Google
This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project
to make the world’s books discoverable online.
It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject
to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books
are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge that’s often difficult to discover.
Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this file - a reminder of this book’s long journey from the
publisher to a library and finally to you.
Usage guidelines
Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying.
We also ask that you:
+ Make non-commercial use of the files We designed Google Book Search for use by individual
personal, non-commercial purposes.
and we request that you use these files for
+ Refrain from automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the
use of public domain materials for these purposes and may be able to help.
+ Maintain attribution The Google “watermark” you see on each file is essential for informing people about this project and helping them find
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it.
+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can’t offer guidance on whether any specific use of
any specific book is allowed. Please do not assume that a book’s appearance in Google Book Search means it can be used in any manner
anywhere in the world. Copyright infringement liability can be quite severe.
About Google Book Search
Google’s mission is to organize the world’s information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers
discover the world’s books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web
alkttp: //books . google. com/|
PRESENTED BY
THE SOCIETY
PRESENTED BY
THE SOCIETY
ACTA
SOCIETATIS .:..
- PRO FAUNA ET FLORA FENNICA
29.
1906—1908.
KUOPIO 1908
K. MALMSTRÖMS BOKTRYCKERI.
[AL
A" åa
I €/m ae
tv
LJ
S. Öv We»
«1
.
10.
Lundström, Carl, Beiträge zur Kenntnis der Dipteren Finlands.
|. Mycetophilide. Mit vier Tafeln und einer Karte
Lundström, Carl, Beiträge zur Kenntnis der Dipteren Finlands.
Il. Tipulide (Tipulidæ longipalpi Ost.-Sack.). Mit drei Tafeln
Levander, K. M., Beiträge zur Kenntnis des Sees Pitkäniemi-
järvi der Fischereiversuchsstation Evois. Mit einer Karte im
Texte . en
Siltala, A. J., Zur Trichopterenfauna von Savolax
Siltala, A. J., Über die Nahrung der Trichopteren
Liro, J. Ivar (früher Lindroth, J. I.), Kulturversuche mit fin-
nischen Rostpilzen. 1. eo.
Liro, J. Ivar, Kulturversuche mit finnischen Rostpilzen. LL.
Lundström, Carl, Beitråge zur Kenntnis der Dipteren Finlands.
11]. Cylindrotomidæ und Limnobiidæ. Mit zwei Tafeln
Lindberg, H., Tarazacum-former från södra och mellersta
Finland . .
Siitoin, K., Sarajärven eläimistö Lo.
320621
Pag.
1—50.
1—15.
1—14.
1—34.
1—20.
1—58.
—32.
1—48.
1—44.
9 “9 Tafoln, 2 Karlen; 347 Pag.
ACTA SOCIETATIS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA, 29, N:o 1.
BEITRÄGE ZUR KENNTNIS
DER DIPTEREN FINLANDS
MYCETOPHILIDÆ
VON
CARL LUNDSTRÖM
MIT VIER TAFELN UND EINER KARTE.
(Vorgelegt am 3. März 1906.)
HELSINGFORS 1906.
KUOPIO 1906.
GEDRUCKT BEI K. MALMSTRÖM.
In den Jahren 1861 und 1866 erschien E. J. Bonsdorff's
Werk , Finlands tvåvingade insekter (Diptera)'* I und II. Diese
Arbeit, welche den »Diptera Scandinavie» von Zetterstedt
entsprechend angelegt wurde, umfasst 26 Familien, die Tabanii
bis Anthomyzides (incl.), und Bonsdorff beschrieb in ihr mehr
als 1000 finnische Arten. Im Jahre 1889 erschien E. Berg-
roth’s „Om Finlands Ptychopteridæ och Dixidæ' (Medd. af Soc.
pro Fauna et Flora fennica, XV, s. 158—165), und erst im
Jahre 1900 wurde wieder eine Arbeit publiziert, die eine grös-
sere Gruppe finnischer Dipteren umfasst, niimlich die »Catalogi
dipterorum fenniæ fragmenta I. Scutomyzidw fennie» von John
Sahlberg. (Acta Societatis pro fauna et flora fennica, XIX,
N:o 5).
Ausser diesen finden sich allerdings noch einzelne Anga-
ben über gewisse finnische Dipteren in der in- und ausländischen
Litteratur, aber keine Bearbeitungen grösserer Gruppen.
Da grosse Liicken in der Kenntniss der Verbreitung der
Zweiflügler innerhalb unseres Faunengebietes demnach vorhan-
den sind, habe ich versucht, dieselben durch meine Beiträge
teilweise auszufüllen.
Das Material zu diesen »Beiträgen» bildeten, ausser meiner
eigenen Sammlung, die dipterologischen Sammlungen der Hel-
singforser Universität, die mir durch das liebenswürdige Entge-
genkommen der Professoren J. A. Palmen, John Sahlberg
und O. M. Reuter zur Verfügung standen.
Die von mir benutzten zusammenfassenden Arbeiten sind:
Meigen. Systematische Beschreibung der bekannten euro-
päischen zweiflügeligen Insekten. 7 Bde. Aachen und Hamm.
1818 — 1838.
IV Lundström, Mycetophilida.
Walker, Fr. Insecta britannica. Diptera. London 1851
— 1856. e
Zetterstedt, Diptera Scandinaviæ. 14 Bd. Lund 1842—1860.
Zetterstedt's obengenamnte, wenigstens fiir nordische Dipterolo-
gen unentbehrliche Arbeit wurde von mir bei allen Gruppen
fleissig benutzt.
Schiner, Fauna austriaca. Die Fliegen (Diptera). 2 Bd.
Wien 1862 und 1864.
Loew, H. Beschreibungen europäischer Dipteren. 3 Bd.
Halle 1869--1873.
van der Wulp. Diptera Neerlandica. s'(iravenhage 1877.
H. Siebke. Catalogus dipterorum norvegicorum. Christia-
niæ 1877.
Strobl, P. G. Die Dipteren von Steiermark. Graz 1893
und Dipterologische Funde am Seitenstetten. Linz 1880.
Die Speziallitteratur wird bei Erörterung der einzelnen
Gruppen angegeben werden.
Wo ich im Verzeichniss einen anderen als den von Zet-
terstedt in den -Diptera Scandinaviæ» gebrauchten Artnamen
anwende, führe ich auch den Zetterstedt’schen Namen mit an,
und ebenso führe ich den von Kertész gebrauchten Genusna-
men in solchen Fällen an, wo ich einen von seinem Katalog
abweichenden (renusnamen benutze.
Im übrigen verweise ich bezüglich der Synonymie und
Litteratur auf den erwähnten Katalog. (Katalog der palüark-
tischen Dipteren. Bd. I. Orth. Nematocera von Dr. K. Kertész.
Budapest 1903).
In der Reihenfolge der Familien und Genera schliesst sich
mein Verzeichnis vollständig dem Katalog von Kertész an.
I.
Mycetophilide.
Litteratur: Staeger, C. Systematisk Fortegnelse over de i Dan-
mark hidtil fundne Diptera. Kjöbenhavn 1833—40
(Kröyers Naturhistorisk Tidskrift).
Winnertz. Beitrag zu einer Monographie der Pilz-
mücken. Verh. d. Zoologisch-botanischen Gesell-
schaft in Wien. XIII. 1863.
Deiedzicki, Heinrich. I. Przyczynek do Fauny Owadöw
Dwuskrzydlych. Mycothera, Mycetophila, Stægeria.
Pamictnika Fizyjograficznego. Warszawie 1884 und
Wiener Entom Zeitung 1886 u. 1887; nur in der
polnischen Zeitschrift finden sich die absolut not-
wendigen Tafeln. |
— Il. Przyczynek do Fauny Owadöw Dwuskrzyd-
lych. Hertwigia, Eurvcera, Boletina, Sciophila. Pa-
mictnika Fizyjograficznego. Warszawie 1885.
— IH. Revue des espéces européennes du genre
Phronia Winnertz avec la descr. des genres nouv.
Macrobrachius et Megophthalmidia. St. Petersburg
1883. Hore Soc. Ent. Ross. XXIII.
Nur in den Gattungen Mycothera, Mycetophila und Phronia
habe ich bei Bestimmung sämtlicher Arten Dziedzicki's Præpa-
riermethode angewandt (Wiener Ent. Zeitung 1886, S. 25). Es
wird wohl auch niemand bestreiten wollen, dass wenigstens in
diesen (Genera die herauspraeparierten Kopulationsorgane vor-
2 Lun ärren Moses ine
z0gii:he Merkmaie abzeben, und da ich mich von der ausser-
orderticnen Zuveriässigkeit dieser Artmeramaie überzeugt habe,
zebe ich Zeichnungen über Kopu:atlonsergane der mir zugäng-
lichen Arten obiger Gattungen in den wenigen Fälien. wo der-
artige Abbiidungen in Dziedzicki s Tafein fehien. Die Zeichnun-
gen sind, soweit sie sich auf diese tsattunzen beziehen. nach
Praeparaten angefertigt, die nach Dziedzicki's Methode gemacht
wurden. Die übrizen in der voriiegenden Arkeit vorkommenden
Abbildungen wurden dagegen nicht nach besonders praeparier-
ten. sondern nach trockenen Exemplaren entworfen.
Ausser den bereits genannten Abhandlungen kamen zur
Anwendung Schriften, von Leon Dufour, Grzegorzek, Mik.
Strobl, Holmgren, Lundbeck u. a. aus verschiedenen Zeit-
schriften und Publikationen gelehrter Gesellschaften wie: 4-
nales des sciences naturelles, Berliner entomol. Zeitschrift, Wie-
ner entomol. Zeitung. Verhandl. botan.-zool. Gesellschaft in
Wien, Jahrl. naturh. Land. Mus. Kärnten, Verhandl. Sieben).
Ver.. Kgl. Vetenskapsakademiens Handlingar, Entomologisk tid-
skrift. Videnskahelige Meddelelser.
Diadocidiinae.
Diadocidia Ruthe.
1. D. ferruginosa Meig. (Sciara testacea Zett). 4 3. Ab.
Kuustö (Lundstr.;.
Mycetobiinae.
Mycetobia Meig.
1. M. pallipes Meig. 1 ~. Ab. Kuustö: am Fenster einer
Veranda mit vielen Fenstern (Lundstr.).
Bolitophilinae.
Bolitophila Meig.
1. B. bimaculata Zett. 3 9. Ab. Kuustö; gemein (Lundstr.)
N. Esbo (Poppius), Helsinge (Palmen). Ol. Petrosawodsk (Günther).
Le. Enontekis (J. Sahlberg). Der Zentralfleck des Flügels bei
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 1. 3
einigen Exemplaren weniger deutlich, bei anderen dagegen sehr
dunkel.
2. B. fusca Meig. < 9. Ab. Kuustö, gemein (Lundstr.). N.
Kyrkslätt (Palmén). Lt. Nuortijärvi (Poppius). Le. Muonioniska
(Palmen).
3. B. cinerea Meig. o& ?. Ab. Kuustö (Lundstr.). Ol. Pet-
rosawodsk (Günther). Le. Enontekis (J. Sahlb.).
Macrocerinae.
Macrocera Meig.
1. M. lutea Meig. o 9. Ab. Kuustö (Lundstr.), Pargas
(Reuter), Fagervik (Palmen). Al. (Palmen). N. Esbo (Palmen).
Th. Viitasaari (Woldstedt). Kb. Nurmis (J. Sahlberg).
2. M. fasciata Meig. Ab. I 7. Kuustö, an einem Fenster
einer Veranda mit vielen Fenstern.
3. M. maculata Meig. 20, 19. Ab. Kuustö (Lundstr.). N.
Esbo (Palmen). Sb. Tuovilanlaks (Palmen).
4. M. angulata Meig. 7 9. N. Helsinge, Esbo (Palmen)
Ta. Tavastehus (Palmén). KI. Valamo (J. Sahlberg). St. Ruo-
vesi (J. Sahlberg). Sb. Tuovilanlaks (Palmen). Tb. Saarijärvi
(Woldstedt). Kb. Nurmes (J. Sahlberg).
5. M. fascipennis Staeg. 20,29. N. Helsingfors (J. Sahl.
berg). Ta Tavastehus (Palmen). Kl. Jaakima (J. Sahlberg).
6. M. stigma Curt. 10,22. N. Mäntsälä (Palmen). Sb.
Tuovilanlaks (Palmen). Le. Enontekis (Palmen).
7. M. phalerata Meig. 2. Ab. Fagervik (Palmen).
8. M. nana Zett. (vix Macq.) 19. Lkem. Kittilä (U. Sahl-
berg).
Es fehlt der Brachialast vollständig, wie schon Zetterstedt
gleichfalls hervorhebt. Gleicht im übrigen vollkommen einer
Macrocera. Die Fliigel sind behaart ungefähr wie bei M. stigma
Curt.
Vermutlich eine hochnordische Art und nicht Macguart's
M. nana.
9. M. nigro-picea nov. sp.
Å Nigro-picea; antennis palpisque concoloribus; thoracis
dorso nigro, nitido, immaculato; pedibus dilute piceis, coxis poste-
4 Lundström, Mycetophilidæ.
rioribus tarsisque nigro-piceis; halteribus fuscis; abdomine nigro-
piceo immaculato; alis leniter brunneis, hyalinis, maculis 4 ve-
misque fuscis. (Exsiccata).
Long. corp.: 5 mm.
Patria: Lapponia rossica.
Kopf schwarz; Fihler und Taster schwarzbraun; Fiihler
viel langer als der Leib (die Spitzen abgebrochen).
Riickenschild schwarz, glånzend, ungefleckt; Schildchen,
Hinterräcken und Brustseiten schwarzbraun; vor den Flügel-
wurzeln ein dreieckiger, lichterer Fleck.
Hinterleib an der Basis nur wenig verengt, schwarzbraun,
ungefleckt; Hypopygium schmåler als der letzte Abdominalring;
Zange schwarz; Bauch schwärzlich; die Körperbehaarung schwarz.
Die Vorderhiiften, Schenkel und Schienen braun; die hin
teren Häften, Tarsen, Schenkelringe und die Vorderhäften an
der Basis schwarzbraun; Schwinger bräunlich.
Fliigel etwas bråunlich tingirt, aber vollkommen durch-
scheinend; die Adern braun, am Vorderrande schwarzbraun;
die Adern an der Spitze der vorderen Basalzelle, wie gewöhn-
lich bei Macrocera, weiss und durchscheinend.
Die Fligelflecken sind blassbraun, nicht scharf begrenzt
und beinahe gleich gross; der erste liegt vor der etwas ange-
schwollenen Spitze der ersten Långsader, der zweite um den
Stiel und die Basis der Spitzengabel, der dritte im Basaltheile
der vierten Hinterrandzelle und der vierte in der vorderen Ba-
salzelle neben der Wurzel der dritten Långsader; die Mediasti-
nalader (Hälfsader Winn.) miindet etwas vor der Spitze der
vorderen Basalzelle in die Randader; Flügelspitze kaum dunkler
als die ährige Flügelfläche.
Der Verlauf der Adern und die Lage der Flecken voll-
kommen wie bei unseren Exemplaren von Macrocera maculata.
Als eine sehr dunkle Varietät der genannten Art, kann doch
M. nigro-picea nicht gut aufgefasst werden, denn in solchem
Falle wären wohl, entsprechend der fast schwarzen Färbung
des Körpers, auch die Flügelflecken sehr dunkel. So ist es
aber nicht. Die Flügelflecken bei M. nigro-picea sind gar nicht
dunkler als dieselben bei M. muculuta.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 1. ö
1 o Lt. zwischen Kola und Dorf Kildin von J. A. Palmen
187; 87 gefangen.
Ceroplatinae.
Ceroplatus Bosc.
1. C. sesioides Wahlb. 15 19. Ka. Kirjola (J. Sahlberg).
On. Tiudie (B. Poppius).
Winnertz’C. sesioides ist eine andere Art.
2. G. tipuloides Bosc. 135 1°. Fennia.
3. GC. humeralis Zett. 27. Al. Aland (Tengström). Ta.
Tavastehus (Palmén).
Das noch nicht beschriebene Månnchen unterscheidet sich
vom Weibchen: Die Körperfarbe ist dunkel pechbraun. Der
Thoraxriicken ist rostgelb mit 4 breiten, pechbraunen Längs-
striemen, von denen die beiden mittleren, die am vorderen Tho-
raxrande beginnen, sehr kurz sind und hinten mit den nach
vorn zu verkürzten äusseren Längsstriemen zusammenfliessen.
Die letzteren erstrecken sich bis zum Hinterrande des Rücken-
schildes. In der Mitte ist der Rückenschild in seiner ganzen
Länge beim einen Exemplar in schmälerer, beim anderen in brei-
terer Ausdehnung rostgelb (diese rostgelbe Längsstrieme fehlt
dem 9). Die Basis des vierten und fünften Abdominalsegmen-
tes ist rostgelb. Die Flügel sind bedeutend kürzer als das
Abdomen, stimmen aber im übrigen in allen Details mit Zet-
terstedts Beschreibung überein.
Der obere Gabelast der dritten Längsader mündet schräg
in die Costa wie bei Ceropl. lineatus. Die Klauen der Vorder-
füsse sind gross, aber nicht gesägt (die Klauen der übrigen
Füsse fehlen. Länge 9 und 11 m. m.
Platyura Meig.
1. P. fasciata Meig. I ©. Ab. Kuustö (Lundstr.). Al. Äland
(Palmen). Ka. Wiborg (Pipping). Ta. Tammerfors (Lundahl).
On. Ryska Karelen (Tengström). Kb. llomants (Woldstedt).
2. P. nigriventris Zett. 5 3. Ab. Uskela (Måklin). KI.
Kexholm (Tengström). Ta. Tavastehus (Palmén), Tammerfors
(Lundahl). Tb. Saarijärvi (Woldstedt).
6 Lundstrom, Mycetophilide.
Ist synonym mit P. infuscata Winn. Der platte, nach
hinten stark erweiterte Hinterleib mit seinem eirunden Hypopy-
gium, das halb so breit ist als das sechste Abdominalsegment,
die langen Metatarsen der Vorderbeine, die lotrechte Brachial-
ader und die Farbenzeichnung lassen darüber kaum einen Zwei-
fel aufkommen. Die einzige Verschiedenheit besteht darin, dass
die Fliigel mit Ausnahme des Praeapicalbandes nicht (weder an
der Spitze, noch am Hinterrande) merklich verdunkelt sind. Da
jedoch die Exemplare vor Dezennien gefangen wurden, diirfte
diesem Umstande keinerlei Bedeutung beigemessen werden. Das
Exemplar von Saarijärvi ist in der Farbung abweichend. Der
Thoraxriicken ist gelb mit 3 getrennten schwarzen Lånzsstriemen.
Das 3. und 4. Abdominalsegment und ein grosser Teil des 5.
sind schmutziggelb. Im übrigen gleicht es vollkommen den
anderen Exemplaren.
3. P. humeralis Winn. 2 3. Ta. Tavastehus (Palmen).
Tb. Ruovesi (Inberg).
4. P. lugubris Zett. 1 3. Le. Enontekis (Palmen).
5. P. cincta Winn. (P. flavipes Zett) 2 I 1 9.
Beim 9 Exemplar von Kuustö sind die gelben Querbinden
auf dem Abdomen kaum merkbar.
Asindulum Latr.
1. A. rostratum Zett. 2 3. Ol. Petrosawodsk (Günther).
Ok. Kajana (Nordmann).
Körperlånge 7 mm. Das erste Tarsalglied der Vorder-
fiisse ist beinahe doppelt so lang als das zweite, wodurch sich
die Art von A. brevimanum Loew unterscheidet. Die Långs-
striemen des Thorax sind sehr deutlich, wodurch sich die Art
von A. flavum Winn. unterscheidet. Das Exemplar von Kajana
wird von Zetterstedt in Bd. XIV erwihnt, und es triigt eine
Etikette mit folgender Aufschrift, wahrscheinlich von Zetter-
stedt selbst: »Platyura rostrata Zett. certe. & (defect)». Das
Abdomen fehlt nåmlich. Dies sei erwåhnt wegen Loew's Be-
denken hinsichtlich der Synonymie (Loew: Beschr. europ. Dipt.
II S. 28. Anm.)
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 1. 7
Die Halteren, welche an Zetterstedts Exemplar fehlen, sind
blassgelb.
Sciophilinae.
Sciophila Meig.
1. S. fasciata Zett. I 9. Ab. Kuustö (Lundstr.) N. Hel-
singe (Woldstedt), Mäntsälä (Palmen). Kl. Kirjavalaks (J. Sahl-
berg). Im. Imandra (J. Sahlberg). Var db. Lkem. Muonio (J.
Sahlberg, Palmen), var c. N. Nyland (Tengström). Kl. Sorda-
vala. Ol. Petrosavodsk (Ginther).
Die Lapplåndischen Exemplare (var. b.) sind gewöhnlich
dunkler mit schwarzen, einwenig zusammengeflossenen Thorax-
striemen, von denen die mittelste kaum geteilt ist. Ferner
findet sich aus verschiedenen Theilen des Landes eine Varietät
(var c.), die so verschwommene Thoraxstriemen hat, dass sie
kaum zu unterscheiden sind. Dabei sind diese Thoraxstriemen
nicht braun sondern grau, und dem Abdomen fehlen die hellen
Kinden. Sowohl in der Grösse, als auch im Aussehen iiber-
haupt stimmt diese Form sonst mit der Hauptform iiberein, zu
der ein Exemplar den Ubergang zu bilden scheint.
2. S. trivittata Zett. Å 9. Ab. Kuustö; viele Exemplare
(Lundstr).
Ist wohl nur eine Varietåt von S. fasciata Zett.
3. $. notabilis Zett. 1 I 2 (viele Exemplare). Ab. Kuustö
(Lundstr.). Var.b. 9 Ab. Kuustö (Lundstr.), Pargas. Kb. Kiuru-
vesi, Polvijärvi (Palmen). Lkem. Muonio (Palmen).
Die Var. b. hat eine ungefleckte Mittelzelle (Winn.), aber
ist sonst der Normalform völlig gleich.
Das früher noch nicht beschriebene o wurde zusammen
mit vielen 9 Exemplaren in einer schattigen Grube am Fusse
eines Berges in einem Tannenwalde gefangen. Es gleicht be-
ziiglich des Thorax und der Flügel völlig dem %, aber das
Abdomen ist gelb mit je einem einzigen, breiten, schwarzen
Flecken auf dem Rücken eines jeden der 5 ersten Segmente
Das 6. und 7. Segment sind schwarz. Das Ilypopygium scheint
Dziedzicki's Zeichnung von 8. limbata zu gleichen.
a Dusörs, Mi: G0 nise.
De Mondieile sind eizentamich. Von wie es schein:. der
Hinserseice des Murdrandes gehen zwei grosse. biatiformige,
hellgeiie Orgene aus. die sich unter der Pagen nach vorn bie-
zen and den Risse. umfassend weiter vorn zusammenstossen.
Fig. 1.
1. 8 maculata Meig 1 +. Ab. Kuustö: mit S. notabilis
7 an demselben Fangort (Lundstr. .
Stimmt vollstandig mit Winnertz Beschreibung überein.
Der Schattenwisch in der åussersten Spitze der vorderen Ba-
salzelle :Schulterzelle Winn. bildet zugleich einen kleinen Längs-
strich quer über die (Juerader :Wurzel d. Cubitus Winn.: genau
wy wie bei S. notabilis Zett.
Das Hypopsgium ist ziemlich gross mit zwei langen. be-
haarten Anhängen ıZange) wie in der Zeichnung von Dziedzicki.
5. 8. punctata Meig. 1 7. Sb. Tuovilanlaks (Palmen).
Die Mittelzelle ist ungefleckt und die Seiten des Thorax
sind gelb. Das Exemplar stimmt auch sonst völlig mit Mei-
gens Beschreibung überein. Die Rückenlinie gleicht der Be-
schreibung von Winnertz. Das Hypopygium erinnert an S.
maculata Meig., ist aber kleiner und der behaarte Anhang kür-
zer. Da Dziedzicki auf grund des Hypopygiums S. punctata
Meig. und S. limbata Winn. in eine Art zusammenzieht, müsste
also das Exemplar von Tuovilanlaks für eine besondere Art
gehalten werden. Ich meine aber, es ist die richtige S. punc-
tata Meig. Es folgt hierbei eine Zeichnung des Hypopygiums.
Fig. 2.
6. 8. apicalis Winn. 7 2. Ab. Kuustö (Lundstr.). N. Hel-
singfors (Palmen).
Die grosse, lange Mittelzelle und die Lage der unteren,
weit nach aussen verlagerten Gabelbasis waren für mich bei
der Diagnose ausschlaggebend. Sehr charakteristisch sind auch
die grossen, säbelförmigen Borsten des Hvpopygiums des
Männchens.
7. S. trilineata Zett. 1 J Ta. Tavastehus (Palmen).
8. 8. hyalinata Zett. 3 ©. Ab. Kuustö; Fundort wie bei
S. notabilis (Lundstr.). N. Mäntsälä (Palmén).
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 1. 9
Ist nicht identisch mit Meig.—Winnertz’ S. hyalinata. Die
Grösse betrågt nur 3,7—4 mm. Die Vordermetatarsen sind un-
gewöhnlich kurz, 0,66—0,70 mm, die Vordertibien 1—-1,06 mm.
Die Beine sind kiirzer und kråftiger als sonst in dieser Gattung.
9. S. fusca Meig. 5 1 2. Ka. Wiborg (Pipping). Ol.
Petrosavodsk (Ginther).
Die allgemeine Fårbung bei unseren Exemplaren ist nicht
selb, sondern, wie Meigen angiebt, »bråunlich». Die Thoraxstrie-
men sind fast zusammengeflossen, werden aber doch in der Mitte
geteilt durch eine feine gelbe Långslinie; die Palpen sind nicht
gelb, sondern dunkelbraun.
10. S. ornata Meig. 2 &. Ab. Kuustö (Lundstr.). Kb. Ilo-
mants (Woldstedt).
11. §. affinis Staeg. 1 9. Al. Aland (Palmén).
Gleicht dem Männchen. Die Hilfsader ist aber nicht ab-
gebrochen. Die Thoraxstriemen sind glånzend schwarz. Auf der
Mitte des Hinterleibsriickens ist eine dunkle Långslinie angedeu-
tet. Das 2 scheint bisher nicht beschrieben worden zu sein.
12. S. incisurata? Zett. o. Ab. Kuustö (Lundstr.).
Unter 7 Exemplaren ist blos bei zweien die Hilfsader auf
beiden Fliigeln abgebrochen, bei einem nur auf einem Fligel.
13. S. cinerascens Macg. 1 7. Sa. St. Michel (E. J.
Bonsdorff).
14. S. nigricornis Zett. 1 Ex. Lkem. Muonio (Palmen).
Abdomen abgebrochen.
15. S. melania Winn. 1 7. Sb. Tuovilanlaks (Palmén).
Bei dem Exemplare finden sich pechbraune Apicalbinden
auf den Abdominalsegmenten angedeutet. Die fast doppelt so
lange als breite Mittelzelle und die Lage der weit nach aussen
verlegten unteren Gabelbasis diirften doch dasselbe hinreichend
von S. lugubris Winn. unterscheiden. Es ist der S. nigricornis
Zett. åhnlich, welche jedoch eine noch längere Mittelzelle, keine
Schulterflecken und an der Spitze nicht abgebrochene Hilfsader
besitzt.
16. S. ruficollis Zett. 2 ©. Ab. Kuustö; Fangplatz wie
bei S. notabilis (Lundstr.). Ol. Petrosavodsk (Günther).
10 Lundström, Mycetophilidæ.
In einer bestimmten Haltung sieht man eine Spur von drei
Långslinien auf dem Riickenschilde.
17. S. flavicollis Zett. 4 ©. Ab. Kuustö; Fangplatz wie bei
S. notabilis & (Lundst.). N. Esbo, Kyrkslätt (Palmen). Kb. Juga
(Grönvik).
Die gelben Binden auf den Abdominälsegmenten sind schmal,
nehmen kaum ein Drittel des Segmentes ein und nicht die
Hälfte, wie Zetterstedt beschreibt. Die Körperlänge beträgt
3,6 mm.
Hadroneura nov. gen.
Caput rostratum. Alae hyalinae, vena costali venam ter-
tium parum, sed perspicue superante, venis marginalibus anticis
valde incrassatis, cellula cubitali mayna. Abdomen octo-segmen-
tatum.
Flägel mikroskopisch behaart; Randader tiberragt wenig,
aber deutlich die Miindungsstelle der dritten Långsader in der
Fliigelspitze. Die Adern am Vorderrande der Fliigel sehr ver-
dickt. Die Mittelzelle (Winn.) gross. Der Riissel schnabelför-
mig verlängert. Hinterleib achtringelig.
1. H. Palméni nov. sp. &. Piceo-nigra antennis concolo-
ribus, palpis capitegue nigris, rostro longitudine capitis, nigro;
thoracis dorso cinereo, vittis 3, media gemina, nigris; halteribus
‚pedibusque flavis, trochanteribus et tarsis nigris; alis hyalinis,
venis marginalibus anticis valde incrassatis, nigrobrunneis; vena
mediastinali in venam longitudinalem primam exeunte; cellula
cubitali magna, triplo longioriquamlata, vena longitudinali quinta
valde curvata, petiolo furcae apicalis brevi; furca inferiori longa,
ad basin alae valde retracta. (Exiccata).
Long. corp.: 8 mm, long. alae 6,6 mm.
Patria: Fennia media.
Kopf schwarz; Rissel etwa eben so lang, wie der Kopf
hoch ist, schwarz, an der Basis gelb behaart; Saugflåchen lang,
zuriickgeschlagen; Taster schwarz, viergliederig, tiber der Mitte
des Riissels, dessen Spitze sie iiberragen, entspringend; Fiihler
_: + ganz schwarzbraun, länger als Kopf und Mittelleib zusammen-
* genommen; das erste Wurzelglied becherförmig, das zweite
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 1. 11
tonnenförmig, die Geisselglieder walzenförmig, die ersten etwa
dreimal so lang als breit. Punktaugen in flachem Dreieck auf
der Stirn. Fig. 3 und 4.
Rückenschild grau, etwas ins gelbliche spielend mit drei
breiten, schwarzen Längsstriemen, deren mittlere gespalten ist;
oder eigentlich schwarz mit fünf grauen, von Haaren gebildeten
Striemen, deren mittlere sehr fein ist; die Brustseiten pechfarbig
mit grossen, dunkleren Flecken; Schildchen schwarz mit pechfar-
biger Spitze; Hinterrücken pechfarbig, in der Mitte schwärzlich.
Hinterleib schwarzbraun, grau behaart.
Hypopygium fast zylindrisch, braun, grau behaart, etwa
so lang wie der siebente Abdominalring; an der Basis wird es
von dem sehr schmalen, achten Abdominalringe umgeben;
an die untere Seite des Hypopygium legt sich noch eine unpare
breite Lamelle an, die mehr als die Hälfte der lamella termi-
nalis infera (Westhoff) von unten her bedeckt. Das Hypopv-
gium ist an der Oberseite gespalten und aus der Höhlung des-
selben ragt ein aufwärts bebogener, langer, unparer Dorn (ad-
miniculum Westh.) hervor; die oberen Zangenarme sind zwei-
gliederig, die unteren blattförmig; beide schwarz. Fig. 5. Hy-
popygium gerade von hinten gesehen.
Schwinger und Beine sind gelb; die Schenkelringe und
Tarsen schwarz, letztere an der Basis gelblich. Hüften verlän-
gert wie bei den übrigen Mycetophiliden.
Flügel: Costa, Mediastinalader, die erste, dritte und der
Anfangsteil der vierten Längsader, sowie die Brachialader sehr
dick, schwarzbraun; Costalader überragt wenig aber deutlich
die Einmündungsstelle der dritten Längsader in der Flügelspitze.
Cubitalzelle gross, dreimal länger als breit; fünfte Längsader
stark gebogen; der Stiel der Spitzengabel kurz, so lang wie die
kleine Querader; die Basis der Untergabel sehr zurückgezogen,
unter der Mitte der vorderen Basalzelle; Analader derb, etwa
unter der Mitte der langen Untergabel abgebrochen; Axillar-
ader ziemlich lang. Fig. 6.
Gleicht in seinem allgemeinen Habitus etwas der Gattung
Boletina.
1 fd. Sb. Leppävirta, von J. A. Palmen 18 76/5 65 im
Grase gefangen.
12 Lane mgm Mötes oc nin.
Necempheria '":. Sax
MW striata Me:z. ! - 2 : Ka Wicorg J. Sahlberg).
Ta Tammerfors Landab. Qa laco.
Pelylepta Wirn.
1 P. endelata Wien 1 =. Ab. kunst Lapdstr. 1 37)
Lt Woroninsk Paimen.
Da» > stimmt mit Winnertz Beschreibung überein. Das
< aber weicht in der Farbung tedeutend ab. Es ist nämlich
einfarbig Innkeibraun. sogar auf dem Abdomen. Strobl (Dipt.
von Steiermark III S 145 meint. dass die Farbe in Winnertz'
Beschreibung nnrichtig angegeben wird. sie sei >schwarzbraun
oder graubraun>. nur auf dem Abdomen mit >rostgelben Par-
tien». Die Farbe scheint also zu variiren Die Flügel und
Beine stimmen dagegen vollkommen mit Winnertz Schilderung
überein. Die Zange ist al!erdings klein im Vergleich zur Zange
von P splendida Winn.. aber der Ausdruck :winzig klein»
scheint mir doch nicht auf das ın Rede stehende Exemplar zu
passen.
2. P. splendida Winn. 1 <. Ab Kuustö; gefangen am
Fenster einer Veranda ‘Lundstr...
Lasiosoma Winn.
1. L rufum Meig. 4 =. N. Esbo 'B. Poppius). Ta. Ta-
vastehus (Palmen). Li. Inari (J. Sahlberg.
2. L. varium Winn. (5. fulva Zetti 1 -. Ol. Petrosavodsk
(Gänther).
3. L. nigriventre Macq. (S. thoracica Zett.) 1 €. Kb. Ilo-
mants (Woldstedt).
4. L anale Winn. 1 7. Kb. Kontiolaks (Woldstedt).
5. L hirtum Meig 3 7 1 °. Ta Tavastehus (Palmen).
Sb. Tuovilanlaks, Nilsiä (Palmen). Om. Gamla Karleby Hällström).
Das Hypopygium, dessen Beschreibung ich nicht gesehen
habe, ist ebenso lang wie die beiden letzten Abdominalringe,
schwarz, lang behaart. Die äusseren Zangenarme auf schmaler
Basis breit schaufelförmig mit vielen, lang ausgezogenen Spitzen,
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 1. 13
wie Elchgeweihe, und reichlich mit langen, schwarzen Haaren
versehen.
6. L. geniculatum Zett. 1 3. Ab. Kuustö (Lundstr.).
Besitzt ein ungefåhr ebensolches Hypopygium wie L. hirtum.
Empalia Winn.
1. E. vitripennis Meig. 1 3. Ab. Kuustö; in einer schatti-
gen Grube am Fusse eines Berges in einem Tannenwalde ge-
fangen (Lundst.).
Die Fligeladern weichen bedeutend ab von Winnertz’
Beschreibung. Die Mediastinalader ist an der Spitze abgebrochen
und endigt einfach im hinteren Teil der Mittelzelle ohne Spur
einer Fortsetzung gegen die Costa hin. Die Basis der Unter-
gabel liegt nach innen von der Ausmiindung der Querader in
die vierte Långsader.
Ferner ist der Riissel dunkelbraun, nicht weisslichgelb, und
die Spitzen der Hinterschenkel sind kaum dunkler.
Da das Exemplar im übrigen mit Winnertz' Beschreibung
übereinstimmt, so kann ich die Abweichungen wohl als blos
individuelle Variation betrachten. Fig. 7.
Tetragoneura Winn.
1. T. hirta Winn. (S. dissimilis Zett.) 5 3. Ab. Kuustö;
gefangen Ende Mai auf im Winter gefållten Espen (Lundstr.).
Mycetophilinae.
Leptomorphus Curt.
1. L. Valkeri Curt. 2 3 2. Sb. Tuovilanlaks (Palmén).
Die Farbe des Riickenschildes variirt bei diesen 5 Exem-
plaren. Bei dem einen Månnchen ist der Riickenschild rostgelb
mit einer einzigen braunen Mittelstrieme, bei dem anderen da-
gegen glanzend schwarz ohne eine Spur von Långsstriemen.
Bei den Weibchen sind die Långsstriemen mehr oder weniger
zusammengeflossen. Die Farbe des Abdomens stimmt bei dem
14 Lundström, Mycetophilidæ.
einen Månnchen mit Winnertz' Beschreibung tiberein. Bei dem
anderen ist das Abdomen zum grössten Teil schwarz.
Anaclinia Winn.
1. A. nemoralis Meig. 1 0’. Ab. Kuustö (Lundstr.).
Boletina Staeg.
1. B. trivittata Meig. I ?. Ab. Kuustö (Lundstr.). N. Esbo
Palmen). Kl. Sordavala. Ol. Petrosavodsk (Giinther). Sb. Lep-
påvirta, Jorois (Lundstr.), Tuovilanlaks (Palmén). Kb. Kontiolaks
(Woldstedt). Lkem. Muonio (Palmén).
2. B. analis Meig. 4 &. N. Helsingfors (Palmen). Kb.
Kontiolaks (Grönvik, Woldstedt).
3. B. basalis Meig. 3 9. Ab. Kuustö (Lundstr.). Al. Åland
(Palmén). N. Helsinge, Esbo, Mäntsälä (Palmén). Tb. Jyväskylä
(Woldstedt). Sb. Leppåvirta (Palmén). Kb. Kontiolaks (Grönvik).
4. B. borealis Zett. 17 1 2. Lt. Nuortijårvi (B. Pop-
pius). Kk. Solovetsk (Levander).
5. B groenlandica? Staeg. 1 2. Lmur. Gavrilovo (Envald).
Das Exemplar stimmt ganz mit Zetterstedts Beschrei-
bung mit Ausnahme der unteren Gabel, deren Basis einwenig
nach innen von der Basis der oberen Gabel liegt. Von nigri-
coxa Staeg. unterscheidet es sich durch deutlich graue Behaa-
rung des Riickenschildes, der zudem noch sehr deutliche, schwarze
Längsstriemen zeigt, und durch gelbe Apicalbinden auf den
Abdominalsegmenten sowohl am Riicken als am Bauche. Von
B. borealis Zett. unterscheidet es sich hauptsåchlich durch schwarz-
braune Hinterhiiften, aber auch durch vollkommen schwarze
Antennen und deutlicheres Flügelgeäder.
6. B. sciarina Staeg. J €. Ab. Kuustö (Lundstr.). Ol.
Petrosavodsk (Günther). Sb. Leppävirta (Palmén).
7. B. Sahlbergi nov. sp.
3 Flava; capite, facie antennisgue nigrobrunneis, anten-
narum articulis 3 primis palpisque flavis; thoracis dorso flavo,
vittis 3 nigrobrunneis; abdomine flavo, in segmentis 1—4 fasciis
basalibus, latis, nigris, seymentis 5 et 6 supra nigris, fasciis api-
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 1. 15
calibus, angustis, flavis; segmento 7 parvo, flavo; hypopygio magno,
late subcordiformi, valde depresso, flavo; forcipe valido, flavo, apice
nigro. (Exsiccata).
Long. corpor.: 6 mm.
Patria: Lapponia fennica.
Kopf, Untergesicht, Rüssel und Fühler schwarzbraun; Füh-
ler 11/2 mal so lang als Kopf und Mittelleib zusammen; die
Wurzelglieder und mindestens die Basis des dritten Gliedes
sowie die Taster gelb; die drei Punktaugen in einer fast gera-
den Linie auf der Stirn.
Riickenschild gelb mit drei schwarzbraunen Långsstriemen,
die seitenståndigen vorn verkiirzt und die mittlere durch eine
zarte, von grauen Hårchen gebildete Linie gespalten; Schildchen
braun mit gelbem Rande; Brustseiten gelb, iiber den Häften
bråunlich, grauschimmernd; Hinterriicken gelb, an der Basis
bräunlich.
Hinterleib gelb, an den vier ersten Ringen mit breiten,
schwarzen Vorderrandsbinden; fiinfter und sechster Ring ober-
seits schwarz mit schmalen, gelben Hinterrandsbinden, siebenter
Ring sehr klein, gelb. Bauch gelb mit Andeutung von Binden.
Hypopygium gross, gelb, im Umrisse fast breit herzförmig,
breiter als lang, von oben nach unten ganz platt zusammenge-
driickt; oberseits befinden sich zwei, aus einer gemeinsamen
Platte unter dem siebenten Abdominalringe entspringende, blatt-
formige, etwas behaarte Lamellen, die so lang wie das Hypopy-
gium sind; die zwei Zangenarme sind stäbchenförmig, lang und
kräftig, gelb, an der Spitze mit schwarzen fast mikroskopischen,
dicht stehenden Stachelchen und einigen, etwas längeren, haken-
förmig gebogenen, schwarzen Börstchen. Das ganze Hypopy-
gium ist mit kleinen, gelbschimmernden Härchen dinn besetzt.
Fig. 8.
Die Beine und Schwinger sind gelb; die Schienen dunkler
und die Tarsen schwarzbraun; Vordermetatarsen etwa so lang
wie die Vorderschienen.
Flügel etwas gelblich, fast glashell; die Adern schwarz-
braun; diejenigen am Vorderrande dunkler und etwas, aber
nicht viel dicker als die übrigen; die Randader geht nur wenig
16 Lundström, Mycetophilide.
über die Spitze der etwas gebogenen dritten Längsader hinaus
und endet fast in die Fligelspitze. Die Mediastinalader (Hülfs-
ader Winn.), in deren Mitte die Randfeldquerader liegt, mündet
vor der Wurzel der dritten Längsader in die Randader. Der
Stiel der Spitzengabel 11/2 mal so lang als die kleine Querader;
die Basis der Spitzengabel jenseits des Wurzels der dritten
Längsader und fast vertikal über der Basis der Untergabel;
letztere kurz und weit offen; der Stiel derselben 17/2 mal so-
lang als die obere Zinke; Analader derb, gleich vor der Basis
der Untergabel abgebrochen; Axillarader sehr fein.
2 d. Le. Enontekis 1 3 18 25/767 von J. A. Palmen
und 135 1812/67 von J. Sahlberg gefangen.
8. B. Reuteri nov. sp.
3 Flava; capite antennisque fuscis, facie flavescente; pal-
pis, antennarum articulis 3 primis flavis; thoracis dorso flavo,
vittis 3 confluentibus nigris; scutello, metathorace, maculisque
pleurarum nigrobrunneis; abdomine flavo, in segmentis 1—4 ma-
culis dorsalibus magnis, triangularibus, nigris; segmentis 5—7
nigris; hypopygio segmentos 6 + 7 longitudine aequante, nigro-
brunneo; alis brunnescentibus, subhyalinis; vena mediastinal
transversa nulla. (Exsiccata).
Long. corp.: 5 mm.
Patria: Fennia meridionalis.
Kopf und Fähler schwarzbraun; Stirn und Scheitel grau-
schimmernd; die Fühler 11/2 mal so lang als Kopf und Mittel-
leib zusammen; Untergesicht und Rüssel gelblich; Taster und
die drei ersten Fiihlerglieder gelb; drei Punktaugen in sehr
flachem Dreieck auf der Stirn.
Räckenschild gelb mit drei ganz zusammengeflossenen,
schwarzen Längsstriemen; Schildchen schwarzbraun; Thorax-
seiten gelb mit einem schwarzbraunen Flecke über den mitt-
leren Häften und schwarzbrauner Schwingerwulst; Hinterriicken
schwarzbraun.
Hinterleib mit grossen, dreieckigen, schwarzen Rücken-
flecken auf den vier ersten Ringen; die Flecken stehen mit der
Basis auf dem Vorderande des Ringes und erreichen mit der
Spitze den Hinterrand; hierdurch entstehen auf der Abdominal-
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 1. 17
seite vier dreieckige, gelbe Flecken, die ihre Spitze nach oben
richten und unten in die gelbe Farbe des Bauches übergehen;
die drei letzten Ringe sind fast ganz, auch am Bauche, schwarz.
Hypopygium etwa so lang wie die zwei letzten Hinter-
leibsringe, von oben nach unten etwas abgeplattet, schwarzbraun.
Die Zangenarme zweischenkelig; der obere (innere) lang,
gelblich, mit erweiteter, abgerundeter Spitze und daselbst mit
dicht gestellten, fast mikroskopischen, schwarzen Stachelchen
besetzt; der untere (äussere) Arm braun, klauenförmig, unten
mit einem Zahne; neben dem unteren Zangenarme entspringt
ein fadenförmiges Anhängsel an der Spitze mit einer langen,
gebogenen, schwarzen Borste versehen. An dem Hinterrande
in der Höhlung des Hypopvgiums befinden sich zwei aufwärts
gebogene, schwarzbraune Hörnchen, die jedoch nur undeutlich
zu sehen sind. Fig. 9 und 10.
Die Beine und Schwinger sind gelb; die Schenkelringe
und Tarsen schwårzlich; Vordermetatarsen !/, kürzer als die
'orderschienen (0,80 und 1,20 mm.)
Flügel bräunlich tingiert mit braunen Adern; die Randa-
der geht weit über die Mündung der dritten Långsader hinaus,
aber endet doch ziemlich entfernt von der Flügelspitze. Me-
diastinalader mündet vor der Wurzel der dritten Längsader in
die Randader; die Randfeldquerader fehlt, der Stiel der Spitzen-
gabel fast doppelt solang als die kleine Querader. Die Basis
der Untergabel liegt unter der Einmündung der kleinen Quer-
ader in die vierten Längsader; die obere Zinke der Untergabel
endet etwas vor dem Flügelrande; die Analader endet gleich
vor der Basis der Untergabel; Axillarader fehlt. Fig. 11.
[ch kenne nur zwei Boletinaarten mit gelben Seitenflecken
auf dem Hinterleibe; nämlich: Bol. maculata Holmgren und
Bol. dispecta Dziedz.
Bei Bol. maculatu, übrigens eine arktische Art, sind die
Basalglieder der Fühler schwarz und die Mediastinalader länger.
Bei Bol. dispecta ist die Körperlänge nur 3,3 mm, die Farbe
dunkler, das erste Basalglied der Fühler schwarz, der vierte
Hinterleibsring ungefleckt und das Hypopygium anders gebaut.
Bol. Reuteri gleicht im Habitus eine Brachycumpta.
2
18 Lundström, Mycetophilidie.
17. Al. Åland; Bastö von J. A. Palmén 18 2/7 62 im
Grase gefangen.
Neoglaphyroptera Ost. Sack.
1. N. fascipennis Meig. Å 2. Al. Åland (Palmen). Ab.
Kuustö (Lundstr.). N. Mäntsälä (Pn). Kl. Impilaks. OI. Petrosovodsk
(Gänther). Sb. Tuovilanlaks (Lundstr.). Kb. Eno (J. Sahlberg).
Im. (J. Sahlberg).
2. N. subfasciata Meig. o 2. Ab. Kuustö (Lundström).
KI. Impilaks. Kb. Eno (Woldstedt). Ks. Kuusamo (J. Sahlberg).
Im. Kantalahti (J. Sahlberg).
3. N. Winthemi Lehm. J 9. Ab. Kuustö (Lundstr.). Ol
Petrosavodsk (Ginther). Tb. Kivijärvi (Woldstedt).
Coelosia Winn.
1. C. flava Staeg. 1 ©. Ab. Kuustö; in einer von Tan-
nen dicht beschatteten Grube am Fusse eines Berges (Lundstr.).
Das Exemplar weicht hinsichtlich des Abdomens von Stae-
gers Beschreibung ab. Dieses ist nämlich rostgelb mit breiten,
braunen Basalbinden auf den Segmenten 2—5. Das 6. Segment
ist dunkelbraun. Die Basis der Spitzengabel liegt nicht unter
dem Basaltheil der dritten Längsader, sondern bedeutend mehr
nach aussen.
2. C tenella Zett. (Boletina Kertestz'. Kat.) 1 Ex. Lt.
Lutto (B. Poppius).
Z war fehlt das Abdomen, aber das Exemplar diirfte den-
noch mit Sicherheit zu dieser Art gezählt werden, welche in
solchem Falle eine deutliche Coelosia darstellt. Die Ouerader
zwischen der Mediastinalader und ersten Längsader fehlt.
Acnemia Winn.
1. A. nitidicollis Meig. 1 €. KI. Impilaks.
Nur der Kopf ist schwarz. Thorax und Abdomen sind
punkel rostbraun.
Gnoriste Meig.
1. G. apicalis Meig. 27369. Al. Äland (Palmen, Teng.
ström). N. Mäntsälä, Helsinge (Palmén). Om. Pyhajarvi (J. Sahlberg).
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 1. 19
Phtinia Winn.
1. P. humilis Winn. 1 &. Tb. Laukkas (Woldstedt).
Docosia Winn.
1. D. sciarina Meig. 1 3. Ta. Tavastehus (Palmén).
2. D. valida Winn. 1 9. Li. Patajoki (B. Poppius).
Brachypeza Winn.
1. B. bisignata Winn. 3 9. Ab. Kuustö (Lundstr.). Le.
Enontekis (Palmén, J. Sahlberg).
Die Exemplare stimmen in allem wesentlichen mit der Be-
schreibung des Månnchens fiberein, wesswegen ich sie als dieser
Årt angehörig betrachte, von dem das Weibchen nicht beschrie-
ben ist. Es finden sich folgende unbedeutende Abweichungen
von der Beschreibung: Die Stirn ist zwichen dem unparen Punk-
tauge und den Antennen gelb. Die dunklen Striemen auf den
Räekenschilde fliessen zusammen. Die mittlere ist vorn undeut-
lich, oder auch können gar keine deutlichen Längsstriemen da
sein, und der Riickenschild ist in der Mitte blos dunkler. Der
5. Abdominalring ist ganz und der 6. theilweis gelb, oder beide,
der 5. und 6. Abdominalring, sind überall gelb, was beim Männchen
nicht der Fall ist.
2. B. hilaris Winn. 1 9. Ab. Kuustö; an demselben Fund-
ort wie Coelosia flava. (Lundstr.).
Gleicht B. bisignata, ist aber halb so gross. Der erste
Abdominalring ist glanzend schwarz. Die vordere Spitze der
Basalzelle liegt einwenig ausserhalb der Basis der Spitzengabel.
Stimmt sonst mit Winnertz’ Beschreibung iiberein.
Rhymosia Winn.
1. R cristata Staeg. I 9. Ab. Kuustö; in einer schattigen
Grube am Fusse eines Berges ziemlich gemein, sonst selten
(Lundstr.).
2. Rhymosia mediastinalis nov. sp.
Q ferrugineo-flava, robusta; antennis tarsisgue fuscis, an-
tennarum articulis 2 primis flavis; abdominis segmentis 3—7
20 Lundström, Mycetophilidæ.
fusco-ferrugineis; alis flavescentibus, vena mediastinali ad medium
cellulae basalis anterioris extensu, in venam primam exeunte.
(Exsiccata).
Long. corp.: 6 mm.
Patria: Fennia media.
Fühler stark, etwas länger als Kopf und Mittelleib zusam-
men, schwarzbraun, die zwei ersten Glieder gelb; Taster, Riis-
sel, Untergesicht, Stirn, Scheitel und Hinterkopf rostgelb; am
hinteren Augenrande einige lange, schwarze Borsten. Das mitt-
lere Punktauge kaum wahrnehmbar in der tiefen Furche am
vorderen, als Dreieck vorgezogenen Rande der Stirn.
Riickenschild, Brustseiten, Schildchen und Hinterräcken
rostgelb ohne Flecken oder Striemen, am vorderen und seit-
lichen Rande des Riickenschildes schwarzbraune Borsten, die
Behaarung des Riickenschildes ein gelbschimmernder Flaum mit
eingestreuten schwarzen Haaren, letztere bilden auch auf der
Mitte des Riickenschildes zwei nach hinten zu convergierenden
Linien wie bei R. cristata Staeg , nur sind die Haare hier klein
und nicht wie bei R. cristata lange, starke Borsten; am Hin-
terrande des Schildchen ist ein Kranz von langen, schwarz-
braunen Borsten.
Hinterleib ziemlich dick, die zwei ersten Ringe rostgelb,
die iibrigen dunkel rostbraun; Legeröhre rostgelb mit gleichfar-
bigen, kleinen Lamellen.
Beine rostgelb, die Tarsen schwarzbraun, die Vorderme-
tatarsen etwa so lang wie die Vorderschienen; die Hintertarsen
1°/ı mal so lang wie die Hinterschienen, letztere mit starken,
schwarzbraunen Seitendornen und langen, rostfarbigen Spornen.
Flügel gelblich tingiert, Randader und die dritte Långsader
vereinigen sich in einiger Entfernung von der Flügelspitze, Me-
diastinalader läuft parallel mit der ersten Längsader und mün-
det abwärts geschwungen in dieselbe an der Mitte der vorderen
Basalzelle. Der Basis der Spitzengabel unter der Wurzel der
dritten Längsader. Die Basis der nicht selır gestreckten Unter-
gabel vor der Einmündung der kleinen Querader in die vierte
Liingsader. Analader lang und derb, unter der vorderen Hälfte
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 1. 21
der Untergabel abgebrochen. Die Axillarader ziemlich gross,
doch kärzer als die Analader.
Die erste und dritte Längsader mit kleinen, gelben Borsten
besetzt. Fig. 12.
Die Mediastinalader ist ganz wie bei der Gattung Trichonta
Winn.; die lange, derbe Analader, der am Rande Borsten tra-
gende Räckenschild, die kurzen Hinterschienen und die langen
Hintertarsen entfernen die Art aber von dieser Gattung. Stimmt
mit keiner der Winnertz'chen (iattungen vollständig überein.
Gleicht im Habitus einer Dynatosoma, hat aber ungefleckte
Flägel.
1 2. Tb. Saarijärvi (Woldstedt).
Allodia Winn.
1. A. lugens Wied (M. ornaticollis Zett.) I €. Ab. Kuustö;
gemein (Lundstr.).
Brachycampta Winn.
1. B. fuscula Zett. (Mycetophila Kertestz’ Kat.) 1 3. Ab.
Kuustö; in einer von Tannen dicht beschatteten Grube am Fusse
eines Berges (Lundstr.).
Die Körperlånge betrågt volle 4 mm, ist also grösser als
Zetterstedt angiebt (circiter 1 lin.), aber das Exemplar stimmt
sonst mit Zetterstedts Beschreibung überein. Das Hypopygium
ist ungefåhr ebenso lang wie der letzte Abdominalring. Die
Zangenarme sind doppelt, der obere ist grösser, konisch, etwas
aufwårts gekriimmt, schwarz und schwarzbehaart, der untere
ist gelb, schwarzbehaart, an der Basis fast quadratisch und
seine untere, hintere Ecke ist zu einer pfriemenförmigen Spitze
ausgezogen.
Steht der Gattung Allodia nahe, hat aber eine rudimen-
tåre Analader und lange Axillarader.
2. B. triangularis Strobl. 2 &. Ab. Kuustö; Fundort wie
bei B. fuscula (Lundstr.).
Die Farbe dieser Exemplaren ist weit dunkler, als sie
Strobl beschreibt. Thoraxrücken grauschwarz mit einem ganz
kleinen gelben Schulterfleck. Thoraxseiten schwarzbraun. Hy-
22 Lundström, Mycetophilide.
popygium ebenfalls etwas abweichend, was aber, wie ich glaube,
darauf beruht, dass die grossen spiessförmigen Seitenlamellen
(obere Zangenarme) an Strobl’s Exemplaren mit den Spitzen
nach oben gerichtet sind, bei meinen Exemplaren aber mit den
Spitzen nach binten. Hierdurch wird die obere Kante des Hy-
popygiums freigelegt, so dass man sehen kann, wie hier zwischen
den beiden Seitenlamellen zwei fadenförmige mit langen Cilien
versehene, nach unten gebogene Anhånge entspringen. Die
Flügel stimmen dagegen vollkommen mit Strobls’ Beschreibung
überein, wesshalb die in Rede stehenden Exemplare zu B. trian-
gularis Strobl gehören dürften und nicht zu B. hastata Winn,
welcher letzteren sie sehr ähnlich sind.
3. B. bicolor Macq. 3 &. Ab. Kuustö; Fangplatz derselbe
wie bei B. fuscula (Lundstr.) Le. Enontekis (Palmen).
4. B. nigricollis Zett. (Mycetophila Kertesz’s katalog) & €.
Ab. Kuustö; gemein an schattigen Stellen (Lundstr.). N. Hel-
singfors (Palmen), Nyland (Tengström). $b. Leppävirta (Lundstr.).
Kb. Pielis (Woldstedt). Le. Muonio (J. Sahlberg).
Der schwarzbraune, behaarte obere Zangenarm ist von
horniger Beschaffenheit, unregelmåssig beilförmig mit schmaler
Basis. Unter ihm findet sich ein kleiner, an der Spitze be-
haarter, blattförmiger, gelber Anhang. Das Weibchen gleicht
sehr kleinen Weibchen von Allodia lugens Wied., die jedoch
leicht an der stets deutlichen Analader kenntlich sind.
5. B. alternans Zett. 1 ©. Ab. Kuustö (Lundstr.).
6. B. brachycera Zett. 5 J 5 ?. Ab. Kuustö; Fangplatz
derselbe wie bei B. fuscula (Lundstr.).
Die Antennen des Weibchen sind ungefähr zweimal länger
als der Kopf, und die Geisselglieder sind so dicht an einander
gedrängt, dass es schwer ist, die einzelnen Glieder von einan-
der zu unterscheiden. Die meisten meiner Exemplare haben
einen schwarzen Längsstrich auf dem vorderen Teile des
Riickenschildes.
Das Hypopygium ist sehr åhnlich demjenigen von B. dis-
cicollis Staeg., nur sind bei diesem sowohl der Anhang selbst,
als auch die Cilien länger als bei B. brachycera.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 1. 23
7. B. discicollis Staeg. (Mycetophila Kertész' Kat.) 8 2.
Ab. Kuustö; Fangplatz wie bei B. fuscula (Lundstr.). Ta. Ta-
vastehus (Palmén). Lkem. Muonio (J. Sahlberg).
Das Hypopygium ist mit zwei langen, langbehaarten An-
hången versehen. Fig. 13.
Trichonta Winn.
1. T. atricauda Zett. (Mycetophila Kertész' Kat.) 12760
Ab. Kuustö; in einer von Tannen dicht beschatteten Grube am
Fusse eines Berges (Lundstr.).
Bei allen månnlichen Exemplaren ragen aus dem Inneren
des Hypopygiums zwei lange, nach vorn gebogene, dicht dem
geschlossenen Hypopygium anliegende, weisslich gelbe, faden-
förmige Anhänge hervor, die mit steifen Haaren undicht besetzt
sind. Die Anhånge gehen aus von der Zangenbasis ungefåhr
wie bei T. hamata Mik, aber sind von ganz anderer Fårbung
und Konsistenz. Da sie gewöhnlich dicht dem Hypopygium
angedriickt liegen, entgingen sie wahrscheinlich Zetterstedts
Aufmerksamkeit. Die lange Mediastinalader (nervus secunda-
rius Zett.) dagegen beschreibt Zetterstedt vollståndig. Ein eben-
soleher »Nervus secundarius» kommt nach Zetterstedt bei My-
cetophila fissicauda Zett., melanopyga Zett. und venosa Staeg. vor.
2. T. fissicauda Zett. (Mycetophila Kertész” Kat.) 2 7.
Ab. Kuustö; Fangplatz wie bei T. atricauda (Lundstr.).
Meine Exemplare haben gelbe Abdominalincisuren. Die
gelben Anhånge des Hypopygiums sind um vieles långer als
die schwarzen. Anstelle der von Zetterstedt beschriebenen
runden, gelben Scheibe ist ein glinzend braungelbes, stark ge-
bogenes Adminiculum vorhanden. Dennoch diirfte die Art die-
selbe sein.
Eine Abbildung von diesem merkwiirdigen Hypopygium
giebt Fig. 14.
Zwei Weibchen, wie ich glaube, von 7. fissicauda oder
vielleicht von T. spinosa Lundstr. wurden auf demselben Platze
gefangen wo die Månnchen erbeutet wurden.
Beschreibung: Statur robust; Farbe rostgelb oder roth-
gelb; Antennen ungefåhr so lang wie der Kopf und Thorax
24 Lundström, Mycetophilide.
zusammen, dunkel bis auf die 3 ersten, gelben Glieder. Riicken-
schild rostgelb mit 3 dunkelbraunen Längsstriemen oder mit
einer dunklen Längsstrieme in der Mitte; Brustseiten rostgelb
mit einem schwarzbraunen Fleck über den Mittelhüften. Schild-
chen rostgelb mit einer dunklen Längsstrieme. Hinterricken
schwarzbraun. Hinterleib rostgelb mit einem dunklen Querband
in der Mitte der Abdominalsegmente 2—5. Sowohl der Apical-
als der Basalrand rustgelb. Eileiter, bei dem einen Exemplare
heraushångend, von der Länge des 6. Abdominalringes, rost-
gelb mit kleinen dunkelbraunen Lamellen. Flügel wie beim
Männchen von T. fissipyga.
3. T. hamata Mik. 6 J 2 ?. Ab. Kuustö; Fangort wie
bei T. atricauda.
Stimmt in allen Details mit der Beschreibung von Mik
überein.
4. T. melanopyga Zett. (Mycetophila Kertéstz’ Kat.) 1 d.
Ab. Kuustö; am Fenster eines im Tannenwalde befindlichen
Abtritts (Lundstr.).
5. T. submaculata Staeg. 1 9 2 °. Ab. Kuustö; Fang-
platz wie bei T. atricauda (Lundstr.).
6. Trichonta spinosa nov. sp.
df. Ferugineo-flava, fronte et vertice cinereis, antennis
fuscis; facie, palpis, untennarum urticulis 3 vel 4 primis, halte-
ribus pedibusque pallide flavescentibus; thoracis dorso ferrugineo-
flavo vittis 3 fuscis, opacis; abdomine niyro, fasciis angustis, api-
calıbus in segmentis 2—0 flavis; hypopygio magno, suburnae-
forme, supra lute fisso, flavo apice nigro, spinis 2 validis, spinu-
lis sat longis sed gracilibus munitis, instructo. (Exsiccata).
Long. corp. 5 mm.
Patria: Fennia meridionalis.
Fühler etwa doppelt so lang als Kopf und Thorax zusam-
mengenommen, die drei oder vier ersten Glieder blassgelb, die
übrigen schwärzlich. Gesicht, Rüssel und Taster gelb; Stirn
und Scheitel im Grunde dunkel, aber so dicht mit grauen Haa-
ren bedeckt, dass sie ganz grau erscheinen.
Thoraxrücken rost- oder rothgelb mit gelben Härchen,
welche auf deutlichen schwarzen Warzenpiinktchen stehen; am
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 1. 25
ickenschilde drei schwarzbraune, matte Långsstriemen, deren
ttlere keilförmig und nicht gespalten ist; Die Brustseiten sind
stgelblich mit grossen braunen oder schwarzbraunen Flecken.
hildchen schwarzbraun, am Rande gelb; am Rande trägt es
ıen Kranz von gelben Haaren auf schwarzen Warzenpünktchen;
nterrücken schwarzbraun, an den Seiten rostgelb.
Hüften und Schenkel blassgelb, Schenkelringe mit schwarz-
aunen Strichelchen, Hinterschenkel und Hinterschienen an der
yitze schmal bräunlich; Schienen und Tarsen etwas verdun-
lt; Vordermetatarsen einwenig kürzer als die Schienen
Hinterleib, welcher von den Flügeln überragt wird, schwarz
it gelber Behaarung; der erste Ring schwarz, der zweite bis
chste Ring mit schmalen, gelben Hinterrandsbinden; Bauch
ı den vier ersten Ringen etwas lichter und durchscheinend,
ar fünfte und sechste Ring schwarz.
Das Afterglied ist sehr gross und angeschwollen, so lang
der länger als der fünfte und sechste Ring zusammengenom-
ıen, viel breiter als der Hinterleib, in Umrisse fast urnenför-
ig, gelb, gegen das Ende zu schwarzbraun, auf der Oberseite
afgeschlitzt und weit klaffend. Die bei Trichonta-Arten gewöhn-
chen oberen Lamellen, Zäpfchen (Winnertz) etwa halb so lang
ie das ganze Afterglied, gelblich, gelb behaart aus einem ge-
einsamen, halbkreisförmigen, schwarzbraunen Basalstiicke (lam.
rminalis sup. Westhoff) entspringend. Die Haltzange besteht
us übereinander liegenden, eigentümlich geformten Teilen.
on Oben gesehen (Fig. 15) fallen zwei starke, lange, dolch-
jrmige Dornen auf. Sie sind rostgelb, hornig und etwas durch-
cheinend, an der Basis erweitert, daselbst am inneren Rande
vit einem Büschel feiner Haare samt starren Borsten und am
usseren Rande mit einem groben Zahne versehen; weiter am
ıneren Rande des Dornes steht eine Reihe von langen, nach
inten gerichteten Stacheln. Die grossen Dornen sind über der
igentlichen Haltzange befestigt, richten ihre Spitzen nach oben
nd aussen und fiberragen mit diesen nach aussen den Rand
es Aftergliedes bedeutend.
Die eigentliche Haltzange besteht aus zwei schwarzen
cheiben, welche die ganze hintere Apertur umgeben. Diese
Zr Luis’: m. u AE år
Scheiben sind schwarz bebaar* urd :Lre freien inneren Ränden
sind mit larger. schwarzen ode: ar. den unteren Enden rost-
farbigen Wimperhaaren zefranz’.
Aus der hinteren. äusseren Ecke des Aftergiiedes entspringt
jederseits ein grosser schwarzbrauner. glanzender Hocker, und
an der Wurzel desselben befestigt sich die Haltzangenscheibe
mit ihren vorderen :oberen Theile: der hintere iuntere) Theil
ist dagegen frei.
Hinter dem vorderen Zangentheii befindet sich jederseits
ein grosser, schwarzer. kahler Knollen und am Boden des Hyv-
popvgiums (von oben gesehen betinden sich einige feine, gebo-
gene. stabchenformige Bildungen appendices adminiculi:.
Diese Beschreibung pass! nur auf das ganz aufgesperrte
Hypopvgium. Das Bild des nicht aufgesperrten Hvpopvgium
iFig. 16 ist so verschieden. dass ich anfangs glaubte, zwei Ar-
ten vor mir zu haben. Das zanze Hypopvgium ist nämlich mehr
langlich, die obere Seite ist wohi breit aufgeschlitzt. aber nicht
schüsselförmig offen. die .Zapfchen sind in das Hvpopvgium
eingezogen und nicht deutlich sichtlich: in der Höhlung des
Hvpopvgium bemerkt man wohl, von oben gesehen. jederseits
den grossen Dorn mit seiner angeschwollenen. borstigen Basis,
die Stacheln sind aber nicht deutlich sichtbar. Der oben be-
schribene »schwarze Knollen. ist in verschieden gestaltete, mei-
stens gekrämmte Vorspringe aufgelöst Die Haltzangenscheiben
schliesslich umgeben. schlaff hångend. die hintere Offnung des
Hypopygiums fast zirkelförmig und sind nicht in Form einer 8
verzerrt. iFig. 17 aufgesperrtes, Fig. 18 nicht aufgesperrtes
Hypopvgium, beide von unten gesehen).
Flügel kaum blass grau tingiert; die Costa, welche bis zur
Mündung der dritten Längsader (Schiner) reicht, der Hauptast
der ersten Längsader und die dritte Längsader braungelb und
etwas stärker als die übrigen Adern. Mediastinalader (Vorderast
der ersten Långsader) ziemlich weit hinter der Mitte der vor-
deren Basalzelle in die erste Längsader mündend. Die Gabel-
basis der vierten Längsader liegt etwas nach aussen von der
Basis der dritten Liingsader, und die Gabelbasis der vierten
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:v 1. 27
Långsader etwas nach aussen von der Kinmiindungsstelle der
kleinen Ouerader in die vierte Längsader.
2 &. Ab. Kuustö; in einer von Tannen tief beschatteter
Grube am Fusse eines Berges 1905 gefangen (Lundstr.).
7. Trichonta nigricauda nov. sp.
JS. Fusca, fronte et vertice nigrobrunneis, facie, palpis,
antennarum articulis primis, halteribus pedibusque pallide flaves-
centibus; thoracis dorso ferrugineo-flavo vittis 3 confluentibus
fuscis, opacis; abdomine nigro, fasciis angustis apicalibus in seg-
mentis 2—4 flavis; hypopygio segmentum 6 longitudine latitudi-
neque aeguante, subcylindrico, nigro, appendicibus 2 foliaceis
mox ante medium marginis superioris iustructo. (Exsiccata).
Long. corporis 4 mm.
Patria: Fennia.
Fühler beinahe doppelt so lang als Kopf und Thorax zu-
sammengenommen, die drei oder vier ersten Glieder blassgelb,
die übrigen schwärzlich; Gesicht, Rüssel und Taster gelblich;
Stirn und Scheitel schwarzbraun mit gelbgrauen Haaren und
etwas grauschimmernd.
Thoraxriicken rostgelb mit drei oben zusammengeflossenen,
schwarzbraunen Långsstriemen; die Brustseiten dunkelbraun
oder schwarzbraun; Prothorax jedoch gelblich; Schildchen und
Hinterråcken schwarzbraun.
Hüften und Schenkel blassgelb; Schenkelring mit schwarz-
braunen Strichelchen; nur die hinteren oder alle Schenkel un-
terseits an ihrer Basis mit einem linienförmigen Långswische:
die Hinterschenkel haben noch an der Spitze zwei schwarz-
braune Pünktchen; Schienen und Tarsen etwas verdunkelt;
Vordermetatarsen und Vorderschienen etwa gleich lang.
Hinterleib kürzer als die Flügel, schwarzbraun mit gelber
Behaarung; der erste Ring nur in den hinteren Seitenecken mit
kleinem gelbem Flecke, am zweiten bis vierten Ringe schmale,
gelbe Hinterrandsbinden, die seitlich breit und dreieckig werden;
die beiden letzten Ringe fast ganz schwarz; Bauch gelblich.
Das Afterglied ist zylindrisch, schwarz, etwa so lang wie
der sechste Abdominalring und nicht breiter als dieser; die
untere Endlamelle (lamella terminalis infera Westhoff) umschliest
Jm Lunar. Mysen chinds.
das Organ 50. da-s die Rånder der Lameiie oberseits in der
Mitte einander ganz nahe kommen: vorn und hinten lassen sie
einen dreieckigen Raum frei: in dem hinteren Winkel des vor-
deren Dreieckes dringen die .Zapfchen» vor: sie sind anfangs
schmal. breiten sich aber baid aus. legen ihre inneren Ränder
eng an einander und bilden somit zusammen eine oben breitere
Scheibe deren Oberrand stumpfwinkelig ausgeschnitten ist; diese
Scheibe ist auf der Vorderseite hellbraun mit drei schwarzen
Flecken. die zusammen einem kleeblatt gleichen, oder sie ist
braunlich mit mehr oder minder deutlichen Flecken; die »Zapf-
chen: biegen sich in der Höhlung des Hvpopvgiums fast recht-
winklig, um an eine gemeinschaftliche Platte unter dem sechsten
Abdominalringe zu gelangen; in dem hinteren dreieckigen Raume
stehen zwei abgerundete gelbschimmernde Scheiben: diese sind
mit kurzen. filzigen Haaren bedeckt. haben am Rande einige
langere Haare und sind hinten mit enger Basis befestigt; sie
erscheinen deutlich, nur wenn das Hvpopvgium etwas klafft; bei
geschlossenem Hvpopvgium scheint der hintere dreieckige Raum
mit gelben, etwas metallisch glänzenden, filzigen Haaren erfällt
zu sein; hinter den Scheiben befindet sich jederseits ein kleiner,
schwarzer Haltzangenarm bei der Hinterecke der unteren End-
lamelle befestigt, und noch mehr nach hinten zu bemerkt man
zwei parallel nach unten verlaufende längere schwarze Haltzan-
genarme, welche als zwei Haken auf der Unterseite des Hypo-
pygium endigen. Diese långeren Haltzangenarme scheinen mit
den kleineren in Zusammenhang zu stehen und nur eine Fort-
setzung derselben zu sein. Fig. 19 Hypopygium von oben, Fig.
20 von der Seite gesehen.
Flügel schwach gelblichgrau tingiert; Mediastinalader etwas
kürzer als bei Trichonta spinosa; die Gabelbasis der fünften
Långsader liegt gerade unter der Einmiindungsstelle der kleinen
(Juerader in die vierte Längsader; im übrigen wie bei Trichonta
spinosa.
Gleicht im Habitus Tr. utricauda Zett., hat aber ein viel
kleineres Hypopygium.
3 7. Ab. Kuustö 1905; Fangplatz derselbe wie får Tr.
spinosa (Lundstr.), 1 o Lkem Muonioniska. 27. VI. 1867 (Palmen).
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 1. 29
8. Trichonta brevicauda nov. sp.
Ferrugineo-flava, fronte cinerea, supra antennae fla-
vescente, proboscide fusca, facie, palpis, antennarum articulis 3
primis, halteribus pedibusque pallide flavescentibus; thoracis dorso
ferrugineo-flavo, vittis 3, media gemina, fuscis, opacis; abdomine
flavo, maculis basalibus in segmentis 1—4 magnis, nigris, seg-
mentis 5 et 6 nigris, fasciis apicalibus angustis flavis; hypopygio
segmentum 6 longitudine aequante, compresso, subtriangulare, nigro,
basi brunneo; appendicibus foliaceis ut in Tr. nigricauda.
(Exsiccata).
Long. corporis 4 mm.
Patria: Fennia meridionalis.
Fiihler etwas langer als Kopf und Thorax zusammenge-
nommen, die drei ersten Glieder blassgelb; Gesicht und Taster
gelb, Rüssel braun, Stirn in der Grube über den Fühlern gelb-
lich, im übrigen grau, Scheitel wie bei Trichonta spinosa grau.
Thoraxrücken rostgelb mit drei schwarzbraunen Längs-
striemen, deren mittlere keilförmig und vorn gespalten ist, Be-
haarung wie bei Tr. spinosa; die Brustseiten braun, Prothorax
jedoch gelblich, Schildchen schwarzbraun mit gelbem Rande;
Borstenkranz wie bei Tr. spinosa.
Hüften und Schenkel blassgelb; Schenkelringe mit schwarz-
braunen Strichelchen, Hinterschenkel hat unterseits an seiner
Basis einen undeutlichen, schwärzlichen Längswisch und an
seiner Spitze zwei braune Pünktchen; Schienen und Tarsen
etwas verdunkelt; Vordermetatarsen kürzer als die Schienen.
Hinterleib kürzer als die Flügel, gelb, auf den vier ersten
Ringen mit sehr grossen, schwarzen Basalflecken, die den grössten
Theil der Ringes einnehmen; die zwei lezten Ringe schwarz
mit schmalen gelben Hinterrandsbinden; Bauch gelb, an den
zwei lezten Ringen schwärzlich.
Afterglied ist zusammengedrückt, deutlich höher als breit,
von der Seite gesehen fast dreieckig, etwa so lang wie der sechste
Abdominalring, schwarz, seitlich an der Basis gelbbraun. Die
Zäpfchen» treten aus dem Hypopygium vor ziemlich weit von
der Basis, wie bei Trichonta nigricauda, und man kann ihre
Fortsetzung bis an den sechsten Abdominalring verfolgen; die
30 Lundström, Mycetouhiiida
-Zäpfchen> sind dunkel gefärbt; die übrigen Teile des geschlos-
senen Hvpopvgiums kommen nicht deutlich genug zum Vorschein.
Sie scheinen mir doch ziemlich mit denen des Hypopvgiums
bei Trichonta nigricauda übereinzustimmen. Fig. 21. Hypopy-
gium von der Seite gesehen.
Flügel: die Gabelbasis der vierten Längsader liegt gerade
unter der Basis der dritten Längsader und die Gabelbasis der
fünften Längsader gerade unter der Einmündungsstelle der klei-
nen Querader in die vierte Längsader: im übrigen wie bei
Trichonta spinosa.
Steht der Tr. nigricaudu nahe. ist aber robuster und an-
ders gefarbt; der Hinterleib relativ breit und kurz, verschmålert
sich nach hinten zu und ist nicht, wie bei Tr. nigricauda gleich
breit.
1 7. Ab. Kuustö; am Fenster eines im Tannenwalde be-
legenen Abortes 1905 gefangen (Lundstr.).
Anatella Winn.
1. A. flavicauda Winn. 2 5. Ab. Kuustö; Fangort wie
bei Trichonta brevicauda (Lundstr.. N. Helsingfors (Palmen).
Phronia Winn.
1. P. flavicollis Winn. 4 &. Ab. Kuustö; in einer tief-
schattigen Grube am Fusse eines Berges im Nadelwalde (Lundstr.).
2. P. annulata Winn. 2 =. Ab. Kuustö; Fangort wie bei
P. flavicollis (Lundstr.).
3. P. forcipata Winn. 1 3. Ab. Kuustö; Fangort wie bei
P. flavicollis.
4. P. forcipula Winn. o €. Ab. Kuustö; gemein am selben
Fangort, wo P. flavicollis vorkommt, sonst selten. Var. hume-
ralis Winn. ist die allgemeine Form und sehr konstant; andere
Formen sind selten. (Lundstr.).
Das Weibchen stimmt vollkommen mit Grzegorzek's
Beschreibung von P. umbricula Grzg. überein und ist wohl mit
ihr identisch. Die Vordertarsen sind mehr oder weniger ver-
dickt. Die Eileiter stimmen mit der Beschreibung von Dzied-
zieki und seiner Abbildung überein. Dass meine Männchen
å
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 1. 31
und Weibchen zu ein und derselben Art gehören, ist zweifellos,
da sie zusammen in grosser Anzahl gefangen wurden.
5. P. vitiosa Winn. 2 9. Ab. Kuustö; Fangort wie bei
P. flavicollis (Lundstr.).
6. P. dubia Dziedz. 1 &. Ab. Kuustö; Fangort wie bei
P. flavicollis (Lundstr.).
7. P. nitidiventris van der Wulp 1 Ex. N. Mäntsälä (Palmén).
Es fehlt die Spitze des Abdomens.
8. P. strenua Winn. 1 <. Sb. Tuovilanlaks (Palmen).
9. P. tenuis Winn. < 9. Ab. Kuustö; Viele Exemplare,
aber fast ausschliesslich am Fangort von P. flavicollis (Lundstr.).
10. P. cinerascens Winn. 2 3. Ab. Kuustö; Fangort wie
bei P. flavicollis (Lundstr.).
11. P. rustica Winn. J ©. Ab. Kuustö; Viele Exemplare,
meistens am Fangort von P. flavicollis (Lundstr.).
12. P. obtusa Winn. 1 &. Ab. Kuustö; Fangort wie bei
P. flavicollis (Lundstr.).
13. P. maculata Dziedz. 4 €. Ab. Kuustö; Fangort wie
bei P. flavicollis (Lundstr.).
14. P. notata Dziedz. 1 Z. Ab. Kuustö; Fangort wie bei
P. flavicollis (Lundstr.).
Das fiinfte Abdominalsegment im Basalteil und das Hypo-
pygium an der Basis hellgelb. Stimmt sonst selbst in allen
Details mit Dziedzickis Beschreibung und Zeichnung überein.
15. P. Tiefii Dziedz. 4 &. Ab. Kuustö; 3 Expl. am Fangort
von P. flavicollis, 1 Expl. auf einer feuchten Wiese (Lundstr.).
16. P. egregia Dziedz. 1 3. Ab. Kuustö (Lundstr.).
17. P. longelamellata Strobl. 1 3. Ab. Kuustö; Fangort
wie bei P. flavicollis (Lundstr.).
Ausgezeichnet durch die langen oberen Lamellen des Hy-
Popygiums. Stimmt auch im übrigen mit Strobl’s Beschreibung
überein. Abbildungen des nach der Methode von Dziedzicki
präparierten Hypopygiums sind die Fig. 22, 23 a und 23 b.
(Unterzange dreiästig).
18. P. nigricornis Zett. (Mycetophila Kestész’ Kat.) 1 Expl.
Lkem. Muonioniska, 8. VII. 1867 (Palmen).
32 Lundstrim. Mveetoohilidæ.
Das Exemplar ist ausgebiichen und hat die Spitze des
Abdomens verloren. Das erste Glied der Antennen ist schwarz-
braun und nicht »ater wie Zetterstedt schreibt; das zweite ist
etwas heller und die folgenden ungefåhr von derselben Farbe
wie das erste Glied. Die Hiiften sind etwas dunkler als bei
P. nitidiecntris van der Wuip. Der dunkle Strich an der Un-
terseite der Vorderschenkel is! sehr deutlich. Die Costa läuft
deutlich über die Spitze der dritten Längsader hinaus. Falls
die Diagnose richtig ist, wäre Mac opkia nigricornis die ein-
age Art der Galtung Furan, die ich unter den von Zetter-
stedt beschriebenen Arter habe auffoden körnen. Das in Rede
stehende Exemmiar ist nimileh hoe Zweifel eine Phronia.
19 P, Girschnen Pei: 1.7 Ab. Kuustö: Fangort wie
P. Gars.
weicht dem Faemriare von Wilacr. Die Antennen sind
angewehouch avs. fast depre:t so lang wie Kor? und Thorax
zusammen Das unpraparieme Hvrorvgium ist geib. fast kugel-
rund. Jas s: Aparesris is! serr orarakterstiseh ord gleicht in
a en Detans vocgomwen fe: Jeltruirg vin Dmedzricki.
N —Phroma Dziedmekm 20% <:
S. Mami tees Tears. eta ls E primis palpisgwe
evs Tre Gre Ti rites Cases. Ti nats Mjeribus flaris
Mee heat NS INNA MS eae ON ments 3 primis
“ves satyr fics TASONSA
Weg NID S <
Tara Terma vend rras
STENE. ant Ass. ee Seo srj Scheitel
MCKETIITA TT Tastes AN. Stet Kg - az: == Kopf und
| ee 22mm) m Tuer es >? EN W TI. 20200587 ord min-
Laie:
Sauer De Sass Crs 418 26 Ce se costes onn.
Rawle I rt oY Sur riøg sner der hraunen
Agger Düse: 71070 Ssvatrekuter Flecken
„er Sar > meme : N 2er omit) dinterröeken
Mole SEA JU STW casos
Socom Lovett oss tm os ka ks er Mitzelleib.
NERE tn nm ert fer Seiser ind am
Josa <
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 1. 33
Beine gelb, die Häften an den Spitzen und die Schienen
etwas verdunkelt; die Hinterschenkel an den Spitzen kaum ver-
dunkelt; die Tarsen braun.
Flägel etwas graulich mit gelblichen Anfluge und braunen
Adern, die Randader läuft mässig weit tiber die Spitze der
flach gebogenen dritten Langsader hinaus; die Wurzel der drit-
ten Längsader liegt fast über der Mitte der Spitzengabel; die
obere Zinke der Untergabel etwas geschwungen; Analader kurz;
Axillarader ziemlich lang und deutlich.
Hypopygium schwarzbraun; der Hinterrand der unteren
Lamelle (Lamina basalis Dziedz, Lamella terminalis Westh.)
mit einer mittleren und zwei seitlichen, sehr seichten Ausbuch-
tungen; Unterzange zweiarmig; der äussere Arm lang, gebogen;
mit dem Spitzenteile nach oben und hinten zu gerichtet und
an den Spitze mit drei oder vier feinen Harchen versehen; der
innere Arm von der inneren Seite des äusseren Armes in ei-
nem spitzen Winkel entspringend, kurz, gerade, nach innen und
unten zu gerichtet, an der Spitze schief abgestutzt und daselbst
mit zwei Haaren versehen. Die Oberzange gebogen, haarig,
lang und dick; aus der Mitte derselben entspringt an der Ober-
seite eine scheibenförmige Lamelle, die am Rande mit langen
Wimpern versehen ist, und an der Unterseite eine membranöse
Lamelle, die am oberen Rande mit einer Reihe von mikrosko-
pischen, schwarzen Ståbchen besetzt ist Fig. 24, 25 und 26.
2 7. Ab. Kuustö; in einer tief beschatteten Grube am
Fusse eines Berges im Tannenwalde 1905 gefangen (Lundstr.)
Exechia Winn.
1. E. trivittata Staeg. 1 9. Ab. Kuustö; auf einer feuch-
ten Wiese (Lundstr.).
2. E. leptura Meig. 1 3. Ab. Kuustö; am Fenster eines
im Tannenwalde gelegenen Abtrittes (Lundstr.).
3. E. fungorum Deg. (M. fusca Zett) I 9. Ab. Kuustö;
gemein (Lundstr.) N. Helsingfors (Lundstr.) Kl. Sordavala. Lkem.
Muonio (Palmén, J. Sahlberg). Lt. Kola (B. Poppius).
34 | Lundström, Mycetophuidae.
4+. E lateralis Meig. (M guttiventris Zett.) 79. Ab.
Kuustö (Lundstr.).
Ein Mannchen hat einen dreieckigen. gelben Seitenfleck
auf dem dritten Abdominalsegment. gleicht aber im übrigen, so-
gar in der Grösse, der Normalform.
Zetterstedt zog wahrscheinlich im allgemeinen die 2<
von E. fungorum zu M. guttiventris und die 73 zu M. fusca.
5. E dorsalis Staeg. 2 =. 2 ~. Ab. Kuustö; in Gruben
am Fusse eines Berges im Tannenwalde (Lundstr.) N. Helsing-
fors (Palmén).
6. E. confinis Winn. 1 <. Ab. Kuustö; am Fenster einer
Veranda (Lundstr.).
7. E. festiva Winn. 2 <. Ab. Kuustö; 1 Expl. in einer
tiefschattigen Grube am Fusse eines Berges im Tannenwalde, 1
Expl. am Fenster einer Veranda (Lundstr.:.
Die Exemplare weichen von Winnertz Beschreibung darin
ab, dass sie grosse dreieckige. schwarze Apicalflecken auf
den vier ersten Abdominalsegmenten haben. Sonst stimmen
sie mit ihr Gberein.
8. E. modesta L. Duf. (Mycetophila Kertesz Kat.) 1 3.
Ab. Kuustö; auf einer feuchten Wiese (Lundstr.)
9. E. unimaculata Zett. Mycetophila Kertesz Kat.) 8 2
Le. Enontekis (J. Sahlberg, Palmen). Im. Imandra (J. Sahl-
berg).
10. E. pallida Stann. (M. ochracea Zett.) 3 2. Ab. Kuustö
(Lundstr.) N. Esbo (Palmen). Ol. Petrosavodsk (Günther). Le.
Enontekis (Palmén).
Zygomyia Winn.
1. Z. vara Staeg. 1 ©. Ab. Kuustö (Lundstr.).
2. Z. paludosa Staeg. |Mycetophila Kertesz Kat.) 1 €. Ab.
Kuustö (Lundstr.).
Ist wahrscheinlich nur eine kleine Varietåt der vorherge-
henden Art.
3. Z. pictipennis Staeg. 3 J. 2 *. Ab. Kuustö (Lundstr.).
N. Esbo (Palmén). Sb. Tuovilanlaks (Palmén).
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 1. 35
4. Z. fascipennis nov. sp. |
2 Nigro-fusca; humeri macula minutissima, antennarum
basi, palpis pedibusque flavis, femoribus et tibiis posticis apice
tarsisque fuscis; alis sub-hyalinis, margine antico flavidis, macula
media, fascia lata ante apicem apiceque fuscis. Exsiccata.
Long. corp.: 25 m. m.
Patria: Fennia meridionalis.
Fiihler etwa so lang wie Kopf und Mittelleib zusammen,
braun, die Wurzelglieder und die Basis des ersten Geisselglie-
des gelb. Taster gelb. Kopf, Mittelleib und Hinterleib schwarz.
Riickenschild mit sehr kleinem, rotgelbem Schulterflecke. Die
Behaarung des Riickenschildes grau, die des Hinterleibes schwarz.
Die Legeröhre samt den kleinen Lamellen an der Oberseite hell-
gelb, an der Unterseite braun. Schwinger weisslich. Hiften,
Schenkel und Schienen gelb. Die Schenkelringe mit braunen
Strichelchen. Die Spitzen der Hinterschenkel und der Hin-
terschienen, sowie die Fiisse und die Sporne schwarzbraun.
Die åussersten Spitzen der Mittelschenkel und der Mittelschie-
nen bräunlich. Vorderschienen etwas langer als die Vorder-
metatarsen.
Fliigel graulich mit gelblichem Vorderrande. Auf der Mitte
ein graubrauner Fleck wie bei Z. pictipennis, der doch bei Z.
faseipennis ausgebreiteter ist; zwischen diesem und der Fli-
gelspitze eine keilförmige, am Vorderrande schmälere, grau-
braune Binde. Diese Binde beginnt am Vorderrande vor der
Spitze der ersten Långsader und erstreckt sich, immer breiter
und blasser werdend, bis an die finfte Längsader. An der Flä-
gelspitze befindet sich ein grosser, blasser, grauer Fleck und in
der Mitte der Analzelle, am Fligelrande ein noch blasserer
Fleck. Die fünfte Längsader hat an der Spitze eine rudimen-
tåre Gabel. Fig. 27.
Gleicht Z. pictipennis 3; die Flügelzeichnung ist jedoch
eine andere. Die Pråapikalbinde beginnt bei Z. pictipennis hin-
ter der Spitze der ersten Långsader, ist am Vorderrande breit,
den Raum bis zu der Mündung der dritten Längsader erfüllend,
und verschmälert sich plötzlich nach unten zu.
Die Spitze der Hinterschenkel bei Z. pictipennis ist breiter
3 Lunier a Miu ;2lle.
sehwarzbraur as t=. Z. “aesgenms. und die schwarzbraune
Strieme des ofrecer Raries der Hirtessctenke: ‘chit bei letzte-
re: gånzict.
1 2 Ab Kuusto: in einer var Tannen uef beschatteter
Grabe am Fusse eines Berges 1845 geiangen ıLundstr.:.
Scepicria Winn
1 S. nigra Meiz. Ab. Kuus' : gemein. N. Esbo Helsingfors,
Mäntsälä Pa'men. Sb. Ni:siä. Lt No-rtriårvi .B. Poppius:
Erievr'a Winn
1. E punctum Staco. M. Asseta Zett. 22° 3 =. AD.
kuusi Lundstr N. Mäntsäiä Paimen Kb Juga Pielis (Wold-
stedt Lt Lutto B. Poppius.
Die Exempiare vor Lutte und Kuusto haben schwarz-
braune Mittei- und Hicterhöfien Stropis var. d..
Das .. Exempiar von Pieiis nat grosse geibe Schulterflec-
ken Strobis rar. 5..
2. E aterrima Zett. 2 =. Ab. Kuustö .Lundstr.; Sb. Tuovi-
ianlaks -Londstr...
Das anpaare Punktauge konnte nicht gefunden werden.
Beim Exemplar von Tuovilanlaks endigt die Costalader deut-
lich. wenn auch nur wenig über der Spitze der dritten Längs-
ader. Beim Exemplar von Kuustö dagegen vereinigen sich die
Spitzen der Costalader und dritten Langsader mit einander. Die
Basis der Untergabel liegt weit vor der Basis der Spitzengabel,
wie Zettestedt angiebt.
Mycothera Winn.
1. M. dimidiata Staeg. = =. Ab. Kuustö: viele Exemplar.
Fangplatz wie bei Pronia pariceflis (Lundstr. . N. Sibbo (Lundstr.).
Kb. Kontiolaks :Grönvik:. Lkem. Muonio (J. Sahlberg).
Die Farbe des Räckenschildes stimmt bei der Mehrzahl
der Exemplare nicht mit den Beschreibung von Staeger und
Winnertz überein, sondern ist grau mit drei schwarzen Längs-
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 1. 37
striemen und einem kleinen gelben Schulterfleck, genau so wie
Dziedzicki M. v. der Wulpii Dziedz. beschreibt (Przyczynek du
Fauny Owadöw Dwuskrzydlyck; Pamietnika Fizyjograficznegu
1884, S. 6; Tab. VIII. Fig. 11, 12, 13, 14).
M. v. der Wulpii ist doch nach späteren von Dziedzicki
angestellten Untersuchungen synonym mit M. dimidiata Staeg.
Das mit 159 Kalilauge behandelte Hypopygium stimmt
vollkommen mit Dziedzickis Zeichnung äberein (I. c.).
Die in Kuustö allgemeiner vorkommende Form mit grauem
Räckenschilde halte ich fär synonym mit Mycetophila cine-
rea Zett.
Am 9 aus Sibbo, dessen Rückenschild auch grau ist,
konnte trotz genauer Untersuchung das unpaare Punktauge nicht
gefunden werden. Bei allen iibrigen Exemplaren (18) ist es da-
gegen sehr deutlich.
2. M. stylata Dziedz. 1 9. 1 9. Ab. Kuustö; Fangort wie
bei Phronia flavicollis (Lundstr.) Sb. Kiuruvesi (Lundstr.).
Die Form gleicht einwenig Mycetophila adumbrata Mik,
aber der Spitzenfleck' beginnt weit von dem Centralfleck, nahe
an der Spitze der ersten Längsader, und die ganze Flügelspitze
ist in breiter Ausdehnung dunkel. Das Hypopygium des Männ-
chens sieht ganz anders aus und gleicht vollkommen der Zeich-
nung von Dziedzicki.
Das unpaare Punktauge ist bei beiden Geschlechtern deutlich.
Mycetophila Meig.
1. M. punctata Meig. I 9. Ab. Kuustö; gemein (Lundstr.)
N. Helsingfors (B. Poppius). Ol. Petrosavodsk (Giinther). Sb.
Tuovilanlaks (Palmen). Kb. Pielis (Woldstedt). Om. Kalajoki (In-
berg). Im. Kantalahti (J. Sahlberg). Le. Enontekis (Palmen). Lt
Kola (Palmen).
2. M. lineola Meig. (M. ruficollis Meger!., Zett.) ZP. Ab.
Kuustö; gemein (Lundstr.) N. Helsingfors (B. Poppius). Ol. Pe-
trosavodsk (Giinther). Im. Kantalahti (J. Sahlberg). Lkem. Kit-
tila (Krogerus). Le. Enontekis (Palmen, J. Sahlberg). Lt. Lutto
(B. Poppius).
38 Lundström, Mycetophilide.
3. M. unipunctata Meig. 1 3. N. Helsinge (Palmén).
Hat gleich M. lineola eine Reihe von kurzen Borsten auf
der hinteren Hälfte der Hinterschienen nach innen von der in-
neren Reihe der grossen Stacheln. Die langen Stacheln (2) auf
der Innenseite der Mittelschienen, die sich bei M. unipunctata
finden, fehlen dagegen bei M. lineola.
Die dunklen Längsstriemen auf dem Riickenschilde sind
bei M. unipunctata glänzend, bei M. lineola, wenn sie vorhan-
den sind, matt.
Hypopygium Fig. 28, 29 und 30.
4. M. pumila Winn. 3 &. Kuustö; 1 Expl. am Fundort
von Phronia flavicollis, 2 Expl. am Fenster eines im Tannen-
walde befindlichen Abtrittes (Lundstr.).
Zwei Exemplare haben einen etwas undeutlichen gelben
Fleck an der Spitze der dritten Längsader. Das Hypopygium
ist gleich bei allen drei Exemplaren; obere und untere Zangen
zusammengewachsen. Fig. 31, 32 und 33.
5. M. adumbrata Mik. 69. 39. Ab. Kuustö; Fundort wie
bei Phronia flavicollis (Lundstr.).
Hypopygium Fig. 34.
6. M. lunata Meig. 17 3°. Ab. Kuustö; Fundort wie
bei Phronia flavicollis (Lundstr.) Kb. Kontiolaks (Grönvik). OI.
Petrosavodsk (J. Sahlberg).
Hypopygium Fig. 35, 36, 37.
7. M. signata Meig. (M. lunata var. a und b Zett.) FL.
Ab. Kuustö; gemein 2 I (Lundstr.) $b. Kuopio (Lundstr.).
Es ist fast unmöglich, M. signata von M. signatoides und
guttata anders als durch mikroskopische Untersuchung des Hy-
popygium beim Männchen zu unterscheiden, nachdem man es
nach der Methode von Dziedzicki präparirt hat. Die Weib-
chen dieser Arten können gegenwärtig kaum von einander un-
terschieden werden.
Obgleich von diesen in Kuustö ziemlich verbreiteten Ar-
ten nur 10 Männchen von der genannten Gegend in den Sam-
lungen zu finden sind, habe ich doch bei jeder Art die Anzahl
der Männchen aufgegeben, um wenigstens eine Andeutung der
relativen Häufigkeit der Arten zu geben.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 1. 39
8. M. signatoides Dziedz. 02. Ab. Kuustö; gemein 5 d
(Lundstr.).
9. M. guttata Dziedz 79. Ab Kuustö; gemein 3 d
(Lundstr.).
10. M. sigillata? Dziedz. 1 3. Kl. Sordavala.
Körperfarbe braun, auf dem Riickenschilde schwarzbraun.
Nur Schultern, Vorderrand des Riickenschildes und Beine gelb.
Hypopygium mit Dziedzickis Zeichnung übereinstimmend.
11. M. confluens Dziedz. 6 3 1 9. Ab. Kuustö; Fang-
platz wie bei Phronia flavicollis.
12. M. marginata Winn. 1 J 1 9. Ab. Kuustö; Fund-
ort wie bei Phronia flavicollis (Lundstr.).
13. M. flava Winn. 1 3. Ab. Kuustö; am Fenster eines
im Tannenwalde befindlichen Abtrittes (Lundstr.) 1 9. Ta. Tam-
merfors (Lundahl).
Das noch unbeschriebene Männchen gleicht in der Farbe
und Zeichnung dem Weibchen.
Hypopygium Fig. 38, 39 und 40.
14. M. blanda Winn. 2 J. 4 2. Ab. Kuustö; 4 Expl.
Fundort wie bei Ph. flavicollis, 2 Expl. Fundort wie bei M.
flava 3 (Lundstr.).
15. M. luctuosa Meig. 4 2. Ab. Kuustö (Lundstr.). KI.
Valamo (Woldstedt). Ol. Petrosavodsk (Ginther). Lkem. Muonio
(J. Sahlberg).
16. M. tarsata Winn. 1 9. Sb. Tuovilanlaks (Lundstr.).
In den Sammlungen, die ich bei meinen Untersuchungen
benutzte, findet sich eine Menge von zur Gattung Mycetophila
gehörenden Exemplaren, bei denen die ganze Spitze der Unter-
randzelle von der Spitze der ersten bis zur Spitze der dritten
Långsader erfiillt ist von einem sehr dunklen, schwarzbraunen
Fleck, der sich in Gestalt einer breiten ebenso dunkler Binde
nach unten bis zur oberen Zinke der Spitzengabel fortsetzt, um
dort plötzlich abzubrechen. Ausserdem haben alle diese Exem-
rare cine shat? suszepragie. St v arzlralne Sirieme ängs der
- a - ” - - rc -
meter marie des Hinterschernse.s diese Inge rarnten Kenn-
herge Lz
zeichen Erder wir. wie fekanol wieder tel M vittipes Zett.
: rZ
- 4 ay
lta-s es sich Lier aie! nicht Om eine € zige Art handelt,
ägare decte: achom die varirende Körzerznisse hin. Die gröss-
ser. Exercpiare sind mämiisä ve 5 m.m ang. die kleinsten
kas $ m. u Eine Loterso hurg Jes Hvjervglums zeigt auch
drei har? geschiedene Former ohne irgendweiche Übergänge
N .
Die kleinste von diesen drei Arten stimmt vollkommen
‚Lerein ni Zette rsied:: Beschreikucg von M vittipes.
Die cachetkieinste Ar: wörde ziem.ich mit Zetterstedt's
Beschreibung von M i imarulat a Fabr. rar. a. übereinstimmen,
fais Lich: das schwarze Lärgsbard auf den Hinterschenkeln da
ware una die drei mittleren ticeder der Vordertarsen beim
Weibkcher vor gewChnichem Aussehen und nicht verdickt
Waren.
Ungeach‘et der leiztgenannten Verschiedenheiten glaube
wh doch. dass die Form mit Zetierstedts M. bimaculata,
rar. a. :dentisch ist
Die grösste Art stimm: vieileicht am meisten mit Zetter-
steits M bimacuiata rar. . überein. aber die Abweichungen
sind doch bedeutend. vor aileın die Grösse. die 5 m. m. be-
trägt. Das Scuteilum ist ganz und gar. und nicht nur an der
Spitze. gelb. Das Strich auf der oberen Seite der Hinterschen-
kel ist bei dieser wie Lei den anderen Arten scharf ausgepragt,
und die mittleren Glieder der Vordertarsen beim Weibchen sind
nicht oder nur unbedeutend verdickt.
Staezer. Winnertz und Strobl Dipt. v. Steiermark) schrei-
ben. dass der dunkle Teil der Praeapicaibinde bei M. bimacu-
fata Fabr. in der Mitte der ersten Hinterrandzeiie aufhört, wäh-
rend er bei alien diesen drei Furmen sich bis zur oberen Zinke
der Spitzeugabel erstreckt. Wenn ich nun die Beschreibungen
der drei Autoren von M. bimaculata Fabr. vergleiche. so muss
ich zum Schluss gelangen, dass deren M. bimaculata eine von
heiden obenerwähnten Arten verschiedene Art ist. Diese An-
sicht wird auch auf das kräitigste durch Dziedzickis Figuren
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica 29, n:o 1. 41
27, 28 und 29 auf Taf, VII gestätzt (Pamietnik Fizyjogr. Tom
IV. 1884). Zwar werden in der genannten Arbeit die Zeich-
nungen auf M. zanthopyga Winn. bezogen, aber in der Wiener
ent. Zeitung (1887 p. 43 Nachtrag) korrigiert der Verfasser den
Namen in M. bimaculata Fabr. Diese Zeichnungen sind näm-
lich zweifellos nach dem Hypopygium einer anderen Art, als
der mir vorliegenden, angefertigt.
Unter solchen Umständen glaube ich, die beiden Arten
unter neuen Namen beschreiben zu miissen, ungeachtet die eine
wahrscheinlich schon von Zetterstedt unter dem Namen M. bi-
maculata beschrieben worden ist.
Die kleinere Art, welche wahrscheinlich Zetterstedt's M.
bimaculata var. a ist, will ich M. Zetterstedtii und die grössere M.
flavoscutellata benennen.
17. M. vittipes Zett. I 2. Ab. Kuustö (Lundstr.). Le.
Enontekis (J. Sahlberg). Lt. Lutto (B. Poppius).
Beim Exemplar aus Enontekis (9) setzt sich der Schul-
terfleck als gelbe Seitenbinde bis zur Flügelwurzel fort.
An 12 Månnchen wurde das Hypopygium mikroskopisch
untersucht. Von diesen hatten 11 vollkommen gleiche Hypopy-
gien und nur eines war einwenig abweichend. Das letzgenannte
tildet jedoch in keiner Weise einen Übergang zu den anderen
Formen, sondern muss wohl als missgebildet angesehen werden.
Vier Männchen und drei Weibchen haben wie Mycothera
ein kleines unpares Punktauge am obersten Ende der Stirn-
furche. Den 16 übrigen Exemplaren fehlt aber dieses Auge.
Die Art ist kleiner und robuster als die folgende. Der
vordere Rand der Praeapicalbinde steht senkrecht auf der drit-
ten Längsader und nicht schräg wie bei der folgenden Art. Fer-
ner ist in der Regel der Flügelrand ununterbrochen, wenn auch
schwach verdunkelt fast von der Spitze der dritten Langsader
an bis jenseits der unteren Gabel.
Hypopygium Fig. 44, 45, 46.
Flügel Fig. 42.
42 Lundström, Mycetophilidæ.
18. M. Zetterstedtii nov. sp. (M. bimaculata var. a? Zett.).
Fusco-nigra; antennarum basi, palpis, thoracis macula hu-
merali parva pedibusque fluvis, femoribus posterioribus superne linea
nigra, tarsis omnibus nigricantibus; alis subhyalinis macula me-
dia fasciaque intra apicem abbreviuta, ad costam dilatata, ad ra-
mum anticum furcae superioris per angulum obtusum descendente,
nigrobrunneis. (Exsiccata).
Long. corp.: 3,5—-4,5 m. m.
Patria: Fennia.
Fühler schlank, länger als Kopf und Mittelleib zusammen,
schwarzbraun, die Wurzelglieder und die Basis des ersten Geis-
selgliedes gelb. Taster gelb. Tintergesicht, Stirn und Scheitel
schwarzbraun, letztere mit anliegenden gelbgrauen Härchen.
Mittelleib schwarzbraun. Rückenschild schwarzbraun mit klei-
nem, gelbem Schulterflecke; gewöhnlich ist auch der ganze Vor-
derrand sehr schmal gelb. Schildchen schwarzbraun. Die Be-
haarung des Rückenschildes gelblich, grauschimmernd, an den
Seiten vor der Flügelwurzel einige längere, schwarze Haare;
der Hinterrand und der Rand des Schildchens schwarz bebor-
stet. Hinterleib schwarz mit anliegenden, gelbgrauen Härchen.
Beine gelb, die äusserste Spitze der Hinterschenkel und
der ganze obere Rand der Hinter- und Mittelschenkel schwarz-
braun; die Füsse braun, die Metatarsen an der Basis gelblich,
die Sporne schwarzbraun; die Vorderschienen einwenig länger
als die Vordermetatarsen. Beim 2 sind die Vorderfussglieder
nicht erweitert.
Flügel lichtgraulich getrübt mit fast schwarzbraunen Adern,
schwarzbraunem Centralflecke und gleichfarbigem, bindenförmi-
gem Flecke vor der Spitze. Der Centralfleck liegt zu beiden
Seiten des Anfangsteils der dritten Långsader und füllt die
Basis der ersten und zweiten Hinterrandzelle. Der Präapikal-
fleck beginnt einwenig vor die Mündung der ersten Längsader,
erfüllt die ganze Spitze der Unterrandzelle bis zur Mündung
der dritten Längsader und zieht an der inneren Hälfte als Quer-
binde bis zu der oberen Zinke der Spitzengabel. Der innere
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 1. 43
Rand dieser Querbinde ist schräg gegen die dritte Längsader
gerichtet und nicht senkrecht wie bei M. vittipes Zett.
Die Spitzenteile der beiden Zinken der Spitzengabel und
die obere Zinke der Untergabel sind sehr dunkel, fast schwarz
und oft schmal braun gesäumt. Fig. 43.
Hypopygium klein, braun; Legeröhre samt den kleinen,
ovalen Lamellen braun oder schwarzbraun.
Das mit 15% Kalilauge pråparirte Hypopygium: Hinter-
rand der unteren Lamelle (Lamina basalis Dziedzicki, Lamella
terminalis Westhoff) in der Mitte bogenförmig, tief ausgeschnit-
ten. An dem Seitenrande der Ausbuchtung ein Biischel länge-
rer Haare. Die Unterzange fast rektangulär, an der inneren,
vorderen (Fig. unteren) Ecke mit einem langen Dorne und an
der inneren, hinteren (Fig. oberen) Ecke zwei kurzen, hornigen
Anhågseln. Der Hinterrand der Zange ist mit langen, schwar-
zen Haaren dicht besetzt. Oberzange undeutlich zweiarmig;
oberer Arm scheibenförmig mit drei derben Stacheln; hinterer
Arm im Profil fast kopfformig mit einigen sehr feinen Stachel-
chen, Fig. 47, 48 und 49.
Das Exemplar von Inari (9) hat einen schwarzen Strich
auch an der Unterseite der Vorderschenkel und bei dem Exem-
plare von Lutto (9) ist der dunkle Strich an der Oberseite der
Mittelschenkel undeutlich.
Der schwarzbraune Strich am Oberrande der Mittelschen-
kel ist gewöhnlich nicht so breit und so dunkel wie derjenige
an dem Hinterschenkel, aber doch deutlich.
4 < 4 9 Ab. Kuustö (Lundstr.) 2 9 Sb. Tuovilanlaks
(Lundstr.) 1 2. Li. Inari (J. Sahlberg) 1 %. Lt. Fl. Lutto (B.
Poppius).
19. M. flavo-scutellata nov. sp. Nigrofusca; thorace ferru-
gineo-flavo vittis 3 latissimis. omnino confluentibus, nigris; pleuris
nigris maculis duabus flavis; scutello flavo; antennis basi palpisgue
flavis; pedibus flavis, femoribus posticis superne linea nigro-brun-
nea, tarsis fuscis; alae ut in M. Zetterstedtii (Exsiccata).
Long. corp.: 5—5!/a m. m.
Patria: Fennia.
44 Lundström. Mycetophilidir.
Fühler etwa so lang wie Kopf und Mittelleib zusammen,
schwarzbraun; die drei ersten Glieder gelb. Taster gelb. Unter-
gesicht im Grunde dunkel, aber mit feinen, weissgrauen Hår-
chen so dicht bedeckt, dass es in gewisser Stellung fast silber-
weiss schimmert. Stirn und Scheitel schwärzlichbraun, letztere
mit anliegenden gelbgrauen Harchen, welche bei schrägem Ein-
fallen des Lichtes auch fast silberweiss schimmern. Rückenschild
rot- oder rostgelb mit drei vollständig zusammengeflossenen,
breiten, schwarzen, ganzlosen Striemen, deren mittlere vorn den
Rand des Riickenschildes nicht erreicht. Die Seitenstriemen
sind vorn verkürzt, aber nach hinten zu erreichen sie den Hin-
terrand des Riickenschildes, daselbst durch eine feine, gelbe
Strieme getrennt. Die Behaarung des Rückenschildes graugelb
mit eingestreuten etwas längeren schwarzen Haaren, die beson-
ders auf den gelben Seiten auffallen. Der Hinterrand schwarz-
beborstet. Die Brustseiten schwarzbraun, Prothorax und ein
Fleck über den mittleren Hüften gelb. Schildchen gelb, an dem
Rande mit schwarzen Borsten auf schwarzen Warzenptinktchen.
Schwinger weisslich.
Hinterleib schwarz mit anliegenden, kleinen, gelbgrauen
Haaren. Das kleine Hypopygium und Legeröhre samt Lamellen
braun. Die Lamelle besteht, wie gewöhnlich, aus zwei Glieder;
das erste Glied (Lamella anterior Dziedz.) ist ziemlich lang, das
zweite Glied (Lamella posterior Dziedz.) ist kurz, oval.
Beine gelb. Die äusserste Spitze der Hinterschenkel und
gewöhnlich auch der Mittelschenkel und der Hinterschienen
braun. Der ganze obere Rand der Hinterschenkel glänzend
schwarzbraun. Gewöhnlich ist auch der Oberrand der Mittel-
schenkel mehr oder minder braun oder schwarzbraun. Dagegen
ist die Unterseite der Vorderschenkel gelb. Die Füsse und
Sporne sind schwarzbraun. Die Vorderschienen sind etwa so
lang wie die Vordermetatarsen. Die Vorderfussglieder beim €
sind nicht oder sehr wenig erweitert, jedenfalls nicht mehr als
beim I; die vier letzten Glieder sind aber tief schwarz.
Die Flügel sind überhaupt ganz wie bei M. Zetterstedtii,
nur sind die Spitzentheile der Gabelzinken nicht besonders ver-
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 1. 45
dunkelt, und der Innerrand ist undeutlich beschattet, doch nicht
so breit und zusammenhängend wie bei M. vittipes Zett. Fig. 41.
Hypopygium mit 15°/, Kalilauge präparirt: Hinterrand der
unteren Lamelle ziemlich tief, aber eng, bogenförmig ausgeschnit-
ten. An der hinteren (Fig. oberen) Ecke der Ausbuchtung ein
Büschel starrer Haaren oder Borsten. Hinterzange ein Rechteck
mit bogenförmig ausgeschnittener innerer, hinterer (Fig. oberer)
Ecke. An der inneren, vorderen (Fig. unteren) Ecke ein langer
Dorn. In der Mitte des inneren Randes ein kurzes, horniges
Anhängsel. Hinterrand (Fig. Oberrand) mit einer Reihe von
sechs langen, breiten und platten, spitzigen, steifen Borsten.
Oberzange diinn beborstet, der obere, scheibenförmige Teil mit
drei langen Dornen. Fig. 50, 51 und 52. -
27, 2 2 Ab. Kuustö (Lundstr.) 1 9 Sb. Tuovilanlaks
(Lundstr. ).
20. M. lapponica nov. sp. Nigro-fusca, antennis fuscis, ar-
ticulo 2 toto, 3 basi flavo; palpis brunnescentibus; pedibus flavis,
coxis posterioribus basi apiceque fuscis, femoribus posticis apice
late nigrobrunneis, tarsis fuscis; alts subhyalinis macula central:
fasciague arcuata ante apicem nigro-brunneis (Exsiccata).
Long. corp.: 3—3!/2 m. m.
Patria: Lapponia.
Fühler etwa so lang wie Kopf und Mittelleib zusammen-
genommen, schwarzbraun; erstes (ilied braun oder schwarz-
braun; zweites Glied und die Basis des dritten Gliedes mehr
oder minder gelblich. Taster bräunlich. Kopf, Mittelleib und
Hinterleib schwarzbraun. Stirn und Scheitel mit kurzen, anlie-
genden, gelbgrauen Härchen. Rückenschild mit sehr kleinem
oder ohne gelben Schulterfleck. Prothorax gewöhnlich mit
kleinem, gelbem Flecke oder gelber Strieme. Schildchen schwarz-
braun. Die Behaarung des Rückenschildes und Hinterleibes
braungelb, gelbschimmernd.
Vorderhüften gelb. Mittel- und Hinterhüften mehr oder
minder, besonders an der Basis und an der Spitze, braun oder
schwarzbraun. Schenkel und Schienen gelb; das letzte Drittel
der Hinterschenkel, die Spitze der Hinterschienen, die äusserste
46 Lundström, Mycetophilidæ.
Spitze der Mittelschenkel und eine Strieme auf der Unterseite
der vordersten Schenkel schwarzbraun. Fiisse braun.
Fligel schwach bråunlich tingiert mit braunen Adern und
schwarzbraunem Centralflecke und gleichfarbiger Bogenbinde
vor der Spitze. Der Centralfleck liegt zu beiden Seiten des An-
fangsteils der dritten Långsader und füllt die Basis der ersten
und zweiten Hinterrandzellen. Die Binde, welche die Spitze
der Unterrandzelle ausfüllt, jedoch von der Mündung der ersten
Långsader weit entfernt bleibt, erstreckt sich mehr oder minder
deutlich S-förmig und mehr oder minder zusammenhångend bis
zur oberen Zinke der Untergabel oder selbst in die vierte Hin-
terrandzelle. Dunkel gefårbte Individuen haben noch einen ver-
waschenen braunen Fleck in der Analzelle und an der Flügel-
spitze. Fig. 56.
Legeröhre des vorstehend, lang und schmal, nebst den
Lamellen, schwarzbraun. Die oberen Lamellen des Hypopygium
beim <, nebst dem Adminiculum ungewöhnlich lang, das kleine
Hypopygium weit iiberragend, schwarzbraun.
Das mit 15% Kalilauge präparirte Hypopygium: Die obe-
ren Lamellen und das Adminiculum gleich lang, und fast dop-
pelt so lang als das Hypopygium. An der Spitze der oberen
Lamelle drei starke, krumme Borsten. Der Ilinterrand der un-
teren Lamelle tief ausgeschnitten. Unterzange zweiarmig mit
einer langen Borste an der Basis. Oberzange undeutlich zwei-
armig; oberer Arm mit einem grösseren Stachel und hinterer
Arm mit drei feinen Stacheln und einer kurzen Borste. An der
Basis des Adminiculum zwei Appendices mit haarigem, fast
dreieckigem Knopfe an der Spitze. Fig. 53, 54 und 55.
Gleicht M. luctuosa Meig.; ist aber besonders an der viel
breiter schwarzbraunen Spitze der Hinterschenkel und den Ko-
pulationsorganen leicht zu erkennen.
M. Tiefii Strobl. aus Kärnten, auch mit sehr langen obe-
ren Lamellen, hat »Häften und Beine hell fahlgelb», »die drei
Basalglieder der Fiihler ganz und die Basis der 2—3 folgenden
etwas gelb», »einen grossen Schulterfleck gelb» und »die Spitze
der Unterrandzelle fast gar nicht getrübt».
1 d. 1 ?. Lkem. Muonio: Keinotunturi auf » Birkenpilzen»
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 1. 47
182/;67 von J. Sahlberg und 2 J 1 €. Lt. beim Flusse Lutto
auf »Polyporus» 18°/,99 von B. Poppius gefangen.
In Walker's List Dipt. Brit. Mus. sind folgende Myce-
tophila-arten als in Finland gefunden angefiihrt: M. apicalis
Walk., 2M. cincticornis Walk. und M. concolor Walk. In wie
fern diese synonym oder nicht synonym mit einigen in meinem
Verzeichniss stehenden Arten sind, kann ich jedoch nicht ent-
scheiden.
Dynatosoma Winn.
1. D. thoracicum Zett. (Mycetophila Kertész’ Kat.) 1 9.
1 9. Ab. Pargas. Lkem. Muonio (Palmén).
Das noch unbeschriebene Männchen gleicht dem Weibchen.
Das Hypopygium ist braungelb, oben mit zwei kurzen, breiten,
dreieckigen Lamellen (obere Lamellen). Unter diesen liegen
zwei gestreckt dreieckige, lange, niedergebogene, an den schma-
len Spitzen etwas aufgekrämmte, lang behaarte Lamellen
(Zange).
2. D. lutescens Zett. (Mycetophila Kertész' Kat.) 2 9. Ab.
Kuustö (Lundstr.).
Weicht von Zetterstedt's Beschreibung ab durch den
Besitz von schmalen, dunklen, am hinteren Rande unebenen,
gleichsam ausgenagte Basalbinden auf den Abdominalsegmenten.
Legeröhre lang, stark, an der Spitze aufwärts gebogen (Anus
stylis 2 recurvis Zett.).
3. D. nigricoxa Zett. 1 7. Ab. Kuustö; am Fenster einer
Veranda (Lundstr.).
4. D. fuscicorne Meig. 3 ©. Ab. Kuustö; nicht selten (Lund-
str.) Kb. Nurmes (J. Sahlberg). Lkem. (Palmén, J. Sahlberg). On.
Kåyppåselkå Lt. Tuloma (B. Poppius).
5. D. cochleare Strobl. 2 3. Ab. Kuustö (Lundstr.).
48 Lundström, Mycetophilida.
Cordyla Meig.
1. C. fusca Meig. 235 1 9. Ab. Kuustö (Lundstr.) N.
Helsingfors (Palmén). Lt. Lutto (B. Poppius).
Das Exemplar aus Helsingfors (<) ist fast doppelt so gross
als die iibrigen.
2. G. crassicornis Meig. 1 7. Ab. Kuustö (Lundstr.).
Erklärung der Abbildungen.
“Um die charakteristischen Partien deutlicher hervortreten zu
lassen, wurden die sie sie verdeckenden Haare in einigen Zeichnun-
gen weggelassen.
In Zeichnungen, die von nach Dziedzicki's Methode präparier-
ten Hvpopygien angefertigt wurden, sind in der Regel, um das Bild
zu vereinfachen, das Adminiculum und sein Anhang weggelassen
worden. Ausnahmen bilden No. 23 a, 38, 46, 53, 54, 55.
Aus demselben Grunde wurden in den Figuren von”der Ober-
sate die untere Zange und in Figuren von der Unterseite die obere
Zange fortgelassen, auch wenn beide gleichzeitig im Mikroskop sicht-
bar waren. Ausnahmen bilden No. 22, 25, 32, 34, 39, 54.
I. Kopf von Sciophila notabilis Zett. 7.
2. Hypopygium von Sciophila punctata Meig. 7.
3. Kopf von Hadroneura Palméni; von oben.
4, > » » » ; von der Seite.
5. Hypopygium von » » > von hinten.
6. Flügel » » »
7. Flögel von Empalia vitripennis Meig. Varietät.
8. Hvpopygium von Boletina Sahlbergi; von oben.
9. Hypopygium von Boletina Reuteri ; von oben.
10. > » » » ; von der Seite.
11. Flügel > » »
12. Flügel von Rhymosia mediastinalis.
13. Hvpopygium von Brachycampta discicollis Staeg.; von der Seite.
14. Hypopygium von Trichonta fissypyga Zett. ; von oben.
15. Hypopygium von Trichonta spinosa ; von oben.
16. » » » » s » »
17. > » » » ; von unten.
18. > » ; » ; » »
19. > » » nigricauda ; von oben.
20. > , » » ; von der Seite.
21. > > » = brevicauda von der Seite.
22. Hypopygium (präpariert dach Dziedzicki) von Phronia longela-
mellata Strobl; von oben.
4
iA}
Lundström. Mycet orte.
23a. H:p pråp.) von Phromia longedamellata Strobl: von unten.
23 b.
24.
25.
26.
21.
28.
29.
39
31.
32.
33.
34.
35.
36.
37.
38
39.
3 »
Flögel von
Hyp iprap von Mycetophila yntpunctata Meig.:
> a
»
å
N ?
2
u
Dzielackt
Zygomyia fasripennis.
y
Flügel von Mycetophila
3
Hvp. 'pråp.) von Myce
y
3
, 2
>
J 4
8 a
Flügel von Mycetophila lapponica.
- von der Seite.
: von oben.
: von unten.
: von der Seite.
von oben.
: von unten.
; von der See.
pumila VWinn.: halb von der Seite.
; von unten.
; ganz von der Seite.
adumbrata Mik. : von
lunata Meiy. : von
: von
: von
fara Winn: von
+ : von
: von
flavoscutellata.
vittipes Zett.
Zettersted tit.
tophila vittipes Zett. ; von
; von
, : von
Zetterstedti: : von
, : von
> : von
flavoscutellata : von
» : von
: von
lapponica : von
s : von
» : von
unten.
ohen.
unten.
der Seite.
unten.
oben.
der Seite.
oben.
unten.
der Seite.
oben.
unten.
der Seite.
oben.
der Seite.
unten.
oben.
unten.
der Seite.
SOC. F. ET FL. FENN, 29, N:o 1. LUNDSTRÖM. Mycetophilidae PI. 1.
N
je
Mycetophilidae Taf. II.
ACTA SOC. F. ET FL. FENN. 29, N:o 1. LUNDSTRÖM.
actA SOC. F ET FL FENN, 29, N:o 1. LUNDSTRÖM. Mycetophilidae Taf. III.
ITA SOC. F. ET FL FENN, 29, N:o 1. LUNDSTRÖM. Mycetophilidae Taf. IV.
dia
attnia australis
vottnia borealis it -
= Ostrovottnia kajanensis Ta
Ek Tav
Kl = Karelia ladogensis relis olonetsensis Tb ::
Le L. enonteken.is. Tani
LF =Lapponia fennica 4 Li L. inarensis. År =Lapponia rossica/ I.p
Lkem L. kemensis. it
ACTA SOCIETATIS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA, 29, N:o 2.
BEITRÄGE ZUR KENNTNIS
DER DIPTEREN FINLANDS
IT.
TIPULIDA
(TIPULIDÆ LONGIPALPI OST.-SACK)).
VON
CARL LUNDSTRÖM
(Vorgelegt am 13. Mai 1906.)
HELSINGFORS 1907.
KUOPIC 1967.
GEDRUCKT BEI k. MALM
STRÖM,
GN
A
fey
Tipulide.
(Tipulide longipalpi Ost.-Sack.).
Fortsetzung des in Teil I aufgeführten Litteraturverzeich-
hisses:
T. E. Schummel. Versuch einer genauen Beschreibung
der in Schlesien einheimischen Arten der Gattung Tipula. Bres-
lau 1833.
H. D. J. Wallengren. Revision af Skandinaviens Tipuli-
de. Entomologisk Tidskrift. Stockholm 1881 och 1882.
F. Westhoff. Ueber den Bau des Hypopygiums der Gat-
tung Tipula. Miinster 1882.
C. R. Osten-Sacken. Studies on Tipulidæ. Berliner Ento-
molog. Zeitschrift 1886.
G. H. Verrall. List of British Tipulidæ. The Entomolog.
Monthly Magazine 1886—88.
E. Wahlgren. Diptera I. Entomologisk tidskrift 1905.
Ausser diesen sind benutzt worden Abhandlungen von
Egger, Beling, Mik, Pokorny, Bergroth, Holmgren,
Lundbeck, Wahlgren und andere in verschiedenen Zeitschrif.
ten und Publikationen wissenschaftlicher Gesellschaften erschie-
nenen Schriften, wie z. B. in den Verhandl. botan. zool. Gesell-
schaft in Wren, in der Wiener ent. Zeitung, in den Kongl.
Vetenskapsukademiens Handlingar, in den Videnskabeliye Med-
delelser, und in der Entomologisk Tidskrift.
4 Lundström, Tipulide.
Eine Karte vom Faunagebiete wird im Teile I mitgeteilt.
Lf. = Lapponia fennica umfasst die Regionen. Le., Li,
und Lkem.
Lr. = Lapponia rossica umfasst die Regionen Lmur., Lp.,
Lt., Lv. und Im.
Dolichopezinæ.
Dolichopeza Curt.
1. D. albipes Ström. 1 &. Ab. Kuustö; im Monat Mai im
Grase (Lundstr.).
Ctenophorinæ.
Dictenidia Brullé.
1. D. bimaculata L. 3. 9. Al. Äland (Chydenius, Palmen).
Ab. Pargas (O. M. Reuter), Kuustö (Lundstr.), Yläne (J. Sahl-
berg), Uskela (E. J. Bonsdorff). Ik. Metsäpirtti (J. Sahlberg). N.
Karislojo (J. Sahlberg). Ta. Tavastehus (Palmen). Ol. Petrosa-
wodsk (Ginther). Om. Pyhäjärvi (J. Sahlberg). Ks. Kuusamo
(Mäklin).
Xiphura Brulle.
1. X. atrata L. 7. 9. Al. Äland (Palmen, Frey). Ab. Kuustö
(Lundstr.), Eriksberg (E. J. Bonsdorff). N. Hoplax (Mäklin). Ta.
Tavastehus (Palmén). Sb. Tuovilanlaks (Palmen, Lundstr.) Kb.
Eno (Woldstedt, Grönvik). 0a. Wasa (Inberg). Lkem. Kittilä (Sand-
man). Lf. (Palmen),
Zwei Weibchen haben vollkommen schwarze Antennen,
aber das erste und zweite Abdominalsegment sind rot.
2 X. nigricornis Meig 7 7. 4 7. Al. Äland (Montell).
Kb. Libelits, Eno (Woldstedt). Ob. Uleåborg (Nylander). Lkem.
Muonio (Palmen). Lf. (Palmen). Lr. (J. Sahlberg).
Bei einem in Muonio gefangenen Weibchen sind der Api-
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 2. ö
kalteil des ersten Abdominalringes, der zweite und dritte Ring
total und alle folgenden Ringe bis auf den schwarzen Apikal-
rand gelbrot. Der ganze Bauch ist ebenfalls gelbrot mit schma-
len schwarzen Inzisuren. Dasselbe Exemplar hat schwarze An-
tennen und gleicht im iibrigen der Normalform.
3. X. ruficornis Meig. 1 &. N. Karislojo (Forsius).
Das Exemplar hat ein rotgelbes Hypopygium mit einem
schwarzen Längsband auf der Riickenseite.
Ctenophora Meig.
1. G. pectinicornis L. 1 <.
Fennia.
Hypopygium Fig. 2.
2. GC. flaveolata Fabr. 1 ©. Ab. Eriksberg (E. J. Bons-
dorff).
3 GC. guttata Meig. 1 7. 5 ~. Ab. Åbo (E. J. Bonsdorff).
N. Nyland (Tengström). Sa. Taipalsaari (Mäklin). Ta Tammer-
fors (Bergroth).
4. GC. nigricoxa nov. sp. (C. pectinicornis var. b. Zett.).
Nigra nitida; antennis flavis vel brunnescentibus radiis subaegue
longis, articulis 2 primis nigris. Thorace nigro, collari et vitta
longitudinali pleurae flavis; scutello nigro maculis lateralibus fla-
vis: metathorace nigro; abdomine rufo-flavo, vitta dorsali, postice
dilntata vittisgue lateralibus nigris, segmento abdominis primo
nigro, basi flavo; pedibus rufo-flavis, coxis et femorum upice mi-
gris, tibiarum, tarsorumgue apicibus fuscis; hypopygio „ferrugineo,
nigro-muculato, superne appendiculis 2 subconicis remotis porrec-
tis nigricantibus, et in medio 2 aliis latioribus foliaceis ferrugi-
neis apicibus conniventibus“. (Exsiccata).
Long. corp.: 18—20 m. m.
Patria: Fennia orientalis (et Lapponia Zett.).
Fiihler gelb, bei zwei Exemplaren der Månnchen bråunlich,
die zwei ersten Glieder schwarz. Beim & sind die Strahlen-
fortsåtze etwas dunkler, alle fast gleich lang, jeder zweite nåm-
lich nur sehr wenig kiirzer; auch das zwölfte Glied trägt vier
Strahlenfortsåtze. Beim ® sind die ersten Geisselglieder kurz
6 Lundstrom, Tipulida:
und sehr breit; gegen die Spitze der Fühler zu nehmen die
(lieder an Breite ab. Die zwei letzten Glieder sind fast faden-
formig. Kopf schwarz. nur hoch oben am Scheitel ein gelbes
Fleckchen. Taster gelb. an der Spitze bräunlich.
Pückenschild schwarz. glänzend. Der Halskragen gelb,
an den Seiten schwarz. Brustseiten schwarz, oben. von dem
Halskragen bis zur Flügelwurzel. mit einem hellgelben, breiten
Bande, das sich auch, aber weniger deutlich. hinter der Flü-
gelwurzel bis zum Schildchen fortsetzt. Schildchen schwarz mit
gelben Seitenflecken. Hinterrücken ganz schwarz. Schwinger
heligelb.
Hinterleib rotgelb mit schwarzer, nach hinten zu breiter
werdender Riickenstrieme und schwarzen, abgebrochenen Sei-
tenstriemen. Die Riickenstrieme ist auch, besonders an den
letzten Ringen, infolge hellgelber, schmaler Hinterrandsbinden
abgebrochen. Erster Hinterleibsring schwarz mit gelber Basal
binde.
Beine rotgelb, ein Ring an der Spitze der Schenkel und
alle Hüften schwarz, Schenkelringe jedoch gelb. Die Spitzen
der Schienen und die Enden der Tarsen braun bis schwarz-
braun.
Flügel gelblich, die Adern gelb. Das Geäder etwa wie
bei C. pectinicornis L. Das Randmal braungelb, viel heller als
bei der letzten Art.
Hypopygium ist gross, rostgelb, schwarzgefleckt. Das un-
paare, lappenförmige Mittelstück fehlt gänzlich; ebenso fehlen
die langen, gekreuzten, gelben Haaren, die bei €. pectinicornis
L. vorkommen. Die eigentliche Zange besteht aus zwei gros.
sen, gegen einander geneigten, blattförmigen, gelben Lamellen
(Append. interm.?), aber vor denselben befinden sich zwei lange,
fast konische, aufrecht stehende, dunkel gefärbte Anhänge (Ap-
pend. superae?), welche bei C. pectinicornis L. fehlen. Fig: 3
und 4.
Legeröhre kurz, etwa so lang wie der siebente Hinter-
leibsring.
Obgleich die Art sich sehr gut von C. pectinicornis L. un-
terscheidet, der sie im Habitus etwas gleicht, so ist es kaum zu
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 2. 7
bezweifeln, dass sie mit Zetterstedt's C. pectinicornis var. b
identisch ist. Zetterstedt beschreibt fast nur das Hypopygium
dieser »Varietat», welche er in einem Exemplare aus Lappland
bekommen hatte, aber diese Beschreibung passt vollkommen auf
C. nigricoxa. Darum habe ich auch diese Beschreibug als Zi-
tat in meiner lateinischen Diagnose angeführt.
Warum Zetterstedt diese ausgezeichnete Art nicht als
selbståndige Species beschrieb, ist mir völlig unerklårlich, um
so mehr als Zetterstedt auch das Hypopygium von C. pec-
tinicornis L. ganz richtig beschrieben hat..
5 und 8 2. Sb. Jorois, 182/v65 von J. A. Palmén,
Woldstedt und Lundström in einigen ausgebildeten 9 Exem-
plaren und unter der Rinde einer verfaulten Birke als Puppen
gefangen.
C. nigricoxa zeigt, wie aus der Beschreibung hervorgehen
dürfte, fast alle Charaktere der Gattung Pselliophora Ost.-Sack.
(Stud. of Tipulidæ; Berl. Ent. Zeitschr. Bd. XXX. 1886. Heft.
II, p. 165). Dass ich sie dennoch nicht zu dieser Gattung ge-
rechnet habe, beruht darauf, dass alle übrigen Arten dieser
Gattung im südöstlichen Asien einheimisch sind, und im allge-
meinen einen anderen Habitus zu haben scheinen (weissgerin-
gelte Schienen, weiss oder gelbgefleckte Flügel etc.).
Eine Abbildung von der leeren Puppenhaut dieser interes-
santen Art zeigt Fig. 33.
Tipuline.
Prionocera Loew.
1. P. turcica Fabr. (T. Diana Meig.) 6 &. 17 9. Li. Uts-
joki (J. Sahlberg). Lkem. Muonioniska (J. Sahlberg), Kittilä (A.
Nyman). Ob. Uleåborg (Nylander). Kb. Kontiolaks, Libelits (Wold-
stedt, Grönvik). Ol. Petrosawodsk (Günther). Ab. Eriksberg (E.
J. Bonsdorff), Kuustö (Lundstr.).
Fig. 5.
2. P. serricornis Zett. 6 S. 3 9. Li. Inari (Nylander).
8 Lundström, Tipulidæ.
Lkem. Muonio (Palmén). Lf. (Palmén, J. Sahlberg). Kb. Kontio-
laks (Woldstedt) Sb. Leppävirta (Lundstr.) Ta. Sääksmäki. Ik.
Mohla (J. Sahlberg).
Fig. 6.
Die beiden Arten sind bisweilen schwer von einander zu
unterscheiden. Gewöhnlich sind die Antennen bei P. serricornis
viel stärker gesägt als bei P. turcica. Die allgemeine Färbung
der ersten Art ist meist braun, bei der zweiten grau. Die erste
ist gewöhnlich an Kopf und Thorax mehr behaart als die
andere.
Bei einem männlichen Exemplare von P. serricornis ist
die mittlere Brustschildstrieme durch eine feine hellere Linie
geteilt und nicht durch eine schwarze. Bei einem weiblichen
Exemplare von P. serricornis findet sich dagegen eine ziemlich
deutliche dunkle Långsstrieme auf dem Abdomen.
Das Hypopygium ist in der Hauptsache bei beiden Arten
gleich, doch zeigt die Lamella terminalis supera eine kleine Ver-
schiedenheit. Bei P. turcica hat sie drei Einkerbungen und
vier diesen entsprechende scharfe Vorspriinge. Bei P. ser»i-
cornis fehlen deutliche Einkerbungen, aber statt ihrer finden sich
zwei fast knospenförmige Anhånge nahe am Hinterrande, die
den beiden mittleren Vorspriingen bei P. turcica entsprechen.
Wenn auch die Ungleichheit beider Arten meist scharf ge-
nug hervortritt, so kann gleichwohl das eine oder andere In-
dividuum schwer sicher zu bestimmen sein.
3. P.? salicetorum Siebke. 3 2. Lkem. (Palmen). Lf. (J.
Sahlberg).
Tipula Lin.
1. T. fulvipennis Deg. (7. lutescens Fabr.). 3. 7. Al. (Frey).
Ab. Kuustö (Lundström), Pargas (O. M. Reuter). Kl. Impilaks.
Sb. Tuovilanlaks (Palmén, Lundström).
Eine Zeichnung vom Hypopygium findet sich in Westhoff's
Arbeit (Fig. 1).
2. T. maxima Poda (7. yiyantea Schrnk) 1 7. 1 €. Kl.
Ladoga (Chydenius). Ol. Petrosawodsk (Günther).
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica. 29, no 2. 9
3. T. truncorum Meig. 1 3. 4 2. Ab. Kuustö (Lundstr.).
N. Nyland (Tengström). Ta. Forssa (Bergroth) Ob. Uleåborg (Nv-
lander).
Hypop. Fig. 7. |
4. T. macrocera Zett. 5 J. 1 9. Ab. Kuustö (Lundstr ).
Sb. Leppåvirta (Palmén). Kb. Kontiolaks (Grönvik). Lkem. Kit-
tilä (Krogerus).
Hypop. Fig. 8.
5. T. crassicornis Zett. 1 3". Kb. Kontiolaks (Grönvik).
Hypopygium gross, Lamella basalis infera seicht einge-
buchtet, auf jeder von beiden Seiten mit einer kleinen Appen-
dix, welche an der Spitze mit langen am Ende konisch zulau-
fenden gelben, glånzenden Borsten versehen ist. Lamella termi-
nalis supera gross, rundlich erhaben, am Hinterrande tief, spalt-
formig eingekerbt und mit vier kurzen schwarzbraunen Stacheln
versehen. Fig. 9.
Flägel deutlich marmoriert; die weissen Flecken langge-
streckt; es sind ihrer 2 hinter einander in der Analzelle, 1 in
der vorderen Basalzelle vor dem dunklen Fleck am Ursprung
der zweiten Längsader, ferner 1 vor und 1 hinter dem dunk-
len Pterostigma vorhanden. Der weisse Fleck hinter dem Ptero-
stigma wird unten vom hinteren Ast der zweiten Långsader
begrenzt.
Die sehr kurzen Antennen gleichen denjenigen des Subge-
nus Oreomyza Pok.; die Anzahl der Glieder betrågt aber nur 13.
6. T. nigricornis Zett., vix Macg. 1 &. 4 %. Li. Utsjoki
(J. Sahlberg). Lkem. (U. Sahlberg). Lf. (Palmén).
Sowohl beim Männchen, als auch beim Weibchen ist die
Marmorierung der Fliigel äusserst undeutlich. Gegen einen dunk-
len Hintergrund gesehen erscheinen sie etwas weissgefleckt oder
weissstriemig fast wie bei T. vernalis Meig., aber begrenzte
Flecken, wie bei den übrigen marmoratae, vermag ich nicht zu
unterscheiden. Alle Exemplare stimmen im äbrigen vollkom-
men mit Zetterstedt's Beschreibung iiberein. Rostrum, Kopf
und Hüften sind bekleidet mit langen, steifen. grauen Haaren,
die der Art ein dem Genus Tipula etwas fremdartiges Aussehen
verleihen.
10 Lundström, Tipulide.
Die Antennen gleichen denjenigen des Subgenus Oreomyzu
Pok., aber die Anzahl der Glieder ist auch hier nur 13.
Hypopygium mittelgross. Lamella basalis infera einfach; la-
mellu teminalis supera in der Mitte eingebuchtet mit grossen,
gelben Ecklappen. Appendix extern. supera gross und ungefähr
ebenso aussehend wie bei T. oleracea L.; Appendix intermediu
in der Spitzenhälfte schwarz.
Fig. 10.
Vermutlich eine hochnordische Art und nicht Macquart's
T. nigricornis.
7. T. excisa Schumm. (T. speculum Zett). J. . Li.
Inari (Nordmann), Utsjoki (J. Sahlberg). Le. Enontekis (J. Sahl-
berg). Kkem. Muonioniska (J. Sahlberg). Pallastunturi (Krogerus.
U. Sahlberg), Kittilä (Nyman). Lf. (Palmen, J. Sahlberg). Ob.
Uleåborg (Nylander). Oa. Storkyro.
Hypop. Fig. 11.
8. T. scripta Meig. 3. €. Ab. Kuustö; gemein (Lundstr.),
Korpo, Pargas (0. M. Reuter). N. Karislojo (J. Sahlberg). Ta.
Tammela (Bergroth), Tavastehus (Palmen). KI. Valamo. Kb. Ilo.
mants (Woldstedt). Ob. Uleåborg (Nylander). Lkem. Muonionniska
(J. Sahlberg).
9. T. nubeculosa Meig. 7. <. Ab. Kuustö (Lundstr.). N.
Sammatti (J. Sahlberg), Helsinge (Palmén). Ob. Uleaborg (Ny-
lander). Lkem. Pallastunturi (Krogerus). Le. Enontekis (U. Sahl-
berg). Lf. (Palmen, Inberg).
Eine Zeichnung vom Hypopygium findet sich in Westhoff's
Arbeit (Figg. 2 und 3).
10. T. mutila Wahlgren (Ent. Tidskrift XXVI. Stockholm
1905. 5. 70 und 129). 2 €. Ab. Kuustö (Lundstr.). N. Sammatti
J. Sahlberg).
11. T. variipennis Meig 7 9. Al. Aland (Frey). Ab.
Kuustö (Lundstr.) Pargas (O. M. Reuter). N. Nyland (Tengström:
Ta. Birkala (Bergroth). Ol. Petrosawodsk (Günther). Sb. Kuopio
(Lundstr.) Kb. Kontiolaks (Woldstedt), Libelits (Grönvik). Ob.
Uleäborg (Nylander).
12. T. hortulana Meig. 4 7. N. Nyland (Tengström). Kb.
Kontiolaks, Libelits (Grönvik). Tb. Laukas (Woldstedt).
Hypop. Fig. 13.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, N:o 2. 11
13. T. irrorata Macq.). (T. micans Zett., pictipennis Staeg.)
3 3. 4 €. Ab. Pargas (0. M. Reuter), Kuustö (Lundstr.). N.
Karislojo (J. Sahlberg). Kb. Laukas (Woldstedt). Lf. (Palmen).
Gleicht der T. hortensis Meig., aber unterscheidet sich von
dieser durch die wasserhelle Vorderrandzelle und die wenigstens
in der Mitte verdunkelte 4. Hinterrandzelle. Hypopygium ziem-
lich gross. Lamella basalis infera an der Spitze dreimal seicht
eingebuchtet. Die mittlere grösste Einbuchtung mit langen, gel-
ben Haaren versehen. Ubrigens kenntlich an den blauschim-
mernden Fliigeln. Schummel's Beschreibung ist gut.
Bei einem © ist der vordere Ast der zweiten Långsader
abgebrochen.
14. T. hortensis Meig. 1 3. 6 €. Ab. Pargas (O. M. Reu-
ter). Ta. Tavastehus (Palmen). Sb. Tuovilanlaks (Palmen). Tb.
Laukas (Woldstedt).
15. T. obsoleta 3. 9. Ab. Kuustö (Lundstr.). Li. Utsjoki
(U. Sahlberg).
Diese Art war in der Mitte des Monats September dieses
Jahres sehr häufig in einem Tannenwalde auf Kuustö. Das
Männchen war doch viel häufiger als das Weibchen. Vier Weib-
chen wurde jedoch gefangen, darunter drei in copula.
16. T. signata Staeg. (7. Ceres Zett.). 1 J. 3 ®. Ab.
Kuustö (Lundstr.) Ta. Forssa (Bergroth). Ob. Uleäborg (Ny-
lander).
17. T. marmorata Meig. &. €. Ab. Pargas (O. M. Reuter),
Kuustö (Lundstr.).
Die drei letzgenannten 'Arten, die oft verwechselt werden,
sind wohl verschiedene Spezies, und die Männchen lassen sich
leicht unterscheiden an der Lamella basalts infera hypopygii.
Bei T. marmorata ist diese an der Spitze halbmondförmig ein-
gebuchtet mit ausgezogenen, steifen Ecken, die nach aussen von
einer seichten Einbuchtung begrenzt werden. Bei T. obsoleta
ist die ganze Spitze der lamella bas. inf. ausgezogen und ein-
wenig von der lam. terminalis inf. abstehend, ferner ziemlich
tief eingebuchtet, mit diinnen, hellgelben Ecken. Bei T. signata
schliesslich ist die Spitze der lam. basal. inf. sehr lang ausge-
zogen und steht fast senkrecht von der lam. termin. inf. abstehend,
12 Lundström, Tipulidiæ.
sie ist dabei tief gespalten und beide dadurch gebildeten Lap-
pen sind am Rande eingerollt und an der Spitze wurstformig
erweitert.
Die Spitze der lam. basal. infera bei 7’. marmorata und
T. obsoleta ist bekleidet mit weichen, hellgelben Haaren, bei 7’.
signata dagegen mit kurzen, schwarzen Borsten oder Stacheln.
In Westhoff’s Arbeit finden sich Zeichnungen der lam.
bas. inf. von T. obsoleta (Fig. 32) und T. signata (Fig. 31). T.
marmorala ist übrigens leicht an den deutlich grauen Flügeln
mit zahlreichen kleinen, wasserhellen Flecken zu erkennen.
Zetterstedt’s Beschreibung der T. obsoleta Meig. in »Di-
ptera Scandinaviae» ist ziemlich befriedigend und keineswegs an-
wendbar auf 7. marmorata Meig., weshalb man keinen Grund
hat, anzunehmen, dass Zetterstedt vielleicht diese beiden Ar-
ten verwechselt hat.
Dem Umstand, dass Zetterstedt von T. obsoleta schreibt.
»furca ordinaria subventricosa», kann keine Bedeutung beigelegt
werden, wenn man seine Beschreibung von T. marmorata ver-
gleicht, in der er sagt: »maculis in singula ala circiter 10-—12
albis» im Gegensatz zu den nur 5 deutlichen weissen Flecken,
die er bei den Flügeln von 7. obsoleta Meig. anführt.
18. T. obscurinervis Wahlgren (Ent. Tidskrift XXVI. S.
71 und 130). 1 <. Ob. Uleåborg (Nylander).
Gleicht sehr 7. variipennis Meig.
19. T. longicornis Schumm. <. €. Al. (Frey). Ab. Pargas
(0. M. Reuter), Kuustö (Lundstr.), Eriksberg (E. J. Bonsdorff).
Ob. Uleäborg (Nylander).
In Westhoff’s Arbeit findet sich eine Abbildung von
Hypopygium (Fig. 4).
Hypop. Fig. 14.
20. T. circumdata Siebke 6 o. 3 €. Ab. Pargas (0. M.
Reuter), Kuustö (Lundstr.) Ta. Tavastehus (Palmen), Forssa (Berg
roth). Li. Utsjoki (Krogerus).
Wegen ihrer langen Antennen wahrscheinlich oft mit 7.
longicornis Schumm. verwechselt, obgleich iibrigens eine gute
Art. Lamella terminalis infera hypopygii bei T. longicornis viel
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 2. 18
länger als bei 7. circumdata; von den übrigen Verschiedenhei-
ten sei hier nichts erwähnt.
Hypop. Fig. 15 und 16.
21. T. bistilata nov. sp. I. cinerea, thoracis vittis 4 fus-
cis; antennis thorace paullo brevioribus, nigris, articulis 2 primis
flavoferrugineis: abdomine flavoferrugineo vitta dorsali fusca;
hypopygio fusco; lamella basalt appendice simplici, apice bispinosa
instructa. Alis pallide brunnescentibus, obsolete et parce albo-ma-
culatis, stigmate fusco; pedibus fluvo-ferrugineis. (Exsiccata).
Long. corp.: 15 m. m.
Patria: Fennia borealis et Lapponia.
Fähler kiirzer als Kopf und Thorax zusammengenommen,
schwarzbrann, die zwei esten Glieder rostgelb. Die Geisselglie-
der unten schwach ausgebuchtet, etwa wie bei 7. longicornis
Schumm. Kopf grau, Schnauze und Taster rostgelb.
Riickenschild grau mit vier getrennten, bisweilen etwas
undeutlichen, braunen Långsstriemen. Der Halskragen ist rost-
gelb, die Brustseiten schiefergrau, vorn und hinten rostgelblich,
Schildchen grau, an der Spitze rostgelblich. Hinterräcken grau
mit einer braunen Långsstrieme.
Hinterleib rostgelb mit mehr oder minder deutlicher, dunk-
ler Riickenstrieme und einer Spur von Seitenstriemen.
Beine rosigelb, die Spitzen der Schenkel und die Tarsen
braun. Hüften grau; Schenkelringe rostgelb. ”
Flügel fast wie bei T. longicornis Schumm. Die Discoidal-
zelle ist jedoch kleiner und gegen die Spitze zu schmäler, im
Umrisse fast dreieckig; auch fehlt das braune Fleckchen an der
Basis der zweiten Längsader. Die Fliigel sind blassbraun tin-
giert mit folgenden glashellen Stellen: eine kleine vor und eine
grössere, bindenförmige hinter dem dunklen Randmale, sowie
eine breitere in dem Spitzenteile der hinteren Basalzelle und
eine schmålere in der Analzelle, vor der Mitte. Fig. 34.
Hypopygium mittelgross, viel kürzer als hei 7. longicornis
Schumm., braun. Lamella basalis infera mit einer dreieckigen
appendix simplex. Diese ist an der Spitze mit zwei parallelen,
ziemlich langen Stacheln versehen. Appendices termin. extern.
inferæ fast konisch, kurz behaart und parallel nach unten ge-
14 Lundström, Tipulidæ.
richtet. Append, extern. super. fast fadenförmig, lang behaart.
Lamella terminal. supera an dem Hinterrande schwarzbraun.
mit hakenförmig ausgezogenen Ecken. An der Oberseite ist sie
tief gefurcht, so dass sie fast zweilappig zu sein scheint. Fig.
17 und 18.
Die Art gleicht 7. longicornis Schumm. Sie unterscheidet
sich jedoch durch kürzere Fühler und viel kärzeres Hypopv-
gium, welches noch dazu ganz anders gebaut ist.
Von T. circumdata Siebke, der sie auch etwas gleicht, un-
terscheidet sie sich durch kürzere Fühler, grösseren, glashellen
Fleck hinter dem Randmale und den glashellen Fleck in der
Analzelle, welcher bei T. cireumdata fehlt. Weiter ist die ap-
pend. term. extern. infer. bei letzterer an der Spitze mit einem
Pinsel von langen, gelben Haaren versehen und die lamella
bas. infer. ohne Appendix. |
9 &. Lkem. Muonio (J. Sahlberg) Ob. Uleåborg (W. Nv-
lander).
22. T. subexcisa nov. sp. <. cinerea; Antennis thorace
longioribus, nigris, articulis 2 primis flavo-ferrugineis, articuls
flugelli subtus excisis: thoracis vittis dorsalibus 4, uut diseretis ant
mediis coufluentibus, brunneo-marginatis; abdomine flavo-ferrugi-
neo, lineis lateralibus nigris; hypopygio flavo-ferrugineo, supra ri
subtus fusco; lamella basali infera et appendicibus duplicibus vt
appendice simplici instructa. Alae exacte ut in T. bistilata Lund-
str. (Exsiccata).
Long. corp.: 15 m. m.
Patria: Lapponia fennica.
o. Fühler länger als Kopf und Mittelleib zusammenge
nommen, schwarz, die zwei ersten Glieder rostgelb. Das dritte
Fiihlerglied fast cylindrisch, die übrigen Geisselglieder unten
tief ausgeschnitten wie bei 7. excisa Schumm. Kopf grau.
Schnauze rostgelb, bisweilen mit einer schwarzbraunen Långs-
strieme; Taster braun.
Riickenschild grau mit vier braun eingefassten, dunkleren
Striemen, die entweder getrennt sind, wie bei T. nebuculosa
Meig., oder deren mittlere zusammenfliessen, wie bei T. excisu
Schumm. Der Halskragen ist rostgelblich, die Brustseiten schie-
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 2. 15
fergrau, Schildchen grau mit rostgelblicher Spitze. Hinter-
rücken grau mit undeutlicher, dunklerer Längslinie.
Die Flügel gleichen in allen Details denen der T. bistilata
Lundstr.
Beine rostgelb, die Schienen dunkler; Hüften grau, Schen-
kelringe rostgelb. Die Spitzen der Schenkel und die Tarsen
braun bis schwarz. Auf dem Knie ein kleines, weisses Fleck-
chen.
Hypopygium mittelgross rostgelb, Lamella termin. supera
und Lamella bas. infera jedoch braun bis schwarzbraun. Im
allgemeinen gleicht es demjenigen von 7. bistilata. Verschie-
denheiten giebt es jedoch auch. Die Lamella basalis infera ist
sowohl mit appendices duplices, als mit einer appendix simplex
versehen. Estere sind gebogen, an der Basis fadenförmig, an
der Spitze etwas erweitert, mit langen, gelben Haaren diinn be-
setzt Appendix simplex ist ein kleines, dreieckiges Låppchen.
Hinter derselben befindet sich eine etwas grössere, dreieckige.
in der Spitze abgestutzte und verdickte, weisse Membran. Lu
mella terminalis supera hat zwei ziemlich lange, schwarzbraune,
an der Spitze gebogene aber stumpfe Dornen. Fig. 19 und 20.
Gleicht im Habitus 7. excisa Schumm., unterscheidet sich
aber sogleich durch die Fligelzeichnung; ist auch etwas kleiner.
5 0. Li. Peltotunturi (U. Sahlberg). Lkem. Muonio, 18!°.;
und %/s 67 (J. Sahlberg).
23. T. cinereo-cincta nov. sp. <. laete cinerea; thoracis
vittis 4 fuscis; antennis thoracis brevioribus, nigris, articulis 2
primis flavis; abdomine ferrugineo, vittis 3, segmentis 5, 6, 7 ano-
que fuscis; abdominis basi cingulo cinereo; alis brunnescentibus,
distincte albomaculatis, stigmate nigro-fusco, macula ad originem
venae secundae fusca, ramulo anterior venae secundae abbreviatu :
pedibus nigris, femoribus basi ferrugineis. (Exsiccata).
Long. corp.: 15 m. m.
Patria: Fennia borealis.
Fühler viel kürzer als Kopf und Mittelleib zusammenge-
nommen, schwarz, die zwei ersten Glieder ganz und das dritte
an der Basis gelb. Kopf grau, Schnauze an den Seiten rostgelb;
über der Fühlern ein abgerundeter, grauer Hocker mit einem
16 Lundström, Tipulide.
schwarzen Mittelfleckchen, welches sich als dunkle Längsstrieme
auf Stirn und Scheitel fortsetzt. Taster braun.
Riickenschild grau mit vicr braunen Langsstriemen. Brust-
seiten, Halskragen, Schildchen und Hinterriicken hell schiefer-
grau.
Hinterleib dunkel rostgelb mit schwårzlichen, grauschim-
mernden Riicken- und Seitenstriemen. Erster Hinterleibsring
grau, nur an der Basis schmal gelblich. Der 5. 6. und 7. Ring
schwarzgrau mit schmal rostgelben Apicalrånden. Der 8. Ring
(fam. bas. sup.) sehr schmal, rostgelb. Hypopygium schwarz-
braun.
Beine schwarzbraun, nur die Schenkel an der Basis breit
rostgelb; die Hiiften grau, die Schenkelringe rostgelb.
Flügel bräunlichgrau mit glashellen, sehr deutlichen Flecken.
Die obere Zinke der zweiten Längsader abgebrochen. Die fünfte
Längsader an der Basis verdickt. Randmal ziemlich gross und
dunkel. Ein dunkler Flecken, welcher mit dem Randmale zu-
sammenhängt, erstreckt sich bis in die Discoidalzelle. Am Ur-
sprunge der zweiten Långsader liegt auch ein dunkler Fleck
und die schwarzbraunen Wurzelqueradern sind schwach dunkel
gesåumt. Die glashellen Flecke sind folgendermassen verteilt:
1 bindenförmiger, der bis in die Discoidalzelle herabreicht, hin-
ter dem Randmale, 1 zwischen dem Randmale und dem Ui:-
sprunge der zweiten Långsader, 1 grosser, scharf begrenzter
fast in der Mitte und 1 gestreckter im Basaltheile der hinteren
Basalzelle. Mit letzterem Flecke zusammenhångend 1 glasheller
Fleck in der Analzelle und 1 in der Axillarzelle. Fig. 35.
Hypopygium eher gross als klein. Lamella basalis infer.
einfach. Lamella termin. inf. unterseits in ihrer ganzen Länge
gespalten und durch eine weissliche Membran an die lamellu
basal. inf. befestigt. Append. extern. infer. winzige Schiippchen
Append. extern. intermediæ an dem Basaltheile hellgelb, gegen
die Spitzen zu schwarzbraun. Append. extern. supere gelb mit
langen, braunen Haaren versehen. Lamella term. sup. am Rande
tief, bogenförmig ausgeschnitten. Fig. 21 und 22.
Gleicht vielleicht am meisten T. hortensis Meig. Unter
scheidet sich doch von dieser durch die abgebrochene, obere
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 2. 17
Zinke der zweiten Längsader, die nicht glashelle vierte Hinter-
randzelle, die graue Farbe des ersten Hinterleibsringes u. s. w.
1 &. Ks. Kuusamo (J. E. Aro).
24. Tipula variicornis Schumm. (Pachyrina variicornis Zett.)
2 d. 1 9. N. Helsinge (Palmen). St. Kuru (J. Sahlberg). Kb.
Eno (Woldstedt).
25. T. lateralis Meig. &. 9. Al. (Frey). Ab. Pargas (O. M.
Reuter), Kuustö, gemein (Lundström), Eriksberg (E. J. Bons-
dorff). N. Ekenäs (O. M. Reuter), Helsingfors. Ta. Forssa (Berg-
roth), Sääksmäki. Ob. Uleäborg (Nylander).
26. T. montium Egger. 4 7. 4 9. Al. Aland; im Maj
iFrey). Ab. Kuustö (Lundstr.).
Bei meinen Exemplaren sind die zwei ersten Fühlerglieder
dunkelgrau und nicht gelb, das dritte Glied hat unten ein gel.
bes Fleckchen, die Häften sind grau, nur die Schenkelringe
gelb, die Schienen und Tarsen schwarz; übrigens wie in Eg-
gers und Schiner's Beschreibungen.
Das Hypopygium der T. montium gleicht sehr demjenigen
der T. lateralis. Ein sogleich auffallender Unterschied ist doch,
dass das Hyp. (von hinten) bei T. montium zweifarben ist, die
obere Hälfte hellgelb, die untere Hälfte dunkelgrau, da dasselbe
bei 7. lateralis einfarbig bellgelb ist. Appendix infera ist bei
T. montium dunkelbraun und von horniger Beschaffenheit, bei
T. lateralis hellgelb und mehr häutig.
Ich beobachtete viele Exemplare dieser Art im Monat Mai
dieses Jahres tiber einem fast ausgetrockneten Wassergraben
fliegend. Einige wurde gefangen, darunter ein Pärchen in copula.
Hypop. Fig. 23.
27. T. vernalis Meig. 3. €. Al. (Frey). Ab. Pargas (O.
M. Reuter), Kuustö, gemein (Lundstr.), Eriksberg (E. J. Bons-
dorff). N. Esbo (Elmgren). Ta. Forssa (Bergroth), Sääksmäki. Ol.
Petrosawodsk (Giinther). Oa. Lappo.
28. T. subnodicornis Zett. 7 &. 1 2. Li. Utsjoki (J. Sahl-
berg), Inari (Nylander). Lt. Nuortijärvi (B. Poppius). Lf. (Palmen,
J. Sahlberg). Ob. Uleäborg (Nylander). N. Hoplax; im Monat Mai
(Frey).
Hypopygium Fig. 39.
18 Lundström, Tipulide.
29. T. oleracea Lin. (incl. T. paludosa Meig.) I. 9. Ab.
Pargas (0. M. Reuter), Kuustö, gemein (Lundstr.). St. Ylåne (J. Sahl-
berg). N. Helsingfors, Karislojo (J. Sahlberg). Ta. Forssa (Berg-
roth). Kb. Ilomants, Juga (Grönvik). Ol. Petrosawodsk (Giinther).
Qa. Ilmola (0. M. Reuter).
An allen Månnchen, die sich in den Sammlungen finden,
und auch an einer Anzahl frischer Exemplare vom vorigen Som -
mer wurde das Hypopygium an der Hand von Miks Abhand-
lung in Verh. bot. zool. Gesellsch. in Wien. Bd. XXXVI, p.
487, 1886, untersucht. Kein einziges Hypopygium hatte eine
solche pars tertia appendicis intermedia, wie sie Mik's Zeichnung
dieses Teiles von T. oleracea Lin. darstellt, sondern bei allen
stimmte es vollkommen iiberein mit Mik’s Zeichnung der pars
tertia append. interm. von T. paludosa. Wenn ich diese Exem-
plare trotzdem zur Art T. oleracea Lin. rechne, geschieht es, weil
fast alle untersuchten Månnchen ein deutliches weisses Band
unter dem dunklen Vorderrande der Fliigel besassen. Da nåm-
lich Meigen die beiden Arten hauptsåchlich auf grund der Vor-
handenseins oder Fehlens dieses weissen Bandes unterscheidet,
hielt ich es fär nötig, ebenso zu verfahren.
In der Universitåtssammlung findet sich ein Typexemplar,
das vorzeiten von Zetterstedt geschenkt worden und mit seiner
Typenmarke und einer Etikette mit der Aufschrift »Tip. olera-
cea & Scania» versehen ist. Auch dieses Exemplar hatte eine
genau solche pars tert. append. intern. wie die finnischen Exem-
plare.
Die Mehrzahl der Weibchen hatte robuste Beine und ein
langes rostgelbes Abdomen, aber meistenteils ein deutliches,
weisses Band unter dem dunklen Vorderrande der Flügel. Ein-
zelne weibliche Exemplare mit etwas schwächeren Beinen und
kürzerem, rein grauen Abdomen wurden auch gefunden. Ei-
nem von diesen fehlte das weisse Långsband auf dem Flügel.
Ich muss zugeben, dass die pars tertia appendicis inter-
media an allen untersuchten Exemplaren sich völlig konstant
verhielt; die pars secunda dagegen variierte etwas. Wenigstens,
bei einem Exemplar glich der letztgenannte Teil völlig West-
hoff's Zeichnung. (Fig. 41).
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 2. 19
Die Verschiedenheit in der Bildung des Hypopygiums bei
beiden Formen scheint mir doch eine zu geringe zu sein, um
allein hierauf zwei verschiedene Arten aufzustellen. Ich muss
deshalb wenigstens vorläufig mich Beling's Auffassung anschlies-
sen, dass T. oleracca L. und T. paludosa Meig. eine einzige,
wenn auch etwas variierende Art ausmachen (Wien. ent. Zeit.
II, p. 229, 1884).
30. T. ochracea Meig. 3. €. Al. (Frey). Ab. Pargas (O.
M. Reuter), Kuustö (Lundstr.). N. Kyrkslätt. Ta. Forssa (Berg-
roth). Le. Enontekis (Palmén).
Hvpop. Fig. 1.
31. T. laetabilis Zett. 2 7. 3 ©. Ab. Pargas (O. M. Reu-
ter). Ta. Forssa (Bergroth), Kangasala (Frey). e
Die Art ist wohl verschieden von FT. ochracea Meig. Sie
ist kleiner und schmåchtiger als letztere und hat ein ganz an-
ders gebautes Hypopygium. Zetterstedt’s Beschreibung ist
vollkommen hinreichend zur Wiedererkennung der Art. Die Be-
schreibung der »partes interiores» des Hypopygiums sind so
aufzufassen, dass mit »partes superiores» die appendices inter-
mediae, mit »inferiores» die appendices inferae zu verstehen
sind. Die pars media ist keine appendix, sondern ein durch
Nähte abgetrennter und in eine scharfe Spitze auslaufender
Teil der lamella terminalis infera. Appendix supera, wie ge-
wöhnlich in der Gruppe »lunate», fast fadendünn.
Hypop. Fig. 24.
32. T. Selene Meig. &. 9. Ab. Pargas (0. M. Reuter),
Kuustö (Lundstr.). Al. Åland (Palmén, Frey). Ta. Birkala, Forssa
(Bergroth). Tb. Laukas (Woldstedt). Ob. Uleåborg (Nylander).
Eine Zeichnung vom Hypopygium findet sich in Westhoff’s
Arbeit (Fig 5)
33. T. fascipennis Meig. 7. 9. Al. Åland. Ab. Pargas
(Reuter), Kuustö (Lundstr.). Ta. Tavastehus (Palmén), Forssa
(Bergroth), Tammerfors. Kl. Impilaks.
Eine Zeichnung vom Hypopygium findet sich in Westhoff’s
Arbeit (Fig. 6).
34. T. affinis Schumm. 3. 9. Ab. Pargas (Reuter), Kuustö
20 Lundström, Tipulide.
(Lundstr.). N. Helsinge (Palmén). Ta. Tavastehus (Palmén). Ob.
Uleåborg (Nylander, Hermanson). Li. Ivalo (J. Sahlberg).
Das Hypopygium ist sehr kompliziert. In seinem Innern
finden sich gezahnte Lamellen, die jedoch in der Zeichnung
Fig. 25 fortgelassen sind.
35. T. humilis Staeg 11 o%. 1 2. Ab. Pargas (O. M. und
E. Reuter).
Die Exemplare sind nur 12 m. m. lang und stimmen auch
sonst mit Staegers Beschreibung äberein. Die lunula (vein
weisser Halbmond») auf den Fligeln wird bei einer Anzahl von
Exemplaren nach Staegers Angabe begrenzt vom Ilinterrande
der Discoidalzelle (»hinterste Wand der Discoidalzelle»), bei an-
deren Exemplaren ragt sie sogar einwenig in die vierte Hinter-
randzelle hinein.
Mit den breiten Lamellen auf der Oberseite des Hypopy-
giums meint Staeger deutlich die grosse, in ihrer ganzen Linge
deutlich gefurchte lamella term. supera. Mit Zåhnen auf der
Innenseite derselben diirften wahrscheinlich je eine vorsprin-
gende Ecke auf jeder Seite der Einbuchtung des hinteren Ran:
des, oder vielleicht die in der Mitte der Einbuchtung hervor-
scheinende dunkle Spitze der lamella term. supera gemeint
sein. Unter Staegers Seitenlamellen sind deutlich Teile der
lamella term. infera zu verstehen.
Lamella basalis infera an der Spitze ausgeschnitten und
mit langen, gelben, mit den Enden rechtwinkelig nach innen
gebogenen Haaren versehen. Append. term. extern. infera gross,
kolbenförmig, mit langen, gelben Haaren. Adminiculum bei der
Mehrzah] der Exemplare stark vorragend.
Figg. 26 und 27.
36. T. tri-spinosa nov. sp. cinerea; antennis in mare tho-
race longioribus, nigris, articulis 2 primis flavis; thoracis dorso
vittis 3 confluentibus, obsoletis, media gemina, fuscis; abdomine
flavo-ferrugineo, vitta dorsali nigro-fusca; hypopygio-ferrugineo ; la-
mella basal. infera, et appendice simplici et appendicibus duplici-
bus instructa; appendicibus dupl. singulis apice spinis 2 brevibus
et una longa munitis; alis grisescentibus margine anteriori et
basi flavescentibus, ante stigma fuscum lunula alba. (Exsiccata).
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 2. 21
Long. corp.: 12 m. m.
Patria: Lapponia inarensis.
Fiihler schwarz. die zwei ersten Glieder gelb, beim Männ-
chen länger als Kopf und Mittelleib zusammengenommen und
die Geisselglieder unten schwach ausgebuchtet, etwa wie bei
T. longicornis Schumm. Kopf grau, Schnauze, ein Fleck tiber
den Fählern und der Scheitel rostgelb.
Riickenschild grau mit drei zusammengeflossenen, undeut-
lichen, braunen Långsstriemen, von denen die mittlere durch
eine feine, graue Linie geteilt ist. Brustseiten schiefergrau, hin-
ten etwas gelblich. Schildchen grau, an der Spitze gelblich. Hin-
terrücken grau.
Hinterleib rostgelb mit einer schwarzbraunen Rückenstrieme
und einer Spur von Seiten- und Bauchstriemen.
Beine rostgelb; die Spitzen der Schenkel und der Schie-
nen sowie die Tarsen schwärzlich.
Flügel graulich. Vorderrandzelle und die Basis der Flügel
gelblich. Die Adern schwarzbraun. Das Randmal schwarz-
braun, vor demselben eine weisse lunula, die in die vierte
Hinterrandzelle herabreicht.
Hypopygium mittelgross, rostfarbig. Lamella basalis infera
gross, sowohl mit append. simpl. als append. dupl. versehen.
App. simpl. an der Mitte des kaum ausgeschnittenen Randes
der lam. bas. inf. ist dreieckig. Append. dupl. etwas grösser,
auch dreieckig, an der Spitze mit zwei neben einander stehen-
den, kurzen Stacheln, und hinter diesen mit einem langen, an
der Spitze gebogenen, an der inneren Seite mit langen, gelben
Haaren besetzten Dörne. Von den append. terminal. extern.
sind nur intermedie vorhanden. Lumella term. supera gross,
behaart und beborstet, am Rande mit vier grösseren und zwei
kleinen (in der Mitte), spitzigen Ecken oder dicken und kurzen
Dornen versehen. Fig. 28.
Das Weibchen hat kurze Fühler; sie sind etwa doppelt so
lang wie Kopf und Schnauze zusammengenommen. Die Seiten-
striemen des Hinterleibes sind deutlicher als beim Männchen.
Die Legeröhre ist sehr kurz, klaffend, und das ganze Ko-
pulationsorgan ist eigenthümlich, fast an ein Hypopygium erin-
22 Lundström, Tipulidæ.
nernd. Oben erheben sich zwei grosse blattförmige, gegen ein-
ander geneigte Lamellen. Aussen und unten von diesen erstreckt
sich, den oberen Rand des lamella terminalis(?) umgebend, eine
weissliche, fast W-förmige Membran, die in der Mitte ausge-
buchtet und daselbst mit einem Stachel versehen ist.
Figg. 29 und 30.
1o. 1 2. Li. Inarijoki (U. Sahlberg).
37. T. juncea Meig. (T. nodicornis Meig.) 2 J. 9 2. N.
Helsinge (Palmen), Helsingfors. Ik. Metsäpirtti (J. Sahlberg). Sb.
Tuovilanlaks (Palmen). Kb. Eno (Woldstedt, Grönvik), Libelits
(Woldstedt). Lkem. Peltotunturi (U. Sahlberg). Lf. (Palmen).
38. T. flavolineata Meig. 1 2. Al. Äland (Forsius).
39. T. pagana Metg. &'. ?. Ab. Kuustö; im September gemein
(Lundstr.). Ta Forssa (Bergroth). Ol. Petrosawodsk (Giinther).
Sowohl beim Männchen, als auch beim fast flägellosen
Weibchen sind die Augen während des Lebens schwarz.
40. T. pruinosa Wied. &. 9. Al. (Frey). Ab. Pargas (0. M.
Reuter), Kuustö (Lundstr.), Eriksberg (E. J. Bonsdorff). N. (Teng-
ström). Ob. Uleåborg (Nylander).
Hypop. Fig. 37.
41. T. qvadrivittata Staeg. 3 o’. Ab. Pargas (E. Reuter).
Tb. Laukas (Woldstedt).
Hypop. Fig. 38.
Die Hypopygien bei T. pruinosa und bei T. gvadrivittata
gleichen etwas einander. Beide haben an der Spitze der la-
mella terminalis supera zwei dicht mit schwarzen Stachelchen
besetzten Processus, und bei beiden entspringen aus der unte-
ren Ecke der lam. term. infera zwei lange, nach oben gerich-
tete appendices, welche bei den anderen mir bekanten Tipula-
arten nicht vorkommen.
Bei T. qvadrivittata stehen diese appendices dicht neben
einander, sind blattförmig, fast lineal und an der Spitze mit
einem kleinen, zugespitzten Haarpinsel versehen. Bei T. pruinosa
ist jede appendix länglich oval, behaart und gestielt und beide
zusammen bilden eine fast leierförmige Figur.
42. T. luteipennis Meig. 1 3. Ab. Kuustö (Lundström).
43. T. melanoceros Schumm. (7. lineata Staeg.) &. ?. Ab.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 2. 23
Kuustö; im September gemein (Lundstr.). Ob. Uleåborg (Nylan-
der, Hermanson). Lkem, Kemijärvi (J. Sahlberg).
44. T. nigra Linn. 7. 9. Al. Åland (Palmén). Ab. Pargas,
Ispois (0. M. Reuter), Kuustö (Lundstr.), St. Yläne (J. Sahl-
berg). N. Karislojo (J. Sahlberg). Ta. Tammerfors. Kl. Impilaks,
Sordavala. Oa. Lappo. Kb. Ilomants (Woldstedt). Le. Enontekis
(Palmen).
Eine Zeichnung vom Hypopygium findet sich in Westhoff's
Arbeit (Fig. 7)
45. T. tumidecornis nov. sp. & fusca; antennis brevibus, nı-
gris, articulis 4—12 basi valde incrassatis; thoracis dorso fusco-
ferrugineo, vitta media lata fusca per lineam nigram divisa; ab-
domine nigro-fusco vittis lateralibus ferrugineis; hypopygio parvo,
fusco, appendicibus terminalibus externis superis magnis, errectis,
dilute flavo-ferrugineis postice hamulo nigro instructis; alis fusco-
brunneis; halteribus nigris. (Exsiccata).
Long. corp.: 13--14 m. m.
Patria: Lapponia fennica et Ostrobottnia borealis.
Fühler viel kürzer als Kopf und Mittelleib zusammenge-
nommen, schwarz. Das erste Glied ist cylindrisch, das zweite
becherförmig, das dritte in der Mitte etwas verengt und eben-
solang wie das erste. Das vierte und die folgenden Glieder
sind von sehr eigentiimlicher Form. Sie sind nåmlich rund an
der Basis, aber besonders unten, ringförmig sehr verdickt, viel
mehr als bei Pokorny's subgenus Oreomyza und als bei T.
crassicornis Zett. Der verdickte Basalteil bildet förmlich einen
ringförmigen Wulst mit steilen Wänden. Kopf rostgelb, die
obere Seite der Schnauze, Stirn, Scheitel und Taster schwarz-
braun. Fig. 36. (In der Zeichnung sind die rudimentåren Wir-
telhaare sowie das kurze Pubescens der Antennen wegge-
lassen).
Riickenschild dunkel rostfarbig mit einer etwas undeutli-
chen, breiten, dunkleren Långsstrieme, welche von einer schwar-
zen Linie, die vom Halskragen bis zur Basis des Hinterriickens
sich erstreckt, geteilt wird. Brustseiten dunkel rostgelb mit
schwärzlichen, grauschimmernden Flecken. Schwinger schwarz-
braun.
24 Lundström, Tipulide.
Hinterleib braunschwarz mit breiten, rostfarbigen Seiten-
striemen.
Beine dunkel rostfarbig, lang und fein. Die Häften grau,
an der Spitze rostgelblich.
Flögel bräunlich, sehr dunkel, nur einwenig heller als bei
T. nigra L. Das Randmal wenig auffallend in der dunklen
Fligelfläche. Die Adern dunkelbraun. Die zweite llinterrand-
zelle sehr kurz gestielt.
Hypopygium klein, einfach, dunkelbraun. Die append. term.
extern. supere gross und dick, aufrecht stehend, oval, hell rost-
gelb; an dem hinteren Rande derselben, nahe an der Basis, ein
schwarzer Haken. Die append. term. extern. intermediæ unge-
wöhnlich einfach. Append. term. extern. inferæ fehlen.
Figg. 31 und 32.
3 &. Li. Utsjoki 1825/94 (J. Sahlberg). Lkem. Muonio
189867 (J. Sahlberg). Ob. Uleåborg (W. Nylander).
Pachyrina Macq.
1. P. crocata L. &. 9. Al. Äland (Palmen). Ab. Kuustö;
gemein (Lundstr.) St Yläne (J. Sahlberg). N. Helsingfors
(Brenner, Palmén). Ta. Tammerfors (Lundahl). KI. Sordavala
Oa. Lappo. Ol. Petrosawodsk (Giinther). Sb. Tuovilanlaks (Lund-
ström). Tb. Laukkas (Woldstedt).
2. P. pratensis L. 3 &'. 4 9. Al. Aland (Frey). Ik. Mohla
(J. Sahlberg). Ka. Wiborg (Mäklin). Ol. Petrosawodsk (Giinther).
3. P. lunulicornis Schumm. 9 I. 4 &. Ab. Kuustö (Lund-
ström). N Nyland (Tengström). Ta. Birkala (Bergroth). Oa. Lappo.
Kb. Eno (Grönvik). Tb. Laukas (Woldstedt). Ob. Uleäborg (Nv-
lander).
4. P. analis Schumm. (P. cornicina Zett.) 2 J- 1 2. Ab.
Kuustö (Lundstr.) Tb. Laukas (Woldstedt).
5. P. cornicina L. (P. sannio Meig.) 3. 2. Ab. Kuustö
(Lundstr.). N. Helsingfors. Ta. Forssa (Bergroth). KI. Impilaks.
Oa. Lappo. Ol. Petrosawodsk (Ginther). Kb. Polvijärvi. Ob. Ulea-
borg (Nylander, Hermanson).
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 2. 25
6. P. aculeata Loew. 1 9. Ol. Petrosawodsk (Giinther).
Die lange, spitzige, stachelförmige appendix basalis könnte
zu Verwechslung mit der vorigen Art veranlassen. Ausser der
abweichenden Form der appendix basalis diirften aber noch die
dunklen Brustflecken und die deutliche, dunkle Bauchstrieme bei
P. aculeata stets die Diagnose sichern.
Bei dem einzigen Exemplar von P. aculeata, das sich in
den Sammlungen findet, ist die zweite Hinterrandzelle kurz ge-
stielt. e
7. P. scurra Meig. I. 9. St. Yläne (J. Sahlherg). N.
Mäntsälä (Mäklin). Ta. Tammela (Bergroth). KI. Sordavala. Sb.
Tuovilanlaks (Palmen). Kb. Ilomants (Grönvik). Ob. Uleåborg (Ny-
lander).
8. P. maculata Meig. (P. maculosa Meig.) I. 9. Ab.
Kuustö, ziemlich gemein (Lundstr.).
9. P. lineata Scop. (R. Histrio Fabr.) &. ?. Al. Äland
(Palmen). Ab. Pargas (0. M. Reuter), Kuustö, gemein (Lundstr.).
Uskela (E. J. Bonsdorff). N. Kyrkslätt. Ta. Forssa (Bergroth),
Tavastehus (Palmén). Ob. Uleåborg (Hermanson).
selbe, die 13-fache-lineare.
ODN DOR WN E
Erklårung der Abbildungen.
Die Abbildungen wurden nach trockenen Exemplaren ent-
worfen.
Die Vergrösserung der Hypopygien ist überall genau die-
P1.I.
Hypopygium von Tipula ochracea Meig.; von unten.
» Ctenophora pectinicornis L.; von unten.
v >
» »
nigricoxa; > »
» von oben.
Lamella term. supera von Prinocera turcica Fabr.
»
»
» , serricornis Zett.
Hypopygium von Tipula truncorum Meig.; von unten.
. v xy Vv
>
»
v x vw x
»
v v v v v
macrocera Zett.; > >
crassicornis Zett: >» »
nigricornis Zett.: > »
excisa Schumm.; > »
» von oben.
hortulana Meig. von unten.
El. II.
Hypopygium von Tipula longicornis Schumm.; von unten.
»
»
»
p,
»
»
circumdata Siebke; » »
von oben.
bistilata ; von unten.
von oben.
von unten.
von oben.
von unten.
von oben.
»
subexcisa
>
cinereo-cincta
>
we PY we we < vw
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 2. 27
Hypopygium von Tipula montium Egger; von unten.
» » laetabilis Zett.: » >
» » » affinis Schumm.; » 2
» » » humilis Staeg; » »
» ’ » » ; von oben.
» » » — tri-spinosa ; von unten.
Die Ende des Hinterleibes bei T. tri-spinosa €; von der Seite.
> » , » , » » ; von oben.
Hypopygium von Tipula tumidecornis ; von unten.
» > » 2 ; von oben.
P1. III.
Die leere Puppenhaut der Ctenophora nigricoxa.
Flügel von Tipula bistilata.
» » » —cinæreocincta.
Kopf mit Fählern von Tipula tumidecornis.
Hy popygium von Tipula pruinosa Wied.; von unten.
, » = guadrivittata Staeg.; von unten.
» » » — subnodicornis Zett; » »
Berichtigungen.
(Beiträge zur Kentniss der Dipteren Finlands.)
Teil I. Seite 1. Zeile 6 v. u. steht 1883 statt 1889
> » » 26. » 1v.u > Gabelbasis der » Gabelbasis der
vierten fiinften
» > > 41. > Ivo » ganzlosen > glanzlosen
Teil II. Seite 10. Zeile 10 v. u. > 1905. 5. » 1905. S.
> a » 15. » 8v.u. > abbreviata » abbreviato
> » » 15. >» 13 v. u. >» fthoracis > thorace
> > » 18. » 13 v. u. > intern. > interm.
» > > 23. » 10 v. u. tumidecornis > tumidicornis
» 3 > 24 » 10v.u » 4G. > 4 O.
> » > 25. > 1v.o » 19. » 1.
> > > 27. » 9 vo > tumidecornis > tumidicornis
> » » 27. » 15v.0 > tumidecornis > tumidicornis
—— 3
€
‘A SOC. F. ET FL FENN, 29, N:o 2. LUNDSTRÖM.
Tipulidae — PI. I.
Lamena torn
om “os
intermesg.
NIS
i (A
AN
N
Adminicutur
> camera t
ACTA SOC. F. ET FL. FENN, 29, N:o 2. LUNDSTRÖM. Tipulidae PI. 4
DEN
/ TIA
W;
J *
emt
Pa
. NIK =
>
2
| St 7
|
S
)
ana AR
VA
a A LSA
UA rn Re
| |
—=
L
STA SOC. F. ET FL. FENN, 29, No 2. LUNDSTRÖM. Tipulidae PI. Ill.
BEITRÄGE ZUR KENNTNIS
DES SEES
PITKÄNIEMIJÄRVI
DER
FISCHEREIVERSUCHSSTATION EVOIS
VON
K. M. LEVANDER.
(Angemeldet d. 7. April 1906).
-— — om .—
HELSINGFORS 1906.
KUOPIO 1906.
GEDRUCKT BEI K. MALMSTRÖM.
Der kleine See Pitkäniemijärvi liegt’ etwa 300 m von der
Fischereiversuchsstation Evois entfernt und weniger als 1 km
SO von dem See Valkea-Mustajårvi, fiber dessen biologische
Verhåltnisse neulich eine kleine Abhandlung von mir veröffent-
licht wurde.!) Die Lange der Pitkäniemijärvi betrågt 800 m
und die grösste Breite etwa 200 m. Das Areal enthålt 14,40 ha.
Die grösste Tiefe ist 12 m.
Der See erstreckt sich in N—S Richtung. Am Nordende
empfängt er durch einen Bach Zuflässe aus verschiedenen
Simpfe und das Wasser ist demzufolge von Humussäuren
braun gefärbt. Vom Siidende fliesst das Wasser durch einen
Bach in den nahegelegenen See Ylimmåinen Rautjårvi.
Die Ufer sind grösstenteils hart, sandig; nur in der Mitte
des Sees findet man Schlammboden.
Die makrophytische Vegetation ist sehr arm und nur in
den Bachmiindungen zu finden.
Die urspriingliche Fischfauna des Sees bestand aus folgen-
den Arten: Barsch (Perca fluviatilis), Quappe (Lota vulgaris),
Plötze (Leuciscus rutilus), Rothauge (L. erythrophthalmus), Uckelei
(Alburnus lucidus) und Hecht (Esox luctus). In den letzten zehn
Jahren sind betråchtliche Mengen Coregonenbrut ausgesetzt
worden, jedoch ohne Erfolg. Von eingepflanzten Fischen sind
bisher nur Zander (Lucioperca sandra) und Bachforelle (Salmo
fario) wiedergefangen worden.
Nähere Auskunft über die Fischzuchtversuche giebt die bei-
gelegte statistische Tabelle, welche von dem Leiter der Fische-
reiversuchsstation Herrn B. Ericsson fir diese Arbeit zusam-
mengestellt worden ist.
1) Beiträge zur Kenntnis des Sees Valkea-Mustajärvi der Fischerei-
versuchsstation Evois. Acta soc. pro f. et fl. fenn., 28, N:o 1. 1906.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 3. 5
|
| Die Beschaffen- |— - El dd
|
3
= | Tag. nait den | 28 | eg LEVE Fr Jan
| | Besatzfische. ze | ge | 2 E RES 3 ee H
| Fe GE RIE AG da
| n A "> gl } |
| = |
1896 [30.v. | Ausgebritete Jungen .| 500,000, — 11,500 11 ae
1897 [10.V1. å i — | 300400 — | -|-|-- —|
1898 |10.V. , , 1,300,000! — | — |-|-|-|- |- =
| > > 1,000,000; — | — |-|-|-|-|—
. : , 200,000: 8,000 — |—|—|—!—|— —|
1901 26.VIL.| Alter 3 Monate ....| — — | —|/—Jso}—'—j— -|
1908 | 4.X. |Einsömmerige . «> «| S (Peg TE JRR BEL
» |29.VI. | Ausgewachsene Fische — St == le
|30.1X. | Einsömmerige . . ++:
1905 14.V. — Ausgebriitete Jungen .
» | 4X. |Einsömmerige . . . . .
'10.X1. ! Ausgewachsene Fische
Zusammen .3.400,000|108,730)
1904 | 1.V. |Ausgebrütete Jungen .| 400,000 100,000) — | — | — Er =
2,000400| 50 | 42 1001122] 32
Uber die Resultate der Fischzuchtversuche teilt Herr Erics-
son mir noch folgendes mit.
Im Jahre 1904 wurde eine 34 cm lange Bachforelle von
0,45 kg Gewicht gefangen.
Im selben Jahre wurden zwei Zanderjungen gefangen,
welche 11/2 Jahr alt waren und dabei eine Länge von 14 cm
aufwiesen.
Im Jahre 1905 wurden fänf Bachforellen gefangen, deren
Länge zwischen 15—45 cm schwankte,
Im selben Jahre wurden auch sieben Exemplare von Zan-
dern gefischt von 19 cm Länge. Diese waren 21/2 Jahr alt.
Einen Einblick in die Fischproduktion des Sees gewährt die
folgende von Herrn Ericsson zusammengestellte statistische
Fangtabelle.
6 Levander, Der See Pitkäniemijärvi.
Zahl der gefangenen Fische. | Gewicht der gefangenen Fische.
- IT I8lels Te | = ad]
elle ls F|ER sale] SVT 2uas EVE Gir) R
| EE 25/2? |E. BE eg] å | = |ES BEG] 5 (Eslsä| å
| EEE EEE 2 | = PES EFE:
|? El E el 5 (| E |* |B} 5 [ee E
F — = + - = =
1894 —| — | — |-|-|-| —|-| — | sø ll SET «ss
1898 —| — | — == || — | 178 — 20 07] — |-|—| 199
1897 —| — | — |-|-|-| = |--| — | 160 — | 70) - | - |--|—| 280
1898 —| — | — |-|-|--| — 1-1 — | 188) 1,9 123) 18 — | —| 25.0) 590
1899 | — |-|-|-| — |-| — | 1241 — | 100 — | - |-|—| 224
1900 —| — | — |-|-|-| — |--| — | 102} 36 162 — | — |-|— | 30,0
1901 —| — | —|-|-|-| = || — | am] — | 27,8) tl — || 80] 887
1902] 13) 34911,205 13 | || 58 —| 1,638) 7,0 6,0] 259] 63 — |—| 08] 466
11903 25 | 497|3,167|19 | — | 17 |2,041) — | 5,766) 7,9] 18,8 787 38 28,8 133,4
190428 | 5951,584 5) 1|- 46 61,0
602| 28 |
121,0] 66,6] 247,5| 17,5) 64,6
Aus der Tabelle geht hervor, dass pro Hektar und Jahr
3,3 kg Fisch gefangen worden ist. Die Fischproduktion ist dem-
nach viel geringer als in dem nahegelegenen Walkea-Mustajärvi,
wo sie sich auf 10,7 kg belief.
Um etwas über die Ernährungsweise und Parasiten der
Fische zu erfahren schickte mir, meinem Wunsche freundlichst
entgegenkommend, Herr Ericsson einige frisch gefangene Fische
zur Untersuchung. Die Sendung kam per Post d. 20. April d.
J. und bestand aus zehn Plötzen und zwei Barschen. Die letz-
teren zeichneten sich durch ihre dunkle Farbung aus, eine ge-
wöhnliche Erscheinung unter den Barschen, welche aus braun-
gefärbten Gewässern herstammen.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 3. 7
Die sofort vorgenommenen Obduktionen ergaben, dass die
Plötzen, deren Länge zwischen 14 bis 18 cm betrug, sämtlich
Ephemeridenlarven als Nahrung vezehrt hatten. Bei zwei Exem-
plaren fanden sich noch ausser diesen Insekten Reste von Tri-
chopteren- und Chironomuslarven. — Darmparasiten wurden
vermisst, wahrscheinlich waren die, wenn vorhanden, abgestor-
ben und aufgelöst worden. — Von den untersuchten Plétzen
waren neun Weibchen und ein Männchen, alle mit stark ange-
reiften Geschlechtsprodukten.
Die beiden Barsche, ein 11,8 cm langes Weibchen und ein
15,2 cm langes Månnchen, welche beide schon trotz ihrer gerin-
gen Grösse geschlechtsreif waren, enthielten in ihrem Magen und
Darme als Nahrung auch Ephemeriden. Ausserdem fand ich
eine Chironomuslarve und einen Cyclops. Beide Fische waren
mit Darmparasiten infizirt. In dem einen fand ich eine kleine
Ichthyotaenia ocellata (1. percae?) von 15 mm Länge und eine
Echinorhynchus angustatus von 3 mm Länge, in den zweiten
ebenfalls eine junge Ichthyotaenia ocellata und sechs kleine
Echinorhynchus angustatus.
Im Laufe des Jahres 1904 liess Herr Ericsson monat-
liche Beobachtungen über die Temperatur des Wassers anstel-
Vo | = | s|
|.» °°155|8|,|e|o|2 = |
FT Fle) ol > = »|s|213|3|
= I&I Er al E|E|E åå
FilsiS|sls/Flg|s|le|Ss|s|g|$
BIEIR |B) F/B) a] Ble] eye
BITIT | PIET EE
| 0} 03 | | 7,0 | 16, | 160 14,5 0,8 | Og |
2110 | 6,5 | 16.0 16,0 14,5) 10,0 20 | 10
4} 15 6,5 | 12,0 13,0) 13,5) 10,0] 5,5 | 3,0 | 2,5 |
6 | 20 | 25! 23 | 30 | 6,5 | 85 80 80 90 55) 80 3, |
8 0 | 5,5 | 68) 65
10 6,5, 6,5
30 5,0 60
8 Levander, Der See Pitkåniemijårvi.
len. Die Beobachtungen wurden an fünf Stationen, welche eine
Quersektion über die Mitte des Sees bilden, gemacht und sind
in dem Jahresbericht der Fischereiversuchsstation Evois fir das
Jahr 1904 veröffentlicht worden. Die oben stehende Tabelle
und das Diagramm zeigen die Verånderungen der Temperatur
des Wassers an der Oberfläche und in verschiedenen Tiefen des
Sees (Station N:o 3 in der Karte) im Laufe des Jahres 1904.
, Riem
& FET EEE
= HA E F
acer ate
assssaestat HAGE
I L
JAN FEBR MARZ APRIL MAI JUNI JULI AUG. SEPT OKT. NOV DEC
Nach diesen Beobachtungen betrug die höchste Temperatur des
Wassers nur 16,59 C und wurde gefunden an der Oberfläche
am 20. Juni. Am Boden in 12 m Tiefe ist die Temperatur
auch in diesem kleinen See wie im Valkea-Mustajärvi sehr kon-
stant, indem die höchste Temperatur nur 6? C war bei einer
jährlichen Amplitude von 2,59 C.
Die übrigen Maximum- und Minimumtemperaturen der
verschiedenen Wasserschichten sowie ihre jährlichen Variations-
breiten sind aus der folgenden Zusammenstellung ersichtlich.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 3. 9
Minimum
Datum
2. Jan.—19. März ...| 01120. Juni .........
2 19. Jan.—19. März; 20 16,0! 15,0
Dec. ... 2: 2222020
4 |2. Jan. ..........| 15120. Aug. ......... 13,5] 12,0
6 |2. Jan. .......... 20. Sept ......... 90 7,0
8 |2 Jan. .......... 2,5 || 20. Juni—20. Sept.. .| 65 4,0
| 10 |2. Jan.—20. April; 19. 120. Juni—20. Juli .. | 6,5 3,0
Nov.—20. Dec... . | 3,5 |
13 |2. Jan—2. Febr; 19. j20 Juli 20. Aug. .. | 60 25
| Nov.—20. Dec... ...| 3,5"
Plankton.
Das Fischen des Planktons geschah gleichzeitig mit den
Temperaturbeobachtungen und, wie im Valkea-Mustajirvi, ver-
mittelst des mittleren quantitativen Netzes nach Hensen, ver-
tikal vom Boden bis an die Oberflåche. Die Fånge sind auffal-
lend viel kleiner und deutlich årmer als die des anderen Sees;
inbesondere enthalten die Winterproben sehr geringe Mengen.
Die aufgefundenen Arten verteilen sich auf die verschiedenen
systematischen Gruppen, wie die folgende Tabelle zeigt. Im
grossen und ganzen sind die verschiedenen Gruppen, was die
Artenzahl betrifft, in sehr åhnlicher Weise vertreten wie in dem
nahegelegenen See Valkea-Mustajårvi. Von den 49 Arten des
Pitkäniemi-Sees kommen 32 oder 64°/, auch im genannten Nach-
barsee vor:
10 Levander, Der See Pitkäniemijärvi.
sn,
| TABLE
-BIY
U3WIOJ
IBA
TAJBS
-TUSIURANA
9UIVSUlIUDX)
Myxophyceæ ..... 0 3 0
Diatomaceæ ...... | 5 4 4
Flagellata ....... | 6 7 5
Peridinida....... | 1 2 1
Protococcacee..... = 4 2 1
Desmidiacee...... | 7 9 2
Protozoa........ 3 2 0
Rotatoria........ | 12 13 10
Copepoda ....... 4 5 4
| Cladocera ....... 6 10 5
, Insecta: larvæ..... 1 | 0 0
| | 49 | 57 | 32
Myxophyoes. Planktonformen dieser Gruppe waren in den
Fängen aus dem See Pitkäniemijärvi nicht vertreten. Auch im
Walkea-Mustajårvi kommen Myxophyceen nur spärlich vor.
Diatomaceæ. Die planktonische Diatomaceenflora ist sehr
arm an Arten. Diese sind identisch mit denen des zweiten
Sees und bestehen aus den folgenden Arten: Asterionella gracil-
lima Grun., Tabellaria fenestrata (Lyngb.) Kütz., 7. flocculosa
(Roth) Katz. und Rhizosolenia longiseta Zach. Nur in zwei Herbst-
fängen wurden seltene Exemplare einer Fragilarta gesehen. Be-
merkenswerth ist es, dass in den beiden Seen Melostra vermisst
wurde. In den beiden Seen traten die Diatomaceen wahrend des
April und Mai im Plankton auf.
Flagellata. Es kamen die folgenden Arten vor: Dinobryon
divergens Imh., D. bavaricum Imh., Uroglena volvox Ehbg., Mal-
lomenas caudata Iwanoff, Diplosigopsis frequentissima (Zach.)
und von den Volvocineen Eudorina elegans Ehbg. Alle diese
Arten fanden sich auch im Valkea-Mustajårvi, wo ausserdem
Caryavphacrella longispina Lauterb. zahlreich gefunden wurde.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 3. 11
Uberhaupt zeigten die Fänge von keiner Chrysomonadinenform
eine so üppige Entwicklung wie im Valkea-Mustajärvi. Mallo-
monas caudata, welche wie auch die andereren Chrysomonadinen
im Valkea-Mustajärvi reichlich vorkamen, wurde nur als selten,
im Juli, konstatirt. Die beiden Dinobryon traten im Juni auf
und dauerten im Plankton bis Oktober und November.
Peridinida. Von diesen fand sich nur Peridinium willei
Huitf. Kaas in einer Juliprobe, während Ceratium hirundinella
gänzlich vermisst wurde. In den beiden Seen spielen die Pe-
ridiniden in quantitativer Hinsicht eine ganz untergeordnete
Rolle.
Protococcaceæ. Die Armuth an Protococcaceen ist charak-
teristisch för die beiden bisher untersuchten Seen von Evois.
Im Pitkåniemisee wurden aus dieser Gruppe die folgenden For-
men konstatirt: Dictyosphærium pulchellum Wood, Ineffigiata
neglecta West, Pediastrum duplex Meyen und Celastrum sp.,
welche alle mehr oder minder selten waren.
Desmidiacem. Auch die Vertreter dieser Gruppe traten
nur in vereinzelten Exemplaren auf.
Uberhaupt kann man hinsichtlich des Phytoplanktons sagen,
dass der in Rede stehende See daran vergleichsweise sehr arm ist.
Protozoa. Es wurden beobachtet Tintinnidium fluviatile
Stein, Tintinnopsis lacustris (Entz), sehr selten, und Epistylis
lacustris Zach., von denen die beiden zuleztgenannten Arten
im Valkea-Mustajärvi nicht vorkamen.
Rotatoria. Die häufigeren Rädertiere sind alle identisch
mit den im Valkea-Mustajärvi vorkommenden. Anurea aculeata
Ehbg. trat in der Form der var. brevispina auf und war über-
haupt selten.
In den Wintermonaten wurden nur folgende Arten kon-
statirt: Polyarthra platyptera Ehbg., Anuræa aculeata Ehbg., A.
cochlearis Gosse, Notholca longispina (Kellicott) und N. striata
(0. F. Müll.)
12 Levander, Der See Pitkäniemijärvi.
Das Vorkommen gewisser Desmidiaceen (drei Micrasterias
Arten) und von Anuræa serrulata Ehbg. weist darauf hin, dass
«der See sein Wasser aus sumpfigen Gegenden empfängt.
Copepoda. Die Cyclopiden wurden repråsentirt von Cy-
clops oithonoides G. O. Sars und C. strenuus Fischer (selten),
die Centropagiden von Diaptomus gracilis G. O. Sars (spårlich)
und Heterocope appendiculata (i. O. Sars (selten). Es sind die-
selben Arten, die auch im Valkea-Mustajärvi leben. Cyclops
oithonoides trat schon im April auf, kam aber nur im Juli zahl-
reich vor. Von C. strenuus sei bemerkt, dass die Art während
des Winters sehr selten war.
Cladocera. Die Cladocerenfauna zeigt einige Abweichun-
gen von der des Sees Valkea-Mustajärvi. Von den daselbst vor-
kommenden limnetischen Cladoceren wurden hier vermisst: Lim-
nosida frontosa G. O. Sars, Ceriodaphnia pulchella G. O. Sars und
Bosmina longirostris (0. F. Müll.), während dagegen die hier vor-
kommende Art Bosmina coregoni nicht im Valkea-Mustajärvi
beobachtet worden ist. Die gemeinsamen Arten sind somit:
Diaphanosoma leuchtenbergianum Fischer, Holopedium gibberum
Zadd., Daphnia cristata G. O. Sars, Bosmina obtustrostris G. O.
Sars und Leptodora kindti (Focke).
Als die einzige Art, welche auch in allen Wintermonaten
vorkam, ist Daphnia cristata hervorzuheben.
In den beiden Seen fehlt im Plankton Chydorus sphericus
0. F. Mall.
Insecta. In einigen Fängen wurden Larven von Corethra
gefunden.
Was das zeitliche Auftreten und die Haufigkeit der ein-
zelnen Arten betrifft verweise ich äbrigens auf die nachfolgende
Planktontabelle.
Wie die Zusammensetzung des Phytoplanktons, so ist auch
die des Zooplanktons in den beiden Seen sehr ähnlich. Jedoch
ist der See Pitkäniemijärvi mit seinem braunen Wasser als ein
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 3. 13
weniger typischer Dinobryon See zu charakterisiren. In
quantitativer Hinzicht zeigen die im Jahre 1904 gefischten Fänge
aus dem Pitkäniemijärvi noch kleinere Volumina als die aus
dem Valkea-Mustajärvi, welche mit demselben Netz im Jahre
1902 gefischt wurden.
Levander, Der See Pitkäniemijärvi.
14
1 Sf fu] NE SE Se I SV IE ee ee Maun mmooopa "Hi
—|-|-|aamlu ja |—|—|-|—|—|--- < +e GDI turn wnt807) "BT
—l-=l=1—- |» | < [| =] -j-|=|-f>=l>= 4 TINY 2840801421) DUMNQuIDA "LT
"Boopipiuimusog
-|-|-|- ua |-|-|-|-|-|-|-|: rer uaåapy zajdnp « 9
- aa au — _ — |: wnsoaun.m -a wnsombuv wnusvipad "ct
ER EN eg N ee) Pia som vpabau vymöijau] Vi
—-|=-|-|la|a|-|-|-|=|-—-|=| — J+ > > poom umpoypsnd vunsamydsohsag ET
"2898990001044
= a =e =} == “al
SS Fl = SHS VEN = PENE u
-I|-|- |a |a | -| -|-|-|-|-|- “Or
Np ot SET EN an RS ENE å 2
ær || ae fn | — | <a 2 = |i cae VJ === > gouvay Djopnva souowoyo *
-Talal+l|+|2|0o|-|-|=-|-|=|- > un wensuwang %
-|-|+|I+|>|)»|ı1-|-|-|-|-]|- rm qui su2bs2arp voina 9
_ a a a E 2 _ -|-|-|-|-|:': >: + ++ youz vyasi6uoj vuoposonny a
=o <=! te) steal PE =P EN any Dsomasoy « +
u + | 3 > E 99 | alu | Ja — | — | — NY DID482UIJ DLLDNAQDL “4:
-|-/|: |= | -|-|-|- |-|-|-|- |: sen is vruopbosg e
om "| =e 2 2 2 2” 2 a au —=-|l=|—=f ro ung vuevab v772u016298P I
'Hoorwojeig
‘A TM
‘oa | oe | 08 | oz | oz | oe | os | oe | 008 | or | a | a so1dedg-uoyuvd
FOGT tasgfruorunytd
"0jeqUUOMUBIA
15
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 3.
+
I
-!-|- |-|-|ı I-|- I|-|-|-|-
— | az u 1 2 +|+|-—-|a — | — | —
-|=-|Ja|-|Il+|+la|-|-|-|-
ma |+|ol|o|»|+/|a|v|u|u |m
—|=-|=—-fø|æm|a|al—-|—-|-—|—|—
—-|-|=-|-[+|10|1217—-|=-|-|—-|-
— a + 2 2 > + fa 1 + fa 1
-|-I|-|2/la |-|-|-|I-/1721|1-2|2
a + + | + + + + 1 au + 1 1
—-fa}—-fajalaldaja | m }—|a | m
—-|—-|-—-|+|+| 2 1 1 1 — | — | —
-|- I - Ia i- |- I|-|- \- I|- |- | -
- -— | — ul-|-|-|-
—|-|—|—|—|—|—-|x Ja far far la
ryt] tl +: ++ | +) +) +) +): |) +
-|-|-|Ij=— au | 1 -
-!|-|-|-jJıJajJı fafa fata | m
ala l+|+i2/+]+|+]|]+]|+!+]+
- — | — i — | — u u — | —
u u a a - -
-|-|-|-|a |a |a|-|-|-;-|-
—tatafofo] + fafa fa fa fa | +
—-|a|—-|+|—|a — | a | 11 — |] — | —
-|-|-|ı)+!+|-|-|-|-|-]|-
-|-|- |!/ | I|-|I-|-|-|-|-|-
-/-|-|+|-|+|j+|-|-|-|-|-
(03903) Yputy Dsopojdarr
sg *Q 'O 81480280 €
* pareq 14062400 DUNUSOg
+ > srg "0 9 DrØ8KE viuydo
PPUZ wnuoqgb unzpadopop
> gostg WnuDpbiaquayona) DUOSOUDYdDIT
*v4000pe|g
sowanf Pp DALDI :vpodadog
49YIS1]
+ + + seg 0 p spouoyno adopfo
9007 won
"Bpodedog
tt ds DDB
MUR "A D39826u0) DAYIIDIAL
BSNOY SIULOITUN 811942040)
* 28805) SIMIJYS — «
+ "Bqua Drums «
Squa DDom» vasnup
) vurdsouy — «
0248 DIJOYON
pod Duyoundsp
Yu] 1408PNY vwmoso20g
Jqgg viordhmpa vayavkog
ds ug
BOON
"087 euman enhyerday
tst (mug) eujenon) sredouutjusr,
nn UNS AUD wnspswununz
£
TSLITEI
KKTIT
KKITIIPÄSKSE
888
ACTA SOCIETATIS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA, 29, N:o 4.
ZUR
TRICHOPTERENFAUNA
SAVOLAX
VON
A. J. SILTALA.
Vorgelegt am 7. December 1907.
HELSINGFORS 1907.
KUOPIO 1908.
GEDRUCKT BE! K. MALMSTRÖM.
Zur Trichopterenfauna von Savolax
von A. J Siltala.
In der letzten Zusammenstellung über Trichopteren Fin-
lands (Sahlberg, Catalogus Trichopterorum Fenniæ præcurso-
rius, Acta Soc. Faun. Flor. Fenn. 9, n:o 3) sind aus Savolax
65 Arten angegeben. Da die Verzeichnisse der Trichopteren
einzelner naturhistorischen Provinzen Finlands, die nach Erschei-
nen der erwähnten Arbeit publiziert worden sind (Silfvenius,
Verzeichnis über in Süd-Karelien gefundene Trichopteren, Meddel.
Soc. Faun. Flor. Fenn. 26, p. 55—56; Zur Trichopterenfauna
von Ladoga-Karelien, Acta Soc. Faun. Flor. Fenn. 27, n:o 8)
eine viel beträchtlichere Anzahl Arten vorführen, indem das
erstgenannte 991), das zweite 128 Arten aufzählt, so war eszu
erwarten, dass der oben erwähnte Catalogus inbetreff Savolax
bedeutende Lücken enthält. Meine verschiedenen Arbeiten über
die Metamorphose finnischer Trichopteren, die z. T. im südlichen
Teile von Savolax, nahe der Stadt Lappeenranta (Villmanstrand)
ausgeführt worden sind, haben schon verschiedene für Savolax
neue Arten nachgewiesen (Glyphotælius punctatolineatus Retz.,
Stenophylax nigricornis Pict., Halesus tesselatus Ramb., Chæto-
pteryx villosa Fabr., Tinodes wæneri L., Agraylea multipunctata
Curt., Hydroptila femoralis (Pict.) Eat, H. pulchricornis Eat.,
Orthotrichia tetensii Kolbe); ferner sind in den letzten Jahren
1) Nach meinen spåteren Untersuchungen sind in Siid-Karelien 105
Arten gefunden worden.
4 Siltala, Zur Trichopterenfauna von Savolax.
folgende in Savolax nicht früher gefundene Arten entdeckt wor-
den !): Phryganea varia Fabr., Limnophilus ignavus Mc Lach.,
Sericostoma personatum Spence, Notidobia ciliaris L, Leptocerus
senilis Burm., Triænodes bicolor Curt., Oecetis furva Ramb., Hy-
dropsyche neve v. fennica Mc Lach., Ecnomus tenellus Ramb.,
Lype pheopa Steph., Rhyacophila nubila Zett., Oxyethira costalis
Curt., O. distinctella Mc Lach., O. ecornuta Mort., O. sagittifera
Ris, wodurch die Zahl der aus dieser Provinz bekannten Arten
schon auf 89 gestiegen ist.
In den Sommern 1906 und 1907 hatte ich Gelegenheit in
Kirchspiel Ristiina, 25 Kilometer südlich von der Stadt Mikkeli
(S:t Michel) die Trichopterenfauna hauptsåchlich auf der Landenge
zwischen den Seen Louhivesi und Yövesi zu untersuchen (im
Sommer 1906 vom 5/6 bis */s, im Sommer 1907 vom 22/ bis
22/3). Dabei wurden noch folgende 18 für Savolax neue Arten
entdeckt: Limnophilus marmoratus Curt., L. elegans Curt., L.
fuscinervis Zett., Stenophylax rotundipennis Brauer, Halesus in-
terpunctatus Zett., Leptocerus nigronervosus Retz., L. annulicor-
nis Steph., L. dissimilis Steph, L. excisus Mort., Mystucides
nigra L., Oecetis testacea Curt., Molannodes Steinii Mc Lach,
Cyrnus insolutus Mc Lach., UC. crenaticornis Kol., Lype reducta
Hag., Wormaldia subnigra Mc Lach., Oxyethira falcata Mort.
O. mirabilis Mort. — Somit betrågt die Zahl der jetzt aus Sa-
volax bekannten Trichopteren 107.
Die hauptsächlichen Gewässer, bei welchen in der unter.
suchten Gegend Trichopteren gesammelt wurden, waren Seen
und Teiche. Die Zahl der mehr oder weniger eingehend unter-
suchten Seen beträgt 7 (Yövesi, Some, Louhivesi, Suuri Kukko-
järvi, Pieni Kukkojärvi, Kukkojärvi, Luarujärvi), die der Teiche
ebenfalls 7 (Matolampi, Loukolampi, Sirkkalampi, Hirsilampi,
Vuorenaluslampi, Koiralampi, Säynätlampi) 2). Nur von einigen
1) Diese sind zum grossen Teil von Herrn Lektor J. E. Aro ge.
sammelt.
% Da es mir nicht darum zu tun war die einzelnen Gewässer näher
zu charakterisieren, habe ich als Seen solche Gewässer bezeichnet, die von
der Volksprache so genannt werden und ebenso mit den Teichen, den klei-
neren stehenden Gewässern mit humushaltigem Wasser, verfahren.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 4. ö
Siimpfen konnten die Trichopteren untersucht werden, und die
fliessenden Gewässer waren in dem fraglichen Gebiet sehr
schwach repräsentiert; ausser einem kleinen Wasserfall (bei
Kukkojårvi) kamen nur einige Gräben und Bäche vor, von
welchen letztgenannten Valtoja der bedeutendste war.
Es können folgende Arten als sowohl an den Seen als an
den Teichen weiter verbreitet bezeichnet werden: Phryganea
striata L., Phr. obsoleta Mc Lach., Mystacides azurea L., Trieno-
des bicolor Curt., Molanna angustata Curt., Molannodes Zelleri
Mc Lach., M. Stemii Mc Lach., Holocentropus picicornis Steph.,
Lype phæopa Steph. Seltener wurden an beiden diesen Lokali-
täten angetroffen: Limnophilus rhombicus L., L. nigriceps Zett.,
Leptocerus senilis Burm., Oecetis furva Ramb., Holocentropus du-
bins Ramb., Cyrnus crenaticornis Kol., Ecnomus tenellus Ramb.,
Hydroptila pulchricornis (Pict.) Eat., Oxyethira ecornuta Mort.
Als bei Seen allgemeiner, an Teichen seltener vorkommend
sind anzusehen: Agrypnia pagetana Curt., Limnophilus borealis
Zett., L. marmoratus Curt., Mystacides nigra L., Oecetis lacustris
Pict., Cyrnus trimaculatus Curt., C. insolutus Mc Lach., C. fla-
vidus Mc Lach., Oxyethira sagittifera Ris; umgekehrt waren Lim-
nophilus flavicornis Fabr. und Mystacides longicornis L. an
Teichen allgemeiner als an Seen. Formen, die nur bei Seen,
nicht bei Teichen angetroffen wurden, waren: Leptocerus aterri-
mus Steph., L. cinerus Curt., Polycentropus flavomaculatus Pict.,
Tinodes wæneri L. allgemein vorkommend, und Phryganea
grandis L., Glyphotelius punctatolineatus Retz., Limnophilus de-
cipiens Kol., L. despectus Walk., Chetopteryx villosa Fabr., No-
tidobia ciliaris L., Goéra pilosa Fabr., Lepidostoma hirtum Fabr.,
Leptocerus nigronervosus Retz., L. annulicornis Steph., L. dissi-
milis Steph., Oecetis ochracea Curt, Oe. testacea Curt., Mo-
lanna palpata Mc Lach., Hydropsyche sp., Polycentropus multi-
guttatus Curt., Lype reducta Hag., Oxyethira costalis Curt., O.
mirabilis Mort. weniger verbreitet oder sogar vereinzelt. Teich-
formen dagegen waren: Phryganea varia Fabr., Agrypnia picta
Kol., Limnophilus elegans Curt., Micropterna lateralis Steph,
Agraylea multipunctata Curt., die alle auch hier nur selten oder
vereinzelt vorkamen. An den wenigen untersuchlen Tümpeln
6 Siltala, Zur Trichopterenfauna von Savolax.
wurden angetroffen: Limnophilus stigma Curt. und L. fuscinervis
Zett, an den Sämpfen wieder Glyphotælius pellucidus Retz.,
Limnophilus flavicornis.Fabr., L. fuscinervis Zett., Phacopteryx
brevipennis Curt. Die Fauna der Gräben und Bäche bestand
aus: Agrypnia picta Kol., Glyphotælius pellucidus Retz., Limno-
philus flavicornis Fabr., L. stigma Curt., L. centralis Mc Lach,
Anabolia sororcula Mc Lach., Stenophylax rotundipennis Brauer,
St. stellatus Curt., Halesus interpunctatus Zett., H. tesselatus
Ramb., Notidobia ciliaris L., Triænodes bicolor Curt., Molanno-
des Zelleri Mc Lach., M. Steinii Mc Lach., Hydropsyche angusti-
pennis Curt., Plectrocnemia conspersu Curt., Wormaldia subnigra
Mc Lach., Oxyethira falcata Mort. Bei dem einzigen Wasser-
fall endlich kamen vor: Anabolia sororcula Mc Lach., Stenophy-
lax stellatus Curt., Halesus interpunctatus Zett., Notidobia cilia-
ris L, Gobra pilosa Fabr, Leptocerus niyronervosus Retz., L.
excisus Mort., Trienodes bicolor Curt., Molannodes Zelleri Mc
Lach., M. Steinii Mc Lach., Hydropsyche angustipennis Curt..
Plectrocnemia conspersa Curt., Polycentropus flavomaculatus Pict.
Ich gebe gern zu, dass vieles in dieser Zusammenstellung
auf Zufälligkeiten beruhen kann, und dass besonders die Gruppe
der Gräben und Biche sehr ungleichartige Gewässer umfasst.
Auf eine Tatsache möchte ich jedoch hier aufmerksam machen,
die ich schon friiher behandelt habe (Zur Trichopterenfauna von
Ladoga-Karelien, Acta Soc. Faun. Flor. Fenn. 27, n:o 8, p. 4;
Zur Trichopterenfauna des Finnischen Meerbusens, 28, n:o 6,
p. 13), dass nämlich Formen, die von Wallengren (Skandi-
naviens Neuroptera II. Neuroptera Trichoptera, Kongl. Svenska
Vet.-Akad. Handl. 24, n:o 10) und Mc Lachlan (A monographic
revision and synopsis of the Trichoptera of the European fauna)
als hauptsåchlich an fliessendem Wasser lebend angefiihrt wer-
den, auch an Seen anzutreffen sind. Als solche sind zu be-
zeichnen: Chetopteryx villosa Fabr., Notidobia ciliaris L., Goéra
pilosa Fabr., Lepidostoma hirtum Fabr., Hydropsyche, Polycen-
tropus flavomaculatus Pict., P. multiguttatus Curt., Tinodes we-
neri L., Lype pheopa Steph. Die meisten dieser Arten flogen
am grössten der untersuchten Seen, am See Yövesi herum, der
einen Teil des grossen Binnensees Saimaa bildet. Besonders
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 4. 7
scheint mir das Vorkommen von Larven von Goöra pilosa und
Hydropsyche hier an sandigem Ufer, unter Steinen, der Er-
wåhnung wert.
Um die Einwirkung der Temperatur auf die Flugzeiten
der Trichopteren zu beleuchten, möchte ich hier die Mitteltem-
peraturen fär diejenigen Monaten mitteilen, die hier in Frage
kommen können. (Fir diese Mitteilungen bin ich dem stellver-
tretenden Direktor der meteorologischen Centralanstalt in Hel-
singfors, Herrn Dr. O. V. Johansson zu grösstem Danke ver-
bunden. Weil in der Gegend von Ristiina keine meteorologischen
Observationsstationen vorhanden sind, sind die Werte durch
Interpolieren der auf den Stationen Lappeenranta (Villmanstrand)
und Jyväskylä samt Viipuri (Viborg) und Jyväskylä direkt ob-
servierten Temperaturen erhalten). Weil fiir die Entwicke-
lung der Larven wohl die Monate, in denen die Gewisser mit
Eis belegt sind, keine Bedeutung haben, führe ich in der fol-
genden Tabelle die mittleren Temperaturen nur vom April—
November an.
-— =— -—-— n." " ——_ — - — = —
nn —— ..—a men — am nn
| | i | * Sep- | Okto- | NP |
| ‘Apa Mai | Juni | Juli August ember Okto vem |
a Leos. PT |
| 1905 .... | +1 +10,5 +16,5 |+16,3 13,8 ! 48,7 +27 na
1906 . . 1 +4,2 +13,4 —+15,7 +18,2 +13,1 | +72: +3,2| —1 |
1907 .... | +12 + 6,1 +15 +417 |+12,3
Mittel fir 20 | | | | | |
| Jahre . . . | +1 + 8,9 +146 16,5 +144 | +92 | +3,8 | —1,6 |
Wenn wir fiir die Entwickelung der Larven, um eine
Mittelzahl zu nehmen, die Zeit von Juli bis Juli des folgenden
Jahres annehmen, so erhalten wir för die im Jahre 1906 erschie-
nenen Individuen als Mitteltemperatur der 8 Monate von akti-
vem Leben +9,° und für die im Jahre 1907 erschienenen
+8°, somit 1,3? weniger. Wenn man dann die Tage vergleicht,
wann in beiden betreffenden Jahren die ersten Imagines ange-
troffen wurden, sieht man, auch unter Berticksichtigen der nicht
8 Siltala, Zur Trichopterenfauna von Savolax.
gleichzeitigen Perioden, an welchen die Sammlungen unternom-
men wurden, und der vielen Zufälligkeiten, die hier natiirlich
in Betracht zu ziehen sind, dass die Flugzeiten beinahe regel-
mässig im Jahre 1906 früher begonnen als im Jahre 1907 (vergl.
die auf S. 9—14 gegebenen Data). Um solche von einigen gemeinen
Arten mitzuteilen, bei welchen die oben angeführte, von der
ungleichzeitigen Beobachtungsperiode herrührende Fehlerquelle
nicht in Frage kommen kann, mögen erwähnt werden: Phryga-
nea obsoleta Mc Lach., die im Jahre 1906 19 Tage früher er-
schien, als im Jahre 1907, Agrypnia pagetana Curt. (29 Tage
früher), Limnophilus borealis Zett. (7), L. flavicornis Fabr. (6),
Leptocerus aterrimus Steph. (30), Mystacides azurea L. (18), Oe-
— eetis lacustris Curt. (14), Molanna angustata Curt. (5), Molan-
nodes Zelleri Mc Lach. (10), Polycentropus flavomaculatus Pict.
(17), Holocentropus picicornis Steph (7), Cyrnus trimaculatus
Curt. (39), C. insolutus Mc Lach. (31), Tinodes weneri L. (26),
Lype phæopa Steph. (29), Oxyethira sagittifera Ris (40). Auch
trat der Schluss der Flugperiode im Jahre 1907 regelmässig
später ein als im Jahre 1906. — Das Jahr 1906 war um Oy"
wärmer, das Jahr 1907 um 0,49 kälter als die normale Mittel-
temperatur für 20 Jahre (+8, °). |
Hinsichtlich der Verbreitung einzelner, seltener, in den letzten
Jahren als für Finland neu entdeckten Arten mag erwähnt wer-
den, dass viele von diesen (Leptocerus excisus Mort., Cyrnus in-
solutus Mc Lach., Lype reducta Hag., Hydroptila pulchricornis
(Pict.) Eat., Oxyethira costalis Curt., O. ecornuta Mort., O. fal-
cata Mort., O. mirabilis Mort., O. sagittifera Ris) auch in der
untersuchten Gegend gefunden wurden, und zwar scheinen einige
von diesen (Cyrnus insolutus, Oxyethira costalis, O. ecornuta, O. sa-
gittifera), die friiher sowohl in westlichen als in östlichen Teilen
des siidlichen Finland und jetzt im mittleren Teil desselben gefunden
wurden, wohl hier allgemein verbreitet zu sein. Von den iibri-
gen oben erwähnten Arten sind nach den bisherigen Kenntnissen
von westlicher Verbreitung: Leptocerus excisus (früher in Nyland
gefunden), Oryethira falcata (Nyland) und O. mirabilis (Aland),
von östlicher aber Lype reducta (Ladoga-Karelien) und Hydroptila
pulchricornis (Ladoga-Karelien und Isthmus karelicus).
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o +. 9
Herrn Lehrer G. Ulmer, der die Imagines von einzelnen
Arten (die im folgenden bei der betreffenden Lokalität mit: Ul-
mer det. bezeichnet sind) giitigst bestimmt hat, spreche ich mei-
nen besten Dank aus. Die Arten sind im folgenden Verzeichnis in
derselben Reihenfolge angefiihrt wie in Ulmer's Arbeit: Tricho-
ptera in: Genera Insectorum von P. Wytsman (60. fascic.).
Phryganeidæ.
Phryganea grandis L. See Some. 3/706.
Phr. striata L. Seen (Yövesi, Some, Suuri Kukkojärvi),
Teiche (Matolampi, Vuorenaluslampi, Koiralampi). °/s
—19/,, 20/06.
Phr. varia Fabr. Teich Vuorenaluslampi (Ulmer det.).
19/06.
Phr. obsoleta Hag. Seen (Yövesi, Some, Suuri Kukkojarvi,
Kukkojarvi, Luarujärvi), Teiche (Matolampi, Vuoren-
aluslampi, Koiralampi, Såynåtlampi). 5/1—831/706, %/1—
21/307.
Agrypnia picta Kol. Teich Matolampi, Bach aus Luaru-
järvi. 13/606, 10/,--31/,07.
A. pagetana Curt. Seen (Yövesi, Some, Louhivesi, Suuri
Kukkojärvi, Luarujärvi), Teiche (Matolampi, Vuorenalus-
lampi). 29% — 14/706, ?/7— 39707.
Limnophilida.
Glyphotelius punctatolineatus Retz. See Suuri Kukko-
jarvi.
Gl. pellucidus Retz. Sumpf bei Suuri Kukkojårvi, Bach
Valtoja. 31/06, 20/807.
Limnophilus rhombicus L. See Some, Teich Vuorenalus-
lampi. 10 /6—15/,06.
L. borealis Zett. Seen (Yövesi, Suuri Kukkojärvi, Kukko-
järvi), Teich Vuorenaluslampi. 2*/—81/706, 31/1—9/:07.
L. flavicornis Fabr. Seen (Some, Suuri Kukkojärvi), Teiche
14.
15.
16.
17.
18.
19.
20.
21.
22.
23.
26.
27.
28.
29.
30.
Siltala, Zur Trichopterenfauna von Savolax.
(Vuorenaluslampi, Koiralampi, Säynätlampi), Sumpf bei
Pieni Kukkojärvi, Bach Valtoja. 5/7 —24/706, 1!/—21/307.
L. decipiens Kol. See Some.
L. marmoratus Curt. Seen (Yövesi, Some, Suuri Kukko-
järvi), Teiche (Vuorenaluslampi, Koiralampi). = '/—
28/106.
L. stigma Curt. Tämpeln, Bach Valtoja. 3!/;07.
L xamnthodes Mc Lach. See Kukkojärvi (Ulmer det.), Teich
Vuorenaluslampi. °/706, °/707.
. lunatus Curt. Seen (Yövesi, Some). 3/;-—3/806, 19/307.
. elegans Curt. Teiche (Matolampi, Loukolampi). 1°/;—
12/707.
L. fuscinervis Zett. Tümpeln, Sümpfe (Ulmer det.). ?js—
11/307.
L. nigriceps Zett. Seen (Suuri Kukkojärvi, Kukkojärvi),
Teiche (Koiralampi, Matolampi). 18/07.
L. centralis Me Lach. Bäche, Gräben (Valtoja, bei Koira-
lampi). 1?/806, 8/7 —9/707.
L. despectus Walk. Seen (Pieni Kukkojärvi (Ulmer det.),
Yövesi (Ulmer det). %/s—22/807.
L. extricatus Mc Lach. See Some (Ulmer det.). 9/606.
Anabolia sororcula Mc Lach. Graben bei Louhivesi, Was-
serfall bei Kukkojärvi.
Phacopteryx brevipennis Curt. Sumpf bei Hirsilampi. */s—
171507.
Stenophylax rotundipennis Brauer. Bäche, Gräben (bei
Suuri Kukkojärvi, Valtoja).
St. stellatus Curt. Graben bei Suuri Kukkojärvi, Wasser-
fall bei Kukkojärvi.
Micropterna lateralis Steph. Teich Koiralampi. /506.
Halesus interpunctatus Zett. Bäche, Gräben (bei Suuri
Kukkojärvi, Valtoja), Wasserfall bei Kukkojärvi.
H. tesselatus Ramb. Bach Valtoja. 21/807.
Chetopteryx villosa Fabr? See Yövesi.
31.
33.
34.
35.
36.
31.
38.
39.
40.
41.
42.
43.
ven
An
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 4. 11
Sericostomatidæ.
Notidobia ciliaris L. Seen (Yövesi, Some), Gråben, Bache
(bei Suuri Kukkojårvi, Valtoja), Wasserfall bei Kukko-
järvi. %/5—19/,06.
Goøra pilosa Fabr. See Yövesi, Wasserfall bei Kukkojärvi.
1/6 — 19 /.06.
Lepidostoma hirtum Fabr. See Yövesi. 1/9-—30/106.
Leptoceridæ.
Leptocerus nigronervosus Retz. See Some, Graben bei
Loukolampi. °/606, 8/,07.
L. senilis Burm. See Some, Teiche (Vuorenaluslampi,
Säynätlampi). 7°/e—19/,06, 24/707.
L. annulicornis Steph. See Some (Ulmer det.).
L. aterrimus Steph. Seen (Some, Yövesi, Louhivesi, Suuri
Kukkojårvi, Luarujärvi). 1*/6—10/706, 13/1 —18/07.
L. cinereus Curt Seen (Yövesi, Some, Kukkojärvi). 2/7—
2/806, 19/4—31/107.
L. dissimilis Steph. See Some (Ulmer det.). 29/707.
L. excisus Mort. Wasserfall bei Kukkojårvi. 25/606.
Mystacides nigra L. Seen (Yövesi, Some, Louhivesi, Suuri
Kukkojärvi), Teich Säynätlampi. '/5—27/706, 17/;07.
M. azurea L. Seen (Yövesi, Some, Louhivesi, Suuri Kukko-
järvi, Kukkojärvi, Luarujarvi), Teiche (Vuorenaluslampi,
Koiralampi, Säynätlampi). 7#/s—*/s06, 19/1—11/;07.
M. longicornis L. Seen (Yövesi, Some), Teiche (Vuoren-
aluslampi, Koiralampi, Säynätlampi). 17/1—1/306, 9/7 —
12/307.
Trienodes bicolor Gurt. Seen (Yövesi, Some, Louhivesi,
Suuri Kukkojärvi, Kukkojärvi, Luarujärvi), Teiche (Ma-
tolampi, Loukolampi, Koiralampi, Säynätlampi), Graben
bei Loukolampi, Wasserfall bei Kukkojärvi. 28/6-—27/106,
20/7 — 19/507.
Oecetis ochraceu Curt. See Luarujärvi. 2/706.
12
46.
47.
48.
49.
52.
53.
54.
Siltala, Zur Trichopterenfauna von Savolax.
Oe. furva Ramb. Seen (Some, Luarujärvi), Teich Mato-
lampi. 18/;—25/106, 19/7—56/807.
Oe. lacustris Pict. Seen (Yövesi, Some, Louhivesi, Suuri
Kukkojårvi, Kukkojärvi, Luarujärvi), Teiche (Vuoren-
aluslampi, Säynätlampi). 5/1—821/106, 19/1——18/407.
Oe. testacea Curt. See Luarujärvi. 2/706.
Molanna angustata Curt. Seen (Yövesi, Some, Louhivesi,
Suuri Kukkojärvi, Pieni Kukkojärvi, Kukkojärvi, Luaru-
järvi), Teiche (Vuorenaluslampi, Koiralampi, Såvnåt-
lampi). 4/6—1/306, 19/1 —19/807.
M. palpata Mc Lach. See Yövesi. ?3/;06.
Molannodes Zelleri Mc Lach. Seen (Yövesi, Some, Louhivesi,
Suuri Kukkojärvi, Pieni Kukkojärvi, Kukkojarvi), Teiche
(Vuorenaluslampi, Koiralampi, Säynätlampi), Gräben,
Bäche (bei Suuri Kukkojärvi, bei Loukolampi, bei Lua-
rujärvi, bei Säynätlampi, Valtoja), Wasserfall bei Kukko-
järvi. 5/1 — 18/706, 19 /4—21/807.
M. Steinii Mc Lach. Seen (Yövesi, Some, Louhivesi, Kukko-
järvi, Luarujårvi), Teiche (Vuorenaluslampi, Koiralampi,
Säynätlampi), Bach Valtoja, Wasserfall bei Kukkojårvi.
15, — 31/707. |
Hydropsychida.
Hydropsyche angustipennis Curt. See Kukkojärvi, Bäche
(bei Luarujärvi, Valtoja), Wasserfall bei Kukkojärvi.
7 /6—2/706, $/n-- 18/807.
H. sp. See Yövesi (Himalansaari), Larven.
Polycentropidæ.
Plectrocnemia conspersa Curt. Bäche, Gråben (bei Suuri
Kukkojårvi, bei Some, bei Såynåtlampi, Valtoja), Wasser-
fall bei Kukkojårvi. °/7—%/,07.
O OI
58.
59.
61.
62.
63.
67.
D
=]
e
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 4 13
Polycentropus flavomaculatus Pict. Seen (Yövesi, Some,
Louhivesi), Wasserfall bei Kukkojärvi. 22/6—%0/706,
9 /6—17/807.
P. multiguttatus Curt. See Kukkojärvi. 7/706.
Holocentropus dubius Ramb. Seen (Some, Suuri Kukko-
järvi, Kukkojärvi, Pieni Kukkojärvi), Teiche (Matolampi,
Loukolampi, Vuorenaluslampi, Sirkkalampi). 7/6—18/106,
10/1 — 22/507.
H. picicornis Steph. Seen (Some, Luarujärvi, Kukkojärvi),
Teiche (Matolampi, Loukolampi, Såynåtlampi). 17/7 —
26/,06, 23/7 — 6/8307.
Cyrnus trimaculatus Curt. Seen (Yövesi, Some, Louhivesi,
Suuri Kukkojärvi, Kukkojärvi, Luarujärvi), Teich Vuo-
renaluslampi. $/s— 31/706, 16/7 — 17/807.
C. insolutus Mc Lach. Seen (Yövesi, Some (Ulmer det.),
Suuri Kukkojärvi, Kukkojärvi, Luarujärvi), Teich Koira-
lampi. %/6—19/106, 1/4— 31/707.
C. flavidus Mc Lach. Seen (Yövesi, Some, Luarujärvi),
Teich Säynätlampi. 28/6 — 1/s06.
C. crenaticornis Kol. Seen (Some, Luarujärvi), Teiche
(Vuorenaluslampi, Koiralampi, Säynätlampi). %/s--25/706.
Ecnomus tenellus Ramb. See Luarujärvi, Teich Säynät-
lampi. 17/;06, 19/1—2/107. |
Psycho myidae.
Tinodes weneri L. Seen (Yövesi, Some, Louhivesi, Kukko-
järvi, Luarujärvi). 2/1-—30/106, 28/7 —22/307.
Lype pheopa Steph. Seen (Yövesi, Some, Louhivesi, Suuri
Kukkojärvi, Pieni Kukkojärvi, Luarujärvi), Teiche (Vuo-
renaluslampi, Koiralampi, Säynätlampi). 12/—1/306,
11/7 17/407.
L. reducta Hag. See Some. /107.
Philopotamidae.
Wormaldia subnigra Mc Lach. Bach Valtoja. 27/706, 20/8—
221807.
14
68.
69.
70.
71.
172.
73.
74.
Siltala, Zur Trichopterenfauna von Savolax.
Hydroptilidae.
Agraylea multipunctata Curt. Teich Loukolampi. 3507.
Hydroptila pulchricornis (Pict.) Eat. Seen (Yövesi, Some,
Luarujärvi), Teiche (Vuorenaluslampi, Sirkkalampi). °/;—
8/807.
Oxyethira costalis Curt. See Some (Ulmer det.). 39/606.
9/307.
O. ecornuta Mort. See Some (Ulmer det.), Teich Louko-
lampi (Ulmer det.). 9/07.
O. falcata Mort. Bach Valtoja (Ulmer det.). 22/07.
O. mirabilis Mort. See Some (Ulmer det.). 19/707.
O. sagittifera Ris. Seen (Yövesi, Some, Suuri Kukkojarvi,
Luarujårvi), Teiche (Såynåtlampi, Loukolampi (Ulmer
det.). 14/806, %/14—3/807.
ÖBER DIE
NAHRUNG DER TRICHOPTEREN
VON
A. J. SILTALA.
(Vorgelegt am 7. December 1907.)
HELSINGFORS 1907.
KUOPIO 1908.
GEDRUCKT BEI K. MALMSTRÖM.
Wie schon aus dem dieser Arbeit beigefiigten Litteraturverzeich-
nis!) hervorgeht, findet man in vielen kleineren Mitteilungen
und grösseren Werken über Trichopterenlarven nebst anderem
Inhalt auch Angaben über die Nahrung dieser Insekten, wie
auch die zusammenfassenden Arbeiten über Insekten im all-
gemeinen auch diese Seite der Biologie der Trichopteren be-
rühren. Diese erstgenannten beziehen sich jedoch oft auf in
Gefangenschaft gehaltene Individuen, die, wie wir sehen wer-
den, in ihrem Hunger auch solche Nahrungsmittel anwenden,
die sie unter normalen Verhältnissen vermeiden; oft ist dazu
die Nahrung zu allgemein angeführt, es wird nur mitgeteilt,
dass die Vertreter dieser oder jener Art, Gattung, Familie oder
sogar der ganzen Ordnung herbivor oder carnivor sind. Das
letztgenannte betrifft natürlich in noch höherem Grade die
grossen Entomologien. Planmässig durchgeführte Untersuchun-
gen über die Nahrung der Larven der Trichopteren fehlen
noch gänzlich. Um diese Lücke in unseren Kenntnissen über
eine so wichtige Seite der Biologie der Trichopteren einiger-
massen auszufüllen mögen die folgenden Zeilen dienen.
Ich gebe gern zu, dass viele von diesen oben erwähnten
kleineren Mitteilungen mir entkommen sein können, wie auch
viele zusammenfassende Werke später nicht berücksichtigt
+ - —"—6n — .
1) In den Litteraturzitaten habe ich wieder die Nummern der Litte-
raturverzeichnisse der in letzter Zeit erschienenen, zusammenfassenden Ar-
beiten iiber die fräheren Stadien der Trichopteren von Ulmer (207), Thie-
nemann (236) und mir selbst (242, 260) angewendet.
4 Siltala, Uber die Nahrung der Trichopteren.
werden konnten, möchte jedoch zuerst einige Angaben über
die Nahrung aus Werken älterer Trichopterenforscher wie auch die
Resultate der spätern, diese Ordnung in ihrer Gesammtheit
betreffenden Forschungen mitteilen. Die später hinzugekom-
menen Mitteilungen, die auf bestimmte Familien oder sogar
Gattungen und Arten sich beziehen, werden nachher in dem
betreffenden Zusammenhang angeführt.
Vallisnieri (2a) und Reaumur (2, p. 155) führen an,
dass die Larven der Trichopteren Blätter der Wasserpflanzen
fressen, dagegen haben schon Rösel von Rosenhof (3, p. 72)
und de Geer (5a, p. 552) beobachtet, dass die Larven von
Phryganea auch Wasserinsekten verzehren. Jener berichtet
noch von Larven von Limnophilus (3, p. 68, 74), dass ihnen
auch Wasserinsekten und Fische als Nahrung dienen, wesshalb
sie »sehr schädliche Kreaturen sind>!). Auch Kirby und
Spence teilen mit (10b, p. 426), dass die Larven mancher
Wasserfalter (Phryganea) ausser ihrem gewöhnlichen Pflanzen-
futter eben sowohl kleinere Kerfe verzehren. Nach der Ansicht
Pictet’s, der so viele Arten erzogen hat, sind (11, p. 113) »les
larves des Phryganes en general herbivores», weil er alle diese
Formen mit »feuilles des saules» ernährt hat, und diese Nahrung
von denen mit Gehäusen »volontiers» gefressen wurde. Als
scharfem Beobachter hat es ihm doch nicht entgehen können,
dass die Larven andere Wasserinsekten angreifen, auch eigene
Artgenossen, wenn diese ihr Gehäuse verloren haben, nicht
schonen und sogar Larven mit wenig resistenten Köchern töten.
Er hat (11, p. 113—114) auch Angaben über die Art und Weise,
wie sowohl Blätter als auch Insekten gefressen werden, und hat
die Larven über den Winter ohne Nahrung lebend erhalten,
wobei diese mehrmals den Winter überlebten und die Meta-
morphose sogar vollendeten.
Um noch ein paar Zitate aus Werken der frühesten
1) In anderer Weise sind nach Knauthe (263, p. 301) die »Pryga-
niden> larven den Fischern verhasst, indem sie eine zelluloseverdauende
Flüssigkeit in ihrem Verdauungstraktus absondern und die Netze zerstören
sollen.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 5. d
Trichopterenforscher mitzuteilen, mag es angefiihrt werden,
dass nach Oken (11f, p. 1459) tierische Substanzen nur selten
zur Nahrung dienen, und dass auch Westwood (13, p. 65)
der Ansicht ist, dass von diesen Larven >the greater number
are purely herbivorous«. Dagegen hatte Burmeister (12, p.
901) speziell von den Larven mit unbeweglichen Gehäusen, die
im fliessenden Wasser leben, beobachtet, dass sie carnivor sind
(und sich wahrscheinlich von kleinen, durch das Wasser zuge-
fährten Tieren nåhren).
Kolenati teilt spezialisierte Angaben über die Nahrung
bis auf die Spezies determinierter Formen mit, die im betref-
fenden Zusammenhang angeführt werden. Er hat bemerkt,
dass die Larven ausser pflanzlicher Speise auch »putredine de-
lectari videntur» und dass sie »etiam insectis, molluscis, Daph-
niis et infusoriis insidiantur»; dass sie »sese ipsas devorare di-
cuntur,» fügt er noch zu (18, p. 18—19). In einem späteren
Aufsatze über den Nutzen und Schaden der Trichopteren be-
hauptet er noch (26a, p. 51), dass die Larven der Trichopteren
das Wasser von faulenden Vegetabilien reinigen und in Massen
vorkommend zur Verminderung der Vegetabilien in den Ge-
wässern überhaupt beitragen können (vergl. auch 18, p. 21).
Auch Snellen van Vollenhoven (30, p. 150) ist der
Ansicht, dass »het stekaas voedt zich mit plantenstoffen», setzt
aber fort: »Dit is namelijk zijn normaal voedsel; 't zij uit lek-
kernij, gelijk de tijger, 't zij uit gebrek, gelijk de mensch, gaat
hij evenwel ook tot anormal, cannibalish voedsel over en eet
de jongere individuen van zijne eigene soort op.» Zum Schluss
dieses Abschnitts möchte ich noch die Versuche von Smee (34)
erwåhnen, die ihre Larven ernåhrte mit »small pieces of raw
meat, which they ravenously devoured; they would even eat a
common house-fly», dagegen »however hungry they might be,
yet they never could be indured to touch cooked meat».
Um dann zu späteren zusammenstellenden Werken über
Trichopterenlarven überzugehen, spiegeln vielleicht den unbe-
friedigenden Zustand unserer Kenntnisse iiber diesen Teil der
Biologie der Trichopteren am besten folgende Worte von Kla-
palek (133, p. 12) zuriick: »die Frage, ob die Larven herbi-
6 Siltala, Öber die Nahrung der Trichopteren.
vor oder carnivor sind, wage ich nicht zu entscheiden.» Oft
wird die vegetabilische Nahrung als die einzige oder hauptsäch-
liche angeföhrt, wie von Giard (103a, p. 524), H. Miller
(105 a, p. 387), Ris (141, p. 127; fiir alle anderen Formen als
für Rhyacophiliden und Hydropsychiden s. 1), Schmidt-
Schwedt (152, p. 98), Taschenberg (156, p. 538, der von
animalischer Speise nur tierische Uberreste und auch diese nur
untergeordneter Weise in Betracht zieht), Miall (165, p. 242,
der jedoch zufiigt, dass die Larven nicht ausschliesslich »vege-
table feeders» sind, und dass »e. g. the Hydropsychidæ» »alto-
gether carnivorous» sind) und Kellogg (240b, p. 242). Eben-
falls behauptet Sharp (165 a, p. 477): »the insects are chiefly
vegetable feeders, some being said to feed on minute algae;
animal diet is not, however, entirely avoided,» und Betten (183,
p. 561): »the food of the larvae is doubtless largely vegetable
— — —. Some species are however known to be carnivorous
in their habits.» In Aquarien erzogene Larven sind jedenfalls
im allgemeinen als herbivor angefiihrt (vergl. noch 192; 207
p. 29), obgleich Rudow im Gegenteil (169, p. 452) in Aqua-
rien alle Arten »durch kleine Wasserinsekten und Krebschen»
füttert, nämlich »wenn man nur fiir genügende Pflanzen im
Behälter Sorge trägt.»
Als Forscher, die die animalische Nahrung als etwa ebenso
wichtig als die vegetabilische ansehen, können bezeichnet werden
Schoch (121, p. 50), Wallengren (151, p. 8, nach welchem die
Larven entweder »växtätare eller rofdjur» sind und in diesem
Falle »vatteninsekter, smärre crustaceer, sina likar» nachsetzen)
und Packard (59, p. 160; »eat large quantities of minute
waterfleas (entomostraca) and small insects, while many are
herbivorous»). Wenn man die ganze Ordnung in Betracht zieht,
ist es wohl am besten den Ansichten von Lampert (173, p.
151; »Im allgemeinen wird sich die schon oft aufgeworfene
Frage, ob die Phryganeenlarven herbivor oder carnivor sind,
dahin beantworten lassen, dass sie omnivor sind») und Ulmer
(179 a, p. 850; »Ihnen ist alles Geniessbare recht, einerlei ob
es von Tier oder Pflanze stammt») zuzustimmen. Einzelne Arten,
ja sogar Familien betreffend sind diese Mitteilungen ohne Zweifel
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 5. 7
zu unbestimmt, wie auch Ulmer später (189, p. 17) nach dem
Bau des Oberkiefers die Nahrung näher angiebt.
Eine beinahe überall vorkommende Ungelegenheit hängt
meines Erachtens den meisten bisherigen Mitteilungen über die
Nahrung der bis auf die Gattung bestimmten Trichopterenlar-
ven an, dass sie sich nämlich auf in Aquarien beobachtete
Formen beziehen. Dann kann man wirklich mit Ulmer be-
haupten »ihnen ist alles Geniessbare recht». Wenn man aber den
Darminhalt im Freien getöteter Larven untersucht, sieht man
bald, dass die Larven auch in dieser Hinsicht bedeutend von
einander abweichen. Darum habe ich mich bemüht, die Nah-
rung im Freien getöteter Larven von möglichst vielen Gattun-
gen zu untersuchen. Wenn der Bau der Mundteile bei For-
men einer Gruppe sehr einförmig ist, sind wenigere Arten in
Betracht gezogen, mehrere dagegen, wenn die Mundteile be-
trächtliche Unterschiede zwischen einzelnen Gattungen, oder
sogar Arten zeigen. Denn, wie z. B. bei den Phryganeiden
hingewiesen wird, kann man a priori aus dem abweichen-
den Bau der Mundteile auf die Nahrung schliessen. Anderseits
habe ich mich nicht begnügt, nur im allgemeinen die Art der
Nahrung (vegetabilisch oder animalisch) zu bestimmen, sondern
auch versucht, diese, soweit mir möglich war, näher zu präzisie-
ren und somit Speiselisten der Larven mitzuteilen. Die frühe-
ren Angaben sind auch, soweit es tunlich war, berücksichtigt,
ich bemerke aber nochmals ausdrücklich, dass ich nicht nach
einem vollständigen Verzeichnis der Arbeiten, in welchen Mit-
teilungen über die Nahrung der Trichopterenlarven vorhanden
sind, habe trachten können. Auf Grund so zusammengebrach-
ten Materials werde ich dann versuchen die Art der Nahrung
der einzelnen Familien resp. Unterfamilien festzustellen und
auf einige Parallele zwischen dieser und den Mandibeln auf-
merksam machen.
Auf einen Nachteil beim Untersuchen der Nahrung der im
Freien gesammelten und gleich getöteten Larven möchte ich
8 Siltala, Über die Nahrung der Trichopteren.
schon hier aufmerksam machen. Es sind natürlich die
pflanzlichen Bestandteile der Nahrung und ebenfalls Reste
von Arthropoden noch im Darme der Larven leicht zu bestim-
men; dagegen können Reste von Vertebraten, Würmern, Mollusken
und anderen Tieren mit weicherer Körperbedeckung leicht über-
sehen werden. Ich will somit schon hier betonen, dass es mög-
lich ist, dass animalische Nahrung noch mehr verbreitet ist, als
aus den in folgenden mitzuteilenden Angaben hervorzugehen
scheint.
Um zu den einzelnen Familien, die ich in demselben Um-
fang, wie Ulmer in seiner letzten grossen Zusammenstellung
(261), genommen habe, überzugehen, mögen zuerst die Larven
ohne Köcher, die ohne Zweifel die ursprünglicheren sind (siehe
z. B. 242, p. 102, 106; 260, p. 595), behandelt werden. Die
Rhyacophiliden sind im allgemeinen als carnivor dargestellt
worden (12, p. 901; 18, p. 18; 26a, p. 51; 37, p. 137; 98, p.
