Skip to main content

Full text of "Allmänna Konst- och industriutställningen i Stockholm 1897 : officiel berättelse"

See other formats 


w£m. 


6lw: 


J ^ o 


II  llll ! ii 


UTSTÄLLNINGEN  SEDD  FRAN  STRANDVÄGEN. 





AU, MANNA 


INDUSTRI 


UTSTÄLLNINGEN 


I STOCKHOLM  1897. 


UTGIKVEN  PA  UPPDRAG  AF 


F Ö H VA  I . T N I N G S V T SKO  T 1'  li  T 


UNDER  REDAKTION  AF 

LUDY.  LOOST  RÖ  31 

CKNTIUA  LKOM ITKXS  SEKEETEKAKE. 


F Ö K S TA  ? ) K L E X 


STOCKHOLM 

Wahlström  & Widstrand. 


STOCKHOLM 

Central-Tkyckeeiet 


1899 


UTSTÄLLNINGENS  HISTORIA 


Digitized  by  the  Internet  Archive 
in  2015 


https://archive.org/details/allmannakonstochOOunse 


TXmiXI  LLiHLllAiq 


mxmnroiimn 


^brixxiioxa mmife 


nnfnmTn 


UTSTÄ  LLN  INGENS  FÖ  H Hl  ST( ) IG  A 


Al 

LUDV.  LOOSTRÖM 

Det  intresse,  hvanned  18(5(5  ars  Allmänna  industri- och  konstutställning 
i Stockholm  omfattades  inom  vida  kretsar  i landet,  framkallade  inom  jem- 
lörelsevis  lä  är  tanken  pä  att  änyo  söka  hringa  lill  stånd  en  dylik  utställ- 
ning i hufvudstaden.  Det  skulle  dock  lika  snart  visa  sig,  att  den  stora  apparat 
ett  sådant  företag  kräfde  och  de  med  h varje  ar  ökade  anspråk,  som  säväl 
m ekonomisk  som  industriel  och  estetisk  synpunkt  stäldes  därpå,  skulle 
lägga  stora  svårigheter  i vägen  för  dess  realiserande.  År  förgingo  sålunda, 
under  hvilka  utställningsfrägan  visserligen  hölls  vid  I i f,  dock  utan  att  lormä 
tränga  utom  de  närmast  intresserade  industriela  kretsarna.  Det  stannade  vid 
diskussioner  inom  slöjd-  och  handt  verksföreningar  samt  andra  liknande 
korporationer,  hvarjemte  en  och  annan  uppsats  i frågan  var  synlig  i pressen. 
Först  ar  1880  började,  i stort  sedt,  utställningsfrågan  att  klarna.  I November 
detta  år  ingick  dåvarande  öfverståthållarcn  jemle  åtskilliga  framstående  induslri- 
idl  care  och  andra  för  den  svenska  slöjdens  ulveckling  nitälskande  personer 
med  en  underdånig  anhållan,  att  Kongl.  Maj:l  täcktes  laga  i öfvervägande, 
huruvida  icke  en  i Stockholm  anordnad  allmän  skandinavisk  industriutställ- 
ning skulle  för  värt  lands  industri,  liksom  för  landet  i dess  helhet,  vara  af 

1 


2 


V TS  TÄ  I.  L xV/xY  G E NS  FÖ  R HIS  TORI  A 


stor  betydelse  samt  att,  i händelse  så  ansåges  vara  förhållandet,  Kongl. 
Maj:t  måtte  låta  anbefalla  de  åtgärder,  hvilka  för  densammas  bringande  till 
verkställighet  befunnes  erforderliga.  Såsom  tid  för  utställningen  förordades 
sommaren  1882.  I anledning  af  denna  framställning,  bvaröfver  Kongl.  Maj:t 
infordrade  Kongl.  kommerskollegii  utlåtande,  yttrade  sig,  på  föranledande 
af  kollegiet  Hushållningssällskapen  i tjuguett  af  rikets  län,  Stockholms  Fabriks- 
förenings fullmägtige  samt  fabriks-  och  handtverks-,  handels-  och  industri- 
föreningar i tjugunio  af  rikets  städer,  äfvensom  fullmägtige  i Jernkontoret, 
styrelsen  för  Svenska  slöjdföreningen  samt  ett  antal  enskilde  industriidkare. 
Flertalet,  eller  aderton  Hushållningssällskap,  Stockholms  Fabriksförenings  full- 
mägtige, fjorton  fabriks-  och  handtverks-  eller  handelsföreningar,  fullmägtige 
i Jernkontoret  samt  Svenska  slöjdföreningens  styrelse,  erkände  den  föreslagna 
utställningens  stora  betydelse  för  industriens  utveckling;  dock  föreslogo  de, 
att  tidpunkten  för  utställningens  hållande  måtte  uppskjutas  ett  eller  annat  år, 
dels  i anseende  till  de  ogynnsamma  konjunkturer,  hvaraf  industrien  inom 
landet  under  de  senast  förflutna  åren  lidit  och  livari  först  på  sista  tiden  någon 
förbättring  syntes  hafva  inträdl,  dels  med  hänsyn  därtill,  att  ett  allmänt 
svenskt  landtbruksmöte  var  utlyst  till  år  1881.  Äfven  Kongl.  kommerskolle- 
gium ansåg  år  1882  vara  en  mindre  lämplig  tidpunkt. 

Längre  kom  man  icke  nu.  Frågan  fick  nämligen  därefter  hvila,  lill  dess 
i slutet  af  år  1881  öfverståthållaren  samt  flertalet  af  dem,  som  undertecknat 
förenämnda  skrifvelse,  bos  Kongl.  Maj:t  hemstälde,  huruvida  icke,  då  det  öfver- 
vägande  flertalet  af  dem,  som  yttrat  sig  öfver  utställningsfrågan,  erkänt  den 
stora  betydelsen  af  ett  sådant  företag,  år  1884  skulle  befinnas  vara  en  lämplig 
tidpunkt.  Kongl.  Maj:t  täcktes  nu  anförtro  frågans  utredning  åt  en  komité, 
som  den  1 December  1882  afgaf  yttrande  i ämnet. 

Lilligt  instämmande  i uppfattningen  af  betydelsen  för  den  svenska  indu- 
strien af  en  allmän  skandinavisk  utställning  påvisade  komitén,  att  såväl 
den  från  utlandet  vunna  erfarenheten  som  den  svenska  industriens  utveckling 
sedan  1866  års  utställning  gåfve  skälig  anledning  till  det  antagandet,  att  ett 
sådant  företag  nu  skulle  hafva  att  påräkna  ett  allmännare  intresse  och  taga 
en  omfattning  vida  öfverstigande  den  föregående  utställningens.  Komitén 
hade  därför  låtil  sig  angeläget  vara  att  för  utställningen  och  de  därför  behöf- 
liga  byggnaderna  erhålla  en  plats,  som  erbjöde  tillräckligt  utrymme,  pä  samma 
gäng  den  i öfrigt  vore  lämplig  och  välbelägen,  samt  därvid  funnit  den  del  al 
Ladugårdsgärdet,  som  sträcker  sig  mellan  Svea  artilleriregementes  förrådshus 
och  den  s.  k.  Källhagen,  vara  den  enda  i liufvudstadens  omedelbara  närhet 
befintliga,  som  i afsccnde  a utrymme  och  läge,  lätta  kommunikationer  m.  11. 
förhållanden  kunde  anses  motsvara  de  fordringar,  som  borde  ställas  pä  plat- 


! ■ T S T Ä /.  /.  V / \ c,  /•:  .V  .S  FÖ  II  II 1 S TO  II  1 .4 . 


son  lör  cn  industriutställning.  Vidare  hade  komitén  dels  låtit  uppgöra  rit- 
ningar till  byggnaderna  samt  upprättat  kostnadsförslag  till  dcsammas  upp- 
förande, slutande  på  860,000  kronor,  dels  beräknat  kostnaden  för  platsens 
anordnande  till  116,000  kr.  samt  förvaltningskostnaderna  till  190,000  kr.,  eller 
summa  1,166,000  kronor,  bvaremot  inkomsterna  af  sjelfva  utställningen  anslogos 
till  866,000  kr.,  däraf  330,000  kr.  för  sålda  inträdeskorl;  hvadan  ett  belopp  af 
800,000  kr.  återstod  att  fylla. 

Till  följd  af  den  beräknade  bristens  storlek  erhöll  komitén  befall- 
ning alt  i åtskilliga  afseenden  omarbeta  sitt  förslag.  Följden  häraf  blef  ett 
nytt,  livari  kostnaderna  nedbragts  till  965,000  och  därmed  bristen  till  i rundt 
tal  600,000  kr.  Till  densammas  fyllande  förklarade  sig  Stockholms  stad  vilja 
bidraga  med  en  fjerdedel,  därest  utställningen  komme  till  stånd  något  af  åren 
1885  eller  1886.  Då  dessutom  vid  ärendets  föredragning  inför  Kongh.  Maj: t 
föredragande  departementschefen,  under  framhållande  af  att  det  skulle  lända 
till  den  inhemska  industriens  förkofran  och  följaktligen  vara  till  gagn  för  hela 
landet,  om  en  allmän  skandinavisk  industriutställning  kunde  hringas  till  stånd 
i hufvudstaden,  anmälde,  att  från  manufakturförlagslånefonden  samt  från 
handels-  och  sjöfartsfonden  tillgångar  kunde  beredas  till  sammanlagd!  belopp 
af  200,000  kronor,  utan  att  andra  vigtiga  ändamål,  som  af  dessa  fonder  till- 
godoses, därpå  skulle  blifva  lidande,  utgjorde  det  belopp,  som  därefter  åter- 
stode  att  anskaffa,  250,000  kr.  Med  anledning  af  allt  detta  beslöt  Kongl.  Maj: t 
aflåta  nådig  proposition  till  1885  års  riksdag  att  till  anordnande  af  en  sådan 
utställning  i Stockholm  under  år  1886  på  extra  stat  för  samma  är  anvisa  ett 
belopp  af  250,000  kronor. 

Hos  riksdagen  visade  sig  utslällningsfrågan  icke  ega  stora  sympatier. 
Statsutskottet  förklarade  sig  vara  af  den  äsigten,  att  statens  intresse  af  utställ- 
ningens tillvägabringande  vore  sa  väsentligt  mindre  än  den  kommuns,  inom 
hvars  område  utställningen  vore  afsedd  att  ega  rum,  och  de  enskildes,  hvilkas 
gagn  utställningen  närmast  afsåge,  att  anspråken  på  denna  kommun  och  dessa 
enskilde  måste  väsentligt  böjas,  för  så  vidt  utställningen  skulle  kunna  för- 
verkligas. Hufvudsakligen  på  den  grunden  hemstälde  utskottet,  att  riksdagen 
måtte  för  utställningens  anordnande  under  år  1886  på  extra  stat  för  samma 
år  anvisa  — oberäknad!  de  200,000  kronor,  som  Kongl.  Maj:t  ansett  kunna 
beredas  ur  de  nämnda  allmänna  fonderna  ett  belopp  af  endast  200,000  kronor, 
dock  under  vilkor,  dels  att  utöfver  sålunda  nämnda  statsmedel  ytterligare  så- 
dana icke  linge  för  utställningen  användas,  dels  att  antingen  Stockholms  stad 
eller  enskilda  personer  tillsköte  ett  belopp  af  200,000  kronor  samt  därjemte 
öfvertoge  ansvaret  för  möjligen  uppkommande  hrist.  Sedan  därpå  Första 
kammaren  anslutit  sig  till  en  af  grefve  Sparre  m.  11.  afgifven  reservation, 


4 


I ' T S T ,1 1. 1.  V / V G E .V S FOR  II I ,S  T 0 R 1 .4 . 


hvari  yrkats,  att  Kongl.  Maj:ts  förslag  måtte  på  sä  sätt  bifallas,  att  riksdagen 
anvisade  ett  belopp  för  en  gång  af  200,000  kr.,  och  Andra  kammaren  afslagit 
såväl  hvad  Kongl.  Maj:t  som  statsutskottet  hemställ,  kom  frågan  under  gemen- 
sam votering  med  den  utgång,  att  utställningsfrågan  för  denna  gång  föll  med 
214  röster  (58  i Första  och  156  i Andra  kammaren)  mot  126  (respektive  73 
och  53  röster). 

Intresset  för  den  stora  frågan  var  dock  därmed  icke  ulslocknadt.  Den 
dryftades  fortfarande  särskildt  inom  industriela  kretsar,  och  år  1889  var  en  ny 
komité,  med  öfverståthållaren  friherre  Gustaf  Tannn  i spetsen,  i full  verk- 
samhet, hvilken  den  19  Febr.  1890  till  Kongl.  Maj:t  ingaf  ett  utförligt  betän- 
kande i ämnet.  Erinrande  att  för  utvecklingen  och  höjandet  af  ett  lands 
industri  och  konstslöjd  anordnandet  af  utställningar  blifvit  en  i nyare  tider 
med  h varje  år  allt  mera  anlitad  utväg,  att  vårt  land,  eget  nog,  från  denna 
allmänna  regel  utgjort  ett  undantag,  då  icke  mindre  än  ett  fjerdedels  århun- 
drade i det  närmaste  förflutit,  sedan  den  svenska  industrien  lemnades  tillfälle 
att  i hufvudstaden  framträda  till  offentlig  täflan  på  en  allmän  utställning,  fram- 
lade komiterade  ett  detaljerad!  förslag  till  anordnandet  af  en  allmän  skandi- 
navisk industri-  och  konstutställning  i Stockholm  och  anhöllo,  att  Kongl.  Maj:t 
täcktes,  i händelse  en  sådan  i nåder  pröfvades  böra  ega  rum,  besluta  de  åt- 
gärder, som  hlefve  erforderliga  för  dess  bringande  till  stånd. 

Redan  förut  hade  komiterade  hos  Kongl.  Maj:t  anhållit,  att  till  plats 
för  utställningen,  för  hvars  hållande  år  1892  ansågs  vara  den  lämpligaste  tid- 
punkten, matte  upplåtas  den  ä Kongl.  Djurgården  belägna  s.  k.  Friesens  park; 
hvilken  anhållan  Kongl.  Maj:t  den  4 No  v.  1889  på  vissa  vilkor  biföll.  Samtliga 
utgifterna  slutade  nu  på  2,000,000  kronor,  däraf  för  byggnader  med  inhägnad 

1.080.000  kr.,  för  planering  och  grundläggning  203,000  kr.  samt  driftkostnader 

660.000  kr.  Såsom  inkomster  förutsattes  ett  statsanslag  af  400,000  kr.  och  ett 
bidrag  från  Stockholms  stad  af  300,000  kr.  Bland  öfriga  inkomster  märkes 
behållningen  af  ett  i sammanhang  med  utställningen  anordnadt  lotteri.  Genom 
Kongl.  kommerskollegium,  som  erhöll  befallning  alt  inkomma  med  under- 
dånigt utlåtande  öfver  nämnda  betänkande,  delgafs  detsamma  länsstyrelserna 
och  de  Kongl.  hushållningssällskapen  samt  ett  stort  antal  af  ofvannämnda 
föreningar  i olika  delar  af  landet,  styrelser  för  större  och  mindre  bruks-  och 
fabriksbolag,  mekaniska  verkstäder  m.  11.  representanter  för  den  större  och 
mindre  industrien  och  konslslöjden. 

Efter  att  halva  tagit  del  af  dessa  yttranden,  i hvilka  förslaget  allmänt 
förordades,  algaf  kollegiet  den  20  September  1890  underdånigt  utlåtande,  hvari 
anordnandet  af  en  skandinavisk  industri-  och  konstutställning  i Stockholm  på 
det  varmaste  förordades. 


I ' TS  TÅ  L I.  X I X G K X S F 6 II  H 1 S T O It  I /i 


5 


Särskildi  med  anledning  af  den  förestående  verldsuiställningen  i Chicago 
åi  18915  kom  dock  frågan  om  en  utställning  i Stockholm  att  hvila.  I afvaktan 
])å  Kongl.  Maj:ts  beslut  och  i förhoppning  att  erhålla  ytterligare  stöd  för  ut 
ställningsfrågans  lyckliga  lösning  utsände  Stockholms  Fabriksförening  varen 
1893  ett  cirkulär  till  föreningar  och  yrkesidkare  i hela  riket  med  förfrågan 
om  deras  ställning  till  densamma.  Resultatet  häraf  blef  en  af  31  föreningar 
och  omkring  2,700  yrkesidkare  och  konstnärer  m.  11.  i olika  delar  af  landet 
undertecknad  petition  till  Konungen  af  den  10  December  1893,  hvari  de  i 
underdånighet  och  under  åberopande  af  livad  i ofvan  omförmälda  skrilvelse 
af  år  1890  blifvit  anfördt  anhöllo,  att  Kongl.  Maj:  t täcktes  vidtaga  de  åtgärder, 
som  ansågos  erforderliga  i ändamål,  att  en  industri-  ocb  konstutställning  måtte 
anordnas  i Stockholm  år  1897,  i h vilken  tillfälle  kunde  beredas  jemväl  de 
närmaste  grannlanden  att  deltaga. 

Äfven  nu  remitterades  frågan  till  kommerskollegium,  som  i underdånigt 
utlåtande  af  den  30  Mars  1894  förklarade  sig  ega  all  anledning  att  vidhålla 
sin  förut  uttalade  åsigt  om  önskvärdheten  af  en  utställnings  anordnande  i Stock- 
holm för  de  nordiska  landen,  helst  intresset  inom  landet  för  en  dylik  måste 
anses  hafva  icke  oväsentligen  ökats.  Hvad  det  föreslagna  året  1897  beträffade, 
hade  kollegiet  icke  något  att  däremot  erinra,  men  höll  före,  att,  därest  utställ- 
ningen utsattes  till  nämnda  år,  det  i främsta  rummet  vore  angeläget,  att  frågan 
om  erforderliga  åtgärders  vidtagande  blefve  så  snart  som  möjligt  utredd;  pä 
grund  hvaraf  kollegiet  uttalade  sig  för  önskvärdheten  af  att  en  komité  i 
nåder  blefve  tillsatt 

Med  anledning  af  dessa  framställningar  förklarade  sig  Kongl.  Maj:t  i skrif- 
velse  af  den  27  April  1894  till  Hans  Kongl.  Höghet  Kronprinsen  hafva  funnit 
godt  förordna  en  komité  med  uppdrag  att  utreda  frågan  om  de  åtgärder,  som 
måtte  finnas  erforderliga  för  tillvägabringande  afen  allmän  konst-  och  industri 
utställning  i Stockholm  1897,  i hvilken  tillfälle  borde  beredas  jemväl  de  när- 
maste grannlanden  att  deltaga.  Till  ordförande  i denna  komité,  som  skulle 
bestå  af  två  afdelningar,  en  för  konstutställningen  och  en  för  industriutställ- 
ningen, utsåg  Kongl.  Maj:t  H.  K.  H.  Kronprinsen,  hvarjemte  till  vice  ord- 
förande i komiténs  afdelning  för  konstutställningen  förordnades  H.  K H 
Hertigen  af  Nerike,  prins  Eugen,  ocb  i afdelningen  för  industriutställningen 
<">i  vers tÅthåli.aren,  friherre  Gustaf  Tamm.  Ledamöter  i konstalclelningen 
blefvo  porträttmålaren  Richard  Rergh,  ledamoten  af  Kongl.  akademien  för  de 
fria  konsterna  Oscar  Björck,  professorn  friherre  Gustaf  Cederström,  bildhuggaren 
Per  Hasselberg*,  bildhuggaren  Theodor  Lundberg,  professorn  grefve  Georg  von 

* Sedan  Hasselberg  den  25  Juli  1894  aflidit,  förordnades  arkitekten  Ferd.  Boberg  den 
31  Aug.  samma  år  till  ledamot  i konstafdelningen. 


1* 


6 


l T S TÅ  I. 1.  X I X G K X ,S  FÖ  Ii  II I S TORI  A 


Rosen  och  genremålaren  Anders  Zorn;  samt  till  ledamöter  för  industriafdel- 
ningen  grosshandlaren  Oscar  Almgren,  fahriksidlcaren  Rohert  Almström,  fahriks- 
idkaren  .1.  F.  L.  Backman,  direktören  John  Bernström,  grosshandlaren  Johan 
Bäckström,  civilingeniören,  fil.  doktor  Gustaf  de  Laval,  kamreraren  C.  E.  Ek- 
gren, generalkonsuln  Edvard  Fränekel,  fabriksdisponenten  William  Gibson, 
fabriksdisponenten  Hans  Gustafsson,  til.  doktor  (k  Chr.  P.  Herslow,  konsuln 
Sixten  Keyser,  civilingeniören  Fr.  H.  Kockum,  ingeniören  Arthur  Leffler,  bruks- 
egaren  C.  Carlsson  Lindberg,  arkitekten  Frans  Lindskog,  grosshandlaren  P.  E. 
Lithander,  disponenten  E.  J.  Ljungberg,  bruksegaren  K.  O.  Ljungqvist,  geo- 
logen flj.  Lundbohm,  direktören  Bernhard  Martin,  arkitekten  Carl  Möller, 
öfverdirektören  A.  Th.  Odelherg,  grosshandlaren  John  Philipson,  marindirek- 
tören Johan  Pihlgren,  konsuln  John  Rettig,  fahriksidkaren  Axel  Swartling, 
fabriksidkaren  Knut  Söderblom,  direktören  G.  W.  S.  Tham,  ryttmästaren  G. 
1).  R.  Tornérhjelm,  bankdirektören  Knut  Wallenberg,  grosshandlaren  Erik 
Wijk,  professorn  E.  Aug.  Wijkander  och  generaldirektören  Richard  Åkerman. 
Till  komiténs  sekreterare  utsågs  doktor  Ludv.  Looström. 

Redan  den  <S  Maj  samma  år  lät  H.  K.  H.  Kronprinsen  sammankalla 
komiterade,  hvilka  då  bland  sig  ntsågo  ett  arbetsutskott,  som  erhöll  i uppdrag 
att  före  Oktober  månads  ingång  till  komitén  afgifva  sitt  utlåtande.  Den  26 
September  förelåg  detsamma  färdigt,  och  den  (i  därpå  följande  December  hade 
komitén  fullgjort  sitt  uppdrag  efter  ett  rastlöst  arbete.  Nämnda  dag  under- 
tecknades nämligen  skrifvelseförslaget. 

1 detsamma  sökte  komitén  först  och  främst  besvara  den  frågan, 
hvilka  sympatier  ett  så  stort  företag  som  en  allmän  utställning  kunde  halva 
att  påräkna  i landet.  Lyckligtvis  hade  ett  rikhaltigt  material  förelegat  för  be- 
svarandet af  denna  fråga.  Under  de  närmare  trettio  år,  som  nu  förflutit  sedan 
18(5(5  års  utställning  i Stockholm,  hade  i de  stora  kulturlanden  den  ena  all- 
männa utställningen  hållits  efter  den  andra,  och  fördelarna  af  desamma  för  de 
respektive  landen  voro  allmänt  erkända.  Vårt  land  hade  icke  stått  främ- 
mande för  dessa  företag,  utan  deltagit  i ett  flertal  af  de  mera  betydande.  Utan 
alt  underskatta  betydelsen  häraf  ansågo  komiterade,  att  den  dock  af  helt 
naturliga  skäl  ej  kunde  likställas  med  de  fördelar  för  den  svenska  industrien, 
som  skulle  blifva  förenade  med  en  utställning  i Sveriges  liufvudstad.  Utom- 
lands  hade  endast  ett  fåtal  af  de  våra  kunnat  ingå  i hällan,  liksom  endast  en 
ytterst  ringa  procent  af  den  svenska  allmänheten,  som  dock  vore  den  svenske 
industriidkarens  förnämsta  kund,  haft  tillfälle  all  hesöka  dessa  utställningar 
och  därigenom  erhälla  kännedom  om  hvad  inom  landet  kunde  åstadkommas. 
Denna  obekantskap  bidroge  alt  underhälla  och  nära  den  benägenhet  för  livad 
utländskt  är,  som  sedan  gammalt  ansetts  vara  ett  utmärkande  drag  för  svensken, 


rrs  t .4'  /.  /.  v i sa  /-;  a .s  f o r ii  i s t or  i a.  i 

och  detta  så  mycket  mera  som  han  i allmänhet  stode  långt  efter  ulländingen 
i förmågan  att  hålla  fram  sina  tillverkningar,  att  sprida  kännedom  om  dem 
och  därmed  underlätta  deras  afsättning.  Ensamt  häri  låge  ett  skäl  all  komma 
den  svenska  industrien  till  hjelp.  — En  särskild  betydelse  skulle  en  allmän 
utställning  få  tor  den  svenska  konslslöjden,  som  ännu  i mycket  arbetade  utan 
att  hafva  fullt  klara  för  sig  medlen  och  målet,  hvilket  till  stor  del  berodde 

I 

däraf,  att  tillfälle  ej  beredis  densamma  att  i samlad  bild  uppvisa  sina  resultat. 
Särskildi  vore  dessa  af  vigt  att  lära  känna  för  bedömandet  af  den  svenska 
slöjdundervisningens  ståndpunkt,  på  hvars  art  och  väsende  den  svenska  konst- 
slöjdens framtid  i hufvudsak  berodde.  På  detta  undervisningsväsen,  hvars 
egentliga  betydelse  kunde  räknas  först  från  liden  efter  1866  års  skandinaviska 
utställning,  nedlade  såväl  svenska  staten  som  kommunerna  årligen  stora  sum- 
mor, som  med  hvarje  år  växte.  Det  vore  därför  af  mycket  intresse  att  erhålla 
en  öfverblick  af  arbetet  på  detta  område.  En  sådan  öfverblick  vunnes  bättre 
och  kraftigare  genom  en  allmän  utställning  än  på  teoretisk  väg,  och  äfven  ur 
den  synpunkten  ansågo  komiterade  anordnandet  af  en  sådan  vara  ett  önsk- 
ningsmål,  såsom  ett  medel  att  kontrollera  denna  undervisnings  innebörd. 

Hvad  valet  af  plats  för  utställningen  angick,  vore  det,  ansågo  komite- 
rade, i första  rummet  af  vigt  att  tillse,  att  utställningen  förlädes  på  eller  åt- 
minstone i närheten  af  sådana  trakter,  dit  erfarenheten  visat,  att  den  stora 
allmänheten  företrädesvis  slälde  sina  steg  under  den  årstid,  utställningen  vore 
afsedd  att  ega  rum.  En  sådan  trakt  hade  redan  i sin  egenskap  af  att  under 

vanliga  förhållanden  vara  en  omtyckt  uppehållsort  för  en  stor  stads  befolkning 

* 

de  största  betingelser  för  att  också  vara  en  lämplig  utställningsplats.  Dels  måste 
den  ur  lägets  och  omgifningarnas  synpunkt  ega  något  lockande,  dels  också  ur 
kommunikationernas,  så  att  den  vore  eller  kunde  göras  lätt  tillgänglig  för  en 
större  menniskomassa.  I en  stad  sådan  som  Stockholm  blefve  det  då  icke 
svårt  att  afgöra,  att  en  allmän  utställning  helst  borde  förläggas  på  eller  i när- 
heten af  Ivongl.  Djurgården.  Med  förbigående  af  alla  de  olika  förslag,  som  sett 
<lagen  rörande  utställningens  förläggande  än  på  Södermalm  och  Kungsholmen, 
än  på  öfre  Norrmalm  samt  vestra  och  norra  Östermalm,  inskränkte  sig  därför 
komitén  till  de  förslag,  som  gingo  i den  nämnda  rigtningen.  Dessa  kunna  in- 
delas i tvä  hufvudgrupper:  de,  som  hade  Karlaplanen  på  Östermalm  till  utgångs- 
punkt eller  eljes  berörde  densamma,  och  de,  som  afsågo  att  taga  någon  del  af 
Kongl  Djurgården  i anspråk  för  utställningen.  Mot  förslagen  inom  den  förra 
gruppen  talade  bland  annat  dels  den  omständigheten,  att  den  terräng,  de  af- 
sågo, genom  sina  nivåförhållanden  skulle  blifva  myckel  kostsam  alt  göra  an- 
vändbar, dels  alt  de  saknade  alla  förutsättningar  ur  naturskönhetens  synpunkt, 
hvarjemte  upplåtelse  af  behötlig  mark  a Ladugårdsgärdet  sannolikt  icke  skulle 


Förslag  till  Konst-  och  Industri-Utställning  i Stockholm  år  1 

Lejon  slätte  ri- 

Areal  128,000  O-meter. 

^ P^o-j oi d t 3.1  1894  ars  Kongl.  komité 


Planteringar. 


^ALT 5JÖJ>[. 


Förteckning. 

1.  Industnhall  c:a  15,000  □- 

meter. 

2.  Nordiska  Muséet  med  till- 
byggnad af  trä,  för  veten- 
skap, skolor_  och  mindre 
industri  c:a  5,000  □-m:r. 

3.  Maskinhall  c;a  10,000  □- 

meter. 

4.  Konsthall  med  utrymme 
äfven  för  icke-skandina- 

ver. 

5.  Armén. 

6.  Flottan. 

7.  Fiskerihall. 

3.  Norge.  \ Representativa 

9.  Danmark./  utställningar. 

10.  Administration,  polis,  post, 

telegraf  och  telefon. 

11.  Stockholms  stad. 

12.  Brand  väsende. 

13.  Fyrväsende. 

14.  Bro  emellan  utställnings- 

omrädena. 

15.  Hiss  till  Skansen. 

16.  Bro  och  väg  till  Skansen. 

17.  Musikpaviljong. 

18.  Resta  uranten. 

19.  »Lusthusporten». 

Nya  byggnader  för  utställ- 
ningen. 

Färdiga  byggnader  att  använ- 
das för  d:o. 


Skansen 


80  30  ho  So 

-E-l  I I 


!°°ME.TER. 


10 


TT  S T Ä I.  L N 1 X G K X S F Ö 1(11 1 S TORI  A. 


beviljas.  Återstode  således  för  komitén  att  pröfva  lämpligheten  af  de  [)å 
Kongl.  Djurgården  föreslagna  platserna,  nämligen  Djurgårdsstaden,  Friesens 
park  och  Lejonslätten.  Hvad  den  förstnämnda  platsen  angick,  hade  den- 
samma mycket  som  talade  för  sig,  i främsta  rummet  ett  ypperligt  läge.  Skulle 
denna  vanprydande  del  af  Kongl.  Djurgården  kunnat  lemna  plats  för  ut- 
ställningen, hade  denna  stadsdels  reglering  som  väl  i alla  händelser  ju 

förr  desto  hellre  måste  ske  — därmed  varit  lösl.  För  genomförandet  af 
detta  förslag  fordrades  emellertid  dispositionsrätt  öfver  tomterna  därstädes, 
hvilka  till  största  delen  egdes  eller  disponerades  af  ett  flertal  privata  personer. 
I sina  bemödanden  att  förvärfva  denna  dispositionsrätt  hade  komiterade  er- 
hållit understöd  af  ett  konsortium  af  kapitalister,  som  för  ändamålet  bildades, 
hvilkas  försök  att  inköpa  de  nämnda  tomterna,  för  alt  sedan  på  vissa  vilkor 
ställa  dem  till  vederbörandes  förfogande  i och  för  utställningen,  dock  strandade. 
Förslaget  måste  därmed  öfvergifvas. 

Såsom  redan  nämnts,  hade  Friesens  park  såsom  utställningsplats  för- 
ordats af  1890  års  utställningskomité.  Äfven  inom  1894  års  komité  utarbe- 
tades förslag  afseende  att  dit  förlägga  utställningen.  De  egentliga  olägenheterna 
lågo  dels  i det  relativt  aflägsna  läget,  dels  däruti,  att  denna  omtyckta  del  af 
Djurgården  konime  att  ur  estetisk  synpunkt  lida  af  att  belamras  med  stora 
byggnader,  hvarigenom  en  mängd  äfven  större  träd  skulle  nedhuggas  och  par- 
ken därmed  förlora  mycket  af  sin  naturskönhet;  hvilket  allt  också  gjorde,  att 
detta  förslag  snart  fick  den  allmänna  opinionen  emot  sig.  Återstod  således 
den  plats  på  Kongl.  Djurgården,  hvilken  såväl  genom  sitt  centrala  läge  som 
ur  naturskönhetens  och  kommunikationernas  synpunkt  egde  betydliga  före- 
träden framför  samtliga  förutnämnda,  och  det  var  Lejonslätten.  Pä  denna  plats 
hade  redan  förut  uppmärksamheten  rigtats,  nämligen  först  och  främst  i ett 
förslag,  som  uppgjorts  af  kommendören  C.  Engström,  hvilken  på  många  sätt 
visat  intresse  för  och  nedlagt  arbete  på  platsfrågans  lösning.  Dessutom  hade 
Svenska  teknologloreningen  inför  Kongl.  Maj:t  framlagt  ett  utförligt  betän- 
kande, huru  en  utställning  på  Lejonslätten  skulle  anordnas.  Båda  förslagen 
befunnos  dock,  oaktadi  sina  många  förtjenster,  efter  en  ingående  granskning  i 
sin  helhet  oantagliga,  ehuru  båda  delvis  komnio  till  användning  i det  nya 
förslag,  som  komitén  nu  beslöt  sig  för  att  utarbeta. 

Rörande  Lejonslättens  lämplighet  såsom  utställningsplats  kunde  me- 
ningarna icke  vara  delade;  endast  i fråga  om  dess  tillräcklighet  visade  sig 
några  farhågor.  Som  behofvet  af  utrymme  måste  blifva  beroende  af  den  om- 
fattning, inbjudningen  till  deltagande  komme  att  erhålla,  var  det  af  vigt  att 
till  en  början  uppdraga  gränserna  därför.  Kongl.  Maj:t  hade  befallt  komitén 
tillse,  att  tillfälle  bereddes  jemväl  de  närmaste  grannlanden  att  deltaga. 


11 


i ' rs  tä  1. 1,  s i x ( ; /•;  .v .s  ro  //  / .s  ro  n / a 


Komitén  tolkade  dessa  ord  så,  alt  inbjudning  till  deltagande  i industriutställ- 
ningen borde,  såsom  år  1866,  inskränkas  till  Norge,  Danmark  och  Finland 
Hvad  konstutställningen  angick,  hade  den  afdelning  af  komitén,  som  med 
11.  K.  11.  Prins  Eugen  i spetsen  särskildt  hatt  att  afgilVa  förslag  rörande  den- 
samma, särdeles  kraftigt  betonat  önskvärdheten  af  att  inbjudningen  utsträcktes. 
Afdelningen  yttrade  nämligen  följande:  Kändi  är,  huru  ytterst  sällan  något 

mera  framstående  verk  af  utländsk  konstnär  utställes  i Sverige.  I stort  sedt 
och  med  undantag  endast  för  det  jemförelsevis  ringa  antal  af  våra  landsmän, 
som  äro  i tillfälle  att  företaga  resor  utomlands,  har  den  svenska  allmänheten 
ingen  föreställning  om  den  moderna  kontinentala  konstens  väsende.  Dess 
teknik  är  densamma  lika  främmande  som  dess  ämnessfär,  och  dock  har  kon- 
sten i den  moderna  kulturen  en  större  uppgift  att  fylla  än  under  llvdda  år- 
hundraden. Då  anordnandet  af  en  allmän  utställning  sådan  som  den  nu 
ifrågasatta  väl  i främsta  rummet  torde  få  uppfattas  som  ett  kraftigt  medel  att 
främja  hela  nationens  andliga  utveckling,  på  samma  gång  den  är  egnad  att 
bättre  tillgodose  våra  materiela  hjelpkällor,  ligger  det  vigt  uppå,  att  ett  sä 
verksamt  kulturelement  som  konsten  tages  med  i sä  stor  utsträckning  som 
möjligt.  Afdelningen  får  därför  på  det  varmaste  uttala  sig  för,  att  tillfälle  må 
beredas  ett,  låt  vara  begränsadt,  antal  mera  representativa  franska,  engelska 
och  tyska  konstnärer  att  här  utställa.  Med  de  försänkningar,  den  svenska 
konsten  numera  eger  i kontinentens  stora  konstcentra,  vore  det  — efter  hvad 
afdelningen  tror  sig  kunna  försäkra  — icke  förenadt  med  nämnvärd  svårighet 
att  hringa  till  stånd  en  sådan  mindre  utställning,  till  fromma  för  vårt  folks 
konstnärliga  uppfostran  och  till  obestridligt  gagn  för  hela  den  svenska 
konsten. 

Oaktadt  frågan  om  icke-nordiska  lands  deltagande  i utställningen 
strängt  taget  läg  utanför  det  uppdrag,  komitén  erhållit,  ansåg  den  sig  likväl  höra 
tillmötesgå  afdelningens  önskan  att  för  Ivongl.  Maj  t framlägga  förslaget  härom, 
under  uttryckligt  framhållande  af  att  de  nämnda  landens  konst  skulle  blifva 
representerad  endast  genom  ett  fåtal  mera  framstående  mästare,  till  hvilka 
personliga  inbjudningar  skulle  utfärdas. 

Under  förutsättning  att  inbjudningen  till  deltagande  ej  skulle  utsträckas 
längre,  ansågo  komiterade  Lejonslätten  med  kringliggande  platser  fullt  tillräcklig. 
Den  här  disponibla  arealen  upptog  128,000  kv.-m.  Däruli  var  älven  inbegripen 
Nordiska  museets  byggnad  med  tillhörande  område,  som  med  erkännansvärdl 
tillmötesgående  af  museets  styrelse  på  vissa  vilkor  släldes  till  utställningens  dis- 
position, hvilket  likaledes  gälde  lägenheten  Framnäs.  Huru  komitén  i öfrigt 
tänkte  sig  utställningens  utsträckning  och  anordning  framgår  af  den  a sid.  8 — 0 
intagna  plankartan.  — Hvad  den  ekonomiska  sidan  af  frågan  angår,  slutade 


12 


l ' T S T i L L X I X G E X S F Ö Ii  HISTORIA. 


anläggningskostnaderna  på  ett  belopp  af  2,056,281  kr.,  hvaraf  för  byggnaderna 

932.000  kr.  och  i driftkostnad  för  utställningen  600,000  kr.  Inkomsterna  upp- 
togos  till  1,480,000  kr.,  hvaraf  1,000,000  kr.  i inlrädesafgifter  samt  250,000  kr. 
i platshyror.  Härvid  framhöll  dock  komitén,  att  det  endast  varit  tvingande 
ekonomiska  skäl,  som  föranledt  denna  posts  upptagande  i inkomstberäkningen, 
och  att  det  vore  synnerligen  önskvärdt,  om  densamma  kunde  helt  och  hållet 
eller  delvis  utgå,  alldenstund  det  vore  att  befara,  att  många  industriidkare,  som 
i alla  händelser  finge  vidkännas  dryga  kostnader  för  sitt  deltagande,  skulle 
genom  dylika  afgifters  påläggande  afhållas  därifrån.  Atl  på  annat  sätt  an- 
skaffa blef  således  ett  belopp  af  1,176,281  kr.  Till  betäckande  af  denna  hrist 
hade  komitén  tänkt  sig  dels  ett  statsanslag  af  minst  400,000  kr.,  dels  ock 
ett  anslag  af  minst  300,000  kr.  från  Stockholms  stad.  Återstoden,  476,281  kr., 
syntes  komitén  lättast  och  lämpligast  kunna  anskaffas  genom  ett  lotteri  af 
beskaffenhet,  Kongl.  Majd  kunde  finna  skäligt  i nåder  fastställa,  hvarjemte  till 
företagets  ytterligare  betryggande  borde  bildas  en  garantifond  af  minst  200,000 
kr.,  att  i sista  hand  i mån  af  hehof  anlitas. 

Sådana  äro  hufvuddragen  i komiténs  betänkande,  h \ i I ket  den  6 De- 
cember 1894  låg  färdigt  och  den  20  i samma  månad  anmäldes  i konseljen. 
Kongl.  Maj: t beslöt  då  anbefalla  Öfverståthållareembetet  att  skyndsamt  infordra 
Stockholms  stadsfullmägtiges  yttrande,  huruvida  Stockholms  stad  vore  villig 
att,  därest  under  år  1897  en  allmän  konst-  och  industriutställning  konnne  att 
ega  rum  i hufvudstaden,  till  bestridande  af  kostnaderna  för  utställningen  lemna 
ett  tillskott  af  minst  300,000  kr.  Den  1 Febr. '1895  beslöto  stadsfullmägtige 
anvisa  detta  belopp  under  förutsättning,  att  statsmedel  till  belopp  af  minst 

400.000  kr.  blefve  för  ändamålet  anslagna,  och  mot  förbehåll,  att,  därest  någon 
behållning  uppstode  på  företaget,  denna  skulle  fördelas  mellan  staten  och  staden 
i mån  af  hvarderas  lemnade  bidrag. 

Hvad  de  öfriga  föreslagna  utvägarna  för  bristens  betäckande  angick, 
yttrade  statsrådet  och  chefen  för  Kongl.  civildepartementet  vid  ärendets  före- 
dragning inför  Kongl.  Maj.t  den  22  Mars  1895,  att,  livad  beträffade  det  ifråga- 
satta lotteriet,  detsamma  syntes  med  afseende  a ett  sådant  företag,  som  helt 
visst  konnne  atl  högst  väsentligt  tjena  till  utveckling  af  den  inhemska  indu- 
strien och  konsten,  skäligen  kunna  tillstädjas;  att  vidare  i fråga  om  stats- 
anslaget framställning  borde  göras  hos  riksdagen  om  anvisande  af  åtminstone 
lika  stort  belopp  som  Stockholms  stads,  eller  300,000  kr.,  samt  att  livad  i öf- 
rigl  borde  af  statsmedel  anvisas  torde  kunna  bestridas  från  manufakturförlags- 
länefonden  samt  handels-  och  sjölärtsfonden.  Därjemte  borde,  såsom  komi- 
lén  framhållit,  någon  garanti  anskaffas  för  betäckande  på  enskild  väg  af  till  - 
äfventyrs  uppkommande  hrist. 


t ’ TS  TÄ  I,  I.  X I X G K X S F Ö R IIIS  TOHIA.  1 3 


Med  anledning  af  livad  departementschefen  sålunda  hemställ  beslöt 
Kongl.  Maj:t  i nådig  proposition  föreslå  riksdagen,  att  såsom  bidrag  till  be- 
stridande af  kostnaderna  för  en  allmän  konst-  och  industriutställning  i Stock- 
holm år  1897  på  extra  stat  för  år  1896  anvisa  ett  belopp  af  300,000  kr. 

Till  följd  af  denna  Kongl.  Maj:ts  proposition  väcktes  inom  Andra  kam- 
maren af  herr  Ö.  M.  Höglund  en  motion,  hvari  motionären,  som  gerna  såge 
om  den  föreslagna  utställningen  konime  till  stånd,  förklarade  sig  omöjligen 
kunna  gilla  Kongl.  Majds  förslag  om  beredande  af  en  del  af  de  erforderliga 
medlen  genom  inrättande  af  ett  klasslotteri,  hvadan  han  hemstälde,  att  riks- 
dagen, med  afslag  ä Kongl.  Majds  hemställan  i denna  del,  mätte  utom  de  af 
Kongl.  Majd  begärda  300,000  kr.  bevilja  500,000  kr.,  eller  det  belopp,  som 
statsutskottet  pröfvade  för  ändamålet  erforderligt.  Älven  statsutskottet  hyste 
för  sin  del  betänkligheter  mot  anlitande  af  lotterivägen  men  ville  emellertid 
icke  biträda  motionärens  förslag  om  anvisande  af  anslag  utöfver  det  belopp 
Kongl.  Majd  äskat.  Hållande  före  ä ena  sidan,  att  utställningskostnaderna 
kunde  nedbringas  genom  inskränkningar  i planen,  och  å den  andra,  att  bidrag 
med  skäl  syntes  kunna  påräknas  från  enskilda  personer  och  affärsföretag,  som 
kunde  skörda  ekonomisk  vinst  af  utställningen,  hemstälde  utskottet,  att  riks- 
dagen måtte  bifalla  Kongl.  Majds  proposition  om  anvisande  af  ett  belopp  af 
300,000  kr.  Detta  blef  också  riksdagens  beslut. 

1 och  med  detta  riksdagens  beslut  kunde  icke  längre  några  tvifvel  råda 
om,  att  utställningsfrågan  vunnit  sin  lösning.  Det  mål,  hvartill  sä  mänga  af 
den  svenska  konstens  och  industriens  mest  framstående  målsmän  sedan  åratal 
sträfvat,  hägrade  icke  längre  som  en  obestämd  framtidsdröm,  utan  både  nu 
vunnits.  Det  var  den  2 Maj  1895,  som  riksdagens  nämnda  beslut  fattades. 
Den  7 därpå  följande  Juni  aflät  Kongl.  Majd  till  H.  K.  H.  Kronprinsen1 
följande  skrifvelse,  hvilken  är  att  betrakta  såsom  1897  ars  Allmänna  konst- 
och  industriutställnings  stiftelseurkund : 

OSCAR,  med  Guds  Nåde,  Sveriges, 
Norges,  Götes  och  Wendes  Konung. 

Vår  synnerliga  ynnest  och  Nådiga  benägenhet  med  Gud  Allsmägtig! 
Sedan,  med  anledning  af  väckt  fråga  om  åvägabringande  under  är  1897  afen 
allmän  konst-  och  industriutställning  i Stockholm,  en  af  Oss  den  27  April 
1894  tillsatt  komité  med  underdånig  skrifvelse  den  6 därpå  följande  December 
ölVerlemnat  härvid  fogade,  af  åtskilliga  bilagor  åtföljda  förslag  till  anordnande 
af  en  sådan  utställning,  samt  ej  mindre  Stockholms  stad  under  vissa  vilkor 
och  förbehåll  förklarat  sig  villig  att  till  betäckande  af  kostnaderna  för  en  dy- 
lik utställning  tillskjuta  ett  belopp  af  högst  300,000  kronor,  ali  utgå  med 


14 


UTS  T Ä 1. 1 . X 1 N G E X S F 0 IUI  IS  T O El  A. 


150,000  kronor  under  år  1896  och  med  återstoden  under  utställningsåret,  än 
älven  Riksdagen  enligt  underdånig  skrifvelse  den  14  nästlidne  Maj  för  ena- 
handa ändamål  på  extra  stat  för  1896  anvisat  300,000  kronor,  hafve  Vi,  vid 
underdånig  föredragning  denna  dag  af  Riksdagens  omförmälda  skrifvelse,  funnit 
godt  i nåder  förordna : 

alt  en  allmän  konst-  och  industriutställning  skall  ega  rum  i Stockholm 
under  år  1897,  till  deltagande  i hvilken  utställning  Vi  nu  låte  inbjuda  Norge 
och  Danmark,  hvarjemte  i den  mån,  utrymmet  sådant  medgifver,  tillfälle  att 
i utställningen  deltaga  hör  beredas  äfven  åt  andra  länder,  särskildi  livad  konst- 
utställningen angår; 

att  utställningen  skall  anordnas  på  Lejonslätten  å Ivongl.  Djurgården  i 
hufvudsaklig  öfverensstämmelse  med  den  plan,  som  af  förenämnda  komité  i 
dess  förslag  finnes  närmare  angifven; 

att  totalkostnaden  för  utställningen,  hvilken  hör  utföras  med  iakttagande 
af  all  tillbörlig  sparsamhet,  icke  må  öfverskrida  del  af  komitcn  därför  be- 
räknade beloppet  2,656,281  kronor; 

att  lill  betäckande  af  skilnaden  mellan  detta  utgiftshelopp  och  beloppet 
af  de  utaf  komitén  beräknade  inkomsterna  skola,  i den  mån  de  blifva  till- 
gängliga, användas  dels  Stockholms  stads  bidrag  300,000  kronor,  dels  det  af 
Riksdagen  anvisade  beloppet,  likaledes  300,000  kronor,  dels  ock  100,000  kro- 
nor, som  skola  på  reqvisilion  af  vederbörande  utbetalas  af  Vårt  statskontor 
till  tre  fjerdedelar  från  manufakturförlagslånefonden  och  till  en  fjerdedel  från 
handels-  och  sjöfartsfonden;  hvarförutom  ett  konst-  och  industrilotteri,  enligt 
plan,  som  af  Oss  på  förslag  af  nedannämnda  komité  kommer  att  fastställas, 
hör  inrättas  för  befrämjande  af  afsättning  utaf  vid  utställningen  exponerade 
föremål,  och  hvaraf  behållningen  j em  väl  skall  användas  till  utjemnande  af 
ofvan  omförmälda  skilnadsbelopp,  som  i dess  helhet  utgör  1,176,281  kronor; 
viljande  Vi  framdeles  meddela  föreskrift,  huru  hvad  som  ytterligare  må  komma 
alt  brista  i täckandet  af  det  beräknade  skilnadsbeloppet  skall  fyllas. 

Vidare  hafve  Vi  funnit  godt  i nåder  stadga, 

att  högsta  ledningen  af  utställningen  skall  tillkomma  en  af  Oss  tillsatt 
cenlralkomité,  bestående  af  två  afdelningar,  en  för  konstutställningen  och  en 
för  industriutställningen,  och  med  sekreterare,  som  af  centralkomitén  ntses; 

att  de  specicla  bestyren  med  utställningens  ordnande,  likasom  1'nllgö- 
randel  för  öfrigl  af  beslutade  åtgärder  tillika  med  förvaltningen  af  utställ- 
ningens penningemedel  och  dess  ekonomi  i öfrigt,  skola  ombesörjas,  hvad 
konstutställningen  angår,  af  centralkomiténs  konstafdelning  och,  livad  indu- 
striutställningen heträllär,  af  ett  hland  centralkomiténs  ledamöter  al  Oss 
ulsedl  förvaltningsutskott,  med  rätt  för  centralkomiténs  ordförande  att  del- 


15 


UTSTÄ  1. 1.  iV  I N G K .V S / 0 i!  III S I ' O Ii 1 .4 . 


taga  i såväl  konstafdelningens  som  förvaltningsutskottcls  sammanlrädcn  och 
därvid  föra  ordet; 

att  centralkomiténs  konstafdelning  och  förvaltningsutskottet  ega  livar 
för  sig  till  sitt  biträde  antaga  kommissarie,  sekreterare  och  ölrig  erforderlig 
personal  samt  förvaltningsutskottet  därjemle,  om  sa  hcfinnes  nödigt,  ej  mindre 
särskild  chef  för  byggnadsarbetenas  öfvcrvakande  än  älven  särskildt  sakkun- 
niga personer  för  ordnandet  af  utställningen  i hvad  den  rörer  vissa  större 
industrigrenar;  därvid  i fråga  om  bergshandteringen  brukssocietetens  fullmägtige 
i Jernkontoret  höra  lemnas  tillfälle  att  afgifva  förslag  å lämpliga  personer; 

att  centralkomitén,  dess  konstafdelning  och  förvaltningsutskott  må 
ega  att  för  de  af  dem  antagne  tjenstemän  och  öfriga  biträden  meddela  erfor- 
derliga instruktioner; 

att  centralkomiténs  konstafdelning  och  förvaltningsutskottet  må  ega 
att  för  inhämtande  af  upplysningar  och  utförande  i öfrigt  af  sina  åligganden 
omedelbart  sätta  sig  i förbindelse  med  vederbörande  myndigheter  inom  landet, 
att,  där  sä  skulle  finnas  erforderligt,  hos  Oss  göra  underdånig  anmälan  om 
anordnande  af  komiléer  i orterna  för  utställningens  befrämjande;  samt  att 
träda  i beröring  med  de  vederbörande  i utlandet,  som  där  må  fä  sig  anför- 
trodt  att  verka  för  deltagandet  i utställningen; 

egande  förvaltningsutskottet  i behörig  ordning,  mot  redovisningsskyldig- 
het, lyfta  de  till  utställningen  från  statsverket  och  Stockholms  stad  anvisade 
penningemedel. 

Till  ordförande  i centralkomitén  hafve  Vi  i nåder  utsett  Eders  Kongl. 
Höghet  samt  förordnat  till  ordförande  i komiténs  afdelning  för  konstutställ- 
ningen Hans  Kongl.  Höghet  Hertigen  af  Nerike  Eugen  Napoleon  Nikolaus 
och  i centralkomiténs  förvaltningsutskott  öfverståthållaren  m.  m.  friherre  Claes 
Gustaf  Adolf  Tamm,  med  rätt  tillika  för  dem,  i nu  nämnd  ordning,  att  i 
centralkomitén,  då  ordföranden  är  frånvarande,  föra  ordet; 

hvarjemte  Vi  i nåder  uppdragit  ät  öfverståthållaren  friherre  Tamm  alt 
vara  generalkommissarie  vid  utställningen. 

Vidare  hafve  vi  i nåder  förordnat  till  ledamöter: 

i centralkomiténs  afdelning  för  konstutställningen 
porträttmålaren  Richard  Bergh; 

ledamoten  af  Kongl.  akademien  för  de  fria  konsterna  m.  m Gustai 
Oscar  Björck; 

arkitekten  m.  m.  Gustaf  Ferdinand  Boberg; 
professoren  m.  m.  friherre  Gustaf  Olof  Gedisrström  ; 
ledamoten  af  Kongl.  akademien  för  de  fria  konsterna  Johan  Theodor 
Lundberg ; 


16 


U T S TÅ  L L X IX  GE  N S F Ö RH  IS  T O RI  A. 


professoren  m.  ni.  grefve  Johan  Georg  Otto  von  Rosen;  och 
aqvarellmålaren  m.  m.  Anders  Leonard  Zorn; 

i centralkomiténs  afdelnin g för  industriutställningen 
rektorn  vid  tekniska  skolan  i Stockholm  m.  m.  Bror  Victor  Adler; 
grosshandlaren  m.  m.  Oscar  Almgren; 
fabriksidkaren  m.  m.  Robert  Almström; 
fabriksidkaren  m.  m.  Johan  Fredrik  Ludvig  Backman; 
verkställande  direktören  i aktiebolaget  Separator  m.  m.  John  Bernström; 
grosshandlaren  m.  m.  Johan  Bäckström; 

civilingeniören  in.  m.,  filosofie  doktorn  Carl  Gustaf  Patrik  de  Laval; 

kamreraren  m.  m.  Carl  Erik  Ekgren; 

generalkonsuln  m.  m.  Edvard  Fränckel; 

fabriksdisponenten  m.  m.  William  Girson; 

fabriksdisponenten  m.  m.  Hans  Gustafsson; 

bruksegaren  m.  m.  Anders  Henrik  Göransson; 

filosofie  doktorn  m.  m.  Carl  Christian  Peter  Herslow; 

konsuln  m.  m.  Sixten  Keyser; 

civilingeniören  m.  m.  Frans  Henrik  Kockum; 

ingeniören  m.  m.  Arthur  Leffler; 

bruksegaren  m.  m.  Carl  Carlsson  Lindberg; 

arkitekten  m.  m.  Frans  Christian  Lindskog; 

grosshandlaren  m.  m.  Pehr  Emanuel  Lithander; 

disponenten  m.  m.  Erik  Johan  Ljungberg; 

bruksegaren  m.  m.  Knut  Ottonin  Ljungqvist; 

geologen  Hjalmar  Lundhohm; 

verkställande  direktören  i Korsnäs’  sågverksaktiebolag  m.  m.  Bernhard 
Martin  ; 

arkitekten  m.  m.  Carl  Oskar  Möller; 
öfverdirektören  m.  m.  Albrecht  Theodor  Odelberg; 
grosshandlaren  m.  m.  John  Philipson; 

direktören  i Kongl.  mariningcniörsstaten  m.  m.  Johan  Theodor  Pihlgren; 
grosshandlaren,  vice  konsuln  m.  m.  John  Rettig; 
godsegaren  m.  m.  grefve  Fredrik  Knut  Harald  Strömfelt; 
fabriksidkaren,  vice  konsuln  m.  m.  Axel  Swartling; 
fabriksidkaren  Knut  Söderblom; 

verkställande  direktören  i Husqvarna  vapenfabriksakliebolag  Gustaf 
Wilhelm  Sebastian  Tham; 
grosshandlaren  Arthur  Thiel; 

ryllmästaren,  godsegaren  m.  m Gustaf  David  Rudolf  Tornérhjelm; 


U T S T Ä 1. 1.  N I N G E V S F Ö ltH  ISTORIA. 


17 


bankdirektören  m.  m.  Knut  Agathon  Wallenuerg; 
grosshandlaren  m.  m.  Erik  Wijk; 
professoren  m.  in.  Erik  August  Wijkander;  och 
generaldirektören  m.  m.  Anders  Richard  Åkerman  sand 
/ centralkomiténs  förvaltningsutskott 

ofvanbemälde  Almgren,  Almström,  Björck,  Fränckel,  Odelherg,  Piiil- 
gren,  Thiel  och  Wallenrerg. 

Därjeinte  hafve  Vi  funnit  godt  förklara, 

dels  att  den,  som  utses  till  kommissarie,  skall  i denna  sin  egenskap, 
älven  om  han  ej  redan  förut  blifvit  af  Oss  därtill  förordnad,  vara  ledamot  ej 
mindre  i centralkomitén  än  äfven  i den  afdelning  eller  det  utskott,  som  ul- 
sell  honom; 

dels  ock  att,  dä  hos  centralkomitén  eller  någon  af  dess  afdelningar 
eller  hos  förvaltningsutskottet  förekommer  fråga,  som  angår  Nordiska  museet, 
styrelsen  för  museet  skall  ega  att  vara  representerad  genom  civilingeniören 
Claes  Gustaf  Norström  såsom  dess  ombud. 

Slutligen  hafve  Vi  förordnat,  att  centralkomiténs  ledamöter  må  ega 
att  afgi ftsfritt  färdas  ä statens  jernvägar  till  och  från  sammanträdena.  Hvilkel 
Vi  Eders  Ivongl.  Höghet  till  egen  och  komiterades  kännedom  i nåder  med- 
dele.  Stockholms  slott  den  7 Juni  1895. 


OSCAR. 


V.  L.  Groll. 


1 centralkomiténs  och  förvaltningsutskottets  sammansättning  inträdde 
sedermera  några  förändringar,  b vilka  redan  här  må  omnämnas: 

Sedan  styrelsen  för  Nordiska  museet  i underdånig  skrifvelse  den  2(> 
Juli  1895  hos  Kongl.  Maj:t  anmält,  att  styrelsen  erbjudit  att  till  utställningen 
upplåta  museets  område  å Lejonslätten  jemte  därå  uppförd  byggnad  med  del 
vilkor,  att  museet  skulle  blifva  representeradl  i utställningsstyrelsen  genom  en 
af  museistyrelsen  utsedd  person,  och  därvid  anhållit,  att  Kongl.  Maj:t  täcktes 
förordna  ofvan  nämnde  Norström  att  vara  ledamot  såväl  i centralkomitén 
som  i förvaltningsutskottet,  täcktes  Kongl.  Majd  efter  förvaltningsutskottets 
hörande  nämnda  framställning  den  9 Aug.  samma  år  bifalla. 

Sedan  fabriksidkaren  J.  F.  L.  Backman  i underdånighet  anhållit  att  på 
grund  af  sjukdom  blifva  entledigad,  förordnades  instrumentmakaren  Georg 
Vilhelm  Lytli  den  b Dec.  1895  till  ledamot  i centralkomiténs  afdelning  för 

3 


18 


UT  STÅL  1 . N I N G E N S F ÖR 111  ST  0 R 1 .1 . 


industriutställningen.  Efter  allidne  bruksegaren  K.  O.  Ljungqvist  förordnades 
den  9 Dec.  1896  kommendören  i Kongl.  flottans  reserv  J.  Chr.  Österman  till 
ledamot  i samma  afdelning. 

Efter  af  marindirektören  J.  Th.  Pihlgren  gjord  underdånig  ansökan  att 
på  grund  af  afflyttning  från  hufvudstaden  entledigas  från  ledamotskapet  i nt- 
ställningens  förvaltningsutskott  förordnade  Kongl.  Maj:t  den  4 Juli  1896  ma- 
joren vid  Kongl.  fortifikationen  C.  D.  L.  W.  W:son  Munthe  att  vara  ledamot 
i centralkomiténs  afdelning  för  industriutställningen  och  i förvaltningsutskottet. 


II. 


UTSTÄLLNINGENS  ORGANISATION. 


AK 

LUDV.  LOOSTRÖM. 


Förberedande  åtgärder.  Tjenstemän.  Allmänna  bestämmelser  och 
program.  Utskott  och  komitéer.  Finanser. 

Omedelbart  efter  utfärdandet  af  ofvannäirmda  Kongl.  skrifvelse  bör- 
jade arbetet  i och  för  utställningens  anordnande.  Enligt  densamma  tillkom 
högsta  ledningen  af  utställningen  centralkomitén.  Innan  det  ansågs  lämpligt 
att  sammankalla  denna,  måste  en  del  vigtiga  arbeten  undangöras  af  de  båda 
afdelningarna  för  konsten  och  industrien.  Hvad  först  konstafdelningen  an- 
går, beslöt  densamma  för  sin  del,  att  konstutställningen  skulle  omfatta  sjelf- 
ständiga,  efter  år  1880  utförda  konstverk  af  alla  slag,  fördelade  i fem  grupper. 
Detta  skulle  gälla  icke  blott  för  svenska,  utan  äfven  för  norska  och  danska 
konstverk.  Beträffande  öfriga  länder,  ät  hvilka  jemlikt  Kongl.  Majds  befall- 
ning tillfälle  borde  beredas  att  i utställningen  deltaga,  ansåg  afdelningen,  att 
ett  begränsadt  antal  representativa  konstnärer  från  Europa  och  Amerika  skulle 
personligen  inbjudas  att  till  utställningen  insända  ett  eller  flere  arbeten,  hvilka 
dessutom  skulle  tillförsäkras  frihet  från  alla  med  utställningen  förbundna  ut- 
gifter. Endast  på  så  sätt  kunde  man  hysa  grundad  förhoppning,  att  represen- 
tanterna för  det  förnämsta,  nutidens  konst  bar  att  uppvisa,  skulle  befinnas 
villiga  att  deltaga.  På  grund  af  de  betydande  kostnader,  större  skulpturverk 
skulle  betinga  i transport  och  assurans,  ansågos  sådana  dock  böra  uteslutas. 

Genom  denna  utsträckning  af  konstutställningens  gränser  skulle  de  ur- 
sprungligen beräknade  utgifterna  komma  att  ökas,  men  denna  omständighet 
vore  ej  att  tillmäta  någon  algörande  betydelse,  då  äfven  inkomsterna  borde 
stiga  genom  den  attraktion,  en  dylik  utländsk  afdelning  innebure.  Genom 


20 


UTSTÄLLNINGENS  ORGANISA  TION. 


denna  skulle  den  svenska  allmänheten  ej  blott  erhålla  tillfälle  att  lära  känna 
den  internationela  konsten  i dess  bästa  yttringar,  hon  skulle  äfven  genom  de 
jemförelser,  som  erbjöde  sig,  få  se  den  inhemska  konsten  i den  för  dess  rik- 
tiga bedömande  erforderliga  belysningen. 

Till  konstutställningens  kommissarie  utsågs  ledamoten  af  Kongl.  aka- 
demien för  de  fria  konsterna  Oskak  Björck  och  till  dess  sekreterare  förestån- 
daren för  lifrustkammaren  C.  A.  Ossbahr. 

Hvad  industriafdelningen  angick,  hade  öfverståthållaren  friherre  Gustaf 
Tamm  redan  den  30  Maj  1895  kallat  följande  personer  till  sammanträde  i och 
för  förberedelserna  till  utställningen:  grosshandlaren  Oscar  Almgren,  dispo- 
nenten Robert  Almström,  artisten  Oskar  Björck,  generalkonsuln  Edvard 
Fränckel,  ötverdirektören  Tu.  Odelrerg,  marindirektören  Johan  Pihlgren, 
grosshandlaren  Arthur  Thiel  och  bankdirektören  Knut  Wallenberg,  bvarvid 
öfverståthållaren  meddelade,  alt  Kongl.  Maj:t  antagligen  komme  att  förordna 
dem  att  utgöra  utställningens  förvaltningsutskott  samt  att  det  med  hänsyn  till 
tidens  knapphet  syntes  lämpligt,  att  det  blifvande  utskottet  redan  nu  vidtoge 
åtgärder  för  anordnande  af  byggnader  å ntställningsplatsen.  Med  godkännande 
häraf  beslöts,  att  förslag  till  byggnader  skulle  åstadkommas  genom  täflan, 
b varför  närmare  redogörelse  meddelas  i det  följande. 

I öfrigt  gingo  utskottets  första  åtgärder  ut  på  att  erhålla  dispositions- 
rätt lill  de  tomter,  som  voro  behöfliga  för  utställningen,  hvilken  enligt  den 
Ivongliga  skrifvelsen  skulle  förläggas  till  Lejonslätten;  äfvenså  börjades  omedel- 
bari arbetet  med  terrängens  försättande  i brukbarl  skick,  dels  genom  pla- 
neringar, dels  genom  fyllningar,  för  hvilket  allt,  liksom  för  byggnaderna  och 
dithörande  ärenden,  närmare  redogöres  i följande  kapitel. 

En  annan  vigtig  angelägenhet  var  utseendet  af  tjenstemän.  Till  kom- 
missarie för  industriutställningen  utsågs  vid  förvaltningsutskottets  samman- 
träde den  11  Juni  1895  grosshandlaren  Arthur  Thiel,  med  öppen  rätt  för 
utskottet  att  under  fortgången  af  sina  arbeten  taga  i öfvervägande,  huruvida 
äfven  en  teknisk  kommissarie  behöfde  tillsättas.  Så  blef  dock  icke  förhål- 
landet. Till  byggnadschef  ntsågs  arkitekten  Carl  Möller  och  till  utskottets 
sekreterare  med  uppdrag  all  fungera  såsom  chef  för  utställningens  byrå  nota- 
rien Carl  L.  Bendix. 

I öfrigt  tillsattes  följande  platser: 

Biträdande  ingeniör  för  kaj-  och  vägbyggnader:  eivilingeniören  E. 
Almqvist. 

Ingeniör  och  tekniskt  biträde  för  maskinhallen:  maskiningeniören 
Georges  Lindberg. 

Biträdande  ingeniör  eivilingeniören  T.  F.  Scholander. 


VT  S I ' Ä L I.  X 1 X G K X S O It  GÅ  X IS  ATI  OX. 


21 


Anordnare  af  park-  och  trädgårdsanläggningar:  trädgårdsdirektören 
Wallmahk. 

Kamrer:  kamreraren  G.  F.  Berg. 

Kassör:  f.  v.  direktören  Frans  Ståhl. 

Registrator:  amanuensen  i Kongl.  civildepartementet  C.  O.  An. in. 

Redaktör  af  utställningens  katalog:  fil.  doktor  Ludvig  Loostköm. 

Juridiskt  ombud:  v.  häradshöfding  Karl  Heri.itz. 

Biträdande  juridiskt  ombud:  e.  o.  hofrättsnot.  fri h.  Vilhklm  Tamm. 

Pressombud:  literatören  Thore  Blanche. 

Arkitekter:  G.  F.  Boberg,  Fredrik  Lieljekvist,  Agi  Lindegren,  F. 
Thorburn,  E.  Josephson,  Fredrik  Dahlberg  och  grefve  S.  Cronstedt. 

Konstruktör  för  industri-  och  maskinhallen:  civilingeniören  Fritz  Sö- 

DERBERGH. 

Byggnadskontrollant : A.  T.  Blohm. 

Chef  för  vaktmanskapet:  majoren  1).  F.  G.  A.  Ohlson. 

Chef  för  kassorna:  fri h . Aug.  Ridderstolpe. 

Chef  för  dagsprogrammets  hyrä  m.  m.:  intendenten  H.  Molander. 

Föreståndare  för  speditionsafdelningen : J.  M.  Jonsson. 

Skrifhiträden : fröknarna  H.  Torén.  A.  Idström,  F.  och  A.  Isacson. 
A.  Åkerhjelm,  H.  och  S.  Ohlson. 

Ungefär  samtidigt  med  att  dessa  förberedande  åtgärder  vidtogos,  började 
utarbetandet  af  program  och  allmänna  bestämmelser.  Till  det  förra  inlemnade 
kommissarien  Thiel  ett  af  honom  uppgjord  t förslag,  som,  innan  det  gran- 
skades af  förvaltningsutskottet,  undergick  en  förberedande  behandling  af  hrr 
Fränekel,  Odelberg,  Pihlgren  och  Looström.  Vidtog  så  förvaltningsutskottets 
arbete  dermed,  hvilket  tog  mycket  både  tid  och  omsigt  i anspråk.  Den  2ö 
Aug.  1895  var  förslaget  der  slutbehandladt,  hvarefter  det  i aftryck  tillstäldes 
samtliga  ledamöter  af  centralkomitén,  som,  på  befallning  af  H.  K.  11  Kron- 
prinsen, nu  kallades  till  sitt  första  sammanträde,  som  hölls  den  (i  derpå  föl- 
jande September. 

På  förslag  af  H.  K.  Höghet  utsågs  til!  centralkomiténs  sekreterare 
Kongl.  akademiens  för  de  fria  konsterna  sekreterare,  d:r  Lunv.  Looström. 

Vid  detta  sammanträde  afgåfvo  såväl  konstafdelningen  som  förvalt- 
ningsutskottet berättelser  öfver  de  åtgärder  som  vidtagits,  för  hvilka  här  nu  i 
korthet  redogjorts.  Förvaltningsutskottet  hade  dervid  glädjen  kunna  för  cen- 
tralkomitén anmäla,  att  till  betäckande  af  den  brist,  som  kunde  visa  sig 
uppstå  efter  användandet  af  de  af  Kongl.  Maj.t  och  Stockholms  stad  anvisade 


22 


l ' T S T Ä I,  I.  X I X G E X S O lt  G .4  X IS  A TI  O X. 


medlen  samt  af  de  från  sjelfva  utställningen  inflytande  inkomsterna,  åtskilliga 
personer  hos  Stockholms  Enskilda  banks  notariatafdelning  deponerat  en 
garantifond  i värdepapper,  uppgående  till  500,000  kronor.  Till  förvaltnings- 
utskottets sammanträde  den  9 Juli  hade  nämligen  inkommit  en  den  4 Juli  1895 
dagtecknad  skrifvelse  från  nämnda  notariatafdelning  af  följande  lydelse: 

»Sedan  lill  betäckande  af  den  brist,  som,  efter  det  1897  års  All- 
männa konst-  och  industriutställnings  i Stockholm  räkenskaper  blifvit  full- 
ständigt afslutade,  kan  visa  sig  uppstå  efter  användandet  ej  mindre  af  det  af 
Ivongl.  Maj:t  garanterade  beloppet  1,170,281  kronor  än  äfven  af  de  från  sjelfva 
utställningen  inflytande  inkomster  hos  Stockholms  Enskilda  banks  notariat- 
afdelning deponerats  värdepapper  Ull  värde  af  500,000  kronor, 

så  utfäster  sig  Stockholms  Enskilda  banks  notariatafdelning  att,  en 
månad  efter  derom  gjord  tillsägelse,  till  komitén  för  1897  års  Allmänna  konst- 
och  industriutställning  i Stockholm  gälda  den  brist,  som,  enligt  hvad  ofvan 
sagts,  kan  vid  afslutandet  af  utställningens  räkenskaper  förefinnas;  dock  att 
det  belopp,  notariatafdelningen  sålunda  må  komma  att  utbetala,  ej  får  öfver- 
stiga  sammanlagdt  500,000  kronor. 

Hvad  konstafdelningen  och  förvaltningsutskottet  på  sätt  ofvan  anförts 
nu  föreslagit,  bifölls  med  några  mindre  väsentliga  förändringar  af  central- 
komitén.  Allmänna  bestämmelserna  och  programmet  för  utställningen  komino 
derigenom  att  erhålla  följande  lydelse: 

ALLMÄNNA  BESTÄMMELSER, 

faststälda  af  utställningens  centralkomité  den  7 September  1895. 

§ 1.  Utställningens  förvaltning  och  omfång. 

Jemlikt  Kongl.  Maj:ts  nådiga  kungörelse  af  den  7 Juni  1895  kommer  en 
allmän  konst-  ocli  industriutställning  att,  under  högsta  ledning  af  en  centralkomité, 
anordnas  i Stockholm  år  1897.  Till  deltagande  i densamma  hafva  Norge  och  Dan- 
mark inbjudits,  hvarjemte  tillfälle  kommer  att  beredas  äfven  andra  länder,  särskildt 
hvad  konstutställningen  angår,  att  i den  mån  utrymmet  sådant  medgifver  i ut- 
ställningen deltaga. 

Utställningen  skall  omfatta  alster  af  skön  konst,  vetenskap,  industri  och 
handtverk,  skol-  och  krigsmateriel  m.  m.,  på  sätt  särskildt  uppgjordt  program 
närmare  utvisar.  Derjemte  äro  tillfälliga  utställningar  afsedda  att  anordnas,  såsom 
af  blommor,  trädgårdsalster  m.  m.,  enligt  bestämmelser,  som  framdeles  komma  att 
utfärdas. 

Rätt  att  utställas  och  derjemte  tillerkännas  pris  tillkommer  endast  föremål 
af  svensk,  norsk  eller  dansk  tillverkning. 

Inom  konstafdelningen  komma  pris  ej  att  utdelas. 

§ 2.  Piats  och  tid. 

Till  plats  för  utställningen  är  anvisad  Lejonslätten  med  angränsande  mark 
å Kongl.  Djurgården. 


U TS  TÄ  I.  L X I V G K S S O R G .4  N I S A T I 0 A 


Utställningen  skall  öppnas  den  15  Maj  1897  och  räcka  till  den  1 Oktober 
samma  år,  komitén  dock  obetaget  att  hålla  utställningen  öppen  utöfver  sistnämnde  dag. 

§ 3.  Byggnader. 

Å utställningsområdet  komma  att  uppföras  en  konsthall,  en  industrihall,  en 
maskinhall  och  en  fiskerihall  samt  ett  antal  mindre  byggnader  (kiosker,  paviljonger 
m.  m.)  i mån  af  behof.  Där  j em  te  kommer  Nordiska  museets  delvis  uppförda  ny- 
byggnad att  provisoriskt  tillbyggas  och  för  utställningsändamål  användas. 

Konsthallen  upptager  omkring  1,000  meter  cimaise. 


Industrihallen  upptager  en  golfyta  af  omkring  15,000  kvm. 

Maskinhallen  » » » » » 10,000  » 

Nordiska  museet  med  dess  tillbyggnad  omkring  5,000  » 


§ 4.  Anmälan  om  deltagande. 

Anmälan  om  deltagande  i utställningen  skall  vara  insänd  till  »Utställningens 
byrå»,  adress  Stockholm,  före  utgången  af  Maj  månad  1896,  i öfverensstämmelse 
med  faststälda  formulär  och  särskildt  meddelade  bestämmelser. 

Anmälningar  från  norska  och  danska  utställare  skola  ske  genom  dessa  län- 
ders respektive  utställningskomitéer. 

Anmälan  pröfvas  af  generalkommissarien,  som  derom  eger  fatta  beslut. 

Rörande  anmälan  om  deltagande  i konstutställningen,  liksom  rörande  pröf- 
ning  af  för  densamma  afsedda  konstverk,  komma  särskilda  föreskrifter  att  utfärdas. 

§ 5.  Uteslutna  föremål. 

Uteslutna  från  utställningen  äro  följande  varuslag: 

Lätt  antändliga  eller  i öfrigt  farliga  ämnen. 

Följande  varuslag  få  dock  utställas  i ofarliga  efterbildningar : 

Sprängämnen,  fyrverkeripjeser,  knallhattar,  tändstickor  och  dylikt.  Prof  å 
dessa  böra  likväl  tillhandahållas  vederbörande  jury. 

Skrymmande  gods  eller  varuslag,  som  till  följd  af  sin  beskaffenhet  kunna 
verka  störande  på  de  besökandes  trefnad,  mottagas  endast  på  vissa  vilkor,  som 
vederbörande  kommissarie  eger  föreskrifva. 

Följande  varuslag  få  endast  utställas  i slutna  kärl  af  ej  allt  för  stora  dimen- 
sioner : 

Alkohol,  sprit,  oljor,  syror  och  i allmänhet  sådana  ämnen,  som  kunna  skad- 
ligt inverka  på  andra  utstälda  föremål  eller  störa  den  besökande  allmänheten. 

§ 6.  Inpackning  och  afsändning. 

Utställningsföremål  måste  vara  omsorgsfullt  inpackadt,  och  hvarje  kolli  för- 
sedt  med  utställares  namn  och  adress  samt  märke,  som  utställningskomitén  tillhanda- 
håller. Gods,  som  afsändes  med  jernväg,  adresseras  franko  till  Stockholms  norra 
station;  sjöledes  ankommande  gods  levereras  fritt  vid  kaj  inom  utställningsområdet. 

Från  Stockholms  norra  station  till  utställningsplatsen  åtager  sig  utställnings- 
komitén all  transport  af  kolli  ej  öfverstigande  1,500  kg.  vigt,  dock  utan  att  ikläda 
sig  något  ansvar  för  möjligen  uppkommande  skador.  För  kolli  utöfver  denna  vigt, 
äf vensom  för  jernvägsvagnar  och  dylikt,  hvars  forslande  till  och  från  utställnings- 
platsen nödvändiggör  särskilda  anordningar,  måste  särskildt  aftal  träffas. 

För  utställningsföremål  är  fraktfrihet  medgifven  å statens  jernvägar.  Hos 
vederbörande  styrelser  för  enskilda  jernvägar  samt  hos  ångbåtsbolag  kommer  fram- 
ställning att  göras  om  fraktlindring,  h varför  redogörelse  i tid  skall  lemnas. 


24 


UTSTÄLLNINGENS  ORGANISA  TION. 


§ 7.  Tullfrihet. 

För  utställningsföremål  från  utlandet,  hvilka  efter  utställningen  åter  utföras, 
erlägges  ingen  tull. 

§ 8.  Uppackning  och  anordning  m.  m. 

Kollis  öppnande  samt  föremålens  uppackning  och  anordning  ombesörjas  af 
utställaren.  Inom  konstaf delning  en  sker  detta  genom  utställningskomiténs  försorg 
och  på  dess  bekostnad. 

För  tomlårars  magasinering  upplåtes  plats  afgiftsfritt.  Utställningskomitén 
ikläder  sig  dock  icke  något  ansvar  för  desamma. 

Föremål  utställes  under  utställarens  namn,  honom  dock  obetaget  att  å det- 
samma angifva  namnet  å den  eller  de  personer,  som  väsentligen  biträdt  vid  dess 
förfärdigande. 

Derest  agenter  få  tillstånd  att  anordna  kollektiva  utställningar,  må  detta 
ske  endast  under  vilkor,  att  de  utstälda  föremålen  äro  af  svensk,  norsk  eller  dansk 
tillverkning,  dock  med  rätt  för  generalkommissarien  att  efter  förvaltningsutskottets 
hörande  derifrån  medgifva  undantag. 

Utställare  ege  rätt  att  åsätta  föremål  försäljningspris. 

Uställningsföremål  skall  vara  uppstäldt  å derför  anvisad  plats  före  den  12 
Maj  1897;  i annat  fall  förlorar  utställare  all  rätt  till  platsen.  Utställningsföremål 
får  ej  utan  generalkommissariens  medgifvande  bortföras  under  utställningstiden. 
Undantag  härifrån  göres  för  tillfälliga  utställningar  eller  varor  som  äro  under- 
kastade förskämning. 

§ 9.  Platshyra.  Drifkraft. 


Platshyra  beräknas  enligt  följande  taxa: 

I industrihallen  och  Nordiska  museet  med  tillbyggnad : 

för  Q] -meter  golfyta,  fri  från  alla  sidor  kr.  15:  - 

» ej  » » » » » 10:  — 

» » invid  vägg  samt  derjemte  1 meter  hög  väggyta, 

räknadt  från  golf  vet  » 10:  — 

för  löpande  meter  väggyta  med  eller  utan  golfyta  af  högst  1 meters  djup  » 15:  - 

I maskinhallen: 


för  ! j -meter  golfyta,  fri  från  alla  sidor  kr. 

» » » ej  » » » » » 


för  löpande  meter  väggyta  med  eller  utan  golfyta  af  högst  1 meters  djup  » 
I fisker  ihallen: 


12:  - 
8:  — 
10:  - 


för  Q-meter  golfyta kr.  10:  — 

för  löpande  meter  väggyta  med  eller  utan  golfyta  af  högst  1 meters  djup  » 10:  - 

För  särskilda  platser  och  i det  fria  är  dock  afgiften  beroende  af  särskildt  aftal. 

Frihet  från  erläggande  af  platshyra  medgifves: 
l:o.  Utställare  af  föremål  tillhörande: 

a)  Konstafdelningen. 

b)  Första  sektionens  första  grupp  i programmet  (Uppfostran.  - Under- 
visning). 

c)  Andra  sektionen  (Husslöjdsarbeten). 

d)  Åttonde  sektionen  (Armén  och  flottan). 

2:o.  Norska  och  danska  utställare. 

I öfrigt  eger  generalkommissarien  att  efter  förvaltningsutskottets  hörande 
medgifva  undantag  från  skyldigheten  att  erlägga  ofvan  stadgade  hyresafgifter. 

Afgift  erlägges  för  minst  1 meter,  och  beräknas  alla  mått  i hela  meter  på 
den  största  utsträckningen  af  platsens  längd  och  bredd. 

Ånga,  vatten,  gas  och  elektricitet,  äfvensom  drifkraft  från  roterande  axel, 
tillhandahållas  utställare  inom  maskinhallen  mot  särskild  afgift.  All  anordning  af 


f ’ TS  TA  L L X / .V  G E X S 0 11 G A X ISA  TI  0 N. 


25 


ledningar  från  hufvudledningen  till  de  utstälda  föremålen  bekostas  af  utställaren; 
likaså  särskild  grundläggning  för  utstäldt  föremål. 

Om  utställare  af  maskin  förbinder  sig  att  under  hela  utställningstiden  hålla 
densamma  i gång  minst  tre  dagar  i veckan  och  under  fyra  timmar  h varje  af  dessa 
dagar,  lemnas  25  proc.  rabatt  å platshyran. 

Erhållen  plats  får  på  inga  vilkor  på  annan  öfverlåtas  utan  särskild  t med- 
gifvande  af  generalkommissarien. 

Samtidigt  med  den  i § 4 omnämnda  anmälan  insändes  förbindelse  å plats- 
hyrans erläggande  enligt  faststälda  formulär.  Platshyran  upptages  endast  i den 
mån  utställningens  ekonomi  sådant  kräfver,  och  är  ej  till  betalning  förfallen  förrän 
den  1 Oktober  1897. 

§ 10.  Utställningsmateriel. 

Utställare  har  att  sjelf  bekosta  bord,  skåp  och  montrer,  och  skall  ritning 
å dessa  insändas  till  utställningens  byrå  samtidigt  med  anmälningssedlarna.  Med 
anmälningsblanketterna  följa  dock  förslagsritningar  å dylika  föremål  till  tjenst  för 
dem,  som  deraf  önska  begagna  sig. 

§ 11  Nedtagning  och  inpackning. 

Efter  utställningens  slut  börjas,  så  snart  generalkommissarien  det  medgifver, 
nedtagning  och  inpackning  af  föremålen  i den  ordning,  vederbörande  kommissarie 
föreskrifver,  ocli  genom  utställarens  försorg.  Arbetet  härmed  skall  vara  afslutadt 
inom  tre  veckor.  Hvad  som  ej  då  är  bortfördt,  magasineras  af  vederbörande  ut- 
ställningskommissarie  för  utställarens  risk  och  räkning.  Efter  den  1 April  1898 
säljas  de  sålunda  magasinerade  varorna  utan  vidare  på  auktion.  Behållningen  häraf 
tillfaller  utställningen. 

§ 12.  Katalog.  Affischering. 

Officiella  kataloger  komma  att  genom  utställningskomiténs  försorg  upprättas, 
upptagande  utställares  namn,  firma,  adress  och  yrke  samt,  enligt  särskilda  bestäm- 
melser, förteckning  å de  utstälda  föremålen  i deras  helhet  eller  delvis. 

Vägledningar  o.  d.  för  besökande  komma  genom  utställningskomiténs  försorg 
att  utgifvas. 

Utställningskomitén  förbehåller  sig  uteslutande  rätt  till  all  annonsering,  affi- 
schering eller  annat  slag  af  kungörelse  inom  utställningsområdet. 

§ 18.  Kopiering. 

Utan  utställares  samtycke  få  inga  kopior,  mått,  skisser  eller  fotografier  tagas 
af  de  utstälda  föremålen;  ej  heller  få  kameror  utan  särskildt  tillstånd  medföras. 
Sådant  tillstånd,  för  livars  erhållande  särskild  betalning  erlägges,  lemnas  icke  för 
apparater  öfver stigande  8x8  cm.  till  annan  än  af  utställningskomitén  befullmägtigad 
fotograf. 

Utställare  må  dock  ej  hindra,  att  vyer  af  större  partier  af  utställningen 
tagas  och  reproduceras. 

§ 14.  Frikort. 

Utställare  och  hans  vid  utställningen  behöfliga  personal  erhålla  frikort  en- 
ligt närmare  bestämmelser,  som  framdeles  komma  att  meddelas. 

§ 1 5.  Bevakning. 

Utställningskomitén  anställer  behöfligt  antal  betjening,  som  har  att  upprätt- 
hålla ordning  samt  tillse,  att  utställningsföremål  ej  utsättes  för  skada.  Dock  ikläder 
sig  utställningskomitén  intet  som  helst  ansvar  i detta  afseende. 


4 


26 


U T S T Ä L L N ING E N S 0 R G .4  N I S A T I O N. 


Utställare  ege  dock  rätt  att  hålla  egen  personal  vid  sina  respektive  utställ- 
ningar. För  densammas  görande  och  låtande  ikläder  sig  utställare  ansvar. 

§ 16.  Försäljning  af  föremål. 

Rätt  till  detaljförsäljning  af  utstälda  föremål,  äfvensom  af  sådana  som  del- 
vis eller  i sin  helhet  tillverkas  inom  utställningsområdet,  kan  förvärfvas  efter  öfver- 
enskommelse  med  vederbörande  kommissarie. 

Inom  konstaf delning  en  sker  försäljningen  uteslutande  genom  dess  kom- 
missariat; provisionen  härför  utgår  med  10  proc. 

För  såldt  föremål  inom  industriutställningen  erlägges  en  provision  af  5 proc. 
Efter  gjord  anmälan  om  försäljningen  tillhandahåller  vederbörande  kommissarie 
etiketter  att  å föremålet  anbringas,  utvisande  att  det  är  såldt. 

§ 17.  Brandförsäkring. 

Utställningskomitén  åtager  sig  att  för  utställares  räkning  ombesörja  brand- 
försäkring å utstäldt  föremål,  om  anmälan  derom  göres  å anmälningssedeln. 

De  närmare  vilkoren  härför  komma  att  meddelas  å anmälningssedeln. 

För  konstaf  delning  en  tages  kollektivförsäkring  på  utställningens  bekostnad. 

§ 18.  Jury. 

För  utställningsföremålens  prisbedömning  kommer  en  jury  att  utses  bland 
personer  från  Sverige,  Norge  och  Danmark.  Härom  komma  närmare  bestämmelser 
framdeles  att  utfärdas. 

Utställare  vare  i öfrigt  skyldig  att  ställa  sig  till  efterrättelse  cle  föreskrifter 
och  ordningsregler,  som  för  utställningen  komma  att  utfärdas. 

Stockholm  den  7 September  1895. 

Å centralkomiténs  vägnar: 

GUSTAF. 

Ludv.  Looström. 


P K O G R Å M 

KÖR 

ALLMÄNNA  KONST-  OCH  INDUSTRIUTSTÄLLNINGEN 

i Stockholm  1897. 

Faststäldt  af  centralkomitén  den  7 September  1895. 


I KONSTAFDELNINGEN. 

Sjelfständiga,  efter  år  1880  utförda  konstverk  af  alla  slag. 

Grupp  1.  Målningar  och  teckningar. 

Grupp  2.  Skulptur  och  medaljer. 

Grupp  3.  Arkitektur-ritningar  och  -modeller  samt  fotografier  af  utförda  byggnadsverk. 
Grupp  4.  Etsningar,  gravyrer  och  litografier. 


I ■ TS  TÄ  1. I.  X I X G E .V  S 0 Ii  G ,4  X I S A TIO  X. 


Grupp  5.  Konstnärligt  utförda,  dekorativa  eller  praktiskt  användbara  föremål, 
äfvensom  modeller  till  dylika,  hvilka  ej  lämpligen  låta  hänföra  sig  till 
någon  särskild  af  ofvanstående  grupper. 


II  I NDU STRI AFDELN I N G EN . 


Första  sektionen: 

Uppfostran.  — Undervisning.  — Vetenskapliga  hjelpmedel.  — Reproduktion  af  skrift, 
teckningar  m.  m.  — Helsovård. 

Grupp  1.  Uppfostran.  Undervisning. 

Klass.  1.  Barnets  uppfostran.  — Folkskolan.  — Högre  lärdomsskolor. 

Planer  och  modeller  samt  anordningar  och  möbler  till  barnkrubbor,  lekstugor, 
vårdanstalter.  Undervisningsmateriel  afsedd  för  barnets  fysiska  och  intellektuella 
utveckling  intill  dess  inträde  i skolan.  Planer  och  modeller  samt  anordningar  och 
möbler  till  folkskolor  i stad  och  pålandet.  — Undervisningsmateriel:  böcker,  kartor, 
apparater  m.  m.  — Planer  och  modeller  samt  anordningar  och  möbler  till  allmänna 
och  enskilda  läroverk  för  gossar,  till  flickskolor  och  samskolor  samt  folkhögskolor.  - 
Materiel  för  elementarundervisning  i musik,  sång,  teckning,  skönskrifning,  slöjd  ocli 
trädgårdsskötsel.  — Undervisningsmateriel  för  blinda  och  döfstumma.  — Materiel 
för  undervisning  i gymnastik,  fäktning,  militära  öfningar  och  simning.  — Elevers 
arbeten,  för  så  vidt  de  afse  att  åskådliggöra  undervisningsmetoden  vid  läroverket. 

Klass  2.  Tekniska  och  yrkesskolor. 

Planer  och  modeller  samt  anordningar  och  möbler  till  slöjdskolor,  fackskolor, 
handelsskolor,  landtbruksskolor  och  hushållsskolor.  — Undervisnings-  och  åskådnings- 
materiel  samt  literatur.  — Elevarbeten. 


Klass  3.  Högskolor. 

Planer  och  modeller  samt  anordningar  och  möbler  till  universitet,  medicinska 
och  tekniska  m.  fl.  högskolor,  akademier  med  undervisning  i musik  och  bildande 
konst,  seminarier,  landtbruksinstitut  och  museer.  — Undervisnings-  och  åskådnings- 
materiel  för  den  högre  vetenskapliga  utbildningen.  — Elevarbeten. 

Grupp  2.  Vetenskapliga  hjelpmedel.  — Kartografi.  — Reproduktion  af  skrift, 

teckningar  m.  m. 

Klass  4.  Mätnings-  och  vetenskapliga  instrument,  mått,  vigter  m.  m. 

Apparater  och  instrument  för  praktisk  geometri,  landtmäteri,  topografi  och 
geodesi,  cirkelbestick,  räknemaskiner,  vattenpass,  kompasser,  barometrar,  pyrometrar 
m.  m.  — Apparater  och  instrument  för  finare  mätning:  nonieskalor,  mikrometer- 
skrufvar,  delning  smaskiner,  precisionsvågar  m.  m.  — Vanliga  optiska  instrument,  astro- 
nomiska, fysikaliska,  meteorologiska  m.  fl.  instrument.  Instrument  och  apparater  för 
laboratorier  och  observatorier.  — Olika  länders  mått  och  vigter. 

Klass  5.  Kartografi. 

Kartor  och  atlas : geografiska,  geologiska,  topografiska,  hydrografiska,  astro- 
nomiska m.  m.  — Jord-  oc,l\  himmelsglober.  — Hithörande  statistiska  arbeten  och 
tabeller. 

Klass  6.  Typografi.  — Litografi.  — Xylografi.  — Koppartryck. 

Typografiska,  litografiska  och  xylografiska  alster.  - Koppar-gravyr  och 
-tryck.  — Verktyg  och  annan  materiel  för  dessa  alster.  — Graverade  och  ciselerade 


28 


ur  ST  Ä 1. 1.  X I X C,  K X S 0 Ii  G A X IS  ATI  O X. 


arbeten  i metall,  sten  m.  m.  — Instrument  och  apparater  för  målare,  ritare,  gravörer 
och  modellörer  m.  m. 

Klass  7.  Fotografi  och  dithörande  reproduktionsmetoder. 

Fotografiska  alster.  — Instrument  och  apparater,  materiel  och  tillbehör  för 
fotografering.  Utstyrsel  af  och  för  fotografi-atelierer.  — Alster  för  fotokemiska  och 
fotomekaniska  reproduktionsmetoder. 

Grupp  3.  Helsovard. 

Klass  8.  Medicin.  — Kirurgi.  — Sjukvård. 

Anatomiska,  histologiska',  bakteriologiska  instrument,  plastisk  anatomi.  — 
Förbandsartiklar,  konstgjorda  lemmar  och  tänder,  bandager,  bråckband  m.  m.  — 
Kirurgiska  och  obstetriska  instrument,  grupperade  efter  deras  användningssätt,  tand- 
läkareinstrument. — Apparater  för  bad  och  elektrisk  behandling,  för  gymnastik,  till 
drunknandes  och  kväfdas  bistånd.  Lifräddningsapparater.  - - Apparater  afsedda  för 
lyttas,  sjukas  och  svagsintas  behandling.  — Artiklar  för  läkare,  kirurger,  sjukvårdare 
vid  sjukhus.  — Väskor  och  lådor  med  instrument  och  medikament  afsedda  för 
kirurger  i krig  och  fred.  — Planer  och  modeller  till  sjukhus  och  andra  sjukvårds- 
anstalter,  möbler  och  anordningar  för  sådana.  - Civila  och  militära  ambulanser.  — 
Speciell  materiel  för  veterinärer.  — Desinfektionsapparater. 

Andra  sektionen: 

Husslöjd  sarbeten. 

Kollektiva  utställningar  af  allmogeslöjd,  finare  slöjd  och  qvinlig  husslöjd. 

Tredje  sektionen: 

Ingeniör-  och  byggnadsväsen. 

Grupp  4.  Väg-  och  Vattenbyggnadskonst.  Husbyggnadskonst. 

Klass.  9.  Väg-  och  vattenbyggnadskonst. 

Modeller,  planer  och  ritningar  till: 

Landsvägsanläggningar.  - - Jernvägsanläggningar.  — Strömregleringar  och 
kanaler;  vattenafledningar.  — Dockor  och  slussar;  upphalningsbäddar.  — Fasta  och 
rörliga  broar;  aqvedukter.  — Hamnanläggningar:  hamnarmar,  dammar,  vågbrytare. 

Hissinrättningar  för  transport  af  personer  och  varor,  inom-  och  utomhus;  lyft- 
kranar. --  Gatuanläggningar  och  kloakledningar.  — Vattenledningsverk.  — Gasverk. 
— Statistik. 

Klass  10.  Husbyggnadskonst. 

Modeller,  planer  och  ritningar  till: 

Offentliga  byggnader  och  allmänna  inrättningar.  — Privatbostäder  och  hotell. 

- Arbetarebostäder.  — Landtmannabyggnader.  — Flyttbara  byggnader  af  trä.  - 
Uppvärmningsanordningar  för  varmluft,  ånga  eller  vatten.  — Ventilationsanordningar. 

- Gas-,  vatten-  och  af  lopp  sledningar  samt  öfriga  sanitära  anordningar. 

Fjerde  sektionen: 

Industri.  — Handtverk. 

Grupp  5.  Möbler  och  husgeräd  m.  m. 

Klass  11.  Enkla  möbler.  — Lyxmöbler.  — Skulpterade  arbeten. 

Buffeter,  skåp,  byråar,  speglar,  toaletter,  sängar,  soffor,  stolar,  fåtöljer,  bord, 
biljarder,  urfoder  m.  m. 


U T S T Ä I.  L N 1 N G E N S ORGANISATIO  N 


2!» 


Klass  12.  Tapetserare-  och  dekoratörs-arbeten. 

Draperier,  gardiner,  portierer,  klädda  möbler,  fantasimöbler,  ramar,  dekora- 
tionsföremål  i sten,  metall,  gips  m.  m.  — Rullgardiner.  — Tapeter  och  bårder. 
Läder  till  möbler  och  väggbeklädnad. 

Klass  13.  De/corationsföremål,  drifna  och  gjutna  i metall. 

Statyer,  reliefer  m.  m.  i brons,  jern,  zink  m.  m.,  föremål  på  galvanoplastisk 
väg  öfverdragna  med  metall.  — Tenngjuteri.  — Drifna  arbeten  i koppar,  zink, 
messing  m.  m. 


Klass  1 4.  Glasvaror. 

Hushållsglas  och  andra  glasvaror:  släta,  slipade,  graverade,  etsade  m.  m.  - 
Buteljer  och  flaskor.  — Lampglas,  oljebehållare,  skärmar  m.  m.  — Fönsterglas, 
spegelglas,  glasmålningar. 


Klass  15.  Porslin  och  lergods. 

Porslin,  biscuit,  stengods,  fajans,  majolika,  terracotta.  — Krukmakare-arbeten. 

Klass  16.  Finare  manufaktur-  och  konstsmide. 

Bords-  och  ficltknifvar,  gafflar,  saxar,  rakknifvar.  Finare  låssmide  och 
annat  mera  konstnärligt  utfördt  klensmide.  — Etsade  arbeten  m.  m. 

Klass  17.  Bokbindare-arbeten.  — Skrif-  och  ritmateriel. 

Bokband,  register,  skrifböcker,  annotationsböcker.  — Album,  pappersarbeten.  - 
Bläck,  pennor,  kritor.  — Kontorsutensilier,  skrifbordsmateriel,  kopiepressar,  ltopie- 
böcker,  brefsamlare  och  -ordnare.  — Färger  i bitar,  snäckor,  tuber  m.  m.  — Handsk- 
askar,  syväskor,  portmonnäer,  plånböcker,  portföljer.  — Cigarr-  och  cigarrettfodral. 

Klass  18.  Urmakare-arbeten. 

Ur  och  tidmätare  af  alla  slag  samt  delar  dertill. 

Klass  19.  Musik-instrument. 

Orglar,  blås-  och  stränginstrument,  positiv,  dragspel,  trummor,  automatiska 
och  mekaniska,  samt  delar  och  tillbehör  dertill. 

Klass  20.  Korgmakare-,  borstbindare-  och  kamm akare-arbeten,  svarfvade  och 

lackerade  arbeten. 

Korgar  och  flätade  arbeten.  — Korgmöbler,  barnvagnar.  — Kammar,  borstar. 
— Svarfvade  och  snidade  föremål,  snusdosor,  munstycken.  — Lackerade  arbeten. 

Klass  2 1.  Värme-,  kok-  och  belysningsapparater. 

Kakelugnar,  kaloriferer,  spislar,  kaminer,  gas-,  fotogen-  och  spritkök. 
Lampor  och  armaturer  till  belysning  medelst  olja,  fotogen,  vax-  och  stearinljus,  gas, 
elektricitet  m.  m.  — Lödlampor  och  special-lampor. 

Klass  22.  Guldsmeds-  och  juvelerare-ar beten. 

Guld-  och  silfverarbeten  till  dekoration  och  dagligt  bruk.  — Galvanoplastiska 
föremål.  Smycken  och  lyxföremål  af  ädla  och  oädla  metaller  med  infattade  stenar 
och  perlor  samt  af  stenarter,  sköldpadd,  perlemor,  stål  m.  m.  — Ädla  stenar  samt 
äkta  perlor. 


30 


UT  STÅL  I.  N I N G E N S O li  G AN  IS  ATI  O N. 


Kl  jäss  23.  Handvapen  och  jagttillhehör. 

Floretter,  värjor,  svärd,  sablar,  bajonetter,  lansar,  jagtknifvar,  bågar,  karbiner, 
pistoler,  gevär  och  bössor.  — Kulor  och  krut,  hagel,  knallhattar.  — Utrustnings- 
persedlar  till  jagt. 

Klass  24.  Leksaker. 

Dockor,  leksaker,  spel  till  nöje  och  undervisning. 

G-rupp  6.  Garn,  väfnader,  klädesplagg  och  tillbehör. 

Klass  25.  Bomullsgarn  och  väfnader  der  af. 

Bomullsgarn,  enkelt  och  tvinnadt.  — Bomullsväfnad : oblekt,  blekt,  färgad, 
fasonerad,  tryckt  m.  m.  — Bomullsväfnad  med  tillsats  af  annat  spånadsämne.  — 
Band,  dukar,  vadd. 

Klass  26.  Linne-,  hamp-  och  jutegarn  samt  väfnader  der  af. 

Linne-,  hamp-  och  jutegarn  samt  spånad  af  andra  vegetabiliska  ämnen.  - 
Väfnader  häraf,  med  eller  utan  tillsats  af  andra  ämnen.  — Band,  gjordar,  segel- 
garn, tågvirke. 

Klass  27.  Ullgarn,  kardadt  eller  kammadt,  samt  väfnader  deraf. 

Ull,  kardad  eller  kammad  samt  deraf  spunnet  garn.  — Väfnad  af  ull,  med 
eller  utan  tillsats  af  annat  ämne.  — Flanell,  filtväf,  filtar,  täcken,  schalar,  dukar. 

Klass  28.  Silke  och  sidenväfnader. 

Silke,  otvinnadt  och  tvinnadt.  — Väfnader  häraf:  släta,  fasonerade,  broderade, 
med  eller  utan  tillsats  af  annat  ämne,  äfven  guld  och  silfver.  — Band,  schalar, 
dukar.  — Konstsilke  och  fabrikat  deraf. 

Klass  29.  Mattor  och  möbeltyg. 

Mattor  af  ylle,  hampa,  kork  m.  m.  — Möbeltyg  af  bomull,  ylle,  jute  m.  m., 
med  eller  utan  tillsats  af  annat  ämne.  — Tageltyg,  vaxduk. 

Klass  30.  Klädesplagg,  beklädnads-  och  ekipering s-artiklar. 

Herr-,  dam-  och  barnkläder,  kostymer,  uniformer,  livréer,  allmogedrägter.  - 
Impregnerade  klädesplagg.  — Linnepersedlar  och  underkläder  för  herrar,  damer  och 
barn.  — Hufvudbonader : filt-,  felb-  och  halmhattar,  mössor,  konstgjorda  blommor, 
plymer  och  fjädrar.  — Strumpstolsgods  af  bomull,  linne,  ylle,  silke,  i eller  utan  för- 
ening med  annat  ämne.  — Korsetter,  strumpeband,  hängslen  m.  m.  — Skodon: 
läder,  filt,  kautschuk  m.  m.  — Nåtlade  arbeten.  — Buntmakarearbeten.  — Handskar. 

Perukmakarearbeten.  — Parasoller,  paraplyer,  käppar,  m.  m. 

Klass  31.  Spetsar,  broderier,  snörm  åkerier. 

Spetsar  af  bomull,  linne,  ylle  och  silke,  knypplade,  virkade  eller  maskin- 
gjorda.  — Broderier  i allmänhet  och  liknande  handarbeten,  samt  dylika  af  silfver 
och  guld.  Parament-arbeten.  — Snörmakare-ar beten  af  silke,  ylle,  bomull  m.  m.  — 
Snörband.  — Gulddragare-arbeten,  äkta  och  oäkta. 

G-rupp  7.  Mineralindustri. 

Ivlass  32.  Tillämpad  geologi. 

Geologiska  och  mineralogiska  samlingar,  belysande  beskaffenheten  och  till- 
gångarne  af  användbara  mineral-,  berg-  och  jordarter.  — Geologisk  literatur  och 


U TS  TÄ  1 . /.  .V  / .V  G E X S <>  lt  G A X I S .4  TI  0 X 


31 


kartor.  — Mineralstatistik.  - Kartor,  reliefkartor  och  modeller,  belysande  minerals 
och  bergarters  förekomstsätt  och  tillgodogörande.  — Kemiska  och  mekaniska  me- 
toder, instrument  och  apparater  för  mineralfyndigheters  undersökning  samt  för 
profning  af  bergarter.  — Metoder  och  maskiner  för  uttagande  af  generalprof  af 
malmer  och  andra  mineralämnen. 

Klass  33.  Bergshancltering. 

Jern:  Malmer.  — Tackjern  och  andra  direkt  af  jernmalm  framstälda  pro- 
dukter. — Göt,  smältstycken  m.  m.  — Valsverks-  och  gröfre  smidesprodukter;  så- 
som stänger,  räls-,  vinkel-  och  annat  fasonjern,  band-  och  annat  finjern,  valstråd, 
grofplåt,  axlar,  hjulband  m.  m.  — Prof  för  utvisande  af  metallernas  egenskaper. 

Andra  metaller  och  svafvel : Malmer.  — Hyttprodukter.  — Valsverks-  och 
gröfre  smidesprodukter. 


Klass  34.  Stenindustri. 

Kollektiva  och  enskilda  utställningar  af  granit,  sandsten,  kalksten,  marmor, 
tälj sten,  skiffer  m.  fl.  bergarter,  användbara  såsom  byggnadsmaterial  och  för  deko- 
rering. — Block,  kantsten,  gatsten,  byggnadssten,  huggna,  skulpterade  och  polerade 
arbeten.  — Väggbeklädnad,  golfplattor,  bordskifvor  m.  m.  — Trottoarplattor.  — 
Takskiffer.  — Grafvårdar,  prydnadsföremål.  — Kvarnstenar. 

Klass  35.  Tegel,  kalk,  cement  och  konstgjord  sten. 

Tegel:  Kollektiva  och  enskilda  utställningar  af  råmaterial  och  produkter.  - 
Byggnadstegel  af  alla  slag,  taktegel,  trottoartegel.  — Dräneringsrör  och  vattenled- 
ningsrör.  — Eldfast  tegel  och  andra  produkter  af  eldfast  lera,  eldfasta  stenslag. 

Kalk:  Kalksten,  bränd  kalk,  murbruk. 

Cement:  Kollektiva  och  enskilda  utställningar  af  råmaterial  och  produkter. — 
Arbeten  af  cement.  — Hydraulisk  kalk. 

Annan  konstgjord  sten:  Olika  slag  af  konstgjord  sten.  — Metoder  att  kon- 
servera och  färga  sten. 

Klass  36.  Andra  icke  metalliska  mineral-,  berg-  och  jordarter. 

Fältspat,  kvarts,  glimmer,  apatit,  magnesit,  kryolit,  flusspat,  talk,  asbest 
m.  m.  — Kaolin.  — Kiselgur  och  produkter  deraf.  — Krita.  — Kalksten  för  ke- 
miska ändamål.  — Grafit  och  produkter  deraf.  — Gjutsand. 

Klass  37.  Slipnings-  och  poleringsmaterial. 

Kollektiva  utställningar  af  material  för  användning  till  slipning  och  pole- 
ring.  — Slipstenar,  brynstenar.  — Andra  slip-  och  polermedel  för  sten  och  metall, 
såsom  kvartssand,  granat,  smergel,  stålsand  m.  m. 

Klass  38.  Brännmaterial. 

Torf:  Råmaterial,  produkter  och  beredningsmetoder. 

Stenkol:  Olika  slag  af  stenkol  samt  som  brännmaterial  användbara  pro- 
dukter deraf. 

Alunskiffer:  Metoder  för  och  resultat  af  dess  användning  såsom  bränsle. 

Grupp  8.  Metallmanufaktur. 

Klass  39.  Jern. 

Vanligt  gjntgods,  rått  eller  bearbetadt.  Smidbart  gjutgods.  — Tunnare  plåt, 
med  eller  utan  ytbetäckning,  slät  eller  korrugerad.  - Drifven,  perforerad  och  deko- 


32 


UTSTÄLLNINGENS  ORGANISA  TION. 


rerad  plåt.  — Rör  och  tuber  med  eller  utan  väll.  — Kanoner  och  projektiler.  — 
Smidda  hjul  och  ankare  samt  smidda  delar  till  fartyg  och  maskinerier  m.  m.  — Ket- 

tingar,  hästskor  m.  m.  — Dragen  tråd  ocli  produkter  deraf,  såsom  linor,  kablar, 

duk,  gallerverk  m.  m.  — Alster  af  klensmide,  manufaktur  smide,  plåtslageri  och 

bleckslageri  m.  m.  — Emaljerade  föremål.  — Bultar,  skrufvar,  nagel,  spik,  söm 

m.  m.  — Fjedrar  af  alla  slag.  — Stålpennor  o.  d.  — Liar,  skäror,  yxor  och  andra 
eggverktyg;  filar  och  raspar  m.  m.  — Byggnadsbeslag,  lås,  nycklar,  riglar,  krokar 
m.  m.  — Kassaskåp  m.  m.  — Trädgårdsmöbler,  gallerverk  af  smidt  eller  gjutet  jern. 

Klass  *10.  Anclra  metaller  och  legeringar  deraf. 

Gjutgods,  rått  eller  bearbetad  t samt  med  eller  utan  ytbetäckning.  — Smidda 
arbeten.  — Tunnare  plåt  med  eller  utan  ytbetäckning,  arbetad  eller  oarbetad.  — Pres- 
sade och  drifna  arbeten.  — - Dragna  rör  och  tuber.  — Tråd  och  arbeten  deraf,  så- 
som kablar,  gallerverk,  duk,  knappnålar,  öglor,  hyskor  och  hakar.  — Bultar,  skruf- 
var, nagel,  spik  och  nubb.  — Kopparslagarearbeten.  — Kapsyler  m.  m. 

Grupp  9.  Kemisk  industri,  pappers-  och  lädertillverkning. 

Klass  41.  Färger,  toalettmedel,  lim  m.  m. 

Olje-,  lack-,  lim-  och  vattenfärger,  fernissor  och  torkmedel  samt  material 
härtill.  — Parfymer,  rökelse,  luktvatten,  amykos-aseptin,  munvatten,  tandpulver, 
tandtvål,  tandpastor,  toalettvatten  och  andra  kosmetiska  medel  m.  m.  samt  ma- 
terial härtill.  — Material  och  preparat  för  impregnering,  konservering,  betning  och 
färgning  af  garn,  väfnader,  trä  m.  m.  — Sigillack,  lim,  gelatin. 

Klass  42.  Ljus,  tvål  m.  m. 

Glycerin,  ljus,  tvål,  såpa,  pomada,  bläck,  skosvärta  m.  m. 

Klass  43.  Tändstickstillverkning. 

Tändstickor  med  tillbehör  samt  material  till  desamma. 

Klass  44.  Mineraloljor,  kautschuk  m.  m. 

Mineraloljor,  lysoljor,  smörjämnen  samt  råmaterial  till  desamma.  Asfalt- 
tjära  m.  m.  — Kautschuk-  och  guttaperkavaror  för  tekniska  och  medicinska  behof. 

Klass  45.  Artificiella  gödsling  sämnen. 

Benmjöl,  superfosfat,  tomasf osfat,  fiskguano  m.  m. 

Klass  46.  Sprängämnen. 

Krut,  nitroglycerin,  dynamit  och  andra  sprängämnen  samt  material  dertill. 

Klass  4 7.  Farmaceutiska  produkter  och  mineralvatten  m.  m. 

Farmaceutiska  råmaterial,  droger  och  preparat.  — Mineralvatten,  naturliga  och 
artificiella,  samt  läskedrycker.  — Oxider,  alkalier,  syror,  salter,  eter  och  eterarter,  ete- 
riska oljor,  preparat  för  mejeribehof  samt  kemiska  och  kemisk-tekniska  preparat  i 
allmänhet. 


Klass  48.  Trämassa,  papper  och  papperstillverkning. 

Kemisk  och  mekanisk  trämassa.  — Material  och  produkter  vid  papperstill- 
verkning af  lump,  trämassa,  halm,  mossa  m.  m.  — Ämnen  för  betning,  blekning, 
färgning,  appretering,  limning  m.  m.  af  papper.  — Kartong-  och  papptillverkning, 
takpapp. 


UTS  T A L I.  X IX  GE  X S O R G A X ISA  T 1 0 X. 


33 


Klass  49.  Läder  och  skinnvaror. 

Sulläder,  koläder,  bindsulläder,  smordt  läder  m.  m.  — Färgade,  lackerade, 
sämskade  skinn  m.  m.  — Utskurna  skinnvaror  för  skomakarearbeten  samt  perga- 
ment m.  m. 

Tarmsträngsfabrikat:  musiksträngar,  senor,  guldslagarehinna  m.  m. 


Grupp  10.  Närings-  och  njutningsmedel. 

Klass  50.  Sädesslag  och  mjöl. 

Spanmål,  malen  och  omalen,  gryn.  — Stärkelse,  potatismjöl,  rismjöl  m.  m.  — 
Vermiceller,  makaroni. 

Klass  5 1 . Bageri  och  bakelsetillverkning. 

Syradt  och  osyradt  bröd,  småbröd,  bröd  afsedt  för  transport,  fälttåg  m.  m., 
kex,  skeppsskorpor.  — Bakverk,  egendomliga  för  olika  landskap,  pepparkakor  och 
kakor  afsedda  att  konserveras. 

Klass  52.  Feta  näringsämnen.  — Mjölk.  — Å gg.  — Kött. 

Ister,  flott,  margarin.  — Konserverad  mjölk  och  grädde,  smör  i hermetiskt 
slutna  kärl.  — Ägg,  alla  slag.  — Saltadt  och  konserveradt  kött,  skinkor,  kött- 
preparat. 

Klass  53.  Grönsaker.  — Frukter.  — Kryddor.  — Socker.  — Konditorivaror. 

Konserverade  grönsaker.  — Preparerade  och  torkade  frukter.  — Frukter,  kon- 
serverade utan  socker.  — Syltade  frukter  och  bär.  — Safter.  — Karameller  och 
konditorivaror.  — Socker,  alla  slag.  — Chokolad,  cacao  och  kaffesurrogat.  — Kryd- 
dor, kummin,  nejlikor,  humle.  — Ättika.  — Fabrikat:  senap  och  diverse  såser. 

Klass  54.  Alkoholhaltiga  drycker. 

Bärviner.  — Likörer,  punsch.  — Maltdrycker,  alla  slag.  — Bränvin  och  sprit. 

Klass  55.  Tobak. 

Cigarrer,  cigarretter,  snus  m.  m. 

Klass  56.  Produkter  af  biskötsel. 

Honung,  vax  m.  m. 

Grupp  11.  Öfriga  alster  af  jordbruk  samt  af  skogsskötsel. 

Klass  57.  Jordbruksprodukter  icke  afsedda  till  menniskoföda. 

Säd  och  frö  afsedda  till  utsäde  (kontrollerade).  — Foder-,  handels-  och  fa- 
briksväxter.  — Konserverade  foderämnen,  spånadsämnen,  oljor  och  oljekakor.  - 
Ull,  hår,  fjäder,  dun,  tagel  och  borst.  — Torfströ,  torfmull  samt  torfpreparat. 

Klass  58.  Alster  af  skogsskötsel. 

Frö,  plantor,  hela  stammar,  trädgenomskärningar.  — Oarbetade  skogspro- 
dukter: rundt  gagnsvirke,  ved,  bark,  rötter,  bast,  kvistar  m.  m.  — Handarbetade 
skogsprodukter:  skrädt,  biladt  och  klufvet  virke.  — Sågadt  och  liyfladt  virke.  — 
Produkter  af  trä,  barr  och  träsafter:  träkol,  tjära,  harts,  kimrök,  pottaska,  skogsull, 
terpentin,  träsprit  m.  m. 


5 


34 


U TS  T Ä 1. I.  X I X G K X S O Ii  G .4  XIS  .4  T I O X. 


Femte  sektionen: 

Maskiner.  — Redskap.  — Transportmedel. 

Grupp  12.  Motorer  och  ångpannor. 

Klass  59.  Ångmaskiner  och  ångpannor. 

Fasta  ångmaskiner,  lokomobiler,  sjöångmaskiner,  ångturbiner,  ångpannor, 
förvärmare,  öfverhettningsapparater  m.  m.  — Manometrar  och  öfrig  armatur. 

Klass  60.  Andra  motorer. 

Motorer  för  vatten,  gas,  fotogen,  komprimerad  luft,  eter  eller  annan  drif- 
kraft,  såsom  vindmotorer  m.  m. 


Grupp  13.  Maskiner  och  redskap  för  grufdrift  och  bergshandtering  m.  m. 

Klass  61.  Redskap  och  maskiner  för  undersökning  af  miner  alfyndig  heter  och 

uppsökande  af  vatten. 

Jordborr.  — Diamantborr. 

Klass  62.  Metoder  och  redskap  tor  brytning  af  bergarter,  malmer 

och  stenkol. 

Verktyg  och  maskiner  för  arbete  i grufvor  och  stenbrott.  Borr,  upp- 
rymmare,  släggor,  hackor,  borrmaskiner,  rännhuggningsmaskiner  m.  m.  — Anord- 
ningar för  sprängning,  elektrisk  antändning  m.  m.  — Metoder  och  maskiner  för 
länshållning  af  grufvor  och  stenbrott.  — Metoder  och  maskiner  för  lyftning,  trans- 
port och  lastning  af  material  i grufvor  och  stenbrott. 

Klass  63.  Maskiner  och  redskap  för  bergshandtering  en. 

-Metoder,  ugnar,  maskiner  m.  m.  d.  för  malmers  bearbetande  till  metaller 
och  de  senares  första  bearbetning.  — Krossverk,  anrikningsmaskiner,  ånghammare, 
andra  hammarverk,  valsverk  m.  m.  — Biåsmaskiner.  — Hissar  och  andra  trans- 
portmedel. 

Klass  64.  Maskiner  och,  redskap  för  stenindustrien. 

Metoder,  verktyg  och  maskiner  för  huggning,  hyfling,  svarfning,  sågning, 
slipning  och  polering  af  sten. 

Klass  65.  Maskiner  och  redskap  för  tegelindustrien  m.  m. 

Metoder,  maskiner  och  ugnar  för  tillverkning  af  tegel,  kalk,  cement  och 
konstgjord  sten. 


Grupp  14.  Maskiner  och  redskap  för  jordbruk,  mejerihandtering,  skogshushållning  m.  m. 

Klass  66.  Maskiner  och  redskap  för  jordbruket  och  trädgårdsskötseln. 

Redskap  för  jordens  bearbetning:  plogar,  harfvar,  rensningsmaskiner  för 
växande  säd,  vältar,  sladdar.  — Maskiner,  för  gödsling  och  sådd:  gödselspridnings- 
maskiner,  rad-  och  bredsåningsmaskiner,  frösåningsmaskiner.  — Maskiner  för  skörd: 
slätter-  och  skördemaskiner,  hästräfsor,  hässjeinrättningar.  — Maskiner  för  den  skör- 
dade grödans  behandling:  tröskverk,  vandringar,  klöfvernötningsmaskiner,  rensnings- 
maskiner, redskap  för  ensilageberedning,  hö-  och  halmpressar,  torkapparater  för  ren- 
sad säd.  — Maskiner  för  sönderdelning  af  foder:  qvarninrättningar,  krossmaskiner, 
rotskärnings-  och  liackelsemaskiner.  --  Ilandredskap  och  inventariereqvisita. 


I ' TS  TÅ  1. 1.  X I X (I  K X S O li  G A x i s a ti  o X 


Klass  67.  Mej  er  imaslnner. 

Separatorer,  centrifuger,  förvärmare,  pasteuriseringsapparater,  kernor,  ält- 
ningsmaskiner,  ostkar,  ostpressar  m.  m. 

Klass  68.  Maskiner  för  bryggerier,  brännerier  och  jästfabriker  vt.  vt. 

Klass  69.  Redskap  för  skogshushållning  och  verktygsmaskiner  för  träförädling. 

Sådd-,  planterings-  och  jordbearbetningsredskap.  — Gallrings-,  upparbetnings- 
ocb  afverkningsredskap.  — Transportredskap.  — Maskiner  för  fröbergning  och  kläng- 
ning.  — Maskiner  för  upparbetning  af  trä:  sågverk,  såg-,  hyfvel-  och  snickeri- 
maskiner, svarfvar  m.  m.  — Maskiner  för  tillverkning  af  skogsull,  tjära,  kimrök, 
terpentin,  sprit,  torf,  torfströ  m.  m. 

Grupp  15.  Maskiner  och  redskap  för  mekaniska  verkstäder,  skeppsbyggerier  m.  m. 

Klass  70.  Verktygsmaskiner  och  redskap  för  mekaniska  verkstäder  samt 

skeppsbyggerier. 

Svarfvar,  hyflar,  borr-  och  gängmaskiner  m.  m.  — Plåtbockningsmaskiner, 
pressar  och  saxar.  — Lösa  delar:  skifvor,  kugghjul,  kopplingar,  dragremmar,  till- 
och  afkopplings-inrättningar,  spärrhakar,  regulatorer  m.  m.  — Smörj  inrättningar.  - 
Mätnings-  och  registrerings-apparater.  — Dynamometrar,  vågar.  — Kranar.  — Hy- 
drauliska elevatorer,  pumpar  m.  m.  — Hydrauliska  pressar.  — Ugnar.  — Trans- 
missioner. 

Klass  71.  Maskiner  och  redskap  för  metallmanufaktur. 

Ugnar,  mufflar  och  deglar.  — Specialmaskiner  och  redskap  för  gjuterier  och 
smedjor.  — Maskinerier  för  dragning  af  tuber  och  tråd.  — Maskiner  för  tillverk- 
ning af  kablar,  gallerverk  och  duk  m.  m.  — Maskiner  för  tillverkning  af  hästskor 
och  söm,  bultar,  skrufvar,  nagel,  spik  och  nubb.  — Specialmaskiner  och  verktyg  för 
bleckslagare-  och  kopparslagare-arbeten  m.  m. 

Ki  iASS  72.  Maskiner,  redskap  och  verktyg  för  byggnadsarbeten. 

Apparater  och  instrument  för  profning  af  byggnadsmaterial.  — Redskap  för 
jordschaktning:  handverktyg,  kärror,  trallor,  arbetsspår  m.  m.  — Redskap  för  grund- 
läggning: pålkranar,  skrufpålar  m.  m.  — Redskap  för  underhåll  af  vägar,  gator 
och  promenader,  såsom  vältar,  ångvältar,  vattenkärror  m.  m.  — Maskinerier  för 
vattenledningsverk.  — Maskinerier  och  ugnar  för  gasverk. 

Grupp  16.  Maskiner  och  redskap  för  kemisk  fabrikation  och  papperstillverkning  m.  m. 

Klass  73.  Maskiner  och  verktyg  vid  kemiska  fabriker,  tryckerier, 
färgerier,  apotek  och  garfverier. 

Apparater,  instrument  och  tillbehör  vid  laboratorier.  — Maskiner  och  red- 
skap för  tillverkning  af  tvål,  ljus,  fernissor  m.  m.  — Maskiner  vid  tändstickstill- 
verkning. — Maskiner  och  apparater  vid  typografi,  stereotypi,  koppartryck,  auto- 
grafi, litografi,  kopparstick,  kromolitografi  m.  m.  — Sättnings-,  trycknings-  och  sor- 
teringsmaskiner.  - Skrifmaskiner.  - — Redskap  för  tillverkning  af  farmaceutiska  pro- 
dukter. — Garfverimaskiner. 

Klass  74.  Maskiner  och  redskap  för  tillverkning  af  trämassa  och  papper. 

Maskiner  för  tillverkning  af  trämassa.  — Pappersmaskiner.  — Maskiner  för 
satinering,  glacering,  marmorering  och  liniering  af  papper.  - Maskiner  för  tillverk- 
ning af  kuvert  och  påsar.  — Skär-,  klipp-  och  stämpelmaskiner.  - - Apparater  för 
blekning,  färgning,  tryckning  och  appretering  af  papper  och  tapeter. 


■36 


l ’ T S TÄL  L N I N G K X S O li  G A N ISATIO  X . 


Kl  .a ss  75.  Maskiner  och  redska])  för  glas-,  porslins-  och  lergodstillverkning. 

Klass  76.  Maskiner  och  redskap  för  spånads-  och  väfnadsindustrien  m.  m. 

Varpnings-,  spolnings-,  polerings-  och  spinnmaskiner  samt  spinnrockar.  — 
Väfstolar  för  enkla,  brocherade  och  fosonerade  väfnader.  — Valknings-,  manglings-, 
uppmätnings-  och  vikningsmaskiner.  — Sträck-,  nyst-,  drej-  ocli  tvinnmaskiner  m.  m. 

— Apparater  för  blekning,  färgning,  tryckning  och  appretering  af  väfnader. 

Klass  77.  Maskiner  för  tillverkning  af  beklädnadsartiklar. 

Tillskärningsmaskiner  för  tyg,  läder  m.  m.  — Maskiner  för  fabrikation  af 
skodon.  — Sy-,  nåtlings-,  fällnings-  och  broderingsmaskiner.  — Maskiner  för  gummi- 
varufabrikation.  — Stick-,  knypplings-  och  snörmakerimaskiner. 

Klass  78.  Diverse  verktygsmaskiner  och  verktyg. 

Maskiner  och  redskap  för  guldsmedsyrket,  urmakare-,  sadelmakare-,  bundt- 
makare-,  borstbindare-,  glasmästare-  och  dekorationsmålare-arbeten  m.  m.  — Mynt- 
pressar.  — Maskiner  för  tillverkning  af  knappar,  stålpennor,  nålar,  kapsyler  m.  m. 

- Inpacknings-,  plomberings-,  tappnings-,  skölj  nings-  och  korkningsmaskiner  nu  m. 

— Kassakontrollapparater. 

Klass  79.  Maskiner  och  apparater  för  hushållet  m.  m. 

Tvättapparater,  vridningsmaskiner  och  manglar,  köksredskap,  köttkvarnar, 
äggkläckningsapparater,  bikupor  m.  m. 

Grupp  17.  Brandväsen. 

Klass  80.  Eldsläckning  sr  edskap. 

Ängsprutor,  handkraftsprutor,  slangkärror  m.  m. 

Klass  81.  Lifräddning sredskap. 

Stegar,  räddningsapparater  m.  m. 

Klass  82.  Planer  och  ritningar  till  brandstationer. 

Grupp  18  Transportmedel  till  lands. 

Klass  83.  Jernvägar  och  jernvägsmateriel. 

Rörlig  materiel:  lokomotiv,  jernvägsvagnar  och  dressiner.  — Modeller  till 
rörlig  materiel.  — Lösa  delar:  fjedrar,  buffertar,  bromsar  m.  m.  — Fast  materiel: 
räls,  skarfjern,  spårvexlar,  vändskifvor,  vattenkranar  och  reservoarer  m.  m.  — Spe- 
cialmaskiner och  verktyg.  — Modeller,  planer  och  ritningar.  — Optiska,  akustiska 
och  elektriska  signalsystem.  Anordningar  för  spårvcxling.  — Säkerhetsanordnin- 
gar för  i gång  varande  tåg  m.  m. 

Klass  81.  Spårvägar  m.  m. 

Landsvägslolcomotiv,  spårvagnar  för  liäst,  ånga  eller  elektricitet  m.  m.  — 
Fast  materiel  för  spårvägar:  gaturäls,  öfverbyggnadssystem  m.  in.  — Materiel  och 
maskiner  till  luft-  och  linbanor. 

Klass  85.  Vagnfabrikation. 

Lösa  delar:  hjul,  hjulskenor,  hjulaxlar,  hjulbössor,  beslag,  fjädrar.  — Olika 
upphängningssystem.  — Olika  slag  af  anspann  och  bromsinrättningar.  — Arbets- 
åkdon : kärror,  flakvagnar,  rust-  och  packvagnar,  transportvagnar,  vagnar  för  speci- 
ella ändamål.  — Vagnar,  droskor  och  slädar. 


urs  T A LL NINGENS  OHGA  NI  SA  TIO  V 


37 


Klass  86.  Sadelmakare-arbeten. 

Packsadlar,  ridsadlar,  tömmar  och  selar.  — ■ Piskor  och  ridspön,  stigbyglar, 
selbeslag.  — Koffertar,  kappsäckar,  resväskor  m.  m. 

Klass  87.  Velocipeder. 

Velocipeder  ocli  tillbehör. 


Sjette  sektionen: 

Skeppsbyggen'  --  Sjöfart.  — Fiske  - Fiskodling. 

Grupp  19.  Skeppsbyggeri  och  sjöfart. 

Klass  88.  Fartyg  och  båtar  med  deras  tillbehör. 

Modeller,  ritningar  och  beskrifningar  å örlogsfartyg,  handelsfartyg  för  flod- 
och  sjöfart  samt  lustfartyg.  — Segelbåtar,  roddbåtar  och  båtar  att  framdrifvas  med 
mekanisk  kraft.  Modeller  och  ritningar  till  dylika.  — Metoder  att  konservera  far- 
tygsskrofvet  mot  rost,  sjögräs,  snäckor  m.  m.  — Utrustningsföremål:  spel,  ankare, 
kettingar,  kablar,  tågvirke,  segel  och  segelduk  m.  m. ; styrinrättningar,  maskintele- 
grafer, språkrör  och  ringledningar,  lanternor  och  annan  signalmateriel  för  undvi- 
kande af  ombordläggning;  lifbojar,  kabysser,  bakugnar,  destilleringsapparater,  filtrer- 
apparater  m.  m.  — Möbler  och  andra  föremål  i fartygsinredning : sängar,  bord, 
stolar,  byråar,  speglar,  tvättställ,  klosetter,  ventiler,  lampor  m.  m.  — Konserverade 
födoämnen  för  sjöfarandes  bruk.  — Beklädnadspersedlar  för  fartygsbesättningar ; 
sjökistor.  — Nautiska  instrument.  — Sjukhytt  och  apotek.  Medikamentslådor. 
Metoder  och  apparater  för  fartygsuppvärmning,  ventilering  och  desinfektion.  — Sta- 
tistiska arbeten  samt  kartor  m.  m.  rörande  handelssjöfarten. 

Klass  89.  Anordningar  för  farleders  belysning  och  utprickning  m.  m.  — Lif- 
räddningsväsen.  — Bergningsväsen. 

Landfyrar,  fyrskepp  och  lysbojar.  — Modeller  och  ritningar  dertill.  — Bå- 
kar,  bojar  och  prickar.  — Mistsignalapparater.  — Lifräddningsbåtar  med  utrustning. 

- Modeller  och  ritningar  dertill.  — Raketapparater  m.  m.  för  räddning  af  skepps- 
brutne.  — Utrustningsföremål  samt  modeller  och  ritningar  till  bergningsfartyg.  - 
Dykerimateriel. 

Grupp  20.  Alster  af  samt  redskap  för  fiske  och  fiskodling. 

Klass  90.  Fiskeprodukter. 

Saltad  sill  och  strömming.  — Bankfiskeprodukter  alla  slag.  — Saltad  lax, 
ål  samt  andra  saltade  eller  torkade  fiskvaror.  — Anjovis  och  kryddsill.  — Rökta 
fiskevaror  alla  slag.  — Marinerade,  hermetiskt  inlagda  eller  på  annat  sätt  konser- 
verade fiskeprodukter.  — Färsk  fisk  eller  ätbara  vattendjur,  förvarade  medelst  frys- 
ning  eller  på  is  eller  på  annat  sätt.  — Biprodukter  af  fisket,  såsom  tran  m.  m. 

Klass  9 1 . Fiskredskap. 

Maskinbunden  garnredskap  samt  nätbindningsmaskiner.  — Handbunden  garn- 
redskap.  — Redskap  för  krokfiske,  metning  och  sportfiske  samt  agnfångst. 

Klass  92.  Modeller  och  ritningar  af  fiskebåtar  eller  fiskefa /‘tyg  samt  utrustnings- 
persedlar  för  fisket,  utom  fiskredskap. 

Modeller  och  ritningar  till  fiskefartyg  och  fiskebåtar.  — Segelduk  och  tågvirke 
alla  slag,  användbara  för  fiskets  behof.  — Beklädnadspersedlar  för  fiskare,  såsom 


38 


l ' T S T Ä I.  L N 1 N G E N S ORGAN  IS  ATI  0 N 


oljekläder  m.  m.,  kompasser,  kikare,  barometrar,  signalapparater,  lifräddningsbälten, 
apparater  för  utsläppande  af  olja  till  dämpande  af  brottsjöar  m.  m. 

Klass  93.  Fiskberedning,  fisktransport  samt  konservering  sämnen  för  fisk. 

Modeller  och  ritningar  till  rökeriinrättningar  och  salteribyggnader,  rökerier, 
fryshus  och  iskällare.  Fisksumpar  och  fisksumpfartyg  (qvasar) ; transportvagnar, 
packlådor  samt  alla  slags  apparater,  i original,  modeller  eller  ritningar,  för  forsling 
af  lefvande,  färsk  eller  frusen  fisk.  — Konserveringsämnen  för  fiskberedning  alla 
slag.  För  fiskberedning  erforderlig  redskap,  såsom  gällningsknifvar,  iskrossnings- 
qvarnar,  fisketunnor,  konservdosor  samt  maskiner  för  tillverkning  och  lödning  af 
sådana  m.  m. 

Klass  94.  Odling  af  fisk  eller  andra  matnyttiga  vattendjur  rn.  m. 

Kläckningslådor,  yngelsamlare  samt  fiskodlingsapparater  och  redskap,  alla 
slag.  Ritningar  och  modeller  till  fiskodlingsanstalter,  fiskdamsanläggningar  m.  m. 
Samlingar  till  upplysning  om  fiskodling  samt  fiskynglets  utveckling  och  tillväxt.  - 
Modeller  och  ritningar  till  uppgångsrännor  eller  så  kallade  fisktrappor. 

Klass  95.  Fiskevattnens  vetenskapliga,  undersökning  samt  fiskeliter  atur. 

Samlingar  af  ekonomiskt  vigtiga  fisksorter  samt  djur-  och  växtformer,  som 
ega  betydelse  för  fisket.  Instrument  och  apparater  för  undersökning  af  fiskvatten 
m.  m.  — Skrifter  rörande  fiskerilagstiftning,  fiskets  statistik,  fiskodling  och  fiske- 
praktik såsom  yrke  och  sport.  — Sjökort  och  fiskekartor,  ritningar  till  fiske-,  fyr- 
ocli  hamnbyggnader  m.  m.  samt  naturvetenskapliga  och  hydrografiska  skrifter  af  be- 
tydelse för  fiskerinäringen.  — Skrifter  berörande  fiskets  nationalekonomiska  bety- 
delse, undersökningar  och  utredningar  rörande  förbättrad  samfärdsel,  anläggnings- 
planer  för  fiskelägen,  försäkringsföreningar  och  lånekassor  för  fiskare  m.  m.  berö- 
rande fiskarebefolkningens  ekonomi. 

Sjunde  sektionen: 

Elektricitet. 

Grupp  21.  Generering  och  transformering  af  elektrisk  ström. 

Klass  96.  Dynamomaskiner  och  transformatorer. 

Generatorer  för  likriktad  ström  samt  för  en-,  två-  och  flerfasig  vexelström. 

- Fasta  och  roterande  transformatorer. 

Klass  97.  Kemiska  och  termiska  strömgeneratorer. 

Galvaniska  element  och  accumulatorer.  — Termostaplar. 

Grupp  22.  Elektriska  strömmens  fördelning  och  användning. 

Klass  98.  Strömfördelning  och  installationsväsen. 

Ledningstråd  och  kablar  samt  maskiner  för  deras  tillverkning.  — Annan 
materiel,  såsom  säkerhetsapparater,  strömbrytare,  isolatorer  m.  m. 

Klass  99.  Elektrisk  belysning. 

Strålkastare,  båg-  och  glödlampor,  båglamps-kol.  — Belysningsarmatur. 

Klass  100.  Öfverföring  och  fördelning  af  arbete. 

Motorer  för  likriktad  ström  samt  för  en-,  två-  eller  flerfasström.  ■ — Tillämp- 
ning vid  arbetsmaskiner,  hissar,  spårvägar,  pumpar  m.  m. 


I ■ T S TÄ  L 1.  V ISO  !■:  V S O K G A V IS  ATI  O V. 


19 


Klass  101.  Elektrokemi. 

Elektrometallurgi,  elektrokemisk  syntes  och  analys.  — Galvanoplastik.  - 
Blekning,  garfning  m.  m. 

Klass  102.  Telegrafi , telefoni,  signalväsen  och  åskledare. 

Telegraf-  och  telefonapparater,  jernvägssignalapparater,  brandtelegraf  och 
andra  signalanordningar,  elektriska  ur,  åskledare  m.  m. 

Klass  1 03.  Mätinstrument,  vetenskapliga  apparater  och . undervisningsmateriel. 

Tekniska  mätinstrument,  laboratorieinredning.  — Föreläsningsinstrument,  m.  m. 

Klass  104.  Elektr  omedicin. 

Apparater  för  galvanokaustik,  för  belysning  invärtes,  galvanisation  och  fara- 
disation.  — Induktionsapparater  m.  m. 

Klass  105.  Diverse. 

Elektrisk  lödning,  vällning  och  gjutning.  — Elektriska  kok-  och  värmeappa- 
rater o.  d. 


Åttonde  sektionen: 

Krigsväsen . 

Grupp  23.  Armén.  Grupp  24.  Flottan. 


Nionde  sektionen: 

Sport-  och  turistväsen . 

Kollektiva  utställningar  af  föremål  hörande  till  sport-  och  turistväsen. 


Sedan  dessa  allmänna  bestämmelser  och  program  blifvit  tryckta  i ett 
antal  af  25,550  exemplar,  började  det  vidlyftiga  arbetet  med  deras  spridning. 
Först  tillstäldes  de  i ett  större  antal  exemplar  Kongl.  landtförsvars-,  sjöförsvars-, 
linans-  och  ecklesiastikdepartementen  med  anhållan,  att  de  måtte  linna  skäl  att 
låta  vissa  under  departementen  lydande  verk  och  inrättningar  deltaga  i ut- 
ställningen; vidare  samtliga  svenska  tidningsredaktioner,  med  hemställan  att 
de  måtte  genom  ett  välvilligt  omnämnande  bidraga  att  öka  det  lilliga  intresse, 
hvarmed  utställningen  redan  nu,  icke  minst  tack  vare  pressens  hållning,  frän 
alla  håll  omfattades.  På  samma  gång  anhöll  förvaltningsutskottet,  att  publika- 
tion af  dessa  bestämmelser  och  program  eller  redogörelser  för  desammas  inne- 
håll icke  måtte  ega  rum  före  kl.  12  pä  dagen  den  30  Oktober  1895,  på  det 
att  samtliga  tidningar  i Sverige  skulle  sä  myckel  som  möjligt  pä  samma 
tid  kunna  meddela  sin  läsekrets  kännedom  om  desamma,  en  önskan,  som 
pressen  (med  ett  undantag)  beredvilligt  tillmötesgick.  Älven  till  samtliga  lokal- 
komitéer  distribuerades  dessa  handlingar,  med  anhållan  att  sprida  dem  till 


40 


UTSTÄLLNINGENS  ORGANISA  TION. 


industriidkare,  fabrikanter  och  handtverkare  m.  il.  i de  respektive  orterna, 
och  att  derefter  inkomma  till  förvaltningsutskottet  med  förteckning  å de 
personer,  som  sålunda  erhållit  dem;  likaså  hemstäldes  till  de  Kongl.  hus- 
hållningssällskapen, att  de  ville  i respektive  ortstidningar  införa  meddelanden, 
att  bestämmelser  och  program  genom  dem  tillhandahölles.  Härjemte  til  1- 
stäldes  de  direkt  alla  dem,  som  undertecknat  de  ofvan  nämnda,  till  Kongl. 
Maj:t  insända  petitionslistorna  rörande  utställningens  anordnande,  vidare  till  i 
hufvudstaden  boende  industriidkare  af  alla  slag  samt  föreningar,  som  verkade 
för  industriens  främjande,  hvarvid  polismän  på  anmodan  voro  behjelpliga  vid 
distributionen.  Älven  på  andra  vägar  spredos  dessa  utställningens  urkunder 
till  intresserade. 

Till  sist  må  i detta  sammanhang  nämnas,  att  såväl  allmänna  bestäm- 
melserna som  programmet  dels  genom  Kongl.  civildepartementet  tillstäldes  det 
norska  Indredepartementet  i norsk,  dels  det  danska  kommissariatet  i dansk 
öfversättning  i ett  större  antal  exemplar. 

Redan  vid  fastställandet  af  dessa  bestämmelser  var  det  i betraktande  af 
ovissheten  om  den  tillslutning,  utställningen  kunde  komma  att  erhålla,  klart, 
att  tilläggsbestämmelser  skulle  blifva  nödvändiga.  Efter  de  särskilda  utskot- 
tens börande  faststälde  förvaltningsutskottet  desamma  den  23  April  1896  och 
i följande  form : 


I TILLÄGGSBESTÄMMELSER  TILL  ALLMÄNNA  BESTÄMMELSER. 

§ 1.  Anmälan  om  deltagande.  (Allm.  best.  § 4.) 

Faststälda  formulär  för  anmälan  om  deltagande  tillhandahållas  och  utlemnas 
afgiftsfritt : i Stockholm  å utställningens  byrå  i Arffurstens  palats ; samt  i landsorten 
hos  de  lokalkomitéer,  som  Kongl.  Majt:s  befallningshafvande  i samtliga  län  tillsatt 
för  att  främja  utställningen. 

Anmälningssedlarna  skola  direkte  eller  genom  lokalkomitéerna  insändas  till 
»Utställningens  byrå»,  adress  Stockholm,  snarast  möjligt,  dock  före  utgången  af 
Maj  månad  189 G. 

Anmälan  om  deltagande  i Andra  sektionen  (Husslöjdsarbeten)  samt  Sjette 
sektionen,  grupp  20  (Alster  af  samt  redskap  för  fiske  och  fiskodling),  mottages  dock 
intill  dag,  som  framledes  kommer  att  bestämmas. 

Anmälan  om  deltagande  i Tredje  sektionen,  grupp  1 9 (Skeppsbyggen  och 
sjöfart),  med  modeller,  planer,  ritningar  och  statistiska  tabeller  kan  göras  intill  den 
1 Oktober  1896. 

Vid  skriftlig  rekvisition  af  anmälningssedlar  torde  uppgifvas  till  hvilken  eller 
hvilka  grupper  de  för  utställningen  afsedda  föremålen  äro  att  hänföra. 

Råder  ovisshet  härom,  bör  i stället  noggrann  beskrifning  lemnas  på  före- 
målen. Generalkommissarien  eger  i sådant  fall  bestämma,  till  hvilken  grupp  och 
klass  föremålet  skall  hänföras,  äfvensom  vidtaga  rättelse,  då  föremål  anmälts  till 
orätt  grupp  eller  klass. 

Vid  anmälan  till  grupp  2,  klass  7 (Fotografi  och  ditliörande  reproduktions- 
metoder)  bör  uppgift  lemnas,  huruvida  utställaren  är  yrkesfotograf  eller  amatör. 


I TS  T A 1. 1.  V / \ (,  K .V  .S  OR  G A X I S ATI  O N. 


41 


Anmälan  om  deltagande  i kollektiv-utställning  af  husslöjdsalster  skall  göras 
å särskilda  anmälningssedlar,  hvilka  tillhandahållas  å »Utställningens  byrå»,  adress 
Stockholm,  samt  af  lokalkomitéerna  i länen. 

Önskar  utställare  sina  föremål  »utom  täflan»,  skall  detta  å anmälningssedeln 
angifvas. 

Anmälan  pröfvas  af  generalkommissarien,  som  senast  den  31  Oktober  1896 
meddelar,  om  och  i hvilken  utsträckning  anmälan  antagits. 

§ 2.  Uppackning  och  anordning  m.  m.  (Allm.  best.  § 8.) 

All  undervisningsmateriel  anordnas  genom  utställningskomiténs  försorg  och 
utställes  i allmänhet  i samband  med  anordning  af  lärosalar  jemte  dertill  hörande 
ritningar  och  modeller. 

Undervisningsmateriel  af  utländskt  ursprung  får  ej  utställas  utan  särskildt 
medgifvande  af  generalkommissarien. 

Utställning  af  elevarbeten  från  skola  må,  liksom  utställning  tillhörande  Andra 
sektionen  (Husslöjdsarbeten),  ordnas  af  respektive  utställare;  dock  förbehåller  sig  ut- 
ställningskomitén  bestämmanderätten  öfver  anordningarna. 

Maskinhallens  golf  är  beräknadt  för  en  belastning  af  700  kgm.  pr  kv.-m., 
Industrihallen  för  en  belastning  af  4 50  kgm.  pr  kv.-m.  Golfven  få  ej  förändras  eller 
förstärkas  utan  generalkommissariens  medgifvande.  Alla  extra  grundläggningsarbeten 
måste  vara  afslutade  före  den  1 April  1897. 

Generalkommissarien  eger  rätt  att  bestämma  om  uppsättandet  och  anordnan- 
det af  samtliga  maskiner,  liksom  ock  att  vägra  mottagandet  af  sådana,  som  förorsaka 
besvärande  rök,  lukt  eller  oväsen,  eller  i öfrigt  äro  olämpliga. 

Å anmälningssedeln  måste  noggranna  uppgifter  lemnas  å behofvet  af  effek- 
tiva hästkrafter  från  axelledningar,  af  ånga  och  elektrisk  ström  samt  af  gas  och 
vatten  för  de  olika  ändamålen.  Därjemte  erfordras  uppgift  om,  huru  kraften  skall 
användas,  samt  dimensioner  och  läge  å erforderliga  till-  och  afloppsrör. 

Alla  af  yrkesinspektionen  föreskrifna  skyddsåtgärder  för  i gång  varande 
maskiner  skola  noggrant  iakttagas. 

Antagna  föremål  mottagas  endast  under  tiden  1 April — 5 Maj  1897.  Undan- 
tag härifrån  kan  göras  för  tillfälliga  utställningar  eller  för  varor,  som  äro  under- 
kastade förskämning.  Där  anordningarna  kräfva  längre  tid  än  den  här  angifna,  kan 
tillstånd  undantagsvis  lemnas  utställare  att  före  den  1 April  börja  iordningställan- 
det, om  anmälan  därom  göres  å utställningens  byrå. 

Utställare  uppmanas  att  ej  uppskjuta,  med  inlernnandet  af  resp.  -utställning s- 
föremdl  till  de  sista  dagarna. 

Kollis  öppnande  samt  föremålens  uppackning  och  anordning  ombesörjes  af 
utställaren  ofördröjligen  efter  godsets  ankomst  till  utställningsplatsen. 

Föremål,  som  ej  den  12  Maj  1897  finnas  uppstälda  på  anvisad  plats  inom 
utställningen,  magasineras  för  utställarens  risk  och  räkning. 

Modeller,  planer  och  ritningar  samt  statistiska  uppgifter,  som  tillhöra  grup- 
perna 4 (Väg-  och  vattenbyggnadskonst,  Husbyggnadskonst)  och  19  (Skeppsbyggeri 
och  sjöfart)  och  enligt  § 4 medgifvas  frihet  från  platshyra,  anordnas  och  uppsättas 
genom  utställningskomiténs  försorg  och  på  dess  bekostnad. 

En  inom  kommissariatet  anordnad  » Sp  ed  itionsaf delning  » åtager  sig,  efter 
därom  till  »Utställningens  byrå»  lemnad  anmälan,  alla  utställaren  eljest  åliggande 
arbeten  enligt  följande  bestämmelser  och  taxa. 

Speditionsafdelningen  åtager  sig:  att  mottaga  godset;  att  uppacka  föremålen  ; 
att  uppsätta  montrer;  att  ordna  föremålen;  att  vårda  föremålen  under  utställnings- 
tiden; att  ombesörja  renhållningen;  att  inpacka  och  afsända  föremålen  efter  utställ- 
ningens slut. 

Betalningen  erlägges  å kommissariatet  enligt  följande  beräkning:  1)  In- 

registreringsarvode  för  hvarje  kolli  10  öre,  dock  ej  understigande  1 kr.  för  hvarje 

0 


42 


L ’ TS  T A I. t.  V I N G K A'  S 0 11  (i  .4  A I S A TI  0 N. 


utställare;  2)  för  mottagning,  uppackning,  uppställning  vård  och  renhållning  pr 
kv.-m.  plats,  3 kr.;  3)  för  inpackning  och  afsändning  2 kr.  pr.  kv.-m.  plats.  Här- 
till komma  möjligen  kontanta  utlägg  för  packmaterial,  såsom  papper,  hö  o.  d.  samt 
transport  till  uppgifven  plats  inom  Stockholm  eller  till  jernvägsstation ; 4)  för  en- 
dast vård  och  renhållning  under  utställningstiden  pr  kv.-m.  plats  2 kr. 

Betalning  enligt  mom.  1,  2 och  4 erlägges  vid  utställningens  början,  enligt 
mom.  3 uttages  den  pr  efterkraf. 

Skola  föremålen  aflemnas  inom  Stockholm,  torde  betalningen  enligt  mom.  3 
medfölja  uppdraget. 

§ 3.  Platshyra.  Drifkraft.  (Allm.  best.  § 9.) 

För  modeller,  planer  och  ritningar  samt  statistiska  uppgifter  af  allmänt  in- 
tresse, hvilka  tillhöra  grupperna  4 (Väg-  och  vattenbyggnadskonst.  Husbyggnads- 
konst) och  19  (Skeppsbyggeri  och  sjöfart),  beräknas  ingen  platshyra,  derest  med 
dem  ej  af  ses  försäljning.  Generalkommissarien  eger  dock  äfven  efter  nämnda  före- 
måls mottagande  pröfva  och  afgöra,  om  och  huru  de  skola  utställas. 

Utställningen  tillhandahåller  under  utställningstiden  drifkraft  medelst  axel- 
ledningar, samt  ånga,  elektrisk  ström,  gas  och  vatten  för  drifkraft  och  andra  behof 
enligt  nedanstående  närmare  bestämmelser: 

Drifkraft  medelst  axelledningar : 

Priset  beräknas  under  hela  utställningstiden  enligt  följande  taxa: 


T i m m a r 

p r 

d a g 

3 

4 

5 

6 

7 

8 

9 

10 

K r o 

n o 

r 

7,  eff.  hkr 

63 

80 

95 

108 

119 

129 

138 

145 

1 

120 

152 

180 

205 

227 

246 

262 

276 

2 

228 

288 

342 

390 

432 

470 

504 

531 

3 

325 

410 

4 88 

555 

615 

670 

718 

758 

4 

412 

520 

618 

705 

780 

850 

910 

960 

r>  

482 

610 

725 

825 

915 

995 

1,065 

1,120 

10  

795 

1,010 

1,200 

1,360 

1,510 

1,640 

1,750 

1,850 

För  större  kraftbehof  enligt  aftal. 

Hufvudledningarna  hafva  65  å 100  mm.  diameter  och  göra  cirka  180  hvarf 
i minuten.  Det  åligger  abonnenten  att  sjelf  bekosta  remmar  och  remskifvor,  hvilka 
senare  skola  vara  gjorda  i halfvor,  om  de  äro  afsedda  för  hufvudaxelledningen. 

Ånga: 

a)  För  drifkraft  till  ett  max.  tryck  i ångpannorna  af  8 atmosf.  till  ett  pris  af  1 1/i 
öre  pr  kgm.-timme,  intill  en  åtgång  af  150  kgm.  pr  timme;  derutöfver  enligt  aftal. 

b)  För  öfriga  ändamål  enligt  aftal. 

Elektrisk  ström: 
a)  Drifkraft. 

1 ) Trefasvexelström,  inclusive  hyror  för  motorer,  i och  invid  maskin-  och  industri- 
hallarna  beräknas  till  samma  pris  pr  eff.  hästkraft  och  timme,  som  föregående 
taxa  för  axelledningar  anger,  samt 

för  20  eff.  hkr. 

Tim.  pr  dag...  3 4 5 6 7 8 9 10 

Kronor 1,190  1,510  1,800  2,040  2,260  2,460  2,640  2,770 

Remmar  eller  event.  kopplingar  bekostas  af  abonnenten. 


( ' TS  TÅ  1. 1 . X I X G K X S O Ii  G .4  N I S A T I O X 


43 


2)  Likriktad  och  enkelfasig  vexelström  beräknas  enligt  mätare  till  ett  pris  af  6 
öre  pr  hektowattimme.  Härför  lämpliga  motorer  uthyras  enligt  nedanstående 
tabell : 

Likströmsmotorer. 


7 eff.  liästkr.  med  pådragningsmotstånd 

V»  ;>  » » » 

1 

2 » » » » 

4 

6.5 


100 

150 

200 


Enkel  fasmotor  er. 

7 eff.  liästkr.  med  startningsmotstånd  m.  m 70  kr. 

1 » » » » 100» 


b)  Belysning . Ström  för  så  väl  båg-  som  glödlampor  beräknas  enligt  mätare  till  ett 
pris  af  6 öre  pr  hektowattimme,  hvarvid  installationen  bekostas  af  abonnenten. 

c)  Öfriga  ändamål.  Likriktad  och  enkelfasig  vexelström  tillhandahålles  enligt  mätare 
till  ett  pris  af  6 öre  pr  hektowattimme,  då  det  tillkommer  utställare  att  sjelf  be- 
kosta eventuelt  behöflig  transformator. 

Mätare  för  elektricitet  uthyras  alltefter  storleken  till  ett  pris  af  25  — 40  kronor. 

Gas  tillhandahålles  enligt  följande  taxa: 

för  lysgas pr  kbm.  16  öre 

» kokgas  » 12 

» kraftbehof 10 


För  hyra  af  bimätare  jemte  uppsättning  och  nedtagning  betalar  abonnent: 


för  2 till  10  lågor  5 kr. 

20  » 50  » 11 

» 80  » 300  » 40 


Öfverenskommelse  är  träffad  med  fiman  Axel  Brundin,  Stockholm,  att  till 
bestämdt  pris  enligt  taxa  utföra  alla  erforderliga  gasrörledningarbeten  och  efter  ut- 
ställningens slut  återtaga  materielen. 

Vatten  tillhandahålles  till  ett  pris  af  20  öre  pr  kbm.,  hvartill  kommer  kost- 
naden för  rörledningen  från  närmaste  vattenpost  inom  utställningen. 

För  hyra  af  mätare  erlägges : 

100  mm 16  kr. 

75  » 12  » 

50  » 8 

40  » 6 

25  » 4 

samt  för  mindre  mätare  3 

Alla  pris  äro  beräknade  för  hela  utställningstiden,  der  ej  annorlunda  uppgifves. 

Mätare,  alla  slag,  afläsas  en  gång  i hvarje  månad,  hvarefter  abonnent  är 
skyldig  att  mot  kvitto  genast  erlägga  betalning.  Skulle  abonnent  misstänka,  att 
mätare  missvisar,  skall  anmälan  derom  skriftligen  göras  till  »Utställningens  byrå». 
Anmärkningar  vid  räkningens  betalande  godkännas  ej. 

Abonnent  vare  förbjuden  att  sjelf  förändra  eller  på  något  sätt  rubba  led- 
ningar och  mätare,  eller  att  utan  särskild  tillåtelse  använda  ånga,  elektricitet,  gas 
eller  vatten  till  andra  ändamål  än  i anmälningen  uppgifvits. 

Utställningskomitén  ikläder  sig  intet  som  helst  ansvar  för  afbrott  i ledningarna. 


44 


U T S T Ä I. 1.  X I X G K N S O 1{  G .4  X I S ATI  O X. 


Abonnent  skall  sjelf  anskaffa  belysningsarmatur  och  apparater  m.  m. ; dock  skola 
dessa  uppsättas  genom  den  af  utställningskomitén  antagna  entreprenörens  försorg. 

Alla  hyresafgifter  för  mätare  eller  motorer  erläggas  vid  utställningens  början 
i kommissariatet  och  kunna  ej  återfordras,  äfven  om  abonnent  ej  begagnar  de  hyrda 
apparaterna. 

Maskiner  få  hållas  i gång  endast  på  af  generalkommissarien  bestämda  tider. 

§ 4.  Nedtagning  och  inpackning.  (Allm.  best.  § 11.) 

Modeller,  planer  och  ritningar  samt  statistiska  tabeller,  som  tillhöra  grupperna. 
4 (Väg-  och  vattenbyggnadskonst.  Husbyggnadskonst)  och  19  (Skeppsbyggeri  och 
sjöfart)  och  befriats  från  erläggande  af  platshyra,  nedtagas  och  inpackas  genom  ut- 
ställningskomiténs  försorg  och  på  dess  bekostnad. 

§ 5.  Brandförsäkring.  (Allm.  best.  § 17.) 

Tarifföreningens  delegation,  som  omfattar  samtliga  svenska  brandförsäkrings- 
bolag, har  bestämt,  att  följande  försäkringspremier  skola  för  utställningstiden  räknad  t 
gälla  för  å utställningsområdet  befintliga  byggnader  och  utställningföremål,  nämligen : 


för  industrihallen  med  innehåll  25  °/00 

för  Nordiska  museets  byggnader  jemte  tillbyggnad  med  innehåll  5 b/00 

för  maskinhallen  med  innehåll 8 °/oo 

samt  för  öfriga  byggnader  med  innehåll  5 °/00 


§ 6.  Jury.  (Allm.  best.  § 18.) 

För  utställningsföremålens  bedömande  utses  prisdomare  bland  svenska,  norska 
och  danska  män  eller  qvinnor. 

Under  juryns  dom  falla  alla  utstälda  föremål  med  undantag  af:  1)  Föremål, 
tillhörande  kon staf delningen.  2)  Literatur  och  elevarbeten.  3)  Föremål,  som  icke 
äro  af  svensk,  norsk  eller  dansk  tillverkning.  4)  Föremål,  som  af  respektive  ut- 
ställare anmälts  stälda  »utom  täflan». 

Kollektivutställningar  bedömas  såsom  sådana  endast  i det  fall,  att  respektive 
deltagare  i anmälningssedelns  anmärkningskolumn  förklarat  sina  deri  utstälda  till- 
verkningar undantagna  från  särskildt  bedömande. 

Af  handelsagenter  eller  återförsäljare  anordnad  kollektivutställning  få  under 
inga  omständigheter  bedömas  såsom  sådana. 

Prisdomare,  som  tillika  är  utställare,  eger  ej  deltaga  i bedömandet  af  egen 
utställning,  men  är  berättigad  att  vid  mottagandet  af  val  till  prisdomare  ställa  sin 
utställning  »utom  täflan». 

§ 7.  Belöningar. 

De  vid  utställningen  förekommande  belöningarna  äro: 

1)  Diplom  för  guldmedalj.  2)  Diplom  för  silfvermedalj.  3)  Diplom  för  brons- 
medalj. 4)  Hedersomnämnande;  hvarjemte  5)  Medarbetarediplom  kan  tillerkännas  af 
utställare  anmäld  person,  hvilken  inlagt  synnerlig  förtjenst  om  prisbelönadt  utställ- 
ningsföremåls  tillverkning. 

Utställare,  som  belönats  med  medaljdiplom,  erhåller  tillika  ett  exemplar  i brons 
af  den  minnesmedalj,  som  kommer  att  präglas  öfver  utställningen.  Hvarje  medalj- 
diplom är  försedt  med  en  af  bild  ning  i guld,  silfver  eller  brons  af  denna  medalj. 

11.  TILLÄGGSBESTÄMMELSER  TILL  PROGRAMMET. 

§ 1.  Ritningar  och  modeller  till  läroverlcsbyggnader  samt  undervisnings- 
planer,  program  och  årsberättelser  böra,  så  vidt  möjligt,  bifogas  hvarje  skolas  ut- 
ställning af  undervisningsmateriel. 


/ ' TS  TÄ  1. 1.  .V  / N (i  /•;  A'  S O R G ,1  A'  / .S  ,4  77  O A . 


45 


§ 2.  Elevarbeten  böra  omfatta  tvenne  genomgående  kurser  eller  serier,  ut- 
visande undervisningens  gång  hela  skolan  igenom. 

§ 3.  Elevarbeten,  utstälda  af  enskilda  lärare,  mottagas  icke. 

§ 4.  Den  under  grupp  3 (Helsovård)  hörande  klass  8 skall  omfatta,  förutom 
de  i programmet  upptagna  momenten,  följande: 

Vaccination.  Desinfektionsapparater  och  desinfektionsmedel.  Apparater  för 
rening  af  vatten.  Apparater  för  bad.  Klosetter : vatten-,  torf-  m.  fl.  Hygieniskt 
vigtiga  föremål  rörande:  beklädnad,  födoämnen,  bostad,  uppvärmning,  luftvexling, 
belysning,  renhållning  m.  m.  Instrument  och  apparater  för  hygieniska  och  kliniska 
undersökningar.  Dödlighets-  och  sjuklighetsstatistik,  grafiska  tabeller,  berättelser  öfver 
helso-  och  sjukvård  m.  in.  Kollektiva  utställningar  öfver  städers  och  andra  samhäl- 
lens arbeten  för  allmän  helsovård. 

§ 5.  Inom  Tredje  sektionen  klass  10  kommer  utrymme  att  beredas  jemväl 
för  modeller  i mindre  skala  eller  i naturlig  storlek  samt  för  ritningar  till  hus- 
byggnad sdetaljer,  hvilkas  konstruktion  man  särskildt  vill  framhålla.  Andra  bygg- 
nadsdetaljer  komma  deremot  att  tillhöra  vederbörande  materialklasser,  och  äro  t.  ex. 
obeslagna  produkter  af  byggnadssnickeri  följaktligen  att  hänföra  till  klass  58. 

§ 6.  Till  Andra  sektionen  (Husslöjdsarbeten)  hänföras  — om  vederbörande 
utställare  så  önskar  — de  under  grupp  6 (Garn,  väfnader,  klädesplagg  och  tillbe- 
hör) klass  31  (Spetsar,  broderier,  snörmakerier)  hörande: 

Spetsar  af  bomull,  linne,  ylle  och  silke,  knypplade  och  virkade;  broderier  i 
allmänhet  och  liknande  handarbeten  jemte  dylika  af  silfver  och  guld;  samt  para- 
mentarbeten. 

§ 7.  Klass  58  innefattar,  utom  alster  af  skogsskötsel,  äfven  trävaruindustri 
jemte  byggnadssnickeri,  tunnbinderi  o.  d. 

Stockholm  den  23  April  1890. 

På  förvaltningsutskottets  vägnar : 

Gust.  Tamm. 

Carl  L.  Bendix. 


Erfarenheten  skulle  snarl  visa  nödvändigheten  af  all  i enstaka  fall 
bevilja  befrielse  från  skyldigheten  att  följa  dessa  bestämmelser.  Detta  kom  i 
främsta  rummet  att  gälla  tiden  för  anmälningarnas  inlemnande.  Så  utsträcktes 
anmälningstiden  för  utställarne  från  Norrbottens  län  till  den  15  Juni.  Vidare 
bestämdes  tiden  för  anmälan  om  deltagande  i Andra  sektionen  (Husslöjds- 
arbeten) samt  Sjette  sektionen  (Alster  af  samt  redskap  för  fiske  och  fiskodling) 
till  senast  den  1 Oktober  1896,  med  rätt  för  hushållningssällskapen  eller  dem, 
som  inom  länen  anordnade  kollektivutställningar,  att  inkomma  med  detaljerade 
upplysningar  om  utställarens  namn  och  föremål  senast  den  1 Februari  1897; 
hvilken  tidpunkt  på  grund  af  från  flere  håll  inkomna  framställningar  ytter- 
ligare utsträcktes  till  den  sista  Februari  samma  år.  Detta  gälde  äfven  span- 
mål  och  frö.  Också  blef  antalet  anmälningar  vida  större  än  man  vågat 


46 


UTS  TÅ  L L N I N G E X S O R G AXIS  A TI  O N. 


hoppas,  och  detta  icke  blott  från  Sverige  utan  älven  från  öfriga  i utställ- 
ningen deltagande  länder. 

Enligt  tilläggsbestämmelserna  skulle  anmälan  till  deltagande  pröfvas  af 
generalkommissarien,  som  senast  den  31  Oktober  skulle  meddela,  om  och  i 
hvilken  utsträckning  en  anmälan  antagits.  På  grund  af  mängden  anmälningar 
och  i följd  af  den  mängd  reduktioner  i begärd  plats,  som  med  anledning  häraf 
måste  göras,  såg  sig  generalkommissarien  icke  i stånd  att  förrän  i medlet  af 
November  1896  låta  utsända  cirkulären  till  utställare  angående  den  dem  be- 
viljade platsen. 


Till  följd  af  den  stora  utsträckning,  utställningen  särskildt  ur  inne- 
hållets synpunkt  var  afsedd  att  erhålla,  då  den  skulle  omfatta  snart  sagdt  alla 
grenar  såväl  af  bildande  konst,  undervisning  och  vetenskapliga  hjelpmedel  som 
slöjd,  industri  och  handtverk  samt  andra  i den  moderna  civilisationen  in- 
gående kulturelement  m.  m.,  blef  det  nödvändigt  att  vid  det  stora  utställnings- 
arbetet  dessutom  söka  fästa  personer  med  fackkunskaper  inom  de  olika  om- 
rådena, hvarjemte  verksamt  biträde  måste  sökas  äfven  af  andra  krafter  än 
dem,  som  voro  tillfinnandes  bland  utställningens  ledande  män  och  tjenste- 
mannapersonal.  Med  anledning  häraf  framlemnade  generalkommissarien  fri- 
herre Tamm  vid  förvaltningsutskottets  sammanträde  den  2 Sept.  1895  ett  af 
honom  uppgjordt  förslag  rörande  tillsättande  af  särskilda  utskott,  hvilka  skulle 
omhänderhafva  vissa  delar  af  utställningsarbetet.  Förvaltningsutskottet  biträdde 
detta  generalkommissariens  förslag,  hvarpå  centralkomitén  vid  sammanträde 
den  7 Sept.  s.  å.  faststälde  följande  instruktion  för  utskotten: 

Utskott  tillkommer: 

l:o)  att  bereda  och  till  förvaltningsutskottet  afgifva  yttrande  och  förslag  angående 
de  grupper  och  ärenden,  som  blifvit  utskottet  tilldelade; 

2:o)  att  föreslå  erforderligt  tiliäggsreglemente  rörande  samma  grupper; 

3:o)  att  söka  åstadkomma  utställning  af  särskildt  värdefulla  och  framstående  föremål 
samt  kollektiva  utställningar; 

4:o)  att  föreslå  prisdomare; 

5:o)  att  pröfva  anmälningar  till  utställningen,  förslagsvis  fördela  dem  till  veder- 
börliga klasser  samt  hos  generalkommissarien  anmäla,  om  föremål  icke  bör 
emottagas ; 

6:o)  att  föreslå  placering  af  utställningsföremålen  inom  det  åt  grupperna  anvisade 
området; 

7:o)  att  enligt  de  af  centralkomitén  och  förvaltningsutskottet  lemnade  allmänna  be- 
stämmelserna utföra  sitt  uppdrag. 

Vid  samtliga  utskotts  sammanträden  skola  generalkommissarien  och  kommis- 
sarien ega  att  närvara  med  rätt  att  deltaga  i öfverläggningar  och  beslut. 


V T S TÅ  L L N I X G li  X S O R G AX  IS  ATI  O X. 


47 


Dessa  utskott  blefvo  inalles  18,  nämligen: 

t)  Undervisnings-  och  hygienutskottet,  omfattande  programmets  första  sektion,  för- 
deladt  på  tre  afdelningar,  en  för  uppfostran  och  undervisning,  en  för  veten- 
skapliga hjelpmedel,  kartografi  och  reproduktion,  samt  en  för  helsovård. 

2)  Husslö jdsutskottet,  omfattande  andra  sektionen. 

3)  Tekniska  utskottet,  omfattande  tredje  sektionen,  äfvensom  af  sjette  sektionen  grup- 

pen skeppsbyggeri  och  sjöfart. 

4)  Industriutskottet,  omfattande  af  fjerde  sektionen  grupperna  möbler,  husgeråd, 

garn,  väfnader,  mineralindustri,  metallmanufaktur,  kemisk  industri  m.  m. 

5)  Produkt-  och  fislceriutskottet,  omfattande  delar  af  fjerde  och  sjette  sektionerna, 

nämligen  närings-  och  njutningsmedel,  öfriga  alster  af  jordbruk  och  skogs- 
skötsel samt  fiske  och  fiskodling. 

6)  Maskinutskottet,  omfattande  femte  sektionen. 

7)  Elektriska  utskottet,  sjunde  sektionen. 

8)  Krigsväsendet.,  åttonde  sektionen. 

9)  Sjjort-  och  turistutskottet,  nionde  sektionen. 

10)  Finansutskottet,  för  finanser,  egendom  sköp,  hyror  och  brandförsäkring. 

1 1 ) Byggnadsutskottet,  för  byggnader,  väg-  och  parkanläggningar. 

12)  Pressutskottet,  för  pressmeddelanden,  publikationer  och  annonsering. 

13)  Juryutskottet,  för  jury  väsendets  ordnande. 

14)  Kommunikationsuts kottet,  för  ordnande  af  transporter  och  resor. 

15)  Trädgårdsutskottet,  för  trädgårdsutställningarna. 

16)  Utskottet  för  anordningar  rörande  » Gamla  Stockholm'». 

17)  Inkvartering  sutskottet,  för  bostäders  anskaffande. 

18)  Ordnings-  och  festutskottet,  för  ordningens  upprätthållande  och  för  anordnande 

af  fester. 

Valet  af  ledamöter  i dessa  utskott  uppdrogs  åt  förvaltningsutskottet, 
som  dervid  lät  sig  angeläget  vara  att  tillse,  att  samtliga  grupperna  i program- 
met blefve  på  bästa  möjliga  sätt  representerade  i utskotten  ur  sakkunskapens 
synpunkt  och  all  dermed  etl  större  antal  fackmän  förvärfvades  för  det  mång- 
sidiga utställningsarbetet. 

I sammanhang  med  skrifvelsen  om  utställningens  anordnande  hade 
Ivongl.  Maj:t  förklarat,  att,  därest  sä  funnes  erforderligt,  anmälan  borde  hos 
Kongl.  Maj:t  göras  om  anordnande  af  komitéer  i orterna  för  utställningens 
befrämjande.  I öfverensstämmelse  härmed  hemstälde  centralkomilén  i skri f- 
velse  af  den  7 Sept.  1895,  alt  i orterna  måtte  tillsättas  lokalkomiléer  af  sak- 
kunniga och  för  utställningen  nitälskande  personer,  på  det  att  kännedomen 
om  och  intresset  för  utställningen  skulle  spridas  i så  vida  kretsar  som  möj- 
ligt.  .lemte  dessa  uppgifter  skulle  lokalkomitéerna  bland  annat  fa  sig  ålagd l : 


48 


U TS  TÅ  1. 1.  X I X G E X S O R G A X I S .4  TI  O X. 


att  insamla  uppgifter  angående  konst-  och  industriidkare,  hvilkas  verk- 
samhet företrädesvis  vore  egnad  att  befordra  utställningens  ändamål  att  gifva 
en  samlad  bild  af  den  nordiska  konstens  och  industriens  nuvarande  stånd- 
punkt; att  med  ledning  af  dessa  uppgifter  verka  för  utställningar  af  särskildt 
värdefulla  föremål  och  ombesörja  kollektivutställningar  af  lärorikt  innehåll; 
att  genom  subskription  eller  annorledes  anskaffa  medel  för  att  sätta  skick- 
lige arbetare  i tillfälle  att  besöka  utställningen;  samt  alt  i öfrigt  inkomma 
med  förslag  till  åtgärder,  som  vederbörande  komité  för  sin  del  kunde  anse 
egnade  att  främja  utställningens  ändamål. 

Med  anledning  häraf  uppdrog  Ivongl.  Maj:t  åt  sina  befallningshafvande 
i samtliga  länen  att,  enhvar  för  sitt  län  och  i län,  som  vore  deladt  i två 
landstingsområden,  för  h varje  landstingsområde  tillsätta  en  komité,  på  sätt 
centralkomitén  hemstält. 

De  sålunda  tillsatta  komitéerna  blefvo  inalles  tjuguåtta,  fördelade  öfver 
hela  landet.  Icke  alla  kunde  vara  så  förtrogna  med  en  del  detaljer  i utställ- 
ningsarbetet,  all  icke  svårigheter  här  och  hvar  skulle  uppstå,  hvilket  nogsamt 
framgick  af  en  mängd  från  desamma  inkomna  förfrågningar.  Dels  med  an- 
ledning häraf,  dels  också  för  att  lokalkomitéernas  arbete  skulle  blifva  mera 
enhetligt,  lät  H.  K.  H.  Kronprinsen  utfärda  kallelse  till  ett  gemensamt 
sammanträde  mellan  förvaltningsutskottet  och  samtliga  lokalkomitéernas 
ordförande,  hvilket  hölls  i Alfurstens  palats  den  7 Februari  1896  under  H. 
K.  Höghets  ordförandeskap.  Första  frågan  som  diskuterades  blef  då,  hvar- 
ifrån  lokalkomitéerna  lämpligast  skulle  söka  erhålla  de  medel,  som  vore  en 
nödvändig  förutsättning  för  deras  verksamhet.  Då  utställningen  icke  kunde 
för  ändamålet  ställa  några  sådana  till  disposition,  enades  man  om,  alt  livarje 
komité  borde  vända  sig  lill  respektive  länsstyrelse  med  hemställan,  alt  läns- 
styrelsen ville  hos  vederbörande  landsting,  hushållningssällskap  samt  stads- 
fullmägtige  göra  framställning  om  beviljande  af  nödiga  anslag.  En  särskildt 
viglig  fråga  var  den,  som  angick  anskaffandet  af  medel  för  skicklige  arbetares 
besök  a utställningen,  för  bestridandet  af  deras  direkta  kostnader  för  resor 
och  uppehåll  på  platsen.  Med  afseende  härpå  beslöts  att  hos  förvaltnings- 
utskottet anhålla,  dels  att  detsamma  ville  hos  Ivongl.  Maj:t  söka  utverka  fria 
resor  å statens  jernvägar  lill  och  från  utställningen  för  ett  visst  antal  arbetare 
förslagsvis  i medeltal  100  från  livarje  område  — , dels  medgifva  dessa  ar- 
betare fri  It  tillträde  till  utställningens  alla  afdelningar  och  besörja  anskaffandet 
af  billiga  bostäder  för  dem  i Stockholm,  dels  också  ingå  till  Ivongl.  Maj:t 
med  underd.  framställning  om  beviljande  af  ett  särskildt  anslag  såsom  bidrag 
lill  bestridande  af  dessa  arbetares  kostnader  i och  för  vistelsen  i hufvudstaden. 
För  att  dc  skulle  halva  sä  stor  nytta  som  möjligt  af  sina  utställningsbesök, 


Förteckning  öfver  paviljonger, 
kiosker  m.  m. 

1.  Folkskolehus. 

2.  Camera  obscura,  E.  Lagervall. 

).  Tidningskiosk. 

Svenska  Akliehol.  Horober  k C:o,  sport. 

5.  H Langborg.  d:o. 

3.  Ornsköldsviks  stad. 

f.  Cigarrkiosk. 

1 Aktiebolaget  SecnJaris.  vattenkiosk 
'•  Instruktions-Apoteket  Nordstjeman,  d:o. 
Kiosker. 

. Aktieboi.  J.  A.  Pripp  & 8on,  restaurani 
Kongl.  paviljongen. 

Post,  telegraf  och  rikstelefon. 

Fotografi  utställning. 

i.  Riigheimer  k Becker,  hattfabrikation. 
i.  C.  G.  Pettersons  konditori 
N S t Eriks  Bryggen-Akticbolag,  sevvering. 
i.  Pegamold. 

9.  Skromberga  Stenkols-  och  Lerindustri- 
Aktiebolag,  tegel. 

0.  Rörstrand,  fältspat  m.  m, 

!l.  Pressens  paviljong. 

!2.  8.  Gumtelius,  annonsbyrå. 

!3.  Herm.  Meeths,  »Damernas  paviljong». 
54  Malmö  Chokolad-  k Confekl-Fabrlks- 
Aktiebolag,  servering. 

25.  Gustaf  Piehls  bryggeri,  d:o. 

20.  Bröderna  C.loetta,  chokolad,  d:o. 

27  Svenska  Centrifug-Aktiebolaget. 

28.  Bodafors  Stol-  och  Möbelfabrik. 

29.  Josef  Jonsson,  skyltar  m.  m. 

30.  Chr.  Wilcken,  punsch. 

31.  Löfherg  k C:o,  d:o. 

12.  C.  Gottfrid  Rystedt  AC:o,  rabbitzm  m 
13  W Hellgren  k (io.  tobaksfubrik  & försäljn 
!4  Gemla  Leksu  k s-Fabriks-A  k tiebolag,  lek- 
saker m m. 

5.  Aktiebolaget  8eparator 

6.  Sveriges  stenindustri. 

7.  AktieboL  Stockholms  Bryggerier,  ser  ver. 
3 Aktiebolaget  Phyllaterion,  kemisk-teknisk 

industri. 

1 Skånska  Åltikfabriken,  Perstorp. 

' Arboga  Margarin.  H.  Husberg 

Aktiebolaget  Svenska  Maltkaffefabriken, 
servering. 

E Tnflin,  kafTe  & kaffesurrogat,  servering. 
Hylin  k C:o  Fabriks-Aktlebolag 


Aktiebolaget  Röda  Korset. 

Helsingborgs  Socker-Fobriks-Aktiekoleg. 
LiljeholmensStearin-Fabriks-Aktlebolag. 
ljusfabrikation 

Svenska  Dagbladets  Paviljong. 
Aktieboinget  Stora  Bryggeriet,  servering. 
Slakteriaktiebol  Norrmalm,  korCTabrik. 
Sveriges  Geologiska  undersökning 
Mellersta  Sveriges  Gruf-utstflllning 
Reinholds  Ångbageri-  k Conditori-Aktie- 
bolag,  bageri. 

Mjölkservering 

8ågverks-  och  Tråvaruexportföreningens 
utställning. 

8kogs-  och  Frö-utstailning. 

Sk&nska  storindustrien 
Minnesbergs  Tegelbruks-Aktiebol.  tegel 
Norsk  Tråmassepaviljong. 

’•  Trondhjems  paviljong. 

1 Norsk  Landlbruks-paviljong. 

Pumphus,  Ludnigsbergs  pumpar. 

: Uppgång  till  Skansen. 

I.  Folk-kök 
>.  Badhus. 

' Hultmans  Chokolad-  & Confekt-Fabriks- 
Aktiebolag,  servering. 

Bibliskt  galleri. 

Biologiskt  museum. 

Pellerin  k Co,  norsk  margarin 
• Uiamanthorrnings-Aktiehol.,  bergbrunn. 
F.  R Martin,  utstållning  af  orientaliska 
kulturföremål. 

Kongl.  Jagtklubben  och  Svenska  Jagar- 
förbundet. 

Teater-  och  Musik-utstållning. 
Trådgårdshall. 

Rempler. 

Hommers  villa,  utstållning  afkonsLsaker 
Hammers  d:o  d:o 


77  P.  Ericson  & C:o,  tålt. 

78.  Arméns  sjukbarack 

79.  Aktieboi.  Bofors-Gullspång.kanonerm.m. 

80.  Aktieboi.  Finspongs  styckebruk,  d:o,  d:o. 

81.  Lotssluga, 

82.  Sandvikens  Jårnverks-Aktiebolag. 

88.  Aktiebolaget  Radiator 

84.  H.  Mannitsdt,  armatur  för  ångpannor 

85.  Aktiebolaget  de  Lavals ånglurbin.  elektri- 

citetsverk. 

86  O.  A Rosengrens  paviljong,  diverse  järn- 
manufaktur 

87.  J.  A.  Beckman  k Co,  ringklockor 
88  Ahlbom  k C:o.  svenska  viner,  servering 

89.  Stora  Kopparbergs  Hergslags-Aktiebolag 

90.  Aktiebolaget  Colibripumpen. 

91.  E.  Hirsch  & Co,  arbetsmaskiner. 

92  Carl  E Janson.  Lindesberg.  d:o  m m 


Grotta 


©Toileftes 


IsasÅ.  Jyy 


' Central-Trvcuewiet,  Stockholi 


Offiicii®!  lPicmnv 

öffveir 

J^NSToch  iNDUSTIf^IUTSTÄLlLNINqEN 

É 


I ' T S T Ä 1.  L \ I X G /•;  .V  S O IiG  .4  .V 1 S A TI  O X . 


49 


ville  förvaltningsutskottet  låta  sig  angeläget  vara  alt  till  deras  disposition  ställa 
väl  förfarne  och  sakkunnige  personer  och  fackmän  såsom  ledare  genom  ut- 
ställningens olika  afdelningar. 

Med  anledning  häraf  ingick  förvaltningsutskottet  till  Kongl.  Maj:l  med 
framställning  i öfverensstämmelse  med  livad  sålunda  hemställs,  livarvid  ut- 
skottet särskildt  anhöll,  att  Kongl.  Maj:t  täcktes  till  1897  års  riksdag  allata 
nådig  proposition  om  ett  anslag  af  56,000  kr.,  all  efter  fördelning  på  de  tjugu  - 
åtta  lokalkomitéerna  af  dessa  användas  som  understöd  ål  skicklige  arbetare, 
livilka  genom  komitéernas  förmedling  skulle  heredas  tillfälle  alt  besöka  ut- 
ställningen, dock  under  förutsättning  att  lokalkomitéerna  genom  subskription 
eller  på  annat  sätt,  hvar  inom  sitt  område,  för  ändamålet  anskaffade  ett  belopp 
motsvarande  hvad  af  statsmedel  sålunda  uppbures.  Sedan  riksdagen,  på 
Kongl.  Maj:ts  proposition,  anvisat  ofvannämnda  belopp  56,000  kr.,  föreskref 
Kongl.  Maj:t,  att  kommerskollegium  skulle  fördela  anslaget  mellan  lokalkomi- 
téerna med  iakttagande  af  att,  der  en  lokalkomité  icke  inom  viss,  af  kollegiet 
bestämd  tid  insamlat  det  belopp,  som,  med  beräkning  af  anslagets  lika  för- 
delning mellan  de  28  lokalkomitéerna,  erfordrades,  eller  2,000  kr.,  så  stor  del 
af  statsanslaget,  som  motsvarade  skilnaden  mellan  sistnämnda  belopp  och 
det  af  lokalkomitén  insamlade,  skulle  fördelas  på  de  lokalkomitéer,  som  inom 
den  bestämda  tiden  visat  sig  hafva  insamlat  mer  än  2,000  kr.  I öfrigt  före- 
skrefs,  att  den  hälft  af  understödet,  som  utgick  af  medel,  insamlade  genom 
lokalkomités  försorg,  skulle  tillhandahållas  arbetarestipendiat  vid  afresan  från 
hemorten  och  statsanslaget  af  kommerskollegium.  Härjemte  erhöll  dylik 
arbetarestipendiat  rätt  att  afgiftsfritt  färdas  å statens  jernvägar  från  hemorten 
till  Stockholm  och  åter. 

I hvilken  omfattning  arbetarne  kommo  att  begagna  sig  af  dessa  lätt- 
nader kommer  i ett  följande  kapitel  att  visas. 


Vid  uppgörandet  af  planen  för  utställningen  hade  förvaltningsutskottet 
i hufvudsak  varit  hänvisadt  till  det  förslag,  som  den  6 Dec.  1894  afgafs  af  den 
för  ändamålet  tillsatta  Kongl.  komitén.  De  i nämnda  förslag  framlagda  be- 
räkningarna hade  i det  stora  hela  visat  sig  riktiga  med  hänseende  till  den 
mera  begränsade  omfattning,  utställningen  enligt  detta  förslag  skulle  komma 
att  erhålla.  Allt  efter  som  utställningsarbetet  fortskridit  och  anmälningarna  till 
deltagande  började  inkomma,  blef  det  dock  tydligt,  att,  därest  utställarnes  billiga 
anspråk  på  utrymme  skulle  kunna  tillfredsställas  och  utställningen  värdigt  fylla 

7 


52 


U T S TÄ  L L N I N G E N S O HG  A N I S A TIO  N. 


kronor.  Då  vid  centralkomiténs  sammanträde  den  7 September  1895  särskildt 
uttalades  önskvärdheten  af,  att  platshyrorna  måtte  om  möjligt  helt  och  hållet 
bortfalla,  hade  Kongl.  Maj:t  på  derom  gjord  framställning  funnit  godl  före- 
skrifva,  att  det  i hudgeten  såsom  inkomst  af  dessa  hyror  upptagna  beloppet 

250.000  kronor  likaledes  skulle  ingå  i den  summa,  som  genom  lotteriet  skulle 
tillfalla  utställningen.  Slutligen  helans  det  lämpligt  att  i stället  för  den  be- 
räknade inkomsten  af  inträdesafgifterna,  eller  1,000,000  kronor,  hvilken  under 
ogynsamma  förhållanden  sannolikt  icke  skulle  komma  att  uppgå  till  det  upp- 
tagna beloppet,  utställningen  genom  lotteriet  tillförsäkrades  en  motsvarande 
inkomst,  genom  hvilken  åtgärd  dessutom  en  afsevärd  minskning  komme  att 
uppstå  i de  kostnader,  allmänheten  hade  att  vidkännas  för  besök  inom  ut- 
ställningen. Såsom  ofvan  framlagda  siffror  visa,  uppgick  alltså  den  summa, 
som  genom  lotteriet  tillförsäkrades  utställningen,  till  2,500,000  kronor. 

I fråga  om  garantifondens  ändamål  torde  höra  erinras,  att,  enligt  Kongl. 
brefvet  af  den  7 Juni  1895,  skulle  till  betäckande  af  skilnaden  mellan  be- 
räknade utgifter  och  beräknade  inkomster  (hvilken  skilnad  uppgick  till  kr. 
1,176,281)  i första  rummet  användas  statens  och  stadens  bidrag,  tillsammans 

700.000  kronor,  samt  att  återstoden,  eller  476,281,  kronor  skulle  täckas  dels 
genom  behållningen  af  ett  konst-  och  industrilotteri,  för  hvilket  Kongl.  Maj:t 
ville  fastställa  plan,  dels  på  sätt  Kongl.  Maj:t  framdeles  ville  föreskrifva. 

Ofvannämnda  penninglotteri  rönte  emellertid  ett  starkt  motstånd  från 
allmänhetens  sida,  hvilket  särskildt  tog  sig  uttryck  i häftiga  artiklar  i tidnings- 
pressen. I nådig  skrifvelse  af  den  7 September  1896  till  förvaltningsutskottet 
förklarade  sig  Kongl.  Maj:t  hafva  funnit  godt  annullera  nämnda  lotteri. 

Ungefär  samtidigt  härmed  hade  ett  konsortium  bildats  för  anordnandet 
af  ett  nytt  penninglotteri  på  ett  belopp  af  endast  3,000,000  kr.  Detta  kon- 
sortium bestod  af  följande  tjugufem  personer,  hvilka  livar  och  en  med  en 
tjugufemtedel  åtogo  sig  att  ansvara  för  de  belopp,  som  skulle  utbetalas  dels 
till  utställningen,  dels  i vinster  till  lottegarne: 

Gabr.  Abramson,  F.  G.  Althainz,  Adolf  Bagge,  Knut  Bohman,  Alfr. 
Brinck,  Joh.  Bäckström,  Edw.  Cederlund,  C.  G.  Cervin,  B.  A.  Danelius,  Oscar 
Dickson,  Louis  Fnenckel,  Robert  Franeke,  W.  v.  Hallwyl,  Edv.  Heckscber, 
Isaak  Hirsch,  L.  L.  Liberg,  Edv.  Liljewalch,  Tom  Liljewalch,  Knut  Ljunglöf, 
John  Lovén,  C.  I).  Philipson,  Carl  Chr.  Söderström,  Carl  Wicander,  Carl 
Wikström  och  Per  Wikström. 

Garantiförbindelsen  för  detta  lotteri,  till  hvilket  Kongl.  Maj:t  den  18 
September  samma  år  lemnade  nådigt  tillstånd,  hade  följande  lydelse: 

För  den  händelse  Kongl.  Maj:t  beslutar  att  till  fyllande  af  den  brist,  som 
kan  uppstå  för  konst-  och  industriutställningen  i Stockholm  1897,  skall  anordnas 


U T S TÅ  1. /.  X / X G E X S O I<  G A X I S ,4  TIO  X. 


ett  penninglotteri  å 3,000,000  kr.,  fördeladt  i 300,000  lotter  å 10  kr.  med  vinster 
till  sammanlagd  t belopp  af  minst  45  procent  af  lotteriets  belopp  samt  der  vid  före- 
skrifver,  att  af  den  i lotteriet  uppkommande  nettobehållning  utställningen  skall  erhålla 

1.150.000  kr.  och  — derest  utställningens  räkenskaper  det  oaktadt  skulle  visa  en 
brist,  som  ej  kan  täckas  af  den  för  utställningen  tecknade  s.  k.  garantifonden  å 

500.000  kr.  — jemväl  återstoden  af  behållningen,  i den  mån  den  erfordras  till 
täckande  af  bristen  samt  att  livad  som  af  behållningen  återstår,  sedan  utställningens 
brist  blifvit  täckt,  skall  tillfalla  Nordiska  museets  byggnadsfond,  så  förbinda  sig 
undertecknade,  att  en  hvar  till  här  nedan  vid  namnet  angifna  del  ansvara  för  behörig- 
utbetalning af  ej  blott  samtliga  vinster  utan  ock  det  åt  utställningen  garanterade 
belopp  1,150,000  kr.,  äfvensom  för  behörig  redovisning  af  det  belopp,  som  derut- 
öfver  kan  komma  att  tillfalla  utställningen  eller  Nordiska  museets  byggnadsfond. 

Vid  detta  vårt  åtagande  fästa  vi  följande  förbehåll: 

att  lotteriet  fördelas  i tre  af  hvarandra  oberoende  serier  med  vinster  i h var- 
dera serien  till  belopp  motsvarande  en  tredjedel  af  vinsternas  sammanlagda  summa; 

att  dragning  i hvarje  serie  sker  å tid,  som  af  konsortiet  bestämmes,  med 
iakttagande  af,  att  dragningarna  i alla  serierna  skola  hafva  egt  rum  före  1897 
års  utgång; 

att  lottsedlarna  utfärdas  af  utställningens  förvaltningsutskott,  som  jemväl  på 
konsortiets  bekostnad  ombesörjer  lottsedlarnas  tryckning; 

att,  innan  någon  lottsedel  tillhörande  första  serien  får  af  utställningens  för- 
valtningsutskott utlemnas,  till  utskottet  skall  vara  inlevereradt  ej  mindre  det  pä 
serien  fallande  belopp  i vinster  än  äfven  en  tredjedel  af  den  åt  utställningen  fast. 
garanterade  behållning  af  lotteriet  samt  att  livad  sålunda  stadgas  i fråga  om  första 
serien  skall  gälla  jemväl  beträffande  hvar  och  en  af  de  båda  öfriga  serierna. 

Slutligen  förbinda  vi  oss,  att  lotterna  skola  af  konsortiet  försäljas  till  pris 
ej  öfver  tio  kronor. 

A detta  lotteri,  som  med  begärlighet  omfattades  af  allmänheten,  upp- 
kom enligt  från  Kongl.  civildepartementet  den  20  Nov.  1897  gjord  anmälan  en 
behållning  af  inalles  320,211  kr.  79  öre. 

En  annan  inkomstkälla,  livilken  i detta  sammanhang  må  omnämnas, 
var  tombolalotteriet,  som  därjemte  hade  lill  uppgift  atl  befrämja  afsättning  af 
utställningsföremål.  För  detta  ändamål  uppstäldes  inom  utställningen  fyra 
tombolahjul,  bvilka  hvarje  söckendag  fyldes  med  hvartdera  3,000  lotter.  Af 
lotterna  i hvarje  tombola  innehöllo  218  vinster  till  ett  sammanlagd!  värde  af 
2,250  kr.,  nämligen  3 vinster  å 100  kr.,  10  å 50,  15  å 20,  40  ä 10  samt  150 
å 5 kronor.  Priset  å hvarje  lott  bestämdes  till  1 kr.,  mot  hvars  erläggande 
lotten  omedelbart  uttogs  ur  hjulet.  Om  den  uttagna  lotten  utgjorde  en  vinst, 
egde  den  spelande  att  omedelbart  mot  densamma  erhålla  anvisning  a det  be- 
lopp, som  var  å lotten  såsom  vinst  angifvet.  Dessa  anvisningar  gälde  såsom 
betalningsmedel  till  hela  sitt  belopp  vid  inköp  inom  utställningen  af  föremal, 
bvilka  antingen  tillstäldes  den  vinnande  efter  utställningens  slut,  därest  ej 
fabrikanten  efter  öfverenskommelse  levererade  ett  liknande  föremal  direkt  från 
fabriken,  eller  ock  af  den  vinnande  genast  medtogos,  om  utställaren  vid  sin 
monter  hade  lager  lill  detaljförsäljning.  Derefter  inlöstes  anvisningarna  å ut- 
ställningens byrå  till  angifvet  värde  med  afdrag  af  den  faststälda  procenten. 


UTSTÄLLNINGENS  ORGANISA  TION. 


Till  kontrollanter  för  utöfvandet  af  tillsyn  öfver  tombolaspelet  förordnades  af 
Öfverståthållareembetet  regementsintendenten  grefve  Casimir  Lewenhaupt  och 
vice  bäradsböfding  Levin  Olbers. 

Tombolaspelet  började  den  4 Juni  oeh  fortgick  dagligen  kl.  12  — 7 e.  m. 
med  undantag  för  sön-  ocb  helgdagar  till  och  med  den  30  September.  Under 
denna  tid  drogos  tillsammans  479,559  lotter.  Lägsta  antalet  dragna  lotter 
visade  midsommaraftonen,  då  endast  1,616  utdrogos,  högsta  antalet  den  30 
Sept.  med  11,951  lotter.  Nettobehållningen  å tombolalotteriet  uppgick  till 
100,096  kr.  98  öre. 

För  utställningens  finanser  i öfrigt  hänvisas  till  den  öfversigt,  som 
finnes  intagen  i slutet  af  detta  arbete. 


III. 


TERRÄNG  OCH  BYGGNADER. 

AF 


CARL  MÖLLER. 


1.  Förberedelser. 

Inom  den  förberedande  komiténs  arbetsutskott  voro  meningarna  rörande 
platsen  för  den  ifrågasatta  jnbilenms-utställningen  rätt  väsentligt  delade,  och 
tanken  att  förlägga  densamma  på  den  s.  k.  Lejonslätten  med  omgifvande 
terräng  lyckades  till  en  början  kring  sig  ej  samla  mer  än  fyra  af  utskottets, 
nio  medlemmar,  under  det  att  tre  ifrade  för  den  vackra,  elmru  något  atlägset 
belägna  Friesens  park  och  två,  af  hufvudsakligen  ekonomiska  skäl,  ansågo,  att 
platsen  norr  och  öster  om  och  invid  Karlaplan  vore  den  lämpligaste.  Efter 
åtskilligt  meningsutbyte,  och  sedan  förslaget  ytterligare  omarbetats,  enades 
emellertid  den  förberedande  komitén  om  att  för  sin  del  föreslå  den  plats,  ut- 
ställningen slutligen  kom  att  intaga,  och  detta  fastän  densamma  i allmänhet 
ansågs  vara  väl  liten.  Som  af  ofvan  intagna  plankarta  synes,  var  den  före- 
slagna platsen  också  väsentligt  mindre  än  den  areal,  den  blifvande  utställningen 
efter  hand  kom  att  erhålla.  Den  s.  k.  Kaptensudden  ingick  icke  i planen, 
och  hufvudfältet  sträckte  sig  i sydost  å ena  sidan  icke  längre  än  till  industri- 
hallens baksida  och  öfverskred  å den  andra  icke  stora  landsvägen  till  Sirishof. 
De  för  stockholmarne  välbekanta  lägenheterna  Fjällstugan  och  Sevilla,  äfven- 
som  Djurgårdsteatern  och  Biologiska  museet,  ingingo  sålunda  ej  i den  för- 
beredande komiténs  förslag,  som  enligt  den  framlagda  planen  upptog  en  yta 
af  endast  128,000  kv.-m.  Under  arbetenas  fortgång  växte  emellertid  terrängen 
så,  att  den  slutligen  kom  att  omfatta  210,000  kv.-m. 

Förläggandet  af  utställningen  till  denna  plats  hade  en  väsentlig  olägen- 
het, som  den  emellertid  delat  med  de  Ilesta  större  utställningar:  området  blef 


56 


TER  HÄN  G OCII  BYGGNADER 


deladi  i tvenne  delar,  och  emellan  dessa  gick  den  provisoriska  allmänna  vägen 
till  Djurgården  fram.  Dessa  hegge  delar  voro  emellertid  förenade  med  trenne 
väg-öfvergångar,  livilka,  trots  sina  olägenheter  å ena  sidan,  likväl  bidrogo  att 
gifva  ökadt  behag  och  omvexling  åt  anläggningen. 

En  af  de  sista  dagarna  i Maj  1895,  alltså  redan  innan  den  Kongl. 
komité  var  officielt  tillsatt,  som  skulle  liafva  högsta  ledningen  af  utställnin- 
gens angelägenheter  om  hand,  utarbetades  på  uppdrag  af  den  blifvande  ge- 
neralkommissarien, som  fullväl  insåg  att  ingen  tid  var  alt  förlora,  om  ut- 
ställningen skulle  hinna  blifva  färdig  till  den  för  dess  öppnande  afsedda  tid- 
punkten, för  de  större  byggnadernas  utförande  ett  täflingsprogram  af  föl- 
jande lydelse: 

PROGRAM 

för  täflan  om  uppgörande  af  eskissritningar  till  hufvudbyggnader  m.  m.  för  en  allmän 
konst-  och  industriutställning  i Stockholm  är  1897. 


Tättingen  omfattar  följande  ritningar: 

Situationsplan  i skalan  1/1000,  hvara  inläggas  alla  de  utställningsbyggnader  m.  m..  som 
å bifogad  situationsplan*  finnas  upptagna; 

1 plan.  2 fasader  och  1 genomskärning  till  hvardera  af  nedanstående  fyra  byggnader: 

Industrihallen,  maskinhallen,  konsthallen  och  Nordiska  museets  tillbyggnad, 
allt  i skala  1/200: 

1 plan,  1 fasad  och  1 genomskärning  af  hufvudentréen  med  sina  biljettförsäljnings- 
kiosker,  räcken  för  köbildningar  m.  m.  i skalan  1/100;  samt 

Fogelperspektiv  i croquis  af  hela  utställningsfältet  med  omgifningar,  till  stomme,  för 
hvilken  bör  användas  bifogade  teckning'.* 

Utställningen  skall  förläggas  inom  det  område  af  Lejonslätten  jemte  angränsande  delar 
af  Kongl.  Djurgården  och  Galérvarfvet,  som  bifogade  situationsplan  utvisar,  och  byggnaderna 
gifvas  den  storlek  (ytinnehåll),  som  samma  plan  angifver.  Beträffande  deras  läge  bör  samma 
plan  i hufvudsak  följas,  med  rätt  för  förslagställaren  att  göra  de  smärre  afvikelser,  som  om- 
ständigheterna kunna  kräfva. 

Industrihallen,  Nordiska  museets  tillbyggnad  och  hufvudentréen  skola  i väsentliga  delar 
byggas  af  trä,  maskinhallen  må  kunna  utföras  af  trä  eller  jern  samt  konsthallen  af  trä  med 
liufvudfasaden  eventuelt  beklädd  med  tunn  målad  gips. 

I industrihallen,  maskinhallen  och  Nordiska  museets  tillbyggnad  böra  anbringas  läktare, 
förnämligast  afsedda  till  bekväma  trafikleder,  från  livilka  man  kan  erhålla  en  god  öfverblick 
öfver  de  utstälda  föremålen.  (Ritningar  till  Nordiska  museet  bifogas.)*  Konsthallens  cimäs  skall 
ega  en  sammanlagd  längd  af  900  å 1000  m:r. 

Vid  ritningarnas  utarbetande  skall  hänsyn  tagas  dertill,  att  h varje  särskild  byggnad  må 
kunna  utföras  för  nedanstående  kostnad,  grundläggningen  deruti  icke  beräknad,  nämligen: 

Industrihallen  för  300,000  kr.,  maskinhallen  för  200,000  kr.,  konsthallen  för  90,000  kr., 
Nordiska  museets  tillbyggnad  för  70", 000  kr.  och  hufvudentréen  för  7,000  kr.,  kommande  pris- 
nämnden att  fästa  afseende  icke  allenast  vid  ritningarnas  arkitektoniska  värde,  utan  j em  väl  där- 
vid, att  hvarje  byggnad  må  till  lägsta  möjliga  pris  kunna  utföras. 

Till  denna  täflan  inbjudas  hrr  arkitekter  F.  Boberg,  Fr.  Lilljekvist,  Agi  Lindegren,  G. 
Lindgren,  E.  .1.  Thorburn  och  G.  Wickman. 

Hvar  och  en  af  dessa,  som  inom  nedan  stadgade  tid  inlemnar  samtliga  ofvan  omför- 
mälda  täflingsritningar,  erhåller  såsom  ersättning  för  sitt  därå  nedlagda  arbete  1000  kronor, 
hvarigenom  utställningskomitén  blir  egare  till  dessa  ritningar. 

Dessutom  utdelas  följande  pris  för  bästa  förslag,  som  enligt  prisnämndens  bepröfvande 
kan  läggas  till  grund  för  de  särskilda  byggnadernas  utförande,  nämligen:  för  industrihallen 
1000  kr.,  för  maskinhallen  600  kr.,  för  konsthallen  400  kr.,  för  Nordiska  museets  tillbyggnad 
500  kr.  och  för  hufvudentréen  200  kr. 

Om  dessa  pris  star  det  derjemte  hvarje  svensk  arkitekt  fritt  att  täfla,  dock  skall  in- 
lem nadt  förslag,  för  deltagande  i sådan  täflan,  omfatta  samtliga  de  ritningar,  som  programmet 
angifver. 


Ej  här  införd. 


PL.  4.  HUFVUDENTREEN  TILL  UTSTÄLLNINGEN 


58 


TERRÄNG  OCIT  BYGGNADER. 


Därest  inlemnad  eskiss  till  någon  af  ofvannämnda  byggnader  är  synnerligen  förtjenst- 
full,  men  icke  kan  1 > I i fva  föremål  för  prisbelöning  på  grund  deraf,  att  täflingsprogrammets 
fordringar  beträffande  ritningarnas  antal  icke  äro  uppfylda,  förbehåller  sig  utställningskomiténs 
förvaltningsutskott  att  pä  förslag  af  prisnämnden  få  inköpa  sådan  eskiss. 

Till  prisbelönad  ritning  blir  utställningskomitén  egare. 

Program  jemte  tillhörande  ritningar  tillhandahållas  af  arkitekten  Carl  Möller. 

Tätlingsritningarna  skola,  försedda  med  motto  eller  märke  och  åtföljda  af  förseglad 
namnsedel,  vara  till  utställningskomiténs  förvaltningsutskott  inlemnade  före  kl.  12  på  dagen  den 
8 nästk.  Juli. 

Prisdomare  äro:  Förste  intendenten  A.  T.  Gellerstedt,  professor  1.  G.  Clason,  arkitek- 
terna F.  Lindskog  och  Carl  Möller  samt  majoren  O.  A Buscli. 

Samtliga  inlemnade  ritningar  komma  att  efter  prisbedömningen  genom  utställnings- 
komiténs försorg  utställas  här  i staden. 

Stockholm  den  8 Juni  1895. 


Förvaltningsutskottet 


genom 

GUST.  TAMM. 


Vid  den  ovanligt  knapt  tillmätta  täflingstidens  utgång  (en  månad)  hade 
sju  fullständiga  förslag  inkommit  samt  ett,  upptagande  endast  en  af  bygg- 
naderna. Juryn,  som  ansåg  att  intet  pris  kunde  utdelas  för  industrihallen, 
tillerkände  arkitekten  E.  Thorburn  priset  för  maskinhallen  (träbyggnad)  och 
F.  Boberg  prisen  för  konsthallen  (byggnad  af  trä,  beklädd  med  puts  och  gips) 
och  för  hufvudentréen  (träbyggnad)  samt  A.  Lindegren  priset  för  Nordiska 
museets  tillbyggnad  (trä,  delvis  beklädt  med  puts  och  gips). 

Omedelbart  härefter  uppdrog  förvaltningsutskottet  åt  arkitekten  F.  Bo- 
berg att  utarbeta  fullständiga  ritningar  till  konsthallen  samt  gaf  arkitekten  A. 
Lindegren  samma  uppdrag  beträffande  ritningarna  till  Nordiska  museets  till- 
byggnad. Rörande  maskinhallen  ansåg  utskottet,  att,  enär  Sverige  icke  ute- 
slutande vore  ett  trä-producerande  land  utan  älven  stode  högt  med  afseende 
på  jerntill verkningen,  det  skulle  vara  synnerligen  önskvärdt,  att  åtminstone  en 
af  utställningens  hulYudbyggnader,  och  i så  fall  helst  maskinhallen,  utfördes 
af  jern,  och  detta  ehuru  byggnadskostnaden  härigenom  gifvetvis  blefve  större. 
Det  prisbelönade  förslaget  uppvisade  emellertid  en  byggnad  af  trä,  men  bland 
de  inlemnade  tällingsförslagen  förekommo  llere  upptagande  denna  byggnad 
afsedd  alt  utföras  af  jern.  Efter  ytterligare  granskning  af  dessa  utvaldes  del 
som  ansågs  vara  till  sin  konstruktion  lättast  och  billigast  att  utföra,  och  upp- 
drogs åt  dess  författare,  arkitekten  F.  Boberg,  att  utarbeta  detsamma.  Upp- 
görandet af  ritningar  lill  fiskerihallen  anförtroddes  åt  arkitekten  E.  Thorburn. 

Hvad  induslrihallcn  angår,  uppdrogs  ät  arkitekterna  F.  Boberg  och  Fr. 
Lil Ijekvist,  hvilkas  förslag  hvart  för  sig  af  juryn  ansågos  hafva  de  största  för- 
tjensterna,  att,  tillsammans  och  genom  sammansmältning  af  deras  respektive 
förslag,  utarbeta  nva  fullständiga  ritningar  till  denna  byggnad. 

Härmed  voro  ritningarna  till  de  förnämsta  byggnaderna  i arbete;  först 
senare  fattades  bestämmelser  rörande  de  öfriga. 


TE  II  II  .4  .V  G O C II  11  V G G .V  A I)  E II. 


59 


2.  Terrängen. 

Under  liden  — - och  sedan  byggnadschef  af  nlskoltet  den  28  Juni  1895 
tillsatts  — hade  emellerlid  arbetena  ined  terrängens  apterande  redan  de  första 
dagarna  i Juli  samma  år  tagil  sin  början,  dels  på  sjelfva  utställningsfältet,  a 
den  s.  k.  Lejonslätten,  samt  dels  och  framför  allt  med  den  provisoriska  all- 
männa vägen  bakom  Nordiska  museets  byggnad,  hvilket  senare  arbete  utfördes 
af  Stockholms  stads  byggnadskontor,  ehuru  på  utställningens  bekostnad. 

Den  terräng,  som  upptogs  af  det  s.  k.  hufvudfällel  (mellan  industri- 
hallen  och  hufvudentréen),  var  betydligt  sank,  hvilket  i ännu  högre  grad  väl- 
förhållandet med  terrängen  utmed  sjön  från  Panoramabyggnaden  ända  bort 
till  F ramnäs.  Som  den  delvis  var  till  och  med  sumpig,  måste  dels  en  grund- 
lig dränering  här  företagas  och  dels  marken  betydligt  påfyllas  — på  sina 
ställen,  såsom  framför  Stockholms  stads  paviljong,  ända  till  2 meters  höjd. 
A andra  sidan  låg  terrängen  närmast  framför  Nordiska  museet  omkring  2 
meter  högre  än  som  för  utställningsfältet  var  lämpligt,  hvadan,  då  terrängen 
här  utgjordes  af  berg,  densamma  med  undantag  af  terrassen  framför  Nordiska 
museet,  måste  väsentligt  nedsprängas,  i all  synnerhet  som  planteringar  äfven 
här  skulle  anläggas. 

I och  för  vinnande  af  ökadt  landområde  och  för  erhållande  af  en  för 
utställningsfältet  mera  lämplig  strandlinie  företogs  härjemte  en  rätt  betydlig 
och  tidsödande  utfvllning  i Djurgårdsbrunnsviken,  synnerligast  utmed  den  s.  k. 

Kaptensslätten»  emellan  Panoramabyggnaden  och  lägenheten  Lusthusporten», 
men  äfven  utmed  sistnämnda  lägenhet  och  förbi  lägenheten  Godthem  . Ge- 
nom dessa  utfyllningar  vanns  ett  område  af  omkring  4,000  kv.-m.,  ä hvilket 
plats  erhölls  för  en  präktig  strandväg  utmed  Djurgårdsbrunnsviken,  äfven  som 
för  en  välbehöflig  serveringspark  till  hufvudrestauranten. 

Utom  nu  nämnda,  i många  afseenden  rätt  väsentliga  lerrängförändringar 
anlades  framför  industrihallen  en  cirka  1 meter  hög  terrass.  1 öfrigt  bibe- 
hölls marken  ä denna  del  af  utställningsfältet  till  allra  största  delen  vid  sitt 
förutvarande  läge,  hvarvid  särskild  hänsyn  togs  därtill,  att  där  befintliga  större 
träd  sparades  — med  undantag  naturligtvis  för  sådana,  som  stodo  inom  om- 
rådet för  de  stora  byggnaderna. 

Hvad  det  södra  fältet  beträffar,  började  arbetena  där  först  några  må- 
nader senare.  Efter  det  utskottet  af  Kongl.  Maj  t erhållit  expropriationsrätt, 
inköptes  under  hand  de  egendomar  i kvarteren  Fyrkanten  och  Skeppsholms- 
viken,  å hvilka  konsthallen  sedermera  uppfördes,  hvarefter  under  senhösten 
1895  åbyggnaderna  ä desamma  efter  infordrande  af  anbud  såldes,  nedrefvos 
och  bortfördes.  Pä  samma  sätt  och  vid  samma  lid  såldes  och  nedrefvos  de 


60 


TER  Ii  Ä X G O C H B YGG  X .1 1)  E Ii . 


af  utskottet  inlösta  åbyggnaderna  å de  förhyrda  tomter  i kvarteret  Fyrkanten, 
öfver  livilka  maskinhallen  spände  silt  luftiga  tak.  På  hösten  såldes  och  bort- 
fördes älven  den  s.  k.  galervarfsmuren  utmed  det  område  af  galervarfvet,  som 
af  utställningen  disponerades.  Fem  af  de  s.  k.  galervarfsskjulen  på  samma  om- 
råde, äfvensom  ett  större  redskapsskjul  märktes  och  nedrefvos  likaledes  samt 
transporterades  lill  en  af  utställningen  för  ändamålet  förhyrd  tomt  vid  Värta- 
hamnen,  för  att  efter  utställningen  ånyo  kunna  uppföras  (hvilket  emellertid  ej 
hehöft  göras).  Vidare  såldes  och  refvos  efter  hand  de  smärre  åhyggnaderna  å 
Nordiska  museets  tomt,  den  lilla  grindstugan  vid  allmänna  vägen,  äfvensom 
utliusbyggnaderna  å lägenheten  Lusthusporten,  till  hvilken  senare  egendom 
utställningen  för  en  kostnad  af  180,000  kronor  hade  förvärfvat  sig  disposi- 
tionsrätten. 

A den  plats,  där  maskinhallen  uppfördes,  utgjordes  terrängen  till  allra 
största  delen  af  berg,  hvilket  på  en  stor  del  af  ytan  steg  ända  till  G meter 
öfver  det  blifvande  planet  och  följaktligen  måste  nedsprängas.  Detta  berg- 
sprängningsarbete,  som  verkstäldes  af  grundläggaren  A.  Andersson,  tog  en  tid 
af  nio  månader  i anspråk  och  kostade  omkring  40,000  kronor,  ehuru  ackord 
erhållits  så  billigt  som  lill  1 kr.  och  91  öre  pr  kub. -meter.  Öfriga  anbuds- 
gifvare  begärde  resp.  kr.  2.25,  2.4  5,  2.4  8,  2.80  och  3. oo  pr  kub. -meter. 

A den  öppna  delen  af  det  södra  fältet  företogos  äfven  betydande  på- 
fyllningar, livilka  delvis  måste  utföras  emot  faskiner.  Längs  detta  fälls  hela 
strandlinie  från  Allmänna  gränd  till  tlottans  utställningslivggnad  uppfördes, 
efter  ritningar  af  ingeniören  F.  Almqvist,  en  solid,  helt  inklädd,  i ljus  färgton 
målad  kaj,  af  i allmänhet  tre  rader  pålar,  väl  kolfvade  sins  emellan  och  noga 
förankrade  uppe  i land.  Detta  arbete,  såväl  som  utställningens  alla  större 
arbeten  (undantagande  terrasserings-,  planerings-  och  planteringsarbetena),  ut- 
Jijöds  på  entreprenad-auktion  genom  olTentligt  infordrande  af  skriftliga  förseg- 
lade anbud  inom  viss  förut  bestämd  tid.  Vid  fatalietidens  utgång  hade  trenne 
anbud  ä kajens  utförande  inkommit  å resp.  163,480,  103,500  och  73,000  kro- 
nor. Till  entreprenör  antogs  byggmästaren  S.  Jehander,  såsom  den  minst- 
bjudande,  och  verkstälde  denne  mot  ersättning  af  75  öre  pr  kub. -meter  här- 
jemte  all  erforderlig  muddring  såväl  i bassinen  för  flottans  flytande  utställ- 
ning som  i Djurgårdsbrunnsviken,  där  bottenleran  på  grund  af  utfyllningarna 
flerfaldiga  gånger  i bankar  trängdes  upp  till  vattenytan.  Vid  muddringen  för 
bassinen  påträllädes  bland  annat  ett  större  skeppsvrak,  hvars  undanrödjande 
vållade  åtskilligt  besvär  och  kostnad. 

I bassinen,  som  innehöll  minst  4,  på  några  ställen  6 meters  vatten, 
och  hvilken  inhägnades  af  en  flottbro,  från  hvilken  man  kunde  komma  om- 
bord ä de  ulstälda  fartygen,  var  förlagd  flottans  flytande  utställning,  äfven- 


T E II  Ii  i K G O C H B Y G G N A I)  E II 


61 


som  under  en  del  af  utställningstiden  den  frän  hafsboltnen  upptagna  ängaren 
»Södra  Sverige  . 

Det  område,  hvaröfver  utställningen  sålunda  erhållit  dispositionsrätt, 
befans  emellertid  snart  vara  för  litet.  Med  anledning  häraf  inleddes  redan 
tidigt  pä  hösten  1895  underhandlingar  med  vederbörande  i och  för  erhållande 
af  ökadi  utrymme  i öster  och  söder,  där  utvidgningsmöjligheter  förelunnos, 
och  i början  af  januari  1896  erhölls  nådigt  tillstånd  att  för  utställningen  nyttja 
terrängen  emellan  det  i den  äldre  planen  intagna  området  och  det  af  lägen- 
heterna Framnäs,  Fjällstugan,  Djurgårdsteatern,  Sevilla,  Biologiska  museet  och 
Hammers  villa  upptagna.  Genom  detta  områdes  inkorporerande  med  utställ- 
ningen afstängdes  såväl  vägen  till  Sirishof  och  Rosendal  som  ock  den  för- 
nämsta uppfartsvägen  till  Skansen,  hvadan  för  dispositionsrätten  till  det  nya 
området  det  vilkor  fästes,  att  den  körväg,  som  enligt  den  äldre  planen  bakom 
industrihallen  ledde  till  de  förstnämnda  lägenheterna,  allt  fortfarande,  äfven 
under  utställningstiden,  skulle  få  befaras  af  den  Ivongliga  familjen  och  dess 
gäster,  livarjemte  en  ny  uppgång  till  Skansen,  norr  om  Hassel  backen,  skulle 
beredas.  (Genom  senare  aftal  annullerades  dock  denna  sistnämnda  bestäm- 
melse.) Härefter  förhyrdes  på  olika  vilkor  lägenheterna  Framnäs,  Fjällstugan, 
Djurgårdsteatern  och  Sevilla,  äfvensom  större  delen  af  terrängen  norr  och 
vester  om  Hammers  villa,  hvarigenom,  och  sedan  uppgörelse  träffats  med 
Biologiska  museets  styrelse,  utställningsområdet  erhöll  den  begränsning  i söder 
och  öster,  som  planen  utvisar. 

I slutet  af  mars  månad  samma  år  inköptes  efter  långa  underhandlingar 
för  225,000  kronor  dispositionsrätten  till  Ivaptensudden,  hvartill  H.  M.  Ko- 
nungen på  vissa  vilkor  bidrog  med  12,000  kronor.  Ett  af  Stockholms  Nya 
spårvägsaktiebolag  till  utställningens  disposition  stäldt  belopp  å 25,000  kr.  in- 
gick i nämnda  inköpssumma. 

Sedan  en  del  af  kvarteret  Masten  å Allmänna  grändens  södra  sida  af 
Stockholms  stad  förhyrts  och  dispositionsrätten  till  ytterligare  ett  af  galer- 
varfsskjulen  erhållits,  var  utställningens  område  slutligen  lixeradt  på  sätt  fram- 
går af  plankartan  (pl.  3). 

Arbetena  med  vägars  byggande  och  terrängens  dränering  och  ordnande 
i allmänhet  pågingo  under  närmaste  ledning  af  utställningens  biträdande 
ingeniör,  F.  Almqvist,  oafbrutet,  ehuru  med  en  något  vexlande  arbetsstyrka, 
ända  till  dagen  för  utställningens  öppnande,  då  de,  trots  den  under  April 
månad  1897  för  dylika  arbetens  alslutande  synnerligen  otjenliga  väderleken, 
likväl  voro  färdiga.  Under  en  del  af  våren  1897  deltogo  i dessa  arbeten  för- 
utom utställningens  eget  folk,  då  omkring  350  man,  ett  70-tal  pontonierer  under 
ledning  af  kaptenen  vid  fortifikationen  L.  Berggren,  livarjemte  under  de  sista 


62 


TERRÄNG  O C II  BYGGNADER. 


dagarna  först  ctl  50-tal,  sedan  ända  till  200  man  från  Svea  och  Göta  Lif- 
garde  välvilligt  stäldes  till  utställningskomiténs  förfogande  i och  för  biträde  vid 
det  slutliga  fejandet.  Sista  natten  bivuakerade  en  stor  del  inom  området,  för 
all  så  mycket  tidigare  kunna  vara  i arbete  de  sista  afgörande  timmarna,  då 
naturligtvis  allt  skulle  göras. 

Tack  vare  emellertid  det  goda  samarbetet  och  alla  medverkandes  pligt- 
trohet  och  varma  intresse  för  saken,  var  terrängen  vid  timmen  för  utställ- 
ningens högtidliga  öppnande  åtminstone  till  utseendet  lix  och  färdig,  äfven  om 
för  de  invigde  ett  och  annat  här  och  där  syntes  återstå  att  afsluta.  Hvad 
som  icke  minst  bidrog  alt  åt  densamma  gifva  ctl  prydligt  och  tilltalande  ut- 
seende var  utan  tvifvel  planteringarna,  hvilka  på  ett  synnerligen  lyckligt  sätt 
ordnats  och  under  hela  utställningstiden  sköttes  af  direktören  vid  Haga  träd- 
gårdar .1,  Wallmark.  Arbetena  härmed  börjades  redan  hösten  1895  med 
schaktningar  och  tillvaratagande  af  matjord.  Under  den  följande  vintern 
företogs  flyttning  af  de  större  användbara  träd,  hvilka  förekommo  inom  de 
områden,  där  utställningens  större  byggnader  skulle  komma  att  uppföras. 
Enär  terrängen  vid  denna  lid  naturligtvis  icke  var  så  ordnad,  att  träden  kunde 
transporteras  direkt  till  för  dem  afsedda  platser,  måste  alla  dessa  träd  med 
sina  frusna  rotklumpar  af  ända  lill  8 meters  diameter  placeras  på  en  öppen 
plan  framför  den  blifvande  fiskerihallcn,  där  rötterna  omgåfvos  med  ofrusen 
jord,  för  att  påföljande  vinter  åter  igen  flyttas  till  den  plats  de  under  utställ- 
ningen skulle  innehafva. 

Att  dessa  dubbla  omflyttningar  af  300  stora,  ända  lill  20  meter  höga  träd 
kräfde  mycket  arbete  och  kostnader  är  gifvet,  men  då  vissa  delar  af  terrängen, 
såsom  hufvud-entréens  östra  del,  trakten  mellan  hufvudrestauranten  och  villan 
Lusthusporten,  älVensom  hela  södra  utställningsfältet,  förut  saknade  all  träd- 
vegetation, så  ansågs  en  öfverflvttning  af  nämnda  träd  till  dessa  områden  vara 
nödvändig  för  att  gifva  dessa  platser  en  mera  parkliknande  karaktär. 

Lyckligt  nog  visade  sig  de  på  detta  arbete  nedlagda  kostnaderna  vara 
väl  använda,  då  nästan  alla  af  de  flyttade  träden  under  sommaren  utvecklade 
en  lillig  växtlighet,  som  i hög  grad  bidrog  lill  att  gifva  utställningsfältet 
karaktären  af  en  icke  inplanterad  utan  sedan  flere  är  tillhaka  anlagd  park. 

Utom  ofvannämnda  större  träd,  som  flyttades  inom  området,  ditforslades 
från  stadens  norra  begrafningsplals  ett  antal  större  granar,  hvilka  planterades 
dels  vid  Nordiska  museet  och  dels  vid  Ivongl.  jaglklubbens  paviljong.  Här- 
jämte förbereddes  vid  Haga  trädgård  under  ett  års  tid,  dels  i korgar  och  dels 
i fri  jord  , 80  st.  finare  coniferer  och  500  st.  unga  parkträd  samt  ett  större 
antal  parkbuskar  och  örlartade  prydnadsväxter,  hvilka  sedermera  utsattes  å 


T K 11 11  i N G O C II  11  Y G G N .4  I)  E K. 


63 


fältet.  Äfven  utplanterades  från  svenska  trädskolor  inköpta  700  st.  parkträd 
och  2,000  st.  parkbuskar. 

För  att  gräsmattorna  redan  vid  utställningens  öppnande  och  under  dess 
första  tid  skulle  vara  smyckade  med  blommor  i lilliga  färger,  utplanterades 
redan  hösten  1896,  äfvensom  tidigt  om  våren  1897,  50,000  st.  tulpaner,  hyacinter, 
törnrosor  och  andra  blomsterväxter.  Till  ersättning  för  en  del  af  dessa,  hvilka 
efter  afslutad  blomstring  borttogos,  planterades  under  sommarens  lopp  omkring 
75,000  st.  diverse  blommande  och  dekorativa  bladväxter  af  varaktigare  be- 
skaffenhet. Vidare  voro  å gräsmattorna,  äfvensom  intill  industri-  och  konst- 
hallarna, för  åstadkommande  af  omvexling  omkring  500  st.  större  dekorations- 
växter,  såsom  lager,  palmer,  dracamor,  agave,  araucaria  m.  II.  utplanterade 
dels  i grupper  och  dels  som  enstaka  exemplar.* 

Den  fullständiga  omdaning  af  terrängen  och  beredning  af  jordmånen, 
som  måste  försiggå,  innan  densamma  kunde  anses  lämplig  för  mottagandet  af 
alla  dessa  växtalster,  kräfde  mycket  arbete  och  dryga  kostnader,  livarjemte 
trädgårdsarbetena  i hög  grad  försvårades  genom  de  samtidigt  nästan  öfverallt 
å fältet  pågående  byggnadsarbetena  med  för  desamma  erforderliga  upplag  af 
materiel  o.  d.,  hvilka  arbeten  nära  nog  icke  afslutades  förrän  öppnings- 
dagen.  Emellertid,  trädgårdsanläggningarna  gjorde  sin  upphofsman  all  heder 
och  senterades  på  det  litligaste  af  publiken. 

Kostnaderna  för  terrängens  omdaning,  i hvilket  belopp  äfven  intagits 
utgifterna  för  provisoriska  byggnader  o.  d.,  uppgingo  till  den  respektabla  siffran 
316,757.2 1 . 

Härtill  kommo  kostnaderna  för  anläggandet  af  den  nya  vägen  bakom 
Nordiska  museets  byggnad,  kr.  42,399.56,  dränering  kr.  24,546.84  samt  strand- 
skoningar  och  bryggor  kr.  144,714.7  3,  hvarjemte  kostnaden  för  planteringarna 
uppgick  till  kr.  125,686.5  1. 

Samtidigt  med  planerings-  och  dräneringsarbetenas  utförande  verk- 
stäldes  arbetet  med  förändringar  af  å området  redan  befintliga  vattenlednings- 
rör  och  nedläggande  af  nya.  Den  förutvarande  hufvudledningen  ä Lejon- 
slätten bibehölls  till  en  längd  af  omkring  200  m r från  Djurgårdsbron,  och 
från  denna  hufvudledning  utgrenades  de  llesta  ledningar  på  det  stora  fältet. 
Stockholms  stad  nedlade  i den  provisoriska  vägen  bakom  Nordiska  museet  en 
ny  grof  vattenledning  fram  till  Djurgårdsstaden  och  från  denna  ledning  ut- 
grenades rör  för  tillgodoseendet  af  vattenbehofvet  a södra  fältet. 

För  erhållande  af  vatten  till  fontänerna,  af  hvilka  en  anbragts  framför 
Nordiska  museets  midtparti,  och  en,  den  s.  k.  Eldfontänen  (Fontaine  lumineuse), 


Ofvanstående  rörande  planteringarna  o.  d.  är  benäget  meddeladt  af  direktör  Walimark. 


64 


TERRÄNG  OCH  BYGGNADER 


låg  ute  i Djurgårdsbrunnsviken,  50  meter  från  land,  uppfördes  å den  s.  k. 
»Innt-udden»  strax  bortom  norska  fiskerihallen  ett  pumphus,  i hvilket  ut- 
stälda  ångpumpar  dels  sögo  och  dels  tryckte  vatten  från  Djurgårdsbrunnsviken 
upp  i Skansens  dammar,  hvilka  ligga  34  meter  öfver  Saltsjöns  vattenyta  och 
af  utställningen  iordningställs.  Härifrån  gingo  grofva  ledningar  (200  mm.) 
dels  till  fontänerna  och  dels  till  utkastare  för  vattning  af  gräsmattorna  m.  m., 
äfvensom  till  en  del  brandposter.  l)e  hufvudsakliga  brandposterna,  omkring 
30  till  antalet,  voro  anbragta  på  stadens  vattenledningsnät. 


PL.  5.  INDUSTRIHALLEN  UNDER  BYGGNAD  (DEN  15  JUNI  1896). 


Kostnaden  för  fontänerna  och  deras  drift  var  upptagen  till  31,335.2  1. 

Närmaste  tillsynen  öfver  vattenledningsarbetena  utöfvades  af  ingeniör 
George  Lindberg,  som  äfven  hade  den  magtpåliggande  installationen  i maskin- 
hallen med  alla  därtill  hörande  anordningar  för  godsets  emottagande,  ång- 
och  kraftledningar  m.  m.  pa  siu  lott. 

Till  entreprenör  för  gas-,  vatten-  och  afloppsledningar  var  af  förvalt 
ningsulskottet  antagen  ingeniör  Axel  Brundin.  Dessa  ledningar  kostade  sam- 
manlagdt  omkring  62,000  kronor,  hvarvid  likväl  är  att  märka,  att  från  Stock- 


9 


xaTiviniLLs.iaxi 


66 


TERRÄNG  OCH  BYGGNADER. 


holms  stads  förråd  välvilligt  utlånades  en  stor  del  af  de  grö  fre  såväl  gas- 
som  vattenrören. 

I sammanhang  härmed  må  nämnas  den  bakom  industrihallen  anbragta 
diamantborrbrunnen,  som  till  32 1/„  m:rs  djup  borrades  i klippan  efter  när- 
mare anvisning  af  professorn  friherre  A.  E.  Nordenskiöld.  Ur  denna  brunn, 
till  hvars  anordnande  utställningen  bidrog  med  3,000  kr.,  tillhandahölls  vatten 
gratis  ät  de  besökande. 


3.  Byggnaderna. 

1 midten  af  November  1895  voro  ritningarna  och  beräkningarna  till 
den  största  af  utställningens  hufvudbyggnader,  indnslrihallen,  så  färdiga,  att 
offentlig  entreprenad-auktion  ä densammas  uppförande  kunde  annonseras. 
Redan  före  jul  brötos  de  inkomna  anbuden.  Dessa  voro  emellertid  icke  flere 
än  tre,  ä resp.  kronor  272,000  (eller  med  återköp  236,000),  365,000  (med 
återköp  335,000)  och  496,493  (utan  något  återköpsanbud).  I allmänhet  in- 
fordrades anbud  ä utställningsbvggnaderna,  dels  ensamt  å deras  uppförande, 
dels  å uppförandet  jemte  nedtagandet  och  bortförandet  från  platsen  efter  ut- 
ställningens slut,  i hvilket  fall  byggnaden  blef  entreprenörens  egendom. 
Före  utgången  af  år  1895  antogs  det  lägsta  af  de  gjorda  anbuden,  å kronor 
236,000  för  hallens  uppförande  och  borttagande  efter  utställningens  slut,  af- 
gilvet  af  byggmästarefirman  Jakobson  & Eriksson  i Umeå.  Kontraktet,  som 
omfattade  byggnadens  fullständiga  färdiggörande,  med  undantag  af  grundlägg- 
ningen för  de  s.  k.  minareterna  och  kupolen,  sköldar  och  öfrig  dekorering, 
åskledare,  urverk  o.  d.,  undertecknades  i första  veckan  af  januari  1896.  Under 
arbetets  fortgång  företogs  emellertid  en  del  förändringar  och  tillbyggnader, 
äfvensom  rätt  väsentliga  förstärkningar,  speciell  i kupolpartiet,  hvilka  arbeten 
ansenligt  ökade  denna  kostnadssiffra. 

Industrihallen,  som  otvifvelakligt  är  en  af  de  största  träbyggnader,  som 
någonsin  uppförts,  bestod  af  ett  kupoltäckt,  framspringande  midtparti  om 
70  meters  bredd  och  55  meters  framsprång,  bakom  hvilket  den  egentliga 
hallen  eller  långskeppet,  156  meter  långt  och  65  meter  bredt,  låg,  och  hvars 
längdaxel  gick  vinkelrätt  emot  hufvudfältets.  I längdaxelns  utsträckning  ål 
nord-ost  fans  en  halfrund  lägre  utbyggnad,  inrymmande  Rysslands  utställning. 
Nyssnämnda  långskepp  var  deladt  i fem  spann,  af  hvilka  midtspannet  hade 
en  fri  spännvidd  af  2(i  meter  till  jemförelse  må  nämnas,  att  motsvarande 
mått  å stora  hallen  vid  Köpenhamnsutställningen  1888,  som  också  var  af  trä, 
utgjorde  18  meter  — och  en  utvändig  höjd  af  21  meter;  tvärskeppet  var  på- 
bygdl  ytterligare  6 meter.  Det  kupoltäckta  midtpartiets  golf  låg  i jeiunhöjd 
med  terrassens  plan  och  1,5  meter  högre  än  hallens  golf  i öfrigt.  1 alltupp- 


TERRÄNG  OCH  BYGGNADER. 


67 


tog  hallen,  som  hade  9 ingångar  förulom  en  del  reservutgångar,  en  vda  af 
16,820  kv.-m.,  häri  inberäknad  den  lör  den  norska  afdel ningen  och  på  dess 
bekostnad  uppförda  tillbyggnaden  i söder,  stor  300  kv.-m.  Den  med  hallen 
sammanbyggda  fotografiutställningen  upptog  härjemte  en  yta  af  400  kv.-m. 

Invändigt  i hallens  längdriktning  löpte  6,5  meter  öfver  golfvet  dubbla 
rader  6,5  meter  hreda  läktare,  sammanhängande  med  dylika  ä hallens  kort- 
sidor och  i kupol-partiet.  Dessa  läktare  voro  till  en  början  afsedda  endast 
för  promenader,  — man  hade  här  en  superb  öfverblick  öfver  de  i hallen 
utskilda  föremålen  och  trafiken  därstädes,  — men  trots  alla  till-  och  utbygg- 
nader och  trots  all  hela  den  kemisk-tekniska  industrien,  äfvensom  alla  före- 
mål tillhörande  skogs-  och  frögrupperna,  stenindustrien  m.  m.,  hvilka  älven 
varit  afsedda  att  inrymmas  i industrihallen,  öfverflyttats  till  andra  byggnader, 
blefvo  likväl  dessa  läktare  nästan  fylda  af  utställningsföremål  och  därtill  vä- 
sentligt tillökade  på  bredden,  så  väl  i den  svenska  som  i den  norska  och  danska 
afdelningen. 

Hallen  var  smyckad  med  8 krönta  hörntorn,  hvarjcmte  den  väldiga 
kupolen  var  omgifven  af  4 s.  k.  minareter,  hvilka  50  meter  öfver  terrassens 
plan  voro  medels  bryggor  förenade  med  den  14  meter  vida,  öppna  lanterninen 
ofvanpå  kupolen.  I två  af  dessa  minareter,  hvilka  hvardera  hade  en  diameter 
af  3,5  meter,  gingo  bekväma  trappor  upp  till  nämnda  lanternin,  och  i de  begge 
andra  funnos  hissar  upp  till  samma  härliga  utsigtsplatä. 

Byggnadens  yttre  var  hållet  i en  mycket  ljusgrå,  nästan  hvit  färgton 
med  en  del  ytterst  sparsamma  isättningar  af  ljust  rödt.  Yttertaken  voro  älven 
ljusa,  ehuru  med  en  lindrig  dragning  åt  grönt.  Det  halfrunda  fönstret  ofvan 
hufvudingången  var  omgifvet  af  en  krans  målade  sköldar,  framställande  Sveriges 
landskapsvapen  med  Stockholms  stads  vapen  i midten,  och  öfver  dessa  uppe 
i gafvelfältet  voro  Sveriges,  Norges  och  Danmarks  riksvapen  i relief  och.  färg 
anbragta. 

Vid  ingången  till  Rysslands  afdelning  uppfördes  af  ryssarne  sjelfva  en 
synnerligen  ståtlig  portal-uppbyggnad  i nationell  rysk  stil  med  rika  färger  och 
guld.  Från  kupolens  flaggstång,  hvars  topp  nådde  90  meter  öfver  terrassens 
plan,  svajade  dagligen  den  svenska  flaggan  och  frän  de  4 minareterna  uthängdes 
de  svenska,  norska,  danska  och  ryska  färgerna. 

Invändigt  var  byggnaden  hållen  i tvenne  ljusa  toner:  en  a de  kon- 
struktiva delarna,  lik  den  yttre  ljusa  grå,  och  en  annan  å alla  paneler  och 
inklädnader  m.  m.,  något  bruten  i gult.  Rund  t kupolen  löpte  en  af  artisten 
Viktor  Andrén  målad  figurfris,  framställande  de  olika  yrkena  och  industri- 
grenarna; kupolens  botten  var  ljust  blå,  och  dess  midt  upptogs  af  utställningens 
märke,  tre  förgylda  kronor  på  djupblå  botten,  omgifven  af  en  grön  stiliserad 


68 


TERRÄNG  OCH  BYGGNADER. 


eklöfskrans,  det  hela  omstråladt  af  en  sol  i guld.  Framför  alla  fönster  voro 
spända  s.  k.  vela,  dukar  af  tunnt  tyg,  hopsydda  af  60  cm.s  våder,  hvarannan 
starkt  gul  och  hvarannan  hvit,  hvilka  behagligt  dämpade  dagern  i hallen. 

Förutom  denna  allmänna  dekorering  hade  de  i utställningen  deltagande 
främmande  länderna  på  ett  ytterst  smakfullt  sätt  dekorerat  sina  respektiva 
områden  i hallen. 

På  grund  af  industrihallens  dimensioner,  hvilka,  såsom  antydts,  voro 
för  en  träbyggnad  de  största  möjliga,  torde  en  redogörelse  för  dess  konstruktion, 
hvars  detaljer  i öfrigt  inhemtas  af  ritningarna,  icke  sakna  sitt  intresse.* 

Stommen  var,  som  sagdt,  utförd  af  trä.  Takstolarna  öfver  midtspannet 
vid  så  väl  lång-  som  tvärskeppen  voro  konstruerade  som  fackverksbågar 
med  tre  länkar,  nemligen  vid  de  båda  bågfötterna  och  i hj essän.  Det  inom 
hågstolarna  uppståndna  horisontaltrycket  upptogs  genom  dragband  af  trä,  in- 
lagda uti  bjelklaget  vid  bågfötterna  och  under  hallens  golf.  Alla  takstols- 
upplag  och  stolpar  hvilade  på  till  berget  nedslagna  pålar,  hvilka  sins  emellan 
sammanhöllos  af  hammarband. 

Kupolen  uppbars  af  12  stycken  bärstolar  af  i hufvudsak  samma  art, 
som  de  för  hallen  i öfrigt,  ehuru  af  betydligt  grö  fre  dimensioner  och  försedda 
med  en  mängd  grofva  förbindningar  af  jern,  hvilka  i viss  mån  till  och  med 
förtogo  deras  karakter  af  sund  träkonstruktion.  Grunden  för  kupolpartiet 
utgjordes  af  fyra  stycken  med  jernrutverk  genomdragna  betonkakor,  en  under 
hvarje  af  de  fyra  minareterna.  Vid  dessa  betonkakor  voro  såväl  minareternas 
stolpar  som  bärstolarnas  gjutjernsskor  förankrade. 

Som  öfvergångskonstruktion  mellan  bärstolarna  och  sjelfva  kupolen 
voro  å de  förra  24  stycken  sins  emellan  omsorgsfullt  försträfvade  gallerverks- 
bockar  uppstälda,  hvilka  med  sina  toppar  utmynnade  i hörnen  på  den  24- 
sidiga  kupolens  fotring.  Kupolen  var  helt  och  hållet  utförd  medels  ylkon- 
struktion. För  uppbärande  af  lanterningolfvet  öfver  kupolen  utgingo  från  8 
af  de  24  vertikala  stolpar,  å hvilka  lanterninen  hvilade,  gallerverksbjelkar, 
hvilka  möttes  i centrum. 

För  att  i möjligaste  måtto  förekomma  olägenheterna  afen  eldsvåda  voro 
de  för  en  sådan  mest  utsatta  delarna  af  hallen,  d.  v.  s.  bågfötterna,  äfvensom 
minareterna  och  de  kupolen  uppbärande  bärstolarna  m.  m.,  bestrukna  med 
s.  k.  eldfärg  från  svenska  eldfärgsfabriken. 

Vid  beräkningarna  voro  följande  antaganden  gjorda:  Full  snölast  = 

1)0  kilogram  per  kv.-m.  horisontal-projektion.  Maximi-vindtryck  å vertikal 

■ l)c  här  äfvensom  vid  maskinhallen  och  vägöfvergångarna  förekommande  konstruktions- 
uppgifterna äro  meddelade  af  ing.  Fritz  Söderbergh.  Konstruktionsritningarna  återfinnas  i slutet 
af  detta  arbete. 


NORDISKA  MUSEET  MED  TILLBYGGNAD. 


70 


TE  R Ii  Ä X G O C II  Ii  Y G G NA  I)  E Ii. 


yta  = 120  kilogram  per  kv.-m.  för  de  lägre  delarna  af  byggnaden  samt 

150  för  de  högre  upp  belägna  partierna. 

Under  antagande  af  samtidigt  maximi-vindtryek  och  hall’  snölast  för 
sjelfva  hallen  samt  maximi-vindtryek  och  tillfällig  trafiklast  (förutom  egna 
vigten)  för  kupol  och  minareter,  var  ansträngningen  för  dragning  inom  träet 
tillåten  till  120  atm.  (=  kilogram  per  kv.-cm.;  mot  tryck  och  skjutning 
däremot  svarande  tal.)  — eller  undantagsvis  150  atm.,  hvarvid  brottsäkerheten 
uppgår  till  3-  å 4-faldig,  livilket  torde  få  anses  fullt  tillräckligt  för  en  byggnad 
sådan  som  denna,  d.  v.  s.  af  provisorisk  natur. 

Alla  läktare  äfvensom  gångbroarna  mellan  minareterna  och  kupolen, 
voro  beräknade  för  en  lefvande  last  af  400  kilogram  pr  kv.-m. 

Yttertaket  var  täckt  med  asfaltpapp  undantagande  de  åtta  småtornen, 
hvilka  voro  täckta  med  spån  samt  minareterna  och  lanterninen,  hvilka  täcktes 
med  oljemålad  duk. 

Systemet  och  hufvudanordningarna  för  den  egentliga  hallen  eller  lång- 
skeppet voro  utarbetade  af  kapten  P.  Ax.  Lindahl.  Systemet  för  kupolpartiets 
konstruktion  utarbetades  af  ingeniör  Fritz  Söderbergh,  som  älven  utförde  alla 
för  industrihallens  uppförande  erforderliga  beräkningar  och  konstruktions- 
ritningar. 

Arbetet  med  hallens  uppförande  log  sin  början  första  veckan  i April 
1896,  sedan  virke  under  vintern  inköpts  i Dalarne  och  Norrland,  och  bedrefs 
med  all  önskvärd  raskhet  af  den  driftige  entreprenören,  så  alt  byggnaden  i 
behörig  lid  kunde  tagas  i besittning  för  sitt  ändamål.  Fullt  färdig  var  den 
naturligtvis  icke  förr  än  vid  tiden  för  utställningens  öppnande. 

Den  egentliga  hallen  intäcktes  jemförelsevis  tidigt  på  hösten,  men  ku- 
polen, äfvensom  lanterninen  och  bryggorna  mellan  denna  och  minareterna, 
uppfördes  under  vintern,  hvilken  under  det  året  var  ovanligt  sträng,  med  en 
myckenhet  snö  och  hårda  vindar.  Särskildt  beröm  förtjena  därför  de  uthålliga 
norrländska  arbetarne,  som  härunder  trotsande  köld  och  oväder  utförde  sitt 
maktpåliggande  arbete  så  högt  öfver  marken.  Utan  deras  ihärdighet  hade  ut- 
ställningen svårligen  kunnat  öppnas  i rätt  tid. 

Kostnaden  för  sjelfva  byggnadens  uppförande,  häri  icke  inräknad  den 
smala  tillbyggnaden  å södra  sidan  och  icke  heller  någon  dekorering  eller  in- 
redning, såsom  invändiga  skiljeväggar,  vela  o.  d.,  uppgick  till  omkring  320,000 
kronor,  hvilket  för  en  bebyggd  yta  al  16,000  kv.-m.  gör  en  byggnadskostnad 
af  20  kronor  pr  kv.-m. 

Denna  byggnadskostnad  fördelar  sig  ungefärligen  sålunda: 

Trä Kr.  160,000 

Beslag,  gjutgods,  spik  och  bult  » 37,000 


T Ii  R R i .Y  Q 0 C II  BY  G G X A 1)  Ii  R . 


71 


Taktäckning,  glas  och  målning  etc Kr.  28,000 

Grunder  för  kupol  och  minareter » 10,000 

Arbetslöner  85,000 


Sammanlagda  kostnaderna  för  industrihallens  uppförande  utgöra  kronor 
378,609.0  5. 


I midten  af  December  1895  utbjöds  uppförandet  af  Nordiska  museets 
tillbyggnad  på  entreprenad,  och  den  11  Januari  1896  hade  fem  anbud  inkom- 
mit ä resp.  kronor  73,000  (eller  med  återköp  68,000),  89,500  (med  återköp 
80,500),  100,000  (med  återköp  88,000),  138,000  (med  återköp  131,000)  och 
155,000  (utan  återköpsanbud).  Det  lägsta  anbudet  å kronor  68,000,  afgifvet  af 
Oyggmästarelirman  Lindståhl  A Törnqvist  i Stockholm,  antogs. 

Inom  den  förberedande  komitén  hade  man  snart  kommit  lill  den  för 
utställningen  utan  tvifvel  lyckliga  öfvertygelsen,  att  Nordiska  museet  af  llere 
skäl  icke  skulle  kunna  blifva  färdigt  till  tiden  för  utställningens  öppnande. 

Till  en  början  ansågs  detta  nämligen  ligga  inom  möjlighetens  område,  ehuru 
redan  då  röster  höjdes,  att  den  kolossala  museibyggnaden  skulle  verka  för- 
krossande på  så  väl  utställningsfältet  i dess  helhet  som  i all  synnerhet  på  den 
egentliga  hufvudbyggnaden,  industrihallen.  Visserligen  uttalades  temligen  all- 
mänt betänkligheter  mot  att  kunna  på  ett  ur  estetisk  synpunkt  tillfredsställande 
sätt  lösa  frågan  om  en  provisorisk  tillbyggnad.  Det  blef  emellertid  arkitekten 
Agi  Lindegren  förunnad!  att  undanrödja  dessa  farhågor  och  på  et  t glänsande 
sätl  bevisa,  all  uppgiften  kunde  lösas  och  därtill  lösas  på  ett  för  utställningens 
totalverkan  synnerligen  fördelaktigt  sätt.  Den  vid  tiden  för  utställningsarhetenas 
början  färdiguppförda  delen  af  Nordiska  museet  utgör  som  bekant  endast  ena 
tredjedelen  af  den  hlifvande  byggnaden,  hvars  andra  och  motsvarande  tredjedel 
skall  förläggas  på  södra  sidan  om  ett  hlifvande  midtelparti.  Till  denna  andra 
tredjedel»  hade  museets  styrelse  redan  låtit  uppföra  soubassementvåningens 
östra  och  södra  ytterväggar  af  granit,  under  det  att  hela  midtpartiet,  älven- 
som  hela  vestra  ytterväggen,  på  därom  framstäld  begäran  endast  grundlagts. 
Tillbyggnaden,  hvilken  i allmänhet  erhöll  en  hredd  af  endast  26  meter  (museet 
håller  34  meter  i bredd),  uppfördes  af  imiteradt  korsvirke  på  det  nyssnämnda 
granitsouhassementet,  hvarjemte  det  af  ett  60  meter  högt  torn  på  ena  sidan 
flankerade  midtpartiet  utfördes  i imitation  af  huggen  sten,  briljant  framstäld  i 
gips,  puts  och  färg.  Stommen,  hvilken  med  de  jemförelsevis  smä  dimensio- 
ner, byggnaden  egde,  ej  framkallade  någon  ovanligare  konstruktion,  bestod  huf- 
vudsakligen  af  15+17,5  centimeter  sparrvirke,  beklädt  med  2,5  centimeter 
bräder.  Midtpartiet,  å b vilket  byggnadens  tredelade  hufvudingång  var  förlagd, 


T ERRÅ  S G OCH  RYGG  SA  DER. 


pryddes  af  ett  jettestort  spetsbågsfönster  i sengotik  med  rika  masverk,  och 
däröfver  en  figurkrönt  renässansgafvel,  i hvilken  riksvapnet  var  insatt. 

Ytterväggen  åt  allmänna  vägen  utgjordes  endast  af  späntade  bräder, 
men  var,  liksom  byggnadens  hela  ändparti  och  gafvel,  målad  i hvitt  med  bruna 
korsvirkesindelningar.  I byggnadens  sydöstra  hörn  fanns  ett  mindre,  synner- 
ligen originell  hörntorn,  delvis  kläd  t med  bruna  fjäll,  livilket  jemte  en  härin- 
till befintlig  öppen  loggia,  samt  en  del  erker  och  utsprång,  också  i sin  mån 
bidrog  att  gitva  det  hela  en  1 i 11  ig  och  pittoresk  silhuett.  Byggnadens  branta 


PL.  8.  MASKINHALLEN  UNDER  BYGGNAD. 

yttertak,  prydt  med  en  s.  k.  takryttare,  var  täckt  med  ljusrödt  tegel,  och  alla 
tornen  klädda  med  papp,  som  målats  i gammal  kopparimitation.  I soubasse- 
mentet  af  absiden  ä byggnadens  södra  sida  var  inrymd  en  ölhall,  och  däröfver 
friluflservering  på  terrassen. 

Tillbyggnaden,  hvilken,  nyssnämnda  terrass  ej  inräknad,  upptog  en  golf- 
yta af  2,200  kv.-m.,  var  treskeppig  med  ett  midtspann  af  15  meters  bredd 
och  20  meters  höjd  i noeken  öfver  gollYet,  livilket  åter  låg  i jemnböjd  med 
golfvet  i museets  hufvudvåning,  d v s.  cirka  5 meter  öfver  den  utmed  bygg- 


10 


KONSTHALLENS  LOGGI  A OCH  MASKINHALLEN 


74 


TER  HÄNG  OCH  BYGGNADER. 


nådens  hnfvudfasad  löpande  terrassen.  Väggarna  invändigt  så  väl  som  alla  af- 
delningsskärmar  voro  spända  med  juteväf  och  liksom  hela  interiören  hållna  i en 
ytterst  ljus,  nästan  hvit  färgton;  så  väl  tak-  som  väggfönsterna,  hvilka  sak- 
nade vela,  voro  för  dämpande  af  solljuset  ströplade.  Läktare  funnos  ej  i 
tillhyggnaden,  undantagande  i del  stora  tornet,  i hvars  öfre  våningar  utställ- 
ningar älven  anordnats.  I tillbyggnadens  hufvudvåning  inrymdes  utställningar 
af  föremål  tillhörande  undervisningsväsendet,  äfvensom  vetenskapliga  hjelp- 
medel.  Souhassementvåningen,  undantagande  den  nyssnämnda  ölhallen  och 
en  6 meter  bred  remsa  utmed  östra  ytterväggen,  dit  hygien-utställningen  var 
förlagd,  användes  icke  för  något  ändamål. 

Arbetet  med  tillbyggnaden  började  i slutet  af  April  1896  och  bedrefs 
så,  att  densamma  i väsentliga  delar  var  färdig  före  utgången  af  nämnda  år. 
På  våren  1897  utfördes  en  del  utvändiga  putsnings-  och  målningsarbeten,  som 
icke  kunnat  verkställas  under  vintern. 

1 sjelfva  museibyggnaden,  för  hvilken  utställningen  bekostade  de  in- 
vändiga  hvalfven,  äfvensom  fönster  m.  m.  (tillsamman  omkring  37,000  kronor), 
erhölls  i hufvudvåningen  en  golfyta  af  omkring  1,500  kv.-m.  och  härtill  800 
kv.-m.  på  den  af  utställningen  uppförda  provisoriska,  rundt  om  midtskeppet 
löpande  läktaren.  1 byggnaden  inrymdes  så  väl  de  olika  länens  som  al!  enskild 
husslöjd.  1 souhassementvåningen  med  direkt  tillträde  äfven  från  terrassen  voro 
till  sjukvården  hörande  föremål  utstälda,  upptagande  cirka  300  kv.-m.  golfyta. 
Samtliga  på  Nordiska  museet  och  dess  tillbyggnad  af  utställningen  nedlagda 
kostnader  belöpa  sig  till  kronor  169,221.69. 


A maskinhallen  infordrades  till  den  8 Februari  1896  skilda  anbud  dels 
å jernarbetet  och  dels  å öfriga  arbeten,  såsom  trä,  glas  och  målning  m.  m. 
(dock  icke  grundläggning  och  golf).  Å jernarbetet  inkommo  endast  tvenne  an- 
bud a resp.  kronor  148,450  och  157,500  (begge  utan  s.  k.  återköp)  och  å öfriga 
arbeten  trenne  anbud  ä resp.  kronor  87,500,  115,000  och  139,000  (likaledes 
utan  återköp).  Till  entreprenörer  anlogos  Motala  verkstads  nya  aktiebolag  och 
Bergsunds  Mek.  verkstad  (hvilka  ingifvit  ett  gemensamt  anbud  ä jernet  till 
148,450  kronor)  och  bvggmästarelirman  Lindstähl  & Törnqvist  få  kronor  87,500 
för  trä  m.  11.  arbeten). 

Till  entreprenör  för  grundläggningen,  å hvilken  tvenne  anbud  ingifvils, 
antogs  Aktiebolaget  Skånska  cementgjuteriet,  och  gollVel  utfördes  efter  särskild 
öfverenskommelse  af  hyggmästarelirman  Lindstabl  A Törnqvist. 


TERRÄNG  OCII  BYGGNADER. 


75 


Maskinhallen  upptog  en  yta  al'  omkring  9,500  kv.-m.  och  dess  stonnne 
var  som  nämnts  al  jern;  endast  vägg-  och  takpanelen,  äfvensom  sparvarna  för 
densammes  fästande,  voro  af  trä. 

Hallen,  hvars  största  längd  utgjorde  140  meter,  var  delad  i Ire  spann, 
af  hvilka  midtspannet  hade  en  fri  spännvidd  af  40  meter,  under  det  sido- 
spannen  hvartdera  hade  en  bredd  af  14  meter. 

Takstolarna,  hvilka  stodo  på  elt  inbördes  afstånd  af  14  meter,  voro 
konstruerade  som  bågar  med  länkar  i upplag  och  hjessa.  Mellan  takstolarna 
löpte  i byggnadens  längdriktning  gallerverksbjelkar,  hvilka  tjenade  dels  atl 
uppbära  de  i takfallets  längdriktning  liggande  träsparrarna,  dels  all  åt  resningen 
gifva  nödig  stadga  sidovägen. 

Gafvelväggarnas  stomme  utgjordes  af  stående  gallerverksbjelkar  med 
vertikal  utsida,  hvilka  inät  hallen  voro  bredare  mot  basen.  Vid  dessa 
voro  de  långs  gående  talc-gallerverksbjelkarna  infästa,  och  var  gafvelns 
stomme  afsedd  alt  dels  kunna  upptaga  vertikal  lasl  af  yttertak  och  dels  det 
mot  gafveln  verkande  vindtrycket,  på  det  att  intet  sidotryck  skulle  inkomma 
ä takstolarna.  Mellan  gallerverksbjelkarna  var  etl  rutverk  af  I-balkar  insatt, 
vid  bvilket  spikreglar  för  väggpanelen  ocb  fönsterbågarna  voro  fastskrufvade. 

Stommen  för  långväggarna  utgjordes  af  stående  I-balkar,  hvilka  upptill 
voro  fästa  vid  och  hophållna  af  etl  hammarband,  sammansatt  af  tvenne 
stycken  spantjern.  Detta  hammarband  var  infäst  vid  takstolarna  medels 
bultar  i allånga  hål,  så  att  väggen  endast  stödde  mot  takstolarna  och  ej  lade 
hinder  i vägen  för  af  temperaturvexlingar  föranledda  rörelser  i takkonstruktionen. 

Mellan  långväggarnas  hammarband  och  närmaste  gallerverksbjelke  ut- 
efter byggnadens  hela  längd,  äfvensom  mellan  gafvelväggarna  och  närmaste 
takstolar,  samt  i öfrigt  i hvart  tredje  fält  mellan  takstolarna,  voro  i takfallets 
plan  kryss-diagonaler  insatta. 

I gränsen  mellan  midt-  och  sidospannen  löpte  en  läktare,  endast  af- 
sedd föi-  promenerande,  och  uppbars  denna  läktare  af  tvenne  stycken  galler- 
verksbjelkar, hvilka  voro  infästa  vid  bågstolarnas  vertikala  ben.  Dessa 
bjelkar  voro  med  hvarandra  diagonal-försträfvade  så  väl  i öfre  ramstyckenas 
plan  som  medels  vertikalkryss  i hvar  annan  knutpunkt,  motsvarande  de  tvärs 
öfver  bjelkarna  liggande  I-balkarna,  hvilka  hade  att  uppbära  underslagen  för 
läktaregolfvet  och  dessutom  voro  afsedda  att  utgöra  fästpunkter  för  den  under 
läktaren  liggande  axelledningens  lager.  Vid  gatlarna  voro  dessa  läktare  sam- 
manbundna medels  gångbroar,  hvilka  uppburos  af  konsoler  från  de  stående 
gallerverksbjelkarna. 

Undergrunden  för  hallen  utgjordes  af  berg.  Där  detta  lag  i dagen, 
voro  granitplintarna,  vid  hvilka  takstolarnas  gjutjernsskor  voro  medels  bultar 


76 


TE  R Ii  Ä X G OCH  B y G G X A I)  E Ii. 


fastsatta,  kringgjutna  med  beton,  som  väl  grep  in  i det  pallsprängda  berget. 
Där  berget  låg  djupare,  voro  under  takstolsfötterna  pålar  nedslagna,  och  voro 
dessa  upptill  förenade  medels  stadiga  betonkakor,  i hvilka  förutnämnda  gra- 
nitplintar voro  fastgjutna.  Enär  berget  i hallens  sydvestra  del  sluttade  starkt 
mot  sjösidan,  fastsattes  här  i de  på  pålar  stående  takstolsgrunderna  ankar- 
jern,  hvilka  framdrogos  till  en  punkt,  där  berget  kom  upp  i dagen,  där  de 
fastbultades.  Gafvelväggarnas  gallerverksbjelkar  restes  å betonunderlag,  hvilka 


PI..  10.  KONSTHALLEN  UNDER  BYGGNAD  (DEN  15  JULI  1896). 

dels  götos  direkt  å berget,  där  detta  var  uppe  i dagen,  och  dels,  å djupare 
ställen,  kring  lnifvudena  å nedslagna  pålai,  hvarefter  gallerverksbjelkens  fot- 
plattor  väl  förankrades  vid  underlagen. 

Långväggarnas  stående  I-balkar  voro,  där  berget  låg  uppe  i dagen,  in- 
lästa vid  gjutna  betonplintar;  där  berget  låg  djupare,  neddrefs  en  rad 
pålar,  hophållna  af  etl  trä-hammarband,  vid  hvilket  I-balkarna  medelst  bultar 
infästes. 

Jernstommen  var  beräknad  för  en  snölast  af  90  kilogram  pr  kv.-m. 
horisontal-projektion,  samt  ett  vindtryck  af  120  kilogram  pr  kv.-m.  vertikal 


78 


TERRÄNG  OCH  BYGGNADER. 


yta,  då  ansträngningen  inom  jernet  tilläts  uppgå  till  1,300  — 1,400  atm.  (kilogram 
pr  kv.-em.),  hvarvid  2.ö-  å 3-faldig  säkerhet  inom  konstruktionen  förefanns, 
h vi  1 ket  numera  under  så  ogynsamma  antaganden  anses  vara  fullt  tillräckligt. 

Till  konstruktionen  användes  endast  prima  svensk  götmetall  af  martin 
med  en  hållfasthet  af  3,700 — 4,400  atm.  och  en  töj  ning  på  200  millimeters 
proflängd  af  20  -25  % . 

Vid  bearbetningen  iakttogos  de  för  götjern  erforderliga  försigtighets- 
måtten,  så  att  alla  bult-  och  nithål  voro  borrade  eller  uppbrochade  och  mate- 
rialet i öfrigt  varsamt  behandladt. 

Konstruktionen,  som  var  utförd  efter  ett  här  i landet  förut  tillämpadt 
system,  var  uppgjord  af  ingeniör  Fritz  Söderbergh  och  gjorde  med  sina 
smidiga  former  och  koncentrerade  förbindningar  ett  särdeles  lätt  och  tillta- 
lande intryck. 

Invändigt  var  jernstommen  hållen  i en  vacker  ljusblå  färgton,  och  trä- 
virket i en  ännu  ljusare,  grön  ton.  Läktarebarriererna,  hvilka  voro  utförda  i 
trä,  voro  nästan  hvita,  och  allt  glas  var,  i och  för  dämpande  af  dagern, 
ströpladt. 

Maskinhallens  yttre  var  synnerligen  enkelt  hållet,  i en  skär  färgton 
med  ljusare  gråaktiga  orneringar  och  ramverksindelningar. 

De  sammanlagda  kostnaderna  för  maskinhallens  uppförande  belöpte 
sig  lill  kronor  297,041.43.  Efter  utställningens  slut  såldes  densamma  till 
Stora  Kopparbergs  bergslags  aktiebolag  för  ett  pris  af  01,000  kronor. 

I detta  sammanhang  må  i förbigående  äfven  omnämnas  ångpannean- 
läggningarna.  De  voro  fem,  nämligen: 

1)  Det  stora  ångpannehuset  i omedelbar  närhet  till  maskinhallen,  i 
kvarteret  Masten. 

2)  D:r  G.  de  Lavals  ångturbinanläggningar  på  södra  fältet. 

3)  Ångpanneanläggningen  vid  badhuset. 

4)  Ångpannehuset  vid  Djurgårdsbrunnsviken  för  uppfordring  af  vatten 
lill  Skansen  samt  för  drifvande  af  brandspru Ipumparna. 

5)  En  större  ångpanneanläggning  i en  pråm  i Djurgårdsbrunnsviken, 
för  elektriska  behof. 

För  samtliga  dessa  kommer  att  närmare  redogöras  i kapitlet  rörande 
maskinafdeln  ingen. 


En  af  de  första  dagarna  i Januari  1896  utbjöds  konsthallens  uppförande 
på  olfentlig  entreprenad,  och  vid  fatalietidens  utgång  hade  fyra  anbud  in- 
kommil.  Dessa  lydde  ä resp.  kronor  83,500,  93,000,  112,576  och  123,000 


T E Ii  RÅ  X G OCII  BYGGNADER. 


79 


eller  med  återköp  resp.  kronor  78,500,  89,000,  102,576  och  115,000.  Bygg- 
mästaren C.  A.  Olsson  från  Stockholm,  som  afgifvit  det  lägsta  anbudet,  kronor 
78,500,  antogs  lill  entreprenör  för  denna  byggnad. 

Konsthallen,  hvars  uppförande  börjades  först  af  alla  byggnader,  redan 
lidigl  i Mars  månad  1896,  var  en  jeinförelsevis  lag  byggnad,  upptagande  en 
yta  af  4,670  kv.-m.  Den  bestod  af,  förutom  vestibul  och  centralhall,  35 
utställningssalar,  samtliga  försedda  med  takljus.  Golfvet  låg  i allmänhet  1.5 
meter  högre  än  planet  framför  byggnaden  utom  i centralhallen,  hvilken  hade 
ett  4 trappsteg  lägre  liggande  sandgolf. 

Utställningssalarna  hade  en  sammanlagd  cimäslängd  om  1,180  meter, 
af  hvilken  Sverige  disponerade  10  salar  med  en  cimäslängd  af  omkring  350 
meter,  Norge  5 salar  med  omkring  200  löpmeter  cimäs  och  Danmark  7 
salar  (af  hvilka  en  för  arkitektur)  med  tills.  250  löpmeter  cimäs,  hvarjemte 
den  internationella  konstafdelningen  upptog  8 salar  med  230  meters  cimäs- 
längd och  den  svenska  arkitektur-utställningen  4 rum  om  tills.  100  meter 
cimäs.  Centralhallen  jemte  den  öppna  loggian  användes  till  skulpturut- 
ställning. 

Byggnadens  konstruktion  var  ytterst  enkel  och  lätt.  Väggarna  voro  i 
allmänhet  uppförda  af  stående  diagonal-fgrsträfvade  7.5  centimeters  plank, 
stälda  på  ett  afstånd  sins  emellan  af  1 ä 1.5  meter.  På  ett  inbördes  afstånd 
af  50  å 60  centimeter  voro  horisontalt  liggande  bräder  infästa  å det  resta 
virket,  hvarefter,  och  sedan  livarje  rum  i öfre  kanten  rundt  väggarna  försetts 
med  ett  hammarband,  hvilket  lorsträfvats  i rummets  alla  hörn,  väggstommen 
var  färdig.  Största  delen  af  stommen,  äfvensom  taklaget,  var  bestruken  med 
s.  k.  eldfärg.  På  ömse  sidor  om  denna  stomme  spändes  nu  juteväf,  hvilken 
slamfärgmålades  i en  något  olika  ton  i de  skilda  rummen,  och  — väggarna 
voro  färdiga  att  emottaga  konstverken.  Den  använda  slamfärgen  var  tillsall 
med  en  eldfärgslösning,  och  allt  glas  var  ströpladt  med  oljefärg. 

Byggnaden  var  täckt  med  asfaltpapp  på  2.5  centimeters  bräder,  sa  all 
i allmänhet  livarje  rum  hade  sill  särskilda,  med  glas  i två  fall  försedda  ytter- 
tak. Invändigt  i salarna  förmedlades  öfvergången  mellan  vägg  och  lak  af  en 
stor  hålkäl  (eller  riktigare  uttryckt  fas»,  alldenstund  den  var  rällinig)  i samma 
färg  som  väggen,  och  innertaket,  inom  »fasen»  alltså,  utgjordes  hell  och  hållet 
af  tunt  hvitt  tyg,  spändt  i en  ram,  hvilken  nedhängde  från  yttertaks-konstruk- 
tionen  och  styrdes  af  i »fasen  inlagda  sträfvor  eller  kolfningar.  Salarnas 
invändiga  höjd  varierade  något  i förhållande  lill  deras  golfyta. 

Vestibulen  och  centralhallen  hade  hvallTormade  innertak,  hvilka,  liksom 
väggarna  i dessa  lokaler,  voro  rörade  och  putsade  samt  hållna  i hvil  färgton. 
Från  centralhallen,  hvars  midt  var  planterad  med  blommor  och  grönt. 


80 


TERRÄNG  OCII  BYGGNADER. 


ledde  tre  monumentala  och  synnerligen  vackra  portaler  in  till  de  resp.  län- 
dernas, Sveriges,  Norges  och  Danmarks,  utställningar. 

Byggnadernas  yttersidor  voro  panelade  med  2.5  centimeters  bräder, 
röra  de  och  putsade.  Dekoreringarna  voro  utförda  i gips  och  hela  det  yttre 
hållet  i hvit  färgton. 

Byggnaden  hade  förutom  hufvudingången  en  ingång  genom  loggian, 
hvarjemte  tvenne  reservutgångar  voro  anhragta  åt  granntomterna  och  trenne 
åt  de  omgifvande  gatorna.  Dess  hufvudfasad,  hvilken  verkade  genom  sina 


1*1,.  12.  FISKE1U HALLEN  UNDER  BYGGNAD  (DEN  15  JUNI  1896). 


enkla  stora  Iinier  och  sällsynt  förnäma  hållning,  var  utan  gensägelse  ett  af 
de  förnämsta  profven  på  modern  arkitektur  å hela  utställningen  och  gjorde 
sin  upphofsman,  arkitekten  F.  Boberg,  all  heder.  Hufvudpartiet,  hvars  nedre 
tvä  tredjedelar  voro  alldeles  släta,  smyckades,  förutom  af  den  originela,  af 
de  skandinaviska  ländernas  vapen  krönta  hufvudportalen,  af  en  längs  hela 
fasaden  löpande,  1 meter  hög,  rikt  dekorerad  fris  och  list.  Intill  maskin- 
hallen och  för  att  dölja  ett  bakom  liggande  trevåningshus  höjde  sig  ett  parti 
af  hallen,  genombrutet  af  den  härliga  loggian  och  krönt  af  en  ännu  högre 
fris,  a hvilken  de  i den  internationela  konstafdelningen  representerade  län- 


TERRÄNG  OCH  BYGGNADER. 


