång icke nedslå sitt mod, utan antog anställning såsom
stadsfysikus och lasarettsläkare i Åbo. Redan följande år inträdde han dock
inom kretsen af högskolans lärare såsom adjunkt i kirurgin och barnförloss-
ningskonsten och omfattade nu med hela sin lifliga själs energi utöfvandet af
det ädla kall, åt hvilket han allt ifrån ungdomsåren beslutat att egna sitt
lif. Ehuru ställd på en jemfórelsevis underordnad lärareplats vid akademin,
var han dock genom sin tjenst såsom lasarettsläkare i tillfälle att bidraga till
den medicinska undervisningens framgång. Den tiden fanns i Åbo ingen me-
dicinsk klinik, hvarföre undervisningen i den praktiska medicinen tillgick mesten-
dels sålunda, att den unge medicinekandidaten erhöll anställning såsom biträ-
de hos någon af de äldre läkarene, företrädesvis hos någon professor, bodde
i hans hus och fick emot förmånen af kost och fri bostad springa omkring i
staden för att underrätta sig om patienternas tillstånd, hvarefter professorn i
sällskap med denna famulus besökte dem, hvilka voro mera alfvarligt sjuke,
2
10
eller der kirurgisk åtgärd påfordrades Det var derföre ganska vanligt att se
professorn åka i staden eller utåt landsbygden med en ung läkare på bak-
sätet af skäsen. Då denna slags poliklinik likväl var ganska besvärlig, är det
lätt att tänka sig huru välkommet för medicinestuderandene tillfället var, att
få inhemta grunderna i den praktiska sjukvården på lasarettet under v. H:s led-
ning. Han blef äfven snart genom sin talent allmänhetens stora gunstling.
Af naturen begåfvad med vackra, ädla anletsdrag, vittnade hela hans yttre väsende
om ungdomlig helsa och kraft. Till lynnet öppen och glad, var han stundom
väl af en till lättsinne gränsande munterhet, men uppträdde städse i sin offent-
liga verksamhet med alfvar och fasthet, och lade i utöfvande af läkarekallet
hela känslan af sin värdighet i dagen. Med dessa egenskaper intog v. H.
otvifvelaktigt en ganska bemärkt plats ibland akademins lärarepersonal. Året
förut hade också Israël Hwasser inträdt såsom medicine professor. Desse båda
akademins nya adepter stodo såsom vetenskapsmän i fullaste kontrast emot
hvarandra. Ett förhållande som icke kunde annat än stundom leda till konflikt.
v. H. var blefven så att säga engelsman till själ och hjerta. Intagen af de
stora förebilderne i London och Edinburg, erkände han endast den exakta forsk-
ningen såsom den medicinska vetenskapens basis. Hwasser deremot represen-
terade de för tiden rådande tyska naturfilosofiska teorierna i medicinen. Med
dessa mystiskt dunkla spekulationer, utlaggda med snillets hänförelse och un-
derstödda af en af poetisk skimmer glänsande vältalighet, vann Hwasser inom
de akademiska kretsarne allmän beundran, och ehuru denna riktning i den
medicinska undervisningen här lyckligtvis är en öfvervunnen ståndpunkt redan sen
flere decennier tillbaka, lefver likväl minnet af Hwassers verksamhet högaktadt
såsom höjande och förädlande läkarens ställning inom vårt land. v. H. fick
emellertid vid jemförelsen då i viss mon träda i skuggan. Med Hwasser var
fallet detsamma, som med mången annan, hvilken med hela sin själs värma om-
fattat en speciel gren af vetenskapen, att den tillåter sig ringare aktning för de
öfriga brancherna af samma vetenskap. I afseende à kirurgin likasom också
anatomin erkände han väl dessa vara för läkaren nödvändiga färdigheter, men icke
att få betecknas såsom vetenskaper. Dock åtnjöt äfven v. H. fullt erkännande af
dem, hvilka voro i tillfälle att bedöma hans talent såsom kirurg, och främst
just af den kompetentaste i detta afseende, af sjelfva kirurgieprofessorn. Den
ädle Törngren, fri från all jalousie de métier, omfattade honom med varm vän-
skap och tillgifvenhet och synes, enligt hvad de många ifrån honom till v. H.
ställda brefven utvisa, hafva ända till sin ålders senaste afton bevarat denna
känsla oförändrad, aldrig störd deraf, att han i v. H. fick se sin efterträ-
dare både i professors och generaldirektörs tjensten.