140; 141, p. 127; 165, p. 264; 219, p. 401 —402; 233, p. 86),
und sind meist Insekten, doch auch Infusorien und Daphnien
(26a, p. 51), als ihre Nahrung angeführt. Im Darme der Lar-
ven von Rhyacophila nubila Zett. und Rh. septentrionis Mc Lach.
fand auch ich Reste von Insekten, sogar bei solchen, die im
Winter (Dezember und Januar) gesammelt worden waren. Bei
Agapetus comatus Pict. konnte ich keine nåher bestimmbare
Nahrungsstoffe im Darme entdecken. — Von der Unterfamilie
Hydrobiosinæ, die ganz Europa fehlt, habe ich kein Material
gehabt.
Ulmer führt (219, p. 401—402) eine Beobachtung an, die
darauf deutet, dass Rhyacophila mit einem auf beweglichem
Seile befindlichen Köcher ihre Beute zu fangen versteht, indem
sie am Vorderende des Köchers fadenförmige Anhänge fiigt,
die als Sperrvorrichtungen dienen.
Mehr bekannt sind ähnliche, mit einem Netze ihre Beute
erhaschende Formen unter den Hydropsychiden, einer Familie
mit sehr heterogener Zusammensetzung, die in mehreren zu
teilen ist, und die sehr primitive Formen enthält. Solche For-
men sind beschrieben von Miller (107, p. 52, Rhyacophylax,
der von Ulmer, 261, p. 175, in Zusammenhang mit den Hy-
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 5. 9
dropsychiden (s. str.) angefährt wird), Clarke (116, p. 70; 154,
p. 157, Hydropsyche), Howard (125 c, Hydropsyche), Fielde
(132 a, p. 294, Hydropsyche), Miall (165, p. 265—267, Plectrocne-
mia). In neuester Zeit hat Petersen (262) die Mitteilungen
über Netz spinnende Hydropsychidenlarven zusammengestellt
und dazu eigene Beobachtungen über die Larven von Neurecli-
psis bimaculata Mc Lach. und Polycentropus flavomaculatus Pict.
sammt einer nicht näher bestimmten Art publiziert, nach wel-
chen auch diese Formen ihre Nahrung mit Netzen fangen
können.
Am einfachsten liegt die Sache bei Plectrocnemia, kom-
plizierter in den in 116, 132a und 262 beschriebenen Fällen.
Schon die von Clarke in 154 beobachteten Larven können
ihre Netze lagern so dass: »thickly clustered together, or, placed
side by side, they may extend nearly across the brook.» Ebenso
befestigen meist mehrere Larven von Rhyacophylax ihre Gehäuse,
die mit einem als ein Netz funktionierenden Vorhof versehen
sind, auf die Oberseite der Steine dicht nebeneinander in einer
senkrecht zum Laufe des Wassers liegenden Reihe, und Peter-
sen berichtet von Hydropsychiden, die ihre Netze so dicht ne-
beneinander befestigen, dass der grösste Teil des Wassers
durch sie filtriert wird (262, p. 142).
Gewöhnlich werden die Hydropsychiden (s. 1.) als carnivor
angeführt. Solche Mitteilungen finden wir z. B. in 12 (p. 901,
wo als Nahrung von ,Hydropsyche" kleine von Wasser mitge-
führte Tiere vorgebracht werden), 18 (p. 18, Hydropsychoideæ),
26a (p. 51; die Hydropsychiden fressen Infusorien und Daph-
nien), 109, 121 (p. 50, Neureclipsis bimaculata Mc Lach.?), 125 c
(p. 510, die Larven von Hydropsyche fressen Simulium-Larven),
132 (p. 117, bei Wormaldia »the form and fringes of the labrum
seem -— — — to point to minute organisms being the usual
food»), 141 (p. 127, die Hydropsychiden sind wenigstens zum
Teil sehr wahrscheinlich vom Raube lebend, speziell gilt dieses
für Holocentropus dubius Ramb.), 165 (p. 267, die Larven von
Plectrocnemia leben von Chironomus und anderen Wasserinsek-
ten), 165a, p. 482, 233 (p. 81; auf p. 84 wird von Larven von Poly-
centropus puerilis Mc Lach. angeführt, dass sie sich »chiefly on
10 Siltala, Öber die Nahrung der Trichopteren.
smaller insects» ernähren), 262 (p. 141; die Larven von Neureclipsis
bimaculata Mc Lach. fressen hauptsåchlich Planktondaphnien,
Bosminen und Daphnien; auch andere Hydropsychiden leben
hauptsächlich aus Planktonorganismen). Nur Morton erwähnt
von Tinodes (148, p. 117), dass »the larvae seem to obtain their
food principally by consuming large quantities of mixed matter.
— — The abundant frass is composed largely of sand. — — —
Perhaps, rarely, these larvæ are predaceous.»
Die alte Familie der Hydropsychiden ist, wie gesagt, in
letzter Zeit in mehrere geteilt worden (siehe z. B. 261), und
auch die Larvennahrung ist verschieden bei ihnen. Rein car-
nivor scheinen die Polycentropinen zu sein, wie die oben ange-
führten Mitteilungen von Neureclipsis, Holocentropus, Plectro-
cnemia und Polycentropus beweisen, und wie auch ich im Darme
der Larven von Polycentropus flavomaculatus Pict. und Neure-
clipsis bimaculata Mc Lach. (in einem Fluss) Reste von Insekten-
larven, bei jener Art unter anderen solche von anderen Hydropsv-
chiden (s. |.) fand. Interessant ist es zu wissen, dass sogar solche
Polycentropinen, die im stehenden Wasser leben, carnivor sind.
So hatten Larven von Holocentropus ausschliesslich Cladoceren,
Ostracoden und Insektenlarven verzehrt, und diejenigen von
Cyrnus flavidus Mc Lach. auch hauptsåchlich animalische Sub-
stanzen (Larven von Chironomus und anderen Insekten, Clado-
ceren und andere Crustaceen). Einmal beobachtete ich eine
Larve von Holocentropus dubius Ramb., die in ein Puppenge-
häuse von Phryganea striata L. eingedrungen war und den Kopf
der Puppe zum Teil gefressen hatte. — Von den Ecnominen liegt
mir leider kein Material vor.
Schon weniger ausschliesslich carnivor muss ich, nach
meinen Beobachtungen, die eigentlichen Hydropsychiden (die
Gattung Hydropsyche) ansehen. Im Darme von Hydropsyche
saxonica Mc Lach. fand ich zwar Teile von Insekten, aber auch
Algenfåden und Fragmente von Moos und Phanerogamenblåtter,
und die Larven von H. angustipennis Curt. hatten sowohl Cru-
staceen und Insekten als Pollenkörner von Coniferen und Phane-
rogamenblåtter gefressen. Dagegen wurden bei H. lepida Pict.
nur Algenfåden und Teilchen von Samenpflanzen angetroffen.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 5. 11
Dass die Hydropsychiden sogar der harten vegetabilischen Stoffe
sich zu bedienen verstehen, beweist ein von mir früher be-
schriebener Fall (232), da die Larven einer Hydropsyche-Art
im Verlaufe von circa 47 Jahren bis 8 cm tiefe Gruben in
die Blöcke einer Brücke genagt hatten. — Die in Europa nicht
vorkommenden Macronematinen zu untersuchen habe ich nicht
Gelegenheit gehabt.
Die Polycentropiden und Hydropsychiden können noch als
erwachsene Larven geschickt schwimmen, was natürlich für
die carnivore Lebensweise beförderlich ist.
Sowohl bei Philopotamus montanus Donov. als Wormaldia
subnigra Me Lach. fand ich im Darme überwiegend nur Schlamm-
partikelcben und keine sicher bestimmbare Bestandteile (bei
dieser Art jedoch auch etwas Gewebefragmente von Phanero-
gamen). Andererseits giebt es unter den Hydropsychiden (s. 1.)
Formen, die hauptsächlich herbivor sind. Zu diesen gehören die
Psychomyiden. Die Larven von Tinodes weneri L. hatten Fa-
denalgen, Diatomaceen, etwas Phanerogamengewebe gefressen,
ausserdem waren Sandkörnchen in der Nahrung reichlich anzu-
treffen.
Die kleinsten campodeoiden Trichopterenlarven, die Hy-
droptiliden, weichen den vorhandenen Mitteilungen nach von den
anderen, was die Art der Nahrung betrifft, bedeutend ab, indem
sie meist als algofob angeführt werden, was Arten der Gattungen
Oxyethira, Rhyacopsyche, Ithytrichia und Hydroptila gilt (98, p.
143; 107, p. 72; 125 a, p. 213; 202, p. 288; 233, p. 91, 92).
Dann ist die Frage bald von mikroskopischen Algen (wie Dia-
tomaceen fär Ithytrichia, 202, p. 288), bald von grösseren, fa-
denförmigen. Ptilocolepus granulatus Pict. frisst Blatter von
Fontinalis (231, p. 419), und auch Agraylea (52, p. 250; 95, p.
141) ist phytophag. Nur von einer Oxyethira-Art fiihrt Hud-
son an (125a, p. 213), dass die Larven nebst vegetabilischer
Nahrung, auch ,rotifers and other animalculæ" fressen.
Der Darminhalt der Larven von Agraylea multipunctata
Curt., die im Finnischen Meerbusen gesammelt worden waren,
bestand hauptsåchlich aus Teilchen von Fucus und ausserdem
aus Diatomaceen und anderen Algenzellen und war davon braun.
12 Siltala, Uber die Nahrung der Trichopteren.
Die Larven von Osyethira wieder hatten den Magen ganz r
Tabellaria-Faden, Confervaceen, anderen griinen Fadenalgen u
Diatomaceen gepfropft, und war der Inhalt bald braun bald gri
Auch bei den kleinen Larven im ersten Stadium bestand die Na
rung aus Algenfåden. Bei Larven von Hydroptila femoralis E
konnte ich im Darme keine bestimmbaren Nahrungsteilch
finden.
Während, schon nach den bereits vorhandenen Angabe
die campodeoiden Larven als hauptsächlich carnivor zu bezeic
nen waren, waren die raupenförmigen oder subraupenförmig
Larven als Einbeit genommen meist als herbivor angesehe
wie schon Kolenati von Larven der Familien mit heteropalp
Imagines anführt »omnes fere herbivore» (18, p. 35; siehe au
103a, p. 529). Von den Phryganeiden waren jedoch sch
Beobachtungen über animalische Nahrung gemacht, obglei
Kolenati (18, p. 18) auch von diesen behauptet: »Plant
aquaticas imprimis corrodunt larvæ Phryganeoideorum.» |
frisst Phryganea nach Rösel von Rosenhof Gewächse ui
Insecten des Wassers (3, p. 72) und nährt sich nach de Ge
(5a, p. 552) von Blättern der Wasserpflanzen und von Ept
meridenlarven. Auch giebt Clarke (154, p. 153) an, dass c
Larven von Neuronia stygipes Hag.(?) Odonatenlarven, Larv
von Trichopteren, überhaupt andere Insekten und ausserde
»with relish» »raw beef» verzehren, und Struck (180, p. 8
dass die Phryganeiden sich überwiegend mit animalischen Su
stanzen (kleinen Wassertieren) ernähren. Noch hat Ulm
(200, p. 186) beobachtet, dass die Larven von Phryyanea Fleisc
fresser sind, die ihre eigenen Artgenossen nicht schonen, ds
die jüngsten Stadien aber auch Baumblätter als Nahrung anwe
den können (p. 188). Die jungen Larven von Phryganea gra
dis L. fressen nach Kolbe (134, p. 296) Spongilliden od
Algen.
Die Phryganeiden sind, mit den meisten raupenförmig
Trichopteren verglichen, sehr lebhaft. Das weite, an beid
Enden offene Gehäuse gestattet jenen mehr Freiheit in den B
wegungen, als der enge Köcher dieser Larven. Die Phryg
neiden sind normal carnivor, auch in dieser Hinsicht, wie
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 5. 13
so vielen anderen (s. z. B. 242, p. 103, 107; 260 p. 602) den
urspränglicheren, campodeoiden Larven gleichend und von den
übrigen köchertragenden Formen sich unterscheidend; wogegen,
wie wir sehen werden, die eigentlichen eruciformen Larven im
grossen und ganzen einander auch in der (vegetabilischen)
Nahrung gleichen.
Es bestand die Nahrung der Larven von Neuronia rufi-
crus Scop. aus Insektenlarven, die von N. reticulata L. aus Eiern
und Diatomaceen, die von Phryganea striata L. meist aus In-
sektenlarven, besonders Trichopterenlarven (im Darme einer
Larve z. B. fand ich die Reste von mindestens drei Leptoce-
ridenlarven (s. 1.), in demjenigen einer anderen die von wenig-
stens drei Hydroptilidenlarven; die anderen Bestandteile der
Speise dieser Art waren Ephemeriden- und Chironomus-Larven,
Insekteneier, Cladoceren, Oligochæten und ihre Eier). Die Lar-
ven von Phr. grandis L., die in April (1905) unter Eis im Fin-
nischen Meerbusen erbeutet wurden, hatten Insektenteile und
Fragmente von Fucusthallus im Darme. Noch fand ich bei
einer Phryganea-Larve ausser Insektenteile Faden von Dra-
parnaldia als Nahrung.
Phanerogamengewebe scheint im Freien den Phryganeiden
nicht zu schmecken, denn nur selten sieht man besonders bei
Phryganea unter den Nahrungsbestandteilen ein Stiick von Ge-
webe von Samenpflanzen. Obgleich ich einmal Larven dieser
Gattung auf Nadeln eines ins Wasser gefallenen Tannenzweiges
antraf, konnte ich im Darme keine Teile von Tannennadeln
finden.
In der Gefangenschaft greifen die Phryganeidenlarven gern
andere Tiere (wie Froschlarven, Larven anderer Trichopteren,
Wasserasseln u. s. w.) an, wenn aber tierische Nahrung nicht
zu haben ist, geben sie sich mit pflanzlicher zufrieden. So war
bei einer Larve von Phryganea striata der Darm ganz mit Con-
fervoideen gefüllt, und in Not können auch Phanerogamenteile
als Nahrung, sogar als ausschliessliche dienen. So habe ich
junge, aus den Eiern erzogene Larven von Neuronia clathrata
Kol., Phryganea striata, Phr. obsoleta Mc Lach., Agrypnia picta
Kol. und A. pagetana Curt. mehrere Wochen mit Algen, Moos und
14 Siltala, Öber die Nahrung der Trichopteren.
weichen Teilen von Phanerogamen ernährt. Die Larven der
letztgenannten Art konnte ich tiber den Winter bis zur Verpup-
pung mit ungekochten Kartoffeln und Blättern von Kräutern
lebend erhalten (ungekochtes Fleisch, wenn solches dargeboten
wurde, verzehrten sie auch begierig; 260, p. 333).
In der Familie Phryganeidæ weichen im Betreff der Nahrung
Phryganea minor Curt., Agrypnia pagetana und Agrypnetes cras-
sicornis Mc Lach. von ihren Genossen ab. Im Darme von Phry-
yanea minor fand ich Algen (Microspora), Stücke von Moos und
Phanerogamen und nur einige Crustaceen (Copepoden). In der
Gefangenschaft braucht jedoch auch diese Art animalische
Nahrung. So sah ich, wie die Larven von Phr. minor den
Thorax und den Kopf der Larven von Limnophilus rhombicus
L. ganz ausböhlten, so dass nur die stärker chitinisierten Teile
übrig blieben. Oft war der Kopf von Phr. minor ganz im Me-
tathorax von Limnophilus verborgen. Auch Kaulquappen, eine
gerade sich gehäutete Dytiscide, Culex-Larven, Larven ihrer eige-
nen Art und Wasserasseln fielen den Larven von Phr. minor
zum Opfer. Dagegen schienen am vorigen Tage gestorbene Lim-
nophilidenlarven ungern gefressen zu werden.
Larven von Agrypnia pagetana Curt., die in Juni (1907) im
Finnischen Meerbusen, bei Tvårminne gefangen waren, hatten
hauptsächlich vegetabilische Speise gefressen (Phanerogamen,
Moos, Algen wie Fadenalgen und Diatomaceen), ausserdem
aber auch Insektenlarven und Copepoden. Die Larven von
Agrypnetes crassicornis endlich fressen (241, p. 117) hauptsäch-
lich Algen (Fucus und andere Phzophyceen, Chlorophyceæ-
Faden, Characeen, Diatomaceen), nur selten Insektenlarven, Cla-
doceren u. s. w.
Unter den Familien mit eruciformen Larven im Sinne
Mc Lachlan's (73) sind die Leptoceriden am heterogensten,
indem sie von Ulmer in vier Familien verteilt worden sind
(261). Auch in der Nahrung der Larven zeigt sich diese hete-
rogene Natur, wie schon die vorhandenen Angaben über diesen
Gegenstand zeigen. So teilt Kolenati mit (18, p. 18): »Lepto-
ceroideorum victum etiam vegetabilem agnoscendi pronus sum»,
und auch später (27, p. 241) fiihrt er die Mystacididen (zu welchen
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 5. 15
sowohl Molanniden als Leptoceriden gehören) als phytophag an.
Unter den Leptoceriden im heutigen Sinne ist Triænodes bico-
lor Curt. von Bremi (37, p. 138) und Klapålek (133, p. 48)
als sich von Wasserphanerogamen nåhrend angefiihrt worden,
und fiir Setodes interrupta Fabr. werden mikroskopische Pflanzen
als Teil der Nahrung erwåhnt, wogegen grössere Pflanzen nicht
gefressen werden (64, p. 371). Die Triplectidine Triplectides
(Pseudonema) obsoleta Mc Lach. frisst nach Hudson (233, p.
73) »fallen leaves and sodden wood«. Von Beræodes minuta
L. teilt Morton (120, p. 29) mit: »The larvae -- — — do not
appear te feed on water-weeds«, sondern besteht ihre Nahrung
wahrscheinlich aus Desmidiaceen und Diatomaceen.
Andererseits hat Meyer beobachtet, dass die Larven von
Molanna angustata Curt. (51, p. 159) animalische Nahrung
anwenden und Blätter von Wasserpflanzen verschmåhen.
Einige Arten der Gattung Leptocerus sind bekannt dadurch,
dass sie auf Spongilliden leben und oft tiefe Gänge in diese
eingraben (134, p. 296), und eine Art dieser Gattung hat ja den
Namen L. spongille Garbini erhalten. Auch teilt Ulmer (192,
p. 146) Beobachtungen mit, dass Leptocerus-Larven Puppen
von Grammotaulius gefressen, und Thevenet (64, p. 371) führt
als einen Bestandteil der Nahrung von Setodes interrupta Fabr.
mikroskopische Tierchen an.
Die Molanninenlarven sind sehr lebhaft, sich in dieser
wie auch in anderen Hinsichten den Phryganeiden nåhernd.
Im Darme von Molanna angustata fand ich sowohl Reste von
Phanerogamengewebe als von Chitinteilen. Die letztgenannten
(Insekten, Crustaceen) scheinen den Hauptteil der Nahrung zu
bilden. Ebenfalls hatten die Larven von Molannodes Zelleri Mc
Lach. sowohl Insekten als Teilchen von Phanerogamen, Pollen-
körner von Coniferen gefressen.
Im Gegenteil bestand die Nahrung der Larven der Beræine
Beræodes minuta L. aus Phanerogamengewebe und Algen, wozu
noch Sandkörner im Darme angetroffen wurden. Die Larven
der Odontoceride Odontocerum albicorne Scop. hatten hauptsåch-
lich Diatomaceen, und ausserdem Phanerogamenteile und In-
sekten als Nahrung angewendet.
16 Siltala, Öber die Nahrung der Trichopteren.
Zu den eigentlichen Leptoceriden übergehend fand ich
pflanzliche Nahrung als die wichtigste oder ausschliessliche bei
Leptocerus aterrimus Steph. (Phanerogamengewebe, Pollenkörner
von Coniferen, Diatomaceen; die Larven lebten in einem kleinen
see), Mystacides longicornis L. (Algenfaden, Algenzellen, auch
Diatomaceen), Erotesis baltica Mc Lach. (Algenfåden, Algenzellen,
Phanerogamengewebe) und bei Trienodes bicolor Curt. (Algen,
Teile von Moos- und Phanerogamenblätter; in Teichen, in seich-
ten Buchten von Laatokka). Bei der erstgenannten Art wurde,
wohl nur zufällig, auch eine Cladocere in Nahrung entdeckt.
Bei Larven von Leptocerus cinereus Curt., die zwar nicht im
Freien getötet waren, fand ich im Darme neben Phanerogamen-
gewebe auch Teile von Insekten. Die Larven von L. fulvus
Ramb. und JZ. senilis Burm. werden sehr oft auf Spongilliden
getroffen, und war bei jener Art der Darm mit Kieselnadeln
und (in geringerem Grad) mit Fadenalgen gefüllt.
Im Gegensatz zu den Leptoceriden im allgemeinen stehen
hinsichtlich der Nahrung die Arten der Gattung Oecetis. Bei
Oe. ochracea Curt. bestand diese ausschliesslich aus Teilen von
Arthropoden. Auch bei Oe. furva Ramb.!) (im Finnischen Meer-
busen) und Oe. lacustris Pict. konnte ich im Darme keine
Pflanzenzellen entdecken. Bei beiden Arten war der Darmin-
halt von unförmlicher Masse gebildet, bei jener waren noch
beigemischte Insektenteile anzutreffen.
Wie so viele anderen im Freien vegetabilischer Nahrung
angewiesenen Larven, begnügen sich auch die diese Kost im
Freien normal anwendenden Leptoceriden in der Gefangen-
schaft mit animalischer Speise So habe ich junge Larven von
Trienodes bicolor mit rohem Fleisch ernährt, — Die dem eur-
asiatischen Gebiet fehlenden Triplectidinen sind mir nicht zur
Untersuchung vorgelegen, wie auch nicht die in Finland nicht
vorkommenden Calamoceratiden.
1) Nebenbei mag angeführt werden, dass ich bei dieser Art im Darme
nicht näher bestimmte Gregariniden gefunden habe. Als Zusatz zu einem
früheren Aufsatze (254, p. 384) möchte ich noch erwähnen, dass Betten
(201, p. 152) bei Larven von Molanna cinerea Hag. Gregariniden anfährt.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 5. 17
Die Limnophiliden sind viel träger als die friiher behan-
delten eruciformen Larven: die oft voluminösen, schweren Ge-
håuse, die meist dem Körper eng zugepasst sind, hindern
schnellere Bewegungen. Die meisten friiheren Beobachtungen
über die Nahrung der Larven dieser Familie zeigen, dass sie
sich in erster Linie mit Teilen von höheren Wasserpflanzen,
weniger mit Moos und Algen ernåhren, und dieses wird von
meinen Untersuchungen der Speise vieler Limnophiliden durchaus
beståtigt. Es unterscheiden sich somit die Phryganeiden und
Limnophiliden von einander sogar in der Art der Nahrung, wie
ich früber Gelegenheit gehabt habe andere Unterschiede zwischen
diesen allgemein als nahe verwandte angesehenen Familien zu
betonen (242, p. 112—113; 260, p. 602). Man findet ja die
Larven von Limnophiliden an Wasserpflanzen oder an Steinen
und Uferfelsen, die Vegetation dieser abnagend.
Die Angaben über Nahrung der Limnophilidenlarven sind
relativ zahlreich. So sind als phytophag angeführt worden die
Larven dieser Familie im allgemeinen z. B. von Rösel von Ro-
senhof (3, p. 68), de Geer (5a, p. 561), Kolenati (18, p. 18),
Ulmer (179a, p. 850), Struck (180, p. 85). Über näher be-
stimmte Formen finden wir Mitteilungen über pflanzliche und
zwar aus Teilchen von Phanerogamen bestehende Kost von
Grammotaulius atomarius Fabr. (190, p. 432), Glyphotelius
punctatolineatus Retz. (51), Gl. pellucidus Retz. (37, p. 138),
Limnophilus rhombicus L. (11, p. 151, Gehäuse von Artgenos-
sen; 37, p. 245; 39, p. 63; 186, p. 225), L. flavicornis Fabr.
(182, p. 3; 190, p. 234), L. lunatus Curt. (37, p. 132; 51, p.
160), L. politus Mc Lach. (18, p. 211); 51, p. 164), L. nigriceps
Zett. (51, p. 162), L. griseus L. (175, p. 53), L. bipunctatus
Curt. (186, p. 225), L. extricatus Mc Lach. (51, p. 163), L. in-
divisus Walk. (220, p. 99), Limnophilus sp. (3, p. 74; 5a, p.
51), Anabolia nervosa Curt. (186, p. 225; 192, p. 119), Anabo-
ha sp. (18, p. 61), Platyphylax designatus Walk. (240, p. 108),
Halesus (digitatus Schrank und radiatus Curt., die »lignum
1) Für diese Art gilt nach Kolenati derselbe Schaden wie fir Ha-
lesus, siehe S. 18.
2
18 Siltala, Öber die Nahrung der Trichopteren.
amare videntur» (18, p. 18) und dadurch »nocent — — im pri-
mis balneis ligneis et navibus longo tempore in uno loco ver-
santibus», p. 21), Enoicyla pusilla Burm. (71, p. 93, åltere
Larven dieser Art ernåhrten sich von trockenen Eichen- und
Buchenblättern). Für die letztgenannte Art führt Mc Lachlan
Moos und Flechten (56), Meyer-Diir Flechten (72, p. 398),
Ritsema Moosblatter (62, p. 113) als Nahrung an, wie auch
nach dem letztgenannten die jiingeren Larven von Mnium sich
nährten (71, p. 93). Von den Moosblättern schonen sie die
Rånder und die Mittelnerve, wie es ja auch im iibrigen von
Larven, denen Blatter als Nahrung dienen, und die wohl in
den meisten Fallen zu Limnophiliden gehören, Mitteilungen vor-
liegen, dass die kleineren nur das Parenchym verzehren, die
Nerven aber zuriicklassen, wåhrend die grösseren das ganze
Blatt vom Rande beginnend verspeisen (z. B. 103a, p. 529).
Schliesslich werden noch Algen als Nahrung der Limnophiliden
angefiihrt, wie von v. Linden (155, p. 525, die ersten Stadien
einer Limnophilide frassen Blau- und Grünalgen) und von Le-
vander (180a, p. 29—30; Limnophilus vittatus Fabr. frisst in
den Regenwassertiimpeln Calothrix, Closterium, Diatomaceen,
Detritus; vergl. 237, p. 10).
Dass in der Gefangenschaft auch den Limnophiliden ani-
malische Nahrung taugt, beweisen die Mitteilungen z. B. von
Rösel von Rosenhof (3, p. 68, 74, die Larven von Limno-
philus fressen Wasserinsekten und Fische), de Geer (5a, p.
511, 561, wo Wasserinsekten und fir Glyphotælius pellucidus
Retz. speziell auch eigene Artgenossen als Nahrung angeföhrt
werden), Kolenati (18, p. 18, Daphnien får Limnophilus griseus
L., p. 61, Wassertierchen für Anabolia, Infusorien für Limnophi-
lus politus Mc Lach. und för Halesus), Walser (39, p. 57, die
Larven von L. rhombicus L. fressen einander) Ebenso fallen
eigene Artgenossen die Larven von L. flavicornis Fabr. (182, p.
3; 190, p. 234) und sogar die ersten Stadien einer nicht näher
bestimmten Art (155, p. 525) an, und im allgemeinen dienen
den Limnophiliden die Larven der Trichopteren zur Nahrung
(179 a, p. 850). Auch für Anabolia nervosa Curt. kommen in
Betracht Larven und Puppen von Trichopteren und Dipteren
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 5. 19
(192, p. 119), wie auch fiir Limnophilus flavicornis Wasserin-
sekten im allgemeinen (182, p. 3). Als Nahrung von Limnophilus
vittatus führt Levander (180a, p. 29—30) auch Daphnien und
Difflugien an.
Uber die Nahrung der Gattungen, die oft zu einer ver-
schiedenen Unterfamilie Apataniine gefiihrt werden, lesen wir
nur bei Patten (118, p. 2), dass die erwachsenen Larven von
Neophylax concinnus Mc Lach. vegetabilische Substanzen, wie
ins Wasser gefallene Aste, die jungen aber Vorticellen und an-
dere Infusorien fressen.
Es sind somit als vegetabilische Nahrung der Limnophili-
den im Gegensatz zu einigen anderen phytophagen Gruppen meist
Teile von Phanerogamengewebe angeführt worden. Diese Sub-
stanzen bildeten gänzlich oder zum Teil die Nahrung auch bei
vielen von mir untersuchten Larven, wie es zeigen die Larven
von Colpotaulius incisus Curt., Grammotaulius sp. (in Moostiim-
peln gefunden), Glyphotelius punctatolineatus Retz. (Fluss), Lim-
nophilus rhombicus L. (auf felsigen Ufern des grossen Binnen-
sees Saimaa), L. flavicornis Fabr. (in Seen und Teichen; u. a.
Pollenkörner von Coniferen), L. lunatus Curt. (sowohl im Fin-
nischen Meerbusen, als in Moostiimpeln gefunden; in diesem
Falle hatten Birkenblåtter als Nahrung gedient), L. centralis
Curt. (Blatter), Z. vittatus Fabr. (in Regenwassertiimpeln auf
den Skåren im Finnischen Meerbusen; Pollenkörner und Na-
delteilchen von Coniferen, vermodernde Blattteilchen), L. gri-
seus L. (in Moostümpeln, Gräben und Simpfen; Blatter), L. de-
spectus Walk. (in einem grossen Sphagnumtiimpel; Blatter, Na-
deln und Pollenkérner von Coniferen), Anabolia sororcula Mc
Lach. (in einer seichten Bucht des Binnensees Laatokka), Ste.
nophylax nigricornis Pict. (in Wiesengraben mit fliessendem
Wasser), Micropterna lateralis Steph. (ausser mit Phanerogamen
war der Darm mit schwarzem Schlamme gefüllt), Chætopteryx
villosa Fabr., Drusus discolor Ramb., Dr. trifidus Mc Lach.
Doch dienen auch andere vegetabilische Substanzen den
Limnophilidenlarven zur Nahrung. Moos fressen Glyphotelius
punctatolineatus (Fluss), Limnophilus vittatus(Regenwassertiimpel),
L. griseus (Graben), L. despectus (Sphagnumtiimpel; Blatter die-
20 Siltala, Öber die Nahrung der Trichopteren.
ses Mooses), Halesus interpunctatus Zett. (Bach). Algenfresser
sind Gl. punctatolineatus (Fluss), L. rhombicus (Saimaa; Con-
fervoideæ, Diatomaceæ), L. flavicornis (Bulbochæte, Protococca-
cee, Diatomaceæ), L. lunatus (Finnischer Meerbusen; Fucus,
Fadenalgen), L. vittatus (Regenwassertiimpel; das Hauptkon-
tingent der Nahrung der hier in ungeheuren Mengen lebenden
Larven dieser Art besteht aus Zygnemaceen, Confervoideen,
Diatomaceen, Desmidiaceen, Cyanophyceen, Pediastrum, Scene-
desmus u. s. w.), L. griseus (Diatomaceen), Anabolia sororcula
(Binnenseen; Confervoideen, Diatomaceen), Stenophylax nigri-
cornis (Wiesengräben mit fliessendem Wasser; Fadenalgen),
Drusus discolor (Algenfäden), Dr. trifidus (Diatomaceen).
Seltener habe ich im Darmkanal der Limnophiliden ani-
malische Substanzen gefunden, nämlich bei solchen, die im
Freien gesammelt wurden. Doch traf ich in der Nahrung von
in Saimaa lebenden Larven von L. rhombicus bisweilen Insekten-
teile, in derjenigen von L. vittatus (Regenwassertiimpel) in
einigen Fällen Crustaceen, Flagellaten (z. B. Cysten von He-
matococcus und andere Protozoen), in derjenigen von L. despe-
ctus (Sphagnumtiimpel) selten Culex-Larven und Cladoceren. Auch
bei Drusus discolor habe ich im Darme Insektenteile gefunden.
Doch sind z. B. bei L. vittatus die animalischen Bestandteile
der Nahrung im Vergleich mit den grossen Mengen von z. B.
Cladoceren in diesen Regenwassertiimpeln auffallend spärlich.
— In diesem Zusammenhange mag noch erwähnt werden, dass
der Hauptinhalt des Darmes der Larven von Stenophylax ro-
tundipennis Brauer (aus kleinen Bächen) aus rötlichem, struktur-
losem Schlamme bestand, und dass im Darme von Drusus
trifidus zahlreiche Sandkörnchen gefunden wurden.
Es ist nicht ausgeschlossen, dass auch die Limnophiliden-
larven unter gewissen Umständen, nämlich im Winter, der ani-
malischen Nahrung mehr angewiesen sind, wenn diese Verhält-
nisse erst genauer untersucht werden. So hatten Larven von
Limnophilus griseus, die an einem ungewöhnlich warmen Win-
tertage (30. XII. 1898) im sädlichen Finland gefangen waren,
Insektenlarven und ausserdem schwer bestimmbare Teile von
Pflanzengeweben gefressen. — Noch möchte ich hier darauf
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 5. 21
hinweisen, was schon auf S. 8 iiber die Bestimmbarkeit der
animalischen Nahrung gesagt wurde, was speziell die Limnophili-
den betrifft, und dass vielleicht sogar im Sommer die Larven dieser
Familie auch im Freien in ausgedehnterem Masse, als es aus
dem oben angeführten hervorgeht, animalische Kost anwenden.
So sah ich, wie z. B. einmal drei Larven von Stenophylax ni-
gricornis in einem Wiesengraben einen gestorbenen Lumbricus
frassen.
Dass dagegen in der Gefangenschaft animalische Nahrung
auch den Limnophilidenlarven taugt, beweisen die auf S. 18—19
angeführten Data. Ebenfalls habe ich beobachtet, wie in Aqua-
rien gehaltene Larven von Limnophilus rhombicus Kaulquappen,
Ephemeriden- und Trichopterenlarven, u. a. ihre eigene Artge-
nossen anfallen, dabei, wie es schon von vielen Arten früher
wahrgenommen worden ist, den Kopf und die Brust ganz aus-
höhlend, so dass nur die Chitin zurückbleibt. Eine ihrem Köcher
beraubte Larve fällt sicher den anderen zum Opfer, doch kön-
nen sie auch von Köchern geschützte Larven angreifen. Ge-
häuselose Larven im ersten Stadium (wie auch ältere) von L.
politus und Halesus interpunctatus verzehrten begierig unge-
kochtes Fleisch, und jene, weil andere Nahrung nicht zu haben
war, nagten sogar solches, das vier Tage im Wasser gelegen war.
Larven von Apatania fimbriata Pict., der einzigen Apata-
niine, die ich Gelegenheit gehabt habe zu untersuchen, hatten
Phanerogamengewebe gefressen, somit auch im Betreff der
Nahrung mit den Limnophilinen übereinstimmend.
Viel spärlicher als bei Limnophiliden sind die Angaben
über die Nahrung der Sericostomatiden. Nach diesen scheinen
diese beiden Familien sich gleich zu verhalten, indem auch diese
der vegetabilischen Kost angewiesen sind. Schon Kolenati
(18, p. 18) führt an: Sericostomoidea aut plantis aquaticis,
magis vero putredine fundum aque petente delectantur». Die
Larven von Brachycentrus subnubilus Curt. fressen nach Mc
Lachlan (67) und Boyd (69) Conferva-Fäden, diejenigen von
Lithax obscurus Hag. nach Ulmer (184, p. 311) vermodernde
Blätter und diejenigen der Goérine Pycnocentria evecta Mc Lach.
d
22 Siltala, Uber die Nahrung der Trichopteren.
nach Hudson (233, p. 69), auch vegetabilische Substanzen be-
sonders »the green slime-weed».
Die vegetabilische Natur der Nahrung der Sericostomatiden
und die vollståndige Abwesenheit animalischer Substanzen wird
auch von meinen Untersuchungen, die alle die vier Unterfami-
lien berähren, in denen diese Familie geteilt wird, bestätigt.
So hatten Larven von Notidobia ciliaris L. (in Bächen) den
Darm ganz mit Moosblättern gefüllt. Bei Goéra pilosa Fabr. (in
einem Wasserfall) sah der Darminhalt von Schlamn, wo pflanz-
liche Gewebe eingeschlossen war, schwarzgriinlich aus. Bei
Larven von Silo pallipes Fabr. strotzte der Darm ebenfalls von
nicht näher bestimmbarer Masse, wo auch grüne Algenzellen
und Bulbochæte-Fåden zu sehen waren. Die Larven von Bra-
chycentrus subnubilus Curt. hatten ausser nicht nåher zu be-
stimmendem Pflanzengewebe Algenfåden und Diatomaceen gefres-
sen und diejenigen von Crunecia irrorata Curt. Phanerogamen-
gewebe. Im Finnischen Meerbusen auf Fucus angetroffene
Larven von Lepidostomu hirtum Fabr. hatten ausser Fucus andere
Braunalgen und Rotalgen gefressen; Algen (Zygnemaceæ, Diato-
maceæ, Bulbochete, Ulothrix, Oscillatoriaceæ u. s. w.) bildeten
den Hauptbestandteil der Nahrung auch bei solchen Larven die-
ser Art, die in Flüssen und Seen gelebt hatten. Ausserdem fand
ich bei diesen Larven Fragmente von Phanerogamen- und Moos-
blättern, Wurzelteile, vermoderndes Holz, Schlamm, und hatten
auch hier die Larven den Darın mit der Nahrung voll geschlagen.
— Den reichlichen Darminhalt der Sericostomatiden im allge-
meinen möchte ich noch betonen.
Schliesslich möchte ich in der grössten Kürze darauf auf-
merksam machen, was ich schon früher (242, p. 87—91; 260,
p. 333—334) von der Nahrung der Larven gleich nach Aus-
schliipfen aus den Eiern mitgeteilt habe, dass nåmlich die Gal-
lerte den in den gallertartigen Laichmassen 1—4 Tage verwei-
lenden jungen Larven der Phryganeiden, Leptoceriden (s. 1.),
Limnophiliden und Sericostomatiden zur Nahrung dient (wobei auch
die in der Gallertmasse zuriickbleibenden Eihåute und Eischalen
und die darauf sich ansiedelnden Protozoen, Bakterien und Algen in
Frage kommen), dass die den, kittartigen Laichmassen entschlüpf-
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 5. 23
ten Larven der Rhyacophiliden, Hydropsychiden (s. 1.) und Hy-
droptiliden, die sofort den Laich verlassen, schon von Anfang
an dem selbstständigen Suchen der Nahrung angewiesen zu sein
scheinen. Uber die Schwierigkeit die Nahrung der Larven im
ersten Stadium im Freien zu bestimmen, und wie auch diese
in Aquarien sich mit solcher Nahrung begnügen, die sie normal
verschmåhen, siehe näher 260, p. 333; frähere Mitteilungen äber
die erste Nahrung der Larven in diesem Stadium sind z. B.
bei Zaddach (21, p. 58), Snellen van Vollenhoven (30, p.
149), Me Lachlan (99, p. 135), Patten (118, p. 3), v. Linden
(155) und Sjöstedt (232c, p. 136) zu lesen, und über die
Speise der friiheren Larvenstadien, wie von Phryganea (134, p.
296; 200 p. 188). Emoicyla (71, p. 98) und Neophylax (118, p.
2) ist schon im vorhergehenden Angaben mitgeteilt worden.
Auch verweise ich darauf, was ich hinsichtlich meiner eigenen
Untersuchungen iiber die Nahrung jängerer Larvenstadien gemel-
det habe bei Oxyethira (S. 12), Neuronia, Phryganea, Agrypnia
(S. 13—14), Trienodes (S. 16), Limnophilus und Halesus (S. 21).
Zum Schlusse der speziellen Angaben tiber die Nahrung
der Trichopterenlarven gekommen, möchte ich einen Rückblick
auf das bereits Mitgeteilte werfen. Wenn man nur das für die
ganze Familie Normale in Betracht zieht, so sind als carnivor
anzusehen die Rhyacophilinen und Polycentropinen, sowohl ani-
malische als vegetabilische Nahrung wenden die Hydropsychiden,
Phryganeiden, Molanninen und Odontoceriden an. Über die Nah-
rung der Glossosomatinen und Philopotamiden kann man sich auf
Grund des spärlichen Materials kein sicheres Urteil bilden. Die übri-
gen hierauf untersuchten Formen aber sind phytophag, und zwar ist
die vegetabilische Nahrung nicht schärfer zu definieren bei den
Psychomyiden, Beræinen, Triplectidinen und Leptocerinen }).
Die Hydroptiliden dagegen sind als algofob anzusehen, die Lim-
nophiliden wenden hauptsächlich Phanerogamen als Nahrung an,
die dagegen für Sericostomatiden nur wenig in Betracht kom-
1) Über das abweichende Verhalten der Gattung Oecetis vergl. S. 16.
24 Siltala, Uber die Nahrung der Trichopteren.
men. Bei der letztgenannten Familie sind Algen als wichtiger
anzusehen, und dazu, wie schon Kolenati (18, p. 18) gefunden
hat, »putredine delectantur».
Es ist bisweilen bemerkt worden, dass die im fliessenden
Wasser lebenden Larven hauptsåchlich carnivor sein sollten, und
dass die in an der Unterlage befestigten Gehåusen lebenden
Rhyacophiliden und Hydropsychiden (s. 1), die gerade oft Be-
wohner der fliessenden Gewåsser sind, nur durch die vom Was-
ser mitgefiihrten Tierchen zurecht kommen können (z. B. 12, p.
901; 18, p. 18). Doch ist erstens zu bemerken, dass die »Ge-
häuse» der Larven der Rhyacophiliden und Hydropsychiden,
wenn solche vorhanden sind, — sie können ja gånzlich fehlen
—, meist die Natur von Schlupfwinkeln haben, die die Larven
leicht verlassen können um selbst sich Nahrung zu suchen;
darum ist es ihnen gar nicht notwendig, in den Gehäusen zu
warten, was das Wasser mit sich bringen möchte. Anderer-
seits giebt es ja im fliessenden Wasser Trichopterenlarven, die
vegetabilische Nahrung anwenden, wie z. B. die oben von Gly-
photelius punctatolineatus, Stenophylax nigricornis, Halesus in-
terpunctatus, Notidobia ciliaris, Goéra pilosa (S. 19 —22) angeführten
Mitteilungen zeigen. Formen einer und derselben Familie sind
im grossen und ganzen gleicher Nahrung zugewiesen, mögen
sie, wie z. B. die Polycentropiden, Phryganeiden, Limnophiliden
und Sericostomatiden, im fliessenden oder stehenden Wasser
leben.
Interessanter scheint es mir, auf das Verhåltnis zwischen
den Mundteilen und der Nahrung der Larven näher einzugehen.
Vermutungen über den Zusammenhang zwischen diesen sprechen
schon Westwood (13, p. 65; »the structure of their jaws being
fitted for gnawing vegetable matters») und Schoch (121, p. 50, der
wegen der spitzen, gezåhnten Mandibeln die damals allgemein
angenommene ausschliesslich vegetabilische Nahrung dieser Lar-
ven zweifelhaft macht) aus. Wieder aus dem Bau der Ober-
lippe will Morton (132, p. 117) auf die Nahrung (von Wormal-
dia) schliessen. In letzter Zeit hat auch Ulmer das Verhält-
nis zwischen den Mandibeln und der Nahrung berührt, indem er
(189, p. 17) die mit stumpfhöckerigen Oberkiefern versehenen
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 5. 25
Formen als phytophag, die mit scharfen, spitzzåhnigen versehenen
aber mehr als carnivor bezeichnet, wie er auch speziell bei
Phryganea striata aus der Form der Mandibeln auf tierische
Nahrung schliesst (200, p. 186).
Gerade die Mandibeln scheinen auch mir beim Untersuchen
des Zusammenhanges zwischen den Mundteilen und der Nahrung
massgebend zu sein. An den Mandibeln wiederum diinkt
mich das Vorkommen oder Fehlen der medianen Haarbiirste
in dieser Hinsicht wichtig zu sein. Es fehlt diese Bärste an den
beiden Mandibeln bei Rhyacophilinen, Philopotamiden, Ecnomi-
nen, Phryganeiden (ausser bei Phryganea minor) und Molanni-
nen, kommt vor an der linken, nicht aber an der rechten bei
Hydropsychiden, Polycentropinen, Psychomyiden, Hydroptiliden
(über Ptilocolepus vergl. später), Odontocerum, Leptocerinen
(ausser bei Oecetis und Leptocerus senilis) und an den beiden
Mandibeln bei Glossosomatinen, Beræinen, Limnophiliden und
allen Gruppen der Sericostomatiden. Wenn man nun das oben
mitgeteilte mit der Zusammenfassung der Nahrung auf S. 23—24
vergleicht, sieht man, dass alle Formen mit Innenbiirste an den bei-
den Mandibeln, soweit die Nahrung bekannt ist, phytophag sind, die-
jenigen ohne Innenbiirste aber animalische Speise entweder aus-
schliesslich oder wenigstens ebenso viel als vegetabilischeanwenden.
Die Formen mit Innenbiirste nur an der linken Mandibel variieren
hinsichtlich der Nahrung, indem unter ihnen sowohl carnivore
und phytophage als omnivore Formen sich finden. Es ist zwar nicht
ratsam, so von vornherein die Nahrung von Arten, die darauf
nicht untersucht worden sind, zu sagen, der Bau der zahnlosen,
mit starker Innenbiirste versehenen Mandibeln der Glossosoma-
tinen deutet meines Erachtens aber auf vegetabilische Nahrung.
Auch scheinen die dicken, mit stumpfen Zähnen versehenen
Mandibeln der Psychomyiden an vegetabilischer Nahrung ange-
passt zu sein, wogegen der mit spitzen Zähnen versehene, einer
Innenbürste entbehrende Oberkiefer der nahe verwandten Ecno-
minen wieder zur Zerkleinerung animalischer Nahrung besser
geeignet erscheint.
Besonders erwähnenswert scheinen mir einige Formen, die so-
wohl in Hinsicht der Nahrung als auch der Innenbürste der Mandi-
26 Siltala, Öber die Nahrung der Trichopteren.
beln von nahe verwandten Formen abweichen. So hat Hydropsyche
lepida auf der rechten Mandibel eine accessorische Haarreihe
auf dem proximalen Zahne, die bei den übrigen Hydropsyche-
Arten nicht vorkommt, und so ist ja auch (S. 10) die Nahrung
dieser Art ausschliesslich vegetabilisch. Bei Ptilocolepus sind
im Gegensatz zu den übrigen Hydroptiliden die beiden Mandi.
beln mit Innenbürste besetzt (231, p. 121), und diese Form
weicht ja, was ihre Kost (Moos) betrifft, von den Verwandten,
die Algen fressen, ab. Bei Phryganea minor sieht man im Ge-
gensatz zu anderen Phryganeiden, die der Innenbürste entbehren,
eine solche auf beiden Mandibeln, und, wie verschieden die
Nahrung von derjenigen der meisten übrigen Phryganeiden ist,
sieht man von dem auf S. 14 mitgeteilten. Gerade dieses ab-
norme Verhalten der Mandibeln veranlasste mich auch von dieser
Art die Nahrung zu untersuchen. Unter den Leptocerinen end-
lich sind die Mandibeln (wie auch die Maxillen) der Gattung
Oecetis von dem Typus der Unterfamilie grundverschieden, und
dasselbe betrifft auch die Speise (S. 16). Noch ist es interes-
sant zu konstatieren, dass bei Leptocerus senilis, der auf Spon-
gilliden wohnt, die Innenbürste auch auf dem linken Oberkiefer
verschwunden ist.
Wie in Betreff der Larven sind auch hinsichtlich der Ima-
gines die Ansichten der Forscher abweichend, ogleich hier nur
in Betracht kommt, ob die Imagines überhaupt Nahrung ein-
nehmen oder nicht. So vermutet Westwood (13, p. 69), dass
sie gar nicht Nahrung zu sich nehmen; Kolenati behauptet
ganz bestimmt (18, p. 19): »nec umguam — — — succum e
floribus sugentia conspexi Trichoptera», und setzt fort: «Oris jam
constructio contradicit suctioni nectaris e plantis». Noch teilt
Speyer (63b, p. 204) mit, dass die Trichopteren, »deren Blu-
mennahrung wohl eine Fabel ist», überhaupt nicht saugen, einige
sogar kaum lecken können. Dagegen behaupten z. B. Bur-
meister (12, p. 902), Mc Lachlan (42, p. 5), Girard (103a,
p. 541) und Wallengren (151, p. 10), dass wenigstens die grösse-
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 5. 27
ren Arten Blumen besuchen und dabei den Kopf gegen den
Honigbehälter hervorschieben. Auch H. Müller (105 a, p. 387)
tritt dafär ein, dass die Trichopteren mit ihren zu Schöpf- und
Leckorgane umgebildeten Mundteilen Fliissigkeiten schöpfen oder
lecken können. Die Lepidopterologen wissen gut, dass z. B.
Arten der Gattung Phryganea oft auf den Kéder fliegen. Lucas
(159, p. 321) giebt sogar eine Beschreibung iiber die Art und
Weise, in welcher die Imagines ihre flässige oder sogar feste,
obgleich fein verteilte Nahrung zu sich nehmen. Dagegen ver-
mutet Läbben (256, p. 119), dass die Imagines nicht aus der
Umgebung Nahrungsstoffe aufnehmen, sondern mit den im Darm
von der Metamorphose her verbliebenen Resten resp. mit dem
imaginalen Fettkörper ihr Leben fristen. — Dass die Imagines
Wasser lecken, giebt auch Kolenati zu (18, p. 19; »Aquam
Trichoptera domi clausa nonnumquam avide lumbendo haurie-
bant, nonnumquam spernebant»).
Von meinen eigenen darauf beziiglichen Beobachtungen
möchte ich anfiihren, dass wenn z. B. Imagines von Phryganea
striata L. und Limnophilus rhombicus L. 3—4 Tage ohne andere
Nahrung als Wasser gewesen sind, und man dann ihnen z. B.
Blumen von Spiræa salicifolia darbietet, sie gleich auf die Blu-
men fliegen und eifrig saugen, dass ich Imagines von Neuronia
clathrata Kol. Wasser lecken gesehen habe, und dass, wenn man Ima-
gines in trockenen Behåltern setzt, z. B. diejenigen von Cyr-
nus flavidus Mc Lach. und Agraylea multipunctata Curt. nach
Verlauf von 1—2 Nächten sterben.
Dass die Imagines Nahrung zu sich nehmen, beweist auch
die Untersuchung des Darmes. Sowohl bei Phryyanea striata,
Limnophilus flavicornis und Lepidostoma hirtum fand ich im
Enddarme Kliimpchen, die schwarz, braunschwarz, braungrau
oder grin waren und aus zum grössten Teil structurloser Sub-
stanz bestanden, aber auch (bei Phr. striata) griine, feste, Algen-
zellen ähnliche Körperchen enthielten.
Die Lebensdauer der Trichopteren ist im übrigen nicht so
kurz, wie es oft angenommen wird. Es teilt jedoch Zaddach
(21) mit, dass die Imagines von Phryganea grandis L. 8—14
Tage leben. Um diese Frage etwas zu erklåren, mögen fol-
28 Siltala, Uber die Nahrung der Trichopteren.
gende Data angefiihrt werden, wobei jedoch zu bemerken ist,
dass die betreffenden Imagines meist im Freien gefangen worden
sind, und dass ihnen in der Gefangenschaft nur Wasser als
Nahrung zu Gebote stand, welche beide zusammen wirken, dass
die Lebensdauer noch långer ist, als hier angegeben wird. So
lebten Imagines von Limnophilus lunatus Curt. in der Gefan-
genschaft 14—20 Tage, ebenfalls die von Phryganea varia Fabr.
18—20, von Limnophilus vittatus Fabr. 8—9, von Agrypnia pa-
getana Curt. und Silo pallipes Fabr. 7, von Limnophilus rhombi-
cus L. 6, Stenophylax stellatus Curt. 5—6, Phryganea obsoleta
Mc Lach. 4—5, Lype pheopa Steph. und Neuromia clathrata
Kol. 4. Schon die Lange der Lebensdauer beweist wohl, wenn
das auf S. 27 mitgeteilte nicht beriicksichtigt wiirde, dass die
Imagines Nahrung zu sich nehmen müssen.
IV
ww
JI
”
10 b.
11.
11.
12,
13.
18.
19a.
21.
Litteraturverzeichnis. !)
Reaumur, R., A. Mémoires pour servir å l’histoire des insectes. T.
3, Mem. 5, p. 143—204, Paris (1737).
. Vallisnieri, vergl. 2, p. 155.
Rösel von Rosenhof, A., J. Der monatlich herausgegebenen Insek-
tenbelustigung 2. Nürnberg (1749).
. De Geer, K. Mémoires pour servir å l’histoire des Insectes. 2,1, p.
497—582. Stockholm (1771).
Kirby, W. und Spence, W. Einleitung in die Entomologie oder Ele-
mente der Naturgeschichte der Insekten. B. 1. Stuttgart (1823).
Pictet F., J. Recherches pour servir a l'histoire et a l'anatomie des
Phryganides. Genéve (1834).
Oken, L. Allgemeine Naturgeschichte fiir alle Stände. B. 5,8. Stutt-
gart (1836).
Burmeister, H. Handbuch der Entomologie. 2,2, p. 891—902. Ber-
lin (1839).
Westwood, J. O. An introduction to the modern classification of
Insects. V. 2. London (1840).
Kolenati, Fr. Genera et species Trichopterorum. Pars prior. Prag
(1848).
Vogt, A. Zoologische Briefe. Naturgeschichte der lebenden und un-
tergegangenen Thiere. |. Frankfurt a. M. (1861).
Zaddach, G. Untersuchungen iber die Entwickelung und den Bau
der Gliederthiere. I. Die Entwickelung des Phryganiden-Eies. Berlin
(1854).
. Kolenati, Fr. Ueber den Nutzen und Schaden der Trichopteren.
Stettiner Ent. Ztg. V. 9, p. 50—52 (1848).
Kolenati, Fr. Genera et species Trichopterorum. Pars altera. Nouv.
Mem. soc. impér. natur. Moscou. T. 11, p. 143—296 (1859).
Snellen van Vollenhoven, S., C. Over stekaas en wat daaruit
voorkomt. Jaarb. Kon. Zool. Genootsch. p. 143—153 (1862).
1) Uber die Nummern vergl. S. 3, Anm.
42.
51.
52.
67.
69.
71.
72.
73.
95.
98.
Siltala, Uber die Nahrung der Trichopteren.
Mc Lachlan, R. Food of Phryganidous larvae. Zoologist. V. 21,
p. 8532—8533 (1863).
Smee, E., M. The caddis-worm and its houses. Ann. Mag. Nat
Hist. (3). V. 12, p. 399—401 (1863).
Hagen, H. Uber Phryganiden-Gehåuse. Stettiner ent. Ztg. V. 25, p.
113—144, 221—263 (1864).
Walser. Trichoptera bavarica. Jahresber. Ver. Augsburg. V. 17,
p. 29—75 (1864).
Mc Lachlan, R. Trichoptera Britannica, a monograph of the British
species of Caddis-flies. Transact. ent. soc. (3). V. 5, p. 1—184. Lon-
don (1865—1867).
Meyer, A. Beiträge zu einer Monographie der Phryganiden West-
phalens. Stettiner ent. Ztg. V. 28, p. 153—169 (1867).
Tomes, C., S. An account of a Trichopterous larva. Quart. Journ.
Micr. Soc. London. V. 15, p. 248—251 (1867).
Mc Lachlan, R. Enoicyla pusilla, the terrestrial Trichopterous in-
sect, bred in England. Ent. Month. Mag. V. 5. p. 143 (1868).
Packard, A., S. American Naturalist. V. 3, p. 160—161 (1869).
Ritsema, C. De Enoicyla pusilla Burm. in hare verschillende toe-
standen. Tijdschr. Entom. (2). V. 13,5, p. 111—121 (1870).
Packard, A., S. Guide to the study of insects. Salem (1870).
. Speyer, A. Zur Genealogie der Schmetterlinge. Stettiner ent. Ztg. V.
31, p. 202—223 (1870).
Thevenet. Obervations sur une espéce du genre Mystacida, tribu
des Phryganiens. Ann. soc. ent. France (5). T. 1, p. 371— 373. Pa-
ris (1871).
Mc Lachlan, R. The larva of the Trichopterous genus Brachycentrus
and its case. Ent. Month. Mag. V. 9, p. 116 (1872).
Boyd, W., C. Brachycentrus subnubilus reared from eggs. Trans.
ent. soc. London. Proc. p. XXVII (1873).
Ritsema, C. Enoicyla pusilla Burm., ihre Lebensweise und Fund-
orte. Correspondenzbl. zool.-mineral. Ver. Regensburg. V. 27, p.
92—93 (1873).
Meyer-Dür. Die Neuropteren-Fauna der Schweiz bis auf heutige
Erfahrung. B. Trichoptera. Mit. schweiz. ent. Ges. V. 4, p. 377—424
(1875).
Mc Lachlan, R. A monographic revision and synopsis of the Tri-
choptera of the European fauna. London (1874— 1880).
Guinard, E. Metamorphoses d’un genre nouveau de Phryganide
(Leiochiton Fagesii). Mém. sec. sc. Acad. sc. lettr. Montpellier. 1.
9,2, p. 139—143 (1879).
Müller, Fr. Notes on the cases of some South Brasilian Trichoptera.
Transact ent. soc., p. 131—144. London (1879).
99.
103a.
105a.
107.
109.
116.
118.
120.
121.
125a.
125 c.
132.
132 a.
133.
134.
141.
143.
148.
151.
152.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 5. 31
Mc Lachlan, R. An unrecorded habit in the life-history of certain
Trichopterous insects. Ent. Month. Mag. V. 16, p. 135—136 (1879).
Girard, M. Les insectes. Traité élémentaire d’entomologie. T. II.
Paris (1879).
Miller, Fr. und H. Phryganidenstudien. Kosmos. Jahrg. 2, V. 4, p.
386—396 (1879).
Miller, Fr. Uber die von den Trichopterenlarven der Provinz Santa
Catharina verfertigten Gehäuse. Zeitschr. wiss. Zool. V. 35, p. 47—87
(1880).
Goody, G., H. Carnivorous habits of Caddis-worms. Americ. Entom.
V. 3, p. 146 (1880).
Clarke, C., H. Description of two interesting houses, made by na-
tive Caddis-fly larvae. Proc. Boston Soc. V. 22, p. 67—71 (1883).
Patten, W. The development of Phryganids. London (1884).
Morton, K., J. On the larva, etc. of. Beræodes minuta L. Ent.
Month. Mag. V. 21, p. 27—29 (1884).
Schoch, G. Über ein neues Phryganidengehäuse. Mit. Schweiz. ent.
Gesellsch. V. 7, p. 50—52 (1884).
Hudson, G. V. On the metamorphosis of the Caddis-fly. Trans.
New Zealand Inst., V. 18, p. 213—214 (1885—86).
Howard, Riley, Rep. of the Entomol. p. 510. Washington (1886).
Morton, K., J. Oral apparatus of the larva of Wormaldia. Trans.
Nat. Hist. Soc. Glasgow. V. 2, p. 115—117 (1887).
Fielde, A., M. On a aquatic larva and its case (Lagenopsyche spiro-
gyre). Proc. Ac. nat. sc. Philadelphia, p. 293 (1887).
Klapalek, Fr. Metamorphose der Trichopteren. Arch. naturw.
Landesdurchf. Böhmen. V. 6, N:o 5. Prag (1888).
Kolbe, H., J. Zur Naturgeschichte der Phryganea grandis. Ent.
Nachr. V. 14, p. 295—299. Berlin (1888).
Ris, F. Beiträge zur Kenntnis der schweizerischen Trichopteren. Mit.
schweiz. ent. Ges. V. 8, p. 102—145 (1889).
Levi-Morenos, D. Ricerche sulla fitofagia delle larve di Friganea.
Notarisia. V. 4, p. 775—781. Venezia (1890).
Morton, K., J. Notes on the metamorphoses of two species of the
genus Tinodes. Ent. Month. Mag. (2). V. 1, p. 38—42 (1890).
Wallengren, H, D. J. Skandinaviens Neuroptera. 11. Neuroptera
Trichoptera. Kongl. Svenska Vet. Ak. Hand. V. 24, N:o 10. Stock-
holm (1891).
SchmidtSchwedt, E. Kerfe und Kerflarven des siissen Wassers,
hesonders der stehenden Gewässer (in Zacharias, Tier- und Pflanzen-
leben des Sisswassers). Leipzig (1891).
Clarke, C., H. Caddis-worms of Stony Brook. Psyche. V. 6, p.
153—158 (1893).
165.
165 a.
169.
173.
175.
179 a.
180.
180 a.
182.
183.
184.
186.
189.
190.
192.
201.
Siltala, Uber die Nahrung der Trichopteren.
Linden, M. v. Beiträge zur Biologie der Phryganiden. Biol. Centralbl.
V. 12, p. 523—527 (1892).
Taschenberg, E., L. Die Insekten, Tausendfiisser und Spinnen,
in Brehm's Tierleben. 3. Aufl. B. 9. Leipzig und Wien (1893).
Lucas, R. Beiträge zur Kenntnis der Mundwerkzeuge der Tricho-
pteren. Arch. Naturgesch. V. 59,1, p. 285—330 (1893).
Miall, L., C. The natural history of aquatic insects. London (1895,
zitiert nach der Auflage von 1903).
Sharp, D. Insects (in Harmer, S., T. and Shipley, A., E., The
Cambridge Natural History, V. 5). London (1895).
Rudo w, F. Die Gehäuse der deutschen Köchertliegen, Phryganiden.
Ulustr. Wochenschr. Ent. V. 2, p. 451—456 (1897).
Lampert, K. Das Leben der Binnengewåsser. Leipzig (1899).
Ostwald, W. Experimental-Untersuchungen iiber den Köcherbau
der Phryganeidenlarven. Zeitschr. f. Naturw. V. 72, p. 49— 86 (1899).
Ulmer, G. Ueber die Larven und Puppen der Köcherfliegen. Nert-
hus. V. 2, p. 849—851 (1900).
Struck, R. Liibeckische Trichopteren und die Gehåuse ihrer Lar-
ven und Puppen. Das Museum zu Liibeck, p. 76—110. Liibeck
(1900).
Levander, K., M. Zur Kenntnis des Lebens in den stehenden Klein-
gewässern auf den Skåreninseln. Acta Soc. Faun. Fl. Fenn. V. 18,
N:o 6. Helsingfors (1900).
Voisin, P. Les Phryganes. La larve et ses metamorphoses. Limo-
ges (1901).
Needham, J., G. and Betten, C. Aquatic insects in the Adinron-
dacks. Bull. New York st. mus. V. 47. Albany (1901).
Ulmer, G. Beiträge zur Metamorphose der deutschen Trichopteren
I—Vl. Allg. Zeitschr. Ent. V. 6 (1901).
Zander, E. Beiträge zur Morphologie der männlichen Geschlechts-
anhänge der Trichopteren. Zeitschr. wiss. Zool: V. 70, p. 193—235
(1901).
Ulmer, G. Deutsche Wasserinsekten und ihre Entwicklung. Aus d.
Heimat. V. 15, N:o 2—4. Bremerhaven (1902).
Ulmer, G. Beiträge zur Metamorphose der deutschen Trichopteren
VII—X. Allg. Zeitschr. Ent. V. 8 (1902).
Ulmer, G. Anleitung zum Fang, zur Aufzucht und Konservirung der
Köcherfliegen (Trichopteren), ihrer Larven und Puppen. Allg. Zeitschr.
Ent. V. 8, p. 143—150 (1902).
Ulmer, G. Weitere Beträge zur Metamorphose der deutschen Tricho-
pteren. Stettiner ent. Ztg. V. 64, p. 179—266 (1903).
Betten, C. The larva of the caddis-fly Molanna cinerea. Journ.
New York Ent. Soc. V. 10, p. 147 (1903).
Lauterborn, R. und Rimsky-Korsakow, M. Eine merkwärdige
214.
219.
220.
231.
232.
232 c.
233.
236.
237.
240a.
240b.
241.
242.
256.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 28; n:o 5. 33
Hydroptiliden-Larve (Ithytrichia lamellaris Eaton). Zool. Anz. V.
26, p. 281—283 (1903).
Ulmer, G. Über die Metamorphose der Trichopteren. Abh. natw.
Ver. Hamburg. V. 18 (1903).
Simpson, C., B. Photographing nets of Hydropsyche. Proc. entom.
Soc. Washington. V. 5, p. 93—94 (1903).
Ulmer, G. Zur Trichopterenfauna von Hessen. Allg. Zeitschr. Ent.
V. 8, p. 397 — 406 (1903).
Simpson, C., B. The Log-Cabin Builder (Limnephilus indivisus
Walk.). Proc. entom. Soc. Washington. V. 5, p. 98—100 (1903).
Thienemann, A. Ptilocolepus granulatus Pt., eine Ubergangsform
von den Rhyacophiliden zu den Hydroptiliden. Allg. Zeitschr. Ent.
V. 11, p. 418-424, 437—441 (1904).
Silfvenius, A., J. Ein Fall von Schädlichkeit der Trichopterenlar-
ven. Medd. Soc. Faun. Fl. Fenn. V. 29, p. 54—57. Helsingfors
(1904)
Sjöstedt, Y. Nägra drag ur Trichopterernas eller Phryganeidernas
biologi och utveckling. Ent. Tidskrift. V. 25, p. 135—137. Stockholm
(1904).
Hudson, G., V. New Zealand Neuroptera. London (1904).
Thienemann, A. RBiologie der Trichopteren-Puppe. Zool. Jahrb.
V. 22, Syst., p. 489—574. Jena (1905)
Silfvenius, A., J. Zur Kenntnis der Trichopterenfauna von Tvär-
minne. Festschr. f. Palmén, N:o 14. Helsingfors (1905).
Vorhies, Ch.. T. Habits and anatomy of the caddis-fly, Platyphy-
lax designatus Walker. Trans. Wisconsin Acad. Sc. V. 15, p. 108—
123 (1905).
Marshall, Wm., S and Vorhies, Ch, T. The repair and rebuil-
ding of the larval case of Platyphylax designatus Walk. (Phryganeid).
Biol. Bull. V. 9, p. 232—244 (1905).
Kellogg, V., L American Insects. New York (1905).
Silfvenius, A., J. Uber Agrypnetes crassicornis. Medd. Soc. Faun.
Fl. Fenn. V. 31, p. 111—117 (1906).
Silfvenius, A, J. Uber den Laich der Trichopteren. Acta Soc.
Faun. Fl. Fenn. V. 28, N:o 4. (1906).
Ulmer, G. Neuer Beitrag zur Kenntnis aussereuropäischer Tricho-
pteren. Notes Leyden Mus. V. 28, p. 1—116 (1906).
Ulmer, G. Übersicht über die bisher bekannten Larven europäischer
Trichopteren. Zeitschr. wiss. Insektenbiol. V. 2, p. 111—117, 162
— 168, 209 - 214, 253 — 258, 288 —296 (1906).
Siltala, A., J. und Nielsen, J., C. Zur Kenntnis der Parasiten
der Trichopteren. Zeitschr. wiss. Insektenbiol. V. 2, p. 382—386 (1906).
Lübben, H. Über die innere Metamorphose der Trichopteren. Zool.
Jahrb. V. 24, Anat., p. 71—128 (1907).
Siltala, Über die Nahrung der Trichopteren.
Siltaia, A., J. Uber die postembryonale Entwicklung der Tricho-
pteren-Larven. Zool. Jahrb. Suppl.-band 9, p. 309—626 (1907).
Ulmer, G. Trichoptera. Genera Insectorum dirig. par P. Wytsman.
T. 60. (1907).
Petersen, E. Om planktonfangende, fangnetspindende Hydropsychid-
larver i Danmark. Vidensk. Meddel. naturh. Foren. i Kobenhavn,
p. 137—148 (1907).
Knauthe, K. Das Süsswasser. Neudamm (1907).
ACTA SOCIETATIS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA, 29, N:o 6.
KULTURVERSUCHE
MIT
FINNISGHEN ROSTPILZEN
I.
VON
J. IVAR LIRO.
(FRUHER J. I. LINDROTH). 9
i Vorgelegt am 2. December 1905).
— Wa
HELSINGFORS 1906.
KUOPIO 1906.
GEDRUCKT BEI K. MALMSTRÖM.
Die meisten der unten näher beschriebenen Kulturversuche
mit finnischen Uredineen sind im Sommer 1905 im Forstinstitute
zu Evo gemacht. Nur wenige Versuche sind an verschiede-
nen Orten schon frühert ausgeführt worden. Der Einfachheit hal-
ber sind sämtliche Kulturversuche nach laufenden Nummern
geordnet.
Kulturversuche mit Melampsora Larici-Tremulæ Kleb.
In Finland und den angrenzenden Teilen von Russland
kommt auf Populus tremula die alte Melampsora Tremule Tul.
(Ann. sc. nat. IV, 2. pag. 95) sehr häufig vor und dürfte über-
haupt in Fenno-Scandia nirgends fehlen, wo sich die Zitterpappel
vorfindet. Seitdem diese Art aber infolge der Untersuchungen .
von E. Fischer, Klebahn, P. Nielsen, Rostrup, Plow-
right, Wagner, Jacky und Bubäk in mehrere biologische
Arten zerfallen ist, erscheint es sehr wünschenswert, die
verschiedenen biologischen Arten von möglichst vielen und
von einander weit entfernten Orten näher zu prüfen. Wenn
die in Mittel-Europa beobachteten biologischen Tatsachen auch
für das finnische naturhistorische Gebiet als giltig betrachtet
werden können, so sind von den auf Populus tremula lebenden
Melampsoreen bei uns folgende Arten gefunden worden:
1. M. pinitorqua (A. Braun) Rostr. auf Pinus silvestris vom
Verf. in Nylandia und Tavastia australis beobachtet.
2. M. Magnusiana Wagner auf Chelidonium majus bei Hel-
singfors von O. Karsten und auf Corydalis solida in Karelia
olonetsensis bei Vosnesenie und in Karelia transonegen-
sis bei Pjalostrov vom Verf. gefunden.
4 Liro, Kulturversuche mit finnischen Rostpilzen.
3. M. Rostrupii Wagner auf Mercurialis perennis an eini-
gen Orten in Nylandia und Regio Abo&nsis von den Her-
ren E. af Hällström, J. Kavaleff, J. V. Johansson und
vom Verf. gefunden.
Die resp. Uredo- und Teleutosporenformen sind bei uns
mit Sicherheit nicht beobachtet worden, obwohl man jedoch
selbstverständlich berechtigt ist zu behaupten, dass die genannten
Sporenformen an den resp. Orten vorkamen.
Dagegen war Melampsora Larici-Tremule Kleb. für das
finnische Gebiet fast ganz unbekannt, denn die vom Verf. hin
und wieder im siidlichen Finland beobachteten Cæoma-Lager
auf den Nadeln von Larix decidua können vielleicht ebenso
gut zu einer Melampsora auf Weiden-Arten gehören.
In Gegenden, wo Mercurialis, Chelidonium und Corydalis
fehlen, die Melampsora auf der Zitterpappel aber sehr reichlich
und überall auftritt, ist man geneigt den in Frage stehenden
Pilz als Melampsora pinitorqua anzusehen, weil die Kiefer, wenig-
stens bei uns, immer in der Nähe der Zitterpappel zu finden
ist. Wo aber in der Nåhe einige Larchen angepflanzt sind, ist
die Frage (in dem Falle, dass auf der Lårche eine Ceoma-Form
vorkommt) nur durch Kulturversuche zu beantworten, denn
jetzt kann sowohl Melampsora pinitorqua wie Melampsora La-
rici-Tremule oder beide Arten zugleich vorkommen. .
Da im Forstinstitute zu Evo die Zitterpappel jährlich
sehr reichlich die Uredo- und Teleutosporenformen einer Melamp-
sora trägt, die Cæoma-Wirte Chelidonium, Mercurialis und Co-
rydalis aber fehlen, hatte ich bei meinen Kulturversuchen nur
zwischen Melampsora pinitorqua und M. Larici-Tremule zu
wählen. Hier will ich gleich bemerken, dass Cæoma pinitorquum
in der unmittelbaren Nähe des Institutes von mir noch nicht
beobachtet worden ist, wogegen eine Cæoma-Form auf Larix
decidua jährlich — wenn auch nur spärlich — auftritt. — Die
Kulturversuche wurden in folgender Weise ausgeführt.
Zweige von Larix decidua Mill. und junge Pflanzen von
Larix sibirica Ledeb. wurden am selben Tage mit Glasglocken
bedeckt. Zwei Wochen später hatten die Larix-Nadeln ihre
definitive Grösse erreicht und erwiesen sich bei einer genauen
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 6. d
Untersuchung als vollkommen gesund. Vorjährige Blätter von
Populus tremula, welche Teleutosporenlager einer Melampsora
trugen, wurden von verschiedenen Orten zusammengebracht
und feucht gehalten. Sobald die Sporen gekeimt hatten, wur-
den die zahlreichen, jungen Sporidien, die sofort keimfåhig
sind, an die Nadeln von den beiden Larir-Arten und junge
Triebe von Pinus silvestris gebracht. Die Versuchspflanzen
blieben die ganze Zeit mit den Glasglocken bedeckt, wobei nur
einzelne Nadeln zugrunde gingen. In folgender Tabelle sind
die Versuche und die Resultate derselben wiedergegeben.
Basidiensporen von
Versuche Melampsora auf | Ausgesåt auf. am | Erfolg am —
Nr. Populus tremula. | |
| | . ; N |
| 1—2 | , ; Larix 13/05 reichlich =: 47,05
| decidua | ' Cæoma | |
3—4 | Larix » > reichlich „|
sibirica i Ceoma
| 5—6 Pinus v : negativ =: "/,05
| silvestris |
Um die Reinheit der auf diese Weise entstandenen Cæoma-
Form zu prüfen, wurden mit den jungen Cæoma-Sporen fast
sofort wieder folgende Versuche ausgeführt.
-— nn SH —
: Ausgesät auf
' 0/08 | Populus trem.; reich. Uredo 24/,05
Cæoma-Sporen | Ausgesåt
von Vers. Nr. am
Versuche Nr. Erfolg am
7— 8 |
9—10
11—12
|
13—14 ” på
15—16
17—18
19—20
21- 22
23- 24
Salix caprea * negativ
.
1
i
N | LJ v” en
1
3
I ee ,
1
”
2 :g05
“9
"9 ” +)
29 of v ”y
mai NM m
- Salix livida +
6 Liro. Kulturversuche mit finnischen Rostpilzen.
Als ich am 6. Juni die Versuche 7—24 ausfiihrte, fand
ich, dass mir — um Versuche mit mehreren Salix-Arten
machen zu können — zu wenig Cæoma-Sporen zur Verfügung
standen, und sammelte darum sofort neue Blätter von Po-
pulus tremula, die Melampsora-Teleutosporen trugen, um mir
neues Ceoma-Sporenmaterial zu verschaffen. Dabei fand ich
aber, dass die Melampsora-Sporen in der Natur schon alle ge-
keimt hatten, weshalb ich die Versuchsreihe bis auf weiteres
unterbrechen musste.
Aus den Versuchen geht jedoch als sicher hervor, dass
die gewöhnlichste Melampsora-Form, die im Forstinstitute
zu Evo vorkommt, nicht zu Melampsora pinitorqua (M. Br.)
Rostr., sondern zu Melampsora Larici-Tremule Kleb. zu
rechnen ist und dass der Pilz nicht auf Salix caprea und
S. livida übergeht.
Auch haben die Versuche gezeigt, dass Melampsora
Larici-Tremule ihre Ceoma-Form auch auf Larix sibirica
Ledeb. bilden kann, und zwar scheint es mir, als gelänge
die Infektion von Larix sibirica sogar besser als diejenige von
Larix decidua.
Kulturversuche mit Melampsora Larici-Capraarum Kleb.
[m Fostinstitute zu Evo kommt auf Salix caprea nicht sel-
ten eine Melampsora vor, die ich wegen des Baues ihrer Te-
leutosporen als Melampsora Larici-Caprearum Kleb. bestimmte.
Weil aber, um die Identität dieser Art mit der Klebahn'schen
sicher festzustellen, Experimente nötig erschienen, habe ich fol-
gende Kulturversuche gemacht.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 6. 7
pr
| Basidiensporen von
Versuche Melampsora auf Ausgesät auf am Erfolg am
| Larix caprea.
i ;
| | |
25—27 © » | Ribes grossularia| '4/,05 | vollkommen
| (26 Blätter). negativ 4/,05
| 28 | +, Ribes rubrum |, ” »
| | | (28 Blätter).
29—30 | ” | Larix decidua . „ |Ceoma-Lager „
31—32 | , | Larix sibirica , * n om | oo»
Die Versuchspflanzen hatte ich zwei Wochen vorher mit
Glasglocken isoliert, und sie standen die ganze Zeit mit den
Gläsern bedeckt, so dass eine Infektion durch die in der
Luft befindlichen Sporidien von Melampsora Larici-Tremule,
die im Institute reichlich vorkommt (siehe oben!), ausgeschlos-
sen war. Mehrere junge, ebenfalls mit Gläsern bedeckte Indi-
viduen von Larix sibirica dienten als Kontrollpflanzen; sie blie-
ben vollkommen rostfrei.
Die auf Larix decidua erhaltenen Cæoma-Lager waren so
spärlich, dass ich mit ihnen nichts weiter machen konnte.
Dagegen säte ich die auf Larix sibirica gebildeten Cæoma-Spo-
ren wieder auf Salix caprea und, um die Reinheit des Mate-
rials zu prüfen, auch auf Populus tremula aus. Die Anord-
nung der Versuche und deren Resultate habe ich unten zusam-
mengestellt.
|Versuche ; Cæoma-Sporen |Ausge-, ,
Nr. j|vom Versuche Nr.) sat am, Ausgesät auf Erfolg am
| |
33 — 35 31—32 71905 + Salix caprea | gut entwickelte
Uredo- Håufchen
| in allen Ver-
suchen 24/,05
36 31—32 | » | Populus tremula negativ »
37—38 31—32 tn » einige Uredo- »
; | , Häufchen
8 Liro, Kulturversuche mit finnischen Rostpilzen.
Als Versuchspflanzen wurden junge Triebe von Salix
caprea und Populus tremula benutzt, die schon zwei Wochen
vorher mittels Glasglocken von der Umgebung isoliert waren
und die bis zum 24. Juni bedeckt blieben.
Da ich aufs peinlichste für die frühzeitige Isolierung der
Versuchspflanzen und .Reinigung der Utensilien etc. gesorgt
hatte, war der positive Erfolg der Versuche Nr. 37—38 fiir
mich unerwartet und unerwiinscht. Wenn man nicht annehmen will,
dass Melampsora Larici-Caprearum ihre Uredo-Sporenform auch
auf Populus tremula entwickeln kann, muss man sich wohl die Er-
gebnisse der Nr. 37—-38 daraus erklåren, dass das Cæoma-Spo-
renmaterial von den Versuchen Nr. 31—32 nicht ganz homogen
war, sondern auch Cæoma-Sporen von Melampsora Larici- Tre-
mulæ enthielt. Diese Annahme stösst sonst auf keine Schwie-
rigkeiten, denn es ist selbstverstiindlich möglich, dass einige
Sporidien von Melampsora Larici-Tremulæ auf den eingesam-
melten Blåttern von Salix caprea vorkamen und einige Cæoma-
Lager in den Versuchen Nr. 31—32 bildeten.
Zu erwåhnen ist noch, dass je drei Triebe von Salix cap-
rea und Populus tremula, die als Kontrollpflanzen dienten und
ebenfalls mit Glåsern bedeckt waren, pilzfrei blieben.
Aus den Versuchen können folgende Schliisse gezogen
werden:
Melampsora Larici-Capræarum Kleb. ist nicht an dieje-
nigen Lånder gebunden, wo Larix heimisch ist, sondern
kommt auch an Orten vor, wo Larix (wie in Finland)
nur angepflanzt vorkommt. Der Pilz entwickelt seine
Ceoma-Form sowohl auf Larix decidua wie auf Larix
sibirica.
Kulturversuche mit Puccinia Æcidii-Melampyri (Kunze und
Schmidt) Liro.
Durch Aussåen von Sporidien einer auf Molinia cærulea
(L.) Moench auftretenden Puccinia hat Rostrup (Botan. Tids-
skrift, 2. R. 4. 1874. p. 10 und 237) Zeidium Orchidearum Desm.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 6. 9
auf Orchis mascula L. und Orch. latifolia L. (=Orch. majalis
Reichenb.) erhalten. Juel wiederum hat Æeidium Melampyri
Kunze & Schmidt in derselben Weise auf Melampyrum pra-
tense L. bekommen. Die erste Form nannte Juel (Ofversigt
af K. Vetensk.-Akad. Förhandlingar, 1894, Nr. 9, p. 506) nach
Rostrup Puccinia Molinie Tul. (Ann. science nat. IV. ser.
2. 1854, p. 141), der zweiten Form gab er den neuen Namen
Puccinia nemoralis. Die beiden so erhaltenen Arten werden
von H. und P. Sydow (Monographia Uredinearum p. 762) zu
einer Art, Puccinia Molinie Tul. vereinigt, von Klebahn (Die
wirtswechselnden Rostpilze p. 287—288) dagegen als von einan-
der verschieden aufgefasst. Wie die beiden Arten, Puccinia
Molinie Tul. Rostr. und P. nemoralis Juel, sich zu einander
verhalten, muss noch dahin gestellt bleiben. Möglich ist, dass
die Kulturversuche Rostrup's nicht beweiskräftig genug sind,
weil er seine Versuche im Freien ohne Anwendung von Glas-
glocken gemacht hat. Dagegen lassen die Versuche von Juel
keinen Zweifel iiber die Richtigkeit seiner Kombination auf-
kommen. Für deutsches Material hat später Klebahn (Kultur- ,
versuche VIII, p. 402) den von Juel entdeckten Zusammenhang
zwischen Zcidium Melampyri und Puccinia Molinie bestå-
tigt, und im letzten Sommer habe ich mit den beiden Pilzfor-
men erfolgreiche Infektionen in beiden Richtungen in Evo aus-
geführt. Über diese Versuche gibt die nachstehende Tabelle
Aufschluss (p. 10).
10 Liro, Kulturversuche mit finnischen Rostpilzen.
| Sporidien von
Versuche | Puccinia Molinie|Ausge- N
| Nr. von Molinia ce- såt am Ausgesåt auf Erfolg | am
| | ruler stammend. |
| I
39—45 „ | 4805 | Melampyrum |äusserst reichlich! 3%/,05
| pratense Pykniden und |
junge Æcidien
48-49 , o, » domesticus „ „
46—47 " | » |Rumer acetosella negativ | ”
|
|
= 60—60 Acidiensporen |
von Heidium |
Melampyri von;
den Vers. Nr. |
| 39—45 39/06 | Molinia cærulea
. . |
sehr reichlich
Teleutosporen | 9',05
61—65 | Æecidiensporen | |
von Æcidium Me- | | i
lampyri aus der Calamagrostis
| Natur stammend "/g | lanceolata negativ N
66 — 68 | " » | Calamagrostis ' v |
arundinacea -: |
Die Versuche selbst wurden auf folgende Weise ange-
stellt. Die Melampyrum-Individuen wurden einige Wochen vor
dem Aussäen der Sporidien mit Glasglocken bedeckt. Sie hat-
ten damals die Keimblätter noch nicht ganz entwickelt. Die
Molinia-Individuen etc. wurden in lange Glasröhren eingefiihrt,
deren Offnungen mit Watte verstopft wurden. Sämtliche Pflan-
_ zen blieben, ohne dabei besonders zu leiden, die ganze Versuchs-
zeit von den Gläsern bedeckt.
Der Pilz hat also in Mittel-Europa, Skandinavien
und Finland dieselbe Entwickelung
Kulturversuche mit Puccinia A-cidii-Rumicis (Hoffm.) Liro.
Syn. Puccinia Phragmitis (Schum.) Körn.
Die Resultate der mit Sporidien von Puccinia Phragmitis
angestellten Versuche sind in der folgenden Tabelle angegeben.
Das Teleutosporenmaterial lag vorher vier Wochen in Wasser,
ohne zu keimen. Sobald aber die Sporen trocken gelegt wur-
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29. n:o 6. 11
den, keimten sie reichlich und die Sporidien wurden auf Ru-
mex domesticus, R. acetosa, R. acetosella und Ranunculus repens,
die seit zwei Wochen unter Glasglocken standen, ausgesät.
|
| Sporidien von
Versuche. Puccinia Ausge- Ausgesåt auf Erfolg am
Nr + -sätam
Phragmilis = |
69—70 | „ ; 207,08 ' Rumex . sehr reichlich i
| > domesticus und gut ent- |
wickelte
Ecidien 4/05
71-72 ” v Rumex acetosa negativ v
13—74 » » Rumer acetosella. 9 ”
75-76 i ” än Ranunculus ” ”
repens |
Im Sommer 1900 hatte ich in Helsingfors Gelegenheit
Rumex crispus mit Sporidien von Puccinia Phragmitis zu infi-
zieren. Wir können also als festgestellt ansehen, dass die in
Finland vorkommende Puccinia Phragmitis ihre Æcidien
auf Rumex crispus und R. domesticus entwickelt. Dage-
gen kann der Pilz Rumex acetosa, R. acetosella und Ranun-
culus repens nicht infizieren.
Kulturversuche mit Uromyces Trifolii (Hedw. f.) Lév. und Uromy-
ces Trifolii-repentis (Cast.) Liro.
Von den Mykologen werden die auf Trifolium-Arten vor-
kommenden Uromyces-Formen, die glatte oder mit einzeln-
stehenden Wärzchen besetzte Teleutosporen haben, zu Uromyces
Trifolii (Hedw. f.) Lév. gerechnet. Dass diese Species aber
in ihrer heutigen Umgrenzung eine Sammelart darstellt, ist
zweifellos. Wenigstens ist die Form auf Trifolium repens
L. sowohl morphologisch als auch biologisch von der gewöhn-
lichen Form auf Trifolium pratense L. scharf unterschieden.
12 Liro, Kulturversuche mit finnischen Rostpilzen.
Schon im Sommer 1903 hatte ich oft Gelegenheit den
Pilz auf Trifolium repens in der Natur zu beobachten. Vor
allem war es sehr auffallend, dass an Orten, wo der Pilz reich-
lich auftrat, Æcidien nur auf Trifolium repens, nie aber auf
Trifolium pratense vorkamen. An mehreren Orten, wie im
Forstinstitute zu Evo und besonders in Laha in Pornainen (Nv-
landia) waren die Trifolium repens-Individuen sowohl von Æci-
dien wie Uredo- und Teleutosporen stark befallen, wogegen
Trifolium pratense immer ganz rostfrei war. Nicht einmal die.
jenigen Exemplare der letzterwåhnten Pflanze, die mit ihren
Blättern in stetiger Berührung mit rostkranken Blättern von
Trifolium repens standen, wurden von Uromyces befallen. Schon
diese Tatsachen hatten mich überzeugt, dass auf Trifolium re-
pens eine scharf fixierte Art vorkommt, welche auf Trifolium
pratense nicht übergehen kann. Einige Kulturversuche, die ich
im Sommer 1903 machte, bestätigten auch meine Vermutung.
Weil aber diese Versuche im Freien ausgeführt wurden, konnte
ich ihnen keine grössere Beweiskraft zuerkennen.
Eine morphologische Prüfung der Formen auf den beiden
Trifolium-Arten hat später gezeigt, dass wir hier in der Tat
zwei Arten vor uns haben. Die eine, die auf Trifolium pra-
tense vorkommt, hat Uredosporen, die mit 5—7 Keimporen aus-
gestattet sind, während diejenigen der auf Trifolium repens
vorkommenden Art nur 2—4, gewöhnlich nur 2 Keimporen
haben. Dazu kommt noch, dass die Uredosporen von Uromy-
ces Trifolii mit kräftigeren und weiter von einander stehenden
Stacheln versehen sind als diejenigen bei Uromyces Trifolii-
repentis.
Obwohl also die morphologische Untersuchung vollkom-
men geniigte die beiden Arten auseinander zu halten, habe ich
doch noch eine Reihe Kulturversuche mit ihnen gemacht.
Wie zu erwarten war, stimmen die Resultate derselben, wie
wir unten sehen, vollkommen mit denjenigen der mikrosko-
pischen Untersuchung überein.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 6. 13
—1.—.—.—.—"— - - — — — - - — — — . + ee — m — n . mm
Versuche Ausgesät — 'Ausge- Ausgesät auf Erfolg | am
Nr. wurden sit am ,
| |
77—78 | Sporidien von | Æeidien, Uredo- | |
: Uromyces Trifo- | | und |
lii-repentis (auf | ‚Trifoliumrepens Teleutosporen .
Trifolium repens | (Blätter auf mehreren |
| gebildet) ‘5/05 zahlreich) ' (18) Blättern ' 4/,05 |
| 79 Uredosporen Uredo- und Te-'
von Uromyces _leutosporen auf
Trifolii-repentis: „ . (6 Blåtter) 8 Blättern | „
| 80 > or » (10 Blätter) Uredo- und Te- ;
' leutosporen auf |
| | | 6 Blättern =: ,, |
| 81-82 Aicidiensporen) | ‚Eeidien, |
| von Uromyces | Uredo- und
| Trifolü-repentis| , | „ (20 Blätter) Teleutosporen ' |
| auf allen |
| | | Blättern
| reichlich jo» |
| 83 - ” „ (7 Blatter) Uredo- und Te- | |
| | leutosporen auf | |
| | 92 Blättern |, |
| 84—88 | Sporidien von ; - Trifol. pratense | |
| Uromyces Trifo-: : (Eine grosse An- |
lii-repentis ” zahl Blätter) negativ ” |
| 89—92 N o» > Trifolium hy- |
| ' bridum {etwa 30
| | Blatter) = > negativ ,»
| U
Trifolium hy-
|
93—94 Uredosporen von |
* Uromyces Trifo- |
|
lii-repentis ur bridum negativ v
95—96 £cidiensporen
von Uroniyces-
Trifolii-repentis %g — ” negativ v
97—98 — Sporidien von
Uromyces Tri- - Trifolium pra.
folii-repentis » | tense (18 Blätter) negativ
| 99-—100 Uredosporen von |
| Uromyces Tri- | |
| = folii-repentis v, „(22 Blatter) negativ "
101 —102 Z£cidiensporen |
von Uromyces | | | Ä
Trifolii-repentis _,, » (48 Blatter) negativ ”
14 Liro, Kulturversuche mit finnischen Rostpilzen.
Zu bemerken ist, dass alle Versuchspflanzen drei Wochen
fröher d. h. schon am 15. Mai, als sie nur einige äusserst
kleine Blatter trugen, mittels Glasglocken isoliert wurden.
Alle hier aufgefährten Versuchsnummern standen den gan-
zen Sommer von den Gläsern bedeckt. Die Pflanzen hatten
in einigen Versuchen so stark gelitten, dass ich nichts mehr an
ihnen sehen konnte, denn die Blåtter waren ganz verfault und
ihre Reste über und über von Schimmelpilzen befallen. Solche Ver-
suche habe ich hier nicht aufgenommen. In einigen Versuchen war
eine wechselnde Anzahl von Blättern ziemlich frühzeitig, wie es
schien, abgestorben; in wenigen Versuchen schliesslich waren
fast alle Blätter gesund. An allen am ‘*/;x noch lebenden Ver-
suchspflanzen hatten sich reichlich neue Blätter gebildet.
Wie wir sehen, bilden die “cidiensporen von Uromyces T'i-
folii-repentis sowohl neue Æcidien wie Uredo- und Teleutospo-
ren auf Trifolium repens, infizieren aber nicht Trifolium pru-
tense und Trifolium hybridum. Die Uredosporen und die Spo-
ridien infizieren leicht wieder Trifolium repens, aber nicht die
beiden anderen Trifolium-Arten.
Die wenigen mit Uromyces Trifoli: (Material von Trifo-
lium pratense) angestellten Kulturversuche werden noch tabel-
larisch angefåhrt. Alle Versuchspflanzen wurden wie oben iso-
liert, blieben den ganzen Sommer mit Glasglocken bedeckt und
litten dabei nur wenig.
Uredosporen |! | |
‚Versuche | von Uromyces |Ausge-; |
OONKO Trifolii auf fre leat ära] Ausgesät auf | Erfolg am
| | folium pratense | | |
| | ; |
1108 104] v. | 77/403 | Trifolium repens! negativ 4,05 '
105 — 106 N | „| Trifolium pra- | schöne, reich- |
| ‘tense (31 Blätter)| liche Uredohäut. .
chen an 21 Blät- |
| | tern. |
Leider konnte ich keinen Versuch mit dem Pilze auf Tri-
folium hybridum anstellen, weil mein Vorrat an Glasglocken —
wegen mehrerer grösserer Versuchsreihen — zu bald erschöpft
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 6. 15
war, weswegen ich mich nur auf das Notwendigste beschrän-
ken musste. Ergebnisse: Uromyces Trifolii-repentis (Cast.)
Liro, der von Uromyces Trifolii Aut. morphologisch gut zu
unterscheiden ist, ist an Zrifolium repens L. biologisch
gebunden und geht nicht auf Trifolium pratense und auch
nicht auf Trifolium hybridum über.
Uromyces Trifolii Aut. plur. geht nicht auf Trifolium re-
pens tiber.
Kulturversuche mit Gymnosporangium clavariæforme (Jacq.) Reess.
Die Ergebnisse der Versuche mit Gymnosporangium cla-
varieforme sind unten tabellarisch zusammengestellt. Alle Ver-
suchspflanzen, mit Ausnahme von Amelanchier, standen den gan-
zen Sommer von Glasglocken bedeckt. Dabei litten sehr die
ältesten Blätter, auf welche die Sporidien ausgesät wurden.
Sporid. von Gym- |
Versuche nospor. clavarie-|Ausge- N |
Nr. | forme (auf Juni- \sät am Ausgesät auf Erfolg | am
perus communis)
| | | |
107—108 " 6/,05 | Sorbus aucuparia negativ 28/.05
| Die Blätter am
| 4/905 tot; ganz
| ‘rein vom Rost.
)
109 v ” | » | negativ 12/505
Die kleinen
| : Bäumchen ganz
| gesund, tragen —
nur b Blätter
nm JU OJ BR .———n"—£=——
110—111 , » > Sorbus fennica negativ ”
112 5 ” Pirus Malus — Rote Flecken
_ ohne Pykniden
und ohne
fEcidien. »
‚113—115 ” 1,505 : Amelanchier + negaliv »
116—120 + » Crategus vxy- | Pykniden in
acantha allen Versuchen. '8/,05
Ecidienanlagen. 47/405 |
Alte Æeidien. 4/405 |
16
Liro, Kulturversuche mit finnischen Rostpilzen.
Die Versuche zeigen also, dass die Lebensgeschichte des
Gymnosporangium clavaricforme (Jacq.) Reess bei uns in Fin-
land von derjenigen im mittleren Europa biologisch nicht
abweicht.
Kulturversuche mit Æcidium conorum-Piceæ Reess.
Meine Versuche mit Sporen von Æeidium conorum-Picer
habe ich unten tabellarisch zusammengestellt.
Versuche
Nr.
121—123
124 —126
127—129
130 -134
135-137
| 138
| 139
'140—145
1146 148
149
150
151—152.
153—154 |
155
156— 158 |
159 -170.
171-172
173—174
175—183
| 184—185
186
187
eS === + me me —
'188—189
i 190— 191
| 192—199
Ausge-
säl am
131,05
18, ,05
12.05
8 1605 |
9.10/.05
21/08
9)
99
Ausgesåt auf
Vaccinium myrtillus
Vaccinium vitis idea
Vaccinium uliginosum
(38 Blätter.
Betula verrucosa
Salix caprea
”
nigricans
Goodyera repens
Pirola secunda
”
99
minor
rotundifolia
chlorantha
Populus tremula
|
| Rubus saratilis
Polypodium dryopteris
arcticus
Rhinanthus major
Campanula patula
| Ledum palustre
| — Empetrum nigrum
| Arctostaphylos uva ursi |
= Cassandra calyculata
| (112 Blatter)
Hypericum quadrangulum
Stellaria graminea
Epilobium angustifolium
|
Erfolg
(Siehe unten!
negativ
”
19
(Siehe unten!
negativ
9
+”
(Siehe unten!)
negativ
”
ain
24 0D
39
>
_-
ON
—
gr
1
|
4405
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, N:o 6. 17
In den Versuchen 121—129 standen die Pflanzen bis zum
24/y, unter Glasglocken, wurden aber dann frei gestellt. Alle
hatten vor der Aussat schon eine Woche bedeckt gestanden.
Am */1x trugen in den Versuchen 121—123 einige Blätter spär-
liche Uredohäufchen von Thecopsoru Vacciniorum. Dass diese
aber nicht auf eine Infektion durch die ausgesäten Æcidiensporen
von Zeidium conorum-Picee zurückgeführt werden konnten.
zeigte wohl der Umstand, dass die ringsum stehenden Vacci-
nium myrtillus-Individuen den Pilz bedeutend reichlicher trugen.
Ein grösseres Interesse hat der Versuch Nr. 138. Am
1:05 wurden Sporen von Æeidium conorum-Piceæ auf Salix
caprea (etwa 1 m hoher Strauch) so reichlich ausgesät, dass
alle noch sehr jungen Blätter ganz gelb aussahen. Am 2*/605
konnte ich an den Bliittern keine Uredo-Lager beobachten und
glaubte, dass eine Infektion überhaupt nicht zu erwarten sei.
Am 4. September aber fand ich, dass sämtliche Blätter von
dem erwähnten Sulix-Strauch ganz gelb waren und dass sämt-
liche Zweige im Absterben waren. Zwei Wochen später began-
nen sich die Blätter braunschwarz zu färben, und Anfang
Oktober waren sie fast ganz schwarz. Eine mikroskopische
Untersuchung zeigte, dass die Blätter in ärgster Weise von
einer Melumpsora befallen waren und zwar so stark, dass auch
alle Zweige zu Grunde gingen. |
Aus dem Versuche könnte man vielleicht schliessen, dass
Æeidium conorum-Picee mit einer Melampsora an Salix cap-
rea genetisch gebunden sei. Streng genommen kann man aber
dies noch nicht mit Sicherheit tun, weil die Nahrpflanze wegen
ihrer Grösse leider den ganzen Sommer unbedeckt blei-
ben musste.
In den Versuchen Nr. 175—183 habe ich fast in allen Ver-
suchen eine schwache Infektion (Chrysomyxa Ledı) beobachtet.
Die Versuchspflanzen standen aber den ganzen Sommer frei,
so dass eine Fremdinfektion möglich war.
18 Liro, Kulturversuche mit finnischen Rostpilzen.
Kulturversuche mit Melampsoridium betulinum (Pers.) Klebahn.
Plowright und Klebahn(siehe Klebahn, Die wirts-
wechselnden Rostpilze p. 401—403!) haben gefunden, dass Me-
lampsoridium betulinum seine Æcidienform auf Larix ent-
wickelt. Eine solche Entwickelung scheint in Gegenden, wo
Larix einheimisch ist, sehr plausibel zu sein, besonders weil
Larix einen ganz vorzüglichen „Nährboden“ für die Æecidien-
formen mehrerer verwandten Melampsoreen darstellt. In Gegen-
den aber, wo Larix fehlt, erscheint eine solche Entwickelung
von Melampsoridium etwas zweifelhaft. In Finland z. B. tritt
der Pilz sehr reichlich auf, und besonders häufig und fast un-
glaublich reichlich kommt der Parasit auf Betula nana vor und
zwar in Gegenden, wo Larix nicht vorkommt — nicht einmal
in vereinzelten, angepflanzten Exemplaren Wenn man daran fest-
hält, dass bei Melampsoridium betulinum Wirtswechsel eintre-
ten muss, so bleibt es einfach unmöglich zu verstehen, wie der
Pilz bei uns eine so ungeheuere Verbreitung speciell auf Pe-
tula nana aufweisen kann. Es ist nichts anderes anzunehmen,
als dass der Pilz bei uns entweder seine A‘cidien auf einer
underen Nåhrpflanze als Larix entwickelt — oder dass diese
Art im Norden eine verkürzte Entwickelung ohne die Acidien-
form hat.
Wenn der Pilz seine Æcidien auf Larix entwickelt, müss-
ten die hin und wieder angepflanzen Larix-Individuen von den
-Ecidien fast gelb gefärbt sein, denn der Pilz produziert bei
uns äussert reichlich Teleutosporen. Dies ist aber nie der Fall.
Im Gegenteil sind die Lärchen bei uns gewöhnlich sehr rein.
Ich habe nie ein echtes -Kcidium bei uns auf der Lärche ge-
sehen. Und einige Kulturversuche, die ich im letzten Frühjahre
angestellt habe, scheinen dafür zu sprechen, dass Melam-
psoridium betulinum bei uns keine Æcidienform auf Larix
bildet.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 6. 19
Versuche mit Sporidien von Melampsoridium betulinum.
Un — 2020. - — n"
| |,
| Versuche | Ausgesät Ausgesät auf | Erfolg am
| | |
| | ae | |
200—201 | 17,05 : Larix sibirica | negativ 24/,05 "|
202—203| 4/05 | | j |.
‚204205: 11/05 ' Lariz decidua | N | oo»
Kulturversuche mit Chrysomyxa Pirolæ (DC.) Rostr.
Schon im Frühjahr 1897 machte ich einige Kulturver-
suche mit Sporidien von Chrysomyxa Pirolæ. Ich werde sie
unten unter laufenden Nummern anführen. Im letzten Sommer
habe ich Versuche mit der Uredoform desselben Pilzes ange-
stellt — alles aber ohne Erfolg. Die Versuche sind in folgen-
der Tabelle zusammengestellt.
|
Versuche N Ausge- |
Nr. | Ausgesåt wurden såt am Ausgesåt auf Erfolg am |
| |
i |
| | | |
| | Ende |
Sporidien von | Mai
206—207 Chrysomya Pirole 1897 | Pirola rotundifolia | negativ | IX. 97
' 208 J ,» N » minor v. 3 |
| 209 | , å >» > » = 8ecunda JN | ” |
, 210 | M Kio, om media rs on 5
| 211—212' Uredosporen von |
Chrysomyza Pirolee' % 305 | Pirola rotundifolia | ” | 4/05 '
213—214 »” » > » secunda | ” | e.
| 215—216 N Ko, „minor o. no!
|217—218' N Kt, uniflora N | |
Hierbei ist zu bemerken, dass ich das Sporenmaterial
auf eine sehr grosse Anzahl von Blättern ausgesät habe. So wa-
ren es der Blätter z. B. in den Versuchen 213—214 nicht weniger
20 Liro, Kulturversuche mit finnischen Rostpilzen.
als 50. Nicht nur alte, sondern auch ganz junge. fast noch
in der Knospe befindliche Blätter wurden mit Sporen ganz be-
deckt. Aber kein einziges Blatt wurde infiziert. Alle Blatter
blieben ganz gesund, nicht einmal Fleckenbildung trat ein.
Dass die Sporidien Pirola-Blåtter nicht infizieren, kann man
noch verstehen, wenn man annimmt, dass die Art heteröcisch
ist. Schwerer aber ist es zu verstehen, warum auch die Uredo-
sporen keine Infektion hervorrufen können.
Die Lebensgeschichte der Chrysomyxa Pirole scheint — auch
wenn man keine Heteröcie annehmen will — ganz eigenar-
tig zu sein. Vor allem ist mir schon seit Jahren bekannt,
dass der Pilz ungewöhnlich fråh auftritt In Evo habe ich
Pirola-Blåtter, die noch vom Schnee fast bedeckt waren,
im Mai reichlich von Uredo befallen gesehen. Sehr auffallend
ist auch, dass man keine isolierten Uredohåufchen findet. Tritt
der Pilz einmal auf, so ist gleich das ganze Blatt oder auch ein
grösserer oder kleinerer Teil desselben dicht mit Uredo- oder
Teleutosporenhäufchen besetzt. In der Regel sind alle im
Frühjahr aus einer Knospe gebildeten Blätter gleicherweise vom
Pilze befallen. Dies alles deutete darauf hin, dass der Pilz ein
perennierendes Mycel hat, welches die Blätter in den Knospen
Jahr aus Jahr ein infiziert. Für diese Ansicht sprach auch der
Umstand, dass der Pilz lokal auf eng umschriebenen Flecken
auftritt.
Eine nähere Untersuchung hat auch bestätigt, dass der
Pilz in der Tat mehrjährig ist, d. h. dass er ein perennieren-
des, in den unterirdischen Teilen der Nährpflanze weiterwach-
sendes Mycel hat.
Am Querschnitte eines Blattes, das von der Uredo- oder der
Teleutosporenform des Pilzes befallen ist, sieht man, dass die
hyalinen Mycelfäden den Intercellularräumen des parenchymati-
schen Gewebes folgen, und an Schnitten, die der Länge nach
gemacht sind, sieht man, dass das Mycel sehr reichlich veräs-
telt ist. Hin und wieder und besonders in sehr jungen
(Geweben bemerkt man in den Zellen gerundete Gebilde,
die mit den Mycelfäden zusammenhängen und die Haustorien
darstellen. Das Mycel kommt nicht nur in den Stielen derje-
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 6. 21
nigen Blätter, die Sporenhäufchen tragen, sondern auch in sehr
jungen, unterirdischen, weissen, erst im folgenden Jahre Blätter
tragenden Ausläufern reichlich vor. Die Infektion scheint im-
mer nur in der Erde stattzufinden. Ich habe nämlich eine
grosse Anzahl von den soeben erwähnten jungen Ausläufern
mit dem charakteristischen Mycel gesehen, die von älteren, un-
terirdischen Pflanzenteilen, in welchen ein Mycel nicht zu
finden war, gebildet wurden Zu untersuchen bleibt noch, ob
die Infektion durch die im Boden gebildeten resp. weiter
wachsenden Mvcelfäden der Uredo oder Sporidienmycelien
stattfindet, oder ob hier eine weitere unterirdische Sporenform
gebildet wird.
Die Fäbigkeit des Pilzes, wie es scheint, nur die zartesten
noch unterirdischen Geweben der Nährpflanze anzustecken
erklårt, warum die auf den Blåttern der verschiedenen Pirola-
Arten ausgesåten Uredosporen keine Infektion hervorzurufen
im Stande waren.
Ausser bei Chrysomyxa Pirolæ kommt aller Wahrscheinlich-
keit nach noch bei Ochropsora Sorbi (auf Anemone nemo-
rosa), Puccinia Pruni-spinose (auf Anemone ranunculoides),
Pucc. suaveolens (auf Cirsium arvense), Pucc. scandica und Puce.
Epilobii (auf Epilobium-Arten), Pucc. argentea (auf Adoxa) u. s.
w. eine unterirdische Infektion vor.
Kulturversuche mit Uromyces Geranii (DC.) Winter.
Die Zugehörigkeit des pustelförmigen Æcidiums (Æci-
dium Geranii DC.) zu dem gewöhnlichen auf unseren Geranium-
Arten, besonders Geranium silvaticum, vorkommenden Uromy-
ces hatte ich im Sommer 1897 Gelegenheit festzustellen. Æci-
diensporen, von Geranium silvaticum stammend und im Juni bei
Mustiala gefunden, wurden auf Blatter von Geranium silvati-
cum wieder ausgesät. Im August wurden unter zwölf Versuchen
in sieben spärlich Uredo-, reichlich aber Teleutosporen notiert.
22 Liro, Kulturversuche mit finnischen Rostpilzen.
Kulturversuche mit Gymnosporangium juniperinum (L.) Fr
Gleichzeitig mit den soeben besprochenen Versuchen mit
Uromyces wurde auch durch Kulturversuche gezeigt, dass Gym-
nosporangium juniperinum nur seine Pykniden auf Sorbus fen-
mica Kalm entwickelt.
Kulturversuche mit Peridermium Pini (Willd.) Kleb.
Die Lebensgeschichte des Peridermium Pini ist trotz zahl-
reicher Kulturversuche noch immer nicht bekannt geworden.
Auch die von mir im Sommer 1905 angestellten Versuche
haben keinen Beitrag zur Lösung der Frage geliefert. Unten
habe ich die Versuche tabellarisch zusammengestellt.
Ausgesäte = von Peridermium Pini.
Ek er erter RR rr
| !
. Versuche ; Ausge- Ausgesät auf | Erfolg am
Nr. såt am |
219— W 8/,05 | Campanula patula | negativ | 4905
221-222 %9/905 | N > ” = 8/305
| 223 | 8/05 > rotundifolia . >
| 224— 226 | 10/,05 | . » | . 4905
226 20/,05 | n = persicifolia » | 8/08
| 227228! 8/,05 . , = glomerata n on
| 229-280 5/.05 | Polypodium drynpteris n | 4/,05
ı 231 » Salix phylicifolia | n ”
| 232— 234 | 8/,05 Rhinanthus minor | ” n
235 | 6/,05 Picea excelsa | |
| | (junge Nadeln) 1905
236—242 | 1/05 | Senecio vulgaris . | 4/1605
248—24] „ | o, | |
245954 | 1/,06 | Melampyrum pratense " | 5/905
255 - 260 29,05 | . — silvaticum . 0,
'261—265 20/,05 | Ribes grossularia | |
| | (63 Blatter) | . om
: 266 —267 » | » rubrum (27 Bl.) | r ie
|
268 „ Populus tremula ” |,
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 6. 23
Peridermium Pini ist im sädlichen und mittleren Finland
ein sehr gemeiner Pilz, der an zahlreichen Orten sehr grossen
Schaden anrichtet. Wie weit der Parasit nach Norden geht,
ist leider nicht bekannt.
Halten wir aber an der Tatsache fest, dass der Pilz im
sädlichen und mittleren Finland allgemein vorkommt, so kön-
nen wir wohl getrost behaupten, dass die noch unbekannten
(Uredo- und) Teleutosporen auf einer oder einigen bei uns weit
verbreiteten und allgemeinen Pflanzen zu suchen sind.
Da Peridermium Pini, wie es scheint, bedeutend reich-
licher in kleineren, von Gewässern, Wiesenmooren etc. umge-
benen als in grösseren Kiefernwäldern auftritt, ist man geneigt
die Nährpflanze der fehlenden Teleutosporen unter den Pflan-
zen der erwähnten Standorte zu suchen.
Weiter scheint es ganz natirlich Peridermium Pini als
Entwickelungsform eines Cronartium anzusehen. Dazu berech-
tigt uns nicht nur das Auftreten des Pilzes, sondern auch des-
sen anatomischer Bau, der von demjenigen des Cronartium
asclepiadeum kaum abweichen diirfte.
Von einheimischen Pflanzen, die als Nåhrpflanzen den Teleu-
tosporenform der Cronartium-Arten bekannt sind, haben wir
nur Vincetoxicum officinale Moench, die einheimischen Ribes-
Arten (Rib. nigrum L., Rib. rubrum L., Rib. grossularia L.,
Rib. alpinum L.), Pedicularis palustris L. und Pedicularis scep-
trum Carolinum.
Von den obigen Pflanzen kann Vincetoxicum nicht in
Frage kommen, denn diese Pflanze kommt in Finland nur in
dem südwestlichsten Teile des Landes selten vor. Dass die
Ribes-Arten in keiner Beziehung zu Peridermium Pini stehen,
haben meine Versuche (Nr 261—267) gezeigt. Es bleiben also
nur die Pedicularis-Arten übrig.
Auf Pedicularis palustris habe ich früher!) ein Cronartium
Pedicularis aus Finland (Karelia olonetsensis, Kalajoki,
8/398) beschrieben. Dieser Pilz ist später von Tranzschel
1) J. 1. Lindroth (=Liro), Mycologische Notizen (Botaniska Notiser
1900, p. 246).
24 Liro, Kulturversuche mit finnischen Rostpilzen.
(nach miindlicher Mitteilung) auch an einigen Orten in Russland
gefunden worden. Im letzten Sommer habe ich den Pilz in Fin-
land (Tavastia borealis, Perho und Salamajårvi) im August
an vier verschiedenen Orten beobachtet und zwar in Gegenden.
wo Peridermium Pini oft etwa 50 Baume pro ha befallen
hatte. In Salamajarvi habe ich Cronartium Pedicularis auch
auf der neuen Nåhrpflanze Pedicularis sceptrum Carolinum L
an zwei Orten gefunden.
Wie bekannt kommt Pedicularis palustris in Europa auf
Sumpfwiesen, Moorböden etc. mehr oder weniger zerstreut oder
zahlreich vor, und in Finland ist sie in den siidlichen Teilen gemein
und tritt oft reichlich auf. Im mittleren Finland ist Pedicularis
palustris noch ziemlich gemein oder gemein auf ihren natiir-
lichen Standorten. Nach Norden hin wird sie aber mehr spår-
lich. Pedicularis sceptrum Carolinum ist ebenfalls über das
ganze finnische naturhistorische Gebiet verbreitet und zwar in den
siidlichen Teilen als selten. in den nördlichen aber als passim
oder ziemlich gemein.
Wenn wir also annehmen dürfen — was mir übrigens
ziemlich natiirlich erscheint — dass Peridermium Pini (Willd.)
Kleb. eine Entwickelungsform von Cronartium Pedicularis
Lindr. (Liro) ist, so findet der Pilz in Finland fast überall die
notwendige Nährpflanzenkombination Pedicularis + Pinus sil-
vestris.
Mit der obigen Kombination steht das reichliche Auf.
treten von Peridermium Pini in Finland gut in Einklang. Ge
gen die Kombination Peridermium Pini + Cronartium Pedi-
cularis wieder scheint die Seltenheit des Cronartium zu
sprechen. Aller Wahrscheinlichkeit nacb ist dieser Pilz gewiss
viel håufiger, als man jetzt annimmt.
Um aber die Kombination Peridermium Pini + Cronartium
Pedicularis mit Sicherheit festzustellen, sind ganz natärlich Kul-
turversuche durchaus nötig, und ich habe die Frage auch expe
rimentell zu lösen versucht. So habe ich anfangs Juni Spo
ren von Peridermium Pini auf Pedicwaris palustris ausgesät
Diese Versuche scheiterten leider alle an der Schwierigkeit der
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n.o 6. 25
Kultur von Pedicularis; die Pflanzen starben nämlich schon
nach zwei Wochen wegen der Bedeckung.
Noch möchte ich zu den Versuchen Nr. 236 —244 zurück-
kehren. Nach Wolff (Landw. Jahrb. 1877, p 740) sollen die Sporen
auch des Rindenrosts der Kiefer auf Scnecw-Arten das Coleo-
sporium Senecionis (Pers.) Fr. hervorbringen Auch Magnus
(Naturw. Rundschau 1. 1886, p. 310) will in gleicher Richtung
Erfolg gehabt haben Diese Versuche sind aber nicht streng wissen-
schaftlich durchgeführt (siehe Klebahn Die wirtswechselnden
Rostpilze p. 377-—378!) und sind also nicht beweisend. —
Betreffs dem finnischen Form von Peridermium Pini haben meine
Kulturversuche Nr. 236—244) ganz deutlich gezeigt, dass Sene-
cio vulgaris nicht zu dem Entwickelungscyklus des Pilzes gehört.
ACTA SOCIETATIS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA, 29, N:o 7.
KULTURVERSUCHE
MIT
FINNISCHEN ROSIFILZEN
II.
VON
Dr. J. IVAR LIRO.
(FRUHER J. I. LINDROTH).
MIT 6 IN DEM TEXT GEDRUCKTEN FIGUREN.
( Vorgelegt am 4. Mai 1907).
— 28
HELSINGFORS 1907.
KUOPIO 1908.
GEDRUCKT BEI K. MALMSTRÖM.
Die unten näher beschriebenen Kulturversuche mit finni-
schen Uredineen sind im Sommer 1906 im Forstinstitute zu
Evo gemacht. Weil ich früher !) über 268 Kulturversuche be-
richtet habe, beginnen die Versuche vom Jahre 1906 mit der
Nummer 269.
Melampsora betulina (Pers.) Desmaz.
(Melampsoridium betulinum Kleb.)
Blatter von Betula pubescens Ehrh., die Teleutosporen von
Melampsoridium betulinum (Pers.) Kleb. trugen, wurden im
Herbste 1905 eingesammelt. Die Blatter wurden mit einem
gewöhnlichen Blumentopfe bedeckt und so in meinem Garten,
auf Sandboden, der Ueberwinterung tiberlassen. Am 10. Mai
1906 wurden die Sporidien auf junge Nadeln von Larix deci-
dua Mill. (Versuche Nr. 269—270) und Larix sibirica Ledeb.
(Versuche Nr. 271—272) ausgesät. Die Lariz-Individuen, die etwa
10 Tage friher mittels Glasglocken isoliert wurden, blieben
vollkommen rostfrei.
Das Ergebnis dieser vier Kulturversuche stimmt mit dem-
jenigen der Versuche Nr. 200—205 ganz iiberein ?) und zeigt,
dass Melampsoridium betulinum im Norden eine ganz andere
Lebensgeschichte als im mittleren Europa 3) und England *) zu
haben scheint.
1) Liro, J. I: Kulturversuche mit finnischen Rostpilzen I. (Acta
Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 6).
2) Liro, J. I.: Kulturversuche I, p. 19.
8) Klebahn, H.: Die wirtswechselnden Rostpilze p. 402.
4) Plowright,Ch. B.: i Zeitschrift fär Pflanzenkrankheiten 1891, p.130.
4 Liro, Kulturversuche mit finnischen Rostpilzen.
Die Frage, ob Melampsoridium betulinum im Norden seine
Fähigkeit /Ecidien zu entwickeln ganz eingebässt hat, muss
dahingestellt bleiben. Geprüft wurde auch noch nicht, ob die
Sporidien Betula-Blätter direkt infizieren können. Dagegen habe
ich die Lebensgeschichte des Pilzes in einer anderen Beziehung
näher verfolgt. ”
Blatter von Betula pubescens, die nur Uredohäufchen
von Melampsoridium betulinum trugen, wurden teils im Kalt-
hause trocken wåhrend des Winters, teils im Freien auf Sand-
boden unter einem Blumentopfe aufbewahrt. Anfang Mai 1906
wurden die Sporen mikroskopisch untersucht. Es erwies sich
dabei, dass die Sporen, die während des Winters am Boden
lagen, alle, wie es erschien, schon im Herbste 1905 gekeimt
hatten. Das Sporenmaterial, das im Kalthause aufbewahrt
wurde, konnte ich nicht zur Keimung bringen.
Aus diesen Versuchen geht also hervor, dass die Uredo-
sporen von Melampsoridium betulinum bei uns weder trocken
noch feucht aufbewahrt den Winter ausdauern können.
Theoretisch gibt es aber eine Ueberwinterungsweise, von
welcher, meines Wissens, betreffs der Rostpilze noch nichts
bekannt sein dürfte. Man könnte sich nämlich vorstellen, dass
das Mycel auch in den im Herbste abgeworfenen Blättern wäh-
rend des Winters sich lebenskräftig erhält und im Friihjahre
auf Kosten des in den Zellen vorkommenden Nahrungsmaterials
vegetativ auswachsen und auf diese Weise, vorausgesetzt dass
die alten Blatter junge beriihren, eine direkte Infektion her-
vorrufen könnte. Um diese Möglichkeit zu prüfen habe ich
folgende Versuche (Nr. 273—274) angestellt.
Junge Bäumchen von Betula pubescens wurden am 2.
Mai 1906 mittels kleiner Glashäuschen isoliert. Am 8. Mai
waren die Betula-Blätter etwa 1—1,5 cm lang. Am selben Tage
wurden auf diese jungen Blätter die oben angeführten alten,
mit Uredomycelium versehenen Blätter gelegt. Die Versuchs-
pflanzen, von denen während des Sommers leider mehrere Blät-
ter starben, erwiesen sich Ende September ganz rostfrei.
Aus den zwei letzten Versuchen kann also folgendes abge-
leitet werden: Melampsoridium betulinum kann in den im
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 7. 5
Herbsteabgeworfenen Blättern im vegetativen Zustande
nicht als lebens- und infektionsfähig überwintern.
Sehr nahe lag die Frage, ob Melampsoridium betulinum
vielleicht im vegetativen Zustande in den lebenden
Teilen der Birke iberwintert. Um diese Frage zu
entscheiden stellte ich folgende Versuche an.
Zwei Båumchen von Betula pubescens, die im Sommer
1905 von Melampsoridium betulinum befallen waren, wurden
(Versuche Nr. 275—-276) Anfang Mai 1906 mittels Glashäuschen
isoliert. Sie standen den ganzen Sommer bedeckt und erwiesen
sich im September 1906 ganz rostfrei.
Betreffs der beiden obigen Versuche muss besonders her-
vorgehoben werden, dass die Versuchspflanzen keine
den Winter hindurch persistierende Blatter
trugen.
Die soeben ausgesprochene Bemerkung erscheint vielleicht
als ganz überflüssig, ist aber, wie ich sogleich zeigen werde,
von grosser Bedeutung für die Frage über die Ueberwinterungs-
möglichkeit des Pilzes. Im allgemeinen fallen die Blätter unse-
rer Laubbäume, nachdem sie ihre physiologische Tätigkeit im
Herbste beendet haben, ab. Allein einige Laubhölzer und
unter ihnen unsere grösseren Betula-Arten (B. pubescens und
B. verrucosa) zeigen, dass eine Verlängerung der Lebensdauer
der Blätter durch besondere äussere Verhältnisse möglich ist.
Schon seit längerer Zeit war es mir bekannt, dass die
Keimlinge und die sehr jungen Betula-Individuen ihre Blätter
ungewöhnlich spät im Herbste noch behalten und während der
drei letzten Jahre habe ich Gelegenheit gehabt diese Erschei-
nung näher zu verfolgen. Mehrere Betula-Keimlinge, die ich
möglichst spät untersuchte, trugen oft zwei kleine Blätter, die
dunkel- oder graugrün verfärbt waren. Von solchen Keimlingen
habe ich eine Anzahl im Herbste 1905 und 1906 genau mar-
kiert und sie im folgenden Frühjahre nach dem Schneeschmelzen
untersucht. In mehreren Fällen fand ich, dass die zarten Be-
tula-Individuen ihre herbstlich verfärbten Blätter im folgenden
Frühjahre trugen und dass diese (nach den Beobachtungen vom
Jahre 1906) erst in dem zweiten Herbste abfielen. Die Betula-
6 Liro, Kulturversuche mit finnischen Rostpilzen.
Keimlinge verhalten sich also ganz wie mehrere von unseren
Kräutern, wie z. B. Vicia sepium, Capsella bursa pastoris,
Thlaspi arvense, Hieracium pilosella, und Arten von Lamium,
Veronica, Myosotis, Trifolium, Senecio, Fragaria, Brunella,
Rumex, Ranunculus, Alchimilla, Erysimum, Barbarea, Achillea,
Stellaria, Arenaria, Goodyera, Orobus, Daucus, Viola, unsere
Gramineen und Cyperaceen etc., die alle im Friihjahre herbstlich
verfårbte Blåtter tragen können, die noch lebens- und assimi-
lationsfåhig sind ‘).
Aus den Untersuchungen mehrerer Mykologen ist hervorge-
gangen, dass eine Anzahl parasitischer Pilze in den Geweben
der den Winter gelegentlich ausdauernden Blätter über-
wintern. Für die Rostpilze hat Klehahn?) die bekannten
Fälle zusammengestellt. Auf Grund eigener Untersuchungen
kann ich noch folgende anführen: Puccinia Hieracii Mart. auf
Hieracium pilosella L. (coll), Uromyces Trifolii-repentis (Cast.)
Liro auf Trifolium repens L. (von anderen Pilzen Peronospora
Vicie (Berkl.) de Bary auf Vicia sepium L., Peronospora Myoso-
tedis de Bary auf Myosotis intermedia Link, Ramularia Barba-
ree Peck auf Barbarea stricta Andrz.) und schliesslich Melam-
psora betulina (Pers.) in den Blåttern der Keimlinge von Be-
tula-Arten.
Um dass Ueberwintern von Melampsora betulina in den
Birkenblåttern resp. in den Knospen festzustellen machte ich
im Oktober 1905 drei Versuche und zwar so, dass in einem
Versuche (Nr. 277) drei und in zwei Versuchen (Nr. 278—279)
je ein Pflänzchen zur Anwendung kam. Die 2—6 cm hohen
Pflänzchen waren alle sehr stark von der Uredoform zu Me-
lampsoridium betulinum befallen. In dem Versuche Nr. 277
wurden die jungen und zarten Blatter vor dem Beginne des
Versuches nicht entfernt; dies geschah aber in den Versuchen
Nr. 278—279. |
1) Zu den genannten Pflanzen gehören auch junge Individuen von
Crataegus coccinea, die (bei Evo) oft den Winter hindurch persistierende
Blätter tragen, die im Frühling ganz stärkeleer sind, im Dunkeln aber, wie
ich experimentell festgestellt habe, kräftig Zuckerlösung assimilieren und
Stärke bilden.
2) Klebahn, H.: Die wirtswechselnden Rostpilze p. 47 und folg.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 7. 7
Die Pflänzchen selbst, die auf offenem, feuchten Sand-
boden in meinem Garten wuchsen, wurden nicht ausgegraben.
Der Boden wurde um die Versuchspflanzen herum nur sorg-
fältig gesäubert und eine Glasglocke über die Pflänzchen tief
in die Erde hineingedriickt. Um die Glasglocke wurde schliess-
lich noch reiner Sand etwa 5 cm hoch gelegt (Fig. 1, c). Die
auf diese Weise hergestellten Versuche wurden noch, um jede
Erschätterung der Gläser zu verhindern, mit mehreren Pfählchen
umgeben und standen so vollkommen unberührt den ganzen
Herbst 1905 und den Winter und Frühling 1906.
Mitte Mai 1906 untersuchte ich die Betula-Pflänzchen und
fand, dass im Versuche Nr. 277 an den vorjährigen Blättern
nebst vielen alten Uredohäufchen, mit blassen Sporen, einige
junge rotgelbe Häufchen sich entwickelt
hatten.
Um diese Zeit — ich betone dies
besonders — trugen die angepflanzten
Larix-Individuen noch keine Rosthäuf-
chen. Diese Tatsache und die Anord- 4
nung der Versuche zeigen unbestrit- 4 X
ten, dass die Rosthäufchen an - ..- 7% ji
den Blättern der Birkenkeim- Fig, 1. Schematische Darstel-
linge in keiner Beziehungzu lung des Versuches Nr. 277.
einer Cæoma-Form standen, å Die Glasglocke.
sondern dass sie von der im b. Die Oberfläche des Bodens.
Herbste 1905 beobachteten , Der kleine Wall von Sand.
d. Keimlinge von Betula pu-
Uredoform von Melampsoridium _bescens.
stammten.
Ende Mai hatten die Betula-Pflänzchen einige neue, 1—2
cm lange Blätter entwickelt, die im Versuche Nr. 277 junge und
ungewöhnlich grosse Uredohäufchen, die fast cæomaartig aus-
sahen, aufwiesen. In den Versuchen Nr. 278—279 wurden nur
vereinzelte, kleinere Uredohäufchen beobachtet. Die Rostlager
kamen nur an den Rändern und den Nerven (Versuch Nr. 277)
der Blätter vor und erzeugten in dem letzten Falle sogar kleine
Hypertrophien der Blätter. Die mikroskopische Untersuchung
zeigte, dass die gebildeten Rostlager echte Uredohäufchen waren.
8 Liro, Kulturversuche mit finnischen Rostpilzen.
Die im Versuche Nr. 277 an den jungen Blåttern beobach-
teten Uredobåufchen kann man ungezwungen auf eine Ure-
doinfektion aus den an den vorjåhrigen Blåttern auftretenden
jungen Sporenhäufchen zurückführen. Da aber in den Versuchen
Nr. 278-279 alle Blätter entfernt wurden, muss man wohl
annehmen, dass der Pilz, wahrscheinlich als junges Mycel, in
den Geweben der Knospen überwinterte.
Ende Mai fand ich in der unmittelbaren Nähe des Forst-
instituts einen teilweise ausgerodeten Platz, wo Keimlinge von
Betula pubescens sehr reichlich vorkamen. Sie waren fast aus-
nahmslos von der Uredoform von Melampsoridium betulinum
stark befallen. Um diese Zeit findet man sonst bei uns wohl
nie Uredohäufchen an den zarten Blättern älterer Bäume. Erst
später findet man Uredohäufchen an den Blättern jüngerer Be-
tula-Individuen und erst im Hochsommer treten sie an den
Blättern der Bäume auf. Das Auftreten des Pilzes beginnt also
im Frühling an den jungen und frühzeitig entwickelten Blättern
der Betula-Keimlinge. Von diesen hebt der Pilz sich allmählich
empor vermittels mehrerer Uredogenerationen um schliesslich
die Gipfel der höchsten Bäume zu erreichen.
Fassen wir nun die Ergebnisse der Versuche nochmals
kurz zusammen, so sind sie:
1:0. Melampsoridium betulinum bildetin nördlichen
Gegenden kein Acidium auf Lari aus.
2:0. Der Pilz kannin seinem Uredostadium
(Sporen) nicht iberwintern.
3:0. Das Mycelium in den im Herbste abge-
worfenen Blåttern ist ohne biologische Bedeu-
tung fair den Pilz.
40. Der Pilz Gberwintert (wahrscheinlich
als Mycelium) in den Geweben der Blätter und
Knospen der Keimpflänzchen.
5:o. Der Pilz scheint nicht in den Knospen
älterer Betula-Individuen zu fiberwintern.
6:0. Die Melampsoridium-Vegetation schreitet
jährlich von den Keimlingen allmählich höher
bis zum Gipfel der Bäume empor.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 7. 9
Wie ist schliesslich der oben besprochene Pilz zu benennen?
Klebahn hebt als charakteristisch för die Gattung Melampso-
ridium das Vorkommen eines Pseudoperidiums bei der Uredo-
form und die Ausbildung eines ebenfalls mit einem echten
Pseudoperidium versehenen Æcidienform, hervor. Weil bei unse-
rem Pilze die Æcidienform wegfållt und die Teleutosporenform
von derjenigen der echten Melampsora-Arten nicht abweicht,
miissen wir uns ausschliesslich an die Uredoform halten. Nur
das Vorkommen eines Pseudoperidiums bei der Uredoform
berechtigt uns aber nicht den Pilz von der alten Gattung
Melampsora zu trennen, besonders weil bei einigen Arten dieser
Gattung wenigstens anfånglich ein deutliches Pseudoperidium
vorkommt. Solche Arten sind, um ein Beispiel zu nennen,
Melampsora Lini (Pers.) Desm. und Melampsora Allii-populina
Kleb. Ich muss also den bei uns vorkommenden Pilz als eine
veritable Melampsora betrachten !) und nenne ich die Art Me-
lampsora betulina (Pers.) Desm.
In Skandinavien und in denjenigen Gegenden von N. W.-
Russland, wo Larix nicht vorkommt, möchte der auf Betula-
Arten vorkommende Pilz die nicht wirtswechselnde Melampsora
betulina sein.
Im Sommer 1905 und 1906 beobachtete ich, dass der
genannte Pilz bei E vo auch auf die von N.-Amerika eingefährte
Betula papyrifera March. überging und auf diese sowohl Uredo-
wie Teleutosporen erzeugte.
Chrysomyxa Ledi (Alb. & Schwein.) de Kary.
Tranzschel?) berichtet, dass er auf Grund in den
Jahren 1902 und 1903 gemachter Beobachtungen zu der Ueber-
zeugung gekommen sei, dass Æeidium coruscans (Fr.) Reess 3)
im Zusammenhange mit einer übersehenen Chrysomyza-Art
1) Siehe auch Liro Finlands Rostsvampar (Uredinex fennica) p. 522!
2) Centralblatt f. Bakt. 2. Abt. Bd. XI, 1903, p. 106.
8) Die Rostpilzformen der deutschen Coniferen (Abhandl. d. Nat.
Gesellsch. zu Halle, Bd. XI, p. 100).
10 Liro, Kulturversuche mit finnischen Rostpilzen.
auf Ledum palustre L. stehe. Die vermutliche neue Art nannte
er (1. c.) Chrysomyxa Woronini. Betreffs des Unterschiedes der
neuen Art von der alten Chrysomyxa Ledi (Alb. & Schwein.)
sagt er (I. c.): »Die Teleutosporenlager» (von Chrysomyxa Wo-
ronini Tranzsch.)»überziehen die Unterseite der im Frühjahr
aus der Knospe hervortretenden Blätter, während bei Chr.
Ledi De Bary sie auf den vorjährigen Blättern zu finden sind;
das die Teleutosporen erzeugende Mycel ist perennierend und
bildet Hexenbesen«.
Betreffs des Namens Chrysomyxa Woronini muss ich
bemerken, dass er, wenn der Pilz für die Wissenschaft neu wäre,
in Chrysomyxa coruscans (Fr.) umzutaufen wäre. Dies wird
wohl aber jetzt nicht notwendig, denn Chrysomyxa Woronini
Tranzsch. scheint, wie ich bald zeigen werde, nur eine besondere
Entwicklungsform von Chrysomyxa Ledi (Alb. & Schwein.) de
Bary zu sein.
Aicidium coruscans tritt bei uns im allgemeinen sehr früh
auf, in der Regel im Mai und Anfang Juni. Ende Juni ist der
Pilz schon ganz verschwunden!) Erst einige Wochen später
im Juli tritt Acidium abietinum auf. Das Auftreten der beiden
Æcidienformen ist also ein derartiges, dass es nicht unmöglich
erschien, dass Eeidium abietinum teilweise eine Reproduktions-
form von Æeidium coruscans sein könnte. Um diese Frage zu
entscheiden habe ich folgende Versuche angestellt.
Junge Individuen von Picea excelsa, die Æcidium coruscans
trugen und deren Nadeln soeben von den Knospenschuppen
befreit worden waren, wurden mittels kleiner Glashäuschen am
25. Mai 1906 isoliert (Versuche Nr. 280-281). Am 29. Mai wur-
den die jungen, noch zusammenstehenden Nadeln der isolierten
Fichte benetzt und sehr reichlich mit Sporen von Æeidium
coruscans besät. Die beiden Fichten blieben ganz rein. Wäh-
rend des Sommers trat kein einziges Æcidium auf. Die Ver-
suche zeigen also, dass Atcidium coruscans die Fichten-
Din Tavastia australis bei Evo. An schattigen Orten, wo
die Entwicklung der Fichtenknospen eine sehr verspåtete ist, tritt Arcidium
coruscans bisweilen noch im Juli auf.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 7. 11
nadeln nicht infizieren, d. h. dass das Æcidium
sich nicht reproduzieren kann.
Fast gleichzeitig, d. h. am 24. Mai 1906 isolierte ich ver-
mittels Glashäuschen drei Ledum-Individuen an ihrem natärli-
chen Standorte. Am 1. Juni wurden Sporen von Acidium
coruscans auf die jungen Ledum-Blätter ausgesät. Bis jetzt (25.
Juni 1907) ist kein Erfolg eingetreten. Die Versuchspflanzen
haben trotz der Isolierung garnicht gelitten und die Knospen
entwickelten sich im Mai 1907 ganz normal. Die Versuchs-
pflanzen werden noch ein Jahr isoliert stehen bleiben.
Die von Tranzschel!) erwähnte Teleutosporenform von
Chrysomyza Woronini kommt in Finland Ende Mai — Anfang
und Mitte Juni ziemlich häufig vor. Ausnahmsweise findet man
den Pilz auch (bei Evo) in September und Oktober an den
kümmerlich entwickelten Blättern ungewöhnlich spät treibender
Knospen.
Da zu vermuten war, dass die Sporidien von Chryso-
myxa Woronini Tranzsch. das an den Fichtennadeln auftretende
„Leidium abietinum Alb. & Schwein. hervorrufen könnten, habe
ich folgende Versuche gemacht.
Junge Exemplare von Picea excelsa wurden am 24. Mai
1906 mittels Glashäuser isoliert. Am 1. Juni wurden auf die
Nadeln Sporidien von Chrysomyza Woronini ausgesät. Ende’
Juli beobachtete ich in allen Versuchen (Nr. 282—284) an
vereinzelten Nadeln Pykniden und Æcidien (Aicidium abietinum).
Die obigen Versuche dauerten bis Juni 1907, wåhrend
welcher Zeit die Versuchspflanzen ohne zu leiden in ihren Glas-
häusern isoliert standen. Mitte Juni 1907 fand ich Æeidium
coruscans in kleiner Menge an einer Fichte. — In der Natur
habe ich diesen Sommer bei Evo kein einziges Exemplar von
‚Eeidium coruscans gefunden.
Die Versuche zeigen also, dass die Sporidien von Chryso-
myxa Woronini Tranzsch. an den Nadeln von Picea excelsa sowohl
die gewöhnliche Æeidium abietinum wie Atcidium coruscans
hervorrufen.
1) Centralbl. f Bakt. 2 Abt. Bd. XI, 1903, p. 106.
12 Liro, Kulturversuche mit finnischen Rostpilzen.
Neuerdings hat Magnus!) äber das Auftreten von Chryso-
myxa Rhododendri (DC.) de Bary bei Madonna di Campiglio im
Sept. 1906 auf Picea pungens Engelm. var. glauca hort. berichtet.
Ein ähnliches Uebersiedeln von Acidium coruscans (Fr.) und
die gewöhnliche Æcidienform von Chrysomyxa Ledi (Alb. &
Schwein.) de Bary habe ich in den Jahren 1905 und 1906 bei
Evo beobachtet und erlaube ich mir hierüber folgendes mit-
zuteilen.
Anfang Juni 1905 teilte mir Herr Forstmeister A. S.
Arimo mit, dass er auf Picea alba Link unweit des Forstinsti-
tutes eidium coruscans gefunden hatte. Einige Tage später
untersuchte ich an Ort und Stelle die angepflanzten Picea alba-
Individuen und fand dabei sechs Triebe, die von Zeidium
coruscans in typischer Weise befallen waren. Ledum kam in
unmittelbarer Nähe sehr reichlich vor und war von Chrysomyxa
Ledi und deren Form Chrysomyxa Woronini ziemlich stark
befallen. Zum Institute zurückgekommen untersuchte ich genau
alle Picea alba-Individuen in den Pflanzschulen des Institutes
und dabei entdeckte ich fünf von Acidium coruscans befallene
Triebe.
Während des Sommers 1905 konnte ich auf Picea alba
Æeidium abietinum nicht finden, obwohl ich es sehr fleissig
suchte; auch auf Picea excelsa trat der Pilz unweit des Forst-
institutes sehr spärlich auf, wogegen Æecidium coruscans überall
ungewöhnlich reichlich zu finden war.
Im Sommer 1906 war das Verhältnis bei Evo ganz
umgekehrt. cidium coruscans war nur in vereinzelten
Exemplaren auf Picea excelsa zu finden und kam nicht auf
Picea alba vor. Æeidium abietinum dagegen trat in solcher
Reichlichkeit, wie ich unterhalb 62° n. Br. noch nie gesehen
habe, auf. Einzelne ältere und jüngere Bäume (Picea excelsa)
sahen fast gelb aus und keine ganz pilzfreie Fichte war zu finden.
Am 1. Juni säte ich Sporidien von Chrysomyza Woronini
') P. Magnus: Auftreten eines einheimischen Rostpilzes auf einer
neuen aus Amerika eingeführten Wirtspflanze (Ber. d. deutsch. bot. Gesellsch.
Bd. 24, 1906, p. 474—476).
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 7. 13
auf junge Nadeln von Picea alba aus. Etwa fiinf Wochen
später bemerkte ich, dass die Nadeln der Versuchspflanzen (Ver-
suche Nr. 285—287) sehr reichlich Pykniden trugen und Mitte
Juli brachen die Pseudoperidien von Acidium abietinum überall
hervor.
Die Versuche zeigen also, dass die Sporidien von
Chrysomyxa Woronini Tranzsch. die Acidienformvon
Chrysomyxa Ledi (Alb. & Schwein.) de Bary auch auf
Picea alba Link hervorrufen kénnen.
Interessant ist, dass Chrysomyxa Ledi Æcidien auch auf
Picea Engelmanni bildet, wie ich in den Pflanzschulen des
Forstinstitutes zu Evo im Sommer 1907 Gelegenheit zu beo-
bachten gehabt habe.
Hier müssen wir auch der Chrysomyzxa ledicola (Peck)
Farlow gedenken. Farlow‘) berichtet, dass Herr Taxon auf
den White Mountains in Sommer 1884 auf Picea nigra Link
ein Zeidium, das dem Ecidium abietinum vollständig gleich
war, gefunden hat. In unmittelbarer Nåhe von Picea nigra
trat auf Ledum latifolium Jacq. eine Uredo, die Farlow als
die alte Uredo ledicola Peck ?) bestimmte, auf. Farlow lässt es
allerdings dahingestellt, ob das Æeidium abietinum auf Picea
nigra zu dieser Chrysomyxa ledicola (Peck) Farlow gehört, und
noch heute ist die Frage betreffs des Zusammengehörens dieser
Sporenformen unentschieden?). Jetzt drångt sich die Frage auf, ob
nicht Chrysomyxa Ledi und Chrysomyxa ledicola identisch sind.
Uredo ledicola Peck soll sich sehr merklich von der Uredo-
form der (Chrysomyxa Ledi (Alb. & Schwein.) de Bary unter-
scheiden *). Die lredohäufchen sollen immernuraufder
1) Farlow, W. G.: Notes on some species of Gymnosporangium and
Chrysomyxa of the United States (Proc. of the Americ. Acad. of Arts and
Scienc. 1885, p. 320).
2) Peck, Ch. H.: in 25 Report of the New-York State Museum etc.
1873, p. 90.
8) Farlow, W. G.: Bibliograph. Index of North American Fungi, 1905,
p. 13.
4) Siehe auch Schröter: Beiträge zur Kenntniss der nordischen
Pilze, p. 14 (Jahresbericht der schles. Gesellsch. für vaterl. Cultur 1887.)
14 Liro, Kulturversuche mit finnischen Rostpilzen.
Oberseite der Blätter in rundlichen oder länglichen, fast
spaltenförmigen Häufchen hervortreten, die in kleinen Gruppen
oder kreisförmig angeordnet sind.
Ein Gegenstiick zu diesem eigenartigen Auftreten finden wir
manchmal auch bei Chrysomyxa Ledi. Hin und wieder bemerkt
man, dass an jiingeren Zweigen und an den Blattstielen von
Ledum palustre ungewöhnlich grosse, bis zu ein und sogar
anderthalb Millimeter lange und etwa 1 mm breite Uredo-
håufchen, die bisweilen in kleinen Gruppen zusammenstehen,
auftreten. Allein das Auftreten der Uredohäufchen an der
Oberseite der Blatter habe ich nicht beobachtet.
Als einen wichtigen Unterschied zwischen den beiden
Ledum-Pilzen hat man das Vorkommen eines Pseudoperidiums
bei Uredo ledicola hervorgehoben. Ein solches Pseudoperidium
kommt aber, wie ich konstatiert habe, auch bei der Uredoform
von Chrysomyxa Ledi vor‘). Ein morphologischer Unterschied
zwischen Chrysomyra ledicola und Chrysomyxa Ledi dürfte dem-
gemåss nicht existieren. Hervorzuheben ist noch, dass Far-
low Uredohäufchen von Uredo ledicola fand, die denjenigen
von Chrysomyxa Ledi ganz gleich waren.
Wenn wir die grosse morphologische Uebereinstimmung
zwischen Chrysomyxa ledicola und Chrysomyxa Ledi beachten,
so erscheint es uns ganz natürlich, dass auch Chrysomyza ledi-
cola eine heteröcische Rostart darstellt. Fir diese Annahme
spricht auch der beachtenswerte Umstand, dass Æridium abieti-
num in N.-Amerika und zwar auf Picea nigra und Picea
Engelmann: an Lokalitåten, wo Chrysomyxa ledicola vorkommt,
auftritt. In Europa wieder kommt Chrysomyxa Ledi auf Picea
excelsa, Picea obovata, Picea alba und Picea Engelmanni vor.
Alle bisher bekannten Tatsachen scheinen also für eine
1) Ein Pseudoperidium habe ich auch bei der Uredoform von Chryso-
myra Cassandre (Gobi) Tranzsch. Chr. Pirole (DC.) Rostr., Chr. Empetri
(Pers.) Schröt. d. h. bei allen finnischen Arten, die Uredosporen bilden,
gefunden. Das Vorkommen eines Pseudoperidiums bei der Uredosporenform
dürfte vielleicht für alle Chrysomyxa-Arten, die Uredosporen bilden, charak-
teristisch sein.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 7. 15
auf Ledum vorkommende Chrysomyxa mit weiter Verbreitung
in Europa, Asien und N.-Amerika zu sprechen.
Lagerheim!) hält Chrysomyaa ledicola für eine eigene
Art und Klebahn*) schreibt bei Besprechung dieses Pilzes:
»Es scheint aber, als ob auf Ledum palustre L. und L. græn-
landicum Retz. (= latifolium Jacq.) in Grönland (und Nordamerika)
eine autöcische Chrysomyxa lebt, welche der heteröcischen
Chr. Ledi sehr ähnlich ist».
Zu der Anschauung, dass auf Ledum eine autöcische
Chrysomyza lebt, ist man besonders durch eine Angabe von
Rostrup®) gekommen. Rostrup berichtet nämlich (1. c.),
dass auf Grönland, wo die Fichte fehlt, Chrysomyxa Ledi
(Alb. & Schwein.) de Bary ihre Æcidien an der Oberseite der
Blätter von Ledum palustre L. und Ledum grenlandicum Retz.
(= latifolium Jacq.) bildet. Nach dem was jetzt über Chrysomyxa
Ledi bekannt ist, erscheint es sehr dringend den Pilz von Grön-
land noch einmal genau zu untersuchen. Rostrup schreibt
(wörtlich übersetzt bei Klebahn, Die wirtsw. Rostp. p. 390):
»Diese Atcidien ... haben einen ganz gleichen Bau, nur dass
die Peridie mehr unregelmässig aufspringt. Das weisse Peri-
dium wird von Zellen von demselben eigentümlichen Bau, wie
bei Æeidium abietinum gebildet, und die Sporen gleichen denen
desselben ebenfalls, indem sie dicht warzig, kugelig — eiförmig,
25—32 ju lang und 20—25 # dick sind. Die einzelnen Zellen
in der Peridie sind 30—50 w lang und 20—28 w dick. Abge-
sehen davon, dass sie zu einem Häutchen zusammengewachsen
sind, weichen sie von den Sporen wesentlich durch ihre mehr
kantige Form (im optischen Schnitt 6 eckig) und ihre dickere
Wand ab».
Obwohl das oben angeführte sehr überzeugend erscheint,
so muss ich jedoch bezweifeln, dass Rostrup ein echtes
Acidium beschrieben hat. Die grossen Uredohäufchen von
(Tromsö Museums Aarshefte 16, 1893, p. 106).
3) Klebahn, H.: Die wirtswechselnden Rostpilze 1904, p. 390—391.
3) Rostrup, E.: Fungi Grænlandiæ (Meddelelser om Grönland, Ill,
1888, p. 535).
16 Liro, Kulturversuche mit finnischen Rostpilzen.
Chrysomyxa Ledi an dem Stamme und den Blattstielen des
Mottenkrautes sind nämlich in der Tat nicht allzu unähnlich
einem ZEcidium, so dass es sehr wahrscheinlich ist, dass
Rostrup nur grosse Uredohåufchen gesehen hat. Die ganze
Beschreibung Rostrups passt sehr gut fiir die grosse Uredo-
form der Chrysomyra Ledi, nur die Grösse der angegebenen
Peridienzellen stimmt nicht. Es ist aber möglich, dass diese
unter Umständen die von Rostrup angegebene Grösse erreichen
können; die von mir gemessenen waren nur von 10 bis 30 u
lang und etwas schmäler.
Auch Chrysomyxa ledicola hat Dietel!) als eine Æcidien-
form d. h. als ein Cæoma aufgefasst, weil er die Uredo ledicola
Peck mit Ceoma ledicola ersetzen will. Es handelt sich aber
auch hier wohl nur um eine grosse Uredoform.
Das Auftreten der Chrysomyxa auf Grönland scheint sehr
för die Annahme zu sprechen, dass dieser Pilz autöcisch, mit
drei Sporenformen auf Ledum sei, und zwar, weil der
Æcidienwirth Picea auf Grönland nicht vorkommt.
Weil wir jetzt aber die Lebensgeschichte der Chrysomyxa Ledi
bedeutend besser als fröher kennen, können wir ihr Auftreten
auf Grönland in sehr natärlicher Weise erklären, ohne eine
Autöcie mit drei Sporenformen annehmen zu müssen.
Wir werden also die verschiedenen Ueberwinterungsmöglich-
keiten des Pilzes näher betrachten.
Aicidium abietinum tritt, wie gesagt, ziemlich spät von
Mitte Juli und August auf. Die Infektion der Blatter von
Ledum palustre scheint Ende Juli und Anfang August stattzu-
finden. In der Natur gemachte Beobachtungen und einige Ver-
suche, die ich angestellt habe, zeigen, wie die Entwicklung
des Pilzes fortschreitet.
An ihren natärlichen Standorten wachsende Ledum-Indivi-
duen wurden (Versuche Nr. 288—289) am 24. Mai 1906 mittels
Glashåuser isoliert. Am 4. August wurden an deren Blättern
sehr reichlich Sporen von ZÆæeidium abietinum ausgesät. Am
29. September wurden die Versuchspflanzen untersucht, und
NDietel, P: Untersuchungen über Rostpilze (Flora 1891, p. 147).
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 7. 17
zwar bemerkte ich dabei, dass reichliche, junge Teleutosporen-
anlagen sich entwickelt hatten. Bei der mikroskopischen Unter-
suchung zeigte es sich, dass die Teleutosporen erst im Begriffe
waren, sich vom Mycel zu differenzieren. An etwa hundert
Blättern bemerkte ich nur einige kleine Uredohäufchen. Die
Ergebnisse der Versuche klingen gut zusammen mit meinen
seit vielen Jahren in der Natur gemachten Beobachtungen und
zeigen, dass in unseren Breiten (speziell zwischen 61? und 62?
n. Br.) die Zcidiensporen von Chrysomyxa Ledi im Herbste
fast ausschliesslich nur Teleutosporenanlagen hervorrufen. Die
eigentliche Ausbildung der Teleutosporen scheint während des
Schneeschmelzens Ende April, im Mai und Anfang Juni zu erfolgen
und um diese Zeit werden auch die Uredosporenhäufchen nach
und nach gebildet. Die sogleich keimenden Basidiensporen
infizieren die jungen, aus ihren Knospen hervortretenden Fich-
tennadeln, aus welchen man Anfang Juli die Pykniden und
etwa zwei Wochen später die Zcidien hervorbrechen sieht. Die
AEcidiensporen infizieren wieder die im Sommer gebildeten
Ledum-Blåtter, so einen neuen Entwicklungskreis beginnend.
Die im Frühling gebildeten Uredohäufchen verbreiten na-
türlicherweise den Pilz während des Sommers und kommen an
den einmal infizierten Blättern den ganzen Sommer und Herbst
mehr oder weniger reichlich vor. Das in den Blättern über-
winternde Mycel produziert auch im folgenden Frühjahre Uredo-
sporen.
Ueber das überwinternde und Uredosporen erzeugende Mycel
kann ich folgende Beobachtung mitteilen. Im Juli 1905 wurde
ein Zweig von Ledum, der einige grosse Uredohäufchen trug,
genau bezeichnet. Im Juni 1906 fand ich an dem jezt zwei
Sommer alten Zweige neue, grosse Uredohäufchen und — was
besonders interessant war — dass die sämtlichen Blätter, die
sich aus der Knospe entwickelt hatten, von Chrysomyxa Woro-
nini Tranzsch. befallen waren. Auch der soeben aus der
Knospe gebildete Zweig trug einige grosse Uredohäufchen.
Diese Beobachtung ist in mancher Beziehung wichtig. Sie
zeigt, dass das Mycel in den lebenden Rindenteilen der Ledum-
Pflanze überwintert und während wenigstens zwei nach einander
2
18 Liro, Kulturversuche mit finnischen Rostpilzen.
folgender Sommer Uredosporen produziert, und dass das Æci-
dium für den Pilz also nicht durchaus notwendig ist. Weiter
zeigt sie, dass das Mycel der gewöhnlichen Chrysomyxa Ledi
(die auch an den Blättern vom Jahre 1905 reichlich vorkam)
während des Sommers in die Knospen hineinwachsen kann,
die Anlagen der Blätter infizieren und im nächsten Frähjahre an
ihnen die Teleutosporen von Chrysomyxa Woronini nebst neuen
Uredohäufchen von Chrysomyxa Ledi produzieren vermag.
Nachdem ich diese Tatsache festgestellt hatte, untersuchte
ich sehr genau den unweit meiner Wohnung vorkommenden,
ziemlich grossen Ledum-Bestand, wo Chrysomyxa Woronini jähr-
lich auftritt und dort fand ich mehrere ganz ähnliche Fälle.
An den Blättern vom Sommer 1905 kamen typische Uredo- und
Teleutosporenhäufchen, und an dem Stamme grössere Uredo-
häufchen der Chrysomyxa Ledi vor, während die Blätter vom
Sommer 1906 Chrysomyza Woronini, der Stamm wieder grosse
Uredohäufchen von Chrysomyxa Ledi trugen. Diese Beobach-
tungen stimmen also ganz mit meinen Kulturversuchen überein
und zeigen, dass Chrysomyxa Woronini nur eine besonders
entwickelte Form von Chrysomyxa Ledi ist.
Schon Tsanzschel!) erwähnt, dass das Mycel von Chry-
somyxa Ledi (forma Woronini) perennierend ist und Hexenbesen
bilde. Zwei solche Hexenbesen sind in der Figur 2 abgebildet.
Die beiden Ledum-Individuen waren im Absterben, denn jedes
ihrer Blätter war (an der Unterseite) von den Teleutosporen-
häufchen der Chrysomyxa Ledi (forma Woronini) befallen. Die
Infektion der beiden Pflanzen geschah spätestens im Herbste
1902.
Dass die Infektion wirklich vor 4 Jahren geschah ist sehr
leicht zu beweisen. Wir sehen, dass die Pflanzen ein vierjäh-
riges Zweigsystem aufweisen. Alle jetzt lebenden Endzweige —
ohne Ausnahme — sind vom Pilze befallen. In allen toten
Zweigen kann man das Pilzmycel mikroskopisch nachweisen.
In beiden Ledum-Individuen kann man in den grösseren Zweigen
1) Tranzschel, W.: Versuche mit heteröcischen Rostpilzen (Cen-
tralbl. für Bakt. Abt. 2, Bd. XI, 1903, p. 106).
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 7. 19
(an dem Orte der ersten Verzweigung) das Pilzmycel sowohl
in den Rinden- wie in den aller äussersten Holzteilen mikro-
skopisch beobachten.
Die Hexenbesenbildung kommt dadurch zu Stande, dass fast
alle schlafenden Augen offenbar durch eine Reizwirkung zur
Entwicklung gebracht werden. Wegen des Pilzes sterben die
Aste jedoch bald ab.
Fig. 2. Zwei vierjährige Zweigsysteme von Ledum palustre. Hexenbesen-
bildung. Alle Blätter sind von Chrysomya Ledi in heltigster
Weise befallen. Im übrigen wird auf den Text verwiesen.
Zu seiner Chrysomyxa Woronini rechnet Tranzschel
(I. €.) das „Eeidium coruscans Fr. Obwohl derzeit keine (S. 11.)
positiven Kulturversuche mit Sporen von Beidium coruscans vor-
liegen, bezweifle ich jedoch nicht dieses -Keidium mit Chryso-
myza Ledi zu kombinieren. Æeidium coruscans stimmt näm-
20 Liro, Kulturversuche mit finnischen Rostpilzen.
lich in allen Einzelheiten mit 4c. abietinum genau überein.
Nur das Auftreten der beiden Pilzformen ist ein verschiedenes.
Wie die Form Chrysomyxa Woronini nur eine in den Knos-
pen iberwinternde Chrysomyxa Ledi ist, ist auch 4ci-
dium coruscans Fr. nur eine überwinternde Form
von Ateidium abietinum Alb. & Schwein.
Dass Atcidium coruscans eine Ueberwinterungsform
darstellt, hatte ich wiederholt Gelegenheit zu konstatieren.
Man kann nämlich an geeigneten Orten im April und Mai !)
Fichtenknospen finden, deren Nadelanlagen schwach gelb ge-
färbt sind und eine grosse Anzahl von Pyknidenanlagen aufwei-
sen. Die mikroskopische Untersuchung zeigt, dass in solchen
Knospen nicht nur die Blattanlagen, sondern auch der kurze
Stammteil, von den zarten, kleine gelbliche Oeltropfen führen-
den Mycelfäden reichlich durchzogen sind. Dass die Knospen
schon im Juni infiziert werden, die Æcidien aber erst nach etwa
12 Monate hervorbrechen haben meine Versuche (S. 11) gezeigt.
Die ganz jungen, noch kaum ausgebildeten Pykniden, die
sich soeben braun zu färben anfangen, haben einen wider-
lichen Geruch, der sehr deutlich wird, wenn man die infizierten
Knospen zwischen den Fingern zerreibt.
Wie wir oben gesehen haben, kann Chrysomyxa Ledi des
ZEcidienwirtes ganz gut entbehren, denn ihr in den Ledum-
Blättern überwinterndes Mycel produziert jeden Sommer neue
Uredosporen, die gesunde Blätter wieder infizieren. Das Mycel
dieser neuen Generation überwintert und erzeugt im nächsten
Sommer wieder Uredosporen. Dass diese Entwicklung in Ge-
genden, wo Picea nicht vorkommt, unbegrenzt fortdauern kann,
ist ganz natürlich. — Zu untersuchen wäre noch, ob die im
Herbste gebildeten Uredosporen nach der Ueberwinterung im
folgenden Frühjahre noch keimfähig sind. — Ohne Zweifel
kommt in Gegenden, wo Picea fehlt (wie auf Grönland), auch
die Form Chr. Woronini vor.
N lm Jahre 1905, als Acidium coruscans überall in Tavastia
australis und anscheinend im ganzen Finland unge-
wöhnlich reichlich auftrat.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 7. 21
Wenn wir die wichtigeren Ergebnisse der Untersuchungen
kurz zusammenstellen, so finden wir:
1:0 dass die Sporidien von Chrysomyxa Ledi (Alb. & Schwein.)
de Bary an den Nadeln von Picea excelsa das Hedum
abietinum Alb. & Schwein. hervorrufen und umgekehrt;
2:0 dass die Sporidien von Chrysomyxa Woronini Tranzsch.
an den Nadeln von Picea excelsa und Picea alba das ZEci-
dium abietinum Alb. & Schwein. hervorrufen;
3:0 dass die Sporidien von Chrysomyxa Woronini Tranzsch. an
Picea excelsa das Æcidium coruscans Fr. hervorrufen;
4:0 dass Chrysomyxa Woronini Tranzsch. und ZHeidium coruscans
Fr. aus einem in den Geweben der verschiedenen Nährpflan-
zen überwinternden Mycel gebildet werden und nur Ueberwin-
terungsformen von Chrysomyxa Ledi (Alb. & Schwein.) de
Bary darstellen;
5:0 dass die einheimische Chrysomyxa Ledi auf die fremdländi-
schen Picea alba Link und Picea Engelmanni Engelm.
iibergegangen ist und wenigstens in Picea alba tiberwin-
tern kann;
6:0 dass Chrysomyxa Ledi (Alb. & Schwein.) de Bary eine weit
verbreitete, circumpoläre Art ist, die auf Ledum und
mehrere Picea-Arten in Europa, Asien und N.-Amerika
vorkommt;
7:0 dass Chrysomyxa Ledi (Alb. & Schwein.) de Bary in Län-
dern, wo die Gattung Picea nicht vorkommt, aller Wahr-
scheinlichkeit nach ihres überwinternden Mycels wegen
unbeschränkt fortdauern kann.
Cronartium Peridermii-Pini (Willd.) Liro.
In meinem »Kulturversuche etc. I», p. 23--25 kam ich zu
der Ueberzeugung, dass Peridermium Pini (Willd.) Kleb. eine
Entwicklungsform von Cronartium Pedicularis (Dietrich) Lindr.
auf Pedicularis palustris L. und Pedicularis sceptrum Carolinum
L. ist. Schon im Sommer 1905 versuchte ich die Frage experi-
mentell zu lösen, hatte aber dabei griindlichen Misserfolg. Die
22 Liro, Kulturversuche mit finnischen Rostpilzen.
Versuchspflanzen, die ich zu kultivieren versuchte, starben nämlich
sämtlich binnen kurzer Zeit nach der Umpflanzung. Im Som-
mer 1906 isolierte ich darum mehrere Individuen von Pedicu-
laris palustris an ihren natiirlichen Standorten. Andere Pedi-
culuris-Arten standen mir nicht zur Verfiigung. Auch benutzte
ich mehrere Pedicularis-Individuen, die unbedeckt standen.
Ueber die Ergebnisse der Versuche erlaube ich mir Folgendes
mitzuteilen.
Versuch Nr. 290. Am 2. Juni wurden Acidiensporen
von Peridermium Pini auf Pedicularis palustris L., die un b e-
deckt standen, ausgesåt. Am 16. Juli waren 9 Pflanzen
ganz rostfrei. Eine Pflanze trug spårliche Uredohåufchen von
Cronartium Pedicularis Lindr.
Versuch Nr. 291. Am 2. Juni wurden Peridermium-
Sporen auf fänf Pedicularis-Pflanzen, die unbedeckt
standen, ausgesåt. Am 16. Juli waren alle Versuchspflanzen
rostfrei.
Versuch Nr. 292. Am 2. Juni wurden Peridermium-
Sporen auf 14 Pedicularis-Individuen, die unbedeckt stan-
den, ausgesät. Am 16. Juli waren 13 Versuchspflanzen rost-
frei. Eine Pflanze trug spårliche Uredohåufchen von Cronar-
tium Pedicularis Lindr.
Versuch Nr. 293. Am 2. Juni wurden Peridermium-
Sporen auf eine einzige Versuchspflanze, die die ganze Versuchszeit
mit einer Glasglocke bedeckt war, ausgesit. Am 16. Juli wur-
den gut entwickelte Uredohäufchen und sehr junge Teleutospo-
renhäufchen von Cronartium Pedicularis Lindr. beobachtet.
Versuch 294. Zwei Pflanzen, die die ganze Zeit be-
deckt standen und auf welche Peridermium-Sporen am 2. Juni
ausgesät wurden, trugen am 16. Juli Uredohäufchen von Cro-
nartium Pedicularis Lindr.
Der Umstand, dass fast nur die mit Gläsern bedeckten
Versuchspflanzen infiziert wurden, ist wichtig. Die freistehenden
Pedicularis-Individuen wurden offenbar darum nicht befallen,
weil später am 2. Juni ein lange anhaltender Regen begann,
der die Peridermium-Sporen von den Blättern der Versuchs-
pflanzen wegspiilte.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 7. 23
Eine andere Versuchsreihe wurde am 5. Juni bei trocke-
nem Wetter eingeleitet. Die Versuchspflanzen wurden am 18.
Juli untersucht. Die Ergebnisse waren wie folgt.
Versuch Nr. 295. Drei Versuchspflanzen, die unbedeckt
standen, trugen reichlich Uredohäufchen und sehr junge Teleuto-
sporenhåufchen von Cronartium Pedicularis Lindr.
Versuch Nr. 296. Dieser Versuch umfasst Glåser mit je
einer Versuchspflanze. Am 18. Juli trugen drei Pflanzen
ziemlich reichlich Uredohäufchen und sehr junge Teleutosporen-
häufchen von Cronartium Pedicularis. Drei Versuchspflanzen,
von Larven stark beschädigt, und eine, die ganz gesund aussah,
waren rostfrei.
Versuch Nr. 297. Am 10. Juni wurde noch ein Versuch
und zwar an einem Orte, wo ich mehrere Jahre vergebens nach
Cronartium Pedicularis gesucht hatte, angestellt. Etwa 50 Indi-
viduen von Pedicularis, die frei standen, wurden sehr reichlich
mit Sporen von Peridermium Pini besät. Am 22. Juli wur-
den sowohl Uredo- wie junge Teleutosporenhäufchen von Cronar-
tium Pedicularis Lindr. fast an allen Versuchspflanzen beobachtet.
Wenn wir die Ergebnisse der sämtlichen Versuche beräck-
sichtigen, so können wir wohl feststellen, dass Peridermium
Pini (Willd.) Kleb. die Æcidienform des Cronartium
Pedicularis Lindr. darstellt.
Die umgekehrte Infektion — von Pedicularis auf Pinus silve-
stris — konnte ich leider nicht machen, weil ich Ende Juli vom
Forstinstitute abreisen musste und erst Anfang Oktober zuriick-
kehren konnte.
Dass unser Pilz in keiner Beziehung zu Cronartium ribi-
cola Dietr. steht, habe ich schon im Jahre 1905 gezeigt!). Auch
im Sommer 1906 habe ich junge Blätter von Ribes grossularia,
R. nigrum, R. rubrum (Versuche Nr. 298—299) mit Sporen von
Peridermium Pini (Willd.) Kleb. reichlich besät. Keine Spur
von Cronartium trat an den Rides-Blättern auf.
Auch von Cronartium flaccidum (Alb. & Schwein. 1805) Win-
1) Liro: Kulturversuche etc. I (Acta Societatis pro Fauna et Flora
Fennica, 29, n:o 6, p. 22).
24 Liro, Kulturversuche mit finnischen Rostpilzen.
ter [=Cronarkum asclepiadeum (Willd. 1806) Fr.] scheint der
Pilz biologisch scharf verschieden zu sein. Auf meine Bitte
säte (11706) Professor Fredr. Elfving gätigst Sporen von
Peridermium Pini (Willd.) Kleb. auf drei junge Exemplare von
Pæonia officinalis L., die im botanischen Garten zu Helsingfors
wuchsen, aus (Versuch Nr. 300). Im September 1906 waren alle
Peonia-Individuen frei von Rost.
Wie ist jetzt der Pilz zu benennen? Im Jahre 1900 habe
ich ) den Pilz als Cronartium Pedicularis n. sp.. beschrieben
und zwar nach der in Karelia olonetsensis von mir im
August 1898 gesammelten Teleutosporenform. Damals war
mir aber nicht bekannt, dass schon Dietrich?) eine Uredo
Pedicularis auf Pedicularis palustris L. beschrieben hatte. Wie
Tranzschel mir gütigst brieflich mitteilt, ist Uredo Pedicularis
Dietr., nach dem von Dietrich genommenen Material, identisch
mit meinem Cronartium Pedicularis. Nach der gewöhnlichen
Bezeichnungsweise muss der Pilz also Cronartium Pedicularis
(Dietr.) Lindr. heissen. Betreffs der Nomenklatur der mit meh-
reren Fructificationsformen versehenen Pilze, und besonders der
Uredineen, sind einige Mykologen wie z. B. P. Magnus?) und
P. A. Saccardo *) Vertreter der Ansicht, dass ein Rostpilz mit
mehreren Sporenformen nicht streng nach den Regeln des Prio-
ritåtsrechts benannt werden braucht, und zwar wenn der ålteste
Name die ZEcidien- oder die Uredoform bezeichnet. Der Pilz
soll vielmehr mit demjenigen Namen bezeichnet werden, der
der ålteste för die »Hauptfructificationsform» ist, unabhångig
davon, ob dieser Name jünger oder älter ist, als der Name
einer »Nebenfructification».
1) J. I. Lindroth (=Liro) Mykologische Notizen (Botaniska Notiser
1900, p. 246).
2) Dietrich, H. A.: Blicke in die Cryptogamenwelt der Ostseepro-
vinzen, Zweite Abt. [Archiv fär die Naturkunde Liv-, Est- und Kuriands,
ser. II, Bd. 1, p. 492 (1859)].
8) Siehe z. B. P. Magnus: Einige Fragen betreffend die Nomenclatur
der Pilze mit mehreren Fruchtformen (Festschrift zu P. Ascherson's sieb-
zigstem Geburtstage, XXXVI).
4) P. A. Saccardo: Annales Mycologici Vol. II, p. 197.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 7. 35
Diese Anschauungsweise kann ich nicht billigen und zwar
deshalb. weil sie schliesslich von einer Willkärlichkeit abhångt.
Warum soll gerade die Teleutosporenform fär die Benennung
massgebend sein? Magnus sucht seine Ansicht damit zu ver-
teidigen, dass diese Sporenform fär die Erhaltung der Art von
grösserer Wichtigkeit sei als die Æecidien- und Uredoformen.
Dieses ist aber bei Weitem nicht immer der Fall. Bei den
heteröcischen Rostpilzen, deren Basidiensporen (Sporidien) die
Wirtspflanze der Teleutosporenform nicht infizieren können, ist
die Æcidienform für die Erhaltung der Art ebenso wichtig oder
sogar viel wichtiger als die Teleutosporenform. Ich brauche als
Beispiele nur die Cronartium-Arten und Puccinia Arrhenatheri
(Kleb.) Eriksson zu nennen. Und beriicksichtigen wir diejenigen
Rostpilze, die ihre Teleutosporen auf Cyperaceen und Gra-
mineen, ihre Æcidien wieder auf verschiedene Kräuter ent-
wickeln, so sehen wir, dass sie, wenn die eine, fär die betref-
fende Art notwendige Nåhrpflanze fehlt, doch jahrelang existieren
können. In diesem Falle ist die Uredoform fär die Erhaltung
der Art die wichtigste.
Gibt es doch auch Rostpilze (die aller Wahrscheinlich-
keit nach wirtswechselnd sind), die sowohl Uredo- als auch Te-
leutosporen produzieren, von denen nur die Uredosporenform
eine Bedeutung fir die Erhaltung der Art zu haben scheint,
wie dies mit Chrysomyxa Cassandre (Gobi) Tranzsch., Chr. Em-
petri (Pers.) Rostr., Pucciniastrum Pirole (Gmel.) Schröt. usw. '
der Fall ist.
Die Tatsache, dass die Gattungsmerkmale vorwiegend von
der Teleutosporenform abgeleitet worden sind, hat für die
Frage gar keine Bedeutung. Kiinftig wird man sicher die Gat-
tungen der Uredineen etc. noch vielfach in verschiedener Weise
umgrenzen unter Beriicksichtigung aller Sporenformen. Dass
dies schon nicht friiher geschah, hängt natiirlich von der Un-
vollkommenheit der gegenwärtigen Mykologie ab.
Für meinen eigenen Teil bin ich überzeugt, dass nur das
Prinzip des Prioritätsrechts dauernd bestehen kann, und dass
alle anderen mehr oder weniger willktirlich aufgestellten Prinzipien
der mykologischen Wissenschaft nur schaden werden.
26 Liro, Kulturversuche mit finnischen Rostpilzen.
Einige Autoren wie z. B. J. C. Arthur, G. Lagerheim
und andere haben denjenigen Namen, der zuerst einer Sporen-
form eines Rostpilzes gegeben wurde, acceptiert und schreiben
demgemäss Puccinia Cirsii, P. Convallarie, P. Pedicularis u.
s. w. Obwohl diese und ähnliche Benennungen streng nach
dem Prioritätsprinzip gebildet sind, so kann ich auch diese
Namen nicht ohne weiteres billigen, und zwar weil sie in un-
serem Gedanken die falsche Vorstellung erwecken, es handle
sich um Rostpilze, die in ihren Teleutosporenformen auf Cir-
sium, Convallaria, Pedicularis etc. vorkämen. Um in solchen
Fällen dem Prinzip der Priorität folgen zu können, ohne falsche
Vorstellungen über die wahre Natur der betreffenden Pilze zu
erwecken, ist man meines Erachtens berechtigt die ganzen alten
Benennungen!) als Speciesnamen zu verwenden und die obenstehen-
den Namen also mit Puccinia Æeidii-Cirsii (DC.), P. Feidii-
Convallarie (Schum.), P. Æeidu-Pedicularis (Libosch ) u. s. w. zu
ersetzen, wie dies in meinen Uredineæ Fennicæ geschehen ist.
Betrachten wir die drei letzten Pilznamen nåher, so sehen
wir, dass sie die alten Benennungen der Autoren in sich schlies-
sen und sich an dem Prioritåtsrechte also nicht versiindigen
und auch keine falsche Vorstellung über die Natur der betreffen-
den Pilze in Gedanken hervorrufen. Im Gegenteil rufen sie
ein viel richtigeres Bild als die Namen Puccinia Dioice, P.
sessilis und P. paludosa hervor, weil sie sagen, dass die Pilze
heteröcisch sind mit Zcidien auf Cirsium, Convallaria und Pe-
dicularis.
In Uebereinstimmung mit dem soeben Gesagten bezeichne
ich den auf Pinus silvestris und Pedicularis-Arten vorkommen-
den Pilz als Cronartium Peridermis-Pini (Willd.) Liro.
Eriksson %) denkt sich eine Reproduktion des Kiefern-
blasenrostes durch die Æcidiensporen und nimmt an, dass der
1) Die ja strenggenommen nur Artbenennungen sind, weil eine
Gattung ‚Ecidium resp. Peridermium nicht existiert.
N) Eriksson, J.: Einige Beobachtungen über den stammbewoh-
nenden Kiefernblasenrost, seine Natur und Erscheinungsweise (Centralblatt
für Bakteriologie etc. Abt. Il, Bd. II. 1896, p. 379—394).
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 7. 27
Pilz auch sogar durch kranken Samen (1. c. p. 385, 389, 393)
sich verbreiten kann.
Diese letzte Vermutung, fiir welche man vergebens eine
Stiitze aufsuchen kann, hat weiter keine Bedeutung fiir die
Frage betreffs der Natur des Kiefernblasenrostes. Dagegen ist
es von grösster Wichtigkeit festzustellen, ob der Pilz in der
Tat auf der Kiefer sich reproduzieren kann, das heisst, ob die
Sporen von Peridermium Pini (Willd.) Kleb. gesunde Kiefern
anzustecken vermögen. Es ist nämlich hervorzuheben, dass
man schon mehrere Atcidienformen kennt, die sich reprodu-
zieren können und auch Peridermium Pini (Willd.) Kleb. konnte
möglicherweise eine solche sein. Besonders för den Waldbau
hat die Entscheidung der Frage eine hervorragende Bedeutung.
Es fehlt auch nicht an Versuchen die Peridermium-
Krankheit mittels Sporen des Blasenrostes auf gesunde Kiefern
zu übertragen (Klebahn, Die wirtsw. Rostpilze, p. 380). Derzeit
kennt man aber keine positiven Ergebnisse von solchen Ver-
suchen. Auch diejenigen Kulturversuche, die ich um die Frage
zu beleuchten angestellt habe, sind alle negativ ausgefallen.
Unten werde ich die Versuche näher besprechen.
Versuchsreihe A.
Sporen von Peridermium Pini (Willd.) Kleb. von einem
älteren Aste wurden auf Hauptstämme junger Kiefern
ausgesät
Vers. Nr. 301. Alter des Hauptst. 1 Jahr, 5 Jahre, 7 Jahre
Vers. » 302. » » » 1 » 4 » 6 > 8 Jahre
Ver S, » 303. » » > 3 » 5 » 6 »
Vers, » 304. » » » 1 >» 4 » 8 ;
Vers. » 305. » » » 3 » 6 > 8 >
Vers. » 306. » » » 2 » 7 » 9 »
Die Versuche wurden an 8. Juni 1905 angestellt. Jetzt
(Juni 1907) stehen die Båumchen ganz gesund. Dass keine
Infektion eingetreten ist, geht daraus hervor, dass man in den-
jenigen Teilen, an welchen die Sporen ausgesåt wurden, keine
Pilzhyphen findet.
28 Liro, Kulturversuche mit finnischen Rostpilzen.
Versuchsreihe B.
Sporen von Peridermium Pini (Willd.) Kleb. von einem
kräftigeren Stamme wurden auf die Hauptstämme einiger jän-
geren Båumchen ausgesåt.
Vers. Nr. 307. Alter des Hauptst. 1 Jahr, 5 Jahre, 7 Jahre,
Vers. » 308. » » » 1 » 4 » 6 » 8 Jahre
Vers. » 309. >» » » 4 » 5 » 6 >
Vers. » 310. » » » 1» 3 » 8 »
Vers. » 311. » » > 4 » 6 » 8 >
Die Versuche wurden am 9. Juni 1905 gemacht. Kein
Erfolg ist jetzt (Juni 1907) eingetreten, denn Pilzhyphen kommen
in den Rindenteilen nicht vor.
Weil das ganze Auftreten von Peridermium Pini (Willd.)
Kleb. gegen eine allgemeine Reproduktion dieser Sporenform
spricht, dachte ich, dass das Gelingen der Infektion von dem
Vorhandensein einer Wunde abhångig sei. Man könnte nåmlich
denken, dass gewisse Insekten, die ganz gesunde Kiefernrinde an-
greifen, wie dies besonders mit den Imagines der Gattungen
Pissodes und Hylobius der Fall ist, die vielleicht erforderlichen
Wunden hervorbringen. Weil Pissodes Pini und Hylobius
Abietis in den Umgebungen sehr häufig sind und oft sogar mas-
senhaft auftreten, war es möglich Bäumchen zu finden, die von
diesen Insekten beschädigt waren. Es war mir darum möglich
auch folgende Versuche anzustellen.
Versuchsreihe C.
Sporenmaterial von Peridermium Pini (Willd.) Kleb. von
einem jängeren Aste und einem älteren Hauptstamme wurden
gemischt und an Stammteile von Kiefern, die von Pissodes be-
schädigt waren, ausgesät.
Vers. Nr. 312. 1) Alter der Baumteile 5 Jahre (Hauptst. und Astbasis)
» » 313. » » » 4 » » » »
1) Ob die Beschådigungen alle wirklich von Pissodes herstammten,
wag ich nicht zu entscheiden.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, no 7. 29
Vers. Nr. 314. Alter der Baumteile 4 Jahre (Hauptst. und Astbasis)
» 315. » » » 3 » »” » »
» » 316. » » » 2 » » » »
Die Versuche wurden am 8—15. Juni gemacht. Bis jetzt
(Juni 1907) ist kein Erfolg eingetreten.
Versuchsreihe D.
Sporenmaterial wie oben wurde am 8—15 Juni in vorjäh-
rigen Frassfiguren von Hylobius Abietis ausgesät.
Vers. Nr. 317. Alter der Baumteile 5 Jahre (Hauptstam)
Vers. » 318. » » » 4 » » und Astbasis
Vers. » 319. 2 » » 6 » N
Vers. » 320. - » 2 5 » »
Vers. » 321. » 2 » 6 » »
Vers. » 322. > » » 5 » »
Bis jetzt (Juni 1907) ist kein Erfolg eingetreten.
Versuchsreihe E.
Vorausgesetzt, dass eine Wunde die Bedingung des Gelin-
gens einer Infektion seitens Peridermium-Sporen sei, war noch
zu entscheiden, ob die Wunde alt oder jung sein miisste. Um
diese Frage zu erklåren habe ich mehrere Versuche gemacht
und zwar so, dass ich jüngere und ältere Teile sowohl des
Hauptstammes als auch der Äste in verschiedener Weise ver-
wundete. Teils wurden nur die äussersten Zellengewebe. der
betreffenden Pflanzenteile abgeschabt, teils wurde in die Rinde
kleine Löcher (nur einige mm im Durchmesser), die bis zum Holz-
körper drangen, gemacht.
Aber auch eine andere Frage sollten die Versuche ent-
scheiden. Ende Mai und Anfang Juni liess ich mir, zur Ver-
schaffung eines gewaltigen Materials von Peridermium, 290
Bäume fällen und 666 Bäume, die stehen blieben, numme-
rieren 1). Sobald ein Baum gefällt worden war, wurden die
1) Diese 956 von Peridermium Pini (Willd.) Kleb. befallenen Bäume
kamen auf einem nur 26 h grossen Areal vor. Sie zeigen deutlich, welches
Verheeren der Pilz in unseren schönsten, 70—125 Jahre alten Kiefernbe-
ständen anstellen kann. Von den 666 im Juni 1905 nummerierten Bäumen
sind bis jetzt 56 Bäume abgestorben.
30 Liro, Kulturversuche mit finnischen Rostpilzen.
Aste und der Hauptstamm von den Schiilern der hiesigen Forst-
schule (teilweise auch von den Studenten des hiesigen Forst-
institutes) und mir selbst genau untersucht. Es ergab sich
dabei, dass man an vielen Bäumen den grossen braunen Rüs-
selkäfer (Hylobius Abietis L.) an den Ästen und an dem
Hauptstamme noch festgeklammert fand. Es fiel mir ein, dass
der Rüsselkäfer möglicherweise die Peridermium-Krankheit
von einem Baume zum Anderen, und zwar nicht nur durch die
Sporen des Pilzes, sondern auch durch Mycelteile desselben,
verbreiten könnte. Man könnte nämlich sich vorstellen, dass
die Rüsselkäfer (Hylobius- und Pissodes-Arten) nach dem Anfres-
sen von mycelführenden Rindenteilen gesunde Bäume anfliegen
N , und mittels an dem Rüssel angehefteter Mycel-
N teilchen beim Anfressen neuer Rindenpartien
diese infizieren könnten.
Um die oben angedeuteten Fragen zu ent-
scheiden wurden die Versuche in folgender
Weise angestellt.
Sporen von mehreren kråftig vegetieren-
den Peridermium Pini (Willd.) Kleb. wurden
ann FE zusammengemischt und in die oben erwåhnten
Fig. 3. Zweig von Rindenlöcher hineingebracht. Schliesslich wur-
Pinus silvestris. den die Löcher mit kleinen Rindenteilchen, die
H. = Holzkörper. von Peridermium-Mycel ganz durchdrungen wa-
R. = Rinde. ren, verstopft. An die abgeschabten Rinden-
M. des Myceltragen- feile wurden Sporen gebracht und die Wunden
es Rindenmate- _ .
rial und Sporen Mit myceltragenden Rindenteilchen, die ich mit
von einem von einem Faden festband, bedeckt.
Peridermium Auch wurden mehrere Versuche so ange-
befallenen Haupt- stellt, dass mit einem scharfen Messer kleine
stamme. Schnitte in die Rinde gemacht wurden, und
zwar so, dass von der Rinde selbst keine Teile entfernt wurden.
In die Wunden wurden sowohl Sporen als diinne myceltragende
Rindenteile hineingebracht, so wie es aus der schematischen Figur
3 hervorgeht.
Im Ganzen wurden (am 8—15. Juni 1905) 115 Versuche
angestellt. Von diesen gingen aber mehrere, die durch ein
M.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 7. 31
Versehen in einer privaten Waldung gemacht wurden, bald ver-
loren, so dass ich jetzt nur 12 behandelte Båumchen habe.
Diese sind mit 54 Impfstellen versehen, die in folgender Weise
verteilt sind:
7 Glieder sind 1 Jahr alt:
2 » » 2 Jahre >
5 » » 3 » »
2 » > 4 > »
3 » » 5 » »
3 » » 6 » »
3 » » 7 » »
6 » » 8 » »
å » » 9 » »
2 » > 10 » »
1 Glied ist 11 » »
3 Glieder sind 12 » »
2 » » 13 » »
5 » » 15 » »
6 » » 16 N »
1 Glied ist 18 >» »
Alle 12 Båumchen sind jetzt (Juni 1907) ganz gesund;
die alten Wunden sind noch sichtbar, aber in den Geweben
kommen keine Mycelfäden vor. Die betreffenden Glieder
sind also nicht infiziert worden.
Dass die Peridermium-Sporen, die bestimmt sind die
Pedicularis-Blatter zu infizieren, nicht an frisch verwundeten Rin-
denteilen, die natiirlicherweise immer bald von Harz durch-
tränkt werden, keimen*) oder den Harzbeleg mit ihren Keim-
schlåuchen durchdringen können, ist an und fir sich sehr
natürlich. Mehr befremdend aber ist, dass man gesunde Kie-
fern auch nicht mit lebendem Mycel infizieren kann. Um diese
Tatsache zu erklåren kann man entweder annehmen, dass es
Kiefern gibt, die einfach immun gegen die Krankheit sind,
1) Eriksson konnte die Peridermium-Sporen auf Harz nicht zur -
Keimung bringen (Centralbl. f. Bakteriologie Abt. II, Bd. II, p. 391).
32 Taro, Kulturversuche mit finnischen Rostpilzen.
oder — was viel natiirlicher erscheint — dass das ziemlich
zarte Peridermium-Mycel in freiem Harze notwendiger-
weise abstirbt.
Wie die Riickinfektion der Kiefer geschieht ist unbekannt.
Der Zeitpunkt der Infektion ist dagegen leicht zu bestimmen.
Alle Teleutosporen, die ich zwischen 16. Juli und 8. August gefun-
den habe, waren noch so jung, dass sie keine Sporidien bilden
konnten. Am 25. August 1905 fand ich die Teleutosporen
sowohl auf Pedicularis palustris L. als auf Pedicularis sceptrum
Carolinum L. Nach einigen Tagen bildeten die feucht gehaltenen
Teleutosporen reichlich Sporidien, die sofort keimten. Nach -
diesen Beobachtungen muss die Hauptinfektion also Ende Au-
gust stattfinden, denn später sterben die sporentragenden Blat-
ter von Pedicularis (resp. die ganze Wirtspflanze) bald ab.
Auch der Infektionsort kann ziemlich genau angegeben
werden. Unter den 290 näher untersuchten Båumen, die iiber
300 Peridermien trugen, habe ich nur fiinf Bäume gefunden,
die den Pilz am Hauptstamme zwischen zwei nach einander
folgenden Astquirlen aufwiesen. Von der Infektionsstelle aus
hatte das Mycel des jungen sporenproduzierenden Peridermiums
sich — wie die mikroskopische Untersuchung zeigte — noch
nicht zu den ober- und unterhalb desselben befindlichen Ast-
quirlen verbreitet. In diesen fiinf Fallen war die Infektion
also nicht von einem Astquirl ausgegangen, wie dies bei
allen anderen Peridermien, so vielich sehen konnte,
der Fall war.
Klebahn!) vermutet, dass die Sporidien von Cronartium
flaccidum (Alb. & Schwein.) Winter [=Cr. asclepiudeum (Willd.)
Fr.! auf den Nadeln der Kiefer keimen, »und dass die Hyphen
dann in die Zweige vordringen». Dies dürfte aber der Regel
nach nicht der Fall sein, wenigstens nicht bei Cronartium Peri-
dermii-Pini. Die oben erwähnten fünf Peridermien an ålte-
ren Hauptstämmen von Pinus silvestris beweisen endgültig, dass
die Infektion an den Rindenteilen selbst ohne Vermittelung der
Nadeln stattfinden kann. Auch habe ich eine Anzahl von
1) Klebahn, H.: Die wirtswechselnden Rostpilze 1904, p. 375.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 7. 33
Peridermien untersucht, die um eine kräftige Astbasis ent-
wickelt waren. Die Äste selbst waren 10—20 cm von dem
Hauptstamme frei von Pilzhyphen und übrigens so alt, dass die
Nadeln schon seit zehn Jahren und mehr abgefallen waren, als
die Infektion stattfand.
Dass aber die Nadeln gegen die Peridermium-Krank-
heit nicht immun sind, haben die Untersuchungen gezeigt. Ich
hatte nämlich Gelegenheit mehrere Male zu konstatieren, dass
kräftig vegetierende Peridermien nach und nach sich über das
ganze Zweigsystem verbreiten, und dass das Mycel schliess-
lich bis in die zwei- und einjåhrigen Astchen hineinwåchst und
auch an diesen Sporen erzeugt. An den jungen Zweigen sieht
man, wie die Nadeln nach und nach anfangen sich braun zu
färben. Erst verfärbt sich die Basis der Nadel und bald
darauf stirbt die ganze Nadel ab. Untersucht man die Nadeln
nåher, so findet man, dass das Pilzmycel in die Kurztrie-
be und von diesen in die Nadeln hineinwåchst und
die Bråunung der Nadelbasis hervorruft. Zur Fructi-
fication scheint das in den Nadeln wachsende Mycel
aber nicht zu kommen.
Uebrigens ist es sehr interessant die Infektion der Nadeln
zu verfolgen. Ich erlaube mir hier einen Fall nåher zu be-
schreiben.
An einem dreijährigen Astchen kommt ein scharf umschrie-
benes und mehrere Æcidien tragendes Peridermium vor. Der
befallene, zwischen zwei Astquirlen liegende Teil ist 8 cm lang
und tragt noch mehrere Nadelpaare an seinen Kurztrieben. An
dem unteren Teile (etwa 4 cm) des Astchens sind alle Nadel-
paare braun und durchschnittlich 1,3 cm lang. Im oberen Teile
des Astchens sind die zwischen den Peridermium.Pusteln
stehenden Nadeln blassgriin und durchschnittlich 3,7 cm lang.
Das Mycel hat also (im Sommer 1904) die unteren Nadeln, ehe
sie ihre definitive Grösse erreichten, getötet. Während der
relativ kurzen Zeit der Nadelentwicklung drang das Pilz-
mycel etwa 4 cm vorwärts, konnte aber die höher sitzenden
Nadelpaare im selben Sommer nicht erreichen, wodurch diese
Gelegenheit hatten sich ganz normal zu entwickeln. Zwei Jahre
3
34 Liro, Kulturversuche mit finnischen Rostpilzen.
später, d. h. im Sommer 1906, bildete das Mycel zahlreiche
Peridermium-Pusteln.
Das oben beschriebene Beispiel zeigt uns, dass der Pilz
auch junge, soeben gebildete Ästchen anzugreifen vermag, d.
h. dass die Sporidien am Ende August die während der Vege-
tationsperiode gebildeten Triebe infizieren können und dass das
Mycel im dritten Sommer oder genauer nach etwa 22 Monaten
ZEcidien bildet.
Wie alte Rindenteile können schliesslich die Sporidien infi-
zieren? Um diese Frage zu entscheiden habe ich einige Hun-
derte Peridermien genau untersucht. Die Untersuchung ge-
schah in folgender Weise. Von den gefällten Bäumen wurden
die peridermiumkranken Teile abgesägt und im Juni 1905
nach Hause gebracht, wo sie im August 1906 in der Mitte oder
an derjenigen Stelle, wo die Krankheit am weitesten nach den
Seiten hin um den Hauptstamm sich verbreitet hatte, abgesägt
wurden. Die Jahresringe wurden hiernach genau gezåhlt, erfor-
derlichenfalls mit der Lupe. Die Anzahl der Jahresringe
zwischen dem Mark und den vom Pilze getöteten Rindenpartien
zeigt uns selbstverståndlich das Alter'des betreffenden Stamm-
teiles, also auch dasjenige der Rinde, um diese Zeit, als das
Mycel an der erkrankten Stelle das Kambium tötete. Durch
Abziehen dieser Zahl von derjenigen der noch lebenden defecten
Jahresringe bekommt man das Minimalalter des Peridermiums.
Nehmen wir an, dass das durch die Infektion entstandene
Mycel schon im Herbste und im folgenden Frühjahre die ganze
Tiefe der Rindenschicht durchwachsen hatte und die Kambialzellen
tötete, so geben die Zahlen an, wie alte Rinden die Sporidien
noch infizieren können. Zu bemerken ist aber, dass das
Mycel nicht immer die Kambialzellen im ersten Jahre tötet,
sondern bisweilen mehrere Jahre — wie ich unten zeigen werde
— in der Rinde lebt und sogar einige Jahre Sporen produziert
ehe es die Kambialzellen zum Absterben bringt. Die Zahlen,
die wir nach obigem Verfahren bekommen, sind demgemåss
oft sicher ein wenig zu hoch, d. h. die von den Sporidien infi-
zierten Rinden waren oft in der Tat um einige Jahre jiinger, als die
Zahlen angeben.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 7. 35
Beim Absterben der Kambialzellen hatte die dariiber lie-
gende Rinde in 359 von mir untersuchten Fallen an Haupt-
stammen das folgende Alter:
In 1 Falle 7 Jahre alt | In 21 Fällen 28 Jahre alt
> 2 Fallen 9 » » » 11 » 29 » »
» 1 Falle 10 » » > 11 +» 30 > >
» 4 Fallen 11 > » » 12 » 31 » »
3 » 12 » » » » 32 > >
2 » 13 » » » » 33 » »
» 3 » 14 » » » » 34 »
9 » 15 » » » » 35 »
» 11 » 16 > » » » 36 »
> 12 » 17 » » » » 37 »
v
v e v v
> 16 » 18 » » 38 »
» 19 » 19 » » » 39 » »
> 22 » 20 » » » 40 » »
» 14 > 21 >» » Falle 41 » »
» 23 » 22 >» » » Fallen 42 » »
» 14 » 23 » » » Falle 43 » »
v
jost
jä ji a Få ok AR kä BR HR OD TR I O) O DD SI
v
» 24 » 24 » » n » 44 » »
ı 19 » 25 » » » » 45 » »
» 25 » 26 » » » » 50 » »
> 17 » 27 » > | » » 53 » »
Das mittlere Alter der von dem Pilze getöteten Rin-
denteile ist in den untersuchten Fållen also etwas mehr
als 25 Jahre. — Nehmen wir an, dass das Mycel durchschnitt-
lich 7 Jahre!) in der Rinde (älterer Hauptstämme) lebt
ehe es die Kambialzellen umzubringen vermag, so finden wir, dass
die Infektion eingetreten ist, als die Rindenteile durchschnitt-
lich etwas mehr als 18 Jahre alt waren.
Wollten wir jetzt annehmen, dass der Hauptstamm
durch ein von den Nadeln stammendes Mycel ergriffen
1) Diese Zahl ist gewiss viel zu hoch gegriffen. In einigen Fallen
habe ich jedoch konstatieren können, dass das Mycel sicher sieben Jahre
(3 Fälle) und sogar 15 Jahre (1 Fall) in der Rinde vegetiert, ehe die
Kambialzellen absterben.
36 Liro, Kulturversuche mit finnischen Rostpilzen.
wird, so milssten die Mycelfåden, weil die Nadeln (bei
Evo) spätestens im fünften Jahre vom Hauptstamme
abfallen, durchschnittlich ein wenigstens 13 Jahre
altes Zweigsystem durchwachsen um den Hauptstamm
zu erreichen. Dass dies aber eine Unmöglichkeit dar-
stellt, ist so klar, dass man keine weiteren Worte
darüber zu verlieren braucht.
Soeben wurde angedeutet, dass das Pilzmycel eine Anzahl
Jahre in der Rinde vegetiert, ehe die Kambialzellen absterben.
An den Querschnitten von erkrankten Stammteilen merkt man
in den weit meisten Fällen, dass an einer Stelle die
Bildung der Jahresringe plötzlich aufgehört hat. Der
letzte Jahresring unterhalb der
toten Rinde ist nämlich oft
ebenso dick wie unterhalb der
noch lebenden und normal wach-
senden Rindenteile. (Fig. 4.) Aus
dieser Tatsache geht also hervor,
dass das Pilzmycel gewöhnlich
wåhrend der ersten Monate
der Vegetationszeit in der
Fig. 4. Querschnitt durch einen Rinde mehr oberflächlich
von Cronartium Peridermii-Pini lebt und erst nach der völli-
befallenen Kiefernstamm (ohne gen Ausbildung des Jahres-
Rinde). Der letzte kontinuier- ringes in die Kambialzellen
lich ausgebildete Jahresring (a) hineinwachst. Diese Erschei-
ist überall gleichmässig dick. s ; ; p
Abgebrochene Jahresringe bei "UNE kann man sich in zweierlei
b. (Schematisch). Weise erklåren: Entweder leisten
die in lebhafter Teilung befind-
lichen Kambialzellen einen grösseren Widerstand dem Pilz-
mycel, oder das Mycel wächst am kräftigsten vorwärts erst im
Hochsommer und Herbst nach der völligen Ausbildung des Jah-
resringes. Auch ist es möglich, dass der Pilz im Winter tåtig
ist und bei wårmerer Witterung in die Kambialzellen eindringt
und diese tötet.
Hin und wieder bemerkt man aber auch, dass der letzte,
noch kontinuierliche Jahresring unterhalb der toten Rinde
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 7. 37
bedeutend schmäler ist als an den übrigen Teilen des Quer-
schnittes (Fig. 5). Bisweilen kommen sogar mehrere, zwar
kontinuirlich, aber unterhalb der toten Rinde sehr schwach aus-
gebildete Jahresringe vor (Fig. 6). Solche Fälle zeigen uns,
dass der Pilz einige Jahre die Kambialtätigkeit zwar stark
herabsetzt, die Kambialzellen selbst aber nicht um-
bringt.
Sobald die Kambialzellen an einem Punkte abgestorben
sind, verbreitet sich das Mycel nach allen Seiten hin und tötet
oft rasch das Kambium, wie oben schon hervorgehoben wurde
Fig. 5. Querschnitt durch einen
von Cronartium —Peridermii- Fig. 6. Querschnitt durch einen
Pini befallenen Kiefernstamm von Cronartium —Peridermii-
(ohne Rinde). Der letzte konti- Pini befallenen Kiefernstamm.
nuierlich ausgebildete Jahres- Die vier letzten kontinuierlich
ring (a) ist unterhalb der ausgebildeten Jahresringe sind
Rinde bedeutend schwächer (bei a) bedeutend schwächer
ausgebildet als an den übrigen ausgebildet als an den übrigen
Teilen des Querschnittes. Abge- Teilen des Querschnittes. Abge-
brochene Jabresringe bei b. brochene Jahresringe bei 6.
(Schematisch). (Schematisch).
auf einer kärzeren Strecke nach dem Aufhören der Kambial-
tåtigkeit (Fig. 4. b, Fig. 5, b.)ab. Oft zeigen aber auch die abge-
brochenen Jahresringe, dass die Kambialtåtigkeit von dem
Mycel schon friihzeitig im Vegetationsjahre stark beeinflusst wor-
den ist (Fig. 6 b.).
Es ist möglich, dass man an jedem von Cronartium Peri-
dermii-Pini befallenen Kiefernstamm die in den Fig. 4—5
abgebildete schwache Ausbildung der Jahresringe konstatieren
38 Liro, Kulturversuche mit finnischen Rostpilzen.
kann, sobald der Ouerschnitt durch den urspriinglichen
Infektionspunkt geht. Unter den 341 näher untersuchten
Peridermien fand ich jedoch 232 Fälle, bei denen der letzte
kontinuierliche Jahresring entweder überall gleichmässig dick
oder unterhalb der toten Rinde schwächer ausgebildet war und
die jüngeren Jahresringe alle homogen waren. In 109 Fällen
beobachtete ich zwei oder mehrere Jahresringe, die zwar
kontinuierlich aber unterhalb der toten Rinde sehr schwach
ausgebildet waren und zwar
In 48 Fällen 2 Jahresringe
» 25 » 3 »
» 11 nn 4 >
» 10 » 5 »
> 8 » 6 »
» 3 » 7 »
» 1 Falle 8 >
» 1 » 11 »
» 1 » 15 »
1 » 20 > (unsicher).
Die vier letzten Fålle sind wohl als seltene Ausnahmen
zu betrachten.
Die obige Darstellung zeigt uns also, dass es in einigen
Fallen möglich ist zu beweisen, dass das Pilzmycel 2—3 resp.
mehrere Jahre in der Rinde lebt, ehe es die Kambialzellen
tötet. — Durch eine Untersuchung der Rindenteile wieder kann
man feststellen, dass das Pilzmycel oft einige Jahre in
der Rinde lebt ohne dieselbe in nennenswertem Grade
zu beschådigen.
Wenn man åltere Peridermien, die schon eine Långe
von etwa einem Meter erreichen, betrachtet, so gewinnt man den
Eindruck, als tötete das Mycel die befallenen Rindenteile sofort.
Untersucht man aber jingere Peridermien, so sieht man, dass
dies nicht der Fall ist. Es ist jedoch von grösster Bedeutung fiir
den Pilz, dass die Rinde möglichst lange lebendig bleibt, und
man sieht auch ganz deutlich, dass das Pilzmycel seinen
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 7. 39
Wirt schonend ausnutzt. Die Hyphen rufen keine Ver-
anderungen in der Differenzierung der Elemente der
Zellgewebe hervor, sondern es bildet sich z. B. in ganz
normaler Weise in den von Pilzhyphen befallenen Ge-
weben Korkcambium, das normal ausgebildete Borke
liefert. Später fallen die Borkenschuppen ab oder
lassen sich sehr leicht von den unterliegenden Rinden-
teilen trennen. Untersucht man solche Borkenschuppen,
so findet man überall zwischen den Zellen das gut ausge-
bildete Mycel des Pilzes.
Um zu zeigen, wie schonend der Pilz — wenigstens in
den ersten Jahren — seinen Wirt auszunutzen versteht, erlaube
ich mir ein Beispiel nåher zu beschreiben.
Ein zwölfjähriger Hauptstamm, der ringsum von dem
Pilze befallen war, trug oberhalb der erkrankten Stelle gesunde
und in normalerweise ausgebildete Äste mit normalen Nadeln.
Ältere Schuppenteile der Rinde mit deutlichen Narben von
ehemaligen Æcidien waren noch in genügender Menge zu finden.
Unter diesen und von denselben teilweise getrennt waren meh-
rere jängere d. h. in der Rinde tiefer gebildete Borkenschuppen
mit teilweise noch sporenführenden Æcidien vom vorhergehenden
Sommer (1905) in grosser Anzahl zu finden. Nachdem ich eine
der grössten von diesen Schuppen entfernte !), bemerkte ich zu
meinem Erstaunen, dass die so entblösste Rinde schöne, junge
und sporenerfüllte Æcidien trug.
Diese Tatsache, die ich später wiederholt zu konstatieren
Gelegenheit hatte, zeigt, dass das Pilzmycel wenigstens in
drei aufeinander folgenden Jahren an denselben Punkte
der Rinde Sporen produzieren kann d. h. das Mycel kann in
günstigen Fällen wenigstens drei Jahre in der Rinde
als fructificationsfähig leben nnd jährlich reichliche
Æcidien bilden ohne die Rinde selbst und die darunter
liegenden Cambialzellen zu stören oder zu töten. Wenn
wir uns noch erinnern, dass das Mycel oft wenigstens 22 Monate
alt wird, ehe es Sporen bildet, so finden wir, dass das Mycel
1) Diese Borkenschuppe war etwa 16 cm? gross.
N
40 Liro, Kulturversuche mit finnischen Rostpilzen.
in einigen Fallen etwa 58 Monate oder fast 5 Jahre in
der Rinde leben kann ohne die Tatigkeit der Cambial-
zellen in irgend einer Weise zu beeinflussen.
Es ist natärlich för die Praxis von grosser Wichtigkeit
kennen zu lernen, wie alte Peridermien noch Sporen
produzieren können. Das ålteste mir von Evo bekannte
Peridermium hatte 19 Jahre vorher die Jahresringbildung
zum ersten Male abgebrochen. Dieses Peridermium ent-
wickelte also noch bei einem Alter von wenigstens 20 Jahren
Æcidiensporen.
Es därfte unbekannt sein, dass der Pilz auch an frisch
gefållten Stammteilen sich kråftig weiterentwickeln
kann. Ich werde darum die Ergebnisse eines grösseren Ver-
suchs in Kiirze besprechen.
Etwa 300 von Peridermium Pini (Willd.) Kleb. kråftig
befallene Stammteile von 05—2 m Länge wurden sorgfältig
untersucht um konstatieren zu können, dass sie (Anfang Juni
1905) keine Sporen entwickelt hatten. Die nummerierten Stamm-
teile wurden in einen finsteren Schuppen untergebracht, wo sie
bis zu August 1906 standen. Als ich dann die Stämme wieder
sorgfältig untersuchte, fand ich kräftig entwickelte Zcidien
mit schon blassen Sporen an 24 Stämmen. Die Æcidien wur-
den offenbar schon im Sommer 1905 gebildet. Die Untersu-
chung zeigte, dass die Peridermien von verschiedenem Alter
waren und zwar
4 Peridermien wenigstens 2 Jahre alt ')
3 » » 3 » »
2 » o » 4 x »
2 » » 5» »
1 ) » 7 oo» >
1 » » 8 >» »
4 » > 9 » 5
2 » » 10 » »
1 » > 11 » »
1) Der letzte kontinuierliche Jahresring wurde vor 2, 3 etc. Jahren
gebildet.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 7. 41
2 Peridermien wenigstens 13 Jahre alt
1 » » 14 » >
1 » » 18 » »
Die Ausbildung der Peridermium-Pusteln an abgesägten
Stammteilen ist an und fiir sich nicht so merkwiirdig, wie es
beim ersten Anblick vielleicht erscheint. Wir missen nåmlich
uns erinnern, dass die Zellen und die Gewebe noch eine
ziemlich lange Zeit leben nach dem Tode des Organismus als
ein Individuum. Gute Beispiele hierfir liefern die schlafenden
Augen z. B. von Betula-Arten, die an meterlangen, im Zimmer
monatelang aufbewahrten Stammteilen zu langen Zweigen aus-
wachsen können. Offenbar entwickelte sich der Pilz an den
eingesammelten Kiefernstammen so lange, als die Rindenzellen
ihm Nahrung (Wasser) zu liefern vermochten.
Etwas ähnliches kann man oft auch in der Natur wahr-
nehmen. An von dem Pilze heftig befallenen Båumen kommen
nicht selten Zweige vor, die äusserlich ganz abgestorben
aussehen und nur graubraune Nadeln tragen. An solchen
Zweigen findet man hin und wieder ganz junge, zwar spärlich
vorkommende und kiimmerlich entwickelte, aber ganz normale
und lebhaft orangerote d. h..lebende Sporen producierende
Peridermium-Pusteln. Untersucht man die Sache näher, so
findet man immer, dass die Rindenzellen an der betreffenden
Stelle noch lebhaft grün d. h. lebendig sind. Von einer teil-
weise saprophytischen Lebensweise des Pilzes kann also auf
Grund der oben angeführten Beobachtungen nicht die Rede sein 1).
1) Die Frage, ob man das Mycel eines Rostpilzes auf toter organi-
scher Substanz bis zur Sporenbildung züchten kann, ist meines Wissens
noch unentschieden. Meine eigenen diesbezüglichen Versuche gaben vielleicht
nicht ganz einwandsfreie Resultate. Ich liess Blätter von Rumex acetosella
L., die durch künstliche monatelange Verdunkelung ganz etioliert waren,
in Zimmerluft 12 Stunden austrocknen, wonach ich sie auf zehnprozentige
Rohrzuckerlösung legte. Die Versuchsschalen standen 15 Tage in einem
dunklen Schranke im Zimmer. Nach dieser Zeit waren die Rumex-Blåtter
teilweise in Fäulniss übergegangen. Zwei von ihnen trugen aber mehrere
kräftig entwickelte Uredohäufchen von Uromyces Polygoni (Pers.) Fuckel
mit schön und ganz normal entwickelten und keimfähigen Sporen. Durch
42 Liro, Kulturversuche mit finnischen Rostpilzen.
Bei meinen oben erwähnten Untersuchungen wurde es mir
bald klar, dass die Sporenproduktion des Peridermiums
sofort unterbleibt, sobald die Rindenteile anfangen sich
reichlicher zu verharzen. Die soeben angefiihrten Stamm-
teile, deren Rinde nur wenig Harz enthielt, zeigten dies auch
sehr deutlich, denn an keinem stark verharzten Stamme wur-
den ZEcidien gebildet. Hier will ich auch an meine durchaus
negativ ausgefallenen Versuche (S. 30) mit mycelfährenden Rin-
denteilen erinnern. Die Gesamtresultate der Untersuchungen
zeigen, dass das Harz fiir den Pilz sehr schådlich ist. Die
Harzausscheidung ist als eine physiologische Folge des
von den Hyphen erweckten Reizes anzusehen, die dahin
arbeitet den Pilz möglichst unschadlich zu machen.
Der soeben ausgesprochene Satz erweckt die Frage, ob
es Kiefern gibt, die eine gewisse Disposition fiir die
Cronartium-Krankheit zeigen? Ist die Behauptung, dass das
Harz för das Pilzmycel gefåhrlich ist, richtig, so können wir
eine grössere Disposition fiir die Krankheit bei denjenigen Kie-
fern, die arm an Harz sind, erwarten. Bei denjenigen Kiefern
wieder, deren Rinde reichlich Harz enthålt, muss eine schwå-
chere Dispostion beziehungsweise Immunitåt gegen die Rostkrank-
heit vorhanden sein.
Betreffs der Disposition der einzelnen Individuen einer
Pflanzenspecies fiir gewisse Krankheiten schreibt schon de Bary !)
im Jahre 1862: »Eine Erzeugung oder eine Begtinstigung der
Entwickelung des Parasiten durch krankhafte Prådisposition der
mehrere gleichzeitig angestellte Versuche konnte ich feststelten, dass aus-
gehungerte Blatter von unseren gewöhnlichen Phanerogamen — wenn sie
nicht gegen Austrocknung durch besonders stark entwickelte Kutikula und
Epidermis geschützt sind — nach zwölfstündigem Liegen in Zimmerluft
wenigstens so viel beschädigt werden, dass sie aus einer zehnprozentigen
Zuckerlösung nicht mehr Stärke bilden können, sondern sich mehr oder
weniger verfärben nnd auf der Lösung schwimmend bald in Fäulnis über-
gehen. Weil Rumex acetosella von dem oben gesagten keine Ausnahme
macht, ist es höchst wahrscheinlich, dass das Mycel in diesem Falle ın
abgestorbenen Geweben vegetierend noch ganz normale Sporen zu bilden
vermag.
1) de Bary: Flora 1863 p. 182.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 7. 43
Nährpflanze findet bei den Uredineen ebensowenig statt, wie
bei den Peronosporeen». Ganz derselben Meinung ist auch
Klebahn !) der (i. c. p. 188—189) schreibt: »Nach jahrelangen
Erfahrungen mit der Kultur von Rostpilzen darf ich behaupten,
dass Pflanzen, die im Freien irgend einen Rostpilz beherbergen,
von diesem Pilze auch beim künstlichen Versuche im allge-
meinen jederzeit leicht infiziert werden — — — Die Zahl der
Falle, in denen ein Erfolg, der mit Bestimmtheit erwartet wurde,
nicht eintrat, ist so verschwindend klein, dass mir kein Grund
vorzuliegen scheint, hier eine Unempfanglichkeit einzelner Indi-
viduen anzunehmen». Und weiter schreibt er (I. c. 189—190).
>Die Art des Auftretens der Rostpilze im Freien gibt also auch
keine Veranlassung, eine besondere Disposition einzelner Indi-
viduen der Nährpflanze anzunehmen. — Ich muss sogar noch
einen Schritt weiter gehen und behaupten, dass nicht nur
krankhafte Individuen dem Roste keineswegs mehr aus-
gesetzt sind als gesunde, sondern dass im Gegenteil
gerade gesunde und kråftige Individuen leichter und
stärker vom Roste befallen werden ?), so dass man bei
känstlichen Versuchen unbedingt gut wachsender Pflanzen
bedarf».
Die Darstellung Klebahns ist, soviel wir derzeit wissen,
richtig, denn bis jetzt dirfte mit Sicherheit kein einziger Fall
bekannt sein, wo man nachgewiesen håtte, dass ein gewisser
Krankheitszustand der Wirtspflanze die Empfånglichkeit der-
selben fiir Rostparasiten in nennenswerter Weise vermehre.
Aber eine, wie ich glaube, deutliche Ausnahme machen jedoch
Cronartium Peridermii Pini (Willd.) Liro und Pinus silvestris L.
Wenn man an Orten, wo die Peridermium-Krankheit
reichlicher auftritt, die befallenen Bäume näher untersucht, so
findet man, dass ziemlich oft zwei oder mehrere Peridermien
an demselben Hauptstamme vorkommen. An 290 näher unter-
suchten Hauptstämmen wurden an 91 Stämmen zwei, drei oder
sogar vier deutliche Peridermien gefunden und zwar
1) Klebahn: Die wirtswechselnden Rostpilze, p. 188.
2) Von mir gesperrt.
44 Liro, Kulturversuche mit finnischen Rostpilzen.
an 69 Stämmen je 2 Peridermien am Hauptstamme.
» 15 » » 3 » » >
» 7 » » 4 % » »
Die von zwei oder mehreren Peridermien befallenen
Hauptstämme stellen etwas mehr als 31 % der untersuchten
Bäume dar. Schon diese Tatsache zeigt, dass ein von der
Peridermium-Krankheit befallener Hauptstamm mit Vorliebe von
dem Pilze wiederholt infiziert wird.
Noch deutlicher aber wird die Sache, wenn wir den gan-
zen Baum und das Vorkommen des Peridermiums an demselben
betrachten. Es ist nämlich bekannt !) was man übrigens mit
weniger Mühe an fast jedem älteren von Peridermium
befallenen Baume beobachten kann, dass an den Zweigen
und sogar an den Ästchen oft eine grössere Anzahl
Peridermien vorkommt, die von den erkrankten Stamm-
teilen durch ganz gesunde und mycelfreie Rindenpar-
tien getrennt sind. An grösseren Zweigen kann die Anzahl
der Peridermien bisweilen ziemlich gross sein, in einzelnen
Fällen sogar 8--10 oder mehr.
Wie ist aber diese auffallende Erscheinung zu erklären?
Dass wir es hier mit keinem blossen Zufall zu tun haben, ist
selbstverständlich, denn es ist ganz unmöglich sich die Sache
so vorzustellen, als hätten die Sporidien ganz zufälligerweise
während mehrerer Jahre nur einen Baum, und zwar an meh-
reren Stellen, infiziert und alle anderen ringsum stehenden, gleich-
alterigen Bäume gesund gelassen. Vielmehr sieht man sich
genötigt die Erscheinung in folgender Weise zu erklären.
Entweder gibt es Bäume, die an und für sich d. h. wegen
ihrer anatomischen oder physiologischen, innewohnenden
Eigenschaften dem Pilze keinen erwähnenswerten Widerstand
1) So schreibt z. B. Klebahn (Il. c. p. 380): »Eine auffällige Erschei-
nung, — — — ist die, dass die sehr vereinzelten Kiefern, die man bei
uns hier und da von dem Pilze befallen trifft, nicht selten gleichzeitig meh-
rere erkrankte Zweige haben, zwischen denen ein näherer Zusammenhang
nicht nachweisbar ist. Eine Erklärung dieser Erscheinung kann augenblick-
lich noch nicht gegeben werden».
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica 29, n:o 7. 45
leisten können, die also fast jedesmal auch wenn sie sich
unter den günstigsten Umständen befinden, den an der
Rinde keimenden Sporidien von Cronartium zum Opfer
fallen. Oder, wie man sich vorstellen kann, die Bäume sind
während ihrer Entwicklung derart geschwächt worden, dass
sie dem Schmarotzer nicht mehr widerstehen können.
Im letzten Falle haben wir eine abnorme Prädisposi-
tion !), im ersten Falle wieder eine angeborene Prädis-
position. Wenn schliesslich eine Pflanzenspecies in einem
gewissen Entwicklungszustande immer mit derselben Leichtig-
keit von einem Krankheitserreger angesteckt wird, können wir
mit Sorauer (l. c.) von einer normalen Prädisposition reden.
Selbstverståndlich können wir auch von einer angebore-
nen, einer normalen und einer abnormen Immunität
sprechen.
Beispiele über angeborene Prädisposition bez. Immunität
gibt es sehr viele. Man hat nur der verschiedenen und
sicher erblichen Widerstandsfähigkeit der einzelnen Kulturvarie-
täten mancher Pflanzen gegen Parasiten etc. zu gedenken. Oft
hängt diese verschiedene Widerstandsfähigkeit wohl von der
verschiedenen und auch erblichen morphologischen Ausbildung
der Cuticula, der Epidermis der Zellwände etc. der betreffenden
Pflanzen ab. Die Prädisposition bez. Immunität bei den mor-
phologisch ungleichartig ausgebildeten Individuen einer Species,
die man zweckmässig als morphologische Mikrovarietäten
bezeichnet, kann man angeborene morphologische Prädis-
position bez. Immunität nennen.
Als physiologische Mikrovarietäten können wir die-
- jenigen Individuen einer Species nennen, die bei gleicher morpho-
logischen Ausbildung sich physiologisch ungleich verhalten. Bei-
spiele über physiologische Mikrovarietäten unter den Phanero-
gamen dürften nicht selten sein und unter den niederen
Organismen ist ihre Anzahl bekanntlich eine sehr grosse. —
Wenn eine gegebene physiologische Mikrovarietät einer gewissen
Krankheit leichter zum Opfer fällt oder sie besser widersteht‘
1) Sorauer, P.: Handbuch der Pflanzenkrankheiten (1905), 1, p. 23.
46 Liro, Kulturversuche mit finnischen Rostpilzen.
als die übrigen Mikrovarietäten desselben morphologischen
Kreises, und wenn diese physiologische Eigenheit erblich ist,
so können wir von einer angeborenen phvsiologischen
Prädisposition bezw. Immunität sprechen.
In gleicher Weise sprechen wir von einer morphologisch
bezw. physiologisch normalen bezw. abnormen Prädis-
position bezw. Immunität bei den Pflanzen.
Was die von Peridermium befallenen Kiefern anbelangt
so bin ich der Ansicht, dass wir es in den meisten Fällen mit
einer physiologischen Prädisposition für die Krankheit zu tun
haben. Schwieriger ist es zu entscheiden, ob die Kiefern eine
physiologisch abnorme oder einephysiologisch angeborene
Disposition für den Cronartium-Pilz besitzen. Die erstere dürfte
aber meist in Frage kommen. Für diese Ansicht spricht nämlich der
Umstand, dass oft ältere Bäume infiziert werden und dass ein
schon infizierter Baum, dessen Stamm und Zweige oberhalb
des Peridermiums kränkeln, mit Leichtigkeit, wie es scheint,
wiederholt von dem Pilze befallen wird.
Dass es auch Kiefern gibt, die eine angeborene Dis-
position bezw. Immunität für die Peridermium-Krankheit besi-
tzen, ist an und für sich so natürlich, dass ich für meinen eige-
nen Teil daran nicht zweifeln kann. Erikssons!) über Cro-
nartium ribicola Dietr. gemachte Beobachtungen lassen uns
vermuten, dass wenigstens unter den Weymouthskiefern (Pinus
strobus) Individuen vorkommen, die eine angeborene Disposi-
tion für den genannten Pilz besitzen. Eriksson (l. c.) schreibt
hierüber: »Am Experimentalfaltet» — unweit Stockholm -—
»befanden sich im Frühjahre 1895 zwei Beete mit 7—8 jährigen
Weymouthskiefern. Diese Beete waren etwa 20 m von einander
entfernt. Das eine Beet enthielt wohl 100 Pflanzen, das andere
nur etwa 10. Auf jenem waren fast alle Pflanzen sehr stark
rostbefallen. Auf diesem aber war zu derselben Zeit keine
Spur von Blasenrost zu entdecken». Zu dieser interessanten
Beobachtung fügt Eriksson (l. c. p. 389) noch hinzu: »Nun
liegt hier die bemerkenswerte Thatsache vor, dass die Pflanzen
1) Centralblatt für Bakteriologie etc. Abt. 2. Bd. 2, p. 388—389.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, N:o 7. 47
der beiden Beete aus verschiedenen Samen stammten. Man
kann unter solchen Umständen kaum umhin, die Ursache des
verschiedenen Krankheitszustandes in der verschiedenen Her-
kunft zu suchen».
Ohne Zweifel spricht Eriksson mit den letzten Worten
die wahre Sachlage aus, obwohl er, durch seine Gesamt-
anschauungen irregefährt, annimmt, dass die Krankheit selbst
schon in den Samen gesteckt hätte. Eine viel natirlichere Er-
klärung bekommt man, wenn man annimmt, dass die erkrankten
Pflanzen eine angeborene Disposition fär die Krankheit
besassen und dass sie, aller Wahrscheinlichkeit nach aus
Samen von rostkranken Eltern stammten und darum
sehr leicht infiziert wurden !).
Die Frage ob es Kiefern gibt, die eine angeborene Dispo-
sition resp. Immunität gegen die Peridermium-Krankheit besit-
zen ist natiirlich von grosser Bedeutung fiir den Waldbau.
Wenn die Disposition fiir die Rostkrankheit erbbar ist, so muss
man selbstverståndlich dafiir Sorge tragen, dass die an Peri-
dermium krånkelnden Båume von dem Walde entfernt werden,
ehe sie eine fär die Krankheit prådisponierte Nachkommenschaft
erzeugen.
Um die obige Frage ausser allen Zweifel zu stellen ist es
selbstverständlich notwendig ausgedehnte Kulturversuche zu
machen. Mit Pinus silvestris war dies bis jetzt nicht möglich
darum, dass die Lebensgeschichte von dem Peridermium-
Pilze *) unbekannt war. Aber auch mit Pinus strobus L. und
Pinus cembra L. sind meines Wissens keine zweckbewussten
Versuche angestellt worden, um festzustellen, ob die Nachkom-
menschaft von an Peridermium Strobi Kleb. kränkelnden Bäume
leichter von den Basidiensporen (Sporidien) von Cronartium ribi-
1) Auch Tranzschel (Arbeiten St. Petersburg) Naturf.-Gesellsch. 25.
Sitzungsb. 1894, p. 22) hat eine fast åhnliche Beobachtung gemacht. Pinus
cembra aus sibirischem Samen war von der Æcidienform von Cronartium
ribicola Dietr. befallen; benachbarte Pflanzen aus alpinem Samen waren
aber ganz frei von der Rostkrankheit.
3) Cronartium Peridermii Pini (Willd.) Liro.
48 Liro, Kulturversuche mit finnischen Rostpilzen.
cola Dietr. infiziert werden, als solche, die von gesunden Eltern
abstammen.
Wenn wir also die Frage über die Prädisposition bezw.
Immunität der gemeinen Kiefer beleuchten wollen, so können
wir uns nur an den in der Natur gemachten Beobachtungen halten.
— Nun will ich hier einen Fall, der unzweideutig zeigt, dass
unter Pinus silvestris Individuen vorkommen, die eine auffallend
grosse Prädisposition fär die Peridermium-Krankheit zeigen,
nåher besprechen.
Unweit meiner Wohnung wachsen in einer geraden Linie
vier Kiefern und zwar so nahe an einander, dass die åussersten
Båume nur 2 m von einander entfernt sind. Ein Baum ist
15 m hoch und ganz normal gewachsen, die drei übrigen tra-
gen, wegen auf der N.-Seite überschirmender Birken, Zweige,
die nach Westen, Osten und Siiden gerichtet sind. Diese Baume,
von welchen einer 8 m und zwei 9 m hoch sind, sind alle
wegen der Birken in gleichem Grade abnorm ausgebildet. Die
Zweige der vier Båume kreuzen sich in allen Richtungen.
Die vier oben erwåhnten Baume habe ich wåhrend drei Som-
mer genau beobachtet und jeden Sommer haben sie dasselbe merk-
würdige Verhalten gegen Peridermium Pini (Willd.) Kleb. ge-
zeigt. Der grösste, normal ausgebildete Baum ist bis jetzt ganz
rostfrei geblieben. Auch an den zwei, 9 m hohen, abnorm
ausgebildeten und geschwåchten Baumen habe ich bis jetzt kein
einziges Peridermium auffinden können. Der dritte, ge-
schwächte Baum, der nur etwa 8 m hoch ist, trägt dagegen jeden
Sommer an den jüngeren Ästchen eine Unmenge von Perider-
mien. Diesen Sommer (1907) z. B. ist die Anzahl der sporen-
produzierenden, deutlich sichtbaren Peridermien etwa 70.
Die Anzahl der jungen und alten Peridermien ist erstaunlich
gross, schätzungsweise wenigstens 300. Obwohl an dem Haupt-
stamm kein Peridermium vorkommt, muss der Baum offen-
bar nach einigen Jahren absterben, wegen der grossen Anzahl
der an den Ästchen vorkommenden Peridermien, denn jetzt
sind schon etwa 60 % der Zweige tot. An allen abgestorbenen
Ästchen kann man die alten Peridermien noch finden,
von welchen mehrere, wegen der bei Evo sehr reichlich vor-
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 7. 49
kommenden Tuberculina maxima Rostrup") vernichtet worden
sind.
Wie soll man sich jetzt das merkwiirdige Auftreten
des Peridermiums an dem oben erwähnten Baume er-
klären? Sehr nahe an der Hand liegt die Annahme, dass die
einzelnen Peridermien von einem in den Zweigen weit ver-
breiteten Mycel entstammen. Die mikroskopische Untersu-
chung hat jedoch gezeigt, dass die einzelnen Peridermien
durch gesunde Rinden-, Holz- und Markgewebe von einander
getrennt sind. Jedes Peridermium ist also durch Sporidien-
infektion entstanden. — Allein, warum werden die Ästchen
nur des betreffenden Baumes infiziert und warum sind die
drei übrigen Bäume ganz rostfrei? Offenbar darum, dass der
eine Baum eine grösstmögliche Disposition für die
Peridermium-Krankheit besitzt und die übrigen Bäume
einfach immun gegen dieselbe sind.
Viel schwieriger ist es zu entscheiden, welcher Art
die Prädisposition für die Peridermium-Krankheit ist. Aller
Wahrscheinlichkeit nach ist sie eine physiologische, entweder
eine physiologisch erworbene, d. h. abnorme, oder eine physio-
logisch vererbte d. h. eine angeborene. Für die letzte Möglich-
keit spricht meines Erachtens nach der Umstand, dass von drei,
inihrer Lebenstätigkeit in gleichem Grade geschwächten
Bäumen, nur einer infiziert wird.
Um ein weiteres Beispiel über physiologische Disposition
und Immunität gegen liostkrankheiten anzuführen, erlaube ich
mir das Auftreten von Chrysomyxa Abietis Unger und Chryso-
myzxa Ledi (Alb. & Schwein.) de Bary in Kürze zu besprechen.
Ueberall in Finland hat man jährlich Gelegenheit zu beobach-
ten, dass der sehr gemeine Chrysomyxa Abietis auf Abies excelsa
an einzelne physiologische Mikrovarietäten gebunden ist.
Man findet, wie gesagt, fast überall, dass der Pilz an den Nadeln
vereinzelter Bäume so massenhaft auftritt, dass die Bäume eine
deutliche gelbe Farbe zeigen. Besonders auffallend ist diese
1) Von Rostrup (Ustil. Dan. p. 46, Sertryck af den bot. Förenings
Festskrift 1890, Kjöbenhavn) zuerst auf Peridermium Strobi Kleb. be-
schrieben.
4
50 Liro, Kulturversuche mit finnischen Rostpilzen.
Erscheinung in 10—15 jährigen Fichtenverjüngungen. Man ist
geradezu erstaunt über die strenge Lokalisation des Pilzes, der, oft
nach den Wort genommen, an jeder vorjährigen Nadel
eines Bäumchens auftritt, während alle anderen ringsum
stehenden Bäumchen ganz rostfrei sind. Da die stark
rostigen und die ganz rostfreien Bäumchen einander in den
meisten Fällen mit den Zweigen berühren, so wäre es falsch,
wenn man glauben wollte, dass die Pilzsporidien nur auf das
einzige Bäumchen gefallen wären. Als die einzige vernünftige
Erklärung dieser Tatsache ist eine hochgradige Prädisposition
bezw. Immunität der einzelnen Baumindividuen gegen die Pilz-
krankheit anzunehmen.
Welcher Art die Prädisposition bezw. Immunität ist, ist
leicht zu ersehen. Von Picea excelsa kommen, wie wohl von
den meisten Bäumen, Individuen vor, die eine verspätete bezw.
eine auffallend frühzeitige Entwicklung haben. Bei Evo z.
B. können die früher treibenden Fichten um einige Wochen den
später treibenden vorhergehen. Diese oder jene — es bleibt
noch festzustellen welche — werden wegen ihrer physiologischen
Eigenart von der Rostkrankheit verschont.
Fast ganz wie Chrysomyxa Abietis tritt auch die Æecidien-
form von Chrysomyxa Ledi (Alb. & Schwein.) de Bary an den
Fichtennadeln auf, d. h. man kann immer, wenn der Pilz reich-
licher auftritt, wie dies z. B. im Sommer 1906 fast im ganzen
Finland der Fall war, Exemplare von Picea excelsa finden, die
Zcidien beinahe an jeder diesjährigen Nadel tragen und von
fast ganz gesunden Nachbarinnen umgeben sind. Im Sommer
1906 zeigte es sich bei Evo, dass die frühtreibenden physiolo-
gischen Mikrovarietäten von Picea excelsa rostkrank, die
übrigen aber fast frei waren.
Cronartium Peridermii-Pini ist in Finland und im ganzen
N.-Europa ein sehr gemeiner Pilz, der ungeheuren Schaden an-
richtet. Um ein Beispiel über das Auftreten des Pilzes zu geben,
sei erwähnt, dass in einer 26 h grossen Waldung bei Evo
im Sommer 1905 nicht weniger als 955 an Peridermium schwer
erkrankte Baume gezählt wurden. Im Sommer 1905 und 1906
starben von diesen etwa 40 und mehrere sind in diesem Som-
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 7. 51
mer (1907) im Absterben begriffen, so dass der fräher schön
geschlossene Bestand immer liickenhafter wird. Im mittleren
Finland kommen an einigen von mir besuchten Orten sogar
50 an Peridermium erkrankte Bäume pro Hektar vor und
vom nördlichen Finland (etwa 68° n. Br.) schreibt Forstmeister
J. Montell, dass das Peridermium Pini dort sehr häufig vor-
kommt.
Aller Wahrscheinlichkeit nach könnte der Pilz bei
uns noch grössere Kalamitåten hervorrufen, wenn er
nicht gegen einen furchtbaren Feind — Tuberculina mari-
ma Rostr. — zu kåmpfen hatte. Dieser Pilz ‘) ist in der Tat
ein fast stetiger Begleiter des Peridermiums und ist fast an
jedem ålteren Peridermium zu finden. Die grosse Bedeutung
der Tuberculina liegt darin, dass sie die Sporenproduction des
Peridermiums fast ganz unterdriicken kann. Oft findet man
Peridermien, die nie Sporen erzeugt haben und die von
måchtigen, zusammenhängenden Lagern von Tuberculina iiber-
zogen sind. An den Råndern der dunkellila gefårbten, sporen-
produzierenden Hyphenschicht der Tuberculina kann man hin
und wieder stark verkiimmerte Peridermium-Pusteln finden,
die oft kaum mehr als die Grösse eines Stecknadelkopfs erreichen
und die fast leer an Sporen sein können. Als Regel gilt:
Kommt die Tuberculina einmal auf dem Peridermium vor,
sei es dann an Zweigen oder Hauptståmmen, ist der Rost.
pilz ganz unfåhig Sporen zu bilden.
Weil die Tuberculina-Sporen binnen einigen Tagen in
feuchter Luft und im Wasser reichlich vegetativ auskeimen 2),
kann man annehmen, dass der Pilz in regnerischen Jahren den
Peridermien besonders schadet 8).
1) Nach v. Tubeuf (Arbeiten aus der biologischen Abteilung fir
Land- und Forstwissenschaft am kaiserl. Gesundheitsamte Bd. Ill, Heft 1)
gehört die Gattung Tuberculina nicht zu den Ustilagineen, wie es allge-
mein angenommen wird, sondern ihre Stellung ist vielmehr bei den Fungi
imperfecti zu suchen.
3) In meinen Kulturversuchen keimten die Twberculina-Sporen immer
rein vegetativ aus ohne Konidien zu bilden.
8 Die streng parasitische Natur der Tuberculina-Arten, wenigstens
diejenige der überall an den Æcidienformen unserer Uredineen auftreten-
52 Liro, Kulturversuche mit finnischen Rostpilzen.
Zu welchen Massregeln können wir schliesslich
gegen den Peridermium-Pilz greifen?
Weil Cronartium Peridermii-Pini wirtswechselnd ist und
weil der Pilz sich an den Kiefern nicht reproduzieren kann,
so wäre die theoretisch sicherste Methode die Wirtspflanzen der
Teleutosporenform d. h. die Pedicularis-Arten zu vertilgen.
Praktisch ist aber diese Massregel wohl unausfährbar. Nur
zum gewissen Grade könnte man vielleicht durch Entwässerungs-
vornahmen den Pedicularis-Arten entgegenarbeiten.
Da, wie wir friiher gesehen haben, die einmal von Peri-
dermium angegriffenen Kiefern immer von Neuem von den
auf den verschiedenen Pedicularis-Arten gebildeten Sporidien
infiziert werden und dadurch — wenn die Tuberculina sich
nicht rechtzeitig einfindet — zur Verbreitung des Pilzes måchtig
beitragen können, miissen die erkrankten Båume regelmåssig
im Winter vom Walde entfernt werden.
Da peridermiumkranke Båume aller Wahrscheinlichkeit
nach eine ftir die Rostkrankheit prådisponierte Nachkommen-
schaft liefern, muss man dafiir Sorge tragen, dass man fiir
die Såmereien nur Zapfen von gesunden Båumen bekommt.
Da die Verjiingung des Waldes durch Pflanzung eine
unnatiirliche ist, die regelmåssig physiologisch geschwächte
Bäume liefert, sorge man für eine natürliche Verjüngung der
Wälder.
Mischbestände sind wegen ihres grösseren Filtrationsver-
mögens, wodurch die Sporidien des Cronartiums zurückgehalten
werden, den reinen Kiefernbeständen vorzuziehen.
den Tuberculina persicina (Ditm.) Gobi, kann jeder, der sich mit Rostpilzen
beschäftigt hat, als absolut sicher konstatieren. Um so auffålliger ist eine
Angabe von Raciborki (Parasitische Algen und Pilze Javas, Batavia 1900,
Ref. von Behrens in Centralbl. f. Bakteriologie etc. Abt. 2, Bd. 6, p. 709),
dass Tuberculina persicina nicht ihren Wirt, Æeidium cinnamomi Rac., wohl
aber die Wirtspflanze des letzteren schädigt. Diese Angabe Raciborskis
kann schwerlich mit der Wirklichkeit übereinstimmen und fordert jedenfalls
unbedingte Nachprüfung.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 7. 53
Einige auf Salix-Arten vorkommende Melampsoreen.
Versuche Nr. 323 und 324. Je zwei Aste von Salix caprea,
die im Herbste 1905 so arg von Melampsora Larici-Capræarum
Kleb. befallen waren, dass sie teilweise zu Grunde gingen, wur-
de am 24. April 1906 mittels Glashausern isoliert. Die Knospen
der lebendigen Teile entwickelten zahlreiche Blatter, die Anfang
Oktober ganz rein von Rost waren.
Die Versuche zeigen, dass Melampsora Larici-Caprearum
weder in den abgestorbenen noch in den lebenden Teilen
(Knospen) von Salix caprea überwintert.
Versuch Nr. 325. Zwei Ästchen von Salix caprea wurden am
24. April mit einem (ilashäuschen isoliert. Die Knospen waren
von den Schuppen noch vollkommen bedeckt. Sporidien von
Melampsora Larici-Caprearum wurden am 8. Mai auf die sehr
jungen, etwa 1—2 cm langen Blatter reichlich ausgesät. Eine
Anzahl Sporidien tragender Blätter wurden an der Decke des
Glashäuschens befestigt um eine eventuelle Infektion der aus
den Knospen hervortretenden resp. weiterwachsenden Blätter
zu ermöglichen. Die Zweige und deren Blätter entwickelten
sich sehr üppig und sonst ganz normal, blieben aber ganz
rostfrei. Alle frei stehenden, nicht isolierten Äste von dem-
selben Strauche waren in heftigster Weise von Melampsora Larici-
Caprearum Kleb. befallen und fast alle Astspitzen starben.
Der Versuch zeigt ganz klar, dass die Sporidien,
wie zu erwarten war, die Blätter von Salix caprea nicht
infizieren können.
Versuche Nr. 326 und Nr. 327. Gleichzeitig wurden Spori-
dien von Melampsora Larici-Caprearum auf junge, schon friher
isolierte Exemplare von Larix decidua und Larix sibirica aus-
gesät. Nach 21 Tagen wurden reichliche Pykniden an den
Larix-Nadeln beobachtet. Die Versuche bestätigen also die
Ergebnisse der Versuche 1—4 (Liro: Kulturversuche etc.
I. p. 5).
Versuch Nr. 328—330. Auf Salix pentandra L. kommt in Fin-
land eine Melampsora, die ich zu Melampsora Amygdaline Kleb.
54 Liro, Kulturversuche mit finnischen Rostpilzen.
rechne, sehr håufig und reichlich vor. Diese Art ist, wie Kle-
bahn (siehe Kleb. Die wirtsw. Rostpilze p. 413!) dargetan hat,
nicht wirtswechselnd. Um die Entwicklung der finnischen
Form kennen zu lernen sate ich am 10. Mai auf Nadeln iso-
lierter Larix decidua Mill. reichlich Sporidien aus. Die Jarix-
Nadeln blieben ganz rostfrei.
Versuche Nr. 331—333. Sporidien von Melampsora Amygda-
line wurden am 10. Mai auf Nadeln von Larix sibirica ausgesåt.
Keine Infektion trat ein.
Versuche Nr. 334 und Nr. 335. Sporidien von Melampsora
Amygdaline Kleb. wurden auf isolierte Individuen von Salix
nigricans Sm. und Salix phylicifolia Sm. ausgesåt. Die Ver-
suchspflanzen standen den ganzen Sommer bedeckt und erwie-
sen sich im September ganz frei von Rost.
Versuche Nr. 336—337. Sporidien von Melampsora Amyg-
daline Kleb. wurden auf Blatter von Ribes grossularia L. und
Ribes rubrum L. ausgesät. Kein Erfolg trat ein.
Die Versuche Nr. 326—337 zeigen, dass Melampsora
Amygdalinæ Kleb. bei uns biologisch sich so verhålt
wie in Mittel-Europa. Zu bemerken ist allerdings, dass ich
noch nicht Gelegenheit hatte Blatter von Salix pentandra mit
Sporidien von Melampsora Amygdaline zu infizieren. Aller
Wahrscheinlichkeit nach werden aber die Blatter von den Spo-
ridien infiziert.
Kann Melampsora Larici-Tremulæ Kleb. in den Knospen
von Populus tremula L. überwintern?
Im Sommer 1905 erhielt ich durch Aussäen von Cæoma-
Sporen von Melampsora Larici-Caprearum Kleb. auf Populus
tremula in zwei Versuchen (Liro: Kulturversuche etc. I, p. 7—8)
Uredosporen einer Melampsora, die ich fiir Melampsora Larici-
Tremule hielt. Das Ergebnis suchte ich auf eine Verunreini-
gung des zum Aussäen verwendeten Cæoma-Sporenmaterials
zurückzuführen. Im Sommer 1906 versuchte ich die Frage ven
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 7. 55
einer anderen Seite zu erklåren. Ich dachte mir nämlich
die Möglichkeit, dass der Pilz in den Geweben der Knospen
überwinterte.
Etwa 20—30 cm hohe Exemplare von Populus tremula
wurden deshalb im April isoliert und zwar so früh, dass die
Nadeln von Larix von den Knospenschuppen noch bedeckt
waren. Eine Infektion der entwickelten Populus-Blätter durch
die einige Wochen später gebildeten Cæoma-Sporen auf Larix
war also ausgeschlossen. Ende August waren alle Populus-
Blätter ganz rostfrei. Die Versuche zeigen also, dass Melam-
psora Larici-Tremule nicht in den Knospenanlagen von Populus
tremula überwintern kann (Versuche Nr. 338— 340).
Puccinia A-cidii-Melampyri (Kunze & Schmidt) Liro.
Im Sommer 1905 hatte ich Gelegenheit durch Kulturver-
suche festzustellen, dass Puccinia Molinie Tul. (= P. nemoralis
Juel) das Aicidium Melampyri Kunze & Schmidt auf Melampyrum
pratense erzeugt. Im Sommer 1906 habe ich mit derselben
Art noch weitere Kulturversuche angestellt und zwar um fest-
zustellen, ob die Sporidien von Puccinia Molinie noch andere
Pflanzen als Melampyrum pratense infizieren können.
P. Cruchet?) hat eine Puccinia Brunellarum-Molinie,
die ihre Atcidien auf Brunella, ihre Teleutosporen wieder auf
Molinia cærulea erzeugt, aufgestellt. Weil diese neue Art von
den Typus der Puccinia Molinie Tul. ist, war es von Interesse
zu erfahren, ob die bei Evo jährlich auftretende Puccinia auf
Molinia auch auf Brunella vulgaris zu leben vermag. Auch
sollten die Versuche entscheiden, ob die Sporidien (Basidien-
sporen) von Puccinia Molinie das Æridium Orchidearum Desm.*
erzeugen können. In folgender Tabelle sind die Versuche und
die Resultate derselben wiedergegeben.
1) Liro: Kulturversuche etc. I, p. 8—10.
3) Cruchet: Essais de culture des Urédinées sur Labiées (Centralblatt
f. Bakteriologie etc. Abt. II, Bd. 13 (1904), p. 95—96.
56 Liro, Kulturversuche mit finnischen Rostpilzen.
Versucha- | P"idien- | | | |
ersucns- ls n Wo. Ausgesåt auf am Erfolg am |
nummer. | me | | |
|
|
341 — 342 , Melampyrum pratense |?2/, 06! Reichlich Æeidien|!9/g 06
348—346 | > silvaticum| >» |einige Heidien 19, >
346 — 349 | > | Brunella vulgaris 5/, » | negativ 20/, »
350—3562| > > > >| > »
353—357 > Orchis maculata » > v > >
358 —359 . » Coralliorrhiza innata | > > , » >
360 — 364 | , Gymnadenia conopea | > > , > >
365-366! =» | Platanthera bifolia |> >| > jo!
Puccinia Molinie entwickelt also ihre Zcidien auf Me-
lampyrum pratense, die sehr leicht von den Sporidien infiziert
wird und cidien an den Kotyledonen, Blättern, Stammteilen
und Kelchblättern trägt. Die Infektion von Melampyrum sil-
vaticum war sehr schwach. Sehr junge Æcidien wurden nur
an den Kotyledonen einiger Pflanzen beobachtet, an den Blät-
tern wurden nur spärliche Pykniden gebildet. Die eigentliche
Wirtspflanze der 4Zcidienform dürfte bei uns nur Melumpyrum
pratense sein. Die Biologie des Pilzes klingt also gut iiberein
mit der bei uns vorkommenden Pflanzenkombination Melam-
pyrum pratense + Molinia cærulea. Dass die Sporidien von
Puccinia Molinie nicht in nennenswerten Grade Melampyrum
silvaticum infizieren, hängt wohl damit zusammen, dass Molinia
cerulea und Melampyrum silvaticum tiberhaupt bei uns (und
speciell bei Evo) keine geeignete Kombinationen bilden d. h.
sie wachsen zu weit von einander an verschiedenen Standorten.
Darum hat auch der Pilz sich in hohem Grade speciell an Me-
elampyrum pratense angepasst, hat aber das Vermögen Melam-
pyrum silvaticum zu befallen noch nicht ganz eingebiisst.
Die Versuche zeigen auch, dass Puccinia Æeidii-Melam-
pyri von Puccinia Aeidii-Brunelle (Wint.) Liro (= Puccinia Bru-
nellarum-Molinie Cruchet) biologisch scharf unterschieden ist,
und dass sie auf unseren gewöhnlichsten Orchidaceen keine
/Ecidien bildet.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 7. 57
Puccinia Viola (Schum.) DC.
Von Sydow (Monographia Ured. I, p. 442) wurde eine
auf Viola tricolor L. vorkommende Puccinia als eine eigene
Art, Puccinia depauperans (Vize) Syd. aufgefasst. Puccinia de-
pauperans unterscheidet sich von P. Viole nach Sydow (|. c.)
durch glatte Teleutosporen. Noch gibt Sydow an, dass die
ZEcidien von Puccinia depauperans keine Gruppen bilden, son-
dern stehen einzeln beisammen auf den befallenen Pflanzen-
teilen. Als einen biologischen Charakter hebt Sydow noch das
Vorkommen der Æcidien im Spätsommer hervor.
Alle von Sydow für Puccinia depauperans angegebenen
biologischen und habituellen Merkmale stimmen mit denjenigen
der Puccinia Viole, wenigstens soweit meine Erfahrung reicht,
ziemlich gut überein. Nur habe ich bei uns Acidien nicht
später als im August gefunden.
Eine Untersuchung der von Sydow als Puccinia depaupe-
rans bezeichneten Exemplare (Sydow: Uredineen Nr. 378, 456)
hat aber gezeigt, dass auch Puccinia depauperans Teleutosporen
hat, deren Membran mit sehr winzigen Wärzchen versehen ist,
ganz wie die Membran der Teleutosporen von Pucrinia Viole.
Auch die Zcidien der beiden Arten sind ganz gleich gebaut.
Es drängt sich darum die Frage auf, ob nicht Puceinia depau-
perans nur eine Form von Puccinia Viole sei. Um die Frage
experimentell zu lösen säte ich auf Viola tricolor L. ZEcidien-
sporen, die auf Viola rupestris F. W. Schmidt und Viola canina
L. gebildet wurden, aus. In allen zwölf Versuchen (Nr. 367 —
378) traten nach vier Wochen sehr reichlich Uredohäufchen auf.
Die Versuche zeigen, dass Puccinia Viole (Schum.) DC.
auch auf Viola tricolor lebt und dass die von Sydow aufge-
stellte Puccinia depauperans keine selbståndige Art sein kann.
Gymnoconia interstitialis (Schlecht.) Lagerheim.
Im Juni 1906 wurden Sporen von Cæoma interstitialis
Schlecht. auf Rubus saxatilis (Versuche Nr. 379—382 und Rubus
58 Liro, Kulturversuche mit finnischen Rostpilzen.
arcticus (Versuche Nr. 383—387 ausgesät. Im September 1906
wurden einige Teleutosporenhäufchen an den Blåttern von Ru-
bus saxatilis beobachtet, wodurch die Ergebnisse der Kulturver-
suche von Tranzschel (Sitzungsber. der St. Petersb. Natur-
forscher-Gesellsch. 2. Nov. 1892, sep. p. 2) bestätigt wurden.
Auf Rubus arcticus wurden keine Teleutosporen gebildet.
Sehr auffallend ist das schwache Infektionsvermögen der
Sporen von Cæoma interstitialis. In den Versuchen Nr. 379—
382 wurden Sporen auf mehr als Hundert Blåtter ausgesåt, die
nur einige Teleutosporenhåufchen erzeugten. Auch das spår-
liche Vorkommen resp. Fehlen der Teleutosporen an Stellen,
wo die Cæomaform fast verheerend auftritt, ist bemerkenswert.
Es scheint als forderten die Cæomasporen ganz besondere, in
-der Natur selten eintretende äussere Verhältnisse oder Reize
um ihre Wirte, Rubus saxatilis und R. arcticus, infizieren zu
können.
Uromyces Alchimillæ (Pers.) Lév.