81 


dernas  vapen  voro  insatta.  — Som  dekorationsmoliv  var  på  ett  synnerligen 
delikat  sätt  lager  uteslutande  använd. 

De  sammanlagda  kostnaderna  för  konsthallens  uppförande  jemte  dess 
underhåll  under  utställningstiden  belöpte  sig  till  1117,141  kronor  51  öre. 


Ä fiskerihallen,  till  hvilken  ritningarna  uppgjordes  af  arkitekten  Eug. 
Thorburn  i Göteborg,  efter  samråd  med  llskeriinspektören  d:r  R.  Lundberg, 
inkommo  i början  af  Februari  1896  trenne  anbud,  af  bvilka  det  lägsta  å 
kronor  43,300,  ingifvet  af  Ekmans  Nya  snickerifabriks  aktiebolag,  antogs. 
(Högsta  anbudet  var  69,500  kronor.) 

Fiskerihallen,  upptagande  en  yta  af  1,900  kv.-m.,  var  förlagd  till  en 
i Djurgårdsbrunnsviken  utskjutande  udde.  Hufvudvåningens  golf  låg  ett  par 
meter  bögre  än  den  framför  byggnaden  varande  marken,  hvilken  emellan 
byggnadens  ändpartier  i en  sakta  backe  böjde  sig  bit  upp. 

Efter  passerandet  af  ett  förrum  inkom  man  i den  sextonsidiga  hufvud- 
hallen  (af  20  meters  diameter),  från  hvilken  en  rak  trappa  öfver  en  rund 
vattenbassin  af  10  meters  diameter  ledde  ned  till  undervåningen.  Hallens 
stolpar  och  sträfvor  utgjordes  af  obyfladt  rundvirke,  och  den  yttre  väggpanelen 
var  lagd  på  förvandring.  Takkonstruktionen  var  hufvudsakligast  gjord  af 
plank  och  bräder. 

At  sjösidan  visade  byggnaden  — som  i sin  helhet  var  hållen  i den 
bekanta  inhemska  allmogeträstilen,  med  motiv  särskildt  från  vestkustens  sjö- 
bodar — rundt  löpande,  öppna  verandor  i två  våningar.  Dess  yttre  var  röd- 
färgadt  med  hvita  knutar  och  fönsterinfattningar  samt  gröna  fönsterbågar  och 
dörrar.  Taket,  som  täckts  med  asfaltpapp,  var  svart.  Hufvudfasaden  med 
sin  runda  gafvel  var  smyckad  med  flaggor  och  sköldar,  delfmer,  fisknät  o.  d. 

Hallen  var  från  början  afsedd  att  inrymma  så  väl  Sveriges  som  Norges 
och  Danmarks  fiske.  Snart  kom  man  emellertid  under  lund  med,  att  den 
var  för  liten,  och  enär  norrmännen  därjemte  icke  ansågo  den  fullt  lämpad 
för  en  tilltalande  anordning  af  deras  rikhaltiga  fiskeriutställning,  erhöllo  de 
tillstånd  att  uppföra  en  egen  liskeri hall  (förlagd  invid  Sirishofsvägen,  strax 
öster  om  »Gamla  Stockholm»),  till  hvilken  pålningen  likväl  för  en  kostnad  af 
3,700  kronor  utfördes  af  utställningen.  Härigenom  blefvo  den  svenska  bygg- 
nadens begge  ändpartier  lediga,  och  hit  förlädes  nu  till  »skeppsbyggeri  och 
sjöfart»  hörande  svenska  utställningsföremål.  1 den  östra  af  flyglarna  hade 
Svenska  Segelsällskapet  anordnat  sin  utställning. 

Fiskerihallen,  hvilken  först  af  alla  byggnader  anmäldes  färdig  till  af- 

11 


82 


T ERR  Ä N G 0 C II  BYGG  N A I)  E Ii . 


syning,  kostade  fullt  färdig  55,520  kronor  15  öre  samt  såldes  efter  utställ- 
ningens slut  till  Ekmans  Nya  snickerifabriks  aktiebolag  för  4,200  kronor. 


Å arméns  och  flottans  byggnad,  till  hvilken  arkitekten  Erik  Josephson 
uppgjort  ritningarna,  inkommo  under  sommaren  1896  fem  anbud  ä resp.  kronor 
50,500  (eller  med  återköp  47,500),  53,500,  56,000,  66,500  och  88,500.  Till 


PL.  13.  ARMÉNS  OCH  FLOTTANS  BYGGNAD. 


entreprenör  antogs  den  minstbjudande,  firman  Vallrid  Carlsson  och  15.  O. 
Enblad  (kronor  47,500). 

Till  byggnad  för  arméns  och  llottans  utställning  apterades  på  ett  syn- 
nerligen lyckligt  sätt  tvenne  af  galervarfsskjulen,  hvill  vil  för  ändamålet  till- 
bygdes,  på  samma  gång  som  yttertaken  rätt  väsentligt  höjdes.  Byggnaden, 
hvars  ytterväggar  voro  rörade  och  putsade,  upptog,  med  en  lasadlängd  af  77 
meter,  en  via  af  2,100  kv.-m.,  af  hvilka  llottan  disponerade  ungefär  900. 

Ä byggnadens  v t tre  accentuerades  hufvudsakligast  de  begge  entréerna 
till  de  resp.  utställningarna.  Som  moliv  för  entrén  till  arméns  aldelning  var 
ett  större,  rundl,  kungligt  tält  med  kraftigt  svängda  former  anvämll,  öfver  hvars 
ingång  ett  ståtligt,  färgrikt  riksvapen  var  anbragt.  Tältet  var  måladt  i blåa  och 


TERRÄNG  OCH  BYGGNADER. 


83 


hvita  våder,  försedda  med  förgylda  fransar  och  tofsar,  och  frän  tältets  topp- 
stång svajade  den  tretnngade  svenska  ilaggan. 

För  entrépartiet  till  flottans  afdelning  var  motivet  hemtadt  från  den 
i färger,  guld  och  skulpturer  rikt  smyckade  akterstammen  på  ett  gammalt 
svenskt  skepp.  — At  sjösidan  var,  mellan  byggnadens  begge  svängda  gallar, 
anbragt  förstäfven  på  en  båt  med  ett  lejon  som  gallionbild  och  riggad  förmast. 

I öfrigt  var  byggnaden  hållen  i en  livit  färgton,  och  taket,  som  var 
plättäckt  och  från  hvilket  ä fasaden  nedhängde  en  tofsklädd  lambrequin, 
målades  med  hvarannan  våd  livit  och  hvarannan  blå. 


PL.  14.  TRÄDGÅRDSHALLEN  UNDER  BYGGNAD  (DEN  15  AUG.  1896). 

Invändigt  var  arméns  afdelning  hållen  i en  ljus,  i blått  bruten  lon, 
under  det  flottans  afdelning  var  hållen  i en  ton  mera  ät  gult. 

Kostnaden  för  byggnaden  i sin  helhet  uppgick  till  52,422  kronor 
MÖ  öre.  Efter  utställningens  slut  återstäldes  de  begge  galervarfsskjulen  i sitt 
förra  skick. 


På  höjden  å det  nyförvärfvade  området  invid  I lammers  villa  förlädes 
en  byggnad,  hufvudsakligen  afsedd  för  utställning  af  trädgärdsalster.  Denna, 
den  s.  k.  trädgårdshatten,  uppfördes  pä  entreprenad  af  byggmästaren  C.  A. 


84 


TERRÄNG  OCH  BYGGNADER. 


Olsson  efter  på  utställningsbyrån  uppgjorda  ritningar  och  upptog  en  yta  af 

l, 300  kv.-rn.  Byggnaden,  som  från  början  endast  hade  jordgolf,  hade  en  fri 
bredd  af  18  meter  och  uppbars  af  på  ungefär  4,5  meters  inbördes  afstånd 
stälda  bågstolar,  sammansatta  af  trenne  lag  37  millimeters  hopbultade  bräder, 
samt  var  otvifvelaktigt  af  allra  lättaste  konstruktion.  Taket  var  täckt  med 
asfaltpapp  på  underlag  af  25-millimeters  bräder,  och  hela  byggnaden  försedd 
med  takljus. 

Under  byggnadstiden  beslöts  emellertid,  att  trädgårdshallen  skulle  in- 
redas så,  att  den  kunde  användas  äfven  till  konsertlokal  och  slutligen  äfvcn 
till  teater,  hvarför  ett  golf  måste  inläggas  och  en  större  estrad  i fonden  uppföras. 
Dessa  arbetens  utförande,  äfvensom  anskaffandet  af  vela  och  uppsättandet  af 
en  mängd  tälttak  för  fruktutställningen  i det  fria  (syd-ost  om  hallen),  bänkar 

m.  m.,  ökade  den  ursprungliga  entreprenadsumman,  12,000  kronor,  till  35,358 
kronor  29  öre,  hvilken  summa  i allt  påförts  trädgårdshallen. 

Ehuru  en  öfverenskommelse  var  träffad,  hvarigenom  de  utställnings- 
besökande  egde  rätt  att  efter  besök  på  Hasselbacken  emot  kontramärke, 
alltså  utan  ny  afgift,  åter  inkomma  på  utställningsfältet,  och  Hasselbacken 
sålunda  kunde  betraktas  såsom  utställningens  restaurant  n:r  1,  egde  utställ- 
ningen likväl  inom  sitt  område  tvenne  utmärkta  restauranter,  en  l:sta  och  en 
2:dra  klass,  hvilka  arrenderades  och  på  ett  förträffligt  sätt  sköttes  af  källare- 
mästaren N.  P.  Svanfelt  från  Upsala. 

Den  ena  af  dessa,  den  s.  k.  Hufvudrestauranten,  var  belägen  vid  Djur- 
gårdsbrunnsvikens  strand  och  åstadkommen  genom  en  kringbyggnad  af  den 
gamla  panoramabyggnaden.  Ritningarna  voro  uppgjorda  af  arkitekten  Fr. 
Lilljekvist,  som  på  ett  lyckligt  sätt  löst  den  ingalunda  lätta  uppgiften  att 
omdana  den  rätt  otympliga  panoramabyggnaden;  arbetena  utfördes  på  entre- 
prenad af  byggmästaren  Knut  Hauffmann. 

Den  egentliga  matsalen,  som  vette  ål  söder,  upptog  tillsammans  med 
tvenne  annexrum  en  yta  af  550  kv.-m.  Kringbyggnaden  åt  norr  inrymde  ett 
kafé,  och  på  den  öppna  platsen  åt  söder  var  friluftserveringen  anordnad. 

Köksafdelningen  låg  i det  östra  utbygget  åt  sjön.  I våningen  öfver 
densamma  fans  en  del  enskilda  rum,  däribland  en  stor  sal,  som  bland  annat 
upplåts  för  centra ljunms  sammanträden.  För  servis,  förråd  o.  d.  var  plats 
beredd  i lokalerna  under  den  1 tr.  upp  i den  egentliga  panoramabyggnaden 
anordnade  utställningen  af  kemisk-teknisk  industri.  Ingången  till  denna 
senare  accentuerades  genom  tvenne  smäckra  minareter,  mellan  hvilka  en  bred 
trappa  ledde  upp. 


GAMLA  PANORAMABYGGNADEN  (UTSTÄLLNING  AF  KEMISK -TEKNISK  INDUSTRI)  SAMT  HUFVUDRESTA  URAN  TEN. 


86 


TER  KÄX  G OCH  BYGGNADER. 


Centralrestauranten,  som  var  belägen  å södra  fältet,  uppfördes  af  trä 
af  byggmästare  firman  Lindståhl  & Törnqvist  efter  ritningar  af  arkitekten 
Fr.  Dahlberg.  Dess  matsal,  hvars  tak  uppbars  af  14  stolpar,  upptog  en  golf- 
yta af  500  kv.-m.  Kök,  förråd  och  serveringsutrymmen  voro  förlagda  i 
byggnadens  bakre  del  utmed  allmänna  vägen,  från  hvilken  man  i och  för 
proviantering  hade  tillträde. 

A ömse  sidor  om  byggnaden  ledde  breda,  svängda  trappor  upp  till  en 
på  byggnadens  tak  anordnad  terrass,  från  hvilken  man  hade  en  den  präk- 
tigaste utsigt  öfver  södra  utställningsfältet,  Saltsjön  och  staden.  Denna  terrass 
stod  medelst  en  vägöfvergång  i förbindelse  med  läktaren  i den  norska  afdel- 
ningen  af  industrihallen. 

På  maskinhallens  vestra  sida  invid  kajen  utmed  Saltsjön  låg  härjemte 
ett  kafé  med  servering  äfven  i det  fria,  till  hvilket  i likhet  med  livar  och 
en  af  de  nyssnämnda  restauranterna  en  musikpaviljong  hörde. 

Den  sammanlagda  kostnaden  för  uppförande  af  dessa  begge  restauranter 
jemte  kafét  uppgick  till  102,659  kronor  08  öre,  i hvilken  summa  icke  inräk- 
nats kostnaden  för  musikpaviljongerna,  hvilken  för  alla  tre  tillsammans  be- 
löpte sig  till  kronor  10,027.81. 

Utom  dessa  genom  utställningens  försorg  åstadkomna  förfrisknings- 
platser  fans  inom  området  en  mängd  andra,  tillkomna  genom  enskild  företag- 
samhet. 

Bland  dessa  må  här  särskildi  omnämnas  folkköket  och  de  af  brygge- 
rierna anordnade  ölhallarna  o.  d. 


A ömse  sidor,  ytterst  ute  på  terrassen  framför  industrihallen  lågo 
tvenne  mindre,  på  sätt  och  vis  pendant-byggnader,  hvilka  väl  fylde  sina  respek- 
tive uppgifter.  Den  ena,  den  Kongl.  paviljongen,  i hvilken  H.  Maj:t  Konungen, 
som  lliligt  hedrade  utställningen  med  sina  besök,  vid  flerfaldiga  tillfällen  be- 
hagade dejeunera;  den  var  uppförd  efter  ritningar  af  arkitekten  Fr.  Lilljekvist. 
Till  den  andra,  som  inrymde  post,  telegraf  och  rikstelefon,  lemnades  ritningarna 
af  arkitekten  F.  Boberg. 

Kostnaderna  för  uppförandet  af  dessa  tvenne  byggnader  uppgingo,  för 
den  förra  lill  kronor  13,500.43  och  för  den  senare  till  kronor  11,315.09.  Entre- 
prenörer voro  byggmästaren  C.  A.  Olsson  och  firman  Lindståhl  & Törnqvist. 

-i*' 

För  inrymmande  af  skogs-  och  frögrupperna  a utställningen  uppfördes 
i sluttningen  a lägenheten  Fjällstugans  terräng  en  pittoresk  paviljong  efter 


T /•;  />'  R Ä N (i  0 C II  li  Y C,  C,  .V  A I)  K R 


87 


ritningar  af  arkitekten  F.  Dahlberg  och  för  en  kostnad  af  i etl  för  allt  kronor 
5,029.7  4.  Paviljongen  levererades  och  uppsattes  af  Tobo  snickerifabrik. 

Åbyggnaden  å den  förhyrda  lägenheten  Sevilla  ombygdes  och  inreddes 
till  varinhadhns,  med  finsk  badstu  och  bassin  m.  m.,  hvilket  arrenderades 
och  sköttes  af  Stockholms  badhus-aktiebolag.  Ombyggnaden  kostade  9,405 
kronor  1 1 öre.  Entreprenör  var  byggmästaren  C.  A.  Olsson. 

Fotografiutställningen,  belägen  utmed  allmänna  vägen  och  intill  norska 
afdelningen  i industrihallen,  upptog  i trenne  rum,  som  redan  nämnts,  en  golf- 
yta af  400  kv.-m.  och  kostade  färdig  kronor  7,595.2  8.  Entreprenör  var 
firman  Jakobsson  A Eriksson. 

Administrationsbyggnaden,  som  reste  sig  strax  till  venster  vid  öfver- 
gången  af  den  nya  Djurgårdsbron  och  hade  tillträde  så  väl  utifrån  som  från  nt- 
ställningsfältet,  uppfördes  hufvudsakligast  af  stående  37  millimeters  plank, 
temligen  glest  stälda,  samt  var  utvändigt  klädd  med  målad  gips,  imiterande 
sten.  Byggnaden,  som  hade  två  våningar  och  upptog  en  yla  af  300  kv.-m., 
inrymde  i bottenvåningen,  förutom  toaletter,  förstugor  och  två  trappuppgångar, 
expeditionen  för  utställningens  byrå,  ritkontor  och  speditionen  m.  m. 

I våningen  1 tr.  upp  voro  förlagda  generalkommissariens  och  kommis- 
sariens rum,  sal  för  förvaltningsutskottets  sammanträden,  äfvensom  två  rum  för 
hvart  och  etl  af  de  i utställningen  deltagande  främmande  ländernas  kommis- 
sariat. A vinden  inreddes  byrå  för  tullen  m.  m. 

Byggnaden  uppfördes  på  entreprenad  af  byggmästaren  C.  A.  Olsson 
efter  ritningar  af  arkitekten  F.  Dahlberg  och  kostade  komplett  färdig  kronor 
26,058.52.  Efter  utställningens  slut  såldes  densamma  för  1,500  kronor  och 
pryder  nu  i egenskap  af  sommarnöje  någon  af  Saltsjöns  stränder.* 


In  på  utställningsfältet  — som  inhägnades  af  ett  i dess  öfre  del  genom- 
brutet staket  af  sågade  2.5  millimeters  bräder  — kom  man  dels  genom  huf- 
vudentrén,  I),  som  låg  tält  vid  Djurgårdsbron,  och  dels  genom  en  ingång  B, 
som  låg  strax  bortom  industrihallens  sydvestra  hörn,  samt  dels  ock  frän 

* Utom  i nu  nämnda  för  utställningens  räkning  uppförda  byggnader  måste  till  följd  af 
det  begränsade  utrymmet  plats  för  utställningsföremäl  beredas:  1)  i rundmålningsbvggnaden, 
hvilken,  da  den  af  utställningen  inköptes,  var  afsedd  att  inrymma  en  panorama,  till  hvilken 
särskild  inträdesafgift  skulle  tagas,  men  som  nu  måste  upplåtas  för  den  kemisk-tekniska  indu- 
strien: 2)  för  stenindustrien  vid  industrihallens  nordöstra  del  utanför  den  ryska  utställningen. 
Anordningarna  utfördes  af  arkitekten  G.  Wickman  i samråd  med  statsgeologen  H.  Lundbohm; 
och  3)  för  grufutställningen,  som  erhöll  en  särskild  efter  ritning  af  arkitekten  G.  Wahlman 
uppförd  byggnad,  till  hvilken  Jernkontoret  anslagit  nödiga  medel. 


TERRÄNG  0C1I  BYGGNADER. 


Allmänna  gränden  genom  maskinhallen  (ingång  M,  se  planen).  Härjemte 
fnnnos  ingångar  äfven  i Skansbacken  och  vid  utställningens  gräns  mol  Siris- 
hof  (ehuru  dessa  ytterst  sällan  användes),  äfvensoni  från  Hasselbacken.  Inne- 
hafvarne  af  Hasselbacken  erlade  för  denna  kommunikation  till  utställningen 
25,000  kronor  mot  vilkor,  att  utställningen  uppförde  en  vägöfvergång  från 
planen  utanför  konsthallen  till  terrängen  närmast  utanför  Hasselbacken. 
Under  denna  vägöfvergång  fans  äfven  ett  tillträde  till  utställningens  södra  del 
anlagdt,  h vilket  emellertid  mera  sällan  nyttjades. 

Med  Skansen  stod  utställningen  i förbindelse  dels  genom  en  nyanlagd 
elektrisk  linbana  och  dels  äfven  genom  den  nya,  ståtliga  uppgången  till  Oscars- 
terrassen,  samt  på  ännu  ett  ställe,  strax  bortom  skånska  storindustriens  ut- 
ställningsbyggnad.  Vid  ingången  B var  ett  velocipedstall  uppfördt. 

Inhägnaden,  hvilken,  i likhet  med  utställningsbyggnaderna  i allmänhet, 
var  hållen  i en  ljus  slamfärgston,  kostade  sammanlagdt  kronor  10.895.96. 

Hufvudportalen,  efter  ritningar  af  arkitekten  F.  Boberg,  uppfördes  af 
hyfladl  trä  och  var  hållen  i en  livit  oljefärgston  med  orangegula,  sparsamma 
isättningar.  A ömse  sidor  om  den  för  de  Kongl.  ekipagen  afsedda  och  af 
ett  större  riksvapen  ktönta  midtporten  lågo  trenne  ingångar  för  publiken 
(alltså  tillsammans  sex),  jemte  fyra  biljettkontor,  två  å livardera  sidan. 

Portalen  vid  ingången  B var  uppförd  med  ledning  af  samma  motiv  som 
hufvudportalen  och  bestod  af  en  högre  körport  i midten  med  ett  biljettkontor 
och  en  ingång  för  publiken  å h varje  sida. 

Begge  dessa  portaler,  af  hvilka  den  sistnämnda  uppfördes  af  firman 
Lindståhl  & Törnqvist  och  den  senare  af  byggmästaren  C.  A.  Olsson,  kostade 
tillsammans  kronor  12,365. 

Alla  de  större  utställningsbyggnaderna  voro  försedda  med  åskledare, 
hvilka  af  ingeniör  John  Anderson  uppsattes  och  uthyrdes  åt  utställningen 
för  en  kostnad  af  kronor  1.70  pr  meter  koppartråd  (fri  gräfning  för  jordled- 
ningar). Sammanlagda  kostnaden  härför,  jemte  gräfningar,  belöpte  sig  till 
kronor  14,772.04. 

Närmaste  tillsynen  vid  uppförandet  af  de  af  utställningen  bekostade  trä- 
husbyggnaderna utöfvades  af  kontrollanten,  ingeniören  A.  Th.  Blohm. 

Förutom  nu  uppräknade,  genom  utställningskomiténs  försorg  uppförda 
byggnader  förekommo  ytterligare  inemot  ett  hundratal  paviljonger  och  kiosker, 
uppförda  på  initiativ  af  andra  korporationer  eller  enskilda  (byggnaderna  i 
»Gamla  Stockholm»  häri  icke  inräknade).  Den  förnämsta  och  charmfullaste 
inom  denna  kategori  var  utan  tvifvel  Stockholms  stads  paviljong,  uppförd  i 
fritt  behandlad  svensk  barockslil,  efter  ritningar  af  arkitekten  Gust.  Wickman 
och  hallen  i h vitt,  med  skilfer  och  kopparimitation  på  tak  och  takrytlare,  samt 


TERRÄNG  OCH  RYGG  NA  I)ER>. 


synnerligen  lyckligt  afpassad  för  platsen.  Af  de  öfriga  paviljongerna  var  mer 
än  en  förtjent  af  ett  omnämnande  och  en  erinran,  men  torde  detta  likväl  få 
anses  ligga  utom  ramen  för  denna  uppsats. 

Toaletter  voro  anordnade  på  6 öfver  hela  utställningsfället  lemligen 
jemnt  fördelade  ställen;  de  uppfördes  af  utställningen  och  arrenderades  af 
ingeniörerna  Holmgren  & Norling. 


ANORDNINGAR  FÖR  SAMFÄRDSELN  TILL  OCH 
INOM  UTSTÄLLNINGSOMRÅDET. 


AF 

P.  AX.  LINDAHL  och  CARL  MÖLLER. 


1.  Broar  och  vägar  m.  m. 

För  att  öfverföra  trafiken  från  Strandvägen  till  utställningsområdet  å 
Djurgården  funnos  tvenne  broar  öfver  den  kanal,  som  går  emellan  Ladugårds- 
lands- och  Djurgårdshrunnsviken.  Den  östra  eller  nya  Djurgärdshron,  som  var 
förlagd  uti  Narvavägens  förlängning  och  utförd  som  en  bågbro  i tre  spann  af 
jern  med  pelare  och  landfästen  af  sten,  var  afsedd  att  för  framtiden  förbli fva 
en  förbindelseled  mellan  staden  och  Ivgl.  Djurgården.  Den  har  en  längd  af  58.5 
m.  och  en  hredd  af  18  m.,  är  belagd  med  impregnerad  träkubb  å körbanan  samt 
gjutasfalt  å gångbanorna.  Densamma  har  bekostats  af  Stockholms  stad  med 
bidrag  från  Djurgårdsstyrelsen  och  har  färdig  betingat  ett  pris  af  434,000 
kronor.  Jernarbetena  äro  levererade  och  uppsatta  af  Bergsunds  Mek.  verk- 
stads aktiebolag. 

Utom  denna  bro,  som  begagnades  af  gående  och  af  lättare  åkdon  för 
personbefordran,  fans  ock  en  provisorisk  träbro  på  c:a  60  m:rs  afstånd  vesterut 
från  den  förra,  hvilken  under  utställningstiden  var  afsedd  för  gående  samt  för 
trafik  af  spårvagnar  och  tyngre  åkdon.  Utom  dessa  båda  broar,  som  upptogo 
hela  den  landvägen  kommande  trafiken,  voro  ångfärjor  insatta  från  vestra 
utställningsområdet  till  Nybron  ä ena  sidan  samt  Räntmästaretrappan  invid 
slussen  a den  andra.  Mellan  de  olika  bryggorna  vid  stranden  invid  maskin- 
hallen, hufvudentrén  och  Gamla  Stockholm  gingo  små  ångslupar,  drifna  me- 


ANORDNINGAR  FÖR  SAMFÄRDSELN  TILL  OCH  INOM  UTSTÄLLNINGSOMRÅDET.  91 


dels  elektriska  ackumulatorer.  De  maskinella  anordningarna  voro  från  All- 
männa elektriska  bolaget  i Vesterås. 

Inom  sjelfva  utställningsområdet  funnos  inga  mekaniska  transportmedel 
mellan  de  olika  platserna,  enär  distanserna  härför  voro  för  korta.  För  gång- 
trafiken var  däremot  så  mycket  rikligare  sörjdt  genom  breda  och  bekväma 
vägar,  trappor  och  broar. 

Den  största  af  dessa  ledde  från  terrassen  framför  Industrihallen  öfver 
till  södra  fältet  vid  arméns  och  flottans  byggnad.  Sjelfva  bron  hade  en  fri 
spännvidd  af  22  meter  och  en  bredd  af  12  meter.  Broplanet,  som  låg  5 meter 
öfver  allmänna  vägen,  uppbars  af  tre  stycken  bågar,  beräknade  som  elastiska 


PL.  IG.  NYA  BRON  TILL  DJURGÅRDEN. 


bågar,  med  länkar  i upplagen.  Horisontaltrycket  upptogs  af  dragband  af  trä, 
bvilka,  upphängda  i bågarna  vid  dessas  förlängda  vertikaler,  tillika  tjcnade  att 
uppbära  underslagen  för  broplanet.  Ramstyckena  voro  sammansatta  af  bräder, 
hopliållna  medelst  bultar  och  dymlingar.  Bågarna  voro  försträfvade  med  hvar- 
andra vid  hvart  tredje  fack.  Broplanet  utgjordes  af  tvenne  lag  bräder,  lagda 
i diagonalt  kryss.  Kostnaden  för  denna  vägöfvergång,  bvilken  uppfördes  af 
firman  Jakobsson  A Eriksson,  uppgick  till  7,200  kronor. 

Bron  mellan  industrihallen  och  centralrestaurantens  terrass  var  8 meter 
bred  oeb  delad  i tre  spann,  af  bvilka  det  mellersta  upptog  10.4  meter  och 
sidospannen  endast  4.5  meter.  Broplanet,  som  låg  7.5  meter  öfver  marken, 
uppbars  af  under  detsamma  liggande  parallelbjelkar.  Stolparna,  som  uppburo 
bron,  voro  sinsemellan  försträfvade,  oeb  diagonalkryss  voro  därjemte  insatta 


92  ANORDNINGAR  FÖR  SAMFÄRDSELN  TILL  OCII  INOM  VTSTÄLLNINGSOMRÅDET. 


under  broplanet.  Kostnaden  var  2,400  kronor  och  entreprenör  firman  Lind- 
ståhl  & Törnqvist. 

Vägöfvergången  från  planen  framför  konsthallen  till  terrängen  utanför 
Hasselbacken  hade  en  hredd  af  5 meter.  Hufvudspannet,  20.5  meter,  utgjordes 
af  tvenne  halfparallelhjelkar  med  dubbla  diagonaler,  hvilka  voro  insatta  endast 
för  upptagning  af  tryck,  då  vertikalerna  voro  afsedda  för  enbart  dragspänning. 


111: Ist  ’ 


hiiiu 


PL.  17.  YÄGÖFV ERGÅNG  FRÅN  TERRASSEN  FRAMFÖR  INDUSTRIHALLEN  TILL  SÖDRA  FÄLTET. 

Underslagen  för  broplanet  hvilade  å de  undre  ramstyckena  och  voro  invid 
hvarje  vertikal  förlängda  utöfver  densamma  samt  medels  snedsträfvor  förenade 
med  toppramslvckena  för  dessas  stagning  sidvägen.  Under  broplanet,  som 
läg  5.7  meter  öfver  marken,  voro  diagonalkryss  insalta.  Kostnaden  uppgick  till 
6,800  kronor  och  entreprenör  var  byggmästaren  C.  A.  Olsson. 

Bron  öfver  Allmänna  gränd  från  maskinhallen  till  dess  friluftsannex  i 
kvarteret  Masten  var  utförd  i tre  spann,  af  hvilka  de  begge  sidospannen, 
respektive  5.7  och  0.8  meter,  utgjordes  af  parallelbjelkar  med  dubbla  diagonaler. 
Öfver  stolparna  voro  dessa  parallelbjelkar  ä ömse  sidor  om  midtspannet  (9.5 
meter)  förlängda  till  konsoler,  för  uppbärande  af  bjelkarna  för  öfre  broplanet. 


ANORDNINGAR  FÖR  SAMFÄRDSELN  TILL  OCH  INOM  FTSTÄLLNINGSOMRÅDET.  93 


I sidospannen  lnilade  underslagen  på  bottenramslveken.  Mellan  de  olika  bro- 
planen lågo  trappor.  Broplanens  höjd  var  respektive  5.9  och  4.5  meter  öfver 
marken.  Kostnad  2,800  kronor,  entreprenör  byggmästaren  Valfrid  Carlsson. 

Alla  vägöfvergångarna  voro  konstruerade  och  beräknade  af  ingeniör 
Fritz  Söderbergh  samt  före  upplåtandet,  liksom  för  öfrigl  alla  läktare,  broar 
och  trappor  inom  utställningen,  afprofvade  af  ett  kompani  soldater  under  befäl 
af  kapten  P.  Ax.  Lindahl. 


PL.  18.  EROX  MELLAN  INDUSTRIE!  ALLEN  OCH  CENTRALRESTA  U Ii  A NTEN  S TERRASS. 


2.  Hissar  m.  m. 

För  att  förmedla  förbindelsen  mellan  industrihallen  och  de  49.5  m:r 
öfver  densammas  golf  förlagda  broarna  ocli  utsigtsplatån  å kupolen  voro  spi- 
raltrappor af  trä  uppförda  uti  de  båda  mot  söder  varande  minareterna,  hvar- 
emot  uti  de  båda  norra  tornen  voro  insatta  hissar,  drifna  med  elektrisk  kraft. 
Af  dessa  var  den  ena,  uti  det  nordöstra  tornet,  levererad  af  firman  Graham 
Brothers  i Stockholm.  Anordningarna  af  hissinrättningen  voro  bär  följande: 
Hisskorgen,  som  var  afsedd  för  12  personer,  konduktören  inberäknad,  hade 
i plan  gifvits  åttkantig  form  med  en  inre  diam.  af  2.68  m:r  och  höjd  af 
2.58  m:r.  Korgen  var  bygd  af  trä  på  stomme  af  jern  och  å en  sida  försedd 


94  .4  NOR  DS  INGA  R FÖR  SAMFÄRDSELN  TILL  OCH  INOM  UTSTÄLLNINGSOMRÅDET. 


med  en  dörröppning,  som  stängdes  medels  en  hopfällbar  skjutgrind  af  klent 
gallerverk.  Hisskorgen  var  upphängd  uti  dubbla  ståltrådslinor,  som  gingo 
från  dess  topp  upp  öfver  en  linskifva,  insatt  uti  tornets  ölVe  del.  Därifrån 
voro  linorna  dragna  ned  lill  tornets  botten  och  in  till  maskineriet,  placeradt 
uti  ett  mindre  rum  strax  därintill.  Korgen  var  till  2/3  af  sin  egen  vigt  kontra- 
balanserad  af  en  motvigt,  löpande  å två  stycken  spända  trådlinor  såsom 
guider,  insatta  på  sidan  om  hissbanan  i tornet.  Motvigten  var  upphängd  uti 
dubbla  trådlinor,  fästa  vid  korgens  topp.  För  korgens  styrning  i sin  bana 
voro  två  stycken  träguider  af  rödbok  uppsatta  på  grofva  furubjelkar.  Hissen 
manövrerades  medels  en  draglina,  som  här  sköttes  genom  ett  inuti  korgen 
uppsatt  ratthjul. 

Hissmaskineriet  var  allt  igenom  utfördt  efter  det  verldsbekanta  ameri- 
kanska otissystemet  och  drefs  medels  elektrisk  ström  af  220  volts  spänning 
från  utställningens  eget  verk. 

Maskineriet  bestod  af  följande  delar:  De  från  tornet  kommande  hiss- 
linorna  uppvirades  på  en  vals  af  gjutjern  med  därför  särskildt  utsvarfvade 
spår.  På  samma  vals  upp-  och  aflindades  ett  par  linor,  gående  lill  en  andra 
uti  tornet  upphängd  motvigt,  afsedd  att  kontrabalansera  den  återstående  tredje- 
delen af  korgens  vigt  samt  halfva  trafiklasten. 

På  lintrummans  axel  var  ett  skrufhjul  insatt,  som  drefs  medels  en 
dubbel  skrufutvexling.  A skrufhjulet  ingrep  nemligen  ett  lika  stort  hjul,  bil- 
dande med  detsamma  en  cylindrisk  kuggvexel,  hvarjemte  de  båda  skrufhjulen 
samtidigt  drefvos  af  en  höger-  och  venstergängad  skruf. 

Genom  denna  anordning  förminskades  trycket  å skrufvens  lager,  så 
att  friktionsmotståndet  nedbragtes  till  ett  minimum.  Hjulen  voro  gjorda  af 
metall,  och  skrufven  var  utskuren  ur  ett  stycke  stål.  Skrufaxeln  var  seder- 
mera direkt  kopplad  genom  en  isolerad  koppling  vid  elektromotorns  axel. 
På  skrufaxeln  var  en  handbroms  insatt,  som  manövrerades  genom  pådraget. 

Vid  hissinrättningen  voro  följande  säkerhetsanordningar  införda:  De 
båda  linorna,  som  uppburo  hisskorgen,  voro  vid  dess  topp  afvexlade  till  fyra 
parter,  som  voro  neddragna  vid  korgens  sidor  och  infästa  vid  dess  i bottnen 
varande  jernstomme,  hvarpå  korgstommen  hvilade.  Linorna  sattes  här  i för- 
bindelse med  ett  par  häfstänger,  sittande  på  samma  axel  och  verkande  så, 
alt  h varje  linas  båda  ändar  drogo  axeln  åt  samma  håll.  öm  då  den  ena  hiss- 
linan brast  eller  förlorade  sitt  tag,  så  måste  genom  den  andra  linan  axeln 
med  dess  häfstänger  blilva  vriden  ur  sitt  jemvigtsläge.  Vid  denna  rörelse 
sattes  ett  par  kilar  i gäng  och  fastkilade  korgens  glidstycken  mot  guiderna 
samt  förhindrade  korgens  vidare  passage  nedåt. 


AXORDNINGAR  FÖR  SAMFÄRDSELN  TILL  OCH  IX OM  UTSTÄLLXIXGSOM RÅDET.  95 


I samband  med  denna  mekanism  fans  ock  en  hastighetsregulator  in- 
satt, som  förhindrade  korgen  att  gå  nedåt  med  för  stor  hastighet. 

Denna  var  anordnad  så,  att  uti  tornet  var  en  smäcker  ståltrådslina 
utan  ända  upphängd,  gående  öfver  skifvor  vid  toppen  och  bottnen  af  tornet. 
Linan  var  på  ett  ställe  infäst  vid  korgens  botten  vid  en  häfstångsmekanism, 
som  stod  i förbindelse  med  den  lörut  beskrifna  fångapparaten. 

Vid  tornets  topp  var  en  vanlig  centrifugal-regulator  insatt,  som  drefs 
medels  en  utvexling  från  den  öfre  linskifvan.  När  nu  korgen  rör  sig  med 
normal  hastighet,  föres  den  ändlösa  linan  upp  och  ned  samt  drifver  regulatorn 
med  en  viss  hastighet,  vid  hvilken  dess  armar  och  kulor  ej  slå  ut.  Om  al 
någon  anledning  hissen  däremot  börjar  gå  med  för  stor  hastighet  nedåt,  ökas 
regulatorns  fart  och  armarna  kastas  utåt.  Genom  en  utvexling  sättas  härvid 
ett  par  klofvar  i rörelse,  som  gripa  om  och  hälla  fast  regulatorlinan  med  den 
påföljd,  att  fångapparaten  under  korgen  sättes  i verksamhet  och  hisskorgen 
förhindras  alt  gå  vidare  nedåt. 

Vid  denna  hiss  var  den  normala  hastigheten  1 m r i sekunden  och 
regulatormekanismen  justerad  för  1.5  m:r.  Om  så  af  någon  anledning  hiss- 
korgen blir  fastkilad  i tornet,  måste  maskineriet,  som  däraf  ej  påverkats,  ge- 
nom någon  anordning  afstannas,  och  skedde  detta  genom  en  särskild  meka- 
nism vid  detsamma.  När  korgen  stannat  på  nedgående,  fortsätter  maskineriet 
och  afvecklar  linorna,  som  då  blifva  slaka.  Härvid  sättes  en  häfstång,  hvars 
ena  ända  genom  rullar  hvilat  mot  linorna,  i rörelse  och  påverkar  pådrags- 
mekanismen,  så  alt  motorn  afstannas. 

Då  hisskorgen  uppnått  sitt  gränsläge  vid  tornets  topp,  afstannades  den- 
samma automatiskt  genom  en  där  insatt  strömbrytare.  Om  denna  kommit  i 
olag,  fans  inom  maskineriet  ytterligare  en  apparat,  som  förhindrade  korgens 
passerande  öfver  gränslägena.  Denna  bestod  af  en  skruf  med  mutter,  som 
sattes  i rörelse  med  maskineriet.  När  korgen  passerat  några  centimeter  utom  nå- 
gotdera  gränsläget,  drefs  muttern  ut  på  skrufven  mot  en  bygel,  som  sattes  i 
rotation  och  påverkade  pådraget,  så  att  motorn  stannades. 

Som  vid  pådragning  en  viss  strömrusning  alltid  uppstod  för  att  sätta 
motorn  i gång,  voro  regleringsmotstånd  insatta  för  all  utjemna  detta.  Genom 
ett  flitigt  användande  af  hissen  blefvo  dessa  strömrusningar  sa  mycket  tätare, 
hvilket  kunde  halva  till  följd,  att  de  af  metalltråd  beslående  motståndsspiralerna 
blefvo  starkt  upphettade.  För  att  sätta  en  gräns  härför,  fans  en  säkerhets- 
anordning införd,  hvarigenom  den  elektriska  strömmen  afbröls,  om  på  grund 
af  för  hög  värme  en  af  lättsmält  metall  tillverkad  kontaklsapparat  afbrändes. 

För  att  gifva  åt  maskineriet  vederbörlig  stadga  samt  förekomma  vibra- 
tioner och  däraf  uppstående  störande  ljud,  voro  samtliga  apparater  monterade 


96  ANORDNINGAR  FÖR  SAMFÄRDSELN  TILL  OCH  INOM  UTSTÄLLNINGSOMRÅDET. 


å en  gemensam  boltenplåt  af  jern,  hvarjemte  mjuka,  ljuddämpande  inlägg 
voro  applicerade  på  åtskilliga  ställen. 

Uti  det  nordvestra  tornet  fans  en  för  elektrisk  kraft  anordnad  hiss- 
inrättning,  levererad  och  uppsatt  af  W.  Wiklunds  Mek.  verkstäders  aktiebolag 
i Stockholm.  För  densamma  voro  alltigenom  samma  program  och  bestäm- 
melser uppstälda,  som  för  den  föregående  hissen,  hvarigenom  deras  lnifvudanord- 
ningar  hlefvo  desamma.  Hisskorgen,  som  på  grund  af  tornets  form  äfven 


liliiliiiiiiiii 


PL.  19.  VÄGÖFVERG.YNGEN  FRÅN  PLANEN  FRAMFÖR  KONSTHALLEN  TILL  TERRÄNGEN 

UTANFÖR  HASSELBACKEN. 


här  var  åttkantig  i plan,  hade  gifvits  något  mindre  dimensioner,  nemligen 
2.52  m r uti  inre  diam.  och  2.30  m:r  uti  fri  höjd  — beroende  af  att  guiderna 
här  voro  satta  öfver  hörn  af  korgen,  hvaremot  de  för  den  andra  hissen  voro 
satta  vid  två  motstående  sidor.  Korgen  var  upphängd  uti  dubbla  ståltråds- 
linor, gående  upp  öfver  en  skifva  vid  tornets  topp  och  därifrån  ned  till  ma- 
skineriet, placeradt  invid  tornets  has.  Någon  motvigt  direkt  på  korgen  fans 
ej.  Maskineriet  heslod  af  en  linlrumma,  [)å  hvilken  linorna  till  korgen  och 
dubbla  dviika  för  en  i tornet  löpande  motvigt  upp-  och  allindades. 


ANORDNINGAR  FÖR  SAMFÄRDSELN  TILL  OCII  INOM  VTSTÄLLNINGSOMRÅDET.  97 


A lintrummans  axel  var  ett  skrufhjul  af  metall  insatt,  som  drefs  af  en 
enkel  skruf  af  stal.  Skrufvens  axel,  på  hvilken  en  handbroms  var  anordnad, 
var  direkt  kopplad  med  motorn  genom  en  isolerad  koppling.  Maskineriet, 
som  sålunda  var  af  enklaste  slag,  var  uppstäldt  å en  gemensam  bottenplåt. 
Manövreringen  skedde  medels  ett  system  af  tryckknappar,  uppsatt  inuti  kor- 
gen, och  afslannades  korgen  vid  gränslägena  dessutom  genom  där  insalta 


PL.  20.  MASKINERI  TILL  GRAHAM  BROTHERS  HISS  I UTSTÄLLNINGENS  NORDÖSTRA  MINARET. 


strömbrytare.  A hisskorgen  var  en  fångapparat  insatt,  bestående  af  jernkilar, 
som  medels  en  häfstångsmekanism  indrefvos  mellan  korgen  och  träguiderna, 
om  endera  linan  förlorade  sin  spänning.  Den  elektriska  strömmen  afhröts 
därvid  genom  en  strömbrytare.  Fångapparaten  stod  i förbindelse  med  en 
hastighetsregulator  al  samma  anordning,  som  vid  den  andra  hissen.  Inom 
maskineriet  var  dessutom  en  apparat  insatt,  som  afbröt  strömmen,  om  korgen 
passerat  ett  stycke  öfver  sina  gränslägen. 

De  håda  hissarna  voro  i gång  från  början  af  Juni  till  början  af  Ok- 
tober månad  och  gingo  håda  utan  något  från  maskineriet  sig  härledande  af- 

13 


98  ANOIiD  XIX  G .4  Ii  FÖR  SAMFÄRDSELN  TILL  OCII  INOM  UTS  TÄ  LLXINGSOMRÅ  DE  T. 


brott.  Nedanstående  tabell  visar  en  jemförelse  mellan  deras  driftkostnader  och 
af  dem  utfördt  nyttigt  arbete,  enligt  de  anteckningar,  som  gjordes  under  tiden. 

TABELL 

öfver  inkomster  och  utgifter  för  hissarna  uti  industrihallens  minareter. 
Inkomster. 


Grahams  hiss 

Wiklunds  hiss 

Juni  2—30  

Kr.  3, 817, r, e 

2,856,3  2 

Juli  1—31  

» 5,426,75 

4,371,32 

Aug.  1 -31  

6,424,05 

5,479,2? 

Sept.  1 — 30 

» 6,531,0  8 

5,782,oc 

Okt.  1—  3 

» 670.10 

551,o  i 

Kr.  22,869,6  2 

19,040,88 

vid  en  afgift  af  25  öre  person 

pers.  91,478 

76,163 

Utgifter. 

Inköp 

Kr.  14,300 

11,387 

Hektowatt-timmar 

Etektr.  ström  d.  8 Juni 

10,90 

1,458 

» 2 .1  ill  i . . . 

3,490 

3,464 

» 2 Aug.... 

4,660 

5,665 

» 1 Sept. 

4,960 

6,188 

» 4 Okt.... 

5,130 

6,562 

S.ma  19,330 

23,337 

Driftkostnad: 

Etektr.  ström  efter  6 öre 

pr  hv 

.-tim Kr.  1,159.80 

1,400.22 

Betjening  

» 900, oo 

900, oo 

Diverse  omkostn.  (appr.) 

->  140,2o 

149,78 

eller  Kr.  2,200, oo 

2,450,oo 

ifgiften  pr  person  utgjorde 

alltså 

resp 2,8  oeh 

3,2  öre. 

dessa  uppgifter  framgår 

då,  att  för  befordring 

upp  af  9 

soner  Grahams  hiss  dragit  en  kostnad  af  2,200  kronor,  samt  att  kostnaderna 
för  upphissande  af  76,163  pers.  med  Wiklunds  biss  gingo  till  2,450  kronor. 
En  uppfart  med  den  förra  hissen  kostade  således  bär  2.8  öre  för  person  och 
med  den  senare  3.2  öre. 

Tager  man  emellertid  hänsyn  till,  att  tendensen  hos  publiken  var  att 
färdas  upp  med  den  östra  och  ned  med  den  vestra  hissen,  så  finner  man, 
alt  trafikförhållandena  för  Wiklunds  hiss,  som  oftare  gick  med  full  last  nedåt 
än  den  andra,  voro  vida  gynsammare  i och  för  slrömlörbrukningen,  hvadan 
driftkostnaderna  för  Grahams  hiss  stälde  sig  ej  obetydligt  billigare  än  för 
den  andra. 


ANORDNINGAR  FÖR  SAMFÄRDSELN  LILL  OCH  INOM  UTSTÄLLNINGSOMRÅDET.  99 


Af  företagna  mätningar  framgick  ock,  att  Grahams  hiss  för  igångsätt- 
ning fordrade  c:a  50  % mera  ström  än  under  fortfarighetstillståndet,  hvaremol 
för  Wiklunds  hiss  motsvarande  strömförbrukning  uppgick  till  60 — 70  % ut- 
öfver  den  normala  under  hissens  gång. 


Uti  långskeppet  inom  industrihallen  och  strax  vid  sidorna  af  tvär- 
skeppet på  norra  sidan  voro  två  st.  mindre  personhissar  för  elektrisk  kraft 
insatta,  som  gingo  från  hallens  golf  till  det  6. 4 m:r  däröfver  liggande  galleriet. 
Desamma  som  voro  afsedda  för  3 personer  inkl.  konduktören  och  gingo  med 
en  hastighet  af  e:a  O.is  m:r  i sekunden  voro  tillverkade  och  uppsatta  af  Göte- 
borgs Mek.  verkstads  aktiebolag  och  i hufvudsak  anordnade  som  de  förut  be- 
skrifna  stora  hissarna. 

Från  hallens  golf  ledde  dessutom,  såsom  framgår  af  planerna,  en  sam- 
ling trappor  upp  till  galleriet,  så  att  man  från  h varje  ställe  af  detsamma  hade 
tillgång  till  två  trappor. 

Från  utställningsområdet  och  till  den  nordvestra  delen  af  det  betydligt 
högre  belägna  området  af  Skansen  var  anlagd  en  linbana,  drifven  medels 
elektrisk  kraft.  Densamma  var  försedd  med  ett  enkelt  spår,  lagdt  på  en  af 
sprängsten  bildad  hank,  och  gick  uti  en  lutning  af  till  en  början  ‘25  % samt 
vid  öfre  delen  af  34  % . 

A banan,  som  hade  en  längd  af  107  m:r,  voro  tvenne  vagnar  insatta, 
hvardera  för  16  personer,  hvilka  drogos  upp  medels  grofva  ståltrådslinor,  som 
gingo  öfver  en  gemensam  vals  inom  maskineriet,  som  var  placeradt  vid  ba- 
nans öfre  ända.  Trafikerandet  skedde  så,  att,  när  den  ena  vagnen  drogs  upp, 
gick  den  andra  ned,  och  tvärtom.  A midten  af  banan  var  spåret  förgrenadt, 
så  att  vagnarna  passerade  förbi  hvarandra,  hvarefter  de  i fortsättningen  åter 
leddes  in  på  det  enkla  spåret.  Vagnarna  gingo  med  en  hastighet  af  1.5  m:r  i 
sekunden.  Vid  vagnsunderredet,  som  var  gjordt  af  jern,  voro  säkerhetsappa- 
rater insatta,  som  fungerade,  om  draglinan  var  brusten  eller  förlorade  sitt  tag, 
och  fasthöll  vagnen  vid  rälerna.  Dessa  apparater  bestodo  af  ett  slags  grofva 
klofvar,  som  sattes  i rörelse  medels  häfstänger  och  vigter,  samt  grepo  om 
rälernas  hufvuden,  som  därför  voro  särskildt  formade. 

Hela  denna  anläggning,  som  var  utförd  och  bekostad  af  ett  enskildt 
holag,  var  afsedd  att  efter  utställningens  slut  på  vissa  vilkor  öfverlemnas  till 
Skansen,  för  att  äfven  för  framtiden  tjenstgöra  som  trafikled  dit  upp. 


100  ANORDNINGAR  FOR  SAMFÄRDSELN  TILL  OCH  INOM  U TS TÅ L L N INGSOMRÄDE T. 


Strax  öster  om  den  nya  bågbron  och  öfver  Djurgårdsbrunnsviken  var 
en  s.  k.  luftbana  anlagd,  å hvilken  personer  fördes  öfver  från  Strandvägen  till 
ntställningsområdet  eller  vice  versa.  På  hvardera  stranden  var  nämligen  ett 
e:a  11  m:r  högt  torn  af  trä  uppfördt,  uti  hvilket  trappor  ledde  upp  till  öfversta 
etaget,  från  hvilket  banans  vagnar  eller  korgar  gingo.  Mellan  tornen,  som 
stodo  på  ett  afstånd  från  hvarandra  af  136  m:r,  voro  2 st.  grofva  kablar  af 
jerntråd  insatta,  som  sålunda  voro  spända  öfver  vattnet.  Från  tornen  voro 
kablarna  neddragna  på  andra  sidan  i marken,  där  de  voro  väl  förankrade. 

På  dessa  kablar  voro  2 st.  korgar  inhängda,  hvardera  rymmande  5 
personer.  Korgarna  drogos  af  smäckra  trådlinor  från  ett  elektriskt  maskineri, 
placeradl  å öfversta  etaget  af  det  södra  tornet.  Trafikerandet  skedde  så,  att 
de  båda  korgarna  sattes  i rörelse  samtidigt,  men  ål  motsatt  håll,  och  gjordes 
en  öfverfärd  på  30 — 35  sekunder.  Anläggningen,  som  egentligen  tjenstgjorde 
som  ett  förlustelsemedel,  var  uppförd  af  ett  engelskt  bolag,  Stansfield  & Comp., 
som  däraf  fick  uppbära  inkomsten,  sedan  en  del  af  densamma  tillfallit  ut- 
ställningen. Bolaget,  som  å dylika  banor  fått  patent,  hade  förut  haft  flere 
sådana  i gång  på  olika  platser,  och  var  den  här  uppsatta  attiraljen  tagen  från 
Kristallpalatset  i London,  där  den  varit  i hruk  för  en  dylik  bana  i öfver  tre 
år.  De  här  använda  kablarna  hade  en  diam.  af  32  mm.,  samt  innehöllo  114 
trådar  med  en  sammanlagd  styrka  af  42  ton.  Kablarna  afprofvades,  innan 
banan  öppnades  för  allmänheten,  med  dubbla  den  rörliga  lasten,  hängande 
midt  på  det  fria  spännet. 

Inom  skånska  storindustriens  byggnad  fans  en  hissinrättning  insatt, 
förmedels  hvilken  den  besökande  synbarligen  kunde  färdas  ned  till  ett  djup 
af  30  m:r  uti  ett  här  arrangeradt  grufschakt.  I verkligheten  skedde  emellertid 
ej  nedstigandet  till  större  djup  än  4 m:r,  hvadan  det  hela  var  en  synvilla.  En 
vanlig  hisskorg  för  4—5  personer  var  nämligen  insatt  och  passerade  nedåt 
med  e:a  0.1  m:rs  hastighet  i sekunden,  hvaremot  väggarna,  som  voro  gjorda  af 
tvg  samt  helagda  med  gips  och  målade  som  murverk,  gingo  med  rätt  stor 
hastighet  uppåt,  så  alt  det  hela  med  god  illusion  tedde  sig  som  en  hastig  färd 
nedåt  till  stort  djup.  Maskineriet  drefs  af  en  liten  elektromotor  med  ström 
från  utställningens  eget  verk. 


V. 


DEN  FEMTONDE  MAJ. 

UTSTÄLLNINGENS  HÖGTIDLIGA  INVIGNING. 


AF 

LUDV.  LOOSTRÖM. 


Det  rastlösa  arbetet  för  utställningens  färdigblifvande  på  faststäld  tid 
hade  under  de  första  veckorna  i Maj  månad  bedrifvits  med  mångdubblade 
krafter.  Mången,  som  under  dessa  dagar  besökte  densamma,  visade  sig 
dock  misstrogen  i detta  afseende,  ty  livad  han  där  såg  syntes  icke  vara  egnadt 


PL.  21.  KONGL.  PAVILJONGEN. 


102 


DEN  FEMTONDE  MAJ.  UTSTÄLLNINGENS  HÖGTIDLIGA  INVIGNING. 


att  ingifva  någon  förhoppning  om  att  allt  skulle  blifva  så  klart,  att  den  hög- 
tidliga invigningen  kunde  ske  på  bestämd  dag,  H.  M.  Drottningens  namnsdag. 
Ännu  den  fjortonde  på  aftonen  företedde  utställningsfältet  ett  myllrande  lif, 
där  massor  af  arbetare,  militär  oeh  utställare  med  sina  tusentals  biträden  och 
hjelpare  rörde  sig  i feberaktig  verksamhet.  Utställningens  ledande  män  hade 
dock  äfven  i detta  hänseende  gjort  rigtiga  beräkningar.  När  den  femtonde 
Maj  ingick,  var  allt  liksom  genom  ett  trollslag  förändradt. 

Stockholms  stad  hade  dagen  till  ära  iklädt  sig  en  festlig  skrud.  Sär- 
skildt  var  detta  fallet  på  den  väg,  som  ledde  från  konungaborgen  till  utställ- 
ningsplatsen,  hvaruti  låg  en  erinran,  att  utställningens  anordnande  innebar  en 


hyllningens  och  tacksamhetens  gärd  särskildi  åt  Konungen , som  detta  år  skulle 
fira  sill  tjugufemåriga  regeringsjubileum. 

Redan  lidigl  på  förmiddagen  började  vägen  lill  utställningen  att  fyllas 
af  talrika  skaror,  livilka  tillväxte  i mängd,  ju  närmare  man  kom  Djurgården. 
För  den  högtidliga  invigningsakten  hade  ordnings-  och  festutskottet  uppgjort 
programmet.  Då  vid  valet  af  plats  för  invigningshögtidligheterna  hänsyn  i 
främsta  rummet  måste  lagas  därtill,  att  densamma  lemnade  tillräckligt  ut- 
rymme för  största  möjliga  anlal  deltagare,  hade  man  bestämt  sig  för  den 
öppna  planen  på  terrassen  framför  industrihallen.  Från  utställningens  hufvud- 
ingäng  och  ända  fram  lill  denna  terrass  bildades  häck  af  gardesregementena 
i paraduniform  med  fanor  och  spel.  Den  öfver  ingången  lill  industrihallen 
(se  A a närstående  plan)  varande  altanen,  hvilken  klädis  med  en  baldakin  af 


DEN  FEMTONDE  MAJ.  UTSTÄLLNINGENS  HÖGTIDLIGA  INVIGNING. 


103 


blått  kronkläde,  var  afsedd  för  den  Ivongliga  familjen  och  dess  höga  gäster. 
Här  var  plats  också  anvisad  för  de  svenska  och  norska  statsråden,  riks- 
marskalken, corps  diplomatique,  hrr  serafimerriddare  och  de  högsta  hoffunk- 
tionärerna,  samtliga  med  fruar,  inalles  omkring  150  personer.  Midi  på  ter- 
rassen (B)  där  nedanför  tog  utställningens  ordförande,  H.  Iv.  H.  Kronprinsen, 
sin  plats  jemte  H.  K.  II.  Prins  Eugen,  generalkommissarien  fri h . Tamm  samt 
centralkomiténs  öfriga  ledamöter  och  en  del  af  utställningens  tjenstemän. 
Till  venster  om  dem  från  industrihallen  räknadt  (C)  var  plats  upplåten  för 
riksdagens  ledamöter,  Stockholms  stadsfullmägtige  samt  representanter  för 
pressen  m.  fl.,  och  till  höger  (D)  sutto  centralkomiténs  m.  11.  damer,  ledamöterna 
af  utställningens  samtliga  utskott,  inbjudna  stater  och  kårer,  representanter  för 
akademier  och  lärda  samfund,  garanterna  för  de  olika  specialutställningarna, 
kvarlefvande  komitéledamöter  och  tjenstemän  frän  1866  års  utställning  i 
Stockholm  m.  11.  Inalles  voro  omkring  3,000  inbjudningar  utfärdade. 

Utställare,  äfvensom  de,  hvilka  löst  biljett  till  invigningshögtidligheterna, 
egde  att  taga  plats  å utställuingsområdet  livar  de  önskade,  med  undantag  å 
ofvannämnda  terrass  framför  industrihallen.  För  de  medverkande  musikaliska 
krafterna  var  en  provisorisk  musikestrad  (E)  uppförd. 

Öppnandet  försiggick  enligt  följande  ccremoniel: 

Kl.  11.30  f.  m.  infunno  sig  DD.  KK.  1 1 H . Kronprinsen  och  Prins  Eugen 
samt  mottogos  af  generalkommissarien  och  centralkomiténs  öfriga  ledamöter. 
På  slaget  112  anlände  DD.  MM.  Konungen  och  Drottningen.  Då  den  Ivongliga 
galavagnen  passerade  utställningens  hufvudingång,  började  kanonaden  från 
salutbatteriet  pä  Skeppsholmen,  Håsjöstapelns  klockor  ringde,  musikkårerna 
spelade  och  trupperna  skvldrade  gevär.  Omedelbart  efter  DD.  Majestäter  följde 
DD.  KK.  1IH.  Kronprinsen  och  Kronprinsessan  af  Danmark  med  sina  döttrar 
Prinsessorna  Ingeborg  och  Thyra  samt  öfriga  medlemmar  af  den  Kongl.  familjen. 

DD.  Majestäter  lemnade  sina  vagnar  nedanför  terrassen,  där  de  mot- 
togos af  H.  K.  H.  Kronprinsen  i spetsen  för  centralkomitén.  De  Kongl.  per- 
sonerna begåfvo  sig  därefter  upp  på  läktaren.  Sedan  högstdesamme  där  in- 
tagit sina  platser,  uppstämde  den  af  förste  hofkapellmästaren  Conrad  Nord- 
qvist  anförda,  ä musikestraden  placerade  orkestern  »Ur  svenska  hjerlans  djup», 
som  sjöngs  af  kören  och  den  stora  allmänheten. 

Härefter  vidtog  utförandet  af  den  af  öfverbibliotekarien  grefve  Carl 
Snoilsky  författade  och  af  herr  Wilhelm  Stendammar  komponerade  ulslällnings- 
kantaten,  likaledes  under  anförande  af  förste  hofkapellmästaren  Nordqvist. 
Solopartierna  sjöngos  af  fru  Malhilda  Linden  och  fröken  Ester  Sidner  samt 
at  hrr  Lundqvist,  Ödmann  och  Sellergren.  Kantatens  text  utdelades  i tryckta 
exemplar  till  de  inbjudna.  Den  var  af  följande  lydelse: 


104 


DEN  FEMTONDE  MAJ.  UTSTÄLLNINGENS  HÖGTIDLIGA  INVIGNING. 


KANTAT 

vid  öppnandet  af 

Allmänna  konst-  och  industriutställningen  i Stockholm 

den  15  Maj  1897. 


Introduktion. 

Vid  Djurgårdens  döljande  hänge 
vi  väntat  och  gläntat  så  länge! 

Vi  sågo  det  skimra 
bak  ekarnas  topp, 
vi  hörde  det  timra 
kring  Brunnsvikens  lopp. 

I vårnattens  timmar  de  korta 
livad  hamrande  oro  där  borta! 

Nu  ljusnar  det  sol  rinner  opp. 

Kör. 

Vak  nj)}),  du  Stockholm,  i strålande 

bad, 

fanfarer  och  fröjd  öfverallt ! 

Din  stad  under  natten  har  födt  en  stad, 
en  vårdröm  har  tagit  gestalt. 

Se,  snöhvita  murar  och  guldkupol 
vid  sjungande  hölja,  i grönt  och  sol! 
Nu  sjunka  skymmande  skjul. 

Kom  ut,  kom  ut  på  hastande  fot 
och  jubla,  som  barnen  jubla  emot 
den  öppnade  dörren  om  jul! 

Solo. 

I Nordens  folk,  er  vänta  dessa  salar; 
för  er  är  porten  hög  och  dörren  bred. 
Så  kännen  här  det  sinnelag,  som  talar 
om  arbetsära,  enighet  och  fred! 

Då  våra  flaggor  nu  i glad  förening 
här  ofvan  blanda  sina  färgers  sus, 
förnimmen  Sveas  hela  hjertemening: 
Välkommen  nabo  — det  är  ock  dill 

lins! 


Kör. 

Till  sina  hallar, 
hör,  arbetet  kallar: 

På  under  det  bjuder 
i stålblank  prakt. 

Hör  ångan  som  li visslar  — 
det  kokar  och  sjuder! 
Maskinen  gnisslar 
i dånande  takt. 

Kör. 

Se,  hur  kraften  brutit 
genväg  till  sitt  mål, 
nya  redskap  gjutit 
af  ett  smidigt  stål! 

Hur  hon  sinnrikt  danat 
allt  för  lifvets  kraf! 

Hur  hon  genomspanat 
allt  som  jorden  gaf! 

Solo. 

Till  sina  hallar, 
se,  konsten  er  kallar: 
Välkomna  att  värmas 
af  färgers  sken, 
af  lif  som  härmas, 
af  dagrar  som  randas, 
af  form  som  andas 
i hrons  och  i sten ! 

Kör. 

Konstens  verk  de  höga 
tala  utan  tolk 
till  hvart  själfullt  öga 
hos  hvart  enda  folk. 


DEN  FEMTONDE  MAJ.  UTSTÄLLNINGENS  HÖGTIDLIGA  INVIGNING. 


105 


Mellan  Nord  och  Söder 
om  vi  gränser  stält, 
alla  äro  bröder 
inom  konstens  fält. 

Kvartett. 

Hur  den  unga  tidens  skapar-ifver 
in  på  nya  banor  slår, 
minnets  bro  dock  ingen  sönderrifver 
mellan  gammal  tid  och  vår. 

Ha  vi  makt  att  trolla  fram  på  stunden 
syner  af  fantastisk  prakt, 
underlaget  är  den  gråa  grunden, 
den  som  våra  fäder  lagt. 

Kör. 

Hägring  i sagoljus, 
tider  som  farit, 
fäste  och  gafvelhus, 

Stockholm  som  varit! 


Famnadt  af  ekars  krans 
skimra  i minnets  glans, 
dröj,  en  romantisk  dröm! 

Spegla  i stilla  ström 
tinnar  och  torn  och  torg, 
Vasarnes  borg! 

Kör. 

Ja,  välkomna  I alle  till  arbetets  fest, 

till  de  vinkande  murar,  där  minnet 

är  gäst 

och  där  skönheten  bor! 

Medan  vimplarna  blanda  sin  färg- 

symfoni, 

sjunger  våren,  att  tvekan  och  köld 

är  förbi, 

och  försmälter,  en  enda  och  stor 

melodi, 

i vår  ehor! 

Carl  Snoilsky. 


Sedan  förra  delen  af  denna  kantat  utförts,  reste  sig  H.  K.  H.  Kron- 
prinsen, som  jemte  H.  K.  Ii.  Prins  Eugen  tagit  plats  nere  på  terrassen,  och 
anhöll  i egenskap  af  centralkomiténs  ordförande  med  följande  ord,  att  H.  M. 
Konungen  täcktes  förklara  utställningen  öppnad : 

»Eders  Majestät! 

Trettioett  år  hafva  nu  förflutit,  sedanden  sista  allmänna  konst- och 
industriutställningen  egde  rum  här  i Stockholm,  anordnad  under  Eders 
Maj:ts  egen  höga  personliga  ledning.  Det  kan  därför  icke  förundra  någon, 
att  svenske  män,  efter  en  så  lång  tidrymd,  för  några  år  sedan  vände  sig 
till  Eders  Maj:t  med  anhållan  om  tillstånd  att  inbjuda  de  nordiska  län- 
derna till  en  ny  fredlig,  fri  och  ädel  täflan  inom  konstens  mångskiftande 
och  industriens  olikartade  grenar.  Tack  vare  Eders  Maj:ts,  riksdagens  och 
Stockholms  stads  frikostiga  hjelp  stå  vi  nu  vid  målet  för  våra  sträfvanden, 
och  jag  vill  härmed  uttala  allas  vår  djupt  kända  tacksamhet  samt  vår  för- 
hoppning, att  Eders  Maj:t  täcktes  med  öfverseende  och  välvilja  se  på  det 
arbete,  som  nedlagts  i denna  fosterländska  gerning. 


14 


106 


DEN  FEMTONDE  MAJ.  UTSTÄLLNINGENS  HÖGTIDLIGA  INVIGNING. 


Men,  Eders  Maj:t,  genom  denna  utställning  hafva  vi  äfven  på  ett 
varaktigt  sätt  velat  hugfästa  minnet  af  det  år,  då  landets  fader  firar  silfver- 
bröllopsfest  med  sina  tvenne  folk,  hvilka  genom  alla  tider  med  den  varmaste 
tacksamhet  skola  känna  och  erkänna  Eders  Maj:ts  oaflätliga  arbete  för 
brödrafolkens  sanna  väl. 

Med  dessa  ord  anhåller  jag,  såsom  centralkomiténs  ordförande,  i 
underdånighet,  att  Eders  Maj: t täcktes  i nåder  förklara  denna  Allmänna 
konst-  och  industriutställning  öppnad.» 

H.  M.  Konungen  framträdde  nu  till  läktarens  barriére  och  höll  med 
ljudande  stämma  följande  tal,  som  hördes  vida  omkring: 

»Medan  i sydöstra  hörnet  af  vår  verldsdel  kriget  släpade 
sin  blodiga  mantel  fram  öfver  den  klassiska  jord,  hvilken,  krönt 
af  den  höga  Olympens  mångtusenåriga  silfverdiadem,  breder  sig 
ut  emellan  minareterna  kring  Sofiatemplets  kupol  vid  Bosforens 
strand  och  Partenonstemplets  pelarrader  i Akropolisborgen  vid 
det  Egeiska  hafvet,  förberedes  en  sammandrabbning  af  helt 
annat  slag  i det  yttersta  Tule,  det  gamla  sagolandet,  knapt  ens 
till  namnet  kändt  inom  det  forna  Hellas.  Väl  trängde  friskaror 
äfven  här  öfver  landgränserna,  men  de  stormade  icke  fram  med 
hatets  facklor  i knutna  händer,  nej,  de  kommo  med  utsträckta 
armar  till  vänliga  handslag!  Och  i dag,  Sofiadagen,  under  den 
nordiska  vårens  ljusblåa  himlahvalf  skall  slaget  stånda.  Ett 
väldigt  slag,  hvars  början  skall  förkunnas  vid  smattrande  fan- 
farers ljud  och  styckeskottens  dån,  men  som  icke  skall  kräfva 
blod  eller  kosta  tårar.  Här,  där  fordom  svear  och  göter  möttes, 
försonades  och  förenades,  och  den  mångbesjungna  Mälaren,  hvars 
vid I lämnande  strömfåra  åsyn j an  Gefion  enligt  sägen  plöjde, 
hvälfver  sin  våg  i Eistrasaltets  hafsdjup  — här,  där  sedan  Sve- 
riges hufvudstad  anlades  af  den  frejdade  Svea  rikes  föreståndare 
och  jarl,  hvilken  var  icke  allenast  kyrkofridens,  kvinnofridens 
och  hemfridens,  utan  äfven  tingsfridens  förste  skyddsherre  i 
Skandinavien,  här  har  historien  sjelf  anvisat  en  berättigad  plats 
för  ell  fredens  allshärjarting  i Norden!  Nu  har  därför  det 


DEN  FEMTONDE  MAJ.  UTSTÄLLNINGENS  HÖGTIDLIGA  INVIGNING. 


107 


svenska  folket  här  stämt  möte  med  bröderna  vestanfjells  på  den 
skandiska  hallon,  med  fränderna  Skjolds  och  Gefions  söner 
från  Öresundets  och  Bältens  stränder  samt  med  grannarne  på 
andra  sidan  Östersjön  från  Nevans  och  Auras  bräddar.  Detta 
mötes  afsigt  och  mål  är  en  fri  och  fredlig  tätlan  på  arbetets 
stora  idrottstall. 

livad  här  framstår  för  våra  blickar,  må  tala  för  sig  sjelft. 
Min  uppgift  är  icke  att  uppskatta  de  särskilda  föremålens  värden 
eller  mot  hvarandra  väga  deras  förtjenster.  Denna  dom  skall, 
såsom  sig  hör,  öfverlemnas  åt  sakkunskapens  mogna  pröfning, 
hvarigenom  den  betryggande  och  dyrbara  visshet  skall  vinnas, 
att  i intet  fall  fåfängan,  småsinnet  eller  afunden  må  lyckas  hvirfla 
upp  skyar,  som  kunde  hindra  sanningens  och  välviljans  sol- 
strålar från  att  fullt  belysa  rättvisans  gyllene  vågskål. 

1 denna  högtidsstund  må  jag  blott  uti  Sveriges  namn  till 
alla  och  en  livar  uttala  ett  hjertligt  och  varmt  välkommen  samt 
förklara  1897  års  Allmänna  konst-  och  industriutställning  i Stock- 
holm öppnad!» 

Nu  hördes  fanfarer  smattra  från  minareternas  tinnar,  salutskott  dånade 
och  klockorna  ringde. 

Efter  detta  Hans  Maj:ts  storslagna  tal,  som  på  de  närvarande  gjorde 
■ett  djupt  intryck,  sjöngs  senare  afdelningen  af  kantaten. 

Omedelbart  därpå  lemnade  de  Ivongl.  personerna  läktaren  och  aflade 
besök  i utställningens  olika  afdelningar.  Början  gjordes  med  industrihallen, 
där  de  förnämligare  utställningarna  togos  i betraktande.  Därefter  styrdes 
kosan  till  den  norska  afdelningen  därstädes,  vidare  till  arméns  och  flottans 
utställningar,  maskinhallen  och  konsthallen.  Frän  denna  begåfvo  sig  de 
Ivongl.  personerna  till  den  Ivongl.  jagtklubbens  paviljong  och  så  åter  in  i in- 
dustrihallen, där  besök  aflades  i de  danska  och  ryska  afdelningarna;  hvarefter 
lunch  intogs  i den  Ivongl.  paviljongen. 

Den  högtidliga  invigningen  hade  försiggått  under  de  mest  gynsamma 
omständigheter.  Temperaturen,  som  under  morgonen  varit  något  sval,  steg 
fram  på  förmiddagen,  då  en  strålande  vårsol  belyste  utställningsfältet  med 
dess  friska  planteringar,  grönskande  träd  och  huskar  och  dess  pittoreska  bygg- 
nader. I sin  helhet  gjorde  utställningen  redan  på  denna  dess  första  dag  det 
behagfulla,  måttfulla  och  på  samma  gång  eleganta  intryck,  som  den  sedan 


108 


DEN  FEMTONDE  MAJ.  UTSTÄLLNINGENS  HÖGTIDLIGA  INVIGNING. 


under  hela  sommaren  bibehöll.  Den  ingaf  redan  nu  den  besökande  en  känsla 
af  trefnad,  som  bådade  godt  och  gaf  vid  handen,  att  del  stora  nationalföre- 
tagel  fått  en  lycklig  lösning.  Det  skulle  också  under  sommarens  lopp  visa 
sig,  att  utställningen  egde  en  stor  dragningskraft  icke  blott  på  hufvudstadens 
befolkning,  utan  på  hela  landet.  Och  det  dröjde  icke  länge,  förr  än  ryktet  om 
densamma  farit  så  vida,  att  icke  blott  från  grannländerna  utan  äfven  från 
mera  fjerran  belägna  länder  resande  i mängd  strömmade  hit  för  att  deltaga  i 
den  stora  kulturfest,  som  nu  firades  i den  allägsna  norden. 

Det  stora  företaget  var  således  nu  så  vida  kommet,  att  det,  så  att  säga, 
öfvertogs  af  den  stora  allmänheten.  Förarbetena  för  detsamma  hade  — om 
man  frånser  ogynsamma  väderleksförhållanden  — fått  fortgå  i lugn  utan 
störande  afbrott.  Svårigheter  hade  visserligen  stundom  uppstått,  hvilka  det 
icke  legat  inom  mensldig  makt  att  kunna  förutse,  men  de  öfvervunnos  och 
vållade  inga  nämnvärda  olägenheter  med  afseende  på  resultatet.  Att  så  blef 
förhållandet,  därtill  bidrogo  många  faktorer.  I främsta  rummet  är  i detta 
afseende  att  nämna  den  lyckliga  omständigheten,  all  i spetsen  för  utställningen 
stod  H.  K.  H.  Kronprinsen,  som  med  oaflåtligt  intresse  deltog  i arbetet,  ledde 
förhandlingarna  och  städse  var  redo  all  med  råd  och  dåd  främja  det  stora 
företaget.  Därigenom  underlättades  högst  väsentligt  arbetet  och  utjemnades 
många  svårigheter,  hvilka  utan  detta  höga  intresse  tvifvelsutan  skulle  fått  en 
mindre  lycklig  lösning. 

livad  konstafdelningen  vidkommer  må  erinras,  att  de  mest  frejdade 
konstnärer,  den  moderna  konsten  eger,  hit  sände  af  sina  bästa  arbeten.  För 
denna  enastående  tilldragelse  i vår  konsts  häfder  hade  utställningen  att  tacka 
ordföranden  i konstafdelningen,  H.  K.  H.  Prins  Eugen,  som  under  vidsträckta 
resor  till  utlandets  stora  konstcentra  lyckades  göra  den  kontinentala  konsten 
intresserad  för  företaget. 

I detta  sammanhang  må  också  nämnas  H.  Eve.  riksmarskalken,  herr 
friherre  Fredrik  von  Essen,  utan  hvilkens  tungt  vägande  förord  med  afseende 
pä  upplåtelse  af  terräng,  med  allt  hvad  därtill  hörde,  utställningen  aldrig  skulle 
kunnat  blifva  livad  den  slutligen  visade  sig  vara,  en  genom  naturskönhet  och 
lyckade  anordningar  tilldragande  plats,  dil  tusenden  och  åter  tusenden  från 
när  och  fjerran  strömmade. 


VI. 


INTRÄDESREGLEMENTE,  SAMT  RA  Fl  K, 
BESÖKANDE. 


AF 


CARL  L.  BENDIX. 


Vid  centralkomiténs  sammanträde  den  1 (i  Oktober  1896  faststäkles  föl- 
jande reglemente  för  inträde  till  utställningen  i hufvudsaklig  öfverensstämmelse 
med  ett  af  förvaltningsutskottet  uppgjord  t förslag: 

»ALLMÄNNA  B ESTÄM M E L S ER. 

Besökande  vare  försedd  med  inträdesbiljett,  innan 
kontrollgrinden  passeras.  Vid  densamma  uppvisas  biljetten, 
som  då  af  kontrollören  makuleras  genom  ena  delens  bort- 
rif vande.  Biljetten  torde  förvaras  för  att  vid  anfordran 
uppvisas. 

Inträdesbiljetter  tillhandahållas  dels  uti  kassakioskerna 
vid  ingångarna,  dels  å försäljningsställen  uti  staden,  till  ett 
pris  af  1 krona;  för  barn  under  tolf  år  till  ett  pris  af  50 
öre.  Dessa  berättiga  till  ett  besök  i alla  utställningshallarna 
och  i parken,  under  den  tid  utställningen  hålles  öppen  för 
allmänheten,  men  icke  till  särskildt  anordnade  utställningar  eller  till  förevisningar 
o.  d.,  för  hvilka  särskilda  afgifter  uppbäras. 

Utställningskomitén  eger  att  undantagsvis  höja  eller  sänka  nämnda  inträdes- 
afgift,  och  kommer  särskildt  meddelande  därom  att  för  hvarje  gång  i tidningarna 
kungöras. 

Utställningsområdet  är  tillgängligt  för  allmänheten  från  kl.  10  f.  m.  till  kl 
lie.  m.  samt  mot  dubbel  inträdesafgift  äfven  mellan  kl.  8 och  10  f.  m.  Utställnings- 
hallarna stängas  dock  tidigare,  hvarom  närmare  framdeles. 

Kontramärke  för  fritt  återinträde  till  utställningen  lemnas  endast  vid  ingången 
Litt.  H.  för  besök  å Hasselbacken  och  gäller  endast  för  samma  dag  och  ingång. 


* Pl.  23  här  ofvan  är  en  afhildning  af  den  knapp  i förgyld  och  emaljerad  messing 
som  bars  af  utställningens  ledande  män,  däribland  af  H.  K.  H.  Kronprinsen,  samt  af  en  del 
af  tjenstemännen. 


110 


/ N TRÄ  DES  REG  LE  M EN  TE,  SA  M TR  A FIK,  BE  SÖ  KA  N 1)  E. 


Frikort. 

Frikort  lemnas  till  medlem  af  centralkomitén,  de  särskilda  utskotten,  juryn 
ocli  utländska  kommissariat  samt  till  utställare  och,  efter  af  utställare  gjord  fram- 
ställning, på  generalkommissariens  pröfning  till  hans  vid  utställningen  behöfliga 
personal,  dock  ej  mer  än  tvenne  för  h varje  utställning. 

För  frikorts  giltighet  fordras,  att  det  är  försedt  med  generalkommissariens 
och  inneliaf varens  namnteckning. 

Frikort  uppvisas  vid  de  särskilda  ingångar,  som  äro  afsedda  för  fri  genom- 
gång, liksom  ock  när  helst  vid  utställningen  anstäld  kontrollant  därom  anhåller. 
Kontrollant  eger  rätt  att  fordra  innehafvares  namnteckning  för  att  jemföra  med  den 
å kortet  befintliga. 

Frikort  är  personligt  och  får  på  inga  vilkor  på  annan  öfverlåtas.  Missbruk 
af  frikort  medför  kortets  förlust  och  innehafvarens  utvisning  från  utställningen. 

Fritt  tillträde  lemnas  utställningens  tjenstemän  och  betjente,  livilka  vare 
skyldige  att  bära  synliga  tjenstemärken,  olika  allt  efter  den  befattning,  de  bekläda. 
Dessa  märken  få  på  inga  vilkor  lemnas  till  annan  person,  vid  risk  af  tjenstens  förlust. 

Specialkort. 

Använder  utställare  flere  än  tvenne  biträden  vid  sin  utställning,  eger  han 
rätt  att  för  dessa  lösa  specialkort,  gällande  för  hela  utställningstiden,  till  ett  pris  af 
10  kronor  stycket. 

Dylika  kort  förses  med  innehafvares  namnteckning. 

Därest  ombyte  af  sådant  biträde  eger  rum,  skall  kortet  ofördröjligen  åter- 
lemnas  på  utställningsbyrån,  som,  om  så  behöfves,  gratis  tillhandahåller  ett  annat, 
hvilket  förses  med  den  nye  innehafvarens  namnteckning. 

Innehafvare  af  restaui’ant,  förfriskningsställe,  kafé,  förlustelselokal  o.  d.  på 
utställningsområdet  eger  lösa  kort  för  sig  och  sina  biträden  till  ett  pris  af  10  kronor 
per  stycke,  och  gälla  för  dessa  samma  föreskrifter,  som  ofvan  stadgats  rörande 
specialkort;  dock  skall  innehafvares  fotografi  vidfästas. 

Vid  särskilda  tillfällen,  såsom  kongresser,  föreningssammanträden,  hela  sko- 
lors eller  klassers  besök  m.  m.,  eger  generalkommissarien  bevilja  nedsättning  i af- 
giften  eller  ändring  af  eljes  gällande  bestämmelser  för  inträde,  hvarvid  särskildt 
afseende  kommer  att  fästas  vid  livilken  tid  på  dagen  besöket  är  afsedt  att  ega  rum. 

Abonnement. 

Abonnementskort  kunna  lösas  till  ett  pris  af  20  kr.;  för  barn  under  12  år 
till  1 0 kronor. 

Abonnementskort  utställes  på  viss  person  och  gäller  för  hela  utställnings- 
tiden dagligen  från  kl.  8 f.  m.,  med  undantag  för  invigningsdagen  och  prisutdelnings- 
dagen.  Det  förses  med  generalkommissariens  och  innehafvarens  namnteckning. 

Dessutom  komma  på  framställning  af  fabriks-  eller  verkstadsegare  kort  att 
tillhandahållas  för  t.  ex.  100  besök,  afsedda  för  arbetare,  livilka,  i grupper  om  minst 
10,  hvaraf  en  förman,  önska  studera  utställningen.  Priset  för  dessa  kort  är  25 
kronor  för  100  besök  på  sådana  hvardagar,  då  inträdesafgiften  till  utställningen  är 
högst  en  krona. 

Detsamma  gäller  manskap  af  armén  och  flottan  i uniform  med  befäl.  Ned- 
sättning i inträdesafgif terna  kan  äfven,  på  framställning  af  vederbörande  lokal- 
komité,  af  förvaltningsutskottet  beviljas  arbetare,  livilka  med  statsunderstöd  ämna 
besöka  utställningen. 

Pressen. 

Journalister,  bosatta  i Stockholm,  kunna  erhålla  frikort  till  utställningen  genom 
att  skriftligen  hänvända  sig  till  utställningens  byrå. 


I X T R Ä I)  E S R EG  LE  M E X TE,  SÅ  M T R .4  F I K , B E S 0 K A X I)E. 


111 


Journalister,  hvilka  ämna  besöka  Stockholm  och  utställningen,  torde  dess- 
förinnan skriftligen  till  utställningens  pressombud  insända  de  uppgifter,  hvarpå  de 
i hvarje  fall  stödja  sin  anhållan  om  frikort  och  för  huru  lång  tid  besöket  gäller. 


* 


Obs.!  Hvarje  kort  måste,  för  att  vara  gällande,  bära  generalkommissariens 
namnteckning. 

Jjc  * 

* 


Utställare  eller  innehafvare  af  restaurant  o.  d.  inom  utställningen  erhålla 
för  sina  leverantörer  eller  andra  personer,  hvilka  hafva  att  regelbundet  för  dem  ut- 
föra något  arbete  inom  utställningsområdet,  fritt  tillträde  från  kl.  5 till  1 /2  10  f.  m. 
förmedelst  nummerbrickor,  hvilka  aflemnas  vid  ingången  och  återtagas  vid  utgåendet. 
Dylik  person  vare  skyldig  att  före  kl.  ’/2  10  f.  m.  hafva  lenmat  utställningsområdet; 
i annat  fall  har  han  att  erlägga  den  för  dagen  gällande  inträdesafgiften. 

Återförsäljare  erhåller  vid  köp  af  minst  100  inträdesbiljetter  en  rabatt 
af  5 %.» 


Ofvannämnda  bestämmelser  blefvo  icke  helt  och  hållet  oförändrade 
under  loppet  af  utställningen,  utan  gjordes  der  i flere  — dock  jemförelsevis 
mindre  — ändringar  och  afvikelser.  Bland  dessa  torde  följande  förtjena  att 
antecknas: 

Ehuru  biljettpriset  i allmänhet  var  bestämdt  till  1 krona,  höjdes  det 
till  2 kronor  på  invigningsdagen  den  15  Maj  efter  kl.  5,  söndagen  den  16  Maj 
samt  prisutdelningsdagen  till  kl.  3 e.  m.  och  var  invigningsdagen  före  kl.  5 
e.  m.  satl  lill  10  kronor.  Deremot  var  detsamma  åtskilliga  dagar  nedsatt  lill 
50  öre,  i hvilken  afgift  å vissa  af  dessa  dagar  inbegreps  fri  entré  lill  Skansen. 

Äfvenledes  gjordes  en  stor  inskränkning  i bestämmelsen  om  frikort  lill 
utställarne,  i det  centralkomitén  vid  sammanträde  den  19  Februari  1897  be- 
slöt, att  dylika  frikort  ej  skulle  utgå  till  de  enskilda  deltagarne  i kollektiv- 
utställningar af  husslöjd  samt  spanmål  och  frö.  Däremot  beslöts,  att  frikort 
skulle  utfärdas  för  de  ledamöter  i länskomitéerna,  som  besökte  utställningen. 

En  af  de  vigtigaste  ändringarna  var  dock  den,  att  chefer  för  embets- 
verk,  regementen,  banker,  fabriker  eller  handelsfirmor  o.  d.  lingo  rätt  att  för 
vid  dessa  anstälda  personer,  hvilka  åtnjöte  en  lön  understigande  3,000  kronor, 
lösa  säsongkort  för  ett  till  10  kronor  nedsatt  pris. 

Dylik  förmån  medgafs  äfven  personer,  som  styrkte  sig  vara  arbetare 
eller  medlem  af  postvaktbetjentförening,  samt  för  deras  familjer.  Äfven  sty- 
relserna för  Kgl.  Tekniska  högskolan  och  Tekniska  skolan  lingo  rättighet  att  för 
dessa  skolors  elever  lösa  säsongkort  för  10  kronor,  hvarjemte,  efter  framställ- 
ning af  rektor  eller  klassföreståndare,  skolungdom  i de  högre  klasserna  skulle 
ega  lösa  säsongkort  till  sistnämnda  pris. 


112 


IN  TRÄ  DES  REG  LEM  E N T E , S A M T R A FIK , BESÖKANDE. 


Dylika  biljetter  utlemnades  från  den  15  Maj  till  den  15  Juli  till  ett 
antal  af  14,889. 

Oaktadt  priset  på  samtliga  abonnementskort  för  äldre  nedsattes  till  10 
kr.  redan  från  den  15  Juli,  ansågs  det  finansielt  fördelaktigt  att  redan  från 
början  sänka  priset  a dessa  kort  för  vissa  kategorier  af  besökande,  för  att 
från  början  göra  utställningen  mera  besökt  särskildt  om  aftnarna,  då  dessa 
personer  hade  sin  fritid  och  gerna  uppehöllo  sig  inom  utställningsområdet. 


Till  förvaltningsutskottet  inkommo  talrika  framställningar  om  nedsätt- 
ning i biljettprisen  från  styrelser  för  åtskilliga  förbund  samt  från  kongresser, 
som  egde  rum  under  loppet  af  utställningsåret. 

Utskottet  faststälde  därför  såsom  en  allmän  grund,  att  styrelser  för 
kongresser  och  möten  skulle  ega  att  för  3 kronor  lösa  kort  för  samtliga  del- 
tagare i dessa,  hvilka  kort  skulle  gälla  för  besök  å utställningen  under  tiden 
för  kongressen,  dock  högst  för  6 på  hvarandra  följande  dagar.  Sedermera 
gjordes  till  detta  beslut  det  tillägg,  all  kongresstyrelser,  som  önskade  nedsätt- 
ning i biljettpriset  men  icke  ville  lösa  biljetter  för  samtliga  deltagare  i kon- 
gressen, egde  att  för  de  kongressledamöter,  som  icke  eljes  hade  tillträde,  lösa 
inträdesbiljetter,  gällande  6 dagar,  till  ett  pris  af  sex  kronor,  med  rätt  att  gå 
in  och  ut  obegränsadt  antal  gånger. 

Sådana  kongresser  och  möten,  för  hvilka  dylika  kongresskort  bevil- 
jades, voro: 

Allmänna  svenska  fiskerikonferensen  (14 — 1(5  Juni); 

Nordiska  teknikermötet  (15 — 19  Juni); 

Fjerde  nordiska  sjöfartsmötet  (1 — 3 Juli); 

Nordiska  jägarekongressen  (2 — (5  Juli); 

Allmänna  skandinaviska  handtverks-  och  konstindustriidkaremötet 
(5 — 8 Juli); 

Svenska  bryggareföreningens  sjette  allmänna  möte  (20 — 22  Juli); 

Andra  nordiska  landtbrukskongressen  (20  — 23  Juli); 

Riksskyttefesten  (2(5 — 31  Juli); 

Sveriges  allmänna  handelsförenings  årsmöte  (2 — 7 Augusti); 

Åttonde  svenska  läkaremötel  (5 — 10  Augusti); 

Sveriges  allmänna  folkskolelärareförenings  femte  ombudsmöte  (12 — 13 
Augusti); 

Religionsvetenskapliga  kongressen  (30  Augusti  — 4 September). 

Äfvenså  beslöts  på  framställning  af  generalkomitén  för  anordnandet 


I N T R Ä I)  K S R E G L E M E N T E , S .4  .1/  T R A E / K , R E S Ö K A N DE 


113 


af  musik-  och  sångarfesten  i Stockholm  1897,  att  stockholmsmedlemmarne  af 
festkören  skulle  ega  att  lösa  säsongkort  för  10  kronor  samt  öfriga  deltagare 
kongresskort,  gällande  4 10  Juni,  för  5 kronor. 

Enligt  gällande  bestämmelser  egde,  såsom  ofvan  nämnts,  fabriks-  och 
verkstadsegare  att  för  sina  arbetare,  livilka  i grupper  om  minst  10,  hvaraf  en 
förman,  besökte  utställningen,  lösa  100  biljetter  för  25  kronor  att  gälla  på  sa- 
dana  bvardagar,  då  inträdesafgiften  var  högst  1 krona. 

Efter  framställning  från  komiterade  för  Sveriges  läraresällskap  och  för 
Sveriges  högre  flickskolor  beslöts,  att  nämnda  komiterade  skulle  ega  att,  i 
likhet  med  fabriks-  och  verkstadsegare,  för  ett  pris  af  25  kronor  lösa  kort, 
gällande  för  100  besök,  afsedda  för  lärjungar  vid  statens  allmänna  läroverk 
och  med  dem  likstälda  enskilda  läroverk  för  gossar  samt  högre  flickskolor 
och  samskolor,  livilka  lärjungar  i grupper  om  minst  10  under  ledning  af  en 
lärare  eller  lärarinna  besökte  utställningen  på  sådana  hvardagar,  da  inträdes- 
afgiften till  utställningen  var  1 krona  eller  därunder. 

Af  dylika  s.  k.  arbetare-  eller  skolbiljetter,  livilka  äfven  utlemnades  till 
samtliga  chefer  för  i Stockholm  garnisonerade  regementen  för  att  användas 
för  manskap  under  befäl,  såldes  96,165  stycken. 

Dessa  arbetarebiljetter  voro,  såsom  ofvan  sagts,  endast  afsedda  för  ar- 
betarne  sjelfva  vid  besök  i grupper  om  10  stycken  och  att  användas  på  hvar- 
dagar. Då  dock  missbruk  med  dessa  biljetter  egde  rum  och  i öfrigt  till  ut- 
skottet talrika  framställningar  ingingo  att  söka  bereda  någon  nedsättning  för 
arbetares  familjer,  äfvensom  för  tjenstfolk,  som  icke  vore  i tillfälle  all  i grupper 
om  10  besöka  utställningen  eller  göra  sina  besök  på  hvardagar,  utfärdades 
s.  k.  kupongböcker,  livilka,  innehållande  6 biljetter,  på  skriftlig  rekvisition 
såldes  till  husbönder  m.  11.  till  ett  pris  af  3 kronor  för  all  användas  för  ar- 
betarefamiljer och  tjenstfolk.  Sådana  kupongböcker,  livilka  gälde  både  hvar- 
dagar och  söndagar  utom  på  s.  k.  samlrafiksdagar  (se  vidare  nedan)  eller  då 
inträdespriset  var  öfver  1 kr.,  erhöllo  äfven  styrelserna  för  sjette  allmänna 
svenska  rösträttsmötet,  svensk-norska  demokratmötet,  femte  allmänna  skandi- 
naviska arbetarekongressen  och  svenska  arbetarepartiets  4:de  kongress  rätt  all 
lösa,  under  vilkor,  alt  styrelserna  förbundo  sig,  att  kupongböckerna  ej  an- 
vändes af  andra  än  deltagarne  i mötena  eller  kongresserna,  och  att  deltagarne 
buro  kongress-  eller  mötesmärken,  samt  att  inträdesbiljetterna,  livilka  icke 
fingo  urrifvas  ur  böckerna  och  användas  enstaka,  stämplades  att  gälla  de 
dagar,  de  respektive  kongresserna  eller  mötena  varade. 

Sådana  kupongböcker  till  3 kronor  för  6 besök  löstes  äfven  af  danska 
arbetareföreningen  1860,  äfvensom  af  norska  kommissariatet  för  norska  ar- 
betare, livilka  som  stipendiater  besökte  utställningen. 


15 


114 


I N T R Ä DES  R E G E E M E N T E , S A M T RA  El  K , B E S Ö K A N D E 


Hela  antalet  personer,  som  genom  sådana  kuponger  eller  möteskort  in- 
kommo  på  utställningen,  uppgick  till  öfver  120,000. 

Nedsättning  i inträdespriset  å de  vanliga  dagsbiljetterna  beviljades  äfven 
poliskåren,  stationskarlar  och  banvakter  vid  bandelen  Stockholm — Liljeholmen 
samt  eleverna  vid  Ivgl.  Akademien  för  de  fria  konsterna. 

Såsom  redan  förut  (sid.  48)  nämnts,  hade  de  genom  lokalkomitéerna 
utsedde  arbetarestipendiaterna  erhållit  vissa  medgifvanden  med  afseende  å 
inträdesbiljetter. 

Sedan  till  Kgl.  kommerskollegium  inkommit  uppgifter  å de  belopp,  som 
en  hvar  af  lokalkomitéerna  insamlat  till  understöd  ät  arbetare  för  besök  å ut- 
ställningen, meddelade  kollegium  komitéerna,  huru  stort  belopp  hvarje  komité 
egde  att  af  statsmedel  disponera. 

Förvaltningsutskottet  lät,  efter  det  lokalkomitéernas  ordförande  varit 
samlade  i Stockholm  till  ett  gemensamt  möte,  förfärdiga  kupongböcker,  hvilka 
innehöllo  en  kupong  för  resan  till  Stockholm,  en  inkvarteringskupong,  3 eller 
6 inträdesbiljetter  till  utställningen,  en  kupong  för  utkvitterande  af  statsmedlen 
samt  en  kupong  för  återresan  från  Stockholm. 

De  olika  lokalkomitéerna  erhöllo  dylika  kupongböcker  till  följande  antal: 

Stockholms  läns  360,  Upsala  243,  Södermanlands  230,  Östergötlands 
250,  Norrköpings  stads  233,  Jönköpings  läns  300,  Kronobergs  85,  Kalmar  läns 
norra  96,  Kalmar  läns  södra  115,  Gotlands  läns  43,  Blekinge  227,  Kristian- 
stads 140,  Malmöhus  370,  Malmö  stads  300,  Hallands  läns  125,  Göteborgs- 
och  Bohus  läns  10,  Göteborgs  stads  293,  Elfsborgs  läns  250,  Skaraborgs  179, 
Värmlands  250,  Örebro  202,  Veslmanlands  250,  Kopparbergs  233,  Gefleborgs 
540,  Vesternorrlands  143,  Jämtlands  150,  Vesterbottens  133  och  Norrbottens 
läns  100  — tillsammans  5,850  stycken. 

Efter  framställning  från  förvaltningsutskottet  hade  Kongl.  Maj:t  med- 
gifvit,  att  kasern  II  å Skeppsholmen  finge  disponeras  för  arbetarestipendiaterna 
under  Juni  och  Juli  månader,  livarjemte  Siewerska  kasernen  af  Stockholms 
stadsfullmäktige  stäldes  till  utställningens  förfogande  under  Juni  — September 
månader. 

Efter  det  meddelande  till  utskottet  inkommit  om  antalet  arbetare- 
stipendiater  från  hvarje  lokalkomitéområde,  uppgjordes  af  generalkommissarien 
en  turlista  för  inkvarteringen  i dessa  begge  kaserner,  hvilka  tillsammans 
rymde  omkring  500  stipendiater  pr  dygn.  I öfrigt  ombesörjdes  inkvarteringen 
af  utställningens  inkvarteringsbyrå,  som  uppbar  50  öre  för  hvarje  stipendiat 
pr  dygn,  hvilka  till  byrån  utbetalades  af  utställningskommissariatet  af  de  medel, 
som  från  lokalkomitéerna  till  kommissariatet  insändes  såsom  likvid  för  in- 
kvartering och  inträde. 


/ .V  T Ii  Ä I)  F S Ii  F C,  L F M F N T F . S A .1/  T Ii  A F I K , Ii  F S Ö K ,1  .Y  I)  F 


115 


För  de  32,541  inträdesbiljetter,  som  kupongböckerna  inneböllo,  inflöt 
till  utställningen  efter  25  öre  pr  st.  8,135  kronor  25  öre. 

Det  understöd  af  statsmedel,  som  hvarje  stipendiat  hade  all  uppbära, 
utbetalades  till  honom  af  tjenstemän  från  Ivgl.  kommerskollegium,  åt  hvilka  plats 
anvisats  i ett  af  biljettkontoren  vid  hufvudentrén.  Statsunderstödet  vexlade 
från  5 kr.  åt  stipendiater  från  Stockholms  län  och  cirka  7 kr.  ål  stipendiater 
från  Upsala,  Jönköpings,  Malmöhus,  Gefleborgs  och  Veslmanlands  län,  lill  17 
å 20  kr.  åt  stipendiater  frän  Gotlands,  Hallands  och  Norrbottens  län. 

Stipendiaterna  erhöllo  dessulom  minst  lika  stort  understöd  från  sina 
respektive  lokalkomitéer,  hvilket  de,  som  ofvan  nämnts,  lingo  lyfta  före  af- 
resan  lill  utställningen. 


Då  man  saknade  erfarenhet  om,  huru  många  personer  utställningsom- 
rådet  kunde  rymma  och  man  i lid  ville  tillförsäkra  sig  möjlighet  alt  på  så- 
dana dagar,  då  ovanligt  stark  tillströmning  kunde  väntas  skola  ega  rum,  älven 
få  räkna  Skansen  lill  utställningsområdet,  afslöts  med  Nordiska  museets  styrelse 
den  18  December  1896  följande  öfverenskommelse  om  samt  ra  fik : 

»Utställningen  anordnar  under  utställningstiden  10  samtrafiksdagar  med 
Skansen,  af  hvilka  minst  5 söndagar,  så  att  ett  gemensamt  inträdespris  tages  för 
utställningen  och  Skansen,  och  skall  på  vidare  öfverenskommelse  mellan  kommis- 
sariatet och  Nordiska  museet  bero,  om  flere  samtrafiksdagar  skola  anordnas. 

Befintliga  kontrollställen  mellan  de  båda  områdena  upphäfvas  dessa  dagar, 
dock  så,  att  de  besökande  som  ämna  sig  till  Skansen  passera  räkneapparaterna. 

Inträdesafgiften  bestämmes  till 

50  öre,  då  besökande  fritt  få  passera  mellan  utställningsområdet  och  Skan- 
sen eller  tvärt  om; 

100  öre,  då  dessutom  fritt  tillträde  skall  beredas  till  turist-  och  sport- 
paviljongen, Gamla  Stockholm,  teaterutställningen  m.  fl. 

I det  förra  fallet  tillfaller  Skansen  33‘/3  % och  i det  senare  fallet  25  % 
af  all  inträdesafgift  till  området,  och  bör  afräkning  mellan  utställningen  ocli  Skansen 
ega  rum  dagen  efter  hvarje  samtrafiksdag. 

Personliga  abonnements-  och  frikort  af  alla  slag  till  utställningen,  äfvensom 
de  medlemskort,  som  från  Nordiska  museets  styrelse  utlemnas  till  Nordiska  museets 
nuvarande  medlemmar,  gälla  äfven  dessa  samtrafiksdagar. 

På  Skansens  frikort  angifves,  att  de  icke  gälla  samtrafiksdagar. 

Nordiska  museets  styrelse  utfärdar  för  år  1897  icke  några  årskort  eller 
medlemskort,  hvilka  berättiga  till  inträde  de  dagar,  då  samtrafik  eger  rum,  till 
andra  än  nuvarande  innehafvare  af  sådana. 

Förvaltningsutskottet  skall  minst  4 dagar  förut  underrätta  Skansen  om  dag, 
då  aftalet  om  samtrafik  skall  gälla.» 

Med  anledning  af  denna  öfverenskommelse  med  Skansen  träffades  äfven 
uppgörelse  med  några  af  de  å utställningsområdet  varande  specialutställnin- 
garna, till  hvilka  särskild  inträdesafgift  uppbars,  att  pä  sådana  samtraliksdagar 


11G 


INTRÄDESREGLEME  X TE,  SA  .1/  T R .4  F I K,  RE  SÖ  K A N I)  E. 


med  Skansen,  då  inträdesafgiften  var  1 kr.,  fritt  tillträde  skulle  beredas  till 
dessa  utställningar  mot  erläggande  af  viss  % af  samtliga  influtna  inträdes- 
afgifter,  nämligen  10  % till  Gamla  Stockholm,  5 % till  sport-  och  turist- 
utställningen, 2 °0  till  teater-  och  musikutställningen  och  2 % till  Biolo- 

giska museet. 

Samtrafik  med  en  afgift  af  50  öre  egde  rum  söndagen  den  30  Maj, 
Bellmansdagen  den  26  Juli,  efter  kl.  3,  och  tisdagen  den  10  Aug.,  samt  med 
en  afgift  af  1 kr.:  Annandag  pingst  den  7 Juni,  Midsommardagen,  tisdagen 
den  17  Aug.,  tisdagen  den  24  Aug.,  söndagen  den  29  Aug.,  fredagen  den  24 
Sept . och  söndagen  den  3 Oktober. 

Af  inträdesafgifterna  under  dessa  samtrafiksdagar  tillföllo 


Nordiska  museet  kr.  45,072.1  c 

Gamla  Stockholm » 12,919.50 

Sport-  och  turistutställningen  » 6,459.75 

Teater-  och  musikutställningen  » 2,583.90 

Biologiska  museet » 2,583.90 


eller  inalles  kr.  69,619.2  1 

Det  förtjenar  framhållas,  att  af  den  tablå,  som  finnes  uppgjord  öfver  be- 
söken pä  utställningen,  framgår,  att  utställningens  ekonomi  icke  hade  någon 
synnerlig  fördel  af  de  anordnade  samtrafiksdagarna.  Så  inbragte  t.  ex.  folk- 
söndagen  den  26  Sept.  22,583  kronor,  under  det  att  den  sista  samtraflksön- 
dagen  den  3 (Akt . tillförde  utställningen  allenast  en  nettoinkomst  af  omkring 
20,000  kronor. 

Inträdespriset  var,  såsom  synes  af  reglementet,  i allmänhet  satt  till  1 
krona  och  för  barn  under  12  år  till  50  öre.  — Från  den  23  Aug.  sänktes 
detsamma  efter  kl.  6 e.  m.  till  50  öre.  Dessutom  hade  utskottet,  såsom  förut 
nämnts,  anordnat  folksöndagar,  då  biljetten  kostade  endast  50  öre. 

Priset  å abonnementskort  var,  såsom  likaledes  förut  nämnts,  i allmän- 
het 20  ki-.,  samt  för  barn  under  12  år  10  kr.  Efter  den  15  Juli  sänktes  det 
till  10  kr.  för  äldre  och  5 kr.  för  barn  under  12  år,  och  från  och  med  den 
25  Sept.  till  5 kr.  Dessa  kort  voro  ej  försedda  med  innehafvarens  fotografi, 
men  texten  inuti  desamma  var  tryckt  på  olika  färgadt  papper  för  herrar  och 
damer.  En  del  missbruk  egde  visserligen  rum  med  abonnementskorten,  men, 
för  så  vidi  kändt  är,  ej  i någon  större  utsträckning. 

Redan  till  julen  1896  annonserades  abonnementskort  till  salu,  och  till 
öppniugsdagen  (denna  medräknad)  uppgick  summa  sålda  sådana,  kort  till 
53,910  kr.,  däri  da  inräknade  korten  å 10  kr.  till  utställares  biträden. 


i n t ii  Ä i)  k s n /•;  g /.  /•;  .1/  e v r /•; , s .4 .1/  r a .4  r 1 k , /;  /-:  .s  ö a .4  n d /•; 


117 


Af  abonnementskort  såldes: 


ä 20 

ä 10 

a 5 

Summa 

kr. 

kr. 

kr. 

kr. 

Till  den  15  Juli: 

5,312 

1011  Un 

102 

1,020 

till  utställares  biträden  och  ät  personer,  som  skattade  för 
en  inkomst  under  3,000  kr 

— 

14,889 

— 

148,890 

Efter  den  15  Juli: 

6,389 

63,890 

790 

158 

34ö 

1,710 

Summa  j 5,312  | 21,380  | 500  | 322,540 


I den  för  utställningen  uppgjorda  budgeten  af  den  7 Juni  1895  voro 
samtliga  inträdesafgifter  upptagna  till  1,000,000  kr.  Slutsumman  blef  dock 
mycket  större,  eller  1,409,481  kr.  35  öre,  enligt  följande  inkomsttablå: 


Kronor 

Öre 

Invigningsdagen  

6,540 

Dagbiljetter,  sålda  vid  kassorna  (med  afdrag  för  samtrafiksprocenten)  ... 
Abonnementskort  

989,895 

322,540 

29 

Arbetare-,  skolbiljetter  0.  d.  å 25  öre  

24,041 

25 

Kupongböcker  (mötesbiljetter,  arbetarestipendiat-  och  folktågsbiljetter, 
spårvägspersonalen,  poliskåren  m.  fl.)  

' 

66,464 

81 

Summa  kr. 

1,409,481 

35 

Vid  senaste  utställningen  i Köpenhamn  hade  man  frångått  systemet 
med  inträdesbiljetter  och  i stället  infört  kontroll  genom  räknekors.  Men  då 
denna  kontroll  sällan  visat  sig  vara  fullt  effektiv,  alldeustund  fel  lätt  uppstå 
på  räknekorsen,  och  då  biljetter  behöfdes  för  samtraliken  med  Skansen,  äfven- 
som  för  afstämpling  vid  utgången  till  Hasselbacken,  där  hvarje  biljett  stämp- 
lades med  datum,  hvaremot  den  vid  återinträdd  från  Hasselbacken  kliptes 
samt  sedermera  icke  var  gällande  för  inträde  från  Hasselbacken  till  utställ- 
ningen, bestämde  sig  ulskottet  för  att  använda  biljetter,  och  detta  af  3 olika 
valörer,  nämligen  till  2 kr.,  1 kr.  och  50  öre;  af  dessa  åtgingo  8,244  st.  till 
2 kr.,  860,982  till  1 kr.  och  403,523  till  50  öre. 

Biljetterna  såldes  — förutom  i Belfrages  hotell,  i apoteket  Nord- 
stjernans  vattenkiosker  och  i utställningshotellet  vid  8 biljettluckor  vid  in- 

gångarna till  utställningen,  nämligen  4 vid  stora  ingången  från  Djurgårdsbron, 
2 vid  maskinhallen,  1 vid  ingången  vid  Biologiska  museet  och  1 vid  Hassel- 
backen. 


118 


I N T R Ä n K S R E G L E M E N TE,  S a M T R a El  K , BES  Ö K A N I)  E 


Sön-  och  helgdagar  ökades  biljettförsäljningsställenas  antal  med  2 vid 
hufvudentrén  och  1 vid  maskinhallen.  Af  de  ordinarie  biljettluckorna  öpp- 
nades 3 kl.  8 f.  m.,  3 kl.  10  f.  m.,  1 kl.  11  f.  m.  samt  den  vid  Hasselhacken 
kl.  2.  4 biljettluckor  stängdes  kl.  8 och  de  öfriga  kl.  10  e.  m. 

För  att  tjenstgöra  vid  biljettförsäljningen  voro  anstälda  14  ordinarie 
kassörskor,  hvilka  närmast  sorterade  under  en  öfverkassörska,  fröken  S.  Hen- 
nings, hvilken  jemte  chefen  för  hiljettafdelningen,  majoren  friherre  A.  Ridder- 
stolpe,  hade  att  hvarje  dag  till  kassörskorna  utlemna  nödigt  antal  biljetter, 
tillse  att  hrist  å biljetter  i biljettluckorna  icke  inträffade  samt  att  om  aftnarna 
emottaga  och  kontrollräkna  de  under  dagen  influtna  kassorna.  Tjenstgöringen 
var  indelad  så,  att  hvarje  kassörska  i allmänhet  tjenstgjorde  7,  högst  8 tim- 
mar, exempelvis  mellan  8 — 11  och  3 — 8 eller  8 — 12  och  2 — 6 eller  12  — 4 och 
6 — 10.  Dagligen  åtnjöt  en  kassörska  tjenstledighet,  så  att  13  kassörskor  upp- 
rätthöllo  tjensten  vid  de  8 biljettluckorna;  sön-  och  helgdagar  tjenstgjorde  3 
extra  kassörskor. 

Dessutom  såldes  biljetter  vid  ingången  till  luftbanan,  vid  bergbanan 
från  Skansen  samt  vid  nedgången  från  Oscar  Ils  väg  till  utställningen. 

Nedanstående  tablå  utvisar  det  antal  biljetter,  som  för  hvarje  angifven 
dag  af  hiljettafdelningen  redovisades  till  utställningens  kassör.  1 denna  är 
dock  icke  upptagen  den  inkomst,  som  inflöt  genom  de  vid  utställningens  hög- 
tidliga öppnande  försålda  biljetterna. 


D a t u m 

Sålda  biljetter 

S u in  m a 

å 2 kr. 

ä 1 kr. 

å 50  öre 

1 allt 

k ro  nor 

öre 

Lördagen  den  15  Maj  

571 

21 

592 

*1,163 

Söndagen  16  

2,311 

245 

— 

2,556 

4,867 

— 

Mandagen  17 

9 

3,521 

152 

3,682 

3,615 

— 

Tisdagen  18  

6 

3,322 

188 

3,516 

3,428 

— 

Onsdagen  19  

13 

2,840 

107 

2,960 

2,919 

50 

Torsdagen  20  

9 

1 ,634 

93 

1,736 

1,698 

50 

Fredagen  » 21  » 

8 

3,267 

196 

3,471 

3,381 

— 

Lördagen  22  

10 

3,298 

279 

3,587 

3,457 

50 

Söndagen  ■■>  23  » 

9 

10,680 

1,519 

12,208 

11,457 

50 

Mandagen  24  » 

2 

2,496 

147 

2,645 

2,573 

50 

Tisdagen  » 25  » 

13 

2,805 

156 

2,974 

2,909 

— 

Onsdagen  26  > 

6 

2,290 

162 

2,458 

2,383 

— 

Torsdagen  » 27  

5 

10,087 

1,403 

11,495 

10,798 

50 

Fredagen  28  » 

7 

2,259 

213 

2.479 

2,379 

50 

Lördagen  29  

2 

1,598 

129 

1,729 

1,666 

50 

Söndagen  » 30  •>  

— 

29 

30,236 

30,265 

15,147 

— 

Mandagen  » 31  

6 

2,480 

185 

2,671 

2,584 

50 

Transport 

2,987 

52,872 

35,105 

91,024 

76,428 

50 

* Jemte  G, 540  kr.  för  invigningskort  å 10  kr. 


1 N Tit  .1 1)  E S It  K G L li  M E N TE , S A M T Ii  ,4  E I K . B E S Ö K 4 N 1)  E. 


110 


D a t u ni 

S 

å Ida  b 

i 1 j ett e r 

S u m m a 

ä 2 kr. 

å 1 kr. 

ä 50  öre 

I allt 

kronor 

öre 

Transport 

2,087 

52,872 

35,165 

01,024 

76,428 

50 

Tisdagen 

den 

1 

Juni  

7 

2,769 

204 

2,980 

2,885 

— 

Onsdagen 

» 

2 

» 

8 

3,235 

300 

3,543 

3,401 

— 

Torsdagen 

» 

3 

» 

4 

3,471 

330 

3,805 

3,644 

— 

Fredagen 

» 

4 

» 

4 

3,289 

250 

3,543 

3,422 

— 

Lördagen 

» 

5 

» 

6 

3,437 

289 

3,732 

3,593 

50 

Söndagen 

» 

6 

» 

6 

6,648 

520 

7,174 

6,920 

— 

Måndagen 

» 

7 

» 

11 

18,278 

11 

18,300 

18,305 

50 

Tisdagen 

» 

8 

» 

4 

3,837 

221 

4,062 

3,955 

50 

Onsdagen 

» 

9 

» 

0 

4,448 

292 

4,749 

4,612 

— 

Torsdagen 

» 

10 

» 

8 

4,400 

276 

4,684 

4,554 

— 

Fredagen 

» 

1 1 

» 

1 1 

4,618 

277 

4,906 

4,778 

50 

Lördagen 

» 

12 

» 

8 

4,429 

249 

4,686 

4,569 

50 

Söndagen 

» 

13 

» 

3 

10,479 

946 

1 1 ,428 

10,958 

— 

Måndagen 

» 

14 

» 

13 

5,050 

271 

5,334 

5,211 

50 

Tisdagen 

» 

15 

» 

12 

4,242 

262 

4,516 

4,397 

— 

Onsdagen 

» 

16 

)) 

12 

4,438 

260 

4,710 

4,592 

— 

Torsdagen 

» 

17 

» 

8 

3,723 

240 

3,071 

3,859 

— 

Fredagen 

» 

18 

» 

10 

4,307 

296 

4,613 

4,475 

— 

Lördagen 

» 

10 

» 

6 

4,991 

322 

5,310 

5,164 

— 

Söndagen 

» 

20 

» 

3 

0,874 

940 

10,817 

10,350 

— 

Måndagen 

» 

21 

» 

8 

5,290 

285 

5,583 

5,448 

50 

Tisdagen 

» 

22 

» 

5 

4,262 

243 

4,510 

4,393 

50 

Onsdagen 

» 

23 

» 

12 

2,464 

5,363 

7,830 

5,169 

50 

Torsdagen 

» 

24 

» 

4 

1 8,890 

106 

19,000 

18,951 

— 

Fredagen 

» 

25 

» 

11 

8,232 

508 

8,751 

8,508 

— 

Lö  rdagen 

» 

26 

» 

17 

(i, 830 

410 

7,275 

7,082 

50 

Söndagen 

» 

27 

» 

3 

9,003 

730 

10,636 

10,274 

— 

Måndagen 

» 

28 

» 

4 

5,618 

310 

5,932 

5,781 

— 

Tisdagen 

» 

29 

» 

4 

4,959 

368 

5,331 

5,151 

— 

Onsdagen 

» 

30 

» 

8 

4,706 

255 

4,969 

4,849 

50 

Torsdagen 

» 

1 

Juli  

5 

4,488 

256 

4,740 

4,626 

— 

Fredagen 

» 

2 

» 

6 

4,747 

289 

5,042 

4,903 

50 

Lördagen 

» 

O 

» 

3 

5,135 

271 

5,409 

5,276 

50 

Söndagen 

» 

4 

» 

11 

8,917 

681 

0,600 

9,270 

50 

Måndagen 

» 

5 

» 

10 

7,180 

434 

7,633 

7,426 

— 

Tisdagen 

» 

6 

» 

6 

5,279 

300 

5,594 

5,445 

50 

Onsdagen 

» 

7 

» 

6 

5,237 

262 

5,505 

5,380 

- 

Torsdagen 

» 

8 

» 

3 

6,316 

296 

6,615 

6,470 

— 

Fredagen 

» 

9 

» 

4 

5,665 

330 

6,008 

5,842 

50 

Lördagen 

» 

10 

» 

7 

5,481 

272 

5,760 

5,631 

- 

Söndagen 

» 

11 

13 

10,824 

808 

1 1 ,645 

11,254 

— 

Måndagen 

» 

12 

» 

5 

7,208 

410 

7,632 

7,427 

50 

Tisdagen 

» 

13 

8 

5,566 

324 

5,898 

5,744 

Onsdagen 

» 

14 

» 

10 

5,559 

302 

5,87 1 

5,730 

— 

Torsdagen 

» 

15 

» 

11 

5,236 

316 

5,563 

5,416 

— 

Fredagen 

16 

» 

2 

4,520 

204 

4,816 

4,671 

— 

Lördagen 

17 

5 

5,464 

203 

5,762 

5,620 

50 

390,833 1 371.827  1 50 


Transport 


3,331 


336,820 


56.073 


120 


IN  T Ii  Ä DES  Ii  E G L E M ENTE,  SAMT  Ii  A F I K , Ii  E S Ö K A N I)  E. 


D a t u m 

S 

å 1 d a b 

i 1 j e t t e 

r 

S u m m a 

å 2 kr. 

å 1 kr. 

å 50  öre 

I allt 

kronor 

öre 

Transport 

3,331 

336,829 

56,673 

396,833 

371,827 

50 

Söndagen  den  18  Juli  

3 

12,100 

982 

13,085 

12,597 

— 

Måndagen  » 19  » 

8 

6,910 

404 

7,322 

7,128 

— 

Tisdagen  20  

5 

5,514 

314 

5,833 

5,681 

— 

Onsdagen  » 21  » 

2 

5,635 

408 

6,045 

5,843 

— 

Torsdagen  22  

7 

5,682 

342 

6,031 

5,867 

— 

Fredagen  23  

26 

5,201 

263 

5,490 

5,384 

50 

Lördagen  » 24  

6 

6,400 

345 

6,751 

6,584 

50 

Söndagen  25  » 

7 

10,956 

900 

11,863 

11,420 

— 

Måndagen  » 26  

4 

6,788 

20,281 

27,073 

1 6,936 

50 

Tisdagen  » 27  

8 

5,047 

373 

5,428 

5,249 

50 

Onsdagen  » 28  » 

5 

5,382 

286 

5,673 

5,535 

— 

Torsdagen  » 29  

7 

4,845 

269 

5,121 

4,993 

50 

Fredagen  » 30  » 

16 

5,384 

299 

5,699 

5,565 

50 

Lördagen  » 31  

9 

6,336 

312 

6,657 

6,510 

— 

Söndagen  » 1 Augusti 

— 

48 

27,908 

27,956 

14,002 

— 

Måndagen  » 2 » 

8 

7,393 

620 

8,021 

7.719 

— 

Tisdagen  » 3 » 

1 

5,574 

314 

5,889 

5,733 

— 

Onsdagen  » 4 » 

12 

6,471 

420 

6,903 

6,705 

— 

Torsdagen  » 5 » 

3 

5,317 

274 

5,594 

5,460 

— 

Fredagen  » 6 » 

4 

5,815 

322 

6 141 

5,984 

— 

Lördagen  » 7 » 

5 

7,075 

534 

7,614 

7,352 

— 

Söndagen  » 8 » 

— 

38 

24,656 

24,694 

12,366 

— 

Måndagen  » 9 » 

5 

8,018 

867 

8,890 

8,461 

50 

Tisdagen  » 10  > 

20 

7,860 

490 

8,370 

8,145 



Onsdagen  »11 

(i 

5,928 

371 

6,305 

6,125 

50 

Torsdagen  12  

<> 

5,613 

386 

6,005 

5,818 

— 

Fredagen  13  

12 

4,476 

188 

4,676 

4,594 

— 

Lördagen  14  

9 

7,283 

566 

7,858 

7,584 

— 

Söndagen  15  » 

— 

51 

25,602 

25,653 

12,852 

— 

Måndagen  16  

1 1 

7,099 

1,086 

8,196 

7,664 

— 

Tisdagen  > 17  » 

7 

10,753 

— 

10,760 

10,767 

— 

Onsdagen  » 18  » 

12 

4,732 

304 

5,048 

4,908 

— 

Torsdagen  > 19  

8 

5,179 

263 

5,450 

5,326 

50 

Fredagen  » 20  » 

5 

5,091 

334 

5,430 

5,268 

— 

Lördagen  » 21  

10 

6,655 

474 

7,139 

6,912 

— 

Söndagen  » 22  » 

— 

39 

21,459 

21,498 

10,768 

50 

Måndagen  » 23  » 

4 

6,261 

2,267 

8,532 

7,402 

50 

Tisdagen  » 24  

4 

1 1 ,243 

— 

11,247 

11,251 

— 

Onsdagen  25  » 

13 

5,215 

3,276 

8,504 

6,879 

— 

Torsdagen  26  » 

6 

4,047 

2,547 

6,600 

5,332 

50 

Fredagen  » 27  

3 

4,593 

2,578 

7,174 

5,888 

Lördagen  28  

8 

4,760 

2,917 

7,685 

6,234 

50 

Söndagen  •>  29  » 

3 

24,104 

133 

24,240 

24,176 

50 

Måndagen  » 30  » 

5 

5,344 

2,058 

7,407 

6,383 

— 

Tisdagen  31  

<; 

4,520 

2,063 

6,589 

5,563 

50 

Onsdagen  1 September  

3 

3,569 

1,515 

5,087 

4,332 

50 

Torsdagen  » 2 » 

6 

3,480 

1,710 

5,196 

4,347 

— 

T ra  nsport 

3,649 

622,653 

210,953 

837,255  753,427 

50 

IN  TRÄ  DES  RE  G L EM  E N TE , SAMTRA  FIK,  BESÖKANDE. 


121 


I)  a t 

11  111 

S å Ida  biljett  e r 

S u m m a 

å 2 kr. 

å 1 kr. 

å 50  öre 

I allt 

kronor 

öre 

Fredagen 

den 

3 September  . 

Transport 

3,649 

7 

622,653 

4,132 

210,953 

2,164 

837,255 

6,303 

735,427 

5,228 

50 

Lördagen 

» 

4 

» 

6 

4,969 

2,690 

7,665 

23,557 

6,326 

— 

Söndagen 

» 

5 

» 

— 

21 

23.536 

11,789 

— 

Måndagen 

» 

6 

» 

6 

5,506 

2,500 

8,012 

6,768 

— 

Tisdagen 

» 

7 

7 

4,414 

1 ,340 

5,761 

5,098 

— 

Onsdagen 

» 

8 

» 

— 

3,909 

1,496 

5,405 

4,657 

— 

Torsdagen 

» 

9 

» 

5 

3,343 

2,023 

5,371 

4,364 

50 

Fredagen 

» 

10 

» 

1 

4,719 

1,880 

6,600 

5,661 

— 

Lördagen 

» 

11 

» 

4 

6,160 

4,019 

10,183 

8,177 

50 

Söndagen 

» 

12 

» 

— 

32 

40,917 

40,949 

20,490 

50 

Måndagen 

» 

13 

» 

5 

7,062 

2,719 

9,786 

8,431 

50 

Tisdagen 

» 

14 

» 

5 

6,099 

2,055 

8,159 

7.136 

50 

Onsdagen 

» 

15 

» 

4 

6,713 

2,802 

9,519 

8.122 

— 

Torsdagen 

» 

16 

» 

6 

7,494 

5,598 

13,098 

10.305 

— 

Fredagen 

» 

17 

» 

8 

10,077 

3,31  !4 

13,449 

1 1.775 

— 

Lördagen 

» 

18 

» 

8 

15.571 

2,260 

v 17,839 

16,717 

— 

Söndagen 

» 

19 

» 

— 

191 

23,475 

23,666 

11,928 

50 

Måndagen 

» 

20 

» 

9 

19,713 

1,395 

21,117 

20,428 

50 

Tisdagen 

21 

8 

9,956 

261 

10,225 

10,102 

50 

Onsdagen 

» 

22 

» 

11 

9,548 

590 

10,149 

9,865 

— 

Torsdagen 

» 

23 

» 

3,181 

4,372 

221 

7,774 

10,844 

50 

Fredagen 

» 

24 

» 

7 

11,211 

— 

11,218 

1 1 ,225 

— 

Lördagen 

» 

25 

» 

14 

6,714 

2,845 

9,573 

8,164 

50 

Söndagen 

» 

26 

» 

— 

27 

45,112 

45,139 

22,583 

— 

Måndagen 

» 

27 

» 

13 

6,602 

2,584 

9,199 

7,920 

— 

Tisdagen 

» 

28 

» 

4 

5,890 

2,81 8 

8,712 

7,307 

— 

Onsdagen 

29 

» 

2 

6,002 

3.061 

9,065 

7,536 

50 

Torsdagen 

» 

30 

» 

7 

6,104 

3,202 

9,313 

7,719 

- 

Fredagen 

1 Oktober  

8 

3,272 

7 18 

3,998 

3,647 

— i 

Lördagen 

» 

2 

10 

6,468 

3,183 

9,661 

8,079 

50 

Söndagen 

» 

3 

10 

35,499 

342 

35.851 

35.690 

— 

Summa 

7,005 

844.443 

402,123 

1,253,571 

1,059,514 

50 

Såsom  af  ofvanståemle  synes,  var  ulstå Ilningen  öppen  14*2  dagar  (20 
veckor  och  2 dagar).  Medelinkomsten  pr  dag  var  7,401  kronor.  Den  lägsta 
inkomsten,  1,698  kr.  50  öre,  erhölls  torsdagen  den  20  Maj,  och  den  högsta 
söndagen  den  20  September,  eller  22,583  kr.  Visserligen  inllöt  den  3 Ok- 
tober ett  större  belopp  eller  35,690  kr.,  men  af  detsamma  fick  utställningen, 
då  det  var  en  samtrafiksdag,  endast  behålla  56  % eller  19,986  kr.  De  21 
söndagarna  voro  naturligtvis  utställningens  bästa  dagar,  såsom  framgår  af 
nedanstående  sammanställning.  Medelinkomsten  om  söndagarna  var  13,865 
kronor. 


IG 


122  INTRÄDESREGLEMENTE,  SAM  TRAFIK,  BESÖKANDE. 


Kronor 

öre  j 

Söndagen 

den 

16  Maj  

4,867 

» 

» 

26  » 

11,457 

50 

» 

» 

30  » 

1 5,147 

» 

» 

G .Juni  

6,920 

; — 

» 

» 

13  » 

10,958 

— 

» 

20  » 

10,350 

— 

» 

» 

27  » 

10,274 

— 

» 

» 

4 Juli  

9,279 

50 

» 

» 

11  » 

11,254 

— 

» 

18  » 

12,597 

— 

» 

» 

25  » 

11,420 

— 

» 

1 Augusti  

14,002 

— 

» 

8 » 

12,366 

— 

» 

» 

15  » 

12,852 

— 

» 

» 

22  

10,768 

50 

» 

29  » 

24, 1 76 

50 

» 

5 September 

11.789 

— 

» 

12  - » 

20.490 

50 

» 

19  » 

11,928 

50 

» 

» 

26  » 

22,583 

— 

» 

3 Oktober 

35.690 

— 

Kronor 

291,170 

— 

Ihågkommas  bör  dock,  att  dessa  siffror  äro  något  för  höga  för  3 sön- 
dagar, nämligen  den  30  Maj,  29  Augusti  och  3 Oktober,  hvilka  voro  sam- 
traliksdagar;  för  dessa  3 dagar  bör  afdragas  ett  sammanlagdt  belopp  af  om- 
kring 31,000  kr.,  hvadan  nettoinkomsten,  som  tillföll  utställningen  för  sön- 
dagarna, utgjorde  i rundt  tal  260,000  kronor. 


VII. 


PRESSBYRÅN  OCH  DESS  VERKSAMHET 


A E 

THORE  BLANCHE. 


Om  man  frånser  en  utställnings  natio- 
nela  betydelse,  hvilken  ju  alltid  förblir  del 
väsentliga,  så  ligger  det  i sakens  natur,  alt 
en  utställnings  värde  ökas  i samma  män  som 
den  blir  känd.  Utställningsväsendet  utgör 
den  lysande  spetsen  af  vår  lids  annons-  och 
reklamsystem;  ju  llere  som  taga  en  utställ- 
ning i betraktande,  desto  större  värde  får 
den  för  utställaren. 

Men  ett  mindre  land  annonserar  sig  icke 
med  samma  lätthet  som  de  stora  kultur- 
staterna. Hvad  som  tor  de  senare  vinnes  utan  ansträngning,  blir  för  de  förra 
frukten  af  ett  träget,  ofta  med  stora  svårigheter  och  uppoffringar  förenadi  arbete. 
Parisutställningen  år  1900  har  säkerligen  icke  behöll  någon  pressbyrå  med 
hufvndsaklig  uppgift  att  göra  utställningen  känd.  Att  Berlinutställningen  år 
1896  ansåg  sig  behöfva  det,  berodde  på  utställningens  rent  berlinska  karakter 
och  pä  dess  egenskap  af  att  vara  ett  privat  ekonomiskt  företag,  som  icke  en- 
dast hade  att  kämpa  med  det  sydtyska  intresset,  koncentreradt  på  den  sam- 
tidigt pågående  utställningen  i Nurnberg,  utan  äfven  led  af  en  markerad  lik- 
giltighet från  kejsar  Wilhelms  sida  och  därmed  också  från  den  tyska  riks- 
regeringens. 

Det  blef  också  en  af  utställningsstyrelsens  uppgifter  att  på  bästa  sätt 
söka  ordna  den  vigtiga  publikationsfrågan.  Styrelsen  och  den  svenska  pressen 

17 


PL.  24.  PRESSBYRÅNS  BYGGNAD. 


124 


PH  K SS  liY  1<  AS  OCII  DESS  VERKSAMHET. 


möttes  har  i en  fråga  af  gemensamt  intresse.  Det  Tolfte  svenska  publicistmötet 
i Gefle,  som  hölls  i Augusti  månad  1895,  hade  nämligen  vändt  sig  till 
Publicistklubben  i Stockholm  med  anhållan,  att  klubben  måtte  bevaka  pressens 
intressen  vid  utställningen,  och  därvid  uttalat  som  särskilda  önskemål,  att  en 
särskild  presskommissarie  måtte  af  utställningskomitén  tillsättas,  att  till  kom- 
missarie måtte  utses  en  praktisk  och  erfaren  publicist,  att  lämpliga  lokaler 
för  pressens  arbeten  å utställningens  område  måtte  beredas  och  att  dessa  lo- 
kaler komme  i nära  förbindelse  med  post,  telegraf  och  telefon.  v 

1 början  af  September  månad  1895  vände  sig  förvaltningsutskottet  till 
Publicistklubben  med  anhållan,  att  klubben  måtte  utse  komiterade  alt  sam- 
arbeta med  utskottet  för  att  ernå  en  önskad  samverkan  mellan  utställnings- 
styrelsen  och  den  svenska  pressen.  Frågan  förekom  vid  Publicistklubbens 
sammanträde  den ‘13  September.  På  grund  af  Tolfte  publicistmötets  beslut  och 
den  från  förvaltningsutskottet  inkomna  skrifvelsen  beslöt  klubben  att  utse  sju 
komiterade  med  uppgift  att  vid  den  blifvande  utställningen  bevaka  den  svenska 
pressens  intressen».  Till  komiterade  valdes  från  Stockholm : redaktören,  professor 
(i.  Torelius,  herr  Th.  Blanche,  redaktör  J.  A.  Björklund,  direktör  P.  F.  Schult- 
Iiess  och  redaktör  A.  Jäderin  samt  från  landsorten ; redaktören,  lektor  L.  Ek- 
lund och  redaktör  O.  Jeurling. 

Tillsammans  med  af  förvaltningsutskottet  utsedde  delegerade,  kamrer 
C.  E.  Ekgren,  arkitekten  M.  Borgstedt,  generalkonsuln  L.  Philip  och  amanuensen 
C.  L.  Bendix  bildade  dessa  personer  pressutskottet,  »utskott  för  pressmeddelan- 
den, publikationer  och  annonsering».  Som  utskottets  ordförande  fungerade 
kamrer  Ekgren,  v.  ordförande  blef  professor  Torelius  och  sekreterare  amanuen- 
sen Bendix. 

Pressutskottets  första  sammanträde  egde  rum  den  21  Oktober  1895, 
hvarvid  fattades  beslut,  att  de  allmänna  bestämmelserna  och  programmet  för 
utställningen  skulle  samtidigt  utsändas  till  hela  den  svenska  pressen  med  an- 
hållan, att  tidningarnas  redaktioner  icke  före  den  30  Oktober  kl.  12  på  dagen 
måtte  publicera  dem  eller  intaga  redogörelser  för  deras  innehåll. 

Vid  sitt  följande  sammanträde,  den  23  November,  beslöt  utskottet  att 
afstyrka  de  inkomna  förslagen  om  upprättande  af  en  särskild  utställningstid- 
ning,  men  uttalade  däremot  önskvärdheten  af,  att  en  person  utsåges,  som  skulle 
tjena  som  mellanhand  mellan  förvaltningsutskottet  och  pressen.  Vid  nästa 
sammanträde,  den  21  December,  beslöt  utskottet  att  hos  förvaltningsutskottet 
lill  denna  befattning  föreslå  litteratören  Thore  Blanche.  Herr  Blanche  blef 
älven  utsedd  till  utställningens  »pressombud»  med  en  aflöning  af  300  kronor 
i månaden  under  loppet  af  året  189(5  samt  500  kronor  i månaden  från  1 Ja- 
nuari till  1 Oktober  1897,  då  lians  arbete  beräknades  vara  afslutadt.  Den  1 


PRESSBYRÅN  OCH  DC  SS  VERKSAMHET 


Januari  1896  började  utställningens  pressbyrå  sin  verksamhet  och  erhöll  sin 
lokal  i sammanhang  med  utställningsbyråns  öfriga  lokaler  i Arlfurslens  palats. 
Under  det  första  trekvartsåret  sköttes  den  af  pressombudet  ensam,  men  efter 
handen,  allt  eftersom  den  utländska  afdelningen  log  allt  större  omfattning,  biel 
det  nödvändigt  att  engagera  ett  biträde,  kunnigt  i att  föra  den  betydande  ut- 
ländska korrespondensen,  samt  en  vaktmästare,  hvars  egentliga  arbete  under 
tiden  före  utställningens  öppnande  var  att  packa  in  och  afsända  det  af  press- 
byrån anskaffade  reklammaterialet.  Till  biträde  utsågs  fröken  Amy  Åkerhielm, 
som  tillträdde  sin  befattning  i början  af  Oktober  månad  1896. 

Här  lemnas  till  en  början  en  redogörelse  för  pressbyråns  inländska 
verksamhet  under  tiden  till  utställningens  öppnande: 

Den  hufvudsakliga  uppgiften  i detta  fall,  såsom  den  äfven  uttalats  inom 
pressen,  var  att  förse  samtliga  svenska  nyhetstidningar  med  samtidiga  notiser 
rörande  utställningen  och  de  pågående  arbetena.  I medlet  af  Januari  månad 
1896  utgick  det  första  af  dessa  likalydande,  tryckta  meddelanden.  Tillsammans 
utsändes  32  dylika  generela  meddelanden,  det  sista  dateradt  den  25  Maj  1897. 
Dessa  meddelanden  tillstäldes  samtliga  hufvudstadslidningar,  sju  i Stockholm 
verksamma  korrespondenter  till  tidningar  i landsorten  och  i grannländerna 
samt  ett  antal  af  162  i landsorten  utkommande  blad. 

I afsigt  att  för  landsortstidningarnas  representanter  underlätta  besöken  pä 
utställningen,  ingick  förvaltningsutskottet  i Mars  månad  1897  lill  Kongl.  jern- 
vägsstyrelsen  med  anhållan,  att  tidningsredaktör  i landsorten,  samt  dessutom 
en  af  vederbörande  redaktör  särskildi  utsedd  medarbetare  i hans  tidning,  skulle 
ega  rätt  till  en  fri  resa  på  statens  jernvägar  till  och  ifrån  utställningen. 

För  att  utom  genom  pressen  göra  utställningen  känd  af  befolkningen 
afslöt  pressbyrån  kontrakt  med  Williams  affischeringsaktiebolag',  hvilket  för- 
band sig  att  på  885  svenska  jernvägsstalioner  låta  upphänga  exemplar  af  ut- 
ställningens tlaggaffischer.  Genom  benägen  förmedling  af  Sveriges  allmänna 
handelsförenings  förvaltningsutskott  utsändes  under  loppet  af  Maj  månad  1897 
3,000  st.  af  utställningens  panoramaaffischer  lill  föreningens  samtliga  utom 
Stockholm  varande  ledamöter,  bosatta  pä  cirka  800  handelsplatser  inom  riket. 
Värdet  af  denna  inrikes  reklam  torde  ha  varit  af  ganska  stor  betydelse,  då 
utställningsvyn  härigenom  kom  att  hänga  i 3,000  handelsbodar  landet  rundt 
Förutom  till  dessa  personer  tillstäldes  panoramavyn  ett  stort  antal  hotell, 
restauranter  och  affärskontor  i och  utom  Stockholm,  hvarjemle  samtliga  svenska 
tidningsredaktioner,  med  hvilka  pressbyrån  stod  i förbindelse,  erhöllo  livar 
sitt  exemplar  af  nämnda  vy.  Pressbyrån  tillhandahöll  äfven  de  tidningar, 
som  så  önskade,  klichéer  öfver  de  olika  utställningsbyggnaderna. 

Under  loppet  af  våren  1897  infördes  äfven  genom  pressbyråns  försorg 


PRE  SSKY  II  AS  OCH  DESS  VERKSAM  IIET. 


1 26 


annonser  om  den  stundande  utställningen  i sammanlagdt  178  svenska  tid- 
ningar för  en  kostnad  af  i rundi  tal  4,670  kronor.  I denna  annonsering  in- 
räknas emellertid  icke  den  öfriga  utställningsannonseringen,  hvilken  utgick 
direkt  från  kommissariatet  och  steg  till  vida  högre  belopp. 


I midten  af  år  1896  började  pressbyrån  utvidga  sin  verksamhet  till 
grannländerna.  Den  15  Augusti  utsändes  nämligen  den  första  korrespondensen 
till  Norge,  Danmark  och  Finland.  För  att  närmare  studera  de  utländska 
pressbyråarna  af  samma  slag  och  taga  reda  på  deras  organisation  och  deras 
sätt  att  arbeta  hade  pressombudet  dessförinnan  besökt  Berlinutställningen  och 
knutit  förbindelser  med  chefen  för  denna  utställnings  pressbyrå,  herr  Max 
Horwitz.  Och  det  var  dels  efter  mönster  af  denna  förträffligt  ordnade  byrå, 
dels  med  ledning  af  motsvarande  byrå  vid  utställningen  i Budapest,  hvars 
lörarbeten  jag  haft  tillfälle  att  taga  kännedom  om  vid  ett  besök  därstädes  på 
senhösten  1895,  som  Stockholmsutställningens  pressbyrå  organiserade  sin  ut- 
ländska reklam. 

De  norska  korrespondenserna  tillstäldes  ett  antal  af  46  af  Norges  för- 
nämsta tidningar,  af  hvilka  12  utgåfvos  i Kristiania.  För  att  underlätta  ve- 
derbörande redaktioners  arbete  öfversattes  flere  af  dem  till  norska.  Genom 
tillmötesgående  från  norska  jernvägsstyrelsen  erhölls  tillåtelse  att  få  en  mindre, 
kolorerad  vy  af  utställningen,  sedd  från  Saltsjön,  anslagen  i de  norska  jern- 
vägsvagnarna,  och  genom  herr  Hoydal  Ohmes  annonsagentur  i Kristiania 
spriddes  i den  norska  hufvudstaden  samt  i de  förnämsta  smärre  städerna  ett 
antal  af  400  stora  panoramavyer,  hvilka  anbragtes  på  kontor  och  publika 
ställen.  Samma  vy  tillstäldes  de  norska  komiterade  i Bergen  och  Trondhjem 
för  all  genom  deras  försorg  anslås  på  de  stora  turistbåtarna  lill  Nordkap  samt 
alla  tidningsredaktioner.  I fyrtio  norska  tidningar  infördes  såväl  före  utställ- 
ningen som  under  dess  fortgång  annonser  om  densamma  för  en  kostnad  af 
cirka  1,270  kronor. 

Meddelandena  lill  den  danska  pressen  tillsändes  48  tidningar,  däraf  14 
utgifna  i Köpenhamn.  Genom  herr  F.  O.  Larsens  afliscberingsbyrå  där- 
städes upphängdes  700  panoramavyer  dels  i hotell,  restauranter,  barberare- 
stugor  och  andra  offentliga  lokaler  i den  danska  hufvudstaden,  dels  om  bord 
på  »Det  Forenede  Dampskibsselskabs»  båtar,  dels  i de  större  provinsstäderna, 
dels  också  på  del  stora  landtbruksmötet  i Aarhus  den  9 12  Juli  1897,  hvar- 

jemte  samtliga  tidningsredaktioner  direkt  från  pressbyrån  erhöllo  hvar  sitt 
exemplar  däraf.  Genom  samme  herr  Larsen  spredos  dessutom  5,000  af  de  små 
utställningsmärkena,  fastklislrade  a kuvert,  innehållande  cirkulär  från  Au  bon 


V Ii  E S S Ii  Yli  A K 0 <:  II  DE  S S l ’ E li  K S A M Ii  E T. 


127 


marché  i Paris,  öfver  hela  Danmark.  I fyrtiofem  danska  tidningar  infördes 
före  och  under  utställningens  gång  annonser  om  densamma  för  ett  belopp  al 
cirka  2,000  kronor,  hvarjemte  klichéer  här,  såväl  som  i Norge,  i stor  mycken- 
het stäldes  till  den  danska  pressens  förfogande. 


Beträffande  pressbyråns  på  utlandet  riglade  verksamhet,  må  till  en 
början  redogörelse  lemnas  för  den  sida  däraf,  som  berör  tidningspressen.  In- 
nan jag  öfvergår  till  densamma,  endast  några  allmänna  anmärkningar: 

Det  stod  för  pressbyrån  klart,  att  arbetet  med  den  utländska  pressen 
måste  hedrifvas  efter  ett  något  annat  system  än  det  vid  utställningar  vanliga. 
Att  — som  eljes  brukas  — vid  sidan  af  de  sedvanliga  korrespondenserna  be- 
drifva  direkt  annonsering  i större  skala,  förbjöd  sig  sjelft  på  grund  af  de  där- 
med förenade  oerhörda  kostnaderna,  för  hvilka  den  beräknade  budgeten  skulle 
ha  varit  alldeles  otillräcklig.  Icke  heller  kunde  man  påräkna  ett  mera  afsevärdt 
intresse  för  utställningen  såsom  sådan,  då  densamma,  såsom  i hufvudsak  en- 
bart skandinavisk,  knappast  kunde  locka  främlingar  i större  skala  och  de 
utomlands  nästan  för  hvarje  år  förekommande  större  och  mindre  utställnin- 
garna gjort  allmänheten  därstädes  mera  eller  mindre  likgiltig  för  hela  utställnings- 
väsendet.  Däremot  ansåg  pressbyrån  det  lämpligt  att  för  utställningens  räkning 
draga  nytta  af  det  alltmera  ökade  intresset  för  Norden  såsom  turistland  och  alt 
endast  inrangera  utställningen  såsom  en  af  de  lockelser,  som  i förening  med 
alla  de  andra  borde  vara  egnade  att  leda  den  internationela  turistströmmen  till 
Sverige.  Detta  var  den  grundsats,  som  följdes  i hela  det  utländska  reklam- 
arbete, som  föregick  utställningens  öppnande.  Då  utställningen  en  gäng  väl 
öppnats,  gälde  det  att  redan  under  dess  första  tid  söka  få  hit  sa  många  ut- 
ländska journalister  som  möjligt  och  öfverlemna  det  vidare  arbetet  i deras 
bänder.  Likaledes  gälde  det  att  i de  utsända  korrespondenserna,  utgående 
från  nämnda  grundsats,  så  vidt  möjligt  var,  undvika  att  gifva  dem  en  alltför 
uppenbar  karakter  af  utställningsreklam,  utan  hålla  sig  till  det  mera  allmänna 
turistintresset. 

För  att  i någon  mån  kunna  iakttaga,  med  b vi  1 kel  intresse  den  ut- 
ländska pressen  följde  utställningen,  satte  sig  pressbyrån  i förbindelse  med  trenne 
firmor  för  tidningsurklipp,  en  i London,  en  i Paris  och  en  i Berlin,  hvilka 
erhöllo  i uppdrag  all  sända  den  de  större  tidningarnas  artiklar  därom.  Och 
att  det  af  pressbyrån  använda  sättet  vid  affattandet  af  dess  korrespondenser 
varit  det  rätta,  synes  framgå  däraf,  att  redan  innan  utställningen  öppnades, 
och  innan  någon  främmande  journalist  besökt  densamma,  genom  dessa  tre 
firmors  försorg  pressbyrån  mottog  öfver  1,000  artiklar  och  notiser,  hemtade 


/’  R E S SR  Y R .4  X O C II  I)  E S S 1 ' E R K S A M HE  T. 


1*28 


ur  tidningar  från  såväl  Europa  som  andra  verldsdelar  och  alla  härrörande 
från  de  utsända  korrespondenserna. 

Förutom  det  direkta  vädjandet  till  pressen  sökte  pressbyrån  begagna 
sig  af  våra  diplomatiska  och  konsulära  representanter  i utlandet.  I afsigt  att 
främja  dess  arbete  härmed  utfärdade  Ivongl.  utrikesdepartementet  i September 
månad  1896  ett  cirkulär,  hvari  det  anmodade  de  förenade  rikenas  beskick- 
ningar och  konsulat  att  histå  densamma  i dess  verksamhet.  Genom  att  vända 
sig  til)  utomlands  bosatte  svenskar  lyckades  äfven  pressbyrån  mångenstädes 
vinna  särdeles  intresserade  medhjelpare,  hvilka  hvar  och  en  på  sitt  håll  gjorde 
hvad  de  kunde  för  att  få  kännedomen  om  utställningen  spridd. 

För  att  bearbeta  den  tyska  pressen  anlade  pressbyrån  en  lilial  i Berlin, 
till  hvars  chef  utsågs  chefen  för  Berlinutställningens  pressbyrå,  medarbetaren 
i »Nationalzeitung»,  herr  Max  Horwitz. 

Det  första  meddelande,  som  pressbyrån  tillstälde  den  utländska  pressen, 
utsändes  den  ‘20  Oktober  1896  och  var,  liksom  de  följande,  aftåltadt  på  fyra 
språk,  nämligen  tyska,  franska,  engelska  och  italienska. 

Detta  meddelande  tillsändes  493  af  verldens  förnämsta  tidningar.  Af 
dessa  voro  14  ryska,  35  finska,  50  tyska,  40  franska,  35  engelska,  30  italienska, 
22  österrikisk-ungerska,  20  belgiska,  17  schweiziska,  13  spanska,  10  holländska, 
45  amerikanska  samt  (50  svensk-amerikanska.  Till  de  sistnämnda  samt  till  de 
linska  tidningarna  tillstäldes  korrespondenserna  dock  pä  svenska  språket,  livar- 
jemte  de  äfven  lingo  del  af  de  till  den  svenska  pressen  utfärdade  meddelan- 
dena. De  meddelanden,  som  sändes  till  pressen,  skickades  äfven  till  13  be- 
skickningar, 30  generalkonsuler  och  94  konsuler  samt  till  15  enskilda  personer, 
hvilka,  enligt  livad  ofvan  sagts,  förklarat  sig  villiga  att  livar  i sin  stad  söka 
bereda  rum  för  dem  i de  tidningar,  med  hvilka  de  stodo  i förbindelse. 


En  afdelning  för  sig  bildade  den  utländska  illustrerade  pressen,  vecko- 
tidningarna och  fackpressen,  hvilka  voro  de  arbetsammaste,  men  på  samma 
gång  kanske  de  vigtigaste  af  alla.  Det  gälde  nämligen  här  icke  endast  korre- 
spondenser utan  äfven  fotografier  och  vyer,  stundom  äfven,  i fråga  om  fack- 
tidningarna, omsorgsfulla  och  med  tekniskt  biträde  utarbetade  redogörelser 
öfver  de  delar  af  utställningen,  hvilka  särskildi  antogos  kunna  intressera  de 
skilda  fackens  organer.  Till  ett  40-tal  dylika  tidningar  sände  pressbyrån  redo- 
görelser, hvilka  ofta  åtföljdes  af  hela  paket  med  fotografier,  specialberättelser 
och  klichéer  öfver  de  olika  delarna  af  utställningen. 


PR E S S B Y R .4  .V  O C II  I)  E S S VE  Ii  K S A M II  E T. 


120 

Då  pressbyrån  af  angifna  grunder  ville  undvika  annonsering  i den  ul- 
ländska  pressen,  sökte  den  på  annat  sätt  med  dess  hjelp  sprida  kännedom  om 
utställningen.  I detta  syfte  författade  pressombudet,  med  benäget  biträde  af 
redaktör  Mauritz  Rubenson  i Göteborg,  en  tidning,  som  under  namnet  »Nach 
dem  Norden»  trycktes  på  Nalional-Zeitungs»  tryckeri  i Berlin  och  i omkring 
500,000  exemplar  såsom  bilaga  medföljde  ett  stort  antal  tyska  och  österrikisk- 
ungerska  tidningar.  »Nach  dem  Norden»,  som  uppsattes  enligt  mönster  af 
den  af  generalkonsul  L.  Philip  i Göteborg  på  1880-talet  utgifna  turisttidningen 
med  samma  namn,  lemnade  till  en  början  en  af  talrika  illustrationer  ledsagad 
skildring  af  utställningen,  underrättelser  om  H.  Maj:t  Konungens  tjugufem-åriga 
regeringsjubileum,  samt  därefter  redogörelser  öfver  de  förnämsta  turistlederna 
i Sverige,  illustrerade  af  vyer  och  kartor. 

»Nach  dem  Norden»  åtföljde  under  loppet  af  våren  1897  som  bilaga 
följande  tidningar:  Berliner  Tageblatt  (den  till  utlandet  och  landsorten  utgående 
upplagan)  40,000  ex..  Der  Gonfektionair  9,500,  Berliner  Börsen-Courier  7,500, 
Kleines  Journal  26,000,  Kreuz-Zeitung  8,500,  National-Zeitung  9,000,  l)ie  Post 
10,000,  Sportwelt  5,000,  Ostpreussiche  Zeitung  2,400,  Dinglers  polyteehnische 
Journal  1,500,  Gartenlauhe  120,000,  Hamhurger  Fremdenhlatt  26,000,  Leipziger 
Tageblatt  16,000,  Dresdener  Neueste  Nachrichten  50,000,  Pester  Lloyd  15,000, 
Neue  Freie  Presse  46,000,  Tageshoten  i Brunn  7,000,  Bohemia  i Prag  12,500, 
Deutsche  Post  i Berlin  4,600,  Pfälzische  Presse  8,600,  Kleine  Presse  i Frank- 
furt a.  M.  7,000,  Bremer  Nachrichten  22,000  samt  ännu  några  andra  tidningar. 

Otvifvelaktigt  var  denna  reklam  af  god  effekt  och  helt  säkert  af  vida 
större  värde,  än  om  de  därmed  förenade,  jemförelsevis  måttliga  kostnaderna 
skulle  ha  nedlagts  på  direkt  annonsering  i de  olika  tidningarnas  spalter. 
Pressbyrån  sökte  också  tillämpa  samma  system  i fråga  om  den  engelska 
pressen,  men  stötte  här  på  oöfverstigliga  svårigheter,  i det  att  de  stora  engel- 
ska tidningarna  aldrig  mottaga  några  bilagor. 

Tillvägagåendet  i England  måste  för  den  skull  blifva  ett  annat.  Nach 
dem  Norden»  öfversattes  till  engelska  och  trycktes  i 100,000  ex.  på  Iduns 
tryckeri  i Stockholm  samt  utdelades  under  titeln  »Towards  the  North  till 
Wilson  & C:o  i Hull  20,000  ex.,  Cook  & Son  i London  5,000,  Cunardlinien 
i Liverpool  20,000,  Thingvallalinien  och  dess  agenter  i Amerika  35,000,  hvar- 
jemte  Americanlinien  och  White  Starlinien  erhöllo  några  tusen  exemplar 
hvardera.  Dessutom  sändes  »Towards  the  North»  i smärre  poster  till  samtliga 
engelska  och  amerikanska  tidningar,  med  hvilka  pressbyrån  stod  i korrespon- 
dens, samt  till  alla  våra  konsulat  i England  och  Amerika. 

Direkt  annonsering  egde  rum  endast  i den  linska  och  den  ryska  pres- 


130 


PRESSBYRÅN  OCH  DESS  VERKSAMHET. 


sen.  1 21  linska  och  11  ryska  tidningar  infördes  sålunda  annonser  för  en 
kostnad  af  570  kronor. 


Hnfvndsakligen  genom  förmedling  af  de  nämnda  tre  tidningsurklipp- 
byråarna  men  äfven  genom  sändningar  från  konsuler  samt  från  artikelförfat- 
tarne  sjelfva  samlade  pressbyrån  de  uttalanden,  som  med  anledning  af  utställ- 
ningen stodo  att  läsa  i den  utländska  pressen.  Samlingen  gör  icke  anspråk 
på  att  vara  fullständig  och  innefattar  icke  alls  norska,  danska  och  finska  tid- 
ningar, men  dess  rikhaltighet  är  en  borgen  för  att  icke  allt  för  mycket,  åtmin- 
stone i de  stora  länderna  och  i de  mera  framstående  tidningarna,  undgått 
korrespondenternas  uppmärksamhet.  Samlingen,  som  i sjelfva  verket  torde 
vara  enastående,  omfattar  1 1 af  de  välbekanta  böckerna  för  tidningsurklipp, 
som  utgifvas  på  Walfrid  Wilhelmssons  förlag.  Af  de  11  böckerna  komma  4 
på  tiden  före  utställningens  öppnande,  livilka  sålunda  äro  fylda  med  press- 
byråns korrespondenser,  och  7 på  tiden  under  och  närmast  efter  utställningen, 
hvilka  äro  upptagna  af  korrespondenser  och  artiklar,  härrörande  från  journa- 
lister, livilka  besökt  utställningen. 

Vi  lemna  här  följande  kortfattade  redogörelse  öfver  innehållet  af  press- 
byråns samling  af  tidningsurklipp : 

Den  franske  författaren  Hugues  le  Roux  skrifver  i den  vidt  spridda 
Paristidningen  Le  Journal  för  den  24  April  1897  under  rubriken  »Frankrike 
i Stockholm»  en  artikel,  i hvilken  han  bittert  beklagar  sig  öfver  det  ringa 
intresse,  som  fransmännen  visa  gent  emot  främmande  nationer.  Han  omtalar 
därpå  det  vänliga  bemötande,  som  kommer  fransmännen  till  del  i Sverige, 
de  sympatier,  som  svenskarne  hysa  för  Frankrike,  och  de  ansträngningar,  som 
England  och  Tyskland  göra  för  att  eröfra  den  svenska  marknaden,  medan 
fransmännen  hälla  sig  tillhaka. 

Aro  vi  då  alldeles  blinda  för  våra  verkliga  intressen?»  frågar  han. 
»Skola  vi  icke  hysa  vänskap  och  aktning  för  dem,  som  äro  beredda  att  sträcka 
ut  handen  under  den  förutsättning,  all  vi  visa  oss  sätta  värde  på  deras  vän- 
skapliga känslor?» 

Och  han  fortsätter: 

»Utställningen  i Stockholm  lemnar  elt  förträffligt  tillfälle  för  mänga 
fransmän,  som  hittills  aldrig  besökt  Sverige,  att  begifva  sig  dit.  Trogna  sin 
nalionela  politik  halva  de  tyska  och  engelska  tidningarna  lemnat  utställningen 
ell  rikligt  och  välvilligt  understöd.  Våra  svenska  kolleger  i Paris,  som  begärt 
hos  oss  en  vänskaplig  reklam,  hafva  ofta  funnit  portarna  stängda.  Man  trodde, 
alt  del  var  Iråga  om  en  altar,  man  begärde  betalning.  Utställningens  budget 


PRESSBYRÅN  OCH  DESS  VERKSAMHET. 


131 


tillåter  emellertid  icke  sådana  utgifter,  men  dess  artighet  och  tacksamhet  äro 
mera  värda,  och  jag  är  öfvertygad  om,  att  den  parisiska  och  den  öfriga  franska 
pressen  icke  skall  visa  sig  mindre  tillmötesgående  än  dess  tyska  och  engelska 
kolleger.» 

Och  författaren  slutar  sin  artikel  med  en  entusiastisk  skildring  af 
Stockholm  och  den  svenska  naturen,  dess  okända,  genomskinliga  luft,  »de  blå 
nätterna»  vid  midsommartiden,  dalkullornas  lysande  kostymer,  kvinnornas 
elegans,  ansigtenas  glada  leende,  »la  naiveté  des  servantes  qui  vous  mettent 
au  bain»,  de  luxuöst  dukade  borden  och  de  varma  skåltalen.  Och  han  garan- 
terar, all  de  af  hans  landsmän,  som  i stället  för  att  fara  till  Trouville  ut- 
sträcka sin  sommarresa  till  Stockholm,  skola  återkomma  lyckliga  ölver  att 
halva  lärt  känna  och  älska  detta  land,  där  man  endast  begär  att  få  älska  dem 
tillbaka. 

Denna  Hugues  le  Roux’s  artikel,  som  var  en  följd  af  en  korrespondens 
mellan  honom  och  pressbyrån,  gjorde  intryck  inom  journalistiska  kretsar  i 
Paris.  Omedelbart  därefter  och  efter  en  längre  artikel  i »Le  Figaro»  af 
Spada,  öppnades  den  franska  pressen  på  vid  gafvel  för  utställningen  och  dess 
meddelanden. 

Kn  af  pressbyrån  utsänd  korrespondens,  som  redogjorde  för  Sveriges 
ekonomiska  utveckling  under  de  sista  trettio  åren,  gilver  The  Madras  Times 
anledning  till  en  lång  politisk  ledare,  hvari  den  indiska  tidningen  under  titeln 
»Ett  lyckligt  land»  framhåller  Sverige  som  ett  föredöme  för  de  öfriga  nationerna. 

»Medan  de  andra  länderna  i Europa»,  säger  tidningen,  »varit  invecklade 
i krig  och  endast  haft  tanke  på  all  utveckla  sina  försvarskrafter,  så  har  Sve- 
rige, som  allt  sedan  Karl  Xll:s  dagar  — denne  krigare  af  första  rang  — fallit 
ur  stridslinien,  egnat  sig  åt  fredliga  värf.  Sveriges  ekonomiska  utveckling  under 
de  sista  trettio  åren  är  en  god  lexa  för  de  andra  folken.  Denna  enorma  ut- 
veckling är  af  mycket  stort  intresse  och  utgör  ett  bevis  på  hvad  verlden  kunde 
vara,  om  man  kunde  besluta  sig  för  all  begrafva  stridsyxan  och  hänskjuta 
alla  tvister  till  skiljedom.» 

Denna  korrespondens  synes  för  öfrigt  ha  intresserat  hela  verldspressen. 
Pressbyrån  har  nämligen  återfunnit  den  i en  mängd  tidningar,  utgifna  i de 
mest  skilda  delar  af  verlden,  från  The  Times»  i London  och  de  stora  tyska 
tidningarna  till  tidningar  utgifna  i Sydamerika,  Australien,  Kapkolonien  och 
i Armen  ien. 

Den  ansedde  journalisten  mr  Fletcher  skrifver  i en  längre  artikel  i »The 
Daily  Chronicle»  för  den  <S  Juni  bl.  a.:  Ingen  engelsman  eller  skotte  kan 

aflägga  ett  besök  vid  den  stora  utställningen  i Stockholm,  hvilken  är  den  för- 
nämsta dragningskraften  till  denna  förtjusande  stad  under  jubileiåret,  utan 

Us 


132 


PRESSBYRÅN  OCH  DESS  VERKSAMHET. 


att  känna  sig  litet  stolt  öfver  slägtskapen  mellan  de  skandinaviska  folken  och 
oss.  Den  menniskostam,  som  kan  åstadkomma  en  så  anmärkningsvärd  sam- 
ling af  industriela  och  konstnärliga  alster,  har  säkerligen  en  framtid  . . . Före- 
ställ er  de  bästa  delarna  af  Venedig,  Edinburgh  och  Paris  sammanslagna  till 
en  stad,  och  ni  erhåller  någon  föreställning  om  det  storartade  panorama,  som 
Stockholm  erbjuder.» 

Författaren  afslutar  sin  artikel  med  att  uttrycka  sin  tacksamhet  för  all 
den  vänlighet  och  allt  det  tillmötesgående,  som  kommit  honom  till  del,  ut- 
trycker sin  häpnad  öfver  den  oerhörda  användningen  af  telefoner  i den  svenska 
hufvudstaden  och  säger  till  sist:  »Stockholm  är  i sjelfva  verket  en  synner- 
ligt angenäm  och  behaglig  stad  att  tillbringa  sin  ledighet  i,  och  detta  år  ha 
dess  talrika  attraktioner  ökats  betydligt  genom  utställningen,  som,  efter  all 
anledning  att  döma,  skall  hlifva  en  stor  succés.» 

»The  Glasgow  Herald»  innehöll  samtidigt  en  artikel  på  tvenne  spalter 
om  utställningen,  hvari  det  heter:  »Med  hänsyn  till  platsens  behag  kan  Stock- 
holmsutställningen framgångsrikt  tälla  med  sina  föregångare  i andra  länder. 
Terrängen  sluttar  ned  mot  vattnet  i vackra  terrasser.  Staden  sjelf,  sedd  från  olika 
punkter,  är  en  perla  af  skönhet.»  Författaren,  som  känner  sin  publik  och  som 
vet,  att  han  talar  till  ett  stort  och  mägtigt  handels-  och  industriintresse,  uppe- 
håller sig  särskildt  vid  den  svenska  jernutställningen  och  dess  olika  afdelningar. 

»Hamburger  Fremdenblatt»  börjar  en  längre  artikel  öfver  utställningens 
öppnande  med  följande  uttalande: 

»Sverige,  du  är  vårt,  du  är  framtidens  land!  Den,  som  hör  dessa 
stolta  och  om  sjelfmedvetande  vittnande  ord  af  en  svensk,  skall  efter  en  om- 
sorgsfull pröfning  af  livad  Sveriges  befolkning  under  de  sisla  trettio  åren  ut- 
rättat i uppfinningsrikedom,  industriel  och  ekonomisk  beslutsamhet  samt  nationel 
energi  gerna  erkänna,  att  förhoppningarna  om  en  högre  bestämmelse  för  de 
skandinaviska  folken  icke  förefalla  ogrundade.» 

Kölnische  Zeitung»  skrifver  samtidigt  bl.  a.:  »Redan  en  llyktig  öfver- 

blick  visar  den  besökande,  all  det  stora  företaget,  lack  vare  ett  planmessigt 
förarbete  och  utställningskomiténs  duglighet,  i livarje  afseende  lyckats  på  del 
mest  glädjande  sätl.  Utställningen  har  en  allt  igenom  förnäm  pregel  och  gör 
som  helhet  ell  konstnärligt,  måleriskt  intryck  . . . Till  dess  företräden  kommer 
en  annan  omständighet,  som  för  resultatet  är  af  stor  betydelse,  nämligen  en 
harmonisk  förening  af  konst  och  natur.  . . . Som  en  stor  förtjenst  må  äfven 
framhållas,  all  utställningen  från  början  icke  gör  något  tröttsamt  intryck. 
Man  känner  ingenting  af  den  förvirring,  som  man  eljes  erfar  inför  en  oredig 
massa  af  byggnader  och  anläggningar,  ty  allt  är  så  väl  och  omsorgsfullt  ord- 
nadt,  all  man  genast  kan  uppgöra  sitl  program  och  fort  fullfölja  det.» 


PRESSBYRÅN  OCH  HESS  VERKSAMHET 


i;s;j 


»Kreuz-Zeitung»,  som  bl.  a.  i en  ledare  behandlar  Den  skandinaviska 
utställningen»,  tycker  sig  i Sveriges  kulturela  och  ekonomiska  utveckling  spåra 
det  konsekventa  och  solida  tyska  inllytandet,  men  fortsätter  därefter:  »Sverige  bar 
emellertid  så  mycken  inre  spännkraft,  att  det  icke  behöfver  bekymra  sig  öfver 
det  utländska  inllytandet;  hvad  främlingarne  tillfört  landet  i konst  och  vetande, 
har  snart  utvecklat  sig  i en  specifikt  nationel  rigtning.  Med  jättesteg  har  det 
arbetsdugtiga  folket  sträfvat  framåt.  1 stället  för  fattigdom  och  ekonomisk  lill- 
hakablifvenhet  har  kommit  ett  allt  allmännare  välstånd.» 

Ur  den  hela  serie  af  korrespondenser  i den  tyska  pressen,  som  hlefen 
följd  af  de  tyska  tidningsmännens  inbjudning  till  Stockholm  i början  af  Juni 
månad,  hemta  vi  endast  några  strödda  uttalanden: 

Redaktör  Vollrath  skrifver  sålunda  i »Volks-Zeitung» : »Vid  Stockholms- 
utställningen lins  ingenting,  som  gör  afbräck  i dess  höga,  sedliga  allvar,  dess 
uppfostrande  inverkan.  Utställningen  tryckes  icke  af  någon  ’Vergnugungs- 
park’  med  måttliga  nöjen,  och  de  utstälda  föremålen  kunna  därför  så  myckel 
mera  ingående  och  omsorgsfullt  studeras.  Utställningen  gör  pä  h varje  tysk, 
som  betraktar  densamma,  ett  öfverraskande  intryck.  Man  blir  förvånad  öfver 
att  här  finna  bevis  på  en  industri,  som  man  icke  skulle  ha  tilltrott  de  nordi- 
ska länderna.  Om  vi  frånse  trä-  och  stenindustrien,  jern-  ocli  pelsvaruindu- 
strien,  hvilka  alltid  innehaft  en  framstående  plats  på  verldsmarknaden,  så 
visar  det  sig  på  Stockholmsutställningen,  att  llere  andra  industrier  stå  i en 
sådan  blomstring,  att  Sverige  på  dessa  områden  lätt  skall  kunna  befria  sig 
från  den  utländska  produktionen.  Porslin,  glas,  juvelerarearbeten,  instrument- 
industrien, urfabrikationen,  färgerierna  och  väfnaderna  i specilikl  nordiska 
artiklar  tåla  väl  vid  att  visa  sina  dugtiga,  delvis  briljanta  alster  och  ingifva 
oss  en  hög  grad  af  aktning  inför  den  framgångsrika,  fredliga  verksamhet,  som 
svenskar  och  norrmän  lagt  i dagen.» 

Eugen  Zabel  skrifver  i National  Zeitnng» : Ju  mera  man  hängifver 

sig  åt  det  glädtiga  och  lärorika  skådespelet  på  utställningen,  desto  mera  gläder 
man  sig  åt  det  rika  innehåll,  som  den  erbjuder,  och  åt  den  vackra  ram,  som 
omsluter  densamma.» 

Doktor  Landau  skrifver  i »Berliner  Börsen-Courier»,  sedan  han  konsta- 
terat, att  alla  utställningar  utgöra  en  paraduppvisning  af  arbete  och  nöjen 
»Aldrig  ännu  ha  vi  funnit  dessa  begge  utställningselement  sä  lyckligt  fördelade, 
icke  heller  någonsin  så  naturligt  blandade,  och  genomförda  som  här  i Stock- 
holm. Nästan  alla  framställningar  af  konstindustriel  och  industriel  Ilil  äro 
tilltalande  och  roande,  nästan  alla  nöjen  lärorika.» 

Ulrich  Frank  skrifver  i »Hamburgischer  Correspondent  Beslägtadt 
med  konsten  är  det  allmänna  lifvet  pa  utställningen  och  i Stockholm.  Ty 


134 


PRESSBYRÅN  OCH  HESS  VERKSAMHET. 


det  är  vackert,  fullt  af  älskvärdt  tillmötesgående,  utmärkt  för  sin  finhet.  Äf\en 
utställningen  har  sin  ’ Vergnugungspark’,  Skansen’,  hvilken  såsom  sådan  väl 
knappast  står  att  se  annorstädes.  Intet  af  detta  stim  och  obehagliga  lif, 
som  kännetecknade  allting  vid  Berlinutställningen.  Och  det  präktigt  bygda 
Gamla  Stockholm’  utgör  icke  en  skådeplats  för  vild  lustighet  och  vanligt 
kneiplif,  såsom  förhållandet  var  i ’Gamla  Berlin’,  sorgligt  i åminnelse.  För- 
nämt och  fint  uppfattadt  ligger  Gamla  Stockholm’  där  med  sina  stilla  gator 
och  historiskt  trogna  byggnader.  Drömmande  och  högtidligt  stämd  vandrar 
man  genom  denna  minnenas  stad.  Historisk  luft  hvilar  öfver  den  gamla  konunga- 
borgens  murar  och  torn,  och  legendartade  visioner  omgifva  Helgeandsholmen. 
Äfven  alla  andra  nöjesanordningar  hafva  en  smakfull,  nobel  karakter.» 

1 samma  riktning  som  ofvanstående  uttalanden  gå  de  långa  artiklarna 
i »Vossische  Zeitung»,  »Kreuz-Zeitung»,  m.  il. 

»Munchener  Neueste  Naclirichten»  skrifver  den  20  Juni:  »Iden  indu- 
striela  afdelningen  träder  den  svenska  gruppen  med  sina  rent  af  glänsande 
utställningar  mycket  märkligt  i förgrunden.  Vi  göra  den  iakttagelsen,  att  den 
ostskandinaviska  jern-  och  stålindustrien  är  på  bästa  väg  att  i produkternas 
mångsidighet  och  kvalitet  eröfra  en  verldsställning. 

Det  skulle  föra  för  långt  att  vidare  följa  alla  dessa  uttalanden,  hvilka 
efter  journalistkongressen  gifvetvis  togo  ny  fart.  De  utställare  och  öfriga  in- 
tresserade, som  önska  taga  närmare  kännedom  om  hvad  den  utländska  pressen 
sagt  om  Sverige,  Stockholm,  utställningen  i dess  helhet  och  om  de  enskilda 
utställningarna,  hänvisas  till  utställningens  arkiv,  där  pressbyråns  samlingar 
äro  förvarade. 

I dessa  samlingar  finner  man  inom  den  illustrerade  utländska  pressen 
och  inom  tidskriftslitteraturen  vyer  och  artiklar  om  utställningen,  hemtade 
bl.  a.  ur  »Ulustrated  London  News»,  »Review  of  Reviews»,  »The  Studio», 
»The  Artist»,  »The  Queen»,  »Madame»,  »Church  Bells»,  »St.  James  Budget», 
»LTllustration»,  »Le  Monde  möderne»,  »Revue  illustrée,  »Le  Monde  illustre», 
»Revue  Hebdomadaire»,  »Echo  de  la  Semaine»,  »La  Revue  de  Paris»,  »Revue 
Eneyclopedique  Larousse»,  »Illustrirte  Zeitung»  i Leipzig,  »Berliner  illustrirte 
Zeitung»,  »Uber  Land  und  Meer»,  »Fur  das  deutsclie  Haus»,  »Zur  guten 
Stunde»,  »Möderne  Kunst»,  »Universum»,  »Harpers  Weekly»,  »La  Illustracion»,' 
Madrid,  »Illustrazione  Italiana»,  »L  Arte  Illustrata,»  Milano,  »La  Illustracion 
Sud-Amerieana»,  Buenos  Ayres,  »Svetozor»,  Prag,  sand  ur  ryska,  ungerska  och 
turkiska  tidningar  m.  11. 

Den  utländska  fackpressen  är  representerad  af  bl.  a.:  »Engineer», 

Engineering»,  »Eleetricit}7».  »Lighlning»,  »Timber»,  ■■•Tim ber  Trades  Journal», 
»Board  of  Trade  Journal»,  »Industries  and  Iron»,  »Building»,  »Paper  Makers, 


! 


f 


PRESSBYRÅN  OCIl  DESS  VERKSAMHET 


135 


Circular»,  »Iron  and  Coal  Trades»,  »Engineering  and  Mining  Journal»,  »La 
Science  illustrée»,  »La  Vie  scientifique»,  »The  Inland  Printer»,  »The  Miller», 
»Papier-Zeitung»  m.  fl. 

Och  inom  den  dagliga  pressen  skall  man  finna  tidningar  från  hela 
jordklotet,  räknadt  från  de  sydamerikanska  staterna  lill  australiska,  sydafri- 
kanska och  ostindiska. 

För  att  lemna  en  föreställning  om  de  i den  utländska  pressen  före- 
kommande artiklarna  meddelas  här  (pl.  25)  några  reproduktioner  ur  den 
pressbyrån  tillhörande  samlingen: 

Omkring  275  klichéer  öfver  Stockholm  och  utställningen  halva  på  därom 
gjord  anhållan  tillsändts  utländska  tidningar,  livilka  dessutom  erhållit  foto- 
grafier öfver  utställningen  till  ell  värde  af  öfver  3,000  kronor. 

En  viglig  del  af  pressbyråns  verksamhet  utgjordes  af  dess  vid  sidan 
af  pressen  utöfvade  reklamarbete. 

För  att  med  nödigt  eftertryck  kunna  bedrifva  detsamma  inledde  press- 
byrån förbindelse  med  Thomas  Cook  A Son  i London  samt  med  den  tyska 
resebyrån  »Courier»  i Berlin,  livilka  begge  utsågos  till  utställningens  ofTiciela 
agenter  och  ätogo  sig  att  sprida  dess  affischer  och  öfriga  publikationer. 

Det  material,  hvarmed  pressbyrån  i detta  hänseende  hade  att  röra  sig, 
utgjordes  dels  af  den  på  Centraltryckeriet  utförda  ofTiciela  utställningsaffischen, 
dels  af  en  från  Iduns  litografiska  tryckeri  utgången  kolorerad  plansch  öfver 
utställningen  sedd  i fogelperspektiv,  hvilken  trycktes  i 20,000  exemplar,  dels  af 
ett  par  smärre  vyer  öfver  Stockholm  och  utställningen,  dels  slutligen  af  de 
små  utställningsmärkena,  afsedda  för  brefkuvert. 

Utställningens  reklamplakat  spriddes  på  följande  sätt:  American-linien 
(2,000),  Anchor-linien  (100),  rederifirman  Brauenlich  i Berlin  och  Stettin  (2,000), 
Cunard-linien  (2,000),  resebyrån  »Courier»  i Berlin  (3,000),  Thomas  Cook  & 
Son  (500),  Dominion-linien  (100),  Finska  ångfartygsbolaget  (800,  på  80  linska 
jernvägsstationer  var  affischen  anbragt),  affischeringsfirman  Merpert  i S:l  Peters- 
burg (1,000  tiil  alla  större  ryska  jernvägsstationer  m.  m.),  Thingvalla-linien 
(4,200),  White  Star-linien  (100)  och  Wilson  & C:o  i Hull  (500).  Dessutom 
sändes  plakaten  till  alla  beskickningar,  lill  konsulaten  i ett  antal  vexlande 
mellan  3 och  25,  allt  efter  de  olika  konsulernas  rekvisitioner,  till  Ilere  pä 
utlandet  trafikerande  svenska  rederier,  livilka  åtogo  sig  att  sprida  dem  hland 
sina  utländska  kunder  (sålunda  erhöllo  Göta  kanalbolag  220  plakat,  firman 
O.  Melin  i Göteborg  25  o.  s.  v.),  samt  till  i utlandet  bosatta  enskilda  personer 
livilka  arbetade  i utställningens  intresse.  Herr  M.  Samuel  i New- York  erhöll 


PRESSBYRÅN  OCll  DESS  VERKSAMHET. 


136 


sålunda  300  affischer,  herr  P.  Lainin  i Paris  140,  herr  H.  Goldschmidt  i Berlin 
250,  Stapelmohrs  bokhandel  i Geneve  30,  hrr  Edenberg  och  C.  Hagman  i 
Moskwa  45,  gymnastikdirektör  S.  Ulrich  i Bremen  15;  svenskar  i Nizza  och 
Cannes  rekvirerade  affischer  till  uppsättning  på  därvarande  hotell  och  restau- 
ranter  o.  s.  v.  Till  samtliga  kaptener  på  de  stora  engelska,  franska  och  tyska 
transatlantiska  ångarna  sändes  smärre  eleganta  vyer  öfver  Stockholm  och  ut- 
ställningen med  anhållan  om  deras  utläggande  i salongerna  på  respektive  båtar. 

Utställningen  står  särskildt  i tacksamhet  till  herr  Per  Lamm  i Paris, 
herr  Hartvig  Goldschmidt  i Berlin  samt  till  generalagenten  för  Thingvalla- 
linien  herr  A.  E.  Johnson  i New- York  för  det  nit  och  det  intresse,  hvar- 
med de  stälde  sig  till  utställningens  förfogande,  då  det  gälde  att  göra  den  känd 
i utlandet. 

En  af  pressombudets  omsorger  var  äfven  att  författa  den  officiela 
Vägvisaren  öfver  utställningen.  Denna  vägvisare,  som  utkom  till  utställ- 
ningens öppnande,  utgafs  af  firman  Samson  A Wallin  ocb  öfversattes  till 
engelska  ocb  franska  språken.  En  tysk  upplaga  af  densamma  ombesörjdes  i 
starkt  förkortad  form  af  resebyrån  »Courier»  i Berlin.  Den  svenska  upplagan 
af  »Vägvisaren»,  som  utgjorde  en  prydligt  utstyrd,  med  karta  öfver  Stockholm 
och  med  plan  öfver  utställningen  samt  med  ett  70-tal  illustrationer  försedd 
publikation  på  135  sidor,  såldes  till  ett  pris  af  50  öre.  För  deltagarne  i de 
under  utställningen  anordnade  s.  k.  »Folktågen»  tillhandahölls  gratis  en  för- 
kortning af  den  officiela  Vägvisaren. 


1 de  första  dagarna  af  Maj  1897  började  iordningställandet  af  pressens 
paviljong  på  utställningen.  Till  detta  ändamål  hade  utsetts  den  förträffligt 
inredda  och  centralt  belägna  Liljewalchska  villan  (se  pl.  24),  som  nästan  helt  och 
hållet  stäldes  till  pressens  förfogande,  ehuru  det  sedan  visade  sig  att  den  nedre 
våningen  var  tillräcklig  för  dess  behof.  I denna  våning  inreddes  tvenne  skrifrum 
med  tillsammans  12  skrifbord,  hvart  och  ett  med  sin  bordsapparat  från  Allmänna 
telefonbolaget,  samt  en  större  salong  för  läsning  och  rökning.  I salongen  upp- 
sattes tvenne  fackskåp  för  tidningar.  I utfärdade  cirkulär  hade  pressbyrån 
anhållit,  att  de  olika  tidningarna  under  utställningstiden  skulle  sända  sina  blad 
till  hyrån,  hvilken  anhållan  beredvilligt  efterkoms  af  omkring  150  svenska 
och  ett  hundratal  utländska  tidningar.  Ett  fjerde  rum  i våningen  upptogs 
af  pressbyrån.  1 tamburen  funnos  såväl  allmänna  telefon  som  rikstelefon, 
hvarjemte  en  trappa  upp  tvenne  isolerade  telefonskåp  uppsattes  för  riks- 
lelefon,  hvilka  apparater  voro  afsedda  för  interurbana  samtal.  I våningen  en 


PRESSBYRÅN  OCH  DESS  VERKSAMHET. 


137 


trappa  upp  funnos  duschrum  och  toalett,  hvilken  senare  äfven  var  anordnad 
i hufvudvåningen. 

Tillsammans  funnos  i presspaviljongen  15  allmänna  och  5 rikstelefon- 
apparater,  hvilka  genom  frikostigt  tillmötesgående  från  Allmänna  telefon- 
bolagets och  från  Kongl.  telegrafverkets  chefer  afgiftsfritt  stälts  till  pressens  för- 
fogande. Samtliga  apparater  stodo  i direkt  förbindelse  med  hufvudstationerna 
i Stockholm. 

Den  (S  Maj  utfärdade  pressbyrån  ett  cirkulär,  innehållande  de  af  general- 
kommissarien fattade  bestämmelserna  rörande  utdelande  af  frikort  för  pressen 
till  utställningen.  Bestämmelserna  härom  voro  följande: 

HUFVUDSTADSPRESSEN. 

Dagliga  tidningar: 

2 kort  för  lmfvudredaktören,  däraf  ett  utstäldt  för  honom  personligen. 

2 redaktionela  kort. 

Hufvudredaktör  eger  att  göra  framställning  om  det  antal  frikort,  stälda  på 
namngifna,  fasta  medarbetare,  som  han  ur  tidningens  och  utställningens  gemensamma 
intresse  anser  vara  nödvändigt  för  ett  omsorgsfullt  handhafvande  af  tidningens 
utställningsreportage. 

För  särskilda  fall  eller  för  utom  tidningens  redaktion  stående  personer 
(fackmän),  hvilka,  ehuru  icke  journalister,  erhålla  i uppdrag  att  skrifva  om  ut- 
ställningen, kunna  begäras  dagbiljetter  till  utställningen. 

Vecko-  och  halfveckotidningar : 

1 personligt  kort  för  lmfvudredaktören. 

1 redaktionelt  kort. 

Hufvudredaktör  eger  att  göra  framställning  om  det  antal  frikort,  stälda  på 
namngifna,  fasta  medarbetare,  som  han  i tidningens  och  utställningens  gemensamma 
intresse  anser  vara  nödvändigt  för  ett  omsorgsfullt  handhafvande  af  tidningens 
utställningsreportage. 

Korrespondenter. 

I Stockholm  boende  korrespondenter  till  landsorts-  och  andra  tidningar 
kunna  erhålla  ett  personligt  frikort  till  utställningen. 

LAN  DSO  RTST I DN  I N GA  R . 

Hufvudredaktörer  för  i landsorten  utkommande  tidningar  erhålla  1 personligt 
kort  till  utställningen,  gällande  under  hela  utställningstiden. 

Dessutom  erhålla  journalister  från  landsorten,  hvilka  besöka  utställningen 
och  vederbörligen  legitimera  sig,  frikort  till  utställningen,  gällande  för  viss  upp- 
gifven  tid,  hvilken  påtryckes  kortet. 


Korten  utdelas  af  utställningens  pressbyrå. 

Journalister  från  landsorten,  hvilka  önska  erhålla  kort,  vände  sig  till  ut- 
ställningens administrationsbyggnad  och  erhålla  där  passe-partout  till  den  längre  in 
på  utställningsfältet  belägna  pressens  paviljong,  där  pressbyrån  är  inrymd. 


138 


PRESSBYRÅN  OCII  DESS  VERKSAMHET. 


Frikorten,  som  utgjordes  af  en  liten  treviken  kartong  i form  af  en 
hok,  voro  till  färgen  mörkgröna  med  utställningens  märke,  tre  kronor  inom 
en  krans  af  eklöf  och  inskriften  »Allmänna  konst-  och  industriutställningen 
i Stockholm  1897  , tryckt  i guld  på  yttersidan.  Det  inre  af  kortet  hade  föl- 
jande lydelse: 


Cettc  carte  est  valable  pour 
1 entrée  libre  aux  expositions 
speciales  suivantes: 

Lexposition  du  sport  et  des 
touristes. 

»Vieux  Stockholm». 
Lexposition  du  théåtre. 

La  grotte  fantastique. 

Le  musée  biologique. 

Galérie  Biblique. 

L exposition  Martin. 

La  villa  Byström. 

Il  est  pennis  de  se  servil* 
gratuitement  des  ascenseurs. 


PRESSKORT. 

Carte  reservée  pour  la  Presse. 
Namn  : 


Detta  kort  är  personligt  och 
far  på  inga  vilkor  på  annan 
öfverlåtas. 

Utställningens  kontrollörer 
ega  rätt  att  affordra  innehaf- 
vare  af  presskort  hans  namn- 
teckning. 

Gette  carte  est  exclusive- 
ment  personnelle. 

Les  contröleu  rs  ont  droit  d’ex- 
iger  la  signature  du  titulaire. 

Pressombud.  Generalkommissarie. 


Gäller  äfven  som  inträdes- 
kort till  följande  specialutställ- 
ningar: 

Turist-  och  sportutställningen. 
»Gamla  Stockholm». 
Teaterutställningen. 

Sagogrottan. 
Biologiska  museet. 

Bibliskt  galleri. 

Martins  utställning. 
Byströms  villa. 

Berättigar  till  fritt  använ- 
dande af  inom  utställningen  be- 
fintliga hissar. 


Innelrafvareus  namnteckning. 
(La  signature  du  titulaire.) 


Då  det  kom  lill  pressbyråns  kännedom,  att  en  del  presskort  förkommit 
och  sålunda  kunde  befaras  ha  hamnat  i orätta  händer,  hvilket  särskildi  var 
förhållandet  efter  den  vid  midsommartiden  afhållna  internationela  press- 
kongressen, indrogos  de  gröna  korten  och  utfärdades  nya  — gula  kort  med 
blå  inskrift  hvilka  gälde  från  1 Augusti  till  utställningens  slut. 

Af  presskorten  utfärdades  ett  antal  af  1,270,  af  hvilka  360  kommo  pä 
Stockolmspressen  och  i hufvudstaden  boende  korrespondenter  samt  öfver  500 
på  utländska  journalister. 

Pressens  paviljong  på  utställningen  var  öppen  från  kl.  '/2  10  på  mor- 
gonen till  kl.  8 å 9 på  kvällarna.  På  svarta  taflor  i tamburen  anslogos  för 
hvarje  dag  uppgifter  på  antalet  utställningsbesökande  under  föregående  dag 
samt  alla  de  för  pressen  afsedda  meddelanden,  som  rörde  utställningen.  Pa- 
viljongen var  talrikt  besökt.  Den  visade  sig  vara  ett  verkligt  behof  och  icke  - 
såsom  förhållandet  var  vid  l.  ex.  utställningarna  i Berlin  och  Budapest  1896  — 
endast  en  dekoration.  Delta  torde  i väsentlig  mån  få  tillskrifvas  dess  centrala, 
lätt  synliga  läge;  men  äfven  de  inre  anordningarna  vunno  erkännande  af  de 
besökande. 


PRESSBYRÅN  O C II  DESS  VERKSAMHET. 


m 


Enligt  den  i presspaviljongen  framlagda  journalen,  i hvilken  hrr  tidnings- 
män egde  att  anteckna  sina  namn  och  adresser  under  vistandet  i Stockholm, 
var  paviljongen  besökt  af  420  utländska  journalister.  Denna  siffra  måste 
emellertid  betecknas  såsom  otillförlitlig,  enär  många  af  dem  aldrig  brydde 
sig  om  att  anteckna  sig.  Detta  var  i synnerhet  förhållandet  med  deltagarne 
i journalistkongressen,  under  hvilken  paviljongen  helt  naturligt  räknade  de 
talrikaste  besöken. 

Förutom  fri  entré  till  samtliga  inom  utställningen  varande  enskilda 
utställningar  och  förevisningar,  bereddes  journalisterna  andra  förmåner.  Enligt 
medgifvande  från  hufvudstadens  teatrar,  hade  alla  resande  tidningsmän  rättig- 
het att  genom  pressbyrån  erhålla  fria  biljetter  till  deras  föreställningar  och 
presskorten  berättigade  till  fri  entré  till  »Skansen».  Genom  statsrådets  och 
chefens  för  Kgl.  civildepartementet  försorg  stäldes  äfven  till  pressbyråns  för- 
fogande ett  antal  af  17ö  jern vägsbiljetter,  gällande  första  klass  för  resa  från 
station  på  gränsen  till  Stockholm  samt  tillbaka  till  station  på  gränsen.  Äfven 
bereddes  tillfälle  för  de  utländska  journalister,  som  så  önskade,  att  företaga 
turistfärder  på  statens  jernvägar  inom  Sverige.  Genom  tillmötesgående  från 
Göta  kanalaktiebolag  samt  från  Gotlands  ångfartygsaktiebolag  hade  dessutom 
pressombudet  erhållit  rättighet  alt  i begränsad  skala  utfärda  legitimationskort, 
berättigande  framstående  utländska  journalister  till  fria  resor  kanalvägen  till 
Göteborg  samt  till  fri  resa  Stockholm-  -Visby  fram  och  tillhaka. 

Såsom  särdeles  gynsamma  omständigheter,  hvilka  i hög  grad  bidrogo 
till  att  göra  utställningen  känd  i utlandet  och  att  främja  pressbyråns  arbete  i 
detta  syfte,  måste  betecknas  så  väl  den  Fjerde  internationela  presskongressen, 
som  sammanträdde  i Stockholm  den  23  Juni,  som  äfven  H.  M.  Konungens  rege- 
ringsjubileum i September  månad.  För  att  undvika  h varje  missförstånd  må 
här  särskildi  betonas,  att  utställningens  pressbyrå  icke  egde  annan  befattning 
med  presskongressen  än  att  slå  deltagarne  däri  till  banda  med  biljetter  till 
utställningen,  samt  att  de  fria  biljetter  till  statens  jernvägar  och  till  de  begge 
nämnda  ångfartygsbolagen,  som  stälts  till  dess  förfogande,  icke  afsågo  press- 
kongressens ledamöter,  hvilka  egde  sitt  särskilda  kommissariat,  som  handhade 
deras  intressen. 

Redan  under  de  första  dagarna  af  Juni  månad  hade  emellertid  press- 
byrån gått  i författning  om  en  »presskongress»  i mindre  skala.  Det  gälde 
nämligen  all  i den  utländska  pressen  med  främmande  journalisters  hjelp  lan- 
cera  utställningen  i så  god  tid,  att  turistströmmen,  som  efter  feriernas  slut  i 
utlandet  tar  sin  egentliga  fart,  skulle  kunna  vändas  mot  Stockholm. 

Genom  en  i London  bosatt  norsk-engelsk  journalist,  herr  H.  L.  Braek- 
stad,  vände  sig  pressbyrån  i detta  ändamål  till  den  engelska  pressen.  Till 


140 


PRESSBYRÅN  OCH  DESS  VERKSAMHET. 


följd  af  att  drottning  Victorias  jubileum  förestod,  stälde  sig  emellertid  de 
engelska  tidningarna  ganska  kyligt  geni  emot  den  från  Stockholm  kommande 
inbjudningen  och  endast  tvenne  journalister,  begge  likväl  mycket  framstående 
och  representerande  tidningar  af  första  rang,  hörsammade  densamma.  De 
nämnda  journalisterna  voro  mr  Fletcher,  den  förre  hufvudredaktören  för 
»Daily  Chronicle  i London,  samt  mr  Balsillie,  medarbetare  i »Glasgow 
Herald»  och  i »Dundee  Advertiser»,  hvilka  ankommo  till  Stockholm  redan 
den  1 Juni. 

Den  till  tyska  tidningsmän  genom  herr  H.  Goldschmidt  i Berlin  stälda 
inbjudningen  kröntes  med  bättre  resultat  och  några  dagar  därefter  anlände 
hit  några  af  Tysklands  mest  framstående  journalister  och  följetongskrifvare. 
Dessa  voro  herr  Paul  Adami  från  »Kreutz-Zeitung»,  herr  Max  Horwitz  från 
»National-Zeitung»,  hufvudredaktören  för  »Berliner  Börsen-Courier»,  doktor 
J.  Landau,  professor  L.  Pietsch  från  »Vossische  Zeitung»,  fru  Ulla  Frank 
från  Hamburgisclie  Correspondent»,  hufvudredaktören  för  »Volks-Zeitung», 
abgeordnete  Vollrath,  doktor  Mamroth  från  »Frankfurter  Zeitung»,  doktor 
Wohl  från  »Pester  Lloyd»,  samt  herr  P.  Lindenberg,  Berlin-korrespondent  till 
ett  80-tal  tyska  provinstidningar.  För  de  tyska  journalisterna  samt  för  några 
stockholmska  tidningsmän  gaf  pressbyrån  middag  på  Hasselbacken.  Byråns 
samling  af  tidningsurklipp  här  vitnesbörd  om  det  goda  resultatet  af  denna 
inbjudning. 

Bland  de  många  utländske  tidningsmän,  som  besökte  utställningen, 
må  för  öfrigt  nämnas  endast  tvenne,  hvilka  lågo  i Stockholm  under  en 
längre  tid  och  med  stort  intresse  omfattade  utställningen,  vårt  lands  industri 
samt  öfriga  institutioner.  Dessa  begge  voro  mr  W.  S.  Harwood,  fram- 
stående medarbetare  i llere  amerikanska  revyer,  tidskrifter  och  tidningar,  samt 
doktor  E.  Voigt,  korrespondent  till  > Kreuz-Zeitung»  i Berlin. 

Pressbyråns  samling  af  tidningsurklipp  bär  i sin  helhet  vittne  om  det 
1 i Iliga  intresse,  som  de  främmande  journalisterna  hyste  för  utställningen.  För 
att  endast  anföra  ett  bevis  härpå  må  nämnas  Berlintidningen  »Die  Post»,  som 
i en  hel  serie  artiklar,  hvilka  sedermera  utkommo  i broschyrform,  behandlade 
arméns  och  llottans  utställningar. 

Den  press,  som  på  det  hela  taget  mest  torde  ha  intresserat  sig  för  ut- 
ställningen, var  den  svensk-amerikanska.  Pressbyrån  förvarar  rörande  bevis 
på  den  kärlek  och  den  pietet,  hvarmed  denna  press  behandlade  utställ- 
ningen. Flere  svensk-amerikanska  tidningar  utgåfvo  stora  album,  innehål- 
lande vyer  öfver  utställningen,  hvilka  utdelades  gratis  till  deras  prenume- 
ranter, och  till  julen  1897  utkom  i Chicago  etl  större  praktverk  öfver  Sverige 


P Ii  E S S B YRA  N 0 C H T)  E S S V E Ii  K S ,L  ,1/  II E T. 


141 


och  utställningen  på  mellan  (1-  och  700  sidor,  försedi  med  ett  par  hundra 
vyer  oeh  författadt  af  doktor  Carl  Swensson,  skolföreståndare  i Lindsborg, 
Kansas. 

Till  slut  en  siffra:  Pressbyrån  mottog  oeh  besvarade  under  sin  verk- 
samhet närmare  2,000  bref,  af  hvilka  omkring  1,700  utländska.  I denna 
korrespondens  äro  icke  inräknade  smärre  och  ovigtigare  bref,  utan  endast  så- 
dana, hvilka  pressbyrån  förvarat,  emedan  de  utgjorde  förfrågningar  och  gåfvo 
sådana  uppslag,  som  föranledde  åtgärder  från  pressbyråns  sida  i syfte  att 
sprida  kännedomen  om  utställningen. 

Under  utställningstiden  bedrefs  en  omfattande  annonsering  i hela 
Stockholmpressen,  i hvilken  för  hvarje  dag  infördes  utställningens  dags- 
program. Herr  H.  Molander,  som  skötte  denna  annonsering,  hade  för  detta 
ändamål  sin  byrå  en  trappa  upp  i pressens  paviljong. 


VIII. 


KATALOGVÄS  EN  DET. 


AF 

LUDV.  LOOSTRÖM. 

Utom  förut  nämnda  »Vägvisare»  genom  utställningen,  utgåfvos  genom 
densammas  försorg  officiela  kataloger  öfver  de  större  afdelningar,  utställningen 
omfattade,  nämligen  konstafdelningen,  industriafdelningen,  arméns  och  flottans 
utställningar  samt  trädgårdsutställningen.  Härjemte  förekom  en  mängd  redo- 
görelser än  i form  af  vägvisare,  än  i katalogartad  uppställning,  utgifna  af  re- 
spektive utställare.  För  samtliga  dessa  redogöres  närmare  i de  uppsatser,  som 
behandla  dessa  utställningar.  Här  skola  endast  i hufvuddrag  lemnas  några 
uppgifter  rörande  den  mest  omfattande  af  katalogerna,  nämligen  den  officiela 
katalogen  öfver  industriafdelningen. 

På  uppdrag  af  förvaltningsutskottet  uppsatte  centralkomiténs  sekre- 
terare ett  förslag  till  de  grunder,  enligt  hvilka  densamma  borde  redigeras.  I 
detta  förslag  framhöllos  särskildt  tvenne  synpunkter  såsom  varande  af  syn- 
nerlig  vigt  att  tillgodose,  nämligen  utställarnes  anspråk  att  genom  katalogen 
lä  namn  eller  firma  och  tillverkningar  så  vidt  möjligt  bekantgjorda,  och 
allmänhetens  att  i katalogen  ega  en  uppslagsbok,  som,  utan  att  hafva  för 
stora  dimensioner,  lemnade  noggranna  uppgifter  rörande  de  utstälda  före- 
målens ursprung,  tillverkningsort  o.  d.  Katalogen  borde  därför  upptaga  samt- 
liga utställares  namn  och  adresser  samt  dessutom  i största  möjliga  korthet 
och  utan  reklam  pa  några  fa  rader  lemna  de  upplysningar,  utställaren  sjelf 
ansåge  i främsta  rummet  vara  till  gagn  för  hans  tillverkningar.  Vidare  borde 
den  lill  uppställningen  vara  klar  och  öfverskådlig,  så  att  en  livar  utan  svå- 
righet där  skulle  linna  livad  lian  sökte,  samt  slutligen  lill  format  och  utstyrsel 
sådan,  att  den  lätteligen  kunde  medföras  vid  besök  inom  utställningen. 


KA  TA  LOG  VÄ  S E X I)  E T. 


143 


Hvad  då  först  beträffar  utställarnes  anspråk  att  genom  katalogen  få 
sin  firma  oeli  sina  tillverkningar  bekantgjorda,  sa  blef  hufvudfrågan  den,  lill 
huru  stor  utsträckning  detta  borde  få  ske.  I detta  afseende  hafva  olika  för- 
faringssätt användts  vid  de  senare  årens  utställningar.  Än  har  man  till  ut- 
ställarens  förfogande  afgiftsfrill  ställ  några  rader  i texten,  där  han  tillåtits  att 
närmast  efter  sitt  namn  eller  sin  firma  införa  hvad  han  önskade  meddela, 
dock  med  strängt  förbud  för  all  direkt  reklam,  än  har  han  haft  rätt  att  ut- 
öfver  detta  radantal  i sjelfva  texten  mot  bestämdt  pris  per  rad  införa  ytter- 
ligare upplysningar,  än  har  han  hänvisats  till  en  särskild  annonsafdelning, 
som  i sådant  fall  vanligast  förekommer  såsom  bihang  lill  sjelfva  katalogen, 
eller  lill  alt  annonsera  i sjelfva  texten  på  särskilda  blad  mellan  katalogens 
sidor,  eller  på  sjelfva  textbladen. 

Af  dessa  olika  sätt  föredrogs  det,  att  åt  utställaren  upplåta  sjelfva  text- 
utrymmet  för  de  upplysningar,  han  ville  lemna  rörande  sina  tillverkningar. 

Detta  förfaringssätt  har  också  stora  fördelar.  Dels  far  katalogen  där- 
igenom ett  rikare  innehåll,  dels  får  utställaren  på  ett  ställe  sammanfördt  hvad 
han  önskar  meddela,  dels  får  utställningsbesökanden,  när  han  i katalogen  slär 
upp  den  firma,  hvars  utställning  han  vill  studera,  omedelbara  upplysningar 
rörande  densamma  och  slipper  därmed  bläddra  bland  en  hop  annonser,  som 
den  stora  allmänheten  för  öfrigt  sällan  eller  aldrig  läser;  dels  sväller  katalogen 
icke  ut  lill  de  digra  volymer,  som  katalogerna  vid  exempelvis  1888  års  Köpen- 
hamnsutställning och  1896  års  utställning  i Berlin,  hvilkas  afsättning  därför 
också  blef  högst  obetydlig. 

Frågan  blef  då,  huru  många  rader  borde  lemnas  gratis  ål  bvarje  ut- 
ställare, och  liv  il  ken  tariff  borde  fastställas  för  öfriga  rader.  Till  ledning 
härvid  må  meddelas,  att  på  utställningen  i Köpenhamn  1888  voro  5 rader 
afgiftsfria;  i Antwerpen  4 rader;  i Berlin  1896  voro  3 rader  afgiftsfria;  för 
bvarje  ytterligare  rad,  som  utställaren  ville  disponera,  hade  han  där  att  erlägga 
en  afgift  af  f>  mark.  På  utställningen  i Bordeaux  1895  voro  likaledes  tre  ra- 
der afgiftsfria;  för  de  närmaste  tre  egde  utställaren  att  betala  respektive  2,  3 
och  4 frcs  samt  för  ytterligare  bvarje  rad  5 frcs  stycket,  allt  dubbelspaltigt 
format  med  ungefär  32  bokstäfver  per  rad.  Denna  graderade  prissättning  an- 
togs för  Stockholmsutställningen  enligt  följande  bestämmelser:  Hvarje  utställare 
erhöll  4 rader,  hvardera  om  cirka  32  bokstäfver,  afgiftsfritt;  därest  han  ville 
disponera  större  utrymme,  hade  han  all  för  den  femte  raden  erlägga  en  krona, 
för  den  sjette,  sjunde  och  åttonde  respektive  2,  3 och  4 kronor,  och  för  ytter- 
ligare hvarje  rad  5 kr.  För  klichéer  beräknades  utrymmet  efter  det  antal 
rader  de  upptogo.  I de  fyra  friraderna  ingingo  sa  väl  utställarens  nummer 
som  hans  firmanamn  och  adress. 


144 


K A T A LOG  VÄS  E N I)  E T. 


Önskade  utställare  dessutom  särskildt  annonsera  sina  tillverkningar  i 
katalogen,  beslöts,  att  en  mindre  annonsbilaga  skulle  i densamma  fä  intagas, 
för  hvilken  afgiften  bestämdes  till  200  kr.  för  helsida  och  150  kr.  för  halfsida. 

Till  redaktör  utsågs  d:r  L.  Looström. 

Utställningskomitén  förbehöll  sig  den  slutliga  redaktionen  af  de  in- 
sända uppgifterna. 

Några  undantag  tillätos  dock  från  dessa  bestämmelser  för  vissa  kate- 
gorier af  utställare.  Så  erhöll  generalkommissarien  rätt  att  besluta  rörande 
formen  för  arméns  och  flottans  införande  i katalogen.  Likaledes  uppdrogs  åt 
generalkommissarien  att  bevilja  befrielse  i särskilda  fall  från  erläggande  af 
ofvan  faststälda  afgifter  för  utställare,  tillhörande  första  sektionen,  äfvensom, 
undantagsvis,  för  kollektivutställningar  m.  11. 

Katalogen  utgafs  på  utställningens  förlag  och  endast  på  svenska  språ- 
ket. Firmanamn  o.  d.,  äfvensom  alla  adresser,  intogos  dock  på  de  respektive 
ländernas  språk. 

Uppställningen  anslöt  sig  till  det  för  utställningen  faststälda  program- 
met, d.  v.  s.  utställarne  ordnades  i sektioner  och  grupper  och  inom  grupperna 
i klasser  i alfabetisk  ordningsföljd  efter  deras  respektive  firmanamn,  sådana 
de  förekommo  i anmälningssedlarna. 

Hvad  katalogens  innehåll  i öfrigt  angick,  må  nämnas,  att  den  inleddes 
med  några  rader  om  den  Kongl.  paviljongen  samt  med  en  utförligare  redogörelse 
för  Stockholms  stads  utställning,  och  att  den  upptog  samtliga  utställare  inom 
de  i programmet  för  industriutställningen  angifna  grupper  och  klasser;  vidare 
under  rubriken  »Särskilda  paviljonger  och  specialutställningar»  kortare  redo- 
görelser för  post-  och  telegrafpaviljongen,  pressbyrån,  utställningens  folkkök, 
Gamla  Stockholm,  H.  M.  Konungens  jagtklubbs  och  Svenska  jägareförbundets 
gemensamma  paviljong,  Bibliskt  galleri,  Sagogrottan,  Trädgårds-,  Teater-  och 
musik-  samt  Martins  orientaliska  utställning;  hvarefter  följde  katalogerna  öfver 
Norges,  Danmarks  och  Rysslands  utställningar. 

Sedan  förvaltningsutskottet  beslutat  rörande  katalogens  anordning,  ut- 
sändes med  ledning  af  anmälningssedlarna  till  samtliga  svenska  utställare  ett 
cirkulär,  innehållande  nödiga  upplysningar  rörande  densamma,  samt  formulär 
i frågoform  för  de  meddelanden,  utställare  kunde  önska  införa,  hvarvid  sär- 
skildl  framhölls,  alt  förvaltningsutskottet  förbehöll  sig  rätt  att  i dylika  med- 
delanden stryka  allt,  som  innehöll  direkta  reklamer.  Samma  cirkulär  och 
formulär  tillstäldes  kommissariaten  för  Norge,  Danmark  och  Ryssland,  hvilka 
spredo  dem  till  sina  respektive  land,  samt  uppsamlade  och  ordnade  de  ifylda 
formulären,  hvilka  därefter  tillstäldes  redaktionen. 

För  att  kunna  intagas  i katalogen  skulle  uppgifterna  vara  inkomna  till 


K AT  ALOG  V Ä S E N I)  E T. 


145 


redaktionen  före  d.  1 Febr.  1897.  Da  började  det  egentliga  redaktionsarbetet, 
som  bedrefs  med  den  fart  under  ledning  af  redaktören  och  med  berömvärdi 
biträde  af  tvenne  vid  utställningsbyrån  anstälda  damer,  fröknarna  Helfrid  oeh 
Signe  Olsson,  att  generalkommissarien  kunde  vid  förvaltningsutskottets  sam- 
manträde d.  13  Maj  s.  ä.  meddela,  att  katalogen  nu,  d.  v.  s.  två  dagar  före 
utställningens  öppnande,  var  utkommen.  Den  upptog  XXII  + 355  sidor  text 
i medelstor  oktav,  planer  af  industrihallen,  Nordiska  museet  med  tillbyggnad, 
maskinhallen  med  ångpannehus,  arméns  oeh  flottans  utställning  och  liskeri- 
liallen,  samt  en  annonsbilaga  om  8 sidor,  och  var  tryckt  på  Centraltryckeriet 
i Stockholm,  som  hade  sin  väsentliga  andel  i katalogens  snara  färdigblifvande. 
Liksom  för  redaktionsarbetet  äfven  nätterna  undantagsvis  måste  lagas  i an- 
språk, var  detta  regel  i fråga  om  sättning  oeh  tryckning,  ty  dag  och  natt 
stodo  sex  å alla  män  vid  kasten  eller  pressarna  för  utställningskatalogens  räkning. 

Katalogen  utgick  i en  upplaga  af  24,000  ex.,  af  hvilka  dock  några  tusen 
lågo  kvar  osålda  efter  utställningens  slut.  Till  den  relativt  stora  spridningen 
bidrog  nog  i sin  mån  det  smakfulla  omslaget,  som  var  komponerad l af  arki- 
tekten Ferd.  Boberg  och  pryddes  med  en  vy  af  industrihallen  i litografiskt 
guldtryck,  infattad  i en  af  tre  kronor  omgifven  medaljong. 

1 afgifter  för  betalade  annonsrader  i texten  samt  för  annonsbilagan  in- 
flöt inalles  ett  belopp  af  20,3(34  kr.,  enligt  följande  fördelning  de  olika  landen 


emellan : 

Sverige,  textrader kr.  13,333 

annonsbilagan » 1,700 

Norge,  textrader  » 3,19(3 

Danmark,  » » 1,685 

Ryssland,  » » 450 


Summa  kr.  20,3(34 


PL.  26.  UTSTÄLLNINGEN  SEDD  FRÅN  DJURGÅRDSBRUNNSVIKEN. 


IX. 

DAGSPROGRAMMET. 


AF 


HARALD  MOLANDER. 


En  dagligen  utkommande  publikation,  som  upptager  sevärdheter,  nöjen, 
musik-  och  teater-program  samt  allmänna  underrättelser  och  ett  större  eller 
mindre  antal  annonser,  har  vid  alla  utställningar  visat  sig  vara  af  nöden  och 
dessutom  betraktats  såsom  en  god  affär.  Detta  hade  konstaterats  senast  i 
Berlin  1896,  där  Berliner  Lokalanzeiger  hade  saken  om  händer.  Här  förvärfvade 
Svenska  Dagbladet  motsvarande  rättigheter  och  blef  under  Stockholmsutställ- 
ningen det  s.  k.  dagsprogrammets  utgifvare. 

Emellertid  visade  det  sig  snart  nödigt  att  så  väl  inom  utställningen  som 
i staden  vidtaga  åtgärder  för  mera  omfattande  affischering  och  annonsering 
än  hvad  före  och  vid  utställningens  öppnande  därstädes  förekommit,  hvarför 
en  särskild  hyra  upprättades  för  affischering,  reklam,  spridning  af  notiser  och 
daglig  annonsering  i vidsträcktaste  måtto.  Detta  gälde  utställningsfältet  och 
hufvudstaden,  medan  pressbyrån  fortfor  att  handhafva  den  provinsiela  och 
utländska  reklamen. 

Till  chef  för  denna  nya  s.  k.  Dagsprogrammets  byrå  utsågs  intendenten 
H.  Molander,  och  dess  arbete  sattes  redan  den  26  Maj  i gång. 

En  summarisk  öfversigt  af  dess  verksamhet  torde  vara  tillräcklig. 

Utom  den  ursprungliga  trellaggsaffischen  af  arlisten  IL  Bergh,  hestäkles 
fyra  nya  konstnärliga  affischer  — » Induslrihallen»,  »Maskinhallen»,  »Fiskeri- 
nlslällningen  och  »Marinskädespelen»  — hvilka  alla  utfördes  af  artisten  V. 


I)  A G S P R O GR  A M .)l  E T 


147 


Andrén  och  hade  lill  närmaste  följd,  att  ett  antal  enskilda  utställningar,  fastän 
i sista  stund,  förskaffade  sig  egna  dylika  affischer.  Dessutom  trycktes  en  dag- 
ligen ny  affisch,  som  upptog  namnen  på  officiela  och  enskilda  utställnings- 
afdelningar,  uppgifter  om  tider  och  priser,  konserter,  teaterföreställningar  och 
vexlande  förströelseprogram.  Samtliga  dessa  affischer  utdelades  i staden  samt 
anslogos  på  ett  betydande  antal  trätatior,  hvilka  på  alla  synliga  platser  upp- 
sattes, exempelvis  på  omkring  sextio  flaggstänger  utmed  Strandvägen. 

Samtidigt  träffades  öfverenskommelser  om  annonsering  af  dagsprogram- 
met hvar  och  hvar  annan  dag  i tolf  Stockholmstidningar  jemte  resp.  landsorts- 
upplagor.  Dessa  annonser,  hvilka  innehöllo  samma  lext  som  den  ofvan  om- 
nämnda dagsaffischen,  upptogo  en  tryckyta  af  180  lill  200  kv.-cm.  och  åter- 
funnos  alltid  på  bestämda,  framför  andra  synliga  platser  i tidningarna. 

Under  tiden  från  och  med  den  26  Maj  till  och  med  den  2 Oktober 
expedierade  dagsprogrammets  hyrå  sålunda  sammanlagdt  937  annonser  i 15 
olika  Stockholmstidningar,  publicerade  378  olika,  längre  och  kortare  notiser, 
samt  utdelade  på  offentliga  ställen  och  anslog  omkring  7,500  affischer.  Detta 
allt  i Stockholm. 

Omkostnaderna  för  annonser  och  affischer  jemte  hyråns  öfriga  utgifter 
torde  i rund  summa  ha  uppgått  lill  inemot  25,000  kronor  eller  250  kronor 
per  dag.  Omkring  20  % däraf  utdebiterades  på  enskilda  utställningar,  som 
upptagits  på  de  officiela  affischerna. 

Tvifvelsutan  bidrog  denna  omfattande  och  dyrbara  extra  reklam  alt 
locka  ökadi  antal  besökare  lill  utställningen. 


X. 


F 0 L K T Å (i  E N. 

AF 


HARALD  MOLANDER. 


Den  redan  under  två  år  på  förhand,  med  all  llit  oeh  omtanke  be- 
drifna  reklamen  för  Stockholmsntställningen  afsåg,  såsom  naturligt  är,  främst 
att  göra  utställningen  bekant  i utlandet  samt  att  från  skilda  land  och  verlds- 
delar  locka  besökare.  Stort  nit  egnades  äfven  åt  spridande  af  täta  meddelanden 
och  notiser  genom  den  periodiska  pressen  i de  tre  nordiska  länderna  samt 
i Finland  och  Ryssland.  Men  dels  voro  dessa  meddelanden  af  mera  specifik 
natur,  afsedda  att  främst  gifva  aktiva  deltagare  i utställningen  nödiga  och 
uppmuntrande  upplysningar,  och  därför  egnade  snarare  alt  locka  utställare 
än  besökare;  dels  ansågs  utställningen  utan  extra  reklam  skola  samla  det 
största  möjliga  antal  resande  från  de  länder,  som  sjelfva  i densamma  deltogo. 
Så  syntes  äfven  blifva  fallet,  hvad  de  burgna  klasserna  beträffade.  Men  ju 
närmare  tiden  nalkades  för  utställningens  öppnande,  desto  tydligare  visade  sig, 
alt  man  måhända  ej  vidtagit  tillräckligt  verksamma  åtgärder  för  att  bereda 
den  ekonomiskt  mindre  välstälda  befolkningen  i Skandinavien  tillfälle  till 
billiga  utställningsbesök. 

Försummelse  i detta  afseende  kunde  dock  mindre  läggas  utställningens 
förvaltning  till  last  än  sökas  i bristande  företagsamhet  på  andra  håll  och, 
framför  allt,  i ovana  vid  sä  exceptionela  förhållanden,  att  hvarje  kalkyl  måste 
befinnas  osäker. 

De  af  staten  utdelade  arbetarestipendierna  kunde  naturligtvis  icke  komma 
mer  än  ett  relativt  fåtal  till  godo,  och  det  nedsatta  inträdespriset  för  arbetare- 
grupper minskade  ej  kostnaden  för  resor  och  lifvets  nödtorft.  Statsjern vägarnas 
prisnedsättning,  hvarigenom  tur-  och  retur-biljett  kunde  — dock  endast  på 


F O L K TÅ  G E N. 


149 


vissa  tåg  — erhållas  för  samma  pris  som  enkel  biljett  under  ordinarie  för- 
hållanden, ingaf  föga  hopp  om  tillräcklig  lättnad  för  obemedlade,  och  med- 
gifvandet  att  få  köpa  s.  k.  Iruppbiljetter,  då  minst  30  personer  enades  om 
att  göra  sällskap,  helans  mera  bindande  än  fördelaktigt.  Hvad  slutligen  be- 
träffar en  och  annan  nybildad  resebyrås  förespeglingar  om  godtköpsresor,  så 
kunde  därvid  föga  förtroende  fästas,  emedan  det  ligger  i sakens  natur,  all  så- 
dana affärer  måste  drifvas  som  geschäft  för  säkerställande  af  åtagen  risk. 

Endast  en  offentlig  institution  kunde  i sjellva  verket  påräkna  det  stöd 
af  respektive  myndigheter,  det  bifall  af  allmänna  opinionen  och  det  förtroende 
från  befolkningens  bredare  lager,  som  skulle  förringa  risken  till  en  obetyd- 
lighet och  göra  den  möjliga  vinsten  till  en  heder.  Utställningen  sjelf  var  en 
sådan  institution,  närmast  intresserad  i frågan,  och,  då  ingen  annan  utväg 
fans,  onekligen  äfven  närmast  att  taga  om  händer  ledningen  af  ett  företag  i 
antydt  syfte.  Så  skedde  äfven. 

Vid  förvaltningsutskottets  sammanträde  den  15  Juni  1897,  alltså  en 
månad  efter  utställningens  öppnande,  refererade  generalkommissarien  ett  af 
intendenten  Harald  Molander  — föreståndare  för  dagsprogrammets  byrå  samt 
för  Teater-  och  musik-utställningen  - författadt  förslag  lill  anordnande  af 
hvad  han  benämnde  Folktåg  till  utställningen.  Inledningen  lill  detta  förslag 
hade  följande  lydelse: 

»För  att  Stockholms-utställningen  måtte  fa  en  så  nationel  karakter  som 
möjligt  och  hlifva  af  den  praktiska  nylta  för  de  nordiska  landens  odling,  som 
med  dess  anordnande  förbundna  arbeten  och  kostnader  betinga,  torde  det  ej 
allenast  vara  af  vigt  att  öppna  alla  vägar  för  resande  från  utlandet,  utan 
äfven  att  rödja  nya  för  dem  i vårt  eget  land,  hvilkas  ekonomiska  ställning 
ej  medgifver  den  pekuniära  uppoffring,  som  för  närvarande  är  förbunden  med 
ett,  om  än  kort,  utställningsbesök  härstädes.  Följande  förslag  afser  därför 
främst  att  bereda  folket,  svenska  män  och  kvinnor  af  de  s.  k.  arbetande 
klasserna,  tillfälle  att  för  ett  jemförelsevis  billigt  pris  bese  utställningen  och 
draga  den  fördel  däraf,  som  för  dem,  måhända  mer  än  för  många  andra, 
förenar  nyttan  med  nöjet.» 

Förslaget  gick  ut  på,  att  utställningens  styrelse  skulle  å statens  samt 
i ett  par  fall  å enskilda  jernvägar,  för  egen  räkning  och  risk,  beställa  ett 
antal  extratåg,  af  hvilka  ett  par  hvarje  söndag,  eller  vid  behof  äfven  andra 
veckodagar,  skulle  inträffa  i Stockholm  på  morgonen,  och  om  aftonen  eller, 
vid  längre  resor,  följande  afton  återvända  lill  utgångsstationen.  Tågen,  be- 
stående dels  af  tredje  klassens  vagnar,  dels  af  s.  k.  nya  truppvagnar,  borde 
rymma  från  500  lill  1,000  passagerare,  och  biljettpriset,  med  nödig  hänsyn 
till  kostnaden  för  tåget,  bestämmas  enligt  en  taxa,  som  indelade  afgångs- 


150 


FOLKTÅGEN. 


stationerna  i tre  allt  vidare  zoner,  h varje  tag  upptagande  passagerare  inom  den 
zon,  hvarifrån  det  utgått.  Biljetterna  skulle  bestå  i kupongböcker,  berättigande 
lill  resa  tur  och  retur,  till  inträde  på  utställningen  samt  en  del  enskilda  ut- 
ställningar och  nöjen,  till  ett  exemplar  af  vägvisaren  och  middag  i folkköket; 
vid  två  dagars  uppehåll  till  dubletter  af  vissa  kuponger  samt  till  nattlogis. 

Förslagsställaren  angaf  äfven  de  nedsatta  pris  han  på  de  flesta  håll  — 
utom  hos  Kongl.  jernvägsstyrelsen  — lyckats  genomdrifva  och  var  slutligen, 
genom  allmänt  tillmötesgående  från  pressens  och  enskildt  från  Svenska  köp- 
mannaföreningens sida,  i tillfälle  alt  framlägga  planen  till  en  gynsam  publi- 
kation af  förslaget  och  ett  verksamt  biljettkolportage  i olika  delar  af  landet. 

Förslaget  vann  förvaltningsutskottets  bifall,  men  bordlädes  för  under- 
handlingar med  Kongl.  jernvägsstyrelsen,  som  man  hoppades  skulle  anordna 
sjelfva  tågen  på  egen  risk,  medan  utställningen  ansvarade  för  de  billiga  prisen 
under  besöket  i Stockholm.  Jernvägsstyrelsen,  som  på  grund  af  bristande 
materiel  och  personal  först  helt  och  hållet  afböjde  förslaget,  medgaf  emeller- 
tid efter  moget  betänkande,  att  ett  försök  gjordes,  dock  med  vilkor,  att  det 
skedde  helt  och  hållet  på  utställningens  risk  och  räkning. 

Förvaltningsutskottet  beslöt  då  att  anordna  det  första  folktåget. 

Den  anslutning,  som  företaget  genast  vann  från  både  pressens  och  all- 
mänhetens sida,  den  efterfrågan  på  tåg,  som  omedelbart  förspordes  från  olika 
landsändar,  de  många,  ej  sällan  mycket  fantastiska  förslag  till  godtköpståg, 
hvilka  nu  med  ens  sågo  dagen,  och  framför  allt  de  betryggande  utsigter,  som 
redan  biljettförsäljningen  till  det  första  tåget  skänkte,  gjorde  emellertid  snart 
nog  utställningsstyrelsen  mera  benägen  och  jernvägsstyrelsen  mindre  obenägen 
för  försökets  upprepande.  Och  då  förslagsställaren,  den  8 Juli,  af  general- 
kommissarien mottog  uppdraget  att  taga  företagets  realisering  om  händer, 
skedde  det  utan  andra  förbehåll,  än  att  utställningen  icke  komme  att  där- 
igenom lida  någon  ekonomisk  förlust.  Jernvägsstyrelsens  tillmötesgående  växte 
äfven  hastigt,  rullande  materiel  anskaffades,  mer  än  en  gång  visade  perso- 
nalen märkliga  prof  pä  uthållighet,  och  redan  ett  par  veckor  efter  starten 
öfvertog  jernvägsstyrelsen,  på  egen  risk,  tågen  å de  längsta  sträckorna,  med 
obligatorisk  försäljning  af  utställningens  kupongböcker  jemte  resebiljetterna. 
Och  slutligen  vaknade  äfven  den  förut  slumrande  privata  företagsamheten  och 
tog  sig  uttryck  i en  och  annan  godtköpsresa,  hvarvid  liknande  kuponghöcker 
för  sjelfva  utställningsbesöken  stäldes  till  vederbörandes  disposition. 

Sålunda  anordnades  från  och  med  den  11  Juli  lill  och  med  den  11 
September  20  folktåg,  hvaraf  12  helt  och  hållet  på  utställningens  samt,  hvad 
sjelfva  resan  beträffar,  5 pä  statens  jernvägars  och  3 på  privat  risk. 

Af  dessa  utgingo: 


FOLK  T A (i  EN. 


151 


N:r  1 från  Karlstad,  med  uppehåll  i Stockholm,  den  11  Juli. 

N:r  2 från  Mjölby — Norrköping,  den  15  Juli. 

N:r  3 från  Alingsås,  den  18  Juli. 

N:r  4 från  Jönköping,  den  22  Juli. 

N:r  5 och  n:r  8 från  Örebro,  det  förra  söder,  det  senare  norr  om  Mä- 
laren, resp.  den  25  Juli  och  15  Augusti. 

N:r  6 och  n:r  7 från  Gefle,  den  1 och  8 Augusti. 

N:r  9 och  u:r  12  från  Kristiania,  hvartdera  med  två  dagars  uppehåll  i 
Stockholm,  resp.  den  15 — 1(5  Augusti  och  5—6  September. 

N:r  10  från  Falköping,  den  19  Augusti. 

N:r  11  från  Tidaholm,  där  samtliga  biljetter  tingats  af  tändsticksfabriken 
Vulkan,  den  22—23  Augusti. 

N:r  13  och  n:r  14  från  Malmö,  resp.  den  2 — 4 och  8 — 10  Augusti. 

N:r  15  från  Göteborg,  den  15  — 17  Augusti. 

N:r  1(5  från  Charlottenherg,  på  beställning  af  Tidemanns  tobaksfabrik, 
den  21  — 23  Augusti. 

N:r  17  från  Söderhamn,  den  22 — 24  Augusti. 

N:r  18  från  Norrtelje  (per  ångbåtl,  den  22  Augusti 

Nr  19  från  Östersund,  den  26—28  Augusti. 

N:r  20  från  Kil  — Karlstad,  på  beställning  af  Forshaga  sulfitfabrik,  den 
1 1 September. 

Biljettprisen  vexlade  från  kr.  21.00  till  kr.  2.50,  beroende  dels  på  om 
resan  skedde  med  utställningens  egna  tåg  och  således  fans  i kupongboken 
upptagen,  eller  med  statens  jernvägars,  då  kupongböckerna  endast  gälde  uppe- 
hållet i Stockholm,  dels  på  detta  uppehålls  längd  af  en  eller  flere  dagar. 

Tvenne  exempel  må  anföras: 

Kristiania-biljetten,  som  var  den  dyraste,  upptog  följande  kuponger: 
1.  Resa  i 3:dje  klass  Kristiania — Stockholm.  2.  Frukost  i Gnesta.  3.  Första 
dagens  entré  till  utställningen.  4.  Ett  exemplar  af  Vägvisaren.  5.  En  medalj 
med  band  i norska  färger  såsom  utställningsmärke.  6.  Entré  till  sport- 
utställningen.  7.  Entré  till  Biologiska  museet.  8.  Första  dagens  middag  i 
folkköket.  9.  Entré  till  Gamla  Stockholm.  10.  Nattlogis.  11.  Andra  dagens 
entré  till  utställningen.  12.  Entré  till  teater- och  musikutställningen.  13.  Entré 
till  sagogrottan.  14.  Entré  till  marinskådespelen.  15.  Andra  dagens  middag  i 
folkköket.  16.  Entré  till  Skansen.  17.  Återresa  Stockholm  — Kristiania. 

Denna  biljett  betingade  ett  sammanlagdi  pris  af  21. oo  kronor,  eller, 
approximativt  beräknadt,  25  % af  motsvarande  kostnader  under  ordinarie 
förhållanden. 

Tidaholms-biljetten,  som  älven  gälde  två  dagars  uppehåll  i Stockholm, 


152 


FOLKTÅ  GEN. 


och  som  jemte  resa  lur  och  retur  älven  upptog  nattlogis,  två  middagsmåltider, 
vägvisare  och  åtta  olika  entréer,  betingade  ell  pris  af  8.00  kronor,  eller,  ap- 
proximativt beräknadt,  knappast  20  % af  ordinarie  kostnader. 

Passagerarne  på  folktågen  syntes  i allmänhet  nöjda  med  sin  utflygt. 
De  mottogos  väl,  stundom  med  fanor  och  klingande  spel,  ofta  af  stora  folk- 
samlingar vid  stadens  bangårdar,  alltid  af  en  eller  llere  ordningsmän  från 
utställningen,  hvilka  visade  dem  vägen  och  under  besöket  gingo  dem  tillhanda 
med  råd  och  dåd.  A andra  sidan  var  resenärernas  hållning  med  få  undantag 
mönstergill.  Vid  en-dagsbesöken,  mellan  två  nattresor,  förspordes  väl  stundom 
betydlig  trötthet,  men  från  utställningsvaktens  sida  hördes  sällan  klagomål. 
Ofta  gåfvo  sig,  under  sjelfva  besöket,  förnöjelse  och  tacksamhet  både  munt- 
rande och  rörande  uttryck,  än  oftare  togo  de  efter  hemkomsten  form  af 
bref,  tidningskorrespondenser  och  uppmaningar  till  fränder  och  grannar  att 
ej  försumma  nästkommande  tillfälle.  Kritik  saknades  för  visso  ej  heller,  men 
var  här,  såsom  oftast  är  fallet,  egnad  att  gifva  företaget  högre  relief  och 
angenämare  aspekt. 

Trots  allt  detta,  Irots  tidningspressens  synnerliga  välvilja  och  trots  ett 
berömligt  arbete  af  Svenska  köpmannaföreningens  agenter  å olika  platser, 
medförde  dock  ej  alla  folktåg  fulltaligt  antal  passagerare.  Orsaken  härtill 
var  utan  tvifvel  att  framför  allt  söka  i en  för  kort  förberedelsetid  och  i 
ovissheten,  ofta  intill  sista  stund,  om  dagar  och  tider,  då  det  var  jernvägarna 
möjligt  att  anskaffa  tåg.  De  tjugu  folktågen  förde  emellertid  ej  mindre  än 
ellva  tusen,  lnifvudsakligen  obemedlade,  utställningsbesökare  till  Stockholm 
och  bragte  utställningen  en  bruttoinkomst  af  omkring  77,000  kronor.  De  på 
förhand  uppgjorda  beräkningarna  visade  sig  därvid  bestå  profvet,  i det  att 
ingen  ekonomisk  förlust  uppkom.  Den  pekuniära  behållningen  var  visserligen 
obetydlig,  och  all  sådan  låg  utom  företagets  gräns  att  påräkna.  Men  den 
moraliska  vinsten,  ocli  sådan  kom  för  visso  genom  folktågen  utställningen  till 
del,  torde  ej  böra  helt  och  hållet  förbises. 


XI. 


BERÄTTELSE  ÖEVER  VERKSTÄLDA 
TRANSPORTER. 


AF 

F RE  D RIK  I U ( ")  I { K E X STA  A I . 


Sedan  anmälan  ingått,  att  utställare  kornine  att  åtnjuta  fri  transport 
från  respektive  jernvägsstationer  till  utställningsområdet  af  sådant  gods,  som 
i vigt  ej  öfversteg  1,500  kg.,  äfvensom  att  tyngre  gods  komme  alt  genom  ut- 
ställningens försorg  uttransporteras,  dock  mot  särskild  afgift,  antog  förvaltnings- 
utskottet  Stockholms  expressbyrå  till  speditör,  och  trälTades  med  nämnda  byrå 
kontraktsenligt  aftal  om  verkställandet  af  samtliga  godstransporter. 

Redan  under  senare  delen  af  Mars  månad  1897  börjades  arbetet  här- 
med; den  20  Mars  inträffade  nämligen  de  båtar,  hvilka  voro  ämnade  att  pryda 
sjelfva  fondpartiet  i norska  industriafdelningen,  och  följdes  dessa  af  flere  vagns- 
laster danskt  monteringsgods  samt  virke  och  byggnadsmateriel  för  enskilda 
svenska  och  norska  utställningsbvggnader,  äfvensom  af  stora  partier  virke  för 
skogsindustrien  samt  materiel  för  den  elektriska  belysningen  och  Fontaine 
lumineuse. 

Först  i midten  af  April  började  sjelfva  utställningsloremålen  anlända, 
till  en  början  endast  i smärre  poster.  Sändningarna  ökades  dock  snart, 
så  att  den  24  April  ett  tjugutal  hela  vagnslaster  samt  en  större  mängd  stycke- 
gods kunde  annoteras  såsom  denna  dag  aflemnade  å utställningsområdet.  Den 
28  April  inträffade  med  ångfartygen  »Express»  och  > Riga»  de  första  ryska 
sändningarna,  uppgående  till  en  vigt  af  c:a  45  tons.  Den  3 Maj  uppgingo  de 
lossade  jernvägsvagnarna  till  47  jemte  styckegods  i vigt  motsvarande  18  vagnar 
eller  tillsammans  05  vagnslaster.  Medelsiffran  af  lossadt  gods  från  den  3 
t.  o.  m.  den  14  Maj  kan  sålunda  anslås  till  e:a  00  vagnslaster  pr  dygn. 


154 


BERÄTTELSE  ÖFVER  VERKSTÄLDA  TRANSPORTER. 


För  undvikande  af  godsets  stockning  vid  jernvägsstationerna  hade  före- 
skrift utfärdats,  alt  allt  maskingods  skulle  adresseras  till  södra  stationen,  hela 
vagnslaster  af  annat  gods  till  Stadsgården  och  Skeppsbron  samt  styckegods 
till  norra  stationen.  Oaktadt  denna  godsets  fördelning  fruktade  man,  och 
detta  med  skäl,  all  godset  vid  vissa  tillfällen  skulle  hopa  sig  i Stadsgården, 
hvarför  den  åtgärden  vidtogs  att  vid  större  tillströmning  låta  vid  södra 
stationen  kvarhålla  ett  större  antal  vagnar,  hvilka  först  i mån  af  tillgång  på 
utrymme  nedsändes  till  Stadsgården.  För  att  reglera  denna  godstillförsel  an- 
stäldes  af  utställningen  en  särskild  jernvägstjensteman,  som  genom  sina  anord- 
ningar väsentligen  underlättade  arbetet. 

Som  transportmedel  användes: 

l:o.  Hästvagnar. 

2:o.  Spårvagnar. 

3:o.  Pråmar  för  lastning  af  styckegods,  samt 

4:o.  Färjor  för  ölverförande  af  hela  vagnar. 

Hästvagnarna  anlitades  under  dagarna  för  utforsling  af  gods  från  norra 
stationen  och  Skeppsbron  samt  för  transporter  inom  utställningsområdet,  och 
visade  sig  nämnda  transportmedel  såsom  det  lämpligaste,  då  det  gälde  tyngre 
gods,  hvars  omlastning  inom  utställningsområdet  erbjöd  svårigheter.  Också 
användes  hästvagnar  i så  stor  utsträckning,  alt  sista  veckan  antalet  dylika 
uppgick  till  elt  50-tal  per  dag. 

Spårvagnarna,  8 till  antalet,  särskildt  konstruerade  för  godstransport, 
kunde,  för  att  ej  hindra  dagens  spärvägstrafik,  endast  användas  om  nätterna. 
Dessa  vagnar,  hvilka  genom  sin  stora  lastningsförmåga  visade  sig  af  ovärderlig 
nytta,  skulle  halva  medfört  ett  ännu  gynsammare  resultat,  om  icke  godsmas- 
sorna, såsom  nu  tyvärr  var  fallet,  hopat  sig  under  en  förhållandevis  kort  tid. 

Pråmarna,  som  genom  utställningens  försorg  försetts  med  däck  samt 
tak  af  galvaniserad  plåt,  öfverförde  från  Skeppsbron  och  Stadsgården  förnäm- 
ligast gods  direkt  lill  liskerihallarna,  Fontaine  lumineuse,  marinskådespelet 
samt  maskinhallens  annex. 

Färjorna,  praktiskt  anordnade  för  öfverföring  af  jernvägsvagnar  och 
med  utrymme  för  tvenne  sådana,  motsvarade  till  alla  delar  förväntningarna. 
Resultatet  skulle  dock  älven  här  blifvit  gynsammare,  i händelse  färjorna  hade 
varit  disponibla  något  tidigare  och  om  ej  terrängförhållandena  inom  utställnings- 
området i väsentlig  grad  försvårat  lossningen  af  i synnerhet  tyngre  gods. 

Arbetsstyrkan,  som  under  sista  veckan  af  Mars  i medeltal  uppgick  till 
20  man  pr  dag  utom  förmän,  ökades  under  loppet  af  April  månad  lill  150,  för 
att  under  första  hälften  af  Maj  uppnå  sin  maximumsiffra  af  något  öfver  200 
man.  Under  följande  veckan  reducerades  redan  styrkan  lill  160  och  skulle 


BERÄTTELSE  ÖFVER  VERKSTÄLDA  TRANSPORTER. 


155 


ytterligare  kunnat  minskas,  därest  icke  ordnandet  af  tomlådorna  då  pågått, 
hvarom  vidare  här  nedan.  Efter  utställningens  öppnande  anlände  nämligen 
blott  obetydligt  svenskt  gods  men  däremot  rätt  mycket  norskt,  äfvensoin  danskt 
maskingods. 

Den  20  Maj  kunde  transporterna  anses  afslutade,  ehuru  smärre  poster 
för  komplettering  eller  förnyande  af  föremålen  inom  vissa  utställningsbranscher 
fortfarande  anlände  under  snart  sagdt  hela  utställningstiden. 

Det  genom  expressbyrån  utforslade  godset  uppgick  i sin  helhet  till  en 
vigt  af  c:a  3,135  tons,  hvilket,  om  3,000  kg.  beräknas  i medeltal  pr  jernvägs- 
vagti,  skulle  utgöra  1,044  vagnslaster.  Häraf  kommo  på  svenska  industriaf- 
delningen  433  vagnslaster  och  4,214  kolli  med  en  vigt  af  c:a  1,970  lons,  såle- 
des motsvarande  656  vagnslaster  å 3,000  kg.  Dessa  siffror  äro  naturligtvis 
långt  ifrån  betecknande  för  den  svenska  afdelningens  storlek,  då  däri  icke 
ingår  Stockholmsutställarnes  gods,  hvilket  af  dem  sjelfva  transporterades,  och 
ej  heller  det  tyngre  godset  till  maskinhallen,  hvilket,  öfverfördt  med  färjorna, 
lossades  inom  hallen  af  särskild  personal. 

Den  svenska  konstafdelningen,  hvilken  å annat  ställe  i denna  berättelse 
närmare  omnämnes,  står  antecknad  med  en  godskvantitet  af  c:a  23  vagnslaster, 
hvartill  ytterligare  kommo  konstföremålen  från  Stockholm,  hvilka  aflemnades 
af  utställarne  sjelfva.  Den  norska  industriafdelningen  utvisar,  hvad  godsmängd 
angår,  den  betydande  siffran  af  185  vagnslaster  och  973  koll  i med  en  vigt  af 
711  tons,  hvilken,  reducerad  efter  3,000  kg.  pr  vagn,  motsvarar  tillsammans 
237  vagnslaster.  Dessutom  lossades  genom  norska  afdelningens  egen  försorg 
från  södra  stationen  ett  antal  af  98  vagnar. 

Orsaken  till  denna  senare  åtgärd  från  norska  kommissariatets  sida  är 
att  söka  i det  förhållande,  att  de  norska  sändningarna  under  sista  tiden  före 
utställningens  öppnande  anlogo  sådana  dimensioner,  att  stora  partier  måste  af 
jernvägen  kvarhållas  vid  södra  stationen,  hvarifrån  expressbyrån  icke  kunde 
verkställa  några  transporter,  då  den  först  måste  i tur  och  ordning  lossa  de  till 
öfriga  stationer  framförda  vagnarna. 

Af  det  norska  godset  inträffade  efter  utställningens  öppnande  närmare 
50  vagnslaster  med  en  vigt  af  i rundt  tal  160  tons. 

Den  danska  industriafdelningen  lemnade  en  kontingent  af  c:a  95  vagns- 
laster, uppgående  i vigt  till  c:a  285  tons,  hvartill  kom  danska  statsbanornas 
utställning  samt  en  del  annat  tyngre  maskingods. 

Genom  den  anordningen  att  i Köpenhamn  koncentrera  allt  danskt  gods 
och  därifrån  genom  danska  utställningskomiténs  försorg  öfverföra  detsamma 
hit  blott  i den  mängd,  som  arbetena  med  uppackning  o.  d.  här  tilläto,  ernåd- 
des stor  regelbundenhet  i sändningarna  och  förebygdes  all  stockning  af  gods, 

21 


156 


BERÄTTELSE  ÖFVER  VERKSTÄLDA  TRANSPORTER. 


h vilket  icke  var  fallet  med  de  svenska  och  norska  föremålen.  Den  ryska  in- 
dnstriafdelningen,  hvars  gods  till  största  delen  anlände  med  ångfartyget  »Ex- 
press», var  representerad  med  en  godsvigt  af  c:a  100  tons,  motsvarande  c:a  33 
vagnslaster. 

Erfarenheten  med  afseende  å transporterna  i deras  helhet  torde  halva 
ådagalagt,  att  alla  till  buds  stående  kommunikationsmedel  blifvit  i största  möj- 
liga utsträckning  använda  och  att  fördelningen  af  godset  på  de  olika  stationerna 
samt  åtgärden  att  låta  godstillförseln  regleras  af  särskild  jernvägstjensteman  i 
icke  ringa  mån  bidrogo  till  alt  lossningen  kunde  gå  så  pass  regelbundet,  som 
förhållandet  blef.  Dessutom  underlättades  arbetet  betydligt  genom  Kgl.  jern- 
vägsstyrelsens  å alla  områden  visade  tillmötesgående.  Äfven  voro  de  inom 
utställningsområdet  utlagda  Decauvillespåren  af  stor  nytta,  ehuru  dubbla  dy- 
lika varit  önskvärda  på  flere  ställen. 

Däremot  mötte  rätt  stora  svårigheter  vid  aflemnandet  af  godset  inom 
utställningen,  hvilket  i hufvudsak  bör  tillskrifvas  bristen  på  lämpliga  upplags- 
platser, särskildt  för  de  under  natten  körda  godsmassorna,  som  måste  allossas 
utom  området,  hvarigenom  arbetet  snart  sagdt  fördubblades,  då  föremålen 
dagen  efter  måste  vidare  transporteras  till  respektive  hallar,  ehuru  detta  i annat 
fall  kunnat  ske  direkt.  Saken  redde  sig  likväl,  äfven  om  vid  dagen  för 
utställningens  öppnande  några  lådor,  som  genom  den  sista  brådskan  kommit 
på  villovägar,  saknades.  Samtliga  återfunnos  dock  omedelbart  därefter  med 
undantag  af  3 å 4 st.,  livilka,  såsom  det  på  hösten  visade  sig,  kommit  bland 
tomlådorna.  Att  sådant  kunde  inträffa  med  fulla  lådor  låter  sig  lätt  förklaras 
därigenom,  att  en  del  utställare  läto  i lådorna  sådant  gods  kvarligga,  som  efter 
montrernas  ordnande  blef  öfver  och  hvilket  de  önskade  magasineradt  i tom- 
godsmagasinen. Detta  gjorde,  att  det  vid  bortförandet  af  tomlådorna  blef  svårt 
att  afgöra,  huruvida  innehållet  var  öfverflödigt  gods  eller  ännu  ej  uppackade 
utställningsföremål,  helst  högst  1’å  utställare  brydde  sig  om  att  förse  sina  lådor 
med  det  föreskrifna  märket  »tom».  Härifrån  gjorde  dock  de  danska  och  ryska 
afdelningarna  ett  undantag. 

Föi-  magasineringen  af  tomgodset  funnos  upplagsplatser  vid  gamla  Jern- 
vågen,  men  dessa  visade  sig  otillräckliga,  h varför  ytterligare  plats  måste  an- 
skaffas i Rosenviks  brädgårdar. 

Vid  Jernvågen  upplades  blott  de  norska,  danska  och  ryska  lådorna, 
vid  Rosenvik  däremot  allt  svenskt  tomgods. 

Den  ursprungliga  planen  atl  vid  transporten  genast  ordna  lådorna  i 
olika  grupper  efter  hallar  och  delar  däraf  visade  sig  snart  omöjlig,  emedan 
de  flesta  utställarne  dröjde  med  uppackningen  lill  de  sista  dagarna,  hvarigenom 
tomgodstransporterna  i hög  grad  måste  forceras,  slutligen  både  dag  och  natt. 


BERÄTTELSE  ÖFVER  VE  REST ALDA  TRANSPORTER. 


157 


A upplagsplatserna  måste  lådorna  sedan  ordnas;  att  detta  var  ett  drygt  arbete 
torde  framgå  däraf,  att  c:a  50  man  voro  sysselsatta  härmed  under  en  hel  månad. 

Returtransporterna  började  den  4 Oktober  med  framförande  af  tomlå- 
rarna,  hvilket  arbete  tog  omkring  en  vecka  i anspråk.  Angående  returtransporten 
af  sjelfva  utställningsföremålen  hade  genom  cirkulär  meddelats,  att  denna  borde 
ombesörjas  af  utställarne  sjelfva  och  på  deras  bekostnad.  För  dem  som  så 
önskade  fans  dock  äfven  nu  expressbyråns  hjelp  att  tillgå.  Häraf  begagnade 
sig  också  ett  stort  antal  af  de  större  utställarne,  såsom  Bofors,  Finspong,  Hus- 
qvarna,  Vedevåg  m.  11.,  liksom  allt  genom  utställningens  s.  k.  speditionsafdel- 
ning  nedpackadt  gods  borttransporterades  genom  expressbyråns  försorg.  Likaså 
träffade  norska,  danska  och  ryska  kommissariaten  aftal  om  verkställandet  af 
samtliga  transporter  för  deras  räkning. 

Likasom  på  våren  hade  färjorna  iordningstälts  hufvudsakligen  för  öfver- 
förande  af  det  tunga  godset  från  maskinhallen,  men  utlades  äfven  jernvägs- 
spår  ända  upp  till  norska  afdelningen  af  industrihallen,  hvarigenom  allt  gods 
därifrån  kunde  direkt  inlastas  i jernvägsvagnarna. 

Som  ersättning  för  med  nämnda  spår  hafda  kostnader  erlade  express- 
byrån  till  utställningen  ett  belopp  af  10  kr.  för  h varje  lastad  jernvägsvagn. 

Den  stora  skilnaden  mellan  ankommet  och  återsändt  gods  härledde  sig 
förnämligast  däraf,  alt  en  stor  del  inredningsmateriel,  paviljonger,  virke,  sten 
m.  m.  försåldes  här.  Detta  gäller  i synnerhet  den  norska  afdelningen. 

Nu  uppgick  antalet  med  returgods  lastade  jernvägsvagnar  för  Norge  till 
165  och  för  Danmark  till  70. 

Det  ryska  godset,  som  återsändes  med  ångbåt,  torde  kunna  anslås  till 
c:a  25  vagnslaster.  Af  svenskt  gods  lastades  genom  expressbyrån  omkring 
259  vagnslaster,  och  blifver  således  hela  antalet  genom  nämnda  byrås  försorg 
afsända  vagnar  c:a  500  st.  Totalsumman  retursändt  gods  är  svår  att  kunna 
uppgifva,  då  sä  många  utställare  ombesörjt  detta  sjelfva,  men  torde  icke  hafva 
öfverstigit  800  vagnslaster,  härifrån  naturligtvis  allt  Stockholmsgods  undantaget. 

1 likhet  med  industriafdelningen  träffade  äfven  konstafdelningen  kon- 
traktsenlig  öfverenskommelse  med  expressbyrån,  och  ingick  däri  äfven  verk- 
ställandet af  upp-  och  nedpackning,  äfvensom  spediering  och  afsändande  af 
konstverken.  Redan  den  2 Mars  började  konstföremålen  anlända  hit  frän  ut- 
landet och  inträffade  flere  sändningar  under  månadens  lopp.  De  större  posterna, 
nämligen  utställningsföremålen  från  Norge,  Danmark,  Tyskland,  Ryssland  med 
Finland  samt  England,  anlände  dock  först  under  senare  hälften  af  April  och 
början  af  Maj. 

Arbetet  inom  konsthallen  med  uppackning  o.  d.  tog  sin  början  först 
den  27  Mars.  Under  första  tiden  till  omkring  den  15  April  anlitades  en  arbets- 


158 


BERÄTTELSE  ÖFVER  VERKSTÄLDA  TRANSPORTER. 


styrka  af  i genomsnitt  12  man,  utom  tvenne  tjenstemän,  en  för  emottagande 
och  inskrifning  af  konstverken  samt  en  för  arbetets  ledning.  På  grund  af  de 
större  sändningarnas  ankomst  under  senare  hälften  af  April  ökades  styrkan 
så  småningom,  tills  den  under  sista  dagarna  af  denna  månad  uppnådde  sin 
högsta  siffra,  50  man,  men  nedgick  i första  veckan  af  Maj  till  i medeltal  25 
man  pr  dag.  Efter  utställningens  öppnande  och  under  hela  den  återstående 
tiden,  tills  packningsarbetena  och  retursändningarna  började,  användes  i medel- 
tal endast  8 man  per  dag,  hvaraf  dock  en  del  tjenstgjorde  som  vaktmanskap.  För 
att  inom  hallen  underlätta  transporten  af  de  ofta  mycket  tunga  och  svårhand- 
terliga  tårarna  anlades  ett  fullständigt  nät  af  Decauvillespår,  som  från  en  me- 
delpunkt, där  vändskifva  var  anhragt,  förgrenade  sig  genom  samtliga  salarna. 
Tomlådorna,  som  efter  uppackningen  ofördröjligen  bortskaffades  från  konst- 
hallen, upplades  i ett  särskildt  för  dem  anvisadt  magasin,  nämligen  de  s.  k. 
karantänsta liarna.  På  grund  af  det  goda  utrymmet  kunde  lårarna  genast  ord- 
nas, icke  endast  efter  olika  nationer  utan  äfven  efter  nummer,  hvilket  betyd- 
ligt underlättade  deras  utlemnande,  då  packningen  började.  Detta  skedde  den 
4 Oktober  och  fortsattes  lill  den  6 November.  Arbetsstyrkan,  som  uppnådde 
sin  högsta  siffra,  40  man,  i midten  af  Oktober,  nedgick  till  c:a  15  man  pr  dag. 

Att  samtliga  transporter  betingade  så  stora  kostnader  förklaras  till  stor 
del  af  utställningens  snart  sagdt  kringflutna  läge  med  endast  en  infartsväg 
från  landsidan.  Härigenom  måste  särskilda  anordningar  vidtagas  för  kommu- 
nikationerna sjöledes,  bland  hvilka  i synnerhet  färjorna  visade  sig  dyrbara. 
Hade  dessa  kunnat  undvaras,  skulle  transportkontot  betydligt  liafva  reducerats. 
Det  visade  sig  nämligen,  att  det  billigaste  transportmedlet  var  hästvagn,  och 
man  torde  kunna  påstå,  att  det  af  utställningen  beräknade  medelpriset  af  35 
kr.  för  hvarje  på  så  sätt  lossad  jernvägsvagn  icke  var  för  högt  tilltaget,  i be- 
traktande särskildt  af  de  uppdrifna  prisen  på  både  arbetskraft  och  dragare 
under  tiden  för  utställningens  öppnande. 


XII. 


TULLFÖRHÅLLANDEN  PÅ  UTSTÄLLNINGEN. 

AF 

C.  F.  HULTGREN. 


Med  anledning  af  Kongl.  Majds  be- 
slut att  ieke  blott  Norge  och  Danmark  utan 
älven  andra  länder  borde  beredas  tillfälle  att 
i utställningen  deltaga,  ingick  förvaltnings- 
utskottet med  underdånig  anhållan,  att  tullfri 
införsel  måtte  medgifvas  för  föremål,  som 
kunde  inkomma  från  utlandet  för  att  vid 
utställningen  exponeras;  och  fann  Kongl. 
Majd  skäligt,  att,  sedan  Kongl.  generaltull- 
styrelsen däröfver  afgifvit  införd  ra  dt  utlåtande, 
genom  nådigt  bref  den  b September  1895  föreskrifva,  att  berörda  föremål  finge, 
efter  skedd  angifning  och  behörig  packhusbehandling  samt  efter  det  plombering 
verkstälts  å sådana  varor,  h vilkas  beskaffenhet  icke  kunde  i packhusattesten  så 
fullständigt  beskrilvas,  att  därigenom  deras  identitet  vid  utförseln  kunde  med 
tillförlitlighet  utrönas,  tullfritt  utlemnas  under  vilkor,  att,  sa  länge  utställningen 
fortfor,  icke  något  af  till  densamma  inkomna  tullpligtiga  föremål  från  ut- 
ställningsplatsen  bortfördes,  innan  detsamma  blilvit  till  förtullning  angifvet 
och  belöpande  tull  i stadgad  ordning  erlagts;  att  efter  slutad  utställning  de 
tull  underkastade  föremålen  skulle,  derest  tull  ej  för  dem  erlagts,  med  den 
vid  deras  första  tullbehandling  upprättade  packhusattest  jemföras  och  under 
vederbörande  tulltjenstemans  tillsyn  inpackas,  där  sådant  ifrågakomme,  samt 
vidare  behandlas  på  sätt  i allmänhet  vore  angående  utförsel  af  nederlagsgods 
stadgadt,  samt  att  förvaltningsutskottet  skulle  vidkännas  alla  af  detta  medgif- 
vande  uppkommande  kostnader. 


160 


TU  L L F 0 R H ARLA  N I)  EN  PÅ  U T S TÅLL  N I N G E K. 


Då  utländskt  utställningsgods  började  anlända  i midten  af  Mars  månad 
1897,  visade  det  sig  emellertid  snart,  att  inrättandet  af  en  expedition  för  tull- 
behandling å sjelfva  utställningsplatsen  af  ankommande  dylikt  gods,  i likhet 
med  hvad  som  plägat  ega  rum  vid  andra  utställningar,  vore  af  behofvet  syn- 
nerligen  påkalladt,  hvarför  förvaltningsutskottet  anhöll,  dels  att  föreskrift  måtte 
meddelas  Kongl.  generaltullstyrelsen  om  inrättande  inom  utställningsområdet 
af  den  erforderliga  tullexpeditionen,  dels  ock  att,  då  i den  af  Kongl.  Maj:t  i 
hufvudsak  faststälda  hudgeten  några  medel  för  uppkommande  kostnader  för 
tullbehandling  af  utländskt  utställningsgods  icke  funnos  upptagna,  berörda 
kostnader  måtte  af  Kongl.  tullverket  komma  att  gäldas. 

Denna  framställning  bifölls  under  vilkor,  att  förvaltningsutskottet  till- 
handahölle  tullverket  erforderliga  lokaler  jemte  inventarier  och  möbler,  äfven- 
som  nödigt  biträde  vid  godsets  tullbehandling,  samt  därjemte  bekostade  god- 
sets bevakning  under  transporten  till  utställningsområdet  och  intill  dess  det- 
samma af  den  därstädes  anstälda  tullpersonalen  mottagits;  och  utfärdade 
tullstyrelsen  på  grund  häraf  för  den  sålunda  inrättade  tullafdelningen  ä utställ- 
ningen uti  skrifvelse  den  11  Maj  särskilda  föreskrifter,  hvarjemte  till  afdel- 
ningens  föreståndare  förordnades  kammarskrifvaren  vid  Stockholms  packhus- 
inspektion C.  F.  Hnltgren,  med  rättighet  för  honom  att  anlita  biträde  af  nödigt 
antal  e.  o.  kammarskrifvare  och  e.  o.  vaktmästare. 

Allt  sedan  midten  af  Mars  månad,  eller  då  utställningsgodset  började 
ankomma,  hade  emellertid,  i afvaktan  ])å  Kongl.  Maj:ts  ofvanherörda  medgif- 
vande,  nämnde  tulltjensteman  med  biträden  beordrats  till  tjenstgöring  inom 
utställningsområdet,  hvarjemte  nödiga  lokaler  m.  m.  åt  sagda  tullpersonal 
under  hand  upplåtits,  så  att  vederbörande  kommissariats  och  utställares  be- 
rättigade kraf  å möjligast  snabba  tullexpedition  kunnat  allt  ifrån  början  nöj- 
aktigt tillgodoses.  Så  snart  nämligen  tullpligtigt  utställningsgods  anländt  till 
Stockholm  och  under  tullbevakning  blifvit  dels  medels  de  för  ändamålet  in- 
rättade färjorna,  dels  ock  på  axel  transporteradt  till  utställningsområdet,  vardt 
det,  efter  hos  tullafdelningens  föreståndare  skedd  angifning,  i de  llesta  fall  å 
platsen  för  de  olika  föremålens  uppställande  omedelbart  tullbehandladt  och 
utlemnadt  till  respektive  kommissariats  eller  utställares  disposition.  Plombe- 
ring  förekom  endast  undantagsvis,  enär  i allmänhet  utställningsföremålen  genom 
heskrifning  ansågos  kunna  vid  utförseln  till  fullo  identifieras. 

Enär  det  efter  utställningens  öppnande  snart  visade  sig  olämpligt  och, 
livad  i synnerhet  anginge  mindre  å utställningen  försålda  artiklar,  hardt  när 
omöjligt,  att  den  för  dessa  belöpande  tullen  erlades,  innan  desamma  från  ut- 
ställningsområdet  bortfördes,  tillämpades  den  i samma  nådiga  bref  befintliga 
föreskrift  härutinnan,  sedan  vederbörande  kommissariat  till  tullafdelningens 


TULLFÖRHÅLLANDEN  PÅ  UTSTÄLLNINGEN. 


161 


föreståndare  skriftligen  ildädt  sig  ansvar  för  gäldandet  af  samtliga  tullumgälder 
för  sådana  tullpligtiga  artiklar,  hvilka  komme  att  inom  landet  kvarstanna, 
sålunda,  att  ofvanberörda  umgälder  i regel  först  vid  utställningens  slut  och  i 
sammanhang  med  utförseln,  till  stor  lättnad  för  både  allmänheten  och  utstäl- 
larne,  uppdebiterades  och  inbetalades. 

Hvad  särskildt  beträffar  norska  utställningen  och  med  hänsyn  till  mel- 
lanrikslagen  blefvo  genom  norska  komitén  cirkulär  utsända  till  samtliga  norska 
utställare  med  anmodan  att,  innan  sagda  lag  upphörde  att  gälla,  inkomma 
med  produktionsbevis  å ntstälda  föremål,  i syfte  ej  mindre  att  större  delen  af 
vid  utställningen  sålda  artiklar  skulle  komma  att  sålunda  åtnjuta  tullfrihet, 
än  ock  att  därigenom  betydliga  lättnader  efter  utställningens  slut  skulle  kunna 
med  afseende  å tullkontrollen  vid  utförseln  komma  att  beredas  — en  åtgärd, 
som  sedermera  lände  till  stor  båtnad  för  alla  parter. 

Efter  utställningens  slut  blefvo  de  olika  afdelningarna,  där  tullpligtigt 
utställningsgods  förefans,  omedelbart  afstängda  och  stälda  under  tullbevakning, 
hvarefter  inpackningen  och  afsändningen  under  stadgad  tullkontroll  fortgick 
så  raskt,  att  allt  tullpligtigt  utställningsgods  kunde  i regel  anses  återutfördt 
före  midten  af  November  månad. 

Afslutningen  af  tullafdelningens  räkenskaper  m.  m.  vidtog  nu,  så  att 
journaler  och  handlingar  kunde  den  30  samma  månad  till  Kongl.  generaltull- 
styrelsen aflemnas. 

Enligt  sagda  journaler  inkommo  de  tullpligtiga  utställningsföremålen 
(montrer  däri  inräknade)  till  nedanstående  afdelningar  uti  följande  antal  kollv 
och  vagnslaster: 

till  konstafdelningen:  622  kolly  (innehållande  1,400  st.  utställningsföremål) 


samt  1 vagnslast; 

» norska 

4,631 

» 35  vagnslaster; 

» danska  » 

2,828  » 

» 12  vagnslaster; 

» ryska  » 

1,165  » 

eller  sammanlagdt:  9,24(5  kolly  samt  48  vagnslaster. 


Af  den  vid  tullafdelningen  debiterade  och  erlagda  tullen  för  inom  landet 


kvarstannade  varor,  belöpte  sig: 

för  konstafdelningen kr.  342:  50 

» norska  afdelningen  » 1,386:  23 

» danska  » » 3,366:  0 4 

> ryska  » » 7,063:  2 4 


Summa  kr.  12,158:  01 

De  varor,  för  hvilka  nämnda  tullbelopp  erlagts,  utgjordes  hufvudsak- 
ligast  af: 


162  TULLFÖRHÅLLANDEN  PÅ  UTSTÄLLNINGEN. 


för  konstafdelningen:  i ramar  infattade  målningar; 

för  norska  afdelningen : pelsvaror  samt  guld-  och  silfverarbeten  (till 

största  delen  tullpligtiga  på  grund  däraf,  att  desamma  inkommit  efter  mellan- 
rikslagens  upphörande); 

för  danska  afdelningen:  porslinsvaror,  terraeotta-arbeten,  guld-  och 

silfverarbeten,  maskiner,  handskar  m.  m.;  samt 

för  ryska  afdelningen:  pelsvaror,  väfnader,  guld-  och  silfverarbeten, 

läderarbeten,  gjutna  jern varor  och  diverse  galanteriartiklar. 


XIII. 


BRANDFÖRSÄKRINGSVÄSENDET  PA  UTSTÄLL- 
NINGEN. 


AF 

GUSTAF  STAFSÉN. 


I ändamål  att  skydda  såväl  utställningen  sjelf  som  utställarne  för  even- 
tuel  förlust  genom  brand  inleddes  i god  tid  underhandlingar  med  försäkrings- 
aktiebolaget Skandia  i Stockholm  om  ordnande  af  brandförsäkringarna  under 
utställningstiden.  Skandias  verkställande  direktör  förklarade  sig  äfven  villig 
taga  saken  om  hand,  ehuru  det  troligen  komme  att  stöta  på  rätt  stora  svårig- 
heter att  få  den  efter  våra  förhållanden  betydande  försäkringssumman,  be- 
räknad till  10,000,000  kr.,  täckt.  Därtill  kom,  att  nästan  hela  detta  belopp 
kunde  betraktas  som  en  enda  risk,  i det  att  försäkringsföremålen  vore  hopade 
hufvudsakligen  i trähus,  tätt  sammangyttrade  på  det  jemförelsevis  trånga 
utställningsområdet. 

Bolagets  bemödanden  resulterade  dock  däri,  att  ett  kontrakt  den  5 Mars 
1897  undertecknades  mellan  å ena  sidan  utställningens  förvaltningsutskott 
och  å den  andra  ett  konsortium  af  följande  försäkringsbolag: 

Försäkringaktiebolaget  Skandia  i Stockholm; 

Brand-  och  hfförsäkringsaktiebolaget  Svea  i Göteborg; 

Brand-  och  hfförsäkringsaktiebolaget  Skåne  i Malmö; 

Brandförsäkringsaktiebolaget  Norrland  i Sundsvall; 

Brandförsäkringsaktiebolaget  Fenix  i Stockholm; 

Basler  Versicherungs  Gesellschaft  gegen  Brandschaden ; 

North  british  and  mercantile  insurance  company  Edinburgh; 

Sun  insurance  oflice; 

Phcenix  assurance  company  of  London; 

99 


164 


B Ii  A N D F ÖRSÄKRINGSVÄSE  N DET  P Ä UTST  Ä L L N IX  GE  N. 


Aktieselskabet  Nye  danske  Brandforsikringsselskab  af  1864; 

The  Palatine  insurance  company  Ltd; 

Brandförsäkringsaktiebolaget  Fennia ; 

Norwich  union  ti  re  insurance  society; 

The  scottish  union  and  national  insurance  company;  och 

Scottish  alliance  insurance  company  Ltd. 

Kontraktet  var  af  följande  lydelse: 

»Mellan  å ena  sidan  Allmänna  konst-  och  industriutställningens  i Stockholm 
1897  förvaltningsutskott  och  å andra  sidan  undertecknade  brandförsäkringsbolag  är 
i afseende  å brandförsäkring  af  byggnader  med  inventarier  och  utställningsföremål 
inom  området  för  Allmänna  konst-  och  industriutställningen  i Stockholm  1897  föl- 
jande öfverenskommelse  träffad: 

§ 1. 

Undertecknade  försäkringsbolag  åtaga  sig  brandförsäkring  under  tiden  15 
Mars — 1 November  1897  å utställningsföremål  i konsthallen  samt  under  tiden  1 
April — 1 November  å öfriga  försälcringsföremål  inom  utställningsområdet  intill  högst 
de  belopp,  som  här  nedan  angifvas. 


Försäkringsbolagen  deltaga  uti  hvarje  försäkring  i den  proportion  till  för- 
säkringssumman, som  bolagens  här  nedan  tecknade  belopp  stå  till  hela  tecknings- 
summan  å ifrågavarande  risk. 

§ 3. 

Anmälan  af  försäkring  mottages  af  försäkringsaktiebolaget  Skandia  i Stock- 
holm, livars  verkställande  direktör  eger  att  å samtliga  nedanstående  bolags  vägnar 
underteckna  försäkringsbref ; och  skall  sålunda  utfärdadt  försäkringsbref  gälla  hos 
samtliga  däri  omnämnda  samt  tillika  här  undertecknade  bolag  från  och  med  klockan 
12  middagen  den  dag,  hvarom  öfverenskommelse  träffas,  dock  icke  i något  fall  förr, 
än  två  dygn  efter  det  premien  för  försäkringen  i fråga  blifvit  till  försäkrings- 
aktiebolaget Skandia  erlagd. 

§ 4. 

Det  i § 8 omnämnda  brandförsäkringsbrefvet  skall  innehålla  tydlig  och  be- 
stämd uppgift  på  försäkringsbeloppets  fördelning 

a)  på  fast  och  lös  egendom; 

b)  på  hvarje  byggnad  särskildt,  såväl  i afseende  å byggnaderna  som  inne- 
håll däri ; 

c)  på  de  i försäkringen  deltagande  bolagen. 


§ 5- 

Till  grund  för  detta  försäkringsaftal  läggas  de  uti  denna  öfverenskommelse 
och  närslutna  bilaga  intagna  bestämmelser,  hvarjemte  de  uti  brandförsäkringsbref 
till  äfventyrs  intagna  vilkor  och  bestämmelser  skola  vara  ovilkorligen  bindande. 

§ »3. 

För  brandförsäkringen  skall  den  premie  erläggas,  som  nu  är  eller  som  fram- 
deles kan  blifva  bestämd  af  försäkringsbolagens  tarifförening. 


B R A N I)  /•’  Ö R S Ä K R I N G S 1 7 Ä S K N DET  I>Ä  UT  S T Ä I.  L V / V G K N 


165 


§ 7- 

I händelse  af  brandskada  skola  undertecknade  försäkringsbolag  utse  gemen- 
samt ombud  för  skadans  reglerande. 


§ 8. 

Uti  detta  försäkringsaftal  ingå  nedanstående  försäkringsbolag  med  följande 
maximi-ansv  ar  sbelopp  sålunda  fördelade: 


Bolagets  namn 

Å 

industri- 

hallen 

Å 

konst-  och 
maskinhallen 

Å 

Nordiska 

museet 

Å 

öfriga  bygg- 
nader 

Summa 

Skandia 

300,000 

300,000 

200,000 

120,000 

920,000 

Svea  

200,000 

250,000 

325,000 

125,000 

900,000 

Skåne  

200,000 

200,000 

120,000 

50,000 

570,000 

Norrland  

110,000 

160,000 

150,000 

50,000 

500,000 

Fenix 

50,000 

75,000 

50,000 

25,000 

200,000 

Basler  (Matthiessen) 

150,000 

150,000 

100,000 

100,000 

500,000 

North  Brit.  (Melin)  

125,000 

125,000 

75,000 

75,000 

400,000 

Sun  (Levisson)  

100,000 

100,000 

56,000 

40,000 

296,000 

Phoenix  (Ullen)  

80,000 

80,000 

60,000 

60,000 

280,000 

Nye  Danske (B. Johanson) 

50,000 

50,000 

75,000 

25,000 

200,000 

Palatine  (Ungewitter)  ... 

25,000 

25,000 

30,000 

90,000 

170,000 

Fennia  (Valentin)  

30,000 

30,000 

40,000 

20,000 

120,000 

Norwich  Union  (Sinclair) 

40,500 

13,500 

40,500 

13,500 

108,000 

Scottish  Un.  (Fowler)  . 

20,000 

36,000 

25,000 

18.000 

99,000 

Scottish  Alliance  (Tottie) 

10,000 

10,000 

15,000 

25,000 

60,000 

Kronor 

1,520,500 

1.604,500 

1,361,500 

836,500 

5,323,000 

Stockholm,  Göteborg  och  Malmö  den  5 Mars  1897. 


FÖ  R SÄ  K R I N G S VI L KO R . 

l:o)  Alla  brandförsäkringar  under  utställningstiden  ombesörjas  af  utställ- 
ningens förvaltningsutskott  såsom  försäkringstagare,  och  är  af  utskottet  i detta  af- 
seende  öfverenskommelse  träffad  med  försäkringsaktiebolaget  Skandia,  som  åtagit 
sig  försäkringarnas  fördelande  på  de  öfriga  bolagen. 