11
År 1825 lemnade v. H. platsen såsom adjunkt vid Åbo akademi, der
hans lärarevärf sålunda varit ganska kort. I litterärt författareskap hade han
uppträdt enligt tidens sed hufvudsakligast genom utgifna disputationer. Dock
utgaf han dessutom år 1821 en barnmorskebok, hvilken i sitt fack förblef
mönstergiltig under trettio års tid. Vid det v. H. lemnade sin akademiska
lärareplats, inträdde han som föreståndare för den i Åbo, för bildande af barn-
morskor inrättade, accouchements anstalten.
Inträffade så olycksdagarne den 4 och 5 September 1827, då största de-
len af Åbo stad, akademiehuset och alla der bevarade litterära skatter lades
i aska. Det blef denna stad icke mera förunnadt att utgöra Finlands högsäte
för vetenskapen. Dess idkare öfverflyttade till Helsingfors, men v. H. var
dock med för många kära band fästad vid Åbo, för att han genast kunde be-
sluta sig att följa med. Han qvarstod vid sin innehafda plats i Åbo, der hans
nit och sjelfuppoffrande verksamhet snart skulle i vida högre grad än vanligt
sättas på prof.
Året 1831 ingick dystert öfver Europa. En hittills okänd landsplåga,
den indiska koleran, inbröt, fruktansvärdt härjande, ifrån Asien öfver östra
delen af Europa.
Vi kunna i den tid, som nu är, icke mera göra oss ett begrepp om den
skräck denna farsot utbredde under sin framfart. Den föregicks af hemska
berättelser, hvilka utspriddes långt fram vid dess uppträdande, huru häri an-
gripna strax blefvo svarta i ansigtet och dogo inom få timmar i förfärliga plå-
gor och att dödligheten i denna sjukdom var så stor, att endast undantagsvis
häraf angripna patienter tillfrisknade. En hvar, som det kunde, flydde ifrån
den stad, som häraf vardt hemsökt, utåt landet. Der åter inneslöto sig men-
niskorna inom sina hus och afspärrade sig från all beröring med de smittade
orterna, vägrande de från städerna flyktande sitt hägn. Samhällsbanden syn-
tes mängenstädes upplösta till och med inom Finlands annars så lugnä byg-
der. Exempel gafs att de obildade folkklasserna råkade i en upphetsning, hvil-
ken ledde till beklagliga excesser. Misstankar spridde sig ibland dem, att
brunnarne vore förgiftade, en elak tillställning naturligtvis, menade de, af herre-
männen, hvilka ensamme ville komma i besittning af denna verldens goda.
De till kolerasmittade orter sände läkarene ansågos mångenstädes vara gift-
blandare och mottogos på sin väg af folkhopar, beväpnade med påkar, t. o. m.
med eldvapen, och de, som voro sände till de sjukes hjelp, undgingo med knapp
nöd vådan att blifva misshandlade. Till denna svåra rubbning i de sociala
förhållandena lade mångenstädes de officielt vidtagna åtgärderna sin tyngd.
Karantäner inrättades öfverallt der detta lät sig utföra. Intet bref fick med
posten expedieras ifrån en såsom smittad förklarad ort annorlunda än genom-
stunget och klorrökt. De sjuke fingo icke vårdas inom sina hem, utan slä-
pades till särskildt härför inrättade sjukhus. De hus åter, der ett kolerafall
inträffat, utmärktes med svart flagg och all kommunikation med detsamma var
förbjuden. De döda skulle begrafvas på afsides belägna begrafningsplatser m. m.