Versuche Nr. 388—389. Uredosporen von Uromyces Al-
chimille wurden im Juni auf isolierte Individuen von Alchi-
milla vulgaris ausgesät. Im Oktober wurden mehrere Uredo-
und Teleutosporenhäufchen an den Blåttern der Versuchspflan-
zen gefunden. Erfolgreiche Aussaten mit den Uredosporen sind
auch von Edw. Fischer (Entwickelungsgeschichtliche Untersu-
chungen fiber Rostpilze p. 6) und Klebahn (Zeitschrift får
Pflanzenkrankheiten 1907, p. 134) ausgeführt worden.
ACTA SOCIETATIS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA, 29, N:o 8.
BEITRÄGE ZUR KENNTNIS —
DER DIPTEREN FINLANDS
III.
vILINDRUTUMIDA: un LIMNOBIDA
CARL LUNDSTRÖM
(Vorgelegt am 6. April 1907.)
HELSINGFORS 1907.
KUOPIO 1908.
GEDRUCKT BE! K. MALMSTRÖM.
Fortsetzung des in den Teilen I und II aufge-
föhrten Litteraturverzeichnisses.
Dalman, J. W. Chionea araneoides. (Kongl. Vetensk. acad.
Handlingar. Stockholm 1816).
Schummel, T. E. Beschreibung der in Schlesien einheimischen
Arten einiger Dipteren-Gattungen. 1. Limnobia. (Beiträge
zur Entomologie besonders in Bezug auf Schlesien, Bre-
slau 1829).
Loew, H. Ueber die bisher beschriebenen europäischen Aniso-
mera-Arten. (Zeitschrift fiir die gesammten Naturwissen-
schaften. Band. XXVI. Berlin 1865).
Osten Sacken, R. Monographs of the Diptera of North America,
Part IV. (Smithsonian Miscellaneous Collections — 219 —.
Washington 1869).
Huguenin, G. Tipulidæ (Mitth. d. Schweizer ent. Gesellsch.
Vol. VIII. Heft 1. und 2. Schaffhausen 1888).
Wahlgren, E. Uber einige Zetterstedt'sche Nemocerentypen.
(Arkiv för Zoologi. Band 2. N:o 7. Stockholm 1904).
Snodgrass, R. E. The Hypopygium of the Tipulidae. (Transact.
Americ. Entomolog. Society, Vol. XXX, N:o 3. 1904).
Ausser in den »Beitrågen» I und II erwåhnten Zeitschriften
und Publikationen gelehrter Gesellschaften kamen zur Anwen-
dung: Stettiner entomologische Zeitung, Rocznik towarz. naukow.
Krakow., Wissenschaftliche Mittheilungen aus Bosnien und Herce-
govina, Mittheilungen Ges. Bern, Sitzungsber. der Dorpater Na-
tur forscher- Gesellschaft, worin Abhandlungen von Osten Sacken,
Loew, Strobl, Bergroth und Sintenis besonders benutzt
wurden.
4 Lundström, Cylindrotomida und Limnobiide.
Dem Herrn Dr. E. Bergroth, der nicht nur Abbildungen
von Hypopygien mir tiberlassen sondern auch im äbrigen mir
in meiner Arbeit mit den Limnobiide freundschaftlich Beistand
geleistet hat, spreche ich hier meinen herzlichen Dank aus.
Der Verfasser.
Cylindrotomidae.
Cylindrotoma Macq.
1. G. distinctissima Wied. 9 f. 6 9. Ab. Pargas (O. M.
Reuter), Kuustö (Lundstr.), Karislojo (Forsius). KI. Valamo. Kb.
Eno (Woldstedt). Ob. Uleäborg (Nylander). Lv. Kuusreka, Ole-
nitsa (Levander). Lr. (J. Sahlberg).
2. GC. nigriventris Loew 1 €. Sb. Eno (Woldstedt).
Der Hinterrücken ist nur an der Basis schwarzbraun;
stimmt im äbrigen mit Loew's Beschreibung vollständig tiberein.
Liogma Ost. Sack.
1. L. glabrata Wied. 4 3. 1 ?. Ab. Pargas (O. M. Reu-
ter), Kuustö (Lundström).
Triogma Schin.
1. T. trisulcata Schum. 1 3. KI. Sordavala.
Phalacrocera Schin.
1. P. replicata L. 10 &. 1 9. Al. Sund, Eckerö (Frey).
Ab. Kuustö (Lundstr.), Eriksberg (E. J. Bonsdorff). Ta. Messuby
(Frey). Sb. Kuopio (Lundstr.). Ob. Uleåborg (Nylander). Lkem.
Muonio (J. Sahlberg).
6 Lundström, Cylindrotomide und Limnobiide.
Limnobiidae.
Limnobiinae.
Dicranomyia Steph.
1. D. longipennis Schumm. 1 3. Lkem. Kemijärvi (J.
Sahlberg).
Sowohl Schummel als Osten Sacken geben in ihren
Arbeiten Zeichnungen von dem Fliigel dieser interressanten Art,
gemeinsam fiir Europa und Amerika.
In Wahlgren's »Diptera» (Entomologisk Tidskrift 1905,
Pag. 108) ist aus Versehen eine Copie von Osten Sacken's
Zeichnung vom Flügel dieser Art (Pl. I. Fig. 1.) anstatt der-
selben vom Flügel der Trimicra (Pl. II. Fig. 1.) eingenommen.
Auch die Zeichnung vom Flügel der Limnohia quadrino-
tata (Pag. 100.) ist in derselben, übrigens verdienstvollen Arbeit
unrichtig und stellt den Flügel eines Limnophila dar.
2. D. dumetorum Meig. 1 2. 1 9. Ab. Pargas (0. M.
Reuter).
3. D. consimilis Zett. 3 J. 2 9. Lf. (J. Sahlberg). Ob.
Uleäborg (Nylander). Ab. Eriksberg (E. J. Bonsdorff).
4. D. decora Staeg. 12 3. 5 9. Ab. Kuustö (Lundstr.),
Sammatti (J. Sahlberg). St. Yläne (J. Sahlberg). Ka. Kymmene
(J. Sahlberg). Kl. Impilaks. Kb. Juga, Polvijärvi (Grönvik, Wold-
stedt). Ob. Uleåborg (Nylander). Lkem. Muonio (J. Sahlberg).
5. D. tenuipes Zett. 2 3. Lkem. Muonio (Palmen). Im.
Kantalahti (J. Sahlberg).
6. D. chorea Wied. 9. 9. Al Finström (Frey). Ab.
Pargas (0. M. Reuter), Kuustö; gemein (Lundstr.). N. Mäntsälä
(Palmen). Kl. Sordavala.
Hypopygium Fig. 1. und 2.
7. D. modesta Wied. 7. 9. Al. Aland (Frey). Ab. Par-
gas (0. M. Reuter), Kuustö, gemein (Lundstr.). Ka. Wiborg
(Pipping). Ta. Forssa (Bergroth), Tammerfors. Kl. Impilaks.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 8. 7
Ka. St. Michel (E. J. Bonsdorff). Ol. Petrosawodsk (Günther).
Ob. Uleåborg (Nylander), Turtola (J. Sahlberg).
Hypopygium Fig. 3. und 4.
8. D. ventralis Schumm. 1. Ab. Karislojo (J. Sahlberg).
Das Exemplar stimmt mit Schummel’s Beschreibung gut
iiberein.
Die Antennen sind wie bei der D. modesta Wied. lang
wirtelborstig mit gegen die Spitze zu gestreckten Gliedern.
Hypopygium Fig. 5. und 6.
9. D. patens sp. nov. Fusco et sordidide ferrugineo-flava;
capite fuscogriseo, rostro flavescente; antennis palpisgue nigro-
fuscis; thoracis dorso vittis 3 fuscis, sterno griseonigro; abdomine
supra fusco, ano ferrugineoflavo; lamella terminal. supera hypo-
pygii apice bilobata, lobis truncatis, apice nigris et breviter nigro-
setosis; adminiculo apice dilatato et guadrifisso; alis hyalinis
cellula discoidali aperta, de cetero ut in Dicronomyia modesta
Meg.
Long. corporis: 6—7 m. m.
Patria: Fennia meridionalis.
Kopf dunkel graubraun, Riissel gelblich. ‘Taster schwarz,
an der Basis gelblich. Fihler, auch die Basalglieder, schwarz-
braun, fast schwarz. Die ersten Geisselglieder sind fast kuge-
lig, die tibrigen långlich oval oder gegen die Spitze zu noch
linger. Wirtelhaare viel långer als die Glieder.
Riickenschild dunkel rostgelb mit drei breiten, schwarz-
braunen Liingsstriemen, welche beim Månnchen etwas zusammen-
fliessen. Die Seitenstriemen sind vorn verkürzt, die mittlere
Strieme setzt sich über das Collare fort und ist beim Weibchen
hinten gespalten. Schildchen graubraun in der Mitte rostgelb-
lich. Hinterrücken rostgelblich, in der Mitte graubraun. Brust-
seiten schumuzig rostgelb, in der Mitte dunkler und grauschil-
lernd. Brust schwarzgrau. Schwinger schwarzbraun.
Hinterleib oben schwarzbraun, bisweilen mit helleren Inzi-
suren, unten schmuzig rostgelb; Afterglied rostgelb.
Beine lang und fein; Hüften rostgelb, Schenkel dunkel
rostgelb an der Spitze schwarzbraun, Schienen und Tarsen braun
bis schwarzbraun.
8 Lundström, Cylindrotomidæ und Limnobiide.
Das Fligelgeåder etwa wie bei Dicranomyia modesta Meig.,
mur ist die Discoialzelle offen; die Farbe der Fliigel ist vielleicht
einwenig grau, jedenfalls gar nicht gelblich; das Randmal ist
sehr blass. Fig. 7.
Mehrere Dicranomyia-Arten mit gewöhnlich geschlossener
Discoidalzelle variieren, wie bekannt, mit offener Discoidalzelle.
Da jedoch alle vier, an demselben Platze gefangenen Exemplare
eine offene Discoidalzelle haben, so erscheint die offene Discoi-
dalzelle bei dieser Art ziemlich konstant zu sein.
Hypopygium: Lamella terminal. supera (tergum Snodgrass)
gross, an dem hinteren Rande mit zwei ziemlich langen, an der
Spitze abgestutzten Zipfeln. Dieselben sind an der Spitze schwarz
und mit kurzen, steifen, schwarzen Haaren versehen. Appendix
rostriformis (O.S.) gross mit einem grossen, gebogenen Stachel.
Appendix falciformis (O. 5.) schlank, teilweise vom Endgliede
der Zange (flechy lobe O.S.) bedeckt. Der Basalteil der Zange
(pleura Snodgrass) am unteren Rande tief eingeschnitten. Ad-
miniculum ist etwas s-förmig gebogen, an der Spitze erweitert
und daselbst vierteilig eingekerbt.
Hypopygium Fig. 8. und 9.
D. aperta Wahlgr. hat auch wie D. patens eine offene
Discoidalzelle, aber bei jener mündet die Mediastinalader weit
vor dem Anfang der zweiten Längsader und nicht wie bei D.
patens derselben gegenüber.
2 cd. 22. Ab. Kuustö; an einem feuchten, grasigen Platze
im Walde im Monat August 1906 gefangen (Lundstr.).
10. D. autumnalis Staeg. 4 9. Ab. Pargas (O. M. Reu-
ter). N. Helsingfors (Nylander). Kb. Pielis (Woldstedt).
11. D. mitis Meig. (Limnobia Kertesz' Kat). 1 €. Kb.
Pielis (Grönvik).
Bei diesem Exemplare sind die Basalglieder der Fühler
bräunlich, die Geisselglieder gelblich; stimmt aber im übrigen
mit Meigen’s und Verrall’s Beschreibungen überein.
12. D. stigmatica Meig 3 Z. 6 9. N. Helsingfors (J.
Sahlberg). St. Yläne (J. Sahlberg). Ob. Uleåborg (Nylander).
Lf. (J. Sahlberg). Lr. (J. Sahlberg).
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 8. 9
Ein lappländisches Weibchen hat wie D. murina Zett. ei-
nen dunklen Hinterleib aber gleicht im übrigen den normal ge-
färbten Weibchen. Das Männchen von Uleäborg hat auch einen
dunklen Hinterleib, aber bei ihm sichert das charakteristische
Hypopygium (Ost. Sack., Stett. ent. Zeitung XV. 1854) jedoch
die Diagnose.
13. D. hyalinata Zett. (Limnobia Kertesz' Kat... 8%. 79.
Lmur. Voroninsk (Palmén). Lkem. Kittilå (U. Sahlberg), Muonio,
Kemijärvi (J. Sahlberg). Ob. Uleåborg (Nylander). Ol. Petro-
sawodsk (Giinther). Ab. Karislojo (J. Sahlberg).
Hypop. Fig. 10. und 11.
14. D aperta Wahlgren (Arkiv för Zoologi, Bd. 2, N:o 7,
S. 8. Stockholm 1904). 1 &. On Tiudie (J. Sahlberg).
Das noch nicht beschriebene Månnchen stimmt mit Wahl-
gren's Beschreibung von dem Weibchen überein. Das Flügel-
geåder gleicht in allen Details demselben an der Zeichnung
(I. c.). Das Exemplar ist sehr dunkel, die grossen Endglieder
der Zange (flechy lobes O. S.) sind jedoch rostgelb.
Das Hypopygium weicht von demselben aller mir bekann-
ten Dicranomvia-Arten ab. Es hat nåmlich tiber dem admini-
culum einen langen, geraden, spulförmigen Anhang, welcher
länger als das Adminiculum selbst ist.
Hypop. Fig. 12 und 13.
15. D. morio Fabr. 3 9. 2 9. Al. Sund (Frey). Ab.
Kuustö (Lundstr.). Om. (J. Sahlberg). Lr. (J. Sahlberg).
Hypop. Fig. 14 und 15.
16. D. pilipennis? Egger. 3. 9. Ab. Kuustö (Lundstr.).
KI. Sordavala. Sb. Tuovilanlaks (Palmen, Lundstr.). Kb. Eno
(Grönvik, Woldstedt), Juga (Woldstedt). Lkem. Kemijärvi, Sodan-
kylä (J. Sahlberg). Lt. Lutto (B. Poppius). Li. Ivalo (J. Sahl-
berg).
Stimmt überhaupt mit den Beschreibungen von Egger und
Schiner iiberein; doch giebt es auch Verschiedenheiten. Das
Pubescens der Fliigel ist ziemlich unbedeutend. Es besteht aus
unregelmässig gebogenen, ungleich langen Haaren, welche ohne
Ordnung über die ganze Flügelfläche ausgebreitet sind, wenn
auch etwas dichter gegen die Spitze zu. Nur bei einem Exem-
10 Lundström, Cylindrotomide und Limnobiide.
plar ist die Flägelspitze ziemlich dicht behaart. Bei 12 Exem-
plaren miindet die Mediastinalader gegeniiber dem Anfange der
zweiten Långsader und nur bei 5 Exemplaren streckt sie sich
etwas weiter. Der långste Abstand zwischen dem Anfange der
zweiten Långsader und der Spitze der Mediastinalader ist von
der Långe des bleichen Randmals.
Einzelne Exemplare haben die Stirn, und die meisten Exem-
plare die Brustseiten einwenig silberschimmernd.
Der mehr oder weniger gelbbraune Hinterleib kontrastiert
gewöhnlich scharf gegen den schwarzen oder schwarzbraunen,
glanzenden Riickenschild.
Der Körperform nach, wenn auch nicht der Farbe nach
gleicht die Art der D. modesta Wied., wåhrend die D. morio
Fabr. in ihrem Habitus an die Psiloconopa Meigeni Zett. sehr
erinnert.
Wenn auch die finnländischen Exemplare von den Be-
schreibungen von der D. pilipennis Egger etwas abweichen,
kann ich doch nicht glauben, dass sie einer anderen Art ange-
hörig wären.
Von der D. morio Fabr. ist die Art jedenfalls sicher ver-
schieden.
Hypop. Fig. 16 und 17.
Rhipidia Meig.
1. R. maculata Meig. <. €. Ab. Pargas (O. M. und E.
Reuter), Karislojo (J. Sahlberg). N. Helsingfors (Nylander). Ta.
Forssa (Bergroth), Sääksmäki. St. Kuru (J. Sahlberg). Sa. Nv-
slott (Carlenius). Kb. Kontiolaks, Pielis (Woldstedt). Im. Umba
(Levander, Edgren). Lkem. Muonio (J. Sahlberg).
V. der Wulp's Zeichung vom Flügel dieser Art ist un-
richtig. Die Subcostalguerader nahe am Ende der Mediastinal-
ader fehlt nämlich bei ihr, was irrthämlich ist. Aber ausser
dieser Subcostalquerader kommt bei allen von mir in dieser
Hinsicht untersuchten Exemplaren (26) eine rudimentäre, über-
zåhlige Subcostalquerader in der Mitte des zweiten Vorderrand-
flecke vor.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, no 8. 11
Beim einzigen Exemplare, welches wir von R. uniseriata
Schin. haben, fehlt diese überzählige Subcostalquerader.
2. R. uniseriata Schiner. 1 ©. Ab. Pargas (O. M. Reuter).
Limnobia Meig.
1. L. macrostigma Schum. <. 9. Al. Eckerö (Frey). Ab.
Pargas (E. Reuter), Kuustö; in tief beschatteten Gruben und Spal-
ten an den Fiissen der Berge ziemlich gemein (Lundstr.), Eriks-
berg (E. J. Bonsdorff).
2. L. flavipes Fabr. Å. 9. Al. Äland (Frey). Ab. Par-
gas (0. M. und E. Reuter), Kuustö (Lundstr.), Karislojo (J. Sahl-
berg). N. Helsinge (Palmen), Thusby (Levander). KI. Valamo.
Tb. Laukkas (Woldstedt).
3. L. sylvicola Schumm. 1 &. 2 9. kf. (J. Sahlberg).
01. Petrosawodsk (Giinther).
4. L. bifasciata Schrank (I, xanthoptera Meig.) 3. 9. Ab.
Pargas (0. M. Reuter), Kuustö; gemein (Lundstr.), Karislojo (Frey).
Ta. Forssa (Bergroth), Kalkis (Lundstr.), KI. Sordavala. $b. Tuo-
vilanlaks (Palmen). Kb. Pielis (Woldstedt, Grönvik).
Hypop. gezeichnet von Bergroth, Fig. 28.
5. L. decemmaculata Loew. 1 <. N. Helsingfors (Ny-
lander.
6. L. trivittata Schumm. 9 9. Ab. Kuustö (Lundstr.). Ta.
Forssa (Bergroth). (Om. Haapavesi (Helenius). Ob. Uleåborg
(Nylander).
7. L. tripunctata Fabr. 7. I. Al. Jomala (Frey). Ab.
Pargas (0. M. Reuter), Kuustö (Lundstr.), Karislojo (J. Sahlberg).
N. Helsinge (Palmén), Thusby (Levander), Lovisa (O. M. Reuter).
Ta. Forssa (Bergroth). KI. Impilaks. Sb. Tuovilanlaks (Palmen).
Kb. Polvijärvi (Woldstedt), Ilomants (Grönvik). Om. Haapavesi
(Helenius).
8. L. quadrinotata Meig. (incl. L. elegans Zett.). 7. %.
Al. Äland (Palmen, Frey), Pargas (0. M. und E. Reuter), Kuustö;
gemein (Lundstr.). N. Helsinge, Mäntsälä (Palmen), Thusby (Le-
vander). Ta. Tavastehus (Palmen), Forssa (Bergroth). St. Kuru
(J. Sahlherg). KI. Sordavala Kb. Pielis (Grönvik). Oa. Lappo.
12 Lundström, Cylindrotomidæ und Limnobiidæ.
Ok. Kianto (Mäklin). Ob. Uleåborg (Nylander). Lkem Muonio-
niska (J. Sahlberg). Le. Enontekis (J. Sahlberg). im. Umba
(Edgren). Lt Kola (Envald).
9. L. quadrimaculata L. (incl. annulus Meig.). &. 9. Ab.
Kuustö (Lundstr.), Karislojo (J. Sahlberg). Ta. Tavastehus (Pal-
mén), Kangasala (Frey). Sa. St. Michel (Woldstedt). Sb. Leppä-
virta (Palmén). Kb. (Woldstedt). On. Jalguba (B. Poppius).
Discobola Ost. Sack.
1. C. annulata Lin. 6 7. 9 9. Ab. Pargas (0. M. Reu-
ter). Lt. Ylåne (J. Sahlberg). Ka. Kirjavala (J. Sahlberg). Ta.
Forssa (Bergroth). Ol. Petrosawodsk (Giinther). Kb. Pielis (Grön-
vik, Woldstedt). Tb. Viitasaari (Woldstedt).
2. D. caesarea Ost. Sack. 4 d. 3 2. Ab. Pargas (0.
M. Reuter), Kuustö (Lundstr.), Karislojo (J. Sahlberg).
Ramphidia Meig.
1. R. longirostris Wied. 4 9. Ta. Tammerfors (Lundahl),
Birkala (Bergroth). Im. Umba (Edgren). Fennia (Nylander).
Dicranoptycha Ost. Sack.
1. D. cinerascens Meig. (L. fuscescens Schum. 17. 4 ©.
KI. Sordavala: Ta. Tavastehus (Palmen). Sa.? St. Michel?
(Nordqvist).
Eriopterinae.
Rypholophus Kol.
1. R. fascipennis Zett. 2 9. Le. Enontekis (J. Sahlberg).
2. R. brevinervis nov. sp. Fuscus, opacus; antennis ob-
scuris; thoracis dorso brunnescente-griseo, vittis 4 brunneis. valde
obsoletis; alis sordide subhyalinis, immaculatis, undigue villu-
solis, cellula discoidali occlusa venague axillari brevi, subrecta.
Exsiccata.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 8. 13
Long. corporis 3,5 m. m.
Long. alae 5,0 m. m.
Patria: Lapponia.
Kopf dunkelbraun. Föhler kirzer als Kopf und Mittelleib
zusammengenommen. Erstes Glied zylindrisch, etwas långer als
breit, zweites Glied becherförmig. Die Geisselglieder kurz oval,
fast kugelig, nicht gestielt, mit deutlichen Wirtelhaaren und ei-
nem kurzen Pubescens versehen.
Riickenschild graubraun mit vier sehr undeutlichen braunen
Langsstriemen. Das Collare und die Seitenränder des Räcken-
schildes sowie das Schildchen rostgelblich. Brustseiten und
Hinterriicken grau oder schwårzlich grau, etwas schiefergrau
schimmernd, Schwinger rostgelb.
Hinterleib braun oder schwarzbraun, diinn grau behaart.
Die åussersten Ränder der Hinterleibsringe etwas heller.
Hypopygium klein, dunkel rostfarbig; nur zwei breite, ziem-
lich langbehaarte Seitenlamellen aber keine haken- oder stachel-
formige Anhänge sind zu sehen.
Legröhre lang, aufwärts gekrümmt, rostgelb oder roth-
braun; die Basis derselben rostgelb.
Beine rostbräunlich, die Hüften und die Schenkelringe rost-
gelb. Die Spitzen der Schenkel und der Schienen sind etwas
dunkler. Die Schienenspitzen ohne Spornen.
Flügel ungefleckt, zwischen den Adern überall kurz be-
haart, etwas bräunlich getrübt, und viel länger als der Hinter-
leib. Das Randmal kaum dunkler als die Flügelfläche und dess-
halb wenig in die Augen fallend. Die Adern dunkelbraun.
Die Mediastinalader mündet gegenüber der Marginalquerader;
letztere steht auf dem Vorderaste der zweiten Längsader und
zwar in einer Entfernung von der Basis desselben, welche kür-
zer als die Querader selbst ist. Die Discoidalzelle etwa wie bei
R. fascipennis Zett. Die Axillarader einwenig nach unten ge-
bogen und viel kürzer als bei der letztgenannten Art.
Flügel Fig. 18.
1. 1 9 (in copula). Le. Enontekis: Kilpisjärvi (regio
subalpina) (J. Sahlberg 18?”/v1167). 1 0. 1 9 (in copula).
Lt, Kola (J. A. Palmen).
14 Lundström, Cylindrotomidæ und Limnobiide.
3. R. haemorrhoidalis Zett. 1 J. 3 9. Kb. Pielis (Grön-
vik). Ol. Petrosawodsk (J. Sahlberg).
4. R. lineatus Meig. <. 9. Ab. Pargas (O. M. Reuter),
Kuustö (Lundstr.). N. Helsingfors (Nylander). KI. Sordavala.
5. R. similis Staeg. 8 7. 3 9. Ab. Pargas (0. M. Reu-
ter), Kuustö (Lundstr.). N. Helsinge (Palmen). Lb. Tuovilanlaks
(Palmen). Lmur. Seitjaur (Palmen).
Molophilus Curt.
1. M. appendiculatus Staeg. 7. 9. Al. Äland (Palmen).
Ab. Pargas (0. M. Reuter), Kuustö; gemein (Lundstr.). Sb. Tuo-
vilanlaks (Palmen).
2. M. ochraceus Meig. 2 &. Sb. Tuovilanlaks (Palmen).
Le. Enontekis (J. Sahlberg).
3. M. propinguus Egg. 3 7. 2 9. Pargas (0. M. Reu-
ter). Le. Enontekis (Palmén). Lkem. Muonio (J. Sahlberg).
4. M. bifilatus Verr. 6 7. 6 9. Ab Pargas (0. M. Reu-
ter), Kuustö (Lundstr.). Ta. Kangasala (Frey).
[ch glaube nicht dass diese Art mit Zetterstedt's Eriop-
tera grisea Meig. synonym ist, denn Z. hatte kaum die langen
Analanhänge des Männchen übersehen können. Eher glaube ich
dass er sie mit dem M. appendiculatus zusammengefiihrt hat.
Er schreibt nehmlich vom lezteren: »In meis speciminibus variat
color jam totius corporis flavus jam ochraceus, jam denigue tho-
race testacea, abdomine fusco, ano semper flavo, et in I
appendiculis nigris, perspicuts.»
5. M. ater Meig 3. 9. M. Pargas (O. M. Reuter),
Kuustö; gemein (Lundstr.). N. Helsingfors, Måntsålå (Palmén).
KI. Kirjavalaks (B. Poppius), Sordavala. Ta. Tavastehus (Pal-
mén). Sb. Leppävirta (Lundstr.). Kb. Kontiolaks (Grönvik), Libe-
lits (Woldstedt). Le. Enontekis (Palmen). Lmur. Voroninsk
(Palmén).
Acyphona Ost. Sack.
1. A. areolata Siebke. 1 7. Lt. Kola (Palmen).
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 8. 15
Erioptera.
1. E. trivialis Meig. (incl. cinerascens Zett.). J. 9. Al.
Åland (Frey). Ab. Pargas (0. M. Reuter), Kuustö (Lundstr.),
Eriksberg (E. J. Bonsdorff). Kl. Sordavala. Ta. Akkas, Sääks-
mäki. Sb. Nilsiä (Lundstr.). Kb. Juga (Woldstedt, Grönvik).
Ol. Petrosawodsk (Günther). Le. Enontekis (Palmen).
2. E. sordida Zett. (Rypholophus Kertesz' Kat.). 67. 2 2.
Ab. Pargas. N. Helsingfors (Nylander), Nyland (Tengström). Tb.
Jyväskylä (Woldstedt). Sb. Kuopio (Lundstr.). Kb. Kontiolaks
(Grönvik, Woldstedt).
3. E. fuscipennis Meig 3 o. N. Fagervik, Esbo (Pal
men). Ta. Forssa (Bergroth).
4. E. macrophthalma Loew. 8 &. Ab. Pargas (O. M.
Reuter), Kuustö (Lundstr.), Eriksberg (E. J. Bonsdorff). N. Hel-
singe (Palmen). Ta. Tammerfors (Lundahl).
Die Art hat wie die beiden eben erwähnten Arten, sehr
grosse Augen.
5. E. flavescens Lin. 7. 9. Al. Aland (Frey). Ab. Par-
gas (E. Reuter), Kuustö; gemein (Lundstr.), Eriksberg (E. J.
Bonsdorff). N. Helsinge, Mäntsälä (Palmen), Thusby (Levander).
KI. Sordavala. Qa. Lappo. Ol. Petrosawodsk (Giinther). Sb.
Tuovilanlaks (Lundstr.). Kb. Eno (Grönvik), Ilomants (Wold-
stedt Lkem. Muonio (J. Sahlberg), Kittilä (U. Sahlberg). Lt.
Lutto (B. Poppius). |
6. E. lutea Meig. 3. %. Ab. Pargas (O. M. Reuter),
Kuustö; gemein (Lundstr.), Eriksberg (E. J. Bonsdorff). Kl. Sor-
davala. Ta. Tammerfors (Lundahl).
Cheilotrichia Rossi.
1. C. imbuta Wied. 2 &. Ol. Petrosawodsk (Günther).
Sb. Tuovilanlaks (Palmén).
Trimicra Ost. Sack.
+ 1. T. pilipes Fabr. 3 d. 1 9. Ab. Eriksberg (E. J.
Bonsdorff). N. Nyland (Mäklin, Tengström). Fennia (Nylander).
16 Lundstrom, Cylindrotomid:e und Limnobiid:e.
2. T. umbripennis? Schumm. 1 9. Oa. Lappo.
Das Exemplar ist, die Legröhre mitgerechnet, nur 6 m. m.
lang. Es hat eine einzige schwarzbraune Längsstrieme auf dem
Riickenschilde und die Flügel sind bei ihm mer grau als beim
Weibchen von T. pilipes Fabr.
Es weicht aber von Schummel’s Beschreibung von der
Limnobia umbripennis im Folgenden ab: Der Kopf ist nicht
schwarzbraun sondern bräunlich mit einer schwarzbraunen Längs-
strieme auf der Stirn und dem Scheitel. Dem Hinterleibe fehlt
wohl der röthlichgelbe Seitensaum, aber die äussersten Hinter-
ränder der Hinterleibsringe sind etwas lichter.
Das Flügelgeäder ist wie bei 7’. pilipes. Die drei letzten
Glieder der Fühler sind verchmälert, was aber auch von der
Schrumpfung abhängen kann.
Das Exemplar kann nicht als ein ungewöhnlich kleines
Weibchen von T. pilipes angesehen werden, denn es ist viel
schlanker als das Weibchen der genannten Art.
Die Schienen haben keine Spornen, und ist das Exemplar
sicherlich eine Trimicra oder Psiloconopa.
Chionea Dalm.
1. C. araneoides Dalm. 6 7. Ab. Somero, Vichtis (J.
Sahlberg). Ta. Hattula (Wegelius). ? 1 9. (Spirituspräparat).
N. Sjundeä (E. Reuter).
Ein Weibchen, wie ich glaube, von dieser Art wurde von
Dr. E. Reuter 198/207 gefangen in derselben Gegend (in Sjundeå)
aber nicht an demselben Fangplatze, wo er 1906 das Männchen
von Chionea lutescens bekam. Da dieses Weibchen durch nur
siebengliederige Fühler vom Männchen sich unterscheidet und
da Dalman von einem solchen Unterschiede nichts erwähnt, so
ist es jedenfalls etwas fraglich ob das Exemplar der Chionea
araneoides Dalm. angehörig und nicht vielleicht ein ungewöhn-
lich dunkles Weibchen von C. lutescens ist.
In der Farbe gleicht es dem Männchen von GC. araneoides
vollständig. Kopf und Riickenschild sind dunkel braun, die
Hintesleibsringe noch dunkler, fast schwarzbraun; die häutigen
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 8. 17
Teile zwischen den Ringen an dem angeschwollenen Hinterleibe
sind schmuzig graubraun und ziemlich dunkel. Die Beine sind
braun, jedoch etwas lichter als der Riickenschild. Die hinteren
Schenkel sind nicht verdickt. Die Antennen sind, wie gesagt,
siebengliederig, dunkel und von derselben Form wie bei C.
crassipes Boh. und C. lutescens.
Von dem Weibchen von C. lutescens unterscheidet sich das
Exemplar durch viel dunklere Farbe.
Die Antennen beim Månnchen von C. araneoides Dalm.
sind, wie schon Dal man angiebt, zehngliederig. Der fadenförmige
Teil der Antennen ist ebensolang wie die drei ersten Glieder
zusammengenommen und nicht, wie beim Weibchen (Sjundeå
Expl.) und bei den beiden anderen hier erwähnten Chionea-
Arten, nur halb so lang wie diese. Dabei sind die Wirtelhaare
viel kärzer als beim Weibchen und den anderen Arten und
gleichen mehr gewöhnlichen Wirtelhaaren.
Ein in Kalilauge erweichter Fühler Fig. 19. Hypopyg.
Fig. 20.
Chionea Dalmani ist keine besondere Art. Loew schlägt
nur in Rocznik towarz. naukow. Krakow., XLII, 173 (1871)
vor, den Namen C. araneoides gegen den Namen C. Dalmani
auszutauschen, weil der Name araneoides seines Erachtens unei-
gentlich ist.
2. C. crassipes Boheman, 1 7. 2 9. Lkem. Muonio
(J. Sahlberg).
Bei den beiden Weibchen, in derselben Gegend und etwa
gleichzeitig mit dem Männchen gefangen, sind die Hinteschenkel
nicht verdickt und verschmälern sich nicht plötzlich an der
Basis, was beim Männchen der Fall ist.
Der Rückenschild ist bei diesen Weibchen, wie beim Männ-
chen, fast schwarz und nicht wie bei der C. araneoides Dalm.
dunkel braun. Die Körperbehaarung ist auch länger und dichter
als bei letztgenannter Art.
Die Antennen sind beim Männchen sowie beim Weibchen
siebengliederig und die Wirtelhaare am Spitzenteile der Fühler
sind ausserordentlich lang.
2
18 Lundström, Cylindrotomide und Limnobiide.
Das Männchen hat, wie C. araneoides Dalm., an der Basis
der Endklaue des Hypopygiums einen deutlichen, schwarz-
braunen Zahn.
3. C. lutescens nov. sp. Å. Lutescens, solum oculis nigris,
vel in exsiccatis abdomine apicibusque tarsorum obscurioribus;
femoribus posticis incrassatis, basin versus sensim et modice, nec
abrupte et valde attenuatis; hypopygio magno, ad basim ungulae
terminalis dentibus perspicuis nullis; antennis 7-articulatis. Et
exsiccata et in spirito concentrato conservata.
2. Mari de cetero similis, sed femoribus posticis non in-
crassatis terebrague parum arcuata instructa. Exsiccata.
Long: corporis 5—6 m. m.
Patria: Fennia meridionalis (et Austria?)
Die Körperfarbe ist bräunlich gelb, nur die Augen sind
schwarz. Beim Spirituspräparat ist die Farbe hell, bei den
trockenen Exemplaren dunkler. Bei letzteren sind die Hinter-
leibsringe und die vier letzten Glieder der Tarsen noch dunk-
ler. Beim in Spirtus aufbewahrten Exemplar kann man ziem-
lich gut den Bau der Antennen studiren. Das erste Fühlerglied
ist lang, zylindrisch, das zweite Glied fast ebensolang wie das
erste, gegen die Spitze zu allmählich dicker werdend, und das
dritte Glied kurz kegelförmig. Der letzte Teil der Antennen ist
fadenförmig und besteht aus drei deutlich getrennten Glieder.
Die äusserste Spitze des dritten Gliedes, welche wohl nicht deut-
lich getrennt sondern nur durch einen kleinen Wulst vom üb-
rigen Gliede abgegrenzt ist, muss ausserdem als ein besonderes
Glied betrachtet werden, denn die Wirtelhaare auf diesem sind
ebenso angeordnet wie auf den deutlich getrennten Gliedern.
Ubrigens ist das entsprehende Glied bei Chionea araneoides Dalm.
deutlich getrennt, was an einem in Kalilauge erweichten Fiihler
gut ersichtlich ist. Das letzte Föhlerglied hat eine sehr feine
Querfurche. Der ganze fadenförmige Teil des Fiihlers ist nur halb
so lang wie die drei ersten Glieder zusammengenommen.
Die Wirtelhaare sind bei dieser Art, wie auch bei der
Chionea crassipes Boh. und beim Weibchen von Chionea araneoi-
des?. gegen das Ende der Fühler zu ausserordentlich lang, länger
als der ganze fadenförmige Teil der Antennen.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 8. 19
Aussen an der Basis der viergliederigen Taster befindet
sich ein kleiner Anhang, welcher bei trockenen Exemplaren
leicht irrthiimlich als ein fiinftes Tasterglied angesehen werden
kann. Kopf Fig. 21. Die fünf letzten Fühlerglieder Fig. 22.
Das Hypopygium ist gross, gelblich. An der Basis der
grossen Endklaue sind keine deutliche Zåhne sondern nur zwei
kleine, braune Höckerchen zu bemerken. Die untere Wand des
grossen Basalteils des Hypopygiums (lamella terminalis inf.) ist
dänn und darum bei den trockenen Exemplaren stark einge-
buchtet. Bei einem in Spiritus aufbewahrten Exemplar ist der
åusserste Rand dieses Basalteiles fast schwarzbraun, was doch
bei den trockenen Exemplaren nicht merklich ist. Fig. 23.
Die hintersten Schenkel sind långer als die vorderen und
beim Månnchen etwa doppelt so breit wie diese.
Die Körperbehaarung ist spårlicher, weicher und viel lich-
ter als bei den beiden anderen Arten. Nur die beine sind ziem-
lich dicht behaart.
Die Chionea lutescens unterscheidet sich von der Chionea
aranaeoides Dalm. und der Chionea crassipes Bohem. durch das
Fehlen von deutlichen Zåhnen an der Basis der Endklaue des
Hypopygiums sowie durch lichtere Körperfarbe. Die Farbe ist
nåmlich bei allen unseren Exemplaren von C. araneoides dunkel
braun (fuliginosus Miller), bei den von C. crassipes fast schwarz.
Ausserdem unterscheidet das Männchen sich vom Männchen von
C. araneoides durch verdickte Hinterschenkel und nur sieben-
gliederige Fiihler, und vom Månnchen von C. crassipes durch
die Form des Basalteiles der Hinterschenkel.
In der Universitätssamlung steht, doch ohne Nameneti-
ketten, ein Pårchen von einer Chionea-Art aus der Gegend von
Wien. Diese österreichischen Exemplare sind ein wenig dunk-
ler und viel kleiner als die finnländischen Exemplare von C.
lutescens, aber im tibrigen kann ich keinen Unterschied sehen.
Diese beide österreichischen Exemplare sind nur 3 m. m. lang.
Da aber Schiner die Körperlänge seiner Chionea araneoides zu
2—2!/2” angiebt, darf man annehmen, dass in der Wiener-
gegend auch grössere Chioneaexemplare vorkommen. Schi-
ner's Beschreibung von Chionea araneoides passt ziemlich gut
20 Lundström, Cylindrotomide und Limnobiide.
auf Chionea lutescens aber gar nicht auf Chionea araneoides
Dalm. Ich glaube daher, dass die in der Wienergegend vor-
kommende Chionea wenigstens teilweise C. lutescens ist.
30. 19. N. 1 Å in der Gegend von Helsingfors von
J. Sahlberg, 1 ? in Sjundeå 195106 von E. Reuter, und
1 d, 1 2 in Esbo von B. Poppius gefangen.
Psiloconopa Zett.
1. P. Meigeni Zett. 9 3. 7 9. Lt. Kola (Palmen). Lmur.
Voroninsk (Palmen). Le. Enontekis (Palmen und J. Sahlberg).
Lkem. Muonio (J. Sahlberg), Kittilä (U. Sahlberg). Lf. (Palmen,
J. Sahlberg). Tb. Jyväskylä (Woldstedt).
Beim Exemplar von Voroninsk ist die Discoidalzelle offen.
2. P. zonata Zett. (Dicranota Kestész' Kat.). 2 I. Ks.
Kuusamo (J. Sahlberg). Lt Kola (Palmin).
Gleicht bei oberflächlichem Ansehen ziemlich viel der Erio-
ptera trivialis Meig., unterscheidet sich doch bald von dieser durch
die viel kiirzere Axillarader, die gelben Hintesleibsbinden u. s. w.
Obgleich bei der Art die Discoidalzelle offen ist wird sie
von Wahlgren mit Fug zur Gattung Psiloconopa gefürt.
Fliigel Fig. 24.
Symplecta Meig.
1. 8. punctipennis. &. 9. Al. Jomala (Frey). Ab. Eriks-
berg (E. J. Bonsdorff). N. Helsingfors, Mäntsälä (Palmen). Ik.
Sakkola (J. Sahlberg). Ta. Tavastehus (Palmen), Sääksmäki,
Tammerfors. Sa. Nyslott (Carlenius). Ol. Petrosawodsk (Giint-
her). Oa. Lappo. Kb. Kontiolaks (Woldstedt). Ob. Uleåborg
(Nylander). Le. Enontekis (Palmén, J. Sahlberg). Lf. (Palmen).
Lr. (J. Sahlberg).
Die Exemplare von Enontekis (2 I. 4 ©.) weichen von
der Hauptform bedeutend ab. Sie sind etwas kleiner als diese,
die Fliigel bei ihnen sind einwenig dunkler und die Axillarader
ist viel weniger gebogen als gewöhnlich. Ausserdem befindet
sich bei ihnen die Subcostalguerader neben oder vor der Basis
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 8. 21
der zweiten Längsader und nicht wie gewöhnlich ziemlich weit
nach aussen von derselben. Weiter sind die zweite und die
dritte Hinterrandzelle (mit einer Ausnahme) an der Basis gleich
lang, wodurch die Discoidalzelle die Form eines spitzwinkeliges
Dreiecks bekommt.
Weil ich in den Sammlungen Exemplare von Eriksberg, Uleå-
borg und Lappland gefunden habe, welche auch eine triangel-
förmige Discoidalzelle zeigen und bei welchen die Subcostal-
querader auch neben der Basis der zweiten Längsader sich be-
findet, welche aber im übrigen der Hauptform vollkommen
gleichen, so muss ich jedoch die erwähnten Abweichungen nur
als Variation betrachten.
Das Hypopygium bei den Exemplaren von Enontekis gleicht
demselben bei der Hauptform.
2. S. stictica Meig. 1 92. Kuustö (Lundstr.).
3. S. similis Schumm. <. 2. Ab. Pargas (0. M. Reu-
ter), Kuustö; am Meeresufer gemein (Lundstr.). N. Helsingfors
(Nylander). Ta. Forssa (Bergroth), Birkala (Frey).
Gonomyia Meig.
1. G. tenella Meig 27. 4 9. Ab. Kuustö (Lundstr.).
Tb. Laukkas (Woldstedt). Ob. Uleåborg (Nylander).
3. G. schistacea Schumm. 1 2. Li. Inari (U. Sahlberg).
Die allgemeine Körperfarbe scheint mir bei diesem Exem-
plare etwas lichter und mehr gelblich zu sein als in Schiner's
und Schummel's Beschreibungen angegeben wird. Der Räcken-
schild hat eine sehr verschwommene, breite, bräunliche, vorn
mit zwei schwärzlichen Striechelchen versehene Mittelstrieme
und zwei ebenso verschwommene, verkürzte Seitenstriemen. Die
Axillarader ist einwenig kürzer als in Schummel’s Zeichnung.
In den Beschreibungen von @. schistacea Schumm. wird nichts
von der Subcostalquerader erwähnt, und in Schummel's Zeich-
nung ist die ganze Mediastinalader veggelassen. Beim Exemplar
von Inari fehlt die Subcostalquerader, wie bei @. lurida Loew.
Von letztgenannter Art unterscheidet es sich jedoch durch den
22 Lundström, Cylindrotomide und Limnobiide.
Hinterast der zweiten Längsader, welcher bedeutend kiirzer als
der Stiel der ersten Submarginalzelle ist.
Eine Abbildung des Flügels giebt Fig. 25.
Empeda Ost. Sack.
1. E. nubila Schumm. (Erioptera diluta Zett.). 20.12.
Ta. Forssa (Bergroth), Messukylä (Frey). Lkem. Muonio (J.
Sahlberg).
Hypopygium gezeichnet von Bergroth Fig. 29.
Beim Exemplar von Muonio (d) ist die Discoidalzelle vor-
handen.
Trichocerinae.
Epiphragma Ost. Sack.
1. E ocellaris L. 7. €. Al. Finström (Frey). Ab. Par-
gas (O. M. Reuter), Kuustö (Lundstr.), Karislojo (J. Sahlberg).
N. Helsinge, Esbo (Palmen). Ta. Birkala (Bergroth). Ol. Petro-
sawodsk (Giinther). Om. Pyhäjärvi (J. Sahlberg).
Idioptera Macg.
1. I fasciata L. 6 3. 6 9. Ta Tavastehus (Palmen),
Kuhmois (Ehnberg). Ol. Petrosawodsk (Günther). Kb. Kontio-
laks (Grönvik). Li. Inari (J. Sahlberg). Lf. (Palmen, J. Sahl-
berg). Im. Umba (Edgren).
2. |. pulchella Meig. <. 2. Ab. Pargas (0. M. Reuter),
Kuustö; gemein (Lundstr.), Eriksberg (E. J. Bonsdorff). N. Fa-
gervik. Helsinge (Palmén). St. Yläne (J. Sahlberg). Ik. Mohla
(J. Sahlberg). Kl. Sordavala. Sb Kuopio, Nilsiä (Lundstr.)» Kb.
Pielis (Woldstedt), Libelits (Grönvik). Ol. Petrosawodsk (Giin-
ther). Ob. Uleåborg (Nylander). Ks. Kuusamo (Aro). Lkem.
Muonio (J. Sahlberg). Le. Enontekis (U. Sahlberg). Li Utsjoki
(J. Sahlberg). Lf. (Palmen, J. Sahlberg). Im. Umba (Levander).
Lv. Olenitsa (Levander). Lmur. Voroninsk (Palmen).
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 8. 23
Die Fliigel des Weibchens sind wohl gewöhnlich mehr oder
weniger verkümmert, aber eine nicht geringe Anzahl von den
Weibchen haben doch auch gut entwickelte, zum Fliegen brauch-
bare Flügel. Grosse Exemplare von letzteren werden leicht mit
der Idioptera fasciata L. verwechselt. Das Weibchen von I.
fasciata hat jedoch immer, auch wenn die Beine ziemlich dun-
kel sind, einen deutlichen, schwarzbraunen Ring an der Spitze
der Schenkel, während beim Weibchen von I. pulchella fast die
ganzen Schenkel schwarzbraun und nur schmal an der Basis rot-
gelb sind. Die Fleckenbinden der Flügel sind auch bei der
I. fasciata mehr zusammenhängend als bei der J. pulchella.
3. I. trimaculata Zett. 4 d. 1 9. Le. Enontekis (Pal-
men). Lt. Lutto (B. Poppius). Lmur. Woroninsk (Palmen). Lf.
(J. Sahlberg).
Ephelia Schiner.
1. E. marmorata Meig. 2 Å. 1 9. Ab. Eriksberg (Pal-
men). Sa.? St. Michel? (Nordqvist). Tb. Jyvaskyla (J. Sahlberg).
Poecilostola Schin.
1. P. punctata Schrnk. &. 9. Ab. Kuustö (Lundstr.),
Eriksberg (E. J. Bonsdorff). Ta. Tavastehus (Palmen), Forssa
(Bergroth). Ka. Elimä. Ol. Petrosaw. (Günther). Tb. Jyväskylä
(Woldstedt). Ob. Uleåborg (Nylander). Lkem. Kittilä (U. Sahl-
berg).
Hypopygium gezeichnet von Bergroth Fig. 30.
2. P. pictipennis Meig. 1 >". 1 ©. On. Jalguba (J. Sahl-
berg).
Limnophila Macq.
1. L. discicollis Meig. 4 &. 3 9. Al Saltvik (Frey).
Ab. Pargas (O. M. Reuter), Kuustö (Lundstr.). Ob. Uleåborg (Ny-
lander).
2. L. placida Meig. <. 2. Ab. Pargas (Reuter), Kuustö
(Lundstr.) Ta. Tavastehus (Palmen), Forssa (Bergroth). Ol. Salmis.
K. bPielis (Grönvik). Oa. Lappo. Ob. Uleäborg (Hermanson).
24 Lundström, Cylindrotomide und Limnobiide.
Das dritte, vierte und fünfte Glied der Fühler sind gewöhn-
lich (bei trockenen Exemplaren) so eng an einander gereiht,
dass sie zusammen ein einziges langes, kegelförmiges Glied zu
bilden scheinen.
Hypopygium gezeichnet von Bergroth Fig. 31.
3. L. phaeostigma Schum. (L. arctica Zett). <. 9. Ab.
Pargas (O. M. und E. Reuter), Kuustö (Lundstr.), Karislojo (J.
Sahlberg). N. Helsinge (Palmen), Esbo (Elmgren). St. Kuru
(J. Sahlberg). Sb. Tuovilanlaks (Palmen). Kb. Eno (Woldstedt).
Im. Kantalahti (J. Sahlberg).
Ein Männchen, von E. Reuter in Pargas gefangen, hat
ein Flügelgeäder wie bei der Gattung Veruina Wallengren, d.h.
die Discoidalzelle sendet zum Flügelrande zwei Adern aus, von
welchen die vordere sich zweimal teilt. Die beiden Flügel sind
einander volkommen ähnlich. Im übrigen unterscheidet sich
das Exemplar gar nicht von mehreren anderen, auch in Pargas
gefangenen, normalen Exemplaren von L. pheostigma Schum.
Schon Osten-Sacken (Stud. of Tipulidae) ist geneigt T'e-
ruina bifurcata Zett. nur als eine monstruöse Limnophila an-
zusehen und Wahlgren (Arkiv för zoologi 1904), welcher das
einzige, jetzt flägellose Typusexemplar in Lund gesehen hat, ist
überzeugt, dass es eine Limnophila ferruginea Meig. ist.
Da nun ein gleichartiges, abnormes Flügelgeäder auch bei
einer anderen Limnophila-Art auftritt, so kann wohl die Gattung
Veruina ohne Bedenken eingezogen werden.
Der abnorme Flügel Fig. 20.
4. L. squalens Zett. 3 &. 8 €. Al. Sund (Frey, For-
sius), Finström (Frey). Ab. Kuustö (Lundstr.). Kl. Sordavala.
Kb. Libelits (Woldstedt), Kontiolaks (Grönvik).
Bei allen Exemplaren ist der ganze Mittelleib grau.
Vier Exemplare haben, wie die amerikanische Gattung
Dieranophragma O. S. eine Öberzihlige Querader in der ersten
Submarginalzelle. Den übrigen Exemplaren fehlt aber diese
Duerader vollständig.
5. L bicolor Meig. 6 5. 6 =. Ab. Karislojo, Sammatti
J Sahlberg) N. Esho (Palmen). Tb. Laukkas (Woldstedti. Sb.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica 29, n:o 8. 25
Tuovilanlaks (Palmen). Ol. Petrosawodsk (Günther). Lkem.
Muonio (J. Sahlberg). Lt. Kola (Palmen). Lr. (J. Sahlberg).
Die Exemplare gleichen sehr der L. squalens Zett., unter-
scheiden sich aber von dieser dadurch, dass der Rückenschild
hinter den Flügeln sowie das Schildchen bei ihnen nicht grau
sondern schmuzig rostgelblich ist. Auch der Hinterrücken ist
nur in der Mitte schwach grau, die Seiten desselben aber schmuzig
rostgelblich. Weiter sind die Flügel einwenig dunkler und die
Zeichnungen derselben blasser als bei genannter Art. Die schma-
len Zangenanhänge stimmen mit der von Bergroth (Zool.-bot.
Ges. Wien 1888) gegebenen Beschreibung von Hypopygium der
L. bicolor überein; nur sind die Anhänge nach innen geschlagen.
Das Exemplar, welches Bergroth |. c. beschrieb, befindet sich
noch in der Universitätssammlung und gleicht auch im übrigen
den finländischen Exemplaren vollständig.
Das Hypopygium der L. squalens ist bei unseren Exem-
plaren leider so geschlossen, dass man die Zangenanhänge nicht
ganz deutlich sehen kann, sie scheinen doch denjenigen bei L.
bicolor zu gleichen.
6. L. abdominalis Staeg. 10 &. Ab. Kuustö (Lundstr.),
Uskela (E. J. Bonsdorff). Ol. Petrosawodsk (Günther). Kb. Kontio-
laks (Woldstedt). Im. Umba (Edgren).
7. L. dispar Meig. I. 9. Al. Jomala, Lemland, Fin-
ström (Frey). Ab. Pargas (O. M. und E. Reuter), Kuustö; gemein
(Lundstr.). Sa. Kymmene (Sallmén). Om. Gamlakarleby (Hell-
ström).
Zwei Männchen aus Pargas haben ausser der gewöhnlichen
Mittelstrieme zwei verkiirzte Seitenstriemen auf dem Riicken-
schilde.
8. L. lineola Meig. I. 2. Ab. Pargas (O. M. und E.
Reuter), Kuustö (Lundstr.). N. Thusby (Levander), Helsinge
(Palmen). Ta. Tammela (Bergroth). Oa. Lappo. Sb. Tuovilan-
laks (Palmen). Kb. Eno, Ilomants (Woldstedt, Grönvik).
9. L. ferruginea Meig. <. 9. Al. Hammarland (Frey),
Jomala (Frey, Forsius), Sund (Forsius). Ab. Pargas (E. Reuter),
Kuustö (Lundstr.), Eriksberg (E. J. Bonsdorff), Karislojo (J. Sahl-
berg). Sb. Kuopio (Lundstr.).
26 Lundström, Cylindrotomide und Limnobiide.
10. L. glabricula Meig. <. €. Li. Inari, Utsjoki (J. Sahl-
berg). Le. Enontekis (J. Sahlberg). Lv. Olenitsa (Levander,
Edgren). Lf. (Palmen, J. Sahlberg). Sb. Nilsiä (Lundstr.). St.
Yläne (J. Sahlberg). Ab. Uskela (E. J. Bonsdorff), Pargas (E.
Reuter).
11. L. hyalipennis Zett. 3 ss. 1 9. Ostrobottnia (Ny-
lander).
12. L. nemoralis Meig. 6 &. 2 9. Ab. Eriksberg (E. J.
Bonsdorff). Ok. Kajana (Nordman) Ks. Kuusamo (Aro). Lf.
(J. Sahlberg).
13. L leucophaea Meig. 2 €. Ab. Kuustö (Lundstr.).
14. L. pilicornis Zett. 5 o. Ab. Karislojo (J. Sahlberg).
Ostrobottnia (Nylander). Im. Kantalahti (J. Sahlberg).
15. L. robusta Wahlgren (Entomologisk Tidskrift XXVI,
Stockholm 1905, pag, 60 und 118). 5 9. Ab Sammatti (J.
Sahlberg). Ta Tavastehus (Palmen). Sb. Polvijärvi (Woldstedt).
Im. Kantalahti (J. Sahlberg). Fennia.
Das Exemplar aus Polvijärvi stimmt in allen Details mit
der Beschreibung von Wahlgren überein. Die Gabel der er-
sten Discoidalader ist bei diesem Exemplare drei mal kirzer als
ihr Stiel. Bei den anderen Exemplaren ist dagegen diese Gabel
etwa so lang wie ihr Stiel.
Dieser bedeutenden Verschiedenheit des Flügelgeäders un-
geachtet kann es kaum bezweifelt werden, dass alle fiinf Exem-
plare derselben Art angehören, denn die Art ist durch ihre
dicken Beine, ihre Farbe und ihren allgemeinen Habitus sehr
charakteristisch.
Sowohl das Flügelgeäder wie die dicken Beine dieser Art
stimmen mit den Charakteren der amerikanischen Gattung Prio-
nolabis O. S. tiberein. Ich glaube auch dass L. robusta eine
Prionolabis ist, aber ich darf darauf nicht bestimmt halten, weil
nur Weibchen vorliegen.
16. L. prolixicornis Bergroth, 5 7. 1 9. Ab, Kuustö
(Lundstr.). Ta. Forssa (Bergroth). Oa. Lappo. Ob. Uleåborg
(Nylander). Fennia (9).
Vor einigen Jahren fand ich auf Kuustö von dieser Art
ein Männchen, welches ich damals dem Herrn Dr. E. Berg-
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 8. 27
roth überlies, der mir später brieflich mitteite, dass die Art
neu war und dass er sie unter dem Namen L. prolixicornis be-
schrieben wiirde.
Diese Beschreibung ist jedoch noch nicht erschienen.
Weil ich diese interressante Art aus dem Verzeichnisse nicht
weglassen will, werde ich darum genöthigt eine kurze, vorläu-
fige Beschreibung von der Limnophila prolixicornis Bergr. zu
geben.
Die Art gleicht im Habitus etwas der Phalacrocera repli-
cata L. Die allgemeine Körperfarbe ist braun. Die Fühler,
welche deutliche Wirtelhaare und ein verhåltnissmåssig langes
Pubescens haben, sind långer als Kopf und Mittelleib zusammen-
genommen und ganz schwarzbraun. Die Geisselglieder sind sehr
lang, zylindrisch und alle fast von derselben Länge.
Die Fliigel sind schwach bråunlich tingiert mit braunen
Adern, dunklem Randmale und mit einem kleinen, runden, nicht
sehr scharfen aber bei allen Exemplaren deutlichen, dunklen Fleck-
chen an der Wurzel der dritten Längsader. Das Flügelgeäder
ist etwa wie bei L. bicolor Meig. (Schummel’s Zeichnung T.
III, F. 8).
Die Beine sind lang, braungelb.
Körperlänge 11 m. m.
Phyllolabis Ost. Sack.
1. P. macrura Siebke. 3 s. 2 9. Le. Enontekis (Pal-
men). Lkem. Muonio (Palmen). Lf. (J. Sahlberg). Li. Karas-
joki (U. Sahlberg),
Trichocera Meig.
1. T. maculipennis Meig. 1 &. 7 9. Ab. Pargas (O. M.
Reuter), Kuustö (Lundstr.). N. Helsingfors (Lundstr.), Nyland
(Tengström). Helsinge (Frey).
2. T. regelationis L. 3. ©. Al. (Frey). Ab. Abo (E. J.
Bonsdorff). N. Helsingfors; im Monat Oktober gemein (Palmen,
Lundström). Ta. Forssa (Bergroth). Lf. (J. Sahlberg).
28 Lundström, Cylindrotomide und Limnobiide.
3. T. hiemalis Deg. &. 2. Ab. Kuustö; gemein (Lundstr.).
N. Helsingfors (Mäklin, Frey), Sibbo (Lundstr.). Ta. Forssa (Berg-
roth). Sb. Kontiolaks (Woldstedt). Ol. Petrosawodsk (Giinther).
Ob. Uleåborg (Nylander). Lkem. Kittilä (Nylander). Le. Enon-
tekis (Palmén).
Einige Exemplare (3. 9.) von Forssa und Sibbo sind sehr
dunkel und haben deutlich rauchgraue Flügel, aber schwärzliche
Geschlechtsteile. Letzterwähntes Charakters wegen sind sie zur
T. hiemalis Deg. und nicht zur T. fuscata Meig. gerechnet.
Hypopygium gezeichnet von Bergroth Fig. 32.
Anisomerinae.
Anisomera Meig.
1. A Burmeisteri Loew. 13 Å. 9 9. Lt Lutto (B. Pop-
pius), Kola, Woroninsk (Palmen). Lkem. Kittilä (U. Sahlberg).
Lf. (Palmen). Ob. Uleåborg (Sandman). Ol. Petrosawodsk (J.
Sahlberg).
2. A. nubeculosa Burm. 5 7. Ol. Petrosawodsk (J. Sahl-
berg).
Pediciinae.
Tricyphona Zett. (Amalopis Hal., Kertész’s Kat.).
1. T. immaculata Meig. <, 9. Al. (Frey, Forsius). Ab.
Pargas (O. M. Reuter), Kuustö; gemein (Lundstr.). $b. Leppä-
virta (Lundstr.). Kb. Eno (Woldstedt). Kk. Solovetsk (Edgren).
Lv. Kuusreka (Levander). Lf. (Palmén).
2. T. unicolor Schumm. 3 &. Ab. Kuustö (Lundstr.).
Kb. Kontiolaks (Woldstedt).
Die Art gleicht sehr der T. immaculata. Ausgenommen die
bei ihr meistens geschlossene Discoidalzelle unterscheidet sich
die T. unicolor von der T. immaculata, wie Sintenis gleich-
falls hervorhebt, nur dadurch, dass sie auf dem Riickenschilde
vier, durch hellere Zwischenräume deutlich getrennte, schwarz-
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 8. 29
braune Längsstriemen hat, während bei der T. immaculata die
mittlere Riickenschildstrieme entweder ganz ungeteilt oder durch
eine schwarze Linie geteilt ist.
Bei zwei Exemplaren ist die Discoidalzelle auf beiden Flä-
geln, beim dritten nur auf einem Fligel geschlossen.
Keinen Unterschied zwischen den Hypopygien der beiden
Arten kann ich finden.
3. T. Schineri Kol. 1 3. 1 9. Sb. Pielis (Woldstedt).
Fennia.
Beim Männchen ist die Discoidalzelle offen, beim Weib-
chen geschlossen. Die Zange des Männchens ist an der Spitze
mit zahlreichen, kleinen, schwarzen Stachelchen versehen.
Pedicia Latr.
1. P. rivosa L. 7. 9. Al Finström, Eckerö (Frey).
Ab. Pargas (0. M. Reuter), Kuustö (Lundstr.), Karislojo (J. Sahl-
berg). N. Fagervik (Hisinger), Helsinge (Palmen). KI. Sordavala.
St. Yläne (J. Sahlberg). Ta. Tavastehus (Palmén). Tb. Viita-
saari, Saarijärvi (Woldstedt). Sb. Tuovilanlaks (Palmen, Lundstr.).
Kb. Kontiolaks, Ilomants (Woldstedt, Grönvik). Om. Haapavesi
(Helenius). Ol. Petrosawodsk (Günther). Ks. Kuusamo (Aro).
Lkem. Kittilä (Nyman), Pallastunturi (Krogerus). Li. Utsjoki (J.
Sahlberg). Lf. (Inberg). Lr. (Stenroos).
Ula Hal.
1. U. macroptera Macg. (L. pilosa Schumm.). 1 &. 2 2.
Ab. Kuustö (Lundstr.). Lf. (Palmen).
Dicranota Zett.
1. D. bimaculata Schumm. <. 9. Li. Utsjoki (J. Sahl-
berg), Saariselkä (B. Poppius). Lkem. Muonio (J. Sahlberg),
Kittilä (U. Sahlberg). Lt Kola (Palmen). Uf. (J. Sahlberg, Pal-
men). Ol. Petrosawodsk (Giinther). Ta. Forssa (Bergroth). Ab.
Kuustö (Lundstr.).
30 Lundström, Cylindrotomidæ und Limnobiidæ.
Bei einigen Exemplaren ist der erste Ast der vierten Långs-
ader nicht gegabelt. Beim Exemplar von Kuustö ist erwåhnter
Ast nur auf einem Fligel gegabelt.
Raphidolabis Ost. Sack. (Dicranota Kertész Kat.).
1. R. coelebs Zett. 3 3. 1 2. Li. Utsjoki (J. Sahlberg),
Karasjoki (U. Sahlberg), Inari (Krogerus).
Weil die Art nur eine Marginalguerader hat, wird sie von
Wahlgren zur Gattung Raphidolabis O. S. gefiihrt.
Eine Abbildung des leider stark eingeschrumpften Hypo-
pygiums giebt Fig. 27.
Erklärung der Abbildungen.
Die Figuren N:ris 28—32 sind nach lebenden Exemplaren
von Dr. E. Bergroth gezeichnet.
Die übrigen Figuren sind nach trockenen Exemplaren ent-
worfen, nur mit Ausnahme von den Figuren 21, 22 und 23,
welche nach einem Spirituspräparate angefertigt wurden.
Die Vergrösserung der Hypopygien ist, mit Ausnahme von
den Figuren N:ris 23—32, die 30-fache, lineare.
1. Hypopygium von Dicranomyia chorea Wied.; von oben.
2 » » » » ; von unten.
3 > » > modesta Wied.; von oben.
4. » > » » ; von unten.
5. » » > ventralis Schumm.; von oben.
6 » » » » ; von unten.
7. Flügel > » patens.
8. Hvpopygium > » » ; von oben.
9. » » » » ; von unten.
10. » » » hyalinata Zett.; von oben.
11. » 2 » » ; von unten.
12. » » » aperta Wahlgr.; von oben.
13. » » » » ; von unten.
14. » » » morio Fabr.: von oben.
15. » » » > ; von der Seite.
16. > y » pilipennis Egger.; von oben.
17. » » » » ; von der Seite.
18. Flügel von Rypholophus brevinervis.
19. Fühler in Kalilauge erweicht von Chionea araneoides Dalm.
20. Hypopygium von Chionea araneoides Dalm.; von unten.
21. Kopf » » lutescens ; von oben.
22. Fühlerende >» » »
23. Hypopygium » » » ; von unten.
24. Flügel » » = Psiloconopa zonata Zett.
25. » » » Gonomyia schistacea Schumm.
Lundström, Cylindrotomide und Limnobiidæ.
Flügel mit abnormem Flügelgeäder von Limnophila phæostigma
Schumm.
Hypopy gium von Raphidolabis coelebs Zett.;
v v v v
»
¢ v wv wv
Limnobia bifasciata Schrank ;
Empeda nubila Schumm ;
Paecilostola punctata Schrank.;
Limnophila placida Meig.;
Trichocera kiemalis Deg.;
>
v
3
1
von der Seite.
von oben.
»
Limnobiidæ. PI, |.
ACTA SOC. PRO F.ET FL FENN., 29, N:o 8. LUNDSTRÖM.
FÖRA pf re nd re Bigs = 02 nad Ja al See ag nn ==
A SOC. PRO F. ET FL. FENN.. 29, N:o 8. LUNDSTROM. Limnobiidæ. PI. II.
”
ACTA SOCIETATIS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA, 29, N.o 9, 1907.
TARA XACUM-FORMER
FRÅN SÖDRA OCH MELLERSTA FINLAND.
AF
HARALD LINDBERG.
(Föredraget den 5 oktober 1907.)
HELSINGFORS 1907.
KUOPIO 1908
K. MALMSTRÖMS BOKTRYCKERI.
| det följande meddelas ett bidrag till kännedomen af södra
och mellersta Finlands Tarazacum-former. Jag har nämligen
sedan någon tid sysselsatt mig med studiet af detta mångfor-
miga släkte och skall nu till offentligheten öfverlämna de resultat
jag vid dessa mina undersökningar kommit till. Det har
härvid visat sig att vi i södra och mellersta delarna af
landet ha en stor mängd mycket karakteristiska och lätt
från hvarandra skiljbara former. Det antal former, som jag
tillsvidare med det för mig tillbuds stående materialet kunnat
särskilja, belöper sig till 35, af hvilka dock 12 äro tidi-
gare beskrifna af C. Raunkiaer !) och H. Dahlstedt %.
Att antalet af våra former ännu skall betvdligt ökas år
1) Kimdannelse uden Befrugtning hos Maelkbötte (Taraxacum). Bota-
nisk Tidskrift, 25 Binds 2 Hefte, 1903, samt i Dansk Ekskursions-Flora, 1906.
2) Om skandinaviska Taraxacum-former, Botaniska Notiser, p. 145—
172, 1905 och Einige wildwachsende Taraxaca aus dem Botanischen Garten
zu Upsala (ur Botaniska Studier tillägnade F. R. Kjellman, 1906).
Dessutom har Rektor M. Brenner vid särskilda tillfällen redogjort
för sina undersökningar af finska Taraxaca. Att döma af på Fauna et
Flora sällskapets möten förevisade och till botaniska museum öfverlämnade
exemplar omfattar dock åtminstone stora flertalet af de af honom namngifna
formerna enligt min uppfattning flere väl skilda arter, medan å andra sidan
olika exemplar af samma art ofta belagts med flere skilda namn. 1 följd
häraf har det ej varit mig möjligt att kunna tillfylles klargöra, hvad som
afsetts med de särskilda namnen, hvarför de också här lämnas å sido. En
närmare granskning af de af Rektor Brenner uppställda formerna skall
vid annat lämpligare tillfälle offentliggöras.
4 Harald Lindberg, Taraxacum-former.
högst sannolikt, då det endast är från ett fåtal orter
som jag haft material till mina först nyligen påbegynta
undersökningar. Våren 1906 gjorde jag mina första mera
ingående iakttagelser i botaniska trädgården härstädes, hva-
rest man har ett synnerligen godt tillfälle att studera mång-
falden af dessa i hög grad intressanta växter. De flesta af de
nu beskrifna formerna urskilde och namngaf jag sålunda våren
1906. Af det af mig insamlade materialet sände jag största
delen till min mångåriga vän H. Dahlstedt i Stockholm, som
sedan flere år sysselsatt sig med studiet af detta kritiska släkte
och redan lämnat många värdefulla bidrag till kunskapen om
detsamma. I slutet af maj månad senaste vår hade jag för-
månen att i sällskap med Dr. H. Dahlstedt och under hans
erfarna ledning göra några exkursioner i Stockholmstrakten och
därunder göra bekantskap med dess rika Taraxacum-flora. Under
de sista dagarna af maj och första dagarna af juni besökte
Dr. Dahlstedt Helsingfors och var jag då i tillfälle att under
några dagars tid visa honom de former jag urskildt här i trak-
ten. Under hans vistelse härstädes gjordes sålunda några
smärre exkursioner till omnejden af staden, såsom till Djur-
gården och Malm; inom staden besöktes Klinikdalen, där en
yppig Taraxacum-vegetation är rådande, samt trakten kring barn-
sjukhuset i Brunnsparken. De hufvudsakligaste undersökningarna
gjordes dock naturligtvis i Botaniska trädgården, där jag särskildt
studerat hithörande former. Såsom ett rätt öfverraskande re-
sultat af våra undersökningar visade det sig, att en stor del
af våra former saknas i Sverige. Senare under juni månad
insamlade jag Taraxaca i Kyrkslätt socken samt i Tavastehus.
Förutom de af mig hopbragta samlingarna har jag haft nöjet
att få till bestämning större eller mindre kollektioner från sär-
skilda delar af landet. Magister A. Palmgren har sålunda
lämnat mig till granskning en större samling från Lemland och
Föglö socknar på Åland, mag. Ernst Häyrén en del former
från Ekenäs-trakten, Tvärminne, student A. Backman från Lap-
pajärvi socken i mellersta Österbotten, student H. Buch från
Villmanstrand, student A. A. Sola fran Tammerfors-trakten samt
student K. Linkola från Kuopio. Genom dessa herrars vär-
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 9. 5
defulla bidrag har jag kunnat få en viss föreställning om vara
arters utbredning och ber jag att här fa framföra till nämnda
herrar mitt tack för den intresserade hjälp de lämnat mig.
Då det vore högeligen önskligt, att dessa i många afseen-
den synnerligen egendomliga våxter skulle ingående studeras och
ifrigt insamlas från vidt skilda stållen i vårt land, skall jag
i korthet framhålla hvad den med studiet af Tararaca obevan-
drade har att iakttaga vid insamlandet och konserverandet för
att få ett till såker beståmning fullt dugligt material. Att beståmma
illa tagna och dåligt konserverade exemplar kan förorsaka till
och med den som mycket sysslat med hithörande former stor
möda och lämnar ofta som resultat en ej fullt säker bestämning,
ja i många fall år en identifiering omöjlig
Först och fråmst har man att iakttaga, att man insamlar
Taraxaca under lämplig tid och på för dem lämpliga platser.
Detta gåller naturligtvis fråmst nybörjaren, den långre hunna
kan ha intresse af att se huru olika ståndorter inverka på de sår-
skilda formerna. Insamlingen bör sålunda ske, under vanliga
år, i slutet af maj och i förra hälften af juni; exemplar tagna
i augusti och september eller ännu senare äro synnerligen svåra,
ja i många, för att ej säga i de flesta fall, tämligen omöjliga
att säkert bestämma. Vidare bör man göra sina insamlingar
under vackert, helst soligt väder, för att kunna se färgen på
blommorna och kunna mäta diametern på den endast i vackert
väder utslagna korgen. Hvar och en, som äfven flyktigt iakttager
dessa växter, kan ej undgå att lägga märke till huru olika
blomfärgen är. Sålunda kan man ofta på samma plats få se
korgar af den mest olika gula färg, från alldeles ljus — mer
eller mindre mörk. Färgen på korgen lämnar en mycket god
ledning vid utsökandet af särskilda former. Ser man härvid,
att färgen är olika, så kan man vara säker på, att växterna
äfven i öfrigt visa stora skiljaktigheter. Mäter man t. ex. dia-
metern på den fullt utslagna korgen hos särskilda exemplar
af olika former, så ser man huru växlande den är; hos vissa
arter endast 25—30 mm, kan den åter hos andra gå upp ända
till 60 å 70 mm. Ger man sedan vidare akt, så ser man lätt,
att korgen hos den ena är platt, hos den andra däremot mer
6 Harald Lindberg, Taraxacum-former.
eller mindre kullrig, blommorna hos den ena sitta ti
glesa i kanten, medan de hos andra sitta synnerligen t
kan ha breda blommor, medan dessa hos en annan stra
vid växande kunna vara mycket smala, några ha platta
mor, andra mer eller mindre rännformiga o. s. v. Viss
äro högväxta, andra låga. Växa flere former på samm:
kan man vanligen på höjden skilja åt dem redan på
och således äfven häri ha ledning vid särskiljandet ute
ren. Det är allt skäl att vid insamlandet göra antec
om blommornas färg och korgarnas bredd. Något son
bör underlätas är att teckna upp hvilken riktning «
holkfjällen ha; vid pressningen går nämligen den n
riktningen m. el. m. förlorad. Riktningen hos dessa är som
särdeles karakteristisk för de särkilda formerna. En d
har sålunda dessa fjäll mer eller mindre riktade up
ännu större antal har dem m. el. m. rakt utstående,
åter ett ej mindre stort antal har fjällen m. el. m. ne
stundom starkt nedböjda mot skaftet. Vid jämförels
naturen och efter liten öfning torde det för ingen erbju
righeter att kunna anteckna en riktig notis om dess
riktning. Bladfargen år äfven mycket egenartad för de s
formerna: då denna t. o. m. vid omsorgsfull pressning g
el. m. försvinner år det mycket lämpligt att äfven a
densamma. Formen på bladen kan naturligtvis lätt i
på pressade exemplar, hvarför någon skild anteckning
ej behöfves; vissa arter ha m. el. m. vågig kant pä
detta kan ju antecknas, då en säker bestämning mycke
lättas af fullständiga uppgifter. Såsom af följande exam
tabell framgår ha en del former pollen, medan andra ä
Detta är i regeln lätt att iakttaga ute i naturen och å
pressade exemplar; en uppgift härom är dock ingalunda u
då det emellanåt kan erbjuda vissa svårigheter att
förekomsten eller afsaknaden af pollen på pressadt mate:
exemplar insamlade under eller strax efter regn äro polle
vanligen m. el. m. bortsköljda, och då å andra sidan ar
ej utveckla pollen stundom i följd af insektbesök up}
märkena sparsamma pollenkorn, får man iakttaga en
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica 29, n:o 9. 7
siktighet vid afgörandet, om en art har pollen eller ej. I de
allra flesta fall erbjuder afgörandet inga svärigheter och med
liten öfning torde man ej göra fel. För att se pollenkornen
behöfver man ej betjäna sig af starkare förstoring än den man
får med en vanlig lupp. Hvad sedan väljandet af exemplar,
afsedda för pressning, vidkommer bör man se till, att man tar
endast fullständiga och vackra dylika och endast sådana, hvilka
växa på för arten tjänlig plats. Små exemplar vuxna på vägar
och stor- och vanligen m. el. m. helbladiga skuggexemplar
bör nybörjaren undvika; de bereda till och med den med de
särskilda Taraxacum-formerna förtrogne ofta stora svårigheter.
Soliga gräslindor ej bevuxna med allt för högt gräs, dikeskanter
samt torrare backar och ängsmarker i allmänhet erbjuda de
bästa växplatser för dessa solälskande floras barn.
Hvad konserveringen sedan vidkommer har man att iakttaga
en särskild omsorg, då få växter äro svårare att få vackra än
dessa. Stora exemplar kunna delas, dock bör man se till, att
hvarje del har blad af alla olika slag, såväl af de yttersta,
tidigast utvecklade, som af de mellersta och innersta, eller de
senast utvecklade. Lämpligast är att pressa direkte ute i natu-
ren. Att bära växten i hand eller stoppa den i portör är ett
fördärf, då holkfjällen lätt ändra riktning och exemplaren lätt
brista och sålunda bli fula. Använder man en ståltrådspress
och genast lägger in hvad man tagit, så kan man också mycket
lättare hålla reda på det insamlade och undvika alla hopbland-
ningar af ute i naturen sorterade former. Lämpligt är att
numrera hvarje exemplar och genast vidfoga den nödiga anteck-
ningen om blommornas färg, korgens bredd och de yttre holk-
fjällens riktning. Exemplaren böra ej onödigtvis styckas, dock
är det bra att söndra något enstaka exemplar, rifva lös de
skilda bladen hvart för sig; sålunda får man dem släta och
vackra vid pressningen. Korgarna böra alltid pressas från
sidan, aldrig uppifrån. Har arten utstående holkfjäll kan man
skära lös en krans af desamma och pressa den uppifrån, så
får man en god bild af huru den yttre holkfjällskransen ser
ut. Äro holkfjällen nedböjda eller uppåt riktade kan man
lämpligen klyfva en korg och pressa den från sidan; på så sätt
- Hest Lmdbeyy. Yaraxarum-irrmer.
får nan stt weise va wsa: “a ers rm «ch riktning sa
bra fet Gfrerhnfroi år wiegt ati genom pressning åstad-
komme A= man :f2 mäste 59 farger och ba rikligt gra-
papoer neu 17176 SYSMMÄr cece ver jag vai ej påpeka. då
det puler 23 CCyn cen ingen: “ekarte och ‘att gulnande
vårer vm DARK
fen sam rerecigen m. åra kärra dessa växter. bor
sag ret Gran möra KX vä kenserveradt. rikligt och
SCE mer ir sne am? yt myeket lättare bestämbart
än att Ghige en vatsa Ecvendmare att handskas med. och år
my sie ereifsiliy FMC Stine Ah granska ett sådant
eaters. han mssICm Seer 2° särsk da formerna bifogas.
å ir miersuer sä *n stimöyt mat kan Aoska. Mogna frukter
år : manus el ahtrimiys vå på er det urskiijandet af nva
former. sä STO fe 37 mir: få de I de alira flesta fail lämna
ärkius owyiecigen TI cr Sarak årer
Bestämnings tabell
U Fsker gryta — griaakiugt grabrana,
yubrums. nose säjän med svag skift-
ning > bro | rer + storvårta
arat
A Nam ow std (Öst sppåt utåt eller
Rad: "FR wWddet rå frukten 03—
ITS I mar ngt Genuin
x NJNAN wet wu
e YIN wis kade utåt: vårt
TL. pva ser vandysn + NÅ
a NISKA? ca
* NIKE swe vvimgade
Nit tree SRV 3. 3 mu breda:
wow Jeet ea ID mm
smut
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 9.
långa), bildande en jämn krans
kring holken.
++ Bladskaft breda, vingade; korg
50—60 mm i diameter; blom-
mor tämligen mörkgula, 2—
3 mm breda; yttre holkfjäll 15
mm länga, de nedre utståen-
de, de öfres spetsar efter blom-
ningen klolikt böjda mot de
inre holkfjållen.
aa Bladskaft nedtill + röda.
+ Bladskaft smala, ovingade.
O De flesta blad + tillspet-
sade.
[1 Blad med kort, + bred
spets.
X Yttre holkfjäll breda (3.5
—7 mm breda).
82 Inre blad med aflång
omkrets.
Mycket grof och stor
(c. 60 cm hög); blad-
lober smala, utstående;
korg alldeles platt, c. 60
mm i diameter; blom-
spetsar + röda; yttre
holkfjäll 4—7 mm bre-
da. bildande en jämn
krans kring holken (lik
den hos T.intermedium,
men mycket större).
;* Mindre grof och hög-
växt, vanligen ca 30
—40 cm hög; bladlo-
ber kortare och bre-
dare, aflägsnade frän
hvarandra; korg platt
— b
>
>
1. T. intermedium
Raunk.
2. T. alatum.
3. T. altissimum.
10
Harald Lindberg, Taraxacum-former.
— tämligen kullrig, 45
—55 mm i diameter;
blomspetsar ej röda;
yttre holkfjäll 3—4 mm
breda. 4. T.longisquameum.
88 Inre blad med tunglik
omkrets, åndflik myc-
ket stor och bred, plöts-
ligt öfvergående i en
kort och bred udd. 5. T. dilatatum.
XX Yttre holkfjäll smala (2
—3 mm), ofvan starkt
glaucescenta; blad ljus-
gröna, gleshåriga; frukt
gulgrön eller gulbrun,
3.2—3.6 mm lång. 6 T. angustisqua-
OO De flesta blad med lang, meum Dahlst.
smal, jämnbred udd, grä-
gröna, + rikligt häriga;
yttre holkfjäll smala, ofvan
glaucescenta; frukt gra-
brun, 2. 5--2. 8 mm lång. 7. T. mucronatum.
OO De flesta blad + trubbade,
ofta med afrundad spets.
O Blad med jämnbred om.
krets, ändlob kort, trian-
gulär, trubbig; yttre holk-
fjäll ofta nägot uppät rik-
tade. 8. T. præstans.
DO Blad med aflång omkrets.
X Bladskaft starkt och ly-
sande röda, blad med
tämligen smala flikar;
korg svagt kullrig eller
vanligen nästan platt, 45
—50 mm i diameter,
mycket glesblommig;
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 9. 11
blommor tämligen ljus-
gula; holk smal; yttre
holkfjäll vanligen violett
anlupna. 9. T. hematopus.
<> Bladskaft mindre starkt
röda; blad med korta,
breda flikar; korg kull-
rig, 50 mm i diameter,
radierande; blommor
tämligen mörkgula; holk-
fjäll ofvan vackert glau-
cescenta. 10. T. latisectum.
** Bladskaft breda, vingade; blad-
kanter vagiga; korg tamligen
glesblommig, ca 50 mm i dia-
meter; blommor tämligen ljus-
gula; holk smal och tåml. hög;
yttre holkfjäll 4—5 mm breda,
ofvan glaucescenta. 11. T. erispifolium.
++ Yttre holkfjäll löst nedåt riktade
— starkt nedböjda. Växt ned-
till + röd.
a Blad utan lefverbruna fläckar.
+ Bladlobparen tätt sittande,
rachis (partiet mellan lobpa-
ren) + bredt vingad.
O Bladloberrakt utstående eller
nåstan rakt utstående.
0 Bladlober korta, + breda.
x Bladlober aflångt trian-
gulåra, bladens åndflik
ej hvasst tillspetsad.
8 Växt nedtill starkt röd;
blad bredare, bladlo-
ber, korta, breda, ofta
trubbade, innerbladen
med bred, kortspetsad
Harald Lindberg, Taraxacum-former.
eller nästan afrundad
ändflik; kantblommor
15—2 mm breda,
nedtill med inåtrullad
kant, hvarigenom kor-
gen får ett egendomligt
trasigt utseende; holk
låg, de yttre holkfjallen
nedböjda, dock ej sär-
deles starkt, 4 mm
breda; frukt bredast på
midten, småningom öf-
vergående i det cylind-
riska, smala näbbet,
öfre hälften med smala
och hvassa taggutskott. 12. 7. Dahlstedtii.
BB Växt nedtill svagt röd;
blad smalare, bladlober
smalare, + tillspet-
sade, innerbladen med
smalare, längre och
mer tillspetsad ändflik;
kantblommor 2 mm
breda, platta; holk hög-
re och smalare, de yttre
holkfjällen starkt ned-
böjda, ofta tryckta mot
skaftet, 2—3 mm breda;
frukt upptill bredast,
plötsligt öfvergående i
det smalt koniska näb-
bet. 13. T. Kjellmani
XX Blad fasta, blågröna, lo- Dahist.
ber kort triangulära,
ändflik triangulär eller
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 9. 18
kok
rutformig, hvasst till-
spetsad.
Of Bladlober långa, mycket
O
smala.
X Bladlobernas smala, ut-
stående del helbraddad;
korg 50—60 mm i dia-
meter; frukt ljusare, 3
— 3.6 mm lång.
XX Bladlobernas smala, ut-
stående del + tandad,
blad mycket flikiga och
tandade; korg 40—45
mm i diameter; frukt
mork, 2.5—2.7 mm lang.
Bladlober (på yttre och
mellersta bladen) starkt till-
bakaböjda; unga blad (sär-
skildt de inre som unga)
och korgskaft mycket rik-
ligt spindelväfshåriga.
Bladlobparen glest sittande,
rachis smal, ovingad eller näs-
tan ovingad.
Bladens ändflik ej större än
de öfriga bladloberna, dessa
korta, med öfre kanten starkt
konvex; korg starkt kullrig
— nästan halfklotformig, 40
—45 mm i diameter, kant-
blommor platta; holk mör-
kare, fjäll ej i spetsen sam-
manhängande; frukt liten,
mörk, 2.3—2.5 mm lång,
upptill bredast och med
hvassa taggutskott, plötsligt
öfvergående i näbbet.
14. T. mimulum
Dahlst.
15. T. pectinatiforme.
16. T. crebridens.
17. T. reflexilobum.
18. T. semiglobosum.
16
sök
+" se
—
OO
OG
L.d
Harald Lindberg, Taraxacum-former.
med en grof tand ofvan den
ofta skårformigt nedåtböjda
loben; frukt 2.8—3.2 mm
lång, bredast i öfre tredje-
delen.
Blommor ljusgula.
Tåmligen stora — medel-
stora arter; blad ej mycket
findelade; frukter grågröna
eller olivgröna.
Korg 45 mm i diameter,
blommor smala, rånn-
formiga; yttre holkfjäll
stora, mycket breda; blad
långa, smala, mörkkantade,
med smala, från hvarandra
aflägsnade, utstående lober,
24. T. duplidens.
ändflik pillik. 25. T. canaliculatum.
Korg 30—35 mm i diame-
ter, tat, till formen pamin-
nande om en dubbel Bellis;
yttre holkfjall smala (2.5—
3 mm breda); blad ljus-
gröna, ej mörkkantade, kor-
tare, med mer närmade
lober, andflik i regeln +
bredt spjutlik.
Lågvåxta -- tämligen låg-
vaxta arter; frukter gulbru-
na eller något rödbruna.
Bladlober smalt triangu-
lära, skarpt tillspetsade,
vanligen + nedätriktade,
längs nedre kanten utan
tänder eller sällan med
enstaka tand; holk mör-
kare grön, yttre holkfjäll
26. T. pallidulum.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 9. 17
bredare, de inre (på ut-
blommade korgar) med tyd-
lig, ofta tämligen stor knöl
under spetsen; blommor
med + röd spets; frukt
gulbrun, upptill med smala
och hvassa taggutskott.
[JC Bladlober tämligen jåmn-
breda, ej särdeles tillspet-
sade, vanligen utåtriktade,
längs bägge kanter med
+ talrika tänder; holk
ljusgrön, yttre holkfjäll
mycket smala, inre utan
eller med mycket svag
knöl under spetsen; blom-
mor ej med röd spets;
frukt blekt rödbrun med
grönaktiga partier, upptill
med korta, tämligen breda
och trubbiga taggutskott.
++ Yttre holkfjäll uppåtriktade; blad-
a.
skaft smala, starkt röda. Hafs-
strandsväxt på Åland.
Yttre holkfjäll bredt äggrunda, fast till-
tryckta till de inre; blad alldeles glatta;
ståndare utan pollen; frukt ljus, lång,
upptill med mycket korta — korta +
trubbiga taggutskott, näbbet 1— 1.4
mm långt. (Palustria).
Blad lancettlika, hela, svagt tandade;
yttre holkfjäll med bredare hinnkant;
blommor mörkare gula; frukt med
korta taggutskott. Löfängar på Åland.
Blad nästan jämnbreda med vanligen
jämnbreda, glesa flikar, som ofta
sträcka sig nästan till midtnerven;
27. T. fulvum
Raunk.
28. T. isthmicola.
29. T. litorale
Raunk.
30. T. palustre
Ehrh.
20 Harald Lindberg, Taraxacum-former.
2. T. alatum Lindb. fil. n. sp.
Medelstor — täml. stor, vanl. 20—40 cm hög, nedtill grön.
Blad ljusgröna, på båda sidor svagt och glest håriga,
aflånga, ofta m. el. m. rodnande medelnerv; bladskaft gröna,
bredt vingade af de nedlöpande bladskifvorna; bladlober svagt
nedåtriktade — nästan utstående, triangulära, på öfre kanten
med en eller annan grof tand, för öfrigt helbräddade, ändflik
bred, stor — täml. stor, trubbad eller stundom kort tillspet-
sad, pillik.
Korgskaft gröna, äfven nedtill, efter blomningen upp-
till svagt rodnande och på större exemplar kullfallande.
Korg platt eller taml. platt, 50—60 mm i diameter, tåml.
glesblommig.
Blommor täml. mörkgula, kantblommor 2—3 mm breda,
platta.
Ståndare med pollen.
Märken ljusa -— något orena.
Holk mörkgrön, efter blomningen 20—25 mm hög; inre
holkfjäll 15 mm långa, yttre breda (4 mm) och 15 mm långa,
på öfre sidan glaucescenta, de nedre utstående, de öfre efter
blomningen klolikt böjda mot de inre holkfjällen.
Frukt grågrön — brungrå 3—3,2 mm lang, c. 1 mm
bred, upptill bredast, sned, plötsligt öfvergående i nåbbet, upp-
till med taml. korta och tjocka, ej särdeles hvassa taggutskott,
for öfrigt slat, näbb 0,6—0,8 mm, koniskt, sällan med en svag
tand på ömse sidor.
Tillsvidare endast funnen vid Helsingfors: Djurgården,
ymnig på torr backe invid villan Fågelsång, sparsam på gräslin-
dor i Botaniska trädgården, i Brunnsparken vid Barnsjukhuset
samt vid Träsvedja invid Malm station i Helsinge.
3. T. altissimum Lindb. fil. n. sp.
Stor, vanl. c. 60 cm hög, nedtill svagt röd.
Blad mycket långa, de yttre med smala, utstående, lång-
spetsade lober, hvilka inemot rachis äro på öfre kanten försedda
med långa, fina tånder, rachis mellan de något aflågsnade lob-
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 9. 21
paren vingad samt försedd med långa utstående tänder, änd-
fliken liten, spjutlik, med täml. lång och smal afsatt udd, inner-
bladens ändflik stor, aflångt pillik, i kanten med talrika tänder,
täml. kortspetsad, sidolober något skärformigt tillbakaböjda.
Korgskaft mycket grofva, slutligen kullfallande.
Korgar alldeles platta, c. 60 mm (55—68 mm) i diame -
ter, tätblommiga. Den ej fullt utslagna korgen i midten m.
el m. tydligt röd, hvilken för arten särdeles karakteristiska
egenhet uppkommer därigenom, att de outslagna blommorna
äro + röda i spetsen.
Blommor täml. mörkgula, kantblommor 2—2.5 mm
breda, platta, de inre rännformiga.
Ståndare med orangegult pollen.
Märken gula, uppstående öfver korgen.
Holk mörkgrön, i knopp 20 mm hög och 12—15 mm
bred, efter blomningen 20—23 mm hög och 20 mm bred; inre
holkfjäll 15 mm långa, yttre rakt utstående med uppböjda
spetsar, 4—7 mm breda och 15—17 mm långa, under oliv-
gröna, glänsande, ofvan glaucescenta, med platta kanter, bil-
dande hos knoppen en krans 36—40 mm stor i diameter, hos
blommande 40 mm och hos utblommade c. 45 mm.
Frukt brungrå — olivbrun, 3.2-—3.6 mm lång, och c.
1 mm bred, något sned, upptill bredast och försedd med några
svagt tillspetsade grofva taggutskott, föröfrigt m. el. m. tydl.
knölig. näbb koniskt, kort, endast c. 0,3 mm långt och c. 0.4
mm tjockt, således bredden större än längden, något som ej är
fallet hos någon annan af våra arter.
Tillsvidare endast känd från Helsingfors, Botaniska träd-
garden, ymnig pa griislindor.
4. T. longisquameum Lindb. fil. n. sp.
Medelstor — tåml. stor, vanligen 30—40 cm hög, ned-
till röd.
Blad mörkgröna, på båda sidor glest håriga, aflånga, i
regeln med 4 lobpar (åndfliken oråknad); bladskaft nedtill m
el. m. starkt röda, ovingade; yttre bladen med långt från hvar-
22 Harald Lindberg, Taraxacum-former.
andra aflägsnade, smalt triangulära, vanl. längs båda kanterna
m. el. m. kort och fint tandade, nedåt eller utåt riktade, i
spetsen vanl. något vridna och uppåt böjda lober, rachis mellan
loberna vanl. m. el. m. "mörkbrun med tämi. smala, tandade
vingkanter, ändflik pillik -- spjutlik med tämi. tillspetsad ånd-
lob, den ena af ändflikens sidolober ofta kort, afrundad, änd-
loben ofta pä ena eller mindre ofta pä bägge sidor med en
grund inskärning med afrundade sidor; inre blad större, med
pillik ändflik och utan bruna partier.
Korg platt — tåml. kullrig, 45— 55 (60) mm i diameter,
tätblommig.
Blommor täml. mörkgula, kantblommor 2 mm breda,
inre blommor rännforimiga.
Ståndare med pollen
Märken något orena.
Holk mörkgrön, efter blomningen 20—22 mm hög; inre
holkfjäll 16 mm långa, yttre 14—15 mm långa, täml. breda
(3—4 mm), rakt utstående, äfven efter blomningen utstående.
Frukt gråbrun, fläckvis med en skiftning i rödbrunt.
2,7—2,9 mm lang, rak, ungefär på midten bredast, i öfre
hälften med täml. talr. täml. korta och breda och ej särdeles
hvassa taggutskott, för öfrigt så godt som slät, upptill små-
ningom öfvergående i det täml. kort koniska näbbet.
Tillsvidare känd från Helsingfors, där den i Botaniska träd-
gården uppträder i stor ymninghet på särskilda gräslindor,
dessutom anträffad vid Fågelsång i Djurgården, i Klinikdalen
samt vid Träsvedja invid Malm station i Helsinge.
5. T. dilatatum Lindb. fil. n. sp.
Stor, nedtill svagt röd.
Blad ljusgröna, svagt håriga på bägge sidor; bladskraft
nedtill svagt röda, ovingade; de yttre bladen med aflång omkrets,
bladlober triangulära, svagt bågböjda nedåt, med helbräddade —
m. el. m. tandade kanter, ändflik bred, spjutlik eller pillik,
ändloben med m. el. m. lång, täml. bred spets eller trubbad;
inre blad mot spetsen mvcket breda, bredt tunglika, med ut-
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 9. 23
stående — något uppåt böjda lober med breda, tandade baser
och täml. utdragna och smala spetsar, ändfliken mycket bred,
plötsligt öfvergående i en kort, bred udd, med utstående eller
svagt nedböjda, korta sidolober, längs kanterna groft tandad
eller vanl. med 2—3 djupa inskärningar på hvarje sida.
Ståndare med pollen.
Marken (på pressade exemplar) tåml. mörka.
Holk mörkgrön. Yttre fjäll breda, utstående, ofvan glau-
cescenta.
Frukt gulgrön, 3,6—3,9 mm lång och 1,2 mm bred,
från bred bas uppåt något bredare, med korta, grofva, ej sär-
deles spetsiga taggutskott, för öfrigt m. el. m. småknöliga
utefter hela längden, upptill plötsligt öfvergående i det kort
koniska, täml. breda näbbet.
Åland, Föglö, Degerby (A. Palmgren).
6. T. angustisquameum Dahlst. in sched.
Hög och spenslig, vanl. 30—40 cm hög, nedtill m. el. m.
starkt röd.
Blad långa, med smal omkrets, ljusgröna, på båda sidor
gleshåriga; bladskaft smala, m. el. m. starkt röda, ovingade,
yttre och inre blad täml. likformiga, bladlober triangulära, svagt
skärformigt nedböjda — smalt triangulära, med utdragen, smal,
utstående spets, helbräddade — svagt tandade eller på de inre
bladen med flere tänder, ändflik pillik, kort tillspetsad, vanl.
bred, ofta med ena eller bägge sidoloberna korta, afrundade.
Blommorna täml. mörkgula, kantblommor 2 mm breda.
Ståndare med pollen.
Märken orent gula.
Holk mörkgrön, efter blomningen 20—23 mm hög; inre
holkfjäll 14 mm långa med svaga knölar, yttre löst utstående,
långa (16 mm) och smala (2—3 mm), ofvan starkt glaucescenta.
Frukt gulgrön eller gulbrun 3,2—3,6 mm lång, 0,8—1
mm bred, största bredden i öfre tredjedelen, i öfre hälften med
täml. grofva taggutskott, af hvilka de öfversta äro täml. utstående,
långt ned smäknölig, småningom öfvergående i det täml.
korta, koniska näbbet.
24 Harald Lindberg, Taraxacum-former.
Endast anträffad i Helsingfors, Botaniska trädgården, där
den tämligen ymnig växer på ett par gräslindor.
7. T. mucronatum Lindb. fil. n. sp.
Medelstor, 20—30 cm hög, nedtill röd.
Blad grågröna, ofvan vanl. rikligt (särdeles på nerven)
och täml. långt spindelväfshäriga, under svagare håriga, smala;
bladskaft vanl. täml. starkt spindelväfshåriga, röda, smala, ovin-
gade; yttre och mellersta bladen med triangulära, smalt tillspet-
sade, m. el. m. nedböjda, helbräddade, eller på öfre kanten med
enstaka tänder försedda bladlober, rachis smalt vingad, fåtandad,
ändflik' pillik eller spjutlik, med långt utdragen, jämnsmal, eller
mot spetsen något bredare, m. el. m. starkt tillspetsad udd,
sidoloberna tillspetsade eller stundom korta, afrundade, mellan
dessa och den smala udden en bredare eller smalare inbukt-
ning med afrundade sidor; inre blad med mer utstående lober
och stor, kortspetsad ändflik.
Korgskaft, särskildt som unga, rikligt spindelväfshåriga.
K org medelstor.
Blommor täml. mörkgula.
Ståndare med pollen.
Märken orent gula.
Holk med de yttre fjällen utstående, smala, glaucescenta.
Frukt gråbrun, liten, 2,5—2,8 mm lång, 0,8 mm bred,
största bredden i öfre tredjedelen, upptill med korta och svagt
tillspetsade taggutskott, i nedre delen nästan utan eller med svaga
knölar, näbbet täml. smalt koniskt, 0,7—0,8 mm långt.
Nyl., Kyrkslätt, Österby, Ta., Tavastehus; Hattula, vid Le-
teensuo; Tammerfors (A. A. Sola). Sa., Villmanstrand (H. Buch).
8. T. præstans Lindb. fil. n. sp.
Medelstor, vanl. 20—30 cm hög., nedtill röd.
Blad med jämnbred omkrets, på bägge sidor svagt håriga
— nästan glatta; bladskaft jämte midtnerven röda; bladlober
triangulära, med kort — täml. kort, utstående eller vanligen
något nedåtriktad spets, helbräddade eller på öfre kanten med
någon enstaka tand, rachis bred, med glesa, täml. korta, smala
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 9. 25
och hvassa tänder, ändflik bred, kort, triangulär, trubbad eller
sällan med mycket kort udd (påminner något till formen om en
s. k. trekantig hatt, sedd från sidan).
Korgskaft, vanligen af bladens längd.
Blommor, att döma af pressade exemplar, tämligen ljusa.
Ståndare med pollen.
Märken gula.
Holk mörkt olivgrön, med täml. breda, smalt hinn-
kantade, löst utstående eller något uppåtriktade yttre fjäll.
Frukt?
Åland, Lemland, Granö, hafsstrand samt på Jersö (A.
Palmgren). Ostrob. med., Lappajärvi prostgärd, ang (A L.
Backman).
9. T. hamatopus Lindb. fil. n. sp.
Medelstor — täml. stor, vanl. c. 25—40 cm hög, nedtill
starkt och lysande röd.
Blad fasta, mörkgröna, glänsande, svagt håriga — van-
ligen nästan alldeles glatta; bladskaft nedtill starkt röda, ovin-
gade, smala, midtnerv grön. Yttre bladen med täml. smalt
triangulära, nedåtriktade, helbräddade eller i öfre kanten få-
tandade sidolober och pillik, trubbad och nästan alltid helbräddad
ändflik med tåml. utdragna, ej särdeles tillspetsade sidolober;
inre bladen bredare mot spetsen, med större, vanligen längs
kanterna m. el. m. tandad ändflik, de öfriga loberna mer
utstående och längs öfre kanten med m. el m. talrika, täml.
långa och hvassa tänder.
Korgskaft nedtill starkt röda.
Korg svagt kullrig eller vanl. platt, 45—50 mm i dia-
meter, mycket gles (den mest glesblommiga af alla våra arter).
Blommor täml. ljusgula, kantblommorna 2 mm breda,
de inre med m. el. m. röda spetsar.
Ståndare med pollen.
Märken orena — täml. mörka. |
Holk efter blomningen c. 20 mm hög, smal, inre fjäll 14
mm långa, yttre 12—13 mm långa, 3—4 mm breda, hela tiden
löst utstående, på öfre sidan vanligen m. el. m, violett anlupna.
26 Harald Lindbery, Taraxacum-former.
Frukt gråbrun — gulgrön, 2,8—-3,5 mm lång, 1 mm bred,
upptill bredast, tämligen plötsligt öfvergående i näbbet, upptill
med korta, men tämligen hvassa taggutskott, hela nedre delen
tämligen groft knölig (knöligare än hos någon annan af våra
arter); näbbet c. 0,5 mm långt, koniskt.
Ab., Lojo, SOLhem, gräslinda samt vid Tytyri kalkberg. N.,
Karis, Läpp. Helsingfors, täml. sparsam i Botaniska trädgården.
Kyrkslätt, Vols, vägkant i trädgård.
10. T. latisectum Lindb. fil. n. sp.
Tämligen stor, vanl. 30—40 em hög, nedtill röd.
Blad fasta, glänsande, glest och kort håriga pa båda
sidor; bladskaft röda, smala, ovingade; yttre blad med bredt
lancettlik omkrets, bladlober breda, triangulära, nedböjda, hel-
bräddade eller mera sällan på öfre kanten glest och fint tandade,
nästan sammanflytande, tämligen trubbiga — svagt tillspetsade,
något vågiga; ändflik bredt pillik, trubbig eller obetydligt till-
spetsad; de inre bladen med tunglik omkrets med breda och
mer tandade utåtriktade lober samt stor, bred, groftandad och
trubbig ändflik.
Korg kullrig, 50 mm i diameter, radierande.
Blommor täml. mörkgula.
Ståndare med pollen.
Märken nästan gula.
Holk med de yttre fjällen utstående, tämligen breda
och ofvan vackert glaucescenta, äfven efter blomningen löst
utstående.
Frukt stor, olivgrön, 3,9—4,2 mm lång, 1—1,3 mm
bred, i öfversta delen bredast och plötsligt öfvergående i näbbet,
öfre delen glest med täml. grofva taggutskott, af hvilka de
öfversta äro riktade nästan utåt, nedre delen slät eller nästan
slät. näbbet 0,4—0,5 mm, kort koniskt.
Ta., Tavastehus, gräslinda i skvären vid bron samt väg-
kant nära ryska kasern. Sa., Villmanstrand (H. Buch).
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 9. 21
11. T. crispifolium Lindb. fil. n. sp.
Medelstor — tåml. stor, vanligen 30—40 cm hög, nedtill
ofta vackert röd.
Blad tämligen glänsande och fasta, vägiga, glest och svagt
håriga pä båda sidor; bladskaft, särskildt pä de yttre och
mellersta bladen, bredt vingade, röda, bladnerv m. el. m. röd;
blad nästan likformiga (de innersta dock med större ändflik), med
bredt Jancettlik omkrets och tättsittande 6—8 lobpar, lober
triangulära med längt utdragen fin spets och pä öfre kanten
med flere täml. långa och smala tänder, ändflik bredt pillik, m.
el. m. tillspetsad och med helbräddade sidor.
Korg taml. glesblommig, c. 50 mm i diameter.
Blommor täml. ljusgula, kantblommor 2,5 mm breda.
Ståndare med pollen.
Märken täml. mörka.
Holk täml. hög och smal, efter blomningen 20—22 mm
hög, inre holkfjäll 14 mm långa, yttre fjäll 16—17 mm långa
och 4—5 mm breda, utstående, ofvan glaucescenta.
Frukt grågrön — gråbrun, 3,1--3,4 mm lång, 1 mm
bred, upptill bredast och tåml. plötsligt öfvergäende i det korta
(0,4 -0,5 mm långa), koniska näbbet, upptill med täml. korta
och ej särdeles hvassa taggutskott, för öfrigt m. el. m. små-
knölig.
Ab., Lojo, SOLhem. N., Helsingfors, täml. sällsynt i Bota-
niska trädgården. Kyrkslätt, banvall nära jårnvågsstationen
samt mycket allmän och ymnig i Österby.
12. T. Dahlstedtii Lindb. fil. n. sp.
Medelstor, vanl. 20—30 cm hög, nedtill starkt röd.
Blad mörkgröna, tåml. tått korthåriga på båda sidor;
bladskaft smala, ovingade, m. el. m. starkt röda, midtnerv vanl.
m. el. m, röd; de yttre bladen med bredt lancettlik — smalt
tunglik omkrets, bladlober korta, utstående, vanl. trubbade eller
svagt tillspetsade, helbråddade eller vanl. på öfre kanten med
få tinder, åndflik liten, triangulär eller större och då pillik
28 Harald Lindberg, Taraxacum-former.
eller spjutlik med kort och vanligen bred ändlob; inre bad störrel,
mer tandade, tunglika, med stor, längs kanterna tandad, kort-
spetsad, trubbad ändflik.
Korgskaft nedtill röda, för öfrigt till en början gröna,
men antaga efter blomningen en mörkt vinröd färg, de yttri
böjda ned mot marken.
Korg till en början starkt kullrig, senare täml. platt, 40
—45 (50) mm i diameter, tätblomming.
Blommor täml. mörka, kantblommor smala, 1,5—2 mm
breda, blommornas nedre del med inrullade kanter, hvarige-
nom hela korgen får ett egendomligt trasigt utseende, som i
samma grad ej påträffas hos någon annan af våra arter; endast
T. reflexilobum och i än mindre grad T. Kjellmani ha något i
samma stil.
Ståndare med pollen, af blommans färg.
Märken utskjutande, orena.
Holk låg, efter blomningen 14--17 mm hög, inre holk-
fjäll 12 mm långa med m. el. m. tydliga knölar under spetsen,
yttre holkfjäll 15—16 mm långa, 4 mm breda, före och under
blomningen löst nedböjda, ofvan rodnande, efter blomningen
löst utstående — löst nedböjda.
Frukt olivgrön, brungrön eller gråbrun 2,7—3 mm lång,
07 mm bred, bredast på midten, småningom öfvergående i
det cylindriska, smala, 07 mm långa nåbbet, i öfre hälften
med smala och hvassa taggutskott, för öfrigt m. el. m. små-
knölig.
Allmånt utbredd i södra och mellersta delarna af landet
åtminstone ånda till Kuopio i Sb. och Lappajårvi i Om.
13. T. Kjellmani Dahlst.
Medelstor, vanl. 20—40 cm hög, allra nederst svagt röd.
Blad ljusgröna, på båda sidor tåml. glest korthåriga;
bladskaft smala, ovingade, nedtill svagt röda, midtnerv grön;
yttre blad smala med tåml. bredt lancettlik omkrets, bladlober
smalt triangulära, korta, utstående, tillspetsade, pä öfre kanten
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 9. 29
helbräddade eller mot basen med enstaka gröfre tänder, änd-
flik pillik, m. el. in. bred, kort tillspetsad, med helbräddade
sidor, sidoloberna på de mellersta bladen ofta något uppåtriktade;
inre bladens ändflik stor, m. el. m. långt spetsad, längs sidorna
tätt och ojämt tandade, rachis och öfre kanten af sidoloberna
med talrika tänder.
Korg nästan platt — svagt kullrig, 40--50 mm i diame-
ter, tätblommig.
Blom mor täml. mörka, vanl. dock något ljusare än hos
T. Dahlstedtii, kantblonmor 2 mm breda, platta, de inre ränn-
formiga.
Ståndare med pollen.
Märken gula eller något orena.
Holk efter blomningen smal, grön, 20—25 mm hög, inre
holkfjäll 15 mm långa, utan eller med svag knöl under spet-
sen, yttre holkfjäll 15—-16 mm långa, smala (2—3 mm breda),
ofvan glaucescenta med tydligt afsatt röd spets, starkt nedböjda,
nästan tilltryckta, efter blomningen löst nedböjda.
Frukt grågrön — gråbrun 2,8—3,2 mm lång, 1 mm
bred, upptill bredast och med långa, bvassa taggutskott, för-
öfrigt svagt småknölig, plötsligt öfvergående i det 0,6—0,7 mm
långa, smalt koniska näbbet.
Åland flerstädes. Nyl., Helsingfors, anträffad i Botaniska
trädgården, där den förekommer rätt ymnig på flere gräslindor,
dessutom i Klinikdalen, i Brunnsparken vid Barnsjukhuset samt
i Djurgården på ett par ställen.
14. T. mimulum Dahlst. in sched.
Tämligen lågväxt — medelstor, vanl. 10—25 cm hög, ned-
till stark röd.
Blad fasta, blågröna, på båda sidor svagt håriga, yttre
och mellersta blad med smal omkrets; bladskaft smala, ovin-
gade, midtnerv vanl. m. el. m. röd; bladlober triangulära, ut-
stående eller svagt nedåtböjda, sammanflytande eller med kort
afstånd emellan, helbräddade eller med enstaka — några tänder
på öfre kanten, ändflik vanl. täml. liten, trekantig eller rutfor-
30 Harald Lindberg, Taraxacum-former.
mig med utstående sidolober, dessa jämte ändloben kort och
i regeln hvasst tillspetsade; inre blad med större ändflik och
mer tandade sidolober.
Korg medelstor.
Ståndare med pollen.
Märken mörka.
Holk med nedböjda, täml. smala ytterfjäll.
Tillsvidare endast funnen vid Träsvedja invid Malm sta-
tion i Helsinge (3 juni 1907, H. Dahlstedt et H. L.)
15. T. pectinatiforme Lindb. fil. n. sp.
Medelstor — tåml. stor, vanl. 30—40 cm hög, nedtill m.
el. m. starkt röd.
Blad grågröna, pä öfre sidan tåml. glest täml. långhåriga,
under nästan endast på nerven håriga; bladskaft smala, ovin-
gade, nedtill m. el. m. starkt röda; bladlober från bred, kort
basdel, hvars öfre kant är starkt konvex, utdragen i en rakt
utstående, mycket lång, jämnbred eller vanl. mot spetsen något
bredare, helbräddad spets, de nedre lobparens basdelar med
några långa, smala, uppåt eller snedt uppåt riktade tänder, de
öfres med en lång tand, som löper parallelt med den långa
lobspetsen; ändflik spjutlik, vanl. med lång, m. el. m. smal
spets på ändloben och långt utdragna, smala sidolober; innersta
blad med stor ändflik, vanl. med 1—3 täml. grofva tänder på
hvardera sidan.
Korg till en början något kullrig, senare platt, 50—60
mm i diameter, tätblommig, något radierande.
Blommor täml. mörkgula, kantblommor 2 mm breda,
inre rännformiga.
Ståndare med pollen.
Märken täml. mörka.
Holk som utblommad 20 mm hög, inre holkfjäll 15 mm
långa, utan eller med svaga knölar under spetsen, yttre fjäll
16—17 mm långa, 45 mm breda, m. el. m. starkt nedböjda,
efter blomningen löst utstående — löst nedböjda.
Frukt olivgrön, grågrön eller grönbrun, 3—3,6 mm lång,
upptill bredast och tämligen plötsligt öfvergående i det 0,5 mm
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 9. 31
långa, koniska näbbet, upptill försedd med smala, hvassa tagg-
utskott, föröfrigt slät eller svagt småknölig.
Nyl., Helsingfors, ymnig på ett par gråslindor i Botaniska
trädgården; äfven funnen vid Barnsjukhuset i Brunnsparken. Sa.,
Lauritsala (H. Buch).
16. T. crebridens Lindb. fil. n. sp.
Medelstor, vanligen 25—30 cm hög, nedtill m. el. m. röd.
Blad ljusgröna, tunna, pä bägge sidor täml. tätt håriga,
med bredt lancettlik omkrets, bladskaft smala, ovingade, m. el.
in. röda; yttre blad med långa, smala, van]. något skärformigt
uppåtböjda, på öfre kanten med in. el. m. tättsittande sylfor-
miga tänder försedda lober, ändflik lång och smal, starkt till-
spetsad; mellanbladen med mycket långa och smala, utstående
eller något skärformigt uppåtböjda lober, dessa längs båda kan-
ter, dock särskildt mot basen af den öfre, med talrika mycket
långa och skarpt tillspetsade, m. el. m. uppåtriktade eller med
lobspetsen parallela tänder eller flikar; ändfliken på de innersta
bladen bred, vanl. långsträckt, m. el. m. pillik, med m. el.
m. talrika tättsittande grofva tänder eller smärre flikar längs
sidorna.
Korg 40—45 mm i diameter.
Ståndare med pollen.
Märken täml. mörka.
Holk med de yttre fjällen långa och smala, löst nedböjda,
i likhet med de inre fjällen med m. el. m. tydliga knölar ett
stycke nedanför den smala spetsen.
Frukt mörkt olivgrön, nästan svartgrön, liten, 2,5—2,7 mm
lång, 0,7—0,9 mm bred, upptill bredast och med täml. hvassa
och smala taggutskott, föröfrigt slät eller nästan slät, plötsligt
öfvergående i det 0,5—0,7 mm långa, nästan cylindriska näbbet.
N., Kyrkslätt, Österby, Tera. Ta., Tavastehus, pä gräs-
plan vid ryska kyrkan samt vid järnvägsstationen.
17. T. reflexilobum Lindb. fil. n. sp.
Medelstor — tåml. stor, vanligen 30—40 cm hög, nedtill
m. el. m. starkt röd.
32 Harald Lindberg, Taraxacum-former.
Blad mörkgröna, pa båda sidor täml. glest med tåml.
långa hår, de innersta bladen som unga brunaktiga och mycket
rikligt spindelväfshåriga, hårigare än hos någon annan af våra
arter; bladskaft smala, ovingade, m. el. m. röda; yttre blad
med starkt nedböjda lober, lober smalt triangulära, täml. långt
tillspetsade, helbräddade, eller längs båda kanter m. el. m.
glestandade, rachis smal med talr. korta, vanl. böjda tänder;
mellersta bladen lika de yttre till formen, men med m. el m. talrika
långa och smala tänder längs båda kanter, ändflik pillik, kort
och vanl. bredt tillspetsad, med helbräddade eller så godt som
helbräddade kanter; de inre bladen med långa, smala, utstående
eller nästan utstående, längs båda kanterna starkt och långt
tandade lober samt med långt tandad täml. smal rachis, ändflik
pillik eller spjutlik, kort och bredt tillspetsad samt med nästan
helbräddade kanter.
Korgskaft som unga mycket rikligt spindelväfshåriga,
mer än hos någon annan af våra arter.
Korg som utslagen platt, 45 mm i diameter, täml. gles-
blomming, något trasig i stil med T. Dahlstedtii, men på långt
— når ej sä utprägladt.
Blommor mörkgula, de i kanten 2 mm breda.
Ständare med pollen.
Märken orent gula.
Holk efter blomningen 20 mm hög, inre holkfjäll 14 mm
länga, med m. el. m. tydliga knölar under spetsen, yttre fjäll
12—13 mm långa, 3 mm breda, ljusgröna, ej glaucescenta,
nedböjda, spetsiga, ofta vid spetsen med svag knöl, äfven efter
blomningen nedböjda.
Frukt grågrön eller olivgrön, liten, 25—2,8 mm lång, 0,8
—1 mm bred, upptill bredast och plötsligt öfvergäende i det
smalt koniska, 0,5 mm länga näbbet, upptill med hvassa, men
täml. korta taggutskott, för öfrigt släta eller svagt smäknöliga. Till
formen säledes mycket päminnande om dem hos T. Kjellmani,
men nägot mindre och med kortare tänder.
Synes vara en af vära allmännaste arter. Jag har sett
exemplar från N., Helsingfors, Botaniska trädgården, m. fl.
ställen; Helsinge, Malm, Träsvedja; Kyrkslätt, Österby; Ekenäs,
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, N:o 9. 33
Tvärminne (E. Håyrén). Ta., Tavastehus, mycket allmän och
ymnig. Sa. Villmanstrand (H. Buch).
18. T. semiglobosum Lindb. fil. n. sp.
Tåml. storväxt, vanl. 35—45 cm hög, nedtill svagt röd.
Blad långa, med smal omkrets, på båda sidor mycket
glest håriga; bladskaft smala, ovingade, nedtill svagt röda,
midtnerv grön; de yttre och mellersta bladens lober glest sit-
tande, korta, breda och kortspetsade, något skärformigt böjda,
med starkt konvex, vanl. helbräddad eller sällan med enstaka
tand försedd öfre kant, rachis smal, glest tandad, ändflik m. el.
m. spjut- — pillik, plötsligt öfvergäende i en m. el. m. kort udd ; inre
blad täml. lika de öfriga, men med mer närmade lober, något
bredare rachis samt något mer tandade.
Korg starkt kullrig — nästan halfklotformig, 40—45 mm
i diameter, mycket tätblommig.
Blommor mörkgula, de i kanten knappt 2 mm breda.
Ståndare med pollen.
Märken utskjutande, mörka.
Holk efter blomningen 20 mm hög, inre holkfjäll 11 mm
långa, yttre 13—15 mm långa, 3—4 mm breda, nedböjda.
Frukt mörkt olivgrön, mörkt grågrön — nästan svart-
brun, liten, 2.3—2.5 mm lång, 0.7 mm bred, upptill bredast,
med täml. korta och hvassa taggutskott, för öfrigt m. el. m.
svagt småknölig, plötsligt öfvergående i det cylindriska eller
svagt koniska, 0.5 mm långa näbbet.
Tillsvidare af mig funnen endast i Botaniska trädgården
i Helsingfors, där den uppträder mycket sparsam.
19. T. distantilobum Lindb. fil. n. sp.
Medelstor, vanligen 20—30 cm hög, nedtill svagt röd.
Blad tunna, mycket mjuka, något grågröna, på båda
sidor gleshåriga, på öfre dock något rikhårigare; bladskaft
långa, smala, ovingade, nedtill m. el. m. svagt röda, midtnerv
grön. Yttre blad med 2—3 par från hvarandra långt aflägs-
nade, smalt triangulära, täml. starkt nedböjda, helbräddade lober,
3
34 Harald Lindberg, Taraxacum-former.
rachis smal, ovingad, alldeles utan eller med enstaka mycket
sma tander, andflik pillik; mellersta blad lika de yttre, men
längre och med 3—4 lobpar, rachis smal, ovingad eller svagt
vingad, med sparsamma något längre — tåml. långa och smala
tänder, bladlober mer utstående, på en del blad sparsamt
tandade längs öfre kanten, ändflik långsträckt, pillik, stor,
afsmalnande i en kort spets; innersta blad med stor, m. el. m.
tandad, aflångt pillik ändflik och utstående, finspetsade, längs
öfre kanten m. el. m. tandade sidolober.
Korg mycket tät, egendomligt pensellik, c. 40 mm i dia-
meter, ej radierande.
Blommor mörkgula, korta, kantblommor rännformiga,
mycket smala, 1—1.5 mm breda, undertill med nästan hvita —
svagt skiffergråa strimmor, som dock senare antaga en något
mörkare färg.
Ståndare med pollen.
Märken täml. ljusa.
Holk 20 mm hög, ljusgrön, särskildt som yngre (ljusare
än hos någon annan af våra storväxta arter), inre holkfjäll
11 mm långa, med otydlig knöl under spetsen, de yttre fjällen
12—15 mm långa, 3 mm breda, spetsiga, ofvan ljust glauces.
centa med mörkröda spetsar, länge sammanhängande i spetsen
och då m. el. m. böjda mot de inre fjällen, i knoppstadiet
täckande de inre fjällen, då korgen är fullt utslagen äro de
yttre fjällen m. el. m. nedböjda — löst utstående, på utblom-
made korgar nedböjda; äfven de inre fjällen med spetsarna
länge knippevis sammanhängande.
Frukt grågrön, 2.8—3.2 mm lång, 0.6—0.7 mm bred,
nästan jämnsmal, upptill glest med mycket korta och täml.
trubbiga taggutskott, nedre delen slät eller nästan slät, små-
ningom öfvergående i näbbet, näbbet smalt cylindriskt, 0.7
mm långt:
En af våra allra egendomligaste former. Af mig funnen
på följande ställen:
N., Helsingfors, Botaniska trädgården, på flere gräslindor,
men uppträder sparsam. Kyrkslätt, Österby, några exemplar
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 9. 30
på akerkant vid Tera. Ta., Tavastehus, på gräslinda vid Ryska
kyrkan.
20. T. maculigerum Lindb. fil. n. sp.
Täml. lågväxt — medelstor, vanl. 10—25 cm hög, nedtill
starkt röd.
Blad långa, smala, med nästan lancettlik omkrets, brun-
fläckiga, på båda sidor nästan glatta; bladskaft smala, ovingade,
nedtill starkt röda, midtnerv ofta m. el. m. röd, de yttre och mellersta
bladen med korta, triangulära, tillspetsade, nedätriktade, helbräd-
dade lober, ändflik pillik, m. el. m. långsträckt, trubbad eller täml.
hvasst tillspetsad, helbräddad; inre blad med mycket långsträckt,
trubbad eller något tillspetsad, nedtill något tandad ändflik och
korta, utstående, längs öfre kanten tandade sidolober.
K org medelstor, platt.
Blommor (att döma af pressade exemplar) täml. ljusgula.
Ståndare med pollen.
Holk med de yttre fjällen nedböjda.
Frukt gråbrun, 3.2 mm lång och 1 mm bred, upptill
bredast, med korta och breda taggutskott, plötsligt öfvergående
i det något koniska, 0.6—0.7 mm långa näbbet.
Al., Lemland, pa hafsstränder på Nåtö och Granö (A.
Palmgren). Föglö, Nötö, hafsstrand (A. Palmgren).
21. T. pulcherrimum Lindb. fil. n sp.
Medelstor — täml. stor, vanligen 30—40 cm hög, nedtill
svagt röd.
Blad täml. ljusgröna, tjocka, fasta, glänsande, något vågiga
i kanten, på båda sidor mycket gleshåriga; bladskaft, särskildt
på de yttre och mellersta bladen, bredt vingade af de ned-
löpande bladskifvorna, nedtill svagt röda; de yttre och mellersta
bladen i nedre hälften med utstående, i öfre hälften med m. el. m.
nedböjda, i öfre kanten helbräddade eller fåtandade triangu-
lära — utdraget triangulära, m. el. m. tillspetsade bladlober,
lobpar närmade hvarandra, nästan sammanflytande, ändflik
trubbig, trubbad eller sällan något tillspetsad, helbräddad, bredt
36 Harald Lindberg, Taraxacum-former.
pillik eller vanligen utdraget hjärtlik, med båda eller ena sidofli-
ken kort, afrundad, samt ofta med en smal inskärning med
konvexa sidor på ena eller båda sidorna; inre blad med stor,
trubbig m. el. m. tandad ändflik.
Korg alldeles platt, 45—50 mm i diameter, täml. gles.
Blommor mycket ljusgula (ljusare än hos någon annan
af våra arter), kantblommor breda, 2.5—3 mm breda, jämte
de inre blommorna platta.
Ståndare mörka, utan pollen.
Märken nästan ljusa.
Holk efter blomningen 18—22 mm hög, inre holkfjäll 14
mm långa, yttre fjäll mycket breda (6—8 mm), äggrunda, 15
—19 mm långa, utstående, ofvan vackert glaucescenta, i kan-
ten med fina tänder.
Frukt olivgrön — brungrön eller gråbrun, stor, 3.6 - 3.9
mm lång, i öfre tredjedelen bredast, upptill med tämligen korta
och breda taggutskott, för öfrigt slät eller nästan slät, småningom
öfvergående i det korta, 0.3—0.4 mm långa, bredt koniska
näbbet.
Förekommer på några ställen i Helsingfors. Jag har fun-
nit den i Botaniska trädgården, där den uppträder sparsam,
i Klinikdalen samt på ett par ställen i Brunnsparken.
22. T. penicilliforme Lindb. fil. n. sp.
Medelstor — tåml. stor, vanligen 40—55 cm hög, nedtill
svagt rod.
Blad grågröna, med bred omkrets, pa båda sidor täml.
glest håriga, nerven på öfre sidan m. el. m. rikligt spindelväfs-
hårig, de innersta bladen som unga mycket rikligt håriga;
bladskaft, särskildt på de yttersta och mellersta bladen bredt
vingade, svagt röda nedtill; yttre och mellersta bladens lober
smalt triangulära, helbräddade eller vid basen försedda med
flere eller färre m. el. m. långa och spetsiga tänder, småningom
utdragna i utstående, långa ech smala spetsar, rachis bred, m.
el. m. tandad, ändflik helbräddad, täml. stor, vanligen liksidigt
triangulär, med m. el. m. tillspetsad och utdragen ändlob; de
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 9. 87
innersta bladen stora, till formen täml. lika de öfriga, men med
mycket flera och längre tänder på lobernas öfre kant samt
större ändflik.
Korg starkt kullrig, mycket tätblommig, som fullt utsla-
gen ofta nästan halfklotformig, 45—(50) mm i diameter.
Blommor täml. mörkgula, de i kanten 2 mm breda, de
inre rännformiga.
Ståndare utan pollen.
Märken ej utskjutande, något orena.
Holk efter blomningen 18—20 mm hög, inre holkfjäll 13
mm långa, med mycket svagt utvecklade knölar under spetsen,
yttre fjäll 15—17 mm långa, 4 mm breda, ofvan starkt glau-
cescenta, i knoppstadiet nedböjda, under blomningen löst ut-
stående —- löst nedböjda, efter blomningen m. el. m. nedböjda.
Frukt mörkt grågrön, gråbrun eller brungrön, 2.8—3.3
mm lång 0.9—1 mm bred, strax ofvan midten bredast, upptill
med täml. korta, täml. smala och hvassa taggutskott, af hvilka de
öfversta äro m. el. m. utstående, för öfrigt slät eller nästan slät,
småningom öfvergående i nåbbet, näbbet kort (0.3 mm långt)
och bredt, svagt koniskt, ofta med enstaka taggutskott på sidan.
Från följande lokaler har jag sett exemplar:
N., Helsingfors, Botaniska trådgården, på flere gråslindor,
dock rått sparsam; Djurgården, vid villan Fågelsång; Helsinge,
vid järnvägslinjen mellan Boxbacka och Malm stationer. Kyrk-
slått, Österby samt pä järnvägsbank nära Kyrkslätt station. Ta.,
Tavastehus, gräslinda vid Ryska kyrkan. Sa., Villmanstrand
(H. Buch). Sb., Kuopio (K. Linkola).
23. T. erassipes Lindb. fil. n. sp.
Medelstor. vanl. 15—25 cm hög, mycket grofväxt, nedtill ej
— mycket svagt röd.
Blad stora, breda, ljusgröna, pä båda sidor täml täit
häriga samt pä midtnerven rikl. spindelväfshäriga; bladskaf-
ten nedtill gröna eller mycket svagt röda, skaften pä de yttre
bladen bredt vingade af de nedlöpande bladskifvorna, de inre
bladen smalare vingade — nästan ovingade; de yttersta bladen
38 Harald Lindberg, Taraxacum-former.
med utstående, eller något nedböjda, triangulära, på öfre kan-
ten m. el. m. tandade lober, ändflik liksidigt triangulär; de
mellersta bladen mycket större, med stor, liksidigt triangulär
— utdraget triangulär ändflik, ändfliken trubbad eller kort-
spetsad, helbräddad eller med 1—3(4) korta, breda, från hvar-
andra aflägsnade tänder på hvardera sidan; de innersta bla-
den som unga starkt håriga, med mycket stor ändflik och sam-
manflytande, breda, utstående med talrika tänder försedda
sidolober.
Korgskaft mycket grofva, som yngre rikligt spindelväfs-
håriga.
Korg platt, mycket stor, 60—70 mm i diameter, tät-
blommig.
Blommor mörkgula, de i kanten 2 mm breda, de inre
smala, nästan rörformiga.
Ståndare utan pollen.
Märken ljusa, rent gula.
Holk med nedböjda, breda, smalt, men tydligt hinnkan-
tade yttre fjäll.
Frukt grönbrun, 3—3.6 mm lång, 0.9 mm bred, jämn-
tjock, upptill med korta taggutskott, för öfrigt längs hela läng-
den tydligt småknölig, täml. plötsligt öfvergående i det korta
(0.4 mm långa) och breda, svagt koniska näbbet.
Är mig tillsvidare bekant från följande ställen:
N., Kyrkslätt, banvall nära Kyrkslätt station samt på
skogsbacke ej långt från stationen. Ta., Hattula, äng vid Le-
teensuo. Om., Lappajärvi (A. Backman). Sb., Kuopio (K.
Linkola).
24. T. duplidens Lindb. fil. n. sp.
Medelstor, spenslig, vanligen 20—30 cm hög, nedtill m. el.
m. starkt röd, ofta grannt röd.
Blad mörkgröna med lång, smal, nästan jämnbred om-
krets, på bägge sidor, särskildt på midtnerven, täml. långt och
tätt håriga; bladskaft smala, ovingade, nedtill m. el. m. starkt
röda; de yttre och mellersta bladen med glest sittande lobpar,
loberna korta, m. el. m. böjda, de öfre ofta nästan klolikt,
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 9. 39
vanl. på öfre kanten med en grof, snedt uppåtriktad tand, de
öfversta sidoloberna med en stor, grof tand eller mindre flik
parallell med den undre större lobfliken och åtskild från denna
genom en m. el. m. djup och vanligen smal inskärning, på
öfre kanten af den öfre mindre fliken dessutom ofta en grof.
uppåtriktad tand, ändfliken tämligen liten, pillik eller triangulär,
med m. el. m. tydligt afsatt, tämligen lång, m. el. m. spetsig
ändlob, rachis smal, med få, vanl. täml. grofva tänder; de inre
bladen med längre, mer rakt utstående lober (särskildt de
nedre) samt med längre tänder pä dessa och pä rachis.
Korg platt, 35—40 (42) mm i diameter, tåml. tåtblommig.
Blommor tåml. mörkgula, kantblommorna 2 mm breda,
de inre rännformiga.
Ständare utan pollen, ljusgula som stiften.
Märken ljusa.
Holk efter blomningen 18—20 mm hög, inre holkfjäll 12
mm långa, med svaga — täml. tydliga knölar under spetsen,
yttre fjäll 2.5—3 mm breda, 12—15 mm långa, w. el. m. starkt
nedböjda.
Frukt grågrön — grönbrun, 2.8—3.2 mm lång, 0.7—1
mm bred, bredast i öfre tredjedelen, upptill med täml. korta
och svaga taggutskott, för öfrigt m. el. m. tydligt småknölig,
täml. plötsligt öfvergående i det smalt koniska, 0.9 mm långa
näbbet.
N., Helsingfors, Botaniska trädgården, allmän på gräslin-
dorna; Klinikdalen. Helsinge, Malm, Träsvedja. 7Ta., Tavaste-
hus, pä gräslinda invid Ryska kyrkan.
25. T. canaliculatum Lindb. fil. n. sp.
Tåml. stor, vanligen 30—40 cm hög, nedtill svagt röd.
Blad länga med smal omkrets, mörkgröna, med svartvioletta
smala kanter, hvilken mörka färg pä den smala rachis mellan de
frän hvarandra längt aflägsnade lobparen utbreder sig till större
eller mindre fält, äfven smärre fläckar af samma färg före-
komma stundom pä sjålfva loberna, pä båda sidor tåml. tätt
och långt håriga, särskildt pä nerverna, bladskaft smala, ej
vingade, svagt röda; de yttre och mellersta bladen med smalt
40 Harald Lindberg, Taraxacum-former.
triangulära, utstående, utdragna, smalt tillspetsade lober, hvilka
äro helbräddade eller vid basen på öfre kanten försedda med
enstaka — några långa och smala tänder, ändflik bredt pillik,
med helbräddade kanter och kort m. el. m. hvass udd, rachis
med smalt vingade och tandade kanter; inre blad med större
ändflik och föröfrigt mer tandade.
Korgskaft, särskildt som yngre, mycket rikligt spindel-
väfshåriga.
Korg 45—50 mm i diameter, tätblommig.
Blommor ljusgula, smala, rännformiga.
Holk mörkgrön, med de yttre fjällen stora, mycket breda,
löst nedböjda, efter blomningen löst utstående.
Frukt olivgrön eller grågrön, 2.8 mm lång, 0.8—0.9 mm
bred, bredast strax ofvan midten eller i öfre tredjedelen, upp-
till med täml. korta, men täml. hvassa och smala taggutskott,
föröfrigt slät eller nästan slät, småningom öfvergående i det
nästan cylindriska, smala, 0.7—1 mm långa, ofta på sidorna
med 1 eller 2 små taggutskott försedda näbbet.
Synes vara, så vidt jag tillsvidare har mig bekant, en
sällsynt form. Jag har insamlat den endast från följande
ställen:
N., Helsingfors, Botaniska trädgården, sparsam på en
gräslinda. Kyrkslätt, Österby, där den äfven påträffades i ett
fåtal exemplar.
26. T. pallidulum Lindb. fil. n. sp.
Täml. lågväxt — medelstor, spenslig, vanligen 15—30 cm
hög, nedtill svagt röd.
Blad tunna, med täml. bred omkrets, på båda sidor
glest håriga — nästan glatta; bladskaft ovingade — (hos de
yttre bladen) smalt vingade, nedtill svagt röda; bladlober ut-
stående, smalt triangulära, m. el. m. utdraget tillspetsade, på öfre
kanten m. el. m. rikl. med täml. långa och smala tänder, rachis
tandad, ändflik vanl. bredt spjutlik, trubbig med kort spets (på
de yttre bladen stundom m. el. m. smalt spjutlik, tillspetsad).
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 9. 41
Korg något kullrig, 30—35 mm i diameter, tätblommig,
till formen ej olik en dubbel Bellis.
Blommor ljusgula, kantblommor 2 mm breda, inre ränn-
formiga, korta.
Ståndare mörka, utan pollen
Märken ljusa, korta.
Holk med de inre fjällen 11 mm långa, de yttre 12—13
mm långa, 2.5—3 mm breda, löst nedböjda, efter blomningen
löst utstående.
Frukt grågrön eller olivgrön, 2.7—2.9 mm lång. upptill
bredast, med korta, ej särdeles tillspetsade taggutskott, föröfrigt
m. el. m. svagt småknölig, täml. plötsligt öfvergående i det
smalt koniska, 0.7 mm långa näbbet.
N., Helsingfors, allmän på gräslindor i Botaniska träd-
gården. Helsinge, Malm, Träsvedja.
27. T. fulvum Raunk.
Tämligen lågväxt. vanl. 20—25 cm hög, nedtill vanl.
svagt röd.
Blad på båda sidor svagt håriga — vanl. nästan glatta;
bladskaft smala, ovingade, vanl. svagt röda; bladlober långa,
smala, nedböjda, ofta med bägformigt uppåt böjda spet-
sar, basdelen på öfre kanten jämte den smala rachis med
talr.. vanl. täml. långa och smala tänder, åndfliken smalt pillik
eller spjutlik, ofta med långt utdragen ändlob, på de inre bla-
den med bredare, triangulär omkrets samt m. el. m. flikad.
Korg kullrig, 35—40 mm i diameter, tät.
Blommor ljusgula med m. el. m. tydl. röda spetsar.
Ståndare utan pollen.
Märken ljusa.
Holk låg, bred, med löst nedböjda yttre fjäll, inre
fjäll med väl utvecklade knölar under spetsen.
Frukt gulbrun. 2.7—3.1 mm lång, i öfre tredjedelen bre-
dast, upptill med långa och smala, hvassa taggutskott, små-
42 Harald Lindberg, Taraxacum-former.
ningom öfvergående i det smalt koniska — nästan cylindriska
0.6—0.7 mm långa näbbet.
Synes vara en af vårt lands mest spridda arter, ehuru
den ej tyckes uppträda ymnig. Från följande ställen är den
mig tillsvidare bekant:
Al., Föglö, Degerby (A. Palmgren). Ab., Lojo, SOLhem
och i Kyrkbyn. N., Helsingfors, Botaniska trädgården. Hel-
singe, mellan Boxbacka och Malm. Kyrkslätt, Österby, Tera
samt banvall nära Kyrkslätt station. Ta., Tavastehus. Om.,
Lappajärvi (A. Backman).
28. T. isthmicola Lindb. fil. n. sp.
Lågväxt, vanligen 5—10 cm hög, nedtill grön.
Blad grågröna med täml. bred omkrets, på bägge sidor,
särskildt på yngre blad, m. el. m. rikhåriga, i synnerhet pa
öfre sidan af nerven; bladskaft smala, ovingade, gröna; blad-
lober smala, något nedåtriktade eller vanligen utstående, längs
bägge kanter samt på rachis med tämligen långa och smala
m. el. m. tättsittande tänder, ändflik liten, täml. bred, trian-
gulärt pillik eller spjutlik med helbräddade eller fåtandade
kanter.
Korgskaft, särskildt som yngre, rikligt spindelväfshåriga.
Korg liten, c. 30 mm i diameter.
Blommor ljusgula.
Ståndare utan pollen.
Märken täml. mörka.
Holk ljusgrön med de yttre fjällen mycket smala, långa,
nedböjda, smalt hinnkantade, utan knölar i likhet med de inre.
Frukt blekt rödbrun med grönaktiga partier (om alltid?),
2.5—2.7 mm lång och 0.8—0.9 mm bred, med största bredden
på midten eller strax ofvan midten, upptill med korta och
täml. breda och trubbiga taggutskott, föröfrigt slät, småningom
öfvergäende i det 0.5—0.7 mm långa, koniska nåbbet.
Ik., Sakkola, vägkant invid Kiviniemi bro (17. VII. 1907).
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 9. 43
29. T. litorale Raunk.
Täml. lågväxt — medelstor, vanl. 15—25 cm hög, nedtill
starkt röd.
Blad mörkgröna med röd midtnerv, på båda sidor svagt
håriga; bladskaft smala, ovingade, starkt röda; bladlober täml.
korta, täml. smalt triangulära, helbräddade eller i öfre kanten
fåtandade, utstående eller vanl. något nedböjda; ändflik i
förhållande till bladens storlek stor, trubbad eller kortspetsad,
helbräddad eller fåtandad.
Ståndare utan pollen.
Märken orena.
Holk med yttre fjällen breda, äggrunda, upprätt-utstående
— nästan tilltryckta.
Frukt grönbrun, 3.2 mm lång, i öfre tredjedelen bredast,
upptill med korta, breda, täml. utåtriktade taggutskott, föröfrigt
slät eller nästan slät, småningom öfvergående i det 0.5 mm
långa, bredt cylindriska näbbet.
Är hos oss troligen inskränkt till Åland, där den före-
kommer på hafsstränder. Från följande ställen har jag sett
exemplar:
Al., Finström, Emnäs (17. V. 1878, A. Arrhenius et A.
0. Kihlman, det. H. Dahlstedt 1905). Lemland, Jersö och
Granö (A. Palmgren). Föglö, Degerby (A. Palmgren).
30. T. palustre (Ehrh.)
Täml. lågväxt -— medelstor, vanl. 15—30; cm hög, nedtill
m. el. m. röd.
Blad alldeles glatta, fasta, jämnbredt-lancettlika — lancett-
lika, helbräddade eller vanligen med glesa, mycket korta, breda,
utstående tänder; bladskaft m. el. m. röda, ofta lifligt röda.
Korg 35—45 mm i diameter, tätblommig.
Blommor mörkare gula.
Ståndare utan pollen.
Märken gula.
44 Harald Lindberg, Taraxacum-former.
Holk med breda, äggrunda yttre holkfjäll, fast tilltryckta till
de inre, med bredare hinnkant.
Frukt gulgrön, 3.6—3.9 mm lång, bredast i öfre tredje-
delen, upptill med korta, svagt tillspetsade taggutskott (betydligt
starkare utvecklade än hos T. Balticum), föröfrigt slät, småningom
öfvergående i det koniska 1—1.4 mm långa näbbet.
Förekommer endast på Åland, där den växer hufvud-
sakligen på fuktiga löfängar, vanligen ej alldeles nära hafvet.
Jag har sett exemplar från följande lokaler:
Al., Jomala, fuktiga ställen mellan Greggesö och Ramsö
(J. M. af Tengström); Gölby, Norrängen, (1906, H. L);
Möckelö (1906, H. L.). Eckerö, Storby (1906, H. L.). Lemland,
Granö (1907, A. Palmgren).
31. T. Balticum Dahlst.
Lägväxt — medelstor, vanl. 5—20 cm hög, nedtill ly-
sande röd.
Blad alldeles glatta (äfven nerven utan här), med smal
omkrets, midtnerv m. el. m. röd; bladskaft smala, ovingade,
lysande röda; bladlober glesa, korta, utstående, nästan jämn-
breda — smalt deltoidiska, helbräddade eller på större exem-
plar med någon enstaka uppåtriktad tand, rachis smal, otandad,
eller på större blad något vingad och tandad, ändflik smalt
spjutlik, med nästan jämnbred ändlob.
Korgskaft vanl. böjda mot marken.
Korg 35—40 mm i diameter, tätblommig.
Blommor ljusare gula.
Ståndare utan pollen.
Märken något orena.
Holk bred, låg, med äggrunda yttre holkfjäll, fast tryckta
till de inre, smalt hinnkantade och vanligen något rödt anlupna.
Frukt blekt olivgrön, (3.6) 3.9—4.2 (4.6) mm lång, i
öfre tredjedelen bredast, upptill med mycket svagt utvecklade
taggutskott, föröfrigt slät; småningom öfvergående i det koniska,
1 mm långa näbbet.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 9. 46
Flerstädes på hafsstrandsängar på Åland. Dessutom funnen
i Ab., Korpo, Kolakobben (G. Renvall); Töfsala, allmän i skär-
garden (I. O. Bergroth, det. H. Dahlstedt) och Nystad, Birk-
holm (H. Hollmen, det. H. Dahlstedt) samt i St., Eura, Luvia,
på litet skär (H. Hollmén, det. H. Dahlstedt).
32. T. letum Dahlst.
Lågvåxt, vanl. 5—10 cm hög, nedtill grön (hufvudfor-
men).
Blad ljust gröna, vanl. böjda mot marken, som yngre svagt
håriga; bladskaft smala, ovingade, gröna, bladlober nedåtriktade,
smalt triangulära, ofta m. el. m. skärformiga, helbräddade eller
1 öfre kanten med enstaka tänder, rachis smal — täml. smal,
med eller utan tänder, ändflik smalt eller täml. bredt pillik,
med ofta afsatt, smal ändlob.
Korg 25—35 mm i diameter. N
Blommor ljusgula.
Ståndare med rikligt pollen.
Märken gula eller något orena.
Holk kort, ljusgrön, något glaucescent, med de yttre fjäl-
len löst tilltryckta, senare med m. el m. utböjda spetsar, med
smal hinnkant och m. el. m. tydlig knöl, de inre fjällen med
smal, täml. lång knöl.
Frukt brunröd, smal, 2.8—3.2 mm lång, upptill bredast,
med långa och fina taggutskott, täml. plötsligt öfvergående i det
smala, nästan cylindriska, 1—1.2 mm långa nåbbet.
Al., Eckerö, Storby (Th. Saelan, det. H. Dahlstedt).
Hammarland, Marsund (A. Arrhenius & A. O. Kihlman, det.
H. Dahlstedt) Finström, Emkarby (H. L.). Föglö, Degerby
(A. Palmgren). Lemland. Nåtö och Jersö (A. Palmgren).
Var. obscurans Dahlst. ined. Bladskaft m. el. m. röda, midt-
nerv på solexemplar m. el. m. röd. Synes hos oss ofta vara
något kraftigare än hufvudformen.
Al., Föglö, Gripö (A. Palmgren). Lemland, Granö, Nåtö
och Jersö (A. Palmgren). Ab., Mynämäki (A. K. Cajander).
Pargas, Gunnarsnäs (A. Arrhenius) N., Tvärminne, Björkskär
(E. Hayrén). Helsingfors, vägkant mellan Begrafningsplan och
Lappviken.
46 Harald Lindberg, Taraxacum-former.
33. T. rubicundum Dahlst.
Lagvaxt, vanl. 5—15 cm hög. nedtill starkt violettröd.
Blad mörkgröna. uppråta. glatta eller som vngre mycket
svagt håriga; bladskaft smala, ovingade. lysande violettröda;
bladlober i regeln smala — mycket smala, nedåtriktade. van-
ligen m. el. m. skårformiga, helbråddade eller med enstaka
tänder i öfre kanten, rachis smal, tätt och fint svltandad. ånd-
flik vanl. smalt spjutlik med smalt jämnbred ändlob (pä de
yttersta bladen triangulär, särskildt på späda exemplar).
Korgskaft nedtill lysande violettröda. glatta.
Korg svagt hvålfd, 25—30 mm i diameter.
Blommor ljusgula.
Standare utan pollen.
Märken täml. mörka.
Holk mörk, pruinös, kort, yttre holkfjäll korta, breda. m.
el. m tilltrvckta, med smal, men tvdlig, ofta rödt anlupen hinn-
kant, försedda med m. el. m. tvdlig knöl. inre holkfjäll med
täml. lång och smal knöl.
Frukt mörkt brunröd, 2.5—2.8 mm lång, bredast vid
eller strax ofvan midten, upptill med tåml. långa, fina taggutskott,
nedre delen tydligt knölig, m. el. m. plötsligt öfvergående i det
smalt koniska 1—1.2 mm långa nåbbet.
Förekommer endast på Åland, dår den år mig bekant
från följande stållen:
Al., Geta, Bolstaholm (A. Arrhenius et A. 0. Kihlman,
det. H. Dahlstedt). Eckerö, Storby, nära Kyrksundet (H. L.
det. H. Dahlstedt); Storby, skogsväg vid Böle hagar (H. 1. ).
Lemland, Granö och Nåtö (A. Palmgren). Föglö. Nötö (A.
Palmgren).
+ pulvigerum n. subsp.
Ståndare med pollen, föröfrigt i allt öfverensstämmande
med hufvudformen.
Al., Lemland, Granö och Jersö (A. Palmgren).
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 9. 47
34. T. marginatum Dahlst.
Lägväxt, van] 10—15 cm hög, nedtill m. el. m. röd.
Blad mörkgröna, pä båda sidor täml. håriga — nästan
glatta; bladskaft smala, ovingade, m. el. m. röda; bladlober
på de yttre bladen nedåtriktade, bredare, på de inre bladen m.
el. m. smala och långspetsade, utåtriktade, helbräddade eller på
öfre kanten fåtandade, rachis smalt vingad eller ovingad, med
syllika tänder, ändflik på de yttre bladen bred, pillik, på de
inre smalt spjutlik.
Korgskaft svagt spindelväfshåriga.
Korg svagt hvälfd — platt, 30—40 mm i diameter.
Blommor ljusgula.
Ståndare utan pollen.
Märken mörka.
Holk grönsvart, bred, yttre holkfjäll äggrundt lancett-
lika, löst tilltryckta — upprätt-utstäende, med bred, vanl.
m. el. m. rödanlupen hinnkant, de yttre så godt som utan knöl,
de inre med svag knöl.
Frukt mörkt rödbrun, 2.5—2.7 mm lång, smal, upptill
bredast, med korta, hvassa taggutskott, täml. plötsligt öfvergående
i det smalt cylindriska. 1—1.1 mm långa näbbet.
Al., Finström, Grelsby (A. Arrhenius och A. O. Kihl-
man, det. H. Dahlstedt). Ab., flerstädes, exemplar finnas fran
Mynåmåki, Lojo och Vichtis socknar. N., mångenstådes, exemp-
lar finnas fran Helsingfors-trakten, Helsinge, Ingå, Kyrkslätt,
Ekenäs och Esbo socknar samt från Borgå och Hogland. St,
Birkkala, Vållilå (Hj. Hjelt, det. H. Dahlstedt). Ta., Hattula,
vid Lehijårvi sjö (Otto Collin, det. H. Dahlstedt).
35. T. proximum Dahlst.
Lägväxt — tåml. lågväxt, van]. 5—20 cm hög, nedtill
lysande röd.
Blad ljusgröna, mycket svagt håriga — nästan glatta, med
lancettlik omkrets; bladskaft smala, ovingade, lysande röda;
bladlober triangulära, något nedböjda — utstående eller på de
48 Harald Lindberg, Taraxacum-former.
inre bladen smalt triangulära — nästan jämnbreda och något
skärformigt uppåtböjda, helbräddade eller på öfre kanten jämte
den breda eller vanligen täml. breda rachis med smala sylfor-
miga tänder, ändflik täml. bred, triangulär eller spjutlik, med
trubbad eller något tillspetsad ändlob.
Korgskaft späda, särskildt som yngre spindelväfshåriga.
Korg liten, kullrig, 25--35 mm i diameter.
Blom mor ljusgula.
Ståndare utan pollen.
Märken mörka.
Holk låg, med de yttre fjällen löst utåt — löst nedåt-
böjda, smalt lancettlika, utan eller med mycket smal kant,
utan knölar, de inre fjällen utan eller med svagt utvecklad knöl
under spetsen.
Frukt rödbrun, 2.5 mm lång, 0.5—0.7 mm bred, största
bredden i öfre tredjedelen, upptill med täml. korta, men smala och
hvassa taggutskott, föröfrigt m. el. im. svagt småknölig, små-
ningom öfvergående i det smala, cylindriska, 0.7—1 mm långa
näbbet.
Al., Föglö, Degerby (A. Palmgren) N., Helsingfors,
Djurgården, vid villan Fägelsäng. Om., Lappajärvi, vid prost-
gärden (A. Backman).
En stor del af nu beskrifna former kommer att ingå i
närmaste fasciklar af Plant Finlandia exsiccatæ, hvarvid latinska
diagnoser komma att bifogas. Det har synts lämpligast att i
denna uppsats publicera beskrifningarna pä svenska. dä ända-
mälet med densamma är att tjäna vära exkurrenter till vägled-
ning vid studiet af våra Taraxacum-former.
ACTA SOCIETATIS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA, 29, N:o 10, 1908.
SARAJARVEN ELAIMISTO.
K. SIITOIN.
(Ilmoitettu 4. V. 07).
HELSINKI 1908.
KUOPIO 1908.
K. MALMSTRÖM TIN KIRJAPAINO.
Johdanto.
Tutkimukset, joihin tämä kirjoitukseni perustuu, olen osaksi
tehnyt kesällä 1904, suurimmaksi osaksi kuitenkin vuoden 1905
kuluessa. Edellisenä kesänä ottamani näytteet olen tarkastanut
ja niissä löytyneet formolissa säilytetyt eläin- ja kasvilajit mää-
rännyt kevätlukukaudella 1905, ja v. 1905 otetut näytteet olen
silmäillyt osaksi tuoreena omassa työhuoneessani Sarajärvellä ja
Sortavalassa, osaksi säilytettyinä samoin kuin edellisenkin vuo-
den, nimittäin Helsingissä hydrografis-biologisen toimikunnan työ-
huoneessa dosentti K. M. Levanderin johdolla ja avustuksella.
Näytteitä eläinlajien tutkimista ja niitten levenemisen määrää-
mistä varten on otettu useista paikoista järveä, mitään sään-
nöllisyyttä aikaan tai paikkaan nähden ei kuitenkaan sanotta-
vasti ole noudatettu, paitsi että sen keskeltä, kasvittomasta alasta,
eräästä määrätystä paikasta on paksun jääkuoren alta ai-
nakin joka kuu ja sulan aikana ainakin joka viikko pinta-
näytteitä otettu. Keväällä toukokuussa 1905 on tämän teh-
tävän toimittanut ylioppilas S. Koponen ja kesällä 15 p. heinäk.
—15 p. elok., sekä järven ollessa jäässä vuoden alussa ja lo-
pussa, torppari 0. Haarala, muuten itse.
Mikroskopisten eläinten pyydystämistä varten olen käyttä-
nyt Thumilta hankittua Miiller-harsosta N:o 20 valmistettua
pintahaavia, jonka suun läpimitta on 20 cm, ja samasta kan-
kaasta tehtyä pienempää käsihaavia.
Lopuksi käytän tätä tilaisuutta lausuakseni kunnioittavim-
mat kiitokseni dosentti K. M. Levanderille, joka byvantahtoisesti
4 K. Siitoin, Sarajärven eläimistö.
luovutti minulle työskentelypaikan hydrografis-biologisen toimi-
kunnan työhuoneessa ja kaiken aikaa arvokkailla opastuksillaan
on ohjannut ja avustanut minua töissäni sekä tämän julkaisun
lopullisessa valmistamisessa.
Helsingissä toukokuussa 1907.
I. Järven ja sen ympäristön yleinen luonto.
Järven asema ja muoto.
Sarajärvi (Saarenjärvi, Saarajärvi) sijaitsee Sortavalan pitä-
jän Iso-Rytyn kylässä noin 10 km suoraan pohjoiseen Sortava-
lan kaupungista. Järven muoto on pitkulainen. Melkein kes-
kestä itä- ja länsirantaa pistävät vastakkaiset niemet jakavat sen
kahteen luonnolliseen puoliskoon. Pohjoisessa, tuntuvasti leveäm-
mässä osassa on saari, ja eteläisestä, joka säännöllisesti kapenee
eteläänpäin, lähtee järven ainoa poisvievä juoksu, Sarajoki (Saar’-
oja). Suora viiva luoteisrannan keskikohdalta saaren yli Sara-
joen alkuun saakka on järven suurin pituus; se on noin 1,4 km.
Pohjoinen ja eteläinen puolisko ovat melkein yhtä pitkät. Edel-
lisesså, jonka pohjoisosa on n. 0,7 km leveä, on myös järvi le-
vein. Idästä ja lännestä pistävien niemien välissä kapenee järvi
ainoastaan 02 km leveäksi salmeksi. Järven ympärys, veden
keskikorkeudella ollessa, on n. 4 km ja sen pinta-ala 0,7 km?.
Mitään suurempia lisävesiä ei järvi saa, paitsi sitä ympäröivien
soitten ja viljelysmaitten kautta kaivettuja ojia sekä satunnaisia,
keväällä ja sadesäällä syntyviä puroja, jotka tuovat vettä järven
läheisestä ympäristöstä.
Keväällä lumen nopeasti sulaessa voi järven varsinainen,
äsken selitetty muoto kokonaan muuttua, kuten tapahtui esim.
keväällä 1905. Järven äyräät siirtyivät silloin enemmän tai vä-
hemmän entistään ulommaksi joka suunnassa riippuen tietysti
maan pienemmästä tai suuremmasta kaltevuudesta järveen päin,
enimmin matalan suo yli järven länsirannalle. Kartalle vedetty
vuosiluvulla varustettu viiva osoittaa niitten aseman toukokuun
9 p. 1905. Yleensä voisi sanoa, että järven äyräitten korkeus
6 K. Siitoin, Sarajärven eläimistö.
tai mataluus sulan aikana riippuu seudulla vallitsevasta sade-
tai poutasäästä, sillä ainoastaan lähimmästä ympäristöstä virtaa
vesi järveen ja sen ainoa poisjuoksu, Ryttyjokeen *) laskeva Sa-
rajoki, vie aina yhtä paljon vettä muassaan.
Järven keskimääräinen syvyys vaihtelee 0,1—0,6 m. Kol-
messa paikassa, nimittäin saaren luoteispuolella kasvittomassa
alueessa, sen läntisellä rannalla sijaitsevan isonkiven ympärillä,
sekä järven länsirannalla pistävän niemenkärjen kohdalla, äsken
mainitussa kapeassa salmessa on kummassakin korkeintaan 1 ha
alalla noin 0,8—1,1 metrin syvyydeltä vettä.
*) Tämän noin 85 km pitkän, Tohmajärven kautta kulkevan joen eri
osia kutsutaan paikkakuntien mukaan, joitten läpi se virtaa, Tohma-, Rytty-
ja Helylänjocksi.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 10. 7
Noin 60 vuotta sitten on Sarajoen lähtökohtaa syventä-
mällä laskettu järven pintaa vähän. .
Pohjan laatu on eri paikoissa järveä siinä vallitsevasta
kasvullisuudesta riippuvainen ja melkein kauttaaltaan 1-—1,5 m
paksuista mutaa. Järven etelä-osa sekä koillinen ja luoteinen
kolkka, joissa kahdessa viimeksimainitussa on erittäin tiheä vita-
kasvullisuus, ovat syvempimutaisia. Muta on muodostunut run-
saista kasvijätteistä ja tiiveydeltään, missä vaan toisiinsa kietou-
tuneet juuret ja juurakot eivät sitä tue, niin pehmeää, että pie-
ninkin vedenliike saa sen pohjasta kohoamaan. Keskikohdalla
järveä, kasvittomassa alueessa, saaren luoteis- ja eteläpuolella
sekä läntisen niemen etelärannalla kohoaa savi aina pohjan pin-
nalle asti.
Veden läpinäkyväisyys. Kirkkaalla ja tyynellä säällä sula-
aikana näkee kaikkialla järvessä pohjan. Heikkokin tuuli saa
aalloillaan tällaisessa matalassa järvessä veden helposti pohja-
mudalla ja siinä elävillä olioilla sekoitetuksi, etenkin kasvitto-
massa aluessa, missä pohjasta kohoavat kasvien rungot eivät
ole vedenliikkeelle esteenä. Veden läpinäkyväisyys riippuu täs-
säkin järvessä suuresti siinä elävien pikkuolioitten runsaudesta.
Kesän loppupuolella ja syksyn alussa, eli heinäkuun puolivälistä
syyskuun keskipaikkeille, jolloin järven pikkuolioilla on kehityk-
sensä kukoistusaika, on veden läpinäkyväisyys hyvin vähäinen,
ei kuitenkaan vähin, kuten syvemmissä kasviköyhissä järvissä.
Vähimmin läpinäkyvä, väriltään aivan kellertävänruskea ja pa-
halle haiseva on vesi talvella, jolloin jääkuoren alla hapen puut
teessa mätänevistä kasvijåtteistå muodostuu löyhkååviå, värillisiä
tuloksia.
Veden lämpömäärä. Tällaisessa matalassa mutajärvessä
vaikuttaa ympäröivän ilmakehän lämpötila nopeasti veden lämpö-
tilaan. Kirkkaana, helteisenä kesäpäivänä lämpiää vesi järvessä
nopeasti, ikäänkuin auringonpaisteeseen jätetyssä vesiastiassa,
mutta nopeasti se myös yön tullen jäähtyykin. Auringonlaskun
jälkeen nopeasti jäähtyneen ilmakehän ja veden kuumana kesä-
päivänä korkealle kohonneen lämpötilan eroitus saa aikaan seu-
dulla hyvin tavallisen ilmiön, että järvestä ja sen ympäröivästä
suomaasta nousee sakeaa sumua, lämpimästä vedestä haihtuvaa
8 K. Siitoin, Sarajärven eläimistö.
ja viileässä ilmassa tiivistyvää vesihöyryä, joka säännöllisesti tyy-
nenä iltana ja yönä peittää koko järven alavine ympäristöineen
tiheään vaippaansa. Jotta tämä voisi tapahtua tulee ilmakehän
olla pilvettömän ja täydellisessä levossa.
Koska veden lämpötila suuresti vaihtelee ilman lämpötilan
mukaan, on luonnollista että varhain keväällä jo huhtikuun lo-
pulla tai viimeistään toukokuun ensi päivinä järvi luo nopeasti
jääpeitteensä. Tätä jään nopeata sulamista edistää myös se
runsas, aukeita ja loivia, siis kevätauringon lämmön vaikutuk-
selle aalttiina olevia maita pitkin virtaava tulvavesi, joka lämpi-
mänä saapuu järveen ja sulattaa jään. Aikasin syksyllä sitä
vastoin, jo ensimäisinä syyshalla-aamuina, niinpä v. 1905 jo
syyskuun 19 p:nä, oli järvenpinta itäisellä, lehdon varjostamalla
rannalla vielä kello 9 aamulla rantakasvialueen ulkoreunaan,
siis noin 12 m rannasta, n. 3 mm paksun jääriitteen peitossa.
Veden lämpötila jääkuoren alla 10 cm syvässä rantavedessä oli
+ 1 C®, ilmassa taas, n. 1 m korkeudella vedenpinnasta ja
varjossa + 5,9 C9.
Järven ympäristön maanlaatu ja korkeussuhteet ovat hyvin
vaihtelevia. Pohjoisrannalla kohoaa jotenkin jyrkkä, koillisesta
lounaaseen ulottuva vuori n. 60 m yli järvenpinnan. Sen juuri
ei kuitenkaan veden keskikorkeudella ollessa kosketa vesirajaan,
vaan kuivan rantaäyrään muodostaa täällä suoniityn kaistale.
Järven rantamaana lännessä on matala ja laaja Sarajärven suo-
niitty, johon järven leveämmän osan länsiäyräs koko pituudel-
laan rajoittuu. Läntisen niemen kohdalla kohoaa maa pari met-
riä suoniittyä korkeammalle. Niemen maaperä on savea ja sen
rantamaita peittää yhtäjaksoinen tiheä sekalehto. Järven ete-
läisen, kapeamman osan koko lounais-, etelä- ja kaakkoisrannan
muodostaa v. 1896 osaksi palanut räme, jonka korkeus järven
pinnasta vaihtelee 0,2—0,6 m. Koillinen rantamaa alkaa itäistä
nientä lähestyttäessä kohota ja sen kohdalla nousee järven ran-
nalla 15 m korkea vuori, jonka juuren suoniityn kaistale eroittaa
vedestä. Tämän niemen ja järven koillisimman perukan väli-
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 10. 9
nen rantamaa on suurimmaksi osaksi korkeata niittymaata, jonka
matala kuiva rantaäyräs eroittaa vedestä. Tällä rannalla oleva
jyrkkä, muutaman kymmenen metrin pituinen, luonnollinen ranta-
penger on rantavalli ajalta, jolloin järven pinta oli paljoa ny-
kyistä korkeammalla ja peitti yli 50 ha laajan Sarajärven suo-
niityn sekä vielä laajemman, matalan rämeen järven lounais- ja
eteläpuolella.
Vaikka järven rantamaa pohjois- ja itärannalla kohoaakin
useamman metrin yli varsinaisen vedenpinnan, joutuu kuitenkin
laajat alat siitä kevättulvan alle, sillä nämä korkeammat ranta-
maat eroittaa vesirajasta matala kuiva rantaäyräs, joka ei mis-
sään ole aivan kapea.
II. Kasvisto.
Ympäristön kasvisto. Sarajärven suoniityn järvenpuolinen,
ei vielä viljelty osa kasvaa paikoittain matalaa, männyillä sekoi-
tettua nuorta lehtoa ja pensaikkoa. Puukasvullisuuden muo-
dostaa täällä Betula odorata, B. nana, Salix bicolor ja Pinus
silvestris. Maata peittävistä kasveista mainittakoon Carex flava,
C. Goodenoughii, C. pauciflora, Eriophorum vaginatum, Agrostis
canina, Aera cespitosa, Festuca rubra, Calamagrostis stricta, Mo-
linia cerulea, Pou pratensis, Phragmites communis, Juncus fili-
formis, Luzula multiflora ja Polystichum spinulosum. Muista
korkeammista kasveista mainittakoon vielä aukealle suoniitylle
ominaiset Cirsium palustre, Centaurea phrygia, Geum rivale, Eu-
phrasia officinalis, Hypericum guadrangulum, Potentilla tormen-
tilla, Rhinanthus major, Rubus arcticus, Spirea ulmaria, Trollius,
Veronica longifolia. Kosteammilla paikoilla kasvavat Myosotis
palustris, Viola palustris, Galium palustre ja Polytrichum com-
mune, Sphagnum centrale, laajoja mättäitä muodostaen, sekä
Aulacomnion palustre. (jien varsilla tai niitten kosteilla poh-
10 K. Siitoin, Sarajärven eläimistö.
jilla kasvaa Alisma plantago, Caltha palustris, Comarum palustre,
Epilobium palustre, Achillea ptarmica, Mentha arvensis, Nastur-
tium palustre, Parnassia palustris, Peucedanum palustre, Clima-
cium dendroides, Hypnum stellatum ja Marchantia polymorpha.
Näistä joku sekä lisäksi Utricularia vulgaris ja Potamogeton al-
pinus kasvavat vedellä täytetyissäkin suo-ojissa. Niemen ranta-
lehdossa kasvaa Alnus incana, Betula odorata, Salix bicolor, Po-
pulus tremula, Rhamnus frangula, Rubus ideus, sekä siellä
täällä jokunen Pinus silvestris ja Picea excelsa. Maatapeittävistä
kasveista mainittakoon Aegopodium podagraria, Melampyrum ne-
morosum, Solidago virgaurea ja Lysimachia vulgaris.
Rämeen puukasvullisuuden muodostaa melkein yksinomaan
Pinus silvestris. Sen maata peittävät Betula nana, Andromeda
calyculata, Ledum palustre, Calluna vulgaris, Vaccinium myrtil-
lus ja V. oxycoccus, Empetrum nigrum ja Eriophorum vagina-
tum. Järven kosteat, matalat rantaäyräät ovat joko suureksi
osaksi Sphagnum acutifolium'in peitossa, jonka vläpuolelle ko-
hoaa siellä täällä Bidens cernuus, Cicuta virosa, Comarum pa-
lustre, Drosera rotundifolia, Eriophorum polystachyum, Lythrum
salicaria, Menyanthes trifoliata, Nasturtium palustre, Vaccinium
oxycoccus, Triglochin palustris ja harvinainen Malaris paludosa
tai on, kuten ojien suulla, kasvullisuus siirtynyt järvestä päin.
Silloin tavataan siellä samoja kasveja kuin rantamatalikollakin
ja huomattavaa rajaa kuivan rantaäyrään ja matalikon kasvis-
ton välillä ei ole. — Erityisyytenä mainittakoon, että eräässä
entisessä savihaudassa suoniityn reunassa kasvaa paikkakun-
nalla harvinainen Typha latifolia, josta siinä kuitenkin tavataan
ainoastaan muutamia korsia.
1
Järven kasvisto. Järven rantavedessä kasvaa tiheätä kas-
vistoa kartalle merkittyvn rajaan asti, jolla alalla voi eroittaa
neljä kasvivvöhvkettä, rannalta järvelle påin seuraavassa jårjes-
tvksessä: sara-, ruoko-, korte- ja keskisen vyöhykkeen, joitten
sisällä on järven kasviton keskus eli kasviton alue.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 10. 11
1. Saravyöhyke on lähinnä kuivaa ranta-äyrästä ja etenkin
vähän veden aikaan, osaksi sillä. Se muodostaa järven ympäri
tummanvihreän, paikottain ruo'oston harventaman tai keskeyttä-
mänkin vyön. Kasvullisuus tälle alueelle on siirtynyt maalta-
päin. Syvyys vaihtelee tässä alassa 0—0,4 m ja saravyön le-
veys eri osissaan 5—25 m. Valtakasveina ovat: Carex acuta
ja €. rostrata. Pohjanlaatu on tiheästi mätästävän viilosaran
takia kovaa. Tiheässä seisovien korsien takia on valaistus
tässä alueessa hyvin vähäinen, vieläpä auringon ylimmilläänkin
ollessa, sillä kattomaiseksi varjostimeksi kaartuneet lehdet ja
latva estävät auringonsäteitä veteen tunkeutumasta. Tiheän kas-
vullisuuden takia eivät tuuletkaan pääse aalloillaan vettä poh-
jamudalla sekoittamaan. Ruskeata on vesi täällä runsaan multa-
happopituisuutensa takia, jota syntyy alueen pohjalla mätäne-
vistä kasvijätteistä.
2. Ruokovyöhyke. Phragmites communis'ella on tärkeä
osansa järven kasvistossa. Se ei tosin muodosta yhtäjaksoista
vyötä järven ympäri, vaan niinkuin jo mainitsin, katkaisee pai-
kottain saravyön sekä tunkee niissä paikoissa syrjään kortekas-
vullisuuden. Etenkin itäisen- ja läntisen niemen rannalla muo-
dostaa se mahtavan kasvullisuuden, joka lähes miehen korkui-
sena kohoaa pinnan yläpuolelle. Näyttää siltä kuin se tunkisi
tieltään saran ja kortteen ja yhä enemmän valtaisi alaa.
3. Kortevyöhyke. Kortteikon muodostaa Equisetum limo-
sum ja ympäröi se 10—80 m leveänä vyönä sara-aluetta järven
puolelta. Niillä paikoin missä ruo'osto katkaisee saravyöhyk-
keen, niinkuin esim. läntisen niemen rannoilla, nähdään usein
yksityisiä kortepälviä ruo'oston ulkopuolella järvessä, jossa ne
kauempaa katsottuna näyttävät vihertäviltä saarilta. Tämmöisiä
kortekasvullisuuden muodostamia tiheitä pälviä tavataan muual-
lakin järvessä, etenkin sen pohjois- ja lounais-osissa, paikottain
kokonaan erillään rantakasvistosta. Pälvät ovat niin tiheitä,
että ruuhella töintuskin pääsee niitten läpi ja syvyys niissä ei
ole pienempi kuin pälvän ulkopuolellakaan vapaassa vedessä,
mutta pohjan laatu toisiinsa kietoutuneitten juurakoitten takia
12 K. Siitoin, Sarajärven eläimistö.
on paljoa kovempaa. Missä kortekasvullisuus on tiheää, ei sen
seassa muita kasveja tavata. Karummalla pohjalla kasvavat
korteet harvemmassa, jättävätpä väliinsä avonaisia paikkoja,
jotka ovat aivan toisen kasvullisuuden täyttämät. Näistä ovat
valtavimpia useat kelluvalehtiset vesikasvit kuten Nymphæa
candida, Nuphar luteum, Potamogeton natans ja Sparganium
simplex sekä Hippuris vulgaris, Utricularia vulgaris ja Lemna
minor.
Syvvvs kortealueessa vaihtelee 0,4—0,6 m. Pohjanlaatu
on täällä vetelää mutaa, jolle eivät kortteen tiheästikään toi-
siinsa kietoutuneet juurakot sanottavasti tukea anna. Paikot-
tain peittää pohjaa täällä mahtava Hypnum kasvullisuus. Alueen
sisäosissa ei aalloilla ole tiheästi toistensa vieressä kohoavien
kortteitten takia vaikutusta, mutta sen ulommissa osissa on
niitten vaikutus tuntuva. Jo heikonkin tuulen puhaltaessa saa
veden liike täällä mudan pohjasta kohoamaan.
4. Keskinen vyöhyke. Näitten kolmen rantakasvisto-
alueen ulkopuolella ei järven pinta ole aivan avoin, vaan
peittävät sitä erilaiset, etenkin kelluvalehtiset kasvit: Nuphar
luteum, Potamogeton pusillus, Nymphea candida, Spargu-
nium simplex, Potamogeton natans, Sparganium natans, Pota-
mogeton perfoliatus, Sparganium minimum ja useat muutkin
kuten Alisma plantago, Sagittaria sagittifolia, Scirpus paluster
ja Hippuris vulgaris, niin että kokonaan kasvittomaksi alueeksi
jää ainoastaan hyvin pieni, korkeintaan n. '/s osa järven koko
pinta-alasta. Vielä mainittakoon lukuisat tiheät luikkapälvät
järven etelä-osassa, kortteikon ulkopuolella. Rannoilla mata-
lassa vedessä ja kasvittomalla alueellakin keskellä järveä kas-
vaa tiheitä Hypnum fluitans ja H. giganteum joukkioita, jotka
yhdessä rahkasammalkasvullisuuden kanssa, vähitellen, mutta
varmasti muuttavat maaksi rantoja. Tämän ehkä vuosituhansia
kestäneen työn tuloksena on Sarajärven suoniitty ja mäntyrä me.
5. Kasviton-alue on järven keskellä ja supistuu se keski-
kesällä kasviston runsaasti kehittyessä järven pohjoisen ja ete-
läisen puoliskon keskelle. Matalalta rannalta tähystäjä voi sitä
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 10. 13
tuskin eroittaa rehevän ja korkean rantamatalikkokasviston ta-
kaa. Järven pohjoisosassa ympäröi kasviton alue saarta sen
rehevine saraa ja kortetta kasvavine rantoineen sinertävänä
vvönä ja eteläosassa muodostaa se kaikkialla vhtäleveän ran-
nikkokasviston takia järven tämän osan muotoisen alan. Aal-
loilla on täällä vapaa ala temmeltää ja jo vähäinen tuuli saa
veden siksi kiivaaseen liikkeeseen, että se tuokion kuluttua se-
koittuu pohjamudalla, jolloin pintavedestä otetussa nåytteesså
tapaa joukottain alueen pohjan elåimistöå. Syvyys vaihtelee
tåsså alueessa, lukuunottamatta jo mainittua kolmea syvempåå
kohtaa, 0,4—0,6 m, siis samoin kuin kortteikossa. Kasvittoman
alueen ala on keskikesällä ja syksyllä ehkä ainoastaan noin !/g
järven koko pinta-alasta.
Leväkasvullisuudesta. Levåkasvullisuus muodostaa tärkeän
osan järven kasvistoa. Syyspuoleen, elokuun keskivaiheelta syys-
kuun loppuun, on leväkasviston kukoistusaika. Silloin ovat
kaikkien korkeampien kasvien vedenalaiset osat, puukappaleet
ja kivet paksun leväkerroksen peittämiä. Paljain silmin kat-
sottuna näyttävät rihmalevät (Confervoideae) muodostavan ker-
roksen pää-osan. Suurennuslasin avulla huomaamme niitten
joukossa useita kiini-istuvia piileviä (Gomphonema ja Cymbella).
Vedenpinnalla kelluvien, etenkin lumpeenlehtien alapinnalta
raavitun huopamaisen sakan seassa tavataan Oedogonium (esim.
Oed. nodulosum Wittr.) ja Bulbochete lajeja. Tässä sakassa
huomaa joskus jo paljain silmin vihreitä limamöhkäleitä, jotka
tarkemmin tutkittuna huomaamme olevan sinileväsukuun Rivu-
lara tai rihmaleväsukuun Chetophora kuuluvia. Tavataanpa
Chetophora pisiformis'en muodostamia herneenkokoisia limapal-
loja muittenkin kasvilajien vedenalaisilla osilla kuten ruo'on
korsilla, lisäksi vedessä lahoavilla puukappaleilla sekä kivillä,
joitten pintaa melkein aina peittää myös Glæocystis vesiculosa.
Esineisiin kiinnittyneitten ja uiskentelevien rihmalevien joukossa
ja muuallakin järvessä tapaamme lukuisia piileviä ja vhtymå-
leviä.
14 K. Siitoin, Sarajårven elåimistö.
III. Eläinten leveneminen järven eri alueissa.
Järven sara-, ruoko-, korte- ja keskinen sekä kasviton
alue eroavat toisistaan siksi paljon monien tärkeitten ominai-
suuksiensa, kuten kasvullisuutensa, valaistuksensa ja syvyys-
suhteittensa kautta, joten on luonnollista, että näin paljon toi-
sistaan eroavien alueitten eläimistökin on erilaista, sillä kunkin
alueen eläimet ovat mukautuneet alueellaan vallitseviin olosuh-
teisiin.
1. Sara-alue. Niinkuin jo aikasemmin mainitsin, vaihtelee
syvyys tässä alueessa 0—0,4 m ja kasviston muodostaa viilo-
ja pullosara. Pohjamutaa tukevat sarakasvien pohjanalaiset
osat ja tekevät sen kovaksi. Tiheässä seisovien korsien takia
on valaistus vedessä hyvin vähäinen ja vedenväri ruskeata.
Tässä alueessa elävät pohjalla ryömivät juurijalkaiset, kuten
Difflugia ja Arcella lajit sekä Euglypha alveolata. Turbellarioista
elää täällä ainakin iso Dendrocelum lacteum ja muista madoista
joukottain esiintyvä nematodi, Dorylaimus laji sekä harvasukai-
sista järven yleisin, Stylaria lacustris. Avonaisemmissa ranta-
vesissä elää juotikkaista tavallinen hevosjuotikas, Aulastomum
gulo. Rataseläimistä mainittakoon suvut Floscularia, Philodina
ja Rotifer sekä Pleosoma triacanthum, Euchlanis dilatata, Cat-
hypna luna, Mastigocerca bicristata, Monostyla lunaris, Colurus
bicuspidatus, Noteus quadricornis.
Nilviäisistä löytyy Limnæa stagnalis ja Spherium cor-
neum. Niveljalkaiset ja niitten joukossa äyriäiset muodostavat
suuren osan tämän alueen elåimistösså. Hankajalkaisista ovat
alueen varsinaisia asukkaita: Cyclops Leuckarti, C. macrurus,
C. serrulatus, C. strenuus, Canthocamptus staphylinus.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 10. 15
Kidusjalkaisista elåvåt tåållå seuraavat:
Daphnia pulex, Simocephalus velulus, Ceriodaphnia reticu-
lata, Ophryoxus gracilis, Streblocerus serricaudatus, Eurycercus la-
mellatus, Camptocercus rectirostris, Acroperus harpe, Lynceus af-
finis, L. guttatus, Alonella excisa, A. exigua, A. nana, Perata-
cantha truncata, Chydorus sphericus, Polyphemus pediculus.
Äyriäisistä tavataan täällä vielä vesisiira, Asellus aguati-
cus. Varhain keväällä kun kasvit eivät vielä ole vedenpinnalle
kohonneet, elää täällä, samoin kuin järven muissakin myöhem-
min kasvettuneissa alueissa, vapaan veden (limnetisiä) äyriäisiä,
jotka sitten kasviston kehittyessä poistuvat täältä väljemmille
vesille. Pohjalla elää runsaasti hyönteisten, kuten sudenkoren-
noisten ja yökorennoisten sekä Chironomus-toukkia. Hämähä-
keistä valmistaa vesihämähäkki usein verkkonsa sarakorsien
väliin. Tänne ruohoisille rannoille tulevat järven kaloista kiiski
ja särki aikasin keväällä kutemaan ja silloin näkee niitä par-
vittain uiskentelevan aivan matalassa auringonpaisteisessa ve-
dessä. Samoinkuin kalat järvestä päin, vaeltavat sammakot ja
konnat maanpuolelta tänne mätiänsä rantaruohikkoon laske-
maan. Keväällä, jolloin sarakasvit eivät vielä sanottavasti estä
valoa veteen tunkeutumasta, on eläimistö täällä paljoa rikkaampi
kuin myöhemmin. —
2. Ruoko-alue.. Ruo'oston eläimistö muistuttaa osaksi
sara-alueen eläimistöä, mutta on paljoa rikkaampi ja käsittää
lisäksi lajeja, jotka ovat mukautuneet elämään vapaammassa ja
valoisammassa vedessä. Sellaisia olioita ovat:
Eudorina elegans, Volvox aureus, Ceratium cornutum, Peri-
dinium tabulatum.
Alueen pohjalta olen löytänyt seuraavat juurijalkaiset:
Arcella vulgaris, A. discoides, A. costata, Difflugia pyrifor-
mis, D. acuminata, D. curvicaulis, D. lobostoma, D. corona,
Lecguereusia spiralis, Centropyzis aculeata, Euglypha alveolata.
Muista alkueläimistä oleskelee täällä seuraavat: Acantho-
cystis turfucea, Synura uvella ja Uroglena volvox.
Madoista elää täällä samat kuin sara-alueella. Sara-alueelta
mainittujen rataseläinten lisäksi olen tavannut:
16 K. Siitoin, Sarajärven eläimistö.
Conochilus unicornis, Asplanchna Herricki, Synchæta pec-
tinata, Polyarthra platyptera, Plæosoma lenticulare, Monommata
longiseta, Dinocharis sp., Anuren cochlearis, Notholca longispina.
Kaikki edelliseltä alueelta mainitsemani åyriåiset, paitsi
Daphnia pulex, esiintyvåt tåltå alueelta ottamissani vesinåyt-
teissä. Niitten lisäksi elää täällä vielä koko joukko lajeja eri
äyriäisryhmistä; ne ovat:
Cyclops bicolor, C. affinis, Diaptomus gracilis, Heterocope
appendiculata; Sida crystallina, Limnosida frontosa, Diaphano-
soma brachyurum, Holopedium gibberum, Scapholeberis mucrona-
ta, Simocephalus exspinosus, Ceriodaphnia reticulata, Bosmina ob-
tustrostris, Chydorus latus. Leptodora Kindti, Cypridopris vidua
ja Cypris fasciata.
Hyönteisistä tapaa täällä kaikkialla järvessä yleiset, ve-
dessä elävät täysinkehittyneet ja toukat, joista ei erikseen tar-
vinne selkoa tehdä. Vielä ovat tältä alueelta mainittavat muu-
tamat kiini-istuvat eläinlajit: Hydra fusca, Ophrydium versatile,
Clathrulina elegans, joita tapaa ruo'on vedenalaisilla korsilla,
mutta koska suurin osa järven näistä muodoista elää keskisellä
alueella, etenkin lumpeenlehtien alapinnalla, teen niistä kaikista
selkoa tuonnempana puhuessani sen alueen eläimistöstä.
Ruo'osto tarjoaa järven vesilinnuille mukavan pesimispai-
kan. Pohjois- ja länsirannalle, missä ruo'osto on korkein ja
tihein, laittavat järven useimmat sorsat kesäkuun alussa pesänsä
ja sen lopussa tai viimeistään heinäkuun alussa näkee sorsa-
poikueita järvellä emäänsä seuraamassa.
3. Korte-alue. Suurimman osan järven tähän saakka tun-
netuista eläinlajeista olen löytänyt kortteikosta. Sen eläimistö
on erittäin rikas, ei ainoastaan yksilöitten runsaslukuisuuden,
vaan lajienkin puolesta. Osoittaakseni kuinka paljon eläinlajeja
yksi tämän alueen pintavedestä otettu näyte tavallisesti sisältää,
otan tähän seuraavan luettelon heinäkuun 7 päivänä v. 1905
tavatuista lajeista.
Chlamydomonas sp., Eudorina elegans, Volvox aureus, Di-
nobryon sertularia, D. stipitatum, Chrysosphaerella longispina,
Uroglena volvox, Peridinium tabulatum, Ceratium cornutum;
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 10. 17
Difflugia corona, Centropyxis aculeata, Euglypha alveolata;
Conochilus unicornis, Syncheta pectinata, Polyarthra pla-
typtera, Notops (pygmæus), Plæosoma triacanthum, Pl. lenticulare,
Taphrocampa annulosa, Mastigocerca bicristata, Dinocharis tetra-
ctis, Monostyla lunaris, Colurus bicuspidatus, Anuræa cochlearis
f. tecta, Polychætus subquadratus;
Cyclops Leuckarti, Canthocamptus staphylinus, Diaptomus
gracilis;
Diaphanosoma brachyurum, Scapholeberis mucronata, Ce-
riodaphnia pulchella, Bosmina obtusirostris, Ophryoxus gracilis,
Streblocerus serricaudatus, Acroperus harpe, Lynceus affinis,
Graptoleberis testudinaria, Alonella excisa, A. exigua, A. nana,
Peratacantha truncata, Chydorus celatus;
Stylaria lacustris, Plumatella repens (statoblast), Polynema
natans, Chironomus-toukkia, hydrachniideja y. m.
Kaikkiaan olen tåltå alueelta löytånyt mikroskopisia ja
melkein mikroskopisia eläimiä, lukuunottamatta kiini-istuvia
muotoja, yhteensä 78 lajia ja sellaisia koko järvestä 109.
4. Keskinen alue. Näitten kolmen edellisen kasvivyöhyk-
keen: sara-, ruoko- ja korte-alueen ulkopuolella, keskisellä
alueella, ei vesi ole vielä aivan vapaa, vaan läpäisee sen siellä
täällä kasvien rungot, jotka kohoavat pohjasta ja sen pintaa
peittävät niitten kelluvat lehdet. Vesi on täällä kuitenkin pal-
joa vapaampaa kuin muilla kasvialueilla ja siinä tavataan eläi-
mistö, joka suurimmalta osaltaan, enemmän kuin edellämainit-
tujen, muistuttaa kasvittoman alueen eläimistöä: täällä käyvät
vapaanveden eli n. k. limnetiset muodot yleisemmiksi ja run-
saimmiksi. Monet tällaiset lajit ovat samat kuin kortteikossa,
mutta yksilöluvultaan ovat ne paljoa runsaampia. Aina va-
paassa vedessä uivia, ei koskaan pohjalla oleskelevia eikä kas-
veihin kiinnittyneitä, olen tavannut seuraavat:
Eudorina elegans, Dinobryon sertularia, Hyalobryon ramo-
sum, Chrysospherella longispina, Uroglena volvox, Peridinium
tabulatum, Ceratium cornutum;
Conochilus volvox, C. unicornis, Asplanchna Herricki, Syn-
cheta pectinuta, Polyarthra platyptera, Plæosoma triacanthum,
2
18 K. Siitoin, Sarajärven eläimistö.
PI. lenticulare, Euchlanis dilatata, Anuræa cochlearis, Notholca
longispina;
Cyclops strenuus, C. Leuckarti, C. serrulatus, C. macrurus,
Diaptomus gracilis, Heterocope appendiculata ;
Limnosida frontosa, Diaphanosoma brachyurwm, Holope-
dium gibberum, Scapholeberis mucronata, Simocephalus exspino-
sus, S. serrulatus, Ceriodaphnia pulchella, Bosmina obtustrostris,
Chydorus sphæricus, Polyphemus pediculus.
Vapaasti uivien lajien lukumåårå on siis suuri tåsså
alueessa. Verrattain våhåinen on sitåvastoin yhtä usein va-
paasti uivien kuin kasveihin ja muihin vedesså oleviin esineihin
kiinittyvien tai pohjalta tukea hakevien luku. Tåsså alempana
mainittujen åyriåisten olen nåhnyt tåten menettelevån tarkas-
tellessani niitå elåvinå lasisessa vesisåiliösså, jolloin esim. Sida
ja Simocaphalus usein tarttuvat lasiseinåån kiini päässään ja seläs-
sään olevalla tarttumaelimellään ja muut äyriäiset uiskentelevat
veden alemmassa kerroksessa ja lepäävät usein pohjalla. Tällai-
seen elämäntapaan mukautuneita olen alueessa tavannut Dinocharis
tetractis, Salpina, Noteus 4-cornis, Sida crystallina, Simoce-
phalus vetulus, Ophryoxus harpe, Alonella excisa, A. exigua, Chy-
“dorus latus.
Paljon elää tässä alueessa sellaisiakin eläinlajeja, jotka
aina oleskelevat pohjalla tai ryömivät siellä kasvavien levien,
sammalten ja muitten hentojen kasvien välissä. Lukuisimpia
näitten joukossa ovat juurijalkaiset, sen jälkeen äyriäiset ja
rataseläimet. Mainitsen tässä vielä alueesta otetuissa pohja-
näytteissä tapaamani eläinlajit:
Arcella vulgaris, A. discoides, A. costata, Difflugia pyrifor-
mis, D. urceolata, D. acuminata, D. curvicaulis, D. lobostoma,
D. tuberculata, D. corona, D. elegans, D. constricta, D. umbili-
cata, Lecguereusia spiralis, Centropyxis aculeata, Euglypha al-
veolata;
Acanthocystis turfacea ;
Philodina, Rotifer, Cathypna luna, Monostyla lunaris, Co-
lurus bicuspidatus; Chetonotus maximus;
Vejdovskyella comata, Ripistes parasita, Stylaria lacustris;
Cyclops bicolor, Canthocamptus staphylinus;
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 10. 19
Streblocerus serricaudatus, Drepanothrix dentata, Campto-
cercus rectirostris, Lynceus affinis, L. guttatus, Graptoleberis
testudinaria, Alonella nana, Peratacantha truncata;
Cyclocypris levis, Limnocythere stationis; Asellus aguaticus.
Tarkastellessa sydän- ja loppukesällä kasvien vedenalaisia
osia, varsinkin lumpeen ja upukanlehtien alapintaa, näkee usealla
niillä jo paljainsilmin kiini-istuvan haaraisen sammaleläimen,
Plumatella repens'in. Samoin lumpeenlehtien alapinnalta koot-
tua limamaista ainetta tutkiessa näkee siinä järven kiini-istuvia
rataseläimiä, joista suku Floscularia on tärkein. Järvessä syys-
puoleen ihmeteltävän runsaasti esiintyvä Ophrydium versatile
muodostaa kasvien vedenalaisille osille aina kananmunankokoi-
sia, vihreitä limamöhkäleitä, jotka tavallisesti mainitun suurui-
sina irtautuvat alustaltaan ja painuvat pohjaan. Kaikki jär-
vestä tähän saakka löytämäni kiini-istuvat eläinlajit, olen
tavannut tässä alueessa; ne ovat seuraavat:
Codonocladium umbellatum, Clathrulina elegans, Vorticella
sp, Carchesium sp., Epistylis sp., Ophrydium versatile;
Spongilla lacustris, Hydra viridis;
Floscularia sp., Melicerta sp.;
Plumatella repens, Pl. fruticosa.
Tarkasteltuamme keskisen-alueen eläimistön jakaantumista
eri osiin aluetta ja sen lajien elintapoja, olemme tulleet huo-
maamaan että ne, samoin kuin koko järvenkin eläinlajit, voi
helposti elintapojensa perusteella yhdistää biologisiin ryhmiin,
joista vapaasti uivien ja kiini-istuvien ovat äärimmäisiä.
Eläimistön kokoonpano kasvittomassa alueessa 1905:nen vuo-
den kuluessa Minun tietääkseni ja seudun iäkkäiden henki-
löitten kertomuksen mukaan ei järvi koskaan, ei edes kvlmin-
pinäkään talvina ole kasvittomassa alueessa jäätynyt pohjaan
saakka, niin matala kuin se muuten onkin. Jäänpaksuus keski-
talven aikana näinä viime vuosina on vaihdellut 30—45 cm
riippuen suurimmaksi osaksi säitten kylmyydestä, mutta paljon
20 K. Siitoin, Sarajärven elåimistö.
myös jäänpäällisen lumikerroksen paksuudesta, johon taas puo-
lestaan vaikuttavat sademäärä talvella ja tuulet. Jaan alapin-
nan ja pohjan välissä on siis jään paksuimpanakin, eli 45 cm
ollessa, joka kuitenkin tapahtuu aniharvoin, ainakin 15 cm
korkea vesikerros, jonka lämpö vaihtelee O ja + 19 C. Tämä
seikka saattaa luulemaan, että joll'ei kaikki, niin ainakin suuri
osa sulan aikana pohjalla tavattavista eläinlajeista elää siellä
paksunkin jääkuoren alla. Kuitenkin olen talven aikana, jou-
lukuun alusta--huhtikuun alkuun, tavannut tältä alueelta ainoas-
taan seuraavat:
Arcella vulgaris, A. discoides, Difflugia pyriformis, D. acu-
minata, D. curvicaulis, D. lobostoma, D. tuberculata, D. corona,
D. elegans, D. constricta, Lecguereusia spiralis, Centropyxis
aculeata;
Dinocharis tetractis; Cyclops sp. (nuori), Canthocamptus
staphylinus; Chironomus sp.
Siitå puuttuvat kokonaan harvasukaiset, suuri osa ratas-
eläimiä ja kaikki kladocerit. Alueen vapaan veden eläimistö
vaihteli sulanaikana v. 1905 kokoomukseltaan seuraavasti:
Toukokuu'). Heti jään sulattua toukokuun alussa tavataan
täällä: Eudorina elegans, Acanthocystis turfacea, Syncheta pecti-
nata, Cyclops sp. (nuori) jr, C. serrulatus jr, Nauplius toukkia jr,
Holopedium gibberum hh. Kuun loppupuolella käy Eudorina
hr. Acanthocystista en tavannut enää koko vuotena, enkä Syn-
chetaa ennenkuin myöhemmin syksyllä, jolloin se taas ilmestyy
näytteissä. Nuoret Cyclopsit ovat muuttuneet runsaiksi. Naw-
plius hr, samoin Holopedium. Lisäksi esiintyvät seuraavat lajit
Volvox aureus jr, Asplanchna Herricki ih, Anuræa cochlearis hh,
Notholca longispina jh, Polyarthra platyptera h, Bosmina obtusi-
rostris ensikerran 17. V. r, Acroperus harpe 17. V. hh, Ce-
1) Runsaus-asteitten ilmaisemiseksi olen tässä kåyttånyt seuraavat ly-
hennykset:
jr = jokseenkin runsaasti, r == runsaasti, hr = hyvin runsaasti,
yk = yksitellen, 7h = jokseenkin harvinainen, Å = harvinainen, hh = hy-
vin harvinainen.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 10. 21
riodaphnia pulchella 24. V. hh, Diaptomus gracilis nuori 24.
V. or.
Kesäkuu. Eläimistön pää-osan tämän kuun aikana muo-
dostavat Holopedium, Bosmina ja Diaptomus, joitten lisäksi 13.
VI. ilmestyy Limnosida frontosa ja Heterocope appendiculata.
Naupliusta + kuun keskivaiheella, mutta ei löydy sitten enää
19 p. jälkeen otetuissa nåytteisså. Anurga pysyy jh, mutta
häviää sitten kokonaan täältä. Koko kuun ajalla tavataan No-
tholca yk. Asplanchna muuttuu keskivaiheella jr ja tavataan
r, samoin Polyarthra. Conochilus unicornis esiintyy ensk. 5. VI.
yht'äkkiä 7 ja muodostaa koko kuun ajalla Bosminan, Ho-
lopediumin, Limnosidun, Heterocopen ja Diaptomusen kanssa
plankton-eläimistön pää-osan.
Heinäkuun aikana muodostavat eläimistön pää-osan Bos-
mina hr, Holopedium hr, Limnosida r sekä Diaptomus hr, He-
terocope hr ja Conochilus, joka muodostaa lukuisten yksilöitten
kokoonpanemia yhteiskuntia. Yleisiä, vaikk'ei järin runsaslu-
kuisia, ovat Asplanchna ja Polyarthra. Ainoastaan kaksi ker-
taa nimittäin 7. VII. ja 23. VII. otetuissa näytteissä tapasin
Sida crystallinan.
Elokuussa ovat Bosmina, Diaptomus ja Heterocope kasvit-
toman alueen pintaveden eläimistön runsaimpana osana. Poly-
arthra pysyy edelleenkin yhtä yleisenä. Holopedium ja Conochi-
lus eivät enää ole niin runsaslukuisia kuin viime kuussa. A-
splanchna on kuun alkupuolelta saakka poistunut näytteistä, eikä
ilmesty enää koko vuonna. Ensikertaa esiintyy Dinobryon sti-
pitatum r ja ainoastaan tässä kuussa; samoin Ceratium cornu-
tum h, Nauplius 7 kuun alusta asti.
Syyskuu. Runsaslukuisena esiintyy Diaptomus gracilis ko-
ko syyskuun ajalla. Bosminaa on runsaasti kuun loppupuolelle
asti; ensikerran esiintyy 4 11 p. otetussa näytteessä, jossa
niitä oli ainoastaan yksi; © satuloittuna A 14 p. ja hr jo viittä
päivää myöhemmiu otetussa näytteessä; kuun lopulla on 3 yhtä
y kuin >. Heterocope on 11 p. 5,35’ ip. otetussa näytteessä hr,
samana iltana kl. 7,5 samasta paikasta otetussa näytteessä h.
22 K. Siitoin, Sarajärven eläimistö.
eikä sen jälkeen esiintynyt missään järvestä otetussa näytteessä.
Silloin tällöin runsaasti esiintyviä ovat Polyarthra ja Conochi-
lus, josta viimemainittu kuun lopulla ei muodosta enää yhteis-
kuntia, vaan esiintyy ainoastaan yksityisinä. Notholcaa olen ta-
vannut 2 yksilöä koko kuun ajalla. Alueelle uutena on Uro-
glena volvox h.
Lokakuu. Bosmina, jonka 7 on koko kuun ajalla yhtä
tavallinen kuin © ja Diaptomus esiintyvät runsaslukuisina ja
ovat koko eläimistön ainoana osana, joukossa harvinaisena ta-
vataan Polyarthra, Conochilus ja Uroglena. Lisäksi on 16 p.
tullut Syncheta pectinata, jota kuun lopulla on runsaasti.
Marraskuu. Niinkauan kuin sulaa kohtaa alueella on, ta-
vataan siellä Bosminan © ja 7 molempiakin r, viimeisen ker-
ran 7. XI. Diaptomus oli jr koko kuun ajalla ja vielä 24 p.
lumettoman 17 cm paksun jääkuoren alta otetussa näytteessä,
Syncheta ja Conochilus esiintyivät viimeisen kerran 7 p. jr, ei-
vätkä enää sen jälkeen.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 10. 23
Järven eläimistö systematisesti lueteltuna.
Protozoa.
Mastigophora.
Codonocladium umbellatum Stein. Elää lumpeenlehtien
alapinnalla.
Rhipidodendron splendidum Stein. Tata kiini-istuvaa sii-
malikoeläintä tapaa useimmin irtonaisena näytteissä. Järvessä
näkyy sitä löytyvän hyvin runsaasti.
Colacium vesiculosum Ehrbg. Tavallisesti Cyclops-lajeihin,
joskus Conochilus unicorniseen etupäällään kiinikasvettuneena.
Vapaasti uivana en sitä ole koskaan nähnyt.
Dinobryon sertularia Ehrbg. Sulan veden aikana saa sitä
silloin tällöin kortteikosta ja keskiseltä alueelta.
Dinobryon stipitatum Stein. Elokuun keskivaiheelta syys-
kuun alkuun asti esiintyy tämä laji runsaasti kasvittomassa
alueessa; etenkin saaren länsirannalla olevan suuren kiven vm-
päriltä sain sitä 5. IX. 05 joukottain. Ei muodosta sanotta-
vaa osaa järven planktonissa. Ainoastaan joskus olen nähnyt
sen kortteikosta otetuissa näytteissä.
Hyalobryon ramosum Lauterb. Olen tavannut ainoastaan
kahdessa näytteessä nimittäin: saaren länsipuolisesta salmesta
Potamogeton perfoliatusta kasvavasta paikasta 22. VI. 05 ja
järven länsirannalla olevasta kapeasta poukamasta Potamogeton
natansin — välistä otetuissa näytteissä, kummassakin niukalti.
Kuori värjäytyi metylen-sinisellä heikosti punasinertäväksi, on
värjäämättä melkein huomaamaton.
24 K. Sittoin, Sarajärven elåimistö.
Chrysospherella longispina Lauterb. Laji näkyy elävän
järvessä harvinaisena, koska olen löytänyt sitä ainoastaan kah-
desta kortteikosta otetusta näytteestä. Yhteiskunta, saatu 24.
V. 05, oli läpimitaltaan ilman lisäkkeitä 48 u.
Mallomonas cnfr. ploessli Perty. Tästä suvusta ja lajista
olen löytänyt ainoastaan yhden koteloituneen yksilön 1. I. 05
paksun jääkuoren alta järven eteläosasta kortteikosta. Kotelon
pituus 26 u.
Synura uvella Ehrbg. Elää harvinaisena ruo'ostossa.
Uroglena volvox Ehrbg. Tätä olen saanut kortteikosta ja
keskisestä alueesta harvakseen. Esiintyi säännöllisesti, mutta
niukalti kasvittoman alueen pintavedestä 14 syysk—7 lokak.
otetuissa näytteissä.
Eudorina elegans Ehrbg. Keväällä toukokuussa yleinen
sara-alueessa. Muissa kasvialueissa yleinen ja paikottain hyvin
runsaasti, esiintyvä sulanaikana syyskuun loppupuolelle asti:
vielä 21. IX 05 länsirannan kortteikosta otetussa näytteessä hr.
Tapasin toukokuussa kasvittoman alan planktonissa r, mutta
katosi sitten kesäkuun alussa kokonaan siitä, eikä myöhemmin-
kään enää esiintynyt. Kasvittomassa alueessa huomaa siis sel-
vän periodisiteetin tästä lajista. Saman on myös Wesen-
berg-Lund *) huomannut etenkin kolmessa tutkimassaan Tanskan
järvessä, joissa laji vv. 01 ja 02 esiintyi hyvin lukuisana kesäk.—
heinäk. Samoin Fric ja Våvra elokuussa Elbealueella. Elää
myös savi- ja mutahaudoissa.
Volvox aureus Ehrbg. Olen tavannut ainoastaan korte-
ja kasvittomassa alueessa. Edellisessä toukokuun keskipaikkeelta
syyskuun loppupuolelle paikotellen harvinaisena, syksyllä näin
*) C. Wesenberg-Lund. Studier over de danske soers plankton. Spe-
cielle del. Kjobenhavn 1904. sivu 92.
Fric u. Vävra. Untersuchungen iiber die Fauna der Gewässer Böh-
mens. Archiv d. Naturw. Landesdurchforsch. v. Böhmen XI. Bd. N:o 3,
sivu 82.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 10. 25
viimeisen kerran samassa nåytteessa kuin Eudorinan. Kevåållå
toukokuun lopulla kellui se kasvittomankin alan pintavedesså.
Elää samoissa savi- ja mutahaudoissa kuin Eudorinakin ja tava.
taan aina sen kanssa yhdessä.
Ceratium cornutum (Ehrbg) Clap. et Lachm. Esiintyy
kaikissa järven alueissa harvinaisena, sara-alueesta sain sitä kui-
tenkin ainoastaan toukokuun lopulla ja kasvittomasta alasta elo-
kuussa. Tästä lajista mainitsee Apstein 1), ettei hän sitä kos-
kaan ole limnetisena löytänyt. Mitatun yksilön pit. 143 w,
lev. 90 u.
Peridinium tabulatum (Ehrbg) Clap. et Lachm. Yhtäläi-
nen levenemisala kuin edelliselläkin vakosiimaisella ja tavataan
usein sen kanssa samassa näytteessä. Sen lisäksi elää se vielä
savi- ja mutahaudoissa. Pituus 45 u, leveys 43 u.
Sarcodina.
Difflugia pyriformis Perty. Suuruudelleen vaihteleva pää-
muoto sekä muunnos bacillifera ovat yleisiä kaikkialla järven, :
muta- ja savihautojen pohjalla. Muunos claviformis Pen. on
harvinaisempi. Penard?) eroittaa edellisen muunnoksen varsi-
naiseksi lajiksi D. bacillifera Pen. Tätä eroitusta ei minulla ole
kuitenkaan mitään syytä seurata, koska Sarajärvessä löytyy yk-
silöitä, jotka kuorensa muodon kautta ja siten että sen raken-
nukseen ovat käyttäneet yhä runsaammin piileviä, johtavat pää-
muodosta sen muunnokseen.
Difflugia acuminata Ehrbg. Yleinen runsaasti kaikkialla
järven, muta- ja savihautojen pohjalla. Muunnoksen umbilicata
Pen. olen tavannut harvoin päämuodon joukossa. Muunnoksen
pit. 202 u, lev. 90 4, päämuodon pit. n. 300, lev. n. 80 u.
Difflugia elegans Pen. Kaikkialla järvessä ja savihaudoissa,
niitten pohjalla. Olen tavannut yhdellä piikillä ja rosolaitaisella
1) C. Apstein. Das Siissvasserplankton. Kiel u. Leipzip. 1896 siv. 152.
2) E. Penard. Faune Rhizopodique du Bassin du Leman, Genéve.
1902. Sivu 230.
28 K. Stitoin, Sarajärven eläimistö.
3 yksilöä. Itäisen niemen rannalta 7. ja 15. VII. 05 kummal-
lakin kerralla yhden.
Arcella mitrata Leidy. Kortteikon 5. VI. 05 pohjalta,
kummallakin kerralla yksi.
Acanthocystis turfacea Cart. Elää paikottain yksitellen tai
harvinaisena kasvialueissa, sara-alueessa ainoastaan keväällä.
Kasvittomasta alasta olen sitä ainoastaan joskus saanut ja ker-
ran yhden eräästä pienestä savihaudasta.
Clathrulina elegans Cienk. Tätä sammalrikkaita vesiä ra-
kastavaa eläinlajia saa matalasta vedestä ja lumpeenlehtien ala-
pinnalta. Silloin tällöin tapaa pohjamudassa runsaasti sen irto-
naisia, verkkopallon muotoisia piikuoria. Läpimitta 112 u.
Ciliata.
Ophrydium versatile Ehrbg. Muodostaa syyskesällä kaik-
kialla järvessä kasvien, etenkin Potamogetonin lehdillä ja run-
goilla kiinni-istuvia limapalloja, herneen suuruisesta kananmunan
kokoisiin saakka.
Coelenterata.
Porifera.
Euspongilla lacustris L. Olen tavannut ainoastaan itäisen
niemen rannalla olevan ison kiven kyljellä.
Ephydatia Milleri Lbk. Rannalla, savihaudassa.
Cnidaria.
Hydra fusca L. Sarajärvessä ja savi- sekä mutahaudoissa
elää kasveihin kiinnittyneenä eräs Hydra laji, joka näyttää ole-
van ainoa tässä vesialueessa. Se on muodoltaan paksu ja lyhyt,
6 tuntosarvinen ja väriltään tumman ruskea. Ulkomuodostaan
päättäen on laji Hydra fuscu.
Acta Sucietatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 10. 29
Vermes.
Turbellaria. Pohjanäytteissä tapaa runsaasti rhabdoccela-
lajien tyhjiä munakoteloita. Järvessä eläviä lajeja en ole mää-
rännyt kuin yhden.
Dendrocoelum lacteum Oerst. Ei ole harvinainen puunkap-
paleilla järvessä sekä entisissä muta- ja savihaudoissa.
Oligochzta.
Vejdovskyella comata (Vejd.) Tämä yksipuolisesti saha-
maisista, pitkistä selkäsukasistaan helposti tunnettava laji elää
jotenkin harvinaisena järvessä.
Stylaria lacustris (L.). Yleisin kaikista jårven harvasukaisista.
Olen sen löytånyt muta- ja savihaudoistakin.
Ripistes parasita O. Schm. Ainoastaan muutamia yksi-
löitä olen nåhnyt keskisen alueen pohjalta otetuissa näytteissä.
Hirudinea.
Aulastomum gulo L. Meillå kaikkialla järvissä ja isommissa
låtåköisså yleinen hevosjuotikas elåå tässäkin jårvesså.
Herpobdella octoculata L. Järvessä harvinainen, eräässä
savihaudassa yleinen 19. V. 06.
Rotatoria.
Asplanchna Herricki De Guerne. Keväällä sara- ja korte-
alueessa paikoittain, sydänkesällä yleinen keskisessä alueessa.
On kesäk. puolivälistä heinäk. loppuun asti tärkeänä osana jär-
ven planktonissa.
Syncheta pectinata Ehrbg. Näkyy kuuluvan ainoastaan
järven syyseläimistöön koska kesällä ja keväällä en sitä tavan-
nut missään, vasta 21. IX ilmestyi se ensikerran kortteikosta
otetussa näytteessä ja on sittemmin yleinen kaikkialla järvessä
sen jäätymiseen asti.
30 K. Siitoin, Sarajärven eläimistö.
Polyarthra platyptera Ehrbg. Elää kaikkialla järvessä ja
muodostaa kesäk. keskivaiheelta marrask. alkuun asti tärkeän
osan vapaan veden eläimistössä.
Pleosoma triacanthum Bergendal. Oleskelee kaikissa
kasvialueissa. Yleinen etenkin keskisessä alueessa ja esiintyy
siellä joskus hyvin lukuisasti. Päinvastoin kuin Nurmijärvessä
on tämä laji täällä yleisempi kuin seuraava.
Pleosoma lenticulare Herrick. Elää kortteikossa joissa se
paikottain esiintyy joks. runsaasti ja keskisessä alueessa.
Taphrocampa annulosa Gosse. Oleskelee tavallisesti kort-
teikon ja keskisen alueen pohjalla.
Monommata longiseta Ehrbg. Tämän lajin olen tavannut
samoissa näytteissä kuin Taphrocampan.
Mastigocerca bicristata Gosse. On yleisimpiä järven ratas-
eläimiä. Elää kasvialueitten pohjalla, paitsi keskisessä, jossa
sitä en ole tavannut. Ruumiin pituus 0,27 mm, leveys 0,12 mm.
Sukasen pituus 0,22 mm.
Mastigocerca cornuta Eyf. Tähän saakka olen löytänyt
sitä ainoastaan muutaman kerran kortteikosta. Ruumiin pituus
0,487 mm, sen leveys 0,105 mm. Sukasen pituus 0,180 mm.
Mastigocerca capucina Wierz. et Zach. Tämän lajin olen
tavannut ainoastaan joskus suven aikana keskisestä alueesta
otetuissa näytteissä. Ruumiin pituus 0,264 mm. Sukasen pituus
0,112 mm
Dinocharis tetractis Ehrbg. On ainoa rataseläin, jonka
olen löytänyt paksun jääkuoren alta. Elää entisissä savihau-
doissa ja kaikkialla järvessä paitsi sara-alueessa, josta sitä tä-
hän saakka en ole tavannut. Ruumiis pituus 0,315 mm.
Polychætus subquadratus Perty. Tämän omituisen näköi-
sen rataseläimen, jonka myös Stenroos kertoo Nurmijärven hie-
tarannalta löytäneensä 15. VII. 97, sain minä 7. VII. 05, länti-
sen niemen edustalla olevasta kortepälvästä. Ruumiin pituus
0,115 mm., leveys 0,089 mm. Jalan pituus 0,026 mm.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 10. 31
Salpina brevispina Ehrbg. Elää kasvialueitten pohjalla
harvinaisena, runsaammin saa sitä mutahaudoista. Pituus noin
0,225 mm.
Salpina macracantha Gosse. Olen tavannut ainoastaan
harvoin lumpeenlehtien alta otetuissa näytteissä. Panssarin pi-
tuus 0,221—0,22 mm. Jalan pituus noin 0,072 mm.
Euchlanis dilatata Ehrbg. Kaikkialla rannoilla matalassa
vedessä lukuisasti. Pituus noin 0,360 mm.
Cathypna luna Gosse. Elää sulanaikana kaikkien alueitten
pohjalla runsaasti. Ihmeteltävää on ett'en jään alta otetuissa
pohjanäytteissä ole tätä järven yleisintä pohjarataseläintä ta-
vannut. Pituus noin 0,218 mm, leveys noin 0,155 mm. Varpaan
pituus 0,09 mm.
Monostyla lunaris Ehrbg. Hyvin yleinen järvessä sekä enti-
sissä muta- ja savihaudoissa, joissa kaikissa se elää lukuisana.
Colurus bicuspidatus Ehrbg. Pohjalla, etenkin Hypnumin
välissä kortteikossa hyvin runsaslukuinen. Mitatun yksilön pi-
tuus 0,091 mm.
Brachionus polyacanthus Ehrbg. Tämä harvinainen Brachio-
nuslaji, jonka Levander mainitsee löytäneensä savihaudoista
Skälörn'illa ja Stenroos kerran Nurmijärven kaislikosta, elää
Sarajärven kanssa leveitten suo-ojien kautta yhteydessä olevissa
savihaudoissa. Täällä elävien yksilöitten kuori on eniten Wier-
zejskin!) kuvaaman kalttainen. Viime mainittu tutkija on myös
tavannut sen pienistä vesilätäköistä Krakaun luota ja Skori-
kow ?) mainitsee löytäneensä lajin suosta. Brachionus polya-
canthus näyttää siis olevan etenkin pienten, mataloitten vesi-
kokoumusten asukas.
Noteus quadricornis Ehrbg. Kuuluu järven n. k. ,levå-
sekaisiin* eläinlajeihin ja tavataan poikkeuksetta Spirogyra-rih-
1) A. Wierzejski. Rotatoria (Wrotki) Galicyi. Krakowie. 1893. Tab.
VI. Fig 92.
2) A. C. Cropmko»». Rotatoria oxpectnocteh I. XappkoBa. XapbKOBb
1896. S. 242.
32 K. Siitoin, Sarajärven eläimistö.
mojen seassa sekä veden sisäisen Hypnum kasvullisuuden vä-
lissä. Panssarin pituus mitatulla 0,086 mm sen leveys 0,067 mm.
Anurea cochlearis Gosse. Sen olen löytänyt ainoastaan
silloin tällöin kortteikosta ja kasvittomasta alasta järvessä sekä
entisistä savihaudoista. Var. tecta, kortteikosta 17. V. 05;
forma macracantha (?) kortteikosta 24. V. 05. Muunnos tecta
ei kuitenkaan ole järvessä mikään kevätmuoto, vaan elää se
siellä takapiikillä varustettujen muotojen kanssa koko sulanajan
ja on tavallisempi kuin ne.
Anurea aculeata Ehrbg. Tästä lajistä olen löytänyt ai-
noastaan muunnoksen brevispina harvinaisena järvessä.
Notholca longispina Kellicott. On varsinainen plankton-
olio. = Erityistä mainitsemista ansaitsee sen esiintyminen tässä
pienessä Sarajärvessä, mutta puuttuminen paljoa suuremmasta
Nurmijärvestä.
Gastrotricha.
Chaetonotus maximus Ehrbg. Elää runsaslukuisena hen-
tojen kasvien, etenkin Hypnumin välissä kaikkialla järvessä.
Järvestä tähän asti löytämieni yksilöitten pituus vaihtelee 0,105
— 0,187 mm.
Bryozoa.
Cristatella mucedo Cuvier. Tåhån asti ainoastaan stato-
blastiensa kautta jårvestå tunnettu. Niitten låpimitta ilman li-
såkkeitå on 0,9 mm.
Plumatella repens. L. Elää kiinni-istuvana järvessä lum-
peenlehtien alapinnalla ja entisissä savihaudoissa puukappaleilla.
Sen statoblasteja, joitten pituus on 0,31 mm ja leveys 0,2 mm
olen nähnyt vuoden läpeensä näytteissä.
Plumatella fruticosa. Allm. On tähän asti tunnettu jär-
vestä ainoastaan statoblastiensa kautta, täysinkehittyneitä en ole
onnistunut järvestä löytämään. Koska statoblasteja tapaa näyt-
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 10. 33
teissä koko vuoden aikana, on hyvin luultavaa, että tämä sam-
maleläin asuu järvessä. Statoblastien pituus 0,31 mm, niitten
leveys 0,18 mm.
Mollusca.
Limnæa stagnalis L. Tämä meidän yleisin makeanveden
kotilo, joka ei tavallisesti puutu pienimmästäkään lammikosta,
elää runsaslukuisana tässäkin järvessä. L. ovata ja Planorbis
albus affinis elävät järvessä, muta- ja savihaudoissa sekä muu-
tamissa ojissa. Spherium corneum on ainoa järven simpukka-
laji ja elää yleisesti kaikkialla, etenkin rantavedessä, vaikka ei
niin runsaslukuisasti kuin edelliset.
Crustacea.
Copepoda.
Cyclops viridis Jurine. Tapasin ainoastaan kerran, ni-
mittäin 24. V. 05 kortteikosta otetussa näytteessä jotenkin har-
vinaisena.
Cyclops strenuus Fischer. On kaikkialla järven kasvi-
rikkaissa rantavesissä jotenkin lukuisa.
Cyclops Leuckarti Claus. Jotenkin yleinen kaikissa kasvi-
alueissa sulan aikana.
Cyclops bicolor Sars. Olen suvenaikana nähnyt sieltä
täältä järvestä otetuissa näytteissä, aina harvoja yksilöitä. Esiin-
tyi ensi kerran keväällä 24. V. 05 läntisen niemen rannan
ruo'ikosta otetussa näytteessä, jossa sitä oli yksi. Mittaamani
yksilön pituus 0,79 mm.
Cyclops serrulatus Fischer. Tämä yleisyyden mukaan
toinen järjestyksessä järven Cyclopslajeista elää rannikkovedessä,
etenkin kortteikossa ja keskisessä alueessa, missä se paikoin
esiintyy runsaastikin. Täysikasvuisen, munapusseja haalaavan
3
34 K. Siitoin, Sarajärven eläimistö.
naaraan pituus noin 1,26 mm. Sen leveys noin 0,47. Suurin
Jukumäärä munia pussissa 25. Löytyy jotenkin runsaasti enti-
sissä savihaudoissakin.
Cyclops macrurus G. O. Sars. Yleisin järven kaikista tä-
hän sukuun kuuluvista lajeista ja levinnyt kaikkiin kasvialuei-
siin, joissa se tavallisesti C. serrulatusen kanssa tavataan
yhdessä. Esiintyi ensikerran keväällä 17. V. 05 ruo'ostossa ja
kortteikossa; viimeisen kerran syksyllä 7. X. 05 ruo'ostosta
otetussa näytteessä, jossa sitä oli vaan yksi. Näkyy harvakseen
elävän kasvittomassakin alassa.
Cyclops affinis G. O. Sars. Löysin ainoastaan muutamia
kappaleita ruo'ostosta 9. V. 05.
Cyclops phaleratus Koch. Tähän saakka olen tavannut
lajin ainoastaan kerran, 17. V. 05 kortteikosta otetussa nåyt-
teessä. Pituus 0,9 mm, leveys 0,04 mm.
Canthocamptus staphylinus Jurine. Elää kaikkialla järven
pohjalla. Rakastaa etenkin Hypnum-kasvullisuutta, mutta asuu
myös muittenkin hentojen kasvien välissä. Olen tavannut kes-
kellä talveakin paksun jääkuoren alta otetuissa näytteissä, joissa
se on kuitenkin paljoa harvalukuisempi kuin sulan aikana ote-
tuissa. |
Diaptomus gracilis G. O. Sars. On hyvin yleinen ja run-
saslukuinen sulan aikana kaikkialla järven pintavesikerrok-
sissa. Keväällä elävät nuoret yksilöt matalassa vedessä sara-
alueessa. Sarakorsien korkeammalle kohottua ei lajia sittemmin
siellä enää tavata, mutta kyllä muissa kasvialueissa koko suven
läpeensä hyvin runsaasti. Muodostaa kesäkuun puolivälissä jär-
ven jäätymiseen asti suurimman osan kasvittoman alan pinta-
eläimistöstä. Munia tavallisesti 14.
Heterocope appendiculata G. O. Sars. Tällä eläinlajilla on
järvessä sama levenemisala kuin edelliselläkin, sillä eroituksella
vaan että sara-alueessa en sitä koskaan ole tavannut. Keväällä
esiintyy se hiukan myöhemmin ja syksyllä häviää aikasemmin;
tapasin viimeisen kerran 11. IX. 05; vertaa sivu 21.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica. 29, n:o 10. 35
Cladocera.
Sida crystallina O. F. Miiller. Naaras ilmestyi keväällä
ensikerran 17. V. 05 ruoko-alueesta otetussa nåytteesså, jossa
tåyskasvuisia oli yksi ja nuoria useampia. Yleinen ruoko-, korte-
ja keskisellä alueella koko sula-ajan, paikottain esiintyy se jou-
kottain. Tapasin 7. VII. 05 kasvittomastakin alueesta järven
eteläosassa otetussa näytteessä runsaasti ja 23. VII. 05 yhden.
Stenroos mainitsee tästä lajista, että sitä Nurmijärvestäkin ainoas-
taan poikkeustapauksissa löytåå limnetisenå. Minun mieleståni
ei Sida elintapoihinsa nåhden varsinaisesti elå vapaassa ve-
desså, vaan on se silloin kun sitå tapaa limnetisenå, jollain
tavoin joutunut sinne kasvialueista, jotka ovat sen oikeita
tyyssijoja.
Limnosida frontosa G. O. Sars. Naaras kasvittomassa
alueessa kesäkuun alusta heinäkuun keskipaikkeille Ar, siitä
saakka saman kuun loppuun r, muuttuu sitten harvinaisem-
maksi ja tapasin viimeisen kerran 11. IX. 05. Esiintvi sydän-
kesällä myös järven keskialueessa hr ja kortteikossa r. Ai-
noastaan kerran, 14. VI 05 tavattu ruo'ostossa jh. Munia ta-
vallisesti 5—6. Uros harvinainen koko suven aikana.
Diaphanosoma brachyurum Lievin. Naaras elää lukuisana
koko kesän kaikissa kasvialueissa, paitsi saravyöhykkeessä. Keski-
sessä alueessa on se yleisin ja esiintyy paikottain hyvin run-
saslukuisena "Tapasin myös muutamissa kasvittomasta alasta
otetuissa näytteissä kesäkuun puolivälistä syyskuun loppupuo-
lelle saakka, vaihdellen r—hh. 7 munaa. Uros ilmestyi 15.
VIII. 05. |
Holopedium gibberum Zaddach. Naaras kasvittomassa
alueessa hr koko kesän, kesäk. alusta syysk. alkupuoleen saakka,
tavataan sittemmin harvalukuisena ja viimeisen kerran 21. IV. 05.
Keskikesällä 7 myös ruo'ostossa ja keskisessä alueessa. Tavalli-
sesti 6 munaa.
Daphnia pulex De Geer. Erittäinkin on huomattava tä-
män lajin runsas esiintyminen järveen laskevissa suo-ojissa ke-
36 K. Siitoin, Sarajärven eläimistö.
väällä. Järvessä tapaa sitä ainoastaan paikottain sara-alueessa
ojien suussa.
Daphnia longispina O. F. Müller. Tämän lajin olen löytä-
nyt muutaman kerran edellämainitun joukossa.
Scapholeberis mucronata O. F. Mäller. Päämuoto ja sen
joukossa yhtä yleinen muunnos bispinosa De Geer ovat etenkin
kortteikossa heinäkuussa runsaslukuisia; tapasin täällä ensi
kerran keväällä 19. VI. 05 harvinaisena, viimeisen kerran ruo'os-
tossa 14. IX. 05 jh; kerran kasvittomassa alassa järven poh-
joispäässä IX. 04, satuloittuna ensikerran 14. IX. 05. Elää ylei-
sesti kaikissa tutkimissani muta- ja savihaudoissa.
Simocephalus vetulus Schoedler. Naaras yleinen sara-
alueessa. Joskus lummetta kasvavissa paikoissa. Elää harvinai-
sena savihaudoissa.
Simocephalus exspinosus Koch. Naaras elää harvinaisena
kortteikossa ja keskisessä alueessa.
Simocephalus serrulatus Koch. Järvestä olen tämän ai-
noastaan joskus saanut. Erityisissä savihaudoissa elää se hy-
vin lukuisana. Stenroos kertoo ettei hän tätä lajia monien ke-
sien aikana yhtäkään kertaa Nurmijärvessä huomannut. Yhtäk-
kiä 7 p. kesäk. 1897 löysi hän sen kaisla-alueesta sekä rannalla
olevasta lätäköstä. Pian se kuitenkin katosi eikä sitten enää
esiintynyt. Otaksuttavaa on että muuttavat vesilinnut olivat sen
muualta Nurmijärveen tuoneet.
Ceriodaphnia reticulata Jurine. Naaraksen olen tavannut ai-
noastaan joskus sara-alueessa ja silloin aina runsaasti Talvi-
munilla varustettuja ilmestyy jo heinäkuun lopulla.
Ceriodaphnia pulchella G. O. Sars. Naaras yleinen ruo'ikossa
ja kortteikossa sekä keskisessä alueessa. Tapasin 24. V. 05
ja 14. IX. 05, kummallakin kerralla yhden, järven keskellä kas-
vittomassa alassa. Satuloittuna esikerran 11. IX. 05.
Bosmina obtusirostris G. O. Sars. Niinkuin ylempänä jo
olemme tulleet huomaamaan, on tämä järven yleisimpiä eläin-
lajeja ja elää kaikissa sen kasvialueissa. Runsaslukuisimmin
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n.o 10. 37
esiintyy se kasvittomassa osassa ja muodostaa siinä kesäkuun
alusta myöhäiseen syksyyn saakka suuren osan pintaveden eläi-
mistöstå. Tapasin keväällä 1905 ensikerran 17. V. sara- ja
kasvittomasta alasta otetuissa näytteissä. Suurin lukumäärä
munia 13. o ilmestyi ensikerran 11. IX. 05. Satuloittu 9 19.,
IX. 05; talvimunan pituus 0,20 mm leveys 0,09—0,11 mm. Tässä
järvessä ilmestyy < ennemmin kuin keski-Ruotsin järvissä ja
niissä taas varhemmin kuin etelä-Ruotsissa. Mainitsemista an-
sainnee että tämä laajalti yli koko Suomen ja Skandinavian.
niemimaan levinnyt Bosmina laji puuttuu kokonaan Schveizin
ja pohjois- sekä keski-Saksan järvistä.
Ophryoxus gracilis G. O. Sars. Ruokoa ja kelluvalehtisiä
kasveja kasvavilla paikoin kesäk. alusta syyskuun puoliväliin
asti Q jy. Ilmestyi ensi kerran keväällä kortteikosta 17. V. 05
otetussa näytteessä hh. Tavataan tässä alueessa paikottain run-
saastikin ja yksityisiä aina syyskuun loppuun saakka. Munien
pituus noin 0,245 mm, leveys 0,143 mm.
Streblocerus serricaudatus S. Fischer. Elää sara-, ruoko-
ja kortealueitten pohjamudassa harvakseen, sekä savihaudoissa
lukuisasti. Talvimunien pituus 0,12 mm, leveys 0,10 mm.
Drepanothrix dentata H. A. Eurén. Tämä harvinainen
laji tavataan Sarajärvessä kasvialueitten pohjalla harvinaisena;
ainoastaan kahdessa, korte- ja keskisestä alueesta, 04 otetuissa
näytteissä oli sitä runsaasti. Elää myös kasvittoman alan poh-
jamudassa, saatu sieltä 19. VI. 05 kaksi yksilöä.
Eurycercus lamellatus O. F. Müller. Elää siellä täällä ran-
noilla sara-alueessa ja vesisammalten seassa tavallisesti aina
runsaslukuisena ja Canthocamptusen seurassa. Mitatun pi-
tuus 3,64 mm.
Camptocercus rectirostris Schödler. Tämä laji elää kaik-
kialla järven pohjalla harvinaisena.
Acroperus harpe Baird. Tavataan (©) toukokuun alusta
myöhäiseen syksyyn saakka kasvialueissa, joskus hyvin runsaasti
paikottain puuttuu se taas kokonaan. Kerran toukokuun 17 p
38 K. Siitoin, Sarajärven eläimistö.
05 kasvittomasta alueesta otetussa näytteessä harvinaisena.
Elää myös entisissä mutahaudoissa. Pituus noin 0,5 mm, leveys
03—0,4 mm.
Acroperus angustatus G. O. Sars. Edellisen lajin joukossa
harvinaisena. Kerran kesällä 04 kaakkoisrannan keskisestä
alueesta otetussa näytteessä jr.
Lynceus affinis Leydig. 9 asuu kaikissa kasvialueissa
toukokuun loppupuolelta syyskuun loppuun asti. Kortteikossa
näyttää se olevan lukuisin ja tavataan säännöllisesti kaikkialla.
Esiintyi ensi kerran keväällä 24. V. 05, viimeisen kerran syk-
syllä 21. IX 05 kortteikosta otetuissa näytteissä. Elää entisissä
mutahaudoissa.
Lynceus costatus G. O. Sars. Tämän lajin mainitsee Sten-
roos löytäneensä järvestä 04. Itse en ole sitä järvestä saanut.
Lynceus guttatus G. O. Sars. Olen tavannuut ainoas-
taan siellä täällä, nimittäin kortteikossa järven länsirannalla
24. V. 05 ja 5. VI. 05. Saaren etelärannalla 13. VI. 05 kus-
sakin näytteessä yhden. Saaren lounaisrannalla 19. VI. 05 jh
ruo'ikossa: itäisen niemen päässä 14. VI. 05 ja keskisessä
alueessa 9. VI. 05, kummassakin näytteessä yhden. Erään mi-
tatun yksilön pituus 0,285 mm, sen leveys 0,202 mm.
Graptoleberis testudinaria Fischer. Keväällä 1904 esiin-
tyi tämä laji vleisesti kaikissa alueissa, ei kuitenkaan missään
runsaasti. Vuonna 1905 tapasin sen keskisessä alueessa viisi
kertaa ja kortteikossa ainoastaan saaren etelärannasta 13. VI.
otetussa näyttessä, kaikissa näissä hh.
Alonella excisa Fischer. Levinnyt järvessä kaikkiin
alueisiin.
Alonella exigua Lilljeborg. Levenemisala sama kuin edel-
lisen lajin. satuloittuna ilmestyi ensi kerran 19. IX. 05 jår-
ven pohjoispään kortteikosta otetussa näytteessä.
Alonella nana Norman & Brady. Tämä pienin järven
kladocereista elää kaikkialla sen pohjalla. Joskus olen saanut
itsä joukottain näytteisiin esim. 21. IX. 05 kortteikosta. Q
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 10. 39
satuloittuna ilmestyi ensikerran 19. IX. 05. Olen tavannut sa-
vihautojenkin pohjalla.
Peratacantha truncata O. F. Miiller. Sen leveneminen
yleisesti kaikkialle järvessä sekä paikoittain hyvinkin runsas
esiintyminen niin hyyin kasvi- kuin kasvittomankin alueen poh-
jalla antaa leiman koko järvelle, osoittaen että se on matala
mutapohjainen. = Keväällä 05 tapasin sen ensikerran sara-
alueesta otetussa näytteessä, esiintyi ensiksi satuloittuna kort-
teikossa ja viimeisen kerran syksyllä samasta alueesta 21. IX.
05 otetussa näytteessä, jossa se oli hh. Näin & ensikerran
5. IX. 05.
Pleuroxus levis G. O. Sars. Tämän lajin olen löytänyt
tähän asti ainoastaan eräästä entisestä matalasta savihaudasta,
joka leveän ojan kautta on järven kanssa lähimmässä yhtey-
dessä. Pituus 0,73 mm.
Chydorus latus G. O. Sars. Tähän asti olen tavannut
lajin ainoastaan ruo'ostossa ja kortteikossa, kummassakin aluees-
sa vaihdellen jr—r. d’ saatu ruo'ikosta 7. XI. 05; sen pituus
0,31 mm, leveys 0,24 mm.
Chydorus sphæricus O. F. Mülller. Olen löytänyt kai-
kista kasvialueista niukalti. Naaraksen pituus on 0,31 mm ja
leveys 0,24 mm. Elää lukuisana entisissä muta- ja savihaudoissa.
Chydorus celatus Schödler. Silloin tällöin näkee tavalli-
sesti edellisen seassa erään samaan sukuun kuuluvan muodon,
jonka kuori on tiheästi nystyrikäs. Lilljeborg pitää tätä la-
jia, jolle Schödler on antanut nimen Chydorus celatus,
Ch. sphericus lajin muunnoksena. Koska tämä muoto kui-
tenkin niin paljon eroaa järven tyypillisestä C. sphæricusesta
eikä mitään väliastetta sen ja tämän välillä löydy, niin pidän
tämän muodon eri lajina. Mitatun yksilön pituus 0,29, sen le-
veys 025, mm.
Polyphemus pediculus de Geer. 0 esiintyi ensi kerran
keväällä 17. V. 05 ja pysyi koko kesän kaikkien kasvialueit-
ten, etenkin ruo'oston ja kortteikon, varsinaisena asukkaana
40 K. Stitoin, Sarajärven eläimistö.
joissa se joskus esiintyi joukottain. Tapasin myös kaksi kertaa
kasvittomassakin alueessa nimittäin 5. VI. 05, jolloin se sinä
kesänä esiintyi ensikerran munia kantavana ja 7. VII. 05, kum-
mallakin kerralla vaan yhden yksilön. Syksyllä näin sen vii-
meisen kerran 19. XI. 05 itärannalta matalavetisestä korttei-
kosta jääriitteen alta ottamassani näytteessä klo 8,,, a. p., jolloin
ilman lämpömäärä oli +6 C° ja veden lämpömäärä jään alla
+ 1 C9 Elää jotenkin lukuisana entisissä muta- ja savihau-
doissa. Talvimunan pituus on 0,22 mm ja leveys 0,19 mm.
Leptodora Kindti Focke. Tähän saakka olen järvestä
löytänyt tätä eläinlajia ainoastaan 12 yksilöä, joista 9 oli täy-
sinkehittynyttä ja 3 nuorta O:ta.
Eräistä näistä yksilöistä olen huomannut, että sukasten
luku saman yksilön toisen parin vasemman- ja oikeanpuolisessa
tuntosarvessa voi myöskin olla erilainen, eikä ainoastaan eri
yksilöitten tuntosarvissa, niinkuin Sandman?) on huomannut.
Ostracoda.
Candona acuminata Fischer. Läntisen niemenkärjen kohdalla
olevasta kortteikkopälvästä 14. VI. 05 otetussa näytteessä.
Cyclocypris lævis O. F. Müller. Olen tavannut kortteikon
pohjalla paikotellen. Pituus 0,66—0,69 mm, korkeus 0,31—0,37 mm.
Cypridopsis vidua O. F. Mäller. Tämän lajin olen löytä-
nyt ainoastaan ruoko-alueen pohjalta ja Typha latifoliaa kas-
vavasta matalasta savihaudasta. Pituus noin 0,67 mm.
Cypris fasciata O. F. Miiller. Tämä pitkäveteisen kuo-
rensa kautta helposti tunnettava raakkuäyriäinen löytyy järvessä
siellä täällä Sen olen saanut kortteikosta 13. VI. 05; ruo'os-
tosta läntisen niemen rannalta 22. VI. 05. Elää myös isoissa
Hypnunilla täytetyissä savihaudoissa. Kuoren pituus noin
14 mm.
1) Sandman, J. Alb. Några iakttagelser om Leptodora hyalina i
Finland. Acta Soc. pro f. & fl. fenn. XV. N:o 6. Sivu 7.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 10. 41
Cypria ophthalmica Jurine. Sara-alueesta 17. V. 05 löy-
sin ainoan kerran tämän Cypria lajin, jota oli vaan yksi siinä
nåytteesså.
Limnocythere stationis Våvra. Nain ainoastaan kerran
muutamia harvoja yksilöitä keskisestä alueesta tiheästi kasva-
vien kasvien välistä otetussa näytteessä v. 1904.
Isopoda.
Asellus aguaticus L. elää joukottain kasvi-alueitten pohjalla.
Insecta.
Diptera.
Veripunaiset Chironomus-toukat elävät runsaslukuisina
kaikkialla järvessä ympäri vuoden. Kesällä ovat matalat soiset
rantavedet ja muta. sekä savihaudat mustanaan sääskien (Cu-
lex) toukista ja koteloista, joista kehittyvistä sääskistä sitten
myöhemmällä saa kyllikseen harmia.
Pseudoneuroptera.
Alku- ja keskikesällä löytyy järvessä runsaasti sudenko-
rennoisten (Libellulidæ) toukkia, jotka kesäkuun keskivaiheella
alkavat kohota vedestä korsia myöten ylös ja muuttua täysin-
kehittyneiksi. Tällä ajalla voi yhdelle korrelle jäädä montakin
»nahkaa»; olempa löytänyt erään kortevarren, jossa oli 11 Li-
bellula 4-maculatan jälkeen jättämää toukkakuorta. Järven su-
denkorennoisia tutkin tarkasti kesällä 1902 ja löysin silloin seu-
raavat: Libellula 4-maculata L., L. rubicunda L., L. albifrons Burm.,
Cordulia metallica Linden, C. ænea L., Aeschna juncea L., A.
grandis L., Lestes sponsa Hass., Agrion najas Hanssen, enkä
sen jälkeen ole muita järven varsinaisina asukkaina tavannut.
Muista tämän ryhmän edustajista elää täällä Ephemera vulgata.
42 K. Siitoin, Sarajärven elåimistö.
Hemiptera.
Vesikasvien välissä matelee harvinainen vesiskorpioni Ne-
pa cinerea L., ja siellä sekä avonaisessa vedessä ui runsaasti
malluaisia, Notonecta glauca L., lisäksi Corixa preusta, Gerris
odontogaster ja G. rufoscutellata Latr.
Coleoptera.
Kovakuoriaisia on järvessä runsaasti. Tähän saakka olen
sieltä löytänyt seuraavat lajit, joista suurimman osan B. Pop-
pius ja U. Saalas ovat hyvåntahtoisesti määränneet:
Haliplidæ: Haliplus ruficollis De Geer, H. fulvus Fabr.
Dytiselde: Dytiscus marginalis L, Hyphydrus ovatus L.,
Hygrotus inwqualis Fabr. Hydroporus granularis L., H. pa:
lustris L., H. erythrocephalus L., H. umbrosus Gyll., yleisin, H.
palustris L., H. sp. Acilius sulcatus L., Rantus bistriatus Bergstr.,
Agabus congener Payk., Ilybius fenestratus Fabr., I. ater De
Geer., I. subeneus Er.
Helophoridæ: Helophorus granularis L.
Hydrophilidæ: Hydrobius fuscipes L., H. pieicrus Thoms.,
Laccobius minutus L., L. bipunctatus Fabr., Philydrus melano-
cephalus L., Ph. marginellus Er., Anacena variabilis Sharp.,
Helochares lividus Forst.
Hymenoptera.
Polynema natans Lubbock. Elää hyvin harvinaisena jär-
vessä, olen saanut ainoastaan kortteikosta haaviini.
Arachnoidea.
Hämähäkkiryhmästä voin tehdä ainoastaan muutamia huo-
mautuksia. Tavallinen vesihämähäkki, Argyroneta aguatica W al-
ckenaer ei puutu tämänkään järven rantavesistä. Samoin nä-
kee täällä erisuuruisia ja värisiä vesipunkkeja, Hydrachnide.
Acta Societatis pro Fauua et Flora Fennica, 29, n:v 10. 43
Tardigrada.
Järvessä elää Hypnum sammaleen ja muitten hentojen
vesikasvien välissä eräs Macrobiotus laji, joka (Lampertin seli-
tysten perusteella) lienee Macrobiotus macronyx Dujardin.
Vertebrata.
Pisces.
Kalat ovat edustetut vaan kolmella lajilla. Mutapohjaisia,
kasvirikkaita vesiä rakastavalle ruutanalle, Cyprinopsis carassius
(L.), on tämä järvi kuin luotu ja sitkeähenkisyytensä takia voi
se talven aikana, jolloin happimäärä vedessä on niukka ja ve-
teen on liuonnut runsaat määrät pahanhajuisia, kaasumaisia
mätänemistuloksia, menestyksellä taistella olemassa-olonsa puo-
lesta kaivautumalla järven erittäin pehmeään pohjamutaan.
Pyydyksillå saatujen kalojen pituus on tavallisesti 11—13 cm
turvasta pyrstön päähän, mutta löytyy järvessä vähän yli 20
cm pitkiäkin. Elää muta- ja savihaudoissakin. Järven kah-
delle toiselle kalalajille, kiiskille, Acerina cernua L., ja särjelle
Leuciscus rutilus L., josta suurimmat ovat olleet hiukan yli 20
em pitkiä, ei tämä taistelu olemassa olonsa puolesta aina on-
nistu, vaan nääntyy niistä säännöllisesti joku, usein suuretkin
määrät talven pitkään. Järven laskemisen jälkeen ilmoitetaan
särkien lukumäärän suuresti vähentyneen.
Amphibia.
Sammakkoelåimistå tavallinen sammakko, Rana tempora-
ria L., ja konna, Bufo vulgaris Laur. kutevat kevåållå jårven
ruohoisissa rantavesissä.
- n. . "rt TITT Li GERNE
- | - _. o. 1-70705 kid £208
- e ont — fortet Meer å -
| o. - Doll ah fertil cee
- . N Dur. Tel» 1 lT Demi: jän
Lo. na Tu tot 0 O MIIKKA Kuno
- | e ie 15. ch SLSR aE
- ee. ET L -. filen. Myers
DL! 1-10 sn Tee Så
CN S wel "TEILS ETISK ETA
tot lu Ih dd Jee L.
- 2 UU SETS oe EIET.
u... & FU 3202220 2 Ka
tt. == “EXTER Tat
- In - Sm em sine.
0. IP INS sur
7 _ . visriässä 09%:g0-
- era gl faller. min hr.
- rm ete] ogg < ”EXNSESee järven
+ et Tee > ofl fog > SSE 1285432 STADE
TG MESTE. Ca.
li sor” Lease sirinää
hoi ber at telt DLT th ja itasin
- : tar I SfE se <8 QR.
.- esse Sl TIT ast jäkeen
. - - tS il sel 7. meisen
Warns
2 ETT Å reeola
a as al set - :° ov itty sarnıkko-
ACTA
SOCIETATIS
PRO FAUNA ET FLORA FENNICA.
30.
ACTA SOCIETATIS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA, 30, N:o 1.
CONSPECTUN FLORAE FENNIGAR.
SCRIPSIT
HJALMAR HJELT.
VOL. 111. DICOTYLEDONEAE:
PARS 11. CARYOPHYLLACEAE—RESEDACEAE,
Typis impr. 1957 04—19= 06.
HELSINGFORSIAF.
EX OFFICINA TYPOGRAPHICA »HANDELSTRYCKERIET».
1906.
Vol. I. Pars I—III Actis Soctetatis pro Fauna et Flora
Fennica V continentur.
Vol. IT ibidem NNI N:o 1.
Cum Conspectum florae fennicae conficere incepi, perpaucis
tantum, si cum toto compares numero, operibus et divulgatis
et manu scriptis loca natalia stirpium tractabantur. Quae cum
ita essent, mihi optimum factu videbatur haec loca in opere
meo referre, ut indices plantarum quam integerrimos redderem.
Cum vero id tantum agerem, ut explicarem, quam late singulas
stirpium species in Fennia dispersas esse constaret, loca natalia
nisi ut additamentum distributionis non tractavi; quam ob rem
omnia quae indicibus plantarum de hac re continentur reddidi,
quae inprimis Norrlin et alii de sola hac re divulgaverunt om-
nino non attuli.
In plurimis fere operibus de distributione plantarum postea
divulgatis cum loca natalia plus minus integra commemoraren-
tur, hanc rem separatim tractandam esse statui. In hac igitur
parte operis mei loca natalia ab his auctoribus commemorata
non attuli, nisi quantum ad distributionem plantarum inprimis
rariorum explicandam aptum esse mihi visum est. Non autem
necesse esse censui, quae in libris ante a. 1890 (aut 1891) di-
vulgatis et in manu scriptis exstarent et quae in opere meo ex
lis iam attulissem delere. Restat ut indices. in quibus loca
natalia commemorantur, quamvis in hac parte operis mei ple-
rumque non sint allata, enumerem: Axels. Putk., Bergr., Caj.
Kasvist., Flinck, Günth., Hult Lappm., Häyr. Stud., Keckm.,
Laur. Växtf., Leiv., Meinsh., Norm. Fl. Spec., Renv., Stenr. ').
Etiam in operibus manu scriptis loca natalia afferuntur, velut
Bergr. Ant., Borg Tiet., Enw., Hann., Knabe Fört., Wecks. !).
') Litteris inaegualibus, quanta integritate loca enumerentur, reddere
sum conatus.
Caryophyllaceae.
Silene inflata Sm.
Tota fere Fennia et Lapponia plerumque satis frequen-
ter (interdum frequenter, interdum passim aut rarius) inve-
nitur. Usque ad reg. subalpinam inferiorem procedit, sed
in vicinitate orae Maris glacialis nondum visa est.
Kalm; in arvis arenosis st fq: Prytz; in ruderatis, agris,
pratis, pascuis per totam Fenniam usque ad Lapponiam subal-
pinam: Wirz. pl. off.; maxima pars Fenn. et Lapp.: Fries; in
Europa fq: DC. Prodr. I p. 368; Eur. omn.: Nym. Consp. p. 88;
Lapp. Fenn.: Girke p. 285—286 nomine S. venosa (Gilib.) Asch.,
vide etiam Led. I p. 304.
Al. (p): Bergstr.; st fq: Bergstr. Beskr.; (st r?) Brändö
Thorsholma etc. in agris: Bergr., cfr sub Ab. — Ab. (st r?)
enum.: Bergr.; fq: Zett. & Br.; st fq: Renv.; p: A. Nyl.; st fq:
Sand. et Sel.; fq: Flinck et Wecks.; st fq — p enum.: Caj. Kasvist.,
cfr 1. c. p. 138. — Nyl. p: His. et W. Nyl.; st fq: Stenr.; fq:
Sel. Ö. Nyl.; [Hogland] (r): Brenn.; Hogland Suurkylä: Sælan
in Medd. XXV p. 76. — Ka. Lavansaari (H. M. F.): Brenn.;
enum.: Linden. — Ik. st fq: Malmb.; [inter plantas freguentissi-
mas totius territorii: Meinsh. p. 53, vide etiam Fl. Ingr. p. 159—160|.
Sat. p: Malmgr. et Hjelt. — Ta. st fg: Leop., Asp. & Th.,
Norrl. s. 6. Tav. et Wainio Tav. or.; fq: Bonsd. — Sa. fq [in
Typis impr. "|, 1904.
2 Silene inflata.
tota Savonia]: E. Nyl. & Chyd.; p: Hult. — KI. st fq: FI. Kar.;
fq: Hann.; st fq—fq: Hjelt. — Kol. p in agris reg. silv. et
coll.: Elfv. |
Oa. p: Malmgr.; Vörå in pag. Andiala: Laur. Våxtf., vide
eliam infra. — Tb. st fq: Broth. — Sb. Leppävirta haud in-
freqvens: Enw.!; p: Mela. — Kb. fq: Brand. et Eur. & H.; st
fq hic illic per totum territorium (semper) parce: Axels. Putk.;
st fq: Wainio Kasv. — Kon. st fq — fq in toto territorio: Norrl.
On., vide etiam Giinth. p. 34.
Om. Alahärmä: Laur. Växtf.; st fq: Hellstr.; p: Tenn. —
Ok. st fq in toto territorio: Wainio Kasv.; st fq: Brenn. Obs.
— Kp. st fq in toto territorio: Wainio Kasv.
Ob. fq in agris: Jul. p. 283; fq, Liminka: Brenn. Obs.;
(fgg): Leiv.; st fq: C. Brand.; fq in plagis cultis territorii: Keckm.;
[st fq: O. R. Fries]; fq: Hjelt & H. — Kuus. st fq in toto terri-
torio: Wainio Kasv. — Kk. st fq in toto territorio: Wainio
Kasv.; Kouta (J. Fellman), Knjäsha (Karsten): N. I. Fellm.; Kouta-
järvi et Knjåsha: Mela PI.