2:o)  Det  åligger  utställningens  förvaltningsutskott  att  bokföra  alla  från  resp. 
utställare  anmälda  försäkringsbelopp,  och  skall  denna  bokföring  ligga  till  grund  för 
försäkringsbeloppets  fördelning  på  de  olika  utställarne.  Vid  möjligen  inträffande 
brandskada  skola  de  bokförda  beloppen  utgöra  gränserna  för  ersättningsbeloppen, 
och  ersättning  lenmas  endast  i förhållande  till  försäkringssumman,  da  det  verkliga 
värdet  öfverstiger  denna. 

3:o)  Försäkringen  börjar,  då  utställningsföremålen  ankomma  till  utställnings- 
platsen,  och  fortfar  till  deras  bortförande  därifrån,  dock  i intet  fall  längre  än  till 
den  1 November  1897.  Försäkringen  träder  dock  icke  i kraft  förr,  än  två  dagar 
efter  det  premien  blifvit  af  förvaltningsutskottet  till  bolaget  Skandia  inbetald. 

4:o)  I händelse  af  brandskada  å de  endast  i och  för  utställningen  uppförda 
byggnaderna  lägges  endast  materialvärdet  med  afdrag  af  rifningskostnaden  till  grund 
för  ersättningen.  Med  »material värdet»  förstås  här  värdet  å byggnadsmaterialierna 
efter  byggnads  nedrifvande  och  ej  värdet  å materialierna  före  byggnads  uppförande. 

5:o)  För  alla  försäkringar  gälla  dessutom  följande  vilkor: 


166 


BRANDFÖRSÄKRINGSVÄSENDET  PÅ  UT  ST  Ä L L N INGE  N . 


a)  Försäkringen  omfattar  äfven  arbetadt  guld  och  silfver,  taflor  och  konstsaker, 
äfven  om  dessa  föremål  icke  äro  särskildt  nämnda. 

b)  Hafva  de  ursprungliga  föremålen  utbytts  mot  andra,  så  öfverflyttas  försäk- 
ringen på  dessa  intill  det  uppgifna  försäkringsbeloppet. 

c)  Försäkringen  gäller  såväl  för  utställarens  egen  som  för  kommittenters  räk- 
ning, hvadan  kvarvarande  försålda  föremål  fortfarande  ingå  i försäkringen. 

d)  Dekorationer  af  väfnad,  papper  eller  liknande  materiel  äro  icke  i försäkringen 
inbegripna,  utan  att  de  särskildt  blifvit  anmälda  och  uppförts  under  sär- 
skildt värde. 

e)  Paekningsmaterielen  ingår  ej  i försäkringen. 

f)  De  vid  maskinernas  rengöring  och  putsning  begagnade  trasor  och  trassel 
skola  förvaras  i med  lock  försedd  jernlåda,  och  det  förbrukade  dagligen 
bortföras  från  utställningsområdet. 

g)  Affall  af  lätt  antändlig  beskaffenhet,  såsom  spån,  pappersbitar  etc.,  skola 
åtminstone  hvarje  afton  bortföras  från  utställningsbyggnaderna. 

h)  Packningsmaterial,  såsom  halm,  hö,  papper,  träull  m.  m.,  skall  genast  efter 
föremålens  uppackning  bortföras  från  utställningsområdet. 

i)  Till  belysning  inom  utställningsområdet  tillätes  elektriskt  ljus.  Annan  be- 
lysnings användande  medgifves  endast,  om  Tarifföreningen  i hvarje  särskildt 
fall  därtill  gifvit  sitt  samtycke. 

För  vakthållning  må  dock  användas  stearinljus  i slutna  lyktor  eller 
rof oljelampor,  likaledes  i slutna  lyktor.  Dessa  måste  förvaras,  rengöras  och 
tändas  inom  en  särskild,  af  Tarifföreningen  godkänd  lokal. 

j)  Eldstäder  få  icke  förekomma  inom  utställningsbyggnaderna,  såvidt  icke 
Tarifföreningen  i hvarje  särskildt  fall  därtill  lemnat  sitt  medgifvande. 

k)  Eldfarliga  oljor  af  1 :a  klassen  få  icke  förekomma  inom  utställningsområdet. 

l)  Tobaksrökning  skall  strängt  förbjudas  inom  alla  de  lokaler,  där  utställning 
af  föremål  eger  rum,  samt  inom  »Slottet»  å »Gamla  Stockholms»  område. 

m)  I tillämpliga  delar  skola  föreskrifterna  å Fabriksvilkor  n:r  9,  Vilkor  n:r  3 
rörande  anläggningar  för  belysning  och  kraftöfverföring  medels  elektrisk 
ström,  Vilkor  n:r  4 för  eldstäders  användande  uti  nybyggnader  samt  Vilkor 
n:r  1 för  gas-  och  petroleummotorer  iakttagas.  (Dessa  vilkor  äro  här  ej 
bifogade.) 

n)  Vakthållningen  skall  ordnas  på  af  Tarifföreningen  godkändt  sätt. 

o)  Brandväsendet  skall  ordnas  på  af  Tarifföreningen  godkändt  sätt. 

p)  Spån-  och  halmtak  samt  väggar  af  dylikt  material  få  inom  utställningsområ- 
det icke  förekomma,  med  undantag  för  de  fall,  där  Tarifföreningen  särskildt 
lemnat  sitt  medgifvande. 

q)  I öfrigt  gälla  med  de  undantag,  som  ofvan  upptagna  särskilda  bestämmelser 
angifva,  försäkringsaktiebolaget  Skandias  allmänna  försäkringsvilkor  (här  ej 
bifogade).» 

Då  de  enligt  detta  kontrakt  tecknade  försäkringssummorna  tydligen  ej 
voro  tillräckliga  alt  täcka  det  beräknade  beloppet,  blef  det  nödvändigt  atl  hos 
andra  försäkringsinrättningar  söka  skaffa  sig  förbindelser  för  täckande  af 
återstoden.  Detta  lyckades  också  i en  del  utländska,  hufvudsakligen  engelska, 
försäkringsinrättningar. 

Hela  försäkringssumman  uppgick  lill 

hvaraf  å byggnader 

samt  a utställningsföremål  och  inventarier 


Kr.  9,280,930 
932,380 
8,348,550 


PL.  2S  INDUSTRIHALLEN  SEDD  FRÅN  SÖDER  (dJURGÅRDSVÄGEN). 


1(38 


B R A X I)  F ÖRSÄ  K R I X G S VÄ  SEX  DET  PÅ  UT  S TÄLL  X IX  GE  X. 


Denna  försäkringssumma  var  å nedannämnda  bolag  sålunda  fördelad: 

Försäkringsaktiebolaget  Skandia  i Stockholm  Kr.  754,070:  — 

Brand-  och  hftörsäkringsaktiebolaget  Svea,  Göteborg  678,480:  — 

Brand-  och  lifförsäkringsaktiebolaget  Skåne,  Malmö 440,870:  - 

Brandförsäkringsaktiebolaget  Norrland,  Sundsvall  390,460:  — 

Brandförsäkringsaktiebolaget  Fenix,  Stockholm  165,420:  — 

Basler  Feuerversicherungs  Gesellschaft  gegen  Feuerschaden, 

Basel  » 396,740:  — 

North  british  and  mereantile  insurance  company,  Edinburgh  335,980:  — 

Sun,  ins.  comp.,  London  247,260:  — 

Phcenix,  lire  assuranee  company,  London  231,590:  — 

Nye  danske  brandforsikringsselskah,  Köpenhamn  146,680:  — 

Palatine,  insurance  comp.,  Manchester  247,990:  — 

Brandförsäkringsaktiebolaget  Fennia,  Helsingfors  91,110:  — 

Norwich  Union,  lire  ins.  society,  Norwich 73,660:  — 

Scottish  union  and  national  ins.  comp.,  Edinburgh 78,060:  — 

Scottish  alliance  ins.  comp.,  Glasgow 47,940:  — 

Städernas  lösöreförsäkringsholag,  Jönköping  306,530:  — 

Lloyds  underwriters  of  London 2,900,390:  — 

Fine  art  and  general  ins.  comp.,  London  455,000:  — 

London  and  Lancashire  lire  insurance  company,  Liverpool  82,400:  - 

Commercial  union  assuranee  company,  London 36,000.  — 

Diverse  holländska,  tyska  och  franska  bolag  (genom  W:m 

Levisson,  Köpenhamn)  200,000:  — 

Diverse  engelska  bolag  (genom  Mc  Laren,  Liverpool) 974,300:  — 

Kr.  9,280,930:  — 

Samtliga  försäkringar  tecknades  åt  utställningens  förvaltningsutskott  så- 
som försäkringstagare,  hvilket  i sin  ordning  ansvarade  för  de  af  resp.  utställare 
anmälda  och  hos  förvaltningsutskottet  bokförda  försäkringsbeloppen. 

Försäkringarna  meddelades  genom  10  st.  »generalpolicer»  och  en  del 
extra  policer. 

Generalpolicerna  hade  det  utseende,  som  inhemtas  af  nedanstående 

BRANDFÖRSÄKRI N G S B B E F . 

N:o  6. 


Härigenom  försäkras  mot  brandskada  på  de  vilkor,  som  finnas  omförmälda 
uti  den  mellan  nedannämnda  försäkringsbolag  och  Allmänna  konst-  och  industri- 


BRA  X I) F Ö R S Ä K R I X GSV Ä S E N DE  T I>Å  U TS  TÅ  LL  N ING  E X.  169 


utställningens  i Stockholm  1897  förvaltningsutskott  den  5 Mars  1897  upprättade 
öfverenskommelsen  åt  Allmänna  konst-  och  industriutställningens  i Stockholm  1897 
förvaltningsutskott  i egenskap  af  ombud  för  en  tid  af  5 mån.  och  24  dagar,  som 
börjar  klockan  12  middagen  den  6 Maj  1897  och  slutar  samma  timme  den  1 
November  1897,  till  belopp  af  Kronor  Etthundraåttiosextusen  niohundra  ( 186,900 ) 
eller  af  nedannämnda  föremål,  befintliga  inom  Allmänna  konst-  och  industri- 

utställningens i Stockholm  1897  utställningsområde  å Kongl.  Djurgården  här  vid 
staden,  nämligen 


l:o.  Utställningsföremål  i konsthallen  (n:r  8) 
hvaraf  genom  detta  brandbref  försäkras. 


Försäkringssumma  0, 
Kr.  00 

..  400,000  12 

..  186,900  12 


Premie  under 
försäkringstiden 
Kr. 

4,800:  - 
2,242:  80 


Beskrifning  öfver  byggnaderna. 

N:r  1.  Industrihallen  är  uppförd  af  trä  med  papptak.  Resningen,  såväl  i 
väggar  som  tak,  utgöres  af  trä. 

N:r  2.  Nordiska  museet  är  uppfordt  ena  hälften  af  sten  med  skiffertak, 
andra  hälften  af  trä,  tak  af  tegel  på  brädpanel. 

N:r  3.  Maskinhallen  är  af  jernresning  med  väggar  af  glas  och  tunna  brä- 
der samt  tak  af  asfaltpapp. 

N:r  4.  Konsthallen  är  uppförd  af  trä  med  tak  af  asfaltpapp.  Byggnaden 
är  utvändigt  fullständigt  reveterad  och  invändigt  är  allt  virke  i väggar  och  tak  be- 
struket  med  eldfärg. 

Öfriga  byggnader  äro  uppförda  af  trä,  utom  n:r  23,  som  är  af  sten,  samt 
hafva  hårda  tak,  utom  n:r  18  och  2:ne  byggnader  inom  »Gamla  Stockholm»,  livilka 
äro  täckta  med  halm,  samt  n:r  75,  95  och  96  samt  3:ne  byggnader  inom  »Gamla 
Stockholm»,  som  äro  täckta  med  impregnerad  spån. 


Vilkor  för  ordnande  af  brandväsendet  och  vakthållningen, 
samt  bestämmelser  för  belysning  och  användande  af  eldstäder  å utställningsområdet 

för  tiden  1 April  — 14  Maj  1897. 

A.  Brandväsendet: 

Inom  utställningsområdet  skall  finnas  följande  brandsläckningsredskap : 

2,190  meter  hampslang  med  förskrufningar. 

1 7 st.  brandposthufvuden. 

2 1 » stålrör. 

16  » brandpostnycklar. 

36  » tilldragningsnycklar. 

19  » invändiga  brandposter. 

25  » utvändiga  brandposter. 

4 » slangkärror. 

12  » slangrullar. 

De  invändiga  brandposterna  skola  vara  sålunda  fördelade : 
i industrihallen  13  st. 

» Nordiska  museets  tillbyggnad  4 st. 

» konsthallen  (Se  Tarifföreningens  Stockholms-delegations  protokoll  n:r  12)  l st. 
» maskinhallen  1 st. 

Slangkärrorna  skola  vara  placerade  3 st.  på  östra  och  1 på  vestra  utställ- 
ningsområdet. 

12  st.  utvändiga  brandposter  skola  vara  försedda  med  påskrufvade  brand- 
posthufvuden och  slangar  till  en  längd  af  90  meter  å hvarje. 


170 


BRA  N 1) FÖRSÄKRINGSVÄSENDET  PÅ  VT  STÄLL  N I N GEN. 


Brandskåp  skola  finnas:  1 vid  pressens  paviljong,  1 å Djurgårdsteatern, 

1 vid  »Gamla  Stockholm»,  1 å administrationsbyggnaden,  1 vid  konsthallen. 

Assur anssprutor  skola  placeras  inom  utställningsområdet  till  följande  antal 
och  fördelning,  skolande  dessa,  då  väderleken  det  tillåter,  vara  ständigt  fylda  med 
vatten,  eljes  med  vattentillgång  i bredvid  stående  hinkar,  nämligen: 

24  st.  i industrihallen  och  dess  tornbyggnader; 

12  »i  Nordiska  museet; 

24  » i »Gamla  Stockholm»,  fördelade  i samtliga  byggnader; 

6 » i maskinhallen; 

6 » i rundmålningsbyggnaden ; samt 

1 i livar  och  en  af  öfriga  byggnader. 

B.  Vakthållningen  skall  bestridas  af  2 brandvakter  å östra  och  1 å vestra 
området,  med  tjenstgöringsskyldighet  från  1 timme  före  arbetets  början  till  1 timme 
efter  arbetets  slut.  Vid  nattens  inbrott  fortsättes  vakten  genom  nattvakter,  försedda 
med  kontrollur,  en  å östra  och  en  å vestra  området,  samt  dessutom  4 nattvakter. 
Dessutom  skola  intill  utställningens  öppnande  finnas  en  vakt  på  dagen  i livar  och  en  af 
byggnaderna:  industrihallen,  rundmålningen,  Nordiska  museet,  fiskerihallen  och 

maskinhallen. 


C.  I afseende  å artificiel  belysning  och  eldstäder  gälla  föreskrifterna  i de 
försäkringsvilkor,  som  finnas  omförmälda  uti  Tarifföreningens  Stockholms-delegations 
protokoll  n:r  6 (A)  för  den  10  Februari  1897,  § 3,  mom.  5:o  i)  och  j)  med  de 
undantag,  som  delegationen  i särskilda  fall  medgifvit.  Uti  detta  försäkringsbelopp 
deltaga  nedanstående  bolag  sålunda : 


F ö r s ä k r i n g s b o 1 a g 

Försäkrings- 

summa 

Premie 

Försäkringsaktiebolaget  Skandia  

35,000 

420 

Brand-  och  lifförsäkringsaktiebolaget  Svea  

29,100 

349 

20 

Brand-  och  lifförsäkringsaktiebolaget  Skåne  

23,400 

280 

80 

Brandförsäkringsaktiebolaget  Norrland  

18,600 

223 

20 

Brandförsäkringsaktiebolaget  Fenix 

8,800 

105 

60 

Basler  Versicherungs  Gesellschaft  gegen  Feuerschaden  

17,400 

208 

80 

North  british  and  mercäntile  insurance  comp 

14,600 

175 

20 

Sun  insurance  office  

11.600 

139 

20 

Phcenix  fire  assurance  companv  

9,400 

112 

80 

Nye  Danske  Brandforsikringsselskab  af  1864  

5,900 

70 

80 

Palatine  insurance  companv 

2,900 

34 

80 

Branförsäkringsaktiebolaget  Fennia 

3,400 

40 

80 

Norwich  union  fire  insurance  society  

1,400 

16 

80 

Scottish  union  and  national  ins.  comp 

4,200 

50 

40 

Scottish  alliance  insurance  company  

1,200 

14 

40 

S:a  kronor 

186,900 

2,242 

O 

00 

Stockholm  den  5 Maj  1897. 


Enligt  uppdrag  af  ofvanstående  försäkringsbolag: 


Glist.  Lagerbring 

Veikst.  direktör  i försäkrings-aktiebolaget  Skandia. 


Premien  för  detta  försäkringsbref  är  denna  dag  erlagd  med  kronor  tvåtusen- 
tvåhundrafyratiotvå  (2,242)  och  80  öre. 

Stockholm  den  5 Maj  1897. 


11  K .4  N I)  EU  R S i K 11 1 N G S VÄ  S E N I)  E T PÅ  l ' TS  TÄ  1. 1.  N I N G E N. 


171 


Samtidigt  med  denna  försäkring  har  brandförsäkring  meddelats  å återstoden 
kr.  21  d,l  00  mot  särskilda  policer  hos  nedanstående  försäkringsinrättningar  till  föl- 
jande belopp,  nämligen: 


Summa  kr. 

Premie 

kr. 

Llovds  Underwriters  (Mc  Laren)  

87,500 

1,050 

D:o  (llngewitter)  

17,100 

205 

20 

I):o  (.Lyon)  

23,300 

279 

60 

London  & Lancashire 

3,800 

45 

60 

Städernas  lösörebolag 

9,300 

111 

60 

The  line  art  & general  

52,500 

630 

— 

W:m  Levison  (div.  bolag)  

19,600 

235 

20 

S:ma  kronor 

213,100 

2,557 

20 

* 


Uti  ofvannämnda  försäkringar  ingick  ej  ryska  utställningsafclelningen, 
hvilken  i sin  helhet  försäkrats  i ryska  holag  för  ungefär  3,000,000  kronor. 

Sammanlagda  brandförsäkringssumman  för  hela  utställningen  uppgick 
sålunda  till  öfver  12  millioner  kronor. 

De  af  brandförsäkringsbolagens  tarifförening  bestämda  premiesatserna 
(hvilka  dock  för  fyllnadsförsäkringar  i en  del  utländska  holag  måste  åtskilligt 
höjas)  voro  följande,  gällande  för  utställningstiden: 

A.  Industrihallen  (n  r 1)  samt  de  med  n:r  13,  18,  19,  21,  30,  38, 

48,  60  — 64,  66  — 67  betecknade  byggnaderna  med  innehåll  — — 15 

B.  Nordiska  museet  jemte  tillbyggnad  (n:r  2)  med  innehåll  5 — 5 

C.  Konst-  och  maskinhallarna  (n:r  3 och  4)  med  innehåll — — 8 

D.  N:r  11,  12  (f.  d.  rundmålningen)  och  14  med  innehåll — — 8 

17.  E.  Hirsch  A C:is  idställningsbyggnad  (n:r  102)  med  innehåll  ..  — — 15 

F.  Ofriga  byggnader  med  innehåll  å utställningsomrädet 5 5 5 

Sammanlagda  beloppet  af  premier  för  de  genom  bolaget  Skandia  teck- 
nade försäkringarna  utgjorde  kr.  101,786  och  91  öre,  hvaraf  genom  förvaltnings- 
utskottet utbetaltes  kr.  101,450:  91  och  genom  danska  kommissariatet  kr.  336:  — . 

De  försäkrade  föremålen  drabbades  ej  af  någon  brandskada,  som  för- 
anledde ersätt  n i ngsansp  råk . 


■23 


XIV. 


ELDSLÅCKNINGSANORDNINGARNA 

UTSTÄLLNINGEN. 


INOM 


AF 


B.  HOLLSTÉN. 


En  första  åtgärd,  som  vidtogs  i detta  afseende,  var  förstärkandet  af  den 
å platsen  redan  befintliga  vattenledningen  med  en  ny  200  m/m  ledning,  från 
hvilken  utgrenades  ell  hela  utställningsområdet  omfattande  rörnät,  hvarå  49 
brandposter  anbragtes.  Härförutom  blef  såväl  för  vattnings-  som  eldsläcknings- 
ändamål  en  100  m/m  rörledning  neddragen  från  den  i närheten  högt  liggande 
Skansdammen,  och  anordnades  å denna  ledning  ytterligare  6 brandposter.  För 
att  ständigt  hålla  förenämnda  dam  vattenfyld  voro  invid  stranden  af  Djurgårds- 
brnnnsviken  2 ångpumpar  placerade,  den  ena  om  5,000  liter  från  aktiebolaget 
de  Lavals  ångtnrbin  och  den  andra  om  2,500  liter  från  Lndwigsbergs  mekaniska 
verkstad,  hvilka  dygnet  om  böllos  klara  till  arbete.  Till  vinnande  af  större 
vattentryck  i rörnälet  knnde  vid  behof  pumparna  afstängas  från  Skansledningen 
och  ställas  i direkt  förbindelse  med  detsamma.  Äfvenså  voro  å pumparna 
anordningar  träffade  för  påskrufning  af  slangar. 

På  grund  däraf,  att  den  å Djurgården  befintliga  brandstationen  med 
hänsyn  till  utrymme  och  öfriga  förhållanden  icke  tillät  någon  som  helst  för- 
stärkning vare  sig  af  manskap  eller  materiel  (stationen  var  nämligen  afsedd 
endast  för  ett  fåtal  man  med  någon  mindre  redskap),  hade  emellertid  fråga 
väckts,  huruvida  icke  utställningens  förvaltningsutskott,  under  förutsättning 
all  staden  vore  hågad  all  uppföra  en  ny  tidsenlig  brandstation,  ville  med  någon 
del  bidraga  till  kostnaden  härför  med  belopp  ungefär  motsvarande  hvad  an- 
ordnandet af  en  provisorisk  station  inom  utställningen  skulle  komma  att  kosta. 


E /.  I)  S I.  Ä C K N I N G S A N 0 Ji  I)  N IN  GAllNA  I N OM  VT  STÅL  /.  N ING  E K. 


173 


Sent  omsider  kom  en  öfverenskommelse  till  stånd,  och  med  forceradl  arbete 
uppfördes  en  ny  brandstation  i utställningens  omedelbara  närhet,  färdig  lill 
besättande  samma  dag  utställningen  öppnades. 

A stationen  förlädes  en  vaktstyrka  af  2 underoflicerare  (däraf  1 tillika 
maskinist),  1 maskinistkorpral,  2 distinktionskorpraler,  2 korpraler  och  10 
man  (däraf  3 eldare  och  t kusk).  Eldsläckningsmaterielen  utgjordes  af  1 äng- 
spruta, 1 slang-  och  redskapsvagn,  1 mekanisk  räddningsstege,  1 större  hand- 
kraftsspruta  och  2 slangkärror. 

Vidare  förtöjdes  sjöångsprutan  S:t  Erik  vid  kajen  emellan  Ivongl.  flottans 
utställning  och  maskinhallen,  och  låg  båten  under  hela  utställningstiden  med 
upphankade  eldar.  Förvärmning  var  älven  anordnad  för  landångsprutan  å 
stationen.  x 

Inom  utställningsområdet  och  de  särskilda  byggnaderna  voro  dessutom 
följande  detaljanordningar  träffade  : 

A alla  invändiga  brandposter,  som  förefunnos  inom  de  större  afdelnin- 
garna,  voro  slangar  påskrufvade  och  äfvenså  å utvändiga  brandposter  till  ett 
antal  af  15  stycken,  klara  till  ögonblickligt  begagnande.  Invid  de  ofvannämnda 
pumpverken  voro  placerade  tvenne  slangkärror  med  300  meter  slang  å hvarje. 
Sammanlagda  längden  af  den  slang,  som  sålunda  var  apterad,  utgjorde  i det 
närmaste  3,000  meter.  Vid  ordnandet  af  eldsläckningsväsendet  fästes  särskild 
vigt  därvid,  att  för  hämmande  af  hvarje  eldsvådetillbud  lätt  tillgänglig,  mindre 
redskap  skulle  finnas  till  hands  i riklig  mängd,  så  att  icke  den  kraftigare 
eldsläekningsredskapen  skulle  i första  hand  tillgripas,  hvarigenom  stor  förlust 
genom  vattenskada  onödigtvis  kunde  uppstå.  För  detta  ändamål  voro  också 
inom  utställningens  olika  lokaler  uppstälda  icke  mindre  än  28<S  pytssprulor 
och  200  brandhinkar,  som  ständigt  höllos  fylda  med  vatten.  Slutligen  var  i 
en  af  minareterna  en  klaffpump  anbragt  vid  den  ungefärliga  höjd,  där  vatten- 
ledningens tryck  upphörde,  för  uppförande  af  vatten  lill  de  behållare  och 
sprutor,  som  voro  uppstälda  uti  och  omkring  industrihallens  kupolbyggnad. 

För  eldsvådas  tillkännagifvande  uppsattes  brandtelegraf  med  11  brand- 
skåp, lika  med  stadens.  Till  undvikande  af  kontakter  och  dylikt  med  ljus- 
trådar och  andra  ledningar  användes  för  brandtelegrafen  hufvudsakligen  isole- 
rad träd. 

Från  och  med  den  1 April  och  sedermera  under  hela  utställningstiden 
förrättades  inom  utställningsområdet  vakttjenst  af  brandkåren,  lill  en  början 
endast  om  dagen,  så  länge  arbete  pågick,  men  sedermera  (från  den  11  Juni) 
dygnet  om.  Den  posterande  vaktstyrkan  utgjordes  af  en  underofficer  med  5 
man  på  dagen  och  2 — 3 man  på  natten.  Såväl  underbefäl  som  manskap  åt- 
njöto  härför  skälig  ersättning. 


174 


E E 1)  S L Ä C K X I N GSA  X 0 R D X I X G A R N A INO  M U T STÄ  L L X I X G E X. 


Härmed  ansågos  tillfyllestgörande  åtgärder  vara  vidtagna  för  att  'så 
vidt  möjligt  skydda  utställningen  mot  eld  och  brand,  hvilket  äfven  af  brand- 
försäkringsbolagen  rönte  erkännande,  icke  minst  i den  form,  att  försäkrings- 
premierna stäldes  synnerligen  låga,  oaktadt  den  ovanligt  stora  risk,  som  var 
förenad  med  utställningen. 


VAKTHÅLLNINGEN  A UTSTÄLLNINGEN. 


A F 


Friherre  T.  .J.  LEIJONHJELM. 


Med  anledning  af  tariiföreningens  delegations  i Stockholm  skrifvelser 
af  den  18  och  20  Maj  1897  till  utställningens  förvaltningsutskott  angående 
vakthållningens  ordnande  å utställningsområdet  uppdrogs  åt  ordnings-  och 
festntskottet  att  utarbeta  ett  förslag  dels  till  arbetsordning  för  ordnings-  och 
vakthållningen,  dels  till  instruktion  för  ordnings-  och  vaktpersonalen.  Då 
dessa  förslag  blefvo  af  generalkommissarien  gillade  och  faststälda,  blef  vakt- 
hållningen anordnad  i öfverensstämmelse  härmed. 

Personalen  kom  sålunda  att  bestå  af  en  chef  och  en  souschef  samt  af 
förmän,  nattvakter,  dagvakter  och  ordningsmän.  De  särskilda  bestämmelserna 
framgå  af  följande 


ARBETSORDNING. 

§ l. 

I bevakningshänseende  indelas  utställningsområdet  i 4 trakter,*)  nämligen: 

l:a  trakten:  området  emellan  stora  entrén  vid  Djurgårdsbroarna  och  en 
linie,  dragen  från  bron  öfver  stora  vägen  längs  efter  industrihallens  norra  fasad 
förbi  pressens  paviljong  och  toaletten  till  Djurgårdsbrunnsviken. 

2:a  trakten:  området  söder  om  ofvannämnda  linie,  begränsadt  i öster  af  en 
linie,  dragen  från  folkköket  förbi  Djurgårdsteatern,  mellersta  Sveriges  gruf utställning, 
östra  sidan  af  Liljeholmens  utställning  och  vidare  intill  östra  flygeln  af  fiskerihallen. 

3:e  trakten:  området  öster  om  sistnämnda  gränslinie. 

4:e  trakten:  området  vester  om  stora  vägen. 

§ T 

Nattvakterna  skola  tjenstgöra  dels  från  kl.  8 på  aftonen  till  kl.  8 på  mor- 
gonen, dels  från  kl.  11  på  aftonen  till  kl.  8 på  morgonen  på  följande  sätt: 

Se  plankartan  pl.  3. 


176 


VA  KTH  A LLNINGEN  A UTSTÄLLNINGEN. 


För  patrullering  inom  1 :a  trakten  2 man,  inom  2:a  2,  inom  3:e  och  Gamla 
Stockholm  1 och  inom  4:e  I man. 

Vakt  vid  porten  D (stora  entrén)  2 man,  vid  porten  B (Biologiska  museet) 
1 man,  vid  porten  M (maskinhallen)  2 man,  vid  porten  till  Sirishof  1 man  och  vid 
porten  till  Hannners  villa  l man.  I industrihallen:  svenska  afdelningen  2 man, 
norska  2,  danska  och  ryska  2.  I Nordiska  museet  2 man,  i maskinhallen  2,  i 
konsthallen  2 samt  vid  jernvågen  2 man. 

§ 3.  • 

Dagvakterna  tjenstgöra  från  kl.  8 f.  m.  till  kl.  11  e.  m.  på  följande  sätt: 

Industrihallen : inom  hallen  1 5,  på  utsigtsbryggorna  1 och  vid  portarna  5 man. 

Nordiska  museet : i salarna  och  på  läktaren  6,  i källarvåningarna  2 och  vid 
portarna  2 man. 

Konsthallen:  inom  hallen  8 och  vid  portarna  2 man. 

Maskinhallen:  inom  hallen  4 och  vid  portarna  3 man. 

Sport-  och  turistpaviljongen:  inom  paviljongen  2 man. 

Fiskerihallen : inom  hallen  1 och  vid  porten  1 man. 

Kemisk-tekniska  utställningen:  inom  utställningen  1 och  vid  porten  1. 

I fotografiska  utställningen  1,  i norska  fiskerihallen  1 samt  vid  norska  pavil- 
jongerna 1 man. 


§ 4. 

Ordningsmannen  tjenstgöra  från  kl.  8 f.  m.  till  kl.  12  e.  m.  på  följande  sätt: 

Inom  l:a  trakten  1 man,  inom  2:a  2,  inom  3:e  1,  inom  4:e  2,  på  kajen 
nedanför  maskinhallen  1,  vid  flottbroarna  2,  på  öfvergångsbroarna  (en  man  på  h varje) 
4,  vid  porten  D 10  (innanför  porten  2),  vid  porten  B 3 (innanför  porten  1),  vid 
porten  F 1,  vid  porten  H 2,  vid  porten  M r>  (innanför  porten  1),  vid  porten  K 2 
samt  vid  Skansens  bergbana  1 man. 

Förmännen  hafva  tjenstgöringsslcyldighet  hela  dygnet  sålunda:  en  man  inom 
hvarje  trakt,  en  man  i Gamla  Stockholm,  en  man  i expeditionen  samt  en  man  som 
natt  vaktsförman. 


TJ ENSTGÖ  RINGSPLATSER  FÖR  DAGVAKTER  OCH  ORDNINGSMÄN: 

Inom  industrihallen:  2 vakter  i kupolsalen,  4 i stora  salen,  3 på  läktarna, 

1 i ryska,  2 i danska  och  3 i norska  afdelningen,  5 vid  portarna  samt  1 på  ut- 
sigtsbryggorna. Inom  Nordiska  museet:  4 vakter  i salarna,  2 i källarvåningarna,  2 
på  läktarna  och  2 vid  ingångarna.  Inom  maskinhallen  4 samt  1 vid  östra  ingången ; 

2 inom  sport-  och  turistpaviljongen,  2 inom  svenska  fiskerihallen,  2 inom  kemisk- 
tekniska utställningen,  1 inom  fotografiska  utställningen,  1 inom  norska  fiskerihallen 
samt  1 vid  norska  paviljongerna. 

1 ordningsman  inom  l:a  trakten,  2 inom  2:a,  1 inom  3:e  och  2 inom  4:e 
samt  1 å kajen  vid  maskinhallen,  2 vid  flottbroarna,  1 vid  hvarje  öfvergångsbro, 
8 vid  porten  D,  2 innanför  porten  D,  2 vid  och  1 innanför  porten  B,  1 vid  porten 
F,  2 vid  porten  H,  2 vid  porten  K,  4 vid  porten  M samt  1 vid  Skansens  bergbana. 


177 


VA  K TH  .1 1. 1.  N 1 N G E A’  Å U TS  TÅ  L /.  N I Y G li  A 


INSTRUKTION  FÖR  ORDNINGS-  OCII  VAKTPERSONALEN. 

Personal  och  befäl. 


Personalen  består  af  dag-  och  nattvakter,  ordningsmän  och  förmän.  Öfver 
denna  personal  är  anstäld  en  chef  såsom  högste  befälhafvare  samt  till  hans  biträde 
en  souschef. 


Personalens  antagande  och  afskedande. 


Personalen,  med  undantag  af  chefen  ocli  hans  närmaste  man,  antages  af  ge- 
neralkommissarien efter  chefens  förslag. 

Hvar  och  en,  som  blifvit  antagen,  är  underkastad  denna  instruktion  samt  de 
närmare  bestämmelser,  som  för  personalen  kunna  varda  utfärdade. 

Afsked  kan  meddelas  såväl  på  grund  af  förseelse  i tjensten  som  ock  då  den 
antagne  befinnes  vara  för  tjensten  olämplig. 

Önskar  någon  af  personalen  att  lemna  sin  tjenst,  skall  han  därom  göra  an- 
sökan hos  chefen;  dock  beviljas  sådant  afsked  ej  förr  än  14  dagar  efter  det  ansökan 
blifvit  ingifven. 

Aflöning. 

§ 3. 

Personalen  åtnjuter  följande  löneförmåner,  räknadt  pr  dag: 


för  nattvakt Kr.  2.5  0 

» dag  vakt » 3.5  0 

» ordningsmän  » 3.5  0 

» förmän  » 4.5  0 


Åflöningen  utbetalas  å utställningens  kontor  livarje  lördag;  dock  innehålles 


af  hvarje  dags  aflöning 

för  nattvakt Kr.  0.5  0 

» dagvakt » 0.75 

» ordningsman  » 0.7  5 

» förman  » 1.0  0 


Innestående  medel  utbetalas  till  vederbörande  den  1 Oktober  1 S 9 7 eller,  derest 
afsked  dessförinnan  meddelas,  vid  afskedet. 

Bestraffning. 

§ 4. 

För  förseelser  mot  detta  reglemente  eller  sådana  föreskrifter  och  order,  som 
varda  personalen  meddelade,  kan  chefen  ålägga  följande  straff: 
varning, 

afdrag  af  lön  och 
afsked  ur  tjensten. 

Har  någon  blifvit  afskedad,  skall  dock  beslutet  härom  underställas  general- 
kommissarien och  vara  af  honom  faststäldt,  innan  detsamma  går  i verkställighet. 


1 78 


VAKTHÅLLNINGEN  Å UTSTÄLLNINGEN. 


Allmänna  föreskrifter. 

§ 5- 

Personalen  skall  gent  emot  allmänheten  visa  höfligliet  och  tillmötesgående 
samt  med  beredvillighet  lemna  begärda  upplysningar  angående  utställningen  och  med 
denna  i samband  stående  förhållanden. 

Erfordras  personalens  inskridande  till  ordningens  upprätthållande  eller  i annat 
hänseende,  skall  densamma  bemöda  sig  om  ett  lugnt,  bestämdt  och  värdigt  uppträdande. 

Inträffa  oordningar  af  sådan  beskaffenhet,  att  de  ej  kunna  af  personalen 
afstyras,  skall  underrättelse  meddelas  i närheten  tjenstgörande  polismän  eller  anmälan 
ske  å Djurgårdens  polisstation. 


§ 6. 

Personalen  skall  beflita  sig  om  en  vårdad  hållning  ocli  ständigt  ådagalägga 
uppmärksamhet  på  sig  sjelf  samt  å allt,  som  tilldrager  sig  inom  utställningens  område. 

Snygghet  och  renlighet  få  icke  åsidosättas. 

§ 7- 

Mot  forman  skall  personalen  visa  aktning  och  hörsamhet  samt  utan  gensägelse 
verkställa  förmans  befallningar  i tjensten. 

Såsom  förman  räknas  ej  endast  det  egentliga  befälet  utan  äfven  general- 
kommissarien och  kommissarierna  vid  utställningen. 


§ 8. 

Personalen  skall  under  tjenstgöring  bära  faststäld  uniform. 

Uniformen  skall  väl  vårdas,  alltid  vara  i snyggt  skick,  samt  får  ej  användas 
utom  tjensten. 

Personalen  är  äfven  skyldig  att  under  tjenstgöring  vara  försedd  med  snygga 
skodon  af  svart  läder  samt  rena,  hvita  vantar. 

Uniform  och  vantar  utlemnas  och  underhållas  åt  personalen  kostnadsfritt. 

§ 9- 

Det  är  personalen  förbjudet: 

att  af  utställare  eller  allmänhet  mottaga  gåfva  eller  belöning,  äfvensom  att 
åtaga  sig  renhållning  af  utställares  montrer  eller  utställningsföremål ; 

att  under  tjenstgöring  röka  tobak  eller  intaga  förtäring; 

att  inlåta  sig  i onödigt  samtal  med  allmänheten; 

att  mottaga  klädesplagg  eller  andra  föremål  till  förvaring. 

§ 10. 

Personalen  är  skyldig  fullgöra  såväl  den  regelmessiga  tjenstgöring,  som  en- 
ligt särskild  arbetsordning  och  turlistor  densamma  varder  ålagd,  som  ock  hvarje 
annan  tjensteförrättning,  som  af  förman  anbefalles. 

§ Il- 

Är  någon  af  personalen  genom  sjukdom  hindrad  att  bestrida  sin  tjenst,  skall 
anmälan  härom  ske  hos  chefen  minst  1 timme  före  den  bestämda  tjenstgöringstiden. 

§ 12. 

Inträffar  olycksfall  bland  besökande,  skall  personalen  så  skyndsamt  som  möj- 
ligt lemna  hjelp  samt  föra  den  sjuke  till  den  inom  utställningsområdet  befintliga 
ambulansen. 


V .4  K TH  Å L L N I N G E N Å U TS  TÅ  L E N I N G E N. 


17!) 


§ 13. 

Personalen  skall  egna  särskild  uppmärksamhet  åt  allt,  som  kan  föranleda 
eldfara,  och  skyndsamligen  vidtaga  lämpliga  åtgärder  till  förekommande  af  eldsolycka; 
särskildt  bör  uppmärksammas  ovanligt  ljussken,  rök  eller  andra  tecken,  som  kunna 
tyda  på  utbruten  eld. 

Likaledes  skall  tillses,  att  de  vid  maskiners  rengöring  och  putsning  begagnade 
trasor  och  trassel  förvaras  i med  lock  försedda  jernlådor,  samt  att  det  förbrukade 
dagligen  bortföres  från  utställningsområdet. 

Affall  af  lätt  antändlig  beskaffenhet,  såsom  spån,  pappersbitar  m.  m.,  skola 
hvarje  afton  vara  bortförda  från  utställningsbyggnaderna. 

Utbryter  eld,  skall  ofördröjligen  signal  gifvas  genom  brandskåp  samt  veder- 
börande befäl  underrättas. 

§ H. 

Öfverlastade  personer  och  sådana,  som  vägra  åtlyda  personalens  tillsägelse 
eller  uppträda  förargelseväckande  eller  bryta  mot  ordningen  inom  utställningsområdet, 
skola  därifrån  utföras  och,  där  förseelsen  är  af  svårare  art,  öfverlemnas  till  polis- 
myndigheten. 

§ 15. 

Iakttager  personalen  brott  mot  person  eller  egendom,  skola  åtgärder  vidtagas 
för  den  felandes  anhållande,  samt  underrättelse  ofördröjligen  meddelas  den  inom 
utställningsområdet  tjenstgörande  detektivpolisafdelning. 

§ 13. 

Upphittadt  gods  skall  af  ordningsman  eller  vaktmanskap  öfverlemnas  till  för- 
männen med  uppgift  å tiden  och  platsen,  där  godset  hittats,  hvarefter  förmännen 
åligger  att  inlemna  godset  å detektivpolisens  station  inom  utställningsområdet  samt 
därvid  tillika  uppgifva  allt,  som  kan  tjena  till  upplysning  om  egarens  anträffande. 

§ 17. 

Personalen  skall  tillse,  att  rökning  ej  eger  rum  inom  sådana  lokaler,  där  det 
genom  anslag  är  förbjudet. 

§ 18. 

Fotografering  är  tillåten  inom  hallarna  kl.  8 — 10  f.  m.  och  i det  fria  kl.  8 
f.  m.  till  1 e.  m.  för  dem,  som  kunna  uppvisa  ett  af  kommissarien  undertecknadt  pass. 

Fotografering  är  förbjuden: 

l:o.  Inom  konsthallen  och  separata  utställningar,  för  hvilka  särskild  inträdes- 
afgift  erlägges,  så  vida  icke  utställaren  därtill  lemnat  tillstånd. 

2:o.  Alla  tider  af  dygnet,  med  ofvannämnda  undantag)  dock  ej  för  kamera 
intill  8X8  cm.  och  för  hvilken  pass  erlagts  med  5 kr. 

Det  är  en  hvar  förbjudet  att  taga  kopior,  mått,  skizzer  af  de  utstälda  före- 
målen utan  utställares  samtycke. 

§ 19. 

Det  åligger  personalen  att  hafva  en  noggrann  kännedom  om  detta  reglemente 
och  andra  föreskrifter,  som  kunna  varda  densamma  af  vederbörande  meddelade. 


Särskilda  föreskrifter  för  vakter. 


§ 20. 

Vakterna  indelas  i dag-  och  nattvakter. 


24 


180 


V A KTH  Å L L N I N G E N i UT  S T Ä L L K I X G E N. 


§ 21. 

Dagvakterna  hafva  till  uppdrag  att  öfvervaka  ordningen  inom  utställningens 
hallar  och  öfriga  lokaler  samt  skola  i sådant  afseende  tillse : 
att  ordning  och  snygghet  äro  rådande  inom  dessa  lokaler; 

att  tobaksrökning  ej  eger  rum  i sådana  lokaler,  där  det  genom  anslag  är  förbjudet; 
att  utställningsföremål  ej  omflyttas  eller  bortföras  med  mindre  skriftligt  tillstånd, 
utfärdadt  af  generalkommissarien,  kan  uppvisas ; 
att  de  utstälda  föremålen  icke  vidröras  eller  skadas; 

att,  därest  bland  allmänheten  uppstår  trängsel  af  sådan  beskaffenhet,  att  fara  för 
olyckshändelser  kan  uppstå,  genom  tillsägelse  och  på  annat  sätt  vidtaga 
lämpliga  åtgärder  för  farans  undanrödjande ; 
att,  därest  tilloppet  af  allmänheten  skulle  inom  någon  lokal  blifva  så  stort,  att  fara 
för  olyckshändelse  kan  uppstå,  afstänga  tillträdet  till  lokalen  samt  underrätta 
i närheten  tjenstgörande  ordningsmän  och  förmän; 
att,  sedan  signal  gifvits  om  hallarnas  stängning  för  dagen,  föranstalta  därom  att 
lokalerna  blifva  så  hastigt  som  möjligt  utrymda; 
att,  sedan  en  lokal  blifvit  stängd,  biträda  förmannen  vid  visitation  af  densamma. 


Nattvakterna  hafva  till  uppdrag  att,  sedan  utställningen  för  dagen  blifvit 
stängd,  öfvervaka  säkerheten  och  ordningen  inom  utställningsområdet,  i hvilket 
hänseende  det  åligger  dem  tillse: 
att  utställningens  samtliga  portar  äro  stängda; 

att  inga  obehöriga  personer  tillåtas  inkomma  eller  uppehålla  sig  inom  utställnings- 
området,  därvid  särskild  uppmärksamhet  bör  egnas  åt  de  delar  af  området, 
som  äro  belägna  vid  vattendrag; 

att  vagnar  för  transport  af  proviant  och  annat  in-  och  utföras  endast  från  kl.  11 
e.  m.  till  9,3  0 f.  m.  genom  därtill  bestämda  portarna  D,  B och  M; 
att  utomhus  utstälda  föremål  ej  skadas  eller  borttagas,  samt  att  någon  åverkan  ej 
sker  å växter,  blommor,  gräsmattor  e.  d. ; samt 
att,  för  tillsyn  af  hvad  här  ofvan  föreskrifvits,  det  område,  som  enligt  arbetsord- 
ningen blifvit  åt  nattvakt  anförtrodt  för  bevakning,  genom  ständigt  fortgående 
patrullering  noga  öfvervakas. 

Särskilda  föreskrifter  för  ordningsmän. 

§ 23. 

Ordningsmannen  hafva  uppdrag  dels  att  tillse  det  säkerhet  och  ordning  äro 
rådande  inom  utställningsområdet  under  den  tid,  utställningen  är  för  allmänheten 
tillgänglig,  dels  ock  att  under  dagen  bevaka  de  till  utställningen  ledande  ingångar. 

I sådant  afseende  hafva  ordningsmännen  särskildt  att  iakttaga: 
att  icke  någon  söker  sig  inträde  till  utställningsområdet  å annan  väg  än  genom  de 
bestämda  ingångarna ; 

att  utomhus  utstälda  föremål  ej  skadas  eller  borttagas ; 

att  någon  åverkan  ej  sker  vare  sig  å byggnader  eller  någon  utställningen  tillhörande 
egendom  eller  å växter,  blommor,  gräsmattor  o.  d.; 
att,  därest  vid  ingången  till  någon  lokal  trängsel  skulle  uppstå,  genom  bildande  af 
kö  ordna  tilloppet  till  densamma; 

att,  då  en  lokal  till  följd  af  för  stort  tillopp  af  menniskor  behöfver  afstängas  för 
vidare  tillträde,  biträda  lokalens  vakter  med  att  verkställa  sådan  åtgärd; 

- så  vidt  möjligt  — söka  hindra,  det  allmänheten  samlar  sig  i hopar  å samma 
ställe,  särskildt  å sådana  punkter,  där  fara  för  olyckshändelse  af  sådan  an- 
ledning kan  uppstå ; 


att 


181 


l ’ A K T II  ,1  L L X I X G E X Ä U T S TÄ  I.  L X I X G E X 


att  i allmänhet  tillse,  att  de  utställningsbesökande  icke  skocka  sig  tillsammans,  så  att 
trafiken  inom  området  därigenom  uppehälles  eller  förhindras;  särskildt  skall 
därvid  noga  öfvervakas,  att  allmänheten  icke  tillätes  stanna  å de  inom  om- 
rådet befintliga  gångbroar; 
att  några  otillåtna  anslag  ej  uppsättas; 

att  sist  7.,  timme  efter  det  utställningen  för  dagen  blifvit  stängd  hela  området  var- 
der af  allmänheten  utrymdt; 

att  ingen  må  lemnas  tillträde  till  utställningsområdet  utan  att  vara  försedd  med  in- 
trädeskort, därvid  särskild  uppmärksamhet  bör  egnas  åt  innehafvare  af  fri- 
och  säsongkort; 

att  allmänheten  ej  stannar  vid  in-  och  utgångar,  så  att  passagen  genom  dessa  uppe- 
hälles eller  hindras ; 

att  vid  de  portar,  där  särskild  ingång  och  särskild  utgång  är  anordnad,  allmän- 
heten tillhålles  att  noggrant  följa  de  i sådant  hänseende  gjorda  hänvisningar; 
att  vagnar  och  proviant  ej  införas  genom  andra  än  de  därför  afsedda  portar; 
att  ej  någon  tillätes  från  utställningsområdet  utföra  utstälda  föremål  utan  att  vara 
försedd  med  tillståndsbevis  härom,  hvilket  bör  noga  granskas; 
att  hundar  ej  insläppas  inom  utställningsområdet; 

att  kappsäckar,  korgar,  barnvagnar  eller  dylika  föremål  ej  medtagas  inom  utställ- 
ningsområdet ; 

att  velocipeder  icke  införas  inom  utställningsområdet  genom  någon  annnan  port  än 
den,  som  för  detta  ändamål  är  bestämd  (porten  B),  och  i hvars  närhet  finnes 
förvaringsrum  för  velocipederna ; 

att  fotografiapparater  ej  införas  genom  andra  portar  än  dem  (D  och  M),  som  därför 
äro  bestämda,  och  att  sådana  apparater,  hvilka  antingen  icke  få  medföras 
inom  utställningsområdet  eller  för  hvilka  icke  vederbörligt  tillståndsbevis 
kan  företes,  skola  aflemnas  i därför  vid  nämnda  portar  afsedda  förvaringsrum ; 
att  de,  som  ej  erhållit  vederbörligt  tillstånd  att  medföra  fotografiapparater,  skola 
lösa  dylikt  tillstånd  uti  biljettluckan; 

att  synbarligen  berusade  personer  ej  tillåtas  inkomma  inom  utställningsområdet. 

Särskilda  föreskrifter  för  förmännen. 

§ 24. 

Förmännen  skola  öfvervaka  att  såväl  dag-  som  nattvakter  som  ock  ordnings- 
män noggrant  fullgöra  sina  åligganden,  hvarjemte  de  hafva  särskildt  till  åliggande: 
att  efter  de  närmare  föreskrifter,  som  af  chefen  meddelas,  anställa  visitation  inom 
hallar  och  öfriga  lokaler  dels  sist  */2  timme  efter  deras  stängning,  dels  ock 
omedelbart  efter  det  utställningen  blifvit  för  dagen  stängd; 
att  till  chefen  rapportera  allt,  som  utaf  vigt  tilldrager  sig  inom  utställningsom- 
rådet, äfvensom  de  förseelser,  som  af  den  underlydande  personalen  blifvit 
begångna. 


Förmännen,  hvilkas  antal  till  en  början  utgjorde  5,  en  för  h varje  trakt 
och  en  såsom  expeditionsförande,  hvilken  tillika  hade  aflöningen  om  hand, 
ökades  sedermera  med  2,  däraf  en  för  Gamla  Stockholm  och  en  för  natt- 
vakterna. 

För  förmännen  var  särskild  turlista  uppgjord,  så  att  alltid  två  af  dem 
voro  på  utställningens  område  kl.  8 f.  m.  för  att  mottaga  och  utsätta  de 
vakter,  som  då  instälde  sig  till  tjenstgöring.  Från  kl.  10  f.  m.  voro  alla  dag- 


182 


VAKTHÅLLNINGEN  A UTSTÄLLNINGEN. 


förmännen  tillstädes,  och  fortgick  deras  tjenstgöring  sedan  till  kl.  11  på  af- 
tonen, då  nattvakternas  förman  instälde  sig,  och  tjenstgjorde  han  sedan  till 
kl.  8 påföljande  morgon. 

Nattvakterna  voro  af  tre  slag: 

l:o)  Nattvakter  inom  hallarna,  14  man; 

2:o)  Nattvakter,  afsedda  för  patrullering,  (i  man; 

3:o)  Nattvakter  vid  portarna,  7 man. 

Inom  hallarna  tjenstgjorde  nattvakterna  från  kl.  8 på  aftonen  till  kl.  2 
på  natten  med  en  man  inom  hvarje  afdelning,  då  de  allöstes  af  en  ny,  som 
sedan  tjenstgjorde  till  kl.  8 påföljande  morgon.  Norska  afdelningen  hade  för- 
utom dessa  en  extra  nattvakt,  hvilken  aflönades  af  norska  kommissariatet;  de 
danska  och  ryska  afdelningarna  höllo  gemensamt  en  man  såsom  extra  nattvakt. 

De  för  patrullering  afsedda  nattvakterna  voro  försedda  med  nycklar  till 
flere  kontrollur,  hvilka  voro  anhragta  på  olika  ställen,  med  10  minuter  mellan 
hvarje  ur,  inom  hvarje  trakt.  Dessa  ur  kontrollerades  hvarje  morgon  kl.  8 
af  den  expeditionsförande  förmannen.  Tjenstgöringstiden  för  dessa  patrullerande 
nattvakter  var  från  kl.  8 e.  m.  till  kl.  8 påföljande  morgon,  mot  en  aflöning 
af  3 kr.  pr  man  pr  natt.  Nattvakterna  vid  portarna  tjenstgjorde  från  kl.  11 
e.  m.  lill  kl.  8 påföljande  morgon  utan  allösning.  Deras  aflöning  utgick  också 
med  3 kr.  pr  man  pr  natt.  Såsom  dagvakter  och  ordningsmän  antogos  till  en 
hörjan  80  man,  men  då  detta  antal  under  utställningens  gång  till  följd  af  den 
växande  mängden  af  besökande  visade  sig  otillräckligt  för  att  på  ett  tillfreds- 
ställande sålt  upprätthålla  ordningen  och  vakttjenstgöringen,  som  i regel  ut- 
gjorde 10  timmar  dagligen  och  sålunda  var  rätt  ansträngande,  ökades  antalet 
till  124  man.  För  dagvakter  och  ordningsmän  upprättades  en  särskild  tjenst- 
göringslista  enligt  följande 


Tjenstgöringsindelning. 


Per- 

sonalens 

n:r 

Tjenstgöringstid  och  plats 

8-10 

10—12  12—2 

2—4 

4—6  6-8  8—10  10—12 

Vakt  n:r  1 

1 

1 

1 

1 1 

» » 2 

46 

! 2 

2 

2 ; — 46 

» » 3 

3 

3 

O 

3 3 

><  » 4 

47 

4 

4 

4 47 

» » 5 

48 

5 5 

— 

5 | 5 j — 

» »6 

49 

6 

6 

6 6 

O.  S.  V. 


De  olika  n:r  inom  tidskolumnerna  hänvisa  till  de  olika  platserna  inom 
utställningsområdet,  och  återfinnas  dessa  tjenstgöringsplatser  i den  här  ofvan 


VA  K TH  .4  1. 1.  X I X G K NA  l!  TS  TA  1. 1.  X I X G E X. 


183 


lemnade  förteckningen.  Inom  Gamla  Stockholm  uppvätthöllos  vaktgöringen  och 
ordningen  af  12  man  med  1 förman.  För  dessa,  hvilka  utom  förmannen 
voro  klädda  i drägter  i 1500-talets  modell,  var  särskild  turlista  uppgjord  med 
tjenstgöringstid  från  kl.  9 f.  m.  lill  11  e.  m.,  indelad  i 3 timmars  pass.  Älven 
för  de  vakter,  hvilka  tjenstgjorde  i konsthallen,  var  en  särskild  turlista  uppgjord. 

För  alla  förmän,  dagvakter  och  ordningsmän  var  en  ljusblå  uniform 
faststäld,  bestående  af  mössa  efter  preussisk  modell  med  kokard,  enradig  sur- 
tout  med  blanka  knappar  och  ståndkrage,  långbyxor  med  gula  passepoaler 
och  hvita  linnevantar.  Förmännen  hade  såsom  distinktionstecken:  på  mössan 
en  förgvld  eklöfskrans  kring  kokarden  och  en  bred  guldgalon  kring  kragen. 
Dagvakter  och  ordningsmän  voro  dessutom  försedda  med  nummerbrickor, 
fästa  på  ve nst ra  sidan  af  bröstet.  För  nattvakterna  fans  ingen  särskild  uni- 
form faststäld,  utan  använde  dessa  egna  kläder;  endast  kring  hufvudbonaden 
var  ett  band  fäst,  å hvilket  lästes  ordet:  »Nattvakt».  Vid  regnväder  användes 
regnkappor  af  såväl  dagvakter  och  ordningsmän  som  af  nattvakter. 

Uniformen  fick  ej  utan  chefens  tillstånd  användas  utom  utställningens 
område,  h varför  densamma  h varje  afton  aftogs  och  inlemnades  uti  en  för 
ändamålet  anordnad  klädkammare. 

Det  för  vakttjensten  och  ordningshållningen  antagna  manskapet  ut- 
gjordes till  största  delen  af  från  garnisonsregementena  uttjent  manskap,  och 
voro  dessa  med  få  undantag  pålitligt  och  ordentligt  folk. 

Hvarje  dag  kl.  10,3 o f.  m.  instälde  sig  alla  förmännen  inom  de  fyra 
trakterna,  äfvensom  i Gamla  Stockholm,  å expeditionsrummet,  där  order  för 
dagen  utdelades.  Då  aflemnade  också  förmännen  sina  rapporter,  om  något 
af  vigt  inträffat  eller  om  någon  förändring  inom  de  olika  trakterna  förefans. 
Hvarje  pågående  vakt  eller  ordningsman  skulle  dessutom  15  minuter  före  af- 
lösning  anmäla  sin  närvaro  för  den  å expeditionen  tjenstgörande  förmannen. 
För  reservmanskapet  och  det  passfria  manskapet  fans  i närheten  af  expedi- 
tionen ett  vaktrum,  där  dessa  kunde  uppehålla  sig  om  dagen. 


XVI. 


SJ  U K VÄ  R I ) S ST  AT  1 0 NEN  Å UTSTÄLLNINGEN. 


AI 

CARL  EKEROTH. 


Förvaltningsutskottet  beslöt  under  loppet  af  hösten  1S9G,  att  för  behand- 
ling af  möjligen  förekommande  sjukdoms-  och  olycksfall  inom  utställnings- 
omrädet  under  den  tid,  detsamma  var  öppet  för  allmänheten,  en  sjukvårdsstation 
därstädes  skulle  anordnas,  samt  antog  till  föreståndare  för  denna  och  till  läkare 
vid  utställningen  fördelningsläkaren  m.  m.  C.  C.  Ekeroth.  Utskottet  ingick 
sedermera  i början  af  1897  till  Kongl.  Maj:t  med  anhållan  att  få  vid  sjuk- 
vården i allmänhet  inom  utställningsområdet  använda  dels  det  armén  till- 
hörande förbandstält,  som  blifvit  anmäldt  skola  utställas,  dels  öfrig  för  ända- 
målet nödig  sjukvårdsmateriel,  livarjemte  utskottet  anmälde,  att  särskild  läkare, 
tillhörande  fältläkarekåren,  blifvit  af  detsamma  anstäld  för  att  bland  annat 
upprätthålla  läkarevården  å utställningsområdet. 

Denna  underdåniga  anhållan  remitterades  i vederbörlig  ordning  till 
Kongl.  arméförvaltningen,  som  i sitt  svar  till  Kongl.  Maj:t  hemstälde,  att  alla 
armén  tillhörande  sjukvårdspersedlar  å utställningen,  äfvensom  öfrig  sjukvårds- 
materiel, mätte  af  den  sålunda  utsedde  läkaren  disponeras,  mot  skyldighet  för 
förvaltningsutskottet  att  ej  mindre  till  dess  fulla  värde  ersätta  använd  förbruk- 
ningsmateriel än  äfven  till  Kongl.  arméförvaltningen  återställa  öfriga  för  sjuk- 
vården använda  persedlar  och  materiel  i lika  godt  skick,  som  de  befunnits  vid 
mottagandet. 

Genom  Kongl.  brefvet  den  12  Mars  1897  biföll  Kongl.  Maj:t  livad  så- 
lunda blifvit  af  intendentsdepartementet  föreslaget. 

Inom  området  för  arméns  utställning  uppstäldes  vid  nedgången  från 
vestra  viadukten  en  vid  J.  O.  Wengströms  mekaniska  snickerifabrik  tillverkad, 


SJU  K V ÅRDSSTATIO  N E N Ä UTSTÄLLNINGEN.  1K5 


flyttbar  sjukbarack  af  för  året  ny  typ.  Baracken  var,  som  namnet  tillkänna- 
gifver,  så  konstruerad,  att  den  kunde  med  lätthet  nedtagas  och  åter  vid  be- 
hof  i fullgodi  skick  hopsättas.  Med  en  arbetsstyrka  af  30 — 40  man  beräknades 
baracken  kunna  uppsättas  på  S — 5 timmar,  medan  nedtagandet  skulle  kräfva 
något  kortare  lid,  eller  0—4  timmar. 

Ändamålet  med  en  sådan  barack,  liksom  med  transportabla  baracker  i 
allmänhet,  är  dels  att  i fredstid  Ijena  mera  tillfälliga  behof,  då  densamma, 
som  bör  vara  tillgänglig  vid  vederbörande  arméfördelnings  trängbataljon,  trans- 
porteras till  och  uppsättes  å en  mötesplats,  a hvilken  i följd  af  en  utbruten 
epidemi  eller  på  grund  af  ökad  sjuklighet  i allmänhet  befintliga  sjuklokaler  ej 
äro  tillräckliga,  dels  att  vid  krigsutbrott  användas  företrädesvis  inom  fältetapp- 
området,  hvarest  ofta,  särskildi  inom  vårt  i vissa  delar  glest  befolkade  land, 
brist  på  lämpliga  byggnader  till  upprättande  af  nödiga  sjukhus  förefinnes. 

Barackens  väggar  voro  sammansatta  af  luckor,  bestående  af  två  lager 
12  mm.  perlspåntade  bräder  med  mellanlägg  af  ett  lager  impregnerad  luktfri 
förhyddningspapp,  hvilka  luckor  inskjutits  i en  stomme  af  resvirke.  För  ba- 
rackens eventuela  användande  under  den  kallare  årstiden  funnos  å denna 
stomme  fastspikade  reglar  för  anbringande  af  innerpanel,  hvarvid  mellanrum- 
met antingen  lemnas  tomt  eller  utfylles  med  sågspån  eller  dylikt,  hvarjemte 
under  takbjelkarna  fastskrufvas  takluckor  af  oljedränkta  bräder.  Taket  var  för 
öfrigt  af  korrugerad,  galvaniserad  plåt  och  försedi  med  takryttare. 

Baracken  inrymde  en  större  sjuksal  för  20  sjuka;  vid  barackens  ena 
gafvel  funnos,  sinsemellan  åtskilda  af  en  från  ingångsdörren  l il  1 sjuksalsdörren 
löpande  gång,  ett  rum  för  sjukvårdssoldat  samt  ett  operationsrum,  t il  1 hvilka 
rum  dörrar  ledde  dels  från  sjuksalen,  dels  från  mellangången;  vid  barackens 
motsatta  gafvel  lag  i omedelbar  förbindelse  med  sjuksalen  en  klosett-tillbyggnad, 
uppförd  i rät  vinkel  mot  barackens  längdaxel. 

Inom  denna  transportabla  sjukbarack  ordnades  nu  sjukvårdsstationen. 
Sjukvårdssoldatens  rum  inrättades  till  expeditionsrum  för  föreståndaren,  för 
hvilket  ändamål  det  försågs  med  skrifbord  jemte  skrifstol,  ett  par  stolar,  chaise- 
longue  och  lavoar;  å ett  mindre  bord  uppstäldes  flaskor  och  burkar,  inne- 
hallande de  nödvändigaste  läkemedlen  för  oftast  förekommande  sjukdomsfall, 
äfvensom  antiseptiska  medel,  hvarjemte  efter  hand  från  den  utstälda  sjukvårds- 
materielen  upplades  nödig  förbandsmateriel  af  gas,  bomull,  bindor  och  vatten- 
täti tyg.  I operationsrummet  uppstäldes  etl  af  arméns  operationsbord,  sam- 
mansatt af  en  söndertagbar  ställning  af  jernrör,  vid  hvilken  fastsnördes  en 
väfbotten  af  impregneradt  tyg;  ett  mindre  bord,  ett  tvättställ  och  ett  par  fä 1 1 - 
stolar  fullbordade  utredningen.  Ena  hälften  af  sjukbaracken  var  anordnad 
som  sjukrum  med  12  bäddade  sängar.  Utredningen  till  hvarje  säng  bestod  af 


186 


SJUKVÅRDSSTATI O X E X .4  U T S T Ä L L X IX  GE  X . 


1 par  lakan,  1 med  halm  stoppad  madrass,  1 med  halm  stoppad  hufvudputa, 

2 hvita  filtar  och  en  sängtafla,  allt  af  för  armén  faststälda  modeller.  Den  för 
arméns  sjukhus  i fält  fastslagna  sängen,  eller  som  dess  officiela  benämning 
lyder  bårsängen,  består  af  en  sängram  af  jernrör,  som  utgör  stöd  för  säng- 
bottnen, hvilken  bildas  af  vid  hvarandra  fästa,  förtennta  märlor  och  hakar, 
hvarigenom  ett  elastiskt,  stadigt  läger  åstadkommes.  En  half  meter  från  bår- 
sängens hufvud-  och  fotända  äro  fotstöden  anbragta,  bestående  af  vinkeljern, 
45  cm.  långa,  parvis  förenade  och  infällbara  mot  sängbottnen,  hvilken  senare 
egenskap  är  nödvändig,  såväl  då  sängen  skall  packas  å fordon  som  då  den 
användes  upphängd  å sjukhuståg.  A sängens  sidor  finnas  14  cm.  höga  sido- 
stöd,  likaledes  infällbara  och  så  konstruerade,  att  vid  deras  uppfällning  fot- 
stöden fastlåsas  i sin  ställning.  A gaflarna  äro  fällbara  fot-  och  hufvudstöd 
anbragta,  det  senare  försedi  med  resårbotten  af  sammå  beskaffenhet  som  säng- 
bottnen, hvarigenom  en  sned  kudde  inbesparas.  Bårsängens  längd  är  194  cm., 
dess  bredd  69  cm.  och  dess  vigt  omkring  22  kg. 

A en  fällstol  vid  hvarje  sängs  fotända  voro  framlagda  de  beklädnads- 
persedlar, som  i fält  tilldelas  hvarje  å sjukhus  intagen  soldat,  nämligen:  1 sjuk- 
rock, 1 sjuk  väst,  1 par  sjukbyxor,  1 sjukmössa,  1 skjorta,  samtliga  af  bom- 
nllsväf,  och  1 par  ullstrumpor,  hvarjemte  1 par  sjuktofflor  af  smerting  äfven 
funnos  för  eventuell  begagnande.  Mellan  hvarje  sängpar  stod  ett  nattduksbord. 
Till  sjukrummets  inventarier  hörde  för  öfrigt  två  större  bord  och  4 tvättställ, 
hvilka,  liksom  de  redan  omnämnda  fällstolarna  och  nattduksborden,  voro  till- 
verkade af  jern  (fällstolarnas  sits  af  väf)  samt  hopfällbara.  Utom  annan  materiel 
innehöll  sjukbaracken  all  den  instrumental-  och  förbandsutredning,  som  före- 
kommer vid  en  fullt  utrustad  sektion  af  ett  flyttande  sjukhus,  samt  1 instru- 
mentlåda för  etappsjukhus,  hvilken  materiel  sålunda  kunde  vid  behof  användas 
för  sjukvårdens  räkning. 

I det  intill  sjukbaracken  uppstälda  förbandstältet  stodo  5 sjukbårar  af 
det  slag,  som  i fäll  användes  för  transport  af  sårade,  fullständigt  hopsatta  och 
således  genast  tillreds  att  användas  för  nödiga  transporter  inom  utställnings- 
området.  Här  funnos  äfven  ett  par  sjukvårdsränslar,  afsedda  för  den  första 
hjelpen.  För  samma  ändamål  voro  å polisstationen  1 sjukbår  och  1 sjukvårds- 
ränsel  samt  å aj)oteket  i »Gamla  Stockholm»  1 sjukbår  att  tillgå. 

Vid  sjukvårdsstationen  tjenstgjorde,  förutom  den  redan  omnämnde  läka- 
ren, l sjuksköterska  frän  föreningen  »Röda  korset»  samt  1 sergeant  och  2 
korpraler  från  Svea  eller  Norrlands  trängbataljoners  resp.  sjukvårdskompanier. 
Sjukvårdsstationen,  som  började  sin  verksamhet  den  15  Maj  och  afslutade 
densamma  den  3 Oktober,  hölls  såväl  hvardagar  som  sön-  och  helgdagar 
tillgänglig  för  allmänheten  från  kl.  10  f.  m.  till  kl.  9 e.  m.  under  den  ljusa 


187 


SJ  UIi  VA  R I)SS  TA  TIO  NEN  .1 


UTSTÄLLNINGEN. 


årstiden  samt  sedermera  till  mörkrets  inbrott.  Läkaren  hade  i sjukbaracken 
mottagning  kl.  '/*  H — Vj  12  f.  m.  och  kl.  2 — 3 e.  m.  samt  var  för  öfrigt  till- 
gänglig inom  utställningsområdet  efter  kl.  5 e.  m.  I sjukbaracken  fans  för 
öfrigt  anslaget,  hvar  han  under  dygnets  lopp  kunde  med  telefon  anträffas. 
Sjuksköterskan  var  tillgänglig  hvarje  dag  under  den  tid,  stationen  hölls  öppen, 
utom  kl.  2 — 4 e.  m.  Underbefälet  från  de  båda  trängbataljonerna  ombyttes 
hvarje  dag  kl.  2 e.  m. 

Elektriskt  ljus  var  inledt  i expeditions-  och  operationsrum.  Genéver- 
konventionens  flpgga  svajade  hvarje  dag  från  baracken,  hvarjemte  a sön-  och 
helgdagar,  paraddagar  m.  m.  äfven  den  svenska  llaggan  var  hissad. 

Rundt  om  baracken  funnos  några  planteringar  af  buskar  af  enklaste  slag. 

Olycksfall  transporterades  till  staden  dels  i vanliga  droskor,  dels  i en 
Stockholms  expressbyrå  tillhörande  läckt  sjukbår,  och  åtföljdes  dylika  trans- 
porter vid  behof,  allt  efter  omständigheterna,  antingen  af  sjuksköterskan  eller 
af  en  sjukvårdskorpral. 

Af  vidstående  öfversigt,  hvilken  upptager  de  å sjukvårdsstationen  vår- 
dade sjukdoms-  och  olycksfall  i den  ordning  mellan  de  resp.  sjukdomarna 
och  med  de  benämningar  å desamma,  som  medicinalstyrelsen  föreskrifvit  skola 
följas  vid  upprättande  af  sjukförslag  och  rapporter,  framgår,  att  å sjukvårds- 
stationen förekommit  inalles  576  fall  under  behandling,  nämligen  382  män  och 
194  kvinnor,  sålunda  fördelade  på  de  olika  månaderna,  att 


under 

Maj  månad 

behandlats 

19  män  och 

1 

kvinna,  summa 20 

fall, 

» 

Juni 

(1:0 

49  » 

Q 

O 

kvinnor,  52 

» 

» 

Juli 

(1:0 

64 

44 

10S 

» 

» 

Augusti 

d:o 

117 

62 

179 

» 

» 

September 

d:o 

121 

77 

198 

» 

Oktober 

d:o 

12 

7 

19 

Af  dessa  voro  252  inre  sjukdomsfall, 

medan  de  yttre  åkommorna 

och 

sjukdomsfallen  utg 

jordes  af  324  fall. 

De  inre  sjukdomarna  bestodo  i: 

Allmänt 

illamående, 

hufvudvärk  och 

svimning...  135  fall 

Diarré  . 

73  •> 

Katarr  i 

luftvägarna 

21 

Muskelreumatism  ... 

9 » 

Lungblödning  

4 » 

Kronisk 

magkatarr 

4 » 

Fallandesot  

Q 

Blodträngning  till  hjernan  och  hjernblödning  2 » 

Akut  alkoholförgiftning 1 

25 


Sum,na  252  fall 


188 


SJUKVÅRDSSTA  TIONEN  Å UTSTÄLLNINGEN. 


OFVE  . 


ii) 


å sjukvårdsstationen  vid  Allmänna  konst-  och  industrii) jfi; 


Maj 

J u n i 

Vid  utställningen 
anstäld  personal 

c 

Utställare  med  ! 

Besökande 

Summa 

Vid  utställningen 
anstäld  personal 

P: 

ro 

Utställare  med 

cc 

« 

w 

5 

P 

c, 

K 

■ 1 

5 ;■ 

- 

m. 

kv. 

m. 

kv. 

m. 

kv. 

m. 

kv. 

ra. 

ky. 

ra. 

kv. 

m. 

1 

b bl 

Allmänt  illamående  och  hufvudvärk  

i 

- 

— 

i 

— 

- 

i 

i 

— 

— 

— 

— 

6 

- - 

Gonorré  

- 

Lungtuberkulos  (Lungblödning)  

i 

— 

— 

— 

- 

- 

i 

- 

i 

— 

— 

- 

- 

- -j 

Blodträngning  till  hjernan 

Hjernblödning  

- 

- 

— 

— 

- 

— 

— 

— 

- 

— 

-- 

- 

- 

- - 

Fallandesot  

— 

— 

- - 

Sjukdomar  i ögat 

— 

- - 

Sjukdomar  i örat 

— 

- 

— 

- 

- 

- 

— 

— 

-- 

— 

- 

— 

- 

i 

i 

_ _ 

Katarr  i luftvägarna  

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

- 

i 

Kronisk  magkatarr  

— 

Diarré  

— 

- 

— 

— 

— 

— 

— 

- 

i 

- 

— 

— 

3 

- H 

Muskelreumatism  

- 

- 

i 

- 

— 

— 

i 

— 

i 

— 

— 

- 

- 

- i 4 

Sjukdomar  i tänderna  

i 

— 

- 

— 

— 

— 

i 

- 

i 

- 

i 

- 

2 

- H 

Hudutslag  

— 

— 

— 

— 

— 

- 

— 

- 

— 

- 

— 

— 

- 

1 

Bulnad  

— 

— 

i 

— 

— 

— 

i 

— 

— 

— 

— 

— 

- 

Brott  ä nyckelbenet  

- 

- 

— 

- 

— 

— 

— 

— 

- 

- 

- 

- 

- 

- • - 

Ledvrickning 

— 

— 

— 

- 

— 

— 

- 

— 

— 

— 

— 

- 

- 

- j 

Stötar  och  slag 

— 

— 

2 

— 

— 

— 

2 

— 

i 

— 

i 

— 

- 

-2-1 

jr 

o 

3 

£ 

9 

-i-j 

Skurna  sår  

i 

— 

2 

— 

2 

— 

5 

— 

i 

— 

5 

2 

4 

-i 

Skafsår  

— 

— 

— 

— 

i 

— 

1 

— 

i 

— 

i 

- 

- 

1 

Bitna  sår  och  insektstyng 

— 

— 

— 

— 

i 

— 

1 

— 

— 

— 

— 

- 

- 

JJ|- 

1 

-H 

Akut  alkoholförgiftning  

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

J 

Summa 

6 — 

9 

1 4 

— 

19 

i 

9 

- 

17 

2 

23 

n 

SJUK  YÅRDSSTA  TIONEN  .4  UTSTÄLLNINGEN. 


189 


tT 


Stockholm  1897  behandlade  sjukdomar  och  olycksfall. 


Il 

li 

A n g 

11  s 

1 i 

S e ]> 

l e 

m 

])  e r 

0 k t o b 

e i 

Besökande 

Summa 

Vid  utställningen 
anstäld  personal 

Utställare  med 
biträden 

O 

C/5 

C 

o 

Summa 

anstäld  personal 

X 

c, 

o 

cT 

Utställare  med 

Besökande 

Summa 

1 

Vid  utställningen 
anstäld  personal 

O 

Utställare  med 

Besökande 

Summa 

Summa 

tv. 

W. 

kv. 

111. 

kv. 

111 . 

kv. 

111. 

kv. 

m. 

kv. 

111. 

kv. 

m. 

kv. 

m. 

kv. 

in. 

kv. 

111. 

kv. 

ra. 

kv. 

ra. 

kv. 

ra. 

kv. 

ra. 

kv. 

ra. 

kv. 

4 

6 

20 

11 

25 

1 

i 

5 

3 

8 

19 

14 

23 

8 

— 

2 

5 

5 

30 

15 

35 

i 

— 

i 

i 

— 

i 

2 

2 

49 

8 G 

— 

— 

— 

1 

— 

— 

— 

i 

— 

1 

— 

1 

— 

3 

— 

— 

— 

— 

3 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

5 

— 

— 

1 

1 

— 

— 

i 

— 

1 

— 

i 

i 

— 

— 

— 

1 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

4 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

2 

— 

2 

— 

— 

— 

— 

— 

i 



1 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

3 

- 

1 

1 

3 

1 

1 

— 

3 

— 

2 

1 

G 

1 

1 

— 

i 

i 

5 

1 

7 

2 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

16 

4 

— 

— 

1 

— 

— 

— 

1 

— 

i 

— 

2 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

- 

— 

- 

— 

— 

— 

3 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

1 

1 

— 

— 

i 

i 

— 

— 

— 

- 

— 

- 

- 

— 

— 

2 

1 

- 

1 

1 

— 

2 

— 

1 

2 

— 

1 

3 

3 

4 

_ 

G 

— 

— 

1 

10 

i 

— 

— 

2 

— 

— 

— 

2 

— 

17 

4 

— 

1 

— 

— 

— 

1 

— 

— 

1 

— 

1 

— 

— 

— 

— 

— 

i 

— 

— 

- 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

4 

— 

— 

8 

1 

12 

1 

5 

— 

4 

i 

5 

7 

14 

8 

2 

— 

3 

i 

9 

15 

14 

16 

i 

- 

— 

— 

i 

2 

2 

2 

4 G 

27 

— 

— 

— 

— 

2 

— 

1 

— 

— 

3 

— 

2 

1 

— 

— 

1 

3 

1 

8 

1 

4 

3 

5 

4 

2 

— 

3 

— 

i 

6 

6 

G 

7 

2 

5 

2 

3 

12 

7 

- 

— 

- 

— 

- 

i 

— 

i 

28 

18 

— 

— 

— 

— 

i 

— 

1 

— 

2 

— 

1 

i 

— 

— 

— 

2 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

4 

1 

1 

— 

3 

1 

3 

— 

5 

2 

3 

2 

n 

4 

4 

i 

3 

2 

— 

7 

3 

- 

— 

2 

— 

- 

i 

2 

i 

24 

9 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

i 

— 

— 

— 

i 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

1 

1 

1 

3 

2 

— 

— 

:i 

— 

i 

i 

1 

— 

1 

1 

— 

i 

1 

— 

- 

— 

— 

— 

— 

— 

5 

4 

— 

1 

— 

1 

— 

— 

2 

~ 

2 

4 

— 

— 

_ 

i 

— 

1 

— 

2 

— 

— 

- 

— 

— 

— 

— 

— 

- 

ii 

- 

3 

5 

1 

7 

4 

1 

i 

(5 

i 

4 

i 

11 

3 

3 

M 

8 

— 

1 

1 

12 

1 

— 

— 

- 

— 

i 

— 

i 

- 

50 

8 

2 

2 

' — 

8 

2 

G 

— 

5 

5 

4 

2 

15 

7 

— 

— 

i 5 

2 

3 

3 

8 

5 

— 

— 

i 

— 

— 

_ 

i 

— 

47 

IG 

— 

2 

2 

4 

2 

2 

i 

7 

— 

5 

3 

14 

4 

— 

— 

7 

— 

5 

2 

12 

2 

— 

— 

— 

— 

2 

- 

<•> 

35 

8 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

i 

i 

— 

1 

1 

2 

- 

— 

— 

3 

i 

5 

i 

— 

— 

— 

- 

— 

_ 

— 

- 

7 

2 

— 

i 

i 

1 

i 

— 

— 

3 

— 

i 

— 

4 

— 

i 

i 

2 

i 

— 

— 

3 

2 

— 

— 

— 

— 

— 

i 

— 

i 

1 1 

4 

— 

- 

i 

— 

i 

- 

— 

— 

— 

1 

— 

! — 

— 

— 

— 

— 

— 

1 

1 — 

— 

1 

— 

— 

— 

— 

1 - 

— 

! - 

1 — 

— 

! — 

- 

— 

1 — 

i 

— 

11 

34  31 

04 

i -n 

27 

3 

| 51 

15 

39 

44 

1 

! 1 1 7 

G2 

31 

3 

44 

K 

38 

58 

121 

77 

2 

— 

6 

i 

4 

6 

12 

7 

|382 

194 

100 


SJ  UK  VÅ  Ii I) S S TA  TIO KE K Å U TS  TÄ  L L N IX GE X. 


De  yttre  sjukdomarna  utgjordes  af: 
Skurna  sår 


63  fall 


Krossår 

Skafsår 

Bitna  sår  (däraf  1 björnbett)  ocli  insektstyng 

Sjukdomar  i tänderna  (däraf  åtskilliga  tandut- 

dragningar) 

Bulnad 

Ögonsjukdomar  

Öronsjukdomar  

Näsblödning  

Kontusioner  

Brännskador 

Ledvrickning 


58 

43  » 
9 » 

46  » 
33  » 
20  » 


3 » 

11  » 

15  » 
9 » 


Gonorré 

Hudutslag  

Nyckelbensbrott  

Främmande  kropp  i svalget 


4 » 

1 » 
1 » 


Summa  324  fall 


I ofvan  stående  siffror  är  b varje  patient  endast  inräknad  en  gång,  så 
att  flere  besök  af  samma  person  för  samma  sjukdom  (t.  ex.  i och  för  ombyte 
af  förband)  ej  räknats  för  mera  än  ett  fall. 

Af  dem,  som  å sjukvårdsstationen  erböllo  föreskrifter  eller  behandling, 
voro  95  män  och  8 kvinnor  anstälda  vid  utställningen  såsom  allönade  af  den- 
sammas förvaltningsutskott,  145  män  och  46  kvinnor  voro  utställare  eller  deras 
biträden  och  slutligen  146  män  och  140  kvinnor  besökande. 

Intet  dödsfall  timade  inom  ntställningsområdet  under  den  tid,  som 
densamma  hölls  öppen  för  allmänheten,  och  något  svårare  olycksfall  har 
egentligen  ej  heller  inträffat.  Del  svaraste  tillbudet  till  ett  sådant  inskränkte 
sig  till  ett  större  skalpsår  ä hufvudet,  b varvid  benet  blottades;  skadan  berodde 
pä  att  hufvudet  kom  i allt  för  intim  beröring  med  en  maskin. 

De  llesla  fallen  å sjukvårdsstationen  voro  helt  naturligt  af  svensk  na- 
tionalitet, dock  funno  också  norrmän,  danskar,  finnar  och  tyskar,  ja,  äfven  en 
dam  från  södra  Amerika  vägen  till  densamma. 

Sjukvårdsstationen  har  efter  bästa  förmåga  sökt  uppfylla  alla  berättigade 
fordringar,  man  kan  ställa  på  en  inrättning  af  detta  slag.  Det  enda  tecken 
till  missnöje,  som  ä densamma  förnams  från  allmänhetens  sida,  var,  då  man 
vägrade  all  där  mottaga  små  späda  barn.  Det  hände  nämligen  en  och  annan 


SJUK  VÅRD  SST  A TION  EN  Å UTSTÄLLNINGEN.  191 


gång',  att  en  utställningsbesökande  moder,  som  önskade  fä  I i tel  mera  ledighet 
att  i frid  och  ro  njuta  af  utställningens  sevärdheter,  gjorde  anspråk  på,  alt 
den  å stationen  tjenstgörande  sjuksköterskan  skulle  för  en  eller  annan  timme 
tillse  den  medförda  lilla  verldsmedborgaren  med  flaska  o.  s.  v.  Sådana  önsk- 
ningar kunde  emellertid  af  lätt  insedda  skäl  ej  uppfyllas. 


XVII. 


UTSTÄLLNINGENS  FOLKKÖK. 

AF 

OTTO  ZETHELIUS. 

Centralstyrelsen  för  Stockholms  folkkök,  hvars  ordförande  är  H.  K.  H. 
Prins  Carl,  antog  vid  sammanträde  den  29  April  1896  en  af  ordföranden  och 
v.  ordföranden  i Östermalms  folkkök,  majoren  C.  E.  Arlvvedson  och  kaptenen 
O.  Zethelins  uppgjord  plan  till  ett  folkköks  inrättande  inom  utställningsom- 
rädet,  och  bemyndigades  nämnde  herrar  all  sätta  denna  plan  i verket. 

Utställningsfolkköket  inrymdes  i en  byggnad  af  trä,  som  förut  varit  för 
liknande  ändamål  uppförd  vid  Malmöutställningen  året  förut,  dock  med  några 
förändringar  och  en  förminskning  med  ungefär  en  tredjedel.  Denna  förminsk- 
ning bestämdes  af  utställningens  administration.  Plats  blef  folkköket  anvi- 
sad mellan  Djurgårdsteatern  och  Sevilla  med  en  hredare  väg  invid  teatern, 
ledande  till  Skansens  uppfartsväg.  Golfutrymmet  i matsalen  var  211  kv.-m. 
med  plats  för  50  hord  och  200  stolar.  Sjelfva  köket  var  beläget  i vinkeln 
mellan  matsalens  båda  inre  sidor  och  afskildt  därifrån  genom  en  glasvägg, 
sä  atl  detsamma  från  matsalen  tydligt  kunde  öfverskådas.  Dess  golf,  som  lades 
af  cement,  innehöll  116  kv.-m.  Bakom  köket  var  ell  diskrum,  36  kv.-m.,  och 
därifrån  ledde  en  korridor  med  ingångar  lill  trenne  små  rum  å 5,6  kv.-m., 
afsedda  lill  kontor,  lill  kokerskan  och  till  de  frivilliga  damernas  toalettrum. 
Dessutom  lyckades  man  få  disponera  ett  par  små  källarrum  i det  bredvid 
liggande  Sevilla.  Byggnaden,  som  uppfördes  genom  utställningens  förvaltnings- 
utskotts försorg,  kostade  5,000  kronor.  Planerings-  och  afröjningskostnaderna 
härför  uppgingo  lill  3,529  kronor  och  35  öre.  Härtill  kom  en  veranda,  med 
ell  utrymme  af  75  kv.-m.,  som  uppfördes  senare  och  hvilken  betingade  ett 
pris  af  1,541  kronor  och  65  öre. 

Vid  matlagningen  användes  Wiklunds  ängkokapparater,  äfvensom  henne 
gaskök  lill  slekning.  Ångkoksapparaterna,  af  Wiklunds  patent,  bestodo  af  en 


VTS  T A L 1.  X ING  K N S /•'  0 L K K 0 K. 


kittel,  rymmande  1570  liter,  två  å 170  liter,  en  å 200  liter  för  potatiskokning, 
en  å 120  liter,  ursprungligen  afsedd  för  kaffekokning,  samt  trenne  mindre  för 
tillagning  af  sås.  Härtill  kommo  ett  par  värmeskåp  och  en  Wiklunds  ängstck- 
ningsapparat. 

I och  för  organisationen  af  utställningsköket  gjordes  följande  uppgörelser 
och  vidlogos  nedannämnda  åtgärder. 

Med  utställningens  förvaltningsutskott  uppgjordes  kontrakt  om  uppfö- 
rande af  byggnaden  och  dess  betalande  genom  en  afgift  af  5 öre  för  hvarje  försåld 
middagsportion.  Detta  ändrades  sedermera  därhän,  att  endast  omkostnaderna 
för  byggnaden  och  dess  uppförande  hehöfde  betalas  af  utställningsköket.  Kon- 
traktet innehöll  dessutom  bestämmelse  om  leverans  af  ånga  mot  ersättning  fö  i 
gjorda  omkostnader.  Vidare  beviljades  inträdesbiljetter  å 10  kronor  för  hela 
utställningstiden  åt  frivilliga  damer  och  vid  köket  anstälda  biträden.  Med 
leverantörer  uppgjordes  kontrakt  om  leverans  af  matvaror,  maltdrycker  och  is. 
Leverantörerna  fingo  på  egen  bekostnad  uppsätta  sina  namn  på  stora  skyltar 
inne  i matsalen.  Östermalms  folkköks  personal  anstäldes  med  någon  tillök- 
ning och  med  något  ökade  löner.  Såsom  hjelp  vid  serveringen  biträdde  dess- 
utom de  flesta  frivilliga  damer  vid  Östermalms  folkkök  jemte  några  senare 
tillkomna,  så  all  hela  antalet  serverande  uppgick  till  53. 

Som  Stockholms  folkköks  medel  icke,  enligt  centralstyrelsens  beslut, 
fingo  användas  för  utställningsköket,  stälde  välvilliga,  för  saken  intresserade 
personer  en  garantifond  å 4,000  kronor  till  betryggande  mot  oförutsedda  för- 
luster. Bland  dessa  är  i främsta  rummet  alt  nämna  H.  K.  H.  Prins  Carl; 
vidare  C.  G.  Cervin,  K.  Ljunglöf,  J.  Bäckström,  L.  Frsenckel,  P.  Wikström, 
Ph.  Geber  och  C.  A.  Weber,  hvardera  med  ett  belopp  af  500  kronor. 

Priset  för  middagsportion,  soppa  och  kötträtt,  bestämdes  till  40  öre  och 
för  frukostportion  (endast  kötträtt)  till  30  öre;  middagsportionen  var  något 
rikligare  än  motsvarande  portion  vid  Östermalms  folkkök  å 20  öre,  och  ingingo 
i densamma  dessutom  afgiftsfritt  bröd  och  en  pappersserviett ; den  till  förvalt- 
ningsutskottet utgående  afgiften  af  5 öre  pr  portion  måste  naturligtvis  här 
tagas  med  i beräkningen.  För  öfrigt  voro  kalkylerna  uppgjorda  sa,  att  om 
600  portioner  såldes  per  dag,  skulle  företaget  vara  betryggad  t mot  förluster. 

I afseende  å portionsstaterna  lemnar  närslutna  bilaga  närmare  uppgifter. 
Priserna  för  maltdrycker  bestämdes  af  utställningens  kommissarie  till  20  öre 
för  en  seidel  (l/3  liter)  öl,  10  öre  för  1/ 2 seidel  öl,  liksom  för  en  seidel  iskällare- 
dricka,  5 öre  för  1/9  seidel  iskällaredricka  och  3 öre  för  en  seidel  mältidsdricka. 

Serveringen  tillgick  efter  samma  principer  som  vid  Östermalms  folkkök. 
Polletter  köptes  vid  ingången  å 40,  30,  20,  10,  5 och  3 öre.  Polletten  aflem- 


194 


UTS  TÄI.LNINGENS  FOLKKÖK. 


nades  vid  disken  — en  sådan  löpte  utefter  glasväggen  inne  i köket  — och 
genom  tre  öppningar  i densamma  tillhandahöllos  matportionerna  af  de  frivil- 
liga damerna.  Maltdryckerna  utlemnades  vid  tvenne  andra  öppningar,  där  de 
serverades  från  fat  med  användning  af  kolsyreapparater,  genom  särskildt 
anskaffade  biträden,  hvilka  aflönades  af  det  bryggeri,  som  levererade  malt- 
dryckerna. De  besökande  hemtade  sjelfva  sina  portioner  ocb  buro  dem 
lill  sina  platser;  ocb  användes  härvid  särskildt  förfärdigade  tallrikar  och  sopp- 
muggar  af  porslin.  Servering  skulle  egentligen  ega  rum  endast  från  kl.  12 
midd.  till  kl.  4 e.  m.,  men  måste  nästan  dagligen  utsträckas  till  kl.  4,30  e.  m. 
[>ä  grund  af  den  stora  mängden  besökande.  På  sön-  ocb  helgdagar  var  ej 
tillåtet  att  servera  före  kl.  1 e.  m. 

1 matsalen  voro  utstälda  bord  med  200  stolar.  Snart  befans  utrym- 
met för  litet,  ocb  därför  utverkades  tillstånd  all  bygga  den  nämnda  verandan, 
hvarigenom  inalles  250  platser  kunde  beredas.  Det  oaktadt  blef  dock  utrym- 
met för  litet.  Ehuru  serveringen  sköttes  synnerligen  raskt,  måste  i allmänhet 
i synnerhet  sön-  ocb  helgdagar,  då  folkköket  öppnades  först  kl.  1 e.  m.  — 
kö  bildas  utanför  ingången,  hvarvid  det  icke  sällan  bände,  att  många  lingo 
stå  utanför  eller  vänta  ända  till  en  timme,  innan  de  kunde  komma  in.  De 
dagar,  då  folktågen  tillförde  utställningen  en  mängd  menniskor  från  olika  delar 
af  landet,  hvilka  enligt  uppgörelse  skulle  tillhandahållas  mat  mot  medhafda 
kuponger,  blef  det  bristande  utrymmet  så  mycket  kännbarare.  Köen  utanför 
slingrade  sig  då  längs  byggnadens  tvenne  yttersidor  ända  till  tre  hvarf,  hvarvid 
det  flere  gånger  hände,  att  äldre  personer,  när  de  ändtligen  kommit  in  i mat- 
salen, svimmade  af  trötthet,  efter  alt  i timtal  ha  hungriga  stått  i kö  i solgasset. 
Oaktadt  många  lemnade  sina  platser  i köen  och  sökte  stilla  sin  hunger  på 
andra  ställen,  serverades  många  dagar  i det  närmaste  3,000  portioner.  Genom 
detta  tillopp  förhindrades  till  största  delen  de  många  biträden,  som  voro  an- 
stälda  vid  utställningen,  i synnerhet  fruntimmer,  som  till  en  början  mycket 
besökte  folkköket,  alt  där  intaga  sina  måltider,  i följd  af  den  långa  tid  som 
åtgick,  innan  man  blef  insläpt.  Vid  folkköket  hade  3,500  portioner  kunnat 
dagligen  bekvämt  serveras  under  samma  lid,  om  blott  matsalen  gjorts  något 
större,  sä  all  platser  för  omkring  300  personer  funnits.  Om  folkköksbyggnaden 
fått  behålla  den  storlek,  som  den  hade  vid  den  jemförelsevis  lilla  utställningen 
i Malmö,  eller  medgifvil  platser  för  375  personer,  hade,  med  den  utmärkta  me- 
toden för  servering  som  användes,  omkring  4,500  portioner  bekvämt  kunnat 
dagligen  serveras. 

I medeltal  serverades  per  dnr/  under 


Juni  1,733  portioner, 

Juli  2,133 


U T S T i L L N I N G K N S F O L K Ii  Ö K. 


195 


Augusti  2,31  (i  portioner  och 

September 2,200 


Folkköket  besöktes,  kan  man  säga,  af  folk  ur  alla  samhällsklasser,  och 
var  maten  därstädes  af  den  beskaffenhet,  all  den  kunde  förekomma  i alla  svenska 
hushåll,  naturligtvis  icke  hos  finsmakaren,  som  endast  har  förtroende  till  fran- 
sysk  matlagning.  Så  sågos  hland  de  besökande  hela  familjer  bestående  af  flere 
medlemmar,  för  h vi I ka  en  middag  på  folkköket  naturligtvis  beredde  en  stor 
besparing,  vidare  skolungdom,  som  under  någon  lärares  ledning  besökte  ut- 
ställningen, medlemmar  af  föreningar,  som  samlats  i Stockholm,  manskap  från 
garnisonen,  som  för  att  kunna  egna  hela  dagen  åt  utställningen  fått  pollett  lill 
folkköket,  och,  såsom  ofvan  nämnts,  biträden  anstälda  vid  utställningen,  samt 
under  Juli,  Augusti  och  September  månader  tusental  af  landtbefolkningen, 
som  kommit  med  folktågen,  och  dessutom  en  icke  ringa  mängd,  som  af  intresse 
för  saken  en  gång  ville  intaga  sin  måltid  därstädes. 

De  ofvannämnda  folktågen  skulle  kanske  icke  liafva  satts  i fråga,  om 
icke  en  sådan  institution  som  folkköket  funnits  vid  utställningen.  För  perso- 
nel- med  begränsade  tillgångar,  som  icke  v ille  depensera  onödigt  på  sitt  vivre, 
var  folkkökets  tillvaro  af  stort  värde;  genom  den  besparing,  det  erbjöd,  kunde 
tvifvelsutan  vistelsen  vid  utställningen  förlängas  med  någon  dag.  Här  är  icke 
platsen  för  att  utveckla  den  stora  betydelse  en  sådan  utställning,  som  den  i 
Stockholm  1897,  har  för  den  stora  allmänheten  och  för  vårt  land;  men  om 
detta  icke  bestrides,  måste  man  erkänna  folkkökets  betydelse  såsom  en  bidra- 
gande faktor  till  realiserandet  i större  skala  af  den  nytta,  en  sådan  utställning 
är  afsedd  att  medföra.  Man  får  därför  hoppas,  att  vid  nästa  utställning  ett 
liknande  folkkök,  som  uppfyller  berättigade  anspråk  på  utrymme,  må  komma 
till  stånd.  Folktågsidén  kommer  då  antagligen  att  hafva  blifvit  mera  utveck- 
lad, och  förberedelser  till  dylika  transporter  i god  tid  vidtagna,  sa  all  kanske 
en  sådan  mängd  besökande  inställer  sig,  att  ofvannämnda  ifrågasatta  antal 
4,500  portioner  betydligt  understiger  behofvet. 

Det  ekonomiska  resultatet  af  folkkökets  verksamhet  var  öfver  förväntan 
tillfredsställande.  Försålda  matportioner  utgjorde  272,123  och  försålda  mall- 
drycksportioner  227,843  med  en  bruttoinkomst  af  kronor  127,839  och  9 1 öre. 

Nettovinsten,  utgörande  17,000  kronor  och  21  öre,  har  öfverlemnats  lill 
centralstyrelsen  för  Stockholms  folkkök,  hvilken  beslutat  afsätta  densamma 
till  en  fond  för  Stockholms  folkköks  framtida  utveckling. 


196 


UTS  T Ä L L N I N GENS  F O L K K Ö K. 


Portionsstater 


använda  i utställningsfolkköket  1897. 

Sofvel  med  grönsaker. 


Lamkött  med  dillsås: 

225  gr.  lamkött 
2 » margarin 

2 » farin 

0,3  cl.  ättika 
kryddor 
45  cl.  potatis. 

Gödlcalfstek  med  potatis: 

225  gr.  gödkalfstek 
2 » smör 

1 cl.  o sk.  mjölk 

2 gr.  h vetemjöl 
45  cl.  potatis. 

Frikassé  på  gödkalf  med  potatis: 

225  gr.  gödkalf 
2 » smör 

2 » farin 

0,3  cl.  ättika 
45  cl.  potatis 
citronsyra 
kryddor. 

Oxstek  med  makaroner: 

225  gr.  oxstek 
60  » makaroner 

20  cl.  o sk.  mjölk 
2 gr.  farin 
2 » h vetemjöl 
kryddor. 

Pepparrotskött  med  potatis: 

225  gr.  oxbringa 

7 cl.  osk.  mjölk 
2 gr.  smör 

8 » li  vetemjöl 

10  » pepparrot 

45  cl.  potatis. 

Kalops  med  potatis: 

225  gr.  oxkött 
5 » h vetemjöl 
1 » potatismjöl 

45  cl.  potatis 
kryddor 


Köttfärs  med  potatis: 

200  gr.  oxkött 
7 cl.  osk.  mjölk 
2 gr.  hvetemjöl 
7S  franskt  bröd 
4 gr.  lök 
45  cl.  potatis 
kryddor. 

Köttbullar  med  potatis: 

200  gr.  kött 

7 cl.  osk.  mjölk. 

2 gr.  hvetemjöl 
'/5  franskt  bröd 
4 gr.  lök 
45  cl.  potatis 
kryddor. 

Ugnstekt  skinka  med  potatis: 

150  gr.  skinka 
2 » hvetemjöl 

45  cl.  potatis 
kryddor. 

Kokt  rimmad  skinka  med  potatispuré. 

150  gr.  rimmad  skinka 
65  cl.  potatis 
10  cl.  mjölk 
2 gr.  smör. 

Bräckt,  rökt  skinka  med  bruna  bönor 

150  gr.  rökt  skinka 
80  » bruna  bönor 

1 0 » sirap 

4 » farin 
4 » hvetemjöl 
0,3  cl.  ättika. 

Salt  oxbringa  med  skärbönor 
(turska  bönor): 

225  gr.  salt  oxbringa 

skär bönor 

buljong 

4 gr.  smör 

3 » h vetemjöl 

kryddor. 


U T S TÅ  I.  L NING  K NS  FO I.  K K Ö K. 


197 


Rökt  spicke  skinka  med  gröna  ärter: 

1 50  gr.  rökt  skinka 
80  » gröna  ärter 

5 » smör 

2 » farin 

4 » hvetemjöl. 


skinn  till  korfven 
kryddor 


50  cl.  potatis 
10  cl.  mjölk 
2 gr.  farin 


H 


persilja  eller  muskott. 


Kabeljo  med  potatis: 


Fläskkorf  med  slufvad  potatis: 

200 

kabeljo 

gr. 

60  gr.  fläsk 

8 

» 

hvetemj  öl 

30  » kött 

12 

» 

smör 

4 cl.  potatis 

1 

» 

senap 

5 osk.  mjölk 

45 

cl. 

potatis. 

Soppor 


Soppa  på  lam: 

grönsaker 

2 gr.  margarin 

3 » farin 

1 2 » hvetemj  öl 

lamspad. 

Grönsoppa : 


Sagosoppa, : 

1 0 gr.  sagogryn 
10  » potatismjöl 

0,5  » kanel 

10  » russin 

15  » farin 

1 5 » sirap 

1 cl.  ättika. 


grönsaker 

2 gr.  margarin 

3 » farin 

1 2 » hvetemj  öl 

4 cl.  mjölk 
sofvelspad. 

Köttsoppa: 

1 5 cl.  potatis 
sopprötter  och  grönsaker 

2 gr.  farin 
kryddor 

spad  efter  kött. 

Buljong  med  klimp: 

4 cl.  mjölk 
2 gr.  smör 
2 » socker 

8 » hvetemjöl 

ägg 

buljongspad. 

Gul  ärtsoppa: 

1 5 0 gr.  gula  ärter 
1 lök 
0,  ii  » mejram. 
fläskspad. 


Risgrynsvälling  : 

30  gr.  risgryn 
6 ( ) cl.  mjölk 
4 gr.  hvetem  j öl 
4 » socker 

0,8  » kanel. 


Filbunke: 


30  cl.  osk.  mjölk 
2 gr.  socker 
ingefära. 


Fruktsoppa : 


5 

7 

gr. 

sagogryn 

äpplen 

8 

» 

russin 

4 

» 

sviskon 

15 

» 

farin 

15 

» 

sirap 

10 

potatismji 

0,5  » kanel 
1 cl.  ättika. 

Starksoppa : 

spad  efter  oxkött 
1 5 gr.  hvetemj  öl 


198 


3 gr.  socker 
0,6  cl.  kognac 
kryddor  (cayennepeppar). 


NINGENS 


FOLKKÖK. 


Fläsksoppa: 

30  gr.  risgryn 
1 0 » hvetemj  öl 

15  cl.  mjölk 
1 5 » potatis 
fläskspad 

sopprötter  och  grönsaker 
kryddor. 

Krusbärskräm  med  mjölk: 

20  cl.  krusbär 
10  gr.  potatismjöl 
20  » farin 


10  cl.  osk.  mjölk 
20  » sk.  mjölk. 

A ppelkräm  med  mjölk: 

40  gr.  ringäpplen 
10  » potatismjöl 
1 5 >>  farin 

1 0 cl.  osk.  mjölk 
20  » sk.  mjölk. 

Rabarberkräm  med  mjölk 

5 0 gr.  rabarber 
10  » potatismjöl 

15  » farin 

citronsyra 
10  cl.  osk.  mjölk 
20  » sk.  mjölk. 


N 


SPECIALUTSTÄLLNINGAR. 


XVIII. 


ARMÉNS  UTSTÄLLNING. 


AF 

L.  W:SON  MUNTHE. 


Den  24  Oktober  1895  atlät  centralkomiténs  förvaltningsutskott  lill  stats- 
rådet och  chefen  för  Kongl.  landlförsvarsdepartementet  en  skrifvelse,  i hvilken 
uttalades  den  förhoppning,  att  statsrådet  måtte  finna  skäl  att  lata  de  myndig- 
heter, som  hörde  under  landtförsvarsdepartementet,  deltaga  i Allmänna  konst- 
och  industriutställningen  i Stockholm  1897,  och  förklarade  sig  förvaltnings- 
utskottet därjemte  villigt  att  träda  i förbindelse  med  den  eller  de  personer, 
hvilka  af  statsrådet  finge  i uppdrag  att  anordna  den  del  af  nyssnämnda  ut- 
ställning, som  omfattade  grupp  23,  Armén».  Denna  skrifvelse  remitterades  af 
Ivongl.  Maj:t  den  29  i samma  månad  lill  arméförvaltningen  med  infordrande 
af  dess  yttrande  och  förslag,  hvilka  sedermera  afgäfvos  den  28  därpå  följande 
November  och  innehöllo,  att  arméförvaltningen  dels  — under  förutsättning  att 
det  ifrågasatta  deltagandet  i utställningen  ej  förorsakade  utgifter,  som  skulle 
bekostas  af  arméförvaltningen,  hvilken  ej  förfogade  öfver  några  medel  för  före- 
varande ändamål  — icke  hade  något  att  erinra  emot  ett  sådant  deltagande, 
dels  till  erhållande  af  uppdrag  att  anordna  ifrågavarande  del  af  merbemälda 
utställning  föreslog  för  artilleridepartementet  tygmästaren  i Stockholm,  majoren 
vid  Första  Svea  artilleriregmente  m.  m.  Fr.  Spak,  för  fortitikationsdeparte- 
mentet  d.  v.  majoren  vid  fortifikationen  m.  m.  L.  W:son  Munthe,  och  för 
intendentsdepartementet  intendenten  af  1 :a  klassen  vid  intendenturkåren,  kap- 
tenen m.  m.  E.  Kinell. 

Med  anledning  af  detta  yttrande  uppdrog  Kongl.  Maj:t  den  25  Decem- 
ber s.  å.  åt  en  kommission,  bestående  af  förenämnde  majorer  Munthe  (ord- 
förande) och  Spak  samt  intendenten  Kinell  att  verkställa  utredning  med  hänsyn 


A R M É N S V T S TÅ  1 . L .V I N (i. 


■202 


till  det  ifrågasatta  deltagandet  från  svenska  armén  uti  utställningen  i Stockholm 
181)7  samt  därefter  inkomma  med  de  underdåniga  framställningar  och  förslag, 
hvartill  nämnda  utredning  kunde  gifva  anledning;  egande  därvid  major  Munthe 
att  i egenskap  af  kommissarie  för  armén  träda  i förbindelse  med  utställningens 
förvaltningsutskott. 

Efter  fullgjord!  uppdrag  inlemnade  nämnde  komiterade  till  Kongl.  Maj:t 
den  15  April  189(5  underdånigt  förslag  till  arméns  deltagande  i utställningen, 
och  hade  kostnaderna  härför  beräknats  till  30,000  kronor.  Uti  detta  förslag 
framhölls  dessutom,  att,  då  någon  annan  anledning  att  göra  arméutställningen 
älven  historisk  än  den,  som  låg  uti  det  ökade  intresse,  en  sådan  utställning 
otvifvelaktigt  skulle  tillvinna  sig  hos  den  stora  allmänheten,  ej  förefans,  och 
da  sa  godl  som  alla  historiska  föremål  ju  skulle  komma  att  tagas  från  artil- 
leri museet,  där  de  sedan  flere  år  voro  systematiskt  uppstälda  och  ordnade, 
hvarigenom  detta  museum  antingen  skulle  nästan  tömmas,  för  så  vidt  utrym- 
met inom  den  blifvande  utställningslokalen  sådant  medgaf,  hvilket  dock  ej  var 
att  vänta,  eller  också  beröfvas  blott  en  del  mera  representativa  föremål,  hvaraf 
dock  skulle  blifva  en  oundgänglig  följd,  att  åskådliggörandet  af  den  historiska 
utvecklingen  blefve  halft  på  båda  ställena,  så  borde  arméutställningen  icke 
blifva  historisk,  utan  endast  omfatta  hvad  som  nu  är  i bruk  och  reglemen- 
teradt  inom  armén;  och  detta  så  mycket  hellre,  som  anordnandet  äfven  af  en 
historisk  utställning  skulle  ej  oväsentligt  öka  den  här  ofvan  angifna  kostnaden. 

På  grund  af  detta  förslag  och  sedan  förvaltningsutskottets  yttrande  öfver 
detsamma  inhemtats,  beslöt  Kongl.  Maj:t  den  13  Juni  1896,  att  armén  skulle 
deltaga  uti  1897  års  utställning,  samt  förordnade  major  Munthe  att  vara  kom- 
missarie för  arméns  utställning  och  i sådan  egenskap  vidtaga  erforderliga  an- 
ordningar för  och  utöfva  öfverinseendet  öfver  densamma,  hvarjemte  dels  stäldes 
till  major  Munthes  förfogande  en  summa  af  25,000  kronor  till  bestridande  af 
kostnaderna  för  utställningen,  dels  gafs  honom  bemyndigande  att  efter  den- 
sammas slut  försälja  de  föremål  af  olika  slag,  bvilka  för  ordnandet,  dekore- 
ringen, värden  eller  annorledes  genom  hans  försorg  anskaffats  och  ej  skulle 
till  någon  utställare  äterlemnas,  samt  att  jemväl  använda  härigenom  inflytande 
belopp  i och  för  utställningen. 

Sedermera  befalde  Kongl.  Maj:t  den  10  därpå  följande  Juli  dels  att 
major  Spak  och  intendenten  Kinell  skulle  biträda  major  Munthe  vid  utföran- 
det af  nyssnämnda  uppdrag,  dels  att  generalstabens  topografiska  afdelning, 
artilleriet,  forlilikalionen  och  ingcniörbataljonerna,  arméförvaltningens  inten- 
denlsdepartenumt  samt,  i den  man  sådant  lämpligen  kunde  ske,  arméns  läro- 
verk och  skolor  skulle  deltaga  i arméns  utställning,  samt  att  t.  f.  chefen  för 
generalstaben,  generalfällygmäslaren  ocb  chefen  för  artilleriet,  chefen  för  for  ti— 


LM 


ARMÉNS  UTSTÄLLNINGS  BYGGNADS  FASAD. 


fikationen,  generalintendenten  samt  vederbörande  arméfördelningschef  eller  in- 
spektör skulle,  livar  och  en  för  sitl  område,  på  af  kommissarien  för  arméns 
utställning  i lnifvudsaklig  öfverensstämmelse  med  komiterades  ofvannämnda 
underdåniga  förslag  gjorda  framställningar  bestämma  utställningens  omfattning. 

Kommissarien  ingick  således  till  samtlige  nu  nämnde  chefer  m.  fl. 
med  dylika  framställningar,  hvilka  alla  utan  ändring  vunno  vederbörandes 
godkännande.  Omedelbart  härefter  började  erforderliga  förberedande  åbjärder 
för  utställningens  anordnande  vidtagas. 

Redan  under  utarbetandet  af  förut  omnämnda  underdåniga  förslag  hade 
kommissarien  sall  sig  i förbindelse  med  förvaltningsutskottet  för  att  öfverens- 
konima  om  såväl  lämplig  lokal  för  arméns  utställning  som  denna  lokals  an- 
ordnande i öfrigt  samt  belysning;  och  meddelade  nämnda  utskott  den  11  Maj 
1896  genom  protokollsutdrag  dels  att  cirka  1,000  kv.-m.  skulle  anvisas  för  arméns 
utställning  uli  lokal,  som  skulle  anordnas  genom  tillbyggnad  af  tvenne  för  såväl 
arméns  som  flottans  utställningar  afsedda  galerskjul  vid  Alkärret,  dels  att  begärda 
mellanväggar,  dörrar,  portar  ocb  takljus  skulle  anordnas,  samt  att  8 st.  båglampor 
med  nödiga  ledningar  skulle  på  Allmänna  utställningens  bekostnad  uppsättas. 

Kommissarien  hade  nu  att  ytterligare  sätta  sig  i förbindelse  med  för- 
valtningsutskottet för  att  närmare  öfverenskomma  såväl  om  den  sålunda  ut- 
lofvade  lokalens  yltre  och  inre  anordning,  målning  och  utstyrsel  m.  m.,  som 
om  erforderligt  utställningsområde  utanför  denna  lokal. 

Hvad  lokalen  beträffar,  hade  förvaltningsutskottet,  som  skulle  bekosta 
såväl  dess  uppförande  som  målning  ocb  yttre  dekorering  m.  m.,  uppdragit  åt 
vid  foriilikalionen  tjenstgörande  arkitekten  E.  Josephson  att  i enlighet  med 
lemnad  anvisning  och  i samråd  med  kommissarien  uppgöra  vederbörlig  rit- 
ning, som  sedermera  blef  af  förvaltningsutskottet  godkänd  till  utförande,  på 
sätt  ofvan  (sid.  82)  nämnts. 

Enligt  denna  ritning  höjdes  två  af  flottans  s.  k.  galerskjul  2,7  m.  samt 
förlängdes  at  norr  21  m.,  hvarjemte  en  något  smalare  och  lägre  tillbyggnad 
utbygdes  ytterligare  10  m.  ät  samma  håll.  Den  ursprungliga  konstruktionen 
med  rektangulära  pelare  inuti  skjulen  måste  emellertid  bibehållas;  men  den 
längsgående  mellanväggen  borttogs  och  i stället  uppfördes  en  låg  och  med  fyra 
breda  skjuldörrar  försedd  tvärvägg,  som  skilde  arméns  ocb  flottans  utställ- 
ningar från  hvarandra. 

Sa  väl  arméns  som  flottans  utställningslokaler  fingo  livar  sin  hufvud- 
;.  i'  , som  genom  sin  anordning  tydligt  angaf,  till  hvilken  at  de  båda  utställ- 
ningarna den  ledde  (jfr  pl.  13).  Härjemle  förde  en  på  norra  gafveln  anbragt 
mindre  ingång  till  en  förstuga  utanför  vaktrummet. 

Arbetena  med  byggnaden  börjades  i Juli  1896,  och  lokalens  inre  biet 


färdigt  för  föremålens  inflyttning  i Februari  följande  år,  men  dess  yttre  afslu- 
tades  ej  fullständigt  förr  än  dagen  före  utställningens  högtidliga  öppnande. 

Så  snart  frågan  om  de  olika  utställningsutrymmena  afgjorts,  bestämde 
kommissarien  i samråd  med  de  båda  lill  hans  biträde  kommenderade  oflice- 
rarne  hufvudgrunderna  för  arméutslällningens  ordnande  i dess  helhet,  hvarefter 
uppgörande  af  delaljförslag  uppdrogs  ät  major  Spak  lill  ordnande  af  artilleriets 
och  åt  intendenten  kapten  Ivincll  till  ordnande  af  arméförvaltningens  inten- 
dentsdepartements  specialutställningar.  Detaljförslag  lill  generalstabens  topo- 
grafiska afdelnings  utställning  utarbetades  inom  denna  afdelning,  och  för  upp- 
görandet af  planen  för  sjukvårdsutställningen  biträddes  kommissarien  af  chefen 
för  arméförvaltningens  i ntendenlsdepar  temen  tets  sj  u k vårdsby  rä,  fördel  ni  ngslä  ka- 
ren C.  Ekeroth,  och  d.  v.  assistenten  vid  samma  byrå,  bataljonsläkaren  T. 
Sjögren.  I öfrigt  utarbetade  kommissarien  sjelf  alla  återstående  detaljprogram 
samt  bestämde  storleken  af  och  platserna  för  alla  montrer,  hyllor  och  bord, 
af  hvilka  de  flesta  sedermera,  tack  vare  af  genera  1 fä  1 1 lygmästaren  lemnad  till 
låtelse,  mot  ersättning  tillverkades  på  artilleriets  härvarande  verkstäder. 

Att  biträda  vid  utställningens  dekorering  anlitades,  förutom  förutnämnde 
arkitekt,  kaptenen  C.  Hellström,  löjtnanten  C.  A.  Nyström  och  t.  f.  förvaltaren 
S.  Y.  Timén.  Såsom  atelier  för  herrar  Hellström  och  Nyström  lyckades  kom- 
missarien få  disponera  en  större  sal  i ArlYurstens  palats,  efter  erhållet  tillstånd 
af  H.  K.  H.  Kronprinsen,  och  här  målades  af  dessa  herrar  dels  åtskilliga  större 
taflor  med  af  kommissarien  bestämda  motiv,  hvilka  tatlor  sedermera  för  ar- 
méns utställning  inköptes,  dels  flere  andra  stora  dukar,  som  sedermera  lingo 
lånas  i och  för  dekorationsändamål.  Herr  Timén  uppgjorde  enligt  anvisning 
ritningar  till  vapen-  och  trofédekorationer  m.  m.  Härförutom  bestäldes  för 
utställningens  prydande  dels  byster  af  H.  M.  Konungen  och  H.  K.  H.  Kron- 
prinsen, dels  af  herr  C.  Grabow  en  fonddekoralion  och  en  större  fris,  hvar- 
jemte  slutligen  en  mängd  llaggor  anskaffades. 

Transporten  af  montrer  o.  d.  till  utställningslokalen  egde  rum  genast 
efter  det  denna  senare  lill  kommissarien  öfverlemnats;  men  ulställningsföre- 
målens  ditförande  och  ordnande  samt  dekoreringsarbetena  påbörjades  först  i 
midten  af  April  månad.  Transporterna  verkstäldes  hufvudsakligasl  genom  Svea 
ingeniör-  och  Norrlands  trängbataljoners  försorg,  men  äl  ven  genom  utställningens 
spedilionsafdelning.  Sjelfva  arbetet  med  föremålens  mottagande,  uppackning 
och  ordnande  samt  med  dekoreringen  utfördes  lill  största  delen  af  handräck- 
ningsmanskap  från  Första  Svea  artilleriregemente  och  Svea  ingeniörbataljon 
samt  af  handtverkare  från  artilleriets  och  sistnämnda  bataljons  verkstäder. 


20G 


^ RMÉNS  V TS  TÅLLNING. 


Under  uppgörandet  af  detalj  förslagen  hade  dét  visat  sig  blifva  nödvän- 
digt att  betydligt  öka  det  från  början  tilltänkta  omfånget  för  arméns  utställ- 
ning, för  såvidt  en  fullständig  öfversigt  af  arméns  förläggning,  beklädnad, 
utrustning,  beväpning,  förplägnad,  sjukvård,  skolor  och  öfningar  m.  m.  skulle 
kunna  framvisas.  För  att  bereda  rum  för  den  mängd  ej  förut  beräknade  ut- 
ställningsföremål,  som  på  så  vis  tillkom,  måste  så  mycket  som  möjligt  af 
sådana  föremål,  som  utan  olägenhet  kunde  placeras  under  bar  himmel  — 
vagnar,  artilleripjeser  och  tält  — , utflyttas  från  byggnaden,  hvarjemte  en  större 
flyttbar  sjukbarack  uppsattes,  i hvilken  sedermera  inrymdes  utredningar  för 
sjukvårdskompani  och  flyttande  sjukhus  m.  in. 

Samtliga  utställningsföremål  fördelades  uti  27  olika  afdclningar,  om- 
fattande : 

A.  Arméns  indelning  och  förläggning; 

B.  Situationsplaner,  ritningar  och  modeller  till  under  senare  år  upp- 
förda eller  ännu  under  byggnad  varande  kasernetablissement; 

C.  Arméns  beklädnad; 

D.  Militära  utmärkelsetecken; 

E.  Efterbildningar  af  arméns  fanor  och  standar; 

F.  Militärkartor  och  topografiska  instrument; 

G.  Militärläroverken ; 

H.  Infanteriets  skolor  och  öfningar; 

1.  Infanteriets  indelning,  materiel  och  utredning  m.  m.; 

K.  Kavalleriets  skolor  och  öfningar; 

L.  Kavalleriets  indelning,  materiel  och  utredning  m.  m.; 

M.  Arméns  handvapen; 

N.  Skjutning  med  eldhandvapen; 

O.  Artilleriets  skolor  och  öfningar; 

P.  Artilleriets  indelning,  materiel  och  utredning  m.  m.; 

Q.  Ammunition; 

R.  Inventarier  för  laboratorier  och  kruthus; 

S.  Pansarkupoler; 

T.  Ingeniörtruppernas  skolor  och  öfningar; 

U.  In  geniörlruppernas  indelning,  materiel  och  utredning  m.  m.; 

V.  B ref(  1 u fveu  l red  ni  ng ; 

X.  Trängens  skolor  och  öfningar; 

Y.  Trängens  indelning,  materiel  och  utredning  m.  m.: 

Z.  Fäkt-  och  sportmateriel; 

A.  Arméns  sjukvård; 

Ä.  Arméns  förplägnad;  köks-  och  matsalsinventarier ; samt 

Ö.  K aserninventarier. 


INTERIÖR  FRÅN  ARMÉNS  UTSTÄLLNING. 


A R M É NS  V TS  TÄ  L T.  NIN  G. 


208 


I)e  till  hvarje  särskild  afdelning  hörande  föremålen  sammanfördes  alltid, 
där  förhållandena  så  medgåfvo.  Detta  senare  var  emellertid  icke  fallet  med 
alla  föremål  tillhörande  dels  afd.  A,  af  hvilka  nämligen  tälten  uppslogos 
utanför  byggnaden;  dels  afd.  E,  hvilka  föremål  användes  såsom  dekorations- 
medel  och  till  den  ändan  uppsattes  1 -3  å hvart  och  ett  af  de  öfre  pelar- 
hörnen;  dels  afd.  P,  enär  ett  par  artilleripjeser,  såsom  varande  allt  förtunga, 
samt  några  fordon  och  ett  tält  måste  ställas  utanför  byggnaden;  dels  afd.  U, 
af  hvilka  brovagnarna  och  ett  par  tält,  det  ena  rymmande  en  fälttelegrafstation, 
stäldes  under  bar  himmel;  och  dels  afd.  A,  af  hvilka  en  del  — vagnar,  sjuk- 
barack och  förbandstält  — utstäldes  i det  fria  och  en  del  ordnades  i nämnda 
sjukbarack  och  förbandstält.  1 öfrigt  ordnades  föremålen  i allmänhet  på  så 
sätt,  alt  tablåer  och  tabeller  samt  fotografier,  ritningar  och  taflor  uppsattes  på 
väggar  och  pelare,  dock  ej  på  dessas  högst  upp  varande  ytor,  hvilka  i stället 
dekorerades  pä  ett  eller  annat  sätt;  att  större  föremål  uppstäldes  midt  uti  de 
öppnare  delarna  af  lokalen  och  att  de  smärre  persedlarna  dels  ordnades  på 
hyllor  och  bord  samt  i montrer,  som  vanligen  placerades  intill  pelare  och 
väggar,  dels  upphängdes  på  dessa  senare. 

❖ # 

Dekoreringar,  som  utfördes  dels  med  de  ofvannämnda  fanorna  och 
standaren  samt  taflorna,  dels  med  flaggor,  vapen,  verktyg,  redskap  och  utred- 
ningspersedlar  m.  m.,  anordnades  såväl  i vestibulen  som  å väggar  och  pelare, 
särdeles  ä dessas  högre  upp  varande  fält.  Sålunda  uppsattes  å véstibulväggens 
halfrunda  del  strax  ofvan  portöppningen  en  af  Grabow  målad  hög  fris  med 
omvexlande  vapentroféer  och  tre  kronor  i brunt  och  guld  på  hvit  botten;  på 
hvardera  sidan  om  den  i vestibulens  raka  innervägg  varande  ingången,  som 
bevakades  af  två  gardessoldater  (mannekiner),  uppstäldes  en  tät  rad  af  vimpel- 
prydda lansar,  och  de  båda  dörrpelarna  kröntes  af  flaggstänger  med  blågula 
standar.  Bakom  en  i fonden  midt  för  ingången  och  strax  framför  H.  M. 
Konungens  byst  i en  naturlig  grandunge  ordnad  soldatgrupp  (sc  pl.  31)  uppsattes 
en  likaledes  af  Grabow  målad  större  skogsfond  och  framför  denna  dekorerades 
öfver  gruppen  med  det  i färger  målade  riksvapnet,  som  omgafs  med  flaggor. 
Fondväggen  lill  venster  härom  dekorerades  med  artilleriemblem,  flaggor  och 
samtliga  artilleriregementens  och  kårers  vapensköldar;  den  lill  höger  med  fort  i - 
fikationssolen  och  krigsbroredskap  samt  llaggor.  Väggen  midt  emot  den  förra 
dekorerades  med  llaggor  samt  täcktes  i öfrigt  af  kartor,  och  väggen  midt  emot 
den  senare  pryddes  med  ingeniörbataljonernas  vapen  och  kompaniflaggor.  I 
de  tvenne  halfrunda  fälten  mellan  dörrarna  in  till  llottans  utställning  spändes 
af  löjtnant  Nyström  målade  dukar  (»öfverskeppning»  och  »fälttelegraftjenst»), 


CO 

p-> 


INTERIÖR  FRÅN  ARMÉNS  UTSTÄLLNING, 


210 


A R M É lY S rrs  TÅ  L L N / N G. 


och  liknande  taflor  af  samma  liand  (»infanteri  i skyttelinie»,  »kavalleripatrull» 
och  »transport  af  sårade»)  uppsattes  äfven  på  väggen  ofvanför  ingångarna 
til!  byrå  och  vaktrum.  Fondväggen  längst  in  till  höger  täcktes  helt  och  hållet 
af  en  af  kapten  Hellström  målad  tafla,  föreställande  ett  fältbatteris  bivack. 

Fanorna  och  standaren  uppsattes,  som  redan  förut  är  omnämndt,  vid 
alla  öfre  pelarhörn.  A pelarnas  12  öfre  gafvelfält  upphängdes  af  kapten  Hell- 
ström målade  taflor,  föreställande  svenska  krigartyper  från  olika  tidsskeden 
(»Blå  och  gula  gardet  1(132»,  Lilregementet  1680  , »Artilleriet  1700»,  »Uplands 
regementes  grenadierer  1700»,  »Gula  husarregementet,  n.  m.  Kronprinsens 
husarregemente  1761»,  »Fortifikationen  1783»,  »Norra  skånska  kavallerirege- 
mentet 1800»,  »Veslerbottens  regemente  1808»,  »Första  lifgrenadierregementet 
1813»,  »Vestgöta  regemente  1819»,  »Lifgardet  lill  bäst  1824»  och  »Svea  lif- 
garde  1824»),  Väggfälten  under  och  omkring  de  båda  stora  ga fvel fönstren 
dekorerades  med  vapen,  troféer,  verktyg  och  utredningspersedlar.  Slutligen 
pryddes  äfven  fondväggen  i sjukbaracken  med  en  större  flaggdekoration. 

Alla  gångar  inuti  utställningslokalen  belädes  med  korkmattor.  För  de 
besökandes  bekvämlighet  placerades  stolar  vid  alla  pelarhörn  och  på  andra 
härför  lämpliga  ställen.  I vaktrummet  uppsattes  en  »allmän»  telefon,  med 
hvilken  en  apparat  på  byrån  anknöts;  i vestibulen  t i 1 läts  uppsättandet  afen 
rikstelefonautomat.  Åtta  af  Allmänna  utställningen  bekostade  elektriska  båg- 
lampor upphängdes  i sjelfva  utställningslokalen;  byrå,  vaktrum  och  sjukbarack 
upplystes  medels  glödlampor. 

% Jf: 


Angående  utställningsföremålen  inom  de  olika  afdelningarna  bör  följande 
framhållas: 

A.  Denna  afdelning  omfattade  dels  större  tablåer  öfver  arméns  indel- 
ning i fred  och  styrka  på  fredsfot  samt  öfver  beväringens  beräknade  styrka 
och  fördelning  m.  m.;  dels  en  större  tablå  öfver  ständiga  indelningen  afen 
arméfördelning  i fält;  dels  situationsplaner  och  plankartor  öfver  etablissement 
och  öfningsplatser ; dels  fotografiska  vyer  från  samtliga  kasernetablissement  samt 
mötes-  och  öfningsplatser;  dels  modeller  i 1 : 20  af  beväringsbarack  och  tvätt- 
hus; dels  slutligen  olika  manskapstält,  af  hvilka  det  större  var  törsedt  med 
fullständig  utredning  för  12  man. 

B.  Denna  afdelning  innehöll  dels  situationsplaner  och  ritningar  öfver 
kasernetablissement  i Stockholm,  vid  Qviberg,  i Östersund,  Malmö,  Ystad, 
Jönköping,  Sollefteå,  Kristianstad,  Upsala  och  Umeå;  dels  modeller  af  ett  full- 
ständigt  etablissement  i 1 : 200  (Första  Göta  artilleriregementes),  af  en  kansli- 


A li  M K V .S  l ' T S T A 1. 1.  X 1 N G. 


kasernbyggnad  i 1 : 100  (Lifgardets  lill  häst),  af  elt  vinterslall  i 1:20  (Göta 
trängbataljons)  och  af  ett  exercishus  i 1 : 20  (Göta  ingeniörbalaljons). 

C.  Inom  denna  afdelning,  hvars  ordnande,  utom  hvad  angår  den  de- 
korativa gruppen  (se  nedan),  ombesörjdes  af  intendenten  Kinell,  ulsläldes  dels 
fullständiga  prof  på  olika  tyger  och  läder,  som  användas  för  arméns  be- 
klädnad och  utredning,  äfvensom  framställningar  af  klädes-  och  skodonstill- 
verkningarna;  dels  alla  för  de  olika  vapenslagen  gemensamma  persedlar;  dels 
de  olika  uniformstyperna,  påklädda  14  st.  i en  större  dekorativ  grupp  omkring 
Hans  Maj:t  Konungens  byst  ordnade  mannekiner  (däraf  2 lill  häst)  med  i 
vax  konstnärligt  utförda  hufvuden  och  händer;  dels  afbildningar  af  arméns 
samtliga  uniformer;  dels  alla  olika  uniformshufvudbonader,  uniformsknappar 
och  gradbeteckningar. 

D.  Denna  afdelning,  som  ordnades  af  intendenten  Kinell,  omfattade 
dels  alla  olika  utmärkelsetecken  för  genomgångna  skolor  eller  kurser  och  för 
ådagalagd  skjutskicklighet;  dels  militära  medaljer  och  ordnar. 

E.  Efterbildningarna  af  arméns  samtliga  fanor  och  standar  voro  ut- 
förda i naturlig  storlek  i färger. 

F.  Denna  utställning,  som  ordnades  af  kaptenen  vid  generalstaben  C. 
I).  Tottie,  bestod  af  dels  en  öfversigtskarta  öfver  topografiska  kartverket  i 
1 : 100,000  jemte  delar  af  detta  kartverk;  dels  en  karta  i 1 : 200,000  öfver  nord- 
ligaste Sverige;  dels  trakten  omkring  Stockholm  i 1 : 20,000;  ilels  höjdkarlor 
öfver  södra  och  norra  Sverige;  dels  en  serie,  utvisande  kartornas  upprättande 
och  reproduktion;  dels  slutligen  åtskilliga  topografiska  instrument. 

G.  Denna  afdelning  var  ordnad  kring  en  bjrst  af  H.  K.  H.  Kronprin- 
sen, inspektören  för  militärläroverken,  och  utgjordes  af  dels  af  kapten  Hellström 
målade  vyer  i olja  öfver  de  trenne  militärläroverken;  dels  planer  och  fotografiska 
vyer  af  de  olika  läroverkens  lokaler;  dels  reglementen  och  öfriga  bestämmelser 
för  samt  grafiska  framställningar  af  tidsindelningen  vid  de  olika  läroverken; 
dels  läroböcker  och  krigsspel,  som  användas  vid  krigsskolan;  dels  utlagd  ma- 
teriel för  vanligt  och  relief-krigsspel. 

H och  I,  K och  L samt  X och  Y.  Dessa  afdelningar,  Aid  hvilkas  ord- 
nande kommissarien  biträddes  af  intendenten  Kinell,  omfattade  dels  tabeller 
öfver,  generalorder  angående  samt  instruktioner,  reglementen  och  läroböcker 
för  de  olika  vapnens  öfningar  och  samtliga  skolor;  dels  större  af  löjtnant 
Nyström  målade  tallor  öfver  olika  slag  af  öfningar;  dels  ritningar  och  foto- 
grafier från  skoletablissementen  i Norrköping,  Gclle,  Notviken,  Ronneby,  Hernö- 
sand  och  Karlsborg  för  infanteriet  samt  å Ladugårdsgärdet  och  Strömsholm  för 
kavalleriet;  dels  undervisningsprogram  m.  m.  för  olika  skolor  och  kurser;  dels 
tablåer  öfver  infanteriets  och  kavalleriets  indelning;  dels  fällutruslningslislor 

■28 


.4  II  M É K S UTSTÅ  L L AT  I N G . 


212 


för  ctl  infanteriregemente,  för  ett  kavalleriregemente,  för  en  trängstab,  en  11  vi- 
lande hästdepot  samt  ett  flyttande  slagteri  och  bageri,  för  en  förplägnadsko- 
lonn,  för  ett  sjukvårdskompani,  för  ett  flyttande  sjukhus,  för  en  sjukvårds- 
ocb  en  veterinärreserv,  för  ett  etappsjukhus,  för  ett  etappsjukstall  och  för  ett 
sjukhuståg;  dels  persedlar  m.  m.,  tillhörande  infanteristens,  kavalleristens  och 
trängsoldatens  personliga  fältutrustningar;  dels  för  infanteriet  bataljonsammu- 
nitions-,  bataljonsförbinderi-  och  kompanipackvagnar  med  belastningar,  drag- 
hästarnas och  fordonens  egen  utrustning  samt  all  den  å fordonen  medförda 
utredningen;  dels  för  kavalleriet  skvadronspackvagn  med  belastning,  skvadrons- 
packhäst  (uppstoppad)  med  packning,  draghästarnas  och  fordonens  egen  ut- 
rustning, all  den  å fordonen  medförda  utredningen  samt  den  å skvadrons- 
packhästen  medförda  belastningen;  dels  utredningar  för  en  trängstab,  en  flyt- 
tande  hästdepot,  ett  flyttande  slagteri  och  bageri,  en  förplägnadskolonn,  ett 
sjukvårdskompani  och  ett  flyttande  sjukhus;  dels  ett  förbandstält  med  utred- 
ning (hörde  äfven  till  afd.  A)  och  en  lastad  fältsmedjevagn  samt  (hörande  äfven 
till  afd.  A)  lastade  bataljons-,  reservförbinderi-,  sjuktransport-,  förbinderi-  och 
packvagnar.  — När  samma  läroböcker  o.  d.  begagnades  vid  de  olika  skolorna 
eller  när  lika  persedlar  ingingo  i för  öfrigt  olika  utrustningar,  utstäldes  i all- 
mänhet sådana  föremål  af  utrymmesskäl  ej  på  mer  än  ett  ställe.  Vid  kaval- 
leriet hänvisades  sålunda  ofta  till  infanteriet  och  vid  trängen  på  samma  sätt 
till  såväl  infanteriet  som  kavalleriet. 

0 och  P.  Dessa  afdelningar,  som  ordnades  af  major  Spak,  omfattade 
dels  en  tablå  ölver  de  olika  skolorna  och  dessas  ändamål;  dels  för  dem  fast- 
stälda  reglementen,  instruktioner  och  läroböcker;  dels  tabeller,  examensproto- 
koll,  betyg  och  fotografier  från  olika  skolor;  dels  grafiska  framställningar  och 
annan  undervisningsmateriel  samt  skjutspel;  dels  dubbel-  och  enkel-kikare  med 
fodral  samt  batteritub  med  fodral,  stativ  och  tillbehör;  dels  elektriska  natt- 
sigten  med  lysbatteri  och  tillbehör;  dels  Unges  afståndsmätare  m/86  och  m/95 
med  beskrifning  och  protokoll;  dels  kartor  öfver  skjutfälten  vid  Marma,  Grytan, 
och  lieinmene  samt  öfver  skjul  platserna  vid  Vaxholm  och  Karlsborg;  dels 
tablåer  öfver  artilleriets  indelning;  dels  persedlar  tillhörande  artilleristens 
personliga  fältutrustning;  <lels  fältartilleriets  rid-,  anspanns-  och  stall-  samt 
utredningspersedlar;  dels  en  8 cm.  fältkanon  m/94  med  lavett  och  förställare 
m/81  med  utredning  och  ammunition  enligt  plan  samt  anspann  jemte  officers 
och  häslhållares  hästar  (samtliga  hästar  uppstoppade);  dels  en  förut  för  spräng- 
skjutning  utsatt  8 cm.  fältkanon  m/81  ; dels  ritning  i 1 : 5 öfver  en  7 cm. 
kanon  m/87  med  lavett  och  förställare;  dels  8 cm.  ammunitionsvagn  m/81 
samt  4-  och  2-spända  packvagnar  m/92,  alla  med  utredningar;  dels  kokatti- 
ralj och  ulspisningspersedlar,  lältulredning,  öfriga  utredningspersedlar  och  mu- 


A /«>  .1/ ÉNS  U T S TÄ  1. 1.  yiN G. 


213 

sikinstrument  för  fältartilleriet;  dels  sjukvårdspersedlar  för  personal  och  sjuk 
vårdsmateriel  för  hästar  samt  hofbeslag;  dels  verktyg  för  fältarbeten,  verktyg 
och  materialier  för  tillfälliga  reparationsarbeten  å materielen,  för  hofsmed, 
sadelmakare,  skomakare,  skräddare,  smed  ocli  träarbetare;  dels  ritningar  i 1 : 5 
öfver  en  27  cm.  kanon  m/74  i kasematllavellage  m/77,  en  24  cm.  kanon  m 92 
i kasematllavellage  m/92,  en  24  cm.  haubits  m/94  i vallavettage  m/94,  en  17 
cm.  kanon  m/76  i vallavettage  m/79  och  en  16  cm.  kanon  m/91  i lavett  med 
förställare  m/91  samt  i 1 : 1 öfver  en  5 cm.  kanon  m/92  i kasematllavellage 
m/92;  dels  16  cm.  haubits  och  12  cm.  kanon  m/85  i lavetter  m/85,  12  cm. 
haubits  m/91  i lavett  m/91,  8 cm.  kanon  m/81  i kascmalllavelt  m/98  6 cm. 
kanon  m/95  i lavett  m/95  och  8 mm.  kulspruta  m/94  i lavett  m/94;  dels  slut- 
ligen utredningar  för  17,  16,  12  och  8 cm.  pjeser  samt  kulsprutor. 

T och  U.  Dessa  afdelningar,  vid  hvilkas  ordnande  kommissarien  bi- 
träddes af  tygofficerarne  vid  de  båda  ingeniöi  bataljonerna  kaptenerna  A.  F. 
Thorsell  och  C.  O.  Westerling  samt  af  löjtnanten  H.  Kinberg  m.  11. , omfattade 
dels  allmänna  instruktioner,  öfningsförslag,  öfnings- och  undervisningsprogram; 
dels  reglementen,  instruktioner,  läroböcker,  program,  examensprotokoll  och 
betyg  för  de  olika  skolorna;  dels  undervisningsmateriel,  modeller  och  elev- 
arbeten; dels  elektriska  tändare  och  knallstubin,  framställningar  af  de  olika 
tillverkningarna  samt  ritningar  och  fotografier  öfver  Göta  ingeniörbataljons 
minörbyggnad  och  knallstubinfabrik;  dels  planer  och  vyer  af  ingeniörhataljo- 
nernas  etablissement,  öfningsplatser  och  öfningar;  dels  på  vatten  hvilande  mo- 
deller i 1 : 20  af  en  krigsnormalbro,  en  fällkolonnbro  och  en  spång;  dels 
större  tablåer  öfver  ingeniörtruppernas  olika  indelning;  dels  persedlar  tillhö- 
rande den  personliga  fältutrustningen  ocli  den  burna  skanstygsutredningen ; 
dels  packade  ränslar  med  vidfästa  olika  skanstyg;  dels  rid-,  anspanns-,  stall 
och  vagnspersedlar  samt  packsadel;  dels  utrustnings-  och  packningsplaner  för 
ett  fällingeniörkompani  med  träng  och  för  ett  krigsbroekipage;  dels  ett  fäll- 
ingeniörkompanis  på  kompaniträngen  medförda  utredning;  dels  med  utredning 
för  jordarbete  och  med  verktyg  för  minörarhete  packade  packsadlar;  dels  en 
kompaniverktygsvagn  med  belastning,  kusk  (mannekin)  och  anspann  (upp- 
stoppade hästar);  dels  plutonsverktygs-  och  sprängmedelsvagnar  med  belast- 
ning samt  lifsmedelsvagn;  dels  ett  broekipages  på  fordon  medförda  utredning 
samt  modeller  i 1 : 5 af  stäf-  och  mellanpontondelar ; dels  modell  i 1 5 af 

en  krigsbrovagn  samt  lastade  bock-,  stäfponton-,  mcllanponton-  ocli  verklygs- 
vagnar;  dels  fältrustningsplan  för  en  fälltelegraläfdelning;  dels  en  lälltelegraf- 
afdelnings  på  fordonen  medförda  utredning;  dels  lastade  stations-,  slolp-,  Irad-, 
material-  och  verktygs-vagnar;  dels  en  fälttelegrafslation  med  utredning  och 
fälttelegrafist  (mannekin)  i tjenstgöring ; dels  optisk  lelegrafmateriel ; dels 


•214 


A RMÉNS  UTSTÄLLNING. 


ingeniörstabsutrediiing  och  ingeniörstabspackvagn;  dels  reservskanstygskolon- 
nens  på  fordonen  medförda  utredning  samt  lastade  stabs-  och  skanstygsvagnar. 

M Denna  afdelning,  som  ordnades  af  major  Spak,  omfattade  dels  eld- 
handvapen  och  skarpa  vapen  af  alla  i bruk  varande  modeller;  dels  verktyg 
och  tillbehör  lill  de  olika  eldhandvapnen. 

N.  Denna  afdelning,  som  ordnades  af  major  Spak  med  biträde  af 
kapten  C.  O.  E.  von  Feilitzen,  innehöll  dels  instruktioner  m.  m.  för  trupp- 
förhanden och  infanteriskjutskolan;  dels  planscher  öfver  gevär,  karbin,  ammu- 
nition, kulbanor  m.  m.;  dels  6,5  mm.  och  1884  års  kammarkarbiner,  1884 
års  kammargevär  och  1867—89  års  gevär;  dels  målskjutningsmateriel,  modell 
i 1 : 40  af  hlindering  och  plansch  öfver  skjutbana;  dels  modeller  i 1 : 15  af 
kammarskjutbana  och  i 1 : 20  af  målanordningar  vid  fältskjutning;  dels  upp- 
gifter om  skjululbildningen  i Sverige;  dels  instrument  för  afståndsbedömning 
af  Pock,  Wallgren  och  Unge;  dels  fotografier  från  infanteriskjutskolans  prak- 
tiska öfningar. 

Q.  Denna  afdelning,  som  ordnades  af  major  Spak  ined  biträde  af  sty- 
resmännen för  ammunitionsfabriken  major  T.  F.  R.  Lysholin  och  för  Åkers 
krutbruk  kapten  (i.  E.  N.  Martin,  omfattade  dels  en  fullständig  samling  olika 
artilleriprojektiler;  dels  undervisningsammunition  (genomskurna  projektiler); 
dels  verktyg  m.  m.  för  fyllning  och  aptering  af  granatkartescher  och  granater; 
dels  laddningar  samt  verktyg  och  materialier  för  dessas  tillverkning;  dels  kre- 
vadpatroner, stubin  och  antändningsmedel  för  laddningar  och  krevadpatroner; 
dels  nedslagsrör  för  granater  och  dubbelrör  för  granatkartescher;  dels  patroner 
af  olika  slag  och  i olika  till verkningsstadier ; dels  prof  (i  ofarliga  efterbild- 
ningar)  på  svartkrut  och  röksvagt  krut;  dels  olika  signal-  och  lysmedel;  dels 
sprängulredning  (ofarlig  efterbildning)  för  kavalleriets  pionierafdelningar. 

R.  Denna  afdelning  ordnades  af  major  Spak  och  omfattade  endast 
säkerhetslampa  med  nyckel,  krutkärl  m/96  och  patronlåda  m/93. 

S.  Denna  afdelning  utgjordes  af  ritningar  öfver  höjsänktorn  och  pan- 
sarkupoler för  6 cm.  snahhskjutande  kanoner. 

V.  Denna  afdelning  omfattade  dels  fullständig  utredning  för  dufslag 
och  träning;  dels  uppstoppade  hrefdufvor,  stämplade  vingpennor,  vid  stjert- 
Ijädrar  fästa  depeschpennor,  fotografier  öfver  stämpling  och  uppsläppning  al 
hrefdufvor  m.  m.:  dels  formulär  lill  journal  vid  en  brefdufstation.  Brel- 

dulVor  frän  slagel  \ i < 1 Svea  ingeniörhalaljon  uppsläpples  ifrån  ulställningsom- 
rädet  lie  re  gånger  under  sommarens  lopp. 

Z.  Denna  afdelning  ordnades  af  intendenten  Kinell  och  omfattade  olika 
slag  af  läkt-  och  sporlmateriel. 

A.  Denna  afdelning,  som  ordnades  af  halaljonsläkaren  T.  A.  U.  Sjö- 


ARMÉNS  BYGGNADS  GAFVEI.,  SEDD  FRÅN  NORR. 


a i:  m /•;  n s u ts  tå  l l n i x g. 


216 


gren,  innehöll  dels  ritningar  öfver  garnisonssjukhusen  i Stockholm  och  å Karls- 
horg  samt  grafiska  framställningar  från  det  förra;  dels  dylika  framställningar 
öfver  lärokurserna  för  utbildning  af  sjukvårdssoldater  och  af  militärläkare; 
dels  »första  förband»  m/87;  dels  sjukvårdsränsel,  förbandspackfickor,  sjukvårds- 
packfickor,  förbinderikista  I och  II  sanrt  förbandsväska,  alla  m/87,  instru- 
mentlådor för  besigtning  af  värnpligtige,  m/80,  och  för  sjukvårdskompani,  m/93, 
samt  operationsbestick,  ni/74,  samtliga  med  innehåll;  dels  sjukbår  och  bårsele, 
m/87,  samt  siltbår,  m/93;  ( dels  hataljonsförbinderivagn,  m/74,  med  belastning); 
dels  hästförband,  m/93;  dels  veterinärkista  ocli  veterinärpack  fickor,  m/93,  in- 
strument- och  medikament  lada  samt  bandagelåda  för  hästar,  m/81 — 94,  alla 
med  innehåll;  dels  m/95  till  arméns  hästskor,  söm  och  hroddar;  dels  verktyg 
för  hofbeslag,  m/97,  hammartång,  m/88,  och  sparrstäd  för  fältbruk,  m/97; 
dels  sjuktransportvagn,  m/81,  förhinderi  vagn  för  sjukvårdskompani,  m/92,  pack- 
vagn  för  d:o,  m/86,  förbinderivagn  för  flyttande  sjukhus,  m/93,  packvagn  för 
d:o,  m/95,  och  reservförbin derivagn,  m/94,  samtliga  med  full  utredning;  dels 
ett  under  bar  himmel  uppsatt  förbandstält  med  tillbehör  och  utredning;  dels 
instrumentkista  för  etappsjukhus,  m/95,  och  verktygslåda  för  kirurgisk  instru- 
mentmakare,  m/96,  båda  med  innehåll;  dels  ritning  öfver  jernvägsvagn  för 
sjukhuståg  (sjukvagn);  dels  slutligen  en  i det  fria  uppstäld  söndertagbar  och 
transportabel  sjukbarack,  innehållande  utredning,  tillhörande  flyttande  sjukhus 
samt  försedd  med  olika  sjukhusinventarier,  af  livilka  bord,  stolar  och  tvättställ 
voro  af  jern  och  hopfällbara.  — Sjukbaracken  var  konstruerad  af  kommis- 
sarien i samråd  med  chefen  för  arméförvaltningens  intendentsdepartements 
sjukvårdsbyrå  och  utförd  vid  4.  O.  Wengströms  mekaniska  snickerifabrik  samt 
så  anordnad,  att  den  lätt  kunde  nedtagas  och  åter  i oskadadi  skick  hopsättas; 
för  användning  vintertid  funnos  lätt  fastskrufvade  innerpanelluckor,  mellan 
livilka  och  ytterpanelen  det  7,5  cm.  hreda  mellanrummet  då  var  afsedt  att 
fyllas  med  sågspån  o.  d.  Baracken  begagnades  såväl  till  utställningslokal 
för  en  stor  del  af  den  förenämnda  sjukvårdsmaterielen  som  älven  till  sjuk- 
vårdsstation  för  utställningen. 

A.  Denna  afdelning,  som  ordnades  af  intendenten  Ivinell,  omfattade 
dels  utspisningsstater  för  1897,  en  freds-(normal-)portion  och  ingredienser 
till  två  olika  dagars  utspisning;  dels  förslag  till  fältförplägnadsreglemente,  en 
fäll-  och  en  reservporlion ; dels  freds-  och  fällrationer;  dels  bärbara  kokkärl 
och  olika  kokserviser;  dels  ångkokningsapparal  (ulstäld  af  W.  Lindbergs 
verkstads-  och  varfsaktiebolag)  och  modell  i 1 : 20  af  ett  koklnis  för  mötes- 
plats; dels  olika  matsalsinventarier. 

Ö.  Denna  afdelning  ordnades  likaledes  af  intendenten  Kinell  och 
omfattade  dels  enkel-  och  dubbelsängar  med  sängkläder;  dels  enkel-  och 


,1  Ii  M É N S U T S TÅ  L LN  IN  (i. 


217 


dubbelskåp  med  beklädnads-  m.  fl.  persedlar;  dels  slutligen  öfriga  inventa- 
rier m.  m. 


En  fullständig  och  systematisk  förteckning  på  samtliga  utstälda  före- 
mål intogs  uti  en  af  kommissarien  till  utställningens  öppnande  utarbetad  offi- 
ciel  katalog  öfver  arméns  utställning,  som  äfven  innehöll  kortfattade  uppass- 
ningar om  arméns  indelning,  öfningsplatser,  skolor  och  öfningar  m.  m.  samt, 
där  så  ansågs  erforderligt,  äfven  om  de  utstälda  föremålen.  I katalogen  var 
äfven  intagen  omstående  planritning  (pl.  33)  öfver  arméns  utställning,  utvisande 
såväl  hvar  de  olika  afdelningarna  voro  placerade  inom  utställningsbyggnaden, 
som  äfven  huru  den  under  bar  himmel  varande  delen  af  denna  utställning 
var  anordnad. 

Uti  den  officiela  katalogen  öfver  industriafdelningen  i sin  helhet  kunde 
däremot  på  åttonde  sektionen,  grupp  23:  Armén,  ej  intagas  annat  än  här  ofvan 
uppräknade  hufvudafdelningar  och  hänvisades  där  i öfrigt  till  nu  omnämnda 
specialkatalog. 

Föremålens  placering  var  i hufvudsak  följande: 

Inom  utställningslokalen  voro  situationsplanerna  och  plankartorna  samt 
vyerna  öfver  kasernetablisseinent,  mötes-  och  öfningsplatser,  äfvensom  fortifi- 
kationens utställning  af  kasernritningar  och  modeller  ordnade  strax  innanför 
och  på  ömse  sidor  om  hufvudingången.  Vid  midtsidorna  af  hufvudgången, 
lokalens  mellersta,  stodo  tvenne  större  montrer,  i hvilka  fälttelegrafmateriel  och 
sådan  sjukvårdsmateriel,  som  medföljer  trupperna,  voro  ordnade.  I gångens 
fond  var  den  meromnämnda  soldatgruppen  uppstäld,  och  på  båda  sidor  om 
denna  funnos  tablåer  öfver  arméns  indelning  m.  m.,  samt  persedlar  tillhö- 
rande den  personliga  fältutrustningen,  midt  emot  hvilka  sistnämnda  återstoden 
af  arméns  beklädnad  samt  de  militära  utmärkelsetecknen  voro  utstälda. 
Hela  utrymmet  till  venster  om  midtgången  fyldes  af  ingeniörbataljonernas 
utställningar,  brefdufveutredningen  samt  fortifikationens  ritningar  öfver  pansar- 
kupoler. Längst  fram  till  höger  om  midtgången  voro  artilleriets  utställnin- 
gar, arméns  handvapen,  föremålen  angående  skjutning  med  eldhandvapen, 
ammunitionen  samt  laboratorie-  och  kruthus-inventarierna  ordnade.  Här  bred- 
vid voro  infanteriets,  kavalleriets  och  trängens  utställningar,  förplägnadsutställ- 
ningen,  köks-,  matsals-  och  kasern-inventarierna  samt  fä  k t - och  sportmate- 
rielen;  och  slutligen  voro  generalstabens  topografiska  afdelnings  samt  militär- 
läroverkens utställningar  ordnade  vid  högra  gångens  fond  närmast  framväggen. 

Af  de  under  bar  himmel  utstälda  föremålen  stodo  två  grofva  artilleri- 


,1  R .1/  É N S U TS  T Ä L I,  N I N G . 


‘218 


pjeser  framför  och  någol  på  sidan  om  ingångsporten,  till  venster  om  h vi  1 ken 
funnos  några  krigsbro-  och  till  höger  etl  par  artilleripackvagnar  jemte  tält. 
Längre  till  höger  kring  byggnadens  hörn  voro  fälttelegrafstationen  och  man- 
skapstälten  placerade,  och  på  en  öppen  plats  framför  gafvelingången  stodo 
tre  sjukvårdsvagnar  ])å  ömse  sidor  om  förbandstältet.  Slutligen  var  sjukba- 
racken uppstäld  framför  och  något  till  venster  om  nämnda  tält. 


Den  14  Maj  på  eftermiddagen  var  arméns  utställning  komplett  färdig. 
När  Allmänna  konst-  och  industriutställningen  följande  dag  högtidligen  öpp- 
nats af  Hans  Majd  Konungen,  behagade  högstdensamme  jemte  den  öfriga 
Ivongl.  familjen  och  deras  gäster  taga  densamma  i närmare  betraktande. 

Arméns  utställning  hölls  sedermera  öppen  för  allmänheten  alla  dagar 
från  kl.  8 f.  m.  till  kl.  8 å 7,30  e.  m.  till  dess  utställningen  stängdes  den  3 
Oktober  1897  kl.  5 e.  m.;  och  under  denna  tid  täcktes  ej  allenast  H.  M.  Ko- 
nungen och  de  Kongl.  prinsarne  upprepade  gånger  besöka  arméns  utställning, 
utan  besågs  densamma  äfven  af  samtliga  kejserliga,  kungliga  och  furstliga  per- 
soner, som  under  sommarens  och  höstens  lopp  voro  H.  M.  Konungens  gäster. 

Den  besökande  allmänhetens  antal  var  städse  ganska  stort.  Vid  verk- 
stälda  räkningar  visade  det  sig  sålunda,  att  det  minsta  antal,  som  någon  dag 
besåg  arméns  utställning,  ej  understeg  c:a  3,500  personer,  under  det  att  på 
sön-  och  helgdagarna  de  besökandes  mängd  kunde  stiga  till  19,000  och  mera; 
i medeltal  räknades  omkr.  4,300  besökande  om  dagen.  Frekvensen  ökades 
i allmänhet  i September,  då  industrihallen  redan  vid  skymningens  början 
måste  stängas,  under  det  att  arméns  utställning,  tack  vare  sin  fullt  tillräckliga 
elektriska  belysning,  kunde  hållas  öppen  längre  och  härigenom  blef  en  om- 
tyckt tillflyktsort  för  den  del  af  allmänheten,  som  helst  höll  sig  inomhus. 
Till  de  besökandes  talrikhet  bidrogo  dessutom  pressens  synnerligen  välvilliga 
yttranden  om  arméns  utställning;  en  daglig  hufvudstadstidning  ansåg  t.  o.  m., 
att  mot  denna  utställning  inga  som  helst  befogade  anmärkningar  kunde  göras. 

Det  var  naturligtvis  nödvändigt,  all  särskild  personal  anstäldes  för 
lokalernas  tillsyn  samt  utställningsföremålens  vård,  äfvensom  för  upplysningars 
meddelande  åt  de  besökande.  Redan  uti  det  till  Kongl.  Majd  den  15  April 
1890  inlemnade  underdåniga  förslaget  till  arméns  deltagande  i utställningen 
omnämndes  detta  behof,  och  den  22  Mars  påföljande  år  ingick  kommissarien 
till  statsrådet  och  chefen  för  Kongl.  landlförsvarsdepartementet  med  ett  förslag 
till  underbefäls  tjenstgöring  vid  arméns  utställning.  Genom  generalorder  den 
29  i samma  månad  tillät  också  Kongl  Maj  t,  att  vederbörande  chefer  finge 
beordra  följande  antal  därtill  villiga  underbefäl  till  tjenstgöring  såsom  vårdare 


“Ti 


□ D □ 


d 


73 

y. 

*w 

w 


£ 

Oh 


CO 


29 


220 


ARMÉNS  UT S TÅ LLNING. 


och  tillsyningsmän,  nämligen  från  hvartdera  af  Svea  och  Göta  lifgarden,  Lif- 
gardet  till  häst  samt  Första  och  Andra  Svea  artilleriregemente  1 underofficer 
och  1 underbefäl  af  manskapet,  från  Svea  ingeniörbataljon  2 underofficerare 
och  2 underbefäl  af  manskapet  samt  från  hvardera  af  Svea  och  Norrlands 
trängbatal joner  1 underofficer  och  2 sjukvårdskorpraler.  Af  dessa  tjenstgjorde 
sedermera  dagligen  fr.  o.  m.  den  14  Maj  t.  o.  m.  den  3 Oktober  1 under- 
officer från  ettdera  lifgardesregementet,  1 från  artilleriet,  1 från  ingeniörbatal- 
jonen  och  1 från  trängen  samt  1 underbefäl  af  manskapet  från  ettdera  lif- 
gardesregementet,  1 från  artilleriet,  1 från  ingeniörbataljonen  och  2 från  trängen. 

Denna  kommendering  stod  under  kommissariens  omedelbara  befäl,  livar- 
jemte  sjukvårdskorpralerna  dessutom  underordnades  utställningens  läkare,  1b  r- 
delningsläkaren  C.  Ekeroth.  Denne  senare  var  nämligen  föreståndare  för  ut- 
ställningens sjukvårdsstation,  som  med  arméförvaltningens  inlemlentsdeparte- 
ments  och  kommissariens  begifvande  fått  inrymmas  uti  den  transportabla  sjuk- 
baracken och  tillåtits  mot  ersättning  disponera  därvarande  instrument  och 
materialier;  vid  denna  station  var  dessutom  anstäld  en  sjuksköterska  från 
föreningen  Röda  korset. 

Tack  vare  nu  omnämnda  kommendering  af  underbefäl,  som  af  ul- 
ställningsmedel  tilldelades  lämplig  aflöning  per  tjenstgöringsdag,  och  för  hvilken 
af  kommissarien  en  särskild  instruktion  utfärdades,  var  det  sålunda  väl  sörjdt 
för  utställningsföremålens  tillsyn  och  vård  m.  m. ; men  de  gröfre  göromålen 
vid  lokalernas  rengöring  och  skurning  m.  m.  d.  kunde  ej  lämpligen  utföras  af 
underbefälet,  hvarför  civil  hjelp  härför  anlitades.  Som  dessutom  hvarken 
kommissarien  sjelf  eller  någondera  af  hans  båda  biträden  voro  fria  från  sina 
ordinarie  tjenstebefattningar  och  således  ej  annat  än  på  lediga  stunder  kunde 
lillse,  att  allt  var  i sin  ordning  och  tillgick  ordentligt,  men  det  gifvetvis  var 
nödvändigt,  att  en  med  en  viss  auktoritet  försedd  och  i öfrigt  ledig  person 
oftare  fans  tillstädes  och  särskildi  då  vid  tillsyningsmännens  allösning,  vid 
lokalernas  öppnande  och  stängande,  för  aflöningens  utbetalande  och  annat 
mera,  sä  anstäldes  f.  öfverstelöjtnanten  H.  af  Klinteherg  såsom  öfveruppsynings- 
man  med  daglig  tjenstgöring  under  hela  utställningstiden. 

Detta  oaktadt  kunde  det  dock  ej  förhindras,  att  en  del  af  de  utstälda 
föremålen,  särskildi  fotografier,  ritningar  och  böcker,  men  äfven  läder-  och 
metallsaker  m.  m.,  for  mer  eller  mindre  illa  lill  följd  dels  af  väta  — trots  fort- 
gående reparationsarbeten  lyckades  nämligen  byggmästarne  ej  att  få  taket  tä- 
tare, än  alt  del  vid  regnväder  droppade  ned  genom  detsamma  pä  mångfaldiga 
ställen  — , dels  af  solen  och  den  mycket  starka  värme,  denna  alstrade  genom 
den  stora  takfönsterytan,  hvarjemle  äfven  ett  intensivt  dam  inträngde  öfver- 
allt.  Men  härförulom  kunde  man  trots  all  vaksamhet  ej  förhindra,  att  okyn- 


,4  Ii  M K V s l ' T S TÄ  I . I.  N I V G. 


nig  ungdom  här  och  hvar  gjorde  allsköns  ofog,  ja,  lill  och  ined  boristal  ål- 
skilliga  småsaker,  företrädesvis  verktyg,  ehuru  dessa  voro  med  messingslråd 
och  spik  fästa  vid  sina  underlag.  En  och  annan  tjuf  ertappades  emellertid 
och  på  så  sätt  komino  flere  saker  åter  lill  rätta,  under  det  att  de  felande  af 
kommissarien  ersattes;  endast  ett  stulet  föremål,  en  revolver,  var  i och  för  sig 
af  så  stort  värde,  att  detsamma  ersattes  af  bolaget  »Securitas»,  hos  hvilkcl 
föremålen  voro  försäkrade  mot  stöld. 

Mot  brand  voro  föremålen  inom  arméns  utställning  älven  försäkrade, 
dock  ej  lill  högre  sammanlagdi  belopp  än  100,000  kronor.  Till  förekommande 
af  eldsolycka  voro  dessutom  genom  Allmänna  utställningens  försorg  vatten- 
fylda  assuranssprutor  och  större  hinkar  placerade  på  llere  olika  ställen  inom 
lokalerna.  Dess  bättre  förekom  emellertid  ej  under  hela  tiden  det  minsta  till- 
bud till  eldsvåda. 

* * 


Det  är  ofvan  nämndi,  att  utställningen  stängdes  söndagen  den  3 
Oktober.  Genast  följande  morgon  börjades  nedtagandet,  inpackningen  och 
borttransporten  af  föremålen  inom  arméns  utställning,  och  härvid  biträdde 
hufvudsakligen  manskap  från  Första  Svea  artilleriregemente,  Svea  ingeniör- 
bataljon  och  Norrlands  trängbataljon  samt  handtverkare  från  artilleriets  verk- 
städer; körslorna  utfördes  dels  genom  nämnda  truppförbands  försorg,  dels 
genom  legning. 

Samtidigt  med  utrymningen  försåldes  alla  sådana  föremål,  som  enligt 
Kongl.  Majds  nådiga  bref  den  13  Juni  1896  linge  efter  utställningens  slut  al- 
yttras;  och  såväl  utrymningen  som  försäljningen  bedrefs  så  raskt,  alt  ut- 
ställningslokalerna redan  påföljande  lördag,  den  9 Oktober,  voro  tomma.  Ar- 
méns utställning  var  också  den  första  af  de  större  specialutställningarna,  som 
fullständigt  utrymdes. 

Redan  en  vecka  efter  utställningens  stängande  var  sålunda  arméns 
utställning  1897  ett  minne  blott.  Den  vackra  utställningsbyggnaden  började 
därefter  nedrifvas,  och  några  månader  senare  voro  de  båda  galerskjul,  som 
utgjort  stommen  för  densamma,  återstälda  i sitt  ursprungliga  och  allt  annat 
än  prydliga  skick. 


Det  återstår  ännu  alt  omtala  de  belöningar,  som  tillerkändes  utställare 
inom  8:de  sektionen,  grupp  23:  Armén.  Från  början  hade  det  varit  me- 
ningen och  sedermera  älven  bestämts,  att  de  föremål,  som  utgjorde  arheten 
från  generalstabens  topografiska  afdelning,  från  handlverksskolor,  fabriker  och 


A Ii  M É N S l ' TS  TÄ  L I,  X I X G. 


222  ' 


verkstäder  eller  andra  arméns  industriela  verk  och  inrättningar,  eller  som 
voro  sjelfständiga  konstruktioner,  utförda  inom  arméns  staber  eller  af  enskilda 
armén  tillhörande  personer,  skulle  anmälas  till  prisbedömning.  Då  emellertid 
utställningens  centraljury  senare  beslöt,  att  alla  ölriga  föremål,  som  voro  ut- 
stälda  af  statsinstitutioner,  ej  skulle  få  deltaga  i täfling  om  pris,  så  ansåg 
kommissarien  sig  äfven  böra  afstå  från  sådan  rätt  för  föremålen  tillhörande 
arméns  utställning,  och  detta  så  mycket  mera,  som  ju  både  Norge  och  Dan- 
mark utstält  en  del  krigsmateriel,  hvilken  ju  icke  kunde  komma  under  pris- 
bedömning. Emellertid  hemstälde  kommissarien  till  utställningens  förvaltnings- 
utskott, att  »tacksamhetsdiplom»  i stället  skulle  tillställas  följande  militära 
myndigheter:  generalfälttygmästaren  och  chefen  för  artilleriet,  chefen  för  forti- 
fikationen, generalintendenten  och  chefen  för  intendenturkåren,  cheferna  för 
Svea  och  Göta  ingeniörhataljoner,  afdelningschefen  vid  generalstabens  topogra- 
fiska afdelning,  chefen  för  arméförvaltningens  intendentsdepartements  sjukvårds- 
hyrå,  tygmästaren  i Stockholm  och  styresmannen  för  ammunitionsfabriken. 
Detta  bifölls,  hvarjemte  förvaltningsutskottet  tilldelade  såväl  kommissarien 
som  major  Spak  och  intendenten  Kinell  utställningens  minnesmedalj  i silfver. 
Slutligen  gåfvos  medarbetarediplom  åt  3 handtverkare  vid  Svea  och  2 vid 
Göta  i nge  n i ö rba t alj  o n . 

■i-  * 


Till  sist  några  kostnadsuppgifter. 

Uti  det  här  ofta  åberopade  underdåniga  förslaget  af  den  15  April  1896 
voro  utställningskostnaderna  beräknade  att  uppgå  till  30,000  kronor,  hvarjemte 
allt  hvad  som  inflöt  för  försålda  föremål  antogs  få  disponeras  för  arméns 
utställnings  räkning.  Kongl.  Maj:t  fann  emellertid  ej  skäl  vara  att  för  arméns 
utställning  anslå  större  belopp  än  25,000  kronor,  men  den  föreslagna  disposi- 
tionen af  inkomsterna  för  sålda  föremål  godkändes  däremot  till  alla  delar. 
Statskontoret  erhöll  alltså  nådig  befallning  att  under  1896  och  1897  i mån  af 
behof  åt  kommissarien  utbetala  25,000  kronor,  och  skulle  denne  sedermera 
och  sist  inom  3 månader  efter  utställningens  slut  afgifva  behörig  redovisning 
för  de  sålunda  för  arméns  utställning  omhänderhafda  medlen. 

Ehuru  således  endast  fem  sjetledelar  af  den  beräknade  kostnadssumman 
släldes  till  kommissariens  förfogande,  ansåg  denne  sig  dock  ej  böra  frångå 
den  plan  i afseende  på  arméutställningens  omfattning  och  anordning,  som  från 
början  utarbetats,  ja,  i många  fall  öfverskreds  denna  plan,  som  af  det  ofvan 
anförda  också  framgår,  I.  o.  m.  ganska  väsentligt.  Kommissarien  trodde  sig 
våga  göra  detta  dels  därför,  all  han  hoppades  kunna,  till  följd  af  visadt  till- 
mötesgående såväl  från  förvaltningsutskottet  som  i afseende  å lemnande  af 


A I{  .1/  /•;  X S U T S T A 1. I.  X I X (i . 


223 


handräckning  och  transportmedel  från  Svea  ingeniör-  och  Norrlands  träng- 
hataljoner,  nedbringa  kostnaderna  för  vissa  poster,  dels  därför  att  försäljningen 
troddes  komina  all  inbringa  mera  än  från  början  antagits.  Atl  denna  sist- 
nämnda förutsättning  också  förverkligades,  visar  nedanstående  sammandrag  af 
arméns  utställnings  räkenskaper. 

Redovisning  öfver  uppburna  medel  lill  bestridande  af  kostnaderna  för 
arméns  utställning  1897  inlemnades  af  kommissarien  till  Kongl.  statskontoret 
den  1 December  s.  å.  Men  enär  det  visal  sig  blifva  en  kontant  behållning 
af  något  öfver  3,000  kronor,  hade  kommissarien  redan  dessförinnan  ingått  till 
Kongl.  Maj:t  med  en  underdånig  framställning  om  alt  lill  hvar  och  en  af  de 
båda  biträdena,  majoren  Spak  och  intendenten  Kinell,  få  af  denna  behållning 
utbetala  1,500  kronor  såsom  ersättning  för  deras  arbete  med  arméns  utställ- 
nings anordnande.  Den  31  i samma  månad  täcktes  Kongl.  Maj:t  bemyndiga 
kommissarien  att  verkställa  denna  utbetalning,  och  sedan  detta  verkstälts,  in- 
lenmades  till  statskontoret  den  7 Januari  1898  dels  behöriga  kvitton  å sist- 
nämnda båda  belopp,  dels  återstoden  af  förutnämnda  behållning.  Samma 
dag  besvarade  kommissarien  äfven  nöjaktigt  några  af  vederbörande  revisor 
vid  granskningen  af  ifrågavarande  redovisning  gjorda  anmärkningar,  hvarefter 
statskontoret  genom  protokollsutdrag  tre  dagar  senare  meddelade,  att  det- 
samma ej  fann  något  att  erinra  mot  meranämnda  redovisning,  hvarom  kom- 
missarien den  12  i samma  månad  ingick  till  statsrådet  och  chefen  för  landt- 
försvarsdepartementet  med  vördsam  anmälan. 

Arméns  utställnings  finanser  hade  således  ej  endast  gått  väl  ihop, 
utan  t.  o.  m.  lemnat  en  ej  obetydlig  behållning,  af  hvilken  dock  största  delen 
sedermera  disponerades  såsom  ersättning  för  arbete  med  samma  utställning. 
Penningställningen  och  de  olika  utgiftskontonas  storlek  framgå  i öfrigt  af 
följande  tablå  öfner  inkomster  och  utgifter: 


In  k oms  t er. 

Af  statskontoret  tid  efter  annan  anvisade kr.  25,000. 

Af  förvaltningsutskottet  utbetald  ersättning  för  lemnad  dagaflöning 

åt  vid  sjukvårdsstationen  tjenstgörande  underbefäl  572. — 

För  sålda  effekter » 4,117.7  9 

Summa  kr.  29,689.7  9 


Utgifter. 


Förberedande  arbete,  eldning  och  städning kr.  131. 

Byrå  och  vaktrum,  möbler,  mattor  o.  d 1,597.53 

Montrer  o.  d » 3,702.4  1 


Transport  kr.  5,430.9  4 


224  ARMÉNS  UTSTÄLLNING. 


Transport  kr.  5,430.9  4 

Utställningsföremål  » 9,401.98 

Dekorering » 4,637.42 

Utställningens  ordnande  i öfrigt  samt  dess  utrymmande  » 2,673.70 

Försäkring  » 540.— 

Telefon  och  belysning  » 65.06 

Vattenledning  » 200. — 

Renhållning  » 677.89 

Tillsyn  och  vård  m.  m.  d » 2,566.69 

Annonsering » 18.32 

Reparation  af  skadade  föremål » 223.2  9 

Ersättning  ål  major  Spak  och  intendenten  Ivinell  » 3,000.— 

Kontant  behållning  » 254.60 


Summa  kr.  29,689.7  9 

Sedan  alla  göromål  sålunda  voro  afslutade  och  redovisning  lemnad,  ' 
ingaf  kommissarien  slutligen  till  Ivongl.  Maj:t  den  18  Februari  1898  en  under- 
dånig berättelse  öfver  arméns  utställning  1897. 


XIX. 


FLOTTANS  UTSTÄLLNING. 


AF 

J.  CHR.  ÖSTERMAN. 


Sedan  beslutet  om  anordnande  af  en  allmän 
konst-  och  industriutställning  i Stockholm  1897  blif- 
vit  kändt,  gjorde  sig  inom  sjöofficerskretsar  den  upp- 
fattning snart  gällande,  att  svenska  sjövapnet  borde 
därvid  blifva  representerad  t.  Denna  uppfattning  fick 
uttryck  i en  framställning  från  sjöofficerssällskapen  i 
Stockholm  och  Karlskrona  till  chefen  för  sjöförsvars- 
departementet, hvilken  framställning  är  att  anse  som 
initiativet  till  flottans  deltagande  i utställningen.  Den 
gaf  nämligen  första  anledningen  till  infordrande  af 
yttranden  i frågan  från  vederbörande  myndigheter,  hvilka  också  alla  varmt 
förordade,  att  såväl  flottan  som  lotsverket  hlefve  representerade  med  separat- 


utställningar. 

Till  en  början  var  man  på  några  håll  tveksam  om  formen  för  flottans 
utställning,  och  huruvida  man  vid  densammas  ordnande  hade  att  inskränka 
sig  till  utställande  endast  af  sådana  föremål,  som  utgjorde  prof  pä  sjökrigs- 
materielens  beskaffenhet  och  flottans  förhållanden  vid  den  innevarande  tid- 
punkten eller,  om  man  borde  göra  utställningen  äfven  historisk,  framställande 
flottans  tillstånd  och  utveckling'  under  gångna  tider.  Man  fann  emellertid  snart, 
att  den  moderna  sjökrigsmateriel,  som  skulle  kunna  påräknas  tillgänglig  för 
utställningen,  vore  af  alltför  ringa  omfång  och  betydelse  för  att  kunna  bilda 
en  värdig  utställning  för  sig,  och  då  en  både  historisk  och  modern  utställning 
ansågs  komma  att  tilldraga  sig  ett  vida  större  intresse  från  allmänhetens  sida. 


226 


FL  0 TT  ANS  UTS  TÄ  L L NIN  G. 


vann  sistnämnda  form  för  utställningen  odelad  anslutning,  och  detta  så  mycket 
hellre  som  i vårt  land  alldeles  saknas  ett  marinmuseum. 

Utställningens  förvaltningsutskott,  hvars  utlåtande  inhemtades,  framhöll 
också  såsom  sin  åsigt,  att  de  ifrågasatta  utställningarna  från  flottan  och  lots- 
verket  skulle  komma  att  utgöra  värderika  bidrag  till  utställningen;  och  till- 
kännagaf  utskottet,  att  för  flottans  utställning  kunde  upplåtas  en  byggnad  med 
en  golfyta  af  omkring  850  kv.-m.  och  en  höjd  från  golf  till  takstol  af  6 
m.,  äfvensom  att  ett  intill  denna  byggnad  gränsande  vattenområde  med  en 
utsträckning  af  omkring  20,000  kv.-m.  stäldes  till  disposition  för  den  flytande 
sjökrigsmateriel,  som  kunde  komma  att  utställas.  Utskottet  meddelade  vidare, 
att  utställningsbyggnadens  iordningställande  för  ändamålet,  dess  yttre  dekorering 
och  öfriga  yttre  anordningar  komme  att  bekostas  af  utställningens  medel,  hvar- 
emot  något  anslag  från  utskottet  till  inre  anordningar  i byggnaden  icke  vore 
att  påräkna. 

Från  flottans  stationer  och  varf  infordrades  nu  uppgifter  å där  befint- 
liga effekter,  som  ansågos  passande  att  såsom  utställningsföremål  användas. 
Genom  generalorder  den  24  Januari  1890  hade  Kongl.  Maj:t  redan  förordnat, 
alt  kommendören  i flottans  reserv  J.  Österman  skulle  vara  kommissarie  föl- 
en eventuel  flottans  utställning  samt  i sådan  egenskap  ega  att  träda  i förbin- 
delse med  såväl  flottans  vederbörande  myndigheter  som  med  Allmänna  utställ- 
ningens förvaltningsutskott  och  med  dessa  myndigheter  öfverenskomma  om 
erforderliga  förberedande  åtgärder,  hvarjemte  åt  bemälde  kommendör  och  kom- 
merdörkaptenen  vid  Kongl.  flottan  H.  af  Sillen  uppdragits  att,  i händelse  flot- 
tans deltagande  blefve  bestämdt,  ombestyra  fördelningen  och  uppställningen 
af  utställningsföremålen. 

Förslag  och  kostnadsberäkning  för  en  blifvande  flottans  utställning  upp- 
gjordes af  kommissarien  och  öfverlemnades  till  marinförvaltningen,  som  efter 
anmodan  af  chefen  för  sjöförsvarsdepartementet  hade  att  afgifva  yttrande  i 
frågan.  Detta  yttrande,  åtföljdt  af  stationsmyndigheternas  och  kommissariens 
uppgifter  och  förslag,  ingafs  den  21  Februari  1890,  och  hade  marinförvaltningen 
däruti  beräknat  kostnaderna  för  utställningen  utöfver  dem,  som  skulle  bestridas 
med  Allmänna  utställningens  medel,  lill  omkring  40,000  kronor,  hvilka  kost- 
nader dock  enligt  kommissariens  förslag  skulle  under  vissa  förutsättningar 
kunna  nedbringas  till  omkring  33,000  kronor. 

Först  genom  ett  Kongl.  bref  af  den  19  Juni  1896  blef  bestämdt,  att 
flottan  och  lotsverkct  skulle  v i<l  utställningen  vara  representerade,  och  genom 
samma  Kongl.  bref  anvisades  för  flottans  utställning  20,000  kronor  och  för 
lotsverkets  5,000  kronor. 

Utan  dröjsmål  uppgjordes  nu  detaljerad  plan  för  flottans  utställning, 


FLOTT  .4  A'  S U T S TÄ I.  L N INC,. 


227 


hvilken  plan  understäldes  marinförvaltningen  för  godkännande.  Under  hand 
hade  kommissarien  äfven  fått  framlägga  planen  för  II.  M.  Konungen,  som  nå- 
digsl  behagade  uttrycka  sill  gillande  af  densamma. 

I planen  afsågs,  att  utställningen  skulle,  i den  män  lämpliga  föremål 
voro  att  vid  flottan  tillgå  eller  kunde  anskaffas,  utgöra  en  framställning  af 
beskaffenheten  och  utvecklingen  af  vår  sjökrigsmateriel  i dennas  särskilda  de- 
taljer, allt  ifrån  äldre  tider  intill  närvarande  tidpunkt,  samt  att  genom  tallor 
öfver  svenska  sjökrigshändelser  och  genom  porträtt  af  utmärkta  män,  som 
främjat  utvecklingen  af  vårt  sjöförsvar  eller  med  ära  fört  svenska  krigsflollor 
eller  krigsfartyg'  i striden,  älvensom  genom  andra  afbildningar  belysa  vår  flottas 
historia  samt  tjensten  och  lifvet  ombord  ä våra  krigsfartyg.  1 planen  ingick 
äfven,  att  till  utställningslokalens  inre  dekorering  skulle  företrädesvis  användas 
föremal,  som  tillvaratagits  frän  äldre,  historiskt  bekanta  svenska  örlogsfarlyg, 
samt  att  i det  till  utställningens  disposition  stälda  vattenområdet  skulle  förläggas 
åtskilliga  fartyg  och  båtar,  dels  några  af  äldre  typer,  dels  under  en  del  af 
utställningstiden  några  af  vara  moderna,  som  kunde  härtill  afses. 


Till  utställningslokal  för  armén  och  flottan  inrättades,  såsom  ofvan 
nämnts  (sid.  204)  två  bredvid  hvarandra  liggande  farlygsskjul  pa  galervarfvet. 
Dessa  skjul  tillbyggdes  pä  längden  ät  norr  samt  försågos  med  golf,  takstolarna 
höjdes  och  glastak  pålades;  mellanväggen  emellan  de  häda  skjulen  borttogs 
och  skjulens  murade  stenpelare  inkläddes.  Öfre  halfdelen  af  den  sålunda 
anordnade  byggnaden  anvisades  för  arméns  utställning  och  den  nedre,  intill 
sjön  stötande  halfdelen  för  flottans.''' 

Det  parti,  där  ingångsporten  till  flottans  utställning  fick  sin  plats,  för- 
sågs med  en  utbyggnad,  troget  afbildande  aktern  af  ett  linieskepp  frän  slutet  af 
1600-talel  med  sina  toureller,  gallerifönster  och  kampanjelanlernor.  Pä  densam- 
mas öfversla  rand  syntes  bilderna  af  Neptunus  och  historiens  gudinna,  uppbä- 
rande svenska  riksvapnet.  På  den  mot  sjön  liggande  gafveln  var  i skärningen 
emellan  de  båda  skjulens  tak  utbyggd  en  afbildning  af  ett  skepps  framslam 
med  mast  och  hogspröt.  Därunder  var  i en  liten  särskild  pä  pålar  hvilande 
utbyggnad  kommissarieexpeditionen  anordnad.  Utom  det  ljus,  som  inkom 
genom  glastaket,  tillfördes  utställningslokalen  sådant  i rikligt  mätt  genom  a 
södra  gafvelväggen  frän  tak  till  golf  anbragla  väldiga  hågfönster.  Samtliga 
nu  heskrifna  anordningar  och  dekorationer,  utförda  efter  ritning  af  arkitekten 
E.  Josephson  och  under  hans  ledning,  voro  synnerligen  lyckade  och  anslående. 

® Se  pl.  13,  sid.  82. 

30 


228 


FL  O T TA  NS  U TS  TÄ  1. 1.  V I N G. 


Under  del  byggnaden  sålunda  iordningstäldes,  pågingo  förarbetena  för 
realiserande  af  den  faststälda  utställningsplanen.  Dessa  arbeten  voro  högst 
betydliga.  Alla  de  för  utställningen  afsedda  äldre  föremålen  af  skilda  slag 
måste  framtagas,  besigtigas  och  putsas  samt  endels  repareras;  många  af  far- 
tygsmodellerna fordrade  en  allvarsam  reparation  och  komplettering;  flere  nya 
fartygsmodeller  och  alla  för  utställningen  erforderliga  bord  och  montrer  m.  m. 
skulle  nyt  i 11  verkas ; och  en  hel  del  från  vindar  och  bodar  framletade  äldre  för 
utställningslokalens  inre  dekorering  utvalda  föremål  måste  iordninggöras  för 
ändamålet.  Alla  dessa  arbeten  skulle  i hufvudsakliga  delar  utföras  å flottans 
varf  och  utan  att  få  göra  intrång  i varfvens  egentliga  verksamhet.  För  de 
äldre  fartygsmodellernas  iordningställande  står  utställningen  i särskild  tack- 
samhet till  kontreamiralen  I.  Hägg,  som  däråt  egnade  sina  insigter  och  myc- 
ken omsorg.  Inpackning  och  transport  af  utställningsföremålen  voro  också 
ett  rätt  betydligt  arbete  och  kräfde  stor  omsorg,  då  effekterna  till  jem- 
förelsevis  stor  del  skulle  uppsändas  från  Karlskrona  och  bland  dem  ingingo 
dels  så  ömtåliga  saker  som  tacklade  fartygsmodeller,  dels  så  tunga  pjeser  som 
15  cm.  kanoner  och  25  cm.  pansarplåtar.  Nära  ett  trettiotal  vagnslaster  med 
gods  för  flottans  utställning  ankom  under  vintern  och  våren. 

Men  äfven  många  andra  förberedelser  för  utställningens  ordnande  utom 
dem,  som  öfverlemnats  åt  varfven,  måste  utan  dröjsmål  utföras,  och  bland 
dessa  var  anskaffandet  af  de  önskade  taflorna  och  porträtten  icke  den  minst 
besvärliga.  Efter  åtskilligt  efterspanande,  personliga  besök,  mycken  skriftvex- 
ling  och  många  motgångar  lyckades  det,  tack  vare  några  offentliga  myndig- 
heters och  enskilda  personers  intresse  för  saken  och  välvilliga  tillmötesgående, 
att  äfven  i detta  afseende  någorlunda  tillfredsställa  behofvet  enligt  utställnings- 
planen. 

I Januari  månad  1897  var  utställningsbyggnaden  så  färdig,  att  arbetet 
med  lokalens  inre  dekorering  kunde  börja.  Detta  arbete  utfördes  under  närma- 
ste ledning  af  komm. -kapten  af  Sillen,  hvars  artistiska  begåfning  och  erfarenhet 
pä  ett  lyckadt  sätt  härvid  tillgodogjordes.  Såväl  i följd  af  byggnadens  inre  stil 
och  beskaffenhet  som  af  svårhandterligheten  af  flere  af  de  föremål,  som  skulle 
användas  till  dekoreringen,  var  denna  förenad  med  mycket  besvär.  Efter  ett 
par  veckor  kunde  utställningsföremålens  uppackande,  fördelande  och  upp- 
ställande vidtaga,  hvarefter  arbetet  härmed  rastlöst  fortgick  jemsides  med  deko- 
reringen, och  d.  14  Maj  var  flottans  utställning  in-  och  utvändigt  till  allra 
största  delen  färdig. 

Planen  hade  i allt  väsentligt  kunnat  följas.  Endast  beträffande  den 
materiel,  som  varit  afsedd  alt  förläggas  i det  till  utställningens  disposition  stälda 
vattenområdet,  måste  beklagligtvis  ändringar  och  inskränkningar  ega  rum.  En 


FL  O T TA  N S T TS  TÅ  /.  L N / N G 


229 


fulltacklad  fregatt,  som  enligt  planen  skulle  under  hela  utställningstiden  varit 
förlagd  i detta  område,  måste  af  ekonomiska  skäl  uteslutas  och  pansar- 
båten »Oden  >,  som  enligt  Kongl.  Maj:ls  bestämmelse  borde  halva  varit  där 
liggande  från  utställningens  öppnande  intill  den  18  Juni,  blef  icke  färdig  i 
tid  att  härför  kunna  disponeras,  hvadan  vid  utställningens  början  här  endast 
syntes  en  kanon jolle  från  rnidten  af  1800-talet,  en  kungsslup  från  slutet  af  1700- 
talet  och  en  modern  torpedbåt.  Den  19  Juni  blef  därjemte  den  nybyggda 
torpedkryssaren  »Örnen»  dit  förlagd  och  tillgänglig  för  allmänheten  intill  den 
4 Augusti. 

Att  inom  ramen  för  denna  historik  inrymma  en  beskrifning  i detaljer 
öfver  flottans  utställning  är  icke  meningen,  så  mycket  mindre  som  en  sådan 
här  blefve  öfverflödig,  då  den  redan  finnes  i den  öfver  utställningen  utgifna  spe- 
cialkatalogen; en  bild  af  utställningen  i stora  drag  torde  doek  böra  här  lemnas. 

Utställningslokalen,  hvars  inre  utseende  i hufvudsakliga  delar  bestämdes 
af  byggnadssättet  i de  gamla  skjul,  som  härför  disponerats,  tedde  sig  som  två 
med  hvarandra  jemnlöpande  och  endast  genom  pelare  från  hvarandra  skilda, 
långa,  ljusa  hallar.  Från  ingångsporten  ledde  en  bred  gång  tvärs  öfver  dessa, 
hvarigenom  fyra  likformiga  afdelningar  bildades.  Väggarna  voro  hållna  i b lågrå 
och  takkonstruktionen  i ljusgul  färgton.  J)ä  man  inträdde,  möttes  ögal  af  en 
kraftigt  verkande  fonddekoration,  anbragt  midt  på  den  bortre  långväggen; 
här  syntes  mot  en  stjernbeströdd,  himmelsblå  fond  H.  M.  Konungens  staty  i 
amiralsuniform,  stäld  på  en  hög  piedestal  under  tronhimmel  med  riksvapnet 
samt  omgifven  af  svenska  och  norska  flaggor  och  en  mängd  sjökrigsemblem. 
På  väg  fram  mot  denna  dekoration  syntes  i lokalens  midtparti  till  höger  akter- 
spegeln  af  den  gamla  kungsskonerten  »Amphion»  med  sin  rikt  förgylda  orna- 
mentik,  och  midt  emot  till  venster  det  gamla  linieskeppet  »Fäderneslandets» 
stäfbild  med  på  sidorna  om  denna  anbragta  minnestaflor  öfver  de  sjöstrider, 
som  utkämpats  med  svenska  flottan.  På  pelarna  voro  uppsatta  kolossala 
galjonsbilder,  som  tillhört  våra  gamla  skepp  och  fregatter,  och  i öfrigt  såg  man 
på  alla  håll  en  tilltalande  dekorering  med  flaggor  och  i trä  snidade  eller  i gips 
afgjutna  vapensköldar,  namnchiffer,  sfinxer,  dryader,  blomslingor  m.  m. 

Rummet  närmast  ingången  hade  afsetts  för  undervisningsmateriel.  Här 
voro  på  väggarna  uppsatta  undervisnings-  och  öfningsplanerna  för  flottans  nu- 
varande särskilda  utbildningsanstalter,  prof  ])å  där  utförda  ritningar,  fotografiska 
bilder  af  de  för  anstalterna  använda  byggnader  och  fartyg,  läroböcker  m.  m., 
och  på  golfvet  voro  placerade  dels  en  fregatt-tacklad  fartygsmodell,  dels  en 
större  skeppsbyggnadsmodell,  å hvilken  vår  nuvarande  konung  såsom  yngling 
inhemtat  sina  första  insigter  om  sättet  att  bygga  skepp  af  trä,  och  hvilken 
modell  senare  af  högst  densamme  skänkts  till  sjökrigsskolan. 


230 


FL  O T TA  NS  UTS  TÄ  L L N I N G . 


I hallen  närmast  därintill  (den  östra)  voro  ])å  mahognypolerade  bord 
ntstäkla  nära  ett  femtiotal  vackra  och  intressanta  modeller  af  fartyg  och  båtar 
från  olika  tidpunkter,  så  vidt  möjligt  kronologiskt  ordnade.  Bland  dessa  syntes 
såväl  modeller  af  ilere  från  Sveriges  och  svenska  flottans  stormaktstider  hi- 
storiskt bekanta  skepp  och  skärgårdsfartyg,  allt  ifrån  1600-talet,  som  ock  synner- 
ligen väl  utförda  modeller  af  våra  nuvarande  pansarbåtar  och  torpedbåtar. 
Väggarna  i denna  hall  upptogos  till  hufvudsaklig  del  af  taflor  öfver  svenska 
sjökrigshändelser  och  porträtt  af  Sveriges  konungar  och  andra  utmärkta  män, 
som  tillhöra  vår  flottas  historia,  äfvensom  bilder  af  många  af  senare  tiders 
svenska  örlogsfartyg  samt  en  stor  samling  fotografiska  bilder,  framställande 
ölningarna,  tj ensten  och  lifvet  ombord. 

Den  vestra  hallen  hade  afsetts  dels  för  artillerimateriel,  handvapen  och 
torpeder,  dels  för  pansarplåtar,  modeller  till  tågvirke  och  tacklingsmateriel, 
sjöinstrument  m.  m.,  äfvensom  för  sj  ökarte  verkets  och  nautisk-meteorologiska 
byråns  utställning.  Midi  i hallen  voro  på  sina  lavettage  uppstälda  en  15  cm. 
kanon  och  en  12  cm.  snabbskjutande  kanon.  I öfre  afdelningen  voro  på  en 
särskild  montre  invid  skiljoväggen  till  arméns  utställning  sammanförda  prof  på 
alla  slag  af  projektiler,  såväl  äldre,  ur  bruk  gångna,  som  moderna,  samt  trogna 
afbildningar  af  alla  särskilda  slag  af  krut,  bomullskrut  och  antändningsmedel, 
som  äro  eller  hafva  varit  i bruk  vid  sjövapnet.  Midtpartiet  i denna  afdelning 
upptogs  af  moderna  snabbskjutande,  mindre  artilleripjeser  af  olika  modeller 
och  kalibrar  samt  en  fullständig  samling  gevär  af  alla  de  modeller,  som  varit 
antagna  för  flottan.  På  sidorna  voro  utstälda  äldre  artilleriredskap,  äldre  hand- 
vapen, fyrverkeriredskap  m.  m.  1 hallens  nedre  afdelning  voro  midt  på  golfvet 
pansarplålarna  och  torpederna  uppstälda;  vid  ena  sidan  visades  en  fullständig 
samling  af  de  sjöinstrument,  som  tillhöra  ett  krigsfartygs  utredning,  äfvensom 
af  sjokai  leverkel  utstälda  värdefulla  instrument  och  väl  utförda  kartplåtar  och 
sjökort.  På  motsatta  sidan  fick  man  i en  liten  hvalfformad  utbyggnad  se  en 
i naturlig  storlek  troget  albildad  tändstation  för  minförsvaret  med  tillhörande 
apparater;  pä  denna  sida  var  ocksä  lågverksulställningen  m.  m. 

Om  vi  nu  tillägga,  all  utanför  ulställningshyggnaden  nära  invid  ingångs- 
porten  placerats  den  roddslup,  uti  hvilken  konung  Gustaf  III  åtföljde  svenska 
skärgårdsflottan  vid  genombrytandet  af  ryska  linieskeppsilotlan  i Vihorgska 
viken  den  3 Juli  1790,  torde  vi  hafva  i minnet  återkallat  hulvuddragen  al 
flottans  utställning. 

Efter  aflal  med  Allmänna  utställningens  förvallningsulskotl  upprättades 
särskilda  specialkataloger  ölver  arméns  och  flottans  utställningar,  lill  hvilka 
kataloger  den  allmänna  ofliciela  katalogen  hänvisade.  Katalogen  öfver  flottans 
utställning  upptog  524  nummer,  däruli  icke  inbegripna  de  i vattenområdet  för- 


\ 


PLAN  ÖFVER  FLOTTANS  UTSTÄLLNING 


FL  0 T TÅ  N S U TS  TÅ  LLNING. 


232 


lagda  fartyg  och  båtar.  Katalogen  var  försedd  med  en  plankarta  öfver  utställ- 
ningen ocli  ett  bihang,  innehållande  en  kortfattad  historik  öfver  Sveriges  sjö- 
krigsmateriel  från  äldsta  tider  till  innevarande  tidpunkt. 

För  bevakning,  renhållning  och  putsning  inom  flottans  utställning  samt 
för  lemnande  af  upplysningar  åt  den  besökande  allmänheten  voro  kommen- 
derade en  underofficer  såsom  befälhafvare  samt  en  underofficer  af  vapensmeds- 
yrket  och  16  man,  utvalda  från  de  olika  yrkesgrenarna  inom  sjömanskåren. 
För  denna  personal  var  ett  särskildt  logementsfartyg  stäldt  till  utställningens 
disposition  och  förlagd  t invid  utställningsbyggnaden. 

Föremålen  i flottans  utställning  voro  hrandlörsäkrade  till  ett  samman- 
lagdi värde  af  200,000  kronor. 

Utställningen  hölls  intill  September  månads  ingång  öppen  för  allmänheten 
under  samma  tider  af  dagen  som  industrihallen,  men  därefter,  och  sedan  elek- 
trisk belysning  blifvit  anordnad  i lokalen,  något  längre  om  aftnarna.  Trafiken 
var  hela  tiden  liflig  och  vid  några  tillfällen  så  stor,  att  det  till  förekommande 
af  allt  för  mycken  trängsel  i den  med  ömtåliga  föremål  fylda  lokalen  blef  nödigt 
all  för  kortare  stunder  afstänga  tillträdet.  Då  arméns  och  flottans  utställningar 
slodo  i förbindelse  med  hvarandra,  så  att  cirkulation  emellan  de  båda  utställ- 
ningarna egde  rum,  kunde  icke  någon  tillförlitlig  räkning  af  antalet  besökande  ske. 

Af  specialkatalogen,  som  enligt  gällande  bestämmelser  icke  fick  till- 
handahållas allmänheten  inom  utställningsområdet  pä  annat  ställe  än  i flottans 
utställningslokal,  såldes  därstädes  omkring  2,000  exemplar  lill  50  öre  stycket. 

Den  3 Oktober  stängdes  utställningen. 

För  all  tillmötesgå  en  från  många  håll  uttalad  önskan  och  förhoppning, 
alt  de  för  utställningen  sammanförda  fartygsmodellerna  och  andra  intressanta 
föremål  skulle  fortfarande  blifva  samlade  i hufvudstaden  och  tillgängliga  att 
ses  och  studeras  af  allmänheten,  äfvensom  för  undvikande  af  kostnader  för 
nedlagning,  inpackning  och  transport,  hade  kommissarien  föreslagit,  att  utställ- 
ningslokalen skulle  så  ändras  och  förses,  atl  den  kunde  lills  vidare  lilllälligt 
användas  lill  marinmuseum,  och  atl  sålunda  såväl  dekorationer  som  en  stor 
del  af  ulställningsföremålen  skulle,  så  vidi  möjligt,  få  bibehållas  orubbade  där. 
Delta  förslag  vann  dock  icke  framgång.  Nedlagning  och  inpackning  af  dekora- 
tioner och  ulställningsloremål  vidtogo  sålunda  utan  dröjsmål,  och  allt  återsändes 
lill  sina  lor  den  större  allmänheten  okända  och  otillgängliga  gömställen. 

Först  ell  stycke  fram  i följande  år,  sedan  uppgifterna  å de  vid  flot- 
tans slalioncr  och  varf  bestridda  utgifter  för  utställningen  hunnit  inkomma  lill 
marinförval Iningen  och  där  granskas,  kunde  räkenskaperna  för  utställningen 
fullständigt  afslulas.  Enligt  dessa  belöpte  sig  sammanlagda  kostnaderna  lill 
31,557  kr.  S öre,  sålunda  öfversligande  det  af  Kongl.  Maj:t  lör  ändamålet  an- 


FL  O TT  A NS  U TS  T A 1.  L NING. 


233 


visade  anslaget  med  11,557  kronor  8 öre,  men  afsevärdt  understigande  del  be- 
lopp, hvartill  de  beräknats  i de  ingifna  förslagen. 

Med  karaktären  på  en  gång  af  museum  och  utställning  i vanlig  be- 
märkelse hade  flottans  utställning  erbjudit  allmänheten  tillfälle  all  se  och  lära 
känna  vårt  sjövapens  beskaffenhet  under  olika  perioder  och  gifvit  en  erinring 
om,  hvad  med  detsamma  uträttats  under  gångna  tider.  Därjemte  visade  den 
också  huru  llottan,  under  länga  tider  försummad,  nu  börjat  erhålla  en  tidsenlig 
utveckling,  pä  grund  hvaraf  man  har  skäl  alt  hoppas,  all  den  inom  en  ej 
allt  för  aflägsen  tidpunkt  må  hafva  vunnit  sådan  slyrka,  att  den  skall  kunna 
fylla  sin  uppgift  för  betryggande  af  fred  och  sjelfständighet  åt  vårt  land. 

Om  sålunda  flottans  utställning,  såsom  vi  tro,  ej  blott  skänkt  stundens 
förströelse  åt  de  många  tusenden,  som  kommo  och  återkommo  dit,  utan  ock 
bidragit  lill  spridande  i Aida  kretsar  af  ökad  kännedom  om  vari  sjövapen 
och  dess  historia  och  till  höjande  af  allmänhetens  intresse  för  Sveriges  sjö- 
försvar, så  torde  den  hafva  gjort  sig  förtjent  af  eftermälet  att  hafva  varit  en 
värdig  länk  i 1897  års  Allmänna  konst-  och  industriutställning. 


XX. 


STOCKHOLMS  STADS  UTSTÄLLNING. 


AF 


EMIL  KINANDER. 


Det  formela  uppslaget  till  hufvudstadens  deltagande  såsom  kommun 
i 1897  års  Allmänna  konst-  och  industriutställning  gafs  genom  en  af  ut- 
ställningens förvaltningsutskott  i Oktober  1895  till  stadsfullmägtige  atlåten 
skrifvelse.  Frågan,  som  redan  förut  under  liand  varit  på  tal  inom  kommunal- 
förvaltningen, liänsköts  till  drätselnämndens  första  afdelning,  hvilken,  efter 
alt  hafva  inhemtat  yttranden  från  vederbörande  myndigbeter  och  tjenstemän, 
inkom  med  en  vidlyftig  utredning  angående  erforderliga  utrymmen  och  even- 
luela  utställningsföremål  för  en  kommunal  utställning  m.  m.  Härvid  fram- 
hölls särskildi,  att  den  tid  af  mer  än  trettio  är,  som  förflutit  efter  den  i 
Stockholm  senast  hållna  större  utställningen,  betecknade  ett  synnerligen  märk- 
ligt skede  i hufvudstadens  historia  med  en  rik  utveckling  i många  hän- 
seenden, och  att  det  pä  grund  häraf  syntes  lämpligt  att  i sammanhang  med 
uppvisandet  af  de  till  den  stora  utställningen  hopförda  alstren  af  fädernes- 
landets nutida  odling  jemväl  söka  gifva  en  samlad  bild  af  den  ståndpunkt, 
landets  hufvudslad  intoge  å de  skilda  områdena  af  kommunal  verksamhet. 
Pä  samma  gång  man  hoppades,  att  en  dylik  utställning  skulle  bjuda  främ- 
lingen åtskilligt  af  intresse,  trodde  man  sig  tillika  däri  finna  ett  medel  att 
älven  hland  stadens  egna  invånare  sprida  en  allmännare  kännedom  om  det 
kommunala  arbetet  och  dess  frukter. 

I anslutning  lill  dessa  uttalanden  och  på  grundvalen  af  den  åstad- 
komna utredningen  hcslölo  stadsfullmägtige  den  1 April  1896,  att  Stockholms 
stad  skulle  inom  den  allmänna  utställningen  anordna  en  särskild  utställning 
i en  slädens  paviljong;  för  ändamålet  anvisades  ett  belopp  af  högst  90,000  kr., 


31 


STOCKHOLMS  STADS  PAVILJONG. 


236 


STOCKHOLMS  STADS  UTSTÄLLNING. 


ocli  åt  beredningsutskottet  uppdrogs  att  tillsätta  en  utställningskomité,  hyilken 
skulle  föranstalta  om  verkställighet  af  stadsfullmägtiges  beslut.  Till  ledamöter 
af  denna  koinité  utsågos  ordföranden  i drätselnämnden  och  dess  andra  af- 
delning,  hofintendenten  A.  Börtzell,  ordföranden  i drätselnämndens  första  af- 
delning,  konsuln  E.  Liljewalch,  ledamoten  af  sistnämnda  myndighet  rektorn 
C.  von  Friesen,  stadsfullmägtiges  sekreterare,  til.  doktorn  M.  Rubenson,  och 
stadens  byggnadschef,  ingeniören  A.  O.  Alrutz. 

Komiténs  första  omsorg  blef  att  foga  anstalt  om  en  utställningsbyggnad 
för  stadens  räkning.  Sedan  utställningens  förvaltningsutskott  för  densamma 
välvilligt  anvisat  en  synnerligen  framstående  plats  i närheten  af  hufvud- 
ingången  lill  utställningsområdet  och  midt  emot  Nordiska  museets  113'a  palats, 
uppfördes  därstädes  efter  ritning  af  arkitekten  Gustaf  Wickman  en  byggnad 
i den  för  glansperioden  inom  hufvudstadens  byggnadshistoria  utmärkande 
barockstilen,  festligt  smyckad  med  skulpturer  i gips  och  hållen  i skimrande 
hvilt.  Byggnaden  fördelades,  såsom  nedanstående  planritningar  utvisa,  i två 
paviljonger,  förenade  genom  en  öppen  portik  och  ett  täckt  halfrundt  galleri. 
Hela  komplexen  innehöll  en  hufvudvåning  och  en  undervåning,  den  senare 
tillgänglig  dels  genom  två  trappor  från  hufvudingången  och  dels  direkt  ge- 
nom dörrar  från  utställningsområdets  lägre  plan.  A gården  mellan  por- 
tiken och  galleriet  anordnades  en  mindre  plantering.  Byggnadsarbetet  verk- 
stäldes  på  entreprenad  af  firman  Lindståhl  & Törnqvist,  hvarvid  taket  på 
den  stora  paviljongen  utan  kostnad  för  staden  belädes  med  svensk  skiffer 
från  Grythyttan. 

Vid  en  redogörelse  för  den  i stadens  byggnad  inrymda  utställningen 
torde  det  vara  lämpligast  att  sammanföra  alla  de  till  hvarje  förvaltnings- 
gren hörande  föremålen,  äfven  om  de  varit  utstälda  i skilda  rum,  samt 
all  genom  hänvisning  till  de  bokstäfver,  hvarmed  de  olika  lokalerna  äro  å 
ofvanstående  planer  utmärkta,  tydliggöra  utställningsföremålens  fördelning  inom 
byggnaden. 

Om  vi  härvid  börja  med  den  största  gruppen  eller  de  af  drätsel- 
nämndens andra  afdelning  genom  stadens  byggnadskontor  anordnade  ut- 
ställningarna från  stadens  offentliga  arbeten,  möta  oss  vid  inträdet  i den 
mindre  paviljongens  öfre  plan  (1)  tvenne  af  gatu-  och  trumbyggnadsafdelningens 
och  på  samma  gång  af  hela  den  kommunala  utställningens  förnämsta  pryd- 
nader. 1 fonden  fängslas  ögat  utaf  en  af  Carl  Grabow  utförd  vy  från  Kungs- 
trädgården vid  hörnet  af  Hamngatan  och  Norrlandsgatan.  Då  man  närmar 
sig  tallan,  står  man  inom  kort  vid  en  barriär  å golfvets  midt  och  öfver- 
raskas  af  all  finna  den  Ulliga  taflan  endast  utgöra  staffage  till  en  tvär- 
seklion  i naturlig  storlek  af  Norrlandsgatan  nära  torget.  Den  3,5  meter  djupa 


PL.  36-  INTERIÖR  FRÅN  STOCKHOLMS  STADS  UTSTÄLLNING : STÖRRE  PAVILJONGENS  ÖFRESAI.  MED 
MODELLERNA  TILL  SJUKHUSPAVILJONGERNA  OCH  STOCKHOLMS  BELYSNINGSVERKS  UTSTÄLLNING. 


238 


STOCKHOLMS  STADS  UTSTÄLLNING. 


sektionsytan,  hvilken  sträcker  sig  ned  till  paviljongens  undre  botten  (K),  visar 
icke  blott  beläggningen  utan  äfven  samtliga  i gatan  befintliga  ledningar  med 
tillbehör.  Man  förvånas  öfver  rikedomen  hos  denna  underjordiska  verld  af 
allopps-,  vatten-  och  gasledningar,  telefonkabeltrummor  och  elektriska  be- 
lysningskablar  m.  m.,  och  man  kan  nästan  förstå,  atl  det  icke  alltid  är  så 
lätt  att  undvika  de  öfverklagade  gatuupprifningarna.  Såsom  detaljer  till  denna 
och  andra  gatusektioner  visas  (K)  afloppstrummor  af  granit  och  beton,  aflopps- 
brunnar,  gatsten,  spårvägsskenor  m.  m. 

Vid  barriären  i den  lilla  paviljongens  öfre  afdelning  (I)  finner  man 
det  andra  af  ofvannämnda  båda  utställningsföremål,  en  i gips  framstäld  relief- 
karta öfver  Stockholm  i längdskala  1 : 2,000  och  böjdskala  1 : 400,  åskådlig- 
görande med  särskilda  färger  redan  verkstälda  och  ännu  återstående  gatu- 
regleringar  såväl  i plan  som  i profil. 

Gatu-  och  trumbyggnadsafdelningens  öfriga  utställningsföremål  äro  in- 
rymda dels  i hufvudvåningen  i det  halfrunda  galleriet,  afd.  F,  och  dels  i 
bottenvåningen,  afd.  L. 

Den  förra  lokalen  upptager  en  modell  i trä  af  de  under  arbete  va- 
rande uppfartsvägarna  från  Norra  bantorget  lill  Öfre  Norrmalm  i skalan  1:400 
samt  för  öfrigt  hufvudsakligen  ritningar,  kartor  och  diagram.  Sålunda  fin- 
ner man  kartor  öfver  Stockholm  i skalan  1 : 6,000,  angifvande  dels  afstånds- 
förhållandena  med  hänsyn  tagen  jemväl  till  gatuprofilerna  (s.  k.  »tidkurvor»), 
dels  gatubeläggning  åren  1871  och  1896,  dels  slutligen  afloppsförhållandena 
under  nämnda  år.  Härtill  komma  ritningar,  utvisande  stadens  genomskärning 
i olika  rigtningar  efter  trafiklederna  samt  längdprofil  af  Scheelegatan  och 
Kungsholms  torg;  plan-  och  profilritning  öfver  de  faststälda  uppfartsvägarna 
till  östra  Södermalm;  statistiska  tabeller  och  diagram  angående  kostnader  för 
gaturegleringar  åren  1877  — 95,  afloppstrummor,  olika  gatubeläggningars  arealer 
samt  bearbetade  berg-  och  jordmassor  för  verkstälda  gaturegleringar;  tre  kar- 
tor öfver  dels  jern vägar,  spårvägar  och  omnibuslinier  år  1896,  dels  i gatorna 
nedlagda  telefonkablar  samma  år,  och  dels  nya  gator,  som  öppnats  för  trafik 
åren  1877  -96;  ritningar  öfver  spolningsanordningar  för  vestra  hufvudtrumman 
å Norrmalm  samt  öfver  anordning  af  afloppsledningar  inom  tomt  och  deras 
förbindelse  med  gatans  afloppstrumma.  Förutom  ett  litet  å byggnadskontoret 
inventeradl  instrument  för  uppmätning  af  våglängder  ä karta,  hvilket  särskildi 
begagnas  till  värdering  af  körslor  lill  stadens  arbeten,  märkes  slutligen  en 
synnerligen  intressant  samling  fotografier  af  gatuvyer  m.  m.,  vid  hvilkas  hop- 
bringande  man  företrädesvis  åsyftat  all  åt  minnet  bevara  del  gamla  Stockholm, 
som  småningom  måste  vika  för  den  nya  storstaden. 


STOCKHOLMS  STADS  PAVILJONG,  MIDTPARTIET. 


•240 


STOCKHOLMS  STADS  UTSTÄLLNING. 


Rummet  L i bottenvåningen  innesluter  bland  hithörande  föremål  en 
Svenska  slöjdföreningen  tillhörig  modell  till  ett  af  enskild  person  år  1862 
framstäldt  förslag  till  reglering  af  staden  inom  broarna;  en  ganska  märklig 
ritning  öfver  Södermalm  från  Saltsjön  i enlighet  med  ett  regleringsförslag  af 
år  1883;  en  plan-  och  profilritning  öfver  Brunkeberg  år  1761;  tvärsektioner 
af  gator,  utvisande  beläggningssätten  under  skilda  perioder,  tvärsektioner  af 
planterade  gator;  samt  fotografier  af  redskap  och  pågående  arbeten  m.  m. 


I del  till  rummet  F angränsande  rummet  E i galleriets  öfvervåning 
möter  oss  en  utställning  från  byggnadskontorets  afdelning  för  vattenbyggnader 
och  viadukter. 

Tre  planscher  visa  i grafisk  framställning  sjöfartens  och  kajernas  ut- 
veckling under  åren  1870 — 94  i fråga  om  dels  antal  fartyg  och  registertontal, 
dels  godsimporl  och  export  samt  kajlängder,  dels  slutligen  inkomster  af  sjö- 
farten, frånsedt  tolagen,  samt  utgifter  för  hamnarbeten.  En  föreställning  om 
äldre  strandförhållanden  lemnar  en  annan  grupp  af  planscher,  nämligen  en 
karta  öfver  Stockholm  från  år  1527,  jemförande  planer  öfver  strandlinierna 
åren  1527,  1680,  1773  och  1860  samt  liknande  planer  öfver  Norrström  och 
Söderström,  till  hvilka  sluta  sig  tre  ritningar  öfver  äldre  bro-  och  kaj- 
byggnader: Norrbro,  Logårdskajen  och  Gustaf  1 1 1 :s  kaj.  Härnäst  följer  ett 
antal  ritningar  öfver  de  nya  hamnarna,  Stadsgårdshamnen,  Värtahamnen  och 
Riddarholmshamnen,  livilkas  vattenförhållanden  åskådliggöras  genom  en  djup- 
lodningskarta  och  en  grafisk  framställning  af  vattenståndet.  Såsom  prof  på 
egentliga  vattenbyggnader  förekomma  ritningar  öfver  Norrströms  stödmurar 
och  Djurgårdsbrunnskanalen,  en  ritning  och  en  modell  öfver  den  nuvarande 
slussen,  modellen  förfärdigad  af  framlidne  kapten  J.  A.  Berg  och  tillhörig 
Tekniska  högskolans  samlingar,  samt  slutligen  en  planritning  öfver  sim-  och 
badinrättningen  i Norrström.  Broarna  företrädas  af  ritningar  till  Vasabron, 
Kungsbron  och  den  med  särskild  hänsyn  till  utställningen  uppförda  nya 
Djurgårdsbron,  viadukterna  slutligen  af  ritningar  till  Riddar 'holmens,  Kungs- 
gatans och  Torkel  Ivnutsonsgatans  viadukter. 

I sammanhang  med  hamnarnas  utställning  böra  nämnas  de  i afd.  L 
befintliga  prof  på  lifräddningsredskapen  vid  stadens  hamnar,  bestående  af  stege, 
lifboj  med  lina,  lifbälte  och  räddningshake. 

Vidliggande  rum  1)  upplager  det  hufvudsakliga  af  vattenledningsverkens 
rikhaltiga  utställning,  kompletterad  af  mestadels  tyngre  föremål  i rummet  O 
uti  galleriets  undervåning. 


STOCKHOLMS  STADS  UTSTÄLLNING. 


241 


I rummet  I)  märkes  först  en  modell  i gips  af  vattenverken  vid  Årsta- 
viken,  utförd  af  bildhuggaren  C.  F.  Norling  i skalan  1 : 250.  Denna  synner- 
ligen omsorgsfullt  utarbetade  och  väl  färglagda  modell  visar  tydligt  belägen- 
heten och  anordningen  af  de  båda  verken,  såväl  det  äldre  vid  Skanstull  som 
det  nyare  vid  Eriksdal  jemte  lill  hvartdera  verket  hörande  maskin-  och 
ångpannehus,  fillrerbassänger,  pumphrunnar  och  intagningshrunnar  m.  m. 
Härjemte  upplager  modellen  den  vid  Hammarby  sjö  belägna,  för  båda  ver- 
ken gemensamma  sandlvättningsanstalten,  kontor  och  bostäder  för  tjenste- 
män  m.  m. 

Vidare  finnas  i samma  rum  två  modeller  i trä  öfver  vattenreservoa- 
rerna i Vanadislunden  och  Stadshagen,  så  utförda,  att  genom  borttagande 
af  vissa  delar  reservoarernas  inre  med  ledningar  och  ventiler  åskådliggöres. 
Förutom  två  ställ  prydliga  fotografier  öfver  olika  delar  af  vattenledningens 
anläggningar  upptager  rummet  1)  en  plan  öfver  ofvannämnda  vattenverk 
samt  ett  stort  antal  ritningar,  nämligen  öfver  maskin-  och  ångpannehus, 
fdtrerbassänger,  intagningsbrunn  och  pumpbrunn,  allt  vid  Eriksdal,  öfver  två 
grundvattensbrunnar,  öfver  sandtvättningsanstalten  vid  Hammarby  sjö  och 
förutnämnda  två  reservoarer,  öfver  det  nya  vattenverket  vid  Mosebacke  samt 
öfver  en  balansventil  och  två  undervattensledningar. 

Vattenledningens  betydande  arbete  å de  bakteriologiska  undersökningar- 
nas fält  klargöres  genom  ett  antal  kulturer  af  några  vid  vattenverkens  labo- 
ratorium iakttagna  bakterier,  hvarje  kultur  belyst  genom  en  serie  fotografier, 
visande  bakteriekolonierna  under  olika  förstoring. 

A en  plankarta  öfver  Stockholm  äro  med  olika  färger  angifna  vatten- 
ledningens utsträckning  under  särskilda  tidsperioder  efter  år  1859;  och  för 
åren  1870  — 96  finnes  en  grafisk  framställning  öfver  rörnätets  längd  samt  antal 
serviser  och  brandposter.  Till  sist  böra  nämnas  grafiska  framställningar 
öfver  vattenförbrukningen  från  skilda  synpunkter,  dels  under  längre  tid- 
rymder och  dels  under  år  1896,  äfvensom  öfver  antalet  bakterier  i Årstavikcn 
och  vattenledningsvattnet  samt  öfver  ett  filters  arbete  under  sistnämnda  år. 

Uti  rummet  O fängslas  uppmärksamheten  först  och  främst  af  den  enda 
kontinuerligt  arbetande  utställningen  inom  stadens  byggnad,  en  i alla  delar 
fullständig,  i cement  utförd  modell  i skalan  1 : 20  öfver  en  af  de  nyaste 
filtrerbassängerna  vid  vattenverken,  hvilkas  anordning  äfven  framgår  af  en 
genomskärning  i naturlig  storlek  af  en  filtrerbädd.  Härjemte  visas  vallen- 
mätare,  genomskurna  och  i olika  kombinationer,  modeller  af  sjelfslängande 
ventiler,  olika  former  af  ventiler  och  kranar,  en  brandpost  af  Alrulz  modell 
och  en  fristående  vattenkastare  af  Bolinders  modell,  båda  genomskurna,  prof 
pä  stadens  äldsta  vattenledning,  den  år  1694  af  trädgårdsinlendenten  Hårle- 


242 


STOCKHOLMS  STADS  UTSTÄLLNING. 


man  anlagda  pumpstocksledningen  emellan  »Träsket»  och  »Lustgården  S:t 
Jacob»  eller  nuvarande  Kungsträdgården,  från  gatorna  upptagna  vattenlednings- 
rör  af  olika  åldrar,  rörskarfvar  af  olika  typer,  rörskärare  m.  m.  Slutligen 
äro  väggarna  dekorerade  dels  med  en  karta  öfver  Stockholm,  utvisande  vatten- 
ledningens rörnät  år  1896,  och  dels  med  smakfullt  ordnade  kranar,  rör  och 
rördelar,  slanghufvuden  och  verktyg  m.  m. 

Nästa  rum,  afd.  C,  i galleriets  öfvervåning  är  lnifvudsakligen  afsedt  för 
de  offentliga  planteringarna.  Deras  utställningsföremål  hestå  af  dels  14  planrit- 
ningar öfver  hufvudstadens  parker  och  därmed  jemförliga  planteringar  från 
och  med  den  gamla  Kungsträdgården  till  och  med  de  nyaste  anläggningarna 
i Ilvita  bergen,  dels  en  plan  öfver  stadens  nya  trädgård  vid  Skanstull  jemte 
en  ritning  öfver  de  åren  1893 — 94  nyuppförda  växthusen  därstädes,  dels  slut- 
ligen 3 planritningar  öfver  gatuplanteringarna  i Karlavägen,  Narvavägen  och 
Valhallavägen.  Den  hästa  föreställningen  om  Stockholms  offentliga  plante- 
ringar erhålles  likväl  genom  en  blick  från  fönstret  ut  öfver  den  lilla  gården 
emellan  paviljongerna  och  galleriet,  där  stadsträdgårdsmästaren  med  blommor 
och  grönska  ordnat  ett  litet  Eden,  som  lockar  till  hvila. 

I samma  rum  som  planteringarnas  inrymmes  äfven  kyrkogårdsnämn- 
dens på  visst  sätt  likartade  utställning.  Den  utgöres  af  två  stora  plankartor 
öfver  de  nu  begagnade  begrafningsplatserna,  den  norra  och  den  södra,  till 
hvilka  sluter  sig  en  ritning  öfver  en  likbränningsapparat  efter  Klingenstjer- 
nas  system. 

Det  sista  af  de  för  utställning  direkt  afsedda  rummen  i galleriets  öfver- 
våning, G,  är  anvisad!  åt  stadsingeniörskontorets  och  byggnadsnämndens  utställ- 
ningar. Den  förra,  som  omfattar  gatureglering  och  tomtmätning,  hestår  för- 
nämligast af  kartor,  utvisande  dels  de  efter  år  1874  med  byggnadsnämndens 
tillstånd  uppförda  byggnader,  utvidgningen  af  gator,  parker  och  öppna  platser 
från  och  med  år  1863,  kommunens  för  stadsplanens  genomförande  förvärfvade 
egendomar  och  stadens  strandlinier  vid  olika  tidpunkter,  dels  äfven  uppmät- 
ningar af  hufvudstaden  genom  topografiska  kåren  och  stadsingeniörskontoret. 
Ett  mätningsinstrument  med  tillhörande  delar  ådagalägger  beskaffenheten  af 
den  moderna  tomtmätningens  tekniska  hjelpmedel. 

Byggnadsnämnden  har  i montrer  midt  i rummet  utstält  en  serie  kopior 
af  ritningar,  hvilka  afse  att  åskådliggöra  det  sätt,  hvarpå  ritningar  till  privata 
byggnader  i Stockholm  utförts  under  olika  tidsperioder  från  1700-talets  början 
till  nuvarande  tid,  älVensom  att  gifva  en  föreställning  om  den  samtida  kon- 
trollen från  myndigheternas  sida  öfver  privata  byggnaders  uppförande. 

Byggnadskontorets  utställning  i fråga  om  offentliga  husbyggnader  är 
anordnad  i galleriets  öfvervåning  å väggytorna  mellan  dörrar  och  fönster  åt 


STOCKHOLMS  STADS  UTSTÄLLNING. 


243 


gården,  å planritningen  betecknade  ined  B.  Här  märkas  ritningar  öfver  två 
af  de  moderna  högre  allmänna  läroverken,  realläroverket  och  norra  latinläro- 
verket, vidare  öfver  saluhallen  å Hötorget,  Södermalms  fattighus  samt  tull- 
och  packhuset  i Stadsgården.  Ritningar  öfver  sjukvårdsanstalter  återfinnas 
inom  nästa  utställningsgrupp. 


* 


Denna  består  af  helsovårdsnämndens  synnerligen  upplysande  utställning 
i fråga  om  hufvudstadens  helsovård  och  sjukvård. 

Helsovårdsnämnden  har  först  och  främst  velat  gifva  en  temligen  full- 
ständig öfverblick  af  anordningarna  vid  ett  par  af  hufvudstadens  modernaste 
sjukhus  samt  i sådant  hänseende  valt  Sabbatsbergs  sjukhus  och  epidemisjuk- 
huset. I utställningsbyggnadens  förnämsta  lokal,  den  stora  paviljongens  öfre 
sal,  A,  prydd  med  stilfulla  takmålningar  af  artisten  Carl  Grabow  efter  utkast  af 
arkitekten  Wickman,  finnas  modeller  i gips,  utförda  af  bildhuggaren  Norling, 
öfver  nämnda  sjukhusanläggningar  i deras  helhet.  Härtill  ansluta  sig,  hvad 
angår  epidemisjukhuset,  modeller  i trä  uti  skalan  1 : 15  öfver  en  sjukhuspaviljong 
med  möblering,  beläggning  och  betjening  samt  öfver  den  s.  k.  observations- 
paviljongen.  Från  skranket  vid  salens  norra  sida  skådar  man  ned  i det  såsom 
sjukrum  anordnade  rummet  R,  hvilket  jemte  vidliggande  del  af  galleriets  un- 
dervåning, Q,  disponeras  för  helsovårdsnämndens  räkning.  I dessa  lokaler 
hafva  inrymts  sjuksängar  och  diverse  utredningspersedlar  från  de  båda  sjuk- 
husen, ritningar  öfver  sjukhusen  samt  från  Sabbatsberg  dess  litteratur  och 
från  epidemisjukhuset  instrument,  skyddsdrägter,  serum,  mattransportvagn 
m.  m.  Härjemte  visas  i samma  lokaler  ritningar  öfver  sjukhuset  S:l  Göran 
och  Maria  sjukhus,  äfvensom  en  vid  det  förra  sjukhuset  uppfunnen  och  använd 
s.  k.  hydrotermostat,  afsedd  för  botande  af  smittosamma  sårnader  m.  m.  me- 
dels bakteriernas  dödande  genom  värmebehandling.  I fråga  om  sjukhusen 
böra  slutligen  nämnas  en  i rum  R uppfäst  öfversigtskarta,  angifvande  läget  af 
hufvudstadens  sjukvårdsanstalter,  saml  sjuktransportvagn  och  sjukbår,  utstälda 
i rum  Q. 

Fn  väggtafla  i rum  G återgifver  inredningen  af  den  år  1893  inrättade 
desinfektionsanstalten  i linset  n:r  82  vid  Hornsgatan. 

Helsovårdsnämndens  ympanstalt  för  beredande  af  animal  vaccin  utställer 
i rum  A ett  vaccinationsbord  med  en  därå  befintlig  uppstoppad  kalf,  visande 
färdiga  vaccinkoppor,  instrument,  använda  vid  ympning  och  vaccinens  tillred- 
ning, samt  utensilier  för  vaccinens  förvaring. 


32 


244 


STOCKHOLMS  STADS  UTSTÄLLNING. 


Af  köttbesigtningsbyråarna  utställes  likaledes  i den  stora  salen  en  vägg- 
plansch,  belysande  förekomsten  af  tuberkulos  och  trikiner  i härstädes  torg- 
fördt  fläsk. 

I samma  sal  finner  man  utställningen  från  nämndens  laboratorium, 
bestående  af  ett  antal,  mestadels  vid  laboratoriet  uppfunna,  nya  undersöknings- 
apparater  äfvensom  grafiska  tabeller  öfver  verkstälda  undersökningar  angående 
bland  annat  pris  å mjölk,  grädde,  smör,  ost  och  bröd  i hufvudstaden.  Till 
dessa  tabeller,  upphängda  å de  vid  salens  södra  sida  utbyggda  skärmarna, 
komma  vidare  de  märkliga  grafiska  framställningarna  öfver  vissa  delar  af 
hufvudstadens  dödlighetsstatistik,  hvarjemte  slutligen  utställas  nämndens  års- 
berättelser och  öfversigter  af  Stockholms  sanitära  statistik. 

I sammanhang  med  helsovårdsnämndens  utställning  kan  lämpligen 
nämnas  den,  som  af  stadens  renhållningsverk  anordnats  i galleriets  undervå- 
ning (M  och  N)  föi-  belysande  af  hufvudstadens  afträdesrenhållning.  För  så- 
dant ändamål  visas  dels  en  interiör  från  ett  budningskontor  med  fotografier 
öfver  lastningsstationer,  tabell  öfver  hemtningens  omfattning  samt  karta  öfver 
Stockholm,  angifvande  budningsdistrikt,  renhållningskaserner  och  sopstationer, 
dels  olika  slag  af  fordon  för  kärlliemtningen  jemte  en  gaturenhållningskärra 
med  verktyg,  dels  skilda  former  af  afträdesstommar  och  kärl  med  lock,  som 
hermetiskt  tillslutas,  dels  slutligen  prof  å tillverkade  gödslingsämnen  af  latrin. 


* 


Fattigvårdsnämndens  utställning  är  af  jemförelsevis  ringa  omfattning. 
I galleriets  öfvervåning  (B),  å väggen  närmast  ingången  till  stora  salen,  finner  man 
utställningsföremålen  från  Sabbatsbergs  ocb  Södermalms  fattighus.  De  utgö- 
ras af  fotografier  öfver  delar  af  anstalterna  jemte  kortfattade  statistiska  upp- 
lysningar, li vartill  komma  för  det  förra  fattighuset  en  af  dess  syssloman  för- 
fattad  historik  öfver  dess  verksamhet  under  åren  1752  — 1896  samt  för  det 
senare  en  planritning  öfver  tomten  och  en  ritning  öfver  värmeledningarna. 
Ritningarna  till  Södermalms  fattighus  äro  förut  omnämnda  under  gruppen 
offentliga  husbyggnader. 

1 öfrigt  förekomma  från  fattigvårdsnämndens  förvaltningsområde  endast 
smärre  utställningar  från  hufvudstadens  två  uppfostringsanstalter  för  gossar 
och  för  llickor,  anordnade  i skåp  uti  midtgången  af  stora  paviljongens  under- 
våning (T).  Gossanstaltens  utställning  omfattar  prof  å vid  anstalten  nytt- 
jade klädespersedlar  samt  ä därstädes  utförda  arbeten,  såsom  mattväfnader 


PL.  38-  GÅRDEN  TILL  STOCKHOLMS  STADS  PAVILJONG. 


STOCKHOLMS  STADS  UTSTÄLLNING 


247 


och  lagningar;  utställningen  från  llickanstalten  består  likaledes  af  flickornas 
arbetsprodukter,  väfnader,  sömnad,  stickning  och  lagning. 


Af  de  i egentlig  mening  kommunala  utställningar,  hvilka  inrymts  i 
stadens  byggnad,  återstår  ännu  en  stor  grupp,  nämligen  gas-  och  elektricitets- 
verkens betydande  utställning  i den  stora  paviljongens  öfre  sal  (A). 

A en  upphöjd  plattform  vid  salens  södra  vägg  finner  man  en  synnerligt 
rikhaltig  samling  af  mestadels  svenska  belysningsredskap  från  olika  tider.  I 
skilda  grupper  visas  här  en  mängd  prof  såväl  på  ntomhusbelysningen,  allt  ifrån 
forntidens  facklor  och  bloss  till  våra  dagars  gasglödljus  och  elektriska  lampor, 
som  äfven  på  inomhusbelysningen  från  de  af  Olaus  Magni  tecknade  lorrved- 
stickorna,  hvilka  buros  i munnen,  ned  till  de  nutida  fulländade  apparaterna 
för  belysning  med  fotogen,  gas  och  elektricitet.  Härtill  ansluta  sig  redskap 
för  tändniug  samt  för  eldning  med  sprit,  gasolja  och  fotogen. 

Salens  vestra  långvägg  upptages  af  en  mängd  ritningar  öfver  belysnings- 
verken  och  deras  skilda  delar  samt  af  grafiska  framställningar  af  förbruknin- 
gen af  gas  och  elektricitet,  gasrörnätets  och  servisernas  utsträckning,  gatulyk- 
tornas  tändnings-  och  släckningstider  samt  antalet  uppsatta  elektriska  lampor 
och  motorer  m.  m. 

Ä bord  vid  samma  vägg  är  utstähl  en  mängd  prof  på  råmaterialier 
för  gastillverkningen,  kol  och  reningsmalm  samt  |>ä  ugnsmaterialier,  äfvensom 
på  gastillverkningens  talrika  och  vigtiga  biprodukter,  såsom  koks,  grafit,  tjära, 
svafvel  och  svafvelsyrad  ammoniak.  Här  finnes  vidare  ett  antal  modeller, 
apparater,  verktyg  och  instrument  för  tillverkning,  distribution  och  undersök- 
ning af  gas  och  elektricitet. 

Slutligen  märkes  en  del  nyare  maskiner  och  apparater  för  användning 
af  gas  och  elektrisk  ström,  såsom  gaskokapparater  af  skilda  slag,  gasugnar, 
gasspisar  och  kaminer,  gasmotor,  elektromotor  och  borrmaskin,  drifven  af 
elektromotor. 

Till  belysningsverkens  utställning  bör  jemte  föremålen  inom  paviljongen 
äfven  räknas  den  af  gasverket  efter  anvisning  af  arkitekten  Wickman  anord- 
nade yttre  belysningen  af  stadens  utställningsbyggnad.  Genom  fina  gasramper, 
smygande  sig  efter  byggnadens  smakfulla  linier  och  å den  mindre  paviljon- 
gens framsida  konstrikt  ordnade  till  en  lagerkransad  bild  af  S:l  Erik,  har 
under  de  mörka  sensommarkvällarna  vunnits  en  synnerligt  effektfull  ljusdeko- 
rering, ytterligare  förstärkt  genom  stora  gasbloss  å galleriets  lakarmar  och 


248 


STOCKHOLMS  STADS  UTSTÄLLNING. 


Hufvudvåningen. 


PL.  39-  PLANER  TILL  STOCKHOLMS  STADS  PAVILJONG. 


STOCKHOLMS  STADS  UTSTÄLLNING 


249 


genom  brytningen  emot  det  skarpa  ljuset  från  de  väldiga  glödljuskandelabrarna 
å ömse  sidor  om  trappan  till  gården. 

Det  bör  till  sist  nämnas,  att  vid  industrihallens  södra  yttersida  blifvil 
uppsatt  en  större  montre  af  gasverkens  biprodukter. 

* 


Jemte  utställningarna  från  de  under  stadsfullmägtige  lydande  myndig- 
heterna har  stadens  byggnad  tillika  fått  inrymma  en  mycket  omfattande  ut- 
ställning från  Stockholms  folkskolor,  anordnad  af  öfverstyrelsen  genom  folk- 
skoleinspektören doktor  C.  G.  Bergman.  För  denna  utställning  ha  upplå- 
tits hela  våningen  under  den  större  paviljongen  med  undantag  för  det  af  lielso- 
vårdsnämnden  disponerade  sjukrummet,  eller  de  med  S,  T,  U och  V utmärkta 
lokalerna,  samt  dessutom  en  af  afdelningarna  (P)  i galleriets  undervåning. 
Rörande  denna  utställning  hänvisas  till  kapitlet  XXVII  i detta  arbete. 

Förutom  folkskolorna  har  äfven  del  af  kommunen  understödda  Stock- 
holms arbetareinstitut  erhållit  rum  i stadens  byggnad.  Uti  galleriets  under- 
våning (L)  bar  institutet  utstält  fotografier  och  planritningar  af  sin  nya  egen- 
dom, n:r  8 vid  Klara  norra  kyrkogata,  de  af  institutet  utgifna  publikationer 
samt  en  del  undervisningsmateriel,  hvaribland  en  mineralsamling  och  en  ång- 
maskinmodell m.  m. 

Bland  utställningsbyggnadens  lokaler  är  ännu  en  onämnd,  den  till 
expeditions-  och  skrifrum  för  utställningen  anordnade  afdelningen  (H)  i galle- 
riets öfvervåhing.  Prydt  med  målade  porträtt  af  stadens  öfverståtliållare  under 
gångna  tider,  hyser  detta  rum  äfven  en  del  utställningsföremål.  Hit  höra 
serier  af  stadsfullmägtiges  publikationer,  fotografier  af  gatuvyer  och  dylikt, 
en  modell  af  stadens  nya  isbrytare  samt  till  sist  exemplar  af  det  i anledning 
af  utställningen  enligt  stadsfullmägtiges  beslut  utgifna  illustrerade  verket  öfver 
Stockholm,  redigeradt  af  bibliotekarien  E.  W.  Dahlgren.  Detta  ståtliga  verk 
skall  såsom  ett  monumentum  sere  perennius,  långt  sedan  den  personliga  håg- 
komsten förbleknat,  gifva  en  vida  fylligare  och  trognare  bild  af  hufvudstaden 
under  Konung  Oscar  1 1 :s  tjugufemte  regeringsår,  än  hvad  stadens  utställning 
kunnat  förmå. 

Öfver  Stockholms  stads  utställning  har  utgifvits  en  särskild  katalog, 
kompletterad  af  specialkataloger  öfver  belysningsverkens  och  folkskolornas 
utställningar. 

Sedan  det  till  utställningen  först  anslagna  beloppet  af  90,000  kr.  visat 
sig  otillräckligt,  höjdes  summan  med  5,000  kr.  Kostnaderna  hafva  uppgått 


250 


STOCKHOLMS  STADS  UTSTÄLLNING. 


till  94,543  kr.  87  öre,  hvaraf  till  byggnaden  44,617  kr.  77  öre,  till  det  illu- 
strerade verket  öfver  Stockholm  18,544  kr.  11  öre,  till  utställningsföremål  från 
byggnadskontoret,  renhållningsverket,  helsovårdsnämnden  och  byggnadsnämn- 
den 28,773  kr.  70  öre  samt  till  vakthållning  och  diverse  utgifter  2,608  kr.  29 
öre.  Fattigvårdsnämndens,  gasverksstyrelsens  och  folkskolornas  utställnings- 
föremål hafva  tillkommit  utan  kostnad  för  utställningskomitén. 


PL.  40.  TEATER-  OCH  MUSIKUTSTÄLLNINGENS  PAVILJONG. 


XXI. 


TEATER-  OCH  MUSIKUTSTÄLLNINGEN. 


AF 


HARALD  MOLANDER. 


Vid  de  stora  expositionerna  i utlandet  under  senaste  årtionde  har  sällan 
saknats  en  afdelning  för  teater  och  musik,  såsom  representant  lor  en  vigtig 
faktor  i det  kulturela  samhällslifvet.  I Wien  1893  och  i Paris  1890  ha  lill 
och  med  internationela  och  synnerligen  omfattande  teater-  och  musikutställ- 
ningar egt  rum,  den  förra  af  mera  historiskt,  den  senare  i öfvervägande  in- 
dustriell och  merkantilt  intresse. 

Erfarenheten  om  den  framgång  dessa  utställningar  haft  — äfven  om 
den  kolossala  skala,  hvari  de  voro  tilltagna,  gjorde  dem  såsom  affärer  allt 
utom  lyckade  torde  ha  gifvit  den  första  impulsen  till  anordnandet  af  en 
svensk  teater-  och  musikafdelning  äfven  vid  Stockholmsutställningen.  Direktör 

33 


T E A T ER-  0 C II  M U SI  KU  TS  T Ä L L N I N G E N. 


252 


Ludvig  Josephson,  outtröttlig  i sina  sträfvanden  för  den  svenska  dramatiska 
konstens  väckelse  och  helgd,  gaf  första  uppslaget  därtill,  och  skådespelaren 
Emil  Hill  berg  torde  ha  varit  den,  som  satte  den  första  pressreklamen  i scen,  till 
dess  Kgl.  operans  chef,  kammarherren  A.  Buren,  i Januari  1896  sammankallade 
ett  möte,  där  under  ordförandeskap  af  generalkommissarien,  friherre  Tamm, 
frågan  dryftades  och  hefans  lilligt  intressera  ett  stort  antal  teater-  och  musik- 
vänner i hufvudstaden.  En  komité  tillsattes  för  utarbetande  af  detaljerad  plan 
till  utställningen  samt  för  nödiga  medels  anskaffande,  ocli  då  dessa  förarbeten 
voro  slutförda,  beslöts  å ett  nytt  möte,  i början  af  Maj,  utställningens  anord- 
nande, samt  uppdrogs  ål  samma  komité,  som  förberedt  förslaget,  att  nu  äfven 
genomföra  detsamma. 

Denna  komité  bestod  af  kammarherren  A.  Buren,  ordförande,  kommis- 
sarien A.  Thiel,  arkitekten  C.  Möller,  brukspatronen  K.  Michaelson,  dekorations- 
målaren  C.  Grabow  samt  intendenten  H.  Molander,  hvilken  sistnämnde  äfven 
valdes  till  teater-  och  musikutställningens  verkställande  föreståndare. 

Till  sekreterare  antogs  herr  J.  Svanberg  och,  sedermera,  till  utställnin- 
gens ordningsman  herr  O.  Malmgren. 

Ändamålet  med  utställningen,  sådant  detta  i dess  program  angafs,  var 
att  gifva  en  åskådlig  bild  af  den  svenska  teaterns  och  musikens  utveckling 
från  äldre  tider  till  våra  dagar,  dels  genom  exposition  af  konstnärligt  och 
tekniskt  märkliga  föremål,  som  tjenat  till  medel  för  eller  bära  vittne  om  denna 
utveckling,  samt  porträtt  och  minnen  af  personer,  som  befordrat  densamma, 
dels  genom  prestationer  af  svensk  dramatisk  konst  och  musik,  representativa 
föi'  olika  tidehvarf. 

Omkostnaderna  för  utställningens  anordnande  och  drift  beräknades  till 
omkring  35,000  kronor,  hvaraf  konst-  och  industriutställningen  förskotterade 
30,000  kronor  mot  en  garanti  af  20,000  kronor,  tecknad  af  enskilda  personer. 
Till  plats  för  utställningspaviljongen  utsågs  höjden  ofvan  Biologiska  museet, 
invid  trädgårdshallen;  ritningarna  därtill  uppgjordes  af  arkitekterna  Möller 
och  Dahlberg,  och  dekorationsarbetet  anförtroddes  åt  herr  Grabow.  Dessa 
anordningar  vidlogos  redan  i Maj  1896,  och  samtidigt  började  insamlingen 
och  grupperingen  af  utställningsfö remål. 

Detta  arbete,  i Sverige  ej  lillförene  utfördt,  var  lika  mödosamt  som 
omfattande.  Vår  nationela  teaters  och  musiks  historia  ligger  ännu  till  största 
delen  begralVen  i gamla  kontorsböcker  och  tidningspackor,  och  dess  svårare 
visade  del  sig  därför  att  i,  sä  att  säga,  lefvande  dokument  uppdraga  hennes 
konturer.  Och  besväret  underlättades  ej  genom  den  nidska  tystlåtenhet,  som 
i allmänhet  utmärker  samlare.  En  vidlyftig  korrespondens  med  landsorten 
och  ett  sökande  snart  sagdl  ur  hus  och  i hus  i Stockholm  blef  däraf  följden; 


TEA  TER-  OCH  M USIK  UTS  T A LLXINGEX. 


253 


och  til lägges,  all  om  vid  en  första  insamling,  som  denna,  klokheten  bjuder  all 
aldrig  neka  att  taga  emot  hvad  som  möjligen  kan  stå  lill  buds,  så  befmnes 
slutligen  urvalet  ej  sällan  jemnsvårt  med  sökandet.  Resultatet  öfverträffade 
emellertid  i vissa  fall  förväntningarna.  Det  växande  intresset  för  Stockholms- 
utställningen i allmänhet,  den  tilltagande  svagheten  att  vara  lika  god  som 
grannen,  den  så  småningom  förvärlvade  krediten  hos  några  kända  samlare, 
och  ej  minst  ett  par  teaterhistoriska  matinéer  på  Kgl.  operan,  i Februari  1897, 
samverkade  till  vinnandet  af  ett  godl  resultat.  Och  när  utställningen  öppna- 
des, innehöll  teater-  och  musikpaviljongen  i sjelfva  verket  en  samling  af  inemot 
5,000  nummer  eller  mer,  än  hvad  densamma  bekvämligen  kunde  rymma. 

Till  sitt  yttre  hållen  i samma  beherskade  fantasistil,  som  större  delen 
af  öfriga  utställningsbyggnader,  erbjöd  äfven  paviljongens  inre  besökaren  en 
behaglig  och  elegant  anblick.  Så  vid  t det  varit  med  konstruktionen  förenligt, 
hade  inredningen  hållits  i gustaviansk  stil,  i hvitt,  guld  och  ljust  grönt.  Den 
höga  kupolen  öfver  hallens  midtparti  hvilade  på  en  bred,  rikt  förgyld  fris  i 
reliefarbete,  med  H.  M.  Konungens  namnskiffer  och  en  serie  af  tjugofyra  in- 
fattade akvareller,  som  återgåfvo  scener  ur  operor  och  skådespel,  gifna  på  Kgl. 
teatern  allt  sedan  Gustaf  1 1 1 : s tid.  Denna  fris,  i sin  ordning,  uppbars  af  åtta 
kolonner,  från  hvilka  lägre  tvärväggar  utgingo  och  indelade  paviljongens  sido- 
partier  i lika  många  kabinett,  afsedda  för  särskilda  grupper  af  utställningsföremål. 

I kabinettet  midt  emot  hufvudingången  öppnade  sig  ett  proscenium, 
en  i tredjedels  naturlig  storlek  utförd  afbildning  af  den  gamla  gustavianska 
operans,  och  då  ridån,  målad  efter  Desprez’  originaleskiss,  drogs  upp,  visade 
skådebanan  slutscenen  i operan  Gustaf  Vasa»,  sådan  denna  tedde  sig  vid 
operans  första  uppförande  1786  (se  pl.  41).  Dekorationen,  vaxfigurerna  och  deras 
kostymer  voro,  likaledes  i tredjedels  skala,  utförda  efter  ännu  befintliga  utkast 
och  teckningar.  Och  teaterns  utseende  bakom  kulisserna  visades  äfven,  i det 
hela  scenen  kunde  vridas  rundt.  I mellersta  kabinettet  till  venster  öppnade  sig 
likaledes  ett  proscenium  omkring  en  i naturlig  storlek  utförd  kopia  af  Gustaf 
1 1 1 :s  arbetsrum  i operahuset,  nu  befintligt  i teatervåningen  på  Gripsholm. 
Tvenne  vaxfigurer  återgåfvo  Gustaf  III  vid  sin  sekretär  och  Gustaf  Mauritz 
Armfelt  mottagande  ur  konungens  hand  sin  fullmagt  såsom  Öfverintendent  af 
Kongl.  Maj:ts  Hofkapell  och  Spectacler»  (se  pl.  42).  Slutligen  ledde  genom 
motsvarande  kabinett  till  höger  breda  glasdörrar  till  den  stora  trädgårdshallen, 
där  de  teaterhistoriska  och  musikaliska  prestationerna  skulle  ega  rum,  och 
där  utrymme  fans  för  1,200  åskådare.  Midten  af  paviljongen,  under  kupolen, 
pryddes  af  en  grupp  bladväxter,  hvaromkring  sittplatser  voro  anordnade. 

För  öfrigt  upptogos  såväl  detta  midtparti  som  de  åtta  kabinetten  af 
alla  slags  utställningsföremål,  till  största  delen  exponerade  i montrer  och  ord- 


PL.  41.  TEATER-  OCH  MUSIKUTSTÄLLNINGEN.  INTERIÖR:  TILL  HÖGER  ETT  PROSCENIUM  MED  SLUTSCENEN  AK  OPERAN  GUSTAF  VASA 


TEATER-  OCH  M U S I K U TSTÄL  LNIN  GE  N. 


256 


nade,  så  vidt  sig  göra  lät,  med  förenad  hänsyn  till  den  i programmet  angifna 
gruppindelningen,  till  deras  historiska  karaktär  och  till  deras  dekorativa  egen- 
skaper. 

Dessa  grupper  voro  följande: 

Grupp  1.  Svenska  teatrars  administration,  regie  och  ekonomi. 

Man  fann  här  främst  en  samling  afbildningar  af  alla  Sveriges  teatrar, 
af  några  såväl  exteriörer  som  interiörer,  jemte  uppgifter  om  deras  tillkomst, 
utrymme,  belysning,  hyror  och  biljettpriser.  Bland  bilder  från  numera  för- 
svunna skådebanor  märktes  originalritningarna  till  inredningen  af  dramatiska 
teatern  i de  la  Gardieska  palatset,  om  hvars  utseende  man  förut  egde  endast 
de  dunkla  konturerna  på  en  känd  akvarell  af  Mörner,  som  äfven  fans  utstäld. 
Vidare  en  fullständig  samling  statistiska  uppgifter  om  alla  under  spelåret  1895 
— 96  arbetande  svenska  teatersällskap,  med  förteckningar  öfver  deras  personal 
och  repertoar,  exemplar  af  deras  kontraktsformulär  och  reglementen,  samt  till 
en  del  äfven  porträttsamlingar,  såsom  en  kolossal  mosaikbild  af  samtliga 
medlemmar  i Svenska  teaterförbundet.  Och  slutligen  upptog  samma  grupp  ett 
antal  handskrifna  mise-en-scéner  af  Bournonville,  Josephson,  Fredrikson  m.  11. 

Grupp  2.  Undervisningsanstalter. 

Hit  hänfördes  i främsta  rummet  Kongl.  musikaliska  akademiens  dyr- 
bara utställning  af  urkunder,  autografer,  instrument  och  en  särskildt  preglad 
samling  af  dess  belöningsjetoner;  samt  vidare  alla  tillgängliga  uppgifter  om 
äldre  och  nyare  teaterelevskolor,  offentliga  och  privata. 

Grupp  3.  Korporationer  och  samfund. 

Denna  grupp,  som  fylde  hela  sydvestra  hörnkabinettet,  innehöll  en  så 
godt  som  fullständig  porträtlsamling  af  landets  samtliga  musiksällskap  och 
sångföreningar,  allt  ifrån  Kgl.  hofkapellet  till  småstädernas  kvartettförbund.  Hit 
hörde  äfven  en  med  synnerlig  möda  åstadkommen  samling  af  medlemsförteck- 
ningar,  årsberättelser  samt  historiska,  lokala  och  administrativa  uppgifter  om 
dessa  samfund,  hvilka,  i den  mån  de  inlupo,  lades  till  grund  för  inbjudnin- 
garna till  1897  års  stora  nationela  musikfester  i Stockholm.  Likaledes  föllo 
under  samma  grupp  uppgifter  om  musikaliska  och  dramatiska  pensionsför- 
eningar  och  understödsanstalter.  Samt  slutligen  ett  betydande  antal  heders- 
gåfvor,  såsom  standar,  silfverlyror,  kransar,  diplom  och  medaljer,  h varibland 
märktes  Upsalasångarnes  troféer  från  Paris  1867  och  S:l  Petersburg  1894. 

Grupp  4.  Arkiv  och  bibliotek. 

Hit  hörde  urkunder  och  aktstycken  rörande  svenska  teaterns  och  ton- 
konstens historia,  manuskript  och  partitur  i original,  tryckta  upplagor  af  teater- 
literatur,  affischer,  teater-  och  musiktidningar  samt  diverse  förlagskataloger. 
Bland  de  rikhaltiga  numren  i denna  grupp  må  endast  några  kuriositeter  an- 


TEA  TER-  OCIf  MU  SI  K U T S TÄ  L LN  IN  G E N. 


257 


föras,  såsom:  Kongl.  teaterns  första,  af  Gustaf  III  stadfästa  reglemente;  ett 
antal  unika  affischer;  den  första  svenska  öfversättning  af  Moliére,  från  1680- 
talet,  handskrifven  med  en  sli!  starkt  påminnande  om  Urban  Hjärnes;  en 
märklig  samling  solenna  tillfällighetsstycken  oeli  särskildi  sufllörsexemplar  från 
hofspektaklen  på  Gripsholm  och  Drottningholm,  hvaribland  en  upplaga  af 
»Gustaf  Adolf  och  Ebba  Brahe»  med  Gustaf  1 1 1 : s egna  korrigeringar  och  mise- 
en-scéne-anteckningar  i marginalen;  samt  slutligen  ett  antal  raritetstryck  och 
en  omfattande  samling  porträtt  och  manuskript  af  det  nittonde  århundradets 
svenska  dramatiska  författare  och  kompositörer,  bland  hvilka  H.  M.  Konungen 
samt  åtskilliga  medlemmar  af  den  Kongl.  familjen. 

Grupp  5.  Dekorationer.  Accessoarer. 

Under  denna  grupp  förekom  ett  större  antal  dekorationseskisser  af  Des- 
prez,  Rogberg  och  Ahlgrenson,  nyare  sådana  af  Scholander,  Grabow  och  Jan- 
son, samt  en  samling  s.  k.  teaterrekvisita,  dels  af  historiskt,  dels  af  allena 
kuriositetsintresse. 

Grupp  6.  Kostymer.  Vapen.  Smycken. 

Denna  grupp,  som  med  minsta  svårighet  kunde  halva  gjorts  mest  om- 
fattande, inskränktes,  af  brist  på  utrymme,  i möjligaste  måtto  och  blef  hufvud- 
sakligen  illustrerande.  Största  värdet  egde  Per  Hilleström  d.  ä:s  kostymmål- 
ningar från  Gripsholmssamlingen,  samt  ett  antal  original-teaterkostymer  och 
rustningar  från  Kongl.  teaterns  första  tider. 

Grupp  7.  Musikinstrument. 

Den  historiskt  och  konstnärligt  utomordentliga  samling  instrument,  som 
denna  grupp  omfattade,  tillhörde  till  allra  största  delen  en  enskild  samlare, 
grosshandlaren  C.  Claudius  i Malmö.  Öfver  densamma  utgafs  under  utställ- 
ningen en  särskild  beskrifvande  katalog,  hvarför  någon  närmare  redogörelse 
här  ej  torde  vara  af  nöden.  Där  märktes  underbart  arbetade  italienska  lutor 
från  1500-talet,  violiner  af  högt  värde,  dyrbara  klaverinstrument  från  renässan- 
sen och  spinetter  med  fina  rokokomålningar,  en  s.  k.  nunne-trumpet  frän  me- 
deltiden, lutor  af  den  svenske  instrumentmakaren  Kraft  frän  början  af  1800- 
lalet  samt  dessutom  fiere  sällsynta  bondinstrument,  såsom  hackbräden,  bror 
och  piporglar. 

Grupp  8.  Porträtt  och  biografiska  minnen  af  dramatiska  författare,  ton- 
sättare, teaterledare,  orkesterdirigenter,  embetsmån  och  artister. 

Såsom  naturligt  är,  blef  denna  grupp  framför  andra  rikhaltigt  represen- 
terad. Den  utgjorde  utställningens  styrka  genom  det  stora  antal  i biografiskt 
och  konstnärligt  hänseende  märkliga  porträtt,  som  dels  samlades  från  landets 
alla  delar,  dels  framdrogos  ur  glömskan  eller  rent  af  upptäcktes.  Men  den 


258 


TEATER-  O C II  M U SI  KU  T S T Ä E L N I N G E N. 


utgjorde  på  samma  gång  i viss  mån  utställningens  svaghet  genom  en  för 
öfverskådlig  gruppering  hardt  när  omöjlig  mängd  föremål  af  väsentligen  kurio- 
sitets- oeh  affektionsvärde.  Någon  gallring  hade  nämligen,  såsom  ofvan  an- 
tvdts,  vid  denna  samling  ej  ifrågakommit,  ty  finsmakarens  grättna  urval  är  vid 
hvarje  nytt,  grundläggande  insamlingsarbete  dels  svårt,  emedan  just  massan 
i och  för  sig  har  betydelse,  dels  skadligt,  emedan  kritik  öfver  anbud  från  ett 
håll  förgör  utsigten  till  sådana  från  tio  andra. 

Porträttsamlingen  betäckte  väggarna  i de  båda  östra  kabinetten  och  en 
del  ytor  äfven  i de  vestra.  I nordöstra  hörnet  intogs  hedersplatsen  af  H.  M. 
Konungens  porträtt  såsom  Ivgl.  musikaliska  akademiens  prseses,  af  samma 
akademi  utstäldt,  och  omgifvet  af  porträtt  af  prins  Gustaf  och  prinsessan 
Eugenie,  A.  F.  Lindblad,  Fr.  Berwald,  Ludv.  Norman  och  Ivar  Hallström. 
Där  fans  äfven  en  rik  samling  porträtt  af  Jenny  Lind,  ordnade  under  en  kopia 
af  hennes  vackra  marmorepitafium  i Westminster  Abhey,  och  i motsvarande 
montre  märktes  den  lilla  kambriksklädning,  hon  bar  vid  sin  debut  på  Kgl. 
teatern  år  1830,  jemte  affischerna  från  såväl  denna  föreställning  som  från 
hennes  afskedssoaré  tjugu  år  senare.  Där  sågs,  på  närgränsande  vägg,  under 
Christine  Nilssons  stora  porträtt  af  Cabanel,  den  fiol,  hon  som  barn  trakterade 
på  marknaderna  i Vexiö.  Och  vid  sidan  af  manuskriptet  till  »Ur  rosens  doft» 
låg  den  furstlige  kompositörens  betygsbok  från  gosseåren,  då  han  åtnjöt  musik- 
undervisning  af  Lindblad.  Där  funnos  dessutom  porträtt  och  bilder  af  de  flesta 
svenska  operaartister  sedan  ett  århundrade  tillbaka;  och  såväl  i detta  kabinett 
som  i det  sydöstra,  där  Gustaf  III  och  hans  samtida  omgåfvos  af  porträtt  af 
dramatiska  artister  från  Du  Puy  och  Hjortsberg  till  Stjernström  och  Dahlqvist, 
från  familjerna  Deland  och  Almlöf  ända  till  våra  samtida,  varsnades  utmärkta 
arbeten  af  L.  Pasch  d.  y.,  P.  Krafft  d.  ä.  och  d.  y.,  Olof  Södermark,  Troili, 
Sandberg  och  andra.  I montrerna  lågo  hedersgåfvor  och  minnen  samlade: 
sillVerkransar  och  medaljer,  dagböcker  och  karrikatyrer,  Hjortsbergs  snusdosa, 
Konja nders  gula  vest,  Corniskis  S:l  Georgs-kors,  Taglionis  skor  och  Emilie 
Högqvisls  nästan  allt  för  intima  kassakladd  — allt  småsaker,  som  väcka  kri- 
tikerns tanklösa  löje  eller  samlarens  tjufaktiga  aptit,  men  som  komma  histo- 
rikern all  taga  fram  sin  anteckningsbok.  Ty  för  vår  oskrifna  teaterhistoria 
är  ännu  hvarje  tennknapp  ett  dokument. 

Grupp  9.  Teaterinteriörer. 

Afbildningarna  af  den  gustavianska  operans  scen  och  kungliga  regissörs- 
rum  äro  redan  omnämnda.  Hit  hörde  äfven  ett  antal  kostymerade  vaxbilder 
i naturlig  storlek,  hvilka  emellertid  på  grund  af  onaturlig  sådan  och  diverse 
andra  brister  måste  kasseras.  Särskildi  bestälda  för  atl  exponeras,  åsamkade 
de  utställningen  en  ej  ringa  pekuniär  förlust. 


TEA  TER-  0 C II  M USIK  U TS  TÄ 1. 1.  NING  EN. 


250 


Grupp  10.  Moderna  industrialster  för  teaterbruk,  på  förhyrda  platser. 
Denna  grupp  indrogs  på  grund  af  bristande  utrymme,  och  äfven  detta  vållade 
någon  förvirring  i den  ursprungliga  inkomstkalkylen. 

De  beramade  teater-historiska  föreställningarna  och  konserterna,  hvilkas 
nödvändiga  inskränkande  emellertid  utgjorde  den  väsentliga  orsaken  till  leater- 
oeh  musikutställningens  i ekonomiskt  alseende  dåliga  resultat,  ha  sin  egen 
historia,  som  här  hör  i korthet  förtäljas. 


Sättet)  »>ui!0  a oiiflt,  iäihiijäj  Sätttcrnubiiistf  öciinliisttibc  ,4 4-4 4 4*44 4* 


jfölo  t i”i  ,/  -tköhj  b it  I !>  Marfil  iSt)7/ 
pa  « \ press.  -.r>c\\c  ocfciUniiuV  . 

*2Tty  l\'iv  anfoinnc 

STVDIOSI  V PS  AL  I ENSE! 


tföi  hii\tr  of  ca  etter  S:dn>  , ;h  n åfor  1 c;  o.h  m i!l  c un  A v c ilLfmv  of  llvl  fiuciiftii  Sfulvjpelef/  i foflclia  kflfibuab  od> 
. lo  h jom  b A m o;f  af  cu  h.-irmerlia  Iwmirm  m jompl  mcb  ff.uVuxtrbw  o:h  loflicj  fdtnöyclscr/  til 

Ijmars  of  ens  hetyiniciltaa  fitiucå  ro  pia-i  nt-  r,.  o;f  opföva : 

I wi  tid  h ro  i b iunnpn 


rboyo  inio  Corljtab  1 0\5  o dt  Dpjolo  1 626. 

i ! .i:  M.MiNVS  < >t..\|  Asi»  ROPNKKVs 

. I C T Ja  URS: 


t.  pRO!/m\x. 

7.  |AK1S». 

15.  Tcsnli.da  bc|5  Qofmcjtrtriuci. 

3.  1 ' Y RANi  Vs  CI1  Aä.VUC. 

Et.  I)olfrcb/  cn  Kärviity. 

5.  1 1 i i\  cu  2L\'Dttnm. 

<i.  i.,'  i - 

t5.  A i-:nvs. 

}.  L.udM.AVs  cu  0):\'fuv. 

in.  Jli,U<  vi  ks: 

j0.  CVPTDO. 

5.  V>>  \ vt  n • \ ; a o3rcfircn.-vLicrarc. 

II.  CitAUDN. 

1 7.  Diana 

ö.  A m .vi  v : £b:*W~  bra»:.;. 

\2.  Ttsf.l ./  CM  IVfltl^  IDollcv. 

13.  VJ3STA. 

2ifn\'iin\u  iw.v 

ber.  iå  fortuully.i  tiå-fcrein’  fer  Irimc 

of  cit  aufldlö 

$ c it  o ! I)  c f c ! i ti  c it  t]  i f 1 1 $ » i j b r v,  in  ätt  c 1 

mcå  1 l.\;< Lt.uviNs  pus-jiaa  jricmpl  of  opidyer. 


\Sé-  lKW= 


ACTEURS: 

Rkv.fi  ■ . | 5.  .S  i 


ptyor. 


> 

■* 

4 
v> 
?► 
v> 
v* 
?»> 
-»> 
-4 

v» 

■4 

* 

i 

- V» 

! 

•> 

> 


N.  15. 


iTiil  -,'C'liil  nv.i  CVV  i ra--  mitt  cu  Curimeo  A.clirm/  K'Hdmt'0 

VALETE-THEATREN 

to.fholm  i « • , ; a Si  . t » : ■ ■ - 1 o.  i.'-';:  brt<3*  t *r:n* ' • i v r o.*fc  bur  itl:  cu  bcttömt’5 

■ - :0..-  o ■ ■ i fö  i.mi/i  mcb  .mbro  iufföybcter  allt  igenom  opjylb,  iultlf  ^ 

> 

4* 

.uauoLiV  ii  a bmiNnc  ca  cljcfl  ot  i::nuu.j  >i\ 
iv.-.rjirr  cd1  pneu.-t.  fl»  mAfu1  tilljlulfii  i>!if coa,  ^ 

* V TW  W VI 


lyyjtc  ;v  . ucnias  mömtci/  oplojen  mavba. 


PL.  43.  TEATER  HISTORISKA  PROGRAMMET.  FACSIMILE. 

Programmet  vid  dessa  föreställningar  skulle  upptaga  en  serie  kortare 
dramatiska  stycken,  operor,  sångspel,  halletter  och  tablåer,  alla  återgifvande 
svensk  teater  under  olika  tider,  med  respektiva  tiders  skiljaktiga  sceniska  an- 
ordning, dekorationer,  kostym,  grimering  och  aktion;  livarjemte  ett  antal  kon- 
serter, äfven  dessa  af  hulVudsakligen  historisk  karaktär,  skulle  förekomma. 
Det  i prospektet  angifna  beslutet,  att  eventuel  behållning  af  teater- och  musik- 
utställningen skulle  såsom  gåfva  öfverlemnas  lill  de  Ivongl.  teatrarnas  och  Kongl. 
hotkapellets  pensionskassa,  ansågs  skola  uppmuntra  delegarne  i dessa  kassor 
tdl  kostnadsfri  medverkan  vid  föreställningarna.  Löften  om  sådan  genom- 


84 


TEATER-  0 C H M U SI  K U T ST  Ä L L N INGEN. 


2(30 


• *■  -V-  : « . • fc 

reATCRoc^zjsii 


drefvos  äfven  på  vissa  håll,  men  icke  på  alla  och  de  vigtigaste.  Ett  betydande 
antal  artister  blefvo  under  sommaren  engagerade  för  andra  företag,  några  upp- 
stälde  oantagliga  ekonomiska  vilkor,  och  Kongl.  hofkapellets  räkning  för  invig- 

ningskonserten  uppgick,  oberäknadt  andra 
omkostnader,  till  1,000  kronor. 

En  del  af  planen  blef  emellertid  reali- 
serad, och  detta  med  ett  resultat,  som  till 
fullo  ådagalade,  att  ett  fortsatt  genomförande 
af  densamma  skulle  ha  blifvit  af  betydande 
intresse  i kulturhistoriskt  hänseende. 

På  initiativ  af  professor  A.  Noreen 
och  docenten  E.  Meyer  i Upsala  hade  förslag 
därstädes  väckts,  att  till  förmån  för  en  eller 
annan  kassa  på  ett  studentspektakel  uppföra 
några  af  de  gamla  svenska  teaterstycken,  som 
mot  slutet  af  1600-talet,  likaledes  af  studenter 
och  under  ledning  af  professor  Urban  Hjärne, 
gåfvos  i den  s.  k.  Lejonkulan  i Stockholm.  En 
rådplägning  mellan  nämnde  herrar  och  teater- 
utställningens  föreståndare,  hösten  1896,  ledde 
till  beslut  i frågan  och  löfte  om  studenttrup- 
pens medverkan  vid  utställningens  historiska 
matinéer,  men  det  bestämdes  tillika,  att  efter 
första  spektaklet  i Upsala  en  liknande  soaré 
skulle  anordnas  i Stockholm,  dels  för  att  ut- 
röna publikens  intresse  för  prestationen,  dels 
för  att,  om  sådant  förefunnes,  därmed  göra 
reklam  för  saken.  Inöfningen  började  i Up- 
sala, i Januari  månad  1897,  under  intendenten 
Molanders  ledning,  och  hvarken  möda  eller 
kostnader  sparades  för  att  gifva  uppförandet 
en  både  värdig  och  historisk  pregel  i konst- 


närligt, dekorativt  och  kostymielt  afseende. 
Programmet  (se  pl.  43)  upptog  »Tisbe»  af 
Asteropherus  från  1610,  samt  »Den  olyckeligen  gifte  Putzdrummel»  och  »Valete 
Teatern  från  slutet  af  samma  århundrade;  därtill  skulle  framdeles,  för  utställ- 
ningen, fogas  skolkomedien  »Vitulus».  Premieren  i Upsala  egde  rum  den  14 
Februari,  och  tisdagen  den  16  gals  en  soaré  på  Kongl.  operan  i Stockholm 
inför  II.  M.  Konungen,  de  Kongliga  prinsarne,  hofvet  och  en  till  sista  plats 


PL.  44.  TEATER-  OCH  MUSIKUTSTÄLL- 
NINGENS AFFISCH. 


TEA  TE  R - O C II  M U S IKU  TS  TÄ  1. 1.  .V  / .V  G E \. 


‘261 


utsåld  salong.  Framgången  var  fullständig  och  manifesterades  af  hela  Stock- 
holmspressen. En  lika  välbesökt  matiné  gals  följande  söndag  på  Kongl.  operan, 
och  i Upsala  stiftades  föreningen  »Nya  Lejonkulan»,  som  kort  därpå  började 
inöfningen  äfven  af  »Vitulus». 

Företaget  syntes  således  för  utställningen  betryggadt.  Men  man  misstog 
sig.  De  under  Juni,  i den  till  teatersalong  inredda  trädgårdshallen,  gifna  före- 
ställningarna gäfvos  för  en  synnerligen  fåtalig  publik  och  afskräckte  från  upp- 
repade försök.  Anledningarna  voro  många  och  oförutsedda.  Salens  akustik 
hade  redan  vid  den  omnämnda  invigningskonserten  visat  sig  dålig,  det  ofant- 
liga, solbelysta  glastaket  utstrålade  en  kväfvande  hetta  i det  vackra  sommar- 
vädret, och  prestationer  af  allehanda  art  i Gamla  Stockholm  drogo  massorna 
åt  annat  håll.  Därtill  kom  teaterutställningens  i sjelfva  verket  undangömda 
läge,  som  ingen  på  förhand  betänkt,  men  som  under  sommarens  lopp  visade 
sig  vara  till  största  skada.  Platsen  var  för  afskild,  den  gamla,  vackra  B e 1 1 - 
mansekens  krona  gömde  paviljongens  vimplar  för  profanum  vulgus,  och  hagaren 
Feiths  kaffehus  var  en  skymmande  granne. 