Underrättelsen om farsotens inbrott öfver Finlands östra gräns väckte all-
män bestörtning äfven i Åbo. Man ville här omge sig med karantän för att skydda
dem hvilka icke kunde fly undan. Långt ifrån dock att dela denna sinnesstämning
tog v. H. sitt parti att resa fienden till möte. Han infann sig i Wiborg just
vid tiden för kolerans första uppträdande der och grep med all ifver uti sam-
arbete med ortens läkare i åtgärderna för de sjukes vård samt sökte att, så
vidt möjligt, göra sig reda för sjukdomens art och smittosamhet. Efter det
kolerans häftigaste stadium i Wiborg upphört, återvände v. H. till Åbo och
vidtog energiska åtgärder till förbättrande af de derstädes rådande bristfälliga
sanitära förhållandena Genom den erfarenhet han vunnit kämpade han häruti
för liberalare åsigter, afstyrkte karantäner och afspärrningar samt ifrade för
sjukvården inom hemmen för dem, hvilka egde ett sådant. Framförallt sökte
han verka till sinnenas lugnande genom både muntliga och i tryck offentlig-
gjorda beskrifningar rörande sjukdomens natur. Dessa, i månget hänseende
ifrån det allmänna åskådningssättet afvikande, åsigter sammanfattade v. H. i
ett arbete med titel ,, tankar om cholerafarsoten“, hvilken skrift, ehuru för
den tid då den utkom af ett framstående värde, dock till en början orsa-
kade honom mycken olägenhet. v. H. hade nemligen innan han ville lemna
sitt arbete åt offentligheten, sändt manuskriptet till sin svärfar, biskop Franzén,
sannolikt för att i afseende å stilen öfverses. Då nu koleran äfven utgjorde
föremål för tidiga farhågor i Stockholm, gaf Franzén de styrande del af detta
manuskript. Det kom sålunda under den då så mägtige grefve Brahes ögon
och utdrag häraf aftrycktes i Sveriges officiela blad. Som de häri uttalade
åsigterna innehöllo på sina ställen en indirekt kritik af de åtgärder styrelsen
härstädes vidtagit för kolerans hämmande, framkallade detta stort missnöje hos
landets dåvarande generalguvernör, grefve Zakreffsky, som derjemte hade varit
inrikesminister i Ryssland. v. H. fick i stället för erkännande af sina sjelf-
uppoffrande ansträngningar till farsotens hämmande en så skarp tillrättavisning,
att han för andra gången var nära att flytta öfver till Sverige. Oenigheten
med den mägtige förmannen blef dock bilagd genom bemedling af brodren
Lars Gabriel, hvilken då innehade en hög plats inom landets styrelseverk. v.
H. lät med anledning häraf detta sitt arbete „tankar om cholerafarsoten“
tryckas i S:t Petersburg.
13
Året 1833 trädde Törngren, blefven emeritus, tillbaka från sin plats
såsom kirurgieprofessor vid universitetet i Helsingfors, och Hwasser hade äf-
ven återflyttat till Sverige. Den medicinska fakulteten kom nu att stå på
klena fötter. Då uppmanades v. H. af universitets t. f. kansler, grefve Reh-
binder, att ånyo ställa sin talent till högskolans tjenst. Han speciminerade
om våren 1834 och utnämndes ännu samma år till professor i kirurgin och
barnfórlossningskonsten.
Med all energi omfattade han sitt nya lärarekall och minnet af hans
lärorika ronder på kliniken, hans med stor skicklighet och elegans utförda
operationer och hans fritt hållna, med lif och inspiration framsagda föreläsnin-
gar qvarstå ännu i angenäm hågkomst hos dem, hvilka den tiden studerade
medicin vid vårt universitet. Men en annan händelse af vigt för v. H:s hela
framtid hade inträffat. Vid det höga besök H. K. M. Nikolai 1833 gjorde i
Helsingfors uttalade monarken sitt missnöje med sjukhusets tillstånd härstädes.