Lapp. fenn. fq in toto territorio: Hjelt & H.; in cultis
fq, in agro relicto aediculi cuiusdam prope templum copiosis-
sime provenit: Blom Bidr.!; per partem silvaticam et subsilvati-
cam omnium Lapp. fq: Wahlenb. p. 122 nomine Cucubalus
Behen; fq: Fellm. Lapp.; st fq ad praedia, sed ad pagos Lap-
ponum non visa: Hult Lappm.; fq in Kemijarvi, verisimil:ter
etiam in Kuolajårvi et Sodankylä, Inari ad Törmånen et Kyrö
in regione coniferarum mixtarum fq, obvia etiam ad Koppelo
et in insula lacus Inari prope Tablusaari in regione pinifera:
Wainio Not., cfr 1. c. p. 10; Inari: E. Nylander & M. Gadd!;
in pago Kyrö copiose, Toivoniemi! et Muddusniemi parcius:
Kihlm. Ant. — (L. ent. reg. subalp. et silv. fq: Læst.; Linden
Bidr. non enumerat.]
Lapp. ross. p: Fellm. Ind.; ad pagos Mari albi, Varsuga
(Selin |): N. I. Fellm., cfr 1. c. p. XLII et vide Beket. p. 550;
Ponoj: Mela PI. et herb.; reg. silv. r cop. ad habitaculum recens
fennicum ad ostium fluvii Nuotjok: Linden Ant.!
Oa. Vasa ängkvarn fq, ymnig 1883—85 i Vasa hofrättspark: Lau-
ren i Medd. XXII p. 37 och 42. — Från Ostfinmarken föreligger ingen
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 3
senare uppgift: Blytt p. 1062. (Arten upptages alldeles icke därifrån:
Norm. FI. Spec.)
Af de manga former, som uppräknas t. ex. hos Girke 1. c, är mig
veterligen endast var. litoralis omnämnd från flora området (se nedanför);
dessutom beskrifves f. dioica: Brenn. Flor. p. 67.
Silene inflata var. litoralis Rupr. !).
Passim — satis raro in litoribus Maris baltici sinuumqve
eius provenit; ad septentrionem versus nescio an freguen-
tior sit.
Ad litora Sinus bottnici inter Tornoam [et Luloam] vul-
garis: Fl. Lapp. p. 142 nomine Cucubalus Behen y, cfr FI.
Suec. p. 148 et Linné Iter Lapp. p. 181; in ripis maritimis are-
nosis p: Prvtz, cfr Led. I p. 305; Lapp. Fenn.: Giirke p. 289
nomine S. venosa q litoralis (Rupr.) Girke.
Al. (r): Bergstr.; st fq in maritimis: Bergstr. p. 5; (st r)
Vårdö, Föglö: Bergstr. Beskr.; Vårdö: Tengstr.!; Geta Ranko-
skär: Hult ann.; Kökar Långskår, Idö: Arrh.; haud infreqvens
in taeniis: Laur. Fört., spec. e »Seglinge klobben» in Delet!;
st fq — fq in litoribus par. Iniö, Brändö et Kumlinge, in formam
typicam transiens: Bergr., quem |. inspicias, spec. recedens a
Brändö in scopulo ad meridiem versus a Koskenpääl, vide etiam
Prim. p. 65. — Ab. p: Zett. & Br.; Pargas port (af Schultén):
Arrh. Ann.; Hangö: Sand. et Hisinger!; Mietois st r ad litora
ad Tervois et Pyhåranta spec. solitaria: Caj. Kasvist.; in H. M. F.
adsunt etiam nonnulla alia spec. — Nyl. in taeniis ad Ekenäs
Paitskär praevalens in litore [»intager ett framstående rum i
strandvegetationen»]: Häyr. Ber.; Karis in taeniis Hummelskäret:
His. p. 58; p: W. Nyl.; Helsinge et Esbo praecipue in taeniis
exterioribus complur. locis: Kihlm.; ad Helsingfors compluribus
locis: Sel. ann.; p in maritimis: Sel. Ö. Nyl., spec. e Pyttis
Tuuskas!; Lovisa Lökholmen (I. D. Iverus): Medd. XXIV p. 21;
[Hogland] in litoribus r, Tytärsaari!: Brenn. — Ka. Haapasaari!
st fq: Salan in Medd. XXV p. 79; Lavansaari (E. Nyl. Ber.):
Brenn.; Virolahti ad Hailila et ins. Pitkäpaasi: Seel. herb.; Träng-
1) Silene maritima auctt. (exc. Hellstr.) fere omnium ante 1879.
4 Silene inflata.
sund: alumn. A. Berg in dupl.! — Ik. in taeniis Viburgi (E.
Nylander): FI. Kar. p. 189 [ad Björkö spectat]; r Kakki, Björkö
Vasikkasaari (E. Nylander): Malmb.
Sat. (fq) in taeniis [»hafsbandet>]: Malmgr.; par. Björne-
borg p ad mare in litoribus lapidosis et rimis: Häyr.
Oa. fq in taeriis: Malmgr.; p in litoribus, in Ovarken tan-
tum in Trutö ad orientem versus a Björkö: Laur. Vaxtf., cfr
l. c. p. 15. | |
Om. fq ad mare: Hellstr.; fq ad litus: Tenn.
Ob. st fq ad oram maris: Brenn. Obs.; Oulu (r) Hieta-
saari: Eberh.!; in litoribus arenosis fq tota reg. maritima, ad
viam publicam inter Kemi et Simo satis longe a litore maris:
Keckm., cfr |. c. p. 13; Kemi (!) fq: Jul. Fört. p. 102, cfr M.
Castrén p. 334; Torneå: Soldan!, cfr Fi. Lapp. etc. (vide supra).
Enligt Fl. Ingr. p. 158 och 159 och Koch Synopsis p. 112 år Silene
maritima från Östersjön och Finska viken [liksom vål åfven det mesta
af denna formkrets från Bottniska viken] ej Witherings art, utan Silene in-
flata 8 litoralis Rupr. 1. c. Den äkta S. maritima tyckes däremot, så vidt
man af pressade exemplar kan bedöma, förekomma vid Ishafvet, jfr Bot.
Not. 1879 p. 103.
Silene inflata * maritima With.
Spontanea vix nist ad Mare glaciale invenitur.
Lapp. or. (lit. Kola): Nym. Suppl. p. 51; Lapp.: Girke p. 285.
Li. in litoribus maris [Nordlandiae et] Finmarkiae p:
Wahlenb. p. 122 nomine Cucubalus Behen B maritimus, ad
territorium nescio non spectet, vide infra.
Lt. Vaidoguba: E. Nylander & Gadd!; inter Subovi et
Vaidoguba in fissuris rupium: Brotherus!, cfr Broth. Wand. p. 13.
Vide ceterum sub S. inflata var. litorali.
Norra Finl. och större delen af Lappl.: Fries; uppg. hänför sig san-
nolikt, sä vidt man nu vet, dels till den äkta S. maritima, dels till S. inflata
var. litoralis. Detta gäller äfven: »allmän pä Ishafvets och hela vestra
Skandinaviens kuster, ej funnen vid södra och mellersta Östersjön, men
väl i Haaparanta skärgård»: Th. Fries 1864 p. 57. — Sat. Räfsö barlast-
plats (Karin Schildt): Lindb. comm. — Om. Yxpila, Harrbäda udd: Krank
p. 11. — Ob. Oulu p steniga hafsstränder [6 Kivin. R. Merens.>]: Leiv.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 5
— Då uppgifterna från Om. och Ob. härstamma från senaste tid, och
förekomsten af denna form vid norra delen af Bottniska viken ingalunda
är osannolik, har jag velat fästa uppmärksamheten vid dem; dock torde
närmare undersökning ännu vara af nöden. De äldre uppgifterna om
S. maritima (före 1879) har jag däremot, såsom ofvan framhållits, anfört
under S. inflata var. litoralis. — Li. Det bör framhållas, att Gärke p. 289
anför Wahlenbergs Cucubalus Behen 3 maritimus under S. venosa q litoralis
'Rupr.). Emellertid upptager Norm. Fl. endast S. maritima från nordliga
Norge, hvarföre jag ansett mig böra föra uppgiften till sistnämnda art.
Denna upptages från Ostfinmarken af Lund p. 76 äfvensom af Blytt p.
1062 och Hartm. p. 229, men i Norm. Fl. Spec. p. 188 anföres icke någon
uppgift från Sydvaranger.
Silene rupestris L.
In Fennia media usgue ad 66° 10' lecta, guamvis
non in omnibus plagis proveniat, sed in Alandia et in Fennia
orientali nondum visa est. In nonnullis plagis partis au-
stralis passim — satis freguenter inveniri indicatur; ceterum
vara est.
Kalm; in montosis Finl. austr. st r: Prytz; Scand. (cum
Fennia) exc. etiam Lapp. plur.: Nym. Suppl. p. 53.
Ab. p: Zett. & Br.; sacell. Kakskerta Brinkhall in monte
»Nunneberget»: Sel. herb.; Pargas p: Arrh. Ann.; Sagu: Nikl.!;
Kimito Dahlsbruk p in montibus ad orientem versus sitis: Hayr.;
Halikko Toppjoki: U. Collan!; Uskela Karlberg: K. E. v. Bons-
dorff!; (Muurila] st fq, Nummenahti, Haukkamäki, Varesmäki
et aliis locis cop.: Renv.; Tenala Karsby: W. Bruncrona!; Lojo
(1) compluribus locis: Lindb. comm; p: Sel.; Vihti st fq: af Hallstr.;
st fq hic illic cop. in montibus apertioribus p in jugo Lojo: Flinck,
cfr W. Nyl. p. 34 et 204; (r) Pusula Ikkala Kotojärvi in ru-
pibus litoralibus, ad Iso-Muslampi in Hyypiö, Arima Haukka-
mäki: Wecks.; [Mynämäki et Karjala] in montibus adesis [»rapa-
kivi vuorilla»] fere omnibus proveniens p—st fq et saepe
cop., austro-occidentem versus rarescit et tandem deest, enum.:
Caj. Kasvist., cfr I. c. p. 7, 141 et tabulam geographicam eius-
dem, spec. e Karjala Kalilal; Sand. non enum. — Nyl. par.
Ekenäs Busö et Tvärminne: Håyr.; st fq: His.!; Kyrkslätt
Sundsberg! prope Hvitträsk: Kihlm. ann.; Kyrkslätt Värnäs! et
6 Silene rupestris.
Smeds!: Brenner; Kyrkslätt cop. in montibus circa Hvittråsk ex.
gr. Goddarsböle, Fasa, Furunås: Sæl. ann.; Esbo Urberga in
monte alto Urberget: Gadol.; [Nurmijårvi] rr in rupe quadam
a praedio livars ad septentrionem versus sita parce (K. E.
Lindroos et A. Järvi): Stenr.; st r: W. Nyl.; in Degerö Jollas
(Ilmoni!): Sel. ann.; Thusby r: Åstr. & H.; Borgå r prope Gren-
nås: Sæl. Öfvers.; p praecipue in reg. orientali, Elimåki: Sæl.
& Str. — Ka. p in reg. montana: Sel. Ö. Nyl.; Fredrikshamn
(Qvist): Fl. Kar. p. 189; inter Fredrikshamn! et Viborg: Rupr.
Diatr. p. 22, cfr Fl. Kar. I. c.; Vehkalahti: Sel. & Str.!; Viro-
lahti ad pag. Virojoki: Sæl. herb.; r Jååski Kårkkåålå in mon-
tibus ad ripas lacus Jååskjårvi: Lindön!; Blom non comm. —
Ik. Lindberg in parte fennica non vidit nec Malmb. comm;
[Parkala ad viam publicam: Flinck!; Meinsh. autem non comm.].
Ta. [Kalvola] r ad viam publicam opp. Tavastehus versus:
Knabe Fört.; Luopiois prope templum in montibus ad Haltian-
selkå, Pålkåne in promontorio Uutena (Zidbåck): Leop.; [Tava-
stehus] r ad Aulango: Asp. & Th, Iitti austr.: Sal. & Str.!;
Hauho: M. Gadd!; plur. loc. in primis in parte septentr.-or.: Norrl.
s. 6. Tav.; ad rupes et montes secundum septentr.-orientalem
partem lacus Vesijårvi et ad Vååksy, etiam in terra glareosa:
Norrl. ant.; Hollola Upila: G. Björkstén!; [Asikkala] Urajårvi:
Wainio herb.; Nastola: K. A. Lindbäck in Mela herb.; Sysmå
Påjåtsalo in summo cacuminel et Luhanka Markula!: Unon.;
Sysmä Majave: K. W. Rengqvist!; (par. Gustaf Adolf] r Putki-
järvi: Bonsd.!; Jämsä Soravuori et ad Niemola et Ohasvuori:
Hult coll., spec. e Jämsä iam legit Nikl.!; (p): Wainio Tav. or.;
Korpilahti Paljakkavuori: Gadol. — Sa. Valkiala st fq: Hult
Fört.; Valkiala: H. Melander in herb. lyc. n.; Taipalsaari fg in
insulis partis australis lacus Saimaa: A. Arppe!; Villmanstrand
Tuosansaari: alumn. Savander!; Lappvesi Parkkarila in rupibus
lacus Saimaa: Salan!; Nyslott in insula Simuna: Budden.
Tb. st r Viitasaari plur. loc.: Broth., spec. ex » Etelävuori»!
— Sb. [Leppävirta] r Leppäsalo prope Rengaskallio et in in-
sula guadam lacus Niiralanjärvi inter insulas Niirala et Pönkä:
Enw.; Rautalampi Lassila: L. M. Runeberg! et E. Nyl. & Chyd.!;
r: Mela, spec. in herb. e Kuopio Räimä; Kuopio (!) Kumpusaari
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 7
et sat cop. ad Ukonlahti prope serratrinam Mustinlahti: Buddén;
Kuopio non tantum in his locis, sed etiam in Vanunvuori 1890:
Buddén in litt.; Pielavesi: Lundstr. — Kb. Nurmes ad Pyssyn-
vaara et Kopras: Wainio Kasv., spec. e Lipinlahti Pyssynvaara!
Kuus. Rukatunturi: Nyberg!, cfr Wainio Kasv.; Pyhä-
vaara: Brotherus & F. v. Wright!
Största delen af Finl. och Lappl.: Fries; Lapp. fenn. . . . alp.: Gürke
p. 53; hvad finska Lappmarken angår, är artens förekomst därstädes högst
osäker, ehuru den nog finnes i öfriga Lappmarker. — Om. Toholampi:
realskoleeleven A. Gebhard!; uppgiften behöfver bekräftas. — [L. ent.
Kilpisjärvi [Kilpisjaur] (Deutsch): Fellm. Lapp., jfr bl. a. Led. I p. 316—
317; ehuru icke alldeles osannolik, förefaller dock uppg. mindre trolig, då
Læst. ej omnämner arten. Anmärkas bör, att den upptages Pajala fler-
stådes: Backm. & H. p. 112; se åfven Bot. Not. 1883 p. 209.]
Hult (se under Ta.) och Caj. Kasvist. p. 141 framhålla. att arten
förekommer i rapakivi-områdena af de resp. trakterna. — I Ab. Pargas
nämnes, att den förekommer på sterila granitberg, men ej iakttagits på
kalkbergen: Arrh. Ann.
Silene armeria L.
In hortis colitur et rarn efferatur.
»Hinc inde ... subspont., ex hortis disseminata»: Nym. Consp. p.
89; odl. o. förvildad: Brenn. Flor., jfr äfven Mela Kasv. III, Alc. III o. s. v.
— Sat. Karkku Järventaka, par år förvildad i trädgården, men numera
utgången: Hjelt. — Ta. r (Tavastehus) »p& en åker i närheten af Rapa-
mäki (!) gård, enligt all sannolikhet förvildad»: Asp. & Th.; Tavastehus pä
en äng vid Sommarnöje: O. Collin!; Lammi eff.: Nordstrém!, jfr Norrl.
s. 6. Tav. — Ob. Uleåborg [Oulu] Korkeasaari: Mela herb.
Silene anglica L.
Semel multos ante annos observata est.
Kon. »epontaneam observavi in hortis ad Kenjärvi»: Fl. Kar. p. 189;
»procul dubio efferata»: Trautv. Incr. p. 110.
Denna form föres af Giirke p. 292 såsom varietet under S. gallica L.
Äfven några andra arter af detta sligte odlas eller hafva odlats i
Finland, se t. ex. Medd. XXV p. 13.
Utom S. anglica och S. muscipula, om hvilken senare se längre fram,
förekomma ett par andra arter af slägtet tillfälligt i landet och äro äfven
representerade i H. M. F:s ruderatsamling. Sä upptages: S. gallica L.
& Sec gaa
keriastriatser r Ab Pargas Nyl Hesinzfors Sörnäs. Ale II] — Ob.
UwdZeez Zariız H:cgt.. Bear (fs, jfr Brenr. Flor. — Arten omnäm-
mes ske Sreg somrar»: Ecr mn. exe. ... Scand: Nym. Consp. p. 97.
— Lå tober Solve L
S as L Sm Ab Lojo Monsoia på oilad äng 1895, men af
kort varsatygtet Limiberz i bref — Tiisälligt införd Sb. Jorois Järvi-
kviä Av. GL Ec). senare mekielanien har arten funnits därstädes åtm.
IS sei 1992 men år numera utzånsen: Lindberg i bref.
S. dwhetems Ehrh. — Nyl. Heisingfors Djurgården vid Diakoniss-
anstalten 191: Limib herb — Sb. Jomis Järvikviä Rautahovi på odlad
ang: N. Molander: och Lindberg i bref. jfr Lindb. Enum.
Silene aeaulis L
In summis Lapponiae partibus. unde rarius tantum
desveridit. freguenter procenit
In alpestmbus Utsjoki: Prytz: maxima pars Lapp.: Fries;
Lapp. . . - alp.: Nvm. Consp. p. 93 et Gärke p. 302, vide etiam
DE. Prodr. I p. 367 et Led. I p. 303.
Li. per universum alpium jugum omnesgue alpes mariti-
mas usque in ipso Nordcap vulgatissime omnium . . extra
altiores aipes . . . haud crescit, nisi unico loco in litore lacus
Mandojåvri Mandujauri ad templum Utsjokense lecta: Wahlenb.
p. 122 0. 123. efr I. «. p. XVII et XXXIV; ad flumina Utsjoki
et Tana fy cop.: Fellm. Lapp.. cfr S. Castrén p. 353; r in glarea
nuda in reg. alpina montis Saariselkä, lecta in Riitelmäpää:
Hult Lappm.. cfr I. €. p. 150 et 156; in alpibus Utsjokiae par-
cius. in subsilv. quoque reg. et subalpinam convallis flum. Uts-
joki spec. ad praedium sacerdotis!i, ubi eam iam adnotavit
Wahlenberg. satis freguenter descendit, sed ex alpibus Ailigas,
ubi parcissime provenit, meridiem versus non lecta. Raste-
kaisa SO 810: Kihlm. Ant. spec. etiam e Mandojäyri!; Varan-
gria austr. st fg plerumgue cop. in reg. subalp. superiore et
reg. alpina: Arrh. ant., spec. ex Angsnäs!; Bugönæs etc: Norm.
Fl. Sp. p. 197, quem |. inspicias, vide etiam Hult alp. Pf. p.
181, Blytt p. 1065 etc. — :L. ent. reg. alp. fq: Læst., cfr Grape
p. 105 etc.; in reg. alpina ad Kilpisjärvi (!): Norrl. Lappm. p.
265; st fq in summa reg. alpina in alpibus Halti (NV 925 m),
Halditshok |»Haltitschohko»' (SSV 1,094 m), in declivi septen-
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 9
trionali montis Angeloddi (705 m), Siekkinlahko et Kuonjarvaara:
Lindén Bidr., cfr Medd. XVIII p. 244 et Bot. Centralbl. LXI
p. 221]
Lapp. ross. fg: Fellm. Ind.; in alpinis ad Mare glaciale
vulgaris: N. I. Fellm.; Tshun: Broth. Wand. p. 6 et Mela Pl;
Hibinä: Broth. Wand. p. 8!, spec. etiam leg. Selin! et Enwald
& Hollmen!; Lujauri urt duobus locis: Kihlman!; Tuatash fg:
Enw. ann., spec. leg. Hollmen!; reg. silv. r cop. in declivibus
silvaticis ad ripam occidentalem fluvii Nuotjok inter fluvium et
montem Podusoivi reg. alp. p in campis alpinis arenosis et
lapidosis montis Podusoivi! copiosissime, Siuluoivi et Siulutoldi
in campis cacuminis et declivibus alpinis superioribus cop., Vuo-
jim (sat parce): Linden Ant., cfr Medd. XIX p. 13; Ponoj: Knabe
Pfl. p. 281; Orloff: Kihlm. Pfl. p. 130, cfr Kihlm. Ber. p. 16; enum.:
Beket. p. 549—550, vide etiam Broth. Wand. p. 12 et 13; multa
insuper adsunt spec. ex alpinis ad Mare glaciale lecta.
Silene muselpula L.
In saburra rarissime invenitur.
Oa. Vasa [vid ångkvarnen] på barlast (Lauren !): Sælan i (Prot. 7,
IV, 1888) Medd. XV p. 222. — Anträffades [i Vasa vid ängkvarnen] 1888 i
10 a 12 exemplar med blommor och frukt: Lauren i Medd. XXII p 39.
Silene nutans L.
Satis frequenter in Fennia maxime australi provenit;
ad septentrionem versus subito rarescit, sed usque ad 619 40’
in Fennia media progreditur, dein autem etiam in parte ori-
—entali circ. 629 20' et in Fennia septentrionali inter 659 et
65° 50° nonnullis locis in vicinitate Sinus bottnici lccta est.
Till.; Kalm; in collibus apricis st fg: Prytz; in Europae
pratis: DC. Prodr. I p. 377; Eur. omn. exc. Lapp. . . .: Nym.
Consp. p. 90; Fenn.: Gärke p. 316.
Al. (p): Bergstr.; st fq: Bergstr. Beskr. et Laur. Fört.; p
in parte media et occidentali territorii: Bergr. — Ab. fg: Zett.
& Br.; Pargas p: Adl. et Arrh. Ann, Eura: Lindstr. p. 116;
10 Silene nutans.
Uskela Karlberg: K. E. v. Bonsdorff!; [Muurila] rr ad vias in
parte septentrionali territorii: Renv.; in insula sinus Halikko:
E. S. Ekbom in herb. lye. n.; Lojo Vanjårvi (Fr. Linder): His.;
Lojo backen Hagaskytt: Hels.; Lojo Jalansaari (Tikkanen): Hult
herb.; Vihti (fq): Printz; Vihti p ad Irjala, Hevonoja et infra
jugum Lojo: Flinck; rr Pusula ad meridiem versus a pago
Karjasjårvi in pineto nonnulla spec.: Wecks., cfr Sel.; in parte
australi territorii [Mietoinen et Mynämäki] p — st fq planta collium
propria, ad Kasula ad orientem et Pahikkala ad septentrionem
versus: Caj. Kasvist., quem 1. inspicias, cfr I. c. p. 141; Nystad
(I) st fq: Hollm. — Nyl. Hangö: Sand.; par. Ekenäs p: Håyr.;
Kyrkslätt: H. Sourander in herb. lyc. n.; Mjölö: W. Nyl.; Hel-
singfors Brunnsparken: Hult coll.; Thusby r: Astr. & H;r
Borgå! ad oppidum et Skafvarböle, Hogland! ad Pohjakyla cop:
Sel. O. Nyl., cfr Brenn.; Borgå Kråkö: Sel. ann.; Borgå Gam-
melbacka Tjufholmen sat cop.: Gadol.; Hogland Kiiskikylå! cop.
1871, Suurkylå in pratis (Sievers) 1873: Brenn. Till. p. 39, vide
etiam sub forma. — Ka. Lavansaari: Brenn.; r Virolahtil in
pago Koivuniemi, Nukari: Blom; Såkjårvi: J. V. Johnsson!; r
Jääski Pelkola in declivibus aridis et marginibus fossarum viae
publicae: Lindén! — Ik. p in regione finitima: Fl. Kar. p:
Malmb., spec. e Rautu!; Pyhäjärvi Vernitsa: Herlin!; [in areno-
sis maritimis et in vicinitate circa Siestarjoki [»Sestrorezk »!:
Meinsh. p. 52-53].
Sat. Raumo, Eura (I): Malmgr.; Kjulo: E. Cedercreutz!;
Ulfsby: J. E. v. Schantz in herb. lyc. n.; Björneborg p et par-
cius — sat cop. in lucis siccioribus, lapidosis et arenosis et in colli-
bus juniperis vestitis: Håvr.; Björneborg Tahkoluoto ad Råfsö:
Sel. herb. — Ta. Tammerfors: Wirz. M. S.; Tammerfors Hatan-
pää: Leop. coll.; Sääksmäki r Rapola: Tikk.; Sääksmäki Lahis
et Hakola: Kihlm.; Kangasala (Ilmoni): Sel. kat.; in jugo arenoso
prope sinum Isolahti lacus Längelmävesi, Pälkäne ad Tommola
(Zidbäck): Leop.; [circa Tavastehus] (st fg): Asp. & Th.; Vanaja
Harviala: Leop. coll.; Janakkala Turenki: Häyr.; st r Kopso,
Iso-Äine, Paimila, Kurhila, Padasjoki, Kuhmoinen ad Alho, Har-
moin etc.: Norrl. s. 6. Tav.; Asikkala (r): Nikl.!; Hollola Iso-
saari (Norrlin): Wainio ann.; Padasjoki Nystölä: Wainio herb.;
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 11
Kuhmoinen prope partem maxime orientalem lacus Lummene
in lapidosis: Hult comm., cfr Hult tr. p. 196; Orivesi in rupibus:
Borg! — Sa. Valkiala (p): Hult Fört., cfr Alc. UT p. 125, num
certa? — KI. Hiitola Pukinniemi: J. A. Fastberg!; Kronoborg
Tarkinen: E. Juslin!
Kon. in insulis omnibus prope Kusaranda sat cop.: Kihlm.,
spec. e Pijd-ostrow!, cfr Medd. XVIII p. 150.
Ob. r in vicinitate orae Alatornio, Kemi, Simo Maksniemi!,
H, Uleåborg (!): Brenn. Obs.; Uleåborg, li p: Zidb. in litt.; Uleä-
borg (st fg) Raatinsaari: Leiv.; [inter Kemi et Simo] p, Kemi
Laurila, Mahlasaari (!) et Kallinkangas cop.: Keckm., cfr 1. c. p.
14 et 16; Kemi: M. Castrén p. 330, cfr L. L. Lest. p. 295; Kemi
ad praedium sacerdotis: Moberg Klim. p. 85, cfr Brenn. Obs. et
vide etiam Diar. 1, XII, 1877; (st fq) circa Torneå: Jul. p. 283;
enumeratur inter plantas, »quae in Ostrobottnia boreali immo
ad summum Sinus bottnici usque adsunt»: Hellstr. Distr. p. 6;
Alatornio Kallinkangas: Hougberg!, cfr Medd. IX p. 124; fr:
0. R. Fries}.
Södra Finl. och (norra el.) östra Lappl.: Fries; uppg. grundar sig pä
Fellmans utsago, som dock antagligen ej afser denna art. — Sat. Kyrö:
Asp; knappt troligt, ätminstone har jag ej sett den därstädes. — KI. p:
Backm.; uppg. behöfver bekräftas. — Lapp. fenn. » Ad flumen Tuntea
in par. Kuolajårvi»: Fellm. Lapp., jfr Wainio Not. — Lim. ad Kantalaks:
Fellm. Ind., jfr i afseende & hvardera Led. I p. 318 och FI. Samoj. p. 12.
Enl. exemplar i Fellmans herbarium afser uppgiften från Kantalaks S. ta-
tarica: N. I. Fellm. p. 11 och LXI, hvarföre det äfven antagligen är fallet
med den andra uppg. Anmärkas mä med anledning af förekomsten i Ob.,
att arten i Sverige förekommer i Skellefteä: Backm. & H. p. 112 och Bot.
Not 1883 p. 209.
Omkring Marinskoj station, Tsholmush: Günth. p. 34 i öfvers.; san-
nolikt är hvardera orten belägen utom flora-omrädet.
Silene nutans var. glabra (Schkuhr) DC. }).
Cum forma typica raro ocrurril.
(Vulgaris) est in litore utrogue isthmi Kareliae et in Fen-
nia australi maritima: Fl. Ingr. p. 157, [ad typum verisimiliter
5 S. nutans var. glabrata Hartm.
12 Silene nutans.
p. p. spectatj; st r: Mela Kasv. III p. 52; Fenn.: Gürke
p. 316.
Al. nondum adnotata. — Ab. Abo prope Lillheikkilä: Hjelt;
Kuustö: Sel. ann. et herb.; Sagu Karuna Sandö in colle arido
arenoso: Elfving!; Pargas (!) st r ex. gr. Skrabböle! in ins. Ålö:
Arrh. Ann.; Halikko Åminne: G. Armfelt!: Lojo compluribus
locis circa templum cum a: Lindb. comm.; Vihti: V. Fransman
in herb. lyc. n.; cum f. typica saepius occurrit, sed multo par-
cius, ad Raimela »Saun maalla» valde cop.: Caj. Kasvist.; Nv-
stad Putsaari; Hollmén! — Nyl. Borgå inter Källsund et Fladan
(Fastberg): Sel. ann.; Pyttis: Sælan & Strömborg! — Ka. Viro-
lahti: Blom! nomine typi; Viborg (!) Kiiskilä: J. L. Krohn! —
Ik. Rautu: G. Appelberg!; Pyhäjärvi Polvanniemi in ripa prae-
rupta lapidosa: Lindberg!; [in reg. maritima: Meinsh. p. 52—53,
vide etiam Fl. Ingr. p. 157 (supra comm.)|.
Ta. Tammerfors in prato: alumn. A. Pahlman!; Kangasala:
E. Juslin in herb. lyc. n.; Poltinaho prope Tavastehus in clivo
arido: O. Collin! — Kol. Barkova ad flumen Svir: Günther!
Ob. in parte septentrionali rr Kemi, Simo Maksniemi!:
Brenn. Obs, (st r) Kemi Mahlasaari, Kallinkangas!: Keckm.;
Kemi rr Viheriälä Kaijankangas!: Rantaniemi in Brenn. Obs.
Sileno tatarica (L.) Pers.
In Lapponia et Fennia septentrionali nec non ad fines
orientales rarissime invenitur.
Ad fluvium Kemense r (Dr Gröndal): Lilj. p. 179; ad
fluvios Lapponiae Kemensis inter Inari et Muonioniska (Grön-
dal), ut puto in districtu Peltovuoma: Wahlenb. Fl. Suec. ed. I
(Upsala 1824) p. 271, cfr 1. c. ed. II p. 282, Prytz et Spic.;
»legi ad ripas arenosas fluminis Kemensis inter Nousu et Pel-
kola locis paucis, sed prorsus defloratam»: Spic. I p. 19, cfr
Fr. Nyl. Utdr. p. 191; Lapp. bor. or.: Fries; Lapp. or. (?): Nym.
Consp. p. 91; Fenn. max. bor.: Nym. Suppl. p. 53; Lapp. Fenn.:
Gürke p. 311, vide etiam Led. I p. 312—313 (et 777) et Lindb.
Pfl. p. 14.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 13
Kol. lectum a rustico Määttä ad flumen Svir: Not. XIII
p. 485; Elfv. non comm.; hic locus nescio an in Rossia situs sit.
Ob. Kemi rr Ilmolansaari: Rantaniemi! in Brenn. Obs.,
cfr G. Granö in L. Y. 1899 p. 141. — Kuus. Oulanganjoki:
F. Silén! et M. & J. Sahlberg!, cfr Wainio Kasv.; in ripa are-
nosa fluvii Oulanganjoki Suolaranta!, Kortesaari: Hirn Fört.;
ad effluvium fluminis Oulanganjoki a lacu Paanajårvi in aggeri-
bus arenosis: Montell!
Lk. in Lapp. kemensi et quidem ad flumen Kemense (Grön-
dal): Wahlenb. p. 122, cfr 1. c. p. XXIV; in Lapp. kemensi a.
1788 leg. Gröndal (post eum vero nemo invenit): Fellm. Lapp.;
Sodankylä ad fluvium Kemi: Eberh.!, cfr Wainio Not.; [Sodankylä]
rr in ripa arenosa fluvii Kitinen prope habitaculum Koskenniska
sat copiose occurrit: Blom. Bidr.!, cfr Wainio Not.; Sodankylä
in litore arenoso vere inundato et in campo herbido ad Pelko-
senniemi: Wainio Not., vide etiam Spic. et sub S. nutante.
Lim. Kantalaks (J. Fellman 18271): N. I. Fellm., cfr 1. c. p.
XXXIV, XXXVIII et Beket. p. 550; [Archangelsk: Sivén!, cfr
Diar. 14, III, 1863 et N. I. Fellm.]. |
(Ett ex. har för länge sedan blifvit funnet i Ingermanland, norr om
floden Neva, se härom Fl. Ingr. p. 158. De fyndorter, som upptagas hos
Meinsh. p. 53, torde vara belägna i andra delar af Ingermanland; arten upp-
tages dock äfven 1. c. såsom förekommande: »Auf Schuttplätzen in der
Umgegend der Hauptstadt.» — Vid Marinskoj station: Günth. p. 34. Or-
ten torde ligga utom flora-omrädet. -- Angående förekomsten å orter pä
något längre afstånd från gränsen finnas för öfrigt flere uppg., se särskildt
Ivanitzkv p. 457.1
Silene viseosa L.
In litore australi raro legitur.
Kalm; in oris maritimis Finl. australis rr (Hellens): Prytz;
Fenn. merid.: Fries; Fenn. mer.: Nym. Consp. p. 89; Fenn. non
nisi mer.-occ. (Aland, Aboa, Nyland): Nym. Suppl. p. 52, cfr
etiam Led. I p. 313.
Al. [Eckerö] Signilsskär: Tengstr.!, cfr Bergstr. p. 131; in
taeniis par. Lemland velut Askö, Föglö plur. loc. in taeniis exteri-
oribus, inter Föglö et Kökar, Klåfskår: Arrh.; Sund Skarfven: E.
14 Silene viscosa.
Erics.; Jomala in taeniis australibns: Palmgr.; st r Brändö
in scopulo ad occidentem versus ab Åfva, Kumlinge Kråkskär,
Ådö, Stor-Måsören ad septentrionem versus ab Enklinge: Bergr. —
Ab. Aspö Vidskär cop.: E. R[euter]; Korpo Vidskär (S. Renvall):
Lindb. comm.; Kimito: Malmgren!, cfr Zett. & Br.; Kimito Hiitis
in taeniis Vänö: C. J. et A. Arrh.!; Bromarf Gunnarsöarna (G.
Sucksdorff): Häyr.; Pojo: O. F. A. Bergroth in herb. lyc. n. —
Nyl. Hangö: Ale. Ill; [in taeniis ad Ekenäs] Matgrufvan et Skogs-
gadden prope Jussarö: Häyr. Ber., spec. ex Ekenäs Julö!; Ekenäs
p—st r et sat parce — parcius in taeniis extimis et exterioribus,
velut in insulis extra Tvårminne (Storlandet et aliis), in rimis
scopulorum [»bergsskrefvor»] saepe angustissimis: Häyr.; Ekenäs
Tvårminne Björkskårsgrund: G. Sucksdorff!; in tectis caespiticiis
vetustis domorum in Skatudden (!) et in scopulis taeniarum (fq):
W. Nyl.; Helsingfors Skatudden ad viam etiam 1876, postea
exstincta: Sel. ann.; Helsingfors Skatudden etiam circ. 1890,
nunc exstincta: Hayr.; Helsingfors Jollas: K. W. Natunen in Mela
herb.; [Helsingfors] Stansvik: alumn. Hj. Henriksson in dupl.!;
Helsingfors Rönnskår: Sæl. herb. et Brenner in dupl.!; Sibbo
Söderskär [extra Pörtö] (alumn. K. A. Lassenius in dupl.!): Bren-
ner in Medd. XIII p. 242; Sibbo Öster- et Vester-Tokan prope
pharum Söderskir: Öhrnb.; rr in taeniis Borgå in insulis Tunn-
(1) Glos-! et Sandholm: Sel. Ö. Nyl.
A b. [Nystad] »v. 1893 yksi kapp. eräällä pihalla sinne tuodulla paino-
lastilla»: Söd.
Melandrium album (Mill.) Garcke.
In Fennia orientali, ubi ad 66° 15' ad septentrionem
versus lectum est, magna frcguentia in primis in parte media
procenit; in Fennia occidentali passim — satis raro obrium
et, ut videtur, adventicium usque ad 66° 55' lectum est.
Fenn. merid. et media: Fries; Eur. omn. exc. . . .: Nym.
Consp. p. 86; deest . . . in Lappon.: Nym. Suppl. p. 51, cfr
etiam DC. Prodr: I p. 386.
Al. p: Bergstr., Geta Bonäs: E. Erikson in Diar. 1, II,
1884, spec. in dupl. e Geta Dänö!, ubi adnotatur: etiam in aliis
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 15
locis in taeniis par. Geta invenitur. — Ab. ad pharum [»båk»]
Utö: Herlin!; r: Zett. & Br.; Abo Hirvensalo sat cop.: Gadol.;
ad fluvium Aura: Arrh. & Hollm.; Lemo prope Hannula, sed
vix nisi adventicium: Hjelt; Pargas: [O. M.] Reuter in Medd.
IX p. 149; Bromarf specimina pauca ad Söderstrand, etiam ad
Hangö: Sand.; Uskela Karlberg: K. E. v. Bonsdorff!; [Muurila)
nonnulla spec. prope praedium Isontalo: Renv.; [Pojo] (»fq»):
A. Nyl.; Pojo prope officinam Billnäs: Arrh.; p: Sel.; Vihti (1)
(»st fq»): Printz; Vihti (r) tantum in prato Ridal ad viam ad
stationem Nummela et Torhola in praedio Kuikku ipse vidi, Van-
hala Joutila in agro Aro (E. G. Printz): Flinck; st r Pusula Ikkala,
pag. Karjasjärvi, Pyhäjärvi in pago ad templum: Wecks.; Nystad
tribus locis [ut videtur adventicium]: Söd. — Nyl. opp. Ekenäs in
graminosis cultis circa templum: Hävr.; [Fagervik] unicum spec.
ante paucos annos legi: His.; [Nurmijärvi] p singula spec : Stenr.,
spec. e Nurmijärvi Nygärd: alumn. Strömborg in dupl.!; Hel-
singfors ins. Sumparn, Angsholmen prope Drumsö: Sel. ann.:
Thusby r: Astr. & H.; Borgå prope Grännäs: Sel. Öfvers.; Borgå
Näse in saburra: Gadol.; st r in Mörskom, Strömfors et Hog-
land!, p in reg. orientali [= Elimäki et Lappträsk: Sel. & Str]:
Sel. Ö. Nyl., cfr p. p. Brenn.; Hogland Suurkylä! 1871, Kiis-
kikylä 1873: Brenn. Till. p. 39; [Hogland] Suurkylä cop., Kiiski-
kylä: Salan in Medd. XXV p. 76; W. Nyl. non comm. — Ka.
p in reg. montana: Sel. Ö. Nyl., spec. e Sippola! et Fredriks-
hamn!; (r) Skräddar, Ala Urpala: Blom!; st r partem maximam
in declivibus siccis, Råisålå Tiurinkoski, Kirvu prope tem-
plum! et Virola, Jääski Ahola, praedium Virola: Linden, vide
etiam sub Nyl et Kl. — Ik. st fq: Malmb., cfr Fl. Kar. p.
193; [st fg: Meinsh. p. 55).
Sat. Birkkala: Malmgr.; Björneborg Torbonäs prope pu-
teum [»brunn+], Kumnäs Tomtebo in horto et verisimiliter cum
seminibus introductum: Häyr.; str — r Karkku! Järventaka 1884,
sed iam exstinctum, Nurmis, prope Pakkala et Kulju, Mouhi-
järvi prope Urmia, Hämeenkyrö ad Laitiala sat cop.: Hjelt. —
Ta. Lemmettylä, Kuohijoki: Leop.; Sääksmäki (fg): Tikk.; [Kal-
vola] (r) prope stationem littala: Knabe Fört.; st fq: Asp. & Th.;
p: Norrl. s. 6. Tav.; [par. Gustaf Adolf] (fq): Bonsd.; Luhanka (I)
16 Melandrium album.
p — st fq, Korpilahti Pohjola, copiosissime ad Taikinajärvi in
par. Luhanka: Wainio Tav. or., vide etiam Hult tr. p. 196. —
Sa. Måntyharju: I. Tavaststjerna in Mela herb.; Villmanstrand
Parkkarila, Ruokolaks, Sårkijårvi cop. et Puumala Ahonpelto:
Sel. ann. et herb. p, in par. Rautjärvi cop.. circa pag. Nar-
sakkala st fq: Hult. — KI. p, st fq ad Ladogam: FI. Kar.; Kau-
kola Rami: Linden; Parikkala p enum., Tyrjä sat cop.: Hann.;
Valamo st fq: Sel. ann.; p: Backm.; st fq: Hjelt. — Kol. p —
st fq, in reg. aren. haud visum: Elfv., vide etiam 1. c. p. 126.
Oa. Gamla Vasa: Alc. et Hjelt; Vasa (fq) ad molas vapore
movendas, parce in nemore Vasa Hofrattspark 1884—85 et
Gamla Vasa in aggere |viae ferratae] cop.: Laurén in Medd.
XXII p. 37, 42 et 43; plantam sponte nascentem non vidi: Laur.
in litt. — Tb. r Jyväskylä (V. N. Tavaststjerna), Uurais!: Broth.,
cfr Wainio Tav. or.; Karstula Ruotsila: Brotherus! nomine M.
noctiflorum. -— Sb. Leppävirta haud infrequens: Enw.; p: Mela,
spec. e Kuopio! — Kb. Kide: Brand.!; Liperi r Autioniemi, Ko-
lehmala et Parkkinen in Pesolansaari in lac. Pyhåselkå: Eur. &
Hållstr.; rr unum alterumve spec. in agro turfoso ad Korhola in
pag. Koli [par. Lieksa]: Axels. Putk., cfr 1. c. p. 40. — Kon.
(st fq) ad Onegam: Fl. Kar.; fgg in cultis per fere omne terri-
torium: Norrl. On., vide etiam Ginth. p. 34.
Om. Gamla Karleby in saburra, ad Yxpila et Furuskår
[spec. ex ambobus locis in dupl.!|: Hellström!; Brahestad Stor
Kraseli [verisim. in saburra]: Blom in dupl.! — Ok. Kajana
1860: Malmgren!; rr Paltamo Siivola: Must. — Kp. p e Repola
usque ad Uhtua, ad Kiimovaara, Tsholka, Vuosiniemi et Kol-
vasjårvi in Repola et ad pagos Piismalahti, Kiimasjårvi, Vuok-
kiniemi, Uhtua! (plur. loc.): Wainio Kasv.; Sårkijårvi: Bergroth!;
[Solovetsk: Knabe!].
Ob. Uleåborg in saburra: Hougb. et Brenner in dupl.!;
Toppila [in saburra]: Brenn. herb.; Toppila in saburra quotan-
nis cum fructibus, sed haud numerose, Pudasjårvi (sec. alum-
nos): Zidb. et Zidb. in litt., cfr Brenn. Obs.; in saburra et locis
cultis r Kemi ad oppidum, ad serratrinam Kallio in par. Simo
cop. 1892: Keckm., cfr I. c. p. 17; Rovaniemi in agro: Ranta-
niemi in Brenn. Obs. [sine dubio adventicium]. — Kuus. ad
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 17
viam publicam prope templum [ad septentrionem versus]: Wai-
nio Not., vide infra. — Kk. par. Oulanka r Vartiolampi!: Wai-
nio Kasv., cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 31.
Lk. in agro et culto ad pag. Kemijärvi (66° 43’) in par.
ejusdem nominis: Wainio Not., cfr 1. ec. p. 32 et vide infra;
multis deinceps annis in Kemijärvi: Zidb. in litt. Kuolajärvi
[Salla] in agro inculto in pago Salla [prope Peterij: O. Möller!,
cfr Borg Sel. et Medd. XXVII p. 91; etiam Kursu (Rantaniemi):
Borg Sel.
Led. I p. 328 citerar oriktigt Prytz, Fellm. Lapp. och Fellm. Ind.
under denna art i st.f. under M. rubrum. Anmirkas må for öfrigt, såsom
äfven framgår af det ofvanstående, att arten ofta förekommer på barlast
eller eljest såsom tillfällig: jag har bl. a. sett den vid Sörnäs nära Hel-
singfors. Förutom uppg. från Om. och Ob. torde de från Oa. (och möjligen
åfven de från Ok., Kuus. och Lk.) bero pä dylik mer eller mindre till-
fällig förekomst. Möjligt är dock å andra sidan, såsom Kihlm. framhil-
ler, att uppg. från Ok. och Kuus. ansluta sig till artens öfver hufvud ta-
get afgjordt ostliga utbredning. Huru det förhåller sig med förekomsten
i Lk., torde böra utredas. — Al. Det kan framhållas, att Bergstr. ej upp-
tager arten från våstra Åland [»BC Pp»].
F. rubella Hartm.—Nyl. [Hogland] på en gård i Suurkylä med huf-
vudformen: Sælan i Medd. XXV p. 76. Enligt senare undersökningar med
all sannolikhet hybriden M. album >< rubrum, se Prot. 4, X, 1902.
Enligt beskrifningen tillhörde ett ex. taget i Ob. [Uleåborg] Toppila
1886: Zidb. f. rubella, liksom jag tror mig hafva sett den i Oa. Vasa vid
ångkvarnen Närmare undersökning af formen är dock tydligen nödvändig.
Melandrium album X rubrum.
In insula Hogland rarissime his annis lectum est.
Nyl. Hogland [Suurkvlä in praedio]: Sælan in Prot. 4,
X, 1902, ubi descriptio.
Exemplaret inlemnades först under namn af M. album f. rubella
(se ofvan”
Melandrium rubrum (Weig.) Garcke.
In maritimis plerumque frequenter (interdum satis fre-
quenter, interdum freguentissime), in alpinis, unde ad su-
Typis impr. *'|, 1901. 2
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 19
Ob. fy: Jul. p. 284; fqy: Leiv.; fqq in vicinitate orae, in
par. Ylitornio et Rovaniemi! r, in par. Kiiminki fq: Brenn. Obs.,
quem 1. inspicias, cfr Brenn. Reseb. p. 78; fqq: Keckm., cfr
Acerbi p. 128 et M. Castrén p. 332; Alatornio fq: Hougb. not.;
(fy: O. R. Fries;] ex Ileikkilä in sacell. Karunki ad meridiem
versus st fy: Hjelt; rr et verisimiliter modo eff. Ylitornio Raa-
nujårvi ad molam aquariam: Hjelt & H. — Kuus. in prato
prope templum: Hirn Fört.!, cfr Medd. XX p. 9. — Kk. vide
infra.
Lapp. fenn. rr et verisim. modo eff. Kittilå prope tem-
plum pauca individua: Hjelt & H.!; Kittilä: Sel. kat.; in radi-
cibus alpium . . . Finmarkiae ubique fq, unde ad latera occul-
tiora alpium omnium p adscendit: Wahlenb. p. 135; haud in-
freguens: Fellm. Lapp.; ad Kultala in Inari, in pratis gramino-
sis et betuletis ad Köngäs prope Mare glaciale fy: Wainio Not.,
cfr 1. ce. p. 21 et 23, ut etiam Hult Lappm. p. 40, 41 et 93;
ad inferiorem partem flum. Tenojoki usgue ad Alaköngäs, Näy-
tämö: Kiblm. Ant., spec. a Jelve Köngäs ad flum. Tana-elv!;
Varangria austr. p (— st fg) in lucis et ad rivulos reg. subal-
pinae: Arrh. ant.; in valle fluvii Paatsjoki p: E. Nylander & M.
Gadd!, cfr Kihlm. Ant.; Varangria australis ex 8 locis enum.:
Norm. FI. Spec. p. 204, vide etiam Hartm. p. 230. — [L. ent.
reg. alp., subalp. et silv. p: Læst.; propius ad Kilpisjärvi (!):
Norrl. Lappm. p. .263; r in reg. alpina in ripa australi lacus
Johkasjaur et septentrionali lacus Skatjajaur (parce), in saliceto
ad Toskaljoki! sat parce, copiosius ad declive australe mon-
tis Angeloddi (680 m): Linden Bidr., cfr Bot. Centr. LXI p. 221;
circa Kaaresu'anto haud obvium: L. L. Lest. p. 292.]
Lapp. ross. fg: Fellm. Ind.; locis occultis fertilioribus fg:
N. 1. Fellm.; Ponoj: Montell!, cfr Medd. XXVI p. 192; Voro-
ninsk: Kihlm.; vide etiam Beket. p. 550 et nomine Lychnis
sylvestris et L. dioica et infra; Linden Ant. non comm.
Sat. Huittinen: Car. p. 24; Nakkila: Å. G. H.!. Ehuru ej osanno-
lika, vägar jag dock ej fullt förlita mig pä dessa uppg.; det bör nämli-
gen anmärkas, att arten åtminstone någon gäng förekommer förvildad i
gamla trädyärdar; sä har jag sett densamma i Sat. Karkku Ruolahti.
Detta bör äfven ihägkommas vid de öfriga uppg. frän det inre landet;
i synnerhet uppg. från Vihti, Thusby, Birkkala, Ta. och Kuopio låta miss-
2: Mean on rien
tänää zur ITE Mjini år Ken Ses esoeetn i Kuss att anses
ske Tr A 2983 sä Tear Ses Å mans "nå al arten i Sat.
VIJALKALA 27 rm TA KAI isch 11% firat" I dee Inre af landet.
I sara eget våre KVIK Ot oe a Sor Ur Safta el arten. men
var € : 153 52 skrus Tr foros 5:n var clifilig eller ej.
— Ta Hace Berk 176075 tetefter Sek "väcktes Förutom exem-
paret från Tatasctetiae Søs I BON. occ exemrusr mei ant Tav. austr.:
. Bien 1 Im — Trees K:n Dir Sa I mei ex från Valkials
oct, herrmårs mer Ita feels åk. trauma är äfven fallet
med råpra crower ir KL svactic sees Dir Denia
Ok Aska v ++, Sars: Mom Gr Beers (Ga. uppgiften år
SØN: k. zer tetstver mans 'earifan — 48 Sdwveteko >Solovki» :
Beket x. SO. Aut sårlk e& er ra Gece uppgift bekräftelse,
då Permai e exit we wur | Ks. xi ifren tesökti Solovetak.
ej wt. arter. — “ec ut Lass joss Ir jer ke ur Mela PL antecknat
någor oy Fir bw. ka ser LS. Sh execrracsr från dessa provinser,
med <oisrisz x ee ryløer Zee € Srrögga och då uppg. i
Bret. Wari a 9 11 «ch 253 vere Beier pn 30 hänföra sig endast
till it «LE Um. bar Gar ols Tue men ig böra föra uppg. i Fellm.
Ind 2: re N. L Felix. lies tus} I Lt. im. och Le... Högst san-
nk: år ek. 217 amen skall kro=s drittes såväl i Lim. och Lv. som
F. -orwa Harz NyL r »izzi Sr oven in prato Herrängen»:
His. : Borgå så Pore eh i Suöres rå ' Sam-ibolmen: Sel. Ö. Nyl. —
Kelan fFrarråler. sx carvan omiereikrir: år af pöden för att afgöra.
om Senni form rigen skule vara af fvi-e+! natur.
F. ajama Ov. Kem: sv Lassa Fäiskönkari hafsstrand: Ranta-
niemi: : Brenz. Ot. — En Svit rs exemplar af arten omnämnes
äfven från Nyl vid Ekerås: Haver. Ber. — Se åfren under Om.
Exempiar mei fv.ia tiomm. + in antecknade från Nyl Esbo Kai-
tans: Kihin.
Arten vbriliserst be oe mei M. ub se ofvan.
Melandrium noetiflorum 1. Fr.
Karissime et. ut vi letur. cdvesticium tantum inFennia occurrit.
sån arvia arenos:» Finl. austr. minus f.3>: Prytz, jfr Led. I p. 314:
weira «ch mellersta Finl.: Fries: »Eur. mui: exe. . . . Fenn. plur.)»: Nym.
Consp. p. 93. se afven Her». Mua Fenn. OI p 131 och jfr Brenn. Flor.,
Mela Kasv. III etc.
Al. Finström Emnås: E. Erikson: — Ab. Korpo: I. Ringbom!, jfr
Zett. & Pr.: Tenala: J. A. Oberg!: Lojo: Lindb. comm.: Nystad: Hollmén!
— Nyl. Fagervik r: His.!: Helsingfors Sörnäs på barlast 1809: Öhrnberg
i Rel berb.; Svartså nara Borgå Fastberg : Sæl. ann. — I k. Kivennapa prest-
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 21
gård pä blomsterrabatt: Lindb. comm.!; [»in montosis silvosis ad Parkala [>Par-
gelovii»] (Sobolewski): Fl. Ingr. p. 161 under namn af Elisanthe noctiflora
Fenzl: »ziemlich selten»: Meinsh. p. öö! — Sat. Kyrö: Asp; uppg. har
säkert afseende pä M. album, som ej omnämnes. — Ta. Tavastehus (O.
Collin): Hult herb. och Hjelt herb.; »Hollola el. Kuhmois»: O. Hjelt !; exem-
plaret år dåligt och fyndorten dessutom osäker, jfr dock t. ex. Herb. Mus.
Fenn. II p. 131. — Kl. Kronoborg: Nikl.!, se äfven Knorring p. 29. —
Oa. Vasa på barlast: 0. Hallstén!, Laurén! och Hjelt; Vasa ångkvarn spar-
sam 1884-85, Vasa hofrättspark par individer: Laurén i Medd. XXII p.
37 och 42. — Tb. rr Karstula Ruotsila: Broth.; exemplaret hör till M.
album. — Sb. r 1872: Mela, exemplar från Kuopio Räimä!; lisalmi (Su-
honen): Hult herb. — Om. Gamla Karleby på barlast: Hellstr., jfr 1. c. p.
136; exemplaret hör till M. album; härpå har måhända Kronoby Fiskar-
holm: Ale. III afseende. — Ob. [Uleåborg] painolastilla Hietasaaren puo-
lella r [28 PH>]: Leiv. — Kr.: Herb. Mus. Fenn.; måhända föreligger här
något misstag; åtminstone känner jag ej, hvad uppgiften afser.
Melandrium apetalum (L.) Fenzl.
In summis partibus Lapponiae raro aut rarissime in-
venttur.
Maxima pars Lapp.: Fries; Lapp.: Nym. Consp. p. 871, cfr
Wahlenb. p. XVI, DC. Prodr. I p. 386 et Led. I p. 326.
iL. ent. reg. alp. (p): Last.; Saanavaara: Malmberg!, cfr
Norrl. Lappm. p. 265; Stormens hed: Wirz. M. S.; Halditshok:
spec. olim in herb. Bot. byt. auct. Zidb.; extra territorium fen-
nicum ad (Guolasjaur: Linden Bidr., vide etiam Fries p. 155,
Hartm. p. 231 etc.)
Lt. ad isthmum Karelsgammen: Fellm. Ind., cfr N. I. Fellm.,
qui etiam spec. vidit, 1. c. p. XXII et XXXIV et Beket. p. 550;
Tsipnavolok: Brotherus!, cfr Broth. Wand. p. 12.
»In arenosis maritimis districtus Fælles dicti Norvegiae ultimae
valde copiose»: Wahlenb. FI. Suec. p. 299, jfr Wahlenb. p. 135 och Th.
Fries p. 185; »men denne Angivelse refererer sig maaske snarere til Wahl-
bergella affinis end til W. apetala»: Blytt p. 1071. Norm. FI. Spec. p. 205
anser åter uppg. kunna afse Karelsgammen och att den f. &. bör utgå.
Melandrium affine (Vahl) Hartm.
Ut antecedens, sed etiam uno loco Fenniae maxime
septentrionalis ad 669 17' lectum est.
22 Melandrium affine.
In Lapp. Torn. rara et non nisi ad lac. Tornens. lecta.
Lapp. fenn. tinar. et or. (ponoj.! etiam adest: Nym. Suppl. p. 51.
cfr Nym. Consp. p. 87.
Kuus. in scopulo ad flumen Kitkajoki nonnulla km e loco,
ubi in flumen Oulankajoki influit: Montell! cfr Medd. XXVI p.
67. 74 etc.
Li. Fællesdistrikterne (Wahlenberg): Blytt p. 1071, non
omnino verta, vide infra et sub M. apetalo. — :L. ent. reg.
alp. r: Læst., cfr Hartm. p. 231, vix ad latus fennicum spectat.'
Lp. loco arenoso ad Katschkofka Lapp. Ross. bor. or. spec.
nonnulla legi: N. I. Fellm.!. cfr I. c. p, NN et XXXIV; Sapad-
nijnavolok! et Dolozaja guba!. ambo prope Svjåtoj-noss: A.
H. & V. F. Brotherus.
Li. Det bör framhållas, att arten i Norm. FI. Spec. p. 205 endast
upptages från en lokal vid nedre Alten. Se f. 6. under M. apetalum.
Vår form föres af Ruprecht i Fl. Samoj. p. 24, ehuru med tvekan,
till Waalbergella angustiflora Rupr. — Trautv. Incr. p. 118, 119, 121, 122 och
123 anför arten under sex olika namn. ehuru |. angustifora ej anses vara
identisk med IV. affinis; jfr äfven Fries p. 155 och 556.
Viscaria vulgaris Roehl.
In Fennia australi freguenter prorenit, supra 62° subito
rarescit et tantum ad 63° 15' procedere cidetur, sed denuo
in vicinitate orae occidentalis paucis locis inter 649 50 et 65?
40 lecta est: denigue ad 67° 10’ in Lapponia maxime au-
stro.orientali inceniri indicatur.
Till.; Kalm; in collibus apricis fy: Prytz; maxima pars
Fenniae: Fries; Fenn.: Nym. Consp. p. 86; deest in Fenn. lap-
pon. etc.: Nym. Suppl. p. 50; Fenn.: Gärke p. 283 nomine V.
ciscosa (Scop.) Aschers.. vide etiam DC. Prodr. I p. 385 et Led.
I p. 328.
A1. st fg: Bergstr.; fy: Bergstr. Beskr.; st fg — fg: Bergr.
— Ab. fq: Zett. & Br.. Arrh. Ann., Renv.. A. Nyl., Sel., Sand.
et Flinck; fgg: Wecks.; fy plus minusve cop.: Caj. Kasvist. —
Nyl. Ekenäs st fq: Hävr.; st fy: His.; fy interdum copiosissime:
Stenr.; fy: W. Nyl. et Sel. Ö. Nyl.; :Hogland' (r): Brenn. — Ka.
(p): Blom; fq: Linden. — Ik. (p): Malmb.; fq: Meinsh. p. 54).
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 23
Sat. st fq: Malmgr.; fy: Hjelt. — Ta. fy: Leop., Knabe
Fort.. Asp. & Th., Norrl. s. 6. Tav. et Bonsd.; in parte australi
par. Luhanka p, sed haud cop., Korpilahti Pohjola, Peuha, Vua-
runvuori, Haukkavuori, Vällyvuori, Päiväkunta et Piililå: Wainio
Tav. or. — Sa. st fg: Hult; Mikkeli (p): Hasselbl.; Pieksä-
mäki r: Wainio ann. — KI. fg usgue ad Ladogam borealem:
Fl. Kar.; fq interdum cop.: Hann.; Valamo st fy: Sal. ann.; fq:
Backm.; Pälkjärvi st fg: Hjelt. — Kol. fg in reg. silv., st fg
in reg. collina, desideratur in reg. arenaria: Elfv.
Oa. (»st fq»): Malmgr., vide infra; Kristinestad: Strömb.
— Tb. non visa, nisi forsitan in parte maxime australi, vide
sub Ta. — Sb Leppävirta Monimäki (J. Tolonen): Enw ; r:
Mela, vide etiam sub f. albiflora. — Kb. Tohmajärvi Everilä
p: Hjelt; Kide (fy): Brand.!; Liperi r Pärnänvaara, Hovivaara!,
Lammo et Mäkelä: Eur. & H; st r(— p) in parte septentrionali
territorii jinter Pielisjärvi et Höytiäinen] in declivibus saxosis
montium nonnullorum ut Mustarintanen, Mellihtänvaara, Musta-
vaara, Portinkallio, parce, excepto monte Mustavaara, ubi frequen-
ter obvia: Axels. Putk. — Kon. st r esse videtur, Mundjirvi, Suo-
saari et Jalguba (Simming!), Schuiskoi—Kivatsh (Selin!), Koselma
(Sahlberg): Norrl. On.; Tiudie etc.: Giinth. p. 34; inter Hallijiirvi
et Nim'ärvi, in insula prope Tolvoja, inter Koselma et Suoju:
Kihlm ; Koselma: Ivanitzky!
Ob. r Kemi, Simo! etiam Nikkula, li, Kiiminki Ylitalo,
Muhos: Brenn. Obs., quem 1. inspicias; Alakiiminki: Eberh.; li
(Carpen): Hougb. not.; li: Leiv.; r Simo Matala! prope templum
cum sequente [V. alpina], ad Martimonoja: Keckm., cfr I. c. p.
8 et 14; Kemi vr inter Yliherva et Kouri: Rantaniemi! in
Brenn. Obs.
Lim. in declivi montis Shelesna cum V. alpina, inter
Shelesna et Seredna: Mela PI.
Såsom framgår af ofvanstäende, har denna art hos oss en afbruten
utbredning, om än afbrottet är riindre skarpt markeradt än t. ex. för Si-
lene nutans. (Oriktigt är därföre, att den upptages 1—14: Mela Kasv. III
i st. ££ 1-10, 12, 13, 16). Med anledning af denna afbrutna utbredning
har jag ej heller betviflat Melas uppgifter från Lim., ehuru de icke be-
styrkas af exemplar. För jämförelsens skull mä nämnas, att arten i Sverige
gär upp till Skellefteä: Bot. Not. 1883 p. 209 etc.; pä östra sidan till Ar-
24 Viscaria vulgaris.
changelsk: Fl. Samoj. jp. 10 etc. Sannolikt synes, att äfven dessa fynd-
orter äro i någon mån isolerade. — Lychnis i Till. Icon. 127 föres af Fries
Öfvers. till denna art 'Lycknis Visearia,: likheten år dock ganska ringa.
0). Hjelt Nat. åter anser den vara L. chalcedomica, emot hvilken tolkning
främst måste anföras, att sistnämnda art blott förekommer odlad, under det
figuren »aknar tecknet för odlade växter; en «åker bestämning torde vara
nästan omöjlig. I Oa. uppger Strömb. arten blott från Kristinestads trak-
ten, men ej för Vasa: Laurén omnämner den ej alls, hvarföre Malm-
grens uppgift måste anses hänföra sig blott till sydligaste delen af pro-
vinsen. och äfven där torde freqvensen vara alltför hög. (I detta sam-
manhang kan nämnas, att Hayrén iakttagit den blott på två ställen i Sat.
Ulføby). Den upptages dock till södra Österb.: Ale. Hl. — I Om. fram-
bålles det uttryckligen, att arten saknas i Gamla Karleby-trakten: Hellstr.
p- 135. Den uppgifves emellertid från Jakobetad på en med timotej be-
sådd änz ‘expl. i elev L. Petersons herb.': Zidb. Oafsedt att denna upp-
gift hårstammar från en skolelev och således ingalunda kan anses såker,
synes det af densamma framgå, att arten hår varit tillfallig. Ang. Mela
Kasv. se ofvan. — Ob. omkring Torneå täml. allmän: Jul. p. 284; freqvensen
år säkert oriktig, och måhända gäller hela uppg. de närmast sydligare
trakterna, då hvarken O. R. Fries eller Hellstr. Distr. upptager arten. Äfven
funnen vid Uleåborg: Jul. Till.; uppg. upptages till närmare undersökning.
Var. albiflora (Sweet, Rouy förekommer sällsynt med typen. — »(Pas-
sim) cum typo»: Gfirke p. 283. — Ab. Pargas: Arrh.; Lojo: Cygnaeus i Mela
herb.; Mynämäki Linnavuori: Caj. Kasvist. — Nyl. Nurmijärvi: A. Sadenius
i Mela herb.; Sibbo Skräddarby: Laurén!; Borgå: O. Hjelt M. S. — Ka.
Vehkalahti Kannusjärvi: Sæl. Ö. Nyl. — Sat. Karkku Järventaka Kinttula,
Birkkala Villilä: Hjelt. — Ta. Asikkala Urajärvi: Nikl.!; Sysmä: K. V. Ren-
gvist! — KI. Sortavala Telkinniemi: Wegelius! — Sb. Kuopio: Mela herb.
— För min del har jag oftare sett en form med ljusröda blommor, t. ex.
Sat. Birkkala Haavisto. Denna form bildar öfvergäng till typen.
Arten hybridiserar med V. alpina.
Visearia alpina X vulgaris ').
In Karelia australi a Sælan inventa est, cfr (Diar. 4
X1, 1882 in) Medd. IN p. 153.
Fenn.: Girke jp. 284.
Ka. Viborg Monrepos: Selan |. c.!
Enligt Swlans beskrifning 1. c. liknade en del exemplar mera V.
rulgarie if. subviscaria = perviscaria!), andra mera V. alpina if. subalpina =
peralpina 7.
?
NY V. media Fr.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 25
Visearia alpina (L.) G. Don.
Satis frequenter —frequenter in montibus alpinis et ad
flumina Lapponiae, ceterum, guamcis rarior, in plurimis pro-
vinetis usque ad oram australem invenitur.
»Lecta est in Pellinge Finlandiae DD Strandberg, ingue
insula Nagu prope Aboam a D. Leche»: FI. Suec. p. 156; Kalm;
iuxta flumina Finl. borealis st fy: Prytz; ad ripas fluminum et
ad rupes Ostrobottniae borealis fq, in Nylandia ad Borgoam r:
Spic. I p. 20; maxima pars Fenniae et Lapp.: Fries; Fenn. tota:
Nym. Suppl. p. 50; Lapp. Fenn.: Giirke p. 283, cfr etiam Led.
I p. 329 et Nym. Consp. p. 86.
Ab. Uskela: Nikl.!; [Muurilaj (st fg): Renv., spec. e Muu-
rila: Å. G. H. in dupl.!; Karis: O. F. A. Bergroth in herb. ‘lye.
n. [non omnino certa!, vide etiam supra. — Nyl. Kyrkslätt Pie-
tilä (E. Boehm): Hult herb.; Kyrkslätt Qvarnby: Brenner!; Esbo
Esbogard cop. (Poppius): Kihlm.; W. Nyl. vide Spic. et cfr Rupr.
Diatr. p. 23; Askola: J. E. Aro in Mela herb. st r in parte
occidentali [Nylandiae orientalis], ut in taeniis Borgå ad Pellinge
(Linne), Mäntsälä prope fines Borgoam versus (K. Nordenskiöld),
in Mörskom!, Artsjö et Anjala!: Sl. O. Nyl., vide etiam sub
Ka, Elimäki: Sel. & Str.; Hogland ad orientem versus ex Hau-
kavuori: Schrenk p. 161, cfr Rupr. Diatr. p. 23 et Brenn. Till.
p. 39; Hogland] Mäkiinpäällys: Brenn.; [Hogland] r in montibus
ex. gr. Vålikallio: Brenn. p. 447 et Brenn. Till. p. 39; [Hogland]
Pohjakorkia cop., [Hogland] Huovinlimpi: Sælan in Medd. XXV
p 76. — Ka. st fy in tota reg. montana [= e Sippola: Sel.
& Str; usque ad Haapasaari! et Hogland: Sel. Ö. Nyl., spec.
e Kotka!; copiosissime nonnullis locis jugi arenosi, per quod via
publica fert inter Fredrikshamn et Villmansirand: Ängstr. p. 49,
cfr Fl. Kar. et de ambobus Rupr. Diatr. p. 23; st r: Blom,
spec. a Virolahti Huittula [aut Hurttalalj; Vehkalahti, Virolahti
ad pag. Virojoki cop.: Sel. ann. et herb.; Rättjärvi Jyrkylä:
Nerv.!, cfr Malmb.; iam e Viborg in conspectum veniens: Fl.
Ingr. p. 165; in taeniis ad Viborg (E. Nylander): Fl. Kar. p. 193,
cfr Malmb.; Viborg in scopulis ad Monrepos (!): Sælan!, cfr Medd.
2; Viscaria alpina.
IX p. 153; rr nonnulla spec. deflorata in monte in Papinsaari
ad templum par. Antrea: Lindén.
Sat. Håmeenkvrö: alumn. Astrém!, confirmatione egeat,
cfr tamen Desideratkat. p. 22 et Ale. HI. — Ta. rr in declivi
montis alti inter Vaania in par. Hollola et Vesivehmas jin par.
Asikkala : Norrl. s. 6. Tav.! — Sa. Villmanstrand: E. Nyl. &
Chvd. et F. Nvlander!; in vicinitate oppidi Villmanstrand non
vidi: Sal. ann. — Kl. >in par. Impilaks ad Suursalmi (Bergström!)
et Viipula (rr Backm ), dein in Puutsalo atyue in insulis petro-
six inter Puutsalo et Kortela pluribi cop. vidi»: Norrl. Symb.
Tb. r Viitasaari Konginkangas! et Säynätvuori: Broth.;
Virdois Toriseva: Brotherus! et Hjelt; Pihlajavesi in monte ad
lacum prope templum vetustum: Norrl. n. v. Tav.! — Sb. non-
dum visa est. — Kb. Liperi r Pärnänvaara: Eur. & H.!
Ok. in ditione Kajanensi: Hellstr. Distr. p. 10; Kajana:
Malmgren!; r Kajana in Jauhokallio. Sotkamo Vuokatti (Petter-
son): Must.; in vicinitate templi par. Sotkamo: Brenn. Reseb.
p. 66. spec. adscr. Sotkamo Sapso!, vide etiam Brenn. Obs. —
Kp. Russki Susovoj prope Kemi f. nana petraea Fr.: Bergroth
& Lindroth!
Ob. .Uleåborg Toppila r: Leiv.; in parte septentrionali p,
in maxima parte r, in valle fluvii Simo, Kiiminki (1), Uleåborg
(I): Brenn. Obs., quem 1. inspicias, spec. in herb. ex Ylitornio
Ainiovaara; Pudasjärvi prope templum et ad viam publicam
inter Nyynäjä et deversorium Korento (Brotherus & F. v. Wright):
Broth. litt; p Kemi (!) Kallinkangas, Laurila, Ylivalmari, Kelio-
lahti, Majaputansuu et Rastinpää, in valle fluvii Simo Matala
et Kalliokoski, in parte litorali par. Simo autem non visa: Keckm.,
cfr 1. c. p. 16 et M. Castrén p. 334; Torneå: Jul. p. 284; jr:
O. R. Fries; Alkkula (!) Maanselkä: Nyberg!; Rovaniemi ad
deversorium Ruokanen prope fluvium Kemi: Eberh.; Rovaniemi
ad templum: Kihlm.; p — st fg ad flumina majora, ceteroguin r
Turtola in monte Korpivaara, Ylitornio prope Raanujärvi, |Pul-
linki copiose;: Hjelt & H., cfr 1. c. p. 107, vide etiam Hellstr.
Distr. p. 9. — Kuus. Maanselkä »Selkosella») ad Manninen
et ad Nuorunen (!): Wainio Kasv., spec. in dupl. e Näränkä-
vaara!; p: Sahlb. Fört.; Rukatunturi!, Pieni Mutkavaara ad prae
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 27
dium Måntyniemi: Hirn Fört.; enumeratur etiam F. Nyl. Utdr.
p. 153. — Kk. Oulanka Kivakka! et Päänuorunen: Wainio
Kasv.; Keret: Brenner!
Lapp. fenn p—st fy ad flumina majora, ceteroguin r
Muonioniska Saivio ad Äkäsjouki: Hjelt & 1.; [(fg) in ripis are-
nosis secundum amnes: Samz. p. 186;] in declivibus arenosis
riparum, campis duris ripisque lapidosis fluviorum (fg): Blom
Bidr., cfr Kihlm. Beob. p. 11; interdum in ripis fluminis Muo-
nio: Norrl. Lappm. p. 258; per totum alpium jugum praecipue
in latere ejus suecico ubigue frequenter . . . unde etiam in
pratis subalpinis et ad ıipas fluviorum per Lapponias silvaticas
suecicas praecipue septentrionales p descendit: Wahlenb. p.
134, cfr I. c. p. XIX et XXXI; in alpibus atque ad flumina fq:
Fellm. Lapp.; Sodankylä in monte Pyhätunturi, ad Kalkkivaara,
pag. Sodankylä et st fg inter Kaaretkoski et Rovanen, in litore
et in clivis litoralibus in Maanselkä et prope Kopsusjärvi, Inari
st fg ad Kultala et ad Ivalojoki et p etiam ad Törmänen et
Kyrö et fg ad Paatsjoki: Wainio Not., cfr 1. c. p. 26 et 32;
Pallastunturit p: Hjelt, vide etiam L. Y. 1898 p. 174; Ounas-
tunturit in reg. subalp. et longe in reg. silvaticam descendens:
Sandm. p. 31, cfr 1. c. p. 32; st fq in reg. silv.: Hult Lappm.,
cfr 1. «. p. 39; [Kuolajärvi] ad ripas fluvii Tuntsa, non autem
ad ripas fluvii Tenniö: Borg Sel.; in ripa arenosa ad Jibmonsu’-
anto flum. Vaskojoki!, in ripis flum. Tenojoki multis locis ex.
gr. ad Paksusammali, Jorgastakka, Onnela, [etiam] ad rivum
Pakananjoki: Kihlm. Ant.; Paatsjoenniska: E. Nylander & M.
Gadd!; Puolmak: Th. Fries Resa p. 26; nonnullis (4 a 5) locis
in Varangria austr. etc.: Norm. Fl. Spec. p. 209, vide etiam
Blytt p. 1068, Norm. ann. p. 14 etc. — [L. ent. reg. (alp. et)
subalp. fq, reg. silv. p: Læst.; p — st fq in ripis et arenosis reg.
subalp., st r in reg. alpina Tenonmuotka — Johkasjaur (parce
hic illic), Saivaarri, in alpinis Halti, Angeloddi (S 672 m) et ad
Toskaljaur: Linden Bidr., vide etiam Hartm. p. 232 etc.
Lapp. ross. fg: Fellm. Ind.; locis arenosis ex. gr. ad Po-
noj, Kola alibigue p cop.: N. 1. Fellm. (cfr 1. c. p. XLV); enum.:
Beket. p. 550; e Lim., Lv. etc. enum.: Mela PI.; reg. alp. st
fy sed parce in declivibus alpinis lapidosis, in fissuris rupium
28 Lychnis flos cuculi..
et in campis alpinis: Linden Ant.; spec. adsunt ex omnibus hu-
jus territorii partibus.
Ab. Hirsalö (Ingelius?): O. Hjelt M. S.; uppg. införes såsom anma-
ning till vidare undersökning. — Oa Vasa: elev Ehrström!, men ej sedd
af Laurén eller någon annan botanist, hvarföre sannolikt torde vara, att
exemplaret ej härstammar frän Vasa. — Om. Pulkkila (elev Sandström):
Zidb.; ehuru mycket sannolik, bör uppg. ännu bekräftas.
Lychnis flos cuculi L.
Freguenter (aut satis frequenter) in Fennia australt
provenit, ad 62° vel 63° in parte interiore rarescit, sed in
parte orientali usque ad 67° 10', in occidentali non supra
659 50' inveniri indicatur.
Till; Kalm; in pratis humidis fq: Prytz; maxima pars
Fenniae: Fries; Eur. omn. exc. . . .: Nym. Consp. p. 85; exc.
etiam Lapp. plur.: Nym. Suppl. p. 50, cfr etiam DC. Prodr. | p.
387 et Led. I p. 330—331.
Al. fq: Bergstr. et Arrh.; Bergr. ex hac provincia non comm.,
sed nonne praetervisa? — Ab. fy: Zett. & Br.; (r ?) Iniö Norrby
et Söderby: Bergr.; st fy — fq: Arrh. Ann.; fq: Sand., Renv., A.
Nyl. et Flinck; st fy: Sel.; (fyg): Wecks.; fq — st fy: Caj. Kas-
vist., quem 1. inspicias, cfr 1. c. p. 139. — Nyl. fq: His.; fy inter-
dum sat cop.: Stenr.; fy: W. Nyl. et Sel. Ö. Nyl.; (p) in pra-
tis: Brenn. — Ka. Lavansaari: E. Nyl. Ber. et Brenn.; fy:
Blom et Lindén. — Ik. st fq: Malmb.; [fqq: Meinsh. p. 54.
Sat. fy: Malmgr.; st fy: lljelt. — Ta. fy: Leop.. Knabe
Fört., Asp. & Th., Norrl. s.ö. Tav. et Bonsd.; in par. Luhanka
et Korpilahti maxime australi fy — st fq saepeqve cop., saltem
ad Tammijårvi non tantum: Wainio Tav. or. — Sa. (fqy):
Hult. — KI. fy: Fl. Kar. et Hann.; p: Backm. — Kol. fy — fqq,
ad Mandroga p — st fq: Elfv.
Oa. fy: Malmgr. et Laur. Våxtf. [ad taenias et plagas ma-
ritimas hoc in primis spectare puto]. — Tb. Jyväskylä Laurin-
niemi: Wainio Tav. or.; r ? Viitasaari Säynätlampi: Broth.!;
Pihlajavesi r ?: Norrl. n. v. Tav. — Sb. Leppävirta (fq): Enw.!;
r: Mela; Kuopio: Budden; Nilsiä: P. Suhonen in Mela herb. —
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 29
Kb. Tohmajärvi Everilå: Hjelt; Liperi in primis in parte occı-
dentali: Eur. & H., spec. e Simananniemi!; inter Pielisjärvi et
Höytiäinen non visa: Axels. Putk. p. 40; Wainio ex hac pro:
vincia non comm. — Kon. fy —'fqg (e Selki et Jänkäjärvi non
adnotata): Norrl. On., vide etiam Giinth. p. 34.
Om. st fq, rin interiore parte: Hellstr.; p ad oram: Tenn.;
Pyhäjoki Lill-Annala in prato: Lackstr.; Brahestad: Blom! -—
Ok. vide infra. — Kp. Kemi et in insulis inter Kemi et Solo-
vetsk: Malmgren! [= Lr in Herb. Mus. Fenn.]; fq in reg. lito-
rali, plus minusve r in parte interiore provinciae: Bergroth in
Medd. XXI p. 21, spec. e »Stora Keliak» prope Kemi! [et Solo-
vetsk!; Solovetsk: Selin !]j
Ob. [Uleåborg] r (Julin junior): Jul. Fort. p. 102; usque
ad Uloam: Hellstr. Distr. p. 6; Uleå: Eberh.!; Uleåborg (»fq»):
Leiv.; Hailuoto: W. Nylander!; in parte septentrionali rr Simo
ad templum, in parte maxime australi r Utajårvi Myllyranta,
Muhos ad Matokorpi!, Uleåborg, Hailuoto: Brenn. Obs.; rr prope
templum par. Simo in Sikaluoto circ. 8 spec.: Keckm., cfr 1. c. p.
14; Torneå: (i. Granö in L. Y. 1899 p. 141. — Kk. r Kiestinki
ad Vuarankylä: Wainio Kasv.
Lim. ad pagum Kantalahti! et in insula vicina Voronja:
N. I. Fellm., cfr 1. c. p. XXVIII et XXXVIII, Herb. Mus. Fenn.
ll p. 131, Beket. p. 550 etc., spec. in Pl. arct.
Sb. Iisalmi fy: M. & J. Sahlb.; den höga fregvensen är sannolikt
vilseledande. — Ok. st fg: Must.; Paltamo och Kajana spridd: Brenn. Obs.
Den jämförelsevis höga fregvensen är efter all sannolikhet vilseledande.
Någon annan specialuppgift än Mustonens framgår ej af Brenn. Obs,
hvarjämte arten alldeles icke upptages frän detta landskap i Wainio Kasv.
I detta sammanhang kan framhållas, att arten äfven i Norge är allmän-
nare i kusttrakten: Blytt p. 1066.
Med hvita blommor finnes arten frän Nyl. Borgä Kräkö Lakasunds-
udd: Brenner! — Sat. Hämeenkyrö Tuokola: Hjelt.
Lychnis chalcedonica L. upptages redan af Till. (se äfven ofvan p.
24) och säges vara: »allm. och af Alder odl. i trädg.»: Alc. III. Numera
har, skulle jag tro, artens kultivering aftagit. — Ny1. Kyrkslätt Koskis för-
vildad: Brenner! — Uppgifves såsom odlad: [N yl. Mäntsälä] Frugärd 1808:
Medd. XXV p. 13 och i Ta. Jempäälä: Elfv. Ant. p. 36.
30 Agrostemma githago.
Agrostemma githago L.
Passim — satis raro in parte australi vel in primis au-
stro-occidentali, cum segete etc. autem, quameis rarum et ad-
venticium, in parte occidentali usgue ad 67° 25’ inveniri indi-
catur. Anno 1903 cum seminibus avenae e Rossia per-
multis locis importatum est, guam ob rem aucta et freguentia
et copia provenit.
Till.; Till. Icon. 58 [mala]; Kalm; inter segetes in Finl.
mediali st fg: Prytz; in agris provinciarum australium et meri-
dionalium, Leppävirta: Wirz. pl. off.; Fenn. merid.: Fries; Eur.
omn. exc. . . .: Nym. Consp. p. 85; deest in Fenn. bor. et Lapp.
tota: Nym. Suppl. p. 50; Fenn.: Giirke p. 282, vide etism DC.
Prodr. I p. 387, Led. I p. 332 etc.
Al. p: Bergstr.; Finström Godby et prope templum, Sund
Högbolsta: Arrh. & K.; Sottunga Kyrklandet ad Kovik: Arrh.;
Geta Finnö in agro secalino, ad praediola Längvik et Isaksö
in agris avena consitis, Saltvik circa Ovarnbo: Ch. E. Boldt;
[Sund] in compluribus agris secalinis circa Mängsteckta et aliis
locis: Prim. p. 65; Jomala in pago ejusdem nominis cum var.
nana: Laur. Fort.; r Brändö Thorsholma: Bergr. — Ab. p:
Zett. & Br.; r Iniö Äppelö: Bergr.; Pargas st fy in insula Alön,
ceterum p: Arrh. Ann. Reso: I. Ringbom!; Bromarf pauca
specimina ad Östanberg et Kansjärvi: Sand.; Ilalikko: Nikl.!;
[Muurila] rr in agro avena consito ad Isontalo 1894: Renv.; r
Leikkilä prope lac. Silmä forsitan cum avena introductum: Sel.;
Lojo praediolum Gunnars: Hels.; Lojo livars et Paloniemi, Ka-
rislojo Maila: Ch. E. Boldt; Vihti (»st fy»): Printz; Vihti (rr)
tantum ad Haapkylä et unicum spec. in agro secalino ad pag.
Vanhala: Flinck; r Pusula Karjasjärvi Hiiska in agro avena
consito ad lacum Tarkeila et in agro avena consito ad Hyrk-
kölä Röysti ambobus locis cop.: Wecks.; [Mietoinen et Mynä-
mäki] saepissime [»sangen usein»] in agros partis australis Vi-
cia sativa consitos aliis cum seminibus introductum: Caj. Kasvist.;
Nystad in coemeterio novo (Cajander), in agro prope Pietilän-
lahti: Söd.; A. Nyl. non comm. — Nyl. r Fagervik: His.; Kyrk-
slätt Hvitträsk sat cop.: Sel. ann.; [Nurmijärvi] p in agris,
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 31
praecipue in agris avena consitis nonnullis annis parce: Stenr.;
r ad urbem: W. Nyl.; Nordsjö (Chydenius): Sel. ann.; Thusby
haud fq: Astr. & H.; Borgå r prope oppidum: Sel. Ofvers.; p:
Sel. O. Nyl., spec. e Strémfors Reimars!; Hogland Suurkyla
unicum spec. parvum ad litus: Brenn. Till. p. 39! [f. nana}.
— Ka. ins. Haapasaari: Sel. herb.; Lavansaari: E. Nyl. Ber.
et Brenn.; r? tantum in parte interiore in agris avena et hor-
deo consitis in Kirvu prope templum, Virola! et Tietävälä, Jääski
Laitila: Lindén; Blom non comm. — Ik. p: Malmb.; Kåkisalmi:
Wartiainen!; [fq in tota Ingria: Meinsh. p. 561.
Sat. r Norrmark!: Malmgr., cfr Gadd Sat. p. 48; Raumo:
K. R. Paqvalin! et Wallenius in dupl.!; Kjulo: Wirz. ann. [for-
sitan confirmatione egeat|; Ulfsby in saburra: U. Lojander in
herb. lye. n.; Huittinen: Car. p. 24; Huittinen cult.: Lyd.; Hvittis-
bofjård r (K. G. Ollonqvist): Hayr.; Karkku Koskis multos annos
ante, Jårventaka 1902, Fulkkila 1895, Tuomisto 1893, Nurmis
1891, Kulju ad villam rusticam 1899, his locis unum alterumve
specimen, Kulju in agro avena consito satis cop. 1900, parce
1901, non visum 1902, Birkkala Korvola 1891, Hämeenkyrö prope
Pakkanen 1901: Hjelt, vide infra; Birkkala: Carlss.; Kyrö: Asp;
Jåmijårvi in agris 1868, verisim. cum hordeo e Dania importatum:
Carlsson p. 4. — Ta. [Sahalahti] ad Pakkala in agro hordeo
consito, Pålkåne p (Zidbåck): Leop.; [Kalvola] in segete (haud
infrequens): Knabe Fört.; Orivesi cum segete ex aliis plagis in-
troductum: Salov. p. 10; Hauho: Herk.; Tavastehus: O. J. Will-
stedt in herb. lyc. n.; p: Norrl. s. 6. Tav.; Asikkala rarius:
Nikl.!; Sysmå Nya Olkkola: Unon.!; [par. Gustaf Adolf] (fq):
Bonsd.; st r Luhanka Judinsalo, Avosalmi, Kesåin et »Sarvan
svdånmaa»!: Wainio Tav. or. — Sa. Valkiala p: Hult Fört.;
Kerimåki: E. Nylander!; Villmanstrand Parkkarila in agro ave-
naceo: Sel. ann.; »in agris avena consitis circa sacerdotium Ruo-
kolaks st fq sec. Londén, ipse non vidi»: Hult; Mikkeli Risti-
mäki! in oppido et ad deversorium Tenhola: Hasselbl. -— KI.
(st fq) ad Onegam usgue: FI. Kar.; Uukuniemi: Nikl.!; [Parik-
kala] r Kangaskylä, Tyrjä, Kivijärvi: Hann.; p: Backm.; tantum
ad Jaakkima Lahdenpohja: Hjelt. — Kol. Petrosavodsk (Gin-
ther): Norrl. On.
32 Agrostemma githago.
Oa. r Lillkyrö: Malmgr.; Lappfjård (Nyström): Strömb.;
Nårpes: Nordl. p. 19; Malaks: Hellstr. Distr. p. 13; Ilmola Vit-
ting, sed vix prorsus sponte natum, Närpes Ofvermark in hortis:
Hjelt; Laurén in hac prov. non ipse vidit. — Tb. r Jyvaskyla
(W. N. Tavaststjerna): Broth. et Wainio Tav. or. — Sb. Leppii-
virta Vokkola 1875: Enw.; st r: Mela; Kuopio Vehmassalmi et
Rönönsaari: Budden; Kuopio Huuhanmäki: K. W. Natunen in
Mela herb.; Iisalmi: Lundstr. — Kb. Kide: Brand.!; Liperi p:
Eur. & H.; Kontiolahti Kunnasniemi in agro hordeaceo: Sal.
herb.; st r nonnulla spec. in agris ad pag. Koli [in par. Lieksa]
et in propatulo in [Kontiolahti] pag. Romppala inter alias herbas
inutiles: Axels. Putk.; r tantum in pago Lieksa: Wainio Kasv!
— Kon. r Suosaari (Simming!), Tiudie: Norrl. On., cfr Fl. Kar;
ad Tiudie non vidi: Kihlm.; inter segetem: Giinth. p. 34; Senno-
guba: Caj.!
Om. Jeppo Ruotsinkoski in agro Vicia sativa consito (Y.
Roos): Laur. Växtf.; cum segete importatum: Hellstr.. cfr I. c. p.
137. — Ok. r Paltamo Leppiniemi in agro hordeo consito 1872:
Must., cfr Brenn. Obs.
Ob. Liminka: Hellström!; r Rovaniemi, Tervola! Saari,
Kemi, Simo, Kiiminki, Uleåborg, Muhos, Liminka: Brenn. Obs.,
quem |. inspicias; [Uleåborg] p Toppila in saburra etc.: Leiv.;
(fg) in Kemi: Jul. p. 283; st r in oppido Kemi parce florens
1892, in agris prope serratrinam Vasankari in par. Simo 1889:
Keckm.; Kemi in agris adventicium: Rantaniemi in Brenn. Obs.;
Alatornio Torpa p in agris secalinis, verisimiliter seminibus im-
portatum: Hougb. not. — Kuus. Hännilä in agro avena consito:
Hirn Fört.!, cfr Medd. XX p. 9.
Lk. in culto ad pag. Sodankylä in par. ejusdem nominis
parce obvium lectumgue: Wainio Not. [sine dubio seminibus
aliis importatum].
Att arten i de flesta delar af landet är att betrakta sisom mer eller
mindre tillfällig är otvifvelaktigt och framgår redan af fiertalet uppgifter.
Så inneslutes i Wainio Not. uppg. inom klammer; detsamma gäller uppg.
hos Keckm. Visserligen användes icke denna beteckning i Brenn. Obs.,
men icke desto mindre tror jag säkert, att arten både i Ob. och Ok. bör
anses såsom alldeles tillfällig. Anmärkningsvärdt synes mig vara, att Agro-
stemma i de trakter i Sat., där jag exkurrerat. åtminstone under senare
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 33
tid, om man undantager Kulju, ej ens två år efter hvarandra visat sig å
samma ställe. Prytz' freqvens synes antyda, att den förr varit allmän-
nare. Detta är enl. Schtb. p. 310 förhållandet äfven i Norge, och här, liksom
där, beror detta sannolikt därpå, att utsädet förr kanske oftare än nu
togs från mer sydligt belägna länder och säkert mindre väl rengjordes, jfr
Medd. XXVI p. 19. Arten är nämligen allmän i Danmark, Östersjöpro-
vinserna och likaså längre söderut.
Sedan ofvanstående nedskrifvits, synes emellertid Agrostemma af
tillfälliga orsaker åter plötsligt börjat uppträda rätt allmänt. Den felslagna
skörden 1902 vållade, såsom kändt, att stora massor hafreutsäde, särskildt
från Ryssland, infördes till Finland 1903. Visserligen föreligga ännu endast
ett fåtal uppgifter öfver de förändringar i floran, som härigenom förorsakats,
men redan dessa uppgifter gifva vid handen, att en stark ökning i artens
utbredning ägt rum. Så visade sig arten i Sat. på ett mycket stort antal
åkrar både i Karkku och Birkkala och stundom i stor myckenhet. Likartade
uppgifter, att arten varit ytterst allmän och ymnig öfverallt, där den syd-
ryska svarthafren kommit till användning, har jag antecknat från Hufvud-
stadsbladet 1903 N:o 203 B, 220 (flere uppg.), 244 äfvensom L. Y. 1903 p. 222.
— Framhållas bör, att fröna af Agrostemma betecknades såsom »yleisin kai-
kista» »rikkaruohosiemenisté Etelä-Venäjän mustassa kaurassa»: Lindberg
i L. Y. 1903 p. 140, se äfven bl. a. Hbl 1903 N:o 266. (Uppgiften i L. Y. 1903
p. 222, att Agrostemma varit allmän äfven i den hvita hafren från Canada,
beror däremot enligt Lindberg troligen på något misstag.)
Var. nana Hartm. förekommer bland hufvudarten, i hvilken den
utan gräns torde öfvergå. (Den särskiljes alldeles icke af Girke). Följ.
uppg. äro mig bekanta. — Al. Geta nära kyrkan: Hult herb.; Finström
Bergö Norrgård med hufvudformen: E. Reuter; Loviselund: A. G. H.!; [Sund]
i en åker nära Mängsteckta: Prim. p. 65; se äfven under hufvudarten. —
Ab. Pargas Gunnarsnås: Arrh. Ann.; [Karislojo] r mellan Leikkilå och
Haarijärvi: Sel. — Nyl. Nära Borgå: Sel. herb.; Lovisa: E. Sibelius!; se
äfven ofvan ang. Hogland. — Ka. Nagra exx. på Haapasaari: Selan i
Medd. XXV p. 79; Kirvu vid prestgärden: Lindén! — Sat. Euraäminne
Lutta: KI. Wahlman! — Ta. Vanaja Aulanko: O. Collin! — Sa. Villman-
strand Parkkarila: Szel. herb.; r sacerd. Ruokolaks (!): Hult. — KI. Uuku-
niemi: Nikl. i Sel. herb. — Se äfven Brenn. Flor., Mela Kasv. III etc.
A. coronaria IL. anföres, ehuru med frågetecken, såsom odlad i [Ny1.
Mäntsälä! Frugärd 1808: Medd. XXV p. 13. Åtminstone på 1860-talet
såg jag arten ofta i trädgårdar, men, enligt hvad jag tror mig hafva obser-
verat, bar odlingen af densamma numera aftagit.
Typis impr. "|, 1904. 3
34 Dianthus barbatus.
Dianthus barbatus L.
Saepe colitur et interdum in hortis antiquis partis australis subsponte
occurrit.
Allmänt odl.: Alc. III, jfr Brenn. Flor., Mela Kasv. IV och Medd.
XXV p. 13. — Ab. [Mynämäkij »Toisinaan istutettuna ja metsistyv silloin
usein»: Caj. Kasvist. — Nyl. förv. i trädgårdar vid Helsingfors: Sel. ann.
— Ik. Käkisalmi förv. i en trädgård 1883: Sel. ann. — Sat. Karkku Kau-
niais och Järventaka förvildad i trädgärdarna: Hjelt. — Sb. Odlad i Hirvi-
lahti by invid Kuopio: Elfv. Ant. p. 41. — Ob. [Uleåborg] »tål vintrarna»:
Jul. p. 22.
Sannolikt hänföra sig de uppgifter om fleräriga Dianthus-arter, som
förekomma i Elfv. Ant. p. 42 o. 43, delvis till denna art, liksom den väl
äfven ingår bland de »flere sorter» nejlikor, som odlas i Li. Toivoniemi på
kalljord: Nordling p. 313.
Dianthus deltoides L.
Frequenter in Fennia australi et media ad circ. 63°
provenit: ad septentrionem versus quamtis raro ad 639 50’
in parte occidentali inveniri indicatur, in parte orientali 61°
40' vix superat.
Till.; Kalm; in pascuis et pratis duris elevatis fq: Prytz;
maxima pars Fenniae: Fries; Eur. plur. exc. . . . Lapp.: Nym.
Consp. p. 101, cfr etiam DC. Prodr. I p. 361 et Led. I p. 281.
Al., Ab., Nyl. Ka. et Ik. fq omnes fere auctores inve-
niri indicant.
Sat. (p): Malmgr.; st fq—fq: Hjelt. — Ta. fq: Leop.,
Asp. & Th., Norrl. s. 6. Tav. et Bonsd.; st fq: Wainio Tav. or.
— Sa. fq: Hult. — KI. faq: Fl. Kar.; fq: Hann., Backm. et
Hjelt. — Kol. st fq — fg, in reg. aren. haud adnot.: Elfv.
Oa. p: Malmgr.; st fq: Laur. Vaxtf. — Tb. st fq: Broth.
— Sb. fq: Enw. et Mela; M. & J. Sahib. ex Iisalmi non comm.
— Kb. fq: Brand. et Eur. & H; st fq, parce per totum terri-
torium: Axels. Putk.; st fq in Repola et Lieksa, ut in par. Nur.
mes in vicinitate lac. Pielisjärvi: Wainio Kasv. — Kon. fq, in
Saoneshje st fq: Norrl. On., vide etiam Giinth. p. 34.
Om. st fq: Hellstr. et Tenn., spec. e Kalajoki!; r Siika-
joki [»Sykajoki»]: Jul. p. 283. — Ok. Kajana: Malmgren!, cfr
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 35
Brenn. Reseb. p. 67; r Kajana »Ruununpuodin ja oluttehtaan
vålillå», Paltamo Immola in prato ad Hövelöjoki: Must.; rr Pal-
tamo (Zidb.): Brenn. Obs. — Kp. fq in vicinitate lac. Sårki-
järvi, (maxime) ad septentrionem versus ad Ontrosenvaara (circ.
64° 5’—64° 10'|: Bergroth in Medd. XXI p. 20, spec. e Kevåttö-
mårvi! et Rukajärvil; Torgunjärvi (64° 40']: Bergroth in litt.;
Soroka: Beket. p. 549.
Ob. rr Torneå, Kemi, Simo, Uleåborg, Hailuoto: Brenn.
Obs., quem |. inspicias, spec. ex Uleä in insula Raattil; Ulea:
Eberh.!; Uleåborg Linnansaari: Hougb. not.; [Uleåborg] (st fq)
prope Linnansaari, Kirkkomåki: Leiv.; st r Simo Sikaluoto prope
templum 1885 et sat cop. 1892, Mattila 1890: Keckm., cfr 1. c. p.
14; plur. loc. in Kemi et Torneå vidimus: Hellstr. Distr. p. 6,
cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 131.
Uppräknas i Brenn. Reseb. p. 76 bland de växter, som hafva sin
nordgräns vid Uleåborg. Den förekommer dock, såsom framgår af det
ofvanstående, ännu nära Torneå; måhända är dess utbredning afbruten.
Al. st fq: Bergstr., men fq: Bergstr. Beskr. m. fl. — Al. och Ab.
»p—st fq i Kumlinge, Brändö och Iniö. Ej antecknad från Gustafs och
Töfsala. Säkerligen förbisedd>: Bergr. — Ab. st fq: Renv.; fgg: Wecks,;
> Mietoisten pitäjä ja Mynämäen pitäjän aukia fq, muuten st fq»: Caj.
Kasvist.
Till åtskillnad från var. glaucus användes benämningen vulgaris DC.
t. ex. Mela Kasv. III.
Dianthus deltoides var. glaucus (L.).
Cum forma typica raro occurrit.
R: Mela Kasv. III.
Al. Geta Möckelgrås: Hult ann. et herb.; »Sottunga Kyrk-
landet vid kyrkvårdens gård»: Arrh. — Ab. Nådendal (E. Rin-
dell): Arrh. & Hollm.; Piikkis: Lindb. comm.; Pojo: alumn. A.
Forssell in Mela herb. — Nyl. Ingå Svartbäck: Brenner!; Ström-
fors ad Storby: Sel. Ö. Nyl.! — Ik. r Kakki Kirjola: Malmb.;
Valkjårvi: Lindb. comm.
Sat. rr Karkku Jårventaka in Kinttula: Hjelt; Birkkala:
Carlss. — Ta. (p): Leop.; Sååksmåki (0. B. Lindgren): Tikk.,
spec. vidi in Hult herb.; Teisko nonnullis locis ex. gr. Isokovero
prope templum: H. Tranberg comm.; Luhanka Keihåsniemi:
36 Dianthus deltoides.
Wainio Tav. or.! — Sa. Sääminki Kalkuunniemi (ab alumnis):
Buddén; Kerimäki: O. A. Kosonen! — K1. Kronoborg: E. Juslin!
— Kol. Vosnessenje: Cajander & Lindroth!
Oa. Lillkyrö: C. J. Forsberg!; Kuortane: Karsten!, cfr de
ambobus Malmgr. et Laur. Våxtf. — Sb. r: Mela, spec. e Kuopio!
— Kon. Tiudie (Kullhem!): Norrl. On. [num eadem forma ac
reliquae ?|
Dianthus arenarius L.
Raro, sed interdum copiose, in arenosis Fenniae a pro-
vinciis australibus usque ad Lapponiam infimam orientalem
(ad circ. 669 20) invenitur. His demum annis in plagis
septentrionalibus adnotatus est.
In campis arenosis Finl. medialis rarius: Prytz; in arenosis
Fenniae interioris et australi-orientalis a Tavastmon par. Ikalis
per Tavastiam, !) Nylandiam orientalem et Kareliam (p) cop.:
Spic. I p. 18; maxima pars Fenn.: Fries; Fenn.: Nym. Consp.
p. 104; Fenn. (non nisi) in mer. et or. (oneg.) adest: Nym. Suppl.
p. 60, cfr DC. Prodr. I p. 364 et Led. I p. 284 et vide W. Nyl.
Distr. p. 73.
Ab. Kiikala Kaarikangas in praedio sacerdotis: Herlin!,
cfr Medd. XXIII p. 80; Lojo prope stationem viae ferratae: Tik-
kanen in Hult herb. — Nyl. ad pag. Tvärminne prope Hangö:
Sel. ann.; in arena [Ekenäs malm!) ad viam magnam inter
Ekenäs et Bro: His.!; ad viam publicam, guae ab Ekenäs ad Karis
fert, ut etiam in aliquot [sen del»] locis ab hac remotioribus par-
cius — sat cop.: Häyr. [ad eundem atgve antecedens locum spec-
tat]; Hyvinkä (Sievers): Öhrnb. — Ik. in arenosis ericetis reg. fini-
timae (st fg): FI. Kar.; in arenosis in Käkisalmi!, Pyhäjärvi, Sak-
kola et Valkjärvi (!): Malmb.; Kuolemajärvi: E. Nyl. Ber.! [= Ka.
in Herb. Mus. Fenn.]; Valkjärvi Kiviniemi—Pasuri: Sel. herb.;
Valkjärvi Vaalima: Lindberg!, vide etiam Knorring p. 29, Thesl.
Dynb. p. 63 et 69; [ingenti copia in collibus arenosis isthmi (fere
totius) Kareliae ad limites gubern. Petropolitani: FI. Ingr. p. 152;
Poklonnaja— Gora etc. interdum copiosissime: Meinsh. p. 51).
) Vide infra.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 37
Sat. r »Ikalis mo»: Malmgr.!; Hämeenkyrö in iugo arenoso
ad orientem versus a catarracta Kyröfors sito cop.: Printz in litt.;
Kankaanpää prope s. d. »Kungskällan» (E. L. von Juhlin in litte-
ris): Sel. ann.; [Ikalis Tavastmon] prope praediolum Sormenpelto
ad meridiem versus a Soininharju, caespites minores in summo
jugo Soininharju et dispersus complur. locis in parte australi
hujus arenosi: Herlin p. 148, ubi descriptio locorum, vide etiam
tabulam geographicam eiusdem; e »Tavastkyro skogen» comme-
moratur iam a H. G. Porthan 1794, vide Bref till M. Calonius,
Helsingfors 1886, p. 126. — Sa. Valkiala (st fq), copiosissime
ad stationem Uttis: Hult Fört., cfr Sel. Ö. Nyl.; inveniri dicitur
in arenosis par. Valkiala, Luumiki et Joutseno: E. Nyl. & Chyd.;
Nyslott 2 spec.: Hasselbl.! — Kl. ad Koivunoja in Impilaks
(Backm.), Valamo! haud procul a monasterio: Norrl. Symb.; Rus-
kiala Huoppaniemi! ad fines par. Pålkjårvi, Korpikallio sat cop.:
Hjelt Ant. p. 66.
Kon. In insulis Ivantshoff et Hjed-ostrow! prope Kusaranda
in ripa alta glareosa: Kihlm., cfr Medd. XVIII p. 150, Herb.
Mus. Fenn. II p. 131 ete.
Ok. Sotkamo prope fines par. Kuhmo in arenoso ad viam
publicam cop. in loco parvo: Zidb., cfr Medd. XX p. 27 et Brenn.
Obs., spec. ex eodem loco leg. A. Lund!; Sotkamo in vicinitate
Outojoki ad viam publicam Kuhmo versus 1014/2 km a templo
par. Sotkamo copiosissime in jugo arenoso: J. E. Aro in Medd.
XXV p. 64 [idem locus ac antecedens]. — Kp. cop. in iugo
Puvassyrjä! ad septentr.-occidentem versus a Jyskyjärvi, ut etiam
in campis arena volatica tectis ad pag. Suopaissalmi! ad 65°:
Bergroth in Medd. XXI p. 24.
Lv. Kusomen in litoribus maris arenosis (alumn. J. Hämä-
läinen & I. Juselius!): Montell in (Diar. 3, III, 1900) Medd. XXVI
p. 67.
Nyl. Pyttis (Kekoni?): O. Hjelt M. S.; uppg. är tydligen osäker, men
införes här säsom anmaning till vidare undersökning. — Ka. Kymmene (Ahl-
yvist): Wirz. M. S. — Ik. Muola '»Mola») (Wirzén): O. Hjelt M. S. — Sat.
Lill-Raumo, Tavastskogen (Porthan och Ehrström): Wirz. M. S. Wirzéns uppg.
såväl från Lill Raumo, Muola som Kymmene låta antagliga, men böra dock
bekräftas. — Ta. Upptages från Tavastland: Alc. III; uppg. stödjer sig
antagligen pä Spic., men åtminstone Tavastmon och trakten närmast ve-
38 Dianthus arenarius.
sterut föres numera till Sat. Emellertid har jag sett ex., som uppgifvits
vara från Sääksmäki (: K. R. Lindgren i herb. lyc. n.), men denna upp:
gift behöfver yttermera bekräftas.
Dianthus superbus L.
Ad litora marium fluminumgue Lapponiae orientalis
et orientalis partis Lapp. occidentalis, ut etiam ad superiorem
partem Sinus bottnici frequenter occurrit; in Fennia orientali,
guamvis diminuta freguentia, usgue ad fines australes pro-
cedit, in Fennia occidentali non infra 649 35' vel 649 10' ad
meridiem versus invenitur.
Ostrobottniae praesertim ad templum Kemi: Fl. Suec. p.
147, cfr Linne Iter lapp. p. 173; Kalm; in Finl. boreali solo
sabuloso st r: Prytz; in litoribus sabulosis maris septentrionalis
ultimi Finmarkiae prope ... sinum Varangriae copiose .. .
denigue ad summum finem Sinus bottnici praecipue in coeme-
teriis templorum Torneå et Kemi, unde etiam ad fodinam calci=
prope Akankoski Lapponiae kemensis: Wahlenb. FI. Suec. p.
280; Fennia bor. or. et maxima pars Lapp.: Fries; Carel. Lapp.
or. (ross. fenn.) Ostrob.: Nym. Consp. p. 104; Fenn. etiam cetera
bor. (Kuus., Kk.): Nym. Suppl. p. 59, cfr etiam Led. I p. 285
et vide infra.
Kol. r ad Nikola, Mandroga et Porog! locis nonnullis in-
ter frutices ad ripas fluminis Svir: Elfv., cfr Herb. Mus. Fenn.
II p. 131; in viciniis urbis Petrosavodsk (!) plur. loc. ad mar-
gines viarum publ. nec non ad ripas arenosas ins. Ivanoff ((tiinther):
Norrl. On.; ad flumen Svir multis locis inter Vakrutschei et Vos-
nessenje, ad Ivina! a Latva fere ad ostium, inter Petrosavodsk
et Selkä, denigue ad Ylä-Ostretschina, Kuslega et Djevitschi
ostrow: Caj., spec. etiam € Nimpelto!
Kon. in Karelia rossica et ad Onegam (p): FI. Kar.; Ko-
selma (Simming!), Dvorets (Ginther!): Norrl. On.; in insula ad
Tolvoja parce: Kihlm., vide etiam Giinth. p. 34.
Om. rr Paavola, Revolaks: Brenn. Obs.; Paavola, Frantsila
(Helaakoski): Zidb. in litt. — Kp. Kemi: Selin!; in regione
litorali circa fluvium Kemi!: Bergroth in Medd. XXI p. 21, spec.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 39
etiam e [Solovetsk!|, Kemi Russki Gusovoi!, Tuhkakoskil, Tar-
koanjärvi!, ad effluvium fluvii Outtojoki ex Urkeeanjärvi!, vide
etiam Lindr. Lisät. p. 6.
Ob. Rovaniemi secundum fluv. Ounasjoki in parte maxime
septentrionali r Alajääskä, magis ad meridiem versus p, secun-
dum fluvium Kemi in par. Rovaniemi, Tervola et Kemil, ut in
vicinitate opp. Torneå fqq, in vicinitate litoris in Simo st fq.
In maxima parte prov. [»Obor»] r Simo, Pudasjärvi, li, Uleåborg,
Kempele, Liminka: Brenn. Obs., ubi multae adnotationes affe-
runtur; in prato par. Liminka maxime certe australi suo loco
(W. Nylander): Hellstr. Distr. p. 19, cfr Herb. Mus. Fenn. II
p. 131 [nune magis ad meridiem versus indicatus est]; ad litus
sinus Kempele (F. Nylander): Brenn. herb.; [Uleåborg] (st fq)
prope Laanila: Leiv.; terminum australem attingit ad Uleåborg
(1): Brenn. Reseb. p. 76 [inferius procedit]; Pudasjärvi: C. Bran-
der in dupl.!; (r) ad ripam fluvii Kemi (!) et Torneå (!) ad tem-
plum: Jul. p. 283, cfr M. Castrén p. 338 et 0. R. Fries; [Simo
et Kemi! st fq — r, in parte litorali st fy, sed freguentia mani-
festo minuitur ab Ylikårppå in Simo et species omnino deest in
interioribus territorii partibus: Keckm.; p in valle amnis Kemi:
I. c. p. 16; Kemi! faq, sed in partibus interioribus non obvius:
Rantaniemi in Brenn. Obs.; prope Torneå, cop. ad fluv. Kemi:
Hjelt & H. p. 92; Alatornio Torpa: Hougb.!, cfr Backm. & H.
p. 108, ubi nisi ex hac par. non commemoratur; Rovaniemi
inter templum et Vikajårvi: Kihlm.; in parte boreali par. Rova-
niemi r ad Alajääskä!, in parte meridionali hujus par. autem p
in collibus ripariis et interdum, ut ad Otti prope Tarkiainen,
cop.: Hjelt & H., cfr 1. c. p. 92, vide etiam supra, infra et H.
G. Porthans bref till M. Calonius [1794], Helsingfors 1886, p.
126. — Kuus. sat cop. ad Kirkonkylä et plur. loc. ad Paana:
järvil: Wainio Kasv, p: Sahlb. Fört.; complur. locis Rajala,
Paanajärvi Mäntyniemi!, Oulankajoki: Hirn Fört.!; Rajala: Mon-
tell! — Kk. Oulanka ad Vartiolampi, Oulanka, Kankahinen et
Päänuorunen, Kiestinki cop. ad Valasjoki!: Wainio Kasv.; co-
piosissime ad Knjäsha: Ängstr. p. 51.
Lapp. tenn. Kittilä (!) (rr) in pago: Hjelt & H.!; [Sodan-
kylä!] fg — fgg in ripis arenosis campisgue siccioribus saepe
40 Dianthus superbns.
copiose: Blom Bidr., vide etiam Kihlm. Beob. p. XVII—XX et
12; per Finmarkiam p ex. gr. . . . ad Varangriam parcius nec
non in parte silvatica infima Lapp. kemensis rarius, ex. gr. ad
Akankoski iuxta flumen Kitinenjoki in rupe calcarea fq: Wahlenb.
p. 121; in Utsjoki ad »Köngåanniska» [= Alaköngås: Kihlm.
Ant.] cop. nec non alibi per totam Lapponiam parcius: Fellm.
Lapp.; fq in Kemijärvi e Luusua usque ad Vuostimovaara, fq
abundanterque etiam in Sodankylå ad flumina Kemijoki, Tenniö-
joki, Arajoki et Kitinen septentrionem versus usque ad pag.
Sodankylä (67° 25’) et Martti et Seitajårvi, in rupibus et pratis
campisque graminosis ad Köngås prope Mare glaciale haud r:
Wainio Not., cfr I. c. p. 6, 21, 31 et Hult Lappm.; Kuolajårvi
circa ostium amnis Naalioja ad Tuntsajoki: Stjernvall in Medd.
XIX p. 18; [Kuolajärvi] parce ad Vuorijärvi, frequentior in monte
Niskavaara ad eundem lacum: Stjernv., cfr Stjernvall p. 218;
[Kuolajärvi] ad ripas fluvii Tuntsa, non autem ad ripas fluvii
Tenniö: Borg Sel; nobis tantum modo in Varangria obvius:
Kihlm. Ant.; non adnotatus nisi in herbidis litoreis [ad Nyborg!]
et Mäskelven, Bugönæs (Kihlman): Arrh. ant.; Näytämö: E. Ny-
lander & M. Gadd!; copiosior in Varangria austr. |» Fælledsdistrik-
terne»], quam ad intimam partem sinus Varangrici: Lund Beretn.
p. 45; Varangria austr. enum. e 12 locis [Nyborg etc.]: Norm. FI.
Spec. p. 211; Elvenæs: Granit & Poppius!, vide etiam Norm. p. 252
et cfr Lund p. 77, Th. Fries Resa p. 62, Norm. ann. p. 14,
Blytt p. 1073, Hartm. p. 234 etc. — [L. ent. Hetta: Soldan
18591, vide iam Fl. Lapp. p. 133.)
Lapp. ross. per omne kolaicum territorium ad litora sa-
bulosa fluminum, exceptis in desertis, nec non in litore maris
(p) cop.: Fellm. Ind.; ad litora sabulosa marium fluminumque,
ut etiam ad lac. Imandra fq: N. I. Fellm., cfr 1. c. p. XXVIII
et Beket. p. 549; copiosissime ad Kantalaks: Angstr. p. 51; e
permultis locis enum.: Mela PI.; reg. silv. r Hietaniemi ad ostium
fluvii Nuotjok et ad catarractam Tuloma! cop. in declivibus are-
nosis: Lindén Ant.; in interiore parte legit Palmén!, ut adsint
spec. ex omnibus hujus territorii partibus.
»In Lapponia Tornensi semel lecta fuit planta haec, quae in Suecia
rara, in Finlandia vulgatissima, quam per totam viam videre licuit»:
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 41
Fl. Lapp. N:o 170 p. 133; uppg. måste anses vilseledande, hvad Fin-
land angår.
Ab. »förekommer förvildad i parken vid Bagarla»: Zett. & Br.; huru-
vida uppg. hänför sig till denna art är dock måhända osäkert. -- [Ik.
Äldre uppg. från Parkala [Pergola] anser Ruprecht afse D. arenarius: Fl.
Ingr. p. 153. Meinsh. p. 52 uppräknar D. superbus endast från sydgebi-
tet, jfr 1. c. p. XXIII.) — Om. Pyhäjoki prestgärd odlad i trädgård och
har spridt sig ut pä lindor i närheten: Zidb. — Uppgifves äfven från
Brahestad (enl. elevuppg.): Zidb. — Kar. ross. Sahlb. Bidr. upptager »all-
män öfver hela området med undantag af reg. campestris» [Kol.]. Ehuru
detta, Atm. hvad Kon. angår, ej torde vara riktigt, anser jag likväl vara
skål att ej helt och hållet förbigä uppgiften. — Ob Många uppg. hos
Clarke [X p. 4 med not, 30 och 47] anföras i Brenn. Obs., hvarföre jag ej
upprepar dem; här mä tilläggas, att arten äfven iakttogs mellan Pello och
Naamijoki: Clarke p. 399 i öfvers.
Hae indicantur varietates:
Var. albineus Wainio Kuus. Mäntyniemi in vicinitate lac.
Paanajärvi: Wainio Kasv.!, ubi describitur. — Lk. haud rara
ad Kairala, Hietasuvanto et pag. Sodankylä in Sodankvlä: Wai-
nio Not.
Enskilda exx. af arten uppgifvas dessutom hafva hvita blommor,
så från Kol. Nimpelto: Cajander!, Lk. Vuorijärvi pä Niskavaara: Stjernv.,
hvilka uppg. väl böra föras hit. Se äfven Herb. Mus. Fenn. II p. 131.
Var. pumilus Fr. Rr: Mela Kasv. III. — [Kp. Solovetsk:
Selin!! — Lapp. ross. Cum forma typica p: N. I. Fellm.
Enl. A. Falck, Bidrag till kännedomen om den sydsvenska vegeta-
tionens ursprung, Lund 1868, p. 56, är »den form, som förekommer i norska
Finmarken och vid Torneå, [liksom trol. i hela Finland), skild från den
sydliga formen och tillhör D. Wimmeri Wichura, hvilken såsom bekant
är en bergsform af D. superbus L.> Denna åtskillnad har jag dock icke
funnit bekräftad af senare författare.
Dianthus alpinus L. Anföres för Finl. af Wied. & W. p. LXXXIX;
att uppg. är oriktig framhålles: Rupr. Anal. p. 154 not.
Såsom kändt höra flere arter af slägtet Dianthus till våra trädgårdars
vackraste prydnader och åtminstone en del odlas med framgång i hela
landet. Så upptages:
D. caryophyllus L. redan af Till. och uppgifves såsom allm. odlad:
Ale. JI, jfr äfven Brenn. Flor. och Medd. XXV p. 13. Härom nämnes:
42 Dianthus caryophyllus.
Ofta förvildad i trädgårdar ‘i aydligaste delen af landet) och länge kvar-
stående, så t. ex. i Lappviks trädgård vid Helsingfors: Stel. ann.
Ang. såväl D. plumarius L. som D. chinensis L. nämnes: Ofta odlad
i trädg.: Alc. III; jfr om den senare Medd. XXV p. 13.
Se äfven i afseende å odlade Dianthus-arter Elfv. Ant. p. 42 och
43 äfvensom Nordling p. 315. — Ang. D. barbatus se ofvan p. 34.
Gypsophila fastigiata L.
Rarissime, guamvis saepe copiose, a 609 40' ad 679 20
invenitur.
In arenosis Finl. interioris rr ex. gr. ad viam publicam
in campo arenoso Säckylensi: Prytz; Fenn. bor. (Lim., Kuus.),
mer.-or. (Ik.): Nym. Suppl. p. 57.
Ik. in arenosis ad lacum Suvanto (Ber): Rupr. Diatr. p. 22,
cfr Fl. Kar. p. 189, FI. Ingr. p. 155 et Malmb.; ad viam publi-
cam prope pag. Pasuri in par. Valkjärvi: Malmb.! et Lindberg!;
Sakkola: I. Berner!; Muola »Katrlampi» [nonne Kotilampi?|:
M. & J. Sahlberg!; [Meinsh. p. 50 et alii tantum e locis longe
a Fennia remotis enumerant|.
Sat. Vide infra.
Kuus. r cop. in declivibus montis Ruskeakallio ad lacum
Paanajärvi: Wainio Kasv., spec. inde retulerunt Nyberg!, M. &
J. Sahlberg! et Montell!; in rupe ad Jyrävänkoski!, Ruskea-
kallio: Hirn Fört.
Lim. ad litus arenosum insulae Vysokij lacus Imandrae
fq: Brenn. Add.!, cfr N. I. Fellm., 1. c. p. XX, XXVI et AL,
Diar. 5, XI, 1863, Beket. p. 549 etc.
Tillfällig i mellersta och östra Finl.: Fries. I afseende 4 denna upp-
gift bör ihägkommas, att arten före 1863 ej fanns representerad i finska
samlingen och att Prytz uppg. allt fortfarande icke är fullkomligt säker.
Enligt hvad man nu känner om artens utbredning, måste emellertid Fries'
uppg. betecknas såsom vilseledande. — Hvad uppg. från Sat. Säkylä
(: Prytz, se ofvan) angår, så finnes därifrån visserligen ej exemplar och
Sat. är dessutom den enda provins i västliga delen af Finland, hvarifrån
arten är uppgifven — de öfriga fyndorterna ligga alla öster om 47° 25’ long. —
men växtlokalen förefaller mycket antaglig, hvarjämte arten upptages från
Säkylänkangas [C. R.] (Sahlberg): Wirz. M. S., eller såsom det i Wirz. ann.
uttryckes fullstindigare »juxta viam publicam inter Wirzenoja et Såkylå»,
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 43
hvilken uppg. sannolikt ej grundar sig på den föregående. Från Sat.
Kokemäki finnas exemplar af elev A. Polviander!, hvarjämte Lindberg sett
skolexemplar från trakten af Kokemäki [Kumo], taget af Thyra v. Knor-
ring. Ehuru jag icke vågar fullt förlita mig på att fyndorten är riktigt
angifven, synes artens förekomst i dessa trakter dock vara tämligen säker.
Gypsophila paniculata L.
In saburra rarissime occurrit et in hortis colitur.
Odl. i trädg. och funnen 4 barlastplats: Alc. III, jfr Brenn. Flor.
Nyl. Vid mynningen af Borgå å ganska allmän: Gadolin!, jfr Sælan
i Prot. 6, XI, 1886 etc.; iakttagen af Gadol. både 1885 o. 1886. — Oa.
Vasa vid ängkvarnen: Laurén i Medd. XXII p. 37. — Ob. Uleåborg: N.
W. Liljeblom!, jfr S:elan 1. c.; Uleåborg Toppila 1882—84-86 ensam 1. få:
talig: Zidb., jfr Brenn. Obs; Uleåborg odl. i trädg.: Leiv.; måhända afses
G. elegans, som kanske oftare odlas (se längre fram p. 45).
Gypsophila muralis L.
In Fennia australi usque ad 62° 30' in parte orientali,
in Fennia occidentali non supra 619 50", plerumgue raro
inventtur: in Isthmo karelico majore tamen freguentia inve-
nirt indicatur.
Kalm; in arenosis Finl. inferioris minus fq: Prytz; Fenn.:
Nym. Consp. p. 100; Fenn. non nisi in mer. et or. (Carel.) adest:
Nvm. Suppl. p. 57.
Ab. Abo Ryssbacken: K. E. v. Bonsdorff!, cfr Zett. & Br.;
»penes urbem, ubi cæspites pro tectis effoderunt» (Ann. ad Till):
Leche p. 11; Åbo Skansbrunn: Gadol.; Uskela: Nikl.!; [Muurila]
r ad oceidentem versus ab Haukkamäki cop.: Renv.; r Sammatti
pag. Leikkilä ad Mikola et ad Piekka prope Kirmuistenjärvi:
Sel.; Lojo prope Vanhakylä (Ilm.): Sel. ann.; Lojo Kihilä: Tikkanen
& Hult herb.; Lojo Hiittis ad praediolum Puusilta, Paloniemi
praediolum Ollila, Ruolahti et Niitunpaita etiam ad Lylyis, Karis-
lojo Joenpelto plerumgue ad margines viarum: Ch. E. Boldt;
Vihti (!) p enum. e multis (12—15) locis: Flinck, spec. e
Ridal!, cfr etiam W. Nvl. — Nyl Sjundeå Pikkala (Nerv.!):
His.; Esbo Urberga: Gadol.; Borgå in foro 1890: Sel. herb.
rr Mörskom (!) in pago ad templum et Labbom, Orimattila ad
44 Gypsophila muralis.
viam publicam prope Hillsdal: Sel. Ö. Nyl.; Lovisa Hästtorget:
€. J. Arrh. — Ka. Viborg in campis arenosis cop. 1880, par.
Viborg ad canalem Saimaa: Sel. herb.; tantum e par. Jääski
adnotata, ubi st fq in declivibus aridis et ad margines viarum
provenit, cop. ex. gr. ad Ahola, Järvenkylä! et Kårkkåålå: Lin-
dén. — Ik. (fq): Malmb., spec. e Pyhäjärvi!; Sakkola: Nikl.!;
Nykyrka cop. in jugis arenosis: E. Nyl. Ber.!, cfr Fl. Kar. p. 189
[= Ka. in Herb. Mus. Fenn.]; Muola Lehtokylål, Kuolemajärvi
in agro in pago Kuolemajårvil, Rautu ad praedium sacellani!:
Lindberg; Metsåpirtti etc.: Lindberg in litt.; Valkjårvi ad viam
inter Kiviniemi et Pasuri: Sel. herb.; [haud infrequens in Ingria:
Meinsh. p. 50).
Sat. r Tammerfors (Bläfield!): Malmgr. [eodem jure, atque
in Herb. Mus. Fenn. II p. 46, ad Ta. referendum]. — Ta. Hat-
tula Parola: O. Collin!; (fq) secundum viam publicam inter Hillilä
et Urajärvi, Kaitas [haec omnia in Asikkala!], etiam in Koski
nonnullis locis: Norrl. s. 6. Tav. — Sa. Lauritsala: Lundstr::
Villmanstrand: Simming!; Lappvesi Park karila in campo arenoso:
Sælan!; Joutseno prope templum: Sel. ann. et herb.; Imatra: Sil.
herb. — Kl. Uukuniemi (Nikl.'): Fl. Kar. p. 189; [Parikkalal rr
unicum spec. ad marginem paludis Tetrisuo: Hann. — Kol. in
via publica inter Petrosavodsk et Selgå plurib. loc.: Norrl. On.!;
in viis circa Petrosavodsk: Giinth. p. 34; a Petrosavodsk fere ad
Derevjannoje: Caj. [ad eadem loca atque antecedentes p. p. spec-
tat], spec. e Selkå!
Kon. Saoneshje inter pagos Tolvoja et Kosmosero! ad
viam arenosam, quoque ad Säämäjärvi: Norrl. On., cfr Herb.
Mus. Fenn. II p. 131.
Tillfällig i södra och mellersta Finl: Fries. Arten tillhör dock otvif-
velaktigt vår flora och år ej tillfällig. — Nyt. Anjala: K. H. Wrede i herb.
lyc. n.; uppg. behöfver kanske bekräftas. Detsamma gäller Degerby strand:
elev Grönholm! — Sat. Huittinen: Car. p. 24, jfr Gadd Sat. p. 48 under
namnet Saponaria N:o 347; uppgiften måste dock anses osäker. — Ta.
Hauho: Herk.; uppg. behöfver bekräftas. — Annu i Oa. Vasa vid ång-
kvarnen förekommer arten förvildad: Hasselblatt herb.: den uppgifves
hafva förekommit enstaka därstädes 1881: Laurén i Medd. XXII p. 39.
Uppgifves från Ob. [Uleåborg] rr »lähellä tulitikkutebdasta> [»K>:: Leiv.;
det synes framgå, att arten år tillfällig, men måhända behöfver uppg.
bekräftas.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 45
Af detta slägte odlas utom G. paniculata (se ofvan p. 43) äfven G.
elegans Bieb. Om denna säges: Ofta odl. i trädg.: Alc. III. — Sat. Karkku
Järventaka förvildad i trädgården och något utom densamına, men snart
åter försvunnen: Hjelt. Sannolikt tillhör den Gypsophila, som odlas i Pu-
dasjärvi: Elfv. Ant. p. 43, äfven denna art.
Saponaria vaccaria L.
Rarissime in Fennia efferatur. Anno 1903 autem cum seminibus
Avenae e Rossia importata est.
»Eur. omn. exc. ... Scand»: Nym. Consp. p. 98, se äfven Nym.
Suppl. p. 56; förvildad, barlast: Brenn. Flor., jfr Mela Kasv. III, Alc. IIT etc.
Ab. Lojo Kihilä: Tikkanen & Hult herb. — Sat. Räfsö: elev Malin!,
jfr Ale. 1. c. Karkku Järventaka ett exemplar i hafreåker 1903, utsädet
från Ryssland: Hjelt. — Ta. [Tammela] Forssa förekommer ymnigt i den
från Ryssland importerade utsädeshafren: Hufvudstadsbladet 1903 N:o 244;
sfanns 1868 flerst. i kornäkrar i Koski, inkommen med utländskt utsäde» :
Norrl. Tav. or!, jfr Not. XI p. 455. — KI. Impilaks: elev Genetz!; Sorta-
vala Kymölä 1899: Wartiainen i Mela herb. — Oa. Vasa: Alc. 1. c. —
Sb. Leppävirta Vokkola: Enw.!; Kuopio!, Riistavesi! tillf.: Malmberg, jfr
Not. 1. c. I L. Y. 1903 p. 223 uppgifves S. vaccaria är 1868 hafva före-
kommit ymnigt bland rysk säd i Kuopio-trakten; är 1903 funnos enstaka
exemplar i samma trakt, likaledes inkomna med ryskt utsäde: |. c. — Ob.
Uleåborg (!) Toppila på barlast ett ex. 1886: Zidb., jfr Brenn. Obs.; [Uleå-
borg. r Hietasaari pä barlast: Leiv.
Dessutom nämner Lindberg, att arten 1903 anträffats mängenstädes,
fastän i enstaka exemplar, i hafreäkrar, besädda med utsäde frän Czerni-
gowska guvernementet; så har han bl. a. sett den i flere skolherbarier,
ehuru han ej antecknat fyndorterna.
Ehuru vida sällsyntare än Agrostemma (se ofvan p. 33), tyckes denna
art sålunda liksom eistnämnda art under senaste år inkommit i landet.
Saponaria officinalis 1.
In primis antea culta; etiam in saburra guamvis rarissime lecta est.
» Eur. omn., sed in... . Scand. vix nisi advena»: Nym. Consp. p. 73.
»Odl. (fordom mer allm.) ofta med dubbla blommor, stundom förvildad ell.
väx. å barlastplatser till Uleåborg»: Alc. III, jfr Brenn. Flor., Mela Kasv.
III, Elfv. Ant. p. 37 (endast Saponaria) etc. — Ab. > Mustion vanha hau-
tausmaa»: Lönnbohm i Mela herb.; [Mynämäkij »välistä istutettu ja toisi-
naan istutuksista levinnyt vähäsen ympäristöihin»: Caj. Kasvist. Upptogs
redan 1774 frän Äbo: Moberg Nat. p. 140, men denna uppg. hänför sig
antagligen till exemplar i botaniska trädgärden. — Nyl. Malm: alumn. J.
L. Taipale i Mela herb. — Sa. Mikkeli »förvildad ur trädgårdar. Iakt-
46 Saponaria officinalis.
tagen redan för 20 år sedan»: K. J. Ehnberg! — Ob. Uleåborg vid bro-
arna: S. W. Liljeblom!; [Uleåborg] Raatti holme »emellan broarne 1880 1.
tidigare t. o. m. 1887, fåtalig. Blir årligen afslagen vid höslåttern, hinner
darföre ej få moget frö och sålunda icke sprida sig»: Zidb., jfr Brenn. Obs.
Spergula arvensis L.
Frequenter saepeque copiose in toto territorio, Lapponia
orientali excepta, procenit; in Lapponia septentrionali tamen
rara aut rarissima est.
Fg (vel fqq !)) usque ad Lapponiam [Kk. vide infraj inve-
niri consentiunt plurimi auctores, cfr Till, Kalm et Prytz; ma-
xima pars Fenn. et Lapp.: Fries; Eur. omn.: Nym. Consp. p.
122; Lapp. Fenn.: Giirke p. 198, cfr etiam DC. Prodr. I p. 394
et Led. II p. 169.
Kk. Keret: Fellm. Ind.; (r) in ruderatis infimae Lapp. Ruan-
kylä (Karsten!) et Soukelo: N. I. Fellm., cfr 1. c. p. XNV et
XXXVIH; (fq) [in toto territorio]: Wainio Kasv.; Ruanjärvi:
Mela PI.
Lapp. fenn. fq et saepe cop.: Hjelt & H.; in cultis fy,
in agris haud raro sat copiose reperitur: Blom Bidr.; in agris
Lapponiae silvaticae suecicae rarius: Wahlenb. p. 137; fg: Fellm.
Lapp.; in agris fg in Kemijärvi, Kuolajärvi et Sodankylä, Inari
ad flumen Ivalojoki in regione coniferarum mixtarum fg, obvia
etiam ad Koppelo et Tervasaari et Paatsjoki in regione pini-
fera: Wainio Not., cfr 1. e. p. 16; herba inutilis in agris ad
Korvanen: Hult Lappm., cfr 1. ce. p. 28; in cuitis locis ad Toi-
voniemi! nonnulla specimina seminibus maturis die 21 Aug. in-
venimus. Porro tantummodo ad Näytämö observata: Kihlm.
Ant., cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 132; Paatsjoki Salmijärvi:
Granit & Poppius!; Varangria austr. Kirkenes: Norm. FI. Spec.
p.: 268, vide etiam Blytt p. 1036, Hartm. p. 247 etc. — [L. ent.
reg. subalp. et silv. (fq): Læst.; Lindén Bidr. non enumerat.|
— n n — nn
') Arrh. Ann., Wecks., W. Nyl., Sel. Ö. Nyl., Leop., Enw., M. & J.
Sahlb., Must.; fq — fgg: Elfv.; cop.: Stenr., Günth. p. 34; interdum copio-
sissime: Caj. Kasvist. (vide infra).
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 47
Lt. reg silv. r ad habitaculum recens ad ostium fluminis
Nuotjok sat cop. in agro hordeo consito: Lindén Ant.!
Al. och Ab. pi Brändö och Kumlinge, Iniö ej antecknad: Bergr.
— Ab. »Pt fgg, La st fq, muuten fq .. . toisinaan ylenmäärin runs., ker-
rassaan tukehuttaen viljan»: Caj. Kasvist., jfr 1. c. p. 138. — Ka. »st fq,
interdum cop.»: Blom. — Sat. och Oa. st fq: Malmgr.; af öfriga uppgifter
framgår, att freqvensen år större. — Tb. st fq: Broth. — Ob. st fq: Keckm.
— Lapp. ross. Beket. p. 563 anför alldeles riktigt Kola och Ryska lappm.
öfverhufvud enl. Fellm.
Tilläggas bör, att arten [eller sannolikt någon varietet af densamma,
enl. Sælan var. maxima) är »på försök odlad af en och annan jordbrukare
i södra Finland>: Elfv. Ant. p. 69.
Af varieteter, hvaraf hos Girke upptagas icke mindre än 12, om-
nämnas hos oss endast: var. maxima (Weihe) Mert. & Koch. Al. Jomala
prestgård (!): Bergstr. Beskr.! — Ab. Pargas st fq: Arrh. Ann. — Nyl.
Fagervik: His.
Var. satira (Boenn.) Mert. & Koch. Nyl. >in taeniis (Äkerholm)»:
His.!; Hangö, Helsingfors Lappviksudden: Sl. herb. — Sa. Villmanstrand
Parkkarila: Sel. herb.
I Mela Kasv. III betecknas hvardera varieteten såsom str och huf-
vudformen kallas var. vulgaris Boenn. Hos Gtirke betecknas sativa såsom
a och vulgaris såsom b.
Spergula vernalis Willd.
In Fennia australi passim aut satis raro invenitur et
usque ad 63° 20' in parte ma.rime occidentali procedit; in
Fennia orientali omnino non visa est.
In montosis orarum maritimarum p: Prytz !); in saxis et
fissuris lapidum circa Aboam: Wirz. pl. off. nomine Sp. ar-
vensis 3 pentandra; Fenn. merid.: Fries !); in tota Fennia au- .
strali maritima (copiosissime) crescit et ad urbem Viborg usgue
accedit: Fl. Ingr. p. 1914), cfr Rupr. Diatr. p. 221); Fennia:
Trautv. Incr. p. 306%); Fennia exc. bor. et med. multa: Nym.
Suppl. p. 69, cfr DC. Prodr. I p. 39414), Led. II p. 169!) et
Nym. Consp. p. 122.
Nomine Sp. pentandra L. [rectius Reich.)
Nomine Sp. Morisonii Bor.
)
*)
48 Spergula vernalis.
Al. p in taeniis [»C»]: Bergstr. !); Lagneskär: J. R. Chy-
denius!; in pag. Jomala: Laur. Fört.!; Jomala Dalkarby: Seel.
herb.; Eckerö Kyrksund: Lindberg!; Bergr. e taeniis orientalibus
non comm. — Ab. p: Zett. & Br. )); r Gustafs Kattkuru, Vii-
katmaa: Bergr.; p—st fq: Arrh. Ann, (st fq) enum.: Sand.;
[Muurila] (rr) in arenoso ad praedium sacerdotis: Renv.; p
Björkön etc.: A. Nyl.+); st fq: Sel. 2); Vihti p: Printz ?) et Flinck
(enum.); [Mynämäki etc.] (st fq), sed singillatim in rupibus om-
‘nium partium territorii: Caj. Kasvist., cfr 1. c. p. 7, spec. e
Mynämäki Kallavuori!; [Nystad] Ketunkallio et in aliis montibus:
Söd.; Wecks. non enumerat. — Nyl. par. Ekenäs st fq — p in
rimis montium et praeruptis arenosis: Håyr.; p: His. 4); [Nurmi-
järvi] (r) prope praedium Varström ad occ. versus a lacu Nur-
mijärvi, parce: Stenr.; p: W. Nyl. ); Helsingfors ad saxa p:
Sal. ann.; haud r ex. gr. ad Träskända: Åstr. & H. 2; (fq) in
montibus siccis silvestribus: Sel. Ö. Nyl. !); [Hogland!] p in mon-
tibus Tytärsaari!: Brenn., cfr Schrenk p. 161 4). — Ka. (r) Fre-
drikshamn (Högfors): Fl. Kar.!); p: Blom; par. Viborg Sika-
portti [prope Kananoja]: Sal. herb.; p in montibus in Räisälä!
et Kaukola, in parte interiore sat cop. in Kirvu Kuismala: Lin-
den; Fl. Ingr. etc. vide supra. — Ik. p: Malmb. 2), spec. e Rautu
Dudenits!; Sakkola in coemeterio: Lindberg!; [in arenosis prope
Bjälostrow et Lempaala [»Lembalowo»|: Meinsh. p. 57 ')].
Sat. p Ikalis!: Malmgr. °); p: Hjelt; plur. loc. [in Tavast-
mon, in primis] prope praediolum Sormenpelto ad meridiem
versus a Soininharju, dispersa: Herlin p. 148. — Ta. Kanga-
sala Kaivanto: Kihlm.; rr Salo in monte aperto parcissime: Norrl.
s. 6. Tav. 2); Jämsä: Nikl.!; Kuorevesi ad fines par. Längelmäki:
Borg!; st r Luhanka Onkisalo!, Tientaali et Sikolahti, Korpi-
lahti Paljakko: Wainio Tav. or. — Sa. Valkiala (st fg): Hult
Fort. 7); Villmanstrand: Simming!; Lappvesi! Pulsa et Parkkarila
st fy, Ruokolaks in arenosis: Sel. ann.; r Utula: Hult! — Ki.
Kaukola Rami et parce adhuc prope Vavoja in par. Hiitola:
Linden.
1) Nomine Sp. pentandra L. [rectius Reich.].
*) Nomine Sp. Morisonit Bor.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 49
Oa. (p) Bötom: Malmgr. !)!; Ilmola inter Saarela et Ilo-
mäki: Hjelt; Alavus in monte Salmi: Laur. Växtf., cfr 1. ec. p. 5—
6 (et Medd. XV p. 201).
Om. r Jeppo et Alahärmä ad marginem viae publicae
per pinetum: Laur. Växtf., spec. ex Alahärmä ad viam versus
Jeppo in pineto magno!, cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 132.
Säsom framgär af ofvanstäende, användes namnet Sp. pentandra
särskildt af flere hland de äldre förf. Härmed afses dock ingalunda den
äkta Sp. pentandra L., utan Sp. pentandra Reich. = Sp. vernalis Willd.
Anmärkningsvärdt år, att arten ej upptages från Finland hos Gürke p.
200. — Om. Arten uppräknas bland dem, som ej gå till Gamla Karleby:
Hellstr. p. 135.
Spergularia campestris (L.) Asch. *).
Satis frequenter — frequenter in Fennia australi procc-
nit: in interiore parte tam infra 62° rarescit, sed ad oram
occidentalem saltem ad 65° 20' progreditur.
Kalm; in arvis et collibus arenosis fg: Prytz; Fenn. merid.:
Fries; usque ad Uleåborg, ubi fq observavi: W. Nyl. Distr.;
Eur. omn. exc. Lapp. . . .: Nym. Consp. p. 122; Fenn.: Giirke
p. 193, vide etiam DC. Prodr. I p. 401.
Al. st fq: Bergstr.; (st r?) Brändö Kyrklandet, Lappo, Afva,
Harholm in pag. Jurmo: Bergr. — Ab. fq: Zett. & Br.; (st r?)
Iniö Aselholm: Bergr.; fq: Sand. st fq: Arrh. Ann., Renv. et
Sel.; Vihtil p: Flinck; (fq): Wecks.; st fq: Caj. Kasvist., cfr
l. «. p. 13; A. Nyl. omittit. — Nyl. fq: His.; st fq: Stenr.; fq:
W. Nvl., Sel. 0. Nyl et Brenn. — Ka. p: Blom; fq — st fq:
Lindén. — Ik. st fq: Malmb.: [fq in plagis arenosis: Meinsh.
p. 57, vide etiam Fl. Ingr. p. 1921.
Sat. p: Malmgr. et Hjelt. — Ta. st fq: Leop., Norrl. s. 6.
Tav. et Bonsd.; fq: Knabe Fört. et Asp. & Th.; Wainio Tav. or.
tantum ex Jyväskylä comm. — Sa. st fq: Hult. — Kl. (fq):
Fl. Kar.; p (Backm., Bergström): Norrl. Symb.; p: Hann. et Hjelt.
N Nomine Sp. Morisonti Bor.
*) Lepigonum rubrum Wahlb.
Typis impr. "4, 1904. 4
50 Spergularia campestris.
— Kol. r Mandroga, Sermaks: Elfv.; Petrosavodsk (Giinther):
Norrl. On.; locis aridis circa Petrosavodsk: Giinth. p. 34.
Oa. p: Malmgr., spec. e Qvarken!; Björkö: Clarke X p.
93 in nota nomine Arenaria rubra; st fq, in parte interiore (p):
Laur. Våxtf., spec. e Vasa! — Tb. Jyväskylä: Broth.! et Wainio
Tav. or. — Sb. Leppåvirta (st fq): Enw.!; [Kuopio] p: Mela. —
Kb. Tohmajårvi: Hjelt; Kide: Brand.!; Liperi plur. loc.: Eur. &
H., spec. lectum ad praedium sacerdotis!; inter Pielisjårvi et
Höytiäinen non visa: Axels. Putk. p. 40; rin oppidulo Nurmes:
Wainio Kasv.! — Kon. r Kendjårvi (Simming!, Kullhem), Sao-
neshje Schungu: Norrl. On.: Tolvoja: Kihlm.
Om. p: ad oram: Hellstr. et Tenn.; Pyhäjoki r praedium
Lohnoja: Lackstr.; Pulkkila: Zidb.; Brahestad in area: E. Studd
in dupl.!; r Säräisniemi (K. A. Castrén): Must., cfr Brenn. Obs.
Ob. Uleåborg in coemeterio oppidi (fq): Jul. Fört. p. 102;
in Uleåborg st fg: W. Nyl. Till. p. 303!; [Uleåborg] extra por-
tam Kajanensem [»Cajana tull»;: Jul. ann. ad Fort.; r li ad prae-
dium sacerdotis, Ilaukipudas, Uleåborg: Brenn. Obs., quem 1.
inspicias; Uleaborg haud infrequens locis aptis: Zidb.; Uleåborg
(:fqq»): Leiv.; terminum septentrionalem in li attingit: Brenn.
Reseb. p. 77!, cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 132; [r: O. R. Friesj.
Var. radicans (Presl) uppgifves såsom fq: Mela Kasv. III. Någon
annan special uppg., än att arten upptages från Ob. af Leiv., år mig icke
bekant från Finland.
Spergularia canina (Leffl.) ').
Passim aut satis freguenter (interdum frequenter, inter-
dum rarius inveniri indicatur) ad oram maris occurrit, ad
septentrionem versus forma vulgaris ad 65°, formae receden-
tes autem ad 66° 40) lectae sunt.
Maxima pars Fenn. et Lapp.: Fries ?); Fur. omn. litor. [et
r in interiorib.|: Nym. Consp. p. 122 nomine Sp. salina Pr.;
Fennia: Trautv. Incr. p. 3057); Fenn.: Gärke p. 195-196 no-
mine Sp. salina J. et C. Presl.
') F. leiosperma (Kindb.) Gürke ex parte maxima.
*) Nomine Lepigonum salinum (Presl) Fr.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 51
Al. (»rr>): Bergstr. nomine Sp. media Pers. 3 salina;
Jomala: Bergstr. Beskr.; Finström: N. Lund!; Mariehamn Ytter-
näs cop.: Sel. ann. et herb.; Kumlinge prope pagum eiusdem
nominis: Arrh. & K., cfr Bergr.; complur. locis ex. gr. Hammar-
land Rönnskär et Äppelö (?), Geta Mattskär, in insula minima
in freto inter Långö et Dånö, Snäckö etc., ut videtur st fq in
his taeniis: Ch. E. Boldt; Brändö (fq), Kumlinge Snåckö, verisi-
militer haud infrequens in par. Kumlinge: Bergr. — Ab. (r):
Zett. & Br.*); spec. ex Aboa leg. Hollmén!; Gustafs Lypörtö,
Iniö Åselholm!: Bergr.; Merimasku: Karsten!; Pargas p in lito-
ribus praecipue exterioribus: Arrh. Ann., spec. e Pargas Pexor!;
Halikko praed. Toppjoki ad litus maris: U. Collan!; Mietoinen
p complur. locis in litoribus maris, etiam in pratis litoralibus
ad ostium fluminis Mynåjoki [usque ad Lehtis: 1. c. p. 18]: Caj.
Kasvist., cfr 1. c. p. 140; Nystad [»Uusikaupunki»] Iso Birk-
holma Iso Koiraluoto: Hollmen!; [Nystad] Santtio, prope ostium
rivuli Salmi, Sorvakko, Ykskoivu (Cajander): Söd. — Nyl. par.
Ekenäs p in litoribus maris: Häyr., cfr G. F. 1900 p. 228, Häyr.
Stud. p. 170 (infra impressum), 1. c. p. 160 etc.; in litore maris
p: His. !), spec. ex Ingål; Esbo Kaitans cop. 1901 in loco deusto
prati litorei: Kihlm.; p in litore mar.: W. Nyl.!); st fq ad Hel-
singfors: Sel. ann.; fq in maritimis, semper sine margine mem-
branaceo: Sel. Ö. Nyl !); [Hogland] Kappelsatama: Brenn. '),
cfr Brenn. p. 38°) et Brenn. Till. p. 392). — Ka. rr Säkjärvi
Kaukiala unicum spec.: Blom! — Ik. Uusikirkko Inoniemi: Lind-.
berg!, cfr Medd. XXIII p. 50.
Sat. st fq: Malmgr. '), spec. e Sastmola!; par. Björneborg
st fq—p et parcius — cop. in litoribus maris in arena, arena
limosa et inter lapillos: Hiiyr.
Oa. st fq: Malmgr.!), spec. e Ovarken!; p in litoribus:
Laur. Växtf., spec. e Qvarken Bergö!; Gamla Vasa ad canalem
novum oppidum versus: Hjelt!
Om. p in litoribus marinis: Hellstr. ?), spec. e Gamla Karleby
in taeniis maritimis! et Kronoby Bredviksstranden cop.!; p ad
'; Nomine Lepigonum salinum (Presl) Fr.
"> Nomine L. caninum var. leiospermum (Kindb.)
52 Spergularia canina.
oram: Tenn. ?), spec. e Gamla Karleby [Kokkola] Trullén! —
Kp. Shuja [Tschuja] ad litus maris albi: Sahlb. Bidr.'); ad os-
tium fluv. Shuja: Bergroth & Lindroth!; Kemi Kolgora: Bergroth!
Ob. Uleåborg, Kempele!, Liminka, Hailuoto: Brenn. Obs:
» Limingo storing»: Brenn. Reseb. p. 79; Liminka ad praedium
sacerdotis: Brenn. Reseb. 1870 !); Uleåborg st fg, seminibus fere
omnibus margine membranaceo instructis: W. Nyl. Till. p. 303 '):
ad ripas insulae Hailuoto [Karlö]: Zidb. (nomine « salina), cfr
Brenn. Obs.; [Qulun]salo in parte ad Lumijoenselkä versus extra
territorium in litore argillaceo arena mixto: Leiv. Oul. p. 114.
— Kk. Kouta: Malmberg!, cfr Not. XI p. 466, ubi forma descri-
bitur nomine Lepigonum caninum var. archangelicum ; f. altera
e Kouta describitur a Malmberg! nomine L. caninum var. gra-
mineum in Not. XI p. 466.
Lim. Porjeguba: Mela PI.'), in Mela herb. nomine var.
archangelicum, in insula Batshok, Vatsova: Mela PI. nomine
Lepigonum salinum var. archangelicum [haec loca forsitan in
Lv. aut Kk.]. — Lv. Olenitsa: Malmberg! nomine L. caninum
var. archangelicum, vide sub Kk.; Kaskarantsa: Mela PI. eodem
nomine.
I afseende å artens förekomst i Nyl. Ekenäs skärgård skrifves:
»Sälleynt i inre, täml. allmän i yttre och yttersta skärgården. Sandstrån-
der, grusstränder, äfven pä fasta strandängar. Någorlunda riklig»: Häyr.
Stud. p. 170. Detta torde äfven gälla öfriga delar af landet, hvarigenom
de hvarandra delvis motsägande uppgifterna om artens freqvens kunna
förklaras.
Lapp. ross. Arten upptages i Herb. Mus. Fenn. Il p. 46, jfr 1. c. p.
132, från Im. Antagligen afses exemplaret från Olenitsa, ehuru detta
ställe ligger i Lv. Då det i Not. XI p. 466 m. fl. st. uppgifves, att for-
merna archangelicum och gramineum äro funna i Ryska lappmarken, bör
man erinra sig, att Kouta 1870 räknades till Lapp. ross., ehuru denna ort
numera föres till Kk.
Brenn. p. 38 påpekar uttryckligen, att hans Lepigonum från Hog-
land är L. leiospermum Kindb. och icke L. neglectum Kindb.; emellertid
upptager Trautv. Incr. p. 305, antagligen genom sin obekantskap med
språket, på grund af Brenners uppg. för hvardera arten: >Fennia», hvil-
ket tydligen år orätt. — Ehuru, såsom framgår af det ofvanstående,
') Nomine Lepigonum salinum (Presl) Fr.
*) Nomine f. letosperma (Kindb.).
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 53
endast jämförelsevis få uppgifter publicerats under namnet f. letosperma,
tillhör det öfvervägande antalet af de exemplar i H. M. F., som kunna
med säkerhet bestämmas, denna varietet. I Lindb. Enum. är detta äfven
den enda form eller art af slägtet Spergwaria, hvilken utom Sp. campestris
upptages såsom tillhörande landets egentliga flora. — Hufvudformen « tra-
chysperma Lange har Lindberg, enl. benägen uppg., endast sett från Nyl.
Helsingfors Sörnäs barlastplats. Den uppgifves äfven af Hellstr., jfr 1. c. p.
136, såsom förekommande på barlast i Om. Gamla Karleby-trakten (denna
uppg. är dock ej säker, se under följ. form). — Exemplaren från Hvita
hafvets stränder äro däremot afvikande, se Herb. Mus. Fenn. II p. 132.
Spergularia canina var. urbica (Leffl.) Giirke.
E Fennia indicata, sed non prorsus certa est.
Största delen af Finl.: Fries '); Fenn. mer.: Nym. Consp. p. 122 un-
der namn af Sp. urbica Nym., jfr Trautv. Incr. p. 900-901 under samma
namn; r: Mela Kasv. 111; Fenn. Gürke p. 196, jfr äfven Brenn. Flor.
under namn af Sp. canina var. media (Wahlb.).
Al. Upptogs härifrån Herb. Mus. Fenn.'", men Lunds exemplar,
som uppxiften afser, föres numera till Sp. canina f. leiosperma. — Ab.
Merimasku (H. M. FJ: Zett. & Br.'), jfr Herb. Mus. Fenn. . Det är dock
synnerligen osäkert, om exemplaret tillhör var. urbica. — [Pojoj p ex. gr.
Dannskog: A. Nyl. '); sannolikt afses f. leiosperma.
Sat. r: Malmgr.'); något exemplar föreligger icke.
Oa. Gamla Karleby på barlast: Hellstr. ') (se längre fram).
[Kp. Sumska förstaden: Beket. p. 563 i öfversättning under namn af
Sp. media; uppg. måste anses osäker. Vid Hvita hafvets kust, på ön Solo-
vetsk: Kusn. p. 115 i öfvers. under namn af Sperg. media? « heterosperma;
då förf. använder ett frågetecken, år det tydl. osäkert, till hvilken form
svnonymet bör föras.]
Någon fullt säker uppgift föreligger således icke, då alla Hellströms
exemplar numera föras till f. letosperma, ehuru om exemplaret från Gamla
Karleby Sundmun! tidigare antecknats: »f. robusta ad L. medium accedens>.
Tilläggas må, att W. Nylander anmärker, att han icke funnit Lepigonum
medium vid Helsingfors: W. Nyl. p. 53 not.
Spergularia marginata (DC.) Kittel.
Vix nist in saburra occurrit.
»Prope Aboam> (Kalm): Linné, Species Plantarum, Holmiae 1753,
p. 423-424 under namn af Arenaria rubra 3 marina. >In arenosis mari-
timis p»: Prytz under namn af Alsine marina (L.). Båda uppgifterna torde
hafva afseende på former af Sp. canina, då enl. Lindberg Linnés Sp. (Are-
') Under namn af Lepigonum medium Fr.
d4 Spergularia marginata.
maria) marina är = Spergularia canina Leffl. Barlast r södra Finl.: Brenn.
Flor. !). — Ab. [På barlastplatsen vid Abo slott] funnen i par exemplar
med såväl blommor som frukt: Sel. Fröv. '). -- Nyl. Borgå pä Skjöldvik
egendom vid Svartvik fjärd: A. Neovius! 7). Sælan, som bestämt exemplaret,
anser dock troligt, »att växten med barlast kommit till fyndorten»: (Prot.
7, IV, 1883) Medd. IX p. 163!) — Li. »usque ad Nordlandiam et Fin-
markiam extimae Norvegiae passim»: Wahlenb. Fl. Suec. p. 293 under
namn af Alsine marina; då Blytt p. 1035-1036 blott) upptager arten såsom
gående till Trondhjems stift, jfr Hartm. p. 249, ar det sannolikt, att uppgif-
ten afser någon annan art af slagtet, hvilket tidigare behandlats summariskt.
Tilläggas må, att Prytz' uppg. af Led. II p. 168 anföres under Sp.
media a heterosperma = Sp. salina J. et C. Presl enl. Giirke p 195.
Sagina nodosa (L.) Fenzl.
Ad oras marium plerumque satis frequenter provenit,
quamquam ad septentrionem versus rarescit: ad lacus Ladoga
et Onega passim aut rarius, in religua Fennia interiore raro
tantum invenitur.
Kalm; in arenosis humidis p: Prytz; Fenn. (med.) et ma-
xima pars. Lapp.: Fries; Eur. bor. med.: Nym. Consp. p. 120;
Lapp. Fenn.: Giirke p. 238, cfr etiam DC. Prodr. I p. 394 et
Led. I p. 340.
Al. Eckerö fgg: Tärnström p. 57; p: Bergstr.; fq: Hult
ann.; Brändö st fg. Kumlinge Yxskär, in parte austro-orientali
insulae Kumlinge: Bergr. — Ab. p: Zett. & Br.; Korpo: Bergstr.
Beskr.; Pargas p — st fq: Arrh. Ann.; fq: Sand.; [Muurila] r cop.
[> yleisesti»] ad margines fossarum et scrobium [» multakuoppien » |
infra Mänty, parce ad margines agri prope Kujanpää: Renv.:
[Pojo] (fg): A. Nyl.; r Isosaari ad calcarias Hermola: Sel.; Lojo
»Storön» in calcariis Hermola, in insula saxosa prope »Storön »
inter Jalansaari et Oxarholm, Karis Biskopsnäs in sinistro litore
insulae [»landet»] in arena fluitanti [ssvämmsand»], in calcariis
Svartå ad occidentem versus ab amne Bälby: Ch. E. Boldt; rr
Pyhäjärvi Rati in ripa uda lacus Pyhäjärvi: Wecks.; Mietois r
nonnulla spec. ad litus prope Tervois: Caj. Kasvist., cfr 1. c. p.
') Under namn af Spergularia marina Leffl.
”) Under namn af Lepigonum marinum Wahlb. Fr.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 55
14 et 140; etiam a Nystad comm. Söd. — Nyl. p in litore:
His.; st fq in litoribus: W. Nyl.; ad Helsingfors st fq: Seel. ann.;
Thusby: Astr. & H.; Thusby ad Gammelby: idem in litt.; st fq
in maritimis: Sel. Ö. Nyl., vide etiam Medd. XXIV p. 21; [Hog-
land] (r), Tytårsaari: Brenn.; Hogland ad Kappelinlahti cop.:
Sælan in Medd. XXV p. 76, vide etiam sub formis et Schrenk
p. 161. — Ka. st r: Blom!; Haapasaari fq: Sælan in Medd.
XXV p. 79; Fredrikshamn: E. Nylander!; Kotka in scopulis ma-
rinis: Salan & Strömborg! — Ik. (r) in Käkisalmi, Pyhäjärvi,
Sakkola!, Uusikirkko, Koivisto [»Björkö»] et Kakki: Malmb.;
Sakkola Suvanto: Nikl.!; [Kuolemajärvi] Muurila in arena volu-
bili: Thesl. Dynb. p. 65; ad ripam septentrionalem flum. Vuoksi:
l. c. p. 71; Sakkola Kiviniemi! et Pyhäjärvi Riiska! in ripa la-
cus Ladoga: Lindberg!; Muola in ripa australi lacus Äyräpää-
järvi, Kivennapa Suulajärvi, ceterum fg in litoribus arenosis
Sinus fennici, lacus Ladoga et fluminis Vuoksi: Lindb. comm,
vide infra; [(fg) in primis in reg. maritima: Meinsh. p. 56, vide
etiam FI. Ingr. p. 189).
Sat. p in maritimis, Loimaa [Loimjoki] (Rönnbäck):
Malmgr.; Tahkoluoto prope Björneborg: Sal. ann. — KI. (st fg)
ad litora Ladogae rupestria: Fl. Kar., spec. e Valamo!; r Kau-
kola Rami! in insulis lacus Ladoga sat parce in ripis arenosis
et lapidosis: Linden; Kronoborg Vätikkä: E. Juslin!; Parikkala
r Nivasuo, Joukionsalmi: Hann., spec. e Parikkala Argusjärvi!,
spec. e Parikkala etiam leg. M. Werving!, cfr Not. XIII p. 481;
p: Backm.; cop. in litoribus lacus Ladoga: Enw. hav.; Impilaks
Kurenlahti: Brotherus & Hjelt! — Kol. [rr Sermaks in prato
ripae arenosae flum. Svir: Elfv., spec. e Rossia, cfr Herb. Mus.
Fenn. I p. 132]; ad ripam lacus Onega ad Shoksu! et Derev-
jannoje: Caj.
Oa. p in maritimis: Malmgr.; p in litoribus: Laur. Växtf.,
cfr 1. c. p. 12, spec. e Vasa! — Sb. Jorois Pasala [prope la-
cum Kolmajärvi: in prato humido: Lindberg!, cfr Medd. XXIII
p. 9 et 13 et Lindb. torfm. I p. 6. — Kb. st r multis locis in
[Kontiolaks] pag. Romppala ad ripam [»pohjamaalla»] lacus
Höytiäinen: Axels. Putk.! — Kon. ad litora lacus Onegae plurib.
locis ad Suunu, Gorka (Simming [spec. adscriptum Gorskij!)),
56 Sagina nodosa.
[Povjenets], in Saoneshje sec. litt. bor. orient. (Ascheb! — Pad-
moserv) st fq: Norrl. On.; in ripis lacus Onega: (zünth. p. 34;
Oljenij-ostrow: Caj.; Tolvoja: Poppius!
Om. p ad mare: Hellstr.; p prope oram: Tenn.; Pyhäjoki:
Brenn. Obs. — Kp. in insula Maris albi prope Kemi: Selin!;
[Solovetsk: Selin in dupl.!, cfr N. I. Fellm.).
Ob. (rr) ad oram Kemi, Simo etiam ad Ruikka, Uleäborg:
Brenn. Obs.; Uleåborg: W. Nylander!; [Uleåborg] (»st fq») in
litore insulae in sinu Kempele [»4 R. Ke. Merens.»]: Leiv.;
Haukipudas Lassinnokka spec. exigua [»mitättömiä»]: Leiv. Oul.
p. 30; [Kempele] Myllyoja parce: 1. c. p. 92; (p) tantum in reg.
litorali, Simo Hietala cop.: Keckm., cfr 1. c. p. 13; Kemi r Ajos-
saari, Karjalahti: Rantaniemi in Brenn. Obs.; Alatornio p in lito-
ribus: Hougb. not.; [r: O. R. Fries]. — Kk. r Oulanka ad ripam
lac. Pääjärvi: Wainio Kasv.!; Knjäsha: N. I. Fellm.; Sonostrow :
Mela PI.
[Lk. ad Merasjärvi: Samz. p. 187.] — Li. in ripis lapi-
dosis apertis, ad Ispos et Puolmak juxta Tenojoki et prope Paa-
vali! ad lac. Inari copiose: Kihlm. Ant., cfr Hult Lappm. p. 94
et 150; in insula lacus Inari: Granit & Poppius!; Varangria
austr. in ripis glareosis flum. Tenojoki inter Puolmak et Skibe-
garda complur. loc., in locis exsiccatis reg. subalp. litor. ad [Ny-
borg et] Karlbunden: Arrh. ant.; usque ad Finmarkiam: Wahlenb.
Fl. Suec. p. 304, cfr Hartm. p. 245; Varangria: Blytt p. 1040;
procul litoribus maris ut f. grandiflora iuxta Paatsjoki [Pas-
vigelv] Varangriae meridionalis ad ripas lacus Gaddeluobal nec
non latere Rossico in tractu alpis Galgoaive: Norm. p. 253;
[Nyborg (Th. Fries), Bugönæs: Norm. Fl. Spec. p. 259-260, quem
I. inspicias. — [L. ent. reg. silv. (p): Last, cfr Hartm. p. 245;
Linden Bidr. non enumerat.]
Lapp. ross. ad sinum Varangricum r: Fellm. Ind., cfr
N. I. Fellm. etc.; ad deversorium Sashejka (lacus Imandra) cop.
observavi: N. I. Fellm., cfr 1. c. p. XXXVIII et Beket. p. 551;
Porjeguba: Selin!; Kantalaks in litore marino, Umba, Kuusreka,
Kaskarantsa et Tshapoma: Mela Pl; Umba! et Tshavanga! in
litore marino: Kihlman; Tshapoma: Mela herb. et Brotherus!;
reg. alp. r Cop. in campis alpinis [sfjällplatåer»] montis Podus-
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 57
oivi: Lindén Ant., cfr Lindén Beitr. p. 6 et Medd. XIX p. 13!,
spec. alterum adscriptum flum. Nuotjok |
Ab. Vihti st fq: Printz; detta anser jag för en osäker uppg., åt-
minstone freqvensen är oriktig. Flinck har ej sett arten i Vihti. — Ik.
Berghell, som omnämner Lindbergs fynd vid stränderna af Ladoga, Vuok-
sen och Äyräpääjärvi, betraktar arten därstädes såsom en reliktvåxt: Fen-
nia XIII N:o 2 p. 28. — Ta. Hauho: Herk.; uppg. ar mycket osäker.
Visserligen upptages arten från denna provins [7]: Mela Kasv. III, men
detta beror sannolikt på tryckfel, då den hvarken upptages från Sat.
eller Sb. [6 el. 12) — Kuus. Upptages härifrån: Herb. Mus. Fenn. U
p. 46, jfr bl. a. Medd. XXIII p. 9, men jag vet ej, hvarpå uppg. år grundad.
Af formerna år enligt benäget meddelande af Sælan och Lindberg
f. glandulosa (Bess.) Asch. utan tvifvel vår vanligaste form. F. glaberrima
Fenzl år vida sällsyntare. F. glandulosa uppgifves emellertid endast från
Nyl. (Hogland!] fü pä stränderna, Tytärsaari: Brenn., se äfven Medd.
XXIV p. 21.
Vidare upptages f. minor Nyl. Tytärsaari fg pä sandstranden: Brenn.
— Angående f. grandiflora se under Li.
Sagina procumbens L.
Frequenter (hic illic vel freguentissime) in Fennia au-
strali et media provenit; in interiore parte supra 64° ple-
rumque rarescit, sed ad summum fere septentrionem pro:
greditur.
Till.?; Kalm; in locis sterilibus denudatis (st fq): Prytz;
maxima pars Fenn. et Lapp.: Fries; Eur. omn.: Nym. Consp.
p. 121; Lapp. Fenn.: Gürke p. 244, cfr etiam DC. Prodr. I p.
389 et Led. I p. 328-329.
Al. fq: Bergstr. et Bergr. — Ab. fq: Zett. & Br., Sand.,
Renv. et A. Nyl.; fqq: Arrh. Ann., Flinck et Wecks.; (st fq):
Sel.; st fq, interdum etiam cop.: Caj. Kasvist. — Ny]. fq: His.
et W. Nyl.; fqq: Stenr. et Sel. Ö. Nyl.; fq: Brenn. — Ka. st
fq: Blom; fq: Lindén. — Ik. fq: Malmb.; [ubique fq: Meinsh.
p. 56, vide etiam FI. Ingr. p. 188).
Sat. st fy: Malmgr.; fq: Hjelt. — Ta. fq: omnes auct. —
Sa. st fq: Hult. — Ki. fq: Flor. Kar. et Hann. — Kol. fq —
fqq, »in reg. aren. verisimillime praetervisa»: Elfv.
5S Sagina procumbens.
Oa. st fq: Malmgr.; fq: Laur. Våxtf. — Tb. fq: Broth. —
Sb. fq: Enw., Mela et M. & J. Sahlb. — Kb. fq: Brand. et
Eur. & H. st fq: Wainio Kasv. fq — st fq interdum sat cop.:
Axels. Putk., cfr 1. c. p. 27. — Kon. fg in omni territorio:
Norrl. On., cfr Giinth. p. 34.
Om. fq: Hellstr. et Tenn. — Ok. in par. Kuhmo et par.
magis septentrionalibus r, Kianta Kyllönen et ad templum par.
Sotkamo: Wainio Kasv.; (fq): Must.; (fq) exc. parte maxime ori-
entali, ubi r: Brenn. Obs. — Kp. [Repola st fq et] aliquantum
procreari videtur etiam in par. e Repola ad septentrionem ver-
sus sitis, velut ad Luvajarvi et Tetriniemi, etiam in pago Uhtua
obvia: Wainio Kasv.
Ob. fg, exc. parte maxime septentr. par. Rovaniemi: Brenn.
Obs.; fqq: Leiv. et Keckm.; Pudasjärvi fq: C. Brand.!; [st fy:
0. R. Fries]; par. Rovaniemi (!) rr ad Tervo!, sed in par. Yli-
tornio plur. loc. obviam: Hjelt & H.; spec. insuper e partibus
australibus! — Kuus. Kitkajärvi [ad Kesälahti]: Brotherus &
F. v. Wright!; ad ripam lacus Kuusamojärvi ad Kantoniemi:
Hirn Fört., cfr Medd. XX p. 9. — Kk. Knjäsha: N. I. Fellman'!.
vide sub Lapp. ross.: [sine dubio saltem p in vicinitate maris..
Lk. rr tantum prope Niesajoki in sacell. Kolari: Hjelt &
H.; in cultis humidis vel subhumidis per totum territorium p
occurrit: Blom Bidr., spec. e Sodankylä!; ad domos, vias et
ripas fluminum Lapp. silvaticae p: Wahlenb. p. 53; ad vias ct
ripas fluminum (vulgaris): Fellm. Lapp.; Kemijärvi ad Luusua,
pag. Kemijärvi et Vuostimovaara, Sodankylä ad pag. Sodankylä
nonnullis locis sat abundanter [cfr Blom Bidr.], in litore et campo
graminoso vere inundato ad Sattanen abundanter, in litore ad
Kaaretkoski: Wainio Not., cfr (1. c. p. 31,) Hult Lappm. et 1. c. p.
40; Salmijärvi ad Paatsjoki prope Björnsund: Granit & Poppius!:
Elvenæs subsp. confertior Norm.: Norm. FI. Spec. p. 266, vide
etiam Blytt p. 1038, Hartm. p. 246 etc. — [L. ent. r in reg.
subalp. infima parce in ripa ad Luossakoski: Linden Bidr., cfr
Bot. Centr. LXI p. 221.
Lapp. ross. p: Fellm. Ind.; usgue ad pag. Kantalaks p
obvia: N. I. Fellm. [ad Kk. ad partem maximam spectat], cfr
l. c. p. XXXVIII, Beket. p. 551 etc.; Kaskarantsa, Tetrina et
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 59
Tshapoma: Mela herb.; Umba, Kuusreka et Olenitsa: Mela PI;
ad pag. Umba in ripa fluvii!, Tshavanga in litore maritimo are-
noso!, Pjalitsa in ripa graminosa fluvii!, in ripa fluminis sabu-
losa juxta pagum Ponoj!: Kihlman; reg. silv. p parce in ripis
fluvii Nuotjok: Lindén Ant.
Fellmans uppg., att arten vore allmän i Lappland, år säkert vilse-
ledande; måhända beror den delvis på förvexling med S. saxatilis. Læst.
upptager alldeles icke arten, ej heller upptages den i Kihlm. Ant.
>] Kemi stad li Ob.] togos exempl. med 5-taliga blomdelar, mycket
påminnande om S. saratilis Wimm., växande jämte Poa alpina»: Keckm.
Sannolikt år det en dylik form, som kallas v. pentasepala Mela och beteck-
nas såsom st r; Mela Kasv. p. 63-64. Var. brachypetala Mela betecknas
såsom r och hufvudformen kallas apetala Mela: Mela 1. c. (Det kan näm-
nas, att en f. apetala Fenzl i Led. I (1842) upptages: Gfirke p. 245 bland
»varietates, formae leviores vel minus divulgatae») Angående var. con-
Jertior Norm. se ofvan under Li.
Sagina maritima D. Don.
In Alandia occidentali adhuc rarissime lecta est.
Al. Eckerö: Lindberg in (Diar. 1, X, 1892) Medd. XIX p.
50 nomine S. stricta (Fr.), cfr Medd. XIX p. 114 et 136 et«.,
spec. ex Eckerö Ängskär!; Lemland Nåtö in litore arenoso sat
cop. cum S. procumbente: Arrhenius! in Medd. XXVIII p. 50
A; Lemland Jiissö [aut Jersö]: F. W. Klingstedt!; Jomala Rams-
holm!, Kräkö! et Lagneskär: Palmgr.
Da den första uppg. anfördes under namnet S. stricta, upptages b)
stricta (Fr.) Clavaud bl. a. från Fenn.: Girke p. 244, hvaremot hufvudfor-
men 1. c. ej omnämnes från vårt land. I de öfriga uppg. från Finland
äfvensom i fioror etc. användes namnet S. maritima.
Sagina Linnaei Pres! ').
In Lapponia superiore nonnullis guidem locis haud in-
frequens esse videtur: ceterum raro aut rarissime saltem
usque ad 67° 10" ad meridiem versus progreditur. quamquam
etiam ad 669 15' inveniri indicatur.
% S. saratilis Wimm. etiam in Herb. Mus. Fenn. II p. 42.
60 Sagina Linnaei.
Lapp.: Nym. Consp. p. 121, vide etiam DC. Prodr. I p.
394 et infra.
Kk. in promontorio inter Knjäsha et Kouta: Mela PI., for-
sitan confirmatione egeat.
Lapp. fenn. ad flumina Tana et Luiro [haud Liuro ut
in Desideratkat. p. 23]: Fellm. Lapp. nomine Spergula sagi-
noides, cfr Kihlm. Ant., Wainio Not., Hult Lappm. etc.; [Pajala
st fy in pascuis humidis, et ad Sattajärvi et ad Junusuanto
lecta: Samz. p. 185;] nobis tantum in Varangria ex. gr. ad
Näytämö obvia: Kihlm. Ant.; ad margines viarum et in litore
ad Köngäs prope Mare glaciale: Wainio Not., cfr 1. c. p. 21;
Varangria austr. plur. loc. reg. subalp. ex. gr. ad Puolmak!,
[ad Nyborg st fg,j Karlbunden, Angsnäs, etiam ad Bugönæs
(Kihlman), verisimiliter in territorio haud infreguens (— st fg):
Arrh. ant.; Elvenæs: Granit & Poppius!; Ropelven prope litus,
Lille Ropelven, Jarfjordbotten ad ostium fluvii, Kirkenes: Norm.
Fl. Spec. p. 263, vide etiam Blytt p. 1038, Hartm. p. 246 etc.
— |L. ent. reg. alp., subalp. et silv. p: Læst.; r in reg. alp.
Toskaljaur! et Toskaljoki!, in ima alpe Halditshok jHaltit-
shohko!] et ad partem septentrionalem lacus Pitschjaur!: Linden
Bidr., cfr Bot. Centr. LXI p. 221, vide etiam Backm. & H. p. 121
etc.; Wahlenb. p. 138 tantum ex alpibus merid. enumerat.|
Lapp. ross. haud infreguens: Fellm. Ind. et N. I. Fellm.,
cfr (1. c. p. XXXVIL) Beket. p. 551 etc., spec. ex Olenji!; Kan-
talaks: Karsten!; Tshun [Dschyn]: Sahlberg in dupl.!; Tetrina,
Pjalitsa, Devjatoi, Ponoj: Mela Pl.: Tetrina, Tshapoma, Devjatoi,
Ponoj: Mela herb.; Olenitsa: Selin! nomine S. procumbens,
spec. determ. Wainio; Svjätoj-noss [Promontorium sanctum!’ et
Kolal: F. Nylander; Ponoj: Knabe Pfl. p. 280!; Orloff!, Trios-
trow!, Akmana! et Voroninsk!: Kihlman; ad lac. Nuotjavr:
Enwald & Hollmén!; Semostrow! et Keinjavr! inter Njussinjavr
et Varsina: Brotherus, cfr Broth. Reseb.; Linden Ant. non enu-
merat.
I [Ob.; Ylitornio (Öfvertorneå] med 10 ståndare: Liljebl. p. 187, jfr
Brenn. Obs. etc., under namn af Spergula saginoides; pä denna uppgift
bero troligtvis »in graminosis subhumidis Finl. borealis rarius»: Prytz, jfr
Led. I p. 339—340; Fennia (Schrenk in litt.): Led. 1. c.; norra (el. östra)
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 61
Finl. och större delen af Lappl.: Fries; Finl.: Nym. Syll. p. 249, jfr Trautv.
Incr. p. 125; Lapp. Fenn.: Gürke p. 240-241. W. Nyl. Distr. ') anmärker
däremot: »e Fennia a me non visa»; arten har ej heller under senare tid
inom vestra delen af vårt flora-område anträffats annorstädes än i Lapp-
land. Sannolikt år dock, att den hos oss af flere samlare blifvit i någon
mån förbisedd eller förvexlad med S. procumbens.
Var. tetrasepala Mela uppgifves såsom rr: Mela Kasv. p. 63, dår
den beskrifves.
Sagina intermedia Fenz! *).
In Lapponia ma.rime septentrionali raro aut rarissime
lecta est.
Lapp.: Nym. Consp. p. 121.
Li. Puolmak in ripa arenosa ad flum. Tenojoki prope
templum (reg. subalp.): Kihlm. Ant! et I. «. p. 224, cfr Arrhe-
nius in (Diar. 13, V, 1885) Medd. XIII p. 225, ubi primum in
Fennia est adnotata, ut etiam Hult Lappm. p. 150, Norm. Fl.
Spec. I p. 260 etc.; f. lara Puolmak st cop., in fissura rupis
ad Karlbunden (Barsnjarga) parcissime: Arrh. ant. — [L. ent.
r in reg. subalp. sat cop. in fissuris rupium ad Suukoski! et
spec. solitaria ad ripam catarractae ad Saarikoski!: Linden Bidr.,
vide ceterum infra.|
Lp. Orloff! et Hapajow! in fissuris rupium litoralium:
Kihlman. — Lt. peninsula piscatorum Tsipnavolok: Brotherus!
— Lm. Gavrilova in saxo [»block»] ad litus: Brotherus!, cfr
Broth. Reseb.
Lapp. Fenn.: Gärke p. 240; någon uppgift från annan del af flora-
området än Lappland föreligger icke. — "I L. ent. upptages arten visserligen
äfven fjållreg. r: Læst., men de anförda ställena ligga ej pä finska sidan:
äfven Backm. & H. p. 121 upptaga densamma endast frän Nuljalaki och
Ripanes.]
Lindberg har benäget meddelat mig, att den hos oss förekommande
arten ej är S. nivalis (Lindbl.) Fries utan S. intermedia Fenzl, jir Lindb.
Enum. p. 25. Den äkta S. nivalis förekommer icke, så vidt man nu vet,
inom vårt flora-område. Arrhenius, som först utredt växtens förekomst
') Under namn af Spergula saxatilis (se härom Trautv. Incr. p. 306).
? S. nivalis Auctt. apud nos fere omnium, etiam Herb. Mus. Fenn.
II p. 47.
62 | Sagina intermedia.
hos oss, instämmer i detta uttalande. [Huruvida Læstadii uppg. möjl.
hänför sig till den äkta S. nivalis känner jag ej.] S. intermedia föres ännu
såsom synonym till S. nivalis: Gürke p. 240.
Alsine verna (L.) Bartl.
Uno loco Fenniae austro-orientalis circ. 61° 40’ lat. et 48° 50’ long.
quamquam lecta esse dicitur, verisimile est per errorem tantum indicatum esse.
»Adest etiam paroec. Impilaks Fenn. mer.-or. Neiglick 1877 (sec.
Sælan 1882)»: Nym. Suppl. p. 68; »Fenn. mer.-or.»: Gärke p. 255. — KI.
Impilaks på ett kalt berg (Hj. Neiglick 18771): Sælan i (Prot. 2, XII, 1882)
Medd. IX p. 156, där arten beskrifves, jfr äfven Medd. IX p. 172, Medd.
XI p. 41-44 (Om en för vär flora ny fröväxt Alsine verna (L.; Bartl. af
Th. Sælan) m. fl.
Enligt Sælan 1. c. hittills ej funnen nordligare än i Hartz. "Ehuru
det icke direkt inverkar pä den här behandlade frågan, mä dock påpekas
att arten upptages frän Samojedernas land af Ruprecht i FI. Samoj. p. 25
äfvensom i senaste tid frän samma trakter af Pohlei Acta Hort. Bot. Jur-
jev, Tom III, f. 4 p. 233; huruvida dock dessa uppg. afse samma form som
den i mellersta och södra Europa förekommande, kan jag ej afgöra. Då
Impilaks ligger sä längt frän artens egentliga utbredningsomräde och
denna växt senare blifvit förgäfves eftersökt pä den uppgifna fyndorten,
misstänker Sælan numera, att någon etikettförväxling ägt rum och att det
enda exemplar, som legat till grund för uppgiften, i själfva verket vore taget
i Schweitz. Arten bör därföre tills vidare utgå ur vår flora. — Å andra
sidan visar dock, såsom Lindberg framhållit, särskildt förekomsten af
Potentilla sericea IL. (P. dasyphylla Bunge) i ungefär samma trakter, att det
ingalunda är alldeles osannolikt, att Alsine verna skulle förekomma i Im-
pilaks. Bekräftelse är dock tydligen nödvändig.
[Alsine rubella Wahlenb.
In vicinitate saltem territorit inveniri videtur.
Lapp.: Giirke p. 258.
L. ent. reg. alpina p: Læst., cfr Hartm. p. 245, Mela Kasv.
III etc.; Kobdovanka, Stormens hed: Wirz. M. S., confirmatione
egeat; Wahlenb. p. 128 et 129, cfr 1. c. p. XVIII, tantum e Lyn-
gen descripsit.
Angående förekomsten i Ostfinmarken nämnes: »S. Sommerfelt an-
giver den at være funden af Deinboll i Østfinmarken, uden at man, som
sædvanlig ved Deinbolliana, har rede på special-lokaliteten»: Norm. Fl. Spec.
p- 258. Ehuru denna art utan reservation upptages från Ostfinmarken af
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 63
Blytt p. 1042 och Hartm. 1. c., torde man således kunna antaga, att den
icke förekommer i vårt flora-område, åtminstone icke inom denna del af
detsamma.
Alsine hirta (Wormskj.) Hartm. upptages af Fries från norra el. östra
Lappl. Uppg. torde kunna hänföras till denna art, till hvilken A. hirta
föres såsom varietet (t. ex. Gürke p. 258). (Blytt 1. c. och Hartm. p. 244—
245 upptaga åter A. rubella såsom varietet under A. hirta, hvars hufvud-
form kallas a foliosa Hartm. I Nym. Consp. p. 119 omnämnes A. rubella
endast såsom synonym). I Herb. Mus. Fenn. [ed. I] upptages likaså A.
rubella var. hirta, såsom en särskild varietet, från L., och torde verkligen
ett mycket bristfälligt exemplar från Stormens hed: A. Montin! delvis
höra hit; (den större delen af ex. tillhör 4. stricta). I Herb. Mus. Fenn.
II p. 132 åter nämnes: »E Lapponia fenn. olim indicata, in herbario autem
adhuc desideratur. >|
Alsine stricta (Sw.) Wahlenb.
In supertoribus Lapponiae regionibus raro aut rarissime
incenitur.
Maxima pars Lapp.: Fries; Lapp.: Nym. Consp. p. 118 et
Gürke p. 264, cfr etiam Led. I p. 357.
Li. Varangria austr. in declivibus praeruptis, glareosis,
madefactis peninsulae Angsnäs per reg. subalp. et alp.: Arrh.
ant.!; Blytt p. 1041, Norm. Fl. Spec. p. 257 etc. tantum ex aliis
partibus Finmarkiae orientalis enumerant. — [L. ent. reg. alp.
p: Læst.; per alpium jugum meridionale p cop. . . . Extra has
summas alpes nunquam lecta est: Wahlenb. p. 127, cfr 1. c. p.
XVIII; latere norvegico ad Guolasjok: Linden Bidr.; nullum spec.
e latere fennico adest, sed tantum a Stormens hed: A. Montin!,
vide etiam Hartm. p. 244 etc]
Lp. Raddeoi: F. Nylander!, cfr N. I. Fellm.; Orloff: Broth.
Exk. p. 80!; Orloff in ripa glareosa rivuli in »tundra» patente
ac frigida: Kihlman!
Lim. Enligt N. I. Fellm. hänför sig uppg. Arenaria lapponica Hi-
bind: Fellm. Ind. till denna art (= A. lapponica Spreng. eller A. uliginosa
Schleich. enl. Gürke p. 264), medan F. Nyl. Spic. I p. 20 åter anser nämnda
uppgift afse Arenaria ciliata, hvilken af honom tagits på Hibinä. Säkert
är, att någon nyare uppgift från Hibinä angående Alsine stricta ej före-
ligger. Citat af Fellmans uppg. ingå t. ex. hos Beket. p. 551. — Arten
uppgafs vara anträffad på Tuatash: Enw. ann.; då exemplar ej föreligga,
behöfver uppg. bekräftas. Arten upptages ej därifrån: Lindén Ant.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 65
I. c. p. 76 et Knabe PII. p. 280; Ponoj haud infrequens, hic
illic cop.: Kihlm.!, spec. e Ponoj legerunt etiam F. Nylander! et
alii!, vide etiam Led. I p. 356; Lumbofski, Orloff et Rusiniha:
Brotherus in Mela herb.
Lapp. ross. Exemplaren i N. I. Fellm. Pl. arct. N:o 42 [från Ponoj:
F. Nylander, skulle visserligen enl. N. I. Fellm. sjålf p. 13 höra till Sa-
gina saxatilis, men enl. Salan och Kihlman tillhöra de i sjålfva verket
Alsine biflora. — Beket. p. 551 anför, jag vet ej af hvad orsak, Fellmans
uppg. under var. carnosula, som upptages från Kola och Kola-landet, hvil-
ket år fullkomligt vilseledande.
Moehringia trinervia (L.) Clairv.
In parte australi satis freguenter provenit, supra 62°
rarescit, sed usque ad 66° 15' (in Fennia orientali) lecta est.
Kalm; in nemorosis subhumidis fq: Prytz; Fenn. merid.:
Fries; in Karelia lange procedit: W. Nyl. Distr.; Eur. omn. exc.
Lapp. . . .: Nym. Consp. p. 112; Fenn.: Girke p. 277-278, vide
etiam DC. Prodr. I p. 412 et Led. I p. 371.
Al. st fq: Bergstr.; p, sed verisimiliter st fq, quamvis fa-
cile neglecta: Bergr. — Ab. fq: Zett. & Br.; st fy: Arrh. Ann.,
Sand. et Renv.; fq: Sel. et Flinck; st fq enum.: Wecks.; (p)
enum.: Caj. Kasvist.; A. Nyl. non comm. — Nyl. Ekenäs p —
st fy: Håvr.; p: His. et W. Nyl.; fq: Stenr. et Sel. Ö. Nyl;
[Hogland] (r) in silva: Brenn. p. 447, cfr 1. c. p. 38 et Brenn.
Till. p. 39 et 40; |Hogland] ad Suurkylä, Kappelinkallio, Vähä
Somerikko: Sælan in Medd. XXV p. 76. — Ka. p: Blom; fq —
st fq: Lindén. — Ik. st fq: Malmb.; [ubique fq in toto terri-
torio: Meinsh. p. 59-60}.
Sat. p: Malmgr. et Hjelt; Björneborg p — st fq, Hvittisbo-
fjärd p (K. (1. Ollongvist): Håvr. — Ta. st fq: Leop. et Norrl.
s. 6. Tav.; fq: Knabe Fört., Asp. & Th. et Bonsd.; st fq — p:
Wainio Tav. or. — Sa. p: Hult; E. Nyl. & Chyd. non comm.
—- Kl. usque ad Kareliam borealem st fq: Fl. Kar.; st fq: Hann,;
p: Backm.; Valamo fq: Sel. ann.; p— st fq: Hjelt. — Kol. in
toto territorio, ad Vosnessenje st fy — fq: Elfv.
Oa. p: Malmgr.; (fq) ad oram: Laur. Växtf. — Tb. r Jy-
väskylä: Broth.; Jyväskylä etiam ad Laurinniemi: Wainio Tav.
Typis impr. '%, 1904. 5
66 Moehringia trinervia.
or.; Jyväskylä Haapakoski: Gadol. et Lindroth! — Sb. [Leppä-
virta] haud infrequens: Enw.; (p): Mela. — Kb. Kide: Brand.!;
Liperi r Ojanlaks: Eur. & H.!; Liperi Niinikkosaari et verisimi-
liter complur. loc.: Hallstr.; st r ad declivem orientalem montis Koli-
vuori [par. Lieksa] in alneto, [Juuka] in pag. Larinsaari in de-
clivi lapidoso, prope Hankalahti et ad declivem montis Mellihtän-
vaara semper parce: Axels. Putk., vide etiam FI. Kar.; Wainio
Kasv. omnino non comm. — Kon. Kendjårvi, Dvorets, Koselma
(Giinther) certe plur. loc. obvia, in Saoneshje ad Velikaja-guba
in silvis frondosis: Norrl. On., cfr Giinth. p. 34; Perttiniemi!,
in insulis ad Tolvoja et Kusaranda: Kihlm.
Om. p: Hellstr., spec. e Gamla Karleby!, cfr Hellstr. Distr.
p. 20 et Herb. Mus. Fenn. II p. 132; ad oram maritimam: Tenn.,
spec. e Gamla Karleby Yxpila nomine Stellaria uliginosa. —
Kp. nondum adnotata; [Solovetsk [Solowki]: Beket. p. 552,
confirmatione egeat|.
Kk. Keret: F. Nylander!, cfr N. I. Fellm., 1. c. p. XXV,
XXVIII et XXXVIII, Beket. p. 552 et Herb. Mus. Fenn. Il p.
132; [Lr in Herb. Mus. Fenn. ad hoc spec. spectat].
Ob. [Uleåborg] fqq: Leiv.; fregvensen är säkert fullkomligt vilse-
ledande; det är dock sannolikt, att arten, ehuru mer eller mindre sällsynt,
finnes i denna provins. Den omnämnes emellertid icke i Brenn. Obs.
Moehringia lateriflora (L.) Fenzl.
In Lapponia orientali et ad summum Sinum bottnicum
passim aut frequentius et interdum coptose inveniri indicatur,
ceterum raro — rarissime obvia, sed in Fennia orientali usque
ad fines australes, in Fennia occidentali non infra 63° 45°
visa est.
In graminosis Lapp. ross. a Kantalaks ad Mare glaciale,
var. parviflora |floribus duplo minoribus] ad Kolskoi sabor et
ad Kolam: Spic. I p. 20, ubi etiam descriptio; Fenn. et Lapp.
bor. or.: Fries; locis graminosis Lapp. ross. multis locis Kanta-
laks, Hibinå etc., rarior in Lapp. Kem. ad Juujärvi iuxta fl.
Kemense et Finmarkia orientali ad Paatsjoki [Klosterelv!: Fries
p. 158; Fenn. bor., arct.: Nym. Consp. p. 112; Fenn. or. (Olo-
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 67
nets): Nym. Suppl. p. 64; Lapp. Fenn.: Giirke p. 278, vide etiam
Led. I p. 371—372, N. I. Fellm. p. XXVI, Lindb. Pfl. p. 13, Bot.
Not. 1903 p. 236 ete.
Kol. rr Nikola »in pratis humidis subsphagnosis primus le-
git R. Sievers!, dein locis nonnullis similibus ipse repperi»: Elfv.!,
spec. e Rossia, sed credo plantam etiam in latere fennico lectam
esse; [inter Rovskoje et Nikola,] haud procul ab Ivina et duobus
locis ad Solomeno!: Caj.; Nikola, Ostretshinskaja: Lindr. Bidr.
p. 15; Solomeno (Simming!): Norrl. On., cfr Giinth. p. 34.
Kp. in ripa fluvii Kemi prope ostium: Malmgren!, cfr N.
I. Fellm. et alii.
Ob. sad idem fl. Kemense, ubi iam in par. Kemitriisk et
Rovaniemi Rev. Fellman hancce singularem plantam legit, plu-
ribus illam ad ostium observavimus locis. Sic in insula iam
fere maritima Kuivanuoro in litore arenoso una cum Haliantho
peplorde legimus crescentem»: Hellstr. Distr. p. 19!; ad flumen
Kemi . . . inter villas rusticas Autti et Jimjärvi [= Juojärvi in
Spic.] . . . atque ostium fluminis Kemi haud procul a Kaakama-
niemi [== Kaakamoniemi in Spic.]: Fellm. Ind., cfr Fellm. Lapp.;
(F. Nylander ibidem non vidit: Spic. 1. c.); Laurila ad flum.
Kemi: Sal. herb.; r Rovaniemi Lintula, Kemi ad fluvium st fg:
Brenn. Obs., spec. e Kemi Niemelä Jalkanen!; satis dispersa
ospridd»| in par. Kemi, sed in Simo prorsus non obvia: Keckm.,
cfr 1. c. p. 14; Kemi! st fq, in parte inferiore frequentior: Ran-
taniemi in Brenn. Obs.; Alatornio ad Sellön: Hougb. not.; Ro-
vaniemi Lintula! et Kunnari: Kihlm.; vide etiam sub Lk. et
Arenaria ciliata. — Kk. ad lac. Koutajärvi: Hollm.
Lk. iuxta cataractam infra Juujärvi vel Kemiträsk fluminis
Kemensis (Fellman 1827): Wahlenb. FI. Suec. p. 294 [ad Ob.
forsitan referendum]; ad Luusua in Kemiträsk: Fellm. Ind.; p
cop. ad flumen Kemi: Fellm. Lapp.; [Sodankylä] r in campo
herbido ad Anneberg et prope insulam Karisaari: Blom Bidr.,
cfr Kihlm. Beob. p. XVII et Wainio Not.; Sodankylä Tallavaara
et Niemelä: Kihlm.; Sodankylä ad Kairala (Rosberg): Wainio
Not; st r in lucis ad Kittinen et Luirojoki: Hult Lappm.; in
vieinitate Sompio: I. c. p. 15; [Kuolajärvi] cop. ad ripas fluvii
Tenniöjoki: Borg Sel. — Li. in betuleto et in prato subnemo-
68 Moehringia lateriflora.
roso litorali [»autto-niitty»] ad Koppelo in regione coniferarum
mixtarum, in betuleto litorali ad Saarivaara prope Paatsjoki et
in betuleto ad Köngäs prope Mare glaciale: Wainiv Not. cfr
l. c. p. 20; Kenges [= Köngås?: in convalle Paatsjoki: (E. Ny-
lander & Gadd)!; Paatsjoki Salmijärvi (Lönnbohm): Hult herb.:
»i Birkeskovene langs [»Klösterelven»] Paatsjoki»: Lund Beretn.
p. 46, cfr Lund p. 83; maxime cop. ad primam catarractam flu-
minis Paatsjoki [Klösterelv] latere rossico: Th. Fries p. 185,
cfr Th. Fries Resa p. 59 et Blytt p. 1045; Langfjordvandet, Nam-
dalen, Paatsjoki [»Pasvikelven»]|, Borisgleb latere rossico, Salmi-
järvi |» Tsjolmejavre»], circ. 3 km ad septentrionem versus a Svan-
vik: Norm. FI. Spec. p. 252, quem |. inspicias, cfr etiam Hartm.
p. 242, Norm. ann. p. 15—16, N. Svensson in Bot. Not. 1894
p. 127 ete.
Lapp. ross. ad pag. Kantalaks haud procul a templo, ad
flumen Niva cop., ceteroquin tantum ad Kemi in Ostrob. bor.:
Fellm. Ind.; Kantalaks! et cop. ad Hibinä: F. Nyl. Utdr. p. 154
et 191, cfr Angstr. p. 51; locis graminosis totius Lapp. Koss.
p cop. N. I. Fellm., cfr 1. c. p. XXIII, XXVI, Beket. p. 552
etc.; Turja {Turij]: Brenner!; Tetrina, Tshapoma, Devjatoi, Po-
noj: Mela PI.; ad ostium flum. Marjok: Palmen!; Ponoj: Broth.
Exk. p. 77, Knabe PFfl. p. 280! etc.; Orloff in devexo graminoso
ad Gubnoj!, Katschkofka!: Kihlman; Nuotjavr prope templum!
[= Ristikivit], Uura! [non Ora]: Enwald & Hollmen; reg. silv.
p in pratis ad ripas fluvii Nuotjok! hic illic cop. velut ad ri-
pam orientalem huius fluminis contra habitaculum recens, cete-
rum adnotatum ex Hevossaari, Suutessaari (sat cop.), Kaskima-
joki et Kuusisaari (parce): Linden Ant., cfr Linden Beitr. p. 16
et Medd. XIX p. 14; Petshenga: E. Nylander & M. Gadd!; sinus
Kola&nsis: Karsten!; ad templum Kola&nse: Hollm.; Tsipnavolok :
Broth. Wand. p. 11!; Voroninsk: Kihlman!
[I k. »Hie und da, selten»: Meinsh. p. 59; jag känner ej läget af de
l. c. bl. a. upptagna fyndorterna »auf der Ins. Jelagin, an d. Ligofka:.
Enl. 1. c. p. XXII skulle arten bl. a. förekomma pä Isthmus = Ii
Var. parviflora F. Nyl. (se Spic.) har jag ej funnit vara särskild af
senare förf.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 69
Arenaria ciliata L.
In Lapponia orientali et Fennia maxime septentr.-orien-
tali usque ad 66° 15' ad meridiem versus raro invenitur.
In glareosis alpis Hibinå [Kipinå] Lapp. ross.: Spic. I p.
20, cfr Fries p. 158; Lapp. or.: Nym. Consp. p. 114; Lapp::
Giirke p. 276, vide etiam Led. I p. 370, Lindb. Pfl. p. 12 et infra.
Kuus. sat cop. in Hautaniitynvuoma! et Jäkälävuoma! prope
praedium Juuma ad Kitkajoki, etiam adnotata est e monte prae-
rupto ad ripam australem fluvii Oulankajoki! prope eum locum,
ubi in lacum Savilampi effluit: A. L. Backman in Medd. XXIX
p. 117, cfr 1. c. p. 115.
Lapp. ross. in glareosis ad Katschkofka Lapp. Ross. ma-
xime bor. or. et Ladogina! Maris glacialis caespites latos effor-
mans, etiam in alpe Hibinä (F. Nylander!): N. I. Fellm., cfr 1.
c. p. XX, XXIX et XXXIV, Beket. p. 551, F. Nyl. Utdr. p. 154
et 191 et Ängstr. p. 52, spec. etiam e Panfelofka!; Hibinä [Ump-
tek!| st fq, Lujauri urt! compluribus locis: Kihlm., cfr Bot. Not.
1887 p. 268, multa spec. e reg. alpina in H. M. F.!; e Ponoj
ad Svjåtoj-noss [»Swætoinos»]: N. I. Fellm. Lettre; ad rivum Ru-
siniha inter Orloff et Ponoj in rupibus: Broth. in litt. et Broth.
exk. p. 79!; Ponoj: Mela herb.; reg. alp. r cop. in fissuris ru-
pilum et campis arenosis montis alpini Podusoivi [sive Paates-
vaara haud procul a Nuotjavr]: Linden Ant.!, cfr Medd. XIX
p. 13, I. c. p. 14 et Linden Beitr. p. 6, vide etiam sub Alsine
stricta.
>Locis graminosis elevatis apricis in Kemi st fq, M. Castrén misit»:
Prytz p. 47, jfr Led. I p. 370; att uppg. hänför sig till Moehringia lateri-
flora, framhälles öfvertygande: Hellstr. Distr. p. 19 0. 20 och framgår
äfven af Prytz' visserligen ej fullt tillfredsställande beskrifning. På denna
oriktiga uppg. grunda sig sannolikt följ.: norra el. östra Finl. och Lappi:
Fries äfvensom Finl.: Nym. Syll. p. 245. Måhända beror det äfven härpå,
att b) multicaulis (L.) DC. upptages från Lapp. Fenn.: Gürke p. 276. Så-
vidt man nu känner, förekommer arten emellertid icke i Finland i in-
skränkt mening.
Ruprecht kallar formen från »Kipinä» var. frigida: Fl. Samoj. p. 12
och upptager denna varietet för öfrigt från Vaigatsch. (F. frigida Mert.
& Koch föres af Gärke säsom synonym till var. multicaulis, se ofvan.)
Angående A. humifusa ıWahlenb.] föreligga följ. uppg.: » Peninsula
70 Arenaria ciliata.
Kola»: Trautv. Incr. p. 128. — Lapp. ross. »ad sinus Kola et Varangricum::
Fellm. Ind. — Denna växt anses numera vanligen såsom en form af A.
ciliata och kallas A. ciliata var. humifusa (Wablenb.): Hartm. p. 243 eller
A. ciliata f. norvegica (Gunn.) Fr.: Görke p. 276, hvilken form bl. a. upp-
tages fran Lapp.: 1. c., jfr äfven Nym. Consp. p. 114. — Emellertid anför
N. I. Fellm. uppg. i Fellm. Ind. under Stellaria humifusa Rottb. och er-
kännas bör, att fyndorterna alldeles öfverensstimma med hvad man nu
känner om utbredningen af Stellaria humifusa, men alldeles icke med fynd-
orterna för Arenaria ciliata (se dock under St. humifusa).
Såsom framgår af ofvanstående, är emellertid förekomsten af de
former, som höra till A. ciliata, hos oss i behof af närmare utredning.
Arenaria serpyllifolia L.
In Fennia australi plerumque passim invenitur, pluri-
mis plagis iam infra 62 rarescit, semel saltem usque ad
64" lecta est. Magis ad septentrionem versus mere adventicia
rarissime occurrit.
Kalm; in campis elatis arenosis fq: Prytz; itidem ab Aboa
saltem ad Ruskiala Kareliae procedit: W. Nyl. Distr.; Eur. omn.
exc. Lapp. . . .: Nym. Consp. p. 115; deest in Fenn. bor.: Nym.
Suppl. p. 66; (fq): Mela Kasv. III; Fenn.: Gürke p. 272, vide
etiam DC. Prodr. I p. 411.
Al. (fq): Bergstr.; Bergr. non comm. — Ab. p: Zett. &
Br.; Nådendal: Sel. herb.; st fq in collibus apricis aridis, prae-
cipue solo calcareo ins. Alin, ubi fq, supra saxa et muros:
Arrh. Ann.; Bromarf Kansjårvi: Sand.; [Muurila] (fq): Renv.; st
fq: Sel.; [Vihti] (fq): Printz et Flinck; Pyhäjärvi et Pusula (fq):
Wecks.; p enum.: Caj. Kasvist., cfr 1. c. p. 138; A. Nyl. non
enum. — Nyl. p: His. et W. Nyl.; st fq interdum cop.: Stenr.;
st fq: Sel. Ö. Nyl.; [Hogland] r: Brenn. p. 447, cfr 1. c. p. 38.
ut etiam Brenn. Till. p. 39 et 40; Hogland r ad Suurkylä, Pohja-
korkia: Sælan in Medd. XXV p. 76. — Ka. Sippola: Sælan &
Strömborg!; (r) ad Kavalajärvi in pago Alahåmes: Blom; Viborg
(Nerv.): Malmb.!; p: Lindén, spec. e Räisälä Hytinlaks! — Ik.
(r) Metsäpirtti! ad pag. Vanhajaama, Sakkola ad oram australem
lac. Suvanto (Appelberg!): Malmb.; Valkjärvi Pasuri: M. Wer-
ving!; [(fg): Meinsh. p. 58).
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. tl
Sat. (r) Birkkala: Malmgr.!; p, etiam in Kyrö ex. gr. ad
Laitiala: Hjelt, spec. e Karkku!; Hvittisbofjärd r (Ollonqvist):
Håyr. — Ta. plur. loc.: Leop.; st fq: Asp. & Th. et Norrl. s. 6.
Tav.; p: Bonsd.!; Jämsä: Nikl.!; st r in Luhanka austro-occ.,
tantum in Judinsalo! (ad Mäkelä et Vanhajutila), Keihäsniemi et
Retuvesi lecta: Wainio Tav. or. — Sa. Valkiala r Pukinsaari:
Hult Fört.; Savitaipale in valle arenoso prope templum: Sel.
herb.; st r in viciniis templi par. Ruokolaks!, insula Salonsaari:
Hult; Villmanstrand: Simming!; Jorois: K. G. J. Grotenfelt in
herb. lyc. n. — Kl. p usque ad Ruskiala et Onegam: FI. Kar.;
Parikkala p: Hann.; Uukuniemi: Nikl.!; Kirjavalaks: Chydenius!;
Pälkjärvi et Ruskiala p ex. gr. Anonniemi!, Korkianiemi cop.,
Korpikallio: Hjelt Ant. p. 66. — Kol. (rr) Vosnessenje in colle
sicco: Elfv.; Petrosavodsk: Kullhem!
Oa. rr Gamla Vasa Korsholm in aggeribus: Hjelt! et Laur.
Våxtf. — Tb. nondum visa. — Sb. r Leppävirta » Alapihan
maalla»: Mela; Leppävirta in clivibus siccis arenosis et rupibus
multis locis, non freguens: Enw.!, cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 132.
— Kb. Kontiolaks (Europæus): Hällstr., vide etiam Axels. Putk.
p. 40. — Kon. st fy in agris et collibus aridis plurib. loc., in
Saoneshje fg: Norrl. On., cfr Herb. Mus. Fenn. lI p. 132 et
Gänth. p. 34; Koselma: Simming!: Verchnelamba: Kihlman!,
vide etiam sub KI.
Om. Lohtaja pag. Karri: Hellström!, vide infra.
Östra (el. norra; Finl: Fries; uppg. beror troligtvis på tryckfel —
Om. Hellström upptager ej arten i sin växtförteckning. Huruvida fynd-
orten ligger utom «det område, ban behandlat, eller om han betraktat arten
såsom tillfällig, torde ej vidare kunna afgöras. I Herb. Mus. Fenn. II p.
132 säges: »num omnino spontanea?> — Ob. Exemplar insamlades på
hufvudgatan i Kemi, troligen införd med barlastsand: Keckm., jfr 1. c. p. 14.
F. viscida (Loisel.) Asch. upptages mig veterligen första gången från
Finland i Lindb. Enum. Enligt benägen uppgift af Lindberg tillhöra 19
af exemplaren i H. M. F. denna form, men endast 14 den icke glandel-
håriga formen, hvarför f. viscida synes vara den hos oss allmänna.
12 Ammodenia peploides.
Ammodenia ') peploides (L.) Gmel. Rupr.
Ad oram Maris glacialis et albi frequenter, ad superio-
rem partem Sinus bottnici satis frequenter aut passim, ad
ceterorum marium oras plus minuste raro invenitur.
Kalm; in litoribus maritimis arenosis p: Prytz; Fenn. bor.
or. et Lapp.?: Fries; ab ora meridionali usque ad Uleåborg occur-
rit: W. Nyl. Distr.; Scand.: Nym. Consp. p. 116; Fenn.: Nym.
Suppl. p. 67; Lapp. Fenn. . . . marit.: Girke p. 265, vide etiain
DC. Prodr. I p. 413, II p. 366 nota et Led. I p. 357—358.
Al. Eckerö ad occidentem versus a Langskar: Lindberg l!;
Lemland Granö 1902: Palmgr. — Ab. Pargas r Sandholm in
sinu Örfjården: Arrh. Ann.!; Nagu in insula in Örfjården: E.
Reuter; Hangö Tulludden: Hisinger! et Sand. — Nyl. Ekenäs
p in litoribus arenosis: Håvr., cfr Håvr. Stud. p. 160; Esbo in-
sula Torr-Löfö in litore sabuloso: Kihlman!; p in taeniis: W.
Nyl., cfr Diar. 4, XII, 1886; Mjölö: Tengstr.!; Helsinge Villinge:
Ilmoni!; [Helsingfors] praedium Degerö, Helsinge Likholm, Sibbo
»Svarta hästens klobb»: Sel. ann.; Mejlans: Hult herb.; Degero:
K. Höijer in herb. lyc. n.; p in maritimis: Sel. Ö. Nyl.; Borgå
p, in insulis taeniarum cop. ex. gr. in Sandholm, Siperholm,
Pörtö etc.: Sel. Ofvers., spec. e Borgå Tunnholm!; Borga Sandö,
Pellinge Glosholm: Sal. ann.; Borgä Kardrag: Nerv.!; haud fy
in maritimis e Lovisa ad Kotka: Sel. & Str., spec. e Pyttis Byön!;
Lovisa Sondarö: C. J. Arrh.; [Perno] Svartholm in Krutkällar-
holmen: G. R. Björksten!; Perno cop. ad pharum Orrengrund:
Gadol.; [Hogland] Kappelsatama: Brenn. — Ka. Kotka: Salan &
Strémborg!, vide sub Nyl.; Fredrikshamn: Brenner in herb. lyc.
n.; Lavansaari (E. Nylander!): Brenn.!; in taeniis Viburgi (E.
Nylander): Fl. Kar. p. 189, vide infra; Seiskari ;Seitskäri, nec
non in terra continenti, (quamvis rarissima): Thesl. Dynb. p. 60
[forsitan ad Ik. spectat], vide infra. — Ik. complur. locis ad
oram Sinus fennici: Lindberg in Medd. XXII p. 7, spec. e Ki-
vennapa Kuokkala!; [in arena profunda ad litus maris (fqq):
Meinsh. p. 58, vide etiam Schmalh. p. 55:
') Ammodenia Gmel. sen. 1769, Honkenya 1788: Fl. Samoj. p. 25,
Halianthus Fries 1817; Rupr. scripsit Ammadenia.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 13
Sat. Raumo: K. R. Paqvalin!; Måntvluoto prope Björne-
borg: Sæl. ann. et herb.; in vicinitate opp. Björneborg in limo
a praediolo Keri usque ad Uparonokka |p — st fq ex litt.]: Hayr.
und. p. 31. — Oa. nondum visa.
Om. (r) Nykarleby, Laxö, Socklot Sandö (G. Hedström),
Jakobstad in insulis: Laur. Våxtf., cfr 1. c. p. 13 et 14 et vide
Krank p. 11; (Gamla Karleby] (fq) in litoribus arenosis: Hellstr.!;
[Kalajoki] (fq) ad litora maris: Tenn.; [Pyhåjoki] (fq): Lackstr.;
Brahestad Pitkåkari in litore arenoso: Blom!, vide etiam Malmgr.
— Kp. nonnullis locis inter Soroka et Shuja [Tschuja (!)]: Sahli.
Bidr. et Dagb.!; Kemi: Malmgren! ; [Solovetsk ubique copiusissime,]
latere karelico paucis locis: Bergroth in Medd. XXIII p. 37, jspec.
e Solovetsk leg. Selin! et Knabe!, vide etiam Kusn. p. 106 et
Beket. p. 551.
Ob. r in Krasila (D:r Holmudd): Jul. Fört. p. 102; p in
litoribus, Hailuoto: Brenn. Obs., quem |. inspicias; in Brenn. Reseb.
ex li et Simo enum.; [Uleåborg] (fgg): Leiv.; in Leiv. Oul. e multis
locis enum. velut p. 22, 23, 24, 25, 32, 66, 70; Ulea in sa-
burra: Eberh.!; Kuivaniemi Rantala: Hjelt; Kemi Kuivanuoro in
litore arenoso: Hellstr. Distr. p. 19!; in litoribus arenosis st fq
Simo Tiuranen, Ykskuusi cop.: Keckm., cfr 1. ce. p. 13; Alatornio
p in litoribus: Hougb. not.; [r: O. R. Fries; in taeniis opp. Haa-
paranta: Backm. & H. p. 113]. — Kk. Knjäsha, Sonostrow:
Mela PI. [verisimile est speciem maiore frequentia inveniri].
Li. in litoribus maris per [Nordlandiam et] Finmarkiam
p cop., unde etiam adscendit in ripas arenosas fluminis Tana
usyue ad Seida ultra tria milliaria a mari distantem: Wahlenb.
p. 131, cfr Th. Fries p. 185; Näytämö (!) [Neiden] ad mare, fq
etiam ad Petshenga |Peisen]: M. Gadd!; Paatsjoki: E. Nylander
& M. Gadd!; in litore marino abundanter ad Köngäs: Wainio
Not., cfr I. c. p. 20; enum.: Norm. Fl. Spec. p. 255; Kirkenäs
in Varangria australi: Granit & Poppius!, vide etiam Blytt p.
1043, Hartm. p. 244 etc. et sub f. oblongifolia.
Lapp. ross. ubique ad litora maris: Fellm. Ind. et N. 1.
Fellm., cfr Beket. p. 551 etc., vide etiam sub Li.; spec. multa
adsunt, etiam in Mela PI. etc. e multis locis adn.; Teriberka cop.:
Broth. Utdr. p. 130; Lm. complur. locis (Brotherus): Kihlm.
74 Ammodenia peploides.
Ka. I E. Nyl. Ber. omnämnes arten endast från Lavansaari, hvar-
före det är troligt att uppg. i Fl. Kar. afser detta ställe. — Ik. Lindberg
nämner, att arten vid kusten af denna provins är allmän, hvarföre uppg.
i Thesl Dvnb., att den vore sällsynt på fastlandet. är oriktig.
Ammodenia peploides var. oblongifolia (Tcrr. & Gr.) Hartm.
Una cum forma typica incenttur.
Maxima pars Lapp.: Fries; Scand.: (tärke p. 265.
Li. fy in reg. maritima totius Finmarkiae: Lund p. 83:
[ad flumen Tana usque ad Seida: Th. Fries p. 185; Nvborg!.
Meskelven, Karlbunden et Reppen!. « minus fq: Arrh. ant.
Lapp. ross. cum forma typica p: N. I. Fellm. — Spec.
ad hanc formam pertinentia etiam in H. M. F. sunt. non au-
tem rite distincta.
Stellaria ') nemorum L. ’).
Tota fere Fennia et Lapponia passim — satis raro in-
ceniri videtur, quamvcis nonnullis plagis velut in Alandia,
Kuusamo, in parte septentrionali Kareliae orientalis nondum
adnotata sit.
Kalm; in nemoribus fertilioribus (st fg): Prytz; haud rara
e Lapponia ad oram meridionalem, in Karelia eam plurimis locis
observavi: W. Nyl. Distr.; Eur. plur.: Nym. Consp. p. 111; Lapp.
Fenn.: Giirke p. 202, cfr etiam DC. Prodr. I p. 396, Led. I p.
375 et Murbeck in Bot. Not. 1899 p. 201—202.
Ab. r: Zett. & Br; Åbo Runsala: O. M. Reuter et iam
Wirz. ann.; Pargas r Skyttasängen in Gunnarsnäs: Adl. et Arrh.
Ann.; Pargas pag. Terfsund: Arrh.; Merimasku: Karsten in dupl.!;
Uskela Karlberg: K. E. v. Bonsdorff!; r Finby Pettu: Sand.; Lojo
p— str: Ch. E. Boldt; Vihti (p): Printz; Vihti (r) ad ripam in-
ter Sorvari et Pankku, ad Valkoja haud procul a Vanhala et
—
!) Specimina huius generis in H. M. F. asservata recensuit Sv. Mur-
beck 1899.
?) St. nemorum subsp. II montana Pierrat. auct. Murbeck in Bot. Not.
1899 p. 201—202.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 75
complur. loc. ad Vanjärvi: Flinck, cfr etiam Medd. XXII p. 35 et
W. Nyl. p. 205; st r in vallibus rivulorum lapidosis nemorosisque
et in Jucis Pyhäjärvi in valle ad Haavistonpuro, Nyhkälä Anttila
in Ridankorpi, circa officinam Högfors et in primis ad Vattola
cop. ad ripam amnis, Pusula Roso: Wecks.; Mynämäki (rr) ad
ripam orientalem lacus Lemmi: Caj. Kasvist., cfr 1. c. p. 142;
A. Nyl. et Sel. non comm. — Nyl. Ekenäs st r velut Gullö:
Håyr.; Ingå in ins. Elgsjö: His.!; Barö p, Helsinge Nordsjö (Chy-
denius), Nurmijärvi Nääs: Sel. ann.; [Nurmijärvi] p, saltem in
parte australi hic illic cop.: Stenr.; Esbo: O. Hjelt M. S. (ex ipso);
ad Kajsaniemi: W. Nyl.; Helsingfors Gumtäckt: Kihlm.; Helsing-
fors Aggelby: Mela herb.; Thusby: Astr. & H.; Borgå Grennis:
Sel. Ofvers.; in taeniis Borgå Sundö: Sel. ann.; p: Sel. Ö. Nyl,
spec. ex Artjärvi! — Ka. r Vilajoki, [Säkjärvi] Ristiniemi!,
Käyräsuo!: Blom; Lindén ex hac parte non comm. — Ik. p:
Malmb., spec. e Kivennapa!; Valkjärvi Pasuri: G. Appelberg!;
[(fg) in toto territorio: Meinsh. p. 61].
Sat. p: Malmgr.; Björneborg et Ulfsby p et parcius — co-
piose ad scaturigines in lucis alneis et populetis, Hvittisbofjärd
p (K. G. Ollongvist): Håyr.; p— st r: Hjelt. — Ta. Kangasala
(Ilmoni): Sel. ann.; Sääksmäki Limokorpi: Kihlm. herb.; Kalvola
in pratis deustis: Borg p. 438; (r) Kuohijoki, Pälkäne Vanha
Tommola, Laitikkala (Zidbäck): Leop.; p: Asp. & Th. et Norri.
s. 6. Tav.; Kuhmois in vicinitate templi: E. Nylander!; r Korpi-
lahti Pohjola: Wainio Tav. or.; Bonsd. non comm. — Sa.r
Imatra, Rasila: Hult; Ruokolaks: Simming! — Kl. p: FI. Kar.,
spec. e Ruskiala!; r Hiitola cop. in luco ad septentrionalem par-
tem lacus Veijalanjärvi: Linden, spec. ex Hiitola in vicinitate
templi!; Valamo: Sel. ann.; Parikkala p— st r enum.: Hann.;
Uukuniemi: Nikl.; Jaakkima: O. Hjelt M. S. (ex ipso); Impilaks
(fg): Backm. — Kol. in reg. silv. st r, in reg. collina et ad
Gorki p: Elfv.; magna freguentia in tota fere provincia: Caj.,
spec. e Kalajoki! et ad ripam lacus Onega [»Äänisjärvi»!|; ad
urbem Petrosavodsk (!) plur. loc.: Norrl. On., cfr Giinth. p. 34.
Oa. p: Malmer.; p — st fy in paroeciis ad oram et in taeniis:
Laur. Vixtf., cfr 1. c. p. 8: Närpes: Simming! — Tb. str: Broth.,
spec. e Jvväskylä!; Jyväskylä Lohikoski: Hjelt et Gadol., cfr Prim.
565 Stellaria npemorum.
p. 31. — Sb. Leppävirta tantum ad Suomalanpurv. ubi sat cop :
Enw.: st r: Mela. spec. in herb. e Puijonniemi: circa Kuopio com-
plur. loc. ex. gr. ad deversorium Henriksnäs: N. af Ursin in Bot.
Byt.. vide etiam Knabe p. 22: Pielavesi: Landstr '; Pielavesi Tuo-
vilanlaks: K. W. Natunen in herb. Mela — Kb Kide: U. W.
Telen' — Kon. rr inter Koikari-Pyhäniemi in nemore humido
ad rivulum. in Reg occ. in insula quadam lacus Tumasjärvi:
Norrl. On.; in Klimetskoj et multis insalis adiacentibus: Caj.
Om. p: in vicinitate maris: Hellstr., cfr Hellstr. Distr. p.
20, spec. e Gamla Karleby!; p: Tenn., spec. e Nykarleby! —
Ok. Ristijärvi: Lackstr.!; Ristijärvi Juurikkakorpi: Must; Puo
lanka Pyssylä: Brenner!, cfr Brenn. Obs.; Wainio Kasv. omnino
non comm. — Kp. Shuja! et Solovetsk!.: Bergroth. -
Ob. Torneå, Kemi. Simo in vicinitate orae maris st fq,
Simo ‘in interiore parte: p, Liminka: Brenn. Obs.; Liminka:
Hellström !; Uleaborg st r ad ripam fluvii Oulujoki: Leiv.; (fq)
ad Kemi: Jul. Fort. p. 102, cfr M. Castrén p. 330; in umbrosis
par. Kemi! rivulis legi St. nemorum, guae praecipue in Ostrob.
mediae insulis maritimis copiosa crescit: Hellstr. Distr. p. 20;
st fq in vicinitate maris. p in partibus interioribus par. Simo:
Keckm ; Alatornio (fq) circa Torpa: Hougb. not.; ip: O. R. Fries].
— Kuus et Kk. nondum visa.
Lapp. fenn. str Kittilä (!) ad Kukasjärvi plur. loc. saepe
cop., in vicinitate montis Aakenustunturi, Kolari Äkäsjoki ad
Jouhisu'anto! et Kenttäniemi denique prope Kellostapuli «op:
Hjelt & H.; 'Sodankvlå, r in lucis prope insulam Petäjäsaari et
pag. Sattanen nonnulla spec. vidi: Blom Bidr., cfr Wainio Not;
— p: Fellm. Lapp.; Sodankylä ad pag. Sodankylä, in luco litorali
j»autto»} ad catarractam Menikka abundanter et in regione betu-
lina ad Köngäs prope Mare glaciale: Wainio Not., cfr I. c. p.
20 et vide Hult Lappm. p. 40 et 150; Kuolajärvi; Pyhäkuru [prope
Vuorijärvi]: Borg Sel ; Näytämö: E. Nylander & M. Gadd in dupl.!;-
in betuleto prope templum puolmakense: Kihlm. Ant.; in betu-
letis (lucis) inter Skibegarda ‚et Nyborgj haud infrequens, etiam
in betuleto ad Kultavaara: Arrh. ant., spec. e Varangria!; e multis
locis enum.: Norm. Fl. Spec. p. 218, quem 1. inspicias, vide
etiam Blytt p. 1046, Hartm. p. 236 etc.; (Wahlenb. p. 126 tan-
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 17
tum e locis extra Fenniam enumerat]. — ,L. ent. reg. (alp et)
subalp. p: Læst.; Naimakka: Malmberg!; inter Maunu et Kelotti-
jarvi: Mela herb.; p in salicetis et ripis scaturiginosis regionis
subalpinae, r in reg. alpina infima in saliceto ad Valtijoki: Lin-
den Bidr., spec. e Lätäseno Isokurkkio!]
Lapp. ross. p: Fellm. Ind. et N. I. Fellm., cfr 1. €. p.
XVII et Beket. p. 552; Tetrina, Tshapoma, Ponoj (!) etc.: Mela
Pl.; Srednji: Broth. Wand. p. 10!; Lujauri urt in luco ad Sejt-
javr!, Pjalitsa in ripa scaturiginosa herbida!: Kihlman; Uura:
Enwald & Hollmén!; ad ripas sinus Kolaénsis: Hollm. et Enw.
ann.; Bjeloushiha prope Gavrilova (Brotherus): Kihlm.
Största delen af Lappl. och tillfällig i Finl.: Fries; rättas hvad Finl.
angär i W. Nyl. Distr.
F. Reichenbachii Wierzb. >Hie und da mit der Hauptform»: Mur-
beck in Bot. Not. 1899 p. 202. — Ob. och Ok. (p): Brenn. Obs. — Något fullt
typiskt exemplar finnes icke i H. M. F. enl. benäget meddelande af Lindberg.
Stellaria media (L.) Cyrill.
Freguentissime et saepe copiose vel copiosissime in toto
territorio, regione alpina tantum excepta, provenit.
Faq !) (aut fq) in tota Fennia inveniri consentiunt omnes
fere auctores, cfr Till., Till. leon. 75, Fl. Suec. p. 98, Kalm et
Prytz; tota Fennia et Lapponia: Fries; Eur. omn.: Nym. Consp.
p. 111; in tota Fennia: Murbeck in Bot. Not. 1899 p. 198; Lapp.
Fenn.: Giirke p. 203—204, cfr etiam DC. Prodr. I p. 396—397
et Led. I p. 377.
Lapp. fenn. fgg et copiose—copiosissime per totum terri-
torium: Hjelt & H.; in locis cultis et ruderatis ad domicilia per
totum territorium fg provenit: Blom Bidr.; ad domos per Lap-
ponias omnes [usgue versus Nordcap] vulgatissime: Wahlenb. p.
125; ubigue: Fellm. Lapp.; fg in Kemijärvi, Kuolajärvi, Sodan-
kylä, Inari et ad Paatsjoki usque ad Köngäs prope Mare gla-
1) Prytz, Bergstr., Arrh. Ann., Flinck, Wecks., Caj. Kasvist. (in non-
nullis partibus), His., W. Nyl., Sel. Ö. Nyl., Blom, [Meinsh. p. 61,] Hjelt,
Leop., Hult, Hann., Enw., Norrl. On., Laur. Växtf., Hellstr., Tenn., Must.,
Brenn. Obs., Leiv. et Keckm.; fq — fqq in cultis: Elfv.; cop: Caj. Kasvist.,
Stenr., Axels. Putk.
18 Stellaria media.
ciale: Wainio Not.; fq, herba inutilis, cop. in pagis Lapponum
Muotkataival, Sompio et Kopsusjärvi: Hult Lappm., cfr 1. c. p.
39; Utsjoki fqq: Sel. kat.; in locis cultis et ruderatis ad domi-
cilia ubique: Kihlm. Ant.; Varangria austr. fq in litoribus et ad
domicilia: Arrh. ant.; enum. e permultis locis: Norm. Fl. Spec.
p. 223, vide etiam Th. Fries p. 185, Blytt p. 1017, Hartm. p. 236
etc. — [L. ent. reg. subalp. et silv. (fq): Lest. r in reg. sub-
alpina ad habitaculum recens Hirvasvuopio: Lindén Bidr., cfr
Bot. Centr. LXI p. 221.]
Lapp. ross. ubique fgg: Fellm. Ind.; ad habitacula usgue
ad Mare glaciale fq (in parte maxime orientali ex. gr. ad Pja-
litsa, Ponoj e. s. p. tamen deesse videtur): N. I. Fellm., cfr (1.
c. p. XLIII et) Beket. p. 552; Pjalitsa, Tshapoma, Sosnovets,
Ponoj et multis aliis locis: Mela PI.; Devjatoi: Mela herb.; Ponoj:
Montell!; reg. silv. st fq cop. in agris hordeo et solano consitis
et in areis ad habitaculum recens, ad stationem, ubi piscantur
salmones [»Laxpatan»], ad catarractam Tuloma, Ristikenttä et
Kalliosalmi: Linden Ant.; Kildin: Brotherus!; Triostrow!, Voro-
ninsk! cop. ad habitacula: Kihlman.
Afvikande fregvens angifves endast i Ab. »Laajoen seutu» st fq:
Caj. Kasvist. [öfriga delar af området fq — fgg!. — Tb. st fq: Broth.
Var. neglecta Weihe upptages rr: Mela Kasv. III, se äfven Brenn.
Flor. etc. — Lapp. ross. p: N. I. Fellm. Emellertid nämner Murbeck :
> Fehlt vollständig in . . . Finland»: Bot. Not. 1899 p. 199 och åtminstone
ett exemplar, som funnits under detta namn i H. M. F., hör till hufvud-
formen. Varieteten utgär säledes. — Var. Boraei Jordan r: Mela Kasv.
III p 55 o. 57. Denna form sårskiljes ej af Murbeck. — En obetydlig
form omnämnes äfven af Bergr.
Stellaria holostea L.
In maxime austro-orientali parte territorii freguenter
(— satis freguenter), ad mediam partem orae australis et ad
Ladogam passim — satis freguenter, sed in parte maxime
austro-occidentali Fenniae raro — rarissime inveniri indicatur ;
ad septentrionem versus paullo supra 61° 20' progreditur.
Kalm; in actis Alandicis st r: Prytz; ad Ladogam borea-
lem stationem suam extimam boream versus adtingere videtur:
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 76
W. Nyl. Distr; Eur. omn. exc. Fenn. plur. . . .: Nym. Consp.
p. 111; adest in Fenn. mer. et mer. or. (Carel.): Nym. Suppl.
p. 64; Fenn.: Giirke p. 206, cfr DC. Prodr. I p. 397, Led. I p.
381 et vide Murbeck in Bot. Not. 1899 p. 203 et infra.
Al. Aland: A. Bomansson! — Ab. Kimito: A. Ramsay!,
efr Zett. & Br.; Tenala: J. A. Öberg in herb. lyc. n.; [Pojo] (r)
ex. gr. ad Tvärminne: A. Nyl,; Finby Pettu: Sand. — Nyl.
Ekenäs cop. in Hästön et Gullön etiam in fundo oppidi in Est-
holmen et prope Björkskogen: Häyr., cfr Häyr. Stud. p. 39;
Elgsjö!, Tostholm, ad Billskog etc. st fq: His. p. 58; Esbo fq:
Kihlm. ann.; [Nurmijärvi] st r in lucis et vallibus rivulorum ut
St. nemorum: Stenr.; [Helsingfors (!)] (fq): W. Nyl.; ad Helsing-
fors p cop.: Sel. ann.; Thusby hand r: Astr. & H.; p ad oram:
Sel. Ö. Nyl; Lovisa: J. I. Björkstén!; Hogland Kiiskinkylä in
prato et ad septentrionem versus a Suurkylä (Sievers!): Brenn.
Till. p. 39. — Ka, Kymmene: Salan & Strömborg!; st r: Blom,
spec. e Virolahfi!; Viborg Monrepos cop.: Gadol., spec. etiam
leg. Malmberg! — Ik. fg: Malmb. [et Meinsh. p. 61).
Kl. (»fq») ad Ladogam borealem: Fl. Kar.; r Hiitola! in
coemeterio et cop. in lucis ad Veijalanjärvi: Linden; »in Valamo
( fam Ångstr. p. 50] modo mihi copiose obvia, nec a Berg-
ström e Sortavala adnotata, p teste Backm. Etiam in par. Rus-
kiala lecta (Zilliacus!)»: Norrl. Symb.; Pitkäranta: A. Norden-
skjöld!; et in Impilaks et Valamo, hoc loco copiosissime: Hj.
Neiglick!; Ruskiala vide supra et cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 132.
— Kol. p, in lucis nonnullis ad Vosnessenje copiose: Elfv., spec.
ex Humbaritsa ad lacum Ladoga!, cfr Ginth. p. 34; ad oram
lacus Onega inter Vosnessenje et Shoksu! st fq, magis ad sep-
tentrionem versus prope Petäjäselkä et Lososinnoje p, etiam [infra
Nikola,] ad flumen Svir inter Vakrutschej et Vosnessenje p, de-
nigue ad Ivina p: Cajander in litt.
>In umbrosis Nylandiae circa Helsingfors et Borgå, Alandiae Sund,
Aboam circa»: Wirz. pl. off.; närmast kring Åbo torde arten knappt finnas,
dä ett exemplar af Ringbom! i duplettsamlingen mäste anses för mycket
tvifvelaktigt. Arrhenius har aldrig sett St. holostea i Abo-trakten. Äfven
uppg. från Sund erfordrar bekräftelse. Nämnas bör dock, att den upp-
tages Nagu (Appelberg), Åbo (Berg): O. Hjelt M. S. — Tillfällig i mellersta
Finl.: Fries; att arten uppgifves vara tillfällig, beror troligtvis på ett tryck-
80 Stellaria holostea.
fel. — Ka. Lindén framhåller, att han ej funnit arten i den del af pro-
vinsen, som han undersökt: Lindén p. 141. — Sat. Kövliö: elev Ceder
creutz!, jfr Alc. III; uppgiften förefaller osäker och bör bekräftas. Tam-
merfors Pyynikke: Alc. III; för min del vet jag ej, hvarpå uppgiften är
grundad, och skulle knappast tro att arten förekommer annat än möjligen
tillfällig i dessa trakter. — Oa. Vasa: F. W. Ehrström! och Alc. äfvensom
Ale. III; sannolikt oriktigt, då St. holostea alldeles icke upptages i Laur.
Växtf.; måhända är den odlad eller eljest tillfällig. — Kon. Sahlb. Bidr.
upptager arten äfven från denna provins. Norrlin har ej sett den, hvar-
före Sahlbergs uppgift tarfvar vtterligare bekräftelse; osannolik är den emel-
lertid icke, då arten ännu förekommer vid Archangelsk: FI. Samoj. p. 10 etc.
— Li. Utsjoki: S. Castrén p. 58; uppg. återfinnes ej i den rättade publikationen.
Stellaria palustris (Murr.) Retz.
Satis frequenter — passim in Fennia australi et media
provenit; ad septentrionem versus rarescit, sed formae saltem
ad summum fere septentrionem progrediuntur. Var. glauca
apud nos frequentior est quam ceterae formae, et plurimi
auctores inprimis ante a. 1889 plantam nostram St. glau-
cam With. sive St. palustrem var. glaucam appellant;
f. fennica tamen magis ad septentrionem versus progredi
videtur.
In pratis humidis st fq: Prytz %; maxima pars Fenn.: Fries !):
Scand. mer. med.: Nym. Consp. p. 111); Fenn. tota: Nym.
Suppl. p. 641); Lapp. Fenn.: Giirke p. 207 1), cfr DC. Prodr. I
p. 397—398*) et Led. I p. 389—390 ?).
Al. st fq: Bergstr. ?); Bergr. in enumeratione non comm;
Kastelholm Storängen: Bergr. comm. — Ab. (st fq): Zett. & Br. ?),
Renv. ?) et Sel. ?); Bromarf Bredvik: Sand. ?); Vihti fq: Printz °);
st fq— fq: Flinck %; fq in ripis: Wecks. !); st fq — st r enum.:
Caj. Kasvist. 4); A. Nyl. non comm. — Nyl. [Ekenäs] in vicini-
tate sinus Brovik: Hävr. Stud. p. 1701); Fagervik, Sjundeå Mv-
rans (Nerv.): His.'); p: W. Nyl. 3; p—st fq parce: Stenr. +);
Thusby: Astr. & H. 2); st fq: Sel. O. Nyl. 2); Brenn. ex Hogland
non comm. — Ka. st fq in vicinitate fluminis Vuoksi, st r in
1) Nomine St. palustris (Murr.) Retz. aut Ehrh.
*) Nomine St. glauca With. aut St. palustris var. glauca (With.).
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 81
partibus interioribus: Linden ?). — Ik. fq: Malmb. ?), vide etiam
Lindb. p. 14, 15 etc. !); [st fq: Meinsh. p. 62-63 9)].
Sat. p: Malmgr. ?); st fq: Hjelt ?. — Ta. p: Leop. ?); (st r):
Asp. & Th.*); p: Norrl. s. 6. Tav. 2); st fq: Bonsd. 2) et Wainio
Tav. or.?. — Sa. Valkiala p: Hult Fort. 2); Joutseno Leppälä
cop.: Sel. herb.; (st r): Hult*). — Ki. p: Fl. Kar. 4); st fq:
Hann. !) et Hjelt ?. — Kol. (p): Elfv. ?); Sermaks cop.: Kihlm. 2);
Petrosavodsk (Günther): Norrl. On. ?), cfr Günth. p. 34 2).
Oa. rr Qveflaks: Laur. Växtf. !); Malmgr. non comm. —
Tb. p: Broth. *); Hankasalmi: L. M. Runeberg ?)! — Sb. st fq:
Enw. ?); p: Mela?) et M. & J. Sahlb. 4), spec. ex Iisalmi Ahmon-
saari ')!, cfr etiam Knabe p. 221. — Kb. Liperi (fq): Eur. &
H.?); st fq—p hic illic ad ripas sinuum lacuum Höytiäinen
et Pielisjärvi et ad amnes Tuopanjoki et Lahnajoki p copiosius:
Axels. Putk. ); Lieksa ad pagum eiusdem nominis, Nurmes Kop-
ras!: Wainio Kasv. *). — Kon. st r, Reg. occ. in insula quadam
lacus Tumasjärvi: Norrl. On. ?); Koselma: Simming 1)!; Nim'ärvi:
Kihlm. ?).
Om. Pyhäjoki: Lackstr. ?), num certa?; Brahestad Ollin-
saari: Blom %!; Hellstr. non comm. — Ok. Paltamo: Lackström
in dupl.!; [Paltamo etc.) (»st fq»): Must. !); in partibus australi-
bus Paltamo, Kajana et Sotkamo (p): Brenn. Obs.!!). — Kp.
Uhtua ad Jyvälahti: Wainio Kasv. ?; Kemi: Beket. p. 552 %,
confirmationis indigeat; Enonsuu: Bergroth & Fontell !)!; Onnan-
joki: Bergroth 1)!
Ob. in parte septentrionali st r, in partibus maxime sep-
tentrionalibus par. Ylitornio et Rovaniemi non visa, in maxima
parte territorii p secundum oram et fluvium Oulu, Kempele, Li-
minka: Brenn. Obs. +), quem |. inspicias, spec. in herb. ex Uta-
järvi Myllyranta et Vaala!, Muhos Gestilä et Uleä ad septentrio-
nem versus e Toppila!; Liminka (W. Nylander): Hellstr. Distr.
p. 20 ?)!; Uleåborg: W. Nylander ?)!; [Uleåborg] (fq): Leiv. ?), vide
etiam Leiv. Oul. p. 60 et 841); st r et tantum in vicinitate orae
adnotata, Simo in pratis ad Lahti, Kemi Pörhölä et in palu-
N Nomine St. palustris (Murr.) Retz. aut Ehrh.
?) Nomine St. glauca With. aut St. palustris var. glauca With.
Typis impr. '9, 1904. 6
82 Stellaria palustris.
doso Luikka prope Kallinkangas: Keckm. !), cfr 1. c. p. 14; Kemi:
Hellström ?)! — Kuus. ad Kurvinen: Wainio Kasv. ?. — Kk.
»nonnulla spec. e Keret reportavi»: Brenn. Add. %)!
Lk. [Sodankylä] (p) in prato graminoso ad Anneberg locis
udis graminosis prope Onnela et pagum Sattanen nonnullisgue
aliis locis: Blom Bidr. ?), cfr Kihlm. Beob. p. XVII ?), XVIII 4) et
XIX 1), Wainio Not. ?), qui spec. percensuit, et Hult Lappm. p.
40 !); forsitan ad var. fennicam spectet, vide sub hac forma.
Lapp. ross. vide infra et sub var. fennica.
Anmärkningsvärdt är, att denna växt icke upptages af Arrh. Ann.
och Brenn. Arrhenius framhåller sårskildt, att han förgäfves sökt efter
densamma i Pargas och omnejden af Åbo. Måhända är den i södra Fin-
land sällsynt i kusttrakten, ehuru den i nordligaste Finland förekommer
hufvudsakligen nära kusten. — Det bör framhällas, att de exemplar, som i
Herb. Mus. Fenn. II p. 48 upptogos från Kp., Lk., Lp. och Lm., numera
föras till var. fennica. Frän Kp. finnas dock nyare ex. af hufvudformen.
— N. I. Fellm. p. LXI anmärker, att arten af misstag upptagits från L.i
Herb. Mus. Fenn. [ed. 1], då exemplaret från Petshenga [>Peisen>], som
legat till grund för uppg., hör till St. graminea var. juncea. Huruvida
detta är fallet, torde dock böra ifrågasättas; Sælan ansåg, ehuru med
tvekan, nåmnda exemplar tillhöra en f. micropetala af St. palustris. Huru-
vida detsamma, hvilket, så vidt jag minnes, var högst bristfälligt, blifvit
beståmdt af Murbeck, har jag ej kunnat utreda.
Af former år f. glauca (With.), såsom framgår af ofvanstående, den
allmännaste, och flertalet både af exemplaren och uppgifterna hänför sig
till denna; se f. 6. längre fram. Utom dessa former omnämnes f. angusti-
folia [Marss.] Sæl. Ok. Paltamo: Brenn. Obs.
Endast hos följ. finska förf. upptagas såväl St. palustris som St.
glauca: Bergstr., Flinck, (Lindén), Wainio Tav. or., Wainio Kasv. och Leiv.
(I Brenn. Obs. användes Murbecks nomenklatur. Med hänsyn till den
tidigare brukliga nomenklaturen har jag ansett mig böra föra de uppgifter,
hvilka af dem anföras under hufvudformen, till f. virens G. F. W. Mey.
Stellaria palustris f. parviflora (Klett & Richt.) G. Betk 3).
Adhuc nist raro in Fennia australi non lecta est.
Nyl. Ingå Fagervik: Hisinger!; Snappertuna Broby: Leo-
pold! — Ka. Kaukola Kortesalmi: Lindén!
'y Nomine St. palustris (Murr.) Retz. aut Ehrh.
*) Nomine St. glauca With. aut St. palustris var. glauca With.
N St. palustris var. micropetala Krok ex. gr. in Herb. Mus. Fenn.
II p. 132.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 83
Ob. Angående en möjl. hithörande form se Hellstr. Distr. p. 20;
(uppg. afser dock möjl. var. fennica). — Lk. [Sodankylä] »In campo grami-
noso ad Anneberg pratoque humido prope templum»: Blom Bidr., jfr Kihlm.
Beob. p. XVIII. Exemplaret hör enligt Murbeck till var. fennica.
Stellaria palustris f. virens G. F. W. Mey.
Una cum forma glauca raro occurrit.
Al. Hammarland Frebbenby: Mela herb. — Ab. Vihti spec.
solitaria ad Hiidenvesi et Enåjårvi: Flinck nomine f. Dilleniana
[spec. non adsunt, cur forsitan confirmationis indigeat|. — Ka.
Kaukola Tervola! et Mertsalmenlampi: Lindén nomine var. Dille-
niana (Moench). — Ik. Pyhåjårvi prope Ylåjårvi: Lindbergl,
[vide etiam Fl. Ingr. p. 179).
Sat. Tyrvåå prope Vankimusjårvil, Karkku Kauniais ad
ripam sinus Pilkkalahti!: Hjelt. — K1. Sortavala: Lönnbohm!
-- Kol. Jaschesero: Cajander & Lindroth!
Tb. Laukaa: Brotherus! — Kb. Nurmes ad Kopras: Wai-
nio Kasv.! 1).
Kp. Vuokkiniemi ad pagum eiusdem nominis: Wainio
Kasv. ').
Kk. Oulanka ad Sohjenansuu! et ad pagum Oulanka!:
Wainio Kasv. 1); Vuorankylä: Wainio! nomine St. graminea.
Se f. ö. under hufvudformen.
Al. p pä hela Äland [»A, B, C, D, P Lp»]: Bergstr. !); st fq: Bergstr.
Beskr. '). Visserligen uppgifver Murbeck 1. c., att han sett exemplar från
Äland, men säkert synes vara, att formen icke förekommer med högre
fregvens, då den iakttagits hvarken af Arrh. & K. eller af senare exkur-
renter. — Ta. Korpilahti Veijonjärvi: Wainio Tav. or., där exemplaret
beskrifves '); detta tillhör enligt Murbecks bestämning visserligen St. pa-
lustris, men ej f. virens. — Ob. [Uleåborg] fq: Leiv. !); Murbeck uppgifver
l. c., att han sett exemplar från Ob., jfr Brenn. Obs. Leiviskäs freqvens
är säkert vilseledande och nägon annan specialfyndort är mig icke bekant.
Oberäknadt de ofvan upptagna provinserna säger Murbeck: > Exemplar ge-
sehen aus ... Tav. austr.»: Bot. Not. 1899 p. 206. Specialfyndorter äro
mig icke bekanta (se äfven under Al. och Ob.).
Hos Gärke p. 207 användes för denna form namnet b) Laxmanni
(Fisch.) Gürke, se härom Murbeck 1. c. p. 206 not. Var. Dilleniana (Moench)
') Nomine St. palustris (Murr.) Retz. aut Ehrh.
84 Stellaria palustris.
Blytt upptages däremot såsom var. €) De få uppgifterna från flora-området
under sistnämnda namn (se bl. a. Mela Kasv. III) afse enligt Murbecks
bestämning f. virens.
Stellaria palustris var. fennica Murb.
His temporibus distincta, adhuc in Lapponia, Fennia
septentrionali et orientali nonnullis locis lecta est.
De distributione vide Murbeck in Bot. Not. 1899 p. 206—
207, ubi describitur, et cfr Medd. XXVI p. 162.
Kol. Nikola: Elfving! 1); Petrosavodsk: Selin! 4); etiam adest
spec. a W. Nylandro 1849 in Kar. ross. lectum, ad hanc pro-
vinciam aut ad Kon. referendum.
Kp. Särkijärvi Jyrinsaari: Bergroth!; [Solovetsk: Selin! 1).
Ob. Kemi Vajokas: Ehnberg!, cfr Murbeck 1. c., ubi locus
appellatur Vajakko, et Brenn. Obs.; Kemi Karjalahti: V. W. We-
sterlund!
Lk. Sodankylä: Blom!, vide etiam sub f. typica.
Lim. ad ripam lacus Hirvasjårvil in prato ripario humido,
ad » Vanha Juonni»! in prato, denigue Juonnijoki ad partem in-
feriorem [»alajuoksun varrella»] in ripal: Borg & Axelson, cfr
Medd. XXIX p. 38. — Lv. Tshavanga: Kihlman! — Lp. Pjalitsa:
Kihlman!; Lumbofski: N. I. Fellman! +); Ponoj: Enwald & Knabel 4),
cfr Knabe Pfl. p. 280 nomine formae typicae. — Lm. prope pa-
gum Voroninsk: Kihlman!, cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 132 no-
mine formae typicae.
Dessutom finnes från Kl. Kirjavalaks: J. J. Chydenius! och Lk.
Sodankylä: Blom! under namn af St. palustris 3 glauca exemplar, angående
hvilka Murbeck antecknat: »ad var. fennicam vergens>.
Stellaria graminea L.
Per totum territorium, excepta regione alpina, freguen
ter vel freguentissime provenit.
1) Nomine St. graminea L.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 85
Fq aut fqq') in Fennia inveniri dicunt omnes auctores ?),
cfr Till. Kalm, Prytz; tota Fennia et Lapponia: Fries; Eur.
omn....: Nym. Consp. p. 112; Lapp. Fenn.: Gürke p. 208;
»allg. verbr.»: Murbeck in Bot. Not. 1899 p. 209, vide etiam
DC. Prodr. | p. 397, Led. I p. 391—392 etc.
Lapp. fenn. fg in toto territorio: Hjelt & H.; in cultis
locisgue siccioribus per totum territorium fq: Blom Bidr.; per
partes silvaticas et subsilvaticas Lapp. omnium usgue ad tem-
plum Utsjoki sat vulgaris: Wahlenb. p. 123 et 124; fq: Fellm.
Lapp.; fq saltem in Kemijärvi, Sodankylä et Inari: Wainio Not.;
fq: Hult Lappm.; locis siccis, graminosis per reg. subsilv. et sub-
alpinam fq: Kihlm. Ant.; st fq — fq in locis siccis graminosis
per regionem subalp. inferiorem, vix ad terminum betularum:
Arrh. ant.; in vicinitate Elvenæs, ad inferiorem partem lacus
Klostervand: Norm. FI. Spec. p. 226, quem 1. inspicias, cfr Blytt
p. 1050 etc. — [L. ent. reg. subalp. et silv. fq: Læst.]
Lapp. ross. fq: Fellm. Ind.; in pratis lucisque per totam
hane Lapponiam vulgaris: N. I. Fellm., formis « linearis et B
lanceolata, cfr 1. c. p. XLVII et Beket. p. 552; reg. silv. (p)
enum.: Linden Ant.
Af former omnämnes f. juncea Fr. af följ.:
>In Lapponia enontekiensi»: Fries p. 159, där den beskrifves un-
der namn af Sf. graminea * juncea; st r: Mela Kasv. III; Lapp.: Gürke
p- 209, jfr äfven Brenn. Flor. — Ka. Räisälä Sirlaks!, Kirvu Tietävälä,
Antrea Papinsaari i lundar i skuggiga afsatser: Lindén. — Kb., Ok., Kp.,
Kuus. och Kk. »muutamissa paikoissa»: Wainio Kasv. — Ob. Kemi, Mu-
hos Perukka: Brenn. Obs.; [Uleåborg] (fq): Leiv. — [L. ent. björkreg. r:
Lest.] — Lp. »locis paludosis ad Lumbofski»: N. I. Fellm., jfr Trautv.
Incr. p. 887 (St. juncea Fr.).
Denna form upptages alldeles icke under St. graminea af Murbeck
i Bot. Not. 1899, utan för han 1. c. p. 214 namnet såsom synonym till St.
alpestris >< longifolia äfvensom de exemplar, som funnits under detta namn
i H. M.F, till hufvudformen. N. I. Fellmans ex. föres dock till St. pa-
') Prytz, Bergr., Flinck, Caj. Kasvist., Stenr., W. Nyl., [Meinsh. p.