De  teaterhistoriska  föreställningarna  inskränktes  således  till  ett  fåtal,  och 
de  visserligen  mera  besökta  konserter,  som  af  Dell  manskören,  Stockholms 
Allmänna  sångförening,  Typografiska  föreningens  sångkör  samt  en  och  annan 
enskild  musiker  gåfvos,  inbragte  ingen  vinst  och  betäckte  än  mindre  direkta 
och  indirekta  förluster. 

Någon  särskild  katalog  öfver  teater-  och  musikutställningen  trycktes  ej. 
Koncept  till  en  sådan  fans  visserligen  vid  utställningens  öppnande  till  största 
delen  skrifvet  och  fortsattes  under  dess  lopp,  hvarför  en  publikation  däraf  varit 
lika  önskvärd,  som  efterfrågan  därpå  var  lillig.  Men  för  att  få  alsedd  teater- 
historisk  betydelse  borde  katalogen  ha  försetts  med  sä  rikliga  noter  och  illu- 
strationer, att  dess  omfång,  helst  i betraktande  af  de  till  flere  tusental  uppgående 
numren,  hade  föranledt  utgifter,  hvilka  stredo  mot  utställningens  ekonomi. 

Denna  blef  nämligen  med  hvarje  dag  allt  mera  vacklande  och  kunde 
genom  inga  medel  bringas  i jemnvigt.  En  separatutställning  af  franska  konst- 
närliga affischer  och  det  under  jubileumsveckorna  i September  ökade  besöket 
åstadkommo  ingen  nämnvärd  förbättring.  Omkostnaderna  för  utställningens 
anordnande  och  drift  visade  sig  därför,  vid  räkenskapernas  afslutning,  öfver- 
stiga  den  ursprungliga  kalkylen  med  omkring  15,000  kronor,  och  till  betäc- 
kande af  totalförlusten  nödgades  respektive  garanter  utbetala  ungefär  dubbelt 
detta  belopp. 

På  tal  härom  yttrades  emellertid  i revisionsberättelsen  af  den  21  Maj  1898: 
Slutligen  anse  vi  oss,  vid  angifvande  af  utställningens  betydande  eko- 
nomiska totalförlust,  höra  påpeka,  att  orsaken  till  denna  främst  hör  sökas  dels 


TEATER-  OCH  M U S I K U TSTÄL  LN  IN  G EN . 


262 


i nödtvungna  utgifter,  som  vid  de  ursprungliga  kalkylerna  icke  kunnat  förut- 
ses, dels  i paviljongens  likaledes  oförutsedt  ogynsamma  läge  och  i trädgårds- 
hallens  olämplighet  med  afseende  på  akustik  och  temperatur  för  musikaliska 
och  dramatiska  föreställningar,  men  icke  i utställningens  anordning  och  skötsel. 
Ty  ehuru  den  första  i sitt  slag  i vårt  land  och  således  mödosam  att  åstad- 
komma, visade  sig  i sjelfva  verket  teater-  och  musikutställningen  anordnad  på 
ett  sätt,  som  väckte  kännarens  odelade  bifall,  förskaffade  den  besökande  all- 
mänheten ett  instruktivt  nöje  och  erhöll  enhälliga  loford  i såväl  den  svenska 
som  den  utländska  pressen,  hvarur  vi  tillåta  oss  att  anföra  ett  yttrande  i Le 
Temps  af  Théåtre  Francais’  direktör,  herr  Clarétie:  »till  och  med  teaterutställ- 
ningen allena  kunde  göra  den  vackra  konst-  och  industriutställningen  i Stock- 
holm värd  ett  besök.» 

De  porträtt,  bilder  och  samlingar  af  uppgifter  om  svenska  teatrar,  teater- 
sällskap, sång-  och  musikföreningar,  förarbetena  till  katalogen,  anmälningslistor, 
affischer  och  andra  dokument,  som  efter  utställningens  slut  förblefvo  dess  egen- 
dom, förvaras  i Kongl.  teaterns  bibliotek  och  skola,  enligt  komiténs  beslut, 
tillhandahållas  intresserade. 


XXII. 


TRÄDGARDSUTSTÄLLNINGEN. 


AF 

OSCAR  TAMM. 


I utställningsprogrammet  var  ursprungligen  ingen  plats  anvisad  för  en 
utställning  af  trädgårdsalster.  De  allmänna  bestämmelserna  för  utställningen 
lemnade  dock  öppet  att  när  som  helst  upptaga  frågan  därom.  Också  dröjde 
det  ej  länge,  förrän  i sådant  syfte  förslag  väcktes  inom  utställningens  förvalt- 
ningsutskott, och  från  den  stunden  blef  frågan  om  anordnande  af  en  träd- 
gårdsutställning  i förening  med  den  stora  utställningen  af  detta  utskott  omfattad 
med  det  li  11  igaste  intresse.  Ett  trädgårdsutskott  tillsattes  med  uppdrag  att 
anordna  och  uppgöra  förslag  till  program  för  trädgårdsutställningarna.  Till 
ledamöter  i detsamma  utsågos  stadsträdgårdsmästaren  A.  Medin,  direktören  för 
Haga  trädgårdar  John  Wallmark  och  löjtnanten,  sedermera  domänintendenten 
Oscar  Tamm,  med  ledamoten  af  förvaltningsutskottet  öfverdirektören  Th.  Odel- 
herg  såsom  ordförande  och  direktören  Frans  Ståhl  såsom  sekreterare.  Sam- 
tidigt utfärdades  inbjudning  till  Norges  och  Danmarks  trädgårdsodlare  att 
deltaga. 

Trädgårdsutskottet  började  sina  arbeten  med  att  uppgöra  förslag  dels 
till  plats  för  trädgårdsutställningen,  dels  till  plan  för  dess  anordnande.  Pä 
dess  framställning  beslöt  förvaltningsutskottet,  dels  att  tre  särskilda  utställ- 
ningar skulle  anordnas,  nämligen  en  vid  den  Allmänna  utställningens  början, 
en  under  högsommaren  och  en  under  utställningens  sisla  dagar.  Enär  plats 
för  trädgårdsutställningen  icke  kunde  beredas  inom  det  redan  förvärfvade  ut- 


264 


T R Ä 1)G  ÅR  D S UTSTÅ  L L N I N G E N. 


ställningsområdet,  beslöts  dels  alt  träda  i underhandling  med  innehafvaren  af 
den  s.  k.  Byströmska  villan  och  därtill  hörande  område,  herr  Christian  Hammer, 
om  förvärfvande  af  dispositionen  af  den  till  nämnda  villa  hörande  tomten, 
dels  att  förstärka  antalet  ledamöter  i trädgårdsutskottet  med  aderton  i olika 
delar  af  landet  boende  personer,  i syfte  att  därigenom  vinna  medverkande 
krafter,  för  att  desto  lättare  kunna  väcka  allmänhetens  intresse  för  deltagande. 
Alla  utom  tre  af  de  sålunda  kallade  mottogo  uppdraget,  så  att  utskottet  kom 
att  utgöras  af  sammanlagdt  aderton  ledamöter  utom  ordföranden. 

Sedan  underhandlingarna  med  herr  Hammer  ledt  till  önskadt  resultat, 
faststäldes  plan  och  ritning  till  en  byggnad  för  trädgårdsutställningarna,  hvilken 
var  73  m.  lång  och  1<S  m.  bred  och  sålunda  innehållande  en  golfyta  af  om- 
kring 1,300  kv.-m.  med  takbelysning.  * För  att  lokalen  skulle  kunna  emellan 
trädgårdsutställningarna  användas  äfven  till  andra  ändamål,  såsom  till  konsert- 
sal, samlingsplats  för  möten  o.  d.,  försågs  den  med  golf  af  trä  och  en  estrad. 

Trädgårdsutskottets  samtliga  ledamöter  kallades  till  sitt  första  samman- 
träde i slutet  af  Februari  1896,  bvarvid  förslag  uppgjordes  till  program  och 
allmänna  bestämmelser  för  trädgårdsutställningarna.  Ledningen  af  desamma 
uppdrogs  åt  en  verkställande  nämnd,  bestående  af  utskottets  ordförande  och 
de  i Stockholm  och  dess  grannskap  boende  ledamöterna,  nio  till  antalet.  I 
enlighet  med  utskottets  förslag  heslöt  förvaltningsutskottet  vid  sammanträde 
den  6 Mars  1896  dels  att  till  föreståndare  för  trädgårdsutställningarna  utse  herr 
Oscar  Tamm,  dels  att  medgifva  utskottet  rättighet  att  mottaga  och  vid  de 
föreslagna  utställningarna  utdela  såsom  pris  till  svenska  utställare  värdeföre- 
mål, som  möjligen  kunde  af  för  trädgårdsskötsel  intresserade  sällskap  eller 
enskilda  personer  komma  att  ställas  till  trädgårdsutskottets  förfogande;  dels 
att  fastställa  såväl  formulär  till  anmälningssedel  som  nedanstående  allmänna 
bestämmelser  och  program  för  trädgårdsutställningen. 

ALLMÄNNA  BESTÄMMELSER  FÖR  TRÄDGÅRDSUTSTÄLLNINGEN, 

faststälda  den  6 Mars  ISOG. 


§ 1. 

Utställningens  omfång. 

I förening  med  den  Allmänna  konst-  och  industriutställningen  i Stockholm 
1897  kommer  en  trädgårdsutställning  att  anordnas,  bestående  dels  af  en  permanent 
utställning,  dels  af  trenne  tillfälliga,  nämligen  en  vår-,  en  sommar-  och  en  höst- 
utställning. 

* Se  pl.  14,  sid.  83. 


t i;  Ä i)  a Å n i)  s i J ts  tä  1. l .v  ing  /•;  n. 


265 


Den  permanenta  utställningen  omfattar  sådana  föremål  enligt  nedanstående 
program,  som  kunna  utställas  i det  fria  under  hela  utställningstiden,  såsom  träd- 
skolealster,  bladväxt-  och  blomstergrupper,  växthus,  trädgårdsmöbler  m.  m. 

De  tillfälliga  utställningarna  omfatta  till  grupperna  I — X i programmet  hö- 
rande trädgårdsalster  af  alla  slag,  hvilka  kunna  uppvisas  vid  de  tider,  som  blifvit 
för  de  olika  utställningarna  faststälda,  hvarjemte  höstutställningen  äfven  omfattar 
öfriga  i programmet  förekommande  grupper. 

Rätt  att  deltaga  i utställningen  och  täfla  om  pris  tillkommer  endast  i Sverige, 
Norge  och  Danmark  boende  utställare,  i enlighet  med  nedanstående  vilkor  och  be- 
stämmelser. 


Plats  och  tid. 

Till  plats  för  trädgårdsutställningen  är  anvisadt  ett  till  den  å Kongl.  Djur- 
gården belägna  »Byströms  villa»  hörande  område,  hvarå  utställningsbyggnader  komma 
att  för  ändamålet  uppföras.  Föremål,  som  anmälas  till  den  permanenta  utställningen, 
kunna  därjemte  utställas  å andra  platser,  som  anvisas  inom  den  Allmänna  konst- 
och  industriutställningens  område. 

Den  permanenta  utställningen  skall  öppnas  den  15  Maj  1897  och  räcker  så 
länge  den  Allmänna  utställningen  hålles  öppen. 

Vår  utställning  en  öppnas  den  15  Maj  och  räcker  till  den  18  Maj. 

Sommarutställningen  öppnas  den  30  Juli  och  räcker  till  den  2 Augusti. 

Höstutställningen  öppnas  den  23  September  och  räcker  till  den  1 Oktober. 

Utställningskomitén  dock  obetaget  att  med  någon  dag  förlänga  utställningstiden. 

§ 3. 

Anmälan  om  deltagande. 

Anmälan  om  deltagande  i trädgårdsutställningen  skall  af  svenska  utställare 
insändas  till  »Utställningens  byrå»,  adress  Stockholm: 

för  den  permanenta  utställningen  före  den  1 September  1896; 

» vår  utställning  en  före  den  1 Maj  1897; 

» sommarutställningen  före  den  15  Juli  1897; 

» höstutställningen  före  den  1 September  1897. 

Sådan  anmälan  skall  vara  försedd  med  utställarens  namn  och  fullständiga 
adress,  innehålla  uppgift  på  den  grupp  och  de  klasser,  inom  hvilka  utställaren  önskar 
täfla,  samt  åtföljas  af  uppgift  på  storleken  af  den  plats,  som  erfordras  såväl  inom- 
hus: på  bord,  golf  eller  vägg,  som  i det  fria,  allt  i öfverensstämmelse  med  faststälda 
formulär,  som  tillhandahållas  genom  utställningens  byrå,  äfvensom  af  trädgårds- 
utskottets  ledamöter. 

Anmälningar  från  norska  och  danska  utställare  skola  ske  genom  dessa  länders 
respektive  utställningskomitéer  inom  en  månad  före  den  tid,  som  för  svenska  ut- 
ställare är  faststäld. 

Sedan  anmälan  blifvit  vederbörligen  pröfvad,  erhåller  utställare  meddelande, 
om  och  i hvilken  utsträckning  hans  anmälan  blifvit  antagen. 

Vid  anmälan  af  frukter  och  bär  bör  uppgifvas  det  ungefärliga  antal  sorter, 
som  skall  utställas. 

§ 4. 

Vilkor  för  pris. 

Såsom  pris  för  de  mest  framstående  utställningsföremålen  komma  den  All- 
männa konst-  och  industriutställningens  diplom  jemte  dess  medalj  att  utdelas. 


T Ii  Ä I)  (I  i Ii  I)  S U T S T Ä L L N I N G E N. 


260 


För  att  kunna  tillerkännas  pris  bör  utstäldt  föremål  icke  blott  ega  företräde 
framför  andra  af  samma  slag,  som  utställas,  utan  äfven  i och  för  sig  vara  af  fram- 
stående beskaffenhet;  och  gäller  i öfrigt  såsom  vilkor: 

för  växter  och  frukter,  att  de  äro  odlade  af  utställaren  eller  ock,  beträffande 
blommande  växter,  att  de  i minst  sex  månader,  och  beträffande  mångåriga  växter  i 
öfrigt,  att  de  i minst  tolf  månader  varit  under  hans  vård  — sådana  alster  dock 
undantagna,  som  erfordras  för  bindning  af  buketter,  kransar  o.  d.; 

för  frö,  att  det  är  odladt  inom  Sverige,  Norge  eller  Danmark  antingen  af 
utställaren  sjelf  eller  under  hans  vård,  hvilket  skall  styrkas  genom  intyg  af  två 
trovärdiga  personer; 

för  ritningar,  att  de  äro  uppgjorda  af  utställaren. 

Utställare  i den  permanenta  utställningen  är  berättigad  att  till  prisbedömning 
anmäla  sina  utställningsföremål  vid  hvilkendera  af  de  tillfälliga  utställningarna,  han 
sjelf  finner  för  godt. 

Samma  föremål  kan  utställas  vid  de  olika  utställningarna,  men  underkastas 
ej  prisbedömning  mer  än  en  gång. 

Utställare,  som  ej  önskar  täfla  om  pris,  skall  redan  vid  anmälan  om  del- 
tagande gifva  sådant  till  känna  å anmälningssedlarna. 

Utställare,  som  begagnat  sig  af  rättigheten  att  vid  den  Allmänna  konst-  och 
industriutställningen  till  täflan  utställa  föremål,  som  äfven  ingår  i trädgårdsutställ- 
ningens  program,  underkastas  ej  prisbedömning  vid  trädgårdsutställningen  för  sådant 
föremål. 

Trädgårdsliteratur,  som  utställes,  underkastas  ej  prisbedömning. 


§ 5. 

Inpackning  och  afsändning. 

Utställningsföremål  måste  vara  omsorgsfullt  inpackadt,  och  livarje  kolli  försedt 
med  utställarens  namn  och  adress  samt  märke,  som  utställningskomitén  tillhanda- 
håller. Gods,  som  afsändes  med  jernväg,  adresseras  franko  till  Stockholms  norra 
station;  sjöledes  ankommande  gods  levereras  fritt  inom  den  Allmänna  konst-  och 
industriutställningens  område. 

Från  Stockholms  norra  station  till  utställningsplatsen  åtager  sig  utställnings- 
komitén all  transport  af  kolli,  ej  öfverstigande  1,500  kg.  vigt,  dock  utan  att  ikläda 
sig  något  ansvar  för  möjligen  uppkommande  skador.  För  kolli  utöfver  denna  vigt 
måste  särskildt  aftal  träffas. 

För  utställningsföremål  är  fraktfrihet  medgifven  å statens  jernvägar. 


§ 6. 

Tullfrihet. 

För  utställningsföremål  från  utlandet,  hvilka  efter  utställningen  åter  utföras, 
erlägges  ingen  tull. 

§ 7- 

Uppackning  och  anordning  m.  m. 

Utställare  vid  den  permanenta  utställningen  skall  sjelf  ordna  sina  utställ- 
ningar och  eger  att  inom  det  för  trädgårdsutställningen  anvisade  området  verkställa 
förberedande  arbeten  och  planteringar  redan  under  hösten  innevarande  år. 

Utställare  i de  tillfälliga  utställningarna,  som  önskar  sjelf  ordna  sin  utställning, 
eger  därom  med  föreståndaren  för  trädgårdsutställningen  träffa  öfverenskommelse. 

I alla  andra  fall  ombesörjas  uppackning  och  anordning  genom  utställningen. 


TR ÄDGÅ  R DS  U TS  T Ä L L N I N G K N. 


267 


Utställningsföremål  skall  vara  på  utställningsplatsen : 

för  den  permanenta  utställningen  och  v år  utställning  en  senast  den  13  Maj  1897; 
» sommar  utställning  en  senast  den  28  Juli  1897;  och 
» höstutställningen  senast  den  20  September  1897; 

i annat  fall  förlorar  utställare  all  rätt  till  platsen. 

Undantag  härifrån  göras  för  föremål,  som  höra  till  grupp  VIII,  livilka  kunna 
aflemnas  senast  kl.  7 f.  m.  samma  dagar,  de  respektiva  utställningarna  öppnas  för 
allmänheten. 

Äfven  andra  ömtåligare  föremål  kunna  med  föreståndarens  medgif vande  få 
inlemnas  efter  de  faststälda  inlemningstiderna  med  bibehållande  af  rätt  att  deltaga  i 
täflingen. 

Prisbedömningen  verkställes  dagen  före  hvarje  utställnings  öppnande  med 
undantag  för  till  grupp  VIII  hörande  föremål. 

Alla  utstälda  växter  och  frukter  böra,  så  vidt  möjligt,  vara  försedda  med 
rätta  namn,  och  hvarje  fruktslag  bör  utställas  i minst  fem  exemplar. 

Utställningsföremål  får  ej  utan  föreståndarens  medgifvande  bortföras  under 
utställningstiden,  men  bör  inom  tre  dagar  efter  hvarje  utställnings  slut  af  utställaren 
borttagas.  Efter  denna  tid  kvarlemnacle  utställningsföremål  afyttras  genom  utställ- 
ningens försorg  och  för  dess  räkning,  så  vida  ej  annan  öfverenskommelse  träffats. 

Platshyra  erlägges  ej ; erhållen  plats  får  ej  på  annan  öfverlåtas. 

§ 8. 

Kataloger. 

Kataloger  öfver  trädgårdsutställningarna  komma  att  genom  utställningskomi- 
téns  försorg  upprättas,  upptagande  utställares  namn,  firma  och  adress  samt  förteck- 
ning å de  utstälda  föremålen. 

§ 9. 

Frikort. 

Utställare  vid  trädgårdsutställningen  erhåller  frikort  till  den  Allmänna  konst- 
och  industriutställningens  område  under  den  tid,  han  utställer  såväl  för  sig  sjelf 
som,  efter  föreståndarens  bepröfvande,  för  sin  vid  utställningen  behöfliga  personal. 

§ 10. 

Försäljning  af  utstälda  föremål. 

Utställare  eger  rätt  att  under  utställningstiden  sjelf  eller  genom  föreståndarens 
försorg  försälja  utstälda  föremål. 

§ 11- 

Brandförsäkring. 

Utställningskomitén  åtager  sig  att  för  utställares  räkning  ombesörja  brand- 
försäkring af  utstäldt  föremål,  om  anmälan  därom  göres  å anmälningssedeln. 

De  närmare  vilkoren  häi'för  komma  att  framdeles  meddelas. 

§ 12. 

Jury. 

För  utställningsföremålens  prisbedömning  kommer  en  jury  att  utses  bland 
personer  från  Sverige,  Norge  ocli  Danmark. 

Härom  komma  närmare  bestämmelser  framdeles  att  utfärdas. 


•268 


TR  ÄDGÅRDSU  TS  TÄ  L L NINGE  N. 


Utställare  vare  i öfrigt  skyldig  att  ställa  sig  till  efterrättelse  de  föreskrifter 
och  ordningsregler,  som  för  den  Allmänna  konst-  och  industriutställningen  komma 
att  utfärdas. 

Stockholm  den  6 Mars  1896. 


Å förvaltningsutskottets  vägnar: 
GUST.  TAMM. 


Carl  Bendix. 


P R O G R A M. 

Grupp  I.  Köksväxter,  odlade  under  glas. 


Klass 

1. 

Samling  af  köksväxter,  alla  slag. 

» 

2% 

Köksväxter,  enskilda  sorter. 

Grupp  II.  Köksväxter,  odlade  på  kalljord,  och  ätbara  svampar 

Klass 

8. 

Samling  af  köksväxter,  alla  slag. 

» 

4. 

Samling  af  köksväxter,  olika  sorter  af  samma  art. 

» 

5. 

Köksväxter,  enskilda  sorter. 

» 

6. 

Potatis. 

» 

7. 

Ätbara  svampar. 

Grupp  ill.  Frukter  och  bär,  odlade  under  glas. 

Klass 

8. 

Samling  af  frukter  och  bär,  alla  slag. 

» 

9. 

Persikor,  aprikoser  och  fikon. 

» 

10. 

Äplen,  päron  och  plommon. 

» 

11. 

Vindrufvor. 

» 

12. 

Meloner. 

» 

13. 

Frukter,  andra  slag,  och  bär. 

» 

14. 

Fruktbärande  träd  och  plantor  i krukor. 

Grupp  IV.  Frukter  och  bär,  odlade  pä  kalljord. 

Klass 

15. 

Samling  af  frukter,  alla  slag. 

16. 

Samling  af  bär,  alla  slag. 

17. 

Äplen. 

» 

18. 

Päron. 

» 

19. 

Plommon  och  körsbär. 

» 

20. 

Nötter. 

21. 

Frukter  och  bär  af  andra  slag. 

Grupp  V.  Krukväxter,  odlade  i växthus  och  kaster. 

Klass 

09 

Samling  af  krukväxter,  alla  slag. 

» 

23. 

Blommande  törnrosor. 

» 

24. 

Blommande  orchidéer. 

» 

25. 

Blommande  växter,  andra  slag,  i samlingar  eller  enskilda  sorter. 

» 

26. 

Bladväxter  och  palmer,  samlingar  eller  enskilda  sorter. 

» 

27. 

Ormbunkar. 

» 

28. 

Prydnadsväxter,  enstaka  praktexemplar. 

Klass  29. 
» 30. 

» 31. 


Klass  32. 
» 33. 

>'  34. 


Klass  35. 
» 36. 

» 37. 

» 38. 


Grupp  VI.  Krukväxter,  odlade  i boningsrum. 

Samling  af  krukväxter. 

Blommande  växter. 

Prydnadsväxter,  enstaka  praktexemplar. 

Grupp  VII  Prydnadsväxter  pä  kalljord. 

Samlingar  af  mångåriga  örtartade  prydnadsväxter. 

Blommande  lökväxter. 

Samlingar  och  dekorativa  anordningar  af  ettåriga  prydnadsväxter. 

Grupp  VIII.  Afskurna  blommor,  buketter,  kransar  m.  m. 

Samlingar  af  afskurna  blommor  och  blad,  odlade  under  glas. 
Samlingar  af  afskurna  blommor  och  blad,  odlade  på  kalljord. 
Samlingar  af  afskurna  törn  rosor. 

Buketter,  kransar  och  andra  prydnader  af  friska  blommor  och  blad. 


Klass  39. 
» 40. 

» 41. 

» 42. 

» 43. 

» 44. 

» 45. 


Klass  46. 
» 47. 

» 48. 

» 49. 


Grupp  IX.  Trädskolealster  m.  m. 

Fruktträd  i krukor. 

Fruktträd  i olika  former,  uppdragna  på  kalljord. 

Bärbuskar. 

Parkträd. 

Parkbuskar. 

Mångåriga  köksväxtplantor. 

Smultron-  och  jordgubbsplantor  m.  m. 

Grupp  X.  Törnrosor. 

Hög-  och  halfstammiga  törnrosor,  alla  slag. 

Sortimenter  af  remontantrosor,  lågt  förädlade  eller  rotäkta. 
Sortimenter  af  the-  och  the-hybridrosor,  lågt  förädlade  och  rotäkta. 
Sortimenter  af  törnrosor,  alla  slag,  i krukor  förberedda  till  drifning. 


Grupp  XI.  Konserverade  trädgardsalster,  bärviner,  safter  m.  m. 

Klass  50.  Köks  växter,  konserverade  vid  fabrik. 

» 51.  Köksväxter,  konserverade  af  enskild  person. 

» 52.  Frukter  och  bär,  konserverade  vid  fabrik. 

» 53.  Frukter  och  bär,  konserverade  af  enskild  person. 

» 54.  Viner  och  safter,  beredda  vid  fabrik. 

» 55.  Viner  och  safter,  beredda  af  enskild  person. 


Grupp  XII.  Frön,  lökar  och  rötter. 

Klass  56.  Frön  af  köksväxter. 

» 57.  Frön  af  prydnadsväxter. 

» 58.  Blomsterlökar,  alla  slag,  och  konvaljerötter. 


Grupp  XIII.  Medicinalväxter. 

Klass  59.  Medicinalväxter,  torkade  i det  skick,  de  förekomma  på  apoteken,  samt 
preparerade  exemplar  af  den  växt,  som  lemnat  drogen. 

Grupp  xiv.  Trädgårdsskötselns  hjelpmedel,  undervisningsmateriel  m.  m. 

Klass  60.  Växthus,  drifbänkar  och  bänkfönster. 

» 61.  Uppvärmningsanordningar  för  växthus  och  drifbänkar. 

» 62.  Trädgårdsredskap. 


270 


TRÄDGÅRD  S U TSTÄLLNI N GEN. 


Klass  63. 
» 64. 

» 65. 

» 66. 
» 67. 

» 68. 

» 69. 


Trädgårdsmöbler  och  prydnadsföremål. 

Korgpil,  korgar,  mattor,  packnings-  och  bindmaterial,  blomkrukor  m.  m. 
Ritningar  till  växthus-,  drifbänks-,  trädgårds-  och  parkanläggningar  m.  m. 
Trädgård  slitera  tur. 

Gödslingsämnen. 

Undervisningsmateriel,  samt  samlingar  af  konserverade,  för  trädgården 
nyttiga  och  skadliga  insekter  och  andra  djur. 

Ritningar  till  växthus-,  drifbänks-,  trädgårds-  och  parkanläggningar  m.  m., 
utförda  af  trädgårdselever. 


Med  anledning  af  den  till  grannlanden  utfärdade  inbjudningen  att  del- 
taga i trädgärdsutställningen  erhöll  föreståndaren  meddelande  genom  Norges 
generalkommissarie,  att  från  detta  land  icke  var  att  påräkna  något  deltagande 
i de  två  första  utställningarna,  men  att  norska  trädgårdsodlare  med  kraft  ru- 
stade sig  att  vid  höstutställningen  uppträda  i täflan  med  de  öfriga  skandina- 
viska länderna. 

Från  Danmark  inkom  meddelande,  att  inbjudningen  blilvit  antagen  be- 
träffande vår-  och  höstutställningarna  och  att  etl  särskildt  utskott  för  ända- 
målet tillsatts. 

I följd  af  de  svårigheter,  som  snart  uppstodo  att  inom  den  Allmänna 
utställningens  mycket  begränsade  område  bereda  plats  för  alla  utställare,  som 
därstädes  önskade  uppföra  särskilda  utställningsbyggnader,  blef  sedermera  en 
del  af  den  för  trädgårdsutställningen  afsedda  tomten  upplåten  till  utställningar 
äfven  för  andra  ändamål;  och  då  det  utrymme,  som  blef  kvar  till  trädgårds- 
utställningens  disposition,  befans  blifva  allt  för  trångt  för  åstadkommande  af 
utställningar  efter  ett  så  omfattande  program,  som  från  början  varit  meningen, 
och  det  återstående  området  endast  med  afsevärda  svårigheter  ocli  kostnader 
kunde  göras  användbart  för  utställande  af  trädskolealster,  såsom  fruktträd 
m.  m.,  beslöt  förvaltningsutskottet,  pä  förslag  af  verkställande  nämnden,  atl  in- 
del antagna  programmet  utesluta  de  klasser,  som  omfattade  frukt-  och  park- 
träd samt  buskar. 

I slutet  af  September  aflade  det  danska  trädgårdsutskottets  ledamöter 
besök  i Stockholm  för  all  laga  platsen  för  utställningen  i skärskådande  och 
öfverenskomma  om  det  utrymme,  som  skulle  kunna  anslås  till  danska  ut- 
ställare. Resultatet  af  underhandlingen  härom  hlef,  all  lill  utställare  från 
Danmark  anslogs  dels  inom  trädgårdshallen  en  tredjedel  af  dess  golfyta,  från- 
räknadt  estraden,  saml  ulom  densamma  för  utställande  af  frukt,  grönsaker 
m.  m.  130  kv.-m.  bordyta. 

Stommen  lill  trädgårdshallen  uppfördes  i god  lid;  platsen  framför  den- 
samma ordnades  med  vägar,  gräsplaner  och  blomslergrupper;  program  utsändes 


T R Ä I)  G Å R I)  S U TS  T Ä L L N I N G E N. 


271 


i massor  till  alla  delar  af  landet  och  skrifvelser  utfärdades  till  hushållnings- 
och  trädgårdssällskap  samt  enskilda  personer  angående  bidrag  till  hederspris 
med  det  vackra  resultat,  att  till  trädgårdsutskottets  förfogande  för  ändamålet 
stäldes  ett  kontant  belopp  af  icke  mindre  än  3,410  kronor  jemte  åtskilliga 
värdeföremål,  såsom  pokaler,  dryckeshorn  m.  m.  Sedan  trädgårdsutskottet 
åter  varit  samladt  i hufvudstaden  för  upprättande  af  förslag  till  prisdomare 
och  bestämmelser  för  prisbedömningen,*  och  dessa  förslag  blifvit  af  förvalt- 
ningsutskottet antagna,  var  allt  redo  att  mottaga  de  utställare,  som  beredde 
sig  att  möta  vid  utställningens  öppnande  den  15  Maj  1897. 

Den  permanenta  utställningen  blef  i följd  af  trädskolealstrens  uteslutande 
mycket  begränsad  och  kom  endast  att  omfatta  dels  en  utställning  af  värme- 
ledningsapparater  för  växthus  och  drifbänkar,  uppstälda  i en  särskildt  af  firman 
H.  F.  Remper  i Göteborg  för  ändamålet  uppförd  paviljong,  dels  trädgårds- 
möbler  och  prydnader  från  några  firmor,  hvarjemte  tvenne  utställare  prydde 
den  vackra  platsen  framför  trädgårdshallen  med  grupper  af  remontantrosor. 

Till  vårutställningen  hade  å den  svenska  afdelningen  icke  så  många 
utställare  anmält  sig,  som  man  hade  hoppats  och  väntat.  Anledningen  till 
detta  förhållande  torde  i främsta  rummet  vara  att  tillskrifva  den  för  bänk-  och 
drifkultur  särdeles  ogynsamma  väderlek,  som  varit  rådande  under  eftervintern 
och  våren,  men  i viss  mån  bidrog  därtill  äfven  trädgårdsodlarnes  sträfvan  att 
bereda  sig  att  med  så  mycket  större  kraft  uppträda  vid  höstutställningen.  I 
följd  af  den  slitning  om  arbetskraft,  som  i sista  stunden  rådde  på  den  All- 
männa utställningens  alla  områden,  var  det  med  stor  svårighet,  som  utställ- 
ningen kunde  blifva  färdig  till  den  bestämda  tiden.  Detta  lyckades  dock,  och 
när  den  högtidliga  akten  vid  utställningens  öppnande  den  15  Maj  kl.  12  mid- 
dagen var  öfver,  kunde  äfven  trädgårdsutställningen  öppna  sina  portar  för  den 
tillströmmande  allmänheten. 

Vid  ordnandet  af  denna  utställning  hade  man  tagit  till  grundregel,  att 
den  långsträckta  salens  midtlinie  ej  finge  brytas  genom  höga  skymmande 
utställningsföremål,  på  det  att  den  besökande  genast  vid  inträdet  skulle  fä  en 
öfverblick  öfver  hela  utställningslokalen,  hvilket  också  hade  lill  följd,  atl  lotal- 
verkan  af  denna  utställning  blef  särdeles  lyckad.  Golfvet  hade  belagts  med 
fint  grus,  hvarigenom  det  hela  erhöll  ett  mera  trädgårdsliknande  utseende,  än 
om  man  hade  nödgats  vandra  på  trägolf  mellan  växtgrupperna.  Grusbelägg- 
ningen  medförde  äfven  en  annan  stor  fördel,  nämligen  den,  att,  då  gruset 
genom  upprepade  besprutningar  med  vatten  ständigt  hölls  fuktigt,  luften  inom 
hallen  utan  svårighet  kunde  bibehållas  vid  en  behaglig  och  jemn  fuklighets- 

För  dessa  bestämmelser  och  för  juryns  arbeten  redogöres  i sammanhang  med  pris- 
bedömningen af  öfriga  utställningsföremål  i slutet  af  detta  verk. 


272 


TRÄDGÅRDSUTSTÄL I . NING  E N. 


grad,  trots  den  högt  uppdrifna  värme,  som  blef  en  naturlig  följd  af  det  skarpa 
solljus,  som  strömmade  in  genom  de  stora  glasytorna  i taket,  om  ock  i någon 
mån  dämpadt  genom  därunder  anbragta  ljusa  gardiner. 

Närmast  ingången  hade  den  danska  afdelningen  sin  plats.  Den  var, 
med  iakttagande  af  vissa  för  hela  utställningen  gällande  bestämmelser,  i öfrigt 
ordnad  alldeles  oberoende  af  den  svenska  utställningen,  såsom  ett  sjelfständigt 
helt,  till  en  i regelbundna  linier  hållen  blomsterparterr,  som  med  sin  lysande 
färgprakt  gjorde  ett  synnerligen  tilltalande  intryck.  Också  tilldrog  sig  denna 
afdelning  obestridligen  det  största  intresset,  och  de  danska  utställarnes  utom- 
ordentligt vackra  krukväxter  fingo  en  strykande  afgång.  Särskild  uppmärk- 
sam bet  väckte  deras  präktiga  engelska  pelargonier,  hortensior,  rhododendrer 
och  syrener.  Trots  den  långa  resan  och  de  svårigheter,  som  mötte  vid  an- 
komsten, genom  att  lokalen  af  oförutsedd  anledning  ej  blef  tillgänglig  förrän  i 
sista  stund,  befunno  sig  alla  deras  växter  i ett  utmärkt  godt  skick,  hvaraf 
framgår,  att  afståndet,  om  det  ej  är  allt  för  stort,  ej  omöjliggör  deltagande  i 
växtntställningar,  om  man  blott  begagnar  sig  af  ändamålsenliga  emballerings- 
metoder. 

Inom  den  svenska  afdelningen  var  hela  salen  ordnad  med  växtgrupper, 
dels  på  bord  utefter  väggarna,  dels  på  golfvet  i olika  former,  skilda  från  hvar- 
andra genom  grusgångar.  Fonden  och  ballens  sidopartier  voro  dekorerade 
med  palmer  och  andra  prydnadsväxter.  Det  yppersta,  denna  afdelning  hade 
att  uppvisa,  och  måhända  hela  utställningens  perla,  var  en  samling  krukrosor 
af  remontanter  och  thehybrider,  som  hade  fått  sig  anvisad  plats  å estradens 
midtparti.  Dessa,  som  jemte  en  samling  afskurna  rosor  voro  utstälda  af  den 
för  sin  enastående  roskultur  af  Stockholms  trädgårdsverld  sedan  länge  väl 
bekante  landtbrukaren  L.  Petterson  från  Fjellen  i Spånga  socken,  väckte  all- 
män och  odelad  beundran  för  sin  ovanligt  kraftiga  utveckling.  Också  till- 
erkändes utställaren  förutom  guldmedalj  älven  ett  särskildt  hederspris. 

I öfrigt  förekommo  på  denna  afdelning  vackra  utställningar  af  binderier, 
prydnadsväxter,  jordgubbar,  sparris  m.  m. 

Sommarutställningen,  som  öppnades  den  30  Juli  kl.  2 e.  m.,  var  ordnad 
i hufvudsak  efter  samma  grunder  som  vårutställningen.  Beträffande  dekore- 
ringen af  lokalen  hade  man  denna  gång,  för  att  skyla  de  bågformiga  takstolarna, 
anbragt  girlander  af  ek-  och  lönnlöf  med  här  och  där  från  taket  nedhängande 
amplar,  fylda  med  blommande  växter  och  rankväxter,  äfvensom  försett  hallen 
med  elektrisk  belysning. 

Vid  denna  utställning  voro  endast  svenska  utställare  representerade, 
men  sådana  hade  infunnit  sig  från  vidt  skilda  delar  af  landet.  Likasom  v id 
vårutställningen  var  det  älven  denna  gång  prydnadsväxterna,  som  upptogo  den 


T R Ä 1)  G Å R D S 1 1 T S T Ä L L N I N G E N. 


273 


största  delen  af  utrymmet,  men  äfven  köksväxter  och  frukter  förefunnos  i 
vackra  samlingar. 

Bland  prydnadsväxterna  märktes  i främsta  rummet  en  praktfull  grupp 
af  sydländska  växter  från  Göteborgs  trädgårdsförening,  hvilken  intog  midt- 
partiet  längst  fram  i hallen  inemot  estraden.  För  öfrigt  utmärkte  sig  Tullgarns 
trädgård  genom  en  ståtlig  samling  ovanligt  storbladiga  begonier,  gloxinior 
m.  m.  samt  fruktbärande  fikon-,  persike-  och  päronträd  i krukor.  Ulriksdals 
trädgård  hade  nu,  såsom  vid  vårutställningen,  sörjt  för  fondens  dekorering  med 
praktväxter  af  vexlande  sorter.  Haga  trädgård  lyste  med  en  rik  samling  pryd- 
nadsväxter, Enskede  trädgård  med  utställningar  af  törnrosor  och  afskurna 
blommor,  Bergianska  trädgården  med  en  större  samling  skarlakanspelargonier 
sanrt  afskurna  blommor  o.  s.  v.  Från  Öfverås’  trädgård  vid  Göteborg  utstäldes 
särdeles  kraftiga  fruktbärande  vinstockar  i krukor,  från  Alnarps  trädgårdar  och 
Landtbruksakademiens  experimentalfält  rikhaltiga  sortiment  af  krusbär  och 
vinbär.  På  köksväxternas  afdelning  intog  handel  strädgårdsmästaren  F.  G. 
Johansson  frän  Stockholm  den  främsta  platsen  genom  en  synnerligt  vacker 
och  rikhaltig  samling;  och  binderierna  voro  på  ett  framstående  sätt  represen- 
terade af  blomsterhandlarne  B.  Billström  och  Thure  Wahlberg,  Stockholm. 

Ett  stort  intresse  erhöll  denna  utställning  genom  det  sätt,  livarpå  de 
nordligare  delarna  af  landet  voro  representerade.  Sä  förekommo  l.  ex.  väl 
utbildade  köksväxter  af  livarjehanda  slag,  jordgubbar,  drufvor  m.  m.  från 
Sundsvall  och  Hernösand  samt  gurkor  och  meloner  från  Gellivarelrakten. 

Höstutstållningen  öppnades  den  23  September  kl.  6 e.  m.  och  stängdes 
den  30  samma  månad.  Denna  utställning,  hvars  program  var  mycket  mera 
omfattande  än  de  båda  föregående  utställningarnas,  vann,  såsom  var  att  vänta, 
en  ojemförligt  mycket  större  anslutning  och  blef  i alla  afseenden  den  mest 
omvexlande  och  lärorika  af  dem  alla.  För  beredande  af  utrymme  åt  alla  an- 
mälda utställare  måste  särskilda  anordningar  vidtagas.  Så  inhägnades  på  södra 
sidan  om  trädgårdshallen  ett  område,  hållande  omkring  750  kv.-m.,  afsedt  för 
fruktutställning,  och  utefter  hallens  norra  sida  uppsattes  långa  hord  för  köks- 
växter. Fruktgården  afplanerades  och  inreddes  med  en  mängd  bord,  hvilka, 
likasom  köksväxtborden,  genom  tak  af  tältduk  skyddades  mot  nederbörd.  Lika- 
som vid  föregående  tillfällen  blef  trädgårdshallen  anslagen  till  utställningar  af 
krukväxter,  afskurna  blommor  och  binderier,  äfvensom  till  trädgårdsredskap, 
konserver  m.  m.  För  den  danska  afdelningen  var  samma  del  af  byggnaden 
som  vid  vårutställningen  upplåten.  För  utställare  från  Norge  var  däremot 
ingen  särskild  del  af  lokalen  reserverad,  utan  anvisades  för  dem  lämpliga  plat- 
ser bland  de  svenska  utställningarna,  företrädesvis  på  estraden. 

Hvad  lokalen  beträffar,  hade  till  denna  utställning  de  elektriska  båg- 


i!74 


T R Ä D G ÅRDS  U T S T i I.  L N I N G E N. 


lampornas  antal  blifvit  i betydlig  grad  ökadi,  enär  belysningen  vid  sommar- 
utställningen visat  sig  väl  svag.  Såsom  kändt  är,  kräfva  gröna  växter  en  oer- 
hörd ljusstyrka  för  att  kunna  framträda  i full  belysning.  I ölVigt  hade  inga 
andra  särskilda  anordningar  vidtagits,  än  all  åtskilliga  bord  anskaffats  för  upp- 
ställande af  utställningsföremål. 

Denna  utställning,  hvartill  ett  stort  antal  utställare  hade  infunnit  sig, 
blef  utan  tvifvel  den  största  trädgårdsutställning,  som  förekommit  i vårt  land. 

Norge  representerades  dels  på  köksväxtafdelningen  genom  en  särdeles 
rikhaltig  samling  af  alla  slags  köksväxter  af  yppersta  beskaffenhet,  dels  på 
fruktafdelningen  genom  ett  par  mindre  fruktsamlingar,  dels  inom  trädgårds- 
hallen  genom  flere  framstående  samlingar  af  prydnadsväxter,  såsom  palmer, 
ormbunkar,  blommande  växter  m.  m. 

Danmark  hade  ej  skickat  några  köksväxter  och  representerades  på  frukt- 
afdelningen af  endast  en  utställare.  Däremot  glänste  de  danska  utställarne 
inom  hufvudbyggnaden,  likasom  vid  vårutställningen,  genom  praktfulla  växt- 
samlingar.  Deras  utställning  hade  såsom  vid  föregående  tillfälle  ordnats  efter 
en  helt  och  hållet  sjelfständig  plan  af  trädgårdsarkitekten  E.  Gluesel. 

Finland,  som  i regel  icke  deltog  i utställningen,  företräddes  emellertid 
här  af  en  utställare,  nämligen  Haapavesi  trädgårdsskola  för  kvinliga  elever  i 
norra  Finland,  hvarifrån  uppvisades  en  särdeles  vacker  samling  väl  utbildade 
köksväxter,  bvilka  tilldrogo  sig  en  väl  förtjent  uppmärksamhet. 

Sverige  var  väl  representeradt  på  alla  afdelningarna  genom  utställningar 
från  så  godt  som  alla  delar  af  landet.  Icke  minst  utmärkte  sig  nu  såsom  vid 
sommarutställningen  utställarne  från  den  höga  norden. 

Framstående  samlingar  af  välodlade  blad-  och  blomsterväxter  i krukor 
hade  utställs  icke  blott  från  de  förnämsta  trädgårdarna  i Stockholmstrakten 
utan  äfven  frän  aflägsnare  orter,  såsom  Solberga  trädgård  i Örebro,  Ryholm 
i Vestergötland,  A.  Fagerqvists  handelsträdgård  i Jönköping,  Sjöholms  trädgård 
i Södermanland  m.  fl. 

Af  afskurna  blommor  funnos  llere  större  samlingar;  binderier  voro  nu 
som  vid  föregående  tillfällen  vackert  representerade,  och  i öfrigt  förekommo 
inom  hufvudbyggnaden  konserverade  trädgårdsalster,  bärviner,  trädgårdsred- 
skap m.  m.,  äfvensom  förtjenstfullt  utförda  trädgårdsritningar. 

Utställningen  af  köksväxter,  odlade  på  kalljord,  var  särdeles  rikhaltig 
och  vittnade  om  högt  uppdrifven  kultur.  De  förnämsta  samlingarna  af  alla 
slags  köksväxter  voro  från  Geileborgs  trädgårdsodlaresällskap  samt  från  han- 
delslrädgårdsmäslarne  G.  F.  Haglund,  Stockholm,  och  G.  F.  Fskilsen,  Oslö  i 
Norge.  I öfrigt  förekommo  utmärkt  vackra  specialutställningar  och  samlingar 


T R Ä DGÅRDS  U T S T Ä L L N INGEN. 


275 


af  ett  mindre  antal  sorter  från  en  stor  mängd  utställare,  äfvenledes  från  de 
nordligaste  provinserna. 

Om  också  utställningens  alla  afdelningar  voro  på  ett  utmärkt  sätl  re- 
presenterade och  tilldrogo  sig  stor  uppmärksamhet  från  allmänhetens  sida,  så 
blef  det  dock,  såsom  var  att  vänta,  fruklafdel ningen,  som  utgjorde  det  vig- 
tigaste  på  denna  utställning.  Tack  vare  årets  ovanligt  gynsamma  väderlek 
hade  vårt  land  vid  detta  tillfälle  att  uppvisa  synnerligen  vackra  prof  på  hvad 
äfven  här  i Norden  kan  åstadkommas  på  fruktodlingens  område.  Där  upp- 
visades nämligen,  företrädesvis  från  södra  Sverige,  prof  på  frukt  af  så  full- 
komlig utveckling,  alt  den  väl  kunde  uthärda  täflan  med  det  bästa  i den  vägen, 
som  man  får  se  på  sydligare  länders  fruktutställningar ; och  äfven  Norrland 
hade  utstält  llere  samlingar  af  frukt,  som  lemnade  ojäfaktiga  vittnesbörd  om 
de  goda  resultat,  fruktodlingen  äfven  därstädes  kan  åstadkomma,  när  den  be- 
drifves  med  urskilning  och  sakkännedom. 

Bland  fruktsamlingar  från  södra  Sverige  utmärkte  sig  i främsta  rummet 
de  rikhaltiga  utställningarna  af  väl  utbildad  frukt  från  de  vidtomfattande  frukt- 
odlingarna vid  Helmershus  i Skåne,  nästan  uteslutande  bestående  af  dvergträd, 
från  Skånska  trädgårdsföreningen  och  Alnarps  trädgårdar.  Stor  uppmärksam- 
het väckte  kollektivutställningen  från  Halland,  upptagande  ett  stort  antal  mindre 
samlingar  af  frukt  från  små  jordbrukare  i denna  provins,  äfvensom  en  särdeles 
vacker  kollektivutställning  från  Kalmar  läns  södra  hushållningssällskap. 

Från  landets  mellersta  provinser  förekom  en  mängd  framstående  utställ- 
ningar, såsom  från  Norrvikens  trädgårdar  i Östergötland,  där  man  likasom  vid 
Helmershus  företrädesvis  odlar  dvergträd,  Svenska  trädgårdsföreningen,  Landt- 
bruksakademiens  experimentalfält,  Krevik  m.  fl.  ställen  i Stockholms  grannskap, 
Tynnelsö,  Taxinge-Näsby,  Fånö,  Skokloster  m.  fl.  egendomar  och  trädgårdar. 

Från  Norrlands  sydligare  provinser  uppvisades  vackra  fruktsamlingar, 
företrädesvis  af  äplen,  hvilka  af  en  del  sorter  voro  fullt  jemförliga  med  från 
sydligare  orter  utstälda  prof  af  samma  sorter.  Gefleborgs  trädgårdsodlaresällskap 
utstälde  en  vacker  samling  äplen,  innehållande  de  mera  allmänt  i Mälardalen 
odlade  sorterna.  Från  Vesternorrlands  län  förekommo  väl  utbildade  äplen  af 
sorterna:  Alexander,  astrakan,  Charlamowsky,  grågylling,  Säfstaholmsäple  och 
hvitgylling  samt  ganska  väl  utbildade  frukter  af  Fullerö-  och  Hofstapäron. 

* * 

* 

Samtliga  dessa  trädgårdsutställningar,  som  hade  ordnats  af  trädgårds- 
utställningens  föreståndare  med  biträde  af  direktören  Axel  Björn,  innehafvare 
af  t Iriksdals  trädgård,  voro  tillgängliga  för  allmänheten  utan  särskild  afgifl 

3(5 


276 


TRÄ  DG  Å R DS  UTSTÄ  L L N INGE  N. 


och  hade  att  glädja  sig  åt  särdeles  talrika  besök.  I synnerhet  hlef  detta  fallet 
med  höstutställningen,  där  vid  några  tillfällen  en  sådan  trängsel  uppstod,  att 
åtgärder  måste  vidtagas  för  att  hindra  allt  för  många  besökande  att  samtidigt 
komma  in  i trädgårdshallen. 

Visserligen  uppvisades  vid  dessa  utställningar  mycket,  som  genom  sär- 
skild skötsel  och  drifning  stod  öfver  den  vanligen  förekommande  nivån,  lika- 
som beträffande  fruktutställningen  icke  alltid  den  skörd,  som  representerades 
af  de  utstälda  praktexemplaren  vid  efterfrågan  svarade  emot  profven;  men  då 
detta  lyte  tyvärr  plägar  vidhäfta  sådana  utställningar  i allmänhet,  kan  det  icke 
framhållas  såsom  betecknande  särskildt  för  denna;  och  i visst  afseende  kunna 
1897  års  trädgårdsutställningar  i Stockholm  icke  frånkännas  ett  stort  värde,  i 
det  de  oförtydhart  visade,  dels  att  med  afseende  på  odling  af  prydnadsväxter 
vart  lands  trädgårdsmän,  hvad  god  kultur  angår,  ej  stå  efter  våra  grannar  på 
andra  sidan  Sundet,  dels  att,  hvad  fruktodling  på  fritt  land  beträffar,  de  syd- 
ligare delarna  af  landet  visserligen,  som  naturligt  är,  stå  främst,  när  det  gäller 
antalet  fruktsorter,  som  kunna  uppnå  en  god  utveckling  och  sålunda  med  för- 
del kunna  allmänt  odlas,  men  att  äfven  långt  mot  norden  fruktodling  kan 
bedrifvas  med  framgång  och  blilva  lönande,  om  man  blott  förstår  att  med 
urskilning  välja  lämpliga  sorter,  hvilkas  antal  gifvetvis  aftager  i samma  mån 
som  breddgradens  nummertal  stiger,  dels  att  trädgårdsodlingen  i allmänhet  un- 
der senare  åren  gjort  vidsträckta  eröfringar  af  ny  terräng  mot  norden  och  allt 
fortfarande  tränger  segerrikt  fram  i trakter,  där  för  några  få  år  sedan  träd- 
gårdsskötsel ansetts  omöjlig.  På  grund  däraf  har  man  efter  all  anledning  alt 
motse  en  ej  anad  utveckling  af  denna  näringsgren  inom  för  densamma  nya, 
hittills  obrutna  områden. 


PL.  45-  TURIST-  OCH  SPORTUTSTÄLLNINGENS  PAVILJONG. 


XXIII. 


TURIST-  OCH  SPORTUTSTÄLLNINGEN. 


AF 


V.  G.  BALCK. 


Den  svenska  idrotten,  som  under  senaste  årtiondet  vunnit  en  betydande 
utveckling,  liar  blifvit  en  vigtig  insats  i vårt  folks  lif,  liksom  sporten  länge 
varit  det  i andra  kulturländer,  framför  allt  i England.  Allmännare  öfvad  har 
den  blifvit  icke  blott  etl  medel  till  helsa  och  kraft  hos  dess  utöfvare,  utan  ock 
en  källa  till  förvärf  inom  de  industrigrenar,  hvilka  närmast  beröras  af  ökad 
efterfrågan  på  god  idrottsmateriel.  Så  kan  t.  ex.  med  öfvertvgande  siffror  pä- 
visas,  burnsom  den  vidt  utgrenade  velocipedsporten  förskaffat  svenskt  jern 
och  stål  ökad  efterfrågan  på  verldsmarknaden  och  sålunda  väsentligt  bidragit 


278 


TURIST-  OCH  SPORTUTSTÄLLNINGEN. 


till  att  upphjelpa  den  svenska  jernindustrien.  Efterfrågan  på  velocipeder, 
hvilkas  försäljningssumma  i Sverige  representerar  öfver  en  million  kronor  per 
år,  har  helt  naturligt  utvecklat  en  industrigren,  hvilken  äfven  i vårt  land  är 
af  afsevärd  hetydelse.  Genom  segelsportens  högst  betydande  utveckling  under 
det  senaste  decenniet  har  en  båtbyggnadsverksamhet  uppstått,  som  väckt  upp- 
märksamhet och  vunnit  erkännande  äfven  utom  landets  gränser.  Och  då 
därjemte  llere  skickliga  svenska  båtkonstruktörer  på  grund  häraf  framträdt, 
har  svensk  båthyggnadskonst  hlifvit  anlitad  äfven  af  andra  nationaliteter. 

Äfven  annan  idrottsmateriel,  såsom  skridskor,  skidor  m.  m.,  har  genom 
idrottens  allmännare  ölvande  och  därmed  sammanhängande  täflingar  vunnit 
en  utveckling  och  fullkomning,  som  gjort  dessa  idrottsredskap  till  efterfrågade 
exportartiklar.  Turistsporten  har  genom  Svenska  turistföreningens  berömvärda 
verksamhet  likaledes  vunnit  stor  utveckling  inom  landet.  Smaken  för  längre 
fotvandringar  och  turistfärder,  hvarigenom  svenska  män  och  kvinnor  lära  sig 
känna  och  älska  fosterlandet,  har  väckts  till  lif.  Därjemte  har  kännedomen 
om  Sverige,  dess  natur  och  folk  samt  sevärdheter  hlifvit  allt  mera  spridd 
äfven  i utlandet,  tack  vare  Svenska  turistföreningens  energiska  åtgärder  härför. 
Den  härigenom  ökade  turistströmmen  representerar  en  betydande  inkomstkälla 
för  vårt  land. 

Med  den  utveckling  de  idrottsliga  intressena  i Sverige  vunnit,  var  det 
naturligt,  all  desamma  borde  icke  blott  varda  representerade  vid  den  Allmänna 
konst-  och  industriutställningen  i Stockholm,  utan  ock  därvid  intaga  en  ganska 
framskjuten  plats. 

Så  blef  också  förhållandet.  Liksom  turist-  och  sportafdelningen  i den 
svenska  utställningspaviljongen  vid  Chicago-utställningen  gaf  en  viss  karaktär 
åt  denna  utställning,  bidrogo  äfven  sporten  och  turistväsendet  att  gifva  en 
vacker  nationel  pregel  ät  181)7  års  utställning  i Stockholm  och  utgjorde  där- 
med en  af  dragningskrafterna  till  densamma. 

Turisi-  och  sportutställningen  hade  sin  egen  prydliga  paviljong,  uppförd 
efter  ritning  af  arkitekten  Lilljekvist  och  vackert  belägen  vid  Djurgårdsbrunns- 
vikens  strand,  strax  lill  venster  om  hulVudingången.  Genast  vid  inträdet  i 
den  höga,  luftiga  hallen  erfor  man  det  behagligaste  intryck,  på  grund  af  pavil- 
jongens lätla  takkonstruktion  och  det  ymniga,  genom  gulfärgade  sidengardiner 
något  dämpade  ljuset,  som  från  alla  sidor  utgöt  sig  öfver  de  ulslälda  före- 
målen. Totalintrycket  vid  första  anblicken  var  af  synnerligt  god  verkan,  i det 
alt  midtparliet  upptogs  af  fullriggade,  eleganta  segelkuttrar  och  andra  farkoster, 
hvilkas  hvita  segel  sträckte  sig  högt  i tak.  Däremellan  framskymtade  ett  svenskt 
vinterlandskap  i fonden,  troget  återgilvande  Storbofallet  i Jemtland,  med  intres- 
santa isbildningar,  och  mellan  isblocken  forsande  vatten,  hvars  friska  stänk 


T URIS  T-  0 C H S 1>  0 R T U TS  TÄ  L L N ING  K N. 


279 


och  brus  verkade  behagligt  svalkande  i sommarvärmen.  Hvart  blicken  vände 
sig,  möttes  den  antingen  af  ett  storartadt  panorama  öfver  ett  lappländskt  land- 
skap, Stora  Sjöfallet,  med  dess  väldiga  vattenmassor  och  storslagna  natursce- 
nerier, eller  af  pittoreska  grupper  af  skidlöpare  på  nyfallen,  glittrande  snö,  af 
skridskoåkare  på  blank  is,  eller  af  velocipedryttare,  eller  ryttare  och  ryttarinnor 
på  fullblodshästar,  allt  med  figurer  i naturlig  storlek. 

Var  totalintrycket  vackert  och  fängslande,  så  voro  detaljstudierna  icke 
mindre  intressanta.  Och  om  vi  nu  förflytta  oss  tillbaka  i tiden  samt  tänka  oss 
den  så  lyckade  och  saknade  utställningen  återuppstånden  och  göra  en  van- 
dring genom  turist-  och  sportutställningens  paviljong,  så  skola  vi  något  uppe- 
hålla oss  vid  de  förnämsta  grupperna  och  föremålen. 

Vid  ingången,  då  vi  stanna  på  den  upphöjda  estraden,  möta  oss,  förutom 
ofvansagda  utsigt  öfver  hallen,  på  båda  sidor  stora  väggmålningar,  framställande 
den  ena  en  kyrkfärd  på  Siljan,  den  andra  en  fjellbestigning,  med  grupper  af 
turister,  som  planterat  svenska  flaggan  på  högsta  spetsen  af  »Sarjektjåkko», 
Sveriges  näst  högsta  berg.  På  ömse  sidor  om  trappan,  som  leder  ned  lill 
stora  hallen,  se  vi  djurgrupper,  framställande  svenskt  villebråd  och  jagtlif;  där 
förekomma  både  vargar  och  lodjur,  konstnärligt  uppstälda  och  naturtroget 
återgifvande  dessa  djurs  lif. 

Om  vi  nu,  i stället  för  att  följa  den  första  impulsen  att  stiga  ned  i 
hallen,  gå  uppför  sidotrapporna,  som  leda  upp  till  gallerierna,  finna  vi  där 
Svenska  turistföreningens  värdefulla  samling  af  mycket  stora,  mästerligt  gjorda 
fotografier  öfver  svenska  ntsigter,  framställande  landets  mest  sevärda  platser. 
Man  kan  här  göra  en  billig  och  instruktiv  rundresa  i Sverige. 

På  dessa  gallerier  finnas  dessutom  modeller  lill  de  mest  kända  kuttrar 
och  pristagare  på  seglingsidrottens  område  i Sverige  under  de  sista  tjugu  åren, 
hvarjemte  de  många  olika  svenska  segelsällskapens  flaggor  och  signaler  ined 
sköldar,  bärande  inskrifter  för  stiftelsedag  m.  m.,  dekorera  väggarna. 

Vi  lemna  nu  gallerierna  och  stiga  ned  i den  stora  hallen.  Där  se  vi 
först  en  väldig  kolonn,  hvilken  står  på  post  vid  ingången  till  hallen,  liksom 
för  all  inbjuda  den  besökande  att  stiga  på.  Den  är  i sig  sjelf  mycket  inbju- 
dande, enär  den  är  klädd  i guld  och  silfver,  från  fot  till  topp.  Denna  kolonn 
uppbär  nämligen  en  dyrbar  samling  af  de  förnämsta  guld-  och  silfverpokaler 
samt  andra  värdeföremål,  svenska  idrottsmän  tillkämpat  sig  vid  olika  idrotts- 
tällingar.  Denna  samling  är  en  vacker  profkarta  på  svenskt  konstnärskap 
och  arbetsskicklighet,  på  samma  gång  den  påvisar,  hurusom  idrotten  i icke 
ringa  grad  bidragit  lill  utvecklingen  af  en  industrigren,  guldsmedsyrket,  hvilken 
allt  mer  höjt  sig  till  konstnärlighet. 

Gå  vi  vidare,  se  vi  en  intressant  modell  i lera  af  Visby,  ruinernas  och 


TURIST-  OCH  SPORTUTSTÄLLNINGEN. 


280 


rosornas  stad.  Vi  se  dess  gamla  ringmur  och  många  ruiner  af  kyrkor  och 
kloster,  som  erinra  om  den  forna  hansestadens  magt  och  rikedom. 

Till  höger  härom  synes  en  förlåt  till  en  idrottslig  helgedom,  öfver 
hvilken  står  skrifvet  »fritt  tillträde».  Därifrån  tränga  sig  några  elektriska 
norrskensstrimmor  ut,  liksom  antydande  att  något  trolskt  lockande  fins  där- 
inne. Frestelsen  att  gå  dit  in  är  stor,  men  vi  uppskjuta  därmed  och  följa 
den  gamla  regeln  att  gömma  det  hästa  till  sist. 

Vi  vända  oss  i stället  till  venster  och  stanna  i beundran  framför  det 
storartade  panorama  öfver  Stora  Sjöfallet,  som  här  är  mästerligt  anordnadt,  i 
en  af  de  djupa  nischerna,  af  artisterna  Gottfrid  Kallstenius  och  Bruce. 

Vid  sidan  af  detta  forsande  vatten,  som  rinner  fram  ända  till  åskåda- 
ren, se  vi  fruset  vatten,  spegelblankt  och  inbjudande  till  skridskoåkning.  Vi 
se  också  en  skridskoseglare,  fullt  utrustad  och  ekiperad  som  en  första  klas- 
sens idrottsman  skall  vara.  Han  har  spänt  ut  sitt  segel  för  skridskosegling 
och  framvisar  denna  friska  vinteridrott,  karaktäristisk  för  Sverige,  vid  hvars 
öfvande  man  kan  susa  fram  öfver  isen  med  30  till  50  knops  fart.  Den  blanka, 
väl  imiterade  isytan  begränsas  af  en  rikhaltig  samling  skridskor  i en  mångfald 
olika  modeller,  för  såväl  figur-  som  liastighetsåkning.  Dessutom  klädes  väggen 
af  en  skridskoserie,  framställande  skridskons  historia  från  äldre  till  nyare  tid. 
Stockholms  allmänna  skridskoklubb,  understödd  af  B.  & O.  Liberg,  Rosenfors, 
har  anordnat  denna  intressanta  afdelning,  som  dessutom  visar  modeller  af 
isjakter  och  dylika  i naturlig  storlek  m.  m. 

Midt  emot  denna  grupp,  i nästa  sidonisch,  möta  vi  annan  vinteridrott, 
skidlöpning.  Denna,  den  måhända  förnämsta  af  alla  idrotter,  och  därjemte 
en  af  de  mest  nationela  och  uråldriga  i Sverige,  har  legat  nere  intill  de  sena- 
ste årtiondena,  då  den,  liksom  så  mycken  annan  god  idrott,  väckts  till  nytt 
lif,  tack  vare  den  nyvaknande  idrottsandan  inom  landet.  Den  väl  framstälda 
gruppen  af  två  skidlöpare,  en  man  och  en  kvinna  i praktiska  modelldrägter, 
är  af  mycket  god  verkan.  En  rikhaltig  samling  skidor  af  alla  svenska  typer 
är  här  uppsatt  af  Föreningen  för  skidlöpningens  främjande»  såsom  en  syn- 
nerligen effektfull  väggdekoration.  Nedanför  denna  äro  vi  i tillfälle  alt  beundra 
olika  modeller  af  kälkar,  slädar,  beklädnad  och  utrustning  för  allt  slags  vinter- 
idrott m.  m. 

Vid  sidan  häral'  öppnar  sig  ett  hvalf  till  den  ena  af  sidopaviljongerna. 
Ofvanför  detta  hvalf  se  vi  en  del  bilder  från  idrottstätlingar  samt  Stockholms 
vackra  idrottspark,  målade  af  artisten  V.  Andrén;  och  vid  sidan  däraf  all 
slags  roddmateriel,  såsom  drägter  och  åror,  livilka  bilda  en  sol,  strålande  i 
harmoni  med  skidorna  på  andra  sidan  hvalfvet.  Inuti  denna  sidopaviljong 
linna  vi  väggar,  golf  och  tak  smakfullt  dekorerade  och  fylda  af  idrottsföremål 


T U R I S T-  0 C H S I> 0 R T U TS  FÄ  L L .Y  I N G E N. 


281 


irån  jagt  och  fiske,  s.  k.  allmän  idrott,  simning,  fäktning  m.  m.  Där  linnes 
en  atletiskt  byggd  spjutkastare,  som  rigtar  spjutet  lill  ett  kast  mot  måltaflan, 
vidare  ett  par  kraftiga  fäktare,  en  värj-  och  en  sabelfäktare,  den  senare  iförd 
full  fäktrustning.  Materiel  för  fäktning,  bågskytte,  alla  slags  bollspel,  spjut- 
och  diskuskastning,  kulstötning,  böjdboppning  m.  m.  bilda  livar  för  sig  vackra 
dekorationer,  inramade  af  vapen,  simdrägter  och  (isknät,  bvilka  senare  äro 
uppsatta  i mjuka  festoner,  som  utgå  lill  midten  af  paviljongen,  där  de  sam- 
manhållas af  en  väldig  elektrisk  båglampa.  Midtpartiet  i denna  paviljong  utgö- 
res  af  ett  porträtt  i kroppsstorlek  af  H.  K.  H.  Kronprinsen,  såsom  all  god  idrotts 
beskyddare  och  främjare.  Längs  väggarna  löper  såsom  bakgrund  en  tafvel- 
serie,  framställande  figurer  utförande  de  olika  idrotterna,  bvarigenom  rörelse- 
form och  ställningar  kunna  studeras.  En  stor  del  af  den  här  utstälda  mate- 
rielen  har  tillverkats  dels  af  snickaren  E.  G.  Ekstrand,  dels  af  B.  & O.  Liberg, 
Rosenfors,  m.  11. 

Vi  lemna  nu  denna  lilla  vackra  och  rikhaltiga  sidopaviljong  och  träda 
åler  igen  ut  i stora  hallen,  där  vi  stanna  i beundran  framför  det  ofvan  be- 
skrifna  vattenfallet  i vinterdrägt,  hvilket  redan  vid  första  inträdet  tilldrog  sig 
vår  uppmärksamhet.  Det  är  ordnadi  af  landskapsmålaren  A.  Genberg. 

Därifrån  fortsätta  vi  till  den  andra  sidopaviljongen,  som  inrymmer  dels 
ell  förstklassigt  mönsterstall,  med  häst  i spillan,  dels  sadel-  och  selkammare, 
med  lika  eleganta  som  stilfulla  rid-  och  körartildar.  Utanför  paviljongen,  i 
stora  hallen,  stå  sadlade  hästar  med  ryttare  och  ryttarinna  i riddrägter,  efter 
senaste  fashion;  anspända  dog-carts,  landåer  och  andra  vagnar  fullständiga 
denna  stilfulla  afdelning  för  rid-  och  körsport,  som  utställs  af  firman  Josef 
Leja.  Ofvanför  ingången  till  denna  sidopaviljong  se  vi  oljemålningar,  fram- 
ställande bilder  från  kapplöpningsbanan  å Ladugårdsgärdet.  En  samling  rid- 
och  körartildar  från  äldre  lill  nyare  tider  bilda  vackra  dekorationer  däromkring. 

Velocipedsporten  upptager  sidonischerna  motsvarande  de  för  vinteridrott 
på  andra  sidan.  Här  äro  våra  förnämsta  svenska  fabrikat  väl  representerade, 
hvarjemte  Stockholms  allmänna  velocipedklubb  har  framställ  ett  par  veloci- 
pedister  på  turistfärd,  en  herre  och  en  dam,  utrustade  och  klädda  pä  det  för 
denna  idrotts  öfvande  mest  praktiska  och  stilfulla  sätt. 

Nu  hafva  vi  gjort  ronden  kring  hallen,  förbi  nischerna  och  i sidopa- 
viljongerna,  samt  befinna  oss  i hallens  midtparti,  där  segelyachterna  samt 
rodd-  och  segelbåtarna  tjusa  ögat  med  sina  vackra  former  och  höga  resningar. 
Neglinge  båtvarf  har  utstält  tvenne  förstklassiga,  moderna  segelyachter  pä  en 
och  två  tons;  bådadera  extrema  racers,  den  ena  kölbåt,  den  andra  fenkölare. 
Aho  båtvarf  har  fått  plats  för  sin  vackra  mahognykutter  i denna  afdelning, 
och  den  pryder  sin  plats.  Liljeholmens  båtvarf  har  utstält  en  centerbords- 


•282 


TURIST-  OCH  SPORTUTSTÄLLNINGEN. 


snäcka  och  en  elegant,  öppen  segelbåt  af  mahogny  och  vellow  pine.  Alla 
dessa  båtar  och  yachter  halva  hissade  segel,  hvilket  gifver  en  1 i 11ig  bild  af 
god  effekt.  Mälarevarfvet  har  utstält  en  smäcker  mahognygigg  med  bekvämt 
madrasseradt  säte  och  sidenflagg  i aktern.  Från  fartygens  gaflfelnock  svajar 
den  svenska  flaggan.  För  dem,  som  önska  studera  dessa  fina  yachter  i detalj, 
är  väl  sörjdt,  i det  att  "bekväma  trappor  leda  upp  lill  plattformer  på  sidan  af 
fartygen,  hvarifrån  man  kan  närmare  skärskåda  deras  rigg,  inredning  och  ut- 
rustning. Vi  stiga  naturligtvis  dit  upp  och  skänka  vårt  erkännande  åt  det  lika 
gedigna  som  eleganta  arbetet  från  Neglingevarfvet.  Vi  titta  in  i den  lilla  nätta 
salongen,  där  vi  finna  en  bekväm  lcoj  bäddad  samt  hord  dukadt  med  en 
vacker  servis  från  Gustafsberg,  särskildt  tillverkad  för  denna  utställning,  med 
sjöemblem  och  Kongl.  svenska  segelsällskapets  monogram.  Seglingsidrottens 
vänner  och  utöfvare  hafva  här  mycket  att  se  och  studera. 

Denna  luftiga,  djerft  stilfulla  hufvudgrupp  i hallens  midt  omgifves  af 
båtmodeller,  såväl  af  silfver  som  af  trä,  samt  montrer  med  bilder  från  Stock- 
holms roddförenings  segrar  och  verksamhet  under  sista  decenniet.  Äfven  andra 
svenska  roddkluhbar  äro  ])å  samma  sät t representerade. 

Vi  stå  nu  framför  ingången  till  det  mystiska  sidorummet  till  höger, 
som  vi  kände  oss  så  frestade  att  besöka  vid  vårt  första  inträde  i hallen;  men 
innan  vi  gå  dil  in,  stanna  vi  framför  en  samling  oljetaflor  af  artisten  Bruce, 
framställande  vyer  från  Sveriges  nordligare  trakter,  samt  en  egendomlig  relief- 
målning från  Jemtland,  där  skulptören  och  målaren  i samma  person  skapat 
en  karaktäristisk  bild  af  ett  norrländskt  landskap. 

Vi  träda  nu  till  sist  innanför  förhänget  till  det  panorama,  som  fram- 
ställer ett  jemtländskt  vinterlandskap  med  renhjordar  i månskensbelysning. 
Allt  efter  som  ögonen  hinna  vänja  sig  vid  belysningen,  framträder  det  ena 
föremålet  efter  det  andra.  Så  upptäcka  vi  snart  en  sofvande  lappgosse,  med 
skidorna  vid  sidan,  lutande  sitt  hufvud  mot  en  likaledes  sofvande  ren,  under 
det  att  en  vaken  lapphund  med  spetsade  öron  och  spanande  blick  håller 
vakt.  Vidare  en  renhjord,  som  hvilar  på  fjellet  och  småningom  förlorar  sig  i 
ljerran.  Himlen  är  stjernklar  och  månen  lyser;  träden  kasta  skuggor  på 
snön,  som  gnistrar  i belysningen,  under  det  att  stjernorna  tindra.  Stämningen 
i denna  talla  är  rörande  vacker;  det  är  så  tyst,  det  ligger  frid  och  ro  öfver 
hela  naturen.  Askådarne  stå  också  tysta  i beundran;  man  vill  ej  störa  in- 
trycket genom  att  tala  högt.  Tack  vare  naturliga  renar  i mängd,  elektriska 
ljuseffekter  och  andra  teknikens  hjelpmedel  har  en  stämning  af  stor  effekt 
åstadkommits.  En  fransk  lärd,  som  länge  stått  och  beundrat  natursceneriet, 
hördes  framför  detta  imponerande  natursceneri  utbrista:  Jag  skall  hålla  ett  före- 
drag öfver  denna  gripande  slämningsbild,  så  att  mina  landsmän  skola  fälla  tårar.» 


T V 11 1 S T-  O C 11  .S  />  0 R T l ' TS  TÄ  1. 1.  \ 1 V G K K. 


283 


Med  lilligt  intryck  af  denna  tatla  lemna  vi  den  egentliga  turist-  och 
sportutställningen,  men  längta  dit  igen.  Ensamt  delta  vinterlandskap,  artisten 
Johan  Tiréns  mästerverk,  är  värdi  ett  hesök  pä  utställningen. 

Vid  sidan  af  ingången,  i en  af  utställningspaviljongens  flyglar,  har 
Cook’s  verldsbekanta  resehyrå  uppslagit  sina  bopålar  samt  ordnat  en  liten 

i 

intressant  utställning  från  Egypten  och  Orienten.  Den  andra  flygeln  upptages 
af  en  svensk  resebyrå.  Bådadera  ha  under  utställningstiden  förmedlat  och 
planlagt  många  turistfärder  och  resor. 

Utanför  paviljongen  åt  sjösidan  finna  vi  en  veranda,  som  erbjuder  en 
den  behagligaste  uppehållsort,  hvarjemte  man  kan,  om  man  sä  önskar,  därifrån 
göra  utfärder  i roddbåtar  på  den  vackra  Djurgårdsbrunnsviken.  En  samling 
intressanta  rodd-  och  segelbåtar  kransa  den  halfcirkelformiga  bryggan.  De 
visa  de  olika  båttyperna  vid  Sveriges  kuster  och  insjöar,  jemte  en  del  moderna 
båtar  och  jollar  från  olika  båtvarf. 

Af  ofvanstående  framgår,  att  denna  utställning  blifvit  hållen  i dekorativ 
stil,  på  samma  gång  som  intet  försummats  att  lemna  idrottsmännen  tillfälle 
till  detaljstudier. 


Ett  år,  innan  utställningen  öppnades,  tillsattes  ett  utskott,  som  upp- 
gjorde planen  till  I u rist-  och  sporlulslällningens  ordnande.  Delta  utskott  ut- 
gjordes af  riksantikvarien  H.  Hildebrand,  ordf.,  assessor  L.  Améen,  major  V. 
G.  Balek,  ryttmästaren  frili.  S.  Hermelin,  utställningens  föreståndare,  arkitek- 
ten F.  Lilljekvist,  förste  hofjägmästaren  H.  af  Petersens,  godscgaren  G.  Phi- 
lipson,  grefve  Cl.  von  Rosen  och  stallmästaren  G.  Tamm. 

Detta  utskott  hade  inom  sig  fördelat  arbetet  för  de  olika  idrottsgrenarna, 
hvarjemte  major  Balck  bildade  en  särskild  komité  för  allmän  idrott  och  de 
grenar,  han  åtagit  sig,  bestående  af  nedannämnda  personer: 

segling:  lotskaptenen  E.  A.  Smith,  segelmakaren  K.  Tull  och  ingeniör  A.  Nygren; 

rodcl:  kontorschefen  H.  Nsess  och  ingeniör  O.  Olsson ; 

skridskoåkning:  herr  Alf.  Bernhard  och  ingeniör  O.  Wollert; 

skidlöpning:  kapten  Ad.  Heijkenskjöld  och  härad shöfding  E.  Lagercrantz; 

k (lik-  och  sp  arkstötting  åkning : herr  R.  Tengborg; 

skridskosegling:  redaktör  A.  Lindman; 

isj aktsegling : segelmakaren  Iv.  Tull; 

velocipedåkning:  kaptenen  friherre  C.  Silfversparre  och  herr  W.  Thunman; 

fäktning:  kapten  O.  Scherstén  och  löjtnant  S.  Drakenberg; 

fiske:  redaktör  A.  Lindman; 

skytte:  herr  R.  Tengborg; 

jag  t:  jägmästaren  H.  Samzelius; 

simning:  ingeniör  G.  von  Segebaden ; 


284 


* 

t v n i s t-  o c u s v o v r v rs  tå  i.  l k / n g e k. 


bollspel:  grefve  Cl.  von  Rosen  och  gymnastikdirektör  I.  Forssling; 

allmän  idrott:  kapten  E.  Frestadius,  herr  C.  V.  Andersson  och  herr  R.  Tengborg. 

Det  var  alltså  en  ganska  stor  apparat,  som  sattes  i rörelse  för  att  åstad- 
komma något  helt. 

Största  förtjensten  af  utställningens  vackra  resultat  tillkommer  frih.  S. 
Hermelin,  som  med  ospardt  nit  och  aldrig  tröttnande  omtanke  ordnade  och 
förestod  det  hela  från  början  till  slut. 

Att  det  ekonomiska  resultatet  ej  hlef  lika  lysande  som  det  ideela  var 
ju  att  förutse,  då  denna  kollektivutställning  planlades  i så  stor  stil.  Den 
kunde  alltså  ej  betala  sig  sjelf,  oaktadt  den  var  så  talrikt  besökt,  alt  inträdes- 
afgifterna  inbragte  omkring  60,000  kronor.  Men  omkostnaderna  uppgingo  till 
ungefär  dubbla  summan;  alltså  öfverskreds  det  beräknade  beloppet  80,000  kr. 
högst  betydligt. 

Emellertid  bade  betydande  garantier  till  företagets  ekonomiska  betryg- 
gande tecknats  af  fosterländska,  offervilliga  män,  nämligen  direktör  John  Bern- 
ström,  bankir  Axel  Burman,  bankdirektör  E.  Thiel,  grossb.  J.  Svedberg,  konsul 
C.  D.  Philipson,  direktör  A.  Reinhold,  grossh.  1.  Hirsch  och  grossh.  C.  Bengtson. 

För  alt  reparera  det  ekonomiskt  ofördelaktiga  resultatet  hade  utställ- 
ningens föreståndare,  ryttmästaren  frih.  S.  Hermelin,  utverkat  rättighet  att  få 
utställningspaviljongen  stående  kvar  under  fem  år,  samt  sålunda  kunna  göra 
den  inkomstbringande.  Erån  detta  bekymmer  har  emellertid  turist-  och  sport- 
utskottet  lyckligen  befriats  derigenom,  alt  del  konsortium,  som  öfvertagit  ut- 
ställningsrestauranten  vid  Kaptensudden  och  som  önskade  erhålla  den  plats, 
där  turist-  och  sporlpaviljongen  stod,  mot  förvärf  af  densamma  förbundit  sig 
alt  täcka  bristen. 


XXIV. 


S M A K W E 


UTSTÅ LLN I NGAI 


> 

\ . 


1. 


H.  M.  KONUNGENS  JAGTKKUBBS  OCH  SVENSKA  JÄGARE- 
EÖRBUNDETS  GEMENSAMMA  PAVILJONG. 


AF 


CARL  L.  BENDIX. 


Invid  allmänna  vägen  till 
Djnrgårdsslätten  på  en  bergkulle 
nedanför  Byströms  villa  med  ett 
det  allra  vackraste  läge  kvar- 
ligger  ännu  den  efter  ritning  af 
slottsarkitekten  Fr.  Lil  ljekvist 
uppförda,  eleganta,  solidl  byggda 
paviljong,  som  inrymde  utställ- 
ningar från  H.  M.  Konungens 
jagtklubb  och  Svenska  jägare- 
förbundet. 

Till  komilerade  för  denna 
utställning  voro  utsedda  från  de 
respektiva  föreningarna  öfverhof- 
jägmästaren  V.  Ankarcron a,  förste 
hofjägmästaren  H.  af  Petersens, 
krigsbofrällsrådet  1 1 j . Tauvon, 
ryttmäslarcn  grefve  A.  P.  Ha- 
milton  samt  direktören  C.  G.  G. 

PL.  46.  JAGTPAV  IL  JONGEN.  HolllieiZ. 


•S  M ,1  /«>  n E U TS  T Ä I.  L V I V G A Ii 


286 


Utställningen  omfattade  följande  afdelningar  och  grupper:  l:o  armborst 
och  jagtgevär  af  svenska  mästare  från  äldsta  till  nuvarande  tid;  2:o  fångst- 
redskap, jagltyg,  björn-  och  vargspjut,  jagtknifvar,  kruthorn,  kul-  och  hagel- 
pungar,  knallhaltsdosor,  skjulväskor  m.  m.;  3:o  serier  af  typiska  svenska  rå- 
djurs-, elg-  och  hjorthorn;  4 o svensk  jagtliteratur  och  5:o  modeller  till  foder- 
häckar och  skyddslådor  m.  m.  för  det  vilda. 

Den  förstnämnda  af  dessa  grupper,  ordnad  af  jägmästaren  E.  G:son 
Hjort,  hade  säkert  att  uppvisa  den  rikhaltigaste  och  fullständigaste  samling, 
belysande  jagtvapnets  utvecklingshistoria  ifrån  armborstet  till  det  moderna 
snabbskjutande  geväret,  som  någonsin  varit  exponerad  i vårt  land.  Där  funnos 
stör-armborst,  luntlås-  och  hjullåsbössor  från  14-  och  1500-talen,  rikt  och 
vackert  ornerade.  Den  ulslälda  samlingen  af  skjutvapen  representerade  till- 
verkningar af  62  svenska  gevärssmeder.  Till  antalet  voro  flintlåsgevären  tal- 
rikast, företrädda  med  ej  mindre  än  75  stycken,  och  af  dessa  var  en  hel  del 
synnerligen  vackra  och  omsorgsfullt  förfärdigade,  exempelvis  de  från  Örbyhus’ 
vapensamling  m.  11.  Anmärkningsvärd  är  äfven  en  hagelbössa,  tillhörig  kapten 
A.  von  Post,  med  inskription  : »Denna  är  den  första  uti  Sverige  förfärdigade 
knallkrutsbössa,  1820  af  G:md  Nystrand  . 

Synnerligen  intressant  var  en  samling  skjutvapen,  som  tillhört  kung- 
liga personer  och  andra  märkliga  jägare.  Bland  dessa  anteckna  vi:  en  kul- 
bössa, mästerligt  ciselerad  med  djurbilder,  en  gåfva  från  kejsarinnan  Katarina 
1 till  konung  Fredrik  1,  vidare  en  björnstudsare  med  rikliga  guldorneringar, 
hvilkcn  tillhört  prins  Fredrik  Adolf;  ett  praktgevär  är  en  bakladdningsbössa, 
som  tillhört  konung  Carl  XIV  Johan,  försedd  med  hans  namnchiffer  i guld. 
Dessa  bägge  sistnämnda  vapen  tillhöra  H.  M.  Konungens  vapensamling. 
Hit  höra  äfven  en  elgstudsare,  som  egts  och  begagnats  af  konung  Carl  XV, 
och  en  kraftig  dubbelsludsare,  som  af  vår  nuvarande  konung  begagnats  vid 
krokodiljagter  i Egypten.  Man  kan  icke  lemna  denna  afdelning  utan  att  lägga 
märke  till  ännu  ett  par  märkliga  vapen,  nämligen  dels  en  sönderbruten  elefant- 
studsare,  som  tillhört  den  bekante  jägaren  lektor  J.  A.  Wahlberg  och  hvilken 
läns  i närheten  af  dennes,  af  en  sårad  elefant  stympade  lik,  dels  en  hagel- 
dubbelbössa,  som  begagnats  af  den  kände  lejonjägaren  och  fogelskytten  Lle- 
wellyn  Lloyd. 

Bland  de  till  2:dra  gruppen  hörande  föremålen  må  nämnas  åtskilliga 
präktiga  hirschlängare,  llere  björn-  och  vargspjut,  äfvensom  jagtknifvar,  krut- 
horn och  hagelpungar  in.  m.,  af  hvilka  en  del  tillhört  kungliga  personer  så 
långt  tillhaka  som  till  Carl  XI. 

En  öfvergång  frän  de  nu  nämnda  afdelningarna  till  den  3:dje  afdel- 
ningcn  bildar  den  af  konservator  G.  Kollhoff  med  framstående  talang  ordnade 


INTERIÖR  FRÅN  .!  AGTP  AVI  LJONGEN  . 


2, SS  S .1/  Ä I{  R E U T S TÄ  I.  L N I V G A R 


framställningen  af  svenska  villebrådsarter,  för  förslå  gången  i vårt  land  ex- 
ponerade i nyskjntet  tillstånd.  Denna  utställning  har  fått  sin  plats  i den  med 
sidoafdelningar  försedda  kupolsalen,  som  erinrar  om  förhallen  till  ett  jagtslott. 
På  golfvet  (se  pl.  47)  livilar  en  präktig  elgoxe,  och  på  grenarna  af  ett  träd 
hänga  en  lo,  en  varg  och  en  jä rf.  I ett  annat  träd  ser  man  hängande  harar 
i sommar-  och  vinterdrägt  samt  ett  par  rådjur.  Vidare  finnas  här  talrika 
representanter  för  fogelverlden,  såsom  kungsörnar,  fjellråkor,  dufhökar,  tjädrar, 
orrar,  ripor,  änder,  anbragta  än  enstaka,  än  knippvis  rundt  kring  salens  väggar. 
Särdeles  uppmärksamhet  tilldrager  sig  en  serie  räfskinn,  visande  öfvergången 
från  vanlig  räf  till  brandräf,  korsräf,  svarträf  och  silfverräf,  af  hvilket  sist- 
nämnda slag  ett  skinn,  tillhörigt  H.  K.  H.  Kronprinsessan  Victoria,  är  ytterst 
dyrbart.  Vidare  märkes  en  vacker  samling  skinn  af  ekorrar,  af  fjellräf,  vi- 
sande öfvergången  från  hvit  fjellräf  till  blåräf,  samt  af  rnård,  utter  m.  11. 

Ofvanför  villebrådssamlingen  löper  en  fris,  besatt  med  en  rad  elgkronor 
till  antalet  51  stycken.  Bland  elgkronorna,  som  af  direktör  Holmerz  valts  och 
ordnats  efter  de  tvenne  olika  typer,  hvilka  kunna  hos  elgen  särskiljas,  näm- 
ligen den  skofvelformiga  s.  k.  palmataformen  och  den  mer  greniga  s.  k.  eer- 
vataformen,  funnos  många  märkliga  exemplar.  Så  nämna  vi  ett  elghufvud 
efter  en  väldig  tjur,  som  af  H.  M.  Konungen  fälts  på  Hunneberg,  hvarförutom 
många  vackra  exemplar  från  skilda  landsändar,  såsom  från  Norrbotten,  Vester- 
botten,  Jemtland,  Vestmanland,  Södermanland  m.  II.  ställen,  lilldrogo  sig  upp- 
märksamheten. Uti  smärre,  i sidoafdelningarna  uppförda  loggior  hade  pavil- 
jongens för  den  sakkunnige  helt  säkert  största  sevärdhet  fått  sin  plats.  Här 
funnos  nämligen  4(56  rådjurshorn,  hopförda  och  ordnade  af  den  kände  fack- 
mannen på  detta  område  hofjägmästaren  grefve  T.  Thott.  Af  rådjursupp- 
salserna  anteckna  vi  trenne  stycken  från  rådjur,  skjutna  af  H.  M.  Konungen 
a Skabersjö  den  1 September  1894,  äfvensom  41  horn,  utvalda  ur  H.  K.  H. 
Kronprinsens  präktiga  samling  af  hornkronor  efter  djur,  som  H.  K.  II.  sjelf 
fäll  ])ä  jagter  i Skåne. 

Smaland  är  i rådjurssamlingen  representcradt  af  21  st.  horn  och  Vester- 
götland  af  14;  alla  öfriga  äro  från  Skåne.  Samtliga  dessa  sistnämnda  äro  af 
anmärkningsvärd  art,  men  det  skulle  föra  oss  för  långt  att  ingå  på  en  redo- 
görelse för  desamma. 

Till  denna,  den  3:dje  afdelningen,  höra  äfven  ett  tjugutal  kronhjorl- 
och  dofhjorlhorn,  de  llesta  från  Skåne.  Äfven  inom  denna  grupp  är  H.  K.  II. 
Kronprinsen  utställare,  nämligen  med  en  abnorm  krona,  som  bars  al  en  å 
Iläckeberga  af  II.  K.  II.  skjuten  kronhjort. 

Återstår  all  omnämna,  atl  i paviljongen  linnes  en  ganska  rik  samling 
jagllileralur  samt  utanför  densamma  en  ändamålsenlig  hökbur  Irån  Skabersjö, 


några  välkonstruerade  foderhäckar  för  vinterfodring  af  rådjur,  en  praktisk 
hundkoja,  åtskilliga  modeller  lill  apparater  lor  jagt-  och  villebrådsskydd,  äfven- 
som  en  del  vargnät. 

Man  hade  trott,  att  denna  prydliga  och  för  sill  ändamål  synnerligen 
lämpligt  bygda  paviljong  skulle  allt  framgent  bibehållas  för  samma  ändamål 
som  under  utställningen,  eller  till  en  plats,  dit  hvarje  vän  af  svenskt  jagtlif 
och  af  vår  djurverld  gerna  stälde  sina  steg;  men  ekonomiska  skäl  lära  hafva 
nödvändiggjort  att  där  nu  dyrkas  Gambrinus  i stället  för  Hubertus. 


F.  R.  MARTINS  ORIENTALISKA  UTSTÄLLNING 


AF 


F.  R.  MARTIN. 


PL.  48.  F.  R.  MARTINS  ORIENTALISKA  UTSTÄLLNINGS  PAVILJONG. 


På  Millenni- 
ums-utställningen  i 
Budapest  voro  de  af 
grefve  Zichy  från 
hans  resa  i Central- 
asien hemförda  et- 
nografiska  samlin- 
garna föremål  för 
mycken  uppmärk- 
samhet och  stort  in- 
tresse. Detta  föran- 
ledde amanuensen 
F.  R.  Martin,  som 
under  åren  1891  — 
92,  94—96  gjort  vid- 
sträckta forsknings- 


resor i Sibirien,  Cen- 
tralasien, Kaukasus,  Turkiet  och  Egypten,  att  anordna  en  utställning  af  sina 
från  dessa  resor  hemförda,  högst  betydande  samlingar  icke  blott  af  etnografiska, 
utan  äfven  af  numismatiska,  arkeologiska  och  konstindustriela  föremål.  Dä 


•290 


S MÄRRF.  FTS  T ÄI.L  N IS  G AR. 


plats  för  dessa  ej  kunde  beredas  i någon  af  de  stora  utställningsbyggnaderna, 
beslöt  egaren  att  på  egen  bekostnad  låta  uppföra  en  paviljong  för  att  däri  in- 
rymma samlingarna.  Ritningen  uppgjordes  af  arkitekt  Wickman  efter  herr 
Martins  anvisningar,  och  paviljongen  bygdes  i enkel  arabisk  stil.  I densammas 
arkitektur  ingick  en  del  hemförda  detaljer,  såsom  fajanser,  fönster  och  dörrar. 
Paviljongen,  som  var  belägen  midt  emot  Ivongl.  jagtklubbens,  inrymde  i öfre 
våningen  en  stor  sal,  9x12  m.,  och  i den  nedre  ett  galleri. 

I den  öfre  salen  voro  samlingarna  utstälda,  omfattande  omkr.  3,000 
nummer,  hufvudsakligen  moderna  etnografiska  föremål  från  Kaukasus  samt 
dyrbara  armeniska  handskrifter  från  1400-talet.  Från  Persien,  Egypten,  Tur- 
kiet och  Centralasien  hade  utställningen  till  följd  af  utrymmets  knapphet  måst 
ordnas  efter  beskaffenheten  och  endast  i vissa  fall  efter  ursprungsorten.  Ri- 
kast företrädd  var  textilafdelningen,  som  bland  annat  innehöll  en  ovanligt 
stor  samling  persiska  mattor,  i hvilken  nästan  alla  epoker  från  1200-talet  till 
vår  tid  voro  representerade  genom  karaktäristiska  exemplar.  Samlingen  af 
andra  textilalster  hade  att  uppvisa  månget  mindre  kändi  och  sällsynt  föremål. 

Den  hos  orientalen  till  stor  fulländning  drifna  konsten  att  bearbeta 
metall  var  ytterst  väl  representerad,  bland  annat  genom  en  alldeles  allena- 
stående  samling  i Centralasiens  jord  funna  metallkärl,  de  äldsta  från  1200- 
talet,  praktfullt  inkrusterade  metallarbeten,  utförda  för  Mamelucksultanerna  i 
Egypten  på  1300-  och  1400-talen,  samt  persiska  arbeten  från  1600-  1800-talen. 
Den  keramiska  afdelningen  hade  att  uppvisa,  utom  prof  på  eu  mängd  olika 
väggfajanser,  ett  stort  antal  af  de  i ruinhögarna  utanför  Kairo  af  egaren  uppgräfda 
fajansfragmenten,  en  samling,  som  torde  vara  den  i sitt  slag  rikaste  i Europa. 
Det  berömda  orientaliska  vapensmidet  var  representeradt  med  några  prakt- 
fulla exemplar.  Det  förnämsta  var  dock  samlingen  af  koranhandskrifter,  som 
kunna  jemnställas  med  British  Museums  och  Nationalhihliotekets  i Paris  för- 
nämsta skatter.  I nedre  galleriet  voro  utstälda  några  hundratal  af  en  till  2,000 
n:r  uppgående  samling  fotografier  från  de  trakter,  egaren  besökt,  såsom  när- 
mare framgick  af  cn  öfver  hans  forskningsfärder  exponerad  karta. 

Samlingarna  voro  brandförsäkrade  för  60,000  kronor,  däri  ej  inbegripen 
manuskriplsamlingen.  Antalet  betalande  besökande  utgjorde  omkr.  20,000. 
Inträdesafgiften  var  25  öre.  En  kort  vägledning  var  utgifven  på  svenska  och 
tyska.  I synnerhet  mot  sintet  af  utställningen  anlitades  samlingen  af  ett  be- 
tydligt antal  mönsterrilare. 


PL.  49.  UTSIGT  AF  GAMLA  STOCKHOLM. 


XXV. 


GAMLA  STOCKHOLM. 


AF 

E.  G.  FOLCKER. 

Redan  år  1890,  då  åtskilliga  förslag  beträffande  en  blifvande  nordisk 
industriuställnings  plats  börjat  framkomma,  hade  arkitekten  Fr.  Lilljekvist, 
hvilken  på  enskild!  uppdrag  utarbetat  ett  dylikt  förslag,  i detta  älven  inrymt 
planen  att  i förminskad  skala  reproducera  ett  stycke  af  1500-talets  Stockholm. 
Förslaget  gick  ut  på  att  förlägga  utställningen  till  Kungsträdgården,  Blasii- 
holmen  och  närliggande  stränder,  och  den  gamla  stadsbilden  hade  fått  sin 
plats  utmed  Skeppsholmens  vestra  strand,  grupperad  kring  det  gamla  »Johan 
1 1 1 :s  huset»  på  höjden  invid  bron. 

Emellertid  hade  tanken  alt  sålunda  vid  de  större  industriutställningarna 
rycka  in  ett  stycke  af  förgångna  tiders  lif  såsom  åskådnings-  och  förlustelse- 
material blifvit  väckt  äfven  på  andra  ställen.  Vid  utställningarna  i Brussel, 

38 


PLAN  ÖFVER  GAMLA  STOCKHOLM. 


292 


GAMLA  STOCKHOLM. 


G A M L A S T O C K II O LM. 


293 


Amsterdam  och  Berlin  hade  mer  eller  mindre  storartade,  mer  eller  mindre 
lyckade  framställningar  af  denna  art  anordnats  och  öfverallt  visat  sig  såsom 
synnerligen  starka  dragningskrafter  för  de  besökande. 

Det  var  således  förklarligt  nog,  att,  då  1897  års  utställning  skulle  bli 
en  verklighet,  arkitekten  Lilljekvist  återkom  till  sin  plan  att  där  få  plats  för 
en  efterbildning  af  det  gamla  Stockholm,  lämpad  efter  den  nu  bestämda  plat- 
sens terrängförhållanden. 


PI..  öl.  UTSIGT  AF  GAMLA  STOCKHOLM  MED  SLOTTET  SAMT  NORREPORT. 


Ar  1895  i December  ingick  han  till  utställningens  förvaltningsutskott 
med  elt  förslag  till  utförande  af  en  dylik  efterbildning.  Delta  gälde  reprodu- 
cerande i förminskad  skala  af  elt  parti  från  Stockholms  stad,  sådan  den  ledde 
sig  i slutet  af  1500-talet  eller,  närmare  bestämdt,  sedan  de  många  under  de 
förste  Vasakonungarne,  särskildt  Johan  III,  skedda  byggnadsarbetena  gifvit  den 
en  pregel,  som  den  sedan  länge  nog  bibehöll  och  som  den  eger  på  de  vyer, 
som  finnas  från  denna  lid. 

Då  det  mest  kännetecknande  partiet  på  dessa  1500-talets  Stockholms- 
vyer är  det  gamla  slottet  med  sitt  höga  rundtorn,  hade  arkitekten  gjort  detta 
och  trakten  däromkring  till  föremål  för  sin  reproduktion.  Planen  inneslöt  så- 


PE  52, 


NORREPORT. 


PL.  53.  RÅDHUSET  OCH  PEDER  BRAHES  HUS. 


G .4  M L ,4  S T O C K II 0 L M. 


2ri7 


lunda,  utom  slottet,  Helgeandsholmen  med  Norreport,  Smedjegatan  med  dess 
gränder,  Storkyrkan,  rådhuset  och  Stortorget  samt  de  därifrån  utgående 
brinkarna. 

Till  plats  för  del  hela  hade  valts  den  under  utställningstiden  förvärf- 
vade  Framnäs’  udde,  kring  hvilken  dock  åtskilliga  ulfyllningar  skulle  göras. 
Hvad  beträffar  det  material,  som  skulle  användas  för  byggnadernas  uppförande, 
skulle  detta  vara  detsamma  som  vid  motsvarande  arbeten  på  utställningarna 
i Antwerpen,  Amsterdam  och  Berlin,  eller  gips  på  trästommar,  sålunda  er- 
bjudande en  fullkomligt  illusorisk  efterbildning  af  tegel  och  sten,  under  det  alt 
putsfasader,  korsvirkslnis  och  träbyggnader  voro  ämnade  att  återgifvas  i sitt 
naturliga  material. 

Planen,  som  för  öliigt  redogjorde  för  en  mängd  detaljanordningar,  åt- 
följdes af  ett  kostnadsförslag,  slutande  på  160,000  kronor. 

Saken  vann  förvaltningsutskottets  gillande,  och  utskottet  förklarade  sig 
gerna  se,  all  den  komrae  till  utförande,  men  ansåg  sig  ej  kunna  öfvertaga 
den  ekonomiska  risken. 

Herr  Lilljekvist,  som  alltför  mycket  räknade  på  framgången  af  sin  idé 
för  att  af  sådant  skäl  låta  den  förfalla,  lyckades  lösa  denna  högst  väsentliga 
svårighet  därigenom,  att  han  anskaffade  en  garantifond,  tecknad  af  ett  tjugutal 
intresserade  personer,  hvilka  med  ett  belopp  af  5,000  kronor  livar  förbundo 
sig  att  betäcka  den  möjligen  uppkommande  bristen  i de  till  125,000  kronor  be- 
räknade inträdesafgifterna.  Sjelf  åtog  sig  herr  L.  att  ersätta  den  summa, 
hvarmed  byggnadskostnaderna  möjligen  kunde  öfverstiga  de  beräknade;  detta 
dock  med  det  förbehåll,  att  eventuell  öfverskjutande  inträdesafgifter  i första 
band  härtill  skulle  användas. 

Sedan  de  ekonomiska  förutsättningarna  för  företagets  verkliggörande 
på  så  sätt  blifvit  ordnade,  återstod  för  förvaltningsutskottet  att  med  Nordiska 
museets  styrelse  träffa  öfverenskommelse  angående  platsens  öfverlåtande,  h vil- 
ket också  efter  åtskilliga  underhandlingar  lyckades.  På  gjord  framställning 
tillsatte  förvaltningsutskottet  för  ledandet  af  de  närmare  anordningarna  en 
komité,  bestående  af  riksantikvarien  H.  Hildebrand  såsom  ordförande,  gross- 
handlaren F.  G.  Althainz,  herrar  J.  Jahnsson,  H.  Levin,  arkitekten  Fr.  Lillje- 
kvist, generalkonsuln  Roh.  Schumburg,  intendenten  G.  Upmark  och  grefve  F.  F. 
Wrangel.  Föreståndare  för  anläggningen  blef  dess  upphofsman.  Det  hela 
anordnades  nu  i öfverensstämmelse  med  den  uppgjorda  planen,  till  hvilkens 
mera  allmänt  angifna  hufvuddrag  under  anordningsarbetenas  gång  emellertid 
massor  af  detaljer  tillkommo. 

Inträdet  till  det  gamla  Stockholm  skedde  öfver  »Norrebro»,  en  bred 
träbrygga  med  landfäste  strax  nedanom  den  stora  liskerihallen,  och  vid  hvilken 


RL  54.  STÅLSGRÄNDEN. 


PL.  65.  SMEDJEGATAN. 


300 


GAMLA  STOCKHOLM. 


tvenne  smärre  paviljonger  i tids-stil  användes  för  biljettförsäljningen.  Öfver 
den  lilla,  på  pålar  i vattnet  bygda  »Helgeandsholmen»  med  sitt  Helgeandshus, 
sitl  mynthus  och  »strömkvarn»  gick  vägen  till  hrons  fortsättning,  där  på 
andra  sidan  vattnet  »Norreport»  höjde  sig,  troget  eftergjord  de  gamla  affaild- 
ningarna.  Vid  inträdet  i den  egentliga  staden  låg  till  höger  Stålsgränden,  lill 
venster  Peder  Brokikares  gränd  och  midt  för  Smedjegatan.  Denna  ledde  ut- 
med kvarteret  Helvetet  till  venster  och  förbi  Johan  Sekreterares  gränd  och 
Urväders  gränd  lill  höger  fram  till  S:l  Laurentii  gränd  med  S:t  Niklas  port, 
där  Trångsund  fortsatte  förbi  »kyrkan»  och  rådhusets  gafvel  fram  till  »Stor- 
torget». Bland  byggnaderna  kring  detta  torg  märktes  i första  rummet  det 
präktiga  rådhuset  med  sitt  burspråk,  sina  i färger  rikt  ornerade  väggar  och 
sin  kolonnad,  innanför  hvilken  den  stora,  pittoreska  rådhuskällaren  var  belägen. 
Till  venster  om  rådhuset  låg  grefve  Peder  Brahes  hus  och  i dess  närhet 
Bollhusteatern;  där  bortom,  på  andra  sidan  »Köpmangatan»,  fans  värdshuset 
»Spanska  drufvan»  bredvid  Apotekshuset.  Midt  öfver  på  andra  sidan  torget 
sträckte  sig  en  rad  af  smala  gafvelhus  inåt  Skomakaregatan,  där  den  »Lu- 
stiga teaterns»  lokal  var  belägen.  Kvarteret  mellan  Skomakare-  och  Svart- 
mangatorna  upptogs  af  ett  par  stenhus  med  fasader  ål  torget.  Ett  i äkta  sten 
hugget  brunnskar  med  öfverbyggnad  af  smidesjern  stod  midt  på  torget,  och 
där  bredvid  »Kåken»  med  »Kopparmattes»  kända  bild  på  toppen.  Rundt  om 
rådhuset  gick  vägen  fram  till  slottsplatsen,  vid  hvilken  S:t  Gertruds  gillehus 
med  sin  trädgård  var  öppet  för  utskänkning.  Det  gamla  slottet  med  alla  sina 
byggnadslängor,  sina  »fyrkanter»  och  »rundlar»  var  eftergjordt  med  stor  trohet, 
och  däröfver  höjde  tornet  »Tre  kronor»  sina  tinnar.  På  hron  öfver  slottsgrafven, 
bevakad  af  de  två  lejonen,  inkom  man  i slottet,  och  här  öppnade  sig  den  stora 
borggården,  omgifven  af  sina  fyra  fasader,  med  den  stora  dubbeltrappan,  trum- 
petaregången och  de  olika  portarna  och  trappuppgångarna.  Från  trumpetare- 
gången  kom  man  äfven  upp  i slottets  inre,  där  ett  mindre  antal  rum,  dekore- 
rade och  lill  stor  del  möblerade  med  gamla  möbler  o.  d.,  gaf  en  föreställning 
om  svenska  slottsgemak  från  1500-talets  slut.  Från  slottet,  som  omgafs  af  be- 
tydande murar,  kom  man  öfver  Slagtarhusbron  tillbaka  till  Helgeandsholmen. 

Hvad  som  i första  rummet  ål  denna  lilla  stadsbild  gaf  ett  sådant  illu- 
soriskt sken  af  verklighet  var,  att  allt  synligt  material,  där  det  icke  verkligen 
var  »äkta»,  utgjorde  en  ytterst  trogen  imitation  af  sådant.  Äkta  var  sålunda 
gators  och  gränders  knaggliga  stenläggning,  äkta  var  det  gamla  takteglet  på 
många  af  de  olika  byggnaderna,  likaså  en  och  annan  port  eller  lucka,  ett  och 
annat  slenornament,  insatt  i husens  murar,  samt,  som  ofvan  nämndes,  möbler 
och  bohag  i slottets  rum.  Hvad  byggnadsmaterialen  i öfrigt  beträffar,  hade 
gipsa  fl  ryck  tagits  af  verkliga  gamla  gråstensmurar  och  tegelväggar,  h vilka 


G .4  .1/  1,  ,1  S T 0 C I(  II  0 1.  M . 


301 


sedan  användes  målade  i murarnas  naturliga  färger  för  de  olika  husen,  för 
vallar  och  befästningsmurar;  andra  byggnader  voro  ölverdragna  med  puts  af 
olika  slag,  korsvirket  ocb  trähusen  lingo  en  ålderdomlig  färganstrykning.  Den 
trovärdiga  verkan  af  det  hela  berodde  i väsentlig  grad  älven  därpå,  att  de  olika 
byggnaderna,  så  vidt  ske  kunnat,  voro  kopierade  efter  ännu  befintliga  gamla 
förebilder  i olika  delar  af  landet.  Så  igenkände  man  bär  det  s.  1c.  Kockumska 
huset  i Malmö,  det  gamla  apoteket  i Visby,  kungsstugan  i Örebro  m.  11. 
Det  gamla  slottet,  Norreport  ocb  andra  byggnader  voro  uppförda  med  ledning 
af  många  ännu  befintliga  afbildningar,  och  i de  fall  ocb  dessa  voro  i denna 
mängd  af  byggnader  naturligtvis  de  flesta  — , där  det  direkta  kopierandet  ej 
kunnat  ske,  hade  arkitektens  grundliga  kännedom  om  vasatidens  byggnadsstil 
ocb  utföringssätt  gjort  del  för  honom  obehöfligt  all  söka  sina  motiv  annor- 
städes ocb  sålunda  äfven  bundit  åskådarens  fantasi  inom  dessa  tidsgränser. 

Slutligen  och  icke  minst  hade  denna  märkliga  illusion  af  storlek  och 
rymlighet  — inom  ett  så  litet  område  — vunnits  genom  väl  beräknade  propor- 
tioner, genom  perspektiviska  förkortningar  ocb  förminskningar,  hvillca  af  åskå- 
daren icke  märktes  såsom  sådana,  ulan  gåfvo  en  verklighetseffekt,  som  egent- 
ligen var  en  optisk  villa.  Särskildt  lyckligt  var  detta  vunnet  i slottets  och 
i Stortorgets  anordning,  hvilket  senare,  litet  som  det  var,  föreföll  nära  så  stort 
som  det  verkliga. 

Alla  dessa  rent  arkitektoniska,  dekorativa  anordningar  skulle  dock  i ocb 
för  sig  hos  åskådaren  endast  kunnat  framkalla  bilden  af  en  de  dödas  stad. 
Och  Gamla  Stockholms  skapare  lyckades  också  i rörelsen  och  samfärdseln  på 
dess  gator,  i det  vexlande,  pittoreska  lifvet  inom  dess  murar  framkalla  en 
lefvande  bild  af  förgången  tid,  ett  historiskt  panorama,  hvari  åskådaren  på 
samma  gång  var  deltagare. 

I hvarje  bus  vid  Smedjegatan  och  torget  hölls  öppen  bod  af  alla  slags 
handlande  ocb  handtverkare;  guldsmeden,  tenngjutaren,  krukmakaren,  bok- 
tryckaren, bagaren,  apotekaren  och  bardskäraren,  konsthandlaren,  glassliparen, 
väfvaren  och  ännu  flere  drefvo  sina  yrken  på  gammaldags  sätt  inför  gatu- 
vandrarens  ögon.  För  de  lekamliga  behofven  sörjde,  förutom  de  redan  nämnda 
rådhuskällaren,  gillestugan  och  den  gyllene  drufvan,  äfven  det  mycket  besökta 
konstnärernas  herberge,  det  pittoreskt  anordnade  våffelbruket  och  andra  mindre 
näringsställen.  Hela  den  stora  personal,  som  tillhörde  alla  dessa  olika  för- 
rättningar, var,  liksom  alla  stadens  vakter,  iförd  tidstrogna  och  färgrika 
drägter  — ett  välbehöfligt,  pittoreskt  element  i gatulifvet.  Af  synnerligen  god 
verkan  blefvo  också  de  omtyckta  s.  k.  gatuuppträdena,  hvilka  anordnades  med 
hjelp  af  dessa  och  andra  särskildt  agerande, 


302 


GAMLA  STOCKHOLM. 


Högst  populära  bland  de  många  förströelserna  i Gamla  Stockholm  voro 
de  teatraliska  föreställningar,  som  gåfvos  på  dess  tvenne  skådebanor:  Bollhus- 
teatern och  den  Lustiga  teatern,  där  scener  och  hela  stycken  framstäldes  till- 
hörande 1500-  och  1600-talens  dramatik,  uppsatta  med  historisk  trohet  i 
sceneri  och  kostymer. 

* * 

* 

I det  vidlyftiga  och  mångskiftande  arbetet  med  företagets  anordnande 
och  upprätthållande  hade  herr  L.  vid  sin  sida  först  och  främst  de  män,  hvilka 
bildade  den  för  ändamålet  tillsatta  komitén,  bland  hvilka  hrr  Hildebrand, 
Upmark  och  grefve  Wrangel  utarbetade  den  öfver  Gamla  Stockholm  utgifna 
historiska  vägledningen.  Bland  dem,  som  för  öfrigt  gjort  en  mera  väsentlig 
insats  i arbetet  för  företagets  konstnärliga  framgång,  böra  nämnas  herrar  E. 
Hahr  såsom  biträdande  arkitekt,  Berg,  som  utförde  målningsarbetet,  samt  E. 
Grandinson,  som  hade  sig  anförtrodd  ledningen  af  teaterväsendet,  kostym- 
upptågen  och  dithörande. 


Itskmty  ■ TfEKÄM*»  TM 
siAi  K®wo-  m ssÄtTEier® 

f-  ' -V®*  ISA L'-tW 


T tiFifö 


KO  N STA  FD  ELN  INGEN. 


XXVI. 


KONSTAFDELNINGEN. 

AF 


C.  A.  OSSBAHR. 


I den  nådiga  kungörelsen  angående  anordnande  af  en  allmän  konsl- 
och  industriutställning  i Stockholm  år  1897  hade  Kongl.  Majl  den  7 Juni 
1895  hl.  a.  förordnat,  att  högsta  ledningen  af  utställningen  skulle  tillkomma 
en  af  Kongl.  Maj:t  tillsatt  centralkomité,  hvilkens  ena  afdelning  skulle  ega 
att  ombesörja  konstutställningen.  Till  ordförande  i denna  afdelning  hade 
förordnats  II.  K.  H.  Prins  Eugen  och  till  ledamöter  målaren  Richard  Bergh, 
ledamoten  af  Kongl.  akademien  för  de  fria  konsterna  Oscar  Björck,  arki- 
tekten F.  Boberg,  professoren  frib.  G.  Cederström,  ledamoten  af  K.  akad. 
för  de  fria  konsterna,  bildhuggaren  T.  Lundberg,  direktören  för  det  under 
K.  akademiens  för  de  fria  konsterna  inseende  stälda  läroverket  grefve  Georg 
von  Rosen  och  målaren  A.  L.  Zorn.  Under  Hans  Kongl.  Höghets  ordförande- 
skap sammanträdde  komiterade  första  gången  den  28  i samma  månad,  hvar- 
vid  till  konstutställningens  kommissarie  utsågs  herr  Oscar  Björck  och  till 
komiterades  sekreterare  herr  C.  A.  Ossbahr. 

Utställningen  var  af  Kongl.  Maj:t  bestämd  all  utom  Sverige  omfatta 
Norge  och  Danmark,  hvilka  i sådant  afseende  erhöllo  inbjudning,  bvarjemte, 
särskildt  hvad  konstafdelningen  beträffade,  möjlighet  lemnats  öppen  för  äfven 
andra  land  att  under  vissa  förhållanden  deltaga.  Komiterades  första  uppgift 
blef  därför  att  med  afseende  på  konstutställningens  omfattning  och  karaktär 
träffa  bestämmelser,  hvilka  väl  närmast  åsyftade  den  svenska  afdelningen,  men 
i tillämpliga  delar  äfven  blefvo  gällande  för  konstutställningen  i dess  helhet. 

Såsom  allmän  grundsats  faststäldes  härvid,  att  konstutställningen  skulle 
lemnas  öppen  för  sjelfständiga  arbeten  inom  alla  grenar  af  bildande  konst. 
Då  den  allmänna  utställningen  emellertid  åsyftade  all  gifva  en  bild  af  egenl- 


306 


K O N S TA  F I)  E L N INGE  N. 


ligen  de  senaste  årens  utveckling,  begränsades  konstverken  med  afseende  på 
tiden  för  deras  utförande,  till  dem,  som  tillkommit  efter  1880  dock  med  rätt 


^nininrrmrmiimnTnTi 


gTOmmuuiiini».i  arroiMiiniHig^jiumtui^ 


PL.  56.  HUFVUDINGÅNGEN  TILL  KONSTHALLEN. 


för  komiterade  all  i särskilda  fall  söka  för  utställningen  anskaffa  representativa 
arbeten  tillkomna  efter  1866  års  utställning. 

Beträffande  de  olika  slag  af  konstföremål,  som  kunde  för  utställningen 
ifrågakomma,  syntes  del  komiterade  särdeles  önskligt,  all  älven  den  konstnär- 


K O N S TA  F 1)  E L NING  E N. 


307 


liga  verksamhet,  som  egnade  sig  åt  samarbete  i en  eller  annan  form  med 
handtverket  eller  industrien  blefve  i konstafdelningen  representerad.  Visserli- 
gen komme  ju  industriafdelningen  att  erbjuda  rikliga  tillfällen  lill  exponering 
af  vår  nuvarande  konstslöjd  och  konstindustri,  men  erfarenheten  från  utlandet 
visade,  att  konstnärerna  ej  bruka  uppträda  vid  dylika  expositioner,  och  att, 
där  så  skett,  deras  arbeten  utsatts  för  all  förbises  i den  stora  mängden  före- 
mål af  helt  annan  innebörd.  Då  man  emellertid  kunde  befara,  all  med  den 
betydelse  språkbruket  inlagt  i »konstslöjd  och  -industri»  en  så  benämnd  grupp 
af  konstutställningen  skulle  af  utställare  missuppfattas  och  kanske  leda  lill 
förvexling  med  motsvarande  afdelningar  i industriutställningen,  sökte  komite- 
rade  bereda  de  ifrågavarande  konstalstren  plats  genom  att  betona  deras  karak- 
tär af  konstnärliga  arbeten  i dekorativt  syfte  eller  för  praktisk  användning. 
Svårigheten  att  för  dem  träffa  den  rätta  benämningen,  då  man  åtminstone  i 
programmet  ej  ville  taga  sin  tillflykt  lill  det  från  franskan  lånade  »objets  d’art  , 
bidrog  kanske  till,  att  denna  grupp  blef  af  konstnärerna  minst  beaktad. 

Förslag  till  program  för  konstafdelningen,  uppgjordt  i öfverensstäm- 
melse  med  här  berörda  synpunkter,  förelädes  centralkomitén  vid  dess  första 
sammanträde  och  faststäldes  på  sätt  ofvan  (sid.  26)  nämnts. 

1 sammanhang  härmed  meddelades  åtskilliga  allmänna  bestämmelser 
för  utställningen,  livilka  i vissa  delar  upptogo  för  konstafdelningen  gällande 
undantag,  af  hvilka  här  endast  torde  behöfva  nämnas  beslutet,  all  medaljer 
och  diplom  ej  komme  att  inom  konstutställningen  utdelas. 

Utarbetandet  af  närmare  bestämmelser  för  den  svenska  konstafdelningen 
sysselsatte  komiterade  under  den  följande  tiden.  Den  vigtigaste  punkten  häraf 
rörde  sättet  för  pröfning  af  till  utställningen  anmälda  konstverk.  Atl  för 
arkitekturafdelningen  en  särskild  jury  skulle  tillsättas,  därom  voro  komiterade 
eniga.  Däremot  gjorde  sig  med  afseende  på  de  öfriga  konstföremålen  tvenne 
olika  principer  gällande.  A ena  sidan  faslhöll  man  vid  en  för  hela  den  sven- 
ska konstutställningen  gemensam  jury,  medan  man  ä den  andra  betonade 
vigten  af,  att  olika  uppfattningar  af  konstverken  finge  tillfälle  göra  sig  fulll 
gällande,  hvilket  under  nuvarande  förhållanden  ej  syntes  kunna  förena  sig 
med  tanken  på  en  jury.  Sedan  flere  år  tillbaka  voro  nämligen  de  svenska 
konstnärerna  delade  uti  tvenne  grupper,  Svenska  konstnärernas  förening  och 
Konstnärsförbundet,  hvilka  hvar  för  sig  brukade  årligen  anordna  utställningar 
i hufvudstaden.  Då  Sverige  officielt  representerades  på  Chieago-utställningen 
1893,  hade  dessa  båda  korporationer  väl  gemensamt  deltagit  i konstafdelnin- 
gen, men  med  hvar  sin  antagningsjury,  och  samma  anordning  hade  träffats 
för  den  konstutställning  i Göteborg  som  nu  förbereddes  lill  1896.  Förfäktarne 
af  principen  om  tvenne  juryer  framhöllo,  att  utställningens  resultat  syntes 

40 


308 


K O N S TA  F D E L N INGE  N. 


bäst  }>etrv 


rO'Ö! 


uppdroges  all  utse  hvar  sin  jury.  Den  svenska  utställningens  enhetliga  karak- 
tär blefve  ju  dock  bevarad,  enär  efter  konstverkens  antagande  någon  yttre 
skilnad  mellan  de  båda  gruppernas  medlemmar  ej  angåfves,  vare  sig  genom 
fördelning  på  olika  lokaler  i konstutställningsbyggnaden  eller  särskild  afdel- 
ning  i katalogen.  De,  som  vidhöllo  betydelsen  af  en  gemensam  jury,  ansågo 
dock,  att  genom  ett  dylikt  förfarande  endast  skulle  främjas  och  ges  utsträckt 
offentlighet  åt  en  inom  konstnärsverlden  rådande  splittring. 

Sammanjemkningsförslag  framkommo  äfven  inom  komitén,  men  lycka- 
des ej  vinna  anslutning,  bvarefter  komiterades  flertal  bestämde  sig  för  de 
skilda  antagningsjuryerna.  Häremot  reserverade  sig  friherre  Cederström,  grefve 
von  Rosen  och  bildh.  Lundberg.  De  tvenne  förstnämnde  inlemnade  därjemte 
med  anledning  af  frågans  utgång  underdånig  ansökan  om  entledigande  ur 
komitén.  Kongl.  Maj:t  fann  dock  ej  skäligt  bifalla  denna  hemställan,  bvar- 
efter friherre  Cederström  och  grefve  von  Rosen  åter  togo  verksam  del  i komi- 
terades arbeten. 

För  öfriga  bestämmelser,  som  vidtogos,  torde  här  ej  i detalj  behöfva 
redogöras,  da  de  tydligast  framgå  af  nedan  införda  »Program  och  bestämmel- 
ser för  konstafdelningen»,  hvilken  publikation  utsändes  till  de  svenska  konst- 
närerna under  Februari  1896. 


PROGRAM  OCH  BESTÄMMELSER  FÖR  KONSTAFDELNINGEN. 

PLATS  OCH  TID. 


§ 1.  Konstutställningen  anordnas  uti  en  inom  området  för  den  allmänna 

utställningen  uppförd  konst-hall,  innehållande  en  cimaise-längd  af  omkring  1,000  meter. 

Utställningen  skall  öppnas  den  15  Maj  1897  och  räcka  till  den  1 Oktober 
samma  år,  komitén  dock  obetaget  att  hålla  den  öppen  utöfver  sistnämnda  dag. 


§ 2.  Konstutställningen  står  öppen  för  svenske,  norske  och  danske  konst- 
närer, hvarjemte  till  densamma  inbjudits  ett  begränsadt  antal  representative  utom- 
skandinaviske  konstnärer. 


An ut ä 1 as  kunna : 

Sjelfständiga,  efter  år  1880  utförda  konstverk  af  alla  slag. 
och  blifva  dessa  fördelade  i följande  fem  grupper: 

Grupp  1.  Målningar  och  teckningar. 

Grupp  2.  Skulpturer  och  medaljer. 


Grupp  3.  Arkitektur-ritningar  och  -modeller  samt  fotografier  af  utförda 
byggnadsverk. 

Grupp  4.  Etsningar,  gravyrer  och  litografier. 

Grupp  5.  Konstnärligt  utförda,  dekorativa  eller  praktiskt  användbara  före- 
mål — äfvensom  modeller  till  dylika  — , hvilka  ej  lämpligen  låta  hänföra  sig  till 
någon  särskild  af  ofvan stående  grupper. 


OMFATTNING. 


K O X S TA  FD  E L X I X G E X. 


309 


Konstverken  skola  anmälas  af  vederbörande  konstnär  eller  med  hans  skrift- 
liga medgifvande  (se  § 3),  ocli  äro  de  underkastade  antagningsjurys  bedömande  (se  § 6). 

Hvad  svenska  afdelningen  beträffar,  förbehålla  sig  komiterade  dock  rätt  att, 
utom  jury,  för  utställningen  begära  arbeten  af  framlidne  konstnärer,  äfvensom  i 
öfrigt  de  under  perioden  1867  — 96  utförda  konstverk,  hvilka  för  den  svenska 
konstafdelningen  kunna  befinnas  särskildt  önskvärda. 

Konstnär  eger  sjelf  bestämma  det  antal  arbeten,  han  önskar  anmäla. 

Önskar  svensk  konstnär  exponera  arbete,  tillhörande  offentlig  samling,  eger 
han  därom  göra  anmälan  hos  komiterade,  som,  ifall  så  finnes  lämpligt,  hos  behörig 
myndighet  därom  göra  erforderlig  framställning. 

ANMÄLAN  OM  DELTAGANDE.* 

§ 3.  Anmälan  om  deltagande  i konstutställningen  sker  på  särskilda  anmäl- 
ningssedlar,  hvilka  nästkommande  December  månad  erhållas  från  konstafdelningens 
byrå,  Stockholm,  och  som,  behörigen  ifylda,  i tvenne  lika  lydande  exemplar  dit  in- 
sändas under  loppet  af  Januari  månad  1897. 

INLEMNING.* 

§ 4.  Anmälda  konstverk  emottagas  för  granskning  af  vederbörande  jury 
(se  § 6)  i utställningsbyggnaden  under  tiden  från  den  15  Mars  till  den  1 April  1897. 

Hvarje  konstverk  skall  vara  försedt  med  konstnärens  namn  och  adress  å 
blankett,  som  erhålles  samtidigt  med  anmälningssedlarna. 

Oljemålningar  skola  vara  försedda  med  ramar;  akvareller,  pasteller,  tecknin- 
gar och  gravyrer  skola  dessutom  vara  under  glas. 

För  skulpturarbeten  tillhandahåller  utställningen  postament;  önskas  dylika  af 
särskild  beskaffenhet,  anskaffas  och  bekostas  de  af  utställaren. 

Konstverk,  hvilka  insändas  från  ort  utom  hufvudstaden,  erhålla  fraktfrihet 
å de  svenska  statsbanorna  till  och  från  Stockholm  samt  fri  transport  från  jernvägs- 
station  i Stockholm  till  utställningsbyggnaden. 

Öfriga  konstverk  aflemnas  genom  utställarens  försorg  och  på  hans  bekostnad. 

Svensk  utställare,  som  från  utlandet  insänder  konstverk,  erhåller,  utom  de 
svenska  statsbanorna,  fraktfrihet  för  endast  trenne  arbeten,  så  framt  ej  särskildt 
af  tal  träffas  med  komitén. 

Beträffande  konstverk  af  betydande  vigt  (öfver  100  kg.)  göres,  utom  de 
svenska  statsbanorna,  fraktfrihet  beroende  på  aftal  med  komitén. 

Konstverk,  som  ej  direkt  inlemnas  i utställningsbyggnaden,  skola  vara  fast- 
skrufvade  i starka  lårar  med  äfvenledes  fastskrufvade  (ej  spikade)  lock. 

Hvarje  kolli  får  endast  innehålla  ett  konstverk. 

Behörigen  ifylda  blanketter,  som  erhållas  med  anmälningssedlarna,  skola 
fästas  inuti  lärarna,  och  på  dessas  lock  skall  adresslapp  vara  fastklistrad. 

Post-  och  ilgodsförsändelser  mottagas  endast  fullt  frankerade. 

Efterkraf  för  lårar,  inpackning,  transportförsäkring  eller  andra  utställarens 
utgifter  gäldas  ej  af  utställningen. 

Om  inlemnadt  konstverk  ej  blifvit  af  vederbörande  jury  (se  § 6)  för  utställ- 
ningen antaget,  underrättas  utställaren  omedelbart  härom,  och  eger  han  då,  så  framt 
konstverket  ej  från  ort  utom  Stockholm  insändts,  att  inom  åtta  dagar  låta  afhemta 
detsamma.  Sker  ej  detta,  ikläder  sig  utställningen  intet  ansvar  för  detsamma. 

Öfriga  ej  antagna  konstverk  återsändas  genom  komiténs  försorg;  kostnaden 
(utom  frakt  å svenska  statsbanorna)  bestrides  dock  härvid  af  utställaren. 


* För  Norge  och  Danmark  gälla  såväl  i afseende  på  anmälan  och  inlemning  som  an- 
tagningsjury  särskilda  bestämmelser,  som  vederbörande  inom  de  respektive  länderna  kunna 
komma  att  fatta. 


310 


KONSTAFDELNI N G E N. 


TULLFRIHET. 

§ 5.  För  de  utställningsföremål  från  utlandet,  h vilka  äro  underkastade  tull- 
behandling,  erlägger  utställaren  ej  tull,  i händelse  de  efter  utställningen  åter  utföras. 

ANTAGNINGSJURY.  * * * § 

§ 6.  För  att  pröfva  de  för  utställningen  afsedda  konstverken  — arkitektur- 
ritningar och  -modeller  (Grupp  3)  undantagna  — väljas  tvenne  juryer  (A  och  R), 
hvardera  bestående  af  sju  medlemmar,  af  hvilka  en  skall  vara  skulptör. 

Dessutom  utses  tre  suppleanter,  hvaraf  en  skulptör,  i hvardera  juryn. 

Endast  konstnär,  som  anmäler  arbete  till  utställningen  (se  § 3),  är  berättigad 
deltaga  i val  af  jurymän: 

till  juryn  A,  om  han  (hon)  är  medlem  af  Svenska  konstnärernas  förening 
eller,  enligt  § 2 mom.  2 och  3 i nämnda  förenings  stadgar  f,  innehar  de  för  med- 
lemskap nödiga  betingelserna; 

till  juryn  B,  om  han  (hon)  är  medlem  af  Konstnärsförbundet. 

Konstnär  eger  endast  välja  till  endera  juryn,  och  bedömes  hans  (hennes) 
arbete  af  den  jury,  i h vilkens  val  han  (hon)  tagit  del 

Konstnär,  som  ej  eger  rösträtt  eller  icke  aflemnar  valsedel,  skall,  på  sätt  å 
anmälningssedeln  finnes  angifvet,  uppge,  hvilken  af  de  båda  juryerna  han  (hon) 
önskar  underställa  sitt  arbete. 

Konstnär,  som  jemlikt  ofvanstående  bestämmelser  är  berättigad  deltaga  i 
jury  val,  erhåller  särskild  valsedel,  hvilken  ify  lies  och,  samtidigt  med  anmälnings- 
sedlarna,  insändes  till  konstafdelningens  byrå  i slutet  kuvert. 

I den  händelse  konstnär  ej  i tid  inlemnat  anmäldt  konstverk,  eger  hans 
valsedel  ej  gällande  kraft  vid  valsedlarnas  öppnande,  hvilket  sker  omedelbart  efter 
den  dag,  som  för  konstverkens  inlemnande  bestämts  såsom  den  sista. 

Sedan  hvardera  juryn  för  sig  afslutat  det  väsentliga  granskningsarbetet, 
sammanträda  båda  gemensamt  för  att  slutbedöma  de  konstverk,  hvilka  — såväl 
inom  den  ena  som  den  andra  juryn  — blifvit  satta  på  revision. 

Konstutställningens  kommissarie  deltager  såsom  ordförande  såväl  i de  sär- 
skilda som  i den  gemensamma  juryns  arbeten,  men  eger  ej  rösträtt  därstädes. 

För  pröfning  af  arkitektur-ritningar  och  -modeller  väljes  en  särskild  jury,  C, 
om  fem  personer  med  två  suppleanter,  af  de  arkitekter,  hvilka  anmäla  och  insända 
arbeten  till  utställningen. 

Besvär  öfver  jurys  beslut  upptagas  ej  till  pröfning. 

• UPPACKNING  OCH  ANORDNING. 

§ 7.  Konstverken  mottagas  och  uppackas  af  därtill  utaf  komitén  utsedd 

person,  som  öfver  deras  beskaffenhet  vid  mottagandet  upprättar  protokoll. 

Konstverken  anordnas  under  ledning  af  konstutställningens  kommissarie,  och 
blifva  möjliga  besvär  häröfver  ej  upptagna  till  pröfning. 

De  norska  och  danska  konstverken  anordnas  af  vederbörande  kommissarier. 


* Se  noten  å föregående  sida. 

j Utdrag  ur  Stadgar  för  Svenska  konstnärernas  förening,  antagna  den  19  Dec.  1890 

och  den  27  Jan.  1891  samt  förändrade  den  27  Febr.  1893. 

§ 2.  Mom.  2.  Föreningen  står  öppen  för  alla  svenska  konstnärer, 
hvilka  med  sina  arbeten  vunnit  inträde  vid  tvenne  af  Föreningen  anordnade  utställningar. 

Mom.  3.  Som  grundande  medlemmar  ingå: 

l:o)  Kongl.  akademiens  för  de  fria  konsterna  nuvarande*  ledamöter. 

2:o)  De  bland  konstnärsklubbens  nuvarande*  medlemmar,  hvilka  äro  utöfvande  konstnärer. 

3:o)  Konstnärsförbundets  nuvarande*  medlemmar,  och 

4:o)  De  kvinliga  utöfvande  konstnärer,  hvilka  skänkt  bidrag  till  ettdera  af  de  tvenne 
första  till  förmån  för  »Konstnärernas  byggnadsfond»  anordnade  lotterier.  — — — — — 

* Den  27  Jan.  1891. 


K 0 N S TA  FD  E L N INGE  N. 


311 


ANSVAR  OCII  BRANDFÖRSÄKRING. 

§ 8.  Utställningen  ikläder  sig  intet  ansvar  för  skada  å konstverken.  Komitén 
anställer  dock  behöfligt  antal  betjening,  som  har  att  upprätthålla  ordning  och  så 
vidt  möjligt  tillse,  att  konstverken  ej  utsättas  för  skada. 

För  konstverken  tages  på  utställningens  bekostnad  en  kollektiv  försäkring 
mot  eldfara  till  ett  belopp  af  1,200,000  kronor. 

KATALOGER. 

§ 9.  Utom  den  officiela  katalogen,  grundad  på  de  uppgifter,  som  af  utstäl- 
larne  lemnas  å anmälningssedlarna  (se  § 3),  kommer  äfven  en  illustrerad  katalog 
att  utgifvas. 

Teckningar  eller  fotografier  af  för  intagande  i den  senare  afsedda  arbeten 
skola  insändas  före  den  1 April  1897.  Komitén  förbinder  sig  dock  ej  till  införande 
i katalogen  af  alla  de  afbildningar,  som  kunna  komma  att  insändas. 

FÖRSÄLJNING. 

§ 10.  Konstverkens  försäljning  sker  uteslutande  genom  kommissariatet. 

För  hvarje  försåldt  konstverk  afgår  försäljningsprovision  med  10  % . 

Skulle  något  till  salu  angifvet  konstverk  under  utställningstiden  förklaras 
vara  ej  till  salu,  är  utställaren  skyldig  till  kommissariatet  inbetala  försäljnings- 
provision å det  ursprungligen  angifna  priset. 

KOPIERING. 

§ 11.  Kopiering  af  utställningsföremål  tillätes  ej  i konstafdelningen. 

Utan  utställarens  samtycke  får  konstverk  ej  fotograferas. 


FRIKORT. 


§ 12. 
att  meddelas. 


Utställare  erhåller  frikort  enligt  bestämmelser,  som  framdeles  komma 
A F HEMTNING  OCH  INPACKNING. 


§ 13.  Konstverk,  som  af  jury  antagits,  får  ej  under  utställningstiden  bort- 
tagas. Efter  dess  slut  skola  de  direkt  inlemnade  konstverken  inom  tre  veckor  af- 
hemtas  genom  utställarens  försorg  och  på  hans  bekostnad.  Öfriga  konstverk  in- 
packas och  afsändas  på  utställningens  bekostnad;  önskas  transportförsäkran,  skall 
detta  anges,  och  tages  den  i så  fall  på  utställarens  bekostnad. 


BESTÄMMELSER  I ÖFRIGT. 

§ 14.  Medaljer  eller  diplom  komma  ej  att  utdelas. 

Besvär,  som  kunna  till  pröfning  upptagas,  skola  skriftligt  ingifvas. 
Komiterade  för  konstafdelningen  förbehålla  sig  rätt  att  i särskilda  fall  göra 
ändringar  i ofvanstående  bestämmelser. 

Genom  att  insända  anmälan  till  konstutställningen  förklarar  sig  utställaren 
hafva  för  sin  del  godkänt  samtliga  här  ofvan  upptagna  bestämmelser. 

Stockholm  i Februari  1896. 


Komiterade  för  konstafdelningen: 


EUGEN. 


Richard  Bergh. 


Oscar  Björck, 

Konstutställningens  konimissa 


Ferdinand  Boberg. 


Gustaf  Cederström. 
G.  von  Rosen. 


Teodor  Lundberg. 

Anders  L.  Zorn. 

C.  A.  Ossbahr, 

Konstafd  el  ningens  sekreteraie. 


312 


K O X S TA  FD  E L X IX  GE  X. 


Detta  program  hade  emellertid  föregåtts  af  åtskilliga,  mer  och  mindre 
utförliga  meddelanden  om  konstutställningen.  I särskilda  skrifvelser  hade  de 
generela  bestämmelserna  under  September  månad  föregående  år  delgifvits 
Kongl.  akademien  för  de  fria  konsterna,  Kongl.  öfverintendents-emhetet,  Sven- 
ska konstnärernas  förening,  Konstnärsförbundet,  Teknologföreningens  fackaf- 
delning  för  husbyggnadskonst  och  Ivonstnärsklubben.  Programmets  hufvud- 
punkter  hade  införts  i centralkomiténs  publikation,  omfattande  regler  för  ut- 
ställningens samtliga  afdelningar,  hvarjemte  cirkulär  i ämnet  tillstälts  alla  de 
svenska  konstnärer,  om  hvilkas  adresser  kännedom  kunde  vinnas  i de  olika 
konstnärskorporationernas  matriklar,  de  senare  årens  utställningskataloger  m.  m. 
Härmed  åsyftades  att  i tid  såväl  hos  hemmavarande  som  i utlandet  bosatte 
svenska  konstnärer  fästa  uppmärksamheten  vid  ifrågavarande  utställning  och 
på  så  sätt  söka  motverka  en  möjlig  splittring  af  krafterna  på  de  företag  af 
liknande  art,  hvilka  helt  visst  skulle  i mängd  samtidigt  anordnas. 

Att  de  årliga  båda  konstutställningarna  i Stockholm  skulle  för  1897 
uppgå  i den  allmänna  hade,  såsom  ofvan  framhållits,  komiterade  sökt  åväga- 
bringa genom  jurybestämmelserna  i programmet,  och  i öfverensstämmelse 
härmed  utföllo  ock  de  begge  utställande  korporationernas  beslut.  Konstnärs- 
förbundet instälde  desslikes  sin  exposition  sommaren  1896,  och  framställning 
i liknande  syfte  gjordes  af  komiterade  till  Svenska  konstnärernas  förening, 
under  påpekande  af  att  jubileumsutställningen  i Berlin,  där  Sverige  var  officiell 
representeradt,  och  en  allmän  konstutställning  samma  år  i Göteborg  lemnade 
våra  konstnärer  rikliga  tillfällen  att  exponera  nyare  arbeten.  Föreningen  delade 
dock  ej  denna  uppfattning,  utan  egde  dess  utställning  som  vanligt  rum  i huf- 
vudstaden.  Hvad  beträffar  utlandets  konstexpositioner,  hvilka  i stort  antal 
förbereddes  till  1897,  sx  ides  egentligen  den  internationela  i Munchen  kunna 
utöfva  en  ofördelaktig  inverkan  på  Slockholms-utställningen,  och  var  det  där- 
för med  stor  tillfredsställelse  som  komiterade  crlbro,  att  Sveriges  otficiela  del- 
tagande deri  på  Kongl.  akademiens  för  de  fria  konsterna  förslag  blifvit  af 
Kongl.  Maj:t  afhöjdt.  På  vida  närmare  håll  skulle  emellertid  uppstå  en  syn- 
nerligen beaktansvärd  konkurrent.  Till  komiterades  kännedom  kom  nämligen 
våren  1896,  att  en  inlcrnationel  konstutställning  i Köpenhamn  på  initiativ  al 
den  kände  nuecenaten,  bryggaren  Carl  Jacobsen,  förbereddes  till  1897  i sam- 
band med  invigningen  af  ny  byggnad  för  Ny  Carlsbergs  Glyptotek».  Det 
led  knappast  något  tvifvcl,  att  samtidiga  utställningar  al  dylik  omfattning  i 
Stockholm  och  Köpenhamn  skulle  försvaga  dem  begge  och  möjligen  tvinga 
en  del  af  de  mest  representativa  konstnärerna  att  mellan  dem  trä  Ila  sitt  val, 
något  som  på  bada  sidor  måste  lika  iilligl  beklagas.  Bristande  kännedom  om 
Slockholms-utställningen  kunde  ej  gerna  förutsättas  hos  vederbörande,  enär 


K 0 N S T A F I)  E L N INGE  N. 


313 


komiterade,  lill  och  med  innan  Norge  och  Danmark  officielt  accepterat  svenska 
regeringens  inbjudan,  i November  1895  skyndat  att  genom  cirkulär  lill  sagda 
länders  konstnärer  angifva,  hvad  som  med  utställningen  åsyftades,  nämligen 
att  gifva  en  samlad  bild  af  svensk,  norsk  och  dansk  konst,  sedd  i jembredd 
med  arbeten  af  ett  begränsad I antal  utom-skandinaviska  konstnärer.  Efter 
med  ledarne  af  Köpenhamnsutställningen  förd  skriftvexling,  under  hvilken  från 
dansk  sida  visades  det  största  tillmötesgående,  inskränktes  densamma  emeller- 
tid till  utom-skandinavisk  konst,  och  i detta  afseende  gjorde  den,  så  vidt 
komiterade  kunnat  finna,  ej  något  afbräck  i Stockholmsutställningen.  Frågor 
af  liknande  art  påkallade  ej  vidare  några  åtgärder  från  komiterades  sida,  om 
man  frånser  en  af  styresmannen  för  Nordiska  museet,  dr  Hazelius,  uppgjord 
plan  att  på  Skansen  uppföra  en  konstutställningsbyggnad,  hvilken  skulle  för 
sill  ändamål  användas  första  gången  sommaren  1897.  Då  hela  karaktären  af 
anläggningarna  på  Skansen  i öfrigt  lät  förmoda,  att  utställningsföremälen  skulle 
väljas  snarare  ur  historisk-etnografisk  än  rent  konstnärlig  synpunkt,  borde  ju 
ett  dylikt  företag,  äfven  jemnsides  med  allmänna  utställningen,  kunna  försvara 
sin  plats,  en  äsigt,  lill  hvilken  komiterades  ordförande  ock  slöt  sig,  när  för- 
slaget under  de  förberedande  åtgärderna  blef  honom  delgifvet.  Inför  komite- 
rade kom  detta  ärende  under  April  1897  genom  remiss  från  riksmarskalks- 
embetet,  hvars  tillstånd  erfordrades  för  byggnadens  uppförande.  I den  skrif- 
velse  från  dr  Hazelius,  som  nu  förelag,  hade  emellertid  ät  den  tilltänkta  ut- 
ställningen gifvits  en  sådan  omfattning,  att  den  angafs  komma  att  fylla  ett 
verkligt  behof  och  blifva  ett  vigtigt  inlägg  i svenskt  konstlif.  Komiterade 
kunde  ej  annat  än  finna,  att  betydelsen  af  allmänna  utställningen  härvid  väl 
mycket  förbisetts,  och  ansågo  för  öfrigt,  att  det  samband,  i hvilket  Skansen 
stode  med  denna,  gjorde  det  mindre  lämpligt  att  där  anordna  en  exposition, 
afsedd  för  samma  deltagare  och,  så  vidt  man  nu  kunde  finna,  fotad  pä  samma 
grunder  som  svenska  aldel ningen  af  allmänna  utställningen.  För  ifrågavarande 
år  kunde  förslaget  sålunda  ej  förordas  till  bifall,  och  lär  det  sedermera  ej 
återupptagits. 

Såsom  af  det  ofvan  anförda  programmet  framgår,  hade  komiterade  för- 
behållit sig  rätten  att  utom  jury  för  utställningen  söka  förvärlVa  arbeten  af 
framlidne  konstnärer,  äfvensom  i öfrigt  de  under  perioden  1867  — 99  utförda 
konstverk,  livilka  för  den  svenska  afdelningen  kunde  befinnas  särskildi  önsk- 
värda. Atl  komiterade  härvid  flyttat  gränsen  för  utställningen  tillbaka  lill 
1866,  året  för  den  stora  skandinaviska  expositionen  i hufvudstaden,  betingades 
af  deras  önskan,  att  de  konstnärer,  som  väl  tillhörde  1880  — 90-talet,  men 
hvilkas  förnämsta  alstringstid  inföll  under  1870-talet,  skulle  blifva  pä  ett  lill- 
fredsställande  sätt  representerade.  Den  retrospektiva  karaktär,  som  härigenom 


314 


K O X S TA  FD  E L X IXGE  X. 


till  en  viss  grad  skulle  gifvas  åt  den  svenska  afdelningen,  visade  sig  dock  ej 
möjlig  att  genomföra,  förnämligast  genom  bristande  utrymme  i konsthallen, 
hvilken  af  lokala  skäl  ej  kunde  ökas  utöfver  de  mått,  som  snart  befunnos 
erforderliga  för  tillgodoseende  af  utställningens  närmaste  syften.  Härtill  kom, 
att  den  epok  af  svensk  konstutveckling,  som  sammanföll  med  1860 — 70-talen, 
syntes  så  väl  tillgodosedd  i Nationalmuseum,  att  utställningen  svårligen  kunde 
tänkas  erbjuda  ett  bättre  tillfälle  att  studera  densamma.,  De  båda  ifråga- 
varande konstanstalterna  borde  sålunda  kunna  komplettera  hvarandra,  och 
vid  valet  af  de  nu  bortgångna  konstnärer,  hvilkas  arbeten  skulle  förvärfvas 
för  utställningen,  blef  det  därför  afgörande,  om  de  redan  voro  på  ett  fullödigt 
sätt  representerade  i museet. 

För  flertalet  af  därvid  ifrågakommande  konstnärer  erhöllos  väl  arbeten, 
egnade  att  på  ett  tillfredsställande  sätt  belysa  deras  verksamhet,  men  där  detta 
ej  lät  sig  göra,  syntes  det  lämpligare  att  alldeles  utesluta  konstnären.  1 öfver- 
ensstämmelse  härmed  blefvo  af  de  bortgångna  följande  representerade:  H.  Bir- 
ger (1887),  C.  Flodman  (1888),  P.  Hasselberg  (1894),  C.  G.  Hellcjvist  (1890), 
O.  Nelson  (1896),  G.  A.  Nyström  (1897),  E.  Perséus  (1890),  H.  Salmson  (1894) 
och  G.  Skånberg  (1883). 

Vid  bestämmande  af  de  arbeten  utaf  lefvande  svenska  konstnärer, 
hvilka  genom  komiterades  försorg  tillfördes  utställningen  och  sålunda  undan- 
togos  från  jurys  pröfning,  uppstäldes  såsom  regel  att  begära  särskildt  kända 
och  för  sin  mästare  karaktäristiska  verk.  Sedan  vederbörande  konstnärs  eget 
medgifvande  inhemtats,  vände  sig  komiterade  i detta  sylte  såväl  till  offentliga 
myndigheter  som  enskilda  personer,  hvarjemte  i några  fall  liknande  framställ- 
ningar af  konstnärerna  sjelfva  blefvo,  jemlikt  programmets  bestämmelser,  af 
komiterade  förordade.  Komiterade  rönte  härvid  det  största  tillmötesgående, 
och  konstverk  stäldes  till  deras  disposition  såväl  af  H.  M.  Konungen  och 
Dl).  KK.  HH.  Prinsarne  Carl  och  Eugen  som  af  enskilda  konstsamlare  och 
följande  offentliga  institutioner:  Kongl.  akademien  för  de  fria  konsterna,  Kongl. 
Göta  lifgarde,  Statens  konstsamlingar  i Nationalmuseum,  Stockholms  stads- 
fullmägtige,  Kongl.  utrikesdepartementet,  Göteborgs  museum,  Göteborgs  nation 
i Upsala,  Nalionalgalleriet  i Kristiania,  Den  Ivonglige  Malerisamling  i Köpen- 
hamn och  Finlands  ständers  delegation. 

De  för  deltagande  i konstafdelningen  gällande  anmälningssedlarna  blefvo 
under  December  1896  tillgängliga  ocb  utsända,  hvarvid  programmet,  med  hvars 
mänga  bestämmelser  del  var  af  vigt  att  konstnärerna  gjorde  sig  förtrogna,  ånyo 
bifogades.  Vid  utgången  af  tiden  för  anmälningarnas  inlemmande,  den  1 
Februari  1897,  hade  komiterade  mottagit  dylika  från  322  personer.  Al  dessa 
hade  174  underställ  sina  arbeten  jury  A,  88  jury  B,  44  (arkitekter)  jury  C, 


KONSTA  FDELNINGEN. 


315 


och  16  hade  lemnat  denna  fråga  oafgjord.  Antalet  anmälda  konstverk  upp- 
gick till  1,476.  Häraf  voro  967  målningar  (olja,  akvarell,  pastell  och  miniatyr), 
140  teckningar  eller  gravyrer,  125  skulpturer,  120  dekorativa  föremål  (ohjets 
d’art)  och  124  arkitekturritningar,  de  flesta  dock  upptagande  en  mängd  blad. 
Under  de  olika  juryerna  A och  B fördelade  sig  konstverken  pä  följande  sätt: 
Under  A 575  målningar  af  145  konstnärer 

69  teckningar  och  gravyrer  » 17 

83  skulpturer  » 17 

51  ohjets  d’art  » 12 

S:a  778 

Under  B 353  målningar  af  145  konstnärer 

60  teckningar  och  gravyrer  21 
27  skulpturer  » 8 

64  ohjets  d art  » 18 

S:a  504 

Dessa  anmälningar  kunde  enligt  erfarenhet  från  andra  utställningar  ej 
betraktas  som  definitiva,  men  de  tjenade  åtminstone  till  ledning  vid  utrönan- 
det af  behöfligt  antal  blanketter  och  adresslappar,  hvilka  jemte  ett  cirkulär, 
angående  företrädesvis  regler  för  expedition,  utsändes  under  Februari.  De 
anmälda  konstverken  skulle  i och  för  granskning  af  vederbörande  jury  inlem- 
nas  under  senare  hälften  af  Mars  månad.  Denna  föreskrift  iakttogs  i regel  af 
utställare,  tillhörande  jurygrupperna  A och  B (för  målning,  skulptur  etc.),  men 
på  begäran  af  till  deltagande  anmälda  arkitekter  framsköts  inlemningstiden 
för  denna  grupp  (C)  till  den  1 Maj.  Uppskofvet  betingades  närmast  af,  att 
under  denna  tid  planer  voro  å hane  att  genom  vissa  förändringar  i konst- 
hallen hringa  dess  arkitekturafdelning  i direkt  sammanhang  med  den  lms- 
byggnadsutställning  (industriutställningens  3:e  sektion,  10:e  klass),  som  skulle 
anordnas  i maskinhallen.  Äfven  önskade  arkitekterna  göra  omfånget  af  sitt 
deltagande  till  viss  grad  beroende  på,  om  den  finska  arkitekturutställningen, 
fastän  räknad  till  den  rysk-finska  industriafdelningen,  finge  inrymmas  uti  konst- 
hallen, där  svensk,  norsk  och  dansk  arkitektur  var  representerad. 

Vid  jury-valsedlarnas  öppnande  den  1 Aprd  befunnos  följande  ledamöter 
och  suppleanter  utsedda  för  de  olika  grupperna: 

Jury  A:  Ledamöter:  Hrr  O.  Arborelius,  A.  Bergström,  J.  Börjeson, 
Gottfrid  Kallstenius,  J.  Kronherg,  A.  Malmström  och  grefve  G.  von  Rosen. 

Suppleanter:  Hrr  A.  Lindberg,  E.  Rosenberg  och  G.  Wallén. 

Jury  B:  Ledamöter:  Hrr  R.  Bergh,  Chr.  Eriksson,  E.  Jansson,  N. 
Kreuger,  B.  Liljefors,  K.  Nordström  och  A.  L.  Zorn. 

Suppleanter:  Hrr  R.  Thegerström,  Gustaf  Lindberg  och  E.  Lundström. 

41 


■316 


KONSTAFDEL  X INGE  X. 


Jury  C:  Ledamöter:  Hrr  F.  Boberg,  J.  G.  Clason,  A.  T.  Gellerstedt, 
H.  F.  Hedlund  och  G.  Wickman. 

Suppleanter:  Hrr  Agi  Lindegren  och  S.  Sörensen. 

För  att  taga  del  af  utställningsreglementet  och  öfverlägga  om  lämplig 
arbetsordning  kallades  juryerna  A och  B till  gemensamt  sammanträde  med 
komiterade  den  6 April,  hvarvid  i stället  för  professor  Kronherg,  som  af  helso- 
skäl  förklarat  sig  hindrad  att  deltaga  i A-juryns  arheten,  friherre  G.  Ceder- 
ström  såsom  närmast  i röstetal  inträdde. 

Med  afseende  å reglementet  öfverenskommo  de  häda  juryerna  att  hvar 
för  sig  sluthedöma  samtliga  de  konstverk,  som  hlefvo  dem  understälda,  och 
att  sålunda  ej  tillämpa  bestämmelsen  om  gemensam  revision,  en  utväg,  som 
komiterade  velat  bereda  för  den  händelse,  att  utrymmet  skulle  visa  sig  till- 
räckligt äfven  för  en  del  arheten,  hvilkas  mottagande  de  respektive  juryerna 
endast  i andra  rummet  önskat  förorda. 

A-jurvn  började  sina  arheten  den  12  April,  B-juryn  den  15,  och  voro 
de  först  den  7 Maj  fullständigt  afslutade. 

För  deltagande  i utställningen  hade  då  godkänts  179  konstnärer,  näm- 
ligen 111  af  A-juryn  och  68  af  B-juryn.  De  antagna  konstverken  uppgingo 
till  ett  antal  af  666,  af  hvilka  A-juryn  bedömt  349  och  B-juryn  317.  De 
förra  fördelade  sig  uti  239  målningar,  teckningar  och  gravyrer,  88  skulpturverk 
och  medaljer  samt  23  ohjets  d’art,  och  de  senare  i 230,  20  och  67  respektive. 
Härtill  kommo  80  konstverk,  (51  målningar  och  19  skulpturer,  hvilka  af  komi- 
terade begärts  för  utställningen  och,  såsom  ofvan  nämnts,  ej  voro  underkastade 
juryns  pröfning.  Af  dessa  hade  34  utförts  af  numera  bortgångna  konstnärer, 
27  af  konstnärer  inom  grupp  A och  19  inom  grupp  B.  För  arkitekturafdel- 
uingen  antog  C-juryn  92  ritningar,  större  delen  dock  bestående  af  flere  blad, 
utförda  af  32  arkitekter. 

Vid  fördelningen  af  utrymmet  inom  konsthallen  hade  komiterade  för 
den  svenska  hufvudafdelningen  bestämt  tio  salar,  n:r  8 — 17  (se  närstående 
plan),  samt  fyra,  n:r  32  — 35,  för  arkitekturen,  hvarjemte  skulpturen  erhållit 
jdats  i hallen  (S)  och  loggian  (L)  tillsammans  med  öfriga  arbeten  i denna 
grupp  från  samtliga  afdelningar.  Dessutom  hade  framför  konsthallen  upprests 
professor  Börjesons  modell  till  Carl  X Gustafs  ryttarstaty  Den  svenska  af- 
(lelningen  samt  den  internationela,  om  hvilken  närmare  här  nedan,  ordnades 
under  ledning  af  kommissarien  Björck,  hvilken  egde  att  för  detta  ändamål 
anlita  det  konstnärliga  biträde,  han  funne  lämpligt.  Komiterade  hade  endast 
förbehållit  sig  att,  utan  ingrepp  i kommissariens  bestämmanderätt,  granska  an- 
ordningarna och  därvid  framställa  de  önskningar,  hvartill  anledning  kunde  gifvas. 

Norges  och  Danmarks  deltagande  i konstutställningen  hade  förberedts 


KON  STA  FD  E L N INGE  N. 


817 


och  ordnats  af  i <le  respektive  landen  för  ändamålet  tillsatta  komitéer,  och 
hade  härvarande  komiterade  med  dessa  träffat  öfverenskommelse  om  program- 
mets bestämmelser  i tillämpliga  delar  samt  om  erforderligt  utrymme  i konst- 
hallen. Åt  den  norska  afdelningen  anvisades  fem  salar,  n:r  3—7  (se  planrit- 
ningen), åt  den  danska  sex,  n:r  1 8 — 23 ; båda  fingo,  såsom  nämnts,  gemensamt 


PL.  57.  PLAN  AF  KONSTHALLEN. 


med  Sverige  plats  för  skulpturarbeten  i hallen,  hvarjemte  en  sal,  n:r  28,  lem- 
nades  dem  till  arkitekturutställning.  Såväl  Norge  som  Danmark  uppträdde, 
hvad  målning,  teckning  etc.  och  skulptur  angår,  i tvenne  sjelfständiga  grupper, 
hvilka  bedömts  af  skilda  juryer.  Det  för  hvartdera  landet  upplåtna  utrymmet 
i konsthallen  fördelades  mellan  de  olika  grupperna,  hvilka  äfven  särskildes  i 
katalogen.  Den  norska  afdelningen  räknade  83  utställare  med  24ö  arbeten, 
hvaraf  på  den  ena  gruppen  kommo  58  med  141  och  på  den  andra  25  med 


318 


KO  N STA  FD  E L K INGE  N. 


105.  I den  danska  afdelningen  deltogo  131  utställare  ined  453  arbeten,  hvaraf 
den  ena  gruppen  omfattade  102  med  293  och  den  andra  29  med  160.  De 
båda  norska  grupperna  ordnades  af  hvar  sin  montör,  hrr  N.  Hansteen  och 
G.  Munthe,  med  gemensam  sekreterare,  hr  G.  Strömdal.  Danmark  företräddes 
af  en  kommissarie,  professor  O.  Bache,  och  anordnades  dess  ena  grupp  af 
herr  H.  Brasen,  den  andra  af  herr  Joakim  Skovgaard,  hvilka  för  skulptur- 
arbetena biträddes  af  herr  Aksel  Hansen. 


Såsom  redan  blifvit  nämndt,  hade  Kongl.  Maj:t  bestämt,  att,  i den  mån 
utrymmet  sådant  medgåfve,  tillfälle  att  i utställningen  deltaga  borde  beredas 
älven  andra  land  än  Sverige,  Norge  och  Danmark,  särskildt  hvad  konst- 
utställningen anginge.  Den  möjlighet,  som  härigenom  erbjöd  sig  att  med  den 
skandinaviska  konstutställningen  förena  en  internationel  afdelning,  omfattades 
af  komiterade  med  det  största  intresse.  Kunde  nämligen  åt  denna  gifvas  en 
verkligt  representativ  karaktär,  skulle  den  svenska  allmänheten  erhålla  ett  förut 
ej  yppa  dt  tillfälle  att  göra  bekantskap  med  utlandets  konst  i dess  bättre  ytt- 
ringar, hvarjemte  den  skandinaviska  konsten  först  då  blefve  sedd  i den  för 
etl  opartiskt  bedömande  erforderliga  belysningen.  Alt  härvid  strängt  begränsa 
antalet  utställare,  betingades  såväl  af  ekonomiska  skäl  som  af  det  utrymme, 
hvilket  inom  konsthallen  kunde  för  ändamålet  beredas.  Denna  omständighet 
innebar  dock  enligt  komiterades  åsigt  i det  stora  hela  ej  någon  olägenhet. 
Ur  konstnärlig  synpunkt  — den  enda,  som  härvid  borde  tagas  i betraktande 
— måste  hufvudvigten  läggas  på  hvad  och  ej  på  huru  mycket,  som  exponera- 
des, och  insigten  härom  har  ledt  till  anordnandet  af  de  på  senare  åren  vid 
utlandets  kontsutställningar  så  vanliga  internationela  afdelningarna,  grundade 
på  direkta  inbjudningar  till  konstens  märkesmän  inom  skilda  länder.  Att 
denna  princip  borde  följas  äfven  här,  var  för  komiterade  tydligt,  och  deras 
närmaste  sträfvan  gick  därför  ut  på  att  i nämnda  syfte  göra  ett  lämpligt  urval 
bland  de  konstnärer,  som  kunde  anses  bäst  företräda  våra  dagars  olika  konst- 
riktningar. Såsom  resultat  häraf  framgick  ett  förslag,  omfattande  112  repre- 
sentanter för  målning  (med  teckning  och  gravyr),  nämligen  22  från  Frankrike, 
18  från  Storbritannien,  13  från  Tyska  riket,  8 från  Belgien,  7 från  Italien,  6 
från  Amerika,  4 från  hvartdera  af  Spanien  och  Österrike-Ungern,  3 från  Hol- 
land och  2 frän  Schweiz,  h vartill  kommo  25  från  Ryssland  med  Finland, 
hvilka  länder  tänktes  komma  att  äfven  inom  industriafdelningen  på  ett  eller 
annat  sätt  deltaga. 

Då  de  konstnärer,  hvilka  personligen  inbjudas,  enligt  häfdvunnet  bruk 
äro  befriade  från  alla  med  utställningen  förenade  kostnader,  sågo  sig  komite- 


K 0 N S TA  Fl) EL  N I N G E N. 


319 


rade  nödsakade  afstå  från  tanken  att  få  äfven  den  utländska  skulpturen  här 
representerad,  åtminstone  beträffande  större  verk,  hvilkas  emballage-  och  trans- 
portkostnader skulle  blifva  allt  för  betungande.  För  att  i någon  mån  afhjelpa 
detta  missförhållande,  hvarigenom  ändamålet  med  den  internationela  konst- 
afdelningen  kunde  synas  i viss  mån  förfeladt,  beslöto  komiterade  inbjuda  några 
konstnärer,  bvilka  företrädesvis  egnat  sig  åt  den  mindre  skulpturen,  medalj- 
gravyren o.  d.,  och  utvaldes  härtill  fem  fransmän.  Med  hänsyn  till  det  in- 
tresse för  konstslöjden,  hvilket  komiterade  hade  anledning  hoppas  skulle  göra 
sig  märkbart  särskildt  inom  den  svenska  afdelningen,  sökte  de  äfven  få  denna 
konstart,  sådan  den  presenterar  sig  i utlandets  s.  k.  objets  dart,  här  företrädd, 
och  skulle  för  detta  ändamål  sju  fransmän  och  tvenne  engelsmän  inbjudas. 
Den  internationela  afdelningen  beräknades  sålunda  komma  att  omfatta  arbeten 
af  tillsammans  126  konstnärer,  och,  sedan  centralkomitén  anvisat  för  ändamålet 
nödiga  medel,  utfärdades  inbjudningsbref,  bvilka  genom  Kongl.  utrikesdeparte- 
mentets försorg  blefvo  vederbörande  konstnärer  tillstälda  under  början  afår  1896. 

Komiterade  visste  dock  mer  än  väl,  att  förhoppningar  om  ett  godt  re- 
sultat svårligen  kunde  byggas  enbart  på  dessa  skrifvelser.  De  mera  bemärkta 
konstnärerna  äro  nämligen  i våra  dagar  så  öfverlupna  med  dylika  framställ- 
ningar, att  de  ej  gerna  kunna  tillmötesgå  dem  alla,  ocb  vid  valet  mellan  de 
tullande  expositionerna  får  vanligen  utsigten  till  afsättning  af  de  utstälda  konst- 
verken en  afgörande  betydelse.  Ur  denna  synpunkt  konnne  ju  Stockholms- 
utställningen all  stå  långt  tillbaka  för  de  stora  konstcentra,  ocb  det  deltagande, 
hvarpå  man  räknade,  måste  därför  grundas  på  ett  rent  konstnärligt  intresse 
för  sjelfva  saken.  Detta  hoppades  komiterade  ock  kunna  väcka  genom  att 
gifva  vederbörande  konstnärer  en  verklig  kännedom  om  utställningens  betydelse 
såsom  en  samlad  exposé  af  den  ej  minst  i utlandet  erkända  skandinaviska 
konsten,  sedd  i jembredd  med  en  internationel  elitafdelning.  I detta  syfte 
företog  H.  K.  H.  Prins  Eugen  våren  1896  en  resa  till  Tyskland,  Belgien, 
Frankrike  och  England,  hvarjemte  friherre  Cederström  ocb  herr  Björck,  den 
förre  såsom  kommissarie  för  svenska  afdelningen  vid  jubileumsutställningen  i 
Berlin,  den  senare  såsom  juryman  därstädes,  lingo  tillfälle  alt  verka  för  Stock- 
holmsutställningen, och  utsträckte  herr  Björck  för  sagda  ändamål  sin  resa 
äfven  till  andra  orter  i Tyskland  samt  Italien.  Af  de  konstnärer,  med  bvilka 
Hans  Kongl.  Höghet  och  nämnda  komitéledamöter  sålunda  trädde  i personlig 
förbindelse,  tycktes  inbjudningen  omfattas  med  starka  sympatier,  ocb  redan 
nu  afgåfvos  pä  tlere  händer  löften  om  deltagande,  hvarvid  äfven  bestämda 
konstverk,  bvilka  ansågos  särskildt  representativa  för  sin  mästare,  stäldes  i 
utsigt.  Detta  oaktad!  måste  komiterade  räkna  med,  all  en  del  af  de  inbjudna 
skulle  uteblifva  eller  åtminstone  ej  få  tillfälle  insända  mera  betydande  bidrag, 


320 


K O N STA  FD  ELNINGE  N. 


och  beslöts  därför  att  något  utsträcka  inbjudningarna.  Härvid  togs  företrädes- 
vis hänsyn  till  sådana  konstverk,  hvilka  vid  sommarens  större  utställningar 
ådragit  sig  komiterades  speciela  intresse,  något,  som  äfven  betonades  i de 
skrifvelser,  som  för  ändamålet  utfärdades  under  hösten  till  ett  antal  af  tjugu- 
åtta  konstnärer,  af  hvilka  åtta  företrädde  ohjets  d’art  och  de  öfriga  måleriet. 
På  olika  länder  voro  de  på  följande  sätt  fördelade:  för  Frankrike  åtta,  Tysk- 
land sex,  England  och  Skottland  fem,  Holland  tre,  Italien  två,  Österrike  två, 
Spanien  och  Belgien  hvartdera  en.  At  den  rysk-finska  afdelningen  önskade 
komiterade  äfven  gifva  en  större  omfattning,  sedan  bestämdt  hlifvit,  att  dessa 
länder  skulle  officiell  representeras  inom  vissa  grupper  af  utställningens  indu- 
striafdelning,  och  inhjödos  med  anledning  häraf  ytterligare  tio  konstnärer. 

Det  för  den  internationela  afdelningen  faststälda  reglementet  tillstäldes 
vederbörande  under  December  1896,  och  torde  det,  såsom  belysande  de  för- 
bindelser utställningen  iklädt  sig  gent  emot  ifrågavarande  grupp,  här  böra  införas. 


R É G L E M E N T. 

1.  L’Exposition  aura  lieu  å partir  du  15  Mai  jusqu’au  1 Octobre  1897. 

2.  La  Section  des  Beaux-Arts  est  ouverte  å la  Suéde,  ä la  Norvége  et  au 
Danemark  ainsi  qu’å  un  nombre  strictement  limité  d’artistes  non-scandinaves  qui 
ont  été  personellement  invités  å y participer. 

3.  Les  ceuvres  des  artistes  invités  ne  seront  pas  soumises  å 1’examen  des 
Jurys  d’admission. 

4.  Dans  la  Section  des  Beaux-Arts  ni  médailles,  ni  diplömes  ne  seront  donnés. 

5.  Les  ceuvres  des  artistes  invités  sont  exemptes  de  tous  les  frais  attachés 
å l’envoi,  y compris  1’expédition,  le  transport  et  l’assurance  contre  les  avaries  de 
transport,  aller  et  retour. 

6.  La  Commission  de  1’ Exposition  assurera  contre  Pincendie  les  ceuvres  des 
artistes  invités,  pendant  le  temps  de  leur  dépöt  dans  les  salles  de  PExposition,  niais 
elle  décline  d’avance  toute  responsabilité  pour  les  dégåts  fortuits. 

7.  Les  artistes  invités  sont  priés  d’annoncer  leurs  ceuvres  jusqifiau  15 
Février  1897,  dernier  terme;  les  formulaires  nécessaires  leur  seront  transmis  soit 
directement  soit  par  Pentremise  des  expéditeurs  de  P Exposition. 

8.  Les  ceuvres  d’art  clevront  étre  emballées  tres  soigneusement.  Chaque 
ouvrage,  ainsi  que  les  caisses,  devra  étre  muni  des  étiquettes  transmises  par  la 
Commission. 

9.  Les  oeuvres  cPart  devront  étre  envoyées  å PExposition  pas  plus  tard 
du  15  Mars. 

10.  Le  déballage  et  le  réemballage  des  ouvrages  auront  lieu  en  présence 
des  employés  de  la  Commission. 

11.  Le  placement  des  ouvrages  appartient  au  Commissaire  de  la  Section 
des  Beaux-Arts. 

12.  M.M.  les  Exposants  recevront  un  billet  personnel  d’entrée  å PExposition. 

13.  La  vente  des  ouvrages  se  fera  par  la  seule  entremise  du  Bureau  de 
la  Section  des  Beaux-Arts. 

Il  sera  prélevé  une  commission  de  10  % sur  le  prix  de  vente  des  ouvrages,. 
méme  si  elle  est  faite  directement  par  Pexposant. 

14.  La  Commission  publiera  des  catalogues  en  suédois  et  en  francjais. 


K 0 N STÅ  Fl)  E E N INGE  N. 


321 


Les  exposants,  qui  ne  voudront  pas  permettre  la  reproduction  de  leurs  ceuvres 
dans  les  éditions  illustrées  des  catalogues,  sont  priés  d’en  fai  re  la  déclaration  explicite. 

Sans  le  consentement  écrit  de  1’exposant  on  n’accordera  å personne  la  fa- 
culté  de  copier  ou  de  reproduire  les  ceuvres  d’art. 

15.  Aussitöt  1’ Exposition  close,  les  ceuvres  d’art  seront  renvoyées  aux  ar- 
tistes ; on  prendra  toutes  les  précautions  pour  cet  envoi. 

16.  Toutes  les  Communications  doivent  étre  adressées  å 1’ Exposition  1897, 
Section  des  Beaux-Arts,  Stockholm. 

17.  La  qualité  d’exposant,  engage  les  artistes  å se  conformer  å toutes  les 
dispositions  du  Reglement. 

Samtidigt  härmed  afgick  äfven  ell  cirkulär,  innehållande  hland  annat 
hänvisning  till  utställningens  speditörer  i utlandet.  Sådana  hade  antagits  i 
S:t  Petersburg,  Moskwa,  Helsingfors,  London,  Paris,  Bruxelles,  Antwerpen,  Haag, 
Berlin,  Diisseldorf,  Karlsruhe,  Dresden,  Miinchen,  Wien,  Budapest,  Rom,  Ve- 
nedig, Madrid  och  Barcelona.  Det  uppdrag,  komiterade  härvid  lemnat,  in- 
skränkte sig  ej  blott  till  sjelfva  speditionen  af  utställningsföremålen,  utan  om- 
fattade äfven  öfverlemnandet  lill  behöriga  konstnärer  af  anmälningssedlar  samt 
dessas  insändande  till  komitén.  Denna  åtgärd  visade  sig  ock  synnerligen  väl- 
betänkt, enär  härigenom  möjlighet  vans  att  i tid  få  en  öfverhlick  af  det  ma- 
terial, som  kunde  påräknas.  En  temligen  trägen  hrefvexling  pågick  äfven  i 
detta  syfte,  livarjemte  utställningens  intressen  bland  de  franska  och  ameri- 
kanska konstnärerna  kraftigt  främjades  af  komitéledamoten  herr  Zorn,  som 
denna  vinter  vistades  i Paris  och  Förenta  staterna. 

Af  de  bidrag,  som  på  detta  sätt  anmäldes,  var  ett  ej  obetydligt  antal 
beroende  på,  huruvida  de  beträffande  konstverken  kunde  erhållas  till  låns  ur 
offentlig  eller  enskild  samling,  och  i några  fall  tillkom  det  komiterade  att 
vidtaga  härför  nödiga  åtgärder.  Så  erhöllos  genom  bemedling  af  Ivongl.  Maj:ts 
beskickning  i Berlin  åtskilliga  konstverk,  tillhöriga  H.  M.  tyske  Kejsaren, 
Ivongl.  nationalgalleriet  och  privata  personer;  andra  lemnades  från  Nya 
pinakoteket  i Miinchen,  Storhertigliga  galleriet  i Karlsruhe,  Kunsthalle  i Ham- 
burg etc.  För  den  franska  afdel ningen  lyckades  Ivongl.  Mapts  beskickning  i 
Paris  tillförsäkra  utställningen  flere  lån  ur  enskilda  samlingar,  medan  däremot 
framställningar  i liknande  syften  hos  offentliga  myndigheter  af  principiela  skäl 
ej  blefvo  bifallna.  Från  privatgallerier  förskref  sig  ock  en  mängd  af  de  arbeten, 
som  kommo  alt  representera  den  belgiska,  engelska,  italienska  och  schweiziska 
konsten.  Af  alldeles  särskild  betydelse  blefvo  ock  bidragen  ur  offentliga  och 
enskilda  samlingar  för  den  rysk-finska  afdelningen.  De  i Ryssland  bosatta 
konstnärerna  lära  i allmänhet  ej  ha  för  vana  att  deltaga  i de  internationela 
utställningarna,  och  deras  bättre  arbeten  återfinnas,  som  bekant,  jemförelsevis 
sällan  utanför  deras  eget  lands  gränser.  De  inbjudningar,  som  blifvit  stälda 
till  dem,  tycktes  ej  heller  leda  till  något  resultat,  och  först  sedan  medlem- 


322 


K 0 N STA  FD  EL  N I A7  G E X. 


marne  af  ryska  Kejsarfamiljen,  på  därom  af  H.  K.  H.  Kronprinsen  yttrad 
önskan,  behagat  ställa  tlere  konstverk  till  komiténs  förfogande,  och  för  öfrigt 
presidenten  för  Kejserl.  konstakademien,  grefve  Tolstoj,  genom  Kongl.  Maj:ts 
beskicknings  i S:t  Petersburg  benägna  åtgörande  tagit  saken  om  hand,  kunde 
den  ryska  konstafdelningens  framgång  anses  betryggad.  Hvad  åter  de  in- 
bjudna finska  konstnärerna  angår,  hade,  närmast  tack  vare  hrr  Albert  Edelfelt 
och  finska  konstföreningens  sekreterare  magister  Nordström,  en  för  dessa  syn- 
nerligen representativ  samling  arbeten,  lill  stor  del  ur  offentlig  eller  enskild 
ego,  blifvit  sammanförd,  och  åtog  sig  den  senare  äfven  godhetsfullt  alla  med 
dessa  konstverks  spedition  förenade  göromål. 

I ofvan  anförda  reglemente  hade  stadgats,  all  föremål,  afsedda  för 
den  internationela  afdelningen,  skulle  afsändas  lill  utställningen  senast  den  15 
Mars  1897.  Svårigheten  för  speditörerna  att  hopsamla  det  spridda  materialet 
och  ej  minst  de  in  i sista  stund  vidtagna  ändringarna  af  gjorda  anmälningar 
förorsakade  dock,  alt  denna  lid  ej  obetydligt  öfverskreds  på  de  flesta  håll. 
Icke  desto  mindre  var  den  internationela  afdelningen  så  godt  som  full- 
ständigt samlad  och  anordnad  vid  utställningens  öppnande.  Ett  fåtal  konst- 
verk, som  ännu  ej  anländt,  men  bestämdt  väntades,  infördes  i katalogen, 
hvarjemte  plats  å utställningen  för  dem  reserverades,  men  uteblefvo  de  med 
ett  undantag. 

Af  de  nio  salar  i konsthallen,  h vilka  bestämts  för  den  internationela 
afdelningen,  anvisades  n:r  1 åt  England  och  Amerika,  n:r  27  ål  Frankrike, 
n:r  24  åt  Italien  och  Spanien,  n:r  25  och  26  åt  Ryssland  med  Finland,  n:r  29 
åt  Tyskland,  Schweiz  och  Österrike-Ungern,  n:r  30  åt  Belgien  med  Holland, 
n:r  2 åt  teckningar  och  gravyrer  från  samtliga  landen,  samt  slutligen  n:r  31 
åt  objets  d’art,  en  grupp,  som  dock  äfven  delvis  exponerades  i de  franska 
och  engelsk-amerikanska  salarna  (se  pl.  57). 

Afdelningen  omfattade  inalles  529  arbeten  af  127  konstnärer.  Måleriet 
med  teckning  och  gravyr  representerades  därvid  af  108  konstnärer  med  344 
arbeten,  skulpturen  af  11  med  30  och  objets  d art  af  13  med  155  arbeten. 
Tvenne  konstnärer  exponerade  både  inom  måleri  och  skulptur,  och  tvenne 
inom  skulptur  och  objets  d art.  Angående  de  senare  båda  konstarterna  gäller 
för  öfrigt,  att  den  temligen  godtyckliga  fördelning  i mindre  skulptur  och  objets 
d art,  som  gjorts  vid  anmälningarna,  här  blifvit  bibehållen. 

De  konstnärer,  som  deltogo  i den  internationela  afdelningen,  voro  föl- 
jande, uppstälda  efter  olika  land: 

Amerikas  Förenta  stater:  John  W.  Alexander,  Alexander  Harrison,  Gari  Mel- 
chers,  John  Singer  Sargent,  Louis  G.  Tiffany,  Robert  William  Vonnoh,  James  Mc. 
Neil  Whistler. 


K O N S T A F I)  E L N I .V  G E N. 


323 


Belgien:  Franz  Courtens,  Pierre  Jacques  Dierckx,  Léon  Henri  Marie  Frederic, 
Henry  de  Groux,  Xavier  Mellery,  Constantin  Meunier,  Alfred  Stevens,  Emile  Wauters. 

England  och  Skottland : Frank  Brangwyn,  Briton-Riviere,  Sir  Edward 

Burne-Jones,  George  Clausen,  Walter  Crane,  Henry  Davis,  A.  Stanhope  Forbes,  Hu- 
bert Herkomer,  John  Lavery,  lord  Frederic  Leighton,  Sir  James  D.  Linton,  William 
Quiller  Orchardson,  James  Paterson,  J.  J.  Shannon,  William  Stott  of  Oldham,  John 
M.  Swan,  J.  W.  Waterhouse,  G.  F.  Watts. 

Frankrike:  Jean  Baffier,  Albert  Besnard,  Léon  Bonnat,  William  Adolphe 
Bouguereau,  Jean  Charles  Cazin,  Michel  Cazin,  Jules  Clément  Chaplain,  Alexandre 
Charpentier,  Pascal  Adolphe  Dagnan-Bouveret,  Albert  Dammouse,  Jean  Dampt,  Auguste 
Delaherche,  Edouard  Detaille,  Carolus  Duran,  Lucien  Falize,  Francjois  Flameng,  Emile 
Gallé,  Henri  Gervex,  Grasset,  Jean-Paul  Laurens,  Erneste  Baptiste  Leveillé,  Henri 
Martin,  Emile  René  Ménard,  Claude  Monet,  Louis  Picard,  Camille  Pissarro,  Auguste 
Emanuel  Pointelin,  Pierre  Puvis  de  Chavannes,  Jean  Frantjois  Raffaélli,  Auguste 
Rodin,  Alfred  Philippe  Roll,  Fernand  Thesmar. 

Holland:  Hendrik  W.  Jansen,  Willy  Martens,  Hendrik  W.  Mesdag. 

Italien:  Guglielmo  Ciardi,  Pietro  Fragiacomo,  Luigi  Nono,  Clemente  Origo, 
Giovanni  Segantini,  Ettore  Tito. 

Ryssland:  Abraham  Archippof,  Albert  Benois,  Nikolas  Alexiewitch  Kassatkin, 
Wladimir  Makowsky,  Elie  Repin,  Jean  Schisckin,  Valentin  Alexandrowitch  Seroff, 
Wassili  Souriekow,  Victor  Wasnetzow. 

Finland:  Fredrik  Ahlstedt,  Adolf  von  Becker,  Väinö  Blomstedt,  Elin  Daniel- 
son,  Albert  Edelfelt,  Magnus  Enckell,  Axel  Waldemar  Gallén,  Albert  Gebhard,  Eero 
Järnefelt,  Berndt  Adolf  Lindholm,  Hjalmar  Munsterhjelm,  Per  Louis  Sparre,  Rob. 
Stigell,  Ellen  Thesleff,  Woldemar  Toppelius,  Antoinette  Vallgren,  Ville  Vallgren, 
Victor  Vesterholm,  Emil  Wikström. 

Schweiz:  Arnold  Böcklin,  Carlos  Schwabe. 

Spanien:  Ramon  Casas,  Bastida  Joaquin  Sorolla,  José  Villegas. 

Tyskland : Osvald  Achenbach,  Hans  von  Bartels,  Julius  Bergmann,  Ed.  v. 
Gebhardt,  Max  Klinger,  K.  Koepping,  Max  Koner,  Gotthardt  Kuelil,  W.  Leibl,  Franz 
von  Lenbach,  Max  Liebermann,  Adolph  Menzel,  Gustav  Schoenleber,  Franz  Stuck, 
Hans  Thoma,  Friedrich  Carl  von  Uhde,  A.  von  Werner. 

Österrike-  Ungern : Guyla  Benczur,  Eugen  Jettel,  Ludvig  Passini. 

Den  internationela  aldelningen  torde  sålunda  kunna  sägas  hafva  i det 
stora  hela  erhållit  den  verkligt  representativa  karaktär,  som  utgjort  målet  för 
komiterades  sträfvan.  Ur  denna  synpunkt  lär  dock  en  redogörelse  för  de 
öfriga  konstnärer,  som  inbjudits,  men  af  etl  eller  annat  skäl  uteblifvit,  ej  sakna 
intresse.  Fördelade  efter  behöriga  land  voro  de  följande: 

Belgien:  grefve  de  Laleing,  Felicien  Rops. 

England  och  Skottland:  Alma-Tadema,  Alfred  Gilbert,  J.  Guthrie,  George 
Henry,  W.  Langley,  Sir  John  Millet,  Sir  William  Morris.  De  båda  senare  afledo 
under  utställningsåren.  Lord  Leighton  hade  äfven  aflidit,  men  lyckades  komiterade 
från  »Art  Society»  erhålla  de  af  honom  utförda,  här  exponerade  skisserna. 

Frankrike : Emile  Breton,  Jules  Breton,  E.  Carriére,  Josepli  Chéret,  H.  G. 
Degas,  Paul  Gauguin,  H.  J.  Harpignies,  René  Lalique,  L.  A.  Lhermith,  Gustave  Mo- 
reau,  Aimé  Morot,  Jean  Riviére,  James  Tissot. 

Holland:  J.  Israels,  A.  Neuhuys. 

Italien : G.  Boldini,  Fr.  P.  Michetti,  D.  Morelli. 

Ryssland:  Korovine,  Levitan,  Polénoff,  Wereschtschagin. 

Finland:  S.  af  Forselles,  P.  Halonen,  W.  Runeberg. 


42 


324 


K 0 X S TA  Fl) EL  X I X G E X. 


Spanien:  Pradilla,  S.  Rusinol. 

Tyskland : Ludvig  Knaus,  H.  Obrist. 

Österrike-Ungern:  J.  von  Brandt,  A.  Hynais,  M.  Munkacsy. 


* * 

För  konstutställningen  i dess  helhet  hade  koiniterade  heräknat  en  cimäs- 
längd  af  omkring  1,000  meter,  och  detta  utrymme  visade  sig  temligen  noga 
motsvara  hehofvet. 

Den  af  förvaltningsutskottet  utlysta  täflingen  om  eskissritningar  till  för 
utställningen  erforderliga  hvggnader  omfattade  naturligen  älven  konsthallen, 
och  hlef,  hvad  denna  heträlfar,  ett  af  arkitekten  Boherg  inlemnadt  förslag  an- 
taget till  utförande.  En  närmare  redogörelse  härför,  äfvensom  för  de  olika 
förslagen  till  läge  för  denna  byggnad  i förhållande  till  maskinhallen  samt  för 
de  ändringar  i konsthallens  ursprungliga  plan,  hvilka  betingades  af,  alt  tvenne 
privathyggnader  vid  Allmänna  gränd  lemnades  oruhbade,  torde,  då  den  sam- 
manhänger med  utställningens  byggnadshistoria  i dess  helhet,  här  kunna  ut- 
1 em  nas.*  Ivomiterades  ställning  till  dessa  frågor  var  för  öfrigt  endast  rådgif- 
vande,  och  deras  hufvudsakliga  verksamhet  med  afseende  på  konsthallen  eg- 
nades  ät  dess  ändamålsenliga  inredning.  Denna  hlef,  såsom  af  ofvan  (sid.  317) 
införda  planritning  framgår,  grundad  på  en  centralhall  (S),  från  hvilken  in- 
gångar a)  b)  c)  förde  till  de  tre  hufvudgrupperna  Sverige,  Norge  och  Danmark. 
Den  internationela  afdelningen  var  från  början  afsedd  att  uteslutande  förläggas 
till  konsthallens  högra  parti  längs  med  loggian  (L),  men  på  grund  af  ofvan 
berörda  ändringar  i planen,  äfvensom  för  att  bringa  de  olika  arkitekturgrup- 
perna i nära  förbindelse  med  hvarandra,  måste  härvid  några  jemkningar  göras 
(se  planritningen).  Såsom  en  konstafdelningens  särskilda  byggnadskomité  fun- 
gerade under  H.  K.  H.  Prins  Eugens  ordförandeskap  hrr  Björck,  Boberg,  fri- 
herre Cederström  och  Lundberg.  Byggnadsarbetet  följdes  af  dessa  med  oaf- 
lätlig  uppmärksamhet,  och  under  deras  ledning  blefvo  vintern  1896  — 97  pro- 
visoriska åtgärder  vidtagna  för  utredande  af  en  mängd  detaljfrågor  rörande 
belysning,  ventilation,  salarnas  storlek,  väggarnas  höjd,  beklädnad  och  färg  etc. 

1 följd  af  den  ogynsamma  väderlek,  som  rådde  under  de  första  måna- 
derna af  1897,  dä  särskildi  de  häftiga  snöfallen  nödvändiggjorde  ständiga  re- 
parationer af  det  i fönsteröppningar  splittrade  yttertaket,  visade  det  sig  ej 
möjligt  att  till  utsatt  lid  hringa  konsthallen  i fullt  färdigt  skick.  Också  kunde 
endast  en  del  af  byggnaden  användas  vid  utstå! lningsföremålcns  mottagande 
och  uppackning,  tullregistrering  etc.,  och  såväl  juryarbete  som  konstverkens 


K 0 N S TA  FD  E I.  N / N G E K. 


325 


anordning  voro  därför  i början  förenade  med  stora  svårigheter.  Emellertid 
var  vid  utställningens  öppnande  den  15  Maj  allt  i ordning,  om  än,  närmast 


PL.  58.  KONSTHALLENS  LOGGIA. 


Im  upptagande  af  de  i sista  stund  nödiga  befunna  nya  reservutgångarna,  ett 
lorceradt  arbete  i konsthallen  pågick  ända  till  den  för  invigningen  bestämda 
timmen. 


32G 


K O X S TA  T I)  E I.  X IX  GE  X. 


Vid  (len  assurans  af  utställningsföremålen,  som  verkstäldes  för  konst- 
afdelningens  räkning,  hade  värdet  af  samtliga  konstverk  beräknats  till  2,000,000 
kr.,  hvaraf  1,200,000  kommo  på  Sverige,  Norge  och  Danmark  samt  800,000 
på  den  internationela  afdelningen.  Detta  belopp  visade  sig  dock  alldeles  otill- 
räckligt. Sverige  kräfde  660,570  kr.,  Norge  226,000,  Danmark  487,235  och  de 
utomskandinaviska  landen  ej  mindre  än  1,485,614,  således  tillsammans  kr. 
2,859,419.  Hvad  Sverige,  Norge  och  Danmark  beträffar,  var  visserligen  enligt 
programmet  utställningens  ansvar  begränsadt  till  den  ofvan  angifna  kollektiv- 
försäkringen af  1,200,000  kr.,  men  geni  emot  de  internationela  deltagarne,  äf- 
vensom  de  offentliga  myndigheter  eller  enskilda  personer,  som  på  komiterades 
begäran  utlånat  konstverk  till  utställningen,  hade  brandförsäkring  till  fulla 
värdet  utlofvats.  Dessutom  kände  naturligen  komiterade  såsom  en  bjudande 
])ligt  att,  så  vidt  möjligt,  minska  äfven  de  skandinaviska  konstnärernas  risk 
och  lyckades  genom  tillmötesgående  af  vederbörande  brandförsäkringsbolag  få 
försäkringsbeloppet  höj  dt  med  800,000  kr.  Den  summa,  59,419  kr.,  som  så- 
lunda inom  den  skandinaviska  afdelningen  ej  täcktes  genom  försäkringar,  re- 
presenterade dock  en  mera  skenbar  än  verklig  brist.  Konstafdelningen  hade 
nämligen  enligt  reglementet  förbehållit  sig  10  % vid  försäljning  af  utstälda 
föremål,  och  borde  vid  ersättning  för  brandskada  af  till  salu  varande  konst- 
verk samma  afdrag  ej  synas  obilligt.  För  den  danska  afdelningen  blef  dock 
genom  dess  kommissariat  ocb  på  dess  bekostnad  äfven  det  resterande  beloppet 
täckt,  för  hvilket  ändamål  fem  skulpturverk  undantogos  från  den  kollektiva 
assuransen. 


Af  den  betydande  samling  konstverk,  som  sålunda  fans  exponerad  i 
konsthallen,  voro  968  till  salu,  och  uppgick  deras  sammanlagda  värde  till 
1,338,209  kr.  Fördelade  pä  de  olika  afdelningarna,  kommo  401  (299  målnin- 
gar etc.,  31  skulpturer,  71  objets  d’art)  för  371,590  kr.  (290,730,  59,750  och 
21,110  resp.)  pä  Sverige,  143  (138  måln.  och  5 skulpt.)  för  137,100  kr.  (131,960 
och  5,140  resp.)  på  Norge,  113  (103  måln.  och  10  skulpt.)  för  152,366  kr. 
(114,700  och  37,666  resp.)  på  Danmark  och  311  (172  måln.,  17  skulpt.  och 
122  objets  d art)  för  677,213  kr.  (587,676,  35,867  ocb  43,670  resp.)  på  den 
internationela  afdelningen.  Att  vår  utställning  skulle  få  bevitna  eu  häremot 
något  sa  när  svarande  försäljning,  var  ej  att  vänta,  och  under  alla  omständig- 
heter kunde  förverkligandet  af  detta  önskemål  ej  väsentligt  främjas  genom 
någon  komiterades  åtgärd.  För  svenska  statens  konstsamlingar  erbjöd  sig 
dock  härvid  ett  sa  sällspordt  tillfälle  till  konstnärliga  förvärf,  att  komiterade  redan 
under  böl  jan  af  de  förberedande  arbetena  för  utställningen  beslöto  att  i detta 


K O N STA  FD  E L N INGEN. 


327 


afseende  göra  underdånig  framställning  hos  Kongl.  Majd.  Sedan  emellertid  K. 
akademien  för  de  fria  konsterna  på  förslag  af  komiterades  ledamot  grefve  von 
Rosen  hemstält,  det  Ivongl.  Majd  ville  för  ändamålet  af  riksdagen  äska  ett  an- 
slag af  50,000  kr.,  anslöto  sig  komiterade  härtill  i en  underdånig  skrifvelse  af 
den  19  Februari  189(5,  hvari  utförlig  redogörelse  lemnades  för  konstutställnin- 
gens blifvande  omfattning  och  karaktär.  Af  1897  års  riksdag  hlef  ock  ett  an- 
slag af  40,000  kr.  anvisadt  till  inköp  för  statens  räkning  af  konst-  och  konst- 
industriföremål å allmännna  utställningen.  Detta  belopp,  som  stäldes  lill 
statsinköpsnämndens  förfogande,  ökades  dels  med  årets  ordinarie  anslag,  kr. 
6,000,  dels  med  en  besparing  från  föregående  år  kr.  5,525,  hvarjemte  National- 
musei  nämnd  från  anslaget  till  samlingarnas  ökande  tillsköt  1,418  kr.,  sä  att 
slutsumman  uppgick  lill  52,938  kr.  Häraf  användes  43,245  kr.  till  inköp  i 
konstafdelningen  (för  återstoden  förvärfvades  konstindustriföremål  i industri- 
utställningen), hvartill  kom  elt  belopp  af  1,971  kr.,  för  hvilket  ytterligare  några 
konstföremål  inköptes  af  Nationalmusei  nämnd  utaf  lill  dess  disposition 
stälda  medel. 

Af  öfriga  offentliga  samlingar  uppträdde  såsom  köpare  Göteborgs  Mu- 
seum, Kunstindustrimuseet  i Kristiania,  Nordenfjeldske  Kunstindustrimuseet  i 
Trondhjem,  Danska  Kunstindustrimuseet  i Köpenhamn  och  Le  musée  hongrois 
des  arts  décoratifs  i Budapest.  Sveriges  allmänna  konstförening  förrättade 
äfven  på  utställningen  silt  ena  inköp  för  året. 

För  H.  M.  Konungens  konstsamlingar  inköptes  konstverk  ä de  svenska, 
norska  och  danska  afdelningarna,  nämligen:  O.  Arborelius  »Aftonstämning», 
O.  Björck  porträtt  af  H.  M.  Konungen,  T.  Lundberg  eskiss  i gips  lill  Vägen 
och  stranden»,  hvilken  af  Hans  Majestät  äfven  bestäldes  lill  utförande  i mar- 
mor, J.  Muller  Månuppgång  på  högfjellet»,  O.  Sinding  Vid  yttersta  skären» 
och  Chr.  Zacho  Höga  bokar  i Säbygärds  skog». 


För  främjande  af  afsättningen  utaf  vid  utställningen  exponerade  föremål 
hade  dessutom  Kongl.  Maj:t  redan  i det  ofta  citerade  brefvet  af  den  7 Juni 
1895  bestämt,  att  elt  konst-  och  industrilotteri  skulle  vid  utställningen  inrättas. 
Sedan  emellertid  centralkomitén  hos  Kongl.  Maj:t  hemstält,  att  detta  mätte  få 
formen  af  ett  tomhola-lotteri,  hvars  största  vinster  ej  skulle  uppgå  till  högre 
belopp  än  100  kr.,  och  hvilket  sålunda  ej  kunde  tänkas  erhålla  den  åsyftade 
betydelsen  lör  afsättning  af  de  exponerade  konstverken,  funno  sig  komiterade 
föranlåtna  att  söka  få  till  stånd  ett  särskildt  med  utställningen  förbundet 
konstlotteri. 


328 


KONSTA  FD ELN 


Frågans  närmare  utredning  uppdrogs  åt  hrr  Bergh,  Björck  och  Lund- 
berg, och  sedan  en  enskild  person,  direktör  C.  R.  Lamm,  garanterat  det  be- 
lopp, hvilket  ansågs  redan  vid  utställningens  början  erforderligt  för  inköp  af 
eventuela  vinster  till  ett  värde  af  omkring  15,000  kr.,  samt  förberedande  aftal 
om  handhafvande  af  lotteriet  träffats  med  bokförläggarefirman  Wahlström  & 
Widstrand,  söktes  och  erhölls  nådigt  tillstånd  till  ifrågavarande  konstlotteri. 
Detta  grundades  på  högst  100,000  lotter,  fördelade  å dels  enkla  lottsedlar  till 
ett  pris  af  en  krona  stycket,  hvar  och  en  gällande  för  en  lott,  och  dels  sam- 
mansatta lottsedlar  till  pris  af  fem  kr.  stycket,  hvar  och  en  gällande  för  sex 
lotter.  För  bestridande  af  alla  med  lotteriet  förenade  kostnader  tillförsäkrades 
sagda  firma  en  provision  af  25  % ä lotternas  försäljningspris,  medan  utställ- 
ningens vinst  inskränktes  till  de  10  % , som  enligt  de  allmänna  bestämmel- 
serna för  konstafdelningen  skulle  tillfalla  densamma  för  h varje  såldt  konst- 
verk. Såsom  vinster  skulle  ingå  föremål  ur  såväl  den  svenska,  norska  och 
danska  som  internationela  afdelningen.  Första  inköpet  lill  lotterietjverkstäl- 
(les  af  komiterade  dagen  före  utställningens  öppnande,  och  förvärfvades  då 
28  konstverk  till  ett  sammanlagdi  pris  af  1(5,338  kr.,  hvarvid  komiterades 
ordförande  iklädde  sig  garanti  för  det  belopp,  hvarmed  de  ursprungligen  till 
förfogande  stälda  medlen  öfverskredos.  Af  de  sålunda  förvärfvade  konstverken 
tillhörde  15  st.  med  kr.  8,225  den  svenska  afdelningen,  5 med  2,500  kr.  den 
norska,  3 med  2,500  kr.  den  danska  och  5 med  3,113  kr.  den  internationela. 
Lottförsäljningen,  som  således  kunde  börja  redan  vid  utställningens  öpp- 
nande, egde  rum  ej  blott  i konsthallen  samt  på  en  del  andra  platser  inom 
utställningsområdet,  utan  älven  genom  af  förlagsfirman  antagna  agenter  i 
Stockholm  och  landsorten.  Genom  de  rapporter  angående  ungefärliga  antalet 
försålda  lotter,  som  det  ålåg  förlagsfirman  att  hvar  fjortonde  dag  lemna  komi- 
terade, framgick  emellertid,  att  lottförsäljningen  under  större  delen  af  somma- 
ren gick  särdeles  trögt.  Vid  ingången  af  September  månad  var  den  till  första 
inköpet  använda  summan  pä  långt  när  ej  betäckt,  och  äfven  om  erfarenheten 
visat,  att  först  emot  utställningarnas  stängning  något  större  intresse  plägat 
visa  sig  för  de  med  dem  förbundna  lotterierna,  måste  likvisst  utgången  i detta 
fall  synas  särdeles  oviss.  För  att  främja  lottförsäljningen  vidtogos  därför  ytter- 
ligare åtgärder;  antalet  lottförsäljare  ökades  och,  något  som  visade  sig  särskildt 
verksamt,  förvaltningsutskottet  medgaf,  att  tombolavinsterna  fingo  användas 
till  inköp  af  lotter  i konstlotlerict.  De  sista  dagarna  utställningen  hölls  öppen 
hade  äfven  lotterna  en  sådan  åtgång,  att  förlagsfirman  kunde  anmäla,  det 
medel  lill  nytt  inköp  stode  till  förfogande,  och  ännu  samma  morgon,  som 
dragningen  egde  rum,  den  9 Okt.  1897,  kunde  i samband  med  slutredovisningen 
af  försålda  lotter  ett  sista  inköp  ega  rum.  Af  nämnda  redovisning  framgick, 


K 0 NS  TÅ  FD  E L SIS  G E N. 


329 


alt  lotter  försålts  för  37,746  kr.,  hvaraf  enkla  lottsedlar  (6,876  st.)  för  6,876 
kr.  och  sammansatta  (6,174  st.)  för  30,870  kr.  Till  inköp  af  vinster  hade  så- 
lunda, sedan  kollektörprovision  afdragits  med  kr.  9,436:  50,  sammanlagdi  kun- 
nat användas  kr.  28,309:  50,  för  livilka  följande  63  konstverk  blifvit  förvärf- 
vade,  sedan  en  del  konstnärer  gjort  några  reduktioner  i de  begärda,  här  efter 
katalogen  införda  prisen: 

E.  Josephson,  David  och  Saul  kr.  3,500;  A.  Schultzberg,  Vintermorgon  bland 
bergen  kr.  3,000;  G.  Pauli,  Midsommarvaka  kr.  2,000;  R.  Thegerström,  Stiltje  kr. 
2,000;  A.  Harrison,  Floden  kr.  1,440;  V.  Irminger,  Sjuka  som  vänta  på  Kristus  kr. 
1,200;  Gottfr.  Kallstenius,  Skymning  kr.  1,000;  Gerda  Kallstenius,  Svenskt  landskap, 
fris  kr.  1,000;  H.  Martin,  Ett  helgon  kr.  864;  G.  Ankarcrona,  Hemåt  kr.  800;  T. 
Holmboe,  Sommardag  vid  kusten  kr.  800;  E.  Jansson,  Månsken  vid  islossningstiden 
kr.  800;  Gottfr.  Kallstenius,  Sommarnatt  kr.  800;  V.  Kyhn,  Själländskt  landskap 
kr.  800;  Charlotte  Wahlström,  Månuppgång  kr.  800;  I.  Nyberg,  Byskräddare  kr. 
600;  F.  Stuck,  Atlet,  statyett  i brons,  kr.  575;  Anna  Ancher,  Figurer  i solsken  kr. 
500;  O.  Arborelius,  Marknadsscen  kr.  500;  V.  E.  Behm,  Vid  åbrädden  kr.  500; 
A.  Fahlcrantz,  Öfver  vattnet  kr.  500;  Kitty  Ivielland,  Sommarnatt  i Jotunheimen  kr. 
500;  N.  Kreuger,  Marskväll  kr.  500;  Hj.  Linde,  Vinterkväll  kr.  500;  A.  Lindman, 
Från  Positano  kr.  500;  V.  Smith,  Kolkörare  kr.  500;  A.  Thörne,  Höstmorgon  kr. 
500;  Th.  Torgersen,  Vårstämning  kr.  500;  G.  Wennerberg,  Blå  Hortensia  kr.  500; 
A.  Wallander,  Kråkor  bland  tallgrenar,  keramik,  kr.  450;  F.  Collet,  Svartkulpen,  Mesna, 
kr.  400;  Hj.  Linde,  Månsken  kr.  400;  V.  Vallgren,  Bretonska,  byst  i brons,  kr.  400; 

G.  Johansson,  Franskt  landskap  kr.  350;  Ingerid  Dahl,  Ung  flicka  i pelskrage  kr. 

300;  G.  Th.  Wallén,  Ivonne,  relief  i brons,  kr.  300;  A.  Th.  Bianchini,  Oceanen  kr. 
250;  Charlotta  Rönnqvist,  Palazzo  Canale,  Capri,  kr.  250;  K.  Nordström,  Ättestupan, 
kolteckning,  kr.  175;  L.  Tiffany,  Glas  kr.  169:  20;  A.  Bergström,  Motiv  från  Seinen, 
akvarell,  kr.  150;  d:o  d:o  kr.  150;  A.  Wallander,  Blå  liljor,  skäl,  kr.  150;  E.  Gallé, 
kristallbägare  kr.  144;  d:o,  liten  jardiniere  i rosafärgad  kristall  kr.  90;  L.  Tiffany, 
glas  kr.  86:  48;  B.  Ahlgrensson,  Gran  och  mossa,  kolteckning,  kr.  75;  L.  Tiffany, 
glas  kr.  75;  d:o  d:o  kr.  67:  68;  R.  Haglund,  Rubens  salong,  etsning,  kr.  25;  d:o 
d:o  kr.  25;  d:o  d:o  kr.  25;  d:o  d:o  kr.  25;  d:o,  Trolleholm,  etsning,  kr.  25;  d:o 

d:o  kr.  25;  d:o  d:o  kr.  25;  d:o  d:o  kr.  25;  d:o,  Furstenbergs  galleri,  etsning,  kr. 

20;  d:o  d:o  kr.  20;  d:o  d:o  kr.  20;  d:o  d:o  kr.  20;  d:o  d:o  kr.  20;  d:o  d:o  kr.  20. 

I enlighet  med  bestämmelsen  för  lotteriet  skulle  vinsterna  afhemtas 
senast  den  31  December  1897,  efter  hvilken  dag  konstafdelningens  ansvar  för 
desamma  upphörde.  Då  emellertid  sagda  dag  ännu  sex  vinster  ej  voro  ut- 
lösta, utsträcktes  respittiden  till  den  1 Februari  1898,  hvarom  tillkännagifvande 
infördes  i pressen.  En  af  sagda  vinster  blef  nu  afhemtad,  men  pä  de  åter- 
stående fem,  Harrisons  Floden  , Nybergs  Hvskräddare  , Kreugers  Mars- 
kväll), Bergströms  Motiv  från  Seinen  samt  Gallés  Kristallskäl  , framstäldes 
ej  några  anspråk.  Då  komiterade  sålunda  disponerade  öfver  desamma,  be- 
slöts att  såsom  gäfva  öfverlemna  dem  till  Svenska  konstnärernas  understöds- 
och  sjukkassa  för  användning  till  främjande  af  nämnda  sällskaps  syften. 

Genom  här  ofvan  vidrörda  inköp,  äfvensom  genom  d e förvärf,  som  al 
enskilda  personer  gjordes  inom  konstutställningen,  kom  försäljningen  därstädes 
att  omfatta  219  föremål  för  tillsammans  143,016:  10  kronor. 


330 


K O .V  STA  F T)  E L N I N G E N. 


Häral’  kommo  ])å  svenska  afdelningen:  82  målningar,  teckningar  och 
gravyrer  för  56,827:  94  kr.,  3 skulpturer  för  2,000  kr.  och  31  objets  d’art  för 
6,045  kr.,  tillsammans  116  konstverk  för  64,872:  94  kr. 

På  norska  afdelningen:  21  målningar,  teckningar  och  gravyrer  för 
18,286  kr. 

På  danska  afdelningen:  19  målningar  etc.  för  20,555  kr.  och  1 skulptur 
för  1,000  kr.,  tillsammans  20  konstverk  för  21,555  kr. 

På  den  internationela  afdelningen:  12  målningar  och  gravyrer  för 
23,944  kr.,  10  skulpturer  för  9,229  kr.  och  40  objets  d’art  för  5,129:  16  kr., 
tillsammans  62  konstverk  för  38,302:  16  kronor. 

Efter  i svenska  afdelningen  exponerade  skulpturverk  gjordes  dessutom 
beställningar  i ädelt  material  till  ej  obetydliga  belopp,  hvilka  dock  naturligen 
ej  kunde  inbegripas  i den  af  konstafdelningen  direkt  skötta  försäljningen. 


För  att  tillgodose  den  konstnärliga  eganderätten  blef  all  fotografering 
inom  konsthallen  förbjuden,  så  framt  den  ej  skedde  med  vederbörande  konst- 
närs begifvande.  Att  dylik  tillåtelse  i en  mängd  fall  skulle  lemnas,  var  dock 
tydligt,  och  med  tanke  härpå  läto  komiterade  uti  konsthallen  inreda  lokal  lör 
fotografiatelier.  Särskild!  för  utgifvandet  af  den  illustrerade  katalogen  ansågs 
denna  åtgärd  af  behofvet  påkallad.  Visserligen  hade  uti  konstafdelningens 
allmänna  bestämmelser  utställarne  anmodats  att  insända  teckningar  eller  foto- 
grafier för  reproducering  i den  illustrerade  upplagan  af  den  ofticiela  katalogen, 
men  erfarenheten  från  andra  utställningar  gaf  vid  handen,  ej  blott  att  konst- 
närerna endast  undantagsvis  följde  denna  uppmaning,  utan  äfven  att  de  in- 
sända utbildningarna  sällan  lämpade  sig  för  reproduktion.  I följd  häraf  måste 
nästan  all  fotografering  för  katalogen  tänkas  verkstäld,  först  sedan  konstverken 
redan  mottagits  i utställningen.  Denna  omständighet,  som  ej  oväsentligt  fördröjer 
utgifvandet  af  de  illustrerade  utställningskatalogerna,  möjliggör  ä andra  sidan 
ett  bättre  tillgodoseende  af  de  rent  konstnärliga  fordringarna  på  detta  slags 
publikationer,  och  har  man  vid  utlandets  större  konstexposilioner  begagnat 
sig  häraf  för  att  jemte  den  illustrerade  katalogen  utgifva  äfven  större  plansch- 
verk, egnade  al  ett  urval  af  de  mest  framstående  arbetena. 

Att  pä  detta  sätt  bevara  minnet  af  en  del  af  de  konstverk,  som  komme 
att  sammanföras  pä  Slockhohns-u  (ställningen,  syntes  komiterade  särdeles  önsk- 
ligt,  och  da  utställningens  hudget  ej  kunde  betungas  med  ett  ur  affärssynpunkt 
riskabelt  förlag,  beslöto  komiterade  att  med  rätten  att  utgifva  katalogerna 
öfver  konstutställningen  förbinda  skyldighet  att  publicera  ett  dylikt  praktverk. 


K 0 X ST  A FD  EL  N I N G F X. 


331 


1 denna  als  ig  t vände  sig  komiterade  därför  till  tvenne  med  konstnärliga  repro- 
duktioner särskildt  förtrogna  förlagsfirmor,  nemligen  Generalstabens  litografiska 
anstalts  aktiebolag  och  W.  Silfversparres  Nya  grafiska  aktiebolag  samt  hem- 
stälde,  huruvida  och  på  livad  vilkor  de  kunde  vara  benägna  att  utgifva  ifråga- 
varande publikationer  i enlighet  med  af  komiterade  faststälda  detaljerade  be- 
stämmelser. Från  båda  firmorna  ingingo  i anledning  häral  anbud,  hvarvid 
det  af  Generalstabens  litografiska  anstalt  afgifna,  såsom  för  utställningen  ur 
ekonomisk  synpunkt  mest  fördelaktigt,  blef  af  komiterade  antaget. 

De  publikationer  öfver  konstafdelningen,  som  enligt  detta  altal  sattes  i 
verket,  utgjordes  af  den  officiela  katalogen  på  svenska  språket,  en  illustrerad  upp- 
laga bäraf,  jemte  en  likaledes  illustrerad  fransk  upplaga  samt  planschverket  Mo- 
dern konst  . Såsom  ledare  af  de  härvid  erforderliga  arbetena,  särskildt  urvalet 
af  de  konstverk,  som  med  vederbörande  konstnärers  begilvande  borde  afbildas, 
samt  granskningen  af  de  under  direktör  A.  Lagrelius’  inseende  utförda  reproduk- 
tionerna, fungerade  kommissarien  samt  hrr  Bergh,  frih.  Cederström  och  grefve 
von  Rosen,  under  ordförandeskap  af  H.  K.  H.  Prins  Eugen.  Redigeringen  af  den 
svenska  katalogen  uppdrogs  ät  sekreteraren  vid  jurysammanträdena  grefve  B. 
Mörner,  öfversättningen  däraf  lill  franska  språket  verkstäldes  af  d.  v.  pastorn  vid 
reformerta  församlingen  R.  Ostermann,  hvarjemte  Generalstabens  litografiska 
anstalt,  med  komiterades  godkännande,  uppdrog  ät  skriftställaren  Tor  Hedberg  att 
till  planschverket  lemna  biografiska  notiser  öfver  där  representerade  konstnärer, 
älvensom  en  öfverblick  öfver  konstutställningen  i dess  helhet.  Vid  utställnin- 
gens öppnande  förelågo  den  svenska  katalogen  till  ett  pris  af  1 krona  samt 
ett  första  häfte  om  fem  planscher  ljustryck  i stort  kvartformat  af  Modern 
konst  . Katalogen,  som  måst  utarbetas,  medan  anordnandet  af  utställningen 
ännu  pågick,  och  sålunda  grundas  nästan  uteslutande  på  vid  anmälningarna 
lemnade  uppgifter,  var  naturligen  vid  detta  sill  första  uppträdande  i vissa 
delar  ofullständig,  en  brist,  som  dock  afhjelptes  i den  kort  därefter  publicerade 
andra  upplagan.  I sitt  sålunda  fullt  färdiga  skick  innehöll  katalogen,  utom 
vanliga  uppgifter,  födelseort  och  -år  samt  adress  för  konstnären,  uppgifter  om 
den  sal,  där  h varje  särskildi  konstverk  var  utstäldt,  med  hänvisning  till  bifogad 
plankarta,  äfven  prisen  pä  de  till  salu  varande  konstverken  samt  särskildt 
register  öfver  konstnärerna,  uppstäldt  med  afseende  pä  de  konstområden,  inom 
livilka  de  voro  representerade.  Den  illustrerade  upplagan  fördröjdes  längre 
än  beräknadt  var  genom  svårigheten  att  på  de  lider,  dä  utställningen  var  för 
allmänheten  tillgänglig,  verkställa  den  fotografering  af  konstverken,  som  kräldes 
för  de  197  afbildningar,  livilka  katalogen  kom  att  innehålla.  Under  sista 
veckan  af  Juni  publicerades  den  samtidigt  i svensk  och  fransk  upplaga,  den 
förra  till  ett  pris  af  2:  50  kr.,  den  senare  till  3 kr.  per  exemplar.  Af  den 

43 


332 


K O N S TA  FI)  EL  N INGE  N 


svenska  oillustrerade  katalogen  såldes  under  utställningstiden  18,544  exemplar 
utaf  de  21,000,  som  lemnat  trycket.  Af  den  illustrerade  svenska,  som  upplagts 
i 6,000  exemplar,  såldes  endast  1 ,446,  och  af  de  franska  katalogerna  afsattes 
slutligen  ej  flere  än  202.  Den  ej  obetydliga  behållning,  som  uppstod  vid  för- 
säljningen af  den  oillustrerade  katalogen,  minskades  härigenom  väsentligt,  och 
uppgick  den  del  häraf,  som  tillkom  utställningen,  till  kr.  2,859:  31,  hvartiil 
sedermera  kom  ett  belopp  af  400  kr.,  som  inflöt  vid  försäljning  af  utställ- 
ningens kvarvarande  katalogförlag. 

Planschverket  »Modern  konst»  utkom  under  sommarens  lopp  i tio 
häften  om  fem  planscher,  hvartdera  med  text,  i lnilken  dessutom  förekommo 
19  afbildningar  i autotypi,  och  förelåg  färdigt  under  Oktober  månad.  Den 
ringa  spridning,  detta  under  utställningstiden  lyckades  erhålla,  hvilket  huf- 
vudsakligen  torde  berott  på  det  för  våra  förhållanden  höga  priset,  kr.  50, 
hvilket  betingades  af  de  efter  strängt  konstnärliga  fordringar  synnerligen  om- 
sorgsfullt utförda  reproduktionerna,  ingaf  arbetets  förläggare  tanken  att  öfver 
konstutställningen  utgifva  ännu  ett  planschverk,  hvilket  genom  billigare  repro- 
duktioner kunde  åsättas  ett  pris,  som  bättre  lämpade  sig  för  en  större  afsätt- 
ning.  Under  titeln  Frän  konsthallen  publicerades  detta  verk  i 15  häften 
å 60  öre,  tillsammans  innehållande  120  helsidsautotypier  samt  kortfattade 
biografiska  notiser  öfver  de  i verket  representerade  konstnärerna,  hvilket  sär- 
skildt  beträffande  tillsynen  öfver  afbildningarnas  konstnärliga  halt  etc.  hvi- 
lade  på  anstaltens  biträdande  föreståndare,  direktör  Lagrelius.  Komiterade, 
som  lilligt  intresserade  sig  för,  att  framstående  konstverk  på  så  sätt  blefvo 
tillgängliga  för  en  större  allmänhet,  understödde  genom  utsända  cirkulär  för- 
lagsfirmans anhållan  hos  vederbörande  konstnärer  att  få  för  ändamålet  repro- 
ducera deras  verk,  men  voro  för  öfrigt  ej  i tillfälle  att  egna  sig  åt  detaljerna 
af  detta  arbete. 


När  utställningen  stängdes,  söndagen  den  3 Oktober,  hade  konsthallen 
varit  besökt  af  750,795  personer.  Besöken  fördelade  sig  på  de  olika  måna- 
derna på  följande  sätt: 


Maj  fr.  o.  m.  den  15 78,562 

Juni 149,128 

Juli  147,494 

Augusti  173,311 

September 181,000 

Oktober  1—3 21,300 


K O N S TA  FD  E LN  INGE  N. 


333 


Denna  beräkning  torde,  ehuru  automatisk  räknare  därvid  ej  använ- 
des, kunna  betraktas  såsom  temligen  exakt.  Talrikast  voro  naturligtvis  besö- 
ken å söndagar,  då  någon  gång  en  synnerligen  besvärlig  och  ur  synpunkten 
af  konstverkens  nödiga  skydd  oroande  trängsel  uppstod  genom  svårigheten  att 
i konsthallen  anordna  en  effektiv  cirkulation.  Från  de  vid  utställningar  eljes 
allt  för  ofta  förekommande  stölder  samt  skadegörelser,  förorsakade  af  våda  eller 
illvilja,  gick  konstafdelningen  dock  fri.  Endast  ett  s.  k.  prydnadsfat  inom 
svenska  afdelningens  öde  grupp  (ohjets  d’art)  gick  vid  uppsättningen  sönder 
och  ersattes  egaren,  hvarjemte  en  från  enskild  person  lånad  tafla  visade  sig 
vara  vid  något  föregående  tillfälle  så  illa  lagad,  att  den  genom  utställningens 
försorg  behöfde  restaureras.  Däremot  hade  de  »ohjets  d’art»,  med  hvilka 
italienske  konstnären  markis  Origo  och  fransmannen  F.  Thesmar  deltogo  i 
den  internationela  afdelningen,  anländt  till  utställningen  i söndrigt  skick,  be- 
roende på,  enligt  hvad  som  vid  uppackningen  konstaterades,  vårdslös  emballe- 
ring.  Något  ansvar  härför  kunde  således  ej  drabba  utställningen,  och  de 
kraf,  som  i detta  afseende  framstälts  af  herr  Thesmar,  hafva  älven  af  fransk 
domstol  blifvit  underkända. 

Konsthallens  utrymning  tog  sin  början  den  4 Oktober,  hvarvid  de 
konstverk,  som  enligt  programmet  skulle  genom  utställares  egen  försorg  af- 
hemtas,  först  utlemnades.  Samtidigt  inpackades  de  norska  och  danska  konst- 
föremålen, hvarjemte  ett  antal  målningar,  hvilka  vederbörande  utställare  an- 
mält skola  afgå  till  en  af  Kejserl.  sällskapet  för  de  sköna  konsternas  hägn» 
i S:t  Petersburg  under  Oktober  anordnad  skandinavisk  konstexposition,  fingo 
i konsthallen  emballeras  och  därifrån  direkt  afsändas  till  bestämmelseorten. 
Härefter  vidtogo  nedpackning  och  expedition  af  de  öfriga  utställningsföremålen, 
och  afslutades  detta  arbete  först  i midten  af  November.  Det  dröjde  dock  in 
på  år  1898,  innan  visshet  erhölls,  att  alla  konstverken  kommit  sina  adressater 
till  handa.  Den  enda  anmälan  om  under  transporten  liden  skada,  hvilken 
ingick  till  komitén,  framstäldes  af  fransmannen  Falize,  livars  ena  här  expo- 
nerade silfverrelief,  ehuru  den  förvarades  i plomberad  lada,  tycktes  före  fram- 
komsten blifvit  uppackad  och  utsatt  för  en  vårdslös  behandling.  Någon  verk- 
lig skadegörelse  hade  dock  ej  skett,  och  uteblefvo  de  närmare  uppgifter,  som 
komiterade  infordrade  om  denna  sak. 


Komiterades  verksamhet  hade,  såsom  af  här  lemnade  redogörelse  torde 
framgått,  uteslutande  varit  rigtad  på  konstafdelningens  anordnande.  I de 
frågor,  som  rörde  utställningen  i dess  helhet,  vidtogos  alla  nödiga  åtgärder  af 


334  KONSTAFDEL ? 


förvaltningsutskottet,  oeh  härigenom  befriades  komiterade  från  en  mängd  ären- 
den af  närmast  ekonomisk  natur.  Endast  i fråga  om  den  internationela  afdel- 
ningen,  lill  hvilken  någon  motsvarighet  ej  förekom  inom  industriutställningen, 
hade  komiterade  att  träffa  erforderliga  altal  med  speditörer  samt  söka  frakt- 
nedsättningar  på  utlandets  jernvägar,  li vilka  genom  bemedling  af  Kongl. 
Maj:ts  beskickningar  i Ilere  land  beviljades,  etc. 

På  anmodan  af  förvaltningsutskottet  föranstaltade  komiterade  tvenne 
priställingar,  den  ena  åsyftande  affisch,  den  andra  diplom  för  allmänna  utställ- 
ningen. Till  den  förra  tättingen  inkommo  inom  faststäld  tid,  den  15  Februari 
1896,  35  förslag,  och  antogs  lill  utarbetande  en  med  mottot  La  lumiére  vient 
du  Nord  betecknad  skiss,  hvilken  befans  vara  utförd  af  herr  Richard  Bergh, 
hvarjemte  tvenne  andra,  utförda  af  fru  Anna  Boberg  och  herr  N.  Kreuger, 
hlefvo  för  utställningen  inlösta.  Herr  Berghs  affisch-förslag,  i hvilket  de  tre 
skandinaviska  landens  flaggor  ingingo  som  hufvudmotiv,  blef  för  ändamålet 
mindre  lämpligt,  sedan  Ryssland  med  Finland  kommit  att  officielt  deltaga. 
I ändrad  form,  där  de  norska  och  danska  flaggorna  utbytts  mot  svenska,  kom 
den  sedermera  lill  användning.  Den  andra  täfl ingen,  som  utgick  den  1 Okto- 
ber 1896,  inbragte  sju  eskisser  till  diplom,  af  hvilka  dock  ingen  kunde  till 
utförande  antagas.  Enligt  tällingsprogrammet  egde  därför  komiterade  att  lemna 
ifrågavarande  uppdrag  åt  konstnär  efter  eget  val  och  vände  sig  för  detta  ända- 
mal  lill  professor  J.  Kronberg.  Sedan  emellertid  prof.  Kronberg  förklarat  sig 
hindrad,  anförtroddes  uppdraget  i fråga  ål  artisten  O.  Hjortzberg.  Af  de  för- 
slag, som  herr  Hjorlzberg  med  anledning  häraf  framlade,  blef  ett  antaget 
lill  utförande  och  sedermera  i stentryeksreproduktion  användt  såsom  utställ- 
ningens diplom. 

Frågan  om  atl  i samband  med  1897  års  allmänna  utställning  anordna 
ett  skandinaviskt  konstnärsmöte  var  äfven  föremål  för  komiterades  uppmärk- 
samhet, och  hlefvo  de  af  Konstnärsklubben  anmodade  att  taga  denna  ange- 
lägenhet om  händer.  Det  uppdrag,  som  komiterade  fått  sig  ålagdt,  stälde 
dock  sa  stora  fordringar  på  dem  sjelfva  och  konstafdelningens  tjenstemän,  att 
de  ej  ansågo  sig  kunna  egna  nödig  omsorg  åt  alla  de  frågor,  som  med  åsyf- 
tade mötet  kunde  komma  att  slå  i sammanhang.  De  föreslogo  därför  Konst- 
närsklubben att  för  ändamålet  utvälja  särskilda  komiterade,  hvilka  i de  fall, 
där  utställningen  berördes,  kunde  samarbeta  med  hrr  R.  Bergh,  friherre  Ce- 
derström  och  T.  Lundberg.  För  konstnärsmötet,  som  på  så  sätt  kom  till 
stånd,  är  dock  här  ej  platsen  att  närmare  redogöra. 


K O N S T .4  F I ) K L N I N G E N. 


335 


Såsom  i det  föregående  blifvit  nämndt,  voro  komiterade  första  gången 
sammankallade  af  H.  K.  ff.  Prins  Eugen  den  28  Juni  189ö.  Deras  sista  sam- 
manträde egde  rum  den  18  April  1898.  På  konstafdelningens  byrå  tjenst- 
gjorde  fröken  M.  L.  Stuart  från  oeh  med  December  1896  och  till  utställnings- 
arbetenas  afslutning,  ocb  var  åt  fröken  Stuart  företrädesvis  anförtrodd  den 
vidlyftiga  på  llere  språk  förda  utländska  brefvexlingen,  jemte  konstverkens  för- 
säljning etc.  Under  sekreterarens  för  sjukdom  beviljade  ö veckors  ledighet 
1897  var  grefve  B.  Mörner  förordnad,  ocb  uppdrogs  åt  honom  dessutom,  såsom 
redan  nämnts,  att  tjenstgöra  vid  juryernas  arbeten  samt  att  i samband  därmed 
redigera  katalogen.  Konstverkens  skötsel  samt  vakthållningen  bestredos  af  12 
personer,  hvartill  kommo  4 vid  garderoben,  där  käppar  o.  d.  kostnadsfritt  af- 
lemnades,  samt  tvenne  nattvakter.  Under  söndagarna  lemnades  dessutom  för 
nödig  bevakning  vid  reservdörrarna  manskap  ur  garnisonsregementena. 


?L.  59.  BILJETTEN  TILL  UTSTÄLLNINGENS  FÖRSTA  FOLKTÅG.  (JFR  SID.  150). 


INDUSTRIAFDELN  INGEN 


MED  TILLHÖRANDE  GRUPPER. 


PL.  CO. 


UTSTÄLLNINGENS  AFFISCHER  (JFR  SID.  110). 


XXVII. 


FOLKSKOLEVÄSENDET, 


AF 

C.  G.  BERGMAN. 


1.  HISTORISK  ÖFVERBLICK. 

Ändamålet  med  den  första  folkundervisningen  i vårt  land  var  att  hos 
äldre  och  yngre  inskärpa  kristendomens  enklaste  läror.  Fordringarna  inskränkte 
sig  till  inlärandet  af  tio  Guds  hud,  trons  artiklar  och  Fader  vår,  hvilka  stycken 
måste  läras  utantill,  då  menigheten  icke  kunde  läsa.  Det  synes  dock  icke  ha 
vari  t så  lätt  att  upprätthålla  ens  dessa  fordringar,  att  döma  af  de  upprepade 
påbuden  om  desammas  efterlefvande.  Olaus  Petri  skrifver  år  1530,  således  efter 
reformationens  införande:  Det  är  storligen  af  nöden,  att  hvar  och  en  socken- 

prest  lärer  sitt  folk  tio  Guds  hudord,  tron  och  Fader  vår,  och  dem  må  han 
läsa  för  folket  livar  helgdag  efter  predikan,  att  de  ma  kunna  lära  dem  rätt. 
Då  skall  han  förmana  sin  menighet,  att  en  hvar  inpreglar  dem  hos  sina  barn. 
Understundom  må  presten  ock  tyda  dessa  hufvudstycken  efter  det,  som  kateke- 
sen innehåller.»  Presten  skulle  lära  föräldrar  och  husbönder;  dessa  skulle 
sedan  meddela  barn  och  tjenare,  hvad  de  sjelfva  lärt.  Ingen  synnerlig  vigt 
lades  på  förståendet;  så  mycket  mera  på  det  ordagranna  inlärandet.  Detta 
var  ju  ock  i öfverensstämmelse  med  var  medeltidskyrkas  anda.  Hufvudsaken 
var  att  bekänna  sig  till  den  saliggörande  kyrkan  och  att  i hlind  lydnad  om- 
fatta hennes  tro. 

Menige  man  kunde  erfara  Guds  vilja  endast  genom  kyrkan  och  hennes 
tjenare.  Endast  genom  dem  och  i hlind  lydnad  för  livad  de  föreskrefvo  och 
förklarade  vara  Guds  vilja  kunde  man  hlifva  salig  och  undgå  eviga  strall 
Menniskan  blef  ett  kyrkans  omyndiga  barn;  hon  hade  endast  att  som  ett  barn 
lära  efter  livad  modern  kyrkan  förestafvade,  att  som  ett  barn  lyda  hennes  hud 


4-1 


FO L KS  K 0 1.  E VÄ  S E X 1)  E T. 


340 


eller  utsätta  sig  för  hennes  straffande  hand.  Hon  behöfde  sålunda  icke  sjelf 
granska  skrifterna,  ja  detta  kunde  lill  och  med  vara  henne  lill  skada,  hvarför 
det  också  så  småningom  Idel'  henne  förbjudet.  Bästa  sättet  alt  förhindra  så- 
dant var  att  hålla  menigheten  i okunnighet.  Den,  som  icke  sjelf  kunde  läsa, 
var  j)ä  samma  gång  urståndsatt  att  pröfva,  om  det  som  lärdes  var  öfverens- 
stämmande  med  Guds  ord  eller  icke.  Sträfvanden  för  skolbildning  och  folk- 
upplysning hade  sålunda  icke  mycket  att  vänta  af  den  tidens  kyrka  och  pre- 
sterskap,  så  mycket  mindre  som  mycken  okunnighet  var  rådande  hos  en  stor 
del  af  denna  kyrkas  lärare.  »Den  meningen  har  varit  gängse»,  säger  Olaus 
Petri,  att  strax  en  hafver  kunnat  läsa  och  sjunga  en  messa,  så  har  han  varit 
god  nog  all  blifva  sockenprest.» 

Denna  okunnighet  hos  dem,  som  hade  att  lära  och  tyda  de  heliga  skrif- 
terna samt  därom  undervisa  folket,  var  icke  egnad  att  hos  detta  ingifva  syn- 
nerligt  förtroende.  Misstroende  lill  kyrkans  läror  och  tvifvel  på  dessas  öfver- 
ensstämmelse  med  den  heliga  skrift  började  insmyga  sig  här  och  där.  Protester 
läto  höra  sig  mot  kyrkans  kunskapskällor;  bibeln  ensam  borde  vara  normen 
för  menniskans  tro.  Fråga  uppstod  därför  ock,  hvem  som  hade  rätt  att  tyda 
dess  läror.  Reformatorerna  kräfde  denna  rätt  för  sig  sjelfva,  oberoende  af 
kyrkan.  — Men  den  frihet,  som  de  kräfde  för  sig  sjelfva,  måste  de  ju  äfven 
medgifva  andra.  För  att  kunna  tyda  skriftens  läror  var  det  emellertid  nöd- 
vändigt att  kunna  läsa  dem.  Den  åskådning,  som  reformationen  medförde, 
blef  alltså  en  helt  annan;  denna  kräfde,  i motsats  till  katolicismen,  upplysning 
och  läsfärdighet.  All  det  med  denna  stod  illa  lill  den  tiden  är  väl  kändt. 
Gustaf  Vasa  hade  stora  svårigheter  att  kunna  få  läs-  och  skrifkunniga  tjenste- 
män  och  medhjelpare. 

Att  afhjelpa  denna  brist  och  införa  en  mera  allmän  läsfärdighet  var 
emellertid  icke  någon  lätt  sak.  Vi  ha  redan  omnämnt  deras  okunnighet,  som 
skulle  meddela  denna  undervisning.  Därtill  kom  svårigheten  att  äfven  efter 
boktryekerikonstens  uppfinnande  erhålla  böcker.  Dessa  voro  mycket  sällsynta 
och  följaktligen  också  mycket  dyra.  De  enda  undervisningsanstalterna  under 
medeltiden  voro  klostren.  Där  påträffar  man  äfven  barnskolor,  i hvilka  såväl 
allmogens  som  adelns  barn  från  både  landet  och  städerna  åtnjöto  undervisning. 
Munkarne  voro  nämligen  skyldiga  att  gifva  gossar  undervisning  i läsning,  skrif- 
ning  och  musik  samt  i katekesen;  nunnorna  skulle  undervisa  flickorna  i an- 
daktsöfningar  och  husliga  sysslor.  Gossarnes  undervisning  började  med  in- 
lärandet af  bokstäfverna  och  med  att  »stafva»;  större  delen  af  dem  hann  ej 
ölver  de  allra  första  grunderna.  Men  det  lilla,  folket  fick  lära,  det  fick  det 
emellertid  lära  af  kyrkans  män,  af  prester  och  munkar.  Dessa  senare,  sär 
skildi  de  s.  k.  tiggarmunkarne,  voro  stundom  ett  slags  ambulatoriska  folkskole- 


F 0 L K S K O I.  E VÄ  SE N I)  E T. 


341 


lärare,  som  gjorde  allmogen  bekant  med  kyrkans  lära  och  fordringar.  Ett 
bevis  för,  att  läsfärdigheten  mot  medeltidens  slnl  vunnit  åtminstone  någon 
spridning,  vill  man  söka  i det  jemförelsevis  stora  antal  andaktsböcker,  som 
vid  den  tiden  funnos,  äfvensom  i en  mängd  lefnadsbeskrifningar  öfver  mis- 
sionärer och  helgon,  i postillor  och  äfven  öfversättningar  af  delar  af  bibeln. 
Större  delen  af  dessa  böcker,  äfvensom  sådana  af  mera  vetenskapligt  innehåll, 
funnos  hufvudsakligen  förvarade  i klostren,  där  de  visserligen  icke  alltid  voro 
så  lätt  tillgängliga.  De  värdefullaste  voro  nämligen  med  jernkedjor  och  lås 
fästa  vid  väggarna  och  kunde  således  icke  få  läsas  af  andra  än  dem,  lill 
hvilka  priorn  lemnade  nycklarna.  Det  största  biblioteket  i riket  ansågs  vara 
Visby  franciskanerbibliotek,  som  lär  ha  bestått  af  2,000  band.  I Vadstena 
kloster  sades  böckerna  på  Gustaf  Vasas  tid  vara  »oräkneliga». 

Hålla  vi  oss  till  hvad  man  nu  för  tiden  menar  med  folkundervisning, 
så  torde  man  utan  risk  kunna  påstå,  att  någon  sådan  icke  fans  i vårt  land 
under  medeltiden  och  den  första  reformationstiden.  De  inagtegande  af  verlds- 
liga  ståndet  vårdade  sig  icke  därom,  knappast  för  egen  räkning.  Vid  kammar- 
verket fans  ännu  år  1538  ingen,  som  kunde  räkna,  hvarför  konungen  icke 
sällan  fick  inskrifva  utländska  män.  Hans  egna  ståthållare  kunde  ofta  icke 
läsa  utan  måste  hålla  en  särskild  person  för  all  läsa  och  besvara  konun- 
gens bref. 

Gustaf  Vasa  ifrade  mycket  för  folkets  upplysning.  Han  ville,  att  all- 
mogens män  skulle  Hnhemta  förståndsbildning,  så  att  de  skulle  blifva  sanna 
fosterlandsvänner  och  undersåtar  . Sjelf  var  han  i detta  hänseende  kanske 
sitt  lands  bäste  och  flitigaste  skolmästare.  Han  uppsökte  gerna  allmogen  vid 
marknader  och  andra  tillfällen  samt  gaf  dem  i sina  samtal  inånga  lärdomar 
sä  i andliga  som  verldsliga  ämnen.  Bönderna  hörde  honom  också  gerna,  då 
de  snart  märkte,  att  de  hade  verklig  nytta  af  sin  konungs  lärdomar.  Sjelf 
var  han  lifligt  öfvertygad  om,  att  den  kostnad,  som  nedlägges  på  folkupplys- 
ning och  folkbildning,  äfven  kommer  staten  och  det  allmänna  lill  nytta.  Han 
insåg  emellertid,  att  ingenting  kunde  i större  skala  vinnas  utan  presternas 
hjelp  och  medverkan,  hvarför  också  hans  och  de  första  reformatorernas  för- 
nämsta sträfvan  gick  id  på  att  höja  prestbildningen.  Ville  man  vinna  några 
varaktigare  framsteg,  måste  presten  tillika  blifva  barnalärare.  Man  hade  visser- 
ligen utgått  från  den  tanken,  att  han  skulle  undervisa  föräldrarne,  samt  att 
dessa  sedan  i sin  ordning  skulle  taga  barnaundervisningen  om  hand.  Häri 
låg  nog  en  vacker  tanke,  som  icke  heller  varit  främmande  för  senare  tider. 
Undervisning  och  uppfostran  skulle  gå  hand  i hand;  barnen  skulle  genom  mor 
och  far  få  sina  första  intryck  af  Gud  och  hans  ord.  Men  man  fann  snart, 
att  icke  mycket  vans  på  detta  sätt.  Nödiga  förutsättningar  för  lärarekallet 


342 


F 0 L K S K O L KVÄS  E N D E T. 


saknades  i allmänhet  hos  föräldrarne,  hvarjemte  omsorgen  om  det  dagliga 
lifvets  hehof  upptog  deras  tid.  För  öfrigt  stälde  reformatorerna  stora  kraf  pä 
föräldrarne.  Det  är  deras  oafvisliga  pligt»,  säger  Luther,  »att  dana  barnen 
till  goda  och  nyttiga  medlemmar  af  kyrkan  och  staten.  Försumma  de  detta, 
synes  öfverheten  hafva  icke  blott  befogenhet  utan  rent  af  skyldighet  att  tvinga 
dem  att  hälla  barnen  i skolan.  Kan  öfverheten  tvinga  nndersåtarne  att  draga 
i härnad  mot  yttre  fiender,  då  bör  den  väl  med  än  större  fog  kunna  göra 
det,  då  fienderna  äro  själens:  (ljefvulen  och  synden.» 

Här  hafva  vi  ett  i femtonhundratalets  förra  hälft  framlagdt  program, 
som  sedan  behöft  århundraden  att  mogna  och  förverkligas.  Här  uttalas  för- 
äldrarnes  pligt  att  väl  uppfostra  sina  barn,  här  framhålles  skolan  som  hjelp  åt 
föräldrarne  samt  staten  som  högste  uppsyningsman  och  vårdare  af  det  hela  med 
rätt  och  magt  att  tvinga  de  motspänstige  att  fullgöra  sin  skyldighet  — alltså 
lag  om  skolpligt. 


Framstegen  blefvo  dock  i vårt  land  icke  stora.  Hvad  som  vunnits  ge- 
nom reformatorerna  och  Gustaf  Vasa  gick  åter  förloradt  under  Johan  1 1 1:s  och 
den  katolska  reaktionens  tid;  och  Gustaf  Adolfs  ansträngningar  för  folkupp- 
lysningens sak  neutraliserades  lill  stor  del  af  1600-talets  många  och  dyra  krig. 
Några  för  hela  landet  gemensamma  föreskrifter  eller  lagbud  i detta  afseende 
funnos  icke  före  år  1686.  Det  var  vanligen  biskoparne,  som,  hvar  och  en  inom 
sitt  stift,  verkade  för  folkupplysningen  och  inrättande  af  skolor.  Skolbildningen 
och  förmågan  att  läsa  voro  därför  mycket  olika  i de  olika  landsdelarna,  beroende 
på  biskopens  större  eller  mindre  nit  och  energi.  Märkligast  bland  dessa  var 
Vesteråsbiskopen  Johannes  Rudbeck,  hvarför  också  hans  stift  under  långa  tider 
i detta  hänseende  stod  långt  framom  öfriga  landsdelar.  Abobiskopen  Gezelius 
kan  ställas  vid  sidan  af  Rudbeck.  Genom  sin  methodus  informandi  sökte  han 
införa  metod  i undervisningen,  hvilket  likväl  icke  var  så  synnerligen  lätt,  då 
llertalet  bland  lärarne  utgjordes  af  mer  eller  mindre  okunniga  klockare.  Vis- 
serligen ålades  kyrkoherdarne  att  skaffa  bort  de  okunnige  klockarne,  men  det 
var  ej  sä  lätt  att  ersätta  dem  med  kunniga  sådana. 

Med  inrättande  af  folkskolor  gick  det  äfven  trögt,  oaktadt  mycket  nit  hos 
llere  biskopar.  Fasta  folkskolor  funnos,  sä  vidt  man  känner,  endast  ett  tjugu- 
tal vid  1600-talets  slut.  De  äldsta  förskrefvo  sig  från  förra  delen  af  Gustaf 
Adolfs  regeringstid.  Några  voro  inrättade  af  enskilda  personer.  De  ambula- 
toriska  skolornas  antal  var  betydligt  större,  de  llesta  i Vesterås  stift.  Ganska 
egendomligt  är,  alt  de  under  Karl  XI:s  tid  så  ryktbara  hexeri-  och  trolldoms- 
förvillelserna  i ej  ringa  man  bidrogo  lill  befordrande  af  läsfärdighet  och  kristen- 


F 0 I.  K S Ii  O L K VÄS  K N D K T. 


34» 


domskunskap,  i synnerhet  i Dalarne  och  Norrland.  Man  ansåg  nämligen  där 
allmänt,  att  den  vigtigaste  orsaken  till  dessa  hemsökelser  var  okunnighet. 
Den  okunnige  ansågs  vara  lättare  mottaglig  för  dessa  anfäktelser  och  egde 
mot  dessa  ingen  motståndskraft,  »under  det  att  de,  som  hesökte  skolan, 
sades  gå  fria». 

Största  hindret  för  spridande  af  undervisning  åt  folkets  barn  var  emel- 
lertid kostnaden.  För  skolhus  och  lärosalar  bekymrade  man  sig  icke  mycket. 
Därtill  användes  snart  sagdt  hvilken  stuga  eller  hvilket  kyffe  som  helst,  men 
lärarens  aflöning,  hur  ringa  den  än  var,  erbjöd  städse  den  största  svårigheten. 
Lönen  utgick  vanligen  i frivilliga  afgifter  af  barnens  föräldrar,  merendels  in 
natura.  Men  då  föräldrarne  sjellva  voro  fattiga,  blefvo  bidragen  ofta  otillräckliga. 
På  ett  och  annat  ställe  öfvertogs  lärarens  aflöning  af  fattighusen,  och  röster  höj- 
des redan  nu  alt  göra  skolan  till  en  kommunalangelägenhet.  Läraren  skulle 
i sådant  fall  aflönas  på  samma  sätt  som  prester  och  klockare.  Tanken  på 
statsbidrag  var  icke  heller  främmande  för  denna  tid.  I 1(582  års  riksdagsakter 
finnes  en  skrifvelse  från  allmogen  i sådant  syfte,  hvilken  skrifvelse  kan  anses 
som  en  första  motion  om  inrättande  af  en  ordentlig  folkundervisning  för  hela 
landet.  Af  Kongl.  Maj:t  remitterades  ärendet  lill  guvernörer  och  landshöfdingar, 
biskopar  och  konsistorier,  och  är  det  troligt,  att  denna  motion»  föranledde  de 
bestämmelser  angående  folkundervisningen,  som  blefvo  intagna  i 1(58(3  års 
kyrkolag. 

Intill  denna  tid  har  folkundervisningen,  såsom  redan  är  nämndt,  nästan 
uteslutande  varit  en  stiftsangelägenhet,  öfverlemnad  åt  de  kyrkliga  myndig- 
heternas och  stiftschefernas  vård  och  omsorg.  Gifvet  är  dock,  att  dessa  icke 
kunde  hafva  samma  förmåga  att  genomdrifva  sin  vilja  som  regeringen,  och 
icke  minst  Karl  XI:s  regering.  Detta  inses  så  mycket  lättare,  då  man  betänker, 
hvilken  auktoritet  konung  och  konungamagt  den  tiden  hade.  Om  därför  1686 
års  kyrkolag  i fråga  om  folkundervisningen  icke  i sak  innehåller  något  annat, 
än  hvad  som  länge  i större  delen  af  landet  varit  påbudet  och  anbefaldt,  sä  få 
de  i denna  lag  intagna  bestämmelserna  rörande  undervisningen  ändock  sin 
stora  betydelse,  såsom  varande  utgångna  från  riksdag  och  regering.  Folkunder- 
visningens sak  har  blifvit  föremål  för  statens  lagstiftning.  Man  har  fått  den 
första  folkskolestadgan. 

Enligt  denna  skulle  läroämnena  vara  kristendomen,  Catheehismi  lära  , 
och  att  läsa  i bok,  detta  senare  hufvudsakligen  att  betrakta  som  medel  för 
vinnande  af  insigt  i den  förra.  Förstnämnda  undervisning  alag  presten,  den 
senare  kapellanen  eller  klockaren.  Katekesförhör  och  katekespredikningar  skulle, 
med  undantag  för  den  brådaste  och  mörkaste  tiden,  hällas  hvarje  söndag,  i 
städerna  i ottesången  och  på  landet  före  högmessan.  Ett  stycke  upplästes  och 


344 


F 0 1.  K S K OLE  VÄ  SE  N D E T. 


förklarades,  hvarefter  förhör  däröfver  anstäldes  med  någon  viss  rote,  som  förut 
blifvit  därom  tillsagd.  Förfallolös  frånvaro  belädes  med  böter. 

Presterna  skulle  upprätta  förteckningar  öfver  alla  sina  åhörare,  »hus  från 
hus  och  gård  från  gård  »,  samt  göra  anteckningar  om  hvars  och  ens  framsteg 
och  kunskap;  »drifva  med  llit  därpå,  att  barn,  drängar  och  pigor  lära  läsa  i 
hok  och  se  med  egna  ögon,  livad  Gud  i sitt  heliga  ord  bjuder  och  befaller». 
Presten  hade  dessutom  till  åliggande  att  besöka  sina  församlingsmedlemmar, 
det  ena  huset  efter  det  andra»,  dels  för  alt  efterse  deras  huslif  och  förmana 
dem  till  hvad  godt  är,  dels  ock  för  att  undervisa  de  gamla  om  de  frågor,  som 
han  ville  dem  i kyrkan  förehålla,  »på  det  de  må  vara  beredda  på  tjenliga  svar 
och  föregå  ungdomen  med  godt  exempel». 

Biskopen  tillkom  det  i sista  hand  att  tillhålla  hvar  och  en  att  fullgöra 
sina  skyldigheter  och  åtlyda  gifna  förordningar.  Han  skulle  därför  hålla  visi- 
tationer  i så  många  församlingar  årligen,  som  det  var  honom  möjligt.  — Bi- 
skopen blef  sålunda  skolinspektören,  presten  (kyrkoherden)  öfverlärare  och 
klockaren  underlärare.  Lagen  skulle  uppläsas  från  predikstolen  och  »föreläsas 
på  alla  tingsplatser». 

Föreskrifter  och  lagstadganden  saknades  nu  icke,  uppmaningar  att  efter- 
komma desamma  icke  heller;  det  gick  framåt,  men  blott  för  en  tid.  Man  fick 
snart  annat  alt  tänka  pä.  Missväxt  och  dåliga  tider  inträffade  under  de  sista 
aren  af  den  store  rikshushållarens  tid,  och  under  hans  efterträdare  möta  vi 
snart  de  långa  krigen,  hvilka  kräfde  mycket  både  pengar  och  folk.  Barnens 
hjelp  blef  oumbärlig  i hemmen;  näringsbekymmer  nedtryckte  hela  folket  och 
icke  minst  presterna,  som  hlefvo  tvungna  att  sjelfva  lägga  hand  vid  sitt  landt- 
bruk  för  att  undgå  hunger  och  allt  för  stort  elände.  Under  denna  tid  går  allt 
tillbaka  i vårt  land. 


Sedan  vi  äter  fått  fred  med  alla  våra  fiender,  upptages  frågan  ånyo.  Vi 
ha  härvid  all  från  är  1720  anteckna  ett  högst  märkligt  aktstycke,  utgörande 
Kongl.  Maj  ts  svar  a en  presterskapets  skrifvelse.  I detta  framhålles  sär- 
skildi föräldrarnes  pligt  alt  sörja  för  sina  barns  undervisning,  statens  fordran 
att  denna  pligt  uppfylles  (med  böter  som  korrektiv),  samt  kommunens  »mo- 
raliska» skyldighet  att  sörja  för  att  älven  de  fattiga  erhålla  undervisning. 
Det  praktiska  resultatet  af  denna  revolution  blef  dock  ringa;  detsamma  kan 
ock  sägas  om  folkundervisningens  vigtiga  sak  under  hela  århundradet.  Skälet 
härtill  är  lätt  funnet.  Intet  var  gjord!  för  att  skaffa  dugliga  lärare.  Prester- 
skapet  ålades  visserligen  lidt  och  ofta  att  afskeda  vårdslöse,  oförståndige  och 
okunnige  lärare  samt  ersätta  dem  med  duglige  och  kunnige.  Men  ingen  åtgärd 


F 0 /.  Ä S K 0 L E VÄ  S E N D E T. 


345 


vidtogs  för  att  möjliggöra  ett  sådant  utbyte.  Och  man  må  utfärda  huru  många, 
stränga  och  förträffliga  förordningar  som  helst;  man  må  skaffa  bättre  lokaler, 
undervisningsmateriel  m.  m.;  föga  eller  intet  vinnes,  om  man  ingenting  gör  för 
lärarebildning  och  anskaffande  af  goda  lärare.  Man  hade  den  uppfattningen  — 
en  uppfattning,  som  sträckt  sig  långt  in  i vårt  århundrade  — - att  den,  som 
kan  läsa,  räkna  och  skrilVa,  han  har  ock  erforderliga  förutsättningar  för  lärare- 
kallet. Ringa,  enfaldiga,  men  gudfruktiga  och  dygdiga  personer  af  begge 
könen  , hette  det,  »kunna  till  dessa  göromål  vara  äfven  så  tjenliga,  ja  ofta 
skickligare  än  dyrlegdt  folk  ; och  pastor  kunde,  där  sä  behöfdes,  »underrätta 
dem  om  stafningssättet  och  den  rätta  undervisningsmetoden  . 

En  och  annan  fans  dock,  som  skådade  längre  och  djupare  än  den 
stora  mängden.  Ett  rätt  märkligt  pedagogiskt  arbete  finnes  från  århundra- 
dets midt.  Det  bär  titeln  Om  svenska  barns  uppfostran  och  är  författadt  af 
en  pastor.  Han  framhåller,  att  uppfostran  icke  blott  är  ett  behof  ur  rent 
kyrklig  och  statlig  synpunkt,  utan  äfven  att  det  är  ett  behof  för  den  enskilde, 
för  individen,  ja  till  och  med  en  hans  oafvisliga  rättighet.  Han  anser,  att  jord- 
bruket lider  otroligt  däraf,  att  bondbarnen  icke  fingo  tillräcklig  undervisning. 
Bonden  bör  kunna  både  räkna  och  skrifva.  Han  bör  kunna  uppteckna,  när 
och  huru  han  gödt  den  och  den  åkern,  huru  mycket  säd  han  fick  där  och 
där  m.  m.  Och  det  kunde  icke  skada  flickorna  att  lära  detsamma».  Dess- 
utom borde  trädgårdsskötsel  införas  som  undervisningsämne  och  vid  skolan 
finnas  en  täppa,  där  en  hvar  finge  sätta  frö  och  uppdraga  träd  samt  lära  sig 
ympa  och  okulera;  vidare  en  kålgård,  där  de  fingo  lära  att  sätta,  rensa  och 
sköta  potatis,  kål  m.  m.  . Idén  att  upptaga  trädgårdsskötsel  på  folkskolans 
program  tillhör  sålunda  icke  vår  tid,  men  den  har  behöll  ett  sekel  för  att 
mogna.  Det  nya  är  ej  alltid  nytt.  Att  den  s.  k.  frihetstiden  emellertid  ännu 
icke  var  mogen  för  frisinnade  åsigter  framgår  däraf,  att  bäraren  af  dessa  nöd- 
gades lemna  fäderneslandet. 

I rikets  2,216  församlingar  funnos  vid  denna  tid  endast  165  fasta  folk- 
skolor, 90  församlingsskolor  och  75  grundade  på  donationer,  ett  föga  lysande 
resultat  250  år  efter  reformationens  införande.  Läsfärdigheten  var  dålig;  räk- 
ning och  skrifning  voro  sällan  föremål  för  undervisning.  En  Kongl.  förordning 
af  år  1765,  som  hos  sexmän  förutsatte  skrifkunnigliet,  måste  återkallas. 

Förhållandet  förbättrades  icke  mycket  under  Gustaf  III:s  regering.  Frå- 
gan om  förbättrad  folkundervisning  upptogs  vid  riksdagarna  af  presteståndet 
och  inkom  äfven  till  konungen,  som  hade  att  fatta  beslut  i saken.  Dessför- 
innan hänsköts  frågan  till  något  riksråd  för  afgifvande  af  utlåtande.  Riksrådet 
fann  förslaget  »underhaltigt»,  och  därmed  var  frågan  för  den  gången  begrafven. 
Sannolikt  är,  att  konungen  icke  ogerna  mottog  ett  utlåtande  i nämnda  rigtning. 


FOL  K S K OLE  VÄSEN  DET. 


34<i 


Sjelf  var  han  ständigt  i behof  af  penningar  för  egen  räkning  och  ville  väl  för 
den  skull  så  litet  som  möjligt  öka  allmogens  utgifter  för  andra  ändamål. 

Behofvet  af  upplysning  hlef  emellertid  hos  landets  befolkning  allt  mera 
känbart.  Verkningarna  af  den  franska  revolutionen  sträckte  sig  så  småningom 
äfven  till  oss.  Personlighetens  häfdande  fordrade  folkets  höjande  så  i moraliskt 
och  intellektuelt  som  i ekonomiskt  hänseende.  En  af  häfstängerna  för  förverk- 
ligandet af  detta  mål,  hela  samhällets  förbättrande,  var  upplysning.  Det  skulle 
nu  icke  längre  vara  rocken,  som  bestämde  menniskans  värde,  utan  kunskap. 
Och  då  regeringen  och  det  allmänna  icke  vidtogo  nog  kraftiga  åtgärder,  trädde 
den  enskilda  företagsamheten  emellan. 

Vi  halva  särskildt  att  från  denna  tid  anteckna  tvenne  »sällskap»,  som 
verkat  mycket  för  barna-  och  folkundervisningen  i vårt  land.  Utan  deras  med- 
verkan och  drifvande  kraft  hade  vår  folkskola  sannolikt  icke  ännu  hunnit  den 
höga  ståndpunkt,  som  den  nu  intar  inom  den  civiliserade  verklen.  De  båda 
sällskapen  äro  »Societas  Suecana  Pro  fide  et  christianismo»,  eller,  som  det 
vanligen  ännu  kallas,  Pro  fide»,  samt  »Vexelundervisningssällskapet  i Stock- 
holm . Det  förra  stiftades  år  1771,  det  senare  år  1822. 

Sällskapet  Pro  fide»,  hvars  syftemål  var  att  »upprätthålla  och  befordra 
den  sanna  kristendomen  i kunskap  och  lefverne»,  och  som  vid  sitt  stiftande 
bestod  af  endast  13  personer,  verkade  dels  direkt  genom  meddelad  undervisning, 
dels  ock  indirekt  genom  andra  sällskap  och  inrättningar,  hvartill  detsamma 
gifvit  upphof,  såsom  missionssällskapet,  bibelsällskapet,  sällskapet  för  nyttiga 
kunskapers  spridande  (»Läsning  för  folket»),  prest-  och  skollärareseminarier 
m.  m.  Sällskapet  utfärdade  ett  cirkulär  till  samtliga  konsistorier  i riket.  Detta 
saknade  visserligen  bindande  kraft,  men  har  icke  desto  mindre  utöfvat  stort 
inllytande  pä  folkundervisningens  vidare  utveckling,  och  många  folkskolor  in- 
rättades i öfverensstämmelse  med  detsamma.  Det  kan  betraktas  som  vår 
första  folkskolestadga  och  omfattar  följande  fyra  kapitel:  Om  skolorna,  om 
undervisningen  i skolan,  om  skolmästaren  och  dess  antagande  samt  om  skol- 
mästarens lön.  — Skolorna  skulle  vara  roteskolor  med  sex  till  åtta  månaders 
undervisning  om  året.  Vid  redig  innanläsning  borde  »all  omsorg  användas» 
och  korta,  lärorika  bibliska  historier  läsas;  vidare  skulle  barnen  få  lära  räkna 
och  »ett  summariskt  begrepp»  i fäderneslandets  historia  och  geografi  samt 
begagnande  af  tillfället  alt  därunder  hos  barnen  inpregla  kärlek  till  sitt  fä- 
dernesland». — Onsdagseftermiddagen  och  hela  lördagen  skulle  vara  fria  från 
läsning,  och  borde  eleverna  i synnerhet  då  under  skolmästarens  uppsigt  så- 
dana öfningar,  spatseringar  etc.  företaga,  som  utan  äfventyr  härda  kroppen, 
stärka  musklerna,  grundlägga  modighel  och  rådighet  hos  barnen  och  vänja 
dem  frän  en  skadlig  maklighet  och  veklighet».  — Vid  tillsättande  af  skolmästare 


F O L K SKO  LE  VÄS  E N I)  E T. 


847 


skulle  kyrkoherden  upprätta  förslag,  som  förelädes  församlingens  äldste  och 
sexmän,  hvilka  tillsammans  med  pastor  egde  att  utnämna  den  skickligaste. 
Utnämningen  anmäldes  för  domkapitlet,  som  för  den  nämnde  skulle  utfärda 
konstitutorial.  »Lönefrågan  löses  lättast,  om  en  adjunkt,  orgelnist  och  klockare, 
som  förut  liafva  löner  hvar  på  sill  sätt,  till  skolmästare  antagas.» 

Såsom  af  ofvanstående  framgår,  finnas  här  flere  goda  uppslag,  som  se- 
dan småningom  realiserats:  större  vigt  vid  innanläsningsfärdighet,  läsning  af 
bibliska  berättelser  jemte  katekesen,  af  svensk  historia  och  geografi,  den  hygie- 
niska frågans  beaktande,  större  omsorg  vid  val  af  lärare  m.  m.  — Man  må 
emellertid  icke  tro,  att  dessa  förträffliga  grundsatser  så  snart  kommo  att  bära 
frukt.  Intet  var  gjordt  för  utbildande  af  lärare.  Vanligen  togos  ännu  de,  som 
erbjödo  sig  till  lägsta  pris;  vid  deras  duglighet  och  moraliska  egenskaper  fästes 
underordnad  vigt.  Genom  cirkulär  af  den  14  Juni  1820  ålade  dock  Kongl. 
Maj:t  länsstyrelserna  att  genom  kronobetjeningen  se  till,  att  »inga  kringstry- 
kande, brottsliga  och  vanartiga  personer  finge  sysselsätta  sig  med  det  för  alla 
klasser  angelägna  undervisningsverket» ; och  om  skolorna  i Stockholm,  som 
lågo  längst  ut  på  malmarna,  heter  det,  att  »ingen  kan  rätt  lära  känna  dessa 
skolor  utan  att  rysa»,  och  all  »man  måste  nästan  skatta  de  barn  lyckligare, 
som  uppväxa  utan  all  undervisning,  än  dem,  som  uppfostras  i dylika  förderf- 
vade  hålor». 

Vexelundervisningssällskapet  stiftades  1822.  Det  upptog  den  af  Josef 
Lancaster  i London  använda  metoden  att  under  en  lärare  använda  de  mera 
försigkomna  barnen  som  underlärare  eller  monitorer  för  att  på  sådant  sätt 
inbespara  lärare  och  löner  åt  dessa.  Då  kostnaden  nästan  alltid  och  öfverallt 
utgjort  ett  af  de  vigtigaste  hindren  för  upprättande  af  tillräckligt  många  och 
stora  skolor,  var  det  icke  underligt,  att  metoden  vann  stor  och  hastig  sprid- 
ning. Vexelundervisningssällskapets  uppgift  biel'  att  genom  nämnda  metods 
spridande  och  fullkomnande  främja  allmännare  och  ändamålsenligare  skol- 
undervisning i synnerhet  hos  de  lägre  och  medellösa  folkklasserna,  att  för 
ändamålet  upprätta  en  mönsterskola  och  verka  för  lärarebildningen,  att  till 
låga  pris  tillhandahålla  god  skolmateriel,  äfvensom  att  befordra  utgifvande  af 
för  de  fattigare  folkklasserna  nyttig  läsning. 

Mot  sjelfva  undervisningsmetoden  kunna  göras  svåra  anmärkningar. 
Om  någon  undervisning  i egentlig  mening  kan  man  knappast  tala.  Lexläsning 
och  lexförliörande  blefvo  hufvudsaken.  Men  däremot  står  hela  vårt  land  i 
största  tacksamhetsskuld  till  sällskapet  för  en  mera  allmän  väckelse  till  folk- 
undervisningens främjande  och  för  en  börjande  lärarebildning.  En  normal- 
skola inrättades  nämligen  i Stockholm  år  1830,  där  tillfälle  bereddes  lärare  att 
inhemta  kännedom  om  vexelmetoden  och  dess  användande.  Denna  skola  blef 


348 


F 0 L K S K 0 L E VÄ  S E NDE  T. 


sålunda  på  samma  gång  Sveriges  första  lärareseminarium.  Skolan  var  inrymd 
i samma  lokal,  som  nu  användes  af  folkskolelärarinneseminariet,  ett  före  detta 
kronobränneri.  Sällskapet  erhöll  statsunderstöd.  På  sällskapets  meritlista  har 
man  äfven  alt  skrifva  uppkomsten  af  de  bättre  och  ändamålsenligare  läro- 
böcker för  folkskolor,  som  började  utgifvas. 

Antalet  skolor,  som  följde  vexelmetoden,  ökades  under  åren  1823 — 41 
från  56  till  515  och  barnantalet  från  2,700  till  nära  30,000,  under  det  att  de 
duglige»  lärarnes  antal  nära  tredubblades.  Från  denna  tid  må  ock  antecknas 
utgifvandet  af  första  häftet  af  Läsning  för  folket»  (1834),  stiftandet  af  »Säll- 
skapet för  inrättande  af  småbarnsskolor»,  Prins  Carls  uppfostringsanstalt  för 
fattiga,  vanvårdade  barn,  räddningsinstitutet  i St.  Råby,  hvilka  alla  ännu  fin- 
nas kvar. 


Skol-  och  undervisningsfrågan  stod  nu  under  1820-  och  30-talen  ständigt 
på  dagordningen  och  behandlades  icke  allenast  af  den  stora  uppfostringskomi- 
tén  och  1828  års  undervisningskomité  utan  äfven  vid  livar  och  en  af  de  under 
denna  tid  hållna  riksdagarna.  Skolmotionernas  antal  blef  för  hvarje  riksdag 
större.  Sådana  väcktes  inom  alla  stånd.  Presterna  stodo  nu  icke  längre  en- 
samma. De  mägtiga  odalmännen  Per  Salström  och  Anders  Danielson  ryckte 
fram  i främsta  leden.  Striden  gälde  i första  rummet:  folkskolor  eller  icke 
folkskolor.  Många  funnos  ännu,  som  ansågo  det  vara  hemmets  icke  blott 
skyldighet  utan  rättighet  att  sköta  om  barnens  undervisning.  Denna  skyldig- 
bet  åligger  dem  enligt  naturens  ordning;  genom  att  bortgifva  denna  rättighet 
komma  de  sköna  band  att  slappas,  som  tillknyta  naturens  första  länkar». 
Föräldrakärlek  och  barnaförtroende  åstadkomma  vackrare  resultat  än  den  mest 
förträffliga  skol  undervisning. 

Ä andra  sidan  medgaf  man  gerna  möderneundervisningens  stora  fördelar, 
men  erfarenheten  har  allt  tydligare  visat  dennas  otillräcklighet.  Dels  voro 
mödrarna  försumliga  i dessa  stycken,  dels  ock  okunniga  och  följaktligen  oför- 
mögna att  meddela  barnen  en  kunskap,  som  de  sjelfva  icke  egde,  dels  upp- 
togos  de  allt  för  ofta  af  andra  omsorger.  Härtill  kom,  att  man  icke  längre 
ville  nöja  sig  med  en  torftig  kristendomsundervisning.  Äfven  andra  kunskaper 
behöfdes,  såsom  > att  skrifva,  räkna,  vara  någorlunda  bekant  med  fäderneslan- 
dets och  brödrafolkets  alster,  historia  och  samhällsförfattning»,  och  detta  kunde 
icke  hemmet  meddela.  Äfven  om  underhållet  af  skolorna  voro  meningarna 
delade;  somliga  ville,  att  underhållet  skulle  hvila  uteslutande  på  loräldrarne; 
andra  ville  åtminstone  delvis  lägga  det  på  kommunen  eller  på  staten. 


F O L K S K 0 L E V Ä S EN D E T. 


349 


Efter  en  grundlig  behandling  af  frågan  enades  sammansatta  slats-  och 
allmänna  besvärs-  och  ekonomiutskottet  vid  1834 — 35  årens  riksdag  om  det 
förslag,  att  riksens  ständer  måtte  allåta  en  skrifvelse  till  regeringen,  i hvilken  de 
förklarade  sig  öfvertygade  om  nyttan  och  behofvet  af  folkskolor  allestädes 
och  yrkade,  att  besörjandet  däral'  måtte  blifva  en  kommunalangelägenhet, 
icke  en  statssak,  men  att  kommunerna  icke  mätte  tvingas  genom  allmän  lag. 
Biskopar  och  landshöfdingar  borde  anbefallas  att  vaka  öfver  denna  angelägen- 
het och  uppmana  församlingarna  till  inrättande  af  folkskolor.  Riksens  ständer 
heslöto  ock  slutligen  en  skrifvelse  hufvudsakligen  i detta  syfte. 

Behofvet  af  folkskolor  var  således  erkändt  af  landets  representation  och 
framfördt  lill  regeringen.  Den  meningen  syntes  nu  ock  vara  stadgad,  att  dessa 
skolor  borde  vara  kommunernas  ensak,  samt  att  kristendomskunskapen  skulle 
vara  kärnan  af  den  undervisning,  som  i dem  skulle  meddelas. 

1 Mars  månad  år  1838  afgick  den  strängt  konservative  riddarhusleda- 
moten  och  energiske  motståndaren  mot  h varje  förändring  i mera  liberal  rigt- 
ning  August  v.  Hartmansdorff  från  statssekreterarebefattningen  för  ecklesiastik- 
ärendena och  efterträddes  af  domprosten  i Vexiö  C.  L.  Hemlin,  hvilken  under 
kronprinsen  Oscars  regentskap  fick  i uppdrag  att,  efter  i nhemtande  af  konsisto- 
riernas yttranden  och  efter  att  ha  meddelat  sig  med  de  samtidigt  arbetande 
fattigvårds-  och  kyrkolagskomitéerna,  utarbeta  en  proposition  i folkskolefrågan 
till  1840  års  riksdag.  Denna  afgafs  strax  vid  riksdagens  början  och  yttrades 
däri  hland  annat:  »Då  samhällets  högre  ändamål  icke  kunna  vinnas,  om  dess 
medlemmar  lemnas  ät  råhet  och  okunnighet,  så  har  staten  dels  skyldighet  att 
öfvervaka  och  befordra  folkbildningen,  dels  rättighet  att  af  hvarje  samhälls- 
medlem fordra  det  kunskapsminimum,  hvarförutan  han  icke  förmår  inse  sin 
bestämmelse  eller  rätt  uppfatta  sina  pligter.»  Här  föreskrifves  således  skolpligt. 
Skolor  höra  inrättas  i alla  församlingar,  och  staten  bör  fordra  inställelse  i 
skolan  af  alla  de  barn,  hvilkas  föräldrar  sjelfva  icke  kunna  eller  icke  vilja 
gifva  dem  nödig  undervisning.  Men  i samma  ögonblick,  staten  framställer 
detta  som  en  fordran,  erkänner  hon  ock  sin  skyldighet  att  understödja  de  för- 
samlingar, som  behörigen  styrka  sin  fattigdom,  och  detta  såväl  af  billighets- 
som  klokhetsskäl.  Fattigvården  hör  understödja  fattiga  barn  med  kläder,  mat 
och,  om  så  blir  nödigt,  med  nattläger  vid  skolan.  Tredskande  föräldrar  böra 
först  erhålla  varning  af  presterskapet  och  sedan  inför  kyrkorådet.  Hjelper  ej 
detta,  skola  barnen  kunna  skiljas  från  föräldrarne  och  öfverlemnas  lill  vård 
åt  andra,  samt  deras  underhåll  jernte  skolgälden  utmätas  i laga  ordning  hos 
målsmännen  och  deras  namn  offentligen  uppläsas  från  predikstolen. 