Detta föll medicinalehefen, den åldrige Törngren, till last, och med anledning
häraf frånträdde han medicinal administrationen. v. H. blef nu anmodad att
tills vidare förestå generaldirektörstjensten vid medicinalöfverstyrelsen. Hans
verksamma sinne förnekade sig icke heller här; han emottog utan tvekan äf-
ven denna befattning, ur hvilken sedan så många törnen för honom uppspirade
och der han för all nedlagd möda skulle skörda så föga tack. Chefsplatser
i allmänhet äro hos oss svåra att bekläda. Man är der stäld på en stånd-
punkt att ses och granskas så att säga både uppifrån och nedifrån; men man
ses icke alltid i den rätta dagern, då ju synvinkeln måste vara så olika. Och
dock är man från vissa håll nog färdig att gå strängt till doms med chefen
medan han verkar, om man också, det måste medgifvas, vanligen är liberal
med beröm efter döden. Det fordras då mod att icke svigta på den törnbe-
strödda stigen. Men, såsom sagdt är, karaktärer af Carl Daniel v. Haart-
mans sort rygga icke tillbaka för svårigheter. Han fick äfven här straxt fullt
upp af arbete.
Den stränge men rättvise monarken hade bedömt tillståndet i landet ef-
ter det han såg i Helsingfors och hans öga hade nog sett det rätta, att sjuk-
vården i landet icke motsvarade hans höga afsigt. Sjukhuset i Helsingfors
angaf i sjelfva verket tillståndet i landets öfriga sjukhus och dessa uppfylde
på långt när ej mera tidens fordringar. De gamla länelasaretten voro inrymda
i trånga, torftigt utrustade, mestadels redan under förra seklet uppförda bygg-
nader. Det gälde nu främst att få till stånd i mån af statens tillgångar nya,
tidsenligt inrättade sjukhus. Sjelfva kliniken i Helsingfors var, ehuru ny,
icke så väl uppförd, som önskligt hade varit och i alla fall till utrymmet allt
14
för inskränkt, för att gifva ett någorlunda tillräckligt material för undervis-
ningen. Derom kom v. H. sjelf såsom universitetslärare snart i erfarenhet.
Han ville pu begagna sin ställning, att i enlighet med traditionerna inom sin
familj befordra undervisningen inom medicinska fakulteten ett stort steg framåt.
Då han nu framhöll nödvändigheten af nytt länesjukhus för Nylands län, utver-
kade han ock, att detta skulle förenas med klinikerna till dessas utvidgande.
Det är märkligt att ur ännu till hands varande dokument rörande denna affär
se, hvilka svårigheter v. H. måste öfvervinna, för att realisera denna lyckliga
tanke. Han understöddes dock häri kraftigt af universitetets, för undervisnin-
gens utveckling varmt nitälskande, högste målsman inför tronen, grefve Reh-
binder. De af denne statsmans hand ännu bevarade bref rörande denna fråga
äro i många hänseenden synnerligen intressanta, såsom bevisande ibland annat
huru den tiden en statens högste funktionär ingick äfven i utförandets minsta
detaljer. I denna skriftvexling förekomma af grefve Rehbinders hand icke
mindre än fem bref, hvilka beröra frågan att för billigaste pris ifrån Peters-
burg anskaffa några, särskildt för ögonpatienter lämpliga, jernsängar med gar-
diner.
v. H. anmodades, att, ehuru år 1836 utnämnd ordinarie generaldirektör
för medicinalverket, någon tid qvarstå såsom kirurgieprofessor, och fortfor i
denna befattning intill slutet af år 1838. Men omedelbart derefter begynte
split och oenighet att sóndra den så nödvändiga samstämmigheten emellan à
ena sidan professorerne, såsom föreståndare för sjukhusets skilda afdelningar,
och å andra sidan medicinalchefen, hvilken öfverinseendet öfver sjukhusets
administration ålåg. Denna tvedrägt antog slutligen en så bitter karaktär, att
regeringen fann sig föranlåten att skilja åt länesjukhuset ifrån klinikerna,
hvilka sålunda måste återgå till deras ursprungliga inskränkta utrymme med
ett för undervisningen alltför otillräckligt antal sjukplatser, och förblefvo desse
till de medicinska studiernas skada, qvarstående på denna ståndpunkt i två
decennier. Huruvida v. H. sjelf var fullkomligt fri all skuld till denna olyck-
liga söndring, är svårt att numera afgöra, men visst är, att hans afsigt med
föreningen var den ädlaste, den att verksamt gagna den medicinska undervis-
ningen i landet. Hans framtidsblick blef ock sedermera erkänd sann och det
af honom påbörjade verket åter bragt till fullbordan, ehuru han sjelf för den
stora möda han härpå nedlagt inhöstade blott ovänskap och otack.