61,) Leop., Norrl. s. 6. Tav., FI. Kar., Elfv., Broth., Mela, M. & J. Sahlb.,
Norrl. On. Hellstr., Tenn., Must., Leiv., Keckm.; fg— faq: Arrh. Ann,
Hjelt (e Sat.), Axels. Putk.; fgg, in plagis maxime septentrionalibus et
orientalibus fq: Brenn. Obs.
?) Malmgr. certe lapsu calami ex Oa. omittit.
% Stelar:s amines.
luota var muusa Mirdesx . > 1,pCagsr wee ALIS S.cmer åa var.
høre siyr = Aage fam. ivaremot 213 om 2 sx Sdn Sat Karkan
Järventaus Hieit. anzeranar att tet år on syenmiomiv fra «cm ein
de hårebllmbe skärmen wh fodertimien Søveremsstinmer mee SE pra
søkerens. men år Siew och fame Adria jen Sesam Sirseedi me war
Figs +02 rei Scan an Sycest med Sh paiustyis Kan GLF +71 wie Sen.
eftersom slerstrøilklicen "ynkes Tara LS commune. Terms mä act
denna firm Sieeasom dm. wrag? sd on Tmdisr sto zur År ewe ia KArve
dager, men nımera år Anzeseiin 1rr:tai genom Tuomns «Finer — 233.
war. alpina = under S mpestria « Lmå åka j -
Någon ävbeid år icke altare 506 jes. men TOKI toow vas fre
komma i Ingermanami med St orcem Mae, SC super och St gmsris
(glanen,. se Meinsh p. 52 We lvi senare avpgtagan Sick 2] Sin mimmiä
trakt af (sirke p. IM nc. JO der S'rtråssis morimoes poissa Gre
L €, Evarförs Meinshaosers bestimoingar larger im eda I Oc-
finmarker. ej dogt från F.nlamis pråns Meg so mer St præmiser < Legs
føtia, se Marberx i Bot Nor. 1990 p. 17-21.
Stellaria graminea var. hebeealyx Ferz Rage,
Adhur nisi in uno loco Lapponiae rosssiene ad rv. 65
20 lecta non est.
Lapp. or.: Nem. Conzz. p. 112. cfr Trantv. Iner. p. 130 ete.
Lv. Kaskarantsa: Seiin’. cfr Arrherius in Medd. NI p.
167. Morbeck in Bot Not. 1999 p. 20 ete.
Lp. »»1 litera maris saltes icxta romonssrum Olo Laäyponise
roes. maxims orientalis. exeunte m. Jcio apie syimuss: N. I Felm-
jfr Le. p XXV. Arrhenius anmärkte redan i Prot 6 U 1953 act er»?sat
Selin» exemplar från Kaskarantsa Sfverensetimile mei Puprerhts original.
exemplar. hvaremot såvål Brenners exempiar från Orla! som ett exem-
plar från Lambofski af N. I Feliman:, Evi'ket af Roprecht ansetts tillhöra
St. heteralyx, voro afvikande, se Medi XII p. 157 >. IS. Des förra be
akrefs sedan af Arrhenius 1555 såsom S. ponojensis.
Osterom Finlands naturhistoriska zrins år Jerns farm tagen DL a
vid Koechafleslen och nåra byn Pomg vid Onegai-wien’: Cajander i Mall.
XXVII p. 12, till hvilket ställe jag får hänvisa
Utforliga beskrifningar om St. hebecalyr förekomma bi. a i FL Sa-
moj. p. 25. hos N. I. Fellm. p. 14-15. Arrhenius i Meii XVI p. 192 ete.
och Morbeck 1. c Se äfven under St. ponsjensts
Stellaria longipes old.
Per errorem indicata est.
Uppgafs under namn af St. Elwarisii R Br. förekomma mycket
sparsamt i Lt. vid Kola fjorden: Holimen i Prot. <. II. 15, men uppgiften
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 87
rättades af Hollmén själf 11, IV, 1885, i det att de ifrågavarande exem-
plaren! skulle tillhöra St. longifolia [»St. Friegit>]. Se härom Bot. Not.
1885 p. 103. Senare äro exemplaren af Murbeck bestämda dels till St.
alpestris X longifolia, dels till St. crassifolia.
Stellaria ponojensis A. Arrh.
In paucis locis Lapponiae maxime orientalis paullum
supra 67° adhuc lecta est.
Lapp. or. (Ponoj): Nym. Suppl. p. 64; Lapp.: Girke p. 207,
cfr Lindb. Pfl. p. 12.
Lp. Ad litora maris sabulosa iuxta promontorium Orloff:
Brenner! nomine Si. hebecalyx, spec. determ. Arrh., vide Medd.
XVI p. (192) 197, Bot. Not. 1888 p. 190, Bot. Centr. XL (1889)
p. 345 et Murbeck in Bot. Not. 1899 p. 207—208, ubi describi-
tur, cfr etiam Medd. XV p. 234, Herb. Mus. Fenn. II p. 132
etc.; Lumbofski: N. I. Fellman PI. arct. N:o 60, nomine St.
hebecalyx, spec. determ. Arrh. et Murbeck. — L m. Baraschiha:
N. 1. Fellman!, spec. determ. Arrh. — Vide ceterum sub St.
graminea var. hebecalyce.
Uppgiften att St. hebecalyx ej återfunnits af Brotherus: Broth. exk.
p- 80, torde böra hänföras till denna art. — Exemplaret frän Lm. har
först under senaste tid uppdagats af Arrhenius i en packe gamla växter
och af honom bestämts, se Prot. 13, V, 1904.
Stellaria longifolia Mihlenb. Fries.
Satis raro— passim in toto fere territorio, Lapponia
septentr.-orientali excepta, obvia est.
In silvis Fenniae borealis v. c. par. Kuusamo et Lapp.
Rossicae ad Imandram, fluvium Kola etc.: Spic. I p. 19, vide infra
sub Lapp. ross.; maxima pars Fenn. et Lapp. Fries; Scand.
(exc. Dan.): Nym. Consp. p. 112; Fenn.: Nym. Suppl. p. 64;
Lapp. Fenn. bor.: Giirke p. 212; »Exempl. gesehen aus sämmti.
Prov. mit Ausn. von Lapp. tul., Lapp. murm., Lapp. Im., Lapp.
Vars., Lapp. Pon., Sav. austr.»: Murbeck in Bot. Not. 1899
p. 211. |
Al. Saltvik loco humido umbroso infra montem Orrdals-
klint: Lindberg!, cfr Medd. XIX p. 21. — Ab. r: Zett. & Br;
& Steilaria ngtsiia
Sagu Sandö: Elfving': Pargas p — st r (saomnarsnas. Långholmen,
Terfsund Atta ai Kor. Brattnäs Dirfall cop. E Reater.: Arrh.
Ann. et Fl: Uskeia p: Nikl!: Beomarf Kansiärvi: Sand: Vihti
(est %g»:: Printz: Vihti r Härköiä Resa. Oravala Ratila: Flinck,
spec. prope Nammela! letom: in parte septentr.-orientali terri-
torii in primis sacell Kariala fy —st fy. sed ad anstroocci-
dentem versus rarior evadit enum: Caj. Kasvist. cfr I ©. p.
142. — Nyl Esko Mårtensbv ant Skälörn!: Kihlm. ann: :Nurmi-
järvi r are. 1 km a praedio Hyvämäki ad septentriouem versus
sat cop.. ad ripam oeridentalem fluvii Kyläjoki 2 km a Nurmi
järvi ad septentr. versus parce: Stenr.: Miölö: W. NvL: Granö
prope Helsingfors cop.. Borgå Sandö: Sal. ann: Thusby Kervo.
Borgå Korssund: Sal herb; Borgå p Tråsknå=, Illby. Jordans
bole et«.: Sel. Ofvers.; Borgå Kräkö: Brenner': p: Sxl Ö. Nyl.
— Ka Kymmene: Salan & Strömborg': (rr Virolahti prope
templum: Blom. spec. adser. ad deversorium Såkjårvi': r Kirvu
Korsjärvi, Tietävälä in lucis lapidosis et declivibus silvosis mon-
tiam: Linden. — Ik. r Pyhäjärvi Sortanlaks: Malmb.': in regione
Viburgensi: Rupr. Diatr. p. 58; Pyhäjärvi Riiska: Lindberg!;
iminus fq: Meinsh. p. 62.
Sat. p: Malmgr. et Hjelt. spec. e Karkku!: Nakkila: Sim-
ming!; Birkkala: af Hallstrom! — Ta. Rajala in silva: Leop.;
hand infrequens in silvis minoribus humidis: Knabe Fört.; p:
Asp. & Th.; Hausjärvi Varunta: Sælan'; st r: Norrl. s. 6. Tav.;
Asikkala! et Jämsä!: Nikl.; Sysmä Tepo prope Heronlampi: in
luco: Unon.!; p: Bonsd.; p — str: Wainio Tav. or.. spec. in dupl.
e Luhanka Hakala! — Sa. nondum adnotata. — K1. p: FI. Kar.,
spec. e Ruskiala!; Hiitola prope ostium fluvii Hiitolanjoki: Lin-
den, vide sub Ka., spec. lect. in vicinitate templi'; Parikkala]
r Tarvala, »Pienen Rautjärven liete». Viitasaari: Hann.: Vaiamo:
Sel. herb.; Pälkjärvi Putkosenmaa: Hjelt. — Kol. circa Petro-
savodsk: Gänth. p. 35; Himijoki, ad Latva duobus locis. Petäjä-
selkä et Suolusmäki prope Petrosavodsk, certe haud rara guam-
vis neglecta: Cajander in litt.; Sveto-osero: J. J. Chydenius!
Oa. p: Malmgr.; Kristinestad Bogrundet: M. Sundman!;
p—st fq: Laur. Vaxtf., spec. e Vasa! — Tb. Jyväskylä Lohi-
koski: Wainio Tav. or.; Palsanlampi: Brotherus!, qui in florula
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 89
non enum.; Hankasalmi: L. M. Runeberg! — Sb. Jorois com-
plur. locis: Lindb. comm.; Leppävirta r tantum ad Ukonniemi:
Enw.; Kuopio in monte Puijo: Sel. herb.; Pielavesi Korkeakoski:
Kihlman!; p: Mela et M. & J. Sahlb. — Kb. Kide: Brand.; p:
Hällstr., spec. eius & Eur. e Liperi Ojanlaks!; st r ad lacum
Höytiäinen parce: Axels. Putk.; st fq — p: Wainio Kasv. — Kon.
r esse videtur, Perttiniemi!, Dvorets (!): Norrl. On.; Dvorets, Vyro-
sero: Kihlm.; Dianovagora: Poppius!
Om. in Ostrobottnia media in ins. maritimis (»fqq») obvia:
Hellstr. Distr. p. 20; (st fq) ad oram, r in interiore parte: Hellstr.,
spec. e Gamla Karleby!; p: Tenn.; Brahestad: Blom!; Såråis-
niemi Venetheitto: Brenn. Obs.! — Ok. in par. septentrionalibus
rr [»varsin vähän»]: Wainio Kasv.; [Paltamo etc.] (»st fq»): Must.;
st r Paltamo, Kajana, Sotkamo Naapurinvaaral et Sopala!: Brenn.
Obs. — Kp. rr in par. magis septentrionalibus, Uhtua nonnullis
locis: Wainio Kasv., vide sub Ok.; (Suma: F. Nylander !;] Ruka-
järvi: Bergroth!
Ob. »e pluribus in provincia [Ostrobottnia] borealiore locis
in par. Kemi, ad Ulaburgum etc. lectam habeo»: Hellstr. Distr.
p. 20; in parte septentrionali p, in maxima parte st r Simo
Ruikka, Ylikiiminki, Kiiminki, Uleåborg Hietasaari!, Kempele!,
Liminka: Brenn. Obs., quem 1. inspicias; [Uleåborg] (st fq): Leiv.;
in silvis r in insulis taeniarum, Simo Tiuranen, Selkäsaari etc.,
copiosior in reg. silvatica in Tuiskukivalo: Keckm.; [st fq: O.
R. Fries;] st r Rovaniemi Lohiniva!, Mäntyjoki et Tervo!, Yli-
tornio Raanujärvi ad molas, Turtola et forsan etiam ad Van-
hainen: Hjelt & H. — Kuus. rr Paanajärvi nonnullis loc.: Wai
nio Kasv., spec. e Paloniemi!; spec. e Kuusamo etiam reportavit
F. Nylander! — Kk. Suvanto: Bergroth & Fontell!
Lk. st r Ylitornio Kojomaa [ad Naamijoki!], Kolari Pudas!:
Hjelt & H.; in lucis, locisgue uliginosis et scaturiginosis (st fg):
Blom Bidr., cfr Wainio Not., spec. e Sodankylä Lintuoja! ; [(ubigue)
in plagis silvestribus: Samz. p. 185;] Muonio Ylikylä Kätkesuando:
Norrlin !; Hult in Sodankylä non vidit: Hult Lappm. p. 40, cfr
I. c. p. 93. — Li. ad Törmänen et Kyrö in Inari, specimina
ad St. alpestrem X longifoliam [»var. alpestrem»] transeuntia :
Wainio Not.; usgue ad Utsjoki: Sel. kat.!; saltem prope ostium
ca, SELMA OE Aid
fom,. Karasiski: Kik.m. Ant. s7ec. etiam e har.burden”; Paats-
iski Korpikuru: Granit & Poppius:: in reg. subsilv. usque ad
a» För jedsåistriternes : Lund p. 83: Varangria au:tr. Skogeröen
Nordiervig. Iversdalen prope Eeijek. ad favium Paatsjoki .»Pas-
vikeiven»> ad catarractam infra Geaiseiavre: Norm. Fl. Spec. p.
225. quem i. inspicias. vide etiam Bivt? p. 1000—1051 et Hartm.
p. 237. — L emt. reg. subalp. r et tantum € Kaaresu anto:
Last.. cfr Martins p. 184.
Lapp. ross. vide infra
Lapp. ross. >in parte ccvidentali us;ue ad opp Kola vidi»: N. L
Fellm., ifr I. c. p. XXXVII. XLVII och Beket p. 552 Id jag tidigare
anteckrat ett exemplar af N. I. Fellman frär Kola’. men detta ej vidare
finnes bland St. lmgifdia, torde uppgiften böra bekräftas. Enwalds &
Holiméns exemplar från Kolafjorien! föres numera till St. algestris X
lingifolia, jfr om dessa Herb. Mus. Fenn. II p 48 under Lt. Också Kihl-
mans exemplar från Voroninsk. som afses mei Lmur. L c., föres af Mur-
beck till St. alpestris x longifdia. Uppgiften från Im.: 1. c., som upptagits
med stöd af Spic.. bör äfven åtminstone tills vidare utgå.
I afseende å nomenklaturen bar jag följt Murbeck 1. c., då han ut-
tryckligen p 211 nämner, att de skandinaviska exemplaren fullkomligt
üfverensstämma med ett amerikanskt ex. Det kan dock nämnas, att Gürke
l. c. kallar vär art St. Friesiana Ser. och upptager bland synonymer St
longifolia Fries... non Mühlenb.
Arten hybridiserar hos ose med St. alpestris (St. borealis). Angående
hybriden med St. graminea se under denna art.
Stellaria alpestris Hartm. (non Fr.) ').
In Lapponia septentrionali satis frequenter (— frequen-
ter) procenit; in Lapponia australi frequentia iam minuitur
et in Fennia marime septentrionali usque ad 65° 50 raris-
sime tantum incenitur. Var. calycantha forma typica
frequentior est.
Maxima pars Lapp.: Fries nomine var. calycantha, vide
ceterum infra; Fenn.: Nym. Consp. p. 112; deest in Fenn. mer.
et med.: Nym. Suppl. p. 64; Lapp. Fenn.: Giirke p. 212; in
Fennia septentrionali usque ad Ob., Kuus. et Kk.: Murbeck
in Bot. Not. 1899 p. 214, vide etiam Led. I p. 381—382.
') St. borealis Big. auct. fere omnium (etiam Herb. Mus. Fenn. II).
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 91
Ob. rr [Simo] ad ripam Ylijoki ad fines par. Rovaniemi:
Keckm., cfr I. c. p. 10 et Brenn. Obs.; rr Rovaniemi Lohiniva!
et Mäntyjärvi: Hjelt & H., cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 132. —
Kuus. Kuusamo prope templum: Angstr. p. 52, spec. ibidem
legerunt M. & J. Sahlberg! et alii!, vide etiam Hellstr. Distr.
p. 20; ad rivulos kuusamoénses: F. Nylander!; Torankijarvi:
Nyberg!; livaara in declivibus silvaticis, in vicinitate templi!,
Vatajärvi et infra Mäntytunturi, spec. ad partem maximam ad
var. calycantham pertinent: Wainio Kasv.; in ripa lacus Tava-
järvi ad Koutaniemi!, in insula parva lacus Kuusamojärvi, Sova-
järvi!: Hirn Fört. — Kk. Oulanka ad Kankahinen et Päänuoru-
nen in declivibus silvaticis, spec. ad partem maximam ad var.
calycantham pertinent: Wainio Kasv., cfr Herb. Mus. Fenn. II
p. 132; 6 km ad austro-occid. versus a Suvanto: Bergroth &
Fontell!
Lk. p — st r: Hjelt & H., spec. e Pyhätunturi Rajajärvi!
et Kolari Äkäsjoki prope Äkäslompolo!; [Pajala: Murbeck 1. c.,
vide etiam Samz. p. 185;] in pratis graminosis humidis prope
Anneberg in locis subuliginosis ad Onnela et Kommattivaara st
r provenit: Blom Bidr., cfr Wainio Not.; Kemijärvi ad Vuostimo-
vaara, Sodankylä ad pag. Sodankylä, ad Mutenia, in iugo Suolo-
selkä et fg ad Rovaniemi: Wainio Not., cfr 1. c. p. 30; Pallas-
tunturit usgue ad summam reg. subalpinam: Hjelt; Muonio Ke-
rässieppi: Malmberg!; Ounastunturit in reg. subalp.: Sandm. p.
32; st fq in reg. silv.: Hult Lappm. p. 169, cfr 1. c. p. 39 et
94; ad ripas rivulorum in vicinitate montis Sallatunturi (Ranta-
niemi): Borg Sel. — Li. Inari ad scaturigines cet. ad Ivalojoki (!)
st fq — fg, nec rara ad Inarijärvi et Paatsjoki, in lucis et pratis
graminosis ad Köngäs in regione betulina prope Mare glaciale:
Wainio Not., cfr 1. c. p. 10; locis graminosis, humidis et sub-
uliginosis, per reg. subsilv. et subalpinam fg, in propatulis guogue
ad habitacula, locis deustis silvarum, in fissuris rupium made-
factis raro desideratur, Ailigas! h 329, [Rastekaisa SO 297]:
Kihlm. Ant., spec. etiam e Toivcniemi!; Varangria austr. st fq
(— p) in reg. subalp.: Arrh. ant.; in Var. austr. e 16 locis enum.:
Norm. FI. Spec. p. 229, quem |. inspicias, vide etiam Blytt p.
1051—1052 etc. — [L. ent. reg. subalp. fq, reg. silv. p: Læst.;
92 Stellaria alpestris.
fq in ripis, salicetis etc. in reg. subalp., p — st r in reg. alpina
Tenonmuotka—Johkasjaur (fq), Valtijoki, Skatjajaur ad ripam
sinistram, Halti parce in valle rivuli; var. calycantha r in reg
subalp. et alpina, in silvis udis ad terminum pini et ad Isokurkkio
in reg. alpina ad partem ultimam australem lacus Toskaljaur
Lindén Bidr., qui censet spec. e Lätäseno Hirvasvuopio! in culti:
lectum recedere.
Lapp. ross. p minus fg: N. 1. Fellm., cfr 1. c. p. XLVII
Beket. p. 552 etc., spec. e Kola!; var. calycantha quam f. tvpice
freguentior, v. corallina ad lacum Imandra: N. I. Fellm.; Jokos
trow! et Jokonga!: Brenner; Lujauri urt Seitjavr!, Orloff!, Niuts
kantjavr! et inter Lejavr et Porrjavr!: Kihlman; Marjok : Palmen!
Tetrina, Tshapoma: Mela herb.; Ponoj: Montell!; Kola, Tuloma e
Nuotjavr (fq): Enw. ann.; [circa Nuotjavr et Nuotjok| reg. silv
fg in pratis, silvis, vallibus rivulorum, ad ripas fluviorum lacuum
que et in scaturiginibus: Lindén Ant.; Srednji: Broth. Wand. p
9; var. calycantha cop. ad domicilia prope Jenjavr!: Broth
Reseb.; Tsipnavolok! et Litsa!: Brotherus, ut in omnibus huiu:
territorii partibus lectum sit; etiam in Mela Pl. e multis locis enum
Största delen af Finl.: Fries; W. Nyl. Distr. anmärker med rätta: »:
me haud tamquam late distributa cognita», jfr W. Nyl. Till. p. 302. —
Ob. [Utajärvi] Kurimo: Brenn. Reseb. p. 73; uppg. behöfver bekräftas, s:
mycket mer som densamma ej ingår i Brenn. Obs. (Hybriden St. alpe
stris X longifolia är tagen af Brenner vid Kurimo.) — [Uleåborg] r »lähelli
Maikkulaa»: Leiv. Då uppgiften icke är osannolik, har jag ej velat förbig
densamma; den behöfver dock bekräftas. — Uppgiften från O. i Herb. Mus
Fenn. torde hänföra sig till Kuus. — Om denna art anmärkes: »Quo:
Wahlenberg de St. uliginosa dicit: ...» per partem silvaticam et sut
silvaticam omnium Lapponiarum svecicarum ... ubique», ad hanc spe
ciem inprimis quidem spectare credimus»: Kihlm. Ant. Se f. 6. unde
St. uliginosa.
Murbeck framhåller 1. c. p. 213, att var. calycantha Led. år den för
herrskande formen, hvilket bestyrker N. I. Fellmans och Wainios uppgifte
(se under Lapp. ross., Kuus. och Kk.). Denna varietet omnämnes f. ¢
Herb. Mus. Fenn. II p. 132 m. fi.
Var. corallina Fenzl upptages från Lapp.: Gärke p. 212 och af N
I. Felli. (se under Lapp. ross.). Formen omnämnes icke af Murbeck 1. «
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 93
Stellaria alpestris X longifolia ').
In Lapponia septentrionali maiore freguentia inveniri
indicatur; in Lapponia australi, orientali (2) et in Fennia
septentrionali usgue ad c. 64° 35’ raro occurrit.
In humidis graminosis par. Kuolajårvi et Lapp. Kolaénsis
cum praec. /St. longifolia] et Arenaria lateriflora: Spic. I p.
19; in Lapponia tornensi suis locis copiosa: Fries p. 159; Lappon.:
Nym. Consp. p. 112; hab. etiam Fenn. bor.: Nym. Suppl. p. 64;
Lapp. Fenn. bor.: Gürke p. 212; spec. visa e Lapp. inar., Lapp.
tulom., Lapp. murm., Lapp. enont., Lapp. kemens., Lapp. Iman-
drae, Ostrob. bor., Kuus., Kar. keret.: Murbeck in Bot. Not. 1899
p. 214215.
Ob. Utajårvi Kurimo: Brenner!, vide ceterum infra. —
Kuus. enumeratur a Hellstr. Distr. p. 9, Wainio dubitanter ad
Paanajårvi refert; Paanajärvi: Sahlberg! cum St. longifolia;
Tavajårvi Koutaniemi cum St. alpestri: Hirn!; Tuutijårvi: Borg
Sel. — Kk. Kiestinki ad Valasjoki: Wainio Kasv.!; Suvanto:
Bergroth & Fontell!
Lk. r Kolari Jokijalkal, sed sine dubio etiam aliis locis:
Hjelt & H.; [Sodankylä] in lucis unacum praecedente /'St. longi-
Jolia] locisque scaturiginosis (p): Blom Bidr., spec. e Lintuoja!,
cfr Wainio Not.; Kemijärvi ad pag. Kemijärvi, Sodankylä in
limitibus agrorum ad Martti, (fq) ad Lokka et Riesto et Mutenia:
Wainio Not., cfr I. c. p. 30, forsitan etiam ad alias formas spec-
tet; Muonioniska (?): Lingonblad!; Muonioniska Tiuramatala:
Hjelt & Hult!; p in reg. silvatica: Hult Lappm.; ad ripas fluvii
Tenniöjoki, etiam ad Nurmitunturi et Sorsatunturi: Borg Sel,
vide etiam Spic. — Li. lvalojoki: E. Nylander & M. Gadd!; Inari
Kaamas: Silén!; Inari ad Törmänen et Kyrö et Koppelo (fq) et
obvia etiam ad Veskoniemi et Ruoptuinvaara, lecta etiam ad
Menikka, nec rara ad Köngäs in regione betulina prope Mare
glaciale: Wainio Not., forsitan etiam ad alias formas spectet;
Utsjoki ad ripas flum. Tenojoki: Sel. ann.!; locis graminosis,
') St. Friesiana f. alpestris Fr. auct. plurimi (etiam Herb. Mus. Fenn.
Il); St. borealis X Frtesiana Norm.
94 Stellaria alpestris longifolia.
praecipue ad habitacula per reg. subsilv. et subalpinam st fq:
Kihlm. Ant., spec. ex Utsjoki Kaaresjoensuu! et Karlbunden!;
Outakoski ad Tenojoki: Granit & Poppius!; Jarfjorden: Th. Fries
Resa p. 62, cfr Blytt p. 1051; Var. austr. e 5 locis enum., etiam
e Finm. continentali latere fennico: Norm. Fl. Spec. p. 227, quem
l. inspicias, vide etiam infra. — [L. ent. reg. subalp. fq, reg.
silv. p: Læst., cfr Martins p. 184; Kaaresu'anto: L. L. Læstadius!
nomine St. graminea 8 alpestris; Naimakka! et Palojärvil:
Malmberg; r in reg. subalpina in silva betulina ad Isokurkkio!:
Lindén Bidr., cfr Bot. Centralbl. LXI p. 221, vide etiam supra.]
Lapp. ross. Sashejka: Mela PI.; Nuotjavr prope templum:
Enwald & Hollmén!; Umpjok Kontiokoski! et Voroninsk!: Kihl-
man; ad sinum Kola: Enwald & Hollmén! nomine St. longipes,
vide etiam Spic.
Ok. Sotkamo Naapurinvaara och Sopala: Brenn. Obs. — Ob. Muhos
Perukka: Brenn. Obs. — Då exemplar ej föreligga, torde uppgifterna be-
höfva bekräftas, sä mycket mer som Murbeck ej upptager hybriden från
Ok. — Lapp. ross. De lokaler, som i Spic. upptagas för St. longifolia, an-
föras af misstag af N. I. Fellman för [»St. longifolia var. alpestris»] St. al-
pestris X longifolia, jfr f. 6. N. I. Fellm. p. XXXIV och XL.
Enl. Murbeck 1. c. afser St. graminea var. alpina Lest. denna form;
den uppgifves: »in Utsjoki [Li.] haud infrequens»: Fellm. Lapp. Angående
St. graminea var. juncea Fr., som enligt Murbeck 1. c. äfven hör hit, se
under St. graminea.
Denna forms hybrida natur framhölls med bestämdhet, så vidt mig
är bekant, först af Norman i Norm. Sp. p. 19 (1893), se äfven Norm. Fl.
Spec. p. 227-228 och i afseende å Finland Medd. XXVI p. 162. Redan
Blytt p. 1051 (1876) uttalar en förmodan i detta afseende.
Stellaria uliginosa Murr.
In Fennia australi satis raro (nonnullis tamen plagis
maiore frequentia) occurrit; ad septentrionem versus vix supra
61° 50’ sponte procedit.
In uliginosis (st fq): Prytz; Fenn. merid.: Fries; Eur. omn.
exc. . . .: Nym. Consp. p. 112; deest in Fenn. bor. (cum Lapp.)
et med. plur.: Nym. Suppl. p. 64; in parte australi Fenniae,
spec. visa ex Al., Ab., Nyl., Ik., Sat., Ta., Kl. et Kol.: Mur-
beck in Bot. Not. 1899 p. 205, cfr etiam Led. I p. 393.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 95
Al. r: Bergstr.; Föglö, [Finström] Godby (!): Bergstr. Beskr.;
Jomala (!) prope Dalkarby: Arrh. & K.; ad stagnum Jomala non-
nullis locis: Laur. Fört.; Saltvik in vicinitate praedii sacerdotis:
Ch. E. Boldt. — Ab. Abo Skansen: Arrh.! et E. Reuter; Pargas
Gunnarsnås! et Terfsund: Arrh. Ann.; Nagu: A. af Schultén in
dupl.!; [Pojo] (p): A. Nyl.; Vihti (fq): Printz; [Vihti] st fq ad fon-
tes et scaturigines, in fossis et vallibus rivulorum et amnium:
Flinck, spec. e Nummela!; r Pyhäjärvi in valle rivuli Haavisto,
Pusula prope Roso in valle rivuli: Wecks.; r Mynämäki in sca-
turigine ad ripam septentrionalem lac. Järvenkallio copiosissime:
Caj. Kasvist.! — Nyl. in Borgå! et Orimattila (!): Sel. Ö. Nyl.;
Borgå p velut ad Träsknäs, Veckjärvi, Ruskis etc.: Sel. Ofvers.;
Borgå Kungskällan: Sel. ann.; Borgå Gammelbacka prope So-
randa: Gadol. — Ka. r Kirvu Heräjärvi, Jääski Laitila complur.
locis in scaturiginibus: Linden. — Ik. st fg: Malmb., spec. e
Muola!; alia spec. e Sakkola! et Valkjärvi!; Sakkola Kiviniemi
cop.: Sel. ann. et herb.; [cop., sed non tam fq quam St. crasst-
folia v. g. Parkala [Pargola,] Toxova . . .: Fl. Ingr. p. 182; st
fq: Meinsh. p. 63].
Sat. st r: Malmgr., spec. e Birkkala! et Mouhijärvi!; in
Sat. interiore p (— st fq): Hjelt, spec. e Karkku!, cfr etiam Asp;
in vicinitate opp. Björneborg non autem visa: Häyr., vide etiam
Håyr. und. p. 24. — Ta. r [Asikkala] Kärsälä in prato udo et
ad Paskurinlahti: Norrl. s. 6. Tav.; Asikkala r: Nikl.!; Hollola!
Tiirismaa et Lahtis: Wainio ann.; Lahtis infra praedium: Norrl.
ant. — Sa. Savitaipale in palude uliginoso prope templum:
Sel. herb.; Villmanstrand: Simming!; Parkkarila prope Villman-
strand cop.: Sel. ann.; rr ad sacerd. Ruokolaks (!): Hult. — K1.
r Hiitola Veijalanjårvi: Lindén, spec. lectum in vicinitate templi
par. Hiitola!; Parikkala Joukio!, ad Hartikainen, Änkilä ad mo-
lam Uimonen: Hann. — Kol. rr Mjatusova ad rivulum: Elfv.!:
tantum ad Petrosavodsk (!): Norrl. On.!; locis udis: Giinth. p. 35.
Kl. »rarius»: Fl. Kar.; p: Backm. Då jag ej såg arten och exemplar
endast finnas från sydligaste delen af denna provins, misstänker jag, att
uppg. i Fl. Kar. åtminstone i hufvudsak hänför sig till Ik. och ej till
Kl. — Sb. Kuopio »ojassa Rautatieaseman puistossa 1898»: Mela herb.
Enligt benägen uppgift af Mela förekom arten ymnigt pä det ifrägavarande
stället, men möjligt är att den tillfälligtvis inkommit till detsamma. Skulle
96 Stellaria uliginosa.
denna fyndort räknas till artens utbredningsområde, blefve nordgränsen
62° 57. — Om. r Gamla Karleby Yxpila: Hellstr., jfr Herb. Mus. Fenn,
II p. 48 o. 132, Mela Kasv. etc. Hellströms exemplar från Gamla Karleby!
och Djuplampen! föras af Murbeck till St. crassifolia. — Ob. 8 paludosa
(Vet. Ak. H. 1825) »cujus maximam formam nuperrime iuxta Kemi legi»:
L. L. Læst. p. 295, jfr Trautv. Incr. p. 131 m. fl., bl. a. Brenn. Obs., där
äfven Spic. I anföres; från sistnämnda arbete har jag dock endast anteck-
nat uppg. angående St. crasstfolta var. paludosa. Læstadius uppgifver själf
1. c., att formen står mellan denna art och St. crassifolia, hvarföre det är
antagligt, att den i själfva verket tillhör den sistnämnda arten. Detta be-
styrkes genom L. L. Læstadii exemplar från »Arvidsjaur Lapp. or. Piten-
sis», som inlemnats under namn af St. uliginosa, men som hör till St. cras-
sifolia; se äfven Murbeck 1. c. p. 216. Märkas bör, att Smith p. 142 för
Alsine repens hos Linné från Kemi »ad ripas maximi fluvii», jfr Iter lapp.
p. 173, till St. uliginosa. — Lapp. fenn. »per partem silvaticam et sub.
silvaticam omnium Lapp. suecicarum, ut etiam in inferalpinis Norvegicarum
ubique»: Wahlenb. p. 124; »in uliginosis fq»: Fellm. Lapp. — Lapp. ross.
fq: Fellm. Ind. Dessa uppgifter bero antagligen därpå, att Wahlenberg i
Flora lapponica med St. uliginosa icke afsåg samma form, som ofvan blif-
vit behandlad. För min del vore jag mest böjd att tro, att Wahlenb. har-
med afsett St. crassifolia Ehrh., hvaremot hans St. crasstfolia, att döma
såväl af lokalen som af beskrifningen »petala calycibus sesquilongiora sunt»
sannolikt är St. humifusa Rottb. Samma synonymer användas äfven af J.
Fellman (se äfven under Arenaria ciltata L.). Kihlm. Ant. anser åter Wahlen-
bergs uppg. till största delen afse St. borealis = St. alpestris Hartm. (se
under denna). N. I. Fellm. för, om ock med tvekan, St. uliginosa i Fellm.
Ind. likaledes till St. alpestris. Tilläggas må, att Wahlenbergs exemplar
af St. uliginosa i Upsala museum höra till St. alpestris X longifolia [>St.
borealis X Friestana»]: Norm. Fl. Spec. p. 233. Säkert torde emellertid vara,
att St. uliginosa ej förekommer i dessa trakter, ehuru arten ännu upptages
Fenn. Lapp.: Gärke p. 209.
Ett stort antal former omnämnes af Gürke 1. c.; ingen af dem år
dock uppgifven för vårt land.
Stellaria crassifolia Ehrh.
In Lapponia passim (interdum freguenter?), in Fennia
orientali usgue ad fines australes guamvis raro invenitur ; in
maxime occidentali autem Fennia non infra 639. Saltem in
Fennia et inferiore parte Lapponiae var. paludosa semper
fere obvia est.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 97
Ad litora Maris albi et glacialis et ad flumen Kemi a Rova-
niemi usque ad ostium var. paludosa Lest, quae multo minus
differt quam subsequentes [var. brevifolia et humifusa]: Spic.
I p. 19; maxima pars Fenn. et Lapp.: Fries; var. paludosa Fenn.
bor. et maxima pars Lapp.: Fries; Carel. Bottn. Lapp.: Nym.
Consp. p. 112; Fenn. bor.: Nym. Suppl. p. 64; Fenn. Lapp.:
Giirke p. 210; in parte septentr. et usque ad Om., Oa., Sb.,
Kp., Kon., Kol., Ik.: Murbeck in Bot. Not. 1899 p. 217, vide
etiam Led. I p. 383.
Ik. p: Malmb., spec. e Pyhäjärvi! et Rautu pag. Dudenits!;
Rautu: Appelberg!, cfr Herb. Mus. Fenn. Il p. 132; Sakkola (!)
inter Koti et Perålampi: Lindb. p. 21!; Valkjårvi Påhkinåmåki:
Lindberg!, vide etiam Fl. Kar.; [secus litus marinum . . . (fq)
et cop.: FI. Ingr. p. 182; in paludosis: Meinsh. p. 63, cfr 1. c. p.
X XII).
Kol. r Mandroga! et Porog! in paludibus: Elfv.; Petrosa-
vodsk (Simming!): Norrl. On.; Petrosavodsk in silva abietina
fertili ad terram nudam: Kihlm.
Oa. r Ovarken: Malmgr.!; Vasa Korsholm [= Gamla Vasa]:
Ale. et Ale. III, cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 132 et de ambobus
Laur. Växtf. — Sb. r: Mela, spec. e Kuopio Savonkylä!, cfr
Herb. Mus. Fenn. II p. 132. — Kon. r Tiudie (Simming!, Kull-
hem!): Norrl. On., cfr Giinth. p. 35.
Om. Jakobstad »Notbergsfjården»: Fontell!; Gamla Karleby
Djuplampen: Hellström! nomine Sit. uliginosa; Säräisniemi:
Brenn. Obs. [forsitan ad Ok. spectet]; Brahestad: Hult herb. —
Ok. Paltamo: Lackström!; r Paltamo Kourulampi, Ristijärvi Ma-
talapuro, [Såråisniemi] Likasenlampi ad Neittävä : Must; Ristijärvi
(p): Lackstr. exk., cfr de omnibus Brenn. Obs., quem I. inspicias.
— Kp. ad Kepojoki in prato uliginoso [»sank myräng»]!, Vigostrow !:
Bergroth & Lindroth; [Solovetsk: Selin! et Bergroth & Lindroth !]
Ob. »in ripa fl. Kemensis! glareosa, prostrata, magis crassi-
folia, fere glaucescens est, in paludibus vero eiusdem par. for-
mam suberectam, foliis tenuioribus legi, guam ceterum e prato
subsalso Limingo&nse! report. W. Nylander»: Hellstr. Distr. p. 20;
in parte septentrionali p, sed in par. Ylitornio non visa, in ma-
xima parte st r Simo, Uleäborg, Uleä Pukki, Muhos (fg): Brenn.
Typis impr. |, 1904. 7
98 Stellaria crassifolia.
Obs., quem 1. inspicias, spec. e Muhos Matokorpi! et Tervola!:
Uleåborg: W. Nylander!; [Uleåborg] (fq) Nuottasaari: Leiv., vide
etiam Leiv. Oul. p. 32, 33, 85, 88 et 89; [Simo et Kemi] (st fy):
Keckm., cfr 1. c. p. 10; Kemi p: Rantaniemi in Brenn. Obs.;
Alatornio! Kantojårvi: Hougb. not.; [(r): O. R. Fries; var. palu-
dosa r: 0. R. Fries]. — Kuus. var. paludosa ad Kirkonkylå
et Paanajärvi! Sirkelå: Wainio Kasv. — Kk. var. paludosa
Oulanka Kankahinen: Wainio Kasv.; Keret: F. Nylander!, cfr
N. I. Fellm.; complur. locis ad Mare album: Ångstr. p. 51; Knjäsha
et Sonostrow: Mela PI.; Kouta: Mela herb.
Lk. var. subalpina r Kittilä (!) Aakenustunturi ad rivulum,
in paludibus inter pagum Kittilä! et montem Levitunturi, Kauk-
konen, Kolari Äkäsjoki ad Jouhisu'anto: Hjelt & H.; p in ripa
lapidosa fluvii Jeesiö, in declivibus limosis fluviorum Kitinen
et Kelujoki: Blom Bidr., spec. e Sattasjoki! et Emaus!; Sodan-
kylä in litore ad pag. Sodankylä, in prato humido litorali ad
Sattanen: Wainio Not.; Ounastunturit in reg. subalpina: Sandm.
p. 32; in parte septentrionali par. Sodankylä non adnotata: Hult
Lappm. p. 40. — Li. Inari ad Törmänen et in Tervasaari, in
litore ad Salmijärvi, nec rara ad Köngäs prope Mare glaciale:
Wainio Not., cfr 1. c. p. 20; Utsjoki, Inari: Sel. kat.; tantum-
modo in Varangria ad Näytämö etc.: Kihlm. Ant.; in litoribus
ad [Nyborg! et] Karlbunden (Barnsjarga): Arrh. ant.; Jarfjorden
et Paatsjoki [Pasvig] orient. haud procul a Jakobs elf: Th. Fries
Resa p. 62; Varangria austr. enum. ex 8 locis: Norm. Fl. Spec.
p. 233, guem 1. inspicias, vide etiam Lund p. 83 et cfr Blytt
p. 1052, Hartm. p. 238 etc.; Wahlenb., Fellm. Lapp. et Fellm.
Ind. vide sub St. uliginosa et infra. — [L. ent. reg. subalp. fg:
Lest.; var. paludosa reg. subalp. p: Lest., spec. e Ryövärinmutka
prope Kaaresu'anto!; inter Näkkälä et Palojärvi: Malmberg!
Lapp. ross. in regionibus litoralibus p: N. I. Fellm., cfr
Beket. p. 552, spec. e Kola!; Umba in litore graminoso!, Pja-
litsa ad fluvium!: Kihlman; Ponoj: Knabe Pfl. p. 279 et Montell!;
Nuotjavr ad ostium fluv. Lutto: Enwald & Hollmén!; reg. silv.
r, non adnotata nisi ad Suutessaari in lacu Nuotjavr et Rikki-
konelo ad Nuotjok!: Linden Ant. Kola: Enwald & Hollmén!
nomine St. longipes p p. et Karsten!; Lumbofski: Brenner!; in
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 99
ins. Kuvschin prope Semiostroff!, Litsa!, Semiostroff!: Brotherus;
Sosnovets et aliis locis: Mela herb.; etiam in Mela Pl. e multis
locis enum.; var. paludosa ad Tshavanga et Jokonga: N. I. Fellm.
Kl. »rarius»: FI. Kar. då arten förekommer både i Ik. och Kon,
torde uppg. hafva afseende på dessa provinser. -— Från Tb. och Kb. före-
ligga inga uppg., ehuru man af Mela Kasv. III p. 58 skulle kunna för-
moda detta. — Lapp. fenn. »in litoribus maris Nordlandiae et Finmar-
kiae p cop.»: Wahlenb. p. 124 o. 125. Denna uppgift afser förmodligen
St. humifusa (se under St. uliginosa). Det samma gäller Kk. och Lapp.
ross. »in litoribus maris iuxta terminos fluxus maris interdum copiosissime
ex. gr. inter Kouta et Knjäsha [> Knäsäkuba>»], ad sinum Kola, Karelsgam-
men, Petshenga [»Peisen>], Normanssåtel»: Fellm. Ind.
Med stöd af Murbeck 1. c. p. 216 har jag här betraktat var. paludosa
L. L. Læst., Fries såsom hufvudform. Emellertid bör framhållas, att Fries,
O. R. Fries, N. I. Fellm. och Herb. Mus. Fenn. ed. I, säsom äfven del-
vis framgår af det ofvanstäende, upptaga var. paludosa jämte hufvudformen.
Likuledes upptages var. paludosa Om. Säräisniemi, Ob. längs Kemi elf, Li-
minka: Brenn. Obs. — Gürie p. 210-211 åter betraktar var. brevifolia
(Rafn) Fries såsom hufvudform (= a) och betecknar paludosa, hvilken upp-
tages frän Lapp., säsom var. e).
F. subalpina Hartm. upptages Scand.: Gürke p. 211, såsom var. f);
r: Mela Kasv. III. Se äfven Samz. p. 185 och Brenn. Obs äfvensom ofvan
under Lk.
I afseende å f. brevifolia föreligga följ. uppg.: var. brevifolia Fr »in-
ter gramina ad ripas amnis Kutja par. Kuolajärvi. Haec multo insignior
varietas quam praecedentes> [var. paludosa et St. (crassifolia var.) humi-
fsa}: Spic. I p. 19. — Oa. Qvarken: Malmgr. — Ob. och Lk. vid Kemi
elf: F. Nyl. Utdr. p. 191. Denna form upptages i Herb. Mus. Fenn. [ed. I}
från K. [= KI.j och Lr., men jag känner icke hvilket exemplar, som afses med
den förra uppg. Emellertid säges om denna form: »Ad litora maris forma
frequentior»: Gärke 1. c., liksom äfven Murbeck upptager den från »Mee-
resufer». Nylanders exemplar från Kuolajärvi Kutja föres till hufvud-
formen af Murbeck, som alls icke upptager f. brevifolia från Finland.
N. I. Fellm. p. LXI anmärker f. 6. med rätta, att F. Nylanders exemplar
från Kuolajärvi i Herb. Mus. Fenn. fed. I] blifvit fördt till Lapp. ross. i
st. f. till Lk.
Af öfriga former upptagas: Var. alpina Fr. L. ent. björkreg. r Kaa-
resu'anto (L. I. Læstadius): Læst. F. congesta Sel. Muhos Matokorpi:
Brenn. Obs. — Dessa båda former äro mig okända och upptagas hvarken
af Gürke eller Murbeck. Enl. Sælan är den senare en obetydlig form.
100 | Stellaria humifusa.
Stellaria humifusa Rottb.
Ad lıtora Maris glacialis et albi (freguenter) provenit.
Praecipue ad Mare glaciale iuxta sinum Kola, sed (parum)
diversa: Spic. I p. 19, nomine St. crassifolia var. humifusa :
maxima pars Lapp.: Fries, cfr 1. c. p. 160; Lapp. (fenn. ross.):
Nym. Consp. p. 112; Fenn. bor. or. (Kp.): Nym. Suppl. p. 64;
Lapp. Fenn.: Giirke p. 212; spec. visa e Li., Lt., Lm., Lv., Lp.,
Kp.: Murbeck in Bot. Not. 1899 p. 218, vide etiam Led. I p.
384 et Lindb. Pfl. p. 12.
Kp. insula inter Soroka et ostium flum. Shuja: Selin!;
Shuja [Tschuja] ad Mare album: Sahlb. Bidr. et Dagb.! et Berg-
roth & Lindroth!; Kemi Gorellie ostrow: Bergroth!; [ad litora
Maris albi ins. Solovetsk: Kusn. p. 107 nomine 8 ovalifolia].
Kk. nondum diserte adnotata, sed sine dubio obvia (vide
Lapp. ross. sub St. crassifolia).
Li. in litoribus maris ad Finmarkiam orientalem in primis
Varangriae p: Wahlenb. Fl. Suec. p. 287; fq in litoribus mari-
timis praecipue ad sinus minores: Th. Fries p. 185, cfr Th.
Fries Resa p. 62; tantum in Varangria ad Nåytåmö (!) etc.: Kihlm.
Ant.; in litoribus arenosis ad [Nyborg,| Angsnås, Karlbunden!
et Barnsjarga cop.: Arrh. ant.; Varangria austr. e 6 locis adn.:
Norm. Fl. Spec. p. 233, quem I. inspicias, vide etiam Blytt p. 1053,
Hartm. p. 238 etc.
Lapp. ross. ad litora marium fq: N. I. Fellm.; spec. in
H. M. F. adsunt e Lv., Lp., Lt., Lm.
Lapp. ross. Uppgiften »ad sinus Kola et Varangricum»: Fellm. Ind.
under namn af Arenaria humifusa Sfverensstimmer visserligen fullkomligt
med utbredningen af denna växt, men det år dock icke alldeles säkert, att
den afser Stellaria humifusa (jfr under Arenaria humifusa, St. uliginosa
och St. crassifolia). N. I. Fellm. för med stöd af Led. 1. c. uppg. till nu
ifrågavarande art, jfr dock Trautv. Incr. p. 128.
Var. oblongifolia Fenzl, Fries. Li. »In paludibus a mari remotis ad
fiumen Tana (N. Lund)»: Fries p. 161, där formen beskrifves. — Up. »Inter
scopulos marinos ad Kislaja guba, stadia nonnulla suecica ante Ponoj»:
N. I. Fellm.!, jfr Beket. p. 552. — Formen upptogs i förra uppl. af Herb.
Mus. Fenn., men icke i den senare; den sårskiljes hvarken af Murbeck
eller Girke.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 101
Malachium aquaticum (L.) Fr.
In parte australi usque ad 62° 5’ raro invenitur.
Ad ripas lacuum et fluviorum p: Prytz; [Eur. omn.] exc.
etiam Fenn. bor. (cum Lapp.) et med.: Nym. Suppl. p. 62, cfr
etiam DC. Prodr. I p. 395, 1. c. III p. 366 nota et Led. I p.
416—417.
Ab. Runsala: L. Boehm!; r ad Karkali duo spec. et uni-
cum recedens ad Koskenpukka in Sammatti: Sel., quem |. in-
spicias; Karislojo Kourujoki et Pipola: Tikkanen & Hult herb.;
sat cop. ad stagnum Pipola et p in ripis lacus Lojo: A. Lagus;
[in vicinitate lacus Lojo] st r in cultis et areis: Ch. E. Boldt;
Vihti (r) Irjalansaari: Printz; [Vihti] st r ad rivulos Vanhala ad
Valkoja, Suksela, Selkis, Haapkylå: Flinck; Vihti in insula mi-
nima in lacu ad templum: R. C. v. Rehausen!, cfr Ale. III. —
Nyl. Kyrkslätt ad Hvitträsk 1903: Sel. herb.; Hammars prope
Borgå (Strömborg): Sæl. Ö. Nyl.; hoc loco tantum adventicium, in
saburra crescens, postea intermortuum: Sæl. ann. — Ka. nondum
adnotatum. — Ik. Kåkisalmi, Pyhåjårvi ad Sortanlaks! et Kiima-
jårvi, Muola ad praedium Pellilå: Malmb.; [Kakki] Kirjola: Ner-
vander in Mela herb.; [Parkala [Pargelovii] (Sobolewskij): Fl. Ingr.
p. 175; haud fq, per totum territorium dispersum: Meinsh. p. 63].
Sat. Birkkala Tyrkkylä! nunc intermortuum et Birkkala
Hyyhky: Hjelt, cfr Carlss. — Ta. Sååksmåki r Rapola, Hakola:
Tikk.; Hauho: Herk.; r ad arcem Tavastehus: Asp. & Th.; Vanaja
Luhtiala: Kekonil; Hattula Pelkola: Hjelt; in umbra in terra
nova [»tillandningar»] ad Vesijärvi velut Papinsaari, Leppäluoto,
Vehkosaari, »Päijänne vid K:byn»: Norrl. s. 6. Tav.; Asikkala
Lill-Einäs in litore arenoso ad Päijänne: Häyr. Padasjoki
Kellosalmi: alumn. A. Bonsdorff in Mela herb. — Sa. Villman-
strand in ripa infra moenia [»vallarna»]: Simming! et Sel. ann.;
Villmanstrand in litore arenoso lacus Saimaa prope viam publi-
cam adversus Dysterniemi cop. et ad Kimpis: Sel. herb.; Lapp-
vesi Männikkö in litore lapidoso lacus Saimaa: Selan!; Lauritsala:
Mela herb.; Joutseno: B. Federley!; rr [Ruokolaks] Utula: Hult!
-— Kl. Sortavala ad pagum Anjala: Backm !, cfr Norrl. Symb.,
102 Malachium aquaticum.
vide etiam infra. — Kol. rr Solomeno (Simming!, Kullhem), ad
ripas lac. Logmosero (Giinther): Norrl. On.
Kon. in insulis Kishi, [Klimetskoj sive] Sennoguba! et in
insulis adiacentibus in ripis lacus Onega: Caj., cfr Medd. XXV p. 26.
Tillfällig i Finl.: Fries; Eur. exc. Norv. bor., Suec. bor., Ross. bor.:
Nym. Consp. p. 107. Ingendera uppg. kan anses riktig; den senare rättas
af Nyman själf. Lapp. Fenn.: Gürke p. 201—202 under namn af Stellaria
aquatica (L.) Scop.; arten finnes dock icke i Lappland. — Tidigare har jag
antecknat exemplar bl. a. från Kl. Kronoborg!; detta exemplar finnes dock
ej vidare i stora samlingen i H. M. F.
Cerastium *) trigynum Vill.
In superioribus montium altiorum regionibus Lapponiae
nonnullis saltem plagis haud infrequenter et saepe copiose
occurrit. In regionem silvaticam unico loco descendere indicatur.
In Lapp. fenn. et ross.: Murbeck in Bot. Not. 1898 p. 244.
Lapp. fenn. per totum alpium jugum et omnes alpes
maritimas fere ubique (fq), ut etiam locis inferalpinis in terra
denudata stercorata iuxta casas Lapp. maritimorum Finmarkiae
p: Wahlenb. p. 126, cfr 1. c. p. XVII; (ubique fq): Fellm. Lapp;
[Ounastunturit] ad ripam fluvii Rautujoki: Sandm. p. 32; in reg.
subalpina: 1. c. p. 32; etiam reg. alp.: Sandman in litt.; ad ri-
pam rivuli prope Luirojärvi in reg. silv.: Hult Lappm.; prope
Koadnilnjarga juxta flum. Tenojoki in reg. subalp.: Kihlm. Ant.!;
Inari Kaamas: F. Silen !; in locis irrigatis reg. subalp. ad Meskelven.
Bugönæs (Kihlman): Arrh. ant.; in alpinis ad Petshenga in reg. al-
pina: Granit & Poppius!; Varangria australis Kjelmøen: Norm. Fl.
Spec. p. 238, vide etiam Blytt p. 1055 et Hartm. p. 239. — [L.ent.
reg. alp. fq, reg. subalp. p: Læst., spec. e Kummaeno!, cfr Grape
p. 105; Kilpisjärvi: Malmberg!; p — st r in ripis et ad scaturigines
reg. subalpinae Hirvasvuopio, Munnikurkio!, ad ostium amnis
Rommaeno, Saarikoski—Pahtasaari (p), st r — p etiam in reg. al-
pina Valtijoki, Toskaljaur, Angeloddi, Mehkasvaarri et in alpinis
ad Halti (S et SE c. 910 m, Rinjok 857 m): Linden Bidr.|
') Specimina hujus generis in H. M. F. asservata recensuit Sv. Mur-
beck a. 1899.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 103
Lapp. ross. haud infrequens: Fellm. Ind.; locis denudatis
humidis e Pjalitsa (!) ad Kildin (!) p cop.: N. I. Fellm., cfr 1. c. p.
XLIII, spec. e Ponoj!; Hibinå! et Tshun: Mela herb.; etiam ad
Devjatoi: Mela PI.; Tuatash haud infrequens: Enw. ann.; reg.
silv. superior r in valle ad imum montem Siuluoivi sat cop., reg.
alp. st r Siuluoivi, Tuatash et Vuojim in vallibus rivulorum et in
rupibus, quae ut gradus exsurgunt, [»klippterasser»]: Lindén Ant.;
Lujauri urt! et in aliis montibus alpinis st fq, ad Orloff!, Ponoj
etc. fq: Kihlm., cfr Knabe Pfl. p. 280!; inter Varsina et Keinjavr
nonnullis locis: Broth. Reseb., vide etiam infra.
Var. parviflorum Fenzl »Lapponia prope Gavrilova (e spec.), Fennia
(Schrenk)»: Led. I p. 397, som äfven citerar Fellm. Ind. för denna form.
Härpå grunda sig måhända uppg. fdr hufvudarten: norra el. östra Finl.
och största delen af Lappl.: Fries, äfvensom Finl.: Nym. Syll. p. 242; Fenn.:
Nym. Consp. p. 110; Lapp. Fenn.: Giirke p. 213. Emellertid torde arten
aldrig blifvit anträffad i Finland i egentlig mening, utan endast i Lapp-
land, hvarföre såväl Schrenks sum öfriga uppgitter härifrån äro oriktiga.
Uv. i Herb. Mus. Fenn. IT torde afse exemplaret från Pjalitsa.
Cerastium arvense L.
Raro et adventicium, sed interdum copiose, in Fennia inprimis austro-
occiden'ali occurrit.
> Eur. omn. exc. . . . Fenn.»: Nym. Consp. p. 108; »in territorio vix
nisi adventicium in prov. meridionalibus provenit»: Herb. Mus. Fenn. II
p. 132; »Finland söd. del., trol. allestäd. införd»: Murbeck in Bot. Not.
1898 p. 246, (se äfven DC. Prodr. I p. 419, Brenn. Flor., Mela Kasv. etc.)
A b. Åbo: K. E. v. Bonsdorff! och I. Ringbom|, jfr Zett. & Br.; [Muu-
rilaj »lukuisasti pienellä alalla eräällä aholla Isontalon luona»: Renv.; Pojo:
H. Pipping i herb. lyc. n.; Pojo nära Brödtorp, troligen inkommen med höfrö:
Hisinger!, jfr Prot. 2, XII, 1882; Lojo prestgärdsängen: Hels., den sist-
nämnda måhända en osäker uppg.; [Vihti] rr >Ridals äng vid inkörsvägen
till Nummela station, tydligen inkommen med höfrö»: Flinck |; [Mynämäki]
»v. 1890 tapasin kasvia runs. Kallisten Pappilanhaan pellossa. V. 1897
oli sitä samalla paikalla ainakin yhtä runs. kuin silloin. Mainittu pelto
oli ollut heinässä n. 20 vuotta ja melkein kaiken aikaa käytetty hevos-
hakana. Kaksi vuotta sitten kynnettiin tämä pelto ja näkyy Cerastium
sen jälkeen hävinneen»: Caj. Kasvist. — Nyl. Kyrkslätt Hvitträsk Aava-
ranta ymnig pä en äng 1902, afven talrikt pä villan Bastuvik & Degerö
vid Helsingfors: Sel. ann.; Esbo Urberga i mängd å odlad ängsvail: Gadol.;
Helsingfors Lappviksudden: Sælan!; å sistnämnda ställe har arten bibe-
hållit sig under 25 är, men har icke frambragt mogen frukt: Sæl. ann. 1903;
104 Cerastium arvense.
Helsinge Aggelby vid järnvägen: Kihlm. ann.! — Ka. Viborg Lavola: Thesleff!
— (Ik. »ex septentrione Nevae fluvii (Graff)>: Fl. Ingr. p. 171; Meinsh. p.
65 upptager arten endast frän kalkstensomrädet.]
Sat. Källfjärd ganska ymnig, ursprungligen inkommen med utländskt
höfrö: O. Collin!; Karkku Järventaka! på ett par besädda ängar, vissa är gan-
ska ymnig, Koskis: Hjelt. — Ta. Mustiala: Karsten! och elev Zitting!;
Tyrväntö Haukila felev Langenskjöld): Sel. ann.; Kärkölä: eleverna C. Col-
lin! och E. Westermarck!; Evo äng: Fröken A. Blomgvist! — Sa. Taipal-
saari »pellolta>: elevexemplar i duplettsamlingen!; Mikkeli: Ehnb.
Sb. Jorois Järvikylä mycket ymnig pä ett par ängar, bibehällit sig
under mänga är och spridt sig till oodlade marker: Lindb. comm.; Kuopio
Väinölänniemi ymnig, Piispantori: K. W. Natunen comm.
Ob. Uleäborg Frihetsholmarna r (Zidb.), Tornio Röyttä Badholmen
(Hougberg!): Brenn. Obs; (st r) »pelto lähellä Nyhäsen t.»: Leiv.
[Cerastium Edmonstonii (Wats.) Murb. & Ostenf.
Tantum in Lapponia enontekiensi lectum est.
Lapp. (r): Nym. Consp. p. 1081), vide infra; Lapp.: Girke
p. 222 nomine C. arcticum Lange.
L ent. reg. alp. r: Læst. ); r in summa reg. alpina in
declivi australi montis Halditshok! [Haltitschohko] (S c. 1000 m)
et sub radicibus eiusdem montis copiose: Linden Bidr. '), cfr Lin-
den in (Diar. 1, II, 1890) Medd. XVIII p. 202 !), ubi florae patriae
novum notatum est, Medd. XVIII p. 2441) et Bot. Centralbl. LAI
p. 221).
De tidigare anförda fyndorterna Moskana, Nuljalaki och Ripanes
(Fristedt): Leest.'), jfr Hartm. p. 239"), Murbeck in Bot. Not. 1898 p. 247
etc., äro belägna utom Finlands gränser.
Såsom framgår af ofvanstäende, äro de hithörande uppgifterna publi-
cerade under namnet C. latifolium. Att uppgifterna från vårt flora omräde
dock icke hänföra sig till den äkta C. latifolium L., utan till C. Edmonstonit
(Wats.) Murb. & Ostenf. framhälles öfvertygande af Murbeck i Bot Not.
1898 p. 247, se redan Nym. Suppl p. 62. — C. latifolium anföres ännu
Scand.? Fenn.?: Gärke p. 226, men denna uppgift bör utgä.]
Cerastium alpinum L.
In altioribus Lapponiae montibus nec non in Lapponia
superiore freguenter, in Lapponia inferiore plerumgue pas-
') Nomine C. latifolium L.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 105
sim, ceterum raro — rarissime obvium, sed usque ad 61° 20
ad meridiem versus occurrit.
In humidis Lapp. fq: Prytz; Fenn. bor. or. et maxima pars
Lapp.: Fries; Eur. plur. alp. subalp.: Nym. Consp. p. 108; Lapp.
Fenn.: Gürke p. 220, vide etiam Led. I p. 411—412 et Murbeck
in Bot. Not. 1898 p. 249.
Kl. in Valamo ad litora rupestria p: Fl. Kar.!, efr FI. Ingr.
p. 171 et Herb. Mus. Fenn. II p. 132, spec. e Valamo etiam re-
portaverunt Hj. Neiglick! et alii; Impilaks: Chyd. nomine C. vul-
gatum var. alpinum; in fissuris rupium prope Kirjavalaks etiam
ad Sortavala (Backm.): Norrl. Symb., spec. a Backman lectum
p. p. ad var. lanatum pertinet; Impilaks Pullinvuori: Hjelt Ant.
p. 66.
Kb. Tohmajärvi Hiidenvaara: Hjelt Ant. p. 66! — Kon.
rr Lishmajärvi in rupibus calcareis, forte guogue in Saoneshje
ad Schungu sec. spec. mancum: Norrl. On., spec. ad var. lana-
tum pertinet, vide etiam infra.
Kp. Kemi ad Mare album: Malmgren!; Jyskyjärvi ad fl.
Kemi: A. J. Malmgren! nomine C. vulgatum et cum eo in-
termixtum; Nemetski Gusovoj-ostrow ad Kemi: Bergroth &
Lindroth!
Ob. unico loco arenoso in monte silvatico Kallinkangas
haud procul a templo kemense: Hellstr. Distr. p. 20!; in parte
septentrionali rr in parte (maxime) septentrionali par. Ylitornio,
Kemi (!): Brenn. Obs.; r Kemi Kallinkangas Mahlasaari: Keckm.,
cfr 1. c. p. 16; Alatornio plur. loc. ad pagos silvaticos: Hougb.
not; primum obvium ad Turtola [»Turttula»]: Prytz Ant. p. 158
[forsitan idem locus atgue inseguens]; r Ylitornio Pello ad ripam
fluvii Tornea!: Hjelt & H., &fr I. c. p. 107; in montibus silva-
ticis, gul a Kemiträsk per Rovaniemi ad Alkkulam procedunt:
Hellstr. Distr. p. 9. — Kuus. Mäntytunturi et Ruskeakallio!:
Wainio Kasv.; (p): Sahlb. Fört., spec. e Paanajärvi! ad var. la-
natum pertinet; Rukatunturi: Nyberg! et Hirn!; copiosissime in
rupibus praeruptis [»klippväggar»] ad Kitkajoki prope Jyrävän-
koski: Hirn in Medd. XX p. 8; etiam Valtavaara, Mäntyvaara,
Kulja: Hirn Fört., cfr Alanne p. 58 nota; (par. Kuolajärvi] Hosi-
tunturi, Julmaoiva et Haukkakallio ad ripam lacus Auhtijärvi:
106 Cerastium alpinum.
Borg Sel., vide etiam Jul. p. 284 et F. Nvl. Utdr. p. 153. — Kk.
Oulanka Kivakka! et Päänuorunen: Wainio Kasv.; Pesioiva: Borg
Sel.; in promontorio inter Knjåsha et Kouta: Mela PI.
Lapp. fenn. (r) Kittilä ad pag. eiusdem nominis, Kolari
Yllässaari et Jokijalka!: Hjelt & H.; [inter Kardis et Kengis: Acerbi
p. 200; Pajala: Samz. p. 177 et Murbeck in Bot. Not. 1898 p.
249; Kieksisvaara: Zetterstedt II p. 208;] in clivis herbidis, cam-
pisgue siccioribus nec non in declivibus riparum arenosis (fg)
et saepe copiose provenit: Blom Bidr.!, cfr Kihlm. Beob. p. XVII,
XVIII et 12; in alpium iugo eiusgue lateribus et convallibus gra-
minosis ubigue, ut etiam in monticulis et petris maritimis aliisgue
locis inferalpinis per totam ... Finmarkiam st fq, nec non prope
Vindelpää Inarensem visum: Wahlenb. p. 136; ad flumina Tana
et Utsjoki fg, de cetero vero vix extra alpes subalpesgue: Fellm.
Lapp.; Kemijärvi ad Luusua, Sodankylä fq — st fq in campis
graminosis, ericetis, cet., ad flumen Kitinen e Kairala usgue ad
Rovanen, obvia etiam ad Lokka, nec raro ad Mutenia, Inari fg
in clivis ad flumen Ivalojoki in regione coniferarum mixtarum,
etiam ad Salmijärvi, et fq ad Köngäs prope Mare glaciale: Wainio
Not. nomine var. glandulifera Koch, cfr 1. c. p. 32 etc.; Sodan-
kylä Saunavaara Tallavaara, magis ad septentrionem versus ad
Kitinen fq: Kihlm.; Pallastunturit ad Laukku- et Pyhäkuru: Hjelt,
spec. e Pyhäkero!; Ounastunturit in reg. subalp. et longe in reg.
silvaticam descendens: Sandm. p. 31, cfr 1. c. p. 32; p in reg.
silv.: Hult Lappm., cfr 1. c. p. 39 et 94; in rupibus ad Kutsa
et Nivajärvi [in par. Kuolajärvi]: Borg Sel.; in clivis graminosis,
in convallibus fluminum Tenojoki, Utsjoki et Ivalojoki fg, nec
non alibi pluribus locis reg. subsilv., ex. gr. ad templum ina-
rense, Pakananjoki, Kaamas: Kihlm. Ant.; in devexis graminosis
reg. subalp. st fq — p: Arrh. ant.; enum.: Norm. Fl. Spec. p. 243,
vide etiam Lund p. 83, Blytt p. 1054, Hartm. p. 239 etc. —
[L. ent. reg. alp. et subalp. fq, reg. silv. p: Læst.; st fq in locis
graminosis, ripis lapidosis et praeruptis riparum declivibus
[:strandbranter»] reg. subalpinae, st fq etiam in reg. alpina in
declivibus praeruptis montium alpinorum, ex. gr. Angeloddi (S
680 m): Linden Bidr., cfr etiam Grape p. 105]
Lapp. ross. ad alpes ubigue, unde ad litora maris fluvio-
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 107
rumque omnium Maris glacialis et Maris albi partis septentrio-
nalis descendit: Fellm. Ind.; per totam peninsulam lapponicam
in alpinis st fq: N. I. Fellm.; [cirea Nuotjavr et Nuotjok] reg.
silv. superior r copiosissime in declivi australi montis Viutsoivi,
reg. alp. st fq — fg: Linden Ant.; spec. in H. M. F. € Lim,,
Lv., Lp. et Lm.; maxime ad meridiem versus e Kantalaks: Bren-
ner! et Brotherus!, vide etiam Medd. XIX p. 13, Broth. Wand.
p. 3, 4, 11, 13 ete.; etiam in Mela Pl. e multis locis adn.
Kon. Kishi, Sennoguba och kringliggande dar: Caj., jfr Medd. XXV
p. 26. Exemplaret från Sennoguba! betraktas emellertid af Lindberg sä.
som en egendomlig form, f. lanata, af C. vulgare * alpestre. Arrhenius
anmärker om denna form, att den ar högst egendomlig, särskildt afvikande
genom hårigheten. — Ok. Upptages härifrån [= 15]: Mela Kasv.; någon
fyndort är mig icke bekant.
Af former uppgifvas, utom de fullständigare behandlade, följ. Var.
glanduliferum Koch upptages af Wainio från Lapp. fenn., men de exem-
plar, som inlämnats under detta namn, tillhöra enligt Murbecks bestim-
ning hufvudformen. Detsamma är förhållandet med exemplar, som tidigare
gått under namnet var. glutinosum Koch och glandulosum Koch.
Arten hybridiserar hos oss med C. vulgare.
Cerastium alpinum var. lanatum (Lam.) Hegetschw.
Una cum forma typica sed minore frequentia obvenit.
In majore parte dicionis speciei dispersum: Murbeck in Bot.
Not. 1898 p. 249; Lapp.: Giirke p. 221.
K1. Valamo: F. Nylander!; Pyhäsaari in lacu Ladoga:
Backman!
Kon. Lishmajarvi: Norrlin!
Kuus. Paanajårvi: Sahlberg!; Pååskösenkallio prope Juuma
in fissuris rupium: Brotherus & F. v. Wright!
Lk. in rupibus ad Tankajoki: Hult Lappm. — Li. ad lac.
Mierasjårvi in reg. subalp. [Rastekaisa SO 718]: Kihlm. Ant. —
[L. ent. reg. alp. p: Læst., spec. e Peltsana!; Kilpisjärvi: Malm-
berg!; spec. typica cop. in alpe Saivaarri! (V 742 m) et Ange-
loddi (S 672 m): Linden Bidr |
Lapp. ross. cum f. typica (p): N. I. Fellm.; Tuitsitunturi
in declivi australi: Borg & Axelson! (,cfr Medd. XXIX p. 38);
Tshun: Brotherus!; Ponoj: Montell!
108 Cerastium alpinum.
Cerastium alpinum var. glabrum Retz.
In primis ad oram Maris glacialis provenit, ubi fre-
quenter occurrere indicatur, sed etiam in montibus alpinis
etc. invenitur.
In Lapponia fennica et rossica: Murbeck in Bot. Not. 1898
p. 249; Lapp.: Gtirke p. 221.
Lk. Kuolajårvi [»Salla»] in monte Vahtikonelonvaara prope
Saukari in declivi sicco: Borg & Axelson!, cfr Medd. XXIX p. 38.
— Li. Inari: E. Nylander & M. Gadd!; cum forma typica ad
flum. Tenojoki (fq): Kihlm. Ant., spec. e Vuopionsuu!; ad Kön-
gis prope Mare glaciale: Wainio Not.; Outakoski in ripa flumi-
nis Tenojoki!, Nåytåmö!: Granit & Poppius; Varangria austr. 7
locis: Norm. Fl. Spec. p. 245, quem |. inspicias, nomine C. * gla-
bratum Hartm. — [L. ent. reg. alp. p, reg. subalp. r: Læst.;
r in reg. subalp. et alpina, in illa ad Saarikoski et in monte
supra Pahtasaari, in reg. alpina in Tshaimo (E 615 m), Ange-
loddi (S 672 m) et Halditshok [Haltitschohko]: Lindén Bidr.;
haud pauca spec. in H. M. F.]
Lapp. ross. secus totam oram Maris glacialis et usgue
ad Ponoj (!) Maris albi fg: N. I. Fellm.!, cfr Beket. p. 553; spec.
in H. M. F. e Lp., Lt. et Lm. omnia ad mare aut in vicinitate
maris videntur lecta; Lim. Kolosero ad ripam: Borg & Axelson!,
cfr Medd. XXIX p. 38.
Cerastium vulgare Haytm.') x triviale Link.
Freguenter (aut freguentissime) tota Fennia provenit.
In Lapponia distribution huius formae incerta sit; cum aliis
enim formis a plurimis auctoribus coniuncta est.
Fg aut fgg?) in Fennia inveniri consentiunt fere omnes
auctores, cfr Till.?, Kalm et Prytz; maxima pars Fenn. et Lapp.:
Fries; Eur. omn.: Nym. Consp. p. 108; fg in parte australi Fen-
') C vulgatum Hartm. auct. plur., C. caespitosum Gilib. e Gürke p. 222.
*) Bergstr., Arrb. Ann., Flinck, Wecks., W. Nyl., [Meinsh. p. 64,] Leop.,
Fl. Kar., Elfv., Mela, Norrl. On., Hellstr., Tenn., Leiv. et Keckm.; fgg, in
partibus maxime septentrionalibus et orientalibus fg: Brenn. Obs.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 109
niae, in parte maxime septentrionali non !) adnotatum: Murbeck
in Bot. Not. 1898 p. 253; Lapp. Fenn.: Gärke p. 223, vide etiam
DC. Prodr. I p. 415 et Led. I p. 408-409.
Lapp. fenn. (fq): Hjelt & H.; [Sodankylä locis herbidis
iuxta domicilia pagi Sattanen et prope templum (st r), etiam in
cultis rarius occurrit: Blom Bidr.; (fq): Fellm. Lapp. [ad varie-
tates ad maximam partem spectat]; solum ad Salla in Kemi-
järvi et ad Kyrö in Inari adnotatum: Wainio Not.; (st fq): Hult
Lappm.; in Lk. tantum forma ad var. [alpestrem] vergens adno-
tata: Herb. Mus. Fenn. Il p. 132, ubi e Li. etc. omnino non
enumeratur; ad flumen Tenojoki inter Koadnilnjarga et Puolmak
(Arrhenius): Kihlm. Ant.; e permultis locis enum.: Norm. FI. Spec.
p. 250, vide etiam Blytt p. 1057 et Hartm. p. 240, sed ad
* alpestre aut f. glandulosam certe ad partem maximam spec-
tant, vide ceterum sub C. viscoso. — [L. ent. reg. subalp. et
silv. fq: Leest; saltem ad partem maximam ad alias formas
spectat.|
Lapp. ross. fq: Fellm. Ind.; ubique fq: N. I. Fellm., cfr
I c. p. XLVII et Beket. p. 553; Ponoj: Knabe Pfl. p. 280; ad
varietates ad partem maximam spectent; certa specimina tan-
tum ex Umba: Kihlman! et Tsipnavolok: Broth. Wand. p. 11!
St. o Oa. st fg: Malmgr.; fregvensen är säkert för liten. — Ob.
Kemi fq ((M.] Castrén): Jul. Fort. p. 102. — Lp. Lumbofski: Brenner!, jfr
Herb. Mus. Fenn. II p. 49. Exemplaret är utan blommor; möjligt är dess-
utom, att Murbeck vid bestämningen förbisett, att pä samma ark finnes
ett exemplar från >Carelia borealis» med hopviken etikett.
Framhällas bör, att flertalet uppgifter från Lappland torde afse
* alpestre. Exemplaren frän Lim. och Lt. torde dock vara säkra, ehuru Mur-
beck icke observerat, att de äro frän den nordligaste delen af flora-om-
rådet. Från Kk. finnas numera säkra exemplar, ehuru dylika saknades
vid uppgörandet af Herb. Mus. Fenn. II.
Förutom de längre fram behandlade formerna upptages f. filiformis
Hartm. Om. Temmes Ollila: Brenn. Obs., se äfven Brenn. Flor. etc. Exem-
plaret från Temmes föres dock af Murbeck till hufvudformen. — Var. hir-
sutum Mela, som upptages såsom rr från L. ent. [18]: Mela Kasv. III, där
den beskrifves, hör till * alpestre. Exemplar i Mela herb. synas vara
ganska anmärkningsvärda. — (Namnet hirsutum torde tidigare af Neilr. blifvit
användt i en annan betydelse, se Gürke p. 223). Som motsats till dessa for-
1) Vide infra.
110 Cerastium vulgare.
mer använder Mela 1. c. för hufvudformen kenämningen vulgare Mela, hvil-
ken benämning äfven strider mot prioritetslagarna. — Att arten varierar
mycket, framhålles bl. a. Herb. Mus. Fenn. II p. 132. De former, som
omtalas af Broth. äfvensom Medd. III p. 169 ogh Medd. IX p. 126, torde
dock snarast böra anses såsom monströsa bildningar.
C. vulgare hybridiserar hos oss med C. alpinum.
Cerastium vulgare f. glandulosa (Bönningh.) Wirtgen.
Quamquam his demum temporibus rite est distincta,
multis iam locis per totum territorium lecta et sine dubio
aliis quoque indaganda est.
Inprimis in alpinis et ad oras maritimas: Murbeck in Bot.
Not. 1898 p. 253; Fenn.: Giirke p. 225.
Ab. Pargas (tunnarsnäs in abiegno sat raro [>gles»]: Arrh.;
Vihti (fq) inprimis in montibus, transitus evidentes ad formam
typicam adsunt: Flinck, forsitan confirmatione egeat. — Ny].
Helsingfors: W. Nylander! nomine (‘. ciscosum: Hogland ad
septentr.-occidentem versus a Suurkylä: Brenner! — Ik. Pyhä-
jårvi Riiska ad ripam lacus Ladoga: Lindberg!
Kol. Vaneimova-selkå: Cajander & Lindroth!
Oa. Kurikka: Malmgren! — Sb. Jorois prope Pasala:
Lindberg in Medd. XXIII p. 9, cfr 1. c. p. 13.
Ok. Ristijårvi Saukkovaara: Brenner!, cfr Brenn. Obs. —
Kp. Jyskyjärvi ad flumen Kemi: Malmgren!; iSolovetsk: Selin !j
Ob. st r tantum in vicinitate maris [»kustområdet»] Simo
Selkåkari et Tiiro, Kemi Ajossaari et Hattsaari: Keckm., cfr
I. c. p. 14 et Brenn. Obs., spec. e Kemi iam legit Hellström!
— Kuus. ad pagum prope templum complur. locis, in pratis prope
Rukatunturi, ad Vuotunki et Mäntyniemi: Hirn Fört.; spec. [ad
templum?] leg. Nyberg!
Li. ad Kyrö in regione coniferarum mixtarum: Wainio
Not. — [L. ent. Kaaresu'anto: L. L. Læstadius! p. p. nomine
C. viscosum.)
Lv. Kuusreka: Selin!
Såsom i Herb. Mus. Fenn. II p. 132 framhålles, hänföra sig de
uppgifter, som afse förekomsten i vårt land af C. viscosum, [åtminstone i
hufvudsak] till ifrågavarande form.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 111
Cerastium vulgare x alpestre Lindbl.
In alpinis passim aut maiore frequentia obvium, in Fen-
nia orientali multis locis usgue ad fines australes, in Fennia
septentrionali nonnullis saltem locis, sed in Fennia occiden-
tali rarissime tantum invenitur, guamvis etiam in hac parte
ad fines australes progrediatur.
Maxima pars Lapp.: Fries; Scand. Fenn. or. (sec. Uechtr.)
alp.: Nym. Consp. p. 108 nomine C. vulgatum * macrocarpum
Schur; Fennia, Gubernium Olonez: Trautv. Incr. p. 131; Fennia
orientalis: Trautv. Incr. p. 887 nomine C. macrocarpum; in
parte septentrionali et orientali Fenniae: Murbeck in Bot. Not.
1898 p. 254; Lapp. Fenn.: Giirke p. 223 nomine C. caespitosum
var. fontanum (Baumg.) Giirke.
Nyl. [Hogland] »f. glandulosa, superne glanduloso-pilosa,
källartak af torf i Suurkvlä ro: Brenn. p. 447! et Brenn. Till.
p. 39, vide infra. — Ka. Säkjärvi in limite agri: Blom! nomine
C. vulgatum.
Kl. Impilaks: Chyd.! nomine C. vulgatum var. alpinum;
in rupibus (Variskallio cet.) ad Kirjavalaks: Norrl. Sy:ub.!; Va-
lamo: Mela! — Kol. Petrosavodsk (!): Norrl. On.; ad totam fere
oram lacus Onega a Vosnessenje usgue ad Petrosavodsk et So-
lomeno!: Caj., spec. etiam e Derevjannoje! et Maschesero!
Kon. in ripa arenosa lacus Säämäjärvi, Koselma (Simming],
Kullhem!), Suunu!, in Saoneshje ad Asheb! et Vigorus: Norrl.
On.; Kishi, Sennoguba et in insulis adiacentibus: Caj., vide etiam
supra p. 107.
Kp. Jyskyjårvi ad flumen Kemi: Malmgren!, una cum C.
triviali f. glandulosa.
Ob. p Kemi Kasårnbacken, Hattsaari, Mahlasaari, Viheriålå:
Keckm.; Kemi p: Rantaniemi in Brenn. Obs.; Rovaniemi: Eber-
hardt!, vide etiam infra. — Kuus. Kitkajårvi ad Haataja: Bro-
therus & F. v. Wright!; ad Oulankajoki in prato: Hirn Fort. —
Kk. Kiimasjårvi: Bergroth & Fontell!
Lk. r Kittilä ad pag. eiusdem nominis et ad Kukasjårvi,
Kolari in insula Yllässaari! et ad pag. Jokijalka plur. loc. inter-
dum satis cop., sine dubio etiam in aliis partibus, quamvis fieri
112 Cerastium vulgare.
non potuerit, ut discerneretur: Hjelt & H.: in pratis graminosis
subhumidis propatulisque herbidis iuxta domicilia p: Blom Bidr.,
cfr Kihlm. Beob. p. XVII et XIX: Kuolajärvi ad Salla, in limi-
tibus agrorum ad Saija, Sodankvlä ad scaturigines prope Kemi-
joki, st fq ad Martti. fq iam ad Mutenia, fq prope flumen Kiti-
nen e Kairala usque ad Rovanen: Wainio Not.. cfr I. e. p. 6 et
32; ‘Sodankyla septentr.-or.: fq in tota reg. silv.: Hult Lappm.,
vide etiam Borg in L. Y. 1899 p. 157. — Li. Inari (!) fq ad
flumen Ivalojoki in regione coniferarum mixtarum, plur. loc.
etiam ad Koppelo et ad Paatsjoki in regione pinifera, fq ad
Salmijårvi, in pratis campisque graminosis, lucis et ad scaturi-
gines in regione betulina ad Köngås prope Mare glaciale fq:
Wainio Not.; in propatulis iuxta domos et in pratis subhumidis
per reg. subsilv. et subalpinam fq, ad flum. Vaskojoki st fq:
Kihlm. Ant; fq in reg. subsilv. et subalp. in tota Finmarkia:
Lund p. 83; fq—st fq in graminosis herbidisgue subhumidis
per reg. subalpinam: Arrh. ant. — 'L. ent. reg. alp. et subalp.
p: Læst.; Kilpisjärvi: Malmberg!; st fq — p secundum ripas am-
nium, inprimis inter lapides, sed etiam in declivibus riparum
et locis graminosis reg. subalpinae, r in reg. alpina Toskaljoki
et Valtijoki in saliceto: Lindén Bidr., spec. e Lätäseno Musta-
korva;
Lapp. ross. ad Lumbofski, »in Lapp. ross. forsan vulgaris,
licet a me ibi praetervisum»: N. 1. Fellm.; Kamensk ad habita-
cula prope flum. Ponoj: Palmen!; Jambruts: Selin!; ‘circa Nuot-
javr et Nuotjok; reg. silv. fq et copiosius in pratis ad ripas fluvii
Nuotjok!, reg. silv. superior r in valle ad imum montem Siulu-
oivi, Vuojim: Lindén Ant.; Ponoj: Montell!; Orloff! in saliceto,
prope pagum Voroninsk! in paludosis tundrae et Porrjavr! in
ripa lacustri: Kihlman; Rinda! et Litsa!: Brotherus.
Ob. Uleåborg barlast: S. W. Liljeblom!; Uleåborg tillfälligtvis på
en gårdsplan: Zidb., jfr Brenn. Obs.
En f. stricta, som sannolikt hör hit, beskrifves Samz. p 176—177
från Pajala nara Finlands grins. (Formen sårskiljes icke af Murbeck, som
äfven ang. Brenners f. glandulosa antecknat C. rulgare subsp. C. alpestre
Lindbl.)
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 113
Cerastium alpinum X vulgare.
Quantum adhuc constat, in Fennia maxime septentrio-
nali et Lapponia rarissime et parcissime gignitur.
De distributione vide Murbeck in Bot. Not. 1898 p. 250—
252, ubi describitur, et cfr Medd. XXVI p. 162, ubi primum e
territorio indicatur.
Kuus. ad fluvium Oulanka: Hirn!
(Lk. Pajala et Li. Tana sec. spec. in Herb. Mus. Upsaliensi:
Murbeck |. c.] — [L. ent. Kaaresu'anto (L. L. Læstadius): Mur-
beck 1. c.]
Lp. Orloff: Kihlman!
Murbeck framhåller 1. c., att C. Læstadianum, som beskrifvits af Samz.
p. 177 från Pajala och enligt beskrifningen vore ifrågavarande hybrid, en-
dast är en form af C. alpinum.
Cerastium viscosum Auctt.
Maximam partem per errorem indicatum est. Adventictum semel lectum
esse videtur.
Kalm; »in arvis et ruderatis fq»: Prytz, jfr Led. I p. 405, Wied. &
W. p. LXXXIX; största delen af Finl. och Lappl.: Fries; »Eur. omn. exc.
... Fenn. plur»: Nym. Consp. p. 109: r södra och mellersta Finland:
Brenn. Flor.; Fenn.: Girke p. 229 under namn af C. glomeratum Thuill. —
Ab. fq: A. Nyl. — Nyl. fq: W. Nyl.; Hogland flerstädes: E. Nyl. Ber,, jfr
Brenn. p. 38. — Ta. Hauho: Herk. — KI. p: Fl. Kar. — [Ob. emellan
Kardis och Kengis: Acerbi p. 200.] — Kuus. Kuusamo: Jul. p. 284. —
Lapp. fenn. »per partes silvaticas et subsilvaticas omnium Lapp. sueci-
carum vulgare, ut etiam in inferalpinis Finmarkiae praecipue Tanensis p
cop.»: Wahlenb. p. 137; Utsjoki: S. Castrén p. 58 (och 352). — [L. ent.
Kaaresu'anto: Martins p. 184.]
Denna art saknas åtminstone såsom vildväxande helt och hållet i
Finland. Uppgifterna bero delvis dårpå, att Wahlenb. kallade C. vulgare
för C. viscosum, hvarföre Led. 1. c. åfven citerar Fellm. Ind. för denna art,
delvis åter på förvexling med C. vulgare f. glandulosa. I afseende å hit-
hörande frågor får jag f. 6. hånvisa till Murbecks framstållning i Bot. Not.
1898 p. 254 och 255. Att de exemplar i H. M. F. [t. ex. W. Nylanders
från Helsingfors!], hvilka legat till grund för uppg. i förra uppl. af Herb.
Mus. Fenn., Byteskataloger m. m., höra till C. vulgare f. glandulosa fram-
hålles t. ex. Herb. Mus. Fenn. II p. 132. Emellertid bör nåmnas, att i
finska universitetsmuseets samling af Plantae adventiciae finnes ett exem-
plar af C. glomeratum Thuill. från Ta. >Tavastehus vid stationshuset. Före-
Typis impr. 9, 1904. 8
114 Cerastium viscosum.
kommer sparsamt & ett något lågländt och gräsbevuxet ställe på grus och
sandjord, autagligen inkommen på ett eller annat sätt>: O. Collin! — Ar-
ten är otvifvelaktigt på detta ställe tillfällig och har måhända redan länge-
sedan försvunnit.
Cerastium semidecandrum L.
In Fennia maxime austro-occidentali occurrit et ad sep-
tentrionem versus usque ad 61° inveniri indicatur.
Kalm; in collibus elatis Finl. austr. st r: Prytz; Eur. omn.
exc. . . . Fenn. plur.: Nym. Consp. p. 110; Fenn. non nisi in
mer. occ. adest: Nym. Suppl. p. 63; Fennia in parte austro-
occidentali: Murbeck in Bot. Not. 1898 p. 268; Fenn. mer.-oce.:
Giirke p. 232—233, vide etiam DC. Prodr. I p. 416 et Led. I
p. 405—406.
Al. fq: Bergstr.; Saltvik Gullbergsholmen, Eckeré Storby,
Hammarland Posta, Finström Godby: Arrh. & K., spec. e Salt-
vik Haraldsbyholmen!; Jomala Dalkarby etc. cop.: Sel. ann.!:
Geta Isaksö, Finnö: Ch. E. Boldt; in pag. Jomala et in insulis
taeniarum australium, Sottunga Måsshaga in taeniis orientalibus:
Laur. Fört.; Geta Finnö, Sund Kastelholm: Bergr. comm.; Eckerö
prope telonium [»tullhuset»]: Lindberg! — Ab. Korpo in devexis
aridis complur. locis cop.: Arrh.; r? Töfsala in pago ad templum,
Vehaks: Bergr.; Piikkis Harfvarön!, Merimasku (Karsten!): Zett.
& Br.; Abo Vardberget: Seelan!; Abo »Majfältet», prope Kathrine-
dal!, Salo complur. loc., Pöytis (I. Bergroth), Nystad Birkholm:
Hollm.; in vicinitate opp. Abo haud raro: Arrh.; Piisparisti: A.
G. H.!; Nummis ad Aboam: Wirz. M. S.; Nagu Sandö: Arrh.;
Pargas (fq); Arrh. Ann., spec. vidi in Sel. herb.; Karislojo
Peltokylå: E. af Hällström!; Mietois st r Uhlu, Kivi- et Hiip-
pavuori, Mynämäki in parte australi st r nonnullis locis prope
Kallis (Kettarmåki, Koikkismäki): Caj. Kasvist., cfr 1. c. p. 141;
[Nystad] Prännimäki: Söd. [add.] — Nyl. Karis Landsbron: Sel.
ann.; Helsingfors Sandudden: Hult herb.; Helsingfors Lappviks-
udden in colle aprico: Sæl. ann.; r Strömfors Bullers!, Österby
et Löfö!, Hogland Pohjakorkia: Sel. Ö. Nyl., cfr Brenn., Brenn.
Till. p. 39 et vide infra.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 115
Ta. prope Tavastehus in praedio Kankaantaka in clivo
aperto aridissimo: O. Collin!, cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 132,
[num prorsus genuina?|.
Största delen af Finl.: Fries. Redan W. Nyl. Distr. päpekar det orik-
tiga i denna uppgift, jfr W. Nyl. Till. p. 302 och Sel. Ö. Nyl. p. 24. —
Al. Bergstr. upptager arten »BC», således icke från vestra Aland, där den
dock senare blifvit funnen. — Ab. Pojo fq: A. Nyl.; freqvensen är antag-
ligen oriktig och måhända är hela uppg. osäker. (Afser möjligen Arenaria,
som saknas?) — Kp. Kemi: Beket. p. 552; uppgiften är säkert oriktig.
Var. viscidum Fr. Nyl. [Hogland] »källartak af torf i Suurkylä! —
f. major spithamea, foliis auperioribus 21 mm usgue longis (lat. 13 mm)
inferioribus etiam 24 mm, tillsammans med föregående»: Brenn. p. 447!,
jfr Brenn. Till. p. 39. Ehuru Brenners exemplar äro habituellt afvikande,
föras de dock af Murbeck till hufvudformen. Varieteten viscidum upptages
hvarken af Murbeck eller Gürke 1. c.
Herniaria glabra L.
In Fennia australi usgue ad 62° 5' rara et multis plagis
deficiens; in Fennia orientali nondum adnotata est.
Kalm; in arenosis siccis Fenn. austr. et merid. minus fg:
Prytz cont.; Fenn. merid.: Fries; Fenn. mer.: Nym. Consp. p.
[256 b aut] 678 b et Giirke p. 187—188, vide etiam DC. Prodr.
III p. 367 et Trautvetter in Mose. Bull. 1864, IV, p. 561—565.
A1. (st fg): Bergstr.; Eckerö (!) Storby, Saltvik (!) Haraldsby
—Fårjsund: Arrh. & K.; Saltvik prope Qvarnbo: Ch. E. Boldt;
Eckerö Storby Innerfjärden in monte: Lindberg! — Ka. Fredriks-
hamn Tammio! [Stamö] et Pitkäpaasi: E. Nyl. Ber., cfr Sel. Ö.
Nyl.; in Pitkäpaasi non obvia 1895: Sel. ann. — Ik. Sakkola
Kiviniemi: Rupr. Diatr. p. 50, cfr Fl. Kar. p. 194 et Malmb.!,
spec. etiam e Kiviniemi in castello leg. Nikl.! et Lindberg!; r
Valkjärvi (!) Pasuri: Malmb.! et Lindberg!; Pyhäjärvi: M. Wer-
ving!; Pyhäjärvi Toubila: Lindberg!; [Parkala [> Pargola»], Siestar-
joki [»Sestrorezk»] etc.: Meinsh. p. 297].
Ta. (Tavastehus (I) r ad lacum Ahvenisto: Asp. & Th;
Tavastehus Rapamäki: O. Collin!, cfr Not. XI p. 467; Tavaste-
hus Hattelmala complur. loc.: Leop. ann.; Vanaja Parola ad fines
par. Hattula: Hjelt et iam Wirz. ann.; Hell. vide infra. — Sa.
Mikkeli in arenosis aridis circa oppidum freguenter: Norrlin;
116 Herniaria glabra.
Rantasalmi ad praedium sacellani 1852: E. Nylander!; Ranta-
salmi in pagis ad templum et Hiltula cop.: K. W. Natunen comm.
Polygonum Herniaria dicta: Till. torde väl oaktadt namnet och O.
Hjelt Försök p. 236 hafva uteslutande afseende på Scleranthus annuus, då
arten sedan dess ej uppgifvits för Åbo trakten annat än på barlast. »Är
en af de sällsyntare växter jag träffat i Finland, uti Hollola socken i Ta-
vastland har jag dock funnit den på moar»: Hell. p. 5; ehuru uppgiften
är högst sannolik, bör dock framhållas, att Norrl. s. 6. Tav. ej alls upp-
tager arten. »In campis aridis per Satacundam, Tavastiam, Nylandiam et
Careliam meridionalem»: Wirz. pl. off.; uppg. från Sat. år obestyrkt, från
Nyl. år arten ej alls känd, då Fredrikshamn bör räknas till Ka., ehuru
i Herb. Mus. Fenn. fed. I] denna ort räknats till Nyl. och Sakkola till
Ka. — Al. Bergstrands uppg. »ABCD Cpf> d. v. s. här och där, stundom
täckande på fältbackar öfver hela Aland, äfven skårgården och angrånsande
delar af Åbo skirgård, måste anses fullkomligt oriktig, ehuru Bergstr.
Beskr. äfven betecknar arten såsom tämligen allmän. — Ab. Upptages här-
ifrån i Herb. Mus. Fenn. p. 51, men något exemplar från denna provins
finnes åtminstone ej numera i samlingen. Arrh. Ann. upptager Pargas (Keck-
man) 1853, hvilket måhända afser samma exemplar. [Åbo] »in saburra na-
vali ad arcem 1885»: Lindén! och Gadol. (g. ymnig). Arten är här tydligen
tillfällig. Karis: E. Nybergh i herb. lyc. n.; uppg. behöfver bekräftas. —
N y1. Anjala: H. K. Wrede i herb. lyc. n.; uppg. upptages såsom anmaning
till vidare undersökning. — Sat. Huittinen: Car. p. 23, men arten upp-
tages ej af Lydén och torde knappt förekomma; härpå måhända grundar
sig r: Gadd Sat. p. 48. — Ta. Lempäälä: K. A. Hjelt i herb. lyc. n.;
Hauho: Herk.; uppg. behöfva bekräftas. Angäende Hellenii uppg. frän
Hollola se ofvan. — Sa. Ett exemplar i herb. lyc. n. uppgifves vara frän
Sääminki, men jag betraktar fyndorten såsom osäker. — Ob. Uleåborg [pä
barlast]: S. W. Liljeblom!; Uleåborg Toppila r (Zidb.): Brenn. Obs.; Uleå-
borg st r Painolastissa [8 PT]: Leiv. Arten är tydligen tillfällig härstädes.
Herniaria hirsuta 1.
Semel, quantum scio, in saburra lecta est.
Ab. På barlastplatsen vid Abo slott (Lindén!): Sælan i (Prot. 2, X,
1886) Medd. XV p. 181—182.
Corrigiola litoralis L.
Semel saltem in saburra lecta est.
Ab. [På barlastplatsen vid Åbo slott] i flere exemplar den 29 Aug.
1883, men har år 1884 icke blifvit anträffad: Sel. Fröv., jfr (Prot. 7, II,
1885) Medd. XIII p. 208 och 209 och Brenn. Flor.; exemplar tagna af
Lindén!
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 117
Seleranthus perennis L.
Certus tantum e Karelia australi, ubi rarissime lectus
est: ceterum in saburra etc. occurrit.
Fenn. merid.: Fries; Eur. plur. nempe exc. . . . Fenn:
Nym. Consp. p. 257; Fenn. adest in mer.-or., ubi detectus (1851)
a W. Nylander pr. Viborg et relectus 1880 a Nervander: Nym.
Suppl. p. 125; Fenn.: Gürke p. 179, vide etiam DC. Prodr. Ill
p. 378.
Ka. rr ad viam versus Monrepos prope Viborg ad margi-
nem silvae unicum modo legi specimen, nec plura inveni [1851]:
FI. Kar. p. 1911, cfr Malmb. et Herb. Mus. Fenn.; eodem loco
ut etiam circa Viburgum suis locis cop. leg. Nerv.! teste Sælan
in (Diar. 9, X, 1880) Medd. VI p. 253; Viborg Hiekka prope
muros in arenoso a. 1893: Zilliacus!, vide etiam infra.
Ehuru Fries’ uppg. numera kan anses i viss mån riktig, var dock
anmärkningen »mihi haud visa; quae sub hoc nomine in collectionibus
observavi omnia Scl. annuo pertinuerunt»: W. Nyl. Distr. på sin tid fullt
berättigad, och äfven ännu kan: Scand. (exc. Lapp.): Nym. Syll. p. 326 ej
anses Ofverensstimmande med vårkliga förhållandet. (Den sistnämnda
uppgiften rättas af Nyman själf.) — Al. »ABCD Opf> d. v. s. här och där,
stundom täckande på fältbackar öfver bade fasta Aland och skärgården
med Korpo etc.: Bergstr.; st fq: Bergstr. Beskr. Arrh. säger härom: »Oak-
tadt träget efterspanande har jag under mina många resor på Al. ej lyc-
kats finna spår af Scl. perennis. Bergstrands uppgift är helt säkert oriktig.
Troligen har han hållit äkerformen af Scl. annuus för denna art, medan den
allmänna backformen, som genom sin mera sammangyttrade växt och sina
något i hvitt stötande blomställningar habituellt erinrar om Sci. perennis,
hållits för Scl. perennis. Förekomsten af den sistnämnda arten på Al.
är emellertid alls ej oantaglig»: Arrh. in litt. — Ab. Pojo fq: A. Nyl.; uppg.
kan anses fullkomligt vederlagd genom W. Nyl. Distr. — Ka. Nervanders
exemplar åro tagna i Viborg »i stora sandgropen på glacisen emellan Vi-
borgska förstaden och Saunalahti stadsdel»|, »på en bergsstig i Monrepos
skogen»! äfvensom Viborg Hiekka! Enligt Sælan förekommer arten i Vi-
borg i stora sandgropar på glacisen vid Kron St. Annae och vid Sauna-
lahti: Sæl. ann., hvilket tydl. afser Nervanders fyndorter. — Lindberg an-
ser, att dessa lokaler tyda på att arten år tillfålligt inkommen, troligen från
Ryssland, dår den förekommer nårmast vid Luga-floden, hvarjåmte han
påpekar det egendomliga, att den så länge hållit sig i Viborg. I Lindb.
Enum. upptages arten dårföre inom klammer och betraktas således icke
såsom inhemsk. — Oa. Vasa ångkvarn 1880 o. 1881 par individer, senare
118 Scleranthus perennis.
ej [funnen]: Laurén i Medd. XXII p. 39. — Ob. »Uleåborg in saburra na-
vali»: S. W. Liljeblom!, jfr Brenner i Medd. XIII p. 186; [Uleåborg] Top-
pila 1885 ett — få stand, äfvensom 1887: Zidb.; barlastplats Simo Kallio
såg 1888, Kemi stad r 1892: Keckm., jfr om dessa Brenn. Obs.
[Scleranthus annuus L.
In Fennia australi usque ad 62° frequenter, interdum
frequentissime obvius; deinde ad 639 plerumgue passim in-
venitur, supra hunc gradum autem plerumgue rarus aut ad-
venticius esse videtur.
Till.; Kalm; in arvis arenosis fq: Prytz; maxima pars Fenn.:
Fries; Eur. omn. exc. . .. Lapp.: Nym. Consp. p. 257; exc.
etiam Fenn. bor.: Nym. Suppl. p. 126; Fenn.: Girke p. 181,
vide etiam DC. Prodr. Ill p. 378 et Led. Il p. 156—157.
Al. fq: Bergstr.; [in taeniis orientalibus] non adn. nisi e
Bråndö Lappo: Bergr., vide etiam sub Ab. — Ab. in parte orien-
tali dicionis [= taeniarum ad Al. finitimarum] (p): Bergr.; fq:
Zett. & Br.; fqq: Arrh. Ann.; fq: Sand., Renv., A. Nyl., Sel. et
Flinck; fqq: Wecks.; st fq — fq enum. interdum cop.: Caj. Kasvist.,
quem |. inspicias, cfr 1. c. p. 140. — Nyl. fgg: His.; fq — fqq
in agris cop., etiam in campis et saxis: Stenr.; fq: W. Nyl.; fqq:
Sel. Ö. Nyl.; [Hogland] (p) in collibus siccis et graminosis ad pa-
gos et ad Liivalahti: Brenn. Till. p. 40; [Hogland] nonnulla spec.
ad Suurkylä, ad Kiiskikylä st fq: Sælan in Medd. XXV p. 76.
— Ka. st fq: Blom; Viborg Monrepos abundabat: Fl. Kar. p.
191; fq: Linden. — Ik. fq: Malmb.; [in (ericetis et) arenosis
apricis, fqq in agris hordeo consitis: Meinsh. p. 296).
Sat. (p): Malmgr.; fgg: Hjelt. — Ta. fgg et in terra ar-
gillacea et arenosa: Leop.; fgg: Norrl. s. 6. Tav.; fq: Asp. &
Th. et Bonsd.; st fq — fq, in parte septentrionali minore frequentia:
Wainio Tav. or. — Sa. fq saltem usgue ad Kuopio: E. Nyl.
& Chyd.; fgg: Hult. — Ki. fq in parte meridionali [Kareliae
totius]: Fl. Kar.; fq: Hann.; fq (Backm., Bergström): Norrl. Symb.;
fq: Hjelt. — Kol. st fq in agris: Elfv.
Oa. p: Malmgr.; Storå: Hasselbl.; Vasa forsitan inquilina:
Hjelt!; Laur. Växtf. non comm., vide ceterum infra. — Tb. st
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 119
r: Broth., spec. e Laukaal; Wainio Tav. or. vide sub Ta. —
Sb. Leppävirta (!) fq: Enw.; [Kuopio] (fq): Mela, cfr sub Sa;,;
Kuopio: L. M. Runeberg!, vide ceterum infra. — Kb. Kide fq:
Brand.!; Liperi (!) fq: Eur. & H.!; r Nurmes prope Konnanlampi
ad viam: Wainio Kasv.! — Kon. (parcius) ad Onegam usque:
Fl. Kar.; fq in collibus aridis, »in parte bor. occ. haud obser-
vavi, formam pubescentem var. agrestis Rupr. ad Tiudie (Kull-
hem!), in Saoneshje Schungu—Tolvoja st fq, in Reg. occ. ad
Kaitajärvi! (f. perennis Fr.) +), Leppäniemi, Veschkelys—Sååmå-
jårvi»: Norrl. On., cfr Giinth. p. 39.
Ok. Kajana Ilko: Must., cfr Brenn. Obs., [num omnino
spont?] — Kp. Kirasjärvi in agro secalino: Bergroth & Lindroth!
Nyl. Brenn. p. 38 anför Schrenks uppg., att arten förekommer pä
Hogland, bland dem som böra bekräftas, men rättar själf detta: Brenn.
Till. p. 40. — Sat. Med afseende å Malmgrens låga fregvens mä fram-
hållas, att arten ännu i Honkajoki tycktes vara allmän. — Oa. Vasa äng-
kvarn sparsam, Vasa ängbätsbrygga 1881—83, 85 ymnig, Vasa hofrättspark
1883—85 rikligt: Laurén i Medd. XXII p. 37, 41 o. 42. — I Sb. upptages
arten ej alls frän lisalmi af M. & J. Sahlb., hvarföre antagligt är, att den
ej heller här går synnerligen långt öfver 63”, om äfven Melas uppg. måste
anses gälla något nordligare trakter [t. ex. Maaninka?]; närmare utredning
vore här af nöden. — Om. [Gamla Karleby] allm. på barlast: Hellstr., jfr
l. c. p. 136; Pyhäjoki vid landsvägen nära Luoto: Lackstr. Då arten ofta
förekommer tillfällig, misstänker jag, att Lackströms uppg. afser någon
dylik förekomst. — Ob. Uleåborg Toppila 1885, fåtalig, och 1890, Simo
1587: Zidb., jfr Brenn. Obs.; Uleåborg st r: Leiv.; barlastplats Kallio såg
i Simo 1886, senare icke återfunnen: Keckm.
Hvad de olika formerna af denna art angår, finnes om dem mig
veterligen från vårt land ingenting publiceradt utom i Norrl. On. (se ofvan).
Här må därföre nämnas, att arten åtminstone i Sat., där jag varit i till-
fille att följa dess utveckling, under milda vintrar fortlefver ganska all-
mint, i synnerhet på rågåkrar bland brodden, och äfven under strängare
vintrar är detta nästan alltid fallet med ett eller annat exemplar, men
dessa skilja sig, så vidt jag kunnat finna, i intet afseende från de ettåriga.
Emellertid utveckla de blommor, så snart mildare väderlek inträder; så
t. ex. hos ex. af 24, IV, 1872! — På mycket torra backar träffar man där-
emot ej sällan en form *) med tättsittande blommor och tämligen trubbiga
kalkflikar, som äfven öfvervintrar under gynnsamma förhållanden, men
utan någon gräns synes Öfvergä i den vanliga. En dylik form har Arrhe-
1) = f. hiberna Reich. auct. Sælan.
2) Sannolikt f. hiberna Reich.: Sl. ann.
120 . Scleranthus annuus.
nius iakttagit på Al. (se under Scl. perennis). I sammanhang härmed mä
påpekas, att var. b) hibernus Reich. upptages af Gürke p. 181 bl. a. från
Scand., äfvensom att subsp. biennis Fr. delvis 1. c. p. 180 föres till Sc.
annuus X perennis.
Sælan skrifver om f. hiberna Reich., att den förekommer talrikt vid
Helsingfors, i Viborg och vid Villmanstrand; är troligen lika utbredd som
hufvudformen. Finnes i H. M. F. äfven frän Nyl. Ingä, Ik. Suvanto,
Ta. Jämsä, Kl. Uukuniemi, Kb. Liperi och Kon. Suojärvi: Sel. ann.
Chenopodiaceae,
Beta vulgaris L.
Nonnullae huius speciei formae apud nos coluntur et una quidem usque
ad summum fere septentrionem. Var. maritima in saburra occurrit; vide
sub hac.
Rödbetan (B. vulgaris var. rubra DC.) odlas i hela landet och ganska
allmänt, hvarföre, då icke någon annan form nämnes eller antydes, jag
fört uppg. angående arten öfverhufvud till denna form. Den upptages re-
dan af Till. och kan odlas ända upp till Utsjoki: Ign. Geogr. p. 349. Se
f. 6. angående odlingen främst Elfv. Ant. p. 68, men äfven Fries, Rein
p. 83, Elfv. Kult. p. 117—119, Brenn. Flor., Mela Kasv. III, Alc. Ill, Elfv.
Ant. p. 23, Caj. Kasvist., jfr 1. c. p. 30, Medd. XXV p. 12, Stenr. p. 16,
Leiv., Turistföreningens årsbok 1902 p. 80 [Ylitornio] etc. Hår må endast
anföras följ. uppg.: [Uleåborg] «Blifva små och greniga äfven i god jord-
mån»: Jul. p. 20. Odlas i Li. Toivoniemi på kalljord med stor framgång:
Nordling p. 307; 1883 därstädes angripen af skalbaggar: 1. c. p. 315. Inne-
fattas jämte närmast följ. former under namnet var. esculenta (Salisb.) Gürke,
hvarom säges: »in agris colitur in usum culinarium et oeconomicum >:
Gürke p. 127.
Sockerbetan har under senaste är varit föremäl för odling i tämligen
stor skala i sydvestra Finland. Osäkert synes dock, om försöken skola
fortsättas. Se härom t. ex. Elfv. Ant. p. 60.
Odlingen af foderbetor är obetydlig: Elfv. Ant. p. 68.
Likaledes odlas mangold (B. vulgaris var. cicla L.) mycket sällan.
Se härom Elfv. Ant. p. 69, Brenn. Flor., Mela Kasv. III, Rosb. Kyrksi. p.
113—114 etc. — Ob. [Uleäborg] Toppila 1885, 1886, flere ännu icke i sep-
tember till blomning hunna stånd: Zidb., jfr Brenn. Obs.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 121
Beta vulgaris var. maritima (L.) Koch.
In saburra rarissime lecta est.
Ab. [På barlastplatsen vid Åbo slott] flere individer hösten 1883,
men år 1884 påträffades icke mera något exemplar: Sel. Fröv., jfr (Prot.
7, II, 1885) Medd. XIII p. 209 och Brenn. Flor., ex. af Lindén! — Ob.
[Uleåborg] >painolastilla Hietasaaren puolella»: Leiv.; uppg. behöfver
kanske bekräftas.
Chenopodium bonus Henricus L.
In Alandia passim aut maiore frequentia inveniri indi-
catur, ceterum raro et vix nisi adventicium occurrit.
Till.; Till. Icon. 124; Kalm; »en af Finlands sällsyntare
växter, vid Borgå har jag funnit ett och annat stånd»: Hell. p.
5; in ruderatis humosis Fenn. austr. st r: Prytz cont.; Fenn.
merid. occid.: Fries; Fenn. mer.-occ.: Nym. Consp. p. 623; Fenn.
(mer.-occ.) in sola ins. Aland vere indigenum dicitur (in Nyland
et Aboae adest casu): Nym. Suppl. p. 268; Fenn. mer.: Giirke
p. 137, vide etiam DC. Prodr. XIII, 2, p. 84—85.
Al. p: Bergstr.; ad pagos par. Sund—Jomala: Tengstr.!; Salt-
vik Haraldsby: A. Nordenskjöld!; Sund Kastelholm: Hult ann. et
Leop. ann.; Sund Bomarsund et Högbolsta (!), Eckerö Marby,
Finström Torsbolsta, ad templum, Grelsby, Godby et Farjsund:
Arrh. & K.; [Sund] compluribus locis velut Bomarsund, Skarpans,
Kastelholm, ad praedium sacerdotis et aliis locis: Prim. p. 71;
Geta Dånö, Snäckö, Sund prope templum: Ch. E. Boldt; Geta
Bolstaholm: E. Reuter; in Alandia s. d. continenti (fq): Bergr.
comm.; Eckerö Storby: Lindberg!; Saltvik Kvarnbo: Lindberg
herb.; pag. Jomala: Laur. Fört.; r Brändö Asterholma: Bergr.
— Ab. r ad ripam amnis Aura: Zett. & Br.!; [Vihti] r Juotila in
horto: Printz; Flinck ibidem non vidit. — Nyl. Helsingfors
Edesviken: Hult coll.; Perno Sarflaks in margine viae: Gadol.;
Borgå: Hell., vide supra.
K1. Hiitola Pukinniemi: J. A. Fastberg!, cfr Lindén.
»Ad vias, parietes, plateas per meridionales et medias Fenningiae
provincias hinc inde»: Wirz. pl. off.; uppg. kan ej anses öfverensståmmande
nied verkliga förhållandet. Ostrobottnia (F. Nylander in litt.): Led. III p.
709; ehuru arten möjligen förekommer såsom barlastväxt, hör den dock
122 Chenopodium bonus Henricus.
ingalunda till de vildt växande arterna i Österbotten. — Ab. Pargas p:
Adl.; ej sedd af Arrh.; Pojo fq: A. Nyl., jfr Ale. 1II; ej troligt. — Sat.
Här och där vid Kyröfors: Printz litt.; enligt min förmodan bör arten här
betraktas såsom tillfällig. — Sb. Kuopio: Alc.; säkert tillfälligtvis förvil-
dad, ehuru äfven upptagen af Mela och i Mela Kasv. — Ob. Angående
uppg. hos Led. se ofvan; jfr vidare Brenn. Obs., där äfven en enligt min
tanke ogrundad uppg. ur Wirz. M. S. anföres.
Chenopodium hybridum L.
In Fennia maxime austro-occidentali raro et vix nist
adventicium inveniri videtur.
In hortis oleraceis p: Prytz cont.; Fenn. merid. occ.: Fries;
Fenn. mer.-occ. (Aboae: Brander 1862): Nym. Suppl. p. 268;
Fenn. mer.: Giirke p. 131—132, vide etiam DC. Prodr. XIII, 2,
p. 68.
Al. p: Bergstr.. vix prorsus certum, vide infra. — Ab.
herba inutilis in nonnullis hortis Aboae (C. J. Arrh.): Zett. &
Br.; ibidem leg. E. Reuter!; praedium Korpo: L. H. Stigzelius!,
cfr Zett. & Br.; Pargas Kapellstrand in horto: C. J. Arrh. & Arrh.;
Nystad in horto: Hollm.! — Nyl. Helsingfors: Wainio ann.
Ta. fortuito lectum in horto holitorio [»kryddgärd>]: Norri.
s. 6. Tav.
»Non vidi»: W. Nyl. Distr. Ehuru det år otvifvelaktigt, att arten
oftast år tillfållig, torde den dock åtminstone tills vidare böra kvarstå bland
vilda växter, särskildt från Ab., därifrån den upptages Herb. Mus. Fenn.
II p. 50. Emellertid säges: » verisimiliter adventicium»: 1. c. p. 132. Sälle. syd
vestra och sydöstra Finland: Brenn. Flor.; nägon uppg. frän sydöstra delen
år mig icke bekant. — Al. Bergstrands uppg. » AB, Ap», d. v. s. här och
där pä odl. ställen etc. & hela fasta Äland, torde knappt vara riktig, dä
arten ej sågs af Arrh. & K.; ej heller är den, så vidt mig är bekant, an-
tecknad af nägon senare exkurrent. Särskildt nämnes: Har aldrig sett
den pä Äland eller annorstädes i landet: Lindb. comm. Bestämdt vilse-
ledande år st fq: Bergstr. Beskr. — Oa. Vasa ångbåtsbrygga 1885 ymnig,
men anträffades icke mera 1886: Laurén i Medd. XXII p. 41. — Ob. [Ulea-
borg] st r viljelömailla Hietasaarella lähellä tulitikkutehdasta [»8 Vilj. Hie.
K.»]: Leiv.; uppg. afser tydligen, om den öfverhufvudtaget år fullt säker,
nägon alldeles tillfällig förekomst.
Chenopodium murale L.
Per erro:em olim indicatum est, sed in saburra rarissime occurrit.
»In cultis rarius Uloae (Julin), Aboae ipse»: Prytz cont. — Ob. Ulea-
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 128
borg: Jul. i V. Ak. H. p. 175, jfr om hvardera uppg. bl. a. Brenn. Obs,
där äfven en nyare, enligt såväl Brenners som min åsikt, ej fullt säker
uppgift anföres. Uppg. bero säkert på förvexling. då arten sedermera ej
påträffats af någon annan. Den upptages icke af Julin i hans fullständiga
växtförteckningar. — Däremot förekom den såsom barlastväxt: Nyl. Hel-
singfors, Sörnäs barlastplats 1884 o. 1885: Lindb. comm., jfr Lindb. Enum.
Chenopodium urbicum L.
In Fennia australi raro inveniri videtur.
Kalm; in cultis Finl. austr. (st fq): Prytz cont., cfr Fries;
Fenn. mer.: Nym. Consp. p. 623 et Giirke p. 132, vide etiam
DC. Prodr. XIII, 2, p. 69 et Led. III p. 701—702.
Al. p: Bergstr., spec. e Saltvik!; Sund Finby et Bomar-
sund, Finström Godby: Arrh. & K. — AB. Korpo (L. H. Stig-
zelius): Zett. & Br; Finby prope templum: Sandell!; r Sam-
matti Haarijårvi: Sel. — Nyl. Fagervik rr: His.; Ingå Barö:
Sæl. ann.; [Helsingfors] st r intra urbem: W. Nyl.; Helsingfors
complur. loc.: Kihlm.; Borgå in plateis, Mörskom (spec. leg.
E. Siven!]: Sel. Ö. Nyl. — Ka. Haapasaari: Sel. Ö. Nyl.!
Ta. Sysmä: Nikl.!; Sysmä prope templum (K. W. Renqvist):
Hult herb.; Sysmä Valittula (K. W. Rengvist): Unon. [ad eundem
locum veris. spectat]. — K1. Sortavala: Chyd., vide infra; Sorta-
vala Hiekka Jormakka: Enw. hav.
Al. st fg: Bergstr. Beskr.; säkert oriktig fregvens. — Ab. Åbo: O.
Hjelt M. S., upptages till vidare undersökning. Lojo Laxpojo: Hels.; uppg.
behöfver bekräftas, då Lindberg aldrig sett arten i Lojo. — Ik. Käkisalmi
(Wartiainen) Malmb., jfr bl. a. Alc. 1II; exemplaret tillhör enl. Sælan Atri-
plex hortensis. — Kl. Då Chydenii exemplar ej vidare finnes bland kollek-
tionen af Chenopodium urbicum i H M. F., och mänga oriktigt bestämda
exemplar funnits bland Chenopodiaceae, torde ifrägavarande uppg. behöfva
bekräftas. — Sb.r: Mela, jfr Mela Kasv. III o. IV; exemplaret från Kuopio!
torde enl. Salan snarare tillhöra Atriplex hortensis.
Chenopodium rubrum L.
In oppidis Fenniae usgue ad 639 plerumgue passim,
ceterum raro, excepta Alandia, ubi passim aut satis freguen-
ter inveniri indicatur.
Till.?; Kalm; (fq) in hortis et inter Brassicam: Hell. p. 6;
in plateis et hortis (fg): Prytz cont.; in hortis et ad plateas ad
124 Chenopodium rubrum.
Björneborg usque (st fq): Wirz. pl. off.; Fenn. merid. occ.: Fries;
Fenn. mer.: Nym. Consp. p. 623; Fenn. med.: Nym. Suppl. p.
268; Fenn.: Giirke p. 135, vide etiam DC. Prodr. XIII, 2, p. 83
et Led. III p. 707—708 nomine Blitum polymorphum C. A. Mey.
Al. p: Bergstr.; (st fq): Bergstr. Beskr.; Geta Bolstaholm:
Bergroth in litt.; pag. Jomala in agro: Laur. Fort. — Ab. (r)
Runsala: Zett. & Br.; in urbe [Åbo] in plateis et hortis haud
infrequens: Arrh. & Hollm.; [Muurila] rr Kaukelma in horto:
Renv.; st r hic illic in hortis et areis in vicinitate templi par.
Mynämäki: Caj. Kasvist., cfr 1. c. p. 137; Nystad [Uusikaupunki]
in horto: Hollmén!; [Nystad] Sorvakko: Söd., vide etiam infra.
— Nyl. [Helsingfors (!) intra urbem p: W. Nyl.; Helsingfors
complur. locis plerumgue una cum Ch. glauco: Kihlm.; Thusby:
Ästr. & H.; Borgå! in plateis, Orimattila ad Sommarnäs: Sel.
Ö. Nyl., spec. hoc loco leg. E. Siven! — Ka. r Viborg: FI. Kar!
et Malmb.! — Ik. Nykyrka Kolijärvi: Lindberg!; [in vicinitate
orae maritimae, inprimis fg in vicinitate opp. Petersburg: Meinsh.
p. 292].
Sat. Björneborg: Wirz. M. S., cfr Gadd Sat. p. 48. —
Ta. [Tavastehus] (fq): Asp. & Th. — Sa. (Ruokolaks) rr Siitola
(Simming!): Hult. — Kl. Sortavala: Chyd.!
Oa. Kristinestad (!): Malmgr.; Vasa et in oppido novo! et
vetusto: Hjelt, cfr Alc.; r Vasa complur. loc. et in oppido vetusto:
Laur. Växtf. — Sb. r Kuopio: Malmberg!, cfr Herb. Mus. Fenn.
II p. 132.
Om. vide infra.
Ab. Åbo allm. pä slottsbacken & barlast: E. Reuter!; äfven tagen
därstädes af Gadol. och Lindén!; [Pojo] fq' A. Nyl.; åtminstone fregvensen
är bestämdt oriktig, hvarföre uppg. behöfver bekräftas. — Sat. Kyrö:
Asp; knappast troligt. — Ta. Hauho: Herk.; uppg. behöfver bekräftas. —
Om. Gamla Karleby p pä odlad jord och barlast, införd med barlast:
Hellstr.!, jfr 1. c. p. 137. — Ob. Uleåborg Broholmarna »in saburra navali»:
Brenner!, jfr Brenn. Obs.; [Uleåborg] (fg): Leiv.; fregvensen är säkert vilse-
ledande; några stånd i Kemi stad 1886, senare ej antråffad: Keckm.
Chenopodium glaucum L.
Ut antecedens, sed ubigue freguentior est et longius ad
septentrionem versus progreditur.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 125
Kalm; in ruderatis et plateis urbium Fenn. austr. st r:
Prytz cont.; Fenn. merid.: Fries; Fenn. mer.: Nym. Consp. p.
624; hab. etiam jn Fenn. occ. (Ostrob. mer.): Nym. Suppl. p
268; Fenn. occ. et mer.: Gürke p. 136, vide etiam DC. Prodr.
XIII, 2, p. 72 et Led. II p. 700—701.
Al. (»fq»): Bergstr., vide infra. — Ab. fq in plateis urbis
Åbo (!) et in Runsala: Zett. & Br.; Åbo fq (— st fq) in cultis:
Arrh.; Piikkis: Lindb. comm.; [Pojo] (fq): A. Nyl.; Mietois st r
ad Kaulakko et Runois: Caj. Kasvist., cfr 1. c. p. 137; [Nystad]
Kainunpirtti et Sorvakko ad oram et in plateis et in areis oppidi:
Söd. — Nyl. Fagervik! et ad Ekenäs: His.; (r) in loco nuper
culto ad viam circa sinum Tölöensem: W. Nyl.; plur. locis intra
urbem [Helsingfors]: W. Nyl. p. 213, vide etiam sub Ch. rubro;
[Perno] Sarflaks: Gadol. — Ka. Fredrikshamn (!) (Qvist): Sel.
Ö. Nyl.; Viborg fq: W. Nyl., cfr Malmb.! — Ik. ad oppidum
Käkisalmi numerose: Sel. ann. et herb.; [inprimis in reg. ma-
ritima (fq): Meinsh. p. 294).
Sat. nondum adnotatum. — Ta. Tavastehus in plateis:
O. Ticcander! — Sa. [Ruokolaks] rr Siitola (Simming!): Hult;
in oppidis (fq): E. Nyl. & Chyd.; Nyslott: Malmberg!; Nyslott in
litore ad Kyrönsalmi 1901: Sel. herb. — KI. Kronoborg [ad de-
versorium|: Hjelt Ant. p. 67!; Sortavala: Chyd.! — Kol. in
Petrosavodsk! fq: Fl. Kar., cfr Norrl. On. et Günth. p. 49;
inter Nikola et Rovskoje ad Svir, Vosnessenje: Caj.
Oa. Kristinestad: Malmgr., spec. leg. Simming! — Kon.
r Kendjärvi: Norrl. On., cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 132.
Om. (st fg) in plateis: Hellstr.!, spec. e Gamla Karleby!;
Jakobstad: Hjelt, cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 132; p: Tenn., spec.
e Gamla Karleby!
Ob. Uleäborg: Mela herb.; Uleäborg Toppila 1886 2 a 3
spec.: Zidb., cfr Brenn. Obs.; Simo ad serratrinam Kallio multos
deinceps annos: Keckm.
Al. Bergstrands uppg., att Ch. glaucum vore allmän på hela Äland
och i Korpo etc. [» ABCD>»j, är utan tvifvel oriktig, om det äfven kan an-
ses vara säkert, att arten förekommer pä Äland.
126 Chenopodium album.
Chenopodium album L.".
In tota Fennia freguentissime (aut freguenter) saepegue
copiose provenit; in Lapponia inprimis interiore frequentia
minuitur, sed ad summum fere septentrionem progreditur.
Multis variat formis, sed hae apud nos parum exploratae sunt.
Fg vel fgg? in tota Fennia inveniri consentiunt omnes
fere auctores (Wainio Kasv. vide infra), cfr Till., Kalm; tota
Fenn. et Lapp.: Fries; Eur. omn.: Nym. Consp. p. 624; Lapp.
Fenn.: Gärke p. 130, vide etiam DC. Prodr. XIII, 2, p. 70 et
Led. III p. 697-700.
Lapp. fenn. fg interdum cop. in agris et parcius in aliis
locis cultis, ad septentriones versus et praecipue in interiore
parte freguentia minuitur: Hjelt & H., spec. e Kittilä prope tem-
plum!; [Sodankylä] in cultis p: Blom Bidr.; per totam Lapp.
... p cop.: Wahlenb. p. 67; in arvis fq: Fellm. Lapp.; in
Kemijärvi et Sodankylä usgue ad Kaaretkoski fg et saepe
etiam abundanter locis cultis et ad domos, obviam etiam ad
Petkula et Martti, Inari ad Kultala, etiam ad Vaalakkajärvi
fluminis Paatsjoki in agro rapa consito: Wainio Not., cfr 1. c. p.
31; herba inutilis ad Tanhua et Korvanen: Hult Lappm.; [Kuola-
järvi] non nisi ad Kurtti: Borg Sel., vide infra; »specimina ad
sacerdotium utsjokense et parcius ad Paavali! (Inari) vidimus»:
Kihlm. Ant.; Varangria australis saltem ad [Nyborg et] Näytämö:
Arrh. ant., vide etiam Hartm. p. 353. — [L. ent. reg. subalp.
p, reg. silv. fq: Læst.; Kaaresu'anto: Malmberg!; Linden Bidr.
non enumerat.|
Lapp. ross. »ad Mare album haud infreguens, ceterum
tantum ad sinum Kola observavi»: Fellm. Ind.; ad Maris albi
oram occidentalem et sinum Kola! fg: N. I. Fellm., cfr 1. c. p.
N Ch. album a spicatum Koch.
?) Mela Kasv, Arrh. Ann, Flinck, Wecks., Sel. Ö. Nyl., Blom, Lin-
den, Leop., Norrl. s. 6. Tav., Wainio Tav. or., Hult, Fl. Kar., Mela, Norri.
On., Brenn. Obs., vide infra, Leiv. et Keckm.; fqq [in maxima parte terri-
torii] fg aut st fg, interdum copiosissime: Caj. Kasvist., guem 1. inspicias,
cfr 1. c. p. 140; faq in agris et locis consitis argillosis saepe copiosissime:
Stenr ; [soft sehr dichte Bestände bildend»: Meinsh. p. 294).
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, No I. 127
XXXVII et Beket. p. 558, ubi insuper enum., spec. a Fellman ad
Kantalaks lectum ad formas ducitur; Kuusreka: Mela herb.; Ponoj
et multis locis ad occidentem versus: Mela PI.; reg. silv. r nonnulla
spec. ad templum [»bönkapellet»] prope locum, ubi salmones
captantur [»laxpatan»], ad catarractam Tuloma: Linden Ant!
»In hortis et agris p»: Prytz cont., se under var. cymigerum ; fq »Kuu-
samossa vähemmin runsas»: Wainio Kasv. — Ob. r: Jul. p. 276, se under
Ch. vulvaria.
I afseende å artens förekomst mä ännu framhållas uppg.: »fq in
pagis et eorum vicinitate»: Elfv.; fqq, i de nordligaste och ostligaste delarne
fq: Brenn. Obs. »Kelloseljässä perunamailla runsaasti, asuntojen luona
yleinen; Salmijärvellä yleinen — muualla olimme sitä tavanneet harvinai-
sena (Rantaniemi)»: Borg Sel.
Oberäknadt var. cymigerum Koch (incl. var. viride (L.), hvarom längre
fram, omnämnas följ. former.
Var. glomerulosum (Reich.) Hartm. Fenn.: Gürke p. 130; r: Mela
Kasv. — Ab. Abo slottsbacken barlastplats: E. Reuter! — Nyl. uppräknas
af His.; »cum f. typica (fg)>: W. Nyl. — Se ang. denna form Herb. Mus.
Fenn. II p. 132, Brenner i Medd XVIII p. 211—212, under var. cymigerum
etc. — Brenners exemplar äro frän Nyl. Kyrkslätt Heikkovik!
Var. pedunculare (Bertol.) Mog. Fenn.: Gürke p. 130. — Ob. Sanno-
likt äfven (fq), ehuru ej antecknad, exemplar från Uleä: Brenn. Obs.; se
äfven under var. cymigerum. Brenner framhåller, att de exemplar, som i
Herb. Mus. Fenn. II p. 132 gå under namnet var. glomerulosum (Reich), i
själfva verket sannolikt höra hit: Medd. XVIII p. 211—212.
Var. viridescens Saint-Amans, Mog. [Nyl. Helsingfors Sörnäs på
barlast] några exemplar: Sel. exk. — Gärke p. 131 för såsom synonym
till denna form var. paganum (Reich.). Denna uppgifves bl. a. Nyl. Hel-
singfors Skatudden: Brenner i Medd. XXV p. 18. Se äfven Brenner i
Medd. XVIII p. 211—212; exemplar från Nyl. Kyrkslätt Heikkovik!
Var. microphyllum Coss & Germ., Mog. [Nyl. Helsingfors Sörnäs! pä
barlastj några exemplar: Seel. exk.
En rödbladig form, möjligen var. bicolor (Bojer), är anträffad på Skat-
udden [vid Helsingforsj; formen är förut insamlad i Pargas och i Viita-
saari: Brenner i Medd. XXV p. 18. Nämnas kan, att var. bicolor ej upp-
tages af Gürke 1. c.; Sælan anser formen ytterst obetydlig.
Chenopodium album var. cymigerum Koch.
Una cum forma typica provenit.
Till.; Kalm !); in hortis oleraceis fq: Prytz cont. u fq: Mela
Kasv. *); Fenn.: Gürke p. 131 1).
') Nomine Ch. viride L. aut. Ch. album var. viride (L.) Mog.
128 Chenopodium album.
Al. Mariehamn: Sel. herb. — Ab. fq: Arrh.') et A.
Nyl. !); [Vihti] p: Flinck 7). — Nyl. (fgg): His. 4)!; fq: W. Nyl. 3);
Helsingfors fq: Sel. ann. et herb. *); [Hogland] Kiiskinkylä in
Naskinranta: Brenn. !)! — Ka. Miehikkälä: Selan*)! — Ik.
adhuc neglectum.
Sat. f. typica freguentior: Hjelt; Tyrvää: Karsten!; Birk-
kala: Simming *)!; Kyrö: Asp +). — Ta. [Korpilahti] Mutanen, Raian-
lahti: Wainio Tav. or. ?), spec. e Mutanen ad f. glomerulosam
ducitur *. — Sa. Villmanstrand Parkkarila! in agris et ad Lau-
ritsala!: Sælan ?). — Kl. adhuc neglectum. — Kol. Vosnessenje:
Cajander & Lindroth!
Oa. p: Laur. Växtf.2); Kurikka: Malmgren! — Tb. adhuc
neglectum. — Sb. Kuopio Rauhalaks in horto: Salan ?)!; [Iisalmi]
fq: M. & J. Sahlb. +). — Kb. Liperi: Europaeus & Hällström 4!
— Kon. adhuc neglectum.
Om. p: Hellstr.'); fq: Brenn. Obs. ?) [ad Ob. ad partem
maximam spectat]. — Ok. fq verisimile est hanc formam Ch.
albo freguentiorem esse, guamvis non diiuncte adnotatam, spec.
e Kajana et Sotkamo Sopala!: Brenn. Obs. +). — Kp. Uskela:
Bergroth & Fontell! |
Ob. (st r): Jul. p. 276 !); fq, spec. e Kemi Niemelä: Brenn.
Obs. 1), vide sub Ok.; Uleä: Eberhardt!, spec. ad var. pedun-
culare a Brenner ducitur; p: Keckm. 7). — Kuus. et Kk. adhuc
neglectum.
[L. ent. Enontekiäinen (Zetterstedt): Fellm. Lapp. +), vide
etiam Zetterstedt II p. 178 (et notam).]
Lim. Kantalahti: N. I. Fellman *)!
För att utreda, hvilka exemplar, som afses med de särskilda upp-
gifterna i Herb. Mus. Fenn. II, bar jag helt och hållet följt uppställnin-
gen i nyssnämnda arbete. Brenner framhåller emellertid, att de hithörande
bestämningarna icke äro fullt riktiga: Medd. XVIII p. 211-212; se i syn-
nerhet ofvan under var. pedunculare.
1) Nomine Ch. viride L. aut Ch. album var. viride (L.) Mog.
*) Nomine Ch. album var. cymigerum Koch.
5) Nomine Ch. album var. glomerulosum (Reich.).
*) F. glomerulosa (Reich.) in Herb. Mus. Fenn. II p. 132.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 129
Chenopodium vulvaria L.
Maximam partem per errorem indicatum est, sed tamen in saburra occurrit.
Ab. [Nystad] Saunasillan rannalla (Cajander): Söd. — Nyl. Borgå
Kräkö pä barlastholmen: G Sucksdorff!, jfr Medd. XXVII p. 11. — Om.
Gamla Karleby Gullputten: Hellström! — Ob. Nog sällsynt: Jul. p. 276,
jfr Prytz cont. och Brenn. Obs. Denna art, liksom flertalet af Chenopo-
diaceerna, är säkerligen orätt bestämd af Julin.
I sammanhang härmed mä nämnas, att det uppgifves om Ch. fici-
folium Sm. »vorkommt nördlich von uns»: Wied. & W. p. 149; är mig
veterligen dock aldrig funnen i Finland.
Chenopodium polyspermum L.
In Fennia austro-occidentali passim vel rarius obvium,
orientem versus rarescit et supra 619 40’ haud visum est,
nisi adventicium in saburra.
Till.?; Kalm; in ruderatis et fimetis Finl. infer. minus fg:
Prytz cont.; Fenn (media): Fries; Fenn. mer.: Nym. Consp. p.
624 et Giirke p. 128. vide etiam DC. Prodr. XIII, 2, p. 62 et
Led. III p. 693- 694.
A1. (p) in Alandia continenti: Bergstr.; Godby etc.: Bergstr.
Beskr. — Ab. (r) Ekstensholm et Luonnonmaa!: Zett. & Br.; Aboa
in hortis: E. Reuter; Hirvensalo in agro: Arrh.; Kathrinedal:
C. Frietsch in Bot. Byt.; Merimasku: Karsten!; Kuustö: Ale. III;
Pargas st fg— p, f. acutifolia r Simonsby in calcariis: Arrh.
Ann.; Uskela Karlberg: K. E. v. Bonsdorff!; [Muurila (1)] (st fq):
Renv.; Bjärno in praedio Pojo: E. G. Printz; p ex. gr. Dannskog,
Ljusarö: A. Nyl.; Pojo Bockboda numerose: Sel. ann. et herb.;
p: Sel.; Lojo complur. locis: Lindb. comm.; in his plagis fre-
guentius etiam teste Hult; Vihti ad viam versus Kourla: W. Nyl.
p. 210, cfr 1. c. p. 2041; Vihti (fq): Printz; Vihti st fq enum.:
Flinck, spec. ex Oravalalampil, Nissala! et ad ripam prope tem-
plum vetustum!; st r Pyhäjärvi ad pag. Järvenpää in ripa et
dispersum secundum ripam occidentalem huius lacus: Wecks.;
Mynämäki in agro avena consito prope pag. Kaarleinen, Mietois
Uhlu, Rantavakki, Saari, Lehtis et Tuokila in agris avena aut lino
consitis plus minusve parce: Caj. Kasvist. — Nyl. Fagervik
haud r: His.!; [Nurmijärvi] in praedio Simonsberg ad ripam
Typis impr. "|, 1904. 9
130 Chenopodium polyspermum.
australem lac. Nurmijärvi p, verisimiliter etiam in aliis locis:
Stenr.; Thusby Lepola: Åstr. & H.; (rr) in sacell. Liljendal par.
Perno ad Kuuskoski: Sel. 0. Nyl.; Askola Grefvas: Selan! —
Ka. r ad Viborg in cultis: Fl. Kar. p. 191; par. Viborg Lii-
matta [»Limata»]: Thesleff!; r parce in novali [»trådesåker»] in
Jååski Ahola: Lindén! — Ik. r Kakki Tyvisaari: Malmb.!
Sat. p: Malmgr. et Hjelt, spec. e Karkku!, Birkkala! et
Kyröl, de loco ultimo cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 132. — Ta.
[Luopiois] Puutikkala, f. acutifolia Ämmättä, Salo: Leop.; Sääks-
mäki (st fq): Tikk.; Kalvola: Furuhjelm!; Kalvola Kankaanpää:
Borg!; p: Asp. & Th.; Janakkala ad templum: Kihlm.; Hauho:
Herk.; Lammi Ronni: Leopold!; st r [Asikkala (I) Vesivehmas,
Kuurjoki, Lautakota prope ripam et Riihilahti, Kalkkis et Pulk-
kila (Strömborg): Norrl. s. 6. Tav. Hollola Hersala et Upila:
Wainio herb. et ann; Sysmä Storby Rapala (K. W. Renqvist!):
Unon. — Sa. Imatra: Selan!, cfr Hult. — KI. Sortavala (E.
Winter!): Chyd.; Kronoborg Otsanlaks: E. Juslin!; Sortavala
Helylå: Backm.; Impilaks ad litus lacus Ladogae: Hjelt Ant. p.
671, cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 132. — Kol. rr Porog: Elfv.!,
cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 132; Muromi, Vakrutschej, Nimpelto!,
Vosnessenje: Caj.
»Non vidi»: W. Nyl. Distr. Arten anmäldes såsom ny för finska
floran 24, X, 1862; se dock redan FI. Kar. p. 191. — Sb. » Löydetty Varkauden
ruukilla runsaasti Förvaltar Henriksson'in puutarhassa»: Enw.; Kuopio (Th.
Kolström 1870): Mela herb., jfr Mela Kasv. uppg. anföres såsom upp-
maning till vidare iakttagelser, huruvida arten bibehäller sig. — Ob. Uleä-
borg barlast (Zidb.): Brenn. Obs.; enstaka ständ i Kemi stad 1892. Tidigare
äfven antecknad från Vasankari i Simo, men där numera försvunnen: Keckm.
Var. acutifolium (Sm.) Aschers. r: Mela Kasv. Ill; Fenn.: Gürke p.
129; se f. 6. Herb. Mus. Fenn. II p. 132 äfvensom ofvan under Ab. och
Ta. Den är äfven tagen Ab. Åbo barlastplatsen vid slottet: E. Reuter! &
Lindön! Formen är dock ej noggrant särskild hos oss.
Äfven f. spicata Mog.-Tand. upptages Herb. Mue. Fenn. II 1. c.
Denna betraktas i DC. Prodr. såsom hufvudform i motsats mot 8 cymosum
Cheval. Af Gürke |. c. upptages den såsom synonym till b) acuttfolium.
Blitum virgatum L.
In Fennia australi et media raro et, ut videtur, adventicium invenitur.
> Fennia austr. (Hb. Bær)»: Rupr. Diatr. p. 51; »Fenn. mer.-occ. ...
sed in borealibus tantum pl. advena est vel e cultura passim subspont.»:
, Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 131
Nym. Consp. p. 623; »verisimiliter adventicium, locis cultis occurrens»:
Herb. Mus. Fenn] II p. 132 (upptages emellertid 1. c. p. 50); »in Europa
media (. . . Fenn. mer.) in hortis colitur et passim subspontanea occurrit»:
Gärke p 134 under namn af Chenopodium foliosum (Moench) Aschers.
Al. Bomarsunds ruiner: Kl. Wahlman! och A. Bomansson!; [Sund]
har ej anträffats annorstädes än på Bomarsunds ruiner, hvarest denna
växt mest samlad förekom på de grushögar efter hufvudfästningen, hvilka
ligga närmast till Lumparn: Prim. p. 71. — Ab. r i trädgårdar såsom ogräs:
Zett. & Br., exemplar från Reso Upalingo!; Uskela gamla kyrkogården rr:
Nikl.! — Nyl. or Fagervik! et in par. Karis ad Basa»: His.; Thusby för-
vildad: E. Hjelt!; rr i Lappträsk! på Marieberg vid kyrkan, Strömfors vid
Kulla: Sel. Ö. Nyl.; på dessa ställen möjligen förvildad: I. c. p. 25; [Månt-
sälä] Frugärd odlad 1808: Medd. XXV p. 13. — Sat. Funnen af Simming
i Björneborg!: Malmgr. — Sb. Kuopio: Malmberg i dupl.!, jfr Mela Kasv.
III, [ex. ar ofullständigt och därföre ej fullt säkert; det inlämnades under
namn af var. chenopodioides|. — Kb. Liperi förvildad i Siikasalmi trädgård:
Eur. & H. — Om. [Gamla Karlebyj p på odlade ställen, införd med bar-
last: Hellstr.; Gamla Karleby i flere trädgårdar: Alc. — Ob. Uleåborg
[på] strand: Brenn. Obs.
Blitum virgatum var. ehenopodioides (L.).
In saburra etc. rarissime lectum est.
Fenn. mer.-occ.: Gürke p. 136 under namn af Chenopodium rubrum
d) chenopodioides (L.) Mog.
Sat. Björneborg (Simming!): Malmgr., jfr Herb. Mus. Fenn. II p.
50 etc. — Ob. Uleåborg pä barlast: Hough. herb., jfr Brenn. Obs.
Blitum capitatum 1.
In Fennia occidentali rarissime et adventicium tantum inveniri indicatur.
Trädgård r V: Brenn. Flor. »Nullibi tamen nisi inguilina in cultis
ete occurrit, in multis enim hortorum hospes (patria vera incerta est)»:
Nym. Consp. p 623, jfr Gürke p. 135; i hvartdera arbetet är nordgränsen
Suec. mer. med.
Nyl. [Mäntsäläj; Frugärd odlad 1808: Medd. XXV p. 13. — Om.
Jakt. af föredragaren [O. Alcenius] redan 1862 i Gamla Karleby samt se-
dan dess förekommande spridd i denna stads trädgårdar»: (Prot. 3, III,
1900) Medd. XXVI p. 47; arten betecknas |. c. p. 46 såsom »sannolikt
förvildad»; jfr äfven Ale. III etc.
Suaeda maritima (L.) Dumort.
In taeniis Alandiae rarissime, guamvis coptose, occurrit ;
etiam in saburra etc. lecta est.
132 Suaeda maritima.
In litoribus maris Alandiae (Radloff): Prytz cont.; Fenn.
merid, occid.: Fries, cfr Nym. Syll. p. 339 et Köppen Verbr.
I p. 615; Fenn. mer.-occ. (Aland: A. Arrhenius 1879): Nym. Suppl.
p. 269; ins. Aland: Giirke p. 163, vide etiam Brenn. Flor.
Al. enumeratur a Radl. p. 235; ins. Aland (F. Nylander in
litt.): Led. III p. 787—788; cop. in depressis et nudis oris arenosis
Sottunga kyrklandet ad Kovik, Långnäs et Fulvik, Kökar ins.
Helsö in Storängen, ins. Karlö ad Ofverboda et Karlby: Arrh.!,
cfr Medd. VI p. 232 et 247.
»Non vidi»: W. Nyl. Distr.; i själfva verket ansågs denna växt länge
med orätt hafva blifvit upptagen i den finska floran, då de äldre uppg.
voro obekräftade, hvarföre den ej heller upptages i flertalet förteckningar
m. m., innan den 1879 åter påträffades af Arrhenius. — Ab. [På barlast-
platsen vid Åbo slott (!)) år 1883 några rätt stora och yfviga exemplar,
men 1884 ej återfunnen: Sel. Fröv. — Nyl. [Helsingfors Sörnäs på bar-
last] i några exemplar, men steril: Sel. exk. under namn af Schoberia ma-
ritima (L.); Perno Lassdahls barlastplats: A. H. de Ja Chapelle!
Salsola Kali L.
Ad oram Fenniae australem raro aut rarissime invenitur.
In litoribus extremis arenosis maris Fenn. austr. st r: Prytz
cont.; in actis Alandiae, Nylandiae et Careliae meridionalis: Wirz.
pl. off; Fenn. mer.-occ.: Nym. Consp. p. 631; Fenn. (non in
mer.-occ.), sed in mer.-or. (Carel. mer. et Isthm. carel.) et mer.
(Nyland) indicatur: Nym. Suppl. p. 269; Fenn. mer.: Gürke p.
165, vide etiam DC. Prodr. XIII, 2, p. 187.
Al. enumeratur a Radl. p. 235; ins. Aland (F. Nylander in
litteris): Led. III p. 799; his temporibus non visa, quare hae
indicationes egeant confirmationis, vide infra. — Ab. in promon-
torio austro-orientali insulae Jurmo: E. Reuter in Medd. XVIII
p. 230; Salo (T. Wasz): Hollm. — Nyl. cop. ad Hangö: Sand.,
spec. ibidem leg. Hisinger!; par. Ekenäs in ripa arenosa ad
sinum Tvärminne, oppidum Hangö in litoribus arenosis: Häyr.;
in vicinitate Lappvik (A. Lönnbohm): Mela herb.; Helsingfors ins.
Melkö numerose: Sel. ann. et herb.; Helsingfors Mejlans: Hult
coll.; Helsingfors Sörnäs in saburra: Lindb. comm ; Helsinge
Kallvik prope Nordsjö: Sel. herb., cfr Ale. III; Helsinge Nord-
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 133
sjö Revelsudd (!) cop., Villinge Rönnskär et Borgå Äggskär:
Sel. ann.; Borgå in insula Korssundsholmen: Sel. herb.; st r
velut Borgå in Glos- et Tunnholmen!, Perno in Sondarö!, Strém-
fors in [insula] Bullers, Pyttis [Hinkaböhle!] in Byön, Hogland!
inprimis in parte orientali: Sæl. Ö. Nyl.; Perno ad pharum Orren-
grund in litore arenoso, in insula Tunnholm 1889 frustra requi-
sita: Gadol.; Hogland ad Kappelsatama: Brenn.; Hogland Suur-
kylå: Sievers & A. Berner in dupl.!, vide etiam Schrenk p. 161 et
Brenn. Till. p. 40. — Ka. Fredrikshamn Tammio! [»Stamö»] et
Pitkåpaasi: E. Nyl. Ber., cfr Sal. Ö. Nyl.; Virolahti! rr Ala Urpala:
Blom; Virolahti Martinsaari prope Dufholmssund cop.: Selan!;
tantum in ora orientali ins. Seiskari [»Seitskår»], suis locis cop.:
Thesl. Dynb. p. 60; var. hirta in taeniis Viburgensibus (E. Ny-
lander): Fl. Kar. p. 191, [forsitan ad Tammio spectat]. — Ik.
r Koivisto [»Björkö»] in litore infra praedium sacerdotis: Malmb.!;
Kivennapa Kuokkala: Lindberg!; [Meinsh. p. 289—290 tantum
e locis remotis enum.].
Största delen af Finl.: Fries; kan ej anses riktigt, se W. Nyl. Till.
p. 302. »Non vidi»: W. Nyl. Distr.; gäller ej numera. — Al. Radloffs upp-
gift år visserligen ej direkt bekråftad, men förefaller dock trovårdig; den
behöfver likväl, liksom måhända äfven Hollméns uppg. från Ab., bekräftas.
Bergstrand har ej sett arten på Al.: Bergstr. p. 44. — Om. [Gamla Karleby]
på barlast: Hellstr. p. 137.
Spinacia oleracea L.
In praediis inprimis matoribus usque ad summum fere septentrionem
colitur.
»En ganska allmän köksträdgärdsväxt hos herremän i hela landet
anda upp till Inari och Utsjoki; allmogen odlar mycket sällan spenat. Va-
rieteten med släta frukter är allmännare än den med taggiga»: Elfv. Ant.
p. 68, jfr 1. c. p. 23 äfvensom Rein p. 83, Ign. Geogr. p. 349, Brenn. Flor.,
Elfv. Kult. p. 132, Mela Kasv. III, Alc. III och i afseende å odlingen i
enskilda delar af landet t. ex. Caj. Kasvist., Stenr. p. 16, Leiv., Turistf.
arsbok 1902 p. 80 [Ylitornio] etc. — Arten upptages säsom odlad redan
af Till. Från 1700-talet uppgifves: [Ob. Uleåborgs län] växer bra och ger
alla är mogna frön: Jul p. 27. [Något senare uppgifves, att den odlas
vid prestgärden i L. ent. Enontekiäinen: Clarke p. 466 i öfversättning och
gått i frö i Lk. Muonioniska: Zetterstedt II p. 195.] Från senaste tid mä
endast anföras, att den odlats i Li. Toivoniemi pä kalljord med stor fram-
gång: Nordling p. 307, jfr 1. c. p. 315. — Anmärkningavärdt år, att arten
134 Spinacia oleracea.
ej upptages såsom odlad å [Ny]. Mäntsälä] Frugärd 1808: Medd. XXV p.
11. Af Görke p. 138 upptages den egendomligt nog såsom odlad endast
»in Europa media» och några sydl. länder.
Atriplex hortense L.
Raro colitur et in Fennia australi raro aut rarissiine adventicium
occurrit.
Nordöstra Finl. och n. 6. Lappl.: Fries, jfr Nym. Syll. p. 338; uppg.
afser dock A. patula f. halophila (se under denna och A. nitens). »Herba
Tatariae indigena, colitur in usum oeconomicum (culinarium) et in plurimis
Europae partibus binc inde etiam quasi sponte occurrit»: Nym. Consp. p.
627, jfr Gürke p. 139; »in prov. meridionalibus efferatum, in hortis et
reiectamentis hortorum obvium»: Herb. Mus. Fenn. II p. 132; den upp:
tages äfven Brenn. Flor., Mela Kasv. etc.
Ab. Bromarf funnen vid ett torp förvildad: Sand.; Lojo Mongola
förv. i trädgården (den gröna formen): Lindb. comm.; [Mynämäki] »usein
toisinaan runsaastikin ryyti- erittäinkin punajuurikasmaissa, pihoilla, asu-
musten nurkissa y. m.»: Caj. Kasvist.; Nystad i en trädgård: Hollmén! —
Nyl. Uppräknas bland arter, som äro, mer eller mindre förvildade vid
Helsingfors, med tillägg »huius forma sanguinea ad balnearium»: W. Nyl.
p. 53 not; Helsingfors Broholmen: Wainio ann.; Sibbo Löparö förvildad:
Sel. ann. och Öhrnb. — Ik. Sakkola: Malmberg!; Käkisalmi: F. Wartiainen!,
jfr Malmb. under namn af Chenopodium urbicum. — Sat. »fann jagi Björ-
neborg, ny för Finland»: Malmgr.! — Ta. Tavastehus nära apoteksträd-
gärden (O. Collin): Wainio herb.; Vanaja Aulango: K. Collin!; Sysmä: K.
W. Rengvist! — Oa. Närpes: Nordl. p. 19 [knappast riktigt bestämd). —
Sb. Jorois: G. Grotenfelt!; Kuopio Julkula! och Räimä!: Malmberg, det
senare exemplaret under namn af Chenopodium urbicum. — Mähända ingär
någon hithörande form äfven bland de Atriplices, som Hellsir. p. 137 upp-
tager från Om. pä barlast. — Kk. och Lapp. ross. Den » Atriplex e sub-
divisione A. hortensis», som uppräknas från Hvita hafvets kust mellan
Gridinä och Kantalaks af Ängstr. p. 51 och gifvit anledning till Fries' uppg.,
hör till A. patula f. halophila. — Alla dessa uppgifter häntyda, såframt de
icke uppstätt genom förvexling, pä en alldeles tillfällig förekomst, hvar-
före arten icke upptagits bland de vilda växterna i Herb. Mus. Fenn. II.
Angående den åtminstone numera alldeles obetydliga odlingen se
Elfv. Ant. p. 68 och jfr 1. c. 43 samt Ale. III. — Ob. [Uleåborgs lån] vå-
xer i öfverflöd, sår sig själf: Jul. p. 27.
Atriplex nitens Schkuhr.
Per errorem indicatum est.
»Den allmänt vid Ishafvet förekommande arten af afdelningen Schi-
zotheca tillhör A. nitens Rebent., ej A. hortensis»: (E. Fries i) Bot. Not.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 135
1849 p. 59, jfr Fries p. 556 och C. A. Westerlund i Linnaea Bd XL, Berlin
1876, p. 139. Att uppgiften afser A. patulum f. halophila [>var. hololepis»]
ådagalägges tydligt af N. I. Fellm. p. 51 o. 52, jfr 1. c. p. LXIII.
Atriplex hastatum L.
Ad oras maritimas Fenniae austro-occidentalis satis
frequenter — passim inveniri indicatur, sed iam ad interiorem
partem Sinus fennici rarius tantum obvium. Ad septentrio-
nem versus etiam rarescit, sed typicum usque ad 65° lectum
est (forsitan in saburra) et usque ad 65° 20’ inveniri indi-
catur. Cum varietate salinum, quae saltem ad septentrio-
nem versus forma typica est frequentior, quia plerumque
coniunctum est, distributio nondum certa sit.
Fenn. mer. occ.: Fries; Eur. omn. exc. Lapp. Ross. arct.:
Nym. Consp. p. 627; Fenn. adest solum in occ. et mer.: Nym.
Suppl. p. 269; Fenn.: Giirke p. 142, vide etiam DC. Prodr. XIII,
2, p. 94 et Led. Il p. 721—725.
Al. (st fq), sed singulis tantum locis: Bergstr. nomine A.
latifolia Wahlenb.; st r Brändö in complur. scopulis et petris partis
maxime septentrionalis paroeciae, in taeniis interioribus deesse
videtur: Bergr., spec. e Brändö Bernklubben! — Ab. (fq): Zett.
& Br. [ad partem ad var. spectat]; Pargas Attu: Arrh. Ann;
Halikko: Nikl.!; Mietois st r hic illic ad litora sinus Saari spec.
solitaria: Caj. Kasvist., cfr 1. c. p. 140; Nystad: Söd. — Nyl.
p: W. Nyl,; Helsingfors ad ripam sinus Tölö: Lindb. comm;
Tölö ad »Länga bron»: Sel. herb.; [Hogland] p ad litora: Brenn.
[ut W. Nyl. maximam partem certe ad var. spectat]. — Ka. st
r: Blom [ad var. spectare videtur]; cum f. salina st fq in Haa-
pasaari: Sælan in Medd. XXV p. 79; Viborg: Simming!, cfr
Malmb. — Ik. vide infra, sub var. depresso [et Meinsh. p. 290
--291].
Sat. p: Malmgr., spec. e Sastmola!; par. Björneborg st
r: Häyr.
Oa. (p): Malmgr., spec. e Kristinestad!; r in vicinitate opp.
Vasa: Laur. Våxtf.
Om. r cum saburra introductum: Hellstr.; Pedersö Stock-
|
136 Atriplex hastatum.
holmen in litore: Fontell in Mela herb.; Brahestad in litore gra-
minoso! et in margine fossael: Blom.
Ob. ad Ulaburgum (!) in insula Karlö etc. (W. Nylander '!):
Hellstr. Distr. p. 24; usque ad li procedit: Alc. II [varietatem
etiam complectens;] [r: O. R. Fries; ad varietatem verisimiliter
spectat], vide etiam infra.
Otvifvelaktigt afse åtminstone de förf., som ej bestämdt åtskilja
var. salinum, till större delen denna varietet, som säkert är allmännare
än hufvudformen, jfr Hellstr., Laur. Växtf. m. fl., ehuru det bör framhållas,
att Atriplices i Finland i allmänhet äro föga utredda. — Ik. Koivisto
[>Björkö»], Kuolemajärvi, Kakki: Malmb.; exemplaret från Koivisto hör till
var. depressa. — Uppg., som ej alls afse denna art, finnas utom i några
M. S. mig veterligen blott Sat. Birkkala: Carlss.
I afseende å förekomsten i Ob. må tilläggas, att « elatius uppgifves
förekomma flerstädes pä gårdstomter, afstjälpningsplatser och dyl. ställen
inom 1. nära invid Uleåborg: Zidb.; [Uleåborg] faq: Leiv., men Leiviskäs
freqvens år säkert alldeles vilseledande. — Brenn. Obs. hänför alla uppg.
från Ob. angående A. hastatum till A. latifolium Wahlenb. eller dess var.
och betraktar icke denna såsom synonym till A. hastatum. A. latifolium
upptages såsom tillfällig Uleåborg Broholmarne, Toppila barlast: 1. c.
Som motsats till de längre fram uppräknade formerna och variete-
terna kallas hufvudformen t. ex. i Mela Kasv. var. elatius Wahlenb. Vidare
omnämnes en f. minima från Nyl. [Hogland] Kappelsatama: Brenn. och
var. mtcrocarpum Koch från Sat. Sastmola: Malmgr. Huruvida den senare
eller hvardera äro identiska med var. microspermum (Waldst. et Kit.) Moq.,
till hvilken var. microcarpum föres af Gürke p. 142, kan ej afgöras, då
exemplar ej föreligga. Var. mirrospermum upptages i Brenn. Flor. Likaså
f. microphylla Sel.
Här mä tilläggas, att nägra exemplar af denna art i H. M. F. hafva
ett ganska afvikande utseende, men äro mer eller mindre defekta och
därföre ej kunna med säkerhet bestämmas.
Atriplex hastatum f. deltoidea (Bab.) Mog.
In Alandia lecta est.
Fenn.: Giirke p. 142 nomine b) deltoideum.
Al. Kumlinge: [A.] Tigerstedt!, cfr Herb. Mus. Fenn. I] p. 132.
Atriplex hastatum var. salinum (Wallr.) Gren. & Godr. )).
Forma typica freguentius in litoribus maritimis prove-
nii; ad septentrionem versus usgue ad summum fere Sinum
hottnicum obvium est.
N A. hastatum var. triangulare Marss. Fl. Pomm. p. 395: Sl. ann.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 137
Fenn.: Gärke p. 143.
Al. (p): Bergstr.; st fq: Bergstr. Beskr. — Ab. Korpo: I.
Ringbom!, cfr Zett. & Br.; [Pojo] parcius ex. gr. Dannskog: A.
Nyl. — Nyl. Ingä in taeniis ex. gr. ad Barösund et in Jakob
Ramsjö: His.; complur. locis in litore marino ad Helsingfors (I):
Sel. ann.; p in maritimis: Sel. Ö. Nyl.; Borgå Pörtö et Her-
mansö ad Haikko etiam in Äggskär: Sel. herb.; Strömfors! Löfön
et Pyttis Hinkaböhle: Sel. & Strömb.; Hogland: Rupr. Diatr.
p. 51, cfr Brenn. — Ka. Haapasaari: Sel. & Strömb., cfr Medd.
XXV p. 79, vide sub forma typica; Virolahti Hoikkasaari: Sælan!;
Seiskari [»Seitskär»] cum Salsola, sed multo parcius, ad oram
a Koivisto [»Björkö»] ad orientem versus (non) obvium: Thesl.
Dynb. p. 60. — Ik. ad totam oram maritimam: Lindb. comm.
Sat. st fg: Malmgr.
Oa. st fg: Malmgr.; p in litoribus maritimis, st fg in Ovar-
ken: Laur. Växtf.
Om. p in maritimis: Hellstr., spec. e Gamla Karleby!;
extra territorium Salo in litore argillaceo ad Lumijoenselkä
versus: Leiv. Oul. p. 114 nomine A. latifolia salina.
Ob. Uleäborg Hailuoto: W. Nylander!; Uleä: Eberhardt!;
Toppila guotannis, sed parum numerosum, fructus plerumgue
non maturescunt: Zidb.; Kempele: Brenner!, cfr de his Brenn.
Obs., ubi nomine A. latifolium var. salinum etiam ex li enu-
meratur, vide ceterum sub forma typica.
Alla de ofvan uppräknade exemplaren höra, liksom Ab. Äbo vid
slottet!: elevex. [sannolikt pä barlastj till f. erecta. Dessutom finnes f.
procumbens från Nyl. Borgå in litore marino: Sælan!; Pyttis in litore ma-
rino: Sxlan & Strömborg! — Om. Gamla Karleby: Hellström !; jfr om
dessa former Herb. Mus. Fenn. II p. 132.
Atriplex hastatum var. depressum Hartm.
Ad Sinum fennicum multis locis lectum est.
Fenn.: Gärke p. 143 nomine var. prostratum (Boucher)
Lange.
Nyl. promontorium Hangö, Kyrkslätt Midvastö, Helsing-
fors Sandudd, Fölisö et Melkö, Helsinge Nordsjö! et Estlotan
denique Borgå Sandö in litoribus marinis: Sel. herb.; Pyttis
138 Atriplex hastatum.
Fageröl et Hogland Kappelsatama!: Brenner; Tytårsaari: Brenn.!
— Ka. Fredrikshamn Tammio! et Lavansaari!: E. Nylander;
Virolahti Martinsaari: Sel. herb. — Ik. Koivisto: Malmberg!,
vide sub f. typica.
Atriplex calotheca (Rafn) Fr.
In saburra Fenniae austro-occidentalis lectum est.
»Fenn. mer.»: Gürke p. 144.
Ab. Åbo: Brander!, jfr Herb. Mus. Fenn. II p. 132.
Arten upptages äfven af Mela från barlastplatser Nyl. [= 3]: Mela
Kasv. III; någon specialuppgift år mig icke bekant.
Atriplex Babingtonii Woods.
Apud nos per errorem indicatum est.
Nyl. Tytärsaari strand: Brenn., jfr Brenn. Flor. Exemplaret torde
dock tillhöra en form af A. patulum, hvarföre A. Babingtonii bör utgå ur
vär flora. Den upptages äfven i växtförteckningar etc.
Atriplex patulum L.
In Fennia maxime australi et inprimis austro-occiden-
tali satis freguenter — freguenter provenit; ad orientem versus
et in interiore parte forma typica mox rarescit neque supra
639, ubi tam rarissima, est visa; ad occidentalem vero oram
65° attingit; supra hunc gradum typicum vix sponte obvenit,
litorales autem formae etiam ad Mare glaciale occurrunt, et
adventicium saltem usgue ad summum Sinum bottnicum
procedit.
Kalm; in cultis (fgg): Prytz cont.; maxima pars Fen-
niae: Fries; Eur. omn. exc. Lapp. plur. . . .: Nym. Consp. p.
627; typica deest (nisi sporadica) etiam in Fenn. bor., sed ibi
(immo Lapp.) adest var. halophila Sel.: Nym. Suppl. p. 268,
vide etiam DC. Prodr. XIII, 2, p. 95 et Led. Ill p. 725—728.
Al. st fq: Bergstr.; fg: Bergstr. Beskr.; fq in par. Brändö
et Kumlinge: Bergr. — Ab. fg: Zett. & Br., Arrh., Renv. et
A. Nyl.; fg in par. Iniö, in par. Gustafs et Töfsala non adno-
tatum : Bergr. [verisimiliter praetervisum]; st fq: Sel.; Vihti fq:
Printz et Flinck; [Pyhäjärvi et Pusula] fgg: Wecks.; [Mietois
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 139
et Mynämäki] fq in parte australi [>Mt ja Pt»], in parte media
[>Tp, Hr»] st fq, sed in maxima territorii parte silvestri [»met-
säaluetta»] [in primis par. Karjala] omnino non obvium: Caj
Kasvist., quem 1. inspicias, cfr 1. c. p. (13), 138, 140 et 142.
— Nyl. fag plur. form.: His.; [Nurmijärvi] st fq: Stenr.; fq:
W. Nyl.; st fq: Sel. Ö. Nyl.; [Hogland] p in litoribus: Brenn.
— Ka. Fredrikshamn, Viborg: FI. Kar.; (r) Hinkka, Pertilå:
Blom!; p: Lindén; Haapasaari fq: Sælan in Medd. XXV p. 79.
— Ik. p: Malmb.; [in toto territorio plus minusve vtlgaris:
Meinsh. p. 291, vide etiam Schmalhausen p. 85).
Sat. st fg: Malmgr. et Hjelt. — Ta. st fg: Leop.; fg:
Knabe Fört. et Asp. & Th.; p: Norrl. s. 6. Tav.; p in parte
australi [par. Gustaf Adolf], in septentrionali (deest): Bonsd.; st
fq: Wainio Tav. or. -- Sa. in Savonia (fq): E. Nvl. & Chyd.;
Valkiala (st fq): Hult Fört.; Villmanstrand et Nyslott: Sel. herb.;
Hult non comm. — K1. Valamo et Sortavala fg: Chyd. — Kol.
Mandroga: Elfv.!; Petrosavodsk (!): Norrl.On. et Caj.; ad semitas
prope Petrosavodsk: Giinth. p. 49.
Oa. st fg: Malmgr.; p in paroeciis ad litus iacentibus:
Laur. Växtf., vide etiam infra. — Tb. vide infra. — Sb. Varkaus
ad officinam locis udis prope domos cop. [»yleinen»]: Enw.; r:
Mela, spec. in dupl. e Kuopio!; Kuopio Leväis: Buddén. — Kb.
Liperi Rotila et Kukkola: Hällstr. — Kon. nondum visum.
Om. Jakobstad, Gamla Karleby variis formis cum saburra
introductum: Hellstr.; Brahestad (W. Nylander): Hellstr. Distr.
p. 24. — Kp. ad ostium flum. Shuja: Bergroth & Lindroth!;
ad ripas arenosas Maris albi [Solovetsk]: Kusn. p. 131 [ad va-
rietatem spectare puto].
Ob. saltem in confinibus Ulaburgi: Hellstr. Distr. p. 6;
Ulea: Eberh.!; Uleåborg Toppila: Brenner in dupl.!, vide cete-
rum infra et Led. III p. 725.
Lapp. Fenn.: Gtirke p. 140; uppg. från Lappland afser var. halo-
phila. — Angående förekomsten i Oa. skrifves: >in i landet antecknad med
ringare freqvens i flere socknar»: Laur. i bref. — Tb. upptages ej af
Broth., men torde finnas i Jyväskylä, ehuru detta ej heller med säkerhet
framgår af Wainio Tav. or. — Ok. [Paltamo etc.] fq?: Must., jfr Brenn. Obs.
Åtminstone freqvensen är oriktig, hvilket ju äfven antydes i själfva uppg. —
Ob. [Uleåborg] Toppila årligen eller åtminstone de flesta år, en del år talrik:
140 Atriplex patulum.
Zidb.; i ett senare bref påpekas, att den här förekommer på barlast, jfr
Brenn. Obs. — [Uleåborg] fqq: Leiv.; ehuru enligt min åsikt freqvensen
är vilseledande, har jag dock ej velat utesluta uppg. — [Kemi] »odl. st. vid
boningar och på gator. Torde ursprungligen hafva inkommit med barlast-
lera till Kemi stad, men är numera därstädes täml. spridd. Funnen &f-
ven vid Kallio såg samt vid Vasankari i Simo 1872»: Keckm., jfr 1. c. p.
14, — Li. Inari: E. Nylander & M. Gadd!, jfr Herb. Mus. Fenn. I, Kihlm.
Ant., Hult Lappm. p. 94 etc. Exemplaret föres numera till var. Anlophila;
se f. 6. under denna varietet. — Lapp. ross. se under var. halophila. Be-
ket. p. 588 anför oriktigt (se N. I. Fellm.) uppg. under hufvudformen. Det
bör emellertid framhållas, att A. patulum i Mela Pl. anföres bl. a. frau
Kantalaks vin ruderatis» och »pellossa», hvarföre det icke vore omöjligt,
att hufvudformen skulle förekomma tillfälligtvis därstädes. Minst lika
sannolikt år dock, att var. halophila förekommer på en afvikande stånd-
ort. Exemplaren i Mela herb. bl. a. från Kk. Kouta hafva mig veterli-
gen ej blifvit kritiskt granskade. — Från senaste tid uppgifves A. pa-
tulum såsom inlåmnad af Borg och Rantaniemi från Lim.: Medd. XXIX
p. 38, hvarvid den dock uppräknas bland mer eller mindre tillfälliga
arter. En möjlighet vore dessutom att exemplaret, som jag ej har sett,
icke skulle tillhöra hufvudformen, utan någon varietet.
För att särskilja hufvudformen från de längre fram upptagna for-
merna, användes för densamma benämningen f. erecta (Huds.) t. ex. Hartm.
p. 350, Mela Kasv. III etc. Från Helsingfors-trakten säges om f. erecta
»minus fq praesertimque in umbrosis vigens»: W. Nyl. p. 42 not, hvar-
emot f. angustifolia säges vara allmän. Det bör framhållas, att A. an-
gustifolium (Sm.) betecknas såsom synonym till hufvudformen: Gürke p.
139—140, hvaremot erectum (Huds.) upptages såsom var. b.
Atriplex patulum f. angustifolia (Sm.) Westerl. ')
Una cum forma typica, quacum a plurimis auctoribus
contuncta est.
St fq, f. angustissima st r: Mela Kasv.; Fenn.: Girke p.
140 (d. angustissimum).
Ab. Abo: I. Ringbom!; Kuustö: Sel. herb.; Uskela Karl-
berg: K. E. v. Bonsdorff!; Lojo: Lindb. comm. — Nyl. Snap-
pertuna: Sel. herb.; Ingå Fagervik: Hisinger!; [Helsingfors] in
cultis plateisgue remotioribus vulgaris: W. Nyl.; Tytärsaari in
ripis: Brenn.! — Ik. Käkisalmi: Nikl.!
') Subformam angustissimam (Wallr. Beckh.) includens.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 141
Sat. Karkku: Hjelt! — Ta. par. Gustaf Adolf: Bonsdorff!;
Jämsä: Nikl.! — Sa. Villmanstrand: Simming! — Kol. Petro-
savodsk: Simming!
Oa. Mustasaari Korsholm in aggeribus: Hedv. & Hj. Hjelt!
Lp. Shuja [>Tschuja»] ad Mare album: Sahlberg!
Ob. Uleå: Eberh.!; Uleåborg in saburra, insula Raatti:
Zidb., cfr de ambobus Brenn. Obs.; [Uleåborg] (st fq): Leiv. —
Kk. ad Mare album inter Gridinii et Keret: Selin!
Denna form är säkert någorlunda allmän i en stor del af landet,
ehuru den, såsom framgår af ofvanstående, i allmänhet icke blifvit sår-
skild från hufvudformen. I Herb. Mus. Fenn. II p. 132 förenas den åf-
ven med subf. angustissima och upptages bl. a. från Al., hvarmed sanno-
likt afses ett exemplar från Brändö Porsskår: Bergroth!
Angående synonymiken se under hufvudformen.
Atriplex patulum f. halophila Sel. 2).
In maritimis multis locis provenit, freguentius nonnul-
lis nlagis ad Mare album et glaciale.
Ross. arct. Lapp. Fenn.: Gärke p. 140 inter var. et for-
mas religuas.
Al. Sund Bomarsund in litore: Arrhenius & Kihlman!;
Sund in litore arenoso ins. Klixön: W. Granberg!; Lemland
Norrby: Sel. herb.; spec. ex. Al. etiam legerunt Bergstrand! et
N. Lund! — Ab. Korpo: I. Ringbom!, cfr Zett. & Br. ?); Nagu
Sel. herb. — Nyl [Ekenäs] p in taeniis interioribus et ex-
terioribus . . . saepe cop.: Håyr. Stud. p. 166 nomine A. patu-
lum; Ingå Barö et Helsinge Estlotan: Sæl. herb.; p in litore
marino: W. Nyl. ?); Kyrkslätt Strömsby in litore marino: Bren-
ner!; Helsinge Nordsjö in litore marino arenoso: Selan!; duo-
bus formis salina-erecta et salina-prostrata describitur: Sel.
Ö. Nyl. p. 59, spec. e Borgå ins. Siperholm! prope Kardrag
in litore marino arenoso; Borgä Äggskär: Sel. herb., vide etiam
His. et infra. — Ka. Lavansaari: E. Nyl. Ber.!, cfr Herb.
Mus. Fenn. I et Brenn. nomine A. patula var. salina-oro-
1) Coll., formas in litore marino crescentes includens: Sel. ann.
*) Nomine A. patulum var. salinum aut A. patulum f. salina-erecta.
142 | Atriplex patulum.
strata; in taeniis Viburgi (Edv. Nylander): Fl. Kar. p. 193 }),
cfr Malmb. !) [verisimiliter ad Lavansaari spectat], Virolahti Mar-
tinsaari: Sel. herb., vide etiam infra.
Sat. Ulfsby Räfsö dispersa: Hjelt! ; enumeratur a Malmgr.
nomine salina-erecta et salina-prostrata, spec. e Sastmola!
Oa. Ovarken: Laur. Våxtf., spec. e Ovarken Vallgrund!,
vide etiam Malmgr. [sub Sat.], spec. e Qvarken!, et infra.
Lp. Shuja [»Tschuja»] ad Mare album: Sahlb. Bidr. !);
Soroka :- Shuja: Selin!
Kk. Knäsha: N. I. Fellman!, vide sub Lapp. ross.; So-
nostrow etc.: Mela Pl. nomine A. patula.
Li. fg ad litora sinus Varangriae: Th. Fries p. 198; in Va-
rangria merid. ad litora interiora guidem sinus Kjöfjord: Norm.
p. 299, ambo nomine A. patula var.; Näytämö (f.): E. Nylan-
der & M. Gadd!; in litore ad Karlbunden: Arrh. ant.°); Va-
rangria austr. (Norman): Blytt p. 498 nomine A. patula, sed
certe ad hanc varietatem spectans, vide etiam Hartm. p. 351 *).
Lapp. ross. ad sinum Kola haud infrequens: Fellm. Ind.
nomine A. patula, sed certe ad hanc varietatem spectans, vide
N. I. Fellm. p. 51; [cum Chenopodio albo =] ad Maris albi
oram occidentalem et sinum Kola fg, praesertim in litoralibus:
N. I. Fellm. ?), quem |. inspicias, cfr N. I. Fellm. Lettre p. 501 ?);
Subovi: Broth. Wand. p. 13°); spec. adsunt in H. M. F. e Lim.,
Lt. et Lp. (Orloff: Kihlman); in Mela PI. e multis locis, etiam
in Lv. (Kaskarantsa, Kuusreka), enumeratur nomine A. patula,
sed ad varietatem verisimiliter spectans (vide tamen supra p. 140).
Li. Inari: E. Nylander & M. Gadd! (jfr ofvan p. 140). Det före-
faller mindre sannolikt, att denna form skulle förekomma sä längt frän
hafvet; måhända föreligger etikettförvexling eller någon tillfällig före-
komst. — I Herb. Mus. Fenn. II p 132 nämnes om denna form: »incl.
ff. erectam et procumbentem et alias formas e litoribus marinis». Dy-
lika delvis ännu outredda former finnas bl. a. från Nyl. Borgå: Srelan!;
Borgå Sköldvik: A. Neovius!; Tytärsaari: Brenner! -- Ka. Säkjärvi in
litore arenoso maris: Blom! — Oa. Vasa Abborrön stenig hafsstrand :
Laurén!; Vasa in litore marino oppidi: Hjelt!, hvarjämte en del af exem-
plaren fran Lim. och Lt. hora till likartade former.
') Nomine A. patulum var. salinum.
*) Nomine A. patulum var. hololepis Fenzl.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 143
Var. hololepis Fenzl föres af Giirke p. 141 såsom synonym till A.
oblongifolium Waldst. & Kit., hvilken uppställes såsom en särskild art.
Äfven Nym. Consp. p. 627 citerar N. I. Fellm. Pl. arct. N:o 204 under
denna art under namnet A. tataricum L. (auct.). Tills vidare har jag dock,
i öfverensstämmelse med alla finska förf., fört den såsom en form till
A. patulum. A. patulum var. hololepis uppgifves bl. a. från Finland: Brenn.
Flor. och Mela Kasv. I det sistnämnda arbetet kallas den r, som dock
knappast år fullt riktigt. Se äfven ofvan under Li. och Lapp. ross. Alla
dessa uppgifter afse samma form, som' hår ofvan kallats A. patulum f.
halophila Steel.
Atriplex litorale L.
In maritimis (non autem in taeniis interioribus) Fen-
niae maxime australis rarius occurrit, ceterum tantum in
saburra inveniri indicatum est.
Fenn. merid. occ.: Fries; Fenn. mer.-occ.: Nym. Consp.
p. 627; Fenn. mer.: Gärke p. 141, cfr etiam DC. Prodr. XIII,
2, p. 96 et Led. III p. 730.
Al. (p): Bergstr.; Föglö, Jomala: Bergstr. Beskr.; Jomala
ad Mariehamn: Arrh. & K.!, vide etiam infra. — Ab. [Pojo]
(p): A. Nyl. [confirmatione eget]; Nystad: Hollmén!, vide etiam
infra. — Nyl. r in taeniis par. Inga et Karis ex. gr. Hummel-
skåret !: His. p. 59; r in Sörnäs semel, Mjölö: W. Nyl.; prope
Helsingforsiam in litore insulae Stora Mjölö, ubi nullus pro
saburra navium portus, nec non in insula Sälgholm (Herb.
Ber): Rupr. Diatr. p. 28; Helsingfors ins. Sumparn: Selan!,
hoc loco nunc intermortuum teste eodem; Helsingfors ins.
Melkö et ins. Estlotan: Sel. herb.; Helsingfors »Räntorna» :
Brenner!; Helsinge Sandholm: Sælan!; r Borgå Äggskär, Glos-
holm et Pörtö, Hogland! ad Pohjakylä: Sel. Ö. Nyl., de ultimo
cfr Brenn.; Borgå Nätholm (J. A. Fastberg): Sal. ann.; Hogland
Kappelniemi: E. Juslin! — Ka. Haapasaari cop.: Selan in Medd.
XXV p. 79, cfr Sel. Ö. Nyl.; Kotka (K. W. Rengvist): Hult herb.
— Ik. Kuolemajärvi Muurila: Lindberg in Medd. XXII p. 7; [ad
litora marit. p, in arenis vagis [»Sanddünen»] interdum cop.:
Meinsh. p. 2911.
Af uppg. angående artens förekomst på barlast har jag antecknat:
Ab. Abo »in saburra navali ad arcem»: E. Reuter!; [Nystad] »v.
144 Atriplex litorale.
1891 yksi kappale Santtiorannalla (Cajander!) ja v. 1892 useita Saunasillan
rannalla»: Söd. — Nyl. Helsingfors Sörnäs på barlast: Lindb. comm.
— Sat. [Björneborg] Räfsö pä barlast: Häyr. — Oa. Vasa ängkvarn:
R. Dahlberg i Mela herb. — Ob. (Uleåborg) Toppila föga talrik: Zidb..
jfr Brenn. Obs.; [Uleåborg] (st fq) painolastilla Hietasaaren puolella [»3
PH»): Leiv.; fregvensen torde dock vara alltför hög. Se f. ö. äfven under
var. serratum, hvarjämte hos Hellstr. p. 137 omnämnas Atriplices utan
närmare bestämning.
Var. maritimum [Hartm.] r: Bergstr.; [Finström] Bastö, [Hammar-
land] Skarpnätö: Bergstr. Beskr. — Denna form särskiljes ej numera, hvar-
före uppg. torde böra föras till hufvudformen eller möjl. till följ. form.
Var. serratum (Huds.) Mert. & Koch. — Ob. Uleäborg Broholmarna
pä barlast: Brenn. Obs.; se äfven Brenn. Flor. och Mela Kasv. För huf-
vudformen användes i Mela Kasv. benämningen integrifolium Fenzl.
Atriplex laciniatum L.
Per errorem indicatum est.
Kalm; vin insularum maritimarum ripis arenosis Finl. austr., occi-
dent. rarius>: Prytz cont. Dessa uppgifter afse antagligen A. hastatum,
som ej upptages af de nämnda förf. Led. III p. 718 hänför, ehuru med
tvekan, Kalms uppgift till A. roseum L. Hvarken A. laciniatum eller A.
roseum äro åtminstone i senare tid, så vidt mig är bekant, funna i Finland.
Salicornia herbacea L.
In litoribus maritimis rarior et in multis plagis non-
dum adnotata est.
Kalm; »planterad pä Villnäs i Lemo, där den ock förut
framväxte något vild, ehuru utan synnerlig framgång»: Gadd
Rön I p. 8, cfr Prytz p. 9; »på Björkön vid Hotskär i Korpo
till någon myckenhet, äfven på några ställen i Töfsala samt på
Villnås i Lemo»: Hell. p. 2; in litoribus maritimis arenosis p:
Prytz cont.; ad litora limosa a Mari baltico inundala: Spic. I
p. 5; ad litora Sinus fennici et Maris baltici, in Alandiae actis,
circa Aboam, in Korpo, Lemo, Vehmo, Töfsala: Wirz. pl. off.,
cfr Wirz. Prodr. p. 6; maxima pars Fenniae: Fries; Bottn. :
Nym. Consp. p. 629; Fenn. mer.-occ. et Ostrobottn., Lapp.-
Imandr.: Nym. Suppl. p. 269; Lapp. Fenn.: Gürke p. 158, vide
etiam DC. Prodr. XIII, 2, p. 144—145 et Led. III p. 768.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 145
Al. r: Bergstr., cfr 1. c. p. (7 et) 135; r Jomala! prope
Ramsholmen: Bergstr. Beskr.; Lemland Granboda! hic illic cop.,
Jomala Mariehamn: Arrh. & K.; Föglö Nötö, Sottunga Kyrk-
landet ad Kovik, Långnäs et Fulvik! cum Suaeda, sed non
tanta copia, ut etiam ad Skattskår, Kökar Helsö in Storängen,
Karlö Ofverboda et Karlby cum Suaeda, Lemland Nåtö: Arrh.;
Jomala Mariehamn, Björsby ad receptacula navalia [»sjöbodarne»],
Finström Emnäs, Grisholm etc.: E. Erics.; in parte septentrio-
nali ins. Eckerö: O. M. Reuter in Medd. XIII p. 211; Brändö
Baggholm, Lemland Skabbholm: Laur. Fört., cfr Bergr.; Saltvik
Germundönåset: Lindb. comm.; st r Bråndö Lappo, Blomö
(Åfva): Bergr.; vide denique Radl. p. 235 et infra. — Ab. r
cop. in nonnullis pratis uliginosis ad Ekstensholm: Zett. & Br.!;
in taeniis Iniö [»Inijö+] et Töfsala (Ann. ad Till.): Leche p. 21;
Iniö Åselholm: Bergr.; Runsala: C. J. Arrh.; Nystad [»Uusi-
kaupunki»]: Hollmén in herb. Mela; Hell. et Wirz. vide supra.
Sat. par. Björneborg Torbonås duobus locis, in uno cop.
in altero parcius, Inderö cop. uno loco prope Kivins, omnibus
locis in argilla arena mixta nascitur, loci aqua inundati: Håyr.,
cfr Håyr. Und. p. 28 et in primis Håyrén in Medd. XXVIII p.
35 B, quem 1. inspicias.
Om. r Nykarleby » Andra sjön» in ora intra villas, Hen-
riksnäs!, insula Sandö (Tennander!), Munsala Kantlaks!, Jakob
stad complur. loc.: Laur. Våxtf., cfr 1. c. p. 13 et 14; Pedersö
Kilor: Fontelll; (p) in oris maritimis: Hellstr., spec. e Gamla
Karleby Trullö!; Lohtaja Storstranden in locis inundatis: Keck-
man!, vide etiam Forsinius, M. Enfalliga anmärkkningar vid Salt
kiällor, praes. P. Kalm, Åbo 1754, p. 10 (et iam Iproclis [= L.
Stenbäck] in Sv. V. Ak. H. 1742 p. 185); [Kalajoki] (p) in oris
maritimis: Tenn. -— Kp. (tantum) ad Shuja (!) ad Mare album:
Sahlb. Bidr. et Dagb.; Kolgora ad Kemi: Bergroth!; [Suma
[Sumskoj Posat]: Beket. p. 588; ad oram arenosam Maris albi,
insula Solovetsk: Kusn. p. 132).
Ob. in prato Liminka (F. Nylander) nunc minore copia
et magnitudine: Hougb. not. ; Hailuoto [> Karlö»]: Zidb.; Uleåborg:
W. Nylander!; Uleåborg Nuottasaari: Brenn. herb.; [Uleåborg]
st r: Leiv.; r Oulunsalo: Brenn.Obs., ubi multae aliae adnota-
Typis impr. ?%, 1904. 10
146 Salicornia herbacea.
tiones afferuntur; in territorio tantum in insula Kotakari: Leiv.
Oul. p. 110, cfr 1. c. p. 130; li Hietakari: Nyberg!; rr tantum in
taeniis exterioribus par. Simo ad vadum Tiuras parce, Röyskerin-
kalla, Hietakalla nonnulla tantum specimina: Keckm., cfr I. c.
p. 13, vide etiam supra. — Kk. Spic. vide supra et sub formis.
Lapp. ross. Spic. vide supra et cfr N. I. Fellm. p. 94,
Beket. p. 588, Herb. Mus. Fenn. II p. 132 etc. et vide sub
formis.
Ab. En klippa någon mil från Hangö: N. Pr. 1890 N:o 126 A;
stället är ej närmare uppgifvet, och det tilligges i afseende å de omnämnda
växterna: »om jag ej mins orätt>. — Ny). »circa Helsingforsiam indica-
tur»: Rupr. Diatr. p. 23; di källan ej är angifven, måste uppgiften anses
osäker; äfven flere af de äldre p. 144 anförda uppgifterna från Ab.
behöfva kanske bekräftas. Anmärkningsvärdt är, att arten ej uppgifves för Oa.
En art af Salicornia omnämnes såsom odlad på Frugård 1808:
Medd. XXV p. 13; huruvida uppg. hänför sig till S. herbacea, måste
emellertid anses osäkert (se dock Gadd Rön hår ofvan).
Af former upptages f. pachystachya Koch här nedan. Dessutom
omnäimnes var. pygmaea F. Nyl. vin limosis litorum Sinus bottnici ad
ostium fluminis uloénsis etc., Maris albi a Keret ad Kantalaks et Maris
glacialis ad Sinum kolaönsem»: Spic. I p. 5, där varieteten beskrif-
ves, jfr Wirz. Prodr. p. 6, Mela Kasv. och Brenn. Obs. — Huruvida denna
form är identisk med var. pygmaea (Pall.) Mog., hvilken hos Gärke p.
159 upptages frän Brit. Ross., kan jag ej afgöra, hvarföre närmare under-
sökning erfordras. — F. prostrata (Pall.) Mog. upptages Lindb. Enum. p.
23 och uppgifves åtminstone Al. »ad Mariehamn in litore inundato cop.>:
Sel. herb.
Salicornia herbacea f. pachystachya Koch.
In Lapponia orientali rarissime lecta est.
Lapp.: Girke p. 159.
Lim. Porjeguba: Malmberg! et Sahlberg!, cfr Herb. Mus.
Fenn. II p. 132.
Amarantaceae.
Amarantus caudatus L.
In hortis colitur.
>In hortis saepe cultus>: Nym. Consp. p. 621, jfr Gärke p. 172 och
Ale. III p 112. En Amarantus, troligtvis denna art, upptages redan af
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 147
Till. — Från senare tid nämnes: Om. odlad i Alahärmä: Elfv. Ant. p. 42.
— Li. odlad på kalljord å Toivoniemi: Nordling p. 315.
Amarantus Petroflexus L.
Rarissime in saburra etc. lectus est.
N y1. Helsingfors Kajsaniemi ett exemplar pä gräslinda: Lindb. comm.;
Helsingfors Sörnäs: J. Silfvast!
Oa. Vasa ängkvarn enstaka 1882: Laurén i Medd. XXII p. 39, jfr
Medd. XVIII p. 248.
Amarantus blitum L.
Rarissime disseminatur.
Förvildad r: Brenn. Flor. Odl. st. gator r. Tillfälligt inkommen
Tav. 1863, Vasa 1894): Ale. III.
Portulacaceae.
Montia fontana L. ')
In maxima parte Fenniae passim aut satis freguenter
obria; in Alandia et nonnullis aliis plagis quamquam rarius
tantum inveniri indicatur, ut etiam in occidentali saltem
Lapponia freguentia minuitur, ad summum tamen septentrio-
nem lecta est.
Kalm; ad scaturigines et in locis humidis denudatis st fg:
Prytz; in inundatis et fossis pratisque exsiccatis per totam Fen-
niam in Lapponiam silvaticam usgue (hinc inde): Wirz. Prodr.
p. 19; maxima pars Fenn. et Lapp.: Fries; Eur. omn.: Nym.
Consp. p. 253, vide etiam DC. Prodr. Ill p. 362, Led. II p. 152
et infra.
Al. (»r»): Bergstr.; st r [Föglö] Degerby, Finström!: Bergstr.
Beskr.; Finström Godby: Eriksson!; Geta Vestergeta: Hult herb. ;
Eckerö Storby: Sælan!; Lemland ad stagnum Lemböte: Arrh.
N Subsp. lamprosperma (Cham.) Lindb. fil. in (Diar. 3, XI, 1900) Medd.
XXVII p. 20.
148 Montia fontana.
& K.; Föglö Juddö, »Sottunga kyrklandet» p—st fq: Arrh.;
Hammarland pharus Sålskår, in insula petrosa ad occidentem
versus a Trollklobben, Geta Finnö ad Langviken: Ch. E. Boldt; st
fq: Bergr. — Ab. Nadendal (C. J. Arrh.): Zett. & Br.; Kuppis, item
alibi non rara (Ann. ad Till.): Leche p. 11, cfr J. c. p. 22; p:
Arrh. et Hollm.; in Töfsala non adn.: Bergr.; Pargas (!) st fq
—p: Arrh. Ann.; Uskela: Nikl.!; p: Sel.; Lojo in ins. eiusdem
nominis, Jalansaari: Hels.; Vihti (fq): Printz; p enum.: Flinck;
enum.: Caj. Kasvist.; A. Nyl. omittit. — Nyl. Ekenäs (st r)
velut Pattskår: Håyr.; st fq: His.; [Nurmijårvi] (st r), ad ripas
scaturiginosas lacus Nurmijårvi interdum copiosius: Stenr.; (fq):
W. Nyl.; p: Sel. Ö. Nyl.; (fq) in locis humidis: Brenn. — Ka.
Taipale, Nisålaks: Blom; Såkjårvi: J. V. Johnsson!; st fq:
Lindén. — Ik. p: Malmb.; [frequentior in reg. septentrionali,
enum.: Meinsh. p. 661.
Sat. st fq: Malmgr. et Hjelt; par. Björneborg et Ulfsby
p ad ripas lapidosas et ad scaturigines: Håyr. — Ta. st fq:
Leop.; p: Asp. & Th., Norrl. s. 6. Tav., Bonsd. et Wainio Tav.
or. — Sa. p: Hult. — Kl. (fq): FI. Kar.; p enum.: Hann.;
p: Backm.; st fq: Hjelt. — Kol. p in reg. silv. et coll.: Elfv.
Oa. st fq: Malmgr.; fq: Laur. Vaxtf. — Tb. p: Broth.
—- Sb. st fq: Enw.; (fq): Mela et M. & J. Sahlb. — Kb. (fq):
Eur. & H.; st fq: Axels. Putk. et Wainio Kasv. — Kon. st
fg — fg, in Reg. oce. plurib. locis: Norrl. On., vide etiam
Günth. p. 38.
> Om. fq: Hellstr.; fq inprimis in parte interiore: Tenn.
— Ok. p: Wainio Kasv.; st fq, in partibus maxime orientali-
bus parcius: Brenn. Obs. — Kp. p: Wainio Kasv.
Ob. st fq, in partibus maxime septentrionalibus parcius,
enum.: Brenn. Obs.; (fgg): Leiv.; st fq: Keckm., cfr 1. c. p.
10; [st fq: O. R. Fries;] par. Ylitornio p (— st fq), par. Rova-
niemi (r): Hjelt & H. — Kuus. p: Wainio Kasv., spec. e Kur-
vinen! — Kk. p: Wainio Kasv.
Lapp. fenn. st r—r: Hjelt & H., spec. e Kittilä Isovaara!
et Kittilä prope templum!; rr »ad scaturiginem prope pagum
Sattanen mihi obvia»: Blom Bidr.!, cfr Wainio Not.; per partes
silv. et subsilv. omnium Lapp. suecic. p: Wahlenb. p. 45; locis
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 149
humidis fontanis ubique: Fellm. Lapp.; ad Mutenia, Inari ad
Kultala et st fy ad Törmänen et Kyrö in regione coniferarum
mixtarum, obvia etiam ad Koppelo et Paatsjoki in regione pi-
nifera, nec rara ad Köngäs in regione betulina prope Mare gla-
ciale: Wainio Not.; st r in reg. silv. Mutenia, Kotaoja et Kop-
susjårvi: Hult Lappm., cfr 1. c. p. 13, 14 et 22; Pallastunturit:
Malmberg!; [Kuolajårvi] ad Sallanjoki et in vicinitate Rakko-
järvi: Borg Sel.; Inari (!) Kettu-Matti! in saliceto, Utsjoki
Puolmak, in Varangria ad Näytämö et Bugönæs: Kihlm. Ant.;
in Varangria australi ad sinum Bugöfjord etc.: Norm. Ind. p. 17;
ad litora sinus Kjöfjord: Norm. p. 266; ex 11 locis enum.: Norm.
Fl. Sp. p. 454, vide etiam Norm. ann. p. 25—26, Haıtm. p.
329 etc. — [L. ent. reg. subalp. et silv. p . . . Enontekiäi-
nen (L. L. Læstadius): Læst.; Niilivaara: Soldan!; Linden Bidr.
non enum.|
Lapp. ross. (fq): Fellm. Ind. et N. I. Fellm., cfr 1. c. p.
XLVI, Beket. p. 562 etc.; Subovi: Broth. Wand. p. 13; Ponoj:
Knabe Pfl. p. 280; Jokonga: N. 1. Fellm. Pl. arct.; spec. in H.
M. F. adsunt e Lp., Lt., Lm.; Lim., Lv, Lp.: Mela PI; Lin-
dén Ant. non comm.
Utbredningen inom Lapp. ross. förefaller högst ufvikande, dä ar-
ten redan i södra delen af finska Lappm. är nog sällsynt, hvilket dock
kanske till någon del beror på att limpliga lokaler därstädes saknas.
Såsom fossil år arten funnen (Ab. Lojo] vid Humppila inom gran-
zonen och [i Ny]. Pyhäjärvi] vid Sortbäck inom furuzonen; på den senare
lokalen dock endast ett frö: G. And. p. 106, jfr Sern. p. 574 och Lindb.
torfm. I p. 63.
De olika formerna af denna art hafva ända till senaste tid i vårt
land varit föga studerade, jfr t. ex. Medd. VI p. 189. Så föras i Herb.
Mus. Fenn. II p. 51 flertalet af exemplaren till var. minor (C. C. Gmel.).
Angående denna märkas f. 6. följ. uppg. Eur. bor. et med.: Gürke p.
178, där den upptages eäsom särskild art under namnet M. minor C. O.
(imel.; fgg: Mela Kasv. III. — Ab. [Muurila] st fq: Renv. — Emellertid
framhåller Harald Lindberg: »Alla exemplar af Montia fontana L. från
Finland och norra Skandinavien, jag varit i tillfälle att granska, tillhöra
utan undantag M. lamprosperma Cham.; bägge de i Herb. Mus. Fenn. [I
p. 51 upptagna formerna Montia fontana var. minor (Gmel.) och var. ri-
vularis (Gmel.) saknas alldeles inom det finska flora-området» (Prot. 3, XI,
1900): Medd. XXVII p. 20.
Ang. var. rivularis (Gmel.) åter märkas följ. uppg.: »in scaturigini-
150 Montia fontana.
bus et rivulis Alandiae parcius legi»: Wirz. Prodr. p. 20 under namn af
ß maior Schrad.; »Rossia europaea septentrionalis»: Trautv. Incr. p. 300
—301; fq: Mela Kasv. III; Eur. bor. et med.: Gürke p. 178-179, där den
upptages såsom särskild art under namnet M. rivularis C. C. Gmel. —
Ab. ymnig vid Södervartsala [i Gustafs socken] på åtskilliga stållen:
Bergr. — Ta. sällsyntare: Leop. — KI. Kirjavalaks (Backman): Chyd.
— Oa. Vasa, Vörå Tuckurby: Laur. Våxtf. — Kon. »f. maior saltem pro
maxima parte»: Norrl. On. — Ok. Ristijirvi Juurikkakorpi: Brenn. Obs.
— Ob. Liminka: Brenn. Obs.; [Simo och Kemi] p öfver hela kustområ-
det, uppr.: Keckm.
Denna form upptogs vidare från Al. Ny!., Ka. Ik. Sat. Ta.,
Kol., Tb., Sb., Kb., Kon., Ok., Ob., Kuus., Lk.: Herb. Mus. Fenn. II p.
51, hvari äfven de nyssanförda uppg. från Kl. och Oa. beaktades och det
tillades: »Adnotationes forsitan ex parte ad varietatem spectant»: 1. c. p.
132. — Såsom framgår af Harald Lindbergs anförda yttrande, böra dock
äfven dessa uppgifter föras till subsp. M. lamprosperma (Cham.). (Var.
rivularis föres af Lindberg såsom varietet till minor, som åter betecknas
såsom subsp.)
Tillåggas må, att den tredje af de arter, hvari M. fontana delas
hos Gürke p. 178-179 eller M. lamprosperma Cham., endast upptages
från Norv. 0. 8. V.
Montia fontana var. boreo-rivularis Lindb. fil.
His annis descripta, nisi paucts locis adhuc non lecta est.
Ik. Valkjarvi Pähkinämäki! et Pyhäjärvi Riiska! in fon-
tibus frigidis aqua rapidius fluente: Lindberg in (Diar. 3, XI,
1900) Medd. XXVII p. 21, ubi describitur.
Oa. Vörå Tuckurby in scaturiginibus: Laurén! nomine
var. rivularis, spec. determ. Lindberg.
Harald Lindberg anmärker 1. c., att varieteten vid Riiska uppträdde
under en habituellt mycket afvikande form f. spathulata, som beskrifves.
Portulaca sativa Haw.
Iam parum colitur.
Arten upptages såsom odlad redan af Till.; odlad i södra el. vestra
Finland: Fries, se f. 6. Elfv. Ant. p. 69 och jfr Elfv. Kult. p. 134, Ale.
III etc.
Hår må endast tilläggas, att den odlats ända till [Ob.] Simo och
uppgifves såsom själfsädd å Fagervik i Nyland: Elfv. Ant. ]. c.
Äfven P. oleracea L. upptages såsom odl.: Alc. III. Angående denna
uppgifves att den 1789 på kall bänk [i Ob. Uleåborg] gat mogna frön:
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 151
Jul. p. 22. Måhända afser dock Julins uppg. föreg. art, då namnet P.
oleracea äfven användes kollektivt, se t. ex. Gürke p. 179.
Tetragonia expansa Murr.
Parum colitur.
Angående den obetydliga odlingen får jag hänvisa till Elfv. Ant.
p. 69, jfr Elfv. Kult. p. 134.
Berberidaceae.
Berberis vulgaris L.
Saepe colitur et in Fennia maxime austro-occidentali, quamvis raro,
disseminari indicatur. Valde autem dubium est, spontene occurrat.
»Passim in silvis Finlandiae:» Stjerna p. 13; »in dumetis Finl. austr.
p>: Prytz, jfr Wirz. pl. off., Led. I p. 79, Fries och Wied. & W. p. 180;
»Eur. omn. exc. Norv. plur. Suec. bor. Ross. bor.»: Nym. Consp. p. 22.
»Im südlichen Finland von Nordwest nach Südost verlaufend, berührt jene
Grenzlinie Petersburg»: Köppen Verbr. I p. 10; r sydv. Finl.: Brenn. Flor.
Al. p i skog på östra Åland [>BDSp>» j: Bergstr.; Jomala: Bergstr.
Beskr.!; Brändö Söderholmen »en mycket stor buske, som ansågs vara
minst 50 a 60 år gammal» (Student E. R. T. Eriksson enl. uppgifter af
folkskolläraren J. P. Solstrand): Medd. IX p. 138; Saltvik Syllöda stenrös
nära boningar: Ch. E. Boldt. Vidare nämnes: >jag har anträffat 1892 pä
Eckerö en stor mer än manshög buske i skogsmark, Markusas sved, vid
Storbyn samt ett par mindre buskar vid vägen till Käringsund. Dä ännu
äldre buskar funnos i en gammal trädgård ej långt ifrån, är den säkerligen
utkommen genom fåglar»: Lindb. comm. — Ab. Korpo: Bergstr. Beskr.,
jfr Bergstr.; Merimasku: Karsten!; Uskela Pullola: K. E. v. Bonsdorff! Se
äfven Moberg Nat. p. 133. — Redan Kalm säger däremot: »växer ingen-
städes vild i Finland, utan har blifvit hitförd från Sverige och sedan här
förökad med flit>: Kalm Rön p. 38; i samma riktning yttrar sig W. Nyl.
Distr.. hvarjämte F. Nyl. Spic. I p. 3 uppräknar arten bland dem, hvilka
blott upptagits på grund af analogi. Då hvarken Arrh. & K. eller senare
exkurrenter funnit Berberis-busken vildt växande på Åland utan blott plan-
terad, torde den nåppeligen med större skål ån andra kulturvåxter kunna
räknas till vår flora; jfr äfven Trautv. II p. 26. Möjligt år likväl, att arten på
Al. Brändö verkligen vore vild, men detta beböfver ännu utredas.
152 Berberis vulgaris.
Tilläggas må, att på Lappviksudden vid Helsingfors finnes ett sjalf-
sådt exemplar: Sæl. ann.
Såsom odlad omnämnes Berberis redan af Till.; se f. 6. t. ex. Rein
p. 81, Alc. III, Mela Kasv., Hjelt Utbr. p. [35] 168, Medd. XXV p. 12 etc.
Den uppgifves 1790 hafva blifvit planterad i apoteksträdgärden i Uleåborg:
Jul. p. 21 och omnämnes fortsättningsvis såsom planterad i Uleåborg:
Leiv. Arten blommar ännu i Ob. Pudasjärvi och Simo: Elfv. Ant. p. 69,
och uppgifves t. o. m. hafva blommat i Öfvertorneå vid Kukko [på svenska
sidan]: Acerbi p. 152.
Var. fol. atropurpureis odlas äfven och går i Nykarleby och Uleä-
borg: Elfv. Ant. p. 69.
Angående odlingen af Mahonia aquifolium (Pursh) Nutt. får jag hån-
visa till Elfv. Ant. p. 69, jfr äfven Alc. III under namn af Berberis agui-
folium Pursh.
Ranunculaceae.
Atragene alpina L. var. sibirica (L).
Ad fines Rossiae circ. 62° 20’ rarissime, sed copiosius,
lecta est.
Fenn. or. (oneg.): Nym. Suppl. p. 1, vide etiam Lindb.
Pfl. p. 13.
Kon. in insulis prope Kusaranda ad peninsulam Saoneshje:
Günther!, cfr Norrlin in (Diar. 1, IV, 1876) Medd. Ill p. 173,
cum primum in territorio botanico adnotata est; maxime ad
occidentem versus in insula Hjedostrow [»Chedostrow»] 7 km a
terra continenti ad pagum Kusaranda et inde ad orientem ver-
sus, enum.: Giinth. p. 30, cfr Köppen Verbr. I p. 4 etc.; in in-
sulis Pijdostrow, Ivantshow!, Hjedostrow!, haud procul a Kusa-
randa, sat cop.: Kihlman in (Diar. 3, XI, 1888) Medd. XVIII p.
149—151, ubi descriptio loci, ubi gignitur, etc., quem 1. inspicias,
cfr etiam Herb. Mus. Fenn. Il p. 133, Kihlm. in Atlas p. 1 et
vide infra.
(sünthers första exemplar är försedt med följ. anteckning: »Auf den
östlichen Inseln von Kusaranda bis 7 Werst vom Festlande, östlich überall,
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 153
bis Kargopol beobachtet, ist eigentlich zur Flora Karelica nicht zu rechnen,
die Inseln sind erhöht, bestehend aus Sand und grossen Steinen, Felsen
nicht zu sehen». Å etiketten till ett senare exemplar från Ivantshow
[>Ivanzeff>!] uppräknar Günther flere fyndorter, belägna öster om den na-
turalhistoriska gränsen, men helt nära denna gräns. Från dylika orter
finnas i H. M. F. flere exemplar, tagna af Cajander & Lindroth; se härom
äfven Cajander i Medd. XXVII p. 29 o. 30. Uppgifter om artens före-
komst i trakter på något längre afstånd från nämnda gräns finnas, utom
å redan angifna ställen, t. ex. Fl. Samoj. p. 8, 11, 17, Schrenk Reise II p.
457 o. 483, Ivanitzky p. 453, Kusn. p. 98, Beket. p. 540, etc. — A. sibirica
uppräknas äfven bland de växter, i hvilkas förekomst en afgjord olikhet äger
rum pä hvardera sidan om den 1. c. föreslagna naturalhistoriska gränsen:
Cajander i Medd. XXVI p. 182, jfr 1. c. p. 178, och redan Kihlm. i Atlas
p. J; se äfven Drude i Berghaus Atlas (1886). — Från den särdeles upply-
sande framställningen i Medd. XVIII mä här endast anföras, att »flere hus-
bönder försäkrade, att arten väl fanns pä öarne, men ej på fastlandet vester
om sjön». En rysk sagosamlare har uppgifvit sig »hafva antråffat Atragene
pä fastlandet mellan Vyrosero och Kusaranda». Notisen betecknas dock
såsom »högst osäker>: |. c. p. 151.
Angående den hos oss förekommande formen säges f. ö.: » Verisimi-
liter ad var. sibiricam (L.) pertinet, sed color florum nobis ignotus»: Herb.
Mus. Fenn. II p. 133. Enl. uppg. af Lindberg har icke blott det af Poppius
senare inlämnade exemplaret från Kusaranda hvita blommor, utan sä är
äfven fallet med de exemplar, som blifvit insamlade af Cajander & Lind-
roth! något längre österut; jag har därföre trott mig böra hänföra alla
hithörande uppgifter till var. stbirica.
Thalietrum aquilegiaefolium L.
In Karelia ladogensi et orientali usque ad 62° 45' ra-
rissime lectum est.
In Finlandia loco speciali non expresso (Hellens): Prytz;
Fenn. merid.: Fries; Fenn. or. (Carelia cl. Salan): Nym. Consp.
p. 5, cfr etiam Led. I p. 5 et Lindb. Pfl. p. 15.
Ik. rr: Meinsb. p. 4-5, vide etiam FI. Ingr. p. 16 et
Schmalhausen p. 46.
Kl. Ruskiala (!) prope deversorium 1859: Backm.! et Sim-
ming!, cfr Norrl. Symb., vide etiam Knorring p. 29; nunc [iam
inter 1870—1880] intermortuum: Hj. Neiglick comm. — Kol.
Sontujårvi: Caj.!
Kon. rr Dvorets (Simming!), Juustjärvi (Sahlberg!): Norrl.
On., cfr Giinth. p. 30; Perttiniemi in loco declivi, herbido, olim
154 Thalictrum aquilegiaefolium.
deusto nec non inter virgulta probe orgyalia: Kihlm.; Saoneshje
ad viam inter Velikajaniva et Tsafosero: Poppius!; [ad meridiem
versus a Semjonova in Rubjeshnitsa st fq, quamvis parcius, in
pratis nemorosis, collibus lucosis [»lundbackar»] et silvis raris
frondosis vel mixtis fertilioribus: Cajander in litt.!]
»Alandiae et in insulis circa Aboam»: Wirz. pl. off.; uppgiften har
ej besannats. Artens förekomst i Finland förnekas Spic. I p. 3 och W.
Nyl. Distr.
Thalictrum minus L. Fr.
Haud procul a finibus orientalibus copiosissime inveniri indicatur, sed
amplius observandum est.
W. Nyl. Distr. p. 91 anför Till. för denna art; O. Hjelt Försök upp-
tager blott Th. flavum. Någon otvetydig uppgift, att Th. minus skulle före-
komma i Finland, förefinnes ej före 1901, jfr W. Nyl. 1. c. och Kihlman i
Medd. XXVIII p. 117 B. — Däremot har Lindberg sett ett elevexemplar,
taget i Nyl. Snappertuna 1903 under namn af Th. flavum, hvilket exemplar
öfverensstämmer med former från Gotland. Han anser dock vidare material
vara af nöden, för att utreda förekomsten. — Vidare uppgifves Th. minus
förekomma öster om Onega vid Vodla-floden, längre österut till och med
formationsbildande: Cajander i Medd. XXVI p. 181, jfr 1. c. p. 182, åfven-
som vid Svir: 1. c. p. 183. Särskildt förevisas den från Vodlafloden (Prot.
3, IV, 1901): Medd. XXVII p. 102, jfr 1. c. 134. [Detta ställe ligger dock
i Karelia transonegensis, ej i Kon., säsom uppgifves i Bot. Not. 1901 p.
180.] Det bör emellertid framhällas, att Kihlman anser alla dessa exemplar
tillhöra Th. kemense, jfr Medd. XXVIII p. 118—119 B.
Angående den allmänna utbredningen af Th. minus, se t. ex. Nym.
Consp. p. 7 och Nym. Suppl. p. 4.
Thalictrum kemense Fr.
Raro in Fennia maxime septentrionali et orientali et
inprimis in Lapponia occurrit.
Praecipue ad catarractas fluminum Lapp. kemensis altioris
p, optime lectum est ad Kanetskoski par. Utsjoki: Wahlenb. FI.
Suec. p. 372 nomine Th. majus; Lapp. bor. or.: Fries; Lapp.
bor.: Nym. Consp. p. 5 nomine Th. elatum Murr. x kemense:
Fenn. bor.-or.: Nym. Suppl. p. 3 eodem nomine, vide ceterum
Kihlman in (Diar. 5, IV, 1902) Medd. XXVIII p. 117—119 B ei
cfr Led. I p. 13 ut etiam Lindb. Pfl. p. 13.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 155
Kol. Nimpelto ad flumen Svir (Cajander & Lindroth!):
Kihlman in Medd. XVIII p. 118 B, vide infra.
Kuus. Paanajärvi: F. Nylander!, cfr Hellstr. Distr. p. 9,
N. I. Fellm., Wainio Kasv., Herb. Mus. Fenn. sub Ob., sed non
certum, vide infra. — Kk. Keret: F. Nylander!, cfr Angstr. p.
51, N. I. Fellm. et 1. c. p. XXIV, XXXIV et XXXIX; ad hunc
locum spectat forsitan etiam: ad ripas Lapp. orient. arcticae:
Fries p. 137, cfr Trautv. Incr. p. 6.
Lk. ad Hietasuvanto et pag. Sodankylä in Sodankylä: Wai-
nio Not., confirmatione eget, vide infra. — Li. cop. ad Utsjoki:
Fries p. 137; spec. in H. N. f. 9 N:o 26 lectum ibidem a F.
Nylander; Utsjoki ad praed. sacerdotis et Köngäskoski!: Sel.
kat.; locis fertilioribus solo duriore iuxta flumina Utsjoki ex. gr.
circa lac. Mandojäyri! compl. loc., Tenojoki ad Yliköngäs et Ala-
köngäs, verisimile est, hanc plantam ad alia quoque flumina
maiora territorii inveniri: Kihlm. Ant. ubi aliae observationes
afferuntur, spec. etiam e Vuopionsuu!, cfr etiam Hult Lappm.
p. 94; iuxta Tanaelv latere fennico prope Vætzætsjnjalbme:
Norm. p. 243; [optime evolutum, p ad saliceta iuxta flumen Anar-
jok ex. gr. prope domicilium infime habitantis (Dorvenjarga) inter
ostium rivi Gossejok et silvam Bassevuovde prope domicilium
supreme habitantis (latere fennico) his locis vulgo a Th. flaco ')
comitatum: Norm. Ind. p. 1, cfr etiam Norm. ann. p. 5, Norm.
FI. Spec. p. 74 et Blytt p. 921].
Lim. Porjeguba: Mela herb. et PI.
»In nemoribus ad aquas Fenniae borealis et interioris, optimum ad
flumen kemense v. c. ad templum Kemi»: Spic. I p. 21, måste anses orätt,
se under Ob. — Sa. Villmanstrand (Simming): Malmgr. (= Not. VI) p. 25;
exemplaret tillhör Th. simpler. — Kol. >Nimpelda Syvårin ranta-ahde»:
Cajander & Lindroth! under namn af Th. simplex var.; exemplaren åro ut-
blommade, men anses dock af Kihlman sannolikt höra till Th. kemense,
jfr Medd. 1. ce. — Ob. och Lk. »den allmännaste växt från Kemi elfs
källor till hafvet»: F. Nyl. Utdr. p. 191; Torneå och Kemi elfvar: Alc.;
Ylitornio: Wirz. M. S., se äfven Moberg Klim. p. 64; uppg. afse säkert Th.
simplex, såsom framgår af följ. yttrande: »plures in par. Kemi Thalictri formas
nullarn vero Th. kemensis repperi. Omnes enim quas hic legi magis sin-
gulares certe Th. rariflori var. borealis Fr. . . . sunt formae pro solo tantum
- ——
') Ut videtur Th. simplex, vide sub Th. flavo.
156 Thalictrum kemense.
diversae»: Hellstr. Distr. p. 21, där formerna beskrifvas, jfr äfven L. L.
Læstadius i Bot. Not. 1858 p. 124. Äfven Brenners talrika exemplar, af
hvilka några en tid gått under namn af Th. kemense, höra alla till ifråga-
varande form, hvilken numera anses tillhöra Th. simpler. — Kuus. Då
ingen botanist efter F. Nylanders tid observerat arten vid det väl under-
sökta Paanajärvi, misstänker Kihlman etikettförvexling och att exemplaret
i själfva verket är från Keret, se Medd. XXVIII p. 118 B. — Lapp. fenn.
sin lucis humidis praecipue ad catarractas fluminum per Lapponiam ke-
mensem fere ad Utsjoki fq procedens»: Wahlenb. p. 153 o. 154, jfr Fellm.
Lapp. under namn af Th. flavum B rotundifolium '), hvilket namn anses
såsom synonym till Th. kemense. För min del vore jag snarare böjd, att
anse Wahlenbergs beskrifning åtminstone delvis hafva afseende på Th.
simplex, som enl. Hellstr. 1. c. äfven förekommer »foliolis majoribus om-
nibus ad normam rotundatis>, hvilket fullkomligt öfverensstämmer med
mina egna iakttagelser. Under min resa i dessa trakter iakttog jag hvar-
ken i Österb. eller Lappl. någon Thalictrum, som kunde hänföras till Th.
kemense, hvaremot den omnämnda formen var allmän vid elfvarna. An-
mårkas må för öfrigt den olikhet, som eger rum emellan Wahlenbergs
uppg. i Fl. Lapp. och Fl. Suecica; det synes dårföre sannolikt, att han
under namnet 3 rotundifolium i Fl. Lapp. förenat begge arterna. Äfven
uppg. i Wainio Not. kan ingalunda anses säker, dä, oberäknadt ett par
äldre exemplar, särskildt ett från Sodankylä Karsikkaniemi: Blom !, hvilket
en tid gått under namnet Th. kemense, ej vidare anses tillhöra denna art.
— [L. ent. r Torneå Lpm: Backm. & H. p. 147, jfr Mela Kasv. etc.; hos
Hartm. p. 170 anföres arten från denna trakt med ?; uppg. behöfver så-
ledes tydligen bekriftelse.; — Lapp. ross. »per totum territorium in ne-
morosis fq»: Fellm. Ind. under namn af Th. majus, jfr Led. I p. 13 och
Trautv. Incr. p. 6. I afseende å Fellmans uppgift märkes, att N. I. Fellm.
upptager Th. kemense, till hvilken han emellertid för nämnda uppgift, från
ett enda ställe och äfven betecknar Th. simplex (var. boreale) såsom r.
Då emellertid J. Fellmans uppgifter äro grundade på vidlyftiga resor i
dessa trakter, så kan denna motsägelse svårligen förklaras annorlunda, än
att han hufvudsakligen afser floderna, då däremot N. I. Fellman hufvud.
sakligen exkurrerade vid kusten. På hvilken art J. Fellmans uppgift har
afseende, är eme.lertid svårt att afgöra; måhända afser den äfven här når-
mast Th. simplex. Uppgiften i förra upplagan af Herb. Mus. Fenn. hän-
för sig till exemplaret från Keret.
Omedelbart öster om Finlands botaniska gränser har arten däremot
en stor utbredning; så är den funnen vid Vodla (se under Th. mtnus) och
uppgifves bl. a. från Archangelskij-pogost: Caj. Westgr. p. 10.
Beträffande Th. kemense och Th. simplex (var. boreale) förekomma
några upplysningar, särskildt vidkommande synonymiken m. m., i För-
') »Foliis rotundatis tenuioribus stipulis coarctatis integris»: Wah-
lenb. p. 153.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 157
handlinger ved de skandinaviske Naturforskeres tiende Mode 1868, Chri-
stiania 1869, p. 555-557 af N. C. Kindberg.
Neuman i Ofvers. af Sv. Vet. Ak. Handl. 1889 p. 71—77 aneer, att
hela arten bör indragas. Exemplaret i N. I. Fellm. PI. arct. föres till Th.
Kochit Auct. suec.: 1. c. p. 74, d. v. s. till en form af Th. minus, jfr Neu-
man [Sveriges flora] p. 487.
Thalictrum leptophyllum F. Nyl.
Species valde dubia est.
»Legi versus exitum Sinus Kolaénsis Lapp. Ross.»: Spic. 11 p. 8,
dår arten vidlyftigt beskrifves, jfr Fl. Samoj. p. 13, Fries p. 137, Trautv.
II p. 44 och Trautv. Incr. p. 6; härpå grunda sig äfven Lapp. or.: Nym.
Syll. p. 178 och Consp. p. 6. Något annat exemplar af denna art år ej
med säkerhet kändt än ett defekt, som ägdes af Ruprecht (jfr N. I. Fellm.
p. 1), hvarföre det år svårt att fälla något säkert omdöme om växten och
dess artrått. N. I. Fellm. 1. c. hänför densamma till Th. kemense, liksom
enl. Kihlman i Medd. XXVIII p. 119 B släktets monograf Lecoyer. Neuman
[se under Th. kemense] p. 73 not för den till TA. Kochii Auct. suec.; mig
synes mera sannolikt, att ofvanstående namn afser någon form af den ganska
variabla Th. simpler, särskildt synes mig »antheris oblongis vix mucro-
natis» liksom i viss mån lokalen tala därför. I hvarje händelse torde
arten, åtminstone tills vidare, böra anses såsom tvifvelaktig.
Thalictrum simplex L.
In Fennia ma:.rime septentrionali saltem supra 65° 50
et in Lapponia saltem occidentali inprimis ad flumina maiora
satis frequenter (interdum passim, interdum frequenter) pro-
venit, quae forma antea Th. simplex var. boreale appella-
batur; ceterum in Fennia nist raro non invenitur et multis
plagis omnino non visum est.
Maxima pars Fenn.: Fries; Scand. (exc. Norv. bor., Lapp.):
Nym. Consp. p. 6; Scand. exc. etiam Fenn. bor.: Nym. Suppl.
p. 4, vide ceterum sub Th. rarifloro et Th. stricto.
Al. r: Bergstr.; r Sund, [Jomala] in prato Ingböle: Bergstr.
Beskr.; [Saltvik] Qvarnbo in agro: [Ch. E. Boldt]!; Geta Bergö:
Alc. Il. — Ab. Korpo Kelö laciniis foliorum linearibus: Rupr.
Diatr. p. 25; Piikkis prope Radelma: Lindberg! — Nyl. et
Ka. nondum adnotatum. — Ik. Valkjarvi Pähkinämäki in declivi
prati: Lindberg!, cfr Medd. XXI p. 5; Rautu Sumbula: Lindb.
158 Thalictrum simplex.
comm.; (rr: Meinsh. p. 5; »ved Soltikoffs Datsche och Kairapo»:
[Larssen] in dupl.!, vide etiam Schmalhausen p. 46].
Ta. Kalvola ad viam ferratam prope templum: Borg!;
Hattula: O. Hjelt!; parcius, omnino typicum haud visum: Norrl.
s. 6. Tav.; Asikkala: Nikl.! nomine Th. flavum; [Hollola] Uskela:
Wainio herb., spec. non typicum; Sysmå: Nikl.!; Sysmå ad prae-
dium sacerdotis: K. W. Rengvist!; par. Gustaf Adolf: Bonsdorff!
nomine Th. flavum. — Sa. Ruokolaks rr prope Narsakkala:
Hult!; Villmanstrand Ihalais:%Simming!, antea nomine Th. ke-
mensis; Villmanstrand in moeniis!, Lappvesi in prato praedii
sacellani!: Selan ; Nyslott: O. Carlenius!; Sääminki » Limanlahden
niitty»: K. Enwald! — Ki. Kronoborg ad molendinam Soskua:
0. Wallenius! — Kol. in pratis subhumidis ad Mandroga st
fq — fq: Elfv.!, vide sub Th. flavo; in vicinitate lacus Onega
et ad flumina Svir et Ivinä! plerumgue st fg, ceterum ad Ja-
schesero et parce ad Muromi et Kuschlega: Cajander in litt.,
spec. etiam e Latva!, Shoksu! et Nimpelto!
Sb. Leppävirta Konnus: Enwald! — Kon.r in graminosis
nemorosis inter lac. Mundjärvi et pag. Kanitsanselkä!, Jalguba
(Kullhem!), in Saoneshje ad pag. Schungu!: Norrl. On., cfr
Giinth. p. 30.
Kp. vide infra.
Ob. ad fluvium kemensem et loca adiacentia cop.: Fries
p. 1381; Kemi p: Brenn. Obs. [nomine Th. simplex]; in parte
septentrionali st fq, in parte maxime septentrionali p: 1. c. ?),
quem |. inspicias, spec. e Kemi!, Tervola! et Rovaniemi!; p — st
r, in par. Kemi sat cop., sed in par. Simo st r enum.: Keckm. *),
quem 1. inspicias, cfr 1. c. p. 16; [p: O. R. Fries;] p ad flumina
Torneå et Ounasjoki etiam ad Harrila et Portimo in par. Yli-
tornio: Hjelt & H.?), quem 1. inspicias. — Kuus. vide infra.
— Kk. Tuntsa [»Tumtsa»] in maxime boreali: Fl. Samoj. p. 13
nomine Th. strictum var. boreale, vide sub Lk.; etiam in Borg
Sel. ex hac provincia enumeratur.
Lk. fq et saepe cop. ad flumina Muonionjoki, Ounasjoki
et Aakenusjoki: Hjelt & H.?); »in salicetis subhumidis prope
1) Nomine Th. rariflorum var. boreale (F. Nyl.)
' Nomine Th. simplex var. boreale (F. Nyl.)
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 159
templum viciniisque pagi Sattanen (»st r») occurrit, in fruticetis
etiam prope Onnela insulaeque Petäjäsaari nonnulla spec. vidi»:
Blom Bidr. ?), vide infra; Kemijärvi (!) ad Kostamusperå et fq
ad Vuostimovaara, Sodankylä fq—fqq praesertim in campis
graminosis et in clivis fluviorum rivulorumque, Kuolajårvi (!) ad
Onkamo et ad flumen Tenniöjoki: Wainio Not. 2), cfr 1. c. p. 64)
et 321); [Kuolajärvi] saepe cop. in pratis ripariis ad fluv. Salla,
ad ripas fluviorum in vicinitate pag. Kurtti!, ad ostium amnis
Paristaja et ad ripas fluviorum Kutsanjoki et Tennidjoki: Borg
Sel., spec. etiam ad fluvium Tuntsanjoki! lecta; (p) in collibus
herbidis et pratis, in lucis et ad domicilia reg. silvaticae: Hult
Lappm. ?). — Li. Inari ad flumen Ivalojoki st fq — fq in regione
coniferarum mixtarum, st fq etiam ad Koppelo in regione pini-
fera, etiam ad Salmijårvi et ad Köngäs prope Mare glaciale:
Wainio Not. }); Inari: Selan!, cfr Kihlm. Ant.; Utsjoki: Sel. kat. 2);
ad flumen Anarjok prope Jorgastakka et Paksusammali: Kihlin.
Ant., nomine Th. rariflorum.
Lapp. ross. usque ad Kola et Pjalitsa (raro) obvium: N.
I. Fellm. nomine Th. flacum var. boreale; Kola: Fl. Samoj.
p. 13 nomine Th. strictum var. boreale; ad fl. Ponoj inter
Kamensk et pag. Ponoj (!): Palmén!; Tshapoma: Kihlman!; co-
piosissime [»vorherrschend»] in novis insulis limo fluminis natis
[»alluvialen»] ad infimam partem fluminis Nuotjok!: Lindén Beitr.
p. 5 nomine Th. rariflorum, cfr 1. c. p. 161); p— st r in reg.
silv., cop. in ripis fluminis Nuotjok ad habitaculum recens et
ad Laukku- et Rahkujok!: Lindén Ant.) [ad eadem atque ante-
cedens loca spectat], spec. ad Th. simplex pertinere determ.
Kihlman, vide etiam sub Th. flavo et infra.
Nyl. Uppräknaa bland växter, som ej blifvit funna i Helsingfors-
trakten: W. Nyl. p. 53 not. — Kp. Kemi, Podushinje [> Poduschim » | [Suma
(Sokolow ;:: Beket. p. 540; uppg. behöfver måhända bekräftas. På stranden
af sjön Malkajärvi: Sahlb. Bidr. ); behöfver kanske yttermera undersökas.
— Kuus. Arten uppgifves vara inlemnad frän denna provins af Borg och
Rantaniemi: Medd. XXVII p. 91; exemplaret från »Salla, lehto Noukajoen
suulla» förea af Kihlman till Th. flavum. Angående former, som närma
sig Th. simplex, se längre fram. — Lk. Med afseende å den låga fregven-
') Nomine Th. rariflorum var. boreale (F. Nyl.)
Nomine Th. simplex var. boreale (F. Nyl.)
260 Thalictrum simplex.
sen i Blom Bidr. bör nämnas, att de exemplar Blom inlämnat under namn
af Th. flavum, hvilken betecknas såsom allmän, i själfva verket tillhöra
Th. simplex.
Vid den granskning af de finska formerna af slägtet Thalictrum,
som Kihlman företagit 1901—1902, har han funnit, att Th. simplex och
var. boreale ej kunna skiljas. Det bör visserligen framhållas, att dessa
former, såsom de tidigare begränsats, i vårt land hafva alldeles olika ut-
bredning, i det att från trakterna emellan 62° 30’ och 65° 30’ icke före-
ligga några andra uppgifter om artens förekomst än de något osäkra från
Kp. Icke desto mindre har jag ansett mig böra följa Kihlmans bestäm-
ningar, så mycket mer som Sælan tidigare uttalat samma åsikt. I sam-
manhang härmed uttalade Sælan, att vår form möjligen icke vore fullt
identisk med den i södra och mellersta Sverige förekommande typiska
Th. simplex L., då denna är spädare än den finska formen. Den nordiska
rasen åter tillhör samma form, som i Sverige kallats Th. rariflorum var.
boreale. Arten varierar mycket till habitus m. m.; se härom Hellstr. Distr.
p. 21 och jfr i afseende å nordiska Thalictra L. L. Liest. p. 296. — På
ett senare ställe i Bot. Not. 1858 p. 123-126 upptager och beskrifver L.
L. Læstadius från de delar af Vesterbotten, som gränsa till Finland, föl-
jande former af Th. simplex: a från Kengis [exemplar i Riksmuseum enl.
Selan). & rartflorum (= Th. rariflorum Fr.) »circa Pajala locis humidiori-
bus». n boreale (= Th. strictum 8 boreale Nyl.) »iuxta Torneå». 9 agrarium
»iuxta Kengis». x rotundifolium -circa Kengis». 2 nigrescens »iuxta Ken-
gis». — De öfriga formerna äro från afligsnare delar. Det kan i samman-
hang harmed nämnas, att vissa exemplar från Sa. och Lk., hvilka i förra
uppl af Herb. Mus. Fenn. fördes till Th. kemense, enligt Sælan öfverens-
stämma med f. subkemensis Lest. Då emellertid flertalet af dessa former
ej tyckes hafva blifvit allmännare erkändt, omnämnas de blott för vidare
undersökning.
Former, som närmast ansluta sig till Th. simplex, finnas enligt Kihl-
mans beståmning i H. M. F. dessutom från Sat. Ulfsby: elev A. K. 0.
Malin! och Kuus. Korojoki: Brotherus & F. v. Wright!, jfr Keckm. under
Th. simplex var. boreale. Tilläggas må ännu, att det antagligen är den
nordliga rasen af Th. simplex, som kallats Th. Friesii Rupr. FI. Samoj. p.
17, jfr Nym. Consp. p. 6 och Trautv. Incr. p. 5.
Sannolikheten af att i [Ob.] Simo Kantola förekommer en form, som
är hybrid emellan denna art och Th. flavum framhålles hos Keckm., till
hvars uppsats jag får hänvisa; exemplar från det omnämnda stället före-
ligga icke i H. M. F.
Thalietrum rariflorum Fr.
Spectmina omnia hoc nomine collecta ad Th. simplex referuntur.
Norra Finl. och större delen af Lappl.: Fries; Fenn. bor.: Nym. Syll.
p. 173; Lapp. Fin]. bor. or.: Nym. Consp. p. 6; Norra Finland: Brenn. Flor.
Acta Societatis pro Fauna etr aFlo Fennica, 30, N:o 1. 161
p. 51. — Oa. r Kristinestad (Simming): Malmgr.; exemplaret är sterilt
och osäkert. Sælan ansåg det snarast höra till Th. flavum. Kihlman för
det med tvekan till Th. simplex. — Ok. »Paltamo Melalahdessa (Lackström),
Säräisniemi Alassalmen saarissa, Kajana Vuottoniemessi»: Must. Då detta
är den enda art af Thalictrum, som upptages, synes det osäkert hvilken
art egentligen afses. Brenn. Obs. citerar uppg. under Th. simplex var.
boreale, men upptager ej denna från Ok., hvaremot Th. flavum upptages
fran denna provins. Enl. benägen uppg. har Brenner ej sett exemplar af
formen, hvarföre han med stöd af den allmänna utbredningen ansett före-
komsten af Th. flavum mer sannolik än af Th simplex. - Ob. [vid Muonio
och Torneå elfvar från Huukkis och Kengis ned till Haaparanta: Hartm.
p. 171, jfr O. R. Fries p. 160, där det säges att arten ej är ymnig, och
Backın. & H. p. 147, där det första namnet oriktigt skrifves Hinekis.] Ob.
och Lk. Arten upptages i flere ständortsanteckningar: Hult i Medd. VIII;
att härmed afses Th. simplex (var. boreale) framhälles Medd. XII p. 120.
— Li. »ad Törmänen et alibi ad flumen Ivalojoki in Inari in regione coni-
ferarum mixtarum»: Wainio Not.; hvilken form härmed afses, känner jag
ej, dä Th. rartflorum var. boreale särskildt upptages. — Norm. FI. Spec.
p. 74-75 uppräknar den såsom tagen helt nära Finlands gränser; uppg.
afser Th. simplex, såsom fran går af synonymen. Angående Kihlm Ant.
se under Th. simplex (var. boreale. Arten omnämnes i Hult Lappm. p.
127, 129, 139 och 141; sannolikt afse uppg. frän Mandojäyri p. 127 och
129 Th. kemense; de öfriga Th. simplex. — Lapp. ross. Pjalitsa: N. I. Fellm.
Lettre p. 500, jfr om denna och flere andra uppg. Trautv. Incr. p. 7. Lin-
den Beitr. se under Th. simplex.
Enligt 1. L. Læstadius (se ofvan) och Sælan är i allmänhet den
form, som hos oss kallats Th. rariflorum (se äfven t. ex. Herb. Mus.
Fenn. p. 36, Alc., Mela Kasv. III etc.) en fåblommig form af Th. sim-
plex = Th. simplex f. rariflora (Fr.), som dock utan nägon gräns öfvergär
i hufvudformen och snarast tyckes bero endast pä individuell olikhet. Att
Th. rariflorum uppfattats pä olika sätt och möjligen helt och hållet saknar
arträtt, framhålles f. 6. utförligt af L. M. Neuman i Bot. Not. 1887 p. 10-12,
se äfven Ofvers. af Sv. Vet. Ak. Handl. 1889 p. 71—77.
Thalietrum strietum Led.
Quae hoc nomine indicata erant, ad Th. simplex referuntur.
Angäende hufvudarten finnes visserligen inga egentliga uppgifter
från vårt land (se dock Trautv. II p. 44), men % boreale beskrifves i Spic.
II p. 7 och uppgifves förekomma »ad flumen kemense et locis vicinis».
Se äfven Fl. Samoj. p. 13 etc. Denna form kallades senare Th. stmpler
var. boreale (F. Nyl.); se under Th. simplex,
Typis impr. 7?,, 1904. 11
162 Thalictrum flavum.
Thalictrum flavum L.
Passim vel satis freguenter in Fennia australi invenitur,
ad ipsam oram australem et in interiore parte supra 62° aut
paullo infra plerumgue rarescit; in vicinitate occidentalis
autem orae vix infra 65° 50 rarescit, supra 67° 30' incer-
tum est.
Till.; Till. Icon. 98; Kalm; in pratis humidis st fq: Prytz;
Fenn. (merid.): Fries; Eur. omn. exc. . . .: Nym. Consp. p. 5;
exc. etiam Lapp. plur.: Nym. Suppl. p. 3, vide etiam DC. Prodr.
I p. 14 et Led. I p. 12—13.
A1. (p): Bergstr.; »fuktiga ängar allmän»: Tengstr.!; st fg:
Bergstr. Beskr. et Arrh. & K.; p in pratis humidis et ad ripas
in parte media et occidentali: Bergr. — Ab. r: Zett. & Br.; in
parte orientali [taeniarum maxime occidentalium] praetervisum?:
Bergr.; haud fg Hirvensalo et prope templum par. S:t Mariae:
Arrh.; Pargas rr: Adl.; Pargas Lielax Nilsby (O. M. et E. Reuter):
Arrh. Ann.; Bjärno: W. F. Backmansson in herb. lyc. n.; [Ha-
likko] Viurila! et Uskela!: Nikl.; [Muurila] olim in pascuo con-
saepto [» Vasikkaha’assa»] ad Isontalo, sed iam prorsus evanuit:
Renv.; tantum in [Finby] Pettu lectum: Sand.; p: A. Nyl. et Sel.;
[Vihti] st fg, enum.: Flinckl; Kiikala Kärkele: Gadol.; [Pusula]
st fq enum.: Wecks.; Mietois, Mynämäki et Karjala rr — p enum.:
Caj. Kasvist., cfr 1. c. p. 142. — Nyl. par. Ekenäs st r velut
Alglo: Häyr.; p: His.; p, copiosius ad marginem magni agri pa-
ludosi prope Tallbacka: Stenr.; (fq): W. Nyl.; Borgå (!) r Kroks-
näs et Södra Veckoski: Sæl. Ofvers.; Sibbo Löparön: Sel. ann.;
parcius in parte australi quam in parte septentrionali: Sel. O.
Nyl., spec. € Pyttis!; [Hogland] nonnulla spec. ster. in Vähä-
somerikko: Brenn. — Ka. r Ristiniemi: Blom, spec. e Virolahti
Ala Urpala!; st r Kaukola Rami! et Tervola, Kirvu Inkilä!, Sai-
rala, prope templum et Tietävälä: Lindén. — Ik. st fq: Malmb.
[et Meinsh. p. 5).
Sat. p: Malmgr., Häyr. et Hjelt. — Ta. Sääksmäki fq:
Tikk.; (st r) Aito: Leop.; fq: Knabe Fört.; st fq: Asp. & Th;
p: Norrl. s. 6. Tav.; [par. Gustaf Adolf!] p tantum in parte au-
strali, in parte septentrionali non provenit: Bonsd.; Wainio Tav.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 163
or. non comm. — Sa. p: Hult; Lappvesi in prato sacellani:
Sælan!; Kerimäki Jouhenniemi prope Puruvesi (Jantunen): Buddén;
E. Nyl. & Chyd. non comm. — Kl. fq: FI. Kar.; Parikkala (rr)
Surumåki: Hann.!; Valamo: Seel. ann.; st fy, etiam in Pälkjärvi!:
Hjelt. — Kol. Mandroga! et Sermaks (st r): Elfv., vide infra; fere
ubique st fq: Cajander in litt., spec. e Vakrutschej! et Nikola!
ad flumen Svir.
Oa. p: Malmgr.; st r Ovarken Bergö, Vasa ad oppidum
vetustum: Laur. Vaxtf. — Tb. nondum visum. — Sb. Leppä-
virta: Lundstr.; Leppävirta Konnus: Enw., spec. in dupl.!; r:
Mela. — Kb. Kide: Brand.!; Liperi r ad Rau'an-!, Aisus- et
Sukkulanjoki!: Eur. & H.; Joensuu ad amnem: liällstr.; Polvi-
järvi ad Viinijoki: Sel. herb.; llomantsi: Woldstedt!; (st fq) hic
illic cop.: Axels. Putk.; st r Lieksa ad Viekki: Wainio Kasv. —
Kon. st fq — fq, in pratis tam siccioribus quain praesertim hu-
midioribus, nemoribus, silvis frondosis, convallibus, devexis ne-
morosis inter frulices et virgulta, in Saoneshje (!) fg, in Reg.
occ. ad Suojärvi, Mökkö cet.: Norrl. On., cfr Günth. p. 30.
Om. vin media tantum Ostrobotinia ex. gr. Gamla Carleby
verum, ut mihi videtur, legi Th. flavum, guod etiam e par.
Pyhäjoki ab Appelberg report. vidi»: Hellstr. Distr. p. 21; st r
Kauhava (pastor Alanen), Jeppo Kieppo in parva insula amnis:
Laur. Växtf.; p: Hellstr.!; st fq ad ripas amnium: Tenn.; Salo:
Blom! -— Ok. r Paltamo, Kajana: Brenn. Obs., forsitan non
omn. certum, vide sub Th. rarifloro; Must. non comm. -— Kp.
Uhtua ad pag. eiusdem nominis: Wainio Kasv.; in clivis gra-
minosis ad flumen Kemi (fg) usgue ad ostium: Malmgren!;
Nukuttakoski in ripa flum. Tshirkkakemi: Bergroth!; Maasjärvi:
Bergroth & Lindroth!; Kananoja in prato humido: Bergroth
& Fontell!
Ob. (fg): Jul. p. 286; st fg in plagis litoralibus, rarius in
parte interiore, etiam in Kempele et Liminka (!) obvenit, sed in
Ylitornio, septentrionali parte par. Rovaniemi, Simo superiore,
Pudasjärvi, Utajärvi et Muhos nondum adnotatum: Brenn. Obs.,
quem |. inspicias, spec. ex Oulu Konttinen!, Simo ad templum!,
Torneå! et Alatornio Yliluukas!, vide etiam Linné Iter lapp. p.
190; [Uleåborg] (»fgg>): Leiv., cfr Jul i V. Ak. H. p. 175 et
164 Thalictrum flavum.
Leiv. Oul. p. 83, 116, 120 etc.!; in pratis ripariis humidis st
fg — p ad oram: Keckm., cfr 1. c. p. 14 et M. Castrén p.
336; [(fg) multis cum formis: O. R. Fries p. 160]; Torneå: Sæ-
lan!, cfr Herb. Mus. Fenn. 1] p. 133; [r Yli- et Alatornio ad
fluvium: Backm. & H. p. 147, forsitan confirmatione egeat], vide
etiam infra. — Kuus. nonnullis locis ad Paanajärvi: Wainio
Kasv.!, cfr Herb. Mus. Fenn. lI p. 133, vide etiam infra; Kuola-
järvi [»Salla»] in nemore ad ostium Noukajoki! [spec. nomine Th.
simplex] et in ripa lacus Nilantijärvi!: Borg, spec. determ. Kihl-
man. — Kk. st r Oulanka ad Vartiolampi, Kiestinki ad Valas-
joki! et Vuarankylä: Wainio Kasv., cfr Herb. Mus. Fenn. II p.
133; Kiekkipuro ad lacum parvum prope fines par. Kuusamo:
Hirn Fört.
Lk. ad Sattanen in Sodankylä (67° 30’), antherae apicibus
obtusis: Wainio Not., cfr I. c. p. 30; vide ceterum infra.
Lapp. ross. vide infra.
>In pratis Fenniae australis et meridionalis, dein ad litus maris ad-
scendit usgue in Lapponiae partem inferiorem»: Wirz. pl. off.; se längre
fram. — Kol. Elfv. har antecknat om denna jämte Th simplex: »p — st fq
per totum territorium», men anser själf osäkert hvilkendera arten afses.
— Ob. en del af uppgifterna afser måhända Th. simplex (var. boreale), jfr
Hellstr. Distr. p. 21. — Lapp. fenn. »forsitan ad Ounasjoki prope pagum
Kittilä invenias, cum autem ibi essemus, nondum florescebat, gua re in-
certum>: Hjelt & H.; fq »per totum territorium»: Blom Bidr., jfr Kihlm.
Beob p. XIX; »ad flumina Utsjoki, Ounarjoki [= Ounasjoki?] et Kemi
p cop.»: Fellm. Lapp.; Utsjoki: S. Castrén p. 354; in Varangria merid.
[>districtu Filles dicto Norvegiae ultimae»]: Wahlenb. Fl. Suec. p. 373,
jfr Blytt p. 923. — [L. ent. björkreg. r Alapalo nära Kaaresu'anto kyrka
1828 (L. L. Læstadius): Læst., jfr L. L. Last. p. 296 och Hartm. p. 170.]
— Lapp. ross »p in inferiore parte huius territorii»: Fellm. Ind., jfr i
afseende å Fellmans hvardera uppg. Led. I p. 13, som äfven citerar Schrenk
för Lappland. Umba: Selin!; exemplaret är sterilt och osäkert »och kunde
likaväl vara Th. simplex»: Kihlm. — Tshapoma: Mela herb.: exemplaret är
utblommadt, hvarföre bestämningen kanske icke är fullt säker. Var. boreale
»usque ad Kola et Pjalitsa r obvium»: N. I. Fellm., jfr I. c. p. XXXVI,
Beket. p. 540 etc. N. I. Fellmans uppgift anser jag otvifvelaktigt afse Th.
simplex, jf: Herb. Mus. Fenn. II p. 133. (Det bör i sammanhang härmed
framhällas, att Neuman i Ofvers. af Sv. Vet. Ak. Handl. 1889 p. 74 for N. I.
Fellmans exemplar i Pl. aret. till Th. flavum var. rotundifolium Wahlenb..
Kihlman och Lindberg anse det tillhöra Th. simplex.) - Huru de öfriga
uppgifterna fran Lappland böra tolkas är osäkert; N. 1. Fellm. hänför, ehuru
Acta Societatis pro Fauna & Flora Fennica, 30, N:o 1. 165
med tvekan, uppg. i Fellm. Ind. till Th. flavum var. boreale, d. v. 8. till Th.
simplex; för min del anser jag troligare, att Th. simplex hufvudsakl. mot-
svarar Th. flavum 8 rotundifolium (och Th. majus?) hos Wahlenb. och J.
Fellman, se ofvan p. 156 och 160-161. — Wahlenberg, hvars FI. Lapp.
varit det hufvudsakliga litterära hjälpmedel, som stått J. Fellman till buds,
upptager ej andra arter af Thalictrum än Th. alpinum och Th. flavum,
hvarföre det är sannolikt, att det senare namnet hänför sig till flere af
de nuvarande arterna. Kihlm. Ant. för med någon tvekan uppg. hos Ca-
strén och Fellm. Lapp., liksom äfven Normans uppgift från Anarjok, till
> Th. rariflorum» [= Th. simplex]. Norm. Fl. Spec. p. 74-75 skiljer icke
bestämdt emellan Th. flavum och Th. simplex [= >Th. rariflorum>], men
hvad beträffar exemplaren från det inre af Finmarken, för han alla de
blommande till den senare arten, hvarföre uppg. i Norm. Ind. p. 1 (se
under Th. kemense) torde böra föras till Th. simplex. Ganska möjligt ar
för öfrigt att den äkta Th. flavum finnes i Lappland, ehuru säkert sällsynt,
jfr Læst., Hjelt & H. och Wainio Not. äfvensom Norm. Ind. p. 1 (se under
Th. kemense). I detta fall vore Wirzéns uppg. fullkomligt riktig och de
öfriga äfven riktiga i sina hufvuddrag. Wahlenb. p. 154 säger om Th.
flavum »in pratis et graminosis subhumidis Lapponiae silvaticae, ex. gr.
in Umensi usque ad Björksele passim». Det bör ännu framhållas, att så-
väl på vestra som på östra sidan af flora-området dels exemplar, dels
säkra uppgifter föreligga från nordligare fyndorter än fran dem, som upp:
tagas i Herb. Mus. Fenn. II p. 133, men att å andra sidan åtminstone
Bloms exemplar, inlämnade under namn af Th. flavum, i själfva verket
tillhöra Th. simplex.
Huruvida arten anträffate såsom fossil måste anses osäkert; se &
ena sidan Herlin p. 161, men 4 andra G. And. p. 125.
Af former upptages f. pauciflora Sel. från Kon.: Norrl. On. — Ob.
rr Torneå stad, Liminka: Brenn. Obs. — Kuus. r »runsaasti erään joen
rannoilla Näränkävaaran luona»: Wainio Kasv.
f. latifolia Sel. in sched. Ob. Kemi (var. rotundatum): Rantaniemi i
Brenn. Obs.; »på fetare jord och skuggrikare ställen nära Simo prestgård»:
Keckm., där formen närmare beskrifves. — Af dessa former, liksom af
f. brevifolia Sal. finnas flere exemplar i H. M. F.; de äro dock icke full-
ständigt särskilda och Salan anser dem vara tåml. obetydliga. F. angu-
stata Fr. omnämnes från Kon.: Norrl. On., men Sælan för exemplaret till
hufvudformen. Mela Kasv. ätskiljer och beskrifver var. obovatum, rotun-
datum och cuneatum, jfr Mela Kasv. III, där rotundatum betecknas såsom
st r och cuneatum såsom r.
Vidare märkas de former L. L. Læstadius i Bot. Not. 1858 p. 122—
123 uppräknar och beskrifver från ställen helt nära Finlands gräns. Då
dessa likväl ej synas hafva blifvit erkända af senare förf., får jag endast
hänvisa till originaluppgifterna.