Angående  undervisningsämnena  säges  i den  Kongl.  propositionen,  att 
folkundervisningen  bör  hufvudsakligen  hvila  på  religiös  grund,  men  andra 


350 


FOLKSKOLEVÄSE  N DET. 


kunskapsämnen  icke  uteslutas.  Riksdagsutskottet  föreslår  som  obligatoriska 
läroämnen:  säker  innanläsning,  skrifning,  religionskunskap  och  biblisk  histo- 
ria, försvarlig  färdighet  i rättskrifning,  insigt  i det  allmännaste  af  fädernes- 
landets historia  och  geografi,  kyrkosång  och  de  första  grunddragen  af  natur- 
läran — detta  senare  särskild!  på  hemställan  af  ledamöterna  från  bondeståndet. 
Riksdagen  godkände  i hufvudsak  utskottets  förslag;  dock  ville  intet  stånd  före- 
skrifva  historia,  geografi  och  naturlära  som  obligatoriska  läroämnen.  Stats- 
hjelp  beviljades  behöfvande  församlingar,  äfvensom  anslag  till  aflöning  åt  se- 
minariilärare  och  till  stipendier  åt  sådana. 

Målet  var  sålunda  vunnet.  Riksdagen  hade  för  sin  del  antagit  grunderna 
för  en  folkskolestadga,  hvilkas  egentliga  innebörd  var:  församlingarna  skola 
upprätta  och  underhålla  skolor;  föräldrarne  skola  låta  sina  barn  inhemta  ett 
visst  kunskapsminimum;  staten  sörjer  för  lärarebildningen.  Den  af  regeringen 
utarbetade  folkskolelagen,  som  är  daterad  den  18  Juni  1842,  blef  gällande  i 40  år. 


Att  här  redogöra  för  folkskolans  utveckling  under  tiden  från  år  1842 
skulle  blifva  allt  för  vidlyftigt.  Vi  skola  därför  endast  angifva  några  spridda 
jemförande  data,  som  visa  vidden  af  de  framsteg,  som  under  denna  tid  gjorts 
på  folkundervisningens  område.  Första  punkten  i § 1 af  1842  års  stadga  ly- 
der: »I  hvarje  stadsförsamling  och  hvarje  socken  på  landet  bör  finnas  minst 
en,  belst  fast  skola  med  vederbörligen  godkänd  lärare.»  Detta  var  den  enda, 
då  kända  skolformen.  Enligt  nu  gällande  folkskolestadga  af  den  10  December 
1897  hafva  vi  småskola,  folkskola,  folkskolans  högre  afdelning,  fortsältnings- 
skola  och  högre  folkskola  samt  ersättningsskola.  I 1842  års  stadga  funnos 
inga  egentliga  bestämmelser  om  lärokurser  och  lärotider;  nu  äro  kurser  an- 
gifna  och  läroplan  skall  uppgöras  med  ledning  af  »normalplanen»;  kortaste 
lästiden  skall  vara  åtta  månader  (34  ‘/2  veckor).  Om  läraren  bette  det,  att  han 
skulle  vara  »vederbörligen  godkänd»;  nu  skall  han  (hon)  hafva  »allagt  god- 
känd afgångsexamen  vid  något  statens  folkskolelärareseminarium»  (med  fyra- 
årig kurs).  1842  års  stadga  kände  endast  »skollärare»;  nu  utgöra  »lärarinnorna» 
det  öfvervägande  antalet.  År  1842  funnos  1,009  fasta  folkskolor  med  1,090 
»ständige»  lärare;  nu  finuas  7,789  fasta  folk-  och  småskolor  med  4,949  lärare 
och  8,076  lärarinnor.  Med  den  folkmängd,  som  Sverige  hade  år  1842,  borde 
omkring  500,000  barn  ha  befunnits  i åldern  7 — 14  år;  i folkskolan  undervisa- 
des endast  43-  å 44,000,  alltså  icke  10  procent.  Antalet  folkskolebarn  uppgick 
under  sista  året  till  nära  700,000. 


F 0 L K S K 0 LEV  Ä S E N D E T. 


351 


En  »vederbörligen  examinerad  och  antagen»  skollärare  hade  i lön  åtta 
tunnor  spanmål  in  natura  samt  i penningar  53  rdr  16  sk.  bko  (80  kronor) 
jemte  hostad  och  vedbrand  samt  sommarbete  och  vinterfoder  ät  en  ko.  Nu 
är  den  lagstadgade  lönen  600  kronor  jemte  två  ålderstillägg,  hvartdera  å 100 
kronor,  efter  5 och  10  års  väl  vitsordad  tjenstgöring  jemte  nyss  nämnda  natura- 
förmåner. Staten  bidrager  med  två  tredjedelar  af  nämnda  kontanta  belopp 
samt  lemnar  ersättning  åt  vikarie  vid  sjukdomsfall  med  ett  belopp  af  50  kro- 
nor för  läsmånad.  De  flesta  stads-  och  många  landsförsamlingar  gifva  sina 
lärare  högre  löner.  Till  detta  kommer  dessutom  förmånen  af  pension  efter 
30  års  tjenstgöring  och  uppnådda  55  lefnadsår.  Den  lagstadgade  pensionen 
utgör  nu  lägst  600  och  högst  750  kronor. 

Vida  större  torde  ändock  framstegen  vara  beträffande  sjelfva  undervis- 
ningen och  uppfostran.  Man  torde  utan  tvekan  kunna  våga  det  påståendet,  att 
svenska  folkskolan  i närvarande  stund  har  en  god  och  pedagogiskt  bildad 
lärarekår,  som  icke  allenast  eger  erforderliga  förutsättningar  för  att  kunna  väl 
sköta  sitt  kall  som  uppfostrare  af  landets  ungdom,  utan  som  äfven  på  ett  i 
regel  samvetsgrant  och  pligttroget  sätt  med  nit  och  allvar  fullgör  detta  sitt 
ansvarsfulla  värf.  Den  har  ock  — detta  kan  icke  förnekas  — till  sitt  förfogande 
vida  bättre  yttre  hjelpmedel  nu  än  förr:  en  god  och  rikhaltig  samling  under- 
visningsmateriel, bättre  läro-  och  läseböcker  m.  m.  samt  helt  andra  skollokaler. 

2.  SEMINARIER  OCH  INSPEKTION. 

I folkskolestadgan  af  den  18  Juni  1842  föreskrefs,  all  såväl  i hufvud- 
staden  som  i livarje  stiftsstad  borde  af  domkapitlet  beredas  tillfälle  för  dem, 
som  ville  egna  sig  ät  folkskolelärarekallet,  att  i ett  seminarium  erhålla  under- 
visning och  öfning  i till  detta  kall  hörande  ämnen.  Domkapitlet  egde  ock 
att  för  livarje  sådant  seminarium  förordna  en  skicklig  föreståndare,  som  skulle 
handleda  och  undervisa  blifvande  skollärare.  Åt  livarje  seminarium  anvisades 
ett  visst  årligt  anslag,  som  domkapitlet  hade  att  fördela  mellan  dem,  som  hade 
befattning  med  elevernas  bildning,  eller  ock  att  odeladt  lemna  ät  föreståndaren, 
ifall  han  egde  erforderlig  skicklighet  att  ensam  sköta  elevernas  undervisning 
och  utbildning  för  sitt  kall. 

På  1860-talet  förbättrades  seminariiundervisningen  väsentligt.  Flere  lärare 
anstäldes;  deras  löneförmåner  blefvo  större,  hvarjemte  af  såväl  föreståndare 
som  öfriga  lärare  fordrades  aflagda  kunskapsprof,  motsvarande  dem,  som  voro 
stadgade  för  anställning  vid  de  allmänna  läroverken.  Seminariireglementet 
förändrades  och  seminariernas  antal  inskränktes  till  sju  för  manliga  och  två 
för  kvinliga  elever.  Dessa  senares  antal  ökades  på  1870-talet  till  fem.  Ar 
1866  bestämdes  klassernas  antal  till  tre,  hvar  och  en  med  ett-årig  kurs;  1878 


F O L K S K OLE  VÄ  SE  N 1)  E T. 


852 


tillkom  den  fjerde  klassen.  Gällande  seminariistadga  är  utfärdad  den  29  Ja- 
nuari 1886,  i hvilken  dock  genom  Kongl.  kungörelser  af  den  14  November 
1894  och  den  9 December  1898  vigtiga  förändringar  blifvit  vidtagna. 

Utom  förut  stadgade  vilkor  för  anställning  som  lärare  vid  seminarium 
lördras  numera  älven  att  ha  genomgått  profårskurs  vid  allmänt  läroverk  eller, 
för  lärarinna,  vid  folkskolelärarinneseminarium  samt  att  inför  vederbörande 
konsistorium  ha  aflagt  praktiskt  undervisningsprof.  Om  sjelfva  arbetet  vid 
seminarierna  torde  med  skäl  kunna  sägas,  att  det  i allmänhet  bedrifves  med 
varmt  intresse  och  skicklighet,  med  god  sakkunskap  och  efter  ändamålsenliga 
metoder. 

För  att  främja  den  praktiska  undervisningen  finnes  vid  h varje  semina- 
rium en  öfningsskola,  omfattande  en  småskoleafdelning,  en  folkskoleafdelning 
och,  där  omständigheterna  sådant  medgifva,  en  folkskolans  högre  afdelning 
eller  en  fortsättningsskola. 

Sedan  svenska  folkskolan  blifvit  en  i lag  stadgad  inrättning,  började 
man  snart  inse  behofvet  af  offentlig  kontroll  öfver  såväl  skolans  verksam- 
het  som  skolrådens  och  församlingarnas  fullgörande  af  sina  skyldigheter  geni 
emot  skolan.  Denna  kontroll  kom  dock  icke  till  stånd,  förrän  statsverket 
började  i någon  nämnvärd  mån  anslå  medel  till  folkskoleväsendet.  Den  15 
Juni  1861  förordnades  de  första  folkskoleinspektörerna  och  utfärdades  samma 
dag  den  första  instruktionen  för  dem.  Folkskoleinspektörerna  voro  20  och 
förordnades  för  en  tid  af  2 år.  Riksdagen  hade  för  ändamålet  anslagit  ett 
ärligt  belopp  af  17,000  kronor,  af  hvilken  summa  6,000  kr.  voro  anvisade  till 
resekostnader.  Nu  utgör  inspektörernas  antal  47,  och  äro  dessa  förordnade 
för  åren  1899 — 1904.  Kostnaden  för  inspektionen  utgör  omkring  100,000  kr. 

Ny  instruktion  för  inspektörerna  utfärdades  1872.  Enligt  denna  skulle 
inspektörerna  med  uppmärksamhet  följa  undervisningens  gång,  besöka  de  inom 
området  befintliga  skolorna,  undersöka  skolväsendets  anordning  samt  inhemta 
kännedom  om  såväl  deras  tillstånd  som  deras  behof  och  söka  kraftigt 
främja  folkskoleväsendets  förbättring.  I instruktionen  af  år  1892  ålägges  in- 
spektören i första  rummet  att  vid  besök  i skolorna  noggrant  tillse  undervis- 
ningen samt  att  därjemte  hålla  sammankomster  med  lärare  och  lärarinnor 
inom  vissa  delar  af  området  för  att  bereda  dem  tillfälle  att  genom  läsprof  och 
meddelanden  rörande  undervisningen  vinna  vidare  utbildning.  I början  måste 
inspektörerna  hufvudsakligen  fästa  sig  vid  skolornas  yttre  anordning,  förmå 
skolråden  och  församlingarna  att  anskaffa  tjenliga  lokaler,  materiel  m.  m.  dy- 
likt. Sedan  skolväsendet  numera  i yttre  afseende  blifvit  någorlunda  väl  ordnadt, 
kunna  de  mera  rigla  sin  uppmärksamhet  på  sjelfva  undervisningens  förbätt- 
rande och  ändamålsenligare  anordning.  Den,  som  opartiskt  granskar  vårt 


F 0 LKS K Ö L E V Ä S E N D E T. 


353 


folkskoleväsendes  utveckling,  måste  erkänna,  att  inspektionen  i ena  som  andra 
afseendet  uträttat  mycket  godt. 

3.  FOLKSKOLANS  UTSTÄLLNING. 

En  allmän  konst-  och  industriutställning  måste  helt  naturligt  ega  sin 
största  betydelse  för  konstens  och  industriens  män.  Mången  anser  kanske  till 
och  med,  att  den  är  och  bör  vara  till  uteslutande  för  att  tillgodose  deras  in- 
tressen. En  större  och  innehållsrikare  betydelse  hör  en  sådan  utställning  dock 
hafva.  Det  är  gifvetvis  både  lärorikt  och  intressant  att  se  och  beundra  en 
mängd  förträffligt  komponerade  och  väl  gjorda  arbeten  på  målare-  och  bild- 
huggarekonstens områden,  dessa  i detalj  mästerligt  utförda  arbeten  af  vårt 
goda  jern  och  andra  metaller,  dessa  fina  och  smakfulla  glas-  och  porslinsvaror 
m.  m.  Men  af  icke  mindre  intresse  och  vigt  synes  det  vara  att  vid  en  utställ- 
ning fästa  uppmärksamheten  på,  huru  man  kommit  dil  och  huru  man  lyckats 
uppnå  en  sådan  fulländning  i komposition  och  utförande,  äfvensom  på  del 
myckna  arbete,  så  intellektuelt  som  kroppsligt,  hvilket  ligger  emellan  det  råa 
och  oarbetade  materialet  samt  den  färdiga  konstprodukten.  I denna  långa 
utvecklingsserie  måste,  såsom  lätt  inses,  skolans  och  de  många  skolarternas 
arbeten  inordnas  såsom  vigtiga  länkar. 

Ty  huru  skulle  alla  dessa  sinnrikt  konstruerade  maskiner,  medels  hvilka 
man  tillgodogör  sig  ångans  och  elektricitetens  kraftiga  hjelp,  hafva  åstadkom- 
mits, om  det  icke  funnits  vid  högre  tekniska  läroanstalter  väl  utbildade,  skick- 
liga och  kunniga  lärare?  Och  huru  skulle  dessa  genialiskt  uttänkta,  på 
papperet  nedskrifna  och  tecknade  projekt  hafva  kunnat  realiseras  och  göras 
praktiskt  användbara  utan  en  kår  af  arbetare,  som  satts  i tillfälle  att  förvärfva 
nödiga  teoretiska  och  praktiska  insigter  vid  lägre  tekniska  läroanstalter  — 
vid  tekniska  yrkes-  och  elementarskolor,  slöjdskolor  m.  m.?  Detta  torde  nog 
lätt  inses. 

Men  då  förstår  man  nog  ock,  att  äfven  sådana  läroverk,  som  icke  peka 
direkt  på  något  visst  yrke,  utan  som  hafva  till  mål  att  väcka  och  utbilda  de 
förmögenheter,  som  potentielt  eller  till  möjlighet  af  vidare  utbildning  linnas 
nedlagda  hos  hvarje  mensklig  individ,  måste  hafva  en  plats,  ja  en  vigtig 
plats  i det  menskliga  arbetets  utvecklingsserie.  Därför  har  man  ansett,  att 
icke  allenast  de  många  arterna  af  tekniska  läroverk,  af  högre  läroverk  för 
manlig  och  kvinlig  ungdom  utan  äfven  folkskolan  hade  en  berättigad  plats  vid 
1897  års  Allmänna  konst-  och  industriutställning. 

Vid  anordnandet  af  denna  folkskolans  utställning  hade  man,  sa  vidi 
möjligt  varit,  velat  visa  folkskolan,  sådan  hon  är  i vårt  land.  Man  har  visser- 
ligen icke  kunnat  visa  det  där  pågående  dagliga  arbetet,  men  man  har  sökt 


354 


FOLKSKOLEVÄSENDET. 


åskådliggöra  de  yttre  förhållanden,  under  hvilka  folkskolan  i allmänhet  hos 
oss  arbetat,  äfvensom  resultatet  af  detta  arbete  i den  utsträckning,  som  det 
varit  möjligt. 

Den  svenska  folkskolans  utställning  var  inrymd  dels  i folkskolehuset, 
dels  i Nordiska  museet  och  dess  tillbyggnad,  dels  i nedre  våningen  af  Stock- 
holms stads  paviljong.  De  öfriga  deltagande  länderna  — Norge,  Danmark  och 
Ryssland  — hade  sina  skolutställningar  inom  de  områden,  som  åt  hvart  och 
ett  af  dem  voro  upplåtna  i induslrihallen. 

A.  Utställningen  i folkskolehuset. 

Folkskolehuset  hade  sin  plats  vid  sidan  af  Nordiska  museet  strax  till 
höger,  då  man  inkom  på  utställningsområdet,  bakom  en  grönskande,  träd- 
bevuxen  kulle.  Det  var  ett  verkligt  folkskolehus,  enkelt,  anspråkslöst  och 
— rödmåladt.  En  i Stockholms  närhet  liggande  landtkommun  behöfde  en  ny 
folkskolebyggnad  och  befans  villig  att  låta  denna  få  användas  som  utställnings- 
föremål  under  hela  utställningstiden.  Man  fordrade,  att  byggnaden  skulle 
innehålla  småskolesal,  folkskolesal,  slöjdsal  samt  ännu  ett  läs-  eller  slöjdrum 
jemte  bostad  ät  folkskolelärare  och  småskolelärarinna.  Byggnaden  utfördes  och 
uppsattes  på  mycket  kort  tid  af  Ekmanska  snickerifabriken  i Stockholm. 

Då  man  sålunda  lyckats  få  för  folkskoleutställningen  ett  verkligt  folk- 
skolehus, ville  man  äfven  möblera  det  i öfverensstämmelse  därmed  för  alt  i 
allo  visa  en  så  naturtrogen  bild  som  möjligt  af  en  svensk  folkskola.  Man 
vände  sig  till  Norrköpings  skolråd  med  begäran  att  fullständigt  möblera  folk- 
skolesalen,  till  Husqvarna  att  möblera  småskolesalen  samt  till  föreståndaren 
för  Nääs’  slöjdlärareseminarium  att  möblera  slöjdsalen.  Från  alla  ingingo  till- 
mötesgående och  jakande  svar. 

Då  man  genom  hufvudingången  inträdde  i skolhuset,  inkom  man  först 
i en  ljus  och  rymlig  korridor  och  hade  till  höger  folkskolesalen  och  småskole- 
salen samt  lill  venster  lärarens  bostad.  En  trappa  ledde  upp  till  motsvarande 
korridor  i öfre  våningen.  På  ena  sidan  af  denna  — ölver  skolsalarna  i nedre 
våningen  — voro  tvenne  slöjdsalar,  en  för  gossar  och  en  för  flickor;  på  mot- 
satta sidan  låg  småskolelärarinnans  bostad,  bestående  af  ett  rum  och  kök. 

1 folkskolesalen  inflyttades  sålunda  allt,  som  finnes  i en  i dagligt  bruk 
varande  lärosal  i Norrköpings  folkskolor,  alltså  tvåsitsiga  skolbord  — för  36 
barn  — , katederuppsättning,  kartställ  med  tillhörande  kartor  öfver  Norden, 
Europa,  Bibelns  land  och  folk  samt  globkarta;  svart  väggtafla  med  tillhörande 
materiel,  anslagstafla  med  åtskilliga  blanketter  för  dagliga  och  terminsanteck- 
ningar  m.  m.  Där  funnos  äfven  ritningar  öfver  stadens  folkskolehus,  läro-  och 
handböcker,  orgelharmonium  och  åhörarebänkar. 


4(3 


PL.  61.  PLAN  AF  FOLKSKOLEHUSET. 


F O L K S K O LE  VÄSEN  D E T. 


357 


För  atl  visa,  huru  skolsalen  iifven  kan  användas  till  gymnastiksal,  där 
särskild  sådan  icke  linnes,  voro  där  insatta  några  gymnastikredskap,  nämligen 
en  ribbstol  med  språngbänk  och  en  dubbelbom. 

Småskolesalen,  hvars  hela  inredning  lemnats  af  Husqvarna  skolråd,  inne- 
höll 20  ensitsiga  skolbord  af  en  förträfflig  konstruktion.  I hvarje  bord  fann 
man  en  för  lärjungen  afsedd  portfölj  med  skrifbok,  ritbok  och  räknehäfte  samt 
en  liten  låda  med  20  stycken  räknekuber.  På  en  plattform  stodo  bord  och 
stol  för  lärarinnan.  Den  skjulbara  svarta  väggtaflan  var  delvis  punkterad  för 
frihandsteckning,  delvis  linierad  för  skrifning.  Vidare  funnos  en  s.  k.  decimal- 
tafla  med  tillhörande  stickor  att  användas  vid  räkneundervisningen,  karthylla 
och  planschlåda  samt  kartställning  med  hissinrättning,  en  klaffram,  i livilken 
lösa  planscher  insättas,  då  de  skola  förevisas.  I ett  mindre  skåp  förvarades 
en  boksamling  för  lärarinnan  samt  en  del  materiel,  såsom  våg  med  vigter, 
urtafla  m.  m.  På  väggarna  voro  uppsatta  porträtt  af  svenska  konungar  samt 
prof  på  de  i planschlådan  befintliga  åskådningstaflorna.  För  den  första  geo- 
grafiundervisningen  funnos  handritade  kartor  öfver  Husqvarna  och  omnejd.  I 
såväl  denna  sal  som  i folkskolesalen  funnos  för  fönstren  skjutbara  gardiner. 

I lärarebostadens  ena  rum  fans  en  terrängmodell  öfver  Nääs’  slöjdlärare- 
seminariums område  och  byggnader.  Modellen  var  3 m.  lång  och  1 m.  bred 
(i  skalan  1 : 190)  och  utförd  af  en  stuccatorfirma  i Göteborg.  På  densamma 
voro  framstälda  seminariets  hufvudbyggnad,  innehållande  föreläsningssal,  slöjd- 
salar, modellrum,  sofrum,  lärarebostad  m.  m.;  Björknäs,  föreståndarens  bostad; 
Vänhem  med  sällskapslokal,  gästrum,  matsalar  och  köksafdelning  m.  m. ; Käll- 
näs  med  slöjdsal,  gymnastiksal,  sofrum  m.  m. ; Mellan-Nääs,  paviljonger  och 
annat.  — I det  inre  rummet  fans  ett  lärjungebibliotek,  utstäldt  af  Central- 
styrelsen för  Sveriges  allmänna  folkskolelärareförening.  Ändamålet  med  detta 
är  att,  såväl  med  afseende  på  innehåll  som  yltre  utstyrsel,  tjena  som  förebild 
vid  anskaffande  af  likartade  bibliotek  i landets  folkskolor.  Bibliotekets  olika 
afdelningar  skiljas  från  hvarandra  genom  olika  färg  på  banden.  En  tryckt 
förteckning  öfver  böckerna  utdelades  till  intresserade  personer.  Vidare  funnos 
i samma  rum  grafiska  framställningar  af  Sveriges  allmänna  folkskolelärare- 
förenings utbredning  och  utveckling,  exemplar  af  Svensk  läraretidning,  grundad 
1881,  af  Jultomten,  grundad  1891,  och  af  Tummeliten,  grundad  1895,  utstälda 
af  Svensk  läraretidnings  förlagsaktiebolag,  samt  en  utställning  af  Folkskolans 
vän,  livilken  tidning  grundades  år  1883. 

I såväl  yttre  lärarerummet  som  i förstuga,  korridor  och  trappuppgång 
var  uppsatt  ett  antal  kartor,  äfvensom  planscher  för  undervisning  i naturkun- 
skap samt  ett  hundratal  vackra  fotografier  af  folkskolehus  från  landets  olika 
delar,  både  i stad  och  på  landsbygd,  hvarigenom  man  fick  en  god  föreställning 


358 


F 0 L K SKO  LE  VÄ  SE  N D E T. 


om  skolbyggnadernas  yttre  utseende  och  byggnadssätt.  Därjemte  funnos  många 
interiörer  al'  skol-  och  slöjdsalar  med  och  utan  lärjungar,  af  skolkök,  skolbad 
och  gymnastiksalar  m.  m.  De  llesta  af  dessa  fotografier  hafva  redan  som 
gåfva  öfverlemnats  till  Centralstyrelsen  för  Sveriges  allmänna  folkskolelärare- 
förening,  i livilkens  lokal  de  nu  utgöra  en  vacker  och  lärorik  prydnad. 

Öfre  våningen  upptogs  till  största  delen  af  Nääs’  slöjdlärareseminariums 
utställning.  I korridoren  såg  man  en  tafla  med  svensk  och  engelsk  text  med 
underrättelser  om  läroanstalten  och  dess  verksamhet,  fotografier  öfver  byggna- 
derna,  grupper  af  kursdeltagare  m.  m.  Dessa  senares  antal  hade  dittills  upp- 
gått lill  2,627,  af  hvilka  1,904  män  och  723  kvinnor,  från  tillsammans  29  olika 
länder.  Här  funnos  äfven  skrifter  öfver  »Nääs-systemet»,  författade  på  svenska, 
finska,  engelska,  franska,  italienska  och  spanska  språken.  I samma  korridor 
voro  äfven  utstälda  olika  modeller  af  hyfvelbänkar,  en  hyfvelhänk  med  skåp 
och  nödiga  verktyg,  konstruerad  af  folkskoleläraren  F.  Selander  i Flohy  och 
afsedd  att  användas  i hem  eller  i sådana  skolor,  där  blott  litet  utrymme 
finnes.  * 

I slöjdsalen  för  gossar  fans  en  fullständig  uppsättning  bänkar  med  verk- 
tyrg  och  redskap  för  samtidig  undervisning  af  14  lärjungar.  Hyfvelbänkarna 
voro  s.  k.  dubbelbänkar  med  plats  för  två  slöjdare  vid  livarje  bänk  samt  ställ- 
bara för  två  olika  höjder,  så  all  de  kunde  lämpas  för  lärjungar  af  olika  kropps- 
storlek. Verktygen  voro  med  afseende  på  form  och  beskaffenhet  lika  med 
dem,  som  användas  i det  praktiska  lifvet,  om  ock  delvis  något  mindre  än 
dessa.  På  väggarna  rundt  om  i salen  voro  uppsatta  modellserier  jemte  rit- 
ningar och  konstruktioner.  De  olika  serierna  voro:  grundserien  med  50  mo- 
deller, afsedda  för  landsbygdens  folkskolor;  sammandragna  grundserien  med 
40  modeller  för  landsbygdens  folkskolor  med  kortare  undervisningstid;  serien 
för  folkskolor  i stad  med  50  modeller  samt  läroverksserien  med  50  modeller, 
afsedd  för  de  allmänna  läroverken.  De  llesta  modellerna  äro  dock  gemensamma 
för  alla  dessa  serier. 

De  vigtigaste  och  ledande  grundsatserna  vid  det  snart  öfver  hela  jorden 
kända  Nääs-systemet  äro:  pedagogiskt  bildade  lärare,  individuel  och  frivillig 
undervisning,  snickerislöjd,  inga  föröfningar,  arbete  efter  modeller  och  ritningar, 
metoden  byggd  på  öfningar,  ur  praktisk  och  estetisk  synpunkt  goda  förebilder, 
med  noggrannhet  och  ordning  utförda,  fullt  afslutade  arbeten,  tillbörlig  hänsyn 
till  knifven,  inga  särskilda  skolverktyg. 

Slöjdsalen  för  flickor  var  anordnad  i likhet  med  den  i Stockholmspa- 
viljongen  befintliga,  för  hvilken  längre  fram  skall  redogöras. 


Pris  75  kronor  46  öre. 


f o i.  k s k o i.  k ris  /•:  .v  i)  /■;  r 


359 


I småskolelärarinnans  bostadslägenhet  voro  skolbord  utstälda  dels  från 
Tidaholms  aktiebolag,  dels  konstruerade  af  folkskoleinspektör  Wockalz  i 
Söderhamn.  Dessa  senare  kunna  förändras  från  en  storlek  till  en  annan  och 
äro  afsedda  för  skolor,  i hvilka  barn  af  olika  åldrar  undervisas  på  olika  tider. 
Där  såg  man  ock  en  praktisk  kartställning,  kulram  m.  m. 


Då  folkskolehuset  icke  hunnit  bli  färdigt  och  iordningstäldt  till  utställ- 
ningens öppnande  den  15  Maj,  invigdes»  det  något  senare,  den  28  Maj,  med 
en  enkel  högtidlighet.  »Sällan  har  det  väl»,  skrefs  det  i en  läraretidning,  »varit 
ett  landtligt  folkskolelius  förunnadt  att  vid  sin  invigning  inrymma  inom  sina 
murar  så  framstående  skolmän  och  skolvänner,  som  här  var  fallet:  Folkun- 

dervisningens högste  målsmän,  ecklesiastikministern  Gilljam,  kansliråden  Kast- 
man och  Gustrin,  folkskoleinspektören  d:r  Bergman,  direktör  Salomon  på  Nääs, 
rektor  Adler,  slöjdinspektor  A.  Berg,  slöjdinspektrisen  fröken  H.  Lundin,  en 
mängd  medlemmar  af  skolråden  inom  Stockholms  församlingar.  Nederländske 
generalkonsuln  O.  Blanck,  chef  för  Ekmanska  snickerifabriken,  hade  äfven  till- 
städeskommit,  och  en  stor  mängd  af  pressens  män  med  Göteborgs  allestädes 
närvarande  flygande’  i spetsen.» 

Sedan  en  kör  af  flickor  från  Stockholms  folkskolor  sjungit  »Vintern 
rasat  ut»,  hölls  invigningstalet  af  d:r  C.  G.  Bergman;  efter  afsjungandet 
af  »Härliga  land»  talade  direktör  Salomon;  så  följde  »Du  gamla,  du  friska,  du 
fjellhöga  Nord»  och  »Ur  svenska  hjertans  djup  en  gång».  De  nämnda  talarne 
erinrade  därom,  att,  såsom  vår  Konung  i år  firade  sitt  25-års  jubileum  såsom 
innehafvare  af  Vasarnes  gamla  konungatron,  så  kunde  svenska  folkskolan 
fira  sitt  halfsekelsjubileum  och  Nääs’  slöjdlärareseminarium  sitt  kvartsekels- 
jubileum.  Sveriges  första  allmänna  folkskolestadga  är  visserligen  af  år  1842, 
men  dennas  obligatoriska  tillämpande  var  uppskjutet  till  år  1847,  och  år  1872 
i Februari  månad  började  den  första  »slöjdkursen»  på  Nääs  med  ett  dussin 
folkskolegossar,  den  första  ringa  början  till  det  storartade,  nu  öfver  hela  verl- 
den  kända  slöjdseminariet  på  Nääs. 

B.  Folkskolans  utställning  i Nordiska  museets  tillbyggnad. 

Denna  byggnad  var  till  största  delen  upplåten  al  olika  skolors  och  skol- 
arters  utställningar.  Där  hade  de  allmänna  och  enskilda  läroverken,  både 
goss-  och  flickskolor,  utstält  elevarbeten,  läro-  och  läseböcker;  där  hade  sko- 
lorna för  blinda  och  döfstumma  sina  utställningar,  likaså  Stockholms  och 
Göteborgs  arbetsstugor  m.  11.  Där  fans  undervisningsmateriel  af  allehanda 


360 


FOL  K S K O LE  VÄ  SE  N DET. 


slag  från  vårt  lands  förnämsta  firmor,  såsom  P.  A.  Norstedt  & Söner,  Fr. 
Svanström  & komp.  och  C.  E.  Fritzes  Kongl.  hofbokhandel.  Förstnämnda 
firma  förevisade  en  stor  samling  af  sina  förträffliga  skolkartor  — kanske  de 
bästa,  som  finnas  i något  land  — , växt-  och  djurplanscher  m.  m.  Svanströms 
fysikaliska  instrument  äro  väl  kända  i vårt  land.  Där  hade  fröken  Hulda 
Lundins  slöjdkurs  för  utbildande  af  lärarinnor  i kvinlig  slöjd  sin  utställning 
af  modellserier,  planscher  och  undervisningsmateriel.  Största  utrymmet  var 
upplåtet  åt  de  tekniska  läroverkens  utställningar  af  elevarbeten  och  teckningar. 


PL.  62.  FOLKSKOLEHUSET. 


Folkskolan  var  här  i första  rummet  representerad  af  Göteborgs  folk- 
skolors i Ilere  hänseenden  instruktiva  och  beaktansvärda  utställning.  Denna 
omfattade  inom  ett  begränsadt  område  icke  endast  små-  och  folkskolan  utan 
äfven  slöjd  och  huslig  ekonomi.  — I småskoleafdelningen  såg  man  bord  för 
lärarinnan  och  en  skolbänk  af  furu  i träets  naturliga  färg,  etl  planschställ 
med  tillhörande  planscher  för  åskådningsundervisningen,  en  bokstafslåda  med 
ett  praktiskt  bokstafsställ  för  de  lösa  bokstäfver,  som  i Göteborg  användas  vid 
den  första  undervisningen,  en  serie  räknekuber  m.  m.  I folkskoleafdelningen 


F 0 L K S K O LEVAS  E N I)  E T. 


361 


fann  man  elevarbeten  i skrifning,  ritning  ocli  slöjd.  Uppsatsböcker  från  folk- 
skolans andra  klass  visade,  huru  man  bedrifver  uppsatsskrifning  på  dess  första 
stadium  med  ledning  af  Cedersehöld-Olanders  öfningsbok.  Ritundervisningen 
var  rikligen  företedd;  en  montre  för  frihandsteckning  innehöll  ritprof  från  så- 
väl folkskolans  fyra  klasser  som  från  dess  högre  afdelning,  alla  med  mycken 
omsorg  utförda.  En  annan  montre  innehöll  prof  på  konstruktionsritningar, 
projektioner  af  enkla,  geometriska  kroppar,  slöjdmodeller,  skolmöbler,  under- 
visningsmateriel m.  m.  Af  såväl  denna  utställning  som  af  dylika  på  annat 
håll  fann  man  med  tillfredsställelse,  att  folkskolan  kan  uppnå  synnerligen  vackra 
resultat  med  den  i det  praktiska  lifvet  så  nyttiga  linearritningen. 

Af  slöjdundervisningen  i Göteborgs  folkskolor  fick  man  genom  utställ- 
ningen en  ganska  fullständig  bild,  särskildt  beträffande  träslöjden.  Denna  har 
icke  i så  hög  grad  tagit  Nääs-systemet  till  föredöme,  som  förhållandet  i all- 
mänhet är  i vårt  lands  folkskolor.  Hyfvelbänkarna  äro  mindre  och  af  dansken 
Mikkelsens  system ; verktygen  äro  älven  mindre  och  afpassade  efter  barnens 
storlek  och  krafter.  Som  bekant  ingår  i Nääs-systemet,  att  verktyg  och  hyf- 
velbänkar  så  mycket  som  möjligt  likna  dem,  som  användas  i det  dagliga  lifvet. 
För  träslöjden  fnnnos  här  fyra  montrer  i ett  skåp  med  »Göteborgs  modell- 
serie», ett  med  färdiga  och  ett  med  påbörjade  elevarbeten  samt  ett  verktygs- 
skåp. En  särskild  montre  inrymde  gossarnes  metallslöjd,  såväl  elevarbeten 
som  en  metodiskt  ordnad  modellserie,  upptagande  i så  vidsträckt  grad  som 
möjligt  sådana  arbeten,  som  kunna  vara  till  gagn  och  nytta,  vare  sig  i hemmet 
eller  för  gossarne  sjelfva,  såsom  spiselkrokar,  portörspade,  yxa,  mejsel,  kratta, 
hammare  m.  m.  — Äfven  den  kvinliga  slöjden  hade  sin  särskilda  montre. 
Denna  slöjdart  är  i Göteborg  såväl  som  i Sveriges  öfriga  städer,  där  den  är 
införd,  ordnad  i hufvudsaklig  öfverensstämmelse  med  den  i Stockholm  använda 
»folkskolans  metod»,  där  införd  af  fröken  Hulda  Lundin. 

Äfven  skolköket  var  här  representeradt.  Detta  var  ju  också  helt  natur- 
ligt, då  denna  nya  gren  af  folkskolans  arbete  tidigt  vunnit  insteg  i rikets  andra 
stad.  Där  fans  en  liten  spis  med  bak-  och  stekugn,  ett  arbetsbord  med  lådor 
och  skåp  för  förvaring  af  knifvar,  gafflar,  rifjern,  porslin  m.  m.;  vidare  disk- 
bord  och  inventariiskåp  samt  en  svart  väggtafla,  å hvilken  var  uppskrifven  en 
matsedel  med  angifvande  af  födoämnenas  pris  och  näringsvärde. 

Här  såg  man  ock  en  montre  med  lekmateriel  för  »fria  lekar»,  den  enda 
i sitt  slag  på  hela  utställningen.  Där  funnos  sällträn,  bollar,  trissor,  tåg  för 
dragkamp  m.  m.  Af  denna  samling  framgick,  att  den  materiel,  som  erfordras 
för  den  fria  leken,  är  af  den  beskaffenhet,  alt  den  med  lätthet  och  utan  nämn- 
värd kostnad  kan  anskaffas  i hvarje  skola,  ja  delvis  tillverkas  af  gossarne 
sjelfva  under  deras  slöjdlektioner.  — Här  sågos  vidare  fotografier  af  skolhus, 


362 


F 0 L K SKOLEVÄSENDET. 


lärosal,  slöjdsal,  gymnastiksal,  skolbad  och  skolkök,  en  serie  historiska  plan- 
scher m.  m. 

Nordiska  museets  hufvudbyggnad  var  upplåten  åt  länens  kollektiva 
slöjdutställningar.  Här  var  äfven  skolslöjden  talrikt  representerad,  i det  att 
intet  län  saknade  denna  afdelning.  Omkring  130  folkskolor  hade  lemnat  prof 
på  såväl  manlig  som  kvinlig  skolslöjd  med  delvis  fullständiga  serier  elev- 
arbeten samt  verktyg  och  hyfvelbänkar.  Af  allt  detta  framgick  icke  endast, 
att  skolslöjden  vunnit  insteg  i en  ganska  stor  del  af  landets  skolor,  utan  äfven 
att  den  är  byggd  på  sådana  pedagogiska  grundsatser,  utan  hvilka  den  icke  kan 
rätt  fylla  uppgiften  att  vara  ett  godt  uppfostringsmedel. 

C.  Folkskolans  utställning  i Stockholms  stads  paviljong. 

Lärjungearbeten  i manlig  och  kvinlig  slöjd  från  hufvudstadens  folk- 
skolor voro,  såsom  redan  är  nämndt,  utstälda  i Nordiska  museets  tillbyggnad 
tillsammans  med  lärjungearbeten  från  andra  läroanstalter.  Men  dessa  folk- 
skolors egenlliga  utställning  var  anordnad  i undervåningen  af  Stockholms  stads- 
paviljong.  Den  utgjordes  af  lärosal,  slöjdsal  för  flickor,  slöjdsal  för  gossar  och 
skolkök,  alla  i afseende  på  undervisningsmateriel,  möbler  och  redskap  anord- 
nade i närmaste  öfverensstämmelse  med  verkliga  förhållandet  vid  stadens  folk- 
skolor. Därjemte  funnos  lärjungearbeten  äfvensom  fotografier  af  skolhus,  läro-,, 
slöjd-  och  gymnastiksalar,  af  skolkök  och  skolbad. 

Lärosalen  var  mindre  än  de  i skolorna  förekommande,  men  för  öfrigt 
möblerad  på  samma  sätt.  Där  funnos  följaktligen  kateder  med  tillhörande  stol 
för  läraren,  skolbord  — hvart  och  ett  afsedt  för  en  lärjunge  — , svart  väggtatla 
bakom  katedern,  delvis  punkterad  i enlighet  med  af  teckningsläraren  A.  Sjö- 
ström utgifna  »Förebilder  för  teckning  å krittafla»  och  i öfrigt  försedd  med 
dithörande  materiel:  passare,  gradskifva,  meterlineal,  pekpinne  och  tafveltorkare. 
Ölver  tallan  var  kartstället  med  kartor  öfver  de  nordiska  länderna,  Europa,. 
Bibelns  land  och  folk  samt  östra  och  vestra  halfkloten;  på  motsatta  väggen 
hängde  dessutom  en  större  karta  öfver  Norden.  Ä salens  väggar  och  å den 
utanför  belägna  genomgången  voro  utstälda  åtskilliga  prof  på  planschverk,  som 
genom  ecklesiastikdepartementet  hållas  folkskolorna  till  handa  till  reducerade 
pris,  äfvensom  tvenne  ställbara  ritbord. 

I trenne  skåp  förvarades  materiel  för  undervisning  i naturkunnighet.  I 
det  ena,  som  afsåg  undervisning  i växtlära,  fann  man  ett  stort  antal  preparat 
af  växter  och  deras  produkter,  öfverskådligt  ordnade  och  grupperade  efter  deras 
praktiska  användning.  En  grupp  innehöll  sådana  växter,  hvilkas  frön  eller 
frukter  användas  lill  föda,  en  annan  sådana,  af  hvilka  drycker  beredas,, 


F O L K S K O LE  VÄS  E N D E T. 


363 


en  tredje  oljeväxter,  en  fjerde  spånadsväxter  m.  m.  Dessutom  lunnos  prof  pä 
olika  träslag,  afbildningar  af  svampar,  mikroskopiska  preparat  samt  ett  her- 
barium, ordnadi  i öfverensstämmelse  med  Lärobok  i naturkunnighet  af  Hj. 
Berg  och  A.  Lindén.  Det  andra  skåpet  innehöll  en  grupp  af  uppstoppade  djur 
samt  en  samling  fysikaliska  apparater  af  svensk  tillverkning.  Här  fans  oek 
ett  urval  af  de  vigtigaste  mineral  och  bergarter  samt  deras  produkter. 

Det  tredje  skåpet  innehöll  materiel  för  kemiska  försök.  Denna  materiel 
är  fördelad  i små  lådor.  H varje  låda  var  afsedd  för  en  lektion  och  innehöll 
all  den  materiel,  som  för  denna  är  behöflig.  På  detta  sätt  ordnad  i öfverens- 
stämmelse med  läroboken,  blir  materielen  bekvämare  att  använda  och  lättare 
att  hålla  i godt  stånd.  Samma  skåp  innehöll  äfven  materiel  för  undervisning 
i hushållslära.  Denna  utgjordes  af  prof  på  olika  slags  födoämnen,  socker, 
kaffe,  kryddor  o.  s.  v.,  samt  på  olika  konserveringsmetoder. 

I skolsalen  funnos  äfven  utslälda  lärjungearbeten  i välskrifning  och 
bokföring,  frihandsteckning  och  linearritning.  Välskrifningsprofven  voro  lem- 
nade  af  hela  klasser  och  ordnade  i fortlöpande  följd  från  den  lägsta  klassen 
till  den  högsta,  en  sådan  serie  för  hvarje  församlingsskola.  Olika  skrifmetoder 
voro  representerade.  Frihandsteckningar  och  linearritningar  kunde  icke  på 
samma  sätt  lemnas  af  hela  klasser  — det  hade  blifvit  för  mycket  — , utan  hade 
man  måst  »plocka  ut»,  dock  så,  att  de  bildade  sammanhängande  serier  och 
visade,  huru  lärjungarne  steg  för  steg  fördes  fram  från  de  första  enkla  ök- 
ningarna till  allt  större  färdighet  och  förmåga  att  sjelfständigt  utföra  bilder  af 
verkliga  föremal. 

I slöjdsalen  för  flickor  funnos  utstälda  slöjdbord  med  sydynor,  fästa  vid 
klaffar,  hvilka  fallas  ned,  dä  lärjungarne  äro  sysselsatta  med  mönsterritning 
eller  tillklippning  af  linnen,  klädningar  m.  m. ; stolar,  sy-  och  stoppramar; 
svarta  taflor  för  uppritning  af  mönster;  praktiskt  inredda  skåp  till  förvaring 
af  materiel  samt  färdiga  och  påbörjade  arbeten;  planscher  med  mönster  samt 
fullständig  modellserie  enligt  för  Stockholms  folkskolor  gällande  kursindelning, 
hvilken  omfattar  stickning,  sömnad,  strumpstickning,  lappning,  märkning,  mön- 
sterritning, tillklippning  af  linnen  oeh  klädesplagg.  Inga  lyxarbeten  syntes  till. 
Den  kvinliga  slöjden  är  obligatorisk  för  alla  flickor  vid  stadens  folkskolor. 

Slöjdsalen  för  gossar  innehöll  fullständig  inredning  för  20  slöjdande 
gossar,  det  antal  som  numera  undervisas  af  en  lärare  i ett  slöjdlag,  där  slöjd- 
salen är  tillräckligt  stor.  Till  hvarje  hvfvelbänk  hörde  vissa  ständigt  behöfliga 
verktyg  med  samma  nummer  som  bänken.  Öfriga  verktyg  förvarades  i sär- 
skildt  verktygsskåp  med  full  uppsättning  och  där  hvarje  sak  hade  sin  plats. 
För  öfrigt  utgjordes  inredningen  af  svarf,  borrstolar,  sågbock,  slipsten,  skåp 
för  modellserier  och  arbeten  m.  m.  1 samma  rum  funnos  äfven  fullständiga 


47 


364 


F O L K SKOLEVÄSE N D E T. 


modellserier  för  papp-,  trä-  och  metallslöjd,  äfvensom  samma  fullständiga  serier 
elevarbeten,  smakfullt  uppsatta  på  salens  ena  kortvägg.  För  pappslöjd  funnos 
100  modeller,  för  träslöjd  äfven  100,  fördelade  i grundserie  och  fortsättnings- 
serie,  hvardera  med  50  modeller;  metallslöjdserien  omfattade  30  modeller. 

Under  de  tre  första  åren,  då  gossar  och  flickor  alltid  undervisas  gemen- 
samt, hafva  de  förra  samma  slöjdarbeten  som  de  senare,  stickning  och  sömnad. 
Vid  ungefär  10  års  ålder  börja  gossarne  med  pappslöjdarbeten,  vid  11  å 12 
år  med  träslöjd  samt  sist  med  metallslöjd  i de  skolor,  där  sådan  förekommer. 
1 trä-  och  metallslöjd  meddelas  undervisning  nästan  uteslutande  af  folkskolans 
egna  lärare  och  i pappslöjd  af  vid  skolorna  anstälda  lärarinnor. 

Skolköket  var  anordnadt  i ett  mindre  rum,  skildt  från  de  öfriga.  Fyra 
spisar  voro  stälda  parvis  och  fristående  på  golfvet,  med  rökgång  under  detta. 
Äfven  här  var  hela  inredningen  i full  öfverensstämmelse  med  den,  som  be- 
gagnas i de  vid  skolorna  befintliga  köken:  arbetsbord  och  pallar,  bakbord, 
diskbord,  skåp  för  porslin  och  kokkärl  samt  öfriga  husgerådssaker,  såsom 
knifvar,  gafflar,  skedar,  vispar  m.  m.  På  svarta  väggtaflan  var  uppskrifven 
»matsedel»  med  uppgift  å de  till  ett  middagsmål  för  fyra  vuxna  personer  eller 
två  vuxna  och  tre  barn  erforderliga  beståndsdelarnas  mängd  och  pris.  Vid 
sidan  af  svarta  taflan  fans  ett  mindre  skåp,  i hvilket  förvarades  prof  på  kaffe, 
té,  socker,  olika  sorters  mjöl  och  gryn,  kryddor  m.  m.,  förvarade  i mindre 
glasburkar.  För  att  visa,  huru  ventilationen  lämpligen  borde  ordnas,  voro 
under  taket  anbragta  tvenne  frisklufttrummor  samt  allopp  för  den  varma  och 
mindre  rena  luften.  Det  första  skolköket  inrättades  år  1889. 

I såväl  skolköket  som  i de  öfriga  rummen  fans  en  mängd  större  foto- 
grafier  öfvcr  skolkök  och  skolbad,  slöjd-  och  arbetssalar,  läsrum  och  gymna- 
sliksalar  samt  öfver  de  under  sista  decenniet  uppförda  skolhusbyggnaderna. 

D.  Grannländernas  folkskoleutställningar. 

Norge.  Norge  hade  sin  skolutställning  på  galleriet  i den  norska  afdelningen 
i industrihallen.  Den  upptogs  till  största  delen  af  de  tekniska  skolornas  elev- 
arbeten och  undervisningsplaner.  Folkskolan  var  mycket  litet  representerad 
och  var  dess  utställning  hufvudsakligen  inskränkt  lill  slöjden,  särskildi  den 
kviidiga.  Fröken  Marie  Rosing  hade  en  profsamling  för  kvinlig  slöjd,  vittnande 
om  en  i minsta  detaljer  utarbetad  undervisningsmetod  i afseende  å såväl 
lärogång  som  läromedel  för  stickning,  sömnad  och  tillklippning  samt  lagning 
och  märkning.  Dil  hörde  ock  en  större  samling  planscher  för  all  förtydliga 
de  olika  handarbetena  och  anslutande  sig  till  fröken  Rosings  arbete  »Haand- 
arbeid  som  skolefag,  veiledning  for  larerinder»,  hvilket  arbete  utkom  så  tidigt 


som  är  1880. 


F O I.  K S K O L E VÄ  SE N 1)  E T. 


365 


Vidare  såg  man  en  hyfvelbänk  och  ell  verktygsskåp,  innehållande  samt- 
liga vid  undervisning  i manlig  slöjd  vid  Kristiania  folkskolor  använda  verk- 
tyg; ett  arbetsbord  i skolkök  med  en  del  till  köket  hörande  attiralj  samt 
en  interiörfotografi  af  köket  »i  verksamhet».  — Bland  skolmateriel  märktes 
en  samling  tvåsitsiga  skolbord,  utförda  i en  femtedel  af  naturliga  storleken, 
planscher  och  fasadritningar  till  ett  större  skolhus  i Kristiania,  Dybdals  zoo- 
logiska väggtallor,  karta  öfver  Norge,  skolböcker  m.  m. 

Danmark.  Älven  Danmark  hade  sin  skolutställning  på  galleriet  i stora 
industrihallen.  Denna  utgjordes  till  väsentligaste  del  af  föremål  och  elevarbeten 
från  abnormskolor  och  tekniska  läroverk.  Danmark  synes  lika  litet  som  Norge 
ha  haft  för  afsigt  att  på  utställningen  framvisa  en  bild  af  folkskolan  och  hen- 
nes arbetsresultat.  Man  får  därför  icke  betrakta  det  Norge  och  Danmark  ut- 
stälde  såsom  någon  mätare  på  folkbildningens  ståndpunkt,  hvilken  såsom  be- 
kant i dessa  länder  är  synnerligen  hög,  utan  mera  som  spridda  fragmentariska 
antydningar  af  den  plats,  som  den  allmänna  folkundervisningen  hos  dem  verk- 
ligen intager. 

Jemte  en  karta,  angifvande  skolhusens  läge  i Köpenhamn,  utgjordes  den 
danska  folkskoleutställningen  hufvudsaldigen  af  elevarbeten  i teckning  samt  af 
Axel  Mikkelsens  slöjdutställning.  Kurserna  i frihandsteckning  såväl  i den 
egentliga  folkskolans  som  i de  forenede  kirkeskoler  omfatta  regelbundna  geo- 
metriska figurer,  bladformer,  lätta  ornamentsformer,  klotsar,  gipser  och  mo- 
deller äfvensom  djur  och  växter  efter  plansch  saml  kartritning.  Arbetena  voro 
i regeln  väl  utförda  och  rätt  intressanta.  Däremot  synes  man  i den  danska 
hufvudstadens  folkskolor  icke  lägga  samma  vigt  vid  den  i praktiskt  hänseende 
så  vigtiga  linearritningen,  åtminstone  alt  döma  af  de  utstälda  arbetena. 

1 Axel  Mikkelsens  slöjdutställning  fans  en  fullständig  uppsättning  af  till 
träslöjdundervisningen  börande  verktyg  och  modeller,  men  däremot  inga  elev- 
arbeten. Verktygen  äro  mycket  små  och  afpassade  för  de  små  arbetarne,  likaså 
hyfvelbänkarna,  som  äro  afsedda  för  två  samtidigt  arbetande  gossar.  Där  fans 
också  utstäld  en  samling  planscher  öfver  normala  och  abnorma  arbetsställ- 
ningar, hvilka  visa,  hurudan  kroppsställning  man  bör  och  icke  bör  intaga,  icke 
allenast  då  man  täljer,  sågar  och  hyllar,  utan  äfven  då  man  hugger  ved,  gräfver 
dike,  bär  bördor,  ja  äfven  då  man  sitter  pä  en  stol  m.  m. 

Ryssland.  I tillbyggnaden  till  industrihallen  iden  ryska  afdelningen  fans 
ett  helt  litet  utrymme  för  landets  skolutställning.  Denna  innehöll  dock  rätt  myc- 
ket af  värde  för  den  pedagogiskt  intresserade.  Utställningen  var  anordnad  på  för- 
anstaltande af  det  Kejserliga  ministeriet  för  folkupplysningen.  På  midlväggen 


366 


F 0 L K S KO  LE  VÄS  E N D E T. 


möttes  ögat  först  af  en  stor  karta  öfver  Ryssland,  försedd  med  en  stor  mängd 
prickar.  Dessa  betecknade  alla  de  orter,  i hvilka  slöjd  i enlighet  med  det 
svenska  systemets  grundsatser  blifvit  införd  efter  år  1884,  då  ryska  lärare  för 
första  gången  deltogo  i kurser  på  Nääs.  Enligt  uppgift  var  sådan  slöjd  införd 
i omkring  370  folkskolor  och  130  folkskoleseminarier,  gymnasier  med  flere 
läroanstalter.  Man  såg  dessa  prickar  till  och  med  högt  uppe  i Sibirien  och 
borta  vid  Kinesiska  hafvets  strand. 

På  hvardera  sidan  om  denna  karta  funnos  modellserier  för  undervisning 
i trä-  och  metallslöjd,  utarbetade  af  läraren  vid  högre  lärareinstitutet  i S:t 
Petersburg  Karl  Ziruhl,  som  inlagt  stora  förtjenster  om  den  ryska  skolslöjden. 
Vid  handarbetsundervisningen  för  flickor  synas  lyxarbeten  spela  en  allt  för  stor 
rol.  Skrifundervisningen  tyckes  vara  väl  tillgodosedd,  att  döma  af  de  utstälda 
skrifprofven.  Af  undervisningsmateriel  såg  man  en  dubbelsitsig  skolpulpet,  en 

del  läroböcker  samt  normalplaner  för  olika  ämnen  och  skolor;  vidare  afbild- 

« 

ningar  af  skolhus  och  interiörer  från  sådana.  Hvad  som  kanske  förvånade 
mer  än  en,  var  den  upplysningen,  atl  det  redan  lär  finnas  mer  än  60,000  folk- 
skolor i Ryssland,  hvilket  visserligen  icke  är  så  mycket,  då  man  tar  i betrak- 
tande det  vidsträckta  landets  hela  folkmängd,  men  ej  heller  så  litet,  då  man 
betänker,  att  lag  om  folkundervisningen  utkom  först  år  1874. 

4.  SKOLRESOR  TILL  UTSTÄLLNINGEN. 

Vid  ett  sammanträde  i Januari  1897  tillsatte  centralstyrelsen  för  Sveriges 
allmänna  folkskolelärareförening  en  kornité  med  uppdrag  atl  vidtaga  anord- 
ningar, som  skulle  göra  det  möjligt  för  lärjungar  från  vårt  lands  liögre  folk- 
skolor och  fortsättningsskolor  samt  från  den  egentliga  folkskolans  högre  klasser 
att  besöka  utställningen  i Stockholm  och  på  samma  gång  taga  kännedom  om 
hufvudstadens  historiska,  minnen  och  öfriga  sevärdheter.  Komitén  utgjordes 
af  folkskoleinspektören  d:r  C.  G.  Bergman,  öfverstyrelseledamoten  d:r  N.  G. 
W.  Lagerstedi,  förste  läraren  til.  kand.  Sv.  Nilsson,  folkskoleläraren  Alexander 
Jonsson,  fru  Amanda  Hammarlund  samt  fröknarna  Hulda  Lundin  och  Anna 
Rylander. 

Utställningens  förvaltningsutskott  medgaf,  att  komitén  fick  mot  ett  pris 
af  2ö  kronor  lösa  kort,  gällande  för  100  besök  och  afsedda  för  skolbarn,  hvilka 
i grupper  om  minst  10  under  ledning  af  lärare  eller  lärarinna  besökte  utställ- 
ningen pä  de  hvardagar,  då  inträdesafgiften  till  utställningen  var  en  krona. 
Prisnedsättning  begärdes  älven  för  resor  på  statens  jernvägar,  och  medgaf 
jernvägsstyrelsen,  att,  om  i h varje  resa  deltogo  minst  10  lärjungar  jemte  lärare 
eller  lärarinna,  biljetter  skulle  utlemnas,  gällande  för  fram-  och  återresa,  mot 


F 0 L K S K OI.K  VÄS  E N I)  E T. 


367 


en  afgift  af  1 öre  pr  kilometer  för  h varje  barn  och  2 öre  för  h varje  lärare 
och  lärarinna. 

Östermalms  skolråd  upplät  församlingens  skolhus  för  barnens  och  lä- 
rarnes  inkvartering,  och  användes  härtill  de  tvenne  vid  Riddaregatan  belägna 
på  ungefär  sju  minuters  väg  från  utställningen;  i det  ena  logerade  gos- 
sarne  med  sina  lärare,  i det  andra  flickorna  med  sina  lärarinnor.  Kongl. 
Maj:t  medgaf,  att  liltar  fingo  som  lån  utlemnas  från  arméns  samt  madrasser 
och  kuddar  från  flottans  förråd.  Efter  vidtagande  af  dessa  förberedande  åt- 
gärder utfärdades  inbjudning  att  deltaga  i förenämnda  skolresor.  Tre  af  ko- 
miténs  ledamöter,  fröken  Rylander,  fru  Hammarlund  och  herr  Jonsson,  åtogo 
sig  att  under  sommaren  handhalva  denna  angelägenhet  ocli  att  vidtaga  de 
ytterligare  åtgärder,  som  kunde  blifva  nödiga  för  förslagets  realiserande. 

Anmälningar  om  deltagande  i dessa  resor  ingingo  snart,  och  redan  på 
fjerde  dagen  efter  lästerminens  slut  vid  Stockholms  folkskolor  eller  den  18  Juni 
kommo  de  första  resenärerna,  en  Hick  klass  från  Norrköping.  Därefter  fort- 
gingo  dessa  skolresor  under  två  månader,  och  voro  under  denna  tid  1,400 
barn,  lärare  och  lärarinnor  inkvarterade  i skolhusen.  Ovanan  vid  dylika  resor 
i vårt  land  gjorde  till  en  början  mängen  tveksam,  men  i samma  mån  som 
närmare  kännedom  vunnits  såväl  genom  hemvändande  grupper  som  genom 
meddelanden  i pressen,  ökades  anmälningarna  och  de  resandes  antal,  och  helt 
visst  hade  nämnda  slutsumma  hlifvit  betydligt  större,  om  man  kunnat  fortsätta 
ännu  en  månad.  Detta  lät  sig  emellertid  icke  göra,  då  arbetet  i stadens  folk- 
skolor skulle  taga  sin  början  redan  den  22  Augusti. 

Den  nordligaste  plats,  från  hvilken  skolresor  anordnades,  var  Ramsjö, 
belägen  43  mil  från  Stockholm;  den  sydligaste  var  Husqvarna  och  den  vest- 
ligaste  Strömstad.  Intresset  för  resorna  syntes  vara  störst  norrut.  Tiden  för 
hvarje  grupps  vistelse  i Stockholm  varierade  från  en  till  tio  dagar;  komiterade 
hade  tänkt  sig  i medeltal  3 å 4 dagar  för  hvarje  grupp.  Mot  ett  pris  af  35 
öre  per  dag  fick  man  i »barnhotellet»  — så  kallades  inkvarteringslokalen  - 
frukost  och  kvällsvard;  middag  intogs  dels  i folkköket,  dels  på  några  andra 
ställen  till  ett  pris  af  25  öre;  mången  medförde  egen  matsäck.  För  logis  er- 
lades  4(1  öre  för  dygn. 

Till  de  flesta  separatutställningar,  till  hvilka  särskild  afgift  måste  er- 
läggas, erhöllo  de  resande  inträde  mot  nedsatta  afgifter.  Att  utställningen 
lliligt  besöktes  af  skolbarn,  framgår  däraf,  att  öfver  4,000  biljette»'  till  den- 
samma såldes  från  skolresebyrån,  h vartill  kommo  de  många  tusen  barn  från 
Stockholms  folkskolor  och  skolorna  i trakten  af  Stockholm,  hvilka  köpte  bil- 
jetter direkt  vid  utställningen.  — Sedan  räkenskaperna  afslutats,  fans  ett 
mindre  öfverskott,  hvilket  öfverlemnats  till  centralstyrelsen  för  Sveriges  all- 


368 


FOLKSKO  LE  VÄSEN  D E T. 


männa  folkskolelärareförening,  som  afsatt  beloppet  som  grundplåt  till  en  fond 
för  skolresors  anordnande. 

Intet  enda  missöde  inträffade  under  hela  tiden,  och  behållningen  af 
resorna  torde  kunna  anses  oväntadt  stor  i förhållande  till  kostnaden,  och  detta 
icke  minst  i pedagogiskt  hänseende.  Den  ökade  kunskapen  om  vårt  land, 
dess  natur  och  kultur  skall  säkert  hos  många  af  dessa  unga  alstra  ökadt  in- 
tresse för  och  kärlek  till  detta  land,  liksom  den  välvilja,  som  öfverallt  mötte 
dem,  icke  gerna  kan  annat  än  på  dem  utöfva  ett  förädlande  inflytande.  Lä- 
raren lär  ock  på  en  sådan  resa  bättre  känna  barnen  och  barnanaturen ; han 
kommer  dem  lätt  närmare  än  i skolsalen.  Han  intager  föräldrarnes  plats  och 
blir  för  barnen  mera  som  en  vanlig  menniska,  hvarför  ock  barnets  rätta  natur 
vid  sådana  tillfällen  lättare  kryper  fram.  Mången  lärare  och  lärarinna  för- 
klarade ock,  att  de  på  dessa  få  resdagar  lärt  känna  sina  barn  bättre  än  under 
långa  tider  förut.  Troligen  skulle  månget  barn  ock  kunna  säga  detsamma  om 
sin  lärare  eller  lärarinna.  Slutomdömet  var,  att  alla  syntes  nöjda  med  sin  resa. 


5.  FOLKS  K OLESTATISTI  K. 

Till  sist  må  här  meddelas  några  statistiska  uppgifter  om  folkundervis- 
ningen från  utställningsåret. 

I rikets  2,388  skoldistrikt  funnos  då  följande  antal  folkundervisnings- 
anstalter : 


Fasta. 

Flyttande. 

Summa. 

Högre  folkskolor 

15 

— 

15 

Folkskolor 

4,135 

696 

4,831 

Mindre  folkskolor  ... 

898 

629 

1,527 

Småskolor  

3,654 

1,467 

5,121 

Summa  8,702 

2,792 

11,494 

Vid  samma  skolor  voro  anstälda  följande  antal  lärare  och  lärarinnor: 


Lärare. 

Lärarinnor. 

Summa 

rid 

högre  folkskolorna  

17 

— 

17 

>■> 

folkskolorna 

4,696 

2,334 

7,030 

» 

mindre  folkskolorna  ... 

251 

1,279 

1,530 

» 

småskolorna  

253 

5,742 

5,995 

Summa  5,217 

9,355 

14,572 

Härtill  böra  ännu  läggas  360  lärare  och  556  lärarinnor  eller  tillsammans 
016,  hvilka  undervisa  endast  i öfningsämnena  eller  handaslöjder. 


F 0 L K S K O LE  VÄSES  I)  E T. 


369 


Antalet  barn  i skolåldern,  d.  v.  s.  af  7 — 14  års  ålder,  utgjorde  819,461, 
hvaraf  415,836  gossar  oeh  403,625  flickor. 

Af  dessa  hade  750,847  erhållit  undervisning  (se  nedan), 

10,439  inhemtat  folkskolans  minimikurs, 

32,604  aflagt  godkänd  afgångspröfning, 

3,377  uteblifvit  på  grund  af  sjukdom  eller  naturfel, 

15,454  ej  ännu  börjat  sin  skolgång;  och  för 
6,740  saknas  uppgifter. 

Summa  819,461 

Ofvan  nämnda  750,847  barn  erhöllo  sin  undervisning  i följande  läro- 


anstalter, nämligen: 

fasta  folkskolor  371,969 

flyttande  folkskolor  55,663 

fasta  mindre  folkskolor 36,162 

flyttande  mindre  folkskolor 33,976 

fasta  småskolor  128,784 

flyttande  småskolor 56,557 

skolor  utom  egna  distrikt  15,329  698,440 

högre  folkskolor  306 

allmänna  läroverk  och  fackskolor 12,246 

skolor  för  abnorma  barn  976 

enskilda  skolor  16,132 

hemmen 22,747 


Summa  750,847 

Utgifterna  för  högre  folkskolor,  folkskolor,  mindre  folkskolor  och  små- 
skolor utgjorde  samma  år 
för  lärares  och  lärarinnors  allöning: 

kontant  kr.  9,799,328 

in  natura  ^ » 1,167,038  \iV  10,966,366 

» skolbyggnader  och  inventarier  3,204,875 

undervisningsmateriel  » 300,972 

» öfriga  beliof  t 2,616,398 

Summa  kr.  17,088,611 

Lönetillskott  af  allmänna  medel  lill  aflönande  af  lärare  och  lärarinnor 
vid  dessa  skolor  hafva  samtidigt  utgått  med  4,454,395  kr  52  öre. 

Af  statsmedel  ha  vidare  utgått: 


370 


F O L K S K OLE  VÄ  S E N I)  E T. 


till  aflöning  af  vikarier  vid  sjukdomsfall  kr.  51,848 

» lärares  aflöning  vid  fortsättningsskolor  » 67,225 

» understöd  åt  folkhögskolor » 74,620 

undervisning  bland  finnarne » 41,164 


eller  tillsammans  kr.  234,857 

Understöd  för  främjande  af  undervisning  i slöjd  för  gossar  har  lemnats 
till  2,960  skolor  och  för  flickor  till  2,421  eller  tillsammans  5,381  skolor  med 
ett  belopp  af  221,578  kronor  till  de  förra  och  af  72,615  kronor  till  de  senare. 

Af  de  1,203  elever,  som  vid  höstterminens  början  år  1897  funnos  i 
rikets  sju  folkskolelärareseminarier  och  fem  folkskolelärarinneseminarier,  aflades 
följande  vårtermin  afgångsexamen  af  163  manliga  och  126  kvinliga,  eller  till- 
sammans 289  elever.  Småskolelärarinneexamen  allades  samma  termin  vid  lä- 
rarinneseminarierna af  75  elever;  vid  seminariet  i Mattisudden  i Jockmock  för 
bildande  af  lapska  småskolelärare  och  lärarinnor  aflades  examen  af  15  och  vid 
seminariet  i Haparanda  af  7 elever.  Vid  de  af  landsting  underhållna  små- 
skolelärare-  och  småskolelärarinneseminarierna  har  examen  allagts  af  323  elever 
och  vid  af  enskilda  med  särskildt  tillstånd  anordnade  småskolelärarinnesemina- 
rier  af  233  elever,  livarjemte  323  elever  undergått  pröfning  enligt  föreskriften 
i Kongl.  kungörelsen  af  den  5 Juni  1885  eller  pröfning  vid  under  offentlig 
kontroll  stående  seminarium  för  anställning  som  lärare  vid  småskola,  som  på- 
bjudes  i Kongl.  stadgan  af  den  28  Maj  1897. 


XXVIII. 


ALLMÄNNA  LÄROVERKEN 

(jemte  enskilda  läroverk  för  gossar,  samskolor  och  Pedago- 
giska biblioteket). 

AF 

N.  G.  W.  LAGERSTEDT. 


E ALLMÄNNA  LÄROVERK. 

1.  Uppkomst,  ändamål,  organisation. 

Föregångare  till  de  allmänna  läroverken  i Sverige  voro  de  klosterskolor, 
domkyrkoskolor  och  stadsskolor,  som  redan  under  katolska  tiden  funnos  här. 
Domkyrko-  och  stadsskolorna  hibeliöllos  efter  reformationens  införande.  Under 
Gustaf  II  Adolfs  tid  inrättades  högre  skolor,  gymnasier,  det  första  i Vesterås 
1620.  I den  berömda  skolordningen  af  1649  kallas  de  lägre  skolorna  trivial- 
skolor. Gymnasierna  fortforo  som  skilda  läroverk  ända  till  år  1849.  Namnet 
trivialskola  upphörde  genom  skolordningen  1820  att  officielt  begagnas,  de  mot- 
svaras i denna  dels  af  vissa  lärdomsskolor,*  dels  af  apologistskolorna.  År  1849 
påbjöds  sammanslagningen  af  dessa  lärdomsskolor  och  apologistskolorna  med 
gymnasierna  till  ett  slags  läroverk,  elementarläroverk.  Genom  den  nu  gällande 
läroverksstadgan  af  d.  1 Nov.  1878  infördes  i stället  för  delta  namn  benäm- 
ningen Allmänna  läroverk. 

De  allmänna  läroverkens  ändamål  är  enligt  gällande  stadga  sä  väl  att 
utöfver  omfånget  för  folkskolans  verksamhet  meddela  medborgerlig  bildning 
som  oek  att  grundlägga  de  vetenskapliga  insigter,  hvilka  vid  universitet  eller 
högre  tillämpningsskola  vidare  utbildas.» 

Med  afseende  på  det  olika  mått  af  kunskaper,  som  meddelas  lärjungarne, 
samt  klassernas  däraf  beroende  antal  indelas  de  allmänna  läroverken  i högre 
(=  sjuklassiga)  och  lägre  (=  femklassiga  eller  treklassiga).  De  fem  lägsta  klas- 

* Lägre»  lärdomsskolor  oeli  högre»  lärdomsskolor;  de  >högsta  lärdomsskolorna  voro 
gymnasierna. 


48 


372 


A L L M ÄN  NA  L Ä R 0 VER  K E N. 


serna  äro  ettåriga,  de  båda  högsta  innefatta  hvardera  två  ettåriga  afdelningar. 
Den  fullständiga  skolkursen  är  sålunda  nioårig. 

Från  och  med  4:de  klassen  " delas  lärjungarne  i två  linier,  latinlinien 
och  reallinien,  den  förra  med  latinundervisning,  den  senare  utan.  Latinlinien 
delas  från  och  med  sjette  klassen  i två  linier:  linien  A,  där  både  latin  och 
grekiska  läsas,  samt  linien  B,  där  grekiska  icke  läses. 

Stundom  har  ett  läroverk  blott  reallinie  eller  blott  latinlinie,  oftare  båda 
linierna  i 4:e  och  5:e  klasserna  eller  dessutom  i 6:e,  men  ej  längre  upp,  van- 
ligen dock  båda  linierna  i alla  klasser  från  och  med  4:e. 

De  allmänna  läroverken  i vårt  land  äro  till  antalet  75,  af  livilka  36 
högre,**  22  femldassiga  och  17  treklassiga.***  De  äro  följande: 

A.  Högre. 

Fullständiga  på  båda  linierna:  Stockholm  (Södra  läroverket),  Upsala,  Gefle, 
Linköping,  Norrköping,  Skara,  Venersborg,  Örebro,  Nyköping,  Vesterås,  Falun,  Jön- 
köping, Lund,  Malmö,  Karlskrona,  Kristianstad,  Helsingborg,  Kalmar,  Karlstad,  Öster- 
sund, Umeå,  Luleå,  Visby. 

Fullständigt  på  båda  linierna,  men  med  afvikande  organisation : Stockholm, 
(Nya  elementarskolan). 

Fullständiga  på  latinlinien  med  realklasserna  4 — 6:  Hudiksvall,  Ystad. 

Fullständiga  på  latinlinien  med  realklasserna  4 och  5 : Stockholm  (Norra 
latinläroverket),  Strengnäs,  Vexjö,  Halmstad,  Hernösand. 

Fullständigt  på  latinlinien,  men  utan  realldasser:  Göteborg  (Latinläroverket). 

Fullständiga  på  reallinien  med  latinklasserna  4 och  5 : Vestervik,  Sundsvall. 

Fullständiga  på  reallinien,  men  utan  latinklasser:  Stockholm  (Realläroverket), 
Göteborg  (Realläroverket). 

B.  Femklassiga. 

Med  både  latin-  och  realklasser:  Stockholm  (Katarina,  Östermalm),  Norrtelje, 
Enköping,  Söderhamn,  Eksjö,  Vadstena,  Mariestad,  Borås,  Lidköping,  Sköfde,  Eskils- 
tuna, Arboga,  Karlshamn,  Landskrona,  Uddevalla,  Göteborg,  Kristinehamn,  Piteå, 
Haparanda. 

Utan  latinklasser:  Stockholm  (Jakob),  Oskarshamn. 

C.  Treklassiga. 

Med  blott  tre  klasser:  Vimmerby,  Marstrand,  Strömstad,  Örnsköldsvik. 

Med  klass  4 på  kommunens  bekostnad:  Söderköping,  Trelleborg. 

Med  klasserna  4 och  5 på  kommunens  bekostnad : Alingsås,  Falköping,  Asker- 
sund,  Sala,  Sölvesborg,  Engelholm,  Varberg,  Åmål,  Filipstad,  Arvika,  Skellefteå. 

Till  <le  allmänna  läroverken  höra  närmast  de  s.  k.  pedagogierna,  hvilkas 
undervisning  temligen  nära  öfverensstämmer  med  undervisningen  i de  all- 
männa läroverkens  lägre  klasser.  De  äro  lill  antalet  4. 

* Vid  klassernas  benämning  räknas  nedifrån,  den  lägsta  kallas  alltså  den  första  o.  s.  v. 

**  I detta  antal  inräknas  läroverket  i Yslad,  som  egentligen  är  femklassigt,  men  där  un- 
dervisningen på  latinlinien  är  utsträckt  till  samma  omfång  som  vid  de  fullständiga  läroverken, 
därigenom  att  härför  erforderliga  lärare  bekostas  af  kommunen. 

***  Vid  flere  af  de  treklassiga  läroverken  meddelas  undervisningen  till  det  omfång,  som 
är  föreskrifvet  för  fjerde  eller  fjerde  och  femte  klasserna,  därigenom  att  härför  erforderliga  lärare 
bekostas  af  kommunen, 


ALLM  Ä N N A LÄ  RO  VE  R K E N. 


373 


Af  dessa  äro  pedagogierna  i Södertelje,  Köping  och  Nora  tvaklassiga,  peda- 
gogien  i Simrishamn  enklassig.  Pedagogierna  i Södertelje  och  Köping  hafva  klas- 
serna 3,  4 och  5,  pedagogien  i Simrishamn  klasserna  2 och  3 på  kommunens  be- 
kostnad. 

2.  Styrelse. 

Högsta  ledningen  af  de  allmänna  läroverken  utöfvas  af  regeringen 
genom  ecklesiastikdepartementet.  Ärenden,  som  icke  kunna  slutligt  afgöras  af 
eforus  eller  andra,  honom  underordnade  myndigheter,  liksom  klagomål  öfver 
åtgärder  af  eforus  och  konsistorium,  liänskjutas  till  ecklesiastikdepartementet 
och  afgöras  af  regeringen.  Lagstiftande  makten  i fråga  om  hela  undervisnings- 
väsendet tillhör  ensamt  konungen,  d.  v.  s.  regeringen.  Nya  anordningar,  som 
kräfva  särskilda  kostnader,  l.  ex.  ökande  af  lärares  löner,  kunna  dock  icke 
vidtagas  utan  riksdagens  hifall. 

En  biskop  är  eforus  öfver  alla  i hans  stift  inrättade  allmänna  läroverk. 
Hans  pligt  är  att  tillse,  att  de  under  hans  uppsigt  varande  läroverken  mot- 
svara sitt  ändamål  och  att  deras  lärare  noga  fullgöra  sina  åligganden.  För 
hvart  och  ett  af  de  läroverk,  som  icke  äro  belägna  i stiftsstaden,  förordnar 
eforus  en  inspektor  — oftast  kyrkoherden  i läroverksstaden  — , genom  hvilken 
han  utöfvar  sin  uppsigt  öfver  detta  läroverk.  Vissa  befogenheter  i fråga  om 
de  allmänna  läroverken  utöfvas  äfven  af  domkapitlet  eller  konsistorium,  d.  v.  s. 
stiftstyrelsen.  De  vigligaste  af  dessa  befogenheter  äro  bedömandet  af  under- 
visningsprof  för  läraresysslor  samt  tillsättande  af  ordinarie  lärare.  Domkapitlet 
består  af  biskopen,  som  är  ordförande,  af  domprosten  i stiftsstaden,  om  sådan 
befattning  finnes,  äfvensom  i de  tlesta  fall  af  fem  eller  sex  lektorer  vid  det 
därstädes  belägna  läroverket.  När  biskopsembetet  är  ledigt  eller  biskopen 
hindrad,  tjenstgör  i hans  ställe  domkapitlet  som  eforus.  De  allmänna  läro- 
verken i Stockholm  hafva  en  särskild  direktion,  som  öfver  dem  utöfvar  eforus’ 
och  konsistorii  myndighet.  Ett  bland  dessa  läroverk,  Nya  elementarskolan, 
som  äfven  i andra  afseenden  intager  en  undantagsställning,  lyder  under  sin 
särskilda  direktion. 

Vid  hvarje  allmänt  läroverk  är  anstäld  en  rektor,  hvilken  jemte  lärare- 
befattning har  närmaste  styrelsen  af  hela  läroverket.  Rektorer  förordnas  af 
regeringen  för  en  viss  tid,  vanligen  5 år. 

Bland  lärarne  i hvarje  klass  utser  rektor  en  klassföreståndare,  som  det 
åligger  att  biträda  rektor  med  allt,  som  hörer  till  uppsigten  öfver  denna  klass. 

1 vissa  fall  måste  rektor  sammankalla  läroverkskollegiet»,  som  under 
hans  ordförandeskap  öfverlägger  och  beslutar.  Ledamöter  af  kollegiet  äro, 
utom  rektor,  alla  ordinarie  och  vikarierande  lärare  i läsänmen,  i vissa  fall 
äfven  öfningslärare  och  extra  lärare.  Till  kollegiets  handläggning  höra  i syn- 


374 


A L L M Ä N AT  A LÄ  RO  VE  R K E N. 


nerhet  ärenden,  som  röra  undervisningen,  skoltukten  samt  läroverkets  ekono- 
miska angelägenheter.  Om  rektor  i någon  fråga  icke  anser  sig  kunna  biträda 
kollegiets  beslut,  så  hänskjutes  denna  till  afgörande  af  läroverkets  »eforus». 


3.  Lärare. 

Lärare  vid  de  högre  allmänna  läroverken  äro:  rektor,  lektorer  och 
adjunkter;  vid  de  lägre:  rektor  och  kolleger.  För  undervisningen  i gymnastik 
med  militäröfningar  samt  musik  och  teckning  äro  anstälda  särskilda  lärare, 
som  kallas  öfningslärare. 

Rektor  vid  högre  läroverk  åligger  att  undervisa  12  — 16  timmar  hvarje 
vecka,  rektor  vid  femklassiga  läroverk  20  — 22  timmar  samt  vid  treklassiga  24 
timmar  hvarje  vecka.  Lektorerna  undervisa  18—22  timmar  i veckan,  företrä- 
desvis inom  de  högre  klasserna.  Adjunkter  och  kolleger  vid  femklassiga  läro- 
verk undervisa  24 — 28  timmar,  kolleger  vid  treklassiga  läroverk  24  — 30  timmar 
samt  lärare  vid  pedagogier  30  timmar  hvarje  vecka. 

För  behörighet  lill  lektorsbefattning  fordras  all  liafva  allagt  fullständiga 
prof  för  filosofisk  doktorsgrad  (d.  v.  s.  filosofisk  licentiatexamen  och  disputa- 
tionsprof  vid  universitet),  för  behörighet  till  adjunkts-  eller  kollegabefattning 
att  liafva  a Ilagt  filosofisk  kandidatexamen.  Behörighet  till  lärarebefattningar, 
i hvilka  kristendom  ingår  som  läroämne,  kan  äfven  förvärfvas  på  andra  sätt 
i enlighet  med  särskilda  närmare  bestämmelser.  För  vinnande  af  kompetens 
genom  filosofisk  licentiat-  eller  kandidatexamen  fordras,  att  i dessa  examina 
ingår  ett  visst  antal  af  ämnen,  som  höra  tillsammans  med  skolans  undervis- 
ning, äfven  detta  i enlighet  med  särskilda  närmare  bestämmelser.  För  behö- 
righet till  olVannämnda  lärarebefattningar  fordras  vidare  alt  liafva  nöjaktigt 
genomgått  profår.  Hvarje  sökande  till  sådan  befattning  måste  äfven  inför  det 
konsistorium,  som  tillsätter  densamma,  allägga  ett  undervisningsprof.  — I fråga 
om  behörighet  lill  öfningslärareplatser  gälla  särskilda  föreskrifter. 

Pro  fåret  genomgås  för  närvarande  vid  fem  högre  läroverk,  nämligen  tre 
i Stockholm  samt  läroverken  i Upsala  och  Lund.  Det  innefattar  två  samtidigt 
fortgående  kurser,  en  praktisk  och  en  teoretisk.  Till  den  praktiska  kursen  hör, 
att  lärarekandidaterna  åhöra  undervisning  på  läroverkets  olika  stadier  samt 
sjelfva  meddela  sådan.  De  handledas  därvid  af  lärare  vid  läroverket,  som 
meddela  anvisningar  i fråga  om  deras  undervisning  samt  granska  af  dem 
allagda  lektioner,  l ill  den  teoretiska  kursen  hör,  att  lärarekandidaterna  åhöra 
pedagogiska  föreläsningar  samt  deltaga  i diskussion  om  pedagogiska  frågor. 
Hvarje  kandidat  har  all  författa  en  eller  två  pedagogiska  uppsatser  samt  under- 
går vid  kursens  slut  prutning  af  sina  insigler  i pedagogikens  teori  och  historia. 


.4  1. 1.  M .4  N N .4  L .4  li  O I ' E R K K V. 


37.’» 


— Åi'  1898  hänvisades  54  lärarekandidater  lill  genomgående  af  profår  vid  de 
nyss  nämnda  läroverken. 

När  en  lärarebefattning  skall  tillsättas,  utfärdar  vederbörande  konsisto- 
rium kungörelse  om  ledigbeten  i den  tidning,  hvari  olfieiela  meddelanden  böra 
införas,  samt  tillkännagifver,  livilka  undervisningsämnen  böra  till  sysslan  samt 
inom  bvilken  tid  ansökningar  böra  inlemnas.  Sedan  ansökningstiden  utgått, 
utsätter  konsistorium  tid,  då  de  sökande  skola  aflägga  sina  undervisningsprof. 
Konsistorium  afgifver  betyg  öfver  de  a Ilagda  profven  ocb  tillsätter  sedermera, 
med  hänsyn  till  dessa  betyg,  äfvensom  till  andra  intyg  öfver  de  sökandes  för- 
tjenst  ocb  skicklighet,  den  lediga  sysslan. 

Antalet  lärare  vid  ett  läroverk  är  olika,  allt  efter  som  läroverket  är  ett 
högre  eller  lägre,  äfvensom  efter  lärjungarnes  antal. 

Lärarekåren  vid  högre  läroverk  består  af:  1 rektor,  3 — 7 lektorer  oeh 
6 — 17  adjunkter.  Ett  femklassigt  läroverk  bar  rektor  ocb  vanligen  5,  i Stock- 
holm 6 — 7,  i Göteborg  6 kolleger,  ett  treklassigt  rektor  och  2 kolleger,  blom 
nu  nämnde  lärare  har  hvarje  läroverk  sina  öfningslärare. 

Antalet  af  samtliga  ordinarie  lärareplatser  vid  allmänna  läroverken  utgör 
f.  n.  1,031.  Dessa  äro  på  följande  sätt  fördelade  på  olika  slag  af  tjenster: 
rektorer  75,  lektorer  207,  adjunkter  och  kolleger  526,  öfningslärare  223. 

Vid  de  treklassiga  läroverken  äro  f.  n.  en  mängd  rektors-  och  lärare- 
befattningar vakanta,  enär  ombildning  af  dessa  läroverk  är  påtänkt,  i följd 
hvaraf  lediga  platser  vid  desamma  tills  vidare  tillsättas  blott  på  förordnande. 

De  tvåldassiga  pedagogierna  hafva  rektor  ocb  en  kollega  samt  musik- 
ocb  gymnastiklärare,  den  enklassiga  en  lärare.  Af  samma  anledning  som  i 
fråga  om  de  treklassiga  läroverken  tillsättas  lediga  lärareplatser  vid  pedago- 
gierna tills  vidare  blott  på  förordnande. 

Utom  de  ordinarie  lärarne  äro  sedan  tlere  år  tillbaka  ett  stort  antal 
extra  lärare  anstälda  vid  läroverken.  Behofvet  af  sådana  härrör  däraf,  att 
antalet  lärjungar  oftast  är  större  än  det,  som  de  ordinarie  lärarne  lämpligen 
kunna  undervisa.  Extra  lärare  förordnas  af  eforus  för  en  termin  eller  stundom 
ett  år  i sänder.  Under  höstterminen  1898  utgjorde  de  148,  af  livilka  8 e.  o. 
lektorer.  Dessutom  hade  åtskilliga  läroverk  af  regeringen  erhållit  tillstånd  alt 
på  kommunens  bekostnad  under  samma  tid  få  använda  31  extra  lärare, ::  af 
livilka  4 e.  o.  lektorer. 

Storleken  af  de  ordinarie  lärarnes  löner  beror  i allmänhet  på  längden 
al  deras  tjenstetid.  Sedan  en  lärare  tjenstgjort  ett  visst  antal  är,  llvllas  han  i 
en  högre  lönegrad.  För  uppflyttning  i högre  lönegrad  fordras  vederbörligt 
intyg  om  nit  ocb  skicklighet  i näst  föregående  lönegrad  af  tjensten. 

* En  af  dessa  erhöll  arvode  dels  af  kommunen,  dels  af  statsmedel. 


376 


.4  L LM  Ä NN  A LÄR  O VERKEN. 


En  öfversigt  öfver  de  ordinarie  lärarnes  olika  löner  och  lönegrader 
lemnas  i tabellen  här  nedan.  I vissa  fall  utgör  en  del  af  de  upptagna  belop- 
pen blott  tillfällig  löneförbättring»,  som  dock  af  riksdagen  år  efter  år  plägar 
beviljas. 

Extra  lärarnes  årliga  arvode  utgör:  för  extra  ordinarie  lektor  2,000  kr.; 
för  ö frige  extra  lärare  1,800  kr.,  om  de  äro  fullt  kompetente  att  anställas  som 
ordinarie  lärare,  i annat  fall  1,500  kr.  Motsvarande  arvoden  betalas  äfven  åt 
vikarierande  lektorer  och  adjunkter  eller  kolleger;  dock  erhåller  vikarierande 
lektor,  som  ej  innebar  full  lektorskompetens,  blott  1,800  kr. 

Utom  sin  nedan  angifna  lön  erhåller  en  rektor  fri  bostad  eller  byres- 
ersättning,  hvilket  bekostas  af  den  stad,  där  läroverket  är  beläget.  Under- 
stundom erhålla  äfven  andra  lärare  bostad  eller  hyresersättning  af  kommunen. 
Så  är  förhållandet  med  alla  ordinarie  ämneslärare  i Stockholm  och  Göteborg. 
Äfven  extra  lärare  erhålla  hyresersättning  i Stockholm  och  Göteborg. 

Ålderstigne  lärare  erhålla  pension  af  staten.  H varje  ordinarie  lärare 
erlägger  årligen  en  viss  summa  till  en  enke-  och  pupillkassa,  ur  hvilken,  om 
han  efterlemnar  enka  och  barn,  dessa  erhålla  pension. 


Öfversigt  öfver  de  ordinarie  lärarnes  olika  löner  och  lönegrader. 


L ä r a r e 

L ö n e g r a 

d e r 

1. 

2. 

3. 

4. 

5. 

Rektorer  vid  högre  läroverk 

Kr. 

4,750 

Kr. 

'5,250 

Kr. 

Kr. 

Kr. 

fcmklassiga5  läroverk 

3,750 

'4,250 

— 

— 

— 

treklassiga  

3,250 

23,750 

— 

— 

— 

» tväklassiga  pedagogier  

2,750 

23,250 

33,750 

— 

— 

Lektorer  

3,000 

*3,500 

*4,000 

*4,500 

*5,000 

Adjunkter  och  kolleger  

2,000 

*2,500 

*3,000 

*3,500 

*4,000 

Lärare  vid  enklassiga  pedagogier  

1,750 

— 

— 

— 

— 

Musiklärare  Aid  högre  läroverk  

875 

*1,100 

*1,325 

— 

— 

femklassiga  läroverk 

475 

— 

— 

— 

— 

» treklassiga  » 

300 

— 

— 

— 

- 

tväklassiga  pedagogier  

200 

— 

-- 

— 

— 

Teckningslärare6  vid  högre  läroverk  

1,100 

*1,325 

*1,550 

— 



femklassiga  läroverk 

600 

— 

— 

— 

» treklassiga  » 

300 

— 

— 

— 

— 

Gymnastiklärare  vid  högre  läroverk  

1.100 

*1,325 

*1,550 

— 



femklassiga  läroverk 

600 

— 

— 

— 

— 

treklassiga  o.  pedagogier 

300 

— 

— 

— 

— 

1 Efter  10-arigt  rcktorat. 

t5  tjensteär  som  ordinarie  lärare. 

3 » 20  » » » 


i näst  föregående  lönegrad. 


.4  1. 1.  M Ä N N A L Ä R 0 l ' E R K E .V. 


377 


4.  Lärjungar. 

För  att  en  gosse  skall  intagas  som  lärjunge  vid  allmänna  läroverken 
fordras,  att  han  uppnått  9 års  ålder.  Då  hela  skolkursen  är  nioårig,  skulle 
alltså  en  lärjunge,  som  vid  nyssnämnda  ålder  inskrifves  i läroverket  och  på 
beräknad  lid  genomgår  detsamma,  vara  18  år  vid  utgången.  I verkligheten 
ställer  sig  dock  lärjungarnes  ålder  högre.  Den  utgjorde  under  höstterminen 
1894  i de  särskilda  klasserna  i medeltal  1,4  o år  mera  än  normalåldern,  och 
de,  som  år  1897  aflade  maturitetsexamen,  voro  i medeltal  19,23  ar  gamla. 

Antalet  lärjungar  vid  olika  slag  af  läroverk  under  höstterminen  1898, 
äfvensom  lärjungarnes  fördelning  på  olika  linier  framgår  af  nedanstående  tabell. 


L ä r o v e r k 

Gemen- 
sam 1 i nie 

1—3 

S u m m a 
Reallinie 

Latin- 

linie 

Summa 

36  högre  

4,945 

3,753 

3,755 

12,453 

22  femklassiga  ... 

1,969 

736 

200 

2,905 

17  treklassiga* *  ... 

715 

152 

92 

959 

4 pedagogier*  ... 

169 

30 

4 

203 

Summa 

7,798 

4,671 

4,051 

16,520 

Af  2,380  lärjungar  i ö:e  och  7:e  latinklasserna  tillhörde  1,552  linien 
B (=  icke-greker)  samt  828  linien  A (=  greker). 

5.  Lärotider. 

Den  årliga  lärotiden  utgör  36  veckor,  fördelade  i tvenne  terminer,  höst- 
terminen och  vårterminen.  Höstterminen,  som  börjar  i slutet  af  Augusti  och 
slutar  i midten  af  December,  varar  omkring  16  veckor.  Vårterminen  innefattar 
omkring  20  veckor  och  varar  från  midten  af  Januari  till  början  af  Juni,  da  läsåret 
slutar.  I läsårets  36  veckor  inräknas  en  veckas  påsklof  och  tre  dagars  pingstlof. 

Antalet  lärotimmar  i livarje  vecka  är  olika  i olika  klasser  och  vexlar 
mellan  27  och  32.  Häri  är  icke  inräknad  den  tid,  som  användes  till  sång 
och  gymnastik,  till  valfri  undervisning  i engelska  i 7:e  klassen,  valfri  under- 
visning i teckning  samt  i instrumentalmusik.  Den  obligatoriska  sängunder- 
visningen upptager  2,  den  obligatoriska  undervisningen  i pedagogisk  gymnastik 
3 timmar  livarje  vecka. 

5 Rektorer  vid  femklassiga  läroverk  i Stockholm  erhålla  genast  4,250  kr.  men  utan 
rättighet  till  förhöjning  senare. 

6 Tecltningslärare  vid  högre  såväl  som  lägre  läroverk  erhålla  dessutom  särskild  ersätt- 
ning för  extra  timmar. 

* Angående  skälet,  hvarför  vid  dessa  läroverk  kan  förekomma  real-  och  latinlinie.  se 
sid.  372  och  373. 


378 


A L L M Ä N N A L i ROVER  K E N. 


Den  dagliga  undervisningstiden,  4 till  6 timmar,  är  olika  fördelad  allt 
eller  olika  lokala  förhållanden.  På  de  flesta  ställen  torde  undervisningstim- 
marna  vara  7 — 9 f.  m.  samt  11  f.  m.—  2 e.  m.  äfvensom  två  dagar  i veckan 
4 -5  e.  m.  Undervisningen  i öfningsämnen  (gymnastik,  musik,  teckning) 
infaller  efter  regeln  på  andra  tider,  delvis  på  eftermiddagarna. 

Bön  med  sång  och  bibelläsning  jemte  förklaring  förrättas  hvarje  mor- 
gon. Därtill  äro  särskildt  anslagna  15  till  30  minuter  före  undervisningens 
början. 

6.  Undervisning. 

Undervisningsämnenas  fördelning  å olika  linier  och  klasser,  äfvensom 
antalet  undervisningsl immar  i hvarje  vecka  för  särskilda  läroämnen  framgår 
af  nedanstående  undervisningsplan. 

De  lärjungar  i sjunde  klassens  A-linie,  hvilka  så  önska,  erhålla  på 
särskilda  timmar  (vanligen  2 i hvarje  vecka)  undervisning  i engelska  språket. 
Lärjunge,  som  tillhör  främmande  trosbekännelse,  befrias  från  deltagande  i 
kristendomsundervisningen,  om  målsman  det  önskar. 


Undervisnings- 

ämnen. 

Gemensam 

linie 

La  t i 

n 1 i n i e 

R e a 1 1 i n i e 

Kl. 

Kl. 

Kl. 

Kl. 

Kl. 

Kl.  VI  A 

Kl.  VII  A 

Kl. 

VI  B 

Kl.  VII  B 

Kl. 

Kl. 

Kl 

VI 

Kl.  VII 

I 

11 

III 

IV 

V 

1. 

2. 

1. 

2. 

1. 

2. 

1. 

2. 

IV 

V 

1. 

2. 

1. 

2. 

Kristendom 

3 

3 

3 

2 

2 

2 

2 

2 

2 

2 

2 

2 

2 

2 

2 

2 

2 

2 

2 

Modersmålet 

5 

5 

6 

4 

0 

O 

2 

2 

2 

2 

2 

2 

2 

2 

4 

3 

2 

2 

2 

2 

Latin  . . . 

— 

— 

— 

7 

7 

6 

6 

7 

7 

6 

6 

7 

7 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

Grekiska 

— 

— 

— 

— 

— 

6 

G 

6 

6 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

Tyska ... 

6 

7 

6 

4 

3 

2 

2 

2 

2 

1 

1 

i 

1 

4 

3 

1 

1 

1 

1 

Engelsk 

1 

3 

O 

2 

2 

6 

6 

O 

3 

3 

3 

Franska 

— 

— 

— 

— 

O 

4 

4 

3 

O 

4 

4 

4 

4 

- 

3 

4 

4 

4 

4 

Historia 

Geografi  

Filosofisk  prope- 

2 

2 

3 

2 

Q 

O 

3 

b 

1 

b 

1 

1 o 
1 3 

3 

3 

O 

3 

3 

3 

3 

3 

1 

3 

1 

'3 

1° 

3 

3 

3 

devtik 

1 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

i 

1 

— 

— 

1 

1 

— 

— 

— 

- 

1 

1 

Matematik  

1 Natur- 

4 

5 

5 

5 

4 

3 

3 

3 

3 

4 

4 

5 

5 

5 

4 

6 

6 

7 

7 

Natur- 

lära1 2 

Natural 

2 

2 

2 

O 

O 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

3 

3 

— 

— 

— 

— 

veten- 

historia 

— 

1 

1 

1 

1 

— 

— 

1 

1 

1 

1 

skap 

Fysik  . . . 

1 

1 

2 

2 

1 

l 

2 

2 

— 

— 

2 

2 

3 

3 

Kemi 

— 

— 

— 

2 

2 

2 

2 

Välskrifning 

2 

2 

1 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 



— 

- 

— 

— 

Teckning  

Skrifning  på  läro- 

i 

i 

1 

1 

1 

— 

— 

— 

2 

2 

i 

i 

2 

2 

3 

3 

2 

2 

rummet 

— 

— 

O 

3 

— 

3 

3 

— 

— 

0 

3 

- 

— 

27 

30 

30 

30 

30 

04 

CO 

32 

31 

Q 1 
O I 

32 

32 

31 

31 

30 

30 

32  32  31  31 

1 Psykologi,  logik. 

' Zoologi  (kl.  1—5),  Botanik  (kl.  2 — 5),  Fysik,  Astronomi  (kl.  4),  Kemi,  Geologi  (kl.  5). 


,1  L L ,1/  Ä X N A I.  Ä ROV  E H K E X. 


371» 


Af  omstående  undervisningsplan  framgår,  i hvilka  klasser  och  afdel- 
ningar  undervisning  i teckning  är  obligatorisk.  Valfri  undervisning  i ämnet 
meddelas  åt  alla  lärjungar,  som  vid  läsetenninens  början  därtill  anmäla  sig. 
Vanligen  torde  för  hvarje  grupp  af  lärjungar  1 — 2 limmar  i veckan  vara  an- 
slagna bärtill. 

Till  undervisning  i sång  äro  i alla  afdelningar  anslagna  två  timmar 
livarje  vecka.  I de  fem  nedre  klasserna  deltaga  efter  regeln  samtliga  lärjungar 
i sångundervisningen.  Dock  eger  sångläraren  att  därifrån  befria  lärjungar, 
som  sakna  fallenhet  och  öra  för  musik,  i de  tre  lägsta  klasserna  likväl  först 
sedan  dessa  minst  ett  år  vid  allmänt  läroverk  åtnjutit  undervisning  i sång. 
Under  målbrottsperioden  får  en  lärjunge  icke  deltaga  i sångöfningarna.  Från 
och  med  sjette  klassen  befrias  lärjunge  på  målsmans  anhållan  från  sång- 
undervisning. Till  undervisningen  i instrumentalmusik,  hvilken  är  helt  och 
hållet  frivillig,  äro  vid  olika  slag  af  läroverk  anslagna  1 — 4 timmar  hvarje  vecka. 

Öfningar  i pedagogisk  gymnastik  skola,  där  icke  särskilda  hinder  möta, 
anställas  med  hvarje  klass  minst  en  half  timme  dagligen.  Dessutom  öfvas 
de  båda  högsta  klasserna  i fäktning,  efter  regeln  med  florett,  två  timmar 
hvarje  vecka.  Vid  höstterminens  början  utbytas  öfningarna  i pedagogisk 
gymnastik  och  fäktning  för  sjette  och  sjunde  klasserna  mot  militäröfningar, 
omfattande  instruktion,  exercis,  fälttjenst  och  målskjutning.  Dessa  öfningar 
fortgå  under  en  tid  af  högst  fem  veckor,  sammanlagdt  60  timmar.  Under 
denna  tid  kan  den  öfriga  undervisningen  i sjette  och  sjunde  klasserna  min- 
skas med  7 till  12  timmar  hvarje  vecka.  Gymnastiköfningarna  utbytas  stun- 
dom mot  rörelselekar  under  lärarens  tillsyn  helst  under  har  himmel.  Vid 
början  af  hvarje  läsetermin  besigtigar  skolans  läkare  alla  lärjungar  för  att 
utröna,  hvilka  lärjungar  på  grund  af  helsoskäl  höra  helt  eller  delvis  befrias 
från  deltagande  i gymnastik  och  militära  öfningar. 

Under  sommarferierna  skola  lärjungarne  utföra  obligatoriska  feriear- 
beten, bestående  af  välläsnings-  och  välskrifningsöfningar  (de  lägre  klasserna), 
räkning  af  tal,  öfversättning  från  främmande  språk,  läsning  af  svensk  literalur 
m.  m.,  allt  i hufvudsaklig  öfverensstämmelse  med  därför  stadgad  ])lan.  I 
början  af  höstterminen  pröfva  vederbörande  lärare,  ])ä  livad  sätt  lärjun- 
garne utfört  det  loresatta  arbetet,  samt  afgifva  däröfver  för  hvarje  särskildi 
ämne  betyg. 

Inom  första  klassen  bestrides  undervisningen  efter  regeln  af  en  enda 
lärare.  I de  tre  närmast  följande  klasserna  höra  älven  möjligast  lä  lärare 
undervisa,  två,  tre,  högst  fyra.  1 de  öfriga  klasserna  är  i allmänhet,  åtmin- 
stone vid  högre  läroverk,  undervisningen  fördelad  mellan  lärarne  efter  läro 


ämnen. 


380 


A L I.  M Ä N N A L Ä K O VE  R K E N. 


7.  Intagning,  afgång,  flyttningar,  examina. 

Nya  lärjungar  intagas  blott  vid  början  af  en  läsetennin.  De  flesta  in- 
träda vid  början  af  höstterminen,  d.  v.  s.  af  läsåret.  Såsom  redan  nämndt, 
mottages  ingen,  innan  han  fylt  nio  år. 

För  inträde  i första  klassen  fordras  vissa  kunskaper  och  färdigheter. 
Dessa  motsvara  hvad  som  medhunnits  af  lärjungar,  livilka  genomgått  första 
årsklassen  af  en  fast  folkskola  med  fyra  särskildi  undervisade  klasser.  Genom 
att  bestämma  inträdesfordringarna  på  detta  sätt  har  man  velat  för  lärjungar 
från  folkskolan  underlätta  öfvergången  till  allmänt  läroverk.  Dessa  såväl 
som  öfriga  inträdessökande  underkastas  dock  särskild  pröfning.  På  grund  af 
de  nämnda  inträdesfordringarna  utgöra  nu  småskolan  samt  första  klassen 
vid  de  fullständigast  utvecklade  folkskolorna  (d.  v.  s.  de  tre  första  skolåren) 
faktiskt  gemensam  bottenskola  för  de  högre  afdelningarna  i folkskolan  såväl 
som  för  allmänna  läroverken. 

Vid  läsårets  slut  blifva  de  lärjungar,  som  därtill  anses  mogna,  flyttade 
till  högre  klass.  Dock  kunna  lärjungar  flyttas  till  högre  klass  äfven  vid  bör- 
jan af  såväl  höst-  som  vårterminen,  men  i detta  fall  efter  särskild  pröfning. 
Lärjunge,  som  til lhragt  två  år  i en  ettårig  afdelning  men  ändock  icke  anses 
mogen  för  flyttning,  får  icke  kvarstanna  vid  läroverket  utan  skiljes  därifrån. 

Sedan  en  lärjunge  genomgått  alla  klasser  af  ett  högre  läroverk,  anställes 
med  honom  pröfning,  huruvida  han  tillegnat  sig  de  insigter,  den  bildning  och 
mognad,  som  skolan  afser  alt  bibringa.  Denna  pröfning  kallas  mogenhets- 
examen. De  flesta  lärjungar,  åtminstone  tre  fjerdedelar,  lemna  skolan,  innan 
de  fullständigt  genomgått  densamma. 

Vid  slutet  af  hvarje  läsår  anställes  en  offentlig  årsexamen  med  läro- 
verkets alla  klasser.  Till  denna  äro  vanligen  kallade  ett  antal  framstående 
män  på  orten  all  såsom  ledare  eller  vitnen  öfvervara  densamma.  Vid  denna 
examen  dels  examineras  lärjungarne  i lärokurser,  som  under  året  blifvit  genom- 
gångna, dels  få  de  uppvisa  prof  på  sin  färdighet  i säng,  gymnastik  och  vapen- 
öfningar  samt  teckning.  Efter  årsexamens  slut  kungöras  offentligen  flyttnin- 
garna mellan  olika  klasser  samt  de  belöningar  och  understöd,  som  blifvit 
lärjungarne  tillerkända. 

Den  nyss  omtalade  mogenhetsexamen  hålles  under  ledning  och  tillsyn 
af  censorer,  som  förordnas  af  regeringen,  och  livilka  vanligen  äro  universitets- 
lärare. Examen  är  dels  skriftlig,  dels  muntlig.  Den  skriftliga  examen  sker 
först  och  anställes  på  samma  dagar  vid  alla  läroverk.  Af  lärjunge,  som  till- 
hör latinlinien  A,  fordras  i den  skriftliga  pröfningen  följande  arheten:  1)  en 
uppsats  pä  modersmålet;  2)  en  öf\ ersättning  från  latin  till  svenska;  3)  en 


A E I.  M Ä N N .4  L Ä HO  V E R K E N. 


381 

öfversättning  till  tyska;  4)  en  öfversättning  till  franska.  Af  lärjunge,  som  till- 
hör latinen  15  fordras:  1)  och  2)  lika  med  lalinlinien  A;  3)  en  öfversättning  till 
franska  eller  till  tyska;  4)  cll  matematiskt  arbete,  behandlande  tre  uppgifter. 
Af  lärjunge,  som  tillhör  reallinien,  fordras  följande  skriftliga  arbeten:  1)  en 
uppsats  på  modersmålet;  2)  en  öfversättning  till  engelska;  3)  en  öfversättning 
till  franska;  i stället  för  endera  af  de  båda  sistnämnda  bar  lärjunge  rätt  att 
välja  öfversättning  till  tyska  språket;  4)  ett  matematiskt  arbete,  behandlande 
fyra  geometriska  och  analytiska  uppgifter;  5)  ett  fysikaliskt  arbete,  behand- 
lande en  uppgift  af  mekaniskt  eller  fysikaliskt  innehåll.  Texter  till  öfversätt- 
ningar,  äfvensom  matematiska  uppgifter,  som  skola  förekomma  vid  den  skrift- 
liga pröfningen,  skickas  från  ecklesiastikdepartementet  lill  läroverkens  rektorer 
i förseglade  omslag,  hvilka  brytas  vid  skrifningarnas  början.  Lärjungar,  som 
af  lärarne  anses  hafva  genomgått  den  skriftliga  examen  j)å  tillfredsställande 
sätt,  erhålla  tillträde  till  den  muntliga.  Denna  omfattar  de  läroämnen,  som 
förekomma  i skolans  högsta  klass  med  undantag  af  modersmålet;  dock  eger 
censor  rättighet  att  af  vissa  bland  dessa  ämnen  från  den  muntliga  pröfningen 
utesluta  ett  eller  två  för  h varje  examinerad.  Lärjunge,  som  blifvit  godkänd 
äfven  i den  muntliga  examen,  förklaras  »mogen»  och  erhåller  betj^g  med 
vitsord  öfver  sina  insigter  i alla  ämnen,  som  kunna  förekomma  i den  munt- 
liga pröfningen,  såväl  som  öfver  den  allmänna  graden  af  hans  mogenhet. 
Han  är  nu  berättigad  att  inskrifvas  som  student  vid  universiteten. 

Antalet  af  alla,  som  godkändes  i mogenhetsexamen  under  år  1898, 
utgjorde  882,  däraf  54  kvinnor.  Af  de  godkända  tillhörde  741  allmänt  och 
81  enskildt  läroverk,  60  voro  »privatister»,  d.  v.  s.  hade  erhållit  enskild  un- 
dervisning. 


8.  Skolbyggnader. 

Hvarje  skolhus  skall  vara  så  inrättadt,  all  det  fullt  motsvarar  behofven. 
Lärosalar  böra  vara  tillräckligt  många,  ljusa  och  rymliga,  försedda  med  ända- 
målsenliga uppvärmnings-  och  luftvexlingsanordningar  samt  i det  hela  inrättade 
med  sorgfälligt  afseende  pä  lärjungarnes  helsa  och  nödig  bekvämlighet  vid 
undervisningen. 

Hvarje  stad,  uti  hvilken  linnes  allmänt  läroverk,  är  förpligtad  att  kosl- 
nadsfritt  upplåta  byggnadsplatser,  som  äro  fria,  sunda,  välbelägna  och  sa  x id - 
sträckta,  att  utrymme  för  gymnastikinrättningar  äfvensom  för  lärjungarnes 
lekar  och  rörelser  i fria  luften  där  linnes.  I vissa  fall  äro  städerna  äfven 
förpligtade  att  bygga  och  underhålla  läroverkshus.  I andra  fall  bekostas  läro- 
lnisens  byggnad  och  underhäll  af  läroverkens  byggnadsfonder  och  stiftens 
byggnadskassor.  Då  emellertid  dessa  fonder  och  kassor  ofta  varit  otillräck- 


382  ALLMÄN  N A L Ä ROV  E Ii  K E N. 


liga,  har  riksdagen  i åtskilliga  la  1 1 lemnat  understöd  till  uppförande  af  skol- 
byggnader. 

Kostnaden  för  några  i senare  tid  uppförda  läroverksbyggnader  har  (häri 
inräknadt  inredning  m.  m.  men  ej  värdet  af  byggnadstomt)  varit  följande: 
Stockholm : 

Norra  högre  latinläroverket  (färdigt  1880)  kr.  842,000' 

Södra  högre  läroverket  ( » 1891)  » 900,000 

Högre  realläroverket  ( » 1890)  » 783,000 

Göteborg,  Realläroverket ( » 1886)  » 542,000 


Sundsvall  ( » » ) » 313,000 

Vexjö  ( » 1889)  » 317,000 

Lund  ( » 1896)  » 200, 0005 

Helsingborg ( » 1898)  » 295,000 


9.  Bibliotek  ocli  andra  samlingar,  skolläkare,  årsredogörelse. 

Vid  alla  högre  läroverk,  troligen  äfven  vid  alla  eller  de  flesta  öfriga, 
linnas  bibliotek.  Flere  af  dessa,  synnerligast  de  uti  stiftsstäderna,  äro  af  rätt 
betydande  värde.  Det  rikhaltigaste  är  »stifts-  och  läroverksbiblioteket»  i Lin- 
köping,  som  innehåller  minst  80,000  band  utom  mer  än  1,600  handskrifter, 
1,000  pergamenlsbref,  1,000  utländska  och  12,000  svenska  akademiska  dispu- 
tationer  m.  m.  Vid  de  Hosta,  synnerligast  de  högre  läroverken,  finnas  natural- 
historiska,  särskildi  zoologiska  samlingar,  äfvensom  andra  samlingar,  såsom 
af  instrument  och  apparater  för  undervisningen  i fysik  och  kemi  m.  m. 

Vid  h varje  högre  och  femklassigt  läroverk,  äfvensom  vid  treklassigt, 
om  medel  därför  finnas,  är  anstäld  en  skolläkare,  som  utöfvar  tillsyn  öfver 
lärjungarnes  helsotillstånd  och  biträder  rektor  vid  öfvervakandet  af  de  hygie- 
niska anordningarna  vid  läroverket. 

H varje  år  före  vårterminens  slut  skall  rektor  utgifva  en  tryckt  redo- 
görelse för  läroverkets  verksamhet  under  det  gångna  året. 

10.  Skolafgifter,  läroverkskassor,  kostnader. 

Hvarje  lärjunge  erlägger  vid  inskrifningen  10  kronor.  Medellösa  och 
de,  som  öfvergå  från  ett  läroverk  till  ett  annat,  befrias  från  denna  afgift.  Af- 
giften  tillfaller  kassor  vid  läroverket  på  följande  sätt:  ljus-  och  vedkassan» 

4,50;  »biblioteks-  och  malerielkassan  3, oo;  »premie-  och  fattigkassan»  2,50. 


' Tomten  kostade  i inköp  300,000  kr. 

- Den  äldre  läroverksbyggnaden  användes  fortfarande  jemte  den  nya. 


.4  I.  LM  Ä N NA  LÄ  ROV  K R K K N. 


383 


H varje  termin  erlägga  lärjungarne  följande  afgifter:  1)  till  »biblioteks- 
och  materielkassan»  kr.  4,50;  2)  lill  »byggnadsfonden»  kr.  5, oo;  3)  till  »ljus- 
och  vedkassan»  en  afgift,  hvars  storlek  vexlar  efter  bebofvet,  men  i allmänhet 
torde  uppgå  lill  5 å 6 kronor;  vårterminen  1896  vexlade  den  emellan  1 krona 
och  10  kronor.  Från  de  båda  första  afgifterna  eller  endera  af  dem  kunna 
mindre  bemedlade  lärjungar  befrias.  Vårterminen  1896  voro  af  14,871  lär- 
jungar vid  de  allmänna  läroverken,1  ocli  pedagogierna  3,187  befriade  från  den 
förstnämnda  afgiften  och  4,204  från  den  andra. 

De  lärjungar,  som  icke  äro  befriade  från  någon  afgift,  erlägga  alltså 
årligen  lill  läroverket  omkring  30  kr. 

Hvarje  allmänt  läroverk  skall  ega  följande  kassor:  1)  Ljus-  och  ved- 
kassa lill  bestridande  af  kostnader  för  lyshållning  och  skolrummens  uppvärm- 
ning, arvode  åt  skolans  läkare  samt  aflöning  åt  skolvaktmästare  eller  uppassare; 
2)  Biblioteks-  och  materielkassa  lill  bestridande  af  kostnaden  för  anskaffande 
af  böcker  samt  undervisnings-  ocli  annan  skolmateriel,  äfvensom  för  tryckning 
af  årsberättelser  och  lärjungekataloger;  3)  Premie-  och  fattigkassa  lill  belöningar 
åt  lärjungar  för  11  it  och  framsteg,  samt  lill  understöd,  sjukvård  eller  begraf- 
ningshjelp  för  behöfvande  eller  medellösa  lärjungar;  4)  Byggnadsfond  till 
byggnad  ocli  underhåll  af  läroverksbyggnader. 

Dessa  kassors  hufvudsakliga  inkomster  äro  de  skolafgifter,  hvilka,  såsom 
ofvan  är  nämndt,  erläggas  af  lärjungarne.  Läroverkens  byggnadsfond  förvaltas 
af  rektor  och  utsedda  delegerade.  Vården  af  samt  ansvaret  för  läroverkets 
öfriga  kassor  åligga  rektor. 

Vid  de  llesta  läroverk  finnas  stipendiefonder,  skänkta  af  enskilda  per- 
soner lill  uppmuntran  af  fattige,  välartade,  11  i t ige  och  begåfvade  lärjungar. 

Hvarje  stift  skall  för  de  inom  detsamma  belägna  allmänna  läroverkens 
behof  ega  följande  kassor:  1)  Byggnadskassa;  2)  Premie-  och  fattigkassa,  livars 
årliga  inkomster  fördelas  mellan  läroverken  i stiften  efter  antalet  af  deras  lär- 
jungar m.  m.  Dessa  kassors  inkomster  utgöras  af  bidrag  från  stat  och  kom- 
mun, donationer,  kyrkliga  kollekter,  nådårsmedel  efter  presterliga  befattningar 
m.  m.  De  förvaltas  af  konsistorierna. 

Ingen  del  af  lärjungarnes  skolafgifter  användes  sålunda  lill  bekostande 
al  undervisningen.  Denna  är  för  dem  kostnadsfri,  och  lärarne  erhålla  sina 
löner  af  staten. 


' Häri  äro  icke  inräknade  lärjungarne  vid  Nya  elementarskolan  i Stockholm  samt  i klas- 
serna 6 och  7 vid  läroverket  i Ystad.  Lärjungarne  vid  det  förra  läroverket  betala  till  den  enda 
kassa,  som  vid  detta  läroverk  finnes,  30  kr.  för  vårterminen  och  20  kr.  för  höstterminen;  från 
dessa  afgifter  kunna  de  dock  helt  eller  delvis  befrias.  Undervisningen  i klasserna  6 och  7 vid 
läroverket  i Ystad  bekostas,  såsom  redan  är  nämndt,  af  kommunen. 


384 


A L L M Ä N NA  LÄ  ROV  K R K E N. 


Statens  utgifter  för  de  allmänna  läroverken  (lärarnes  aflöning  m.  m.) 
utgjorde  år  1897:  3,490,758  kronor  53  öre.  Medeltalet  lärjungar  under  båda 
terminerna  nämnda  år  utgjorde  15,756.  Fördelas  den  nämnda  summan  på 
dessa,  så  utgjorde  statens  kostnad  för  hvarje  lärjunges  undervisning  221  kro- 
nor 55  öre. 

II.  ENSKILDA  LÄROVERK  EÖR  GOSSAR.  SAMSKOLOR. 

Rättighet  att  anställa  mogenhetsexamen  på  samma  vilkor  som  de  all- 
männa läroverken  halva  tre  enskilda  läroverk  för  gossar  erhållit,  nämligen 
f.  d.  Beskowska  skolan  i Stockholm,  Fjellstedtska  skolan  i Upsala  samt 
Lunds  privata  elementarskola.  Undervisningen  vid  dessa  läroverk  torde  i det 
hela  kunna  sägas  öfverensstämma  med  de  allmänna  läroverkens,  om  än  med 
åtskilliga  afvikelser  i enskildheter.  Fjellstedtska  skolan  är  särskildt  afsedd 
för  ynglingar,  hvilka  vid  mera  framskriden  ålder  hegynna  studier  i syfte  att 
utbilda  sig  till  prester  inom  svenska  kyrkan.  F.  d.  Beskowska  skolan  mot- 
tager i sina  lägre  alclelningar  både  gossar  och  flickor;  endast  i gynmasialafdel- 
ningen,  d.  v.  s.  de  fyra  sista  årsklasserna,  mottagas  blott  gossar. 

Ett  enskildt  läroverk,  Eslöfs  enskilda  elementarskola  för  gossar,  har 
erhållit  rättighet  att  anställa  afgångsexamen,  som  berättigar  till  inträde  i nedre 
sjette  klassen  vid  de  allmänna  läroverken. 

Af  de  enskilda  läroverken  för  gossar  åtnjuta  tre  statsunderstöd,  näm- 
ligen f.  d.  Beskowska  skolan,  Fjellstedtska  skolan  samt  skolan  i Eslöf.  De 
erhålla  respektive  9,000  7,000  och  3,000  kr.  årligen. 

Samskolorna,  d.  v.  s.  skolor,  som  i alla  klasser  mottaga  både  gossar 
och  llickor,  äro  alla  enskilda.  Den  äldsta  samskolan  är  Palmgrenska  sam- 
skolan  i Stockholm.  Denna  har  erhållit  rättighet  all  anställa  mogenhetsexamen 
på  samma  vilkor  som  de  allmänna  läroverken.  Andra  samskolor  i större 
städer  äro:  Stockholms  nya  samskola,  Sofi  Almquists  samskola  i Stockholm, 
samt  Upsala  enskilda  läroverk.  Om  alla  de  nämnda  samskolorna  torde  gälla, 
all  de  söka  verka  för  reformer  älven  i andra  afseenden,  stor  valfrihet  i arse- 
ende på  ämnen,  förbättrade  metoder  för  undervisningen  i språk  och  andra 
ämnen,  utsträckt  slöjdundervisning  m.  m.  Älven  å llere  mindre  orter  finnas 
samskolor,  såsom  i Falkenberg,  Hedemora,  Lindesberg,  Motala,  Ronneby,  Sollef- 
teå samt  vid  Djursholm  nära  Stockholm.  Vanligen  är  å dessa  ställen  sam- 
skolan det  enda  läroverket  med  högre  undervisning  än  folkskolans. 

Af  de  nämnda  läroverken  halva  två,  nämligen  Hedemora  samskola  och 
Motala  samskola,  erhållit  rättighet  all  anställa  afgångsexamen,  som  för  gos- 
sarna berättigar  till  inträde  i nedre  sjette  klassen  vid  de  allmänna  läroverken. 


A 1. E M Ä N N A f.  Ä R O VE  R K E N. 


385 


En  samskola,  nämligen  Falkenbergs  elementarskola,  har  erhållit  rättighet  att 
anställa  sådan  examen,  som  för  gossarne  berättigar  till  inträde  i de  allmänna 
läroverkens  fjerde  klass. 

Flere  samskolor  åtnjuta  statsunderstöd  till  olika  belopp.  Största  an- 
slaget 9,000  kr.  årligen  — erhåller  Palmgrenska  samskolan  i Stockholm. 

III.  ALLMÄNNA  LÄROVERKEN  (ENSKILDA  LÄROVERK  FÖR  GOSSAR 
OCH  SAMSKOLOR)  PÅ  UTSTÄLLNINGEN. 

I det  hela  voro  de  allmänna  läroverken  icke  så  fullständigt  eller  mång- 
sidigt representerade  på  utställningen,  som  kunde  halva  varit  önskligt.  Detta 
torde  halva  berott  dels  därpå,  att,  då  allmänna  läroverken  äro  en  gammal 
och  välkänd  statsinstitution,  det  ansetts  mindre  nödigt  att  genom  utställningen 
ytterligare  söka  verka  för  spridande  af  kännedom  om  desamma,  dels  på  svårig- 
heten att  anskaffa  penningmedel  för  deras  utställning,  då  sådana  icke  kunde 
tagas  ur  läroverkens  kassor.  Dock  torde  den  utställning,  som  kom  till  stånd 
dels  från  läroverken  sjelfva,  dels  genom  enskilda  utställare  af  undervisnings- 
materiel m.  m.,  hafva  varit  egnad  att  gifva  den,  som  närmare  studerade  den- 
samma, en  god  föreställning  om  dessa  läroverk. 

Af  enskilda  läroverk  för  gossar  och  samskolor  var  en  af  hvartdera  sla- 
get representerad  genom  lärjungearbeten.  Dessutom  deltogo  tvenne  samskolor 
uti  en  kollektivutställning  från  Stockholms  högre  flickskolor. 

Af  de  nyaste  och  hästa  läroverksbyggnaderna  för  allmänna  läroverk 
fnnnos  ritningar  och  beskrifningar  utstälda.  Dessa  läroverksbyggnader  voro 
de  för  Södra  högre  läroverket  och  Högre  realläroverket  i Stockholm  (dessa 
båda  äro  uppförda  efter  samma  ritningar),  realläroverket  i Göteborg,  högre 
läroverken  i Sundsvall,  Vexjö  och  Lund,  femklassiga  läroverket  i Göteborg 
samt  treklassiga  läroverket  i Varberg  (f.  n.  femklassigt  pä  kommunens  bekost- 
nad). Ritningarna  till  de  båda  förstnämnda  voro  hemtade  från  ett  utlåtande 
till  Stockholms  stadsfullmägtiges  beredningsutskott,  ritningarna  till  de  öfriga 
ur  de  respektiva  läroverkens  program.  Beskrifningarna  till  samtliga  voro  de 
i dessa  program  förekommande.  De  nämnda  ritningarna  och  beskrifningarna 
voro  utstälda  genom  försorg  af  utställningens  undervisnings-  och  hygienntskolt. 

I Stockholms  stads  utställning  fnnnos  (i  originalritningar  till  Högre 
realläroverket  och  fl  sådana  till  Norra  latinläroverket. 

Af  skolmöbler  och  skolinredning,  närmast  afsedda  för  allmänna  läro- 
verken, var  ej  mycket  utstäldt.  Teckningsläraren  John  Ekström  hade  ulstäl 
ritbord,  teckningsstol  och  skåp  för  ritmateriel,  äfvensom  ritning  till  ritsalar 
detta  var  allt. 


386 


*4  L L M Ä N N .4  L Ä RO  VE R K E K. 


Vida  mer  representativ  var  utställningen  af  undervisningsmateriel.  Den  i 
fråga  om  utgifvande  af  sådan  förnämsta  firman  inom  vårt  land  — Aktiebolaget 
P.  A.  Norstedt  & Söner  hade  utstält  en  större  samling  böcker,  kartor,  vägg- 
taflor  m.  m.,  afsedt  för  olika  slag  af  skolor.  En  rätt  stor  samling  af  detta  slag  var 
älven  utstäld  af  bokförläggarefirman  C.  E.  Fritzes  k.  liofbokhandel.  Andra  för- 
läggare, som  utstälde  skolböcker,  voro:  J.  Beckmans  bokförlag  samt  Hugo  Geber. 

Genom  utställningens  undervisnings-  och  hygienutskotts  försorg  hade 
utställs  en  samling  arbeten  (läroböcker  m.  m.),  som  användas  vid  undervis- 
ningen i de  allmänna  läroverken.  Samlingen  innehöll  de  arbeten,  som  enligt 
årsredogörelserna  oftast  bruka  användas,  hvarjemte  ett  oc.b  annat  nyare  arbete 
medtagits,  om  hvilket  det  ansetls  sannolikt,  alt  det  skulle  få  större  utbredning. 

Materiel  för  den  zoologiska  undervisningen,  uppstoppade  djur  m.  m., 
hade  utställs  af  konservatorerna  O.  Gylling,  Hernösand,  och  A.  Svensson, 
Stockholm.  En  mineraliesamling  för  allmänna  läroverken  var  utstäld  af 
M.  Anderberg,  Stockholm. 

Den  sinnrika  himmelsglob,  som  af  lektor  H.  Sohlberg,  Strengnäs,  kon- 
struerats för  undervisningen  i matematisk  geografi  och  astronomi,  och  hvilken 
mer  än  en  gång  förut  blifvit  prisbelönt  på  utställningar,  förekom  äfven  här. 

Notarien  C.  Burman,  Stockholm,  hade  utstält  sin  »Vägledning  i kart- 
ritning». Materiel  för  undervisningen  i teckning  fans  utstäld  af  herr 
J.  Ekström,  åskådningsmodeller  till  projektionsläran,  ritkurser,  klotsar  m.  m. 

Eör  undervisningen  i välskrifningen  hade  materiel  utstälts  af  bröderna 
Påhlman,  herr  E.  Eunck,  herr  C.  O.  Heike  och  fröken  Emy  Meyer,  alla  från 
Stockholm.  Den  sistnämndas  utställning  åskådliggjorde  den  »hygieniska  skrif- 
metod»  med  lodrät  stil,  för  hvars  införande  i vårt  lands  skolor  hon  arbetat. 

Lärjungearbeten  i teckning,  välskrifning  och  i slöjd  funnos  utstälda. 
I det  förstnämnda  ämnet  funnos  sådana  arbeten  från  de  allmänna  läroverken 
i Stockholm,  utstälda  kollektivt  af  Kgl.  direktionen  för  Stockholms  stads  under- 
visningsverk, äfvensom  från  Karlstads  och  Luleå  högre  allmänna  läroverk. 
Stockholmsläroverkens  kollektivutställning,  ordnad  på  en  större  väggyta,  visade 
en  systematisk  gång  af  teckningsundervisningen  för  alla  klasser  och  linier,  i 
< le l närmaste  öfverensslämmande  med  1895  års  Kgl.  cirkulär  rörande  öfnings- 
ämnena  vid  rikets  allmänna  läroverk.  Högre  realläroverket  och  Östermalms 
allmänna  läroverk  utstälde  dessutom  i fyra  större  album  dublettserier  elev- 
arbeten af  de  olika  teckningskurserna.  Karlstads  och  Luleå  läroverks  utställnin- 
gar uppvisade  äfven  fullständiga  serier  elevarbeten  i teckning  från  alla  klasser. 

Välskrifningsarbeten  hade  endast  utställs  af  Östermalms  allmänna  läro- 
verk  i Stockholm.  Dessa  voro  utförda  i enlighet  med  metodiska  anvisningar, 
förskrifter  och  skriföfningshäflcn,  som  utgifvits  af  F.  Holmqvist. 


A L L M Ä X X A LÄRO  V K R K E X. 


387 


Slöjdarbeten  hade  utstälts  från  två  enskilda  läroverk:  f.  d.  Beskowska 
skolan  samt  Palmgrenska  samskolan. 

Af  literatnr  rörande  de  allmänna  läroverken  fans  en  fullständig  sam- 
ling af  de  senast  utgifna  årsredogörelserna.  Här  kan  äfven  nämnas  en 
samling  af  svensk  literatnr  rörande  uppfostran  och  undervisning,  hvaraf  åt- 
skilligt behandlade  särskildt  de  allmänna  läroverken.  Denna  samling  var 
afsedd  att  utgöra  ell  urval  af  vigtigare  1 iteralur,  som  behandlade  uppfostran 
och  undervisning  och  utkommit  i Sverige  under  senare  tid.  Därjemte  voro 
medtagna  ett  fåtal  äldre  arheten,  som  ansetts  vara  af  betydelse  äfven  för  nu- 
tiden. Såväl  denna  samling  som  samlingen  af  årsredogörelserna  voro  utstälda 
genom  försorg  af  utställningens  undervisnings-  och  hygienutskott. 


IV.  PEDAGOGISKA  BIBLIOTEKET. 


Detta  bibliotek  är  i främsta  rummet  afsedt  att  vara  till  gagn  för  lärare 
och  lärarinnor  vid  alla  slags  uppfostringsskolor  — folkskolor,  allmänna  läro- 
verk, flickskolor  m.  m.  — äfvensom  att  bereda  tillfälle  till  studier  och  upp- 
lysningars erhållande  för  hvar  och  en,  som  är  intresserad  af  uppfostran  och 
undervisning. 

Biblioteket  innehåller: 

1)  arheten  rörande  uppfostran  och  undervisning,  däribland  tidskrifter, 
mötesberättelser,  lagar  och  författningar,  matriklar,  komitébetänkaiulen,  skol- 
redogörelser,  skolstatistik,  skrifter  angående  enskilda  ämnens  metodik,  angående 
skolmateriel,  skolbyggnader,  skolhygien,  uppfostrans  och  undervisningens  hi- 
storia m.  m. 

2)  skolböcker; 

3)  literatnr,  som  kan  vara  till  hjelp  och  upplysning  för  lärare  och 
lärarinnor  vid  deras  förberedelser  och  andra  studier  i och  för  undervisningen. 

I afseende  på  svensk  literatnr  inom  afdelningarna  1 och  2 alser  biblio- 
teket att  uppnå  sa  stor  fullständighet  som  möjligt.  I fråga  om  ölrig  svensk 
samt  all  utländsk  literatnr  söker  det  att  kunna  erbjuda  åtminstone  det  hästa 
och  vigtigaste.  Af  nyare  utländsk  pedagogisk  literatnr  eger  säkerligen  Peda- 
gogiska biblioteket  den  rikaste  samlingen  i Sverige.  Hvarken  Kgl.  biblioteket 
i Stockholm  eller  universitetsbiblioteken  i Upsala  och  Lund  torde  innehålla  på 
långt  när  så  mycket  af  detta  slags  literatnr. 

I närvarande  stund  innehåller  biblioteket  omkring  16,500  hand. 

Af  tryckt  katalog  öfver  bibliotekets  innehåll  halva  utkommit  tvenne 
häften,  omfattande  bibliotekets  llesta  och  vigtigaste  afdelningar. 


388  ALLMÄNNA  LÄROVERKEN. 


Pedagogiska  biblioteket  upprättades  på  initiativ  af  Stockholms  lärare- 
sällskap. Det  öppnades  för  allmänheten  den  14  Januari  1885. 

Biblioteket  grundlädes  genom  en  insamling,  som  inbragte  786  kronor. 
De  hufvudsakliga  medel,  hvarigenom  det  sedan  upprätthållits,  liafva  varit  dels 
ett  årligt  anslag  å 500  kronor,  beviljadt  af  hufvudstadens  församlingar  på  för- 
slag af  öfverstyrelsen  för  Stockholms  stads  folkskolor,  dels  anslag,  som  sex 
särskilda  gånger  med  1,500  kr.  hvardera  beviljats  af  Kongl.  Maj:t,  dels  slut- 
ligen årsafgifter  af  ledamöterna  i sällskapet  »Pedagogiska  bibliotekets  vänner» 
(205  kr.  1898).  På  förslag  af  Kongl.  Majd  beviljade  1899  års  riksdag  åt  Peda- 
gogiska biblioteket  för  år  1900  ett  anslag,  hvars  storlek  bestämdes  till  2,500 
kronor. 

När  biblioteket  grundlädes,  uppläts  åt  detsamma  hyresfritt  en  lägenhet 
uti  Jakobs  allmänna  läroverks  hus.  Denna  lokal  innehar  biblioteket  fortfa- 
rande, men  har  sedermera  äfven  erhållit  en  bredvidliggande  lägenhet  af  samma 
storlek  åt  sig  upplåten.  Biblioteket  hålles  under  vintermånaderna  öppet  fyra 
eftermiddagar  i veckan.  Det  är  afsedt  både  för  utlåning  och  till  begagnande 
som  läsrum  på  stället.  Första  året,  1885,  utgjorde  antalet  besök  485  och 
antalet  boklån  313;  under  1898  var  besökens  antal  948  och  boklånens  1,316. 

Utställningen  från  Pedagogiska  biblioteket  utgjordes  af  en  fotografi 
öfver  bibliotekets  inre,  en  tryckt  redogörelse  för  biblioteket  samt  första  häftet 
af  bibliotekets  katalog  (det  andra  var  då  ej  utkommet),  äfvensom  Sveriges 
offentliga  biblioteks  accessionskatalog  från  och  med  1890,  det  år,  då  Pedago- 
giska bibliotekets  årliga  förvärf  af  utländsk  literatur  där  började  upptagas. 


XXIX. 


SVERIGES  HÖGRE  FLICKSKOLOR  OCH  DERAS 

UTSTÄLLNING. 


AF 


ELLEN  FRIES. 


1.  Historisk  öfversigt. 

Med  högre  skolor  för  kvinlig  ungdom  menas  i Sverige  sådana  skolor, 
i hvilka  läses  åtminstone  ett  främmande  språk. 

Då  ingenting  finnes  stadgadi  rörande  lärokursers  längd  och  omfattning 
i de  flickskolor,  hvilka  vilja  blifva  ansedda  såsom  högre,  linnes  det  ingen 
annan  skilnad  att  uppdraga  mellan  folkskolan  och  den  högre  flickskolan,  än 
att  i den  senare  meddelas  undervisning  äfven  i främmande  språk,  och  denna 
skilnad  är  erkänd  såväl  af  det  gängse  uppfattningssättet,  som  af  Kongl.  Maj:t, 
då  han  haft  tillfälle  uttala  sig  om  den  kvinliga  ungdomens  undervisning. 

Framställer  man  den  frågan,  från  hvilken  tid  de  svenska  högre  sko- 
lorna för  kvinlig  ungdom  datera  sig,  blir  svaret:  liufvudsakligen  frän  1800- 
talets  senare  hälft.  Därmed  är  ej  sagdt,  att  ej  en  högre  kvinnobildning  förut 
funnits,  för  så  vidt  man  anser  språkbildningen  såsom  det  karaktäristiska  för 
densamma.  Den  fans  då  redan  på  1500-  och  1600-talen,  dock  endast  hos  ell 
fåtal  af  de  adliga  damerna.  Först  på  1700-talet  kommer  denna  hildningsför- 
mån  äfven  åtskilliga  af  medelklassens  döttrar  1111  godo.  »Språket»,  d.  v.  s. 
den  tiden  franskan,  ansågs  då  höra  i sina  grunddrag  vara  kändi  af  de  kvinnor, 
som  gjorde  anspråk  på  högre  bildning.  Samtidigt  uppstodo  klagomål  öfver, 
att  det  egentligen  ej  fans  några  lämpliga  undervisningsanstalter  för  den  kvin- 
liga ungdomen.  Flickpensioner,  som  bär  och  där  funnos,  ansågos  utbilda 


390 


SVERIGES  HÖGRE  FLICKSKOLOR  OCH  DERAS  UTSTÄLLNING. 


endast  talangerna  och  verka  mera  till  skada  ängagn.  1700-talets  pedagogiska 
literatur  är  rik  på  klagomål  öfver,  huru  den  kvinliga  uppfostran  försummas, 
och  på  förslag,  huru  man  lämpligast  skulle  råda  hot  för  det  onda. 

Emellan  1700-talets  pedagogiska  funderingar  öfver  flickornas  uppfostran 
och  inrättandet  i våra  dagar  af  de  högre  flickskolorna  ligga  emellertid  många 
tilldragelser,  som  haft  lill  följd,  atl  de  högre  flickskolorna  i mycket  blifvit 
olika,  emot  hvad  1700-talets  pedagoger  tänkt  sig.  Vid  ordnandet  af  folkskole- 
undervisningen  har  erkänts  flickornas  lika  rätt  med  gossarne  att  undervisas 
på  statens  och  kommunens  bekostnad.  Därmed  har  uppstälts  ett  likställighets- 
kraf,  som  onekligen,  åtminstone  omedvetet,  återverkat  på  uppfattningen  af  den 
kvinliga  ungdomens  högre  undervisning. 

Våra  allmänna  läroverk  kunde  emellertid  icke  blilva  tillgängliga  för 
flickor,  lika  Ii  let  som  högre  flickskolor  kunde  af  staten  upprättas  efter  dessas 
mönster.  Elementarläroverkens  för  gossar  historiska  utveckling  visar  nämligen, 
att  de  varit  yrkesskolor  för  bildande  af  statens  embetsmän.  På  den  grund 
halva  de  varit  afgiftsfria,  och  med  detta  syfte  för  ögonen  har  undervisnings- 
plancn  affattats.  Under  1800-talet  ha  likväl  tid  efter  annan  röster  höjts,  för  att 
de  allmänna  läroverken  skulle  ändra  sin  karaktär  af  embetsmannaskolor  och  i 
stället  sträfva  efter  att  gifva  lärjungarna  en  högre  allmän  medborgerlig  bildning. 
En  mängd  reformer  af  de  allmänna  läroverken  halva  ock  i detta  syfte  vidtagits. 

Jemnsides  med  dessa  reformer  och  ofta  uppburen  af  samma  personlig- 
heter har  gått  en  rörelse  för  att  göra  såväl  stat  som  kommun  ansvariga  för  en 
tidsenlig  anordning  af  den  högre  flickskoleundervisningen.  En  högre  allmän 
medborgerlig  bildning  borde  tillfalla  flickorna  likaväl  som  gossarne,  och  stat 
och  kommun  hade  skyldigheter  att  tillgodose  hade  de  enas  och  de  andras 
bildningskraf.  Denna  rörelse  har  fått  stöd  af  åtskilliga  för  vårt  tidehvarf  karak- 
täristiska företeelser.  Såsom  en  loljd  af  fabriksindustriens  utveckling  har  den 
kvinliga  ungdomen,  tillhörande  medelklassen,  lill  stort  antal  nödgats  söka  sys- 
selsättning och  för  vä  rf  utom  hemmen.  Härigenom  har  det  blifvit  nödvän- 
digare än  förr  att  utrusta  den  unga  flickan  med  kunskaper  sträckande  sig 
öfver  det  mätt,  som  krälves  för  hemmets  skötsel.  I ett  anförande  till  stats- 
rådsprotokollet angående  1873  års  Kongl.  proposition  i flickskolefrågan  har  då- 
varande ecklesiastikministern,  statsrådet  G.  Wennerberg,  särskild!  framhållit 
denna  synpunkts  betydelse  för  den  högre  flickskolans  organisation,  då  han 
yttrade:  »Utan  att  frångå  den  såsom  allmän  grundsats  giltiga  åsigt,  att  kvin- 

nans rätta  och  förnämsta  verkningskrets  är  förlagd  inom  hemmet  och  det 
enskilda  lilVel,  anser  jag  likväl,  att  i samma  man  denna  verkningskrets  gjorts 
trängre  och  mera  otillgänglig  än  förr,  i samma  mån  blir  det  ock  en  pligt  för 
samhället  all  tillse,  all  det  för  henne  göres  möjligt  att  i den  utsträckning,  som 


,S  v E R I G E S II  Ö G R K E LIG  K S K O L 0 I(  O C II  I)  E II  .1  .S  1 1 TS  TÄ  1. 1.  Y I N G. 


391 


lagarna  medgifva,  få  efter  förmåga  anlita  sina  krafter  till  största  möjliga  gagn 
för  sig  sjelf  och  det  allmänna. 

Slutligen  har  under  1800-talet  den  uppfattningen  utvecklat  sig,  att  en 
högre  bildning  är  af  oskattbart  värde  ej  minst  för  makan  och  modern.  Denna 
uppfattning  får  sitt  uttryck  i det  betänkande,  som  1888  afgals  af  den  s.  k. 
flickskolekomitén  i följande  ordalag: 

»Vill  man,  att  svenska  folket  skall  hafva  i sin  midt  ädla,  handlings- 
kraftiga män  och  kvinnor,  som  icke  undandraga  sig  de  offer,  fäderneslandet 
kan  kräfva  af  dem,  icke  heller  sakna  all  förmåga  att  häfda  vårt  folks  plats 
hland  civiliserade  nationer,  så  förgäte  man  icke,  att  den  nödvändiga  förutsätt- 
ningen härför  är  mödrar,  som  genom  en  grundlig  bildning  fåll  ögonen  öppna 
för  det  sannskyldigt  stora,  sköna  och  ädla,  och  som  därigenom  blifvit  skick- 
liggjorda  att  fostra  sina  döttrar  till  verkliga  kvinnor  och  sina  söner  till  verk- 
liga män.  — — — Samhället  är  en  iefvande  organism,  om  hvilken  det  gäller, 
att,  när  en  lem  lider,  lida  de  andra  med.  Det  kan  därför  ingalunda  vara  en 
för  samhället  i det  hela  likgiltig  sak,  om  så  vigtiga,  så  inflytelserika  samhälls- 
medlemmar, som  de  mera  bildade  klassernas  kvinnor  onekligen  äro,  i håg- 
löshet och  slapphet  lefva  ett  lif,  som  har  lifsnjutningen  till  sin  grundton  och 
sitt  lmfvudsakliga  föremål  - — sådant  blifver  nämligen  i de  flesta  fall  resultatet 
af  en  missriktad  kvinlig  uppfostran  - eller  om  de  till  följd  af  en  allsidig  och 
harmonisk  bildning  utmärka  sig  genom  karaktärens  allvar  och  pålitlighet, 
genom  andlig  friskhet  och  vakenhet,  genom  allsidigt  intresse  lör  lifvets  upp- 
gifter.» — — — 

Dessa  tänkvärda  ord  kunna  betraktas  såsom  ett  uttryck  för  den  upp- 
lysta svenska  allmänhetens  uppfattning  af  den  högre  kvinnobildningens  syfte 
och  nytta.  I denna,  liksom  i den  olvannämnda  förvärfsnödvändigheten,  ligger 
förklaringen  till  det  stigande  intresse,  som  i vårt  land  under  1800-talets  senare 
hälft  tillkommit  de  högre  flickskolorna. 

Det  enskilda  initiativet  har  i denna  utveckling  haft  en  betydande  andel. 
De  första  högre  flickskolorna,  den  Kjellbergska  skolan  i Göteborg  (1835)  och 
den  Wallinska  i Stockholm  (1881),  hafva  grundlagts  pä  enskild  lillskyndan. 
Detta  gäller  ett  flertal  af  de  stöi  •re  kvinliga  läroverken.  Ofta  har  en  lärarinna 
börjat  undervisa  en  liten  krets  af  unga  flickor,  och  ur  denna  ringa  början  har 
genom  hennes  duglighet  framvuxit  ett  fullständigt  läroverk  med  llere  hundra 
lärjungar.  Så  har  fallet  varit  med  t.  ex.  Åhlinska  och  Brummerska  skolorna  i 
Stockholm,  Rudebeekska  skolan  i Göteborg  och  Malmö  högre  läroverk  för  flickor 

* Friherrinnan  S.  Leijonhufvud — Adlersparre  skaffade  sig  188S  uppgifter  rörande  2.4(>8 
lärjungar,  hvilka  under  aren  1879 — 85  afgått  frän  de  högre  flickskolorna,  och  enligt  dessa  skulle 
ända  till  47  % af  lärjungarna  de  närmaste  åren  efter  slutad  skolkurs  egnat  sig  åt  verksamhet 
utom  hemmen. 


SVERIGES  HÖGRE  FLICKSKOLOR  OCH  DERAS  UTSTÄLLNING. 


392 


(Maria  Stenkulas  skola).  Ofta  har  kommunen  trädt  emellan  med  anskaffande 
af  lokal  eller  tomt  till  lokal  eller  annat  understöd,  vanligen  mot  betingande 
af  ett  visst  antal  friplatser. 

Det  första  yrkandet  på,  att  staten  måtte  göra  något  för  att  understödja 
den  högre  kvinnobildningen,  skedde  år  1844,  då  motion  väcktes  på  Riddarhuset 
om  upprättande  af  »en  normalskola  för  fruntimmersundervisningen».  Det 
dröjde  dock  till  1864,  innan  statens  normalskola  för  flickor  upprättades,  hvilken 
stäldes  i förbindelse  med  det  några  år  förut  grundlagda  Högre  lärarinneseminariet. 

I anledning  af  en  ständernas  skrifvelse  nedsattes  1866  en  komité  för 
att  undersöka,  dels  i hvad  mån  offentliga  läroanstalter  för  kvinlig  ungdom 
kunde  anses  ytterligare  böra  på  det  allmännas  bekostnad  upprättas,  dels  huru 
i dylik  händelse  sådana  anstalter  borde  organiseras.  Komiténs  betänkande 
föranledde  en  Kongl.  proposition  till  1873  års  riksdag  angående  upprättande 
af  elementarskolor  för  kvinlig  ungdom.  Propositionen  afslogs.  I stället  anhöll 
riksdagen,  alt  Kongl.  Maj:t  före  näst  sammanträdande  riksdag  ville  framlägga 
förslag,  i hvad  mån  och  under  hvilka  vilkor  staten  borde  understödja  af  kom- 
muner upprättade  undervisningsanstalter  för  kvinlig  ungdom  och  i samband 
därmed  om  vidtagande  af  ytterligare  åtgärder,  som  kunde  erfordras  för  bil- 
dande af  lärarinnor.  Den  senare  delen  af  förslaget  ledde  till  ingen  åtgärd. 
En  ny  väg  för  idkande  af  högre  studier,  som  kunde  begagnas  äfven  af  blif- 
vande  lärarinnor,  hade  öppnats  år  1870  genom  tillåtelsen  för  kvinnan  att  aflägga 
mogenhetsexamen  och  år  1873  all  aflägga  akademiska  examina.  Däremot  af- 
gafs  till  1874  års  riksdag  en  Kongl.  proposition  om  årligt  understöd  af  50,000 
rdr  al  elementarskolor  för  flickor,  hvaraf  30,000  beviljades.  Anslaget  höjdes 
sedan  1882  lill  70,000  kr. 

År  1885  tillsattes  en  komité  för  atl  undersöka,  »huru  undervisningen 
i de  enskilda  högre  skolorna  för  kvinlig  ungdom  bedrefves,  samt  hvilka  resultat 
af  densamma  vunnits».  Komiténs  »Underdåniga  utlåtande  af  den  19  Januari 
1888»  är  ell  för  kännedomen  af  den  svenska  kvinnobildningen  ytterst  märk- 
ligt aktstycke.  Resultatef  blef  emellertid  endast,  all  uti  Kongl.  propositionen 
lill  1891  års  riksdag  begärdes  ell  anslag  af  100,000  kr.  till  sagda  skolor, 
hvilket  ock  beviljades. 

En  Kongl.  proposition  framlades  till  1893  års  riksdag  angående  om- 
bildandet af  en  del  af  statens  allmänna  läroverk  till  s.  k.  samskolor,  i hvilka 
såväl  den  manliga  som  den  kvinliga  ungdomen  skulle  erhålla  gemensam  un- 
dervisning. Den  Kongl.  propositionen  afslogs  af  riksdagen.  Intresset  för  s.  k. 
samskolors  upprättande  var  just  vid  sagda  tid  ganska  lilligt,  och  i de  båda 
grannlanden  Finland  och  Norge  hade  ell  stort  anlal  dylika  skolor  grundats. 
1 Stockholm  hade  på  enskildi  initiativ  uppstått  den  s.  k.  Palmgrenska  skolan;, 


SVERIGES  HÖGRE  FLICKSKOLOR  OCII  DERAS  UTSTÄLLNING.  393 

år  1892  grundades  Sofi  Almqvists  samskola  och  1893  Nya  samskolan.  Älven 
i Upsala  och  i några  andra  städer  uppstodo  under  dessa  år  enskilda  samskolor. 

Det  svåra  ekonomiska  tryck,  hvarunder  såväl  af  enskilda  som  af 
kommuner  upprättade  läroverk  ledo,  föranledde  år  1895  en  pelition  till  Ivongl. 
Maj:t  af  dessa  läroverks  föreståndare  och  föreståndarinnor.  Följden  däraf  hlef 
en  Ivongl.  proposition  om  det  förut  utgående  anslagets  fördubblande,  hvilken 
bifölls  af  1896  års  riksdag,  och  utgår  nu  anslaget  med  200,000  kr.  årligen. 

Antalet  flickskolor  och  samskolor,  som  staten  för  närvarande  under- 
stöder, uppgår  till  91. 

För  anslagets  erhållande  skall  läroverk  styrka,  att  kommun  eller  enskild 
person  årligen  skänker  ett  understöd  minst  lika  stort  som  det,  staten  lemnar. 
Dessutom  skall  undervisning  meddelas  dels  kostnadsfritt,  dels  mot  en  årsafgift, 
som  icke  får  öfverstiga  50  kronor  åt  det  antal  elever,  som  Ivongl.  Maj:t  be- 
stämmer. Slutligen  skall  skolan  stå  under  inseende  af  vederbörande  eforal- 
styrelse,  ega  af  denna  utsedd  inspektor  samt  därjemte  vara  underkastad  den 
särskilda  inspektion,  chefen  för  Ivongl.  ecklesiastikdepartementet  kan  finna 
lä  m p 1 i gt  fö  res  kr  i f va . 

Med  dessa  på  det  hela  laget  obetydliga  understöd  från  statens  sida  ha 
dock  år  från  år  genom  allmänhetens  intresse  och  lärarinnekårens  pligttrohet 
och  offervillighet  de  högre  flickskolorna  utvecklats.  Många  flickskolor  i de 
större  landsortsstäderna  ega  nu  stora  tidsenliga  lokaler,  och  det  är  egentligen 
blott  i Stockholm,  som  dessa  på  grund  af  bristande  medel  lemna  åtskilligt 
öfrigt  att  önska. 

Skolkursens  längd  är  vexlande  från  fem  till  åtta  år.  Därjemte  halva 
de  tlesta  skolor  två  till  tre  förberedande  klasser,  i hvilka  undervisning  ofta 
meddelas  älven  åt  gossar.  Slutligen  finnas  fortsätlningsklasser  i omkring 
fjorton  skolor.  Fyra  läroverk  ega  dimissionsrätt.  Undervisningsämnena  äro 
i regel:  kristendom,  svenska  språket,  franska,  tyska  och  engelska  språken, 

geografi,  historia,  räkning,  geometri,  naturkunnighet,  samt  välskrifning,  teck- 
ning, sång,  handarbete  och  gymnastik.  Oftast  äro  två  af  de  tre  moderna  ut- 
ländska språken  valfria,  likaså  geometri.  Till  dessa  ämnen  tillkomma  i en 
del  skolor  olika  slags  slöjd,  bokföring  och  huslig  ekonomi,  dels  uteslutande 
teoretiskt,  dels  äfven  praktiskt.  1 de  skolor,  som  ega  dimissionsrätt,  tillkomma 
de  för  mogenhetsexamens  afläggande  nödvändiga  ämnena.  De  särskilda  äm- 
nenas ställning  i skolan  är  ganska  olika.  Detta  gäller  i synnerhet  de  främmande 
språken.  I de  flesta  skolor  är  franskan  begynnelsespråket,  i de  öfriga  tyskan,  med 
undantag  för  en  eller  två  skolor,  där  det  första  främmande  språket  är  engelskan. 

I de  flesta  skolor  undervisa  såväl  lärare  som  lärarinnor,  ehuru  de  se- 
nares  antal  är  betydligt  öfvervägande.  Lärarne,  vanligen  anstälda  vid  de  all 


SVERIGE  S II 0 G R E F E I C K S K O LO  R O C II  DERA  S U T S T Ä L L X ING. 


394 

männa  läroverken,  undervisa  i regeln  endast  ett  fåtal  timmar.  Lärarinnornas 
aflöning  med  en  tjenstgöring  af  24 — 30  timmar  går  endast  undantagsvis  öfver 

l, 200  kr.  Den  vanligaste  lönen  torde  vara  1,000 — 800  kr.  En  del  skolor 
sörja  för  sina  lärarinnors  framtid  genom  insättningar  i pensionsinrättningen 
för  lärarinnor.  Årsafgifterna  äro  ganska  olika,  dels  i olika  skolor,  dels  i olika 
klasser,  varierande  ifrån  30  och  100  kr.  såsom  lägsta  årsafgifter  till  100  och 
300  såsom  högsta. 

Antalet  lärjungar  i af  staten  understödda  flickskolor  har  beräknats  till 
omkring  10,000.  Anordningen  i afseende  å läsårets  längd,  antalet  lästimmar 

m.  m.  företer  stor  likhet  med  hvad  som  är  brukligt  i de  allmänna  läroverken. 

2.  Flickskolornas  utställning. 

Den  här  ofvan  i korthet  framstälda  utvecklingen  af  de  högre  skolorna 
för  kvinlig  ungdom  i Sverige  föranledde  centralkomitén  att  önska,  det  älven 
dessa  skolor  värdigt  deltogo  i Stockholmsutställningen.  I följd  häraf  invaldes 
i undervisnings-  och  hygienutskottet  två  representanter  för  desamma,  nämligen 
biträdande  föreståndarinnan  vid  Statens  normalskola  för  flickor,  fröken  Hilda 
Casselli,  och  studierektorn  för  Ahlinska  skolans  gymnasialafdelning  i Stockholm, 
lil.  doktor  Ellen  Fries. 

Då  de  högre  flickskolornas  ekonomi  ej  skulle  tillåta  några  större  ut- 
gifter för  deltagande  i utställningen,  anhöll  undervisnings-  och  hygienutskottet 
om  ett  bidrag  af  900  kr.  lill  anordnande  af  en  utställning  från  dessa  läroverk, 
hvilket  af  Ivongl.  Maj:  t beviljades.  Det  beslöts,  att  till  de  högre  flickskolorna 
skulle  få  räknas  äfven  samskolorna. 

Det  utrymme,  som  i Nordiska  museets  nybyggnad  kunde  lemnas  åt 
den  blifvande  llickskoleutställningen,  uppgick  allenast  till  48  ku.-m.  golfyta. 
Vid  anordningen  hlefvo  därför  Ilere  inskränkningar  nödvändiga.  Det  var 
omöjligt  all  anordna  vare  sig  ett  skolkök  eller  en  lärosal  eller  att  uppmana 
ett  större  antal  läroverk  att  i utställningen  deltaga. 

På  grund  häraf  beslöts,  att  de  högre  flickskolornas  utställning  skulle 
omfatta : 

1.  Utställning  af  läro-  och  läseböcker,  begagnade  vid  Sveriges  högre 
flickskolor. 

2.  Utställning  af  ett  lärjungebibliotek,  lämpadt  för  högre  flickskolor. 

3.  Utställning  af  lärjungearbeten  från  några  större  skolor,  hvilka  kunde 
anses  såsom  representativa  och  befinnas  villiga  att  deltaga  i utställningen. 

4.  Utställning  af  fotografier. 

Åt  fröknarna  Casselli  och  Fries  uppdrogs  att  på  ofvannämnda  grunder 
anordna  utställningen. 


SVERIGES  IIÖGRE  E I.I  C KS  KO  IA)  R OCH  DERAS  UTSTÄLLNING. 


395 


1.  Utställningen  af  läro-  och  läseböcker  omfattade  252  af  vid  de 
högre  flickskolorna  allmännast  begagnade  arbeten.  I)e  respektive  förläggarne 
öfverlemnade  godhetsfnllt  de  erforderliga  böckerna,  mot  skyldighet  att  antingen 
återlemna  dem  eller  efter  utställningen  öfverlemha  dem  till  Pedagogiska  biblio- 
teket i Stockholm.  Två  kataloger  upprättades,  livilka  dock  af  bristande  medel 
ej  kunde  tryckas,  utan  i handskrift  voro  vid  utställningen  tillgängliga  och 
efter  dess  slut  öfverlemnades  till  det  ofvau  nämnda  biblioteket.  Den  ena 
katalogen  omfattar  de  utstälda  läro-  och  läseböckerna,  den  andra,  upprättad 
af  hl.  studeranden  Gerda  Nilsson,  en  förteckning  på  alla  de  läro-  och  läse- 
böcker, som  enligt  redogörelserna  under  läsåret  1896 — 1897  användts  vid  de 
högre  llickskolor,  som  åtnjuta  statsunderstöd,  jemte  några  af  Stockholms  och 
Göteborgs  större  skolor,  inalles  97  läroverk;  och  angifves  särskildt  för  h varje 
lärobok,  i livilka  skolor  och  i bvilka  klasser  densamma  begagnas. 

2.  Utställningen  af  ett  lärjungebibliotek  omfattade  144  arbeten.  Äfven 
dessa  hade  till  stor  del  erhållits  genom  förläggarnes  välvilliga  tillmötesgående. 
Endast  ett  ringa  antal  utländska  arbeten  hade  för  utställningen  lånats  af  en- 
skilde eller  inköpts. 

En  skrifven  katalog  var  på  utställningen  tillgänglig. 

3 och  4.  Utställningen  af  lärjungearbeten  och  fotografier : Denna  utställ- 
ning omfattade  a)  en  kollektivutställning  från  Stockholms  högre  flickskolor 
och  samskolor,  b)  en  dito  från  Göteborgs  högre  flickskolor,  c)  en  utställning 
från  Malmö  högre  läroverk  för  flickor,  d)  en  dito  från  Sundsvalls  läroverk  för 
flickor,  e)  fotografier  och  planritningar  af  Jönköpings,  Halmstads  och  Nykö- 
pings högre  flickskolors  lokaler. 

a)  Kollektivutställningen  från  Stockholms  högre  flickskolor 
och  samskolor.  Fröknarna  Casselli  och  Fries  sammankallade  under  våren 
1896  representanter  för  Stockholms  högre  flickskolor  och  samskolor  och  funno 
dessa  hågade  för  anordnande  af  en  kollektivutställning,  sådan  som  undervis- 
nings- och  hygienutskottet  föreslagit.  Till  att  biträda  fröknarna  Casselli  och 
Fries  vid  anordnandet  af  en  dylik  utställning  utsågos  föreståndarinnan  för 
Ateneum  för  flickor,  fröken  A.  Danielsson,  föreståndarinnan  för  Södermalms 
högre  läroanstalt  för  flickor,  fröken  H.  Myrberg,  och  föreståndarinnan  för  Af- 
zelii  skola,  fru  M.  Afzelius,  f.  Moll,  hvilken  sistnämnda  af  helsoskäl  seder- 
mera afsade  sig  det  erhållna  uppdraget. 

Uppgiften  vid  kollektivutställningens  anordnande  blef  att  erhälla  serier 
af  handarbeten,  karaktäristiska  för  h varje  skola  ocli,  om  möjligt,  sins  emellan 
olika.  Två  arbeten  skulle  uttagas  af  b varje  klass.  Det  ansågs  följaktligen  icke 
lämpligt,  att  alla  Stockholms  högre  flickskolor  och  samskolor  deltogo  i ut- 
ställningen, utan  blott  ett  fåtal,  representerande  olika  riktningar.  Flere  skolor 

51 


SVERIGES  HÖGRE  FLICKSKOLOR  OCH  DERAS  U TS TÄLLNIN  G. 


396 


voro  mindre  hågade  att  i utställningen  deltaga  än  andra,  hvilket  underlät- 
tade valet. 

Resultatet  blef,  att  följande  skolor  deltogo  i utställningen: 

1.  Wallinska  skolan,  Stockholms  äldsta  högre  flickskola,  grundlagd 
1831  af  dåvarande  pastor  primarius  J.  O.  Wallin  och  professor  Anders  Fryxell. 
Ar  1870  inrättades  i denna  skola  den  första  gymnasieklassen  för  flickor.  Sko- 
lans rektor  lektor  A.  Björkman,  föreståndarinna  E.  Fahnehjelm.  Lärjunge- 
antalet 225.  * 

Från  detta  läroverk  utstäldes:  a)  en  serie  handarbeten,  omfattande: 
nyckelpåsar,  vantar,  strumpor,  påsar  af  kulört  bomullstyg,  förkläden,  märk- 
dukar i plattsöm  och  annan  konstsömnad,  dukar  i delsbosöm  och  vingåker- 
söm jemte  hålsöm,  väskor  af  blått  linne  med  plattsöm  af  langarn  samt  prof 
på  stoppning  och  stickning; 

b)  prof  på  kartritning  från  klasserna  5 och  6. 

2.  Statens  normalskola  för  flickor  är  af  staten  upprättad  såsom  öfnings- 
skola  åt  Högre  lärarinneseminariet.  Den  började  sin  verksamhet  höstterminen 
1864;  föreståndare  rektorn  vid  Högre  lärarinneseminariet  fil.  d:r  L.  M.  Waern 
och  biträdande  föreståndarinna  fröken  H.  Casselli.  Lärjungeantalet  311. 

Statens  normalskola  utstälde:  a)  en  serie  handarbeten  från  förb.  kl. 
- — 6 kl.,  omfattande  smärre  arbeten  utförda  efter  Fröbelska  metoden,  strumpor 
af  olika  storlekar,  sockor,  prof  på  stoppning,  lagning  och  märkning,  linnen, 
mindre  och  större,  med  och  utan  prydnadssöm,  hvitbroderier; 

b)  en  serie  teckningar  från  3.  förb.  kl.  till  kl.  8,  ifrån  teckningar  i rut- 
och  punktböcker  efter  förritningar  å svarta  taflan  och  minnesritningar  ef- 
ter växtdelar,  ldotsar  och  gipser  för  skuggning;  c)  välskrifningsböcker;  d) 
herbarier. 

3.  Åhlinska  skolan,  grundlagd  1847  af  fröken  Karin  Åhlin,  som  till 
sin  död  (d.  30  sept.  1899)  var  skolans  egarinna  och  föreståndarinna.  Lärjunge- 
an  lalel  350. 

Denna  skola  utstälde:  a)  en  serie  handarbeten  från  2.  förb.  kl.  till  kl. 
8,  innefattande  allehanda  papparbeten,  stiekningsarbeten,  linnen,  märkdukar, 
prof  j)å  lappning,  stoppning  och  märkning,  kjortel  och  bluslif,  hvitbroderier 
samt  diverse  prydnadsarbeten  från  kl.  3 till  8,  såsom  matta,  dukar  och  påsar; 
b)  träslöjd  efter  Eva  Rodhes  metod»,  nät  och  hängmattor;  c)  arbeten  i läder- 
plastik, träskärning  och  glödrilning,  såsom  portfölj-,  skrifbordssaker  och  ramar, 
från  kl.  0 till  8,  samt  fortsältningsklasserna. 

4.  Ateneum  för  flickor,  grundlagdt  1881,  föreståndare  Johan  Löfvén, 
föreståndarinna  fröken  A.  Danielsson.  Lärjungeantalet  348. 


* Uppgifterna  angående  skolorna  framgå  ur  1896 — 97  års  redogörelser. 


SVERIGES  IIÖGIiE  FLICKSKOLOR  OCH  DERAS  UTSTÄLLNING. 


397 

Skolan  utstälde:  a)  en  sinnrik  modell  i papp  af  hennes  mönstergillt 
anordnade  gymnastiksal:  b)  en  serie  fotografier,  föreställande  skolans  lärjungar, 
idkande  gymnastiska  öfningar  och  deltagande  i de  praktiska  öfningarna  i 
skolköket. 

5.  Södermalms  högre  läroanstalt  för  flickor.  Skolan  grundlädes  af  ett 
konsortium;  skolan  är  öfverlemnad  lill  studiedirektören  fil.  d:r  Fr.  R.  Aulin 
och  föreståndarinnan  fröken  H.  Myrberg.  Lärjungeantalet  21 ‘2. 

Skolan  utstälde:  a)  arbeten  i vax,  spån  och  hast  från  de  förberedande 
klasserna;  b)  en  serie  handarbeten:  damhanddukar,  tömmar,  strumpor  och 
kjolar,  linnen,  prof  på  lappning  och  stoppning;  c)  arbeten  i träskärning,  foto- 
grafiramar, portföljer,  ett  bord,  en  stol  m.  m.,  utförda  af  lärjungar  från  kl.  7 
till  10;  d)  välskrifningsböcker,  visande  prof  på  s.  k.  rak  stil;  e)  ritningar  och 
f)  herbarier;  från  hvar  och  en  af  klasserna  7 lill  10. 

(5.  Anna  Sandströms  skola,  grundad  1883  af  fröken  Anna  Sandström, 
lnilken  innehar  skolan  och  är  dess  föreståndarinna.  Lärjungeantalet  127. 

Skolan  utstälde  såsom  för  sig  karaktäristiskt : arbeten  i träslöjd,  hufvud- 
sakligen  efter  »E.  Rodhes  system»,  med  flere  egna  modeller  från  de  förberedande 
klasserna  och  kl.  1;  arbeten  i papp,  en  mångfald  af  lärjungarna  utförda  ar- 
beten, en  del  af  deras  egen  uppfinning  från  kl.  2 — 8. 

7.  Östermalms  högre  läroverk  för  kuinlig  ungdom,  grundlagd  1882, 
innehafves  och  förestås  af  rektor  E.  Schwartz.  Lärjungeantalet  247. 

Denna  skola  utstälde:  a)  en  serie  handarbeten  från  förb.  kl.  till  8: 
formband  (med  korsstyng),  ylletröjor  och  docklinnen,  strumpor,  äggpåsar, 
servietter,  enklare  linnen  med  virkad  spets  och  märkta,  servietter  med  Ving- 
åkerssöm,  tlanellskjortlar  (langetterade  och  märkta),  lysdukar  (tvist-  och  kors- 
styngsarbete),  benkläder  med  monogram  och  spetsar,  förkläden  med  upp- 
hämtasöm,  prof  på  lappning  och  stoppning  samt  soffkuddar,  prof  på  krabba- 
söm och  montering,  klädningar,  prydnadsarbeten,  såsom  kuddar  och  hord- 
löpare, bård  till  dukar,  jemte  mönster,  af  lärjungarne  komponerade,  ritade 
och  laverade;  b)  diverse  arbeten  i träskulptur  från  kl.  (i  till  8;  c)  diverse 
frihandsritningar,  samt  d)  fotografier  öfver  skolhuset,  skolköket  och  gymna- 
stiksalen. 

8.  Nya  samskolan,  grundlagd  1893,  rektor  E.  Beckman,  föreståndarinna 
A.  Whitlock.  Antalet  lärjungar  Ifi3.  * 

Skolan  utstälde:  a)  eu  serie  ritningar  efter  naturen;  b)  välskrifnings- 
böcker; c)  bastarbeten  från  förberedande  kl.;  d)  borstarbeten,  omfattande  en 
stor  mångfald  modeller;  e)  en  serie  handarbeten  från  skolans  alla  klasser, 
dels  prydnadsarbeten,  dukar,  kuddar  m.  m.,  hvilka  förfärdigas  under  höst- 


Höstterminen  1898. 


398 


SVERIGES  HÖGRE  FLICKSKOLOR  OCII  DERAS  UTSTÄLLNING. 


terminen,  dels  prof  på  stickning,  stoppning,  lappning,  linnesöm  m.  m.,  ar- 
betade under  vårterminen.  En  fullständig  serie  välskrifningsböcker  från  de 
första  öfningarna  till  textning,  rundskrift,  tysk  stil  m.  m.,  bufvudsakligen  för 
att  exemplifiera  den  upprätta  stilens  fördelar. 

9.  Sofi  Almqvists  samskola,  grundlagd  1892  af  fru  Sofi  Almqvist,  livil- 
ken  fortfarande  är  skolans  föreståndarinna.  Lärjungeantalet  228. 

Skolan,  som  särskildt  utvecklat  slöjdundervisningen,  utstälde:  a)  af  lär- 
jungarna förfärdigade  modeller  af  trä.  Dessa  voro  dels  leksaker:  skärbräde, 
brödspade,  bord,  bössa,  snurra,  pall,  bänk,  kälke,  sandkvarn,  spade,  vatten- 
verk, harskramla,  dels  — och  till  större  delen  — för  äldre  nyttiga  saker,  såsom 
linial,  skärbräde,  hängare,  fotografiställ ; b)  af  lärjungarna  förfärdigade  modeller 
i bast,  spån  och  borst,  ordnade  i 4 serier,  den  första  omfattande  21  modeller 
af  4 — 6-åringar,  den  andra  32  modeller  af  7 — 9-åringar,  den  tredje  med  45 
modeller,  bestående  dels  af  20  modeller  till  borstar,  dels  svårare  arbeten  med 
bast  eller  spån  af  9 — 12-åringar,  den  fjerde  med  22  modeller  af  spån  och  bast, 
de  senare  ofta  med  stomme  af  rotting,  äfven  af  lärjungarna  ihopsatt,  af  12  — 
15-åringar. 

b)  Kollektivutställningen  från  Göteborgs  flickskolor.  På  grund 
af  uppmaning  från  fröknarna  H.  Casselli  och  E.  Fries  i Stockholm  beslöto 
föreståndarinnorna  för  samtliga  Göteborgs  högre  flickskolor  å ett  i September 
1896  hållet  möte,  att  med  en  kollektivutställning  af  elevarbeten  deltaga  i Stock- 
holmsutställningen. För  atl  förbereda  och  ordna  utställningen  tillsattes  en 
komité,  bestående  af  skolföreståndarinnorna  M.  von  Friesen  och  A.  Wijkander 
samt  lärarinnan  L.  Zegolson,  hvilka  till  biträde  adjungerade  teckningslärarinnan 
Ch.  von  Proschwitz,  handarbetslärarinnan  M.  Nordenfelt  och  skriflärarinnan 
H.  Lindahl. 

De  skolor,  som  deltogo,  voro: 

1.  Frnntimmersföreningens  flickskola,  grundlagd  1815,  föreståndarinna 
fröken  J.  Lundgren.  Lärjungeantal  107.  Skolan  utstälde  bokföringskurser, 
en  serie  af  bandarbeten. 

2.  Kjellbergska  flickskolan,  grundlagd  1835,  skolans  föreståndarinna 
fröken  M.  von  Friesen.  Lärjungeantal  140.  Skolan  utstälde  serier  af  teck- 
ningsböcker och  teckningar. 

3.  Majornas  elementarläroverk , grundlagdt  1866,  studierektor  til.  lic.  T. 
Rosell,  föreståndarinna  I.  Hellander.  Lärjungeantal  330.  Skolan  utstälde  en 
serie  af  handarbeten  och  en  serie  af  teckningar. 

4.  Privata  elementarläroverket,  grundlagdt  1866,  eges  och  förestås  af 
fröknarna  II.  Kleberg  och  G.  Wigert.  Lärjungantal  80.  Skolan  utstälde  en 
serie  af  bandarbeten. 


SVERIGES  IIÖGRE  EL  I C K S K O LO  R 0C1I  DERAS  UTSTÄLLNING. 


39!) 


5.  Göteborgs  nya  elementarläroverk,  grundlagdt  1867,  studierektor  rektor 
N.  A.  Johanson,  föreståndarinna  K.  Sundin.  Lärjungeantal  200.  Skolan  ut- 
ställde: serie  af  bokföringskurser  och  välskrifningsböcker. 

6.  Sigrid  Rudebecks  elementarskola,  grundlagd  1869,  af  n.  v.  egarinnan 
och  föreståndarinnan  S.  Rudebeck.  Lärjungeantal  189.  Skolan  utstälde  en  serie 
af  välskrifningsböcker  och  en  dito  af  handarbeten. 

7.  Mathilda  Halls  skota,  grundad  1869?  studierektor  fil.  d:r  R.  Röding, 
föreståndarinna  F.  Pallin.  Lärjungeantal  189.  Skolan  utstälde:  textningar, 
en  serie  ritningar  och  en  serie  bastarbeten. 

8.  Eva  Rodhes  praktiska  arbetsskola,  grundad  1881  af  n.  v.  egarinnan 
och  föreståndarinnan.  Lärjungeantal  237.  Skolan  utstälde:  en  serie  modeller 
jämte  schabloner  och  en  del  verktyg,  utarbetade  och  konstruerade  för  slöjd- 
undervisningen på  det  förb.  stadiet  af  lärarinnan  i skolan  fröken  Maja  Nyman. 

9.  Privata  elementarskolan,  grundad  1884,  eges  och  förestås  af  fröken 
H.  Rerg.  Lärjungeantal  97.  Skolan  utstälde  en  serie  af  handarbeten. 

10.  Anna  Wijkctnders  skola,  grundad  1888  af  n.  v.  egarinnan  och 
föreståndarinnan  fröken  A.  Wijkander.  Lärjungeantal  35. 

En  mängd  prydnadsarbeten  af  olika  slag,  dukar,  mattor,  kuddar,  dynor 
m.  m.  utstäldes  från  alla  skolor.  Fotografier  (exteriörer,  interiörer  och  plan- 
ritningar) från  Göteborgs  nya  elementarläroverk,  Majornas  elementarläroverk, 
Mathilda  Halls  skola  och  S.  Rudebecks  elementarskola. 

Slutligen  hade  i och  för  utställningen  särskildt  utarbetats  och  tryckts 
en  prydligt  utstyrd  broschyr,  innehållande  dels  en  kortfattad  historik  af  de  i 
utställningen  deltagande  skolorna,  dels  en  förteckning  öfver  alla  läro-  och 
läseböcker,  med  angifvande  af  de  läroverk  och  klasser,  i hvilka  h varje  bok 
användes. 

c)  Malmö  högre  läroverks  utställning.  Skolan  grundades  1870 
af  fröknarna  M.  Stenkula  och  E.  Lunnerqvist,  eges  f.  n.  af  ett  bolag  och  före- 
stås af  fröken  M.  Stenkula.  Skolan  utstälde:  a)  en  serie  handarbeten  från  förb. 
kl.  till  kl.  8:  strumpor,  prof  på  slätsöm,  engelskt  och  franskt  broderi  m.  m., 
b)  en  serie  välskrifningsböcker,  c)  en  serie  teckningar,  d)  fotografi  af  skol- 
lokalen och  planritningar. 

d)  Sundsvalls  läroverk.  Skolans  föreståndarinna  fröken  H.  Brun- 

dell.  Lärjungeantal  201.  Skolan  utstälde:  a)  serier  handarbeten  från  förb. 

kl.  till  kl.  7:  muddar,  vantar,  strumpor,  slät-  och  fjällstickade,  örngått  med 
bålsöm,  prof  på  lappning  och  lagning,  diverse  dockkläder,  märkdukar,  linnen, 
paradhanddukar  i opphemtasöm,  makraméväskor,  kuddar,  lysdukar  med  ku- 
lört plattsöm  och  liletguipure,  hvitbroderier,  sofflöpare  i silkesbroderi  och 


SVERIGES  HÖGRE  FLICKSKOLOR  OCH  DERAS  UTSTÄLLNING. 


400 


filetguipure,  spjellsnöre  med  tofsar  m.  m.;  b)  22  modeller  af  spånarbeten;  c)  4 
st.  planritningar  oeb  3 fotografier  af  läroverkshuset. 

e)  Fotografier  af  läroverkshusen  och  planritningar  från  Halmstads,  Ny- 
köpings ocb  Jönköpings  läroverk  för  kvinlig  ungdom. 


Efter  denna  öfverblick  af  de  utställande  skolorna  ocb  de  utstälda  före- 
målen, låtom  oss  kasta  en  granskande  blick  i sjelfva  utställningslokalen  ocb  i 
korthet  se  till,  livad  vi  af  utställningen  halva  för  pedagogiska  lärdomar  att 
inhösta!  Vi  lotsa  oss  fram  genom  åtskilliga  smala  passager  mellan  montrer 
för  litografiska  alster,  ocb  förbi  såväl  skrif-  ocb  ritlärarnes  utställningar  som 
förbi  de  allmänna  läroverkens.  Slutligen  hamna  vi  i etl  mera  långt  än  bredt 
rum,  i hvilket  de  högre  flickskolornas  utställning  är  inrymd.  Hvarje  kva- 
dratmeter af  både  golf  ocb  vägg  är  väl  använd. 

Afdelande  rummet  emot  de  ofvannämnda  utställningarna  står  ett  väl- 
fvldt  skåp  med  modeller  i trä,  bast,  spån  ocb  borst,  förfärdigade  af  lärjungar 
i Sofi  Almqvists  skola.  Det  är  ingen  skola,  som  bar  att  uppvisa  en  så  rik- 
haltig och  fullständig  modellserie.  Skolan  håller  mycket  på,  att  praktiskt  an- 
vändbara saker  göras,  men  har  valt  sina  modeller  så,  alt  barnen  ändå  få  öf- 
ning  i alla  de  handgrepp,  som  kunna  anses  lämpliga  för  hvarje  stadium,  och 
dervid  följt  sträng  progressiv  ordning.  Vi  få  den  upplysningen  af  skolans 
slöjdlärarinna,  all  de  egentligen  använda  verktygen  äro  s.  k.  löfsågsbåge  med 
därför  särskildi  gjorda  sågblad,  väsentligen  gröfre  än  de,  som  användas  vid 
löfsågning,  filar,  borrar  ocb  sandpapper.  Björk  ocb  al  äro  de  vanligen  använda 
träslagen,  men  älven  valnöt  och  ek  förekomma  till  vissa  modeller.  Vi  åter- 
linna  llere  af  de  verldsbekanta  Rodhes-  och  Nääs-modellerna,  sakna  andra, 
som  pröfvats  olämpliga,  men  finna  dessutom  en  mängd  för  skolan  alldeles 
egendomliga,  enkla  och  praktiska.  Bast-,  spån-  och  borstslöjden,  som  bar  sin 
upprinnelse  i Stockholms  arbetsstugor,  särskildi  Adolf  Fredriks,  har  sedan 
kommit  in  i de  flesta  flickskolors  förberedande  klasser  och  i Almqvistska 
skolan  särskild!  omhuldats;  och  har  lärarinnan  fröken  M.  Stenberg  mångfaldigat 
de  ursprungliga  modellerna.  Äfven  bär  finnas  både  nyttiga  saker  och  leksaker, 
både  lättare  och  svårare  arbeten. 

Såsom  diletlanter  i slöjdfrågan  stanna  vi  beundrande  framför  etl  litet 
dockrum,  möbleradt  med  de  allra  näpnaste  och  smakfullaste  dockmöbler  af 
bast,  hvit  och  kulört.  Här  återfinnas  ej  blott  de  från  andra  skolor  utstälda 
sofforna  och  stolarna  ulan  ock  tafvelram,  skärm,  atenienn,  säng  m.  m., 
som  hör  till  en  modern  rumutstyrsel  — etl  litet  idealrum  för  7 — 9-åringars 
små  dockor.  Utställningen  af  borstar  är  väl  värd  all  uppmärksammas. 


SVERIGES  HÖGRE  FLICKSKOLOR  OCH  DERAS  UTSTÄLLNING. 


401 


Ej  blott  i skolan  utan  äfven  i hemmen  tillverkas  sådana;  det  är  ett  arbete, 
som  roar  barnen,  och  de  utlära  stundom  konsten  åt  syskon,  som  ej  gå  i skolan. 

Det  är  en  god  sak  att  lägga  vigt  på  arbetenas  användbarhet.  Det  ökar 
barnens  aktning  för  arbetet,  de  kunna  använda  sina  arbeten  såsom  gåfvor 
och  känna  glädjen  af  att  göra  något  för  andra.  Äfven  noggrannheten  och 
ordningen  i dessa  slags  arbeten  gifva  dem  en  hög,  uppfostrande  betydelse. 

Men  lälom  oss  lemna  denna  innehållsrika  montre  för  att  skåda  i de 
öfriga,  som  i värde  ej  gifva  dem  efter!  Till  höger  ha  de  båda  stora  lands- 
ortsskolorna  Sundsvalls  och  Malmö  läroverk  sina  montrer. 

Framför  Sundsvallsmontren  stanna  vi  och  beundra  den  stora,  rikhal- 
tiga samlingen  prydnadsarbeten.  Ingen  Stockholmsskola  skulle  kunna  upp- 
visa något  liknande!  Man  känner,  att  man  står  inför  en  ungdom,  som  har 
mera  lugn  och  ledighet,  än  livad  hufvudstadens  kan  erhålla,  och  är  vid 
betraktandet  frestad  att  återupptaga  det  gamla  ordet  »klosterarbete»  för  att 
uttrycka  den  llit  och  den  liness,  med  hvilka  åtskilliga  arbeten  äro  utförda. 

Sundsvallsskolan  exponerar  äfven  fotografier  af  sin  lokal,  som  väl  kan 
sägas  vara  mönstergill.  Intressanta  äro  ock  fotografierna  och  planritningarna 
från  skolorna  i Malmö,  Halmstad  och  Jönköping.  Svårt  är  att  gifva  priset 
ål  någon,  då  hvar  och  en  erbjuder  sina  fördelar. 

I jemförelse  med  den  högt  utvecklade  handarbetslyxen  i Sundsvalls- 
montren ter  sig  Malmöskolans  montre  ganska  enkel.  Här  finnas  inga  näpna 
docktoaletter,  inga  hardangerbroderier,  intet  som  tar  den  stora  publiken,  men 
h varje  lärarinna  stannar  inför  ett  pedagogiskt  godt  och  flärdfritt  arbete.  Om 
ritningar,  välskrifningsböcker  och  handarbeten  gäller  samma  omdöme. 

Midi  emot  landsortsskolornas  utställning  står  Göteborgs  stora,  sinnrikt 
uttänkta  montre  med  sin  rika  kollektivutställning.  På  ett  litet  bord  ligga 
den  omtalade  katalogen,  skol  redogörelser  och  stora,  solida  kontorsböcker  med 
prydligt  utfördi  dubbelt  italienskt  bokhålleri. 

Handelsstaden  Göteborgs  flickskolor  synas  med  stor  förkärlek  omfatta 
de  praktiska  läroämnena  och  nedlägga  på  dem  mycken  tid  och  omtanke. 
Handarbetsserierna  utmärka  sig  för  gedigenhet  och  prakliskhet  ä ena  sidan 
samt  högt  uppdrifven  konstfärdighet  å den  andra.  Bland  föremål,  som  ej 
återfinnas  i någon  annan  montre,  är  ett  stickadt,  vadderadt  sängtäcke  samt  flä- 
tade och  monterade  basthattar.  Hvitbroderier,  hardanger-  och  schattersöms- 
arbeten  äro  utförda  med  stor  smak  och  konstfärdighet.  De  ulslälda  teck- 
ningarna äro  korrekta  och  smakfulla.  Lärjungarna  1'ä  lära  sig  rita  såväl  efter 
klots,  planscher  och  gipser  som  efter  husgeråd,  uppstoppade  foglar  och  lefvande 
blommor  samt  få  lära  att  förstora,  förminska  och  färglägga  mönster,  utföra 


SVERIGES  HÖGRE  ELI  C KS  KO  LO  R OCH  DERAS  UTSTÄLLNING. 


402 


linearteckning  och  textning,  måla  med  kritor  och  vattenfärg.  Välskrifnings- 
serierna  voro  utförda  enligt  Holmqvists  och  Heikes  metoder. 

Vid  sidan  af  elevarbetena  intogs  en  framstående  plats  af  den  vackra, 
om  sinnrikhet  och  förstående  af  barnanaturen  talande  modellserie  för  slöjd- 
undervisning å skolans  förberedande  stadium,  som  är  anordnad  af  lärarinnan 
i Eva  Rodhes  skola  Maja  Nyman.  Midt  på  gollvet,  mellan  dessa  montrer, 
står  en  låg  bordmontre,  innehållande  handarbetsserier  från  statens  normal- 
skola och  Åhlinska  skolan.  Vi  skola  till  dem  återkomma.  Låtom  oss  nu 
gå  vidare! 

Först  bläddra  vi  igenom  de  stora  skärmar,  hvilka  liksom  afdela  det 
långsträckta  rummet.  På  den  ena  af  dem  var  uppsatt  en  samling  fotografier 
af  Göteborgs  och  de  ofvannämnda  städernas  prydliga  skolhus.  Här  funnos 
ock  fotografier  (från  Ateneum)  af  kvinlig  ungdom,  sysselsatt  med  gymnastik  eller 
husliga  bestyr.  Här  finnes  tillfälle  både  lill  fysionomiska  studier  och  till  att 
beundra  den  smidighet  och  elegans,  med  hvilka  de  unga  flickorna  utföra  sina 
öfningar  i gymnastik.  På  den  andra  skärmen  är  uppsatt  en  mängd  ritningar, 
Normalskolans  säkert  och  flärdfritt  utförda  teckningar  samt  Nya  samskolans 
delvis  färglagda  teckningar,  afsedda  att  tydliggöra  den  metod,  som  i skolan 
användes  och  som  särskildt  förtjenar  att  uppmärksammas.  Teckningsunder- 
visningen  går  ända  från  början  ut  på  att  lära  lärjungarna  med  egna  ögon 
iakttaga  föremålen  och  sedan  återge  hvad  de  se.  Äfven  de  enklaste  öfnings- 
exemplen,  som  endast  afse  att  utveckla  elevernas  ögonmått  och  lära  dem  draga 
vackra  streck,  äro  hemtade  ur  verkligheten,  såsom  en  lineal,  en  vattenkanna, 
ett  fönster.  Växtmotiv  användas  likaväl  som  husgerådsartiklar.  Några  kom- 
positioner af  lärjungarna,  utförda  efter  växtmotiv,  gilva  intressanta  prof  på 
den  utveckling,  som  talangen  att  komponera,  rätt  ledd,  redan  på  skolstadiet 
kan  nå. 

Vi  ha  nu  kommit  in  i rummets  innersta  hälft.  Den  upptages  af  en  i 
blå  ton  hållen  skulpterad  montre,  komponerad  af  fröknarna  Widebeck  och 
Wästberg.  I dess  midt  hafva  böcker  sin  plats,  såväl  de  nämnda  utställningarna 
af  läroböcker  och  af  lärjungebiblioteket  som  en  samling  af  ritböcker,  välskrif- 
ningsböcker,  kartor  och  herharier  från  Stockholms  högre  flickskolor.  På  ena 
sidan  hafva  Södra  skolan  och  Nya  samskolan  samt  delvis  Åhlinska  skolan 
sina  utställningar,  på  den  andra  Wallinska,  Anna  Sandströms  och  Schxvartzska 
skolorna  sina.  Välskrifningsböckerna  från  Normalskolan  innehålla  öfningar  med 
största  möjliga  frihet  för  olika  anlag,  dock  icke  att  skrifva  bakåtl litande  eller 
lutande  stil  framåt  ölver  30°,  samt  taktöfningar  för  att  befordra  raskhet.  Från 
Nya  samskolan  och  Södra  skolan  finnas  prof  på  s.  k.  rak  stil.  Den  förra  skolans 
lärarinna,  fröken  E.  Meyer,  har  utarbetat  metodiska  regler,  mönsteralfabet 


SVERIGES  HÖGRE  FLICKSKOLOR  O C II  DERAS  UTSTÄLLNING. 


403 


m.  m.  lor  denna  stil,  som  fåll  en  hastig  spridning,  men  torde  försl  i denna 
skola  praktiserats. 

Herbarierna  äro  synnerligen  vackra  och  väl  skötta.  I de  skolor,  där 
botaniken  omfattas  med  intresse,  visa  de  unga  flickorna  en  synnerlig  talang  i 
växternas  uppsättning  och  pressning.  Detsamma  gäller  kartritningen. 

Serierna  i handarbeten  från  de  olika  ilickskolorna  erbjuda  stora  lik- 
heter. Man  ser,  all  den  melodiska  handarbetsundervisningen  öfverallt  trängt 
in  och  att,  tack  vare  denna,  ett  särdeles  vackert  resultat  kan  vinnas,  oakladt 
endast  två  å Ire  timmar  i veckan  äro  anslagna  lill  handarbeten.  Kurserna, 
som  följas,  kunna  visserligen  något  variera,  men  i regel  börjar  man  med  stick- 
ning, så  följer  fällning  och  slätsöm,  sedan  Ullklippning  och  förfärdigande  af 
ett  lintyg,  lappning  och  stoppning  och  i en  del  skolor,  såsom  Ahlinska  och 
Schwartzska,  förfärdigande  af  kjol  och  lil'  med  tillskärning  och  profning. 
Maskinsömnad  lä  res  älven  i en  del  skolor. 

Hvad  prydnadsarbeten  angår,  ser  man  i Schwartzska  och  Ahlinska 
skolorna  ett  slags  försök  till  systematik  äfven  i dem,  ifrån  korsstygnen  lill 
schattersömmen.  De  förfärdigas  i regel  under  höstterminerna.  1 några  skolor, 
såsom  Normalskolan,  förekomma  de  ej.  Men  den  grundsatsen  gör  sig  i alla 
de  högre  flickskolorna  gällande,  att  ingen  slags  sömnad,  som  är  för  en  kvinna 
nödvändig  att  kunna,  är  från  den  systematiska  undervisningen  utesluten.  Ar- 
betena äro  alla  utförda  med  den  största  noggrannhet,  för  alt  ej  säga  elegans. 
Linnena  kunde  göra  heder  al  hvilken  utstyrsel  som  helst,  så  fint,  rent  och 
prydligt  äro  de  arbetade. 

Alla  dessa  handarbetsserier  voro  åskådligt  och  smakfullt  utstälda,  så 
att  tillfälle  gafs  för  jemförelser  och  iakttagelser.  Lyckligtvis  var  det  ej  frågan 
om  en  pristäflan  skolorna  emellan,  ty  detta  skulle  ha  vållat  jurydomarna  stora 
bekymmer. 

Efter  alt  ha  betraktat  vackra,  från  några  skolor  utstälda  arbeten  i 
läderplastik  och  skulptur,  stanna  vi  framför  serien  papparbeten  från  Anna 
Sandströms  skola.  Detta  slags  arbete  har  befunnits  särskildi  väckande  och 
intresserande  för  de  unga  och  har  af  denna  skola  särskildi  omhuldats. 

Framför  bokskåpet  står  ett  rundt  bord,  omgifvel  af  stolar.  Vi  sia  oss 
i ro  och  studera  de  framlagda  årsredogörelserna  från  de  högre  flickskolorna. 
Där  kunna  vi  ock  taga  kännedom  om  katalogerna  lill  biblioteket.  Det  visar 
sig  vid  en  granskning  af  läroboksliteraturen,  att  i de  högre  Ilickskolorna  nytt  jas 
på  det  hela  taget  samma  läroböcker  som  vid  de  allmänna  läroverken.  Om 
nya  läroboksförfattare  komma  med  något  verkligt  nytt  och  god  t,  ha  de  i Ilick- 
skolorna att  påräkna  tacksamma  afnämare.  I en  del  fall  har  det  dock  lyckats 
flickskolorna  att  erhålla  särskilda,  för  sina  beliof  afpassade  läroböcker,  såsom 


404  SVERIGES  HÖGRE  FLICKSKOLOR  OCH  OERAS  UTSTÄLLNING. 


Zachrissons  läroböcker  i historia,  Dahlerus’  och  Lundgrens  i franska  språket, 
Nilssons,  Wallins  och  Schagers  arheten  i huslig  ekonomi. 

Hvad  lärjungebiblioteket  angår,  afsåg  det  att  utgöra  en  ledning  för  an- 
ordnandet af  dylika  bibliotek  vid  Sveriges  högre  flickskolor.  Det  innehöll 
dels  arbeten  lämpliga  för  de  högre  klassernas  lärjungar,  att  användas  antingen 
såsom  referensböcker  vid  uppsatser,  föredrag  och  dylikt,  eller  ock  såsom  all- 
mänt bildande  läsning,  dels  arbeten  afsedda  för  s.  k.  nöjesläsning.  Vid  valet 
af  det  senare  slaget  utgick  man  såväl  från  den  erfarenhet,  som  vunnits  vid 
lärjungebiblioteket  i Statens  normalskola  för  flickor,  som  från  den  af  Fredrika 
Bremerförbundet  tillsatta  komitén  för  barn-  och  ungdomsläsning. 

Härmed  ha  vi  afslutat  vår  öfverblick  af  de  svenska  högre  flickskolor- 
nas utställning.  Totalintrycket  var,  att  ett  så  godt  resultat  af  slöjd-  och  hand- 
arbetsundervisningen  icke  kunnat  på  så  kort  tid  ernås  utan  goda  metoder 
och  ett  allvarligt,  pligttroget  arbete  å både  lärjungars  och  lärarinnors  sida. 
Äfven  sjelfständiga  idéer  förekomma  inom  dessa  områden.  De  andra  öfnings- 
ämnena  torde  vara  mera  ojemnt  utvecklade,  men  äfven  inom  dem  saknas  ej 
förträffliga  ansatser. 

Slutligen  visa  årsredogörelserna,  liksom  böckernas  mångfald,  att  den 
teoretiska  bildningen  ej  lemnas  ur  sigte  för  de  praktiska  färdigheterna. 

Under  en  jemförelsevis  kort  tidrymd  och  med  knappa  ekonomiska  till- 
gångar ha  de  högre  flickskolorna  sålunda  nått  en  i många  afseenden  rik 
utveckling,  som  länder  vårt  land  lill  heder,  och,  vi  skola  hoppas  det,  dess  folk 
till  båtnad. 


SVERIGES  TEKNISKA  SKOLOR  OCH  DERAS 
UTSTÄLLNING. 


AF 


VICTOR  AD  LER. 


Den  inom  afdelningen  för  undervisning  upplåtna  platsen  hade  fylts  med 
serier  elevarbeten  från  ett  stort  antal  af  landets  tekniska  skolor,  sålunda  gif- 
vande  en  öfverskådlig  bild  af  de  undervisningskurser,  som  vid  dessa  skolor 
användas  i och  för  undervisningen  i alla  de  läroämnen,  hvilka  lämpligen 
kunna  visas  på  en  utställning. 

De  skolor,  som  hade  utstält  arbeten,  voro  följande: 

Tekniska  skolan  i Stockholm,  med  sina  fem  specialskolor,  uppvisade 
serier  elevarbeten,  omfattande  alla  slag  af  ritningar  från  och  med  de  inom  den 
högre  konstindustriela  skolans  andra  hufvudafdelning,  den  för  utbildande  af 
teckningslärare,  anordnade  barnklassernas  kurser  till  och  ined  lärarekandida- 
ters egna  arbeten  i frihandsteckning,  linearritning,  perspektivlära  jemte  ritning, 
figurteckning,  ornaments-  och  mönsterritning  samt  målning,  äfvensom  arbeten 
från  de  för  teckningslärarinnorna  anordnade  kurserna  i konstsömnad  och  ar- 
beten i träskulptur,  läderplastik  och  porslins-  samt  glasmålning. 

Från  högre  konstindustriela  skolans  första  hufvudafdelning  voro  ut- 
stälda  förutom  serier  utvisande  undervisningens  gång  i figurteckning,  orna- 
inentsritning,  mönsterritning  alla  slag,  målning,  ornaments-  och  dekorations- 
målning,  ornaments-  och  lignrmodellering,  träskulptur,  gravering,  drifning  och 
ciselering,  utförda  arbeten  i glas-  och  porslinsmålning,  läderplastik  och  konst- 
sömnad. Maskin-  och  byggnadsyrkcsskolorna  visade  serier  maskin-  och  luis- 
byggnadsritningar.  Tekniska  skolan  för  kvinliga  lärjungar  samt  tekniska  afton- 
ocb  söndagsskolan  hade  utstält  serier  ritningar,  fribands-,  konstruktions-,  per- 


40(3 


SVE  R I GES  T E K N I S K A S K O L O R O C H DERAS  U TSTÄ  L L N IS  G. 


spektiv-,  figur-  och  fackteckningar  af  alla  slag  samt  dessutom  modellerings- 
arbeten,  yrkes-  och  dekorationsmålningar,  träskulptur,  graverings-,  drifnings- 
och  ciseleringsarbeten  samt  arbeten  i konstsömnad. 

Rikets  fyra  tekniska  elementarskolor  i Malmö,  Borås,  Norrköping  och 
Örebro  voro  representerade  med  fullständiga  serier  ritningar,  frihands-,  kon- 
struktions-, maskin-  och  byggnadsritningar  samt  modellerings-  och  verkstads- 
arbeten. 

Från  följande  tekniska  aftonskolor  hade  utstälts  serier  ritningar,  mo- 
dellerings- och  träskärningsarbeten: 

Slöjd-  och  tekniska  skolan  i Karlskrona,  tekniska  yrkesskolan  i Karlshamn, 
tekniska  yrkesskolan  i Malmö,  tekniska  aftonskolan  i Borås,  tekniska  skolan  i 
Visby,  Ebersfeinska  söndags-  och  aftonskolan  i Norrköping,  tekniska  afton-  och 
söndagsskolan  i Karlstad,  tekniska  söndags-  och  aftonskolan  i Örebro,  slöjd-  och 
tekniska  skolan  i Vester  ås,  Backmanska  stiftelsens  slöjd-  och  tekniska  skola  i 
Hedemora,  tekniska  afton-  och  söndagsskolorna  i Hernösand  och  Sundsvall.  Från 
Slöjdföreningens  i Göteborg  skola  hade  äfven  utstälts  serier  ritningar,  frihands-, 
konstruktions-,  perspektiv-,  figurteckning  och  fackteckningar  samt  yrkes-  och  de- 
korationsmålning,  äfvensom  modellerings-,  träskärnings-  och  graveringsarheten. 

Fackskolan  för  finare  smides-  och  metallindustri  i Eskilstuna  hade  ut- 
stält  arbeten  i smide,  gjutning,  etsning,  gravering  och  ciselering. 

För  det  under  utställningstiden  anordnade  Teknikermötet  hade  Kongl. 
tekniska  högskolan  inom  sina  lokaler  ordnat  en  omfattande  utställning  rit- 
ningar och  arbeten,  utförda  af  högskolans  lärjungar. 

Här  nedan  lemnas  en  redogörelse  för  det  tekniska  undervisningsväsendet 
i Sverige,  omfattande  såväl  de  lägre  som  de  högre  skolorna. 

1.  Det  tekniska  undervisningsväsendet  i Sverige. 

I Sverige  äro  den  tekniska  undervisningens  kraf  tillgodosedda  genom 
icke  så  få  högre  och  lägre  läroverk. 

Främst  står  Kongl.  tekniska  högskolan,  hvars  ändamål  är  att  åt  unge 
män,  som  vilja  egna  sig  ål  något  tekniskt  yrke,  meddela  därför  erforderlig, 
vetenskaplig  bildning. 

En  plats  för  sig  inlager  den  stora  tekniska  skolan  i Stockholm,  med 
sina  fem  särskilda  skolor,  af  hvilka  den  högre  konstindustriela  skolan  i sig 
upptager  elt  seminarium  för  utbildande  af  lärare  i teckning,  välskrilning  och 
modellering.  1 ingeniörbildningens  tjenst  verka  Chalmers  tekniska  läroanstalt 
i Göteborg  och  rikets  ofvannämnda  fyra  tekniska  elementarskolor.  Vidare 
linnes  för  yrkesbildningen  tekniska  skolan  i Eskilstuna  med  en  fackskola  för 


PL.  63.  FRÅN  TEKNISKA.  SKOLANS  I STOCKHOLM  UTSTÄLLNIN 


SYKIilGES  TEKNISKA  SKOLOR  OCH  DERAS  UTSTÄLLNING. 


408 

finare  smides-  och  metallindustri.  Härtill  komma  af  staten  understödda  32 
lägre  tekniska  yrkesskolor.  De  tekniska  elementarskolorna  och  de  lägre  tek- 
niska yrkesskolorna  äro  underkastade  statens  inspektion.  Utom  dessa  finnas 
flere  tekniska  skolor  af  mera  privat  natur,  äfvenså  väfskolor  samt  slöjdskolor 
för  smides-  och  träarbeten. 

Under  den  senare  tioårs-perioden  hafva  alla  dessa  tekniska  läroanstalter 
starkt  utvecklats;  sä  har  elevantalet  mer  än  fördubblats  och  de  årliga  anslagen 
i synnerhet  för  de  högre  läroverken  betydligt  ökats.  För  de  högre  skolorna 
har  undervisningen  ännu  klarare  ordnats  samt  flere  nya  och  vigtiga  lärogrenar 
tillkommit;  för  de  lägre  tekniska  yrkesskolorna  har  undervisningen  gått  betyd- 
ligt framåt  samt  ordnats  mera  fackmässigt  och,  med  frångående  af  sina  förut 
som  fortsättningskurser  till  folkskolan  uppstälda  program,  numera  kommit  in 
på  sitt  rätta  utvecklingsområde,  det  rent  tekniskt  yrkesmessiga. 

En  liflig  byggnadsverksamhet  har  pågått  och  pågår  ännu  för  de  tek- 
niska skolornas  behof. 

Sä  har  Kongl.  tekniska  högskolan  erhållit  ny  materialprofningsanstalt 
och  en  storartad  nybyggnad  för  sina  kemiska  laboratorier  m.  m.  Tekniska 
skolan  i Stockholm  har  fått  rätt  många  nya  lokaler  samt  förfogar  numera  öfver 
83  fackmässigt  inredda  lärosalar,  hvartill  komma  rum  för  samlingar,  växthus, 
bibliotek,  expedition  m.  m.  Chalmerska  institutet  i Göteborg  har  älven  genom 
på-  och  tillbyggnad  betydligt  utvidgats.  De  tekniska  elementarskolorna  ha 
erhållit  nya  eller  nyinredda  lokaler,  och  några  af  de  tekniska  aftonskolorna 
egna  skolhus,  hvarjemte  flere  stå  i begrepp  att  få  nya  eller  utvidgade  skol- 
lokaler. Allt  detta  vitnar  om,  att  både  staten  och  de  enskilda  kommunerna 
mer  och  mer  inse  den  stora  betydelse,  del  tekniska  undervisningsväsendet  har 
för  utvecklingen  af  vårt  kulturela  och  industriela  lif. 

Här  må  en  kortfattad  redogörelse  lemnas  för  de  olika  tekniska  skolor- 
nas organisation. 

2.  De  lägre  tekniska  yrkesskolorna. 

Dessa  skolor,  som  understödjas  af  staten  med  sammanlagdt  45,000  kr. 
årligen,  äro,  som  sagdt,  152.  De  äro  alla  afton-  och  söndagsskolor,  afsedda 
för  den  stora  massan  af  handtverkslärlingar  och  arbetare,  hvilka  icke  ha  annan 
lid  öfrig  för  sin  vidare  tekniska  utbildning  än  aftontimmar  och  söndagar. 

De  tekniska  yrkesskolornas  betydelse  kan  svårligen  ölverskattas.  Dessa 
skolors  verksamhet  kommer  ej  blott  de  kroppsarbetande  klasserna,  utan  älven 
medelbart  hela  samhället  lill  godo.  Ett  lands  industriela  utveckling  är  näm- 
ligen i hög  grad  beroende  pä  den  tekniske  arbetarens  insigter  och  fackbild- 
ning. Före  är  1872  voro  10  dylika  skolor  i verksamhet,  men  dessa  arbetade 


SVERIGES  TEKSISKA  SKOEOIl  OCIl  DERAS  UTSTÄLLMSG. 


40!) 


utan  någon  gemensam  plan  med  olika,  ofta  ganska  oklara  mål  och  under  på 
llere  sätt  olämpliga  förhållanden.  Flere  af  rikets  län  saknade  dylik  anstalt. 
Då  uppdrog  Kongl.  Maj  l 1872  ål  en  komité  att  bringa  reda  och  organisation 
i hela  denna  vigtiga  del  af  vårt  undervisningsväsen.  H varje  skolas  under- 
visningsprogram borde,  enligt  komiténs  mening,  som  ett  minimum  omfatta 
följande  ämnen:  Frihandsteekning,  geometrisk  ritning  med  tillhörande  beräk- 
ningar, aritmetik  och  skriftliga  uppsatser.  Detta  program  bör  dock  komplette- 
ras med  ett  eller  llere  af  följande  läroämnen,  nämligen:  fackteckning,  mo- 
dellering,  geometri,  mekanik,  kemiens  och  fysikens  första  grunder,  varukänne- 
dom, verktygslära  och  bokföring. 

Från  trycket  idgafs  1877  ett  af  en  ny  komité  utarbetadt  »Förslag  till 
undervisningsplaner  för  tekniska  afton-  och  söndagsskolor».  Numera  regleras 
dessa  skolors  arbeten  genom  en  af  Kongl.  Maj:t  utsedd  inspektör,  hvars  upp- 
drag är  att  inspektera  lägre  tekniska  yrkesskolor,  som  åtnjuta  statsunderstöd, 
äfvensom  att  afgifva  utlåtande  öfver  ansökningar  om  statsunderstöd  åt  tekniska 
yrkesskolor. 

De  tekniska  yrkesskolorna  sta  livar  för  sig  under  en  styrelse,  hvars 
medlemmar  merändels  väljas  dels  af  stadsfullmägtige,  dels  af  handtverks-  och 
industriföreningar,  dels  af  andra  institutioner. 

Föreståndaren  är  oftast  sjelfskrifven  medlem  af  styrelsen.  Styrelsen 
antager  och  afskedar  föreståndare  och  lärare,  fastställer  den  af  lärarekollegiet 
föreslagna  undervisningsplanen,  tillerkänner  belöningar  åt  lortjenta  elever,  af- 
fattar  och  insänder  till  regeringen  berättelse  öfver  skolans  verksamhet,  upp- 
rättar förslag  till  budget  för  det  kommande  året  samt  kontrollerar,  att  statens 
bidrag  användas  på  föreskrifvet  sätt. 

För  att  antagas  till  elev  i de  tekniska  afton-  och  söndagsskolorna  er- 
fordras att  ha  fyll  12  år  (i  en  del  skolor  14  årt  och  ega  det  för  afgång  från 
folkskolan  faststälda  minimum  af  kunskaper. 

För  undervisningen  erlägges  af  eleverna  en  viss,  mycket  lindrig  afgift. 
Eleverna  få  deltaga  i ett  eller  flere  läroämnen  efter  eget  val;  dock  måste  de 
visa  sig  ega  de  för  de  olika  läroämnena  erforderliga  förkunskaperna. 

Undervisningsprogrammens  omfattning  är  naturligtvis  ganska  olika,  be- 
roende på  de  förhållanden,  under  hvilka  skolorna  arbeta,  samt  på  huru  stora 
tillgångar  de  förfoga  öfver. 

Samtliga  de  tekniska  afton-  och  söndagsskolornas  program  upptaga  föl- 
jande läroämnen:  Svenska  språket,  uppsatsskrifning,  välskrifning,  textning 
bokföring,  frihandsteekning  jemte  figurteckning  och  ornamentsleckning,  geo- 
metrisk konstruktionslära  jemte  linearritning,  matematik,  mest  aritmetik  icke 
i alla  skolor  undervisas  i geometri  eller  algebra).  I några  skolor  undervisas  i 


410 


SVE1UGES  TEKNISKA  SKOLOR  OCH  DERAS  UTSTÄLLNING. 


7T  7T  7T 
3 3 3 


o c c i:  c r:  c 

— -.r:  — 
3 5 o rr  3 C-  3 

X X 3 CA  1 x. 

P “ 


P P ?r  ; 


X £5  23  23  S3 

2-  C o o c 

P 3 3 3 3 


s S 

3 


g ET 

5? 


c'  o'  b: 

“ JTOO. 

3 3^ 

X X. 

— TT  ~ 

P * TT 


P £ 3 “ ~ ^ 


S?  X 

o ?r 

3 P 


— gg 


3 3 


| C: 

3 Q. 
=?  P 
??  00 
£ £ 
£ ?r 
2-  o 
— HT 

- 3 
x — 

E 9 

x r 

2 S= 
ELiS 


7?  _ fe  fe  fe 

» — = i - 

3 » 3 o * 

- O--  o " “ 5“ 

_ = s-  ££.  ö 2- 

fe:  fe  :: 

ol  2 " 


£ s J 

— c 


P = “ p:  p: 
00  00.  00 

c 7 c c 

CL  o CL  ~ 

7T  IL  -7T  7T 
3 ~ = 3 

CA  £■  CA*  CA* 

S §-£  S 

CA  ^ ^ 

“ TT  “ “ 
TT  £ 7T  7T 
C C C 

pr  pr  7T 
c 3 c ~ 


o 7 r 7 

“cm  “ cm 

E.  ri  E.  ri 


~ 9 

<2  o 


- I.  n 


- 7 


§ 

~ 

S5  _ 

fe  fe  t 

2 cm  3 

S £ ~. 


r-  £•  E'  c 2’  £ c 


fe  fe 
B m S 
HL  ^ 's. 
c ro  r 
5 ss  s m 
4 , . 1 '>• 

3 4 ~ 

2-  pr  2-  pr  CL 


3.  pr  3 “00  Q 00.  pr  c3. 

r E E E.  I;  3 o E.  E 

X X P CA  <—  CA  — 

pr  o ?r  r — ^-n 

- ° p | 


r TT  <i  ~ ' 

pr  c c - c 1 

r?  P7  =■  2 i 


a — c : 

c £ c 1 


pr 


r 3 pr  H. 

p IJ-  |p  ; 

c s 03,  -1  -- 
— CA  — cT  ' 

rro^p! 

3 - p 4.  3 : 


-00  C:. 

~*  3 2.  HL  3-  j 

<“ese 

3f~r 

' « r:  et  ° » 

_ P 3 3 3 


pr 

H 


i I 

3 x 


3. 

p'Oo. 


ca  r 3 

3 SL^ 
r p O 
" ol 


— ■ p 

l:  * 


pr  p° 


* p 

j ?3= 

É-lä 

S:  S 

3*  ET  3 

.3  = Oo. 
Oo.  — 


I'~w  >_Jl  Iv  I — ^ t'^  OP  to 

C«  3.  IL  (X'  C"  IL  LL  X *3  3 OP  ^3  O ^ J 3 -1  3.-  3.  L-  O X -1  X 3 03  OP  LO  CO  X O1  4- 

r.  P C C 3 X H*  ;t  !:■  OP  c -31  H c L - OP  3 O X -1  to  - 3 L *;  K C X 

00/  S3 

p “ 

> 

p 

PS 

t4. 

p* 

z 

00. 

p 

r 

3i  si  i i fe£l£c-.£3a  ; Si 

“ ? 
00*  4. 
p 4 

3.  3 X X 3 3 0 C 3 3 4—  X IP^tPOPXQOCC  C X *4  tC  L OP  -1  OP  ^ 3 3 
-1  4 -l  O'  OP  C r C OP  P'  X OP  X OP  -l  IL  -I  ►-  3 X O 4-  4^  O 3 3 C r C r OP  O 

C/3 

p 

-1  L-  3<  3 3 3 X LL  - 1 O'  LH  3 LP  3 3 3 X <1  03  W X 4*  OP  L»  3 LO  3 — O'  4-*  OP 

P:  > 

3 5- 

“ p 

0 — 

tL  1 LO  4—  LO1  tO  P CP  - H ^ lO  OP  ^ ^ tO  O:  O 3 IL  LO  tO  •'I  lO  m m 3.  0^  LO  O LO 

C»  3 3 4—4—  L'<  OP  3 LO  IL  S.  IL  LL  OP  3 3 LL  X LL  — 0'  3 X ^ O»  ,4-  O 4-  4-  O'  4-  3 

O O'  Ci 

00/  ^ 

P z 

5' 

r H2  j 

C 3 
0 

3 09 

P CA 

3 

cE  1 r ! ||C  E C ; SL  aE  Ii  “ c 7 O'  O Cf)  ~ watSoif-E  1 7 7 X gd 

O O Cl  o o 

3 ? 

00.*  4. 

P z 

_ _ 2r  12  12  77  ^ ‘pr  , 7^  r1,  ^ i St  ^ op  S r*  oi  3 cS  cpi 

— = — — — ; ;— ; =:  r-  =:  x =r  ^ t >o  = 77  rJ  = ^ Ir  rr  br  77  — l=  g g g 

z £ 

X P 
p CA* 

00.  1 

3 

?r 

3 

X 

T 

P* 

r 

X 

3 

3 

1 1 1 I 1 I 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 II  1 1 II  II  1 1 1 1 1 1 1 

H-“  n-  05  M M te  M c C 1 — 1 to  1— 1 I-1  tc  >->  L-  C.  H 05  M M Ci  ^1  M l-j 

S2rvr  !E  c s 21  « £•  .“,  12  ~ 7 - “!  *i  EL  £ ~J  t £ pc  cc  S £.  ^ « - o p ä 

8 o o o ^1  o 2 o c ö o o o:  c o L 8!  cS  o 7 o CO  o o 8 8 o o 8 o o 7 

“9 

0 r 
5 00’ 

CA  P 

0 ~. 
^ 3 

1 i 1 g 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 i S 1 ! s é 1 1 1 1 Ii  1 1 1 1 

M w -IC  Ii  ^ O'  10  ~ — K.  CC  — ti  — a-  o;  ~ CC  tv  ii-  15  Li  M cc  oc  to  C 1— 1 

£;  55  tr  fe  p*  if.  — Si  — — 7,  '-2  fe  T-,  ~ " j fe  fe  fe  ~ j fe  2;  lL'g  i c 2 ™ c 2 fc  E 

fe'  fe  fe'  fe  fe'  fe  fe  - fe  fe  fe  fe  fe  fe  fe  p 1 — fe  fe-  g fel  fe  fe  fe  fel  fe  fe  fe 

X 

5 

p 

lllSIIIII|lllll  lSMoollll!IMM 

M ^1  C to  H C to  O H*  to  0P  1-1  IL  — 4-  OP  3 3 LL  4-  OP  IO  ^ 3 X LO  C 

fe-  >fe  fe  fc  - « fe  w fe'  £ - 12  fe  7-  £ -!  r 9 t = '2  “ r*  fe'  fe  2 « t O fe  - 

S8o8Soooc  = 0 C SI 0 8 fe u!  fel  ® 9 O w 0 O 0 0 0 0 8 0 0 7 

t-*  LS. 

x 5 

3 c 
3 r 

r 

1 1 1 8 1 1 i 1 1 II  1 1 II  II  =;  1 1 8 8 1 1 II  II  1 1 1 1 

Cfo. 


o 

?r 


— 

CD 


5T 

c 


3“ 

o 


rj; 

“ 

ro 


2Co 

S 


tö 

r 


SVERIGES  TEKNISKA  SKOLOR  OCH  DERAS  UTSTÄLLNING. 


-111 


främmande  språk,  mest  i tyska,  någon  gång  i engelska,  i de  flesta  i kemiens 
och  fysikens  första  grunder  under  benämning  naturlära.  Näst  dessa  läro- 
ämnen kommer  fackteckning,  under  hvilkcn  benämning  upptages  undervisning 
i maskinritning,  byggnadsritning,  möbelrilning,  konstinduslriel  fackritning, 
mönsterritning  (för  kvinliga  lärjungar);  i modellering  och  träskärning,  mekanik 
och  maskinlära  samt  beskrifvande  geometri  meddela  endast  några  skolor 
undervisning.  Detsamma  kan  sägas  om  byggnadskonst  och  stillära.  Däremot 
har  elt  flertal  upptagit  yrkes-  och  orna  men  Ismålning.  Några  af  dessa  yrkes- 
skolor äro  lyckligt  förenade  med  praktiska  slöjdskolor  och  upptaga  då  pä  sitt 
undervisningsprogram  äfven  såväl  träslöjd  (möbel-  oeb  redskapsslöjd)  som  me- 
tallslöjd (finare  och  grofsmide);  med  ett  par  äro  äfven  förenade  väfskolor. 
En  stor  del  af  dessa  skolor  mottaga  äfven  kvinliga  lärjungar. 

Närstående  tablå  upptager  namnen  på  de  32  skolor,  som  åtnjuta  stats- 
bidrag. Af  tablån  framgår  vidare,  att  elevantalet  i samtliga  i rundt  tal  upp- 
går till  5,292.  26  af  dessa  skolor  hafva  numera  äfven  kvinliga  lärjungar  till 

ett  antal  af  1,212. 

Arbetsåret  börjar  i September  oeh  slutar  vanligen  i Maj  månad. 

3.  Tekniska  skolan  i Eskilstuna. 

I denna  läroanstalt,  som  står  närmast  de  lägre  tekniska  yrkesskolorna, 
är  undervisningen  fördelad  på  två  afdelningar,  söndags-  och  aftonskolan  samt 
fackskolan  för  iinare  smides-  och  metallindustri.  Skolan  har  till  uppgift  »att 
meddela  elementära  kunskaper  åt  personer,  som  vilja  utbilda  sig  för  utöfvande 
af  industriel  verksamhet». 

Söndags-  och  aftonskolan,  inrättad  1858,  har  til!  ändamål  alt  ät  personer, 
som  redan  ingått  i industriell  yrke,  företrädesvis  åt  dem,  som  sysselsätta  sig 
med  jern-  och  stålmanufaktur,  bibringa  de  för  yrket  mest  behöfliga  elementar- 
kunskaperna.  Undervisningsämnena  (alla  valfria)  äro:  aritmetik,  planimetri, 
stereometri,  algebra,  läran  om  serier  och  logaritmer  samt  plan  trigonometri,  be- 
skrifvande geometri,  praktisk  geometri,  första  grunderna  af  läran  om  lältmät- 
ning  och  nivellering,  allmän  mekanik,  mekanisk  teknologi,  maskinlära,  maskin- 
ritning,  fysik,  kemi,  frihandsteckning  och  modellering,  fackrilning,  välskrifning, 
svenska  språket,  tyska  språket  och  bokföring.  Undervisningen  är  fördelad  i 
en  högre  och  en  lägre  kurs,  begge  tvååriga. 

Söndags-  och  aftonskolan  uppbär  i årligt  anslag  8,000  kronor. 

Fackskolan  för  finare  smides-  och  metallindustri  har  fortgått  sedan  1886 
och  åtnjuter  sedan  1889  1,500  kr.  i årligt  anslag  från  Eskilstuna  stad,  samt 
4,000  kr.  i statsanslag. 


412 


SVERIGES  TEKNISKA  SKOLOR  OCH  DERAS  UTSTÄLLNING. 


Undervisningen  omfattar  tre  ettåriga  kurser.  Ämnena,  alla  obligatoriska, 
åro  frihandsteckning,  modellering,  skärning  i trä,  metallgravyr,  metallgjutning, 
ciselering,  drifning,  etsning,  galvanisering,  smidning,  filning,  svarfning,  fack- 
ritning och  stillära. 

Styrelsen  för  tekniska  skolan  i Eskilstuna  utgöres  af  skolans  förestån- 
dare, en  ordförande  och  en  ledamot,  utsedda  af  Kongl.  Maj:t,  samt  två  af 
stadsfullmägtige  valde  ledamöter.  För  att  till  lärjunge  i skolan  blifva  antagen 
erfordras  att  hafva  fylt  14  år,  ega  god  frejd  och  hafva  vanlig  folkskolebildning. 
Lärarne  antagas  af  skolstyrelsen. 

Söndags-  och  aftonskolan  hade  år  1896-  1897  160  lärjungar,  3 ordi- 
narie och  7 extra  lärare,  11  läroämnen  och  103  lärotimmar  i veckan.  Fack- 
skolan hade  år  1896—1897  25  manliga  och  8 kvinliga  lärjungar,  5 lärare,  11 
läroämnen  och  36  lärotimmar  i veckan. 

X X 

X 


Af  de  privata  läroverken  må  här  anföras  några  uppgifter  rörande 

4.  Slöjdföreningens  i Göteborg  skola, 

inrättad  år  1848.  Den  är  ungefär  likstäld  med  aftonskolorna  och  har  till 
ändamål  alt  meddela  undervisning  i de  läroämnen,  »som  äro  nödvändiga  för 
en  på  insigt  grundad  utöfning  af  de  industriela  yrkena»  samt  omfattar  tvenne 
hufvudafdelningar,  nämligen:  en  teknisk  skola  för  kvinliga  lärjungar  och  en 
teknisk  skola  för  manliga. 

Läroämnena  äro  följande:  välskrifning  och  textning,  svenska  språkets 
rättskrifning  och  skriftliga  uppsatser,  sifferräkning,  algehra,  geometri,  allmän 
naturlära,  allmän  maskinlära,  elektroteknik,  allmän  byggnadslära,  bokföring, 
geometrisk  konstruktionsritning  jemte  linearritning,  frihandsteckning,  perspektiv- 
ritning, fackritning  för  byggnadsyrken,  för  mekaniska  och  konstindustriela 
yrken  samt  mönsterritning  för  kvinliga  lärjungar,  ornamentsmålning,  model- 
lering, skärning  i trä  och  gravering. 

För  att  blifva  antagen  lill  lärjunge  fordras  att  hafva  god  frejd  och  hafva 
fylt  12  år,  att,  förskottsvis,  terminsvis  erlägga  kr.  1,50  för  kvinliga  lärjungar 
samt  för  de  manliga,  som  äro  anstälda  i vrke;  för  öfriga  manliga  lärjungar  är 
terminsafgiften  2,50. 

Skolans  styrelse  utgöres  af  slöjdföreningens  i Göteborg  styrelse  (12  per- 
soner), bland  dem  en  af  denna  styrelse  utsedd  skolföreståndare.  Lärarnes 
antal  under  arbetsåret  1896-  1897  utgjorde  26  ordinarie  och  3 extra,  alla 
antagna  af  styrelsen.  Lärjungarnes  antal  utgjordes  samma  år  af  600  manliga 
och  341  kvinliga  eller  tillsammans  941. 


SVERIGES  TEKNISKA  SKOLOR  0C.I1  DERAS  UTSTÄLLNING. 


418 


Skolan  åtnjuter  ieke  något  statsanslag  och  står  icke  under  statens  kon- 
troll. Den  är  inrymd  i egen,  rymlig  byggnad  och  har  i årlig  inkomst  till 
sammans  27,400  kronor  i rnndt  tal. 

5.  Tekniska  elementarskolor. 

Dessa  skolor  intaga  en  särdeles  vigtig  plats  i den  tekniska  undervis- 
ningskedjan.  De  utfylla  platsen  närmast  mellan  de  lägre  tekniska  yrkesskolorna 
samt  de  högre  skolorna. 

Fyra  sådana  finnas,  som  sagdt,  nämligen  i Malmö,  Borås,  Norrköping 
och  Örebro.  Den  förstnämnda  inrättades  år  1852,  de  öfriga  år  1853. 

Dessa  skolor  ega  till  uppgift  att  meddela  elementära  kunskaper  åt  yng- 
lingar, som  vilja  bilda  sig  för  utöfvandet  af  industriel  verksamhet. 

Undervisningsämnena  äro:  aritmetik,  planimetri,  stereometri,  algebra, 
läran  om  serier  och  logaritmer,  plan  trigonometri,  den  analytiska  geometriens 
första  grunder,  beskrifvande  geometri  jemte  linearritning,  praktisk  geometri, 
första  grunderna  af  läran  om  fältmätning  och  nivellering  med  ritning  och  öf- 
ning  på  fältet,  allmän  mekanik,  maskinlära,  mekanisk  teknologi,  experimental 
fysik,  allmän  kemi  jemte  kemiska  laborationer,  kemisk  teknologi,  de  första 
grunderna  af  mineralogi  och  geognosi,  svenska  språket  (uppsatsskrifning),  ett 
eller  llere  af  de  tyska,  franska  och  engelska  språken,  bokföring,  handelskorre- 
spondens  samt  vexellära,  första  grunderna  af  allmän  byggnadslära  och  lnis- 
byggnadskonst,  byggnadskonst  jemte  byggnadsritning,  croquisritning,  frihands- 
teckning,  modellering,  verkstadsarbete,  gymnastik  och  vapenföring. 

Undervisningen  är  ordnad  så,  att  lärjungar  kunna  årligen  emottagas  vid 
höstterminens  början  och  på  tre  läroår  genomgå  fullständig  kurs. 

För  att  vinna  inträde  i de  tekniska  elementarskolorna  som  ordinarie 
lärjunge  skall  inträdessökande  förete  intyg  öfver  uppnådda  14  års  åldex-,  god 
frejd  och  god  religionskunskap.  Dessutoixi  bör  han  vid  anstäld  pröfning  ådaga- 
lägga sig  ega  godkända  kunskaper  i följande  ämnen:  rättslmfning  efter  dikta- 
men, de  fyra  räknesätten  i hela  tal  och  bråk,  såväl  vanliga  bråk  som  decimal- 
bråk, samt  regula  de  tri,  de  fyra  räknesätten  i algebra,  planimetri,  till  omfånget 
motsvarande  de  fyra  första  böckerna  af  Euklides,  fäderneslandets  historia  efter 
en  kortfattad  läi'obok,  Europas,  företrädesvis  fäderneslandets,  samt  grunddragen 
af  de  öfriga  ve  ridsdelarnas  geogi'afi. 

Pei’soner,  som  redan  äi'o  anstälda  i industriens  tjenst,  kunna  få  deltaga 
i undervisningen  i ett  eller  annat  ämne,  som  är  nödvändigt  för  deixxs  yrkes 
rätta  bedrifvande.  Såväl  inskrifnings-  som  terminsafgiften  utgör  10  kronor  för 
ordinarie  lärjunge.  Annan  lärjunge  erlägger  af  styrelsen  bestämd  afgift.  Sty- 
relsen eger  dock  att  befria  medellösa  lärjungar  från  alla  afgifter. 


FRÄN  TEKNISKA  SKOLANS  I STOCKHOLM  UTSTÄLLNING. 


ti 


SVERIGES  TE  K X ISKA  SKOLOR  OCH  DERAS  VTSTÄLLXING 


Undervisningen  vid  de  tekniska  elementarskolorna  bestrides  af  lyra  af 
styrelsen  tillsatta  lektorer,  af  en  verkmästare  samt  fem  extra  lärare,  tillsatta  af 
styrelsen  genom  förordnande  tills  vidare. 

De  fyra  lektorernas  undervisningsämnen  äro:  ren  matematik  och  fysik; 
allmän  kemi  och  kemisk  teknologi  jemte  laborationer;  allmän  mekanik,  maskin- 
lära med  ritning  och  mekanisk  teknologi;  byggnadskonst  med  tillhörande  rit- 
ning, beskrifvande  och  praktisk  geometri  jemte  linear-  och  croquisrilning. 

Styrelsen  ntgöres  af  en  af  Kongl.  Majd  utsedd  ordförande  och  fyra  andra 
ledamöter.  Skolans  föreståndare  är  ständig  ledamot,  de  öfrige  utsedda  på  tre  är. 
Landshöfdingen  i länet  är  därjemte  sjelfskrifven  ledamot  samt  för  ordet,  dä 
han  är  närvarande. 

Den  närmaste  tillsynen  öfver  och  ledningen  af  skolan  tillkommer  en  af 
Kongl.  Majd,  efter  förslag  af  styrelsen  tillsatt  föreståndare,  som  tillika  är  lektor 
vid  skolan. 

Statsanslaget  till  hvart  och  ett  af  dessa  läroverk  utgår  med  22,600  kr. 
årligen,  däraf  16,100  kr.  till  lärareallöningar;  till  undervisningsmateriel,  bibliotek 
och  samlingar  4,800  kr.;  till  sekreterare,  betjening,  lyshållning,  uppvärmning 
m.  m.  1,700  kr. 

Lärjungarnes  antal  utgjorde  under  arbetsåret  1896  — 1897  vid  tekniska 
elementarskolan  i Malmö  85,  i Borås  68,  i Norrköping  71  och  i Örebro  85. 

6.  Chalmers  tekniska  läroanstalt  i Göteborg. 

Denna  läroanstalt,  som  star  emellan  de  tekniska  elementarskolorna  och 
tekniska  högskolan,  inrättades  år  1811  medels  donerade  medel  af  kanslirådet 
Wilhelm  Chalmers.  Från  och  med  1836  släldes  den  under  en  styrelse,  bestå- 
ende af  landshöfdingen  som  ordförande,  stiftets  biskop,  tre  ledamöter  af  fri- 
murarebarnhusdirektionen  samt  en  för  goda  kunskaper  känd  fabrikant  eller 
annan  slöjdidkare,  som  valdes  af  de  öfrige  ledamöterna.  Senare  erhöll  äfven 
institutets  föreståndare  plats  i styrelsen.  De  nu  i hufvudsak  för  Chalmerska 
institutet  gällande  stadgarna  faststäldes  af  Kongl.  Maj: t den  10  Augusti  1877. 
Institutets  namn  ändrades  år  1883  till  Chalmers  tekniska  läroanstalt.  Denna 
är  afsedd  för  sådana  ynglingar,  som  egna  sig  ät  något  industrielt  lefnadsyrke, 
lör  hvars  rätta  utölning  naturkännedom  och  i synnerhet  kemiskt-  och  meka- 
niskt-tekniska  kunskaper  äro  behöfliga.  Läroverket  är  enligt  stadgarna  deladt 
i en  högre  och  en  lägre  afdelning. 

Dei i högre  afdelningen,  som  har  en  vetenskapligt  teknisk  rigtning,  om- 
lattar  tre  ett-åriga  klasser  och  grenar  sig  efter  det  första  aret  i fyra  olika  läck, 
nämligen  det  mekaniskt-tekniska,  det  kemiskl-tekniska,  väg-,  vatten-  och  bygg- 


SVERIGES  TEKNISKA  SKOLOR  OCH  DERAS  UTSTÄLLNING. 


41(5 


nads-  sanil  skeppsbyggnadsfacket.  I denna  aldelning  undervisas  i följande  läro- 
ämnen: matematik,  lägre  och  högre,  teoretisk  mekanik  och  maskinlära  med 
tillhörande  konstrnktionsritning,  geodesi  eller  landtmäteri  och  nivellering  för 
industriela  behof,  beskrifvande  geometri  jemte  linearritning,  allmän  och  till- 
lämpad  fysik,  elektroteknik,  allmän  kemi  och  kemisk  teknologi,  mineralogi  och 
geognosi,  mekanisk  teknologi,  allmän  byggnadslära  och  husbyggnadskonst  med 
tillhörande  ritning,  byggnadskonstens  historia,  väg-  och  vattenbyggnadskonst 
med  tillhörande  ritning,  skeppsbyggen,  teoretiskt  och  praktiskt,  samt  skepps- 
mätning, frihandsteckning  med  croqnisritning  och  arkitektonisk  ornamentsrit- 
ning,  verkstadsarbete. 

Den  lägre  afdelningen,  hvari  undervisningen  företrädesvis  afser  den  prak- 
tiska tillämpningen,  omfattar  två  ett-åriga  klasser  och  delar  sig  efter  det  första 
året  i två  grenar:  det  allmänt  tekniska  facket  och  skeppsbyggerifacket.  Under- 
visningsämnena i denna  afdelning  äro  följande:  lägre  matematik,  fysikens  och 
kemiens  första  grunder,  elektroteknik,  elementarmekanik  jemte  de  första  grun- 
derna af  maskinläran,  mekanisk  teknologi,  praktiskt  skeppsbyggen  och  skepps- 
mätning, svenska  språket  — skriftliga  uppsatser  — , bokföring,  linearritning 
jemte  första  grunderna  af  beskrifvande  geometri,  frihandsteckning,  modellering, 
verkstadsarbete. 

Läsåret,  som  indelas  i två  terminer,  tager  sin  början  den  8 September 
och  slutar  den  10  Juni. 

Elevantalet  vid  institutet  utgjorde: 


1829—30 

29, 

1869  70 

123, 

1839  -40 

62, 

1879-80 

144, 

1849—50 

68, 

1889—90 

168, 

1859  — 60 

107, 

1896—97 

245. 

Sistnämnda  år  utgjordes  lärarepersonalen  af  1 professor  och  före- 
ståndare, 4 lektorer,  12  öfriga  lärare,  4 repetitörer  och  4 stipendiater. 

För  bestridande  af  de  löpande  utgifterna  uppbar  institutet  år  1896  uti 
statsanslag  kr.  57,232,37,  elevafgifter  kr.  4,896,07,  ränta  af  donationsfonderna 
kr.  3,404,98  samt  gåfvo-  och  hyresmedel  1,148,50,  eller  inalles  kr.  65,682,02. 

Med  Chalmerska  institutet  är  sedan  1888  förenad  en  materialprofnings- 
anstalt,  till  hvilkens  upprättande  stadsfullmägtige  i Göteborg  anvisat  medel  ur 
den  Renströmska  fonden;  sedan  1895  års  början  åtnjuter  anstalten  statsanslag. 

Chalmerska  institutet  förfogai  öfver  en  byggnadskomplex,  bestående  at 
en  hufvudbyggnad  med  rit-  och  föreläsningssalar  samt  bostad  för  föreståndare 
och  vaktmästare,  en  fristående  kemisk  laboratoriebyggnad  samt  en  verkstads- 
byggnad jemte  flygelbyggnad  för  materialprofningsanstalten. 


SVERIGES  TEKNISKA  SKOLOR  OCH  DERAS  UTSTÄLLNING 


Donationsfonderna  uppgå  till  376,000  kronor,  hvaraf  292,000  äro  ned- 
lagda i byggnader  och  inventarier. 

7.  Tekniska  skolan  i Stockholm, 

till  lärjungeantalet  landets  största  skola,  intager  på  grund  af  sin  organisation 
en  alldeles  särskild  plats.  Den  leder  sin  upprinnelse  från  den  1844  inrättade 
enskilda  söndagsritskolan  för  handtverkare.  Denna  skola,  som  räknade  40  lär- 
jungar och  meddelade  undervisning  i linearritning,  perspektivritning,  frihands- 
teckning  och  modellering,  öfvertogs  1845  af  den  hland  annat  för  detta  ända- 
mål då  stiftade  Svenska  slöjdföreningen.  1860  öfvertogs  skolan  af  staten  (jem- 
likt  Kgl.  bref  af  d.  23  Sej)t.  1859)  och  fick  namnet  Slöjdskolan  i Stockholm 
samt  en  särskild  styrelse,  under  Kgl.  kommerskollegiets  öfverinseende.  Af 
1863 — 64  års  riksdag  beviljades  fri  tomt  jemte  300,000  kr.  till  nybyggnad  åt 
skolan.  Stockholms  stad  bidrog  med  160,000  kr.  På  grundvalen  af  en  tek- 
nisk undervisningskomités  1875  afgifna  utlåtande  undergick  skolan  1878  — 79 
en  ganska  genomgripande  ombildning,  hvarigenom  hl.  a.  hennes  verksamhet 
mera  klart  begränsades  inom  den  rent  tekniska  undervisningens  område. 
Högre  konstindustriela  skolan  och  hyggnadsyrkesskolan  inrättades,  och  skolan 
fick  sitt  nuvarande  namn.  Med  utgången  af  1886  upphörde  kommerskollegium 
att  vara  öfverstyrelse,  och  skolan  lyder  numera  direkt  under  ecklesiastikdepar- 
tementet. Sedan  denna  tid  har  undervisningen  ännu  skarpare  begränsats  för 
de  olika  yrkesgrenarna.  I denna  rigtning  hafva  ordnade  studieplaner  genom- 
förts för  alla  skolafdelningarna;  så  har  aftonskolan  ej  mindre  än  20  olika 
studieplaner,  den  kvinliga  skolan  11;  inom  den  högre  konstindustriela  skolan 
hafva  införts  flere  tillämpnings-  och  extra  ämnen  samt  skriflärarekursen.  Hela 
undervisningen  har  ordnats  på  tvenne  hufvudafdelningar,  den  ena  för  konstin- 
dustriela fack  (fem  fackafdelningar),  den  andra  som  seminarium  för  utbildande 
af  lärare  i teckning,  välskrifning  och  modellering.  1890  tillädes  maskinvrkes- 
skolan,  där  undervisningen  är  fördelad  på  7 olika  fackafdelningar.  Samtliga 
skolafdelningarnas  ämnesprogram  hafva  utarbetats  och  utgifvits  från  trycket 
jemte  studieplaner  och  öfriga  meddelanden  rörande  skolan.  Det  nuvarande 
betygssystemet  antogs  på  de  tekniska  skolornas  rektorsmöte  1889.  Skolans 
samlingar  hafva  sammanförts  till  ett  skolmuseum,  särskildt  afsedt  för  den 
konstindustriela  undervisningen.  Öfriga  samlingar  hafva  ordnais  inom  de  sär- 
skilda fackskolornas  lokaler.  I Juli  1891  utfärdades  nya  stadgar  lör  lärover- 
ket, hvilka  stadgar  ytterligare  tillökades  1895. 

Skolan  erhöll  sitt  första  statsanslag  1848  med  3,000  kr.  Samtliga  års- 
inkomsterna belöpa  sig  numera  till  : statsanslag  97,075  kr.,  af  Stockholms 


4]  8 


SVERIGES  TEKNISKA  SKOLOR  OCH  DERAS  UTSTÄLLNING. 


stad  7,500  kr.,  Sjöstedtska  fondens  afkastning  2,400  kr.,  lärjungarnes  skol- 
afgifter  cirka  15,000  kr.,  diverse  smärre  inkomster  till  ett  mindre  belopp,  sam- 
manlagdi omkring  123,000  kr. 

Elevantalet  uppgick  under  arbetsåret  1896  — 97  inom  den  tekniska  afton- 
och  söndagsskolan  till  1,128,  inom  tekn.  skolan  för  kvinliga  lärjungar  till 
276,  inom  högre  konstindustriela  skolan  till  80,  samt  inom  de  till  tecknings- 
lärareseminariet  börande  barnklasserna  till  208;  inom  byggnadsyrkesskolan 
l ill  39,  inom  maskinyrkesskolan  till  63  — eller  tillsammans  1,794  lärjungar. 

Inom  tekniska  afton-  och  söndagsskolan  undervisas  i 28  ordinarie  oeh 
4 extra  läroämnen  af  21  öfverlärare  oeh  22  biträdande  lärare.  Inom  tekniska 
skolan  för  kvinliga  lärjungar  undervisas  i 17  ordinarie  oeh  3 extra  läroämnen 
af  15  öfverlärare  och  17  biträdande  lärare;  inom  den  högre  konstindustriela 
skolan  i 18  ordinarie  och  5 extra  läroämnen  af  15  öfverlärare  och  6 biträ- 
dande lärare;  inom  lärareseminariets  barnklasser  af  1 öfverlärare  och  26 
lärarekandidater;  inom  byggnadsyrkesskolan  i 14  ordinarie  och  2 extra  läro- 
ämnen af  10  öfverlärare  och  6 biträdande  lärare;  inom  maskinyrkesskolan  i 
14  ordinarie  och  2 extra  läroämnen  af  14  öfverlärare  ocli  6 biträdande  lärare. 
Inom  den  extra  undervisningen  i 7 olika  läroämnen  af  7 lärare  och  4 biträ- 
dande lärare. 

Sedan  tekniska  skolan  i Stockholm  i Januari  1846  öppnades  för  en  ord- 
nad undervisning,  har  den  besökts  af  följande  antal  lärjungar: 

inom  söndags-  och  aftonskolan  24,274 


Således  inalles,  sedan  skolans  början,  till  och  med  1896...  37,356 


Tekniska  skolan  i Stockholm  har  till  ändamål  »att  meddela  en  allmän- 
fattlig  och  praktisk  undervisning  i de  läroämnen,  som  äro  nödvändiga  för  en 
pä  insigt  grundad  utöfning  af  de  industriela  yrkena,  och  dymedels  främja 
svenska  näringarnas  samt  konstllitens  utveckling  och  förkofran».  Läroanstal- 
tens bufvudafdelningar  äro  följande  fem:  1)  Tekniska  afton-  och  söndagssko- 
lan, afsedd  för  ynglingar  (fylda  14  år)  och  män,  företrädesvis  sådana,  som 
redan  inträdi  i fabriks-  och  handtverksyrkena.  Ämnena  och  ämnesgrupperna 
äro  valfria  samt  ordnade  så,  att  eleverna  kunna  välja  mellan  20  olika  yrkes- 


tekniska  skolan  för  kvinliga  lärjungar,  sedan  1858 


den  högre  konstindustriela  skolan,  sedan  1879  

de  till  högre  skolan  hörande  barnklasserna,  sedan  1879 

byggnadsyrkesskolan,  sedan  1879  

maskinyrkesskolan,  sedan  1890  


SVERIGES  TEKNISKA  SKOLOR  OCII  DERAS  UTSTÄLLNING. 


41!» 


kurser.  II)  Tekniska  skolan  för  kvinliga  lärjungar  (öfver  14  år)  meddelar  de 
vetenskapliga  och  konstnärliga  insigter  och  färdigheter,  som  äro  grundläggande 
för  den  tekniska  verksamhet,  hvilken  af  kvinnor  kan  med  fördel  ulöfvas.  Äm- 
nena, äfven  här  valfria,  äro  delade  på  11  yrkeskurser.  III)  Högre  konstindu- 
striela  skolan  upptager  håde  manliga  och  kvinliga  lärjungar,  som  fyll  16  år 
(teckningslärarekandidaterna  antagas  ej  förrän  efter  fylda  18  år),  och  krälver 
hela  eller  större  delen  af  deras  tid  under  Ire  arbetsår.  I den  första  hufvud- 
afdelningen,  som  indelas  i fem  fackafdelningar,  utbildas  inom  den  första  mön- 
sterritare (äfven  möbelsnickeri,  konstsmide  o.  s.  v.),  i den  andra  dekora- 
tionsmålare, lackerare  o.  s.  v.,  i den  tredje  modellörer,  ornamentsbildhuggare 
o.  d.,  i den  fjerde  träskulptörer,  i den  femte  ciselörer  och  gravörer.  I den 
andra  af  dessa  hufvudafdelningar  utbildas  blifvande  tecknings-,  skrif-  och  mo- 
delleringslärare  för  rikets  allmänna  läroverk,  folkskolelärareseminarier  och 
tekniska  elementära  läroverk.  Teckningslärareafdelningen  (inrättad  1879)  har 
två-  eller  treårig  kurs,  och  såsom  öfningsmaterial  åt  densamma  äro  två  barn- 
klasser anordnade.  Kursen  i välskrifning  jemte  metodik  tillkom  1890.  IV) 
Byggnadsyrkesskolan,  med  treårig  (fullständig)  kurs  och  obligatoriska  ämnen, 
bibringar  de  kunskaper,  som  erfordras  för  liandhafvandet  af  närmaste  lednin- 
gen vid  byggnaders  utförande,  och  mottager  elever,  som  fylt  16  år.  V)  Ma- 
skinyrkesskolan (inrättad  1890)  meddelar  sådana  kunskaper,  som  erfordras  för 
liandhafvandet  af  den  närmaste  arbetsledningen  inom  de  mekanisk-tekniska 
yrkena,  och  mottager  likaledes  elever,  som  fylt  16  år.  Kursen  är  två-  eller 
treårig,  med  i allmänhet  obligatoriska  ämnen.  I den  första  faekafdelningen 
utbildas  verkmästare,  maskinister  och  ritare  vid  mekaniska  verkstäder,  i den 
andra  kvarn-  och  sågverksbyggmästare,  i den  tredje  undermaskinister,  maskin- 
arbetare, plåtarbetare  för  ångpannor,  smidesarbetare,  mekan.  instrumentmakare, 
urmakare  m.  11.,  i den  fjerde  fartygsbvggnadsarbetare ; den  femte  är  afsedd 
för  plåtarbetare,  för  hus-,  bro-  och  jern vägsbyggnader,  rörläggare  o.  s.  v.,  den 
sjelle  för  gjutare,  den  sjunde  för  elektrotekniska  arbetare. 

Tekniska  skolans  samtliga  ordinarie  läroämnen  äro:  geometrisk  kon- 
struktionsritning,  linearritning,  beskrifvande  geometri,  perspektivlära,  frihands- 
teckning,  ornamentteckning,  konstindustriel  fackteckning,  figur-  och  landskaps- 
teckning,  målning  (efter  ornament,  basrelief,  draperier,  fristående  föremål,  väx- 
ter, djur  o.  s.  v.),  modellering  (efter  ornament  och  figurer),  aritmetik,  algebra, 
geometri,  mekanik  jemte  maskinlära,  maskinritning  och  mekanisk  teknologi, 
experimentalfysik,  kemi  och  kemisk  teknologi,  varukännedom,  verktygslära, 
byggnadskonstruktionslära,  hyggnadsformlära  jemte  ritning,  upprättande  af 
kostnadsförslag,  elementen  af  fältmätning  och  afvägning,  uppsatsskrifning,  bok- 
löring,  textning  jemte  skönskrift,  högre  konstindustriel  fackteckning,  skärning 

54 


420 


SVERIGES  TEKNISKA  SKOLOR  OCH  DERAS  UTSTÄLLNING. 


i trä,  ciselering  och  gravering,  gipsgjutning,  första  grunderna  af  konsthistorien 
och  (sedan  1889)  särskild  mönsterritning  med  tillämpning  för  läderplastik  samt 
porslins-  och  glasmålning.  Af  icke  ringa  vigt  är  äfven  undervisningen  i extra 
läroämnen,  för  hvars  anordnande  skolan  har  att  tillgå  ett  särskildt  statsanslag. 
För  närvarande  omfattar  den  stillära  och  ornamentskomposition  (föredrag), 
dekorations-  och  yrkesmålning  samt  konstsömnad,  formanatomi  jemte  ritning, 
fotografi,  gymnastik  och  särskild  kurs  för  elektrotekniska  montörer. 

Styrelsen  nigöres  af  en  ordförande  (förordnad  af  Kgl.  M:t),  skolans  före- 
ståndare (utn.  af  Kgl.  M:t)  och  fem  andra  ledamöter,  bland  hvilka  en  är  utsedd 
af  Kgl.  M:t,  en  af  Stockholms  stadsfullmägtige,  en  af  lärarekollegiet  vid  Tek- 
niska högskolan,  en  af  Kgl.  akademien  för  de  fria  konsterna  och  en  af  Svenska 
slöjdföreningens  styrelse. 

Tekniska  skolans  lärare  äro  dels  ordinarie  öfverlärare,  antagna  af  sty- 
relsen medels  förordnande,  dels  underlärare,  äfvensom  extra  lärare,  förordnade 
af  styrelsen  på  viss  tid  eller  tills  vidare. 

Lärarepersonalen  består  för  närvarande  af  30  ordinarie  öfverlärare  samt 
48  underlärare  och  10  extra  lärare. 

Styrelsen  förordnar  en  af  öfverlärarne  i den  högre  konstindustriela  sko- 
lan, en  af  öfverlärarne  i byggnadsyrkesskolan  samt  en  af  öfverlärarne  i ma- 
skinyrkesskolan till  afdelningsföreståndare;  dock  må  styrelsen  kunna  förordna 
skolans  föreståndare,  när  en  sådan  befattning  är  ledig,  att  tills  vidare  upp- 
rätthålla densamma.  Likaså  tillförordnas  en  föreståndarinna  inom  den  tek- 
niska skolan  för  kvinliga  lärjungar. 

För  hvarje  af  de  fem  hufvudafdelningarna  gälla  särskilda,  för  hvarje 
skola  faststälda  läro-  och  timplaner. 

Tekniska  skolans  öfriga  personal  nigöres  af  sekreteraren,  bibliotekarien 
och  kassaförvaltaren  samt  en  kanslist. 

Elever  antagas  för  hvarje  hufvudafdelning  i enlighet  med  för  dessa 
faststälda  fordri ngar. 

Afgångsbetyg  tilldelas  endast  de  lärjungar,  som,  efter  att  liafva  genom- 
gått en  systematiskt  ordnad  lärokurs  inom  en  skola,  af  dennas  lärarekollegium 
pröfvas  däraf  förtjente.  1 lärosalarna  inrymmes  ett  dyrbart  förråd  af  sådana 
modeller  och  planscher,  som  äro  direkt  afsedda  för  den  fackmässiga  under- 
visningens behof.  Biblioteket  innehåller  omkring  12,000  hand,  mest  teknisk 
literatur,  jemte  ölver  36,000  väl  ordnade  mönsterplanscher.  I detsamma  in- 
gå äfven  handteckningar  och  skriftliga  anteckningar  i vetenskapliga,  konst- 
närliga eller  tekniska  ämnen.  Det  är  lor  allmänheten  tillgängligt  å vissa 
för  yrkesidkare  passande  tider.  Skolans  museum  innefattar  flere  tusen  mo- 
deller, mestadels  gipsafgjutningar  från  berömdare  byggnadsmonument,  en  sam- 


SVERIGES  TEKNISKA  SKOLOR  OCH  DERAS  UTSTÄLLNING. 


42 1 


ling  limfärgskopior  efter  italienska  dekorationsmålningar,  modeller  lor  läder- 
plastik, träskulptur,  konstsmide,  textilkonst,  emaljering,  porslinsmålning  m.  m., 
alltsammans  tillgängligt  älven  för  allmänheten. 


8.  Kgl.  tekniska  högskolan. 

Kgl.  tekniska  högskolan  i Stockholm  leder  sitt  ursprung  från  en  genom 
Kgl.  brefvet  af  den  11  December  1798  i förening  med  Kgl.  målare-  och 
bildhuggareakademien  inrättad  »mekanisk  skola»,  som  bland  annat  fick  under 
sin  vård  den  af  Kristofer  Polhem  redan  1(597  påbörjade  och  under  1700-talet 
organiserade  mekaniska  modellsamlingen,  det  s.  k.  »laboratorium  mechanicum», 
eller  som  den  senare  benämndes  »Kongl.  modellkammaren»,  som  hölls  för 
allmänheten  öppen  vissa  dagar,  då  föreståndaren,  biträdd  af  fyra  stipendiater, 
visade  och  förklarade  de  modeller,  som  åstundades.  Konstakademiens  sekre- 
terare meddelade  en  tid  undervisningen  i teoretisk  samt  direktören  i prak- 
tisk mekanik.  Efter  Kgl.  landtbruksakademiens  stiftande  stäldes  1813  meka- 
niska skolan  och  modellkamrarna  under  denna  akademis  ledning. 

Skolan  förestods  då  af  en  lönlös  direktör,  en  lärare  i »teorien»  (teore- 
tisk mekanik),  en  för  »praktiken»  (praktisk  mekanik)  samt  en  för  »maskin- 
ritning». Ärliga  utgiftsstaten  uppgick  endast  till  475  rdr  banko. 

I början  af  1820  insåg  man  allt  mer  och  mer  behofvet  af  en  ordnad 
undervisning  för  näringarna.  På  grund  af  vid  1828  års  riksdag  väckta  mo- 
tioner gjorde  rikets  då  församlade  ständer  hos  Kgl.  Maj:l  framställning  om 
inrättandet  i hufvudstaden  af  ett  tekniskt  och  mekaniskt  centralinstitut  för 
praktisk  undervisning,  i hvad  som  för  manufakturer  och  en  del  handtverkerier 
erfordras».  Kgl.  Majd  förordnade  den  18  Maj  1825,  alt  ett  »Teknologiskt 
institut  skall  enligt  de  af  vetenskapsakademien  angifna  grunder  anläggas». 
De  första  stadgarna  för  teknologiska  institutet  utfärdades  af  Kgl.  Md  den  8 
Juni  1826,  och  faststäldes  utgiftsstaten  till  14,000  rdr  banko.  Enligt  dessa 
stadgar  skulle  institutets  ändamål  vara  »att  samla  och  meddela  kunskaper 
och  upplysningar,  som  äro  nödvändiga  för  att  med  framgång  idka  slöjder, 
eller  hvad  man  vanligen  kallar  handtverk  och  fabriker  ».  Undervisningen  om- 
fattade till  en  början  elementär  mekanik,  lysik  och  kemi,  maskinritning,  verk- 
stads- eller  modellarbeten,  fysik  och  kemisk  teknologi  sand  »enskild  industri», 
hvart  il  1 år  1830  kommo  lefvande  språk.  Afgångsbelyg  utfärdades,  men  älven 
»gesällbref»  för  elever,  »som  vid  institutet  förvärfvat  skicklighet  i något  yrke». 


422 


SVERIGES  TEKNISKA  SKOLOR  OCH  DERAS  UTSTÄLLNING. 


Efter  förnyade  klagomål,  att  institutet  ej  gjorde  den  rätta  nyttan,  ådaga- 
lade  en  komitéundersökning  1844,  att  ett  ej  obetydligt  antal  lärjungar  under- 
visades, men  af  dessa  voro  inånga  minderåriga,  t.  o.  m.  9 års  gossar  mot- 
togos  samt  äfven  fruntimmer  (år  1827  41  st.).  »Gesäller  blelYo  af  direktionen 
utnämnda  i metallarbeten,  maskinarbeten,  färgningskonst,  garfningskonst,  snic- 
keri, urmakeri,  gjutning  etc.»  (äfven  4 kvinliga  gesäller  i färgeri),  dock  var 
dessa  »gesällers»  duglighet  enligt  komiténs  berättelse  mycket  dåligt  vitsordad 
af  de  näringsidkare,  som  kommo  att  använda  dem. 

I sitt  utlåtande  den  14  Juni  1845  klandrades  dessa  och  andra  miss- 
förhållanden skarpt. 

Enligt  komiterade  borde  institutets  uppgift  vara  att  meddela  »en  allmän 
vetenskapligt  teknisk  bildning».  Enligt  de  häraf  föranledda  förnyade  stad- 
garna, af  år  1846,  blef  teknologiska  institutet  »en  undervisningsanstalt  för 
sådana  unge  män,  som  egna  sig  åt  något  industriell  lefnadsyrke,  för  hvars 
rätta  utöfning  naturkännedom  och  i synnerhet  kemiskt-  och  mekaniskt-tekniska 
kunskaper  äro  behötliga».  1858  års  förnyade  stadgar  medförde  llere  förbätt- 
ringar och  tillägg  i dess  organisation.  1866  flyttades  Falu  bergsskola  till  och 
sammanslogs  med  institutet,  1867  utfärdades  åter  nya  stadgar,  då  institutets 
ändamål  angafs  vara  »att  åt  unge  män,  som  vilja  egna  sig  åt  något  tekniskt 
lefnadsyrke,  meddela  en  därför  erforderlig  vetenskaplig  bildning».  1869  för- 
lädes »civilingeniörskursen»  från  Mariebergs  artilleriläroverk  till  institutet.  1876 
ändrades  institutets  namn  till  Kgl.  tekniska  högskolan,  hvars  ändamål  enligt 
1877  års  ännu  gällande  stadgar  är  »att  åt  unge  män,  som  vilja  egna  sig  åt 
något  tekniskt  yrke,  meddela  en  därför  erforderlig  vetenskaplig  bildning».  Ge- 
nom läroverkets  föreståndare  och  lärare  skola  de  yttranden  och  upplysningar 
afgifvas  i tekniska  ämnen,  som  Kgl.  Maj:t  finner  behötliga. 

Läroämnen  äro:  ren  matematik,  geodesi  och  topografi,  beskrifvande 

geometri,  elementarmekanik,  högre  teoretisk  mekanik,  beskrifvande  maskinlära, 
konstruktion  af  enkla  maskindelar,  teoretisk  maskinlära  och  maskinbyggnads- 
konst, bergsmekanik,  läran  om  ångfartygs  konstruktion,  mekanisk  teknologi, 
allmän  fysik,  tillämpad  fysik,  teoretisk  och  praktisk  elektroteknik,  allmän  och 
analytisk  kemi,  kemisk  teknologi’  kemiska  laborationer,  bergskemi,  allmän 
metallurgi,  speciel  metallurgi  — jernets  och  öliiga  metallers  — , metallurgiska 
laborationer,  mineralogi  och  geologi,  grufvetenskap,  allmän  byggnadslära,  bygg- 
nadsestetik,  husbyggnadskonst,  arkitektur,  byggnadskonstens  historia,  väg-  och 
vattenbyggnadskonst,  linearritning,  frihandsteckning,  ornamentik,  modellering 
samt  verkstadsarbete  och  mekaniska  laborationer,  hvarjemte  såsom  valfria 
ämnen  äro  införda  nationalekonomi  och  näringslagstiftning,  teknisk  hygien 
samt  elektrolytisk  kemi. 


SVERIGES  TEKNISKA  SKOEOIi  OCH  DERAS  UTSTÄLLNING. 


423 


Högskolan  oinfattar  fem  fackskolor : en  för  maskinbyggnadskonst  och 
mekanisk  teknologi  med  dels  tre-,  dels  fyraårig  lärokurs;  en  för  kemisk  tek- 
nologi med  treårig  lärokurs;  en  för  bergsvetenskap  med  tre  underafdelningar: 
för  bergsmekanik  med  fyraårig  lärokurs,  för  metallurgi  och  hyttkonst  samt 
för  grufvetenskap,  de  båda  senare  med  dels  Ire-,  dels  fyraårig  lärokurs;  en 
för  arkitektur  med  fyraårig  lärokurs  och  så  ordnad  undervisning,  att  de  ele- 
ver, som  sådant  önska,  kunna  efter  genomgången  af  den  tredje  årskursen  fort- 
sätta sina  studier  vid  akademien  för  de  fria  konsterna;  samt  en  för  väg-  och 
vattenbyggnadskonst  med  fyraårig  lärokurs.  Redan  vid  elevernas  inträde  läm- 
pas undervisningen  efter  fackskolornas  behof. 

Läsåret  innefattar  två  terminer:  höstterminen  från  den  10  September 
till  och  med  den  22  December,  vårterminen  från  den  7 Januari  till  och  med 
den  10  Juni.  I fackskolan  för  väg-  och  vattenbyggnadskonst  fortsättas  de 
praktiska  öfningarna  i geodesi  och  topografi  under  ett  läsår  till  den  1 Jnli. 
I samma  fackskola,  äfvensom  i fackskolan  för  arkitektur,  börjar  undervisnin- 
gen fjerde  studieåret  den  1 Oktober  och  slutas  den  15  April.  För  facksko- 
lans för  bergsvetenskap  sista  årskurs  användes  tiden  från  den  1 Maj  till  början 
af  Juli  till  praktiska  öfningar  vid  jernbruk  och  bergverk  samt  resor  för  sådana 
verks  beseende. 

Tekniska  högskolans  lärare  äro  dels  professorer,  som  utnämnas  af  Kongl. 
Maj:t,  efter  förslag  af  styrelsen,  dels  af  lektorer  samt  erforderligt  antal  extra 
lärare  och  assistenter,  som  antagas  och  förordnas  af  styrelsen,  hvilken  utgöres 
af  en  af  Kongl.  Maj:t  förordnad  ordförande,  högskolans  föreståndare,  — en 
af  läroverkets  ordinarie  lärare  — , tre  till  ledamöter  af  Kongl.  Maj:t  utsedde 
sakkunnige  män  — hvartill  förslag  uppsättes  af  lärarekollegiet  — samt  två 
af  fullmägtige  i jernkontoret  valda  ledamöter.  Lärarepersonalen  består  för 
närvarande  af:  12  professorer,  af  hvilka  befattningar  en,  professuren  i me- 
kanisk teknologi,  tillsvidare  ånyo  uppehälles  af  tvenne  tillförordnade  lärare,  7 
lektorer,  11  extra  lärare,  2 docenter  samt  erforderligt  antal  assistenter,  h vilkas 
antal  läsåret  1896  — 97  uppgick  till  1(5.  Hvarje  lärare,  som  vid  högskolan 
meddelar  undervisning  på  eget  ansvar,  är  ledamot  af  lärarekollegiet,  inom 
hvilket  läroverkets  föreståndare  är  ordförande.  Lärarekollegiet  utser  bland 
hvarje  fackskolas  ordinarie  lärare  en  fackskoleföreståndare  för  en  tid  af  tre 
år,  hvilken  det  åligger  att  vaka  öfver  de  inom  hans  fackskola  studerande  ele- 
vernas Ilil  och  framsteg,  gå  dem  tillhanda  med  råd  och  upplysningar  i afse- 
ende  å planen  för  deras  studier  samt  i allmänhet  främja  fackskolans  ända- 
målsenliga utveckling.  — Högskolans  öfriga  personal  utgöres  af  sekreteraren, 
kamreraren  och  bibliotekarien. 

Högskolans  elever  äro:  dels  ordinarie,  som  efter  ådagalagda,  bestämda 


424 


SVERIGES  TEKNISKA  SKOLOR  O C II  DERAS  UTSTÄLLNING. 


förkunskaper  följa  undervisningen  till  den  omfattning,  som  enligt  särskilda 
bestämmelser  för  h varje  fackskola  erfordras  för  att  efter  fullbordad  lärokurs 
kunna  undfå  fullständigt  afgångsbetyg,  dels  specialelever,  som,  sedan  de  styrkt 
sig  ega  ell  visst  föreskrifvet  kunskapsmått,  åtnjuta  undervisning  i ett  mindre 
antal  läroämnen  och  öfver  sina  däri  förvärfvade  kunskaper  kunna  erhålla 
betyg,  samt  extra  elever,  hvilka  efter  eget  val  begagna  undervisningen,  men 
ej  äro  berättigade  att  från  högskolan  erhålla  kunskapsbetyg.  Elevantalet  upp- 
gick höstterminen  1896  till  319,  däraf  372  ordinarie,  3 specialelever  och  43 
extra  elever.  Samma  år  utexaminerades  med  afgångsbetyg  105  ordinarie  och 
2 specialelever,  det  högsta  antal,  som  något  år  utgått  från  högskolan. 

Ordinarie  elev  erlägger  en  af  Kongl.  Maj:t  bestämd  terminsafgift  för 
bestridande  af  de  kostnader,  som  äro  förenade  med  öfningarna,  och  utgår 
denna  afgift  för  närvarande  med  högst  20  kr.  och  minst  10  kr.  i termi- 
nen. Af  special-  och  extra  elever  erläggas  terminsafgifter,  bestämda  efter  arten 
och  antalet  läroämnen,  hvari  de  åtnjuta  undervisning. 

Tekniska  högskolans  årliga  ordinarie  statsanslag  utgår  för  närvarande 
med  146,700  kr.,  hvarjemte  för  år  1897  uppbars  — förutom  extra  anslaget 
till  nybyggnaden  — ett  extra  anslag  å 20,800  kr.  till  provisorisk  utvidgning 
och  förstärkning  af  undervisningen  m.  m.  Elevafgifterna  uppgingo  under  1896 
till  9,325  kr.  Utaf  det  ordinarie  anslaget  äro  3,000  kr.  afsedda  för  stipendier 
till  behöfvande  elever,  hvarjemte  högskolan  disponerar  öfver  10  donerade  sti- 
pendiefonder med  ett  sammanlagdi:  kapitalbelopp  vid  1896  års  slut  af  138,100 
kr.  Härtill  komma  tillfälliga  gåfvor  samt  bötesmedel  för  af  elever  försum- 
made  lektioner  med  en  sammanlagd  summa  under  sistnämnda  år  af  1,526 
kr.  — Biblioteket  räknade  vid  1896  års  utgång  23,600  band. 

Slutligen  har  vid  Kgl.  tekniska  högskolan  blifvit  under  år  1896  upprättad 
en  materialprofningsanstalt.  Sedan  nämligen  jernkontoret  medgifvit,  att  dess 
vid  Liljeholmens  profningsanstalt  befintliga  Werderska  profningsmaskin  finge 
förflyltas  till  högskolan,  för  att  under  vissa  vilkor  användas  vid  den  tillärnade 
materialprofningsanstalten  därstädes,  beviljades,  ]iå  gjord  framställning  af  Kongl. 
Majd,  ell  anslag  af  23,000  kr.  för  en  byggnad  å högskolans  tomt  till  nämnda 
anstalts  inrymmande  och  dess  inredning  för  sitt  ändamål.  Denna  byggnad 
står  nu  färdig  och  fullt  inredd  med  tidsenliga  apparater  och  maskiner  för 
allehanda  material  iers  profning.  Anstalten  trädde  i verksamhet  1896. 

Rörande  årliga  antalet  inträdessökande  till  läroverket,  därstädes  antagne 
ordinarie  och  specialelever,  totala  elevantalet  samt  antalet  med  afgångsbetyg 
utexaminerade  ordinarie  och  specialelever  under  de  olika  utvecklingsperioderna 
efter  1848  lemnar  närstående  sammanställning  en  öfverblick: 


SVERIGES  TE  K XIS  KA  SKOLOR  OCH  DERAS  UTSTÄLLNING- 


425 


Under 

aren 

Inträdessökande 

Antagna  elever 

Hela 

intalet 

elever 

Utexaminerade 

Högst  Lägst  Medel- 
tal 

Högst 

Lägst 

Medel- 

tal 

Högst 

Lägst 

Medel- 

tal 

Högst  Lägst 

Medel- 

tal 

1848—58 

75  12  34 

50 

10 

27 

115 

30 

73 

33  8 

16 

1858-G9 

66  27  44 

50 

26 

32 

137 

93 

115 

36  13 

24 

1869—78 

156  1 36  95 

; 104 

27 

63 

282 

113 

193 

66  20 

39  ; 

1878—96 

133  150  ; 102 

i 106 

41 

80 

336 

153 

240 

107  28 

51 

Högsta  antalet  samtidigt  vid  läroverket  studerande  elever  inträffade  höst- 
terminen 1<S94,  da  det  var  336,  däraf  302  ordinarie,  2 special-  och  32  extra 
elever.  Medelåldern  hos  de  i första  årskursen  årligen  antagne  ordinarie  ele- 
verna har  under  perioden  1878 — 96  varit  19,05  år  för  dem,  som  allagt  mogen- 
hetsexamen, samt  19,7  5 år  för  öfriga  elever. 


XXXI. 

VETENSKAPLIGA  HJELPMEDEL 

(inclusive  kartografi,  reproduktion  af  skrift  m.  m. 


1.  VETENSKAPLIGA  HJELPMEDEL. 


AF 


P.  G.  ROSÉN. 

I)e  under  denna  rubrik  utstälda  arbetena  kunna  grupperas  på  föl- 
jande sätt: 

1.  Optiska  och  astronomiska  instrument. 

2.  Meteorologiska  instrument. 

3.  Instrument  för  geodesi,  topografi  och  landtmäteri  samt  afståndsmätare. 

L Diverse  mindre  instrument,  såsom  kompasser,  vattpass,  vågar  m.  m. 

Dessa  grupper  af  föremål  voro  ej  synnerligen  starkt  representerade  på 

utställningen,  såsom  endast  upptagande  20  nummer.  Detta  gäller  i synnerhet 
de  egentliga  precisionsinstrumenten.  Orsaken  härtill  torde  hufvudsakligen  vara 
att  söka  i den  omständigheten,  att  de  med  ett  deltagande  i utställningen  för- 
enade kostnader  och  tidsförlust  afskräckte  de  flesta  af  de  vetenskapliga  institu- 
tionerna och  skickligare  instrumentmakare  hos  oss  och  i våra  grannländer  att 
utställa  de  utmärkta  precisionsinstrument,  som  verkligen  finnas  för  handen 
och  utan  svårighet  kunna  uthärda  en  jemförelse  och  täflan  med  de  utmärk- 
taste  af  samma  slag  i andra  länder. 

Det  vore  ändamålslöst  att,  äfven  om  det  låge  inom  möjlighetens  om- 
råde, här  i detalj  redogöra  för  de  olika  instrument  och  apparater,  som 
voro  utstälda,  särskildi  som  de  llesta  af  dem  äro  väl  bekanta  för  den  sak- 
kunnige eller  intresserade.  Det  torde  därför  vara  tillräckligt  att  något  fästa 
uppmärksamheten  på  de  föremål,  som  tilldelats  högre  erkännande,  utan  att 
man  därför  hör  anses  liafva  velat  underskatta  värdet  hos  de  öfriga,  af  hvilka 


VETENSKAPLIGA  HJELPMEDEL  M.  M. 