Strax ifrån det första året af sin verksamhet såsom medicinalchef hade
v. H. att bekämpa svåra farsoter i landet, härrörande af flera på hvarandra
följande missväxter, hvilka med samma följder återkommo allt efter kortare
eller längre mellantider. Dessa nödgade honom att företaga besvärliga em
15
betsresor, hvarunder han en gång hade olyckan att vid en kullstjelpning svårt
skada sin högra arm, samt föranledde ock till arbeten för den allmänna helso-
vården i landet, i hvilket syfte han såsom medicinalchef lät emanera flera cir-
kulär till läkarene i landet samt utgaf i tryck råd och upplysningar för all-
mogen. Vidare författade v. H. för samma ändamål ett populärt arbete med
titel „Anvisningar till igenkännande af de allmännaste sjukdomar hos menni-
skor samt den första behandlingen af dem,“ 2 delar, tryckt i Helsingfors 1844
o. 1845. Den första delen afhandlar barnsjukdomarne, den andra invärtes
sjukdomar hos fullväxta.
Att verka för läkarekårens anseende och lyftning hade v. H. satt till sitt
ögnamärke redan då han sjelf först uppträdde som läkare. Såsom korpsens chef
såg han sig nu ännu mera förpligtad härtill. Men detta drog äfven obehag
med sig. Han blef nödsakad att taga strängt i tu med en del missbruk
och att t. o. m. från tjensten aflägsna några af kårens medlemmar. Detta
bragte honom i ledsam konflikt med gamla kamrater. TI stället för erkänsam-
het för det gagn, kårens öfriga medlemmar häraf måste hafva, blef han från
nog många håll taxerad för hårdhet och förföljelselusta mot underlydande.
Synnerligen upprördes v. H. af det oblida sätt, hvarmed flere af den
tidens mest ansedde läkare på orten, till följd af de olika teorier de hyllade,
bedömde hvarandras tillgóranden i praktiken, och det sqvaller, som härigenom
utspriddes i staden. v. H. medgaf väl det vara sjelffallet, att hvarje läkares
handlingssätt bör stå öppet för bedömande, äfven det strängaste det fórtjenar.
Men för att bedömandet skall få gälla som en oväldig kritik, måste detta ske
inför ett kompetent forum; sker sådant deremot inför icke kompetente åhö-
rare, urartar bedömandet lätt till lågt förtal. Ledd till en del af tanken på
ett lämpligt forum för läkarekritiken, dels ock för att befrämja ett lifligare in-
tresse för vetenskaplig diskussion inom medicinen, grundlade v. H. det finska
läkaresällskapet år 1834. Han utverkade hos regeringen portofrihet för detta,
hvarigenom tidskrifter och de nyaste arbetena inom den medicinska litteratu-
ren kunde kostnadsfritt cirkulera landets alla läkare emellan och desse sålunda,
huru aflägset i landet de än voro stationerade, bibehålla sig i jemn höjd
med vetenskapens utveckling Under hans inflytande utkom också den första
medicinska tidskrift i landet, den kända halfårs skriften, finska läkaresällskapets
handlingar, inom hvars spalter vi också finna de flesta af v. H. på den tiden i
tryck utgifna afhandlingar, utvisande desse hans intresse att med sin röst del-
taga i tidens frågor inom medicinen. Uti finska Vetenskaps-Societetens akter
deremot förekomma af v. H. endast tvenne uppsatser, den ena tryckt 1845,
med titel, .fürsók att bestämma de genuina racerna af i Finland boende folk
16
som kallas finska,” den andra, tryckt 1852, är ett minnestal öfver N. A. af
Ursin. |
Fiende till allt hemlighetsmakeri vid läkarekonstens utófning, anbefallde
han att à hvarje ifrån apoteken expedieradt medikament formeln för dess
sammansättning skulle antecknas och verkade denna föreskrift onekeligen väl
i det afsedda syftet för den medicinska praktiken i vårt land.
Äfven reorganisation af apoteksväsendet låg honom mycket om hjertat.