Slutligen bör framhållas, att i Bot. Not. 1883 p. 208 ingår beskrif-
166 | Thalietrum flavum.
ning om denna arts förekomst i nordliga delen af Sverige af C. Melander,
där äfven den därstädes förekommande formen i korthet beskrifves.
Angående en möjligen hybrid form se ofvan under Th. simplex
(p. 160).
Thalictrum angustifolium Jacq.
In Fennia orientali, quod nunc sciamus, tantum trans
519 long. raro invenitur; ad septentrionem versus ad 62° 15’
procedit.
Fenn. or. (Carel. Oneg.): Nym. Suppl. p. 3, vide etiam
Lindb. Pfl. p. 15.
(Ik. st r: Fl. Ingr. p. 19, vide etiam Meinsh. p. 6 et XX
et infra.|
Kon. a cnidioides st r in prato turfoso, humido inter pa-
sos Dvorets et Mundjärvi (Lahti), dein sec. ripas graminosas,
humidiusculas Jacus Mundjarvi! fq in pratis humidis, interdum
etiam in collib. siccis ad lacum iam dictum atque ad calcarias,
circa 6 km [»stadia rossica»] e pag. Lahti occidentem versus sitas,
in collibus graminosis, Jalguba in pratis humidis (Simming! et
alii!), ad Mundjärvi altit. 1,2 m [4'] et ultra attingit, e Jalguba
Sablberg! spec. pauci — (5) florum reportavit: Norrl. On., cfr
Giinth. p. 30; in graminosis udis c. 1 1'2 km ad septentrionem
versus a Dvorets, deinde versus Mundjärvi complur. locis et se-
cundum ripas huius lacus fq: Kihlm.
Att Th. angustifolium äfven förekommer i den till Ingermanland
hörande delen af Isthmus, framgår ej af Meinsh. p. 6, men vil af Meinsh.
p. XX. Däremot år den hittills icke iakttagen på finska sidan. Oster
om Onega är arten iakttagen bl. a. vid »Semjonova in prato nemoroso
humidiusculo in Rubjeshnitsa»: Cajander & Lindroth!
Såsom tillfällig år arten slutligen tagen Sb. Jorois Jårvikylå 1892
på odlad äng (N. Molander): Lindb. herb.
Thalietrum alpinum L.
In Lapponia occidentali usque ad 67° 40' ad meridiem
versus provenit et saltem in Lapponia maxime occidentali
frequenter obvium; in Lapponia ma.rime orientali nondum
visum est.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 16%
Ad rivulos Lapp. eiusque confiniis p: Prytz; maxima pars
Lapp.: Fries; Scand. . . . alp.: Nym. Consp. p. 7; Lapp. tota:
Nym. Suppl. p. 4, vide etiam DC. Prodr. I p. 13 et Led. I p. 6.
Lapp. fenn. r Kittilä ad Kukasjoki! et Aakenusjoki (!)
cop. inde a lacu Kukasjårvi ad rivum Sapukkaoja, sed non in
vicinitate montis Aakenustunturi, etiam ad pontem, qui est in
fluvio Aakenusjoki, iuxta pag. Kittilä: Hjelt & H., cfr 1. c. p.
90 et Herb. Mus. Fenn. II p. 133; in omnibus alpibus maioribus
usque ad Nordcap earumque lateribus et summis radicibus, scil.
locis irrigatis vulgatissime . . . extra alpes iuxta flumina Lapp.
suecicarum p descendens, scil. infra Enontekiåinen Lapp. Torn.:
Wahlenb. p. 154, cfr 1. c. p. XXXIII; ad ripas fluminum rivu-
lorumque in Utsjoki et Inari (!) ubique, ad inferiorem vero par-
tem huius Lapponiae extra alpes descendere (non) videtur: Fellm.
Lapp.; Ounastunturit Raututunturi: Sandm. p. 27; in Sodankyla
septentrionali non visum: Hult Lappm. p. 85 et 89, cfr 1. c. p.
40, 94 et 150; fq — st fq per omnes regiones, ripas lapidosas
calarractarum et lacuum reg. subsilv. et subalpinae, nec non
terram madefactam rivulorum reg. alpinae vicinam amat, [Raste-
kaisa SO 694]: Kihlm. Ant., spec. ex Inari Toivoniemi in ripa
paludosa Jac. Vastusjärvi!; Wainio Not. non comm.; per omnes
alpes nivales et maritimas a finibus Norvegiae ultimis versus
Rossiam .. . frequentissime, descendit ad flumina infra suas
alpes p: Wahlenb. Fl. Suec. p. 374; enum. ex 8 locis: Norm.
Fl. Sp. p. 79, vide etiam Blytt p. 919 etc. — [L. ent. reg. alp.
et subalp. fy, reg. silv. p: Læst.; in vicinitate lacus Kilpisjårvi
(1) in reg. subalp., non autem circa Kelottijärvi: Norrl. Lappm. p.
263; in reg. alp. iam ad Vittanki et Mukkavuoma: 1. c. p. 265; p
sed parcius in ripis et in vallibus rivulorum reg. subalp., st fy in
vallibus rivulorum reg. alpinae, velut Tshaimo E 615 m, Ange-
loddi N 705 m, Halditshok SSO 1094 m: Linden Bidr.; multa
spec. adsunt.]
Lapp. ross. ad omnes alpes, rivulos atgue fluvios (fq):
Fellm. Ind.; »mihi autem modo in parte bor. occ. ex. gr. ad
peninsulam piscatorum raro obvium»: N. I. Fellm., cfr (1. ce. p.
XXII et) Beket. p. 540; Hibinä fq: Mela pl.!, cfr Herb. Mus.
Fenn. Il p. 133; Tshun: Enw. ann.; Lujauri urt Vavnbed in reg.
168 Thalictrum alpinum.
alp. infima: Kihlman!; Linden in vicinitate montium alpinorum
circa Nuotjavr non vidit: Linden Ant.; Petshenga [»Peisen»]: E.
Nylander & M. Gadd! et Granit & Poppius!; Tsipnavolok: Broth.
Wand. p. 12!; inter Vaidoguba et Cap Skorobeieff: 1. c. p. 13;
Subovi: Karsten!
Fennia (Prytz): Led. I p. 6 måste anses orätt citeradt.
Pulsatilla patens (L) Mill.
In Fennia australi rarissime invenitur; ad septentrio-
nem versus usgue ad 619 progreditur.
In Karelia meridionali, par. Valkjärvi saltem: W. Nyl.
Distr., cfr 1. c. p. 74; Fenn. centr. (r detex. cl. Salan): Nym.
Consp. p. 2; Fenn. potius mer. (sc. in Tavastl.), mer.-or. (isthm.
carel.): Nym. Suppl. p. 1; Fenn. merid: Gürke p. 457, vide
etiam Lindb. Pfl. p. 14.
Ik. Valkjärvi Pasuri cop.: Fl. Kar., spec. leg. Möller! et
M. & J. Sahlberg!, vide etiam A. Backman in Medd. XXVIII p.
38 A; /-häufig) in Isthmus Karelicus sädlich von Vuoksen»:
Rupr. Bericht p. 86 nomine P. latifolia Rupr.; r circa stagnum
Leinikkälä in par. Rautul, ad Pasuri in par. Valkjärvi et in sa-
cell. Metsäpirtti: Malmb.; Kautu Koskijärvi: Lindberg!; [Lempaala:
Schmalh. hybr. p. 105; in septentrionali parte: Meinsh. p. 7).
Ta. Sääksmäki: K. R. Sundman in herb. lyc. n., cfr Tikk.;
Kalvola Kömölä in iugo sicco, aperto: Borg!, cfr Medd. XXII
p. 52; Pälkäne Rönnvik parce [»fåtaligt»] in clivo pinifero ad
praedium: Zidb.; st r in horto opp. Tavastehus [»Tavastehus
park»] et ad Aulango: Asp. & Th.; Vanaja Aulango: Kl. Wahl-
manl, C. W. Sacklén! et K. Collin!; circa Tavastehus complur.
loc., ad Harviala cop.: Leop. ann.; Tavastehus Kurala: O. Collin!
Sat. Teisko: elev K. Tammelander!; enligt benägen uppg. af stud.
A. Tammelander beror uppg. på något misstag. — Ta. Uppg. fran Sääks-
mäki behöfver kanske bekräftas. Tavastehus nya begrafningsplats: Buddén;
måhända har arten blifvit planterad å denna lokal. Från Tavastehus Ku-
rala på Rapamäki ägor: O. Collin! finnes äfven en f. micrantha.
Arten uppräknas bland dem, i hvilkas förekomst en afgjord olikhet
råder på olika sidor om den 1. c. föreslagna gränsen mellan Fenno-Skan-
dinavien och Nord-Rslysand: Cajander i Medd. XXVI p. 182.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 169
P. patens förekommer, så vidt man hittills känner, i Finland alltid
med violetta blommor.
Arten hybridiserar hos oss med P. pratensis och P. vernalis.
Pulsatilla vulgaris Mill.
In territorto incerta est.
Kalm; »år en nog sällsynt växt, det enda stillet, som mig är be-
kant, på hvilket hon växer till någon ymnighet, är Salo malm emot Bjärno
socken>: Hell. p. 12; »in locis calcareis elatis Finl. austr. rarius>: Prytz;
»in iugis arenosis Fenniae australis Salo, Hauho»: Wirz. pl. off., jfr FI.
Ingr. p. 10 och Led. I p. 21-22; Gamla Finland: Knorring p. 29; södra
Finl.: Fries; Scand. exc. Lapp.: Nym. Syll. p. 171; Fenn. mer. or.: Nym.
Consp. p. 2; r södra Finl.: Brenn. Flor.; »deest in ... Fenn. (cum Lapp.)»:
Nym. Suppl. p. 1.
Al. »A. B. C. Cp»: Bergstr. p. 37, d. v. s. spridd på fältbackar öfver
hela fasta Aland äfvensom öarne flerstädes: Bergstr. Beskr. — Ab. Hellenii
(och Wirzéns) uppg. se ofvan. — Ka. och Ik. Arten anföres från Ka. i
Herb. Mus. Fenn [ed. 1]; orten skulle numera föras till Ik., men själfva
växten är orätt bestämd. Vid de karelska exemplar fran Rautu, som tidi-
gare blifvit hänförda till denna art och hvilka ligga till grund för sist-
nämnda uppgift (liksom Byteskat. etc.), har Ruprecht 1869 antecknat: »1, 2
non est P. vulgaris, sed forma quaedam inter P. patentem et P. pratensem
auctorum quasi media aut hybrida (P. Wolfgangiana Bess.?) parce cum
his proveniens, specimen est Appelbergianum, iam 1845 a me memoratum.
Cfr append. meam in Fl. Ingriae. 3, 4, 6 est P. latifolia Fl. Ingr.», jfr
Rupr. Bericht p. 86 äfvensom Trautv. Incr. p. 11 och 12. Ruprechts be-
stämning år otvifvelaktigt riktig och då det sålunda kan tagas för afgjordt,
att arten ej finnes i Karelen, äfvensom inga exemplar finnas från de upp-
gifna lokalerna i vestra Finland, måste P. vulgaris tills vidare utgå från
vår flora. Det är emellertid mycket möjligt, att denna art i själfva verket
förekommer i de sandiga trakterna af det inre Åland, såsom i Jomala och
Lemland [: Bergstrand i bref till Kihlman] (kanske äfven vid Salo), men
då icke någon bestämd lokal uppgifvits från Åland och ingen botanist efter
Hellenii tid återfunnit växten på den af honom angifna fyndorten, erfor-
dras vidare undersökningar. Se äfven under P. vernalis. Hvilken Pulsa-
tilla Till. afsett, kan ej afgöras, då ingen art af slägtet f. n. är känd från
vestra Finland. — Sat. Huittinen [>Hvittis»]: Car. p. 24. Hvilken art som
afses, torde vara svårt att afgöra. — Ta. Hauho: Herk.; efter all sanno-
likhet afses P. vernalis, som finnes i 'Hauho, men som ej omnämnes i
Herkepei förteckning.
Pulsatilla pratensis (L.) Mill.
In Fennia mazxime austro-orientali rara ad 60 4 ad
septentrionem versus et non cis 479 long. occurrit.
170 Pulsatilla pratensis.
In paroecia Valkjärvi et adiacentibus (non) infrequens:
W. Nyl. Distr.; Fenn. mer.-or.: Nym. Consp. p. 2; Fenn. merid.-
orient Karel.: Gürke p. 463 nomine Anemone pratensis a) ty-
pica Giirke, vide etiam Lindb. PFfl. p. 14.
Ik. in Regione finitima := Ik.) (haud) infrequens: FI.
Kar.; r Muola (!) in aggeribus arenosis prope pag. Kvyrölä! et
ad viam publicam! versus Kivennapa. Valkjärvi (!) Pasuri: Malmb.;
Valkjärvi Pasuri: Rupr. Bericht p. 84 et segu., ubi describitur
nomine P. Breynii, «fr Fl. Ingr. p. 11, Rupr. Diatr. p. 22 et
A. Backman in Medd. XXVIII p. 38 A; Valkjärvi Pähkinämäki:
Lindberg !, vide infra.
Vid det af Appelberg tagna exemplaret frän Valkjärvi Pasuri! har
Ruprecht antecknat: »Haec Pulsatilla flore intus atrovivlaceo ab omnibus
ceteris Karelicis differt et fere P. nigricantem Störk refert, attentius igitur
examinanda. P. pratensis karelica differt a suecica & typica P. pratensi
Linné atyue connecta a me in P. Breynit Rupr.. P. Breynit Rupr. upp:
tages bl. a. från Carel: Nym. Suppl. p. | under P. pratensis, jfr äfven
Trautv. Incr. p. 10-11. Giirke p. 462 anför åter P. Breynti Rupr. såsom
synonym till Anemone pratensis Mill. DC.
Ik. Arten saknas enl. Meinsh. p. S i den till Ingermanland hörande
delen af Isthmus. De orter, därifrån arten år känd, fördes i Herb. Mus.
Fenn. fed. Ii till Ka.
Lindbergs exemplar från Ik. Valkjårvi Påhkinåmåki år en högst
egendomlig forin, som bl. a. afviker genom gula blommor.
P. pratensis hybridiserar hos oss med P. patens och P. vernalis.
Pulsatilla vernalis (L) Mill.
In nonnullis Fenniae interioris plagis arenosis (vix nisi
inter 439 et 489 long.) haud infrequenter provenit; ad sep-
tentrionem versus supra 61" 50" non lecta neque in Fennia
orientali adnotata est.
Kalm; in collibus siceis (rr) (Hellens loco non allato): Prytz;
Fenn. centr., or.: Nym. Consp. p. 2; Fenn. mer. plur. (nec centr.,
or.): Nym. Suppl. p. 1: Fenn. merid.-orient.: Gürke p. 455, vide
etiam Led. I p. 20—21.
Nyl. Nurmijärvi in iugis arenosis partis mediae p sat
cop. (F. Hyvämäkii: Stenr.; r Orimattila (N) in Tönnösuo et Am-
mänäyrä: Sal O. Nyl.. efr Herb. Mus. Fenn. Il p. 133 et vide
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 171
Moberg Klim. p. 67. — Ka. copiosissime nonnullis locis iugi
arenosi, per quod fert via publica inter Fredrikshamn et Vill-
manstrand: Angstr. p. 49, cfr FI. Ingr. p. 9; p in arenosis [»moar>]
in partibus interioribus territorii, r in vicinitate fluv. Vuoksi et
non visa nisi ad Antrea Korpilaks prope Pampas: Lindén, spec.
ex Antrea Liikola! — Ik. Valkjårvi: Rupr. Diatr. p. 22 et 68, FI.
Ingr. p. 9; r in par. Kivennapa!, prope Konnitsa in par. Pyhå-
järvi! et ad pag. Pasuri (!) in par. Valkjårvi: Malmb.; Rautu
Korkojärvi prope Raasuli: Lindb. comm., cfr Alc., vide etiam
Thesl. Dynb. p. 69; [Lempaala [»Lembolowa»]: Schmalh. hybr. p.
105 et Meinsh. p. 83.
Ta. Lammi Evo, Hauho cop. in arenoso Kokkila, Tuulois
prope templum: Leop. ann.; in arenosis complur. loc. fg, ut inter
[Asikkala] Hillilä et Urajärvi, [Hollola] Sairakkala et Kukon-
koivu etc.: Norrl. s. ö. Tav.; Asikkala p: Nikl.!; Hollola Hälvälä:
Wainio herb.; Hollola Lahti: alumn. A. W. Forsman in dupl.!;
Hollola ad viam publicam haud procul a Messilä sat cop.: Hayr.,
cfr G. F. 1903 p. 90; Heinola Nynäs, cop. inter Vierumäki et
Järvi: Hjelt; Nastola: Lundstr. et alii; Sysmä Nya Olkkolal,
Konkotti, Heronlampi: Unon.; [par. Gustaf Adolf] p: Bonsd.!;
litti secundum iugum Valkiala (Nikl.!): Sel. Ö. Nyl.; ex Heinola
alumn. Svanström! f. monstruosam (flor. pl.) reportavit, cfr
Not. XI p. 455. — Sa. Valkiala fqq praecipue versus Kouvola:
Hult Fort; Lappvesi Pulsa: Sl. herb.; ad Parkkarila prope
Villmanstrand numerose: Sel. ann.; [Ruokolaks et Rautjärvi] st
fy: Hult; Mikkeli cop.: Hasselbl.; fq in iugis arenosis usque ad
Nyslott: E. Nyl. & Chyd.; st fy in vicinitate opp. Nyslott velut
Pääskylaks, Nojamaa, Kaupinsaari etc.: Buddén; Jorois: G. Gro-
tenfelt in herb. lye. n.; ultra Jorois vix invenitur: E. Nyl. Veg.
p. 260; multa spec. e Sa. adsunt in H. M. F.!; f. albescens
Sippola ad Kaipiais [ad fines prov. Ka.]: Lindberg!, cfr Medd.
XXII p. 77, ubi describitur. — Kl. in iugis arenosis st fq usque
versus Kareliam mediam: Fi. Kar.; [Hiitola] secundum ripam
lacus Ladoga (fq) in arenosis [»sandmoarna»] ad Vavoja: Linden;
Kronoborg: H. K. Wrede in herb. lyc. n.; tantum in Parikkala
et Kesälaks: Backm.; Parikkala st r Mentolahti, Tyrjä, Kangas-
kylä, Änkilä: Hann.; Jaakkima inter Lahdenpohja et Ihanoja:
ay Pulsatilla vernalis.
Hjelt Ant. p. 65: Uukuniemi Mensuvaara: Nikl!, efr Herb. Mus.
Fenn Ip. 188, vide etiam Rupr. Bericht p. 87.
NU se under Po rwgarig Största delen af Fink: Fries; kan icke
anm rätt. Al. Kökar Hamnö JA. M. Lundenius), Lemland prestgärden
yl. Reivanon\) Jomala Jattböle „I. V. Hummelin), Eckerö prestgärd (I. Erics-
mu Hammarland pratsånden I. U, Sadelini: Moberg Klim. p. 67. Mo
ber: har satt ott fragetecken efter artnamnet; enl. Bergstrand torde uppg.
also O ran, men uppgifterna förefalla tämi. osannolika, då de ej blif-
vit bekratade af senare botanister. som exkurrerat i samma trakter; möj:
ligen kunde de åtminstone delvis afse odlade exemplar. Å andra sidan
år det sek, såsom Arch, framhåller, ej alldeles osannolikt, att de delvis afve
O ren, då några af de angifna lokalerna svnas såsom enkom afsedda för
denna att AB Kars preetgån! Ul H. Strandberg’: 1. c. Moberg till
IAN? viterters att frågetecken = Karistojo OG G. Grönqvist. Lando: 1. <.
Rhia afer tekrafdas Sat Parakminne prestcird H. Tallqvist:
Vetere e ry lekser YäknäRsa se tar AL — Ta. Janakkala:
Wire. MON ganska Net mes erfoctrar tekråfieke. für detta skulle
taa Pvastodas kA Javsaan < beck vv m, men decna upgwift är äfven
VAROISSA VA KV KK Stersaan G. M, Pondesva ' Mo&erg I c_ likaså
Nyre Karat OPO ONL ma Mere NT ID x 32 — Om dem
hie Ta DN feta MAE leearas ac artes sr förekomma
VA NANA å æ occas certs stale Ja manärtäms Svtbes be
Wee as Stews
SM ARV Negi tho as de ATLE weiner Ikarus
Ma ANNONSE ws rar new 37 er Nm har Ie eF weess ali
ØRN INNS deta MAN Kom, Sels ım Km Jiews img NT.
Me NÅN Seh
Lime abastews 2 vn. x cosa mes Sa
Tews sk ms T mare son 7 Tram KV] SIE were.
Pukatilla pater \ praten *.
Je rsse ved et I Ja v «5 Ib 2T3- v
pe LT DOS . N 7 TR re ER AA
SON AR Gus oo tt
a aa ne rece RNa emer. sr Ves.
SG OR GT. 4 SM 4 . s $Mmu m ent Xu gn
L Rs "ant eh NUN > ae "ur UD = FALLET
- de ON
SO NE o . at O < L st See 3 MV.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 173
Denna hybrid kallades hos oss en tid P. patens var. Wolfgangiana
Bess., se t. ex. Malmb., Brenn. Flor. etc. och jfr Focke p. 10 äfvensom
Trautv. Incr. under tre olika namn. Tidigare förväxlades den i vårt land
med P. vulgaris Mill, hvilken den liknar, jfr Focke 1. c. Se f. 6. under
P. vulgaris.
Pulsatilla patens X vernalis *).
In Fennia marime austro-orientali (Isthmo karelico)
rarissime nascitur.
Fennia, Karelia: Girke p. 456.
Ik. Sakkola Sipilånmåki: E. Savander!, cfr Mela Kasv. III;
Rautu Koskijårvil, Valkjårvi Pasuri! et inter Uosukkala et tem-
plum!: Lindberg, cfr (Diar. 2, XI, 1895) Medd. XXII p. 20, 66
et 76—77 et Medd. XXIV p. 83, ubi descriptio; Valkjårvi Pasuri
haud r multis formis: Å. Backman in Medd. XXVIII p. 38 A;
[ad partem septentrionalem lacus Lempaala [»Lembalofski»] cum
P. patenti et P. cernali: Schmalh. hybr. p. 105-106, ubi de-
scriptio, cfr Schmalh. p. 537 et Trautv. Incr. p. 12).
Savanders exemplar är visserligen insamladt flere år tidigare än
Lindbergs, men då det är dåligt och ej fullt säkert, torde det vara rikti-
gare, att räkna hybriden såsom finsk först från år 1895, då dess förekomst
fullständigt utreddes af Harald Lindberg. Samma år omnämndes den äfven
i Mela Kasv.
Pulsatilla pratensis X vernalis.
In uno loco Fenniae maxime austro-orientalis (Isthmo
karelico) rarissime lecta est.
Ik. Valkjärvi [veris. Pasurij: M. Sahlberg! (lecta 3, VI,
1875); Valkjärvi Pasuri: Lindberg!; ibidem unicum spec. 1901:
A. Backman in Medd. XXVIII p. 38 A., vide iam Rupr. Diatr.
p. 22, FI. Ingr. p. 9, Trautv. Incr. p. 13 et Medd. XXII p. 20.
Anemone silvestris L.
Tantum in vicinitate territorit occurrit.
Uppräknas bland de sällsyntare växter, som päträffas endast österom
Finlands naturalhistoriska gräns: Cajander i Medd. XXVI p. 181, jfr äfven
Medd. XXVII p. 8 och 9.
') P. intermedia Lauch e Gärke p. 456.
174 Anemone nemorosa.
Anemone nemorosa L
In Fennia australi et inprimis austro-occidentalt fre-
quenter aut frequentissime ad 62 tere procenit, magis ad
septentrionem versus subito rarescit et supra 62 10 nisi culta
cir owurri, erceptis paucts locts solitariis, ubt rarissime in-
cenirt indicatur et forsitan amplius obsercanda sit. In Fennia
orientali rarior esse cidetur.
Till.: Till. Icon. 36; Kalm: fq in campis et pratis: Hell.
p. 12; in nemorosis fg: Prytz; ad rivulos et in nemorosis pro-
vinciarum meridionalium: Wirz. pl. off.; maxima pars Fenniae:
Fries; Eur. omn. exc. . . .: Nym. Consp. p. 3: deest in Fenn.
bor. (cum Lappi: Nym. Suppl. p. 2; Fenn. merid.: (tärke p. 473
nomine a) typica G. Beck, vide etiam DC. Prodr. I p. 20 et
Led. I p. 15.
Al. fgg: Bergstr.; fq: Arrh. & K.: Kumlinge Ingersholm
et in parte austro-orientali cop.: Bergr. — Ab. fq: Zett. & Br,
Sand., Renv., A. NvE et Sel; Töfsala fy. par. Gustafs p saepe
cop.: Bergr.; fgg: Arrh. Ann., Flinck et Wecks.; fq — st fq saepe
cop.: Caj. Kasvist.. quem 1. inspicias, cfr 1. c. p. 142. — Nyl.
fg: His.; fgg in betuletis. lucis et silvis mixtis cop.: Stenr.; fgg:
W. Nyl.; fq: Sal. Ö. Nyl.. Brenn. p. 446 et Brenn. Till. p. 38.
— Ka. (r) in partibus interioribus, ad fluv. Vuoksi a templo
par. Antrea freguentior et inprimis cop. in Kuparsaari, in luco
etiam in Räisälä Näpinlaks: Linden. — Ik. fq: Malmb.; ifgg:
Meinsh. p. 8, vide etiam W. Nyl. Distr.
Sat st fg: Malmgr.; Ulfsby et circa Björneborg fg et sat
cop.: Håvr.; fq — fgg: Hjelt: Jämijärvi ad templum etc. cop.
(Herlin): Hult coll.; Parkano 3.5 km ad meridiem versus a Kui-
vanen, mox fq — st fq. et Ruovesi Toikko: Hjelt. — Ta. fgg et
cop.: Leop.; fg: Knabe Fört. et Asp. & Th.; fgg in maxima parte
dicionis: Norrl. s. 6. Tav.; ad viam ferratam (exc. par. Alavus)
non cop., anteguam ad meridiem versus ab Orivesi (!) Korkia-
koski progrediaris: Hjelt; Längelmäki Länkipohja maxime ad
septentrionem versus (Forstmästar (trönholm): Hult coll.; Unon.,
Bonsd. et Wainio Tav. or. non comm. -- Sa. Valkiala fq: Hult
Fört.; Nyslott uno loco prope oppidum ad Sääskylaks versus
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 175
sat cop.: Buddén; Sääminki Pääskylahti cop.: K. Enwald!, vide
etiam infra. — KI. fq, ad Sortavalam saltem boream versus pro-
cedit: Fl. Kar.; Hiitola in vicinitate templi in luco: Lindén; Uuku-
niemi: Nikl.!; Sælan in insula Valamo non vidit 1881: Seel. ann.;
fq in par. Sortavala (Bergström), occurrit quoque in par. Rus-
kiala et Pålkjårvi at non in Impilaks teste Backman: Norri.
Symb., cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 133; Impilaks rr: Backm.
serius communicavit. — Kol. r Vosnessenje in luco ad lac.
Onega, Mjatusoval in umbrosis pratorum et in lucis: Elfv.; in
parte maxime australi [Kareliae orientalis] non magis ad aut
supra Petrosavodsk (!): Sahlb. Bidr.; ad ripas lacus Onega, Solo-
meno: Günth. p. 30; Shoksu et nonnullis locis ad Soutujärvi: Caj.
Oa. in convallibus montium par. Vörå prima forsan Ane-
mone nemorosa conspicitur: Hellstr. Distr. p. 13, cfr Laur. Våxtf.;
Alavus Hallinen! sat cop. etiam in tractu, qui ad septentrionem
versus vergit a templo par. Alavus: Hjelt, cfr Herb. Mus. Fenn.
II p. 133; r, Alavus st fq: Laur. Växtf., cfr 1. c. p. 17, spec.
e vicinitate templi!, vide ceterum infra. — Tb. Virdois Tulijoki:
Hjelt!, cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 133 et vide infra. — Sb.
r: Mela; lisalmi Lappvetelii: Mehtonen!, spec. dedit Malmberg,
qui adnotavit pluries eodem loco lectam esse; lisalmi Pörsän-
mäki 1 km a deversorio cop. ad viam publicam: Mela!, cfr Medd.
XXII p. 3; Poikkolanmäki ad septentrionem versus a templo
par. lisalmi (Backman 1849): Brenner in Medd. XXII p. 3. — Kb.
non certa, vide infra. — Kon. rr Perttiniemi (Kullhem!), Saoneshje
Klimskij (Simming!, Giinther): Norrl. On., cfr Giinth. p. 30 et
Herb. Mus. Fenn. Il p. 133; Kishi: Günth. p. 30, vide etiam infra.
Ok. ex indicationibus fide dignis [Öfverforstmåstar O. We-
nerberg: Medd. XXII p. 3! ad Koivukoski in Kajana 1860—1862:
Brenn. Reseb. p. 67; r in prato patenti [»aroniityllä»] prope
viam publicam in vicinitate deversorii Heiskala in par. Paltamo:
Must.; ad hune locum forsitan spectat ad pag. Mieslahti in par.
Paltamo cop. in prato ad viam publicam (Lönnbohm = Musto-
nen): Kihlman in Medd. XXII p. 3 et certe rr Paltamo, Kajana:
Brenn. Obs., vide ceterum infra.
Lp. »forsan etiam Lapp. pr. Triostrow»: Fl. Samoj. p. 10;
Ponoj in ripa septentrionali duobus locis pauca tantum speci-
176 Anemone nemorosa.
mina: Montell! in Medd. XXIX p. 120, ubi locus describitur, cfr
Medd. XXVI p. 191 et vide infra.
Sa. Ruokolaks Rautio (v. Weymarn): Hult coll., som själf ansett
uppgiften osäker och uteslutit densamma. — Sælan har ej sett arten i trak-
ten af Villmanstrand. — Oa. Vasa Boijes villa [= Sandviken]: Strömb.,
Laur. 1882, och torde äfven något senare år blifvit insamlad. Då arten
tidigare enl. flere samstämmiga uppg. odlades därstädes, kan den endast
anses såsom förvildad, om äfven flere tiotal år förflutit efter dess plante-
ring. — Laihela Kärrmäki (O. W. Simelius): Moberg Klim. p. 66; månne
odlad? — I Närpes finnes den icke: Nordl. p. 20. — Tb. Keuruu Pöyhölä
(P. Hållfors): Moberg Klim. p. 66; uppgiften år högst sannolik, men det
år möjligt, att arten varit planterad. — Kb. Kihtelysvaara (G. M. Lunde-
qvist): Moberg Klim. p. 66, månne ej odlad?; det samma gäller: Kide Suor-
laks (E. Hartman): Moberg Klim. II p. 61. — Kon. »Schunga» (trol. Schungu]
(Enwald): Gand. I p. 69 under namn af Å. streptodon Gand.; uppg. år högst
sannolik, ehuru stillet ligger icke så litet nordligare än de säkra fynd-
orterna. — Ok. Paltamo Sutela (C. F. Bohm): Moberg Klim. p. 66. — Ob.
Haukipudas (Ilmoni): Brenn. Obs., dår åfven öfriga uppg. från Ob. och
Ok. anföras; Kemi prestgård (L. M. Castrén): Moberg Klim. p. 66. Arten
har otvifvelaktigt bår varit odlad, om uppg. öfverhufvud år riktig.
Hvad artens förekomst norr om gränsen för dess sammanhängande
utbredning angår, bör man erinra sig, att hvitsippan såvål i Sverige som
Norge har en afbrulen utbredning, hvilket framhålles för det förra landet:
Wahlenb. FI. Suec. p. 371, jfr Hartm. p. 172, äfvensom alldeles uttryckli-
gen för Norge i Norm. Fl. Overs. I p. 39-41. I hvartdera landet går arten
äfven högt upp i björkregionen; se Bot. Not. 1883 p. 208 och Blytt p.
923; sälunda har jag äfven observerat den i Jämtland. För min del vore
jag numera böjd att i motsats mot Herb. Mus. Fenn. II p. 133 anse hvit-
sippan fullt vild åtminstone i Sb. Iisalmi ung. 63° 30’. I afseende å före-
komsten i Ok. bör tilläggas, att Lindberg sett ett exemplar från Mieslahti
by i Paltamo omkring 30 km från Kajana, taget 1902, så att arten tyckes
fortfarande förekomma därstädes. Hvad Lp. angår, får jag hänvisa till
Montells uppsats i Medd. XXIX p. 120. (Angående Ob. se ofvan)
Österom Finlands naturalhistoriska gräns uppgifves arten gå till Ar-
changelsk: Fl. Samoj. p. 10, jfr Beket. p. 540. I H. M. F. finnes arten
öster om den botaniska gränsen från Semjonova! och Bessow-nos!: Cajan-
der & Lindroth.
I anledning af det nu framhållna har jag emellertid upptagit uppg.
i Moberg Klim.
Arrh. Fl. framhåller, att sä väl A. nemorosa som A. ranunculoides
ofta anträffas med större blommor än hos hufvudformen.
Med fyllda blommor förekommer Å. nemorosa i synnerhet som odlad:
S], ann. — Sålunda har jag ännu sett den i Vasa.
Arten hybridiserar med A. ranunculoides.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 177
Anemone nemorosa X ranunculoides *).
In Fennia australi rarissime nascitur.
Fenn. merid.: Girke p. 475.
Ik. Valkjärvi Pähkinämäki in coryleto: Lindberg!, cfr Medd.
XXIV p. 83, ubi descriptio.
Ta. Tavastehus Sairio circ. 2 km ab oppido: O. Collin!
in (Diar. 2, IV, 1898) Medd. XXIV p. 123—125, ubi descriptio,
cfr 1. c. p. 39; Hollola ad ripam lacus Vesijärvi: Norrl. in (Diar.
11, IV, 1885) Medd. XIII p. 217, cfr etiam Medd. XII] p. 225,
ubi ambobus locis descriptio, tunc primum e Fennia indicata,
spec. ex Hollola Nygärd!
Denna hybrid är redan tidigare känd från trakten af Petersburg,
se bl. a. Schmalh. hvbr. p. 106, Meinsh. p. 9 och Trautv. Incr. p. 10, där
den anföres under tvä olika namn.
Anemone ranunculoides L.
In Fennia australi usque ad 61° 50 rarior occurrit,
in Fennia occidentali spontanea nondum supra 619 41' adno-
tata est.
Prope Aboam ... (Kalm): Fl. Suec. N:o 486 p. 190;
Kalm; in pratis nemorosis Finl. austr. p: Prytz; in silvis et ne-
moribus Alandiae, regionis Abo&nsis, Nylandiae et Careliae me-
ridionalis: Wirz. pl. off.; deest in Lapp. Fenn. bor. med.: Nym.
Suppl. p. 2; Fenn. merid.: Giirke p. 476, vide etiam DC. Prodr.
I p. 20 et Led. I p. 15.
A1. r: Bergstr., cfr 1. c. p. 7; [Föglö] Degerby, [Lemland]
Knutsboda, Jomala (!) ad praedium sacerdotis: Bergstr. Beskr.;
Mariehamn cop.: Sel. ann.; r Saltvik Haraldsby: Arrh. & K.
Jomala Björsby et ins. Jomala: Laur. Fört.; copiosissime ad
Mariehamn, Sviby, Onningby multis aliisgue locis par. Jomala:
Arrh. FI. — Ab. r: Zett. & Br.; in prato Vanhalinna 5 km [1/2
mil] extra Tavasttull: Leche p. 12; Abo: I. Ringbom!; Åbo in horto
templi et Runsala: Arrh.; Kuustö Jullas: O. M. Reuter, cfr E.
') A intermedia Winkl. e Focke p. 11, Nym. Consp. p. 3 etc.
Typis impr. ?%, 1904. 12
178 Anemone ranunculoides.
G. Printz; Pargas r Langholm, Smissholm (Elfving), Kapellstrand
(0. M. & E. Reuter): Arrh. Ann.; Bromarf prope templum in
Bromholmen: G. Sucksdorff!, vide etiam infra; Halikko Dalvik:
O. Hjelt M. S. (forsitan non omnino certa); Uskela Karlberg:
K. E. v. Bensdorff!; Uskela Jarvis: Nikl. in dupl.!; Tenala:
Berndtson in herb. lyc. n.; Pojo Aminne: His., spec. leg. A. E.
Christiernin!; r promontorium Karkali, Isosaari, Jalansaari: Sel;
Lojo Jalansaari in promontorio querco obsito, Karislojo promon-
torium Karkali et Maila prope praedium: Ch E. Boldt; Lojo Hevo-
saari et in vicinitate templi: Lindb. comm.; Vihti (st fq): Printz;
Vihti summum p, enum.: Flinck, vide etiam W. Nyl. p. 205; [Mynå-
mäki] in nemore [»puistossa»] ad Kallis primum in terram deposita:
Caj. Kasvist. — Nyl. in oppido Ekenäs Hagen et Ramsholmen
cop. in lucis Prunt padi etc.: Häyr., cfr G. F. 1903 p. 199 etc.;
Sjundeå Myrans (Nerv.): His.; [Kyrkslätt] Bobåck, quo naves
vaporiferae appelluntur: Rosb. Kyrksl. p. 108; Esbo (Linsén):
O. Hjelt M. S.; Esbo praedium Esbo »Fiskartorpet Fiskars»:
Gadol. 1902; r in luco lapidoso humo profundo in ripa australi
lacus Nurmijårvi cop., prope stationem Jokela (W. W. Wilkman):
Stenr.; [Helsingfors] in horto botanico fq: W. Nyl., cfr Kihlm.
Beob. p. 1; Helsingfors Mejlans: Hult herb.; Helsingfors Nordsjö
Fotången (J. J. Chydenius), Borgå Strömsberg (J. A. Fastberg):
Sel. ann.; r Borgå Dreggsby (E. Sivén!), Karsby (Nikl.), sacell.
Borgnäs prope Laha (K. Nordenskjöld!), Lappträsk ad rivum infra
Lomnäs!: Sl. Ö. Nyl.; [Hogland] in valle silvestri ad Lounat-
korkia: Salan in Medd. XXV p. 76. — Ka. Viborg Tammi-
niemi (Nerv.): Malmb.; Viborg Monrepos: Zilliacus & Lunelund!
— Ik. r Kakki Suvisaari: D. Hahl!, cfr Malmb.; Valkjärvi Päh-
kinämäki!, Pyhäjärvi Sortanlaks, Sakkola inter Kelja et Makkara,
Kivennapa ad telonium Rajajoki: Lindb. comm.; [minus fg guam
A. nemorosa: Meinsh. p. 9).
Sat. (p) Raumo, Birkkala!, Nakkila: Malmgr.; Kumo: Knor-
ring in herb. Ive. n.; st r Karkku Kauniaisten Niemi! nonnullis
locis, unde in hortum praedii Kulju translata serius disseminata
est, Birkkala! Helvetinahde cop., Korvola, Haavisto Sipilä, inter
Tyrkkylä et Keho cop.: Hjelt, cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 133;
Tammerfors Hatanpää et Viksholm: Leop. ant.; e Tammerfors
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 179
etiam comm. Buddén; Viljakkala Ansomäki: Printz in litt. 1903,
cfr Asp. — Ta. Vuoristenvuori prope Rajamäki haud procul
a via ferrata ad fines par. Messukylä et Lempäälä: Hävrén in
G. F. 1903 p. 85; Kangasala Haapaniemi: alumn. Elsa Holmi,
spec. comm. Lindberg; Sääksmäki r Rapola: Tikk.; Sääksmäki
Pohja: Kihlm.; prope Nukari duobus locis, Pälkäne (Zidbåck):
Leop., vide infra; Hauho: Herk.; [circa Tavastehus] p: Asp. &
Th.; Vanaja: O. Hjelt!; Lammi Kivismäki (Ilmoni): Sel. kat.;
Lammi Gammelgård, Terra Nova, Porkkola: Leop. ann.; st r
nonnullis locis in vicinitate lac. Vesijärvi, ut ad [Asikkala] Kamp-
pila, [Hollola] Papinsaari cop., Hammo, Vehkosaari: Norri. s. 6.
Tav., cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 133; Hollola Huili: Wainio
ann.; [Hollola] Nygärd in prato sat cop. una cum nonnullis formis
non nimis disparibus: Norrl. ant. — Kol. modo ad urbem Pe-
trosavodsk adhuc lecta (Gintherl): Norrl. On., cfr Herb. Mus.
Fenn. II p. 133; ad Petrosavodsk, locis umbrosis ad fluvium Loso-
sinka: Gänth. p. 30; prope Solomeno: Caj. [forsitan in Kon.
Större delen af Finl.: Fries; alltför vidsträckt liksom Europa exc.
Ross. bor., Suec. bor, Norv. bor. etc.: Nym. Consp. p. 3. Nyman rättar
f. 6. själf sin uppgift (se ofvan). — Ab. [Bromarf] i trädgården & Kans-
järvi, dithemtad från Ekenäs: Sand.; [Nystad] > Eräässä puutarhassa viljele-
mättöimänä»: Söd., som dock använder tecknet för tillfällig förekomst. —
Framhällas bör i sammanhang härmed, att arten i Sat. Karkku Kulju träd-
gård bibehållit sig åtm. 40 år. — Det bör tilläggas, att Bergstr. upptager
arten från D, d. v. s. Korpo etc; speciallokal saknas. — Nyl. Thusby,
Mäntsälä: Wirz. M. S.; uppg. behöfver bekräftas; Thusby Gammelby, trol.
förvild : Åstr. & H. — Ta. +i Pälkäne ersättes A. nemorosa till stor del af
A. ranunculoides, hvilken där är allmännare (Zidbäck)>: Leop.; uppg. låter
mindre sannolik, äfven om gulsippan vore nägorlunda allmän i Pälkäne. —
Padasjoki Verho (A. A. Bergström): Moberg Klim. II p. 51; månne vild?
— Oa. Vasa odlad i några trädgårdar, ätm. Unggrens och Ceders: Hjelt.
— Kon. Norrlin tillägger: »forsitan sit in Karelia Oneg. guogue detegenda»:
Norrl. On.
Österom Finlands gräns är arten funnen vid stranden af Vodla 8 km
n. o. från Kukulinskaja: Cajander & Lindroth!, men går ända till Archan-
gelsk: Fl. Samoj. p. 10, jfr Beket. p. 540. I Norge förekommer den ft. 0. m.
vid 69° 13-14’: Norm. ann. p. 5, jfr Norm. Fl. Overs. p. 42 etc.
A. ranunculoides hybridiserar hos oss med A. nemorosa.
180 Hepatica triloba.
Hepatica triloba Gil.
In parte australi aut saltem austro-occidentali plurimis
plagis freguenter provenit, ad septentrionem versus subito ra-
rescit; usgue ad 629, ubi iam rara, procedit. In Fennia
orientali nondum visa est.
Till.; Till. Icon. 27; Kalm; ubique in silvis: Hell. p. 12;
in montosis nemorosis fg: Prytz; in silvis Nylandiae, Alandiae,
regionis Aboénsis, Careliae meridionalis, Tavastiae, Satacundae:
Wirz. pl. off.; Fenn. (exc. bor. med.): Nym. Suppl. p. 2; Fenn.
merid.: Gürke p. 477 nomine a) typica G. Beck, vide etiam DC.
Prodr. I p. 22 et Led. I p. 22—23.
Al. fq: Bergstr. et Arrh. & K.; Brändö Kyrklandet, Kum-
linge (p): Bergr. — Ab. fq: Zett. & Br. et Arrh.; par. Gustafs
et Iniö st fq — fq, in par. Töfsala non visa: Bergr.; fq — fgg:
Arrh. Ann.; st fq: Sand. et Renv.; fq: A. Nyl.; p: Sel.; fq:
Flinck et Wecks.; st fq: Caj. Kasvist., quem 1. inspicias, cfr 1. c. p.
142; fl. albis et plenis [Åbo] Kathrinedal (E. Reuter!): 0. M. Reu-
ter in Medd. XIII p. 184, cfr Diar. 5, IV, 1884 etc. — Nyl.
fq: His., fq, in silvis abietinis et frondosis sat cop.: Stenr.; (fqq):
W. Nyl.; st fq, non tamen in Elimäki et Sippola [Ka.] adnotata:
Sæl. O. Nyl.; Orimattila Teråniemi: Sæl. ann.; [Hogland] r in
silva: Brenn. p. 4461 et Brenn. Till. p. 38. — Ka. Vekkelaks:
Sælan & Strömborg!; r Hiukka, [Virolahti] Kåyråsuol, ad Ala
Urpala: Blom; st fq in vicinitate fluv. Vuoksi, p — st r in par-
tibus interioribus: Lindén, vide etiam sub Nyl. — Ik. p: Malmb.;
spec. e Pyhäjärvi Sortanlaks!; [st r: Fl. Ingr. p. 14 et Meinsh. p. 7).
Sat. maxime ad septentrionem versus in Mouhijärvi et
Kyrö: Malmgr.; Hvittisbofjärd (K. G. Ollongvist): Håyr.; fq, Kyrö
Haukijärvi, extra territorium in Ruovesi Murola, fl. rubris Karkku
velut ad Tuomisto!, fl. albis Karkku Lammentaka! et Mouhijärvi
Vuotila! et dicitur etiam in Karkku ad Kauniais inveniri: Hjelt,
cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 133; Jämijärvi Huopasaari (Herlin):
Hult coll., cfr Herlin p. 131; Ruovesi Hiiviniemi (E. E. Sundvik):
Sel. ann., vide etiam infra. — Ta. f. albiflora Tammela in
iugo Kaukkola (G. Grotenfelt): Lindb. comm.; Sääksmäki fq:
Tikk.; Luopiois locis lapidosis interdum fqq et cop. ceterum
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 181
st fq per totum territorium: Leop.; Eräjärvi (J. O. Boisman)'
Moberg Klim. p. 67; fq: Knabe Fört. et Asp. & Th.; (st) fq:
Norrl. s. 6. Tav.; Sysmä Nya Olkkola, Päjätsalo, Ylätikka in
pag. Nuoramois (Blom) etc.: Unon.; [par. Gustaf Adolf] r ad Sa-
vela: Bonsd.; usque ad Långelmåki Lånkipohja ad septentrionem
versus (Forstmåstar Grönholm): Hult coll.; st r(— p?) Luhanka
Onkisalo!, Hietala et Varma, Korpilahti Ahlbacka [»Alpakka»]
et Peuha: Wainio Tav. or.; Korpilahti Ahlbacka ad meridiem
versus a Putkilahti: K. Dahlström!, cfr Herb. Mus. Fenn. II p.
133. — Sa. Valkiala r in silva inter Virranniemi et templum:
Hult Fört.; Villmanstrand Parkkarila cop.: Sel. ann.; Taipalsaari
Orjainniemi: E. Nyl. & Chyd., spec. adser. Orjainsaari!; [Ruoko-
laks et Rautjärvi] p: Hult! — Kl. fq saltem usque ad Ladogam
borealem: FI. Kar. st fg in vicinitate lacus Ladoga: Lindén;
Parikkala st fg: Hann.!, cfr Moberg Klim. II p. 52; Uukuniemi:
Nikl.!; Valamo: Sel. ann.; etiam in Ruskiala et Pälkjärvi (Backm.):
Norrl. Symb.; Ruskiala: Zilliacus!; Pälkjärvi Pirttiniemi: Hjelt
Ant. p. 65, cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 133; fl. albis Sortavala:
K. H. Hällström!
Oa. Bötom: Ale. et Ale. UI, vide infra.
Största delen af Finl.: Fries; Scand. exc. Lapp.: Nym. Consp. p. 3;
måste anses något för vidsträckt. — Sat. Arten uppräknas bland dem,
som pä resan norrifrån först mötte »emellan Gjölbohl och Hvisbofjård»:
Linné Iter lapp. p. 199. Stället torde vara beläget i Norrmark, jfr Conap.
Vol. Il p. 186 och 188 (under Humulus). — Oa. Alcenii uppgift är mycket
trolig, men behöfver måhända, såsom fullkomligt stridande mot Malmgrens
uppgifter, bekräftas; Storkyrö (Olander): Hasselbl, jfr Laur. Växtf.; Vasa
Boijes villa [= Sandviken] möjl. odlad: Strömb. och Laur. 1883. Åtmin-
stone numera odlas blåsippan flerstädes i Vasa: Hjelt, hvarföre det är
möjligt att uppg. från Storkyrö och Vörå hänföra sig till odlade exemplar;
Vörå 1804, 1810, 1811: Moberg Nat. p. 131. — I Närpes finnes den icke:
Nordl. p. 20. — Kb. Kide Suorlaks (E. Hartman): Moberg Klim. II p. 52;
möjligen odlad. — Om. Haapajärvi prestgård (I. Lampén): Moberg Klim.
p. 67; arten har sikert varit odlad, om uppg. f. 6. är riktig. — Ok. Pal-
tamo Sutela (C. F. Bohm): 1. c; härom gäller detsamma. — Ob. Alatornio
[> Nedertorneå>] Torppa (C. R. Ehrström) och Torneå Kiviranta (J. Ticcander):
]. c.; äfven om dessa uppgifter gäller detsamma. Jfr f. 6. om uppg. från Ob.
och Ok. Brenn. Obs. Äfven Brenner använder tecknet för tillfällig förekomst.
I afseende & artens odling se under Oa. Den upptages äfven sä-
som odlad Ob. ; Uleåborg) Kirkkomäki: Leiv.
182 Hepatica triloba.
»Pr. Helsingfors . . . Specimina fennica lobos habent exacte ro-
tundatos. Hepatica americana igitur non separanda»: Led. I p. 23, jfr Fl.
Ingr. p. 14, där den upptages såsom var. americana (Ker., Dec.) Då någon
nyare uppgift ej föreligger, har jag endast velat fästa uppmärksamheten
vid denna form.
Utom de ofvan omnämnda formerna med hvita blommor (se under
Ab., Sat., Ta. och Kl. med korta hylleblad af rödlätt färg [och med
fyllda blommor, exemplar från Hollola Nygard!] påpekar Norrlin i (Prot.
11, IV, 1885) Medd. XIII p. 217 äfven en form med långa och spetsiga
hylleblad. S. O. Lindberg ville vid samma tillfälle fästa uppmärksamheten
vid sistberörda form, »emedan den närmade sig mycket en art, som blifvit
beskrifven från s. 6. Europa under namn af Hepatica angulosa»: Medd.
XIII p. 217. Beträffande den rödblommiga formen torde ännu förtjena
tilläggas, att dess blommor visat sig färgbeständiga å plantor, som från
skog i Sat. Karkku Tuomisto öfverflyttats till trädgård å Järventaka i
samma socken. — En dylik form finnes äfven från Ny!. Sjundeå: A. Wiens!
Utom hufvrdformen och de längre fram upptagna formerna upp-
tages k) plena (Mill.) Görke bl. a. från Fenn. merid.: Gürke p. 478. Där-
emot upptages ej h) alba (Mill.) Gärke och i) rosea Neumann från Finland.
Hepatica triloba f. glabrata Fr.
Ovantum constat, in Fennia maxime austro-occidentali
rarisstme inventtur.
Fenn. merid.: Gürke p. 478.
Ab. Abo Kathrinedal: Arrh., cfr Herb. Mus. Fenn. 11 p. 133.
En ensam individ funnen 1875 å Kathrinedal vid Ispois nara Abo:
Arrh. Fl.
Hepatica triloba f. multiloba C. Hartm.
Ut antecedens.
Fenn.: Gürke p. 477.
Ab. Lojo Tytyri in silva abietina prope pagum: Lindberg],
cfr (Diar. 5, X, 1889) Medd. XVIII p. 190; [Vihti] Irjala in monte
ad Arosuo: Flinck!
Adonis autumnalis L.
In hortis colitur.
Ofta odlad: Ale. III. — Odlas h. o. d.: Sel. ann. — Adonis [arten
nämnes ej] omtalas såsom odlad på kalljord Li. Toivoniemi: Nordling p. 315.
Äfven A. vernalis L. omtalas såsom ofta odlad i trädgårdar: Alec.
Ill. Salan betviflar dock, att den oftare odlas hos oss.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 183
Myosurus minimus L.
In Fennia australi et media satis frequenter aut fre-
quenter provenit; ad septentrionem et inprimis ad orientem
versus rarescit, sed in parte maxime occidentali saltem usque
ad 65° procedit. Adventicius usgue ad 659 45’ occurrit.
Till.; Till. Icon. 108; Kalm; in arvis et cultis fg: Prytz;
ad litora lacuum et rivulorum arenosa, in collibus et locis apri-
cis usque in Gamla Karleby [+Gamle Carleby»] et Laukaa, Uleä-
borg: Wirz. pl. off.; maxima pars Fenniae: Fries; Eur. plur.
(exc. . . . Lapp.): Nym. Consp. p. 4; exc. etiam Fenn. bor. (sed
adest in Ostrob.): Nym. Suppl. p. 3, vide etiam DC. Prodr. I
p. 25 et Led. I p. 26.
Al. st fq: Bergstr. et Arrh. & K. — Ab. fq: Zett. & Br,
Sand. et A. Nyl.; Töfsala et par. Gustafs complur. loc.: Bergr.;
st fg — fg: Arrh. Ann, st fq: Renv. et Sel.; [Vihti] (p) enum.:
Flinck; fg enum.: Wecks.; fg: Caj. Kasvist. — Nyl. Fagervik:
His.; st fq . . .: Stenr. [loci, in quibus gignitur, perperam indi-
cati]; fgg: W. Nyl.; fg: Sel. Ö. Nyl.; Brenn. non comm. — Ka.
p: Blom!; (r?) adn. ex Antrea Oravankytö!, Kirvu Sairala, Jääski
Ahola: Linden. — Ik. (»fg»): Malmb.; haud fq: Lindb. comm;
[p: Meinsh. p. 9; 1. c. p. XX non ex Isthmo indicatus].
Sat. st fq: Malmgr. et Hjelt. — Ta. st fq: Leop.; fq:
Asp. & Th., Norrl. s. 6. Tav. et Bonsd.; st fq: Wainio Tav. or.
— Sa. st fq: Hult; tantum ad meridiem versus a Nyslott: E. Nyl.
& Chyd. — Kl. p: FI. Kar.; Parikkala (st r) Kangaskylå com-
plur. locis, verisimiliter ceterum praetervisus: Hann.; (fq) (Backm.):
Norrl. Symb. — Kol. (rr) Vosnessenje in colle arenoso, sicco:
Elfv.; Petrosavodsk (!) (fq) (Simming): Norrl. On., quem 1. in-
spicias.
Oa. st fq: Malmgr.; Vasa p: Hjelt!; st fq: Laur. Växtf.
— Tb. st fq usque ad Jyväskylä inveniri videtur: Wainio Tav.
or.; st r Jyväskylä! Laukaa: Broth., vide etiam Prim. p. 48;
Virdois prope templum: Hjelt. — Sb. Leppävirta (fq) in locis
siccis inprimis in rupibus: Enw.!; Kuopio (fq): Mela; lisalmi r
Peltosalmi: M. & J. Sahlb. — Kb. Kide fq: Brand.!; Liperi (!)
(fq): Eur. & H.!; finis septentrionalis infra territorium [inter Pie-
184 Myosurus minimus.
lisjårvi et Höytiäinen] pertinet: Axels. Putk. p. 40; Wainio Kasv.
omnino non comm. — Kon. Kendjårvi in agro, Rasnavolok
(Simming!): Norrl. On., vide etiam Ginth. p. 30; Tiudie: Selin!
Om. p: Hellstr.; (st fq): Tenn.; Pulkkila, Oulainen: Zidb.
Ob. Liminka: Hellström!; [Uleäborg] (fg): Jul. p. 277; Uleä-
borg: F. Nylander!, cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 133; Uleåborg
»pä kyrkogärdsvallen»: Hougb. not.; Uleäborg, Oulu, Oulunsalo,
Liminka: Brenn. Obs.; [Uleåborg] (»fqq»): Leiv.; r Simo Junes
et Vuolevi in agris secalinis, oppidum Kemi, in territorio adven-
ticius: Keckm., cfr 1. c. p. 14.
Zidb. uppgifver från Ob.: >Torra ställen, t. ex. gamla tjärdalar, upp
till Torneå ej sällsynt>. Då denna uppg. alldeles strider mot Keckmans,
torde närmare undersökning vara af nöden.
Ranunculus glacialis L.
In cacuminibus altissimorum montium alpinorum Lap-
poniae Enontekiensis et orientalis.
Lapp. etiam or. (Imandr.): Nym. Suppl. p. 6, vide etiam
DC. Prodr. I p. 30 et Led. I p. 31.
(Li. Rastekaisa: Wahlenb. p. 155, Hult alp. PÅ. p. 183
et 186 et alii. — L. ent. tantummodo in cacuminibus altiori-
ribus totius alpini iugi . . . fere ubique fq . . . infra...
Tsatsekaise Lapp. Torn. et Rastekaisa Finnmarkiae orientalis
nunquam repperi: Wahlenb. p 155, cfr 1. c. p. XIX et XXXV,
Fellm. Lapp. et Grape p. 105; reg. alp. fq: Læst.; copiosior in
alpibus ad lacus Kilpisjärvi partem mediam et septentrionalem :
Norrl. Lappm. p. 265; Saanavaara: Malmberg!; p — st fq in sum-
mis plagis alpinis inprimis circa alpes Halti, ubi usque ad sum-
mum fere cacumen montis Halditshok [» Haltitschohko»] (1368 m)
progreditur, etiam magis ad meridiem versus in Tshaimo! (E 675 m)
et in ripa lapidosa ad Siekkinjoki (730 m) parce: Lindén Bidr.,
cfr Lindén in Medd. XVIII p. 244, ubi planta reg. alpinae pro-
pria esse indicatur, et Bot. Centralblatt LXI p. 221.]
Lim. Hibinå: Fellm. Ind., cfr N. I. Fellm., qui non ipse
vidit, et Beket. p. 541; llibinä [»Umptek»] compluribus locis,
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 185
sed semper parce, in faucibus et rimis aditu difficillimis: Kihl-
man! in Medd. XIX p. 70; 4 spec. in H. M. F., cfr etiam Kihlm.
Veget. p. 34-35.
Ranunculus aconitifolius I..
Per errorem indicatus est.
Ob. [Uleåborg] »på en ängshage vid Qvarntullen»: Jul. Fort. p. 102,
jfr Prytz och Led. I p. 31. I handskriften i Jul. vid p. 286 heter det
:på Engmans äng i Koskenniska 1798, VI, 18». Orimligheten af denna
uppgift påpekas af F. Nylander i Spic. I p. 3. Brenn. Obs. anser, att hår:
med afsen någon storväxt R. acris.
Ranunculus Pallasii Schlecht.
In Lapponia maxime orientali trans 58° long. inter 67°
et 68° lat. lectus est.
Lapp. bor. or.: Fries; Lappon. or.: Nym. Consp. p. 10, cfr
etiam Fries p. 141 et Lindb. Pfl. p. 12.
Lp. in paludibus aguosis ad Triostrow [»Tres insulas»|
Lapp. Ross. orientalis Sept. 1843: Spic. II p. 9!, cfr F. Nyl.
Und. p. 52, N. I. Fellm., 1. ec. p. XXV et Beket. p. 541; inpri-
mis in vicinilate orae maritimae ad seplentr.-occ. versus e Ponoj,
ubi cop.: Broth. Exk. p. 80, cfr Broth. Utdr. p. 131! et Knabe
Pfl. p. 281; spec. ad Ponoj etiam leg. Malmberg!, Sahlberg! et
alii!; inter Rusiniha et Ponoj: Broth. exk. p. 78; Lumbofski:
Broth. in litt.!; haud infrequens inter Ponoj et Jokonga, pauca
specimina in Triostrow: Enw. ann.; in stagnis [»Teicher»] parvis
musco impletis ad Orloff: Kihlm. Ber. p. 14!; copiose ibidem:
Kihlm. Pfl. p. 119.
Ranunculus lingua L.
In Fennia australt et media satis raro vel passim ın-
renitur: ad septentrionem versus usgue ad 65° 50', ubi tam
rarisstmus, procedit.
Till.; Tavastlandiae passim: FI. Suec. N:o 493 p. 192; Kalm;
ad llaistenvuori in par. Vesilahti et pag. Moisio in Lempäälä,
186 Ranunculus lingua.
Loimaa [»Loimijoki»] (Brander): Leche p. 34; locis humidis Finl.
inferioris p: Prytz; in aquis quietis vel lente fluentibus per au-
strales et medias patriae provincias: Wirz. pl. off.; Fenn. merid.:
Fries; late dispersa est vel ad Gamla Karleby (Hellström): W.
Nyl. Distr.; Eur. omn. exe. . . . Lapp.: Nym. Consp. p. 13, vide
etiam DC. Prodr. I p. 32 et Led. I p. 31-32.
Al. r: Bergstr., cfr 1. ce. p. 5 et 6; r Sund!, Geta: Bergstr.
Beskr.; Geta Östergeta: Hult ann. et herb. [Geta] Bolstaholm:
Moberg!; r Geta Höckböle, Sund ad templum: Arrh. & K. —
Ab. r: Zett. & Br.; Bjårno ad Lemo: K. E. v. Bonsdorff!: Salo
Kaukelma: Hollm.; Uskela: Nikl.! et L. Hultin!; r [Muurila] in
rivulo prope Juvankoski, in fluvio Muurila infra Våhå-Pullola
denique in Valkojårvi: Renv.; st r in rivulis, qui stagua Lihava,
Våhåruokijårvi, Isoruokijårvi, Haarijårvi in sacell. Sammatti con-
jungunt: Sel.; inter Pellonkylå et Tallnås: A. Lagus; Lojo Kihila:
Tikk. et Hult herb.!; Karislojo in amne Joenpelto et in amne,
qui in Långviken influit: Ch. E. Boldt; Vihti p: Printz; Vihti
st r in amne Palojårvi, Oravalalampi, Poikkipuoli, in rivo inter
Petåjys et Ylimåinen et inter Ylimåinen et Alimainen, in amne
Myllykoski: Flinck, cfr W. Nyl. p. 204; [Pusula et Pyhäjärvi]
st fy enum.: Wecks.; p—st fq, sed non in omnibus parlibus,
sat cop. [»joks. yl.»] in fluvio Laajoki, in fluvio Mynäjoki tan-
tum inter Yläne et Kalela, parce in stagnis et lacubus, etiam in
Kivijärvi: Caj. Kasvist., guem 1. inspicias, cfr 1. c. p. 15 et 17.
— Nyl. Raseborg: Hult coll.; Esbo: Popp. p. 6; ad ripas limo-
sas lacus Nurmijärvi et fluvii Luhtajoki compluribus locis cop.:
Stenr., cfr Stenr. Thierl. p. 26; Thusby: Astr. & H. et Kihlm.;
Borgå p velut in amnibus Karsby et Illby: Sal. Ofvers., cfr W.
Nvl.; Borgå ad lac. Veckjärvi, Mäntsälä in amne Haarajoki: Sel.
herb.; p: Sel. Ö. Nyl., spec. e Strömfors!; in amne Lovisa hic
illic: L. S. in Geogr. F. T. 1901 p. 249; Orimattila: E. Siven!
— Ka. Fredrikshamn (Qvist): Fl. Kar. p. 193; p in vicinitate
fluv. Vuoksi in sinubus eiusdem in rivulis et amnibus, st r in
parte interiore, cop. in amne Tietävälä [in Kirvu!]: Linden; Viborg
ad serratrinam Rapukoski: A. Lagus! — Jk. p in Karelia me.
ridionaliore: Fl. Kar.; p: Malmb., spec. e Pyhäjärvi Konnitsa!;
Sakkola: Nikl.!; [Lachta . . .: Meinsh. p. 12).
Acta Societatis pro Fanna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 187
Sat. r Tyrvåå (!), Nakkila: Malmgr.; Eura, Kiukainen: Wirz.
ann. inon prorsus certum]; Raumo: W. Wallenius in dupl.!; Huitti-
nen: Lydén; in vicinitate opp. Björneborg saltem in 5 locis, ubi
flumen multis capitibus in mare influit, sat cop. etiam in amne
Norrmark (K. (i. Ollongvist): Häyr.; Norrmark: J. V. Tallgvist
in herb. lyc. n.; Vesilahti prope Hulausjärvi in pag. Mantere ad
Peltosaari: W. Wegelius comm.; st r Tyrvää Rautajoki et Stor-
mis, Karkku Kärppälä, Karimäki!, Nohkua et cop. ad Sarkola,
Birkkala Korvola, Hämeenkyrö in lacu Haukijärvi: Hjelt, cfr Asp,
vide etiam supra. — Ta. Lempäälä inter Lemponen et Tampere
prope viam ferratam: Hjelt; Sääksmäki p: Tikk., spec. in herb.
Hult; Kangasala in amne Jokiois: H. Tranberg comm; Kalvola
haud infreguens inprimis ad ripas limosas stagni Kalvola: Knabe
Fört., cfr Borg p. 431; |Luopiois] Rautajärvi, Aito: Leop.; Hauho:
Herk.; [circa Tavastehus] p: Asp. & Th.; Loppi (M. G. Brander):
Mela herb.; st r prope Palonmaa cop. ad rivulum, Salo, Vesi-
vehmas, Rauvala et Kartanonmiiki (Strömborg), Pätiälä (F. Silen),
Rutalahti, Liuhtola: Norrl. s. 6. Tav.; [par. Gustaf Adolf] p: Bonsd.;
Kuhmois: Nikl.!; Sysmä Maatiais!, Onkiniemil, Nya Olkkola:
Unon.; Teisko (A. Tammelander): H. Tranberg comm.; st r Lu-
hanka Markkula, Tammijoki complur. loc , Korpilahti Putkilahti!,
Peuha, Mutanen et Veijo (K. Dahlström): Wainio Tav. or.; Korpi-
lahti Veijonjärvi: Prim. p. 58, vide etiam supra. — Sa. Valkiala
r Kuusanlammi: Hult fört.; jRuokolaks] rr Rasila in rivulo: Hult!;
Mikkeli Pankalampi: Hasselbl.; Kerimäki: Appelberg! — KI. in
freto insularum Valamoénsium (Sterenius!): Fl. Kar. p. 193, vide
etiam sub Ik.; Valamo in rivo: Sel. ann.; [Hiitola] in lacu Veija-
lanjärvi: Linden; Kronoborg: A. E. Olsoni in herb. lyc. n.; Pa-
rikkala r hic illic in Hiitolanjoki: Hann.; Ruskiala: Nikl.! —
Kol. r Nikola, Sermaks!: Elfv.; in toto flumine Svir inter
Nikola et Vosnessenje, in fluvio Ivina et capitibus eiusdem velut
Jaschesero, Kuschlega etc., denigue in sinu lacus Onega haud
procul a Derevjannoje: Caj.
Oa. vide sub Om.; Laur. non vidit. — Tb. Jyväskylä
Norola, Tourujoki: Wainio Tay. or., vide sub Ta. st r Jyväs-
kylä (Kappinen), Karstula Korpisenjoki, Viitasaari! in amne ad
Piojärvi et Kinnula: Broth — Sb. Leppävirta r Jokilahti, in
155 Ranuncuius lingua.
fluvio prope Sorsakoski. ad Savipudas. Möhkökoski et Varkaus!
Ammänkoski: Enw.; Jorois: (i. (irotenfelt in herb. Ive. n.: Pieksä-
mäki Haapajärvi et ad pagum prope templum: Wainin ann.: r:
Mela; Kuopio Riitisenlaks (A. W. Fabritiusı. Pieksämäki (W ahl-
berg): Mela herb.; Kivilampi prope Kuopio: N. af Ursin!; Kuopio
Hirvilaks et in amne Levälampi: Buddén; Maaninka Rauhalahti:
alumn. Kellgren!; lisalmi ad pontonem Virta: Lundstr.; Iisalmi
r. Soinjoki (Aminoff): M. & J. Sahlb. — Kb. Kide (Arppe):
Chyd., spec. ab U. W. Telen!; r Tohmajärvi: Backm.: Liperi r
Niva! et Pukinlaks: Eur. & H.; ad Joensuu: Hällstr.; par. Juuka
in amne Vuokkojoki: Sal. herb.; inter lacus Pielisjärvi et Höv-
tiäinen st r nonnullis locis in Lahnajoki in parte maxime sep-
tentr.-orientali et in pag. Larinsaari in Lakonpuro parce: Axels.
Putk. — Kon. st r — p Tiudie, Suunu. Unitsa, Perttiniemi (!).
Gorka (Simming), Saoserie (Günther), in Saoneshje ad Velikaja-
guba st fq. Schungu: ad Suopohja f. glabra foliis subglabris,
denticulato-serrulatis (Simming! et Kullhem): Norrl. On., cfr
Herb. Mus. Fenn. Il p. 133; Suopohja . . .: Günth. p. 31; Lishma-
järvi infra Kåpselkå: Kihlm.; Suoju et nonnullis locis ad Senno-
guba: Caj.
Om. »ex australi mediaque Ostrobottnia vidi R. linguam,
quam ipse pluribus in fl. Gamla Karleby elf legi locis»: Hellstr.
Distr. p. 21, cfr 1. c. p. 12, W. Nyvl. Distr. et Malmgr.; p Gamla
Karleby. Alaveteli, Teerijärvi: Hellstr., spec. ex Alaveteli prope
(Gamla Karleby!; fluvium Kronoby: Z. Schalin!. iam in Wirz.
ann. € Kronoby enum.; p Haapajärvi!: Tenn; Haapavesi Piip-
sanoja: Kihlman!; Piippola in rivo ad praed. sacerdotis: E. Nyl.
& Chyd.!. in Herb. Mus. Fenn. Il p. 53 et 133 per errorem sub
Ob. allata. — Ok. r Kuhmo in ripa amnis et lacus Säynäjä:
Wainio Kasv.. spec. e Lentiira!, cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 133.
— Kp. Tungujoki: Bergroth & Fontell!; ad flumen Onda: Berg-
roth & Lindroth!
Ob. Uleäborg: (p) prope Pukkia: Leiv.; r Simo Martimon-
järvi et ad superiorem partem amnis Martimonoja: Keckm., cfr
Le. p. 8 et vide infra.
Ob. allm. vid Abräddar: Jul. p. 286. Ehuru det är sannolikt, att
arten förekommer vid Uleåborg, därifrån den äfven upptages O. Hjelt
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 189
M. S., gör dock den uppgifna freqvensen, att uppgiften förefaller högst
misstänkt. Måhända behöfver äfven Leiviskäs uppg. bekräftas. I Brenn.
Obs. anföres endast andras uppg.
Ang. f. glabra Norrl. se under Kon. och jfr Herb. Mus. Fenn. II p. 133.
Ranunculus flammula L.
In Fennia australi et inprimis austro-occidentali fre-
guenter provenit; in parte orientali iam supra 619 rarescere
videtur, in parte occidentali compluribus locis supra 629 et
ad oram Sinus bottnici saltem usgue ad 649 satis freguenter
inveniri indicatur. Ad septentrionem versus usque ad 659
99 procedere indicatus est. Cum var. reptanti et inprimis
cum f. radicanti guod saepe coniunctus est, distributio non
omnino certa sit.
Till.; Kalm; locis udis vulgaris: Prytz; (Eur. omn.] exc.
etiam Lapp. plur. et Fenn. bor. multa: Nym. Suppl. p. 9, vide
etiam DC. Prodr. 1 p. 32.
Al. (»p»): Bergstr.; st fq: Bergstr. Beskr.; fq: Arrh. & K.
et Bergr. — Ab. fq: Zett. & Br., Sand., Renv., A. Nyl., Sel.,
Wecks. et Caj. Kasvist.; fgg: Flinck. — Nyl. fq: omnes auct.;
f. erecta Hartm. Hogland: Salan & Strömborg!, cfr Brenn. —
Ka. Fredrikshamn (Qvist): Fl. Kar. p. 188; (st r): Blom; r Kau-
kola prope templum, Jääski Järvenkylä! in fossis: Lindén. —
Ik. st fg: Malmb.; [inprimis in reg. litorali: Meinsh. p. 12).
Sat. fq: Malmgr.; (st) fq: Hjelt. — Ta. fgg: Leop.; fq:
Asp. & Th., Norrl. s. 6. Tav. et Bonsd.; st r: Wainio Tav. or.
— Sa. Valkiala (st fq): Hult Fört., num genuina?; Villmanstrand
ad praedium sacerdotis: Sel. herb. — KI. r Kaukola Rami:
Linden; Parikkala (p—) st r Joukio! complur. loc., Siikalahti:
Hann.; Valamo cum var. reptanti: Sel. ann. — Kol. cum var.
reptanti (fq): Elfv.; saepe in locis humidis Petrosavodsk, Vos-
nessenje etc.: Giinth. p. 31 [ambo f. radicantem etiam com-
plectuntur).
Oa. fq: Malmgr. et Laur. Växtf., vide infra. — Tb. Pih-
lajavesi nonnullis loc.: Norrl. n. v. Tav. — Sb. r: Mela, vide
etiam Knabe p. 22. — Kon. r ad pag. Selki in prato udo, in
190 Ranunculus flammula.
Reg. Saoneshje ad Svätoinos (Simming), Kishi (Gänther), Rasnavo-
lok (Simming!): Norrl. On., saltem ad partem ad var. radicantem
spectat; Kusaranda: Kihlm.
Om. st fq: Hellstr.! et Tenn.
Ob. Liminka: Hellström!, cfr Brenn. Obs.; [Uleåborg] (»fq»):
Jul. p. 286, cfr Jul. i V. Ak. H. p. 175; [Uleåborg] st r: Leiv.;
Hailuoto [»Karlö»], Kemi prope pontonem: Zidb., vide infra; [inter
flumina Kalix et Torneå (»st fq»): O. R. Fries p. 159]; ad fluvium
Raumo [brachium fluminis Torneå] prope viam publicam: Hjelt;
Raumo Kuussaari: Hougb. not.
»In paludosis pascuorum, pratorum et silvaruin usgue in Muonio-
niska»: Wirz. pl. off.; antagligen innefattar uppgiften äfven varieteterna,
som gå högre upp mot norden. Största delen af Finl. och Lapp.: Fries;
grundar sig troligtvis pä äldre, osäkra uppgifter. Eur. omn. exc... .:
Nym. Consp. p. 13; rättas af honom själf. — KI. (fg): Backm.; ej funnen
af mig, antagligt är att arten, som senare blifvit tagen i denna provins,
ej är allmän; ungefär detsamma gäller äfven Sa. Det bör dock märkas,
att mig veterligen nägot exemplar frän sistnämnda provins ej förefinnes
af hufvudarten i H. M. F., ehuru denna upptages frän Sa.: Herb. Mus.
Fenn. II p. 53. — Oa. Då jag uttalat den förmodan, att hufvudformen i
hufvudsak ekulle förekomma i närheten af kusten, meddelade mig Lauren,
att han antecknat densamma bl. a i Vörå och Lapua fq, Ylihärmä och
Alavus st fg, Seinäjoki, Nurmo och Kuortane p: Laur. i bref. Pä en resa
antecknade jag hufvudformen pä gränsen emellan Jalasjärvi och Kurikka!
— Kb. Kide fy: Brand.; uppg. behöfver bekräftas, fregvensen är säkert
oriktig; Branders exemplar hör till f. radtcans. — Ob. Oaktadt Julins och
0. R. Fries’ uppgifter öfverensstämma, är arten säkert sällsynt i denna
provins. Detta bestyrkes af följ. uppg.: »Hufvudformen, som torde vara
ganska sällsynt, har anträffats t. ex.» 4 ofvan uppr. ställen: Zidb. Brenn.
Obs. för denna uppg. till f. radicans, som upptages från » Kemi nära fårjstål-
let» af Keckm., hvilken åter alldeles icke upptager hufvudformen. Härvid
bör likväl märkas, att sistnämnda form särskildt upptages af Zidb., hvarför
jag ansett uppgiften säker. Några osäkra uppg. anföras f. ö. i Brenn.
Obs., där hufvudformen, såsom framgår af ofvanstående, endast upptages
från Liminka. Tyvärr insamlade jag ej exemplar från Raumo vid Torneå,
hvarföre förväxling med f. radicans ej är alldeles utesluten. — Kuus.
Kuusamo kyrkoby: Sahlb. Fört.; en sannolikt oriktig uppg., såsom sådan
anförd i Desideratkat. p. 18; Wainio Kasv. upptager ej arten från någon
del af området. — Lapp. fenn. p: Fellm. Lapp. — Lapp. ross. fq: Fellm.
Ind., jfr om hvardera Led. I p. 32-33 och FI. Samoj. p. 9 äfvensom om
den senare uppg. Beket. p. 541. Att hvardera uppg. afser var. reptans,
ehuru denna i Lapp. fenn. särskildt upptages, är sannolikt. N. I. Fellm.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 191
p. LAI o. 2 hänför åtminstone utan tvekan uppg. från Lapp. ross. till
den senare, liksom Kihlm. Ant. uppg. från Li., och hvarken i Lk. eller
nordligaste delen af Österbotten såg jag någon typisk R. flammula; äfven
Wahlenb. p. 154 säger om denna: vin aquosis silvarum Lapponiae mertdio-
nalis rarius». Ehuru det är möjligt, att sietnämnda uppg. åtminstone del-
vis afser var. radicans, förnekar den dock hufvudformens förekomst i våra
lappmarker, hvilka af Wahlenberg alltid hänföras till norra Lappland.
På samma grunder bör äfven L. ent. reg. silv. i skogsregionen (Fristedt):
Læst., jfr Backm. & H. p. 142, utgå. I Norm. ann. p. 6 rättas uppg. Ost-
finmarken: Blytt p. 931, jfr Hartm. p. 161.
Då f. radicans eller intermedius [= 3 gracilis G. Mey.: Lindb. Enum.]
sirskiljes endast af ett fatal förf., är det sannolikt, att några af de ofvan
anförda uppgifterna delvis afse sistnimnda form, jfr Herb. Mus. Fenn.
II p. 133. Angående f. erecta Hartm. se ofvan under Nyl.
Såsom fossil år arten anträffad inom ekzonen i [Ab. Lojo Vejans}
Stormossen: G And. p. 117.
Ranunculus flammula f. radicans Nolte.
Haec forma quamquam certo praetervisa est, tamen
rarior quam et forma typica et var. reptans esse videtur,
sed ad septentrionem versus usque ad 68° 40' inveniri indi-
catur; spectmina usque ad 65° 50’ sunt lecta.
Al. r Bergstr. 1); [Föglö] Degerby: Bergstr. Beskr.; ins.
(tersö prope Mariehamn: Sel. herb. — Ab. Vihti Haapakylä in
litore arenoso lac. Hiidenvesi: Sel. herb.; cum f. typica: Caj.
Kasvist. ). — Nyl. Esbo Skälörn: Kihlman!; Mäntsälä ad am-
nem Haarajoki et Askola ad amnem Illby å: Sel. herb. — Ka.
nondum adnotata. — Ik. Sakkola: Nikl.! et Malmberg!; Raja-
joki: Malmberg!; Rautu: J. V. Johnsson!; [vide etiam Meinsh.
p. 131.
Sat. Ulfsby: K. H. Appelgvist!; cum f. typica: Hjelt, spec.
ex Järventaka ad Riipilä! — Ta. Tavastehus: Unonius in herb.
lve. n.; Janakkala: Hollmen!; Sysmä Nya Olkkola: Unonius!;
Jämsä: Sel. herb.; complur. loc.: Wainio Tav. or., spec. e Lu-
hanka Hietala! — Sa. Villmanstrand ad praedium sacerdotis in
fossa siccata: Sel. herb.; Ruokolaks Utula: Hult! nomine var.
reptans; Mikkeli Pankalampi: Hasselblatt! — KI. credo me
') Nomine var. intermedius [Hartm.].
192 Ranunculus flammula.
hanc formam ad litora vidisse: Hjelt. — Kol. Solominskaja
pustinja: Simming!; Nikola: Elfvingl, spec. nomine typi, sed
huic formae proximum; Vakrutschej: Cajander & Lindroth !;
Petrosavodsk: Ivanitzky!
Oa. p velut Gamla Vasa, Nya Vasa Sandviken: Laur.; p:
Laur. Våxtf. — Tb. Saarijårvi: Brotherus! nomine var. reptans.
— Sb. r: Mela, spec. e Kuopio! et Nilsiå! Muuruvesi (nomine
typi); Leppävirta: Enwald! nomine var. reptans; Kuopio: L. M.
Runeberg!; lisalmi: M. & J. Sahlberg!, spec. ad var. reptantem
vergens. — Kb. Kide: Brander!; Liperi Niinikkosaari: Europaeus
& Hällström! nomine R. reptans. — Kon. Selki: Norrlin!, vide
sub typo; Suosaari: Kullhem!
Om. Brahestad Bredskår: Blom!; etiam Zidb. e Brahestad
comm. — Ok. r Puolanka Jylhå ad Vihajårvi: Brenn. Obs.!:
Kuhmo ad pagum prope templum: Wainio Kasv. — Kp. non-
dum adnotata.
Ob. r Alatornio, Kemi, Simo, Ii, Uleåborg, Utajårvi Mylly-
ranta et Nuottila, Liminka: Brenn. Obs., quem 1. inspicias; Li-
minka: Hellström!; Uleåborg (): W. Nylander!; Utajärvi Myllv-
ranta et Nuottila: Brenn. herb.; rr Kemi prope pontonem, Vi-
heriålå: Keckm., cfr 1. c. p. 14; Kemi rr, Alatornio Kaakamo:
Rantaniemi!; Alatornio: Hougberg! — Kuus. infra livaara:
Wainio Kasv.!
Li. ad Kyrö in Inari in regione coniferarum mixtarum:
Wainio Not.
Se f. ö. under hufvudformen och var. reptans. Det torde knappt
behöfva framhällas, att vissa exemplar stä emellan båda formerna, jfr
Herb. Mus Fenn. II p. 133; andra åter nårma sig var. reptans.
Ranunculus flammula var. reptans (L.).
In Fennia, excepta forsan parte maxime australi, ubi
frequentia minuitur, et in Lapponia usque ad summum sep-
tentrionem frequenter aut satis frequenter, interdum etiam
frequentissime procvenit.
Kalm; ad ripas lacuum et ftuviorum (minus fq): Prytz;
maxima pars Fenniae et Lapp.: Fries; Scand.: Nym. Consp. p.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 193
13; Lapp.: Roth p. 6; Fenn.: Nym. Suppl. p. 9. vide etiam Led.
I p. 32—33.
Al. st fq: Bergstr. et Arrh. & K. — Ab. p: Zett. & Br.
et Sel.; (»rr») enum. et descriptio: Renv. p. 77; st fq: Hollm.;
fq: Printz, cfr W. Nyl. p. 204 et Flinck; fq: Wecks.; hic illic
in ripis arenosis lacus Kivijårvi et sinus Saari: Caj. Kasvist. —
Nyl. fq: His.; fq in ripis arenosis et in aqua usque ad metrum
profunda sat cop.: Stenr.; (st r): W. Nyl.; in vicinitate urbis
[Helsingfors] (vix) obvenit, sed semper R. flammula: W. Nyl.
p. 204; Esbo in maritimis fg: Kihlm. ann.; Thusby st fg: Ästr.
& H.; fq: Sel. Ö. Nyl.; Brenn. non comm., vide etiam infra. —
Ka. fg — fgg: Blom; fg inprimis in ripis lacuum argillosis et in
longum vadosis: Linden, vide etiam Fl. Kar. p. 193. — Ik. (»r»)
Sakkola ad Suvanto: Malmb.; [in locis saepe inundatis, praecipue
arenosis et maritimis insularum Nevae fluvii et Sinus fennici
incipientis, ubi R. flammula deest, fere ubique copiose: Fl.
Ingr. p. 34, vide etiam Meinsh. p. 13).
Sat. (»r»): Malmgr.; plus minusve limum tegens: Häyr. und.
p. 29; fq et in ripis saepe cop.: Hjelt. — Ta. fq: Leop., Knabe
Fört., Asp. & Th. et Bonsd. st fq ad ripas arenosas: Norrl.
s. 6. Tav.; st fq: Wainio Tav. or. — Sa. Valkiala fq: Hult
Fört.; cop.: Hult, spec. ad var. radicantem pertinet — Kl. fq:
Fl. Kar., Hann. et Backm. — Kol. cum R. flammula fq: Elfv.
Oa, (»r»): Malmgr.; Vasa fq: Strömb.; (p) in taeniis usque
ad Nykarleby: Laur. Vaxtf., cfr 1. c. p. 12 et 14. — Tb. (st fq):
Broth., spec. ad var. radicantem pert. — Sb. fg: Enw., Mela
et M. & J. Sahlb. — Kb. (fq): Eur. & H., spec. ad var. radt-
cantem pert.; fg, saepe copiosius: Axels. Putk.; st fg: Wainio
Kasv. — Kon. fq: Norrl. On., vide etiam Ginth. p. 31.
Om. fq: Hellstr. et Tenn., vide etiam sub Oa. — Ok.
st fg: Wainio Kasv., fqq: Must.; fqq, in parte maxime orientali
st fy: Brenn. Obs. — Kp. st fq: Wainio Kasv.
Ob. fy ad ripas lacuum: Jul. p. 286; fqq, in parte maxime
septentrionali st fq: Brenn. Obs.; ubique [in praefectura Ulea-
borg; faq inveniri videtur: Zidb.; fqq: Leiv.; in ripis argillosis
faq: Keckm.; fq: €. Brand. jet O. R. Fries p. 159;] st fq: Hjelt
& H. — Kuus. et Kk. st fg: Wainio Kasv.
Typis impr. %,, 1904. 13
14 Ranunculus dammals.
Lapp. fenn. st fq et interdum praevipue ad flumen Torneå
copiose: Hjelt & H.: :p enum.: Blom Bidr.: ad ripas flam. Muonio
thaud infrequens:: Zetterstedt II p. 179: per partem silvaticam
et subsilvaticam omnium Lapp. suecicarum sat vulgaris: Wahlenb.
p. 159: fg: Fellm. Lapp.: haud r in Kuolajärvi. in Kemijärvi et
Sodankvlä fg— st fq. in Inari st fq — fq. etiam ad Salmijärvi
et Köngäs prope Mare glaciale mihi obvius: Wainio Not.: st fq
in ripis reg. silvaticae: Hult Lappm.. cfr 1. c. p. 94; in ripis
per reg. subsilv. et subalpinam totius territorii fq. e reg. alpina
haud adnotatus: Kihlm. Ant: in limosis argillosis subudis regionis
subalpinae ad Nvborg et Karlbunden. ad Nåvtåmö (Kihlman):
Arrh. ant.: e multis locis enum.: Norm. p. 244 et Norm. Fl.
Spec. I p. 50. cfr Th Fries Resa p. 59. Blytt p. 931 etc. —
'L. ent. reg subalp. et silv. fq: Læst.: p in ripis. paludosis et
in fundo lacuum in reg. subalp.. r in reg. alp. in fundo lacus
parvi ad septentrionalem declivem montis Saivaarri, numerus
petalorum maximam partem non integer: Linden Bidr.]
Lapp. ross. ad ripas lacuum fluviorumgue haud infreguens:
N. I. Fellm., cfr Bexet. p. 341. spec. lect. ad flum. Kola!; ad
Nuotjavr haud infreguens: Enw. ann. & Hollm.!: reg. silv. st
fq — fq secundum ripas fluvii Nuotjok et lacus Nuotjavr: Linden
Ant.; spec. insuper adsunt ex omnibus huius territorii partibus;
etiam in parte interiore adn. ad Keinjavr: Broth. Reseb., vide
ceterum sub R. flammula p. 190—191.
Mela Kasv. p. 3 för radicans såsom varietet under reptans, hvilken
betraktas såsom underart: den typiska R. reptans kallas var. tenuissimus
Schur. I Nym. Suppl. p. 9 hänvisas till en utförlig framställning om denna
växts arträtt m. m. af Ch. Bailey i »conv. soc. liter. phil. nov. 1886, pro
ceed. XXVI p. 47-51».
Se f. 6. under R. flammula och f. radicans.
I afseende å var. reptans förekomstsätt åtminstone i Sat. mä ännu
följande tilläggas: Ehuru vaxten nog förekommer äfven å ganska djupt
vatten ‘se härom t. ex. Stenr. under Nyl.;, så har jag dock icke eller åt-
minstone sällan sett dessa submersa exemplar utveckla blommor. Då
vattenståndet är högre än vanligt, såsom t. ex. år 1902, äro därföre blom-
mor relativt taget sällsynta. Måhända kan den låga freqvens, som till-
delas varieteten af några förf., härigenom förklaras. Sælan tror dock, att
formen i Nyl. ‘och Ab. tilldelats en alltför hög freqvens; st fq eller p torde
vara tillräckligt. Den är däremot mycket vanlig på Vuoksens och Saimens
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 195
stränder: Sel. ann. Swlan säger f. 6., att, då han sett formen under vat-
ten, den alltid varit steril. Se äfven angående formens förekomst
Häyr. und. p. 29.
Ranunculus lapponicus L.
In Lapponia inprimis occidentali plerumque passim in-
venitur, sed tam in inferiore parte regionis subalpinae aut
rarescit aut desinit; in Fennia septentrionali usque ad 63°
30’ ad meridiem versus satis raru aut raro progreditur.
In Lapponiae uliginosis st r: Prytz; Fennia bor. et maxima
pars Lapp.: Fries; Fenn. bor.: Nym. Consp. p. 13; Fenn. etiam
centr. (Sb. Kb.): Nym. Suppl. p. 9, vide etiam DC. Prodr. I p.
35 et Led. I p. 36.
Sb. Iisalmi Ryhälänmäki m. Maio 1849: Backm.; Iisalmi
(st fg) in abiegnis paludosis velut ad Soinjoki, ad pagum prope
templum!, Poskimäki, limaki, Peltosalmi etc.: M. & J. Sahlb.,
cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 133. — Kb. Nurmes Haapajärvi:
Sahlberg!; Lieksa in »Ekyptin salomaa» nonnullis loc.: Wainio
Kasv., cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 133.
Ok. st r in toto territorio, Kianta Tauriainen et Saukko!:
Wainio Kasv. — Kp. Kepajoki in terra nuda argillacea!, Kenti-
joki! et Suopaisvaara!: Bergroth & Fontell; [Suma: Beket. p. 541].
Ob. in parte maxime septentrionali par. Ylitornio p, cete-
rum in parte septentrionali [»Nor.»] (r), in maxima parte [»Obor.»]
rr, Rovaniemi prope templum [spec. leg. Nyberg!], Kemi, Pudas-
järvi Timonen [spec. leg. Nyberg!], Oulu: Brenn. Obs.; par. Oulu
Määttä et Laukkala (spec. in herb. alumnorum Hj. Borg et I.
Hortling): Zidb., cfr Brenn. Obs., ubi scribitur Loukkola; [Uleä-
borg] p in ripa paludosa fluminis Oulujoki [»5. R. Suo. O»] ad
Vehkakangas: Leiv.; rr Kemi prope Hirmu parce: Keckm., cir
l. ec. p. 16; Kemi r Mätäsoja! et ad Saurajoki: Rantaniemi, spec.
etiam ab Akkunus!; [inter Torneä et Kalix] st fg florens mense
Junio: O. R. Fries p. 159;] Karunki Korpikylä: Hougb. not.; Yli-
tornio ad fontem prope serratrinam Ylinenjoki: Jul. Fört. p. 102;
ad Turtola (!) primum obvius: Prytz Ant. p. 158; p (— st fg), in
Rovaniemi haud [nobis] obvius: Hjelt & H. — Kuus. r Säinäjän-
reg. Tali Far. lirsan lien 0005 a. prone templum iM. &
J. variety. + Wairi: Kasvo viie sii Ok — Kk. Ouianka ad
22 et in 2. soi Kuus. : Wainio Kasv,
vide sii Ok: ner N i Pein . Ct Beker g. Dil: Scukelo
ei 23 mrar 2:3: Susilarvi: Mea Pi. et herb.
Lapp. fenn 3 —s: jj ritrunyuam sals op: Hjelt &
. sis al” si <a et Kommattioja in
cr Ware Not: per pamem sus
trtrauum ex. gr ai Eriniekäicen e liivsoma Lapp. Torn.
rar.ss: War.ect pr 156 cin. < NUM NNNIIT et LAIV: ad
finmer Lut: re: non Ounasios: ai Ulostunturi or: Fellm.
Lar: : Muerin Maimrerg.: Mucz:. Laitajja: Zi. Paliastunturit
in reg. sv. Bitit, Ru ladrv: ai Saugsccunturt Saija. Kemi-
järvi in alisgno turis: ai Perce. ad Suorsa. Sodankylä in
egne tiri so ad Fviåuunuum. 2: pag. Sö ankyis. in abiegno
ad 110508 ee “wort. sis rrire Vesällliemi. ad scaturigines et
. Ds] us le - Faatsioki. etiam ad
Körgäs 1512 Mar gavigle: Wa air Net. cr Loc p. 6 et 30
et Ho Lari: . inter Ralsainen et Lousuttamavaara ad Vuori-
järvi al oscsidertem, versus ac Aaraiarvi.: Sternv.. cfr Medd.
NIN po 15. cit inter Kanna et templun. rar Kuolajärvi lectum
crip] Peter: Porz & Ramaniemi!: Kunla-
järvi in fade ad Sa... am! Enwali- Sai. herb. Inari prope
temp. um: Lörcbete Hu beri... Utsökt: S. Castrén p. 353:
parvissime joeis fniss in piney insulae Mahlattisaari in lacu
Inari et 17016 Lastesissitlum Vase: si: Kihim. Ant: ad fluvium
Luito: Prir or 4. Puutsjeg: Totsanjanza: Granit & Poppius!:
aisosi -Fasvizgelv at ho stsrvand. quum ad paludem
Vastan eX advers: insulae Merikase tr Um prope praedium Svan-
K: n 222 of bovtt rn vANl—US2: usjue ad lat. 69° 30"
Norm ann og ret Norm. Flowers Typ 10-11: in Finmarkia
Motel. Pe Årarissu fire ssei.kka = Koschioka: Kihlm.
| era Munkelven prope
S Stm. ai vm inter Lan rivandet << Svanvik complur. Ine.
in tuljiesa sva OT rrrsand inter a: letes >granholtet> et
esse (iur: Nää
je
1
1
J
p
f
* a
m
a |
i
!
[A
"0
1
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 197
Salmijärvi [»Tsjolmejavre»], ad septentrionem versus a Svanvik
cop. cum Listera cordata et Petasite semper in fundo turfoso
sphagnoso in pineto, ad fluvium inter Salmijärvi [»Tsjolmejavre»]
et Bossejavre supra Store Menikaso, Store Menikasg in parte ros-
sica: Norm. FI. Spec. p. 50—51. -— [L. ent. reg. subalp. r,
reg. silv. p: Læst.; r in reg. subalp. sat parce in paludoso ad
Hirvasvuopio: Lindén Bidr., cfr Bot. Centralbl. LXI p. 221, vide
etiam Hartm. p. 161 etc.]
Lapp. ross. ad Petshenga [» Peisen»] et peninsulam Karels-
gammen: Fellm. Ind.; ins. Kildin: F. Nylander!, cfr N. I. Fellm.
et Beket. p. 541; Kantalaks!, Sashejka et Kuusreka: Mela PI.
et herb.; Kanosero: Edgr. & Lev.; fq ad Hirvasjaur et Nuotjavr|,
nonnulla spec. ad fluv. Kola 18 km (stad. ross.] ad meridiem
versus ab oppido et unicum spec. ad Sashejka: Enw. ann.; st
fq — fq in reg. silv., copiosius, hic illic copiose in silvis et palu-
dosis humilibus ad ripas fluvii Nuotjok propius ad ostium!, velut
ad habitaculum recens et australem partem lacus Nuotjavr, in
reg. silvatica longius a ripis velut ad Siulujok et Siululampi
parcius occurrit: Lindén Ant.; ad partem infimam fluv. Niem-
lomjok: Palmén!; Umbjavr in abieto paludoso ad rivulum Kiet-
kuaj!, Voroninsk in saliceto sphagnetoso!: Kihlman; Sashejka ad
Kola: Brotherus!
Utom Finlands botaniska gränser är arten anträffad bl. a. »in abiegno
paludoso ad rivulum Nieschnij-lg>: Cajander & Lindroth! och »Puramoch,
etwa 2,5 Meilen von Korjetsckoje beim Fl. Onega»: Lindr. Verz. p. 14.
Arten uppräknas af Kudrawtsow p. 260 bland arter, som äro allmänna
bäde i trakten af Petersburg och pä Kola-halfön; detta är i högsta grad
vilseledande.
Frän Lk. Pallastunturit Rihmakuru: Mela herb. finnes en högst
egendomlig form, stäende emellan R. lapponicus och R. acer. Dä det enda
exemplar, som påträffades, är utblommadt, kan formen ej bestämmas, men
jag har likväl härmed velat fästa uppmärksamheten vid densamma
Ranunculus hyperboreus Rottb.
In Lapponta raro — satis raro invenitur; ad meridiem
versus usgue ad 61" 50’ progreditur.
In Lapponiae inferioris humidis st fq: Prytz; per partem
198 Ranunculus hyperboreus.
silvaticam et subsilvaticam Lapp. tornensis et kemensis ab Yli-
tornio [>Öfvertorneå»] et Jukkasjärvi usque in Fiomarkiam pro-
ximam et Varangriam australem |[»districtum Felles dictum »j
Norvegiae ultimae p cop.: Wahlenb. Fl. Suec. p. 361; maxima
pars Lapp.: Fries; Fenn. bor. (cum Lapp.): Nym. Suppl. p. 9,
vide etiam Led. I p. 35.
Ok. Kianta prope praedium sacellani: Lackstr.!, cfr Medd.
I p. 98, Wainio Kasv., Herb. Mus. Fenn. II p. 133 etc.; r Kianta
Mannila: Must., cfr (Must. p. 40 et) Brenn. Obs. — Kp. ad ostium
fluminis Shuja [>Tshuja»]|: Selin!, cfr N. I. Fellm., qui tamen
latit. parum recte indicat, et Herb. Mus. Fenn. Il p. 133; Sosno-
vets extra Kemi: Bergroth & Lindroth!
Ob. Kemi ad Pörhölä in fossis, prope Konttikivalo in sca-
turiginibus: Keckm., cfr 1. c. p. 10; Tervola ad serratrinam
Saari: Rantaniemi; Tornio (N. Liakka): Mela herb.; Alatornio (!)
Ala Vajakka: F. Silen!; Alatornio prope Torpa ad Liakka et
Kantojärvi: Hougb. not.; Ylitornio: Liljebl. p. 229, cfr And. Lapp.
p. 13 et Backm. & H. p. 143; rr Ylitornio prope deversorium
Vanhainen: Hjelt & H.!, vide etiam Brenn. Obs. et infra. —
Kuus. Porosuo ad Haapasaari: Hirn Fört.!, cfr Medd. XX p. 9; -
Salla Tuutijärvi: Borg Sel.!, (cfr Medd. XXVII p. 91). — Kk.
Knjäsha: Fellm. Ind., vide sub Lapp. ross.
Lapp. fenn. rr Kolari Sieppijärvi: Hjelt & H.!; [Sodan-
kylä] r in lucis ad rivulum Lintuoja et prope pagum Sattanen
locisque limosis, udis ad Anneberg parcius provenit: Blom Bidr.,
cfr Wainio Not.; per partem silvaticam et subsilvaticam Lapp.
torn. p cop., kemensis rarius ex. gr. ad Hietasuvanto: Wahlenb.
p. 158; ad Hietasuvanto in par. Sodankylä rarius, ad pag. Kyrö
in Inari cop.: Fellm. Lapp., cfr Kihlm. Ant.; Sodankylä (!) in
scaturiginibus ad Lokka, Mutenia in iugo Suoloselkä, Inari ad
Törmänen nonnullis locis, in litore limoso lacus ad Kyrö, in
litore rivuli et locis humidis limosis ad Koppelo plur. loc., ad
Veskoniemi et in scaturiginibus ad Paatsjoki, etiam ad Salmi-
järvi fluminis Paatsjoki: Wainio Not.; in paludoso inter Kalliai-
nen et Loukuttamavaara [ad occidentem versus ab Aapajärvil]:
Stjernv.; in fossis [»vattengropar»] ad Lokka: Hult Lappm.; nobis
non obvius fuit nisi iuxta sinum varangricum: Kihlm. Ant.;
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 199
Petshenga [»Peisen>] (st fq): E. Nylander & M. Gadd!; Paats-
joki ad praedium Laiti (Lönnbohm): Hult herb.; ad flumen Teno-
joki ad meridiem versus a pago Outakoski: Granit & Poppius!;
in fossis irrigatis reg. subalpinae ad Karlbunden! st fg, suo loco
cop., etiam guamvis parcius ad Nyborg et denigue ad Bugönæs:
Arrh. ant.; in Varangria merid. iuxta partem inferiorem fluminis
Näytämö [»Neidenelv»] suo loco cop.: Norm. p. 244—245; Va-
rangria merid. usgue ad 69° 57'—58': Norm. ann. p. 7, cfr etiam
Blytt p. 933 et vide sub Lapp. ross.; enum. e 6 locis: Norm.
FI. Spec. p. 51—52, guem 1. inspicias. -- [L. ent. reg. subalp.
et silv. r Gunnarinkorva in par. Enontekiäinen (L. L. Læstadius)
+. > Læst.; complur. loc. velut Kedkesuando, Naimakka, Kilpis-
järvi . . .: Backm. & H. p. 143; Lammaskoski: L. L. Læstadiusl;
Naimakka: Malmberg!, vide etiam Hartm. p. 161 etc.; Linden
Bidr. non enum.|
Lapp. ross. »a me supra pagum Knjåsha [»Knäsäkuba»]
in Lapp. ross. et pagum Kyrö Lapp. fenn. nunquam lectus»:
Fellm. Ind.; locis humidiusculis apricis per totam Lapp. or. p: N.
I. Fellm., spec. e Kolskaja guba!, cfr 1. c. p. XLVI et Beket. p.
541; Kantalaks: Sahlberg!; Hibinä ad ripam fluvii, Pjalitsa et
Ponoj: Mela PI.; p in reg. alpina, adnotatus e valle [»kurun»]
inter altius et inferius cacumen montis Viertsoivi copiosius, in
valle rivuli in declivi montis Viertsoivi occidentali hic illic
[»strödd»], in Kahperioivi et montibus adiacentibus in fissuris
rupium locis umbrosis parce: Lindén Ant.; Ponoj!, Triostrow!
et Svjåtoj-noss!: F. Nylander; Ponoj: Broth. exk. p. 75 et alii!;
Ponoj! et Babja!: Brenner; Orloff: Kihlman!; ad sinum Kola:
Karsten!; Jeretik, Nuotjavr! r: Enw. ann. & Hollm.; Jokonga
(Brotherus): Hult herb.; Rinda cop.!, Subovi in peninsula pisca-
torum!, Semostrow!: Brotherus, cfr Broth. Wand. p. 13.
Ob. st r Liminka: Leiv.; måhända behöfver uppg. bekräftas. — Lk.
Hult Lappm. anför enl. Wainio arten äfven från »Raututunturi (Kopsus-
vanka?)>; denna fyndort ätertinnes dock hvarken i Wainios tryckta arbeten,
ej heller i hans originalanteckningar.
200 Ranunculus hyperboreus.
Ranunculus hyperboreus f. samojedorum (Rupr.) N. I. Fellm.
In Lapponia maxime orientali cum superiore.
Ross. arct.: Nym. Consp. p. 13.
Lapp. ross. vin herb. Cel. F. Nylander vidi specimina
nonnulla anno iam 1844 ad Jokonga (Lapp. Ross. bor. or.) lecta,
ex eodemque loco etiam reportavi»: N. I. Fellm., cfr 1. c. p.
XXV; Jokonga cop. ad rivulum: Broth. Utdr. p. 131; Svjatoj-
noss [»promontorium sanctum»]: F. Nylander!; vide etiam FI.
Samoj. p. 18 et N. I. Fellm. p. 4, ubi ambobus locis describitur,
Trautv. Incr. p. 24, Beket. p. 541 etc.
Ranunculus pygmaeus Wahlenb.
In montibus alpinis Lapponiae haud raro legitur, sed
nist parum extra regionem alpinam non descendit.
Maxima pars Lapp.: Fries; Lapp. etiam fenn. et or... .
est planta alpina: Nym. Suppl. p. 9, vide etiam DC. Prodr. I
p. 35 et Led. I p. 36.
Lapp. fenn. in totius alpini iugi lateribus . . . fq, etiam
in Ohrdalen iuxta Hopseidet Finmarkiae lectus, sed de cetero
nunquam extra alpes altiores: Wahlenb. p. 157 et 158, cfr 1. c. p.
XVIII et Wahlenb. FI. Suec. p. 361; Pallastunturit p ad rivulos:
Hjelt!, cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 133; Pallastunturit (Malmberg!)
et Ounastunturit: Norrl. Lappm. p. 259; ad alpem Jeskadam in
Utsjoki: Fellm. Lapp., cfr Kihlm. Ant.; in reg. alpina alpis Har-
mitschokka! partis quam; maxime borealis territorii: Kihlm. Ant.,
cfr Hult alp. Pfl. p. 181; Utsjoki Yläköngäs in »tunturi»: Avena
Sahlberg!; prope Mandojäyri in reg. alp.: J. Sahlberg!; [Raste-
kaisa: Hult alp. Pfl. p. 186, Norm. Fl. Spec. p. 55 etc.;] Varangria
austr. in Middagsfjället ad Pasvig orientali cum R. nivali, sed
usgue ad litus: Th. Fries p. 184; Varangria austr. enum. insuper
e 5 locis: Norm. FI. Spec. p. 55, guem 1. inspicias, cfr Th. Fries
Resa p. 62 et Blytt p. 933. — jL. ent. reg. alp. (fq): Leest.;
st r — p in reg. alp. Tshaimo (E 670 m), ad imum montem
Tshertti, Angeloddi (E 675 m), Toskaljaur et fg in alpinis Halti:
Linden Bidr., cfr Grape p. 105, Linden in Bot. Centralbl. LXI
p. 221, Hartm. p. 162 etc]
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 201
Lapp. ross. haud infrequens ex. gr. ad Petshenga [»Pei-
sen»], Karelsgammen, Normanssätel et alibi inprimis ad alpes
Maris glacialis: Fellm. Ind.; in alpinis secus totam oram Maris
glacialis et usque ad Pjalitsa Maris albi haud raro: N. I. Fellm.,
cfr 1. c. p. XLIII et XLVI et Beket. p. 541; haud infreguens in
Tuatash ad Nuotjavr: Enw. ann.! & Hollm.; p — st r in superiore
reg. alpina, Siuluoivi copiosius in vallibus rivulorum et in ru-
pibus, quae ut gradus exsurgunt [»klippterasser»], Suolesjelki-
tjemmisoivi et Tuatash in declivi occidentali sat cop.: Lindén
Ant., spec. e Siulutoldi!; Lujauri urt!, Orloff!: Kihlman, cfr
Bot. Not. 1387 p. 268 et Herb. Mus. Fenn. II p. 133; Devjatoi
ad litus maris: Mela PI.; Ponoj: Broth. Exk. p. 76, Krabe Pfl.
p. 279 et Montell!; Pummanki: Broth. Wand. p. 15; Litsa:
Brotherus!
Ranunculus nivalis L.
Tar nisi in altissimis Lapponiae montibus alpınis occurrit.
Maxima pars Lapp.: Fries; Lapp. etiam fenn.: Nym. Suppl.
p. 8, vide etiam DC. Prodr. I p. 35 et Led. I p. 36.
Lapp. fenn. in totius alpini iugi campis . . . vulgatissime,
sed vix ... extra altiores alpes provenit: Wahlenb. p. 156 et
157, cfr 1. c. p. XXXV; haud procul a Kudrokuoska ad flumen
Lutto: Fellm. Ind. et Lapp., cfr Wainio Not, Pallastunturit et
Ounastunturit (Malmberg): Norrl. Lappm. p. 259; Varangria
austr. in Middagsfjållet ad Pasvig orientale vix 15 m [50 ped.]
supra mare: Th. Fries p. 184; Varangria australis (etiam] Beljek
368 m supra mare ad locum nive obtectum-[>snefla:k»] cop.:
Norm. FI. Spec. p. 58, cfr Th. Fries Resa p. 62, Blytt p. 934,
Hartm. p. 162 etc.; [Rastekaisa: Hult alp. Pfl. p. 186, 187 et
188, Norm. FI. Spec. p. 58 et aliil. — [L. ent. reg. alp. fq:
Læst., cfr Grape p. 105; Kilpisjärvi: Malmberg!; p in reg. al-
pina, circa alpes Halti fq (S et SE circ. 910 m), locus infimus,
ubi occurrit, est Talsivuopmapuoltza in declivi occidentali 516
m: Linden Bidr., spec. ad imum montem Tshertti! lectum, cfr
Medd. XVIII p. 244 et Bot. Centralbl. LAI p. 221, vide etiam
Hartm. p. 162]
202 Ranunculus nivalis.
Lim. in sumtao cacumine Tuatash ad Nuotjavr: Enw. ann.
& Hollm.!, spec. deflorata; r in reg. alpina in valle ad imum
montem Siuluoivi sat cop., Vuojim in valle [>kuru»] sat parce:
Lindén Ant.
Lk. Förekomsten på Pallastunturit är måhända ej fullt säker, då
exemplaret är från Ounastunturit, och då arten, ehuru särskildt eftersökt, ej
sågs af Hult och mig på det förra stället; om den finnes på Pallastunturit,
är den säkert mycket sällsynt därstädes. — Lapp. ross. Beket. p. 542 anför
uppg. i Fellm. Ind. under Kola, hvilket är oriktigt. N. I. Fellm. upptager
alldeles icke arten, som den tiden ej var känd från Lapp ross.
Den närbeslägtade R. sulphureus Soland. [= R. altaicus Laxm.|,
som förekommer såväl i Ost-Finmarken som Sibirien, och som därjämte i
utblommadt tillstånd anträffats emellan Koutovanka och Lyngen: Mela
herb, jfr Norm. Fl. Sp. 58 och 59, har hittills ej blifvit funnen inom
Finlands naturalbistoriska område, ehuru man af Klinggräff p. 67 skulle
kunna sluta till dess förekomst i Lapp. ross.
Ranunculus auricomus L.
In Fennia usque ad 64° frequenter et saepe copiose pr'o-
venit; satis frequenter aut passim ad circ. 67°, sed etiam, quam-
vis, ut videtur, raro, usque ad summum septentrionem invenitur.
Fq in Fennia usque ad 64° inveniri consentiunt plurimi
auct., cfr Kalm; maxima pars Fenn. et Lapp.: Fries; Eur. plur.:
Nym. Consp. p. 12, vide etiam DC. Prodr. I p. 33 et Led. I p. 38.
Om. fq: Hellstr.; st fq: Tenn. — Ok. st fq adhuc in par.
Kianta: Wainio Kasv.; in pratis udis fg: Lönnbohm!; fq: Must.;
fq, in parte maxime orientali st fq: Brenn. Obs. — Kp. (st fq):
Wainio Kasv.
Ob. fg, in parte maxime septentrionali st fq: Brenn. Obs.,
quem 1. inspicias; [Uleåborg] (fqq): Leiv.; Kemi st fq ([M.] Ca-
strén): Jul. Fort. p. 102; fq: Keckm.; [st fq: O. R. Fries p. 159;]
st fq: Hjelt & H. — Kuus. p—st fq: Wainio Kasv. — Kk.
st fq: Wainio Kasv.; Kerct: Fellm. Ind., vide etiam sub Lapp.
ross. et infra.
Lk. st fq — p: Hjelt & H.; Kittilä st r: 1. c. p. 97; in pratis
graminosis, subhumidis, interdum etiam humidis p et parcius:
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 203
Blom Bidr.; in Kuolajårvi haud rarus, Sodankylä ad Kairala,
pag. Sodankylä, Martti: Wainio Not., cfr 1. c. p. 6 et Hult Lappm.,
vide etiam Zetterstedt II p. 179. —- Li. ad Utsjoki rr: Wahlenb.
p. 155, cfr Fellm. Lapp. et Kihlm. Ant, in litore in regione
pinifera ad Salmijärvi (69° 31’) fluminis Paatsjoki: Wainio Not.;
ad litora maris prope Elvenæs: Norm. p. 245; Varangria austr.
in fundo sinus Jarfjorden, Salmijärvi [»Tsjolmejavre»] ad Svan-
vik [et Nyborg (Chr. Sommerfelt)|: Norm. Fl. Spec. p. 61, cfr
Norm. ann. p. 7, Blytt p. 938 et Hartm. p. 162. — [L. ent. (rr)
ad Enontekiäinen: Fellm. Lapp.; reg. subalp. et silv. p: Last]
Lapp. ross. in parte merid. usgue ad Imandra et Umba:
N. I. Fellm., cfr 1. c. p. XXXVIII et Beket. p. 542 [ad Kk.
partem maximam spectat]; Kantalaks: Brotherus!; Tshun supra
terminum betulae, Porjeguba: Mela PI.; Shelesnaja: Broth. Wand.
p. 5; Umba: Edgr. & Lev.; p? in reg. silv. ad ripas fluviorum
Nuotjok et Rahkujok et ad septentrionalem partem lacus Nuot-
javr: Linden Ant.
»In pratis umbrosis minus fq»: Prytz. — Al. p: Bergstr., men st
fq: Bergstr. Beskr ; fq: Arrh. & K. och Bergr. — Ab. st fq: Renv; fq — st
fy, toisinaan sangen runsas): Caj. Kasvist., där närmare uppg lämnas;
fgg: Wecks. — Nyl fq — fgg, »kosteilla niityillä usein erinomaisen runsas»:
Stenr.; [Hogland] allmän (E. Nyl. Ber.): Brenn.; st fq: Brenn. p. 446 och
Brenn. Till. p. 38. — Ka. cop.: Blom; fgg: Lindén. — Ta. st fq: Asp. &
Th. och Bonsd. — Sa. cop.: Hult. — Kol. fg — fgg: Elfv. — Oa. fgg: Laure
Växtf. — Tb. st fq: Broth. -- Sb. faq: Malmb.; lisalmi p: M. & J Sahlb'
— Kb. st fq—fq »paikotellen runsaasti»: Axels. Putk.
Lapp. ross. Arten uppriknas af Kudrawtsow p. 260 bland arter,
som äro allmänna pä Kola halfön; detta kan dock icke anses riktigt. —
Um. Kihlmans exemplar från Voroninsk, som afsågs med uppg. från denna
provins i Herb. Mus. Fenn. II p. 54, föres numera till den tidigare ej
särskilda R. * sibiricus. Afven Lv: 1. c bör utgå.
Var. alpestris Hartm Lapp. ross. »ad Sashejka [>Sascheika :], lacus
Imandra et Tetrina obvius»: N. 1. Fellm., jfr 1. c. p. XLII-XLIII etc. —
Det synes mig dock osäkert, om exemplaret från Tetrina öfverhufvudtaget
tillhör R. auricomus.
Var. obesus Rupr. Kk. Knjäsha [> Knjäschajaguba> j: N. I. Fellm. Fell-
man bifogar ett frågetecken efter namnet; ej heller jag kan afgöra, huru:
vida bestämningen är riktig.
Af denna art upptageri Mela Kasv. underarterna plebejus Fr.
[= auricomus « och cassubicus L., äfvensom af den förra, utom fallax W.
& Gr., varieteterna nothus Mela och vaginatus Mela. I Mela herb. finnes
204 Ranunculus auricomus.
den förra från Ob. Uleåborg [»Oulu>»] Linnasaari; den betecknas Mela Kasv.
III såsom st fq. Var. vaginatus finnes däremot i Mela herb. från Hel-
singfors; den betecknas |. c. såsom r.
Arrhenius har i hassellundar invid Al. Mariehamn funnit former
vixande bland R. auricomus och R. * cassubicus, hvilka synas intaga en
intermediår ställning till dessa. Nämnda, möjligen hybridåra mellanformer
kråfva ännu närmare granskning: Arrh.
Ranunculus auricomus var. fallax Wimm.
In Fennia australi rarius lectus, sed forsitan er parte
neglectus eat.
Al. Jomala »Hemhagen»: R. Chydenius!, spec. ad f. typi-
cam transit. — Ab. Lojo complur. locis adnotatus, velut ad Ivars,
in vicinitate templi et Paloniemi: Ch. E. Boldt. — Nyl. [Nurmi-
järvi] haud infreguens in marginibus silvarum et in silvis fron-
dosis: Stenr., spec. e Nurmijärvi Valkjärvi leg. C. J. Forsberg!;
Helsingfors in horto botanico! cum typo solo pingui, Helsinge
Hoplax! et Thusby Mariefors in horto: Sel. ann.; [Mäntsälä] Fru-
gard: K. Nordenskjöld!; Hogland Selkäpajunlahti: Brenner!
Sat. p—st r cum forma typica: Hjelt, spec. e Karkku
Kauniais! — Ta. (st fg) in pratis graminosis: Leop.; complur.
loc.: Norrl. s. 6. Tav.
T b. Saarijärvi flerstädes: Broth.; exemplaret under namn af R. cassu-
bicus hör snarast till hufvudformen, ehuru bildande öfvergäng till variete-
ten. Dylika former finnas äfven från Nyl. Artsjö: Sælan! — Sat. Karkku
Järventaka: Hjelt! — Kl. Kronoborg: J. J. Chydenius! — Lp. Uppgifves
såsom inlemnad från Ponoj af Montell: Medd. XXVI p. 192; exemplaret
närmar sig mest R. * sibiricus och skiljer sig enligt Kihlmau i hvarje
händelse fran den i södra Finland förekommande R. auricomus var. fallax,
hvilken f. ö., såsom Arrh. anmärker, ännu är tämligen outredd till sin natur.
Var. fallax finnes däremot äfven från Karelia transonegensis Gaguskij
pogost: Cajander & Lindroth!
Se f. 6. under R. auricomus och R. cassubicus.
Ranunculus auricomus «x sibiricus (Glehn).
Anno 1901 apud nos ab Harald Lindberg distinctus,
adhuc paucis tantum locis inprimis Lapponiae orientalis, sed
etiam Fenniae lectus est.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 205
In peninsula Kola adhuc cum R. auricomo confusus: Lind-
berg in (Diar. 2, II, 1901) Medd. XXVII p. 65--66, cfr Bot. Not.
1901 p. 128 etc., ubi descriptio, Medd. XXVII p. 134 et Lindb.
Pfl. p. 13.
K1. Ruskiala: A. Backman! in Medd. XXVIII p. 38 A (spec.
determ. Lindberg). .
Ob. cop. ad templum vetustum par. Kemi 1902: Lindberg
in litt., cfr (Diar. 7, II, 1903) Medd. XXIX p. 38 et 95.
Lim. Umba in declivi fertili: Kihlman! — Lp. Orloff ad
rivulum inter salices nanas: Kihlman!; Ponoj in declivi septen-
trionali ad fluvium: Montell!, cfr Medd. XXIX p. 120. — Lm.
Voroninsk in campo herbido vere inundato: Kihlman!
Angående ett möjligen hithörande exemplar se under R. aurtcomus
var. fallax. (Ett annat ex. än det nyss omnämnda). Till detta exemplar
ansluter sig enligt Kihlm. ett ofullständigt och knappt beståmbart exemplar
fran Lk. Rimpioja mellan Kuolajärvi och kyrkobyn: Stjernvall!
Ranunculus >» cassubicus L.
In Fennia maxime austro-orientali et in Alandia com-
pluribus locis inveniri indicatur, ceterum in Fennia australi
usque ad 62° raro lectus est, sed usgue ad 63°, ubi certe ra-
rissimus, inveniri indicatur.
»F. plebejus et elatior. In umbrosis Fenniae australis.
Specimina ad deversorium Nuckars in Nylandia [Nurmijärvi]
lecta primum distinxi in herb. Cl. Appelberg, Helsingforsiae leg.
Cl. Mag. Wacklin ad Gumtåkt»: Spic. I p. 21; Fenn. merid.:
Fries; Fenn.: Nym. Consp. p. 12; Fenn. sola mer.-occ. et or.
(Olonets, Oneg.): Nym. Suppl. p. 8.
Al. (>rr>): Bergstr., spec. e [Föglö] Degerby!; [Föglö] Degerö
Gripö: Bergstr. p. 4; Sund prope templum: Hult ann. et herb.;
Hammarland Posta, Jomala Ramsholm!, Lemland Flaka: Arrh.
& K.; Mariehamn, in Al. in coryletis per totum territorium
p—st fq: Arrh.; Föglö Gripö cop. in coryleto: Gadol. et E.
Ericson!; Vårdö Listerbyholmen: Laur. Fört.; r Kumlinge Ingers-
holm cop.: Bergr.!, vide etiam Sernander, R. Den skandinaviska ve-
getationens spridnings biologi, Upsala 1901, p. 138. — Ab. Halikko
Nikl.!; Cskela: R. v. Willebrand in herb. lyc. n.; Vihti (!) r Här-
206 Ranunculus * cassubicus.
kala [in saltu]: Printz, cfr Flinck. — Nyl. Kyrkslätt: Nyberg!;
[Nurmijärvi] (st fq) saltem in parte australi et interdum copio-
sissime: Stenr., quem 1. inspicias, cfr Stenr. Thierl. p. 24 et vide
supra; Helsingfors ad templum vetustum graecum (Tikkanen):
Hult herb.; hoc loco adventicius: Sæl. ann.; Södernås: alumn.
E. A. Stenberg!; Thusby Kaakola in septo prope ripam et ad
Gammelby (fq): Åstr. & H. in litt; W. Nyl. vide Spic. — Ka.
Viborg (Larssen H. M. F.): Fl. Kar., spec. non iam exstat. —
Ik. Valkjårvi Pähkinämäki: Lindberg!, cfr Medd. XXII p. 7;
Metsäpirtti: Lindberg 1. c.; [Parkala [»Pargola»] (Kühlewein): FI.
Ingr. p. 32, vide etiam Meinsh. p. 161.
Sat. r Birkkala (Simming!): Malmgr.; rr Birkkala Haavisto
Sipilä: Hjelt! Birkkala Haapaniemi: M. Werving!; Birkkala
Pitkåniemi: Hougb. in litt. 1904. — Ta. prope templum par.
Luopiois et ad Nukari in prato silvatico: Leop.; Kalvola Frant-
sila: L. v. Pfaler in Bot. Byt.; Lammi Vilkkilä: Leop. ann.; st r
[Asikkala] Kurhila (!) in prato humido, Kaitas, Tiirismaa, [Hollola]
Uskila: Norrl. s. ö. Tav. — Kol. pluribi in reg. silvatica: Elfv.,
spec. e Nikola! ad var. fallacem transit; compluribus locis in
vicinitate fluvii Svir et infra Nikola et inprimis in vicinitate
ostii ad Vosnessenje! etc., etiam haud procul a Latva, Soutu-
järvi et Shoksu, denique circa Petrosavodsk: Caj.; Petrosavodsk :
(Giinther!): Norrl. On., cfr Günth. p. 31.
Sb. r: Mela; [Kuopio] Kehvo Kuorlampi cum subvar. pin-
natifida: Mela herb. — Kon. rr Klimskij (Kullhem!): Norrl. On.
Kl. p: Enw. hav. uppg. behöfver dock bekräftas, fregvensen är
säkert oriktig. — Frän Karelia transonegensis finnas exemplar frän Gaguskij
pogost: Cajander & Lindroth! I sammanhang härmed kan päpekas, att
arten österut går vida längre mot norden, dä den t. ex. uppgifves fran
Archangelsk: Fl. Samoj. p. 10.
Jfr f. 6. om denna växt Norrl. s. 6. Tav. p. 140.
Ranunculus acer L.
Tota Fennia et Lapponia, reg. alpina forsitan e.rcepta,
ubi formae tamen inveniri indicantur, freguentissime et saepe
coptose (— copiosissime) provenit.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. * 207
Faq ') (aut fq) tota Fennia inveniri consentiunt omnes auc-
tores, cfr Till., Till Icon. 89 e Fries öfvers. non ex O. Hjelt
Nat., Kalm, Prytz; in pascuis et pratis totius Fenniae ad alpes
Lapp. usque: Wirz. pl. off., cfr Fries; Eur. omn. exe. ...:
Nym. Consp. p. 12, vide etiam DC. Prodr. I p. 36 et Led. I
p. 40—41.
Lapp. fenn. fgg saepe cop.: Hjelt & H.; fg — fgg: Blom
Bidr.; per partes silvaticas, subsilvaticas et subalpinas [nec non
inferalpinas et maritimas omnium Lapponiarum usgue ad Hop-
seidet Finmarkiae] fere ubigue, in alpibus guogue eum delatum
vidimus cum domiciliis lapponum: Wahlenb. p. 159 et 160;
ubigue fg: Fellm. Lapp.; fgg in Kuolajärvi, Kemijärvi, Sodan-
kylä, fg sed minus abundanter in Inari, fg etiam ad Köngäs
prope Mare glaciale: Wainio Not.; (st fq): Hult Lappm., cfr 1. c.
p. 39 (et 150); in pratis et clivis stercoratis fgg per reg. subsilv.
et subalpinam, in reg. alpina non visus: Kihlm. Ant. p. 224
[omissus]; st fq —fq in declivibus graminosisgue per regionem
subalpinam totius territorii [Varangriae australis]: Arrh. ant.;
enum. e multis locis: Norm. Fl. Spec. 67—68, vide etiam Blytt
p. 937 etc. et sub var. — [L. ent. reg. alp., subalp. et silv.
fq: Læst.; fyq — fq in reg. subalp., fq in vallibus rivulorum reg.
alpinae, ubi inprimis formae humiles uni- aut pauciflorae saepe
occurrunt, in alpinis Halti alte adscendit in declivibus alpium
(S et SE circ. 910 m): Lindén Bidr.]
Lapp. ross. ubique: Fellm. Ind.; ubique fq: N. I. Fellm.,
cfr Beket. p. 542; fq in reg. silv., p in reg. alp. enum., copio-
sius etiam in valle [>kurun»] alte sita ad Vuojim: Lindén Ant.,
vide etiam sub var.
Varietates sequentes indicantur:
Var. pumilus Wahlenb. Lapp: fenn. in collibus siccis
Lapp.: Wahlenb. p. 160, ubi describitur; in alpibus haud in-
1) Prytz, Bergstr., Arrh. & K., Bergr., Flinck, Wecks., Caj. Kasvist.,
Stenr., Lindén, [Meinsh. p. 15,] Hjelt, Leop., Norrl. s. 6. Tav., Wainio Tav.
or, Hann., Elfv., Laur, Vaxtf., Broth., Mela, M. & J. Sahlb., Axels. Putk.,
Wainio Kaav, Norrl. On., Hellstr., Must., Brenn. Obs., Leiv., Keckm.; fq —
fqq: Arrh. Ann.; cop.: Blom, Hult et Enw.; saepe cop.: Caj. Kasvist., Axels.
Putk., vide etiam Häyr. Stud. p. 169.
208 Ranunculus acer.
frequens: Fellm. Lapp.; Pallastunturit Rihmakuru: Malmberg!;
Ounastunturit: F. W. Måklin!; enum.: Norm. Fl. Spec. p. 68. —
[L. ent. reg. alp. p: Læst., vide etiam sub f. typica.]
Lapp. ross. in alpinis fgg: N. 1. Fellm.!; Pummanki:
Broth. Wand. p. 15.
Lindberg meddelar i bref, att flere exemplar i samlingen, som tidi-
gare gått under detta namn, tillhöra * propinquus C. A. Mey.
Var. nothus Lest. Nyl. Borgå Lill Kroksnäs [spec. unicum}:
Sæl. Ö. Nyl. — Kuus. r infra Måntytunturi: Wainio Kasv.!,
vide sub var. boreali.
Var. borealis Wainio. Li. Ad Törmånen in par. Inari:
Wainio Not., ubi p. 59 describitur.
Om denna säges: »Huc R. borealis Trautv. (Bull. Soc. Nat. Mosc.
1860 I p. 72) verisimiliter pertinet. — Huic varietati subsimilis etiam est
planta, quam in Kasvistonsuht. 1878 p. I »v. nothus Hartm.» nuncupavi»:
Wainio Not. — [R. * borealis Trautv. upptages från Ross. arct.: Nym.
Consp. p. 12, jfr äfven Nym. Suppl. p. 7 m. fl.]
Mela Kasv. p. !) särskiljer utom nothus Lest. ännu följ. varieteter:
rusticus Mela [= a) och frigidus Mela [= pumilus p. m. p.?]
R. sqvarrosus Lest. herb. Lapponia tornensis: Nym. Conep. p. 19,
där äfven beskrifning förekommer, såsom underart under &. acer, jfr
Trautv. Incr. p. 878.
R. glabriusculus Rupr. »etiam Lapp. or. (Fellm.)»: Nym. Suppl. p. 7
äfven såsom underart under R. acer; jag vet dock icke på hvilken grund
den upptages, då den mig veterligen ej omnämnes af Fellman.
En, såsom det tyckes. anmärkningsvärd form, närmande sig till R.
lanuginosus, omnämnes från Lapp. ross. Sapadnjinavolok! äfvensom under
namn af f. lanuginusaeformis från Kildin (Selin!): N. I. Fellm. p. 3, där
den beskrifves, jfr Nym. Suppl. p. 7. En afvikande form beskrifves äfven
från L. ent. Peltsana: Læst. p. 39. Vidare omnåmnes R. acer med dubbla
blr: Not. XIII p. 457 och från Kl. Ruskiala Timoska (A. Molander 1895":
Lönnbohm i L. Y. 1900 p. 145. Exemplar häraf finnes dessutom från Al.
Kumlinge: Bergroth! och omnämnes från Al. Sund Kastelholm: Hult ann
— En form »petalis pallidis> finnes från Ta. Janakkala Kerkkola: Kihl-
man! F. parviflora »petala 3 ":—4 mm longa» Kl. Ruskiala: Lönnbohm!
Monströsa exemplar omnämnas dessutom i Medd. XXI p. 6. — Jätte-
exemplar uppgifvas ännu L m. Vishnjak: Broth. Reseb.
Såsom fossil uppgifves R. acer vara funnen [Sat. Ikalis] Kove-
lahti: Herlin p. 160, jfr G. And. p. 117.
Namnet skrifves i Herb. Mus. Fenn. II liksom af flertalet finska
förf. R. acris; jay har enligt Neuman m. fl. nyare förf. användt skrifsättet
R. acer.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 209
Ranunculus acer x propinquus C. A. Mey.
His annis ab Harald Lindberg distinctus est, sed distri-
butio nondum erplorata sit: in Fennia et Lapponia orientali
inveniri videtur.
K1. Ruskiala: A. Backman!, cfr Medd. XXVIII p. 37 A. et
Medd. XXX p. 132. - Kol. Soutujärvi: Cajander!
Lapp. ross. multa spec. ad hunc pertinent.
Alla uppgifter angående denna underart [= var. Stevent Reg.) har jag
erhållit af Lindberg, som frambäller, att den är en ostlig ras och att en-
dast denna ras finnes i Sibirien. I sina utpräglade former är R. propinguus
lätt att skilja från hufvudformen, men såsom alla geografiska raser svär-
skild i grånsområdena. — Omnämnes första gången från Finland i Lindb.
Enum. (19011.
Ranunculus repens L.
Tota Fennia freguenter vel freguentissime et saepe co-
piose provenit: etiam in Lapponia excepta forsitan parte sep-
tentrionali, ubi passim inveniri indicatur, freguenter obvius,
sed ad terminum Betulae vir progreditur.
Fg vel fgg !) usque ad Lapponiam inveniri consentiunt plu-
rimi auctores, cfr Till, Kalm, Prytz; tota Fenn. et Lapp.: Fries;
Eur. omn. exe. . . .: Nym. Consp. p. 11, vide etiam DC. Prodr.
I p. 38, Led. I p. 43—44 et Borg Beitr. p. 99, 117, 118, 132, 141.
Lapp. fenn. fq — faq et saepe cop.: Hjelt & H.; in cultis,
propatulisque domorum humidis nec non in ripis fluminum per
totum territorium st fq occurrit: Blom Bidr.; per partem silva-
ticam et subsilvaticam Lapp. suecicarum p et ad fluvios Uts-
jokiae rarius: Wahlenb. p. 160; usgue ad Utsjoki in uliginosis
haud infreguens: Fellm. Lapp.; fg in Kuolajärvi, Kemijärvi, So-
dankylä, Inari, et in regione betulina ad Köngäs prope Mare
glaciale: Wainio Not.; in reg. silv. fq, in pagis Lapponum di-
) Bergstr., Flinck, Wecks., Caj. Kasvist., Stenr., [Meinsh. p. 14),
Hjelt, Leop., Norrl. s. 6. Tav., Hann., Broth., Mela, M. & J. Sahlb., Norrl.
On. (in Reg. occ. fq), Leiv. et Keckm.: cop.: Stenr., Enw.; fq — faq, cop.:
Axels. Putk.
Typis impr. %,, 1905. 14
210 Ranunculus repens
spersa — copiosius [»riklig»]: Hult Lappm., (cfr 1. c. p. 150); Uts-
joki fq: Sel. kat. ad flum. Anarjok, Tenojoki, Utsjoki locis
humidis ad domicilia p — st fq, alibi modo prope templum ina-
rense et in pago Kyrö: Kihlm. Ant; p—st fq in locis irrigatis
reg. subalp. per totum territorium [Varangria australis!: Arrh.
ant.; enum.: Norm. FI. Spec. p. 72. — |L. ent. reg. subalp. et
silv. p: Læst.; p in inferiore parte reg. subalp. in vallibus rivu-
lorum, pratis paludosis et salicetis, supra Suukoski non visus:
Linden Bidr., cfr Bot. Centralbl. LXI p. 221.]
Lapp. ross. ad flumen Tuloma p cop. et lacum Nuotjavr:
Fellm. Ind.; p usque in summum septentrionem: N. I. Fellm.,
cfr 1. c. p. XLVII; enum.: Beket. p. 542; Ponoj: Mela herb.
Pjalitsa: Mela ann.; [circa Nuotjok et Nuotjavr] fg — fgg in reg.
silv. copiosius in ripis Omnium amnium et lacuum: Linden Ant.;
Orloff!, Voroninsk!: Kihlman.
O. Hjelt Nat. för, om ock med tvekan, Till. Icon. 89 till denna art,
hvaremot Fries Öfvers. anser nämnda figur afse R. acer. — Sat. st fg:
Malmgr. — Ta. st fg: Asp. & Th. — Oa. st. fg: Malmgr. Dessa afvikande
uppg. vederlåggas af andra uppg. från samma trakter.
F. hirsuta Hartm. »per territorium totum distributa»: Herb. Mus.
Fenn. II p. 133; st r: Mela Kasv. III. Den omnämmnes af Norri. On., Wainio
Kasv., Brenn. Obs, Hjelt & H. — Li. »etiam ad Kultala»: Kihlm. Ant,
jfr Wainio Not. — Lapp. ross. »in parte bor. occ. ex. gr. ad Kildin, Ki-
tofka alibigue p. Occurrit etiam caule erecto absque turionibus ullis>:
N. I. Fellm. Formen finnes i H. M. F. från en stor mängd prov. (AL,
N y1., Ta. Sa., Kp., Kuus., Lk.).
I Mela Kasv. användes för hufvudformen benämningen glabratus DC.
Var. litoralis Zetterstedt beskrifves från Kaaresu'anto: Zetterstedt
II p. 178.
F. gracilis Norm. beskrifves från »Karasjok Finmarkiae intimae
prope Beskin-jarga ad ripas limosas fluminis Karasjokka»: Norm. Sp. p. 8,
se äfven Norm. Fl. Spec. p. 72.
Med fyllda blommor förekommer R. repens tämligen ofta, se bl. a.
Medd. XXIII p. 48 och Clarke X p. 93 not. Nägra exemplar finnas äfven
i H.M. F Såsom sådan odlas den äfven i trädgårdar: Sel. ann.
Fascierade exemplar torde ej vara synnerligen sällsynta; dvlika om-
talas t. ex. Medd. XXI p. 91.
Såsom fossil är arten allmänt utbredd. Uppr: G. And. p. 117, där
det dock anmärkes, att *den icke alltid torde kunna säkert särskiljas från
R. polyanthemos. Flere uppg. af senare datum föreligga äfven.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 211
Ranunculus polyanthemos L.
In Fennia australi et media plerumgue satis freguenter
occurrit; ad septentrionem versus in parte orientali usgue
ad 66° 50' procedit, in parte marime occidentali supra 639
30’ vir nist adventictus adnotatus est.
Kalm; in pratis nemorosis fertilioribus Finl. austr. p: Prytz;
in pratorum collibus Alandiae, Nylandiae, circa Aboam, Sata-
cundae, Tavastiae, Kareliae meridionalis: Wirz. pl. off.; Fenn.
merid.: Fries; »usque in par. Sotkamo Ostrobottniae borealis
mihi obvenit»: W. Nyl. Distr.; Scand. (exc. Lapp.): Nym. Consp.
p. 11; Fenn. exc. Lappon. bor. multa: Nym. Suppl. p. 7, vide
etiam Led. I p. 41.
Al. st fq: Bergstr. et Arrh. & K.; st fq —fq: Bergr. —
Ab. fq: Zett. & Br. (in par. Töfsala non adnotatus): Bergr.;
p— st fq: Arrh. Ann.; fq: Sand.; p: A. Nyl. et Sel.; st fq: Renv.;
fy: Flinck, quem |. inspicias, et Wecks.; [Mynämäki et Mietois]
in parte australi fq et interdum cop., in parte septentrionali
minore frequentia, enum.: Caj. Kasvist., cfr 1. c. p. 141. — Nyl.
Nurmijärvi] fq, in (pratis) siccis et campis deustis cop.: Stenr.;
p: His. et W. Nyl; Thusby st fq: Ästr. & H.; p enum.: Sel.
Ö. Nyl; Brenn. non comm. — Ka. p: Blom; fq in vicinitate
fluv. Vuoksi in collibus herbidis, st fq in parte interiore: Lindén.
— Ik. st fq: Malmb.; [(st r): Meinsh. p. 14, vide etiam FI. Ingr.
p. 28].
Sat. st fq: Malmgr. et Hjelt; jIkalis] (r): Herlin p. 136.
— Ta. st fq: Leop., Asp. & Th. et Wainio Tav. or.; fq: Norrl.
s. 6. Tav. et Bonsd. — Sa. circa Villmanstrand fg, ad septen-
trionem versus rarescit: E. Nyl. & Chyd, p: Hult. — Kl. p:
Fl. Kar.; Valamo st fq: Sel. ann.; st fq: Hann. et Hjelt. — Kol.
st fy praesertim in deustis, in reg. arenar. haud observata: Elfv.
Oa. (»st fq»): Malmgr.; Laur. Våxtf. non comm. — Tb.
p: Broth., spec. e Laukaa!; Pihlajavesi haud infreguens: Norrl.
n. v. Tav. — Sb. [Leppävirta] cop., sed non admodum fg in
campis siccis: Enw.; (fq): Mela; Pielavesi: Lundstr.; lisalmi r:
M. & J. Sahlberg!, spec. lectum prope templum!, vide etiam
sub Sa. — Kb Tohmajärvi Everilä (fg): Hjelt; Liperi p: Eur,
212 Ranunculus polvanthemos.
& H.!; (st fy): Axels. Putk.; st r—p Lieksa Konnanlampi et
Heikura!, Nurmes Lipinlahti, Repola Koroppi et Tuulijårvi:
Wainio Kasv. — Kon. st fq — fy in collibus siccioribus et de-
ustis plur. locis copiose, in collibus herbidis vel graminosis fy, in
Saoneshje inter pagos Velikaja-guba (!) et Vigorus, in Reg. occ.
plur. loc.: Norrl. On., cfr Günth. p. 31; in insulis ad Tolvoja
et Kusaranda: Kihlm.
Om. Teerijärvi: Hellstr.!, cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 133.
— Ok. st r-r Kuhmo Kuumu, Kianta Laakso et Hevosvaara:
Wainio Kasv.; r Sotkamo Naapurinvaara!, Paltamo Melalaks (fq)
et maxime ad septentrionem versus ad praedium Törmålå 10
km [1 mil] a templo par. Ristijårvi: Brenn. Reseb. p. 67, 69 et
71; r in Paltamo Kemilå ad Tappila: Must.; in parte australi
usque ad Ristijärvi Törmälä et australi parte par. Kianta st r,
in Paltamo Melalahti (fq): Brenn. Obs., vide etiam Hellstr. Distr.
p. 10 et W. Nyl. Distr. — Kp. st r—r in parte australi [Ka-
reliae rossicae totiusj Jyskjärvi Piismalahti: Wainio Kasv.; Shuj-
garvi [aut (?) Schujjårvi!|: Bergroth & Lindroth!; [Sumski posad:
Beket. jp. 542]; in insula flum. Vig! [et monast. Solovetsk !j:
Selin.
Kk. vin parte inferiore [Lapp. rossicaej p rarior, supra
pagum Knjäsha vero nullibi mihi obvius»: N. I. Fellm., cfr 1. e.
p. XXVIII et XXXVIII; Keret, Kusokotskaja-guba: Beket. p. 542;
Kouta: Selin!; Kouta, in promontorio inter Knjäsha et Kouta.
Knjäsha in litore maritimo: Mela PI.; Fedosersk [haud procul
a Kantalaks]: Broth. Wand. p. 4.
Lim. Kantalaks: Mela PI. et herb., cfr Herb. Mus. Fenn.
Il p. 133; Umba: Edgr. & Lev.; Porjeguba: Mela Pl. et ann.,
vide etiam infra. — Lv. Tetrina: Mela PI. et herb., cfr Herb.
Mus. Fenn. Il p. 133.
Ob. [Uleåborg] backar och ängar söder om staden (st fg)[>4 Mäissä
N. Kaup. eteläp.>]: Leiv.; arten är sannolikt tillfällig, om bestämningen öfver
hufvud är riktig. Barlastplatser r Kemi stad, Simo Kallio såg: Keckm., där
arten betecknas såsom tillfällig, — Kuus. Arten upptages härifrån: Mela
Kasv. III: antagligen föreligger misskrifning: 1-17 i st. f. 1-16. — Lapp.
ross. Imandra (Sashejka), Kantalaks (ön Stora Salnij): Beket. p. 542 i öfver-
sättning. Uppgifterna äro högeligen sannolika, men torde dock böra
bekräftas. Sashejka vore artens nordligaste fyndort inom flora-området.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 213
Mela Kasv. åtskiljer, utom var. glaber W. & Gr., äfven var. legittmus
Mela (= a; och var. scaber Mela. Denna sistnämnda varietet betecknas
såsom st r: Mela Kasv. III. I afseende å en sannolikt tillfällig afvikelse
från den normala formen se Flinck.
Angående artens förekomst såsom fossil se under R. repens.
Ranunculus polyanthemos f. glabra Wimm.
Cum forma typtca raro invenitur, sed nondum nisi in
Fennia austro-ocerdentali adnotata est.
Ab. Pojo: alumn. A. Bergroth!; Lojo in promontorio cal-
careo: S. 0. Lindberg!, f. recedens; Lojo livars: Ch. E. Boldt.
Sat. Birkkala ad deversorium Haavisto st fq: Malmgr.!
nomine var. glabratus, r Birkkala Haavisto! nonnullis locis et
Nokia, forsitan etiam aliis locis, formae ad typicam plus mi-
nusve vergentes etiam observavi: Hjelt. — T a. Tavastehus Rapa-
mäki: O. Collin!; [Asikkala] Kurhila in clivis herbidis [»ångs-
branter»|: Norrl. s. 6. Tav.!; Sysmä: Unonius! — Sa. Villman-
strand Parkkarila: Sælan!
Ranunculus bulbosus L.
In Alandia satis freguenter — frequenter provenit, in
reliqua Fennia masime austro-occidentalt ad 60° 35’ lat.
et 409 45’ long. rarissime tantum invenitur et ulterius ad
ortentem versus incertus est.
In graminosis asperis Finl. austr. st r: Prvtz; Fenn. mer.
oce.: Fries; Eur. omn. exc....: Nym. Consp. p. 13; Fenn. adest
in sola mer.-oce. extima (Aboa, Aland): Nym. Suppl. p. 8, vide
etiam DC. Prodr. I p. 41.
Al. (»p»): Bergstr.; st fq: Bergstr. Beskr. et Arrh. & K.;
st fy —fq: Arrh.; fq: Tengstr.!; [Sund] fq in clivis [»backar»]
apricis: Prim. p. 64; Brändö p [Fiskö, Hullberga: Bergroth
comm.|, Kumlinge st fq: Bergr., cfr 1. c. p. 44; Sottunga Finnö:
H. Björklund! — Ab. Korpo: I. Ringbom!, cfr Zett. & Br.; Korpo
Österkalaks: G. Renvall!; par. Gustafs Lypörtö: Bergr., cfr Medd.
XN p. 37; Runsala: alumn. A. 0. Blomberg! et Hult coll.; S:t
214 Ranunculus bulbosus.
Karins Kathrinedal: C. J. Arrh., A. Arrh., Hollm.! et alii; ad
Kathrinedal spectat Abo: Herb. Mus. Fenn. II p. 133; Bromarf
Refbacka: G. Sucksdorff!
>In pratis collinis Nylandiae circa Borgå ijfr Rupr. Diatr. p. 23;
Satacundae Tyrvää, Tavastiae Gustaf Adolf»: Wirz. pl. off., jfr Led. I p.
44—45. Uppg. år alldeles oriktig, se under de skilda provinserna. — Ab.
[På barlastplatsen vid Åbo slott) i två exemplar: Sæl: Fröv.; Pargas p:
Adl.; Pojo fq: A. Nyl., jfr Rupr. Diatr. p. 23; Arrh. har ej sett arten i
Pargas, »kanske på grund af den tidiga blomningstiden». Sælan säger,
att den säkerligen icke finnes i Pojo. Freqvensen bade hos Adl. och
A. Nyl. år i hvarje fall oriktig. Från Vihti finnes i duplettsamlingen ett
af en skolelev insamladt exemplar, som möjl. tillhör denna art; uppg. torde
böra betraktas med misstroende. — Ny1. Helsinge Björkholm nära Drumsö,
sparsam: elev Ebba Grönqvist! inl. genom Lindberg, som nämner, att han
två år å rad erhållit exemplar, hvilka skola hafva vuxit på en bärgsklack å
en liten holme. Svelan antager dock, att arten hår är tillfällig. Denna
uppg. afses måhända i Mela Kasv. III, där arten upptages från Nyl. [3]
Se f. 6. ofvan. Att 'arten icke finnes vid Borgå framhålles emellertid:
Sel. Ö. Nyl. p. 25. Här må tilläggas: > Några exemplar från Åland plan-
terades af mig 1877 på en gräsplan i Lappviks trädgården. Den höll sig där
i par, tre år, men gick sedan ut»: Sel. ann. — Sat. Kyrö: Asp; Wirzéns
uppg. (se ofvan) torde enl. Wirz. ann. utom Tyrvää äfven afse Eura. För
min del har jag ej sett arten hvarken i Tyrvää eller Kyrö. Äfven Wirzéns
uppg. från Eura är aldrig bekräftad. — Ta. Ang. Wirz. pl. off. se ofvan.
Artens förekomst härstädes är alldeles osannolik.
Ranunculus arvensis L.
In saburra rarissime inveniri indicatur.
> Eur. omn. exc... . Fenn.»: Nym. Consp. p. 13. — Ob. (Uleåborg)
Toppila 1886 ett omkr. 0,15 cm ('/1 fot) högt exemplar (elev Vennbergs
herb.): Zidb., jfr Brenn. Obs.
Ranunculus sceleratus L.
In Fennia australi usque ad 629, ad Sinus bottnici ta-
men oram saltem usque ad 64° passim (nonnullis plagis fre-
quenter) invenitur; ad septentrionem versus usque ad 66° 50
in cicinitate marium procedit, (n interiore autem parte multo
prius desinit. |
Till.; Kalm; locis humidis vulgaris: Prytz; ad aquas Ny-
landiae, Alandiae, Kareliae meridionalis, Satacundae (Lauttakvlä,
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 215
Tyrvää, Kyrö), Tavastiae: Wirz. pl. off.; Eur. omn. exc. . . .:
Nym. Consp. p. 14; deest in . . . Lapp. plur.: Nym. Suppl. p.
9, vide etiam DC. Prodr. I p. 34 et Led. I p. 45.
Al. p: Bergstr. et Arrh. & K.; (r?) Kumlinge in vicinitate
templi in fossa: Bergr.; var. minimus rt: Bergstr.; Degerby:
Bergstr. Beskr. — Ab. p: Zett. & Br.; st fq—p: Arrh. Ann;
(fq): A. Nyl.; (r) Sammatti Vanhatalo: Sel.; Lojo ad praed. sa-
cerdotis: Hels.; [in vicinitate lacus Lojo] p: Ch. E. Boldt; Vihti
p: Printz; Vihti st r, enum.: Flinck; st fg — p enum.: Caj. Kasvist.,
cfr 1. c. p. 138; Wecks. non comm. — Ny}. fq: His., W. Nyl.
et Sæl. Ö. Nvl; (r): Brenn., cfr Schrenk p. 160; f. minima
Hartm. |»var. pygmaeus»] st r: W. Nyl., spec. ex Helsinge Jol-
las: Ilmoni!; Stenr. non comm. — Ka. [Såkjårvi] Kaukiala:
Blom !; rr? tantum in Räisälä in sinu Hytinlaks adn.: Linden.
— Ik. p, var. minimus r cum f. typica [= »tillsammans med
föregående»|: Malmb.!; f. minima Sakkola Kiviniemi: S]. ann.;
ifere ubique cop.: Meinsh. p. 13].
Sat. st fy: Malmgr.; in insulis, quae nuperrime e mari exsti-
terunt [»första året pä deltaholmarna»], infra Björneborg: Häyr.
und. p. 27; p— st r: Hjelt — Ta. p prope areas, in Kuhma-
lahti in loco udo argillaceo, procul a domibus: Leop.; st fg:
Asp. & Th. p: Norrl. s. 6. Tav.; fq: Bonsd.; st r Luhanka Kir-
konkvlå!, Tammijoki et Tammijärvi: Wainio Tav. or., vide etiam
Borg p. 430. — Sa. haud infreguens [in Savonia]: E. Nyl. &
('hyd., spec. e Villmanstrand!; [Ruokolaks] st r [Utula, prope
templum! etc.': Hult. — KI. fq: Fl. Kar.; Valamo: Sl. ann.;
[Parikkala] r Mertasuo: Hann.; Impilaks fg, non autem in vici-
nitate lacus Jänisjärvi obvius: Hjelt. — Kol. per totum territo-
rium, ad Mjatusova formam minimam legit J. Sahlberg!: Elfv.;
Petrosavodsk: Simming! et Ivanitzky!; Solomeno (Simming!):
Norrl. On.. vide etiam sub Kon.
Oa. st. fq, var. minimus Kurikka: Malmgr.!: p — st fq:
Laur. Våxtf.; in vicinitate oppidi Vasa fq: Hjelt. — Tb. Jyväs-
kvlå: Broth.!, Wainio Tav. or. et A. Leinberg in L.Y. 1902 p. 78.
— Sb. [Leppävirta] tantum in fossa ad Varkaus ad viam publi-
cam, etiam visus ad Nikkilå: Enw.; r: Mela; Kuopio (!) Malja-
lahti: Mela herb. — Kb. Kide: Brand.; Liperi (fq): Fur. & H.,
216 Ranunculus sceleratus.
spec. e Kalstila! — Kon. st r Kendjärvi, Mundjärvi, Koikari,
Tiudie, [Povjenets (Kullhem)], in Saoneshje st fq: Norrl. On.,
cfr Günth. p. 31; Kishi: Cajander & Lindroth!; f. fluitans Petit
[»var. radicans»] complur. locis ad fluvium Suoju [in limite
prov. Kol.]: Caj.
(Gamla Karleby!| (fy): Hellstr.; st fq: Tenn. — Ok.
nondum visus est. — Kp. Soroka! [et Solovetsk!j: Selin; Kemi,
Soroka: Beket. p. 542; Usma ad flumen Kemi: Malmgren !; Kemi:
Bergroth!
Ob. [Uleåborg] (fg) in paludosis et pratis humidis: Jul. p.
286 et 287; lect. saltem in confinibus Ulaburgi: Hellstr. Distr.
p. 6; rr Torneå, Kemi, Uleäborg!: Brenn. Obs.; [Uleåborg] (»fqq»):
Leiv.; in locis cultis et ripis st r, in oppido Kemi 1892, Simo
Kallio cum saburra introductus: Keckm., cfr I. c. p. 14; Ala-
tornio Röyttä in Sellön: Hougb. not.!, cfr Herb. Mus. Fenn. Il
p. 133. — Kk. Kouta: Fellm. Ind. et Mela herb.; Keret: Beket.
p. 542.
Lim. Porjeguba: [Selin]!, cfr N. I. Fellm., 1. c. p. XXXVIII
et Herb. Mus. Fenn. II p. 133.
Pl., cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 133.
Största delen af Finl. och Lappl.: Fries. I Finland går arten blott
till sydligaste delen af östra Lappmarken, jfr Nym. Suppl. p. 9. — Lapp.
ross. Arten uppräknas af Kudrawtsow p. 260 bland dem, som äro allmänna
pä Kola halfön; att detta är alldeles oriktigt, framgår af det ofvanstäende.
Af former omnämnes f. minima Hartm. från Al, Nyl., Ik.. Kol.
och Oa. den finnes i H. M. F. äfven från Kl. och Om., men torde, lik-
som de i Mela Kasv. särskilda mator Schur. och rtdgarts Mela, i allmänhet
bero endast pä ständorten. Det kan därföre ingalunda anses riktigt, att,
såsom några förf. gjort (se ofvan), kalla den varietet. Äfven f. fluitans
Petit [= f. natans Th. Fr. enl. Sælan] (se under Kon.) torde enl. Sxlan
och Lindberg vara af föga betydelse.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 217
Ranunculus ') Baudotii (Godr.) *).
In maribus partis australis (ere. parte austro-orientali,
ubi varus esse cidetur) plerumque frequenter — satis frequen-
ter: provenit: ad septentrionem versus usque ad 649 40' lec-
tus est. Varietates cum his demum annis apud nos distinctae
sint, distributiv earum nondum satis sit nota: var. submer-
sus multo tamen frequentior quam ceterae esse videtur, quam
ob rem indicationes omnes ad han« formam rettult, nist spe-
cimina ad alias formas ‘pertinent.
Mig veterligen var det Gelert, som först utredde, att Batr. mart-
num Fr. endast är en obetydlig form af B. Baudotii. Emellertid använde
han för de båda viktigare formerna af densamma benämningarna B. flut-
tans Lam. a Baudotii och B. fluitans Lam. a Baudotit f. marina (Fr.).
Enligt Lindberg äro däremot Batr. fluitans Lam. och B. Baudotii Godr.
väl skilda arter. I Nym. Consp. p. 16 etc. upptages B. Baudotit endast
fran Tyskland etc.
Formerna af detta släkte hafva flere gånger behandlats i Bot. Not,,
senast 1893. Några uppg., som direkt hänföra sig till Finland, har jag
dock icke funnit i dessa uppsatser.
Ranunculus Baudotii f. fluitans Gren. & Godr. 3).
Quantum nune scimus, raro (— rarissime?) in Fennia
oceurrere ridetur. Ad septentrionem versus usque ad 649 40’
lecta est.
Al. Eckerö Längskär! et Vesterö! in sinubus vadosis: Lind-
berg; Eckerö Kåringsund in sinu vadoso: Lindb. herb.; Kökar
Karlby ad Ofverboda: Arrh. — Ab. Korpo: I. Ringbom! — Ny].
Borgå Kroksnås in maritimis: A. Neovius!
" In subspecie Batrachii disponenda partim secutus sum Neuman
p. 604-508; maximam tamen partem Lindb. in litt. Plantas huius gene-
ris in H. M. F. asservatas a. 1896-1897 recensuit O. Gelert, cfr Medd.
XXIII p. 71; a. 1904-1905 denuo has plantas recensuit Harald Lindberg,
qui etiam plantas in Sel. herb. determinavit.
*) R. marinus (Fr.) in Herb. Mus. Fenn. II.
”) R. marinus (Fr.) f. foliis natantibus instructa: Herb. Mus. Fenn.
II p. 133.
218 Ranunculus Baudotii.
Oa. Kaskö: Malmgren! nomine Batr. heterophylli;
Qvarken: Simming!, vide etiam sub f. submersa.
Om. Brahestad in freto inter Fanten et Hanielsro: E. Studd!
Lindberg anmärker, att endast exemplaren från Oa. fullt öfverens-
stämma med franska och engelska exemplar. Hos de öfriga äro flytbla-
dens tre bufvudflikar försedda med mer eller mindre långa skaft, hvar-
före de kunde hänföras till en subf. pedicellata Lindb. fil. Särdeles val
äro flytbladen utvecklade på de åländska exemplaren.
Ranunculus Baudotil f. submersa Gren. & Godr. 2).
Distributiv eadem est atque speciei: ad septentrionem
versus tamen non supra 63° 20' lecta est.
Fenn. merid: Fries; Fenn.: Nym. Consp. p. 15; Fenn. in
sola mer.-occ.. Nym. Suppl. p. 10, vide etiam Trautv. Incr. p.
16 et 22.
Al. (p): Bergstr.; st fq: Bergstr. Beskr.; fq in mari: Arrh.
& K.! et Laur. Fört.!; Sund fq in mari [»saltsjön»|: Prim. p.
64; fq in Brändö et Kumlinge: Bergr. — Ab. fq: Zett. & Br.;
fy in Iniö: Bergr.; st fq —p: Arrh. Ann, fq: Sand.; Uskela
Fulkkila: K. E. v. Bonsdorff!; in sinu Saari in Mietois non
obvia: (aj. Kasvist. p. 13. — Nyl. in taeniis par. Ekenäs st
fq: Havr., cfr Håvr. Stud. p. 150; in mari fq: His.!; fq: W.
Nyl.!; fq in aqua marina: Sel. Ö. Nyl.!; Brenn. ex Hogland
non comm. — Ka. Säkjärvi: J. V. Johnsson!; Viborg Trang-
sund: Hult coll; f. terrestris Gren. & Godr. Virolahti ins. Pitkä-
paasi in litore marino arenoso: Sel. herb. — Ik. r ad Björkö:
Malmb., spec. ad f. terrestrem Gren. & Godr. pertinet, vide
Herb. Mus. Fenn. II p. 133; Kakki [»St. Johannes»|: J. V. Johns-
son!; [in mari et aquis proximis: Meinsh. p. 11 et 12, vide infra).
Sat. Sastmola, Källfjärd!: Malmgr.; Raumo: W. Wallenius!:
Enraåminne Ilavais: Kl. Wahlman!; Björneborg p— st r, non
in ostio fluminis Kumo: Hävr.
Oa. saltem usque ad! Qvarken: Alc.; st fq, in Qvarken
haud infrequens foliis natantibus [ad f. flurtantem. verisimiliter
'y Ranunculus marinus (Fr) Herb. Mus. Fenn. II; Batrachium mari-
num Fr. auct. plur.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 219
spectat|: Laur. Vaxtf., cfr I. c. p. 12; Vasa in aqua salsa 1—1,8
m [»2—3 alnar»] profunda: O. Hallsten!; Oravais: Laur., cfr
Herb. Mus. Fenn. Il p. 133, vide etiam Malmgr.
Ik. [Angående R. aguatilis f. marinus Fr. nämnes: >Im Meere, auch
Wassertiimpeln am Gestade desselben, häufig aber auch in den kleinen
Gewässern des Nordgebietes ({Isthmus]— Ochta und deren Nebenbächen
gemein etc.»: Meinsh. p. 11, jfr 1. c. p. 12. Huruvida denna uppgift ute-
slutande hänför sig till den ofvan behandlade formen, synes mig osäkert.
Nagra uppgifter från det egentliga flora-området angående formens före-
komst i sött vatten, om också nära hafvet, äro mig icke bekanta.) — Lind-
berg nämner, att han alldeles icke såg arten vid kusten af det egentliga I k.
Om. Arten upptages hvarken af Hellstr. eller Tenn.; då emellertid
f. Auitans anträffats i närheten af Brahestad, år det sannolikt, att äfven f.
submersa skall kunna upptäckas i detta landskap.
Neuman p. 506 upptager denna form sågom underart under namnet
X marinum Fr. — Lindberg framhåller dock, att den enda olikheten emellan
denna och föregående form är afsaknaden af flytblad, hvarföre den icke
ens förtjenar namn af varietet. Namnet submersa bör föredragas, då det
är äldre och därjämte mera betecknande.
Angående f. terrestris se under Ka. och Ik.
Ranunculus paucistamineus Tausch.
In Fennia multis formis, sed varo tantum, inventtur,
ercepta Alandia, ubt haud infreguens esse videtur. Distributio
formarum vir rite erplorata sit; vide ceterum sub formis.
Såsom framgår af det följande, särskiljer Lindberg af denna art, obe-
räknadt eradicatus, som betraktas såsom underart, varieteterna a typicus
Lindb. fil. med underformerna heterophylla, submersa och terrestris äfvensom
3 Drouetii (Schultz) med formerna fluviatilis och fluitans. Lindberg vill
dock uttryckligen framhålla, att dessa underformer äro af ringa systema-
tiskt värde och böra betraktas endast säsom framkallade af ständorten.
Gelert uppgifver, att arten hos oss hybridiserar med Batr. peltatum,
men redan Kihlman betviflade flertalet af Gelerts bestämningar i detta
afseende, och Lindberg betecknar hybridens förekomst hos oss säsom oviss.
Ranunculus paueistamineus « typicus f. heterophylla (Freyn) ').
Non adnotata nisi ex Alandia, ubi haud pauets locts
oceurrit, et e Fennia maritime austro-occidentalt, ubi tamen
rir certa sit.
'ı Batrachium paucistamineum a diversifolium (Schrank) Gelert.
220) Ranunculus paucistamineus.
A1. Finström Godby! in fossa et Hammarland in amne ad
Posta!: Arrhenius & Kihlman; Eckerö in fossis argillaceis prope
Käringsund in aqua dulei: Lindberg!; Eckerö in sinu maris va-
doso una cum Zannichellia et R. Baucdotir: Lindb. herb.; Eckerö
Storby in fossa prope mare: Axelsson!; Jomala Björsby! in fossa
et prope Ramsholmen! in lacuna argillacea exsiccata: Laurén;
Loviselund: A. G. H.!; Jomala in aqua stagnanti prope templum:
E. Reuter!; Jomala Sviby in fossa (E. v. Rettig): Lindb. herb.;
Lemland Flaka ad ostium fossae: R. Dahlberg!; Saltvik Dag-
lösa: Lindh. herb.; Kumlinge in fossis prope Espkil: Kergroth!,
vide infra; Brändö Jurmo in fossa (Hollmén): Sa]. herb., vide
etiam p. 231. — Ab. Mynämäki in compluribus lacunis j-lätä-
köisså»| prope praedium Kallis cop.: Caj. Kasvist. nomine R.
paueistaminer & dirersifolii (Schrank), vide infra.
Ab. Det bör nämnas, att exemplar från Mynämäki af nu ifräya-
varande form ej föreligga i H. M. F., hvaremot ett exemplar från Kallis,
inlämnadt under namn af R. aguatilis floribundus, af Kihlman föres till
Batr. divaricatum, hvarföre det är sannolikt, att uppg. afser följ. form. —
I Herb. Mus. Fenn. 11 p. 54 fördes de ofvannämnda exemplaren från Al.,
för sävidt de 1888 voro inlämnade till H. M. F., till Ranunculus aguatilis L.
var. (a) flortbundus (Bab.), som emellertid äfven innefattade andra former
(se längre fram). Ifrägavarande benämning har hos oss i allmänhet blifvit
använd för former af Batrachium paucistamineum, meri af Neuman liksom af
Gelert anses f. floribunda (Bab.) såsom en form af B. peltatum. I litteratu-
ren angående vär flora upptages emellertid B. /loribundum, utom i floristiska
handböcker etc., mig veterligen endast från följ. ställen: Al. »st r? i vatten-
gropar pä lergrund Brändö Thorsholma, Lappo, Björkö, Kumlinge nära
Espkil»: Bergr.; uppg. afser, att döma af exemplaret från Espkil, den nu
behandlade R. paucistamineus f. heterophylla. — Oa. r Qveflaks :H. M. F.i:
Laur. Våxtf. under namn af R. aguatilis '), jfr Herb. Mus. Fenn. II p. 54,
se följ. uppg. — Om. »Kronoby i Bredviks backs utlopp i hafvet med vatt-
net stundom sött, stundom blandadt med hafsvatten, Qveflaks»: Hellstr.,
jfr Herb. Mus. Fenn. U 1. c. Hellströms exemplar från Oveflaks och
Kronoby föras af Gelert och Lindberg till R. peltatus Schrank, hvarvid Gelert
anmärker, att de tillhöra en f. tenella Gelert.
De exemplar, som legat till grund för uppg. från Kol. och Kon.:
Herb. Mus. Fenn. 1. c., fördes af Gelert till Batr. paucistamineum x pelta-
tum. af Kihlman till B. pauctstamineum f., men anses af Lindberg tillhöra
') Att uppg. bör föras hit framgår af nomenklaturen i Herb. Mua.
Fenn. II.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:n 1. 221
R. peltatus (se längre fram under Batr. confusum Gren. & Godr. p. 228).
Exemplaren från Ab. torde tillhöra var. Drouetti. Uppg. i Herb. Mus.
Fenn. 1. c. ingå i hufvudsak äfven i Nym. Suppl. p. 10, jfr Nym. Consp. p. 16.
De jämförelsevis få uppgifter, som gå under det kollektiva namnet
Ranunculus aquatilis, torde i allmänhet (se dock ofvan under Oa.) böra
föras till R. peltatus.
De exemplar, hvilka i H. M. F. nägon tid gätt under benämningen
Ranunculus (eller Batrachium' (paucistamineum var.) Petiveri (Koch p. p.)
Marss.. föras numera dels till nu behandlade form, dels till var. Drowetii.
Formen omnämnes i växtförteckningar etc.
I afseende & nomenklaturen nämner Lindberg: »Ascherson och andra
upptaga R. diversifolius Schrank som form under R. aquatilis ( peltatus) och
ej under AR. paucistamineus, hvarför Freyns namn torde föredragas såsom
icke föranledande misstag». > Den åländska formen med flythlad är i minsta
detaljer identisk med i mitt herbarium befintliga exemplar af Batrach. pau-
cistamineum v. heterophyllum Freyn från Tirol. sept., Innsbruck (loco classico),
leg. M. Hellweger»: Lindb. comm.
Ranunculus paucistamineus « typicus f. submersa Lindb. fil. 1).
In Alandia multis locis lecta est.
Al. Hammarland in amne ad Posta! et in fossa argillacea!
ad Posta, Jomala Löfdal! in fonte: Arrhenius & Kihlman; Jo-
mala Ofverby! et pag. Jomala! in fossa aqua lente fluenti, 0,3
m :1 fot! alta: Laurén; Jomala in fossis aquariis ad viam inter
Dalkarby et Södersunda! aqua stagnanti, Hammarland ad viam
inter Frebbenby et Emkarby in rivulo vivo! et Finström prope
Emkarby! ad viam magnam in fossa argillacea aqua stagnanti:
Sælan: Sund Högbolstad: Brenner!; Loviselund: Å. G. H.!; Fin-
ström Ostanaker in aqua stagnanti: E. Reuter!; Lemland Flaka
ad ostium fossae: R. Dahtberg!; Eckerö in amne prope templum
in aqua sat rapide fluenti: Lindberg!, vide infra.
Exemplaret från Al. Eckerö fördes af Gelert med tvekan till Batr.
paucistamineum X peltatum, men Kihlman och Lindberg anse det icke kunna
skiljas från den nu behandlade formen, hvarjämte Kihlm. påpekar, att
B. peltatum ej är funnen på Aland. Sselans exemplar från Hammarland
fördes af Gelert till var. Drouetii, men Lindberg anser detta liksom det
därmed öfverensstämmande exemplaret från Lemland Flaka tillhöra a ty-
'ı Batrachium paucistamineum 3 divaricatum Gelert; R. aguatilis
L. var. trichophyllus (Chaix) in Herb. Mus. Fenn. Il p. 55 maximam par-
tem. Haec tamen forma etiam B. paucistamineum 3 Drouetit complectitur.
222 Ranunculus paucistamineus.
picus. — Angående ett sannolikt hithörande exemplar från Ab. se under
föregående form p. 220.
Lindberg framhåller, att namnet R. divaricatus Schrank för denna
form är olämpligt, då detta namn af de allra flesta nvare författare an-
vändes för den art, som vi kalla R. circinatus Sibth. De få uppg., som
hos oss finnas under namnet (R. eller) Batrachium divaricatum it. ex.
Malmb., Medd. XXIII p. 40), afse äfven R. circinalus. — Ang. ex. från
Ab. se under 8 Drowetti.
Ranunculus paucistamineus « typicus f. terrestris Lindb. fil.
Raro una cum superiore invenitur.
Al. Hammarland Posta! in fossa argillacea et Geta in ripa
inundata stagni Norsträsk!: Arrhenius & Kihlman; Jomala ad
viam inter Dalkarby et Södersunda ad latera fossarum, in qui-
bus f. submersa [»trichophylla»| crescit: Selan!; Jomala! ad
pag. Jomala in loco exsiccato: Lauren!; Eckerö in fossis argil-
laceis ad Käringsund (in lacunis f. heterophyllä vigebat): Lind-
berg!; Kökar »Karlbylandet» in ripa (in sicco) stagni Karlbv:
Arrhenius!; Lemland Flaka ad ostium fossae: R. Dahlberg!;
Brändö Jurmo (Hollmen): Sel. herb.
Flere af de hithörande exemplaren gingo en tid under namnet Ra-
nunculus (eller Batrachium) caespilosus Thuill. Då emellertid Malmbergs
ex. från Ik. Pyhäjärvi under detta namn af Gelert och Lindberg föres
till X eradicatus, upptagas äfven de få öfriga uppg. om R caespitosus här
i ett sammanhang. Trautv. Incr. se under Ik. — Ik. r pä Ladogastran-
den vid Sortanlaks i Pyhäjärvi socken: Malmb.; hit hänför sig »ad lacum
Ladoga»: Trautv. Incr. p. 15, m. fl. Några andra exemplar hafva äfven nä-
gon tid gått under detta namn, hvarför formen upptagits i växtförteck-
ningar etc.
Ranunculus paucistamineus 3 Drouetii (Schultz) f. fluitans
Lindb. fil.
In Fennia austro-ocvidentali, quantum nunc scimus, ra-
rissime Inventur.
Ab. Nummi Rättlax in rivulo in Hiidenvesi fluenti: Weck-
sell!; Vihti in rivulo ad Haapkylä, Kopu, ad Hiidenvesi: Sæ-
lan!; Vihti in rivulo, gui ad Kopu in lacum Hiidenvesi influit,
in aqua vix fluenti: Wecksell!; Vihti: C. A. Langström! et R.
(i. v. Rehausen!, vide infra.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 223
Med detta namn betecknar Lindberg en form »med djupt flikiga
flytblad, en del flikar ofta trådsmala». Den allmännare formen utan flyt-
blad kallas af Lindberg var. fluviatilis. Lindberg påpekar f. 6., att hvad
de tre förstnämnda fullständigare exemplaren beträffar, finnas äfven indi-
vid på samma ark utan flytblad. Formen har uppenbarligen vuxit i nästan
stillastående vatten.
Rehausens exemplar från Vihti beskrefs af Brenner i Not. XIII
p. 457 under namn af Batrachtum heterophyllum f. dissecta; Gelert förde
detta ex. liksom äfven Långströms till B. paucistamineum x peltatum.
Se f. 6. under följ. form.
Ranunculus paucistamineus 2 Drouetii (Schultz) f. fluviatilis
Lindb. fil.
In Fennia australi varo invenitur. In parte austro-
orientali forsitan paullo maiore frequentia.
Ab. Pusula in fossa ad fabricam Arimantehdas: Weck-
sell!; Vihti Haapkvlä ad molam et in amne Palokoski!: Flinck,
vide infra. — Nyl. Ingå in amne prope Billskog: Hisinger!;
Kyrkslätt in rivo a stagno Vitträsk [aut Lill-Hvitträsk?] fluenti:
Hävr.; Nurmijärvi in amne parvo lente fluenti: Stenroos!, vide
infra. — Ik. Rautu (!) in amne ad fornacem [» masugn>»] Sumbula:
Malmberg!, vide infra; Nvkyrka in fluvio Peippolanjoki et Valk-
järvi Valkoja in rivulo rapide fluenti: Lindb. herb.
Ta. Somero Längsjö in fossa prati (Ingrid Ström): Lindb.
herb.; Hausjärvi Riihimäki in amne Vanda-a Eludea canadensi
obsito: Brenner!, qui etiam spec. determ. — K1. Parikkala pag.
Tvrjå in fossa paludis [»suooja»] (Hannikainen): Lindb. herb.;
Soanlahti in fluvio Veljakka: K. J. Ehnberg!, spec. determ. Kihl-
man. — Kol. Petrosavodsk: Simming! et Giinther!; Petrosavodsk
in rivulo Neglinka: Ivanitzkyl, spec. determ. Kihlman; Kalajoki!,
in fluvio, qui in flumen Ivina influit, f. terrestris! et Petrosa-
vodsk in rivulo Neglinka!: Cajander & Lindroth, gui etiam spec.
determ.
Kon. Koselma: Simming!; Kendjärvi: Giinther!; Kivatsh:
Ivanitzky!, spec. determ. Kihlman.
Namnet (R.) Batrachium paucistamineum var. Drouetii förekommer
mig veterligen i vär flora första gången 1884 (: Mela Kasv. II); formen
uppgifves i Mela Kasv. III såsom mycket sällsynt. Simmings och Gänthers
224 Ranunculus paucistamineus.
exemplar från Kol. och Kon., liksom ett ex. från Rautu, hafva tidigare
gått under namnet f. flaccida (Pers. ex p. Tullb., jfr Herb. Mus. Fenn. II
p. 133. Från Ab. Vihti: Tikkanen! fenl. Öhrnb. sannolikt från Kivisilta
bäck] finnes dessutom ett ex., som af Gelert blifvit bestämdt till [»dérari-
ratum>» =) var. typicus f. submersa, men hvilket enl. Kihlman och Lindberg
ej kan skiljas från 3 Drouetii.
Då icke blott denna form och R. paucistamineus a typicus f. submersa,
utan äfven andra former ingå under de äldre uppgifterna om Batr. tricho-
phyllum Chaix, anser jag riktigast att upptaga dessa uppgifter, med utelän:-
nande af några högst osäkra och icke publicerade, i ett sammanhang med
angifvande inom klammer af den utredning, som står mig till huds om de-.
samma. Alandia, Karelia, Gubernium Olonetr: Trautv. Incr. p. 16 [var.
Drouetii till största delen): Eur. plur.: Nynı. Consp. p. 15; >Fenn. in sola
mer. et mer. or»: Nym. Suppl. p. 10 [det mesta var. Drouetit). — Al.
Sund] »som föregäende» [B. heterophyllum), men föredrager mindre bäckar
id. v. 8. rikligen i mindre bäckar): Prim. p. 64 [afser hufvudsakligen f.
submersa, men sannolikt äfven andra former). Detsamma gäller uppg. Salt
vik Haraldsby: Hult ann. — Ab. Karislojo i den bäck, som flyter genom
Muro by åt Särkijärvi till: A. Lagus [sannolikt var. Drouetit); Lojo p i
norra delen: Hult coll. [sannolikt eller åtminstone hufvudsakligen var.
Drouetti]; (Vihti) (st fq): Printz; ( Vihti) p >Iliidenvesi, pä den grunda vatten-
stranden mellan Haapkylä Kopu och Kaukoila, Haapkylä, Selkis och Palo-
koski kvarnbäckar»: Flinck, som själf tillägger: »möjligen tillhöra dock de
‘pA de 3 sistnämnda ställena) tagna formerna var. Drouetit»>. — Nyl. [Nurmi-
järvi] rr »kasvaa siinä joessa, joka pohjoisesta päin virtaa Viitasen talon
ohi ja sittemmin Koskenojan nimellä laskee Vantaasen, monin paikoin
erinom. runsaasti»: Stenr. (var. Drouetti]; i Strömfors i det smala sundet,
som ätskiljer Vakterpää från Gåddbergs 6, i Pyttis i vikbottnen vid Hinka-
böhle, i Perno skärgård vid Dödmansholmen steril och osäker: Sæl. Ö.
Nvl., hvilket Selan själf rättar sålunda: »formen från Strömfors utgör en
egen form af Bat». circinatum, som jag benämnt oligandrum; den från Perno
omnämnda hör sannolikt till hufvudarten; den från Pyttis är B. confer-
voides Fr.» [— * eradicatus): Not. IV p. 250. — Ik. r »vid Sumbula mas-
ugn och Sirkkensaari i Rautu socken»: Malmb. [exemplaret från Sumbula
hör till var. Drouettt). — Kol. Petrosavodsk (Simming): Norrl. On. (exem-
plaret hör till var. Drouetit) — Sb. Iisalmi r Vieremä å: M. & J. Sahlb.
‚afser sannolikt * eradicatus) — Kon. r Koselma (Simming): Norrl. On.
(exemplaret hör till var. Drouetit); Gabosero, Kendjärvi [Kentscheosero],
Ukshosero: Giinth. p. 31 [sannolikt afses var. Drouetti) — Ok. r Kuhmo
» kirkonkylän luona joessa»: Wainio Kasv., jfr Brenn. Obs. [ehuru något
exemplar från dessa trakter ej föreligger, afser uppg. sannolikt någon
form af * eradicatus) — (Li. Nyborg: Schüb. Virid. p. 127; uppg. afser
möjl. * eradtcatus, hvilken, så vidt man nu känner, är den enda af hit-
hörande former, som går sä långt mot norden, jfr Norm. Fl. Overs. p. 32—34.)
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 225
Ranunculus paucistamineus * eradicatus Lest.
f. submersa Lindb. fil. !).
In Fennia varo tantum occurrit, sed a provinciis marıme
australibus ad summum fere septentrionem progreditur.
Fenn. (bor.) et maxima pars Lapp.: Fries, cfr 1. c. p. 139
sub Ob.; Fennia, Lapponia: Trautv. Incr. p. 15, cfr 1. c. p. 19;
Fenn.: Nym. Consp. p. 15; Fenn. exc. centr.: Nym. Suppl. p. 10.
Ab. in sinu Pojo: K. F. Wendell in herb. lyc. n. [num
certa?|; [Vihti! r Vanhala in rivo Hoikoila [aut Hakoila]: Printz,
cfr Flinck [num certa?]; Mietois in litore maris ad praedium
Saari in aqua vadosa, fundo argillaceo: Caj. Kasvist.!, cfr 1. c.
p. 13. — Nyl. Gullön prope Ekenäs: Brotherus!; Pyttis Hinka-
böhle: Sælan!, cfr Not. IV p. 250 et vide infra. — Ka. Viro-
lahti in Urpalanjoki: Blom! — Ik. Valkjärvi Puustinlahti! in
aqua stagnanti in ripa fl. Vuoksi, Metsäpirtti in aqua stagnanti
ripae lac. Ladoga in pag. Saunasaari! et Kuolemajärvi ad orien-
tem versus a Styrsudd!: Lindberg; Björkö in litore marino: J.
V. Jolinsson!, [vide etiam FI. Ingr. p. 24).
Sat. Björneborg: J. V. Grönfeldt! — KI. Hiitola Pukin-
niemi: J. A. Fastberg!, cfr Linden; r Hiitola in ripa vadosa,
argillosa lacus Veijalanjärvi: Lindén!; Parikkala rr in rivo parvo
in palude Tyrjä: Hann. — Kol. ad Petrosavodsk: Giinther!
Oa Vasa et magis ad septentrionem versus: Alc., cfr Laur.
Våxtf.; in taeniis par. Oveflaks in sinu parvo prope Kankmo-
skatan, Qvarken Längskär in stagno: Laur. Våxtf., cfr I. c. p. 12,
spec. adscr. Byörn! — Sb Jorois in lacu Valvatos [infra Tos-
tila! sub aqua florens]: Lindberg in Medd. XX p. 3, cfr Lindb.
torfm. p. 6.
Om. Munsala Kantlaks: Laur. Växtf.; Pedersö Larsmo: Z.
Schalin !, cfr Hellstr.; Pedersö Kisorviken: Fontelll; r Gamla
Karleby, Mariluoto!, Palma!: Hellstr. — Ok. vide supra sub
Batr. trichophyllo p. 224.
') Batrachium confervoides Fr. aut, ut in Herb. Mus. Fenn. II p. 55,
Ranunculus aguatilis var. confervoides (Fr.).
Typis impr. %/,, 1906. 15
an Vernumsu 04 ful Fur en ° eee
Ob. in ajussis ... Finiandiae borealis v « ad Liea-
£ør2. sis plurimis oopiese: Fries p. 139. vide Hellstr. Distr.
p. 22: omnis ‘tantum ocg in Ostrob. le-tum povimus. ubi in
par. Liminka ! in !ovea argitiacea haud procal ab ipse templo
legebant Der Asp et W. Nylander»: Hellstr. Distr. p. 22. ubi
dez:riptis: Uleate-rg: W. Nviarder in Herk. Norm. f. XIII N:o
45 forsiar ad Liminka <pectat: Oulunsalo in media penin-
sala Salonniemi: Leiv. Oui. p 96. cfr I «. p. 112: Clea Nuotta-
saari: Eberhardt: li. Uleåborg Nuottasaari: Zidb.: rr Pudasjärvi
Nyberg. Simo etiam in litore maris ad Ruikka': Brenn. Obs.
ubi muiti priores afferuntur: rr Simo Lintukkalahti parcissime cum
Catahrosa: Keckm., cfr I c. p. 14. — Kuus. Välijoki .Nvberg’):
Wainio Kasv.: Paanajärvi M & J Sahlberg5: Wainio Kasv..
vide infra: Paanajärvi in ripa ad Rajala. Astervajoki!: Hirn Fort.
Li. Utsjoki Paksujalka in rivo: U. Sahlberg': Paatsjoki
Rajakoski in ripa limosa: Granit & Poppius!: in Varangria merid.
ad Paatsjoki »Pasvigelv> inter Klostervand et Goalsejavre nec
non in Bagjajavre: Norm. p. 243: Elvenæs .Th. Fries): Blvtt p.
943: Jarfjorden Prof. Henschen). Paatsjoki >Pasvikelven> inter
Salmijärvi -Tsjolmejavre> et (soalsejavre. Bagjejavre. inter
Næssebv et Nyborg .Th. Fries: : Norm. FI. Spec. p. 73 ad eosdem
locos atyue superiores p. p. spectat, vide etiam Schäb. Virid.
p. 127 etc. — L ent. reg. subalp. r: Læst.. vide etiam Backm.
& H. p. 145 et Hartm. p. 168.
Lim. Juonnijoki supra Norreja: Borg & Axelson', cfr Medd.
XXIN p 38.
Då nastan alla exemplar, hvilka tidigare i H. M. F. gått under
namnet Batr. ronferroides ‘eller Ranunculus aquatilis var. confervoides,
tillböra R. * eradicatus. har jag ej tvekat att föra hit alla uppgifter
under ifrågavarande benämningar. Sjålfva namnet R. paucistamineus *)
eradicatus användes knappast annare an i Brenn. Obs., Caj. Kasvist. och
Leiv. Oul. p. 112, liksom i Mela Kasv. IV och Medd. NXIX. — Al. R. aqua-
filig var. conferroides upptogs från denna provins i Herb. Mus. Fenn. II
p- 55 och 133. Hvilket exemplar uppg. afsåg. känner jag ej: numera føres
icke något exemplar från Al. till denna form.
Exemplar i Mela herb. från Kuus. Kitkajärven rannalla och Up.
Pjalitsa höra sannolikt äfven till * eradicatus. —- Detsamma gäller uppg.
om Ranunndus pauctstamineus Ob. st r Kempeleen lahden rannalla .»7
Kes: Leiv.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 227
Angående fossila exemplar, gom möjligen höra hit, se under R.
peltatus. I sammanhang härmed bör nämnas, att Lindberg i Medd. XXIII
p. 9 anser Batr. confervoides »med skäl kunna betraktas såsom reliktform
från en saltvattens period».
Exemplaren från Nyl. Pyttis! och Sat. Björneborg! fördes en tid
till f. trichodes Sæl., hvarföre denna form upptogs i växtförteckningar etc.
— Lindberg anmårker om dessa exemplar, liksom om de senare inlåmnade
från Kuus. Astervajoki! och Lim. Juonnijoki!, att de äro storväxta och
ej fullt öfverensstäinma med den vanliga formen.
Exemplaret från Kuus. Paanajärvi: M. & J. Sahlberg! inlämnades
under namn af Batr. admixtum och omnämnes under detta namn i Wainio
Kasv. — Äfven exemplaren från Nyl. Gullön!, Sat. Björneborg! och Ob.
Uleä! hafva en tid gått under detta namn d. v. s. R. * eradicatus f. terrestris.
Ranunculus x eradicatus f. natans Lindb. fil.
Quantum nunc scimus, in Fennia septentrionali uno loco
lecta est.
Kuus. Paanajärvi (Montell): Lindb. herb.
Med detta namn betecknar Lindberg en form af * eradicatus med
utvecklade flytblad.
Ranunculus x eradicatus f. terrestris Lindb. fil. }).
Cum forma submersa, sed multo rarior occurrit.
Fennia: Trautv. Incr. p. 15; Fenn. Lapp.: Nym. Consp. p. 15.
Ik. Pyhäjärvi Sortanlahti: Malmberg! nomine Batr. tricho-
phyllum succulentum, vide etiam supra sub Batr. cæspitoso
p. 222; Pyhåjårvi in ripa lacus Kahvenitsa: Lindb. herb.
Kon. rr Suosaari (Simming!): Norrl. On.; circa pag. Suo-
saari [»Sujsari»] ad ripam lacus Onega: Giinth. p. 31, spec. e
Suosaari etiam leg. Kullhem! [hoc spec. sec. Lindb. subter'restris].
Ob. Liminka: W. Nylander! in Herb. Mus. Fenn. p. 35,
ubi describitur, spec. nomine B. x sororiellum! — Kuus. Si-
rola: Brotherus & F. v. Wright!
Om denna form nämndes under R. paucistamineus var. confervoides :
»E Kuus., Kon, Sat., Al., Nyl., Ik. tantum formae robustiores, succu-
lentae (B. admixtum W. Nyl. in Herb. Mus. Fenn. ed. I p. 35»: Herb.
Mus. Fenn. II p. 133. — Se f. ö. under f. submersa.
') Batrachium admixtum W. Ny). aut Ranunculus aguatilis var. ad-
mixtus (W. Nyl.).
228 Ranunculus paucistamineus * eradicatus.
Kuus. Paanajärvi (M. & J. Sahlb.): Wainio Kasv.; exemplaret föres
af Lindb. till f. submersa.
Ranunculus (»Batrachium>! confusus (Gren. & Godr.) Schultz.
Spectmina, quae antea hoc nomine appellabantur, nunc ad formam R.
peltati referuntur.
Kol. [Petrosavodsk] Lehtiniemi (Simming): Norrl. On. — Kon. Pertti-
järvi (Gänther): Norrl. On., där en beskrifning af formen förekommer, jfr
äfven Not. XIII p. 470, Trautv. Incr. p. 15, Günth. p. 31 och Nym. Suppl. p. 10.
Med exemplaren frän Lehtiniemi och Perttiniemi öfverensstämma
äfven nägra exemplar frän K1. Sortavala (se under R. peltatus p. 233). Deaf
ifrägavarande exemplar, som granskades af Gelert, fördes af honom till
Batr. paucistamineum X peltatum; Kihlinan ansåg dem tillhöra en form af
B. paucistamineum (Tausch). Lindberg äter för dem till R. peltatus och
påpekar, att de skilja sig från R. paucistamineus icke blott genom blad-
formen, utan äfven genom de talrika ständarena. Mot Gelerts uppfattning
talar icke blott, att de bäda arter, af hvilka han anser den nu behandlade
formen vara hybrid, veterligen icke förekomma i de ifrägavarande trakterna,
utan äfven och framför allt att formen normalt sätter frukt: Lindh. comm.
Tilläggas mä, att B. confusum Hartm. anses såsom en form af B.
floribundum Bab.: Nym. Suppl. p. 10.
Ranunculus peltatus (Schrank).
In Fennia et Lapponia plerumque satis frequenter et
saepe coptose — coptosissime provenit: nonnullis tamen plagis
inprimis in parte austro-occidentali rarescit et in Alandia
nondum lectus est. Var. septentrionalis Lindb. fil.*) apud
nos multo frequentior est quam forma typica et plurimae sal-
tem editiones sequentes ad hance solam varietatem spectant.
Forma typica non lecta est nisi ad litora Sinus bottnici et
lacuum Ladoga et Onega.
Kalm !); in aquis quietis lutosis fq: Prytz '); in rivulis et
lacubus usque in Lapponiam subsilvaticam: Wirz. pl. off. !);
maxima pars Fenn.: Fries 7); Fenn. bor. (aut. or.): Fries 3); Fen-
') Nomine: R. aguatilis L.
?) Nomine: Batrachium heterophyllum S. F. Gray aut, ut in Herb.
Mus. Fenn. II p. 55, Ranunculus aquatilis * heterophyllus S. F. Gray.
*) Nomine: B. peltatum Schrank aut R. aquatilis var. peltatus (Schrank).
*) Robustior, caule multo crassiore, flavescente, fere pellucido: Lindh.
comm.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 229
€
nia: Trautv. Incr. p. 16%; Eur. omn.: Nym. Consp. p. 16%;
Eur. plur.: Nym. Consp. p. 15°); vide etiam (DC. I p. 26 no-
mine R. aquatilis a heterophyllus), Led. I p. 27—28'), Herb.
Mus. Fenn. [ed. 1] p. 36 not. ?), Borg Beitr. p. 99, 112, 138
not. 3), etc.
A1. nondum certus est. — Ab. Äbo: I. Ringbom!, cfr Zett.
& Br. ?*); saltem p, non autem in Pargas: Arrh. ?); fy: A. Nyl. !);
p: Sel. 2); fq in Lojo in lacu Horma: Lindb. torfm. I p. 63 no-
mine R. peltatus 3 suecieus: Mynämäki in rivo Tursunperä
multis locis cop.: Caj. Kasvist. ?); Sand., Renv. et Flinck non
comm. — Nyl. p saltem in par. vicinis: W. Nyl. 2); Thusby:
Astr. & H. 2: in fluvio Kymmene cop.: Sel. Ö. Nyl. 2); His,
Stenr. et Brenn. non comm. — Ka. fg in sinubus fluv. Vuoksi
et in lacubus et amnibus: Linden %); in par. Jääski et Kirvu st
fy: Sæl. ann. 3); Sæl. O. Nyl. vide sub Nyl.; Blom non comm.
— Ik. p: Malmb.?), [vide etiam Meinsh. p. 11 et 12 %)].
Sat. (fq): Malmgr.?); in vicinitate opp. Björneborg p et
parcius -- sat cop. in locis apertioribus inter Scirpum, in aqua
c. 0,5 m alta et, dulci plerumque, interdum salsa occurrit: Häyr. 9);
Huittinen: Lyden ?); in Satakunta interiore st r: Hjelt ?); Ruo-
vesi: J. F. Durchman in herb. lyc. n. ?). — Ta. fq interdum
copiosissime: Leop.?); Sääksmäki (!) fq: Tikk. ?); st fq: Asp. &
Th. 2); fq: Norrl. s. 6. Tav.?) et Bonsd. 2); Längelmäki fq: Sel.
ann. 9; st fq: Wainio Tav. or.?). — Sa. ad Villmanstrand in
lacu Saimaa cop., Ruokolaks in flum. Vuoksi, in Kyrösalmi ad
Nyslott numerosius: Sel. ann. 3); st fq: Hult ?. — KI. fq: FI.
Kar. ?), Hann. ?) et Backm. ?). — Kol. fq in amnibus et rivulis:
Elfv. 2).
Oa. fy: Malmgr. ?); p: Laur. Växtf. ?). — Tb. fy: Broth. ?);
cop. circa Jyväskylä: Prim. p. 48 7). — Sb. (fgg): Enw. 2); fq:
Mela ?); p: M. & J. Sahlb. 2). — Kb. fq: Eur. & H.?); st fq
in lacubus Pielisjärvi, Höytiäinen et Heräjärvi in aqua */4—2 m
alta sat cop. |» vähävaltaisena»]: Axels. Putk. ?); st fq: Wainio
% Nomine: R. aguatilis L.
*) Nomine: Batrachium heterophyllum S. F. Gray aut, ut in Herb.
Mus. Fenn. II p. 55, Ranunculus aguatilis * heterophyllus S. F. Gray.
") Nomine: B. peltatum Schrank aut R. aguatilis var. peltatus (Schrank).
280 Ranunculus peltatus.
Kasv. 2). — Kon. fq in lacubus sub variis formis: Norrl. On. 2);
Kendjårvi {»Kontschosero»|, Gabosero: Giinth. p. 31 2); Pertti-
järvi [»Pertosero»|: Giinth. 1. c.?), vide ceterum sub formis.
Om. fq: Hellstr.?) et Tenn.?), — Ok. st fq: Wainio
Kasv. 2); in parte australi par. Puolanka fq: Brenn. Reseb. p.
72 3), ubi descriptio, vide infra; fy, * suecicum etiam complec-
titur: Brenn. Obs. 3). — Kp. st fq: Wainio Kasv. 2); enum:
Beket. p. 541.
Ob. fq in amnibus: Jul. p. 2871); fq, * suecicum etiam
complectitur: Brenn. Obs. 3), quem 1. inspicias; fqq: Leiv. 2);
fq saepe copiosissime [i stora massor»| in aqua pigra in fluvio
Simo velut ad Sankala: Keckm.?); [(p): O. R. Fries p. 160 3);
fgg et copiosissime: Hjelt & H.?. — Kuus. st fq: Wainio
Kasv. 2). — Kk. st fq: Wainio Kasv. ?).
Lapp. fenn. fgg et copiosissime exc. par. Kittilä, ubi
st r esse videtur: Hjelt & H.?); [fq in flumine Torneå ... et
Muonio ad . . . Muonionalusta, in lacubus . ..: Birg. p. 99%);
in fluviis et stagnis totius territorii fq interdum cop.: Blom Bidr. 3);
per partem silvaticam Lapp. meridionalium ubigue, ut etiam in
subsilv. Lapp. . . . Tornensi p . . . visus: Wahlenb. p. 1601);
fgg: Fellm. Lapp. !); st fq — fq in lacubus et fluviis in Kuola-
järvi, Kemijärvi, Sodankylä, Inari (!), fg etiam in Salmijärvi et
Vaalakkajärvi fluminis Paatsjoki: Wainio Not. ?), vide etiam Medd.
XIX p. 187); fq in amnibus et lacubus reg. silvaticae: Hult
Lappm. ?), cfr 1. c. p. 1503); in lacubus et fluviis locis quietis
fq et interdum copiose, per reg. subsilv. et subalpinam, in lacu
Mandojäyri! initio Aug. flores bene explicatos repperimus, pluri-
bus autem locis tantummodo sterilis in auctumnum quoque
adest: Kihlm. Ant. ?); Näytämö (Kihlman): Arrh. ant.?); Va-
rangria austr. cop. in Salmijärvi [>C'olmejavre»], parcius in
Paatsjoki [»Klösterelfven»] usgue ad Vallasjavre in Storvandet
inter Paatsjoki et Jarfjorden: Th. Fries p. 184°), cfr Th. Fries
Resa p. 60 et 615), vide infra sub formis; in Varangria meri-
5 Nomine: R. aguatilis L.
*) Nomine: Batrachium heterophyllum S. F. Gray aut, ut in Herb.
Mus. Fenn. II p. 55, Ranunculus aguatilis * heterophyllus S. F. Gray.
) Nomine: B. peltatum Schrank aut R. aguatilis var. peltatus (Schrank).
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 231
dionali, ubi ut pabulum gratum a bovibus mire devoratur, secus
flumen Paatsjoki [»Pasvigelv»] in Fuglebugten lacus Goalsejavre
copiosissime, in Bossojavre parcius, in Gaddeluobat parce in
Vagetimjavre latere quidem rossico prope Savasuolo: Norm. p.
243, vide etiam Norm. Ind. p. 1°) et Norm. ann. p. 59; e mul-
tis locis enum.: Norm. FI. Spec. p. 72—73?), quem |. inspicias.
— [L. ent. copiosissime [i otrolig myckenhet»] ad Paloniva:
Zetterstedt Il p. 185'); reg. subalp. et silv. p: Læst. *), cfr Mar-
tins p. 1849); reg. subalp. ... Enontekiäinen (L. L. Læstadius):
Lwst. %; r in reg. subalp. Hirvasvuopio! infra Vähäkurkkio
copiosius in amne, semper sine foliis fluitantibus, folia submersa
petiolis longis: Linden Bidr.?), cfr Bot. Centr. LXI p. 221 2),
spec. etiam e Låtåseno!|
Lapp. ross. in aquis ubique, exc. iis, quae iuxta Mare
glaciale sunt: Fellm. Ind.'); in fluvios usque ad Kola! et Ponoj!
fy: N. I. Fellm. ?), cfr Beket. p. 5419; fq in Nuotjavr: Enw.
ann. ?) et Linden Ant. ?), cfr Lindén Beitr. p. 9 ?)!; summas aquas
per multorum km spatia in Lujavr ornat: Kihlm. & Palm. p. 8
nomine Batrachium tantum; in H. M. F. e multis locis usque
ad Voroninsk: Kihlman!
Vide etiam sub Batr. floribundo (p. 220).
Al. st fq: Bergstr. 7). Bergstrands exemplar, inlämnade under namn
af Batr. oquatile * heterophyllum, torde höra till R. paucistamineus a typi-
cus f. heterophylla Freyn (ex. något ofullständiga), hvarföre uppg. är högst
osäker. [Sund] rikligen förekommande i diken och mindre vattensamlin-
gar: Prim. p. 64. Då exemplar ej föreligga fran Aland, men de exemplar,
jag sett insamlade därifrån under namn af Batr. heterophyllum, visat sig
tillhöra andra arter, torde äfven denna uppgift kräfva bekräftelse. (Se dess-
utom under formerna crassicaulis, subdissecta och pantothrix.) Bland uppg.
hos Moberg Klim. p. 64 finnas några, som antagligen afse andra former
af den kollektiva Ranunculus aquatilis; det torde dock ej vara skäl att
på detta ställe närmare ingå härpå.
Såsom fossil år arten funnen i furuzonen i Karhunsuo i Pyhäjärvi
socken (Pk. och i granzonen vid (Ab. Lojo) Humppila: G. And. p. 93°),
jfr Lindb. torfm. I p. 63 under namn af Ranunculus peltatus 3 suericus
') Nomine: R. aguatilis L.
”) Nomine: Batrachium heterophyllum NS. F. Gray aut, ut in Herb.
Mus. Fenn. II p. 55, Ranunculus aguatilis * heterophyllus S. F. Gray.
*y Nomine: B. peltatum Schrank aut R. aquatilis var. peltatus (Schrank.
232 Ranunculus peltatus.
och Lindb. Subf. p. 73 under namn af R. aquatilis. Enl G. And. 1. v.
kunde hans uppg. möjligen afse R. * eradicatus > Batr. confervoides»", dä
en mera i detalj gående bestämning af detta polymorpha släkte icke kan
åstadkommas, och nötter, öfverensstämmande med dem af den senare arten,
i Sverige äro allmänt utbredda i dryaszonen. Lindberg framhåller dock,
att, då aflagringarna vid Humppila äro af ungt datum, det synes honom
alldeles säkert, att frokterna tillhöra den i den närliggande sjön ännu i stora
massor växande R. peltatus var. septentrionalis, som i likhet med den äfven så-
som fossil funna Isoétes lacustre är en af sjöns vanligaste växter: Lindb. comm.
Neuman p. 508 upptager följ. tre former: floribundum (Bab. Gelert. se
härom ofvan p. 220; truncatum (Koch) Gelert, som uppräknas i Brenn.
Flor., hvarjämte Blytt p. 942 hänför Th. Fries’ uppgift från Salmijärvi
(se ofvan) till sen form som nærmer sig R. truncatus»; likaså anföras ett par
andra uppg. i Norm. FI. Spec. p. 72 såsom hithörande. Denna form finnes
antagligen flerstädes. I afseende å den tredje af Neumans former, submer-
sum Bab., finnes ingen säker uppg. från Finland, då de exemplar, som kal-
lats f. submersa Godr., enl. Gelert tillhöra Batr. paucistamineum > peltatum,
men enligt Lindberg ej kunna skiljas från R. peltatus. — Slutligen upptager
Neuman * suecicus Gelert. Denna form beskrifves af Gelert i Bot. Not.
1896 p. 221 såsom förekommande bl. a. »in Finlandia, in paeninsula Kola
et Karelia rossica». I sjålfva verket tillhöra enligt Gelerts egen bestäm-
ning flertalet af de exemplar, som inlämnats under namnen Bat. hetero-
phyllum etc., B. suecicum. Emellertid anser Lindberg, att Gelerts Batr.
suericum och peltatum ej kunna skiljas (se längre fram), och denna åsikt
har jag äfven hört uttalas af andra finska botanister. Säkert år åtminstone,
att flere af de ofvan anförda uppg. afse hvardera formen. Hår må dår-
före endast tilläggas, att, enligt Gelert, Batr. suecicum i H. M. F. finnes
representerad från Ka. Ik. Ta, Sa, Kl. Kol, Tb. Sb., Kb., Kon,
Om.. Ok., Kp. Ob. (många ex.) Kuus., Lk., Li., Lim. och Lt. —
Hufvudformen af Batr. peltatum finnes enligt honom från Sat. Ta.
Kl. Oa. Sb. Om, Ob., Kuus., Kk., Lk., Li. och Lm.
I litteraturen angående vårt flora-område finnes, utom de redan an-
förda uppg. (se äfven Lindb. torfin. I p. 63) och uppgifterna i växtför-
teckningar etc., angående Batr. * suecicum endast följ.: Ob. Ok. ‘och
Om.‘ fq »att döma af de insamlade exemplaren allmännare än peltatum»:
Brenn. Obs., där det uttryckligen framhålles, att det år * suecicum, hvilken
(i Brenn. Reseb. p. 72) beskrifves under benämningen B. heterophylium
var. peltatum.
Då Lindberg ånnu icke publicerat resultaten af sina under åren
1904-1905 verkställda undersökningar öfver subgenus Batrachium, an-
för jag hår några utdrag ur hans anteckningar, hvilka han godhetefullt
ställt till min disposition, och upptager äfven fullständigt de exemplar i
H. M. F., hvilka han granskat:
+Försöker man af (telerts bestämningar bilda sig en uppfattning om,
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 233
hvad han menade med sin * swectcus och på hvad sätt han särskilde
denne från R. peltatus, så visar sig detta alldeles ogörligt. Sänkbladens form,
som af honom och efter honom af Neuman framhålles som karaktäristisk,
kan dock på intet vis tillmätas något systematiskt värde. Enligt Gelerts
egna bestämningar har * suecicus lika ofta långt utdragna bladflikar, hvil-
ket den ej bör få hafva, som hans R. peltatus har korta, något som denna
åter ej bör få hafva.
Enligt min tanke är allt, hvad vi hafva af R. peltatus, en och samma
form, med undantag för en del exemplar från österbottniska kusten samt
från Karelen.»
»Säsonı R. peltatus skulle jag anse endast exemplar från följande
lokaler [i H. M. Fl]: Sat. Lyttskår: Håyrén! (enl. uppgift är vattnet i
den grunda hafsviken tidtals något salt); Källfjärd: Malmgren! ')
Oa. Maksmo, grund hafsvik: Laurén!'); Malaks, hafsvatten, c. '": m
djup: Laurén!'); Mustasaari, sacell. Kveflaks: Hellström! (af Gelert be-
stämd till R. peltatus f. tenella): Närpes, in sinu maris Knåpslådan: R. Dahl
berg! (både med och utan flytblad, dessa af olika form på olika exemplar);
Kronoby, Bredviksbäcks utlopp i hafvet, vattnet ibland sött, ibland blan-
dadt med hafsvatten: Hellström! (af Gelert bestämd till R. peltatus f. tenella).
Om. Pedersöre, Kisorviken: Fontell!
Alla dessa former äro fullkomligt identiska, och alla synas de hafva
vuxit på liknande lokaler: grunda hafsvikar.
Till denna form för jag äfven exemplar från Kl. Sortavala, Kirjava-
laks å: A. L. Backman!; Sortavala, back mellan Airanne sjö och Vakko-
lahti: Poppius!; Sortavala, Vakkojoki: R. Wegelius! (af Kihlman förd till
R. paucistamineus). — Dessutom finnas terrestra ex. från Vakkojoki (utan
fivtblad) leg. Vartiainen!, hvilka uppenbart höra hit. — Kol. Petrosavodsk,
Lehtiniemi: Simming! (af Gelert bestämd till R. paucistamineus X peltatus,
af Kihlman till R. paucistamineus f.).
Kon. Perttiniemi: Giinther! (beståmd som föreg.).»
»Att den österbottniska kustformen år identisk med den karelska
från Ladoga och Onega trakterna synes mig alldeles säkert. . . . Då
Gelert fört en del ex. till R. peltatus, och dessa exemplar genom sin
spådhet och den tunna stjälkens mörka färg likna de ex. af R. peltatus, jag
har från Tyskland, Frankrike och Italien, synes det mig båst att uppföra
dem under detta namn»: Lindb. comm. [Se äfven ofvan under Batr. confu-
sum p. 228.)
»Hvad slutligen angår alla vara former från sötvattnen in i landet,
så tillhöra de uppenbarligen samma typ; att bland dessa påvisa andra
olikheter än rent individuella, torde icke vara möjligt. Emellertid är namn-
frågan i detta fall icke utan sina vanskligheter. Oriktigt är säkert att
* Af Gelert bestämd till R. peltatus.
234 Ranunculus peltatus.
kalla ifrågavarande form * suectcus Gelert, då den af Gelert lämnade beskrif-
ningen endast passar in på en del dock uppenbarligen sammanhörande for:
mer och då därtill dennes bestämningar öfver hufvud lämna mycket öfrigt
att önska. Så litet tilltalande det än är att införa ett nytt namn, torde
det nu näppeligen kunna undgås. Jag föreslår sålunda för berörda typ,
som just är den vanliga finska formen, benämningen v. septentrionalis,
hvilken alltså omfattar den grofväxta sötvattensformen af R.
peltatus med ljus, tjock stjälk. Hit ville jag föra allt, hvad Gelert
kallat Batr. * suecicum, samt hufvudmassan af de former, han bestämt
till B. peltatum och B. peltatum X paucistamineum.»
> Hit skulle jag sålunda föra följande ex.: Ab. Abo: I. Ringbom!; Lojo
Hormajärvi: Lindb. herb. — Nyl. Pyttis: Ad. Neovius! — Ka. Jääski: B.
Alfthan!; Räisälä: Lindén! — Ik. Sakkola Suvanto: Lindberg!; Pyhajarvi
in lacu Ladoga ad Sortanlaks: Lindb herb.; Käkisalmi: F. Wartiainen!
Ta. Sääksmäki: Kihlman!'); Vanajavesi: Nvlund!; Asikkala: Nikl.!:
Sysmä: Unonius!; par. Gustaf Adolf: Bonsdorff! — Sa. Valkiala: A. I.
Hjelt!; Lappvesi: A. Brotherus!; Ruokolaks: Selan! — KI. Ojamo: [A.)
Genetz! '}; Uukuniemi: Nikl.! — Kol. Vosnessenje: Elfving!; livina: Elfving! *);
Iivina: Cajander! [in]. såsom R. paucistamineus X peltatus); Petrosavodsk:
Giinther! och Ivanitsky!
Oa. Oravais: Laurén!') (hafsvatten!) — Tb. Korpilahti: Lang!; Jy-
väskylä: Gadolin!; Laukkas: Brotherus! — Sb. Kuopio: E. Nylander!, Mela
och L. M. Runeberg!; Pielavesi: Lundström & Palmén!'). — Kb. Kide:
U. W. Telen och A. Brander!; Liperi: Europæus & Hällström! — Kon.
Pirttijärvi: Günther!; Lishmajärvi: Brenner! ?); Tiudie: Selin! *).
Om. Vindala Lappajärvi sjö: A. L. Backman! — Ok. Paltamo:
Brenner!; Kajana: Malmgren! — Kp. Kellovaara: Beryroth!: Kemi:
Malmgren!
Ob. Liminka: Hellström! och Brenner!; Uleåborg: Laurén!; Uleå:
Brenner! '); Muhos: Brenner!; Kemi elf: Brenner!; Pudasjärvi: Brenner &
Nyberg! (1 ex. ss. Batr. peltatum); Torneå: Sælan!; Rovaniemi: Hjelt &
Hult! ). — Kuus. Kuusamo: Nyberg !; Tavajärvi: Hirn!; Hakkila: Nyberg! ');
Juuma (Backman): Lindb. herb.; Perno: Brotherus! — Kk. Tuutijärvi: Fell-
man! '); Koutajärvi- Ruanjärvi: Selin!
Lk. Kittilä: Hjelt & Hult!: Muonioniska: F. W. Mäklin! '); Muonio:
Malmberg !; Sodankylä: Blom! — Li. Inari: E. Nylander & M. Gadd!;
Utsjoki: Arrhenius & Kihlman! "). — [L. ent. Lätäseno: Linden !]
Lim. Nuotjavr: Enwald & Hollmén!; Umpjavr: Kihlman! — Lt.
Nuotjavr: Linden !; Kola: Fellman! — Lm. Voroninsk: Kihlman! ')> Allt
detta enl. Lindb. comm. — Tilläggas mä, att i Sel. herb. finnes ett stort
antal exemplar af denna form, hvilka exemplar äfven granskats af Lindberg.
9 Af Gelert bestämd till Batr. peltatum.
*) Af Gelert bestämd till Batr. paucistamineum x peltatum.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o '1. 235
Af öfriga former upptages var. crassicaulis Fr. Fennia: Trautv. Incr.
p. 16. — Al. pi södra och sydöstra skärgården [»C»]: Bergstr.; flerstädes:
Bergstr. Beskr. — Kon. »ad Tiudie (Selin), Lishmajärvi (Brenner), aliam
f. inter hanc et Baty. peltatum ambigens in lacu Perttijärvi legit Gunther»:
Norrl. On. — Formen upptages äfven i Brenn. Flor. etc. Att döma af
exemplaren sårskiljes denna form icke af Gelert, hvarjämte det måste an-
ses osäkert, huruvida Bergstrands uppg. hänför sig till R. peltatus eller
möjl. till R. paucistamineus.
Var. isophyllus Fr. Om. Gamla Karleby: Hellstr., jfr äfven Brenn.
Flor. etc.
F. dissecta Brenn. Beskrefs i (Prot. I, IV, 1871) Not. XIII p. 457 pä
grund af exemplar från Ab. Vihti tagna af lyc. R. C. v. Rehausen!, jfr
äfven Brenn. Flor., Medd. XIII p. 243 etc. Samma form kallades senare
f. fissifolia Hiern., men de exemplar, som kallats sålunda, föras af Gelert
till B. paucistamineum X peltatum och af Lindberg till R. paucistamineus
3 Drouetii f. fluitans.
I (Prot. 6, II, 1886) Medd. XIII p. 243 beskrifver Brenner en f. sub-
dissecta från Al. Sund. F. subdissecta omnämnes äfven från Ok. Kuhmo
kvrkoby: Brenn. Obs. — Det torde dock kunna sättas i fråga, huruvida
formen från Al. alls hör till R. peltatus (se ofvan); exemplar finnas mig
veterligen icke i H. M. F.
Var. pantothrix Fr. Större delen af Finl.: Fries. — Al. p: Bergstr.;
st fq: Bergstr. Beskr. — Nyl. [Liksom hufvudformen] »p saltem in par.
vieiniss: W. Nyl. — Kl. r Hiitola: FI. Kar. — (L. ent. »forına minima
b' exsiccatus, vix pollicaris ad ripas lacuum exsiccatus post defluxum aquae
florens, caule filiformi depresso, foliis filiformibus, petalis nullis obvenit
circa Kaaresu'anto»: L. L. Læst. p. 296.) Af dessa uppg. afse ätminstone
Bergstrands sannolikt nägon form af R. paucistamineus, men att fullstän-
digt utreda hithörande uppgifter torde vara nära pä omöjligt, dä tidigare
nästan alla former af Batrachtum med blott nedsänkta blad synas hafva
gått under namnet pantothriz.
I växtförteckningar etc. omnämnes ännu var. succulentus Koch. De
exemplar från Ab. Vihti Niemenkylä: Hult !, som en tid gått under detta
namn, fördes af Gelert till Batr. Baudotii, men detta är otvifvelaktigt
oriktigt. Enl. Lindberg tillhöra dessa exemplar R. peltatus var. septen-
trtonalis f. subterrestris, hvilket namn då endast betecknar, att exemplaren
i fråga vuxit nästan på land. >Att de tillhöra den i Lojo vattensystem
så vanliga R. peltatus var. septentrionalis synes mig uppenbart»: Lindh,
comin.
Ranunculus paucistamineus x peltatus.
Cel. Gelert contendit haud pauca specimina in H. M. F. ad hanc for-
mam hybridam pertinere, sed Lindberg omnia haec specimina ad formas alias
rettulit.
236 Ranunculus peltatus.
Då de exemplar i H. M. F., hvilka Gelert ansett tillhöra denna hyt rid,
redan finnas uppräknade i det föregående (se p. 220, 221, 223, 228, 232, 233,
234 och 235), och då det därjämte angifves, hvilken form Lindberg anser
dem tillhöra, äfvensom (se p. 228) hvarföre de ej kunna anses såsom hy-
brider, torde det vara onödigt att här ånyo uppräkna ifrågavarande exemplar.
Neuman p. 507-508 framhåller, att ur denna hybrid synes hafva
utbildat sig två beständiga raser, hvaraf den senare * bottnicum »är att
anse som eradicatum X peltatum». Denna är äfven »sedd från Finland»:
l. c. p. 508. Någon annan uppgift om hybridens förekomst i landet är
mig icke bekant från litteraturen, och något exemplar härifrån, som säkert
skulle tillhöra denna hybrid, känner jag ej.
Ranunculus eireinatus Sibth.
In Fennia marime australi raro aut rarissime inveni-
tur; ad septentrionem versus usque ad 61° 10' indicatur.
Fenn. merid.: Fries; Ingria, Fennia: Trautv. Incr. p. 15,
cfr I. c. p. 19; Eur. plur.: Nym. Consp. p. 15; deest in Fenn.
plur. (indicatur in sola mer.): Nym. Suppl. p. 10.
Al. r in taeniis austro-orientalibus [»C. Mr»]: Bergstr.;
(complur. loc.):. Bergstr. Beskr.; [Geta] in stagno ad Bolstaholm:
[O. J.] Hoffström & [P. F.] Molander! et J. O. Bomansson!. vide
etiam infra; Kökshafvet ad Kastellholm (J. A. Bomansson): Lindb.
herb. — Ab. Runsala: Zett. & Br., cfr Ale. — Nyl. Ekenäs (A.
Brotherus): Hult herb.; Ekenås Degerö ster.: Håyr. Stud. p. 142;
Snappertuna [Söderby] Sundbacka in aqua subsalsa: Hävrén!;
Perno Dödmansholmen specc. imperfecta, sterilia, quae huc aut
ad varietatem pertinere verisimillimum est: Sælan!, cfr Not. IV
p. 250; Perno Labby ad oram maris: I. A. Werving!; etiam
in herb. lyc. n. sunt duo spec. e Perno. — Ka. Såkjårvi Nie-
menranta in freto (Lilli Simberg): Lindb. herb.; vide etiam
infra. — Ik. Koivisto in ostio flum. Humaljoki: Lindberg !, vide
ceterum sub var.
Sat. Hvittisbofjård Stengård ad praediolum Viikilå parce
et ster. tantum: Håyr.
Al. Angående förekomsten i Geta Bolstaholms träsk nämnes: be-
täckte med sina hvita blommor flere 10-tal kv.m. af sjöytan: E. Reuter.
— Ab. Vihti (p): Printz; Vihti Kirkkojarvi samt Savilahti bäck uti Van-
hala skog (E. G. Printz): Flinck. Flinck har icke sett arten, och Lindberg
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 237
betecknar dess förekomst i Vihti såsom högst osannolik. — Nyl. Thusby
Äijänsaari bäck m. fl.: Åstr. & H.; uppg. behöfver bekräftas. — Ka. Pälli
sluss : Wainio herb.; exemplaret bör kanske ännu granskas. — Ik. r Kakki:
Malmb. under namn af Batr. divaricatum Schrank, jfr Alc., exemplaret hör
till varieteten. Förekommer enl. Meinsh. p. 12 i »ganz Ingrien», men enl.
I. c. p. XX endast i II, III, således ej på Isthmus.
Ranuneulus circinatus f. oligandra Sel. ').
In Fennia australi rarissime legitur.
Adest e Nyl. et Ik., indicatur etiam ex Ab.: Herb. Mus.
Fenn. II p. 133.
Ab. Tenala: G. A. Bruncrona in herb. lyc. n. — Nyl.
par. Borgå in freto s. d. »Fladan» prope praedium Korsnäs in
aqua pigra, subsalsa cop.: Sel. ann. et herb., cfr Medd. XXIII
p. 40; Strömfors in freto angusto, guod est inter Vakterpää et
ins. Gäddbergsö: Salan in Not IV p. 250, spec. e Reimars!,
vide etiam sub f. typica. — Ik. Kakki [Kirjola ex herb]:
Malmberg!
Nyl. Thusby i sjön vid Paijala (Lundahl): Ästr. & H.; uppg. be-
höfver bekräftas.
Gelert synes ej särskilja formen; ej heller särskiljer Lindberg den:
samma.
Ranunculus ficaria L. ’).
In Fennia australi usgue ad 619 passim vel satis raro
inrenitur: ultertus rarissime ad 61° 50 progreditur.
Till.; Till. Icon. 19; Kalm; »finnes vid skären, äfvensom
här vid Äbo uppä skuggrika ställen»: Hell. p. 12; locis humidis
umbrosis orarum maritimarum (st fg): Prytz; in limosis umbro-
sis Alandiae insularumgue et provinciarum circa Aboam et Hel-
singforsiam iacentium: Wirz. pl. off.; [Eur. omn.] exc. etiam
Fenn. plur. (in sola mer. lecta): Nym. Suppl. p. 5, vide etiam
DC. Prodr. I p. 44 et infra.
Al. p: Bergstr.; p — st fq: Arrh. & K.; st r Brändö Djur-
5 Vide Herb. Mus. Fenn. (ed. I) p. 35 not., ubi describitur.
*) Ficaria verna Huds.: Ficaria ranunculoides Roth auct. plur.
Yin Barcı:niu- Jvaria.
holm. Afva Ängskär. Kumlinge Ingersholm. in parte austro-
orientali insulae Kumlinge: Bergr. — Ab. p: Zett. & Br.; str
par. Gustafs Lökholm ad meridiem versus a Vartsala cop.: Bergr.;
S:t Karins Kathrinedal: I. Ringbom!. E. Reuter et alii; Runsala
»gamla allm. promenaden. et ad sinum Ispois nonnulla stad. e
Lill-Heikkilä forsitan ad Kathrinedal spectat : E. G. Printz. cfr
Alc.: Kuustö Jullas: Lundström in herb. Mela; Pargas r. Len-
holmen et Kapellstrand 10. M. et E. Reuter), Langholm: Arrh.
Ann.: Uskela Karlberg: K. E. v. Bonsdorff!: Halikko Viurila ad
hortum: L. Nordholm herb.: Bjarno: K. F. Wendell in herb.
Ive. n; Lojo: F. Stenström in herb. Ivc. n.: Vihti! Olkkala in
prato Joensuu 1870. postea non reperta: af Hällstr.; Vihti: rr
Joensuu ad pontonem Myllysilta. Vanjärvi spec. leg. G. Lang!
ad rivulum cum Anemone ranunculnide: Flinck. quem I. in-
spicias; Mietois in alneto litorali ad praedium Saari nonnulla
spec.: Caj. Kasvist.: Nystad Birkholm Kapyli (fy): Hollm.; Nystadi
Sorvakko prope valetudinarium et ad Hanko: Söd. — Nyl. in
oppido Ekenäs Hagen et Ramsholmen: Hävr.. cfr G. F. 1903 p.
200 et 201; par. Ekenäs ad pag. Tvårminne: Sel. ann.: Fager-
vik. Sjundea Myrans (Nerv.): His.: Esbo praedium Esbo -fiskar-
torpet Fiskars»: Gadol.: st r. in horto botanico fq: W. Nyl.. vide
etiam Kihlm. Beob. p. 2: Helsingfors Mejlans: Hult herb.: Hel-
singfors ins. Sumparn et Orimattila Hillsdal (Nikl.): Sl. herb.;
Thusby ad Jäniksenlinna: Ästr. & H.: p in reg. occidentali. ut
in Borga!. Lapptråsk'. Elimä. Orimattila (h: Sel. Ö. Nvl.: Borgå
Strömsberg, Dreggsby!. Karsbv. Laha in sacell. Borgnäs (K.
Nordenskjöld): Sal. Fört.. spec. etiam e Pellinge (!. — Ka.
Viborg Monrepos! et ad pontonem Papula: Zilliacus. cfr Fl. Kar.
p. 188. — Ik. r Pyhäjärvi (R. Læthén'). Kakki ıSuurisaari. (D.
Hahl'): Malmb.; in silvis . . . ad Parkala ”>Pargelovii» (Sobo-
lewski): FI. Ingr. p. 36. vide etiam Meinsh. p. 13.
Sat. r Kulla: Malmgr.!. cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 133;
Euraaminne: Karsten!; Eura sacell. Kiukainen Panelia: Lindb.
comm.; Huittinen: Car. p. 24 et Lydén; Huittinen Nikkilå: R.
T. Holmberg in herb. Ivc. n. efr etiam Gadd Sat. p. 49. —
Kol. Soutujärvi: Caj.!; tantum ad Petrosavodsk (Giinther!): Norrl.
On.. cfr Giinth. p. 31 et Herb. Mus. Fenn. II p. 133.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 239
Största delen af Finl. och Lappl.: Fries; Europa exc. Ross. bor.,
Suec. bor., Norv. bor.: Nym. Consp. p. 7. Hvardera uppgiften grundar sig
troligtvis på Fellmans uppg. från Lappl., men kan ej anses riktig, jfr W.
Nyl. Till. p. 302. Nyman rättar själf sin uppg. — Al. Det bör fram-
hållas, att arten af Bergstr. upptages från östra delen af s. k. fasta Åland
och östra skärgården (*B.D.»). — Ab. I trädgården å [Bromarf] Kansjärvi,
dithämtad från Ekenäs: Sand. — Sat. Birkkala: elev A. Pahlman !: uppg.
behöfver bekräftas. Kyröfall vid dikeskanten nedanför fabrikssmedjan :
Printz i bref 1903; med stöd af senare uppg. af Printz anser jag arten
tillfällig på detta ställe, oaktadt den bibehållit sig därstädes åtm. 10, men
sannolikt 20 år. — Ta. Hauho: Herk.: uppg. behöfver bekräftas. Uppg. i Herb.
Mus. Fenn. (ed. I] hänför sig till Orimattila. — Kl. Kronoborg: A. E. Olsoni
i herb. lye. n.; uppg. behöfver bekräftas. — Tb. Keuruu: Ale. och Ale. III (un-
der Sat.); säkert på grund af något misstag. — Ob. allm. i kryddland: Jul. p.
286, jfr Jul. i V. Ak. H. p. 175; säkert ett misstag, jfr Brenn. Obs. — Kk.
»ad flumen Keret»: Fellm. Ind. — Li. »ad templum Utsjoki et flumen Tana
locis humosia rr»: Fellm. Lapp., jfr i afseende å de sistnämnda uppg. Led.
I p. 30, Fl. Samo). p. 9, Beket. p. 541 äfvensom N. I. Fellm., 1. c. p. XAV
och Desideratkat. p. 18. Arten förekommer visserligen i södra Nordlands
amt i Norge (: Wahlenb. p. 155, Norm. p. 245 och Hartm. p. 168) och
går i detta land ända till 67° 31”: Norm. ann. p. 7 eller enl. senare uppg.
med alldeles afbruten utbredning till 68° 12’-13’: Norm. Fl. Overs. p. 34;
pä östra sidan går den till Archangelsk (: Fl. Samoj. p. 9 m. fl.), men icke
desto mindre synes dock dess förekomst i nordligaste delen af Karelen
och Lappmarken vtterst osåker. N. I. Fellm. har lika litet som någon
botanist efter honom sett R. ficaria i Kk., och måhända ligger någon späd form
af Caltha till grund för uppgifterna, jfr äfven Kihlm. Ant. ang. uppg.
från Li.
Öster om Onega är arten tagen vid Gaguskij pogost in ripa rivuli:
Cajander & Lindroth!
Caltha palustris L.
In toto territorio, maxima parte reg. alpinae ercepta,
frequenter aut freguentissime proventt.
Fg aut fqq') tota Fennia inveniri omnes consentiunt auc-
tores, cfr Till, Till. Icon. 64, Kalm et Prytz; in uliginosis et
" Flinck, Wecks., W. Nyl., Blom, Lindén, Leop., FI. Kar., Broth.,
Enw., Mela, Axels. Putk., Hellstr., Tenn., Keckm.; fqq (cop.): Hult; fq — faq:
Elfv.; fgg per totum territorium: Norrl. On.; fgg excepta Ok. orientali,
ubi fq: Brenn. Obs., vide etiam Håyr. Stud. p. 167.
24) Caitha paiustris.
rivulis totius Fenniae ad alpes usque: Wirz. pl. off., cfr Fries;
Eur. omn. ...: Nym. Consp. p. 18. cfr DC. Prodr. I p. 44,
Led. I p. 45-49. Gärke p. 405 et Borg Beitr. p. 99. 113. 132, 139.
Lapp. fenn. fqq per totum territorium: Hjelt & H.; (fy:)
Birg. p. 100: fqq: Blom Bidr.: per partem silvaticam, subsilva-
ticam et inferalpinam omnium Lapponiarum vulgaris. etiam ad
... Tana. Utsjoki etc. lecta: Wahlenb. p. 161; ubique vulgaris:
Fellm. Lapp.; fg1—fgg) in Kuolajärvi. Kemijärvi, Sodankylä,
Inari et ad Paatsjoki usgue ad Köngäs prope Mare glaciale:
Wainio Not; in reg. silv. fgg. (p) ad rivulos in reg. subalp.
montis Saariselkä: Hult Lappm.; fgg per reg. subsilv. et sul-
alpinaın, secundum rivulos usque ad terminum betulae orgyalis,
quamquam minus abundanter, florens prodit. Hammasuro h. 382,
Ailigas VSV 378, 'Rastekaisa SO 297]: Kihlm. Ant; (st fq) per
reg. subalpinam in locis aguosis, ad rivulos etc.: Arrh. ant;
enum. e permultis locis: Norm. FI. Spec. p. 85. — [L. ent.
reg. subalp. et silv. fq: Læst.; fq in ripis, in lacunis et rivulis
reg. subalp.. in reg. alpina p usque ad montes alpinos Halti:
Linden Bidr.:
Lapp. ross. fgg: Fellm. Ind.; in aguosis fgg: N. I. Fellm.;
fq in reg. silvatica inferiore. sed in reg. silv. superiore tantum
in valle inter Viertsoivi et Tuatash (sat parce) et ad imum mon-
tem Vuojim: Linden Ant. vide infra.
Afvikande fregvens har jag endast antecknat: Ab. >Mt, Pt st fg,
muuten fq»: Caj. Kasvist., jfr 1. c. p. 139. — Angående förekomsten i
Lapp. ross. mä tilläggas: >Ymnig längs hela Nuotjok, ofta bildande täta,
rena bestånd i vattenranden längs stränderna. H. o. d. oftast sparsamt
längre från älfstränderna, i kärrmarker, bäckdalar, fuktig skog, salicet.
T.a. å Nuotjavrs stränder»: Lindén Ant.
F. submersa Hult uppgifves förekomma ymnig på sandbankar på
bottnen af Riestojoki: Hult Lappm., där den beskrifves, jfr 1. c. p. 12.
Angående öfriga former se under var. radicans.
Såsom fossil är arten antråffad fi Sat. Ikalis) vid Parkanojoki i
furuzonen och vid Kovelahti i granzonen: G. And. p. 96, jfr Herlin p. 167
och 162.
Acta Societatis pro Fauna & Flora Fennica, 30, N:o 1. 241
Caltha palustris f. decumbens Lamotte !).
In Fennia et Lapponia maxime orientali, quantum nunc
constat, varo (aut rarissime) invenitur.
Scand.: Giirke p. 405.
Kol. In flumine lvina ad pagum Latva: Cajander! in Medd.
XXV p. 61 etc. nomine var. radicans Forst.
Lp. Triostrow in rivulo: Montell!
I afseende å formens förekomst nämner Cajander, att den »bildade
täta, trassliga bestånd pä grunda, strida stållen»: I. c. — Af Cajanders
manuskriptkarta framgår, att formen är spridd öfver ett icke sä alldeles
litet omräde i närheten af Latva.
Se f. 6. under var. radicans Forst., under hvilket namn alla här
förekommande uppg. ingä.
Caltha palustris var. radicans Forst.
Haec forma apud nos non lecta est; indicationes omnes ad f. de-
cumbentem pertinent.
Norra el. östra Lappl.: Fries. — Kol. i floden Ivina vid Latva by:
Cajander i (Prot. 4, ILI, 1899) Medd. XXV p. 61, jfr L. Y. 1899 p. 53,
Bot. Not. p. 70 etc. — (Li. Tanen och Varanger flerst.: Th. Fries p. 184,
jfr Blytt p. 934, Nym. Consp. p. 18 m. fl. — De fyndorter, som uppräknas
Norm. Ind. p. 3, Norm. p. 245 och Norm. Fl. Spec. p. 85, ligga icke inom
Finlands botaniska område.)
Neuman p. 509 uppgifver, att hvad som i Sverige blifvit fördt till
var. radicans Forst., i själfva verket tillhör f. zetlandica Beeb., under det
den äkta f. radicans icke anträffats i Sverige. Likaså framhåller Lindberg
i bref, att hvad som hos oss är taget under namnet var. radicans, icke
tillhör C. radicans Forst. Han föreslår namnet f. decumbens Lamotte. Sanno-
likt afse äfven de norska uppgifterna samma form, som f. 6. förekommer
i fjåll- och bergstrakter.
Trollius europaeus L.
In Lapponia et maxima parte Fenniae orientalis (fre-
quenter vel) freguentissime provenit, in parte marime occi-
dentali et nonnullis plagis in parte interiore tantum raro
invenitur; tamen er omnibus provinciis, ercepta Alandia,
') C. palustris var. radicans Fr. non Forst., var. procumbens G. Beck.
Typis impr. ',, 1905. 16
242 Trollius europaeus.
adnotatus est. In montibus alpinis supra terminum betulae
procedit.
Kalm: in pratis montosis humidis Finlandiae borealis vul-
garis: Prytz: in pratis Nylandiae. Careliae et Tavastiae, deside-
ratur vero in provinciis circa Arctopolin Raumoamque, dein per
Ostrobottniam. exceptis provinciis meridionalibus litoralibus, usque
in alpium iugum: Wirz. pl. off.; maxima pars Fenn. et Lapp.:
Fries; Scand.: Nym. Consp. p. 18; Fenn.: Nym. Suppl. p. 1
et Gärke p. 407, vide etiam DC. Prodr. I p. 45, Led. I p.
49—50, Borg Beitr. 99, 116, 132, 142, 157 et inprimis Wainio
Kasv. p. 129.
Ab. Runsala rr: Hollm.; Nadendal (G. Bredenberg): Mo-
berg Klim. 1] p. 54; Merimasku: Karsten in dupl.!; Lundo prope
catarractam Vieru duo spec. olim icirc. 18401: O. Hjelt comm;
Uskela Karlberg: K. E. v. Bonsdorff!, cfr Moberg Klim. p. 70;
Salo Kaukelma cop.: Hollm.; Muurila' r: Renv.; Marttila: Elmgr.
Beskr. p. 182; Lojo in prato praedii sacerdotis: Hels. et W.
Heimbärger in herb. Ivc. n.; Karislojo: Moberg Klim. p. 70;
Tenala ad praedium sacerdotis (I. Ericsson), Karis ad praedium
sacerdotis (C. H. Strandberg): Moberg Klim. II p. 54 [hae plantae
nescio an cultae; Vihti p: Printz; [Vihti] st r Härköilä Rosti
in prato ad viam ferratam, Niuhala Myyri in prato, Kourla in
prato, Lahtis in praedio Haitis, hoc loco ante hos 20 annos
plantatus: Flinck; rr Pyhäjärvi Vaskijärvi in prato praedii Paanu
5 spec.: Wecks. — Nyl. in vicinitate opp. Ekenäs non obvius:
Häyr.; circa Fagervik non obviam: His. p. 4; Esbo: Hisinger!;
[Nurmijärvi] st fq, in clivis herbidis [»niittytöyråillå»] ad ripas
fluviorum inprimis Vantaanjoki et in betuletis p cop.: Stenr.; p
fq: W. Nyl.; Gammelstaden Viks ladugård prope Helsingfors
(Th. Wasenius), Thusby Mariefors fq: Sel. ann.; Thusby: Astr.
& H.; p inprimis in reg. occidentali: Sæl, Ö. Nyl.; Borgå r Ruskis,
Kardrag, Laha (K. Nordenskjöld): Sl. Öfvers.; sacell. Askola
Hofvarböle: Sel. ann.; Mörskom: Strömborg!; Mörskom ad pa-
gum prope templum: Moberg Klim. p. 70 et Moberg Klim. II
p. 54; Orimattila: Nikl.!, cfr Moberg Klim. II p. 54; Hogland
Ojamaa et Kiiskinkylä in prato (Sievers): Brenn. Till. p. 38. —-
Ka. rr Virolahti Tursu: Blom!; r in parte interiore, Kirvu prae-
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 248
dium sacerdotis et Tietävälä, in vicinitate fluv. Vuoksi p: Lindén.
— Ik. p: Malmb.; [p fq: Meinsh. p. 16].
Sat. Tyrvää Nuupala (P. W. Gallén), Tammerfors : Moberg
Klim. p. 70 [hae plantae nescio an cultae]; r Birkkala in prato
praedii Lukkila Ylistalo!, ad viam ferratam haud procul a Pitkå-
niemi, Mouhijårvi in prato praedii sacerdotis (F. W. Caloander):
Hjelt; Birkkala Pitkåniemi: Hougb. in litt.; Kyrö: Asp et Wirz.
M. S., vide infra. — Ta. Birkkala Partola: O. Wellenius comm.;
Tammela Torro: Arrh.; Urjala »Pietarinmäen torppa»: Borg !;
Kangasala unic. spec. inter Huutijårvi et templum: Hjelt; Sååks-
mäki p: Tikk., spec. e Rapola vidi in Hult herb.; Sääksmäki
Pohjanniemi: Kihlm. herb.; Kalvola r: Knabe Fört.; st fq — st
r, in parte australi ditionis multum frequentior quam in sep-
tentrionali, Pälkäne tantum ad Laitikkala (Zidback): Leop.; Päl-
kane Kangais 1887, sed non antea: Zidb. ann.; Hauho: Herk.:
p: Asp. & Th.; Nastola, par. Heinola ad praedium Paaso: Sel.
ann.; fgg: Norrl. s. 6. Tav. p: Bonsd.; Teisko complur. loc.
saltem in parte orientali (A. Tammelander): H. Tranberg comm;
Luhanka] Judinsalo complur. loc. in parte orientali: Wainio
Tav. or. — Sa. p: Hult; non vidi: E. Nyl Veg. p. 261. —
Kl. fq: Fl. Kar. et Linden; st fq: Hann.; fgg: Hjelt. — Kol. fq —
fgg fere ubique, sed praesertim in pratis humidis occurrit : Elfv.
Oa. Kristinestad (K. Sjöberg !): Malmgr., vide ceterum infra.
— Tb. Jyväskylä Norola: Wainio Tav. or.; r Jyväskylä! in prato
nonnulla km [»verst»] ad meridiem versus a deversorio Tanttila,
Saarijärvi Kalmojärvi: Broth.; aliguotiens [»par gänger»] in
proxima vicinitate oppidi Jyväskylä: Prim. p. 48; Uddegärd aut
Jååskilå: |. c. p. 53. — Sb. Leppävirta r Kalmalahti »Jalkasen
niitty», Vokkola in prato infra hortum etc.: Enw.; r Leppävirta :
Mela; Kiuruvesi!, Iisalmi: Lundstr. -—— Kb. Kide: Brand., cfr
Moberg Klim. ll p. 54; Liperi p Davidinsaari!, Niinikkosaari,
Lamminniemi et ad praedium sacell.: Eur. & H.; Nurmes ad
Kopras- Mustonen: Wainio Kasv.; Axels. Putk. non comm. —
Kon. fq —fqq in nemorosis pratisque humidioribus cop., in
pratis siccioribus vel collibus silvisgue frondosis iunioribus fq
at parcius. In collibus herbidis vel graminosis tam siccioribus
quam humidioribus partium interiorum fertilium (Dvorets, Mund-
244 Trollius europaeus.
järvi etc.) copiosissime, in Reg. occ. et pen. Saoneshje fq: Norrl.
On., vide etiam Giinth. p. 31.
Om. in Ostrob. media (non) est: Hellstr. Distr. p. 11;
circa Gamla Karleby desideratur: Hellstr. p. 135; Oulainen Irva:
Keckman!; Temmes: Brenn. Obs., vide etiam infra. — Ok.
Kajana: Eberh.!; [Kajana] (p): Must.; (p), in parte orientali non
visus: Brenn. Obs. — Kp. Kemi: Malmgren!; fq in toto terri-
torio [Kar. orientali]: Sahlb. Bidr.; copiosissime in regione litorali
circa fluvium Kemi: Bergroth in Medd. XXI p. 21.
Ob. Liminka: Hellström !; ad oram et fluvia maiora fqq,
Kempele, Liminka (Ollila: Brenn. Ber. 1869], sed in Kiiminki,
Ylikiiminki et.Utajårvi non adnotatus: Brenn. Obs., quem 1. in-
spicias, spec. ex Haukipudas!; [Uleåborg] fgg: Leiv., cfr Moberg
Klim. II p. 54; ad Uleåborg cop.: Sel. ann.; inter Kemi et Ii:
Linné Iter lapp. p. 190; Kemi: Jul. p. 287, cfr M. Castrén p.
332; [Kemi et Simo] fqq: Keckm.; ad oppidum Torneå cop.:
Sel. ann.; [st fq: O. R. Fries p. 160;] fqq et saepe copiosissime:
Hjelt & H. — Kuus. e Poussu ad septentrionem versus st fq:
Wainio Kasv.; in pratis prope templum etc. enum.: Hirn Fort.
— Kk. Oulanka Vartiolampi, Kankahinen, Päänuorunen et Ma-
javalahti: Wainio Kasv.
Lapp. fenn. fgg et saepe copiosissime: Hjelt & H.; [fq:
Birg. p. 100;] locis graminosis, humidis etiamgue siccioribus
per totum territorium fq — fqq: Blom Bidr.; ubigue fere omnium
vulgatissimus, scil. locis fertilioribus laetioribus tum in silvaticis
montanis, tum in subalpinis ac inferalpinis usgue in lateribus
occultioribus ipsarum alpium etiam maritimarum [usgue ad Hop-
seidet] idque per universam Lapponiam: Wahlenb. p. 160 et
161, cfr 1. c. p. XVII; ubique fq: Fellm. Lapp.; fqq — fq in
pratis ad litora fluviorum, lucis, cet. in par. Kuolajärvi, Kemi-
järvi, Sodankylä, Inari, et ad flumen Paatsjoki usgue ad Köngäs
prope Mare glaciale: Wainio Not., cfr 1. ce. p. 6, 17 et 30; fy
in reg. silvatica, st fq in reg. subalpina et secundum rivulos
in reg. alpinam procedit, in Lupukkapää usgue ad 500 m: Hult
Lappm., vide etiam Borg in L. Y. 1899 p. 157 et Norrl. Lappm.
p. 258; locis humidis graminosis, in clivis fertilioribus per reg.
subsilv. et subalpinam fqq, secundum rivulos, in quorum ripis
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 245
copiosissime crescit in reg. alpinam 100 metra aut amplius saepe
adscendit — Hamrnasuro h. 382, Piettarlauttasoaivi S 318,
Peldoaivi N 500, SO 480, Ailigas SV 416, [Rastekaisa NO 457]:
Kihlm. Ant.; fq — fqq in graminosis betuletisgue subhumidis, ad
rivulos per regionem subalpinam, saepe etiam in partem infimam
reg. alp. evadens: Arrh. ant.; fq usque ad Varangriam meridio-
nalem (Th. Fries}: Blytt p. 944—945; e permultis locis enum.:
Norm. Fl. Spec. p. 94. — [L. ent. reg. alp., subalp. et silv. fq.
Leest., cfr Norrl. Lappm. p. 261 et 262; reg. subalp. et alp. fq
secundum ripas et in vallibus rivulorum: Linden Bidr.|
Lapp. ross. ubique: Fellm. Ind.; ubique fq: N. I. Fellm.;
fq — fqq in reg. silv. inferiore et superiore, ut etiam in reg. al-
pina in ripis amnium, vallibus rivulorum, declivibus silvarum
et pratis, in reg. alpina in vallibus rivulorum, declivibus montium
alpinorum et in rupibus, quae ut gradus exsurgunt: Lindén Ant,
vide etiam Beket. p. 543, Lindén Beitr. p. 16 etc.; spec. in H.
M. F. adsunt e Lim., Lv., Lp. et Lm.
Al. Upptogs härifrån: Herb. Mus, Fenn. II p. 55. Uppgiften hän-
förde sig till exemplar fran Saltvik: K. A. Bomansson!, men i bref af 12,
I, 1897 nämner Bomansson, att han ej funnit arten på Aland. Uppgiften
beror således sannolikt på etikettförvexling, jfr Brenner i Bot. Not. 1897
p. 153 och Medd. XXIII p. 41. — Sat. Huittinen: Car. p. 24; mindre
troligt, då arten ej upptages af Lydén. Sannolika äro däremot de ofvan-
anförda uppg. ifrån Kyrö; det tillägges »desideratur in Karkku et Tyrvää»:
O. Hjelt M. S. — Oa. »påstås hafva blifvit funnen i Nya Wasa Sand-
viken, men ej mer där äterfunnen»: Laur.; Gamla Wasa vid järnvägen,
antagligen införd: Laur., jfr Laur. Vaxtf. — Om. På vägen emellan Nivala
och Haapajärvi, 1 km öster om Perkkiö gästgifveri, omtalades en växt,
som att döma af beskrifningen skulle vara Trollius ; ej närmare undersökt:
Tenn. i inl. -— Brahestad * Moberg Klim. II p. 54; uppg. behöfver måbända
bekräftas.
Det förtjänar möjligen att omnämnas, att Gand. I p. 302 under
Trollius altissimus Cr. (= Tr. medius Wender., Tr. napellifolius Roep.) upp-
tager Tr. cuspidatus Gand. från »Finlandia Viborg (Lagus)». Huruvida
någon odlad form eller något misstag ligger till grund för uppgiften, torde
böra utredas.
Tr. astaticus L. omnämnes såsom ofta odlad i trädgårdar: Alc. OI.
246 Aquilegia vulgaris.
Aquilegia vulgaris L.
In Fennia australi usque ad 62° 10’ (in parte orientali)
spontanea raro occurrit; in hortis autem saepe usque ad sum-
mum fere septentrionem colitur et nonnunquam etiam inpr'-
mis in parte australi et media disseminatur.
Till. (culta); Till. Icon. 16 (culta, mala); Eur. omn. exc.
Lapp. Fenn. ...: Nym. Consp. p. 18; adest in Fenn. mer:
Nym. Suppl. p. 12 et Giirke p. 421, vide etiam DC. Prodr. I p. 50.
Al. r: Bergstr.; [Geta] Bolstaholm prope laterariam |» tegel-
bruket»): Bergstr. Beskr.; [Hammarland] Skarpnätö: Sel. ann.;
Sund Kastelholm in pratis circa ruinas: Hult ann.; r Sund Kulla:
Arrh. & K., vide etiam infra. — Ab. hic illic in vicinitate horto-
rum eff.: Zett. & Br.; Pargas ad »Skyttasången» in Gunnarsnås:
Adl., spec. ab I. Ringbom!; Kuustö Jullas eff.: Sæl. ann.; Uskela:
K. E. v. Bonsdorff!; Finby Pettu in vicinitate horti vetusti, unde
disseminata est: Sand.; r unicum spec. lectum in ripa septen-
trionali lac. Björnsjön prope fines par. Karis satis remotum a
cultis, in hortis fq culta: Sel.; Lojo in pratis ad lac. Lojo merid.
orientem versus ex templo: Tikkanen & Hult herb., vide etiam
infra. — Nyl. Fagervik! spontanea, sed in horto (floribus albo-
roseis): His.; in promontorio Lapjviksudd ad Helsingfors efferata:
Sel. ann.; Borgå Karsby (Nikl.), Artsjö ad Kinttula!: Sel. Ö.
Nyl.; forsan eff.: 1. c. p. 25, vide etiam infra. — Ka. r Kirvu
praedium sacerdotis in horto vetusto efferata: Lindén. — Ik.
r Muola in septo ad pag. Kyyrölä! et in par. Nykyrka: Malmh.;
Pyhäjärvi Rantakylä prorsus spont.: Lindb. comm.; ir velut Leva-
schovo [»Lewaschewa»]|: Meinsh. p. 17, vide etiam Fl. Ingr. p. 39
et 40).