427 


flere  torde  hafva  större  värde,  än  som  vid  en  uppskattning  under  en  utställ- 
ning kan  hafva  varit  möjligt  att  bedöma. 

De  prof  på  optisk  glasslipning,  som  H.  Samson  från  Stockholm  och 
danske  glassliparen  L,  Madsen  från  Anöskjöping  utstält,  voro  värda  mycken 
uppmärksamhet.  Herr  Samson,  som  har  eget  glassliperi,  grundlagdt  1870,  hade 
vid  utställningen  anordnat  ett  sl  i peri  i mindre  skala,  där  man  hade  tillfälle 
att  åse  det  praktiska  tillvägagåendet  vid  den  intressanta  sliperiprocessen.  Där 
fanns  en  mängd  prof  på  mycket  förtjenstfullt  utfördt  arbete,  speciell  särdeles 
fina  glasögon  och  pince-nez. 

Herr  Madsen  hade  att  framvisa  utmärkta  astronomiska  objektiv  och 
andra  tubglas,  hvilka,  såvidt  man  kunde  bedöma  af  de  föremål,  man  hade  till- 
fälle att  iakttaga  genom  synglasen,  gifva  fullkomligt  färgfria  bilder.  Att  kunna 
åstadkomma  sådana  utmärkta  resultat  af  en  enskild  person  icke  midt  inne  i en 
storstad  med  alla  dess  hjelpmedel,  utan  i en  aflägsen  trakt  ule  på  landsbygden, 
måste  anses  vara  synnerligen  anmärkningsvärdt  och  ådagalägga  både  stor  lust 
och  begåfning  för  yrket. 

Meteorologiska  instrument  af  framstående  beskaffenhet  voro  insända  från 
tvenne  verkstäder  i Stockholm,  tillhöriga  R.  Grave  och  G.  A.  Kahl. 

Herr  Grave  hade  utstält,  utom  andra  föremål,  en  intressant,  inventiös 
apparat,  af  ingeniör  Klas  Sondén  uppfunnen  för  analys  af  fahriksgaser,  sär- 
skildt  rökgaser  på  kolsyra,  hvilken  apparat  arbetade  automatiskt,  sedan  den 
väl  blifvit  satt  i gång.  Graves  meteorologiska  arbeten  vitnade  för  öfrigt  därom, 
att  denna  fabrik  för  tillverkning  af  apparater  för  tekniska  ocb  vetenskapliga 
behof  söker  all  i allt  motsvara  den  moderna  vetenskapens  fordringar. 

Äfven  herr  Kahl  är  en  framstående  vetenskaplig  glastekniker,  och  hans 
yrkesskicklighet  är  erkänd.  Hans  utställning  af  meteorologiska  instrument  var 
ock  mycket  rikhaltig. 

Geodetiska  och  matematiska  instrument  af  utmärkt  beskaffenhet  voro 
utstälda  af  norska  firman  A.  .1 . Krogh.  Bland  de  matematiska  instrumenten 
var  särskildt  en  stångcirkel  med  fint  indelad  skala  å sjellVa  stången  synner- 
ligen utmärkt  arbetad.  För  öfrigt  var  hans  utställning  omfattande  och  rikhaltig. 

Af  kapten  IF.  Unge  var  en  af  honom  uppfunnen  afståndsmätare  ut- 
stäld,  med  hvilket  instrument  några  försök  utfördes  i observatoriets  närhet, 
hvilka  utföllo  väl.  Detta  inventiösa  instrument  har  blifvit  antaget  till  krigs- 
bruk vid  svenska  och  norska  fästningspositions-  och  fältartillerierna,  samt 
dessutom  på  försök  i flere  europeiska  länder  och  i Nordamerikas  förenta 
stater.  Med  de  nya  förbättringar,  som  detsamma  undergått  särskildt  livad 
beträffar  lättheten  af  dess  transport,  torde  man  hafva  stor  anledning  antaga 


55 


428 


VETENSKAPLIGA  HJELPMEDEL  M.  M. 


det  vara  användbart  vid  upprättande  af  kartor  öfver  mera  öppna  trakter,  så- 
som t.  ex.  de,  livilka  våra  fjelltrakter  erbjuda. 

För  öfrigt  förekom  en  mängd  instrument  med  tillbehör,  afsedda  för 
mätningar  pä  den  lägre  geodesiens  område. 

Slutligen  må  bland  öfriga  till  sista  gruppen  hörande  instrument,  såsom 
vågar,  nivåer  m.  11.  apparater,  nämnas  en  räknemaskin,  uppfunnen  af  F.  T. 
Odhner  från  Petersburg,  hvilken  maskin  var  den  enda  i sitt  slag  på  utställ- 
ningen. Den  är  af  en  synnerligen  enkel  konstruktion  och  jemförelsevis  billig. 
Apparaten  upptar  ett  ganska  begränsadt  utrymme,  är  lätt  flyttbar  samt  mycket 
tillförlitlig.  Man  kan  med  densamma  utföra  icke  blott  operationer  med  de 
fyra  räknesätten  i hela  tal,  utan  äfven  verkställa  kvadratrötters  utdragning 
jemte  flere  andra  inom  både  det  praktiska  lifvet  och  vetenskapen  förekom- 
mande räknearbeten. 


2.  KARTOGRAFI. 

AF 

P.  G.  ROSÉN. 

Om  man  med  fog  kan  säga,  att  utställningen,  hvad  beträffar  de  instru- 
ment, som  äro  behöfliga  för  en  kartas  fullständiga  upprättande  från  och  med 
den  matematiska  grundläggningen  eller  trianguleringen,  var  temligen  ofullstän- 
dig, så  gäller  detta  icke  om  sjelfva  den  kartografiska  produkten,  ty  denna  var 
ganska  rikhaltigt  representerad  från  de  skandinaviska  länderna.  Då  kartorna 
emellertid  voro  spridda  på  flere  ställen,  var  det  i förstone  ej  möjligt  att  af 
densamma  erhålla  en  så  jemförande  öfversigt  och  ett  så  helgjutet  intryck,  som 
förhållandet  skulle  blifvit,  om  de  varit  sammanförda  på  en  plats.  Samlingen 
af  svenska  kartor,  åtminstone  dess  hufvuddel,  var  förlagd  till  Nordiska  museets 
mellanvåning  ibland  skolutställningar  och  slöjdalster,  under  det  att  de  norska 
och  danska  ålerfunnos  inom  sina  särskilda  utställningsområden.  Mest  fram- 
stående bland  de  svenska  kartarbetena  voro  naturligtvis  de  ekonomiska  och 
topografiska  kartor,  som  upprättats  af  Rikets  allmänna  kartverk.  Detta  officiela 
kartverk  bildades  1894  och  utgör  egentligen  en  sammanslagning  af  de  förut- 
varande ekonomiska  och  topografiska  kartverken  under  chefen  för  generalstabens 
topografiska  afdelning.  Under  det  att  dessa  kartverk  förut  arbetat  med  livar 
sitt  anslag,  ha  genom  denna  sammanslagning  arbetena  vunnit  större  enhet 
och  planmessighet,  till  följd  hvaraf  man  ock  bör  kunna  förvänta  bättre  re- 


VETENSKAPLIGA  HJELPMEDEL  .1/.  .1/. 


429 


sullat  och  minskade  omkostnader.  De  ntstälda  kartorna  voro  dels  sådana,  som 
åskådliggöra  kartläggningens  gång  i de  olika  stadierna  af  dess  utförande,  dels 
öfversigtskartor  öfver  trianguleringen,  precisionsafvägning,  ekonomiska  och 
topografiska  kartblad,  samt  dels  fullt  färdiga  kartblad  sammansatta  öfver  större 
områden. 

De  hufvudsakliga  momenten  i gången  för  en  topografisk  kartas  upp- 
rättande i vårt  land  hafva  i allmänhet  varit  följande,  med  större  eller  mindre 
modifikationer  under  tidens  lopp. 

Det  första,  man  har  att  tillse  vid  en  kartas  säkra  upprättande,  är  att 
erhålla  en  fullt  pålitlig  matematisk  grundval,  bestående  i en  mängd  stödje- 
eller  orienteringspunkter,  hvilkas  läge  är  noggrant  bekant  såväl  i förhållande 
till  hvarandra  som  i förhållande  till  vissa  linier,  tänkta  dragna  på  jordytan. 
Dessa  punkter  erhållas  hufvudsakligen  genom  triangulering,  men  äfven  genom 
andra  geodetiska  operationer,  såsom  polygonmätning.  Sedan  således  en  mängd 
af  punkter  eller  baslinier  erhållits,  skulle  man  kunna  tänka  sig  kartans  skelett 
framställas  genom  omedelbar  inmätning  af  alla  föremål  å marken  i förhållande 
till  dessa,  lill  sill  läge  bestämda  punkter.  Så  går  man  äfven  i allmänhet  Ull- 
väga  utomlands.  Men  "ett  sådant  förfarande  har  endast  undantagsvis  hlifvit 
användt  hos  oss,  dels  lill  följd  däraf,  att  detsamma  skulle  vara  förenadt  med 
högst  betydande  kostnader,  dels  emedan  vi  redan  uti  våra  hemmans-  och  af- 
vittringskartor  hafva  ell  godt  materiel  lill  framställande  af  en  skelett-  eller 
stomkarta,  å hvilken  sedermera  alla  behöfliga  föremål  i terrängen  kunna  in- 
läggas. Man  transporterar  dessa  nämnda  kartor  lill  den  skala,  man  bestämt 
till  mätningsskala,  nämligen  1 : 50000  för  den  topografiska  och  1 : 20000  för 
den  ekonomiska  kartan.  Därigenom  erhålles  en  mängd  små  kartdelar,  om- 
fattande ett  större  eller  mindre  område,  hvilka  skola  sammanpassas  till  ett 
helt,  etl  kartblad,  ett  härad  o.  s.  v. 

Emellertid  visar  det  sig  vara  förenadt  med  den  största  svårighet,  ja 
omöjligt  att  omedelbart  sammansätta  en  tillförlitlig  karta  af  någon  större  ut- 
sträckning, och  detta  hufvudsakligen  af  det  skäl,  att  de  små  kartdelarna  äro 
samtligen  behäftade  med  större  eller  mindre  fel  i sina  gränser.  Någon  svå- 
righet i sammansättningen  kan  man  ock  tänka  sig  orsakas  däraf,  att  kartan 
skall  bilda  ett  plan,  under  det  att  jordytan  är  bugtig,  men  detta  spelar  vid 
sammansättningen  en  jemförelsevis  underordnad  rol.  Om  man  genom  Iriangel- 
eller  polygonmätning  har  tillgång  pä  bestämda  punkter,  iilsättas  dessa  till  silt 
rätta  ömsesidiga  läge  ä ett  plan  i den  skala,  i hvilken  kartan  skall  upprättas. 
Funnes  å h varje  af  kartans  smådelar  två  triangelpunkter  till  förfogande,  så 
skulle  naturligtvis  hvarje  kartlapp  omedelbart  kunna  bestämmas  till  sitt  läge., 
och  man  hade  endast  att  söka  afhjelpa  de  fel,  som  förefinnas  inom  karttrans- 


430 


VETENSKAPLIGA  HJELPMEDEL  M.  M. 


porternas  eget  område  eller  på  gränserna  till  närliggande.  Detta  är  emellertid 
icke  utförbart  eller  lämpligt,  af  andra  skäl  älven  därför,  att  det  skulle  med- 
föra orimliga  kostnader  att  i vår  skogiga  och  småbrutna  terräng  trigonome- 
triskt  bestämma  ett  så  ofantligt  stort  antal  punkter.  Man  liar  därför  måst 
nöja  sig  med  ett  jemförelsevis  mindre  antal  triangelpunkter  och  med  dessa 
till  stöd  för  de  kartdelar,  på  hvilka  de  fallit,  sökt  passa  de  många  öfriga  till- 
sammans, så  noggrant  man  kunnat.  På  detta  sätt  har  man  erhållit  den  första 
råa  stommen  till  karta  eller  det  första  stadiet,  hvarå  sedan  rättelser  och  kom- 
pletteringar införas  af  kartografen  eller  topografen  på  fältet.  För  dess  vidare 
fulländning  lill  topografisk  karta  transporteras  densamma  till  1 : 50000,  å hvil- 
ken  terrängens  former  införas,  hvarefter  den  slutligen  offentliggöres  i skalan 
1 : 100000  för  mellersta  och  södra  Sverige.  Denna  vår  hufvudkarta  utgifves  i 
blad  af  20  decimaltums  bredd  och  15  tums  höjd  enligt  den  skärande  koniska 
projektionen,  reproduceras  numera  medels  heliogravyr  på  kopparplåt  och  ut- 
lemnas  antingen  i kopparplåtens  starka  och  klara  tryck  eller  ock  i öfvertryck 
å tunnare  papper.  Den  stora  topografiska  kartan  å utställningen  var  samman- 
satt af  48  blad;  den  återgaf  visserligen  endast  den  mellersta  delen  af  vårt  land 
från  Nässjö  till  Smedjebacken,  men  lemnade  en  ganska  adekvat  föreställning 
om  en  stor  del  af  vårt  lands  naturbeskaffenhet,  sainfärdsmedel  m.  m.  Ter- 
rängbeteckningen å våra  topografiska  kartor  i skalan  1 : 100000  verkställes 
enligt  backstrecksmaneret,  hvarigenom  en  åskådlig  bild  af  terrängen  erhålles. 
Metoden  är  visserligen  i geometriskt  hänseende  underlägsen  den  med  horison- 
talkurvor, men  är  fullt  ändamålsenlig  för  militär-topografiskt  behof  och  erhåller 
äfven  större  värde,  då  höjdsiflror  finnas  å kartan  införda,  såsom  nu  är  för- 
hållandet. 

Öfver  den  topografiska  kartan  skola  äfven  topografiskt-statistiska  he- 
skrifningar  offentliggöras  länsvis,  i den  mån  de  blifva  utarbetade. 

Förutom  de  nu  nämnda  kartorna  upprättas  af  Rikets  allmänna  kartverk 
äfven  topografiska  kartor  i skalan  1 : 200000,  af  hvilka  en  komplex,  omfattande 
den  nordligaste  delen  af  vårt  land,  var  representerad  på  utställningen.  Den 
åskådliggör  det  mest  karaktäristiska  och  vildaste  området  af  Norrland.  Dit- 
hörande  blad  utgöras  af  så  kallade  gradblad,  begränsade  af  räta  meridianer 
och  cirkulära  paralleler.  De  äro  framstälda  enligt  den  zonskärande  koniska 
projektionen  och  äro  1 1/2  parallel-grad  långa  samt  1/2  meridiangrad  breda. 
Terrängbeteckningen  är  en  kombination  af  backstreck  och  horisontalkurvor 
samt  mycket  åskådlig.  För  öfrigt  halva  de  äfven  någon  ekonomisk  karaktär, 
i det  att  de  genom  särskilda  färger  angifva  åker  och  äng.  Äfven  en  komplex 
af  ekonomiska  plankartor  var  utstäld,  omfattande  Vermland  och  norra  Dals- 
land uti  skalan  1 : 50000.  Denna  karta  angifver  skilnaden  mellan  åker,  äng 


VETENSKAPLIGA  ITJELPMEDEL  M.  M. 


431 


och  skog  samt  egogränser  mellan  byar  och  större  hemman.  Den  utgifves  hä- 
radsvis  och  åtföljes  af  fullständiga  beskrifningar  öfver  de  ekonomiska  före- 
målen, hvilka  tillhöra  det  område,  som  blifvit  uppmätt.  Till  denna  karta 
halva  hushållningssällskapen  och  landstingen  delvis  lemnat  bidrag. 

En  karta  af  mera  rent  geografiskt  intresse  är  höjdkarlan  öfver  södra 
och  mellersta  Sverige,  sammansatt  i 6 blad  i skalan  1 : 500000.  Dessutom 
fanns  ock  ett  blad  öfver  nordligaste  delen  af  Sverige  i samma  skala.  Denna 
höj dkarta,  som  är  uteslutande  grundad  på  verkligen  skedda  mätningar,  har 
höjdförhållandena  angifna  genom  olika  färgnyanser  med  åtföljande  liöjdsiffror. 
Denna  intressanta  kartas  fortsättning  och  fulländande  äro  helt  och  hållet  be- 
roende på  föregående  topografiska  uppmätningar  af  landet  och  måste  således 
afvakta  dessas  fullständiga  afslutning. 

De  förberedande  arbetena  för  uppsättande  af  stomkartor,  topografiska 
kartor  m.  m.  funnos  öfversiglligt  framstälda  på  den  astronomiskt-geodetiska 
öfversigtskartan.  A densamma  voro  nämligen  angifna  dels  de  astronomiska 
bestämmelserna  af  polhöjd,  azimut  och  longitud,  dels  de  rent  geodetiska  arbe- 
tenas omfattning  af  bas-  och  vinkelmätningar  samt  precisionsafvägningar. 
Dessa  arbeten  stå,  såsom  å öfversigtskartan  syntes,  genom  longitudsbestäm- 
ningar,  triangelmätningar  och  precisionsafvägningar  i samband  med  angrän- 
sande länders  mätningar  af  samma  slag.  Sålunda  står  Stockholms  observato- 
rium  i longitudinel  förbindelse  med  Kristiania,  Köpenhamn  och  Helsingfors 
samt  Lunds  observatorium  med  Köpenhamn  och  Berlin.  Precisionsafvägnin- 
gen  med  därtill  hörande  peglar  står  i samband  med  Danmarks  precisions- 
afvägningar genom  höjdmätningen  öfver  Öresund,  och  det  ingår  i planen  för 
mätningarna,  att  samband  skall  erhållas  äfven  med  Norges  och  Finlands  pre- 
cisionsafvägningar. 

För  utrönande  af  tyngdförhållandena  i vårt  land  halva  äfven,  såsom 
af  den  ifrågavarande  öfversigtskartan  syntes,  pendeliakttagelser  blifvit  utförda 
vid  några  hufvudpunkter  af  triangelnäten,  nämligen  Haparanda,  Hernösand, 
Upsala,  Stockholm  och  Lund. 

En  nyhet  på  utställningen  var  en  förtjenstfull  samling  af  11  kultur- 
kartor öfver  Jämtland  och  Herjedalen,  utvisande  dessa  landskaps  skogsför- 
hållanden,  odlade  och  odlingsbara  trakter,  befolkningsmängd  och  bonings- 
orter under  olika  tidsperioder  samt  kommunikationer  m.  m.  Det  är  blott 
skada,  att  icke  ett  bättre  geografiskt  underlag  än  Albins  karta  funnits  alt  tillgå. 

Bland  intressanta  kartprodukter,  åstadkomna  af  enskilda  personer,  böra 
märkas  professorn  friherre  de  Geers  geografiska  kartor  öfver  Skandinavien  under 
en  serie  förhistoriska  skeden.  De  utgöra  ett  resultat  af  de  senare  årtiondenas 
geologiska  forskningar  i och  omkring  Skandinavien  och  äro  jemte  text  ut- 


432 


VETENSKAPLIGA  HJELPMEDEL  M.  M. 


gifna  i ett  för  allmänheten  afsedt  arbete:  »Om  Skandinaviens  geografiska 
utveckling  efter  istiden».  En  ytterst  omsorgsfullt  utförd  reliefkarta  i skalan 
1 : 5000  öfver  Ladugårdsgärdet  med  angränsande  trakt  var  utstäld  af  öfverste- 
löjtnant  Elfwing.  Den  var  upprättad  medels  horisontala  pappersskifvor,  hvar- 
igenom  terrängen  blef  terrassformig  och  horisontalkurvorna  framstodo  på  ett 
synnerligen  markeradt  sätt.  Jägmästaren  P.  VE.  Pettersons  utförliga  kartor 
med  kortfattade  beskrifningar  öfver  vissa  delar  af  Dalarne,  äfvensom  löjtnant 
O.  Kjellströms  fotolitograferade,  af  honom  sjelf  ritade  kartor  voro  äfven  af 
mycket  intresse. 

Vända  vi  nu  vår  uppmärksamhet  till  vårt  broderland  Norges  utställ- 
ning i kartografisk  väg,  hafva  vi  först  att  fästa  oss  vid  de  intressanta  kartor, 
som  utgifvas  af  Norges  geografislce  Opmaaling . 

Norges  topografiska  kartor  stödja  sig  på  en  mycket  fullständig  och 
noggrann  triangulering  samt  äro  rikligt  försedda  med  liöjdbestämmelser,  till 
följd  hvaraf  dess  topografiska  karta  i skalan  1 : 100000  kunnat  hlifva  försedd 
med  horisontalkurvor.  Terrängen  är  nämligen,  liksom  i uppmätningsskalan 
1 : 50000,  återgifven  med  kurvor  af  30  meters  ekvidistans.  Dessutom  tillkom- 
mer skuggton  emellan  kurvorna  å fjel  Ipartierna  för  att  göra  terrängbetecknin- 
gen mera  plastisk  samt  lutningsstreck  i de  lägre  trakterna.  Kartan  lemnar 
en  utmärkt  inblick  i den  synnerligen  karaktäristiska  och  delvis  väldiga  terrän- 
gens former  samt  bör  därför  äfven  med  lätthet  kunna  begagnas  på  fältet.  För 
öfrigt  funnos  kartor  af  llere  olika  slag  och  skalor  samt  plåtar,  handteckningar 
och  fotografier,  allt,  såsom  det  syntes,  af  utmärkt  beskaffenhet.  Af  ekonomi- 
ska och  statistiska  kartor  må  särskildt  anföras  en  skogskarta  med  olika  be- 
teckningar för  god  och  sämre  barrskog  samt  löfskog,  en  folkmängdskarta,  en 
karta  öfver  statens  vägbyggnader  samt  telefonkartor. 

Bland  kartalster  af  privat  verksamhet  må  slutligen  nämnas  kommissions- 
landtmätaren  //.  Lindegaards  förtjenstfulla  skifteskartor. 

Den  danska  generalstabens  topografiska  afdelning  hade  utstält  diverse 
kartor,  kopparstick,  fotolitografiska  aftryck  och  reliefer,  värda  mycken  upp- 
märksamhet. Mest  i ögonen  fallande  voro  två  större  kartor,  sammansatta  af 
llere  blad:  den  ena  öfver  Danmark  i dess  helhet  i skalan  1 : 100000,  den  andra 
öfver  Fyen  i skalan  1 : 20000.  Den  senare  större  skalan  utgör  mätningsskalau 
för  hela  landets  uppmätning,  och  de  i denna  skala  upprättade  originalkartorna 
äro  försedda  med  nivåkurvor  af  2,5  m.  ekvidistans  jemte  talrika  böjdsiffror. 
Den  är  synnerligen  förtjenstfull  genom  sin  stora  noggrannhet  och  sitt  fina  tek- 
niska utförande.  Fem  färgnyanser  ingå  i beteckningarna,  nämligen  blå  för 
vatten,  grön  för  ängsmark,  brun  för  skogar  och  vägar,  ljus  karmin  för  hedar 
samt  violett  för  gränser.  Det  har  anmärkts,  att  den  icke  skulle  lemna  en  god. 


VETENSKAPLIGA  HJELPMED  E L M.  I\I. 


433 

läsbar  bild,  men  detta  kan  icke  fordras,  då  kartan  kan  anses  utgöra  det  full- 
ständiga matematiskt-geografiska  underlaget  för  alla  följande  kartprodukter  af 
ekonomisk,  statistisk  och  geologisk  beskaffenhet.  En  sådan  minutiös  karta 
kan  åstadkommas  i ett  land  med  sådan  terräng  som  Danmarks,  men  skulle 
hos  oss  vara  nästan  en  omöjlighet. 

Den  matematiska  grundvalen  för  Danmarks  kartläggning  utgöres  af  ett 
mycket  detaljeradt,  med  stor  precision  uppmätt  triangelnät  jemte  noggrann 
afvägning,  hvarigenom  det  blifvit  möjligt  att  erhålla  en  mycket  fullständig 
bestämning  af  landets  ytformer. 


3.  BOKTRYCK.  STENTRYCK.  TRÄSNITT.  — KOPPARTRYCK. 


ERIK  OLDENBURG. 

De  grafiska  yrkenas  utställningar  hafva  tyvärr  föga  möjlighet  att  väcka 
allmänhetens  uppmärksamhet  och  intresse  inom  en  stor  industriutställning, 
där  dessa  lockas  och  tillfredsställas  vida  mer  af  andra  föremål  än  af  planscher, 
som  dagligen  ses  uthängda  i boklådorna,  och  af  böcker,  i hvilka  man  måste 
bläddra  för  att  finna  de  förtjenster,  som  göra  dem  till  utställningsföremål. 

Då  dessa  yrkens  utställningar  inom  1897  års  utställning  i Stockholm 
för  den  skull  utan  tvifvel  icke  rönte  den  uppmärksamhet,  de  väl  förljenat, 
och  då  de  dessutom  icke  voro  så  anordnade,  att  de  illustrerade  de  grafiska 
yrkenas  snabba  och  betydliga  utveckling  inom  vårt  land  under  en  jemförelse- 
vis  kort  tidsperiod,  särskildt  under  tiden  efter  1866  ars  utställning  i Stock- 
holm, torde  det  ej  vara  ur  vägen  alt  i redogörelsen  för  dessa  utställningar  er- 
inra ej  blott  om  den  yrkesntveckling,  som  genom  de  utstälda  arbetena  kon- 
staterades, utan  ock  om  huru  och  under  hvilken  tidsperiod  densamma 
försiggått. 

Beträffande  ett  par  af  de  grafiska  yrkena,  nämligen  träsnittet  och 
koppartrycket,  hafva  de  ej  kunnat  följa  med  öfriga  närbeslägtade  yrkens  snabba 
utveckling,  utan  tvärtom  mer  och  mer  hämmats  af  andra,  nyare  reproduklions- 
metoder.  Emellertid  jäfvas  ingalunda  däraf  det  nämnda  påståendet  om  de 
grafiska  yrkenas  utveckling  under  denna  tid,  da  nämligen  de  nya  metoderna 
fört  illustrationskonsten  så  långt  framåt,  som  träsnittet  och  koppartrycket 


434 


VETENSKAPLIGA  HJELPMEDEL  AL  M. 


aldrig  skulle  hafva  förmått  att  föra  den.  Därtill  hafva  de  — såsom  erbju- 
dande möjlighet  att  framställa  illustrationer  ytterst  billigt  — åstadkommit  ett 
så  allmänt  och  rikligt  illustrerande  af  den  tryckta  texten,  att  de  högsta  anspråk 
såväl  på  populär  bildningsliteratur  som  ock  på  dagshändelsernas  snabba  illu- 
strerande kunnat  tillfredsställas. 

Det  yrke  inom  den  grafiska  konsten,  som  bar  att  uppvisa  den  ojem- 
förligt  största  och  snabbaste  utvecklingen,  är  boktryckeriyrket,  hvilket  under 
utvecklingens  gång  förvandlats  från  konst  till  handtverlc  och  från  handtverk 
till  industri. 

Under  den  förra  hälften  af  vårt  århundrade  gick  boktryckeriyrket 
mycket  långsamt  framåt.  Ar  1800  var  antalet  boktryckerier  inom  Sverige  35, 
och  ännu  40  år  därefter  hade  detta  vuxit  med  endast  20,  Ull  55.  Sedan  under 
årtiondet  1830  — 1840  de  första  snällpressarna,  till  antalet  3,  funnit  väg  till  Sve- 
rige, var  möjligheten  gilVen  till  yrkets  vidare  utveckling  till  något  vida  större,  än 
hvad  boktryckaren  under  handpressens  lid  hade  vågat  hoppas.  Också  började 
nu  boktryckerier  uppsättas  rundt  om  i landet,  så  att  år  1860  icke  mindre  än 
69  svenska  städer  egde  ett  eller  flere  sådana.  Emellertid  kom  först  under 
tiden  inemot  1870-talet  det  kraftiga  uppsving,  som  i ett  slag  förvandlade 
> konstförvandternas»  bildade  yrke  till  hvad  det  i våra  dagar  är,  en  stor  industri. 
Under  en  period  af  endast  6 år,  1870  — 1875,  steg  antalet  snällpressar  inom 
landets  boktryckerier  från  90  till  250;  och  för  hufvudstadens  tryckeriverld 
medförde  denna  tid  en  formlig  revolution.  Nya  tryckerietablissement,  vida 
större  än  de  förutvarande  största,  uppstodo,  och  de  äldre  affärerna  måste,  för 
att  kunna  bestå  i den  skärpta  konkurrensen,  utvidgas  och  moderniseras.  Af 
uppgifter,  som  längre  fram  i denna  artikel  skola  lemnas,  skall  också  framgå, 
att  nästan  alla  de  nuvarande  största  tryckerierna  i Stockholm  blefvo  grund- 
lagda  eller  erhöllo  sin  nuvarande  storlek  just  under  denna  period. 

Den  tid,  som  förde  med  sig  en  så  stor  tillväxt  af  boktryckeriernas  och 
pressarnas  antal,  hafva  vi  älven  atl  tacka  för  en  ej  mindre  betydande  ut- 
veckling i annat  afseende  af  de  grafiska  yrkena,  och  särskildt  af  boktryckeri- 
yrket. Tack  vare  den  tyckliga  omständigheten,  att  de  personer,  som  vid  denna 
lid  stodo  främst  i yrkets  led,  voro  män,  som  med  praktisk  blick  och  moget 
förutseende  förenade  det  varmaste  intresse  för  detsamma,  grundlig  sakkunskap 
och  en  god  smak,  följdes  yrkets  utveckling  äfven  af  dess  förädling. 

De  män,  som  genom  sin  verksamhet  under  denna  tid  förvärfvade  sig 
beslående  namn  i den  svenska  boktryckerihistorien,  voro  Gustaf  Lauriri,  delegare 
i och  chef  för  P.  A.  Norstedt  A Söners  boktryckeri  under  åren  1860—  1879,  och 
Fredrik  Nyholm,  hvilken  under  åren  1863 — 1882  inrättade  ej  mindre  än  3 af 
hufvudstadens  största  och  modernast  utrustade  boktryckerier:  Ivar  Hseggströms 


VETENSKAPLIGA  HJELPMEDEL  M.  M. 


435 


boktryckeri,  Centraltryckeriet  och  Gernandts  b o k t r y c k e r iaktiel)  o I ag  (numera 
Iduns  tryckeriaktiebolag).  1 flere  afseenden  en  motsats  till  dessa  båda  var 
A.  L.  Norman,  grundläggaren  al'  vårt  lands  största  boktryckerifirma,  A.  L. 
Normans  boktryckeriaktiebolag.  Som  boktryckeri  a ff ä rsman  ett  mönster  dref 
denne  sin  stora  tryckeriaffär  »industrielt»  med  en  fart  och  en  framgång,  som 
ingen  annan  svensk  boktryckare  före  honom. 

Såsom  förut  sagts,  blef  de  grafiska  yrkenas  utveckling  ej  illustrerad  på 
utställningen  i Stockholm.  I)e  utställande  hade  föredragit  att  visa  det  bästa, 
som  kunnat  inom  landet  utföras  och  därigenom  äfven  att  göra  reklam  för  sina 
affärer.  Af  de  utställande  firmorna  hade  tio  antagit  en  af  Allmänna  svenska 
boktryckareföreningen  utfärdad  inbjudning  att  utställa  inom  en  gemensam 
monter.  De  öfriga  firmorna  utstälde  hvar  för  sig.  Alla  utställningarna  voro 
placerade  i Nordiska  museets  tillbyggnad  och  hade  inom  densamma  erhållit 
ljusa  och  rymliga  platser. 

Den  ojemförligt  största  utställningen  af  hoktrycksarbeten  var  Aktiebolaget 
P.  A.  Norstedt  & Söners  (Ivongl.  boktryckeriets)  rikhaltiga  och  särdeles  intresse- 
väckande utställning,  som  var  inrymd  uti  en  särskild  afdelning  midt  för  hufvud- 
ingången  vid  salens  vestra  sida.  Denna  firma,  som  grundlädes  1823  och  år 
1879  ombildades  till  aktiebolag,  omfattar  hufvudsakligast  bokförlagsrörelse, 
specielt  läroboks-  och  lexikonförlag  samt  vetenskapliga  arbeten  och  akademiers 
handlingar,  men  dessutom  äfven  boktryckeri,  bokbinderi,  stilgjuteri  och  gal- 
vanoplastik.  Firmans  bokförlagsrörelse  är  landets  största  och  omfattar  ett 
högst  betydligt  antal  skilda  arbeten.  Boktryckeriet,  som  sysselsätter  ett  tjugu- 
tal snällpressar  och  en  rotationsmaskin  för  illustrationstryck,  utför  hufvud- 
sakligast firmans  egna  tryckarbeten,  men  dessutom  äfven  sådana  för  en  del 
af  statens  verk,  vetenskapsakademien  m.  fl.  Sedan  år  1823  är  firman  inne- 
hafvare  af  almanacksmonopolet.  Inom  utställningen,  som  var  mönstergill 
ordnad  och  därigenom  gaf  en  utmärkt  bild  af  firmans  omfattande  och  väl 
ordnade  verksamhet,  funnos,  förutom  bokförlagets  artiklar  och  boktryckeriets 
alster,  vackra  arbeten  från  firmans  öfriga  afdelningar,  bokbinderiet,  stilgjuteriet 
och  galvanoplastiska  anstalten.  Den  sistnämnda  afdelningen  utstälde  sålunda 
bland  annat  tryckfärdiga  cylinderplattor  för  rotationstryck,  dels  med  infälda, 
böjda  kopparklichéer,  dels  ock  med  sådana,  som  voro  helt  fälda  i koppar. 

I en  särskild  monter  i närheten  af  Boktryckareföreningens  kollektiva 
utställning  framträdde  firman  K.  L.  Beckmans  boktryckeri,  Stockholm,  med  en 
samling  hoktrycksarbeten,  hufvudsakligast  text-  och  tabellarbeten,  i omsorgs- 
full och  gedigen  utstyrsel.  Bland  denna  firmas  alster  märktes  främsl  de  ut- 
komna häftena  af  det  med  anledning  af  utställningen  på  stadens  bekostnad 
utgifna  och  af  Beckmanska  officinen  mönstergill  utförda  verket  Stockholm  . 


436 


VETENSKAPLIGA  HJELPMEDEL  M.  M- 


Firman  K.  L.  Beckman  grundlädes  1872  af  Knut  Leopold  Beckman,  som 
samma  år  öfvertagit  tryckeriet  efter  sin  fader  och  därefter  väsentligt  utvidgade 
och  moderniserade  detsamma. 

Hasse  W.  Tullberg,  en  af  Stockholms  yngre  tryckerifirmor,  utstälde  i 
en  rymlig  monter  en  rikhaltig  och  öfverskådlig  samling  af  blanketter  för  snart 
sagdt  alla  möjliga  ändamål,  vidare  ett  stort  antal  accidens-  och  illustrations- 
tryckprof,  hvilka  alla  utmärkte  sig  för  utomordentligt  omsorgsfullt  tryck. 

Inom  Boktryckareföreningens  gemensamma  monter  upptogs  den  största 
afdelningen  af  A.  L.  Normans  boktryckeri-aktiebolag,  som  där  utstälde  typo- 
grafiska och  litografiska  arheten,  medan  bolagets  öfriga  tillverkningar  utstäldes 
uti  industrihallen.  Särskild  uppmärksamhet  tilldrog  sig  en  verkningsfullt  an- 
ordnad samling  af  konstnärligt  utförda  litografiska  färgtryck,  hland  hvilka  må 
nämnas  en  serie  reproduktioner  af  svenska  konstverk,  vetenskapliga  planscher 
och  konstnärliga  skyltar.  Af  litografiska  arheten  voro  dessutom  utstälda  por- 
trätt i crayon,  kartor  och  en  samling  värdepapper.  Bolagets  utstälda  typo- 
grafiska arheten  voro  jemförelsevis  få  och  gåfvo  således  icke  en  rigtig  upp- 
fattning om  boktryckeriafdelningens  betydelse  inom  bolaget,  men  de  visade 
desto  mera  de  specialiteter  inom  boktrycket,  åt  hvilka  denna  firma  under  de 
senare  åren  allt  mer  egnat  sig,  nämligen  illustrationstrycket,  färgtrycket  och, 
ej  minst,  det  merkantila  trycket. 

A.  L.  Normans  boktryckeri-aktiebolag  bildades  1873  och  inköpte  1881 
det  år  1874  anlagda  Centraltryckeriet.  Genom  denna  sammanslagning  blef 
bolagets  boktryckeri  det  största  i Skandinavien.  F.  n.  sysselsätta  bolagets 
fvänne  tryckerier  36  typografiska  och  litografiska  snällpressar  samt  31  mindre 
tryckpressar.  Arbetspersonalen  är  c:a  350. 

Förutom  boktryckeri  och  litografisk  anstalt  drifver  bolaget  bokförlag, 
stereotypgjuteri  och  galvanoplastisk  anstalt  samt  askfabrik  och  stämpelfabrik. 

Närmast  intill  nyssnämnda  firma  hade  Iduns  tryckeriaktiebolag  sin  ut- 
ställning, hvars  förnämsta  prydnad  var  ett  i litografi  utfördt  större  porträtt  af 
Konungen.  Förutom  en  del  andra  litografiska  arbeten,  innefattade  utställ- 
ningen en  rätt  stor  samling  böcker,  af  hvilka  de  flesta  gåfvo  prof  på  en  högst 
förtjenstfull  typografisk  utstyrsel,  såväl  beträffande  sättningen  som  illustra- 
tionernas tryckning. 

Iduns  tryckeriaktiebolag  grundades  år  1892  och  inköpte  det  af  bok- 
tryckaren C.  E.  Gernandt  år  1871  anlagda  tryckeriet.  Bolagets  verksamhet 
omfattar  tidningsförlag,  boktryckeri  och  litografisk  anstalt.  Med  en  arbets- 
personal af  c:a  100  sysselsätter  bolaget  21  typografiska  och  litografiska  pressar. 

En  utställare,  som  ulan  alt  ega  litografiska  arbeten  likväl  förmådde 
åstadkomma  en  färgrik  och  uppmärksamheten  påkallande  utställning  inom  den 


VETENSKAPLIGA  II  JEEPM  ED  EE  M.  M. 


437 


gemensamma  montern,  var  Wald.  Zachrisson  i Göteborg.  Ehuru  en  jem- 
förelsevis  ung  firma,  har  detta  tryckeri  genom  smakfulla  och  originela  ar- 
heten vunnit  ett  godt  rykte  öfver  hela  landet.  De  utstälda  illustrations-  och 
accidenstrycken  visade  smakfulla  och  moderna  sättningar  och  voro  utmärkt 
väl  tryckta.  Från  tryckeriet  har  under  llere  år  utgifvits  »Svensk  boktryckeri- 
kalender»,  en  årsbok,  som  vida  utom  landet  skaffat  den  svenska  typografien 
respekt  och  heder. 

Ivar  Hwggströms  boktryckeri,  ett  af  Stockholms  äldsta,  nyinrättades  år 
1863  och  försågs  då  med  modern  och  särdeles  rikhaltig  materiel.  I dess  inom 
den  gemensamma  montern  inrymda  utställning  visade  firman,  som  under  llere 
år  räknats  som  ett  hland  landets  främsta  tryckerier  för  illustrationstryck, 
en  mängd  prof  å träsnittstryck,  till  stor  del  hemtade  ur  den  af  officinen 
sedan  tidningens  början  tryckta  Ny  illustrerad  tidning. 

En  af  hufvudstadens  äldsla  tryckeriaffärer,  Isaac  Marcus’  boktryckeri- 
aktiebolag, har,  i motsats  till  de  llesta  öfriga  tryckerierna,  hvilka  rustats  för 
utförande  af  alla  slags  tryckarbeten,  hållit  sig  till  en  specialitet:  oillustrerade 
text-  och  tabellarbeten,  och  kunde  dess  utställning  för  den  skull  icke  erbjuda 
några  »utställningsböcker»,  men  där  funnos  likväl  goda  prof  å jemnt  och  väl 
utfördt  verktryck,  särskildt  psalmböcker.  Boktryckerifirman  Isaac  Marcus, 
som  grundlädes  1849,  ombildades  lill  aktiebolag  och  utvidgades  år  1873. 

De  i den  gemensamma  monterns  öfriga  afdelningar  inrymda  utställ- 
ningarne  af  Andréens  boktryckeri-aktiebolag,  Köersners  boktryckeri-aktiebolag , 
Gustaf  Lindströms  boktryckeri,  P.  Patmquisls  aktiebolag  och  Victor  Pettersons 
boktryckeri,  alla  i Stockholm,  visade,  liksom  de  förut  nämnda  utställningarna, 
alt  hufvudstadens  tryckerier  äro  väl  försedda  med  modern  stilmateriel  och 
likaså,  att  man  i allmänhet  väl  förstår  att  trycka  illustrationer  och  accidenser. 
Men  för  den,  som  fortsatte  studiet  af  boktryckeriutställningarna  ända  ned  till 
den  danska  utställningen  i industrihallen,  måste  det  emellertid  blifva  tydligt, 
att  de  svenska  boktryckeriernas  arbeten  i ett  afseende  stodo  efter  de  tryck- 
prof,  som  utstäldes  af  de  danska  tryckerierna.  Den  rikhaltiga  och  intres- 
santa utställningen  af  Föreningen  for  Boghaandverk,  till  hvilken  Danmarks 
förnämsta  tryckerier  bidragit,  visade  nämligen,  att  man  i Danmark  vida  mer 
än  hos  oss  nedlägger  omsorg  och  smak  vid  utstyrseln  af  en  bok,  icke  blott 
på  omslaget  utan  ock,  för  uppnående  af  ett  harmoniskt  helt,  vid  valet  af  stil 
och  papper,  vid  sättningen  af  rubriker,  titlar  och  dylikt. 

Bland  litografiska  anstalters  utställningar  märktes  främst  Börtzetls 
tryckeri-aktiebolags  (innehafvare  af  Generalstabens  litografiska  anstalt)  utom 
täflan  stälda  utställning  af  kartor,  vetenskapliga  arbeten  och  värdepapperstryck. 
Göteborgs  litografiska  aktiebolag  och  Jönköpings  litografiska  atiebolag  hade  båda 


438 


VETENSKAPLIGA  II  JE  L PM  ED  EL  M.  M. 


särdeles  omfattande  utställningar  af  litografiska  arbeten  för  handelns  och  indu- 
striens behof. 

Koppartryck  utstäldes  af  Nils  Jacob  Bagge  ocb  Aktiebolaget  Jacob  Bagges 
sedeltryckeri,  hvillcen  sistnämnda  firma  dessutom  visade  ett  i llere  färger  å 
boktryckspress  särdeles  förtjenstfullt  tryckt  konungaporträtt. 

Att  den  xylografiska  konsten  ej  helt  dukat  under  för  de  fotokemigrafiska 
reproduktionsmetoderna,  utan  tvärtom  genom  den  ökade  täflan  förts  i tek- 
niskt och  konstnärligt  afseende  framåt,  därom  vitnade  de  särdeles  goda  trä- 
snitt, som  utstäldes  af  xylograferna  G.  Forsell,  W.  Meyer  och  R.  B.  Hellström. 
En  mängd  af  den  förstnämndes  konstnärligt  utförda  porträtt  hafva  under 
många  år,  medan  träsnittsporträtt  oftare  än  nu  användes,  prydt  hufvudstadens 
illustrerade  tidningar.  De  båda  sistnämnda  xylograferna  utstälde  specielt  trä- 
snitt för  merkantila  arbeten. 

Ehuru  de  grafiska  yrkenas  utställning  i Stockholm  1897  genom  sin 
rikhaltighet  och  genom  de  utstälda  arbetenas  värden  vitnade  godt  om  för- 
mågan och  ådagalade,  alt  en  1 i 11  ig  verksamhet  och  en  skarp  täflan  råda  inom 
de  grafiska  brancherna,  hade  den  stora  allmänheten  anledning  att  beklaga  sig 
öfver,  alt  den  tryckeriutställning,  som  kunde  bäst  tillfredsställa  dess  intresse, 
nämligen  ett  arbetande  tryckeri,  ej  fanns  att  inom  utställningen  få  se.  Visser- 
ligen sågs  inom  maskinafdelningen  ett  par  tryckpressar,  som  någon  gång 
voro  i arbete;  men  något  belt  tryckeri,  med  arbetande  maskiner  och  ett  litet 
sätteri  eller  en  sättmaskin,  som  kunde  gifva  de  besökande  en  verklig  bild  af 
arbetet  för  böckers  och  tidningars  framställande,  fans  icke.  Med  kännedom 
om,  hvilket  stort  intresse  sådana  utställningar  bruka  väcka,  må  man  äfven 
ur  boktryckarens  synpunkt  beklaga,  att  ett  arbetande  tryckeri  på  grund  af  ut- 
rymmesskäl  eller  andra  orsaker  kom  att  saknas  på  utställningen. 


XXXII. 


FOTOGRAFIEN  PA  UTSTÄLLNINGEN 


AF 

ALBIN  BOOSVAL. 


Knappast  sextio  år  hafva  förflutit,  sedan  franska  regeringen  den  6 Au- 
gusti 1839  skänkte  menskligheten  Daguerres  uppfinning  att  med  ljusets  till- 
in j elp  afbilda  och  fixera  bilderna  af  föremål.  Den  praktiska  användning,  som 
tillämpandet  af  denna  uppfinning  erhållit  inom  en  mängd  olika  områden,  har 
hållit  jemna  steg  med  den  enorma  utveckling,  som  fotografien  sjelf  eller  de 
olika  metoderna  för  dess  utöfvande  och  hjelpmedlen  härför  under  denna 
tid  ernått. 

Det  ligger  icke  inom  ramen  för  denna  uppsats  att  följa  utvecklingen 
från  de  bekanta  daguerreotyperna  på  försilfrade  kopparplåtar,  fotografierna  på 
glas  eller  på  vaxduk  (s.  k.  pannotypi),  vid  hvilka  samtliga  förfaranden  en 
positiv  men  bakframvänd  bild  erhålles  direkt  på  det  ljuskänsliga  under- 
laget, och  ända  till  del  nu  nästan  uteslutande  använda  förfarandet,  hvarvid 
först  en  negativ  bild  framställes  på  torrplåten  och  sedermera  en  »positiv» 
rättvänd  bild  »kopieras»  på  ett  annat  ljuskänsligt  preparat  på  papper,  glas 
o.  s.  v.  Till  de  numera  använda  vigtigaste  metoderna  få  vi  i det  följande 
tillfälle  att  återkomma. 

De  i början  för  bildens  framställande  använda  optiska  apparaterna 
voro  naturligen  af  primitivaste  slag.  Kamerans  objektiv  utgjordes  af  en  van- 
lig samlingslins,  som  för  åstadkommande  af  konturskarpa  bilder  måste  af- 
bländas  sa  starkt  som  möjligt,  och  det  gjorde  icke  séancen  hos  porlräll- 
fotografen  odeladt  angenäm,  att  man  hade  att  uthärda  en  sittning  i fullt 
solljus  under  llere  minuter.  De  kemiska  preparaten  hade  älven  i jemförelse 
med  nutidens  endast  en  ringa  grad  af  ljuskänslighet. 


440 


FOTOGRAFIEN  PÅ  UTSTÄLLNINGEN. 

Det  var  den  franska  konstakademien  ocli  vetenskapsakademien,  som 
vid  en  gemensam  sammankomst  den  minnesvärda  dagen  stodo  fadder  åt  foto- 
grafien.  Konstnärerna  hetsade  den  som  ett  nytt  vetenskapligt  hjelpmedel,  men 
man  visste  icke  riktigt,  hvart  den  hörde  hän.  Skulle  fotografien  räknas  till 
de  sköna  konsterna  eller  borde  den  inrangeras  hland  de  vetenskapliga  disci- 
plinerna? Ännu  den  dag  i dag  är  synes  denna  fråga  vara  föremål  för  diskus- 
sion, och  det  torde  vara  klokast  att  icke  söka  hänföra  den  till  någondera. 
Definitionen  af  begreppet  kan  affattas  sålunda:  fotografera  är  att  med  ljusets 
tillhjelp  framställa  en  bild  på  en  kemiskt  preparerad,  ljuskänslig  yta.  Med 
hvilkci  hjelpmedel  och  enligt  hvilka  hufimdinetoder  skedde  delta  vid  tiden  för  ut- 
ställningen i Stockholm  1897 ? 

Det  vanliga  förfarandet  är,  som  nämnts,  att  med  tillhjelp  af  en  optisk 
apparat,  kameran,  på  ett  ljuskänsligt  preparat,  plåten,  framställa  en  bild, 
som  blir  negativ,  d.  v.  s.  bakframvänd;  venster  blir  höger  och  tvärtom,  samt 
omvändt:  originalets  ljusa  partier  blifva  mörka  och  tvärtom.  Ett  annat  ljus- 
känsligl  preparat,  anbragt  t.  ex.  på  papper,  utsättes  sedermera  för  ljus,  som 
får  passera  genom  den  negativa  plåten,  och  på  detta  underlag  erhålles  sålunda 
en  ny  bild,  negativ  i förhållande  till  plåten,  men  positiv  i förhållande  till  det 
ursprungliga  originalet.  Den  positiva  bilden  återgifver  troget  originalets  alla 
nyanser  af  ljus  och  skugga  från  djupaste  svart  till  hvilt,  men  utan  färger. 

Den  moderna  kameran  utgöres  af  en  fullkomligt  ljustät  låda,  som  på 
ena  sidan  är  försedd  med  ell  objektiv,  bestående  af  en  eller  llere  glaslinser. 
Objektiven  tillverkas  för  olika  ändamål  af  llere  olika  typer,  beroende  på,  om 
de  äro  afsedda  atl  användas  för  fotografering  af  porträtt,  landskap,  teck- 
ningar, kartor  o.  d.,  föremål  på  mycket  långa  distanser  o.  s.  v.,  och  hafva  er- 
nått  en  hög  grad  af  fulländning.  Genom  kombination  af  olika  linstyper  och 
mer  eller  mindre  starkt  ljusbrytande  glassorter  hafva  de  vid  den  enkla  linsen 
besvärande  optiska  felen  praktiskt  tillfredsställande  kunnat  upphäfvas.  I vårt 
land  linnas  inga  fabriker  för  tillverkning  af  objektiv;  de  mest  berömda  utländ- 
ska instrumenten  tillverkas  af  Zeiss  i Jena,  Voigtländer  i Braunsehweig,  Goerz 
i Berlin,  Steinheil  i Munchen  och  Paris  m.  11. 

I afseende  på  kameror  äro  vi  däremot  numera  icke  beroende  af  utlan- 
det, i det  att  denna  industri  pä  senare  åren  raskt  utvecklat  sig  i Sverige.  På 
utställningen  hade  man  tillfälle  att  konstatera  den  verkligen  höga  ståndpunkt, 
som  framställandet  af  de  för  fotograferingen  erforderliga  apparaterna  intager 
i vårt  land. 

Dessa  utställningsartiklar  voro,  liksom  hela  den  svenska  fotografiska 
afdelningen,  omfattande  klass  7 n r 221—283  i katalogen,  utstälda  i en  sär- 
skildi för  ändamålet  uppförd  paviljong,  som  visserligen  i afseende  på  läge 


FOT  or,  HA  Fr  EN  PÄ  UTSTÄLLNINGEN. 


441 


och  elegans  lemnade  åtskilligt  öfrigt  att  önska,  men  dock  erbjöd  fördelen  af 
en  samlad  uppvisning,  en  för  de  llesta  utställarne  tillfredsställande  belysning 
och  relativt  godt  utrymme,  i det  att  ingen  af  de  ingångna  anmälningarna  hade 
hehöft  refuseras  eller  ens  i afseende  på  det  begärda  utrymmet  reduceras. 
Paviljongen  omfattade  tre  afdelningar,  hvaraf  den  största  (mellersta)  inrymde 
fotografiska  alster,  den  norra  hufvudsakligen  apparater  o.  d.  ocli  den  södra 
fotomekaniska  reproduktioner  och  fotografier. 

I norra  flygeln  mötte  vi  sålunda  först  Numa  Petersons  handels-  och 
fabriksaktiebolags  utställning.  Denna  omfattade  flere  olika  slag  af  kameror. 
Som  lätt  inses,  måste  en  kamera,  afsecld  att  bäras  i handen  vid  en  turistfärd, 


PL.  65-  NUMA  PETERSONS  REPRODUKTION  SK  AM  ER  A. 


få  andra  dimensioner  och  delvis  annan  konstruktion,  än  den  fotografen  an- 
vänder i porträttateliern  eller  den,  med  hvars  tillhjelp  de  stora  plåtarna  för 
våra  generalstabskartor  framställas.  Vi  påträffade  således  här  i en  präktig 
glasmonter  en  reskamera  för  ett  plåtformat  af  30x40  cm.,  en  dylik  för  18x24 
cm.  plåtar  och  en  för  13x18  cm.  plåtformat,  jemväl  användbar  för  stereoskop- 
lotografering.  Den  sistnämnda  var  för  major  Cl.  Adelskölds  räkning  utförd  efter 
af  honom  angifven  konstruktion.  Vidare  funnos  kameror  för  porträttateliern 
samt  en  reproduktionskamera  (se  pl.  65)  för  det  aktningsvärda  plålformatet  80 X 
80  cm.  med  ett  bälgutdrag  af  41/,  m. ; dessutom  kopieringsramar,  skrufkasett  och 
retuscherspeglar,  allt  utfördt  af  bästa  material  och  med  stor  precision.  Åtskilliga 
af  de  här  tillämpade  konstruktionerna  voro  visserligen  af  utländsk  modell,  sä 
t.  ex.  den  praktiska  skrufkasellen,  som  medgifver  användandet  af  hvilkel  plåt- 


FOTOGRAFIEN  PÅ  UTSTÄLLNINGEN. 


442 


format  som  helst  utan  inläggning  af  lösa  ramar,  men  hela  utställningen  var 
ett  tydligt  bevis  på  den  stora  betydelse,  som  för  konsumenten  ligger  däruti 
att  vid  en  inhemsk  fabrik  kunna  få  sina  bebof  i detta  alseende  tillfredsstälda. 
Fabrikaten  kunna  anses  vara  fullt  jemnstälda  med  utlandets  bästa  alster 
inom  området. 


I\  IV.  Hasselblad  & C:o  och  Sven  Scholanders  utställning  jäfvade  icke 
det  nyss  fälda  omdömet  om  vår  inhemska  tillverkning  af  fotografiska  appa- 
rater. Den  effektfulla  montern  visade  egentligen  endast  en  handkameratyp 
och  en  samling  turiststativ  jemte  skioptikon  och  förstoringsapparater,  men 
kameratypen,  den  s.  k.  »Express»,  förekom  i olika  tillämpningar,  för  hvilka 
dock  plåtvexlingssystemet  är  gemensamt.  Sålunda  funnos,  utom  »Svenska 
express»,  älven  »Svea  och  »Svea  med  rörlig  front»,  hvilken  sistnämnda  har 


PI..  66-  SVEAKAMERA  MED  RÖRLIG  FRONT. 


kamerans  obejktivvägg  för- 
skjutbar.  Härigenom  vinnes 
fördelen  att  vid  fotografering 
])å  nära  håll  af  höga  bygg- 
nader kunna  höja  objektivet, 
så  att  kameran  kan  hållas  i 
horisontelt  läge  och  de  lu- 
tande linierna  på  bilden  und- 
vikas. Dessa  kameratyper  till- 
verkas vid  firmans  verkstäder 
i Göteborg  och  hafva  redan 
rönt  stor  afsättning  jemväl 
i Norge. 


Ingeniör  0.  A.  Ericson, 

Göteborg,  idstälde  reskamera  tillverkad  för  hand  i format  18x24  cm.  Kameran 
var  försedd  med  en  ny  momentslutare.  På  senare  tiden  har  tillverkningen  af 

*-  o 

herr  E:s  uppfinningar  öfvertagits  af  ett  aktiebolag,  hvadan  det  är  att  hoppas, 
alt  denne  uppfinnares  mänga  goda  intentioner  skola  fullt  kunna  tillgodogöras. 

De  fotografiska  plåtar,  pä  hvilka  negativet  framställes,  utgöras  vanligen 
af  en  glasskifva,  ölverdragen  med  en  hinna,  innehållande  ett  ljuskänsligt  pre- 
parat. Bland  alla  kroppar  i naturen  erhållas  de  mest  ljuskänsliga  ämnen  för 
fotografien  af  silfret  i dess  föreningar,  bland  hvilka  företrädesvis  märkas  klor-, 
jod-  och  bromsilfret.  Af  dessa  tre  sillverhaloidsalter  är  det  först  bekanta 
klorsilfret  minst  känsligt  och  kan  icke  med  fördel  användas  för  åstadkom- 
mande al'  en  bild  i kameran.  Det  har  dock  det  företrädet  att  vid  belysning 
färgas  intensivt  mörkt,  hvaruti  vi  hafva  all  söka  orsaken  till,  all  det  fått  fast 
fot  vid  positivprocessen. 


FOTOGRAFIEN  PÅ  UTSTÄLLNINGEN.  448 

Jodsilfret  däremot  och  i ännu  högre  grad  bromsilfret  besitta  en  utom- 
ordentligt hög  grad  af  ljuskänslighet,  som  gör  det  möjligt  att  på  kortaste  tid 
erhålla  en  bild  i kameran.  Därvid  mottaga  de,  utan  att  i ringaste  grad  ändra 
färgen,  ett  ljusintryck,  som  genom  lämplig  behandling  kan  göras  synligt.  Be- 
lysas dessa  haloidsalter  tillräckligt  länge,  eger  visserligen  äfven  här  en  färg- 
ändring  rum,  men  denna  är  dock  på  långt  när  icke  så  energisk  och  intensivt 
mörk  som  hos  klorsilfver.  Jod-  och  bromsilfver  lämpa  sig  därför  i första 
rummet  för  negativprocessen. 

På  jodsilfrets  ljuskänslighet  berodde  uppfinningen  af  fotografien  genom 
Daguerre  (daguerreotvpien),  likaså  det  på  1850-talet  uppfunna  vata  kollodion- 
förfarandet,  som  till  början  af  1880-talet  uteslutande  användes,  men  nu  med 
fördel  utöfvas  nästan  endast  i reproduktionsanstalterna.  Sedan  1880  har 
bromsilfret  vunnit  inträde  i form  af  gelatinemulsion  och  småningom  utträngt 
jodsilfret  och  därmed  det  kinkiga  våta  förfarandet. 

Våra  vanliga  torrplåtar  bestå,  som  nyss  nämndes,  af  ett  genomskinligt 
underlag  (glas,  celluloid  etc.),  som  på  den  ena  sidan  är  öfverdraget  med  en 
ljuskänslig  liinna.  Det  ljuskänsliga  ämnet,  bromsilfret,  är  som  en  oändligt 
fin  fällning  suspenderadt  i en  gelatinlösning,  så  att  en  emulsion  uppkommer, 
hvilken  i varm  lösning  utbredes  på  glasplåten  och  bildar  efter  torkning  den 
ljuskänsliga  hinnan.  Detta  sker  i särskildt  därför  inrättade  fabriker  och  vid 
svagaste  belysning  af  rödt  ljus,  för  hvilket  bromsilfret  är  minst  känsligt. 

Utsättes  en  dylik  hinna  för  dagsljuset  under  en  kort  tid  i kameran, 
så  undergår  det  belysta  bromsilfret  en  förändring,  som  dock,  som  nämnts, 
icke  är  synlig  för  ögal  (ljusintrycket  är  latent);  bilden  kan  emellertid  göras 
synlig  därigenom,  att  hinnan  behandlas  med  starka  reduktionsmedel,  som 
öfverföra  det  förändrade  silfversaltet  till  metalliskt  silfver  af  svart  färg,  men 
lemna  det  obelysta  bromsilfret  oförändrad!.  Dylika  reduktionsmedel  benämna 
vi  framkallare.  Det  för  bildens  framställande  öfverflödiga  bromsilfret  måste 
emellertid  bortskaffas,  innan  negativet  blir  okänsligt  för  ljuset.  Denna  s.  k. 
fixering  af  bilden  sker  därigenom,  att  bromsilfret  löses  i en  stark  lösning  af 
undersvafvelsyrligt  natron  i vatten. 

De  för  de  fotografiska  processerna  erforderliga  kemikalierna  framställas 
i allmänhet  i utlandet  vid  stora,  för  detta  ändamål  inrättade  fabriker.  Undan- 
tagsvis tillverkas  dock  vissa  preparat  äfven  i Sverige,  och  häraf  hade  Stock- 
holms fotografiska  magasin  F.  R.  Corméry  utstält  prof  pä  guldsalter,  fernissor 
m.  m.  af  egen  tillverkning  i god  kvalitet. 

De  fotografiska  torrplåtarna  konsumeras  nu  för  liden  i ofantliga  kvan- 
titeter och  tillverkas  maskinmessigt  vid  fabriker  i Tyskland,  England,  Frank- 
rike o.  s.  v.  Som  ett  bevis  på  den  stora  omfattningen  af  denna  industri  må 


444 


FOTOGRAFIEN  PÅ  UTSTÄLLNINGEN. 


nämnas,  att  en  fransk  fabrik  Lumiére  för  några  år  sedan  ombildades  till  ett 
aktiebolag  med  ett  kapital  af  tre  millioner  francs. 

I Sverige  finnas  tvenne  torrplåtfabriker,  hvilka  båda  voro  representerade 
på  utställningen.  Den  ena,  Aktiebolaget  svenska  torrplåtfabriken,  Alstäket, 
Gustafsberg,  är  grundad  af  herr  Thor  Bernhardt.  Fabriken  är  inrättad  med 
moderna  maskiner  för  plåtarnas  preparering,  ocli  på  experiment  med  fram- 
ställning af  ett  fabrikat  af  likartad  känslighet  och  jemnhet  ha  nedlagts  stora 
summor.  Då  detta  skrifves,  har  verksamheten  vid  fabriken  tills  vidare  afbru- 
tits.  Landskrona  ematsionsplåt fabrik  är  den  andra  af  våra  svenska  torrplåt- 
fabriker.  Den  har  under  märket  »Freja»  i handeln  utsläppt  goda  maskinpre- 

parerade  bromsilf- 
vergelatinplåtar. 

Då  denna  in- 
dustri är  för  Sve- 
rige så  godt  som 
alldeles  ny,  torde 
det  ej  vara  ur  vä- 
gen att  här  lem  na 
en  antydan  om 
gången  vid  till- 
verkningen af  torr- 
plåtar. Maskiner 
för  plåtarnas  pre- 
pareri ngm ed  em u 1- 

sionen  finnas  af  flere  olika  konstruktioner.  Vi  afbilda  här  en,  som  kan 
tjena  som  typ.  I är  ett  omkring  15  m.  långt  bord  af  trä;  E en  behållare 
för  emulsionen,  som  genom  varma  vattenbad  hålles  flytande;  genom  M ned- 
föres  emulsionen  på  plåten,  bvaröfver  den  jemnt  fördelas  medels  en  vals 
eller  på  annat  sätt.  Glasplåtarna  prepareras  vanligen  i stora  format  och  föras 
därvid  fram  i jemn  rörelse  öfver  träbordet  medels  ändlösa  band  K.  Ju 
hastigare  rörelsen  är,  desto  tunnare  emulsionsöfverdrag  får  plåten.  Sedan 
glasplåten  öfverhälts  med  den  flytande  emulsionen,  glider  den  framåt  och 
passerar  därvid,  för  att  gelatinet  skall  stelna,  mellan  ett  underlag  af  en 
marmorplatta  och  en  öfre  kylapparat,  som  hållas  kalla  med  is  eller  kallt 
rinnande  vatten.  När  hela  träbordet  sålunda  passerats,  är  emulsionen  så 
stelnad,  all  plåten  kan  handleras.  Den  införes  nu  i torkrummet,  som  är 
absolut  mörkt  och  ständigt  genomströmmadt  af  varm,  torr,  dammfri  luft. 
Här  lemnas  plåtarna  att  torka  vid  en  viss  konstant  temperatur  under  12  — 18 
timmar.  Därefter  skäras  de  i lämpliga  format  och  förpackas  ljustätt.  Alla 


PL.  67.  MASKIN  FÖR  GJUTNING  AF  TORRPLÅTAR. 


445 


FOTOGRAFIEN  PA  UTSTÄLLNINGEN. 


dessa  procedurer  måste  ske  vid  mörkrödt  ljus  och  i damfria  lokaler.  Hela 
fabrikationen  kräfver  den  pinsammaste  renlighet  ocli  omsorg. 


Då  den  negativa  bilden  på  plåten  blifvit  framkallad  och  fixerad  samt 
sedermera  erhållit  den  vanligen  nödvändiga  retuschen,  är  den  nästa  proceduren 
framställandet  af  kopian,  äfven  kallad  aftryck.  Dessa  kopior,  som  nu  skola 
helt  och  hållet  öfverensstämma  med  originalets  karaktär,  benämner  man  po- 
sitiva bilder.  Antalet  af  de  positivförfaranden,  som  nu  användas,  är  icke 
ringa.  De  kunna  indelas  i direkt  kopierande  (s.  k.  utkopieringsförfarande), 
vid  hvilket  bilden  ko- 
pieras tydligt  synbar  och 
antager  sin  fulla  kraft 
under  kopieringen,  samt 
lVamkal  1 ningsförfaran- 
de,  sådana,  där  man 
genom  kopiering  erhål- 
ler en  alls  icke  eller 
endast  svagt  synlig  bild, 
hvilken  därför  måste 
framkallas,  liksom  ett 
negativ.  Till  första  grup- 
pen höra  albumin-, 
klorsilfvergelatin-,  klor- 
silfverkollodion-  samt 
vissa  platinapapper  m. 

fl.;  till  den  senare  bromsilfvergelatin-,  klorsilfver-  resp.  klorbromsilfvergelatin- 
papper  och  plåtar,  platina-  och  pigmentpapper  m.  11. 

Album inpapperet  har  sedan  flere  år  förlorat  den  dominerande  ställning, 
detsamma  intagit  under  decennier,  och  användes  numera  endast  af  några  få 
fotografer,  som  anse  de  därpå  framstälda  bilderna  i afseende  på  mjukhet  och 
modellering  öfverträffa  de  på  gelatin-  eller  kollodionpapper  kopierade.  Det 
sistnämnda  papperet,  äfven  henämndt  celloidinpapper,  är  det  för  närvarande 
mest  använda  och  föres  i handeln  med  såväl  matt  som  blank  yta.  En  mängd 
konkurrerande  fabriker  halva  under  de  senaste  årtiondena  etablerats  i utlandet 
för  framställning  af  dylikt  papper. 

Den  nuvarande  smakriktningen  föredrager  bilder  med  matt  yta  och  i 
svarta  eller  varma,  bruna  färgtoner.  Visserligen  är  användningen  af  matta 
papper  alls  icke  något  nytt,  de  äro  snarare  äldre  än  de  glansiga,  men  ända 


PL.  68.  TORKRUM  PÖR  TORRPL ATSFABRIK ATION. 


446 


FOTOGRAFIEN  PÅ  UTSTÄLLNINGEN. 


tills  för  några  få  år  sedan  begagnades  mattpapper  af  fotograferna  endast  någon 
gång  till  stora  bilder  i form  af  s.  k.  saltpapper.  Atl  de  glänsande  papperen 
och  den  konventionela  fotografitonen  icke  längre  gillas  af  den  mera  konst- 
närliga smaken,  därför  bafva  vi  atl  tacka  platinapapperet,  som  på  grund  af 
sitt  förnäma,  konstnärliga  utseende  på  kort  tid  blifvit  omtyckt  öfverallt.  Be- 
hofvet  af  billiga,  goda  papperssorter,  lämpliga  att  så  fullständigt  som  möjligt 
ersätta  det  dyra  platinapapperet  och  efterbilda  platinatonen  och  platinabilder- 
nas karaktär,  har  gifvit  den  fotografiska  pappersindustrien  en  kraftig  impuls 
och  haft  till  följd  att  för  närvarande  Ilere  olika  slags  matta  papper  fram- 
ställas. Bland  ldorsilfverpapperen  finna  vi  sålunda  matt  albumin,  gelatin,  cel- 
loidin  m.  11.  papper,  vidare  matt  bromsilfverpapper,  matta  papper  med  jern- 
salter,  med  kromgelatin  och  kromgummi. 

De  flesta  af  de  ofvan nämnda  pappersorterna  återfunno  vi  på  vår  ut- 
ställning och  till  allra  största  delen  som  matta  bilder.  Flere  af  våra  förnäm- 
sta fotografer  utstälde  platinabilder,  däribland  hoffotografen  Aron  Jonason, 
Göteborg,  på  platinapapper  af  egen  tillverkning.  För  bilder,  förstorade  från 
mindre  plåtar,  lämpar  sig  särdeles  väl  bromsilfvergelatinpapperet.  På  grund 
af  dess  stora  ljuskänslighet  kan  det  nämligen  användas  såväl  vid  fotogen- 
eller  elektriskt  ljus  som  vid  dagsljus.  Också  voro  nästan  utan  undantag  alla 
på  utställningen  exponerade  förstoringar  utförda  på  bromsilfverpapper  af  olika 
fabrikat  och  i mycket  olika  behandling.  Hoffotografen  Gösta  Florman  utstälde 
emellertid  äfven  några  förstorade  bilder  på  nitroglukospapper  af  egen  tillverk- 
ning, ett  slags  mattpapper,  som  kräfver  förstoringen  utförd  med  direkt  solljus 
medels  s.  k.  solarkamera,  hvarmed  bilder  af  stor  mjukhet  och  skönhet  erhållas. 

Hvad  bildernas  motiv  angår,  torde  väl  porträttet  bafva  varit  mest  före- 
trädt.  Det  visar  sig  inom  porträttfacket  en  sträfvan  att  komma  ifrån  den 
schablonmessiga  uppfattningen  af  de  vanliga  bröstbilderna,  sådana  de  till  leda 
gå  igen  i massorna  af  visitkortsporträtt.  Lyckliga  försök  i en  mera  sjelfstän- 
dig  och  originel  behandling  af  porträttet  funno  vi  i fotografen  Herm.  Hamn- 
qvists  konstnärsporträtt  i »gravyrimitation»,  liksom  man  hos  flere  utställare, 
och  särskild!  hos  den  sistnämnde,  samt  hos  fotografen  Alfr.  J:son  Dahllöf 
iakttog  lyckade  försök  att  förläna  porträttet  en  genreartad  karaktär.  Här  er- 
fordras dock  en  säker  blick  för  alt  ej  slå  öfver,  hvilket  tydligen  var  fallet  på 
andra  håll.  Dahlöfs  utställning  torde  kunna  anses  som  den  mest  typiska  re- 
presentanten för  yrkesskicklighetens  höga  ståndpunkt  i Sverige.  Goda  porträtt- 
utställningar  hade  jemväl  Anna  Edlund,  C.  Rosén  och  C.  Larsson. 

Landskapet  representerades  med  några  undantag  af  de  vanliga  i handeln 
förekommande  porträtllandskapsbilderna.  Bland  undantagen  märktes  H.  K.  H. 
Kronprinsessans  italienska  motiv,  kopierade  såväl  direkt  på  platina  som  för- 


FOTOGRAFIEN  PA  UTSTÄLLNINGEN. 


447 


storade  på  bromsilfverpapper.  Fotografen  Fr.  G.  Klemmirtg  hade  en  stor  sam- 
ling präktiga  solskenseffektbilder  och  snölandskap.  Major  Cl.  Adelsköld  och 
bokförläggaren  Hasse  W.  Tullberg  exponerade  sina  landskapsstudier,  såsom 
transparenta  fönsterbilder  af  vacker  effekt.  Fru  Anna  .Jacobson  hade  i en  präk- 
tig monlre,  inifrån  upplyst,  likaledes  utstält  diapositiva  bilder,  bestående  af 
med  artistisk  blick  tagna  vyer  från  Stockholm  och  Visby.  Fotografen  Axel 
Rydin  stod  hors  de  coneours  med  sina  goda  stereoskopbilder  och  med  interi- 
örer tagna  vid  magnesiumbelysning  med  tillämpande  af  det  s.  k.  ramp- 
systemet, hvarigenom  ljuset  kan  jemnare  fördelas  än  vid  användande  af  de 
vanliga  blixtpatronerna.  I magnesiumljuset  halva  vi  nämligen  funnit  en  i 
llere  fall  förträfflig  ersättning  för  dagsljuset,  och  särskildt  gör  dess  egenskap 
att  i pulverform  förbrinna  nästan  explosivt  detsamma  användbart  jemväl  vid 
fotografering  af  rörliga  föremål. 

Fotograferna  A.  Blomberg  och  B.  Orling  utstälde  bland  annat  interiörer 
tagna  vid  dagsljusbelysning. 

Arkitekten  R.  Enblom  visade  ett  prof  på  fotografiens  tillämpning  vid 
mätningar.  Det  gälde  bär  en  »fotografisk  uppmätning  af  södra  gafveln  på 
Vadstena  slott»,  och  tillvägagångssättet  beskrifves  i katalogen  sålunda: 

Om  två  eller  flere  fotografier  tagas  af  ett  föremål  från  olika  håll  med  appa- 
rater, som  medgifva  ett  noggrant  bestämmande  af  plåtens  läge  i förhållande  till 
objektivet  (hufvudaxel  och  brännvidd),  och  man  mäter  afstånden  mellan  de  olika 
stationsplatserna  samt  vinklarna  mellan  deras  förbindningslinier  och  apparatens  huf- 
vudaxel i de  olika  fatlen,  så  kan  man  af  allt  detta  framkonstruera  de  fotograferade 
föremålens  verkliga  dimensioner,  oberoende  således  af,  om  dessa  föremål  äro  till- 
gängliga eller  ej  (t.  ex.  bergspartier,  molngrupper  m.  m.). 

Det  område,  där  fotografien  kanske  för  närvarande  bar  den  största 
betydelsen  som  hjelpmedel,  är  väl  inom  det  yrke,  som  utöfvas  i de  s.  k.  re- 
produktionsanstalterna.  »Del  har  fordrats  mycket  och  långvarigt  arbete», 
skrifver  1890  en  på  detta  område  erfaren  man,  hofintendcnten  A.  Börtzell, 
»för  att  göra  de  fotografiska  reproduktionsmetoderna  bofasta  i vårt  land.  Den, 
som  har  sig  bekant,  huruledes  nu  för  tiden  våra  topografiska  kartor  reprodu- 
ceras medels  fotogalvanisk  gravyr  i koppar,  huruledes  andra  kartor,  äfvensom 
maskin-  och  en  mängd  andra  slag  af  linear-ritningar,  mångfaldigas  medels 
fotolitografi,  huruledes  den  ojemförligt  största  delen  af  alla  slags  illustrationer, 
afsedda  att  tryckas  tillsammans  med  boktryck,  numera  utföras  medels  fototypi 
och  autotypi,  den  som  vet  detta  men  icke  känner,  huruledes  dessa  arbeten 
förr  ej  kunde  utföras  af  andra  än  gravörer  i koppar,  sten  eller  trä,  lian  anar 
ej  betydelsen  af  den  revolution,  de  fotografiska  reproduktionsmetoderna  åstad- 
kommit. Det  svåra  och  dyrbara  gravyrarbetet  är  nu  i högst  betydlig  grad 


fotografien  på  utställningen. 


448 

förvandladt  lill  ett  vida  mera  lätt  oeh  vida  mindre  dyrbart  ritarbete  på  pap- 
per; fotokemien  och  maskinerna  utföra  resten!» 

Då  i olika  länder  samma  benämning  är  bruklig  för  olika  reproduk- 
tionsförfarande,  torde  det  vara  lämpligt  att  här  definiera  de  i vårt  land  an- 
vända för  fa  ra  n den  a . 

Med  autotypi  förstå  vi  sålunda  i allmänhet  det  förfaringssätt,  livarige- 
nom  man,  genom  att  sönderdela  en  halftonbild  i streck  eller  punkter,  seder- 
mera genom  etsning  erhåller  en  för  boktryck  lämplig  kliché  i zink,  koppar 
o.  d.  Förfarandet  benämnes  i andra  länder  heliotypi,  photo-engraving,  photo- 
gravure  etc. 

Vid  fotolitografien  öfverföres  teckningen  genom  ljusets  inverkan  på  den 
litografiska  stenen  antingen  direkt  eller  genom  öfvertryck. 

Fotogravyr  är  ett  förfarande,  bvarigenom  med  ljusets  tillhjelp  å en  med 
asfalt  kornad  metallplåt  framställes  en  halftonsbild,  som  sedan  låter  etsa  sig 
för  tryckning  i koppartryckspress. 

Heliogravyr  är  i Sverige  och  Tyskland  benämningen  för  fotogalvanisk 
gravyr  i koppar  efter  streckteckning,  äfven  kallad  heliografi.  I andra  länder 
användes  denna  benämning  äfven  för  fotogravyr. 

Fototypi  är  framställandet  af  bilder  i streckmanér  för  boktryck  medels 
fotografi  och  öfvertryck  samt  etsning  å zink-  eller  kopparskifvor,  öfverdragna 
med  känsliga  skikt  af  asfalt,  fisklim  o.  s.  v.  För  halftonsbilder  användes 
detta  förfaringssätt  modifieradt  som  autotypi  (se  ofvan). 

Ljustryck  (Lichtdruck)  är  det  förfarande,  medels  hvilket  man  i särskild 
»ljustrycks»-  (hand-  eller  snäll-)  press  trycker  frän  en  på  en  glasplatta  fast- 
sittande  kromgelatinhinna,  hvarpå  bilden  kopierats.  Förfarandet  kallas  i 
Frankrike  pliototypie,  collotypie,  collographie. 

Alla  de  fotografiska  reproduktionsanstalterna  i vårt  land  utöfva  icke 
samtliga  dessa  förfaranden.  Bland  de  å vår  utställning  representerade  är  Ge- 
neralstabens litografiska  anstalt  såväl  den  äldsta  som  den  mångsidigaste  anstal- 
ten. Den  utstälde  prof  på  både  heliogravyr  och  fotogravyr,  tryckta  i koppar- 
tryckspress, autotypi  och  fototypi,  tryckta  i boktryckspress  i en  och  flere 
färger,  fotolitograli  från  biografisk  press  och  ljustryck  från  ljustryckspress. 
En  omvexlande  utställning  visade  äfven  Grafisk  konstanstalt  Alexis  Hasselquist, 
Warner  Silfversparres  nya  grafiska  aktiebolag  exponerade  ljustryck,  autotypi  och 
fototypi  samt  fotolitografi.  Silfversparre  & Sjöbergs  grafiska  anstalt  hade  ets- 
ningar i streck  och  hallton  på  zink  och  koppar.  Likaså  en  af  de  äldre  an- 
stalterna, Justus  Cederquists  kemigrafiska  atelier,  som  jemväl  exponerade  i bok- 
tryckarnes  kollektionsutställning.  Grohmann  & Eichetbergs  zinkografiska  konst- 
anstall för  tillverkning  af  klichéer  i zink  och  koppar  utstälde  utom  kliché- 


44!» 


FOTOGRAFIEN  PÄ  UTSTÄLLNINGEN. 


altryck  och  fotolitografi  ett  par  intressanta  serier,  belysande  arbetsgången  vid 
etsning  af  fototypikliehé  efter  laverad  pennteckning  (negativet,  öfverfördt  på 
zink,  inbränd  anetsad,  mellanetsad,  djupetsad,  rnndetsad,  renetsad  och  mon- 
terad plåt)  m.  m.  Chr.  Westphal  ntstälde  ljustryck  efter  anatomiska  preparat, 
konstindustriela  alster  o.  s.  v. 

Det  har  icke  här  varit  vår  uppgift  att  kritiskt  bedöma  de  utstälda  ar- 
betena, men  att  på  grund  af  dessa  lemna  en  öfversigt  af  fotografiens  nuva- 
rande ståndpunkt  i Sverige.  Och  att  utställningen  i detta  afseende  var  gan- 
ska representativ,  framgår  af  ofvanstående.  Det  allmänna  intrycket  af  den- 
samma gifver  emellertid  vid  banden,  att  såväl  de  fotografiska  alstren  hos  en 
stor  del  af  utställarne  som  ock  reproduktionstryck  och  industriela  produkter 
äro  af  en  kvalitet,  som  jemställer  dem  med  utlandets  bästa  fabrikat.  Natur- 
ligt är,  att  vid  en  utställning  som  denna,  där  allt  skall  tagas  med,  samlingen 
blir  något  blandad;  det  var  dock  ytterst  litet,  som  var  underhaltigt. 


Den  1 Januari  1898  trädde  i kraft  »lag  angående  rätt  att  återgifva  foto- 
grafisk bild  »,  hvarigenom  ändtligen  etl  länge  eftersträfvadt  mål  uppnåtts.  Rätts- 
förhållandet mellan  fotografen  och  hans  kunder  bar  här  blilVit  ordnadt  på 
ett  för  närvarande  tillfredsställande  sätt. 

Utöfvarne  af  den  fotografiska  konsten  hafva,  som  naturligt  är,  sam- 
manslutit  sig  för  tillvaratagande  af  sina  intressen.  Så  bildades  1888  Foto- 
grafiska föreningen,  sammansatt  af  till  största  delen  amatörer  och  nu  räk- 
nande öfver  200  medlemmar.  1895  stiftades  Svenska  fotografernas  förbund, 
som  uteslutande  består  af  fackmän  och  livars  medlemsantal  j em  väl  uppgår  till 
öfver  200.  Dessutom  hafva  vänner  och  utöfvare  af  fotografikonsten  organisera! 
föreningar  i Upsala,  Lund,  Göteborg,  Sundsvall,  Karlstad  och  möjligen  flere 
städer.  Den  fotografiska  faekliteraturen  representeras  af  Fotografisk  tidskrift 
(sedan  1888)  samt  af  åtskilliga  större  och  mindre  läroböcker  i original  samt 
bearbetningar  och  öfversättningar  af  utländska  arbeten. 


XXXIII. 


HELSO  VÅRD  OCH  SJUKVÅRD 

(incl.  utställningsbadet  i Sevilla»  samt  utställningen  af  sjukvårds- 
materiel,  tillhörande  den  norska  och  den  danska  armén). 


En  öfverblick  öfver  helsovården  och  sjukvården  ])å  den  utställning,  som 
ingick  såsom  en  länk  i firandet  af  Deras  Majestäters  jubileum,  är  så  myc- 
ket mera  på  sin  plats,  som  de  båda  höga  personligheterna  just  på  dessa  om- 
råden ingripit  på  ett  alldeles  särskildt  sätt.  Konungen  bar  nämligen  år  1874 
utfärdat  vår  gällande  helsovårdsstadga,  hvilken  helt  och  hållet  omgestaltat 
landets  helsovårdsförhållanden.  Då  vi  studera  helsovården  på  utställningen, 
komma  vi  oupphörligen  att  träffa  på  föremål,  som  medelbart  eller  omedelbart 
stå  i samband  med  denna  stadga. 

Drottningen  har  välsignelserikt  arbetat  på  sjukvårdens  höjande.  Våra 
landsting,  som  1864  öfvertogo  omsorgen  om  länslasaretten,  ha  under  senast 
gångna  årtionden  utvecklat  dessa  i hög  grad.  Sjukvården  kräfver  emellertid 
ej  blott  sjukhus  och  läkare  utan  älven  sjuksköterskor.  Då  sjuk  vårdsförhål- 
landena i Sverige  under  senast  gångna  25  år  utvisa  så  oerhörda  framsteg, 
gäller  detta  ej  minst  sjuksköterskorna.  I denna  utveckling  har  Hennes  Majestät 
kraftigt  ingripil  genom  uppförande  af  ett  utmärkt  sjukhus  samt  inrättandet  af 
en  skola  för  sjuksköterskor,  hvars  betydelse  icke  kan  nog  högt  uppskattas. 
Först  genom  riklig  tillgång  på  väl  skolade  sköterskor  möj liggöres  den  nutida 
sjukvården;  de  behöfvas  vid  alla  större  operationer,  de  äro  oundgängligen  nöd- 
vändiga för  all  hindra  den  smittosamt  sjuke  att  bli  till  fara  för  andra.  Skö- 
terskorna kunna  vi  umbära  lika  litet  i hemmen  som  i sjukhusen,  lika  litet 
på  landet  som  i staden. 


HELSOVARD  OCH  SJUKVÅRD. 


451 


A.  II  EL  SO  VÅ  UD. 

AF 

ERNST  A LM  Q l'I  ST. 

Vid  studiet  af  helsovården  på  utställningen  sammanfatta  vi  pä  ett  ställe 
livad  som  hör  tillsammans,  i hvilken  byggnad  det  än  är  utstäldt.  På  så  sätl 
vinna  vi  i öfversigtlighet  och  behöfva  ej  upprepa  det  sagda.  Vi  sättas  där- 
igenom också  bäst  i tillfälle  att  bedöma  vår  nuvarande  ståndpunkt,  dess  för- 
tjenster  och  brister.  En  dylik  sammanställning  skall  visa,  att  utställningen 
gaf  säker  upplysning  om  vår  ståndpunkt  å ganska  många  sanitära  områden. 

1.  Dricksvattnet. 

Den  nutida  hygienen  fordrar  som  oeftergifligt  vilkor,  all  allt  dricksvatten 
skall  vara  rent.  Ju  mera  landet  blir  befolkadt,  desto  svårare  blir  det  att  upp- 
fylla detta  vilkor.  Källor,  floder  och  sjöar  bli  mycket  ofta  förorenade  från 
bostäder  och  fabriker.  Därför  tvingas  vi  att  lennia  dessa  vattentillgångar  och 
söka  andra,  livilka  äro  bättre  skyddade  mot  förorening.  Sådant  dricksvatten 
finna  vi  i grundvattnet. 

Många  af  våra  städer  hemta  redan  sitt  vattenledningsvatten  ur  grunden. 
Bland  de  många  utstälda  ritningar,  som  åskådliggöra  detta,  framhålla  vi  slä- 
derna  Arboga  och  Gefle.  A förstnämnda  ställe  fann  man  vid  borrningar,  att 
grundvatten  i stor  mängd  fans  i gruslager  mellan  ytligt  liggande  lera  och 
grundberget.  1 Gefle  ådagalades,  atl  rullstensåsen  invid  staden  herbergerar  en 
underjordisk  ström,  genom  hvilken  från  landets  inre  ett  utmärkt  dricksvatten 
föres  ned  till  kusten.  I rullstensåsarna  ha  vi  i Sverige  på  många  håll  var 
bästa  vattentillgång.  Då  grundvattnet  är  medels  lera  afstängdt  från  atmosferen, 
blir  det  ofta  jernhaltigt.  Jernet  måste  då  bortskaffas,  därest  vattnet  skall  bli 
njutbart.  Detta  har  förr  vållat  svårigheter.  Den  första  metod,  som  fullkom- 
ligt lyckades  utfälla  jern  ur  dricksvatten,  uppfans  af  ingeniör  Söderqvist  och 
är  tillämpad  i Helsingborg  sedan  1888.  En  vacker  modell  och  ritningar  åskåd- 
liggjorde metoden. 

Skall  flod-  eller  sjövatten  användas  för  en  vattenledning,  maste  vattnet 
först  filtreras  genom  sand.  Af  Stockholms  vattenverks  utställning  framgår, 
med  hvilken  omsorg  man  i hufvudstaden  söker  hålla  vattenhemtningsstället 
fritt  från  smutsvatten,  huru  noggrant  filtreringen  utföres  samt  dess  bakterio- 
logiska resultat  ölvervakas.  Den  storartade  åskådningsmaterielen,  modellerna 


452 


II  ELS  0 VÅRI)  O C II  SJUKVÅRD. 

och  de  många  kartorna  måste  öfvertyga  en  hvar,  att  hufvudstaden  erhåller  ett 
godt  dricksvatten.  Göteborgs  stads  nya  sandfiltrer  visas  å ritningar;  de  äro 
ölVerhvälfda  samt  försedda  med  regleringskammare  för  filtreringen. 

I öfrigt  finnas  i ritning  närmare  20  svenska  vattenledningar  utstälda. 
Lika  litet  som  de  många  öfriga  ritningarna  och  heskrifningarna  öfver  våra 
städers  sanitära  arbeten  kunna  dessa  här  omtalas  närmare.  De  äro  öfver- 
lemnade  till  hygieniska  museet  vid  Karolinska  institutet. 

Vattenfiltrering  i husen  är  enligt  nutida  hygienen  ej  att  tillråda.  Om 
vattenledning  finnes,  måste  denna  lemna  ett  godt  och  ofarligt  dricksvatten, 
som  ej  behöfver  filtreras.  Kunna  borrbrunnar  å landet  icke  erhållas,  och 
brunnsvattnet  är  brunt  eller  grumligt,  kan  vattnet  göras  mer  tilltalande  för 
ögat  genom  kolfiltrering.  Ivoltiltra  funnos  af  åtskilliga  slag  å utställningen, 
likaså  en  filtreringsapparat,  där  vattnet  renades  med  filtrerpapper  i en  silfor- 
mig  tratt  (Alex.  Kjellgren  & C:o). 

En  genom  granitklippor  medels  diamant  borrad  brunn  fans,  såsom  förut 
nämnts,  utförd  å utställningsområdet.  Sådana  brunnar  kunna  vara  utmärkta 
för  platser  i skärgården  och  andra  ställen,  där  vatten  ej  kan  på  billigare  sätt 
erhållas. 

Kemiska  och  bakteriologiska  apparater  för  undersökning  af  dricksvatten 
voro  utstälda  från  hufvudstaden.  Herr  Ekendahl  visade  preparat  och  foto- 
grafier öfver  de  bakterier,  han  anträffat  i hufvudstadens  vattenledning.  Inge- 
niör  Sondén  utstälde  en  apparat  för  proftagning  af  vatten  för  bakteriologisk 
undersökning. 

2.  Renhållning. 

3 vära  släders  kollektivutställning  öfver  utförda  sanitära  arbeten  ingingo 
utom  de  redan  omtalade  vattenledningarna  ritningar  och  beskrifningar  öfver 
renhållningen.  Helsovårdsstadgans  fordringar  i detta  hänseende  träffade  stä- 
derna nästan  oförberedl.  Det  dröjde  därför  10,  ja  20  år,  innan  frågan  kunde 
lösas.  Nu  halva  åtminstone  alla  större  städer  efterkommit  stadgans  bud.  De 
llesta  hafva  infört  lunnsyslemet  mer  eller  mindre  i öfverensstämmelse  med 
Stockholm.  Några  använda  Götehorgssystemet,  d.  v.  s.  samla  orenligheten  i 
rörliga,  täta  kistor,  i hvilka  lorf  tillblandas.  Borltorslingen  af  sopor  och  latrin 
sker  efter  tvä  olika  system;  antingen  bcsörjes  den  af  en  stadens  styrelse  eller 
af  bolag  under  kontroll. 

Samtidigt  har  kloakledning  införts  i många  städer.  Från  omkring  20 
funnos  pä  utställningen  planer  samt  ritningar  a enskildheter.  Renande  af  en 
stads  kloakvallen  förekommer  icke  i Sverige;  delta  torde  väl  ej  heller  vara 
behöll igt . Däremot  ha  mångenstädes  stora  arbeten  nedlagts  på  förläggandet 


HELSOVÄRD  OCII  SJUI(VARl). 


458 


af  mynningen  till  plats,  där  smutsvattnet  ej  skadar.  Sålunda  ha  a (loppen  sam- 
lats i ledningar,  som  förts  nedanför  staden;  i några  städer  pumpas  vattnet  ut. 

Stockholm  åskådliggjorde  på  ett  utmärkt  sätt  . sina  storartade  arbeten 
för  renhållningen.  En  genomskärning  af  Norrlandsgatan  var  utförd  i naturlig 
storlek,  utvisande  vatten-,  gas-  och  afloppsledningar  med  tillhörande  brunnar 
och  ventiler.  Redskap  och  materiel  för  all  slags  renhållning  i hufvudstaden 
fans  likaledes  att  skåda.  Däribland  omnämna  vi  särskildt  den  utmärkta  klo- 
set tunnan. 

Sveriges  mindre  städer  utföra  sina  aflopp  hufvudsakligen  eller  enbart 
med  stengodsrör.  Sådana  rör  och  brunnar  af  utmärkt  beskaffenhet  voro  ut- 
stälda  af  llere  skånska  bolag.  Våra  största  städer  visade  prof  på  stora,  i ett 
stycke  gjutna  betonrör,  hvilka  numera  anses  bättre  för  kloakbyggnad  än  förr 
använd  sten  af  granit  eller  legel. 

Som  naturligt  är,  blefvo  klosetter  i stor  mängd  insända  lill  utställningen. 
I synnerhet  var  det  fallet  med  torfmullklosetter.  Dessa  äro  också  alldeles  för- 
träffliga å landet  och  i ej  al  1 1 för  stora  städer.  Mullen  hindrar  stank  att  upp- 
stå i afträdet,  förvandlar  latrinen  till  en  lättare  handterlig  massa  och  gör  det 
obehöfligt  atl  oftare  tvätta  tunnan.  Bland  de  ntstälda  klosetterna  vunno  föl- 
jande erkännande  af  juryn:  C.  G.  Gustafson,  Karlskrona  nya  galvaniserings- 
fabrik,  Marino  & C:o,  Tidaholms  bruk,  L.  M.  Möller.  Torfmullfabrikationen 
har  kommit  hastigt  i gång,  torfmull  och  torfströ  tillverkas  numera  i riklig 
mängd  inom  landet.  Torf  har  i llere  svenska  landskap,  Vesterbotten,  Ånger- 
manland, Dalarne  m.  fl.,  sen  gammalt  användts  för  att  uppsuga  smutsämnen 
och  sålunda  samtidigt  gagna  både  renhållningen  och  landtbruket,  men  det  är 
ej  därifrån,  som  nuvarande  torfmullindustri  härleder  sig.  Denna  uppstod  i 
Tyskland  för  20  år  sedan  och  har  därifrån  spridt  sig  lill  oss.  Torfven  kan 
ej  blott  förbättra  afträden  och  urinkurar,  utan  kommer  ock  att  väsentligen 
förbättra  sundhetsförhållandena  i stallar  och  ladugårdar. 

Vattenklosetterna  ha  icke  fått  någon  större  utbredning  i vårt  land. 
Myndigheterna  hafva  nästan  öfverallt  visat  den  största  misstro  mot  dem  och 
i Stockholm  få  de  t.  o.  m.  ej  vidare  införas  i husen,  oaktadt  den  nutida  hy- 
gienen förordar  dem  på  det  varmaste.  Orsaken  till  detta  egendomliga  för- 
hållande ligger  nog  uti  bristande  kunskap.  Den  befolkning,  som  vant  sig  vid 
vattenspolning,  vill  ej  veta  om  annat  sätt.  Olägenhet  af  dessa  klosetter  är  så 
mycket  mindre  att  befara,  som  kloakvattnet  är  ungefär  lika  smutsigt  och  lika 
misstänkt  alt  innehålla  smittämnen,  vare  sig  vattenklosetter  begagnas  eller  icke. 
Apparaterna  tillverkas  sen  gammalt  af  Arvid  Palmgren.  Dessutom  voro  de 
ntstälda  af  Fahnehjelm  A C:o.  Samma  firmor  visade  ock  tvättställ  föi*  bosta- 
den, för  läkare  och  allmänna  inrättningar.  Några  voro  utmärkta,  andra  upp- 


454 


IIELSO  VÅRD  OCH  SJUKVÅRD. 

visade  de  vanliga  felen,  instängda  smutsrum  och  skarpa  vinklar,  båda  svåra 
eller  omöjliga  att  hålla  fria  från  smuts. 

På  utställningsområdet  funnos  till  användade  pissoarer  efter  Beetz’  i 
Wien  modell.  Dessa  spolas  ej  med  vatten.  Ytan  bestrykes  dagligen  med  en 
olja,  och  i golfvet  finnes  ett  vattenlås  med  etl  oljelager  däröfver.  Oljan  låter 
vattnet  mycket  lätt  afrinna  och  hindrar  illaluktande  gaser  att  uppstiga  från  af- 
loppet.  • De  luktlösa  och  i alla  afseenden  utmärkta  inrättningarna  komma  nog  att 
vinna  mycken  spridning,  då  de  numera  tillverkas  i hufvudstaden  (af  W.  Wiklund). 

3.  Likbränning. 

Svenska  likbränningsföreningen  lemnade  å utställningen  redogörelser  för 
sin  verksamhet  och  för  likbränningssaken  i Sverige.  Värd  all  uppmärksamhet 
är  Klingenstjernas  ugn,  hvilken  användes  ej  blott  i Stockholm  och  Göteborg 
utan  flerestädes  utomlands.  Kunde  kostnaderna  för  bränningen  ställas  mycket 
lågt,  så  skulle  man  få  afsevärda,  sanitära  fördelar  af  densamma,  och  kyrko- 
gårdarna skulle  icke  oupphörligen  behöfva  förstoras. 

4.  Belysning. 

Stockholmsutställningen  åskådliggiorde  gatubelysningens  utveckling  se- 
dan äldre  tider.  Här  hade  vi  för  ögonen  en  gren  af  den  menskliga  kulturens 
utveckling.  Till  en  början  gåfvo  belysningsämnena  föga  ljus,  men  mycket  värme 
ocb  skadliga  förbränningsprodukter.  Nu  ha  vi  lärt  oss  allt  mer  att  af  de  för 
handen  varande  spännkrafterna  göra  ljus.  Annu  kunna  vi  dock  blott  öfver- 
föra  en  brakdel  af  lysämnenas  spännkrafter  i ljus.  Här  har  tekniken  alltså 
fortfarande  mycket  att  uppfinna.  Arbeten  på  detta  område  ha  för  hygienen 
stort  värde,  dels  emedan  ljuset  därigenom  blir  billigare  och  dels  emedan  mäng- 
den skadliga  förbränningsprodukter  allt  mer  minskas. 

Här  är  ej  platsen  alt  redogöra  för  den  rikhaltiga  utställningen  af  mo- 
derna ljus,  frambragta  medels  gas  och  elektricitet.  Det  elektriska  ljuset  har, 
som  bekant,  fördelen  af  att  knappast  i någon  mån  alstra  värme  och  förbrän- 
ningsprodukter. Båglampan  är  utmärkt  i skolor  och  ä arbetsställen,  där  starkt 
ljus  behöls.  Den  bör  då  användas  som  indirekt  ljus,  hvilket  nästan  fullstän- 
digt liknar  dagsljuset  och  ej  ger  skuggor.  För  att  åstadkomma  detta  sättes 
under  h varje  taklampa  en  skärm,  som  kastar  ljuset  upp  mot  taket. 

Auerska  gasljuset  har  mycket  stora  sanitära  förtjenster.  Det  ger  en 
stark  och  lugn  låga  och  åstadkommer  ej  starkare  luftförorening.  Åtskilliga 
ämnen,  som  vid  förbränning  bilda  en  föga  lysande  låga,  kunna  medels  glöd- 
kroppar las  starkt  lysande.  Fahnehjelm  var  en  af  de  första,  som  lyckades 


H E L S 0 V A lil)  0 C II  S JUKVÅR  D 


455 


härutinnan.  Hans  metod  att  med  glödande  magnesianålar  göra  vattengasen 
lysande  har  haft  stor  betydelse  för  användbarheten  af  denna  gas. 

5.  Uppvärmning  och  luftvexling. 

Dessa  hafva  äfvenledes  genomgått  sin  mycket  intressanta  utveckling. 
Förr  värmdes  våra  bostäder  med  den  stora  öppna  spisen,  frisk  luft  erhölls  då 
i riklig  mängd  i de  föga  tillslutna  rummen,  där  värmen  var  mycket  ojemnt 
fördelad,  och  det  blef  genast  kallt,  då  det  ej  längre  eldades.  Kakelugnen  är 
bränslesparande  och  magasinerar  värme,  så  alt  detta  blir  jemnare  fördelad! 
öfver  dygnets  timmar.  Genom  innanfönster  och  väl  bonade  väggar  och  dörrar 
samt  varmt  förrum  är  vår  bostad  numera  mycket  varmare  än  i äldre  tider. 
Yi  kunna  nu  uppehålla  oss  inne  lätt  klädda  och  vi  kunna  arbeta  stillasittande 
utan  att  frysa.  En  olägenhet  medför  dock  instängningen,  i det  att  luftvexlingen 
ofta  blir  otillräcklig. 

De  många  ulstälda  kakelugnarna  erbjödo  mest  tekniskt  och  estetiskt 
intresse.  Undantag  gjorde  t.  ex.  Knös’  ritningar  till  en  förbättrad  konstruktion, 
genom  hvilken  alla  damgömmor  bakom  och  ofvanpå  kakelugnen  bortskaffades. 
Detta  har  sin  sanitära  betydelse. 

Vår  vanliga  kakelugn  är  i viss  mån  fulländad,  men  den  har  åtskilliga 
olägenheter;  så  i orter  med  dyr  ved,  vidare  då  det  gäller  uppvärmning  af  stora 
rum,  såsom  skolsalar,  samt  slutligen  då  luftvexling  i större  mängd  är  behöflig. 
I sådana  fall  tvingas  vi  att  tillgripa  jernkaminer.  Dessa  äro  sen  gammalt  fruk- 
tade af  allmänheten  på  grund  af  den  starka  hettan  och  oset.  Nvare  tiders  tek- 
nik har  emellertid  öfvervunnit  olägenheterna.  Man  inrättar  kaminen  för  stän- 
dig eldning  och  gör  alla  ytor  släta  samt  lätia  att  hålla  rena.  På  så  sätt  und- 
vikes  dammets  svedning  och  erhålles  jemn  uppvärmning  dygnet  rundl. 

Den  stora  mängd  kaminer,  som  sågos  pä  utställningen,  kunna  här  ej 
skildras.  Många  af  våra  mekaniska  verkstäder  tillverka  numera  goda  magasins- 
kaminer  under  mycket  vexlande  namn:  rullka miner,  illuminationskaminer  m.  m. 
Det  är  skada,  att  staten  ej  inrättat  en  försöksstation,  där  dessa  kunna  pröfvas 
i ekonomiskt  och  sanitärt  hänseende.  Därigenom  skulle  denna  vigtiga  industri- 
gren erhålla  ett  välbehöfligt  stöd. 

Då  man  har  ständigt  brinnande  kaminer,  är  det  jemförelsevis  lätt  att 
få  till  stånd  god  luftvexling.  Kakelugnar  duga  ej  för  luftvexling  i större  rum, 
emedan  värmekällan  ej  räcker  till.  Då  magasinskaminen  skulle  värma  frisk 
luft,  tagen  utifrån,  inrättades  den  förr  sä,  att  luften  leddes  till  kaminens  fot 
och  fick  genomlöpa  trånga  kanaler  i kaminens  inre.  Denna  inrättning  är  ej 
lämplig,  dels  emedan  luften  blir  illaluktande  i de  trånga,  svårt  rengjorda  ka- 
nalerna och  dels  emedan  för  litet  luft  sålunda  erhålles.  Numera  ställer  man 


456 


HELSOVÅRD  OCH  SJVKYÅRI). 


kaminen  aiilingen  innanför  en  vid  mantel  eller  ock  murar  man  in  den  i en 
liten  kammare,  från  hvilken  den  värmda  friska  luften  utströmmar.  På  nämnda 
sätt  komma  antagligen  snart  nog  våra  bostäder  att  bli  försedda  med  luftvexliug. 
En  magasinskamin  kan  sålunda  lemna  frisk  luft  åt  flere  rum. 

På  utställningen  funnos  åtskilliga  kaminer,  passande  för  uppvärmning 
ocb  luftvexling  af  lägenheter,  där  frisk  luft  i stor  mängd  erfordras.  Jag  erinrar 
blott  om  Theorells  skolkamin. 

Centraluppvärmningen  var  företrädd  af  flere  mekaniska  verkstäder,  men 
bäst  af  våra  utmärkta  specialister  Dahlgren  och  Theorell.  Här  sågo  vi  ritnin- 
gar öfver  utförda  anläggningar  samt  kaloriferer,  ångugnar,  ventiler,  spjell  o.  s.  v. 

Varmluftuppvärmningen  erbjöd  a utställningen  det  största  intresset,  detta, 
emedan  i vårt  land  dennas  teknik  utbildats  särskildi  högt.  Professor  Ceder- 
blom  påbörjade  arbetet  omkring  1880  och  hans  nyssnämnda  båda  lärjungai 
ba  hvar  på  sin  väg  ylterligen  fullbordat  verket,  så  att  olägenheterna  vid  sådana 
anläggningar  nu  öfvervunnits.  Varmluftuppvärmningen  fruktades  förr  mycket 
och  detta  på  goda  grunder,  emedan  luften  biel'  svedd.  I de  moderna  stora, 
ljusa  varmkamrarna  med  sina  blott  obetydligt  heta  kalorilerytor  kan  luften 
ej  svedas,  renhållningen  är  ock  lätt  att  ombesörja. 

Mänga  enskildheter  vid  luftvexlingen  kunna  ännu  framhållas.  Naturligt 
var  det,  att  åtskilliga  jernventiler  för  alt  släppa  luft  genom  ytterväggar  skulle 
komma  fram  på  utställningen.  En  af  de  bättre  var  svenska  tumstocksfabrikens 
ventil,  som  är  försedd  med  isoleringslager,  så  att  värmen  ej  bortledes,  då  ven- 
tilen är  stängd. 

För  att  få  bättre  luft  i våra  kök  hade  C.  Norström  utstält  en  beaktans- 
värd  inrättning. 

Bland  instrument  för  utrönande  af  luftens  och  luftvexlingens  beskaffen- 
het förtjenar  Pettersson-Palmqvists  kolsyreapparat  främsta  rummet.  Åtskilliga 
exemplar  af  detta  nyttiga  instrument  sågos  utskilda,  tillverkade  i Stockholm 
af  R.  Grave  eller  G.  A.  Ivahl.  För  atmosferanalyser  ba  konstruktörerna  sjelfva 
fulländat  sin  apparat,  men  för  hygieniskt  ändamål  bör  denna  betydligt  för- 
enklas. Detta  bar  ingeniör  Sondén  samt  fröken  Troili-Petersson  på  olika  väg 
sökt  ernå.  Båda  bafva  konstruerat  såväl  större  som  flyttbara,  mindre  instru- 
ment. Mest  praktiskt  är  det  utan  tvifvel,  att  luftprofvet  tages  i glasrör  och 
analyseras  ä laboratoriet;  kanske  blir  det  nödigt  att  härför  upprätta  en  särskild 
anstalt.  Profven  låta  sig  lätt  skickas  öfver  hela  landet. 

Denna  nya  luftundersökningsmelod  är  oerhördt  praktisk;  man  kan  ge- 
nom analys  af  insända  prof  afgöra,  ej  blott  hurudan  luften  är,  utan  ock  huru 
stor  luftvexling  vid  tillfället  fans  i rummet.  Sålunda  kan  man  i hufvudstaden 
fullt  noggrant  undersöka  luftvexlingens  beskaffenhet  l.  ex.  i ett  skolhus  i Norrland 


HELSO  VÅRD  OCIf  SJUKVÅRD. 


6.  Bostaden. 

Arbetarebostadsfrågan  är  bos  oss  fortfarande  brännande,  det  arbetas  på 
all  lösa  den,  men  del  går  långsamt.  Om  vi  frånse  arbetsgifvarnes  bostäder 
för  egna  arbetare,  så  sågos  af  äldre  bostadssystem  föga  på  utställningen.  De 
äldre  systemen  ha,  som  bekant,  särskildt  kommit  till  utförande  i Göteborg,  men 
de  tillgodose  hufvudsakligen  de  mera  burgna  arbetareklasserna.  För  de  fat- 
tigaste har  blott  Octavia  Ilil!  kunnat  uträtta  något  betydligare.  Efter  hennes 
system,  d.  v.  s.  medels  anlitande  af  en  kvinlig,  menniskoälskande  mellanhand 
mellan  husegare  och  hyresgäster,  skötas  några  hus  i Stockholm,  däribland  flere 
stora  bus  uppförda  af  aktiebolaget  Stockholms  arbetarebem. 

Sistnämnda  arbetarebostäder  kunna  kallas  för  mönsterhus,  nämligen  för 
Stockholms  förhållanden  och  för  fattigt  folk.  Betydelsen  af  dylika  mönsterhus 
får  ej  underskattas.  Huru  mycket  arbetarebostäder  än  frambringas  af  väl- 
görenheten, måste  ändock  de  flesta  arbetare  bo  i hus,  uppförda  på  spekula- 
tion. Förr  uppmurades  hus  utan  mycken  tanke  på  den,  som  skulle  bo  där, 
och  arbetarne  fmgo  därför  ofta  bo  i illa  inredda  lägenheter.  Numera,  sedan 
flere  mönsterhus  kommit  till  stånd,  torde  det  vara  allmänt  kändt,  huru  en 
arbetares  bostad  hos  oss  bör  utföras.  Andra  genomtänkta  arbetarebostäder 
utstäldes  i ritningar  af  bolaget  Manhem  samt  af  roteman  Nyström. 

Bostäder  för  egna  arbetare  funnos  ganska  talrika  och  af  god,  ja  utmärkt 
beskaffenhet.  Särskildt  de  norrländska  sågverken  utmärkte  sig  (S.  Kempe  m.  11.). 

Tvenne  lärorika  modeller  till  ladugård  i Jemtland  sägos  utstälda  af 
Lars  Nilsson  och  Nils  Nilsson. 

Den  rikhaltiga  utställningen  af  hyggnadsmateriel,  naturlig  och  konstgjord 
byggnadssten  m.  m.,  hade  nog  sitt  hygieniska  intresse,  men  vi  måste  af  lätt 
förklarliga  skäl  afstå  från  närmare  beskrifningar.  Vi  erinra  blott  om  Skånska 
cementbolagets  viktoriaplattor  och  gipsbräder,  emedan  dessa  möjligen  kunna 
bidraga  till  en  välbeliöflig  förbättring  i våra  golfkonstruktioner. 

7.  Skolan. 

Det  var  utställningskomiténs  mening  att  få  till  stånd  ett  mönstcrskolhus 
för  landet.  Emellertid  stötte  det  på  svårighet  att  fa  de  härför  uppgjorda  rit- 
ningarna oförändradi  utförda.  Följden  var,  att  det  vackra  lilla  utställningsskol- 
huset  (se  ] >1 . 62,  sid.  360)  ej  i allt  kan  kallas  för  ett  mönsterskolhus;  malten 
på  skolsalarna  voro  ej  de  rigtiga,  och  huset  lemnade  tillfälle  till  anmärkningar 
både  från  sanitär  och  från  läraresynpunkt. 


458  HELS  0 VÅ  RD  O C II  SJUKVÅRD. 


Ritningar  och  fotografier  af  utmärkta  svenska  högre  och  lägre  skolor 
funnos  i riklig  mängd.  Utställningskomiterade  hade  samlat  tillhopa  dem,  som 
häst  syntes  gifva  en  föreställning  af  vår  höga  ståndpunkt  med  afseende  på 
skolbyggnader.  Stockholmsskolorna  ha  gått  i spetsen  för  hela  landet,  när  det 
gäll  uppförandet  af  stora  skolhusbyggnader  med  noggrant  genomtänkta  enskild- 
heter, rigtig  form  på  rummen,  god  fönsterinrättning  samt  utmärkt  uppvärm- 
ning och  luftvexling.  Vi  framhålla  såsom  sådana  skolor:  Stockholms  realläro- 
verk och  södra  latinläroverket  samt  Katarina  och  Maria  församlingars  nyaste 
folkskolor.  Folkskoleritningar  voro  utstälda  från  Gefle  län,  Norrköping,  Sala, 
Jönköping.  Flickskoleritningar  funnos  från  Nyköping  och  Söderhamn. 

Skolan  är  ej  längre  enhart  ett  institut  för  meddelande  af  kunskaper. 
Vi  finna  därför  i de  moderna  skolhusen  äfven  gymnastiksalar,  rum  för  olika 
art  af  slöjd,  matsalar,  rastrum,  badrum,  skolkök  m.  m.  Alla  dessa  inrättningar 
träffades  i de  utstälda  skolhusen.  Oaktadi  alla  dessa  hafva  sill  hygieniska 
intresse,  skola  vi  blott  nämna  ett  ord  om  skolbaden.  Dessa  nyttiga  inrätt- 
ningar komma  utan  tvifvel  att  kraftigt  bidraga  till  att  åter  göra  vårt  folk 
badande  såsom  i gamla  tider.  Skolhad  infördes  först  i hulYudstaden  i Nikolai 
församling  och  där  efter  tysk  metod  med  duschbad;  senare  hafva  utmärkta 
finska  badstur  inrättats  i ftere  af  hufvudstadens  skolhus.  Från  Göteborg  funnos 
ock  skolhad  utstälda.  För  närvarande  är  det  en  brännande  fråga  för  folksko- 
lorna å landet  att  få  invid  skolan  uppförd  en  enkel  finsk  badstu.  Början  är 
redan  gjord  i Ångermanland. 

Arbetsstugorna  höra  ock  till  delta  sammanhang.  De  infördes  i Stock- 
holm 1887  af  professorskan  Anna  Retzius  och  ha  därefter  funnit  sin  väg  till 
Göteborg,  Malmö,  Upsala,  Södertelge  m.  11.  ställen. 

Med  afseende  på  skolinredningen  har  skolbänken  det  största  sanitära 
intresset.  Det  var  glädjande  atl  på  utställningen  erfara,  alt  så  många  personer 
försökt  sig  pä  att  konstruera  goda  bänkar.  Frågan  är  således  numera  upp- 
tagen på  lulll  allvar.  Om  däremot  någon  utstäld  bänk  fullt  motsvarade  alla  de 
teoretiska  fordringarna,  lemnar  jag  därhän.  Mänga  syntes  vara  praktiska  och 
verkligt  goda,  äfven  om  ett  och  annat  mätt  borde  något  ändras.  De  bänkar, 
som  torde  vara  mest  beaktansvärda,  voro  konstruerade  af  doktor  Velander, 
folkskoleinspektör  Wockalz,  Norrköpings  och  Göteborgs  folkskolor  samt  snic- 
karen Ekstrand  i Stockholm  och  Tidaholms  bruk.  Såsom  naturligt  är,  har 
i allmänhet  läkaren  eller  pedagogen  tagit  initiativet,  utförandet  har  lemnats  åt 
någon  snickerifabrik,  och  i Sverige  finnas  numera  ålskiihga  fabriker,  som  göra 
goda  och  billiga  skolbänkar. 

Om  den  utmärkta  skolmaterielen  behölva  vi  ej  orda  myckel.  Stilarna 
i vära  skolböcker  synas  numera  vara  lullslänoigl  i enlighet  med  de  sanitära 


HELSOVARD  O C IT  SJUKVÅRD. 


459' 


fordringarna.  Böcker  och  åskådningsmateriel  frän  Norstedt  & Söner,  Svanström 
& C:ni,  Fritze,  A.  Bruns  m.  fl.  öfvergå  allt  beröm.  Vi  nämna  slutligen  Emy 
Meyers  skrifböcker  för  lodrät  stil. 

8.  Yrkeshygien. 

Vi  kunna  ej  alldeles  underlåta  att  inlåta  oss  på  delta  kapitel,  ehuru  det 
var  föga  företrädt  å utställningen.  Vi  måste  nämligen  påpeka  redogörelserna 
för  yrkesinspektörernas  verksamhet  och  framhålla  den  nya  institutionens  grund- 
läggande betydelse  för  vår  yrkeshygien.  Inspektören  Uhr  hade  framlagt  en 
fullständig  samling  af  de  cirkulär,  han  utsändt  till  arbetsgifvare  angående  in- 
rättningar till  arbetarnes  skydd. 

9.  Födoämnena. 

Påfallande  är  i Sverige  bristen  på  offentliga  slagthus.  Som  vi  redan 
sett,  hade  våra  större  städer  framlagt  noggranna  beskrifningar  och  ritningar 
öfver  alla  sina  sanitära  arbeten,  och  dessa  visa,  att  den  praktiska  hygienen  i 
allmänhet  står  mycket  högt  hos  oss.  Offentliga  slagthus  saknas  dock  alldeles 
bland  dessa  arbeten;  i det  fallet  stå  vi  efter  alla  civiliserade  folk.  Det  är  dock 
numera  allmänt  crkändt,  att  både  ur  sundhetens  och  ekonomiens  synpunkt 
offentliga  slagthus  och  köttkontroll  äro  alldeles  nödvändiga  för  kötthandelns 
sunda  utveckling. 

En  provisorisk  köttkontroll  har  emellertid  inrättats,  så  godt  förhållan- 
dena medgifva,  och  från  denna  sågo  vi  ett  och  annat  utstäldt,  det  mesta  från 
Kjerrulf  i Stockholm.  Några  städer  utstälde  ritningar  till  saluhallar.  Mjölk- 
handeln och  mejeriindustrien  erbjödo  synnerligen  mycket  af  intresse  och  gåfvo 
en  god  föreställning  om  vårt  lands  ståndpunkt  i denna  vigtiga  näringsgren. 
Ett  par  mejerier  i full  gång  åskådliggjorde  den  nutida  driften.  Mjölk  såldes 
i särskild  byggnad  från  Hamra  gård,  där  man  ej  skytt  några  kostnader  för 
att  erhålla  en  säkert  tuberkelfri  mjölk.  J.  A.  Lindstrand  sålde  pasteuriserad 
mjölk,  likaledes  i egen  byggnad.  Vår  mjölkindustri  har  gjort  mycket  vackra 
framsteg.  Den  har  blifvit  en  storindustri,  och  dess  hjelpmedel  ha  i hög  grad 
ökats.  Med  detta  framsteg  är  De  Lavals  namn  oupplösligt  förenadt.  I hit- 
hörande arbeten  finnes  mycket  af  sanitärt  intresse.  Separeringen  befriar  mjöl- 
ken från  smuts  och  äfven  i någon  mån  från  smittämnen;  pasteuriseringen  kan 
döda  i mjölken  inkommen  smitta,  därest  nämligen  upphettningen  pågår  till- 
räckligt länge  eller  når  tillräckligt  hög  värmegrad.  Vanligen  synas  dock  appa- 
raterna inrättas  och  drifvas  så,  att  säkerhet  i detta  fall  ej  vinnes.  Ramstedts 
roterande  pasteuriserings-  och  steriliseringsapparat  synes  värd  stor  nppmärk- 
samhet.  Genom  laktokriten  och  butyrometern  har  kontrollen  öfver  mjölkens 


4G0 


HELSOVÅRD  OCII  SJUKVÅRD. 


fetthalt  inkommit  i ett  alldeles  nytt  skede.  Allmänheten  sköter  nu  denna  till 
god  del  sjelf ; dessutom  kunna  helsovårdens  målsmän  drifva  sin  kontroll  i en 
hell  annan  skala  mot  förr.  Bakteriologiska  mjölkundersökningar  blefvo  ock- 
så förevisade  å utställningen.  En  början  är  alltså  gjord  att  få  bakteriologien 
på  allvar  införd  i våra  mejerier.  Utan  denna  vetenskap  kan  mejerihandteringen 
ej  längre  reda  sig.  Den  behöfs  för  att  undvika  och  afhjelpa  mjölk-  och  smör- 
fel,  den  behöfs  för  tillverkning  af  mjölksyrebakterier  och  älven  för  osttillverk- 
ningen. Hygienen  fordrar  dessutom,  att  bakteriologien  blir  behörigen  beaktad 
vid  mjölkindustri,  emedan  man  blott  på  den  vägen  kan  tillförsäkra  sig  sunda 
mjölkprodukter.  Staten  behöfver  specialister  i mjölkens  bakteriologi  dels  som 
undervisare,  dels  för  konsultation  samt  för  tillverkning  och  kontroll  öfver  jäs- 
ningsämnena i handeln.  Ingeniör  Sondén  lemnade  redogörelser  för  förhållan- 
det mellan  pris  och  näringsvärde  för  mjölk,  ost  och  bröd,  saluhållet  i hufvud- 
staden.  Liksom  vår  kött-  och  mjölkhandel  behöfver  ock  vår  brödhandel  i 
mycket  förbättras. 

10.  Kläder. 

Drägtreformföreningen  utstälde  nya  modeller  till  hygieniska  underkläder 
för  vuxna  och  barn,  fröken  Dahl  från  Kristiania  likaledes  »rationela»  under- 
klädei- för  kvinnor.  Här  voro  således  samlade  de  bästa  försöken  att  få  kvinno- 
drägten  förändrad  till  ett  bättre.  Hittills  har  detta  reformarbete  gått  mycket 
Irögt,  detta  väl  till  god  del  beroende  på  modets  makt  öfver  kvinnan.  Möjligen 
kan  sporten  och  särskildt  velocipeden  framtvinga  en  naturenligare  kvinnodrägt. 

Skodon  af  nyare  form,  som  mera  rättar  sig  efter  menniskans  fot  än 
den  vanliga  skoformen,  sågos  knappast.  Läster  var  det  ock  ondt  om  på  ut- 
ställningen,  detta  antagligen  emedan  lästfabrikationen  till  väsentlig  del  försig- 
går i utlandet.  Detta  är  naturligtvis  en  stor  olägenhet;  för  att  erhålla  en  na- 
turligare form  på  våra  skodon,  måste  vi  först  få  läster  af  rigtig  form.  Hvarje 
vuxen  person  borde  ha  sina  egna  läster. 

11.  Smittosamma  sjukdomar. 

Tack  vare  var  utmärkta  statistik  och  våra  noggranna  läkarerapporter 
öfver  farsoternas  härjande,  kunna  vi  ganska  säkert  jemföra  nutidens  sanitära 
tillstånd  med  äldre  tiders  ända  tillbaka  till  17öO.  Utställningen  var  ganska 
rik  pä  dylika  jemlorelser,  hvilka  ådagalade  ett  storartadt  framåtskridande. 
Statistiska  centralbyråns  och  Stockholms  helsovårdsnämnds  utställningar  lem 
nade  rikligt  materiel  jus!  till  bedömande  af  våra  sanitära  framsteg. 

Ej  blott  farsoternas  aftagande  utan  äfven  deras  utbredningssätt  kan  be- 
lysas med  värt  statistiska  och  epidemiologiska  materiel.  Som  exempel  härpå 


PL.  69.  ALMQUISTS  KOLERA-KARTA.  DE  AF  KOLERAN  HEMSÖKTA  TRAKTERNA  I HET  INRE  AF 

SVERIGE  IFYLDA  MED  SVART. 


462 


HELSOVÅRD  OCH  SJUKVÅRD. 


kan  tjena  författarens  utstälda  kolerakarta,  h vilken  ritades  redan  1886.  På  en 
stor  karta  öfver  Sverige  hade  med  rödt  betecknats  alla  de  orter,  som  allt  sedan 
1834  varit  hemsökta  af  kolera.  En  blick  på  kartan  (pl.  69)  ådagalägger  oemot- 
sägligt, alt  koleran  i Sveriges  inre  hufvudsakligen  utbred!  sig  längs  segelbara 
floder  och  kanaler.  Med  samma  metod  uppvisades  1892  denna  lag  för  kolera 
farsoten  älven  i Tyskland. 

Från  Stockholms  helsovårdsnämnds  anstalt  för  animal  vaccin  hade 
Kjerrulf  på  ett  utmärkt  sätt  åskådliggjort  arbetssätt  och  apparater. 

Desinfektionsugnar  af  god  beskaffenhet  funnos  från  åtskilliga  af  våra 
mekaniska  verkstäder.  Numera  synas  de  grofva  fel  undvikas,  som  förr  så  ofta 
påträffades  vid  ugnarnas  afprofning.  Fabrikanterna  beakta  numera  allmänt 
de  fordringar,  hvilka  hygienens  målsmän  ställa  på  sådana  ugnar.  Likväl  är 
det  nödvändigt  att  afprofva  hvarje  inköpt  ugn,  då  äfven  programmet  för  ugnens 
skötsel  nppgöres.  De  för  afprofningen  nödiga  apparaterna  hade  utstälts  af 
hygieniska  museet.  De  bästa  svenska  desinfektionsugnar,  som  författaren  af- 
profvat,  äro  förfärdigade  af  Bolinders  mekaniska  verkstad.  Goda  ugnar  voro 
ock  utstälda  af  Atlas,  Ludwigsbergs  verkstad  m.  fl. 

Vid  rumdesinfektion  användes  numera  mest  formalin.  Alb.  Slille  hade 
framlagt  de  hos  oss  brukliga  apparaterna  härför.  Englunds  sprämetod  utföres 
med  en  spruta,  lik  assuranssprutan  men  försedd  med  särskilda  sprutspetsar. 
Skyddsmedel  för  händer  och  ansigte  behöfvas  därvid.  För  kokning  af  forma- 
lmen till  gas  sags  en  äfvenledes  af  Slille  utförd  Trillats  autoclav  jemte  modi- 
fikationer  däraf  för  kokning  utan  öfvertryck. 

Stockholms  helsovårdsnämnd  åskådliggjorde  sin  anstalt  vid  Hornsgatan 
för  isolering  af  personer,  som  sambott  med  smittosamt  sjuka.  För  ett  verk- 
samt hämmande  af  sjukdomar  sådana  som  koppor,  fläckfeber,  difteri  m.  fl. 
är  sådan  isolering  alldeles  nödvändig.  1 mindre  skala  finnas  ock  i andra 
svenska  städer  inrättningar  härför  vidtagna. 

12.  Hygienisk  undervisning. 

Utställningen  gaf  ett  utmärkt  tillfälle  till  hygienisk  undervisning,  och 
den  hlef  ock  ganska  lliligt  använd  för  sådana  studier.  Bland  utställarne  vilja 
vi  här  erinra  om  hygieniska  museet  i Stockholm,  hvilket  inrättats  på  initiativ 
af  professorskan  A.  Retzius.  Frän  delta  härledde  sig  en  del  af  redan  omtalade 
ulslällningsföremål.  En  stor  mängd  andra  sådana  ha  efter  utställningen  skänkts 
till  museet.  Vi  hafva  alltså  redan  gjort  bekantskap  med  en  del  åskådnings- 
material afsedd  för  den  hygieniska  undervisningen  i Stockholm.  Vi  höra  här 
ock  omnämna,  all  fotografier  öfver  bakterier  utstälts  från  två  håll  i Stockholm, 
hrr  Antoni  och  Ekendalil,  samt  apparater  för  bakteriologi  af  Jernström. 


II  KL  SOV  AR  1)  O C II  S J UK  VARI) 


4(33 


Författaren  hade  framlagt  två  läroböcker  i hygien,  först  en  Allmän 
helsovårdslära»,  hvilken  afser  våra  svenska  förhållanden  och  närmast  är  för- 
fattad för  svenske  läkaren,  men  den  torde  ock  med  fördel  kunna  användas  af 
helsovårdsnämndens  medlemmar,  teknici  m.  11. ; vidare  en  kort  lärobok  i skol 
hygien,  afsedd  för  seminarier,  skollärare  och  skolråd. 

För  utstälda  föremål  rörande  bad,  närings-  och  njntningsämnen  samt 
militärhygien  hänvisas  till  andra  delar  af  detta  verk. 


B.  SJUKVÅRD. 

AK 

ERNST  ALMQUIST. 

1.  Sjukhus. 

Stockholms  helsovärdsnämnd  utskilde  synnerligen  upplysande  modeller, 
ritningar  och  materiel,  åskådliggörande  sjukhusen  i Stockholm.  Hufvudstaden 
har  under  lång  tid  gått  i spetsen  med  afseende  pä  sjukhusteknikens  utveckling. 
Sabbatsbergs  sjukhus,  som  blef  färdigt  1879,  var  vårt  första  paviljongsjukhus; 
dess  plan  och  många  dess  enskildheter  ha  tjenat  till  mönster  för  andra  sjuk- 
hus. Vidare  förtj enade  epidemisjukhuset  mycket  beaktande.  Äfven  detta  sjuk- 
hus har  i många  stycken  blifvit  till  föredöme  för  landsorten.  Bland  sjukhusets 
föremål  märktes  blodserumrör  för  difteriens  igenkännande  samt  inom  landet  al 
Selander  tillverkad!  antidifteriserum.  En  kollektivutställning  öfver  alla  landets 
nyare,  sedan  1879  bygda  sjukhus  visade  vår  höga  ståndpunkt  med  afseende 
på  sjukvården.  Fotografier,  ritningar  och  noggranna  beskrifningar  funnos  ul- 
stälda  från  45  länslasarett  och  stadssjukhus,  från  20  epidemisjukhus  och  frän 
de  nyaste  hospitalen.  En  ej  obetydlig  del  af  alla  dessa  äro  ritade  af  Kumlien. 
Sällan,  om  ens  någonsin,  har  väl  en  så  stor  materiel  funnits  utstäld.  Såsom 
naturligt  är,  kunde  denna  icke  fullt  tillgodogöras  vid  utställningen,  delta  sä 
mycket  mindre,  som  vi  i Sverige  sakna  ett  svenskt  verk  med  orienterande 
öfversigt  öfver  sjukhusen.  Hela  samlingen  har  sedermera  lemnats  till  hem-bet- 
ning åt  doktor  C.  Ekelund.  Epidemisjukhusens  ritningar  ha  jemte  vissa  de- 
taljer från  länssjukhusen  införlilvats  med  hygieniska  museet.  Bland  enskild- 
heterna förtj  ena  framhållas  de  vid  många  sjukhus  förekommande  goda  desin- 
fektionsanstalterna,  de  utmärkta  operationsrummen,  baden  m.  m.  'Ihenne  al 
våra  nyaste  länssjukhus  ega  i sjuksalarna  vattentäta  golf  af  trä  och  asfalt.  Be- 
lysningen utgöres  numera  i många  sjukhus,  äfven  i landsorten,  af  elektricitet. 


464 


HELSOVARD  OCIl  SJUKVÅRD. 


Sophiahemmet  hade  å utställningen  inrättat  ett  fullständigt  sjukrum  med 
inredning  och  tillbehör.  Alla  möbler  voro  mycket  väl  genomtänkta  och  i öf- 
verensstämmelse  med  den  erfarenhet,  som  finnes  inom  hemmet.  Allt  kunde 
göras  fullständigt  rent  medels  tvättning  eller  desinficeras  i ånga.  Stoppade 
delar  kunde  därför  aftagas  från  träet.  Allt  trä  egde  släta  ytor  och  rundade 
vinklar,  så  att  arbetet  vid  rengöringen  blir  i möjligaste  måtto  minskadt,  och 
således  renhållningen  väsentligen  befordrad. 

Jernsängar  för  sjuka  funnos  i stor  mängd,  de  llesta  från  Stockholm, 
från  stadens  sjukhus,  från  K.  M.  Lundberg  samt  Th.  Svane  i Norge.  Fäll- 
sängar,  som  tycktes  vara  praktiska  för  hemmen,  utstäldes  af  tumstocksfabriken 
i Göteborg.  Bårar  för  sjuka  funnos  från  sjukhusen,  J.  A.  Ångman,  G.  War- 
berg,  Svane  m.  fl.  En  vagn  för  transport  af  smittosamt  sjuk  tillhörde  Stock- 
holms helsovårdsnämnd.  Spottkoppar  äro  oundgängligen  nödvändiga  för  ho- 
stande. De  möjliggöra  ett  noggrant  uppsamlande  och  oskadliggörande  af  många 
farliga  smittor.  Warfvinge  har  låtit  Rörstrands  porslinsfabrik  tillverka  sådana 
af  flere  slag,  för  bordet  och  all  hänga  på  väggen. 

Förband  måste  befrias  från  alla  mikroorganismer  medels  ångbehandling. 
Dahlgren  har  konstruerat  apparater  för  denna  desinfektion. 

2.  Sjukvårdsinstrument  och  apparater. 

Zanders  verldsbekanla  gymnastik  tilldrog  sig  naturligtvis  allmänhetens 
uppmärksamhet  i hög  grad;  detta  var  så  mycket  naturligare,  som  de  utstälda 
apparaterna  fingo  begagnas  af  de  besökande.  Det  var  alltid  lilligt  i gymnastik- 
rummet. Vibratorer  utstäldes  af  bolaget  Vibrator  samt  af  O.  Carlsson.  Stilles 
operationsrum  med  alla  tillhörande  instrument  tog  sig  bra  ut  och  var  lärorikt 
alt  studera.  Densamme  hade  ock  utstält  instrument  och  bandager,  likaså 
Ch.  O.  Werner  ocli  ,loh.  Rabén.  J.  O.  Östlund  belönades  för  kirurgiskt  sko- 
makeriarbete.  Röntgenstrålarna  äro  redan  mycket  värderade  för  sjukvården 
och  vid  vissa  sjukdomsfall  l.  o.  m.  oumbärliga.  Thor  Stenbeck  hade  inredt 
ett  rum  för  sådan  fotografering,  där  allmänheten  hade  tillfälle  att  beundra  de 
fina  metoderna  och  det  märkliga  resultatet.  Densammes  fotografier  öfver  sjuka 
lemihar  m.  m.  tilldrogo  sig  ock  mycken  uppmärksamhet. 

3.  Sjuksköterskeväsendet. 

Det  är  från  Florence  Nightingale,  som  vi  härleda  den  nutida  utbild- 
ningen af  vcrldsliga  sjuksköterskor.  Fröken  E.  Rappe  synes  ha  varit  den  första 
svensk,  som  med  understöd  af  Röda  korset  fick  tillfälle  att  inhemta  de  nya 
meloderna  för  sjukvården  och  tillämpade  dem  såväl  å akademiska  sjukhuset  i 
Fpsala  som  genom  sina  lärjungar.  1881  förläde  »Röda  korset»  sin  utbildnings- 


HELSOVÅRD  OCH  SJUKVÅRD 


465 

anstalt  för  sjuksköterskor  till  Sabbatsbergs  sjukhus,  där  samtidigt  älven  en 
egen  sjuksköterskeskola  inrättades.  Slutligen  förlädes  till  samma  sjukhus 
Hennes  Majd  Drottningens  anstalt  för  utbildande  af  sjuksköterskor,  intill  dess 
Sophiahemmet  1889  öppnades.  På  diakonissanstallen  och  några  sjukhus  i 
landsorten  utbildas  också  sköterskor. 

Det  är  nödvändigt,  att  utbildningen  af  sköterskor  sker  både  praktiskt 
och  teoretiskt.  Hittills  ha  vid  de  teoretiska  kurserna  anatomi,  fysiologi  och 
andra  ämnen  ganska  väl  lillgodosetts,  men  ej  hygienen.  Denna  är  dock  sär- 
skildt  vigtig  för  sköterskan,  som  skall  utföra  luftvexling  i sjukrummet  samt 
desinfektion  af  smittämnen,  som  lerana  den  sjuke.  Vid  sådan  undervisning 
är  det  ej  nog  med  allmänna  synpunkter,  sköterskan  måste  ha  noga  besked 
just  om  enskildheterna,  om  det,  som  hon  sjelf  skall  utföra. 

A utställningen  sågos  följande  läroböcker  för  sköterskor:  Göransons 
Wallis-Warfvinges  samt  Wretlinds. 

På  sista  aren  hafva  vi  fått  en  jemförelsevis  god  tillgång  pa  skolade 
sjuksköterskor  ur  de  bildade  klasserna.  Enligt  Warfvinges  stora  tabell  å ut- 
ställningen verkade  i Sverige  vid  1897  ars  ingång  7(58  sköterskor.  Dessa  hade 
utbildats:  102  vid  Sophiahemmet,  44  vid  Röda  korsets  hem,  79  vid  Diako- 
nissanstalten,  202  vid  Sabbatsbergs  sjukhus,  42  vid  Upsala  sjukhus,  71  vid 
Sahlgrenska  sjukhuset,  2(5  vid  Lunds  lasarett,  21  vid  Falu  sjukhus  o.  s.  v. 

Af  dessa  sjuksköterskor  äro  451  anstälda  å sjukhus  och  andra  sjuk- 
vårdsinrättningar och  255  idka  privat  sjukvård  i städerna.  Pä  landsbygden 
finnas  jemförelsevis  få,  3(5  äro  anstälda  på  bruk  o.  d.,  2(5  tjena  landskom- 
muner. Landet  är  således  ännu  i mycket  stort  behof  af  sköterskor.  En  början 
till  ett  bättre  har  skett,  men  det  mesta  återstår  att  göra.  Innan  detta  behof 
blir  tillfredsstäldt,  kan  sjukvården  å landet  icke  med  framgång  utföras.  Sär- 
skildt  för  vården  af  de  smillosamma  sjukdomarna  a landet  äro  sköterskorna 
nödiga.  Här  är  det  ej  blott  sjukvården,  som  måste  tillgodoses,  ulan  ock  hälso- 
vården. Utan  skolade  sköterskor  är  det  nämligen  ingen  möjlighet  att  isolera 
den  smittosamt  sjuke.  All  i stor  mängd  erhålla  sköterskor  för  landet  är,  livad 
vi  nu  närmast  måste  söka  ernå. 

C.  UTSTÄLLNINGS  i 5A I ) ET  I »SEVILLA». 

Al- 

CARL  CL  RM  AX. 

Anmodad  af  utställningens  hygieniska  utskott  all  deltaga  i den  af  delta 
utskott  ordnade  gruppen  för  helsovärd,  uttalade  Stockholms  badlnisaktiebolags 


H E L S 0 VÅ  R 1)  0 C II  S J V K VÅ  R 1). 


466 

styrelse  sin  önskan  att  få  inom  utställningsområdet  inrätta  ett  mindre  bad, 
helst  i förening  med  en  s.  k.  finsk  badstu'  ocb  en  mindre  bassin,  för  att  här 
ordna  och  utställa  sådana  badtekniska  föremål  och  apparater,  som  badhus- 
bolaget under  en  lång  verksamhet  kunnat  pröfva  och  utveckla*,  och  därjemte 
servera  allmänheten  bad  af  hvarjehanda  slag.  Detta  förslag  mottogs  på  ett 
mycket  tillmötesgående  sätt  af  förvaltningsutskottet,  som  efter  åtskilliga  öfver- 
läggningar  föreslog  såsom  plats  för  ett  funktionerande  ntställningsbad  en  större 
del  af  lägenheten  Sevilla»,  belägen  nedanför  Skansens  nya  terrassanläggningar. 
Ehuru  denna  lokal  kräfde  stora  och  kostsamma  omändringar  och  tillbyggnader, 
samt  de  ekonomiska  utsigterna  för  en  sådan  anläggning  voro  minst  sagdt  ovissa, 
voro  de  lokala  förhållandena,  trots  det  något  atlägsna  läget,  i många  hän- 
seenden sä  synnerligt  lyckliga  för  inrättandet  af  ett  fullständigt  litet  folkbad, 
af  icke  ringa  värde  för  en  stor  utställnings  rekreationsbehöfvande  publik,  att 
man  icke  kunde  motstå  frestelsen  att  våga  försöket.  Badhusbolagets  verk- 
ställande direktör  uppgjorde  ett  utkast  till  »Sevillas»  aptering  till  ett  moder- 
nare bad,  med  simhall,  »badstuga»,  dusch-  och  badrum  af  många  slag,  med 
af  klädningshytter  för  minst  25  å 30  badande,  jemte  väntsal,  barberarestuga, 
tvättinrättning  m.  m.  samt  därjemte  särskild  utställningslokal  för  balneotek- 
niska  anordningar  och  apparater,  hvilket  förslag  af  utskottet  antogs  och  af 
dess  arkitekter  utarbetades  i fullständiga  ritningar  med  kostnadsberäkningar. 
Projekt  till  »affärens»  vidare  ordnande  uppgjordes  och  alla  voro  ense  om,  att 
det  borde  bli  ett  högst  vinstgifvande  företag»,  så  alt  förvaltningsutskottet  ansåg 
sig  kunna  i arrende  för  den  ifrågavarande  anstalten,  som  skulle  af  utskottet 
inredas,  nöja  sig  med  en  fjerdedel  af  hela  bruttoinkomsten  från  badet,  mot 
det  att  badhusbolaget  på  sin  bekostnad  utförde  alla  tekniska  och  andra  utred- 
nings- och  möbleringsanordningar,  fullständigt  inredde  finska  badstugan,  kom- 
pletterade simbassinen  och  bekostade  anstaltens  hela  drift  och  betjening,  upp- 
satte och  eldade  egen  ångpanna  m.  m.  samt  tillhandahöll  utställningens  personal 
bad  till  visst  nedsatt  pris. 

Badbusstyrelsen  sag  visserligen  frågan  i ett  mindre  lysande  perspektiv 
men  ansåg  likväl  bolaget  böra  i sin  ringa  mån  bidraga  till  den  stora  utställ- 
ningens värdiga  utstyrsel,  helst  som  ett  ntställningsbad  af  denna  omfattning 
icke  förekommit  vid  någon  af  föregående  verldsutställningar,  på  samma  gång 
badluisbolagcl  blefve  i tillfälle  all,  efter  en  30-årig  verksamhet  inom  detta 
område,  i en  improviserad  badanstalt  uppvisa  de  enkla  och  mest  praktiska 
sätt,  lill  hvilka  bolaget  prölvat  sig  fram,  all  billigt  och  ändamålsenligt  lösa 
frågan  om  tidsenliga  bad  för  en  större  allmänhet.  Man  ville  älven  försöksvis 
afprofva  ell  nytt  uppslag  lill  vinterfolkbad,  genom  föreningen  af  den  gamla 


Stockholms  badhusaktiebola 


;rundade‘.  1867. 


HELSO  VÄRD  OCII  SJUKVÅRD. 


467 


nationela  badstugan  med  det  moderna  simbadet  i en  täckt  bat  1 med  sommar- 
ljumt  vatten  i sluten  bassin.  Något  slags  industriell  syfte  förelåg  naturligtvis 
icke  badbolagets  styrelse,  ej  heller  deltog  den  i någon  täflan. 

Ett  kontrakt  emellan  Allm.  konst-  ocb  industriutställningens  i Stock- 
holm 1897  förvaltningsutskott  ocb  styrelsen  för  Stockholms  badhusaktiebolag 
undertecknades  d.  16  Febr.  1897  af  Gust.  Tamm  för  förvaltningsutskottet  ocb 
Carl  Curman  för  badhusbolaget. 

Byggnadsarbetena  för  Sevillas»  omdaning  för  sitt  nya  ändamål  hade 
redan  förut  börjat  genom  sprängning  ocb  upprödjning  för  den  blifvande  sim- 
hallen, som  förlädes  å den  bakre  gårdsplanen.  De  nödiga  ombyggnadsarbetena 
utfördes  på  förvaltningsutskottets  bekostnad  enligt  entreprenad  af  byggmästaren 
C.  A.  Olsson. 

Badhusbolaget  skulle  enligt  kontraktet  ega  att  tillträda  de  efter  öfverens- 
komna  ritningar  inredda  lokalerna  den  1 Maj,  för  alt  där  vidare  inrätta  sig, 
men  först  en  månad  senare  voro  lägenheterna  färdiga  att  tillträdas,  hvarigenom 
en  dyrbar  tid  gick  förlorad  för  badets  verksamhet.  En  annan  för  anstaltens 
ekonomi  ocb  ändamål  mindre  lycklig  anordning  var  tvånget  att  med  folk- 
köket dela  gemensam  ånggeneration,  då  bolaget  förut  betingat  sig  rätt  att  upp- 
sätta en  egen  för  ändamålet  särskildt  konstruerad  mindre  ångpanna,  att  skötas 
af  badets  egen  betjening  och  tillika  ämnad  att  tjena  som  modellapparat  för 
smärre  badhus.  En  sådan  liten  ångpanna  var  bestäld  all  uppsättas  af  »Vulcan». 

Slutligen  kunde  dock  Sevillas  bad  öppnas  den  12  Juni  ocb  hade  snart 
den  lyckan  få  mottaga  H.  M.  Konungen  såsom  badgäst  i den  soliga  ocb  inbju- 
dande simhallen,  hvilket  kungliga  badbesök  upprepades  ännu  ett  par  gånger 
under  sommaren. 

Omstående  plan  (pl.  70)  underlättar  en  orienterande  promenad  genom 
utställningsbadet  i »Sevilla». 

Högt  belägen  i en  utkant  af  utställningsområdet,  presenterade  sig  den  lilla 
i en  gammaldags  pompös  stil  hållna  villan  (»d:r  Seves  villa»)  ganska  ståtlig 
mot  Skansens  höga,  löfklädda  berg  som  bakgrund.  Den  disponibla  arealen 
upptog  ungefär  500  kv.-m.,  hvaraf  den  gamla  byggnadens  yta  utgjorde 
220  kv.  m. 

På  en  bred  dubbeltrappa  kom  man  upp  till  en  rymlig,  öppen  förhall, 
med  vidsträckt  utsigt  och  ingångar  till  badets  väntsal  ocb  till  dess  utställning. 
Här  uppe  kunde  man  bekvämt  njuta  af  välbehöflig  hvila  ocb  svalkande  för- 
friskning  både  före  ocb  efter  badet.  — Från  väntsalen  med  biljettkassan  förde 
llere  ingångar  till  badets  olika  afklädningssalar  samt  till  en  liten  frisersalong. 
Förhall  ocb  väntsal  voro  möblerade  med  solida  ekmöbler  Badanstalten  hölls 
öppen  alla  dagar  från  kl.  8 f.  m.  till  kl.  9 e.  m.  För  fruntimmer  var  hela 

60 


468 


HELSOVÅRD  O C II  SJUKVÅRD. 


lokalen  reserverad  alla  dagar  mellan  kl.  10  och  12  m.,  en  anordning  som  föga 
beaktades  af  vederbörande,  då  under  hela  sommaren  icke  serverades  flere 
än  184  (!)  bad  för  fruntimmer,  bäri  inberäknad  utställningens  hela  kvinliga 
personal. 


k (ter  att  ha  löst  sin  biljett  för  50  öre  (resp.  1 kr.)  och  i »depositoriet» 
ailemnat  sina  dyrbarheter,  logs  en  afldädningshytt  i besittning.  Dessa  voro 
grupperade  i llere  rymliga  salar  och  afstängda  med  prydliga  ylledraperier,  till 
antalet  2a,  hvaraf  några  större  med  tillfälle  lill  bvila,  t.  ex.  efter  finska  bad- 
stubadel.  Genom  fem  öppna  dörrar  stodo  dessa  lokaler  i förening  med  den 


HELSOVÅRD  OCII  SJUKVÅRD. 


4G9 


höga,  luftiga  simhallen,  genom  hvars  klara  glastak,  öfverskuggadt  af  Skansens 
träd,  solljuset  bryter  fritt  in  oeh  leker  med  löfverkets  rörliga  skuggor.  I midten 
en  stor  bassin  af  stålslipad  cement  af  10  m:s  längd,  6 m.  bredd  och  1 till  1,4 
m.  vattendjup,  med  en  grottartad  nisch  i fonden,  omgifven  af  rika  bladväxt- 
grupper, där  vattnet  ständigt  brusar  in  i breda  strålar,  för  att  rinna  af  i stora 


PL.  71.  SIMHALLEN. 

bräddaflopp.  Simbassinen  omges  af  en  bred  plattform,  täckt  med  spjältrall, 
i bassinens  hörn  äro  öfver  vattnet  anbragta  dylika  trallgolf,  med  skärmar  af 
korrugerad,  för/inkad  plåt,  där  man  efter  simbadet  kan  taga  sig  kraftig, 
kall  stråldusch,  från  egenartade  duschmunstycken  af  ny  konstruktion  (från 
Max  Sievert).  Före  simbadet  måste  hvarje  badande  obligatoriskt  genomgå  en 
tvagning  i härför  inrättade  celler,  försedda  med  ljumma  regnduscher,  baljor, 
borstar  och  tvål.  På  båda  sidor  öppnar  sig  midthallen  i höga  sidoafdelningar 


470 


HELSOVÅRD  OCH  SJUKVÅRD 


dels  för  afldädningshytter,  dels  för  en  rad  dylika  tvagningshytter  ined  väggar 
af  korrugerad  plåt.  En  större  sådan  hytt  innehåller,  utom  modererade  duscher 
af  alla  slag,  äfven  ett  badkar  för  hall-  och  helbad,  hvilka  värmas  af  en  liten 
inventiös  injektor,  arhetande  snabbt  och  ljudlöst.  Det  rationelt  gifna  half- 
badet  hör  till  anstaltens  specialiteter.  I simhallen  rörde  sig  vissa  timmar  på 
dagen  det  lifligaste,  muntraste  fribadlil’. 

Bakom  simhallen  reser  sig  ett  litet  vattentorn  med  en  träcistern  för 
ljumt  duschvatten,  som  genom  ångstrålvärmare  hålles  vid  34 — 35  grader.  Allt 
vatten  till  badet  lemnades  från  stadens  vattenverk  eller  elt  pris  af  12  öre  per 
1,000  liter,  och  uppgick  dagliga  konsumtionen  till  40  å 50  tusen  liter.  I ena 
hörnet  af  simhallen  låg  den  s.  k.  finska  badstugan,  inrättad  (i  en  förutvarande 
liten  byggnad)  på  enkelt,  gammaldags  vis  med  ryggåstak,  små  takfönster,  luft- 
glugg  på  väggen,  solida  »lalvar»  öfver  hvarandra,  skrubbningsbänk  och  med  sin 
ursprungliga  öppna  badstu-ugn  i ena  hörnet,  med  silt  klapperstenskummel  af 
vald  kiselsten,  att  eldas  utifrån;  men  därjemte  var  badstun  försedd  med  en 
modernare  värmeapparat  af  ångflensrör  under  lafvarna  och  direkt  ångin- 
strömning.  Vidare  en  så  med  hett  vatten,  baljor,  björklöfskvastar  och  borstar, 
allt  på  gammalt  vederbörrligt  sätt.  Badstun  sköttes  afen  gammal  van  »badstu- 
kvinna»,  som  i öfver  25  år  varit  som  sådan  i badhusets  tjenst.  Hon  för- 
klarade, att  bolaget  aldrig  haft  en  så  »skön  och  rar»  badstu  som  denna  lilla 
hastigt  improviserade;  och  många  syntes  tycka  som  hon,  ty  under  den  varma 
sommaren  togos  här  nära  700  sådana  bad,  och  om  publiken  blott  känt  till 
den,  skulle  där  serverats  flerdubbelt  detta  antal. 

Utanför  badstun  var  ett  större  och  ett  mindre  badrum  för  vanliga 
vattenbad,  hel-  och  halfbad  samt  modererade  duscher.  Badkaren  voro  af 
koppar  af  god  vattensparande  modell,  med  vattenservis  genom  s.  k.  ångbland- 
ningsventiler  (från  Max  Sievert). 

Vid  sidan  af  badstugan  låg  det  för  folkköket  och  badet  gemensamma 
ångpannrummet,  med  stående  ångpanna  af  vanlig  typ.  Angproduktionen  be- 
sörjdes genom  förvaltningsutskottet.  Under  simhallen  var  inrättad  en  rymlig 
tvättstuga  för  badets  linne,  jemte  mangel,  förrådsrum  och  ell  kök  för  bad- 
personalen.  Alla  allopp  från  hela  anstalten  voro  sammanförda  lill  en  s.  k. 
hufvudbrunn  med  godt  vattenlås.  Hela  den  tekniska  apparaten  funktionerade 
utmärkt  väl  och  utan  något  ledsamt  afbrott,  äfven  vid  ovanligt  stark  trafik,  då 
t.  ex.  mellan  400  och  500  bad  serverades  på  dagen. 

Badfrekvensen  var  likväl  icke  sä  stor  och  jemn,  som  man  haft  skäl  att 
under  en  sådan  sommar  vänta.  Badets  läge,  som  man  från  början  ansåg  sä 
godt  och  passande,  visade  sig  dock  vara  mindre  lyckligt  i denna  del  af  utställ- 


II  EL  SOV  ARI)  OCH  SJUKVÅRD. 


471 


ningsområdet.  Också  var  det  icke  den  stora  publiken,  som  frekventerade 
denna  anstalt.  Under  109  dagar  serverades  tillsammans  omkring  14,000  bad. 
Badtrafiken  förhöll  sig  följande: 

Betalda  bad: 


å säsong-  och  seriekort 1,000  bad 

i simhallen 10,696 

i finska  badstugan 659  » 

varma  vattenbad 1,297  » 


Summa  13,652  bad. 

Dessutom  utfärdades  13  fria  säsongkort,  som  dock  föga  begagnades. 

Anstalten  besöktes  således  af  c:a  125  personer  om  dagen,  uppgående 
till  420  personer  den  15  Augusti  och  350  den  24  juni.  Vid  badet  voro  an- 
stälda  under  sommaren  10  personer,  häraf  en  förestånderska  och  en  bad- 
mästare. 

Om  badanstalten  förhållandevis  var  föga  känd,  åtnjöt  den  dock  af  sina 
kunder  mycket  erkännande  och  torde  väl  fylt  sin  plats. 

B adhusb olagets  lilla  utställning  var  ordnad  i tvenne  större  rum  invid 
förhallen.  Det  ena  var  monteradt  till  ett  stöiTe  duschrum,  med  en  serie  äldre 
och  nyare  s.  k.  duschblandare,  i olika  utvecklingsstadier,  af  de  två  typer 
kik-  och  ventilsystem  — som  användas  i bolagets  anstalter,  jemte  tillhörande 
duschapparater  af  flere  slag.  Samtliga  dessa  blandare  och  apparater  voro  in- 
venterade och  modifierade  af  badhusbolagets  direktör  och  utförda  af  gelb- 
gjutare firman  Bengtssons  enka,  hvilken  sedan  bolagets  grundande  arbetat  ät 
detsamma.  Här  voro  ock  utstälda  diverse  badinventarier  af  zink  från  Marino 
& C:o,  äfvenså  prof  å väggar  i s.  k.  Monnierkonstruktion  med  fajansbekläd- 
nad,  utförda  redan  1882  af  badhusbolaget.  Det  inre  rummet  var  anordnadt 
för  varma  karbad,  i en  grupp  af  två  badrum  med  gemensam  dusch  och  servis. 
Badkaren  voro  af  marmormosaik  från  Skånska  cementgjuteriet  i Stockholm,  med 
väggomfattning  dels  af  hela  marmorplattor,  dels  af  fajans,  och  den  gemensamma 
monteringen  för  badkar  och  duscher  gjord  efter  ett  mycket  enkelt  men  solidt 
system,  utan  begagnande  af  de  vanliga  s.  k.  vattenblandare.  Här  funnos  ock 
alla  till  ett  badrum  hörande  inventarier  och  utensilier.  Därjemte  voro  här 
uppstälda  flere  större  ritningar,  planer  och  genomskärningar  öfver  badbolagets 
anstalter,  med  statistiska  tabeller  öfver  bolagets  verksamhet. 


Utställningsbadets  ekonomiska  resultat,  hvilket  naturligtvis  icke  blef  det 
bästa,  belyses  af  nedanstående,  till  förvaltningsutskottet  inlemnade  redogörelse 


472 


HELSOVÅRD  OCH  SJUKVÅRD. 


från  badhusbolaget  öfver  inkomsterna  af  badtrafiken  och  öfver  de  utgifter,  bad- 
bolaget haft  för  densamma. 

Inkomster : 


6 st.  säsongkort  å 25  kr.  och  12:50 kr.  112:50 

41  seriekort  ä 4 kr » 164:  — 


12,646  enkla  biljetter  (11,615  å 50  öre  och  1,031  å 25  öre)  » 6,065:  25 


Direkt  förlust  för  badbolaget 


Utgifter: 


Summa  kr.  6,341:  7 5 

» 3,627:  39 

Kr.  9,969:  1 4 


Diverse  inrednings-,  rörlednings-  och  installationsom- 

kostnader  kr.  3,514:  13 

Driftkostnader: 

Aflöningar  kr.  1,946:7  2 

Ångförbrukning ...  » 1,625:  — 

Vatten  från  stadens  ledning » 511:67 

Diverse  omkostnader » 786:  is 

Andel  till  förvaltningsutskottet  » 1,585:4  4 pr  6,455:  o i 

Kr.  9,969:  14 


Härtill  komma  kostnaderna  för  fullständig  möblering,  badkar  m.  m., 
badlinne,  mattor,  draperier,  gardiner  m.  m. 

Af  förvaltningsutskottet  hade  för  lägenheten  Sevillas  omändring  och  inred- 
ning lill  badanstalt  samt  återställande  i dess  förra  skick  utbetalts  kr.  9,405:  li. 

Anmärkningsvärd  är  den  ringa  användningen  af  billiga  bad  för  ut- 
ställningens stora  personal,  då  under  sommaren  begagnades  endast  1,031  bad 
å 25  öre. 


I).  UTSTÄLI)  SJUKVÅRDSMATERIEL  TILLHÖRANDE  DEN  NORSKA 
OCH  DEN  DANSKA  ARMÉN.* 

AF 

CARL  EKEROT H. 

Inom  norska  utställningen  i maskinhallen  fans  utstäld  en  » sggetrans - 
portkjcerre » af  1893  års  modell,  ett  enspändt,  tvåhjuligt  fordon  för  transport 

* För  den  svenska  arméns  sjukvårdsmateriel  är  redogjordt  å sid.  214  (A)  o.  f.  under 
rubriken:  Arméns  utställning. 


HELSOVÅRD  OCII  SJ  UK  VÅRD. 


473 


af  2 liggande  sårade,  eller  å lösa  tvärbänkar,  som  vid  behof  kunna  borttagas, 
för  1 sittande  sjuka  eller  sårade,  hvarjemte  å kuskbocken  bredvid  kusken  äf- 
ven  finnes  en  sittplats.  Sjuktransportkärran  skall  medföras  Aid  bvarje  kom- 
mando samt  vid  infanteri-,  kavalleri-,  artilleri-,  ingeniör-  och  trängtrupperna. 
Å kärran  medföras  utom  annat  8 st.  sjukbårar  med  selar.  Kärran  väger  tom 
ej  fullt  280  kilo,  med  tillbehör  omkring  400  kilo.  På  en  ställning,  som  kan 
borttagas,  äro  uppspända  tak  och  väggar  af  segelduk,  som  dock  lemna  kusk- 
bocken fri. 

Bredvid  denna  kärra  A' is  a des  5 lådor  tillhörande  ambulansvagnen  med 
innehåll:  »Kasse  I»  innehöll  instrumentalutredning:  operationsbestick,  tand- 
instrument, dissektionsbestick,  bindtyg,  kloroformeringsapparat,  irrigatörer  m.  m. 
»Kasse  M»  upptog  i större  och  mindre  glaskärl  och  askar  af  jernbleck  medi- 
kamenter,  apoteksutredning,  diagnossedlar,  verktygslåda  m.  m.  I Kasse  B» 
förvarades  bleckskenor,  bokspån,  gipsbindor,  bråckband  m.  m.  Innehållet  i 
»Kasse  F»  utgjordes  af  trekantiga  förbandsdukar,  bindor,  gas,  bomull  m.  m. 
»Kasse  V»  slutligen  upptog  7 lådor  för  viktualier,  kaffekittel,  bägare,  tallrikar, 
knifvar  och  gafflar,  karboltvål,  nagelborste,  handlykta,  spritlampa  o.  s.  v. 

I industrihallens  norska  afdelning  påträffades  en  af  ingeniör  Svane 
uppfunnen  » Patent- Bsereanordning  for  Staaltraadmadrasser  og  Sanitetsbaare- 
senge».  Apparaten  består  af  ett  system  af  stolpar  eller  vertikala  stöd,  som  i 
livardera  ändan  äro  försedda  med  en  fyrkantig  platta,  i hvilken  små  hål  äro 
borrade  för  vidfästningen.  De  öfversta  af  dessa  plattor  fästas  vid  madrassens 
Ada,  medan  de  nedre  förenas  med  jerntrådar  och  spiralfj edrar.  I dessa  spiral- 
fjedrar  äro  fästa  jernstänger,  som  gå  i sängens  längdriktning  och  genom  säng- 
ramarna vid  sängens  hufvud-  och  fotända  samt  där  försedda  med  reglerings- 
anordningar.  Apparaten  afser  att  förhindra  den  nedsjunkning  af  sängbottnen, 
i synnerhet  å midtpartiet,  som  ofta  uppträder  efter  en  längre  tids  användning 
af  densamma.  Den  är  antagen  för  de  sängar,  som  skola  tillhöra  utredningen 
af  de  flyttande  sjukhusen  i Norge. 

På  Afestra  läktaren  inom  den  danska  utställningsafdelningen  i industri- 
hallen såg  man  några  af  danska  arméns  lsegekorps  utstälda  föremål,  nämligen 
en  sjukbår  på  hjul,  en  kantin  för  fotfolksbataljon  samt  modell  till  etl  skyddstält. 


XXXIV. 


HUSSLÖJDEN  PA  UTSTÄLLNINGEN. 


AF 


J.  WALLANDER. 


I. 

Sedan  centralkomitén  beslutat,  att  Andra  sektionen  i utställningsprogram- 
met  skulle  omfatta  husslöjdarbeten,  utsände  Kongl.  landtbruksstyrelsen  cirkulär 
till  rikets  samtliga  hushållningssällskap  med  uppmaning  att  deltaga  med  en 
kollektiv  utställning  af  husslöjdalster  från  hvarje  hushållningssällskaps  om- 
råde. En  dylik  utställning  af  husslöjdalster  hade  förut  varit  anordnad  i Stock- 
holm år  1880  och  då  under  Kongl.  landtbruksakademiens  förvaltningskomités 
ledning,  med  bidrag  af  statsmedel. 

I underdånig  skrilvelse  af  den  11  Maj  1872  framhöll  riksdagen  önsk- 
värdheten af,  att  åtgärder  vidtogos  för  att  i enlighet  med  tidens  framsteg  och 
anspråk  höja  den  på  llere  orter  inom  landet  sedan  gammalt  bestående  hus- 
slöjden. För  detta  ändamål  vore  först  och  främst  behöfligt  att  bereda  till- 
gäng till  tidsenliga  modeller  och  en  sakkunnig  ledning  vid  valet  af  sådana, 
som,  på  samma  gång  de  lättast  lämpade  sig  för  den  arbetandes  särskilda  fär- 
dighet, snarast  kunde  bidraga  till  afsättning.  Enär  anordnandet  af  en  dylik 
handledning  genom  statens  mellankomst  otvifvelaktigt  skulle  verka  upp- 
muntrande för  enskildes  bemödande  i samma  riktning,  ansåg  sig  riksdagen 
böra  bifalla  väckt  förslag  om  kringresande  undervisares  anställande. 

Utgående  från  den  åsigten,  alt  bidrag  till  husslöjdens  främjande  borde 
väntas  från  såväl  vederbörande  landsting,  hushållningssällskap  och  kommuner 
som  enskilde,  anslog  riksdagen  endast  2,500  kronor  att  enligt  af  Kongl.  Maj:t 
närmare  utfärdade  bestämmelser  för  ändamålet  användas. 


HUSSLÖJDEN  PÅ  UTSTÄLLNINGEN. 


475 


Vidare  förständigades  Kongl.  Majds  befallningshafvande  att,  efter  hus- 
hållningssällskapens hörande,  inkomma  ej  mindre  med  upplysningar  rörande 
husslöjdens  närvarande  ståndpunkt  inom  hvarje  län  och  de  åtgärder,  som 
redan  blifvit  vidtagna  till  densammas  främjande,  än  äfven  med  förslag  till 
ytterligare  åtgärder  i detta  hänseende.  Dessa  förslag  undergingo  sedan  be- 
hörig granskning  i civildepartementet  samt  befordrades  till  trycket  i 2,000 
exemplar,  hvilka  utdelades  till  riksdagens  ledamöter  m.  11.  Som  redan  1873 
års  riksdag  beviljat  ett  med  7,500  kronor  höj  dt  anslag  till  främjande  af 
slöjderna  i allmänhet,  hade  man  för  året  till  disposition  ett  sammanlagdt  be- 
lopp af  10,000  kronor  för  ändamålet. 

Af  de  inkomna  upplysningarna  inhemtades,  alt  åtskilliga  hushållnings- 
sällskap redan  gått  i författning  om  åtgärder  för  husslöjdens  höjande.  Så 
hade  ornamentsbildhnggaren  C.  Ahlborn  på  åtskilliga  orter  meddelat  under- 
visning i träsnideri,  möbeltillverkning  och  andra  träarbeten. 

Då  vidare  i Kongl.  brefvet  den  29  Maj  1874  stadgades,  att  Kongl.  landt- 
brnksakademiens  förvaltningskomité  skulle  anställa  lämplig  person,  som  ville 
förbinda  sig  all  på  rekvisition  af  vederbörande  hushållningssällskap  eller  kom- 
muner meddela  undervisning  rörande  husslöjd,  blef  till  nämnda  komités 
förfogande  stäldt  ett  erforderligt  belopp  till  sådan  undervisares  aflöning  af 
statsmedel.  Redan  samma  år  den  13  November  anstäldes  den  förste  under- 
visaren i husslöjd. 

Samma  Kongl.  bref  bestämde  äfven,  att  i mån  af  tillgång  och  behof 
anslag  af  statsmedel  skulle  utgå  till  »understödjande  af  de  bemödanden,  som 
inom  de  särskilda  länen  göras  för  anordnande  af  undervisning  i slöjd,  antingen 
genom  resande  undervisare,  eller  vid  särskilda  för  ändamålet  inrättade  skolor 
eller  ock  vid  folkskolorna,  äfvensom  för  anskaffande  af  tidsenliga  modeller.» 

År  efter  år  har  Kongl.  landtbruksakademiens  förvaltningskomité  erhållit 
befallning:  alt  infordra  berättelser  från  hushållningssällskapen  öfver  de  åt- 
gärder, som  inom  de  särskilda  länen  vidtagits  till  husslöjdens  befrämjande; 
deras  anhållan  om  statsbidrag  för  ändamålet;  alt  inlemna  uppgifter  om  inom 
länen  till  slöjdens  främjande  använda  och  tillgängliga  medel;  samt  därjemte 
inkomma  med  eget  underdånigt  utlåtande  i ämnet,  äfvensom  förslag  till  stats- 
medlens fördelning,  hvilka  för  närvarande  utgå  med  ett  ordinarie  anslag  af 
25,000  kronor. 

På  landtbruksakademiens  förvaltningskomités  underd.  förslag  har  är- 
ligen till  de  flesta  hushållningssällskap  understöd  af  nämnda  statsmedel  utgått 
i ändamål  att  för  slöjdens  främjande  i förut  berörda  syfte  understödja  den  af 
hushållningssällskapen  anordnade  undervisningen  i slöjd,  antingen  genom  re- 
sande undervisare,  eller  vid  särskildt  för  ändamålet  inrättade  skolor,  eller  ock 


476  HUSSLÖJDEN  PÅ  UTSTÄLLNINGEN. 


vid  folkskolorna,  äfvensom  för  anskaffande  af  tidsenliga  modeller  för  hus- 
slöjdalster; allt  med  skyldighet  för  vederbörande  hushållningssällskap  att  för 
året  inkomma  med  redogörelse  för  det  sätt,  hvarpå  de  beviljade  statsmedlen 
blifvit  använda  samt  tillika  uppgifva,  om  och  till  hvad  belopp  hushållnings- 
sällskap eller  vederbörande  landsting  vilja  utfästa  sig  att  för  följande  år  till 
slöjdens  främjande  utgifva  bidrag. 

»Det  allt  mera  känbara  behofvet  af  erfaren  ledning  och  kunnigt  bi- 
träde vid  de  sträfvanden,  som  kallades  till  lif  af  det  under  de  senaste  år- 
tiondena öfver  allt  i våra  bygder  vaknande  intresset  lör  husslöjden»  föran- 
ledde med  stöd  af  Kongl.  brefvet  den  23  Mars  1877  anställandet  af  en  under- 
visareelev, »som  borde  åtfölja  den  i statens  tjenst  varande  undervisaren  i 
husslöjd  för  att  af  denne  handledas  och  utbildas  för  att  framdeles  kunna  an- 
vändas såsom  lärare  i husslöjd  . 

Den  lill  följd  häraf  antagne  eleven  blef  sedermera  äfven  till  undervisare 
befordrad,  sedan  riksdagen  pä  Kongl.  Majds  nådiga  proposition  år  1877  be- 
viljat medel  för  anställande  af  en  ytterligare  undervisare  i busslöjd  (Kgl.  bref 
den  1 Juni  1877).  En  ny  elev  antogs  för  förut  uppgifna  ändamål  samt  Ijenst- 
gjorde  såsom  sådan  och  därjemte  som  den  först  anstälde  undervisarens  tjenste- 
biträde  intill  dennes  den  14  Maj  1889  timade  död,  då  äfven  den  sist  antagne 
eleven  förordnades  lill  undervisare  och  derefter  i föreskrifven  ordning  tillsattes. 

i det  af  Kongl.  Maj:t  den  14  December  1888  för  dessa  tjenstemän  gifna 
nådiga  reglemente  ändrades  benämningen  undervisare  till  instruktör. 

Ifrågavarande  reglementes  § 1,  som  bestämmer  instruktörs  tjenstgörings- 
skyldighet  har  följande  lydelse: 

Statens  instruktör  i husslöjd  är  skyldig  att,  efter  af  landtbruks-akademiens 
förvaltningskomité  meddelade  bestämmelser,  lemna  undervisning  vid  slöjdkurser  för 
utbildande  af  slöjdlärare,  inspektera  slöjdundervisninganstalter  samt  tillhandagå  hus- 
hållningssällskap, landsting,  kommuner  och  enskilda  personer  med  råd,  upplysningar 
och  ledning  i allt,  hvad  till  husslöjden  hörer.» 

Af  samma  reglementes  § 5 synes,  hvad  den,  som  önskar  biträde  af 
statens  slöjdinstruktör,  bar  att  iakttaga,  och  är  denna  paragraf  af  följande 
lydelse : 

Den,  som  önskar  biträde  af  instruktör  i husslöjd,  har  att  inom  utgången  af 
December  månad  året  näst  före  det,  för  h vilket  biträde  åstundas,  till  landtbruks- 
akademiens  förvaltningskomité  ingifva  rekvisition  med  uppgift  om  ändamålet,  hvarför 
biträde  åstundas,  äfvensom  den  tid,  rekvirenten  anser  för  förrättningen  erfordras.  Med 
ledning  af  dessa  uppgifter  och  efter  vederbörande  instruktörs  hörande  bestämmer  för- 
valtniugskomitén  de  förrättningar,  som  böra  under  året  utföras,  samt  tidsföljden  för 
dem,  och  uppgör  i öfverensstämmelse  därmed  plan  för  li varje  instruktörs  resor  under 
året.  Inträffar  till  följd  af  tillfälliga  omständigheter  rubbning  i faststäld  resplan,  skall 
vederbörande  rekvirent  genom  instruktörens  försorg  underrättas  om  däraf  föranledda 
ändringar  i tiderna  för  förrättningarna.» 


II U S S L Ö .!  I)  EN  PÅ  U TS  T Ä L L N I N G E N. 


477 


Såvidt  möjligt  varit,  hafva  dock  förrättningar,  å hvilka  rekvisition  å 
andra  tider  ingått,  äfven  verkstälts. 

Såsom  statens  instruktörer  i husslöjd  hafva  hittills  tjenstgjort  Alh.  Th. 
Ramström,  A.  W.  Nordin  och  J.  Wallander,  hvilka  antagits  i nu  nämnd  ord- 
ning. Af  dessa  instruktörer  finnas  endast  två  nu  tjenstgörande. 

Då  staten  aflönar  instruktörerna  och  betalar  resekostnaderna  till  och 
från  förrättningsstället,  så  att  rekvirent  endast  har  att  bekosta  rum  samt  dag- 
traktamente för  förrättningsmannen  under  den  tid,  förrättning  pågår,  hafva 
hushållningssällskapen  och  andra  tillgång  på  billiga  och  sakkunniga  ledare  vid 
till  slöjdundervisningen  hörande  angelägenheter. 

Under  gångna  åren  har  instruktörernas  verksamhet  ock  hufvudsakligen 
bestått  i att  leda  och  undervisa  vid  slöjdkurser,  som  varit  anordnade  inom 
de  olika  länen,  inspektera  af  hushållningssällskapen  inrättade  särskilda  slöjd- 
skolor samt  slöjdundervisningen  vid  de  folkskolor,  hvilka  härför  åtnjutit  bi- 
drag från  länen,  meddelande  af  råd  och  ledning  vid  slöjdskolors  inrättande, 
samt  handläggande  af  andra  ärenden  rörande  slöjd  och  slöjdundervisning. 

De  slöjdundervisningskurser,  som  sålunda  förekommit,  kunna  hufvud- 
sakligen delas  i två  slag:  Det  ena  för  hemslöjdare  med  ändamål  att  lära  kurs- 
deltagarne  dels  att  utföra  mera  omfattande  arbeten  för  hemmets  behof,  dels 
alt  förstå  ritningar  och  arbeta  efter  sådana,  dels  att  inskärpa  hos  dem  att,  om 
ett  arbete  skall  hafva  något  värde,  måste  det  utföras  i lämpliga  proportioner 
och  tilltalande  form.  Sådana  kurser  bruka  kallas  hemslöjdkurser. 

De  flesta  kurser,  som  af  länen  anordnats,  hafva  dock  varit  afsedda  för 
utbildande  af  lärare.  Vid  dessa  hafva  till  elever  antagits  hufvudsakligen  folk- 
skolelärare, men  äfven  andra,  som  velat  egna  sig  åt  slöjdundervisningen. 
Eleven,  den  blifvande  läraren,  får  härvid  genomgå  en  serie  modeller  ordnade 
i metodisk  följd  från  lättare  till  svårare  och  afsedda  att  föreläggas  eleverna  till 
utförande,  hvarjemte  upplysningar  och  råd  meddelas  rörande  slöjdskolors  in- 
rättande och  slöjdundervisningens  rätta  bedrifvande.  Dessa  kurser  bruka 
kallas  skolslöjdkurser  eller  pedagogiska  slöjdkurser.  Det  gäller  nämligen  i 
skolorna  icke  att  utbilda  eleven  till  något  visst  yrke  utan  att  bibringa  honom 
en  viss  händighet,  utveckla  hans  smak-  och  formsinne  o.  d.  samt  gifva  ho- 
nom håg  och  lust  för  nyttig  sysselsättning. 

Husslöjden,  den  gamla  ofliciela  benämningen,  kan  nu  således  delas  i 
två  slag:  hemslöjd  och  skolslöjd,  af  hvilka  skolslöjden  skall  vara  den  grund- 
läggande. På  samma  gång  slöjden  i skolan  är  ett  utmärkt  uppfostringsmedel, 
såsom  grundläggande  färdighet  och  händighet  i allmänhet  hos  det  uppväxande 
slägtet,  ingilver  den  håg  för  fortsättning  af  slöjdandet  i hemmen  vid  mognare 
ålder.  Det  är  därför,  som  hushållningssällskapen  under  årens  lopp  bekosta 


478 


HUSSLÖJDEN  PÅ  UTSTÄLLNINGEN. 


slöjdlärares  utbildande  och  lemnat  bidrag  till  verktygsuppsättningar  vid  sko- 
lorna samt  till  lärarnes  aflöning  och  skolornas  underhåll. 

Ett  kraftigt  uppsving  log  skolslöjden,  sedan  1877  års  riksdag  beslutit 
lemna  direkt  understöd  af  statsmedel  åt  de  församlingar,  som  bereda  sina  i 
skolåldern  varande  barn  undervisning  i slöjd  antingen  vid  folkskola  eller  vid 
för  ändamålet  särskildt  inrättad  slöjdskola.  Kongl.  kungörelsen  af  den  11  Sept. 
1877  stadgade,  att  denna  undervisning  sknlle  afse  icke  inlärandet  af  något 
visst  yrke  utan  händighet  och  förmåga  att  använda  de  vanligast  förekommande 
snickareverktygen  samt,  där  förhållandena  sådant  medgåfve,  äfven  träsnidare-, 
svarfvare-  och  möjligen  smidesverktyg;  och  skulle  vid  slöjdskolor  på  landet 
hufvudsakligen  sådana  arbeten  föreläggas  barnen,  som  allmogen  behöfde. 
Härmed  var  den  praktiska  rigtningen  gifven  åt  den  svenska  skolslöjden. 

För  att  komma  i åtnjutande  af  detta  direkta  understöd  fordras,  att 
skoldistrikt  eller  församling  skall  genom  intyg  från  vederbörande  folkskole- 
inspektör visa  sig  hafva  på  ändamålsenligt  sätt  anordnat  undervisning  i slöjd 
för  gossar  under  minst  fyra  timmar  i veckan,  utan  att  undervisningen  i folk- 
skolans läseämnen  därigenom  eftersättes. 

Detta  stadgande  fortfor  att  gälla  intill  1894  års  slut,  då  en  ny  Kongl. 
kungörelse  af  den  1 Juni  1894  trädde  i kraft.  Då  uti  denna  ingenting  nämnes 
om  livad  som  skall  vara  föremål  för  undervisning  i slöjdskola  för  gossar, 
fortgår  undervisningen  i detta  hänseende  i den  förut  gifna  rigtningen.  Däremot 
stadgas,  att  bidrag  af  statsmedel  kunna  på  samma  grunder  som  förut  erhållas 
i vidsträcktare  mån,  så  att  samma  anslag,  som  förut  erhölls  för  en  skola,  nu 
kan  af  samma  skola  erhållas  för  h varje  fullt  femtontal  gossar,  som  däri  åt- 
njuta undervisning  i slöjd.  Äfven  åt  den  kvinliga  slöjden  lemnas  numera 
direkta  understöd. 

Kongl.  kungörelsen  af  den  29  Maj  1896  stadgar,  att,  sedan  samma  års 
riksdag  därtill  anvisat  medel,  understöd  kan  på  enahanda  vilkor  (dock  skilnad 
i elevantal)  erhållas  till  undervisning  i slöjd  för  flickor,  antingen  slöjdunder- 
visningen är  anordnad  vid  folkskola,  mindre  folkskola  eller  särskild  slöjd- 
skola. Äfven  åt  denna  undervisning  är  gifven  en  praktisk  rigtning,  i det 
samma  kungörelse  uttryckligen  bestämmer,  att  denna  slöjd  skall  bestå  i stick- 
ning, stoppning,  lappning,  linne-  och  klädsömnad  samt,  där  omständigheterna 
sådant  medgifva,  i spanad  och  väfning  samt  flätningsarbeten. 

Slöjdundervisning  är  nu  ock  införd  vid  rikets  såväl  manliga  som  kvin- 
liga folkskolelärareseminarier,  så  alt  de  utgående  lärarne  och  lärarinnorna 
skola  lcnnna  undervisa  i slöjd  uti  sina  skolor.  Af  denna  anordning  väntas 
ell  stort  resultat,  då  den  nya  generationen  lärare  och  lärarinnor  kommer  i 
verksamhet. 


HUSSLÖJDEN  1>Å  UTSTÄLLNINGEN. 


47!» 


Under  en  lång  följd  af  år  har  Vermlands  län  före  ofvannämnda  anord- 
ning bekostat  slöjdundervisning  vid  folkskolelärareseminarium  i Karlstad,  huf- 
vudsakligen  på  initiativ  af  dåvarande  rektorn,  C.  Kastman. 

Sedan  vi  nu  sökt  klargöra,  hvad  staten  och  hushållningssällskapen  gjort 
och  göra  för  slöjdkunnighetens  och  husslöjdens  främjande  — begreppet  hus- 
slöjd då  innefattande  dess  båda  afdelningar:  hemslöjd  och  skolslöjd  — , vilja 
vi  kasta  en  blick  pä,  hvad  enskilda  för  slöjden  intresserade  personer  gjort  för 
densamma.  På  det  att  denna  lilla  historik  ej  må  svälla  ut  allt  för  mycket, 
nödgas  vi  inskränka  oss  till  nämnandet  endast  af  namnen  på  en  del  af  de 
personer,  som  mera  intresserat  sig  för  slöjdundervisningen.  Vi  hafva  då  att  i 
främsta  rummet  erinra  om  landshöfdingen  i Elfsborgs  län,  grefve  Erik  Josias 
Sparre  (f  1886),  hvilken  både  som  enskild  person  och  riksdagsman  kraftigt 
arbetade  för  densamma;  vidare  rektorn  K.  E.  Palmgren  i Stockholm,  telegraf- 
kommissarien J.  F.  E.  Svanlund  i Karlskrona  och  sist  men  icke  minst  stiftaren 
af  Nääs’  slöjdlärareseminarium,  Aug.  Abraliamson,  och  dess  mångårige  före- 
ståndare, Otto  Saloman.  Då  ingen  privat  anstalt  i vårt  land  sa  mycket  in- 
gripit i vårt  slöjdundervisningsväsende  som  denna,  torde  vi  böra  litet  närmare 
orda  om  densamma.  Och  vilja  vi  därvid  begagna  föreståndarens  egna  ord: 

»Detta  seminarium  — det  enda  i sitt  slag  i riket  — har  till  ändamål  att 
meddela  undervisning  åt  samt  utbilda  ynglingar,  lämpliga  att  utgå  såsom  lärare  vid 
med  folkskola  förenade  eller  ock  sjelfständiga  slöjdskolor.  Kompetensvilkor  för  att 
vinna  inträde  vid  detsamma  äro : att  hafva  uppnått  en  ålder  af  1 8 år,  förut  under 
någon  tid  sysselsatt  sig  med  slöjd  samt  icke  vara  behäftad  med  något  för  den  blif- 
vande  verksamheten  menligt  kroppslyte;  hvarjemte  den  sökande  bör  vid  folkskola 
hafva  inhemtat  de  för  utträde  därur  nödiga  kunskaper.  Undervisningen  omfattar 
följande  läro-  och  undervisningsämnen:  Räknekonst  och  geometri,  naturkunnighet,  peda- 
gogik och  metodik,  svenska  språket,  ritning  samt  slöjd.» 

Med  förbigående  af  lärokursernas  omfattning  i de  teoretiska  ämnena 
vilja  vi  anföra  densamma  i slöjd: 

Kunskap  om  och  färdighet  uti  att  handtera  olika,  snickeri,  svarfning,  trä- 
snideri  och  smide  tillhörande  verktyg;  öfning  att  reparera  och  förfärdiga  enklare  kus- 
gerådssaker  och  redskap;  möbelsnickeri  för  det  tarfligare  hemmets  behof;  förfärdigande 
af  hjul  och  underreden  till  arbetsvagnar  ocli  kärror  samt  färdighet  i gröfre  smide  och 

Lärokursen  genomgås  på  ett  år  med  52  undervisningstimmar  i veckan,  hvaraf 
i genomsnitt  34  falla  på  slöjden.»  — 

»Vid  seminariet  har  äfven  beredts  tillfälle  för  folkskolelärare  att.  genomgå 
undervisningskurser  dels  i linearritning,  dels  ock  i handaslöjd,  för  att  dymedels  under- 
lätta införandet  af  dessa  öfningsämnen  vid  de  fasta  folkskolorna. 

»Antalet  elever  är  för  närvarande  12. 

Flertalet  elever  åtnjuta  stipendier  af  respektiva  hushållningssällskap. 

Detta  yttrades  i skrift  af  seminariets  föreståndare  år  1878.  Sex  år  se- 
nare, eller  år  1884,  säger  samme  författare  i en  annan  skrift: 


480 


HUSSLÖJDEN  PÅ  UTSTÄLLNINGEN. 

Den  ställning,  författaren  intager  till  läroanstalterna  på  Nääs,  gör  honom 
jäfvig  att  kunna  uttala  något  omdöme,  huruvida  desamma  i någon  mån  lyckats  med- 
verka till  slöjdundervisningens  befrämjande  och  dess  ledande  in  på  rigtiga  vägar. 
Det  vågar  han  dock  säga,  att,  sedan  1872  grundstenen  lades  till  nämnda  läroinrätt- 
ningar,  deras  stiftare,  herr  Abrahamson,  med  aldrig  svikande  offervillighet  och  städse 
stegradt  intresse  personligen  verkat  för  framgången  af  den  idé,  åt  h vilken  han  egnat 
de  senare  åren  af  ett  verksamt  lif.» 

Dessa  årskurser  halva  nu  upphört.  De  senaste  åren  hafva  vid  Nääs 
endast  anordnats  kurser  för  lärare  och  lärarinnor,  hvilka  vilja  utbilda  sig  att 
undervisa  i slöjd.  Man  kan  således  säga,  att  Nääs  numera  endast  egnar  sig  åt 
en  sida  af  slöjdundervisningen,  skolslöjden,  den  pedagogiska  slöjden,  hvartill 
på  allra  senaste  åren  kommit  kurser  i fria  lekar.  Tre  å fyra  slöjdkurser  på 
fem  ä sex  veckor  hvardera  hafva  under  de  senaste  åren  därstädes  hållits. 

Vid  dessa  kurser  genomgås  dels  en  serie  modeller,  dels  inläres  en  viss 
metod  för  slöjdundervisning.  Tillika  förekomma  pedagogiska  föreläsningar, 
föredrag  ur  slöjdundervisningens  och  pedagogikens  historia  samt  diskussioner 
öfver  undervisningsfrågor. 

Bland  de  först  genom  enskilda  personers  och  korporationers  intresse 
inrättade  slöjdskolorna  i vårt  land  må  i förbigående  nämnas  den  å Claestorp, 
vidare  slöjdskolan  vid  Prins  Carls  uppfostringsinrättning  å Gålö  samt  Tyskbo 
och  Kölingsholms  slöjdskolor. 

För  att  kontrollera  och  utöfva  ledning  af  undervisningen  i de  särskilda 
slöjdskolorna  har  en  del  hushållningssällskap  anstält  särskilda  slöjdombud 
eller  inspektörer,  andra  ha  återigen  anlitat  statens  slöjdinstruktörer  för  verk- 
ställande af  inspektion  af  slöjdskolorna  inom  livarje  hushållningssällskaps  om- 
råde. Slöjdinstruktörerna  skola  då  enligt  reglementet  af  den  14  Dec.  1888  i 
vanlig  ordning  för  ändamålet  rekvireras.  Sedan  sådan  inspektion  blifvit  af 
slöjdinstruktör  verkstäld,  ingifver  han  till  vederbörande  hushållningssällskap 
eller  annan  rekvirent  berättelse  öfver  livarje  slöjdskola,  upptagande  dess  be- 
skaffenhet och  behof  af  förbättrade  förhållanden.  Oberoende  af  dessa  inspek- 
tioner och  för  att  utröna,  livad  inom  livarje  län  göres  för  slöjdundervisningen, 
företages,  så  ofta  tiden  det  medgifver,  på  grund  af  Kongl.  brefvet  af  den  10 
April  1885  inspektion  öfver  slöjdundervisningen  och  livad  därmed  eger  sam- 
manhang. 

På  grund  af  delta  bref  utfärdade  Kongl.  landlbruksakademiens  förvalt- 
ningskomité  den  18  Okl.  s.  a.  en  för  slöjdinspektörerna  sä  tydande  instruktion: 

Den  inspektion  af  undervisningsanstalterna  i slöjd,  som  enligt  Kongl.  brefvet 
den  10  April  1885  skall  anställas,  afser  dels  meddelandet  af  råd  och  ledning  i afse- 
ende  å metoder,  redskap  m.  m.  i fråga  om  undervisning  i slöjd,  dels  beredandet  af 
en  i möjligaste  mån  fullständig  öfversigt  af  de  inom  livarje  län  vidtagna  åtgärderna 
till  husslöjdens  befordran,  äfvensom  de  däraf  erhållna  resultaten.  Det  åligger  med  an- 


H l ! S S I.  Ö .1 D K N PÅ  l ’ T S T .1  1.  L Y / Y G K Y . 


481 


ledning  häraf  den  inspekterande  att  inom  det  område,  som  landtbrnksakademiens  förvalt- 
ningskomité  årligen  bestämmer,  så  långt  tiden  det  medgifver,  besöka  därvarande,  af 
vederbörande  hushållningssällskap  understödda  såväl  slöjdskolor  som  andra  anstalter  för 
husslöjdens  befordran.  Därvid  han  med  af  seende  å skolorna  inhemte  kännedom  om: 
Hvar  slöjdläraren  erhållit  sin  bildning;  hans  aflöningsvilkor  såsom  sådan;  det  under- 
stöd skolan  åtnjuter;  dess  anordning,  om  den  är  förenad  med  folkskola  eller  fristå- 
ende, fast  eller  ambulatorisk ; skollokal;  undervisningstid;  antal  lärjungar  inom  och 
utom  folkskolan;  undervisningsämnen;  arbetets  beskaffenhet;  verktyg;  virke  och  mate- 
rialier  m.  m.;  allmänt  omdöme  om  skolan.  Allt  detta  sammanfördt  tabellariskt  enligt 
upprättadt  formulär. 

Där  särskilda  yrkesskolor  finnas  eller  undervisning  meddelas  af  kringresande 
lärare,  med  understöd  af  allmänna  medel,  bör  den  inspekterande,  för  så  vidt  sådant 
låter  sig  göra,  äfven  granska  denna  undervisning  och  inhemta  kännedom  om  resul- 
taten däraf. 

Den  inspekterande  bör  vid  skolbesöken  meddela  läraren  råd  såväl  i afseende 
å undervisningssätten  som  rörande  redskap  och  modeller,  därvid  framhållande,  huruledes 
ändamålet  med  den  af  staten  understödda  undervisningen  mindre  är  utvecklandet  af 
speciel  yrkesskicklighet  än  framkallandet  af  allmän  handafärdighet  och  håg  för  hemarbete. 

Den  inspekterande  bör  anmoda  slöjdläraren  att  föra  journal  öfver,  huru  lärjun- 
garne  bevista  skolan;  öfver  de  tider,  som  användas  till  slöjd;  öfver  lärjungarnes  slöjd- 
arbeten, äfvensom  att  föra  inventarieförteckning  öfver  de  verktyg  m.  m.,  som  till- 
höra skolan. 

Efter  slutad  inspektion  afgifves  till  landtbrnksakademiens  förvaltningskomité 
dels  ofvan  omfönnälda  tabellariska  sammandrag  och  dels  berättelse  öfver  inspektionen, 
upptagande  en  allmän  redogörelse  för  resultaten  af  de  inom  länet  eller  området  vidtagna 
åtgärderna  till  husslöjdens  befordran.» 

Sedan  Kongl.  landtbruksstyrelsen  från  och  med  den  1 Januari  1891) 
öfvertagit  landtbrnksakademiens  förvaltningskomités  befattning  med  husslöj- 
den (Kongl.  kung.  den  13  December  1889),  stå  statens  instruktörer  i hus- 
slöjd under  nämnda  styrelse,  och  genom  Kongl.  hr.  af  den  26  Sept.  1890 
förklarades,  att  förordnandet  rörande  verkställande  af  inspektion  af  undervis- 
ningsanstalterna i slöjd,  sådant  det  förekonune  i nådiga  brefvet  af  den  10 
April  1885,  innebure,  att  statens  bada  instruktörer  i busslöjd  under  en  lid  af 
tillhopa  två  månader  för  dem  livar  under  livarje  är»  skola  verkställa  inspek- 
tioner af  undervisningsanstalterna  i slöjd. 

2.  Husslöjdutställningarna. 

Det  var  på  grund  af  denna  befattning  med  allt  rörande  busslöjden,  som 
Kongl.  landtbruksstyrelsen  utsände  sitt  förut  omnämnda  cirkulär  med  upp- 
maning till  rikets  samtliga  hushållningssällskap  alt  med  en  kollektivutställning 
af  husslöjdalster  deltaga  i den  Allmänna  konst-  och  industriutställningen  i 
Stockholm  1897. 

Tillfälle  var  nu  beredi  de  olika  länen  alt  åter  visa  den  standpunkt, 
hvart  och  ett  intog  med  afseende  på  slöjden.  1 den  uppförda  delen  af  Nor- 
diska museets  hulvudbyggnad,  hade  lokal  för  utställningen  af  hemslöjd  blilVil 


482 


HUSSLÖJDEN  PÅ  UTSTÄLLNINGEN. 


upplåten.  Denna  lokal  omfattade  läktarna,  inräknade  en  golfyta  af  nära  2,500 
kv.-m.  Från  början  hade  tillkännagifvits,  alt  i denna  afdelning  ingen  platshyra 
skulle  erläggas  af  utställarne.  Anmälningar  med  begäran  om  stora  utställniugs- 
platser  ingingo  från  24  af  rikets  26  hushållningssällskap  samt  städerna  Stockholm 
och  Göteborg.  Då  det  begärda  utrymmet  ej  kunde  lemnas,  måste  utställningens 
styrelse  företaga  en  reduktion  med  hänsyn  till  hvad  de  olika  länen  ansågos 
kunna  reda  sig  med.  Jemte  det  besked,  som  gafs  hushållningssällskapen  om 
storleken  och  beskaffenheten  af  det  utrymme,  som  stäldes  till  förfogande  åt 
hvart  och  ett  af  dem,  följde  ett  cirkulär  med  uppmaning,  att  söka  så  mycket 
möjligt  vore  undvika  att  insända  ett  större  antal  arbeten  af  samma  slag  och 
endast  från  ett  fåtal  skolor  inom  h varje  län.  Genom  annonser  och  cirkulär- 
skrifvelser  inbjödos  nu  länens  hemslöjdikare  att  deltaga  i utställningen;  likaså 
inom  de  flesta  län  de  af  hushållningssällskapen  understödda  slöjdundervis- 
ningsanstalterna. På  det  att  hushållningssällskapen  och  länen  skulle  komma 
i tillfälle  få  visa  frukten  af  sin  verksamhet  i sin  helhet  för  slöjdens  främ- 
jande, beslöts  att  anordna  utställningarna  af  både  hemslöjd  och  skolslöjd  till- 
sammans. Man  ansåg  sig  på  detta  sätt  få  den  mest  helgjutna  bild  af  de  re- 
spektive länens  slöjdförhållanden.  Tillika  uttrycktes  den  önskan,  att  endast 
det  för  hvarje  län  egendomliga  och  mest  representativa  skulle  till  utställnin- 
gen medtagas. 

Slöjdalstren  började  därpå  insamlas  på  centrala  platser  inom  hvarje  län. 
Här  granskades  föremålen,  och,  med  hänsyn  till  det  tilldelade  utrymmet  vid 
utställningen,  medtogs  hvad  man  ansåg  förtjena  utställas,  så  långt  platsen 
medgaf.  I början  af  April  månad  afsändes  slöjdalstren  till  Stockholm,  och  vid 
månadens  midt  började  man  i utställningslokalen  vidtaga  anordningar  för  deras 
uppsättning.  Till  utställningens  öppnande  var  allt  färdigt. 

Vi  vilja  nu,  utan  att  ingå  i någon  kritik,  gifva  en  kortfattad  öfverblick 
af  husslöjdutställningarna. 


Stockholms  stad  kade  fått  sig-  plats  anvisad  i främre  delen  af  lokalen. 

Af  i den  allmänna  kollektivutställningen  förekommande  arbeten  må  nämnas: 
träsniderier  ock  möbler,  arbeten  i läderplastik  ock  broderier,  såsom  eldskärmar  m.  m., 
träinläggningar  ock  glödritning,  etsning  på  glas  ock  metall,  gyllenläder  ock  skinnarbeten, 
gobelin-  ock  mönstermålning  samt  figurmålning,  taflor  af  kork  ock  kår  m.  m.,  stick- 
nings-, virknings-,  spånads-,  väfnads-  ock  broderiarbeten  samt  lapptäcken ; äfven  före- 
kommo  violiner  samt  arbeten  i metall.  En  kel  del  separata  kollektivutställningar  funnos 
tillika,  af  kvilka  må  nämnas:  Aktiebolaget  svensk  konstslöjd  väfnader  ock  möbler; 

Bikupan  (försäljningslokal  för  svenska  fruntimmersarbeten)  broderier,  skinnarbeten 
ock  glödritning;  fröken  Jolianna  Brunsons  väf skola  en  kel  del  väfnader  i olika  mönster; 
broderier  från  fru  Sigrid  Frisk;  porslinsmålning,  möbler  och  läderplastik  m.  m.  från 
IJelene  Holck;  dekorativa  gobelinsmålningar  frän  Ingeborg-Holck;  Anna  Jansons  konst- 
sömnader m.  m.  Artisten  Jakob  Kulle  kade  en  samling  konstväfnader ; fröken  L/ydia 
Lindberg  gyllenläder,  läderplastik  m.  m. ; ben*  L.  Lublin  flossaapparat ; Gustava  ock 


HUSSLÖJDEN  PÅ  UTSTÄLLNINGEN. 


483 


Anna  Meukow  glödritning,  läderplastik  och  gyllenläder;  enkefru  Elise  Nomell  broderier 
och  dalkulledrägter  m.  m. ; Emma  Norberg  och  Augusta  Peterson  etsningar  å glas  och 
metall  samt  porslinsmålning  m.  m. ; »Nordisk  konst-  och  slöjdutställning»  (W.  Johns- 
son) glödritade  möbler  samt  andra  träsaker;  en  stickmaskin  från  P.  Persson;  från 
Wall  och  Westfelts  konstslö jdatelier  skulpterade  arbeten,  väfnader,  broderier,  läder- 
plastik m.  m.  Dessutom  hade  föreningen  Handarbetets  vänner  utstält  en  samling 
arbeten  i broderier,  spetsar  och  väfnader  samt  en  skolserie  i väfnader.  Denna  för- 
ening stiftades  år  1874  af  fruarna  S.  Adlersparre  och  H.  Winge  i syfte  att  förädla 
den  svenska  kvinliga  hemslöjden  i konstnärlig  och  fosterländsk  riktning.  Vid  tiden 
för  utställningen  var  fru  Anna  Wallenberg,  f.  von  Sydow,  ordförande  i föreningens 
styrelse,  och  fröken  Agnes  Branting  dess  direktris.  Man  kan  säga,  att  Stockholms 
stads  utställning  af  husslöjd  bar  tydliga  spår  af  den  verksamhet,  som  Handarbetets 
vänner  och  Tekniska  skolan  i Stockholm  utöfvat  under  en  följd  af  år. 

Stadens  sk olslöj dutställning  var  placerad  i Stockholms  stads  paviljong  och  före- 
tedde en  slöjdsal  för  gossar  och  en  dito  för  flickor,  båda  ordnade  med  fullständig  in- 
redning och  undervisningsmateriel,  hvarjemte  prof  på  slöjdalster  förefunnos.  Denna 
utställning  var  vissa  tider  en  så  kallad  lefvande  utställning,  då  barnen  verkligen  i 
dessa  lokaler  fingo  undervisning  i slöjd. 

Lokalkomitén  för  Göteborgs  stads  utställning  hade  hopsamlat  och  utstält  väf- 
nader i välska  mönster,  i rödlaken  och  dukagång  samt  krabbasnår.  Broderier  före- 
kommo  såväl  hvita  som  kulörta.  Konstsömnader  och  en  hel  del  skärmar  förefunnos 
äfven  samt  snidade  och  dekorerade  träarbeten,  hvarjemte  i messing  drifna  lampetter 
och  dito  arbeten  i koppar.  »Nya  Bikupan»  hade  en  särskild  utställning  af  linnearbeten. 

Göteborgs  folkskolors  slöjdutställning  hade  fått  sin  plats  i Nordiska  museets 
tillbyggnad  och  företedde  en  slöjdsal  med  undervisningsmateriel  och  elevarbeten. 

Då  vi  nu  gå  att  taga  i betraktande  husslöjden  från  landsbygden,  nämna 
vi  länen  i den  ordning,  de  voro  intagna  i katologen. 

Stockholms  läns  Ivongl.  hushållningssällskaps  utställning.  Där  förekommo  mest 
nyttiga  slöjdalster,  såsom  flere  sorters  allmogeväf nåder,  mest  från  trakten  af  Harg,  hvar- 
jemte spånadsslöjden  var  rikt  representerad,  förnämligast  från  Gålön.  Allmogemöbler 
i naturfärg  samt  fanerade,  snidade  och  dekorerade  husgerådssaker  voro  representerade 
jemte  verktyg  och  åkerbruksredskap  samt  från  skärgårdstrakterna  fiskredskap.  Finare 
kvinlig  slöjd  fans  äfven,  såsom  bland  konstväfnader  en  större  drättaduk,  hvarjemte  så- 
väl kulörta  som  hvita  broderier  företeddes.  Finare  arbeten  i sidenlapptäcken  voro  ut- 
stälda  från  Vaxholm.  Utaf  svarfning  i ben  fans  en  miniatyrspinnrock.  Slöjdläraren 
L.  M.  Bergman  från  Gustafsberg  hade  utstält  en  samling  arbeten  af  vresiga  trädstam- 
mar och  knöliga  trädrötter,  formade  till  bord,  klockställ,  nipperskrin,  borstträ  m.  m. 

Länet  har  årligen  gjort  stora  uppoffringar  för  den  grundläggande  slöjdunder- 
visningen. På  skolslöjdens  område  framvisades  också  en  hel  del  kollektivutställningar 
från  både  kvinliga  och  manliga  slöjdskolor,  hvilka  senare  utstälde  af  eleverna  förfär- 
digade arbeten  i hufvudsak  i enlighet  med  den  serie,  som  lärarne  genomgå  vid  de  af 
länet  anordnade  slöjdkurserna  för  utbildande  af  slöjdlärare,  hvilka  kurser  varit  för- 
lagda till  Gustafsbergs  porslinsfabrik.  Ett  par  skolor  visade  äfven  prof  pä  skomakeri- 
arbeten.  Gålö  slöjdskola  framvisade  utom  sin  skolserie  en  hel  del  större  arbeten  i 
möbler.  Sammalunda  var  förhållandet  med  Brännkyrka  och  Gustafsbergs  slöjdskolor, 
hvilka  dessutom  utstälde  en  samling  husgerådssaker.  Slöjdskolan  å kolonien  Hall  fram- 
visade utom  »grundseriemodeller  en  samling  svarfvade  och  snidade  arbeten,  bägare, 
lådor  och  skrin  samt  ramar  och  listorneringar  jemte  skolbänkar  och  åkerbruksredskap. 

Upsala  läns  Ivongl.  hushållningssällskaps  utställning:  allmogeväfnader  samt 
finare  väfnader  i gardiner,  portierer,  mattor  och  filtar  m.  m.  Bland  arbeten  i trä 
märktes  stånkor,  dosor  samt  snidade  och  glödritade  föremål.  En  större  träkista  i in- 
lagdt  arbete  må  särskildt  nämnas.  Från  Grillby  hade  utstälts  smidda  rörtänger.  Från 


484 


HUSSLÖJDEN  PÅ  UTSTÄLLNINGEN. 


slöjdskolorna  inom  länet  funnos  serier  af  såväl  manlig  som  kvinlig  slöjd.  För  att  visa 
huru  slöjden  är  spridd  inom  länets  skolor,  kade  en  karta  uppgjorts  öfver  desamma. 

Södermanlands  läns  Kongl.  hushållningssällskaps  utställning.  Här  fann  man 
en  mångfald  af  nyttiga  allmogeväf nader : drälldukar,  flossa,  gardiner  och  täcken  samt 
kostym  tyger;  vidare  fiere  broderade  skärmar  samt  andra  kulörta,  äfvensom  hvita  bro- 
derier, hvarjemte  en  rik  samling  i läderplastik  samt  snidade  och  glödritade  träarbeten 
förekommo,  äfvensom  några  möbler  i inlagdt  arbete  samt  svarfvade  träarbeten.  Bland 
jern-  och  metallarbeten  må  nämnas  lås,  tänger,  yxor  samt  en  samling  i messing  drifna 
lampetter  och  en  ljuskrona  från  Nyköping.  Vidare  funnos  i stort  antal  hemspånader 
af  såväl  ullgarner  som  lin.  Å en  särskild  montre  hade  fru  A.  S.  von  Celsing  utstält 
en  samling  duktyger,  linneväfnader  samt  spånadsarbeten.  Finare  väfnader  i rödlakan, 
krabbasnår  och  dukagång  funnos  äfven.  Major  G.  Warberg  från  Nyköping  visade  en 
modell  till  »infanteriutredning»,  bestående  af  en  tältdel,  användbar  till  sjukbår  och 
hängmatta  samt  patronväska  med  remmar  och  påsar  för  småpersedlar  m.  m.  Af  länets 
många  slöjdskolor  voro  endast  två  manliga  och  tre  kvinliga  representerade  med  ett  antal 
elevarbeten,  hvartill  kom  slöjdskolan  vid  Tullgarn  med  såväl  manlig  som  kvinlig  slöjd. 

Östergötlands  läns  Kongl.  hushållningssällskaps  utställning  omfattade  en  sam- 
ling broderier,  kostym-  och  klädningstyger,  mattor,  gardiner,  portierer  i såväl  ylle  som 
linne  samt  konstväfnader  i dukagång,  rödlakan  och  munkabälte.  Vadstenaspetsar  före- 
kommo i tvenne  större  samlingar.  Under  utställningen  satt  bär  ett  fruntimmer  och 
knyplade  på  en  näsduk  ocli  använde  därvid,  uppgafs  det,  omkring  600  pinnar.  Vidare 
funnos  glödritade  och  snidade  arbeten  i trä,  bland  kvilka  senare  en  större  spegel  och 
tvenne  tafvelramar,  visande  ett  stort  arbete  i snidarkonst  af  sjelföfvad  man.  Bland 
smides-  och  metallarbeten  förekommo  tänger,  skrufvar  och  jagtgevär.  Från  länets 
många  såväl  manliga  som  kvinliga  slöjdskolor  förekom  ett  fåtal  arbetsserier,  hvarjemte 
arbeten  voro  utstälda  från  ett  par  enskilda  högre  skolor  samt  från  balmflätningsskolan 
i Linköping. 

Jönköpings  läns  Kongl.  hushållningssällskaps  utställning  framvisade  en  samling 
af  enklare  och  finare  väfnader  samt  sömnadsarbeten  och  broderier  jemte  arbeten  i 
spetsar.  En  anmärkningsvärd  del  af  denna  utställning  utgjorde  en  montre  från  Gnosjö 
socken,  i livilken  tolf  utställare  hade  en  samling  föremål,  såsom  möbelbeslag,  port- 
monnäer, hjulbössor  och  vagnsbeslag,  bjellror  och  kranar,  blecksaker,  borstar  och  gardin- 
käppar,  jern  tråd  och  jern  trådsduk,  messingstråd  och  duk  däraf  samt  många  andra  i 
handeln  förekommande  saker.  Likaledes  funnos  snidade  träarbeten  samt  konstgjorda 
blommor,  i antik  stil  drifna  ljusstakar  af  messing  samt  bikupor  af  halm.  Länets  skol- 
slöjd  representerades  af  arbeten  från  sammanlagdt  nio  slöjdskolor  för  såväl  gossar  som 
flickor. 

Kalmar  läns  norra  Kongl.  hushållningssällskaps  utställning  omfattade  en  sam- 
ling enklare  väfnader,  såsom  kostym-  och  klädningstyger,  förklädstyg,  gardiner,  täcken, 
drällväfnader  och  mattor  jemte  sömnad  och  broderier  samt  knutna  spetsar.  Af  spånad 
förekom  såväl  ull-  som  lingarn.  Arbeten  voro  likaledes  utstälda  från  tre  slöjdskolor, 
af  hvilka  en  representerade  den  kvinliga  slöjden  vid  Södra  Vi  folkhögskola. 

Kalmar  läns  södra  Kongl.  hushållningssällskaps  utställning.  .Denna  innehöll 
en  samling  väfnader,  såsom  möbeltyg,  dörrdraperier,  klädningstyg  och  hästtäcken,  men 
tillika  finare  väfnader  i dukagäng,  munkabälte  och  rödlakan.  Hvita  och  kulörta 
broderier,  hland  hvilka  en  större  afdelningsskärm,  fiere  slag  af  spetsar  samt  hardan- 
gersöm  observerades  äfven.  En  myckenhet  träsaker  i många  former,  såsom  skedar, 
slet' var,  byttor,  kåsor,  äskor,  tråg,  baljor,  kannor  och  muggar  samt  träskor,  voro  ut- 
stälda från  den  mindre  bemedlade  befolkningen,  kufvudsakligen  i länets  södra  socknar. 
Vidare  förekommo  samlingar  af  snidade  och  glödritade  träsaker,  arbeten  i ben,  korg- 
arbeten (de  sä  kallade  kalmarkorgarna),  skomalcarläster,  borstar  och  svarfvade  arbeten. 
Såsom  enastående  föremål  märktes  inläggningsarbeten  i trä,  afsedda  för  rutsalen  i 
Kalmar  slott,  samt  en  väfstol.  En  del  möbler  i olika  stilar,  kvaribland  ekmöbler  från 
Virserum,  hade  äfven  sin  plats  härstädes.  Länets  skolslöjdaf delning  omfattade  en 


HUSSLÖJDEN  PÅ  UTSTÄLLNINGEN. 


485 


modellserie  från  hushållningssällskapets  utbildningskurs  för  slöjdlärare  samt  efter  den- 
samma utförda  serier  arbeten  från  fyra  slöjdskolor  för  gossar.  Likaledes  företedde 
den  kvinliga  slöjden  en  serie  modeller  från  Kalmar  folkskolelärarinneseminarium,  hvil- 
ken  serie  följes  vid  den  af  hushållningssällskapet  anordnade  kursen  för  utbildande  af 
slöjdlärarinnor,  och  efter  denna  utförda  arbeten  vid  fyra  flickslöj dskolor,  hvartill  kom 
en  hel  del  arbeten  från  den  särskilda  slöjdskolan,  Bernhardinerskolan,  i Kalmar. 

Gotlands  lems  Ivongl.  hushållningssällskaps  utställning  visade  en  samling  all- 
mogeväfnader,  bestående  af  mattor,  filtar,  säng-  och  hästtäcken,  klädningstyg,  vadmal 
och  band;  men  äfven  finare  väfnader  förekommo  i rödlakan,  drättadukar,  dukagång 
och  krabbasnår  samt  gobelin  i gotländskt  mönster  jemte  drällväfnader  i dukar  och 
servietter,  hvar  jemte  flere  slag  af  broderier  funnos  samt  spånadsarbeten  af  såväl  ull  som 
lin.  Snidade,  glödritade  och  andra  träarbeten  voro  äfven  till  finnandes  samt  konst- 
gjorda blommor,  svarfvade  träarbeten  och  laggkärl.  Vidare  en  samling  Gotlands  sten- 
arbeten samt  i miniatyr  en  del  af  Visby  ruiner  , hopsatta  af  petrifikat.  Vid  skol- 
slöjden  märka  vi  arbeten  i jern  och  trä  från  hushållningssällskapets  slöjdskola  i Visby 
samt  både  manlig  och  kvinlig  slöjd  från  Visby  stads  folkskola  jemte  en  del  väfnader 
från  drottning  Desiderias  arbetsskola  i Visby. 

Blekinge  läns  Ivongl.  hushållningssällskaps  utställning  framvisade  en  samling 
konstväfnader,  såsom  hängkläden  i dukagång,  drälldukar,  drättaväfvar,  gobeliner,  vägg- 
bonader i rödlakan,  gardiner  i en  mängd  mönster  samt  arbeten  i enklare  och  konst- 
broderier, makrame  och  knutna  arbeten,  hvarjemte  enklare  allmogeväf nåder  äfven  före- 
kommo i mattor  och  täcken  samt  kostymtyger  och  vadmal.  Vidare  såg  man  en  stor 
mångfald  snidade,  glödritade  och  genom  målning  dekorerade  träsaker  i många  olika 
mönster  och  former  samt  af  allmogearbeten  stånkor,  äskor,  skedar  och  slefvar,  svarfvade 
arbeten  samt  träskor  och  trähästar,  arbeten  i halm  och  bast  jemte  konstgjorda  blommor. 
På  skolslöjdens  område  företedde  länet  en  utställning  af  en  goss-slöjdskola,  försedd  med 
fullständig  uppsättning  af  bänkar  och  verktyg  samt  annan  undervisningsmateriel  i enlighet 
med  det  system,  som  vid  länets  skolor  följes,  hvarjemte  förekom  en  serie  modeller  från 
länets  läroanstalt  för  utbildande  af  slöjdlärare  samt  efter  denna  serie  förfärdigade 
modeller  från  tvenne  slöjdskolor.  Den  kvinliga  slöjden  var  representerad  af  den  serie, 
som  följes  vid  kursen  för  slöjdlärarinnor,  samt  arbeten  från  tvenne  slöjdskolor,  hvar- 
jemte arbeten  förekommo  från  de  särskilda  väfskolorna  i Asarum  och  Karlskrona.  En 
stor  del  arbeten  voro  utstälda  genom  hushållningssällskapets  slöjdmagasin  i Karlshamn 
och  Karlskrona,  hvilka  anstalter  förmedla  försäljning  af  hemslö jdares  arbetsprodukter. 

Kristianstads  län  utstälde  en  stor  samling  allmogeväfnader  i s.  k.  skånska 
mönster,  såsom  opphemta,  dukagång,  rödlakan,  krabbasnår,  gobelin  och  dr ättaduk . 
Vidare  hålsöm,  hardangersöm  samt  knytuing  och  knyppling,  äfvensom  enklare  och  finare 
broderier,  duktyg,  mattor,  täcken  och  gardiner,  halmarbeten  m.  m.  På  textilafdelningen 
företedde  Systrarna  Hultgrens>  utställning  en  stor  mångfald  arbeten.  Vidare  före- 
kommo allmogemöbler,  träinläggningar,  snidade,  glödritade  och  målade  träarbeten. 
Länets  centralslöjdskola  i Onnestad  och  slöjdmagasinet  i Kristianstad,  hvilket  senare 
förmedlar  försäljning  af  husslöjdalster,  hade  utstält  en  hel  del  arbeten  i olika  mönster, 
däribland  tagelfilt,  afsedd  för  hästutredningar  och  sport,  från  Lillehem  pr  Degeberga. 
Skolslöjden  företräddes  af  Skånes  slöjdlärareseminarium,  som  utstälde  en  serie  modeller, 
hvarjemte  Kristianstads  folkskola  företedde  arbeten  efter  skolserier  för  såväl  gossar 
som  flickor.  Dahlska  flickskolan  visade  kvinlig  skolslöjd  samt  halmarbeten.  E11  skola 
från  Ripa  utstälde  prof  på  slöjdalster.  De  båda  kvinliga  slöjdskolorna  i Träne  och 
Vinslöf  hade  sina  särskilda  kollektivutställningar  af  väfnader  och  sömnad  samt  andra 
arbeten.  Hit  bör  väl  äfven  föras  Munka  Ljungby  lialmflätningsskola,  hvilken  utom 
sina  vanliga  elever  lärer  vintertiden  sysselsätta  en  massa  folk  för  tillverkning  af  halm 
flätningar  till  af  salu. 

Malmöhus  läns  utställning  blef  så  sent  beslutad,  att  densamma  ej  kunnat  in- 
komma i katalogen.  Måhända  var  det  äfven  af  denna  orsak,  som  endast  hemslöjd- 
alster blefvo  utstälda.  Några  arbeten  från  länets  många  slöjdskolor  voro  nämligen 


486 


HUSSLÖJDEN  PÅ  UTSTÄLLNINGEN. 


icke  till  finnandes.  Utställningen  omfattade  hufvudsakligen  en  större  samling  af 
bättre  ock  finare  s.  k.  skånska  väfnader,  såsom  opphemta,  dukagång,  rödlakan  och 
något  gobelin  samt  en  del  enklare  ylleväfnader.  Afven  förekommo  drällväfnader  i 
duktyg  samt  andra  linne  väfnader,  klädningstyg,  mattor  och  täcken,  hvarjemte  finare 
och  enklare  broderier  visades,  liksom  hålsöm,  hardangersöm  samt  flere  slag  af  spetsar 
och  därjemte  spånad  af  såväl  ull-  som  lingarn  m.  fl.  kvinliga  slöjdarbeten.  Den  man- 
liga slöjden  var  mera  sparsamt  representerad  och  utgjordes  i hufvudsak  af  arbeten  i trä- 
sniderier.  På  textilafdelningen  företedde  fru  Bengta  Eskilsson  i Lund  och  Cilluf  Olsson 
i Höj  en  stor  mängd  arbeten  i olika  mönster  och  afsedda  för  olika  ändamål. 

Göteborgs  och  Bohus  läns  Kongl.  hushållningssällskaps  utställning.  Denna 
omfattade  mest  allmoge  väfnader,  såsom  dörrdraperier,  gardiner,  duktyg,  sjalar  och 
täcken  samt  s.  k.  finska  väfnader,  hvarjemte  sömnads-  och  spånadsarbeten  i både  ull 
och  lin  förekommo  samt  broderier;  äfvenså  smide  och  något  träarbeten.  En  särskild 
utställning  i trä  och  metallarbeten  hade  uppsatts  af  lokomotiveldaren  Sven  J.  Rakm. 
På  skolslöjdens  område  representerades  länet  af  den  särskilda  slöjdskolan  i Uddevalla, 
samt  af  de  båda  inom  länet  befintliga  folkhögskolorna,  med  en  mångfald  arbeten  i olika 
modeller.  Dessutom  voro  modellserier  utstälda  af  ett  antal  med  folkskolor  förenade 
slöjdskolor  för  såväl  gossar  som  flickor.  Uddevalla  elementarläroverk  för  flickor  före- 
tedde tvenne  omfattande  serier  för  dess  undervisning  i handarbete. 

Elfsborgs  läns  norra  slöjdförenings  utställning  omfattade  en  större  samling 
mattor  och  kassar  af  s.  k.  träbast,  kolkorgar,  äskor,  ett  par  större  svarfvade  och  in- 
lagda urnor,  en  hyfvelbänk  och  en  svarfstol,  halmflätor  och  halmhattar  samt  något 
sömnad  och  väfnader.  Eröken  Nina  Gteijer  hade  utstält  en  grupp  snidade  abeten  i trä, 
omfattande  soffa,  skåp,  vinkista  och  salspanel.  Skolslöjden  företräddes  af  elevarbeten 
från  några  slöjdskolor  för  gossar  och  flickor.  Ehuru  icke  anmäldt  på  denna  afdelning 
anse  vi  oss  dock  böra  påpeka,  att  det  inom  detta  län  belägna  och  under  utställningen 
ännu  uti  sedermera  aflidne  patron  August  Abrahamsons  enskilda  ego  varande  Nääs' 
slöjdlärareseminarium  uti  folkskolehuset  utstält:  »Terrängmodell  af  läroanstaltens  om- 
råde och  byggnader.  Fullständig  utredning  för  slöjdsal.  Statistiska  uppgifter,  foto- 
grafier m.  m.  Utom  täflan.» 

Elfsborgs  läns  södra  slöjdförenings  utställning  företedde  i tillhopa  sju  nummer 
tenndosor,  skrin,  två  bord  och  något  konstväfnader.  För  skolslöjden  visades  utom 
täflan  en  »metodiskt  ordnad  serie»  för  både  den  manliga  och  kvinliga  slöjden,  hvar- 
jemte Borås  elementarskola  för  flickor  utstälde  sömnads-  och  stickningsarbeten,  äfven- 
ledes  utom  täflan. 

Skaraborgs  länslcomités  utställning  visade  enklare  och  finare  väfnader,  såsom 
filtar,  mattor,  täcken,  klädningstyg,  gardiner  och  väggbonad.  Därjemte  förekommo 
stickade,  sydda  och  broderade  arbeten;  vidare  mattor  af  halm  och  säf,  smidda  verk- 
tyg, snidade  och  glödritade  träarbeten,  spinnrock,  violin  och  zittror.  Fröken  Lilly» 
Zickerman  hade  i en  rumsinteriör  utstält  en  samling  broderier.  Skolslöjden  represen- 
terades från  ett  större  antal  skolor  med  elevarbeten  af  såväl  flickor  som  gossar.  Lid- 
bäckska  väfskolan  i Lidköping  hade  utstält  väfnader  och  halmflätningsskolan  i Sköfde 
halmarbeten  i flätor,  hattar  och  mattor  m.  m. 

Vermlands  länskomités  utställning  omfattade  hufvudsakligen  en  samling  enklare 
och  medelfina  väfnader,  såsom  gardiner,  draperier,  täcken,  filtar  och  mattor.  Stick- 
nings- och  sömnadsarbeten  förekommo  äfven,  likaså  en  del  smide  och  snidade  träarbe- 
ten, bland  hvilka  senare  må  nämnas  en  del  möbler.  Fröken  Emma  Bergström  hade 
i en  rumsinteriör  utstält  en  grupp  snidade,  dekorerade  och  monterade  möbler. 

Örebro  läns  Kongl.  hushållningssällskaps  utställning  (anordnad  af  slöjdförenin- 
gen). Denna  utställning  företedde  en  samling  arbeten  i sömnader,  stickning  och  olika 
slag  af  broderier  samt  väfnader  såväl  enklare  som  finare,  såsom  gardiner,  klädnings- 
tyg, möbeltyg  och  mattor  samt  duktyg,  hvarjemte  förekommo  spånadsarbeten  samt 
snidade,  inlagda  och  polerade  träarbeten.  Fröken  Nina  von  Engeström  hade  en  större 
samling  väfnader  i många  olika  mönster,  och  herr  A.  W.  Strandt  en  mycket  omfat- 


HUSSLÖJDEN  PÅ  UTSTÄLLNINGEN. 


487 


tande  profkollektion  af  kostymtyger.  Ej  keller  saknades  dé  för  orten  så  typiska 
»Nerkesskodonen»,  ntan  uppvisades  häraf  en  mångfald  olika  slag  i en  större  grupp. 
Tillverkning  af  skodon  är  nämligen  på  vissa  trakter  i Nerike  en  af  befolkningens 
vigtigaste  näringsgrenar.  Uti  en  särskild  montre  utstälde  fröken  Maria  Bäckström  en 
större  samling  konstgjorda  blommor  af  skilda  slag.  På  skolslöjdens  område  var  länet 
starkt  representerad  t af  arbeten  från  en  del  med  folkskolor  förenade  slöjdskolor 
för  gossar,  hvilka  skolor  i allmänhet  företedde  arbeten,  gjorda  efter  den  modell- 
serie, som  följts  vid  de  af  länets  slöjdförening  i Örebro  anordnade  kurserna  för  ut- 
bildande af  slöjdlärare.  Från  Örebro  stads  slöjdskola  förekom  äfven  en  samling  af 
gossarne  utförda  smidesarbeten  samt  från  Latorps  på  donation  grundade  slöjdskola  en 
blandad  serie  arbeten.  Den  till  Örebro  förlagda  Örebro  och  Vermlands  läns  döfstum- 
skola  visade  en  fullständig  serie  arbeten  i träslöjd,  utförda  af  de  döfstumma  gossarne 
efter  förutnämnda  Örebroserie.  Den  kvinliga  skolslöjden  var  lika  fullständig.  Här  före- 
kom från  Örebro  läns  småskolelärarinneseminarium  en  serie  modeller,  h vilken  följes 
vid  de  blif vande  lärarinnornas  undervisning  i slöjd  och  vid  de  kurser,  slöjdföreningen 
särskildt  anordnar  för  utbildande  af  slöjdlärarinnor,  samt  efter  denna  serie  i flere  folk- 
skolors slö jdaf delningar  af  flickorna  utförda  arbeten.  Länets  kvinliga  folkhögskola  del- 
tog i denna  utställning. 

Vestmanlands  läns  Kongl.  hushållningssällskaps  utställning  omfattade  kufvud- 
sakligen  en  samling  » Våla-stolar»  i flere  olika  modeller.  Tillverkningen  af  dessa  stolar 
utgör  på  sin  ort  en  vigtig  näringsgren.  Äfven  förekommo  andra  möbler.  Af  kvinlig 
slöjd  företeddes  väfnader  i klädningstyg,  duktyg  och  mattor,  hvarjemte  visades  bast- 
hattar samt  spånad  af  såväl  ull-  som  lingarn  samt  en  samling  knypplade  spetsar  från 
Gustaf  Sörman  i Arboga.  Från  centralslöjdskolan  i Vesterås  funnos  slöjdritningar  och 
modeller,  och  från  Vesterås  stads  folkskola  elevarbeten,  tillverkade  af  såväl  gossar  som 
flickor.  »Arbetsstugan»  därsammastädes  visade  en  samling  arbeten  i flere  olika  former 
och  mönster. 

Kopparbergs  läns  komités  utställning. 

Länet  hade  utstält  en  stor  samling  allmogearbeten,  bland  hvilka  väfnadsbran- 
schen  spelade  hufvudrolen.  Så  förekommo  finare  och  enklare  dukar,  draperier,  kläd- 
ningstyg, täcken,  åkkläden  (vepor)  och  mattor.  Dalkulledrägter,  kjolar,  förkläden  och 
skärp  samt  sömnads-,  sticknings-  och  spånadsarbeten  i såväl  ull-  som  lingarn  visades. 
Leksaker  af  de  för  detta  län  egendomliga  målade  hästarna  och  andra  djur  m.  fl.  former 
i träarbeten  förefunnos  i stor  skala  jemte  orgelharmonier  och  stränginstrument.  Vidare 
en  samling  spinnrockar,  laggkärl,  slädar,  båtar,  skidor,  sparkstöttingar  samt  jern-  och 
metallarbeten,  såsom  liar,  knifvar,  bjellror  och  mindre  ringklockor,  urfodral  med  mora- 
verk  samt  arbeten  i näfver  och  såväl  ludna  som  släta  skinnvaror  jemte  slipstenar, 
brynen,  glödritade  och  snidade  träarbeten.  Uti  en  särskild  montre  uppvisade  slöjd- 
läraren A.  Dikman  träarbeten  af  flere  slag  och  former  för  träsnideri.  Slö jdskolef öre- 
ståndaren Gustaf  Flinta  i Hedemora  utstälde  i en  rumsinteriör  en  grupp  snidade  möbler 
samt  konstsmide.  Dala  konstväfveri  visade  en  samling  arbeten  i rosengång,  krabba- 
snår och  flossa  m.  m.  På  skolslöjdens  område  utstälde  hushållningssällskapet  en  serie 
modeller  samt  ett  fåtal  skolor  elevarbeten. 

Gefleborgs  läns  Kongl.  hushållningssällskaps  utställning  visade  en  hel  del  finare 
och  gröfre  linneväfnader,  såsom  dräll  och  gamla  allmogemönster.  Här  framstäldes  en 
fullständig  linkultur  i följd,  från  det  linet  skördats  på  åkern  tills  detsamma  i en  i 
gång  varande  väfstol  vardt  färdig  väf.  En  liten  del  konstväfnader  i gardiner  och  mat- 
tor förekom  äfven,  jemte  musikinstrument  och  smiden.  På  skolslöjdens  område  såg  man 
elevarbeten  från  både  folkskolor  och  högre  flickskolor,  borgarskolan  och  folkhögskolan. 

Vesternorrlands  läns  komités  utställning  omfattade  en  samling  allmogeväfnader, 
hvaribland  olika  slag  af  vadmal,  samt  något  konstväfnader,  täcken,  gardiner,  portierer 
och  mattor.  Olika  slag  af  broderier,  spånad  af  garn  och  tråd,  sömnads-  och  stick- 
ningsarbeten,  spetsar  och  knutna  arbeten  visades;  vidare  jagtgevär,  vagnsfj edrar,  smi- 
des-  och  konstsvarfningsarbeten,  näfverarbeten,  snidade  trä-  samt  naturarbeten,  redskap 


488 


HUSSLÖJDEN  PÅ  UTSTÄLLNINGEN. 


för  linberedning,  fällar  och  skinnvaror,  skogskälkar  och  åkerbruksredskap  samt  skor, 
lappskor,  sparkstöttingar,  skidor,  korgar  och  möbler  jemte  sjöskumspipor.  Skolslöjden 
representerades  af  undervisningsplanscher  från  löjtnant  M.  Ramström,  elevarbeten  från 
länets  slöjdskola  i Hernösand  samt  från  skolor  på  landsbygden,  hvarjemte  Norvikens 
landtb ruksskola  företedde  arbeten  af  olika  slag.  »Trasskolan»  i Hernösand  visade 
stoppnings-  och  stickningsarbeten. 

Jämtlands  läns  komités  utställning  visade  spånadsarbeten  samt  väfnader  i kläd- 
nings-  och  kostymtyger,  vadmal,  sjalar,  täcken,  draperier,  flossamattor  och  band,  jemte 
strumpor  och  vantar  samt  skinnvaror  i fällar  och  pelsar.  Vidare  förekommo  skedar 
och  slefvar,  »vrilfat»,  rökpipor  af  jern,  messingsdosor,  skoflar,  smiden  och  verktyg, 
brända  och  målade  tinor,  stånkor,  askar,  baljor,  »vrilkoppar»  och  ösor  samt  näfver- 
arbeten  och  fiskredskap  jemte  skidor  och  till  desamma  hörande  utredningspersedlar. 

Af  lappslöjd  visades  skidor,  akjor,  lappkostymer,  skor,  skedar  af  renhorn,  pun- 
gar, sentråd,  körtöm,  rensele,  dragrem,  grimma  och  lasso  samt  lapphandskar  och  mud- 
dar, mjölkstäfvor,  matkoppar,  prydnader  jemte  redskap  af  ben  och  horn.  Kamrer  S. 
Sahlin  hade  utstält  en  större  samling  af  skidor  af  många  olika  slag  jemte  till  skid- 
löpning erforderliga  artiklar,  delvis  af  nyare  konstruktion.  På  skolslöjdens  område 
visades  elevarbeten  från  några  slöjdskolor  för  gossar. 

Vesterbottens  läns  komités  utställning  företedde  en  samling  spånader  och  väf- 
nader, såsom  sängtäcken  och  hårtäcken,  vadmal,  gardiner,  drälldukar,  klädningstyg  och 
mattor.  Vidare  förekommo  ullkardor,  asptråg,  näfverarbeten,  musikinstrument,  häst- 
trugor,  skidor  med  tillbehör,  sparkstöttingar,  snidade  träsaker  samt  snidade,  fanerade 
och  polerade  möbler  jemte  svarfvade  arbeten  och  pertkorgar  samt  jagtredskap.  Ur- 
makaren A.  Rheborg  hade  utstält  en  grupp  möbler,  fanerade  med  näfver,  skuren  i 
mönster  af  landskap,  blommor  och  olika  slags  ornament,  och  Erik  Olsson  visade  en 
altartafla  jemte  ett  par  väggstycken,  skurna  i trä  efter  bibliska  motiv.  I skolslöjd 
utstälde  länet  den  serie  modeller,  som  följes  vid  de  i Umeå  af  hushållningssällskapet 
anordnade  kurserna  för  utbildande  af  slöjdlärare  jemte  elevarbeten  från  länets  slöjd- 
skola i Umeå. 

Norrbottens  läns  komités  utställning  omfattade  en  samling  allmogeväfnader  i 
täcken,  vadmal,  filtar,  sjalar,  draperier,  klädningstyg,  flanell  och  ylletyg  samt  duktyg 
och  lakanslärft  jemte  band,  spånads-  och  stickningsarbeten  samt  broderier.  Vidare 
förekommo  redskap  för  jagt  och  fiske,  gröfre  och  finare  ullkardor,  spinnrock  och  slän- 
dor,  väfskyttlar,  mjölktråg  och  mejerikärl  af  bleck,  laggkärl,  slefvar  och  skedar  af  trä, 
bakredskap,  näfverarbeten,  tågvirke  af  vid j or  och  trädrötter,  hornlim,  trugor  för  häst- 
kreatur, sparkstöttingar  ocli  en  större  samling  skidor  samt  fällar  och  skinnvaror,  äfven 
som  korgar,  smidesarbeten,  svarfvade  och  snidade  träarbeten  samt  snickareverktyg. 
Bland  lappslöjd  må  nämnas:  klädespersedlar,  skor  och  andra  nödvändighetsartiklar, 
körtömmar,  pungar,  bälten,  sentråd,  redskap  och  prydnader  af  horn  och  ben  samt  en 
större  samling  lappsilfversaker,  mest  af  äldre  tillverkning.  På  skolslöjdens  område 
visades  länets  modellserie,  som  följes  vid  kurserna  inom  länet  för  utbildande  af  slöjd- 
lärare, samt  arbeten  tillverkade  af  slöjdskoleelever. 

Till  förtydligande  bör  nämnas,  all  de  olika  benämningarna  a länsutställ- 
ningarnas  representanter,  såsom  hushållningssällskap,  slöjdföreningar  och  läns- 
komitéer,  som  blifvit  använda,  i utställningshänseende  halva  samma  innebörd, 
enär  deras  områden  motsvara  och  sammanfalla  med  län  eller  länsdel  af 
samma  namn. 

Endast  tvenne  af  rikets  hushållningssällskap  deltogo  icke  i utställningen. 

Sedan  vi  nu  sett,  hvad  de  olika  länen  hade  utstält  och  däraf  funnit, 
hvilken  ståndpunkt  hvarje  län  intog  på  såväl  hemslöjdens  som  skolslöjdens 


HUSSLÖJDEN  PÅ  UTSTÄLLNINGEN. 


489 


område,  vilja  vi  yttra  några  ord  särskildt  om  den  senare,  enär  skolslöjden  bör 
vara  den  grundläggande  för  den  förra. 

Vi  skola  då  till  en  början  fästa  oss  vid  de  olika  modellserier,  som  ut- 
arbetats för  slöjdundervisningen  i skolorna. 

Alla  voro  från  början  ense  om,  att  man  borde  börja  med  lätta  arbeten 
och  sedan  gå  gradvis  framåt  och  småningom  inlära  de  olika  öfningarna. 
Den  första  i tryck  utgifna  modellserien  utkom  år  1880  och  hade  följande  titel: 
»Förteckning  öfver  i metodisk  följd  ordnade  modeller  afsedda  för  folkskolans 
slöjdundervisning  från  Nääs'  slöjdlärareseminarium.  Denna  serie  omfattade 
216  nummer.  Sedan  nedgick  antalet  modeller  i denna  serie  gång  efter  annan, 
och  den  sistutkomna  upplagan  med  teckningar  omfattar  endast  50  modeller. 
Ar  1885  utgaf  slöjdskoleföreståndaren  Gustaf  Flinta  i Hedemora  den  första  i 
vårt  land  af  teckningar  åtföljda  modellserie  undertitel:  »Modellserie,  metodiskt 
ordnad  för  den  första  undervisningen  i träslöjd  vid  folkskolor  och  allmänna 
läroverk.»  Denne  författare  hade  redan  då  ansett  40  modellnummer  vara  nog. 
Ungefär  vid  samma  tid  offentliggjorde  rektor  K.  E.  Palmgren  i »Tidning  för 
arbetsskolor  och  hemslöjd»  en  serie  teckningar  af  25  modeller.  Sedermera 
eller  år  1889  offentliggjorde  statens  slöjdinstruktör  J.  Wallander  en  modell 
serie  innehållande  först  en  öfningsserie  af  26  nummer  modeller  och  till  fort- 
sättning  9 stycken  tillämpningsarbeten.  Denna  serie  utkom  i arbetsritningar 
år  1892  under  titel:  »Normalserie  af  modeller  i snickeri  för  slöjdskolor».  Aret 
därpå  eller  1893  utgaf  statens  slöjdinstruktör  Wilhelm  Nordin  arbetsritningar 
till  en  serie  modeller,  delade  i »grundserie,  verktygsserie  ocli  möbelserie».  Äf 
ven  andra  modellserier  äro  under  årens  lopp  från  trycket  utgifna,  bland  hvilka 
må  nämnas  den  af  J.  Franzén  och  L.  Malmlund,  hvilken  serie  tillämpas  vid 
Lunds  folkskolelärareseminarium,  samt  specialserier  för  en  del  län,  såsom 
Norrbottens,  Vesternorxlands  län  m.  11.  förut  nämnda,  jemte  de  för  städerna 
Stockholm  och  Göteborg  utgifna. 

Alla  bär  nämnda  äro  för  manlig  slöjd.  För  den  kvinliga  balVa  älven 
utgifvits  metodiskt  ordnade  modellserier,  såsom  »Handledning  i metodisk  un- 
dervisning i kvinlig  slöjd  af  Hulda  Lundin,  slöjdinspektris  vid  Stockholms 
folkskolor»,  hvilken  serie  äfven  är  åtföljd  af  teckningar. 

Härtill  må  fogas  följande  uppgift  å antalet  under  utställningsåret  be- 
fintliga slöjdskolor  för  gossar  och  flickor: 


Gossar. 

Flickor 

1 Stockholms  län  

49 

42 

» Upsala  län 

84 

23 

» Södermanlands  län  

117 

145 

HUSSLÖJDEN  PÅ  UTSTÄLLNINGEN. 


490 


I Östergötlands  län  

Jönköpings  län  

» Kronobergs  län  

» Kalmar  Norra  län 

» Kalmar  Södra  län 

» Gotlands  län 

» Blekinge  län 

Kristianstads  län  

Malmöhus  län 

Hallands  län 

» Göteborgs  och  Bohus  län 

Elfsborgs  Norra  län 

Elfsborgs  Södra  län 

Skaraborgs  län 

» Verm lands  län  * 

Örebro  län 

Vestmanlands  län  

Kopparbergs  län 

Gefleborgs  län 

Vesternorrlands  län  

» Jämtlands  län  

Vesterbottens  län  

Norrbottens  län  

Stockholms  stad 

Göteborgs  stad 


Gossar. 

Flickor 

101 

135 

103 

100 

. 29 

3 

36 

24 

56 

65 

. 51 

75 

72 

33 

70 

89 

113 

263 

, 44 

57 

. 90 

223 

105 

56 

, 60 

40 

72 

35 

108 

161 

44 

89 

141 

88 

106 

92 

109 

56 

17 

2 

24 

— 

60 

60 

60 

— 

24 

6 

Slutsumman  blef  alltså  1,945  skolor  för  gossar  och  1,962  för  flickor, 
eller  tillhopa  3,907  skolor,  uti  hvilka  undervisning  i slöjd  meddelas. 

Då  här  äro  medräknade  endast  de  slöjdundervisningsanstalter,  som  åt- 
njuta understöd  af  allmänna  medel  från  staten,  landsting  eller  hushållnings- 
sällskap, men  utom  dessa  ett  betyd  ligt  antal  slöjdskolor  finnes,  blir  slutsum- 
man ännu  större. 

För  både  hemslöjd  och  skolslöjd,  eller  husslöjden  i sin  helhet,  tilldelade 
tillsatt  jury  utställarne  inalles  17  st.  diplom  för  guldmedalj,  215  för  silfver- 
medalj,  232  för  bronsmedalj  och  51 1 för  hedersomnämnande. 

* För  Vermlands  län  samt  för  de  kvinliga  slöjdskolorna  i Stockholm  har  författaren  ej 
kunnat  erhålla  nöjaktiga  uppgifter. 


XXXV. 


URTILLVERKNINGEN 


AF 

JOHN  G.  LINDEROTH. 


1.  HISTORIK. 


Det  första  mekaniska  uret  i Sverige  lär  ha  funnits  på  1300-talet  i Vad- 
stena kloster.  Med  säkerhet  vet  man,  att  nämnda  kloster  hade  atlönad  ur- 
makare år  1406.  Därefter  kommer  turen  till  Stockholm,  som  hade  ur  i Stor- 
kyrkan år  1471,  hvilket  sannolikt  förfärdigats  utom  riket,  bekostadt  af  riks- 
föreståndaren Sten  Sture  d.  ä.  År  1525  omtalas  stadens  limklocka  vid  Jern- 
torget,  år  1540  förekommer  i Stockholms  stads  räkenskaper  lön  åt  »Nils  kloc- 
kares hustru,  som  ställer  klockan  i Svartmunkakloster»  och  år  1567  får  Leo- 
nard klensmed  betalning  för  reparation  af  ofvannämnda  ur,  »som  han  gjorde 
färdigt».  Under  Gustaf  Vasas  tid  börja  uren  blifva  mera  allmänna;  så  får 
t.  ex.  en  af  hans  döttrar  i utstyrsel  ett  ur  och  för  ett  sådant  hetalas  då  om- 
kring 40  kronor.  Vid  kung  Göstas  sista  sjukdom  år  1560  omtalas  flere  gånger, 
livad  klockan  vid  vissa  tillfällen  varit. 

Från  år  1600  och  under  trettioåriga  kriget  inkom  en  mängd  ur  från 
Tyskland,  dels  såsom  krigsbyten,  dels  som  presenter  åt  slägtingar  och  vänner. 
I Nationalmuseum  och  hos  många  konstvänner  kunna  vi  ännu  skåda  dessa 
ur  med  rörliga  figurer  i ciselerade,  graverade  och  brännförgylda  fodral. 

I Stockholm  hade  under  nämnda  århundrade  tillverkats  lie  re  större  ur; 
sä  blef  Tyska  kyrkan  år  1602  försedd  med  tornur  med  tre  visare  och  är  1660 
Klara  kyrka  med  ett  tornur. 

De  förste  urmakarne  i Stockholm  voro  egentligen  klensmeder;  deras 
urmakeri  bestod  mest  i förfärdigande  af  grö  fre  väggur,  tornur  och  andra  me- 
kaniska arbeten.  De  första  fickuren,  som  användes,  kallades  för  byxsäcksur», 

63 


PL.  72.  INTERIÖR  FRÅN  INDUSTRIHALLEN,  MED  URUTSTÄLLNINGEN  I MIDTPARTIET. 


U II  T IL  L V E Il  K N IN  GE  N. 


493 

emedan  de  enligt  tidens  sed  förvarades  i byxfickan;  tvifvelsutan  lär  Caspar 
Turbom  vara  en  ibland  de  förste  byxsäcksurmakarne  i Stockholm.  Denne  Tur- 
bom dog  år  1665  och  begrofs  på  Klara  kyrkogård. 

En  man,  hvilken  omfattade  urmakeriet  med  särdeles  stort  intresse,  var 
vår  store  mekaniker  Kristofer  Polhem,  som  år  1686  förbättrade  ett  par  astro- 
nomiska ur  åt  professor  Spole  vid  observatoriet  i Upsala  och  år  1688  repare- 
rade ett  kalenderur  för  Upsala  domkyrka.  Polhem  konstruerade,  när  han  var 
i Paris  år  1695,  en  modell  till  ett  ur,  som  genom  sin  sinnrikhet  väckte  mycken 
uppmärksamhet  bland  franska  matematici,  och  på  1700-talet  anlade  han  vid 
Stjernsund  i Husby  socken  i Dalarne  den  första  svenska  verkstaden  för  urma- 
keri,  hvarifrån  utgingo  hundratals  ur  till  alla  delar  af  riket. 

År  1695  blefvo  urmakarne  i Stockholm  så  många,  att  de  kunde  utgöra 
ett  eget  embete.  Enligt  resolution  af  d.  12  April  s.  å.  skildes  de  från  klen- 
smederna. Således  kunna  vi  säga,  att  urmakeriet  som  sjelfständigt  yrke  bör- 
jade i vart  land  med  detta  år. 

Under  första  delen  af  1700-talet  förde  yrket  en  tynande  tillvaro,  dels  i 
följd  af  Karl  Xlhs  ständiga  krig,  dels  genom  partistriderna,  men  under 
Adolf  Fredriks  lid  inträder  en  märkbar  förbättring  i yrkets  utöfning,  som  under 
Gustaf  1 1 1 ;s  regering  genom  inkallande  af  fransmännen  Fazy,  Bourdillon,  de 
Villeneuve,  Monpancier  och  Garnier  m.  fl.,  samt  genom  de  nya  arbetsmetoder 
och  förbättrade  konstruktioner,  som  då  infördes,  når  en  mycket  hög  stånd- 
punkt, på  hvilken  vi  hafva  talrika  bevis  i de  beställningar,  som  af  Gustaf  III, 
statens  embetsverk  och  flere  privatpersoner  gjordes  hos  de  svenska  urmakarne. 

Under  åren  1695 — 1795  blefvo  123  personer  i Stockholm  sina  egne  inom 
urmakareskrået,  och  under  sistnämnda  år  funnos  trettio  urfabrikörer,  som  i 
hufvudstaden  tillverkade  ur  för  25,580  kronor  — på  denna  tid  ett  ganska  an- 
senligt belopp.  De  förnämste  voro  P.  Beurling,  Jacob  Kock  och  Joachim  IJof- 
venschiöld,  af  hvilka  den  förstnämnde  hade  20  arbetare  på  sin  verkstad. 

Äfven  i landsorten  började  nu  ur  tillverkas;  den  förnämsta  verkstaden 
är,  som  ofvan  nämnts,  Polhems  vid  Stjernsund,  men  dessutom  finnas  skicklige 
urmakare  i Göteborg,  Norrköping  och  flere  småstäder  samt  äfven  en  och  annan 
på  landsbygden. 

Vid  det  tidehvarfs  början,  i hvilket  vi  nu  befinna  oss,  lefde  ännu  de 
gamla  traditionerna  från  det  föregående  seklet;  dock  spåras  i yrket  dels  nya 
konstruktioner,  dels  nya  arbetsmetoder,  för  atl  tillverkningen  skall  gå  i större 
skala.  På  1840-talet  sjunker  densamma  dock  och  upphör,  till  stor  del  1 
följd  af  den  utländska  konkurrensen.  Dock  tillverkas  i Dalarne  de  s k.  Mora- 
klockorna som  hemslöjd.  Som  bevis  på,  huru  ringa  intresset  var  för  yrket, 
må  nämnas,  att  urmak are-societeten  i Stockholm  icke  hade  några  samman- 


494 


UR  TILL  VERKNINGEN. 


träden  på  åratal,  dess  handlingar  och  protokoll  försvnnno,  och  urmakarne  i 
riket  tillverkade  endast  enstaka  ur  åt  en  och  annan  person,  som  intresserade 
sig  för  svenskt  arbete. 

I midten  af  1800-talet  funnos  i riket  135  urmakare,  som,  med  biträde 
af  292  personer,  tillsammans  under  ett  år  tillverkade  för  34,(543  kronor; 
den  förnämsta  verkstaden  var  då  G.  W.  Linderoths,  med  ett  tillverkningsvärde 
af  8,000  kronor;  men  nu  börjar  åter  på  nytt  lifaktighet  inträda  i yrket,  huf- 
vudsakligen  genom  den  i Stockholm  anordnade  utställningen  af  slöjdalster  år 
1851  samt  äfven  genom  deltagande  i den  stora  verldsutställningen  i London 
samma  år. 

Kongl.  vetenskapsakademien  tilldelade  år  1861  G.  W.  Linderoth  ett 
extra  pris  af  5,000  kronor  för  en  af  honom  nykonstruerad  skeppskronometer, 
och  år  1856  börja  statens  jernvägar  beställa  hos  urmakaren  Malmsjö  i Göte- 
borg de  första  stationsuren.  Tornur  tillverkas  hos  Gernandt  och  Garnström, 
kronometrar  hos  V.  Söderberg;  urfabrikationen  gör  således  framsteg,  och  huf- 
vudstaden  intager  en  hedersplats  inom  detta  tillverkningsområde. 

Med  d.  23  Juli  1857  ingår  en  ny  period  för  Stockholms  urmakare;  då 
sammanträda  de  ånyo  och  på  förslag  af  G.  W.  Linderoth  tillsättes  en  komité, 
som  skulle  afgifva  åtskilliga  förslag  rörande  yrket  och  återupprätta  den  i glöm- 
ska varande  urmakare-societeten,  som  sedan  denna  tid  årligen  haft  sina  regel- 
bundna sammankomster. 

En  svensk  urmakare,  som  i England  hedrat  det  svenska  namnet,  är 
V.  Kullberg  (död  år  1890),  hvilkens  kronometrar  alltid  hlifvit  belönade  med 
högsta  pris  såväl  vid  de  årliga  täflingarna  vid  Kongl.  observatoriet  i Green- 
wich, som  ock  vid  flere  verldsutställningar. 

Ar  1896  funnos  i Sverige  805  urmakare  (med  604  biträden),  uppskattade 
till  en  bevillning  af  636,869  kronor;  däribland  äro  tre  urfabrikörer  (Halda, 
Linderoth  och  Tornberg)  med  en  tillverkning,  värderad  till  159,437  kronor. 

De  inom  riket  varande  urmakareföreningarna  äro:  Sveriges  urmakare- 
förening, föreslagen  på  industrimötet  i Göteborg  1891  och  stiftad  i Stockholm 
1892,  Stockholms  urmakare-societet,  stiftad  år  1695,  och  Stockholms  urmaka- 
reförening (arbetare),  stiftad  år  1884;  dessutom  finnas  åtskilliga  afdelningar 
i Göteborg  m.  fl.  städer,  som  sortei'a  under  Sveriges  urmakareförening.  Vi 
se  således,  att  yrket  numera  såväl  tager  vara  på  sina  intressen  som  samman- 
håller sina  medlemmar  för  urmakeriets  förkofran  och  framåtskridande. 


PL.  73.  F.  W.  TORNBERGS  UTSTÄLLNING. 


496 


UR  TILL  VERKNINGEN. 


2.  UREN  PÅ  UTSTÄLLNINGEN. 

Vid  de  skandinaviska  utställningarna  har  det  svenska  urmakeriet  i all- 
mänhet varit  väl  represen  terad  l;  i främsta  ledet  liafva  vi  alltid  funnit  namnet 
Linderotli,  vid  Stockholmsutställningen  1866  dessutom  Sandgren,  Höglund, 
Wahlqvist,  Pellas  Erik  Persson  m.  fl.  Vid  den  eleganta  utställningen  i Kö- 
penhamn 1872  voro  Linderoths  tornur  uppsatta  på  en  af  midthallens  korin- 
tiska pelare,  och  vid  utställningen  i samma  stad  1888  väckte  Linderoths  kop- 
parbeklädde riddare  allmän  uppmärksamhet,  när  hans  klangspel  vid  h varje 
timme  ljöd  i den  vackra  industrihallen. 

Redan  på  Sveriges  urmakareförenings  årsmöte  i Karlshamn  år  1895 
hade  fråga  uppstått,  huru  urmakeriutställningen  borde  anordnas  vid  1897  års 
stora  jubileumsutställning  i Stockholm,  och  på  årsmötet  i Malmö  1896  beslöt 
föreningen  att  tillsätta  en  komité,  som  fick  sig  anförtrodt  att  ordna  de  delta- 
gande föreningsmedlemmarnes  utställning.  I denna  komité  invaldes  såsom 
ledamöter  hrr  John  G.  Linderotli,  Th.  Cedergrén,  F.  Höglund  s:or,  C.  G. 
Schweder  och  Joh.  Lnndhom.  Årsmötet  beslöt  äfven  att  under  år  1897  an- 
ordna ett  nordiskt  urmakaremöte  i Stockholm  och  att  utfärda  inbjudan  till  de 
skandinaviska  rikenas  samtliga  urmakareföreningar  att  deltaga  däri. 

Genom  det  största  tillmötesgående  från  utställningens  centralkomité, 
byggnadschef  och  biträdande  arkitekter  hade  åt  urmakeriutställningen  anvisats 
en  utmärkt,  central  plats  i industrihallen,  vid  nedgången  från  centralhallen  till 
det  stora  långskeppet,  i hvilket  senare  en  stor  halfrund  estrad  utbygts,  på 
hvilken  urmakarnes  montrer  voro  sammanförda.  Detta  var  af  mycken  vigt 
för  den  besökande  allmänheten  och  för  den  i detalj  studerande  åskådaren. 
Också  presenterade  sig  afdelningen  på  ett  fördelaktigt  och  för  det  hela  anslå- 
ende sätt  (se  pl.  72). 

Låtom  oss  nu  taga  i betraktande,  hvad  det  svenska  urmakeriet  där 
utstälde. 

Det  första  utställningsföremålet  i urtillverkning  påträffa  vi  i den  till 
venster  om  stora  ingången  belägna  administrationsbyggnadens  tornparti,  där 
det  lilla  tornuret  är  utstäldt  af  urfahrikstinnan  G.  IV.  Linderoth  i Stockholm. 
Uret  är  försedi  med  mörkgrön  urtalla,  som  med  sina  förgylda  siffror  och  visare 
fördelaktigt  framstår  mot  byggnadens  imiterade  sandsten.  Vi  passera  stora 
ingången  och  pä  det  strax  bakom  kullen  till  höger  uppförda  skolhuset  påträffa 
vi  äfven  ett  af  Linderoths  byggnadsur.  I Nordiska  museets  stora,  åttkantiga 
torn  har  samma  firma  uppsatt  ett  tornur  med  4 urtaflor;  de  motsvarande  fyra 
öppningarna  voro  försedda  med  dekorativa  sol-,  mån-  och  stjernbilder.  Vid 


I ' K T ILL  T7  E R K X I X G E X. 


497 


utställningens  öppnande  var  i tornets  galleri  uppstäldt  ett  klangspel  af  fem 
klockor,  som  på  slaget  12  med  sina  harmonier  förkunnade  tiden.  Vandra  vi 
vidare  framåt,  se  vi  i det  stora,  halfrunda  fönstret  öfver  industrihallens  tre 
portaler  åter  ett  arbete  af  Linderoth,  nämligen  en  kolossal  urtafla,  dekorerad 
i gult  och  brunt.  Detta  ur  ingick  ej  i pristäflingen.  Urtaflan  hade  en  dia- 
meter af  3 m:r  med  kolossala  visare;  på  den  andra  sidan  af  fönstret  inåt 
hallen  fans  en  lika  stor  tidvisare.  Från  dessa  båda  gick  en  12  m:rs  ledning 
till  uret,  som  var  lika  med  ett  af  de  på  statsbanorna  varande  stationsuren. 

I den  stora  industrihallen  följa  vi  den  högra  gången,  då  vi  långt  fram 
till  venster  finna  den  första  urmontern,  en  klockstapel  i allmogestil;  detta  är 
firman  F.  W.  Tornbergs  utställning.  Denna  vackra  montre,  utförd  efter  rit- 
ning af  arkitekten  G.  Lindgren,  är  i och  för  sig  en  sevärdhet.  Öfverst  voro  fyra 
stora  urtaflor  placerade,  och  därunder  voro  å alla  sidorna  uppsatta  14  urtaflor 
på  smidda  konsoler  och  en  större  urtafla,  rikt  dekorerad  i färger,  ulgörande 
diverse  modeller  af  skylt-  och  stationsur.  En  kosmopolitisk  prägel  fick  denna 
utställning  därigenom,  att  en  del  af  urtaflorna  visade  tiden  i de  förnämsta  verlds- 
städerna.  Inuti  montren  finner  man  en  utvald  samling  typer  af  torn-,  bygg- 
nads- och  stationsur,  däribland  ett  tornur  af  1,5  m:rs  längd,  som  visar  tiden 
ä ofvannämnda  urtaflor  och  dessutom  slår  timmar  och  kvarter  å slagklockor 
i tornets  lanternin.  Äfven  har  firman  utstält  ell  större  tornur  af  2 m:rs  längd, 
försedi  med  Denisons  gång  och  slagverk  för  timmar  och  kvarter,  byggnadsur 
med  och  utan  slagverk,  större  och  mindre  urverk  för  banstationer  jemte  en 
samling  af  påbörjade  urdelar.  Firman  är  etablerad  i Stockholm  år  1859. 

Vi  gå  vidare  framåt,  då  vi  se  till  venster  de  båda  af  Sveriges  urma- 
kareförening anordnade  montrerna,  hvardera  en  meter  i fyrkant  och  tre  meter 
hög,  beklädda  med  mörkgrönt  kläde  och  bruna  lister,  upptill  försedda  med 
ornament  af  jern  och  öfverst  prydda  med  föreningens  monogram.  Vid  den 
högra  af  dessa  montrer  finna  vi  på  den  ena  sidan  från  Alfr.  Lihrén  i Malm- 
köping ett  vackert  proberur  med  etsad  tafla  och  kvicksil IVerpendel  i foder  af 
valnöt;  på  den  andra,  från  Fr.  Dahlqvist  i Ronneby,  en  sekundregulator  i 
mörkt  ekfoder;  på  den  tredje  sidan  från  Otto  Thulin  i Stockholm  ett  förträff- 
ligt proberur  med  kvicksilfverpendel  och  försilfrad  tafla  i svartbetsadt  fodral. 
Pä  den  fjerde  hade  firman  G.  W.  Linderoth  uppsatt  ett  stationsur  i jernfoder 
med  24  timmars  tafla  och  under  detta  tryckta  diplom  från  Sveriges  urmakare- 
förening. 

När  vi  lemnat  denna  montre,  komma  vi  till  en  fristående  pelare  med 
förgyllningar  i kejsarstil,  uppbärande  en  större  pendyl  i förgyldt  bronsfoder; 
den  lilla  smakfulla  montren  af  1,6  meters  höjd  är  från  firman  L.  Sandgren  & 
son,  etablerad  i Stockholm  år  1853. 


INTERIÖR  FRÅN  11ALDA  FABRIK. 


U R T ILLVE  R K>N  ING  R N. 


Framför  oss  hafva  vi  nu  Halda  fickurfabriks  aktiebolags  montre.  Denna 
fabrik,  anlagd  vid  Svängsta  i Blekinge  år  1887  af  H.  Hammarlund,  sysselsätter 
58  arbetare  med  ctl  årligt  tillverkningsvärde  af  omkring  100,000  kronor  och 
utställer  fickur  och  telur  af  fabrikens  tillverkningar.  Vi  se  här  fickur  i guld 
och  silfver  för  damer  och  herrar,  alla 
silfveruren  och  gulduren  af  18  karat  kon- 
trollerade. Bland  annat  märkas  tvenne 
ur  med  synnerligen  vackra,  emaljerade 
boetter,  prydda  med  H.  M.  Konungens 
bild.  Vidare  utställas  urdelar  af  Sand- 
vikens stål,  samt  de  metallplattor,  af 
hvilka  urdelarna  äro  pressade.  Man  får 
här  se  ett  helt  ur  sönder  laget  i dess  minsta 
delar.  Lika  vackra  som  sinnrika  äro 
datouren,  visande  dagarna  för  en  hel 
månad  framåt;  telur  och  telekron  för 
telefonabonnenter  äro  uppsatta  ä mont- 
rens  hörn.  Intressanta  äro  de  fram- 
lagda profven  på  rubinstenar  i rått  och 
arbetadt  tillstånd,  råämnen  till  boetter 
samt  synnerligen  vackra  slipningar  och 
boettgraveringar.  Ofvannämnda  fabrik 
tillverkar  älven  skrifmaskiner  af  egen 
konstruktion,  hvilka  finnas  ntstälda  i en 
mindre  montre. 

Vi  komma  nu  till  Sveriges  ur- 
makareförenings andra  montre,  på  hvil- 
ken  tvenne  sidor  äro  upptagna  af  Fabian 
Högland  j:r,  Stockholm,  som  utställer  två 
konsolpendyler  i rokokostil;  den  större, 
af  cirka  en  meters  höjd,  är  med  foder 
af  kungsträ,  vackra  förgylda  beslag,  väl 
ciselerade,  och  urverk  med  slag  för 
timmar  och  halftimmar;  den  mindre,  likaledes  med  foder  af  kungsträ  med 
förgylda  beslag,  bar  urverk  med  slag  för  timmar  och  kvarter.  Pa  montrens 
tredje  sida  är  uppsatt  en  förgyld  pendyl  från  Karl  Olson  i Karlstad;  fodret 
består  af  ett  i trä  skulpteradt  riksvapen,  och  under  detta  finnes  utstäldl  dels 
ett  fickur,  hvars  boett  och  verk  äro  i sin  helhet  förfärdigade  af  utställaren, 
dels  åtskilliga  smycken.  På  den  fjerde  sidan  af  montren  förekommer  frän 

64 


PL.  75.  FRÅN  FABIAN  HÖGLUNDS  UTSTÄLLNING. 


500 


UR  TIL L VER KNINGE N. 


J.  Fridner  i Hudiksvall  en  stående  sekundregulator  i renässansstil  jemte  lösa 
urdelar,  såsom  valshjul  med  kontrasparr  m.  m. 

Bland  anmärkningsvärda  artiklar  på  urmakeriafdelningen  är  att  nämna 
J.  Th.  Cedergréns  emaljkompensationsur,  som  är  afsedt  att  tjenstgöra  med  en 
liten  eldslåga  som  drifkraft;  denna  uppvärmer  en  lång  spiral,  belagd  med 
emalj,  och  genom  upphettningen  utvidgar  sig  spiralen  och  framflyttar  medels 
utvexlingar  urets  visare.  Vid  den  därpå  skeende  luftafkylningen  återtager  spi- 
ralen sitt  förra  läge,  och  på  detta  sätt  hålles  uret  i gång.  Som  det  emellertid 
icke  var  tillåtet  att  använda  ljus  eller  eld  i hallen,  kunde  vi  ej  under  utställ- 
ningsdagarna  få  se  uret  i tjenstgöring.  Dessutom  finnes  i samma  Cedergréns 

glasmontre  en  stor  samling  af  emaljögon  i 
alla  färgnyanser,  djurögon,  termometrar,  ur- 
taflor,  urboetter  jemte  flere  konstarbeten  af 
emalj.  Också  har  vår  okularist  användt  sitt 
lifs  erfarenhet  för  att  uppbringa  tillverkningen 
till  den  höga  ståndpunkt,  den  nu  innehar. 

Urfabriksfirman  G.  W.  Linderoth  har 
härinvid  sin  ståtliga  montre  i form  af  en 
klockstapel,  hvars  hörnpelare  omslingras  af 
lefvande  murgröna.  Ritningen  till  montren 
är  utförd  af  en  af  utställningens  arkitekter, 
grefve  S.  Cronstedt.  I montrens  öfre  del  äro 
placerade  4 urtaflor,  dekorerade  i olika  färg- 
toner, på  hörnen  sitta  slagklockor  och  under 
taket  den  stora  limklockan.  Se  vi  närmare 
på  de  olika  urverken,  finna  vi  först  ett  stort 
tornur  med  fri  vigtgång  efter  Denisons  system, 
med  en  på  G.  W.  Linderoths  fabrik  upp- 
funnen förbättrad  konstruktion;  detta  ur  håller  fyra  af  montrens  stora  ur- 
taflor  i gång.  Vidare  märkas  fyra  tornur  i nya  och  förbättrade  konstruk- 
tioner, byggnads-  och  stationsur  med  och  utan  slagverk  m.  m.  De  Jör  Norr- 
landsstationerna  äro  så  konstruerade,  att  de  kunna  gå  vid  30  graders  kyla. 
Uren  äro  försedda  med  kompensationspendlar.  Särdeles  sinnrika  och  prak- 
tiska äro  de  elektriska  vaktkontrolluren,  hvilka  på  en  skifva  utmärka,  när 
vakterna  markera  på  sina  bestämda  stationer.  Dessa  ur  tillverkas  att  tjenst- 
göra från  12  till  50  stationer.  I montren  finnas  äfven  urverk  i polerade 
bottnar  med  slipningar;  dessa  ur  med  foder  af  mörk  ek  i renässansstil  äro 
utförda  för  Stockholms  handtverksförenings  industrilotteri.  En  elegant  pen- 
dyl i rokoko  af  en  meters  höjd  i foder  af  kungsträ  med  ciselerade  och  för- 


PL.  76.  .J.  TH.  CEDERGRÉNS  EMALJ- 

KOMPENSATIONSUR. 


PL.  77.  FRÅN  G.  \V.  LINDEROTHS  UTSTÄLLNING. 


502 


U R T IL  E V E R K N INGEN. 


gylda  J)cslag  har  emaljerad  lafla;  det  inre  af  pendylfodret  är  försedt  med 
träinläggningar.  Firman  utställer  också  pendyler  i foder  af  Rörstrands  pors- 
lin samt  skeppsur.  En  bland  de  utställningsbesökande  mycket  populär  appa- 
rat är  den  s.  k.  pulstecknaren,  som  är  omkonstruerad  och  förbättrad  efter 
en  engelsk  idé.  Den  sättes  om  handleden  och  ett  litet  stift  börjar  noggrant 
upprita  hjertats,  genom  pulsen  angifna  slag,  hvilka  framstå  på  ett  sotadt  papper, 
jemna  eller  ojemna,  allt  efter  hjertats  mer  eller  mindre  regelbundna  verksam- 
het. Den  sålunda  tecknade  pappersremsan  fixeras  därefter  för  att  kunna  för- 
varas. I montrens  hörn  äro  utstälda  olika  diagram  af  dylika  iakttagelser. 

Vi  passera  nu  nedför  den  närbelägna  trappan  och  befinna  oss  på  lång- 
skeppets plan,  då  vi  se  framför  urutställningens  barrier  ett  stort  pendelur  från 
77?.  C.  Hel/sten  i Upsala.  Detta  ur  i fodral  af  ljus  ek  har  slagverk  och  är 
konstrueradt  för  ett  års  gång  mellan  hvarje  uppdragning. 

I den  norska  afdelningen  finna  vi  i en  liten  elegant  montre  två  skepps- 
kronometrar,  utstälda  af  kronometermakaren  Fr.  Ang.  Michelet  i Kristiania. 
Den  ena  är  isärtagen  och  dess  delar  framlagda  till  beskådande,  så  att  man 
här  kan  få  en  idé  om,  hvilket  ytterst  noggrant  arbete  behöfves  för  dessa  verk; 
den  andra  är  i gång  och  visar  den  i Norge  brukliga  europeiska  medeltiden. 

AI  fr.  Petersson  i Kristiansund  utställer  ett  fickur  och  Berlram  Schetelig  i 

Kristiania  äfven  fickur,  E.  Syrstad  tre  större  pendelur  från  Levanger  och 
E.  R.  Syrstad , Stenkjser,  ett  mindre  tornur  med  automatisk  tändare  för  gas 
eller  elektriskt  ljus. 

Danmark  är  representeradt  endast  med  tvenne  små  montrer:  den  ena, 
från  Peder  M.  Bach  i Viborg,  innehåller  en  fickkronometer  i silfverboett ; den 
andre,  från  kronometermakaren  I.  Hansen  i Aarhus,  visar  ett  observationsur 
samt  ett  fickursverk. 

När  vi  passera  igenom  den  ryska  utställningen,  kasta  vi  en  blick  på 

Josef  Bilissons  från  Tschudovo  små  väggur  med  lod,  som  torde  tillhöra  en 

afdelning  af  hemslöjdsalster. 

Vi  lemna  nu  industrihallen  för  alt  bcgifva  oss  till  Gamla  Stockholm, 
da  vi  Ii II  venster  på  vår  väg  finna  tre  kolossala  urtaflor,  uppsatta  på  Svenska 
Dagbladets  paviljong;  dessa  taflor  hafva  en  diameter  af  3 meter  och  äro  jemte 
tornuret  utstälda  från  firman  G.  W.  Linderoth. 

Vid  vårt  inträde  genom  Norder-port  i Gamla  Stockholm  vika  vi  af 
äl  Stålsgränden  och  göra  en  lill  in  på  våffelbruket.  Där  är  midtför  på  väggen 
uppsall  en  imitation  af  ett  träur  från  år  1649.  Gå  vi  vidare  Stadssmedjegatan 
framåt,  finna  vi  på  Artisternas  herberge  ell  väggur  med  klangspel  från  1700- 
lalet  och  i rådhuskällaren  ett  väggur  med  timslag  frän  år  1620,  uppsatt  på 


UR  TII.L  VERKNINGEN. 


503 

en  skulpterad  ekbotten.  Dessa  ur  tillhöra  Linderothska  urfabrikens  samling 
af  gamla  ur. 

Nu  återstår  endast  ett  ur  atl  omnämna,  och  detta  finnes  i maskinhallen, 
där  det  är  uppsatt  på  den  elektriska  afdelningen  och  utstäldt  af  L.  W.  Lind- 
ström i Norrte  lje. 