Han hade härtill utarbetat en plan, nära liknande den i Sverige numera ge-
nomförda, och synes den varit på väg att också blifva antagen i Finland. TI
det sista af de fran Grefve Rehbinder till v. H. ställda bref, dat. d. 19 De-
cember 1839, förekommer nemligen det meddelande, att H. K. M. gillat det
af v. H. gjorda förslag att för kronans räkning inköpa samtlige privilegierade
apotek i landet. Dock måste sakens slutliga genomförande uppskjutas intill
dess landets finansiela ställning medgåfve en så stor uppoffring som detta
skulle kräfva. Sedan dess har denna fråga under förändrade åsigter gestaltat
sig annorlunda.
Det ovanskligaste minnesmärke öfver sin verksamhet som medicinalchef
har v. H. dock skapat sig uti reformen af vården om de sinnessjuke i landet.
Dessas tillstånd var vid den tid v. H. tillträdde sin befattning, såsom General-
direktör för medicinalverket, det mest bedröfliga. Väl hade då redan för mer:
än trettio år tillbaka i Frankrike Pinel gjort sitt upprop till menskligheten,
att behandla dårarne såsom sjuklingar och icke blott derföre, att de under
detta sitt sjukdomstillstånd kunna vara för samhället farliga, inspärra dem
likasom förbrytare. Detta hans upprop hade också haft till följd att såväl i
Frankrike, som i de flesta trakter af den civilicerade verlden i öfrigt, de bojor,
hvari våldsamma sinnessjuka voro smidda, måste falla och den emot dessa
slags sjuke utöfvade hårda behandlingen förmildras. Esquirol hade uti det
under hans vård stående dårhuset i närheten af Paris visat, att genom ända-
målsenligt ledd sjukvård en icke obetydlig procent af de såsom obotliga an-
sedda dårarna kunde till helsan återställas och återges till samhället såsom
nyttige, arbetsamme medlemmar. Men här i vårt fädernesland stod dårvården
allt ännu på sin urgamla ståndpunkt, den att de våldsamma skulle så vidt
möjligt afstängas, för att hindra dem att göra skada. För detta ändamål un-
derhöll staten två dårhus, båda i ganska inskränkt skala, det ena ute på
Sjählô holme i Nagu skär, det andra i Kronoby socken i Österbotten. De
sinnesrubbade höllos instängda i trånga, qvafva, ofta fuktiga celler och blefvo
icke sällan hårdt behandlade af råe, okunnige vakter. Endast för en ringa
procent af detta slag af samhällets olycksbarn kunde ens en sådan vård komma
17
till del. De allra fleste nödgades blifva inom hemmen eller kommunerna, dit
de hörde, och behandlades enligt omständigheterna. De hóllos, i fall de vo-
ro våldsamma, der fastsmidda med bojor vid väggen eller instängdes i mörka
källare under jorden. v. H. utverkade nu den författning, att hvarje sinnes-
sjuk i landet skulle, der han i hemmet icke kunde erhålla tjenlig vård, sän-
das in till allmänt sjukhus på kommunens eller familjens bekostnad, och, då
dittills någon undervisning i sinnessjukas vård icke ens kommit landets läkare
till del, förordnades att tjenstgöring vid därvärdsanstalter skulle som obliga-
torisk för hvarje finsk läkare föregå hans legitimation. Det är lätt att före-
ställa sig hvilken ansträngning det fordrades af honom, att bringa till regerin-
gens godkännande en författning, hvars 1:sta S lyder sålunda, „den, hos hvil-
ken tecken till sinnessjukdom röjes, bör skyndsammast befordras till genom-
gående af därkur“. Dess genomförande förutsätter så dryga kostnader, att man
i ett litet land med så begränsade resurser, som Finland, med skäl kunde
bäfva tillbaka för dem. I den tiden uppfördes dock den för våra förhållan-
den betydande vårdanstalten vid Lappviken; vid samteliga läne sjukhusen inrät-
tades små därvärdsafdelningar och Sjählö hospital blef ombyggdt till en asyl
för obotliga dårar. Detta var ju till en början ganska mycket gjordt. Hade
blott den så storartadt tilltänkta reformen sedan kunnat i samma skala utveck-
las! Men missväxter och krig nedsatte landets förmåga att bära stora uppoff-
ringar för detta ändamål; arbetet härmed afstannade derföre, och de hvilka
efter honom trädde i utöfningen af medicinaladministrationen hafva föga kunnat
uträtta åt detta håll. Inrättningarne för de sinnessjukes vård förblefvo nära
nog oförändrade i trettio år. Då sedermera långt efteråt vårt land trädde i
utöfning af sina konstitutionela rättigheter, att bevilja anslag, blefvo ända hit-
tills de af regeringen gjorda propositionerna till anslag för nya och utvidgade
dårvårdsanstalter i landet icke omfattade med det intresse, ett så vigtigt
ärende syntes böra få räkna på. Den praktiska hågen hos landets ständer
såg heldre millionerna användas för jernvägar.