Sat. p eff. Malmgr.; r Birkkala Helvetinahde! inter Kor-
vola et Penttilä cop. et certe prorsus spont., etiam prope Haa-
visto, Karkku Kulju Niemi (K. Forsblom): Hjelt, cfr Not. XIII
p. 489 et W. Nyl. Distr. — Ta. Sääksmäki spont. r tantum
prope Rapola, saepe autem culta: Tikk.; Sääksmäki Juutikkala :
Kihlm.; »Nukari hage», Pälkäne in promontorium Uutena in
Mallasvesi, Kostiala, Vanha Tommola, Kankais [haud Kaukaisi
Zidbåck): Leop., vide infra; ad oppid. Heinola in coemeterio
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 247
eff. (1899): Sel. ann.; rr »Iso Aine utmark på Koivistonsaari
backe» (Silén!): Norrl. s. 6. Tav. — Sa. Villmanstrand: Sim-
ming!; Villmanstrand Parkkarila efferata: Selan!; in coemeterio
ad oppidum Nyslott eff.: Sel. ann. (1901), vide etiam infra. —
K1. Impilaks (F. E. Hartman) veris. eff.: Chyd.; Uukuniemi Koira-
niemi; Nikl.!, cfr Chyd.; Ruskiala Ilola: A. L. Backman!; Im-
pilaks in deusto ut videtur spont.: Backm.; Impilaks 6 km a
templo Kitelå versus in luco: Enw. hav.
Kon. st r, ad Perttiniemi! st fq in convallibus et devexis
graminosis fertilioribus, in nemoribus silvisque frondosis vel
mixtis, Dvorets in silvis frondosis vel nemorosis collibusque
apertis olim deustis, sine dubio omnino est indigena: Norrl. On.,
cfr Günth. p. 31 et Herb. Mus. Fenn. II p. 133.
Tillfällig: Fries; »in paroecia Karkku Satacundensi sec. O. Bläfield.
Annon ibi sicut alibi in Fennia efferata?»: W. Nyl. Distr. Ehuru det är
otvifvelaktigt, att aklejan pä mänga ställen endast är förvildad (jfr t. ex.
uppgifterna fran Al., Nyl., Ka., åtminstone de flesta från Ab., äfvensom
måhända de från Sa. Ik. och en del af Leopolds), sä år det å andra
sidan säkert, att den förekommer verkligt vild såsom i Sat. Birkkala och
i Onega-Karelen. — Zidbäck, som funnit den tillfällig på par ställen i Päl-
kine, framhåller, att om den vid Vanha Tommola skulle kvarstått från
gammal odling, skulle den hafva bibehållit sig snart ett århundrade, dä
gården flyttats före begynnelsen af detta sekel [1800-talet): Zidb. — Al.
anträffad i nägra exemplar pä en äng nära Sunds prestgärd: Prim. p. 64.
— Ab. [Muurila] >metsistyneenå Isontalon ja Kaukelmaan luona»: Renv.;
[Vihti] »förvildad här och där i och omkring byarna kring kyrkan samt i
Olkkala, Vanjärvi och Haitis trädgårdar»: Flinck; (Pyhäjärvi och Pusula]
> puutarhoissa viljeltynä ja metsistynyt» st fq: Wecks.; [Mynämäki etc.)
> yleinen koristuskasvi metsätorppienkin ikkunain edustalla ja monasti asu-
musten ympäristöissä mets.»: Caj. Kasvist., jfr 1. c. p. 30. — Nyl. Odlas
allmänt i Ekenäs stad och ofta äfven pä landsbygden däromkring ; stundom
förvildad, t. ex. Ekenäs stad, Danskog: Häyr.; [Nurmijärvi] rr »eräällä nur-
mikolla n. kilom. Nurmijärvestä lounaaseen joitakuita kappaleita, metsis-
tynyt»: Stenr. -— Sat. Oberäknadt de ställen, där arten är vildt växande,
har jag rätt ofta sett den förvildad, stundom tämligen långt från träd-
gårdar, t. ex. Karkku Järventaka Torseva 1884: Hjelt. -- Ta. Efter är
1887 har Zidbäck återfunnit växten i Pälkäne endast vid Vanha Tommola
(1 ex.) och 1893 talrik i en skuggig bäckdal i en Kangais (»Kankahinen>]
gärd underlydande hage. Pä Vanha Tommola äng sägs arten redan mot
slutet af 1850-talet: Zidb. och Zidb. ann. — Sa. Nyslott Kalkunniemi,
troligen förvildad: Budd6n. — Tb. Jyväskylä Uddegärd (= Jääskilä) ur-
248 Aquilegia vulgaris.
sprungligen troligtvis odlad, men sedermera förvildad, växande ymnigt
här och där: Gadol., jfr Prim. p. 53. — Kb. Polvijärvi odlad, Pielisjär vi
kyrkoby odlad och själfsädd: Sæl. ann. (1900). — Om. (Gamla Karleby) i
ängslundar, ditförd med trädgärdsjord: Hellstr. p. 137; Gamla Karleby
Gallpotten [kanske Gullputten] afstjålpningsplats : G. J. Osterman! — Ok. Ka-
jana begrafningsplats i blom : Brenn. Reseb. p. 67, men där nämnes icke, huru-
vida den var odlad eller möjl. förvildad. Arten upptages icke från Kajana i
Brenn. Obs. — Ob. Uleåborg: S. W. Liljeblom ! ; säkert tillfällig. »Odl. st.,
strandängar rr Simo prestgärdsstranden. Päträffas stundom förvildad frän
gamla trädgårdar jämte Polemonium»: Keckm., af hvilken arten beteck-
nas såsom tillfällig.
I afseende 4 artens odling må, utom hvad som framgår af det redan
nämnda (se i synnerhet under Ab.), framhållas, att Aquilegia i Elfv. Ant.
uppräknas från flertalet provinser, hvarjämte följ. uppg. må här anföras.
I Ok. trifves den nästan utan vård på kall jord: Must. p. 41 o. 42. —
Hvad Ob. angår, nämnes från äldre tid: Såddes 1787 i apoteksträdgården
(i Uleåborg), blommade väl 1789, »men wil intet rätt fort»: Jul. p. 23;
för närvarande omnämnes den äfven såsom odlad i Uleåborg: Leiv. och
ända till Simo: Elfv. Ant. p. 43. Likaledes omnämnes den blommande
från Ob. Torneå: Moberg Klim. p. 71, hvilken uppg. säkert hänför sig
till odl. exemplar, och Öfvertorneå Kukko [på svenska sidan): Acerbi p.
153. Arten uppräknas vidare bland fleråriga prydnadsväxter i Lk. Pajala
(på svenska sidan): Birg. p. 60. — Annu i Li. Toivoniemi omnämnes
Aquilegia såsom odlad på kalljord: Nordling p. 316. Se f. 6. om odlingen
t. ex. Medd. XXV p. 13.
Äfven några andra arter af slägtet odlas, ehuru vida sällsyntare
och endast i större trädgårdar.
Nigella damascena L.
In hortis colitur.
Allm. odl. i trådg.: Alc. III. — [Från Lk. Pajala nämnes om denna:
går dåligt, men blommar ibland»: Birg. p. 61 under namn af endast Nigella.)
Aconitum lycoctonum L.
In magna parte Fenniae et Lapponiae orientalis inpri-
mis in partibus marime ad orientem versus sitis satis fre-
guenter aut freguenter provenit, etiam in vicinitate lacus La-
doga inprimis ad oram septentrionalem saepe copiose vel
copiosissime legitur, ceterum tantum in Lapponia Enontekiensi
raro inveniri indicatur.
In pratis ad Keret iuxta Mare album et ad Ladogam, ubi
leg. Cl. Appelberg: Spic. I p. 21; Fenn. orient. et maxima pars
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 249
Lapp.: Fries; Fenn. bor. (extra Lapp.) vix adest, sed in or.
(Carel.): Nym. Suppl. p. 13; Lapp. Fenn. or.: Gärke p. 440, vide
etiam DC. Prodr. I p. 57, Led. I p. 66, Klinge p. 380 et infra.
Ik. r Sakkola in coryleto ad pag. Mömmö: Malmb.!; Sak-
kola infra pag. Mönkö: Lindberg! {idem locus ac superior, ut vi-
detur]; [Meinsh. p. 18 et XX non ex Isthmo comm.|.
K1. circa Ladogam borealem ad Sortavalam et usque ad
Salmis et Ruskiala! fq: Fl. Kar., cfr Fl. Ingr. p. 42 et Knorring
p. 28 et 29; Kronoborg pag. Otsanlaks et Ryyhä: E. Juslin!;
Uukuniemi: Nikl.!; Kirjavalaks copiosissime et interdum viri
altitudinem aeguans: Norrl. Symb. p. 5, cfr 1. c. p. 7 et 8 et
Popp. p. 6; [Impilaks] Vuorlaks: Chyd.!; nonnulla stadia a de-
versorio Ruskiala obvium et dein in par. Pälkjärvi, Ruskiala,
Sortavala et Impilaks cop. adest: Enw. hav.; Suistamo Leppä-
syrjä st fg, Pälkjärvi Pirttiniemi! et Korkianiemi, teste H. Arppe
fg in partibus occidentalibus par. Pälkjärvi saltem circa Linnun-
vaara: Hjelt Ant. p. 65. — Kol. fg in lucis et declivis fertilibus
reg. silv. et coll., in reg. aren. non observatum: Elfv.; ad fluvium
Munduksajoki, etiam f. pleniflora!: Cajander & Lindroth, cfr.
Medd. XXV p. 24; P[etrosa]vodsk Dreflianka: Ivanitzky!; Salmis:
Fl. Kar., vide sub Kl., Backm. autem ibidem non vidit.
Kon. st fq per partem australem in declivibus et convalli-
bus nemorosis inprimis inter frutices in Saoneshje fq: Norrl.
On.; locis udis silvarum in toto territorio: Gänth. p. 32; non
amplius in Tiudie obvium: Sahlb. Dagb.
Kp. nondum adnotatum.
Kk. a Gridinå [»Kriginä (Gradinskai)»| usque ad Kouta p,
ad Keret et montem Kapudsa copiosius: Fellm. Ind., cfr F. Nyl.
Utdr. p. 153 et vide sub Lapp. ross.
[L. ent. reg. subalp. r ad Kilpisjärvi (L. L. Læstadius):
Læst., cfr Hartm. p. 175; circa Kaaresu'anto non obvium: L. L.
Lest. p. 292]
Lapp. ross. secus totam oram Maris albi e Gridinä ad
Ponoj! (fq): N. I. Fellm. p. 93, cfr 1. ce. p. XXIV, XLIII et XLV,
vide etiam sub Kk. et Beket. p. 543; Umba: Kihlman!; Ole-
nitsa: Selin!; Tetrina: Brenner!; Tshapoma: Mela ann. et Pl;
inter Pjalitsa et Tshapoma: Kihlm. Ber. p. 23; Ponoj: Broth.
250 Aconitum lycoctonum.
exk. p. 76 et 78 et Knabe Pfl. p. 280; fruticetis prope Orloff
proprium: Kihlm. Ber. p. 15.
Fenn. bor.: Nym. Syll. p 181 och Consp p. 19 [dessutom Lapp.);
pätagligen genom missförständ af Fries' uppgift; uppg. rättas af Nyman
själf (se ofvan). I H. M. F. finnes ett elevexemplar från Sa. Juva [>Jok-
kas»)!; att arten ej är vildväxande därstädes, torde vara säkert. — I sam-
manhang härmed kan nämnas, att A. lycoctonum uppräknas bland fier-
åriga prydnadsväxter i Lk. Pajala [på svenska sidan): Birg. p. 60, men
mähända afses nägon af de följ., oftare odlade, arterna.
Af flere förf., bl. a. Gürke, kallas den hos oss förekommande arten
A, septentrionale Koelle. Denna betraktas af DC. Prodr. p. 58 såsom varietet
(4) under A. lycoctonum och upptages »in Lapponia»; se om densamma
vidare t. ex. Nym. Suppl. p. 13.
Aconitum napellus L.
Saepe in hortis colitur.
Allm. odl. i trädg. Alc. III, jfr Brenn. Flor., Mela Kasv. III och
Iver. p. 33.
A b. [Mynämäki etc.) »usein viljelty koristuskasvi herrasväen puu-
tarhoissa»: Caj. Kasvist. — Nyl. odlad på Hogland: Sælan i Medd. XXV
p. 81. — Kb. odlad i Pielisjärvi kyrkoby (Lieksa): Sæl. ann. — Om. Od-
lad i Salo: Elfv. Ant. p. 43. — Ob. [Uleåborg] odl.: Leiv.; odlad i Utajärvi
Laitila: Sel. ann.; odlad i Simo: Elfv. Ant. p. 43 (endast Aconitum).
Äfven A. cammarum 1.. odlas, se Brenn. Flor., Mela Kasv. III och
Ale. III.
4. paniculatum Lam. förekommer på barlast vid Helsingfors: Alc.
UI, jfr äfven Brenn. Flor.
Delphinium consolida L.
Ouamguam cum saburra etc. longe ad septentrionem
versus procedit, omnino indigenum nisi in parte austro-occi-
dentali inveniri non videtur.
Till.; Till. Icon. 123; Kalm; »står ibland i rägäkrarna i
skären, till äfventyrs med nägon säd frän Sverige öfverkommen,
tör med tiden blifva allmännare»: Hell. p. 12; in agris arenosis
Finl. australis minus fg: Prytz; in agris Alandiae et provinciarum
insularumque circa Aboam et Borgoam iacentium: Wirz. pl. off.;
Fenn. merid.: Fries et Giirke p. 428; Eur. omn. exc... . Lapp.
Fenn. plur.: Nym. Consp. p. 21, vide etiam DC. Prodr. I p. 51,
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 251
Led. I p. 58—59 et E. Huth in Engler Bot. Jahrb. XX, Leipzig
1895, p. 383--385.
Al. (p) in agris Alandiae continentis [»A. B. A p»]|: Bergstr.;
complur. loc.: Bergstr. Beskr.; Saltvik »Haga kungsgård»: Ch. E.
Boldt; Jomala Ofverby cop. in agro: Laur. Fort.!, spec. ex Alandia
etiam leg. J. O. Bomansson! — Ab. (p): Zett. & Br.; r—st
r: Hollm.; in agris ad Stor-Heikkilä (!) (Ann. ad Till.): Leche
p. 26; Lill-Heikkilå: I. Ringbom in dupl.!, Arrh. et Gadol.;
Merimasku: Karsten!; non in Pargas invenitur: Adl. et Arrh.;
Halikko Åminne: H. C. Lindh!; Lojo Paloniemi in cultis:
Ch. E. Boldt; Bjårno Koskis et Piikkis Busilla: Moberg Klim.
p. 71, vide etiam supra et infra. — Nyl. »Fagervik unicum
specimen ante aliquot annos legi»: His.; Mjölö (Gottlund): W.
Nyl.; Strömfors Bullers, Lovisa ad navalia (G. R. Björkstén) [spec.
e Lovisa Löföl]: Sel. Ö. Nyl.; forsitan eff.: 1. c. p. 25, vide etiam
supra; Hogland Pohjaskylå: Brenn., cfr Sel. O. Nyl.!; in Hog-
land non postea visum: Sælan in Medd. XXV p. 74. — Ka. Haa-
pasaari: Sæl. Ö. Nyl! — (Ik. interdum parcius, interdum co-
piosius (fq) per totam Ingriam: Meinsh. p. 17.|
Sat. vide infra. — Ta. r prope pag. Mervis in Hattula:
Asp. & Th.; Tyrvåntö Stjernsund (R. Elving): Arrh.; Lammi:
alumn. Nordström!, vide etiam infra. -— Kl. Kronoborg: alumn.
J. Stråhle! etiam Olsoni in Hult herb. et herb. lye. n., vide
ceterum infra.
Kon. inter segetes ad pagum Tolwuja [idem locus ac sequ.?]:
Giinth. p. 31!; Tolvoja in agro inter secale parce: Kihlm.!, cfr
Herb. Mus. Fenn. 1] p. 133.
Ab. Hangö hafsstrand: elev G. Andersson !; uppg. behöfver bekräf-
tas. F. 6. möjl. tillfällig. [Nystad] »v. 1894 yksi kappale löydetty eräältä
pellolta lähellä Santtionrantaa»: Sid. — Sat. Huittinen: Car. p. 24; Vesi-
lahti Palho: elev W. Peltonen!, inl. af O. Collin; Euraäminne prestgärd
(H. Tallgvist): Moberg Klim. p. 71; Tammerfors (elevuppg.ı: Buddén. Alla
dessa uppg. äro mer eller mindre sannolika, men erfordra dock bekräftelse.
— Ta. Vanaja Rapamäki: O. Collin !, jfr Not. XI p. 467 och Herb. Mus.
Fenn. II p. 55. Exemplaret hör enl. Lindberg till D. grandiflorum. Hauho:
Herk. p. 60; ehuru ganska sannolik, erfordrar dock uppgiften bekräftelse.
Detsamma gäller Kl. Sortavala prestgärd (G. J. Fabritius): Moberg Klim.
p. 71. — Oa. Vasa: O. Hallsten!, säkert vid ängkvarnen; [Vasa ång-
kvarn] 1880, 1882, 1884 och 1887, alltid i enstaka exemplar: Lauren i Medd.
252 Delphinium consolida.
XXII p. 39, jfr äfven Alc. III. Förekomsten är tydligen tillfällig. — Om.
Brahestad Lundbergs ångkvarn: Blom !, jfr Alc. III; tydligen tillfällig. —
Ob. Uleåborg Wägmans holme: F. Nylander!, jfr Alc. III; Uleåborg på
barlast: Hougberg i dupl.!; [Uleåborg] (st r) painolastilla lähellä tulitikku-
tehdasta (»8 Kp * R. K. P.>): Leiv.; [Uleåborg] Toppila 1887, 1 ex. upp-
gifves hafva blifvit funnet: Zidb., jfr Brenn. Obs.; [Kemi] barlastplats rr
observerades första gången i Kemi stad 1885, på samma lokal 3 vackra
exemplar 1892: Keckm. — Li. Inari prestgärd (C. Berghäll): Moberg Klim.
p. 71; säkert gäller uppgiften någon annan art.
Delphinium elatum L.
In vicinitate territorii sponte occurrit, sed in ipso terri-
torio proveniatne spontanea species incertum est, saepe autem
colitur et interdum disseminatur.
[In prato silvestri ad ripam fluvii Vodla 4 km ad meridiem
versus a pago Vodla: Cajander in (Diar. 6, X, 1900) Medd. XX VII
p. 81, cfr 1. c. p. 49 et 134, Medd. XXVI p. 178 et 180 et
Lindb. Pfl. p. 15.]
Arten uppråknas af Cajander i Medd. XXVI 1. c. bland arter, som
äro utmärkande för floran på ryska sidan öster om den hår föreslagna
naturalhistoriska gränsen och förekommer där a—ga. Det bör i samman-
hang härmed framhållas, att Vodla, den västligaste punkt, där Cajander &
Lindroth funno arten, ligger utom området, sådant det begränsats i Herb.
Mus. Fenn. Arten upptages emellertid Fenn.: Gärke p. 431.
Delphintum elatum uppgifves äfven förekomma i Lp. vid stränderna
af Rusiniha [ej »Rusinicha»] (H. och K. Aubel): Klinggräff p. 54, jfr 1. c.
p. 67. Enär Brotherus och Kihlman, som exkurrerat pä samma plats, ej
omnämna arten, mäste jag anse uppgiften osäker, ehuru ej alldeles osanno-
lik, dä arten går ända till Samojedernas land: Fl. Samoj. p. 20, jfr äfven
Klinggräff p. 51 och Huth [se under D. consolida] p. 399. Aubels arbete
bör, som bekant, betraktas säsom mindre pålitligt, se Kihlm. Pfl. p 6
not och Hjelt Känn. p. 116. a
Bland uppg. i afseende å artens odling har jag antecknat: Allm.
odl. i trädgårdar o. någongång förvild., mycket varierande: Alc. III, jfr
Brenn. Flor. och Mela Kasv. LI. >Sortavala 303 cm pituinen... Kas-
vatetaan Paltamossa asti Hövelön tilalla»: Lönnbohm i L. Y. 1900 p. 44.
— Sa. odlad i trädgårdar vid Nyslott: Sæl. ann. — Kb. odlad i Polvijårvi
och Pielisjärvi på kyrkogården: Sel. ann.
Sannolikt afse äfven följ. uppg., där endast namnet Delphintum an-
vändes, denna art: odlad i [Om.] Munsala: Elfv. — Li. Toivoniemi på
kalljord : Nordling p. 315.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 253
Emellertid odlas äfven andra arter af släktet. Så upptages D. ajacis
L Ofta odlad i trädg., m. varierande: Alc. III, jfr Mela Kasv. III och
Brenn. Flor. under namnet D. ortentale Gay (se dock Huth 1. c. p. 377).
(D. exaltatum, som omnämnes från Vihti: Moberg Klim. II p. 55, torde
afse D. elatum.)
D. grandiflorum L. Ta. Tavastehus Rapamäki: O. Collin! under
namn af D. consolida. Att exemplaret tillhör denna art, framhälles af
Lindberg i Medd. XXV p. 34 etc.
Actaea spicata L. *).
In Fennia saltem australi et media plerumgue passim
invenitur. Cum A. erythrocarpa guia diu confundebatur,
distributio ad septentrionem versus incerta sit; tamen usgue
ad 659 45’ lecta est.
Till.; Till. Icon. 148; Kalm; locis montosis umbrosis st fq:
Prytz; locis nemorosis Alandiae, circa Aboam, Nylandiae, So-
dankylä ?) (Wahlenb.): Wirz. pl. off.; maxima pars Fenniae:
Fries; Scand.: Nym. Consp. p. 22; Fenn.: Nym. Suppl. p. 14
et Giirke p. 419, vide etiam DC. Prodr. I p. 65, Led. I p. 71
et inprimis Cajander in Medd. XXV p. 57—59.
Al. r: Bergstr.; [Kökar] Idö: Bergstr. p. 4; r Jomala Löf-
dahl! et Möckelö: Arrh. & K.; Kökar Idö: Arrh.; Kumlinge In-
gersholmen: Laur. Fört.; Jomala Ramsholm: Palmgren!; Föglö
Gripö: Gadol.; Finström ad radic. rupium prope Grelsby 1885:
Arrh. Fl; [Sund] velut in clivo umbroso contra praedium sa-
cerdotis: Prim. p. 64; st r Brändö Fiskö Brändskär, Jurmo
Harholm, Kumlinge! Snäckö et Ingersholmen: Bergr. — Ab.
p: Zett. & Br., A. Nyl. et Sel.; Pargas r Alon Pexor, Terfsund:
Arrh. Ann. et FI.; [Muurila] (rr) prope fines par. Pertteli ad
praediolum Santaoja: Renv.; [Vihti] st fq: Flinck; Pyhäjärvi et
Pusula st r enum.: Wecks.; Mynämäki et Karjala st r enum.:
Caj. Kasvist.; Sand. non comm.; in H. M. F. velut ex Halikko
Vaisakko: K. E. v. Bonsdorff!; Kimito Norrsundvik: Arrhenius!
— Nyl. par. Ekenäs p: Häyr.; [Nurmijärvi] p sed parce: Stenr.;
) A. nigra Willd.
2) Ad A. erythrocarpam Turcz. spectat.
254 Actaea spicata.
p: W. Nyl. et Sel. Ö. Nyl.; Helsingfors Stansvik: Kihlm.; Thusby
haud r: Astr. & H.; His. et Brenn. non comm. — Ka. p, co-
piosior (st fq) in vicinitate fluv. Vuoksi et lac. Ladoga: Lindén,
spec. e Räisälä Tuulankoski! — Ik. p: Malmb.!; [st r in Isthmo:
Fl. Ingr. p. 43 nomine Christophorianae vulgaris (Moris.); aptis
locis plus minusve vulgaris per totum territorium: Meinsh. p. 18].
Sat. p: Malmgr.! et Håyr., p — st fq: Hjelt!, vide etiam
infra. — Ta. st fq: Leop.; Kalvola (r) in betuleto fertili: Borg
p. 433; Kalvola haud infrequens: Knabe Fört.; p: Asp. & Th.;
p—st fq: Norrl. s. 6. Tav.; (fq): Bonsd.; p — st fq: Wainio Tav.
or. — Sa. [in tota Savonia] p: E. Nyl. & Chyd., spec. e Puu-
mala Taipaleenmäkil; Valkiala r ad pag. Ruotsula: Hult Fört.;
[Ruokolaks et Rautjärvi] r Imatra, Immola, Rautio: Hult; Ruo-
kolaks ins. Kytösaari: Sel. ann.; Mikkeli Kyhkylä: Hasselblatt!
— Kl. p: FI. Kar., spec. e Valamo!, et Hann.; (fq): Backm.;
st fq: Hjelt; Linden vide sub Ka. — Kol. p: Elfv.!), spec. e
Mjatusova |; permultis locis: Caj., spec. e Himijoki! et Kalajoki (f.)!
Oa. p: Malmgr.; st r Malaks, Vörå! complur. loc.: Laur.
Växtf., vide etiam infra. — Tb. st r Jyväskylä! et Laukaa:
Broth.; Jyväskylä Norola Kanavuori et Lohikoski: Wainio Tav.
or.; Jyväskylä Lohikoski: Prim. p. 51; Laukaa Hitonhauta prope
Purala: 1. c. p. 55, vide etiam 1. c. p. 64; Viitasaari Lakomäki:
Kihlman! — Sb. Leppävirta Niirala Tynnyrinvuori, Särkilahti
Vokkola haud procul a freto Luokkila: Enw.; st r: Mela; Kuopio
(1): Lundstr.; Kuopio (st fq): Buddén, Haminanlaks haud procul
a Kuopio: Sel. herb. — Kb. p: Eur. & H. et Axels. Putk.;
Eno: Woldst.1; Wainio Kasv. ex hac prov. non comm. — Kon.
fq in nemorosis, in Saoneshje st fq: Norrl. On. '), cfr Günth.
p. 321); Klimetskoj et nonnullis aliis locis: Caj.
Om. Lappajärvi Moskvankallio: A. L. Backman in Medd.
XXX p. 104, cfr 1. c. p. 105; Hellström non vidit, cfr Hellstr.
p. 135. — Ok. r Sotkamo Naapurinvaara: Brenn. Reseb. p. 671,
cfr Brenn. Obs. — Kp. Kellovaara ad pedem montis Loukko-
vaara: Bergroth!
Ob. Liminka: Hellström!; Muhos Lepinniemi: Brenner |,
') Ad A. erythrocarpam Turcz. ad partem spectat.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 255
cfr de ambobus Brenn. Obs.; Kemi Kallinkangas complur. loc.:
Hougb. not., cfr Moberg Klim. p. 71; st r Kemi Laurila, infra
Kallinkangas et Heikonen, Simo Martimonoja et Konttikivalo.
Saepe una cum Adoxa et Ribesi nigro: Keckm.; Kemi in parte
inferiore st r, in parte superiore r: Rantaniemi! in Brenn. Obs.,
vide etiam infra.
Sat. Herlin uppgifver sig [i Ikalis och Parkano) endast hafva sett
arten i aflagringar: Herlin p. 171. Åtminstone i Kyrö finnes den emeller-
tid flerstädes t. ex. Kyröfall, Isosaari etc.: Printz comm. — Oa. Följ. lo-
kaler må tilläggas: Pässilänvuori (Äijänpelto) på gränsen mellan Ilmola
och Jurva (elev Rautell), Parravuori i Ostermark [>Teuva»] (elev Sipilä m. fl.),
Lappo Simssiö (elevuppg.): Hammarström comm. — Ok. »Kiannan pitä-
jässä Vasonniemellä sekä erittäin runsaasti lehdossa Kiannanniemen luona»:
Wainio Kasv.; exemplaret från Kiannanniemi hör till A. erythrocarpa, hvar-
före hela uppg. torde afse denna. Paltamo Melalaks: Brenn. Reseb. p. 69,
jfr Brenn. Obs.; dä ett exemplar af Lackström från samma ställe hör till
A. erythrocarpa, torde uppg. böra hänföras till sistnämnda art. Se äfven
under Ob. — Ob. rr Rovaniemi Kaarannes: Hjelt & H.; dä exemplar ej
föreligga, är det möjligt att uppg. afser den tidigare ofullständigt utredda
A. erythrocarpa, ehuru detta ej kan med säkerhet pästäs. Detsamma gäller
nägra andra uppg. anförda i Brenn. Obs. frän Ob. och Ok. (under A.
spicata); det torde vara onödigt att här upprepa dem. Däremot anser jag
sannolikt, att Keckmans och Rantaniemis uppg. åtminstone till alldeles
öfvervägande del afse A. spicata. — O. R. Fries p. 156 anför arten bland
dem, som han ej kunnat finna i det af honom undersökta omrädet. —
Kuus. »Mäntytunturilla sekä monessa paikoin Paanajärven luona»: Wainio
Kasv.; Oulanganjoki: Sahlb. Fört.; Iivaara (Brotherus & F. v. Wright), Kuola-
järvi Sorvanköngäs: Broth. litt.; vid Kitkajoki mellan Jyrävä och Pesooja
nära Juuma gärd: Broth. Ber. 1883; Leukusenaro: Zidb.; i närheten af
Juuma, vid Kiekkilampi, i närheten af Oulanganjoki, Mäntyvaara, i närheten
af Mäntyniemi, nära Haapasaari: Hirn Fört. — Alla exemplar frän här
ifrågavarande provins i H. M. F. tillhöra A. erythrocarpa, hvarföre sanno-
likt äfven de nu anförda uppg. uteslutande afse sistnämnda art. — Kk.
>Oulangan pitäjässä Päänuorusen rinteellä»: Wainio Kasv.; uppg. afser efter
all sannolikhet A. erythrocarpa. — Uppgifterna frän Lk., Li. och Lapp.
ross. har jag ansett mig kunna omedelbart anföra under A. erythrocarpa,
äfven om de publicerats under namn af A. spicata.
[L. ent. björk och barr reg. r: Lest. Det måste anses vara osäkert,
huruvida uppg. hänför sig till A. spicata eller A. erythrocarpa, hvilken
sistnämnda art enl. Cajander i Medd. 1. c. förekommer i svenska Lapp-
marken. Nämnas bör, att Birg. p. 100 endast upptager A. spicata från
Pajala r (täml. långt från Finlands gränser) Sannolikt finnes A. spicata icke
i L. ent. inom Finlands politiska område, dä den af L. L. Læst. p. 291
256 Actaea spicata.
uppräknas bland arter, som saknas vid Kaaresu'anto och ej upptages af
Linden.)
Öster om Onega är arten tagen vid Gaguskij pogost: Cajander &
Lindroth !
Såsom framgår af det ofvanstående och af hvad som anföres under
A. erythrocarpa, hänföra sig de exemplar, hvilka i Herb. Mus. Fenn. II
p. 55 upptogos från Kon., Kuus., Lk. och Lim,, till A. erythrocarpa. (Från
Kon. finnas dock säkra uppg. från senaste tid). Uppg. från Kk., Up. och
Li. hafva äfven, så vidt man nu kan bedöma, afseende på sistnämnda
art. Redan 1. c. p. 133 uppgafs f. ö.: »Specc. e plagis borealibus forsitan
ad var. pertinent, sed color baccarum saepius ignotus».
Då A. erythrocarpa betraktades såsom varietet, betecknade Mela
Kasv. hufvudformen såsom f. melanocarpa Mela. Namnet användes f. ö.
redan af Led. m. fl.
I afseende å artens förekomst såsom fossil nämnes, att ett frö upp-
gifves vara funnet i svämtorf vid Parkanojoki i Parkano socken (Sat.}:
Herlin p. 167, jfr 1. c. p. 171; G. And. p. 90 anser emellertid uppg. osäker.
Actaea erythrocarpa (Turcz.) Fisch.
Quamquam iam a Wahlenberg erat indicata, tamen,
quod his demum annis rite ab A. spicata distincta est, distri-
butio vix certa sit. In australi tamen et media parte Fenniae
orientalis satis frequenter inveniri videtur, ceterum in tota
Lapponia et provinciis orientalibus et septentrionalibus Fen-
niae occidentalis plerumque raro occurrere videtur.
Lapponia (Wahlenb., Fellm.): Led. I p. 71—72*); Fenn. et
Lapp. bor. or.: Fries nomine A. spicata var. rubra; Fenn. Ross.
bor. (Karel.): Girke p. 420, vide ceterum Cajander in (Diar. 4,
II, 1899) Medd. XXV p. 57—60 et Lindb. Pfl. p. 139).
K1. Sortavala: Wegelius!, cfr Medd. XXIII p. 13. — Kol.
multis locis in vicinitate lacus Onega a Vosnessenje! usque ad
Petrosavodsk et ultra: Caj., spec. etiam e Soutujårvi!
Kon. Tiudie: Selin! !); Koselma: Kullhem! 1); Valkiamäki:
Kihlm. ?)!; in insulis extra Kusaranda cum Atragene [cop.]: Kihl-
man in Medd. XVIII p. 150 %, spec. e Tolvoja!, cfr Herb. Mus.
Fenn. II p. 55).
1) Nomine: A. spicata L.
?) Nomine: A. spicata var. aut f. erythrocarpa Turcz.
Acta Sucietatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 257
Ok. Paltamo Melalahti Aijonkallio: Lackström !)!; Kianta
Kiannanniemi: Wainio!!), cfr de ambobus Brenn. Obs. 2). —
Kp. Sirkonvaara: Bergroth & Fontell!
Ob. Rovaniemi Pikkukuusisaari [prope deversorium Karvo]:
Brenn Obs. 2)! — Kuus. Ruskiakallio ad Paanajärvi: Nyberg! 2)
et Montell!; Kuolajärvi [»Salla»] Kutsanjoki Jänisköngäs: Borg
& Rantaniemi!, vide ceterum sub A. spicata, ubi multa loca
enumerantur. — Kk. Kiimasjärvi: Bergroth & Fontell!; ad lacum
Koutajärvi: N. 1. Fellm. ?).
Lk. rr Muonionniska prope Rautujärvi ad Äkäsjoki, Kittilä
ad Paahtakallio prope Helppi!: Hjelt & H. !); Kittilä prope pa-
gum ad templum: K. O. Elfving!; ad Akankoski par. Sodankylä
cop. lecta est: Wahlenb. p. 150 nomine A. spicata 3 baccis
rubris, cfr (1. c. p. XVI et) Fellm. Lapp.; Pallastunturit Rihma-
kuru in summa reg. silv.: Hjelt 4); Ounastunturi Ruotajoki:
Malmberg! ); Sodankylä ad montem calcareum Kalkkivaara
[idem locus ac Wahlenb. comm.]: Wainio Not. %; [Sodankylä] in
deiectibus rupium [»klippafsatser»] in Sakatinpahta in reg. silv:
Hult Lappm. 1), cfr 1. c. p. 30, 85 et 1504); [Kuolajärvi] in lucis
litoralibus inter Antio et Sotkajärvi, ad ripas lacus Rakkojärvi!,
ad ostium rivi Paristaja et in rupibus ad Kutsa et Nivajärvi:
Borg Sel. %); [Kuolajärvi] cop. [»allmån»] ad rivulos ad meridiem
versus a lacu Vuorijärvi, baccae initio m. Aug. non maturae:
Stjernv.'). — Li. in betuleto haud procul a templo puolmakensi
fructibus maturescentibus ad lat. 70° 4’ [In Nordlandiae termi-
num polarem eius ad lat. 709 1’ Norman indicat]: Kihlm. Ant. !),
cfr Herb. Mus. Fenn. Il p. 1332!) et vide Norm. Fl. Sp. p. 98 3)
[forsitan ad Paatsjokil.
Lim. ad Imandra (Karsten) [spec. e Rasnavolok!|, Umba
(Selin |): N. 1. Fellm. ?), cfr 1. c. p. XXV, XXXVII (et XLVII) et
Beket. p. 543 '), spec. ex Umba etiam leg. Kihlman ?)!; Kanta-
laks nonnulla spec.: Enw. ann. !); inter Shelesna et Seredna:
Mela PI. '); Shelesna: Broth. Wand. p. 59), Hibinä [»Umptek»]:
Le. p. 74); Kanosero: Edgr. & Lev. ). — Lv. nondum adno-
1) Nomine: A. sptcata L.
*) Nomine: A. spicata var. aut f. erythrocarpa Turcz.
Typis impr. ?%,, 1905. 17
Zan Actaea ervihbrucarpa-
tata. — Lp. Tshapoma' et Rusiniha!: Kihlman 7): Tshapoma
et Ponoj: Mela ann.') et Pl. +), — Lt r in reg. silv. uno tan-
tum loco in declivi australi ad flamen Nuotjok ad medium am-
nem: Linden Aut!
Vide ceterum sub A. spicata.
Från Karelia transonegensis finnar exemplar från Semjonewa in
Kabjeshnitea: Cajander & Lindroth!
Actaea erythrocarpa X spicata.
Adhuc uno tantum loco Kareliae marime austro-orien-
talis lecta est. Anno 1899 A. K. Cajander distin.rit.
Kol. Kalajoki: Lindroth & Cajander!. cfr (Diar. 4, III. 1899)
Medd. XXV p. 34 et 60.
Paeonia anomala L.
In Lapponia rossica masime orientali trans 519 long.
inter 669 16 et 679 20° lat. raro occurrit.
Lapp. or.: Nym. Consp. p. 21; Lapp. or. Ponoj: E. Huth
in Engler Bot. Jahrb. XIV p. 269, Leipzig 1892. nomine P. ano-
mala « typivä, vide etiam Lindb. Pfl. p 12 et Gärke p. 401.
Lp. »In lapidosis ad flumen Ponoj iuxta pagum eiusdem
nominis m. Julio 1863 cop. legimus. Ex eodem loco iam antea
(ab exped. Bær?) reportata»: N. I. Fellm.!, ubi priores edi-
tiones afferuntur, cfr etiam |. c. p. XXV et XLV. Beket. p. 543
etc., spec. e Ponoj etiam reportavit Brenner!; Rusiniha inter
Orloff et Ponoj parce: Broth. exk. p. 80; ad rivulum Rusiniha
inter frutices cop.: Kihlman!: Ponoj cop.: Broth. exk. p. 78,
cfr 1. e. p. 77, Broth. Utdr. p. 131 (et Knabe Pfl. p. 280); Tsha-
poma: Broth. litt., Mela ann. et Pl. et Kihlm. Ber. p. 24!
') Nomine: A. spicata L.
?) Nomine: A. spicata var. aut f. erythrocarpa Turez.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 259
Paeonia intermedia C. A. Mey.
Per errorem apud nos indicata est.
> Wir erfuhren, dass diese Paeonta auch an der Westküste des Weis-
sen Meeres ganz gemein ist»: (K. E. v.) Bær i Bull. scient. publ. par F'Acad.
Imp. des sc. de Saint—Pétersbourg, Tom LI (1837), p. 133 not. »In Lapp.
Ross. ad Ponoj»: Fries jp. 555, jfr FI. Samoj. p. 14; Rusiniha (Aubel):
Klinggråff p. 54 och 67. Att detta namn, hvad betråffar vårt flora-område,
genom oriktig beståmning tillagts P. anomala visar Ruprecht, Ueber die
Verbr. der Pflanzen in nördl. Ural (Beitr. zur Pflanzenkunde des Russ.
Reichex h. VID p. 49, N. I. Fellm. Lettre p 499 not, N. I. Fellm. p. LXI
och 5 etc. Bærs freqvens år dessutom alldeles vilseledande.
P. officinalis L. odlas allmänt i största delen af landet och upptages
redan af Till. — Ang. odlingen har jag f. 6. antecknat: Allm. odl. i tråd-
gårdar: Ale. III, jfr Brenn. Flor. och Medd. XXV p. 13. Odlas ännu i
Salo och Brahestads trakten [(Om.!: Elfv. Ant. p. 43, där den f. 6. om-
nämnes från flere ställen. Den uppgafs redan 1790 hafva blifvit planterad
i apoteksträdgärden (i Uleåborg]: Jul. p. 23.
Den P. peregrina Mill., som upptages såsom odlad i Mela Kanv. IV,
år väl endast en form af den variabla P. officinalis. — Äfven P. albiflora
Pall. och P. tenutfolta L. odlas h. o. d. på herrgårdar i södra delen af landet.
Nymphaeaceae.
Nuphar luteum (L.) Sm. ').
In maxima parte Fenniae plerumque frequenter aut
satis frequenter provenit. Ad septentrionem versus usque ad
68° 13° inveniri indicatur, sed quod aliis cum formis confusum
est et in plagis septentrionalibus saepe sterile tantum occurrit,
distributio in his plagis rir certa videtur; usque ad 68° 22
tamen lectum est.
I! Specimina huius generis in H. M. F. asservata anno 1903 deter-
minavit Harald Lindberg, cfr Medd. XXX p. 168.
260 Nuphar luteum.
Till., vide infra; Kalm; in fluviis paludibusque (fqq): Prvtz;
in aquis quietis per totam patriam usque in Lapponiae partem
subsilvaticam: Wirz. pl. off.; maxima pars Fenn.: Fries; Eur.
omn. exc. .. .: Nym. Consp. p. 23; deest in Lapp. fenn. plur.:
Nym. Suppl. p. 15; Fenn.: Gärke p. 397, cfr etiam DC. Prodr.
I p. 116 et Led. I p. 84—85.
Al. (st fq): Bergstr.; p: Arrh. & K.; Bergr. ex hac parte
non comm. — Ab. fq: Zett. & Br.; (r) par. Gustafs in stagno
Viikatmaa et, ut narratur, in stagnis Kaurissalo: Bergr.; p: Arrh.
Ann.; Bromarf Våttlax: Sand.; fq: Renv., A. Nyl., Sel. et Flinck ;
(fqy): Wecks.; st fq saepe cop.: Caj. Kasvist. — Nyl. fq: His.;
st fy in lacubus limosis, in amnibus et stagnis cop.: Stenr.; st
fq: W. Nyl.; fq: Sel. Ö. Nyl.; [Hogland] Liivalahenjärvi (Schrenk),
in omnibus (?) lacubus (Sæl. Ö. Nyl. p. 21): Brenn. — Ka. fq:
Blom; st fq— fq: Lindén. — Ik. fq: Malmb.; [plus minusve fq
per totum territorium: Meinsh. p. 20. |
Sat. fq: Malmgr.; st fq: Hjelt. -- Ta. fq: Leop., Asp. &
Th. et Bonsd.; st fq: Norrl. s. 6. Tav. et Wainio Tav. or. —
Sa. (fqq): Hult. — KI. fy: Fl. Kar., Hann. et Backm. — Kol.
p- st fq: Elfv.
Oa. fq: Malmgr.; fq: Laur. Vaxtf., cfr 1. c. p. 9 et 10. —
Tb. st fq: Broth.; fq: Norrl. n. v. Tav. p. 430. — Sb. fq: Enw.;
(fgg): Mela; fy: M. & J. Sahlb. — Kb. fq: Eur. & H.; (fqq):
Axels. Putk.; st fq: Wainio Kasv. — Kon. fy, in Saoneshje fq:
Norrl. On., vide etiam Giinth. p. 32.
Om. fy: Hellstr., Tenn. et Lackstr. — Ok. st fy: Wainio
Kasv.; Puolanka fq: Brenn. Reseb. p. 72; (fgy): Must.; fq, in
partibus maxime orientalibus minore frequentia: Brenn. Obs.
— Kp. st fq: Wainio Kasv.
Ob. fq in amnibus et lacubus: Jul. p. 286; fq, in partibus
maxime septentrionalibus minore frequentia: Brenn. Obs.; fq:
Leiv.; fq — p, parcius in vicinitate orae, inprimis in par. Simo
Viantienjoki: Keckm.; [fq: O. R. Fries p. 159;] p — st fq: Hjelt
& H., [vide etiam Casparv in Bot. Not. 1879 p. 84-85]. —
Kuus. st fq: Wainio Kasv. — Kk. (st fq): Wainio Kasv.; So-
nostrow, Ruanjårvi: Mela PI.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 261
Lapp. fenn. (p—st fq): Hjelt & H.'); [complur. loc.
enum.: Birg. p. 98, vide etiam Caspary |. c.;] (p) una cum prae-
cedente Nymphaea] iisdem locis in stagnoque Kartilampi par-
eius provenit: Blom Bidr.'); per partem silvaticam omnium
Lapp. suecicarum parcius, usque ad lacum Inarensem, et Idi-
vuoma Lapp. Torn.: Wahlenb. p. 151 1), cfrl.c. p. XVI et XXXI;
in lacubus atque fluviis usgue ad lacum Inari [»Enare»| ubique:
Fellm. Lapp. '); ad Vuostimovaara in Kemijärvi, ad Kairala in
Sodankylä, ad Koppelo (68° 43’) in Inari: Wainio Not.; in amne
ad Riesto: Hult Lappm., cfr I. c. p. 31 (et 86), vide ceterum
infra; nobis non obvium: Kihlm. Ant. — [Lvest. et Linden Bidr.
e L. ent. non comm.!
Lapp. ross. (fq): Fellm. Ind. !); cum Nymphaea, sed orien-
tem versus usque ad Ponoj procedens: N. I. Fellm. 1), cfr Beket.
p. 543; Umba in flum. Umpjok c. 6 km a pago sat cop.!, in
stagno ad pag. Tetrina!: Kihlman; Vjaljavr prope ripam: Axelson
& Borg!; Varsuga: Selin!; Tetrina, Ponoj (Sahlberg) '): Mela
Pl.; Nuotjavr p: Linden Ant., spec. lectum prope ostium flum.
Nuotjok in Peskivuopoja!
Huruvida Till. Icon. 54 skall föras hit (enl. Fries Ofvers.) eller till
Nymphaea alba (enl. O. Hjelt Nat.), torde vara svårt att afgöra. — Lapp.
fenn. Måhända hänföra sig Wahlenbergs och J. Fellmans uppg. till den
då ännu ej åtskilda N. luteum X pumilum; se härom L. L. Læstadius i
Bot. Not. 1858 p. 143 och jfr Caspary i Bot. Not. 1879 p. 92. — Kihlm.
Ant. påpekar, att nordgränsen i Sverige och Norge ligger vida sydligare.
[I Sverige 67° 30’ enl. Caspary 1. c. eller enligt senare undersökningar 67°
68’: Birg. p. 98. I Norm. Fl. Overs. p. 53 uppgifves nämnda grins i Norge
vara belägen vid 67° 2/-6/) Tyvärr insamlade jag ej något typiskt exem-
plar från Lk., hvarföre jag ej kan anse freqvensen säker. Ett exemplar
från Kittilä Alakylä! som jag med tvekan förde till denna art, anses af
Lindberg tillhöra N. luteum X pumilum. (I sammanhang hårmed bör fram-
hållas, att i H. M. F. från Ob. föreligga flere typiska exemplar af N. luteum,
bl. a. från Rovaniemi! och Kemi!) — Då emellertid flere oriktiga bestäm-
ningar funnits i H. M. F., torde äfven Bloms uppg från Sodankylä liksom
N. I. Fellmans uppg. från Lapp. ross. böra bekräftas. — [L. ent. Ehuru
arten upptages från Kaaresu'anto: Zetterstedt II p. 178, antager jag att
härmed afses någon annan form af detta släkte.)
För att skilja hufvudformen från var. minus, hvarom längre fram,
använder Mela Kasv. för densamma benämningen var. maius Mela.
' Forsitan non omnino certa sit, vide infra.
262 Nuphar luteum.
Var. purpureo-signata His. beskrifves och afbildas af Hisinger i Acta
XI N:o 9 fran Ab. Vihti Vähä-Myllylampi och har äfven senare blifvit
inlämnad fran Vihti Hiidenvesi af Wecksell!, jfr Medd. XXX p. 132. —
Ab. Vihti in amne Kaukolanoja ad Kaukola prope Hiidenvesi parcius:
Sel. herb. — Ka. Virolahti in amne Virojoki spec. unicum cum typo:
Sel. herb. — Kb. Polvijärvi in lacu Kylyjärvi parce cum typo: Sel. herb.
— En mellanform har dessutom blifvit tagen i Ab. Svartå af F. Linder
jfr äfven Medd. XXI p. 87-88. — Varieteten upptages såsom var. h) från
Fenn.: Gärke p. 397.
Utom N. luteum [» N. grandiflorum»! och N. pumilum beskrifver L. L.
Læstadius i Bot. Not. 1858 p. 137—142 flere mellanformer, hvaraf ett par
äro anträffade inom och andra helt nära Finlands gräns. Alla dessa mellan-
former anses af Casparv i Bot. Not. 1879 p. 91-92 såsom hybrider af olika
ordning af de nyssnämnda arterna: jag får därföre endast hänvisa till
originaluppsatserna.
Såsom fossil år arten vanlig, se (3. And. p. 109, m. fl.
Angående spridningen af fröna se Medd. XXVII p. 76-80.
Nuphar luteum var. minus Celak.
E multis locis indicatur, sed specimina hoc nomine reportata nunc
omnia ad altas formas referuntur.
Fenn.: Gürke p. 397 under namn af N. luteum b) tenellum Reich.
jfr äfven Mela Kasv. m. fl. floristiska handböcker.
A b. [Vihti] Hulttila Myllyoja, »market 8—9 stråligt»: Flinck. On
joks. yl. matalimmissa vesissä, ojissa, puroissa, Mynä- ja Laajokien alku-
varsilla Lahlamen ja Valkamajärvien matalilla, loivilla rannoilla (j. runs.)»:
Caj. Kasvist. Cajanders tre exemplar från Karjala föras af Lindberg till
N. luteum. Hvilket exemplar, som afses med Ab. i Herb. Mus. Fenn II
p. 56, känner jag ej. — Nyl. Thusby (!) nära kyrkan: €. Collin !, Helsinge i
Helsinge-A nära Dickursby: O. Collin !, jfr Herb. Mus. Fenn. |. c. — Lind-
berg anser exemplaren ej kunna med säkerhet bestämmas. — Ta. Sysmä
Urjanoja vid utloppet från Kaakottilampi: Unonius!, jfr 1. ec. Exemplaret
föres af Lindberg till N. luteum. — Sa. 'Ruokolaks) »st r in Kojolammi
et lacu ad Narsakkala! inter f. typicam mixtam»: Hult. Exemplaret från
Narsakkala har redan länge blifvit fördt till N. luteum X pumilum. —
Kl. Impilaks Neulaislampi: Hjelt Ant. p. 65!; exemplaret föres till N. lu-
teum X pumilum. — Kol r Olonets: FI. Kar. — Sb. Iisalmi Palojärvi :
M. & J. Sahlberg!, jfr 1. c.; exemplaret föres af Lindberg till N. luteum
X pumilum. Fxemplaret från Sb.: E. Nylander!, hvilket afses Herb.
Mus. Fenn. fed. D, är visserligen vanska ofullständigt, men Lindberg anser
det dock tillhöra N. luteum (hufvudformeni. — 'Kb., Ok., Kp., Kuus.
och Kk.) >monessa paikoin jpäämuodon kanssa yli koko alueen»: Wainio
Kasv. — Wainios exemplar från Nurmes Kopro! liksom äfven exemplar
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 268
från Liperi af Europwus & Hällström !, hvilka afses Herb. Mus. Fenn. II
l. c., föras af Lindberg till N. luteum. — Kon. Gorskij pogost: Kullhem!,
jfr |. «.; exemplaret föres af Lindberg till hufvudformen. --- »Loimala in
lacu eiusdern nominis»: Hjelt Ant. p. 65!; exemplaret fires till N. luteum
X pumilum. — Ok. r Puolanka Leililampi!, Ristijärvi (Lackström): Brenn.
Obs.; exemplaret från Leililampi tillhör enl. Lindberg N. luteum x pumi-
lum. Se f. 6. under Kb. — Kp. Wainio Kasv., se under Kb. — Ob. r
Rovaniemi Sukula, Kemi Elijarvi, Simo, Pudasjärvi Konttila i Siuruajoki
å: Brenn. Obs. Brenners exemplar från Rovaniemi!) som en tid gått un-
der namnet N. luteum var. minus, föres numera till N. luteum X pumilum.
Rantaniemis exemplar från Kemi Elijårvi!, som af Brenner blifvit bestämdt
till nu ifrågavarande form, föres af Lindberg till hufvudformen af N. luteum,
Uppråknas åfven från Uleåborgs trakten (M. Huumonen & Y. Tuokkola):
L. Y. 1904 p. 236. — Kuas. och Kk. Wainio Kasv. se under Kb. Wainios
exemplar från Kumasjärvi [?!, som afses med Kk. i Herb. Mus. Fenn.
l. c.. anses af Lindberg tillhöra N. luteum X pumilum. — Lk. »rr Kittilä
Alakylä!, Kolari in lacu superiore Sieppijärvi»: Hjelt & H. Exemplaret
från Alakylä föres till N. luteum X pumilum.
Såsom framgår af ofvanstäende, har Lindberg dels fört de exem plar,
hvilka någon tid gått under namnet N. luteum var. minus och hvilka kun-
nat med säkerhet bestämmas, till N. luteum X pumilum, dels ansett dem
tillhöra hufvudformen, från hvilken de enligt hans åsikt förete endast
individuella afvikelser. (Det bör nämnas, att en del exemplar, särskildt
från norra delen af flora-omrädet, redan tidigare blifvit förda till N. lu-
teum X pumilum, hvarföre de icke ingå i Herb. Mus. Fenn. ID. Med
anledning häraf har jag ansett mig böra tills vidare beteckna äfven de
återstående uppgifterna, som publicerats under namnet N. luteum var. minus,
såsom Osäkra och utelämna de uppg.. som icke blifvit publicerade. Å
andra sidan har jag dock ansett det vara af intresse att utreda, hvilka
exemplar som afsetts med de särskilda uppg. i Herb. Mus. Fenn.
Nuphar luteum X pumilum ').
Inprimis in partibus orientalibus et septentrionalibus,
ubi ad summum fere septentrionem procedit, plerumque raro
apud nos invenitur.
Lapponia ad flumen Tuloma (Fellman misit): Led. I p. 85,
ubi describitur nomine N. intermedii; Fenn. bor. or. et maxima
pars Lapp.: Fries, cfr I. c. p. 144; Lapp. Fenn. bor.: Nym. Consp.
ı N, intermedium Led. auct. plur.
264 Nuphar luteum X pumilum.
p. 23; Fenn. etiam centr. et or.: Nym. Suppl. p. 15; Fenn.: Giirke
p. 398, vide etiam infra.
Nyl. [Esbo] Bodtråsk cop.! et Grundtråsk: Kihlm. — Ik.
Valkjårvi in lacu eiusdem nominis: Lindberg!; [in lacubus Si-
landje et Garbolofskij: Schmalh. hybr. p. 107, ubi descriptio;
r: Meinsh. p. 20|.
Ta. Vanaja Kirrijårvi: Leop. ann. — Sa. Ruokolaks Nar-
sakkala: Hult! nomine N. /utei var. minoris. — KI. Impilaks
Neulaislampi: Brotherus & Hjelt! nomine N. /wter var. minoris.
— Kol. in toto fere flumine Svir, ad Muuromi! multis locis,
Mäkisoutujärvi, Rschanoje-osero, Gusesero: Caj.
Tb. Vesanto in stagno Asilampi: J. Sucksdorff in herb.
Lindberg. — Sb. Iisalmi r Palojärvi: M. & J. Sahlb.! — Kon.
Loimala in lacu eiusdem nominis: Brotherus & Hjelt! nomine
N. lutei var. minoris; Nim'årvi! formis variis, Lishmajärvi,
Schungu: Kihlm.; ad Sennoguba duobus locis: Caj., vide etiam infra.
Om. r Lohtaja, Gamla Karleby: Hellstr.; r Haapajärvi:
Tenn.! — Ok. Puolanka Leililampi: Brenner! nomine N. /rtei
var. minoris. — Kp. r in lacubus Luvajärvi et |Kivijärvi Kii-
teenjärvi: Wainio Kasv.; Laajasenjärvi (63° 55’): Stenr. Crust.
p. 33; in lacu Rukajärvi! inter N. luteum et N. pumilum ob-
veniens et Kellovaara Kalliolampi!: Bergroth; Tungunjoki infra
pag. Tungu: Bergroth & Lindroth!; Uskelanjärvi: Bergroth &.
Fontell! nomine N. pumili.
Ob. rr Oulu Pyykkösjärvi unic. spec. (Zidb.), Kiiminki Uk-
kola, Pudasjärvi Jurvasenjärvi [vide infra], Simo Portimojärvi!,
Kemi st r (Rantaniemi), Rovaniemi etiam in Salmijärvi !, Ylitornio:
Brenn. Obs.; Kemi Elijärvi: Rantaniemi! nomine N. pumili ;
Ir: O. R. Fries p. 159, vide etiam Caspary in Bot. Not. 1879
p. 90;] rr Rovaniemi Alajääskä! et [Ylitornio] Pessanlompolo!:
Hjelt & H. — Kuus. e Kuus. (M. & J. Sahlberg): Wainio Kasv.,
vide infra; Vitankatkaseman lampi: Hirn! nomine N. lutei. —
Kk. Kumasjärvi [?]: Wainio! nomine N. /urei var. miroris;
Knjäsha [»Knjäshaja guba»| (?): N. I. Fellm., cfr 1. c. p. XXIV
et Beket. p. 543.
Lk. Kittilä Alakylä in stagno: Hjelt & Hult!, unum spec.
nomine N. lutei, alterum nomine N. lutei var. minoris; i(fg)
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 265
enum.: Birg. p. 98—99, efr 1. ec. p. 13, vide iam Casparv 1. c.;]
in flumine ad Kairala et in stagno ad Kaaretkoski in Sodan-
kylä: Wainio Not.; Kemijärvi |>Kemiträsk»]: E. Nylander! et
Nyberg!; Sodankylä (E. Nylander): Sel. herb.; Kuolajärvi (»Salla»|
Kutujärvi in vicinitate pag. Ala Kurtti: Borg & Rantaniemi! —
Li. jInari (!) in lacubus Ylijärvi et Vastusjärvi [spec. ad N.
pumilum! nunc referuntur| et in flum. Kaamasjoki ad Kaamas.
»Specimina nostra hybrida maioris ordinis N. pumilo videntur
esse proxima»: Kihlm. Ant., ubi descriptio; [Karasjok in parvulo
lacu v. stagno infra alpem Dafteroavve: Norm. p. 246, cfr Blytt
p. 1014, Hartm. p. 159 etc.) — [L. ent. reg. subalp. p, reg.
silv. r: Læst.; Enontekiäinen haud procul a Kaaresu'anto inter
Paijujårvi et Sakkarajärvi admodum parce nomine N. lobatı,
Särkijärvi prope viam versus » Hutavuoma» (nonne Hautavuoma? i:
L. L. Læstadius in Bot. Not. 1858 p. 142, cfr Caspary in Bot.
Not. 1879 p. 90-92, ubi etiam a fluvio Muonio ad Kuttainen
et Kaaresu'anto a Vuopijärvi prope Idivuoma etc. enumeratur,
quem |. inspicias, vide etiam Hartm. p. 159.
Lim. in flumine Umba infra catarractam Krivetsh nonnulla
km a pago Umba: Kihlman!; Vjaljavr in ostio fluv. Suolishjoki:
Axelson & Borg! — Lt. Tuloma (Led.), vide supra et cfr N. I.
Fellm. et ali. — Lm. prope pagum Voroninsk in stagno sat
cop.: Kihlman!
Kon. rin sinu Onegae ad pag. Suunu!, in Saoneshje ad Velikaja-
guba! : Norrl, On., där formen beskrifves, jfr Günth. p. 32. Exemplaren
såväl från Suunu som Velikajaguba föras af Lindberg till N. pumilum. —
Ok. Af Wainio Kasv. p. 97 framgär, att arten skulle förekomma säsom
sällsynt i Kianta, jfr Brenn. Obs. Någon speciell fyndort upptages dock
icke, hvarföre jag antager, att Wainio endast velat antyda sannolikheten
af dess förekomst. -— Ob. Det bör framhällas, att ett exemplar frän Pu-
dasjärvi Jurvasenjärvi: Brenner!, som inlämnats under namn af N. luteum
X pumilum, af Lindberg föres till N. pumilum - Kuus. Hvilket exemplar
som afses med Wainios uppgift, har jag ej kunnat utreda. Förekomsten
af hybriden i denna provins är dock konstaterad. — Lp. I Herb. Mus.
Fenn. II p. 56 upptages hybriden från denna provins. Exemplaret fran
Pjalitsa: Kihlman!, hvilket härmed afses, har visserligen endast blad, men
‘dessa tillhöra alldeles säkert N. pumilum och ej N. luteum X pumilum,
som har mycket fastare blad med icke kornig vta pä pressade ex.::
Lindb. comm.
266 Nuphar luteum X pumilum.
Slutligen bör framhållas, att icke få exemplar i H. M. F. åtminstone
någon tid gått under namnet N. luteum X pumilum, men af Lindberg an-
setts icke fullt säkra, då flere af dem äro ganska ofullständiga eller illa
konserverade. Dessa har jag ansett mig böra helt och hållet förbigå. --
Angående Ik. och Kp. se under N. pumilum.
Denna växts hybrida natur framlades fullständigt af Caspary i Alb.
Naturf. Ges. z. Halle X1 p. 181 och följ. samt i Bull. congr. intern. bot. St.
Petersb. 1869 p. 99, hvilka arbeten jag dock ej sett, liksom i Bot. Not.
1879 p. 82 och följ., jfr äfven Focke p. 22. Att N. luteum X pumilum
i de nordliga trakterna, där släktet har sin gräns, år allmännare än stam-
arterna, förklarar Caspary sålunda, att den blommar lika tidigt som N.
pumilum, men tidigare får mogna frön. Se äfven L. L. Leestadius i Bot.
Not. 1858 p. 143. I H. M. F. tinnas olika former af denna hybrid, hvilka
dock icke äro särskilda.
Angående de former, som beskrifvas af L. L. Læstadius i Bot. Not.
1858 p. 137—142, se under N. luteum och jfr Nym. Suppl. p. 15.
Enl. Nym. Consp. p. 23 och Bot. Centralbl. LIII p. 229 år exsiccat-
nummern af denna hybrid i H. N. XIV N:o 24 tagen i Österbotten: jag
kånner dock icke den speciella fyndorten.
Såsom subfossil uppgifves hybriden vara tagen (ett frö) i Ik. Sakkola
Isosuo nära Kirkkojoki: Lindb. p. 37.
Nuphar pumilum (Timm.) DC.
In parte australi raro .invenitur, in septentrionalt autem
Fennia satis raro— passim occurrit. In Lapponia ad sum-
mum fere septentrionem progreditur, sed in parte ma.rime
ortentali Lappontae cum sterile tantum sit visum, dtstributio
adhuc incerta est.
In amnibus Lapponiae p: Prytz; in fluviis li et Kemi etc:
Spic. I p. 21; Fenn. bor. or. et maxima pars Lapp.: Fries;
Scand. (exc. Dan.): Nym. Consp. p. 23; (deest in Fenn. bor. plur.
et mer. multa): Nym. Suppl. p. 15; Fenn.: Gürke p. 398, vide
etiam Led. I p. 85.
Al. Finström in stagno Emkarby: (Sahlberg:!, etiam J. A.
Bomansson in herb. Lindberg. — Nyl. Kyrkslätt sat cop. in
lacu Lojärvi, spec. prorsus typica: Gadol.; Esbo Grundtråsk cop.:
Kihlm.!, cfr Popp. p. 7-8. — Ka. r Jääski Järvenkylä!, Pieppo-
lanlampi et in rivo, qui ex hoc lacu effluit: Linden, cfr Medd.
XVII p. 159; ad portam Pälli in canali Saimaa: Sel. ann. et
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 267
herb.; Heinjoki (Borenius): Hult herb. — Ik. Rautu in lacu
Vahvia ad Sumbula: Malmb.! ispec. in Herb. Mus. Fenn. II p.
56 nomine N. luteum X pumilum commemoratur]; Pyhäjärvi
in lacu eiusdem nominis! infra pag. Salitsaranta, Valkjärvi in
lacu Valkjärvi! et Raakolanjärvi!: Lindberg, cfr Medd. XXI p. 5;
Uusikirkko |»Nykyrka»| in lacu Kutroselkä: O. A. Gröndahl!;
(forsan circa Parkala [» Pargolam>»| crescit: Fl. Ingr. p. 53, vide
etiam Meinsh. p. 20—21j.
Sat. Birkkala Epilänjärvi: Hougb., spec. determ. Lindberg;
Sarkkajärvi ad meridiem versus ab oppidulo Ikalis: Herlin p.
139. — Ta Jämsä jJämsänniemi in lacu Vaherjärvi]: Salan!
— Sa. Lappvesi Karhusjärvi ad Pajarila: Selan!; [Ruokolaks]
st r Kotaniemi Kojolammi!, lacus ad Narsakkala, verisimile in
compluribus locis idoneis occurrit: Hult, spec. e Narsakkala ad
N. luteum X pumilum pertinent. — Kl. Kronoborg Kempisen-
lampi: E. Juslin!; Uukuniemi Paakalampi: Lénnbohm!; Uuku-
niemi Kirkkolampi: K. H Enwald!, spec. ex Uukuniemi iam
leg. Nikl.!; Sortavala Airanne cop.: K. V. Natunen comm,
spec. ibidem leg. J. E. Aro in Mela herb.; Kirjavalaks Hikki-
lampi: Chyd.!; p Impilaks [Halinoja prope templumi: Backm.;
Impilaks Neulaislampi!, Ruskiala Juttulampi!: Hjelt Ant. p. 65,
vide sub Kon. — Kol. ad urbem Olonets: FI. Kar; in totis
fere fluminibus Svir et Muuromi, Ivina, Jaschesero, Mäkisoutu-
järvet et in fluvio, gui ex his lacubus effluit, Rschanoje-osero
et (tusesero: Caj.
Oa. Qvarken!, Närpes (!): Malmgr.; Vasa Replot: Alc.; (p)
in plagis litoralibus et in taeniis: Laur. Våxtf., cfr 1. c. p. 10,
spec. € Ovarken Längskär! — Tb. Keuruu in stagno: Dagny
Wegelius!, spec. comm. Lindberg; [Ätsärij in freto Autionsalmi
inter Atsiirinselkii et Ruokonen: R. Hammarström in Geogr. F.
T. 1897 p. 182: Vesanto in stagno Asilampi: J. Sucksdorff! --
Sb. r: Mela, spec. e Tuusniemi Välisalmi! etiam leg. P. Suho-
nen !; lisalmi r Palojärvi: M. & J. Sahlb.! -- Kb. Värtsilä: Backm.;
Nurmes: Wirz. M. S. — Kon. r Perttijärvi (!) (fq), Suunu! cum
N. intermedio 1): Norrl. On., ubi descriptio, spec. etiam e Veli-
15 Spee. nomine N. intermedii lectum ad N. pumilum a Lindberg refertur.
268 Nuphar pumilum.
kajaguba! nomine N. rntermedii, vide etiam Giinth. p. 32; ist
fy) [in Suistamo] in plagis ex Uuksunjoki ad orientem versus
sitis obviam, ex his locis [ut e Ruskiala] aliquanto maior quam
ex Impilaks: Hjelt Ant. p. 65; Suojärvi: A. Genetz in Suomi,
Toinen jakso, VIII p. 201; Nim'ärvi cop. in lacu vadoso!, Unitsa,
Schungu!: Kihlm., spec. ex Unitsa! nomine N. luteum X pu-
milum ; Sennoguba duobus locis: Caj.
Om. st r Gamla Karleby et Lohtaja! [cum N. intermedio: :
Hellstr., spec. etiam e Gamla Karleby Sundet!; Jakobstad: Zidb.;
Jakobstad Alholmen: Fontell in herb. Lindberg; r Haapajärvi:
Tenn.! — Ok. Sotkamo: W. Nyl. Till. p. 303; Ristijärvi, (fq)
in praefectura Kajanensi: Malmgren !, spec. e Ristijärvi leg. Lack-
ström! et Lönnbohm!, cfr Must.; Puolanka (fg): Brenn. Reseb.
p. 72; p, in partibus interioribus (st fg), in parte orientali r
Kianta: Brenn. Obs., vide infra. — Kp. in nonnullis lacubus
ad septentrionem versus e Povjenets: Sahlb. Bidr.; Kiite cop.,
in Kiimasjärvi et Nokeus: Wainio Kasv., spec. e Kivijärvi Kii-
teenjärvi! et Luvajärvi! [hoc spec. antea ad N. /nteum X pu-
milum relatum est]; [Ondarvi (!)) Laajasenlampi (63° 55’): Stenr.
Crust. p. 33!
Ob. cop. in stagnis in Hailuoto [»Karlö»|: W. Nyl. Till.
p. 303; p, in partibus interioribus (st fg), Oulunsalo Papinjärvi:
Brenn. Obs., quem 1. inspicias, spec. e Kiiminki Ukkola! et no-
mine N. luteum X pumilum e Pudasjärvi Jurvasenjärvi!; in
Brenn. Ber. 1870 e Pudasjärvi Ranuanjärvi! et Simojoki prope
Tolia ut e Simo prope Portimo enumeratur; Uleaborg in fossis
[»dammar»| parvis, Hietasaari, Pudasjärvi: Zidb., cfr Brenn.
Obs.; [Uleåborg] p Oulujoki, Lylyjärvi: Leiv.; st r Simo Isotaini-
joki, Majavajoki: Keckm., cfr |. c. p. 15; st r Rovaniemi Sonk-
kajärvi, Mäntyjoki et Mäntyjärvi, Ylitornio Raanujärvi!, Kaaran-
nes et Vietonen: Hjelt & H., quem |. inspicias; Spic. vide supra.
[vide etiam Caspary in Bot. Not. 1879 p. 87—88]. — Kuus.
(fq): N. I. Fellm.; st r: Sahlb. Fört., spec. ex Hännilä! |Hanni-
nen in Wainio Kasv.]; Vaimonlampi: Nyberg!, cfr de his om-
nibus Wainio Kasv.; Vuotunki!, Kiitämä: Hirn Fört. — Kk.
nondum adnotatum, sed verisimiliter eruendum.
Lapp. fenn. st r Kittilä Kukasjoki prope Kukasjarvi,
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 269
Aakenusjoki!, Ounasjoki prope pag. Kittilä (ster. et inc.): Hjelt &
H.; :complur. locis — fq, e multis locis enum.: Birg. p. 99, vide
iam Caspary 1. c.;j r in stagnis Kortilampi et Lusikkalampi:
Blom Bidr.; in fluviis minimis paroeciae Sodankylä Kemensis
rarius, ex. gr. in Muteniajoki [» Muttanijoki»] et Mairijoki [e Wai-
nio Not.] |»Marjejoki»] iuxta Pelkola frequenter lectum: Wahlenb:
p. 151, cfr Wahlenb. FI. Suec. p. 345; cum N. luteo parcius
ex. gr. ad flumina Lutto et Ivalojoki, lacus Inari et Sulkesjaure
par. Inari, flumina Mutenia, Mairijoki et Luiro par. Sodankylä:
Fellm. Lapp., cfr Fellm. Ind.; Kemijärvi ad Suorsa, Sodankylä in
stagno ad pag. Sodankylä et in flumine ad Kaaretkoski: Wainio
Not.; Kuolajärvi |»Salla»| Akkisjårvi [forsitan Ahkisjärvi] infra pag.
Alakurtti: Borg & Rantaniemi!; [Sodankylä] in amne ad Riesto:
Hult Lappm. p. 168, cfr 1. c. p. 31; Kihlm. Ant. vide supra
sub N. pumilo X luteo p. 265, spec. ex Inari Vastusjärvi!;
Svanvik ad Salmijärvi [»C’olmejavre»|: Th. Fries p. 183, cfr Th.
Fries Resa p. 61, Blytt p. 1014, Schiib. p. 305, Caspary in Bot.
Not. 1879 p. 88, Norm. FI Sp. p. 99 etc.; terminus borealis
jeodem loco; ad 699 24'—25% Norm. ann. p. 8; 699 27'—28':
Norm. FI. Overs. p. 54—55. — [L. ent. reg. subalp. r: Liest.,
vide 1. c. p. 39; Kaaresu'anto Ylikylä: Wirz. M. S.; Särkijärvi:
Caspary in Bot. Not. 1879 p. 88 et 90, quem I. inspicias; in
rivulis ad fluvium Muonio usgue ad Kaaresu'anto: Backm. & H.
p. 140, vide etiam Hartm. p. 159.|
Lapp. ross. cum N. /uteo ad flumen Luttojok et Soppel-
jaur inter flumen Lutto atgue lac. Inari: Fellm. Ind., cfr Beket.
p. 543, forsitan ad N. luteum X pumilum spectet; N. I. Fellm.
non vidit; Hirvasjärvi ad »Tarkuskan kota»: Axelson & Borg!,
cfr Medd. XXIX p. 38; in flumine Ponoj ad orientem versus
a pago Kamensk: Palmén! vide infra; Pjalitsa: Mela PI. et
herb.; Pjalitsa in stagno: Kihlman! nomine N. luteum X pumi-
lum, vide infra; r in reg. silv., tantum e Siululampi! adnotatum:
Linden Ant.
Tb. En smäblommig Nuphar såg jag i Keuruu vid Kolho: Hjelt; när-
mare undersökning är behöflig. -- Ok. Angående uppg. i Brenn. Obs. från
Kianta gäller detsamma som i afseende å N. luteum X pumilum. — Kajana:
Aic : afser sannolikt provinsen. — Lapp. ross. Exemplaret från Ponoj-floden
270 Nuphar pumilum.
vid Kamensk! år af Kihlman bestämdt till N. luteum X pumilum. Ehuru
sterilt, anser Lindberg det dock p& samma grunder som exemplaret fran
Pjalitsa, se ofvan p. 265, höra till N. pumilum.
Nämnas bör, att L. L. Læstadius i Bot. Not. 1858 p. 143 särer om
N. pumilum: »quotannis floret».
Såsom subfossil är arten tagen i Oa. Kurikka Levinneva på 0,93
m djup 1 frö: Lindb. und. p. 97.
Var. Spennerianum Gaud. norr. el. östra Lappl.: Fries föres af
Caspary (Bot. Not. 1879 p. 82) till N. luteum X pumilum; måhända hänför
sig uppg. f. ö. alldeles icke till vårt flora-område.
Nymphaea ') alba L. ’).
In tota Fennia quamquam usque ad 66° 30' aut 68°
inveniri est indicata, cum N. candida saepius coniuncta
erat, indicationes, quae infra adferentur, masimam partem
ad hance speciem spectant. Quam ol rem frequentia non
certa sit, tamen multo rartor quam N. candida esse ride-
tur. Specimina saltem in vicinitate tervitorii usque ad 65°
ad septentrionem versus lecta sunt.
Till. 9); Kalm ?); »mest i alla insjöar»: Hell. p. 119); in
fluviis et lacubus fq: Prytz 3); locis quietis fluviorum et rivorum
per totam patriam usque in Alkkula: Wirz. pl. off. 3); maxima
pars Fenn. et Lapp.: Fries; Eur. omn. exc. Lapp. plur.: Nym.
Consp. p. 23; in Fennia (tota) adest: Nym. Suppl. p. 15; Fenn.:
Giirke p. 394, cfr etiam DC. Prodr. I p. 115, Led. I p. 83 et
Lindberg in Medd. XXIX p. 68.
Al. p: Bergstr. 3); st fq in stagnis et fossis maioribus:
Bergr.; Geta Holstaholm: E. Reuter, cfr Popp. p. 7; spec. non
adest in H. M. F. — Ab. p: Zett. & Br. *) et Arrh. Ann.; fq in
stagnis: Sand. 3); fy: Renv. 2); p ex. gr. Åminne: A. Nyl. 8); Pojo
compluribus locis: Sel. ann.; fq: Sel. 9; fq: Flinck, vide sub
N. candida: p enum. in amnibus interdum cop., sed ad partem
1) Specimina huius generis in H. M. F. asservata a. 1902 determi-
navit Harald Lindberg, cfr Medd. XXIX p. 68.
*) N, alba I melocarpa Casp.
*) Aliae species et formae huius yveneris non distinctae.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 271
maximam floribus minoribus, floribus maioribus Mynäjoki ad
praedium Miesmåki, etiam in lacu Hirvenjårvi provenit: Caj.
Kasvist., cfr 1. c. p. 142. — Nyl. [Snappertuna] circa Brovik,
Totalfladan et in freto inter Degerö et terram continentem sito,
nonnulla spec. in sinu ad Knipnäs sat parce: Håyr. Stud. p.
169; p: His. 1); st fq — fq, interdum inprimis in amnibus aquam
tegens: Stenr.; p: W. Nyl. 1); fy: Sel. Ö. Nyl.2); [Hogland] in
lacubus inprimis Liivalahenjärvi: Brenn.!). — Ka. Lavansaari:
Brenn. '); p — st fq: Blom !); st fq: Linden '), vide etiam Salan
in Medd. XXII p. 54 (etiam f. erythrostigma) [spec. e Virolahti
Säkäjärvi nomine N. alba f. minor erythrostigma nunc tamen
ad N. candidam refertur|. — Ik. fq: Malmb. '); [in aguis sta-
gnantibus aut lente fluentibus Ingriae p [»hin und wieder»], in
septentrionali parte r Parkala |» Pargola»| (D:r Sarnow), Ossinovaja-
Rostscha etc.: Meinsh. p. 19; Levaschovo: 1. c. p. 20; Garbolova
etc.: Schmalh. hybr. p. 107, quem 1. inspiciasl.
Sat. fg: Malmgr.; st fq: Hjelt. — Ta. st fq: Leop., Norrl.
s. 6. Tav. et Wainio Tav. or.; fq: Asp. & Th. !), Knabe Fort. !)
et Bonsd. — Sa. st fg: Hult, vide etiam Salan in Medd. VI
p. 236. — KI. fq: FI. Kar., Hann. !) et Backm. !). — Kol. st
r— p: Elfv.
Oa. fy: Malmgr. et Laur. Våxtf., vide etiam 1. c. p. 9 et
10. — Tb. st fy: Broth. Pihlajavesi fq: Norrl. n. v. Tav. p.
430. — Sb. fq in lacubus: Enw.; fgg: Mela, vide etiam L. Y.
1897 p. 5; fq: M. & J. Sahlb. ). — Kb. fq: Eur. & H.; in la-
cusculo Kylyjärvi prope templum par. Polvijärvi una cum N.
candida et N. tetragona: Sel. ann., cfr Medd. XXVI p. 29;
f. typica st r: Wainio Kasv., vide ceterum infra. — Kon. st fq,
Saoneshje ad Velikajaguba fq: Norrl. On., vide etiam Ginth.
p. 32.
Om. fq: Hellstr. et Tenn. — Ok.% st r: Wainio Kasv.
et Brenn. Obs., vide infra; Puolanka (fq): Brenn. Reseb. p. 72,
') Aliae species et formae huius generis non distinctae.
*) Omnia specimina ex hac provincia nomine N. albae collecta nunc
ad N. candidam referuntur.
272 Nymphaea alba.
cfr Moberg Klim. p. 59%); (fq): Must. !). — Kp. st r: Wai-
nio Kasv.
Ob.*) st fq: Jul. p. 2861); st r: Brenn. Obs., vide infra;
[Uleåborg] (fq): Leiv.'); in amnibus et lacubus p Simo Joutsen-
järvi cop., Kemi Pörhölånpudas cop.: Keckm.; [st fq: O. R. Fries
p. 159 !);] certa tantum ex Ylitornio Pessanlompolo: Hjelt & H.,
vide etiam M. Castrén p. 3381 et Moberg Klim. p. 591). —
Kuus. *) st r: Wainio Kasv. -- Kk.?) st r: Wainio Kasv.; So-
nostrow: Mela PI.
Lk. ?) usque ad Sombiojårvi haud infrequens: Fellm. Lapp. !);
p locis tranquillis fluviorum Kelujoki et Sattasjoki in stagnisque
Lusikkalampi et Kommattilampi parcius: Blom Bidr.; in amni-
bus ad Riesto et Lokka: Hult Lappm., cfr 1. c. p. 31 et 86, ex
Hult 1. c N. candidam incl. [ad hanc solam verisimile est
spectarel.
Lapp. ross. ?) in fluviis et lacubusque minoribus usgue ad
Kantalaks haud infrequens: Fellm. Ind., cfr N. I. Fellm.; Umba
(Selin): N. I. Fellm., cfr 1. c. p. XXXVIII et Beket. p. 543; Porje-
guba: Mela Pl; Umba: Edgr. & Lev., cfr Herb. Mus. Fenn. Il
p. 133 [ad N. candidam spectat|.
Till. Icon. 54 enl. O. Hjelt Nat.; figuren kan med minst lika mycket
skäl föras till Nuphar luteum (enl. Fries Öfvers.).
Att döma af exemplaren i H. M. F. torde det stora flertalet af nyss
anförda uppg. afse N. candida; några afse därjämte, ehuru i vida mindre
män, N. tetrayona (se under denna) Hvad särskildt mellersta delen af
landet beträffar, mä frän senaste tid anföras, att Axelson, som upptager
N. candida såsom fq, meddelar följ. angående förhållandet i en del af K b.:
» Muutamat eksemplaarit alueelta koottujen Nymphæa'in joukossa poikkeavat
melkoisesti yllämainitusta lajista lähestyen suuresti N. alba. Vastaiseksi olen
kuitenkin ollut pakoitettu jättämään niiden määräyksen sikseen»: Axels. Putk.
— Från norra delen af landet (Ob. och Ok.) säges: > Exemplar [af N. alba]
endast frän Kemi prestgärd; de flesta anteckningar gälla alla storblommiga
hvita näckrosor, alltså N. alba och candida utan åtskillnad»: Brenn. Obs.
För min del skulle jag dock tro, att endast N. candida afses, dä äfven det
omnämnda exemplaret från Kemi hör till den sistnämnda. Om förekom-
sten i Lappland säges slutligen: »Anne etiam N. alba in territorio nostro
') Aliae species et formae huius generis non distinctae.
?) Omnia specimina ex hac provincia nomine N. albae collecta nune
ad N. candidam referuntur.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 273
proveniat, ex adnotationibus meis non elucet, et adhuc praetervisa fuit me
in Lapponia anno 1878 profisciscente. Adnotationes meae verisimiliter
autem ad N. candidam solam spectant. Folia Nymphaeae plur. loc. in flu-
minibus Kitinen et Kemijoki vidi»: Wainio Not. I detta sammanhang må
nämnas, att exemplar från Lk. Kittilä Alakylä, hvilka af mig bestämdes:
till (N. biradiata) N. candida och af Sælan under början af 1880-talet för-
des till sistnämnda art (se Hjelt & H. p. 121 not), i Herb. Mus. Fenn. II
fördes till N. alba, jfr 1. c. p. 133; numera föras de af Lindberg åter till
N. candida.
Då Mela särskildt sysselsatt sig med studium af slagtet Nymphaea,
bör det framhållas, att han ännu i tredje uppl. af Mela Kasv. upptog
N. alba såsom allmän i hela flora-området »E-L. 1-19 y>} men senare
såsom rar i södra och mellersta delen [>E-K. 1, 6, 7, 12, 13 (luultavasti
1-13) h>]: Mela Kasv. IV, jfr äfven Mela i L. Y. 1897 p. 5.
Med anledning af det nu anförda torde det vara skål att uppråkna
samtliga exemplar i H. M. F., hvilka af Lindberg, då han i dec. 1902 re-
viderade slägtet Nymphaea, fördes till N. alba.
Ab. Lojo Lylyis Outamoviken: E. af Hällström!; Mynämäki joki
Mielismäen luona!, Ylänejoki lähellä Kolinummea!: Cajander. — Nyl.
Hogland: Sælan & Strömborg!; f. micrantha Hogland Liivalahenjärvi cum
typo 1898: Selan! — Ik. Rautu Susijärvi: Malmberg!
Sa. Lappvesi Vilkkajärvi [prope stationem Pulsa): Salan! (f. globo-
chlorocarpa Casp.); Savitaipale Kuolimojärvi: Sælan! (f. micrantha). — Kol.
Latva Paireka: Lindroth & Cajander!
Sb. Karttula: E. Nylander!; Kuopio Haapalaks Pekolanlampi: Malm-
berg!; Kolmisopen lammesta Kehvon kylässä Kuopion pitäjässä: K. W.
Natunen!
Kp. Sjuigarvi: Bergroth & Lindroth!; (Solovetsk: Selin !).
I Selans herbarium finnas, förutom frän ett par af de nyss omnämnda
ställena, exemplar från Al. Eckerö in lacusculo Böle träsk. — Ab. Pojo
in lacusculo prope Sellvik; in amne Fiskars prope stationem Skuru; in
lacusculo Starrböle träsk prope fabricam Billnäs.
Sa. Taipalsaari in lacu Mustijärvi ad praedium Hentunen; Ruoko-
laks in lacu Särkijärvi.
K b. Polvijärvi in lacu Kylyjärvi prope pagum templi [> Kirkonkylä]
parcius cum N. candida et N. tetragona. Samtliga dessa tagna af Sælan
själf: Sal. ann.
Angående hvita näckrosens nordgräns se under N. candida.
Såsom fossil är N. alba funnen på talrika lokaler: G. And. p. 110
m. fl. Det bör härvid ihågkommas, att N. alba såsom fossil [hos flere
förf.) innefattar alla arter af släktet Nymphaea: Lindb. comm.
Angående var. minor se under N. candida var. minor. Åtminstone
den form, som omnämnes i Caj., Kasvist. torde dock höra till N. alba.
Den småblommiga formen af denna art kallas af Mela var. parviflora
Typis impr. ?'|,, 1905. 18
274 Nymphaea alba.
Hentze och uppgifves såsom mycket rar: Mela Kasv. IV. (Se ofvan under
Ab. och ang. exemplar från Nyl. och Sa.). Angående denna nämnes
dock: »Formen med mindre blomma är ingalunda sällsynt, men är ej af
någon betydenhet, såsom omärkligt öfvergående i hufvudformen. Fram-
kallas säkerligen af lokala förhållanden»: Sel. ann.
En form med ljusröda kronblad från Näättälä nära Viborg uppgifves
såsom tagen af H. Zilliacus: Medd. XXII p. 15, jfr 1. c. p. 16. Exempla-
ret föres numera till N. candida (se under N. candida f. rosea).
Var. polystigma Casp. omnämnes i Mela Kasv. Den har dock ut-
gått från Mela Kasv. IV. — F. erythrostigma omnämnes från Ka. (se ofvan).
Exemplaret föres numera till N. candida. Se f. 6. om denna arts former
t. ex. Caspary i Bot. Not. 1879 p. 69-71.
Nymphaea candida Presl.
Usque ad haec tempora a N. alba non rite distincta
est, et plurimas observationes nomine N. albae divulgatas ve-
risimile est ad N. candidam referendas esse, quare distri-
butio non omnino certa sit In tota Fennia tamen invenitur
et ad septentrionem versus usque ad 689 progredi videtur.
Etiam hic obvia (Mus. Fenn. e Tavastia): W. Nyl. Distr. *);
Fennia: Trautv. Incr. p. 437%), cfr 1. c. p. 421); Fenn. (praec.
centr. Salan) exc. Lapp. et bor. plur.: Nym. Suppl. p. 15%;
Fenn.: Gürke p. 395 ?), vide etiam Lindberg in Medd. XXIX p. 682).
Al. Geta Djupvik: Kihlm. Ber. !); Geta Bolstaholm : E.
Reuter ?). — Ab. complur. locis in par. Lojo, cop. in lacu Horma:
S. O. Lindberg in Medd. IX p. 122 ?), vide infra; (fqq): Wecks. 2);
plerumque p—st fq, enum.: Caj. Kasvist. ?), quem I. inspicias,
cfr 1. ec. p. 1427). — Nyl Esbo: Popp. p. 7 ?); Nurmijärvi st
fq ad ripas, sed parcior: Stenr. ?), cfr I. c. p. 47?) et Stenr.
Thierl. p. 28 et 292). — Ka. Virolahti in lacu Säkäjärvi cop.:
Sel. ann., cfr Medd. XXII p. 549) et infra p. 281 sub
N. tetragona, vide ceterum sub formis. — Ik. Sakkola Isosuo
Perälampi: Lindb. p. 237); [in vicinitate opp. Petersburg fere
in omnibus aguis et eodem modo magis ad septentrionem ver-
sus: Meinsh. p. 19—20 å).
') Nomine: N. * biradiata Somm. aut N. alba var. biradiata.
?) Nomine: N. candida Presl.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 275
Sat. frequentior quam N. alba: Hjelt +), vide etiam Häyr.
und. p. 277). — Ta. st fq, Luopiois prope templum in sinum
ad Mikkola cop., Rautajårvi etc.: Leop. !); Jämsä: Sel. herb. —
Sa. haud infrequens in lacu Saimaa, ut videtur: Sælan in Medd.
VI p. 2369), vide infra. — K1. [Parikkala] (r) Koiralanjoki, Haa-
palahti: Hann.?); st fq: Hjelt 1), cfr etiam Fl. Kar. 2). — Kol.
ad Mjatusova et Gorki adnotata, ad Sermaks! lecta: Elfv. *).
Oa. (r) Gamla Vasa in fossa [»Kanalen»], verisimiliter
freguentior: Laur. Vaxtf. ?). — Tb. Jyväskylä Tourujoki: Wainio
Tav. or. !). — Sb. (p) velut ad Palojärvi: M. & J. Sahlb. 1). —
Kb. fg, cop. in toto territorio: Axels. Putk. ?); st fg: Wainio
Kasv. !), vide ceterum infra. — Kon. Nim'årvi! et Tiudie in
stagnis minoribus fundo molli: Kihlm. ?), vide etiam sub f. minore.
Om. p: Hellstr.?); st fq in interiore parte: Tenn. !). —
Ok. st fq: Wainio Kasv.'); (p), in parte orientali st fq: Brenn.
Obs. 2). — Kp. st fq: Wainio Kasv. ?).
Ob. (p), Kemi fq, spec. ex Ylitornio Pessanlompolo, prae-
dium sacerdotis par. Kemi, Kuivaniemi, Oulu et Uleåborg: Brenn.
Obs. 2); in stagnis (»r») Kemi Pörhölänpudas: Keckm. ?); Kemi
fy: Rantaniemi?); p: Hjelt & H.?), [vide etiam Caspary in Bot.
Not. 1879 p. 747). — Kuus. st fq: Wainio Kasv. 1). — Kk.
st fy: Wainio Kasv.1l), Tuntsa Kuusinkilampi! et Suolampi ad
septentr.-occidentem versus a Pesioiva!: Borg & Rantaniemi,
(cfr Medd. XXVII p. 91—929)).
Lk. p: Hjelt & H.?), quem 1. inspicias; [complur. locis,
enum.: Birg. p. 98, quem 1. inspicias, vide etiam Caspary l. c.
p. 74 et 75; ad Vuostimovaara in Kemijärvi ex adnotatione
mea: Wainio Not. nomine N. candida var. biradiata Somm.,
cfr 1. c. p. 30; [Kuolajärvi] Matavakutsajärvi: Borg Sel. — [L. ent.
reg. silv. r: Last. !), non ad partem fennicam spectat.]
Vide ceterum sub N. alba. Plurima enim specimina N.
candidae in H. M. F. asservata nomine N. albae lecta sunt.
Kb. Den f. af N. candida, som omnämnes från Tohmajärvi (Iverus):
Sælan i Medd. XX p. 41, hör enl. Sælan själf till N. tetragona. Samma
är fallet med uppg. om N. candida från Nurmes: Medd. VI p. 235 och
!ı Nomine: N. * biradiata Somm. aut N. alba var. biradiata.
7) Nomine: N. candida Presl.
216 Nymphaea candida.
262 liksom sannolikt med flere andra af de tidigare uppg. om N. candida.
Se härom under N. tetragona p. 281.
I Nym. Consp. p. 23 fördes N. biradiata såsom underart till N. alba
och hit föres den äfven af flere finska förf. Caspary (se Bot. Not. 1879
p. 74) framhöll dock, att N. biradiata bör föras såsom varietet till WV.
candida, jfr Nym. Suppl. p. 15. Då det emellertid synes mig sannolikt,
att benämningarna N. biradiata och N. candida hos oss för det mesta
afse samma form (i Mela Kasv. IV upptages biradiata såsom form under
N. candida och betecknas såsom st r, jfr äfven Brenn. Flor.), har jag upp-
tagit dem tillsammans, men sökt angifva, under hvilket namn de särskilda
uppgifterna förekomma. (Se härom t. ex. Hjelt & H. p. 121 not).
I Medd. VI p. 236 säger sig Sælan på flere ställen i Saimens vatten-
drag observerat N. alba, ehuru han tror, att N. candida ingalunda är säll
synt. (Namnen tagas dock icke här i samma mening som numera, se
under N. tetragona). Däremot uppger S. O. Lindberg i Medd. IX p. 122,
att han i Lojo ingenstädes funnit den rätta N. alba. De båda arterna
synas således vara förherrskande på olika trakter, (se härom äfven Caj.
Kasvist.), men deras utbredning är ännu i behof af närmare undersökning,
se dock H. Lindberg i Prot. 6, XII, 1902. Tilläggas må, att Mela i Kasv.
III betecknar N. candida såsom r och förekommande i jämförelsevis få
provinser, i Kasv. IV däremot såsom allmän i nästan hela landet [1?, 2—
17, 19).
Angäende hvita näckrosens nordgräns bör ännu framhällas, att den
icke, såvidt man nu vet, går längre mot norden än till norra Sodankylä,
jfr Hult Lappm. p. 86. (Wahlenb. p. XXX uppräknar N. alba bland arter,
som endast gå till Lapp. silv. inf.) Af Birgers tafl. 6 öfver artens nord-
gräns i norra Sverige framgär öfverensstämmelsen i dessa trakter emellan
nämnda gräns och juliisotermen för 149 C.
Såsom fossil uppräknas N. candida från ett par ställen i furuzonen :
G. And. p. 110, där det dock tillägges: »Den hvita näckrosen har antagli-
gen i Finland, liksom i Sverige alltsedan björkperiodens början varit en
af de öppna vattnens allmännaste invånare». Emellertid framhåller Lind-
berg, att N. alba och N. candida ej kunna säkert skiljas pä fröna, hvar-
före han alltid användt namnet A. alba kollektivt: Lindb. comm.
Oberäknadt de längre fram behandlade formerna upptages var. sphae-
roides Casp. Fenn.: Giirke p. 395 såsom var. b). [Ik. Lachta Caspary i
Bot. Not. 1879 p. 75. — Ob. in lacu Raukojärvi prope Pajala: Caspary I. c.)
Var. minima-erythrostigma. Om. närmast landryggen, Valvatti träsk 148
m (500 fot) öfver hafvet: Hellstr.; exemplaret hör dock till den senare
särskilda N. tetragona.
Se f. 6. angående denna art och dess former Caspary i Bot. Not.
1879 p. 71-75; några af de 1. c. uppgifna formerna äro tagna helt nära
Finlands gräns.
Arten hybridiserar hos oss med N, tetragona.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 277
Nymphaea candida f. minor.
Rarius cum 118, quas supra diximus, praecipue in Fennia septentrionali
et media orcurrere indicatur. Multae sub hoc nomine coniunctae sunt formae,
sed saltem forma N. candida floribus minoribus, de qua hic inprimis agitur,
tantum nutrimento parco, solo inepto etc. orta esse videtur.
Fenn: Girke p. 395 under namn af N. candida c) minor Wainio.
Al. Any. hufvudformen nämnes: ofta tillsammans med f. minor:
Bergr. '); Geta i de flesta träsk i n.v. delen mellan bergen: Hult ann. ’).
— Ab. Pargas i ett skogstrisk vid Piukala (Elfving): Arrh. Ann.; Kimito
Vestanfjärd i en liten back: E. Reuter *), (se äfven under N. alba). — Ik.
Din lacubus Isthmi kareliae v. g. circa Parkala [Pargolam)» : Fl. Ingr. p.
50 '), se äfven Meinsh. p. 20 ?)j.
Sat. p. Malmyr. ' — Ta. Vehkajärvi (Perkiö i ett träsk), nära
Padankuosi i Isokailajärvi: Leop.*); Koski: Norrl. s. 6. Tav. '); (Gustaf
Adolf) r Leppälahti, Kautuenpohja: Bonsd. ')!; Korpilahti Putkilahti, Vei-
jonjärvi, Piililä: Wainio Tav. or.". — Sa. p (v. Weymarn): Hult . —
Kl. »in Ruskiala in amne ad diversorium cop.»: Fl. Kar.'), jfr Fl. Kar.
p. 194 ') och FI. Ingr. p. 50"; Ruskiala Soanjoki: Hjelt Ant. p. 65 ?).
Oa. p: Malmgr.'). — Tb. str Karstula Lintulaks!, Saarijärvi Korte-
järvi, Viitasaari Permaslampi: Broth. !). — Sb. p: Mela !). — Kb. Värtsilä
å i Tohmajärvi: Chyd. ); Liperi p Vainolampi!, Konttilansalmi etc.: Eur.
& H.*); p —st fq: Wainio Kasv. ?), se under Ok. — Kon. »plur. loc., ut
ad Päl'ärvi! in rivo (fq), Koikari, Soutajärvi, »Soslanv-nawlok», Gorka et
Tiudie (Simming)>: Norrl. On. under namn af N. alba var. biradiata Somm.
(f. minor), se äfven Günth. p. 32"). |
Om. Perho Oksakoski erythrostigma: Hellstr. '. — Ok. p(- st fq)
»runsaimmin tavattu pohjaisemmissa pitäjissä»: Wainio Kasv. ?); fq: Brenn.
Obs. *), se längre fram. — Kp. p(—st fy): Wainio Kasv. 7)
Ob. p: Brenn. Obs. *), se längre fram; Rovaniemi Mäntyjoki: Hjelt
& H.%. — Kuus. Wainio Kasv. ?), se under Ok. — Kk. p(—st fq) »run-
saimmin tavattu pohjaisemmissa pitäjissä»: Wainio Kasv. ?)
Lk. »ad pag. Kemijärvi in par. einsdem nominis et ad pay. Sodan-
kylä et Kaaretkoski in Sodankylä ex adnotationibus meis»: Wainio Not. ®),
jfr Hult Lappm. ').
Ehuru, säsom framgär af det ofvanstäende, rätt mänga uppgifter
gå under namnet N. alba var. minor, har jag dock ansett, att de till
allra största delen afse N. candida. Så upptages i Mela Kasv. IV N.
alba var. parviflora Hentze såsom m. r. bhh> Ganska många upp-
gifter afse f. %. den tidigare ej särskilda N. tetragona (se under denna);
'i Under namn af N, alba var. minor DC. eller Reich.
”ı Under namn af N. biradiata var. eller f. minor Bessl. eller Rupr.
% Under namn af N. candida var. eller f. minor.
278 Nymphaea candida.
särskildt är detta fallet med Hellströms uppg. från Om.: Sel. ann. — I
Brenn. Obs. säges visserligen, att uppg. »gäller alla smäblommiga hvita
näckrosor, alltså f. minor af alba och candida tillsammans», men några
exemplar af N. alba föreligga icke från dessa trakter. Framhållas bör
f. &., att Casparv i Bot. Not. 1879 p. 71 uppgifver, att de små formerna
uppkomma af bristande näring och på det bestämdaste påstår, att: »en
N. alba minor som varietet finnes ej». Sælan och Lindberg instämma
fullkomligt med Caspary: Sel. ann. och Lindb. comm. Ehuru formen
således icke har något systematiskt värde, synes det mig lämpligast, att
på ett ställe upptaga de många hithörande uppgifterna, då de i vissa fall
tjäna till att belysa förekomsten af N. candida (eller N. tetragona). Flere
opublicerade uppg. har jag dock förbigått. Se f. 6. Herb. Mus. Fenn.
(ed. I. I Herb. Mus. Fenn. II p. 133 säges ang. N. alba endast: »variat
fl. duplo minoribus».
Nymphaea candida f. rosea Mela.
In Fennia australi rarissime adhuc lecta est.
Fenn. (Viborg): (tärke p. 396.
Ka. Viborg Karisalmi, Näättälänjärvi, »Tihilahti» [sive rec-
tius Tetrilahti!|: Mela in (Diar. 3, XI, 1900) Medd. XXVII p. 22,
cfr Mela Kasv. IV, ubi describitur et rr esse indicatur.
Tidigare är denna form tagen vid Näättälä [»Näätälä») af Zilliacus,
se Medd. XXII p. 15 och 16 äfvensom under N. alba. IL. Y. 1897 p. 5
säges fyndorten vara »Näättälänjärven Tetrilahdessa lähellä Karinsalmen
pysäkkiä Viipuriesa». Formen från Sb. Lapinlaks (se Medd. XXIII p 13:
föres numera till f. erythrosepala.
I Lindb. Enum. användes för denna form benämningen N. candida
f. rubra Sern. Huruvida dock detta namn möjligen äfven innefattar följ.
form och huruvida det öfverhufvudtaget är äldre, kan jag ej afgöra.
Nymphaea candida f. erythrosepala Mela.
In Savonia septentrionalt adhuc rarissime lecta est.
Fenn. (Savonia bor.): Gürke p. 395.
Sb. Lapinlahti (ad pag. Nerkoo] in lacu Keskimmäisen-
lampi: Mela in (Diar. 3, XI, 1900) Medd. XXVII p. 22, cfr Mela
Kasv. IV, ubi describitur et rr ad Lapinlahti Nerkoo! lecta esse
dicitur, et iam Buddén in Medd. XXIII p. 13 nomine N. candida
var. rosea ut etiam Mela in L. Y. 1897 p. 5.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 219
Nymphaea tetragona Georgi.
His annis apud nos distincta est, cur distributio non-
dum satis explorata sit. In multis locis per totam fere Fen-
niam orientalem et mediam iam lecta est. Ad occidentem
versus ad 41° 25 apud nos procedit.
De distributione vide inprimis Mela in Acta XIV N:o 3,
ubi nomine N. fennicae describitur, et Mela in Medd. XXIV
p. 49—50, cfr etiam Mela Kasv. IV, Lindb. Pfl. p. 13, Lindberg
in Medd. XXIX p. 68 etc.; Fenn.: Gürke p. 396.
Ab. Karislojo Hautavesi (E. af Hällström): Mela 1. c; r
Pyhåjårvi Vuotinainen prope Porila in stagnis Yli- et Alitaka-
lampi!, et Ruokkijärvi: Wecks., cfr L. Y. 1901 p. 187. — Nyl.
Nurmijärvi (Stenroos): Mela 1. c., cfr Stenr. Thierl. p. 28. —
Ka. Fredrikshamn in amne Summa 16 km ab oppido 1899:
Bergroth comm. (spec. non reportatum]; Virolahti in lacu Säkä-
järvi cop. cum N. candida [»N. alba»): Sælan ")!; in stagnis
et lacubus inter stationes viae ferratae [Antrea] Koljola et [Kirvu]
Sairala, ut etiam [Kirvu] Inkilå et Ojajårvi in omnibus locis co-
piosissime: Sælan in Medd. XXVI p. 29. — Ik. nondum observata.
Ta. Teisko [ad fines prov. Sat.) in lacubus silvaticis Iso
et Pieni Kuusjårvi (G. R. & E. Munsterhjelm et E. Lange), Saha-
lahti Perkiö (Leopold), par. Gustaf Adolf [» Hartola»] (Bonsdorff ?)!):
Mela 1. c.; Teisko Ala-Pirilä in lacu Päiväjärvi et f. maior et
pusilla: Hough. in litt. 1904, cfr Salan in Medd. XXX p. 101;
Tammela Salostenjärvi: O. Collin!, Lempäälä Kaustjärvi: O.
Wellenius!; Orivesi Savijärvi: Borg!'). — Sa. Mikkeli (K. A.
Hyrkstedt), Puumala Kaarteis (E. Juslin!), Sääminki Pirhianiemi
Leveälahti (K. J. Lagus), Kallislaks Ahvenlampi (K. W. Natunen),
Everijärvi (K. Helin): Mela 1. c.; Sulkava Myllylampi prope Tiit-
tala cop.: Buddén! — Kl. Uukuniemi Seiskanjärvi (W. Nenonen),
Ruskiala (!) Soanjoki (Brotherus & Hjelt *)!): Mela 1. c.; Ruskiala
in lacu in desertis sito [»ödemarkssjö>]: Hj. Neiglick & J. Lu-
') Nomine: N. candida.
*) Nomine: N. alba var. minor.
a; Nomine: N. biradiata f. minor.
280 Nymphaea tetragona.
pander! !); in lacubus et stagnis inter stationes viae ferratae
Ojajärvi et Hiitola, Hiitola et [Kurkijoki] Alho etiam in amne
et in stagno ad meridiem versus a Sortavala omnibus locis co-
piosissime: Sælan in Medd. XXVI p. 29. — Kol. vide infra.
Tb. Karstula (Brotherus!!)), Rautalampi (K. Jäderholm):
Mela 1. c.; Vesanto in stagno Asilampi: G. Sucksdorff! & J.
Sucksdorff! — Sb. in multis lacubus minoribus: Mela 1. c., ubi
e 13 lacubus enumeratur, inter guos copiosissime [» massenhaft»]
in Pieni Musti prope oppidum, minore copia in Iso Musti, pag.
Kehvo in lacu Haapalampi copiosissime, pag. Savonkylä in lacu
Lyhyt, pag. Jånnevirta in Pohjalampi!, Hotinlampi et in aliis
lacubus, pag. Kortejoki in lacu Heinälampi, pag. Riistavesi in
lacu Pirttilaks (K. W. Natunen), pag. Vehmersalmi in lacu Särkkä
(Buddén) et in pag. Hirvilaks in lacu Levälampi (Budden); e
Kuopio iam 1856 reportavit L. M. Runeberg in Sel. herb.; Kuopio
(!) Vartiala Vartialanlampi [Jålåjårvi: Mela 1. c.]: Lönnbohm!;
Kuopio in lacu Pieni Mustilampi: E. W. Suomalainen!; Kuopio
Haapalampi in pag. Kehvo f. pusilla: K. W. Natunen!; f. maior
Kuopio Pieni Mustilampi: Mela! et Lönnbohm!; Lapinlahti in
lacu Keskimmäinen [in pag. Nerkoo: 1. c.]: Budden! 2); Pieksä-
mäki in lacu Haapajärvi: Lönnbohm!; Iisalmi Palojärvi: M. &
J. Sahlberg! 9), cfr Mela I. c. — Kb. Värtsilä (J. Chydenius! 1)),
Liperi Vainolampi (Europaeus & Hällström! !)), Nurmes Nuotti-
vaara et Saramojärvi (Wainio! )): Mela 1. c.; Tohmajärvi in
sinu Värämäki: Iverus!, cfr Medd. XX p. 41 nomine N. candidae
f.; cop. ad septentrionem versus a Joensuu in stagno silvestri
[lacusculo Kylyjärvi] prope templum par. Polvijärvi una cum
N. alba, [N. candida] et Nuphare luteo, etiam in Polvijärvi
in Medd. XXVI p. 29; [inter Pielisjärvi et Höytiäinen] p in com-
pluribus stagnis sat cop. cum N. candida: Axels. Putk., spec.
ex Juuka in amne ad Loukkavaara: Sel. herb.; Pielisjärvi
Lieksa Mähkönjoki: Budden!; Nurmes in lacu minimo Vastimo-
') Nomine: N. alba var. minor.
2) Nomine: N. candida var. minor.
") Nomine: N. alba 3 biradiata.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 281
järvi prope templum vetustum: Sel. ann. et herb., cfr Medd.
VI p. 236 et 262 nomine N. candidae. — Kon. Pål'årvi et
Nim'ärvi (Norrlin! 3) et Kihlman!*)): Mela 1. c., vide infra.
Om. Valvatti (Hellström! 4)), Haapajärvi (A. Montin! %)):
Mela |. c.; Perho Oksakoski: Hellstr. nomine N. albae (var.
minor erythrostigma), ad hane speciem pertinet auct. Sælan;
Haapajärvi in lacu Haapajärvi: Tennander! 97. — Ok. Kuhmo
Piippola circ. 20 km a templo ad orientem versus in sinu cop.:
Lindb. comm. — Kp. Laajasenlampi: Stenr. Crust. p. 33; Onda-
järvi: Bergroth! +); in inferiore parte fluv. Kuusinkijoki! et in
Tungujoki!: Bergroth & Lindroth; in amne Tungu ad Maasjärvi!
et Suopaisjoki!: Bergroth & Fontell.
Kk. Tuntsa Tuntsajärvi et in stagno propinguo Kuusinki-
lampi!: Borg Sel.!, cfr Medd. XXVII p. 91—92.
Denna art betecknades hos oss först med namnet N. alba var. minor
(se t. ex. Chyd. och Hellstr.; sannolikt gäller detta äfven W. Nylander i
Fl. Kar. och Norrlin, hvilken sistnämnde dock använde benämningen N.
biradiata f. minor). Då Sælan 1879 för första gången såg den i naturen
i en liten insjö i Kb. Nurmes kyrkoby, fann han att den ej kunde till-
höra N. alba, men antog dä att den tillhörde den af Caspary nägot tidi-
gare i Skandinavien särskilda N. candida Presl, hvarföre han i Prot. 6,
XII, 1879 (se Medd. VI p. 236) inlämnade och beskref den under namnet
N. candida (enl. meddelande af Sælan). 1 Prot. 3, X, 1896 beskref Mela
den säsom en ny art under namnet N. fennica. Nägra är senare ädaga-
lade O. Nordstedt i Bot. Not. 1899 p. 147-149 °), att arten var identisk
med N. (alba subspec.) tetragona Korsch., hvilket redan %, V, 1898 i kort-
het påpekats af Mela. Slutligen framhåller Sælan, att den bör heta N.
tetragona Georgi, »ty beskrifningen i hans Bemerkungen einer Reise im
Russ. Reich im Jahre 1772, I p. 220 (1775), slär mycket väl in pä N. tetra-
gona, och dessutom bekräftas detta af exx. i Herb. petropolit. och Hassari
pä Bot. museum»: Seel. ann., jfr äfven Mela i Medd. XXIV p. 49, Lindb.
N Nomine: N, candida.
2) Nomine: N. alba var. minor.
5) Nomine: N. biradiata f. minor.
1) Nomine: N. candida f. minor aurantiaca [in iis, quae scripsit
Hellström, N. candida var. minima-erythrostigmal.
9 Nordstedt uppgifver här, att den vore samma art som den af
Mela i Prot 2, V, 1895 (jfr Bot. Not. 1896 p. 203) beskrifna N. perversa,
men enligt Sel. ann. och Lindb. comm. representerar N. perversa en till-
fällig afvikelse, hvarföre den ej omnämnes i det tryckta protokollet.
282 Nymphaea tetragona.
Enum. och Gürke 1. c. — Emellertid användes namnet N. fennica i fler-
talet af de ofvan anförda arbetena, liksom äfven många exemplar äro in-
lämnade under detta namn. — Beskrifning (eller synonymi) lämnas utom
i redan omnämnda arbeten bl. a. Bot. Not. (1896 p. 251), 1897 p. 230, 1898
p. 279, L. Y. 1897 p. 4 etc. (med teckningar p. 6). I sistnämnda arbete
lämnas äfven uppgifter angående tiden, då blommorna äro öppna.
I Mela Kasv. IV upptages arten utom från ofvan anförda provin-
ser äfven från Oa. »7—1521; någon uppgift därifrån är mig dock icke bekant.
Flertalet af de finska fyndorterna uppräknas af Mela i Acta XIV
N:o 3 p 7-8, där dock Päl'järvi och Nim'jårvi föras till Kol. i st. f. Kon.
Artens förekomst i Kol. är dock mycket sannolik. För utländska fynd-
orter (och synonymi) lämnas många uppgifter af Mela i Medd. XXIV p.
49-50.
Af former upptagas utom var. colorata (se längre fram) äfven f.
maior Mela och pusilla Mela. De afbildas redan (liksom f. intermedia) i
Acta IV N:o 3 och beskrifvas i Mela Kasv. IV, där hvardera betecknas
såsom rr, jfr åfven Medd. XXVII p. 22 och se ofvan under Ta. och Sb.
Hvardera upptages för Fenn.: Girke p. 396.
Nymphaea tetragona f. colorata (Mela) Girke.
In Fennia media rarissime lecta est.
Fenn. (Savonia bor.): Girke p. 396.
Ta. Teisko pag. Ala-Pirilå in lacu Påivåjårvi: Hougb. in
litt. 1904, cfr Sælan in Medd. XXX p. 101.
Sb. Lapinlahti Lehtolanlampi [aut Lehtolampi! in pag.
Nerkoo|: Mela in Medd. XXVII p. 22, vide iam Mela in Acta
XIV N:o 3 p. 8, ubi in Lapinlahti lacu Keskimmäinen cop. [»am
reichlichsten»], sed etiam in lacubus Pieni Musti [prope Kuopio]
et Jålåjårvi jad pag. Vartiala| inveniri indicatur, L. Y. 1897 p. 4
et Mela Kasv. IV, ubi nomen var. co/orata primum usurpatur.
Närbesläktad eller möjl. identisk med f. colorata år en form, hvaraf
ett exemplar under namn af N. fennica f. purpurascens inlämnats från
Sb. (Kuopio) Haapakoski in fluvio»: Lönnbohm!
Hougberg, som å Pitkäniemi (i Sat. Birkkala) odlar formen, fram-
håller, att blommornas fårg blir mörkare (rödare), i den mån blommorna
blifva åldre.
Nymphaea candida X tetragona.
In orientali parte Fenniae mediae rarissime nascitur.
Fenn. med. (»Valkeala in Savon. austral. et Kuopio in
Savon. bor.»): (tärke p. 396.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 283
Sa. Valkiala in amne Tirva jsupra catar. Ruunakoski!]:
O. Sundvik! in (Diar. 3, XI, 1900) Medd. XXVII p. 16-18, ubi
plene describitur, cfr Medd. XXIX p. 38 et 193.
Sb. Kuopio Haapalaks Haapalampi 1897: Mela in Medd.
XXVII p. 35, cfr 1. c. p. 16 not. et 135.
Kk. Kuusinkilampi prope pag. Tuntsa: Borg & Rantaniemi!,
spec. det. Lindberg, cfr Diar. 6, XII, 1902.
Hybriden omnämndes första gängen i Mela Kasv. IV (1899). — Upp-
gafs i L. Y. 1900 p. 268 äfven vara funnen i Kb.: specialfyndorten är
mig icke bekant; uppg. har utgått från det i Medd. publicerade protokollet.
Papaveraceae.
Papaver nudieaule L.
In summis montibus alpinis Lapponiae rarissime legitur.
Territorium Kola! ([J.] Fellman): Led. I p. 87; Lapp.: Nym.
Consp. p. 24, vide etiam Borg Beitr. p. 99, 104, 114, 132 et 145.
[L. ent. reg. alp. r Peltsana: Læst.!, cfr Backm. & H. p.
138, Hartm. p. 177 et Nvm. Suppl. p. 16.]
Lim. ad alpem Hibinå [-Kipinä tuoddar»] supra terminum
Betulae nanae: Fellm. Ind.; Hibinä cop.: F. Nyl. Utdr. p. 1541,
spec. indidem reportaverunt Selin! Malmberg!, Enw. & Hollm.!,
Kihlman! et alii!. cfr etiam Ängstr. p. 52, N. I. Fellm.. 1. c. p.
XXXIV, Beket. p. 544, Broth. Wand. p. 7 et 8!, ubi mons ap-
pellatur Umbdek, et alii; Lujauri urt Vavnbed in reg. alp. su-
periore: Kihlman!
De fyndorter, som anföras i Norm. FI. Spec. p. 100 m. fl. arbeten
oin norska floran, ligga alla jämförelsevis längt frän Finlands gränser.
Arten uppgifves å Hibinä förekomma [mest] pä en höjd af 350-400
m: Kudrawtsow p. 240, jfr 1. c. p. 249. Af Mela PI. framgår att den stun-
dom kan anträffas vida lägre.
Namnet P. alpinum L. användes af flertalet af de äldre förf. I
Fellm. Ind. användes dock benämningen P. nudicaule. Lindberg nämner
emellertid, att arten numera allmänt kallas P. radicatum Rottb.. men an-
284 Papaver nudicaule.
ser möjligt, att den nordskandinaviska och nordfinska formen endast är
en varietet af den sibiriska P. nudicaule L.: Lindb. comm., jfr Lindb. Enum.
Arten uppgifves förekomma såsom odlad eller förvildad Ob. Uleå-
borg Frihetsholmarna, gräslinda och Ok. Paltamo (Zidbäck): Brenn. Obs.
Se äfven ang. odlingen L. Y. 1900 p. 145 [och Birg. p. 60).
Papaver argemone L.
In saburra etc. occurrit.
Eur. plur. exc. . . . Fenn.: Nym. Consp. p. 24.
Nyl. Hangö badhusparken (elever vid realskolan): Brenner i (Prot.
4, II, 1888) Medd. XV p. 218; barlastplats vid Borgå: Gadolin i Medd. 1. c.
— Arten uppräknas äfven Mela Kasv., Alc. III etc.
Papaver dubium L.
In Fennia australi raro et vix nisi adventicium, quamvis multos
per annos persistens, inventtur.
Tillfällig: Fries; »Eur. omn. exc. ... Fenn.»: Nym. Consp. p. 24.
— Al. r: Bergstr.; Sund: Bergstr. Beskr.; Geta Finnvik: Hult & Tikkanen!;
Geta Bolstaholm: Hult herb. och E. Reuter; Hammarland på barlasthögar
vid Marsund ej långt från Frebbenby: W. Granberg!, jfr Prot. 1, XI,
1884, se äfven Medd. XIII p. 204 och i synnerhet (Prot. 2, V, 1903) Medd.
XXIX p. 170, dir Montell framhåller, att denna art bör upptagas i den
finska floran, då den förekommit ymnigt på en åker å Bolstaholm åtmin-
stone sedan 1867. Tidigare nämndes om denna art: »Ex Al. aliquando
reportatum, sed omnino adventicium»: Herb. Mus. Fenn. II p. 133. — Ab.
Korpo: Bergstr. Beskr., jfr Bergstr. [På barlastplatsen vid Abo slott] täm-
ligen allmänt med blommor och utvecklad frukt: Sal. Fröv.; Lojo SOL-
hem, tillfällig å gräslinda: Lindb. comm.; [Nystad] »v. 1892-94 Saunasillan
rannalla painolastilla ja 1893 Prännimäessä sinne tuodulla painolastilla»:
Söd. — Nyl. Hangö i åker 1887: elev K. R. Böcker!; i få exemplar såväl
blommande som med mogna frukter [å Sörnäs lastageplats nära Helsing-
fors!]: Sæl. exk.; Helsingfors Brunnsparken: elev A. W. Forsman! — Sat.
Räfsö: Lindb. herb. (ex. ej taget af honom själf). — Oa. [Vasa vid äng-
kvarnen på barlast] sparsam: Laurén i Medd. XXII p. 38.
Arten omtales f. 6. såsom ogräs i trädgårdar ännu i Ok. Kajana
trakten: Must. p. 41.
Papaver rhoeas L.
In saburra invenitur, ut etiam cultum occurrit.
Till; »Eur. omn. exc... . Fenn. Sec. cl. Cosson P. rhoeas in omni
Europa est tantum planta inquilina, cum vera eius patria sit Algeria, unde
olim migravit»: Nym. Consp. p. 24; barlastplatser r (Uleåborg 1869), äfven
odl. i trädg.: Ale. III, jfr Brenn. Flor. — Ab. (På barlastplatsen vid Åbo
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 285
slott): Seel. fröv.; [Mynämäki etc.) »edellistä [P. somniferum) paljon harvi-
naisempi»: Caj. Kasvist. — Nyl. Borgå: barlast: Lindb. herb. (ex. ej taget
af honom själf). — Ob. Uleåborg [på barlast) 1869: Malmgren!; Uleåborg
på barlast: Zidb.; [Uleåborg] painolastilla Hietasaaren puolella: Leiv.; bar. —
lastplatser Kemi stad, Simo Kallio 1885, 1888 (vmn.) och 1892: Keckm.,
jfr äfven Brenn. Obs.
Ehuru P. somniferum vida oftare odlas, är det möjligt, att äfven nu
ifrågavarande art ingår bland uppgifterna angående odlingen af vallmo
(se under följ.).
Papaver somniferum L.
In tota Fennia colitur et saepe in hortis etc. efferatur.
Till.; »In forma pumila, verisimiliter efferata in viciniis templi ad
Nådendal»: W. Nyl. Distr., jfr Trautv. Incr. p. 44; »allm. odl. (och någon-
gång förv.)»: Alc. III, jfr äfven Nym. Consp. p. 24, Brenn. Flor. etc.
Al. Skarpans ruiner förv.: J. R. Chydenius!; Bomarsunds ruiner
förv.: A. Bomansson! — Ab. (Muurila] »metsistyneenå Isontalon ja Kosken
tienoilla, vaikka ainoastaan ensimainitussa paikassa kukat ovat aivan yk-
sinkertaisia. Isontalon seuduilta on se kuitenkin jo luultavasti hävinnyt»:
Renv.; (Mynämäki etc.) > Yl. koristuskasvi ja usein metsistyneenä vanhojen
ja nykyisten asuntopaikkojen läheisyydessä»: Caj. Kasvist., jfr 1. c. p. 30;
[Nystad] »v. 1894 muutamia kappaleita kaupunkiin pistäyvän lahden päässä
olevalla kedolla»: Söd.; Vihti p enum.: Flinck; W. Nyl. Distr. se ofvan. —
N y 1. Har genom själfsädd hållit sig i 40 år i Lappviks trädgård vid Hel-
singfors: Sel. ann. — Ka. Viborg Monrepos förvildad i kålland (Nerv.):
Sel. ann. — Ta. Orivesi utspridd från trädgårdar: Salov. p. 12. — Oa.
Gamla Vasa gropar, spridd: Laurén i Medd. XXII p. 43. — Ob. [Uleä-
borg] Toppila 1882—85, Simo fatalig: Zidb., jfr Brenn. Obs.
Vallmo uppräknas bland folkets favoritblommor: Elfv. Ant. p. 34
och utgör jämte Calendula »de arter med hvilka kulturen här tager sin
början»: 1. c. p. 42. (Uppy. afser egentligen Munsala, men kan anses
gälla för hela landet.) P. somniferum uppräknas såsom odlad kring Uleå-
borg redan Jul. p. 23 och Papaver odlades i Li. Toivoniemi pä kalljord:
Nordling p. 315. Se f. 6. ang. odlingen bl. a. Stenr. p. 16, Medd. XXV
p. 13 och 81, Leiv., Elfv. Ant. p. 43, (Birg. p. 61). (Någon af dessa uppg.
kunde möjl. innefatta P. rhoeas.)
Att arten, där den icke direkt odlas, måste anses alldeles tillfällig
framgår i de flesta fall redan af själfva uppgifterna.
Roemeria hybrida DC.
In saburra rarissime lecta est.
Oa. Vasa [vid ångkvarnen] på barlast (Laurén): Seelan i (Prot. 7,
IV, 1888) Medd. XV p. 222; (på nämnda ställe] 4 exemplar 1888: Laurén!
i Medd. XXII p. 39.
284 Chelidonium maius.
Chelidonium maius L.
Inprimis in parte avstro-ocridentali passim aut satis
frequenter inrenitur. Ad septentrionem et orientem versus
rarescit et supra 639 ris: sponte ohvinm est.
Till.; Till. Icon. 18; Kalm; fere fg ad domos et sepes.
Hell. p. 11; in ruderatis et hortis fg: Prytz: in fimetis et locis
ruderatis per provincias australes et medias patriae. Euraa-
minne, Tyrvää, Tammerfors: Wirz. pl. off; Eur. omn. exc. ...
Lapp.: Nym. Consp. p. 25; exc. etiam . . . Fenn. bor. et centr.:
Nym. Suppl. p. 16. vide etiam DC. Prodr. I p. 123 et Led. I
p. 91.
Al. p: Bergstr. et Arrh. & K.; Kumlinge Visings: Bergr.
— Ab. ‘circa Aboami fq: Zett. & Br.; p in parte orientali terri-
torii: Bergr.; Pargas st fq: Arrh. Ann.; Bromarf fq: Sand.; [Muu-
rilai st fq: Renv.; fq: A. Nvl.; p: Sel.; Vihti (fq): Printz; iVihtij
p enum.: Flinck; st fq —p: Caj. Kasvist.. quem |]. inspicias,
cfr 1. c. p. 138; Nystad st r: Hollm. — Nyl. Ekenäs in oppido
st fq, in par. eiusdem nominis p, ad ruinas Raseborg in sacell.
Snappertuna sat cop.: Häyr.; fq: His.; "Nurmijärvi! st r Kytå-
järvi, Kirkonkylä, Klaukkala: Stenr.; fq: W. Nyl.; Thusby haud
r: Åstr. & H; st fq: Sal. Ö. Nyl.; Hogland (!) (r): Brenn.; p:
Brenn. p. 446 et Brenn. Till. p. 38. — Ka. rr Virolahti in vicinitate
pag. Soinikkala: Blom!; Viborg: Malmb.; r Räisälä in vicinitate
templi et ad Nåpinlaks! cop. in alneto mixto cum corvlis non-
nullis: Lindén. — Ik. (r) Kåkisalmi (!), Kuolemajårvi ad Muurila
et Kakki: Malmb.; [fq et cop. per totum territorium: Meinsh.
p. 21].
Sat. dispersum Birkkala!, Norrmark: Malmgr.; Ulfsby r
Gammelby, Björneborg in oppido st r, etiam Hvittisbofjärd (p)
(K. G. Ollonqvist): Håyr.; Vesilaks [Laukko]: M. Werving!; st
r — p Tyrvää prope templum, Karkku Koskis in silva, hoc loco
nunc forsitan intermortuum, Urmia inprimis ad viam ferratam,
Kauniais Niemi, Kulju in horto et in insula magna, Siuro, Mouhi-
järvi Salmis multis locis: Hjelt; dispersum, hic illic sat cop. ad
catarractam Kyröfors: Printz in litt.; etiam in catalogis enum.
— Ta. Sääksmäki (fg): Tikk.; [Kalvola] r in praedio Liljevik :
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 287
Knabe Fört.; Pälkäne Tommola in pascuo consaepto: Zidb.; p:
Asp. & Th.; Hauho: Herk.; st r Messilä, ad praed. sacerdotis
par. Hollola, Jalkaranta, [Asikkala] cop. in insula Kuorenharju!:
Norrl. s. 6. Tav.; Hollola in insula Isosaari lacus Vesijårvi:
Wainio ann. et Norrl. ant.; Sysmå Rapala (K. W. Renqvist): Unon.;
Leop., Bonsd. et Wainio Tav. or. non comm. — Sa. Valkiala
(p): Hult Fort; Villmanstrand: E. Nyl. & Chyd. — KI. str
usque ad Valamo: Fl. Kar., spec. leg. Nikl.!, etiam Backm. tan-
tum e Valamo comm.; r Hiitola in coemeterio: Lindén. — Kol.
nondum adnotatum, sed certe investigandum.
Oa. Vasa, Vörå: Alc.; r »Nya Vasa Wallens villa» in horto
sat cop.: Laur.; Gamla Vasa dispersa [»spridd»] in fossis egestae
arenae: Laurén in Medd. XXII p. 43, cfr de his omnibus Laur.
Våxtf. et vide infra. — Kon. r »ad Jalguba in rupibus (Sahl-
berg), spec. non vidi, Svätnavolok (Simming!, Günther)»: Norri.
On., cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 133; ad Kishi in insula parva lapi-
dosa: Giinth. p. 32.
Största delen af Finl. och Lappl.: Fries; en uppgift, som säkerligen
beror på något tryckfel. — Oa. Om förekomsten härstädes nämnes: växte
i trädgård, kanske ursprungligen odlad eller inkommen med andra frön:
Laur. i bref; i Herb. Mus. Fenn. II p. 133 upptages »Vasa forsitan in-
quilina». Betraktas arten härstädes såsom tillfällig, blefve nordgrinsen
något flyttad mot söder. Upptages från Vörå redan 1800 m. fl. år: Mo-
berg Nat. p. 133, liksom i Wirz. ann. — Sb. lisalmi: elev Hjelmman!;
säkert en alldeles oriktig uppgift; den anföres Alc. (äfven III p. 141) och
Desideratkat. p. 19. — Kb. Nurmes kyrkoby (P. F. Brofeldt): Moberg Klim.
II p. 55; uppg. anföres här såsom en uppmaning till vidare undersöknin-
gar. — Om. Jakobstad (F. E. Conradi): Moberg Klim. p. 71 och Moberg
Klim II p. 55; Hellstr. upptager den från Gamla Karleby såsom barlast-
växt, jfr 1. c. p. 136; »Brahestad in dumetosis oppidi»: Blom! och Ten-
nander!; Brahestad 1883 (pä barlast? odl. i trädgårdar o. förvildad ? 1. vild?):
Zidb.; för min del antager jag, att arten hår år tillfällig. — Ob. [Uleå-
borg] Toppila 1885, Kemi 1883 på hvartdera stället fåtalig; enl. senare
meddelanden i mängd pä Toppila, Uleåborg på barlast: Zidb., jfr Brenn.
Obs. och Leiv. Barlastplats, införd till Kemi stad 1885 och förekom dårst.
särdeles rikligt 1886, men är numera [1896] så godt som försvunnen: Keckm.
Oberäknadt arterna af slägtet Papaver odlas af denna familj Esch-
scholtzia californica (ham. (+ crocea?) ännu i Pudasjärvi: Elfv. Ant. p.
285 Cheliiociun. c.aja-.
43, jfr Brenn. Flor och Ale. IH. där E. californica sage= vara allmänt
odlad. Sannolikt afser den >Escholziz>. som upptazes såsom odlad Li.
Tøåvoniemi på kalljord: Nordling p. 315. äfven Jenna art. som jämte
E. alla uppräknas bland ettåriga prydnadsväxter i Lk. Pajala på svenska
sidan: Birg. p. 61. Emellertid framhålles: >Fschscholtria crocea odlas
knappt: jag tror icke att E. californica är >allmänt> odlad. Åtminstone
har jag ej sett den allmänt förekommande i trädgårdar»: Sæl. ann — Vida
mindre odlas Platystemon califormicus Benth., jfr Alc. 111.
Fumariaceae.
Corydalis solida (L. Sw.) Hook.
In Fennia masime austro-occidentali inprimis in ticini-
fate orae satis frequenter inrenitur: ad septentrionem et ori-
entem rersus cilo rarescit et supra 61° 50” nondum adno-
tata est.
Till. Icon. 52+); Fenn. merid.: Fries; ad Ladogam borea-
lem usque procedit, adest in Mus. Fenn. e paroec. Jaakkima
lecta a F. Nylander: W. Nyl. Distr.; Fenn.: Nym. Consp. p. 26:
Fenn. non nisi in mer.: Nym. Suppl. p. 17, cfr DC. Prodr. I
p. 127 et Led. I p. 100.
Al. st fq: Arrh. & K.!, formae et ad C. laram (e Finström
inter Godby et Emnås!) et C. fabaceam vergent; Geta in vici-
nitate Finnö st fq: Ch. E. Boldt. — Ab. st fq: Zett. & Br:
»Runsala (!) copios. 6 Maji ad Heikile minus inter frutices mon-
tium litoral. 1750 floret med. apr. priusquam Anemone et Or.
nithogalum»: Ann. ad Till., cfr Leche p. 27; r Töfsala Rauma-
barju, Isoluoto: Bergr.; Merimasku: Karsten! nomine C. lara;
Uskela Karlberg: K. E. v. Bonsdorff!; Kimito: V. Ramsay in
herb. lyc. n.; Lojo Jalansaari in promuntorio quercibus obsito:
Ch. E. Boldt, cfr Sel.; Lojo Hevosaari: Lindb. comm.; (fq) in
vicinitate opp. Nystad: Hollm.!; [Nystad] Telakkam&ki prope
N Vide ceterum sub C. bulbosa.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 259
litus maris (Cajander): Söd., vide etiam sub C. laxa. — Nyl.
Ekenäs st fq in lucis: Håyr., cfr Geogr. F. T. 1903 p. 199—201;
r in taeniis par. Inga in insula Elgsjö! prope pagum: His.; Esbo
praedium Esbo copiosissime: Gadol., cfr Popp. p. 8; [Helsingfors
(1)] in nemoribus prope litora maris p fq: W. Nyl.; Helsingfors
compluribus locis ex. gr. Sandudden, Fölisön: Håyr., vide etiam
Kihlm. Beob. p. 6; p in parte australi par. Borgå et Perno,
verisimiliter secundum totum litus: Sel. 0. Nyl.; Borgå p ex.
gr. Ekudden, Kroksnås, Karsby et Ruskis, Perno Forsby et Här-
käpää: Sel. Öfvers. — Ka. Fredrikshamn (Qvist): FI. Kar. p.
193, cfr Sel. Ö. Nyl.; Viborg Vehnånsaari: Nerv.!; Viborg Lyy-
kyla: A. Lagus!, cfr Malmb. — Ik. Rautu, Kivennapa et Kakki:
Malmb., spec. e Kivennapa Rajajoki!; Sakkola: Lindb. comm.
'hic illic plerumque cop. in toto territorio: Meinsh. p. 22].
Sat. Loimaa [»Loimjoki»] (Rönnbäck), Björneborg (K.
Schantz! (spec. nomine C. /a.ra]): Malmgr.; Raumo: W. Wallenius!;
rr Birkkala ad viam inter Tyrkkylä et Andila: Hjelt!, cfr Herb.
Mus. Fenn. II p. 134. — Ta. Sääksmäki r Rapola etc.: Tikk.;
r tantum in Hattula: Asp. & Th., spec. adsunt e Sattula! et
Nikkilä! in hac paroecia; Lammi (H. Lang): Wainio herb.; Lammi
Niippola : Leop. ann.; r [Asikkala] Kamppila! cum Ado.a, [Hollola]
Vehkosaari: Norrl. s. 6. Tav. — Sa. nondum visa est. — KI.
Jaakkima (!): FI. Kar.; in Sortavala et Impilaks (»fq») (Backm.,
Bergström): Norrl. Symb.; Sortavala: Zilliacus!, cfr Herb. Mus.
Fenn. II p. 134. — Kol. modo ad urbem Petrosavodsk adhuc
est lecta (Günther!), forte etiam in territorio nostro [= Kon.]
obvia sit: Norrl. On., cfr Giinth. p. 32 et Herb. Mus. Fenn. II
p. 134: haud procul a Vosnessenje ad Svir, prope Ivina, ad
Petrosavodsk: Caj.
Ta. Padasjoki Verho (A. A. Borgström): Moberg Klim. II p. 55;
uppg. krifver vidare undersökning.
Corydalis solida f. integerrima (Sel. in sched.) Mela.
Una cum forma typica rarissime occurrit.
Al. Finström Emnäs: Arrh. & K.! bracteis subintegris. —
Ab. Runsala (spec. unic.): Zett. & Br.!; Runsala: A. G. H.!
Typis impr. '%,, 1905. 19
29 (orvda.is ania
Denna for. med fuiikomligt beia skärm uopvisades bee e först
af Zett. & Br. men torde tills vidare vara föga stuierai : nataren. Fir
att från den-amma skilja len vanliga formen med tlikiza skirmblad. kallar
Mela i Kasv. den senare var. digitata Pers. hvilket narin i el II athvtes
mot f. typien.
Den no i fravavarande formen uppgifve= åfver från Sat Birkkali
Mattila » elev E. Ax! inl af O. Collin. hvilken uppz. anföres sås .m upp.
maning till vidare undersökning. I Herb. Mus. Fenn. II j 134 -åzes om
samma form: »Formae bracteis inte-ris ex Ab. -ubintesris ex AT»
Corydalis — Fumaria) bulbosa L.
Hae omnes certe ad €. solidam reterendae sunt
Till: å radice non cava maior >in maritimis Finlandiae>-
Fl. Suec. N:o 631. p. 246: Kalm: >till myckenhet pa holmarna
i skåren>: Hell. p. 15; in nemoribus graminosis: Prytz: -nemn-
ribus et lucis prov. ad maria patriam cingentia iacentium » : Wirz.
pl. off.; Gamla Finland: Knorring p. 29. — Ab. Pojo Fiskars
etc.: Moberg Nat. p. 133—134.
Då €. lara, såvidt man nu känner. ej finnes i Finland och (€. ra-
bacea är nog sällsynt, torde alla dessa uppgifter böra föras till C. sol:da.
ehuru i allmänhet C. lara anses vara = Fumaria bulbosa a, jfr t. ex.
Hartm. p. 180. Med anledning däraf har jag dock ansett det vara skäl
att opptag: dessa uppgifter under särskild rubrik.
Corydalis laxa Fr.
Apud nos indicata erat, sed omnia specimina hoc momine collerta nunc
ad C solidam referuntur.
»Fenn. mer. occ.»: Nym. Consp. p. 26, jfr bl. a. Mela Kasv. I. Mela
Kasv. ‘ed. Il‘, Brenn. Flor., Gand. I p. 374 äfvensom Trautv. Incr. p. 47.
där flere uppg. citeras. — Al. r ”Tapenius;: Bergstr., jfr 1. c. p. 7: iFin-
ström” Godby: Bergstr. Beskr. -- Ab. Kimito Vestanfjard :H. M. F.): Zett.
& Br. Abo: Alc. {afser sannolikt föregående uppg... — Sat. Björnehory
(K. Schantz}, Ulfsby: Malmgr.
De exemplar i H. M. F., som tidigare gått under detta namn, näm-
ligen från Al. Godby: Bergstrand!, Ab. Kimito Vestanfjård: Selin! och
Merimasku: Karsten! jfr om dessa Herb. Mus. Fenn. :ed. IN äfvensom
Sat. Björneborg: K. Schantz! föras alla af Kihlman till C. solida, hvarvid
dock exemplaret från Kimito betecknas såsom monströst. Likaledes fram
hålles, att Bergstrands uppg. beror pä förvexling med C. solida: Kihlm.
Ber. C. lara bör dårföre åtminstone tills vidare utgå från vår flora, hvar-
före jag ej ansett nödigt att upptaga de uppg. från Al. och Ab., hvilka
ingå i några manuskript. — Se f. 6. äfven under C. bulbosa.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 291
Corydalis intermedia (L.) P. M. E.').
In Fennia australi raro aut rarissime incenitur et ad
septentrionem versus parum supra 61° 40' procedit.
Scand. (exc. Fenn. plur. Lapp.): Nym. Consp. p. 26; Fenn.
in sola mer.-occ.: Nym. Suppl. p. 17.
Al. (p): Bergstr.;complur. loc. Gripö, Sund etc.: Bergstr. Beskr.;
Föglö Gripö: Tengström! et Ericsson!; Föglö Gripö Degerby
parce inter corylos: F. Erikson! — Ab. nondum certo obser-
vata, sed verisimiliter investiganda. — Ik. Pyhåjårvi inter Sor-
tanlaks et Riiska in silva abietina cum Anemone ranunculoide,
Ficaria etc, 17 die m. maii fructibus novellis: Lindberg in
Medd. XXIV p. Så!
Sat. r Birkkala (Simming!): Malmgr., cfr Carlss.; r Birk-
kala Tyrkkylå nonnullis locis: Hjelt; Viljakkala Ansomäki co-
piose f»mvcket allmiint»i in alnefo tenero: Printz comm., qui
idem mihi misit spec. — Ta. Lempäälä Ansami ad pag. Joki-
pohja: 0. Collin 1904!
Största delen af Finl. och Lappl.: Fries; en uppgift, som, hvad Fin-
land angår, torde vara helt och hållet byggd på analogislut, då arten i Norge
går ända till 69° 57'-58': Norm. FI. Overs. p. 57-60. W. Nyl. Distr. säger
riktigt: >minime, quantum novi, late distributa est. Ex Alandia adest in
Museo Fennico». -- Al. Ehuru Bergstr. ej upptager C. solida, var denna art
den enda, som anträffades af Arrh. & K. — Ab. Abo (C. W. Regnell): Mo-
berg Klim. p. 71; uppg. måste anses vara högst osäker. Ett exemplar fran
Runsala: Å. G. H.! fördes en tid bit i st. f. till C. solida och gaf anled-
ning till att arten uppgafs från denna lokal i Desideratkat. p. 19 etc.
Mela Kasv., som använder namnet C. intermedia L., upptager hår-
under såsom varieteter: var. fabacea Pers. och var. dentata Mela; denna
sistnämnda upptages såsom rr />yh>]: Mela Kasv. ITI. Hvilket exemplar,
som härmed afses, känner jag ej.
- — - == — - —
Då Corydalis arterna blomma tidigt om våren, innan flertalet af de
botaniska exkursionerna tagit sin början, är dessa arters utbredning i följd
häraf säkerligen ofullständigt utredd. Särskild uppmärksamhet borde egnas
C. laxa, hvars utbredning i Sverige gör dess förekomst i sydvästra Fin-
land sannolik.
') €. fabacea (Retz.) Pers. auct. plur. et Herb. Mus. Fenn. II.
292 Corydalis pumila.
Corydalis pumila Reich.
Per errorem indicata est.
Anföres af Fries för Finland, ehuru med frågetecken, men uppg.
har ej blifvit bekräftad, jfr W. Nyl. Distr.; detta citeras Trautv. Incr. p. 48.
Corydalis glauea Pursh.
Rarissime in saburra occurrit.
Nyl. Lovisa: gymnasisten Gratschoff genom D:r (3. R. Björksten!,
jfr Prot. 10, XI, 1866, Brenn. Flor., Mela Kasv. IV etc.
Corydalis nobilis (L.) Pers.
Saepe colitur et in hortis Fenniae australis interdum subsponte nascılur.
Odl. och i sydl. förvildad: Alc. III, jfr Brenn. Flor. etc.
Ab. Finnes förvildad vid Ispois, där den växer i ymnighet, äfven
pä Observatorieberget i Åbo: Zett. & Br.; ymnig i den gamla botaniska
trädgården i Åbo: Arrh. (och Gadol.); Åbo Kuppis: Sel. ann.; [Muurila:
»metsistyneena Kaukelmaan luona»: Renv. — Nyl. Helsingfors förvildad
i botaniska trädgården: Sæl. ann.; Lindberg tillägger: »ymnig så långt
tillbaka jag minnes»: Lindb. comm. — Sat. förvildad i flere äldre träd-
gårdar såsom Karkku Järventaka och Kulju, Birkkala Karlberg etc.: Hjelt.
— Se f. 6. Kihlm. Beob. p. 6, Medd. XXV p. 13, etc. .
Äfven nägra andra arter af denna familj torde, ehuru sällan, vara
föremål för odling (se t. ex. Moberg Klim. p. 72). — C. capnoides Wahlenb.
(C. Gebleri Led.) under flere år förvildad i botaniska trädgården i Helsing-
fors pä en öde lämnad gräslinda: Lindb. comm.
Fumaria media Lois.
In saburra raro occurrit.
Nyl. Borgå barlastholmen; Lindb. herb. (ex. ej taget af honom
själf). — Ob. Uleåborg Toppila på barlast 1883 någorlunda talrik, senare
fåtalig eller ensam : Zidb., jfr Brenn. Obs.; barlastplatser, några stånd vid
Kallio i Simo 1888, Kemi stad 1892: Keckm.
Fumaria” officinalis L.
In Fennia australi et media freguenter (—satis freguenter)
provenit; paullo infra 64" rarescit et supra 65° 50' nist in
saburra etc. non visa est.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 293
Till.; Till. Icon. 122; Kalm; fq in hortis ut herba inutilis:
Hell. p. 14; in agris et hortis vulgaris: Prytz; in agris et hortis
prov. meridionalium et mediarum: Wirz. pl. off.; Eur. omn. exc.
Lapp.: Nym. Consp. p. 27, efr DC. Prodr. I p. 130 et Led. I
p. 105.
Al. (p): Bergstr.; st fq: Bergstr. Beskr.; (r?) Brändö Kyrk-
landet, Kumlinge Bovik: Bergr. — Ab. fq: Zett. & Br.; enum.:
Bergr.; fq — st fq: Arrh. Ann.; st fq: Sand.; fq: Renv., A. Nyl., Sel.
et Flinck; (fqq): Wecks.; fq — st fq et cop. [»yl.»]: Caj. Kasvist.,
quem 1. inspicias, cfr 1. c. p. 138. — Nyl. fq: His., Stenr. et
Sel. Ö. Nyl.; (p): W. Nvl.; fq circa Helsingfors: Kihlm. ann.;
Hogland (Schrenk): Brenn.; Hogland Suurkylä in agro solano
consito (Sievers): Brenn. Till. p. 38. — Ka. fg: Blom et Linden.
— Ik. fg: Malmb.; [ubigue fg: Meinsh. p. 22).
Sat. (p): Malmgr.; fg— st fq: Hjelt. — Ta. fq: omnes
auct. — Sa. (fqqk: Hult. — Kl. fq: Fl. Kar. et Backm.; st fq:
Hann. — Kol. (»rr») Vosnessenje in agris: Elfv.; Petrosavodsk :
Simming!
Oa. p usque ad Gamla Karleby: Malmgr.; p: Laur. Växtf.
— Tb. st fq: Broth., spec. e Viitasaari! — Sb. (fqq): Enw.;
fq: Mela [spec. e Kuopio!) et M. & J. Sahlb.; Jorois Ornvik: E.
Nylander! — Kb. fy: Brand! et Eur. & H.!; Ilomants: Wold-
stedt!; st fg interdum sat cop., cum hordeo e Canada impor-
tato creditur in agros esse disseminatam: Axels. Putk.; in parte
max. australi par. Lieksa et in Nurmes in vicinitate lac. Pielis-
järvi, ut etiam in Repola fq — st fq, in interiore parte fere nulla
est, loca ultima sunt Repola Kolvasjarvi (cetera sub Kp.): Wainio
Kasv. — Kon. st fq -- fq in cultis, in Saoneshje fq: Norrl. On.,
efr Günth. p. 32.
Om. st fq, r in plagis superioribus: Hellstr., spec. e Gamla
Karleby!; Pyhäjoki r Kukkula: Lackstr., vide etiam sub Oa.
— Ok. r Kajana in hortis: Must. — Kp. in pag. Kiimasjarvi
cop. et Uhtua!: Wainio Kasv., vide sub Kb.; Ondarvi inter ave-
nam: Bergroth!
Ob. Uleå Konttinen: Brenn. herb.; Uleåborg (fq): Leiv.;
etiam Zidb. ex Uleåborg et inter herbas inutiles et in saburra
nascentes enum.; Kemi Herva!, Ii ad praedium sacerdotis!: Bren-
294 Fumaria officinalis.
ner, cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 134; Kemi! rr in hortis antiquis,
Seppålå, Viheriålå: Rantaniemi, cfr de his Brenn. Obs., quem
I. inspicias, vide etiam infra.
Största delen af Finl. och Lappl.: Fries; arten har dock aldrig app-
gifvits från finska Lappmarken. -- Ob. :Cultiveras som Medicinalört, Apo-
teksträdgärden»: Jul. p. 25. >0Odl. st., barlastplatser. Ursprungligen in-
kommen med barlast, har denna växt spridt sig, t. ex. på Kallio sägholme
i Simo, Kemi stad 1892»: Keckm., jfr 1. c. p. 14, där den betecknas såsom
st r. — Rovaniemi: Zidb., jfr Brenn. Obs.; manne tillfällig? — Lp. Orloff
»ad habitacula spec. unicum>: Kihlman!; arten bör, såsom äfven Kihlm. an-
tyder, tydligen här betraktas såsom tillfällig; exemplaret är emellertid
ganska frodigt.
Fumaria parviflora Lam.
Ante multos annos, sed certe per errorem, apud nos indicata est.
»In hortis Finl. australis rarius»: Prytz, jfr Led. I p. 105-106. Ar
ten uppräknas bland »ex analogia exortae plantae»: Spic. I p. 3. Säkert
afser Prytz uppg. F. Vaillantii, ehuru denna uppg. i hvarje händelse,
enligt hvad man nu känner, ej kan betraktas såsom exakt.
Fumaria Vaillantii Lois.
In Alandia rarissime quamris copiose et non ante a.
1885 lecta est.
Eur. plur.: Nym. Consp. p. 28; Fenn. in sola ins. Aland.
lecta: Nym. Suppl. p. 18, vide etiam sub F. parviflora.
Al. |Saltviki »Haga kungsgård» copiose in agro cum Fk.
oflieinali: Ch. E. Boldt! in (Diar. 13, V, 1886) Medd. XIII p.
257—258, cfr I. c. p. 263.
Oberåknadt ett par arter af Corydalis (se ofvan p. 292) odlas i Finland
af denna familj rått ofta Dicentra spectabilis (L.) DC. åtminstone ända
upp till Hirvilahti by invid Kuopio: Elfv. Ant. p. 41 under namn af Die-
lytra (utan artnamn), jfr 1. c. p. 34, äfvensom Brenn. Flor. och Ale. LIT.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 293
Cruciferae.
Nasturtium palustre DC.
In Fennia australi freguenter aut satis frequenter fere
ad 638 prorcenit, ad septentrionem versus frequentia minuitur,
sed ad summum fere septentrionem progreditur.
Locis inundatis graminosis fq: Prytz nomine Sisymbrium
palustre; maxima pars Fenn. et Lapp.: Fries; Eur. omn. exe. .. .:
Nym. Consp. p. 36, vide etiam DC. Prodr. I p. 137 et Led. I
p. 113.
Al. p: Bergstr.; st fy: Bergstr. Keskr.; Arrh. & K. distri-
butionem non habent exploratam; Brändö p, Kumlinge Yxskär,
etiam in parvis scopulis taeniarum ultimarum: Bergr. — Ab.
fq: Zett. & Br.; par. Gustafs Lypörtö, Iniö p: Bergr., vide sub
A1.; st fq: Arrh. Ann.; fq: Sand., Renv., A. Nyl., Sel. et Flinck;
(fqq): Wecks.; p—st fq: Caj. Kasvist., quem 1. inspicias, cfr
Hollmen in Diar. 6, XI, 1886. — Nyl. fq: His., Stenr., W. Nyl.
et Sal. O. Nyl., vide etiam Brenner in Medd. XXI p. 7—8; [Hog-
land; (r): Brenn. — Ka. st fq: Blom; (p) in ripis lacuum et in
fossis: Lindén! — Ik. fq: Malmb.; [ubique fq et cop.: Meinsh.
p. 26°.
Sat. fq: Malmgr.; st fq: Hjelt. — Ta. st fq: Leop.; fq:
Knabe Fort, Asp. & Th. Norrl. s. 6. Tav. et Bonsd.; st fq:
Wainio Tav. or. — Sa. st fq: Hult. — KI. fq: Fl. Kar.; st fq:
Hann. et Hjelt. — Kol. fq: Elfv.
Oa. fq: Malmgr. et Laur. Växtf. — Tb. fq: Broth. — Sb.
fy: Enw.; (fgg): Mela; p: M. & J. Sahlb. — Kb. Kide fq: Brand.;
Liperi fg: Eur. & H.; st fq: Axels. Putk., quem |. inspicias; st
r Lieksa ad Nurmijärvi et pag. Lieksa, Nurmes ad oppidulum:
Wainio Kasv. — Kon. st fq — fq, Saoneshje fq: Norrl. On.,
vide etiam Giinth. p. 32.
Om. fq: Hellstr. et Tenn. — Ok. Kajana: Lackström!;
(efqoi: Must.; p, in parte orientali non adn.: Brenn. Obs.; Wainio
Kasv ex hac prov. non enum. — Kp. Ponosero [in hac prov.?|,
Soroka: Beket. p. 544; Jyskjiirvi: Bergroth!
296 Nasturtium palustre.
Ob. Liminka: Hellström !, cfr Brenn. Obs.; fq: Brenn. Obs,
spec. e Kemi!; [Uleåborg] (fqq): Leiv.; (fqq): Keckm.; Kemi fq:
Rantaniemi; in parte septentrionali par. Pudasjärvi: Sahlb. Fört.;
[st fq: O. R. Fries p. 160;] p: Hjelt & H. -— Kuus. ad Kanto-
niemi: Wainio Kasv.!; Virranniemi ad ripam lacus Alakitka-
järvi (Brotherus & F. v. Wright): Broth. litt.; Paanajärvi: Hirn
Fört. — Kk. st r Kiestinki ad Valasjoki, Oulanka Majavalahti,
Laitasalmi et Sohjenansuu: Wainio Kasv.; Koutajärvi: N. I.
Fellm.; Iiava, Koutajärvi, Kouta: Mela PI.
Lapp. fenn. p sed parce: Hjelt & H., spec. e Kittilä Tor-
vinen!; [complur. locis . . . Muonionalusta .. .: Birg. p. 100;] st
fq in ripis humidis—aquosis fluviorum pluribus locis, sed semper
parcius: Blom Bidr., spec. e Sodankylä Akankoski!; per partem
silvaticam omnium Lapponiarum suecicarumiinterdum vel rarius
fg, usgue ad Kyrö infra lacum Inarensem: Wahlenb. p. 179 et
180, ut Fellman nomine Sisymbrii terrestris, cfr Wahlenb. FI.
Suec. p. 435; p cop. ex. gr. ad Ivalojoki, Sulkesjock, Muondes-
jaur et Sjorvanjarga in par. Inari: Fellm. Lapp.; Muonioniska :
F. W. Mäklin!; Muonioniska Jerisjärvi ad Saari: Hjelt; Kemi-
järvi ad pag. Kemijärvi, Kostamusperä, Vuostimovaara, Pyhä-
tunturi, Sodankylä ad Hietasuvanto, ad pag. Sodankylä plur.
loc., ad Kaaretkoski, Petkula, Kuosku, Värriö, nonnullis locis
ad Mutenia, Inari ad Ivalojoki et Inarijärvi et Paatsjoki p — st
fq, etiam ad Salmijärvi et Nummelinkoski fluminis Paatsjoki :
Wainio Not., cfr I. c. p. 13; (st r) in ripis glareosis Mutenia,
Kopsusjärvi, Luirohaara: Hult Lappm., cfr 1. c. p. 33 et 150;
Inari Lentolahti: F. Silén!; locis aguosis in vicinitate domicilio-
rum, in litore lacus Inari et occidentem versus ad Muddusjärvi
cursumque inferiorem flum. Kaamasjoki st fq, Utsjoki Niitty-
vuopio ad flum. Tenojoki: Kihlm. Ant., spec. e Martti!; (Tana.
elf: Th. Fries p. 184;] Elvenæs (Nordvi), Paatsjoki [»Pasvik-
elven»] ad catarractam ad inferiorem partem lacus Klostervand,
ad catarractam inter Salmijärvi |»Tsjolmejavre»] et Goalsejavre,
[Karasjoki et Anarjoki extra Fenniam]: Norm. Fl. Spec. p. 127,
guem 1. inspicias, cfr Norm. Ind. p. 4, Norm. p. 216, Blytt p.
967, Hartm. p. 193 etc. — [L. ent. reg. subalp. r Enontekiäi-
nen (L. L. Læstadius)?: Liest.)
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 207
Lim. Porjeguba: Selin!, vide infra; ad lacum Nuotjavr:
Enwald & Hollmen! [ad fines prov. Lt.]; in ripa Japidosa lac.
Lujavr infra Vavn-bed! et in ripa arenosa ad ostium flum. Seid-
jok (Lujavr): Kihlman! — Lv. Kusomen, Kuusreka: Mela PI.;
Kamensk ad fl. Ponoj: Palmén! — Lp. Tshapoma ad flumen in
ripa lapidosa: Kihlman!; Ponoj: Mela PI. et herb. et Montell!
— Lt. ad fl. Tuloma et Nuotjavr: Enw. ann. (vide sub Lim.);
p in reg. silv. in pratis et in ripis fluminis Nuotjok et in insulis
fluminis prope ostium eiusdem: Lindén Ant., spec. lectum prope
ostium flum. Nuotjok in cariceto ins. Hyötösaari!, vide etiam
Led. I p. 113 (Lapp. ross.).
Lv. Olenitsa (Selin): N. I. Fellm., jfr 1. c. p. XLIIl; antagligen afses
Porjeguba, därifrän Selins exemplar är taget. — »Näyttää nousevan Lap-
piin sekä Venäjän että Norjan kautta ja välttävän Lapin-alista regionia»:
Wainio Kasv. p. 121. Denna äsikt, att nämligen arten skulle sprida sig
till Lappmarken genom Ryssland och Norge med undvikande af reg. infra-
lapponica, tyckes mig hvila pä alltför svaga grunder; utbredningen synes
1 stort taget vara tämligen oafbruten, hvilket ännu tydligare framgår af
senare undersökningar och uppgifter. I det område, som undersöktes af
Hult och mig, tilltog artens fregvens något, ehuru svugt, mot söder.
Angäende former af denna art har jag endast antecknat: Brundin
har vid Muonionalusta (Lk. pä svenska sidan] funnit en suhmers form
med djupt pardelade blad: Birg. p. 100.
Nasturtium silvestre (L.) R. Br.
In Fennia varo et nist in saburra etc. non occurrit; extra orientales
autem fines magna frequentia inveniri indicatur.
»In ripis fluviorum Finl, meridionalis rarius»: Prytz, jfr Led. I p.
112; södra Finl.: Fries; »hucusque mihi ignotum »: W. Nyl. Distr.; » Eur. omn.
exc. Fenn. plur.»: Nym. Consp. p. 35-36; stränd. längs kusten r: Brenn.
Flor.; »in saburra navali etc., sed non omnino indigena»: Herb. Mus. Fenn.
II p. 134. — Al. st r: Bergstr.; [Föglö] Degerby, Kökar: Bergstr. Beskr.;
Jomala Ytternäs 2 ex., likaså 2 ex. pä en liten holme Saltholmen, midt emot
Mariehamn: E. Reuter. — Ab. Åbo: [I.] Ringbom I, jfr Zett. & Br.; (pä bar-
lastplatsen vid Åbo slott] »endast i par exemplar, antråffad med både
blommor och frukt»: Seel. Fröv.; Lojo nära Maikkala [> Majkala» |, talrika
men säkerligen blott förvildade exemplar: S. O. Lindberg i Medd. XV p.
184; äfven funnen i Lojo af Hollmén: Medd. XV p. 189; enligt bref af
Hollmen fanns arten talrikt å Koskis ängar nära Suittila; Lojo SOLhem:
Lindb. comm. — Nyl. Esbo Träskända: Lindb. herb.; Helsingfors ön
Sumparn: Sælan! och G. R. Sundman!; Helsingfors Observatorieberget,
UN Nasturtium silvestre.
Anjala: Alc., jfr äfven Alc. Ill (hvardera uppgiften är något osäker, «en
förra grundar sig måhända på oriktig bestämning]; på Hammars, Borgå
stads barlastplats: Srel. O. Nyl.!; Borgå Ornshamn g ymn. 1889, »måhända
ursprungligen öfverkommen från barlasthögarna i nejden, men har emel-
lertid under flere år hållit sig här, medan den f. n. icke synes växande
på barlastplatserna»: Gadol., som observerat arten på samma ställe 1884.
— Sat. Björneborg Räfsö: Sahlberg! och Hjelt!; Räfsö mycket talrikt
1901: Sæl. ann.; se äfven Gadd Sat. p. 49. — Oa.r Vasa Brändö: Strömb.
och Alc.; anträffas tämligen ymnigt pä Brändö: Laurén i Medd. XXII p.
43; Mustasaari Veikars vägkant: Laurén! — Om. Jakobstad: [Z.] Schalin
i herb. Iyc. n.; Jakobstad Alholmen: Fontell! — Ob. Uleåborg ymnigt pä
barlasten vid Toppila sund 1887: Zidb., jfr Brenn. Obs.
Flertalet af dessa uppgifter gifva otvetydigt tillkänna, att växten
blott följer med barlast m. m., och äfven på Aland torde den enligt senare
undersökningar knappt kunna räknas till de vildt växande arterna. Dar.
emot uppräknas N. stlvestre bland arter, som äro allmänna -- g. allm. i
Onegas! dal, men ej sedda på finska sidan: Cajander i Medd. X XVI p.
181, jfr Caj. Westgr. p. 6 och Medd. XXVII p. 9.
Nasturtium anceps (Wahlenb.) DC.
In saburra rarissime occurrit neque ullo modo florae fennicae cst
adnumerandum.
Södra el. vestra Finl.: Fries; Fin]. mer.: Nym. Syll. p. 190 och Consp.
}. 35: >in... Fennia occid. obvium»: Fl. Ingr. p. 86; barlast r: Brenn.
Flor. — Nyl. Helsingfors, sophög pä Observutoriebergen: Hult herb.
ett exemplar från samma ställe! i H. M. F. torde äfven höra hit. — Sat.
Kyrö: Asp; en ytterst osäker uppg. — Ob. Uleäborg barlastplats: Mela
herb.; [Uleåborg] painolastilla Hietasaaren puolella [> PH>]: Leiv. [Måhända
afses N. silvestre, som ej upptages af Leiv., ehuru den blifvit observerad
af Zidb.) — W. Nyl. Distr. förnekar artens förekomst i Finland, och i själfva
verket kan den ej räknas till landets egentliga flora, jfr Trautv. Incr. p.
53. -— Lindberg anser artens eller rättare hybridens förekomst äfven på
barlast ytterst osäker: Lindb. comm. |
Nasturtium amphibium (L) R. Br.
Multis locis in Satakunta media et Tavastia oveiden-
tali coptose procentt, ceterum varo (-- rarissime) in parte au-
strali et media occurrit.
Kalm; Eur. omn. exc... . Fenn. plur.: Nym. Consp. p.
35. cfr DC. Prodr. p. | p. 158.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 299
Ka. In Karelia Appelberg! (Mus. Fenn. absque indicatione
loci specialis): FI. Kar.; Nurmis ad viam ferratam prope Viborg:
alumn. Berg!
Sat. Mouhijärvi!, Björneborg (!): Malmgr.; Birkkala Kumo
(Brander): Leche p. 19; Ulfsby st fq usque ad oppidum Björne-
borg, sed non inferius descendit: Hävr., cfr Håvr. Und. p. 26
et vide infra; Björneborg Aittaluoto: Alc.; fq et cop. inprimis
ad lacus Kulovesi! et Rautavesi, sed etiam ad alios lacus ve-
lut Vesilahti Kurala cop., Birkkala Sotka etc.: Hjelt, spec. e
Karkku !, cfr Håvr. Und. p. 24; Birkkala (!): Carlss.; Kyrö: Asp.
— Ta. Messukylä Viinikanoja: alumn. A. Pahlman! ; Sääksmäki
r Rautu Jutikkala (!): Tikk., spec. ibidem leg. Kihlman!; Sääks-
mäki Uittamo prope Jutikkala cop.: Sil. ann. et herb.; Kalvola
ad ripas: Borg p. 431; Hauho: Herk.; Vanaja in lacu Vanaja-
vesi: W. Granberg!; Hattula cop. nonnullis locis in amne inter
Lehijårvi et Vanajavesi: Lindb. comm., cfr Lindb. Medd. p. 279
[Leteensuo;; |Tavastehus' p: Asp. & Th., spec. in dupl. leg. Hi-
singer!; Tavastehus in fossis inter oppidum et hortum: Leop.
coll.: Tavastehus ad arcem: O. Collin!; Tavastehus: Zidb. —
Kol. contra Solomeno: Caj., vide etiam sub Kon.
Kon. r Koselma (!) et Suoju (Simming): Norrl. On.; circa
Suosaari |»Saoserie»i, Kosolti [in hac prov.?, aut in Rossia ?|:
Günth. p. 32; Suoju ad ripas fluminis hic illic: Caj.; [ad fines
prov. Kol., unde spec. lectuin est.’
Kp. vide infra.
"In marginibus aquarum insulsium st fy»: Prytz; fregvensen för
landet i sin helhet är allt för stor, hvarföre uppg. måste anses vara vilse-
ledande: största delen af Finl. och (norra el.) östra Lappl.: Fries grundar
sig på oriktiga uppg. och öfverensstämmer ej med värkliga förhållandet.
— Ik. Uppg. i Herb. Mus. Fenn. II p. 57 afser Appelbergs exemplar;
huruvida detta dock är taget i denna provins eller Ka., måste anses oså-
kert. Hos Meinsh. p. 25 upptages arten icke för Isthmus, och Lindberg
har ej sett den i Ik. — Sat. Angående förekomsten i Björneborgs trakten
nämnes : »längs och nära elfstränderna; gärna på skyddade ställen, såsom
diken, närmast floden liggande delar af små lugnt flytande bäckar, igen-
groende armar: sat parce — parcius; icke anträffad nedanför Björneborgs
stad (dock på ett par ställen på stadens mark)»: Häyr. — Sa. I Mela Kasv.
IV upptages arten från denna provins [»8>1; hvarpå uppg. är grundad
känner jag ej. — Kp. vsilleynt observerad vid Siesjärvis (»Segoseros> :
300 Nasturtium amphibium.
södra strand»: Sahlb. Bidr.; uppgiften är ingalunda osannolik, men erfor-
drar dock måhända bekräftelse, då exemplar ej föreligga; artens nordgräns
hos oss skulle härigenom blifva betydligt framflyttad. I detta sammanhang
hör framhållas, att arten öster om Finlands botaniska gränser är anteck-
nad bl. a. vid Archangelskij-pogost: Caj. Westgr. p. 10. — Ob. allm. i
Kemi [M.) Castrén: Jul. Fört. p. 102, jfr M. Castrén p. 336 under namn
af Sisymbrium amphibium. Otvifvelaktigt afses härmed Nasturtium pa-
lustre, under hvilken art uppg. äfven anföres i Brenn. Obs. — Lapp. ross.
»p ad ripas fluviorum lacuumque»: Fellm. Ind.; uppg. afser N. palustre :
N. I. Fellm. p. LXI och 6. Led. I p. 160 citerar icke blott denna uppgift
utan åfven Sisymbrium terrestre Wahlenb. och Fellm. Lapp. under Coch-
learia amphibia, hvilket i afseende å de sistnimnda uppgifterna år full-
komligt orätt.
Mela Kasv. särskiljer häraf var. indivisum DC., varitfoltum DC. och
auriculatum DC. (Den första och tredje upptagas såsom rr: Mela Kasv.
IID. För min del har jag tyckt mig märka, att på samma lokal det ena
året den ena, det andra året den andra bladformen förherrskar, beroende
af olika högt vattenstånd. Meinsh. p. 25—26 säger sig hafva iakttagit samt-
liga bladformer på samma exemplar.
Nasturtium armoracia (L.) Fr.
In toto fere territorio colitur et in Fennia australi haud raro efferatur.
»Spont. in Territorio Satagundac superioris (Gadd)»: Prytz, jfr Led.
I p. 159; Gamla Finl.: Knorring p. 27: södra Finl.: Fries; «vix omnino
spontaneum>: W. Nyl. Distr.; »Eur. omn. exc. Scand. max. ... sed nonnisi
in Ross. or. spontanea. Colitur nempe in usum culinarem et facile sub-
spontanea evadit»: Nym. Consp. p. 51 under namn af Cochlearia armoracia 1..;
»in parte australi interdum e cultis efferatum occurrit»: Herb. Mus. Fenn.
II p. 134, jfr äfven Herb. Mus. Fenn. fed. I], Brenn. Flor. etc. — Ab.
Merimasku: Karsten i dupl.!; Uskela: C. O. Bonsdorff!; Tenala Karsby:
W. Bruncrona!; [Bromarf etc.) st fq förvildad: Sand.; förvildad vid Paik-
kari bostålle i Haarijårvi: Sel.; [Vihti] förvildad h. 0. d. i och från tråd-
gårdar och täppor (Nummela station, byarna kring kyrkan, Oikkala m. fl.):
Flinck ; fq [>yl.] vilj. herraskartanoissa ja sangen usein metsistynyt»: Caj.
Kasvist. — Nyl. »Fagervik spontanea in rivulo Staraviks båcken»: Ilis.!;
(r) in versuris agrorum ad sinum Tölöensem»: W. Nyl.; vid Helsingfors
flerst. förv.: Seel. ann.; Thusby flerst. förv.: Åstr. & H. — Ka. r Kaukola
Miinakoski!, på en strandbrant tam). rikl.: Linden. — Sat. Raumo: W.
Wallenius i dupl.!; Björneborg Kapellskär: elev J. Grönfeldt!; uppräknas
redan i Gadd Sat. p. 49. — Ta. Tavastehus vid järnvägen: K. Collin !;
[Gustaf Adolfs socken] r »invid prestgärden, möjligen förvildad, ehuru
växande pä ett från alla odlingar aflägset ställe»: Bonsd.! — Sa. Valkiala
allmänt förvildad vid Ahola: Huit Fört. — Sb. Jorois Järvikylä pä träsk-
strand: Lindb. comm.; Kuopio Julkula: Malmberg!
Acta Nocietatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 301
Selan framhåller, att arten utbreder sig genom rotbitar och är ofta
ytterst svår att utrota: Sel. ann.
Hvad artens odling angår, anser jag mig i hufvudsak blott behöfva
hänvisa till den fullständiga framställningen i Elfv. Ant. p. 70. Hår må
tillåggar, att arten uppgifves trifvas väl i Li. Toivoniemi: Nordling p. 315,
jfr Elfv. Ant. p. 23. Från svenska sidan nämnes, att odlingen i Haapa-
ranta yifvit osäkert resultat och från Pajala, att den trifves bra, »roten»
Jiten, men användbar: Birg. p. 59. — Uppgifter om odlingen har jag an-
tecknat bl. a. Till., Rein p. 83, Ign. Geogr. p. 349, Elfv. Kult. p. 113—114,
Stenr. p. 16, Medd. XXV p. 81, Jul. p. 24, Leiv., Turistföreningens Årsb.
1902 p. 80 (ang. Ylitornio), (Buch p. 70], se äfven i det föreg.
Nasturtium officinale R. Br.
Per errorem in Fennia sponte inveniri indicatum est. In Fennia au-
strali autem raro vel rarissime colitur.
“In ripis aguarum insulsium Finl. meridionalis minus fq»: Prytz
under namn af Sisymbrium nasturttum; »in fruticetis Alandiae et Nylan-
diae>: Wirz. pl. off., jfr Rupr. Diatr. p. 23 och i afseende å hvardera Led.
I p. 112; Finl. merid.: Fries och Nym. Syll. p. 190. — Sat. uppråknas
under namn af Stsymbrium 552: Gadd Sat. p. 49. — Ta. Hauho: Herk. —
Det bör framhållas, att Sisymbrium (Kållkrasse), som uppråknas bland våx-
ter, hvilka sågos först nedanför Kristinestad [>Kristina»]: Linné Iter lapp.
p. 199, af Smith p. 226 tolkas såsom S. nasturtium. Denna tolkning år
dock säkert oriktig, då Linné i FI. Suec. p. 231 hufvudsakligen upptager
S. nasturtium från Skåne. Någon senare uppgift, att arten skulle före-
komma vildtväxande i landet, känner jag däremot icke och i Nym. Consp.
p. 35 upptages: »Eur. omn. exc.... Fenn.», hvarigenom uppg. i Nym.
Svll. råttas.
I afseende å artens odling har jag endast antecknat, att arten å
Fagervik i (N y1.] Ingå med godt resultat odlats såsom sallatsväxt: Elfv.
Ant. p. 75. Sælan nämner, att han ej sett den odlad nägonstädes hos oss:
Seal. ann.
Barbarea vulgaris R. Br.
Omnibus fere locis nescio an primo una cum aliis semint-
bus (praecipue graminis) introducta est, nunc autem inprimis
in parte australi indigena videtur et nonnullis locis plus mi-
nusve copiose provenit. In Fennia occidentali supra 62° 50
nisi in saburra etc. nondum visa, ad fines vero Fenniae orien-
talis eliam ad 659 lecta est.
302 Barbarea vulgaris.
Till.: Fenn. merid.: Fries; Eur. omn. exc. ... Lapp.: Nym.
Consp. p. 31; deest in Fenn. bor. plurima: Nvm. Suppl. p. 20.
cfr etiam DC. Prodr. I p. 140. |
Al. (p): Bergstr.; complur. loc.: Bergstr. beskr.; unic. spec. in
agro pagi Jomala: Laur. Fört. — Ab. r in platea Aboae! : Zett.
& Br., cfr 1. c. p. 21 not. 2; r par. Gustafs in agro ad Kunna-
rais: Bergr.; Abo Observatorieberget ct in agris prope oppidum:
Arrh.; Abo Kakola: Hollmén!; Kimito ad praedium sacerdotis
in prato culto, adv.: Sæl. herb.; Ilalikko Toppjoki: U. Collan!;
Uskela: Nikl.!; [Muurila] (st fq): Renv.; [Pojo] (fq): A. Nyl.: Vihti
Juotila: E. G. Printz; Vihti (p): Printz; Vihti st fg: Flinck. vide
etiam infra; [Pyhäjärvi et Pusula, st fq, in parte australi terri-
torii cop. [»yleinen»| in agris graminibus consitis et novalibus,
in parte septentrionali deficiens: Wecks.; Mietois r in nonnullis
agris prope viam ad Torois aliguot spec. hic illic una provene-
runt: (Caj. Kasvist., cfr I. ce. p. 137; Nystad] in agro ad Prän-
nimäki: Söd. — Nyl. Ekenäs p: Häyr. Nurmijärvi] p locis
cultis parce: Stenr.; Esbo Urberga cop. 1902: Gadol., efr Popp.
p. 9; Helsinge Botby (Hult): Kihlm. herb.; Helsinge Åggelby in
prato culto: Kihlm. ann.; Helsingfors Brunnsparken: Brenner!
et Iäyr., cfr Popp. p. 9; Helsinge Degerö, Helsingfors in horto
dom. Sinebrychoff 1880: Sal. herb.; Helsingfors in promuntorio
Lappvik annis singulis numerosius: Sal. ann.; Thusby r: Astr.
& H.!; serius ibidem valde dispersa: idem comm.; [Hogland]
Pohjasrivi cum semine Ph/er introducta: Brenn. p. 446! et Brenn.
Till. p. 38. — Ka. Viborg: A. F. Krantz in herb. lyc. n.; r in
pratis in vicinitate lacus Vuoksi Antrea Korpilaks! Pampas, Räi-
sälä ad praedium eiusdem nominis! cop., Ivaskansaari: Linden,
cfr I. c. p. 128; Kaukola: Fr. Wartiainen! — Ik. r Kivennapa:
Malmb.!; [st fq: Meinsh. p. 27).
Sat. Björneborg in oppido st r: Hävr.; p una cum semi-
nibus graminis introducta velut Karkku Järventaka!, Koskis!,
Tullu, ad praediolum Korkoa et Kulju Niemi, Birkkala Nokia!
etc. in singulos annos fit freguentior: Hjelt; Kyrö: Asp; Vesi-
lahti Laukko: M. Werving! — Ta. Tammela in agris ad Forssa:
Arrh.; ad Tammerfors in prato culto 1893: Sel. herb.; Sääks-
mäki Jutikkala: Kihlman!; Pälkäne in prato prope Ruokola
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 305
ispec. leg. Zidbäck |: Leop.; Tavastehus! Kattis (O. Collin): Wainio
herb.; Vanaja Harviala: Leop. coll.; Sysmä Nya Olkkola! Lou-
kunvuori: Unon.; Orivesi inprimis ad stationem Korkeakoski
complur. locis in agris graminibus consitis: Hjelt. — Sa. r in
viciniis templi [par.] Ruokolaks: Hult, spec. e Stenbacka!; Kri-
stiina: A. v. Fieandt!; Mikkeli: Hasselbl. — Kl. Hiitola Pukin.
niemi: J. A. Fastberg!; [Parikkala] p — st fq: Hann.!, spec. ex
Huotikkala!, vide etiam infra; Sortavala in prato ad ludum, in
quo elementa traduntur [»kansakoululla»]: Enw. hav. -- Kol.
»adnotavi e Mjatusova et Gorki, sed specimina nulla repor-
tavis: Elfv.
Oa. Alavus complur. loc., Vasa in agro prope oppidum
verisimiliter introducta: Laur., cfr Laur. Växtf. et Medd. XV p.
201; Gamla Vasa parce ad viam ferratam: Hjelt! et Laurén in
Medd. XXII p. 43, vide etiam infra. — Sb. |Leppåvirta] haud
fq in agris graminibus consitis, nonnullis locis observata, veri-
similiter cum seminibus graminis introducta: Enw.; r: Mela, spec.
e Kuopio!; Kuopio: alumn. H. Kellgren!, vide etiam infra.
iKp. Solovetsk: Brenner! et Selin! ; Archangelsk: F. Siven '!.
efr Diar. 14, III, 1863.]
: Ad aquas silvestres totius Fenniae et Lapponiae-: Wirz. pl. off.; se
längre fram (under Lapp. ross.). — Ab. Angående förekomsten i Vihti näm-
nes: »Särdeles ymnig flerstädes i synnerhet pä artificiella ängar, men äfven
pä trädesäkrar, t. ex. i Härköilä, där allmogen säger sig hafva funnit den
uppträda efter hveteodling»: Flinck. — Nyl. Arten har i Helsingfors-trakten
otvifvelaktigt inkommit med utländska frön samt förekommer vissa är
mycket talrikt, under andra åter i ringa mängd och skulle, lämnad ät sir
själf, säkerligen utgä, om den ej finge förstärkning genom utifrän inkomna
nya frön: Sel. ann. — Sat. På 1810-talet antecknade jag arten såsom r,
senare såsom st r, men numera finnes den icke blott på ett stort antal
besådda ängar, utan äfven ställvis mycket ymnig, så att 1903 de exemplar,
som bortrensats från åkrarna å Karkku Tullu, bildade stora högar: Hjelt.
— Ta. »Pälkäne allmän på timotej-fält; ymnig t. ex. vid Ruokola, före-
kommer tillfälligtvis på andra lokaler»: Zidb. — Kl. Från Parikkala näm-
nes: »Oli pari kymmentä vuotta sitten perin harvinainen, mutta on vuosi
vuodelta levinnyt yhä useampiin paikkoihin»: Hann. — Oa. (Vasa ång-
kvarn) spars.: Laurén i Medd XXII p. 38. — Sb. se något längre fram. —
Ob. Uleåborg (»fqq») [»1>] Hupisaarilla, Hietasaarella: Leiv. [freqvensen
är säkert vilseledande och beror måhända pä tryckfel]; Uleåborg bland
timotej: Zidh., se äfven L. Y. 1904 p. 236; r barlast Kemi stad 1893:
304 Barbarea vulgaris.
Keckm. — [L. ent. Kaaresu'anto: Martins p. 184.) — Lapp. ross. »ad flu-
men Tuloma»: Fellm. Ind., jfr Led. I p. 114, som oriktigt anför Wahlenb.,
Fellm. Lapp. äfvensom Prytz för denna art. Hit hänför sig äfven Kola:
Beket. p. 544. — Wirzéns uppg. liksom uppg. från L. ent. och Lapp. ross.
hänföra sig till B. stricta (se äfven under denna) och jfr i afseende å
Lapp. ross. N. I. Fellm. Ledebour upptager ej alle den senare arten.
Äfven i Norge har arten liksom hår åtminstone till största delen
ursprungligen inkommit med gråsfrö: Blytt p. 968. — Det uppgifves »Non-
nullis plagis subinde sat copiose, vix ullo loco tamen vere indigena; se
mina matura in Fennia nullibi observata»: Herb. Mus. Fenn. II p. 134;
emellertid finnas (tåml.) utbildade frön hos exemplar från Sat. Karkku
Koskis! och Ta. Sysmå Nya Olkkola! och början till dylika hos några
t. ex. från Qa. Gamla Vasal, jfr om de förstnåmnda Medd. XXIII p. 81.
(Groningsförsök har jag dock icke anställt). Äfven Lindberg nämner om
mogna frön i sitt herbarium : Lindb. comm. Då arten för det allra mesta
förekommer på odlade ängar, afsläs den dock i allmänhet, innan fröna
kommit till mognad. Att arten under de senare åren blifvit allt all-
männare, frambälles uttryckligen under Sat. och K1., men framgår äfven
af de olika uppgifterna från Vihti liksom däraf, att den numera anteck-
nats på så många stållen i nårheten af Helsingfors, dårifrån den alldeles
icke upptages af W. Nyl. Åtminstone i Sat. beror detta på den större
utsträckning ånssodlingen under de senare decennierna erhållit.
Härom nämnes yttermera: I [Sb.] Jorois och så godt som öfverallt,
där jag varit, ett besvåriigt ogräs pä fleråriga vallar . . . Hör till de ar-
ter som under senare år blifvit allt allmännare och allmännare : Lindb. comm.
Var. arcuata Reich. upptages Mela Kasv. IV och Lindb. Enum.;
utbredningen af denna form år mig alldeles obekant Lindberg nämner
härom: en obetydlig form, som synes vara mycket allmän: Lindb. comm.
Barbarea vulgaris * praecox (Sm.) R. Br.
In Fennia raro colitur.
Har å Fagervik i [Nyl.] Ingå med godt resultat odlats som sallat-
våxt: Elfv. Ant. p. 75.
Barbarea orthoceras Led.
E Lapponia orientali indicatur, confirmatione autem res eget.
»Lappon. or. (B. stricta Fellm. pl. arct. 16)»: Nym. Consp. p. 32.
För min del kan jag alldeles icke afgöra, huruvida Nymans bestämning
år riktig, men har velat fåsta uppmårksamheten vid denna uppgift. I
Herb. Mus. Fenn. II upptages icke denna form, ehuru detta arbete ut-
kommit senare än Nymans. — Måhända afses samma form med B. stricta
var. simplex Beket. p. 644. — Emellertid nämner Lindberg, att Fellmans
exemplar år alldeles likt andra från Kola halfön, som tillhöra vanlig B. stricta.
Acta Nocietatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 305
Barbarea stricta Andrz.
In maxima parte Fenniae et Lappontae passim cel satis
frequenter invenitur, sed nonnullis praecipue interioris partis
plagis rarescit, vide Wainio Kasv. p. 114—115.
Kalm; ad sepes et domos fq: Prytz, ambo nomine Ery-
simi Barbareae; maxima pars Fenn. et Lapp.: Fries; Scand.:
Nvm. Consp. p. 31; Fenn.: Nym. Suppl. p. 20, vide etiam Lindr.
Verz. p. 16 et Borg Beitr. p. 99, 112, 132 et 141.
Al. p: Bergstr.; st fy: Bergstr. Beskr.; st fq in ripis: Bergr.
— Ab. fq: Zett. & Br.; p? in parte orientali [= Ab.]: Bergr.;
Pargas st fq: Arrh. Ann.; [Bromarf] fq in insulis exterioribus
[sute pa holmar»|: Sand. st fq: Renv.; p ex. gr. Sellvik: A.
Nyl.: st fy: Sel.; [Vihti] fq: Printz et Flinck; (fqq): Wecks.; st
r in partibus orientalibus territorii ad capita amnium Laajoki
et Mynäjoki, velut copiosissime in Kalela ad praedium Airikkala:
Caj. Kasvist. — Ny]. (p): His.; [Nurmijärvi] st fq et parce: Stenr.;
(p): W. Nyl.; Helsingfors st fq: Kihlm. ann.; fq: Sel. Ö. Nyl,;
Brenn. ex Hogland non comm. — Ka. multa spec. in Haapa-
saari: Salan in Medd. XXV p. 79; Vehkalahti: Salan & Ström-
borg!: p in vicinitate fluminis Vuoksi in alluvionibus [»tillandnin-
gar», et in fossis pratorum humidorum, rr in parte interiore ad
Ahola ad Vuoksi adnotata: Linden, spec. e Kaukola Järvenpää!;
Blom non comm. — Ik. fq: Malmb. [et Meinsh. p. 27].
Sat. st fg: Malmgr.; inprimis ad lacum Kulovesi: Hjelt.
— Ta. Lemmettylä, Aito, Luopioisten Kirkonkylä, Pento st fg?:
Leop.; p: Asp. & Th.; st fq: Norrl. s. 6. Tav.; p: Bonsd.; Sysmä
Päjätsalo (Blom): Unon.; Sysmä Suopelto: Unonius in herb. lyc.
n.; p in Luhanka usque ad Tammijoki ad septentrionem versus:
Wainio Tav. or. — Sa. |Savoniai p: E. Nyl. & Chyd., spec. e
Taipalsaari!; ad Villmanstrand st fq: Swl. ann.; Lauritsala Park-
karila: Sælan in dupl.!; x Salonsaari !, prope templum par. Ruo-
kolaks: Hult; Hult Fört. non comm. — KI. p: Fl. Kar.; ad
oram lacus Ladoga freguentior: Linden; Valamo: Sal. ann.;
st fq: Hann.: p: Backm. et Hjelt. — Kol. p: Elfv.
Oa. (st fy): Malmgr., spec. e Solf!, et Laur. Vaxtf.; Jalas-
järvi Mandila: Hjelt!, efr Lindr. Verz. p. 16. — Tb. Jyvaskyla:
Typis impr, & 1006. 20
1
306 Barbarea stricta.
Nikl.! nec Broth. nec Wainio Tav. or. comm. — Sb. Leppå-
virta st fq ad margines humidos fossarum et ad ripas: Enw.!:
Kuopio (fq): Mela; lisalmi (r) Soinijoki, ad oppidulum, Ylamain-
järvi: M. & J. Sahlb. — Kb. Kide (fq): Brand.; Tohmajärvi:
W. Nylander!; Liperi (fg): Eur. & H.; p singulatim hic illic in
territorio: Axels. Putk.; Lieksa ad Viekki: Wainio Kusv. — Kon.
st fy per fere totum territorium: Norrl. On., vide etiam Giinth.
p. 32.
Om. p: Hellstr. et Tenn.; usque ad Gamla Karleby proce-
dit: Hellstr. Distr. p. 12; Pyhäjoki r: Lackstr.; Brahestad Pitkå-
kari in litore arenoso: Blom!, cfr Lindr. Verz. p. 16; Säräis-
niemi Venetheitto: Brenn. Obs. et herb. — Ok. r Paltamo Hä-
velö: Must.; rr Paltamo etiam ad Melalaks!: Brenn. Obs.; Wainio
Kasv. ex hac prov. non comm. — Kp. Shuja: Bergroth & Lind-
roth!; Siesjärvi: Bergroth!; Uskela: Bergroth & Fontell!; Pono-
sero iin hac prov.?l: Beket. p. 544.
Ob. in parte interiore dicionis septentrionalis [>Nor.»: rr
Ylitornio prope Turtola, Rovaniemi! Karvo, ad oram in par.
Simo et Kemi dispersa, in maxima parte dicionis ;>Obor.> r
Simo ad oram usque ad Kalliokoski, Oulu Britansaari, Muhos
Matokorpi: Brenn. Obs.; [Uleåborg] (»fq») ad ripas, in pratis hu-
midis, Linnansaari: Leiv.; st fq per totam regionem litoralem.
sed in partibus interioribus et supra Kalliokoski in valle amnis
Simo deesse videtur: Keckm., cfr 1. c. p. 14; Kemi » ad oram:
Rantaniemi; |p in taeniis: O. R. Fries p. 160:i ad pag. Turtola:
Hjelt & H. — Kuus. Kirkonkylä (M. & J. Sahlberg), Paanajärvi!
nonnullis loc.: Wainio Kasv., spec. in dupl. etiam e Kantoniemi!:
ad Mäntyjoki, ad Kotipuro prope Mäntyniemi: Hirn Fört. — Kk.
Oulanka ad Vartiolampi: Wainio Kasv.; Keret: Beket. p. 544:
Siprinki in ripa, Koutajärvi: Mela PI.
Lapp. fenn. str Kittilä (!) ad pagum eiusdem nominis.
ad Aakenusjoki!, Kolari Yllässaari!, inter Niesa et Ylläsjoki, ad
flnvium Torniojoki prope Väylänpää: Hjelt & H.; Birg. e Pajala
non enum.;| in ripis humidis fluviorum devexisque riparum p
semper autem parcius: Blom Bidr., spec. e Sodankylä ad flu-
vium Kemi!, cfr etiam Kihlm. Beob. p. XIX; per partem silva-
ticam supremam Lapp. meridionalium . . . p, in Lapponia ke-
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. BUG
mensi infra lacum Inari rarius: Wahlenb. p. 180, ut duo inse-
quentes nomine Erysimi Barbareae: p: Fellm. Lapp.; [Kieksis-
vaara: Zetterstedt II p. 208 ;] Sodankylä ad pag.) Sodankvlä, Kaa-
retkoski, Inari p ad Ivalojoki et Inarijärvi et Paatsjoki in litore
et ad scaturigines, etiam ad Salmijärvi et st fq ad Köngäs prope
Mare glaciale: Wainio Not., cfr Hult Lappm. et I. c. p. 93 et
150; ad lacum Hietajärvi prope (unastunturit: Mela herb.; per
reg. subsilv. et subalp. in ripis fluviorum st fg — p semper autem
parcius: Kihlm. Ant., spec. ex Inari Toivoniemi!; iKuolajärvi!
ad Sallanjoki [a templo! inferius, hoc tantum loco per totam
aestatem visa: Borg Sel.; Paatsjoki [»Klösterelf»:: Th. Fries p.
184; Elvenæs seminibus fere maturis . . . Karasjok ad fluvium
Tana inter Port et Bagje (tavdnje . . .|, Anarjok supra Jor-
gastak ad fluvium in parte fennica, Bagje Tsjaskejavre circ. 214
m supra mare in parte fennica: Norm. Fl. Spec. p. 126, cfr
Norm. p. 247, ubi dicitur: »ut videtur freguentior in tractibus
magis borealibus Norv. arcticae quam in meridionalibus a me
visitatis»; |maxime dispersa |>vderst spredt»] per maximam par-
tem territori: Norm. Fl. Overs. p. 81—83], cfr etiam Blvtt p.
969, Hartm. p. 193 etc. — iL. ent. reg. subalp. p: Læst.; Hieta-
järvi: Malmberg!; rr in reg. subalp. unicum spec. prope ripam
catarractae ad Isokurkkio : Linden Bidr., cfr Bot. Centr. LX1 p. 221.)
Lapp. ross. »usque ad Kola et Lumboffski p, (ad oram
vero maris glacialis deesse videtur)»: N. I. Fellm.; Imandra: F.
Nylander!; in ripa lapidosa lacus Lujavr!, Pjalitsa in declivi
graininoso iuxta flumen!, in ripa fluminis ad pag. Ponoj! et
prope pagum Voroninsk! in ripa sabulosa fluvii: Kihlman ; Hi-
binä, Porjeguba, Kusomen, Tshapoma, Ponoj: Mela PI.; Jam-
bruts: Selin!, cfr Lindr. Verz. p. 16; Tuloma et Nuotjok: Enw.
ann.; Nuotjavr: Hollm.; p in reg. silv. copiosius in ripis flumi-
nis Nuotjok prope ostium et ad lacum Nuotjavr ad domicilium
vetustum et ad catarractam Tuloma: Linden Ant. [ad eadem
loca atque duo superiores spectat]; Ponoj: Mela herb.; Subovi!
prope pagum: Broth. Wand. p. 13; Vaidoguba prope pagum:
Le. p. 14.
Erysimum Barbarea L. innefattade, såsom kändt, icke blott Barbarea
glricta, utan äfven B. rulgarts (:- «). Ehuru jag för min del ej anser något
308 Barbarea stricta.
tvifvel föreligga, att de få uppgifter, som finnas från vårt flora-område
under denna benämning, uteslutande afse B. stricta, har jag dock ansett
mig böra upptaga det ursprungliga namnet, då några uppgifter ang. B.
vulgaris därigenom få sin förklaring.
Var. simpler »Imandra (Sascheek, Iok-ostroff) Maselga»: Beket. p.
544, där den beskrifves: se under B. orthoceras Led. (ofvan p. 304). Fynd-
orterna skulle enligt det i Conspectus antagna skrifsättet kallas Sashejka,
Jokostrow, Maazelg.
Matthiola annua (L.) Sweet odlas allmänt i södra delen af landet
och uppgifves ännu fran Om. Alahårmå: Elfv. Ant. p. 42. Löfkojor af
flere slag uppräknas t. o. m. bland växter, som odlats i Li. Toivoniemi
på kalljord: Nordling p. 315; se f. 6. Brenn. Flor., Alc. III, Mela Kasv.
IV ete. — M. incana (L. R. Br., hvaraf den föregående oftast betraktas
endast såsom en varietet, odlas däremot oftare inom hus, se Brenn. Flor.
och Alec. IH. — Detsamma gäller ännu mera Cheiranthus cheisi L.: se om
denna Brenn. Flor., Ale. III, Mela Kasv. IV etc.
Arabis hirsuta (L.) Scop.
In parte austro-occidentali Fenniac passim aut satis
frequenter legitur, ad septentrionem versus saltem ad c. 60°
50' procedit.
Till.?; Kalm; (in ruderatis) st fq: Prytz; Scand.: Nym.
Consp. p. 32; Fenn. mer.-occ. (Aboa Aland.): Nym. Suppl. p. 20.
cfr DC. Prodr. I p. 144 et Led. I p. 118-119.
Al. p: Bergstr.; Geta st fq in taeniis septentr.-oce.: Hult
ann.; (fq) »(allmån) pä ängsbackar»: Tengstr.!; p — st fq: Arrh.
& K.; Sund: in plurimis collibus graminosis | »torra ängsbackar» :
Prim. p. 64; fg— st fq in campis graminosis et herbidis etc.:
Bergr. — Ab. (r) in Runsala et ad Kathrinedal (!) (C. J. Arrh.):
Zett. & Br.; in monte Lill-Heikkilä Heikkilä min.»ı: Leche p.
36; Korpo Hässlä: Flinck!; Merimasku : Karsten !; Töfsala: Wirz.
M. S. 'confirmatione egeat ; in par. Töfsala non adnotata: Bergr..
vide ceterum sub Al.; par. Gustafs fq — st fq: Bergroth comm.,
cfr Ale. III; Abo p: Arrh.; Pargas p--st fy: Arrh. Ann, spec.
e Pargas Alön Skråbböle!: Halikko: Nikl.!: Lojo Kiviniemi:
Lindberg!; Lojo in vicinitate templi in calcariis, Ilermala ad
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 309
viam ripam versus et in calcariis versus Maila: Ch. E. Boldt;
Nystad p: Hollm., spec. e Birkholm Piikainkari!; Sand., Renv.,
Sel. et Caj. Kasvist. non comm., vide ceterum infra et sub var.
sagittata.
Största delen af Fin). och Lappl.: Fries; uppg. har för ingen del
sin riktighet för Finland, om än arten i Norge går upp till Ostfinmarken
(70° 39’—40’: Norm. Fl. Overs. p. 76). Uppräknas jämte var. curtisiligua från
Gamla Finland: Knorring p. 29; uppg. har ej blifvit bekräftad. — Ab. Pojo
p ex. gr. Björkön: A. Nyl.; uppg. är ganska sannolik, men behöfver bekrif-
tas, sä mycket mer som A. suecica ej är upptagen. Vihti rr, tämligen ymnig
på Ridals ang ofvanom inkörsvägen till Nummela station, inkommen med
höfrö: Flinck!, jfr 1. c. p. 11. — Sat. Ranmo: seminarist Sanfr. Luoma !,
inl. af Linden; uppg. behöfver måhända bekräftas; artens nordgräns skulle
härigenom flyttas till 61° 10”. Huittinen: Car. p. 24; Kyrö: Asp; de båda
sistnämnda uppg. äro säkert oriktiga liksom Ta. Hauho: Herk.
Arabis hirsuta var. glabra 1..
In Alandia rarissime, quantum adhuc constat, invenitur.
Ex Al. indicatur: Herb. Mus. Fenn. II p. 134.
Al. Sottunga Kyrklandet ad radices corylorum: Arrh.
Arabis hirsuta var. sagittata (Bertol.) DC.
In Alandia et Fennia orientali ad 62° 30! quamquam
rartsseme inveniri indicatur, incerta tamen esse videtur.
Vide DC. Prod. I p. 144; Nym. Consp. et Suppl. non e
Fennia enum.
Al. Finström Bergö Kobben: Erics.!; [Sund] in unico tan-
tum loco prope praedium sacerdotis in silva: Prim. p. 64 [for-
sitan confirmatione egeat|.
Kon. rr Valkiamaki (prope Tiudie) in rupibus calcareis
iam a. 1861 a G. Selin lecta!: Norrl. On., ubi descriptio, spec.
e Valkiamåki leg. Simming!; Valkiamäki [»Bjelaja gora»] in ru-
pibus: Giinth. p. 32.
Lindberg anser emellertid, att de exemplar, som hos oss gått under
namn af nu ifrågavarande form, ej kunna skiljas från hufvudformen af
4. hirsuta, hvarföre var. sagittata hör utgå från vår flora: Lindb. comm.
319 AraCis alpina
Arabis alpina L
In Lapponia rarius inrenuur. His ann:s enam in Fen-
ma masıme sepirnirionali rarissme leta en.
Maxima pars Lapp: Fres: Eur. plur. . . alp. subalp:
Nym. Consp. p 34. vide etiam DC. Prodr. I p. 142. Led I p.
117. Borg Beitr. p. 99, 104. 117. 132. 145 et 146.
Kuus. in prato ad Mäntvjoki prope Paanajärvi: Montell
in Dar. 3. I. 1900, Medd. XXVI p. 67. cfr | c. p. 74: parce
in Hautaniitynvuoma: A. L. Backman in Medd. NNIN p. 117.
Lk. Pallastunturit: Malmberg': Pallastunturit Laukkukuru!
cop. nonnullis locis in reg. subalp.. Troninkuru in reg. silv.
Hjelt: Sodankylä prope Vaula supra Maanselkä inter Kultala
et Kovanen: Kihlm. Ant. cfr Wainio Not. ubi locus appellatur
Vaulokankaat. Hult Lappm.. |. c. p. 40. 92. 93 et 150, p. p.
ad Li. spectant. — Li. in septentrionalibus haud reperitur nisi
locis inferalpinis Finmarkiae p: Wahlenb. p 181 et 182; ad
litora fluminis Tana: Fellm. Lapp.. cfr Kihlm. Ant; Ivalo: F.
Silen!: in terra glareosa et humida prope Sappijårvi (reg. sub-
alp.) in alpibus Muotkatunturit, ad Kultala!: Kihlm. Ant; in
scaturiginibus ad Kultala in Inari nonnullis locis: Wainio Not.
cfr 1. «. p. 23. ad eadem loca spectat ac Silen et Kihlm. Ant.
p. p.: Finmarkia ultima: Wahlenb. Fl. Suec. p. 432; :Nyborg
(Th. Fries) Varangria austr. Bugönæs ad radicem alpis 104 m
supra m. ad rivulum. in parte septentrionali ins. Skogerv 124
m supra m.: Norm. Fl. Spec. p. 123-124, cfr Blytt p. 974,
Hartm. p. 191 etc. — L ent. reg. alp. (>fq>). reg. subalp. r:
La'st., vide infra; Kuttainen: A. Montin!; Termesvaara: Malm-
berg!; p in ripis lapidosis amnium rapidorum ;»forsstrander>|
reg. subalpinae, r in reg. alp. Toskaljoki: Linden Bidr., spec. e
Poroeno Saarikoski in reg. subalp.!, vide etiam Grape p. 105.
Lapp. ross. ad lacum Imandra et fluvium Niva r: Fellm.
Ind. Imandram ad alpem Hibinä verisimile est spectare:; Rad-
deoi (F. Nylander), ad ripas arenosas fluminis Ponoj! iuxta pa-
gum eiusdem nominis: N. I. Fellm.!, cfr Beket. p. 545; Hibinä:
F. Nylander!, Broth. Wand. p. 8! et alii; Ponoj: Broth. exk. p.
76. Knabe Pfl. p. 280, Brenner! et alii!: Rusiniha inter Ponoj
Acta Nocietatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 311
et Orloff: Broth. exk. p. 79!; Sapadnjinavolok: Brotherus in
herb. lye. n.; Lujauri urt ad rivulum Suluaj in reg. alpina! et
Orloff in declivi herbido prope rivulum Gubnoj!: Kihlman; r in
alpibus Tuatash et ad fluvium Nuotjok: Enw. ann.; Nuotjavr:
Hollm.!, ut insequens ad eadem fere loca atque superiores spec-
tali; r in reg. silv. parcius in ripa rivuli prope Hietaniemi ad
australem partem lacus Nuotjavr, st r in reg. alp. copiosius
compluribus locis in declivi australi montis Siuluoivi in rupibus,
quae ut gradus exsurgunt, et ad Vuojim in valle [»kuru»] copio-
sius: Lindén Ant.; Kildin: Broth. Wand. p. 10!; Muotkavuono
[»Bumanifjord!>|: I. c. p. 15.
» Ad radices alpium lapponicarum rarius, inter plantas Territorii Sata-
gundae superioris quoque refert Gadd»: Prytz, jfr Led. I p. 117, som utan
vidare citerar Prytz för Finland; angäende senare delen af Prytz' uppg.
se längre fram. — I afseende & artens freguens mä här frambällas de
synnerligen olika uppgifterna i detta afseende: C. P. Læst. och Grape å
ena sidan och Wahlenb. äfvensom J. Fellm. & andra sidan. Sannolikt sy-
nes vara, att arten inom flora-omrädet är tiimligen sällsynt, jfr äfven
Lindén Bidr. — Sat. uppräknas under namn af Arabis (N:o 566 i Fl. Suec.
ed. I): Gadd Sat. p. 49, men otvifvelaktigt venom ett misstag.
Arten omnämnes bland fleräriga prydnadsväxter i Lk. Pajala [pä
svenska sidan): Birg. p. 60. Äfven i södra Finland tror jag mig någon
gång hafva sett densamma i trädgårdar. Odlas ätm. vid Helsingfors så-
som prydnadsväxt: Sel, ann.
Arabis petraea (L.) Lam.
In Karelia orientali ad 629 50' fere rarissime lecta est;
alim etiam indicata fit e Fennia occidentali: thi vero plus
100 annis non reperta est.
Fenn. or.: Fries; Fenn. non bor. sed or. (Carel. Oneg.):
Nym. Suppl. p. 21, vide etiam Lindb. Pfl. p. 13.
Kon. rr in arenosis inter Perguba et Povjenets, ubi a.
1861 detexit beat. G. Selin!: Norrl. On., spec. adscriptum Per-
guba—Lumbuscha, spec. etiam leg. Brenner!
»In Finlandia DD Leche»: Fl. Suec. N:o 591 p. 231, på grund hvaraf
växten äfven upptages af Kalm; Prytz tillägger »loco tamen speciali non
allato, rarissima certe apud nos planta», jfr Led. I p. 120. — Allt sedan
Linnés tid torde växten ej hafva återfunnits, ty Onega-Karelen kan Linnés
uppg. omöjligen afse. Emellertid anföres den Fl. Suec. p. IIl bland väx-
2 Arabir petraca.
ter. som hafva sitt hemland i kyseiant Hvarpå Fries grundat sit: på-
stående om artens förekomst. känner jag emellertid ej. lå arten för-t är
1962 upptoss såsom ny för floran. Fries uppg. kan emellertid uppfattas
såsom riktig. hvaremot Fenn. bör: Nym. Svii. p 199 och Consp. p. 55.
som antagligen grumlar sig härpå. måste anses oriktivt och rättas f. + af
Nyman själf se ofvan.
Fries upptazer äfven var. amingua DU. Fr. liksom hufvudformen.
1. v. s. från norra el. östra Finl.. men på hvilka „runder är mig «kan-lt
Arabis sueeica Fr. ‘i.
In australi parte Fenniae mediae praevipue interioris
satis frequenter cel frequenter prorenit, sed et occidentem et
orientem versus rarescit neque in Alandia neque in Fennia
orientali adhur visa est: ad septentrionem versus ad 65° 15
procedit, ahi tamen ris nist adcentivia orcurrit.
Habitat in Esbo Nylandiae (Argillander): Fl. Suec. N:o
597 p. 233 ut nonnulli alii nomine Sisymbrii arenosi, cfr Prytz.
ubi 1>rr>) esse dicitur, et alii: Kalm; »nunc temporis minime
rara, utpote in collibus Fenniae australis, etiam Tavastiae et
Savolaxiae (par. lisalmi iuxta viam publicam) proveniens, at
cum Sisymbrio Thaliano plerumgue commutata. Helsingforsiae
Observatoriebacken>: Spic. I p. 22; Fenn. merid.: Fries: Fenn:
Nym. Consp. p. 44 nomine Srsymbrii suecicr (Fr.). vide DC.
Prodr. I p. 116, Led. I p. 120—121 et infra.
Ab. r: Zett. & Br.; r par. Gustafs Kunnarais: Bergr.: Abo
Observatorieberget(!): Arrh.: Åbo >S:t Gertrudsbacken> sat cop.:
Gadol.; r Bromarf Rilaks: Sand.: Uskela Karlberg: K. E. v. Bons-
et Nummis: Sel. ann.; Vihti fy: Printz et Flinck: Pyhäjärvi et
Pusula; fq: Wecks.; Mietois rr Uhlu in colli humido, Mynämäki
rr in declivi montis Linnavuori, ambobus locis pauca spec.: Caj.
Kasvist., cfr 1. c. p. 141; (Nystad Laajo (Cajander): Söd.: A.
Nyl. non comm. — Nyl. circa Fagervik non obvia: His. p. +:
[Nurmijärvi fy, sed parce: Stenr.; fq: W. Nyl. et Sel. O. Nvl.;
Helsingfors fq: Sæl. ann.; Hogland unicum spec. in prato prope
' A. arenosa IL.) Scop. Herb. Mus. Fenn. II.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 315
Suurkylä!: Brenn. p. #46 et Brenn. Till. p. 38, vide etiam supra.
— Ka. (fq) interdum cop.: Blom.; st fq: Lindén, vide etiam
Angstr. p. 49. — Ik. p: Malmb.; fin arenosis prope Parkala
[»Pargolam»| (Hb. Graewenitz): Fl. Ingr. p. 91; p, Parkala in
collibus: Meinsh. p. 32].
Sat. st fq: Malmgr. et Hjelt, vide etiam infra. — Ta. fq:
Leop., Knabe Fört., Asp. & Th., Norrl. s. 6. Tav. et Bonsd.; st
fq: Wainio Tav. or., vide etiam Borg p. 135. — Sa. [in Savu-
nia] fy: E. Nyl. & Chyd.; fq saepe cop.: Hult. — K1. (fq) usque
versus Ladogam borealem: FI. Kar.; Uukuniemi: Nikl.!; »(p) sev.
Backman, mihi haud obvia»: Norrl. Symb.; non vidi: Hjelt.
Oa. Kristinestad (A. Nyström): Strömb.; p Alavus complur.
loc., Kuortane complur. loc., Lapua (Hjelt): Laur. Vaxtf., cfr 1. c.
p. 17 et Medd. XV p. 201, spec. ex Alavus prope templum f.!;
Vasa: W. Levon in herb. lve. n.; Lapua cop. in agro: Laur. in
litt. — Tb. st fq: Broth., spec. e Viitasaari! — Sb. fq: Enw. et
Mela; Leppävirta! Kuopio (!) fq: Lundstr.; lisalmi p: M. & J.
Sahlb., cfr Spic. — Kb. Liperi (fy): Eur. & H.!; Polvijärvi ad
templum: Sel. herb.; r Nurmes ad oppidulum (!): Wainio Kasv.!.
vide etiam Brenn. leseb. p. 64; Axels. Putk. non comm.
Om. Nykarleby Sandö: Laur. Våxtf.; saepe in saburra:
Hellstr. p. 136, spec. e Gamla Karleby non cert.; Lohtaja in
monte Karri: |Hellströmj! — Ok. Kajana: K. P. Malmgren!,
spec. mancum; Kajana in agris praedii Nirva: Must.; Paltamo
(p) in agris: Lönnbohm!, spec. mancum. cfr Brenn. Obs., ubi
rr esse dicitur.
Ob. Uleåborg: F. Nylander!; Uleåborg in Slottsholmen et
nonnullis aliis locis: Zidb. et Leiv., cfr Brenn. Obs.; rr Hauki.
pudas (Ilmoni): Brenn. Obs.!; Kemi: Rantaniemi! [nonne in sa-
burra?).
Ehuru det år otvifvelaktigt, att Linné i Fl. Suec. |. c. med Sisymbrium
arenosum afsäg den hos oss förekommande formen — den säges hl. a.
hafva »flores albidi vel flavescentes» — sä sammanförde han den i Species
plantarum med den utländska Arabis arenosa (Scop.), då han i ed. II (1763)
p. 919-920 säger om S. arenosum, att den har »corollae subviolaceae». I
ed. I nämnes ingenting om blommorna, och arten upptages ej från Skan-
dinavien). Dessa båda former åtskiljas sedan, sä att t. ex. i Nyın. Consp.
p. 34 och 44 A. arenosa (Scop.) och Sisymbrium suecicum (Fr.) föras till
214 Ara’: «coma
>Kis:a säten . Ez per ice za: er Poanseniamicen. II Teii II Abt
>. 192 kallar vär fa Nempdrogm: seccwem Fr. Ceisk urder det 4rabis
ar et: sårekiyt sidkte Mel ans irin; hära? påpekar Lindberg. att vår
ar. tr kallas A. 1040204. nvartamce han ”rambåbler. att vi hafva endast
sus fam. Bear W. Ny, ;. 32 n < papei2ie att arten hos oss aldrig
ar viosettä Gomer. Ie: kar påmna-. att Tramtv. Ior. icke blott p.
„= Tpptazer dratee auersen från >Fenna Kareiia. Ingria» utan äfven p.
9 Ssyminium peericum från Fenris i varenset S orenosum pu 15 upptages
rår, Inzria. Karmtschatks» Å andra sidan framhålla nvare svenska hots-
mister. 200 A. arewan oh A ører? ej äro skibis arter. se i synnerhet
Neoman i Pt. Not. 199 p. 12-15 i hans tora p 455 betraktas * guecica
Fr. så-om ut-|erart.
I Meii XXVI j. 21 tar jay framhäliit, att denna art bör till dem.
ovilkas månsd och fra vens varierar mycket ander olika år. de hvarandra
delvis: mcteagaple uppgifterna från an:tånsande trakter ‘se t. ex. under
N yl. kunna härigenom lätt förklaras. Afven i antra länder förekommer
ten på ett likartadt sätt. se t. ex Koch Synopeis p MH.
A. aremøn var. borealis upptages norra el: östra Finland: Fries:
letta tonie jock ber. på den betvielse. i hvilken Fries tov 4. arenosa.
— A. borralis upptages Sb. Kuopic: Knabe p. 21: hännel afses otvifvel-
sktist Å. swerien. såsom den ofvan levransata.
Arabis thaliana L
In Fennia avstrali saus trequenter taut frequenter. or
«urrit: ad septentrinnem versus praecipue quilusdam plagis
trequentia minuitur. sed in Fennia orientali etiam ad 66* 15
lecta est. in Femma ocrıdentali 65° non superat. his quoque
løris risa nist adrenticia.
Till.: Kalm: locis elatis arenosis st fq: Prytz; maxima pars
Fenn.: Fries: Eur. omn.: Nym. Consp. p. fö; deest in Lapp.
plur. . . . et partim in Fenn. bor.: Nvm. Suppl. p. 27. vide
etiam DC. Prodr. | p. 144 et Led. I p. 184.
Al. ‘p): Bergstr.: fy: Bergstr. Beskr. et Arrh. & K.; p in
toto territorio. variis locis occurrit: Bergr. — Ab. fq: Zett. &
Br.: fg(-- fgg): Arrh. Ann.; fq: Sand.: Muurila st fq: Renv.;
iq: A. Nyl.. Sel.. Printz. Flinck et Wecks.; p enum.: Caj. Kas-
vist., (cfr I. c. p. 141). — Nyl. fq: His.: fq — st fq: Stenr.; (p):
W. Nyl: st fq: Sel. Ö. Nyl: Hogland Pohjaskorkia: Brenn.:
p in locis aridis: Brenn. p. +46 et Brenn. Till. p. 38, vide etiam
Håvrén in Hbl 1903 N:o 132 B. — Ka. (tantum) par. Lapp-
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 315
vesi [in parte maxime australi]: Blom; in vicinitate fluminis Vuoksi
st fq. in interiore parte st r: Linden. — Ik. fq: Malmb.; [fq et
saepe copiosissime: Meinsh. p. 32, vide etiam Fl. Ingr. p. 90,
ambo nomine Sisymbrii Thaliani Gay).
Sat. p: Malmgr. et Hjelt. — Ta. enum. (st fq): Leop.;
fg: Knabe Fört., Asp. & Th.; p: Norri. s. 6. Tav. et Bonsd.;
complur. loc.: Wainio Tav. or., vide etiam Borg p. 435. — Sa.
complur. loc. fin Savonia]: E. Nyl. & Chyd.; Villmanstrand: F.
Nvlander!: Valkiala fq: Hult Fört.; [Ruokolaks] (r) Ukonvuori
prope Ronkiain, Suikkala in ins. Salonsaari!: Hult; Punkaharju:
(i. Appelberg in dupl! — KI. p ad Onegam usque: Fl. Kar.;
st fy: Hann.; fq (Backm.): Norrl. Symb.; st fq: Hjelt, vide etiam
infra. — Kol. p in reg. coll. et aren. lecta: Elfv.
Oa. (st fq): Laur. Vaxtf.; Malmgr. omittit. — Tb. (st r):
Broth. — Sb. Leppävirta haud fq in agris et locis siccis: Enw.;
r: Mela; Kuopio Karhunsaari: Mela herb. — Kb. Kide fq: Brand.;
Liperi (fq): Eur. & H., spec. e Simananniemi!; rr [Juuka] Larin-
saari prope Riihivaara in loco declivi j»mäkitöyräällä»] spec.
nonnulla, verisimiliter frequentior, quamvis neglecta: Axels.
Putk.; (p): Wainio Kasv., spec. e Nurmes Kylmålahti! — Kon.
Sennajaguba (Simming), in insula quadam lacus Santalo (Selin!),
verisimiliter plurib. locis, in reg. occ. ad Mökkö! locis nonnullis:
Norrl. On.; vide etiam sub KI. et Giinth. p. 32.
Om. r Lohtaja, Gamla Karleby: Hellstr., spec. e Lohtaja
pay. Karri!, cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 134. — Ok. r Kianta
kiannanniemi: Wainio Kasv.!: rr: Brenn. Obs., vide infra. —
Kp. [Repola pl ceterum r, Uhtua ad pagum eiusdem nominis,
Vuokkiniemi ad Livajoki: Wainio Kasv.; Särkijärvi: Bergroth!
Ob. jUleäborgi Toppila: Zidb., cfr Brenn. Obs. — Kk.
Keret: Fellm. Ind.!, cfr N. I. Fellm., 1. c. p. XXV. Led. I
p. 184. qui ad Lapponiam adnumerat, Beket. p. 546 et Herb.
Mus. Fenn. II p. 134.
Kl. ej antecknad från Ladoga stranden: Linden, — Ok. Kajana
(Mustonen): Brenn. Obs. Must. p. 56 upptager ingen fyndort, men af sam-
manhanget synes mig framgä, att uppg. afser Wainios exemplar frän Kianta.
Exemplar fran Tb. Jyväskylä: Brotherus!, Kb. Nurmes Piironen: Wainio!
äfvensom flere af mina från Sat. och Tb. Visuvesi!, inlämnade under
namn af A. Thaliana f., föras af Salan till en f. macra Rupr. af A. suecica.
32“ Turse 430.
Turritis glabra L
I mare save Fonsa» saks "ompenier — Jainnin
MENT ET SECS I re TOT sa. Wen NI YUAMTIS o«-
rise n Fennia can syö ee NV ant OP pre
an: ere Lasseona reva as; 2 aa 9... 140 1nrerir: on
Aina
Tii: Kaim: :n übis gaivesis 13: Prytz: Fenn. austr.
ga: Fries: Ear: Nom. (sy p 32. jes in Lapp. piur. et
Fenn. tor-<+.: Nem. Sapid : 30 viis tian DC Prodr. I p
142 & Le: I > 115
AL p: Berns: = 15: Berger Beskr & Arrh & A. st
fg —jg førr. — Ab. 54. Zei & Br. = jj: Arrh. Aer ci
Renv. fg: Santo + A Nur. SL so ij emam.: Flinck: fy.
Weeks: 1 _ x 21 enum. fer semper spew. rau: Cal. Kasvist.
— Nyl 3 57: His. : — st 24 se. skara: Nenr: p: W.
Nyi: st fy: Sat ©. Nvi: haud infrejsens enum: Brenn —
Maim?. in tee termtor: et tani irfrejgecs: Neinsh. p 27.
mele «tam Fi. Ingr. i: 76.
Sat r: Maimgr. st ij fer semper rane: Hjeit. — Ta
st åg: Lecop.: r: Asp & Th: st fg: Norm. s. 6. Tavio cp: Bensä:
p in Lohanka et Korpilahti austra::: Wainio Tav. or. — Sa.
g: Hot — Kl. »: Fi. Kar. et Hann: Vaiam: p: Sei. ann: st
fy: Het — Koi st >: Hiv: Peresavedsk | Dr-tianka: Sim-
ni.
Oa hristinestad A Nyström : Semino. Iso neanulia km
ad septentrionem versus a Penttiia: Hie:t: Vasa !. Lillkyrs.
Størkvrö. Vera: An: > — st ij: Laur Växt? Naimsr. non «om n.
— Tb Jvvaskvia: Tsurajoki Brut. et mario, «fr Wainio Tar.
or. — Sb. Leppävirta haud :ı: Enw.: Kuopio p: Meia: M &
J Sabir. ex Iisaimı noc comm — Kb Kiie ij : Brand.!: Liperi
o: Eur & H: inter Pielisärvi «t Hovuainen p plerumyue
ar Axeis Pitk: Wainic Kasv nen omm. -— Kon. piur.
net. in tete tertitomio: Nor. Or. saere nets aridis: Giinth. p.
32: Toisoia op. Dvwrets‘. Mundiärvi. Svhungu Kihlm.. Kishi:
Ca'ander & Lindroth!
th
+
Acta Socictatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 31%
Om. Laur. Våxtf. vide sub Oa., spec. e Munsala in colli!;
Larsmo: Z. Schalin in herb. lyc. n.; in par. Lappajärvi et in
vicinitate opp. Nykarleby adest, sed ibi subito desinit: Hellstr.
p. 135; Ylivieska: Tenn.!; Lohtaja 1887 (Keckman): Zidb. —
Kp. iSolovetsk: Beket. p. 515.
Ob. rr Muhos Lepinniemi: Brenn. Obs.!; [Uleåborg] (»st
fy»i locis siecis in insulis maris: Leiv. — Kk. non adnotata.
Lim. »loco arenoso ad peninsula Turja [Turii!|, orae bor.
Maris albi, spec. nonnulla inveni»: N. I. Fellm., cfr 1. c. p.
XXAVIN; inter Shelesna et Seredna: Mela PI. — Lp. Pjalitsa
in devexo glareoso haud procul a flumine: Kihlman!
Cardamine pratensis L.
In tota fere Fennia et Lapponia satis freguenter (inter-
dum trequenter) prorenit, nonnullis tamen plagis frequentia
minuittur.
Till.; Kalm; in graminosis humidis vulgaris: Prytz; in pra-
tis humidis per totam Fenniam, alpibus Lapponiae tantum excep-
tis: Wirz. pl. off.; maxima pars Fenn. et Lapp.: Fries; Eur.
omn. . . .: Nym. Consp. p. 36, cfr DC. Prodr. I p. 151, Led.
[ p. 126 et inprimis Schulz p. 526 etc.
Al. (p): Bergstr.; st fq: Bergstr. Beskr. et Arrh. & K.; st
fq — fg: Bergr. -- Ab. fq: Zett. & Br.; fq (— fgg): Arrh. Ann;
fq: Sand.. henv. et A. Nyl.; st fq: Sel.; Vihti fq: Printz et
Flinck: (fyq): Wecks.; st fy: Caj. Kasvist., quem I. inspicias. —
Nyl. fy: His.; fy sed parce: Stenr.; fg: W. Nyl. et Sal. Ö. Nyl.;
Brenn. ex Hogland non comm. — Ka. (sre) Häsä Taipale in
Nummela: Blom;in vicinitate flum. Vuoksi st fg in ripis amnium
et lacuum, in parte interiore (r) in vicinitate templi par. Kirvu:
Linden. -- Ik. fg: Malmb.; ifg et cop. in toto territorio: Meinsh.
p. 30.
Sat. p: Malmgr.; st fq sed parce: Hjelt. — Ta. fq: Leop..
Knabe Fört., Asp. & Th. et Norrl s. 6. Tav, p: Bonsd.; haud
infrequens: Wainio Tav. or. — Sa. Valkiala fq: Hult Fört.; (r)
in vieiniis templi Ruokolaks: Hult. - Kl. fy: Fl. Kar. et Backm.;
ie ROSE de 2010-18
sri Hass. wie Zar sia — Ko get nl légriberiom
ete omens Å cane Maar: SET
Oa - Wege: x’; 1477 Vard — Th minus fy uar
-
anne | araare Bevar — Sb *: ter. : Åp) : Meia
fan. > Pekar Wax. Sai: — Kb 5: bar & H:
p garr >+7å åå rmåanr> : Ares Pow < a W aino hast.
tHe 56 Ok — Kor 110900 eens. at at Seki Mundjärvi.
Tore. 12 irre a: huge + Veiaan ra Si -eservasi:.
Ner.. im. Tide far 15500 32
Om (~~: Heir. fy Tenn — Ok = ij sed par
IGPFIIL:- at -eptertriomem versas: Wars: Kasv: Paitam»» fö:
Maw. > Parame. haana < sete meritan st fy: Brenn. OL.
Ko -?f;j set tata Leni ad sepienltrionen vers is: Wainie
hast
Ob. Sasme.marne vid Miesterz: Jo: p 290: pai oran.
st iq. fiminka. Har'osto: Breon. Obs. sum i inspicias: Ulea-
borg fgg Leiv: = fy. minjitur !r=juenia ai superiorem par-
tem <allis. per quam in mar -iefertir amnis: he-km.: st Sy:
O. R. Fries p 193: s Het & H -- Kuus. st fy. sed parce.
Wainio kKz-v. — Kk -t fu. -i pare: Wainte Kasv: Keret.
Kenta: Fellm. Ind.
Lapp. fenn. p Hjelt x H. »«cpiur. weis: Bins. p. 100:
Sodankylä or-. in ripis graminesis udis fuvioram prope demi-
alium Kmaus et pagum Sattanen. in fossa ad tnnela : Blom
Bidr.. cfr Wainis Not: per partem silvaticam et subsilvaticam
Lapponiarum omnium zuecicarum ne: nen in inferalpinis
Finmarkiae . . . passim parcius: Wahlenb. j 178 et 179: fq:
Fellm. Lapp.: Kemijärvi ad pag. Kemijärvi. Kostamuspera et
Vuostimovaara. Sodankylä ad paz. Sodankviä. Sattanen. Martti.
Värriö. Lokka. et in iugo Suoloseikä. Inari p — fy ad Ivalojoki.
obvia etiam ad Veskoniemi et Ruoptuinvaara et Paatsjoki in re-
gione pinifera, etiam ad Salmijärvi et in regione betulina st fq
ad Köngäs prope Mare glaciale: Wainio Not: st fq in reg. silv.:
Hult Lappm.: ad ripas fluviorum et lacuum praesertim inter
maiores carices per reg. subsilv. et subalpinam fy. parcius:
Kihlm. Ant: e multis locis enum.: Norm. Fl. Spec. p. 114. cfr
Norm. p. 248. Norm. ann. p. 10. Blytt p. 974. Hartm. p. 188
n
Acta Societatis pro Fauna.et Flora Fennica, 30, N:o 1. 310
etc. — [L. ent. reg. subalp. et silv. p: Læst.; p— st fy, sed
parce, saepe tantum germina [»bladskott»] sterilia, in salicetis etc.
reg. subalp., in reg. infima alp. r inter Tenonmuotka et Poro-
järvi, in insula inter Poro- et Johkasjaur et in ripa occidentali
lacus Skatjajaur: Lindén Bidr.|
Lapp. ross. ad flumen Tuloma et lac. Nuotjavr: Fellm.
Ind., vide sub Kk.; locis graminosis udis haud rara: N. I. Fellm..
cfr Beket. p. 545, spec. lectum ad sinum Kolaénsem!; ad Kein-
javr superiorem: Palmén!; Pjalitsa! in graminosis humidis, Or-
loff! in graminosis paludosis tundrae ad flum. Voronje! 10 km
ad meridiem versus a pag. Voroninsk et prope pagum Voro-
ninsk! in saliceto: Kihlman; Triostrow: F. Nylander!: Devjatoi
prope Ponoj: Mela herb. p—st fq in reg. silv. in ripis ad
ostium fluminis Nuotjok et in ripis lacus Nuotjavr, inprimis ger-
mina |»bladskott»| in salicetis: Linden Ant.; Petshenga [»Peisen»]
p: E. Nylander & M. Gadd!; Tsipnavolok: Broth. Wand. p. 11!
Kl. ej observerad längs Ladoga strand: Lindén. Antagligen beror
detta pa tillfälliga orsaker.
Af denna art beskrifves f. arcttca O. E. Schulz bl. a. från Lv. Tsha-
vanga (N. I. Fellman): Schulz p. 536. |
Mela Kasv. uppställer, utom var. speciosa Hartm. och vulgaris Mela
[= a), var. rotundata Mela och var. inundata Mela. Var. speciosa beteck-
nas såsom st fq, var. rotundata såsom fy och var. tnundata såsom st r:
Mela Kasv. III och IV. Ett exemplar fran Ta. Asikkala (A. E. A. Lang):
Mela herb., som troligtvis legat till grund för beskrifningen för den sist-
nämnda formen, har visserligen ett utseende, som ganska mycket afviker
fran hufvudformens, men jag misstänker dock, att ifrågavarande form är
individuell och förorsakad genom öfversvämning, jfr härom Schulz
p. 534. Ett sannolikt hithörande exemplar finnes från K1. Kirjavalaks
vid kvarnrånnan å gästgifveriet: Hj. Neiglick & J. Lupander! Formen
upptages från Ob. Uleåborg: Leiv. — Måhända afser äfven en beskrif.
ning hos Zidb. en åtminstone likartad form.
En abnorm form beskrifves från Ab. Mynämäki: Caj. Kasvist. Från
Kol. Petrosavodsk Dreflianka finnes en f. pleniflora: Cajander & Lindroth!
Var. pubescens F. Nyl. »In paludosis par. Kuusamo inter Nissi et
Rukajärvi»: Spic. I p. 22, där den beskrifves, jfr F. Nyl. Utdr. p. 153.
Sælan har i sitt herbarium ett exemplar från Al. Jomala prestgård, hvil-
ket öfverensstämmer med F. Nylanders beskrifning på var. pubescens, men
tyckes detta endast vara en lusus: Sel. ann. Sannolikt ar det en snar-
lik form, som Wainio omnämner under namnet albinea från Kuus.
Tivaara: Wainio Kasv. Tilläggas bör, att å pubescens Wimm. & Grab. af
SRS m 2m Mn sen ero nn rer bat Seetter Neilreid.
2 wait Lei Shar < IA Var Saus > opgäamen fråz. norra ei
Siva Fin: Fre itr diver Lint. Koor
See 20508057 aa: Hos k. Ita Fir <a. eri exemrdar af Pal
INT e: Terra N 1 Filme vill; 520-332.
Cardamine amara L
I Fon ner. < prima in parte australi Fen
ee ast de WETS Tegner fen rep etie JISTERSTI GJUOMUIIS
—
-
oat TN ro RT LE IE kit Ne PIR TORS S procedit.
F- mul SF Ha OD oo | san der ung Preys. ~ raresri
Anten anto tat not ap en.
Til Kao af rvul s s vesins Fır. seas minus fy:
v 5: Lape... . et
etiam DU. Prodr. |
+ 199
T
-
-
- v -
=> mn“ - — on a
- & .
» Sår Sur Eine € Arrt:!: Uskela:
x
to. cs Mia si; Recs or A Neu: st fg: Sel;
un 7 Ferret Fume im EN: x enum.: Weeks:
M-oänä& Than. or Ererirn n zz lets Ca: Kasvist.
<" sin ss 7: er (42 Helin II tueniis opp Nystad
- Tam et Marion nm Saul. Nyl s jo. formam birtam
DIRT De Nise An Hel Sy sai op: Stenr.
su 2 mu 2806 nns „wis ai Firma et Martensby
“EL ie Sst) OND Tote 43 5320 Raicams!: Heb
Sofo 18 Nor Da 319 Iren ir Heisinge ins.
ya met mms: Be 2er. Thusts st jj ad fontes:
um A Hof Sk Nr Emer mo sam — Ka. ad
7° © Arv. F:esäväiä. Jääski
DTS rn 00mm. IS Won gsi win ete Linden:
> em la ~ WR TLII n Ta tereitorio di
< lo = =" .arcius — sat
s Sie & MOND -T to fe T-ISIS SLET usyue ad
per ta N 40 set Hel viie etiam Herlin
st Ta Sådassvas 7 gg Gr leg st ij Asp &
| Ban mel rape Hepojärvi.
Acta Nocietatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 321
Korkeamåki et prope »Rullfabriken» (Blom): Unon.; ad viam
ferratam ad meridiem versus ab Orivesi: Hjelt; rarior quam C.
pratensis: Wainio Tav. or.; Bonsd. non comm. — Sa. Valkiala
Virranniemi: Hult Fört.; prope Villmanstrand ad praedium sa-
cellani: Sel. ann.; [Ruokolaks et Rautjärvi] p: Hult. — KI. st
fq usque ad Onegam: Fl. Kar.; var. hirta in Hiitola Vavoja
lecta est: Linden!; Parikkala r »Tyrjän suo», Kita: Hann.; p:
Backm.; Impilaks p — st fq, Pälkjärvi r Kuhilasvaara: Hjelt;
Ruskiala: Enw. hav. — Kol. p, ad Mjatusova st fq — fq: Elfv.;
Dreflianka ad Pl|etrosa|vodsk: lvanitzky!; Petrosavodsk (Sim-
ming!, Kullhem): Norrl. On.; Petrosavodsk: Kihlm.
O a. Bötom, Stora (A. Nyström): Strömb.; Ylistaro: Ale. et Alc.
II, cfr Laur. Växtf. et Herb. Mus. Fenn. II p. 134; Malmgr. non
comm. — Tb. st fq: Broth., spec. e Jvväskylä!, vide etiam Prim.
p. 48. — Sb. st r: Mela. spec. « [Pielavesi] Tuovilanlahti!;
Pielavesi: Lundstr., cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 134. — Kb. Kide:
Brand.!; Kide Puhois: U. V. Telén!, cfr Herb. Mus. Fenn. II p.
134. — Kon. »r esse videtur, in palude aguoso ad pag. Jån-
kåjårvi modo mihi obvia»: Norrl. On., vide FI. Kar. sub KI.
et Günth. p. 32, cfr etiam Herb. Mus. Fenn. II p. 134; Velikaja-
guba: Poppius!
Största delen af Finl. och Lappl., var. umbroga större delen af Lappi.
och norra (eller östra) Finl: Fries; uppg. är säkert oriktig, ätminstone
hvad Finland angår. -- Om. Frantsila: Jul. p. 289; uppg. torde bero pä
förväxling med en form af C. pratensis med rundade smäblad. — Lim.
Hihinä, Imandra (Sashejka': Beket. p. 545; uppg. är otvifvelaktigt oriktig.
-- Måhända afser Linné just (. amara med den »Kållkrasse», som upp-
räknas bland växter, hvilka sägos först nedunför Kristinestad [»Kristina»]:
Linne Iter lapp. p. 199.
Var. hirta W. & Gr. st. r': Mela Kasv. [IT och IV. För min del
tror jag, att denna form icke är sällsynt; ganska mänga exemplar i
H. M F tillhöra densamma, jfr äfven Herb. Mus. Fenn. II p. 134 och se
ofvan under Nyl., Sat. och Kl. — Formen bör emellertid kallas var.
umbrosa (Lejeune) O. E. Schulz: Schulz p. 500.
Hufvudformen kallas var. glabra Mela: Mela Kasv. Var. trisecta
beskrefa af Brenner från Nyl. Sibbo: Prot. 4, 11, 1905. Det bör i sam-
manhang harmed framhållas, att + /risecta Hartm. (1854) föres såsom sy-
nonym till var. trifulia (Wahlenb.) O. E. Schulz: Schulz p. 503; huruvida
formerna äro identiska, känner jag dock icke.
En monstrositet beskrifves: Not. XI p. 464.
Typis impr. '*., 1906. 21
322 Cardamine impatiens.
Cardamine impatiens L.
In vicinitate Fenniae forsitan inventtur, sed in ipsa Fennia, quantum
nunc constat, per errorem indicata est.
Kalm; >in fruticetis graminoris Finl. australis rarius»: Prytz, jfr
Led. I p. 128 och Fries; Scand. exc. Lapp.: Nym. Syll. p. 191. Dessa
uppgifter hafva aldrig bekräftats, utan sannolikt är att arten upptagits af
misstag, hvarföre äfven om artens allmänna utbredning nämnes: >Eur.
plur. (exe. Ross. bor. Fenn. Scand. bor. . . .»: Nym. Consp. p. 37. Där-
emot uppgifves den för den ryska sidan af Isthmus karelicus såsom före-
kommande »>in silvis umbrosis ... ad Parkala [»Pargolensis>) haud parce»:
Fl. Ingr. p. 80. — Meinsh. p. XXI upptager dock icke arten från Isthmus;
l. c. p. 29 säges om förekomsten: »stellweise im Gebiete:.
Cardamine flexuosa With. ').
In Alandia circ. 60° 10 rarissime lecta, anno 1877
primum observata est.
Eur. plur. (exc. . . . Fenn.): Nym. Consp. p. 37; Aland
(Sælan 1877): Nym. Suppl. p. 23, vide etiam DC. Prodr. I p. 152.
Al. Jomala ad stagnum Jomala, Löfdal: Sæl. ann., spec.
adscriptum Jomala Dalkarbv Löfdal!, cfr (Diar. 2, III, 1878)
Medd. VI p. 193 et 201.
I afseende å nomenklaturen får jag hänvisa till Schulz p. 473 och 475.
Cardamine hirsuta L.
In Fennia austro-occidentali rarıor occurrit. Ad sep-
tentrionem versus usgue ad 639 4' et ad orientem versus ad
44° 35' lecta est.
Kalm; in campis Alandiae st r: Prytz, cfr Rupr. Diatr.
p. 24; Fenn. merid.: Fries; Eur. omn. . . . exc. Lapp. Fenn.:
Nym. Consp. p. 37; adest in Fenn mer.-occ. extima (Aboa,
Aland): Nym. Suppl. p. 23, vide etiam DC. Prodr. I p. 152,
Led. I p. 127 (et Schulz p. 464).
Al. Finström Bergö in promuntorio maxime septentrionali
f. glabrescens: Sxlan!; st r Geta Ostergeta et Korsnäs, Saltvik
Germundsö et ad Haraldsby!, Hammarland Skarpnätö, Jomala
Möckelö, Rättgrundet ad Mariehamn, Lemland Lemböte: Arrh.
5 O, silvatica Link auct. omnes apud nos, etiam Herb. Mus. Fenn. II.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 323
& K.; st r et tantum in plagis litoralibus par. :Sund, Mång-
steckta paucis |»ett par olika»! locis enum., Vibberholmen et
in promuntorio Tranvik: Prim. p. 64; Föglö Klåfskär! et Juddö:
Arrh.; Hammarland Äppelö, Geta Mattskär, Saltvik prope Qvarnbo:
Ch. E. Boldt; Eckerö Kyrksundet: Lindberg!; Saltvik Hamn-
holmen: Lindb. herb.; in taeniis (st fq): Laur. Fört., spec. e
pago Jomala!; st r ad litora arenosa Brändö Gunnarsten!, in
taeniis ad septentrionem versus ab Jurmo (spec. e Norrö!|, Kum-
linge Ingersholm: Bergr. — Ab. (p): Zett. & Br., spec. e Run-
sala! et, ut olim adnotavi, in dupl. e Piikkis Harfvarö!; st r par.
Gustafs Viikatmaa in parte occidentali: Bergr., vide sub Al,
Reso: D. Myréen!; Merimasku: Karsten!; Korpo Senda 17]: G.
Renvall!; Korpo Vesterkalax (G. Renvall) et Korpo in portu:
Lindb. herb.; Pargas Storgård: C. J. Arrh.; Hiitis p in litoribus:
Arrh.; Nystad p cop.: Hollm., spec. e Birkholm Suinu!; [Nystad]
multa spec. ad Janhuanranta: Söd. — Nyl. in colli silvestri
petroso prope pag. Hangö: Sand., vide etiam Flinck in Medd.
XXIV p. 16! et Häyren in Geogr. F. T. 1905 p. 202; Tenala Ekö!,
prope [stationem viae ferratae| Lappvik pauca spec. nunc veris.
intermortua, Ekenäs Hästö-Busö! Lillö sat parce in colli junipero
obtecto: Häyr., (cfr Medd. XXIV p. 44); Hogland r: E. Hiävren]
in Hbl 1903 N:o 132 B; Hogland in valli ad orientem versus
a Pohjoiskorkia 1903: Lindb. comm.
Sat. nondum adnotata.
Oa. Vasa Sandö in litore arenoso: Hjelt!, vide infra.
Såsom artens yräns uppgafs år 1889 Ab. Hiitis: Herb. Mus. Fenn.
LI p. 134; af det föregående framgår, att arten numera är funnen betydligt
längre både ät öster och norr. - Ab. [Pojo] »parce ex. gr. Skarpkulla»:
A. Nyl. — Nyl. or ad vicum Åggelby ‘Bruno Nylander)»: W. Nyl. p. 209;
hvardera uppgiften, särskildt A. Nylanders, är sannolik, men erfordrar
dock yttermera bekräftelse. Lindberg nämner, att arten flere år å rad
observerats i Botaniska trädgården, dock vet han ej om den fortsättningsvis
förekommer därstädes: Lindb. comm. Arrh. iakttog den därstädes ännu
hösten 1902. — Oa. Arten förekommer ganska ymnigt, ehuru på en helt
inskränkt terräng; något skäl att antaga, det den tillfälligtvis skulle hafva
kommit till stället, tyckes mig icke föreligga, om äfven artens förekomst
härstädes är högst oväntad; den har iakttagits 1903-1905. Exemplaren
tillhöra f. glabrescens.
Mela Kasv. särskiljer formerna tetrandra Mela och hexandra Mela.
324 Cardamine parvitlora.
Cardamine parviflora L.
In parte australi rarıssime invenitur.
Fenn. merid.: Fries; Fenn. mer.: Nvm. Consp. p. 37, vide
etiam Schulz p. 481.
Ab. r: Zett. & Br., spec. e Piikkis prope Harfvarö!; Pargas
Terfsund: Arrh.!, cfr Medd. XXIN p. 170; Kuustö (Lundström):
Mela herb.; Merimasku: Karsten!: Karuna: A. G. H.!: Piikkis
Kuustö (Lindberg), Sagu Puddais (A. Torckell): Lindb. herb.:
Finby in monte in Pettu sat cop.: Sand.! -- Nyl Borgå in
saburra ad Hammars! [postea intermortua: Sel. ann.|, Perno
in litore sinus Härkäpää: Sel. O. Nyl., spec. ex hoc loco report.
G. R. Björkstén!: Borga Kräkö Koppala in silva pinifera ad
ripam!, Borgå Ekudden!: Brenner; Borgå Storkroksnäs spec.
unicum (1892): Sel. herb.; Perno Lappnorr: Arrh.; Perno Kalf-
holmen (A. H. de la Chapelle): Lindb. herb. -— Ka. r sat parce
in ripa amnis rapidi lapidosa et glareosa in Räisälä Tiurinkoski!:
Linden, cfr etiam Malmb. (»Tiirenkoski+!). — Ik. r Pyhäjärvi in
ripa ad Sortanlaks!: Malmb.
Sat. rr Tyrvää ad ripam lacus Vankimusjärvi unic. spec.:
Hjelt!
Ab. Abo: Alc. och Ale. 111 hänför sig antagligen till de ofvannämnda
uppg.; Pojo >st r ex. gr. Hindraböle»: A. Nyl.; uppg. år ganska trolig, men
bör bekräftas. — Sat. Birkkala: elev Knorring!, jfr Ale. TIT: uppg. be-
höfver äfven bekräftas.
Cardamine bellidifolia L.
In regionibus superioribus montium altissimorum Lup-
poniae raro sed saepe copiose provenit.
In alpibus lapponicis (st fq): Prytz, vide etiam DC. Prodr.
I p. 150, Lindr. Lisät. p. 11, Schulz p. 555, borg Beitr. p. 99,
104, 114, 117. 132, 147, et infra.
Lapp. fenn. in ipso alpium iugo tum meridionali ac sep-
tentrionali fere ubique . . . at extra alpes altiores . . . haud
reperitur unquam: Wahlenb. p. 179, cfr |. ce. p. XVII; Pallas-
tunturit (Deutsch): Fellm. Lapp.; Ounastunturit et Pallastunturit
Acta Societatix pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 325
(Malmberg!): Norrl. Lappm. p. 259; Pallastunturit st fq in reg.
alp. et summa reg. subalp. ad rivulos, quos quamvis r etiam
inferius sequitur: Hjelt!, efr Herb. Mus. Fenn. II p. 134 et Caj.
Beitr. p. 6; Ounastunturit in reg. subalp.: Sandm. p. 32: in
summo cacumine alpis Kuarvekods! in rupium fissuris parce,
[Rastekaisa. NO 356, NO 626|: Kihlm. Ant.; in alpinis ad Pet-
shenga!, Kuarvekods!: Granit & Poppius; Varangria austr. Bel-
jek in cacumine montis prope nivem 334 m supra m., in Finm.
interiore Karasjok, Tenojoki [»Tanaelven»], [Rastekaisa (Deinboll
e Blytt): Norm. Fl. Spec. I p. 117, cfr Norm. ann. p. 10, Blytt
p. 977, Hartm. p. 190 etc. — [L. ent. reg. alp. p: Læst., spec.
e Moskana!, vide etiam Grape p. 105; copiosior in alpibus ad
lacum Kilpisjärvi (!) medium et septentrionalem: Norrl. Lappm.
p. 265; r in reg. subalp. in insulis arenosis in Saarikoski, st fg
sed parce in reg. alp. in fundo sterili et lapidoso. in rimis pe-
trarum etc., in lateribus montium alpinorum alte adscendit, lo-
cus summus, quo ascendit. est Halditshok | »Haltitschokko»| SSV
1094 m: Linden Bidr., spec. e Tshaimo!)
Lim. in alpe Hibinä [>Kipinä»!: Fellm. Ind., cfr N. I. Fellm.
et Beket. p. 545; Hibinä [»Umbdek>] rr in reg. alpina: Broth.
Wand. p. 8; Hibinä: Mela PI., cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 134;
Tshun: Malmberg!, Sahlberg! et Enwald & Hollmén!; Lujauri
urt ad rivulum Jeedotsh-naj in reg. alp. superiore! et rivulum
Kalt-naj prope Seitjavr in reg. alpina!: Kihlman ; ad lacum Nuot-
javr in alpibus Tuatash! et ad piscinam Jeretik!: Enw. ann. et
Hollm.; st fy, sed parcius in reg. alp. in rimis petrarum et in
rupibus, quae ut gradus exsurgunt, adnotata e Viertsoivi, Siulu-
toldi. Siuluoivi, Tuatash et Vuojim (ex omnibus fere montibus
alpinis visitatis): Linden Ant.
Största delen af Lappl. och n.ö. Finl.: Fries, jfr I. c. p. 147, måste
anses orätt, dä arten ej finnes ens i Kuusamo och den hittills sydligaste
fyndorten pä finska sidan, Pallastunturit, ovillkorligen måste räknar höra
till Lappland; härpå bero antagligen äfven uppg. Finl. bor.: Nym. Syll. p.
19) och Fennia alp.: Nym. Consp. p. 37. — Anmärkas må för öfrigt, att
äfven Led. I p. 123 citerar Prytz för Fennia i motsats mot Lappland.
326 Cardamine bulbifera.
Cardamine bulbifera (L.) Crantz ').
In Alandia passim, in religua Fennia austro-occidentalt
rarissime occurrit; ad 42° long. ad orientem versus procedit:
ad septentrionem versus 60° 30! vir superat.
Kalm; in Finlandiae australis lucis montosis rarius: Prytz,
cfr Fries; Fenn. (non plur.) in sola mer.-occ.: Nym. Suppl. p.
23, cfr Led. I p. 130.
Al. (r): Bergstr.; (Föglö] Skräfskär et Gripö (!): Bergstr.
p. 4; (r) [Kökar] Idö, [Föglö] Gripö ins. Kulla: Bergstr. Beskr.;
[Jomala] Ytternäs, [Hammarland] Skarpnätö, [Finström] Bastö,
[Jomala] Ramsholm: Tengstr.!; Geta Norstriisk: A. E. Norden-
skjöld!; Finström Bergö Husö: Erics.! et Sxlan!; Finström
Bergö, Jomala in insula Jomala: E. Erics.; [Geta] Bolstaholm (!),
[Hammarland] Strömma et Skarpnätö, denigue complur. loc. in
taeniis septentr.-occ. velut [Geta] Ramsholm et Isaksö: Hult ann.;
Föglö Gripö cop. et Saltvik Hjortö cop.: Gadol.; Kumlinge oce.
versus e pago, Saltvik Hjortö (R. Hausen): Arrh. & K.; Sundr
tantum in insula Hulta ad septentrionem versus a Bomarsund:
Prim. p. 64—65, ubi locus describitur; Hammarland Äppelö,
Geta Ramsholmen et Isaksö: Ch. E. Boldt; ins. Jomala!, Kum.
linge Ingersholm, Brändö Björkö Espskär, Lemland Slätholmen:
Laur. Fört.; Eckerö Storbv: Lindb. comm. in insula minima
Lerklubben prope Mariehamn: Sal. ann.; Brändö p, Kumlinge
st fg in coryletis: Bergr., cfr I. c. p. 43 et Medd. XX p. 37;
maxime ad septentrionem versus in Brändö Blomö: Bergr.
comm. — Ab. Korpo ad praedium Korpo in ins. Tvegyltan :
Stigzelins!, cfr Zett. & Br.; Nagu »Klockarberget» prope templum:
Arrh.; Runsala ad »Choraei kålla», sed vix spont.: Hollm.; Brom-
arf Bromholmen: (i. Sucksdorff!; Lojo Gerknäs in insula: H.
Saltzman! — Nyl. Karis Dragsvik Lillholmen parcius in luco
Betulae et Ekenäs Tvårminne Krogen sat parce in coryleto:
Häyr.; Kyrkslätt Hvittråsk: Nvberg!, cfr Diar. 13, V, 1862 et
Herb. Mus. Fenn. II p. 134; cop. ibidem iam 1857: E. Welle-
nius comm.; iKvrkslått cop. in insula lacus Hvittråsk, Hoox-
)Dentaria bidbifera L. auct .fere omnes, etiam Herb. Mus. Fenn. 11.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 327
holmen jad] Sperringssund ut dicitur: Rosb. Kyrksi. p. 108, cfr
Brenner in Medd. XXIII p. 7 {idem locus ac superiores].
Fenn. plur.: Nym. Consp. p. 38; uppg. rättas af Nyman själf (se
ofvan). — Ab. Lojo Storö: Hult coll., som själf förordat uppgiften till
närmare undersökning.
I afseende å nomenklaturen har jag ansett mig böra följa den se-
naste monografin, se Nchulz p. 299 och 361.