3.  DET  NORDISKA  URMAKAREMÖTET. 

Det  nordiska  urmakaremötet,  som  var  anordnad!  med  anledning  af 
utställningen,  öppnades  måndagen  d.  9 Aug.  1897  kl.  12,30  e.  m.  i Kongl. 
akademiens  för  de  fria  konsterna  byggnad.  Sedan  ordföranden  för  Sveriges 
urmakareförening  helsat  de  närvarande  välkomna  och  särskildt  tackat  de  gäster, 
som  infunnit  sig  från  Norge,  Finland,  London  och  S:l  Petersburg,  framhöll 
han  vigten  af  ett  allmänt  samarbete  hland  fackmän  inom  de  nordiska  länderna. 

Därefter  förrättades  val  af  funktionärer,  hvarvid  utsågos  till  ordförande 
John  G.  Linderoth,  till  vice  ordf.  O.  Th.  Cederqvist  från  Linköping  och  Joh. 
Lie  från  Kristiania,  till  sekreterare  Bror  Ericsson  och  till  vice  sekreterare 
Joh.  Lundbom  och  A.  Michelet,  Kristiania. 

Som  allmänt  diskussionsämne  var  uppstäldt:  Nordiska  urmakaremötets 
utlåtande  om  införande  af  2b  timmars  tid. 

I frågan  yttrade  sig  många,  och  enade  sig  mötet  om  följande  resolution: 
Nordiska  urmakaremötet  i Stockholm  1897  anser,  att  införandet  af  24-timmars- 
tiden  hör  ske  så  fort  som  möjligt.  Härmed  afslutades  dagens  förhandlingar. 

Följande  dag  egde  Sveriges  urmakareförenings  sjette  årsmöte  rum  i 
Handtverksföreningens  lokal,  hvartill  inbjudits  i Stockholm  varande  urmakare 
från  broderlandet  och  utlandet. 

Den  tredje  dagen  slutbehandlades  föreliggande  frågor,  och  bestämdes 
Stockholm  till  plats  för  nästa  årsmöte.  Gemensam  middag  intogs  i central- 
restauranten  på  utställningen,  hvarvid  ordföranden  tackade  de  talrikt  försam- 
lade för  den  sakrika  behandling,  mötesfrågorna  erhållit,  samt  uttalade  sin  för- 
hoppning, att  detta  skett  till  allas  nytta.  Afslutningsfesten  försiggick  pä  Salt- 
sjöbaden, där  ordföranden  höjde  en  toasl  för  II.  M.  Konungen  och  påpekade, 
att  del  var  till  firande  af  liögstdensammes  25-åriga  regeringsjubileum,  som 
industriens  hedersfest  hade  kommit  till  stånd.  Nu  höjdes  hurrarop  och  ekot 
instämde  från  de  fjärden  omgifvande  klipporna. 


XXXVI. 


MUSIKINSTRUMENT. 


AF 


ANGUL  HAMMERIGH. 


Denna  afdelning  erbjöd  en  god  och  fyllig  utställning  för  Sveriges  del, 
under  det  att  deltagandet  från  de  öfriga  skandinaviska  länderna  ej  var  sär- 
deles framstående,  åtminstone  hvad  kvantiteten  angick.  Som  helhet  kan  dock 
utställningen  af  musikinstrument  sägas  hafva  gifvit  en  i sitt  slag  mycket  upp- 
lysande och  intressant  bild  af  musikens  nuvarande  ställning  i Norden. 

Framför  alla  andra  är  pianofortet  nutidens  instrument.  En  naturlig  följd 
häraf  blef,  att  detsamma  intog  främsta  platsen  i musikafdelningen.  Från 
Sverige  deltogo  inalles  aderton  utställare,  från  Norge,  Danmark  och  Ryssland 
en  från  hvartdera  landet.  Såsom  var  att  vänta,  voro  af  pianofortets  olika  arter 
pianinot  alldeles  afgjordt  i majoriteten.  Det  är  det  moderna  instrumentet  par 
préference.  Af  flyglarna  funnos  icke  många  men  i stället  särdeles  goda  exem- 
plar,  bland  andra  af  den  verldsbekanta  firman  Becker  i S:t  Petersburg,  vidare 
af  Malmsjö  i Göteborg,  Hornung  & Möller  i Köpenhamn  m.  11.  Betecknande 
är,  att  af  så  kallade  tafflar  var  intet  exemplar  utstäldt;  det  är  en  typ,  som 
tyckes  hålla  på  att  helt  och  hållet  försvinna.  Det  allmänna  intrycket  af  piano- 
forteafdelningen  var  särdeles  gynsamt.  Det  prydliga  och  solida  arbetet  bar 
vitne  om  den  stora  utveckling,  denna  industrigren  undergått  i Sverige  de  sista 
årtiondena.  Äfven  de  många  försöken  att  gifva  den  yttre  utstyrseln  något 
nytt  och  originell  måste  med  erkännande  framhållas. 

En  ännu  högre  ståndpunkt  intog  utställningen  af  svenska  kammar- 
orglar. Den  räknade  fjorton  utställare.  I denna  art  af  musikinstrument  har 
Sverige,  att  döma  af  utställningens  resultat,  gäll  mycket  framåt,  så  att  det  nu 
inlager  en  ståndpunkt,  som  ställer  de  svenska  instrumenten  i jemnbredd  med 


M US  I K IN  ST  Ii  U M EN  T. 


505 


utlandets.  Egendomligt  är,  att  denna  industrigren  icke  är  begränsad  till  de 
stora  städerna  utan  spridd  öfver  hela  landet.  Så  funnos  kammarorglar  till- 
verkade icke  blott  i Stockholm  och  Göteborg  utan  äfven  i Upsala,  Gefle, 
Kalmar,  Kristinehamn,  Arvika,  Östersund,  Bjerges,  Gullspång,  Åmål  och  Frösvid. 
Detta  tyder  på  en  allmän  efterfrågan  af  dessa  instrument  äfven  hos  landt- 
befolkningen,  ett  för  Sverige  karaktäristiskt  fenomen,  som,  så  vidt  kändl  är, 
icke  har  sin  motsvarighet  annorstädes.  Af  utställare  inom  denna  grupp  funnos 
äfven  tre  från  Norge,  en  från  Danmark  och  en  från  Finland. 

För  de  egentliga  kyrkoorglarna  hade  Sverige  en  ypperlig  representant 
i den  stora  praktfulla  piporgeln  från  P.  L.  Åkerman  & Lund,  hvilken  prydde 


PL.  78.  SVEN  SCHOLANDERS  LUTA. 

midtpartiet  i fonden  af  kupolhallen,  omgifven  af  en  likaledes  förträfflig  ut- 
ställning af  biåsinstrument  af  messing  från  Ahlberg  & Ohlsson. 

Hvad  stränginstrumenten  beträffar,  funnos  femton  utställare  från  Sverige, 
fyra  från  Norge,  två  från  Danmark  samt  en  från  Finland.  Naturligtvis  voro 
här  violinerna  talrikast,  men  äfven  af  gitarrer  och  zittror  sågos  ej  få  exem- 
plar. Af  särskildt  märkliga  instrument  må  för  öfrigt  nämnas  den  Svenska 
lutan»  (Scholanders  S3rstem),  som  dock  tillverkats  i Köpenhamn,  samt  en  finsk 
»kantele». 

Den  s.  k.  »Scholanderlutan»,*  som  af  Brödrene  Willadsen  från  Köpen- 
hamn utställs,  har  fått  sitt  namn  efter  herr  Sven  Scholander,  hvilken  kan 
sägas  vara  den,  som  på  nytt  låtit  del  gamla  bortglömda  svenska  stränginstru- 


* Meddeladt  af  herr  Sven  Scholander. 


506 


MUSI  K IN  ST  R UMENT. 


mentet  från  slutet  af  förra  århundradet  komina  till  heders.  Vid  ett  tillfälle, 
då  Scholanders  gamla  luta  af  C.  E.  Sundberg,  Stockholm,  vid  en  konsert  i 
Danmark  råkade  hl  i sönderslagen,  fick  firman  Willadsen  i uppdrag  att  repa- 
rera henne,  hvarvid  man  passade  på  att  taga  mallar  på  instrumentet,  och  snart 
därefter  såg  den  första  moderna  »Scholanderlutan»  dagen.  Hvad  som  hufvud- 
sakligen  skiljer  de  nya  såväl  som  de  renoverade  äldre  instrumenten  från  de 
ursprungliga  gamla  är,  att  man  frångått  den  på  1700-talet  uppfunna  sträng- 
ningsmetoden  med  8 strängar  å applikaturen,  såsom  i stämningen  opraktisk, 
och  antagit  den  gängse  gitarrstämningen  för  0 strängar,  hvilken  till  följd  af 
sitt  bättre  uträknade  intervallsystem  erbjuder  långt  större  utvecklingsmöjlig- 
heter. De  bredvid  applikaturen  liggande,  lösa  bassträngarna  ha  bibehållits, 
dock  i antal  vexlande  mellan  4 och  0 mot  den  gamla  lutans  7.  Den  å den 
sistnämnda  befintliga  »pedalen»  för  basarna  har  bortfallit.  Vidare  ha  de 
gamla  obekväma  och  opålitliga  träskrufvarna  ersatts  af  skrufmekaniker  af 
metall,  livilka  desto  mer  ha  blifvit  nödvändiga,  som  numera  stål-  i stället  för 
silfver-  och  sensträngar  i allmänhet  åsättas  lutorna.  De  nya  instrumenten 
halva  en  ädel  ton,  vida  mer  voluminös  och  fyllande  än  den  vanliga  gitarrens. 


ALLMÄNNA 


KONST-  och  INDUSTRI 

UTSTÄLLNINGEN 

I STOCKHOLM  1897. 


O F F I C I E L B E R ÄT  T EL  SI 


UTGIFVEN  PÅ  UPPDRAG  AP 


F (")  R VA  L T N I N G S U T S K O T T E T 


UNDER  REDAKTION  AP 

LUDV.  LOOSTRÖM 

CENTRALKOM1TÉNS  SEKRETERARE. 


ID  ELEN 


STOCK  II  OL M 

Wahlström  & Widstrand. 


STOCKHOLM 
CENTRA  R - TRYCKERIET 
1900. 


A KT  l KB<  >1,  A < . I.T  SVICNSK  K(  )XST  1'TSTÄ  I.  r.N  » N< S.  (VIÖBEL,.  rumsintkriör. 

Similigravyr,  Central- Tryckeriet,  Stlilm. 


XXXVII. 


KONSTSLÖJ  I)  EN.* 


AF 

ERNST  JACOBSSON. 

1.  Möbler,  tapetserare-  och  dekorationsarbeten  samt  väfnader. 

Genom  de  efter  utländska  förebilder  här  inrättade  stora  etablissement, 
där  allt  samlats,  som  hör  till  hemmets  möblering,  halva  inom  snickeri-  och 
tapetserareyrkena  uppstått  högst  väsentliga  rubbningar.  Med  en  rikare  kapital- 
tillgång och  i öfrigt  större  ressurser  förfoga  dessa  affärsföretag  öfver  de  för- 
nämsta konstnärliga  och  tekniska  arbetskrafter;  med  de  välförsedda  varulagren 
erbjudas  kunderna  fördelen  af  att  från  en  och  samma  firma  få  sin  bostad  ej 
allenast  möblerad  och  mattbelagd  utan  äfven  försedd  med  gueridoner,  piede- 
staler, stafflin,  »bibelots»  m.  m.,  som  fylla  de  få  döda  punkterna  i det  moderna 
hemmet.  Det  inflytande,  dessa  etablissement  redan  förskaffat  sig,  framträdde 
vid  fördelningen  af  utställningsplatserna,  i det  att  åt  dem  anvisats  de  bäst 
belysta  och  för  allmänheten  lättast  tillgängliga.  Deras  första  officiela  upp- 
trädande, med  rikt  utstyrda  rumsinteriörer,  kan  i det  hela  anses  synnerligen 
lyckadt  och  tillvann  sig  allmän  uppmärksamhet,  eliuru  åsigterna  voro  delade 
om  värdet  och  betydelsen  af  denna  nya  förstärkning  och  mångsidiga  insats  i 
den  svenska  konstslöjden.  Visserligen  visade  sig  bär  och  livar  vackra  an- 
strängningar att  bryta  den  skyddsmur  af  traditionela  former,  hvarmed  var 
möbelindustri  efter  hand  omgärdat  sig,  men  de  moderna  och  kosmopolitiska 
tendenser,  som  äro  utmärkande  för  dessa  storstadsalfärer,  hafva  ännu  icke 


* I föreliggande  redogörelse  äro  upptagna  de  utställningsföremål,  som  ansetts  uppfylla 
fordringarna  på  verkliga  konstslöjdalster.  nämligen  att  vid  tillverkningen  åstadkommits  en 
med  ändamål  och  material  öfverensstämmande  samt  därjemte  tilltalande  form,  hvarigenom  dessa 
föremål  skilja  sig  från  sådana,  som  uteslutande  hafva  till  uppgift  att  tillgodose  praktiska  behof. 


508 


KONSTSLÖJDEN. 


hunnit  atl  här  acklimatiseras.  Allt  är  aktningsvärdt,  smakfullt,  korrekt;  hvad 
som  saknas  är  sjelfständighet,  friskhet  i sammanställningar  och  fantasi  i form- 
gifningen.  Yrkessnickarnes,  vid  sidan  af  de  eleganta  salongerna  så  blygsamma 
utställningar  erbjödo  i det  fallet  större  intresse,  att  det  personliga  arbetet  där 
kom  till  heders,  och  det  är  med  vemod  man  varsnar,  hurusom  den  tid  ej  är 
allägsen,  då  snickeriet  skall  komma  alt  undertryckas  såsom  sjelfständigt  yrke 
för  att  inordnas  i det  alltomfattande  möbleringsmaskineriet.  Tillverkning  af 
enklare  möbler  (pinnstolar  o.  d.)  vid  landsortsfabrikerna  är  en  numera  blomst- 
rande industri,  som  taktfast  och  säkert  går  sin  egen  väg  ocli  under  de  se- 
nare åren  vunnit  allt  större  spridning.  Genom  en  viss  smidighet  och  mate- 
rialets bestämmande  för  formerna  äro  de  i all  sin  enkelhet  af  modernare  halt 
än  många  dyrbarare  och  enligt  motsatta  principer  tillverkade  praktmöbler. 

Till  den  svenska  möbelindustriens  historia  under  den  senare  delen  af 
vårt  århundrade  lemnade  utställningen,  särskildt  från  landsorten,  ganska  rik- 
haltiga bidrag.  A aflägsna  orter  har  nämligen  tidtals  utvecklingen  hämmats 
och  vissa  former  dröjt  sig  kvar,  såsom  1850-talets  hlankpolerade  möbler  med 
pålimmade  matta  ornament,  skåp  i den  derpå  följande  groteska  »altgermanisch», 
prof  på  de  fornnordiska  hugskotten  m.  m.,  hvilka  gengångaretyper  voro  i hög 
grad  egnade  att  gifva  relief  åt  hufvudstadens  finsnickeri.  Med  afseende  å 
materialet  hafva  ek  och  valnöt  fått  lemna  plats  för  mahognyfaneret,  hvars 
polerade  ytor  äro  karaktäristiska  för  empirestilen.  Den  uppdrifna  yrkesskick- 
ligheten i gjutning  och  ciselering  af  beslag,  ornament,  listverk  o.  d.  af  brons 
har  i ej  ringa  mån  bidragit  till,  atl  denna  stil  kunnat  till  större  utsträckning 
tillämpas  vid  möblering  af  det  moderna  hemmet. 

Uppsvinget  inom  det  svenska  möbelsniekeriet  och  i allmänhet  i fråga 
om  de  yrken,  som  anlitas  vid  rums  utstyrsel,  sammanhänger  nära  med  den  i 
hög  grad  forcerade  prakten  i byggnadsindustrien  samt  enskilda  personers  offer- 
villighet vid  hemmens  inredning.  Den  moderna  arkitekturens  böjelse  för  det 
pittoreska  söker  sig  uttryck  äfven  i interiörer,  där  vänliga  erkerutsprång,  half- 
dunkla  alkovlordjupningar,  behändiga  smävrår  och  likartade,  på  effektfulla 
motsatser  af  ljus  och  skugga  beräknade  konstgrepp  inbjuda  dekoratören  till 
sällsamma  möbelkombinationer  och  sinnrika  grupperingar.  Möbleringen  plan- 
lägges  ofta  samtidigt  med  byggnadens  utförande  och  verkställes  under  tillsyn 
af  konstnärligt  bildade,  med  de  olika  yrkena  väl  förtrogna  arkitekter  eller 
mönsterritare.  Till  allt  vidare  kretsar  sträcker  sig  numera  delta  behof  af  stil- 
enhet  och  gedigen  prydlighet.  Gerna  följas  därvid  utländska  förebilder  eller 
moderigtningar,  och  sålunda  synes  äfven  hos  oss  empirestilen  vara  förher- 
skande,  om  ock  tecken  lyda  pä,  atl  den  inom  kort  måste  rymma  fältet  lör  den 
under  namn  af  Ghippcndale-slilen  kända  engelska  behandlingen  af  rokokomöbler. 


KON  STSLÖJD  EX. 


509 


Tapetserareyrket  har  införlifvats  med  möbleringsetablissementen  och 
sålunda  upphört  såsom  sjelfständig  näring,  en  förändring,  som  visat  sig  väl- 
görande i såväl  ekonomiskt  som  dekorativt  hänseende.  De  tunga,  mörk- 
färgade,  ljusfiendtliga  gardinernas,  liksom  det  ymniga,  meningslösa  snörmakeriets 
tid  är  förbi.  Tapetseraren  för  icke  längre  befälet  vid  inredningsarbetet;  stoff 
och  draperingar,  förr  trotsigt  utmanande  den  öfriga  möbleringen,  måste  nu 
undergifvet  foga  sig  efter  dess  hufvudkaraktär.  De  konstrikt  veckade  eller 
stoppade  väggbeklädnaderna,  mästerprofven  för  1880-talets  tapetserare,  äro  af 
vår  hacillmängda  lid  bannlysta,  och  i stället  anbringas  fasoneradt  siden  eller 
annan  väfnad  slätt  på  väggen  med  inramning  af  trä  eller  annat  bårdarrange- 
ment.  Häftiga  färgmotsättningar  undvikas;  med  rokokons  och  empiretidens 
möbelformer  hafva  äfven  läckert  sammansmältande  färger  frammanats,  lik- 
som öfverhufvud  stämningen  täflar  i vekhet  och  koketteri  med  det  förra 
sekelslutets. 

Den  blygsamma  enkelhet,  hvarmed  tak  och  väggar  i llere  af  möbel- 
afdelningens  kabinett  voro  målade,  kunde  icke  tagas  till  måttstock  för  de  där- 
vid medverkande  dekorationsmålarnes  duglighet.  Upplysningsvis  har  med- 
delats, att  vid  tiden  för  denna  afdelnings  anordnande  togos  alla  krafter  i an- 
språk för  fullbordande  af  utställningsbyggnader  och  därmed  sammanhängande 
vigtiga  uppdrag,  hvarför  konstnärlighet,  palett,  färgtuber  o.  d.  måste  för  till- 
fället skrinläggas.  Imitation  af  gipsornament  jemte  andra  alltför  hvardagliga 
dekorationsmotiv  hade  karaktären  af  kontraband,  som  i obevakade  ögonblick 
insmugglats  i den  konstindustriela  omgifningen.  Men  å andra  sidan  utstäldes 
arbeten,  som  vitnade  om  den  stilkännedom  och  skicklighet,  våra  yrkesmålare 
kunna  under  gynsamma  omständigheter  utveckla.  Färgerna  voro  harmoniskt 
sammanstämda  och  utförandet  i det  hela,  så  långt  förhållandena  medgifvit, 
fullkomligt  »juste».  Med  återupplifvandet  af  möbelformer  från  senare  delen 
af  1700-talet  har  förgyllareyrket  framträdt  från  sin  till  följd  af  arbetsmaterialets 
natur  visserligen  lysande  men  i konstindustrielt  hänseende  hittills  undan- 
skjutna plats.  I motsats  till  de  groll  underberedda  och  ofta  uteslutande  på 
glanseffekter  anlagda,  väldiga  trymåinfattningar,  konsoler  och  spegelbord,  de 
förr  oundgängliga  möblerna  i salongen,  där  fyllig  prakt,  förnäm  ton  och  en 
viss  ceremoniel  stiltrohet  eftersträfvades,  utmärker  sig  den  moderna  förgyll- 
ningen genom  större  omvexling  och  delikat  teknik,  som  låter  hvarje  protil  och 
den  minsta  detalj  komma  till  sin  rätt.  Med  olika  färgade  fernissor,  oxidering 
och  gravyr  eger  den  rikare  uttrycksmedel  för  personlig  smak  och  intager  där- 
med en  rangställning  inom  konstslöjden.  Rokokons  eleganta  snirklar,  den 
gustavianska  stilens  strängare  linier  och  empirestilens  antika  reminiscenser  kunna 
hvar  för  sig  karaktäristiskt  prydas,  vare  sig  att  föremålet  är  helt  guldbelagdt 


510 


KONSTSLÖJDEN. 


eller  endast  delvis  förgyldt  på  lackerade  eller  ljusmålade  bottnar.  Men  ut- 
vecklingen har  kommit  så  hastigt  och  uppgifterna  äro  för  de  med  gamla  tradi- 
tioner i yrket  inlärda  sä  sällsamt  nya,  att  man  väl  kan  förstå  den  oro  och 
osäkerhet,  hvaraf  åtskilliga  väl  menade  utställningsföremål  ledo. 

Textilindustrien  var  representerad  af  en  mångfald  olikartade  föremål, 
från  de  statliga,  konstrikt  väfda  gobelinerna  hela  skalan  ned  till  de  för  sam- 
hällets bredare  lager  tillverkade  förbrukningsartiklarna  jemte  därtill  erforder- 
liga råmaterialier.  Ur  konstindustriel  synpunkt  äro  de  senare  årens  framsteg 
odeladt  glädjande.  De  förr  till  öfverdrift,  i tid  och  otid  upprepade  allmoge- 
motiven voro  med  få  undantag  hänvisade  till  sitt  naturliga  område,  hus- 
slöjden, och  våra  mest  framstående  väfnadsetablissement  hade  glidit  öfver  till 
mönster  och  arbetssätt,  afpassade  efter  en  modernare  smakrigtning.  Med  be- 
ställningar från  den  Kongl.  familjen  och  enskilda  personer  har  den  inhemska 
gobelinväfnaden  vunnit  fotfäste,  och  med  dess  popularisering  skall  måhända 
inom  kort  en  märklig  förändring  inträda  i våra  hems  utstyrsel.  Såväl  siden- 
fabrikerna som  ylleväfverierna  uppträdde  med  väl  stiliserade  mönster,  vitnande 
om  medverkan  af  skickliga  konstslöjdritare.  Bomullsväfverierna  hade  i all- 
mänhet följt  den  konkurrerande  utländska  marknadens  mönster. 


Vi  öfvergå  nu  till  de  särskilda  utställningarna. 

AKTIEBOLAGET  SVENSK  IvONSTSLÖJDUTSTÄLLNIN G . S.  GIÖ- 
BEL.  Till  fröken  Selma  Giöbel,  grundläggare  af  ofvanslående  firma,  står  den 
svenska  konstslöjden  i stor  tacksamhetsskuld.  Under  en  tid,  då  våra  gamla 
hederliga  möbler,  husgeråd  och  vålnader  med  få  undantag  betraktades  såsom 
värdelös  bråte  och  endast  på  nåder  funno  en  fristad  i ett  eller  annat  af  pietets- 
skäl bibehållet  bo,  uppsöktes  de  af  fröken  G.,  som  med  okuflig  energi  och 
aldrig  svikande  intresse  aftecknade  och  uppmätte  dem  samt  med  säker  blick  för 
det  karaktäristiska  lämpade  dess  hufvudformer  och  detaljer  för  moderna  behof. 
Motstånd  mötte,  såsom  alltid,  när  väg  skall  brytas  för  nya  idéer,  men  med 
dessa  anspråkslösa  försök  inleddes  en  rigtning,  som  varit  i hög  grad  frukt- 
bärande inom  olika  områden  af  den  svenska  konstslöjden.  Efter  hand  och 
under  stora  svårigheter  har  därur  framgått  den  enda  nationela  stil,  hvaraf  vi 
kunna  berömma  oss,  och  småningom  utvecklats  en  numera  varmt  omhuldad 
och  högt  värderad  industri.  Genom  företagets  öfverlåtande  till  ett  bolag  har 
dess  ekonomiska  bestånd  betryggats,  och  med  de  nya  insatser,  den  nuvarande 


KONSTSLÖJ  DEN. 


511 


konstnärlige  rådgifvaren,  artisten  Alf  Wallander,  lemnar,  äro  vyerna  vidgade. 
Utställningen  (pl.  79)  företedde  vackra  prof  på  såväl  den  äldre  smakrigtningen 
som  på  de  under  inflytande  af  moderna  strömningar  modifierade  formerna.  Till 
venster  i bilden  synes  en  portiére,  sydd  på  stramalj  med  användande  af  hortensia- 
motiv;  i fonden  en  stor  väfnad 
(motiv:  tallbarr  och  kottar),  ut- 
förd i skinnapplikation  på  boj 
och  med  påläggssöm  i guld, 
komponerad  af  fröken  Adel- 
borg; till  höger  därom  en  go- 
belinväfnad,  komponerad  af  A. 

Wallander,  framställande  ska- 
tor bland  löfverk  och  frukter 
(pl.  80),  inköpt  för  National- 
museum och  reproducerad  för 
Petersburgs  konstslöjd  museum, 
äfvenso  m andra  väfnader; 
skåp,  chaiselonger,  bord  m.  11. 
möbler  efter  fröken  Giöbels 

ritningar,  rikt  snidade  i allmogestil;  matta,  väfd  i flossaleknik  efter  orientaliska 
förebilder;  dryckeskärl,  lampetter,  ljuskrona  m.  m.  kompletterade  den  tilltalande 
interiören.  I den  svenska  konstslöj dutställningen  vid  Kungsträdgården  förse 
sig  utländska  turister  gerna  med  minnen  från  vårt  land,  och  med  de  gedigna 
varor,  som  där  bjudas,  spridas  vida  omkring  vitnesbörden  om  svensk  konstflit. 


PL.  80.  AKTIEBOL.  SVENSK  KONSTSLÖJ  DUTSTÄLLNING. 
VÄ FN A DS MÖNSTER. 


J.  R.  ALMGREN.  Den  gustavianska  stilen,  som  trots  sin  kända 
energi  blilvit  alltmer  uppblandad  med  moderna  element,  hvarvid  åtskilligt  af 
den  ursprungliga  karaktären  och  behaget  förlorats,  har  särskildi  vid  de  af 
mönsterritaren  1).  Carlsson  komponerade  möblerna  visat  sig  ega  en  rent  af 
beundransvärd  motståndskraft;  med  alla  sidoskott  och  tillsatser  var  intrycket 
godt.  Det  tekniska  utförandet  var,  såsom  man  eger  rätt  att  fordra  af  en  bland 
yrkets  stödjepelare,  i alla  hänseenden  förträffligt.  Materialet  utgjordes  af  ljus 
mahogny  med  af  olika  träslag  inlagda  girlander  och  blommor,  vaser,  em- 
blem och  arabesker.  Ett  skrifbord  (pl.  81),  elterbildning  af  arbeten  af  Haupt 
(slutet  af  1700-talet),  nämligen  en  lång,  på  spensliga  ben  hvilande  skitva 
och  däröfver  ett  lågt  skåp,  skulle  försvara  sin  plats  i ett  konstinduslriell  mu- 
seum. För  öfrigt  omfattade  utställningen  ett  stort  bokskap,  bord,  sotla,  la- 
töljer  och  taburetter,  hvaraf  sillmöblerna  voro  klädda  med  ljusgrätl  siden  med 
handbroderade  små  blombuketter;  hela  uppsättningen  blef  efter  utställningens 


512 


KOXSTSLÖJ  DEX. 


slut  inköpt  för  Stockholms  Handtverksförenings  lotteri.  Af  de  till  expositionen 
i Chicago  af  hr  Almgren  utförda  två  små  skåpen  var  det  ena  nu  utstäldt. 
Det  är  förfärdigadt  af  jakaranda  och  å pilastrar,  friser,  fyllningar  m.  m.  he- 
lagdt  med  stålplattor,  hvarå  artisten  Hj.  Norrström  ristat  och  etsat  vackra  fi- 
gurer och  ornamentslingor  i guld,  silfver  och  koppar.  Sin  färdighet  i den  nu 
så  mycket  anlitade  konsten  alt  restaurera  genom  ålder  och  vanvård  illa  åt- 
gångna träarbeten  hade  utställaren  ådagalagt  vid  komplettering  af  marketeriet 


PL.  81.  J.  R-  ALMGREN.  SKRIFBORD  1 GUSTAVIANSK  STIL. 


å en  ornerad  dörr,  fordom  tillhörande  Tynnelsö  gamla  herresäte,  men  nu  i 
sin  tidsenligare  drägt  befunnen  värdig  att  uppsättas  i Gripsholms  slott. 

AUG.  ANDERSSON.  Utställningen  omfattade:  en  prydlig,  helförgykl 
trymå  jemte  mindre  väggspeglar  i rokoko;  piedestaler  och  tafvelram  i empire- 
stil  samt  ramar  i hvilt,  delvis  förgylda  och  försedda  med  bronsbeslag  eller 
helt  klädda  med  plysch. 

C.  H.  BENCKERT  j or.  Med  fullbordandet  af  grefve  von  Hallwyls  palats 
har  skapats  en  för  bedömande  af  svensk  konstslöj dskicklighet  tillförlitligare 
kraftmätare  än  1<S97  års  utställning.  Den  konsekvent  genomförda  ärligheten 


KONSTSLÖJDEN. 


513 


i materialier  och  det  sorgfälliga  tillvaratagandet  af  dessas  bearbetningsmöjlig- 
heter,  den  förträffliga  detaljbehandlingen  och  den  konstnärlighet,  hvaraf  äfven 
praktiska  konstruktioner  förädlas,  utgör  ett  öfvertygande  bevis  på,  livad  med 
våra  handtverkare  kan  uträttas  under  framstående  artistisk  ledning  (arkitekt 
prof.  Clason)  och  när  nödiga  medel  stå  till  buds.  Af  de  många  verkliga  konst- 
slöjdskatter,  detta  aristokratiska  hem  innesluter,  hade,  märkvärdigt  nog,  till  ut- 
ställningen  insändts  prof  endast  pä  snickaren  Benckerts  arbeten,  nämligen  fyra 
hörnpartier  till  den  höga  väggpanelen  i grefvinnans  kabinett  samt  ett  matbord 
(pl.  82).  Panelens  ramstycken  voro  af  alm  och  fyllningarna  af  amboine-trä;  de 
af  fru  S.  Benckert  utförda,  i öfvergångsstil  från  barock  till  rokoko  (1700-talets 
början)  ornerade  inläggningarna  voro  sammanfogade  af  ädla  träslag,  såsom 


PL.  82.  C.  H.  BENCKERT  .l:OR.  MATBORD  1 BAROCKSTIL. 


citron,  satin,  päron,  valnöt  m.  fl.  till  ett  antal  af  ej  mindre  än  42  olika  sorter, 
förutom  de  på  konstlad  väg  åstadkomna  färgnyanserna.  Till  midtmedaljongernas 
figurer,  Neptun,  Apollo,  Ceres  och  Minerva,  hade  prof.  Kronberg  lemnat  rit- 
ningar. Matbordet,  utlördt  af  mattpolerad  valnöt,  var  en  kopia  efter  ett  i 
Berlins  museum  befintligt,  i Danzig  är  1700  förfärdigadt  bord. 

BODAFOBS’  STOL-  OCH  MÖBELFABRIK,  Sandsjö.  Med  de  kända 
indiska  bamburörsmöblerna  till  förebild  har  det  lyckats  fabriken  att  till- 
verka möbler  af  björk  med  illusoriskt  troget  återgilvande  af  del  äkta  bambu- 
rörets struktur  och  form.  Fullständiga  möbelinredningar  tillverkas  för  ej  alle- 
nast förstugor  och  tamburer,  utan  jemväl  för  rum  med  ganska  stora  anspråk 
(pl.  83),  livarvid  naturligtvis  de  ytterligt  begränsade  uttrycksmedlen  icke  med- 


PL.  83-  BODAFORS*  STOL-  OCH  MÖBELFABRIK,  SANDSJÖ.  RUMSINTERIÖR. 


KONSTSLÖ. IDEN. 


515 


gifva  någon  rikare  omvexling.  De  ntstälda  föremålen  förenade  med  lätthet 
och  soliditet  ett  tilltalande  utseende,  och  älven  den  ifrigaste  materialsträfvare 
kan  med  godt  samvete  finna  sig  i en  imitation,  där  det  använda  materialet  är 
i styrka  och  arbetsvärde  jemnbördigt  med  originalämnet.  Större  ytor  mon- 
teras med  handväfda  japanska  stråmattor  i ljusa  färger.  Till  stommar  för 
större  möbler  anlitas  träslag 
af  vanlig  beskaffenhet. 


BRODERNA  ERICS- 
SON, Arvika.  De  sträfvan- 
den,  som  inom  möbelindu- 
strien syfta  mot  en  fullstän- 
dig frigörelse  från  de  vanliga 
typerna  och  skapandet  af  en 
på  nationela  motiv  grundad 
stil,  hafva  hos  oss  funnit 
talangfulla  målsmän  i brö- 
derna Ericsson.  Förebilderna 
för  deras  arbeten  äro  att 
söka  i de  enkla,  massiva 
dragkistorna,  bänkarna  och 
andra  gammaldags  möbler, 
hvilka,  bannlysta  af  en  mer 
raffinerad  smakrigtning,  för 
några  årtionden  sedan  för- 
passades till  vindar  och  ut- 
hus, hvarifrån  de  åter  fram- 
letats för  att  säljas  såsom 
antikviteter.  I mångt  och 
mycket  förefalla  de  oss  främ- 
mande och  skilja  sig  till  så- 
väl hufvudform  som  detalj- 
behandling från  hvad  marknaden  eljes  bjuder  på;  vid  närmare  granskning 
måste  man  dock  gifva  sitt  fulla  erkännande  ät  den  konstruktivt  rigtiga  upp- 
fattningen, del  genomärliga  arbetet  och  svenskheten  i material  och  dekoration, 
i hvilken  sistnämnda  med  förkärlek  användas  stiliserade  svenska  växte  r.  Både 
vägguret  (pl.  84)  och  buffeten  (pl.  85)  utmärkte  sig  genom  originel  behandling, 
och  särskildt  ådrogo  sig  de  vid  utställarnes  verkstad  smidda  beslagen  kännares 
uppmärksamhet. 


BRÖDERNA  ERICSSON,  ARVIKA. 
KLOCKFODRAL. 


PL.  85.  BRÖDERNA  ERICSSON,  ARVIKA.  BUFFET. 


KONSTSLÖJDEN. 


517 


P.  A.  CARLSSON.  Speglar  med  ramar  eller  konstrikt  utskurna  infatt- 
ningar af  folieradt  oeh  delvis  slipadt  glas  räkna  anor  ända  från  den  tidigare 
renässansen  och 
blefvo  under  alla 
därpå  följande  stil- 
perioder använda 
såsom  väggpryd- 
nader för  dyrbart 
inredda  rum.  Herr 
Carlsson  visade  sig 
hafva  rigtigt  upp- 
fattat förebilderna 
vid  två  ståtliga 
speglar  i barock- 
stil med  effektfullt 

t , PL.  8ti.  K.  EDBERG  J:R.  SKR1FBORD. 

anordnade  slipmn- 
gar.  Jemte  enk- 


PL.  87.  K.  EDBERG  J:R.  SKR1FSTOL. 

gjordes  af  mattpolerad  valnöt  med 
den  erfarne  fackmannens  blick  för  pr 


lare  speglar  utstäldes  prof  på  foliering, 
i bvilken  teknik  hr  C.  här  i Sverige  är, 
om  icke  den  ende,  åtminstone  den  för- 
nämste. 

K.  EDBERG  j:or.  Firman,  som 
år  1844  grundlädes  af  den  nuvarande 
innehafvarens  fader,  åtnjuter  ett  välför- 
tjent  anseende  för  redbart  arbete  samt 
en  mindre  vanlig  månhet  om  ren  och 
ädel  formgifning.  Såsom  lärare  vid  Tek- 
niska skolan  i Stockholm  har  Knut 
Edberg  j:or  haft  ett  synnerligt  välgö- 
rande inflytande  på  snickarelärlingars 
konstindustriela  utbildning,  och  de  ut- 
stälda  föremålen  med  sin  moderna  prä- 
gel visade,  att  han  förstår  och  följer 
med  sin  tid.  I det  tillsammans  med 
hr  Widén  möblerade  lierr-rummet  voro 
skrifbord  (pl.  86),  soffa  och  skrifstol 
(pl.  87)  utförda  af  hr  E.  Materialet  ut- 
rik  ornering,  hvarvid  tydligt  spårades 
aktiska  anordningar  och  effektfulla  kom- 


518 


KONSTSLÖJDEN. 


binationer  af  träslagets  textur.  Skrifbordets  beslag  voro  utförda  af  färgad 
messing,  ocb  soffans  klädsel  utgjordes  af  mossgrönt  kläde. 


.1()H.  GUSTAFSSON.  Af  den  rikhaltiga  utställningen  är  å pl.  88  af- 
bildad  en  gueridon,  helförgyld  ocb  utförd  efter  en  å Drottningholms  slott 


j 

PL.  88.  JOH.  GUSTAFSSON.  GUERIDON 
I BAROCKSTIL. 


förvarad  barockpraktpjes  från  Hedvig  Eleo- 
noras tid.  Därjemte  exponerades  en  try- 
må  i senrenässans  efter  ritning  af  arkit. 
L.  Peterson  samt  ett  spegelbord  i empire- 
stil.  rl'ill  en  prydlig,  tredelad  skärm,  hvars 
af  platta  lister  sammansatta  ramverk  var 
mattförgyldt  med  graverade  ornament,  hade 
fröken  A.  Billing  lemnat  ritning,  äfvensom 
på  siden  målat  skärmens  fyllningar.  Ge- 
nom ett  stort  antal  ramlister  af  god  form 
visades  firmans  förmåga  inom  denna  vigtiga 
gren  af  yrket. 

HENRICSSON  & SÖDERSTRÖM 
(nuvarande  innehafvaren  af  firman  är  J.  B. 
Henricsson).  Samtliga  de  utstälda  föremålen 
vitnade  om  ett  samvetsgrannt  studium  af 
Ludvig  XVI:s  stil,  hvars  enkla  former  voro 
på  ett  smakfullt  sätt  dekorerade  med  i 
olika  färger  inlagda  girlander  och  andra 
till  stilen  hörande  orneringsmotiv.  Utställ- 
ningen omfattade  en  väggpanel  samt  en 
möbel,  bestående  af  byrå,  soffa,  fåtöljer 
och  stolar,  allt  utfördt  af  mahogny  med  in- 
läggningar af  päronträ  och  ebenholz,  efter 
ritning  af  arkit.  O.  Lindberg.  Dessutom 
ett  elegant  skrifbord  med  stol  (pl.  89,  90), 
ett  synnerligen  vackert  prof  på  intarsia  i 
olika  träslag. 


C.  HULTBERG.  Den  i Ludvig  XV I s stil  hållna  spegeln  med  bord 
(pl.  91)  är  komponerad  af  utställaren,  och  träarbetet  utfördt  vid  dennes  verk- 
stad; det  hela  förgvldl  i olika  teknik.  Bordets  fötter  blankpolerade  med  matta 
kelningar,  sargen  graverad  i matta  och  blanka  toner,  kartusch  och  girlander 
blanka.  Spegelramens  yttre  ocb  inre  listverk  med  blanka  plattor  och  matta 


KONSTSLÖJDEN. 


kelningar,  mellanfri- 
scn  graverad,  girlan- 
den  och  det  krönande 
bandet  delvis  blank- 
polerade ; medaljong 
med  Konungens  bild 
i oxideradt  silfver.  En 
rätt  originel  idé  låg 
lill  grund  för  de  två 
vägglampetterna  med 
genier,  som  uppburo 
ljusarmar  (pl.  92).  De 
fåtaliga  föremålen  voro 
såsom  förgyllarearbe- 
ten  förstklassiga. 


PL.  89.  HENR ICSSON  & SÖDERSTRÖM 
SKRIFBORD  I LUDVIG  XVI:S  STIL. 

A.  KINDBERG.  De  i liufvud- 
staden  under  de  senare  åren  etablerade 
möbelarkitektbyråerna  alse  alt  tillhanda- 
hålla allmänheten  sti  I rigliga  möbler  och 
ål  hemmets  utrustning  förläna  en  mer 
individuel  prägel  än  af  de  stora  möb- 
leringsalfärerna  kan  påräknas.  Med  sina 
moderatare  pris  uthärda  de  tappert  stri- 
den med  de  mägtiga  konkurrenterna. 
Hr  Kindbergs  utställning  bestod  af  en 
salongs-  och  en  sängkammareinteriör; 


PL.  90.  HENRICSSON  & SÖDERSTRÖM. 
SKRIFSTOL  I LUDVIG  XVI:S  STIL. 


P L.  91.  C.  HULTBERG.  SPEGEL  MED  BORD  I LUDVIG  XVI:S  STIL 


KOS  STS  L ÖJDEX. 


521 


den  förstnämnda  var  delad  i två  grupper,  livaraf  den  ena  i gustaviansk  stil 
med  en  skulpterad,  af  björk  utförd  möbel,  klädd  med  sidenmoaré,  och  den 
andra  i rokoko  med  skåp  och  hord  af  jakaranda  med  bronsbeslag  samt  få- 
töljer och  stolar  af  mattlackerad,  delvis  förgyld  björk;  klädseln  utgjordes  af 
s.  k.  sachsisk  gobelinväfnad.  Sängkammaren  var  hållen  i empire  med  möbler 
af  skulpterad  och  lackerad  furu,  målade  i en  från  det  engelska  wedgwood- 
porslinet  lånad  blåaktig  färgton  och  crémefärgade  ornament.  Af  salongs- 
gruppen  lemnas  en  framställning  (pl.  93),  som  klart  ådagalägger  utställarens 
förmåga  att  med  enkla  medel 
bereda  en  hemtreflig  hostad. 

LINDER  & JOHANSSON, 

Skellefteå.  Landsortens  på  läk- 
taren placerade  bidrag  till  möbel- 
afdelningen  ingåfvo  i allmänhet 
inga  förmånliga  tankar  om  de 
konstindustriela  ressurserna  i vårt 
lands  från  de  stora  kulturcentra 
aflägsnare  bygder.  Disproportion 
i måtten,  otympliga  detaljer  och 
missuppfattning  eller  afsigtlig  för- 
vridning  af  goda  förebilder  gåfvo 
ål  denna  del  af  utställningen  en 
prägel  af  »salon  des  refusés», 
där  man  därjemte  alltför  ofta 
saknade  det  klanderfria  tekniska 
utförande,  hvarmed  formela  t>L  92.  c.  hultberg.  vägglampett. 

brister  så  ofta  kunna  försonas. 

Ett  hland  undantagen  härifrån  utgjorde  det  af  ofvanstående  firma  utstälda 
skåpet  af  svarthetsadt  päronträ  i italiensk  renässans  (pl.  94).  Underdelens 
midtfyllning  med  dess  fint  skurna  ornament  inneslöts  af  refilade  joniska 
pilastrar,  och  å ömse  sidor  därom  syntes  öppna  arkader,  spända  mot  ornerade 
pilasterstöd,  hvilka  uppburos  af  små  knäböjande  figurer.  Öfre  delen  var  ge- 
nom refflade  komposita-pilastrar  indelad  till  ett  skåp  i midten,  hvars  dörrfyllning 
var  rikt  dekorerad,  delvis  med  figurer  i låg  relief.  Sidodörrarnas  nischer  och  sta- 
tyetter, liksom  frisrankor  och  den  låga,  krönande  balustraden,  voro  fullt  stilenliga. 

L.  O.  LÖFMARK.  Här  och  hvar  arbetar  ännu  i det  stilla  en  snickare 
af  det  gamla  yrkesslaget.  Sjelf  står  han  vid  sin  hyfvelbänk,  sysslande  med 


KINDBERG.  R U MSI  N TERIÖR . 


KONSTSLÖJDEN. 


523 


de  honom  kära  träbitarna,  fogande  dem  samman  till  kostliga  ting.  En  sådan 
man  är  herr  Löfmark.  Genom  restaurering  af  äldre  möbler  har  han  vunnit 
en  mindre  vanlig  inblick  i forna  mästares  förfaringssätt,  och  därför  är  del 
också  med  kopiering  eller  komplettering  af  renässans-  och  Ludvig  XVI:s- 
former,  han  gerna  sysselsätter  sig,  dock  helst  med  den  svåra  marketeritek- 


PL.  94.  LINDER  & JOHANSSON,  SKELLEFTEÅ.  SKÅP  I RENÄSSANS-STIL. 


niken.  Den  af  ek  utförda  möbelstommen  beklädes  med  tunna  fanérskifvor, 
hvari  dekoreringen  åstadkommes  genom  utsågning  för  ornament  m.  m.;  tom- 
rummen ifyllas  med  olika  färgade  träslag.  Lifligare  färger  framkallas  därige- 
nom, atl  vissa  delar  kokas  i vätskor  med  färgämnen.  Bladnerver,  band  o.  d. 
ingraveras  i träytan,  hvarefter  spåren  markeras  med  olika  färgad  massa. 
Efter  verkstäld  afslipning  och  polering  erhålles  den  mest  tilltalande  ytdekora- 
tion,  och,  när  stilen  så  fordrar,  anbringas  lister,  låsskyltar,  handtag  o.  d.  af  på 

67 


524 


KONSTSLÖJDEN. 


galvanisk  väg  förgyld  brons.  Bland  de  utstälda  möblerna  blefvo  åtskilliga  i 
gustaviansk  stil,  nämligen  byrå,  bokhylla  och  divansbord,  inköpta  för  att  så- 
som bröllopsgåfva  öfverlemnas  åt  prinsessan  Ingeborg.  För  öfrigt  exponerades 
dels  ett  stort,  rikt  skulpteradt  kabinettskåp  af  ebenholz  i 1600-talets  stil,  en 
kopia  efter  det  i Nationalmuseum  förvarade  s.  k.  Kinmansonska  skåpet,  dels 
ock  förgylda  rokokomöbler  m.  m.  Å pl.  95  framställes  en  af  de  gustavianska 
möblerna  med  marketeriarbete. 


PL.  95.  L.  O.  LÖFMARK.  B VRÅ  1 GUSTAVIANSK  STIL. 


A.  MATTSON.  Utställarens  specialitet  är  atl  efterbilda  mönstergilla 
gamla  möbler.  Till  detta  grannlaga  och  ytterst  svåra  arbete,  hvarvid  förut- 
sättes  smak  vid  urval  af  förebilder,  stilkänsla  och  blick  för  gångna  tiders 
olika  arbetssätt,  bar  han  galt  rustad  med  mångsidig  erfarenhet,  vunnen  bland 
originalföremäl  i den  af  honom  bedrifna  antikvitetsbandeln.  Den  sporadiskt 
framträdande  vunnen  för  äldre  möbler  har  helt  naturligt  framkallat  restaure- 
ringar och  till  sist  imitationer.  Och  hr  Mattson  är  känd  för  och  har  nu 


KONSTSLÖJDEN. 


525 


ytterligare  dokumenterat  sig  såsom  en  lycklig  återgifvare  af  barock-  och  rokoko- 
möbler,  hvilka  med  all  säkerhet  fordomdags  skulle  bestått  profvct  inför  det 
hedervärda  snickareskråets  stränga  granskning.  Bland  de  ulstälda  föremålen 
märktes  särskildi  skrin  pä  fotställning  efter  förebild  från  1600-talet  (pl.  96) 
med  konstnärlig  inläggning  i olika  träslag;  karmstol  från  samma  tid  (pl.  97) 
med  förgyldt  träarbete  och  klädsel  af  gobelinväfnad  från  Handarbetetets 
vänner  (inköpt  för  Nordiska  museet);  gueridon  (pl.  98)  i stil  från  1600-talets 


PL.  9G.  A.  MATTSON.  SKRIN  PÅ  FOT  l BAROCKSTIL. 


slut,  rikt  skulpterad  med  figurer  samt  förgyld;  skrifbord  i gustaviansk  stil 
efter  originalarbete  af  Haupt,  samt  hord  och  fåtölj  i Ludvig  XVI  s stil;  byrå 
i empirestil  af  mahogny  med  inläggningar  i ljusare  träslag  samt  ornerad  med 
förgylda  bronsbeslag.  Betecknande  för  det  illusoriska  framställningssättet  är, 
att  vid  juryns  bedömande  af  utställningsföremålen  tillkallades  hr  M.  för  att 
meddela,  hvilka  af  dessa  voro  gamla  original  eller  moderna  kopior. 

C.  L.  SCHÖNOW  & COMP.  Utställningen  omfattade:  en  stor  trymå 
i yppig  rokoko  med  blomsterhylla  vid  nedre  delen,  ett  dyrbart,  i tekniskt 


526 


KONSTSLÖJDEN. 


hänseende  dugtigt  arbete;  en  mindre  trymå  i empirestil  med  rcfflade  pilastrar 
och  orneradt  öfverstycke;  en  mindre  väggspegel  i renässans,  allt  med  öfver- 
vägande  mattförgyllning  oeh  vissa  partier  hlankförgylda;  två  gueridoner  i sen- 


I’L.  97.  A.  MATTSON.  KARMSTOL  I BAROCKSTIL. 


renässans  (pl.  99)  med  fot,  dekorerad  med  figurer,  hållande  girlander,  refflad 
mellandel  samt  en  med  blad  skulpterad  öfverplatta;  ett  litet  damskrifbord  i 
rokoko  med  stol,  ulfördt  i hvitlackeradt  trä  med  sparsamt  anbragt  förgyll- 
ning å vissa  ornament. 


KONSTSLÖJDEN. 


527 


C.  C).  F.  WIDEN.  Dc  lor  ett  herr-rum  afsedda  möblerna,  bokskåp 
(pl.  100),  bord  och  stolar  (pl.  101)  anslöto  sig  med  afseende  å formen  lill  de  af 
br  K.  Edberg  utstälda.  Bokskåpet,  af  mattpolerad  valnöt,  visade  en  enkel  tre- 
delad  uppställning  efter  engelska  förebilder,  med  skulpterade  kolonnelter  och 
nedtill  fyllningar,  dekorerade  med  försänkta, 
stiliserade  blommor;  bord  och  stolar  i 
samma  genre.  Såsom  tekniskt  arbete  er- 
höllo  dessa  möbler  det  bästa  vitsord 

AKTIEBOLAGET  CARL  P.  SVENS- 
SON. Denna  ansedda  firma,  en  af  de  äldre 
inom  vårt  land,  hade  fått  sig  tilldelad  en 
synnerligen  framstående  plats,  som  anord- 
nats till  tre,  i olika  stilar  smakfullt  dekore- 
rade rum.  I empiresalongen  voro  möblerna 
grönbronserade  och  klädseln  rosa-siden  med 


inväfda  gula  mönster. 


gardinerna  stilenligt 


draperade  å förgvlda  stänger  med  pilar  och 
kransar  samt  i öfrigt  väggar  och  tak  hållna 
i därmed  harmonierande  toner.  Den  mer 
fantastiska  japanska  stilen,  hvilken  ännu, 
liksom  under  rokokons  glansperiod,  har 
sin  publik,  företräddes  af  ett  med  grotteska 
figurer  och  i egendomliga  färgsammanställ- 
ningar utstyrdt  kabinett.  I fullkomligt 
österländsk  anda  var  möbeln  i mörkt  trä, 
rikt  skulpterad  samt  klädd  med  silkesbro- 
deradt  guldgult  siden.  Stämningen  förhöj- 
des genom  den  i fonden  uppstälda  afguda- 
bilden,  en  stor  japansk  lykta,  skärmar,  sol- 
fjädrar, stativ  och  andra  accessoarer.  Ett 
förhänge  af  stråperlor  täckte  dörröppningen 
till  det  tredje,  i modern  stil  smyckade  rum- 
met. Här  återfunnos  de  engelska  s.  k.  chippendale-möblerna  (pl.  102),  be- 
nämnda efter  en  i medio  af  1700-talet  arbetande  framstående  dessinatör. 
Etagere,  soffa,  stolar,  bord,  piedestal  och  sekretär  voro  utförda  af  mörk- 
polerad,  skulpterad  mahogny  med  klädsel  af  broderadt,  grågrönt  helsiden. 
Draperier  af  samma  tyg  som  möbelklädseln,  smyrnamatta,  latlor  o.  d.  vit- 


PL.  0S. 


A.  MATTSON.  GUERIDON 
I BAROCKSTIL. 


nade,  liksom  hela  utställningen,  om  sakkännedom  och 


vana  v 


id  dylika  ar- 


KONSTSLÖJDEN. 


528 


beten,  äfvensom  därom  att  firman  kan  tillmötesgå  allmänhetens  olika  smak- 
rigtningar. 


AUG.  BERGIEN  & GOMP. 
hade  utstält  en  stor,  helförgyld  spe- 
gel i barockstil  samt  mindre  vägg- 
speglar i rokoko  och  helförgylda. 

FÖR  E N I N ( i E N HAN  I ) A R- 

BETETS  VÄNNER.  Om  den  vidt- 
omfattan.de  och  för  vårt  lands  textil- 
industri betydelsefnlla  verksamhet, 
föreningen  utvecklar, lemnade  utställ- 
ningen  de  ojäfaktigaste  bevis.  Oak- 
tadt  utställningsföremålens  fördel- 
ning på  tlere  sektioner  och  en  däraf 
föranledd  skingring  till  olika  platser 
innehöll  den  konstindustriela  afdel- 
ningen  i industrihallen,  hvaraf  ett 
parti  är  afhildadt  å pl.  103,  en  både 
rikhaltig  och  intressant  samling,  hvars 
originela  och  stilfulla  mönster  i före- 
ning med  harmoniska,  än  I i lliga,  än 
dämpade  färger  visade  ett  fullstän- 
digt herravälde  älVer  materialet  samt 
kännedom  om  dess  ressurser.  För 
första  gången  hade  föreningen  här 
tillfälle  att  i stor  skala  visa  sin  fulla 
anslutning  till  de  moderna  ström- 
ningarna och  resultaten  af  dess  sträf- 
van  att  tillgodose  den  moderna  smak- 


rigtningen.  Såsom  de  förnämsta  före- 

PL.  99.  C.  L.  SCHÖNOW  & COMP.  GUERIDON. 

målen  uppmärksammades:  en  fond- 
dekoration, framställande  ett  land- 
skap i haute-lisseväfnad  (kartong  af  fru  A.  Boberg),  den  högra  sidoväggens, 
likaledes  i haute-lisse  väfda  draperi  med  blomstermotiv  efter  G.  Wennerbergs 
kartong  (pl.  104),  den  venstra  sidans  dörrförhänge  i präktig  dubbelväfnad,  s.  k. 
»flamsk  väl  »,  i h vitt  och  rödt,  samt  den  i flossateknik  väfda  golfmattan  i blågrön 
färgton  och  efter  allmogemotiv.  Här  och  hvar  kringspridda  syntes  kuddar, 


KONSTSLÖJ  DE  A\ 


529 


pallar,  dukar  o.  d.  i olika 
slags  teknik.  Af  öfriga 
tre  lill  utställningen  hö- 
rande utrymmen  upptogs 
det  ena  af  fem  antependier 
(beklädnad  till  altarbord)  i 
olika  färger  och  dekore- 
ringssätt,  hvaraf  ett  af  svart 
kläde  med  ornering  i appli- 
kation af  silfvergrått  kläde 
(se  frisen  därtill  å pl.  105), 
ett  af  violett  sidendamast 
med  liljor  samt  ett  rödt 
med  figurala  framställnin- 
gar. Ett  särskild l kabinett 
var  anvisadt  för  några  af 
de  vid  ateliern  senast  ut- 
förda märkligare  arbetena, 
såsom  ett  dörröfverstycke 


PL.  101.  C.  O.  F.  WIDÉN, 
STOL  TILL  HERR-RUM. 


PL.  100.  C.  O.  F.  WIDÉN.  BOKSKÅP  I NY-ENGELSK  STIL. 

för  det  s.  k.  frukostrummet  i Stockholms  slott,  åt- 
skilliga broderier,  bestälda  för  grefve  v.  Hallwyls 
palats  i Stockholm,  m.  m. 

Till  den  framgångsrika  utvecklingen  af 
föreningens  arbete  i konstslöjdens  tjenst  har 
dess  nitiska  direktris,  fröken  A.  Branting,  i hög 
grad  bidragit,  därvid  biträdd  af  ett  stort  antal 
skickliga  mönsterritare,  hvaribland  särskildt 
märktes  fröknarna  S.  Gisberg,  M.  Widebeck  och 
K.  Wästberg,  fru  A.  Boberg  och  herr  G.  G son 
Wennerberg. 

CABL  JOHANSON.  Den  med  afseende 
ä belysning  fördelaktiga  platsen  var  på  etl  för- 
träffligt sätt  anordnad.  Till  en  bland  möbel- 


AKTIEBOLAGET  CARL  P.  SVENSSON.  RUMSINTERIÖR. 


PL.  104.  FÖRENINGEN  HANDARBETETS  VÄNNER.  GOBKIJNVÄFNAI). 


Slhlm. 


68 


PL.  103.  FÖRENINGEN  HANDARBETETS  VÄNNER:  RUMS  INTERIÖR. 


532 


KONSTSLÖJDEN. 


utställningens  förnämsta  sevärdheter  räknades  det  i nyengelsk  stil  möblerade 
kabinettet  (pl.  106),  framför  allt  på  grund  af  dess  genuint  moderna  hållning. 
Rummets  inre  del  var  genom  förhöjdt  golf,  genombruten  balustrad  och  draperier 
afdeladt  till  ett  förtjusande  »erker»  ; i fonden  ett  fönster  med  smakfullt  draperade, 
ljusa  gardiner.  Den  yttre  delen  var  möblerad  med  atenienn,  bord  och  stolar 
af  smäckra,  dock  tillräckligt  solida  former.  Allt  träarbete  utgjordes  af  mörk, 
polerad  mahogny  med  klädsel  af  cremefärgadt  siden  med  handbroderade 
blommor  och  infattning  af  grön  velvetin;  draperiet  till  höger  af  grönt  kläde 
med  rik  applikation;  smyrnamatta  med  svagt  grön  botten;  väggar  i ljusa  fär- 
ger och  hög,  målad  fris;  taket  orneradt  i gips  och  hvitmåladt.  Bordet  och  en 
stol  inköptes  af  norska  staten  lill  konstslöjdmuseet  i Kristiania.  — Ett  angrän- 
sande, mindre  utrymme  var  inredt  till  damskrifrum  i den  efterklangsstil  af 


PL.  105.  FÖRENINGEN  HANDARBETETS  VÄNNER:  BÅRD. 


empiren,  som  hos  oss  benämnes  Carl-Johansstilen.  Med  sina  arkitektoniskt 
bygda  möbelformer  och  de  naiva  försöken  alt  därvid  använda  antika  rester, 
såsom  sfinxer,  kolonner,  girlander  o.  d.  erbjuder  denna  stil,  såsom  här  rätt  be- 
handlad, mycket  af  intresse.  Väggarna  voro  klädda  med  ljust,  randigt  tyg; 
tak  och  väggfris  dekorerade  i hvitt  och  guld;  möbeln  af  mörk  mahogny  med 
förgylda  beslag  och  klädsel  af  grönt  siden.  Hela  möbeln  inköptes  af  finska 
staten  för  Helsingfors’  museum.  Därjemte  exponerades  en  matsalsmöbel  af 
ljus  ek  i fritt  behandlad  gotik. 

C.  E.  JONSSON.  Det  vid  den  yttre  ändan  af  ena  möbelpassagen  in- 
redda skrifrummel  i empirestil  tilltalade  genom  en  vänlig  och  hemtrellig  håll- 
ning samt  ett  lugn  och  ell  behag,  som  verkade  i hög  grad  välgörande  vid  sidan 
af  de  rikt  ulstyrda  salongerna.  Få  punkter  erinrade  så  litet  om  utställning 
som  just  detta  lilla  kabinett.  Den  af  mörk  mahogny  utförda  möbeln  (pl.  107) 


Ilillil 


PL.  106.  CARL  JOHANSSON.  RUMSINTERIÖR. 


534 


KONSTSLÖJDEN. 


var  fullt  stiltrogen  med  sina  gjutna,  ciselerade  och  förgylda  messingsbeslag. 
Soffan  var  försedd  med  sidoskåp,  hvars  dörr  dekorerades  med  intarsia  i ljust 
trä;  däröfver  en  öppen  hylla  på  små  konsoler;  klädseln  å såväl  soffa  som 
stolar  utgjordes  af  grönt  helyllesatin  med  hvita  ornament.  Det  ståtliga  skrif- 
bordet,  bvartill  motiv  hemlats  från  de  i slutet  af  1700-talet  i Sverige  talrikt 
förekommande  borden,  var  försedi  med  sidoskåp  och  en  öfre  hylla,  uppburen 
af  en  sfinx.  Det  omslutande  rummet  var  dekoreradt  i mild,  för  stilen  beteck- 
nande ton,  nämligen  väggarna  i slät,  gul  färg,  taket  h vit  t med  enkel  listorne- 
ring  (å-la-grecque),  kakelugnen  hvit  med  ljusgröna  ornament.  De  å illustratio- 
nen synliga  draperierna  voro  af  samma  tyg  som  möbelns  klädsel.  Ljuskronan 
var  kopierad  från  Rosersbergs  slott,  bvarest  ännu  förvaras  talrika  föremål  i 
omförmälda  stil.  Såsom  ett  bevis  på  den  uppmärksamhet,  möbeln  tilldrog 
sig,  må  anföras,  att  soffan  inköptes  för  Kristiania  konst-  och  industrimuseum 
samt  att  en  fullständigt  lika  möbeluppsättning  med  gardiner  och  tillbehör  le- 
vererats till  en  läkare  i Alexandria.  Ritningarna  till  alla  möbler  äro  utförda 
af  utställaren.  I ett  angränsande  kabinett  exponerades  ett  matsalsmöblemang, 
bestående  af  buffet,  matbord  och  med  ljust  läder  klädda  stolar,  allt  af  mörk 
ek  och  i barockstil;  äkta  persisk  matta,  väggar  af  mörkblå,  grof  gobelinväf, 
taket  i bjelkimitation.  Målarearbetet  utfördt  af  Holmgren  & Kjellberg;  skrif- 
rummets  kakelugn  af  Boivie  i Upsala,  matsalens  spis,  af  mörk  marmor,  utförd 
af  W.  Jagdman. 

C.  A.  KÅBERGS  TAPETFABRIKS  AKTIEBOLAG.  Den  svenska  tapet- 
tillverkningen representerades  endast  af  ofvanstaende  firma,  som  äfven  vid 
detta  tillfälle  häfdade  det  anseende,  den  åtnjuter,  för  goda  mönster  och  ärliga 
fabrikat.  Utställningen  omfattade  prof  på  tapeter  och  bårder,  från  de  an- 
språkslösaste med  enkelt  tryck  på  färgadi  papper  till  finare  med  stoffartad 
yta,  valtrade  samt  guld-  oeh  färgtryckta  i mångfaldiga  kombinationer  och  ny- 
anser. De  olikartade  mönstren  vitnade  om,  att  fabriken  följer  med  uppmärk- 
samhet icke  allenast  sina  kunders  smak  utan  äfven  nya  rigtningar  i den  ut- 
ländska marknaden. 

A.  LAGERBERG.  Det  särskild!  genom  väfnadsindustrien  återväckta 
intresset  för  allmogens  naiva  uppfattning  af  konstindustriela  förebilder  och 
lusten  att  vid  utställningen  uppträda  med  ej  allt  för  allmänna  former  hade  upp- 
kallat en  och  annan  utställare  att  arbeta  i s.  k.  allmogestil.  Resultaten  gifva 
tillkänna,  alt  uppgiften  är  svårlöst  och  alt  den  robusta  karaktär,  som  är  ut- 
märkande för  allmogehemmets  möbler,  icke  i allo  tillfredsställer  våra  vid  nu- 
tidens smäckra  stöd  och  delikata  profiler  vana  ögon.  Oafsedt  denna  för  gen- 


JONSSON.  RUM  SINTERIÖR. 


ren  i allmänhet  betecknande  olägenhet,  måste  man  gifva  sitt  erkännande  åt 
den  rigtiga  uppfattningen  och  det  formsäkra  genomförandet  af  hr  Lagerbergs 
utstälda  möblemang.  I en  interiör  af  enklaste  slag  (pl.  108)  med  bjelkindeladt 
tak  och  kalkfärgade,  gråa  väggar,  hvilkas  nedre  del  täcktes  af  en  fyllnings- 
panel,  återfunno  vi  det  välbekanta  höga  klockfodralet,  ett  stadigt  skåp,  soffa, 
bord  och  stolar,  allt  hållet  i gammaldags,  trofast  stil.  Materialet  var  kvistren, 
laserad  furu,  med  här  och  hvar  i röd  eller  grön  färg  markerade  listverk ; pane- 
lens fyllningar  dekorerade  med  lätt  hållna  mönster,  h vartill  tistel,  solros  och 
lilja  lemnat  motiv.  Takkrona,  lampetter  och  stakar  af  smidt  jern,  äfvensom 
de  väfda  beklädnaderna,  bidrogo  till  det  i alla  afseenden  stämningsfulla  rum- 
met. Ritningarna  voro  utförda  af  mönsterritaren  Ullman  och  målningen  verk- 
stäld  under  artisten  C.  Althins  ledning.  I ett  angränsande  kabinett  var  utstäld 
en  stilrigtig  möbel  i empire,  med  soffa,  taburetter,  hvilstol  m.  m.  af  s.  k.  paduck 
(afrikanskt  träslag). 

P.  MALMEN.  A två  utstälda  dörrar  voro  fyllningarna  dekorerade  i 
s.  k.  reliefmålning  (pl.  109),  såsom  namnet  antyder  en  kombination  af  tvenne 
konstarter.  Genom  påläggning  af  tjock  färgmassa,  särskildt  vid  dagersidan 
(en  inom  konstmåleriet  under  vissa  perioder  gerna  anlitad  teknik),  hade  fram- 
kallats belysningseffekter,  som  erinrade  om  skulptural  behandling  af  ytan.  De 
bär  applicerade  blommorna  och  bladen  voro  ledigt  komponerade  och  synner- 
ligen delikata  med  afseende  å såväl  massans  modellering  som  färgens  behand- 
ling. Detta  för  konstslöjden  nva  målningssätt  bör  kunna  påräkna  en  vidsträckt 
användning  vid  ornering  af  ej  allenast  enkla  byggnadsdelar  utan  äfven  af  före- 
mål med  rikare  profilering  och  större,  konstindustriel  innebörd. 

MYRSTEDT  & STERN.  I den  präktigt  inredda  salongen  och  en  där- 
vid anordnad  alkovfördjupning  utstäldes  prof  på  de  olika  grenarna  af  firmans 
affärsverksamhet  och  arbeten  af  dess  egna  verkstäder:  möbelsnickeri,  draperi- 
uppsättningar, tillverkning  af  sängkläder  m.  m.  f salongens  (pl.  110)  dekorering 
var  färgskalan  rikare  än  i utställningens  öfriga  rumsinteriörer.  Ljusgröna 
väggfält  med  plisséer  i rosa  omslötos  af  pilastrar,  friser  och  bekröningar  af 
mörkröd  velvetin,  ornerad  med  ljusa  I i nier  i applikationssömnad.  Den  öster- 
ländska mattans  hufvudfärg  var  terracotta  med  hvita  och  ljusgröna  mönster; 
möbeln,  hvartill  idén  hemtats  från  en  af  Kongl.  slottets  originalfåtöljer  i Ludvig 
XVI:s  stil,  laserad  i ljusgrön  ton  med  guld,  hvitt  och  rosa;  klädseln  guldgult 
siden  med  stiliserade  blommor  i ljusgrönt  och  rosa.  Piedestalerna  b vita  med 
guld,  spegeln  med  slipad  glasomfattning  (franskt  arbete).  Sängomhängen  i 
créme  med  gröna  draperier.  Teckningarna  utförda  inom  etablisseinentet.  Pla- 
fonden med  gipsornering,  dekorerad  i hvitt  och  guld,  efter  C.  Grabows  utkast. 


PL.  108.  A.  LAGERBERG.  RUM  SINTERIÖR. 


KONSTSLÖJDEN. 


538 


AKTIEBOLAGET  MAX  SACHS, 
lillfälle  att  visa  prof  på  såväl  smakfulla 


I två  elegant  inredda  rum  hade  firman 
anordningar  som  solidt  arbete.  I den 
i Ludvig  XVI:s  stil  inredda  sa- 
longen (pl.  1 1 1)  voro  möblerna 
af  förgvldt  trä  med  klädsel  af 
blommigt,  ljust  siden.  I en 
mindre  alkov,  afskiljd  medels 
tunga,  praktfulla  draperier  af 
grönt  siden,  utgjordes  möbel- 
materialet af  mahogny  med 
messingsbeslag;  väggarna  voro 
klädda  med  fasoneradt,  gult 
siden  och  taket  dekoreradt  i 
hvitt  oeh  guld.  I ett  angrän- 
sande kabinett  (pl.  112)  var  em- 
pirestilen  förherskande.  Mot 
en  hög  panel  i fyllningsindel- 
ning  sågos  en  stor  soffa  af  den 
välkända  typen,  med  rikt  or- 
nerade  beslag  af  oxiderad  mes- 
sing,  bekväma  länstolar  med 
sfinxhufvuden  samt  ett  bord 
med  lina  kolonner,  allt  i ma- 
hogny; soffa  och  stolar  klädda 
med  grön  sammetsbrokad,  väg- 
garna med  röd  väfnad  af  sam- 
ma slag. 


J.  W AGNER.  Liksom 
åsigterna  äro  delade  i fråga 
om  det  berättigade  i imitation 
af  träådring,  marmorering  m.  11. 
förfaringssätt,  hvarmed  ett  ma- 
terial genom  förklädnad  erhåller 


109. 


[>.  MALMEN.  DORR  FYLLNING 
RELIEFMÅLNING. 


) utseendet  af  något  annat  och 

för  mer  än  det  i verkligheten 
är,  har  man  icke  kunnat  ena 
sig  om,  hvilken  plats  denna  ofla  med  falskmvntning  jem förda  teknik  bör  in- 
taga inom  konstslöjden.  Herr  Wagner  har  genom  sina  förträffligt  utförda 


Ii!» 


MYRSTEDT  & STERN.  RUMSINTERIÖR. 


540 


KONSTSLÖJDEN. 


imitationer  af  ek,  alm,  furu  m.  11.  träslag  (pl.  113  och  114)  afgjort  denna  fråga; 
konstnärlig  uppfattning  af  förebilden,  noggrant  studium  af  träets  textur  och 
fibrer  samt  känsligt  öga  för  färg,  alltså  vilkoren  för  en  konstslöj dprodukt 
framträda  i hvart  och  ett  af  dessa  mångskiftande  prof.  Åstadkommandet  af 
den  rigtiga  effekten  beskrifves  såsom  mycket  mödosamt,  med  många  olika 
slags  strykningar,  laseringar,  slipningar  m.  m.,  h varvid  resultatet  uteslutande 
är  beroende  af  målarens  förmåga  att  handtera  sina  penslar,  pinnar,  kammar 
och  andra  utensilier. 

S.  F.  WAHLSTRÖM.  En  industri,  som  genom  förbättrade  arbetsma- 
skiner och  tillverkningsmetoder  uppdrifvits  till  större  soliditet  i förening  med 
smäckrare  och  mer  tilltalande  former,  är  tillverkningen  af  korgmöbler.  Hufvud- 
stommens  enkla  former  bestämmas  af  vidjans  böjningsförmåga,  när  den  upp- 
blötes i kallt  vatten,  men  dess  smidighet  gifver  därjemte  tillfälle  att  i linien 
utveckla  detta  naturliga  behag,  hvari  korgmöbeln  eger  ett  obestridt  företräde 
framför  den  af  trä  utförda.  Tack  vare  den  klufna  rottingens  beredvillighet 
att  låta  för  hand  eller  med  maskinkraft  vrida  och  vända  sig,  kan  åt  stommens 
mellanfält,  sits  samt  rygg-  och  sidostöd  gifvas  en  ganska  stor  dekorativ  lifaktig- 
het  genom  flätverk,  rosetter,  upprepade  »knorror»  m.  m.  Oaktadt  materialiernas 
enkelhet  uppfylde  de  exponerade  föremålen  (pl.  115)  äfven  högt  stälda  fordrin- 
gar på  en  smakfull  och  väl  utförd  möbel.  Den  till  formen  oroligare,  men 
såsom  arbetsprodukt  anmärkningsvärdare  korgstolen  (pl.  1 16)  var  till  stommen 
utförd  af  malakka-rotting,  s.  k.  spanska  rör,  med  flätverk  af  i olika  färger 
lackerad  rotting. 

JOSEPH  LEJA.  Denna  firma,  livars  verksamhet  omfattar  import  och 
försäljning  af  galanterivaror,  reseffekter,  bosättningsartiklar  m.  m.,  uppträdde  vid 
denna  del  af  utställningen  med  en  vid  dess  verkstäder  eller  med  anlitande  af 
inhemska  industrialster  åstadkommen,  rikhaltig  uppsättning  af  belysningsar- 
tiklar.  Det  genomgående  fullgoda  arbetet  och  de  stilrigtiga  formerna  ådrogo 
sig  en  välförtjent  uppmärksamhet  och  bevisade,  att  vårt  behof  af  kronor,  kan- 
delabrar, lampor  m.  m.  numera  kan  fyllas  utan  främmande  hjelp.  Såsom  de 
mest  framstående  i den  ståtliga  samlingen  anföras  följande:  en  kandelaber  i 
empirestil  af  ciselerad,  förgyld  brons  med  kolonn  af  onyx  (pl.  117);  golflampa, 
hvartill  Alf  Wallander  modellerat  den  af  fajans  utförda  och  af  två  fauner 
uppburna  vasformiga  mellandelen  (pl.  118);  vid  en  motsvarande  lampa,  kom- 
ponerad af  Wallander,  utgjordes  foten  af  tre  delfiner  i mörkgrön  brons;  olika 
gol  Ilampor  af  förgylda  bronsornament;  en  praktfull  ljuskrona  (pl.  119),  efter  en 
ä Drottningholms  slott  befintlig,  af  ciselerad  och  förgyld  brons,  rikt  klädd 


AKTIEBOLAGET  MAX  SACHS.  RUMS  INTERIÖR, 


AKTIEBOLAGET  MAX  SACHS.  RUM  SINTERIÖR- 


KONSTSLÖJDEN. 


543 


med  slipade  kristallglas  och  pendantiver,  tillverkade  vid  Reijmyre  glasbruk. 
Dessutom  kronor  och  hänglampor  i olika  stilarter  (pl.  120). 


THORA  KULLE,  Lund.  Skåne  är,  som  bekant,  allmogeväfnadernas 
förlofvade  land.  Ännu  innesluta  bänkakistorna  i förmögna  bondehem  däjliga 
skatter  från  farfars  fars  lid 
med  stjernor,  vinkelhakar  och 
kors  i de  grannaste  färger, 
kastade  om  hvarandra,  utan 
att  därför  sämjan  störes.  På 
linnebonaderna  dansa  radvis 
hand  i hand  kostliga,  kantiga 
figurer,  eller  äro  vid  hvar- 
andra länkade  brinnande 
hjertan  och  andra  sentimen- 
tala symbolistiska  tecken, 
som  leda  sitt  ursprung  från 
en  barnsligt  naiv  fantasi.  Från 
dessa  primitiva  alster  hemtar 
fru  Kulle  gerna  idéer  till  sina 
mönster,  omdanande  och  ord- 
nande dem,  så  att  de  blifva 
vår  konstförståndiga  genera- 
tion till  behag.  Där  fans  på 
utställningen  ett  stort  urval 
väfnader  i skånska  mönster, 
såsom  portierer  och  väggbo- 
nader af  ylle  i dukagång; 
och  opphemta,  bomulls-  och 
linnegardiner  i rödlakanväf- 
nad,  mattor  i tlossa  och  andra 
rariteter,  som  förde  tanken 
tillhaka  till  de  gamla  goda 

tiderna.  Ej  heller  saknades  pL-  H3.  j wagner.  ekimitation. 

trogna  och  stämningsfulla  na- 


tionaldrägter  från  Skåne,  Dalarne,  Lappland  och  Vingåker;  för  köplystna 
turister  fans  en  omvexlande  profkarta  på  små  ting,  såsom  förkläden,  väskor  o.  d. 
Men  nu  vill  man  i väf  och  sömnad  se  återgifna  nyss  plockade  solrosor  och 
andra  färgstarka  blomster,  och  fru  Kulle  har  med  lika  fulla  som  flitiga  händer 


544 


KONSTSLÖJDEN. 


utstrött  däraf  på  sina  väfnader.  I pl.  121  framställas  delar  af  en  kappgardin 
i krabbasnår  med  tulpaner,  gullvifvor  och  blåklockor  på  crémefärgad  botten, 
samt  i pl.  122  af  en  likaledes  i krabbasnår  väfd  portiere  med  näckrosor  och  vass 
på  ljusgrön  botten;  båda  mönstren  äro  komponerade  af  fröken  L.  Rönnqvist. 

JOHN  LENNINGS  väf- 
skola,  Norrköping.  Detta 
etablissement  intager,  tack 
vare  en  storartad  donation, 
en  särskild  ställning  inom 
textilindustrien.  Mindre  be- 
roende af  konjunkturer  och 
afsättningsmöjligheter  än  fler- 
talet af  dess  konkurrenter,  är 
John  Lennings  väfskola  i till- 
fälle att  egna  större  uppmärk- 
samhet åt  varans  förädling 
och  i synnerhet  åt  det  vigtiga 
mönstervalet.  Den  rikhaltiga 
utställningen  af  draperier, 
mattor,  möbeltyg,  dukar 
m.  m.  var  i detta  afseende 
allt  igenom  så  gedigen  och 
instruktiv,  att  den  godt  kan 
rekommenderas  såsom  ett 
föredöme  för  vår  väfnadsin- 
dustri.  Mönstren  voro  oklan- 
derliga med  afseende  å såväl 
karaktär  som  detaljer  och  för- 
delning i tyget,  vare  sig  att 
de  begränsats  till  enkla  bår- 
der eller  rytmiskt  upprepats 
i tvärstrimmor  eller  nätlikt 
spridts  öfver  hela  ytan.  De 
lifliga,  friska  färgerna  erin- 
rade om  de  norska  allmogeväfnadernas  käckhet,  ett  godt  förebud,  jemte  många 
andra  inom  konstslöjdafdelningen,  atl  vi  kunna  hoppas  pä  en  snar  befrielse 
frän  de  bleka,  blodfattiga  färger,  hvaraf  våra  väfnader  under  årtionden  be- 
herskats.  Åtskilliga  prof  på  bård-  och  ytmönster  framställas  å pl.  123: 


PL.  114.  J.  WAGNER.  FURUIMITATION. 


WAHLSTRÖM.  KORGMÖBEL. 


546 


KONSTSLÖJDEN. 


N:r  1)  ljus,  resedafärgad  botten  med  svagt  markeradt  empire-ornament  i grågul  färg; 
bården  ljusgul; 

2)  slät  terracottafärgad  botten,  ljust  gendarmefärgadt  bårdmönster  med  gulhvita 
konturer ; 

» 3)  grön  botten  med  ljusgul  bård; 

4)  de  släta  bottenfälten  saftgröna;  mellanbårderna  omvexlande  gröna  och  blå  med 
gulbruna  ornament ; 

5)  brunröda  bottenfält;  mellanbårdernas  bottenfärg  mörkblå  med  sfinxhufvuden  och 
öfrig  ornering  i guldton; 

6)  klart  röd  bottenfärg  med  ljusgröna  ornament,  kantade  med  ljusgula  linier; 

7)  bottenfärgen  terracotta,  med  vexelvis  gendarmefärgade  och  matt  gula  ornament; 

8)  det  öfre,  släta  fältet  grönt;  öfre  bårdens  ornament  guldfärgade;  draperiets  nedre 
del  med  guldfärgad  ornering  på  omvexlande  röd  och  blå  botten. 


PL.  116.  S.  F.  WAHLSTRÖM.  KORGSTOL. 


och  mönsterkomposition,  dels  ock  att 
i yrket. 


Det  fint  tecknade  mönstret  i 
brokaden  (pl.  124)  var  väfdt  af  ljus- 
blått siden  med  kronor  och  öfrig  or- 
nering af  matt  och  blank  guldtråd. 

Bården  (pl.  125)  utmärkte  sig 
genom  en  förträfflig  hållning;  hvita 
svanor  på  djupblå  vattenyta  med  fly- 
tande näckrosblad. 

Mönstren  å pl.  126  och  pl.  127 
äro  afsedda  för  borddukar,  den  ena 
för  bordlöpare,  den  andra  till  bård; 
de  äro  reversibla,  d.  v.  s.  att  mönst- 
ren äro  genomgående  och  förete  mot- 
satta färger  å båda  sidorna. 

Skolans  ändamål  är  dels  att 
meddela  undervisning  i väfnadshand- 
tering,  hvari  jemväl  ingår  en  kurs 
för  kvinliga  elever  i textil  hemslöjd 
utbilda  skickliga  förmän  och  arbetare 


K.  A.  ALMGREN.  Vid  den  högt  ansedda  firmans  utställning  hade  man 
tillfälle  all  taga  kännedom  om  den  omfattande  verksamheten  inom  Sveriges 
förnämsta  sidenfabrik.  Dess  hufvudsakliga  artikel  är  dukar  med  fransar,  s.  k. 
schaletter,  för  den  kvinliga  allmogebefolkningen  i Sverige,  Norge  och  Finland. 
Mönster  och  färger  voro  valda  med  hänsyn  till  köparnes  traditionela  smak 
och  bildade  sålunda  en  intressant  profkarta  på  de  olika  trakternas  egendom- 
ligheter vid  denna  vigtiga  del  af  den  landtliga  drägten.  De  mest  omtyckta 


KONSTSLÖJDEN. 


547 


mönstren  bildades  af  blommor  och  blad  (pl.  128),  antingen  direkt  aftecknade 
från  naturen  eller  på  ett  synnerligen  förtjenstfullt  sätt  stiliserade  af  fabrikens 
mönsterritare.  Till  öfvervägande  del  tillverkas  svarta  dukar,  men  den  för  all- 


PL.  117.  J.  LEJA.  KANDELABER  I EMPIRESTIL.  PL.  118.  J.  LEJA.  LAMPA. 


mogen  karaktäristiska  benägenheten  för  att  pryda  sig  med  lysande,  färger  fram- 
trädde i ett  stort  antal  schaletter  med  röda,  blå,  gredelina  eller  gröna  mönster 
på  svart  botten.  För  en  mer  odlad  smak  funnos  ljusa  orneringar  på  helt  hvit 
botten.  1 konstindustrielt  hänseende  betydelsefullare  voro  de  likaledes  efter 
vid  fabriken  ritade  mönster  tillverkade  fasonerade  lielsidenmöbeltyger,  hvaraf 

70 


548 


KONSTSLÖJDEN. 


prof  framstäldes  (pl.  129  och  pl.  130);  båda  med  hvit  ornering  på  grön  botten. 
Tyger  af  samma  slag  äro  levererade  till  stora  foyern  ocb  de  Kongl.  rummen 

i den  nya  operabygg- 
naden samt  finna  allt 
större  användning  vid  be- 
klädnad af  möbler  och 
väggfält  i privata  bostäder. 


PL.  120.  J.  LEJA.  LJUSKRONA. 


CASPARSSON  & 
SCHMIDT.  Vid  den  år 
1804  grundlagda  fabriken 
tillverkas  numera  hufvud- 
sakligen  sidenschaletter 
med  fransar  samt  herr- 
halsdukar, rosetter  och 
kravatter,  delvis  af  vid 
fabriken  väfdt  siden. 
Mönstren  till  schaletterna 
voro  utförda  af  firmans 
egna  dessi  natörer  ocb  ut- 
gjordes af  vackert  teck- 
nade, kombinerade  växt- 
motiv i behagliga  färger; 
särskildt  tilltalande  voro 
de  hvita  dukarna  med 
lätt  skiftande  orneringar 
samt  färgade  konturer  och 
blomstänglar  (pl.  131).  Äf- 
ven  utstäldes  blommiga 
dukar  af  satin,  brokatell, 
brokad  och  damast,  i 
färger  ocb  mönster,  som 
utan  tvifvel  ega  varma 
beundrarinnor  bland  den 
tjenande  klassen  ochlandt- 

befolkningen.  Goda  mönster  förekommo  på  utstälda  svarta  ocb  kulörta  kläd- 
nings-  ocb  möbeltyger.  Såsom  ett  synnerligen  intressant  prof  på  svensk  väf- 
nadskonst  framstäldes  ett  exponeradt  möbeltyg  i rokoko-stil  med  mångfärgad 
ornering  på  högröd  botten  (pl.  132).  Vid  utställningen  företeddes  ordensband 


PIV.  110.  J.  EEJA.  IJUSKRONA. 


Central-Tryckeriet,  Slhlm. 


KONSTSLÖJDEN. 


549 


för  de  Kongl.  ordnarna  samt  sällskapsordnar,  i alla  färger  och  bredder,  äfven 
med  gnid  och  sillver. 


AKTIEBOLAGET  SVENSKA  MÖBELTYGS-  OCH  MATTFABRIKEN, 
Göteborg.  Den  ljusa,  obetäckta  golfytan,  föremålet  för  äldre  tiders  husmoder- 
liga omsorger,  skulle  stämma  illa  öfverens  med  den  moderna,  färgmättade 
interiören  och  den  lyx,  som  utvecklas  å öfriga  begränsningsytor,  tak  och  väggar. 


KONSTSLÖJDEN. 


550 


Mattan  har  numera  blifvit  en  nödvändighetsartikel,  hvarförutan  rummet  saknar 
det  rätta  måttet  af  hemtrefnad  och  värme.  Det  växande  behofvet  har  fram- 
kallat en  inhemsk  fabrikation,  som  är  värd  all  uppmärksamhet,  egnad,  som 
den  är,  att  förekomma  införsel  af  en  del  likartade  varor.  De  från  österländska 
väfnader  med  deras  fritt  stiliserade  växtmotiv  inspirerade  mönstren  voro  å så- 
väl mattor  som  draperier  och  möbeltyger  karaktäristiska  och  färgerna  väl 
fördelade.  De  i pl.  133  framstälda  mönstren  voro  öfvervägande  i bronsfärg  på 
granatfärgad  botten.  Å det  i Ludvig  XVI:s  stil  hållna  draperiet  (pl.  134)  var 
bottnen  delvis  marinblå  med  crémefärgadt  mönster. 


PL.  122.  THORA  KULLE.  KAPPGARDIN. 


2.  Ädla  och  oädla  metaller. 

I den  rikhaltiga  och  lätt  öfverskådliga  samlingen  af  guld-  och  silfver- 
arheten  framträdde  tydligare  än  i någon  annan  del  af  utställningen  den  ojemn- 
hel  och  brist  på  hållning,  som  äro  utmärkande  för  nästan  alla  områden  af 
svensk  konstslöjd.  Vid  sidan  af  ett  öfvervägande  antal  goda  och  åtskilliga 
mönstergilla  föremål  blänkte  broscher,  ringar,  kannor,  skedar  m.  m.  af  länge 
sedan  utdömda  former.  I synnerhet  äro  landsortsverkstädernas  modellkam- 
mare i behof  af  snar  och  sträng  utgallring.  Ofver  hufvud  saknades  den  frisk- 
het, rigtiga  stilkänsla  och  charme,  h varigenom  del  danska  silfverarbetet  äfven 
nu  visade  sig  fullt  värdigt  den  rangplats,  det  eröfrat  inom  yrket.  Dock  om, 
såsom  rimligt  är,  yrkesskickligheten  bör  bedömas  icke  med  genomsnittsmått 
utan  efter  det  bästa,  som  producerats,  kunna  vi  vara  fullt  tillfredsstälda  med 


JOH.  LENNINGS  VÄFSKOLA.  PORTIERER  OCH  GARDINER. 


552 


KONSTSLÖJDEN. 


PL.  125.  J.  LENNINGS  VÄFSKOLA.  DEKORERAD  BÅRD. 


guldsmedsulstställningen,  i synnerhet  med  fäst  af- 
seende  på  den  tryckande  konkurrensen  med  våra 
nysilfverarbeten  och  utlandets  godtköps varor.  Till 
vidmagthållande  och  höjande  af  yrkesskickligheten 
hafva  högst  väsentligt  bidragit  de  ståtliga  jubileums- 
gåfvorna,  de  stundom  praktfulla  sportprisen  samt 
andra,  inom  det  moderna  samhällslifvet  förekom- 
mande hedersbetygelser  och  yttringar  af  festglädje. 

Nysilfret,  med  dess  simpla  grundmaterial  och 
glänsande  ytor,  med  dess  från  äkta  silfverarbeten 


PL.  124.  SIDENBROKAD  TILL 
VÄGG-  OCH  MÖBELBEKLÄDNAD. 


imiterade  former,  är  ett  surrogat, 
hvars  begränsning  med  afseende  å 
plastisk  behandling  gaf  sig  tillkänna 
i flertalet  af  de  utstälda  föremålen. 
1 de  fall,  då  fabrikanten  iakttagit 
måtta  och  hållit  sig  till  former,  som 
lämpat  sig  för  materialet,  kunde 
man  gifva  sill  erkännande  åt  det 
solida  arbetet  och  en  väl  utförd 


PL.  126.  BORDLÖPARE. 


försilfring,  men  af  öfverlastad  deko- 


pl.  127- 


BÅRDER  TILL  BORDDUKAR. 


AT,MGRKN.  SNIE1RDUKAR  AF  STPKN. 


ALMGREN.  SI  DEN  VÄ  FN  A DER  I GUSTAVIANSK  STIL. 


KONSTSLÖJDEN. 


55 1 


rering  och  missförstådd  stilbehandling  vanstäldes  allt  för  ofta  i och  för  sig 
goda  arbeten.  Vi  fingo  ännu  till  lifs  de  gamla  borduppsatserna  med  för- 

silfrade  hjortar,  betande  un- 
der silfverpalmer,  vridna 
stjelkar  och  blad  såsom 
stomme  för  armstakar  och 
stöd  för  skålar,  andra  barns- 
liga reminiscenser  från  en 
länge  sedan  förbrukad  na- 
turalism att  förtiga.  För  att 
nysilfret  skall  blifva  njutbart, 
måste  materialets  ressurser 
studeras  och  därpå  grundade 
sjelfständiga  motiv  anlitas. 
Såsom  imitation  af  silfret,  är 
och  föreblir  det  i konstindu- 
strielt  hänseende  af  under- 
ordnadt  värde. 

Det  är  först  under  de 
senaste  åren,  en  större  upp- 
märksamhet egnats  den  väl 
komponerade,  profilerade,  af 
messing  utförda  belysnings- 
materielen  i våra  kyrkor  och 
enskilda  samlingar.  Med  sina 
blänkande  kulor,  ledigt  dub- 
belböjda  ljusarmar  och  snäck- 
formigt  bildade  brickor  hafva 
dessa  två-  till  trehundraåriga 
ljuskronor  ståndaktigt  trotsat 
stilvexlingarna ; kyrkstakens 
massiva  löt,  vridna  stängel 
och  kraglikt  utsvällande  öf- 
pl.  131.  casparsson  & scHMiDT.  snibbdukar  af  siden.  ver  del  kopieras  fortfarande 

utan  att  en  linie  förändras; 
ännu  den  dag,  som  är,  pressas,  drifves  och  punsas  messingsblecket  på  gam- 
maldags vis  till  stora  lampetter  med  blommor  och  blad,  brinnande  hjertan 
och  egendomliga  figurer.  Typerna  äro  desamma,  men  där  ha  blifvit  lif  och 
rörelse  i fabrikation  och  omsättning.  Messingen  har  nästan  helt  och  hållet 


KONSTSLÖJDEN. 


utträngt  sin  medtäflarc, 
glaset,  vid  ljuskronor  för 
matsalar,  herr-rum  och 
andra  lokaler,  där  en  so- 
lidare och  allvarligare  ka- 
raktär eftersträfvas.  Mes- 
singsstakar  af  god  form 
tillverkas  numera  till  mått- 
liga pris  och  äro  därmed 
på  väg  att  nedtränga  till 
de  bredare  lagren.  Vid  si 
dan  af  messingens  mång- 
faldiga användning  för  tek- 
niska behof  och  rent  prak- 
tiska arbeten,  fyller  den 
sålunda  en  vigtig  uppgift 
inom  konstslöjden. 

Tennkärlen  hafva 
en  gång  stått  högt  i kurs. 

Om  deras  i dubbel  be- 
märkelse mest  glänsande 
period  vittna  1500-  och 
1600-talets  inventarieför- 
teckningar från  Kongl.  slott 
och  herrgårdar,  livari  med 
en  viss  omständlighet  näst 
efter  silfverpjeserna  upp- 
räknas skålar,  pokaler,  bä- 
gare, fat  m.  m.  af  tenn,  or- 
nerade  med  basreliefer, 
ingraverade  vapen,  dedika- 
tioner och  tänkespråk. 

Blankskurade  prydde  de 
vägghyllor  eller  skåp  och 
älven  vid  festliga  tillfällen 

det  dukade  bordet.  Men  med  porslinets  införande  under  förra  hälften  al  1700- 
talet  hänvisades  de  till  kök  och  drängkammare  för  att  slutligen  hamna  i fattig- 
mans stuga.  Nu  synes  dock,  åtminstone  i de  skandinaviska  länderna,  en  upp- 
rättelse förestå.  I konstslöjdmuseerna  bar  åt  tennet  anvisats  plats  vid  sidan 

71 


PL.  132.  CASPARSSON  & SCHMIDT.  SIDEN  V Ä FN  A D. 


KON  sr  SLÖJDEN. 


556 


af  dyrbarare  material,  och  inom  konstslöjden  söker  man  återupptaga  och  odla 
de  gamla  formerna.  Men  allmänhetens  fördomar  äro  djupt  rotade,  hvarför 
det  lär  dröja  länge,  innan  tennets  dekorativa  värde  kommer  till  heders. 

Det  finare  gjutjernsarbetet  har  blifvit  omodernt,  och  därmed  är  dess  öde 
besegladt.  Den  nuvarande  rigtningen  inom  arkitektur  och  konstslöjd  erkän- 


PL.  133.  AKTIEBOLAGET  SVENSKA  MÖBELTYGS-  OCH  MATTFABRIKEN,  GÖTEBORG,  DRAPERI. 

ner  icke  som  fullgodt  ett  allt  för  lätthandterligt  material.  Dess  hästa  egen- 
skaper skymmas  af  ett  fel,  nämligen  att  det  rent  af  inbjuder  till  imitationer 
och  fördöljande  af  den  verkliga  konstruktionen;  det  är  därmed  ett  godt  stöd 
för,  livad  man  nu  framför  allt  afskyr:  fusk.  Inom  byggnadsindustrien  har 
gjutgodset  allösts  af  smidesjernet,  som  påkallar  absolut  ärlighet  samt  medgifver 
en  mer  energisk  behandling  och  mångfaldigare  karaktärsuttryck ; det  uppfyller 


KONSTSLÖJ  DEN. 


557 


därjemte,  i motsats  till  gjutjernet,  den  på  ett  konstslöjdalster  af 
ganska  berättigade  fordran,  atl  i arbetet  skall  kunna  inläggas  något 
sonligt,  att  man  däri  skall  igenkänna  den  ordnande  och  skapande 
Inom  utställningen  var  ornamentsmidet  svagt  representeradt.  Balkonge 
och  andra  till  yrket  hörande  arbeten  utföras  på 
beställning  för  bestämda  platser  å byggnader, 
där  de  ingå  såsom  konstruktiva  eller  dekorativa 
delar,  på  grund  hvaraf  de  icke  kunde  under  en 
längre  tid  undvaras.  Hvad  våra  ornamentsmeder 
förmå,  är  visadt  på  flere  af  hufvudstadens  ny- 
byggnader. 


högre  art 
rent  per- 
handen, 
r,  grindar 


K.  ANDERSON.  De  förnämsta  utställ- 
ningsföremålen  utgjordes  af  kopior  eller  delvis 
omarbetningar  af  äldre,  mönstergilla  silfverar- 
beten.  Den  ståtliga  pokalen  (pl.  135),  afsedd  till 
Stockholms  stads  hederspris  vid  riksskyttetäf- 
lingen  år  1897,  var  till  hufvudformen  en  efter- 
bildning  af  den  af  konstkännare  högt  skat- 
tade s.  k.  Engsöpokalen,  nu  i grefve  Ludvig 
Douglas’  ego.  I två  stora,  af  böjda  mansfigurer 
burna  glober  (pl.  13(3,  137)  återsågos  de  i Statens 
historiska  museum  förvarade  pokaler,  som  år 
1631  skänktes  af  staden  Nurnberg  till  Gustaf  II 
Adolf;  den  under  sakkunnig  ledning  utförda  gra- 
vyren å globernas  ytor  återgaf  med  den  största 
precision  förebildernas  svåra  linieböjningar.  För 
den  af  August  Röhss  till  1897  års  regatta  såsom 
pris  öfverlemnade  pokalen  (pl.  138)  hade  arkit. 

Axel  Lindegren  lemnat  en  tilltalande  ritning: 
underdelen  prydd  med  nereider  bland  skum- 
mande vågor  och  däremellan  putti  i små  far- 
koster; mellandel  med  stiliserade  sjöväxter  och 
däröfver  en  vackert  böjd  hals,  hvarå  englahuf- 

vuden  framskymtade  mellan  moln;  öfverdelen  med  dess  kraftiga  listverk  och 
en  af  delfiner  buren  jordglob  var  inspirerad  af  de  bästa  gamla  nurnbergarbeten. 
Den  af  artisten  Wetterlund  modellerade  öfversta  gruppen  af  draperihållande, 
sväfvande  genier,  i och  för  sig  ett  litet  mästerstycke,  bar  i förstorad  skala 
återgifvits  å pl.  139.  Montrens  midtpjes  med  motiv  från  Erithiofs  saga  var  i 


PL.  134.  AKTIEB.  SV.  MÖBELTYGS- 
OCH  MATTFABRIKEN,  GÖTEBORG. 
DEL  AF  DRAPERI. 


558 


KONSTSLÖJDEN. 


tekniskt  hänseende  ett  framstående  arbete;  fotställning  af  ljusröd  marmor, 
med  nedre  plinten  dekorerad  med  silfverplattor,  framställande  sköldar,  dryckes- 
horn, drakskepp  m.  m.;  å plintens  fält  syntes  inom  rika  infattningar  i silfver 
drifna  basreliefer,  nämligen  Frithiof  tager  afsked  af  Ingeborg,  Frithiof  på 

skeppet,  Ingeborg  vid  stranden  samt  en 
bautasten  med  en  däremot  lutad  harpa; 
den  krönande  gruppen  visade  Frithiof 


härande  Ingehorg. 


Bland  öfriga  föremål 


antecknades  en  vacker  nautilusbägare. 

C.  F.  CARLMAN.  Under  den 
nuvarande  jägtande  massproduktionen 
med  dess  ända  till  det  yttersta  tillspet- 
sade arbetsfördelning  förefaller  det  som 
en  saga,  alt  renässansmästarne  sjelfva 
komponerade  och  i detalj  utförde  dessa 
fint  arbetade  credenzer,  borduppsatser 
o.  d.,  som  än  i dag  räknas  till  offentliga 
och  enskilda  samlingars  förnämsta  pryd- 
nader. Men  just  en  sådan  mästare  var 
den  år  1889  aflidne  juveleraren  Carlman, 
hvilkens  arbeten  utgjorde  kärnan  af  fir- 
mans utställning.  Efter  egna  idéer  och 
med  egna  händer  har  han  på  lediga 
stunder  drilvit,  emaljerat  och  fogat  sam- 
man flere  af  dessa  i hvarje  detalj  om- 
sorgsfullt  utarbetade  nautiluspokaler,  skå- 
lar m.  m.,  hvilka  alla  förtjena  heders- 
titeln »objets  d’art».  Där  saknas  måhända 
en  skolad  ornamentists  regelstränga  iakt- 
tagande af  de  traditionela  augsburg-  och 
niirnbergarbetenas  former,  men  den  in- 
nerliga kärleken  till  uppgiften  jemte  ett 
fullkomligt  herravälde  öfver  tekniken  ha  på  de  carlmanska  föremålen  tryckt  en 
pregel  af  förnämhet,  af  något  distingeradt,  som  tillförsäkrar  dem  en  alldeles 
särskild  plats  bland  svenska  guldsmedsarbeten.  A pl.  140  synas  till  höger  en 
kanna  och  en  pokal,  hvilkas  stommar  utgöras  af  kokos,  rikt  skulpterade  med 
figurer  samt  monterade  med  drifna,  ciselerade  och  förgylda  silfverbeslag; 
en  på  samma  sätt  utförd  kanna  ses  nederst  på  bilden.  Vid  den  stora 


PL.  135.  K.  ANDERSON.  POKAL  AF  SILFVER. 


KONSTSLÖJDEX. 


559 


kannan  till  venster  är  stommen  gammal  och  af  elfenben  med  skurna  figurer, 
den  med  snäckor,  delfiner  m.  m.  ornerade  monteringen  är  däremot  ny  och  af 
förgyldt  silfver.  Af  de  små  skålarna  på  fot  är  den  undre  af  jaspis  (inköpt  af 
Nationalmuseum)  och  den  öfre  af  bergkristall  (inköpt  för  Svenska  slöjdför- 


PL.  136.  K.  ANDERSON.  SILFVERPOKAL. 


PL.  137.  K.  ANDERSON.  SILFVERPOK AI.. 


eningens  lotteri).  Nautilusbägarens  (pl.  141)  infattning  utgöres  af  drifvet,  cise- 
leradt  och  förgyldt  silfver,  hvarå  anbragts  perlor,  ädla  stenar  och  emalj.  Den 
nuvarande  innehafvaren  af  firman  har  dels  egenhändigt  utfört  ett  par  af  de 
exponerade  praktstyckena,  dels  varit  sin  fader  behjelplig  vid  ett  eller  annat 
af  de  öfriga. 


560 


KONSTSLÖJDEN. 


C-  R.  CARLSTRÖM.  Den  i antik  stil  hållna  stora  bålen  (pl.  142)  efter 
arkit.  K.  Heurlins  ritning,  ett  i alla  afseenden  vackert  arbete,  bevisade,  att 
nysillret,  med  urskilning  behandladt,  lämpar  sig  för  andra  former  än  de  vid 


PL.  138.  K.  ANDERSON.  SILFVERPOKA I..  PL.  139.  DETALJ  AF  LOCKET  TILL  POKALEN  PI,.  138. 


llere  utställare  anmärkta  pösande  och  förvridna  barock-  eller  rokokokärlen. 
Rålen  utgjordes  af  en  elegant  tredelad  fotställning  med  llöjtblåsande  fauner, 
nedtill  afslulade  med  lejontassar;  den  därpå  hvilande  skålens  undre  del  var 
hlankpolerad  och  den  öfre  randen  mörkoxiderad  med  mattförgylda  hufvuden. 


PL.  140.  C.  F.  CARLMAN.  SILFVERA R BETEN 


KONSTSLÖJDEN. 


562 


drufklasar  och  blad;  fotens  släta  ytor  likaledes  oxiderade  med  mattförgyld 
ornering.  Vid  utstälda  dryckeshorn,  kannor  o.  d.  röjdes  aktningsvärda  bemö- 
danden att  rikta  nysilfverindustrien  med  goda  mönster. 


A.  G.  DUbWA.  De  inom  utställningen  talrikt  förekommande  monte- 
ringarna al  stora  horn,  än  i medeltids-  eller  renässansstil,  än  i fornnordisk  anda 

eller  vilda  barockutsväfningar,  vit- 
nade om,  att  problemet  är  lika 
svårlöst  som  med  förkärlek  och 
s j c 1 f t i 1 1 i t behandladt.  Det  fram- 
stälda,  af  äkta  silfver  utförda  hornet 
(fig.  143)  uppfylde,  mer  än  de  flesta, 
fordringarna  på  prydlighet  och  sam- 
förstånd mellan  den  mörka  horn- 
ytan  och  de  glänsande  heslagen. 
På  den  blankpolerade  fotplattan 
sutto  kraftigt  härande  tritoner  med 
lill  ornament  utveckladearmar, sam- 
manslingrade fiskstjertar  och  be- 
nen afslutade  med  simfenor;  på 
hornets  midt  livilade  en  känsligt 
modellerad  kvinnofigur,  i högra 
handen  hållande  en  tyrsusstaf;  öfre 
delen  var  beslagen  med  en  bred 
omfattning  med  delikata  ornament 
på  blank  och  matt  botten  samt  på 
hornets  yta  fritt  nedhängande  gir- 
lander;  locket  försvarades  af  en 
drake  med  utspända  vingar  och 
kring  detsamma  virad  svans.  Orna- 
mentik  och  figurer  voro  utförda  i 

N A UTI  LUS  BÄGARE.  * , iii  ii*  t''** 

god  modern  barockbehandling.  ror 
öfrigt  omfattade  utställningen  de  in- 
vanliga föremålen,  stakar,  brickor  o.  d.  med  delvis 


PL.  141.  C.  F.  CARLMAN. 


om  nysilfverindustrien 
vacker  förgyllning. 


GULDSM EDSA KTI EBOLAGET  I STOCKHOLM.  Bolaget  drifver  en 
omfattande  tillverkning  af  såväl  silfver-  som  nysilfverarheten,  som  säljas  genom 
detaljhandlare.  Vid  sidan  af  prof  på  denna  verksamhet  utstäldes  dyrbara 


KON  ST  SLÖ. J O EX . 


563 


prydnadspjeser,  vitnande  om  konstsinne  och  stor  yrkesskicklighet.  Den  ståt- 
liga borduppsatsen  (pl.  144),  komponerad  af  mönsterritaren  Assarson,  hvilade 
pä  en  fot  af  mörk  marmor  med  delfinhufvuden  af  oxideradt  silfver;  underdelen 
utgjordes  af  tre  snäckfonnade  små  skalar,  förenade  genom  vattennymfer;  den 
egentliga  skålen  uppbars  af  en  figurgrupp,  och  det  hela  afslutades  med  ett  af 


PL.  142.  C.  R.  CARLSTRÖM.  BÅL  AF  NYSILFVER. 


små  genier  hållet  blomsterglas.  Ornamentiken  anslöt  sig  till  goda  renässans- 
mönster, och  figurhehandlingen  var  oklanderlig.  En  kaffeservis  af  oxideradt 
silfver  i barockstil  (pl.  145)  efter  Agi  Lindegrens  ritning  visade  ett  synnerligen 
samvetsgrant  arbete  och  rigtig  karaktär  i liniernas  höjning  samt  i de  högt  upp- 
drifna  bladen  och  blommorna.  Såsom  anmärkningsvärda  antecknades  dessutom: 
ljusstakar  i Ludvig  XVI:s  stil  (pl.  146),  komponerade  af  hr  Fr.  Malmberg, 


KONSTSLÖJDEN. 


5 ti  4 


bolagets  kände  mönsterritare  och  ciselör;  en  af  samme  man  drifven  och  cisele- 
rad handspegel,  inköpt  för  Slöjdföreningens  i Göteborg  skolmuseum;  kaffe- 
serviser  i gustaviansk  stil  samt  två  dryckeshorn  i nysilfver,  hvaraf  det  ena  var 
orneradt  i s.  k.  fornnordisk  stil.  Vid  sidan  af  förträffliga  nysilfverarbeten 
förmärktes  vid  de  för  den  större  allmänheten  afsedda  handelsvarorna  äfven 


PL.  143.  A.  G.  DUFWA.  DRYCKESHORN  MED  SILFVERBESLAG. 


hos  denna  firma  en  och  annan  kvarlefva  från  den  svenska  konstslöjdens 
mindre  sympatiska  lid. 

C.  G.  HALLBERGS  GULDSMEDSAKTIEBOLAG.  De  förnämsta  utställ- 
ningsföremålen  utgjordes  af  i silfver  utförda  hedersgåfvor,  komponerade  af 
framstående  konstnärer,  men  äfven  öfriga  arbeten  ända  till  de  enklaste  bestick 


Similigravyr,  Centra  I - T rycker  iet,  Sthlm. 


KONSTSLÖJDEN. 


565 


utmärkte  sig  genom  gedigenhet  och  ädla  former.  Det  för  Tyska  kyrkan  i 
Stockholm  bestälda  stora  korset  med  dess  vexlande  matta  och  blankpolerade 
ytor,  dekorativa  blad-  och  blomsterslingor,  kraftiga  listverk  samt  stämnings- 
fullt komponerade  Kristusbild  kan  såsom  konstindustriel  produkt  mäta  sig 


Pl,  144-  GULDSMEDS  AKTIEBOLAGET  I STOCKHOLM.  BORDUPPSATS  AF  SILFYER. 

med  förebilderna  från  barocktiden;  så  älven  de  härtill  hörande  kyrkstakarna. 
Etl  märkligt  arbete  var  det  af  kronprinsen  med  gemål  samt  prinsarne  Carl  och 
Eugen  vid  det  danska  kronprinsparets  silfverbröllop  skänkta  silfverfatel  (pl.  147) 
efter  ritning  af  Agi  Lindegren:  svenska  och  danska  vapensköldar  uppbäras  af 
i moln  sväfvande  amoriner;  i härden  äro  kartuscher  anhragta  med  gifvarnes 


KONSTSLÖJDEN. 


56(5 


namnskiffer  mellan  slingor  och  blommor  i hög  relief.  Vidare  utstäldes:  det 
till  Konung  Oscars  50-årsjubileum  som  officer  skänkta,  efter  Agi  Lindegrens 
förslag  utförda  harocksilfverskrin,  hvari  den  öfverlemnade  guldmedaljen  för- 
varas; »den  unge  arbetaren»,  stor  figur  i silfver,  gåfva  från  aktiebolaget  Sepa- 
rator till  d:r  G.  de  Laval ; en  grupp  framställande  »barmhertigheten»,  bestående 
af  två  figurer  på  en  sockel  af  röd  marmor  och  öfverlemnad  till  direktör  O. 
Samson  vid  lifförsäkringsbolaget  Nordstjernans  25-årsjubileum,  m.  fl.  arbeten, 
hvarvid  konst  och  industri  gå  troget  band  i band. 

CHARLES  H.  JANSSON.  De  norska  filigran- 
arbetenas  stora  popularitet  hade  uppkallat  en  och  an- 
nan guldsmed  att  försöka  sin  lycka  i denna  svårband- 
terliga  teknik.  Hr  Jansson  kom  därvid  de  berömda 
förebilderna  närmast,  om  ock  dessas  utsökta  fulländ- 
ning ej  i allo  hade  uppnåtts.  Ett  litet  nipperskrin  och 
en  skål  (inköpt  af  industrimuseet  i Bern)  försvarade 
dock  väl  sin  plats.  Vid  det  stora  dryckeshornet  (pl. 
148)  voro  beslagen  på  ett  förträffligt  sätt  utförda  af 
filigran;  del  finpolerade  hornets  midtband  uppbars  af 
två  figurer;  spetsen,  öfre  randen  och  locket  samt  fotens 
vulst  och  stödjekulor  utvisade  en  fin  ornamentik,  ar- 
betad i sköra  silfvertrådslingor.  På  locket  stod  en 

gambrinusfigur,  böjande  sin  bägare;  figurens  ytor  voro 
oxiderade.  Prof  visades  på  reproduktion  af  de  än  i dag 
i vissa  landsbygder  burna  prydnader  af  filigran  på  för- 
gyld  bottenplåt  med  bär  och  livar  anbragta  färgade 
glasbitar. 

G.  MOLLENBORG.  Denna  firma,  den  äldsta  härvarande  inom  branschen, 
har  gamla  traditioner  att  bevara,  men  det  oaktadt  står  verkstaden  öppen  för 
nya  idéer,  b vilka  synas  lefva  i godt  samförstånd  med  sina  föregångare.  Där 
bar  odlats  både  romansk,  tysk,  fransk  och  modern  stil.  De  i pl.  149  fram- 
stälda  kyrkliga  föremålen  i senromansk  stil,  tillhörande  Oscar  Fredriks  kyrka 
i Göteborg,  voro  drifna  efter  Agi  Lindegrens  ritning  samt  ut-  och  invändigt 
förgylda.  Den  af  Konungen  till  en  roddtäfling  skänkta  pokalen  (pl.  150)  var 
af  blankt  och  oxideradt  silfver,  delvis  med  förgyllning.  En  borduppsats  (pl.  151) 
med  af  skulptören  O.  Strandman  modellerade  figurer  var  af  blankt  och  matt 
silfver  ined  figurerna  oxiderade.  Af  en  helt  modern  behandling  preglades  det 
af  samma  skulptör  komponerade  och  drifna  fatet  (pl.  152)  med  läckert  arbetade 


PL.  146.  GUI.DSMEDS- 
AKTIEBOLAGET  1 STOCK- 
HOLM. LJUSSTAKE 
AF  SILFVER. 


KONSTSLÖJDEN. 


567 


figurer  och  ornament.  Såsom 
antal  kannor,  pokaler,  bägare 


Kongl.  hofleverantör  hade  firman  utfört  ett  stort 
o.  d.  för  olika  slags  täflingar,  och  var  flertalet  af 


PL.  148.  CHARLES  H.  JANSSON.  DRYCKESHORN  MED  SILFVERBESLAG. 


dessa  föremål  utfördt  i den  på  grund  af  de  inflätade  drakslingorna  benämnda 
fornnordiska  stilen.  Till  en  stor  förgyld  och  oxiderad  borduppsats,  gåfva  vid 
kronprinsparets  förmälning,  hade  prof.  Isseus  lemnat  ritning  och  prof  Börje- 


MULLENBORG.  KYRKSILFVER. 


KONSTSLÖJDEN. 


son  modellerat  figurerna.  Till  den  ly- 
sande samlingens  bästa  nummer  räk- 
nades vidare  en  med  kaméer  besatt 
pokal  af  den  tyska  jamnitzertypen 
samt  en  dryckesbål  i senrenässans, 
ornerad  med  minnespenningar  från 
olika  svenska  regenter;  bålen  helför- 
gyld  och  orneringen  oxiderad.  Ar- 
beten i ädla  stenar  utmärkte  sig  ge- 
nom orginela  mönster  och  vackra  in- 
fat  t ningskombina  tioner. 

EMIL  O.  MÖLLER,  Malmö. 
Från  grannarna  på  andra  sidan  Sun- 
det, i många  stycken  våra  läromästare, 
har  hr  Möller  hemtat  motiven  till  llere 
af  de  bästa  utställningsföremålen,  så- 
som drifna  arbeten  i oxideradt  sillver 
(hvaribland  de  å pl.  153,  154),  bägare, 


PL.  151.  G.  MÖLLENBORG.  BORDUPPSATS 
AF  SILFVER. 


569 


PL.  150.  G.  MÖLLENBORG.  POKAL  AF  SILFVER. 

ornerade  med  stiliserade  kaktusblom- 
mor och  svärdsliljor.  Kaffeservisen 
med  lägre  drifna  blommor  i matt  sil f- 
ver  var  jemväl  ett  synnerligen  akt- 
ningsvärd! arbete.  För  den  mindre 
köpstarka  delen  af  allmänheten  funnos 
ringar,  broscher,  armband  o.  d.,  hvilka 
betecknade  smak  vid  val  af  modeller. 
De  skånska  allmogesmyckenas  karak- 
täristiska former,  väl  egnade  äfven  för 
moderna  drägter,  hade  återgifvits  med 


570 


KONSTSLÖJDEN. 


på  samma  gång  trohet  och  elegans,  hvilka  egenskaper  förklara  firmans  an- 
seende i denna  föga  beaktade  gren  af  yrket. 

SAM.  PETTERSSON,  Linköping.  Utställningen  inneslöt  silfverarbeten 
af  framstående  konstindustrielt  värde,  hvilket  genast  förskaffade  sin  mästare 
namn  såsom  en  bland  vårt  lands  skickligare  guldsmeder.  Där  låg  något  så 
trofast,  flärdfritt  och  lugnt  i alla  föremålen,  att  de  genast  fångade  våra  sym- 
patier. Hufvudpjesen,  ett  stort  dryckeshorn,  var  beslagen  med  ornering  i 


PL.  152.  G.  MÖLLENBORG.  FAT  AF  DRIFVET  SILFVER. 


drakslingstil,  ciselerad  i relief  med  förgylda  ornament;  locket  kröntes  af  lejon, 
bärande  ett  i färger  emaljeradt  riksvapen;  de  likaledes  emaljerade  landskaps- 
vapnen  voro  infälda  i lock  och  midtband  eller  upphängda  omkring  brädd- 
ornamentet;  foten  utgjordes  af  en  tomte  i oxideradt  silfver  på  en  platta  af 
ebenholz  med  sköldbucklor  af  silfver  (pl.  155).  Till  samma  karaktär  anslöto 
sig  två  mindre  horn  med  drifna  ornament,  delvis  i filigran  och  beslagna  med 
stenar  af  olika  färg;  beslagen  voro  förgylda  i två  nyanser.  Af  de  två  serviserna 
var  den  ena  hållen  i indisk  stil,  om  man  får  döma  af  den  såsom  hufvudmotiv 
uppspirande  lotusblomman,  hvaremot  gammaltyska  förebilder  inspirerat  till 


KONSTSLÖJDEN. 


571 

den  andra  servisens  ovala  och  refflade  form  ni  ed  ciselerade  mellanparlier.  lin 
drifven  och  ciselerad  tekanna  i rokoko  (pl.  156)  var  till  form  och  niförande  ett 
allt  igenom  förträffligt  arbete. 

JOH.  A.  BECKMAN  & C:o.  Vid  den  festliga  invigningen,  a vissa  lider 
dagligen  under  hela  utställningen  och  ända  lill  och  med  den  högtidliga  alslul- 
ningen  ringdes  i de  tre  kyrkklockor,  som  placerats  på  en  prydlig  ställning  i 
närheten  af  maskinhallen.  Ljudet  däraf  trängde  genom  folkmassans  sorl  och 
det  intensiva  bullret  af  maskinerna  bort  lill  de  allägsnasle  delarna  af  det  vid- 
sträckta utställningsområdet.  Utförda  för  Söderköpings  kyrka  efter  ritningar 


I'L.  153  OCH  154.  BÄGARE  AF  DRIFVET  SILFVER. 


af  arkit.  C.  Möller,  voro  de  till  såväl  form  som  klang  mönstergilla;  dekorerin- 
gen hållen  i medeltidsstil  med  inskrifter  och  figurala  framställningar.  Den 
största  klockan  mätte  1,5  5 m.  i diam.  vid  nedre  kanten  och  vägde  2,500 
kilo;  den  här  afbildade  (pl.  157)  var  af  något  mindre  dimensioner.  Klockorna 
ringdes  med  vinkelaxlar  och  linor.  A bärställningen  syntes  åtskilliga  mindre 
klockor,  hvilka  dock  icke  togo  någon  hörbar  del  i påkallandet  af  allmänhetens 
uppmärksamhet. 


J.  & C.  G.  BOLINDERS  MEKANISKA  VERKSTADS  AKTIEBOLAG. 
Ehuru  endast  en  underafdelning  inom  det  storartade  etablissementet,  har  det 


KONSTSLÖJDEN. 


572 


finare  gjutgodset  omfattats  med  en  mindre  vanlig  hänsynsfullhet.  Men  den 
gamla  stammen  af  gjutare,  till  en  viss  grad  äfven  modellörer,  aftager,  och 
troligt  är,  all  den  utstälda,  af  Lca  Ahlhorn  modellerade  medaljongen  med  re- 


PL.  155.  SAM.  PETTERSSON.  DRYCKESHORN  MED  SILFV ERBESLAG. 


liefporträtt  (pl.  158)  af  affärens  grundläggare,  Jean  och  Carl  Bolinder,  äfvensom 
Konungens  konstnärligt  gjutna  byst  (efter  prof.  Börjesons  modell)  bildade  af- 
slulningen  af  den  blida  gjulerikonslens  korta,  men  ärofulla  tillvaro.  A en 
slor,  med  plysch  klädd  talla,  i hvars  midt  var  inpassad  en  sköld,  fram- 


KONSTSLÖJDliX. 


573 

ställande  Tors  strid  med  jättarna,  var  anbragl  ett  stort  antal  Iinl  gjutna 
porlrättmedaljonger  af  personer,  ölver  hvilka  medaljer  preglals  (pl.  159). 


Pl..  15G.  SAM.  PETTERSSON.  TEKANNA  AF  SILFVER. 


GUSUMS  BRUKS-  OCH  FA BRI KSA KTIEBO LAG,  Gnsiim.  Gusunts 
bruk  har  visat  en  för  vårt  land  ny  användning  af  messingen  i den  efter  arkil. 
Agi  Lindegrens  ritning  utförda  monumentala  allarprydnaden  till  S:l  Olofs  kyrka 
i Norrköping  (pl.  160).  Det  var  en  lycklig  idé  af  arkitekten  att  för  sjelfva 


574 


KONSTSLÖJDEN. 


brännpunkten  af  den  inre  dekorationen  tillämpa  den  vid  italienska  jesuiter- 
kyrkor  ofta  förekommande  sammanställningen  af  marmor  och  messing.  Huf- 
vudämnet  till  såväl  altarbord  som  altarring  utgjordes  af  grön,  ådrig  kolmårds- 
marmor,  hvarpå  anbragts  i messing  gjutna  och  ciselerade  ornament;  å bor 
dets  midt  en  kartusch  med  inskrift,  och  å sidofyllningarna  vackra  slingor. 


PL.  157.  JOH.  A.  BECKMAN  & C:ö,  KYRKKLOCKA. 


Korsets  af  messing  gjutna  fotställning  var  dekorerad  med  kartusch,  och  å 
ömse  sidor  om  krucilixet  två  knäböjande  englar.  Kristusbilden  framstod  ge- 
nom den  pä  galvanisk  väg  försilfrade  ylan  från  den  öfriga  delen  af  altaret. 
De  båda  kandelabrarna  hvilade  på  nedhukade  lejon;  i midten  af  de  rikt  pro- 
filerade stammarna  stodo  på  äkta  barockmanér  små  putti;  öfver  de  af  böjda 
slingor  sammanknutna  ljusarmknippena  tronade  bedjande  englar.  A altarrin- 


KONSTSLÖJDES. 


gen,  basen  för  denna  praktfulla  dekoration,  voro  piedestalerna,  sockel  och 
öfverliggare  af  marmor  samt  balustrar  och  fyllningsornering  af  messing.  I 
hela  detta  arbete  kunna  materialets  tekniska  ressurser  sägas  vara  uttömda. 
För  samma  noggranna  utförande  utmärkte  sig  de  stora  kyrkkronorna,  de 
mindre  salongskronorna  (pl.  161)  och  alla  dessa  olikartade  prydnads-  och  hus- 
hållsföremål,  som  bilda  fabrikens  liufvudaffär. 

H.  HAGELIN,  Gefle.  Kassaskåpet,  under  många  förhållanden  I Vcl  pila- 
listens trofaste  vän,  är  såsom  möbel  allt  för  styfmoderligl  behandladl.  Genom 
dess  brand-  och  dyrkfria  innanmäte  passera  under  tidernas  lopp  stora  skatter, 
därifrån  hemtas  medel  till  den  oss  omgifvande 
lyxen,  och  det  oaktad l förvisas  det  till  en 
undangömd  vrå,  blottadt  på  andra  prydnader 
än  ett  enkelt,  gjutet  öfverstycke  med  fabri- 
kantens namn.  Att  dess  stela  hufvudform  och 
solida  konstruktion  icke  äro  oemottagliga  för 
dekorativ  utstyrsel,  fingo  vi  lära  af  hr  Hagelins 
prydliga  skåp  (pl.  162),  som  därjemte  gjorde 
intryck  af  ovanlig  tillförlitlighet.  De  släta 
ytorna  voro  målade,  och  allt  orneradt  smide 
blankpoleradt.  Beslagen,  hvartill  motiven  lånats 
från  1200-talets  kyrkdörrar  och  kistor,  vitnade 
om  högt  uppdrifven  yrkesskicklighet.  Såsom 
ett  genomgodt  konstslöjdföremål  egnar  och  an- 
står, sträckte  sig  noggrannhet  och  prydlighet 
älven  till  de  inre,  undantagsvis  synliga  delarna. 

G.  G.  HALLBERGS  GJUTE  B IAKTIEBOLAG  (nu  inlorlifvadt  med  Aktie- 
bolaget Förenade  konstgjuterierna,  f.  d.  Otto  Meyer  & Comp.).  Af  llertalel 
besökande  egnades  föga  uppmärksamhet  åt  den  till  utseendet  anspråkslösa 
utställningen,  där  ingenting  ögonbestickande  förekom,  men  så  mycket  ifrigare 
granskades  och  studerades  den  af  fackmän  och  kännare.  Gradvis  kunde  fram- 
ställandet af  gjutgods  följas:  föremålets  tillstånd  efter  gjutformens  aflägsnande, 
med  ännu  kvarsittande  göten  samt  utseendet  efter  dessas  bortmejsling  och 
det  därpå  följande  afslutningsarbetet  af  ciselören.  Särskildt  intresse  väckte 
afgjutningen  i brons  och  sil  Iver  i »cire  perdue»  af  blad,  liljekonvaljer  och  gran- 
ris (pl.  163).  För  denna  teknik  har  modellen,  som  här  utgjorts  af  de  lätt 
förbrända  växterna,  omgifvits  med  ett  bildbart,  hårdnande  ämne,  exempelvis 
lera,  hvarefter  den  aflägsnats  genom  öfverhettning;  de  sålunda  uppkomna 


PL.  158.  J.  & C.  G.  BOLIN DERS 
MEK.  VERKSTADS  AKTIEBOLAG. 
MEDALJONG  I GJUTJERN,  FRAM- 
STÄLLANDE JEAN  OCH  CARL 
BOL1NDER. 


■ 159-  J.  & C.  G.  BOLINDERS  MEK.  VERKSTADS  AKTIEBOLAG. 


FINARE  GJUTGODS. 


578 


K 0 N STS  I.  Ö J DEN 


tomrummen  hafva  fylts  med  metall.  I allmänhet  utföres  modellen  af  vax, 
som  smälter,  då  likaledes  den  för  gjutning  erforderliga  formen  erhålles;  däraf 
benämningen  cire  perdue». 


PL.  161.  GUSUMS  BRUKS  OCH  FABRIKS  AKTIEBOLAG.  LJUSKRONA. 

M ETA  L L F AB  R I K SA  IvT  I E BOLAGET  C.  C.  SPORRONG  & C:o.  Fa- 
briken är  bufvudsakligen  känd  genom  sina  bronsarbeten  för  militära  och  civila 
uniformer,  såsom  till  kepis  och  mössor  samt  i all  synnerhet  knappar,  till 


KONSTSLÖJDEN. 


579 


hvilkas  pregling  kräfves  den  största  noggrannhet  och  omsorg;  lill  detta  senare 
slags  arbeten  hörde  älven  preglade  belöningsmedal jer  för  sportlällingar  o.  d., 


PL.  1G2.  H.  HAGELIN.  KASSASKÅP. 


hvaraf  flere  utförts  af  framstående  konstnärer.  Jemte  prof  pä  denna  del  al 
bolagets  verksamhet  utstäldes  emaljerade  broscher  efter  norska  och  italienska 
förebilder  samt  vackert  brännförgylda  stakar  (pl.  1 (>4). 


74 


580 


KONSTSLÖJDEN. 


OTTO  MEYER  & COMP.  (nu 
AKTIEBOLAGET  FÖRENADE  KONST- 
GJUTERIERNA,  f.  d.  OTTO  MEYER 
A COMP.).  Bredvid  den  industriela 
och  ekonomiska  utvecklingen  inom  vårt 
land  kan  iakttagas  en  parallelrörelsc, 
framkallad  af  det  varmaste  intresse  för 
framåtskridande  inom  konst  och  konst- 
slöjd. En  industrigren,  som  nära  be- 
röres  af  detta  intresse,  är  statybrons- 
gjutningen,  förmedlaren  mellan  allmän- 
heten och  den  högsta  af  alla  konstarter, 
den  monumentala  skulpturen.  Periodiskt 
har  gjulning  af  konstnärliga  arheten 
här  förekommit,  men  tydligen  afstannat  i hrist  på  del  för  affärens  hedrifvandc 
nödiga  understödet.  Utställaren  har  dock  för  omkring  25  år  sedan  haft  mod 
att  trotsa  svårigheterna,  och  med  det  bästa  resultat.  Beställningar  tillström- 
made; sa  halva  under  tidernas  lopp  gjutits  stora  statyer  (Karl  XI  för  Karls- 
krona, Nils  Ericson  och  Sehéele  för  Stockholm,  Linnémonumentet  i Chicago 
m.  11.),  grupper  (stor  fontän  a gården  till  v.  Hall.wyls  palats,  Konstslöjden»  i 
norra  nischen  vid  Nationalmusei  portik)  samt 
mindre  figurer  och  prydnadsföremål,  som  räkna 
afnämare  hland  de  egentliga  finsmakarne.  Mo- 
dellernas mästare,  prof.  Börjeson  (Kristus  med 
barnet,  Musiken),  Th.  Lundberg  (en  liten  kvinno- 
figur), Gusten  Lindberg  (Johannes  döparen)  m.  fl. 

(se  pl.  165),  voro  betecknande  för  utställningens 
konstnärliga  hall;  figurerna  hade  formats  isand, 
gjutits  i hrons,  retucherals  och  oxiderats.  »En 
krukmakare  (pl.  166),  gåfva  från  personalen  vid 
Rörstrands  porslinsfabrik  till  disponenten  R.  Alm- 
ström, var  en  (50  cm.  hög  figur,  modellerad  af 
artisten  Carl  Andersson  samt  gjuten  i silfver.  En 
af  fh.  Lundberg  modellerad,  af  prins  Eugen  in- 
köpt urna  med  drake  var  af  hrons  i »cire  perdue», 
och  med  samma  arbetssätt  hade  i hrons  och 
silfver  frambragls  afgjulningar  af  växter  (pl.  167), 
hvilkas  bladådror  och  nervförgreningar  voro  med 
öfverraskande  noggrannhet  återgifna.  1 en  af  hrons 


PL.  164.  METALLFABRIKS  AKTIE- 
BOLAGET C.  C.  SPORRONG  & C:0. 
LJUSSTAKE  AF  BRONZ. 


KONSTSLÖJDEN. 


581 


gjuten,  dyrbar  minnesgåfva,  lill  kompositionen  något  ansträngd,  förhärligades 
telefonen.  Anordningen  var  följande:  på  en  hög  piedestal  af  svartbetsadl  päron- 
trä i en  yppig  barockornering  bvilade  en  plint  af  gråspräcklig  marmor;  bron- 
sens hufvudstomme  var  lill  grundformen  fyrkantig,  och  ä de  fyra  sidorna  hade 
anbragts  medaljonger  i basrelief  med  framställningar,  hänsyftande  ])å  fesl- 


GENIli  MED  VAS,  JOHANNES  DÖPAREN,  KRISTUS  MED  BARNET,  MUSIKEN,  BREFPRESS, 

AF  C.  ANDERSON.  AF  G.  LINDBERG.  MOD.  AF  J.  BÖRJESON.  AF  J.  BÖRJESON.  MOD.  AF  IH.  LUNDBERG. 

PL.  165.  OTTO  MEYER  & COMP. 


föremålet;  släta  ytor  vid  de  afskurna  hörnen  tjenade  till  stöd  för  fyra  små 
modeller,  hvarigenom  telefonapparatkonstruklionens  utveckling  åskådliggjordes ; 
vid  pilastrarnas  öfre  del  syntes  frontoner  och  därpå  genier,  lyssnande  i tele- 
fon 1 n rar,  som  medels  trådar  stodo  i förbindelse  med  ofvannämnda  apparater; 
det  hela  afslutades  med  en  draperad  kvinnofigur,  stående  på  en  jordglob;  i 
den  högra  banden  höll  hon  en  fackla,  och  med  den  venstra  bekransades  en 
telefonputto. 


582 


KONSTSLÖJDEN. 


FRANS  NYZELL,  Eskilstuna.  Från  den 
enkla  dekoreringen  på  knifvar  och  saxar  har 
ståletsningen  fått  tjena  högre  uppgifter  och  ut- 
bredts  öfver  allt  större  ytor.  Den  vanliga  djup- 
etsningen  med  guld-  eller  silfverbelagda  bottnar 
har  utvecklats  till  effektrikare  förfaringssätt  och 
kombinerats  med  dels  ytornas  färgning  med 
olika  slags  syror,  dels  inläggningar  af  zink  och 
koppar,  hvarå  ristats  figurer  och  ornament. 
Herr  Nyzells  utställning  gaf  prof  på  de  olika 
förfaringssätten,  tillämpade  på  stora  sköldar  (pl. 
168)  och  en  samling  mindre  föremål.  Etsade 
album-  och  visitkortspermar,  fotografiramar,  små 
skrin  m.  11.  eskilstunavaror  utgöra  numera  en 
omfattande  industri,  som  särskildt  hland  turister 


IM..  106.  OTTO  MEYER  & COMP. 
EN  K RU  KM  A K ARE,  MOD.  AF 
C.  ANDERSON. 


funnit  beundrare  och  afnämare.  Or- 
namentiken  rör  sig  inom  olika  stil- 
arter  och  är  i allmänhet  god,  men 
gör  sig  kanske  fördelaktigast  gäl- 
lande i modern  yldekorering  med 
blad  och  blommor. 

S K ULTUNA  A KT I E BOLAG . 
Den  efter  artisten  Hj  Norrström,  af 
dragna  messingsrör  och  andra  til  1 - 
verkningsprof  upphygda,  ståtliga 
portalen  skilde  sig  fördelaktigt  från 
de  pagoder,  pyramider,  tornspiror 
och  andra  högtsträfvande  étalager, 
hvarmed  ett  stort  antal  svenska  ut- 
ställare skymde  hela  partier  af  in- 


PL.  167.  OTTO  MEYER  & COMP.  PROF  PÅ 
KONSTGJUTNING. 


KONSTSLÖJDEN. 


583 

dustrihallen.  Mellan  och  bakom  de  refflade  pilastrarna  saml  vid  de  af  mes- 
sings-  och  kopparplåtar  hopfogade  arkaderna  mötte  oss  mänga  gamla  bekanta 
från  kyrka  och  hem:  messingskronor  och  stakar,  armatur  för  elektrisk  belys- 
ning, fristående  golflampor,  bordlampor,  brickor  och  möbelbeslag,  urnor  och 
andra  kärl  af  olika  slag  (pl.  169).  Fabriken  tillgodoser  äfven  de  mindre  hus- 
hållsbehofven  med  väl  formade  kaffekannor,  enkla  stakar,  bägare  m.  m.  Det  är 
dock  genom  tillverkningen  af  de  stora  kyrkkronorna,  firman  gjort  sig  mest 
känd  såsom  framstående  befordrare  af  svensk  konstslöjd.  Prof  härpå  lemnas  å 


PL.  1G8.  FRANS  NYZELL.  STÅLETSNING. 


pl.  170;  i hvarje  del  framträdde  arbetssättet  fullt  tydligt,  i midten  den  gjutna 
och  svarfvade,  härande  delen,  liva  rå  gjutna  armar  voro  fasthäktade,  samt  där- 
emellan af  messingsplåt  pressade,  stiliserade  blommor.  I hela  Skultunaut- 
ställningen  fans  något  af  gammal,  hedervärd  konstslöjd  med  teknisk  fulländ- 
ning, vitnande  om  friskhet  och  skaparlust. 

FR.  A.  SANTESSON.  Om  man  frånser  det  ringare  material  värdet, 
livilket  ur  konslindustriel  synpunkt  är  af  underordnad  betydelse,  och  endast 
fäster  sig  vid  tillgodogörandet  af  materialets  egenskaper,  kunde  de  utstälda 


KONSTSLÖJDEN. 


584 


tennföremålen  jemföras  med  det  förnämsta  inom  metallindustrien.  Med  full- 
komlig virtuositet  lotsar  hr  Santesson  sig  genom  imitationens  blindskär  och 
motstår  de  frestelser,  för  hvilka  en  stor  del  af  nysilfverläbrikanterna  fallit 


PL.  169.  SKCLTUNA  AKTIEBOLAG.  FÖREMÅL  AF  MESS1NG  OCH  KOPPAR. 


offer.  I den  omvexlandc  ulställningen  af  kannor,  pokaler,  bägare  m.  m.  upp- 
täcktes icke  en  detalj  med  bismak  af  främmande  material.  Där  igenkändes 
alltjeml  tennet,  den  motsträfviga,  tjockllytande  massan,  som  med  största 
svårighet  tvingas  in  i atlägsna  vrår  och  smygar.  De  glänsande  kannorna  äro 


PL.  170.  SKULTUNA  ARIIEBOLAG.  LJUSKRONA. 


PL.  171.  FR.  A.  SANTESSON.  FÖREMÅL  AF  TENN. 


KONSTSLÖJDEN. 


587 


inga  uppkomlingar  inom  konstslöjden,  utan  af  ärligt  gods,  med  stil  och 
snitt  i formerna.  När  den  blanka  ytan  platinabelagts,  och  tidens  tand  sall 
djupa  märken  i det  veka  materialet,  respekteras  och  omhuldas  ännu  de  gamla 
tennstopen  såsom  verkliga  prydnader.  — De  ä pl.  171  framstälda  föremålen 
angifva  fabrikationens  hållning  och  tendens;  i midten  den  från  handtverks- 
skråens  inventarier  välbekanta,  stora  välkomman  med  däromkring  hängande 
minnespenningar  ölver  åldermän  och  gynnare;  ytterst  å den  öfre  afsatsen  till- 


PL.  172.  ÖLSEIDEL  AF  TRÄ  MED  INLÄGG- 
NING OCH  BESLAG  AF  TENN. 


PL.  173.  KANNA  AF  TENN. 


SANTESSON. 


bringare,  dekorerade  med  inristade  ornament  och  deviser;  ä nedre  afsatsen  i 
midten  en  slät  soppterrin  samt  två  dryckeskärl  af  trä,  ornerade  och  beslagna 
med  tenn.  Denna  teknik  åskådliggöres  genom  pl.  172;  i det  af  små  delar 
sammanlaggade  träkärlet  skäras  fördjupningar,  som  fyllas  med  särskildt  gjutna 
tennornament,  hvari  rilsas  eller  djupgra veras;  fot,  lock  och  handtag  gjutas  af 
tenn  samt  förses  med  ornament  och  inskrifter.  Den  snedrefflade  kannan 
(pl.  173)  representerar  en  annan,  jemväl  vid  pokaler  och  bägare  ofta  förekom- 
mande typ. 


K OX  ST  SLÖJDEN. 


588 


E.  ÖSTERBERG  & COMP,  Eskilstuna.  Den  tekniska  och  ornamentala 
behandlingen  af  de  etsade  stålföremålen  var,  liksom  teckningen,  oklanderlig. 
Bland  större  föremål  uppmärksammades  dels  ett  album,  å hvars  perm  fram- 
stäldes  stiliserade  tistlar  i guld  på  svart  oxiderad  botten  samt  en  med  eklöf 
dekorerad  bård  på  guldbotten,  dels  en  skrifportfölj  med  Konungens  porträtt, 
omgifvet  af  sammanflätade  lager-  och  eklöf  i guld  på  djupt  etsad,  svart  botten. 
Nipperskrin  af  omvexlande  storlek  och  dekoreringssätt,  knitVar,  broscher,  dolkar, 


PL.  175.  AKTIEBOLAGET  KOSTA  GLASBRUK.  SLIPAD  KRISTALLSKÅL. 


fotografiramar  m.  m.  med  förgyllningar,  oxideringar,  blå-anlöpningar  och  emal- 
jeringar  visade  utställarens  mångsidighet  och  herravälde  öfver  etsningskonsten. 


2.  Glasindustrien. 

Den  gren  af  konstslöjdutställningen,  som  beredt  oss  den  angenämaste 
öfverraskning,  är  glastillverkningen.  Från  en  anspråkslös  början  har  den 
långsamt  och  försigt igt  skridit  framåt,  då  och  då  framförande  i marknaden 


AKTIEBOLAGET  KOSTA  GLASBRUK.  SLIPADE  GLASEÖREMÅL. 


KONSTSLÖJDEN. 


58!) 

nya  alster,  enkla  serviser  eller  prydnadspjeser,  till  dess  den  slutligen  eröfrat 
allmänhetens  odelade  sympatier  och  förtroende.  När  de  svenska  fabrikerna 
med  samlade  krafter  uppträdde  å utställningen,  vardt  segern  fullständig.  Slip- 
ningarna  befunnos  fullt  jemförliga  med  de  utländska  med  afseende  å såväl 
mönster  som  skärpa  i utförande.  Glasmassan  var  kristallklar,  ett  oeftergifligt 
vilkor  för,  att  de  slipade  fasetterna  skola  erbjuda  nödig  lyster.  Det  konst- 
närliga elementet  framträdde  hufvudsakligen  i den  urskilning,  hvarmed  före- 
bilderna voro  valda,  och  af  vissa  ansatser  kan  slutas,  att  med  det  nu  vunna 
herraväldet  öfver  tekniken  kan  med  all  säkerhet  förväntas  större  sjelfständig- 
het  i formen.  Särskildt  iakttogs  en  berömvärd  måttfullhet  i orneringen ; aldrig 
skattades  åt  den  godtköpssmak,  som  har  sin  fägnad  i dessa  blomster-  och 
figurmålningar  af  tvifvelaktigt  konstinduslriell  värde,  hvilka  täcka  ett  storl 
antal  af  de  tyska  simp- 
lare glasen.  De  svenska 
glasbruken  hafva  talat 
till  den  konstindustrielt 
intresserade  delen  af 
publiken,  hvilken  ock- 
så genom  lliliga  inköp 
skänkt  dem  en  ärligt 
fö  rt  j en  t up  pmunt  ran . 

Glasmåleriet,  ehuru 
en  i Sverige  helt  ny 
konst,  har,  tack  vare 
de  energiska  krafter, 
som  tagit  sig  an  och 
vårdat  densamma,  sla- 
git igenom  på  en  förvånande  kort  tid.  Utan  tvifvel  har  det  föredöme,  Konungen 
gifvit  genom  beställningar  för  restaurerade  och  nyuppförda  byggnader,  exempel- 
vis Upsala  och  Vesterås’  domkyrkor  samt  Helsingborgs  nya  rådhus,  banat  väg 
för  den  främmande  och  svårfattliga  konsten.  Såsom  en  vigtig  faktor  härvid  får 
man  älven  medräkna  tidens  sinne  för  färgstämningar  och  dämpade  belysningar 
1 kyrkan  reduceras  fönstrens  mått,  rosett-  och  pseudoverk  af  stadiga  dimensioner 
anbringas,  och  slutligen  fyllas  ytorna  med  praktfulla  glasmålningar  eller,  vid 
mer  begränsade  tillgångar,  med  halfgenomskinligt  (katedral-)  glas  i regelbundna 
mönster,  med  här  och  livar  inpassade  färgade  glas.  Till  större  festsalar  be- 
kosta numera  korporationer  eller  enskilda  personer  ofta  dyrbara  fönster  för 
att  hugfästa  minnet  af  vigtiga  tilldragelser.  Målade  fönster  anlitas  därjemte 
såsom  en  behändig  utväg  att  vid  trappor  och  rum  afstänga  utsigten  öfver  stö- 


KONSTSLÖJDEN. 


590 


rande  grannskap.  På  det  svenska  glasmåleriet  må  icke  ställas  samma  anspråk 
som  på  likartade  utländska  arbeten,  utförda  under  betydligt  gynsammare  för- 
hållanden, men  i betraktande  af  de  i allmänhet  knappa  betalningsvillkoren  och 
svårigheten  all  bilda  och  bibehålla  en  skicklig  arbetarestam  böra  vi  lemna 
vårt  fulla  erkännande  åt  glasmåleriets  nuvarande  ställning  i Sverige. 


AKTIEBOLAGET 
KOSTA  GLASBRUK,  Kos- 
ta. Kosta  glasbruk  till- 
kommer äran  af  att  först 
(redan  år  1892)  hafva  upp- 
tagit och  banat  väg  för 
den  finare  svenska  kristall- 
tillverkningen,  som  fram- 
gångsrikt täflar  med  det 
n t ländska kristallglaset.  En 
högt  nppdrifven  konstfär- 
dighet i slipningen  och  väl 
valda  mönster  utmärkte 
de  många  olikartade  till- 
verkningarna. Formerna 
äro  hnfvndsakligen  hem- 
tade  från  eller  åtminstone 
starkt  påverkade  af  engel- 
ska, böhmiska  och  franska 
förebilder,  hvarigenom  be- 
redis en  aktningsvärd  af- 
sättning  i utlandet,  före- 
trädesvis i England.  Bland 

PL.  177.  AK  I IEBOI.AGET  KOS1A  GLASBRUK.  POKAL. 

den  rikhaltiga  samlingen 
af  skålar,  pokaler  och  glas 

äro  några  återgifna  å pl.  174 — 177.  En  kanna  och  två  glas  (pl.  178)  ut- 
gjorde vackra  prof  på  slipningskonst.  En  stor  bål  (inköpt  för  National- 
museum) med  rubin-  eller  s.  k.  öfverfångsglas,  smält  öfver  en  hvit  botten- 
massa,  hvarefter  genom  det  öfre  skiktets  bortslipning  framkallats  ornering 
med  delfiner  m.  m.,  företedde  etl  löftesrikt  experiment,  som  senare  fullföljts 
och  under  tydligt  inbytande  af  här  exponerade  franska  konstglas  ledt  till 
myckel  smakfulla,  af  artisten  G.  Wennerberg  komponerade  glasskålar.  Bland 
de  enkla  glasen  uppmärksammades  särskildi  den  för  prins  Carl  tillverkade 


KON STS L ÖJ  DEN. 


59 1 


servisen,  bestående  at  en  oslipad,  väl  formad  bägare  ocb  fot  samt  stängel 
med  enkel  slipning;  dekoreringen  utgjordes  af  lina  guldränder  å fot  och  kupa 
jemte  en  graverad  och  förgyld  hertiglig  krona.  Åtskilliga  vackra  krislallföre- 
mäl  med  motiv  från  antika  glasformer  tillvunno  sig  allmänt  bifall. 

EDA  AKTIEBOLAG.  De  på  en  långsträckt  étagere  utbredda  mångfaldiga 
glasprofven  gjorde  intryck  af  ärliga  sträfvanden  all  förse  den  stora  publiken 


PL.  178.  AKTIEBOLAGET  KOSTA  GLASBRUK.  TILLBRINGARE  OCH  GLAS  MED  KONSTSLIPN  ING. 


med  vackra  varor  till  måttliga  pris.  För  den  praktiske  åskådaren  beredde 
denna  samling  af  nyttighetsartiklar  en  behaglig  hvila  och  omvexling  vid  sidan 
af  de  angränsande  gnistrande  glasutställningarna.  Men  en  talrik  och  ganska 
köpvillig  klass  af  lyxälskande  kunde  få  sill  lystmäte  af  dessa  blomglas,  lukt- 
vatten 11  n skor,  dosor  och  andra  tingestar,  vängåfvor  ocb  kärleksvitnen,  som 
söka  sig  väg  lill  ocb  understundom  fylla  salongernas  atenienner,  lika  väl  som 
de  räknas  lill  den  torftiga  dragkistans  liögsl  värderade  prydnader.  Men  i 


KONSTSLÖJDEN. 


592 


täflingsstriden  förfogade  Eda  glasbruk  öfver  både  slipade  och  glänsande  vapen; 
pokaler  och  kannor  efter  utländska  förebilder  voro,  med  hänsyn  till  fabrika- 
tionens hufvudsyfte,  i hög  grad  aktningsvärda. 

REIJMYRE  BRUKS  AKTIEBOLAG,  Reijmyre.  Utställningen  lemnade 
tillfälle  till  en  fullständig  öfversigt  af  etablissementets  verksamhet,  som  om- 
fattar från  de  enklaste  hushållsglas  till  verkliga  praktpjeser.  Glasmassans 
klarhet  och  ljusbrytningsförmåga  beundrades  i en  mångfald  af  frukt-  och  sal- 
ladskålar, pokaler,  kannor,  prydnadsglas  m.  m.  Den  kolossala  bålen  (pl.  179), 

nu  i Nationalmuseum,  visade  höjdpunkten  af 
brukets  förmåga;  fotens  nedre  del  och  den  öfre 
brädden  voro  ornerade  med  solfjäderform iga  slij>- 
ningar;  den  kupiga  ytan  å fot  och  skål  var  ge- 
nom upphöjda  ränder  indelad  till  sexkantiga  fi- 
gurer, och  mellan  dem  syntes  olika  slags  slip- 
ningar.  Vid  den  å samma  plansch  återgifna  vin- 
karaffen  framkallades  genom  ytans  sönderdelning 
i utåtsvängda  figurer  ovanliga  glansdagrar,  hvilkas 
effekt  säkerligen  höjes  af  det  därigenom  skimrande 
vinet.  Med  denna  dekoreringsart  voro  llere  af  de 
utstälda  blomsterglasen  (pl.  180  och  183)befryndade. 
Vid  den  stora  pokalen  (pl.  181)  framträdde  de  djupt 
inskurna  och  fint  ornerade  listerna  med  en  hög 
grad  af  skärpa;  å fot,  bägare  och  lock  korsade 
och  slingrade  sig  linierna  i yster  lek,  slutligen  un- 
der slipstålet  ordnade  till  stjernor,  diamantsnitt, 
snäckor  och  för  hvardagsornamentiken  okända 
bilder.  Om  den  enkla  s.  k.  Nordenskiöldspoka- 
lens  (pl.  182)  popularitet  talade  de  räckor  af  visit- 
kort, hvarmed  man  velat  försäkra  sig  om  ett  minne 
af  Reijmyre  bruks  vackra  utställning.  Ett  genomgående  motiv,  i hvars  be- 
handling en  öfverlägsen  säkerhet  och  färdighet  vunnits,  var  stjernmönstrel, 
hvilket  omslöt  och  pä  del  intimaste  smög  sig  efter  de  runda,  ovala  och  fyr- 
kantiga skålarna  och  faten. 

STOCKHOLMS  GLASMÅLERI,  NEUMANN  & VOGEL.  Enär  en  för 
större  praktfönster  fördelaktig  plats  saknades  inom  industrihallen,  utstäldes 
firmans  arbeten  i Nordiska  museet,  närmast  öfver  dess  hufvudingång.  De 
utgjordes  af  tre  fönster,  hvaraf  två  afsedda  för  Helsingborgs  nya  rådhus,  där 


Pl..  ISO.  REIJMYRE  BRUKS 
AKTIEBOI, AG.  BLOMGUAS. 


, /y  y /v.--y  vxvv 


REIJMYRR  BRUKS  AKTIEBOLAG.  SLIPADE  GLASFÖREMÅL. 


KONSTSLÖJDEN. 


f)«  i; 


för  närvarande  ej  mindre  än  tio  af  hrr 
Neumann  & Vogel  efter  professorn  friherre 
G.  Cederströms  kartonger  målade  fönster 
äro  uppsatta.  Pl.  184  är  en  reproduktion 
af  kartongen  till  det  ulstälda,  nu  i stads- 
fullmägtiges  sessionsrum  anhragta  fönstret, 
framställande  »Konung  Oscar  II  öppnar 
riksdagen»;  förutom  de  Kongl.  personerna 
voro  med  porträttlikhet  afbildade  flere  fram- 
stående män  bland  Konungens  omgifning. 

Monarkens  blå  och  prinsarnes  röda  mant- 
lar, de  guldglänsande  kronorna  och  l rö- 
nens vapenstickade  ryggstycke  bildade  ef- 
fektfulla motsättningar  i den  färgrika  tallan. 

Af  de  tre  trappfönstren  i samma  byggnad 
var  det  mellersta  utstäldt.  Den  i sträng 
medeltidsstil  hållna  kompositionen  visade 
en  scen  från  »Fredsmötet  mellan  Nordens 
konungar,  Birger,  Erik  Menved  och  Håkan 
Hålägg  i Helsingborg  den  20  Juli  1310». 

Mot  en  bakgrund  af  vallar  och  torn  syntes 
de  tre  konungarne  till  häst,  åtföljda  af 
riddersmän  i lysande  rustningar.  De  olika 
nationaliteterna  voro  angifna  genom  hästar- 
nas beklädnader;  blått  sammet  med  guld- 
kronor för  Birgers  samt  en  ljusgul  med  de 
tre  leoparderna  och  däromkring  utströdda 
röda  hjertan  ornerad  väfnad  för  Eriks  häst; 
den  norske  konungens  följe  var  betecknadt 
genom  ett  högt  buret,  rödt  banér  med  slå- 
ende lejon;  öfver  och  under  denna  ståtliga 
historietafla  voro  fälten  prydda  med  ro- 
setter, pinakler,  hand  och  slingor  i 1300- 
lalets  stil.  Kyrkfönstret,  i romansk  anda, 
framstälde  Kristus  ])å  korset  och  vid  foten 
däraf  Maria  och  Johannes,  en  innerlig  och 
stämningsfull  komposition  med  vackert 
tecknade  figurer  och  stilrigtig  ornameutik ; 

PL.  181.  UE1JMYRE  BRUKS  AKTIE- 

det  hela  efter  utställarnes  ritning.  Mindre  boi.ag.  hög  pokal. 


KONSTSLÖJDEN. 


r>')4 


fönsterdelar  för  trappor  och  boningsrum  ledde  arki- 
tekters och  byggherrars  uppmärksamhet  på  vackra 
dekorationsmotiv. 


med  de  första  tek- 
niska svårigheterna, 
numera  har  man 
vunnit  fullkomligt 
herravälde  öfver  tek- 
niken, hvilken  allt- 
jemt  rigtas  med  nya  uttryckssätt.  Från  att 
vara  en  med  den  förherskande  arkitekturen 
och  skulpturen  befryndad  konst,  har  den 
anslutit  sig  till  måleriet;  ty  de  nya  färgsam- 
manställningar och  stämningar,  det  moderna 
måleriet  upptäckt,  dess  förtroligare  bekant- 
skap med  naturen  samt  konstnärernas  vid- 
gade blick  för  naturlifvets  egendomligheter 
i färg  och  form  hafva  tillfört  porslinsdekora- 
tionen nya  idéer,  ja,  varit  bestämmande  för 
dess  nuvarande  karaktär.  Lockade  af  det 
bildbara  materialet  och  den  fulltonigare  färg- 
skalan egna  sig  numera  öfver  allt  framstående 
konstnärliga  krafter  åt  porslinets  konstnärliga 
behandling.  Detta  intima  samarbete  mellan 
konst  och  konstslöjd  har  älven  vid  de  an- 
sedda svenska  porslinsfabrikerna  burit  de 
bästa  frukter,  och  tack  vare  de  ledande 
männens  energi  och  de  konstnärer,  som  här- 


PL.  182.  REIJMYRE  BRUKS 
AKTIEBOLAG.  POKAL. 


3.  Porslin. 

Den  vid  sekelslutet  tydligt  framträdande  rast- 
lösa och  mångfrestande  verksamheten  inom  den  finare 
porslinsindustrien  erinrar  om  denna  industris  mest 
glänsande  tid  i midten  af  1700-talet.  Och  dock  hvil- 
ken skilnad!  Då  var  det  en  konst  för  furstar  och 
deras  gelikar,  för  slotten  och  de  aristokratiska  palatsen, 
nu  har  däremot  prydnadsporslinet  vunnit  hemorts- 
rätt i h varje  välordnadt  rum;  då  kämpade  man  ännu 


PL.  183.  REIJMYRE  BRUKS  AKTIE- 
BOLAG. TI  LLBRINGA  RE. 


KONSTSLÖJDEN. 


5!*r> 


för  intresserats,  kunna  vi  med  glädje  konstatera  en  inhemsk  skola  med  de 
rikaste  framtidslöften.  Ett  för  densamma  utmärkande,  i den  utländska  konst- 
ocli  konstslöjdliteraturen  ofta  anfördi  drag  är  behandlingen  af  de  svenska 


PL.  184.  STOCKHOLMS  GLASMÅLERI.  NEUMANN  & VOGEL. 

KONUNG  OSCAR  II  ÖPPNAR  RIKSDAGEN.»  MALADT  FÖNSTER  I HELSINGBORGS  RADHUS;  h l-TER  PROF.  FRIH.  G.  C Ii  I)li  R ST  R ÖMS  KAR  TO  N G . 


växterna,  återgifvandet  af  den  nordiska  blommans  delikata  färgskiftningar  och 
bladens  i relief  stiliserade  konturer  och  böjningar.  Genom  en  för  det  svenska 
porslinet  karaktäristisk  kombination  af  måleri  och  plastik  hafva  sålunda  eflek- 

7(i 


KONSTSLÖJDEN. 


596 


ter  framkallats  af  förut  okänd  omvexling  och  litlighet.  Hvad  som  särskildt 
förtjenar  att  framhållas  är,  att  vid  de  utstälda  dekorativa  arbetena  icke  oreflek- 
teradt  skattats  ål  dagens  lätt  förllyktande  mod,  utan  äro  de  i allmänhet  re- 


PI..  186  OCH  187.  AKTIEBOLAGET  GUSTAFS  BERGS  FABRIKS  INTRESSENTER. 


snltatet  af  sjelfständiga,  allvarliga  studier  och  preglade  af  en  viss  personlighet, 
livarigenom  deras  konstindustriela  värde  väsentligt  höjes. 

AKTIEBOLAGET  GUSTAFSBERGS  FABRIKS  INTRESSENTER.  Med 
rätta  |hade  porslinsfabrikernas  dekorativa  utställningar  förlagts  till  den  för- 
nämsta och  mest  trafikerade  delen  af  industrihallens  stora  skepp.  Till  höger, 

från  hufvudingången  räknadt,  voro  väggytor, 
hyllor  och  en  vidsträckt  golfställning  fylda 
med  Gustafsbergs  fabriks  tillverkningar,  från 
den  äldsta,  enkla  servisen  till  moderna  va- 
ser. Öfver  det  hela  hvilade  ett  älskvärdt 
lugn,  en  reserverad  och  förnäm  ton,  som, 
med  suveränt  förakt  för  lysande  färger,  ståt 
och  prål,  ville  gälla  för  hvad  den  är  och 
ingenting  därutöfver;  men  allt  igenom  med 
den  största  pietet.  Äldre,  för  en  viss  publik 
kära  former  hade  icke  skjutits  åt  sidan. 
Bland  gengångarna  återsågos  med  nöje  för- 


aktiebolaget  gustafsbergs  fabriks  intressenter,  föremal  i wedgwood-imitation.  figurer  i parian. 


pL-  180.  AICTIEBOLAGUT  gustafsbergs  fabriks  intressenter,  porslinsvaser. 


K 0 X S TS  L 0 J D E X.  r><)7 


träffliga  reproduktioner  af  antika  och  moderna  konstverk.  För  öfrigt  hade  inga 
öfverdrifter  eller  representanter  för  förfulningsidéer  fått  tillträde.  I porslinet 
förherskade  det  hvita,  antingen  kantadt  och  poin- 
teradt  med  guld  eller  belagd l med  diskreta  färger, 
understundom  endast  en  svagt  nyanserad  hlomma, 
liksom  afen  vindpust  d i l förd  och  fäst  vid  porslins- 
vtan.  Till  den  ljusa  totalverkan  bidrog  obetingad! 
dels  den  eleganta  och  rena  parianmassan,  hufvud- 
ämnet  för  de  konstnärligt  återgifna  figurerna,  dels 
de  numera  populära  s.  k.  Wedgwood-imitatio- 
nerna  (pl.  185).  Dessa  sistnämnda  kunde  med 
afseende  å utförande  ej  täfla  med  de  äldsta  verlds- 
herömda  jaspervarorna,  men  på  dessa  i Ludvig 
XYks  stil,  empire  eller  modern  anda  hållna 
skålar,  bägare,  fat,  dosor  m.  m.  var  den  nyare 
Wedgwoodtekniken  troget  återgifven.  Emaljmål- 
ning ]>å  glasyr  med  fint  utförda  porträttframställ- 
ningar eller  kopior  af  kända  taflor  förekommo 
hufvudsakligen  på  vaser.  Men  den  fasta  för- 
skansning  af  äldre  former,  inom  hvilken  fabriken  PL  190  höganäs’  sxenkols- 

under  en  följd  af  år  inneslutit  sig,  har  genom-  bolag,  vas  af  eldfast  lera 

brutits  af  dess  framstående  mönsterritare,  artisten 

G.  G:son  Wennerberg,  som  uppträdde  med  nya,  egendomliga  och  tilltalande 
arbeten.  Dekoreringen  utgjordes  af  blommor  och  blad  i hög  relief,  mo- 
dellerade på  kärlets  slätdrejade  yta  (pl.  18(5 
189)  och  utförda  i underglasyrmålning, 
majolika  och  lyster,  eller  af  rankor,  ledigt 
virade  omkring,  någon  gång  uppspirande 
utefter  vasformen;  några  vaser  voro  deko- 
rerade i sgrafitomanér,  en  från  1600-talets 
italienska  fajanser  upptagen  teknik,  hvar- 
vid  färgeffekter  framkallas  genom  borl- 
skrapning  af  vissa  delar  af  ell  med  olika 
färgade  massor  öfverdraget  föremål.  Ser- 
viser, dekorerade  med  stiliserade  mönster, 
blåsippor,  gullvifvor  och  andra  från  sven- 
ska floran  lånade  motiv  tillvunno  sig  all- 
mänhetens sympatier.  Herr  Wennerberg 
hade  jemväl  komponerat  den  af  Gust.  Erik- 


KONSTSLÖJDEN. 


598 

son  modellerade  s.  k.  Kungavasen,  en  dyrbar  pjes,  som  af  bolaget  skänkts 
till  Nationalmusei  konstslöjdsamlingar. 

HÖGANÄS’  STENKOLSBOLAG.  Det  under  benämningen  höganäs-kärl 
kända  simpla  gods:  fat,  skålar  och  burkar,  hvilka  numera  äro  nödvändiga 
husgeråd  i alla  hem,  hade  bibehållits  vid  samma  primitiva  former,  som  då  den 
första  lerklumpen  lades  på  drejskifvan.  Jemnsides  med  denna  storindustri 
har  dock  efter  en  intimare  bekantskap  med  den  eldfasta  lerans  bildbarhet  och 
med  ledning  af  goda,  utländska  förebilder  uppstått  en  märklig  art  af  konst- 
slöjd, vid  utställningen  undanskymd  af  de  kolossala  stenrören,  tegeltraf- 
varna  och  andra  prof  på  etablissementets  hufvudsakliga  tillverkningar.  De 


pl.  1 02  och  193.  höganäs’  stenkolsbolag.  vaser  af  eldfast  i.era. 


ansatser  till  modern  formbildning,  hvarvid  så  många  förhoppningar  knytas 
för  åstadkommande  af  en  ny  stil,  de  mjuka  linierna,  den  fullkomliga  frigörel- 
sen från  äldre  dekorativa  motiv,  de  djerfva  färgexperimenten  återfunnos  äfven 
vid  llere  af  dessa  höganäs-föremål.  Än  slingrade  sig  ett  par  ormar  utefter  kär- 
let (pl.  190),  bildande  smakfulla  konturer,  än  tjenade  det  gnlglaserade  mate- 
rialet till  framställning  af  en  kurbits  tpl.  191);  med  blommor  och  blad  löst 
sldzzerade  i leran  lågo  stjelkarna  fria  mot  öfverkanten  likt  bräckliga  handtag 
(pl.  192),  eller  hade  i den  veka  lermassan  listats  sällsamma,  mystiska  tecken 
(pl.  19, ‘ 1),  som  i förening  med  de  brokigt  skiftande  färgerna  borde  tillfredsställa 
de  mest  fordrande  symbolister.  Materialet  utgjordes  af  vanlig,  eldfast  höganäs- 
lera  samt  en  plastisk,  likaledes  eldfast  lersort,  förekommande  i Höganäs’  kol- 
lörande  formation;  härtill  blandas  en  mindre  del  engelsk  lera.  Efter  råbrän- 


KONSTSLÖJDEN. 


5<i<> 


ningen  förses  kärlen  med  en  blytennglasyr,  som  genom  tillsats  af  metalloxider 
erbjuder  en  fulltonig  och  omvexlande  färgskala. 


RÖRSTRANDS  AKTIEBOLAG.  Den  anvisade  platsen,  midt  emot  Gu- 
stafsbergs  utställning,  var  på  ett  synnerligen  vackert  och  öfverskådligt  sätt  an- 
ordnad. Invid  och  öfver  den  omslutande 
balustraden,  på  höga  étagérer  och  utefter 
den  stora  fondväggen  utbredde  sig  en 
profkarta  på  fabrikens  storartade  produk- 
tionsförmåga och  olikartade  verksamhet, 
från  de  i lysande  färger  prunkande  prakt- 
vaserna  till  det  enklaste  hushållsporslinet. 

Om  ock  af  vexlande  konstindustrielt 
värde,  utmärkte  sig  alla  föremål  genom 
förnäm  hållning  och  fulländad  teknik, 
oftast  genom  en  hög  grad  af  konstnärlig- 
het. Sina  största  triumfer  firade  fabriken 
med  de  i sitt  slag  nya  och  för  Rörstrand 
orginela  föremålen  af  »porcelaine  dure» 
med  för  fri  hand  utförda  och  med  s.  k. 
syrefärger  under  glasyren  dekorerade  re- 
liefmotiv samt  med  den  under  inverkan 
af  danska  och  japanska  förebilder  pä 
släta  vaser,  skålar  m.  m.  utförda  under- 
glasyrmålningen.  Den  för  Rörstrands-till- 
verkningen  egendomliga,  plastiska  orne- 
ringen,  såsom  vid  de  med  upphöjda  blom- 
mor, blad,  krabbor,  sjöjungfrur  o.  d. 
dekorerade  vaserna  och  skålarna  af  fält- 
spatäkta  porslin  (påte  dure  pl.  195  — 197), 
talade  om  sprittande  kompositionslust  och 
utsökt  färghehandling.  Af  kännare  skattas 
måhända  högst  de  underbart  skiftande,  en- 
kelt formade  kärlen  med  stora,  ljusa  blom- 
och  bladformer  på  svart  botten,  en  ny- 
het inom  porslinstillverkningen,  hvars 
tekniska  sammansättning  är  fabrikens 
hemlighet.  Bland  de  i mörka,  skim- 
rande färger  (lysterglasyr)  utförda  före- 


RÖRSTRANDS  AKTIEBOLAG.  PORSLINSSERVIS. 


KON  STSLÖJD  E X. 


(500 


målen  uppmärksammades  särskildt  den  under  utställningen  för  museer  och 
enskilda  bestälda  låga  skålen  med  en  på  vågen  livilande  sjönymf,  ett  högst 
märkligt  konstverk  af  Wallander.  Österländska,  släta  flaslc-  och  vasformer  t je- 
nade  till  underlag  för  dels  den  gnistrande  kristallglasyren  (kristalliserade  me- 
talloxider), dels  den  gamla  med  stor  framgång  upptagna  röda  glasyren  (rouge 
tlambé)  med  dess  under  glasyrens  smältning  bildade  färgnyanser.  I majolika- 
artad  underglasyrmålning  voro  utförda  två  stora  vaser,  komponerade  af  Alf 

Wallander,  och  den  stora  »på- 
fogelsvasen»,  komp.  af  fru  A. 
Boberg  (pl.  200).  Verkliga  ma- 
jolikaarbeten  och  delikata  påte- 
sur-påte-dekoreringar  förekom  mo 
äfven.  Fabrikens  stora  förråd  af 
vackra  serviser  hade  ökats  med 
nya  i rokoko,  empire  och  med 
naturalistiska  motiv  af  »porce- 
laine  tendre»  (pl.  1 94),  »porcelaine 
dure»  och  fajans,  bland  dem  den 
af  Wallander  komponerade  s.  k. 
liljeservisen.  Kakelugnarna,  livil- 
kas  form  och  dekorationssätt 
hufvudsakligen  bestämmas  af  det 
praktiska  ändamålet  och  begrän- 
sas af  vissa,  för  byggnadsinred- 
ningen  gifna  förutsättningar,  och 
således  icke  kunna  behandlas 
med  samma  frihet  som  pryd- 
nadsföremålen, hade  utförts  efter 
ritningar  af  prof.  I.G.Clason  samt 
arkitekterna  Agi  Lindegren  och 
F.  Tryggelin  i traditionela  slilarter  med  beräkning  att  ansluta  sig  till  dekorering 
af  olika  slags  boningsrum.  Af  arkitekten  F.  Boberg  har  uppgjorts  ritning  till 
en  helhvit  kakelugn  i modern  anda,  med  afrundade  hörn  och  i allmänhet 
den  älskvärda  vekhet  i detaljen,  som  är  betecknande  för  denna  konstnär  (pl. 
198,  199).  Såsom  de  förnämsta  medverkande  vid  de  konstnärliga  arbetena 
nämnas:  Alf  Wallander,  Algol  Ericsson,  K.  Lindström,  Harald  Almström  samt 
fabrikens  egentlige  dessinatör  E.  H.  Tryggelin  och  modellör  A.  Öberg. 

UPSALA  — EKEBY  AKTIEBOLAG.  Efter  mångfaldiga  försök  att  åt 
kakelugnen,  denna  i vårt  klimat  oumbärliga,  ofta  nog  besvärliga  del  al  rum- 


PL.  195.  RÖRSTRANDS  AKTIEBOLAG.  VAS,  KOMP. 
AP  WALLANDER. 


KONS  TSLÖJDEN. 


in  et,  gifva  en  form,  som  icke  verkar 
störande  på  dekoration  eller  möb- 
lering, synes  nu  lösningen  vara  fun- 
nen i en  lugnare  partiindelning, 
större  måtta  i listverk  och  ornering 
samt  diskretare  färgläggning.  Häri 
skilde  sig  de  å olika  fabrikers  ut- 
ställningar förekommande  kakel- 
ugnarna fördelaktigt  från  föregående 
pretentiösa  med  palettens  alla  färger 
täckta arkitek tu ruppstaplingar.  Lyck- 
ligtvis har  med  införandet  af  1700- 
talets  enkla  former  återupptagits  en 
typ,  där  stundom  äfven  för  de  ele- 
gantare rummen  ornamentiken  var 
begränsad  till  en  målad  lagerkrans 
för  fot  och  sims,  en  röd,  blå  eller 
grön  blomma  för  livarje  kakel  samt 
en  urna  till  bekröning.  Af  denna 
typ  utstälde  Upsala— Ekeby  fabrik 
en  rund  ugn  i färgad  emaljglasyr, 
tilltalande  genom  sin  enkelhet  och 


PL.  l'J7.  RÖRSTRANDS  AKTIEBOLAG.  VAS. 


(iOl 


PL.  196.  RÖRSTRANDS  AKTIEBOLAG.  VAS. 

smakfulla  färgbehandling.  I en  mo- 
dernare förklädnad  igenkändes  samma 
hufvudform  i den  af  arkit.  G.  Lind- 
gren komponerade  kakelugnen  (pl. 
201),  hvars  egentliga  ornering  utgjor- 
des af  i blått  målade  vackra  renässans- 
ornament. Sven  Scholanders  namn 
såsom  mönsterritare  var  fäst  vid  en 
större  kakelugn  i grön  majolika  med 
sparsamt  anbragt  förgyllning  (pl.  202). 
En  efter  berlinarkitekten  P.  Obsis  rit- 
ning utförd  kakelugn  i elfenbenton  med 
delvis  pålagda  färger  och  förgyllning 
lämpar  sig  företrädes  vis  för  praktgemak. 
Det  gedigna  arbetet  och  den  omsorg, 
som  egnas  åt  formgifningen,  förklarar 
det  förtroende  bolagets  fabrikat  vunnit. 


KONSTSLÖJDEN. 


<)<>2 


PL.  198.  RÖRSTRANDS  AKTIEB.  FRIS  TILL  KAKELUGNEN  PL.  199. 


4.  Bokbinderi. 

Det  understöd  från 
allmänhetens  sida,  som 
är  yrkesmannens  för- 
nämsta sporre,  har  un- 
der den  senaste  tiden  i 
rikt  mått  kommit  bok- 
binderiet  till  godo.  Den 
förr  åt  några  få  biblio- 
liler  förbehållna  lyxen 
af  ieke  allenast  väl,  utan 
med  dyrbara  materialier 


och  tidsödande  teknik  bundna  böcker  har, 
såsom  mycket  annat,  numera  populariserats 
och  ansluter  sig  helt  naturligt  till  det 
burgna  hemmets  öfriga  utstyrsel.  Denna 
ställning  har  dock  icke  vunnits  utan  en 
långsam  strid.  Tack  vare  våra  framstående 
verkstäder  har  med  tillfredsställelse  kunnat 
konstateras,  alt,  om  ock,  lnifvudsakligen  till 
följd  af  utställningsanordningen,  vårt  hok- 
hinderi  icke  var  så  imponerande,  som  det 
med  rätta  högt  ansedda  danska,  de  våra  i 
alla  j em  förliga  arbeten  kunde  fullt  ut  mäta 
sig  med  dessa,  med  afseende  å såväl  bandens 
godhet  som  den  konstnärliga  behandlingen. 
I synnerhet  har  med  stort  erkännande  om- 
talats de  många  profven  på  lädermosaik 
och  läderplastik.  Den  förra,  om  träinlägg- 
ning erinrande  tekniken  utföres  genom  ut- 
skärning af  vissa  delar  af  lädret  och  de 
sålunda  bildade  tomrummens  ifyllande  med 
olikfärgade  läderbitar.  För  frambringande 
af  band  med  högreliefornering  fuktas  lädret, 
blir  tänjbart  och  kan  därefter  bearbetas 
plastiskt  på  samma  sätt  som  vid  drifning 
af  mjukare  metaller;  i högre  grad  än  vid 
mosaikarbetet  röjer  sig  här  den  personliga 


PL.  199.  RÖRSTRANDS  AKTIEB.  KAKELUGN. 


Si  m il  ig  ra  vy  r,  Central-Tiyckeriet,  Sllilni. 


KONSTSLÖJDEN. 


603 


smaken  och  konstnärliga  begåfningen.  En  vidsträckt  användning  har  det 
finare  bokbinderiet  erhållit  med  det  växande  behofvet  att  vid  jubileer  och 
andra  högtidliga  tillfällen  uttrycka  sina  sympatier  genom  öfverlemnande  af 
dyrbara  minnesalbum. 


PL.  201  OCH  202.  UPSALA— EKEBY  AKTIEBOLAG.  KAKELUGNAR. 


F.  BECK  & SON.  Grundläggaren  af  firman,  den  för  konstslöjdens 
vänner  välbekante  »gamle  Beck  (f  år  1888),  har  i flere  afseenden  varit  en 
banbrytare  inom  det  svenska  bokbinderiet,  och  hans  son  fullföljer  traditionerna. 
Sålunda  blefvo  af  den  sistnämnde  hil  introducerade  såväl  lädermosaiken  år 
1873  som  läderplastiken  år  1881.  Till  en  början  begränsad  till  endast  silhou- 
ettbilder  i två  färger,  har  lädermosaiken  utvecklats  till  en  mångfärgad  teknik, 

77 


KONSTSLÖJDEN. 


604 


hvaraf  ilere  intressanta  prof  utstäldes.  Adresspermen  till  det  danska  kron- 
prinsparets silfverbröllop  var  utförd  af  röd  maroquin  med  vapensköld,  inlagd 
i heraldiska  färger,  och  däromkring  en  hård  af  livita  orangeblommor.  Till 


PL.  203.  F.  BECK  & SON.  ALBDMPERM  I LÄDERMOSAIK. 


en  adress  (pl.  203)  för  friherre  B.  S.  v.  Otter  utgjordes  permens  botten  af  ljust 
gulbrun  maroquin  med  vapensköld  inom  en  pilasterställning;  däromkring  mång- 
färgade  renässansslingor  på  ljus  botten;  i hörnen  förgvlda  silfverbeslag.  A 


Similigravyr,  Centra  I - T ryckeriet,  Sthlm. 


KONSTSLÖJDEN. 


605 


»Palettskraps»  perm  framstäldes  ett  lagerträd  med  akademiklubbens  initialer 
A.  K.  på  gulbrun  maroquin.  Bandet  till  »Venedig»  var  af  röd  maroquin  med 
stadens  vapen  i olika  färger.  Till  alla  dessa  hade  fröken  S.  Gisberg  uppgjort 
ritning.  Läderplastiken  är  den  specialitet,  som  synes  ligga  hr  Beck  mest  om 
hjerlat,  och  livari  han  obestridligen  var  bland  utställningens  främste.  Den 
delikata  perm  (pl.  204),  som  omslöt  ett  till  öfverste  v.  Stockenström  öfver- 


PL.  204.  F.  BECK  & SON.  ALBUMPKRM  I LÄDERPLASTIK. 


lemnadt  album,  hvartill  arkit.  F.  Boberg  lemnat  ritning,  var  i sin  genre  en 
perla.  Vid  den  djupt  underskurna,  krönta  vapenskölden  med  dess  lagerkrans, 
den  fyndigt  anbragta  horisontala  delningslinien  för  beredande  af  plats  för  inskrip- 
tion, samt  den  hålkälformiga  begränsningen  täflade  komposition  och  utförande 
om  priset.  Till  bandet  för  »Suecia  antiqua  et  bodierna»  (pl.  205)  hade  fröken 
Gisberg  uppgjort  ritning  i yppig  barockstil  med  högt  uppdrifna  blommor  och 
blad.  Af  samma  karaktär  var  ett  stort  album,  tillhörigt  d r Westerlund,  hvar- 
emot  permarna  till  prof.  Mittag-Lefflers  och  öfverste  d’Aillys  album  ornerats 


KONSTSLÖJDEN. 


606 


i medeltidsstil.  Jemte  här  angifna  exponerades  olika  arbeten  i det  egentliga 
bokbinderiet. 


PL.  206.  G HEDBERG.  ALBUMPERM  I LÄDERMOSAIK. 


ANN 0 -r^éi 


&&  åfci 

7fCy 


m 


fagre! 


G.  HEDBERG.  Här  se  vi  resultatet  af  en  äkta  renässansmästares  verk- 
samhet, där  vi  beundra  den  genomgående  omsorgen  och  den  öfver  allt  framträ- 
dande lusten  att  frambringa  något  för  honom  och  yrket  hedrande.  Herr  Hed- 
bergs konst  är  egentligen  aristokratisk  och  uppträder  helst  i elegant,  guld- 


KONS  TSLÖJDEN. 


607 

brämad  drägt,  men  finner  sig  väl  älven  i anspråkslösare  sällskap  bland  simpla 
klotband  med  skinnryggar  på.  Endast  några  få  karaktäristiska  arbeten  skola 
angifvas.  Album  (pl.  206),  öfverlemnadt  åt  f.  v.  generaldirektören  grefve  Cron- 
stedt,  utförd  t med  röd  maroquinbotten  och  citrongula  inläggningar,  konturerade 


PL.  207.  G.  HEDBERG.  ALBUMPERM  »AUX  PETITS  FERS». 


med  guld;  fördjupadt  midtfält  med  cronstedtska  vapnet  i lädermosaik;  i hörnen 
genombrutna  och  förgylda  beslag;  ritning  af  arkil.  F.  Zettervall.  Bokband  (pl. 
207)  för  en  dyrbar  elzivir,  tillhörande  doktor  G.  Bergbman  enligt  ritning  af  hr 
Hedberg  efter  franska  förebilder;  bandet  af  olivfärgad  maroquin  med  ytan  in- 


608 


KONSTSLÖJDEN. 


delad  genom  små  omramningar  af  gulbrun  maroquin,  hvarefter  alla  mellanfält 
försetts  med  orneringar  »aux  petits  fers»,  d.  v.  s.  inpressningar  i guld  med 
små  stämplar  af  olika  former.  Ett  stort  bokband  i röd  maroquin,  utfördt  i 
lädermosaik  med  gula,  guldkantade  slingor  i Henri  I I-stil ; i midten  en  kar- 


tusch med  egarens  monogram.  Ett  band  till  J.  Bottigers  praktverk  »Väfda 
tapeter»,  blå  maroquin  med  Sveriges  vapen  pressadi  i guld  och  omgifvande 
orneringar  i guldpressning.  Albumperm,  tillhörande  d:r  Holmström,  Hvilan, 
efter  ritning  af  arkil.  Agi  Lindegren;  h vi l botten  med  blindpressade  kanter  samt 
figurer  och  träd  inlagda  i naturfärger.  Bokband  efter  ritning  af  G.  Wenner- 


KONSTSLÖJDEN. 


609 


berg;  mosaikinläggningar  i grönt  i olika  nyanser  samt  kantade  med  guld;  mo- 
dern stil.  En  för  Göteborgs  slöjdförening  utförd  serie  af  bokband  i de  för- 
nämsta stilarter  inom  bokbinderiet,  från  1400-talets  slut  till  början  af  1800-talet. 

P.  HERZOGS  BOKBINDERI  OCH  BOKFÖRLAGSAKTIEBOLAG.  Re- 
dan firmans  benämning  angifver  en  omfattande  affär,  där  pressar  och  maskiner 
äro  i oafbruten  rörelse,  en  storindustri  med  talrik  arbetarepersonal.  Utställ- 
ningen lemnade  prof  på  den  mångsidiga  verksamheten : kontorsböcker  och  album 
i olika  slags  band,  psalmböcker  och  andra 
religiösa  skrifter,  bundna  för  olika  för- 
mögenhetsvilkor,  från  den  med  silfver- 
kant  och  genombrutna  spännen  prydda 
sammetspermen  lill  det  enkla  klotbandet. 

Oaktadt  rangskilnaden  hade  dessa  ar- 
beten ett  gemensamt,  nämligen  gedigen- 
het och  en  efter  omständigheterna  af- 
passad  prvdlighet.  Men  etablissementet 
gjorde  sig  äfven  bemärkt  genom  arbeten 
af  högre  konstindustriel  betydelse.  Där- 
ibland räkna  vi  »Finland»,  bundet  i 
grön  maroquin  med  finska  vapnet  och 
omgifvande  ornering  i mosaikinläggning; 
bokens  snitt  i guld  och  ciselerad  med 
färglagda  blommor;  handförgyllning  i 
formeringen  (permkanterna).  »Från  Betb- 
lehem  till  Golgata»  var  bundet  i rödbrunt, 
glatt  kalfskinn  med  rik  handförgyllning, 
utförd  med  små  handstämplar.  En  ele- 
gant tillämpning  af  denna  teknik  visar 
pl.  208,  hvarå  det  förgylda  ornamentet 
utgjordes  af  böjda  linier,  sammansatta  af  större  och  mindre  jern  och  omgifna 
af  enkel,  rätlinig  ram  med  därifrån  utvecklade  små  kantorneringar.  Ett  al- 
bum i rokoko  (pl.  209)  var  af  matt,  hvitt  kalfskinn  med  mosaikinläggningar; 
girlanderna  guldpressade  med  handstämplar. 

J.  A.  W.  LINDMANSSON.  Från  de  vanliga  arbetsgöromålen  med  de 
i otaliga  exemplar  upprepade  godtköpsbanden,  från  arbetarekonflikter  och 
bekymmer  söker  den  intresserade  yrkesmannen  gerna  hvila  och  förströelse  i 
mer  konstnärliga  sysselsättningar.  Hr  Lindmansson  hade  utfylt  sina  lediga 


K OS  STSLÖJDEN. 


CIO 


stunder  med  tlere,  om  stor 
yrkesskicklighet  talande  ar- 
beten. Hans  specialitet  är 
den  tålamodspröfvande 
guldpressningen,  »aux  pe- 
tits  fers».  Sinå  jern  af 
olika  form  hade  passats  in 
till  mönster,  hvilka,  såsom 
i pl.  210,  rytmiskt  upprepats 
utefter  sidorna,  och  i hör- 
nen förenats  medels  enligt 
samma  princip  hopfogade 
mönster;  å permens  midt 
var  ordnad  en  koncentrisk 
figur,  liksom  kartonnerin- 
gen  utförd  med  den  största 
noggrannhet.  A permen  till 
»Uplands  herrgårdar»  (pl. 
211)  var  dekorationen  sam- 
lad närmast  bandets  rygg; 
omkring  länets  vapen  hade 
inom  lämplig  kantornering 
ordnats  smakfulla  slingor, 


PL.  212.  .).  A.  W.  UNDMANSSON. 

DEKOR  EKA  l)T  BOKSNITT. 


PL.  211.  J.  A.  W.  LINDMANSSON.  DEL  AF  ALBUMPERM. 

sammansatta  af  små  pressade  delar.  Vid  det 
å pl.  212  framstälda  mindre  bandet  visas  ett 
med  blommor  och  blad  i färger  dekorerad  t 
snitt.  Vackra  band  af  olika  beskaffenhet  och 
till  olika  pris  utstäldes  såsom  prof  på,  hvad 
verkstaden  i detta  afseende  kan  erbjuda. 

5.  Stenindustrien. 

Med  utdömandet  af  fasadputs  och  med 
arkitekternas  strälvan  att  medels  naturliga  ma- 
terialier  bekläda  byggnaders  yttermurar  bar 


KONSTSLÖJDEN. 


611 

stenindustrien  uppväckts  ur  en  mångårig  dvala.  I öfvergifna  stenbrott  höras^å 
nyo  ljuden  af  släggor  och  spett,  eller  lösgöras  med  kilning  väldiga  block  för  olika 
ändamål.  Med  geologens  tillhjelp  äro  byggmästarne  alltjemt  på  spaning  efter 
nya,  för  byggnadsindustrien  användbara  bergarter.  Det  är  ej  längre,  som  förr,  en 
portal  och  hörnkedjor,  möjligen  med  tillägg  af  ett  eller  annat  groteskt  Imfvud, 


PI,.  213.  WESTER  & NORGREN.  KAMINOMFATTNING. 


som  pryda  fasaden;  med  solid  sten  förses  alla  ytor  och  bearbetas  listverk,  vapen- 
sköldar, girlander,  figurer  och  andra,  från  ornamentikens  rustkannnare  lånade 
föremål.  Det  egentliga  stenhuggarearbetet  var  dock,  i jemförelse  med  material- 
profven,  fåtaligt  representeradt.  Stenhuggaren  inrättar  sig  vanligen  ej  för  för- 
lagsarbeten. Stenämnena  formas  för  viss  plats  och  efter  viss  ritning  samt  i 
den  stenart,  byggherre  eller  arkitekt  i h varje  fall  bestämmer.  Vid  utställningen 

78 


612 


KONSTSLÖJDEN. 


har  på  grund  härar  lagts  största  vigt  på  uppvisande  af  den  sten,  hvaröfver 
utställaren  förfogar,  med  särskild  hänsyn  till  dess  lämplighet  för  våra  bygg- 
nadsbehof.  Såsom  profkarta  på  de  materialier,  som  stå  byggande  till  huds, 
var  utställningen  både  intressant  och  lärorik.  Af  graniten,  hvars  täta  struktur 
och  jemna  färg  förskaffat  densamma  användning  lill  byggnadsdelar,  där  den 
största  möjliga  motståndskraft  jemte  prydlighet  eftersträfvas,  funnos  förträffliga 


PL.  214.  WESTER  & NORGREN.  SALONGS  FONTÄN 
AF  HVIT  MARMOR. 


prof  från  olika  delar  af  landet. 
Särskildi  förtjena  omnämnas:  ett 
7,3  5 meter  långt  hlock,  vägande 
c:a  17  tons  (från  Svenska  granit- 
industriaktiebolaget);  den  ståtliga 
monoliten  framför  Nordiska  mu- 
seet (utstäld  af  Örnsköldsviks  drät- 
selkammare); slipade  stenytor  från 
Gravers  fors’  sten  huggeri  och  sli- 
peri  samt  Granitaktiebolaget  C.  A. 
Kullgrens  enka,  Uddevalla.  Af 
svart  granit  utstäldes  grafvårdar  i 
enkel  kors-  eller  pyramidform.  Den 
för  större  dimensioner  allt  för  dyr- 
bara porfyren  häfdade  sitt  anse- 
ende för  vackert  polerad  yta  och 
sympatisk  färg  (utstälda  arbeten 
af  J.  A.  Melkerson,  Orsa).  För 
den  moderna  gatuarkitekturen  an- 
litas förnämligast  sandsten  och 
kalksten.  Af  den  förstnämnda  var 
den  på  Gotland  brutna  förut  lor- 
herskande  i marknaden,  men  syn- 
tes numera  ega  farliga  medtäflare 


från  olika  landsbygder.  I fråga  om 
färgen  framstod  i synnerhet  sandsten  frän  Orsa  (utstäld  al  Orsa  kommun), 
samt  från  Olveds  kloster  i Skåne.  Frän  sistnämnda  plats  voro,  för  all  bevisa 
malerialets  beständighet,  insända  Ivä  stora  vaser,  huggna  i slutet  al  förra  år- 
hundradel  och  da  uppstälda  i en  park,  hvarifrån  de  nu  hemtals;  den  ena, 
helriad  från  sekelgammal  mossa  och  smuls,  var  heundransvärdt  väl  bibehållen. 
Kalkslen  var  utstäld  från  Öland  (G.  Wienbergs  stenhuggeri)  och  Nerike  (Yx- 
hults  stenhuggeriakliebolag).  Utom  den  välrenommerade  marmorn  från  Kol- 
märden (Nya  marinorhruksaktiebolaget,  Norrköping)  visades  prof  på  marmor 


KONSTSLÖJDEN. 


613 

från  Mölnbo  i Södermanland  (Bröderna  Gustafsson)  samt  från  Ekeberg  i 
Nerike  (frili.  (1  S.  von  Stedingk.) 

Stenhuggararbeten  af  högre  konstindustrielt  värde  utstäldes  af  nedan- 
stående firmor: 

ERICSSON  & KJELLSTRÖM,  Värtan.  En  del  af  ell  stort  götiskt  fönster 
efter  lektor  A.  Ivjellströms  ritning,  med  oklanderlig  skärpa  hugget  af  engelsk 
kalksten  och  nu  uppsatt  i Örebro  kyrkas  kor;  till  de  smäckra  kolonnerna 
hade  sandsten  hemtats  från  Mälaretrakten. 

W.  JAGDMANNS  MEK.  STENHUGGERI.  Marmorarbetet  till  det  i fråga 
om  Gusums  bruks  utställning  beskrifna  stora  altaret  för  S:l  Olofs  kyrka  i 
Norrköping;  materialet  var  grön  marmor  från  Kolmården. 

WESTER  A NORGREN.  Utställningsplatsens  väggar  klädda  med  mar- 
morplattor  och  golfvet  belagdt  med  marmorflisor  i vacker  indelning.  Bland 
flere  af  hvit  marmor  förträffligt  huggna  föremål  uppmärksammades  en  kamin- 
omfattning (pl.  213),  en  salongsfontän  (pl.  214)  samt  en  elegant  kandelaber 
för  elektrisk  belysning;  till  alla  dessa  hade  arkit.  G.  Wickman  lemnat  ritning. 


XXXVIII. 

DEN  SVENSKA  GLASINDUSTRIEN. 

AF 

JOSUA  H.  KJELLGREN. 


1.  Historik. 

Näst  efter  eller  jemte  jernet  torde  glaset  vara  det  ämne,  som  haft  och 
har  den  största  betydelsen  för  den  menskliga  kulturen.  Ty,  för  att  icke  tala 
om  de  glasföremål,  som  i allmänt  bruk  användas  såsom  nödvändighetsvaror 
och  prydnadsföremål,  i hvilket  sistnämnda  afseende  glaset  spelat  en  mycket 
framstående  ro],  skulle  det  utan  glasets  hjelp  icke  varit  möjligt  för  naturveten- 
skaperna, detta  underlag  för  hela  vår  nuvarande  kultur  åtminstone  till  dess 
materiela  sida,  att  uppnå  sina  storartade  resultat. 

Man  erinre  sig  blott  glasrörets  och  mikroskopets  betydelse  för  kemi, 
fysik,  medicin  och  andra  naturvetenskaper  samt  teleskopets  för  astronomien, 
och  man  måste  medgifva,  att  det  ligger  större  sanning,  än  hvad  man  i all- 
mänhet torde  vara  villig  att  erkänna,  i den  någon  gång  uttalade  meningen, 
att  glasets  användning  kan  anses  som  en  gradmätare  på  den  menskliga  kulturen. 

Den  gamla  berättelsen  om  glasets  uppfinning  genom  den  tillfälligheten, 
att  några  feniciska  sjömän  såsom  underlag  för  sitt  kokkärl  vid  matlagning  på 
hafsstranden  begagnade  soda,  som  af  värmen  sammansmälte  med  sanden  och 
bildade  glas,  torde  böra  hänföras  lill  sagans  område.  När,  huru  och  hvar 
glaset  uppfans  har  icke  med  visshet  kunnat  utrönas.  Endast  så  mycket  är 
vetenskapligt  konstateradt,  all  glaset  förekom  redan  hos  de  gamle  egypterna 
och  fenicierna,  dock,  efter  hvad  det  vill  synas,  mest  såsom  prydnadsföremål. 
Den  första,  med  säkerhet  kända,  organiserade  glastillverkning  möter  oss  emel- 
lertid i Venedig.  Redan  mycket  tidigt  omtalas  denna  industri  där,  till  dess  den 
år  1291  sammanfördes  lill  ön  Murano,  hvarest  den,  på  allt  sätt  omhuldad  af 


I)  K .V  S 1 ■ /•:  N S K .4  GLASINDUSTRI  E N. 


(il  5 


den  mägtiga  republiken,  nådde  sin  högsta  blomstring  på  1500-  och  1600-talen. 
Denna  ö,  som  nu  knapt  räknar  5,000  invånare,  hade  under  sin  bästa  tid 
30,000,  hvilka  voro  organiserade  lill  ett  samhälle  lor  sig  och  lefde  af  glas- 
industrien i olika  tillverkningsgrenar.  Man  räknade  då  på  denna  jemförelse- 
vis  lilla  ö ett  hällt  hundradetal  betydande  glashyttor.  Genom  svåra  hinder 
för  främlingar  att  därstädes  få  kännedom  om  sättet  för  glasfabrikationen  samt 
stränga  straff,  till  och  med  dödsstraff,  för  dem,  som  till  utomstående  förrådde 
konstens  hemligheter,  sökte  man  bevara  dessa.  Jemte  muranesarne  kunde 
dock  infödde  venetianer  upptagas  såsom  delegare  i fabrikerna  och  till  med- 
lemmar i samhället,  om  ett  tillräckligt,  förut  bestämdt  antal  muranesare  där- 
till samtyckte.  Samfundet  egde  egna,  rika  understödskassor  samt  skolor,  som 
underhöllos  genom  allmänna  bidrag;  och  i sådant  anseende  stodo  idkarne  af 
denna  industri,  hvilken  under  sin  blomstringsperiod  beredde  republiken  en  årlig 
inkomst  af  8 millioner  dukater,  att  Henrik  III  af  Frankrike  i sin  beundran  för 
de  konstalster,  han  där  såg,  förlänade  samtlige  mästarne  adlig  värdighet.  Den 
konstnärliga  höjd,  som  under  dess  blomstringsperiod  intogs  af  den  muranesiska 
glasindustrien,  och  som  sedermera  i intet  land  kunnat  öfverträffas  eller  ens 
uppnås,  sjönk  emellertid  i samma  mån,  som  de  europeiska  kulturländerna 
sjelfva  började  idka  glasfabrikation  och  nedsätta  prisen  på  glasvaror. 

Inga  försigtighetsmått  hade  nämligen  kunnat  hindra  konstens  spridning 
till  andra  länder. 

Så  anlades  redan  1290  den  ännu  bestående  fabriken  i Quiquengrone 
i Frankrike,  i hvilket  land  glastillverkningen,  särdeles  spegelfabrikationen,  ha- 
stigt utvecklade  sig,  och  äfven  till  Böhmeu,  hvars  rika  tillgång  på  det  ypper- 
ligaste råmaterial  lockade  till  invandring  af  venetianska  glasarbetare,  synes 
konsten  att  tillverka  glasperlor  hafva  kommit  ganska  tidigt.  1 Tyskland 
idkades  glastillverkning  redan  före  år  1556,  hvilket  framgår  däraf,  att  till  Eng- 
land det  året  inkallade  tyskar  då  i Stourbridge  anlade  den  första  hyttan  för 
tillverkning  af  fönsterglas. 

I Sverige  inrättades  det  första  glasbruket  å Kungsholmen  i Stockholm 
år  1641  af  Melcher  Jung,  som  då  erhöll  Kongl.  privilegium  därå  för  tio  år. 
Han  reste  (enligt  »Kungsholms  Minne»  af  O.  J.  Gjöding,  Stockholm  1754)  sjelf 
till  Italien  och  införde  med  sig  »uti  den  konsten  förfarne  män,  af  hvilka  det 
ena  partiet  efter  det  andra  bortrymde  af  den  caprice,  att  de  ej  ville  låta  kon- 
sten komma  i svenska  händer».  Jung  måste  därför  göra  en  ytterligare  resa 
för  att  skaffa  sig  nya  mästare,  hvilka  omsider  läto  beveka  sig  att  lära  konsten 
ål  infödda  svenskar,  så  att  verket  kunde  drifvas  med  delvis  svenskt  folk.  Till 
belöning  för  sina  förtjenster  erhöll  han  förnyadt  privilegium,  utsträckt  > in  per- 
petuum»,  d.  v.  s.  för  beständigt,  för  barn  oeli  arfvingar. 


DEN  SVENSKA  G LA  S IND  U S T RI  EN. 


616 


Emellertid  anlände  år  1(576  till  Stockholm  en  italienare,  som  sedermera 
visade  sig  vara  en  simpel  tiggarmunk,  men  nu  under  det  falska  namnet  Gia- 
como  Guagnini  idgaf  sig  vara  markis  och  i besittning  af  glasmakeriets  allra 
hemligaste  konster.  Historien  om  den  mannen  är  lärorik  därför,  atl  den  visar, 
hurusom  det  då,  liksom  nu,  gick  för  sig  atl  med  fagert  tal  locka  penningar 
ur  lättroget  folks  fickor. 

Genom  lilliga  förespeglingar  af  den  lysande  vinst,  som  skulle  uppstå 
genom  tillverkning  inom  landet  med  svenska  materialier  af  finare  kristall-, 
fönster-  och  spegelglas,  samt  genom  proftillverkning  af  kristallmassa,  den  han 
lyckades  framställa  med  hjelp  af  två  medföljande  utländingar,  förmådde  han 
för  saken  intressera  ett  antal  af  den  tidens  mest  förmögna  och  inflytelserika 
stormän.  Så  anlades  i Stockholm  ell  andra  glasbruk,  dit  man  dels  från  Jung 
lockade  hans  bästa  arbetare  och  dels  från  England  införskref  några  italienare, 
hvilka  där  idkade  konsten.  Som  emellertid  markisen,  när  det  blef  fråga  om 
glasverkets  drift,  visade  sig  vara  lika  okunnig  om  konstens  hemligheter  som 
intressenterna  sjelfva,  kom  den  hufvudsakliga  tillverkningen  att  inskränka  sig 
till  enklare  hushållsglas,  hvaremot  af  det  utlofvade  fönster-  och  spegelglaset 
ingenting  blef  synligt. 

Slutligen,  efter  två  års  förlopp,  då  markisen  gjort  ända  på  de  betydande 
summor,  som  blifvit  honom  anförtrodda,  rymde  han  från  riket,  lemnande  ver- 
ket skuldsatt  och  i nära  oanvändbart  skick.  Det  utarrenderades  då  till  ett 
konsortium,  i spetsen  för  hvilket  stod  direktören  Baltzar  Grill,  som  med  out- 
tröttlig energi  och  dryga  konstnader  under  den  fyraåriga  arrendetiden  försatte 
det  i skick  och  bragte  tillverkningen  till  en  öfver  förväntan  hög  ståndpunkt. 
Efter  arrendetidens  slut  återtogs  bruksdriften  af  intressenterna,  men  leddes  fort- 
farande med  lika  framgång  af  Grill  till  dennes  död,  1697. 

Genom  inrättningen  af  detta  bruk,  som  först  låg  i närheten  af  Klara 
kyrka,  men  sedan,  såsom  eldfarligt,  flyttades  till  den  aflägsnare  Kungsholmen, 
beröfvades  det  jungska  bruket,  hvars  arbetare  på  ett  skamligt  sätt  genom 
fagra  löften  värlvades  till  det  nya,  möjligheten  all  existera  i Stockholm,  ett 
sätt,  som  för  öfrigt  sorgligt  nog  älven  i våra  tider  tillämpas  af  glasfabrikanter, 
hvilka,  sjelfva  i saknad  af  fackkunskap  och  oförmögna  atl  inöfva  arbetare, 
illojalt  värlva  sådana  frän  andra  bruk  och  sålunda  på  ett  bekvämt  sätt  skörda 
frukten  af  annans  arbete.  Bruket  flyttades  därför  af  anläggarens  son  Gustaf 
Johan  Jung  till  Nystad  i Finland,  där  det,  med  »unga  svenska  och  finska 
pojkar»,  som  Jung  upplärt  i yrket,  hvilket  han  sjelf  studerat  i Italien  och 
Frankrike,  drefs  lill  är  1685,  då  det  förstördes  genom  vådeld. 

Del  nya  glasbruket  i Stockholm  fortlefde  däremot  på  Kungsholmen  ända 
lill  är  1815,  till  en  början  under  skydd  af  sina  förnäma  och  mägtiga  intres- 


DEN  SVENSKA  GLASINDUSTRIEN. 


<;i7 


senter,  bland  hvilka  på  sin  lid  räknades  konungarne  Carl  XI  och  Carl  XII; 
därifrån  utbredde  sig  glasindustrien  till  skilda  trakter  i Sverige. 

Så  anlades  af  nu  befintliga  glasbruk  i medlet  af  1700-talet  Sandö  i 
Norrland,  Limmared  i Vestergötland  och  Kosla  i Småland. 

Direkta  afläggare  af  glasbruket  på  Kungsholmen,  till  hvilka  större  de- 
len af  dess  arbetare  öfverflyttades,  voro  de  numera  nedlagda  bruken  vid 
Casimirsborg  i Småland  och  Cedersberg  (Bjerka  Säby):;:  i Östergötland.  Deras 
arfvinge  åter  blef  Reijmyre  glasbruk,  som  anlades  år  1808. 

Till  nya  Kungsholms  glasbruk,  som  att  börja  med,  på  sätt  redan  om- 
nämnts, drefs  hufvudsakligen  med  italienska  arbetare,  inkallades  under  årens 
lopp  älven  tyskar,  af  hvilkas  afkomlingar  många  ännu  bibehålla  sina  fäders 
yrke  och  intaga  en  bemärkt  plats  bland  svenska  glasarbetare. 

Enligt  officiela  uppgifter  funnos  år  1896  i Sverige  53  glasbruk  ocb 
fabriksglassliperier,  hvilka  tillsammans  sysselsatte  4,560  arbetare  och  hade  ett 
tillverkningsvärde  af  5,743,363  kronor.  Genom  den  omständigheten,  alt  uti 
ofvannämnda  belopp  arbetslönerna  utgöra  största  delen,  förklaras  möjligheten 
att  en  så  stor  arbetareskara  kan  hafva  sin  försörjning  af  denna  industri. 

2.  Tillverkningssätt. 

Allt  glas  består  af  kiselsyra,  alkalier,  alkaliska  jordarter  och  metall- 
oxider,  samt  såsom  reningsmedel  och  dekoloreringsämnen  arseniksyrlighet, 
antimon,  mangan,  kobolt  m.  fl.  ämnen.  Efter  de  olika  bulvudämnenas  be- 
ståndsdelar och  dessas  beskaffenhet  delas  glaset  i fyra  hufvudgrupper,  nämligen : 

1)  Naturfärgadt  glas  eller  buteljglas,  som  tillverkas  af  orensad  sand 
med  soda  eller  glaubersalt  eller  aska,  koksalt,  kalk,  fältspat  m.  m.; 

2)  Ordinärt,  hvitt  glas,  som  framställes  af  ren  sand  eller  kisel  med 
soda  eller  glaubersalt  och  kalk  m.  m. 

3)  Böhmisk  kristall,  som  består  af  kisel,  kali  och  kalk;  samt 

4)  Engelsk  kristall,  bestående  af  kisel,  kali  ocb  blvoxid. 

Genom  sammanblandning  af  ämnena  i dessa  hufvudgrupper  kan  man 
emellertid  åstadkomma  glas  af  otaliga  variationer. 

Glasets  sammansättning  är  i stort  sedl  densamma  nu  som  fordom,  och 
en  senare  tids  förbättring  i massans  beskaffenhet  kan  i det  hela  taget  sägas 
bero  förnämligast  på  användningen  af  renare  materialier.  För  öfrigt  äro  ingre- 
dienserna i de  olika  glasarterna  ofta  olika  vid  olika  bruk,  mest  beroende  pä 
smältugnarnas  olika  beskaffenhet,  men  älven  därpå,  att  öppna  eller  täckta 

* Från  Cedersberg  härstamma  de  numera  mycket  eftersökta  antika  servisglasen  med 
fyrkantig  fot. 


DEN  SVENSKA  GLASINDUSTRIEN. 


618 


deglar  begagnas.  Glasmassan  kan  färgas  genom  tillsats  af  metalloxider  m.  fl. 
ämnen.  Så  t.  ex.  får  man  genom  tillsats  af  guld  rödt,  kobolt  blått  och  af 
fluornatrium  och  fluoraluminium  (kryolit)  opalglas  m.  m. 

Då  man  vet,  att  den  temperatur,  som  erfordras  för  glasets  smältning, 
till  och  med  kan  uppgå  till  2,000  grader  Cels.,  är  det  lätt  att  inse,  hvilken  vigt 
ligger  på  smältugnarnas  konstruktion.  Här  i Sverige  brukade  man  i början 
smältugnar  och  deglar  af  samma  konstruktion,  som  då  begagnades  i utlandet, 


PL.  215.  GLASHYTTA  I SVERIGE  ÅR  1808. 


nämligen  s.  k.  flamnmgnar,  livilka  eldades  direkt  med  ved.  Sådana  ugnar 
för  vedbränsle  användas  ännu  vid  åtskilliga  glasbruk.  Som  emellertid  detta 
bränsle  vid  en  större  tillverkning  ställer  sig  för  dyrbart,  bafva  under  de  se- 
naste årtiondena  vid  de  större  bruken  införts  de  af  den  berömde  tysken  Fredr. 
Siemens  konstruerade  s.  k.  regenerativa  ugnarna,  hvilka  eldas  med  gas,  som 
allt  efter  tillgång  på  materialet  frambringas  af  såg-  eller  annat  skogsaffall,  ved, 
torf  eller  stenkol,  antingen  hvar  för  sig  eller  blandade  med  hvarandra. 

Den  förste,  som  i Sverige  använde  dessa  ugnar,  var  bruksegaren  G. 
Santesson  på  Eda  glasbruk,  hvilken  nedlade  mycket  arbete  och  dryga  kost- 


DEN  SVENSKA  G L A S IN  D U S TRI  EN. 


619 


nåder  på  denna  sak,  för  hvilken  han  slutligen  blef  martyr.  Äfven  smältugnar 
af  fransk-belgisk  konstruktion  för  direkt  eldning  med  stenkol  hafva  under  de 
allra  sista  åren  börjat  användas. 

Huruvida  det  ena  eller  andra  slaget  är  att  föredraga,  beror  på  lokala 
förhållanden.  För  tillverkning  af  fönster-  och  buteljglas  användas  numera 
hufvudsakligen  de  s.  k.  vann-  eller  bassinugnarna,  i hvilka  glasmassan  smältes 
direkt  i ugnen  utan  användning  af  degel.  Dessa  ugnar  äro  antingen  konti- 
nuerliga, i hvilka  smältningen  sker  samtidigt  med,  att  glasblåsningen  dag  ocli 
natt  pågår,  eller  enkla  vannor,  i hvilka  massan  först  under  särskild  tid  smäl- 
tes och  därefter  under  annan  tid  bearbetas.  Eldningen  sker  med  gas,  och  ug- 
narna äro  försedda  med  regeneratorer  dels  efter  Siemens,  dels  efter  Nehses 
system.  Att  alla  öfriga  lill  glastillverkningen  hörande  ugnar  och  andra  an- 
ordningar undergått  de  förändringar,  som  betingats  af  smältugnarnas  och  nyare 
arbetsmetoders  beskaffenhet,  torde  knappast  hehöfva  nämnas. 

Det  bearbetade  glaset  är,  om  man  ser  på  arbetsmetoden,  antingen  blåst, 
gjutet  eller  pressadi  och  delas  efter  sin  form  i planglas,  t.  ex.  fönster-  eller 
spegelglas,  och  »hohlglas»,  under  hvilken  senare  benämning  man  sammanför 
allt  slags  hushållsglas  m.  m. 

Såsom  förut  är  antydt,  omfattade  den  första  glastillverkningen  i Sverige 
endast  »hohlglas»,  mest  hushållsglas,  men  äfven  lyxvaror.  Vi  erinra  i det 
senare  afseendet  om  de  vackra  pokaler  och  andra  artiklar,  som,  tillverkade  vid 
Kungsholms  glasbruk  efter  venetianska  förebilder,  numera  förvaras  i National- 
museum och  vitna,  att  konstfärdigheten  vid  detta  bruk  var  ganska  högt  upp- 
drifven.  Sedermera  tillkom  vid  nya  bruk  äfven  fönsterglastillverkning,  hvar- 
jemte  llask-  och  buteljtillverkningen  i mån  af  landets  växande  behof  tilltog. 

De  olika  varuslagen  utfördes  vid  en  ugn,  och  i allmänhet  kan  sägas, 
att  hvarje  bruk  försåg  sin  ort  med  hela  dess  behof  af  olika  glasvaror.  Enär 
emellertid  framställningen  af  de  olika  glassorterna  tarfvade  olika  anord- 
ningar, medförde  tillverkningen  vid  samma  ugn  af  vidt  skilda  slags  varor 
stora  olägenheter.  När  därför  konsumtionen  blef  större  och  kommunikatio- 
nerna lättare,  så  att  en  betydligare  tillverkning  kunde  afsättas,  började  man 
använda  särskilda  ugnar  för  de  olika  glassorterna  och  fortgick  sedermera  i 
denna  rigtning,  så  att  numera  de  olika  bruken  egna  sig  åt  hvar  sin  olika  till- 
verkningsgren.  Så  hafva  vi  bruk,  där  man  endast  tillverkar  fönsterglas,  och 
andra,  där  man  endast  gör  buteljer,  o.  s.  v. 

Varutillverkningen  skedde  i början  efter  de  metoder,  som  användes  af 
de  inkomna  italienska  och  tyska  arbetarne.  Då  hvarje  pjes  blåstes  och  ut- 
arbetades på  fri  hand  med  de  enklaste  verktyg,  är  lätt  att  inse,  att  den  arbets- 
skicklighet, som  erfordrades  för  åstadkommande  af  en  korrekt  utförd  pjes, 

79 


DEN  SVENSKA  G LA  S IN  D V ST  R I EN. 


<5:20 


måste  halva  varit  mycket  betydande.  Prof  därpå  kan  man  se  i Italien,  där 
ännu  i dag  de  egentliga  konstglasen,  och  i England,  där  de  finaste  artiklarna 
fortfarande  tillverkas  efter  den  s.  k.  frihandsmetoden,  hvilken  jenrväl  i Frank- 
rike fortfarande  brukas  vid  dess  renommerade  tillverkning  af  vinbuteljer. 
Detta  medför  den  fördelen  att  bättre  bevara  glasmassans  naturliga  konsistens 
och  styrka  samt  att  lemna  arbetarens  konstfärdighet  och  smak  rikare  tillfällen 
att  göra  sig  gällande. 

Med  växande  konsumtion  och  ökad  afsättning  införde  man  i Sverige, 
liksom  förut  i Frankrike  och  Belgien,  Böhmen  och  Tyskland,  vid  tillverknin- 
gen af  större  delen  af  varorna  användningen  af  formar  och  andra  verktyg  till 
hjelp  vid  blåsningen,  hvarigenom  arbetet  underlättades,  och  tillverkningen  blef 
billigare. 

Därjemte  sker  numera  äfven  tillverkning  af  glas  genom  gjutning  eller 
pressning  i formar  utan  föregående  blåsning.  Denna  metod,  som  i större  skala 
började  användas  först  i England  och  numera  i ännu  större  skala  i Amerika, 
har  genom  sin  billighet  den  allra  största  betydelse,  men  kan  genom  sitt  för- 
sämrande inflytande  på  glasmassans  konsistens  användas  endast  för  fram- 
bringande af  ordinära  varor.  Eönsterglastillverkningen  har,  sedan  den  hos 
oss  infördes,  undergått  llere  betydande  förändringar.  Det  första  kända  sättet 
att  tillverka  sådant  glas,  det  s.  k.  månglaset,  lär  halva  varit  i användning  vid 
ett  bruk  i utkanten  af  Göteborg.  Detta  glas  tillverkades  på  det  sätt,  att  den 
mjuka  glasmassan  utblåstes  lill  en  mycket  stor  kula,  hvarefter  biåsröret  bort- 
togs och  ell  anhäftningsjern  fästes  midi  emot  hålet  efter  biåsröret.  Kulan 
uppmjukades  nu  åter  genom  värme.  Därefter  började  man  hastigt  kringvrida 
anhäftningsjernet,  så  att  hålet  efter  biåsröret  genom  centrifugalkraften  mer  och 
mer  vidgade  sig,  och  kulan  slutligen  utbredde  sig  till  en  cirkelformig  skifva, 
ur  hvilken  fönsterrutorna  sedermera  nllogos.  Därvid  hade  dock  kring  an- 
häftningspunkten  uppstått  en  förtjockning,  som  icke  kunde  till  fönsterglas 
användas,  hvarjemte  i följd  af  skifvans  cirkelrunda  form  äfven  andra  delar 
däraf  blefvo  onyttiga. 

Ehuru  detta  glas,  som  man  ännu  ofta  ser  i England  användt  till  fön- 
ster i gamla  hus,  utmärkte  sig  genom  sin  egendomliga  glans,  undanträngdes 
det  dock  af  det  numera  använda  s.  k.  sträck-  och  gjutglaset,  dels  enär 
endast  mindre  rutor  kunde  på  detta  sätt  tillverkas,  dels  i följd  af  sin  dyrhet, 
som  förorsakades  genom  det  stora  affallet.  Sträckglaset  tillverkas  så,  att 
glasmassan  utblåses  till  en  cylinder.  Denna  öppnas  därefter  i rak  linie  på 
längden,  införes  i en  varm  ugn,  sträckugnen,  ocli  lägges  på  en  stenskifva,  där 
den  genom  uppvärmningen  utbredes,  samt  jemnstrykes  därefter  med  ett  vid 
en  jernstäng  fäst,  mjukt  trästycke.  En  mycket  betydande  artikel  är  äfven 


I)  E N SV  E N S K A GLASI  N I)ES  T K 1 E N. 


G-Jl 


spegel-  och  fönsterglas,  tillverkadt  genom  gjutning,  valsning  och  slipning,  men 
sådant  glas  tillverkas  icke  i Sverige. 

Såväl  hohlglas  som  planglas  kan  utgöras  af  s.  k.  öfverfångsglas,  som 
framställes  på  det  sätt,  att  den  med  hlåsröret  upptagna,  ofärgade  glasmassan 
öfverdrages  med  färgad  massa  af  lika  utvidgningsförmåga  och  efter  förnyad 
uppvärmning  utblåses  tillsammans  med  den.  Glaset  kan  på  detta  sätt  öfver- 
fångas  med  flere  färger,  den  ena  utanpå  den  andra. 

Glasets  raffinering  sker  genom  slipning,  gravering,  etsning,  sandblåsning, 
målning  och  förgyllning.  Slipning  utfördes  redan  vid  glasindustriens  första 
början  i Sverige  och  skedde  vid  s.  k.  trampstolar,  då  hvarje  arbetare  trampade 


sin  stol.  Så  länge  dessa  stolar  användes,  hvilket  skedde  intill  senare  tid,  blef 
emellertid  slipningen  i följd  af  det  långsamma  arbetssättet  så  dyr,  att  den  ej 
kunde  anbringas  på  vanligt  hushållsglas,  och  konkurrensen  med  utlandet,  där 
maskinkraften  och  därmed  följande  nya  arbetsmetoder  redan  funnit  använd- 
ning äfven  på  detta  område,  blef  i fråga  om  slipadt  glas  omöjlig. 

Numera  användes  emellertid  äfven  i Sverige,  där  slipningen  drifves  i 
stort  omfång,  uteslutande  maskinkraft,  åtminstone  vid  slipning  af  hushålls- 
och  lyxglas.  Slipning  af  glas  för  optiska  ändamål  bedrifves  icke  vid  något  af 
de  svenska  glasbruken,  men  utföres  i mindre  omfång  af  optiska  instrument- 
makare.  Äfven  konsten  att  gravera  i glas  infördes  i Sverige  samtidigt  med- 
glasindustrien  och  har  sedermera  underhållits  genom  inkomna  utländska  ar- 


622 


DEN  SVENSKA  GLASINDUSTRIEN. 


betare.  Denna  vackra  konst  har  emellertid  under  de  senare  åren  till  stor  del 
undanträngts  at  den  billigare  etsningen  med  fluorvätesyra,  hvilket  dekorerings- 
sätt  har  en  mycket  vidsträckt  användning. 

Sandblåsningen  verkställes  genom  utblåsning  med  starkt  tryck  af  en 

fm  sandstråle,  som  genom  sin  nötning  mot  glasytan  ger  denna  en  matt  färg. 
* 

Genom  en  pålagd  schablon,  som  skyddar  vissa  delar  af  glaset,  men  lem- 
nar  andra  öppna  för  sandens  inverkan,  anbringas  på  detta  sätt  de  figurer, 
man  önskar. 

Målning  af  glas  för  lyxändamål  utföres  hos  oss  endast  i ringa  skala. 
1 större  omfattning  användes  den  för  praktiska  behof,  såsom  vid  tillverkning 
af  ståndkärl  för  apotek  och  museer  m.  m.  Konsten  att  förgylla  glas  synes 
jemte  slipningen  och  graveringen  halva  varit  i Sverige  känd  och  utöfvad  från 
äldre  tider.  Men  det  dyrbara  arbetssätt,  som  erfordrades  för  utfällning,  in- 
bränning och  polering  af  rent  metalliskt  guld,  hindrade  vidsträcktare  bruk  af 
denna  konst  ända  till  senaste  tid,  då  ett  lättare  och  billigare  förfaringssätt 
ökat  användningen  af  på  dylikt  sätt  dekoreradt  glas. 

3.  Glastillverkningen  på  utställningen. 

Vill  man  bedöma  glasindustriens  nuvarande  ståndpunkt  i Sverige,  måste 
man  taga  i betraktande  såväl  varornas  beskaffenhet  och  pris  jemte  deras  af 
dessa  faktorer  beroende  begärlighet  på  marknaden  som  tillverkningens  storlek. 

Uti  sistnämnda  hänseende  hänvisas  till  tillverkningsvärdet  för  år  1896, 
hvilket  värde  vi  redan  förut  angifvit.  För  vårt  omdöme  i förstnämnda  af- 
seende  lemnar  1897  års  konst-  och  industriutställning  i Stockholm,  där  den 
svenska  glasindustriens  alla  grenar  voro  representerade  och  i hvilken  samtliga 
de  förnämsta  glasbruken  i landet  deltogo,  en  god  ledning. 

På  denna  utställning  förekommo,  till  pris  och  kvalitet,  som  i all- 
mänhet möjliggöra  konkurrensen  med  utlandet,  såväl  lyx-  som  serveringsglas 
i större  och  mindre  dimensioner  af  synnerligen  färglös,  blank  och  klar  samt 
starkt  ljusbrytande,  engelsk  kristallmassa,  åtskilliga  försedda  med  öfverfång  af 
rika  och  saftiga  färgnyanser  samt  formade  med  stor  skicklighet  och  smak  och 
genom  slipning,  etsning,  förgyllning  eller  annan  raffinering  förädlade,  delvis  till 
verkliga  konstprodukter.  Åtskilliga  af  dessa  artiklar  voro  af  så  framstående 
beskaffenhet,  all  de  inköptes  för  museer  och  konstsamlingar  icke  blott  i Sverige, 
utan  äfven  i utlandet,  till  och  med  i det  för  sin  glastillverkning  så  berömda 
Böhmen,  dels  serviser  och  andra  artiklar  af  ordinärt  glas,  mönstergill  utförda 
såväl  till  form  som  raffinering,  däribland  en  mängd  synnerligen  framstående 
arbeten  af  pressad!  glas,  dels  glas  för  belysningsartiklar,  däribland  opallärgade 


I)  E N S VE  N S K .4  G E A S INDUSTRI  E N. 


G23 

skärmar  och  kupor  jemte  lampglas,  dels  kemiska  apparater  af  böhmisk  kristall, 
förfärdigade  af  absolut  reu  massa  samt  formade  efter  den  moderna  vetenskapens 
behof  och  fordringar,  dels  ståndkärl  för  museer  och  apotek,  de  senare  äfven 
med  insmälta  textningar,  samt  llaskor  och  burkar  för  expedition  af  apoteksvaror, 
dels  buteljer  för  en  massa  olika  ändamål,  en  synnerligen  rikhaltig  utställning, 
dels  ock  fönsterglas,  en  rikhaltig  utställning  af  prima  slag  med  hänsyn  ej 
mindre  till  massans  renhet  och  jemnhet  än  äfven  till  ytornas  glans  och  ar- 
betets beskaffenhet  i sin  helhet.  Särskildt  märktes  synnerligen  rikhaltiga  prof 
af  sådant  glas,  dekoreradt  genom  sandblåsning  och  etsning  i de  smakful- 
laste mönster. 


PE.  217.  GEASSEIPERI  I SVERIGE  ÅR  1898. 


Såsom  totalomdöme  om  den  ståndpunkt,  den  svenska  glasindustrien, 
enligt  hvad  utställningen  visade,  för  närvarande  intager,  torde  sålunda  kunna 
sägas,  att  den  inom  alla  de  grenar,  som  här  idkas,  med  hänsyn  till  varornas 
såväl  beskaffenhet  som  pris  står  lika  högt  som  utlandets. 

Härmed  vilja  vi  emellertid  ingalunda  förneka,  alt  sådana  verldsberömda 
verk  som  Osslers  i England,  Bacearats  i Frankrike,  Winterberg  i Böhmen  och 
det  kejserliga  glasbruket  i Ryssland  samt  de  återupplifvade  muranesiska  ver- 
ken m.  fl.,  med  hänsyn  till  sina  mest  konstnärliga  arbeten,  som  tillverkas 
utan  afseende  på  kostnaden,  fortfarande  intaga  en  högre  ståndpunkt  än  något 
af  de  svenska  glasbruken.  Men  tages  hänsyn  icke  blott  till  beskaffenheten 


624 


DEN  SVENSKA  GLASINDUSTRIEN. 


utan  äfven  till  priset,  hvilket  af  lätt  insedda  skäl  måste  ske  i fråga  om  den 
ojemförligt  största  delen  af  produktionen,  så  torde  riktigheten  af  ofvanstående 
omdöme  ieke  kunna  af  någon  fackman  jäfvas. 

Detta  bekräftas  för  öfrigt  ej  blott  däraf,  att  svenskt  glas  vid  åtskilliga 
utställningar  såväl  i Europa  som  Amerika  erhållit  första  pris  — ett  svenskt 
bruk  innehar  ej  mindre  än  13  dylika  pris,  däraf  6 från  stora  utställningar  i 
utlandet  — , utan  framför  allt  däraf,  att  landets  egna  behof  af  glas  till  största 
delen  fylles  af  den  inhemska  produktionen,  samt  alt  därjemte  en  högst  be- 
tydande export  af  hushållsglas  och  buteljer  eger  rum.  Denna  export,  som 
mest  går  till  England  och  Amerika,  är  af  sådan  betydelse,  att  den  vid  ett  af 
de  större  bruken  omfattar  mer  än  hälften  af  hela  tillverkningen. 

Utsigterna  för  den  svenska  glasindustriens  framtid  äro  beroende  på 
möjligheten  för  Sverige  att  fortfarande  bestå  i konkurrensen  med  utlandets 
glasproduktion.  Förutsättningarna  för  ett  framgångsrikt  drifvande  af  denna 
industri  äro:  lätt  tillgängliga  och  goda  råmaterialier,  billigt  bränsle,  billig  drif- 
kraft,  goda  kommunikationer,  billiga  och  dugliga  arbetare,  billigt  förlagskapital 
och  sist,  men  ej  minst,  vetenskapligt  grundade  faekinsigter  hos  industriens 
målsmän.  Af  råmaterialier  finnes  i Sverige  rik  tillgång  på  sand,  särdeles  ren 
kvarts,  natronfältspat,  kalk  och  andra  jordarter,  lrvaremot  erforderliga  alkalier 
och  metalloxider  till  största  delen  måste  importeras. 

I fråga  om  bränsle  kunde  de  sten-  och  brunkolsförande  länderna  visser- 
ligen synas  halva  en  gilven  fördel.  Men  denna  fördel  uppväges  i Sverige  delvis 
af  den  rika  tillgången  såväl  på  torf  som  på  ett  i följd  af  lokala  förhållanden 
mångenstädes  för  andra  ändamål  värdelöst  och  särdeles  billigt  skogsaffall,  hvar- 
af  genom  ändamålsenligt  konstruerade  ugnar  värmen  kan  erhållas  lika  billigt 
som  i de  stenkolsförande  länderna.  I tillgång  på  billig  drif kraft  eger  Sverige 
i sina  många  vattenfall  en  rikedom,  som  icke  öfverträffas  af  något  annat  land, 
och  kommunikationerna,  som  underlättas  af  den  rika  tillgången  på  goda  ham- 
nar, äro  genom  ärligen  tillkommande  nya  jern vägar  stadda  i beständig  utveck- 
ling till  det  bättre. 

Hvad  förlagskapitalet  angår,  är  detta  dyrare  och  måhända  svåråtkom- 
ligare än  i utlandet.  Däremot  ega  vi  en  mycket  duglig  arbetarestam,  som 
dagligen  rekryteras  från  en  upplyst  och  intelligent  befolkning.  Då,  såsom 
förut  antydts,  vid  tillverkningen  af  finare  hushållsglas  arbetslönerna  kunna 
uppgå  ända  till  80  procent  af  tillverkningsvärdet  och  vid  framställningen  af 
lyxglas  med  konstnärlig  raffinering  till  ännu  mera,  är  lätt  att  inse,  hvilken  rol 
arbetsdugligheten  spelar  vid  denna  industri. 

Det  är  därför  ett  nöje  att  kunna  konstatera,  att  den  svenske  glasarbe- 
taren med  afseende  å lätthet  att  inhemta  yrket,  llit,  ordning  och  smaksinne, 


DEN  SVENSKA  G L A SINDUS  T Ii  I E N. 


625 

i stort  sedt,  ingalunda  står  sina  utländska  yrkesbröder  efter,  utan  snarare 
tvärtom.  Rigtigheten  af  detta  omdöme  styrkes  af  förra  årets  utställning,  der 
man  var  i tillfälle  att  se  den  mängd  af  synnerligen  väl  och  smakfullt,  ja  del- 
vis konstnärligt  arbetade  artiklar,  hvilka,  på  få  undantag  när,  voro  förfär- 
digade af  svenska  arbetare. 

Ett  annat  bevis  lemnas  oss  från  Amerika,  där  svenska  glasarbetare 
äro  mycket  eftersökta,  och  där  många  bland  dem  intaga  framstående  platser 
inom  facket.  Så  förvärfvade  sig  en  svensk  fönsterglasblåsare  genom  sin  öfver- 
lägsna  yrkesskicklighet  hedersnamnet  »glasblåsarnes  konung».  Kommer  så 
härtill,  att,  i följd  af  penningens  lägre  värde  i Amerika  och  England,  arbets- 
kostnaden blir  lägre  än  i dessa  länder,  så  synes  i livad  vi  här  ofvan  anfört 
ligga  en  borgen  för  möjligheten  för  den  svenska  glasindustrien  att,  så  vidt 
tullpolitiska  binder  icke  möta  för  exporten,  icke  blott  bibehålla  sig  vid  livad 
den  nu  är,  utan  äfven  att  än  ytterligare  utveckla  sig. 

Enär  emellertid  förutsättningarna  för  glasindustrien  mångenstädes  i ut- 
landet, där  denna  industri  genom  sin  ålder  är  bättre  rotad,  äro  lika  goda  som 
hos  oss,  gäller  det  att  ej  låta  sig  öfverflyglas.  Det  fordras  inom  denna  industri, 
liksom  inom  hvarje  annan,  att  dess  målsmän  alltid  stå  på  höjden  af  sin 
samtids  tekniska  fackbildning  och  icke  försumma  något  för  att  följa  med 
sin  tid. 


4.  Den  norska  glasindustrien. 

Den  norska  glasindustrien,  som  började  ungefär  samtidigt  med  den 
svenska  och  som  på  1897  års  utställning  representerades  af  en  rikhaltig  sam- 
ling af  serviser  och  lyxglas  af  engelsk  kristall,  slipade  i rika  och  vackra  mön- 
ster, samt  af  en  synnerligen  fullständig  samling  lampartiklar  af  prima  beskaf- 
fenhet m.  m.,  försvarar  sin  plats  i jembredd  med  den  svenska.  Och  kan  om 
dess  nuvarande  ståndpunkt  och  utsigter  sägas  ungefär  detsamma,  som  här 
ofvan  blifvit  uttaladt  i fråga  om  denna. 

5.  Det  Kejserliga  glasverket  i S:t  Petersburg. 

Den  ryska  glasindustrien  representerades  vid  utställningen  endast  af 
det  Kejserliga  glasverket  i S:t  Petersburg,  hvilket  arbetar  nästan  uteslutande  i 
konstsaker  för  hofvets  räkning  och  förvärfvat  sig  verldsrykte  för  sina  alsters 
konstnärliga  och  egendomliga  raffinering.  De  utstälda  varorna  häfdade  på  ett 
lysande  sätt  det  anseende,  verket  åtnjuter. 


XXXIX. 


KAKELUGNS-,  FAJANS-  OCH  PORSLINSTILLVERK- 
NINGEN PÅ  UTSTÄLLNINGEN. 


AF 

ROBERT  ALMSTRÖM. 


Det  är  först  från  oeli  med  början  af  1700-talet,  som  man  eger  någon 
närmare  kännedom  om  den  svenska  lervarutillverkningen.  Att  emellertid 
enklare  lerkärl  redan  långt  tillbaka  i tiden  tillverkats  inom  landet  ådagalägges 
af  de  fynd  från  sten-,  brons-  och  jernåldern,  som  påträffats  i graf högar  från 
dessa  tider.  De  äro  visserligen  af  enklaste  beskaffenhet,  men  redan  en  del  af 
de  från  stenåldern  härstammande  är  prydd  med  enkla  ornament,  och  hland 
dem,  som  hänföras  till  hrons-  och  jernåldrarna,  finnas  exemplar,  hvilkas  vackra 
former  tyda  på  en  viss  grad  af  skönhetssinne,  äfven  om  motiven,  såsom  antag- 
ligt är,  hemtats  från  förebilder,  erhållna  eller  sedda  vid  den  krigiska  eller 
fredliga  beröringen  med  andra,  på  högre  kulturståndpunkt  då  stående  folk. 

Att  tillverkningen  af  lerkärl  under  medeltiden  bedrefs  såsom  handtverks- 
messigt  yrke  ligger  utom  allt  tvifvel,  ehuru  några  tillförlitliga  uppgifter  därom 
icke  äro  att  tillgå.  Det  är  först  från  början  af  1500-talet,  som  man  med  någon 
säkerhet  känner  tillvaron  af  ett  ordnadt  bedrifvande  af  yrket.  Genom  af 
intendenten  C.  J:son  Karlin  i Lund  anstälda  forskningar  har  man  nämligen 
erhållit  kännedom  om,  att  i Skåne  i början  af  1500-talet  tillverkningen  af  kakel- 
ugnar och  antagligen  äfven  af  andra  föremål  af  lera  yrkesmessigt  bedrifvits. 
Vid  gräfningar  inom  staden  Lund  har  man  till  och  med  funnit  de  brända 
lerformarna  till  kakelugnar,  uppsatta  i Köpenhamn.  Det  är  äfven  troligt,  att 


KAKELUGNS-,  FAJANS-  OCH  PORSLINSTILLVERKNINGEN. 


627 

krukmakeriet  i rätt  stor  utsträckning  under  denna  tid  yrkesmessigt  bedrifvits 
i Halland.  Kakelfynden  i Lund  bekräfta  äfven  ett  ofta  upprepadt  antagande, 
att  kakelugnar  under  femtonhundratalet  skulle  varit  använda  i de  skandinaviska 
länderna. 

Innan  vi  ingå  i någon  vidare  historik  öfver  tillverkningen  inom  landet, 
torde  några  ord  om  dess  teknik  vara  på  sin  plats. 

Lervarorna  kunna  indelas  i tvenne  stora  grupper: 

I.  Lervaror  af  porös  massa. 

II.  I .ervaror  af  halfsmält,  i brottet  sammansintrad,  mer  eller  mindre  för- 

glasad  massa. 

Till  grupp  1 höra: 

a)  Tegel  och  oglaserade  grölre  krukmakarekärl. 

b)  Terracottaarbeten. 

c)  Glaserade  och  saltglaserade  gröfre  lerkärl.* 

d)  Vanliga  kakel  och  vanlig  fajans. 

e)  Fin  fajans  (s.  k.  oäkta  porslin,  Earthenware,  Steingut,  Faience  li ne) 

Till  grupp  II  höra: 

a)  Stengods  (Grés  cérame,  Steinzeug,  Stoneware). 

b)  Frittporslin,  glaserad  och  oglaserad  parian. 

c ) Benäkta  porslin  (porcelaine  tendre  naturelle,  China,  Knochenporzellan) 

d)  Fältspatporslin  (porcelaine  dure,  Hartporzellan). 

Emellan  de  tvenne  olika  hufvudgrupperna,  liksom  emellan  deras  under- 
afdelningar,  finnas  likväl  öfvergångsformer,  som  kunna  hänföras  såväl  till  den 
ena  som  den  andra  afdelningen. 

1 alla  de  olika  slagen  af  lervaror  ingår,  såsom  namnet  antyder,  lera 
såsom  en  oundgänglig  och  i många  fall  äfven  hufvudsaklig  beståndsdel.  De 
flesta  leror  måste  likväl,  för  att  lämpligen  kunna  användas,  försättas  med 
andra  ämnen  och  före  användning  till  finare  arbeten  äfven  undergå  slamning. 

I det  tillstånd,  de  upptagas,  äro  de  flesta  af  dem  antingen  för  feta  och  finför- 
delade, eller  innehålla  de  främmande  inblandningar,  som  måste  afskiljas.  De 
låta  visserligen  i del  tillstånd,  de  upptagas,  forma  sig,  men  de  feta  lerorna  äro 
till  följd  af  det  formade  godsets  täthet  och  den  svårighet,  med  hvilken  vattnet 
under  torkningen  afdunstar,  utsatta  för  att  spricka  och  förlora  sin  form,  hvar- 
jemte  den  minskning  och  krympning,  de  undergå  vid  bränningen,  i flere  hän- 
seenden verka  ofördelaktigt.  De  försättas  därför  vanligen  med  sand  eller 


* Vid  till  fullständighet  drifven  saltglasering  blifva  äfven  dessa  kärl  sintrade  i massan 
och  böra  då  hänföras  till  grupp  II,  klass  a). 


K .-1 Ä K L U G N S-,  FAJANS-  O C II  P 0 Ii  SLINSTILLVE  Ii  K N I N G E N. 


628 


andra  ämnen.  Undantagsvis  påträffas  dock  leror,  hvilka  innehålla  fin  sand  och 
mineralgrus  och  redan  i naturligt  tillstånd  utan  vidare  tillsats  kunna  arbetas. 

Det  vanliga  simpla  krukmakaregodset  formas  med  tillhjelp  af  en  schablon 
för  fri  hand  (drejas)  på  en  roterande  skifva  (drejskifva),  som  i sin  enklaste 
form  sättes  i rörelse  medels  sparkning  på  en  på  dess  axel  befintlig  större 
träskifva  (den  s.  k.  sparkskifvan).  Den  sålunda  uppformade  pjesen  får,  om 
den  ej  skall  glaseras,  torka  samt  hrännes  därefter.  Skall  den  glaseras,  sker 

detta  antingen  så,  att  torr 
pulvriserad  glasyr  siktas 
på  den  ännu  fuktiga  pje- 
sen, eller  så,  att  denna 
efter  torkning  begjutes 
med  i vatten  uppslam- 
mad glasyr.  Före  gla- 
seri  ngen  kunna  orna- 
ment anbringas  genom 
påmålning  med  livita 
eller  färgade  leror.  Gla- 
syren består  af  blyoxid 
eller  blandning  af  bly- 
oxid med  sand,  lera 
m.  m.  Kärlen  brännas 
efter  föregången  tork- 
ning i låga  flamugnar. 
De  på  detta  sätt  frani- 
stälda  kärlen  kallas 
» kru  kmakaregods » . 

Genom  att  till  godset  använda  slammad  lera  och  till  glasyr  en  bland- 
ning af  blyoxid,  kiselsyra,  lera  och  krita  ni.  m.,  i hvilken  procenten  af  blyoxid 
är  afpassad  efter  den  värmegrad,  som  passar  för  leran,  d.  v.  s.  den  temperatur, 
vid  hvilken  godset  bränner  sig,  så  alt  det  blir  fast  och  föga  poröst  utan  att 
förlora  sin  form,  erhåller  man  ett  förbältradt  fabrikat.  Underkastas  den  för 
fri  hand  uppdrejade  pjesens  yttre  yta  en  afsvarfning,  är  ett  ytterligare  steg 
taget,  och  låter  man  den  på  detta  sätt  uppdrejade  och  svarfvade  varan  undergå 
bränning,  innan  den  glaseras,  sä  är  den  ej  längre  krukmakaregods,  utan  har 
öfvergått  till  fajans.  Den  brännes  dä  ej  längre  utan  skydd,  utan  insättes  i 
kapslar  (kasettlar)  af  eldfast  material,  hvilka  sedermera  uppstaplas  på  livarandra 
i den  ugn,  i hvilken  bränningen  sker.  Genom  varans  öfvergjutning  före  brän- 
ningen med  andra  lerblandningar  kan  den  bibringas  ljusare  eller  mörkare  färg. 


KA  K E L U G NS  FA  .7 .4  .V  S - O C II  I> O Ii  S I.  / N S TI  I , I 1 VE  Ii  K N I \ G E .V. 


(12!) 


— Före  glaseringen  kan  den  dekoreras  ined  s.  k.  nnderglasyrfärger,  oeli,  sedan 
glasyren  blifvit  inbränd,  med  s.  k.  emaljfärger,  förgyllning  och  lysterfärger. 

Drifvas  förändringarna  i tillverkningen  än  vidare  genom  användning  af 
renare  och  eldfastare  råmaterial,  genom  mera  fullkomnade  formningssätt,  annan 
sammansättning  af  glasyren  och  omsorgsfullare  bränning  vid  högre  värme- 
grader, kommer  man  till  den  finare  läjansen,  det  s.  k.  oäkta  porslinet,  och 
slutligen  till  det  äkta  porslinet. 

Den  vanliga  fajansen  framställes,  liksom  de  vanliga  kaklen,  i allmänhet 
af  kalkhaltiga  leror,  blandade  med  fin  sand,  och  hrännes  vid  en  temperatur 
af  8-  å 900°,  hvarefter  den  öfverdrages  antingen  med  blyhaltig  glasyr,  som  låter 
den  färg,  godset  erhållit  genom  hränningen,  genomlysa,  eller  med  glasyr,  som 
försatts  med  metalloxider,  vanligast  koppar-,  mangan-,  jern-  eller  koboltoxid, 
för  att  gifva  godset  grön,  brunviolett,  gulbrun  eller  blå  färg.  Glasyren  inhrännes 
vid  något  lägre  temperatur  än  den,  som  användts  vid  första  bränningen. 

Fajansen  kan  ock  glaseras  med  s.  k.  emaljglasyr,  som  jemte  bestånds- 
delarna i den  genomskinliga,  ofvan  omnämnda  glasyren  innehåller  tennoxid, 
hvarigenom  den  blifver  ogenomskinlig  och  döljer  sjelfva  godsets  färg.  De 
gamla  svenska  fajanserna  voro,  och  de  vanliga  kakelugnarna  äro  ännu  tillver- 
kade på  detla  sätt.  Den  »italienska  majolikan»  med  sina  på  glasyren  anbragta 
målningar  var,  sedan  den  genom  Luca  della  Robbias  arbeten  nått  sin  högsta 
tekniska  utveckling,  ett  fabrikat  af  detta  slag,  hvaremot  den  vara,  som  numera 
brukar  benämnas  »majolika»,  i regel  dekoreras  endast  med  genomskinliga, 
färgade  glasyrer  utan  någon  målning  ofvanpå  dessa  och  snarare  liknar  den  af 
Bernard  Palissy  på  1500-talet  uppfunna,  sedermera  så  eftersökta  »Faience 
émaillée». 

Den  finare  fajansen , det  s.  k.  oäkta  porslinet,  är  sammansatt  af  plastisk 
lera,  kaolin,  flinta.  och  fältspat  eller  vittrad  granit,  stundom  med  tillsats  af  krita. 
Glasyren  utgöres  af  borsyra,  kiselsyra  jemte  kaolin,  fältspat,  kalk  och  blyoxid. 
Den  för  arbetarnes  helsa  skadliga  blyoxiden  börjar  numera  allt  mer  användas 
i form  af  ett  oskadligt,  i syror  olösligt  eller  nästan  olösligt  silikat.  — Den  fina 
fajansen,  af  hvilken  många  olika  slag  tillverkas,  såsom  gräddfärgadt  gods  (creain- 
coloured),  Semiporcelaine,  Perl,  Ironstone,  China,  Opak,  Granit,  elfenbensfär- 
gadt  gods  (Ivory),  fordrar  för  sin  framställning  mera  invecklade  och  dyrbara 
inrättningar  än  den  vanliga  fajansen.  1 densamma  ingående  flinta  och  kvarts 
måste  först  kalcineras  och  sedermera,  liksom  fältspaten  och  den  vittrade  gra- 
niten, malas  och  slammas,  lerorna  likaledes  slammas,  och  alla  i massan  ingående 
ingredienser  siktas  genom  fina  siktar.  Därefter  måste  massan  genom  pressning 
i s.  k.  filtererpressar  befrias  från  öfvertlödigt  vatten.  — Bränningen,  som  sker  i 
ugnar  af  rätt  stora  dimensioner,  den  första  bränningen  vid  en  temperatur  af 


KAKELUGNS-,  KAJANS-  OCH  PORSLINS  TILLVE  RKNINGEN. 


630 


1,050  till  1,200°,  måste  skötas  med  stor  noggrannhet  och  påpasslighet,  ej  blott 
hvad  temperatur  utan  äfven  hvad  förbränningsgasernas  sammansättning  angår. 

Dekorationen  kan  ske  under  glasyren  genom  målning  för  hand  eller 
tryckning  på  det  en  gång  hrända  (rågodsbrända)  godset,  eller,  sedan  glasyren 
på  detta  anbragts  och  inbränts  vid  en  temperatur  af  från  1,000  till  1,150°, 
ofvanpå  denna. 

Den  fina  fajansen  är  föremål  för  en  storartad  industri,  i synnerhet  i 
England,  där  öfver  500  fabriker  för  fajans  och  benäkta  porslin  finnas,  däraf 


PL.  219.  INTERIÖR:  GEASYRSAE. 

endast  i Norra  Stalfordshire  bortåt  350.  I Tyskland,  Frankrike  och  Österrike 
tillverkas  äfven  stora  mängder  af  denna  vara. 

Parian  är  benämning  på  elt  nästan  uteslutande  till  Ivx-  och  konstföre- 
mål använd!  slag  af  äkta  porslin,  sammansatt  af  kaolin,  fältspat,  vittrad  granit 
med  eller  utan  tillsats  af  brända  ben,  som  hrännes  vid  samma  temperatur 
som  den  lina  fajansen. 

Det  benäkta  porslinet  tillverkas  i hufvudsak  af  samma  materialier  som 
den  finare  fajansen,  med  tillsats  af  brända  ben.  Glasyren  är  ock  liknande  den, 
som  användes  för  fajans.  Tillverkningssätten  äro  desamma,  om  ock  massans 
mindre  bildbarhet  betingar  större  handaskicklighet  och  noggrannhet.  Brän- 
ningen af  det  råa  godset  sker  vid  en  temperatur  af  1,300  å 1,400°.  Det  glase- 


K A K E I.  U G N S FA  JANS-  O C H P 0 Ii  S 1. 1 N S TILLY  E Ii  K N I X G E N. 


631 


rade  godset  brännes  vid  samma  temperatur  som  den  fina  fajansen.  Dekora- 
tionssätten  äro  ock  desamma  som  vid  fabrikation  af  fin  fajans.  England  är 
hufvudsätet  för  denna  tillverkning. 

Fältspal porslinet  är  i sin  enklaste  form  sammansatt  af  kaolin,  fältspat 
och  kvarts  eller  11  inta  med  eller  utan  tillsats  af  kalk.  Tillverkningssätten  äro 
i allmänket  lika  med  dem,  som  vid  fajans  och  benäkta  porslins  framställande 
användas;  dock  fordras  därvid  ännu  större  noggrannhet  och  färdighet,  då  den 
minsta  ojemnhet  vid  formningen  lemnar  spår  på  den  färdiga  varan.  Det  råa 


PE.  220.  INTERIÖR  : MÅENINGSSAE. 


godset  brännes  vid  en  temperatur  af  omkring  900°,  glaseras  med  en  glasyr 
bestående  al  silikater,  al  lerjord,  kalk  och  alkalier  och  brännes  sedan  vid  en 
temperatur,  som  allt  efter  massans  och  glasyrens  sammansättning  varierar  från 
omkring  1,400  till  1,600°.  Dekoreringen  sker  i lmfvudsak  på  samma  sätt  som 
vid  fajans  och  benäkta  porslin.  Den  höga  temperaturen  vid  glasbränningen 
inskränker  dock  dekorationen  under  glasyren  till  ett  fåtal  färgtoner. 

Ar  1726  bildades  i Stockholm  ett  bolag  för  att  på  Rörstrands  egendom 
invid  Stockholm  anlägga  en  fabrik  för  tillverkning  af  s.  k.  < le  I fl  i sk  t porslin, 
d.  v.  s.  fajans  med  hvit  ogenomskinlig  glasyr,  till  massa  och  glasyr  i det  när- 
maste lika  med  de  ännu  i dag  tillverkade  vanliga  kakelugnarna.  Tillverkningen 


G32 


KAKELUGNS-,  FAJANS-  OCII  PORSLINSTILLVERKNINGEN. 


vid  den  nya  fabriken  tyckes  dock  först  år  1729  hafva  kommit  till  stånd  och 
började  efter  stora  svårigheter  i tekniskt  och  ekonomiskt  hänseende  först  på 
1740-talet  nå  en  i dessa  båda  afseenden  god  ståndpunkt.  Den  af  upsalalera 

formade  varan  rågodsbrändes  (skröjbrän- 
des)  vid  en  temperatur  af  800  å 900°, 
öfverdrogs  därefter  med  den  ogenomskin- 
liga bly-tennglasyren  (hvita  emaljen),  som 
inbrändes  vid  något  lägre  temperatur.  På 
det  sålunda  erhållna  hvita  godset  kunde 
målningen  anbringas  och  inbrännas,  men 
ofta  utfördes  den  på  det  med  glasyr  öfver- 
dragna,  men  ej  glattbrända  godset.  Genom 
detta  målningssätt,  som  kallades  »sur  cru», 
framstodo  färgerna  mjukare  och  bättre 
förtonade  i den  hvita  bottnen.  Färgskalan 
var  ganska  inskränkt  och  utgiordes  huf- 
vudsakligen  af  bjert  grönt,  orange,  violett 
och  blått  samt  blandningar  af  dessa  färger. 
Till  framställande  af  färgerna  tjenade 
fl.  221.  soppterrin  ak  MÅNGFÄRGAD  koppai-oxid,  antimonoxid,  mangan-,  jern- 
lAjvNs.  rörs  i rand  och  koboltoxid.  Under  fabrikens  första  år 

dekorerades  godset  uteslutande  med  ^å  färg;  först  något  senare  började  man 


använda  flerfärgade  målningar. 


Under  den  första  tiden  leddes  fa- 
briken af  tyska  mästare,  hvarjemte  llere 
tyska  arbetare  användes.  På  1740-talet 
hade  man  dock  kommit  därhän,  att  såväl 
mästare  som  arbetare  uteslutande  voro 
svenskar.  Den  första  svenska  mästaren 
var  Anders  Fahlström,  som  börjat  såsom 
fajansmålare,  men  efter  ådagalagd  duglighet 
befordrats  till  ledare  af  fabrikationen.  Sam- 
tidigt hade  assessorn  i kammarrevisionen 
F.  M.  Ingman  (sedermera  adlad  Norden- 
stolpe) genom  köp  blifvit  egare  af  fabriken. 

Under  dessa  båda  dugliga  mäns  ledning 
hade  såväl  den  tillverkade  varan  nått  en  rf 
som  ock  det  ekonomiska  resultatet  börjat  blifva  särdeles  gynsamt. 

Det  dröjde  dock  ej  länge,  förrän  en  inedtäflare  uppstod  i den  år  1758 


PR.  222.  GRÄDDSKÅL  AF  MÅNGFÄRGAD 
FAJANS.  RÖRSTRAND  1771. 

I hög  grad  af  teknisk  fulländning, 


KAKELUGNS-,  FAJANS-  OCH  PORSLINSTILL  VERKNINGEN 


(533 


anlagda  fabriken  vid  Marieberg,  på  Kungsholmen  vid  Stockholm.  Samtidigi 
eller  något  senare  anlades  ock  en  liknande  fabrik  i Sölvesborg.  — Mariebergs- 
fabriken  och  dess  tillverkningar  äro  sedan  länge  kända,  och  många  där  till- 
verkade föremål  förvaras  i enskilda  och  offentliga  samlingar.  Däremot  har 
tillvaron  af  Sölvesborgsfabriken  varit  obekant,  intill  dess  intendenten  Karlin 
lyckades  ådagalägga,  att  en  ditintills  alldeles  förglömd  fajansfabrik  där  funnits. 

Vid  Marieberg  tillverkades  hufvudsakligen  samma  slags  vara  som  vid 
Rörstrand,  och  i såväl  tekniskt  som  dekorativt  hänseende  synas,  att  döma  af 
de  föremål,  som  finnas  i behåll,  de  båda  fabrikerna  hafva  statt  på  samma 
nivå.  Dessutom  gjorde  man  vid  Marieberg  äfven  ansträngningar  för  att 
införa  tillverkning  af  äkta  porslin.  Man  kom  därvid  dock  icke  öfver  försöks- 
stadiets ståndpunkt.  Väl  äro 
ganska  många  af  de  pjeser, 
som  ännu  finnas  kvar,  rätt 
prydligt  utstyrda  både  till  form 
och  färgläggning,  och  godsets 
färg  är  i en  del  af  dem  ganska 
vacker,  men  pjeserna  äro  i 
allmänhet  ojemna  och  vitna, 
att  man  icke  vunnit  herra- 
välde öfver  tillverkningen.  — 

En  del  af  Mariebergs  porsli- 
ner äro  tillverkade  af  hårdt 
porslin  (fältspatporslin),  andra 
åter  äro  af  en  lättsmältare 
massa,  öfverdragen  med  bly- 
haltig  glasyr.  Det  förtjenar  omnämnas,  att  konsten  att  trycka  ]>ä  porslin,  som 
i England  år  1756  uppfans  af  Sadler  & Green  i Liverpool,  omkring  år  176(5 
och,  så  vidi  man  kan  döma,  fullkomligt  sjelfständigt  uppfans  af  Anders  Sten- 
man vid  Marieberg.  Många  pjeser  med  tryckta  dekorationer  finnas  från  denna 
tid  ännu  i behåll.  Modeller  och  mönster  synas  både  vid  Rörstrand  och  Marie- 
berg hafva  varit  hemtade  frän  utlandet.  Motiven  voro  vanligen  stiliserade 
blommor  och  blad,  men  äfven  ornament,  dessa  mest  uti  rokoko  eller  barock- 
stil. Utförandet,  i synnerhet  af  blommor,  vitnar  i allmänhet  om  stor  färdighet 
och  en  viss  »schwung».  Målning  för  fri  hand  bedrels  vid  båda  fabrikerna  i 
stor  utsträckning;  vid  Marieberg  voro  år  1766  49  målare  anstälda.  Hela 
arbetareantalet  var  vid  Rörstrand  år  1765  122.  År  1782  inköptes  Marie- 
bergsfabriken  af  dåvarande  egarne  till  Rörstrand  samt  biel  1788  eller  1789 
nedlagd. 


PL.  223.  SOPPTERRIN  AF  MÅNGFÄRGAI)  FAJANS. 
MARIEBERG  1765. 


(334 


KAKELUGNS-,  FAJANS-  OCH  PORSLINSTILLVERKNINGEN. 


Mot  slutet  af  1700-talet  anlades  vid  Ulfsunda  i närheten  af  Stockholm 
af  grefve  E.  Ruuth  en  fabrik  för  tillverkning  af  fajans,  hvilken  sedermera  genom 
köp  öfvergick  till  hruksegaren  J.  H.  Wegelin  och  där,  under  ledning  af  C.  A. 
Linning,  föremål  med  konstnärlig  pregel  blifvit  tillverkade.  Fabrikationen 
synes  dock  hafva  bedrifvits  i ringa  omfattning  och  efter  kort  tid  nedlagts. 
Några  där  tillverkade  pjeser  finnas  i Nationalmusei  konstslöjdafdelning. 

Mot  slutet  af  1780-talet  började  man  vid  Rörstrand  att  från  tillverkning 
af  det  gamla  fajansfabrikatet  ölvergå  till  ett  annat,  som,  ehuru  äfven  det  ett 
slags  fajans,  benämndes  »flintporslin  . Detta  blef  ock  från  början  af  1800- 
talet  uteslutande  föremål  för  fabrikens  verksamhet.  Innan  vi  ingå  vidare  på 
denna  nya  tillverkning,  torde  det  vara  skäl  att  kasta  en  återblick  på  gången 
och  utvecklingen  af  lervarufabrikationen  i dess  helhet  i Europa  under  1700-talet. 


PR.  224.  URFSUND  AGODS.  OMKRING  ÅR  1800- 


Vid  ingången  af  sagda  århundrade  var  tillverkningen  af  såväl  gröfre 
lervaror  som  fajans  ganska  utbredd.  Försök  hade  äfven  flerstädes  blifvit  gjorda 
att  utfinna  konsten  att  tillverka  det  kinesiska,  det  s.  k.  äkta  porslinet,  men 
de  hade  misslyckats,  ända  till  dess  Böttger  år  1709  lyckades  framställa  före- 
mål däraf  och  sedermera  i det  år  1710  till  fabrik  inrättade  slottet  Albrechts- 
burg  invid  Meissen  åvägabringa  en  ordnad  tillverkning  af  denna  vara.  Efter 
hand  blef  konsten  spridd  och  porslinsfabriker  anlagda  flerstädes  i Europa. 
Tillverkningen  i Meissen  har  sedermera  alltjemt  utan  albrott  utvecklat  sig,  till 
dess  den  nått  siu  nuvarande  till  såväl  beskaffenhet  som  omfång  höga  ståndpunkt. 

Däremot  log  nästan  samtidigt  den  i llere  länder  bedrifna  tillverkningen 
af  samma  slags  fajans,  som  var  föremål  för  fabrikation  vid  Rörstrand  och 
Marieberg,  till  följd  af  utvecklingen  af  den  engelska  lervaruindustrien  en  i 
kvantitativt  hänseende  motsatt  rigtning. 

Redan  på  1400-talet  hade  i norra  Staffordshire  i England  uppstått  en 
betydande  tillverkning  af  gröfre  lervaror.  Den  rika  tillgången  i denna  trakt 


KAKELUGNS-,  FAJANS-  OCH  PO  RS  L I N S TI  L L VE  RKN  IN  G E N. 


635 


på  stenkol  och  gröfre  leror  af  olika  slag  hade  gifvit  en  naturlig  anledning  därtill. 
Efter  hand  började  man  där  äfveri  försöka  tillverka  finare  varor.  Tvenne,  år 
1688  inflyttade  tyskar,  bröderna  Elers,  synas  hafva  gifvit  första  impulsen  därtill. 
Till  någon  nämnvärd  fulländning  af  varan  kom  man  dock  icke  med  de  mate- 
rialier,  som  funnos  på  platsen;  först  sedan  man  börjat  att  i massan  till  gödsel 
använda  flinta  samt  leror  från  Dorset-  och  Devonshire,  äfvensom  kaolin  från 
Cornwall,  lyckades  man  i midten  af  1700-talet  att  åstadkomma  en  vara,  som 
kunde  upptaga  täflan  med  den  gamla  fajansen.  Bland  de  fabrikanter,  som 
utvecklade  och  grundläde  den  nya  tillverkningen,  kan  i främsta  rummet  nämnas 
Josiah  Wedgwood,  som  förutom  den  nya  varan,  hvilken  han  benämnde 
»QueeiTs  ware»  och  som  han  år  1762  började  fabriksmessigt  framställa,  äfven 
utfann  konsten  att  tillverka  andra  nya  lervaror,  såsom  »Jasperware»  m.  II. 

Det  nya  fajansfabrikatet  var  af  svagt  gulhvit  färgton,  kunde  åstad- 
kommas i tunna  former  och  med  dekorationssätt,  som  icke  lämpade  sig  för 
den  gamla  fajansen.  Det  kunde  därjemte  tillverkas  billigare  än  denna,  en 
omständighet,  som  naturligtvis  i hög  grad  bidrog  till  dess  afsättning,  synner- 
ligen som  den  gamla  fajansen,  i huru  stor  skala  den  än  tillverkats,  dock  icke 
blifvit  en  vara  för  den  stora  allmänheten.  Dess  pris  var  för  högt,  dess  former 
för  tunga  och  bräckligheten  för  stor.  Den  lämpade  sig  för  de  mera  väl- 
mående, men  var  allt  för  dyrbar  för  den  stora  publiken,  som  nöjde  sig  med 
krukmakaregods  eller  träkärl.  — Den  nya  engelska  fajansen  tog  mycket  snart 
starkt  uppsving,  ej  blott,  såsom  redan  nämnts,  till  följd  af  sjelfva  godsets 
prisbillighet,  utseende,  beskaffenhet  och  den  mångfald  af  dekorationssätt,  som 
kunde  användas  på  detsamma,  utan  antagligen  äfven  därför,  att  man,  följande 
smakrigtningen  vid  denna  tid,  på  den  nya  varan  öfvergick  från  de  förut  för- 
herskande  rokoko-,  barock-  och  naturalistiska  formerna  till  från  antiken 
hemtade  förebilder.  Inom  ganska  kort  tid  hade  den  nästan  alldeles  utträngt 
den  gamla  fajansen,  och  en  storartad  tillverkning  uppstått  i Norra  Stafford- 
shire,  där  den  redan  i slutet  af  1700-talet  sysselsatte  mer  än  20,000  menniskor 
och,  såsom  ofvan  nämnts,  än  vidare  utvecklats. 

Hufvudsätet  för  tillverkningen  af  den  gamla  fajansen  var  Delfi  i Hol- 
land, där  i slutet  af  1600-talet  43  fajansfabriker  funnos,  men  där  redan  1764, 
sedan  den  engelska  varan  kommit  i marknaden,  deras  antal  nedgått  till  23, 
år  1808  till  6 och  1849  till  2.  Delftfajansen  var  dock  beryktad  som  den  bästa 
i sitt  slag  och  hade  nått  en  hög  grad  af  fulländning.  I synnerhet  voro  efter- 
bildningarna  af  kinesiskt  porslin  så  väl  utförda,  att  det  vid  första  påseendet 
knappast  var  möjligt  att  afgöra,  om  pjesen  var  kinesisk  eller  holländsk. 

Sedan  den  engelska  fajanstillverkningen  kommit  till  så  stor  utveckling 
och  vunnit  så  stor  afsättning,  var  det  naturligt,  all  man  äfven  i andra  länder 

81 


KAKELUGNS-,  FAJANS-  OCH  PO  RS  LIN  S TI  L LV  E RKN I N G EN. 


(536 


skulle  försöka  åstadkomma  något,  som  liknade  densamma.  Flerstädes  blefvo 
ock  i och  för  detta  ändamål  fabriker  nyanlagda  eller  gamla  fajansverkstäder 
förändrade.  Bland  dessa  senare  var  Rörstrand.  Vid  öfvergången  till  det  nya 
fabrikatet  stälde  man  sig  dock  icke  till  fullo  det  engelska  tillverkningssättet 
till  förebild,  utan  hemtade  denna  från  Tyskland,  där  sådana  fabriker  redan 
blifvit  inrättade.  Man  lyckades  äfven  framställa  en  vara,  som  visserligen  var 
af  samma  art  som  den  engelska,  men  denna  betydligt  underlägsen  i både 
utseende  och  hållbarhet.  Påverkad  såväl  af  engelska  förebilder  som  af  nyin- 
trädda smakrigtningar,  öfvergick  man  från  de  förut  använda  formerna  och 
mönstren  till  dem,  som  vid  denna  tid  voro  moderna  i Europa,  såsom  de  i Ludvig 
XVI:s  stil,  antik  och  empire.  Formerna  på  många  af  de  i dessa  stilar  utförda 
pjeserna  voro  vackra,  men  dekorationen,  som  på  den  gamla  fajansen  var  väl 
och  vackert  utförd,  var  nu  vanligen  tom  och  intetsägande,  godsets  färg 
stötande  i svag  grågul  ton  och  varans  utseende  betydligt  underlägset  den  gamla 
fajansen.  Däremot  kunde  den  framställas  billigare  och  började  efter  hand  få 
större  afsättning.  Den  i nämnvärdt  omfång  förut  bedrifna  tillverkningen  af 
konstslöjdföremål  fortsattes  visserligen,  men  i betydligt  förminskad  skala. 
Med  undantag  af  en  del  väl  utförda  vaser,  medaljonger  m.  m.  af  svart  massa, 
kunde  de  konstslöjdföremål,  som  under  denna  tid  åstadkommos,  icke  mäta  sig 
med  de  äldre  tillverkningarna. 

Ar  1810  inköptes  i England  och  uppsattes  i fabriken  en  ångmaskin, 
antagligen  den  första  landtmaskinen  i Sverige.  Under  1820-talet  blefvo  bety- 
dande förbättringar  i tillverkningssätten  vidtagna,  nya  verkstäder,  kvarnar  och 
ugnar  uppförda  och  varan  efter  hand  förbättrad.  Man  hade  nämligen  vid  denna 
tid  antagit  en  engelsk  yrkesman  till  verkmästare  och  började  att  i stället  för 
tyska  leror  använda  engelska.* 

Är  1827  anlades  efter  engelskt  mönster  Gustafsbergs  fabrik  på  Vermdön.** 

Vid  båda  fabrikerna  voro  ända  intill  1850-talet  hushållsartiklar  af  engelsk 
fajans  så  godt  som  uteslutande  föremål  för  verksamheten.  Några  pjeser,  som 
kunde  hänföras  till  konstslöjd,  åstadkommos  visserligen,  men  de  voro  hvarken 

* Redan  år  1797  hade  fabriken  inköpts  af  öfverdirektör  B.  R.  Geij er  och  öfvergick  efter 
hans  död  1815  till  hans  arfvingar.  Den  af  dem  antagna  firman  »B.  R.  Geijers  arfvingar»  bibe- 
hölls till  1868,  äfven  sedan  de  egentliga  arfvingarne  till  en  del  1832  och  fullständigt  1847  då 
fabriken  inköptes  af  justitierådet  N.  W.  Stråle,  utträdt  ur  rörelsen.  Efter  N.  W.  Stråles  död 
öfvergick  den  efter  hand  genom  köp  till  (i.  H.  Stråle,  N.  C.  Claéson  och  Rob.  Almström,  bvilka 
är  1868  sålde  den  till  Rörstrands  aktiebolag. 

**  Af  grosshandlaren  .1  H.  Öhman  och  kommerserådet  Wennberg,  bvilka  dock  efter  kort 
tid  öfverläto  fabriken  till  ett  bolag,  som  i sin  ordning  år  1838  försålde  den  till  ett  annat  nybil- 
dadt  bolag.  — År  1850  inköpte  handelshuset  Godenius  & C:o  i Stockholm  fabriken  och  närlig- 
gande egendomar  Farsta,  Gustafsberg  m.  fl.  och  bedref  rörelsen  under  bibehållande  af  företrä- 
darnes  firma  Gustafsbergs  fabriks  intressenter»  till  1875,  då  affären  och  egendomarna  såldes  till 
den  nuvarande  egaren,  »Aktiebolaget  Gustafsbergs  fabriks  intressenter». 


KAKELUGNS-,  FAJANS-  OCH  PORSLINSTILLVERKNINGEN. 


637 


till  beskaffenhet  eller  mängd  nämnvärda.  Åtskilliga  förbättringar  i tillverk- 
ningssätten  blefvo  visserligen  vidtagna,  men  de  voro  ej  af  genomgripande 
natur,  utan  inskränkte  sig  till  förändring  af  en  och  annan  detaljhandling. 
Sjelfva  fabrikatet  hade  under  tiden  1820  — 1850  föga  förändrats.  Man  tillver- 
kade en  vara  af  medelgod  beskaffenhet,  hvars  färg  i allmänhet  stötte  något  i 
gult.  Undantagsvis  tillverkades  visserligen  ett  hvitare  fabrikat,  men  det  däraf 
framstälda  godset  brändes  vid  låg  temperatur  och  var  af  ringa  hållbarhet. 
Former  och  mönster  voro  i regel  hemtade  från  England,  och  dekoreringen 
inskränkte  sig  till  målning  under  glasyren  af  enkla,  billiga  mönster  och  till 
tryckning  i blå,  grön,  svart,  mera  sällan  brun  och  röd  färg.  Tryckningen 
var  i regel  väl  utförd,  och  mycken  omsorg  och  skickligt  arbete  nedlagdt  på 
graveringen  af  tryckplåtarna.  Något  senare  under  denna  period  infördes  mål- 
ning med  guldlyster  och  med  emaljfärger  på  glasyren,  men  den  bedrefs  endast 
i liten  skala. 