Flera motgångar gjorde sedan sitt till, att tjensten kändes v. H. tung.
I Helsingfors kände han sig heller aldrig mera rätt trefven alltsedan han nöd-
gades här gömma i den kalla mullen sin första hulda maka. Han inlemnade i
Augusti månad 1854 sin afskedsansökan och erhöll sitt entledigande ifrån
tjensten den 10 Januari 1855.
Under sin tjenstetid hade v. H. undfått flere vädermälen af monarkens
nåd sig tilldelade i ordnar och titlar.
Efter erhållet afsked drog han sig tillbaka i privatlifvets lugn, egnande
sig med ifver åt jorbruket, och var på sina egendomar en föresyn såsom
3
18
husbonde. Han lefde lik en patriark lycklig inom sin talrika familjkrets, glad
och gästfri emot besökande. Huru ungdomligt glad han kunde uppträda inom
kretsen af de unge, minnas ännu alla de väl, hvilka med honom deltogo i
promotionsfesten 1869.
v. H var tre gånger gift, först såsom nämndes med biskop Franzéns äld-
sta dotter, andra gången med fröken Juliana Sofia Ramsay, och öfverlefves
af sin tredje maka, född Westzynthius. I dessa ägtenskep har han haft tju-
gutvå barn och öfverlefdes vid sin död af sjutton. Tiden medger mig icke
att här vidare ingå 1 det enskildta lifvets detaljer, hurumycket upplysande om
den hädangångnes karaktär och sinnelag detta än skulle lemna.
Denna minnes runa öfver den finske Vetenskaps Societetens sista stif-
tare, Carl Daniel v. Haartman, har jag tecknat sådan jag trott mig finna ho-
nom såsom akademisk lärare, embetsman och menniska. Denna ram omfattar
oändligt mycket ädelt och godt. Det är dock ingen lätt uppgift, att ur de
spridda dragen, hvari menniskoanden uppenbarar sig under en lång, skiftesrik
lefnadsbana, sammanfoga en så natursan bild, att denna kunde hos de efter-
lefvande förmå upplifva den saknades minne. Skulle dock de, hvilka i lifvet
stått honom närmast, finna dessa drag sanna, vore min uppgift för denna stund
uppfylld, då jag lemnar till societetens akter ett material för den, som framde-
les skall sammanskrifva den finska Vetenskaps-Societetens historia, kanske
också för den som, när societeten firar sin sekularfest, kommer att å denna
plats hafva ordet.
19
Carl Daniel von Haartmans utgifna arbeten och skrifter.
Disputationer.
De borbonia. Praes. C. P. Thunberg. Ups. 1811.
De affinitatibus chemicis. P. 3. Praes. J. Gadolin. Abox 1815.
Observationes circa partum praematurum obstetrieia manu parandum. Praes. J. A. Törngren.
Aboæ 1817.
Casus chirurgici. P. 1. Vulneris contusi capitis cum fractura cranii et insigni depressione.
Abos 1813.
P 2. Partus convulsionibus aliisque morbis dirissimis concomitat. Aboæ 1823.
De indicationibus perfieiendi ant instrumentorum, ant sola manuum ope periculosos difficilesque par-
tus. Hels 1833.
Theses stipendiariorum. Hels. 1835. P. 1. 2.
Böcker.
Handbok för barnmorskor. Åbo 1821.