Berteroa incana (L.) DC.
Inprimis in Isthmo karelico, ubi passim obvia, occurrit,
sed etiam quamris rara et plus minusve adventicia in ma-
rima parte Fenniae usque ad 65° adnotata est.
Ad Heinola: W. Nvl. Distr.; plus minusve adventicia usque
ad Ob. Uleåborg: Herb. Mus. Fenn. II p. 134; Fenn. mer. med.:
Nvm. Suppl. p. 30.
Al. Eckerö in agro iuxta pagum Torp: Lindberg!, cfr Medd.
XIX p. 21; Lågskår: E. Reuter in Medd. |. c. — Ab. Lemo
Hannula sat cop. 1882: Hjelt; Kakola (J. G. Hollmen): Hollm.!,
spec. in dupl.; [ad arcem Aboae (!), ubi naves saburram eiiciunt]
sat cop.: Sel. Fröv.; Halikko Viurila ad hortum cop.: L. Nord-
holm herb. et coll.; Karis in area prope Landsbron adv. 1894:
Sel. ann.; Lojo Heposaari: Hels.; jin vicinitate lacus Lojo] st r
inprimis in pratis cultis: Ch. E. Boldt; Lojo Mongola loco culto
adventicia 1889: Sel. herb.; (Vihtij r in prato Ridal ad statio-
nem Nummela!, etiam in via ferrata prope hanc stationem, Van-
hala Juotila in horto et area, Vanjärvi: Flinck. — Nyl. Esbo
Finnå saltem ab anno 1876, Helsingfors »kring villorna utanför
Långa bron» fq et cop. 1883: Kihlm. ann.; [Nurmijärvi] r Kytå-
järvi in versuris agrorum hic illic cop., etiam Dusikylå prope
Hyvinkää cop. 1889 (Sælan), adv.: Stenr.; Helsingfors Brunns-
parken cop.: Hult coll. et Sæl. ann.; Helsingfors compluribus
locis, ut Brunnsparken, villa Arkadia, Lappviksudden, Kaura-
holmsbacken prope Tölö, ins. Sumparn, aliis annis cop., aliis
autem non obvia: Sal. ann.; Thusby ad stationem viae fer-
ratae Träskända: Åstr. & H. in add.; Borgå (!) in oppido: A.
Neovius in dupl.!: Borgå prope Hammars in saburra sat cop.
328 Berteroa incana.
1885 et 1886: Gadol.; Lovisa: C. J. Arrh.; Hogland: Sælan in
Medd. XXV p. 73 et 76. — Ka. Haapasaari cop. 1898: Sal.
ann.; Fredrikshamn! et in Kotka!: Sel. O. Nyl.; rr Säkjärvi in
pago Salojärvi: Blom; Viborg: Sel. ann. et Simming!; r Kirvu
in pago prope templum in area: Lindén!; par. Viborg Lyykylä:
A. Lagus! — Ik. p: Malmb., spec. e Sakkola! et Pyhäjärvi!;
Muola: alumn. E. Tengen in dupl.!; Koivisto [»Björkö»l: J. V.
Johnsson in dupl.!; Valkjärvi Veikkola: Lindberg!; [copiosior in
plagis arenosis, ceterum st fg in toto territorio: Meinsh. p. 351.
Sat. Kauttua: alumn. E. W. Cedercreutz! ; Birkkala Tyrk-
kylä iam 1870!, Karkku Järventaka 1884 et 1886, Kauniais
1881—1885 et Kulju 1881—1883 in hortis et agris graminibus
consitis, Koskis ad viam 1884 et 1902, Kyrö ad fines par. Mou-
hijärvi 1881, his omnibus locis est adventicia et nunc, guod
sciam, exstinguitur, sat cop. ad viam inter stationem viae fer-
ratae Nokia et officinas eiusdem nominis 1902 et in Tammer-
fors iam 1891, cop. 1902 in vicinitate templi rossici, hoc
loco nunc, guod sciam, exstincta, sed 1905 cop. in vicinitate
viae ferratae, extra territorium visa ad Hämeenkyrö Osara sat
cop. in prato culto et Ikalis Sarkkila ambo 1882: Hjelt; Birk-
kala 1877: C. W. Törngren in herb. lyc. n. — Ta [Kalvola r
Kangais: Knabe Fört.; Sääksmäki Voipaala: O. Collin!; Janak-
kala: Hollmén!; »fanns 1859 vid Laitiala inkommen bland höfrö -:
Norrl. s. 6. Tav.; Asikkala in clivo sicco ad praedium Kirilä
cop., ubi his demum annis nascitur: Norrl. ant.; ad oppid. Lahtis
1899 numerose adv.: Sal. herb.; Heinola: Wirzén!, cfr W. Nyl.
Distr. — Sa. Villmanstrand: A. Brotherus!; Lauritsala: Sim-
ming! et Palmen!; Lauritsala ad ostium canalis Saimae cop.
1883 et 1889: Sel. herb. r [Ruokolaks] Utula!, Stenbacka:
Hult; Mikkeli p: Hasselbl.; Nvslott in cultis in oppido: Budden.
— Kl. r in colli arenoso ad Hiitolanjoki: Linden; Parikkala rr
tantum in area praedii sacerdotis: Hann.; Uukuniemi ad praed.
Ratila: Nikl.!, cfr Sel. & Str. — Kol Petrosavodsk (Sim-
ming!, Günther): Norrl. On.; Petrosavodsk in pascuis: Giinth.
p. 33.
Oa. Isojoki Penttilä in prato culto verisim. adventicia :
Hjelt!; Vasa ad molas vapore movendas cop. [»allmän»]: Lau-
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 329
rén in Medd. XXI p. 38; Vasa parce 1884—1885 in »Vasa hof-
råttspark»: |. c. p. 42, cfr etiam Alc. Ill; Vasa Brändö: Strömb.
—- Tb. rr Jyväskylä: Broth., cfr Wainio Tav. or.! — Sb. Jo-
rois: Lindb. comm.; [Leppåvirtui »Kanttori Lindberg'in heinä-
pellolla», Luttila »Laitisen pellolla» cop.: Enw.; r: Mela; Kuopio:
Mela herb. et C. E. Roos!; Leväis prope Kuopio: N. af Ursin
in Bot. Byt.; lisalmi in pago ad templum: M. & J. Sahlberg! —
Kb. Liperi r in prato ad Harjula! et in horto: Eur. & H., efr
Not. XIII p. 457, Ilomantsi: Woldstedt!; r [Lieksa] Koli, prope
locum, ubi naves appellunt, et :Kontiolaksi Romppala in agro
graminibus consito nonnulla tantum spec.: Axels. Putk.
Om. Gamla Karleby in saburra: Hellstr. et 1. e. p. 136!;
Brahestad »Lundbergs ängkvarn:: Blom! [adventicia]; Pulkkila
1888 et Kestilä 1891 (alumn. Rechardt herb.): Zidb.
Ob. Uleåborg Raatti in saburra: Hougb. et Brenner!;
Uleaborg nonnullis locis, sed tantum in Raatti cop. et guotannis
saltem ab a 1880, ceterum parce: Zidb., cfr Leiv., Brenn. Obs.
et supra; Kemi in saburra 1892, non antea ibidem adnotata:
Keckm.
Alyssum calyeinum L.
In saburra ete, nune sallem ric nisi adventieium, raro guamris inter-
dum copiose invenitur.
Förv. r: Brenn. Flor; »Kur, plur. (exe. Hibern. (Norv) Suec. bor.
Ross. bor... J»: Nym. Consp. p. 57. (Åtminstone den tiden kunde emel-
lertid arten endast anses såsom alldeles tillfällig i Finland.) -- Ab. Före-
visades från Karislojo, »där arten förekommer massvis i trakten af prof.
Sahlbergs sommarvilla och enligt meddelarens åsikt torde komma att blifva
stationär»: FE. Sundvik i Medd. XXIII p. 21, jfr Mela Kasv. IV. — Ta.
(Tavastehus) Sairio nära lastageplatsen för ångbåtarna och järnvägsbryg-
gan: eleverna Sundelin & Tengen! [Ehuru ©. Collin antecknat att före-
komsten är konstant, torde uppgiften, såsom närmast härstammande från
unga, okända skolelever, böra vttermera konstateras.| -- Oa. (Gamla Vasa
[vid järnvägen 1883 o. 18851) täml. rikligt med Barbarea vulgaris: Laurén
i Medd. XXII p. 43, jfr Ale. III. -- Ob. Fanns hösten 1886 i några her-
barier, tagen vid Toppila med mogen frukt och blommor: Zidb., jfr Leiv.
och Brenn. Obs. — Barlast Kemi stad 1888 4 ex., observerades ännu
sommaren 1894 i Kemi äfvensom vid Kallio i Simo: Keckm.
332 Draba muralis,
mala in pag. eiusdem nominis!, -Pläten:, »Skarfven» et in com-
plur. insulis minoribus in Lumparn et sinubus interioribus: Laur.
Fört.; Hammarland Äppelö, Sund praedium Rosenberg: Bergr
in litt; Jomala Möckelö (!) Föglö Skråfsö et cop. in Gripö:
(iadol.; Saltvik Slätterholmen in Färjsund (spec. in dupl.!) et
Kökar 1dö!: (Gadolin; Eckerö Torp in monte!, Eckerö in campo
arido prope sinum ad austro-occidentem versusa praedio sacer-
dotis!: Lindberg; Saltvik Qvarnbo : Lindb. herb.; Jomala Kungsö
contra Bergö: Palmgren in dupl.!; cop. in taeniis par. Lemland
1902: Palmgr.
Norra el. östra Finl och Lappl.: Fries; Lapp. fenn. »ad alpes
Enontekenses»: Fellm. Lapp.. jfr Led. 1 p. 155 och Beket. p 546. Dessa
uppgifter hafva säkerligen uppstått i följd af förväxling med Dr. murtcella
Wahlenb. (= Dr. nivalis Lilj.), men ej ens i detta fall vore Fries’ uppg. riktig.
Mela Kaav. p. 22 särskiljer formerna tetrandra Mela och herandra Mela.
Draba incana L.
In Lapponia septentrionali inprimis septentr.-orientali
frequenter inveniri indicatur, ceterum ad litora Fenniae,
quamvis rartor, occurrit. His annis etiam in Fennia ma.rime
septentr.-occidentalt, ubi certe rarissima, lecta est.
In monticulis aridis p: Prytz; maxima pars Fenn. et Lapp:
Fries; var. contorta in maritimis glareosis a Nvlandia (Sibbo
Löparö) ad Ostrobottniam meridionalem: Spic. I p. 22: Scand.
(exe. Lapp.), Fenn.: Nym. Consp. p. 53—54. vide etiam Led. I
p. 152, Borg Beitr. p. 99, 112, 133 et 144.
Al. 3 stricta (rr): Bergstr.; 3 stricta (r) Kökar Flatskår:
Bergstr. p. 4; 3 stricta (st fq) in taeniis septentr.-occidentalibus
velut Geta Rankoskår, Dänö, Gummholm etc.: Hult ann.; Kökar
Idö: J. R. Chydenius in dupl.! et Gadolin!; Eckerö Signilsskår:
A. G. HU f. stricta Eckerö Storby (1): Arrh. & K.; Kökar Hamnö,
Helsö!, Karlö et in scopulis huic vicinis: Arrh.; Geta Finnö (cum
f. strieta): Ch. E. Boldt: Lemland Jersö: Lauren!; f. stricta Jo-
mala Lägskär (E. Erikson): Sel. herb.; f. stricta Eckerö Finbo et
ad telonium [»Tullhuset»!. Saltvik Ryssön et in aliis locis: Lindb.
herb. et comm.; p in litoribus lapidosis in parte occidentali et
Acta Nocietatis pro Fauna et Flora Fennica. 30, N:o 1. 333
media territorii: Bergr.. spec. ex Ab. Houtskär Hjortronskär! —-
Ab. Korpo Kälö: Tengstr.!, cfr Zett. & Br. et Rupr. Diatr. p. 25,
(ubi ad var. Aebecarpam refertur); Korpo Krokskär (G. Renvall):
Lindb. herb.; Hiitis p — st r: Arrh.; Töfsala |»Taivassalo»|: Sö-
derman!; Nystad p: Hollm.!; Nystad Hepokari: Kl. Wahlman!;
[Nystad] nonnulla spec. ex insula Madonmaa (E. Cajander): Söd.,
vide etiam sub Al. — Nyl var. contorta par. Karis in insula
minima prope Hummelskäret: His. p. 58!. vide infra; Kyrkslätt
Kyrkogärdsö etc.: Rosb. Kyrksi. p. 109; [Nurmijärvi] rr unicum
spec. in agro prope stationem Jokela (W. W. Wilkman): Stenr.
Inonne adventicia?]; in taeniis rarius: W. Nyl.; Sibbo Löparö
Pannkaksholmen: Öhrnberg in herb. Sæl., cfr Spic.; Sibbo Pann-
kakan (Ester Lindberg 1902): Lindb. herb.; Perno »södra Altar-
skär»: W. Grefberg! - Ka Fredrikshamn Pyötsaari : Bergroth!
— Ik. Pahasaari ad Kirjola in par. Kakki (Nerv.): Malmb.
Sat. Raumo Ristikaari: K. R. Pagvalin!; Räfsö: A. N.
Nordblad in herb. lyc. n.; Sastmola: Malmgr.!
Oa. Kristinestad (!): Sjöberg!; Ovarken, Keplot: Broth. in
litt.; r, in insulis in Ovarken haud infreguens: Laur., spec. e
Sundbodan!, cfr Laur. Växtf., I. c. p. 12 et 14—15; usgue ad
Ovarken: Alc.; Ovarken Karlö (R. Dahlberg): Lindb. herb.; a
Malmgr. etiam ex Oa. enum., vide ceterum infra.
Om. nondum adnotata. — Kp. Kemi: Malmgren!; Kemi
Studentski ostrow: Bergroth!; [Solovetsk: Selin! et Malmgren !|
Ob. Uleaborg Hietasaari 1886 in prato sicco spec. unicum
aut perpauca: Zidb. jcerte adventicia|, cfr Brenn. Obs. — Kuus.
in latere montis ad Nivajärvi jin valle Kutsanjoki|: (:. Th. Ny-
holm! nomine Dr. hu'tar (spec. novellum). — Kk. nondum adno-
tata, sed certe investiganda.
Li. per Finmarkiam maritimam usque ad Utsjoki sat vul-
garis: Wahlenb. p. 176 et 177. cfr S. Castrén p. 351 (in Hush.);
fy: Fellm. Lapp.; in campis graminosis per reg. subsilv. et sub-
alpinam totius territorii fq - fgg: Kihlm. Ant.. cfr Hult Lappm.
p. 79 et 150; Wainio Not. omnino non comm.; Varangria au-
stralis |»in districtu Fælles dicto Norvegiae ultimae»|: Wahlenh.
Fl. Suec. p. 415: parcius in reg. subalp. et alp. inf. enum:
Arrh. ant.; Varangria australis e multis locis enum.: Norm.
334 Draba incana.
Fl. Spec. p. 143, cfr etiam Blytt p. 988. Hartm. p. 206 etc. —
[L. ent. Mukkavuoma: Malmberg!, vide etiam Nym. Suppl.
p. 32; Lest. non comm.|
Lapp. ross. non infrequens. var. contorta rarius: Fellm.
Ind.; in campis siccis collibusque fq: N. I. Fellm., cfr 1. c. p.
XXIX, Beket. p. 546 etc.; multa spec. in H. M. F. e Lim., Lv.,
Lp. et Lt; Linden Ant. non comm.; var. depressa ad pagum
Tetrina maris albi cop.: N. I. Fellm., ubi p. 7 etiam describitur,
Oa. Vasa: elev F. W. Ehrström!; exemplaret är säkert från skär
gården; för min del har jag funnit arten vid Israelsskär, ungefär 10 km
från staden. — Li. Uppg. i Fellm. Lapp. har jag med stöd af senare uppg.
ansett mig kunna föra uteslutande till denna provins. — Lm. Någon upp-
gift, som säkert skulle hänföra sig till denna provins, känner jag icke.
Artens förekomst i provinsen år dock synnerligen sannolik.
Lindberg framhåller, att formerna hebecarpa Lindbl. och letocarpa
Lindbl. hafva betydligt mera systematiskt värde än var. stricta Hartm.
Dessutom hafva dessa former hos oss olika utbredning, i det att i SV
Finland finnes endast den förra formen, under det den glatta formen,
3 letocarpa, särskildt är utbredd i norr och öster: Lindb. comm. Af exem-
plaren i H. M. F. höra nämligen samtliga ex. från Al., Ab. och Ny 1. till
a hebecarpa. Vidare höra till denna form de enstaka exemplaren från
Kuus. och L. ent. äfvensom ett exemplar från Oa. Kristinestad !, lik-
som exemplar från Li. Inari Toivoniemi! och Näytämö [»Nejden fjord>!,
Lapp. ross. Triostrow !, Kola! och Vaidoguba!
Till 8 letocarpa Lindbl. eller, såsom den äfven kallas, var. contorta
Ehrh. höra däremot samtliga exemplar fran Kp., de fåtaliga exemplaren från
Ka. och Sat. äfvensom det öfvervägande flertalet exemplar från Oa., Li. och
Lapp. ross. — Det bör märkas, att ex. från Nyl. Karis enligt Lindberg
icke hör till denna form, ehuru det inlämnats under namnet contorta.
Var. sfricta Hartm. öfvergår utan grins i den vanliga formen. Obe-
räknadt de ofvan uppräknade exemplaren från Al. kunna såsom utpråg-
lade exemplar af denna form framhållas ex. från Al. Lemland Jersö!,
Ab. Korpo Kälö! och Houtskär! Nyl. Perno »södra Altarskaér>!: Lindb.
comm. — Denna form upptages åtminstone i Brenn. Flor.
Var. depressa (N. 1.) Fellm. från Lv. (se ofvan) utgör enligt Lindberg,
som 1905 -1906 reviderade formerna af släktet Draba i H. M. F., endast
lägväxta exemplar af 3 leiorarpa.
Draba hirta L.
In Lapponia inprimis in regionibus superioribus occurrit
et usque ad 66° 15 ad meridiem versus descendit, praeterea
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 335
etiam f. brachysiliqua (Mela) Lindb. fil. unico loco in
Fennia australi ad c. 61° 45’ lecta est.
In confinio alpium lapponicarum rarius: Prytz; Fennia bor.
or. et maxima pars Lapp.: Fries; maxima pars Lapp.: Fries ');
Fennia borealis (Prytz): Led. I p. 151, cfr Nym. Syll. p. 200;
Lapp. ... Fenn. bor. alp.: Nym. Consp. p. 53; Lapp.: Nym.
Consp. p. 531), vide etiam DC. Prodr. I p. 169, Kihlm. in Atlas
p. 7, Borg Beitr. p. 99, 107, 114, 115, 133 et 147.
Kl. Sortavala Mäkisalo: Wegelius!, cfr Medd. XXIII p. 13,
spec. indidem legerunt Poppius! et alii! Haec omnia ad f. bra-
chysiliguam (Mela) Lindb. fil. pertinent: Lindb. comm.
Kuus. Ruskiakallio ad Paanajärvi: Silen! et Nyberg!, cfr
Wainio Kasv. nomine var. hebecarpa Lindbl., spec. e Ruskia-
kallio etiam retulerunt Montell! et A. L. Backman!; haec omnia
ad var. arcticam (J. Vahl) Lindb. fil. pertinent: Lindb. comm;
Oulankajoki: Mela herb ; Kitkajoki Pääskösenkallio! [haud procul
ab Juuma] in fissuris rupium et in rupibus ad Juuma: Broth.
litt. et Broth. Ber. 1883 [verisimiliter eadem loca atque insequen-
tes, spec. e Pääskösenkallio ad var. arcticam pertinet auct. Lind-
berg]; in latere montis [»bärgvägg»] ad Juuma in Jäkälävuoma!,
ad Niskakoski [prope Jyrävänkoski] in Kitkajoki haud procul a
Juuma: Hirn Fort., cfr Medd. XX p. 8; Kuolajärvi [>Salla»]
Haukkakallio: Borg Sel!
Lapp. fenn. in alpibus ad Utsjoki et Enontekiäinen:
Fellm. Lapp., cfr S. Castrén p. 57 (p. 351 in Hush.) et Kihlm.
Ant. et vide infra; Ivalo (F. Silen !): Kihlm. Ant. 1); var. leiocarpa
infra rupem et in clivo rupis ad Kalkkivaara in Sodankylä, in
fissuris rupium in regione betulina ad Köngäs prope Mare gla-
eiale: Wainio Not., cfr 1. c. p. 20; in fissuris rupium ad Saka-
tinpahta in reg. silv.: Hult Lappm., cfr 1. c. p. 85 et 94; Paatsjoki
[> Pasvikelven»] (Lund): Blytt p. 987 !); Mäskelven: Arrh. ant. 1);
[Nyborg ete.: Norm. Fl. Sp. p. 144, vide etiam Blytt p. 985, Hartm.
p. 207 etc.]. — [L. ent. reg. alp. p, reg. subalp. r: Læst., cfr
Grape p. 105; reg. alp. fq: Last. '); reg. alp. fq: Last. 2); in
') Nomine Dr. rupestris R. Br.
% Nomine Dr. rupestris var. laxa Lindbl.
336 * Draba hirta.
reg. alp. iam in viciniis Vittanki et Mukkavuoma: Norrl. Lappm.
p. 265; Saanavaara!, Koltapahta! et Tsaspelivaara!: Malmberg;
r in reg. alpina in ripa australi lacus Skatjajaur!, Saivaari (E
793 m) ubigue, declivi occidentali excepto, cop. in rimis petra-
rum et in declivi australi montis Angeloddi (S 680 m): Linden
Bidr., cfr Medd. XVIII p. 244 et Bot. Centralbl. LXI p. 221,
spec. alterum adscriptum Saivovaari ad Jokasjaur!; Kaaresu'anto:
L. L. Lastadius!, cfr Herb. Mus. Fenn. jed. 1] p. 39 not,
Hartm. p. 207 ete.|
Lapp. ross. ad oram meridionalem peninsulae Lapp. usgue
ad Ponoj (!) (fq): N. I. Fellm., cfr Beket. p. 546, spec. e Ponoj!
nomine Dr. hirta var. inferalpina; ad Raddeoi prope Svjätoj-
noss (F. Nylander!): N. I. Fellm. !), cfr Herb. Mus. Fenn. p. 39
not. !), Beket. p. 545) etc.; ad peninsulam Turi) cop.: Brenn.
Add. ')!; Kantalaks: Mela herb.; Shelesna prope Kantalaks:
Broth. Wand. p. #!; Tuitsitunturi! et Tshun [> Tschuinatunturi»!)
in reg. alp. inferiore: Axelson & Korg; Tshun (Sahlberg), She-
lesna, Tshapoma, Ponoj: Mela PI; Linden Ant non comm;
Lujauri urt Kaltuaj! parcissime in fissuris rupium reg. alp. supr.,
ad promontorium Kenoverskij! inter Pjalitsa et Tshapoma, in
saxosis ad rivulum Rusiniha!, Orloff in convalli sabulosa rivuli!
et in graminosis humidis!: Kihlman; Ponoj: Broth. exk. p. 77,
cfr Lindroth in Acta XXVI N:o 4 p. 8-9; Sapadnjinavolok haud
procul a Svjätoj-noss: Brotherus!; f. ad Dr. svandinavicam
accedens ad Ponoj (Laurin): N. I. Fellm., quem |. inspicias.
Li. Ett exemplar, taget af E. Nylander & M. Gadd! vid Inari kyrka
och inlämnadt under namn af Dr. hirta, jfr Herb. Mus. Fenn. (ed. Ij, hör
till Dr. incana. Kihlm. Ant., hvarför äfven de öfriga tidigare uppg möj-
ligen äro osäkra och anföras hos Kihlm. Ant. inom klammer. — Var.
stricta »almindelig i Fyrre- oy Birkeregionen i hele Finmarken»: Lund
p. 76, jfr Blytt p. 987 under namn af var. elatior « letocarpa. Åtminstone
i den del af Finmarken, som räknas till Finlands botaniska område, år
arten ingalunda allmän; se t. ex. Arrh. ant. Detsamma gäller uppg. »ikke
ualmindelig i Fyrre- og Birke-regionen over hele Finmarken til Birke-
grendsen:: Lund p. 75 under namn af Dr. hirta L. (Dr. rupestris Br.)
Ehuru de finska exemplaren inlämnats under flere olika namn,
torde de dock höra till en enda art. Redan i Herb. Mus. Fenn. II p. 134
) Nomine Dr. rupestris R. Br.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 331
nämndes om Jr. hirta: »includ. Dr. rupestrem It. Br.» och vid sin revision
af släktet Draba i H. M. F. 1906-1906 betonade Lindberg yttermera denna
omständighet, då hårigheten, hvarp& de olika arterna skulle skilja sig från
hvarandra, varierar, så att »t. o. m. på samma exemplar kan finnas blad
af alldeles olika utseende, beroende på mycket olika beklädnad»: Lindb.
comm.
Hvad formerna angår, år f. leiocarpa Lindbl. afgjordt mest repre.
senterad i H. M. F. Icke blott samtliga exemplar, som inlämnats under
namnet Dr. rupestris R. Br., höra till denna form, utan äfven manga an-
dra, hvilka inlämnats under olika benämningar. Det synes mig därföre
onödigt att ånyo uppräkna nämnda exemplar. Framhållas bör måhända
i sammanhang härmed, att icke blott Dr. rupestris R. Br. utan äfven va-
rieteter af denna upptagits, särskildt från L. ent.; se ofvan i texten. —
I Mela Kasv. III betecknas denna form såsom sällsyntare än hufvudfor-
men :hebecarpa), hvilket icke är riktigt.
Till £. hebecarpa Lindbl. höra de exemplar, som i det föregående om-
nämnas från Kuus. Juuma Jäkelävuoma!, [L. ent. Saanavaara! och Kolta-
pahta! en del exemplar), Lim. Tshun! en del exemplar, Lp. Rusiniha!:
Lindb. comm.
Till f. arctica (J. Vahl) Lindb. fil. åter höra, såsom framgår af det
ofvanstående, 5 ex. från Kuus., hvaraf 4 från Ruskiakallio. Denna form
anses, såsom kändt, af flere förf., bl. a. Gelert och Neuman, för att nämna
några af de senaste, såsom en särskild art och har äfven såsom art eller
underart upptagits från vårt land under namnen Dr. tncano-hirta Hartm.
eller Dr. dovrensis Fr. På ofvan anförda skål anser sig Lindberg endast
böra betrakta den såsom en varietet, >utmårkt genom sin vtterst rikliga
stjårnhårsbeklådnad på blad och skidor»: Lindb. comm.
F. brachysiliqua (Mela) Lindb. fil. finnes i H. M. F. från K1. — Enl.
Lindberg är denna form »nog så utmärkt genom sina korta skidor, men
afviker i intet öfrigt från den i Kuusamo tagna formen, hvilken också
stundom har rått korta skidor»: Lindb. comm. I Mela Kasv. III beteck-
nas denna form såsom rr, och af samma arbete framgår, att Mela beskrif-
vit den från nordliga delen af vårt tlora-omräde. (Enl. min tanke snarast
från L. ent.. möjl. fran Kuus.)
[Draba fladnizensis Wulf. * lactea Adams ').
In regione alpina montium Lapponiae enontekiensis
lecta est.
') Dr. Wahlenbergit Hartm. auct. plur. etiam Herb. Mus. Fenn. II
p. 134.
Typis impr. %,, 1906. 22
I Pa a fisa
Maxima pars Lapp: Fries: Lapp. . . . ap: Nym. Consp.
p. 53 romme Dr. lasten. cf DC. Prodr. I p. 169 nomime Dr.
lappon ra.
L ent reg. alp p. var. /a-r':gata reg. aip. r Peltsana:
Lat: Kilpisjärvi: Malmberg! ad Tsaspelisvaara spectat : Tsa-pe-
lisvaara: Mela Kasv. IV. vide etiam Hartm p 207. Herb. Mus.
Fenn II p. 134 ete.
De frndorer. som arföras Norm. FL Spec. p. 14-16 m. 2. U2ya
alia iåpgt från Finianis gränser. iikäsä te. sx antöras för en form rar-
an Dr. lapponica: Norm. Ind. p. 5.
Exemplare från Kilpisjår:i tilbör enki Liniterg Dr. Waklenterzii
1. hmetriska Lindt:. = Dr. androencea Wahkiern>. Anziende Dr. Whon
lergii i. heterotri:ha Lindo’. se urder Dr. Aadni:nsis X miralts.
[Draba fladnizensis X nivalis '-
In Lappoma enonrekiensi. quantum seimus. rarissime
levta est.
L ent. Kilpisjärvi: Malmberg': Peltsana: Neuman p. 475.
Angående denna hytrid nämner Lindberg: »Dä i samlingen en-last
finnes ett enda litet exemplar. år bestämningen ej alldeles säker: exem-
piaret kunde möjiigen vara Dr. flalmizensis * lapponica Wahlenb. -f. iet--
rosriska Lineitl. De tre små skidor. som innas på exemplaret. år> Ik
sterila sh pårninna til! storlek ock form om dem hos bastarden, hvarför
exemplaret torde höra till denna: härför talar äfven att det synes st
döma af datum. vara taget tillsammans mel de förmodade föråldrarna»:
Lind. comm.
Då hvardera stamarten enl. Mela Kasv. IV år tagen på Tsaspelis-
vaara, torde äfven hybriden vara tagen darstades. Att exemplaret var af
:ybrid natur framhölls redan tidizare af Sælan. då han bestämde de: till
Dr. curtisiliqua Zett.: Malmberz kallade det däremot Dr. Wahlenbergii var.
heterotricka Lin: . jfr Prot. 2. NI. 1996 ete.
[Draba nivalis Liljebl.
In regione alpina montum Lapponiae enontekiensis
lerta est.
', Draba brachycarpa Lindbl., Dr. curtisiligua Zett.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 339
In Lapp. Torn. ”montibus subalpinis p: Prytz; Lapp. . . .
alp.: Nym. Consp. p. 53, cfr DC. Prodr. I p. 169.
L. ent. in iugis . . . tum ipsius iugi alpini ac montium
subalpinorum adiacentium Lapponiae . . . Tornensis . . . p fq:
Wahlenb. p. 174 et 175, cfr 1. c. p. XVIII, Grape p. 105, Prytz
et Led. I p. 149 nomine Dr. muricella; reg. alp. p, var. cur-
tisiligua reg. alp. r Peltsana: Læst.; Kilpisjärvi [Tsaspelisvaara
ex herb.]: Malmberg!, cfr Hartm. p. 207—208, Herb. Mus. Fenn.
II p. 134 etc.
De fyndorter, som anföras Norm. FI. Spec. p. 145-146 m. fl., ligga
alla tämligen längt frän Finlands gränser.
Angående uppg., som antagligen afse Dr. muricella Wahlenb. och
således borde höra hit, se ofvan p. 332 under Dr. muralis. (Dr. muri-
cella upptages såsom särskild från Dr. nivalis: DC. Prodr. I p. 168).
Arten torde hos oss, säsom af ofvanstäende framgär, hybridisera
med Dr. fladnizensis.)
Draba alpina L.
In summis montibus alpinis Lapponiae enontelviensis et
rossicae raro occurrit.
Maxima pars Lapp.: Fries; Lapp. . . . alp.: Nym. Consp.
p. 52; Fenn. non nisi in extima Lapp. or.: Nym. Suppl. p. 31,
vide etiam DC. Prodr. 1 p. 167 et Led. I p. 147.
[L. ent. reg. alp. r, in iugo alpium norvegico (Zetterstedt):
Læst., cfr Grape p. 105, Fellm. Lapp., Fries p. 149 et Hartm.
p. 208; Saanavaara: Mela herb.; Kilpisjärvi: Malmberg!; Guo-
lasjaur in parte norvegica: Linden Bidr., cfr Linden in Bot.
Centralbl. LXI p. 221, vide etiam Wahlenb. p. XVIII, Norri.
Lappm. p. 265 etc]
Lp. Raddeoi et Vjostroguba (F. Nylander!): N. I. Fellm.,
cfr Beket. p. 545.
Li. Utsjoki: S. Castrén p. 57, jfr Prytz; denna uppgift är säkert
oriktig, sä mycket mer som i den förbättrade uppl. (i Hush.) utom Dr.
hirta blott upptages Dr. incana, hvilket är fullkomligt riktigt, jfr Kihlm. Ant.
Lindberg framhäller, att de tre exemplar, som finnas i samlingen,
alla tillhöra & legitima Lindbl.: Lindb. comm.
Dr. crassifolia Grah. förekommer ej alltför längt frän Finlands po-
litiska gränser näml. Tsatsa ofvan Lyngen: Hartm. p. 208, jfr Norm. Fl.
Spec. p. 147 etc.
wit T--<c4 ÖL
oT, ET TT EP 6635 55:57 7
-—" Fel. . f.
LI Ii KTF tat n. pe TAR, ST +” - > je
"U = $TT 1701. Ys "Nr TIP TG ON
MØTE TN er N NT a ae To 17 SEIS GATA
. ae oe ?
He 451. oils me Tott sen et __—_ 23. 223
4 Vil rm 155 cum n amms = -alinas HvSS
“u: 7172 min ma um "mn Te Zr mm ut nen
sen or 4 Dei m iin. STD. SiDD. 1. em SLET
nn 20. ur ı 178 = er ly
SI ol føres <; 2 Ci — dYO TI st £ ov.
Tiä < gm 0 SE TEL Ir eis Tak I
KUL 11 Mil OG TE or Gem ST sem. 5: 4
Bel see lon Snes da ES mein. oes Sini
so — Gale <. messiin een. Sør. 5 &
fe ar Se. S- — Ka ras vs <. cr
N m Suk 00m sem AI em im Tie > 2903 tua
uu.r Sa Isen TÄSSÄ Saus IE Ce SM
SUIT n mals KYSS 3 bl Tubes GLID umes. — Ik
2 Wim. ze > Muu = sassam = BI om Eves
Me Sarr Serene LER Sete setet NUOS regems 4
n vn. ‘eee oct ener Wir 1 8%
Sa = < Mars : rudqgsy rs < ir Ses —
7 - 2 —
er p r - -
7 136 STR RDI eel ko 142 Tem um. Wars
Tir or mu. — Sa Shaa s ji zii STV
massen Smmla -t 1 = abl Sal. cele rien OD g-
* - "er 7 - - - - x “--- nn => "o med
da” a times ie Se kul mia lskrijin Talteen
mat 07." Maas. alert ase lub — BL S3crd-
Li J mn: al TUI Dl OMATT om 2 ride
mer, Zacdtual lergsrin Nom Suri. ost FU Aar. ef.
pay cote san su Ik — Ko S cisssöata: Kv OO Se-
“aot "Men: AV 75
Oa Mies Noni - I are 42 Viasat: Ae Km
SE Apt Sr "Tomme 225390 iseemertaa Ale.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 341
comm., cfr llerb. Mus. Fenn. II p. 134, ubi locus appellatur
Gamla Vasa.
Eur. (exc. Finm., Nordl., Suec. bor., Ross. bor.): Nym. Consp. p. 54;
rättas af Nyman själf (se ofvan). — S a. Juva [Jockas] Huttula (A. Poppius):
Moberg Klim. II p. 58; uppg. upptages såsom uppmaning till vidare under-
sökning. — Oa. Allmän i Vasa Hofrättspark 1884-85: Laurén i Medd.
XXII p. 42. Så vidt mig är bekant, har arten numera gått ut därstädes,
hvarföre detta väl måste betraktas såsom en tillfällig förekomst. — Tb.
Rautalampi Koskis (P. J. Aschan): Moberg Klim. p. 74; uppg. torde böra
bekräftas. — Sb. Leppävirta: Lundstr.; uppg. år ganska sannolik, men
behöfver dock bekräftas. då arten icke upptages från Leppävirta af Enw. —
— lisalmi: elev Hjelmman!; exemplaret år säkert förvåxladt, jfr Deside-
ratkat. p. 20. — Kb. Liperi pråstgård (A. J. Europaeus): Moberg Klim.
p. 74; arten upptages ej senare hårifrån.
Då arten blommar så tidigt på våren, att de botaniska exkursio-
nerna ofta ännu icke tagit sin början, har jag ansett mig böra upptaga
några osäkra uppgifter till närmare undersökning; ett par osannolika har jag
dock förbigått.
Äfven 3 rotundata Lindbl. liksom var. praecox (Stev.) Boiss. före-
kommer hos oss. Hollmén har i Helsingfors tagit denna form i oktober
1879. Angående var. minor Hartm. se under A b.
Säsom kändt delas den kollektiva Erophila verna numera i flere
(underjarter, af hvilka särskildt Jordan uppställt ett större antal. Här i
Finland bar ingen annan än Brenner offentliggjort något om dessa, hvar-
före jag anser det vara lämpligast, att på detta ställe endast hänvisa till
hans framställning i (Prot. 4, IV, 1903) Medd. XXIX p. 125—134, hvari
han dels behandlar de former, hvilka förekomma vid Helsingfors jämte
några från Nyl. öfverhufvud, dels p. 132 lämnar bestämningar af de i
H. M. F. befintliga exemplaren. Några nya former uppställas äfven.
Cochlearia officinalis L.
Ad litora Maris glacialis et Maris albi interdum sal-
tem frequenter (aut passim?) provenit. Et cum * arctica
et cum C. anglica apud nos confusa est, ut distributio
vix certa sit.
Scand. (exc. Suec.): Nym. Syll. p. 198; Eur. plur. exc....:
Nym. Consp. p. 51, cfr DC. Prodr. I p. 173, vide ceterum infra.
Kp. Kemi: Fellm. Anteckn. I p. 526; [Solovetsk: Kusn.
p. 103).
342 Cochlearia officinalis.
Kk. Keret floribus fragrantibus: F. Nyl. Utdr. p. 154, vide
ceterum sub Lapp. ross.
Li. (fq) in reg. maritima totius Finmarkiae: Lund p. 75.
cfr Lund Beretn. p. 45, ubi dicitur »Cochlearierne forsvinde>»
[i Feelledsdistrikterne]; ex 11 locis in Varangria australi enume-
ratur: Norm. FI. Spec. I p. 137.
Lapp. ross. ad litora maris p: Fellm. Ind. [ad Kk. etiam
spectat]; ad litora Maris glacialis non raro: N. I. Fellm., cfr
Beket. p. 546, vide etiam Broth. Wand. p. 9, 10, 11 et 13;
maxima ad Kuvshin [prope Semostrow]: Broth. Reseb., [spec.
sterile].
Ehuru, såsom framgår af ofvanstående, ingalunda få uppgifter före-
ligga om C. officinalis, nämnde dock W. Nylander: »mihi non hic obvia»:
W. Nyl. Distr., jfr W. Nyl. Till. p. 302, och ännu i Herb. Mus. Fenn. II
upptogos endast C. arctica och C. anglica. Vid granskning af hithörande
former i H. M. F. hösten 1903 ansåg dock Lindberg, att exemplaren fran
Li. Varanger Söholmen pr. Næsseby 1880: Arrhenius & Kihlman!, Lt.
Vaidoguba 1885: Brotherus!, Kildin: F. Nylander! och N. I. Fellman'.
Kola 1844: F. Nylander! äro alldeles typisk C. officinalis: Lindb. comm.
— I sammanhang härmed bör nämnas, att Lindberg anser endast få exem-
plar höra till den typiska * arctica (se under denna), hvaremot flertalet
utgöra mellanformer.
Om de nordiska arterna af släktet torde för öfrigt gälla Ruprechts
ord: »quod reliquum est, vereor, ne Cochleariae omnes hic enumeratae ad
:unam speciein pertineant valde variabilem»: Fl. Samoj. p. 21, jfr N. I.
Fellm. p. 8-9.
»Ad litora Maris Baltici et Bottnici a Nob. Rudbeckio eam visam
refert Lind Scorbut. 35, ubi tamen nobis non obvia fuit»: Fl. Lapp. p. 212.
Att denna uppg. år oriktig framgår redan däraf, att Linné ej upprepar
den i Fl. Suec. — »Kola ([J.] Fellm.), Lapponia (Schrenk!) Finlandia
(Schrenk in litt.)»: Led. I p. 157; arten finnes dock icke i Finland i den
mening Ledebour begränsar det. Största delen af Finl. och Lappl.: Fries:
en uppgift, som torde vara byggd på analogi; arten finnes alldeles icke i
gtörre delen af Finland.
Tilläggas må, att arten upptages »Ab. Kup. Bot. trådg. förv.»: O.
Hjelt M. S. och omnämnes såsom odlad redan af Till., hvilket måhända
kan förklara vissa uppgifter, t. ex. Åbo: Moberg Nat p. 135. (I Wirz.
ann. säges: »Ab. vix spontanea»). — Ob. »Skedört står sig intet öfver
vintrarna»: Jul. p. 24. — Från senare tid föreligga mig veterligen inga
uppgifter om att arten blifvit odlad.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 343
Cochlearia * arctica Schlecht.
Ad litora Maris glacialis et Maris albi occurrit, unde
etiam quamvis, ut videtur, rarissime in Lapponiam interio-
rem penetrat. Ab antecedenti et sequenti apud nos vir rite
distincta sit.
Lapp.: Nym. Suppl. p. 31, vide ceterum infra.
(Kp. Solovetsk (Selin): N. I. Fellm., [spec. testatur Lindberg
ad f. typicae similitudinem propius accedere.|
Kk. nondum certe adnotata, sed verisimiliter observanda.
Li. [Skibegarda-Nyborg, Nyborg], Måskelven, Angsnås, Sö-
holmen et Barnsjarga: Arrh. ant., spec. e Reppen!, cfr etiam
Lund Beretn. p. 45, Lund p. 75, Th. Fries p. 184, Norm. ann.
p. 12, Hartm. p. 204 ete. [Ad partem ad C. officinalem spec-
tat]; Kjelmo: Norm. FI. Spec. p. 139; Näytämö: Popp. p. 10.
Lapp. ross. ad litora Maris glacialis non raro [= »cum
priori»:: N. I. Fellm., cfr 1. c. p. XXXIV; Sosnovets, Ponoj:
Mela PI.; Orloff: Kihlm. Ber. p. 13 et Kihlm. Pfl. p. 32; inter
Varsina et Cap Skorubejeff : Broth. Wand. p. 13.
Vide ceterum infra et sub C. officinali.
Typisk C. * arctica finnes i H. M. F. från Li. Varanger Reppen
1880: Arrhenius & Kihlman!, Lim. Kantalaks 1870: Mela!, Lp. Kislaja
guba 1863: Brenner!, Triostrow 1843: F. Nylander!, Lt. Kola 1844: F.
Nylander!, eljest endast mellanformer: Lindb. comm. — Att döma af de
många exemplaren i H. M. F. synas dessa mellanformer vara ganska all-
männa vid Hvita hafvets och i synnerhet vid Ishafvets stränder (se under
C. anglica, dä de här anförda uppg. mest torde afse ifrägavarande mellan-
former). Dylika finnas äfven frän Pomoria orientalis Kio: Cajander &
Lindroth! — Anmärkningsvärd är fyndorten Li. Utsjoki Nuorgam prope
flumen Tenojoki: Sahlberg! Ett par andra fyndorter i det inre upptagas
under C. anglica.
Lapp. Fenn. bor.: Nym. Consp. p. 51. Nyman säger senare: »Fenn.
bor. extra Lapp. non adest»: Nym. Suppl. p. 31.
Den form, som beskrifves af N. I. Fellm. frän Lt. Kildin och upp-
tages såsom C. groenlandica L.?, är mig okänd. Angående C. groenlandica
se f. 6. Nym. Suppl. p. 331.
Exemplaret i Fellm. Pl. arct. N:o 27 från Svjätoi-noss föres af Nym.
Conap. p. 51 till C. oblongifolia DC ; se härom N. I. Fellm. under C. anglica.
344 Cochlearia anglica.
Cochlearia anglica L.
Vir certa est, nist forsitan e Lapponia marime orientali.
Lp. Svjåtoj-noss: [N. I. Fellman]!, vide ceterum infra, sub
C. officinali et C. * arctica.
»Litora maris inhabitat . . . et adest etiam in Fenn. bor. or. cum
Lapp.»: Nym. Suppl. p. 31, se äfven Led. I p. 157. Grundar sig på de
följande uppgifterna och kan dårföre icke vidare anses riktigt. — Kk. Mel-
lan Gridinä och Kantalaks: Angstr. p. 51: Knjäsha: Mela PI.; Fedosersk
[10 km von Kantalaks) cop.: Broth. Wand. p. 4, se längre fram. — Li. »Coch-
learierne forsvinde» [i Fælledsdistrikterne): Lund Beretn. p. 45; »icke ual-
mindelig i Havstrandsregionen i hele Finmarken»: Lund p. 75. >Vanske-
lig at adskille . . . Sikker lokalitet Stromsnesset ved Kaafjord i Alten»:
Norm. FI. Overs. p. 97. Lunds uppg. bör därföre åtminstone tills vidare
utgå. — Lapp. ross. »ad litora maris fyq»: Fellm. Ind,; »ad litora marium
fq cum C. oblongifolia, quae vix varietatis nominis digna videtur»: N. I.
Fellm., jfr Beket. p. 546; Kantalaks, Porjeguba, Kaskarantsa (endast Coch-
learia), Sosnovets, Devjatoi, vid stranden af Imandra och Sashejka: Mela
PI.; Imandra, Sashejka: Mela herb.
Med stöd bl. a. af (J. Fellmans och: N. I. Fellmans uppgifter fördes
en stor del af Cochlearia-formerna från Hvita hafvet och Ishafvet i H. M.
F. till denna art, sä att densamma ännu i Herb. Mus. Fenn. II p. 59 upp-
togs frän 6 provinser. Emellertid uttalade Arrhenius redan pä 1880-talet,
att »de flesta exemplar af denna art i samlingen höra enl. min förmodan
till C. arctica». Vid granskning af hithörande former i H. M. F. hösten
1903 förklarade äfven Lindberg: »Den enda form, som jag skulle vilja
föra till C. anglica, om ens denna år specifikt skild från €. officinalis, äro
exemplaren från Svjitoj-noss» [pä etiketten står »Svj. nos»). > Dessa dfver-
ensstämmä med de ex. jag har från Danmark, Sverige och England»:
Lindb. comm. — Det synes mig icke vara skäl att uppräkna alla de exem-
plar, till hvilka uppg. i Herb. Mus. Fenn. II hänföra sig. Här mä endast
nämnas, att bland dessa ingå bl. a. exemplar af Brotherus (från Fedosersk;,
N. I. Fellman och Mela. Med anledning däraf betviflar jag alldeles icke,
att äfven exemplaren i Mela herb. från Imandra liksom flertalet af de
nyss antydda tillhöra former stående emellan C. officinalis och C. * arctica
eller eventuellt C. * arctica. Tilläggas bör däremot, att N. I. Fellmans
exemplar i PI. arct. N:o 24 föres till C. arctica: Nym. Consp. p. äl.
Af former omnämnas:
Var. fenestrata Br. Största delen af Lappl. och [norra el.] östra
Finland: Fries; Kildin: F. Nyl. Und. p. 52 under namn af UC. anglica
var. 3. Den upptages äfven Herb. Mus. Fenn. (ed. I) fran Lapp. ross.
Var. pygmaea N. I. Fellm. Lp. sinter scopulos marinos ad Kislaja
guba Lapp. ross. austr. or.»: N. I. Fellm. p. 8, dir den beskrifves.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 345
Var. oblongifolia DC. Se ofvan och under C. arctica.
Det kan emellertid sättas i fråga, huruvida de exemplar från Finland,
hvilka afses med ifrågavarande uppg., alla höra till C. anglica, se f. 6.
under C. officinalis.
Cochlearia danica L.
In litoribus marium austro-occidentalium raro occurrit;
ad septentrionem versus fere ad 61°, ad orientem versus usque
ad 439 30' long. procedit.
Kalm; in petris maritimis Finl. australis (st fq): Prytz;
Fenn. mer.-occ. litor.: Nym. Consp. p. 51, vide etiam DC. Prodr.
I p. 173 et Led. I p. 157.
Al. (»rr»): Bergstr.; Kökar etc.: Bergstr. p. 4; (r) Jomala,
Eckerö, [Kökar] Flatskår: Bergstr. Beskr.; Jomala Gräggens 6:
Tengstr.!; haud infrequens in scopulis maritimis: Erics.!; Föglö
(W. Juslin) et Geta Grändal: Hult herb.; Eckerö prope Storby
(Hult): Kihlm. herb.; Sottunga Kyrklandet r, Föglö Klåfskår fq,
Kökar in scopulis ad Karlö: Arrh.; Hammarland pharus Sål-
skär (E. Ericsson), Läggningsbädan, Äppelö, Geta Rankoskär
(E. Ericsson), in scopulis ad septentrionem versus a Dänö: Ch.
E. Boldt; »Lägskärs bakland» et in taeniis australibus (fq) locis
idoneis, Seglingeklobben in Delet, Sottunga Mässhaga: Laur.
Fört; Eckerö prope telonium [»tullhuset»!] et Storby (!) prope
Käringsund!: Lindberg; Eckerö ins. Hellman (Lindberg), Värdö
(iräskär (A. Bomanson): Lindb. herb.; Kökar Espskär: Brenner!;
Jomala Hammarudda! et Möckelö!: Palmgren; r Brändö »Ljung-
skärs kummelgrund!» in pag. Lappo, Nölstörn ad septentrionem
versus a (sunnarsten: Bergr. — Ab. Korpo Ahlskär: Tengstr.!,
cfr Zett. & Br.; »in scopulis ad insulam Aspö C. danica ...
et in ins. Kråkskår eadem? siliculis orbicularibus, nunquam
ellipticis»: Rupr. Diatr. p. 24; Korpo Bokulla: G. Renvall!; Hii-
tis p— st fq in taeniis exterioribus: Arrh.; Bromarf Gunnars-
örarna: G. Sucksdorff!; (fq) in insulis minoribus exterioribus si-
nuum Hangö! et Bolaks: Sand.; promontorium Hangö in ruinis
arcis: Hisinger!; par. Gustafs in scopulis in Skiftet: Hollm.;
Nystad Lökön: Kl. Wahlman!, cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 134.
346 Cochlearia danica.
— Nyl. in pag. Hangö: Häyren in Geogr. F. T. 1905 p. 203;
in taeniis opp. Ekenäs Stengrundsklobben, Rönnharuklobben et
Kummelharun etc.: Hayr. Ber., vide infra, spec. ex Ekenäs Her-
mansö Stengrundsk[ljobben!; Tvärminne ins. Långskär, Helsinge
Östertokan cop.: Sel. ann.; Helsinge Vestertokan: G. Sucksdorff!:
Selan in Vestertokan frustra gvaesivit a. 1904; in par. Sibbo in-
dicatur: Rupr. Diatr. p. 24; in insula Pentarn (E. Nylander):
W. Nyl. p. 209; in scopulo marino prope pharum Söderskär
‘in Sibbo Ostersundom]: Laurén!; Borgå Äggskär in insula austro-
occidentali: Sal. Ö. Nyl.!, efr Herb. Mus. Fenn. II p. 134.
>In arenosis litorum Alandiae, insularum et provinciarum circa Aboam
jacentium, Nylandiae et Careliae meridionalis»: Wirz. pl. off.; arten år hit-
tills ej funnen i södra Karelen. Största delen af Finl.: Fries; måste anses orätt,
jfr W. Nyl Till. p. 302. — Nyl. Angående artens förekomst i Ekenås-
trakten skrifves: »p i den yttersta skärgärdszonen, d. v. s. pä de trädlösa
klipporna, r i den yttre zonen, saknas i de båda inre zonerna; bergssprin-
gor och skrefvor»: Hävr.
Hesperis matronalis L.
Saepe colitur et inprimis in parte australi subspontanea in viciniis
hortorum etc. occurrit.
»Eur. plur. exc. Scand. plur. . . ., sed saepe tantum introducta v.
subspont.»: Nym. Consp. p. 39; »in viciniis hortorum subspontanea per
partem australem legitur»: Herb. Mus. Fenn. II p. 134, jfr äfven Herb.
Mus. Fenn. (ed. I), där arten upptogs bland de vildt växande arterna.
ehuru betecknad såsom »efferat.», m. fl.
Al, p: Bergstr.; flerstädes förvildad: Bergstr. Beskr., ex. från Jo-
mala! — Ab. r »förekommer förvildad här och där omkring trädgårdar,
såsom ogräs i åkrarna på Runsala»: Zett. & Br., ex. från Runsala Bagarla!
Uppråknas af Bergstr. från Dm. d. v. s. från mellersta delen af Korpo etc.:
speciallokalen kan jag dock ej utreda. Pargas rr stundom förv.: Adl.
»Kaukelmaan puutarhassa [Muurilassa] tavataan sitä vuosittain, vaikka sitä
ei ainakaan viimeisinä 20 vuotena ole siellä viljelty»: Renv.; Lojo Palo-
niemi: Lindb. herb.; »hyvin yleinen koristuskasvi ja sangen usein hiukka-
sen metsistynyt»: Caj. Kasvist., jfr 1. c. p. 30. — Nyl. Uppräknas bland
förvildade växter [vid Helsingfors): W. Nyl. p. 53; Lappviks udden vid
Helsingfors själfsädd 1875: Sel. ann.; förvildad i Botaniska trädgården i
Helsingfors: Lindb. herb.; Thusby förv. Gammelby : Åstr. & H. — Ik. r
Käkisalmi: Malmb. — Ta. Lempäälä prestgård förvildad i trädgården: K.
Malinlund i Lindb herb.: Kølvola (J. £. Furuhjelm): Prot. 6, V, 1871;
Hattula Pelkola inkommen med utländskt höfrö: Hjelt! — Sa. Villman-
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 347
strand Parkkarila förvildad 1885: Sl. herb. — Kol. »ad Petrosavodsk in
urticeto, sine dubio adventitia»: Fl. Kar! -- Oa. Vasa: Alc.; (Vasa ång-
kvarn] flere exemplar hvarje år: Laurén i Medd. XXII p. 38; [Gamla
Vasa] allmän i groparna: 1. c. p. 43. — Om. förvildad från trädgårdarna:
Hellstr. p. 137; Gamla Karleby: G. J. Österman!
Uppgifter angående odlingen ingå bl. a. Brenn. Flor., Ale. III, Elfv.
Ant. p. 35, Medd. XXV p. 81, Leiv. etc., (se äfven ofvan under Ab.)
Äfven Hesperis tristis I. odlas stundom; se t. ex. Moberg Nat. p.
154, Medd. XXV p. 13 etc.
[Braya alpina Sternb. & Hoppe.
Nist in Norvegia non lecta est, sed haud procul a fint-
bus Lapp. enontekiensis.
Ad Allipahta circ. 20 km [»2 mil»] ad septentr.-occidentem
versus a Kilpisjärvi: Norrl. Lappm. p. 262 not.!, cfr Blytt p.
999, Norm. FI. Spec. I p. 108, quem 1. inspicias, etc.!
Sisymbrium sophia L.
In parte austro-occidentali freguenter provenit, in oppt-
dis freguens est usque ad 65°, ruri autem inprimis in inte-
riore parte multo prius rarescit aut prorsus deest: ad sej»
tentrionem versus usque ad 65° 50’ procedit.
Till.; Till. Icon. 51; Kalm; fq in hortis olitoriis [»källän-
der»|, tectis et agris: Hell. p. 14; in fimetis et ruderatis vulga-
ris: Prytz; in cultis, tectis, ruderatis totius patriae: Wirz. pl.
off., cfr Fries; Eur. omn.: Nym. Consp. p. 43; deest in Lappon.
(et Fenn. bor. plur.), nisi rarius adsit ad domos novaculorum
Lappon. mer. infimae (Wahlenb.): Nym. Suppl. p. 26, vide etiam
DC. Prodr. I p. 193.
A1. fg: Bergstr. et Arrh. & K.; (r) Brändö Kyrklandet:
Bergr. — Ab. fq: Zett. & Br.; st fq: Arrh. Ann. et Renv.; fq:
Sand. et A. Nyl.; p: Sel.; Vihti (»fq»): Printz; Vihti (r) tantum
in areis in pag. Vanhala: Flinck; rr Pusula in areis Poso et
Kouvola in pago ad templum: Wecks.; Mynämäki st r in hortis
prope templum, Mietois st r in nonnullis cultis ad Saari: Caj.
348 Sisymbrium sophia.
Kasvist., cfr 1. c. p. 137. — Nyl. fq: His., W. Nyl., Sal. O.
Nyl. et Brenn.; Stenr. non comm. — Ka. Haapasaari fq: Sælan
in Medd. XXV p. 79; (r) Virolahti! in insula Pitkåpaasi, etiam
in pago Nisälaks: Blom; r Kaukola ad molam Järvenpää, Kirvu
in vicinitate templi, Jääski Ahola in areis: Linden. — Ik. p:
Malmb., spec. e Sakkola!, vide etiam sub KI.; jubigue fq in
toto territorio: Meinsh. p. 31—321.
Sat. p: Malmgr.; Raumo: W. Wallenius!; Ulfsby Gam-
melby in praediis circa templum cop., in oppido Björneborg (!)
cop.—copiosissime, Räfsö in saburra et ad portum, denigue Hvit-
tisbofjärd in iugo ad templum (K. G. Ollonqvist): Häyr.; r Tyrvää
Vammala et Svenni, Karkku in pago eiusdem nominis et mul-
tis annis antea ad praed. sacerdotis (nunc exstinctum), Birkkala
.ad templum sacell. Yläjärvi (nunc forsitan exstinctum), in oppido
Tammerfors 1876 et 1890 saltem (nunc exstinctum) et extra
territorium Ikalis in oppidulo: Hjelt. — Ta. Sääksmäki fy: Tikk.;
st fq: Leop.; Kalvola fq prope culta: Knabe Fört.; (Tavastehus.
fq: Asp. & Th; st fq: Norri. s. 6. Tav.; (fq): Bonsd.; Jämsä:
Selan!; Sysmä Nya Olkkola: Unonius!; st r Luhanka Kesäin,
Ahola, Tammijoki, Korpilahti Peuha, Veijo, Päiväkunta: Wainio
Tav. or. — Sa. Villmanstrand in moeniis vetustis: Gadol.; p
in parte occidentali: Hult; Mikkeli: Hasselblatt!; Nyslott Olofs-
borg: Budden. — KI. in urbibus fq: Fl. Kar.; Parikkala r Savi-
kumpu, Kangaskylä et Roitsonlahti: Hann.; Uukuniemi: Nikl.!:
Valamo: Backm.; Impilaks prope templum: Hjelt Ant. p. 65. —
Kol. rr Schtjeliki in pago: Elfv.; Petrosavodsk (!) fq: Norrl. On.,
efr Fl. Kar. locis aridis arenosis circa Petrosavodsk: Giinth.
p. 32.
Oa. p usque ad Vasa!: Malmer.; (fy): Laur. Våxtf. —
Tb. r? Saarijärvi: Broth.!; Hankasalmi: L. M. Runeberg!, vide
etiam sub Ta. — Sb. Leppävirta (fq): Enw.; :Kuopio] p: Mela;
Pielavesi: Lundstr. — Kb. Tohmajärvi (F. E. Hartman): Chvd.;
Kide (fy): Brand.; Liperi (fq): Eur. & H.!, spec. e praedio sa-
cerdotis; ad territorium [inter Pielisjärvi et Höytiåinen! non pro-
cedit: Axels. Putk. p. 40. — Kon. Tolvoja in cultis cop.: Kihlm.!,
cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 134.
Om. fq: Hellstr.; (fq): Tenn., spec. e Nivala!; Pyhäjoki r:
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 349
Lackstr.: Brahestad in area: E. Studd! — Kp. Soroka: Beket.
p. 546 [forsitan confirmatione egeat|.
Ob. (Uleåborg (fq) in collibus aridis et vallibus piceis ve-
tustis |»gamla tjårdalar»|: Jul. p. 289; Liminka: Hellström!,
cfr Brenn. Obs.; secundum oram maritimam p et in Muhos ad
amnem prope templum!: Brenn. Obs., spec. etiam e Kemi!;
:Uleaborg: (fgg): Leiv.; Uleåborg Toppila copiosissime etiam aliis
locis in saburra, Uleaborg—Tornea hic illic cop. in areis areno-
sis, locis cultis et ad vias: Zidb., cfr Brenn. Obs.; Kemi: M.
Castrén p. 334: p in reg. litorali, Kemi in oppido 1889 sat
dispersa ,»spridd»;, Simo in insula Kallio, Knihtilä: Keckm.,
cfr 1. c. p. 14; Alatornio Torpa in agris: Hougb. not., cfr Herb.
Mus. Fenn. ll p. 134; [(st fq): O. R. Fries p. 160, vide etiam
Birg. p. 83.
Kk. sad pagum Kouta»: Fellm. Ind., jfr N. I. Fellm., I c. p. XXV,
Led. I p. 180, FI. Samoj. p. 13 och Beket. p. 546. — Lk. »ad infimam
partem huius Lapp. in agrise: Fellm. Lapp., jfr Led. I p. 180 och FI. Sa-
moj. p. 13. — Li. »Den angives ogsaa for Varanger, hvor den dog ei er
bemærket i senere Tider»: Blytt p. 995. — Lt. Kola: Beket. p. 546 (upp-
giften beror sükert därpå, att Led. 1. c. anför J. Fellmans uppg. för [terri-
torium Kola) — Det förefaller mindre troligt, att arten skulle förekomma
i Lappland, Wahlenb. p. 180 säger: »ad domos Novacolorum Lapponiae
meridionalis intimae rarius»; pä min resa såg jag den ej ens i nordligaste
Österbotten, och fortsättningsvis finnes ingen säker uppg. från orter norr
om Torneå-trakten. Det bör äfven ihågkommas, att Lappmarkens gråne
tidigare räknades längre mot söder, se Hjelt Känn. p. 52. Hvad särskildt
uppgiften från Kk. angår, märkes att N. I. Fellman ej sett arten därstä-
des och att den hittills angifves endast från ett enda ställe i Kp., där Bergr.
ej sett densamma. Sannolikt synes därföre, att arten varit alldeles till-
fallig i Kouta.
Sisymbrium altissimum I.
Cum seminibus rarissime introductum est.
>Introductum (ut nuperr. etiam Fenniae ad Lojo et Vasa Lindberg,
Salan) legitur»: Nym. Suppl. p. 26, jfr äfven Alc. III etc.
Ab. Lojo Mongola, »har redan för 7 är sedan observerats och har
sedän dess ej allenast bibehållit sig, utan tilltagit i exemplarens antal;
troligen inkommen med höfrö från Ryssland»: S. O. Lindberg i (Prot. 6,
NI, 1886) Medd. XV p. 184, ex. af H. Lindberg!; sedan flere är försvun-
nen i Lojo: Lindb, comm. — Nyl. Nurmijärvi vägkant vid Rajamäki
350 Sisymbrium altissimum.
gård: Stenroos! under namn af Erysimum pannonicum; Helsingfors Sörnås
barlast 1893: elev E. Öhberg!, inl. af Brenner; iakttagen därstädes redan
på 1880-talet: Arrh.; Helsingfors Skatudden afstjålpningsplats 1904: Lindb.
comm. — [I k. Meinsh. p. 31 upptager arten under namn af S. pannonicum
Jacq. från flere ställen och mycket ymnig vid Petersburg.) — O a. Vasa
(Laurén): Sælan i Medd. XV p. 191; [Vasa ängkvarn) ställvis: Lauren i
Medd. XXII p. 38! under namn af S. pannontcum Jacq.; redan 1878 tagen
därstädes af O. Hallstén! och 1879 af Hjelt! — Ob. Uleåborg Toppila:
F. Nylander!
I Lindb. Enum. användes för denna art benämningen S. sinapistrum
Crantz.
Sisymbrium austriacum Jacj.
In saburra rarissime occurrit.
Oa. Vasa [vid ängkvarnen] på barlast (Laurén): Sælan i (Prot. 7,
IV, 1888) Medd. XV p. 222; [Vasa Angkvarn] i par exemplar alla år:
Laurén i Medd. XXII p. 38.
Sisymbrium Loeselii 1.
Raro quamvis interdum copiose disseminatur.
A b. Lojo Mongola ett enda stort exemplar 1886: S. O. Lindberg i
(Prot. 6, NI, 1886) Medd. XV p. 184, ex. af H. Lindberg!; Lojo SOLhem
1 ex. pä sophög: Lindb. herb. — Nyl. Helsingfors tillsammans med S.
altissimum: Lindb. comm. — Ka. Viborg! plötsligen år 1888 i stor vin-
nighet pä ett vidsträckt omräde af den stora plan, hvarpä äret förut landt-
bruksutställningen var förlagd . . . sedermera har den betydligt aftagit .. .:
Zilliacus i (Prot. 1, II, 1890) Medd. XVIII p. 201. — Ik. Sakkola ett ex.
& trädesäker i kyrkobyn 1894: Lindb. comm.!; Nykyrka Sykiälä Musta-
mäki station potatisäker midt emot stationen 1900: O. A. Gröndahl! —
Oa. (Vasa ängkvarn!j »Ofantligt ymnig, bildar invid ängkvarnen mans-
höga beständ och har spridt sig längs stranden längt mot järnvägsbryg-
gan. Anträffad pä lindor och i esplanaderna flerstädes i staden»: Lauren
i Medd. XXII p. 38; ymnig ännu 1892, men numera mig veterligen för-
svunnen: Hjelt. — Sb. Kuopio in horto publico: J. Pekkarinen! — Om.
Brahestad Lundbergs ångkvarn 1888: Blom! — Ob »Ett 1 m [23-4
fot>] högt exemplar i full blom invid järnvägen nära Uleåborg anträffades
i sept. 1887>: Zidb., jfr Brenn. Obs.; [Uleåborg] st fq): Leiv., se äfven
L. Y. 1904 p. 236.
Jfr f. 6. om förekomsten Ale. III och Mela Kasv. IV.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 351
Sisymbrium officinale (L.) Scop.
In oppidis Fenniae australis usque ad 61°, ruri autem
tantum nonnullis plagis in parte maxime australi frequenter
provenit; in oppidis persistens usque ad 63° 50' et adventi-
cium usque ad 65° 45 procedit, rurt supra 61° 50’ vix vi-
sum ' est. |
Till.; Kalm; praecipue ad sepes et pagos: Hell. p. 14; ad
*— vias et pagos fq: Prytz; in ruderatis et ad domos Fenniae au-
stralis: Wirz. pl. off., cfr Fries; observandum annon dilatatam
per patriam habeat obvenientiam: W. Nyl. Distr.; Eur. omn.
exc. Scand. bor.: Nym. Consp. p. 44; deest etiam in Fenn. bor.
(cum Lapp.) et med. plur. (adest in Ostrob.): Nym. Suppl. p.
27, vide etiam DC. Prodr. I p. 191 et Led. I p. 176-177.
A1. st fg: Bergstr. et Arrh. & K.; (st r) Brändö Kyrklan-
det, Kumlinge in pago Kumlinge: Bergr. — Ab. fg: Zett. &
Br.; (st r) Iniö Äpplö: Bergr.; (fq — fqq): Arrh. Ann.; fq: Sand.;
st fq: Renv, p: Sel, Vihti fq: Printz et Flinck; st r Pusula
in compluribus areis pagi ad templum: Wecks.; Mietois (rr) 2
spec. ad viam publicam prope Lehtis: Caj. Kasvist., quem |.
conspicias, cfr 1. c. p. 137; Nystad: Söd.; A. Nvl. non comm.
— Nyl. fq: His., W. Nyl., Sel. Ö. Nyl. et Brenn.; [Nurmijärvi
(rr) ad viam publicam prope templum parce: Stenr. — Ka.
Haapasaari fq: Salan in Medd. XXV p. 79; Fredrikshamn (!):
Fl. Kar.; Viborg st fg: Malmb.; r Kirvu ad praedium sacerdotis,
Jääski Järvenkylä in areis!: Linden; Blom non comm. — Ik.
st fq Käkisalmi (!) et Kakki!: Malmb.; [p: Meinsh. p. 31, vide
etiam Fl. Ingr. p. 88). |
Sat. Raumo (!), Tyrvää, Ulfsby: Malmgr.; in oppido Björ-
neborg, Räfsö etiam r in Hvittisbofjärd (K. G. Ollonqvist): Håvr.;
r Karkku ad praedium sacerdotis et pag. Karkku, ambobus locis
nunc exstinctum est, Palviala unicum spec. 1903, Kulju multis
annis, sed nunc exstinctum, et Sarkola, Mouhijårvi Salmis!:
Hjelt; Birkkala: Carlss. — Ta. Sääksmäki (fq): Tikk.; Aito cop.,
Salo, Haltia, Pakkala etc.: Leop.; Kalvola haud infrequens:
Knabe Fört.; [Tavastehus] fq: Asp. & Th.; p in pagis: Norrl.
s. 6. Tav.; Sysmä ad molendinam Tainio!, Storby et complur.
352 Sisymbrium officinale.
aliis locis in vicinitate templi: Lnon.; r Luhanka Tammijärvi:
Wainio Tav. or! — Sa. Villmanstrand: Simming!; Nyslott p
intra oppidum: Buddén, spec. in dupl. leg. Enwald!
Oa. r Gamla et Nya Vasa introductum: Laur., vide infra.
Om. r Gamla Karleby semper in eodem loco, serius di-
vulgatum: Hellstr.!; Gamla Karleby persistere videtur: Herb.
Mus. Fenn. II p. 134; Brahestad, ut videtur, in saburra: Zidb.
Sat. Kyrö: Asp; uppg. kan icke anses fullt riktig. Printz såg ar-
ten första gången i Kyrö 1904, sannolikt inkommen med emballage till
Kvröfors: Printz comm. — Kl. Herb. Mus. Fenn. (ed. Ij och II p. 59 hån-
för sig till exemplaret från Käkisalmi. — Kol. Petrosavodsk: Sahlb. Bidr.:
förekomsten förnekas af Norrlin. — Oa. [Vasa ångkvarn] ställvis: Laurén
i Medd. XXII p. 38; Vasa ängbätsbrygga sparsamt: 1. c. p. 41. Det bör
ihågkommas, att Lauren ej upptager arten i Våxtf., hvarföre den härstädes
måste räknas bland tillfälliga arter. — Ob. Uleåborg pä barlast: Hougb.:
Uleåborg Korkeasaari: Mela herb.; [Uleäborg) årligen, ehuru sparsamt, på
barlast vid Toppila, dessutom pä barlast i Kemi och Torneå: Zidb., jfr
Brenn. Obs.; »Ule&borg in saburra navali»: Herb. Mus. Fenn. II p. 134,
ex. taget af Brenner!; [Uleåborg] (fq): Leiv.; förekom 1892 tåml. rikligt i
Kemi stad, Simo Kallio 1888 och 1892 (rikl.): Keckm.
Alliaria officinalis Andrz.
Vir spontanea nist in Alandia, ubi raro obvia est; in
reliqua Fennia inprimis australi rarissime disseminatur. sed
per multos annos persistit.
Till.; Till. Icon. 60 cult.; Kalm; Hell. p. 14, vide infra;
in cultis umbrosis pinguioribus Finl. inferioris minus fq: Prytz;
ad sepes Alandiae et prov. maxime australium: Wirz. pl. off.
vide infra; Fennia merid. occ.: Fries; Eur. omn. exe... . Fenn:
Nym. Consp. p. 40; Fenn. adest in ins. Aland. (et casu Aboae,
Nyland. etc.): Nym. Suppl. p. 24, vide etiam DC. Prodr. I p. 196
et Led. I p. 182—183.
Al. r: Bergstr.; st r [Föglö] (iripö (!), [Kökar] Idö: Bergstr.
Beskr.; Föglö Gripö: Elfving in herb. Hjelt; Kumlinge Ingers-
holmen!, Brändö Björkö Espskär: Laur. Fört., cfr Bergr.
Ab. or pä en gata i Åbo»: Zett. & Br.!, jfr Herb. Mus. Fenn.; af
uppg. vid Epilobium roseum framgär att stället var beläget nära f. d. bota-
niska trädgården; Kuppis: E. G. Printz et E. Reuter; [Nystad] »Sauna-
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 353
sillan rannalla painolastilla (V. Sandbåck)»: Söd.; se äfven något längre
fram. — Nyl. Fagervik: S. Nilsson !; »ad Helsingforsiam G. A. af Håll-
ström, sed locus specialis haud adnotatus»: W. Nyl.; Helsingfors Botaniska
trädgården : Brenner!; W. Nylanders uppgift hänför sig troligtvis äfven
till denna trådgård; så långt tillbaka jag minnes har den funnits i Bota-
niska trädgården och finnes där ännu rätt ymnigt: Lindb. comm.; förekommer
på holmen Sumparn nära Helsingfors tämligen talrikt åtminstone sedan
år 1863, har också förvildat sig i Lappviks trädgård 1900: Sel. ann. —
Ka. »Säkjärvi in dumeto ad Ristiniemi»: Blom! — Sat. Kjulo: elev Ce-
dercreutz!, jfr Alc. III. — Ob. Uleåborg (Toppila?) 1883, troligen få eller
ett enda stånd: Zidb., jfr Brenn. Obs.; Uleåborg 1884: 8. W. Liljeblom!
Det framgår tydligt af de flesta uppgifterna (utom Bloms), att arten
på fasta Finland endast år tillfällig eller förvildad; Prytz och Wirzéns
uppg. äro därföre ej fullt exakta. — Hellenii uppgift lyder: »växer gemen-
ligen med den förra> [Erysimum officinale == Sisymbrium officinale] och år
således ej heller fullt riktig. — Från Ab. Kimito Storvik åkerbacke: Ols-
son! föreligger visserligen en uppgift, som skulle tyda på spontan före-
komst. men denna uppg. kan ej anses pålitlig.
Eutrema Edwardsii R. Br.
In Lapponia rossica maxime orientali trans 59 long.
et ultra 679 lat.
Lappon. or: Nym. Consp. p. 45, vide etiam Nym. Suppl.
p. 27 nomine Sisymbrium Edirardsii Trautv. et Lindb. Pfl. p. 12.
Lp. »In Lapp. Ross. bor. or. ad Raddeoi (F. Nylander!) et
Katschkofka, unde spec. unicum reportavi»: N. I. Fellm., cfr
I. c. p. XXV et Beket. p. 547; Orloff: Broth. exk. p. 80!, cfr
Broth. Utdr. p. 131 et Lindroth in Acta XXII N:o 3 p. 9; Or-
loff in tundra aperta humidiuscula late sparsa: Kihlman!; Orloff
cop. [»charakteristisch»]: Kihlm. Bericht p. 14!; ad rivum Rusi-
niha inter Ponoj et Orloff haud infreguens et late sparsa [»vtterst
spridd»]: Broth. exk. p. 791, vide infra.
‚Rare a Ponoj>: N. I. Fellm. Lettre p. 500. Ehuru exemplar från
Ponoj, tagna af A. H. & V. F. Brotherus, finnas i Hults herb., förmodar
jag dock att härmed afses nägon af de ofvannämnda lokalerna, dä Bro-
therus i ett bref säger, att den ej förekom vid själfva Ponoj. Angäende artens
förekomst vid Rusiniha skrifves: »förekommer här pä torra ställen bland
mossor och gräs, ej sä alldeles sällsynt, men ytterst spridd . . . [hvarför
arten] på ett märkvärdigt sätt undandrager sig uppmärksamheten»: Broth.
exk. p. 79. — I bref af 3, XI, 1903 nämner Brotherus, att han af lap-
parne fått den upplysningen, att Raddeoi ligger i närheten af Svjätoj-noss.
Typis impr. *4,, 1906. 23
354 Conringia orientalis.
Conringia orientalis (L.) Andrz.
In saburra rarissime lecta est.
N y 1. [Helsingfors] Sörnäs d. 9 sept. 1888: Lindberg i Medd. XVIII
p. 201. — Oa. Vasa ångkvarn: Ale. III.
e Erysimum cheiranthoides L.
In maxima parte Fenniae fere ad 669 freguenter (in-
terdum freguentissime) provenit, magis ad septentrionem ver-
sus guamguam nonnullis saltem plagis rarescit, tamen usque
ad 68° 30' adnotatum est.
Fg (aut fgg')) in Fennia usque ad 65° inveniri consentiunt
plurimi auctores (exceptiones vide infra), cfr Kalm et Prytz; ma-
xima pars Fenn.: Fries; Eur. omn. exc. . . .: Nym. Consp. p.
42; deest in ultima Lappon.: Nym. Suppl. p. 25, vide etiam DC.
Prodr. I p. 198 et Led. I p. 189.
Ob. fgg: Brenn. Obs., vide infra, et Leiv.; (st fq) in Kemi:
Jul. p. 289, cfr M. Castrén p. 332; fgg: Keckm.; Pudasjärvi fq:
C. Brand.; Alatornio Torpa fq: Hougb. not.; [fg: O. R. Fries
p. 160, vide etiam Birg. p. 83;] r Ylitornio Pello, Rovaniemi
Tarkiainen! et Paavola in pago Sonkkajärvi: Hjelt & H. —
Kuus. (fg): Wainio Kasv., spec. leg. Nyberg!; compluribus
locis in vicinitate templi in agris, ad Päätalo ad septentrionem
versus a Paanajärvi in agro: Hirn Fört. — Kk. (fg): Wainio
Kasv.; Koutajärvi, Knjäsha (!) in agro, Ruanjärvi: Mela PI.
Lk. [Sodankylä] in cultis per totum territorium (fg): Blom
Bidr., cfr Kihlm. Beob. p. XVIII et Herb. Mus. Fenn. II p. 134:
in agris . . . partis silvaticae Lapp. suecicarum parcius usgue
ad Mutenia [cfr Wainio Not] [»Muttania»] Lapp. Kemensis:
Wahlenb. p. 180 et 181; haud infreguens: Fellm. Lapp., cfr
Led. I p. 189 etc. et vide infra; fg in agris in Kemijärvi et
Sodankylä usgue ad Sattanen: Wainio Not., cfr 1. c. p. 30 et
Hult Lappm.; Kuolajärvi [»Salla»] Kurtinkylä: Borg & Ranta-
niemi! — Li. Kultala »a me lectum»: Wainio Not. [num adven-
ticium?l; in territorio nostro desiderari videtur: Kihlm. Ant. —
') Arrh. Ann., Flinck, Wecks., Caj. Kasvist., W. Nyl., Blom, [Meinsh.
p. 33,] Leop., Hult, Enw., Mela, Axels. Putk. et Must.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 355
IL. ent. vide Wahlenb. et cfr Læst., sed vix ad partem fenni-
cam spectat.|
Lim. usque ad Kantalaks (fq): Fellm. Ind., vide ceterum
infra; in parte inferiore usque ad pag. Kantalaks p: N. I. Fellm.,
cfr 1. c. p. XXXVII, Beket. p. 547 et Herb. Mus. Fenn. II p.
134; Juonni in propatulo!, ad amnem Talvijoki! ad casas eorum,
qui arborum truncos flumine devehunt [»tukkilaisten pirtillå»]:
Axelson & Borg!
Al. p: Bergstr.; st fq: Bergstr. Beskr.; st fq, »Kumlinge endast vid
Krokarna (?)»: Bergr. — Nyl. »fqq, forma E. alpinum quoque obvenit»:
W. Nyl. — Ka. st fq: Lindén. — Ob. och Ok. Nor., Obor. och Caj.
[= Ok. faq. i de nordligaste delarne r, i Caj. or. fq, från Torneå ej an-
tecknad, enum.: Brenn. Obs., där flere uppg. anföras. Från Torneå trakten
föreligger numera Hougbergs uppg. — Lapp. ross. »caeterum tantum ad
fluvios Kuollejoki et Tuloma legi»: Fellm. Ind., jfr Led. I p. 189 och N.
I Fellm. Då ingen botauist efter J. Fellman sett arten i dessa trakter,
misstänker jag förväxling. På min resa i Ob. och Lk. såg jag ingen-
städes i Lappland E. cheiranthoides, hvaremot E. hieraciifolium vid Kittilä
tillfälligtvis förekom äfven i åker. Med anledning häraf har jag fört uppg.
i Fellm. Lapp. uteslutande till Lk.
Var. procumbens Hartm. Al. p: Bergstr. — Nyl. Fagervik: His. —
Formen sårskiljes ej vidare.
Erysimum cheiranthoides var. nodosum Fr.
Adhuc nisi unico loco Fenniae interioris non léctum.
Sb. Jorois parce in ponte arenae [»sandbro»] Kumpuranta
3 km ab Järvikylä: Lindberg! in Medd. XX p. 3, cfr 1. c. p. 14
et Bot. Not. 1894 p. 45.
Erysimum odoratum Ehrh.
Per errorem indicatum est.
N y 1. (Nurmijärvi) »Kasvaa Rajamäen talon pihamaalla»: Stenr. un-
der namn af E. pannonicum DC. Enligt Lindberg tillhör exemplaret Si-
symbrium altissimum.
Erysimum hieraciifolium L. ').
Inprimis ad oram marium lacuumque Ladoga et Onega
I fi ,
ubi plerumque passim (aut rarius, nonnullis autem plagis
') Var. virgatum Roth, vide infra.
356 Erysimum hieraciifolium.
maiore frequentia inveniri indicatur) obvium; in Lapponia
et Kuusamo etiam in interiore parte occurrit; in reliqua au-
tem Fennia nisi rarissime non adnotatum est.
In oris maritimis Finl. austral. locis elatis minus fq: Prytz;
var. alpinum maxima pars Fenn. et Lapp.: Fries; saltem in
Fennia meridionali et adhuc in Valamo occurrit: W. Nyl. Distr.;
Fenn. plur. . . . adest: Nym. Suppl. p. 25, vide ceterum infra
et Borg Beitr. p. 99.
Al. p in taeniis [»C n., so.»]; Bergstr.; Geta, Föglö: Bergstr.
Beskr.; Lagneskär: Tengstr.!; Hammarland pag. Äpplö Masklobb:
Eriksson!; Geta Gummholm: Hult ann.; Kökar prope Helsö et
Idö: Arrh.; Geta in insula austro-occidentem versus a Mattskär
(E. Ericsson), Hällö, Isaksö: Ch. E. Boldt; Eckerö Längviken:
Lindb. herb.; in taeniis Mariehamn: Lauren!; p: Bergr. — Ab.
r: Zett. & Br., spec. e Kuustö ad ruinas!; Pargas Pexor: Adil,
spec. leg. I. Ringbom!; Pargas ins. Ålön fq in calcariis etc. sae-
pegue copiose, non autem in ceteris insulis: Arrh. Ann.; Näden-
dal: Elfving!; [Pojo] Fiskars (A. E. Christiernin): His.; Bromarf
Kadermo in litore marino: G. Sucksdorff!; [Mynämäki] rr non-
nulla spec. magna a. 1897 in ripa australi lapidosa lacus Kivi-
järvi: Caj. Kasvist.; Nystad p cop. ex. gr. Lill-Birkholm: Hollm.;
[Nystad] Laajo contra Hanko circ. 10 spec. [»kymmenkunta»|]
(Cajander): Söd. — Nyl. Esbo Löfö: Kihlm.!; Esbo Lill-Bodö:
Lindb. herb.; Mjölö et ad urbem: W. Nyl.; Helsingfors Lapp-
viksudden: Sel. herb.; Helsingfors Brunnsparken: Sel. ann. et
Lindb. comm.; Helsingfors Vestertokan: G. Sucksdorff!; p in ma-
ritimis: Sel. Ö. Nyl., spec. e Borgå Äggskär!; Sibbo Krämar-
öarna: Sel. herb.; [Hogland] spec. parva in Suurkylä, complur. loc.
(E. Nyl. Ber.): Brenn. — Ka. Fredrikshamn: Salan & Ström-
borg!; Lavansaari: E. Nylander!, cfr; Brenn.; Viborg: Hjelt. —
Ik. r Käkisalmi!, Kakki (B. Alfthan): Malmb.; Pyhäjärvi Sortan-
laks in litore lacus Ladoga: Lindb. comm.; Konnevits: J. V.
Johnsson in dupl.!; [hic illic in reg. maritima . . . Lachta fg:
Meinsh. p. 331); ad oram Sinus fennici in insula Karavallaiski
[num in Isthmo?]: Schmalhausen p. 52].
——
') Nomine E. strictum Gaertn.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 357
Sat. p in maritimis: Malmgr., spec. e Sastmola!; Raumo
Nurmis: Simming!; Björneborg p et parcissime — sat cop. in
insulis maritimis et insulis, quae antea ad ostium fuerunt: Håyr.
— Ta. Jaala Konoja: Klingstedt!, cfr Medd. XXVII p. 11. —
Kl. p, in Valamo (!) vulgaris: Fl. Kar.; r Impilaks Viipula:
Hjelt! — Kol. Soutujårvi: Cajander & Lindroth!
Oa. p in maritimis: Malmgr.; Qvarken st fq: Laur. Våxtf.,
cfr 1. c. p. 12 et 14, spec. e Vasa! — Kon. r Saoneshje Schungu
in gradu rupis argillaceo-schistosae: Norrl. On.!; circa Kusa-
randa: Giinth. p. 33.
Om. [Kalajoki] st fq ad oram: Tenn., spec. e Kalajoki
Rabjankylå ins. Pöllä!; Pyhäjoki r Hyytämä: Lackstr.; Brahe-
stad ins. Stor-Kraseli: Blom!, vide etiam sub Ob. — Kp. [So-
lovetsk! et] Soroka!: Selin, vide etiam Beket. p. 547 '); Usma
ad flumen Kemi prope Mare album: Malmgren!; Studentski
ostrow circ. 10 km ad septentrionem versus a Kemi: Bergroth!
Ob. in Ostrob. legitur haecce planta praecipue in litore
totius Sinus bottnici in Kemi!, Pyhäjoki etc.: Hellstr. Distr. p. 22;
st fg in Kemi et usgue ad Pyhäjoki nescio an descendat: Hellstr.
p. 135 [non autem in O m. in ipso territorio]; Liminka : Hellström
in dupl.!; st r Rovaniemi, Tervola! ad pontonem ad meridiem
versus a Romsi, Kemi Riäsky etc., Torneä, Simo prope Ruikka,
Kuivaniemi Kestilä, li! Ronti: Brenn. Obs., vide Zidb. paullo
infra; [Uleäborg] (st fg) in insulis maritimis: Leiv.; p in Kemi
prope oppidum, circa templum, nen etc., e par. Simo (haud)
adnotatum: Keckm., cfr 1. c. p. 7, 14 et 16; Torneå, Rovaniemi
(in herbariis alumnorum): Zidb., ctr Brenn. Obs. [confirmatione
egeat|; |p in taeniis et ad Torneå, sed semper parcissime: O.
R. Fries p. 160%|. — Kuus. Ruskiakallio: Nyberg!, cfr Wainio
Kasv.; Oulankajoki ad Sovajoki: Hirn Fört. — Kk. Keret: F.
Nylander!; Sonostrow: Mela Pl.: Fedosersk r: Broth. Wand. p.
4; [verisimiliter haud infreguens in hac provincia].
Lk. r Kittilä (!) in multis pratis ad Aakenusjoki! et in
pago Kittilä, Kolari contra Huukki!: Hjelt & H.; in cultis declivi-
" Nomine BE. strictum Gaertn.
?‘ Nomine E. alpinum Fr.
358 Erysimum hieraciifolium.
busque arenosis fluviorum ad culta p at parcius: Blom Bidr.;
extra alpes in rupe calcarea ad Akankoski Lapp. kemensis in-
ferioris fq lectus: Wahlenb. p. 181); ad flumine Utsjoki, Paats-
joki et Kitinen p: Fellm. Lapp. !); Sodankylä ad Kalkkivaara.
in litore et prato graminoso ad pag. Sodankylä, in campo her-
bido ad Rovanen, in luco et in articulis rupium ad Köngäs
prope Mare glaciale: Wainio Not., cfr 1. c. p. 21; in fissuris
rupium ad Sakatinpahta et in colle herbido ad Rovanen: Hult
Lappm.; Kuolajärvi [>Salla>] Vuorijärvi! et in insula arenosa saepe
inundata in fluvio Ala-Kutsa!: Borg & Rantaniemi; Inari Leuto-
lahti ad lac. Muddusjarvi [»Liutolahti»!|: Silen, cfr Kihlm. Ant.;
Varangria austr. Paatsjoki [»Pasvikelven»] Svanvik circ. 1860:
Norm. Fl. Spec. p. 111, vide etiam Blytt p. 997, Hartm. p. 187
etc. — [L. ent. Koltapahta: Malmberg!, cfr Diar. 2, XI, 1867,
vide etiam Hartm. p. 187 etc.
Lapp. ross. ad lacus Kuolle- et Pollomjaur, flumina Kuolle-
jok, Tuloma et Jakobselfven nec non ad isthmum Karelsgam-
men: Fellm. Ind.!); locis siccioribus per totam Lapp. orienta-
lem ubique (fq): N. I. Fellm., cfr Beket. p. 5479); p in ripis
prope ostium fluminis Nuotjok, cop. ad catarractam Tuloma,
in ripis lacus Nuotjavr haud adnotatum: Linden Bidr.; spec.
adsunt e Lim., Lv., Lp., Lt.; in Mela PI. e multis locis adno-
tatum, vide etiam Broth. Wand. p. 4.
De jämförelsevis få uppgifter från flora-området, hvilka ingå under
annat namn än E. hieraciifolium, har jag i det föregående sökt särskilja,
ehuru jag är öfvertygad om, att alla uppgifterna afse en och samma form.
— Ledebour åter för I p. 111 Wahlenbergs och J. Fellmans uppgifter till
Chetranthus alpinus, under det enligt Prytz och Schrenk E. strictum Gaertn.
upptages från Finland och Lappland: 1. c. I p. 189. — Fries för hela den
skandinaviska formen till E. alpinum Smith. Likaså upptages * alpinum
Fr. Scand. (exc. Dan.): Nym. Consp. p. 41
Nyl. Thusby ej sållsynt: Åstr. & H.; uppg. förefaller osannolik,
men upptages dock såsom uppmaning till vidare undersökningar. — S at.
Kyrö: Asp; säkert alldeles orätt. — Ok. Kajana (W. Nylander): Hellstr.
Distr. p. 22, jfr Brenn. Obs.; uppg. har möjligtvis uppkommit därigenom,
att Nylander upptager E. alpinum såsom var. af E. cheiranthoides, under
det Hellström betraktade det förra namnet såsom synonym till E. hiera-
') Nomine Chetranthus alpinus Wahlenb.
*) Nomine E. strictum Gaertn.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 359
ctifolium. — Kp. Ponosero: Beket. p. 547 '); manne harmed afses Paanajärvi
i denna provins?; uppg. torde i hvarje händelse behöfva bekräftas. — Lm,
Artens förekomst härstädes är högst sannolik, men någon otvetydig upp:
gift känner jag icke.
Kihlman framhåller, att arten i Helsingfors-trakten är en exklusiv
kustväxt: Medd. XVIII p. 264. --- I Ik. betraktar Berghell pä grund af
Lindbergs uppgifter arten såsom en reliktväxt: Fennia XIII N:o 2 p. 28.
Alla våra exemplar tillhöra f. 6. den helbladiga eller så godt som
helbladiga formen var. virgatum Roth: Lindb. comm.
Camelina ?) microcarpa Andrz. *;.
In Fennia varissime et prorsus adventicia invenitur.
Till. Icon. 107 enl. O. Hjelt Nat. p. 55; Fries Öfvers. hänför figuren
med mera skal till C. linicola [> C. foetida»]. »Eur. plur. (exc. . . . Fenn.
plur.)»: Nym. Consp. p. 58. »Cum var. microcarpa Andr. omnino adven-
ticia praesertim inter Linum usitatissimum»: Herb. Mus. Fenn. II p. 134,
jfr äfven Trautv. Incr. p. 83-84, Brenn. Flor., Mela Kasv. etc. — Ab.
(På barlastplatsen vid Åbo slott] i några få exemplar: Seel. Fröv. — Nyl.
Helsingfors Skatudden vid Kanalgatan 1902: Lindberg!; Hogland i ett
potatisland i Pohjakylä: Sæl. Ö. Nyl., jfr Brenn. Arten uppräknas senare
bland förut anmärkta växter, som icke [1898] anträffats på Hogland: Sselan
i Medd. XXV p. 74. — Ta. st fq i linåkrar: Leop ; afser säkert C. linicola;
i åkrar flerstädes: Norrl. s. 6. Tav.; var. microcarpa »fanns 1868 i en lin-
åker i Koski, utsädet från Riga’: Norrl. & 6. Tav.; exemplar finnas hvar-
ken af hufvudformen eller varieteten; den förra afser antagligen C. gla-
brata DC. (eller möjl. * C. macrocarpa). — Kl. »rr Pälkjärvi Kuhilasvaara»:
Hjelt Ant. p. 65!; exemplaret, som växte i en rågåker, tillhör * C. glabrata.
Detsamma år antagligen fallet med ett exemplar från Pälkjärvi i herb.
Ive. n. taget af H. E. Arppe. — Om. Brahestad Lundbergs ångkvarn:
Blom! — Ob. Uleåborg [Toppila] på barlast och ruderatplats: Zidb.,
jfr Brenn. Obs., där arten anföres såsom tillfällig. Måhända afser uppg.
dock * C. glabrata. IR: O. R. Fries p. 160, jfr Birg. p. 83; om arten varit
riktigt bestämd, ar den tydligen alldeles tillfällig härstädes”.
Arten upptogs i Herb. Mus. Fenn. [ed. 1] från Nyl. och Kl., men
dessa exemplar voro ej riktigt bestämda. Jfr äfven Trautv. Incr. p. 83
och 84, där arten bl. a. upptages från Fennia.
' Under namn af E. strictum Gaertn.
?) Plantas huius generis in H. M. F. asservatas a. 1905—1906 recen-
suit Harald Lindberg, cfr Diar. 5, V, 1906.
*) C. silvestris Wallr. auct. omnes apud nos etiam Herb. Mus. Fenn.
II p. 134.
360 Camelina glabrata.
* Camelina glabrata DC. ').
In Fennia vix nisi rara et adventicia occurrit. Quae nomine C.s attra
apud nos indicata est maximam saltem partem ad * C. macrocarpam
(Heuff.) pertinet.
»In agris inter segetes per australes et medias Fenniae provincias
Nykarleby, Nurmes»: Wirz. pl. off., jfr Led. I p. 196; arten har hittills ej
blifvit bekräftad från de uppgifna orterna. »Helsingforsiae saltem å me
lecta est»: W. Nyvl. Distr.; linäkr. r: Brenn. Flor.; »satunn.»: Mela Kasv.
IV [härigenom rättas uppg. st fy: Mela Kasv. II] se äfven DC. Prodr.
I p. 201 och Lindberg i Medd. XXIX p. 176. — Al. [Sund] funnen i lin-
åker . . . nära Mängsteckta by: Prim. p. 65. — Ab. »Abo ad viam adven-
ticia»: Sælan!; Lojo Mongola od]. äng: Lindb. herb. — Ny 1. [Helsingfors!
»var. flore albo intra urbem rs: W. Nyl.; Helsingfors Skatudden afstjälp-
ningsplats: Lindb. herb. och Brenner!; Helsingfors Sörnäs barlastplats:
Lindb. herb. — Ka. r förek. ymnigt i linäker vid Hatula gästgifveri i
Antrea: Lindén ?). — Ik. Kivennapa Raivola by, sophög vid bruket: Lind-
berg!; [»gemein im ganzen Gebiet>: Meinsh. p. 36 [någon annan art af
släktet upptages icke, hvarföre uppg. sannolikt till en del afser C. linicola],
se äfven Fl. lngr. p. 106). — Sat. Tammerfors: Malmgr. (se under Oa.)
— Ta. Tavastehus vid packhuset vid järnvägsstationen, ett ensamt es.
vid järnvägslinjen: O. Collin! — Sa. Villmanstrand »loco culto avena
consito»: Selan! — Ki. Pälkjärvi Kuhilasvaara: Hjelt & Brotherus! under
namn af C. silvestris (se ofvan). — Oa. Kurikka: Malmgr. *); Vasa äng-
kvarn sparsamt numera, var tidigare ymnig: Laurén i Medd. XXII p. 38;
Vasa ångbåtsbrygga ymnig 1880-83: 1. c. p. 41 [en], min förmodan afse
dessa uppg. delvis * C. macrocarpa]; Vasa barlast: O. Hallstén!; Vasa ång-
kvarn 1903: A. Heikel! — Tb. r Korpilahti Pohjola: Wainio Tav. or. (se
under Kb.) — Kb. »Repolan pitäjässä Koropin ja Tuulijärven luona ohra.
pelloissa»: Wainio Kasv. ”. — Kon. Dianovagora (Kullhem !): Norri. On. *):
bland säd: Giinth. p. 33 i öfvers. — O m. Brahestad Lundbergs ängkvarn:
Blom! — Kp. Särkijärvi svedjeäker (råg) vid Rahalampi: Bergroth! — Ob.
Uleåborg (p): Leiv.; »Oulussa vähemmin runsas ulkomaisessa kaurassa
(koululainen M. E. Huumonen)»: L. Y. 1903 p. 222. [I analogi med öfriga
uppg. om (0. sativa torde äfven dessa afse * C. macrocarpa; Leiviskäs
fregvens år dock säkert alltför hög). — Lk. och Lim. se under C. foettda.
De äldre författarenes Myagrum sativum torde väl snarare afse den
kollektiva C. linicola Sch. & Sp. än denna art. Den finnes upptagen af
Till., Kalm; »in linariis iamiam per omnem Finlandiam divulgatum»: Prytz,
m. fl.; detta gäller äfven Camelina sativa från Sat. Birkkala: Carlss.; Kyrö:
Asp. — Ta. Hauho: Herk. Om Norri. s. ö. Tav. se under C. microcarpa.
1) C. sativa Fr. auct. omnes apud nos.
* Exemplaret hör till * C. macrocarpa (Heuff.).
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 361
C. sativa upptogs Herb. Mus. Fenn. fed. I] från Al. och Ta. De
ifrågavarande exemplaren Al. Geta Pansarnäs! och Ta. Asikkala! föras
numera till C. * macrocarpa (se under denna).
Då de uppgifter, som publicerats under namnet C. sativa, såsom
framgår af ofvanstäende, visat sig afse olika former, har jag ansett mig
böra förbigå flere opublicerade uppgifter.
Camelina linicola Sch. & Sp. * macrocarpa (Heuff.).
In agris inprimis lino consitis rarius occurrere videtur.
Ante a. 1906, cum Harald Lindberg hanc subspeciem in
H. M. F. distinrit, cum C. sativa apud nos confundebatur.
Al. Eckerö Torp in agro lino consito: Lindb. herb.;
Eckerö in agro avena consito ad telonium [»tullhuset»]: Lind-
berg!; Geta Pansarnäs: P. F. Molander & O. Hoffström ')!; Marie-
hamn Möckleby in agro lino consito: Sel. herb., spec. determ.
Selan. — Ab. Lojo Storö Askola in agro lino consito: Lind-
berg! et E. af Hällström! — Nyl. Pellinge Söderby : V. Wahl-
beck!, vide etiam infra. — Ka. Antrea Hatula in agro lino con-
sito: Lindén! !) — Ik. Metsäpirtti: Malmberg! !); Rautu Leinik-
kali! in agro novali [»tradesaker»|, Sakkola Ristiniemi! in agris
lino et avena consitis, Pyhäjärvi Alakylä! in agro lino consito
una cum C. foetida: Lindberg; Kåkisalmi Rami: Sælan!
Sat. vide sub (. + glabrata. — Ta. Asikkala: Nikl!!);
Kårkölå: alumn. C. Collin!; Långelmåki Långenpohja in agro:
Selan!; Sysmå Nya Olkkola Joutene in agro hordeo consito:
Unonius! !) — Sa. Sääminki in agro avena consito: Ingr. Rv-
berg! — KI. Uukuniemi: Nikl.!'); Sortavala Kirjavalaks: J. G.
Appelberg! !); Ruskiala ad marmorarias: Hj. Neiglick! — Kol.
Mandroga: Elfving! !); Soutujärvi in agro lino consito: Lindroth
& Cajander!
Oa. Kurikka: Malmgren! ') — Sb. Kuopio Hirvilahti in
agro lino consito: Buddén! 1); Kuopio Vartiala Pekkala: Lönn-
bohm! — Kb. Kide: Brander! '); Repola Koroppi: Wainiol ') —
Kon. Suosaari: Kullhem! et Simming!; Dianovagora: Kullhem! !)
') Spec. (aliguamdiu saltem) nomiue ('. sativa Fr. appellatum est.
362 Camelina linicola.
Kp. Nokeus Jyskjärvi: Wainio nomine C. foetida (spec.
mancum).
I H. M. F. finnas dessutom tvenne exemplar från N y 1. Helsingfors
af frö fran Hogland och Ryska Karelen, hvardera tagna af Brenner!
Se äfven Lindberg i Medd. XXIX p. 175 (afser dock möjl. följ.).
Camelina linicola Sch. & Sp. ** foetida (Fr.).
In agris lino consitis in Fennia australi et media hic
illic occurrit; altts autem plagis rara aut rarissima est; ad
septentrionem versus usque ad 63° 15’ lecta est. Quae e pla-
gis magis septentrionalibus indicatur, mihi mere adrenticia
esse videtur et partim ad alias species pertinet.
Till. Icon. 107 e Fries Ofvers.; maxima pars Fenn: Fries;
Eur. plur. exc. ...: Nym. Consp. p. 58; Fennia, Karelia: Trautv.
Incr. p. 83; deest etiam in . . . Fenn. bor. et in Lappon.: Nym.
Suppl. p. 34, vide etiam sub (. * glabrata.
Al. Eckerö: Mela herb.; Eckerö Marby! in agro lino con-
sito, Eckerö in agro avena consito ad telonium [»tullhuset» !]:
Lindberg; Jomala Löfdal in agro lino consito: Arrhenius &
Kihlman!; Geta Finnö et Långö, Saltvik Qvarnbo: Ch. E. Boldt:
in agro ad pag. Jomala: Laur. Fort. — Ab. p: Zett. & Br.:
Pargas p—st r: Arrh. Ann.; Bromarf in agro lino consito ad
Hakansarf: Sand.; Halikko Toppjoki in agro lino consito: U.
Collan!; Uskela Karlberg: K. E. v. Bonsdorff!; [Muurila] p:
Renv.; Pojo (fq): A. Nyl; Pojo Åminne: His; [Karislojo] (r)
Pellonkylå: Sel.; Lojo: Sel. ann. et Hels., spec. e Lojo SOL-
hem leg. Lindberg!; Nystad p: Hollm.: [Mynåmåki etc.] p — st
fy in agris lino consitis, frequentior in parte australi, enum.:
Caj. Kasvist., cfr 1. c. p. 138 (et Medd. XXIII p. 50), vide etiam
sub var. dentata. — Nyl. Fagervik: His.!; [Nurmijärvi] in agris
lino consitis varia singulis annis copia, a. 1890 copiosissime
in nonnullis agris prope praediolum Taipale: Stenr.; Thusby:
Åstr. & H.; (fq): Sæl. Ö. Nyl.; Elimäki Raussila: K. J. Lagus!:
W. Nyl. et Brenn. non comm. — Ka. Säkjärvi in agro: Blom !;
st r in agris lino aut avena consitis in Kirvu prope templum,
Virola, Sairala, Vasikkala et Tietävälä!: Lindén; Räisälä Tiurin-
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 363
kylä in agro lino consito: Lindberg! -- Ik. (p): Malmb., spec.
e Metsåpirtti! (cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 59) ad C. macrocar.
pam pertinet; Pyhåjårvi Alakylå inter linum cum C. * macro-
carpa: Lindberg!
Sat. Norrmark (!): Malmgr.; Huittinen: Lydén; p: Hjelt!
— Ta. Sääksmäki p: Kihlm.; (r) saltem in pago Ihalempis: Asp.
& Th; st r in Lammi: Leop. coll.; parce: Norrl. s. 6. Tav.;
Hollola Hålvålå: Wainio herb.; Hollola ad stationem viae ferra-
tae Herrala: Sel. herb.; Jämsä: Nikl.!; Sysmä Värilä (Blom!)
ad viam versus Valittula (K. W. Rengvist): Unon.; (par. Gustaf
Adolf! (fg): Bonsd.!; p in agris lino consitis: Wainio Tav. or.
— Sa. [Ruokolaks. (rr) in agro lino consito prope pag. Utula
parce: Hult!; Villmanstrand: Hult herb. — KI. saltem ad Sor.
tavala: Fl. Kar.!; Parikkala p Järvenpää, Kangaskylä, Tiviå,
Kaukola: Hann.; p: Backm.; rr Pälkjärvi Anonniemi: Hjelt Ant.
p. 65, spec. novellum, determ. non certa! — Kol. Mandroga
(pluribi): Elfv., spec.! ad C. macrocarpam pertinet; r in agris
lino consitis in vicinitate opp. Petrosavodsk: Sahlb. Bidr., spec.
leg. iam W. Nylander!
Oa. Kristinestad, Kurikka!: Malmgr.; Lillkyrö: Alc.; (st fq):
Laur. Våxtf.; Storkyrö Yrisalo: Laur. — Tb. r Jyväskylä (W.
N. Tavaststjerna), Viitasaari! inter Kolari et Ruuska: Broth.
nomine C. dentata Fr. — Sb. Leppävirta in agris lino consitis
interdum [»muutamia kertoja»| lecta: Enw.; str: Mela; Kuopio:
L. M. Runeberg! — Kb. Kide (»fq»): Brand. [spec. ad (. ma-
crocarpam pertinet'; Liperi p: Eur. & H., spec. e Sulkama! et
Mutkavaara!; [inter Höytiäinen et Pielisjärvi] p in agris et inter
hordeum et inprimis inter linum, interdum in agris solano con-
sitis hic illic: Axels. Putk.; Lieksa ad pag. eiusdem nominis:
Wainio Kasv.! -- Kon. in agris inter segetes vernales plurib.
locis (Mundjärvi, Tiudie cet.), in Saoneshje ad Schungu st fq:
Norrl. On.; inter segetem: Giinth. p. 33.
Om. Lappajärvi Hvytiålå in vicinitate templi: J. Hyytinen!,
cfr A. L. Backman in Medd. XXX p. 105.
O m. Gamla Karleby i trädgårdar: Ale; arten upptages ej af Hellstr.
— Ok. [Paltamo] r *Ahosen torpan pellavamaassa»: Must., jfr Brenn.
Obs., som använder tecknet för tillfällig förekomst. — Kp. r Nokeus:
24 (are. 28 1702
Waris, Kaaso en. Lolverg för 61. ass sige (mE —
Ob Vpkørg -ar'aat: Breese. fe på terizı i Kal i Smo 9 exr
we vara get "låg: Kerker. — Lk Koxapirvi »Salla» » pe cla
Kajana»: Borg Sei. jfr Mail NXVII g 9.: sal Lipiserz ullbör exem-
para traigen ©. glaiwata, met år alltför ang: för am kunna säkert be-
ståm. mas . för min de: betraktar jag * 5 arten härstädes såsom fu.!k-.m
ligt siHåliz — Lim. cppraknas lar] mer ever mindre tiilfällisä arter,
sm inlämnats från denna provizs: Medi XXIV p. 3 Afven det
härifrån inlämnade exemplaret torde enl Linfberg tillhöra €. gdabratı.
Måbävda hänför siz någon af dessa preifter ull den tidigare €)
särskilda * macrmarpa.
Camelina linieola * foetida var. dentata (Pers...
In Fennia inprimis austro-orcıdentali. quantum nunc
seimus. cum forma typica rarissime ørrurril.
Al. Eckerö Storby Böle in agro lino consito: Lindberg":
Sund: Brenner! spec. mancum ; Jomala Löfdal in agro lino
consito: Arrhenius & Kihlman': Jomala in pago eiusdem nomi-
nis cum forma typica: Laur. Fört.! — Ab. Kimito: Malmgren!:
Karis prope stationem viae ferratae et prope templum in agris
linn consitis: Sel. herb. — Nyl Nurmijärvi r in agris lino
eonsitis Taipale: Stenr.
Kol. Ostretshina in agro lino consito: Lindroth & Cajander!
Sb. Kuopio: L. M. Runeberg!
Utom från de nyssnämnda provinserna upptogs denna varietet i
Herb. Mus. Fenn. II p. 60 från 11 andra provinser, men flertalet af de
exemplar, som härmed afsägos, föras numera till hufvudformen. Hit
höra följ.:
Ab. Halikko Toppjoki i linäker: U. Collan!: Uskela Karlberg: K.
E. v, Bonsdorff! — Nyl. Ingå Fagervik: Hisinger' — Ka. Säkjärvi i
åker: Blom! — Sat Norrmark: Simming!; Karkku: Hjelt! — Ta. Sysmä
Värilä i linåker: Blom!; Gustaf Adolf Pappis(aari': Bonsdorff!; Jämsä:
Nikl.! — Sa. Ruokolaks Utula i linäker: Hult! — Kl. Sortavala i lin-
åker: W. Nylander! — Kol. Petrosavodsk: W. Nylander! — Oa. Kurikka:
Malingren! — Tb. Viitasaari: Brotherus!, se äfven under hufvudformen.
— Kb Liperi Sulkama! och Mutkavaara! i linäkrar: Hällström ; Lieksa
Lieksa by: Wainio! — (Exemplaren från Kol. Mandroga: Elfving! och
Kp. Jyskjärvi Nokeus: Wainio! föras af Lindberg till C. * macrocarpa;
det senare, säsom ofullständigt, dock med en viss reservation).
Med hänsyn till dessa oriktiga bestämningar i Herb. Mus. Fenn. II
upptogs i Mela Kasv. IV var. dentata Willd. såsom täml. allm. ända till K b.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 365
:»E.—K. 1-13 jy.»], under det hufvudformen betecknades såsom sällsynt
[>E.--P. 3, 5, 7, 9, 10, 13, (16) h.»]. Af de få litteraturuppg., som föreligga
angående var. dentata, afse därföre äfven uppg. Ab. Vihti fq: Printz;
[Vihti st fy i linäkrar: Flinck sannolikt hufvudformen. Stenr. (se ofvan)
upptazer både hufvudformen och varieteten.
Subularia aquatica L.
Tota fere Fennia et Lapponia passim — satis frequenter
occurrit; in Alandia tamen rarissime tantum inveniri vide-
tur, in aliis quoque plagis non rite observata sit.
Kalm; sub agua in amnibus et lacubus solo glareoso st
fg: Prytz; maxima pars Fenn. et Lapp.: Fries; Fenn.: Nym.
Suppl. p. 35, vide etiam DC. Prodr. I p. 235, Led. I p. 227,
Borg Beitr. p. 99, 112, 133, 141.
A1. Jomala in stagno in Önningby : Laur. Fört. — Ab. in
stagno ad Littois lecta a C. J. Arrhenius: Zett. & Br.; Uskela
(Valkijarvij: Nikl.!; p ex. gr. Dannskog: A. Nyl.; Pojo Åminne:
A. Brotherus in herb. lyc. n.; p: Sel.; Karis Gollissjö: Sal. herb.;
Lojo-sjö in par. eiusdem nominis: His.; Lojo compluribus locis:
Lindb. comm; Vihti (fq): Printz; Vihti p — st fq, enum.: Flinck,
spec. e Leponjärvi!; st r Pyhäjärvi in ripa orientali et Pusula
ad ripas insularum, ambobus locis cop.: Wecks.; Sand., Renv.,
Caj. Kasvist. etc. non comm. — Nyl. Fagervik! ad ripas la-
cuum Bruksträsket et Marsjö et ad sinum Backaviken in par.
Inga: His., vide etiam sub Ab.; p parce in ripis lacuum: Stenr.;
Sibbo »Borgby träsk» (A. Nordenskjöld): Sel. ann.; Borgå p
velut Jordansböle in stagno Kuokjärvi, Askola, Borgnäs Ruok-
järvi: Sæl. Ofvers.; p: Sel. Ö. Nyl.; Pyttis Hinkaböhle: Sel. &
Strömb.!; W. Nyl. et Brenn. non comm., cfr W. Nyl. p. 53 not.
— Ka. st r: Blom; p in ripis limosis lacuum saepe, ut in [Hii-
tola] Veijalanjärvi!, Korsjärvi et Jääskjärvi ad Kärkkäälä, co-
piose, interdum ut in Jääski Pieppolanjärvi sub agua florens:
Linden, spec. etiam e Jääski Järvikyläl; Jääski in litore are-
noso flum. Vuoksi prope templum: Sel. herb. — Ik. st fq:
Malmb.; Sakkola Taipale in ripa lacus Ladoga: Lindberg!; Valk-
DA Softiars avata
järvi lac. Saarijarvi: Lindb. herb: vide etiam Fl. Ingr. p. 108:
Meinsh. p. 37 et alii tantum a Neva enumerant .
Sat. p: Malmgr.. Biörneborg p — st fq et parcius — sat
cop. in ripis fluminum et in intimis sinubus maris vadosis:
Havr., cfr Hävr. und. p. 27: p— st fq: Hjelt: p in ripis inun-
datis lacus Kyrösselkä et aquarum proflaentium par. Kyrö:
Printz comm. — Ta. st fq: Leop.; Kalvola (fq) in ripis om-
nium lacuum. quos exploravi: Knabe Fört.: p: Asp. & Th.: st
fy secundum ripas lacuum Vesijärvi et Påijane: Norrl. =. 0.
Tav.: st fq: Bonsd.; Iitti Kuusankoski, Längelmäki in lacu Län-
gelmävesi et Keuruu Mänttä: Sal. ann.; haud infrequens in
sinubus lac. Päijäne: Wainio Tav. or. — Sa. in tota Savonia:
p: E. Nyl & Chvd.; Villmanstrand Parkkarila et Lauritsala in
litore lac. Saimaa: Sel. herb.; p interdum cop.: Hult. — KI.
p: Fl. Kar.; Parikkala r? non visa nisi ad Sarkisilta et in parvo
lacu Rautjärvi: Hann. — Kol. Mantshinsaari: Chvdenius': in
Kalajoki et in toto fere flumine Svir a Nikola fere ad ostium:
Caj.; Elfv. non comm.
Oa. p: Malmgr., cfr Laur. Våxtf.: Laurén ipse in hac pro-
vincia non vidit. — Tb. (st r): Broth.: Kuorevesi Maitovalkama:
Sæl. herb.. vide etiam sub Ta. — Sb. (fq): Enw. et Mela; Jo-
rois in lacu Valvatos et Pielavesi Tuovilanlaks: Lindb. herb;
Kiuruvesi: Lundstr.; lisalmi (r) in lacu Palois: M. & J. Sahlb.
— Kb. Kide (fq): Brand.; Liperi (fq): Eur. & H.; Juuka in lacu
Vuokkojårvi et Pielisjårvi Pankakoski in stagno fluminis Lieksa:
Sal. herb.; st fq Hövtiåinen cop. in ripis argillosis et fossis ar:
gillosis alluvione natis »uudella maalla» , parce in ripa lacus
Tuopanjärvi: Axels. Putk.; st fq: Wainio Kasv. — Kon. p etiam
ad Onegam: Fl. Kar.; »fq ex adnot. botan. beati Simming, Tiudie
(Giinther!), Suunu (W. Nylander!), Lishmajärvi, Saoneshje ad
Velikaja fy»: Norrl. On., cfr Günth. p. 33; Suopohja: Kihlm.
Om. Nykarleby Henriksnäs et in promuntorio Vexala!:
Laur. Våxtf., cfr 1. c. p. 14; Lappajärvi Käärnäsaari in lacu
eiusdem nominis: A. L. Backman!; st fq: Hellstr. — Ok. Ka-
jana: O. Hjelt M. S., cfr Brenn. Obs.; nonnullis locis ad aguas
par. Kuhmo: Wainio Kasv.; Kajana] p: Must.; Sotkamo in ripa
ad templum: Lindb. comm., vide etiam Brenn. Obs. — Kp.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 367
nonnullis locis in lacubus Luvajårvi et Kuittijårvi: Wainio
Kasv.; Rukajarvi! et Tshirkkakemi!: Bergroth.
Ob. in parte septentrionali [»Nor.»] st r Ylitornio, Rova-
niemi, in oppido Kemi (!), ad praedium sacerdotis et Torvinen,
in maxima parte [»Obor.»] st fq, Liminka: Brenn. Obs., quem
|. inspicias, spec. ex li! et Utajarvi!; fq — st fq in ripis flu-
minis Oulujoki, Kempele [23 R Ouluj. Ke»]: Leiv., cfr Leiv. Oul.
p. 44 etc. et L. Y. 1904 p. 236; st fq Simo Kantola -Portimo-
järvi: Keckm.; Torneä: Hjelt; [p: O. R. Fries p. 160;] (r) Yli-
tornio Raanujärvi, Kaarannes, Harrila et Portimojärvi: Hjelt &
H. — Kuus. Ylikitkajärvi ad Tolva, Alakitkajärvi, ubi Kitka-
joki e lacu effluit, Kuusamonjärvi ad Sirola, his omnibus locis
cop. (Brotherus & F. v. Wright): Broth. litt., spec. ex Hyväniemi!
— Kk. in fluviis et lacubus nec non ad litora Maris albi in
sabulosis aqua inundatis minus fq: Fellm. Ind., cfr N. I. Fellm.;
»vidi in lacubus Susijärvi! et Ruanjärvi infimae Lapp.»: N. I.
Fellm., cfr 1. c. p. XXXVII.
Lapp. fenn. r Kittilä in pago prope praedium Torvinen:
Hjelt & H.!; [r in flumine Tornio ad Esisaari: Birg. p. 100, cfr
I. c. p. 85 et vide infra;] in ipsis ripis lacuum et fluminum ab
aqua inundatis per partem silvaticam Lapp. meridionalium ubi-
que . . .: Wahlenb. p. 172; (fq): Fellm. Lapp.; Kemijärvi non-
nullis locis prope Luusua, in litore argillaceo lacus Kemijärvi,
Sodankylä ad Kaaretkoski: Wainio Not., cfr 1. c. p. 31, Hult
Lappm., 1. ce. 31, (86,) 93 et 150; Pallastunturit in lacu Vuontis-
javr prope Hetta: Salan!; Sotkajärvi Korjaa: Borg Sel.!; Repo-
järvi in reg. silv. superiore: Borg & Rantaniemi!; Utsjoki iuxta
fl. Tenojoki ad Ispos! et Spaarassuoluu (reg. subalp.), Inari
Martti!, Väylä, Kettumatti: Kihlm. Ant.; iuxta fl. Paatsjoki [>Pas:
vigelv»] ad Elvenæs, ad catarractam inter Vagetimjavre et Bagja-
javre (lacum lacui Inari proximum) nec non latere rossico tractu
alpis Galgoaive: Norm. p. 249; [Nyborg (Th. Fries 1857)|, Gad-
deluobal, [Karasjokka Assebakte|: Norm. Fl. Spec. p. 134; in
inundatis reg. subalp. sup. ad Karlbunden: Arrh. ant., vide etiam
Hartm. p. 201. — [L. ent. reg. subalp. et silv. (»fq»): Lest.;
Lindén Bidr. non enumerat.|
Lapp. ross. ad ostium fluminis Tuloma iuxta Kola par-
ii Luk Bil
To rik Zeile iittum fim Nunek. ze + NDCAVT am ig.
Moi 220 2 el 0 Los. 12002610)... ie
- MAKT Ir Tree ck seer A SSRI Gu pääsä äiven
ir > boot To mee 4 cits sila 11. ALT; mee Ämmon sing framme:
gs 148194 DEL Jr Cal yö Må see eco Becxsrs & B.
EI re le rer ern TE ME IDR TAINA Em etiedSen ta fö-
ed: 2 < <. 14: oder mir Mal <. YU = 2 Fa tin er kt
ean Ft 207 KA TE wt See ee veen.
Brassica campestris L
In mas ma jasto For nise GST ad samma fere se[-
fen HEIN SAI > Teuener reg Panel inrønstur. sed nun-
mott» påag:s 1105 Mos "ns nieriore parie rarest.
kam inte: segetes st iy. Prytz. maxima pers Fenn. ei
Lasp Friss. Eir piir: Nymo Comsp. p 46. vide etiam DC.
Proir | pj 214 Å oerterg ei Led. Ir. 216 nomine Br. Rapa L.
Al. Bai. pp. 159 cf Bergs: or Lemiand Lemböte:
Bergs. beskr.: Geta =t 53: Hut ann: iq saepe-que cop.: Kihlm.':
p in agree. non? in par. Kumiinge: Bergr. — Ab. .fg:: Zett. &
Br. p Arrt. et Helm. jag Sand. et A. Nvi: st fq: Renv. et
Ser: Vihti 24: Printz e: Fiinck interdum cop. : (fyg:: Wecks.:
p st fq enum. circa Laajosi saepe cop.: Caj. Kasvist.. quem
I inspicias. cir |. c. p. 140 — Nyl fy: His: fy — fyg. in agris,
eniti- et fimetis saepe copiosissime: Stenr.: p: W. Nyl; st fy:
Sai. Nyl: Hogland Kiiskinkvia: Brenn.: Hogland Suurkyla:
Satan in Medd. AAV p. 75. — Ka. ist rj: Blom!: vix desit:
Linden. -— Ik. fy: Malmb.. vide etiam Meinsh. p. 34.
Sat. >spridd>: Malmgr.: Huittinen: Lydén: st fq: Hjelt.
— Ta. fqq. in Pälkäne :rarius: |Zidback): Leop.: fq: Knabe
Fort., Asp. & Th.. Norrl. =. 6. Tav.. Bonsd. et Wainio Tav. or.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 369
— Sa. Valkiala st fq: Hult Fört.; Lappvesi Pulsa (adventicia),
Villmanstrand! et Imatra in ruderatis vix spont., Ruokolaks in
agro: Sel. ann.; Hult non comm. — Kl. fq: Fl. Kar. et Backm.;
Pälkjärvi st fq: Hjelt. — Kol. tantum in cultis ad Fabrika lecta :
Elfv.!; Petrosavodsk: Simming!
Oa. Kristinestad, Pörtom fq: Strömb.; Kurikka prope Kå-
kelä!, Jalasjärvi prope templum etc.: Hjelt; (fq): Laur. Våxtf.;
Malmgr. non comm. — Tb. Viitasaari Lakomåki parce: Kihl-
man! — Sb. complur. loc. [in Savonia]: E. Nyl. & Chyd.; [Kuo-
pio (!)] faq: Mela; Pielavesi: Lundstr.; Iisalmi r: M. & J. Sahlb.
— Kb. fq: Brand. et Eur. & H.!; st fq plerumque parcius
[»vähässä määrin»], rarius cop. in agris secali et hordeo con-
sitis territorii: Axels. Putk.; fq: Wainio Kasv., vide etiam infra.
— Kon. fq: Norrl. On., vide etiam Giinth. p. 33.
Om. fq: Hellstr., Tenn. et Lackstr. — Ok. (str): Wainio
Kasv.; st fq: Must.; (fq), in parte orientali (st r): Brenn. Obs.,
spec. e Kajana Takkaranta! — Kp. Uskela: Bergroth!; Wainio
Kasv. ex hac prov. non enum., sed st r in toto territorio sep-
tentrionali inveniri indicat.
Ob. fq: Brenn. Obs., quem I. inspicias; fqq: Leiv.; in agris
inprimis sementi vernali consitis fqq: Keckm.; Kemi st fq: Jul.
p. 289; Alatornio st fq: Hougb:; [fq: O. R. Fries p. 160;] st fq
—fq: Hjelt & H. — Kuus. st r Tolpanniemi!, Välijärvi (M. &
J. Sahlberg) et Akso: Wainio Kasv., spec. etiam lectum ad tem-
plum!; Hiekkala in agro hordeo consito et in agro ad Kanta-
niemi: Hirn Fort. — Kk. st r, par. Oulanka ad pagum eiusdem
nominis: Wainio Kasv.; Soukelo in agro, Kouta, Knjäsha : Mela Pl.
Lapp. fenn. st fq—fq: Hjelt & H.; [Sodankylä] (r) in
cultis pagi Sattanen et prope templum parcius: Blom Bidr.; [p
Kengis (Brundin), Pajala: Birg. p. 100;] in agris Novacolarum
Lapp. [meridionalis freguentius,] septentrionalis rarius ex. gr. ad
pagum Idivuoma enontekiensem: Wahlenb. p. 182 et 183; in
agris: Fellm. Lapp.; Kittilä, Inari fq: Sel. kat; st fq in Kemi-
järvi et Sodankylä (etiam ad Mutenia), Inari ad Törmänen et
Kyrö in regione coniferarum mixtarum, et nonnullis locis ad
Koppelo in regione pinifera: Wainio Not., cfr 1. c. p. 10, 30 et
Hult Lappm.; »nobis non obviam, in territorio tamen non deesse
Typis impr. %,, 1906. 24
L m 22 het rar Few bi & NLF. cir 1 <.
p DIT Unik Mer Fl ne er mi Lt — Lp. S=
UUTIS Ths nm fer rasen Et Tome: Nea Pl et bert. — Lt
a7 fres ııT. ÅT Sor Ir alen dense acversas osdoriam ad
weis ium. Nucci. 27 AAS: ai Nyam lacus NOOGAvT
€ ai zu Tea Il. TA onion År?
Kb 2- br Sram Gjorde ÄT DES Oter versd=s ick af
mig i FJuuka 45 Seine. Kurtvars 194. dir PRepienas vspesutrum i
yu 44 mim | TSE SHL ärr.
Brassica campestris var. biennis Metzg.
Ir. Alanaia sais frguenier intenin indicat Th. Sælan.
Al. Jomaa Daikartv in agris copiase: Sel ann.:: Fin-
strom ergo: Axei Tigersiedi: spec. prorsus defloratum : in
F/kerö € osmpiuribus «is :n Alandia in agris secali consitis:
Lincb.
AA Opie “er anse vr derra form har jag af Salan och Lind
berg — Le: kan Lämnas. 41 jen „lade två åriga varieteten var. elefera
DC. så viit jay vet, ei i vårt land varit føremål for oiling.
Brassica campestris var. rapa L.
In ta Jere terntenis sceprssime ciditur, nunc quidem minus quam
antea, sed rar» tantum dussrmtnalur.
Cut et passin sclepont.». Nem. Consp. p 46. — Kp. >metsisty-
peenä Kostamukser pitäjässä samannimisessä kviässä:»: Wainio Kasv. —
O b. Pudasjärvi Nyberg : Brenc. (Ne. — Kuus >metsistvneena Kirkon-
kylässä»: Wainio Kasv:!
I afseende å «linger far jag främst hänvisa till Elfv. Ant. p 72—
43, jfr äfven 1. e. p. 1s, E:fv. Kult. p. 111 och Elfv. i Atlas p. 4 arten in-
går «j på kartan. Haraf framgår. att rofvor visserligen odlas i hela lan-
det. men mycket mindre än förr. Jå potatisodlingen ännu ej var allmän:
mest vilas de i östra Finland pä svedjeländer. I Kittilä odlas rofvor h. o. d.
i Inari allmånt. i Utejoki sällsynt: Elfv. Ant. p. 21. Växten uppgifves
rår (lad redan hos Till; f. 6. har jag antecknat uppgifter om odlingen
bl. a. Tuneld p. 516, Izn. Geogr. p. 348, L Y. 1902 p. 311, Benv. p. 18,
Krb. Kyrksl. II p. 44. Stenr. p. 16, Medd. XXV p. 12, Norri. On. p. 24.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 371
Keckm. p. 12, Stjernvall p. 235, Rosberg p. 43, Hult Lappm. p. 28 och
145, [Zett. I p. 146,) Fellm. Anteckn. I p. 509, 536, 571, 594, III p. 335,
415, 451, 493, 503, IV p. 222—223 m. fl. Hår må ännu anföras följ. uppg.:
Skörden af rofvor och öfriga rotfrukter [utom potäter] i hela landet ut-
gjorde år 1888 332,825 hl, hvaraf i Uleåborgs lån 8,514 hl: Statistisk års-
bok för Finland 1891 p. 26; enl. de utdrag jag gjort på statistiska byrån,
belöpte sig däraf pä Lappmarkens härad 68,5 hl, men ingenting på Uts-
joki. År 1889 utgjorde skörden i Lappmarkens härad 282 !/> hl, hvaraf
10 Ys hl i Utsjoki. — År 1902 utgjorde skörden i hela landet 826,974 hl,
hvaraf i Uleåborgs lån 7,613 hl: Stat. årsb. för Finland 1904 p. 88. I
detta sistnämnda belopp utgör dock säkert turnipsen hufvuddelen ; i hvart.
dera beloppet för hela landet ingår skörden af kälrötter. — Ob. »Säs år-
ligen af Allmogen till eget behof ... 1788 i Apoteksträdgärden [i Uleå-
borg] fick jag täta och svampfria Rofvor, som vägde 5 '/1 kg [213 marker»]
utan blad och stjälk»: Jul. p. 24. — Li. Toivoniemi uppnå rofvorna storle-
ken af en vanlig porslinstallrik: Nordling p. 206 och gifva god afkastning:
1. c. p. 315; äfven nämnes att 7,7 kg [»18 %>] roffrö blifvit skördadt där-
städes: 1. c. p. 314. — Från Utsjoki nämnes, att rofvor vägt t. o. m. öfver
ett skålpund> [0,4 kg]: Fellm. Anteckn. I p. 138. — [L. ent. Odlas med
stor framgång här [vid Kaaresuanto prästgård), i liten skala ända upp till
nybygget Naimakka: Leest. p. 9, jfr Clarke p. 466. På Hirvasvuopio ny-
byggen på hvardera gårdstomten små rofplanteringar: Linden Bidr.] —
Lapp. ross, I Kantalaks, Porjeguba, Umba och Pjalitsa uppräknas rofvor
såsom odlade: Mela Pl. jfr om Kantslaks redan Schiib. p. 302 (och Beket.
p. 547. I Umba odlas endast rofvor, likaså i Kuusreka: Edgr. & Lev.
T. o. m. från Kola omtalas rofodling: Fellm. Anteckn. I p. 571.
Brassica campestris var. rapifera Metzg.
In his annis in Fennia inprimis australi magis magisque colitur.
1 afseende å odlingen kan jag i hufvudsak hänvisa till Elfv. Ant.
p. 73, hvaraf framgår att odlingen af turnips har sin intensivaste utbred-
ning söder om 62°, men norr om 63° ännu [1894] var alldeles sporadisk.
Ehuru jag i den botaniska litteraturen för öfrigt endast antecknat en uppg.
om odlingen af turnips (L. Y. 1902 p. 311), där en turnips vägande 8 kg
omtalas, och icke tagit kännedom om den hithörande jordbrukslitteraturen,
kan jag dock med full öfvertygelse bekräfta Elfvings uttalande 1. c., att
»allt talar för att denna växt skall utbreda sig hastigt». I Statistisk års-
bok upptages ej turnips särskildt (se under var. rapa).
Brassica napus L.
In Fennia non sponte occurrit, sed var. napobrassica (L.) in toto
fere territorio saepissime quamvis minore copia colitur.
2 Scheie ube
‚ers SUIS 3 DAT orgasim on BENINE 40 MTP. TS
an JLB Loonies urn STIL aso. J ØM — E SV: Beers
Fer a out ek ton jer ree ca eris mg net Å. -cmpestris var.
MINE a Mist. FL 1307. 3. KB Seat: 172000 Prescott 1 de de
axe af Faaut 27 oe 252 ØM PI Srmsimi MX 56 fre ID56 från
Ik Ficzaa ale Eo grå
ja cares år Mn 12er Ob sårer Tora Iv. Sen
täsä Zu Zr Econs fra — fat sam eb allmänt ie fev >is
dør. «4.20 I 3:27 amt bøk 287 Ger ern n sm. < 57 Sat pårs
Tacsmer! aa 299: Hain
I mrs å ungen Får jär riet due Ga bite. Amt. p 13—
4, jär < < 5. T zei Susa kasva 1. Esty. hul pi 111 umder namn
af var. vepsfers øl L’r.: Aue x 4 zei Krum 11%. Här må ull
Maya. 23 KÅL SAT. TT hagen metan af Ti wince päönes: största leien
af Ficlets. wsira Lagt Free trives irc, ååå upp Ull Søiankviå
004; Kittiä [orn rs x. JA — Kp. Søre: Geer. F 1. 1:99 p 43.
— Ob Yin Jnma båre Asramım Turisti arstok 1992 p SL —
Li Target. Pia å Kaj mesi avi Tar går: Noniling p 304. jfr
Le. p 212. I Uwox: elv kälnstertä indre ån miwoma: Fellm. An-
vrån. I p 134 Ss f 2 Caj Kasvot jp. 31, Stenr. p. 15. Leiv., Fellm.
Astsskn. I p. 393. 50!. III p 645 m. Å Från svenska sidan nämnes, att
kålr/ater odian i Haaparanta med gwit resultat Pajala medelsodt. trifvas
bra, sen si «04. Birg. p 2. — Mer eiler mindre lyckade försök vid
Naisakaa: Løst p. 9.
Brassica oleracea |.
Multis formis in tola fere Fennia colitur; formae quacdam usyue in
Jappmiam edun'ur.
Då i flertalet uppgifter den speciella formen särskiljes eller kan
utredas, upptager jag här endast de få uppg.. där detta icke år fallet, men
hänvisar f. 6. till formerna.
U pptages jämte flere former af Till Odlad i största delen af Fin-
land och Lappl: Fries: subigae colitur 'c. multis varr.‘ et hinc inde sub-
sponte occurrit»: Nym. Consp p. 46 någon uppg. om tillfällig förekomst
i Finland år mig dock icke bekant|. :Uppräknas bland ettåriga prvdnads-
växter i Pajala: Birg. p. 61. Se f. 6. Medd. XXV p. 12, Leiv. och ett
par floror. (Jul. under var. capitata..
Såsom kåndt år af varieteterna var. capitata L. den viktigaste. Grån-
nen för dess odling i större skala framgår af kartan till Elfv. i Atlas (11 b)
eller Klfv. Ant. (kartan Il;, hvaraf tydligen synes, att denna odling spridt
mig från öster. F. 6. odlas hufvudkälen ända till Uleåborg: 1. c. p. 4,
hvarjärnte närnnes, att den i goda år går ännu i Inari, men år osäker
norr om 65"; Klfv. Kult. p. 127. En fullständig framställning ingår i Elfv.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 373
Ant. p. 70-71, jfr 1. c. p. 21. Uppg. har jag f. 6. antecknat Till., Tuneld
p. 516, Ign. Geogr. p. 349, Stenr. p. 16, Elfv. p. 119, Geogr. F. T. 1899
p. 43 (Solovetsk), Zetterstedt II p. 195, Fellm. Anteckn. III p. 503 och
646 m. fl. Här mä ännu anföras följ.: O b. [Uleåborg] »kommo intet rätt
fort . . . växa väl frodiga i bladen, men slå inga rätt dugliga Hufvuden>:
Jul. p. 24 under namn af Br. oleracea (Hvitkäl). — [Haaparanta osäkert
resultat, Pajala »vill ej gå»: Birg. p. 59.) — Däremot nämnes: Li. Toivo-
niemi odlad & kalljord med stor framgäng: Nordling p. 307, jfr 1. c. p.
315 och Elfv. Ant. p. 23 och 71.
Äfven f. rubra L. (rödkälen) odlas ehuru mindre ofta hos oss, se Elfv.
Ant. p. 71. Den upptages redan af Till. Se f. 5. Fellm. Anteckn. III p.
603, där det nämnes, att flere års försök å Enontekis prästgård hafva ut-
fallit skäligen väl.
Sockertoppskälen (f. obovata Lilja) omnämnes ännu från Li. Toivo-
niemi (enl. muntliga uppg. af Nordling): Elfv. Ant. p. 23.
Var. botrytis IL. torde näst efter var. capitata vara den viktigaste.
Äfven denna upptages redan af Till. (Haaparanta godt resultat, Pajala
osäkert: Birg. p. 58) -— Li. Toivoniemi å kalljord med god framgång:
Nordling p. 307, jfr Elfv. Ant. p. 23. — Mig veterligen odlas hos oss en-
dast f. cauliflora (Hoffb.) och ej f. asparagotdes Mill., jfr Elfv. Kult. p. 128.
F. 6. får jag hänvisa till Elfv. Ant. p. 72, dir det uppgifves om f. aspara-
gotdes, att den t. o. m. i Ny 1., där försök blifvit gjorda, icke utvecklats full-
ständigt. Emellertid nämnes senare om denna form: »Den utvecklades väl,
då jag någon gång odlade den i Lappviks trädgård vid Helsingfors»: Sel.
ann. — Br. caulifolia uppräknas Jul. p. 25; Sælan antager, att här före-
ligger en miss-skrifning för Br. cauliflora.
Brüsselkälen (var. gemmifera DC.) odlas allmänt af våra trädgärds-
mästare: Seel. ann.; se f. 6. om densamma Elfv. Ant. p. 71-72 och jfr
Elfv. Kult. p. 126 äfvensom Birg. p. 59.
Hvad de öfriga varieteterna angår, odlas de i mindre skala och
jämförelsevis sällan, hvarföre jag här endast uppräknar dem i alfabetisk
ordning med angifvande af dithörande uppg. (Florornas uppg. har jag
ansett mig i allmänhet kunna förbigå).
Var. acephala DC. Uppr. af Till. — Ob. »Växer [i Uleåborg] rätt
bra»: Jul. p. 25 under namn af Br. fimbriata (Blåkål). — [Haaparanta och
Pajala godt resultat: Birg. p. 58.) — Se härom f. 6. Elfv. Ant. p. 70 och
jfr Elfv. Kult. p. 125.
F. crispa Lilja odlas här och där såsom prydnadsväxt: Sel. ann.
[Sannolikt hänför sig uppg. Birg. p. 61 till denna.)
Var. gongyloides L. Se främst Elfv. Ant. p. 72 och f. &. Elfv. Kult.
p. 129, (Birg. p. 59,) Nordling p. 307 och 315 liksom Alc. UI under namn
af var. caulorapa.
Var. sabauda L. Se Elfv. Ant. p. 72 och Elfv. Kult. p. 126.
374 Brassica lanceolata.
Brassica lanceolata Lange.
In saburra lecta esse indicatur.
Ab. Abo barlastplats vid Runsala bro (G. Renvall): Lindb. herb. —
Nyl. Helsingfors Skatudden på afstjälpningsplats (elev G. E. Klefström):
Brenner i Medd. XVIII p. 154; Helsingfors på afstjålpningsplatser i Bo-
taniska trädgården och Ulrikasborgsbärgen: Brenner i Medd. XIX p. 72.
Brenner uttalar möjligheten af att dessa exemplar skulle tillhöra Sinapis
juncea L. eller, såsom den äfven rättare kunde kallas, Brassica juncea (L.)
Lange, och i Nym. Suppl. p. 28 föres Br, lanceolata Lange utan tvekan
såsom synonym till denna art, jfr äfven Nym. Consp. p. 47. Tilläggas
må dock, att Ascherson säger om Br. lanceolata Lange = Sinapis juncea
auct. nicht L.: Ascherson und Graebner, Flora des Nordostdeutschen Flach-
landes, Berlin 189S—99, p. 361.
Sinapis arvensis L.
In Fennia australi et media usque ad 65° et ultra occur-
rit; excepta parte austro-occidentali, ubt passim aut maiore
frequentia inveniri indicatur, plerumque rara et multis
plagis adventicia aut, ut in Fennia orientali, omnino non
lecta est.
Till.?; Kalm; inter segetes (fgg): Prytz; maxima pars Fenn.:
Fries; Eur. omn.: Nym. Consp. p. 47; in partibus borealibus
verisimiliter non omnino indigena, usque ad Torneå: Herb. Mus.
Fenn. II p. 134; in Lappon. plur. deest: Nym. Suppl. p. 28,
vide etiam DC. Prodr. I p. 219 et Led. I p. 218.
Al. fq: Bergstr. et Sæl. ann.; r? Bråndö Jurmo, Lappo,
Söderholm (Baggholma): Bergr., vide etiam Radl. p. 189 et Popp.
p. 10. — Ab. p: Zett. & Br.; Korpo: [I. Ringbom]!; Pargas
(fq — st fq): Arrh. Ann.; st fq: Renv.; Kimito: A. Ramsay !; Pojo
(fq): A. Nyl.; Eura: Lindstr. p. 116; Marttila: Elmgr. Beskr. p.
182; Bromarf: G. Sucksdorff!: Lojo: Ch. E. Boldt, vide etiam
infra; Vihti (»fq»): Printz; Vihti r tantum in area in pago Van-
hala mihi obvia: Flinck; Vihti Olkkala 1903: E. af Hällström !:
Nystad: Hollm. et Söd.; [Karjala etc.] r in nonnullis agris ad
pag. Laajoki: Caj. Kasvist.; Sel. et Sand. non comm. — Ny1.
Fagervik: His.!; Esbo Rulludd etc.: Kihlm. herb.; p: W. Nyl.;
r Strömfors Bullers!: Sl. Ö. Nyl., spec. foliis fere glabris; Pel-
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 375
linge Österby 1903: V. Wahlbeck!; Hogland Pohjakylå : Seel.
Ö. Nyl., cfr Brenn.; [Hogland] Kiiskinkylä: Brenn.!, cfr Brenn.
Till. p. 38; cop. in Kiiskinkylå: Sælan in Medd. XXX p. 76.
— Ka. in area in Haapasaari numerose: Sælan in Medd. XXV
p. 79; r Kotka: Sel. Ö. Nyl.!; rr Virolahti Reinikkala: Blom!;
r tantum Antrea Hatula: Linden. — Ik. (fq): Malmb., non om-
nino certa, vide infra; Uusikirkko Sykiälä ad stationem Musta-
mäki: O. A. Gröndahl!; [vide etiam Fl. Ingr. p. 98; Meinsh. p.
34 tantum e Narva enumerat|.
Sat. Björneborg (Simming): Malmgr.; Björneborg et in
par. et in oppido st r — p in cultis et ruderatis [»afstjälpnings-
platser»]: Häyr., vide etiam Gadd Sat. p. 49 et infra. — Ta.
r Pakkala, Pälkäne Harhala (Zidbäck): Leop.; [Kalvola] haud
infreguens: Knabe Fört.; r Laitiala (E. Lang): Norrl. s. ö. Tav.;
Hollola Hersala: Wainio ann. — Sa. Villmanstrand in rudera-
tis adventicia: Sal. ann.! — KI. (p): FI. Kar.; Ojamo: Genetz!,
vide infra.
Oa. Vasa in saburra: Hjelt; (r) Gamla Vasa, Nya Vasa
Brändö et Smulterön, sed tantum adventicia: Laur.; p: Laur.
Vaxtf., vide etiam infra. — Sb. Leppävirta (»fg»): Enw.! —
Kb. r Nurmes ad Jonkere: Wainio Kasv.!
Om. r Gamla Karleby! in agris, Kronoby, Teerijärvi, Yli-
kannus: Hellstr.; Lappajärvi Niska Lammi in agro 1903: A.
L. Backman!
Ob. Uleäborg: Jul. i V. Ak. H. p. 176; r Kiiminki! Uk-
kola, Uleäborg: Brenn. Obs.; Uleä: Eberh.; terminum septentrio-
nalem ad Uleäborg attingit: Brenn. Reseb. p. 76; Uleä in in-
sula Raatti, Toppila et Kiiminki!: Brenn. herb.; Alatornio Torpa:
Hougb. not., cfr Herb. Mus. Fenn. ll p. 133; [inter Torneå et
Kalix r: O. R. Fries p. 160,] vide ceterum infra.
Utbredningen af denna art är jämförelsevis svår att säkert utreda,
dä den tidigare ej alldeles sällan torde hafva blifvit förväxlad med andra
arter, t. ex. Raphanus; därföre hafva äfven ett nägot större anta] uppgifter
än vanligt upptagits. — Ab. fregvensen i Pojo synes misstänkt; arten
upptages äfven säsom fg i Lojo: Hels Den förekommer dessutom pä bar-
lastplatsen vid Åbo slott: Lindén! — Ik. fq: Malmb., men intet exemplar
finnes att bestyrka uppg.; då Raphanus ej alls upptages, hvaraf åter exem-
plar finnes, ligger det nära till hands att misstänka en förväxling. Före-
376 Sinapis arvensis.
komsten i denna trakt är dock konstaterad, såsom framgår af det ofvan-
stående. — Sat. Huittinen: Lydén; Tyrvää: Warel. och Wirz. M. S.;
Kyrö: Asp; Karkku Kulju trädgård 1880 och troligen 1902, Koskis Rumeli
1892 och 1894, Järventaka! ett stånd 1899, något flere, men på andra plat-
ser de följ. åren, rikligen inkommen med ryskt hafreutsäde 1903, sedan
åter i betydligt mindre antal. Arten torde visserligen blifva alltmer bo-
fast, men kan knappt ännu betecknas annat än såsom tillfällig. Utom
området har jag sett den i Viljakkala vid Hietikko och Viljakkala kyrkoby
ganska mycket i vårsädesåkrar 1888, möjligen kan den därstädes räknas
till den vanliga ogräsvegetationen: Hjelt. — Ta. Hauho: Herk.; uppg.
behöfver bekräftas. — Sa. Valkiala (fq): Hult. Fört.; den höga freqvensen
förefaller misstänkt, dock äro både Brassica och Raphanus upptagna. —
K 1. fq: Backm., men jag såg ej arten, ehuru jag särskildt gaf akt på den-
samma, jfr Hjelt Ant. p. 65. Genetz' exemplar är säkert, men Ojamos låge
känner jag ej, hvarföre äfven här erfordras bekräftelse. — O a. Såsom till-
fällig förekommer arten ofta: så var den allm. vid Vasa ångkvarn: Laurén
i Medd. XXII p. 38 och förekom i många exemplar vid Vasa ångbåts-
brygga 1884 och 1886: Laurén i Medd. XXII p. 41. — Från Tb. upptages
arten ej alls; fran Sb. och hela östra Finland finnas mest uppg., som
tydligen äro mer eller mindre oriktiga. Märkas bör att Enw., hvars exem-
plar från Sb. dock är säkert, alldeles icke upptager Raphanus och ej an-
gifver någon freqvens för Brassica. — Kb. Liperi fq: Eur. & H., men
exemplaret tillhör Raphanus; troligt år dock att äfven Sinapis förekommer.
— Ob. Uleåborg Toppila och andra barlastplatser årligen, talrik eller en
del år t. o. m. ymnig vid Toppila, ej sällsynt pä odlad mark, tomter och
afstjälpningsplatser inom Uleåborg och i dess närhet: Zidb., jfr Brenn.
Obs. Grusiga ställen, barlastplatser Kemi stad 1892, Simo Kallio tåml.
rikl. 1885 och 1892: Keckm., jfr 1. c. p. 17, där den betecknas såsom till-
fällig. Sannolikt hänföra sig äfven flere af de ofvan angifna uppg. till en
mer eller mindre tillfällig förekomst. På svenska sidan uppräknas arten
bland ruderatvåxter, som hafva sin nordgråns vid Pajala: Birg. p. 84. —
Li. [>Nyborg i nordmændenes små plantninger (Th. Fries 1857)»,) Bugönæs
1877, Elvenæs: Norm. Fl. Spec. p. 106, jfr Blytt p. 1007, Norm. ann. p.
12, Norm. FI. Overs. p. 63-64 etc. Redan Schib. p. 304 framhöll, att ar-
ten i de nordliga delarne af Norge inkommit med andra frön, och i Norm.
ann. p. 12 kallas den »certissime adventicia», jfr äfven Schäb. Virid. p. 129.
Tilläggas bör, att arten rikligen inkom med ryskt hafreutsäde 1903;
så nämnes, att den i Ab. Kiikala uppträder i ovanligt stor mängd i år
[1903]: E. H(åyrén] i Hufvudstadsbladet 1903 N:o 203 B., se äfven under
Sat. och jfr Lindberg i Medd. XXIX p. 176.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 377
Sinapis arvensis var. orientalis (Murr.).
Cum forma typica raro occurrit.
Al. parce mixta cum a, p velut Lemland Knutsboda, Fin-
ström Godby!, Saltvik Haraldsby, Sund Finnby, Bomarsund,
Sundby: Arrh. & K.; Geta Dänö et Labbnäs: Hult ann. — Ab.
Abo (J. Hollmen): Hollm.: [Åbo in saburra (!) ad arcem] sat
numerose et floribus et fructibus: Sæl. Fröv.; Pargas Ålön Stor-
gård et Stortervo: Arrh.; Vihti Olkkala 1903: E. af Hällström !:
Nystad in saburra: Söderman! — Nyl. [Ingä!| Fagervik: His.
nomine var. siliguis hirtis; Helsingfors Sörnäs: Sal. herb. et
O. Collin!; Borgä Kräkö in saburra: Brenner!; Strömfors Bul-
lers: Sæl. Ö. Nyl.!; Pellinge Österby 1903: V. Wahlbeck!; [Hog-
land] Kiiskinkylä: Brenn., cfr Sxl. Ö. Nyl. — Ik. Uusikirkko
prope templum inter avenam: Lindberg!
Sat. »Ulfsby brobånk»: A. K. O. Malin! — Ta. Hollola
Laitiala: Wainio herb — Sa. Villmanstrand in castris cum
typo adventicia: Sel. ann.
Oa. Vasa ängkvarn spridd: Laurén > Medd. XXII p. 38; Vasa pä
en gata tillfällig: Hjelt. — Ob. Uleä r: Eberh., jfr Brenn. Obs.; Uleåborg
Toppila årligen, än täml. talrik, än fätalig, Uleåborg högst sällsynt eller
blott tillfällig på likadana lokaler som hufvudformen (både på barlast samt
på ruderat och andra platser nära odlade ställen): Zidb, jfr Brenn. Obs.
och se L. Y. 1904 p. 236.
Sinapis alba L.
Adventicia raro tantum occurrit, sed usque ad 65° visa est.
»Eur. omn. exc... . Fenn., in multis vero tantum culta et efferata»:
Nym. Consp. p. 47; r S: Brenn. Flor.; åkrar r till Södra Österb. (Vasa),
spridd med säd: Alc. III: »hinc inde extra culturas reperitur, sed mox
evanescit»: Herb. Mus. Fenn. II p. 134; förvildad hos oss: Elfv. Kult. p.
203, se äfven Lindberg i Medd. X XIX p. 179.
Ab. Korpo (L. H. Stigzelius!): Zett. & Br., enl. anteckning vid exem-
plaret år detta odladt!; Nådendal: Brenner in dupl.!; Pargas Gunnarsnäs:
C. J. Arrh.; r Haarijärvi by vid Niku: Sel.; Karis Landsbron tillfällig, men
talrikt på en potatisåker 1891: Sel. herb.; Lojo Kihilä med Melanosinapis,
Cuscuta epilinum o. s. v.: Hult herb.; (Mynämäki etc.) »toisinaan viljeltynä
ja metsistyy silloin helposti»: Caj. Kasvist. — Nyl. [Helsingfors] p: W.
Nyl., jfr Fl. Ingr. p. 99; r Borgå Pörtöl, Strömfors Bullers!: Sel. Ö. Nyl.;
Lovisa Löfö: Brenner i herb. lyc. n.; Hogland: Brenn.; anträffades ej pä
378 Sinapis alba.
Hogland (ar 1898]: Sælan i Medd. XXV p. 74. — Ka. r Säkjärvi vid ka-
pellansbolet: Blom! — [I k. »in unseren Gegenden (häufig) angebaut wird,
und sich hie und da ausgesäet hat» Parkala [>Pargola»]: Meinsh. p. 34.)
Sat. Euraäminne: Malmgr., ex. taget af Simming!; Raumo: (K. R.]
Paqvalin!; Ulfsby på barlast: Malin i herb. lyc. n. — Ta. [Tavastehus]
r: Asp. & Th.; Hattula vid gamla kyrkan (0. Sirén): Wainio herb. och
herb. lyc. n.; Hattula Leiniälä bland rysk hafre 1903: Lindb. comm.; Sysmä
Lipola (K. V. Rengvist!): Unon.! — Sa. Villmanstrand tillfälligt bland ut-
sådd hafre: Sel. herb. — Oa. Laihela (Sarvijoki: Simming!], Kurikka!:
Malmgr.; Storkyrö, Vasa: Alc., jfr Laur. Växtf., som betecknar arten sä-
som tillfällig. — Kb. Liperi Riihilaks Vihola: Eur. & H.! — Ob. Uleå-
borg Toppila sept. 1886 med blommor och omogna skidor, fätalig: Zidb.,
jfr Brenn. Obs.; se äfven L. Y. 1904 p. 236.
På 1860- och 1870-talen odlades arten, sä vidt jag erinrar mig, icke
alldeles sällan i trädgårdar såsom kryddväxt; numera har jag knappt alls
sett den odlad pä detta sätt. Däremot nämnes frän senare tid, att den
som foderväxt odlats af nägon enda jordbrukare i södra Finland: Elfv.
Ant. p. 74. — Från Ob. [Uleäborg] nämnes »mognar väl i varma somrar»:
Jul. p 25.
Melanosinapis communis Schimp. & Spenn.
In saburra raro ovcurril.
Tillfällig: Fries; » Eur. plur. exc. inpr. . . . Fenn.»: Nym. Consp. p.
47; förvild. r Sfödra Finland]: Brenn. Flor. m. fl.
Al. Sottunga Mässhaga: Laur. Fört. — Ab. Pojo r »v. c. in agris
pisinis ad Dannskog»: A. Nyl., jfr Rupr. Diatr. p. 73, FI. Ingr. p. 97 etc;
uppgiften är osäker; Lojo Kihilä: Tikkanen & Hult herb. — Ny1. Hel-
singfors Ulrikasborg »nonnulla spec. in cumulo efferata»: A. Nordenskjöld!,
jfr Herb. Mus. Fenn. [Sörnäs (!) lastageplats nära Helsingfors] i största
ymnighet [1878 och 1880]: Sel. exk.!; Borgå Kräkö pä barlast: G. Sucks-
dorff!; Lindörn vid Kråkö: Brenner! [samma ställe som föregående]. —
Sat. Räfsö spridd pä lastageplatsen: Hjelt. — Oa. [Vasa vid ångkvarnen]
spars.: Laurén i Medd. XXII p. 38. — Ok. pr luultavasti metsistynyt
Kajana»: Must., jfr Brenn. Obs.; för min del är jag ej säker pä, huruvida
växten varit riktigt bestämd. — Ob. Uleåborg Toppila sept. 1882 el. 1883
(utblommad med n. mogen frukt), sept. 1886 (blommande, ett el. nägra fä
ständ): Zidb., jfr Brenn. Obs.
Arten kallas Brassica nigra (L.) Koch t. ex. Lindb. Enum.
Erucastrum Pollichii Schimp.
Raro et fortuito visum est.
Odl. st. barlast r Södra Finl.]: Brenn. Flor., jfr äfven Ale. DI. —
Nyl. Helsingfors Botaniska trädgärden: Brenner! i (Prot. 10, X, 1885)
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 319
Medd. XIII p. 228. — Ob. Uleåborg (p) painolastilla kuivilla paikoilla
lähellä jyvämakasiinia 6 P Kp J>]: Leiv.; då ex. ej föreligga till gransk-
ning, kan ej afgöras, om bestämningen är riktig; jag har dock icke velat
utesluta uppgiften.
Diplotaxis tenuifolia (L.) DC.
In saburra navali saepe usque ad 65° 45’ lecta est.
> Eur. omn. exc... . Scand. (ibi vix nisi adv.)»: Nym. Consp. p. 49.
— Al. Geta Åndersö på barlastplats: Bergr. comm.; Mariehamn Vestra
hamnen 1890: Lindb. herb.; Mariehamn 1891: Sel. herb. Arten uppgifves
äfven såsom inlämnad från barlastplats på Åland: W. Granberg i Medd.
XIII p. 204, men denna uppgift afser D. muralis, hvilken art exemplaret
tillhör. — Ab. [På barlastplatsen vid Abo slott (!)) i flere exemplar med
blommor och frukter [1885]: Sel. Fröv.; samma ställe 1881: E. Rettig i
Lindb. herb.; [Nystad (!)] »Saunasillan rannalla, yhteiskoulun pihalla ja v.
1895 yksi kappale Rantakadulla»: Söd. — Nyl. Denna art eller D. muralis
Hangö: Sand.; Rörgrunds holme i Pojo viken: Leop. ann. och Nyberg!;
Helsingfors Sörnäs (I) barlastplats: Brenner!; Borgå (!) Haikkoffjärden)
Lindörn: Ohrnberg!, jfr Alc. III; Borgå Lindörn talrikt 1876 o. 1885: Sel.
ann.; Borgå Gersnäs: V. Wahlbeck! (enl. Sælan är Haikko Lindörn just
namnet pä bharlastplatsen vid Hammars och Kräkö; Gersnis är beläget
pä Kräkö nära Hammars]; Borgå Hammars g. ymn. 1885 (!), ymnig 1886,
Perno Näse barlastplats: Gadol. — Ka. Kotka pä barlastplats 1898: Sel.
herb. — Sat. Björneborg Räfsö: Hayrén! — Oa. Vasa pä barlast: Hjelt!
— Ob. Uleåborg vid nya bron! och Toppila!: Brenner (ex. taget 1869),
jfr Medd. XIII p. 186; Uleåborg Toppila fr. o. m. år 1881 (trol. redan
förut) årligen, i början fätalig, numera (1887) talrik: Zidb., jfr Leiv. och
Brenn. Obs.; barlastplatser täml. rikligt vid Kemi stad 1892, Kallio i
Simo: Keckm.
Diplotaxis muralis (L.) DC.
Ut species antecedens et saepe una cum illa proventens, sed plerum-
que minore copia occurrit.
»Scand. interdum cum saburra navali introducta»: Nym. Suppl. p.
29. — Al. Hammarland på barlastplats vid Frebbenby: W. Granberg!
under namn af D. tenuifolia (ex. bestämdt af G. Tegengren). — Ab. [På
barlastplatsen vid Åbo slott) två exemplar: Sæl. Fröv.; samma ställe 1901:
G. Renvall i Lindb. herb.; Kimito Vestanfjird Greggsnäs in saburra na-
vali: Sælan !; Tenala Lappvik pä barlast: Lauren !; [Nystad] »yksi kappale
Saunasillan rannalla (Cajander)»: Söd. — Ny 1. Sörnäs ymnig : Hjelt, exem-
plar tagna af Hult! och Unonius!; Helsingfors Sörnäs lastageplats 1878,
1880, 1882 och 1885 vmoigt tillsammans med D. tenutfolia: Sel. ann.
380 Diplotaxis muralis.
Borgå (!) Lindörn: Brenner! m. fl.!; Borgå Gersnäs: V. Wahlbeck |, se äfven
under föreg. art. — Ka. Kotka lastageplats sparsamt inkommen med bar-
last: E. Kauppinen!, inl. af O. Collin, jfr Alc. UI. — Sat. Björneborg
Räfsö: Häyren! — Oa. Kristinestad Hemgrundet: M. Sundman! — Ob.
Uleåborg Toppila p 1887, [tidigare trol. sällsynt]: Zidb., jfr Brenn. Obs.
och Leiv.; barlastgrus, Kemi stad 1892, endast nägra exemplar, hvilka ej
hunno utveckla frukter: Keckm.
Diplotaxis muralis x tenuifolia.
Semel, ut videtur, in Fennia australi lecta est.
N y 1. Helsingfors Sörnäs lastageplats 1885 tre antagligen hithörande
exemplar bland D. muralis och D. tenutfolia, hvilka hvardera växte till-
sammans pä platsen: Se]. ann. och herb.
Hybriden är icke tidigare anmärkt i Finland, men förekommer t.
ex. i Sverige, se Neuman p. 44?
Capsella bursa pastoris (L.) Moerch.
Tota Fennia freguentissime (aut frequenter) et saepe
copiose (— copiosissime) provenit. Ouamguam in Lapponia
frequentia inprimis in parte orientali minuitur, tamen usque
ad summum septentrionem procedit.
Fgg (aut fq) in tota Fennia inveniri dicunt omnes fere !)
auctores, cfr Till., Till. Icon. 44, Kalm et Prytz; in cultis, ru-
deratis, ad vias per totam patriam: Wirz. pl. off.; maxima pars
Fenn. et Lapp.: Fries; Eur. omn.: Nym. Consp. p. 66, vide etiam
DC. Prodr. I p. 177 et Led. I p. 199.
Lapp. fenn. fq et cop.: Hjelt & H.; in cultis propatulis-
que domorum fq — fqq: Blom Bidr.; [(complur. locis) — fq enum.:
Birg. p. 100;] in cultis earundem regionum ac Thlaspi arvense
frequentius: Wahlenb. p. 178; ubique: Fellm. Lapp.; fq ad do-
micilia in Kemijärvi, Kuolajårvi, Sodankylä, Inari, etiam ad
Salmijårvi et Nummelinkoski et fq ad Köngäs in regione betu-
lina prope Mare glaciale: Wainio Not., cfr Hult Lappm. (et
1) Kb. et Repola fgg, ceterum fq, in paroeciis septentrionalibus mi-
nore copia, et f. inlegrifolia et pinnatifida: Wainio Kasv.; fqq, in partibus
maxime septentrionalibus et orientalibus fq: Brenn. Obs.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 381
I. c. p. 150); Utsjoki fq: Sel. kat, cfr S. Castrén p. 352 in
Hush.; fq locis cultis et in propatulis ad domicilia, e convalli
fluminis Anarjok et superiore parte fl. Tenojoki non adnotata:
Kihlm. Ant.; e multis locis enum.: Arrh. ant.; in reg. marit.
Varangriae fq: Th. Fries p. 184; enum.: Norm. Fl. Spec. p. 132,
vide etiam Blytt p. 1001, Hartm. p. 198 etc. — [L. ent. reg.
subalp. et silv. fq: Læst.; tantum in reg. silv. in praedio Mark-
kina: Linden Bidr.|
Lapp. ross. ubigue ad habitacula: Fellm. Ind.; ad habi-
tacula usgue ad Ponoj et Kola parcius: N. I. Fellm., cfr Beket.
p. 547; Kantalaks multis locis, Umba, Kaskarantsa, Tetrina,
Tshapoma et Ponoj ad habitacula: Mela Pl.; Umba ad habita-
cula in pago: Kihlman!; [ad Nuotjavr et Nuotjok] reg. silv. r,
ubi salmones ad Tuloma capiuntur [»laxpatan»] sat parce: Lin-
den Ant.!; Muotkavuono [»Bumanifjord»]: Brotherus!
Arten upptages såsom mycket allmän af alla förf., som använda
denna freqvensgrad, utom Bergr., Renv., His., Stenr., W. Nyl., [Meinsb.
p. 38,) Malmgr., Fl. Kar., Laur. Vaxtf., Enw. och Jul. p. 289; fq - faq in
vicinitate pagorum: Elfv.; cop.: Hult; Wainio Kasv. o. Brenn. Obs., se i
noten; ett par afvikande uppg. längre fram. »Nog allmän»: Hell. p. 14.
-- Ab. A. Nyl. har utelämnat fregvensen. »Mt., Pt. Tp. ja Kv. fag, La.
st fq, muuten fq»: Caj. Kasvist., där närmare uppg. om förekomsten lårnnas.
Formerna integrifolia DC. och pinnatifida Schlecht. äro blandade
om hvarandra i H. M. F.; den senare är dock kanske något allmännare ;
äfven f. sinuata Schlecht. är representerad; f. pinnatifida finnes särdeles
utmärkt och typisk från Hollola: Norrlin! I vår botaniska litteratur ingå
om dessa former, så vidt jag vet, endast uppg. i Wainio Kasv. (se i noten)
och Sa. var. integrifolia »fq ante horrea fere omnium pratorum copiose»:
Hult. Nämnas kan, att Mela Kasv, i st. f. dessa äldre namn använder
de af Mela gifna benämningarna integerrima, serrata, lobata, pinnatifida.
F. apetala (Opitz) Schlecht. Ganska talrikt förekommande i Lojo,
där den tagits af stud. A. Luther!: Arrhenius i Medd. XXII p. 7, jfr
l. ce. p. 16.
Hutchinsia petraea (L.) R. Br.
In saburra rarissima lecta est.
N y 1. Perno Näse barlastplats 1900 och 1902 (Sigrid och Tyra Nord-
ström): Lindb. herb. — Lindberg tillägger, att barlastplatsen ej blifvit
använd pä närmare 15 år, i följd hvaraf det kan antagas, att arten ätmin-
stone under sä läng tid funnits pä platsen. Arten uppgafs redan frän
382 Hutchinsia petraea.
södra Finl.: Fries och Nym. Syll. p. 208, jfr Nym. Consp. p. 66. Hvarifrån
Fries hämtat denna uppgift, känner jag ej, då de säkra uppgifterna hår-
stamma först från allra senaste tid.
Coronopus didymus (L.) Sm. ').
In saburra raro occurrit.
>Species dicitur originis americ., in Eur. semper parce proveniens
«++ Scand,»: Nym. Consp. p. 65, jfr äfven Brenn. Flor., Alc. III och Mela
Kasv. IV.
Ab. [På barlastplatsen vid Åbo slott] sällsyntare än Senebiera coro-
nopus, 1884 ett exemplar med frukt: Sæl. Fröv.; vid Åbo slott 1886: San-
dell!; [Nystad] »v. 1891—92 useampia [kappaleita] Saunasillan rannalla
painolastilla»: Söd. — Nyl (Helsingfors Sörnäs (!)) förekom ytterst ym-
nigt, täckande [marken på] stora sträckor: Seel. exk.! [1878]; äfven funnen
1879, men ej synnerligen ymnig: Hjelt, äfvensom 1884: Lindb. comm.; Hel-
singfors Sumparn 1875: Sel. herb.; Borgå Gersniis: V. Wahlbeck! — Ob.
Uleåborg Toppila sept. 1885 (utblommad och med frukt) fatalig: Zidb., jfr
Leiv. och Brenn. Obs.; några stånd på barlast vid Vasankari i Simo 1889,
numera försvunnen: Keckm.
Coronopus procumbens Gil. ?).
In saburra occurrit.
»Eur. omn. exc. . . . Lappon. Fenn.»: Nym. Consp. p. 65, jfr Brenn.
Flor. etc. — Al. Hammarland Marsund på barlastplats: Bergr. comm.
omkr. 20 individer förekommo på barlasthögen vid Bomarsunds brygga:
Prim. p. 76. — Ab. [På barlastplatsen vid Åbo slott] år 1883 ganska tal-
rikt utbredd, äfven med frukt, men år 1884 icke återfunnen»: Sel. Fröv ;
Åbo Slottsbanken par ex. 1886: E. Reuter; [Nystad] »v. 1891 yksi kappale
painolastilla Saunasillan rannalla ja seuraavana vuonna useampia»: Söd.,
jfr Alc.; Nystad Birkholm: Hollmen! — N yl. [Helsingfors Sörnäs) tämli-
gen talrikt både blommande och i frukt [1878 och 1885]: Sæl. exk.!; på
samma ställe 1887: Lindb. comm.; Borgå (!) Gersnäs: V. Wahlbeck | —
Om. Gamla Karleby pä barlast: Hellstr. under namn af Coronopus de-
pressa, jfr 1. c. p. 136, ex. från Yxpilal — Ob. Uleåborg (!) 1869: Bren-
ner!; Uleåborg Toppila 1881, 82, 86 fätalig: Zidb., jfr Leiv. och Brenn.
Obs.; barlast i Kemi stad 1888 (4 exx.), numera försvunnen: Keckm.
1) Senebiera didyma (L.) Pers. auct. omnes fere apud nos.
?) Senebiera coronopus (L.) Poir. auct. omnes fere apud nos.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 383
Lepidium campestre (L.) R. Br.
In Alandia et Fennia maxime austro-occidentali ra-
rissime et nescio an adventicium invenitur.
Kalm; Fenn. merid.: Fries; Finland (Georgi): Led. I p.
204 et 1122; Fenn. deest exc. in Aboa et Aland.: Nym. Suppl.
p. 39, vide etiam DC. Prodr. I p. 204.
Al. (p) in Alandia orientali [»Bn, m.»]: Bergstr.; r [Sund]
Tosarby, Finström: Bergstr. Beskr.; Föglö Gripö: W. Juslin!,
cfr Medd. VI p. 211; Föglö Juddö: Arrh. — Ab. Uskela Kos-
kis Eriksberg vix parce: Axel Wasastjerna!, cfr [S. O.] Lindberg
in Medd. IX p. 173 et Herb. Mus. Fenn. Il p. 134; Lojo Ly-
lyis unicum spec. in prato culto: Lindb. comm., vide etiam infra.
»In campis argillosis et agrorum marginibus st fq»: Prytz under
namn af Thlaspi campestre L., måste anses vilseledande. »Ad vias circa
Aboam et Nylandiae»: Wirz. pl. off., jfr Rupr. Diatr. p. 23 äfvensom Led.
l. c.; uppg. har ej bekräftats. — »Eur. exc. Ross. bor., Suec. bor., Norv.
bor.>: Nym. Consp. p. 65, jfr Nym. Syll. p. 206, se äfven Wied. & W. p.
XC; Nyman rättar själf sin uppg. (se ofvan).
Artens förekomst i Finland ansägs en längre tid osäker och W. Ny-
lander sade »non hinc vidi»: W. Nyl. Distr. Redan i Wirz. ann. upptogs
f. 6. arten från Al. — Ab. »On tavattu eräällä Kosken kartanoon kuulu-
valla pellolla Muurilan joen varrella, mutta on nyt luultavasti kokonaan
hävitetty»: Renv.
Lepidium sativum 1.
In toto fere territorio quamvis parcius colitur et interdum dissemi-
natur, sed non persistit.
»Herba culinaria, in Europa vix indig. v. sponte proveniens . . .»:
Nym. Consp. p. 65. — Ab. Lojo Mongola förvildad i trädgård: Lindb. comm.
— Ny1. Helsingfors uppräknas bland förvildade växter: W. Nyl. p. 53; Hel-
singfors förvildad i Lappviks trädgård 1880: Sel. ann. — Ka. Virolahti
Muurikkala [: Blom?]! — Ta. Birkkala: Aspelin! — Ob. Bland odladt
gris å banvallen hösten 1886: Zidb., jfr Brenn. Obs.
I afseende å odlingen får jag främst hänvisa till Elfv. Ant. p. 69—
70. Arten upptages såsom odlad i största delen af Finl. och Lapp! : Fries.
— Hår mä tilläggas följ.: Ob. [Uleåborg] »växer och trifves bra. Frön
hinna mest alla år till mognad»: Jul. p. 24; den upptages såsom odl. i
Uleåborg äfven af Leiv. — [Från svenska sidan nämnes om krassen: Haa-
paranta osäkert resultat, Pajala godt — medelgodt: Birg. p. 59.] — Li.
384 Lepidium sativum.
Toivoniemi odlad på kalljord med stor framgång: Nordling p. 307; trifves
utmärkt väl: 1. c. p. 315. Se f. 6. Ign. Geogr. p. 349, floror etc. (I Mela
Kasv. nämnes ej, att arten är odlad, om ej det, att den kallas »ruoka-
krassi», anses innebära detta).
Lepidium perfoliatum L.
In saburra in Fennia australi rarissime lectum est.
A b. Nystad »noin kaksikymmentä kappaletta yhteiskoulun pihalla»
1897: Söd.! — Nyl. Helsingfors Skatudden 1903 (Helle Schybergson):
Lindb. herb.
Lepidium ruderale L.
In parte maxrime australi et inprimis in oppidis, ubi
usque ad 65° 45’ est obvium, freguenter provenit; ruri supra
60° 30’ et in parte orientali etiam inferiore raro tantum
invenitur.
Till; Kalm; in ruderatis Finl. austr. p: Prytz; in rudera-
tis usque ad Arctopolim: Wirz. pl. off; Fenn. merid.: Fries;
Eur. omn. exc. ... Fenn. plur.: Nym. Consp. p. 64; maxima
ex parte in oppidis: Herb. Mus. Fenn. II p. 134; adest in Fenn.
plur.: Nym. Suppl. p. 39, vide etiam DC. Prodr. I p. 205 et
Led. I p. 204.
Al. fq: Bergstr.; in par. Kumlinge et Brändö p: Bergr. —
Ab. fq: Zett. & Br.; »på alla tomter och backar i staden»:
Leche p. 35; fq —fqq: Arrh. Ann.; [Muurila] (rr) Isotalo in
horto et in campo vicino: Renv.; fg: A. Nyl.; Bromarf st r:
Sand.; (p): Sel.; Lojo st r in areis: Ch. E. Boldt; Vihti (»fq»):
Printz; Vihti r in pagos Oravala et Suksela, ad praediolum
prope viam ad Olkkala: Flinck, cfr etiam W. Nyl. p. 205; r in
coemeterio circa templum par. Pusula cop.: Wecks.; Mietoinen
et in media parte par. Mynåmåki p: Caj. Kasvist.; Nystad: Söd.
— Nyl. fq: His. W. Nyl. et Sl. Ö. Nyl.; [Nurmijärvi] (rr) in
muro coemeterii vetusti hic illic sat cop.: Stenr.; Thusby: Ästr.
& H.; Hogland: Schrenk p. 160, cfr Brenn.; Hogland Pohjasrivi,
Suurkylä, Kiiskinkylä fg: Brenn. Till. p. 38; Tytärsaari: Brenn.
-— Ka. (r) in taeniis par. Virolahti, in ins. Pitkäpaasi!, Säk-
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 385
järvi in pag. Vilajoki: Blom; r parce in collibus aridis ad vias
inter pagos, Antrea Hatula, praedium Räisälä: Lindén. — Ik.
Kåkisalmi (!) et Viborg: Malmb.; Muola Kyyrölå: Lindberg!;
herba inutilis frequentissima: Meinsh. p. 381.
Sat. Björneborg (!): Malmgr.; Eura: Wirz. ann. [num pror-
sus certum?l; in oppido Björneborg! hic illic parcius — sat co-
piose, Råfsö sat cop., Hvittisbofjård (K. G. Ollonqvist): Håyr.;
Huittinen: Lydén; Tyrvää ad Wammaskoski, Karkku in pago
eiusdem nominis!, Vesilahti Laukko! et Tammerfors ad viam
ferratam 1905: Hjelt; Birkkala: Carlss., vide etiam Gadd Sat.
p. 49. — Ta. Sääksmäki (!) Lahinen: Kihlm. herb., a Tikk. (fg)
inveniri indicatur; [Kalvolal haud infrequens: Knabe Fört.; Hauho:
Herk. iforsitan incertum|; Tavastehus] fq: Asp. & Th; r Vääksy,
Kalkkis: Norrl. s. 6. Tav.; Sysmä (!) ad molam Tainio: Unon,
spec. e Nya Olkkola! — Sa. Nyslott: Hjelt et Malmberg! —
KI. in urbibus usgue in Sortavala: FI. Kar.; Kronoborg: Hjelt
Ant. p. 65!; Parikkala r Huotikkala: Hann.! — Kol. Petrosa-
vodsk (!) in plateis fq: Norrl. On., cfr FI. Kar. et Günth. p. 33.
Oa Vasa: Malmgr.!; Närpes: Nordl. p. 19 nomine Lept-
dium; Vasa Sandviken, Gamla Vasa nonnullis locis, Brändö
satis cop.: Hjelt, cfr Laur. Våxtf., ubi r inveniri indicatur. —
Kb. Liperi Siikasalmi: Hällstr.!, cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 134.
Om. p ad oram maritimam cum saburra introductum:
Hellstr., spec. e Gamla Karleby »Björkmans hvarf»!; Brahestad,
ubi naves appellunt: Hult herb.; Brahestad »Lundbergs äng-
kvarn»: Blom!
Ob. Uleäborg in saburra: Eberh. et Hougb., cfr Herb.
Mus. Fenn. Il p. 134; Uleåborg Toppila: Brenn. herb.!; Toppila
complur. locis in saburra quotannis cop.: Zidb., cfr Leiv.; rr
Kemi, Simo, Uleäborg: Brenn. Obs.!; Kemi (st r): Keckm., cfr
I. e. p. 14 et vide infra.
Sat. Kyrö: Asp; Printz har ej funnit arten i Kyrö och tror att
den knappast finnes där: Printz comm. — Kb. Axelson framhåller, att ar-
tens utbredningsomräde är beliget söder om den af honom undersökta
trakten : Axels. Putk. p. 40. — Ob. Angående förekomsten härstädes mä
tilläggas: Uleåborg »utom på själfva barlasten, flerstädes vid Toppila sund»:
Typis impr. '%,, 1906. 25
386 Lepidium ruderale.
Zidb. — »Odl. st., gator, barlast, inkom för några år tillbaka med barlast
till Kemi stad och är nu täml. spridd därst. För öfrigt antecknad från
samtliga inom området befintliga barlastplatser, men som verkligt vild st
r»: Keckm.
Lepidium draba L.
In Fennia australi rartssime adventicium lectum est.
» Eur. plur. exc. . . . Scand.»: Nym. Consp. p. 64. — Nyl. Helsing-
fors Gräsviken på en afstjälpningsplats icke långt från Ryska begrafnings-
platsen; ett exemplar, taget af lyc. Kk. Renholm, förevisas af Brenner: (Prot.
13, V, 1900) Medd. XXVI p. 168, jfr Medd. XXVII p. 11. — Sat. Björ-
neborg Räfsö på barlast: Urda Holmberg i Lindb. herb.
Lepidium latifolium L.
In saburra rarissime occurrit.
»Saepe colitur ut planta culinaria et inquilina evadit»: Nym. Consp.
p. 64; barlast r: Brenn. Flor., jfr äfven J.indb. Enum. — Ett exemplar
utan angifven fyndort finnes i universitetets samling af ruderatväxter. På
1860-talet har jag sett exemplar tagna i Helsingfors.
Thlaspi alpestre L.
His annis in Fennia australi nonnullis locis lectum est et per multos
saltem annos persistil.
Ab. Åbo Runsala (lyc. A. Nymans herb.): Sel. ann.; Vihti Vanhala
1892: Flinck i (Prot. 4, 11, 1893) Medd. XIX p. 73, där uppg. om de då
kända fy ndorterna meddelas, jfr Elfving i Medd. XXII p 34-35, där fynd-
orten närmare beskrifves och redogörelse lämnas för den därstädes före-
kommande vegetationen, äfvensom Flinck p. 35, där arten kallas r, men
säges förekomma ganska ymnigt. — Vihti Vanhala Hevonoja hage 189:
G. Läng!; Vihti Hevonoja hage ymnig 1903: Printz comm., jfr Flinck. —
—- Ny 1. Helsingfors Lappviksparken numera [1896] stationär: Sælan i Medd.
XXII p. 34, jfr 1. c. p. 52; Helsingfors stationär å en äng invid järn-
vägen till Sörnäs: Mela i Medd. 1. c. p. 34, jfr Flinck, Alc. III m. fl;
Helsingfors Fredriksberg 1893: N. Nyberg!, inlämnad af Brenner under namn
af TH. praecox; Helsingfors Djurgården (ofta i skolherbarier): Lindb. comm.
Sat Kyrö i trädgärdsparken vid Kyröfall samt nedanför vägen
från Kyröfall till prästgärdens mjölnaretorp (ganska ymnigt), men trol. in-
kommen med utländskt frö: Printz comm. — Ta. Tavastehus nära sta-
tionshuset pä sandblandad lerjord, funnen därstädes redan ett par års
tid. Synes utbreda sig mer och mer: O. Collin!, jfr (Prot. 4, X, 1884)
Medd. XIII p. 198 m. fl. — Sa. Mikkeli [»hautausmaalla»!]: Mela i Medd.
XXVII p. 49; arten uppräknas 1. c. p. 186 bland växter, som äro »ver-
wildert oder eingeschleppt».
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 387
Ob. Uleåborg [»Oulun] ympäristö, muualta tullut» (M. Huumonen
& Y. Tuokkola): L. Y. 1904 p. 236.
Tilläggas mä, att arten äfven i Sverige pä senare tid blifvit anträf-
fad längre mot norden än tidigare, se Bot. Not. 1885 p. 150 äfvensom
Arkiv för botanik, Band 4, N:o 4, p. 39 [1905] och jfr i detta afseende
Neuman p. 464 med Hartm. p. 199.
Thlaspi praecox Wulf.
Per errorem apud nos indicatum est.
Förvildad r i mellersta Finl.: Brenn. Flor. Enligt meddelande af
Lindberg har Brenner bestimt (N. Nybergs och) O. Collins exemplar af
Thi. alpestre till Thl. praecox, hvarföre uppg. i Brenn. Flor. bör föras till
Thl. alpestre. Thl. praecor år en sydeuropeisk art: Lindb. comm.
Thlaspi arvense L.
Toto territorio, nescio an Lapponia orientali et maxime
septentrionali excepta, frequenter et saepe copiose provenit.
Fq aut fgg') in Fennia (Kk. vide tamen infra) inveniri
consentiunt plurimi auctores ?), cfr Till, Kalm, Hell. p. 14 et
Prytz; in agris et arvis totius patriae: Wirz. pl. off.; maxima
pars Fenn.: Fries; Eur. omn. exc. . . .: Nym. Consp. p. 61, vide
etiam DC. Prodr. I p. 175 et Led. I p. 162—163.
Kk. (fq) nonnullis plagis st fy: Wainio Kasv.; Kouta, Ke-
ret (!): Fellm. Ind.; Knjäsha: Karsten !; Soukelo, Ruanjärvi, Kou-
tajärvi: Mela PI., vide etiam sub Lapp. ross.
Lapp. fenn. fq: Hjelt & H.; in cultis locisque ruderatis
per totum territorium fq — fgg, saepe copiose: Blom Bidr.; [(com-
plur. locis) — fq enum.: Birg. p. 100;] fq: Fellm. Lapp.; in cultis
fq in Kemijärvi, Kuolajärvi, Sodankylä et ad flumen Ivalojoki
usgue ad Koppelo in regione pinifera in Inari, obviam etiam
ad Veskoniemi in Inari et abundanter prope Salmijärvi ad flu-
') Mela Kasv., Arrh. Ann.; Wecks., Linden, Leop., Hann., Fl. Kar,
Hellstr., Tenn., Mela, Norrl. On., Must., Leiv. et Keckm.; »Mt ja Pt [Mie-
toisten pitäjä ja Mynämäen pitäjän aukia) fgg, muuten fq. Yl. pelloilla
ja ylimalkaan ruderatipaikoilla»: Caj. Kasvist.; fg — fgg in agris: Elfv.
7 Fg, nonnullis plagis st fq: Wainio Kasv; exceptiones ceteras
vide infra.
385 Thlaspi arvense.
men Paatsjoki in regione pinifera: Wainio Not.; fq ad areas
domorum, in pagis lapponum non visum: Hult Lappm.; Inari
fq: Sæl. kat.; Inari (!) Kyrö copiose, Toivoniemi, ad templum,
Muddusniemi, verisimiliter etiam alibi, in Utsjoki haud obser-
vatum: Kihlm. Ant., cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 134, vide etiam
infra. — |L. ent. reg. subalp. et silv. (fq): Last.; Linden Bidr.
non enumerat.|
Lapp. ross. in agris Lapponiae ross. meridionalis: N. 1.
Fellm. [ad maximam partem ad Kk. spectat]; Olenitsa: [Kihlm.
in] Herb. Mus. Fenn. II p. 134; r in reg. silv. ad coloniam ad
ostium fluminis Nuotjok parce: Linden Ant.!, vide etiam infra.
Ka. st fq: Blom. — Ta. »Seuduttain tavallinen pelloissa, toisin
paikoin tuskin tavattavana»: Wainio Tav. or. — Sa. st fq: Hult. — Lapp.
fenn. »in agris et cultis per partem silvaticam, subsilvaticam et infer-
alpinam omnium Lapponiarum, usque quo hordeum coli potest, passim
infrequenter»: Wahlenb. p. 178. Denna uppgift tyckes dock vederlåggas
af de ofvan anförda samstämmiga från samma trakter; måhända har äfven
freqvensen tilltagit. Sydvaranger Näytämö [*Nejden»] (Kihlman) »verisi-
militer fortuitum»: Arrh. ant. Äfven Kihlman synes hafva ansett arten
härstädes alldeles tillfällig, då den ej omnämnes i Kihlm. Ant. Tilläggas
må, att artens nordgräns i Norge uppgifves vara 699 20'—26’: Norm. FI.
Overs. p. 90. — Lapp. ross. Kola: Beket. p. 546; uppg. behöfver kanske
bekräftas. Anmärkningsvärdt år, att jag ej i Mela Pl. funnit någon uppg.
från Lapp. ross.
Iberis amara L.
In hortis saepe colitur et interdum disseminatur.
N y 1. Helsingfors själfsädd på Broholmen 1863 och i Lappviks tråd-
gården 1879: Sel. ann. — Äfven i Sat. Karkku har jag någon gång sett
själfsädda exemplar; arten har dock snart åter försvunnit: Hjelt.
Iberis (utan artnamn) uppräknas såsom odlad [ännu] i Ob. Pudas-
järvi: Elfv. Ant. p. 43. — Likaså Li. Toivoniemi pä kalljord: Nordling
p. 315. Dessa uppgifter kunna dock möjligen afse I. umbellata L., om
hvilken art det nämnes: Ofta odl. i trädg. (jämte flere andra arter af
släktet): Alc. JII. — För min del skulle jag emellertid tro, att I. amara
odlas mest och därnäst 7. umbellata, hvaremot de andra arterna, såsom
I. odorata L., jämförelsevis sällan äro föremål för odling.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 389
Isatis tinetoria L.
In litore Fenniae australis fere ad 629 20' ad septen-
trionem versus raro sed interdum copiose occurrit; ad partem
orientalem Sinus fennici non visa est.
Isatis crescit in Nagu insul. minorib.: Till. [p. 36]; Till.
Icon. 91; »under de resor jag förråttat i Nyland, Åbo och Björ-
neborgs låns skårgård har jag till myckenhet kommit öfver denna
växt uppå åtskilliga öar mot hafsbandet uppåt norr; inåt Botn-
hafvet har jag dock öfver 62 graders lat. icke mer sett till denna
Färgeört»: Underrättelse om Färgestoften Veides plantering och
ans i Finland af P. A. Gadd, Åbo 1760, p. 2 et 3; Kalm; in
litoribus insularum maritimarum Finl. austr. p: Prytz; Alandiae
et in insulis circa Aboam sitis: Wirz. pl. off.; Eur. omn. exe.
. . . Fenn. plur.: Nym. Consp. p. 67, vide etiam Led. I p. 212
et infra.
Al. (rr): Bergstr.; [Föglö] Fingrundet [ad Degerby] et Gäs-
skår: Bergstr. p. 4; Jomala et Lemland in taeniis australibus,
Lagnöskår: Tengstr.!; Jomala Torpgrundet inter Brändö et Rams-
holm: Palmgren!; [Föglö] Gripö: [H.] Ingelius!; Föglö Degerby:
Hult ann. nomine I. maritima; »Seglingeklobben» in Delet:
Laur. Fört.!; Eckerö Rönnskär, in taeniis par. Geta p: Bergr.
comm.; Hammarland Rönnskär ad promuntorium septentr., Finbo,
Äppelö (?), Geta in insula minima in freto inter Långö et Dånö:
Ch. E. Boldt; Vårdö Gråskår (A. Bomansson), Eckerö Skepps-
vik: Lindb. herb.; Kökar (!) in scopulo extra Karlby!, Helsö et
Hamnö: Arrh.; Brändö st fy, in par. Kumlinge non (?) visa:
Bergr., spec. lectum in Brändö in vadosis ad Thorsholma! — Ab.
Korpo: I. Ringbom!, cfr Zett. & Br.; Aspö Vidskår cop.: E.
Rleuter]; iisdem in locis, quibus Tillandz [vide supra], copiose
crescentem legit S. C. Bielke: Fata Botanices in Finlandia
praes. P. Kalm, resp. A. Collin, Åbo 1758, p. 12; par. Gustafs
Kattkuru: Bergr.; »i öfvertlöd !/a mil från Töfsala kyrka och
Inij6 holmarna» (Ann. ad Till.): Leche p. 29; in insula in »Pe-
marfjarden» inveniri dicitur: E. Reuter; Abo Österskär: Rupr.
Diatr. p. 23; Korpo Runskår (alumni lycei aboensis 1891), Hii-
tis p cop.: Arrh., spec. ex insula ad Vänö!; Kimito: Sel. ann.;
390 Isatis tinctoria.
Bromarf Gunnarsörarne (Backogrundet): G. Sucksdorff!; Bromarf
pag. Hangö st fq in litoribus glareosis et lapidosis: Häyr.; in
nonnullis vadis [»Klippingar»] in occidentali sinu Hangö [Hangö-
fjärden]: Sand.; Nystad (!) p cop. in scopulis exterioribus: Hollm.,
spec. e Kirsta!; [Nystad] Laajo contra Hanko (Cajander), etiam
in Hanko lecta: Söd. — Nyl. promuntorium Hangö: Hult
coll.; in insulis Kubbholm et Kiälkö prope Barösund (E. Ny-
lander): His. p. 58; Ekenäs st r et sat parce — parcius in lito-
ribus lapidosis taeniarum extremarum et exteriorum velut Tvår-
minne et Hermansö, Koon: Håyr.; Ekenäs [etiam] in Stengrun-
det et Grötskår: Häyr. Ber.; Esbo Rönnkubb spec. numerosa
(Palmén): Kihlm. ann.; Esbo ins. Österklippan in scopulis ma-
rinis: Kihlman!; Mjölö in litore meridionali: W. Nyl.; Helsing-
fors Rönnskär et Helsinge Likholm numerose: Sal. herb.: rr
Borgå Äggskär! et Glosholm [in Pellinge!], Hogland ad Pohja-
kylä!: Siel. Ö. Nyl., cfr Brenn.; Borgå Sandö et Storpellinge
Varparnås et Sibbo Nevas in calcariis: Sæl. ann.; Borgå Tunn-
holmen: Gadol. 1889. — Ka. Haapasaari vel Aspö (Baer): Rupr.
Diatr. p. 22, cfr Fl. Kar. p. 189 et Sal. Ö. Nyl.; Haapasaari
unicum spec. ad telonium [»tullhuset»]: Salan in Medd. XXV
p. 79, cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 134; Fredrikshamn: Z. Cleve
in herb. lye. n.
Sat. r ins. Nurmis ad Raumo (Simming!): Malmgr. et
[K. R.] Paqvalin in dupl.!, cfr Herb. Mus. Fenn. Il p. 134; Björ-
neborg st fq —p et sat cop. — copiose in insulis maritimis et
in litoribus et lapidosis et arenosis ut etiam in dumetis Hippo-
phaétis: Håyr.
Oa. Sideby: Alc. III; Kristinestad Merigrundet: M. Sund-
man!; Svartö inter Kaskö et Kristinestad nonnulla spec. 1887:
Linden in litt; Närpes Kaldonskären: R. Dahlberg!
Största delen af Finl.: Fries; »nonnisi in ora meridionali aeque ac
Cakile mihi cognita»: W. Nyl. Distr.; det riktiga förhållandet torde ligga
emellan bägge dessa påståenden. I DC. Prodr. I p. 211 upptages arten
endast från södra och mellersta Europa. — Ab. Erstan (ipse): Wirz. ann.;
måhända behöfver uppg. bekräftas.
Ruprecht har i Flora Caucasica, införd i Mémoires de V' Académie
impériale des sciences de S:t Pétersbourg Ser. VII, T. XV N:o 2, Peters-
burg 1869, p. 133 beskrifvit en ny art J. maritima, hvilken vore skild från
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 391
I. tinctoria och till hvilken han för den form, som förekommer vid Oster-
sjöns stränder. I Not. XI p. 454 uppgifves sedan, att den vid våra rträn-
der växande arten vore I. maritima (se härom längre fram) och jfr f. 6.
Bot. Not. 1871 p. 94 m. fi. För min del kan jag dock ej annat än an-
sluta mig till den åsikt, som uttalas af Hartm. p. 197, där det sättes i
fråga, huruvida J. maritima ens förtjänar att upptagas såsom varietet, då
exemplar tagna af Hollmén visa olikheter i afseende å skidans färg och
nervighet hos samma individ, beroende på olika ålder. Öfriga exemplar
i H. M.F, t. ex. det från Borgå, stå äfven i afseende å sina karaktärer
emellan bägge formerna. — Här må emellertid angående Ruprechts upp:
gift framhållas, att han i själfva verket anser den finska Jsatis, som han
själf sett, skild från I. maritima, men nämner i FI. Cauc. 1. c. p. 293 an-
gående Tillandz' uppg.: »ex hoc loco [Nagu Lill-Land archipelagi Aboénsis]
forte eruendum anne fuerit J. tinctoria efferata aut J. maritima sponta-
nea», liksom han p. 133 kallar formen från Österskär: »in pratis appa-
renter spontaneam, sed forte cultura antiqua superstitem». Att den i Fin-
land förekommande /satis är ursprungligt vild, synes emellertid med sä-
kerhet framgå af dess lokal, som är klippiga eller sandiga hafsstränder,
men likaså säkert är, att den hos oss förekommande formen ej öfverens-
stämmer med den beskrifning Rupr. |. c. p. 132 ger af den i södra Europa
förekommande Isatis silvestris »plantam spontaneam hirsutulam angusti-
foliam>. I. maritima upptages emellertid såsom finsk i Byteskat. etc., hvar-
jämte detta namn förekommer hos Brenn., jfr äfven Trautv. Incr. p. 87.
Se f. 6. om vår Jsatis Trautvetter »De Sameraria et Isatide generi-
bus commentatio» i Mémoires présentés å l’Academie imp. des sciences de
S:t Pétersbourg, Tom. IV, p. 314 [Petersburg 1845].
Neslea paniculata (L.) Desv.
Multis locis obvia guamvis semper rara, sed mea sententia mari-
mam saltem partem mere adventicia est.
»Eur. omn. exc... . Fenn.»: Nym. Consp. p. 68; vin plagis meri-
dionalibus hinc inde adventicia reperitur»: Herb. Mus. Fenn. II p. 134;
»adest in Fenn. mer. et med.»: Nym. Suppl. p. 40, se äfven DC. Prodr.
I p. 202, Medd. XXVI p. 13 och Medd. XXIX p. 176.
Ab. Merimasku: Karsten!, jfr Zett. & Br.; Abo: elev Enckell!; Bro-
marf Bengtsor: E. Odenvall! — Nyl. Helsingfors vid Astronomiska ob-
servatorium: Brenner!; Strömfors pä Bullers!, Hogland! vid Pohjakylä:
Sel. Ö. Nyl., jfr i afseende å den senare uppg. Brenn.; antråffades ej på
Hogland [1898]: Sælan i Medd. XXV p. 74; Borgå Hammars på barlast:
O. Collin!; Perno Forsby: W. Grefberg i dupl.! — Ik. Kakki Kirjola
(Nerv.): Malmb.; Kuolemajärvi Muurila!, Nvkyrka Vammelsuo »inter ave-
nam» !: Lindberg; Nykyrka [> Uusikirkko] Sykiälä Mustamäki: O. A.
(tröndahl!
392 Neslea paniculata.
Sat. Ulfsby på barlast: A. K. O. Malin!; Ulfsby brobänk: U. Lo-
jander!; med hafre inkommen till Kyröfall: Printz comm. — Ta. »fannn
1868 i Koski i en kornäker, utsädet utländskt»: Norri. s. 6. Tav.! — Sa-
Sääminki »kaurapelto» 1903: Ingrid Ryberg! — Kl. Sortavala Kymölä
»kylvöpelto»: J. M. Wartiainen!
Oa. Vara pä barlast 1878: O. Hallstén!; Vasa vid ängkvarnen pä
barlast enstaka 1686 o. 1887: Lauren i Medd. XXII p. 39; Vasa angbits
brygga 1882 ett exemplar: Lauren 1. c. p. 41. --- T b. r Jyväskylä Tourujoki
»viljelysmaalla» (Blom): Wainio Tav. or. — Sb. r: Mela; Kuopio -Kell-
gren'in oluttehtaan pihalla unicum spec. lectum»: B. F. Savander! — Kb.
Liperi r Riihilaks Vihola åker: Eur. & H.!; rr »yksi ainoa eksemplaari
tätä lajia löydetty Tolvolan ruispellossa Ahmovaaran kylässä [Juu'an
pitäjässä] kesällä 1898»: Axels. Putk. — Kon. »Saoneshje Schungu in
agro»: Norrl. On.!, jfr Giinth. p. 33.
Om. Brahestad »Lundbergs ångkvarn»: Blom! — Ob. Uleåborg
Toppila 1885 (o. 1686?) ensam |. fätalig: Zidb., jfr Brenn. Obs.; Uleåborg
[>Oulussa] harv. ulkomaisessa kaurassa (koululainen M. E. Huumonen)»: 1.
Y. 1903 p. 222; barlast i Kemi stad 1888 (3 exx.) senare ej anträffad:
Keckm.; [upptages såsom tillfällig [mellan Torneå och Kalix elfvar]: O. R.
Fries p. 160).
I Mela Kasv. uppgifves arten förekomma i provinserna 1—13; från
Al. och Ka. föreligga dock mig veterligen icke några uppgifter.
Namnet skrifves af flertalet förf. Neslia; i Herb. Mus. Fenn. I
skrifves riktigare Neslea; Neuman p. 459 använder benämningen Vogelia
paniculata (L.) Horn.
Bunias orlentalis L.
In Fennia austratt et media raro — satis raro et saepe
adventicia, in Fennia orientali tamen maiore copia occurrit:
ad septentrionem versus usque ad 64° 15’ tam visa est.
In maxima parte Fenniae sporadica: Fries; Fenn. mer.
med.: Nym. Suppl. p. 40, vide etiam DC. Prodr. I p. 230.
Al. (»fq»): Bergstr., vide infra; (»st fq»): Bergstr. Beskr.;
r praedium Jomala: Arrh. & K.; [Finström] Bergö Norrgård:
Sel. ann. et Palmgren!; Finström Bergö Norrgård 1886: E. Reu-
ter; Geta Pansarnäs: [O. J. Hoffström & [P. F.] Molander';
Geta Finnö in agris lino consitis: Ch. E. Boldt. — Ab.r: Zett.
& Br., spec. ex Äbo!; Åbo in monte Observatorii, Nummis extra
Tavasttull: E. Reuter; Reso Pansio: {Karsten|!; Hiittis Löfö:
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 393
Arrh.; Kimito Dalsbruk: E. Juslin in herb. lyc. n.; Karis Svartå:
His.; Lojo in vicinitate templi: Ch. E. Boldt; Vihti (p): Printz;
Flinck in Vihti non vidit, vide etiam infra. — Nyl. Hangö:
Sand.; in oppido Ekenäs complur. locis in areis et in limitibus
agrorum, in »Slottsbacken» sat cop.: Häyr.; Fagervik p: His.!;
Ingå Barö: Sil. ann.; Esbo haud procul a templo: Kihlm. ann.;
r in insulis Sumparn, Mjölö: W. Nyl. p. 209; Helsingfors et
Kyrkslätt: Sievers in herb. lyc. n.; Helsingfors »Tölö park» per
multos annos: Lindb. comm.; Helsingfors promuntorium Lappvik
adv. 1876: Sal. ann.; Helsinge inter Malm et Aggelby: Kihlm.
ann., cfr Kihlm. Beob. p. 8; iHelsingej Nordsjö (Chydenius),
Sibbo Löparö, Thusby Mariefors: Sl. ann., cfr Astr. & H; st
r velut Borgå Pörtö, Perno Sondarö (G. R. Björkstén), Ström-
fors Bullers!, Hogland!: Swl. O. Nyl.; forsitan adventicia: 1. c.
p. 25, cfr Brenn.! et Brenn. Till. p. 38; Borgå Korssund et
Sondby: Sal. ann.: Hogland Suurkylä cop. 11898): Salan in
Medd. XXV p. 76, vide etiam infra; ad officinam Strömfors:
alumn. Jäderberg! — Ka. Fredrikshamn (Ovist): FI. Kar. p.
193, cfr Sl. Ö. Nyl.; Haapasaari: Sel. Ö. Nyl., cfr Brenn.;
Haapasaari numerose 1898: Slan in Medd. XXV p. 79; r in
ins. Pitkäpaasi in par. Virolahti etiam e Säkjärvi in praediolo!
in pag. Alahämes [?]: Blom, cfr Lindr. Verz. p. 17; Säkjärvi:
J. V. Johnsson in dupl.! — Ik. r Horttana prope Viborg (Nerv.),
Käkisalmi Rautu et Kivennapa: Malmb., spec. lectum ad Raja-
joki Kuokkola!; [st r — r: Meinsh. p. 391.
Sat. Karkku Kulju 1886, 1887 et 1892, Kauniais Saari
1905 et 1906 (unic. spec.), ad Tammerfors 9 spec. veris. adven-
ticia 1881!: Hjelt; e Tammerfors etiam comm. Budden; ad ca-
tarractam Kyrö complur. locis: Printz comm. — Ta. Tavaste-
hus: K. Collin!; Hattula Herrnäs: Kihlm.; Hollola Laitiala et
Hersalo: Wainio ann. — Sa. Villmanstrand Parkkarila adv.
1888 et 1889: Sel. herb., spec. e Villmanstrand iam leg. Sim-
ming!; rr in viciniis templi Rautjärvi: Hult; Mikkeli in tribus
agris: Hasselbl. — Kl. st r ad Ladogam borealem: FI Kar;
Parikkala r Koitsonlahti: Hann.!, cfr Linden p. 137; Valamo:
Nikl.!; Ruskiala prope marmorarias: Zilliacus in dupl.! — Kol.
rr Fabrika in cultis: Elfv.!; Petrosavodsk (Simming! et alii):
394 Bunias orientalis.
Norrl. On., cfr Giinth. p. 33; prope Petrosavodsk, haud procul
a Lohijårvi: Caj.
Oa. Vasa »vid hofrätten på en gräslinda»: Lauren in dupl !,
efr Ale., Alc. III p. 152 et vide infra. — Tb. r Viitasaari: Broth !
— Sb. Jorois Huutokoski 1893 et 1902: Lindb. herb., vide
infra; r: Mela, spec. in dupl. e Kuopio!; Kuopio Piispantori:
Enw. [spec. in dupl.!| et Hjelt; Kuopio unicum spec. in avena
importata (Buddén): L. Y. 1903 p. 223. — Kon. st r ad One-
gam: Fl. Kar.; Verchne lamba! in saxosis graminosis prope do-
micilia cop., Kivatsh parce, Vyrosero et in pagis vicinis ad mar-
gines viarum et agrorum fq cop., hinc usque ad Kusaranda fq
sed parcius: Kihlm.
Ok. Kajana: Lackström in dupl.!, cfr Herb. Mus. Fenn.
If p. 134; r Kajana parce in agris: Must.; Paltamo: Zidb., cfr
Brenn. Obs.
Det synes, såsom om arten först ungefär 1840-1850 inkommit till
landet, då den, som likväl är synnerligen i ögonen fallande, ej upp-
tages af de äldre botaniska författarena (t. ex. Prytz). Sedan tyckes den
hafva allt mer spridt sig, men under senaste tid, då utsädet säkert ren-
göres bättre än tidigare, synes dess spridning åter hafva afstannat. —
Härom nämndes 1889: »in nonnullis plagis nuper immigrata»: Herb. Mus.
Fenn. II p. 134. Ehuru arten i Mela Kasv. uppgifves förekomma med
vafbruten utbredning ända till Ok. [-1—15>], känner jag ingen fyndort
fran Kb. och Om. — Al. Bergstr. upptager A, B, C, D, Af, d. v. 8. all-
män i åkrar på hela Aland äfven Korpo etc.; detta ar säkert fullkomligt
vilseledande. — Ab [Nystad] »ilmestyi v. 1896 eräälle pellolle kaupungin
ja uuden hautausmaan välisen tien vieressä»: Söd.!, där arten betecknas
såsom tillfällig. — Ny1. Hogland funnen 1851, försvunnen 1867, 1868 och
1870, återfunnen ymnigt på gårdar och odlade ställen 1871, försvunnen
1872, återfunnen i Kiiskinkylä 1873: Brenn. Till. p. 38, jfr Hjelt i Medd.
XXVI p. 20. — Oa. Angående förekomsten i Vasa nämnes, efter det Al-
cenil uppgift blifvit anförd: »Antriffas visserligen flerst. å lindor i staden,
men är tillfällig: : Laur.. Vaxtf.; Vasa ängkvarn numera [1892] t. allm.: Lau-
rén i Medd. XXII p. 38. Så vidt jag känner, har arten på 1900-talet all-
deles försvunnit: Hjelt. — Sb. Angående förekomsten vid Jorois Huuto-
koski nämnes: här finnas flere andra från Ryssland inkomna arter, som
under flere decennier bibehållit sig: Lindb. comm. — Ob. Uleåborg vid
en väg på en sandig och med magert gräs bevuxen öppen plan nära Top-
pila sund ett eller få tillfälligtvis förekommande exemplar: Zidb., jfr Leiv.
och Brenn. Obs. — Uleåborg [»Oulussa] 1 kpl. ulkomaisessa kaurassa (koulu-
lainen M. E. Huumonen)»: L. Y. 1903 p. 223.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 395
Crambe maritima L.
In maritimis extremis Fenniae maxime australis raro
invenitur.
Kalm; in litoribus arenosis insularum Alandicarum minus
fy: Prytz; Fenn. merid. occ.: Fries, cfr Nym. Syll. p. 209; Fenn.
mer. (Nyland.): Nym. Suppl. p. 19, vide etiam Medd. XXVI p.
18 et Geogr. F. T. 1904 p. 230.
Al. Sottunga Sandskår cop.: Bergr. [extra territorium], cfr
Medd. XX p. 38, spec. ibidem leg. A. Wahlberg! — Ab. [Korpo]
copiose in insula Örskår 5 km [!/2 mil] ab Utö (Folkv.): H. Dbl.
1885 N:o 262 et Medd. XIII p. 229; Aspö in insula eiusdem no-
minis et Vidskiir, Utö Örskår, Jurmo in insula eiusdem nominis et
in compluribus insulis minoribus: E. Rjeuter], cfr (Diar. 1, XI,
1890) Medd. XVIII p. 230, quem |. inspicias; Korpo Vidskär in
litore marino: P. Hj. Olsson!, vide infra; Korpo Hvithara:
Granit!; Korpo Utö: G. Renvall! — Nyl. Ekenäs Tvårminne
in insula Skomakarskår (Ossian Reuter!): O. M. Reuter in (Diar.
10, X, 1885) Medd. XIII p. 229, cfr 1. c. p. 263; hoc loco veri-
similiter postea exstincta: Håyr., cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 134.
Då arten från Kalms eller åtminstone från Prytz" tid ända till 1885
ej blifvit återfunnen, ansågs den icke tillhöra vår flora och dess förekomst
i landet förnekades t. ex. Spic. I p. 2 och W. Nyl. Distr. p. 77. Att den
förekom i Ekenäs-trakten påpekades i flere notiser uti tidningapressen un-
der är 1885, mig veterligen först i Ekenäs Notisblad N:o 62. Enl Reuters
uppgift fanns pä det anförda stället »ett omkring 1 m [3 fot] högt busk-
likt utbildadt stånd> och hade det af en allmogeman uppgifvits, att arten
vuxit där »omkr. 10 års tid, ehuru den blommade första gången i år» [1885].
Emellertid uppgifves, att arten, genom att den alltför mycket blifvit insam-
lad, numera alldeles gått ut pä Skomakarskär (Ekenäs Notisblad): N. Pr. 1887
N:o 207; se äfven här ofvan. — Angäende förekomsten pä Aspö Vidskär
nämnes, att »en strandremsa af 15 a 25 m [par tiotal famnarsj längd och
2 m [par famnars] bredd var betäckt med riktiga buskar, omkr. 1 m [nära
2 alnarj höga och ända till 0,9 m [halfannan aln] i diameter»: HF. Rjeuter],
jfr Medd. XVIII p. 230. — Genom ett misstag anföres Prytz' uppg. »ad
litt. Sin. bottnici»: Led. I p. 222; någon senare uppg. från Bottniska viken
föreligger ej heller. — Nyl. Lovisa barlastplats: Alc. III. Ett exemplar,
insamladt nära Lovisa af kadett Hj. Sucksdorff 1885, har jag setti A.
Westerlinds herbarium; mähända hänför sig Alcenii uppg. till samma
exemplar.
396 Crambe maritima.
I en uppsats: >Om förekomsten af Crambe maritima L. i Finland
af P. Hj. Olsson»: Bot. Not. 1595 p. 204—206 nämner förf., att han an-
tecknat Crambe från öfver 30 lokaler och uppråknar mer än 20 dylika.
Då emellertid andra af Olssons uppgifter visat sig vara opålitliga, anser
jag mig icke böra upprikna de ifrågavarande lokalerna, men får med den
nyss uttalade reservationen hänvisa till originaluppsatsen.
Hår kan tilläggas, att, då K. Johansson i K. Sv. Vet. Ak. Handl.
Bd. XXIX, N:o 1, p. 38 anför slutsatserna i Olssons nyssnämnda uppsats.
sker detta under framhållande af att arten »har först under de senare
åren blifvit bemårkt [på Gotland] men då på flere stållen, hvarföre det
ser ut, som den skulle hafva benägenhet att sprida sig».
Cakile maritima Scop.
In extremis insulis maritimis Fenniae rarius occurrit.
Kalm; in litoribus insularum extimarum maris Alandici
rarius: Prytz; in litoribus Alandiae et provinciarum ad Sinum
fennicum iacentium, Porkala, Mjölö: Wirz. pl. off.; Eur. litor.
exc. . . . Fenn. plur.: Nym. Consp. p. 28; Fenn. non nisi in
mer. et mer.-occ. adest: Nym. Suppl. p. 18, vide etiam DC.
Prodr. | p. 185 et Led. I p. 168.
Al. Sottunga Kyrklandet unic. spec.: Arrh.!; Eckerö in
promuntorio austro-occidentali praedii Torp: Lindb. herb; a
Bergstr. (et Arrh. & K.) non adn. — Ab. Aspö Vidskår cop:
E. Rfeuter]; Korpo Jurmo: Elfving!; Kimito Dahlsbruk: C. J.
Arrh., vide etiam infra. — Nyl. Hangö sat cop.: Sand., spec.
ex Hangö leg. Hisinger!; Ekenäs st r in taeniis exterioribus et
extremis velut Tvärminne, Isskär in litoribus arenosis: Häyr.,
vide infra; Ingä in Fagerön et in insulis circa Tostholm (E.
Nylander): His. p. 58; Ingä Barösund: Hult coll.; ins. Stora Mjölö
prope Helsingfors cl. af Tengstrem et ipse: Rupr. Diatr. p. 71;
ad balnearium, Mjölö (Gottlund): W. Nyl.; [Helsingfors] in Röd-
bergen: W. Nyl. p. 213 et Häyr.; Helsingfors Skatudden: Lindb.
comm.; Helsinge Nordsjö: Sælan!; Helsinge Stansvik: Kihlm.;
Helsinge Melkö: Hult herb.; Sveaborg: Wainio herb.; Helsing-
fors (!) Mjölö cop., Melkö cop., Munkholmen, Villinge (Ilm.),
Jollas, Sibbo Löparö: Sel. ann.; (st fq) in par. Helsinge, Sibbo
et Borgå: Ohrnb.; st r velut in taeniis par. Borgä!, Strömfors
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 397
[Löfö!] et Pyttis [spec. e Pyttis Tuuskas!], Hogland: Sl. Ö. Nyl.;
Borgä in taeniis maritimis ins. Tunnholmen, Glosholmen, Ägg-
skär et Pörtö: Sal. ann. et herb.; Strömfors Bullers et Pyttis
Hinkaböhle: C. J. Arrh.; Borgä Tunnholm inprimis cop. in ripa
versus Pellinge, Perno ad pharum Orrengrund cop. in litore
maris arenoso: Gadol.; Hogland Hirskallionhelli, »östra kustens
sandstränder» (E. Nyl. Ber.): Brenn.; Hogland etiam Kappelsa-
tama et Selkäpajunlahti: Brenn. Till. p. 38, vide ceterum supra
et infra. — Ka. Haapasaari: Sxl. Ö. Nyl.; Haapasaari multa
spec.: Sælan in Medd. XXV p. 79; Lavansaari: Brenn.!, cfr Rupr.
Diatr. p. 71 et Fl. Kar. p. 189; Seiskari [»Seitskär»] cum Sal-
sola sed multo parcior, ad orientem versus a Koivisto [» Björkö»)
(non) visa: Thesl. Dynb. p. 60; Virolahti Ala Urpala: F. W.
Mäklin comm.; Virolahti ins. Martinsaari prope Dufholmssund:
Sel. herb. — Ik. complur. locis ad oram Sinus fennici: Lind-
berg in Medd. XXII p. 7, spec. e Kivennapa Kuokkala!; Ny-
kyrka Vitikkala: Lindb. herb.; Kivennapa Terijoki: O. A. Grön-
dahl!; [p . . . Systerbäck [»Sestrorezk»]|: Meinsh. p. 40, vide
etiam Schmalh. p. 53].
Sat. tantum in Sastmola Bogaskär: Malmgr.!, cfr Herb.
Mus. Fenn. II p. 134; Raumo: K. RB. Paqvalin!; Björneborg p
et sat parce — parcius in litoribus in arena: Häyr.; Björneborg
Mäntyluoto prope Räfsö: Sel. herb.
Oa. Närpes Kaldonskären: R. Dahlberg!
[Kp. Solovetsk! in litore arenoso promuntorii maxime orien-
talis insulae Anserskij cop. una cum Ammodenia: Bergr. Ant.)
Största delen af Finl. och Lappl.: Fries; arten finnes antagligen lik-
väl icke i finska Lappmarken; W. Nyl. Distr. säger: »solum ex ora me-
ridionali mihi cognita». --- Ehuru arten uppgifves ända till Ostfinmarken
(: Hartm. p. 196, jfr äfven Norm. Fl. Spec. p. 128 m. fl.), förefinnes mig
veterligen ingen uppgift frän Sydvaranger. Framhällas kan, att den & de
nordligaste fyndorterna i Norge aldrig sätter mogen frukt: Norm. Fl.
Overs. p. 84.
N y 1. angående förekomsten i Ekenäs skärgård nämner Häyren,
att arten är karaktäristisk [på holmarna] utanför trädgränsen: Geogr. F.
T. 1900 p. 225.
På barlast år arten anträffad flerstädes. Al. [Sund] barlasthögar
vid Notviken flere individ: Prim. p. 76; Geta Hällö pä barlastplats: Bergr.
comm. och Ch. E. Boldt. — Ab. Åbo slottshanken på barlastplats: E'
398 Cakile maritima.
Reuter! och Gadol.; [Nystad] »v. 1890 kaksi kappaletta painolastilla Sauna-
sillan rannalla»: 86d. — Nyl. Borgå Hammars på barlast: O. Collin! och
Gadol.; Borgå barlastholme nära Kroksnäs [säkerligen = Haikko Lindörn:
Sel. ann.]: (Gadol. — Hit för jag äfven uppg. Lovisa hafsstrand 1891 (elev
B. Poppius): Arrh. Se äfven något längre fram. — Om. [Gamla Karleby)
på barlast: Hellstr. p. 136. — Ob. Uleåborg Toppila fr. o. m. 1881 (1. förut)
årligen, fatalig eller föga talrik, 1887 med fullkomligt mogna frukter: Zidb.,
jfr Leiv. och Brenn. Obs.!; Uleåborg Sundet: S. W. Liljeblom! — I Brenn.
Reseb. p. 76 uppräknas arten bland växter, som ej förekomma norr om
Uleåborg, men i Brenn. Obs. anvåndes för arten tecknet för tillfållig före-
komst, hvarföre åfven uppg. i Brenn. Reseb. torde böra hånföras till före-
komsten å barlast.
Var. integrifolia Horn. Nyl. Helsingfors Sörnäs på barlast 1884:
Lindb. herb.
Var. latifolia Desf. N y 1. Borgå pä barlastplats f. d. Lindörn i Haikko-
fjärden 1835 och 1892: Siel. herb.
Såsom fossil är arten funnen i Ny1. Helsinge vid Malm i litorina-
sand af Lindberg: G. And. p. 96.
Enarthrocarpus lyratus DC.
Unico tantum loco adventicius lectus est.
Oa. Vasa ångkvarn i [ett] par exemplar 1886 och 1887 med blommor
och väl utbildade skidor: Laurén i Medd. XXII p. 39, jfr Medd. XVII
p. 248 och Alc. III, där arten säges vara funnen 1883 oeh 1890.
Äfven Chorispora tenella DC. år funnen vid Vasa ångkvarn 1583 o.
1890: Ale. IIL.
Rapistrum rugosum (L.) All. har blifvit tagen på barlast Al. Marie-
hamn: K. Mäntylä! äfvensom på afstjälpningsplats på Skatudden vid södra
hamnen [i Ny 1. Helsingfors] af elev K. A. Andersson, se Brenner i Medd.
XVIII p. 147-148, där formen kallas R. rugosum var. clavatum (DC.) Boiss.
Raphanus raphanistrum L.
In Fennia australi et media, nescio an Alandia, ubi
raro inveniri indicatur, excepta, frequenter (aut satis fre-
quenter) et saepe copiose provenit; ad septentrionem versus
saltem usque ad 65° progreditur.
Kalm; in agris (st r): Prytz; maxima pars Fenn.: Fries;
Eur. omn. exc. Lappon.: Nym. Consp. p. 29, ut Led. nomine
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 399
Raphanistrum innocuum Med., vide etiam DC. Prodr. I p. 229
et Led. I p. 225.
Al. (r): Bergstr.; Jomala: Bergstr. Beskr.; Brändö Bagg-
holmen et Söderholmen: Laur. Fört.!, cfr Diar. 4, XII, 1886; p
in agris: Bergr. — Ab. fq: Zett. & Br.; p: Arrh. Ann,; fy:
Sand., Renv. et A. Nyl.; (p): Sel.; Vihti fq: Printz; Vihti fq —
fyq: Flinck; in parte australi par. Mynåmåki fqq, ad maximam
partem fq, circa Laajoki st fq, [saepe] cop. — copiosissime: Caj.
Kasvist., quem |. inspicias, vide etiam infra. — Nyl. (p): His.
et W. Nyl.; fq in agris, inprimis in agris paludosis et hortis
[»istutusmailla»] sat cop.: Stenr.; Helsingfors fq: Kihlm. ann.;
st fq: Sal. Ö. Nyl.; :Ilogland] Suurkylä in agro solano consito:
Brenn.; Hogland Naskinranta 1871: Brenn. Till. p. 38. — Ka.
(fgg): Blom; p— st fq: Lindén, vide etiam Medd. XXV p. 79.
— Ik. a Malmb. omissus, quamvis spec e Rautu! lectum est;
[st fq in territorio: Meinsh. p. 40, vide etiam Fl. Ingr. p. 1151.
Sat. st fq: Malmgr. et Hjelt. — Ta. fq: omnes auct. —
Sa. »fgg (cop.)»: Hult. —- Kl. p: Fl. Kar.; st fq interdum cop.:
Hann.; fq: Hjelt. — Kol. fq: Elfv.
Oa. st fy: Malmgr.; fq: Laur. Växtf. — Tb. st fq: Broth.
— Sb. p: Mela; (fq): M. & J. Sahlb. — Kb. Kide fy: Brand.!;
Liperi in praedio sacellanis: Europaeus & Hällström! nomine
Sinapis arvensis; Eno: Woldstedt!; Juuka et Kontiolahti fg:
Sal. ann.; finter Pielisjärvi et Höytiäinen! (fgg) ubigue in agris,
ad partem maximam copiosissime |»huomattavan runsasti»]:
Axels. Putk., quem 1. inspicias; complur. plagis fg, non autem
in interiore parte, quamvis ad Jonkere complur. locis: Wainio
Kasv.; Nurmes: K. Pfaler! — Kon. fq per totum territorium:
Norrl. On., cfr Giinth. p. 33.
Om. p: Hellstr. et Tenn. — Ok. r in partibus maxime
australibus, Paltamo, Kajana in coemeterio! et in insula in fluvio:
Brenn. Obs., vide ceterum infra. — Kp. parce ad pagos Kiimas-
järvi, Nokeus et Kontokki!: Wainio Kasv.; Jyskyjårvi ad flumen
Kemi: Malmgren!, cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 134.
Ob. Liminka: Hellström!; Oulu: Eberh.!, cfr Herb. Mus.
Fenn. Il p. 134; Oulu [»Uleå»] parce [»fåtaligt»] in agro: Zidb.;
in partibus maxime australibus r Uleåborg, Oulu, Muhos ad
400 Raphanus raphanistrum.
Montalampi!: Brenn. Obs., ubi antecedentes afferuntur, vide ce-
terum infra.
Ab. Från 1903, då utländskt utsäde i större mängd användes, nänı-
nes, att arten förekommit i >Kiikala i ovanligt stor mängd detta år»: E.
H(Ayrén] i Hbl. 1903 N:o 203 B, se äfven Lindberg i Medd. XXIX p. 176.
— Ok. st fq [>m. t.»]: Must, för min del misstänker jag med stöd af
Zidbäcks uppg. (se under Ob.) att åtminstone freqvensen är vilseledande.
— Ob. Toppila ... i ringa antal: Zidb., jfr Brenn. Obs.; åkrar, trädgårdar
r. införd med barlast till Kemi stad 1886. Äfven senare några gånger an-
träffad, men har tillsvidare ej utbredt sig vidare: Keckm., som använder
tecknet för tillfällig förekomst. Kemi st r, troligen införd med frön från
andra orter: Rantaniemi! i Brenn. Obs. — Efter att hafva anfört Keck-
mans fynd tillägger Zidbäck: «mig veterligen finnes arten eljest icke vild
i Uleåborgs lån, om icke i dess sydligaste socknar»: Zidb., jfr Brenn. Obs.
— Kuus. p: Sahlb. Fört.; Wainio, som anför uppg. i Wainio Kasv., till-
lägger ett frägetecken; åtminstone freqvensen är säkert oriktig. Härpä
grundar sig emellertid uppg. i Herb. Mus. Fenn. II p. 61. — Lk. »r /So-
dankylä] in agro hordeo consito nonnulla spec. vidi»: Blom Bidr., jfr Wainio
Not., som använder tecknet för tillfällig förekomst. För min del anser
jag äfven, att arten är tillfällig härstädes, om uppg. f. 6. är riktig. — Lapp.
ross, Arten uppräknas såsom ny för Ryska lappm.: N. I. Fellm. Lettre p.
500, men uppg. bör utgå: N. I. Fellm. p. 58 not.
Ne f. 6. under Sinapis arvensis.
Raphanus sativus L.
In toto fere territorio saepe vel saepissime colitur.
I afseende å odlingen af de båda hos oss kultiverade formerna,
f. radicula (Pers.) och f. nigra (Pers.), anser jag mig i hufvudsak endast
behöfva hänvisa till Elfv. Ant. p. 74-75, jfr f. 6. redan Till., där flere
benämningar förekomma, Rein p. 83, Ign. Geogr. p. 349, Elfv. Kult. p.
112—113, nyare floror, Stenr. p. 16, Medd. NXV p. 12, Geogr. F. T. 1899
p. 43 (Solovetsk), Jul. p. 25, Leiv., Turistf. Årsbok 1902 p. SO (Ylitornio),
m. fl. — Hår må tilläggas följ. uppgifter: Största delen af Finl. och södra
Lappl., >subinde cicur»: Fries; »ob radicem edulem colitur et hine inde
etiam subsponte occurrit:: Nym. Consp. p. 29; [rädisor Haaparanta och
Pajala godt resultat, rättikor osäkert: Birg. p. 59:) däremot nämnes, att
hvardera odlats & kalljord med god framgång Li. Toivoniemi: Nordling
p. 307, jfr 1. c. p. 315, äfvensom i Utsjoki: Fellm. Anteckn. I p. 138. [Rä-
disor uppräknas bland växter, i afseende & hvilkas odling mer eller min-
dre lyckade försök blifvit gjorda i L. ent. Naimakka: Lest. p. 9.] Såsom
förvildad har arten uppgifvits Sa. Villmanstrand i en potatisåker!, men
detta mäste anses vara alldeles tillfälligt, hvarföre uppg. hos Fries och i
Nym. Consp. ej kunna anses gälla Finland.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica. 30, N:o 1. 401
Resedaceae.
Reseda lutea L.
In saburra rarissime occurrit.
»Eur. omn. exc, Scand. (nonnisi adv.), Ross, bor»: Nyın. Consp. p.
69, jfr äfven Nym. Suppl. p. 41; barlast r: Brenn. Flor.
Ab. (PA barlastplatsen vid Åbo slott] två exemplar: Sel. Fröv.: Te-
nala Lappviks lastageplats: Elsa Salvén i Lindb. herb. (1899) och G. Sncks-
dorff! — Nyl. Borgå 1883: H. Stjernvall!, jfr Alc. III (trol. samma ställe
som de följ.;; Borgå barlastholme nära Hammars 1834—1886: Gadol.!:
Borgå Haikkofjärden barlastplats pä Lindörn nära Hammars 1885: Swl.
ann.; Perno pä barlast: A. H. de la Chapelle! — Ka. Vehkalahti barlast-
plats vid stranden: A. Westerlind herb. — Ob. Uleåborg pä barlast: 8.
W. Liljeblom! i Prot 6, XII, 1884; Kemi 1885, Uleåborg Toppila 1881 i
sept. med begyonande fruktsättning, 1882, (1885?), samt vid begynnande
blomning 1, VII, 1886, mycket fä eller blott ett enda exemplar vid hvarje
tillfälle: Zidb., jfr Leiv. och Brenn. Obs.; Uleåborg Broholmarna: Rrenn.
Obs.!; barlast Kemi stad 7, VIII, 1888 med fullt utslagna blommor, nu:
mera [1896] försvunnen: Keckm.; exemplar från Kemi taget 1583 af En-
wald & Hollmén!
Reseda luteola L.
In saburra raro occurrit.
»Eur. omn. exc... . Fenn.»: \ym. Consp. p. 69; barlast r: Brenn.
Flor., jfr Ale. Ill.
Ab. vi Åbo utmed åen» Ann. ad Till): Leche p. 15; »Aboae
etiam ad fabricam tinctoriam e seminibus proiectis in plateis enatam
observavimus. in hortis autem culta laete crescit, et e seminibua de-
lapsis se ipsam propagat»: Leopold (€. F., Possibilitatem varia vegetabilia
exotica fabricia nostris utilia in Finlandia colendi adstruens, Praes. P,
Kalm, Åbo 1754, p. 10, jfr O. Hjelt, Naturalhistoriens studium vid Åbo
universitet. Helsingfors 1896, p. 228; [Åbo barlastplate) i flere exemplar:
Sel. Fröv. och Gadol. — Ny] [Helsingfors Sörnäs!] ganska talrikt ännu
i full blomning iden 6 oktober 1878 : Sel. exk.: Borgå: H. Stjernvall! "möjl.
samma stille som följ. : Borgå lastageplats å en holme [trol. Lindérn’, in-
kommen med barlaet: A. O. Helenius! En Reseda, troligen denna art, om.
nämnes äfven från Esbo Bastviks Anısäg: Prot. 4, X, 1884. — Ob. Ulea-
borg pä barlast: Hougb. herb. och S. W. Liljeblom!; Uleåborg Toppila
13, IX, 1881. blott ett ex. i begynnelsen af sin blomning, 10, VIII. 1883:
Zidb., jfr Brenn. Obs; nigra stånd pä barlast i Kemi stad med iinnu out-
slagna blommor 15, VLI, 1892, hann icke utveckla frukter: Keckm.
Typts impr. '%,, 1906. 26
402 Reseda luteola.
En uppgift af J. Lindvall från 1772 om »Reseda luteola, som ej vill
fort i Finland, ehuru den vexer vilt på Åland»: Bot Not. 1890 p. 107,
beror uppenbarligen, så vidt den rör Åland, på ett misstag.
Osannolikt är emellertid icke, att någon af de äldre uppg. afser
R. lutea.
Reseda odorata 1.
In hortis sarpissime colitur.
Uppgifterna om odlad Reseda har jag ansett mig kunna föra ute-
slutande till denna art, oaktadt artnamnet ej är utsatt eller betecknadt
sisom osäkert. Hithörande uppg. har jag antecknat bl. a. från Ob. Pu-
dasjårvi och Simo: Elfv. Ant. p. 43, Li. Toivoniemi: Nordling p. 315. se
äfven Caj. Kasvist. p. 30, Medd. XXV p. 13 och jfr Brenn. Flor. äfven-
som Ale. III. — Från svenska sidan uppgifves: går bra [i Pajala nära Lk.':
Birg. p. 61.
Notae auctorum.
IV.
Alanne = Alanne S. Kesämatka Kuusamossa ja Pudasjärvellä.
(Turistföreningen i Finland. Årsbok för 1901). 1902.
Axels. Putk. = Axelson, W. M. Putkilokasvio Pielisen ja Höy-
tiåisen vålisellå kannaksella. (Acta XXII). 1902.
Bergr. Ant. = Bergroth, I. O. Anteckningar från botaniska resor i Karelia
pomorica och keretina 1894, 1896 och 1897. M. S. |
Bergr. comm. = Bergroth, I. O., quae per colloquium aut litteris exposuit.
Birg. = Birger, S. Vegetationen och floran i Pajala socken med
Muonio kapellag i arktiska Norrbotten. (Arkiv för bota-
nik, Bd 3). 1904.
Borg Beitr. = Borg, V. Beitråge zur Kenntniss der Flora und
Vegetation der Finnischen Fjelde. (Acta XXV). 1904.
Borg Ber. = Borg, V. Bericht tiber die geographischen Resul-
tate einer Forschungsreise in den Grenzgegenden von Fin-
nisch- und Russisch- Lappland im Sommer 1901. (Fennia
XX). 1903.
Borg Sel. = Borg, V. Selonteko kasvitieteellisestå tutkimusmatkasta Sallan
pitäjässä . . . v. 1898. M. S.
Caj. Beitr. = Cajander, A. K. Beiträge zur Kenntniss der Ve-
getation der Hochgebirge zwischen Kittilä und Muonio.
(Fennia XX). 1904.
Caj. Entw. = Cajander, A. K. Ein Beitrag zur Entwickelungs-
geschichte der nordfinnischen Moore. (Fennia XX). 1903.
Caj. Kasvist. = Cajander, A. K. Kasvistollisia tutkimuksia Mynä-
mäen, Mietoisten ja Karjalan kunnissa. (Acta XXIII). 1902.
Libellus adnotationum Caj. Kasv. auctus.
Caj. Westgr. = Cajander, A. K. Ueber die Westgrenzen eini-
ger Holzgewächse Nord Russlands. (Acta XXI). 1902.
404 Notae auctorum. IV.
Clarke X = Clarke, E. I). Travels in various countries of Eu-
rope, Asia and Africa. Part the third. Scandinavia. Vol.
X. 1824.
Fellm. Anteckn. = Fellman, J. Anteckningar under min vistelse
i Lappmarken. Del 1—1V. 1906.
Fontell Hybr. = Fontell, C. W. Von einigen Potamogeton-
Hybriden. (Förh. vid Nord. Naturf.mötet i Helsingfors). 1903.
Granit =. Granit, A. V. Plantae in H. M. F.
Håyr. = Håyrén, E. F., quae litteris mihi exposuit.
Håyr. Stud = Häyren, E. ['F.i Studier öfver vegetationen på
tillandningsomradena i Ekenäs skärgård. (Acta XXIII). 1902.
Håyr. und. = Håyrén, E. F. Botaniska undersökningar i Björ-
neborgs-trakten 1901. (Medd. XXVIII). 1902.
Häyr. vaxtl = Häyren, E. :F.y Björneborgs-traktens växtlighet.
Björneborgs tidning 1901. N:o 102.
Iver. = Iverus, J. E. D:son Einige Wirkungen der excessiven
Sommerwarme 1899. (Förh. vid Nord. Naturf.mötet i Hel-
singfors). 1903.
Kihlm. Veget. = Kihlman, A. 0. Uber die Vegetationsverhålt-
nisse der Hochgebirge Umptek und Lujaur-urt. (Förh. vid
Nord. Naturf.mötet i Helsingfors). 1903.
Klingstedt, Fr. vide Palmgr.
Leiv. Küst. = Leiviskä, J. Uber die Kiistenbildungen des Bott-
nischen Meerbusens zwischen Tornio und Kokkola. 1905.
Leiv. Oul = Leiviskä, 1. Oulun seudun merenrantojen kas-
vullisuudesta. (Acta XXIII). 1902.
Lindb. comm. = Lindberg, H., quae per colloyuium aut litteris exposuit.
Lindb. Medd. = Lindberg, H. Meddelanden rörande undersök-
ningen af Leteensuo torfmark i Hattula och Kalvola sock-
nar af Tavastehus lin. (Mossk. 1903). 1904.
Lindb. Pfl. = Lindberg, H. Uber Pflanzen östlichen Ursprunges
in der Flora von Fennoscandia orientalis. (Förh. vid Nord.
Naturf.mötet i Helsingfors). 1903.
Lindb. Subf. = Lindberg, H. Subfossila våxtrester, funna i
Finlands kärr och mossar. (Medd. XXX). 1904. (Etiam
in Mossk. 1903 p. 187--192).
Acta Sucietatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1. 405
Lindb. und. = Lindberg, H. Botanisk undersökning af till Finska
Mosskulturföreningen insända prof frän torfmossar. (Mossk.
1897). 1898.
Linden Ant. Linden, J. Anteckningar om vegetationen i vestra delen
af Ryska lappmarken. M.$.
Lindén Bidr. = Linden, J. Bidrag till kännedomen om vegetationen och
floran inorn Enontekis lappmarks björk- och fjällregioner. M. S.
Lindr. Bidr. = Lindroth, J. I. Bidrag till kännedomen om Fin-
lands Eriophyider. (Acta XVIII). 1899.
Lindr. Lisät. = Lindroth, J. I Lisätietoja Suomen sienistä.
(Acta XVI). 1899.
Lindr. Umb. = Lindroth, J. I. Die Umbelliferen-Uredineen.
(Acta XXII). 1902
Lindr. Verz. = Lindroth, J. I. Verzeichnis der aus Finland
bekannten Ramularia-Arten. (Acta XXIII). 1902.
Montell Montell. J. E. Plantae in H. M. F.
Mossk. = Finska Mosskulturföreningens årsbok.
Neuman = Neuman, L. M. med biträde af Fr. Alfvengren.
Sveriges flora (fanerogamerna). 1901.
Palmgr. — Palmgren, A., quae litteris mihi exposuit. Observationes par:
tim fecit Fr. Klingstedt.
Popp. = Poppius, B. R. Blombiologiska iakttagelser. (Acta
XXV). 1903.
Printz comm. Printz, H. A., quae per colloquinm aut litteris mihi ex-
posuit.
Schulz, O. E. Monographie der (tattung Cardamine. (Engler,
Bot. Jahrb. NXXII). 1903.
Weck. - Wecksell, J. A. Kertomus kesällä 1901 tehdvistä botanisista
retkeilystä Pyhäjärvellä (U. L.) ja Pusulassa. M. S.
Well, comm. Wellenins, ©, quae litteris aut per colloquium mihi ex-
posuit.
Index.
Caryophyllaceae—Cruelferae (Resedaceae).
{Aconitum cammarum:
A. lyroctonum .
Å. napellus
(A. paniculatum ..
(A. septentrionale) .
Actaea erythrocarpa . .
Å. erythrocarpa X spirala .
A. nigra. >.
A. spicata .
Adonis autumnalia .
(A. vernalie)
(Agrostemma coronaria) .
A. githago .
Alltaria officinalis
Alsine biflora .
(A. hirta]
[A. rubella]
A. stricta
A. verna .
Alyssuin calycinum
Amarantus blitum .
A. caudatus
A. retroflexus.
Ammodenia peploides
Anemone intermedia .
A. nemorosa
A. nemorosa X ranunculvides
A. ranunculoides .
Å. silvestris
Aquilegia vulgaris .
Arabis alpina .
A. arenosa . ee.
A. hirsuta . . so . 22%
. 250,
. 248.
. 250.
. 250.
. 250.
. 256.
. 258.
. 253.
. 253. .
. 192. |
. 182. .
33.
. 352.
64.
62.
63.
. 62.
. 329,
. 147.
. 146.
. 147.
-)
. (a.
. 177.
. 174.
. 177.
. 177.
. 173.
. 246.
. 312.
B. paucistamineum X peltatum 235.
B. peltatum . 228,
(B. * suecicum; . 22232
(B. trichophyllum) . . . . . 224.
Berberis vulgaris . . . . 181.
Berteroa incana . . _ 397-
. 308. : Beta vulgaris. . . . . . 190.
A. petraea . . . . 2 . . 311.
A. suecica . . . . 2. . 312.
4. thaliana. . 314.
Arenarin ciliata . 69.
A. serpyllifolia - 00.
Atragene alpina . . 152.
Atriplex Babingtonii - 138.
A. calotheca - 138.
A. hastatum - 135.
A. hortense - 134.
A. laciniatum . . 144.
A. litorale . . 143.
A. nitens . 134.
A. patulum. . 138.
Barbarea orthoceraa . 304.
B. * praecox . - 304.
B. stricta . 3,
B. vulgaris . - 301.
Batrachium admixtum . 227.
(B. * bottnicum). . 236.
B. confervoides . . 225.
B. confusum . . 228.
(B. floribundum; . . 220.
B. heterophyllum . 228.
B. marinum . 218.
B. paucistamineum . . 219.
|
|
|
|
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1.
Blitum capitatum
Bl. virgatum .
Brassica campestris .
(Br. juncea;
Br. lanceolata.
Br. napus .
(Br. nigra’ .
Br. oleracea
[Braya alpina] .
Bunias orientalis.
Cakile maritima .
Caltha palustris .
Camclina * foetida .
C. * glabrata .
. linicola .
. * macrocarpa.
. microcarpa.
sativa
. silvestris
acecaan
Capsella bursa pastoris
Cardamine amara
C. bellidifolia .
C. bulbifera
C. flexuosa .
C. hirsuta .
C. impatiens .
C. parviflora
C. pratensis
C. silvatica. |
Cerastium * alpestre
C. alpinum. . . .
C. alpinum X vulgare.
C. arvense .
C. caespitosum
[C. Edmonstonti/
(C glomeratum) .
C. latifolium .
C. semidecandrum
C. trigynum
C. * triviale
C. viscosum . . .
C. vulgare . 0.0.
Cheiranthus alpinus
(Ch. cheiri).
. 131.
. 130.
. 368.
. 374.
. 374. |
. 371.
. 378.
. 312.
. 347.
. 392.
. 396.
. 239.
. 362.
. 360.
. 361.
. 361.
. 359.
. 360.
. 359.
. 324.
. 326.
. 322.
. 322.
. 322.
. 324.
. 317.
. 322.
. 111.
. 104.
. 113.
. 103.
. 108.
. 104,
. 113.
. 104.
. 114.
. 102.
. 108.
. 113.
. 108.
. 358.
. 308.
Chelidonium majus .
Chenopodium album.
Ch. bonus Henricus.
Ch. ficifolinm)
Ch. glaucum
Ch. hybridum .
Ch. murale.
Ch. polyspermum .
Ch. rubrum
Ch. urbicum
Ch. viride .
Oh. vulvaria
(Chorispora tenella)
Cochlearia anglica
C. * arctica
C. danica
C. oficinalis
Conringia orientalis
Coronopus didymus
C. procumbens
Corrigiola litoralis .
Corydalis bulbosa
C. capnoides).
. fabacea .
. glauca
. intermedia .
laxa .
. nobilis
. pumila .
C. solida
Crambe maritima
N
annaad
(Delphinium ajavia).
D. consolida
D. elatum
(D, grandiflorum)
Dentaria bulhifera .
(Dianthus alpinus) .
D. arenarius .
D. barbatus
(D. carvophyllus)
(D. chinensis).
D. deltoides
(D. plumarius)
D. superbus
407
. 286.
. 126.
. 121.
. 129.
. 124.
. 122.
. 122.
. 129.
. 123.
. 123.
. 127.
. 129.
. 398.
. 344.
. 343.
. 345.
. 341.
. 354.
. 382.
. 382.
. 116.
. 290.
. 292.
. 291.
. 292.
. 291.
. 290.
. 292.
. 292.
. 288.
. 395.
. 253.
. 250.
. 252.
. 253.
. 326.
41.
36.
41.
42,
34.
42.
38
vods0d3anva -
408 Index.
‘Dicentra spectabilis, . . . . 294. Herniaria glabra. . . . . . 118
Diplotaxis muralis . . . . 379. H. hirsuta. . . . .. . 116.
D. muralis X tennifolia . . . 380. Hesperia matropalis . 346.
D). tenuifolia . . . . . . . 509. (H. tristis; . - Hi.
Draba alpina . < . . . 339. Honkenva peploiden ne TR
(Dr. brachycarpa . . . . . 338. Hutchinsia petraea. - 381.
‘Dr. cransifolia, . . . . . . 339. Iberis amara . . 388.
(Dr. rurtisiliqua?. . . . . 338 ‘I. odorata). . 3ER,
[Dr. fladnizensis. . . . . 337. (I. umbellata . . 38%.
(Dr. fladnizensis X nivalis/ . 338. | ”Isatis maritima). . 390.
Dr. hirta . . . . . . . . 3384.) 1. tinctoria. . 389.
Dr. incana. 332. : Lepidium rampestre. . 383.
[Dr. * lactea] 337. 1.. draba . 3R6.
Dr. lapponica . . . 338. [L latifolium . . 386.
Dr. lutea . . . . +++. 830. ' I. perfoliatum . 384.
Dr. muralis . . . . . . 331. | L. ruderale. 384.
Dr. nemorosa . . . . . . . 330. | L. sativum. . . 383.
| Dr. nivalis] . . . . . . 1338. | Lepigonuw caninum . W.
(Dr. rupestrisj. . . . . . . 33%. | L. marinum 53.
(Dr. Wahlenbergii) . . . . .337.' L. medium. . 53.
Enarthrocarpus |vratus . . . 398 L rubrum. . . . . . . . 49.
Erophila verna . . . . . . 340. L. salinum. . . 2 0. W.
Erucastrum Pollichii . . . . 378. (Lychnis chalcedonica) . . . 29.
Erysimum alpinum. . . . . 357. L. flos cucu. . . . . . . 28
E. cheiranthoides. . . . . . 354. (Mahonia aquifolium). . . . 152.
E. hieraciifolium. . . . . . 355. Malachium aquaticum . . . . 101.
E. odoratum . . . . . ++ 355. (Mattbiola annua) . . . . . 308.
E. strictum . . . . 356. (M. incana). . . . . . . . 308.
(Eschscholtzia californic a) . . 287. Melandrium album . . . . . 14.
(E. erocea) . . . . . . . . 288. M. album X rubrum . . . . 17.
Eutrema Edwardsii. . . . . 353. M. affine . . . .L 2 4. 21.
Ficaria ranunculoides. . . . 237. M. apetalum . . . . . . . 21.
F. verna . . . ... . . 237. M. noctiflorum . . . . . . 20.
Fumaria bulbosa . . . . . 290. M. rubrum. . . < 0 0. 17.
F. media . . . . . . . . 292. | Melanosinapis communis . . 378.
F. officinalis . . . . . . . 992. | Moehringia lateriflora . . . 66.
F. parviflora . <... 294. | M. trinerria . ++. 220. 65.
F. Vaillantii . . . . . . . 294, Montia fontana . . . . . . 147.
(Gypsophila elegans) . . . . 45. Myosurus minimus . . . . | 183.
G. fastigiata . . . 2... 42. , Nasturtium amphibium . . . 208.
(1. muralis. . . . . . . . 48. | N, anceps . . . . ... 998.
G, paniculata. . . >... 43.. N, armoraeia . . . . . . . 300.
Halianthus peploides . . . . 72. N. officinale . . . . . . 301.
Hepatica triloba . . . . . . 180. | N. palustre, . . ++ . . . 295.
Acta Sovietatis pro Fauna et Flora Fennica, 30, N:o 1.
N. silvestre
Neslea paniculata
Nigella damascena .
Nuphar intermedium .
N. luteum Lo.
N. luteum X pumilum
N. pumilum
Nymphaea alba
N. biradiata
N. candida .
N. candida X tetragona .
N. fennica .
N. tetragona
(Paeonia albiflora) .
P. anomala.
P. intermedia .
(P. officinalis) .
(P. peregrina) .
(P. tenuifolia) .
Papaver argemon :
P. dubium .
P. nudicaule
P. radicatum .
P. rhoeas
P. somniferum
(Platystemon californieus)
(Portulaca oleracea)
P. sativa
Pulsatilla Hac kelii
P. intermedia .
P. patens
P. patens X pr atensis .
P. patens X vernalis .
P. pratensis
P. pratensis X vernalis
P. vernalis .
P. vulgaris .
Ranunculus acer .
R. aconitifolius .
R. aquatilis
R. arvensis
R. auricomus .
R. Baudotii
(R. borealis)
. 297.
. 301.
. 248.
. 263.
. 259.
. 263.
266.
. 270,
. 274.
. 274.
‚282,
. 279.
. 279,
. 259.
. 258.
‚259.
. 259.
. 259.
. 259.
. 284.
. 284.
. 283.
. 283.
. 284.
. 286.
. 288,
. 150.
. 150.
. 172.
. 173.
. 168.
. 172.
. 173.
. 169.
. 173.
. 170.
. 169.
. 206.
. 185.
. 228.
. 214.
. 202.
. 217.
. 208. :
409
R. bulbosus. . 213.
R. * cassubicus . 205.
(R. caespitosus) . . 222.
R. circinatus . . 286.
R. confusus . 228.
R. Drouetii . 222.
R. * eradicatus . 226.
R. ficarta . 237.
R. flammula . 189,
R. glacialis. . 184.
(R. glabriusculus, . 208.
R. heterophyllus. . 228.
R hyperboreus . 197.
R. lapponicus . . 195.
R. lingua . . 186.
R. marinus. 217, 218.
R. nivalis . 201.
R. Pallasii . . 185.
R. paucistamineus . . . . . 219.
R. paucistaminens „, peltatun 235.
R. peltatus . . 228.
(R. Petiveri) . 221.
R. polyanthemos . . 211.
R. * propinguus . . 209.
R. pygmaeus . . 200.
R. repens . 209.
R. sceleratus . 214.
R. * sibiricus. . 204.
R. squarrosus) . 208.
(R. sulphureus) . 202.
Raphanus raphanistrum . 398.
R. sativus . eo. . 400.
(Rapistrum rugosum) . . 398.
Reseda lutea . . 401.
R. luteola . . 401.
R. odorata . . 402.
Roemeria hybrida . 285.
Sagina intermedia 61.
S. Linnaei 59.
S. maritima 59.
S. nivalis 61.
S. nodosa 54.
S. procumbens . 51.
S. saxatilis. 59.