Tankar om Choleran. S:t Petersburg, 1832.
Anvisning till igenkännande af de allmännaste sjukdomar hos menniskor samt den första behandlin
gen af dem. Del. 1. 2. Helsingfors 1844, 1845.
Afhandlingar.
Uti Acta Societatis scientiarum Fennicae :
Tom. 2 Försök att bestämma den genuina racen af de i Finland boende folk, som kallas Fin-
ska. 1845.
» 3. Minnestal öfver N. A. af Ursin. 1852.
Uti Finska Läkaresällskapets Handlingar.
Band 1. Om en raphani-farsot i Finland åren 1840 och 1841.
Kirurgiska iakttagelser frân min praktiska läkaretid. 1842.
Medfódda organisations afvikelser. 1842.
Om serösa tumörer öfver vissa ledfogningar hos nyfydda barn. 1843.
Band 2. Varningar och råd för unga läkare och barnmorskor vid några de vigtigaste händelser
kort före och under qvinnaus förlossning. 1844,
Recension af lärobok för barnmorskor af L. H. Törnroth. 1844.
Anmärkningar vid D:r Willebrands reflexioner öfver barnsjukdomarnes pathalogi. 1845.
Band 3. Vederläggning af den tolkning man i senare tider försökt gifva M. B. Kap, 30 $ 2
med anledning af Prof. Bonsdorffs kritiska anmärkningar rörande dödande laesioners in-
delning. 1846.
Cirkulärer, utfärdade af Generaldirektören för Medicinalverket.
1834 Febr. 8. Ang. bildande af en förening landets läkare emellan för uppköp af cirkulerande
medicinska böcker och skrifter.
20
1834. Dec. Ang. tillämnade förändringar i apothekareväsendet.
1836. Kort underrättelse för menige man om den nu gängse febersjukan och dess behandling.
1837. Okt. 12. Ang. åtgärder till den veneriska smittans hämmande.
1838. Jan 2. Ang. D:o D:o
Mars 24. Ang. anställande försök med en antimercuriel behandling af veneriske sjuke.
1841. Febr. 19. Ang. anstüllande af meteorologiska observationer.
1842. Nov. 26. Ang. observationer à dragsjukan.
1844. Råd för allmogen i afseende à de späda barnens uppfódande i norra Finland.
1845. Dec. 6. Ang. innehållet af ingifvande ärsberättelser.
1848. Juni 29. Kort underrättelse för allmänheten om Choleran, dess förekommande, igenkännande
och behandling till dess läkarehjelp kan erhållas.
E Juli 6. Ang. medel mot Choleran.
1852. Juli 23. Ang. åtgärder till hämmande af ródsot.
z Nov. 30. Ang. insändande af nosografiska beskrifningar om rüdsoten.
1854. Mars 18. Ang. fürskrifter- vid farsots hämmande.
M 0 D —_—
AL zu Mp cM RE en "D QE CL, EUR TCI TNR T TNI
=. R p = u » J r =.
Acta Soc. Se. Fenn. T. XI. : R. TIGERSTEDT, Studien über
Mechanische Nervenreizung. Taf. I.
>: . DICA
M dior 4 MH om Inu
Acta Soc. Sc. Fenn. T. XI. E .R. TIGERSTEDT, Studien über
. Mechanische Nervenreizung. Taf. |
UR TS
Studien über
R. TIGERSTEDT,
Sc. Fenn. T. XI.
Acta Soc.
Mechanische Nervenreizung. Taf. II.
Acta Soc. Sc. Fenn. T. XI.
UAR
R. TIGERSTEDT, Studien über
Mechanische Nervenreizung. Taf. IV.
\
»
cU AL
We
Fang
Le
r
4 pe
s.
Pid.4. Men
Ze Me
Acta Soc. Se. Fenn.
"
= _
i - Versuch 9) Versuch 92) L
Fid.%. : = da
Fig. 5. | Fi. 6. Fië.7. & |
r 0] 1 L.
Versuch 13. Versuch 15. Versuch 18 Versuceh 19.
Fia. 8. 3
di 2.10. "
ES à. fi
Versuch 21 Versuch 36. Versuch 61h |