Under  denna  tid  hade  emellertid  fajans-  och  porslinstillverkningen  i 
England  gjort  stora  framsteg,  nya  arbetsmetoder  hade  införts,  nya  dekorations- 
sätt  utarbetats,  sjelfva  godset  bringats  till  större  hvithet,  hållbarhet  och  hårdhet, 
samt  glasyren,  genom  införande  af  borsyra  i dess  sammansättning,  förbättrats 
till  färg,  glans  och  styrka.  Det  började  också  under  1850-talets  första  år  visa 
sig  allt  mera  nödvändigt  att  vid  de  svenska  fabrikerna  vidtaga  genomgripande 
förändringar  i tillverkningssätten. 

Innan  vi  redogöra  för  den  omgestaltning,  som  den  svenska  porslins- 
fabrikationen undergått  under  senare  hälften  af  1800-talet,  skola  vi  nämna 
några  ord  om,  livad  vi  halva  oss  bekant  om  gången  och  utvecklingen  af  den 
enklare  lerkärlstillverkningen  samt  af  kakelugnsfabrikationen.  Då  likväl  den 
del  af  lerkärlstillverkningen,  som  företrädesvis  bedrifves  i södra  Sverige,  huf- 
vudsakligast  vid  Höganäs  och  Skromberga,  är  föremål  för  behandling  i en 
annan  del  af  detta  arbete  (sid.  598),  kunna  vi  inskränka  oss  till  den  vanliga 
krukmakerihandteringen  samt  den  enklare  fajanstillverkning,  som  bedrifves  på 
några  platser  i landet. 

Som  redan  ofvan  nämnts,  är  det  anledning  antaga,  att  den  enklare 
lerkärlstillverkningen  här  liksom  i andra  länder  är  af  gammalt  datum,  att  den 
till  ocli  med  är  en  af  de  äldsta  slöjder,  som  här  bedrifvits.  Det  är  ock  ganska 
antagligt,  att  den  i förhållande  till  landets  folkmängd  spelade  en  vida  större 
rol  i äldre  tider,  ja,  ända  intill  början  af  detta  århundrade,  än  hvad  den  för 
närvarande  gör.  Dess  produkter  voro  då  jemte  träkärlen  de  vanliga  förbruk- 
ningsartiklarna i denna  väg  för  den  stora  allmänheten.  Efter  hand  hafva  de 
blifvit  undanträngda  af  det  s.  k.  oäkta  porslinet  samt  till  en  del  älven  under 
de  sista  årtiondena  af  de  i ganska  stor  mängd  införda  gröfre  lerkärlen  frän 


638 


KAKELUGNS-,  FAJANS-  OCH  PORSLINSTILLVERKNINGEN. 


Norge.  Fullständiga  och  tillförlitliga  uppgifter  saknas  om  det  omfång,  hvari 
detta  yrke  bedrifvits  och  fortfarande  bedrifves,  men  det  är  ganska  j)åtagligt, 
dels  att  sammanlagdt  en  icke  obetydlig  tillverkning  eger  rum  i synnerhet  af 
blomkrukor,  köksfat  och  liknande  artiklar,  dels  att  tillverkningen  af  enklare 
lerkärl,  bedrifven  af  yrkeskunnige  män  med  tillräckligt  kapital  på  platser,  där 
tillgång  finnes  på  godi  material  och  billigt  bränsle,  borde  kunna  taga  betydligt 
större  omfång  än  för  närvarande  och  drifvas  med  vinst. 

Vi  halva  tidigare  i korthet  redogjort  för  grunderna  för  yrkets  teknik 
och  vilja  här  endast  tillägga,  atl  lnifvudvilkoret  för  en  sådan  affär,  goda  leror, 
finnes  mångenstädes  i vårt  land,  att  döma  af  de  många  prof  på  vanlig  lera, 
som  författaren  fått  mottaga  till  bedömande  och  undersökning.  Ansatser  till 
utveckling  af  yrket  och  förbättring  af  dess  produkter  synas  ock  under  de  sista 
åren  vara  gjorda,  i det  att  år  1897  åtminstone  fyra  fabrikanter  utstälde  före- 
mål, som  vitnade  därom,  att  godt  arbete  nedlagts  på  yrkets  fullkomnande. 


I det  föregående  är  nämndt,  hurusom  man  genom  förbättringar  af  materi- 
alet, af  bränningssättet  m.  m.  kommer  från  krukmakaregodset  till  det  fabrikat, 
som  i dagligt  tal  kallas  fajans,  hvilken  vara  är  föremål  för  tillverkning  vid 
llere  fabriker  i landet.  Af  dessa  äro,  enligt  Sveriges  industrikalender  af  1895, 
tvenne  belägna  i Gefle,  en  vid  Solberga  vid  Arvika,  ett  par  i Helsingborg  och 
trenne  i Kalmar  län.  På  utställningen  voro,  förutom  i den  skånska  afdelnin- 
gen,  fajansartiklar  utstälda  af  Nittsjö  tegelverk  i Dalarne,  P.  II.  Lundgren  i 
Stockholm  och  Upsala-Ekeby  aktiebolag  i Upsala  (se  sid.  600).  Det  omfång, 
hvari  denna  tillverkning  bedrifves  på  h varje  särskild  plats,  synes  dock  vara 
ganska  begränsadt,  att  döma  af  det  i den  ofliciela  statistiken  uppgifna  arbetare- 
antalet och  tillverkningsvärdet. 

Under  de  sista  årtiondena  halva  i utlandet,  i synnerhet  i England  och 
Tyskland,  uppstått  llere  fajansfabriker  för  tillverkning  af  prydnads-  och  bygg- 
nadsartiklar,  för  hvilka  en  del  af  de  svenska  lerorna  älven  lämpar  sig.  I Skåne 
har  ock  redan  en  liknande  fabrikation,  grundad  på  där  förefintliga  goda  leror, 
kommit  till  stånd. 

Det  är  olvan  nämndt,  all  bevis  föreligga  för,  att  tillverkning  af  kakel- 
ugnar redan  under  1500-talet  bedrifvits  i södra  Sverige,  hvarifrån  den  seder- 
mera antagligen  spridt  sig  Ull  öfriga  landsdelar.  Något  närmare  därom  har 
man  sig  dock  icke  bekant  förrän  på  1700-talet,  då  dylik  tillverkning  bedrefs 
vid  Rörstrand  och  möjligen  älven  vid  Marieberg.  Atl  samtidigt  kakelugnar 
tillverkades  annorstädes  i landet  är  utom  allt  tvifvel.  — Af  Rörstrandsugnarna 


KAKELUGNS-,  FAJANS-  OCII  PORSLINSTILL  VERKNINGEN 


från  denna  tid  finnas  ännu  rätt  många  i behåll.  De  äro  gjorda  af  samma 
material  (upsalalera),  som  användes  lill  fajansen,  glaserade  med  mer  eller  mindre 
hvit  emaljglasyr  och  vanligen  dekorerade  med  blommor  eller  ornament  i blå, 
grön,  violett  och  orangefärg.  Dekorationen  är  vanligen  prydligt  utförd  i samma 
maner,  som  på  fajansartiklarna,  men  i tekniskt  hänseende  stå  kaklen  efter 
dessa  senare,  i det  formerna  ej  äro  korrekta  och  glasyren  ej  så  blank  och  jemn. 
De  flesta  af  dem  äro  hållna  i den  stil,  som  man  gifvit  namnet  den  gustavianska. 
När  man  i slutet  af  1700-talet  vid  Rörstrand  öfvergiek  lill  fabrikationen  af  det 
s.  k.  flintporslinet,  synes  kakelugnstillverkningen  hafva  blifvit  nedlagd. 

De  kakelugnar,  som  tidigast  åstadkommos  inom  landet,  voro  vanligen 
tillverkade  af  vid  tillverkningsorten  förekommande  leror.  De  af  dem  formade 
kaklen  begötos  stundom  med  ljusare  leror  och  glaserades  därefter.  Stundom 
gaf  man  dem  ett  slags  dekorering,  genom  alt  bestänka  dem  med  olika  färger, 
och  ofta  glaserades  de  med  grön,  brun  eller  svart  glasyr.  Senare  i tiden  synes 
man  ha  kommit  till  kännedom  om  den  s.  k.  upsalalerans  större  lämplighet 
och  började  allt  mer  använda  den.  1 sammanhang  med  dess  användande 
torde  älven  täckglasyr,  d.  v.  s.  hvit,  ogenomskinlig  bly-tennoxidglasyr,  blifvit, 
om  ej  införd,  dock  mera  använd. 

1 tekniskt  hänseende  lemnar  kakeltillverkningen  under  första  hälften  af 
detta  århundrade  mycket  öfrigt  att  önska,  i det  kakel  och  ornament  ej  voro 
grada  och  korrekta,  deras  ytor  ojemna  och  glasyren  stötande  i gråblått  och 
af  ringa  glans.  Under  1840-talet  hlefvo  dock  af  en  kakelfabrikant,  A.  J.  West- 
man, betydliga  förbättringar  af  fabrikatet  genomförda.  I stället  för  de  äldre 
formningssätten  införde  han,  efter  förebild  från  porslinsfabrikerna,  formning 
uti  gipsfonnar.  Han  utarbetade  och  införde  därjemte  en  glasyr,  som  i hvithet, 
glans  och  hållbarhet  icke  lemnade  mycket  öfrigt  att  önska.  De  från  hans 
fabrik  vid  Skinnarviken  utgångna  ugnarna  voro  ock  de  bästa,  som  dittills  till- 
verkats i landet.  Den  nya  kakelugnstillverkningen  blef  efter  Westmans  död, 
i synnerhet  genom  införandet  af  nya  och  vackra  modeller,  ytterligare  utveck- 
lad af  O.  H.  Åkerlind  vid  dennes  fabrik  på  Kungsholmen  i Stockholm,  hvilken 
under  några  år  intog  första  platsen  bland  de  svenska  kakelfabrikerna. 

År  1857  började  man  efter  60  å 70  års  mellantid  att  å nyo  tillverka 
kakelugnar  vid  Rörstrand.  Såsom  material  till  dessa  användes  en  för  ända- 
målet särskildt  utarbetad  hvit  fajansmassa,  glaserad  med  genomskinlig  glasyr. 
På  utställningen  i Stockholm  1866  förevisade  Rörstrand  de  första  spislarna 
med  färgdekoration.  I början  af  1870-talet  infördes  vid  Rörstrand  de  så  kal- 
lade majolikaspislarna,  hvilka,  liksom  de  med  emaljfärger  dekorerade  ugnarna 
och  spislarna,  fått  stor  användning  och  numera  framställas  vid  de  flesta  större 
och  medelstora  kakelfabrikerna  i landet. 


KAKELUGNS-,  KAJANS-  OCH  PORSLINSTILLVERKNINGEN. 


640 


Kakelugnslillverkningen  i Sverige  liar  under  de  två  sista  årtiondena  tagit 
stort  omfång  och  fabrikatet  betydligt  förbättrats.  De  vid  utställningen  i Stock- 
holm 1897  exponerade  kakelugnarna  från  sju  olika  fabrikanter  buro  godt 
vitnesbörd  därom. 

Enligt  Sveriges  ofiiciela  statistik  uppgick  tillverkningen  år  1895  vid  54 
kakel-  och  lerkärlsfabriker  i riket  till  1,7(56,(197  kronor  (i  kommerskollegii  ofti- 
ciela  statistik  till  1,399,328  kr.  för  år  1897),  men  torde,  då  tillverkningen  vid 
llere  fabriker  säkerligen  är  för  lågt  uppgifven  och  vissa  verkstäders  produktion 
hänförd  till  handtverkerier,  uppgå  till  ej  obetydligt  högre  belopp.  — Till  följd 
af  den  Ulliga  byggnadsverksamhet,  som  under  de  sista  två,  tre  åren  egt  rum 
nästan  öfverallt  i landet,  torde  den,  då  detta  skrifves,  hafva  stigit  än  mer. 

Utställare  af  kakelugnar  och  spislar  på  1897  års  utställning  i Stockholm 
voro  P.  H.  Lundgren,  Stockholm,  Upsala-Ekeby  aktiebolag,  Upsala,  A.  Th.  Sand- 
bäck, Kalmar,  J.  Z.  Rudholm  A C:o,  Norrköping,  C.  Boivie,  Upsala,  och  Rör- 
strands aktiebolag.  De  af  de  fem  förstnämnda  firmorna  utstälda  ugnarna 
och  spislarna  voro  af  upsalalera,  glaserade  antingen  med  färgade  glasyrer 
i en  eller  flere  färgtoner  (majolika),  eller  med  hvit  emaljglasyr,  dekorerade  med 
emaljfärger  och  förgyllning.  En  af  Boivie  i Upsala  i möbelafdelningen  förevi- 
sad kakelugn  var  dekorerad  med  genom  sandbläster  åstadkomna,  matta  orna- 
ment. De  af  Rörstrands  aktiebolag  utstälda  spislarna  och  ugnarna  voro  tillverkade 
af  hvit  eller  elfenbensfärgad  massa  och  dekorerade  i majolika,  underglasyr- 
1'ärger  eller  emaljfärger  och  förgyllning.  På  den  utveckling,  som  uppnåtts  under 
de  sista  årtiondena,  lemnade  samtliga  de  utstälda  föremålen  ett  synligt  vitnes- 
börd, och  för  den,  som  varit  i tillfälle  alt  taga  de  år  189(5  på  utställningar  i 
llere  städer  i Tyskland  förevisade  tyska  ugnarna  i skärskådande,  stälde  sig  jem- 
förelsen  ovilkorligen  till  fördel  för  de  svenska  tillverkningarna  på  1897  års 
utställning. 

Eör  att  återkomma  till  porslinsfabrikerna  bar  ofvan  redan  meddelats, 
alt  allt  sedan  1820-talet  och  intill  1850  några  större  och  genomgripande  för- 
ändringar i fabrikationen  och  fabrikatet  icke  blifvit  vidtagna.  Deras  tillverk- 
ning och  försäljning  hade  visserligen  under  perioden  1830 — 1850  ökats,  men 
dock  obetydligt  i förhållande  till  den  ökning,  som  efter  1850  inträdde.  1850 
års  priskuranter  upptaga  älven  ett  i förhållande  till  de  nu  gällande  synnerligen 
obetydligt  antal  mönster  och  modeller.  Prisen  pä  varan  voro  betydligt  högre 
och  de  rabatter,  som  vid  försäljning  lemnades,  lägre.  — Då  fabrikerna  vid 
denna  tid  öfvergått  till  nya  egare,  som  insågo  den  tvingande  nödvändigheten 
att  förbättra  fabrikatet,  införa  nya  till verkningsföremäl  samt  att  i inrättningar 
och  arbetsmetoder  vidtaga  förändringar,  börjades  ett  omskapningsarbete, 
som  därefter  alltjeml  fortgått,  genom  hvilket  fabrikerna  fullständigt  blifvit 


KAKELUGNS-,  FAJANS-  OCH  PORSLINSTILL  VERKNINGEN 


<>41 


ombygda  och  utvidgade,  nya  arbetsmetoder  antagna,  antalet  olika  tillverknings- 
föremål  mångdubbladt  samt  nya  tillverkningsgrenar  införda.  Så  infördes  under 
1850-talet  och  först  vid  Gustafsberg  tryckning  med  vid  denna  tid  i England 
uppfunna  s.  k.  flytande  färger  (flowed  colours),  hvarmed  förstås  en  dekoration 
under  glasyren  med  metalloxidfärger,  hvilka  under  bränningen  utsättas  för 
behandling  af  förgasade  klorloreningar  och  därigenom  antaga  mjukare  och 
vackrare  toner.  Ett  bättre  slag  fajans,  s.  k.  Iron  Stone  China»,  började  vid 
denna  tid  tillverkas  vid  båda  fabriken 
inrättningar  bygdes,  hvarjemte  man  i 
stället  för  ved  började  använda  stenkol 
till  bränningen  af  godset. 

Under  samma  lid  infördes  vid 
Rörstrand  tillverkning  af  kakelugnar 
samt  gjordes  de  första  ansatserna  till 
åstadkommande  af  äkta  porslin.  Med 
de  vid  denna  tid  i England  uppfunna 
lilterpressarna  vid  massans  tillverkning 
blefvo  ock  då  de  första  försöken  gjorda. 

— Under  1860-talet  bragtes  tillverkning 
af  parian  till  fulländning  vid  Gustafs- 
berg, och  vid  Rörstrand  infördes  färg- 
läggning af  kakelugnar  med  emalj  färger 
samt  svart  glaserad  fajans.  Målning 
ofvan  glasyren  med  s.  k.  emaljfärger 
infördes  vid  båda  fabrikerna  i större 
skala.  Engelskt  äkta  porslin  (benäkta) 
började  fabriksmessigt  tillverkas.  Bräns- 
lebesparande  ugnar  med  upp-  och  ned- 
gående låga  konuno  då  i användning.  — 

Pä  1870-talet  utarbetades  nya,  finare  fajansfabrikat.  Dekoration  med  s.  k. 
maj olikafärger  (färgade  glasyrer)  infördes,  först  vid  Rörstrand,  där  denna  mål- 
ning snart  började  bcdrifvas  i större  skala.  Genom  antagandet  af  skickliga 
franska  och  tyska  målare  och  genom  anlitande  af  artistiska  krafter  uppdrefs 
och  utvecklades  vid  båda  fabrikerna  tillverkningen  af  finare  dekorerade  artiklar. 
Vid  verldsutställningen  i Wien  1873  och  i Paris  1878  erhöllo  de  älven  höga 
pris  och  mycket  goda  omnämnanden.  — Under  1880-  och  1890-talen  infördes 
vid  Rörstrand  tillverkning  af  fältspatäkta  porslin;  vid  båda  fabrikerna  blefvo 
nya  metoder  vid  formning  och  bränning  tillämpade,  och  den  dekorativa  delen 
af  tillverkningen  ytterligare  utvecklad  genom  anställande  och  anlitande  af 


a.  Nya  verkstäder,  ugnar  och  kvarn- 


PE.  225.  VAS  AF  GRÖNGEASERAD  FAJANS. 
GUSTAFSBERG.  MODERN. 


G42  KAKEI.UGNS-,  FAJANS-  OCH  PO  RS  LIN  S TI  L LVE  RKN  IN  GEN. 


PL.  226.  VAS  AK  JASPERWARE.  GUSTAFSBERG. 
1890-talet. 


framstående  konstnärer  och  uppfost- 
rande af  skicklige  yrkesmän. 

Då  båda  fabrikernas  tillverk- 
ningsvärde år  1850  utgjorde  kr. 
305,000,  uppgick  det  år  1897  till 
kr.  3,031,314  i hvilket  belopp  dock 
värdet  af  kakelugnstillverkningen  vid 
Rörstrand  ej  är  inräknadt.  Arbetare- 
antalet var  1,765. 

Hufvudparten  af  livad  som 
tillverkas  försälj es  inom  landet,  men 
en  rätt  betydlig  och  alltjemt  sti- 
gande export,  i synnerhet  af  konst- 
slöjdföremål,  serviser  och  b varje- 
handa dekorativa  artiklar,  eger  rum 
till  Danmark,  Norge,  Tyskland, 
Frankrike  ocli  Amerika  med  flere 


länder. 

Af  Gustafsbergs  fabrik  voro  a 1897  års 
utställning  i Stockholm  utstälda  serviser  och  andra 
föremål  af  olika  slag  af  fajans  och  benäkta  porslin, 
ivory,  opak  och  majolika,  bland  dem  flere  stora 
med  emaljfärger  fint  dekorerade  vaser,  en  större 
vas  med  medaljonger  af  parian,  den  s.  k.  kungs- 
vasen,  sedermera  skänkt  till  och  förvarad  på  Na- 
tionalmuseum, m.  m.  En  del  nya  dekorativa  före- 
mal voro  utförda  i en  svagt  gulfärgad  massa. 
Fabriken  exponerade  vidare  en  del  föremål,  såsom 
bord-  och  kaffeserviser  m.  m.,  af  fajans  ocli  ben- 
äkta porslin,  de  tlesla  med  dekoration  i emalj- 
lärger,  en  större  samling  skulpturer  m.  m.  i parian 
samt,  såsom  ett  för  den  svenska  tillverkningen  nytt 
fabrikat,  en  samling  vaser,  skålar  och  föremål  af 
s.  k.  »Jasperware».  Därjemle  förevisades  en  sam- 
ling konstslöjdartiklar,  dekorerade  i olika  maner 
efter  mönster  af  artisten  Wennerberg. 

Del  s.  k.  »Jasperware»,  som  uppfans  af 
Wedgwood,  var  då  ett  till  sin  sammansättning 
alldeles  nytt  fabrikat,  som  af  uppfinnaren  uppdrefs 


PL.  227.  VAS  AF  JASPERWARE. 
GUSTAFSBERG.  1890-TALET. 


KAKELUGNS -,  FAJANS-  OCII  PO  RS  LI N S TI  L L V E R KN I N GE  N. 


<>43 


till  stor  fullkomlighet.  Den  karaktäriserande  beståndsdelen  i massan  utgjordes 
af  tungspat  (naturligt  barytsulfat);  därjemte  ingingo  i denna  plastisk  lera  från 
Dorsetshire  och  llinta,  stundom  äfven  ben  och  vittrad  granit  från  Cornwall 
(China  Stone).  Massans  sammansättning  har  sedermera  undergått  förändringar, 
och  den  kan  numera  framställas  utan  användande  af  tungspat. 

Föremålen  uppdrejas  och  svarfvas  eller  utformas  i gipsformar  af  hvit 
jaspermassa  och  öfverdragas  (engoberas)  därefter  med  färgade  jaspermassor, 
utrörda  till  vällingkonsistens.  Sedan  detta  öfverdrag  fått  torka  något,  under- 
kastas det  afsvarfning  och  polering,  hvarefter  den  färgade  fonden  belägges  med 
i gipsformar  utpressade  ornament,  växtmotiv,  figurer  m.  m.  af  hvit  jaspermassa, 
hvilka  hållas  så  tunna,  att,  sedan  pjesen  blifvit  bränd,  den  färgade  fonden 
genomlyser  något  de  tunnaste  partierna.  Godset  hrännes  allt  efter  mängden  af 
i massan  ingående  flussmedel  vanligen  vid  en  temperatur  varierande  från  1,000° 
till  1,300°;  då  fältspatmassa,  såsom  t.  ex.  i Meissenfabriken,  användes,  sker 
bränningen  vid  ännu  högre  värmegrad.  Efter  bränningen  skall  godset  vara 
fullkomligt  sintradt  och  tätt  och  efter  afskurning  å ytan  antaga  matt  vaxglans. 
De  till  framställande  af  beläggningsornamenten  använda  formarna  skola  vara 
gjutna  öfver  ytterst  väl  och  fint  utarbetade  modeller,  som  för  de  finaste  motiven 
vanligen  utarbetas  i vax.  — Till  färgning  af  engobemassan  användas  kobolt- 
oxid, kromoxid,  manganoxid,  jernoxid,  nickeloxid  m.  11.  metalloxider. 

Jasperware  i sin  fulländning  är,  liksom  de  i »påte-sur-påte»  utförda 
artiklarna,  en  af  keramikens  finaste  produkter.  Den  fordrar  dock  för  att  göra 
sig  gällande  ej  blott  synnerligen  väl  utförda  modeller,  utan  äfven  stor  omsorgs- 
fullhet och  påpasslighet  vid  dessas  anbringande  och  ett  noggrant  iakttagande 
af  bränn  ingstemperaturen. 

Af  Rörstrand  var  förutom  kakelugnar  och  spislar  utstäld  en  samling  af 
serviser,  vaser  m.  m.  af  porslin,  fajans,  opak,  ivory  och  granit  samt  skålar, 
vaser  m.  m.  i majolika.  Bland  de  mera  framstående  föremålen  märkes  en 
större  vas  efter  ritning  af  fru  Anna  Boberg,  två  stora  vaser  i majolikamanér 
af  artisten  Alf  Wallander,  serviser,  vaser,  koppar  m.  m.  af  benäkta  porslin, 
däribland  flere  större  vaser  med  emalj  målning  och  dekoration  i påte-sur-påte, 
samt  väggplattor  med  olika  dekorationer.  Såsom  nyheter  voro  att  märka  bords- 
serviser m.  m.  af  fältspatälcta  porslin,  dekorerade  med  underglasyr-  eller  med 
emaljfärger.  Bland  nya  fabrikat  märktes  äfven  en  större  samling  föremål, 
vaser,  skålar,  fat  m.  m.  af  fältspatälcta  porslin  efter  mönster  af  Wallander, 
Eriksson  m.  11.,  till  större  delen  med  för  hand  utförda  reliefornament  och  mål- 
ning under  glasyren,  samt  åtskilliga  föremål  i s.  k.  »rouge  flambé  . Dessutom 
förekom  en  samling  artiklar  med  kristalliserade  glasyrer  och  föremål  med 
dekoration  i lysterfärger. 


644 


KAKELUGNS-,  FAJANS-  OCH  PO  RS  L IN  S TI  L L V E RKN  IN  GEN. 


Bland  de  utstälda  artiklarna  af  fältspatäkta  porslin  var  en  del  dekorerad 
under  glasyren  med  syrefärger,  ett  i sitt  slag  nytt  dekorationssätt,  som  visser- 
ligen tidigare  försökts  på  fajans,  men  ej  vunnit 
nämnvärd  användning.  Målningen  öfver  och  under 
glasyren  sker  eljes  med  fint  malda  porslinsfärger, 
utrifna  med  oljor  vid  öfverglasyrmålning  och  med 
vatten  och  något  gummi  arabicum,  stundom  äfven 
med  oljor  vid  underglasyrmålning.  Vid  syremål- 


V * 

04 


i >5 & 


i. , ■ '] 

8 


PC.  228.  MODEEEERAD  FÄET- 
SPATÄKTA  VAS.  RÖRSTRAND 
MODERN. 


ningen  användas  däremot  metallsaltlösningar  af 
olika  koncentrationsgrader,  hvilka  liksom  de  van- 
liga färgerna  anbringas  med  pensel.  Genom  an- 
vändande af  mer  eller  mindre  koncentrerade  lös- 
ningar, genom  blandningar  af  olika  salter,  äfven- 
som  genom  pjesernas  starkare  eller  svagare  upp- 
hettning under  målningen  erhållas  starkare  eller 
svagare  toner  samt  olika  färgnyanser.  Då  endast 
ett  fåtal  metalloxider  äro  beståndande  vid  den 
temperatur  (1,400°  å 1,600°),  vid  hvilken  det  fältspatäkta  porslinet  brännes, 
blir  färgskalan  ganska  begränsad,  men  är  dock  så  omfattande,  att  mycket 
dekorativa  målningar  kunna  åstadkommas.  Bland  de  färgtoner,  som  före- 
funnos  å de  utstälda  artiklarna,  var  särskildt  en  djup  svart  färg,  som  icke 
förr  varit  åstadkommen.  De  med  syrefärger  dekorerade  artiklarna  utmärka 
sig  för  jemnhet  i färgtoner  och  lör  mjuka  öfver- 
gångar  från  en  färg  till  en  annan,  hvilka  icke  kunna 
åstadkommas  med  de  fasta  färgerna. 

»Påte-sur-påte»  kallar  man  en  på  färgad 
botten  med  vanligen  hvit  massa  för  fri  hand  an- 
bragt  dekoration.  Den  användes  endast  på  äkta 
porslin  och  utföres  sålunda,  att  på  den  obrända, 
antingen  af  färgad  massa  formade  eller  med  lärgad 
massa  öfverdragna  pjesen  motiven  anbringas  der- 
igenom,  att  den  hvita  massan  med  pensel  eller  mo- 
dellörverktyg  i tunna  lager  efter  hand  anlägges  i olika 
tjocklek,  så  att  dekorationen  framstår  i låg  relief  med 
pjesens  bottenfärg  genomlysandedetunnare  partierna. 

Nyheter  för  den  svenska  keramiken,  liksom 
ock  delvis  för  keramiken  i allmänhet,  voro  de  i 
»rouge  flambe»,  kristalliserad  glasyr»  och  »lystre-  spatäkta  vas.  rörstrand. 
rad  glasyr»  utförda  föremålen.  modern. 


KAKELUGNS-,  FAJANS-  OCII  PO  RS  LIN  STI  L LV  E RKN I N G EN. 


045 


Roiige  flambé,  äfven  kalladt  »rouge  chinois»  och  »sang  de  boeuf»,  är 
benämningen  på  lergods,  glaseradt  med  en  glasyr,  som  länge  framställs  i Kina, 
men  först  under  de  sista  två  eller  tre  decennierna  kunnat 
åstadkommas  i Europa.  Det  har  sitt  namn  af  den  i rödt 
gående  färg,  som  det  under  bränningen  antager,  och  som 
från  grannt  purpurrödt  på  vissa  ställen  af  föremålen  öfver- 
går  till  blått,  grått  och  grönt,  stundom  dock  täcker  hela 
pjesen.  — Till  sjelfva  godset  kan  användas  såväl  grö  fre 
stengods  som  fältspatäkta  porslin.  Efter  en  första  bränning 
öfverdrages  detta  med  en  glasyr,  som  håller  en  ringa  pro- 
cent kopparoxid,  och  brännes  därefter  vid  en  temperatur 
af  1,350°  å 1,400°  uti  en  vexlande  oxiderande  och  redu- 
cerande atmosfer.  Tillverkningen  är  mycket  vansklig; 
äfven  vid  den  Kongl.  porslinsfabriken  i Berlin,  där  den 
under  nära  elt  tjugutal  år  bedrifvits  och  nått  större 
fulländning  än  annorstädes,  kan  utseendet  af  ett  föremål 
på  förhand  ej  med  säkerhet  beräknas.  En  af  de  vackraste 
pjeser,  som  åstadkommits  i rouge  flambé,  var  utstäld  i 
Stockholm  af  den  Kejserliga  ryska  porslinsfabriken. 

De  kristalliserade  glasyrerna  framställas  genom  an- 
bringande på  glasyren  af  oxider,  som  under  glasyrens  smältning  och  afsvalning 
utkristallisera,  och  till  desamma  brukar  vara  erforderlig  en  temperatur  af  1,300° 
å 1,500°.  En  del  kristaller  kunna  erhållas  vid  lägre 
värmegrader.  Bränningen  sker  under  iakttagande  af 
särskilda  försigtighetsmått. 

Det  lystrerade  godset  framställes  genom  anbrin- 
gande af  hartssyrade  metalloxider  och  guldlösningar  i 
lager  af  olika  tjocklekar,  inbrända  dels  så,  att  de  ingå  i 
glasyren,  dels  så  att  de  ligga  utanpå  densamma.  Syn- 
nerligen goda  färgeffekter  kunna  på  detta  sätt  erhållas. 
Särskildt  har  fransmannen  Massier  i denna  väg  åstad- 
kommit mycket  dekorativa  och  högt  skattade  konst- 
föremål. 

Den  norskd  lervarutillverkningen  var  på  niställ- 
ningen representerad  endast  genom  fyra  utställare  af 
vanliga  krukmakeriartiklar,  hvilka,  om  ock  goda,  icke  erbjödo  något  af  intresse 
i tekniskt  hänseende,  nämligen  H.  Berles  lervarnfabrik , Kristiania,  Kristiania 


PE.  231.  VAS  MED 

KRISTAEEISERAD 
GEAS  YR. 


PL.  230.  MODEEEE 

RAD  EÄETSPATÄKTA 
VAS.  RÖRSTRAND. 
MODERN. 


646 


KAKELUGNS-,  FAJANS-  OCH  PO  RS  L I N S TI  LL  V E RKN  IN  G EN. 


terracottafabrik  & potterie,  Robert  Nordmann,  Kristiania,  Andreas  Schneider , Kri- 
stiania.  Fajansfabriken  i Egersund'  och  porslinsfabriken  i Porsgrund,  hvilka 
båda  intaga  en  aktad  ställning  inom  yrket,  deltogo  icke  i utställningen. 


Den  danska  keramiken  var  företrädd  af  sex  utställare,  hvilka  alla,  hvar 
inom  sitt  område,  hade  att  framvisa  bemärkningsvärda  föremål. 


Med  förbigående  af  de  väl- 


PI,.  232.  H.  KAHLER.  NAJSTVED. 
SKÅL  I METALL-LYSTER. 


kända  firmornas  P.  Ipsens  enke», 
L.  P.  Jörgensen»  och  »Carl  Budde- 
Lund  väl  utförda  arbeten  i terracotta 
af  olika  färgtoner,  där  något  framstå- 
ende nytt  i tekniskt  hänseende  ej  var 
att  iakttaga,  komma  vi  till  Herman  A. 
Kåhlers  originela  arbeten  af  lergods. 
Tekniken  spelar  visserligen  i dennes, 
liksom  i de  föregåendes  arbeten  en 
underordnad  rol,  men  Kähler  hade 
likväl  inlagt  ett  nytt  tekniskt  element 
i den  dekoration  med  i flere  toner  gående  lysterfärger,  som  han  infört,  och 
som  i förening  med  pikanta  former  meddelar  hans  arbeten  en  pregel  af  sjelf- 
ständighet  och  nyhet,  som  framhäfver  dem  framför  de  arbeten  i samma  väg, 
man  hitintills  fått  se.  — Kählers  verksamhet  såsom  lervarufabrikant  daterar 
sig  från  1872,  då  han  öfvertog  sin  läders  verkstad  i Naestved.  Jemte  det  han 
fortsatte  den  där  redan  bedrifna,  väl- 
kända tillverkningen  af  krukmakare- 
gods  och  kakelugnar,  började  han  sedan, 
efter  resor  i utlandet,  där  han  i syn- 
nerhet studerat  japanska  föremål,  med 
tillhjelp  af  yngre  artister  att  tillverka 
mera  konstnärliga  föremål  med  färgade 
glasyrer  och  slutligen  med  lysterglasyr. 

Dessa  föremål,  nya  i sitt  slag,  vunno 
redan  på  utställningarna  i Köpenhamn 
1888  och  i Paris  1889  uppmärksamhet 
och  halva  sedermera  erhållit  allt  större 
erkännande. 

De  båda  danska  porslinsfabrikerna,  Den  Kongelige  porcellainsfabrik  och 
Ring  & Gröndahls  porcellainsfabrik , förevisade  på  utställningen  utvalda  sam- 
lingar af  sina  tillverkningar  af  fältspatäkta  porslin. 


PL.  233.  H.  KÄHLER.  NEESTVED. 
lejon  I METALL-LYSTER. 


Ä A K E L U G N S FA  JANS-  0 C H 1>0 1{  S L 1 N S TIL  L VE  li  K V I X G E V 


647 


PE.  234.  VAS  KRAN  DKN 
KONGEEIGE  FABRIK. 
KÖPENHAMN. 


Fajansfabriken  Aluminia,  som  eges  af  samma  privata  bolag  som  den 
Kongelige  fabrik  och  ledes  af  dess  chef,  deltog  icke  i utställningen. 

Större  delen,  af  hvad  de  båda  danska  pors- 
linsfabrikerna utstälde,  utgjordes  af  prvdnadsarliklar 
och  konstslöjdföremål,  alla  af  fältspatäkta  porslin  och 
till  största  delen  dekorerade  med  underglasyrlarger, 
men  därjemte  förefunnos  bords-  och  kafleserviser  och 
andra  hushållsporsliner,  dekorerade  dels  med  emalj- 
målning,  dels  med  underglasyrfärger. 

Användandet  af  dessa  senare  färger  å fältspat- 
äkta porslin  är  visserligen  icke  någon  nyhet,  den  blåa 
koboltfärgen  har,  allt  sedan  porslinsfabrikationen  in- 
fördes, varit  använd  i stor  skala,  och  ansatser  att  till 
underglasyrmålning  använda  andra  metalloxider,  som 
motstå  den  höga  temperatur,  som  för  porslinets  brän- 
ning är  behöflig,  hafva  äfven  flerstädes  blifvit  gjorda, 
men  ej  ledt  till  något  nämnvärdi  resultat.  Det  var 
den  Ivongliga  fabriken  i Köpenhamn,  som  först  lycka- 
des all  bringa  detta  dekorationssätt  till  högre  teknisk 

utveckling,  och  som  genom  anlitande  al  framstående  konstnärer  lyckades  att 

genom  skickligt  användande  af  den 
inskränkta  färgskalan  framställa 
arbeten,  som  i både  tekniskt  och 
konstnärligt  hänseende öfverträffade, 
hvad  dittills  i den  vägen  blifvit 
åstadkommet.  Bing  A Gröndahls 
porslinsfabrik  följde  inom  kort 
det  gifna  föredömet  och  lyckades 
snart,  likaledes  genom  anlitande  af 
dugande  konstnärliga  krafter,  alt 
åstadkomma  dylika  såväl  i tekniskt 
som  konstnärligt  hänseende  fram- 
stående tillverkningar.  Vi  hafva 
o fvan  vid  omförmälandet  af  de 
svenska  fabrikernas  arbeten  sett, 
hurusom  flere  af  de  af  Rörstrand 
utstälda  konstslöj dföremålen  voro 
„ „„„  , dekorerade  under  glasvren  med 

Köpenhamn.  lösningar  af  metalloxider.  Till  de 


64H 


KAKELUGNS-,  FAJANS-  0C1I  PORSLINSTILLVERKNINGEN. 


danska  porslinerna  i samma  väg  användas  däremot  samma  oxider  i last  form, 
vanligen  blandade  eller,  om  man  så  vill  kalla  det,  utspädda  medels  tillsatser 
af  porslinsmassa,  porslinsglasyr,  fältspat,  kvarts  m.  m.  Del  fordras  stor  nog- 
grannhet att  afväga  den  styrka,  till  hvilken  dessa  färger  skola  anbringas  på 
det  före  den  sista  bränningen  mycket  porösa  godset,  och  penseln  ensam  är 
vanligen  ej  tillräcklig  att  åstadkomma  lyckligt  resultat,  dess  arbete  måste  ofta 
korrigeras  medels  skrapning  och  radering.  På  det  fältspatäkta  porslinets  vackra 
bottenfärg  och  täckt  af  den  något  opaka,  starkt  glänsande  och  i tjockt  lager 
anbragta  glasyren  ter  sig  underglasyrmålningen,  äfven  där  konturerna  äro 
bredt  tecknade  och  färgerna  starka,  mjuk  och  behaglig. 

För  några  år  sedan  framstälde  den  Ivongl.  fabriken  föremål  med  vackra, 
i llere  färger  gående  kristall  partier.  Flere  dylika  föremål  förefunnos  på  fabri- 
kens utställning  i Stockholm.  Den  konstnärliga  handen  har  med  framställandet 
af  dessa  artiklar  föga  eller  intet  att  skaffa.  Det  är  teknikern-kemisten,  som 
här  genom  utrönandet  och  användandet  af  passande  materialier  och  lämpliga 
temperaturer  och  gasförhållanden  under  bränningen  åstadkommer  resultatet. 

Om  den  Kongelige  porcellainsfctbriks  i Köpenhamn  tillkomst  och  utveck- 
ling kan  nämnas,  att  redan  år  1731  de  första  ansatserna  gjordes  till  åstad- 
kommande afen  porslinstillverkning  i Danmark.  De  kröntes  dock  ej  af  någon 
framgång,  förrän  kaolinfyndigheterna  på  Bornholm  år  1756  blifvit  upptäckta. 
J.  G.  Mehlhorn  blef  då  antagen  till  den  vid  »Blå  tornet»  anlagda  fabrikens 
förste  ledare,  men  efterträddes  snart  af  fajansfabrikanten  Jacob  Fortling,  med 
hvars  på  Amager  belägna  fabrik  affären  förenades.  Redan  innan  Fortling  år 
1761  allidit,  hade  porslinstillverkningen,  som  fortfarande  bedrefs  vid  det  »Blå 
tornet  , stälts  under  ledning  af  fransmannen  Louis  Fournier,  som  lyckades 
åstadkomma  förträffliga  arbeten  af  ett  slags  »porcelaine  tendre»,  liknande 
dem,  som  vid  Sévres  samtidigt  tillverkades.  Kostnaderna  för  tillverkningens 
upprätthållande  stälde  sig  dock  så  höga,  att  den  synes  hafva  fört  ett  tynande 
lif  eller  alldeles  legat  nere,  till  dess  den  år  1772  återupptogs  af  kemisten  F. 
H.  Muller,  som  började  tillverka  fältspatporslin,  i hvilket  kaolin  från  Bornholm 
ingick.  År  1775  bildade  Muller  ett  bolag  och  inrättade  fabriken  i den  därtill 
af  regeringen  anvisade  gamla  postgården  vid  Kjöbmagergade  . Fabriksmärket, 
de  tre  parallela  våglinierna  (Öresund  och  de  båda  Bältena),  blef  1775  antaget. 
Det  ekonomiska  resultatet  af  fabriksverksamheten  stälde  sig  dock  så  ogynsamt, 
att  rörelsen  ej  kunde  fortsättas,  hvadan  aktieegarne  erbjödo  regeringen  att  öfver- 
taga  fabriken. 

Sedan  konung  Kristian  VII  år  1779  antagit  anbudet,  erhöll  fabriken 
benämningen  »Den  Kongelige  danske  porcellainsfabrik»,  försågs  med  nödigt 
driftkapital  och  stäldes  under  högsta  tillsyn  af  en  direktion,  under  det  den 


K A K E LUG  N S FA  .1 A S S - OCII  PO  P N L 1 N S TILLY  K Ii  K N I N G E N. 


649 


närmaste  ledningen  fortfarande  innehades  al  de  förutvarande  cheferna.  Un- 
der dessa  nya  förhållanden  synes  tillverkningen  halva  utvecklat  sig  på  ett  så  lill- 
fredsställande  sätt,  att  1780-talet  kan  betecknas  såsom  en  af  fabrikens  blomstrings- 
perioder.  Efter  förebild  från  Meissen  infördes  då  underglasyrmålning  i blått.  Den 
på  Rosenborgs  slott  förvarade  servisen  Flora  danica  härstammar  från  den- 
na tid.  Den  förherskande  stilen  var  rokoko,  men  då  likväl  denna  smakrigt- 
ning  mot  slutet  al'  århundradet  måste  vika  för  den  då  moderna  Ludvig  XVI:s 
stilen,  antik  och  empire,  inträdde  en  tillbakagång  eller  ett  stillastående  i fabrikens 
utveckling,  till  dess  ledningen  af  densamma  år  1824  öfvertogs  af  G.  T.  Hetseh, 
hvilken  med  Sévres  och  Berlin  till  förebilder  åter  lyckades  åstadkomma  gvn- 
samma  resultat.  Under  tiden  1824 
1867  fortgick  man  på  den  af 
Hetseh  inslagna  vägen.  Jemte  de 
traditionela  rokokomönstren  tillver- 
kade man  föremål  i modernare  stil, 
den  redan  på  1780-talet  införda  till- 
verkningen af  biskuitfigurer  fortsat- 
tes och  utvecklades  än  vidare  genom 
reproduktion  af  i synnerhet  Thor- 
waldsens  skulpturer. 

Ar  1807  öfvergick  fabriken 
med  rättigheten  att  bibehålla  nam- 
net, den  Kongelige  porcellainsfabrik, 
genom  försäljning  till  en  enskild 
man,  G.  A.  Falck,  som  år  1882 
sålde  den  till  Aktieselskabet  Alu- 
minia.  Några  större  och  genom- 


PIv. 236.  VAS  FRÅN  DEN  KONGEEIGE  FABRIK. 
KÖPENHAMN. 


gripande  förändringar  i tekniskt  eller  konstnärligt  hänseende  hade  under  denna 
tid  ej  hlifvit  vidtagna.  Det  var  först  efter  försäljningen  till  Aluminiabolaget, 
och  sedan  fabriken  år  1883  flyttats  till  Fredriksberg,  som,  under  ledning  af 
Philip  Schou,  biträdd  af  framstående  krafter,  hland  andra  artisten  Arnold 
Krogh  och  kemisten  d:r  Engelhardt,  det  omskapningsarhete  började,  hvilket 
sedermera  ledt  till  så  framstående  resultat  och  höjt  fabriken  till  den  nuvarande 
höga  ståndpunkten. 

Tillverkningsvärdet  vid  den  Kongliga  fabriken  uppgick  år  1897  till 
600,000  kr.  och  vid  fajansfabriken  Aluminia  till  700,000  kronor. 

Bing  & Gröndahls  porcellainsfabrik  anlades  år  1853  af  bröderna  M.  H.  & 
J.  H.  Bing  samt  Fr.  Gröndahl.  Sedan  Gröndahl,  som  var  fabrikens  tekniske 
ledare,  år  1856  allidit,  fortsattes  rörelsen  under  oförändrad  firma  af  bröderna 


650 


KAKELUGNS FAJANS-  OCH  PORSLINSTILLVERKNINGEN. 


Bing,  hvilka  år  1880  som  intressenter  upptogo  J.  It.  Bings  söner,  Ludvig  och 
Harald  Bing.  Sedan  dessa  år  188ö  ensamma  öfvertagit  fabriken,  ocli  Ludvig 
Bing  samma  år  allidit,  öfvergick  den  till  sin  nuvarande  ledare,  Harald  Bing, 
hvilken  år  1895  förändrade  affären  till  aktiebolag. 

Som  vanligt  vid  h varje  ny  anläggning,  i synnerhet  i denna  väg,  hade  man 
under  de  första  åren  att  kämpa  med  svårigheter  af  hvarjehanda  slag,  men 
i början  af  1860-talet  hade  man  kommit  därhän,  att  de  på  verldsutställ- 
ningen  i London  år  1862  utstälda  porslinerna  från  Bing  & Gröndahl  tillvunno 
sig  stort  erkännande  och  förskaffade  fabriken  en  betydligt  ökad  kundkrets. 

Sedan  dess  har  fabriken, 
med  anlitande  af  framstå- 
ende konstnärliga  förmågor, 
såsom  etatsrådet  Herm.  Han- 
sen  till  1887  och  professor 
Pietro  Krohn  1887 — 1895, 
fortgått  på  utvecklingens 
bana,  hvarpå  ej  blott  ampla 
erkännanden  från  utställ- 
ningar i utlandet  utan  äfven 
dess  senast  på  Stockholms- 
utställningen förevisade  pro- 
dukter lemnat  ett  talande 
vitnesbörd. 

Fabrikens  årspro- 
duktion belöper  sig  till 
350,000  kr.  brutto,  arbets- 
styrkan till  175  personer. 


PE.  237. 


SOPPTERRIN  FRÅN  BING  & GRÖNDÅHRS 
FABRIK.  KÖPENHAMN. 


Den  ryska  keramiken  var  på  utställningen  i Stockholm  endast  företrädd 
af  några  dyrbara  föremål  från  den  Kejserliga  porslinsfabriken,  af  hvilka  en  del 
voro  fint  dekorerade  med  emaljfärger  och  en  del  utgjordes  af  »rouge  flambé»- 
artiklar.  Af  dessa  senare  var  en  omkring  trettio  centimeter  hög  vas 
utställningens  glanspunkt  och  torde  i sjelfva  verket  vara  en  af  de  vackraste 
pjeser  i denna  väg,  som  någonsin  blifvit  framstälda.  Alla  de  utstälda  före- 
målen vitnade  om  en  högt  uppdrifven  teknik  och  framstående  konstnärlig 
behandling. 


De  i Stockholm  1897  utstälda  lervarorna  utgjorde  en  profsamling  af 
nästan  alla  de  olika  slag  keramiska  produkter,  som  äro  föremål  för  fabriks- 


K .4  K K LU  G X S FA  .1 .4  K S - O C II  PO  R S L I X S TILLY  E II  K X I X G E X 


Gäl 

niessig  tillverkning.  De  vitnade  i många  fall  om  en  redan  uppnådd  hög  stånd- 
punkt, i andra  fall  om  energiska  och  alltjemt  fortgående  ansträngningar  att 
höja  tillverkningen.  Såsom  redan  ofvan  i förbigående  nämnts,  synas  åtskil- 
liga grenar  af  denna  industrigrupp,  exempelvis  krukmakeriet,  erbjuda  tillfälle 
till  en  större  och  mera  uppdrifven  tillverkning  än  för  närvarande. 

Tillgången  på  synnerligen  goda  material  och  utvecklade  kommunikations- 
leder i förening  med  förekomsten  af  stenkol  gifver  all  anledning  antaga,  att 
den  redan  i stark  utveckling  stadda  lervaruindustrien  i Skåne  skall  än  mera 
fullkomnas  och  tillväxa  och  af  vissa  artiklar,  såsom  eldfast  tegel,  rör  och  gröfre 
lergods,  lemna  allt  större  produktion  för  utförsel. 

Porslins-  och  fajansfabrikationen  förser  landet  med  allra  största  delen 
af  dess  behof  af  dessa  varor  och  eger  redan  en  alltjemt  växande  export  på 
utlandet  af  vissa  artiklar.  En  rätt  betydande  införsel  eger  dock  rum  och 
kommer  säkerligen  alltid  att  försiggå.  De  ökade  anspråken  på  omvexling  i 
modeller  och  mönster  m.  m.  kunna  icke  i allo  fyllas  af  ett  fåtal  fabriker,  och 
af  erfarenheten  från  länder  sådana  som  England,  Tyskland  och  Frankrike,  där  den 
keramiska  fabrikationen  drifves  i så  stort  omfång  och  fulländning  samt  till 
största  delen  är  grundad  på  utförsel,  framgår,  att  anspråken  på  omvexling 
och  olika  smakrigtningar  äfven  hos  dem  framkalla  betydande  införsel. 

I sin  helhet  visar  lervaruindustrien  i Sverige,  enligt  kommerskollegii 
statistik,  ett  tillverkningsbelopp  af  14,778,891  kr.  för  år  1897.  I densamma 
sysselsattes  då  12,794  arbetare.  Om  tillverkningsvärdet  af  vanligt  byggnads- 
tegel  och  eldfast  tegel  fränräknas,  uppgår  tillverkningsbeloppet  till  5,492,008  kr. 
och  arbetareantalet  till  3,177.  Till  jemförelse  med  den  danska  porslins-  och 
fajansindustriens  omfattning  kan  meddelas,  att,  då  denna  år  1897  vid  de  båda 
porslinsfabrikerna  och  fabriken  Aluminia  uppgick  till  omkring  1,650,000  kr. 
brutto,  uppgick  den  vid  de  svenska  fabrikerna  till  3,031,314  kr.  och  arbetare- 
antalet till  1,765.  Då  det  svenska  tillverkningsvärdet  uppgifves  netto,  d.  v.  s. 
med  afdrag  af  30  % , blir  dess  bruttobelopp  således  4,330,000  kr.  I förhål- 
lande till  de  båda  ländernas  folkmängd  ställer  sig  således  del  svenska  tillverk- 
ningsbeloppet något,  om  ock  obetydligt  högre  än  det  danska. 


83 


XL. 


TEXTILINDUSTRIEN. 

AF 

GUSTAF  SELLERGREN. 


Allmänna  utställningen  i Stockholm  1897  ådagalade  tydligt,  att  vårt 
land  icke  blott  allt  fortfarande  häfdar  sitt  gamla  anseende  inom  det  textila 
området  utan  äfven  gjort  betydande  framsteg  i flere  specialtillverkningar  under 
de  senare  åren.  Visserligen  hördes  den  åsigten  ofta  uttalas,  att  egentliga  ny- 
heter inom  facket  saknades;  och  erkännas  måste  äfven,  att  de  nyheter,  som 
å utställningen  verkligen  funnos,  voro  färre  än  man  haft  skäl  att  vänta.  Men 
man  måste  härvid  komma  ihåg,  att  våra  fabrikanter  af  väfnader  hufvudsak- 
ligen  arbeta  för  utvidgandet  af  den  inhemska  marknaden,  hvilken  ju  ej  kan 
hafva  det  omfång,  att  den  kan  ersätta  de  med  tillverkningen  af  nya  eller  spe- 
cialalster förenade  kostnaderna.  Och  lätt  förklarligt  är,  att,  om  den  svenske 
fabrikanten  skall  med  hopp  om  framgång  kunna  tälla  med  den  massproduce- 
rande engelske  eller  tyske  medtäflaren  på  vår  egen  marknad,  måste  han  hålla 
sig  till  de  enklare,  billigare,  af  hans  kundkrets  förut  kända  varorna. 

Då  man  alltså  hör  del  påståendet,  att  vår  textilindustri  är  högt  utveck- 
lad, får  man  ej  taga  detsamma  i allt  för  vidsträckt  bemärkelse.  Inom  landet 
tillverkas  alla  slags  enklare  väfnader  af  förstklassig  beskaffenhet  och  med  an- 
vändning af  samtliga  mera  vanliga  textilämnen,  såsom  bomull,  lin  och  jute, 
ull  och  silke.  Våra  lärfter  och  twills  af  bomull  och  linne,  våra  kläden  och 
gröfre  ylleväfnader  såväl  af  kardull  som  kamull,  våra  släta  och  kyprade  siden- 
väfnader  kunna  med  heder  upptaga  tällan  med  utlandet.  Men  då  frågan  gäller 
fabriksmessig  tillverkning  af  finare  och  dyrbarare  slag  af  väfnader,  äfvensom 
mode-  och  lyxväfnader,  måste  vi  gil  va  vika  för  utländingen.  Man  skulle  dock 
kunna  framställa  den  frågan,  huruvida  det  icke  skulle  vara  möjligt  att  inom 


T K X TI  LIN  DU  S TRI K N. 


053 


landet  tillverka  åtminstone  sådana  finare  vålnader,  hvilkas  framställning  huf- 
vudsakligen  beror  på  yrkesskicklighet,  utan  all  så  stora  extra  kostnader  för 
specialmaskiner  m.  m.  behöfde  komma  hindrande  emellan.  Tänker  man 
exempelvis  på  alla  dessa  finare  kamulls-  eller  halfsidentyger  till  (lamkostymer, 
vare  sig  lärftartade,  såsom  orleans,  krepp,  yllemuslin,  barége  m.  11.,  eller  kyp- 
rade,  såsom  merinos,  t i bet,  paramatta  o.  d.,  så  synes  det  nästan,  som  om 
äfven  dessa  väfnader  borde  kunna  med  framgång  tillverkas  hos  oss.  Samma 
förhållande  gäller  de  linare  slagen  af  bomulls-  och  linneväfnader,  battist,  kam- 
brik,  musslin,  linon,  tarlatan  och  andra  damernas  speciela  favorittyger  till 
sommarkostymer.  Man  kunde  utsträcka  frågan  ännu  längre:  månne  ej  sam- 
metsväfnader,  finare  mattväfnader  och  tyllväfnader  till  gardiner  och  spetsar 
skulle  kunna  hos  oss  tillverkas  i någon  afsevärd  grad,  hvilket  icke  nu  är 
fallet?  Äfven  frågan  om  en  förädling  af  vår  inhemska  ull  till  kvalitetsväfnader, 
herrkostymtvger  m.  m.  står  i samband  härmed.  En  vigtig  faktor  bär  vid  lag 
tillkommer,  nämligen  den,  all  denna  industri  är  genom  lagstiftning  jemförelsevis 
väl  omhuldad,  hvilken  omständighet  dock  småningom  kan  åstadkomma  en  säker- 
het, som  möjligen  blefve  farlig  för  utvecklingen.  Det  vore  naturligtvis  otänk- 
bart att  tillhandahålla  årliga,  med  modet  vexlande  mönster,  men  man  skulle 
kanhända  såväl  i sidenbranschen  (hvilken  å utställningen  spelade  en  under- 
ordnad rol  vid  sidan  af  den  ryska)  som  i halfsiden-  och  kamgarnsbransclien 
kunna  tillverka  åtminstone  de  mönster,  som  h varje  år  återkomma  i de  utländ- 
ska profböckerna  och  som  sålunda  torde  vara  i en  mera  stabil  smak. 

Af  hvilken  betydelse  denna  industri  är  för  vårt  land,  framgår  bland 
annat  af  det  faktum,  att  år  1897  producerades  för  icke  mindre  än  107  mill.  kr. 
garn,  väfnader  och  manufakturvaror  af  spånadsämnen. 

1.  Ullgarn  och  väfnader  däraf. 

Nagra  historiska  uppgifter  om  vär  inhemska  ullkultur. 

Den  egentliga  förädlingen  af  vårt  inhemska  får,  som  tillhör  vanlig  landt- 
ras,  inträdde  först  efter  år  1715,  då  Jonas  Alströmer  började  sina  försök  med 
naturaliserandet  af  utländska  fårraser  i Sverige.  Härom  yttrar  brodern  Claes 
Alströmer  i ett  tal  inför  Kongl.  vetenskapsakademien  1770  följande: 

»Försöken  lyckades  så,  att  ibland  dem,  som  äro  oss  allra  tjenligast, 
icke  allenast  de  engelska  fåren  allt  ifrån  år  1715,  de  spanska  ifrån  år  1723 
och  de  eiderstädtska  från  1726,  utan  ock  de  kostbara  kamelhårsgetterna,  som 
i Maj  månad  1742  inkommo,  utan  afseende  pä  ombytet  af  Nordens  köld  mot 
Natoliens  hetta,  alla  haft  under  vederbörlig  skötsel  ganska  god  trefnad  bär  i 
landet.»  Han  slutar  sitt  tal  sålunda: 


T E X TI  El  X I)  U S TR I E N. 


G54 


Hvad  jag  redan  har  anfört,  i synnerhet  om  den  stora  vinning,  som 
England  dragit  af  sina  sehäferier,  hör  för  oss  vara  tillräcklig  uppmuntran; 
och  möjligheten  att  hos  oss  både  förskaffa  och  bibehålla  ett  godt  fårslag  är 
redan  genom  många  års  erfarenhet  nogsamt  ådagalagd.  Jag  vill  därför  nu 
allenast  med  få  ord  tillägga,  att,  ehuru  en  stor  del  af  den  lina  ull,  som  inom 
riket  blifvit  producerad,  åtgått  lill  allehanda  behof  på  landet,  har  likväl  den 
svenska,  fina  och  med  den  spanska  mest  jemngoda  ull,  som  de  sistförllutna 
åren  blifvit  såld  till  manufakturerna,  och  af  hallrätterna  varit  besigtigad  och 
värderad,  en  god  del  öfverstigit  hälften  af  det  kvantum  fin  ull,  som  våra  ma- 
nufakturer nu  behöfva  till  sina  kläder,  hvilket  uppväcker  den  fägnesamma 
öfvertygelse,  icke  allenast  att  de  hittills  i detta  ämne  fogade  anstalter  varit 
fruktsamme,  utan  ock  att  Sverige  inom  få  år  skulle  alldeles  kunna  umbära 
den  från  Spanien  kommande  ullen  till  eget  behof,  allenast  man  fortfore  att 
vidtaga  nödiga  författningar  till  de  finulliga  schäferiernas  befordran.» 

Genom  Jonas  Alströmers  outtröttliga  nit  inrättades  år  1739  på  kungs- 
gården Höjentorp,  som  var  åt  honom  och  hans  arfvingar  upplåten,  en  schäferi- 
skola.  Från  denna  utgingo  provinsial-herdar  i alla  län.  De  förlorade  dock 
snart  genom  olämpligt  tillvägagående  allmänhetens  förtroende,  och  år  1776 
upphörde  detta  slags  schäferistat,  hvarmed  också  borttogs  förbindelsen  att  år- 
ligen angifva  beloppet  af  förädlade  får. 

Emellertid  fortsatte  regeringen  under  frihetstiden  att  uppmuntra  det  af 
Alströmer  började  arbetet.  Ar  1752  utfästes  en  premie  af  40  daler  sunt  för 
h varje  importerad  spansk  gumse.  Sålunda  infördes  åren  1751,  1758,  1761  och 
1 778  inalles  730  st.  merinosfår  till  ett  pris  af  6 å 7 rdr  specie  pr  st.  Äfven 
af  eiderstädter-  och  strelitzerfår  infördes  åren  1751  och  1779  flere  hundra. 
Men  dessa  senare  raser  hade  ingen  framgång. 

Man  började  äfven  1751  utdela  premier  för  hvarje  skålpund  inhemsk 
merinosull,  som  såldes.  Besigtningen  och  värderingen  egde  rum  vid  de  s.  k. 
hallrätterna,  af  hvilkas  uppgifter  öfver  värderad  ull  framgår,  huru  hastigt  ull  - 
produktionen  genom  dessa  åtgärder  ökades. 

Aren  1751  1760,  årlig  ökning  omkr.  27,000  skålpund  ull. 


» 1/61  — 1770  » 

1771  — 1780 
» 1781—1790 

Ar  1793  (sista  premieåret) 


70,000 

112,000 

130.000  » » 

167.000 


Premien  utgjorde  år  1751  25  %' , som  1 757  nedsattes  lill  15  % för  att 
1770  åler  höjas  lill  25  %.  Ar  1781  nedsattes  den  ånyo  lill  15  X,  år  1786 
till  12  % samt  upphörde  alldeles  1793. 


TE  X TI  LIND  L'S  TRIEN 


G55 


På  det  att  fabrikanterna  skulle  använda  den  inhemska  ullen,  förunna- 
des dem  6 % i tillverkningspremier  för  varor,  förfärdigade  af  sådan  inhemsk 
ull,  som  befunnits  värdig  premier.  För  att  motverka  den  öfverklagade  bristen 
på  afsättning  af  ullen  uppmuntrades  köpmän  att  inlåta  sig  på  ullhandel  i all- 
mänhet mot  åtnjutande  af  10  års  befrielse  från  borgerliga  onera;  men  för- 
gäfves.  Uti  sitt  arbete:  »Handbok  i ullkännedom  och  fårskötsel»,  tryckt  i 
Stockholm  1827,  omnämner  författaren,  J.  T.  Nathorst,  att  han  frän  säker 
hand  erhållit  den  uppgiften,  att  beloppet  af  de  allmänna  medel,  som  under 
loppet  af  ett  århundrade  blifvit  använda  till  uppmuntran  och  understöd  af  ull- 
produktion och  fabrikation,  uppgick  till  en  summa  af  omkring  700,000  rdrsant. 

Egendomligt  är  att  linna,  hurusom,  trots  den  stora  produktionen  af  lin 
ull  inom  landet,  dock  fin  spansk  ull. infördes  i stor  mängd.  Denna  införsel 
var  i medeltal  80,000  skålpund  årligen  från  1751  — 17(50  samt  45,000  från 
1781-1790. 

Vid  besvarandet  af  den  frågan,  huru  många  linulliga»,  d.  v.  s.  äkta 
merinosfår  vid  denna  lid  funnos  i landet,  kan  man  erhålla  några  siffror  ur 
Kongl.  kommerskollegii  riksdagsrelationer  , hvilka  siffror  dock  upphöra  17(54, 
enär  schäferistaten  upphäfdes  vid  1765  års  riksdag. 


Ar  1747  funnos  i Sverige  28,700  st.  merinosfår. 


1751 

1755 

17(50 

17(54 


55,360  » 
60,687 
80,000  » 
88,953 


Redan  år  1733  gör  Jonas  Alströmer  uti  en  liten  broschyr,  benämnd 
Fåraherdens  hemlige  konster  , följande  beräkning  öfver  värdet  af  den  in- 


hemska fårrasens  förädling.  Han  säger  nämligen,  »att  skilnaden  emellan  vårt 
gemena  och  det  utländska  bättre  fårslaget,  som  nu  fortplantas,  skulle  sig  kunna 
bestiga  lill  5 mill.  daler  sunt  ärligen.  Ty  tvä  mill.  får  skulle  kunna  uppfödas 
i Sverige  och  Finland  (100,000  hela  hemman)  och  efter  8 öre  sunt  marken 
för  svensk  ull  eller  den  fina  till  16  öre  pr  mark  och  3 marker  pr  får  blir  1 
daler  sunt,  och  lammet  om  hösten  till  2 daler  = 3 1 / i daler,  d.  v.  s.  2 1 /a  daler 
mer  än  för  ett  svenskt  får;  summa  5 mill.  daler  sunt. 

Frågar  man,  huru  beskaffade  de  under  denna  tid  införskrifna  fåren  i 
allmänhet  voro,  så  lära  de,  enligt  ofvannämnde  J.  4'.  Nathorst,  disponent  för 
kronans  stamschäferi  för  merinosfår,  varit  af  ganska  olika  kvalitet.  Inför- 
skrifningen  af  år  1723,  äfvensom  åtskilliga  privatpersoners,  lär  varit  god,  och 
den  af  år  1778  ypperlig,  de  öfriga  dock  af  sämre  beskaffenhet,  dels  Sorianer- 
merinos  (som  stå  något  lägre  i värde  än  de  bästa),  dels  Metiser,  d.  v.  s.  bland- 


T EX  TI  L I X D U S TR I E N. 


656 


ning  af  spanska  landfåret  och  äkta  merinos.  Häraf  torde  härröra  de  olika 
omdömena  om  den  större  och  mindre  fördelen  af  spanska  får,  de  olika  upp- 
gifterna om  ullprisen  samt  den  dåvarande  fördomen  om  fårens  degenerering 
i norden  m.  m.  Nathorst  säger  härom:  »Jag  har  sett  ganska  vackra  hjordar 
af  gamla  införskrifningar,  ehuru  alltid  af  mycket  hlandad  ullkaraktär;  men 
jag  har  ock  sett  sådana,  att  man  knappast  kunde  afhålla  sig  från  löje,  när  de 
benämndes  merinos-  eller  äkta  Leoneser-får. » 

Ännu  ett  par  medel  till  den  inhemska  ullproduktionens  förbättring  må 
här  omtalas,  nämligen  den  s.  k.  ulldiskonten  samt  ullsorterings-  och  magasine- 
ringsanstalten,  den  förra  afsedd  att  understödja  mindre  förmögna  fabrikanter 
vid  inköp  af  inhemsk  ull,  den  senare  att  ersätta  hallrätterna  genom  de  i Stock- 
holm och  Norrköping  inrättade  s.  k.  ullkontoren. 

Ulldiskonten,  påbörjad  1779,  afsåg  utlemnandet  af  diskontlån  åt  obe- 
medlade köpmän  vid  inköp  af  inhemsk  ull.  Då  denna  anstalt  ej  visade  sig 
medföra  önskad  verkan,  erhöll  den  1835  och  1841  en  ändrad  organisation. 
Producenten  eller  egaren  af  inhemsk  ull  kunde  mot  3 % ränta  från  1 Juli 
till  1 Nov.  erhålla  lån  intill  50  % af  det  värde,  hvartill  ullen  af  diskont- 

kontoret  uppskattades.  Försummade  någon  att  i rätt  tid  betala  lånet,  kunde 
kommerskollegium,  under  hvars  öfverstyrelse  diskonten  stod,  låta  försälja 
ullen  14  dagar  därefter.  Lånet  erhölls  på  minst  2 och  högst  11  månader,  och 
i riksbanken  öppnades  ett  kreditiv  å 300,000  rdr  b:ko. 

År  1831  inrättades  i Norrköping  ett  ullupplag  eller  ullmagasin,  hvilket 
hade  till  ändamål  att  åt  producenter  af  inhemsk  ull  eller  köpare  af  sådan  be- 
reda tillfälle  att  upplägga,  sälja  eller  låna  på  sin  ull  mot  pant  i denna,  eller 
ock  atl  låta  den  där  sorteras  antingen  såsom  handelsvara  eller  till  fabriks- 
hruk.  Ar  1834  uppfördes  härtill  en  särskild  byggnad  dels  på  statens,  dels  på 
fabrikssocietetens  bekostnad.  Ullen  mottogs  å hvilken  tid  på  året  som  helst. 
Den  måste  vara  tvättad,  men  lick  ej  vara  fuktig,  lukta  unken  eller  vara  an- 
gripen af  mal.  En  mindre  mängd  än  50  skålp.  mottogs  ej.  Anstalten  hade 
en  kontrollör  under  kommerskollegii  öfverinseende.  Äfven  i Göteborg  och 
Malmö  inrättades  dylika  ullmagasin,  men  upphörde  snart,  enär  de  ej  i nämn- 
värd mån  begagnades. 

För  att  vidare  underlätta  ullens  afyttring  höllos  ullmarknader  i Norr- 
köping (sedan  1831)  samt  i Malmö.  Sålunda  omtalar  O.  J.  Rawert  i »Sveriges 
industriela  tillstånd  1847  , all  i Juli  samma  år  hölls  en  marknad  i Norrkö- 
ping, hvarvid  94,000  skalp,  ull  fördes  lill  magasinet  och  blott  3,000  skålp. 
blefvo  osålda.  På  torget  utbjödos  omkring  20,000  skålp.  af  gröfre  slag.  Det 
bästa  parliel  tillhörde  grefve  Trolle-Waehtmeister  och  betalades  med  3 rdr  rgs 
pr  skålpund,  hvilket  ansågs  billigt.  1 allmänhet  betalades  de  finare  sorterna 


T K X T 1 1. 1 N I)  U S T Ii  I K K. 


(if>7 

relativt  sämre  än  de  gröfre  eller  medelfina,  hvilka  senare  hade  vidsträcktare 
användning. 

På  1840-talet  funnos  här  i landet  stamschäferier  å följande  ställen: 
Mälsåker  i Södermanland  (Soulhdownras),  Mellingsliolm  i Upland,  Degeberg 
och  Månstorp  i Vestergötland,  Ottenby  på  Öland,  Visborg,  Hallfreda  och 
Skattehagen  på  Gotland  (alla  med  Southdownras),  Årup  i Kristianstads  län 
(oblandad  ras  från  Möglin),  Djursholm  i Roslagen  samt  Barkestorp  vid  Kalmar. 

Jonas  Alströmers  framtidsdröm  om  en  fårstam  af  2 mill.  merinosfår  i 
Sverige  och  Finland,  tillförande  dessa  länder  en  årlig  ökning  i inkomster  af 
5 mill.  daler  sant,  gick  dock  ej  i fullbordan.  Tvärtom  visade  det  sig,  all, 
trots  alla  ansträngningar  från  statens  och  enskildas  sida,  merinosrasen  allt 
mera  minskades,  så  att,  under  det  de  äkta  merinosfårens  antal  17(>4  uppgick 
till  nära  90,000,  de  för  närvarande  knappast  uppgå  till  ett  tusental.  Och  dock 
torde  anledningen  härtill  ingalunda  fä  sökas  i klimatiska  förhållanden  eller  i 
svårigheten  all  få  denna  ras  att  trifvas  eller  bibehålla  sig  ren  i vårt  land. 
Anledningen  får  nog  sökas  i särskilda,  för  Sverige  egna  förhållanden,  som 
åstadkomma,  all  mycket  linulliga  fårrasers  odlande  måste  anses  såsom  mindre 
välbetänkt.  Visserligen  hör  man  stundom  vårt  klimat  och  jordmånens  be- 
skaffenhet anföras  emot  den  finulliga  fårafveln  i vårt  land,  och  framstående 
klädesfabrikanter  halva  uttalat  den  åsigt,  att  denna  ras  vanslägtas  härstädes 
i följd  af  köld  i förening  med  fuktighet.  Men  å andra  sidan  hafva  i fårsköt- 
seln  kunniga  personer  bestämdt  uttalat,  att,  om  fåren  blott  erhålla  nödig  vård 
och  skötsel,  den  ädlaste  merinosras  kan  trifvas  fullt  lika  bra  i vårt  land  som 
annorstädes.  De  skäl,  som  Rawert  i sitt  ofvannämnda  arbete  anför  emot 
produktion  af  fin  ull  här  i landet,  äro  följande: 

1)  Fåren  kunna  ej,  såsom  korna,  födas  öfver  vintern  med  vanlig  halm 
eller  hållas  friska  af  draf  och  halm. 

2)  Sjukdom  och  svaghet  hafva  ett  mera  menligt  inllytande,  såväl  på 
ullens  beskaffenhet  som  på  lammen,  än  livad  fallet  är  hos  nötkreatur,  t.  ex. 
hos  kor,  hvilkas  hår  och  kalfvar  hafva  relativt  mindre  värde. 

8)  Otjenligt  och  osundt  bete  frambringar  lättare  sjukdom  bland  fåren 
än  bland  nötkreaturen,  och  mången  för  de  förra  otjenlig  betesmark  kan  med 
fördel  användas  för  fodring  af  de  senare. 

4)  Landtmannen  kan  bereda  sig  större  inkomster  genom  mejeriproduk- 
ter än  genom  ull,  hvarför  han  hellre  använder  sitt  foder  för  uppfödande  af 
kor  än  af  får. 

5)  De  finulliga  fåren  äro  ej  köttfår,  d.  v.  s.  de  äro  mindre  lämpliga 
till  slagt  än  exempelvis  de  engelska  raserna. 

Man  finner  ur  Kongl.  Maj  :ts  befallningshafvandes  femårsberättelser, 


T E X TIL  I X D U S T R I E N. 


658 

alt  Sveriges  fårafvel  under  senare  tider  betydligt  minskats.  Antalet  får,  som 
1865  belöpte  sig  till  öfver  l1/ 2 mill.,  hade  1895  nedgått  till  1,300,000,  således 
under  30  år  en  minskning  med  omkring  18  %.  Beträffande  perioden  1876 — 80 
säges,  att  fårskötseln  i allmänhet  förlorar  i betydenhet;  undantag  gjorde  dock 
Gotland  samt  llere  af  de  norra  länen  (Vesternorrlands,  Jämtlands  och  Norr- 
bottens), där  införseln  af  cheviotstammar  ansågs  båda  godt  för  framtiden. 
Äfven  på  de  större  egendomarna  i Södermanlands  och  Hallands  län  egnades 
stor  uppmärksamhet  åt  fårafveln.  Inom  det  förra  voro  de  ädlare  stammarna 
företrädesvis  representerade  af  Negretti-,  Southdown-  och  Leicesterraserna, 
inom  det  senare  af  de  båda  sistnämnda  samt  Oxfordshirefåret.  I öfrigt  heter 
det  i de  afgifna  berättelserna,  att  hågen  är  i aftagande  och  att  man  numera 
på  detta  område  endast  afser  fyllandet  af  husbehofvet. 

Om  perioden  1 88 1 — 85  säges,  att  på  Gotland  fortfarande  underhålles 
ett  stamschäferi  af  Cheviotras,  bvilken  har  vunnit  stort  förtroende,  samt  att 
i öfrigt  Oxfordshirerasen  anses  mest  lämplig  för  fårafvelns  förädling,  i det  att 
stammar  af  denna  ras  införskrifvits  till  ett  och  annat  län.  Under  följande 
period  1886  — 90  minskades  fårstocken  ganska  betydligt,  hvartill  orsaken  var  att 
söka  dels  i den  större  plats,  landtmannen  i sin  hushållning  inrymt  åt  mejeri- 
handteringen,  dels  i den  foderbrist,  som  hemsökte  vissa  delar  af  riket  och  som 
alltid  i första  hand  medför  nedslagtning  af  fåren.  De  flesta  fåren  funnos  i 
Jönköpings  län  (öfver  107,000  st.).  Relativt  vigtigast  var  dock  fortfarande  får- 
afveln på  Gotland,  hvarest  den  under  för  öfrigt  gynsamma  vilkor  har  ett  stöd 
i det  gamla  stamschäferiet  Roma  kungsgård,  numera  det  enda  i riket,  samt 
röner  uppmuntran  både  af  staten  och  hushållningssällskapen  genom  årliga 
prisutdelningar  och  spridning  af  goda  afvelsdjur.  Utom  cheviotfåret,  h vilket 
visat  sig  lika  lämpligt  till  korsning  på  Gotland  och  i Blekinge  som  i Norrbot- 
ten, omnämnes  Oxfordshiredown,  hvaraf  Malmöhus  län  eger  kraftiga  stammar. 

För  all  befrämja  den  inhemska  fårafveln  har  regeringen  på  senare  tider 
förordnat  en  fackman  (Th.  Hofman-Bang)  såsom  undervisare  i ullkultur  och 
schäferiskötsel.  Denne  bar  att  gifva  råd  och  upplysningar  vid  förefallande 
behof  samt  besöka  de  större  sehäferierna,  särskildi  dem,  vid  hvilka  förädlade 
raser  hållas,  samt  årligen  afgifva  berättelse  öfver  sin  verksamhet  till  Ivongl. 
landtbruksstyrelsen.  Ur  dessa  berättelser  framgår,  atl  60  å 70  schäferier  inom 
10  å 12  län  årligen  besökas,  samt  att  årligen  besigtigade  får  belöpa  sig  till 


7-  å 8,000  st.,  fördelade  på  nedanstående  raser: 

Leicester,  Disbley,  Cheviot  6-  å 700  st. 

Mcrinos  5-  å 600  » 

Div.  metiser,  blandade  raser  2-  å 300 

Sbropshiredown,  Soutlidown,  Oxlordsbiredown  ...  6-  å 7,000  » 


T EX  TI  LIND  US  T III  EN. 


G')!) 


Af  berättelserna  för  de  sista  åren  synes  vidare,  att  största  antalet  be- 
sigtigade  får  tillhört  Malmöhus,  och  Södermanlands  län,  att  merinosfåren  lill 
höra  Östergötland  och  Södermanland,  att  cheviotfåren  på  Gotland  få  allt  större 
utbredning,  samt  att  de  långhåriga  raserna  (Oxfordshiredown)  sprida  sig  allt 
mera  och  undantränga  de  hvithufvudade  raserna  (Leicestcr,  Colsewold  m.  11.). 
Bland  inhemska  raser  har  »Gotlandsfåret»  pa  Färön  börjat  tillvinna  sig  upp- 
märksamhet såsom  en  i tlere  hänseenden  lämplig  fårras.  Klagomal  anföras 
1(S95,  att  ullen  är  svår  att  sälja  och  att  marknaden  öfversvämmas  af  utländsk 
ull  och  lump,  hvarför  också  schäferier  nedläggas.  Hvad  beträffar  den  ständiga 
minskningen  i fårstocken  säges  i 1897  års  berättelse,  att  del  förefaller  som 
om  gränsen  därför  nu  vore  nådd,  och  att  ett  omslag  är  på  väg  att  inträda». 
Antalet  får  uppgick  detta  år  lill  omkring  1,300,000. 

Våra  klädesfabrikers  antal  har  varit  i ständig  minskning  sedan  1850, 
hvaremot  tillverkningsvärdet  under  samma  tid  fördubblats  2 å 3 gånger.  An- 
talet har  nämligen  nedgått  från  160  till  39  0897).  Detta  tyder  på,  alt  de  större 
fabrikerna  utvidgats,  dock  på  de  mindres  bekostnad.  I Norrköping  funnos 
1850  icke  mindre  än  122  klädesfabriker  (1895  30  st.),  bland  hvilka  de  största 
tillhörde  bolaget  L.  J.  Söderberg  A Arosenius,  J.  J.  Schubert,  Chr.  Lenning, 
bolaget  Sebardt  A Ros,  C.  L.  Janse,  Fr.  Bergvall  och  1).  .1.  Davidsson.  Stock- 
holm hade  samma  år  5 klädesfabriker,  Nyköping  5,  Halmstad  1 och  Vexiö  1. 
Af  den  offieiela  statistiken  synes,  att  tillverkningen  af  fint  kläde  allt  mera 
minskats,  hvaremot  förhållandet  varit  motsatt  med  det  gröfre.  Den  importe- 
rade ullen,  som  visar  en  svag,  årlig  stegring  i mängd,  erhölls  1897  lill  en  del 
från  tyska  riket  (omkr.  1 mill.  kg.),  till  ungefär  lika  del  från  England  och  den 
öfriga  frän  Belgien  (l/3  mill.  kg.),  Danmark  m.  11.  länder.  Inalles  importerades 
år  1897  nära  3 mill.  kg.  ull.  Exporten  af  hithörande  väfnader  visar  en  svag 
stegring,  större  delen  gående  till  Norge. 

Ett  förhållande  af  visst  intresse  rörande  vår  ylleindustri  må  här  fram- 
hållas. Sammanräknar  man  alla  olika  slag  af  ylleväfnader,  som  vid  vara 
fabriker  tillverkades  1897,  så  finner  man,  all  omkring  6‘/4  mill.  kg.  ull  det 
året  bearbetats  inom  landet.  Vidare  synes,  att  omkr.  3 mill.  kg.  ull  impor- 
terats, hvartill  kommer  den  inhemska  ullen,  hvilken  dock  kan  antagas  lill 
hälften  konsumeras  inom  hemslöjden.  Beräknas  af  h varje  får  i medeltal  1 kg. 
ren  ull  pr  år,  så  uppgick  alltså  den  af  våra  fabriker  1897  bearbetade  ull- 
mängden lill  omkring  31/,  mill.  kg.  Huru  hafva  dä  de  återstående  2:!/4  å 3 
mill.  kg.  ull  erhållits?  (En  stor  mängd  bortgår  äfven  såsom  alfall  vid  bear- 
betningen.) Svaret  synes  kunna  hlifva  blott  ett:  Genom  uppraffling  af  gamla 


1 EX  TI  LIS  I)  US  TRI  EN. 


660 


ylleväfnader  (ylleraffel),  s.  k.  shoddy  eller  mungo,  som  alllså  lill  omkring  44  % 
synes  ingå  som  råmaterial  i våra  inom  landet  producerade  ylleväfnader.  Och 
antagligen  är  denna  siffra  lågt  tilltagen. 

Det  vill  synas  som  om  en  större  del  af  vår  inhemska  ull,  som  lill  sina 
lextila  egenskaper  i många  fall  går  upp  emol  den  engelska,  borde  förädlas  till 
värdefullare  tyger  än  hvad  nu  är  fallet,  då  den  hufvudsakligen  bearbetas  till 
schalar,  filtar  m.  fl.  gröfre  väfnader.  Och  särskildt  gäller  detla  kamullen, 
d.  v.  s.  de  längre  ullsorterna.  Man  skulle  säkert  finna,  all  kostymtyger  af 
lika  stort  värde  som  de  importerade  engelska  skulle  kunna  tillverkas  af  vår 
inhemska  ull. 


Kollektivutställningen  af  Norrköpings  ylleväfnader  fick  en  jemförelsevis 
mindre  framstående  plats  i industrihallen.  Det  oaktadt  kunde  den  ej  undgå 
att  på  alla  besökare  göra  ett  särdeles  kraftigt  intryck,  åstadkommet  såväl  ge- 
nom den  smakfulla,  yttre  anordningen  som  genom  de  utstälda  varornas  ge- 
digna beskaffenhet  och  mångfald.  All  anordna  en  klädesmontre  tilldragande 
är  en  svår  sak  i följd  af  den  ringa  omvexlingen  i material,  och  på  mången 
gjorde  kanske  denna  montre  med  sina  släta,  tämligen  likformigt  klädda  väggar 
ett  intryck  af  enformighet.  Desto  kraftigare  och  behagligare  verkade  de  om- 
vexlande  mönstren,  de  starka  färgerna,  man  skulle  nästan  kunna  säga  den 
orientaliska  prakten  hos  den  Lenningska  väfskolans  utställning  midt  ibland 
de  allvarsamma,  obestämda  klädesfärgerna. 

Drags  aktiebolags  finare  klädesväfnader  synas  fortfarande  vara  bland 
del  bästa  i sitt  slag.  Vid  deras  sida  fann  man  Gamlabro  aktiebolags  kläden, 
doffel-  och  cheviot-tyger,  Ströms  aktiebolag  med  såväl  hal fvl le-  (eskimå,  dof- 
fel,  velour,  raliné  och  tvinntyger)  som  helylleväfnader  (cheviot  och  kapptyger), 
vidare  Peterson  A Lind  med  hufvudsakligen  doffel-,  korderoj-  och  kapptyger, 
m.  fl.  enskilda  fabrikanter. 

John  Lennings  väfslcolas  utställning  skulle  nästan  kunnat  kallas  idealet 
för  en  textilutställning.  Anordnaren  af  densamma,  väfskolans  föreståndare, 
ingeniör  G.  A.  Wennerström,  har  träffat  det  rätta,  da  han  här  visat  de  olika 
slagen  af  väfnader  i deras  användning.  Man  fick  sålunda  se  en  hel  ruins- 
interiör  med  väggarna  prydda  med  draperier  i rika,  ofta  originela  mönster, 
här  och  där  afbrulna  af  gardin-  eller  portiercväfnader,  under  del  möbeltyger 
i varma,  mjuka  färger  gjorde  sig  väl  gällande  på  de  smakfulla  sofforna  och 
stolarna,  hvarlill  kommo  golfbeklädnader  i form  af  Kidderminster-,  turkiska, 
llossa-  m.  11.  typer  af  mattor.  Lägger  man  härtill  borddukar  i ylle-,  linne- 
och  sidendamast  samt  div.  väfnader  i form  af  fantasidraperier,  ölverkast  m.  m., 


TEXTILIND  U ST  HI  EN. 


G61 


så  hade  man  här  sålunda  allt,  hvad  den  moderna  textilkonsten  kan  erbjuda 
för  ett  hems  försköning.  Dessa  arbeten  voro  naturligtvis  tillverkade  af  elever 
och  hade  alltså  sin  egentliga  betydelse  såsom  elevarbeten,  men  de  utgöra  äl- 
ven föremal  för  försäljning  och  hafva  sålunda  äfven  en  industriel  betydelse. 
För  dem,  som  särskild!  intresserade  sig  för  skolans  verksamhet,  fnnnos  till 
gängliga  åtskilliga  föremål,  belysande  undervisningens  art  och  omfattning,  så- 
som elevanteckningar  om  råämnen,  spinning  samt  förarbeten,  bindningslära, 
väfbok,  profbok  m.  m.  samt  en  hel  del  mönster  för  Jacquardkort.  Alla  dessa 
arbeten  vitnade  pä  det  fördelaktigaste  sätt  om  ett  förträffligt  undervisningssystem. 

I sammanhang  härmed  må  nämnas,  att  Horås'  tekniska  väfskola  (före- 
ståndare dir.  A.  G.  Damm)  hade  sin  utställning  inom  klass  2 (tekniska  och  yrkes- 
skolor). Äfven  denna  skolas  utstälda  elevarbeten  antydde  en  god  och  mång- 
sidig undervisning. 

Bland  öfriga  utställare  inom  yllebranschen  märktes  Stockholms  yllefabriks 
aktiebolag  med  dess  militärkläden,  jaequardfiltar  och  dofllar,  Schultström  A* 
Sjöströms  fabriksaktiebolag  med  dess  rundväfda  maskinliltar  för  pappersbruks 
och  trämassefabrikers  behof,  C.  O.  Borgs  söner  i Imnd  med  ull-  och  bomulls- 
garn, färgadi  med  hållbara,  »gammalnordiska»  växtfärger  i jemna  ocb  vackra 
nyanser,  samt  de  från  Aktiebolaget  svensk  konstslöjdutställning  (S.  Giöbel)  ut- 
gångna, vackra  konstväfnaderna. 

Textilutställningen  visade  bland  annat  exempel  pä  möjligheten  att  inom 
landet  tillverka  äfven  finare  kamullsväfnader  till  damkostymer  m.  m.,  näm- 
ligen genom  Aktiebolaget  Merinos  i Borås,  hvilket  hedern  synes  tillkomma 
att  hafva  tagit  initiativ  i denna  rigtning.  Äfven  var  att  märka  ett  glädjande 
framsteg  inom  hela  tricotagetill verkningen,  hvilken  numera  har  en  särdeles 
stor  utsträckning.  Såsom  råmaterial  användes  antingen  bomull,  vare  sig  »na- 
turfärgad»  (vanligen  kallad  »egyptisk  bomull»)  eller  med  konst  färgad,  imite- 
rande den  svagt  naturfärgade;  eller  också  framställas  trieotvaror  af  ull,  antingen 
ren  eller  blandad  med  bomull,  i båda  fallen  ofta  med  inspunna  natur-  eller 
konslfärgade,  mörka  ullhår  för  meddelande  af  en  lämplig  tricotvarulärg. 

En  specialutställning,  som  väl  förtjente  allmänhetens  och  fackmännens 
uppmärksamhet,  var  Wallbergs  fabriksaktieb olags  i Halmstad  utställning  af  till- 
artiklar, såväl  väfda  som  pressade.  Inom  pappers-  och  trämasseindustrien, 
inom  tapet-  och  kattuntillverkningen  erfordras  maskinfiltar  af  olika  beskaffen- 
het, material  och  appretur,  hvilket  ställer  stora  fordringar  på  tillverkaren  af 
desamma.  De  här  utstälda  filtarna,  livilka  syntes  vara  af  bästa  beskaffenhet, 
voro  afsedda  för  träsliperier,  cellulosafabriker,  en-  och  llercylindriga  pappers- 
maskiner, torkfiltar,  valsbeklädnader  m.  m.  Den  genom  pressning  (utan  väf- 
ning)  framstälda  filten  visade  prof  på  en  särdeles  vidsträckt  användning,  såsom 


T !■:  X T I L I N DU  STRIE  N. 


662 


lill  polerskifvor,  skor  och  tofflor,  hattar,  rör,  paekningsringar,  mattor  m.  m. 
Dessa  föremål  falla  visserligen,  strängt  taget,  ej  inom  textilindustrien,  men 
hafva  dock  sin  betydelse  inom  densamma  för  förbrukning  af  sådant  råmate- 
rial, som  mindre  väl  lämpar  sig  för  spinning. 

Här  må  framhållas  de  anmärkningsvärda  försök  lill  en  fabriksmessig 
användning  af  svensk  ull,  hvilka  funno  uttryck  i,  bland  andra,  den  Sahlström- 
ska  fabrikens  aktiebolags  utställning.  I det  föregående  hafva  visats  de  svårig- 
heter, Jonas  Alströmer  hade  atl  bekämpa  vid  sina  försök  att  förbättra  den 
svenska  fårafveln,  och  ännu  i denna  dag  kan  man  påstå,  atl  våra  yllefabri- 
kanter i allmänhet  ringakta  den  inhemska  ullen.  Det  vanliga,  oblandade 
svenska  landfårets  ull  är  visserligen  tämligen  grof  och  styf,  saknande  krusig- 
het samt  i allmänhet  mindre  lämplig  lill  lina  ylleväfnader.  Däremot  kan  den- 
samma, såsom  just  af  nämnda  bolags  utställning  visades,  med  fördel  användas 
lill  grö  fre  väliiader,  filtar  och  schalar,  enklare  valkade  väfnader  lill  kostymer 
och  ytterplagg  m.  m.,  och  för  sådana  föremåls  tillverkning  användes  den  också 
af  allmogen  lill  hemslöjd.  Förut  har  dock  visats,  atl  mycken  förädlad  ull, 
särskildt  af  engelska  raser,  produceras  inom  landet.  Och  denna  synes  för- 
tjent  af  en  fabriksmessig  bearbetning  i större  omfattning  än  för  närvarande 
är  fallet,  hvilken  bearbetning  bör  kunna  afse  framställning  af  äfven  bättre 
kostymtyger.  Om  också  den  inhemska  ullens  ojemna  beskaffenhet  och  jem- 
förelsevis  ringa  mängd  verka  afskräckande,  så  utgöra  dock  dessa  jemte  möj- 
ligen befintliga  andra  förhållanden  inga  allvarliga  hinder  med  nutida  tekniska 
hjelpmedel. 

En  anmärkningsvärd  företeelse  såväl  inom  vårt  land  som  i utlandet, 
och  som  äfven  kunde  spåras  på  utställningen,  ligger  i det  stora  användandet 
af  råmaterial,  framstäldt  af  gamla,  förbrnkade  väfnader.  Särskildt  erinras  om 
de  å utställningen  representerade  fabriker,  som  använda  gammalt  ylle  i stället 
för  ull,  antingen  s.  k.  stickylle,  som  är  liktydigt  med  det  engelska  »shoddy», 
d.  v.  s.  upprifven  lump  af  ovalkade  väfnader,  tricotage  etc.,  eller  också  s.  k. 
raflel,  svensk  benämning  för  det  engelska  »mungo»  (»it  must  go»,  »it  maun’ 
go»),  eller  lump  af  valkade,  mera  svårbearbetade  helylleväfnader.  Tydligt  är, 
all  man  af  detta  råmaterial,  i synnerhet  af  det  senare,  ej  kan  begära  samma 
goda  egenskaper  som  af  ren  iärull.  Shoddyn  och  särskildt  mungon  blir  kort- 
harig,  här  och  där  sliten,  förlorar  till  slor  del  ullhårens  ursprungligen  befint- 
liga epidermisfjäil,  som  spela  en  vigtig  rol  Aid  spinning  och  valkning,  samt 
har  i allmänhel  lagil  större  eller  mindre  skada  af  den  föregående  våldsamma 
behandlingen.  Men  å andra  sidan  kan  det  ej  förnekas,  att  denna  s.  k.  konst- 
ull myckel  väl  kan  användas  till  vissa  slag  af  väfnader,  filtar  och  schalar, 
grö  fre  rock-  och  kapptyger  saml  enklare  kostymtyger.  1 sjelfva  verket  torde 


TEXTILINDUSTRIEN. 


(>(>;> 


våra  fabriker  använda  konstnll  i större  utsträckning  än  man  skulle  Iro,  och 
stora  mängder  shoddy  importeras  äfven.  Detta  sätl  att  tillvarataga  alfall  är 
dock  värdt  allt  erkännande,  då,  såsom  ä utställningen  visades  vara  fallet,  de 
tillverkade  fabrikaten  ådagalägga  stor  yrkesskicklighet  och  då  fabrikanten 
öppet  och  ärligt  uppgilYer,  hvaraf  råmaterialet  leder  sitt  ursprung.  Någon 
fara  för  bedräglig  konkurrens  förefinnes  här  icke.  Fiberanalysen  har  numera 
hunnit  därhän,  att  med  fullständig  säkerhet  kan  afgöras,  huruvida  shoddy, 
numgo,  extrakt  etc.  linnes  inblandad  i ren  ull,  och  detta  såväl  kvantitativt 
som  kvalitativt.  Allmänheten  har  för  öfrigt  en  öfverdrifven  ocli  i många  fall 
oberättigad  rädsla  för  allt,  hvad  konstull  heter.  Ty  shoddvarter  finnas,  som 
i kvalitet  vida  öfverlrälfa  många  klasser  af  ren  fårull. 

Den  norska  ylleindustrien  visade  prof  på  utmärkta  fabrikat.  Bland  de 
ganska  talrika  utställarne  må  särskildi  framhållas  Arne  och  Dale  fabriker, 
båda  belägna  i Bergen.  Den  danska  afdelningen  var  representerad  af  Kongelig 
Dansk  inilihvr  KUede fabrik  samt  Svendborg  Khvdefabrik.  Den  ryska  hade  4 
representanter  med  delvis  utmärkta  fabrikat. 

2.  Silke  och  sidenväfnader. 

Redan  i midlen  af  1600-talet  fans  ett  sidenväfveri  i Stockholm,  och  år 
1673  1 i c k en  viss  Jurgen  Enhorn  från  Hamburg  rättighet  att  i Göteborg  eller 
Landskrona  upprätta  ett  sidenväfveri,  där  äfven  plysch,  sammet  och  sidenband 
skulle  tillverkas.  Sidenmanufakturerna  kommo  så  långt,  att  50  väfstolar  sys- 
selsattes, men  afsättningen  var  dålig  i följd  af  importen,  hvarför  all  sådan 
förbjöds  1693,  och  ett  särskildt  s.  k.  sidenhus  upprättades  under  regeringens 
kontroll,  med  hvars  stämpel  och  sigill  alla  sidentyger  skulle  förses.  Silket 
hemtades  från  Persien  och  andra  orter  i Asien  samt  från  södra  Europa. 

Emellertid  nedgick  denna  industri  allt  mera  i vårt  land.  Ifrån  att 
exempelvis  år  1845  hafva  haft  18  sidenväfverier  i verksamhet,  sysselsättande 
600  arbetare,  har  Sverige  för  närvarande  endast  tvenne  sådana  fabriker,  bada 
å utställningen  på  ett  särdeles  förtjenstfullt  sätt  representerade.  Dessa  i Stock- 
holm belägna  fabriker,  K.  A.  Almyrens,  grundlagd  1834,  samt  Casparsson  A 
Schmidts,  grundlagd  1804,  tillverka  numera  lnifvudsakligen  schaletter,  band  och 
halsdukar.  Vackra  prof  å sidenbrokad  och  sidendamast  förekommo  dock  äfven. 

Anmärkningsvärda  äro  de  försök,  som  redan  sedan  midlen  af  förra 
århundradet  blifvit  gjorda  att  i Sverige  införa  silkesodling.  Ar  1750  funnos 
redan  100,000  hvita  mullbärsträd  i Lund,  inhemskt  silke  producerades,  och 
regeringen  gynnade  företaget  med  premier  och  understöd,  i förhoppning  att 
kunna  bringa  en  ny  nationel  industri  till  I i f . Dock  förde  denna  industri  ett 
tynande  lif  ända  till  1830,  då  »Sällskapet  för  befrämjande  af  inhemsk  silkes- 


TE  X TIL  I N I)  l'S  T I{  I E N. 


664 


odling»  stiftades,  bland  hvars  medlemmar  flinnos  Berzelius,  Sven  Nilsson  m.  fl. 
oeh  som  hade  dåvarande  kronprinsessan  Josefina  till  beskyddarinna.  Produk- 
tionen af  silke  blef  dock  aldrig  särdeles  stor,  möjligen  10  å 12  kilogram  år- 
ligen. Sedan  regeringens  ärliga  understöd  å 4,000  kr.  1870  indragits,  förlorade 
också  företaget  all  betydelse  för  industrien.  Försök  halva  likvisst  tydligt  ådaga- 
lagt, att  den  s.  k.  eksilkesmasken  (Bombyx  Yama-Mai),  en  japanesisk  art,  myc- 
ket väl  kan  trilvas  i vårt  land.  Anledningen  till  det  ringa  intresse,  allmän- 
heten här  visat  för  silkesodlingen,  torde  vara  att  söka  dels  i den  omständig- 
heten, atl  jorden  å de  trakter,  som  särskildi  skulle  lämpa  sig  för  denna  näring, 
t.  ex.  Skåne,  med  säkrare  ekonomisk  fördel  kan  användas  lill  odling  af  rot- 
frukter, och  dels  i svårigheten  att  förekomma  ett  allt  för  tidigt  utkläckande 
af  äggen  på  våren,  förrän  tillräcklig  näring  i form  af  blad  förefinnes.  Den 
nuvarande  årliga,  inhemska  silkesproduktionen  uppgår  lill  blott  ett  par  kilo- 
gram, hufvudsakligen  frän  Borgholm. 

Om  utställningen  af  sidenväfnader  sålunda  ådagalade,  att  denna  industri 
ej  är  synnerligen  lifaktig  eller  betydelsefull  för  vårt  land,  så  fans  ä andra  si- 
dan i skogsutställningsbyggnaden  ett  hithörande  textilfabrikat,  som  säkerligen 
aldrig  förut  varit  synligt  å någon  utställning,  nämligen  af  kemisk  trämassa 
framstäldl  s.  k.  artificiell  silke.  Bland  Skönviks  aktiebolags  ulstälda,  kemiskt- 
tekniska  barrträdsprodukter  förekommo  äfven  några  härfvor  såväl  ofärgadt 
som  blekt  och  färgadi  sådant  silke,  lill  verkad  t enligt  en  svensk  uppfinning, 
som  antagligen  inom  kort  kommer  att  kraftigt  ingripa  i sidenindustrien.  Som 
denna  uppfinning  kan  anses  beteckna  ett  vigligt  skede  inom  textilområdet, 
torde  några  upplysande  detaljer  här  vara  på  sin  plats. 

I slutet  af  förra  årtiondet  gjordes  af  grefve  H.  de  Chardonnet  i Lyon 
den  särdeles  vackra  uppfinningen  alt  ur  cellulosa  framställa  trådar,  hvilka  i 
följd  af  sin  stora  likhet  med  silkesmaskens  kokongtrådar  ej  utan  skäl  kallades 
artificiell  silke.  Detta  ursprungliga  förfaringssätt  består  i korthet  däruti,  atl 
råmaterialet,  sa  vidi  möjligt  ren  cellulosa  af  bomull  eller  dylikt,  först  nilreras, 
d.  v.  s.  behandlas  med  salpetersyra,  så  att  cellulosan  blir  löslig  (t.  ex.  i en 
blandning  af  eter  och  alkohol),  hvarefter  det  sålunda  erhållna  kollodiet,  såsom 
den  sega  vätskan  benämnes,  pressas  under  (i—  10  atmosferers  tryck  genom 
kapillärrör  af  glas,  sä  anordnade,  alt  den  bildade  tråden  omedelbart  vid  ul- 
trädel  ur  röret  kan  omspolas  af  kallt  vatten,  hvarvid  en  sammanhängande, 
läst,  glänsande  tråd  erhälles.  Denna  upprullas  direkt  på  bobiner,  från  hvilka 
därpå  framställes  dubbleradt  eller  tvinnadt  garn  i enlighet  med  förfaringssättet 
vid  del  naturliga  sil  ket.  Kollodiumlräden  denitreras  före  användningen,  d.  v.  s. 
befrias  frän  salpetersyran  uti  ljumma,  reducerande  bad  eller  lill  och  med  i 
rent  vallen,  hvarvid  kväfvebalten  minskas,  sä  alt  fara  för  explosion  ej  förefinnes. 


T E X TI  El  X I)  1 1 S T R 1 E N. 


G G 5 

Vid  försök,  som  förf.  för  några  år  tillhaka  anslålde  i ändamål  att  ut- 
röna del  ehardonnetska  silkets  styrka  och  elas Licitet,  visade  detsamma  ett 
medelvärde  af  14  kg.  pr  kv. -millimeter,  en  elastisk  förlängning  till  hrottgräns 
af  2,6  % samt  en  permanent  förlängning  af  9,3  _%',  alltså  en  total  förlängning 
af  omkring  12  %,  innan  tråden  brast.  Om  man  jemför  detta  resultat  med 

styrkan  hos  våra  öfriga,  vigtigaste  textilämnen,  lin,  hampa,  ull  och  hoinull,  så 
framgår,  att,  om  silkeslrådens  styrka  för  enkelhets  skull  sättes  lika  med  100, 
linfiberns  blir  90,  hampfiberns  120,  bomullens  85,  ullhårets  27  samt  det  arti- 
ficiela  silkets  35  eller  omkring  1/3  af  det  naturliga  silkets  styrka. 

Den  ehardonnetska  metoden,  sådan  den  här  beskrifvits,  hade  dock 
sina  stora  olägenheter,  och  det  framstälda  sil  kel  var  i följd  af  sin  svaghet  och 
sprödhet  svårt  att  förarbeta  till  praktiskt  dugliga  väfnader.  En  svensk  upp- 
finnare, ingeniör  R.  W.  Strehlenert,  idlog  1896,  efter  en  hel  del  försök,  patent 
på  en  väsentligen  förbättrad  metod  jemte  tillhörande  apparat,  genom  hvilkens 
införande  i industrien  denna  tillverkning  inträdt  i ett  nytt  skede. 

En  stor  olägenhet  hos  den  äldre  metoden  bestod  däruti,  att  trådarna 
ofta  afsletos  vid  »spinningen»  emellan  pressmunstyckena  och  bobinerna,  hvar- 
igenom  uppehåll  ofta  måste  göras  och  svårighet  alltså  uppstod  att  erhålla  kon- 
tinuerlig drift.  En  annan  svårighet  låg  uti  att  efter  afslitning  få  fatt  på  den 
brustna  tråden.  Enligt  det  Strehlenertska  förfaringssättet  utpressas  kollodium 
lösningen  genom  roterande  munstycken  eller  grupper  af  munstycken,  hvar- 
efter  de  utpressade  trådarna  sammanföras  under  svag  snodd  till  en  enda  träd. 
Skulle  härunder  en  tråd  brista,  uppfångas  densamma  af  de  närliggande,  nyss 
utpressade  trådarna. 

Fig.  1 och  2 pl.  215  visa  schematiskt  en  del  af  apparaten.  Cylindrarna 
äro  fylda  med  den  lösta  cellulosan,  hvilken  under  starkt  tryck  (8  alm.)  utpressas 
genom  de  nedtill  befintliga  glasrören  b,  som  för  detta  ändamål  halva  hvart 
och  ett  t.  ex.  4 st.  utomordentligt  fina  hål.  Hvarje  cylinder  roterar  kring  sin 
axel,  så  att  alltså  4 trådar  bildas  med  4 parter  i hvar  och  en.  Samtliga  cy- 
lindrarna hafva  samtidigt  rotation  kring  en  axel  f,  hvaraf  följden  blir,  att  en 
tråd  d bildas,  uppkommen  genom  hoptvinning  af  4 snodda  trådar,  alltså  af 
(här)  16  enkla  trådar.  Den  direkt  på  bobinen  upplindade  tråden  d får  sålunda 
stor  styrka.  Trådarna  utpressas  i en  vätska  (vatten),  som  har  såväl  en  kret- 
sande som  nedåtgående  rörelse,  så  att  en  brusten  tråd  ej  slungas  utåt  utan 
uppfångas  af  de  närliggande. 

Uti  pl.  216  visas  en  större  maskin,  sammansatt  af  24  smärre  apparater 
enligt  nu  beskrifna  konstruktion.  I denna  kan  produceras  nära  1 1 2 kilogram 
tråd  pr  timme  eller  nära  4 1/2  tons  pr  är.  Försök  i större  skala  anställas  för 
närvarande  i utlandet  med  denna  maskin.  Hållfasthetsprof  med  det  strelde- 


TEXTILINDUSTRIEN. 


666 

nertska  silket  halva  visat,  att  dess  styrka  är  betydligt  större  än  det  chardon- 
netska,  eller  nära  hälften  så  stor  som  det  naturliga  silkets. 

Af  stort  intresse  äro  vidare  ingeniör  Strehlenerts  försök  att  använda 
kemisk  trämassa,  framstäld  enligt  sulfitmetoden,  i stället  för  den  eljes  använda 
bomullen.  Det  af  sådan  cellulosa  spunna  silket,  hvarå  vackra  prof  voro  ut- 
stälda,  får  dock  en  gulaktig  färg  i följd  af  de  i trämassan  kvarvarande  för- 
oreningarna, livarigenom  blekningen  och  färgningen  försvåras  och  fördyras. 
Med  sitt  nuvarande  pris  är  bomullen  alltså  att  föredraga  såsom  råmaterial  för 
det  konstgjorda  silket. 


[>L.  238.  STREHLENERTS  APPARAT  FÖR  SPINNING  AF  ARTIFICIELT  SILKE. 

De  ryska  sidenväfnaderna  från  fabriker  i S:t  Petersburg  och  Moskwa 
voro  af  öfverlägsen  beskaffenhet,  bvilket  bland  annat  framgick  däraf,  att  de 
ansägos  förljenta  af  2 första  och  4 andra  pris,  så  att  samtliga  6 utställningar 
inom  denna  grupp  belönades,  ett  temligen  enastående  förhållande. 


3.  Bomullsgarn  och  väfnader  däraf. 

Sveriges  bomullsindustri  har,  som  bekant,  sill  hufvudsäte  i Borås.  Flere 
stora  fabrikanter  från  denna  idoga,  framåtgående  stad  deltogo  dock  ej  i ut- 
ställningen, och  en  al  de  förnämste  utslällarnc  inom  denna  textdbiansch, 
Iiydbolwlms  aktiebnUu],  hade  ställ  sin  utomordentligt  vackra  och  gedigna  inontre 


T E X TI  El  N I)  U S T It  I EN. 


(jl)7 


utom  täflan.  Om  man  också  sålunda  saknade  de  välkända  fabrikanterna 
Drufvefors’  och  Viskastrands  väfverier,  Annebergs  spinneri,  Norrby  bolag  m.  11. 
inom  Borås,  sä  måste  man  å andra  sidan  erkänna,  att  denna  vestgötaindu- 
stri  var  värdigt  representerad.  Vi  erinra  blott  om  Frilsla  mek.  våfoeri  och 
Kinnaströms  bolag  jemte  Rydbobolms.  Detta  sistnämnda  bolag,  hvars  verk- 
samhet började  1835  och  som  är  ett  bland  de  största  industriela  företag  i 
vårt  land,  älven  egare  till  det  naturskönt  belägna  Viskafors,  bedrifver  en  om- 


PL.  239.  STREHLENERTS'  SPINNMASKIN  FÖR  ARTIFIC.IELT  SILKE. 


fattande  fabriksrörelse  med  spinneri,  väfveri  för  500  väfstolar,  blekeri,  färgeri 
och  tygtryckeri,  det  sistnämnda  tillverkande  förstklassiga,  med  utlandets  hästa 
fullt  jemngoda  kattuner,  kretoner  m.  m.  Fritsla  mek.  väfveri  (egare  L.  J. 
Wingqvist)  tillverkar  såväl  hel-  som  halfylleväfnader  jemte  bonnillsväfnader. 
Bolstervarstyg  i rikhaltig  sortering,  plvscherade  väfnader  för  olika  ändamål, 
borddukar  m.  (1.  bomullsväfnader  samt  halfsidenväfnader  voro  utstälda.  Kinna- 
ströms väfveri  visade  ett  stort  urval  hvita  och  kulörta  bomullstyger. 


TE X TILIND  US  TRI EN. 


<568 


Bland  framstående  utställare  från  andra  delar  af  landet  märktes  Gamle- 
stadens fabriker  i Göteborg  (Johansson  & Carlander)  samt  Jonsereds  fabrikers 
aktiebolag,  båda  med  livar  sin  ståtliga  montre.  Del  senare  bolaget,  som  ut- 
stälde  bomullsgarn  samt  oblekta,  blekta  oeh  färgade  bomullsväfnader  (dome- 
stik,  twills  m.  m.),  visade  dock  sin  egentliga  styrka  inom  linnebranschen.  De 
utstälda  segelduks-,  pressennings-  och  tältduksväfnaderna,  äfvensom  lakaiis- 
och  handdukslärfterna  jemte  juteväfnaderna,  äro  väl  kända  i marknaden.  Af 
särskildt  intresse  voro  de  utstälda  sprutslangarna  och  bomullsmaskinremmarna, 
hvita  eller  bruna,  med  bredder  vexlande  från  50  lill  375  mm.  samt  i längder 
ända  till  125  m.  Äfven  Almedahts  fabriks  aktiebolag,  Göteborg  (se  nedan  un- 
der linneväfnader)  visade  div.  bomullstyger,  såsom  bolstervar,  randiga  kostym- 
tyger,  markisväf,  mattgångar  m.  m. 

Hufvudstaden  representerades  värdigt  af  Stockholms  bomullsspinneri-  och 
väf ver  iaktiebolag , som  eger  fabrik  dels  i staden  med  405  väfstolar  jemte  för 
dessa  erforderliga  förberednings-  och  spinnmaskiner,  dels  i Thorshag,  utanför 
staden,  med  omkring  10,500  spindlar  med  därtill  hörande  förberedningsmaski- 
ner,  jemte  maskiner  för  tillverkning  af  dubbleradt  garn  och  fiskegarn.  Fabrika- 
tionen  af  garn  bedrifves  sålunda  i ganska  stor  utsträckning,  tillverkningen  be- 
löpande sig  1896  till  öfver  en  half  mill.  kg.  vid  den  sistnämnda  fabriken. 
Hufvudsakligen  lärfter  och  twills  voro  utstälda.  Bolaget  hade  äfven  ett  par 
maskinväfstolar  i arl)ete  vid  montren. 

Bland  öfriga  utställare  inom  bomullsindustrien  må  äfven  framhållas 
Bergs  aktiebolag  i Norrköping,  Kampenhofs  aktiebolag  i Uddevalla,  Nääs’  fabriks 
aktiebolag,  Floda,  samt  Alingsås’  bomullsväfveriaktiebolag.  Man  får  ej  heller 
glömma  And.  Arnell  i Hyssna,  som  visade  prof  å handväfda  bomullstyger 
af  olika  slag.  Denna  tillverkning,  påbörjad  1876,  sysselsätter  numera  omkring 
400  väfverskor,  som  tillverka  tyger  till  klädningar  och  förkläden,  skjortor  och 
blusar,  bårdförkläden  m.  m.  De  utstälda  väfnaderna  voro  tagna  direkt  från 
väfstolen,  utan  någon  slags  appretering,  lemnande  ett  godt  vitnesbörd,  då  man 
väl  känner  lill,  huru  mycket  en  mer  eller  mindre  varaktig  appretur  kan  öfver- 
skvla  en  väfnads  verkliga  brister. 

En  jemförelsevis  ny  fabrikation,  visande  goda  produkter,  var  represen- 
terad af  C.  Söllschers  lampveksfabrik  i Eskilstuna.  En  ännu  nyare  tillverkning, 
kanske  den  nyaste  inom  bomullsbranschen,  nämligen  tyllgardiner,  skulle  kunnat 
vara  representerad  å utställningen,  men  beklagligt  nog  förekom  dock  Aktiebo- 
laget svenska  gardinfabriken  endast  i katalogen,  under  det  all  den  norska  kon- 
kurrenten, Skandinavisk  aktie-tgllgardin fabrik  i Bergen,  uppvisade  ett  först- 
klassigt fabrikat  af  hvita  och  kulörta  tyllgardiner. 

Hvar  och  en  måste  ärligt  erkänna,  att  Norge  intog  ett  särdeles  framstå- 


T E X TI  E I X D U S T Ii  I E X. 


Mit 

ende  rum  inom  hela  textilindustrien,  men  kanske  mest  inom  bomullsbranschen. 
Detta  ådagalades  genom  de  i sanning  ståtliga  och  gedigna  utställningarna  från 
Nydalens  compagnie,  Haldens  bonmldspinderi  <£'  vceveri,  Christiania  mek.  vceveri 
(utom  täflan),  Skandinavisk  aklietyllg ardin fabrik,  Bergen,  samt  Hjula  vceveri  i 
Kristiania  (älven  utom  täflan).  De  utstälda  bomullsvarorna  inskränkte  sig  i 
allmänhet,  likasom  de  svenska,  till  de  enklare  slagen,  blekta  och  oblekta  lärfter 
och  twills,  piquéer  och  ginghams,  parkum,  flaneller,  segelduk  och  bomullsdräll. 
Särskildt  torde  de  norska  plyscherade  eller  ruggade,  kulörta  s.  k.  bomulls- 
flanellerna  höra  framhållas.  Vaddfabrikationen,  som  hos  oss  flerstädes  bc- 
drifves  såsom  en  biaffär,  var  inom  norska  afdelningen  företrädd  af  Vallö  val- 
fabriker och  G.  Ii.  Fuglesang,  Kristiania,  som  utstälde  s.  k.  mosaikvadd,  d.  v.  s. 
vadd  bestående  af  llere  olikfärgade  lager  på  hvarandra. 

En  lialf  mil  norr  om  Kristiania  ligger  vid  Akerselfven  Norges  största 
industriela  anläggning,  Nydalens  bomullsfabriker,  omfattande  3 spinnerier,  2 
väfverier  samt  färgeri  och  blekeri,  alla  drifna  med  vattenkraft  och  sysselsät- 
tande 1,050  arbetare.  Det  första  spinneriet  bygdes  redan  1845  af  grosshand- 
laren Adam  Hjorth,  som  förut  idkat  praktiska  studier  i Lancashire’s  spinnerier. 
År  1864  uppfördes  det  första  väfveriet.  För  närvarande  har  fabriken  öfver 
30,000  spindlar  och  700  välstolar  samt  producerar  omkring  800,000  kg.  garn 
och  110,000  st.  väfnader  årligen.  Vattenfallen  drifva  11  st.  turbiner.  Elektrisk 
belysning  är  införd,  hvarjemte  finnas  spisnings-  och  församlingslokaler  för 
arbetarne,  förutom  badhus  med  kalla  och  varma  bad.  Fabriken,  som  vunnit 
flere  utmärkelser  vid  föregående  utställningar,  lär  hafva  god  marknad  äfven 
i Sverige  för  sina  kulörta  bomullstyger. 

Den  danska  bomullsindustrien  var  representerad  endast  genom  Aktie- 
selskabet  de  forenede  vatfabrikker,  en  jemförelsevis  obetydlig  utställning,  hvar- 
emot  den  ryska  åter  på  ett  storartadt  sätt  var  företrädd  af  L.  König  j:or,  S t 
Petersburg,  som  visade  prof  på  ofärgadt  och  färgadt  bomullsgarn,  det  senare 
färgadt  efter  spinningen,  på  spole  eller  s.  k.  kops.  Denna  egendomliga  färg- 
ningsmetod  synes  vara  en  svensk  uppfinning  alt  döma  däraf,  att  patent  å den- 
samma beviljats  O.  Åkerlund  i Lerum  1895.  Enligt  denna  uppfinning  äro 
spolarna,  sådana  de  tagas  från  mulstolens  spindlar,  instuckna  i hål,  borrade 
uti  en  del  rör,  hvilka  ligga  uti  det  med  färgvätska  fylda,  lufttätt  tillslutna 
kärlet.  Detta  färgkärl  står  genom  ett  rör  i förbindelse  med  ett  annat  kärl, 
hvilket  i sin  ordning  kan  ställas  i förening  med  en  luftpump  och  en  äng- 
generator. Härigenom  kan  i färgkärlet  åstadkommas  omvexlande  vakuum  och 
tryck,  så  att  färgvätskan  än  pressas  från  spolens  yltre  till  dess  inre  delar  och 
än  i motsatt  rigtning.  Metoden  är  tvifvelsutan  ganska  bekväm,  och  garnet 
synes  vid  en  skärning  genom  spolens  midt  vara  ganska  jemnt  färgadt. 


670 


TE  X TI  LIND  U S TR I E N 


Bland  nyare  svenska  uppfinningar  inom  bomnllsväfnadsappretnren  hafva 
vi  att  märka  ingeniör  Wenströms  anordning  för  svedning  af  bomullstyger  ge- 
nom att  låta  dem  passera  öfver  en  genom  elektrisk  ström  upphettad  metall- 
skifva,  band  eller  träd.* 


4.  Linne-,  hamp-  och  jutegarn  samt  väfnacler  däraf. 

En  för  vårt  lands  industri  och  hemslöjd  vigtig  fråga  är  den,  hvilka 
medel  skulle  vara  mest  effektiva  i ändamål  att  främja  linets  odling  och  be- 
redning. Många  äro  de,  som  allvarligt  arbetat  mot  detta  mål  utan  resultat. 
Linet  är  näst  silke  det  ädlaste  af  alla  textilämnen,  och  linneväfnader  hafva 
sedan  årtusenden  tillbaka  varit  kända  för  sina  framstående  egenskaper,  hvit- 
het och  glans,  styrka  och  varaktighet.  Och  det  i vårt  land,  särskildt  i dess 
nordliga  provinser  producerade  linet  öfverträffar  till  och  med  de  flesta  utländska 
slag.  Tyvärr  synes  det  dock,  som  om  vår  allmoge,  bland  hvars  käraste  hem- 
slöjder linets  spinning  och  väfning  alltid  räknats,  skulle  allt  mera  vända  sin 
båg  från  dessa  sysselsättningar.  Detta  nedslående  förhållande  kan  visserligen 
delvis  förklaras  däraf,  att  billiga  bomullsväfnader  numera  lätt  erhållas,  hvilka 
alltså  i de  flesta  allmogehem  få  ersätta  de  förra.  Men  till  stor  del  ligger  an- 
ledningen i den  besvärliga  och  svåra  rötningen  och  beredningen.  Skall  man 
med  något  hopp  om  framgång  söka  upphjelpa  den  inhemska  linodlingen,  torde 
framför  allt  mera  rationela  och  tidsenliga  rötningsmetoder  böra  införas,  så  att 
en  jemnare  produkt  erhålles,  och  fara  för  öfverrötning  och  förstöring  före- 
bygges.**  Exempelvis  skulle  linet  omedelbart  efter  upptagandet  kunna  föras 
till  en  fabrik  för  att  undergå  rötning  och  beredning  därstädes,  eller  kunde  lin- 
rötnings-  och  beredningsanstalter  uppföras  å vissa  ställen  inom  landet,  hvarest 
hvar  och  en  linge  tillfälle  alt  låta  bereda  sitt  lin  för  vidare  förarbetning  till 
garn  och  väfnader  inom  hemmen. 

Bland  anmärkningsvärdare  försök,  som  under  senare  tider  i vårt  land 
blifvit  gjorda  lor  vinnande  af  en  mera  tidsenlig  beredning  af  linet,  må  nämnas 
ingeniör  E.  Schensons  (Arbrå)  uppfinningar  såväl  för  sjelfva  rötningen  som  för 

* En,  så  vidt  förf.  har  sig  bekant,  ännu  ej  i vårt  land  införd,  nyare  uppfinning  inom 
bomullsbranschen  är  framställning  af  s.  k.  merseriseradt  bomullsgarn,  hvilket  genom  behandling 
med  kali-  eller  natronlut  samt  följande  sträckning  får  en  glans,  liknande  silkets. 

**  Förf.  erinrar  sig  c:a  30  år  tillbaka,  då  en  del  tjenstemäns  löner  på  landet  utgingo 
in  natura,  hurusom  en  viss  kvantitet  lin  åfven  skulle  lemnas  tör  hvarje  gårdslott.  Man  erhöll 
härigenom  en  profsamling  af  linsorter,  som  nästan  trotsade  all  beskrifning:  långt  och  kort, 
öfverrött  och  underrött,  ängsrött  och  vattenrött,  med  färger  i gult,  grått  och  grönt  och  med 
olika  nyanser  inom  hvarje  färg.  Att  häraf  spinna  ett  vackert  garn  och  framställa  en  efter  blek- 
ningen jemnhvit  väfnad  tog  husmoderns  skicklighet  mycket  i anspråk. 


TE  X TIL  I X n U S T Ii  IEN. 


G71 


de  följande  processerna,  bråkning,  skäktning  och  häckling.  Exempelvis  må 
anföras  hans  1895  patenterade  matningsanordning  vid  skäktapparater. 

En  svårighet  vid  de  vanliga  »lintågornas»  spinning  ligger  i deras  stora 
längd,  som  nödvändiggör  användning  af  nålkammar  enligt  samma  princip 
som  för  kamullens  spinning.  Senare  tiders  sträfvanden  halva  hland  annat 
gått  ut  på  att  söka  genom  upprepad  sönderdelning  af  tågorna  erhålla  en  kort- 
fibrig  produkt  (cottoniseringj,  som  skulle  kunna  bearbetas  på  kardmaskin 
likasom  bomull.  Proceduren  blir  dock  härigenom  knappast  enklare,  och  garnet 
förlorar  antagligen  i godhet. 

Inom  denna  afdelning  å utställningen  mötte  oss  först  och  främst  Alme- 
dahls  fabriks  aktiebolag  med  dess  i livarje  svenskt  hem  välkända,  finare  och 
gröfre  linneväfnader,  dräll-  och  damastdukar,  servietter,  handdukar,  holstervar 
och  madrassväfnader  m.  m.  jemte  garn  och  tråd  i rik  sortering.  Utmärkta 
fabrikat  visade  äfven  Jonsereds  fabrik  sak  tiebolag  samt  Borås’  konstdamastväfveri, 
som  är  en  direkt  fortsättning  af  den  gamla  firman  G.  Stenbergs  enka  i Jön- 
köping. Häggådalens  mek.  linneväfveri  samt  S.  A.  Ekelund  & C:o,  Kinna,  ut- 
stälde  äfven  linnevaror  i olika  specialiteter. 

Ett  med  linet  heslägtadt  råmaterial,  jute  (Corchorus  textilis),  har  på 
senare  tider  blifvit  föremål  för  en  snabbt  utvecklad  och  storartad  industri,  på 
utställningen  representerad  genom  Skandinaviska  jutespinneri-  och  väfveriaktie- 
bolaget  Oskarsström,  samt  Svenska  jutevåf v er  iaktiebolag  et,  Södertelje.  Den  se- 
nare fabriken,  som  grundlädes  1889,  sysselsätter  omkring  500  arbetare  och 
tillverkar  för  bortåt  1 mill.  kr.  garn  och  väliiader  årligen.  Dessa  produkter, 
bestående  i jutegarn,  bindgarn,  mattvarp,  snören  och  rep  m.  m.  jemte  säck-, 
emballage-,  madrass-  och  dekorationsväf,  sadelgjordar  och  mattor  m.  m.,  hafva 
en  särdeles  mångsidig  användning. 

De  norska  linnevarorna  visade,  liksom  de  svenska,  i allmänhet  ett 
förstklassigt  fabrikat. 

Ett  visst  intresse  erbjöd  Köpenhamns  kokosväfveris  utställning,  visande 
vackra  prof  på  mattor  af  s.  k.  kokosbast  eller  de  kokosnöten  omgifvande 
fibrerna.  Man  fann  här  handväfda,  glatta  golfmattor,  skurna  eller  plyscherade 
skrifbordsmattor,  gymnastik-  och  badhusmattor  m.  m. 

Slutligen  får  här  ej  glömmas  det  betydande  uppsving  vår  inhemska 
mattfabrikation  giort  under  senare  tider,  hvilket  ådagalades  genom  en  hel  del 
fabrikat  å utställningen.  Aktiebolaget  Sommelii  fabriker,  äfvensom  Å.  T.  Kahns 
fabrik,  visade  välgjorda  s.  k.  korkmattor  och  vaxduksmattor  i rikt  mönster- 
urval förutom  oljedukar  och  impregnerade  väfnader  för  olika  ändamål,  under 
det  att  L.  Anderson  i Kinna  och  Aktiebolaget  Svenska  möbeltygs-  och  matt- 
fabriken i Göteborg  utstälde  vackra  prof  å yllemattor  m.  m.,  visande,  att 


TEXTILINDUSTRIEN. 


672 


man  allaredan  hunnit  långt  inom  denna  för  vårt  land  jemförelsevis  nya  och 
j)å  samma  gång  svåra  tillverkning,  inom  hvilken  dock  ännu  mycket  återstår 
att  göra. 

Det  torde  kanske  varit  ett  obekant  förhållande  för  de  tlesta  besökare 
å utställningen,  att  å Tekniska  högskolan  var  anordnad  en  utställning  af  såväl 
textilprof  som  apparater  för  profning  af  väfnader  och  garn.  Tekniska  hög- 
skolans materialprofningsanstalt,  som  under  år  1896  började  sin  verksamhet, 
har  äfven  vidtagit  anordningar  för  profning  af  alla  slags  textilalster,  såväl  väf- 
nader och  garn  som  papper.  För  detta  ändamål  hafva  en  del  apparater  blif- 
vit  anskaffade,  delvis  af  samma  typ  som  de  vid  Charlottenburg  i Berlin  an- 
vända, hvarigenom  anstalten  sålunda  under  officiel  kontroll  kan  företaga  prof- 
ningar  af  nämnda  slag.  En  hel  del  pappersprofningar  gjordes  äfven  därstädes 
under  utställningen  för  juryns  behof.  Anstalten  har  sålunda  3 hållfasthetsprof- 
vare,  nämligen  en  (af  L.  Schöpper)  för  väfnader,  till  100  kilograms  belastning,  en 
(af  Wendler)  för  garn,  finare  väfnader  och  papper,  till  20  kilograms  belastning, 
samt  en  (af  förf.  konstruerad)  för  fibrer,  till  150  gram.  Vidare  finnes  en  snodd- 
täljare  för  garn,  en  apparat  för  profning  af  garns  jemnhet  och  renhet,  förutom 
vägapparater,  hygrometrar  m.  m.  samt  fullständig  mikroskopisk  utrustning. 
Denna  senare,  som  är  af  stor  betydelse  för  kontrollen,  omfattar  bland  annat 
en  mängd  normalpreparat  af  olika  såväl  vegetabiliska  som  animaliska  textil- 
ämnen, dels  hemtade  från  utlandet,  dels  tagna  ur  Tekniska  högskolans  egna, 
inom  detta  område  ganska  rikhaltiga  samlingar. 


Som  sluttillägg  till  ofvanstående  betraktelser  öfver  den  textila  fabriks- 
industrien å utställningen,  hvilka  tyvärr  blott  kunnat  skissartadt  framställas, 
vill  förf.  påpeka,  att,  om  man  på  grund  af  en  utställning  vill  skaffa  sig  ett  så 
fullständigt  begrepp  som  möjligt  om  en  viss  industrigrens  tillstånd  inom  ett 
land,  man  icke  blott  har  att  studera,  hvad  som  å utställningen  finnes,  utan 
äfven  tillse,  hvad  som  där  fattas. 


XLI. 


KEMISK  INDUSTRI. 


AF 


A.  WERNER  CRONQUIST. 


AIR  ifrån  den  tid,  naturens  studium  iklädt  sig  vetenskaplig  form,  hafva 
svenske  män  städse  tagit  verksam  del  däri  och  med  framgång  egnat  sig  åt 
härmed  förknippade  forskningar.  Särskildi  har  detta  varit  och  är  fortfarande 
förhållandet  med  kemi.  De  insatser,  Bergman,  Scheele,  Galin,  Berzelius  och 
Mosander  m.  11.  gjort  i den  kemiska  forskningen,  torde  vara  lika  väl  bekanta, 
som  att  vårt  land  fortfarande  hyser  llere  inom  denna  vetenskap  med  rätta 
berömde  män. 

Ett  mått  på  den  ställning,  Sverige  intager  i en  del  af  den  rent  kemiska 
forskningen,  angifver  antalet  af  svenskar  upptäckta  eller  först  framstälda  grund- 
ämnen. De  äro  19,  en  siffra,  som  ej  på  långt  när  uppnåtts  af  någon  annan 
nation  — närmast  är  den  engelska  med  15  namn  — , hvilket  utgör  mer  än 
en  tredjedel  af  grundämnen  med  kända  upptäckare,  i allt  54.  Visserligen 
hafva  icke  svenska  kemister  på  samtliga  områden  utvecklat  så  stor  verksam- 
het, men  det  anförda  bevisar  dock  deras  framskjutna  ställning  i förhållande 
till  öfriga  länders  vetenskapsidkare  inom  denna  vigtiga  forskningsgren.  Den 
kemiska  teknologien,  en  dottervetenskap  till  kemien  sjelf,  har,  livad  bergskemi 
och  metallurgi  vidkommer,  uppnått  en  hög  utveckling  i vårt  land  och  där 
intagit,  liksom  den  ännu  intager  en  ganska  beaktansvärd  plats  i den  veten- 
skapliga forskningen.  Däremot  har  kemiens  tillämpning  på  öfriga  industri- 
grenar stått  relativt  tillhaka,  beroende  ej  minst  af  det  ringa  antal  inhemska 
uppfinnare,  som  med  framgång  uppträd  t inom  landet,  ty  den  regeln  gör  sig  i 
allmänhet  gällande,  att  en  uppfinnings  utveckling  sker  kraftigast  inom  det  land, 
där  den  tillkommit.  På  så  sätt  har  tändsticks-  och  sprängämnesindustrien 
uppkommit  kring  namnen  J.  E.  Lundström  och  Nobel,  samt  sullitinassetill- 


674 


K E MIS  K INDUS  TR I. 


verkningen  i anledning  af  C.  1).  Ekmans  här  först  utförda  vackra  uppfinning, 
och  i Danmark  ha  H.  C.  Hansens  uppfinningar  utgjort  väsentlig  anledning  till 
den  stora  utveckling,  som  skett  med  tillverkning  af  mejeripreparat. 

Utom  dessa  i Skandinavien  inhemska  industrier,  till  hvilka  flere  andra 
på  förträffligt  sätt  sluta  sig,  hafva  främmande  länders  uppfinningar  gjort  sig 
gällande  äfven  hos  oss,  särdeles  de  senaste  tiotalen  af  år.  Den  kemiska  in- 
dustrien (inclusive  glas-  och  kemisk  trämassa)  har  under  tre  årtionden  hållit 
jemna  steg  med  den  allmänt  storartade  utvecklingen  och  med  ungefär  en 
åttondel  deltagit  i totala  värdet  af  vårt  lands  tillverkning,  samt  hvad  Sverige 
vidkommer  under  senaste  25  år  i handelsvärde  närmar  sig  en  milliard  kr. 


De  skandinaviska  länderna,  som  voro  å utställningen  representerade, 
sakna  egentlig  sodaindustri,  d.  v.  s.  fabriker,  där  soda  framställes  ur  koksalt, 
men  visserligen  förekomma,  särdeles  i Danmark,  sådana  fabriker  för  om- 
kristallisering  af  soda,  och  utstäldes  af  aktiebolaget  Sodafabrikerna  i Köpen- 
hamn. Metoden,  hvarmed  bolaget  arbetar,  Thorvald  Schmidts,  är  ganska 
behändig.  Sodan,  vanligen  tillverkad  enligt  Solvays  metod,  upplöses  i ringa 
mängd  kokande  vatten  lill  afskiljande  af  olösliga  eller  mera  svårlösta  ämnen 
än  soda,  hvarefter  den  renare  sodaluten  fylles  i fyrkantiga  giutjernslådor, 
ungefär  75  cm.  långa,  50  cm.  breda  saml  30  cm.  djupa.  Dessa  hafva  genom- 
gående tuber,  som  öppna  sig  åt  gaflarna.  Med  den  varma  lösningen  ned- 
sättas dessa  lådor  i rinnande  vatten,  som  föranleder  bildning  af  små  kristaller; 
men  då  vid  nedsättandet  värmegraden  redan  betydligt  sjunkit,  hafva  dessa 
kristaller  högsta  vattenhalt,  62  proc.  Man  säger,  att  en  obetydlighet  natrium- 
sulfat bidrager  till  vattnets  bibehållande  och  underlättar  kristallisationen.  Det 
mycket  vackra  och  till  sitt  ändamål  mera  användbara  saltet  än  grofkristal- 
liniskt  tillverkas  i stor  mängd,  3,000  tons  per  år,  och  en  betydlig  del  däraf 
exporteras  till  Sverige,  där  det  utminuteras. 

Svafvelsyra  erfordras  således  icke  i de  nordiska  länderna  för  sodafa- 
brikation, men  visserligen  för  superfosfat  och  sprängämnen,  i allt  för  Sverige 
nära  40,000  tons  som  »kammar»-syra  beräknad,  och  voro  de  största  tillver- 
karne  vid  utställningen  representerade,  nämligen  Skånska  superfosfat-  och  svaf- 
velsgrefabriksaktiebolagel  i Helsingborg,  Stockholms  snper fosfataktiebolag,  Stora 
Kopparbergs  bergslags  aktiebolag,  Falun,  och  Stockholms  svafvelsyrefabrilcs  aktie- 
bolag ; hvarjemte  från  Norge  Lgsaker  kemiske  fabrik  vid  Ivristania  lillstädes- 
kommit. 


KEMISK  INDUSTRI. 


<375 


Den  förstnämnda,  skånska  fabriken  fyller  ungefär  hälften  af  sagda  be- 
lopp; under  de  22  år,  fabriken  existerat,  har  den  omsatt  för  nära  37  millio- 
ner kronor  gödningsämnen,  däri  inräknad  den  sillguano,  som  vid  bolagets 
fabrik  å Elgön  i Bohus  län  tillverkas,  och  som  utmärker  sig  för  kväfvehalt 
och  ringa  mängd  fett  — 3 % därför,  att  benzinextraktion  användes,  mot  10 
å 15  % , som  vanligen  förekommer. 

Äfven  inräknas  häri  s.  k.  dubbelsuperfosfat  med  fosforsyrehalt  om 
maximum  45  procent  fosforsyra,  som  är  ett  intressant  fabrikat  från  Helsing- 
borgsfabriken ; det  består  af  fosforsyra  (erhållen  af  fosfats  behandling  med 
svafvelsyra),  hvarmed  en  ny  portion  fosfat  sönderdelats  och  kan  sålunda  bilda 
en  höggradig  produkt. 

Skånska  superfosfat-  och  svafvelsyrefabriksaktiebolaget  visar,  hvad  intelli- 
gent teknisk  kunskap  i förening  med  dugande  köpmanskap  kan  åstadkomma 
och  utgör  en  af  de  största  länkarna  i den  kedja  af  kemisk  storindustri  af 
mångahanda  slag  för  kautschuk,  socker  m.  m.,  som  utvecklats  i och  omkring 
Helsingborg.  Från  att  vara  en  mera  vanlig  superfosfatfabrik  utvecklades  näm- 
ligen skånska  fabriken,  i följd  af  sitt  ökade  behof  af  råämnet  svafvelkis,  till 
fabrik  för  tillgodogörande  af  äfven  öfriga  beståndsdelar  i detta  mineral.  För 
att  härvid  undgå  för  superfosfaten  otjenlig  förorening  af  arsenik,  förändra- 
des den  för  15  år  sedan  mest  använda  spanska  svalYelkisen  till  norskt  rå- 
ämne dels  från  Bossmo,  dels  frän  Rörås  och  Sulitelina,  och  användas  fort- 
farande. Den  förstnämnda  erbjuder  fördelen  af  alt  vara  ren,  nästan  koppar- 
fri, bränderna  kunna  därför  utbrännas  ganska  svafvelrena,  hvarför  de  seder- 
mera användas  såsom  jernmalm  för  tillverkning  af  sekunda  tackjern.  Kiserna 
från  Börås  och  Sulitelina  innehålla  däremot  upptill  5 procent  koppar,  som 
tillgodogöres  ur  bränderna.  Sulitelma-kisen  är  såsom  nästan  zinkfri  härvid 
att  föredraga,  emedan  zink  vid  röstning  kvarhåller  svafvel,  som  sålunda  icke 
till  fullo  kan  utnyttjas.  Sulitelma-kisen  åter  lemnar  allt  sitt  svafvel  och  be- 
tydlig mängd  koppar,  som  sedan  efter  röstning  med  koksalt  bringas  till  i 
vatten  lösligt  tillstånd,  h varefter  koppar  fälles  med  jernskrot. 

Den  kvantitet  renad  koppar,  som  genom  brändernas  behandling  sålunda 
vinnes,  understiger  numera  icke  500  tons  per  år,  d.  v.  s.  mer  än  dubbelt 
större  kvantitet  koppar  erhålles  vid  denna  fabrik  såsom  biprodukt,  än  hvad 
landets  samtliga  kopparverk  på  torra  vägen  vinna. 

Den  kemiska  industrien  såsom  sådan  inkräktar  allt  mera  på  den  rena 
hyttkonsten,  smältning  utbytes  mot  lösning,  metallurgens  arbeten  förflyttas 
från  ugn  och  degel  till  utlakningscisternerna  och  utfällningskärl,  men  resul- 
taten blifva  desamma  — rena  metaller. 

Den  här  ifrågavarande  fabriken  är  ett  godt  exempel  på  råämnes  vandring. 


KEMISK  INDUSTRI 


67(5 


Från  Sulitelma  erhålles  svafvelkisen;  en  del,  som  skall  användas  i Hel- 
singhorg,  ditföres  direkt,  en  annan  del  föres  annorstädes  att  utbrännas,  brän- 
derna samlas  dock  i Helsingborg,  urlakas  och  behandlas  där;  återstoden  med 
namnet  »purple  or»  exporteras  sedan  till  Tyskland  och  förarbetas  därstädes. 

Alf  Larssons  uppfinning  att  ur  lämpligt  rostad  lerskiffer  från  Skånes 
kolförande  formation  kunna  genom  direkt  svafvelsyrebebandling  erhålla  tek- 
niskt ren  svafvelsyrad  lerjord  och  alun  bar  erhållit  så  stor  användning  vid  Hel- 
singborgsfabriken,  att  tillverkningen  däraf  uppgår  lill  vid  pass  2,500  lons  per 
år,  och  man  kan  godt  säga,  att  de  öfriga  alunverken,  med  produktion  ej  upp- 
nående \/10  af  denna  kvantitet,  hafva  alldeles  stannat  efter  den  nye  medtäflaren. 

Helsingborgsfabrikens  totalomsättningsvärde  under  dess  24-åriga  tillvaro 
uppgår  till  något  mer  än  40  millioner  kronor;  de  senare  åren  öfverstiga  om- 
sättningarna  3 millioner  kronor  per  år. 

Sig  närmande  den  förra  är  Stockholms  superfosfatakiiebolag,  hvars  om- 
sättning från  båda  fabrikerna,  Gäddviken  vid  Stockholm  och  Ceres  nära  Göte- 
borg, uppgår  lill  450,000  tons  beredda  gödningsämnen,  hvarå  dock  priset 
alltjemt  nedsättes  och  uppgår  ej  till  hälften  per  100  kg.  mot  för  20  år  sedan. 
Stockholms  superfosfatfabriks  kraftige  och  skicklige  ledare  har  därför  sett  sig 
om  efter  utvidgad  verksamhet  för  sill  bolag,  och  därvid  upptagit  och  blifvit 
banbrytare  här  i landet  för  elektrokemisk  industri  i större  skala  genom  upp- 
förande af  en  storartad  fabrik  för  förnämligast  klorsyradt  kali  (kaliumklorat) 
vid  Månsbo  nära  Avesta.  Med  till bjelp  af  vid  pass  3,000  hästkrafter  från 
Dalelfven  sker  fabrikationen  enligt  metod,  som  ej  är  allmänt  bekant  och  lem- 
nar  mer  än  1,000  tons  klorat  till  produkt.  Hela  vårt  lands  förbrukning  vid 
tändsticksfabrikerna  täckes  häraf,  och  betydlig  export  linnes  för  detta  salt. 

Stora  Kopparbergs  aktiebolag  exponerade  äfven  svafvelsyra,  som  i Falun 
tillverkas  i betydande  mängd  för  kopparextraktion  och  afsalu;  äfven  vitrioler,  sär- 
deles kopparvitriol,  hvaraf  ej  mindre  än  1,500  tons  under  1896  blifvit  framstälda. 

Den  äldsta  svafvelsyrefabriken,  tillhörande  Stockholms  svafvelsyrefabriks- 
aktiebotag  och  anlagd  redan  1844  af  svenska  kemiska  industriernas  fader,  Lars 
Hierta,  som  något  år  tidigare  anlade  Liljeholmens  stearinfabrik  och  efter  ytter- 
ligare något  årtionde  blef  förläggare  till  Munksjö  fabrik  för  kemisk  trämassa 
och  papper,  utmärker  sig  för  en  pålitlig  produkt  af  god  kvalitet. 

Andra  syror  af  stor  renhet  och  styrka,  särskildt  salpetersyra  och  salt- 
syra, utstäldes  från  Sebastinaktiebolaget,  sedan  många  år  kändt  för  sina  goda 
tillverkningar,  hvilka  i sin  mån  torde  hafva  bidragit  att  importen  af  salpeter- 
syra de  senare  åren  minskats,  ehuru  behofvet  därunder  betydligt  ökats. 


PE-  240.  STOCKHOLMS  SUPERFOSFATAKTIEBOl<AGS  FABRIKER:  GÄDDVIKEN  OCH  CERES  SAMT 
KLOR ATFABRI KEN  VID  MÄNSBO,  AVESTA. 


K E M I S K I K I)  U S TRI. 


678 


Då  professor  August  Almén  på  våren  1874,  såsom  inbjudningsskrift  vid 
professorn  i fysik  vid  Upsala  universitet  R.  T.  Thaléns  tillträde  i embetet, 
offentliggjorde  en  »jemförelse  mellan  naturliga  och  konstgjorda  helsovatten, 
sådana  de  i handeln  förekomma»,  afgaf  han  därmed  öfver  de  7 inhemska 
hästa  fabrikers  konstgjorda  helsovatten  en  kritik,  som  utmynnade  i den  dom, 
alt  8 af  dem  voro  mycket  dåliga,  2 nästan  odugliga  och  2 odugliga.  Professor 
Almén  blef  emellertid  mycket  snart  satt  i tillfälle  alt  visa,  huru  dylik  tillverk- 
ning skulle  bedrilVas,  för  att  tillfredsställa  ej  allenast  publikens  smak  utan 
äfven  fylla  vetenskapens  kraf,  ty  apoteksinnehafvarne  i Stockholm  lemnade 
honom  det  uppdraget;  så  uppstod  Apotekarnes  mineralvatten-aktiebolag,  som 
i särskild  rymlig  byggnad  lät  efter  alla  tidens  fordringar  inreda  en  fabrik, 
som  stäldes  under  ledning  af  kunnige  och  intresserade  män,  hvarjemte  pro- 
dukterna kontrollerades  de  första  nio  åren  af  professor  Almén  och  sedermera 
af  professor  O.  Hammarsten.  Årligen  hafva  de  erhållna  analysresultaten  offent- 
liggjorts; af  dessa  framgår,  att  under  de  förflutna  22  åren  892  olika  vatten- 
prof  uttagits  och  undersökts,  därvid  ej  mindre  än  (5,5(59  detaljbestämmelser 
blifvit  utförda,  hvilka  ådagalägga,  att  tillverkningen  städse  varit  mycket  jemn 
med  noggrann  öfverensstämmelse  emellan  motsvarande  siffror  för  naturliga 
och  konstgjorda  vatten. 

Gifvet  är,  att  en  sådan  idealfabrik  för  mineralvatten,  väl  tekniskt  och 
ekonomiskt  skött,  skulle  erhålla  framgång.  Så  har  äfven  inträffat;  under  år 
187(5  tillverkades  5,900  hl.  mineralvatten,  motsvarande  nära  1 1/2  million  400 
grams  llaskor,  men  år  189(5  hade  tillverkningen  stigit  till  15,200  hl.,  motsva- 
rande 3,800,000  400  grams  flaskor,  och,  då  handelsvärdet  å de  förra  uppgick 
ill  nära  180,000  kronor,  har  motsvarande  summa  för  189(5  ökats  till  öfver 
440,000  kronor.  Totalbeloppet  under  den  tid,  fabriken  varit  i gång,  uppgår 
till  nära  (5 V2  millioner  kronor,  varande  däri  icke  inberäknadt  värdet  af  flaskor 
och  kostnaderna  för  transporter. 

Under  tiden  följde  äldre  fabriker  omförmälda  bolags  exempel,  och  nya 
tillkommo.  Sådana  af  förträfflig  beskaffenhet  inrättade  äro  i första  rummet 
Instruktionsapoleket  Nordstjernans  mineralvattenfabrik  med  vatten  af  hög  kva- 
litet, och  tillverkningen  intill  år  1890  stäld  under  professor  F.  L.  Ekmans 
kontroll.  Efter  hans  död  har  professorn  grefve  K.  A.  Mörner  ombesörjt  denna 
kontroll,  hvars  noggrannhet  bäst  bedömes  af  antalet  uttagna  vattenprof,  som 
exempelvis  under  189(5  uppgått  till  105,  och  hvarå  ej  mindre  än  403  detalj- 
bestämningar  utförts,  hvarför  kontrollanten  vitsordar,  att  tillverkningen  af  ar- 
liliciela  mineralvatten  vid  apoteket  Nordstjernan  fortfarande  blifvit  skött  med 
omsorg  och  insigt. 

Äfven  llere  andra  fabriker  äro  att  nämna,  såsom  Norrköpings  mineral- 


KEMISK  INDUSTRI. 


679 

vattenfabrik  under  kontroll  af  lektor  A.  W.  Cronander  samt  Stockholms  nya 
mineralvatten  fabrik  (C.  O.  Carlsson  & C:o)  under  kontroll  af  professor  J.  O. 
Rosenberg  med  en  tillverkning  af  mer  än  3,200  hl.  1 l/.t  million  tiaskor  mine- 
ralvatten och  läskedrycker,  däraf  mer  än  hälften  soekerdricka.  Därjemte  var 
från  Norge  godl  mineralvatten  exponeradt  frän  Trondhjems  mineralvattenfabrik 
och  fabriken  Norden  i Kristiania. 

Från  Ronneby  välkända  helsobrnnns  aktiebolag  hade  utstälts  dels  jern- 
vatten,  hvarmed  visats,  alt  bolaget  lyckats  öfvcrvinna  de  högst  betydande  svå- 
righeter, som  gifvetvis  måste  uppstå,  då  man  vill  göra  ett  naturligt  vatten 
med  så  hög  jernhalt  hållbart  för  längre  lid.  Vatten,  förvarad  t i llere  år,  be- 
fans  nämligen,  enligt  intyg  af  kontrollanten,  professor  J.  Lang,  och  å utställ- 
ningen tillgängliga  prof,  vara  alldeles  oförändradi,  vitnande  om  synnerlig  om- 
sorg vid  behandlingen. 

Ronneby-bolaget  utstälde  äfven  en  nyhet,  Ronneby  arsenik  vatten,  d.  v.  s. 
Ronneby-vatten  försatt  med  arsenik  i lämplig  lösning,  för  atl  sålunda  erhålla 
ett  arsenikhaltigt  naturligt  jernvatten,  afsedl  alt  ersätta  de  i stor  mängd  im- 
porterade utländska  jernhaltiga  arsenikvattnen  Roncegno  och  Levico. 

Farmaceutiska  preparat  fördes  ej  af  många  utställare.  Apoteket  Ugglan 
i Stockholm  hade  utstält  lysol,  som,  enligt  professor  L.  Stahres  intyg,  be- 
tecknades såsom  jemnbördig  med  utlandets  bästa»;  därjemte  förefunnos 
tabletter,  hvaribland  särskildi  en  del  organoterapeutiska  voro  af  intresse ; lika- 
ledes ett  stort  antal  fluidextrakt,  och  angafs  för  hvart  och  ett  af  dem  analys- 
resultat med  hänsyn  till  alkohol-  och  extraktmängd,  eg.  v.,  aska  och  askans 
alkoholhall.  Öfver  100  olika  kopparpreparat  voro  likaledes  exponerade.  Labo- 
rant: examin.  apotekaren  Arv.  Blomquist. 

Instruktionsapoteket  Nordstjernan,  Stockholm,  företedde  ett  mycket  stort 
antal  preparat  — utom  förut  omtalade  extrakt  med  olika  tillsatser  fluid- 
extrakt, gelatinkapslar,  galeniska  preparat,  kemiska  reagens  m.  m. 

Professor  Poehl  i S:t  Petersburg  hade  en  samling  s.  k.  opoterapeutiska 
preparat,  erhållna  genom  extrakt  af  de  verksamma  beståndsdelarna  med  und- 
vikande af  skadliga  eller  overksamma  delar. 

Lenhardtsons  stomatol,  som  lär  väsentligen  utgöras  af  terpincol,  och 
därför  måste  vara  bakteriedödande,  var  utstäld,  likaså  Galins  välkända  amykos 
aseptin  och  Barnängens  tekniska  fabriks  nya  kraftiga  antiseplicum  Vademecnm. 


Liljeholmens  stearin fabriksaktiebolag , som  bland  biprodukter  äfven  er- 
håller glycerin,  bar  under  ett  tiotal  af  är  bragt  i handeln  kemiskt  ren  glycerin, 
som  väl  motsvarar  de  anspråk,  som  ställas  på  glycerin,  afsedd  till  medicinskt 


KEMISK  IX DU STHI. 


(380 


bruk,  och  som  kan  sättas  i jemnbredd  med  de  yppersta  utländska  fabrikat. 
Tillverkningen  af  dylik  glycerin  uppgår  till  ej  mindre  än  30,000  kilogram,  hvaraf 
största  delen  exporteras. 

Lars  Montén  har,  jemte  sin  här  nedan  närmare  beskrifna  stora  tvål- 
och  ljusutställning,  äfven  mycket  vackra  prof  af  renadt  ullfett,  lanolin  eller 
adeps  lame,  som  är  framstäldt  medels  en  af  d:r  Ekenberg  utarbetad  metod, 
som  ej  är  känd.  Ullfettet  härsknar  icke,  verkar  till  och  med  konserverande 
på  andra  oljor.  Denna  egenskap  hos  detsamma  motiverar  dess  stora  använd- 
ning till  toalettmedel;  för  uppnående  af  behörig  smidighet  är  i detta  preparat, 
lanolin,  någon  kvantitet  vatten  inarbetadt,  af  enahanda  orsak  som  vatten  måste 
finnas  i bordsmör  för  alt  låta  fettet  utbreda  sig  på  bröd.  Tvål  eller  såpa  af  ull- 
fett åstadkommer  fast  form  (solidifierar)  i petroleum  eller  dess  destillat,  utan 
att  fastheten  ändras  under  åratals  förvaring.  D:r  Ekenberg  och  firman  Montén 
liafva  1890  förvärfvat  patent  å denna  användning  af  ullfett,  som,  därest  llam- 
ningstemperaturen  samtidigt  kan  höjas,  bör  få  omfattande  användning  för  bättre 
tillgodogörande  af  lätta  smörjoljor  än  nu  sker.  Då  årligen  omkring  900,000 
tons  ull  erhållas,  hvaraf  en  fjerdedel  uppgifves  vara  råfett,  så  finnes  ju  stor 
tillgång  på  råmaterial  för  denna  intressanta  fabrikation. 

Bland  öfriga  apoteksvaror  och  liknande  föremål  utstäldes  vackra  pro- 
dukter af  tallbarr  från  apotekaren  Carlssons  enka  i Jönköping,  köttpulver  från 
A.  Kayser  i Enköping  och  kolvadd  från  F.  A.  Westerlnnd  i Stockholm.  - — Denna 
vadd  utgöres  af  horsyre-  eller  i borax  dränkt  bomull,  som  efter  kolning  bildar 
en  svart  vadd,  efter  omglödgning  af  stor  antiseptisk  verkan,  och  användes 
särskildi  vid  tandoperationer. 

Fiskolja  (ångmedieintran)  var  vid  utställningen  fördelad  mellan  kemiska 
industri-  och  liskeriafdelningen.  På  den  förra  hade  kommit  den  gamla  väl- 
kända firman  Peter  Möller  i Kristiania,  som  genom  att  år  1853,  för  oljans  ut- 
vinnande, införa  ångkokning  af  lefvern,  åstadkom  stor  förbättring  i denna 
handtering,  hvilken  ytterligare  ökats  genom  oljans  uttagande  vid  möjligast  låg 
temperatur  och  under  luftens  frånvaro,  på  det  atl  ej  spår  af  härskning  (oxide- 
ring)  af  oljan  må  kunna  ega  rum.  Då  härvid  är  omöjligt  alt  använda  vacuum, 
ersättes  luften  med  annan  indifferent  gas,  såsom  kolsyra,  och  produkten  kallas 
af  fabrikanten  hydroxylfri  ångmedieintran.  Härjemte  förefans  såväl  medi- 
eintran  af  utmärkt  beskaffenhet  som  medicinsk  torsklefver  från  The  norwegian 
medical  cod-liver  Co.  i Kristiania.  Bland  de  i liskeriutställningen  upptagna  ut- 
märktes särskildi  Tob.  U.  Borthen  i Trondhjem,  N.  P.  Dahl  i Molde,  hleinr. 
Meijer  i Kristiania,  som  ej  har  mindre  än  8 fabriker  i Lofoten  och  Finnmar- 
ken för  tillverkning  af  ångmedieintran,  Th:s  Land  och  Peder  Devold  i Aalesund, 
Johannes  H.  Giaever  i Tromsö  samt  C.  Jordan  i Trondhjem. 


KEMISK  INDUSTRI.  681 

l)å  torsldefver  är  en  i handeln  mindre  allmän  produkt,  som  vid  en 
del  tillfällen  med  fördel  torde  kunna  ersätta  fiskolja,  meddelas  Ivenne  ana- 
lyser därå  från  Norwegian  medical  cod-liver  Co.,  l:a  af  Schmelck,  2:a  af 
Chittenden: 


1 :a. 

2:a. 

fett  

49. 2S 

51.38 

proteinämnen 

11.15 

11.02 

kväfvelria  ämnen 

5.48 

0.8  8 

aska 

5.1  1 

vatten 

27.58 

31.6  1 

Summa  100. 00 

100. 00 

Af  askmängden  utgjorde  enligt  Chittenden  0.59  fosforsyra. 


Aret  1897  är  inom  sprängämnestekniken  ett  hemärkelseår.  Nitroglyce- 
rin  upptäcktes  nämligen  1847  å Pelou/.e’s  laboratorium  af  den  unge  italienaren 
Sobrero,  och  Pelouze  skyndade  sig  alt  inför  franska  vetenskapsakademien  i 
Februari  anmäla  denna  upptäckt  af  pyroglycerin,  som  ämnet  genast  kallades, 
i följd  af  sin  egenskap  att  vid  upphettning  häftigt  explodera.  Under  mellan- 
tiden, till  Emanuel  Nohels  och  hans  söners  praktiska  utredning  — 1863  å 
Heleneborg  vid  Stockholm  — af  delta  sprängämnes  framställande,  hade  pre- 
paratet, under  namn  af  Glonoin,  i N.  Amerika  erhållit  sparsam  användning 
för  medicinskt  ändamål. 

»La  Suéde  est  le  pays  elassique  des  explosifs  mödernes»,  säger  den 
kände  författaren  Paul  F.  Chalon  i sill  arbete  »Les  explosifs  mödernes».  Så 
är  ock  förhållandet,  ty  af  de  moderna,  egentliga  sprängämnena  torde  de  ni- 
troglycerinhaltiga  utgöra  mer  än  tre  fjerdedelar,  och  de  metoder,  som  först 
här  utarbetats,  halva  sedermera  i mer  eller  mindre  fullkomnadt  skick  blifvil 
spridda  till  verldens  alla  kanter.  Mängden  nitroglycerinhaltigt  sprängämne, 
som  årligen  tillverkas,  torde  ej  understiga  60  millioner  kilogram,  med  kon- 
sumtionsvärde  ej  understigande  90  millioner  kronor.  Då  minst  3 kbm.  sten 
torde  lössprängas  af  1 kg.  nitroglycerinsprängämne,  inses  lätt,  hvilka  massor 
af  malm,  bergarter  m.  m.,  genom  dessa  sprängämnen  förflyttats.  Sådana  ar- 
beten som  Korinthkanalen,  S:t  Gotthardlunneln,  Donaus  rensning  vid  Jern- 
porten,  hortrödjandet  af  undervattensklippor  vid  Hellgate  utanför  Newyork 
m.  fl.  skulle  ej  haft  stor  utsigt  att  komma  till  stånd,  ej  heller  torde  vår  sköna 
hufvudstad  med  sin  bergiga  belägenhet  kunnat  ernå  sådan  utveckling  på  den 
korta  tid,  som  skett,  därest  icke  nitroglyeerinsprängämnen  funnits  till  hjelp. 


Ä /•:  .1/  / S K I X DVS  T R 1. 


682 


I ännu  högre  grad  liar  malmindustrien  skördat  fördelar  genom  de 
ifrågavarande  sprängämnenas  användning;  borrningskostnaden  har  minskats 
med  vid  pass  60  procent  mot  förut,  hvilket  motsvarar  en  besparing,  som  kom- 
mit vår  bergshandtering  till  del,  af  vid  pass  2 millioner  kronor  per  år,  eller 
under  hela  användningstiden  minst  30  millioner  kronor  mindre  kostnad,  än 
om  svartkrut  begagnats.  Den  besparing  för  hela  jordens  malmbrytning,  som 
på  detta  sätt  åstadkommits,  understiger  säkerligen  icke  en  milliard  kronor, 
ett  belopp,  hvarmed  metallproduktionen  kunnat  ökas  och  som  sannolikt  ut- 
gjort en  verksam  häfstång  till  höjandet  af  respektiva  länders  metallindustri. 

Samtidigt  har,  genom  ökad  kännedom  om  nitroglycerinsprängämnenas 
egenskaper,  farän  minskats  såväl  med  hänsyn  till  fabrikation  som  användning. 
Under  åren  1865—69  kunde  vid  fabrikationen  räknas  högst  100  tons  till- 
verkade sprängämnen  för  h varje  därvid  dödad  eller  dödligt  skadad  person, 
men  de  senaste  5 åren  1893 — 1897  uppnåddes  3,000  tons  tillverkning  per  dödad 
eller  dödligt  skadad  person. 

I afseende  å användning  finnas  uppgifter  endast  rörande  bergshandte- 
ringen,  hvaraf  framgår,  all  under  tiden  1871  till  1891  brytning  af  100-  till 
150,000  tons  malm  har  kostat  ett  menniskolif  eller  en  dödligt  skadad  per- 
son, hvaremot  malmbrytningen  1893 — 97  uppgick  till  i medeltal  mer  än  500,000 
tons  malm  för  h varje  menniskolif,  som  vid  explosion  förlorades,  vitnande  om 
tilltagande  lorsigtighet  hos  arbetarne  och  skärpt  tillsyn  öfver  sprängämnets 
handhafvande. 

Sprängåmnesindustrien  var  representerad  af  6 svenska  och  en  norsk 
fabrik,  hvarjemte  svenska  armén  och  flottan  äfven  här  voro  företrädda  af  in- 
tressanta produkter.  Krut  utstäldes  från  Gyttorps  sprängämnesaktiebolag,  sär- 
skildt  skyttekrut,  som  tillverkas  med  uteslutande  hänsyn  till  landets  skytte- 
föreningar, hvarvid  bolaget  satt  som  mål  alt  tillhandahålla  ett  för  dessa  för- 
eningar lämpligt  krut  till  ett  i möjligaste  mån  moderat  pris;  och  att  detta 
lyckats,  framgår  af  den  stora  konsumtionen,  då  ej  mindre  än  2'/2  million  skott 
hafva  under  1886  af  skyttar  i vårt  land  lossats  med  detta  krut.  Äfven  ut- 
skildes krut  från  Nitedals  knidtuoerk,  anlagdt  1835,  ombygdt  1883  vid  Kristia- 
nia, särskildt  mycket  i Sverige  använda  jagt-  och  skyttekrut,  hvilket  bäst 
framgick  vid  den  stora  nordiska  skyttetällingen  i Kristiania  Augusti  1892,  där- 
vid af  38  svenska  pristagare  ej  mindre  än  25  betjenade  sig  af  krut  från  Nite- 
dal.  .lemte  svartkrut  utskilde  Nitedals  krudlva?rk  äfven  röksvaga  krut,  däraf 
ett  med  märke  F.  R.  K.  (Fröliehs  rökfria  krut)  är  antaget  i norska  armén, 
och  enligt  rapport  från  en  af  norska  generalfälttygmästare-expeditionen  1895 
tillsatt  komité  visade  sig  krutet  särdeles  jemnt  med  hänsyn  till  kornstorlek 
och  var  alldeles  dammfritt.  Gelatineringen  var  äfven  jemn  och  god,  hvarför 


KEMISK  I\I)  U ST  III. 


683 


krutet  besitter  stor  hårdhet;  det  låter  icke  sönderkrossa  sig  vid  gnidning  mellan 
Ungrarna  och  erbjuder  ingen  svårighet  vid  laddning  med  maskin.  I)e  under 
1896  vid  Kongsbergs  vapenfabrik  företagna  praktiska  profven  af  F.  R.  K.  gifva 
till  resultat,  att  detsamma  i tlere  afseenden  är  alt  föredraga  framför  Troisdorfer 
krut.  Det  gaf  nämligen  ingen  efterhränning,  förbränningen  var  fullständigare, 
upphettningen  af  gevärspipan  (673  nim.  mindre)  gaf  svagare  rekyl  och  mindre 
skarp  knall  än  Troisdorferkrut.  Slutligen  erfordrades  endast  pipans  genom- 
dragning med  torrt  bomullstrassel  för  att  atlägsna  den  ringa  mängd  orenlighet, 
som  bildas  i pipan;  ännu  tre  veckor  efter  skjutningen  förmärktes  ej  röstning 
i gevärspipor,  älven  om  dessa  ej  hlifvit  putsade. 

Vid  profskjutning  i Krag-Jörgensens  gevär  af  f)'/2  mm.  kaliber  erhölls 
med  F.  R.  K.  vid  2,4  gram  laddning  och  kulan  »Nonna»  10, i gr.  kulvigt  700 
m.  utgångshastighet  — uppmätt  25  m.  från  mynningen  — , trycket  i pipan 
var  3,000  atmosferer  och  projektilens  genomträngningsförmåga  i trä  ej  mindre 
än  1 m.  samt  i jord  och  lera  något  mer  än  ’ , m.  En  variant  af  detta  krut 
lemnade  vid  profskjutning  Juli  1897  ännu  gynnsammare  resultat  under  ena- 
handa omständighet  som  förutnämnda,  i det  att  krutladdningen,  minskad  till 
2,2  gram,  ökade  projektilens  utgångshastighet  till  710  m.,  under  det  trycket 
sänktes  till  1,500 — 1,600  atmosferer. 

Aktiebolaget  Svenska  krut  faktorierna,  Landskrona,  utstälde  jemväl  sitt 
röksvaga  krut,  benämndt  normalkrut,  som  under  de  få  år,  det  existerat,  kommit 
till  stor  användning  och  betydande  export,  så  att  enbart  i England  antagligen 
vid  pass  10  millioner  laddade  patroner  årligen  konsumeras.  Detta  krut  utmärker 
sig  genom  okänslighet  för  fukt,  ringa  vigt  per  skott  — allenast  en  tredjedel  af 
svartkrutsladdning  för  samma  utgångshastighet  — , och  i de  engelska  jagtpatro- 
nerna  kal.  12  uppgår  krutladdning  till  2,72  gram  af  de  röksvaga  krutslagen 
Schulze»  och  Amberite  , 2,70  gram  af  E.  C.  och  2,65  gram  af  »S.  S», 
under  det  att  laddningen  normalkrut  allenast  är  2, o gram.  — Detta  krut  gifver 
äfven  ringa  rekyl,  och  fullständig  förbränning  uppstår,  gastrycket  blir  lågt, 
men  sammanhållningen  af  hagel  stor;  exempelvis  må  nämnas,  att  vid  prof- 
skjutning med  trångborradt  gevär  af  kaliber  12,  laddadt  med  304  st.  hagel  nr  6, 
på  ett  afstånd  af  40  m.  träffade  246  hagel  inom  en  cirkel  af  76  cm.  i diame- 
ter; under  samma  förhållanden  träffande  hagel  utgjorde:  för  S.  S.»  — 233, 
för  E.  C.  — 209,  för  Schulze  — 233,  för  svartkrut  Curtis  & Harveys 
n:r  2 — 191  och  för  samma  firmas  n:r  4 — 205  hagel.  Genomträngnings- 
förmågan  undersökt  genom  skjutning  mot  40  st.  hopfästa  tjocka  pappersark 
(Eleys  pads)  på  30  m.  afstånd,  därvid  E.  C.  drifvit  haglen  genom  27 
ark,  Schultze  genom  29  ark,  S.  S genom  30  ark  och  normalkrut  genom 
— 34  ark. 


K E M I S K IS  DUS  T II  I 


ti  1 4 


För  kulgevär  vitsordas  älven  normalkrut  såsom  utmärkt,  och  uppnåddes 
därmed  vid  riksskyttetäflingen  1897  jemna  och  höga  resultat,  som  för  en  skjut- 
ning på  600  m.  afstånd  i 61/*  mm.  mausergevär  öfverstego  med  10  till  15 
points  de  pointstal,  som  af  samma  skyltar  uppnåddes  i en  annan  täfling  på 
600  m.  afstånd,  hvarvid  användes  67  — 89  års  armégevär  med  statens  ammuni- 
tion. Vid  skytteförhundets  ordinarie  täflingsskjutning  sagda  år  i Stockholm 
företogs  en  skjutning  på  600  m.  afstånd  i serie  om  12  skott  mot  tiodelad  2 
m.  hög,  3 m.  bred,  samt  med  begagnande  af  6,5  mm.  mausergevär  och  från 
statens  förråd  anskaffad  ammunition,  och  deltogo  23  af  förbundets  medlemmar 
jemväl  i en  särskild  under  enahanda  förhållanden  anordnad  täfling,  därvid 
skott  af  normalkrut  användes.  Af  hvardcra  ammunition  lossades  276  skott, 
som  gåfvo  till  resultat  för  statens  ammunition  in  summa  1,732  points,  för 
normalkrut  1,760  points. 

Vid  en  i England  1895  företagen  profskjutning  med  kulgevär  och  täflan 
mellan  flere  röksvaga  krut,  därvid  kulvigt  för  normalkruts  skott  var  13,43  gram 
och  laddningen  vägde  2, o gram,  blef  utgångshastigheten  626,4  m.  vid  2,504 
almosferers  tryck,  och  ballistit,  d.  v.  s.  nobelkrut,  gaf  med  enahanda  laddning 
och  kulvigt  624,9  m.  hastighet  vid  2,346  atmosferers  tryck;  alltså  ställer  sig 
normalkrut  ganska  nära  nobelkrut,  och  är  detta  förhållande  en  hög  rekom- 
mendation; ty  af  alla  kända  röksvaga  krutsorter  frestas  geväret  minst  af  nobel- 
krut, och  dess  olägenhet  att  mycket  uppvärma  pipan  framträder  icke  vid  vanlig 
målskjutning,  hvilken  olägenhet  för  öfrigt  numera  är  upphäfd. 

Nobelkrut  utstäldes  från  Nitroglijcerinaläiebolaget.  Denna  krutsort, 
innehållande  nitroglycerin  och  nilrocellulosa,  har  antagits  i flottan  för  snabb- 
skjutande  kanoner  af  liten  kaliber  och  där  visat  sig  utmärkt.  Såsom  jagtkrut 
har  detta  krutslag  ännu  icke  vunnit  stor  terräng  inom  landet,  dels  därför  att 
tillverkningen  af  denna  specialitet  hålles  mycket  begränsad,  dels  emedan  mark- 
naden här  är  ringa.  I England  är  däremot  nobelsportkrut  ett  af  de  yppersta, 
hvarmed  mycket  höga  skyttepris  blifvit  tagna. 

Nilroglijcerinaktiebolagels  hufvudsakliga  utställning  omfattar  dynamit  och 
extra  dynamit,  tillverkad  vid  dess  fabrik  Vinterviken,  hvarifrån  denna  industri 
har  sitt  ursprung,  då  Vinterviken  nämligen  är  den  äldsta  fabrik  af  detta  slag 
i hela  verlden.  Tillverkningen  af  dynamit  uppgår  därstädes  till  3-  å 400 
tons  per  år. 

Gyttorps  spräng ämnesaktiebolag  utstälde  sin  mycket  plastiska,  synnerligt 
jemna  och  likformiga  patentdynamit,  såväl  häftig  som  mera  vek  och  sålunda 
af  lämpligt  afpassad  kraft  för  därmed  åsyftad  användning,  beroende  såväl  af 
väl  beräknad  sammansättning  som  af  vissa  för  fabriken  speciela  detaljer  i 
arbetsmetoden. 


KEMISK  INDUSTRI. 


(585 


Skånska  bonuillskrutsfabriksaldiebolaget  i Landskrona,  som  utstälde 
pressad  t bomullskrut,  är  den  första  fabriken  i Skandinavien,  som  tillverkar 
dvlik  produkt  och  kan  med  sin  i llere  afseenden  synnerligt  väl  ordnade  och 
väl  skötta  fabrik  fylla  de  nordiska  ländernas  behof.  Också  har  den  leverans 
till  ej  allenast  krigsmyndigheterna  utan  älven  till  lotsverket  al  betydliga  mängder 
bomullskrut  i pressadi  tillstånd,  samt  förbrukar  i normalkruUillverkning  äfven 
stora  kvantiteter  nitrocellnlosa. 


ritu  ri 


siSS/i 

muimm 


muirriT  irnim 


r OTmp 


-SrlvTyaT 


PR.  241.  nitrogeycerinaktiebolagets  UTSTÄEENING. 

Stubin  exponerades  såväl  från  Liljeholmens  sinbin  fabrik  som  af  Nya 
Grindberga  aktiebolag.  Under  arméns  utställning  förekom  från  Kongl.  Göta 
ingeniörbataljon  en  snabbstubin  och  afbildning  af  denna  stubins  verkningssätt, 
som  stälde  sig  särdeles  olika,  beroende  på  impulsen.  Om  nämligen  stubinen 
tändes  med  eld,  vare  sig  låga  eller  glöd,  uppstår  långsam  förbränning  som  i 
en  vanlig  krutstubin;  men  om  däremot  stubinen  utsättes  för  kraftigt  slag  mel- 
lan hårda  ytor,  uppkommer  explosion  i densamma,  och  elden  föres  med  stor 
hastighet  genom  stubinen,  mer  än  500  m.  i minuten. 

Från  Danmark  ocb  Ryssland  förekom  ingen  utställare  af  explosiva  varor. 

Att  utställa  krut  eller  sprängämnen  annat  än  i modell  var  i ordnings- 
reglerna förbjudet;  därför  må  här  meddelas  de  sätt,  hvarpa  modeller  erhöllos. 


KEMISK  IX I)l'S  THE 


68(3 


Kratkorn  bereddes  af  gips  med  kimrök  och  vatten,  sammanpressadt  till 
lagom  tjock  kaka,  som  sönderbröts  i korn  af  behörig  storlek,  hvilka  paraffine- 
rades.  Genom  utbyte  af  kimrök  delvis  mot  kasselbrnnt  erhölls  massa  till  brun- 
krut — chocoladkrut  — , som  göts  i pappform,  då  formkrut,  t.  ex.  prismakrut, 
skulle  framställas. 

Pressadi  bomullskrut  efterbildades  dels  af  trämodeller,  öfverstrukna  med 
hvit  färg  och  beströdda  med  fint  mjöl,  dels  och  bättre  af  sammanlimmade 
skifvor  af  blekt  trämassa  (sulfitmassa),  hvilka  sedan  bearbetades  på  svarf  eller 
med  stämjern  till  erhållande  af  önskad  form. 

Nobelkrut  utskildes  dels  af  kautschukmassa,  pressad  till  rör  eller  formad 
i korn,  dels  användes  därtill  en  hektografmassa,  som  genom  gjutning  erhållit 
behörig  form  och  därefter  under  ett  par  veckor  förvarats  i exiccator  öfver 
svafvelsyra.  Dynamit  efterbildades  med  en  deg  af  mjöl  och  glycerin,  färgad 
med  gurkmeja  eller  rödfärg. 


Såsom  bekant  gifvas  inom  den  t}rska  literaturen  flerfaldiga  exempel  på, 
att  vissa  upptäckter  inom  vetenskapen  eller  uppfinningar  inom  industriens 
område  framställas  såsom  gjorda  inom  Tyskland,  ehuru  bevisligt  är,  att  de 
gjorts  i andra  länder.  Sä  har  bland  annat  länge  och  upprepade  gånger  skett 
beträffande  säkerhetständstickorna  och  ibland  med  uttalande  af  missnöje  öfver, 
att  dessa  likväl  öfver  hela  verlden  benämnas  »svenska».  Ur  en  nyligen  af  C. 
F.  Lundström  utgifven  — - ej  i bokhandeln  tillgänglig  — monografi  om  tänd- 
sticksindustrien  inom  Sverige  göra  vi  efterföljande  utdrag  i denna  detalj: 

Det  är  alldeles  otvifvelaktigt,  alt  den  idé,  som  ligger  till  grund  för 
säkerhetselddonen,  nämligen  att  i stället  för  fosforns  användande  i stickornas 
tändsats  förlägga  densamma  i det  plån,  livarpå  stickorna  tändas,  först  uppstått 
i Sverige,  äfvensom  att  så  beskaffade  elddon  här  tillverkats  långt  förr  än  i 
något  annat  land.  Åt  professorn  Gustaf  Erik  Pasch,  lärare  vid  Karolinska 
institutet  och  thamisk  lektor  vid  vetenskapsakademien,  beviljades  nämligen 
den  30  Oktober  1.344  patent  under  8 års  tid  på  »en  af  honom  gjord  uppfin- 
ning att  använda  fosforoxid,  såväl  ren  som  i form  af  hydrat,  för  tillverkning 
af  ett  nytt  slags  kemiska  elddon».  Uti  den  patentansökningen  åtföljande 
bcskrifningen  uppgifver  han,  att  stickornas  sats  bör  innehålla  klorsyradt  kali 
tillika  med  ett  annat  brännbart  ämne,  företrädesvis  svafvelantimon,  och  att 
fosforoxiden  nytjas  såsom  antändningsmedel,  b vart  ill.  för  att  åstadkomma  en 
slräfvare  yta,  kan  tillsättas  litet  glaspulver,  samt  att  denna  blandning  anbringas 
som  strykplån  a stickornas  fodral. 


KEMISK  ISDUSTRI. 


687 


Sådana  säkerhetselddon  tillverkades  kort  därefter  vid  S.  J.  Bagge  & C os 
kemiska  fabrik  i Stockholm  och  utgjorde  ett  för  sin  tid  mycket  vackert  och 
vårdadt  fabrikat.  Men  dessa  hade  dock  ingen  större  framgång,  ty  dels  blelvo 
de  för  dyra,  beroende  förmodligen  på  svårigheten  att  framställa  den  s.  k.  fos- 
foroxiden, dels  och  antagligen  ännu  mera  därför,  att  detta  fosforpreparat,  som 
troligen  tillverkades  vid  samma  fabrik,  ej  då  kunde  framställas  sådant,  att  icke 
plånen  efter  någon  tid  förlorade  sin  tändande  kraft,  åtminstone  i en  mängd 
falk  Därigenom  förlorade  naturligtvis  fabrikatet  förtroende,  och  tillverkningen 
måste  upphöra.  Benämningen  fosforoxid,  som  i patentet  på  god  tro  gals  åt 
den  i strykplånet  använda  fosforn,  var  origtig,  emedan  den  nyare  kemien 
sedermera  konstaterat,  att  någon  fosforoxid  ej  finnes.  Professorn  d.r  Schrötter 
i Wien  upptäckte  1848,  att  egenskapen  hos  vanlig  fosfor  att  under  vissa  om- 
ständigheter antaga  en  röd  färg  berodde  på  fosforns  förvandling  i den  allo- 
tropiska  modifikation,  som  nu  vanligen  benämnes  amorf  fosfor.  En  metod  att 
framställa  densamma  på  etl  jemförelsevis  lätt  sätt  uppfans  samtidigt,  och  där- 
med var  uppslaget  gifvet  att  kunna  åstadkomma  strvkplån  med  fosfor  uti 
billigare  än  förut.  D:r  Böttger  i Frankfurt  am  Main  synes  genast  hafva  anställ 
försök  härmed,  enär  prof.  Bud.  v.  Wagner  i sin  Handbueh  der  chem.  Tecli- 
nologie»  säger:  De  s.  k.  antifosforelddonen»,  som  benämningen  då  var,  upp- 

funnos  1848  af  B.  Böttger  i Frankfurt  am  Main.  Detta  är  en  af  de  uppgifter, 
som  i Tyskland  föranledt  den  tron,  all  Böttger  var  den  förste,  som  anbragte 
den  röda  fosforn  i strykplånet,  och  att  således  den  ifrågavarande  uppfinningen 
blifvit  gjord  i Tyskland.  Ty  Paschs  patent  var  nog  där  knappast  kändi  af 
någon  mer  än  Böttger,  som  vid  ett  förf:s  besök  bos  honom  sommaren  1857 
medgaf,  att  Paschs  uppfinning  länge  varit  honom  bekant  och,  så  vidi  förfs  minne 
ej  sviker,  alt  denna  äfven  gifvit  honom  idén  till  hans  elddon.  Något  påstående 
om  användande  af  denna  idé  utom  Sverige  tidigare  än  1848  lärer  ej  kunna 
påvisas,  och  detta  är  ett  ytterligare  bevis  för  Paschs  prioritet. 

Flere  år  efter  nu  omförmälda  upptäckt  eller  intill  1852  lorblef  den 
amorfa  fosforn  ej  särdeles  använd,  troligen  därför  alt  man  ältades  all  ersätta 
hvit  fosfor  å tändstickan  med  amorf  fosfor,  hvarmed  ej  lyckats  atl  erhalla 
användbara  tänddon.  Vid  denna  tid  tillverkade  emellertid  .1.  E.  Lundström  i 
den  redan  1845  i gång  varande  Jönköpings  tändsticksfabrik  pä  försök  strvkplån 
innehållande  amorf  fosfor;  men,  misstrogen  om  lyckligt  resultat,  förvarades 
dessa  plån  under  ett  par  år,  innan  patent  begärdes;  sådant  beviljades  den  10 
September  1855  eget  nog  för  en  lid  af  allenast  6 år,  ehuru  15  år  mycket  väl 
kunnat  beviljas. 

Bedan  1862  var  sålunda  ,1.  F.  Lundströms  patent  allmän  egendom,  och 
många  voro  de  gamla  och  nya  fabriker,  som  upptogo  den  väl  utarbetade 


G88 


KEMISK  INDUSTRI. 


metoden,  hvilken  fullkomnades  i en  del  detaljer.  Etiketten  var  välkänd  i alla 
länder,  och  mer  eller  mindre  tydliga  efterbildningar  däraf  användes  af  flere  — 
visst  icke  alla  — fabriker.  I Kemiska  notiser  1880  äro  afbildade  108  dylika 
bevis  på  »förklädnad  och  skyddande  likhet».  1885  års  lag  har  emellertid 
något  stäfjat  detta  ofog. 

Mången  fabrik  skulle  hafva  störtat  för  denna  svåra  konkurrens,  men 
den  skickliga  kommersiela  och  tekniska  skötsel,  som  kom  Jönköpings  tändsticks- 
fabriksaktiebolag  till  del,  framkallade  i stället  förbättringar  inom  tillverkningen 
och  nya  handelsområden  uppsöktes. 

Detta  förklarar  möjligheten,  att  handelsväldet  å denna  fabriks  produkter 
uppdrifvits  till  mer  än  2 millioner  kronor  om  året  och  under  de  senaste  25 
åren  uppgår  till  öfver  47  millioner  kronor.  Det  är  mycket  tändstickor,  som 
sålunda  erhälles,  eller  mer  än  5 milliarder  elddon. 

Tekniska  framsteg  hafva  vid  denna  fabrik  utförts,  å egen  verkstad  hafva 
modeller  och  maskiner  tillverkats  under  ledning  af  den  framstående  uppfinna- 
ren, ingeniör  Alexander  Lagerman,  sedan  1862  känd  för  sin  maskin  till  auto- 
matisk framställning  af  tändstickor. 

Jönköpings  tändsticksfabriksaktiebolag  har  nämligen  ej  allenast  i rent 
tekniskt  hänseende  gått  i spetsen  för  denna  industris  utveckling  inom  landet, 
utan  äfven  med  hänsyn  till  åtgärder  för  arbetarnes  välfärd.  Som  bekant  lida, 
därest  ej  behörig  luftvexling  finnes,  de  med  tillverkning  af  vanliga  tändstickor 
sysselsatta  arbetarne  betydligt  af  en  art  benröta,  som  genom  söndriga  tänder 
företrädesvis  tager  nedre  käken  till  verksamhetsområde  och  föranledde  stor 
sjuklighet  hos  arbetarne.  Tillkomsten  af  yrkesinspektion  och  1896  års  för- 
fattning rörande  tändstickstillverkning  och  därmed  följande  större  noggrannhet 
i afseende  ä dylika  arbetsplatsers  ventilation  m.  m.  ha  nedbragt  denna  sjukdom 
från  vid  pass  70  till  3 per  tusen  arbetare.  Innan  yrkesinspektion  började,  eller 
redan  1892,  hade  emellertid  Jönköpings  tändsticksfabriksaktiebolag  i gång  en 
af  ingeniör  Lagerman  konstruerad  komplettmaskin.  Nu  finnas  tre  af  Lager- 
mans maskiner,  och  under  1898  torde  en  fjerde  dylik  maskin  tillkomma 
inom  fabriken.  Under  sista  åren  hafva  två  amerikanska  firmor,  Diamond 
Match  Co.  och  Continental  Match  Co.,  arbetat  med  livar  sin  konstruktion 
komplettmaskin. 

Lagermans  kompletlmaskin  verkar,  enligt  C.  F.  Lundströms  beskrifning, 
pa  följande  sätt: 

Sedan  ett  parti  stickämnen  inlagts  i maskinen,  genomgå  dessa  där,  full- 
komligt automatiskt,  alla  de  nödiga  operationerna  af  isolering  från  hvarandra, 
uppvärmning  för  doppning  i svafvel  eller  paraffin,  som  maskinen  därefter 
verkställer,  doppning  i tändsals  och  dess  torkning,  hvarefter  stickorna  utkomma 


KEMISK  IM)  US  TRI. 


(18!) 


färdiga,  inpackade  i askar,  lill  eil  antal  af  minst  40, 000  askar  på  11  timmars 
arbetstid.  För  maskinens  skötsel  erfordras  endast  en  yngling  och  en  flicka 
samt  en  förman,  hvilken  dock  samtidigt  öfvervakar  2 å 3 maskiner. 

Bland  fördelarna  vid  användandet  af  denna  maskin  framför  hvilket 
annat  fabrikationssätt  som  helst  må  nämnas: 

alt  fabrikatet  framställes  billigare  i följd  af  den  ringa  arbetslönen  samt 
den  mindre  åtgången  af  svafvel  eller  paraffin  och  sats,  som  visat  sig  ega  rum 
vid  det  mera  regelbundna,  kontinuerliga  arbetet,  äfvensom  därigenom,  alt  det 
affall  af  dugliga  stickor,  hvilket  måste  uppstå  vid  all  tändstickslahrikation, 
är  betydligt  mindre  än  vid  de  vanliga  arbetsmetoderna,  såväl  i allmänhet 
som  genom  minskad  förbränning,  hvarigenom  också  eldfaran  inom  fabriken 
minskas; 

att  man  lättare  kan  — utan  all  behöfva  i större  omfattning  tillfälligt 
anställa  eller  afskeda  arbetare  — öka  eller  minska  tillverkningens  storlek,  allt 
efter  afsättningen  vid  olika  tider; 

att,  genom  det  mindre  utrymme  som  erfordras,  besparing  uppstår  vid 
uppförandet  af  fabriksbyggnaderna;  och 

att  en  stor  fördel  i sanitärt  hänseende  vinnes  ej  blott  därigenom,  att 
ett  betydligt  mindre  antal  arbetare  utsättes  för  de  vid  fabrikationen  af  fosfor- 
tändstickor  uppstående,  skadliga  ångorna,  utan  älven  därigenom,  all  dessa  kunna 
från  denna  maskin  fullständigare  atledas  än  från  en  tillverkning,  som  är  spridd 
vida  omkring  i stora  fabrikslokaler. 

Ingeniör  Lagerman  hade  låtit  sin  1862  konstruerade  maskin  börja  med 
att  s j el f tillskära  stickämnena;  men  sedermera  visade  erfarenheten  honom,  att 
maskinen  aldrig  kunde  på  detta  sätt  bli  sä  praktiskt  användbar,  som  om  den 
förses  med  förut  skurna  stickämnen.  Dessutom  är  det  omöjligt  att  på  först- 
nämnda sätt  tillverka  impregnerade  eller  färgade  tändstickor.  Det  var  sålunda 
ett  stort  fel  hos  de  amerikanska  maskinerna,  att  de  började  med  stickämnenas 
tillskärning.  Detta  arbete  ha  de  ej  heller  kunnat  verkställa,  därest  icke  det  an- 
vända träet  varit  utsökt  godt  och  fullt  genomtorkadt  samt  tillskuret  i noggrant 
lika  stora  klotsar.  Sådana  ha  också  medföljt  från  Amerika,  da  maskinen 
skolat  förevisas  i Europa,  i afsigt  att  sälja  patentet  å densamma.  De  mänga 
anmärkningar,  som  gjorts  mot  denna  skärning  och  mot  de  särdeles  fula  stick- 
ämnen,  som  därigenom  framstälts,  ha  sedermera  nödgat  det  nämnda  Diamond 
Match  Co.  att  öfvergå  till  systemet  att  mata  maskinen  med  förut  hyllade  och 
torkade  stickämnen.  Firman  har  uttagit  patent  på  en  härför  afsedd  maskin- 
konstruktion i många  länder,  hvaribland  älven  Sverige;  men  älven  denna 
konstruktion  är  vida  underlägsen  Lagermans,  bland  annat  däruti,  alt  det  icke 


Ä EM  IS  K I N I)  U S T R I. 


690 


lyckats  afsluta  densamma  med  stickornas  inpackning  i askar,  utan  måste  detta 
verkställas  i en  särskild  maskin. 

Af  hvad  nu  anförts  torde  klart  framgå  och  lär  icke  kunna  bestridas, 
att  den  gamla  Jönköpingsfabriken  gått  i spetsen  äfven  för  åstadkommandet  af 
arbetsbesparande  maskiner  inom  denna  industri.  Efter  hand  har  delta  föran- 
ledi andra  maskintillverkare  alt,  om  också  efter  åtskilliga  års  betänkande  och 
sedan  de  erfarit  möjligheten  att  konstruera  dylika  maskiner,  söka  åstadkomma 
sådana  af  liknande  slag.  De  af  Lagerman  konstruerade  maskinerna  utgjordes 
af:  trafningsmaskiner  för  tändstickornas  tömmande  ur  isoleringsramarna  och 

läggande  i trafvar  ; plåningsmaskin  för  anbringande  af  strykplånet  på  askarna; 
kapselmaskiner  för  samtidig  tillskärning,  klistring  och  etikettstämpling  af 
papperskapslar  för  fosforstickor;  ytteraskmaskiner  för  spånens  till  ytteraskar 
samtidiga  vikning,  omklistring  med  af  maskinen  tillskuret  papper  och  förseende 
med  etikett;  innanlådsmaskiner  för  utförande  på  en  gång  af  alla  operationerna 
vid  hopvikning  och  sammanklistring  medels  papper  af  spånen  till  innanlådorna; 
askfyllningsmaskiner  för  tändstickornas  ifyllning  i askar;  paketeringsmaskiner 
för  askarnas  eller  kapslarnas  packning  i paketomslag  och  dessas  samtidiga 
förseende  med  etikett:  samt  arkmatningsmaskiner,  hvilka  automatiskt  och  med 
största  noggrannhet  frammata  arken  till  tryckning  i de  snällpressar,  som  verk- 
ställa etikettstrycket.  Utom  komplettmaskinen  funktionerade  dessa  före  1880. 

Efter  hand  halva  tydligtvis  flere  konstruktörer  egnat  sig  däråt.  På  ut- 
ställningen förekommo  sålunda  äfven  de  af  ingeniör  Lundgren  konstruerade 
och  af  Aktiebolaget  Gerhard  Arehns  mekaniska  verkstad  företedda  sinnrika  upp- 
finningar och  utmärkta  arbeten  å maskiner  för  tillverkning  af  tändsticksaskar 
och  dessas  paketering  och  inslagning. 

Siefvert  tC"  Fornander  i Kalmar  utstälde.  mycket  goda  maskiner  inom 
tänds  tieksfabrikationen. 

Sveriges  tändsticksproduktion  senaste  25  åren  har  i handelsvärde  upp- 
nått vid  pass  200  millioner  kronor. 

.lemte  den  banbrytande  äldre  Jönköpingsfabriken  finnas  äfven  Jönköpings 
vestra  tändsticksfabrik  samt  Vesterviks  nya  tändsticksfabriksaktiebolag  och  från 
Norge  H.  Jölsens  Tamdstikfabrik,  Bryn  pr  Kristiania,  jemte  Nitedals  Tcendstik- 
fabrik , Krisliania,  den  sistnämnda  med  mer  än  en  million  kronors  omsätt- 
ning om  året. 

Jemnstor  med  den  äldre  Jönköpingsfabriken  och  med  ännu  större  ar- 
betspersonal är  Tändsticksfabriksaktiebolaget  Vulean,  Tidaholm,  hvars  fabrik  är 
anlagd  18(58  och  lika  utmärkt  för  sina  produkters  goda  egenskaper  och  origina- 
litet som  för  den  storartade  omsättningen  — numera  till  årligt  värde  af  2 
millioner  kronor. 


K E M I S K I N DES  T 1<  I. 


Sättet  att  utställa  var  högst  originelt  och  instruktivt.  I cn  stilfull  montrc 
— elt  glastäckt  sexsidigt  bord  — hefunnos  några  af  denna  fabriks  olika  askar 
och  därofvan  voro,  i en  sexkantig  låda  af  glas,  utan  ordning  inlagda  135,000 
stickor.  Lådan  hade  i guld  inskriften:  »en  minuts  tillverkning». 

* * 


Bränsle  förekom  särdeles  sparsamt  på  denna  utställning.  Förutom 
i den  särdeles  vackra  afdelningen  skånsk  industri  med  deri  befintliga  sten- 
kolsprof  och  hvad  som  stod 
i sammanhang  med  torrde- 
stillation  af  trä,  torde  endast 
ell  prof  bränsle  — torfkols- 
hriketter  från  aktiebolaget 
Norsk  Torvkul  kompa  n i 

vara  exponerad!.  Torfhriket- 
terna  voro  framstälda  af  in- 
geniör  M.  Schöning  i Stam- 
sund enligt  Ängels  patent. 

Dessa  erbjödo  intresse  genom 
de  hilagda  analyserna.  Stads- 
kemikerSchmelek  i Kristiania 
har  nämligen  funnit  detta 
torfkol  innehålla: 

fuktighet 3.7  4 

kol 65.7!) 

väte  6.55 

syre  16.44 


k vä f ve 
svafvel 
aska  ... 


2.21 
0.3(5 
4.0  i 


Summa  100. oo 


PO.  242. 


TÄNDSTICKSFABRIKS  AKTI  EBOE  A GET  VURCANS 
MONTRE. 


Vid  Kristian  ia  gasverk 
hade  man  af  1 ton  torfkol  er- 
hål lil  följande: 

358  kbm.  rågas  eller 
301  kbm.  renad  gas,  redueeradt  till  0°  och  760  mm.  barometerhöjd, 

470  kg.  koks  och  180  kg.  tjära  och  ammoniakvatten, 

5 kbfot  = 142  liter  renad  gas  per  timme  utvecklar  i Standardbrännare, 
Suggs,  London,  19  normalljus  (engelsk  beräkning).  Koksen  innehöll  11.8 


SS 


K K M ISK  I N I)  U S T R I. 


692 


Torrdestillationsindustrien  var  representerad  från  många  håll. 

Stockholms  gasverk  utstälde  gastjära  af  mycket  god  kvalitet.  Ej  mindre 
än  30,000  hl.  gastjära  produceras  per  år. 

Förädlingsprodukter  af  stenkolstjära  voro  utstälda  från  den  gamla  väl- 
kända firman  Joh.  Ohlssons  tekniska  fabrik , Stockholm. 

Vid  destillation  af  stenkolstjära  skiljes  mellan  olika  stadier,  beroende 
på  de  olika  beståndsdelarnas  temperatur  vid  destillationen. 

1)  Destillat  till  170°,  s.  k.  lättolja. 

Ur  denna  produkt  erhålles,  efter  att  halva  renat  oljan  med  svafvelsyra 
och  tvättat  densamma  med  natronlut,  genom  fraktionerad  destillation  s.  k. 
råbenzol,  hvilken,  utgörande  råmaterialet  till  alla  anilinfärgerna,  går  till  de 
stora  färgfabrikerna,  där  den  undergår  en  grundlig  raffineringsprocess. 

2)  Destillat  mellan  170—230°,  s.  k.  mellanolja. 

Dess  hufvudsakliga  beståndsdelar  äro  karbolsyra  och  naftalin,  hvilkas 
stora  användning  såsom  impregneringsmedel  och  antiseptica  är  känd.  Det 
är  ur  denna  mellanolja,  som  Joh.  Ohlsson  erhåller  en  mängd  af  sina  impreg- 
neringsmedel, alla  bestående  af  större  eller  mindre  kvantitet  karbolsyra.  Någon 
raffinerad  karbolsyra  framställes  ej  på  denna  fabrik,  utan  sker  detta  genom 
omständliga  processer  på  särskilda  fabriker. 

3)  Destillat  mellan  230—270°,  s.  k.  tungolja. 

Älven  denna  produkt  har  fått,  liksom  den  föregående,  sin  största  an- 
vändning såsom  antisepticum,  och  dess  beståndsdelar  äro  förnämligast  kresol, 
naftol  och  paraffin.  Många  anse  tungoljans  värde  såsom  impregneringsämne 
högre  än  mellanoljans.  En  annan  användning  af  densamma,  fast  i mindre 
grad,  är  såsom  smörjmedel. 

4)  Destillat  efter  270°  intill  400—500°. 

Den  värdefullaste  beståndsdelen  i denna  produkt  och  måhända  i hela 
stenkolstjäran  är  antracen,  och  det  är  blott  skada,  att  man  skall  erhålla  den- 
samma i små  kvantiteter  och  alltid  uppblandad  med  en  mängd  fasta  kolväten 
och  kväfveföreningar,  hvilka  äro  särdeles  svära  att  aflägsna.  Antracenens  an- 
vändning är  förnämligast  i färgfabrikationen;  en  mindre  del  kommer  i handeln 
såsom  vigtig  beståndsdel  i s.  k.  karbolineum. 

5)  Återstod,  bestående  af  s.  k.  beck. 

Detta  tjenar  till  framställning  af  dels  stenkolsbriketter,  dels  ock  af  en 
mängd  fernissor  och  lacker. 

Joh.  Ohlssons  tekniska  fabrik  har  i snart  40  år  gått  i spetsen  för  denna 
gren  och  nu  uppnått  en  produktion  af  ej  mindre  än  1,300  lons  asfalt,  asfalt- 
tjära,  karbolinolja,  kreosotolja  m.  fl.  tjärprodukter,  och  framträdde  nu  med  en 


KEMISK  INDUSTRI. 


693 

nyhet,  grafit,  tillgodogjord  af  tjära.  Uppslamning  af  denna,  genom  tjärans 
öfverhettning  uppkomna  sönderdelningsprodukt  medför  svårighet  vid  destilla- 
tion,  hvarför  atlägsnandet  underlättar  kokningen  oeli  dessutom  lemnar  en  ut- 
märkt gråtit  som  biprodukt. 

Aktiebolaget  Phylatterion  i Trelleborg,  ett  lifskraftigt,  ännu  ej  tioårigt 
bolag,  hade  utmärkta  produkter  af  tjära  och  harts  och  visade  särdeles  vackra 
träimpregneringsprof. 

En  mycket  storartad  lorrdestillationsanordning  för  framställning  af  trä- 
kol exponerades  af  Stora  Kopparbergs  aktiebolag  i form  af  modell  till  kolnings- 
ugn  enligt  E.  J.  Ljungbergs  patent.  Ugnen,  som  är  33  m.  lång,  9 '/4  m.  bred 
och  något  öfver  8 m.  hög,  är  delad  i 8 ugnsrum,  hvartdera  rymmande  173  kbm. 
Genom  omvexling  i förbränningsgasernas  ledning  erhålles  härigenom  jemn 
kolningstemperatur  i vissa  af  rummen,  under  det  att  den  färdigkolade  pro- 
dukten hinner  att  afsvalna  i sina  rum  och  uttagas.  Utbytet  blir  nära  75  vo- 
lymprocent af  inlagda  vedmängden,  och  till  ugnens  eldning  erfordras  ej  fullt 
2 % af  vedmängden.  Årlig  afverkning  i dylik  ugn  är  cirka  200,000  kbm. 
träkol.  De  mera  flyktiga  biprodukterna  träsprit,  rå  ättiksyra  m.  11.  kondense- 
ras ocb  föras  till  rektifikationsverk.  Denna  ugn  är  otvifvelaktigt  af  mycket 
stort  intresse  och  visar  den  höga  ståndpunkt,  på  hvilken  Stora  Kopparbergs 
bergslag  står  äfven  i denna  detalj. 

En  annan  torrdestillation  med  löfträ  som  råämne  har  på  utmärkt  sätt 
och  med  storartad  framgång  bedrifvits  af  Skånska  ättik fabriken,  sedan  1884  i 
verksamhet  och  under  ledning  af  grundläggaren,  ingeniör  W.  Wendt.  Råämnet 
är  väsentligen  björk,  som  barkad  inlägges  i torrdestillationspannor  af  tack- 
jern,  rymmande  vid  pass  1 kbm.,  livilka  under  ett  dygn  afdrifvas.  Sedan 
desti Hatets  i vatten  lösliga  beståndsdelar  åtskiljts,  sker  en  omdestillation  till 
afskiljande  af  träspriten,  hvarefter  den  svårflyktigare  ättiksyran  neutraliseras 
med  soda.  Acetatet  intorkas  och  rostas  lindrigt,  omkristal liseras,  torkas  ånyo 
och  destilleras  med  minsta  mängd  svafvelsvra,  då  ganska  ren  ättiksyra  be- 
kommes  och  är  den  stundom  i handeln  bragta  tyska  ättikan.  En  ringa  mängd 
sönderdelningsprodukter,  äfvensom  svafvelsyrlighet,  omöjliggör  sådan  syras 
användning  till  födoämnen,  hvarför  herr  Wendt  behandlar  syran  med  myckel 
skarpt  oxidationsmedel  (kaliumpermanganat)  och  därefter  ånyo  destillerar. 
På  så  sätt  erhålles  en  produkt  af  sällsynt  renhet,  som  gör,  att  nyansering 
med  eterarter  eller  flyktiga  oljor  väl  och  lätt  kan  verkställas  till  erhållande 
af  de  många  olika  kryddättikorna  eller  till  sådan  ättikas  användning  för  in- 
läggning af  grönsaker.  Jemte  biprodukten  träkol  är  äfven  träsprit  numera 
afsevärd  såsom  denaturaliseringsmedel  för  sprit.  Tillverkningen  började  1884, 
omfattar  ättika  från  renaste  isättika  till  apoteksbehof  och  mjölkprofning  samt 


KEMISK  INDUSTRI. 


ända  till  80  % ren  ättiksyra,  ända  till  50  % tekniskt  ren  ättika,  rå  och  raf- 
finerad  träsyra  m.  m.,  kimrök,  träsprit,  tjära,  tjärolja,  kreosot  m.  m.,  och  upp- 
går nu  till  inemot  100  tons  ättika  beräknad  som  absolut  vattenfri  ättiksyra, 
öfver  500  tons  träkol  och  200  tons  kimrök.  Det  vitnar  om  både  skicklighet 
och  omsorg  att  under  de  förflutna  12  åren  hafva  bragt  denna  fabrik  där- 
hän, att  värdet  af  produkterna  uppgår  till  mer  än  U/4  million  kronor,  och  att 
en  betydlig  mängd  af  dessa  produkter  exporteras. 

Richesse  oblige  är  ett  vackert  ordspråk  och  ly Hes  väl,  då  handels-  och 
industribolag  genom  sina  experimentela  arbeten  i en  eller  annan  detalj  söka 
vinna  ej  allenast  fördel  åt  sin  handtering  utan  samtidigt  beredvilligt  ställa  de 
experimentela  detaljerna  till  förfogande  älven  åt  andra  — må  vara  konkur- 
renter. — I vidsträckt  mån  har  Skönviks  aktiebolag  gjort  detta  genom  sina 
vidtomfattande  och  dyrbara  experiment,  — mer  än  150,000  kronor  hafva  de 
hittills  kostat,  — och  afse  de  tillgodogörande  af  sågverksaffall  genom  torr- 
destillation.  Ur  ingeniör  Alf  Larssons  beskrifning  efter  besök  å platsen  tillåter 
jag  mig  följande  utdrag: 

Vid  sågverken  tillgodogjordes  för  en  del  år  sedan  sjelfva  trästammen 
icke  på  långt  när  såväl  som  nu ; äfven  små  dimensioner  användas  nu  i sågad 
eller  hyflad  form.  Den  massa  ytor  och  ribb,  som  förr  erhölls,  var  ett  onus 
och  användes  mest  för  utfyllning  vid  byggandet  af  kajer  och  strandskoningar ; 
resten  uppbrändes  i särskildt  för  ändamålet  uppförda  ugnar.  Numera  kolas 
det  vid  sågningen  öfverblifna  träet  i milor,  hvaraf  c:a  20  % af  träets  vigt  trä- 
kol torde  erhållas  beräknadt  på  torrt  trä.  Vid  milans  byggande  kasseras  dock 
c:a  15  % af  träaffallet,  såsom  varande  för  smäckert  för  att  i milan  gifva  kol 
i användbar  form.  Med  den  sågspån,  som  ej  kan  användas  lill  eldning  un- 
der ångpannorna,  täckas  milorna,  hvilka  äro  i hög  grad  eldfarliga  för  såg- 
verket.  Genom  att  på  detta  sätt  tillgodogöra  sågverksaffallet  göra  sågverken 
årligen  en  vinst  af  tillsammans  4 — 6 millioner  kronor. 

År  1893  börjades  på  förslag  af  ingeniör  G.  v.  Heidenstam  vid  Skönvik 
försök  att  kola  sågverksaffall  i retort,  livarvid  äfven  den  minsta  ribben  kan 
användas,  och  en  fabrik  härför  har  varit  i gång  sedan  två  år  tillbaka.  För- 
faringssättet är  i hufvudsak  detsamma,  som  användes  vid  beredande  af  ättik- 
syra af  löflrä.  Utbytet  af  furuträ,  direkt  kommande  från  sågen  med  50  % 
vattenhalt,  blir,  beräknadt  på  torkadt  trä  med  5 % vatten, 


tjära 

ättiksyra  .... 
metylalkohol 
aceton 


kol 


KEMISK  INDUSTRI. 


(595 


således  c::i  50  % mera  kol  än  vid  kolning  i mila,  hvartill  kommer,  all  de 
llyktiga  produkterna  tillvaratagas.  Klart  är  emellertid,  all  i en  retorl  med  1 
md  diameter  kolningen  skall  ske  ojemnt  och  mera  oekonomiskt,  än  om  den 
skedde  i ett  trångt  rör.  Detta  jemte  tanken  på  att  tillgodogöra  den  sågspån, 
som  nu  förfares  på  milorna,  har  ledt  ingeniör  v.  Heidenstam  till  följande  för- 
sök. Den  i maskin  sönderhackade  rihben  jemte  såg-  och  liyfvelspån  föres 
från  sågens  spånledning  in  i en  torkapparat,  där  den  befrias  från  vatten.  Här- 
ifrån hefordi’as  de  till  en  brikettpress,  där  spånen  utan  användande  af  binde- 
medel briketteras.  Briketterna  utgå  ur  pressen  i en  lång  sammanhängande 
sträng  och  utsättas,  fortfarande  under  tryck,  för  värme,  som  stegras,  ju  längre 
livar  och  en  brikett  kommer  från  pressen,  tills  briketten  slutligen  utgår  fullt 
kolad  ur  pressen  i en  bård,  tung  och  icke  smetande  form. 

Enär  briketten  bar  liten  genomskärning  och  de  bortgående  destilla- 
tionsprodukterna tillvaratagas  på  det  ställe,  där  en  viss  temperatur  åstadkom- 
mer hvars  och  ens  bildande,  är  det  klart,  att  kolningen  skall  ske  så  ekono- 
miskt som  möjligt,  och  alt  kondensationsprodukterna,  redan  då  de  bildas, 
framkomma  livar  för  sig  och  sedan  ej  behöfva  underkastas  fraktionering.  Pä 
detta  sätt  fås  af  sågspånsbriketter  med  5 % vatten 


kol d(),oo  °c 

tjära 7,oo  % 

ättiksyra 3,25  % 

metylalkohol  l,oo  % 

aceton 0,  io  % 


Petroleumindustrien  är  företrädd  af  tvenne  stora  firmor,  nämligen  Ivan 
Ter-Akopow  i Moskwa  och  Bröderna  Nobel  i S:t  Petersburg,  hvilken  senare 
firma  som  bekant  genom  införande  af  rationel  tillverkning  och  för  Ryssland 
nytt  forslingssystem  åstadkommit  storartad  förändring  i petroleuminduslrien. 
Firmans  verksamhet  började  1879  och  har  städse  gått  framåt. 

Ur  råpetroleum  vinnes  genom  destillation  fotogen  (lysolja),  benzin,  smörj- 
oljor, solaroljor.  Återstoden  kallas  naftarester  (masut). 

Produkten  utgjorde 

under  år  1895;  under  1S79 — 96. 


fotogen 317,000  3,234,330  tons 

benzin 2,750  

smörjoljor  36,330  222,833 

solaroljor  42,270  » 

masut  655,000  5,825,072 


K E M I S K IX  DVS  TR I. 


69<5 


Under  1895  utgjorde  sammanlagda  värdet  af  produkten  30  millioner 
rubel  = 00  millioner  kronor.  Som  jemförelse  kan  nämnas,  att  vårt  lands 
årsförbrukning  af  fotogen  uppgår  till  ungefär  70,000  tons  till  värde  af  8 mill.  kr. 

För  reningen  af  ofvanstående  destillationsprodukter  begagnas  svafvel- 
syra  och  soda.  För  att  erhålla  dessa  produkter  bättre  och  billigare  samt  för 
att  kunna  regenerera  desamma  efter  användningen  bar  anlagts  en  svafvelsyre- 
ocli  en  sodafabrik.  Den  förra  producerar  betydligt  mera  än  hvad  som  för 


yiMftjii»! 


i W 


PIV.  243-  BRÖDERNA  NOBEES  I S:T  PETERSBURG  UTSTÄEENING. 


bolagets  beliof  erfordras,  och  svafvelsyra  kan  därför  afyttras  till  andra  fabriker. 
Dessutom  erhål les  såsom  biprodukt  vid  svafvelsyrefabrikationen  koppar. 

För  framställande  af  ofvannämnda  petroleumprodukter  användes  är 
1895  1,190,650  tons  råpetroleum,  hvaraf  463,600  tons  från  bolagets  egna 
borrhål.  Resten  af  rånaftan  köptes  från  andra  firmor. 

I och  för  naftavinningen  och  pelroleumproduktionen  finnas  kraftma- 
skiner till  en  sammanlagd  styrka  af  6,000  ind.  hk.  samt  ångpannor  med  en 
sammanlagd  eldyta  af  9,800  kvm.  För  pumpningen  af  rånaftan  från  borr- 
lälten  till  fabrikerna  samt  af  naflaprodukterna  lill  och  från  transportfartyg, 


KEMISK  INDUSTRI. 


0 97 

cisterner  m.  m.  användas  325  st.  pumpar,  med  hvilka  ett  kvantum  af  23,000  tons 
per  timme  under  de  olika  för  handen  varande  höjd-  och  afslåndsförhållandcna 
kan  öfverpumpas.  Sammanlagda  längden  af  bolagets  rörledningar  i Baku  ut- 
gjorde 1896  300  km. 

Antalet  i bolagets  tjenst  anstälda  personer  uppgår  till  omkring  10,000, 
då  i denna  summa  inbegripas  alla  tjenstemän  och  arbetare  i Baku,  på  neder- 
lagen och  på  transportfartygen. 

Bolagets  kapital  uppgick  den  1 Januari  1896  till  cirka  70  millioner 
kronor,  och  disponerade  bolaget  öfver  1(52  ångfartyg  och  pråmar  om  tillsam- 
mans 154,000  tons  drägtighet,  1,157  jernvägsvagnar  om  11,772  tons  lastnings- 
förmåga  samt  ensamt  inom  Ryssland  392  cisterner,  fördelade  på  58  platser  och 
rymmande  öfver  302,000  tons  oljor. 

Efterföljande  tabell  visar,  huru  mycket  år  1895  såldes  inom  ryska  riket 
och  huru  mycket  exporterades. 


Produkter: 

Saldt 

tons. 

Inom  R}rss- 
land. 

Till  utlandet. 

Petroleum  

282,120 

139,200 

Benzin  

1,770 

— 

Smörjoljor  

9,030 

47,660 

Solaroljor 

6,110 

11,060 

Naftarester  (masut)  

828,070 

23,530 

Jemte  den  instruktiva  utställningen  af  råämnen  och  produkter  med 
kartor,  modeller  och  ritningar  öfver  arbetsfält  och  maskiner  förefans  en  sär- 
deles intressant  modell  till  ugn  för  eldning  med  masut  enligt  4 olika  system. 


Under  sommaren  1848  invigdes  vårt  lands  första  afsevärda  jernväg 
mellan  Fryken  och  Klarelfven  i Vermland;  den  skulle  visserligen  icke  befaras 
med  lokomotiv,  hästar  skulle  lemna  nödig  dragkraft.  Saken  var  dock  ny 
och  betydelsefull,  hvarför  konung  Oscar  1 och  drottning  Josefina  deltogo  i 
invigningen.  Härvid  märkte  närvarande,  hurusom  drottningen,  efter  upp- 
stigande i vagnen,  log  af  sina  skor  ett  slags  brunaktiga  fodral,  drog  dem 
ihop  ungefär  som  ett  par  vantar  och  förvarade  det  lilla  paketet  sorgfälligt. 
Detta  utgjorde,  så  vidt  kändt  är,  det  första  par  gummigaloscher,  som  inom  Sverige 
användts.  Sedan  dess  hafva  åtskilliga  millioner  par  gummigaloscher,  visser- 


K EM  I S K I N D U S T R I. 


698 


ligen  ej  så  tunna  och  lätta  som  de  omförmälda,  men  af  tjockare  gods,  och 
därför  mera  härdiga  mot  nötning,  användts  här  i landet.  Det  dröjde  länge, 
innan  någon  afsevärd  tillverkning  af  vare  sig  galoscher  eller  andra  gummi- 
artiklar  kom  till  stånd  i vårt  land. 


PL.  244.  LILJEHOLMENS  STEARINFABRIKS  UTSTÄLLNING, 

Helsingborgs  gummifabriks  aktiebolag  och  Skandinaviska  gummiaktie- 
bolaget,  Svaneholm  pr  Viskafors,  hafva  endast  några  år  existerat,  och  det 
måste  anses  såsom  ett  säkert  tecken  på  utmärkt  både  teknisk  och  kommersiel 
skötsel,  att  under  de  6 år,  dessa  fabriker  verkat,  af  landets  nuvarande  behof 
af  kautschukvaror,  i värde  ungefär  4’/g  millioner  kronor  per  år,  mer  än  hälften 
tillverkas  inom  landet,  och  dock  kan  export  ske  af  sådana  varor  för  2/3 
million  kronor. 


KEMISK  IND  US  TIU. 


699 


Ibland  de  kemisk  industri  tillhörande  utställningarna  intog  Liljeholmens 
stearinfabrik  särskildi  i sättet  att  exponera  sin  vara  en  framstående  plats.  Uti 
en  till  ljusstake  formad  tegelbyggnad,  11  m.  i fyrkant  och  14  m.  hög,  in- 
rymdes nämligen  den  instruktiva  utställningen,  och  från  den  stora  ljusstaken 
höjde  sig  ett  cylindriskt  torn  af  tegel,  23  m.  högt  och  21/a  m.  i diameter.  Den 
originela  formen  på  byggnaden,  som  upptill  afslutades  med  en  kraftig  elektrisk 
båglampa,  utgjorde  emellertid  ej  allenast  en  originel  skylt,  men  inneslöt  inom 
sig  en  fullständig  serie  af  alla  olika  slag  af  råämnen  och  mellanprodukter, 
som  kunna  ifrågakomma  vid  stearinfabrikationen,  och  därjemte  en  synnerligt 
väl  uppsatt,  i arbete  varande  tillverkning  af  stearinljus. 

Denna  utställning  ådrog  sig  en  välförtjent  uppmärksamhet  af  publiken. 
Det  är  ej  nog  att  utställa  en  god  vara,  man  skall  också  utställa  sä,  att  det 
synes,  och  helst  så,  att  publiken  kan  få  en  idé  om  fabrikationens  utveckling 
och  gång.  Detta  hade  Liljeholmens  stearinfabrik  löst  på  ett  i allo  lyckadt  sätt. 

Detta  originela  utställningsföremåls  arkitekt  var  hr  V.  Dorph,  dess 
konstruktör  hr  Fritz  Söderbergh,  byggmästare  hr  K.  Hauffmann.  Måleri- 
arbetena  voro  utförda  af  firman  Leo.  Lind  & C:o  och  bildhuggeriarbetena  af 
.1.  Norling. 

Ehuru  ej  direkt  tillhörande  kemisk  iudustri  torde  en  redogörelse  för 
denna  byggnads  konstruktion  här  vara  på  sin  plats. 

Den  fyrkantiga  basen  för  staken  hade  ingenting  med  den  öfriga  kon- 
struktionen gemensamt.  Från  8 sträfmurpelare,  hvilka  voro  försedda  med  af 
hvalfgångar  genombrutna  sträfpelare,  uppväxte  8 st.  hvalfstrålar,  sinsemellan 
förbundna  genom  stickkupor.  Hvalfstrålarna  slutade  upptill  mot  en  murad 
ring,  och  mellan  de  8 pelarna  voro  stärkringar  slagna.  Grunden  utgjordes  af 
pålknippen,  sammanhållna  af  betonkakor  under  livar  och  en  af  de  8 mur- 
pelarna. Stickkuporna  formade  sig  inåt  till  ett  kupolhvalf,  ocli  utåt  gåfvo  de 
staken  dess  form.  För  att  upptaga  den  beaktansvärda  spänning,  som  dels 
uppstod  på  grund  af  murmassans  vigt,  dels  framför  allt  genom  vindtrycket, 
vid  storm,  var  kring  kupol hvalfvets  nedre  del,  strax  ofvan  de  mellan  pe- 
larna befintliga  stärkringarna,  en  mycket  stadig  dragring  af  jern  inlagd  i mur- 
verket; från  denna  gingo  ankarjern  dels  upp  i strålarna  och  dels  ned  i sträf- 
pelarna.  Från  tryckringen  i det  sålunda  bildade,  öppna  kupolhvalfvet  upp- 
växte stakens  öfre  del,  murad  såsom  en  skorsten  och  konisk  för  att  bilda  en 
öfvergång  till  sjelfva  ljuset.  Detta  var  muradt  med  radialtegel  i likhet  med 
livad  nu  begagnas  för  moderna  skorstenar.  Sjelfva  ljustoppen  utgjordes  af  en 
kopparhuf,  hvilken  kunde  höjas  för  att  gilva  en  under  densamma  befintlig 
strålkastare  tillfälle  att  sprida  sitt  ljus.  Inne  i ljuset  funnos  stegar  för  att  nä 
upp  till  strålkastaren.  1 hvarje  livalfstråle  kunde  under  våldsam  storm  upp- 


89 


700 


KEMISK  INDUSTRI. 


träda  en  spänning  af  cirka  60  tons.  I dragringen  af  jern  kunde  spänningen 
uppgå  till  cirka  65  tons,  och  hvarje  murpelare  kunde  erhålla  ett  tryck  af  40 
å 50  tons. 

Liljeholmens  tekniska  fabrik  — efter  1872  Liljeholmens  stearinfabriks 
aktiebolag  — grundades  år  1839  af  de  om  den  svenska  industrien  så  högt 
förtjenta  männen  Lars  Johan  Hierta  och  Johan  Michaelsson. 

På  en  utställning  i London  hade  den  förstnämnde  fått  se  stearinljus. 
Han  började  då  genast  intressera  sig  för  införandet  af  en  dylik  tillverkning  i 
Sverige  och  vände  sig  till  dåvarande  föreståndaren  för  »Teknologiska  insti- 
tutet» med  begäran  om  anvisning  på  någon  för  fabrikationens  igångsättning 
lämplig  person.  Valet  föll  på  adjunkten  J.  Michaelsson,  som  redan  börjat 
vetenskapligt  syssla  med  hithörande  ämnen.  Den  första  fabrikslokalen  in- 
rymdes i ett  trähus  på  Liljeholmen  invid  bron  — deraf  namnet  Liljeholmens 
stearin  fabrik  — , och  efter  många  svårigheter  lyckades  man  sent  omsider,  eller 
1841,  att  tillverka  säljbara  ljus.  Omsättningen  var,  liksom  produktionsför- 
mågan, till  en  början  mycket  anspråkslös.  Omkring  20  paket  kunde  per  dag 
utsändas  i marknaden.  Tre  år  förgingo  sålunda,  utan  att  fabriken  bar  sig. 
Den  hade  emellertid  hunnit  öfver  första  experimentstadiet  och  flyttades  år 
1841  till  Tjärhofsgatan  88,  nuvarande  Danviksgatan,  där  den  fortfarande  är 
belägen.  Under  en  nitisk  och  sakkunnig  ledning  har  den  sedan  år  från  år 
utvecklat  sig  icke  allenast  till  den  största  stearinfabriken  i Skandinavien  utan 
till  en  af  de  största  i verlden.  Och  dess  produkter,  som  letat  sig  väg  till 
många  tusenden  hem  — från  palatset  till  kojan  — tala  för  sig  sjelfva. 

Under  årens  lopp  hafva  såväl  arbetsmetoden  som  fabrikationsanlägg- 
ningen  fulländats.  Den  mest  genomgripande  ombyggnaden  skedde  åren  1895 
och  1896,  hvarigenom  produktionsförmågan  kan  uppbringas  till  5 millioner 
paket  stearinljus  årligen,  förutom  de  med  stearinfabrikationen  följande  bi- 
produkterna, olein  och  glycerin. 

Följande  siffror  visa  fabrikatets  ökade  utbredning: 

1856  såldes  nämligen  229,000  paket  (å  425  gr.  eller  1 skälp .). 


1866  825,000  paket. 

1876  1,836,000 

1886  » 2,315,000 

1896  » 3,626,000 


Handelsvärdet  å bolagets  produkter  de  senaste  25  åren  torde  ej  under- 
stiga 30  millioner  kronor. 

Clnra  fabrik  (Lars  Montén)  i Stockholm  utstälde  äfven  särdeles  vackra 
stearinljus.  Den  jemnhet  i sammansättning,  de  svenska  prima  stearinljusen 


K E M I S K I N I)  U S Tlil. 


701 


ega,  framgår  bl.  a.  af  ett  par  under  utställningen  af  t.  f.  handelskemisten 
G.  Paykull  därå  utförda  analyser,  som  jag  jemför  med  handelskemisten  Erik 
Scholanders  analyser  1888. 

N:r  1 Clara  fabriks  ljus  1888,  n:r  2 Clara  fabriks  ljus  1897,  n:r  3 
Liljeholmens  stearinfabriks  1888,  n:r  4 Liljeholmens  stearinfabriks  1897. 


Nettovigt  per  paket  

N:r  1. 

420  gr. 

N;r  2. 

425  gr. 

N:r  3. 
428  gr. 

N:r  4. 
430  gr. 

Stearinets  smältpunkt 

52,5° 

53,5° 

53,0° 

52,8° 

Stearinförbrukning  per  timme  .... 

9,3  7 gr. 

9,7  9 gr. 

9,4  6 gr. 

9,81  gr. 

Total  förbränningstid  per  ljus  .... 

7 t.  49  m. 

7 t.  13  m. 

7 t.  56  m. 

7 t.  18  m 

Medelljusstyrka  normalljus 

1,60 

1,62 

1,-* 

1,62* 

Oaktadt  den  enorma  konkurrens  belysning  med  stearinljus  är  under- 
kastad, har  den  dock  jemnt  utvecklats  och  uppgår  nu  till  ungefär  2,000  tons 
med  konsumtionsvärde  af  2 millioner  kronor  per  år,  eller  under  de  gångna 
25  åren  minst  35  millioner  kronor.  Exporten  stearinljus  är  större  än  importen. 

Att  renligheten  under  de  förflutna  25  åren  betydligt  ökats  i Sverige 
framgår  af  tilltagande  konsumtion  af  tvål  och  såpa;  under  1872  uppgick  denna 
nämligen  till  vid  pass  130  gram  per  innevånare,  men  1870  till  270  gram  lika- 
ledes per  individ,  alltså  mer  än  dubbelt. 

Ej  allenast  kvantitativt  har  betydlig  ökning  egt  rum  utan  äfven  kvali- 
tativt. Konkurrensen  inom  denna  yrkesgren  nödgade  fabrikanterna  att  i möj- 
ligaste mån  utspäda  särskildt  såpa,  och  för  att  gifva  denna  vara  behörig 
konsistens  försattes  den  med  potatismjöl,  vattenglas  m.  fl.  rengöringsförmågan, 
icke  värdet  ökande  beståndsdelar.  I början  af  80-talet  koinmo  emellertid 
de  bästa  fabrikanterna  att  antingen  tillverka  endast  såpa  af  viss  bestämd 
garanterad  sammansättning,  (den  gamla  aktade  firman  Hylin  & C:o  gick  i 
spetsen  för  denna  åtgärd  och  har  hela  tiden  till  allmänhetens  stora  fördel 
ställ  den  del  af  tillverkningen,  som  benämnes  kronsåpa,  under  handelskemisten 
d:r  C.  Setterbergs  kontroll);  eller  ock  minskades  såp tillverkningen  och  omsorg 
egnades  mera  ål  fabrikation  af  neutrala  tvättvålar.  Firman  Lars  Montén  gick 
i spetsen  för  denna  särdeles  nyttiga  förändring  af  rengöringsmedels  tillverkning 
här  i landet  och  erhöll  många  efterföljare.  Följden  häraf  torde  vara,  att  propor- 
tionen mellan  tvål  och  såpa  ändrats;  under  första  hälften  af  70-talet  utgjorde 
tvålmängden  ej  mer  än  '/10,  men  uppgår  nu  till  V4  af  totaltillverkningen  efter 
vigt  räknadt.  De  neutrala  tvålsorterna  innehålla  emellertid,  liksom  vanlig 
toalettvål,  minst  25  % vatten,  hvarigenom  tvålen  ej  allenast  är  mera  odryg 
än  en  torrare,  utan  äfven  har  större  lätthet  att  härskna.  Genom  hyfling  till 

* Ljusstyrkan  har  jag  bestämt  å inköpt  prof. 


702 


K E M I S K INDUS  T R I. 


spån  och  torkning  nedbringas  vattenhalten  ända  till  12  % uti  en  »broyeuse- 
sécheuse  continue»  från  firman  A.  & E.  Cressonniére,  som  användes  af  den 
framstående  tvålfabrikanten  A.  Rallets  efterföljare  i S:t  Petersburg,  Grumme  & 
Son  i Stockholm  och  Tekniska  aktiebolaget  Flora  i Gefle,  livilka  utstälde  ut- 
märkta produkter  af  denna  apparat. 

Då  denna  arbetsmetod  är  för  vårt  land  113g  inflyter  efter  Alf  Larsson 
(Kemisk  tidskrift  1897)  beskrifning  å densamma. 

Företrädena  vid  användandet  af  denna  kombinerade  och  kontinuerliga 
kyl-,  vals-,  tork-  och  pilérmaskin  torde  bäst  framträda  vid  en  jemförelse  med 
det  bittills  gängse  förfaringssättet  att  bereda  pilerad  toalettvål. 

Detta  tillgår  i korthet  sålunda,  att  tvålen  kokas  och  utsaltas,  hvarefter 
den  löses  i vatten  (s.  k.  Schleifen).  Den  flytande  tvålmassan  gjutes  nu  i formar 
och  lemnas  att  stelna.  Tvålblocken  skäras  därefter  först  i plattor  och  dessa 
sedan  i stänger,  livilka  sönderdelas  till  spån.  Spånen  torkas  så  i en  tork- 
kammare. Denna  torkning  blir  emellertid  ej  fullt  jemn,  dels  till  följd  af  att 
spånen  äro  olika  tjocka,  dels  emedan  torkningen  sker  fortare  på  ylan  än  in- 
uti spånen.  De  torkade  spånen  valsas  sedan  till  en  sammanhängande  massa 
under  tillsats  af  parfym  och  färgämne,  hvarefter  den  pileras,  d.  v.  s.  ånyo 
skäres  i spån,  som  pressas  till  stänger  och  afskäras  i bitar  till  önskad  storlek 
och  form.  Utgår  man  från  en  tillverkning  af  t.  ex.  3,500  kg.  tvål  pr  dag,  åtgå 


1)  för  kylning  i formar 0111kr.  8 dagar 

2)  sönderdelning  till  stänger  och  spån  » 2 » 

3)  torkning  i torkkammaren  » 2 » 

4)  valsning  och  pilering  » 2 » 

S:a  0111kr.  14  dagar 

5)  erforderliga  arbetare  härför 10  st. 

6)  kol  för  torkning  pr  dag 2 tons. 


7)  Det  kapital,  som  under  dessa  operationer  i form  af  tvålmassa  ligger 
dödt,  representerar  för  en  sådan  storlek  af  fabrikationen  0111kr.  35,000  kronor. 
Möjligen  kunna  denna  tid  och  kostnad  något  minskas  i fabriker  med  högt  upp- 
drifven  teknik. 

Enligt  det  nya  förfaringssättet  gjutes  den  0111kr.  80°  C.  varma  »slipade» 
massan  i en  behållare  öfver  broyeuse-sécheusen  och  parfymeras  och  färgas 
däri  med  hjelp  af  mekaniska  omrörare,  hvarefter  den  genom  ett  rör  rinner 
öfver  en  serie  af  öfver  hvarandra  stäkla  valsar,  hvilkas  omloppshastighet  till- 
tager nedåt,  medan  valsarnas  afstånd  från  hvarandra  minskas.  Valsarna  kylas 
invändigt  med  vatten  och  på  dem  fastnar  då  och  afskrapas  oupphörligt  auto- 
matiskt medels  knifvar  ett  i band  skuret,  tunnt  tvållager,  som  från  sista  valsen 
faller  på  en  rörlig  metallväf  i fem  öfver  hvarandra  anbragta  plan,  så  att  tvål- 


K K .1/  I S K I N J)  U S T R I. 


703 


banden  oafbrutet  gå  från  det  ena  till  det  andra.  Dessa  metall trådsplan  äro 
inneslutna  i en  isolerad  låda,  i hvars  botten  ett  med  ånga  värmdt  rörsystem 
är  anbragt.  En  Ilägt  i lådans  lock  suger  oupphörligt  luft  genom  lådan  från 
öppningar  vid  dess  botten,  så  att  temperaturen  i lådan  ständigt  hålles  vid 
30 — 40°  C.  När  tvålbanden  lenma  torkapparaten,  är  deras  vattenhalt  blott 
c:a  12  %.  Efter  torkningen  går  massan  direkt  till  sista  afdelningen  i maski- 
nen, där  den  valsas  som  vanligt,  pileras,  pressas  i stänger  och  formas  till 
bitar.  Hela  denna  operation  från  ifyllningen  i lådan  ofvanpå  maskinen,  lills 
de  färdiga  tvålstängerna  lemna  maskinen,  tager  endast  en  tid  af  20 — 30  minuter. 


För  samma  kvantum  tvål  per  dag  som  ofvan,  eller  3,500  kg., 

1)  tager  hela  processen  endast 10  timmar; 

2)  erforderliga  arbetare  härför  äro 2 sk; 

3)  kolförbrukning  för  maskinkraft  och  torkning  per  dag  1 ton. 


4)  Det  kapital,  som  ligger  dödt  under  tiden  i form  af  ofärdig  tvål, 
blir  då  så  godt  som  intet;  klart  är,  att  härigenom  dessutom  utrymme  sparas 
i hög  grad. 

Maskinerna  tillverkas  vanligen  i tre  storlekar  för  resp.  3,500,  2,000  och 
1,200  kg.  produktion  pr  dag.  De  i Sverige  befintliga  maskinerna  äro  kon- 
struerade för  2,000  kg.  pr  dag.  Större  maskiner  göras  dock  undantagsvis:  en 
för  Amerika  hestäld  maskin  för  7,000  kg.  dagstillverkning  är  nu  under  arbete. 
Kraftåtgången  varierar  mellan  3 och  5 likr.  och  maskinens  dimensioner  äro  2,7  5 
x 10  x 3 å 2,40  m.  Med  en  vanlig  pilérmaskin  tillverkas  endast  200 — 300 
kg.  per  dag.  Till  följd  af  alla  dessa  företräden  är  det  klart,  atl  tvålens  tillverk- 
ningspris,  trots  dess  större  dryghet  och  värde,  blir  ungefär  detsamma  som  för 
vanlig  kallrörd  toalettvål,  och  att  både  hushålls-  och  teknisk  tvål  kunna  tillver- 
kas lika  billigt  som  förut,  äfven  om  den  mindre  vattenhalten  lemnas  ur  räk- 
ningen. Tvålen  hvarken  liärsknar  eller  torkar  vid  förvaring. 

Utmärkt  toalettvål  och  delikata  parfymer  utstäldes  i egen  paviljong 
af  Hylin  & C.os  fabriksaktiebolag  och  dessutom  af  fabrikanterna  F.  Pauli  och 
Aktiebolaget  Barnängens  tekniska  fabrik,  alla  i Stockholm,  Henrik  Gahns  amykos- 
aseptin  aktiebolag  i Upsala,  Öijen  A Wahl  i Trondhjem,  II.  Chr.  Gregersen  i 
Kristiania,  Drarnmens  scebefabrik,  men  framför  allt  Rattets  & C-o  efterträdare  i 
S:t  Petersburg. 

Bläck  är  en  artikel,  som  konsumeras  i betydliga  kvantiteter  och  visser- 
ligen fabriceras  af  ett  mycket  stort  antal  fabrikanter,  af  hvilka  de  förnämsta 
deltogo  i utställningen,  såsom  Aktiebolaget  Barnängens  tekniska  fabrik,  Stock- 
holm, hvars  bläck  numera  torde  vara  verldsberömdt.  Det  torde  utgöra  hufvud- 
parten  i den  summa,  ej  understigande  konsumtionspris  af  12  millioner  kronor, 
fabriken  uppnått  och  som  sammanförd  t uppgår  till  mer  än  2 millioner  liter, 


704 


K K M I S K I N I)  U ST  R I. 


(1.  v.  s.  rymden  af  80  millioner  vanliga  bläckhorn  eller  ungefär  lika  mycket 
som  3,000  fylda  badkar.  Dessutom  nämna  vi  V.  Rosendahl  i Filipstad  och 
F.  Ahlgrens  tekniska  fabrik  i Geile. 

Lim  har  länge  tillverkats  i vårt  land,  men  först  under  de  senaste  årtiondena 
drifvits  fullt  rationelt  och  därför  kunnat  afsevärdt  tillgodose  landets  behof,  som  i 
sammanhang  med  den  allmänna  industriela  utvecklingen  betydligt  ökats.  Från 
att  i början  af  80-talet  hafva  varit  allenast  400  tons,  uppgick  behofvet  år  1896  till 


iiyy:-.  io 


PL-  245.  HYLIN  & c:0  FABRI  KS  AKTIEBOLAGS  PAVILJONG. 


ungefär  1,000  tons,  hvaraf  likväl  mer  än  650  tons  tillverkas  i landet,  resten 
importeras,  däraf  nära  300  tons  tunnt  läderlim  från  Norge,  hvaremot  af  de  400 
tons  ej  stort  mer  än  60  tons  voro  inhemska.  Det  är  från  Stockholms  benmjöls- 
fabriks-akliebolags  tillverkningar  denna  ökning  härleder  sig.  Dels  vid  bolagets 
egen  fabrik  å Sandviken  vid  Stockholm  och  dels  arrenderade  vid  Sörcjvarn  i 
Vestmanland  tillverkas  ej  mindre  än  cirka  500  tons  benlim.  Som  råvaran  väl 
sorterats  och  rengjorts  samt  genom  extraktion  med  benzin  befriats  från  fett, 
blir  produkten  vid  likformig  behandling  alltid  ensartad.  Delta  är  ock  anled- 
ningen, alt  ej  allenast  snickerier  och  dylika  anstalter  utan  äfven  ländsticksfabri- 


K K M IS  K I N I)  U S T Hl. 


705 


kerna  med  sina  laggranna  behol'  numera  väsentligen  använda  detta  bolags  lim. 
De  försök,  som  antagits  till  täflan  med  dessa  limsorter,  hafva  endast  bekräftat 
förträffligheten  af  produkterna. 

Jemte  lim  erhållas  benfett  och  benmjöl.  Benfettets  renhet  ådagalades 
genom  analys  från  Vesterås  kemiska  station  å generalprof  från  ej  mindre  än 
387  fat,  hvaraf  resultatet  blef  99,17  % fett,  en  ovanligt  hög  silfra. 

Af  benmjöl  torde  Stockholms  benmjölsfabriks  aktiebolag  producera  omkr. 
2,000  tons,  d.  v.  s.  ungefär  hälften  af  inhemska  tillverkningen,  dels  lill  göd- 
ning, dels  som  foderbenmjöl  med  ända  lill  33  % fosforsyra,  däraf  allenast 
2 % äro  citratolösliga,  och  hvaraf  tillverkningen  ej  är  mindre  än  73  tons,  dels 
till  hönsgryn,  ett  synnerligt  behändigt  och  för  höns  lämpligt  kväfverikt  födo- 
ämne. — Renhetsgraden  och  behörig  ångbehandling  förläna  denna  produkt 
en  ovanlig  renhet. 

Aktieselskabet  Excelsior  limfabrik  vid  Robsrud  per  Grorud  är  äfven  den 
en  betydande  fabrik  med  daglig  tillverkning  af  vid  pass  1,000  kg.  benlim  och 
600  kg.  läderlim  och  motsvarande  kvantiteteter  benfett  och  benmjöl.  Pro- 
dukterna äro  förstklassiga;  läderlimmet  upptager  efter  24  timmars  hvila  i 
vatten  400  % vatten  och  benlim  300  %. 

Ännu  större  än  de  nämnda  fabrikerna  är  Aktiebolaget  för  tillverkning  af 
benkol  och  andra  produkter  af  ben  i S:t  Petersburg,  som  uppnått  ett  tillverk- 
ningsvärde af  mer  än  27a  millioner  kronor  per  år,  omfattande  ej  mindre  än 
10  å 12,000  lons  benmjöl,  hvaraf  under  namn  af  » SchlafThorsts  benmjöl  vid 
pass  2,500  tons  eller  en  fjerdedel  af  bolagets  tillverkning  föres  till  Sverige. 
Utmärkt  lim  för  olika  ändamål,  benfett  m.  m.  förekom  äfven  i denna  utställning. 

En  limartad  kropp  är  det  af  C.  I).  Ekman  exponerade  papperslim, 
hvarom  Svensk  kemisk  tidskrift  meddelar  1897,  sid.  107,  följande: 

Då  tillverkningen  af  detta  papperslim  är  alldeles  ny  och  egendomlig,  så 
följer  här  en  kort  beskrifning  på  densamma;  men  då  skyddet  för  kemiska 
patent  är  så  osäkert,  så  är  det  ej  möjligt  för  uppfinnaren  att  offentliggöra 
vissa  detaljer,  som  äro  nödvändiga  att  känna  för  att  göra  tillverkningen  så 
billig  som  möjligt  och  att  erhålla  en  dextrin  af  bästa  färg  och  kvalitet;  men  i 
hufvudsak  tillgår  den  på  följande  sätt.  Kokluten  kommer  direkt  från  kokarna  i 
stora  blybe]dädda  cisterner,  hvarifrån  den  efter  behol'  pumpas  lill  andra  mindre 
cisterner,  hvarest  den  prepareras  på  ett  egendomligt  sätt,  så  att  den  ej  längre 
angriper  jern  och  ej  heller  afsätter  något  skal  i afdunstningsrören.  Den  pre- 
parerade luten  afdunstas  i en  fyrfaldig  vacuumapparat,  som  är  sa  effektiv,  att 
den  afdunstar  25  liter  vatten  för  hvarje  kg.  goda  stenkol  (8,5  kg.  ånga),  och 
den  koncentreras  till  ungefär  65°  Tw.  Den  afdunstade  luten  underkastas  en 
enkel  och  billig  blekningsprocess  och  är  nu  färdig  för  vidare  behandling,  som 


KEMISK  INDUSTRI. 


706 

sker  i större  träkar  med  omrörare  och  ångslang.  Efter  upphettning  afskiljes 
dextrin  genom  ti I lsats  af  svafvelsyrad  magnesia,  dåden  flyter  upp  som  en  tjock 
massa,  som  torkas  på  plåtar  af  aluminium  eller  zink.  Den  torkade  produkten 
pulveriseras  till  ett  stoftfmt  pulver,  som  packas  i säckar  innehållande  1/la  tons 
hvardera  och  nu  är  färdig  att  försändas.  Som  synes,  är  framställningen  ganska 
enkel,  men  resultatet  i afseende  på  kvalitet  och  färg  beror  på  vissa  detaljer, 
som  måste  noga  efterses. 

En  fabrik  i England  tillverkar  nu  ganska  betydande  kvantiteter  dylik 
s.  k.  trädextrin,  och  en  sulfitfabrik  i Tyskland  har  förvärfvat  sig  rättighet  att 
använda  metoden. 

Denna  dextrin  har  det  betydande  företrädet  framför  vanlig  dextrin,  till- 
verka d af  potatismjöl,  alt  den  ej  innehåller  någon  sockerart,  men  väl  ett  ämne, 
som  i vissa  afseenden  liknar  garfsyra,  ehuru  det  ej  hör  förvexlas  med  sådan, 
och  som  verkar  skyddande  emot  fuktighet,  hvaraf  tyger,  appreterade  med  van- 
lig dextrin,  så  lätt  lida. 

Sedan  dextrin,  som  förut  beskrifvils,  hlifvit  afskild,  återstår  en  ringa 
mängd  tjock  lösning  af  hög  egentlig  vigt,  hvilken  är  mycket  hygroskopisk,  och 
hvarur  genom  tillsats  af  en  passande  mängd  gelatin  eller  lim  afskiljes  en  hård, 
seg  massa,  som  är  olöslig  i både  kallt  och  kokande  vatten,  men  genom  lämp- 
lig behandling  kan  bringas  till  en  löslig  modifikation,  som  lätt  löser  sig  i 
vatten  vid  uppvärmning  och  liknar  en  limlösning  af  ljus  färg.  Vid  tillsats  af 
alunlösning  utfaller  den  igen,  och  färgen  är  nu  mycket  ljusare  än  förut  och 
h vi  t för  de  bästa  sorterna.  Den  är  olöslig  i rent  vatten  eller  vatten  försatt 
med  syror  eller  alun,  men  löslig,  om  ett  alkali  tillsättes.  Den  lösliga  modi- 
fikationen användes  såsom  vid  animalisk  limning  af  papper  i bolländarne  i 
stället  för  efter  papperets  tillverkning,  som  nu  mest  är  brukligt.  Denna  lim- 
ning ökar  betydligt  papperets  styrka,  i den  svagaste  rigtningen  ända  upp  till 
50  X?  och  gör  papperet  segare  samt  gifver  det  en  mycket  bättre  yta  att  skrifva 
på,  och  det  ersätter  i sjellva  verket  ett  animaliskt  limmadl  papper.  Detta  lim 
är  synnerligen  lämpligt  för  papper,  tillverkadt  af  endast  sulfitcellulosa,  hvilket 
har  benägenhet  all  blifva  hårdi  och  sprödt.  De  utstälda  profven  voro  ett  slyft 
gelé,  och  de  bästa  sorterna  kunna  användas  äfven  till  de  bästa  papperssorter. 

Enligt  professor  P.  Ivlason  utgöres  detta  af  sulfilut  framstäJda  pseudo- 
dextrin  väsentligen  af  ligiiylsulfonsyrad  magnesia,  hvilket,  liksom  alla  denna 
syras  salter,  är  ytterst  lättlösligt  i vatten,  men  olösligt  i saltlösningen. 

V/scose-fabriken  i Kristiania  hade  utställning  af  elt  cellulosapreparat 
uiscose,  afsedt  för  limning  af  papper,  indränkning  af  vålnader  m.  m.  till  deras 
förstärkning. 


K E M I S K INDUSTRI. 


707 


De  stora  mängder  af  hafstång,  som  samlas  vid  särskildt  Nordsjöns 
kuster,  hafva  ju  tid  efter  annan  manat  till  rationell  tillgodogörande  af  denna 
tång.  Engelsmannen  Stanford  framstälde  för  ett  antal  år  sedan  algin  syra  därur, 
som  skulle  hafva  en  särdeles  bindande  egenskap,  men  torde  hafva  utgjorts  af 
Ilere  ämnens  sammanblandning.  A.  K.  Krefting  i Kristiania  har  genom  hade 
enkel  och  rationel  process  lyckats  ur  tång  draga  Ilere  produkter.  Genom  ur- 
lakning  med  vatten  erhållas  jodföreningarna,  därefter  fortsätles  behandlingen 
af  massan  med  utspädd  svafvelsyra,  som  därvid  hinder  och  utlöser  den  kalk- 
mängd, hvarigenom  »tångsyra»  hålles  i uti  vatten  olösligt  tillstånd.  Då  all  kalk 
sålunda  aflägsnats,  är  tångsyran  lättlöslig  i alkali  eller  alkalikarbonat  och  bildar 
därmed  en  klar  lösning,  utmärkt  för  sina  egenskaper  som  gummi.  Tångsyrans 
salter  ega  äfven  stor  förmåga  alt  emulsera  feta  ämnen  och  äro  därför  ett  för- 
träffligt reningsmedel;  blandas  den  med  ‘/3  vanlig  tvål,  så  skummar  den  äfven 
och  synes  som  tvål 

Otvifvelaktigt  skall  denna  för  tångs  tillgodogörande  både  billiga  och  prak- 
tiska metod  erhålla  betydlig  användning  och  blifva  till  stort  gagn  å många  håll. 

Stärkelse  af  stor  renhet  tillverkas  såväl  hos  Aktiebolaget  Svartviks  stär- 
kelsefabrik, Stockholm,  som  hos  Gegerfelt  A Wejdling,  Gårda  vid  Göteborg. 
Potatismjöl  och  dextrin  m.  11.  produkter  funnos  från  Reppe  stärkelsefabriks-aktie- 
bolag  och  Sven  Bergland,  Tunarp  pr  Sandhem.  Den  sistnämnde  företedde  ana- 
lys från  stadskemisten  J.  E.  Alén,  utvisande  ljusgula  dextrinen  innehålla  91,59  % 
dextrin,  4,03  % drufsocker,  0,29  % aska  samt  1,67  % vatten.  Denna  in- 
dustri har  under  senaste  åren  vuxit  därhän,  att  l.  ex.  för  1896  var  tillverk- 
ningsvärdet l3/4  million  kronor,  under  det  importen  uppgick  till  87,000  kronor, 
men  exporten  öfversteg  298,000  kronor. 

Fernissor,  såväl  olje-  som  sprit-  och  andra,  äfvensom  rifna  färger,  före- 
kommo  från  många  utställare  och  voro  äfven  af  utmärkt  kvalitet;  däribland 
voro  W.  Becker,  Klint  Bernhard  & Co.,  Fernissbolaget  och  Aktiebolaget  Sommelii 
fabriker  i Stockholm,  Alf  Bjercke  och  Den  kemiske  fabrik  Norden  i Kristiania. 

En  bland  utställningens  mera  intressanta  företeelser  utgjorde  de  lino- 
leumfabrikat,  som  firman  Wicander  och  Larson  i Libau  exponerade  från  sin 
blott  två  år  gamla  fabrik.  Tillverkningen  uppgår  till  vid  pass  400,000  kvm. 
matta,  dels  linoleum  enfärgad  vara,  s.  k.  »Uni»  och  med  påtryckta  mönster, 
dels  linoleum  med  genomgående  mönster  (inlaid),  hvarjemte  början  gjorts  med 
fabrikation  af  pressade  linoleumtapeter,  s.  k.  lincrusta.  I fabriken  tillämpas 
Fredr.  Waltons  patent,  d.  v.  s.  linoljans  oxidation  sker  helt  och  hållet  på  kall 
väg  utan  kokning.  De  fördelar,  som  ernås  genom  denna  metod,  visa  sig  i 
varans  stora  elasticitet,  frihet  från  hvarje  luktande  ämne  och  större  motstånds- 
kraft mot  slitning. 


708 


K E M I SK  I N D V ST RI. 


Största  delen  af  fabrikatet  konsumeras  inom  Ryssland,  något  exporteras 
äfven  till  Danmark  och  till  Sverige,  bland  annat  15  mm.  tjock  matta  för  sven- 
ska flottans  behof. 

Färgfabriker  finnas  ej  många;  af  rödfärg,  som  förbrukas  i tusentals  fat 
till  byggnader  å landet,  utstälde  Stora  Kopparbergs  aktiebolag  och  Kafveltorps 
aktiebolag  vackra  prof;  dock  tycktes  de  moderna  metallurgiska  metoderna  hafva 
något  dämpat  koloriten  å den  förut  starkt  lysande  färgen. 

Kromgalt  i flere  vackra  nyanser  utstäldes  af  W.  Becker,  Stockholm,  och 
exporteras  i betydlig  kvantitet. 

Kristiania  blyhvidtfabrik  är  en  visserligen  ganska  ung  fabrik,  hvilken 
dock  tillverkar  förträfflig  blyhvitt,  enligt  analys  af  L.  Schmelck  fullt  öfverens- 
stämmande  i kvalitet  med  erkändt  godt  tyskt  fabrikat.  Denna  blyhvitt,  som 
särskildi  vid  leveranserna  till  svenska  staten  — jernvägen  och  llottan  — visat 
sig  förträfflig,  u Imärkes  för  höghvithet  och  stor  täckförmåga. 

Ödmann  & Co.  pansarfärg,  en  vanlig,  svartgrå  skyddsfärg  för  jern,  har 
visat  sig  ega  förmåga  att  bl.  a.  under  4 år  skydda  ett  vid  nedkörsvägen  till 
Skanstull  befintligt  staket  mot  röstning,  hvarför  vattentornet  å Mosebacke  där- 
med bestrukits,  att  efter  3 års  användning  vid  rikstelefonens  trådfästen  i Stock- 
holmstrakten visat  sig  hållbar  och  elastisk  samt  väl  skyddande  mot  rost,  att 
inom  fabrikslokalen  i Månsbo  elektrokemiska  verk  — Stockholms  superfos- 
fat-aktiebolags  egendom  — väl  skydda  jernkonstruktioner  mot  rost  samt  att 
likaledes  efter  bestrykning  af  de  stora  fotogencisternerna  vid  Värtan  skydda 
jernytan  mot  all  rostbildning  och  frätning. 

Färgadt  gods,  ylle,  bomull  och  silke,  med  särdeles  rena  och  klara  färger, 
utstäldes  från  A.  & II.  Meyer  i Köpenhamn,  Färg  er  iaktiebolag  et  Levanten  i Göte- 
borg, och  särskildt  Gast.  G.  Folcker  i Stockholm.  Den  sistnämnde  hade  vågat 
att  i strålform  af  lindrigt  vridna  silkesdockor  i fortlöpande  framkalla  hela  färg- 
skalan — och  med  ej  mindre  än  241  samtliga  olika  dockor  på  ett  förtjusande 
sätt  lyckats  — och  företedde  därigenom  ett  mästerprof  inom  sidenfärgareyrket, 
hvars  like  ej  månget  annat  yrke  eller  fabrikation  kunde  uppvisa.  Denna  2 m. 
skifva  utgjorde  helt  enkelt  en  af  utställningens  perlor. 

En  framstående  rysk  spinnerifirma,  Leopold  König  J:r  i S:t  Petersburg, 
utstälde  ovanligt  jemnfärgad  bomullstråd  samt  apparaten,  hvarpå  largningen 
blifvit  verkstäld,  som  bestod  af  ett  metallrör  af  ungefär  b cm.  kaliber,  hvar- 
ifrån  på  ungefär  15  cm.  afstånd  från  hvarandra  utgingo  i ändan  tilltäpta,  men 
eljes  med  flere  bål  försedda,  ungefär  15  cm.  långa  rör  i flere  rader  såsom  gre- 
nar lill  grofva  röret.  Till  de  tunna  rören  hörde  mycket  väl  passande  bobiner, 
hvilkas  ihåliga  axel  jemväl  var  mycket  genombruten.  Garnet  uppspänns  på 
bobincn,  dock  ej  synnerligen  liårdt,  och  dessa  bobiner  placerades  å sina  gren- 


KEMISK  INDUSTRI. 


709 


rör;  det  hela  med  24  eller  36  bobiner  nedlades  i ett  färgbad,  hvarefter  hufvud- 
röret  sattes  i förbindelse  med  en  vacuumapparat  och  luft  utsögs;  tydligtvis  för- 
anledde denna  sugning  färgens  genomträngande  genom  garnet  och  dess  färgning. 
Efter  sedermera  verkstäld  tvättning  på  samma  sätt  i vatten  och  torkning  med 
varm  luft  är  garnet  färdigt  på  bobin,  och  haspling  undvikes. 

* t- 

* 

Det  ofvan  anförda  gifver  blott  en  ofullständig  bild  af  den  kemiska  in- 
dustrien på  1897  års  utställning;  en  fullständig  beskrifning  skulle  nödvändig- 
göra så  många  detaljers  medtagande,  att,  om  ej  annat,  utrymmet  komme  att 
däremot  lägga  hinder.  Af  det  anförda  framgår  emellertid,  att  särdeles  kraftig 
utveckling  försiggått  ibland  hithörande  industrigrenar  under  de  förflutna  25 
åren,  så  att  Ilere  113m,  förut  ej  af  inhemsk  verksamhet  berörda  områden  bli f- 
vit  inom  de  respektiva  länderna  föremål  för  samverkan  mellan  kapital  och 
intelligent  arbete.  Just  därigenom,  att  flere  områden  berörts  och  sålunda 
kommit  till  en  för  länderna  mångsidig  utveckling,  har  stor  yrkesskicklighet 
inom  Ilere  kemisk-tekniska  branscher  ådagalagts,  hvilket  torde  vara  orsaken 
till  den  för  denna  industrigrupp  gynsamma  dom,  som  juryn  fält,  gynsam  sär- 
skildi däri,  att  ingen  annan  grupp  räknat  ett  så  stort  antal  högre  pris  i för- 
hållande till  antalet  utställare. 


XLII. 


LÄDERINDUSTRIEN. 

AF 

JOHN  LANDIN. 


1 . Historik.  Beredningssätt. 

Betrakta  vi  i stort  vår  inhemska  lädertillverknings  utveckling  under 
del  senaste  kvartseklet,  så  blir  intrycket  väsentligt  olika,  om  vi  taga  hänsyn 
till  den  kvantitativa  eller  kvalitativa  sidan  af  saken.  Ur  sistnämnda  synpunkt, 
d.  v.  s.  med  afseende  på  det  producerade  lädrets  beskaffenhet,  torde  vår  läder- 
industris utveckling  ej  stå  tillbaka  vid  en  jemförelse  med  andra  industrier, 
ocb  de  svenska  läderfabrikaten  bafva  här  vid  lag  på  1897  års  utställning  visat 
sig,  åtminstone  på  de  flesta  områden,  kunna  väl  upptaga  täflan  med  det  bästa, 
som  af  andra  länder  åstadkommits.  I kvantitativt  hänseende  åter  finnes  ej 
samma  anledning  till  belåtenhet,  i det  att  värdet  af  den  inhemska  läderpro- 
duktionen hållit  sig  i det  närmaste  konstant,  under  det  att  införseln  varit  i 
starkt  stigande  och  uppgått  till  jemförelsevis  mycket  stora  belopp.  Härmed 
sammanhänger  ock,  atl  införseln  af  oberedda  hudar  i hög  grad  minskats, 
under  det  atl  utförseln  af  sådana  betydligt  ökats.  Antalet  garfverier  inom 
landet  har  äfven  på  de  senaste  25  åren  minskats  med  omkring  ett  hundratal. 
För  att  närmare  förklara  dessa  sakförhållanden  må  meddelas  följande  på  basis 
af  den  officiela  statistiken  gjorda  sammanställning  af  medeltal  och  medelvärden 
jemte  siffrorna  för  sist  förflutna  år. 


UTSUiT  AF  HUFYU DFÄLTET  Å UTSTÄLLNINGEN;  I BAKGRUNDEN  DEN  KEM ISK-TEKN ISKA  UTSTÄLLNINGSBYGGNADEN 

MED  KUPOL  OCH  MINARETER. 


LÄDERINDUSTRI  E \ . 


713 


År 

Antal 
garfverier 
och  sämsk- 
fabriker. 

4’  i 1 

1 v e r k n i n 

g a f 

Sulläder 

och 

bindsulläder. 

Kronor. 

Andra  slag 
K ron  or. 

Sämskskinn. 

Kronor. 

1871 — 75 

687 

4,916,100 

2,325,200 

27,400 

1876 — 80 

674 

3,028,700 

2,647,600 

30,900 

1881—85 

662 

2,173,600 

3,011,400 

13,600 

1886—90 

623 

1,639,300 

3,659,500 

48,500 

1891—95 

577 

2,344,000 

2,963,500 

137,700 

1896 

584 

3,933,100 

3,065,00( ) 

1 18,900 

År 

Införsel. 

U t f ö 

r s e 1. 

Sulläder 

och 

bindsulläder. 

Kronor. 

Andra  slag. 
Kronor. 

Oberedda 
hudar 
alla  slag. 
K ronor. 

Beredda 
hudar 
alla  slag. 
Kronor. 

Oberedda 
hudar 
alla  slag. 
Kronor. 

1871—75 

1,680,700 

1 ,227,700 

6,342,900 

28,100 

649,600 

1876-80 

3,704,800 

1,730,900 

2,957,200 

105,900 

593,300 

1881—85 

4,322,500 

2,452,700 

3,697,200 

68.600 

752,500 

1886—90 

3,880,100 

3,213,200 

2,991,200 

66,900 

1,096,200 

1891—95 

3,586,800 

3,600,600 

2,611,200 

98,600 

1,288,100 

1896 

5,399,700 

3,243,700 

3,333,900 

187,900 

2,535,400 

Utförseln  af  färdigberedd  vara  är  således  mycket  ringa,  under  det  in- 
förseln icke  obetydligt  öfverstiger  produktionen.  Af  det  importerade  sullädret 
kommer  det  mesta  från  Nordamerika  ocli  England  samt  Norge,  och  i fråga 
om  andra  slag  från  Tyskland.  Särskildi  hafva  stora  kvantiteter  extraktgarfvadt 
s.  k.  bemlockläder  importerats  från  Förenta  staterna,  hvilket  dock  i allmänhet 
nmra  utmärkt  sig  för  sin  prisbillighet  än  för  någon  bättre  kvalitet.  Åtskilligt 
tyder  dock  på,  att  äfven  svenska  garfverier  börja  upptaga  de  billigare  exlrakt- 
garfningsmetoderna,  och  på  utställningen  förekommo  alster  från  åtminstone  elt 
par  fabriker,  som  visade,  att  det  är  långt  ifrån  omöjligt  att  förena  en  snabb 
extraktgarfning  med  en  produkt  af  god  beskaffenhet. 

Läderberedningen,  som  varit  känd  redan  af  de  äldsta  kulturfolken,  har 
ända  till  senaste  tiden  bedrifvits  så  godt  som  uteslutande  på  empiriska  grun- 
der. Framstående  vetenskapsmän,  såsom  Deyeux,  Berzelius,  Maebride,  Séguin 
(extraktgarfningens  uppfinnare),  Davy,  Ivrapp  m.  11.,  hafva  emellertid  under 
tidernas  lopp  gjort  omfattande  undersökningar  öfver  såväl  djurhudens  som 


( 


714 


LÄ  IJERIND  US  TRIEN. 


garfämnenas  sammansättning  och  egenskaper,  och  så  småningom  hafva  här  som 
på  så  många  andra  områden  de  naturvetenskapliga  rönen  börjat  göra  sig  gäl- 
lande för  en  mera  rationel  praktisk  drift. 


Läder  är  som  bekant  en  produkt  af  djurhud,  hvilken  genom  garfning 
öfverförts  i ett  l:o)  från  förruttnelse  skyddadt  och  2:o)  böjligt  skick.  I ana- 
tomiskt hänseende  består  djurhuden  af  tre  ganska  bestäm  dt  skilda  lager:  öfver- 
huden  eller  epidermis,  läderhuden  eller  corium  och  under-  eller  fetthuden. 
Af  dessa  är  det  endast  den  mellersta  huddelen,  som  förarbetas  till  läder,  enär 
såväl  öfver-  som  underhuden  under  de  förberedande  operationerna  i garfveriet 
bortskaffas.  Den  egentliga  läderhuden  består  af  en  (vid  kokning  med  vatten) 
limgifvande  väfnad  (s.  k.  bindväf),  som  är  organiserad  på  så  sätt,  att  grund- 
formerna, de  limgifvande  s.  k.  fibrillerna,  genom  förening  af  ett  antal  individer 
bilda  för  blotta  ögat  synbara  trådar,  hvilka  slingrande  sig  om  hvarandra  upp- 
stiga till  hudens  öfveryta.  Här  upplösa  de  sig  uti  sina  element,  fibrillerna, 
som  tält  fläta  sig  om  hvarandra,  livarigenom  den  hårdare  väfnaden  på  öfver- 
ytan,  den  s.  k.  narfven,  bildas.  Såväl  fibrillerna  som  de  af  dem  bildade  trå- 
darna äro  sammanklibbade  vid  hvarandra  genom  en  kvälVehaltig,  ägghvit- 
artad  substans,  kallad  coriin.  Det  likaledes  kväfvehaltiga  ämne,  hvaraf  fibril- 
lerna bestå,  har  fått  namnet  fibroin.  Dessutom  innehåller  huden  fettkanaler, 
nervknutar  m.  m.,  hvilka  beståndsdelar  dock  icke  ur  läderberedningens  syn- 
punkt hafva  någon  betydelse. 

Den  som  råmaterial  för  lädret  tjenande  huden  är  således  att  uppfatta 
såsom  sammansatt  af  dels  en  organiserad  beståndsdel,  som  utgöres  af  fibroin 
och  bildar  fibrillerna  och  de  af  dem  sammansatta  trådarna,  dels  en  icke  or- 
ganiserad (formlös),  mellan  fibriller  och  trådar  befintlig,  ägghvitartad  substans, 
coriin.  Såväl  libroin  som  coriin  ruttnar  i luften  i fuktigt  tillstånd;  i torrt 
blifva  de  hårda  och  oböjliga.  Alt  öfverföra  huden  i ett  tillstånd,  där  dessa 
egenskaper  äro  upphäfda,  och  således  en  för  praktiska  behof  duglig  produkt 
erhålles,  är  just  läderberedningens  eller  garfningens  uppgift. 

De  material,  genom  hvilkas  inverkan  detta  ändamål  uppnås  och  huden 
sålunda  öfverföres  lill  läder,  eller  de  s.  k.  garfämnena,  kunna  indelas  i tre 
stora  grupper,  och  allt  efter  del  använda  garfämnets  natur  har  man  af  ålder 
äfven  särskiljt  trenne  olika  slag  af  garfning:  logarfning,  hvitgarfning  och 
sämskning. 

Med  logarfning  (af  tyska  Lohe,  bark)  skulle  då  förstås  garfning  med 
bark  och  andra,  vegetabiliskt  garfämne  innehållande  växtdelar.  Till  detta  slag 


LÄDE  R IN  D U ST  R TE  N. 


715 


af  garfning  hör  äfven  den  senare  uppfunna  extraktgarfningen,  hvarvid  huden 
garfvas  med  en  lösning  af  vegetabiliskt  garfämne.  I allmänhet  förstår  man 
under  begreppet  vegetabiliska  garfämnen  sådana  i vatten  lösliga  växtbestånds- 
delar,  som  fälla  limlösningar  och  garfva  djurhud  samt  med  vissa  mctallsalter, 
särskildt  jernoxidsalter,  gifva  karaktäristiskt  färgade  fällningar.  De  förekomma 
rikligast  i hark  (ek,  gran,  al  etc.),  blad,  skidor  och  rötter.  Deras  smak  är  kärf 
och  reaktion  sur,  på  grund  hvaraf  äfven  benämningen  garfsyror  ofta  före- 
kommer. Den  kemiska  konstitutionen  är  för  del  stora  flertalet  icke  med  säker- 
het känd.  Mest  studerad  är  den  i galläpplen  förekommande  garfsyran,  lannin, 
som  är  alt  uppfatta  som  en  digallussyra. 

Hvitgarfning  verkstäldes  förr  så  godl  som  uteslutande  med  koksalt  och 
alun  och  senare  äfven  med  andra  neutrala  eller  basiska  lerjordssaltcr,  t.  ex. 
kloraluminium,  ättiksyrad  lerjord  etc.  Hit  får  man  äfven  räkna  de  mera  mo- 
derna garfningsmetoderna  med  vare  sig  neutrala  eller  basiska  kromoxid-,  jern- 
oxid-  m.  11.  sesquioxidsalter,  hvarpå  en  mångfald  patent  i våra  dagar  ultagits. 
Det  riktiga  namnet  på  garfning  med  hithörande  ämnen  torde  i det  skick,  saken 
nu  ter  sig,  vara  mineralgarfning. 

Det  tredje  slaget  af  garfning  eller  sämskning  jemte  fettgarfning  verk- 
ställes med  fett,  hvarvid  operationen  benämnes  fettgarfning,  om  fettämnena 
helt  enkelt,  utan  alt  undergå  någon  förändring,  invalkas  i den  råa  huden,  och 
sämskning,  om  fettämnena  (vanligen  transorter)  genom  ett  slags  jäsningspro- 
cess ombildas,  så  att  fettet  sedermera  ej  ens  kan  med  en  stark  och  varm 
alkalilut  uttvättas  ur  den  beredda  huden. 

Huruvida  garfningen  i allmänhet  är  alt  uppfatta  såsom  en  kemisk  före- 
teelse, så  att  garfämnena,  då  de  intränga  i huden  och  lagra  sig  kring  dess 
väfnadstrådar,  med  hudsubstansen  ingå  en  verklig  kemisk  förening,  eller  om 
förbindelsen  mellan  lind  och  garfämne  blott  är  af  fysisk  eller  molekylär  natur, 
därom  hafva  vidi  delade  meningar  sökt  göra  sig  gällande.  Nyare  rön  och 
forskningar,  särskildt  jemförande  studier  med  företeelserna  på  färgningstek- 
nikens  område,  tyda  dock  på,  att  den  senare  uppfattningen  är  den  rikligare. 

Den  vigtigaste  garfningsmetoden  är  utan  jemförelse  logarfningen  eller 
garfningen  med  vegetabiliska  ämnen.  Det  äldsta  och  ännu,  åtminstone  i vårt 
land,  allmännast  använda  garfmaterialet  vid  densamma  är  hark,  särskildt  ek- 
bark, i en  del  trakter  äfven  granbark.  Tilh ägagåendet  är  något  olika,  allt 
efter  som  man  afser  att  framställa  fast  och  tjockt  underläder  (sulläder  och 
bindsulläder)  eller  mjukare  och  tunnare  öfverläder  eller  ofvanläder. 

Till  underläder  användas  s.  k.  tyngre,  tjocka  hudar,  vare  sig  friska, 
saltade  eller  torkade.  Den  första  operation,  hudarna  underkastas,  är  »vek 
ning»,  d.  v.  s.  de  läggas  i vatten  för  alt  renas  och  uppmjukas.  Härpå 

91 


L .-i  D E R I X DUSTRI E X. 


71 G 

föras  de  lill  »smulten»,  en  lufttät,  helst  cementmurad  källare,  hvarest  de  in- 
hängas  med  köttsida  mot  köttsida  och  lemnas  att  undergå  ett  slags  jäsnings- 
process (»svettning»  eller  »smultning»),  hvilken  har  till  ändamål  att  få  håret 
att  lossna.  Denna  process  tager  under  sommaren  blott  två  ä tre  dagar,  under 
det  att  vintertiden  en  vecka  och  mera  åtgår,  om  man  ej,  som  ofta  är  fallet,  i 
smulten  inför  ånga  för  att  påskynda  förloppet.  I en  del  fall  användes  äfven 
nedläggning  af  hudarna  i kalkmjölk  för  hårets  lossande.  I enstaka  fall  hafva 
äfven  andra  medel,  såsom  svafvelnatrium  eller  andra  svafvelföreningar  m.  11., 
användts  för  detta  ändamål.  Sedan  håret  sålunda  bragts  att  lossna,  utsträckas 
hudarna  på  en  med  en  lindrigt  höjd  träskifva  försedd  träställning  (»bommen»), 
där  de  strykas  med  knifvar  för  hårets  (och  samtidigt  epidermis’)  aflägsnande 
samt  skafvas  och  skäras  på  köttsidan  för  borttagande  af  ännu  vidhäftande 
köttdelar  o.  s.  v. 

De  så  behandlade  hudarna  bringas,  efter  skölj  ning  i vatten,  till  de  s.  k. 
»färgerna»,  kar  fylda  med  gammal,  sur,  mycket  svag  garfämnelösning  (»bark- 
lag»), Sedan  de  legat  här  omkring  en  vecka,  Hyttas  de  på  »friskare  färger», 
som  tillsammans  bilda  ett  system  af  allt  starkare  och  starkare  lösningar.  Häri 
förhlifva  hudarna  två  å tre  veckor  (eller  mera),  hvarunder  de  alltjemt  Hyttas 
från  en  svagare  till  en  starkare  lösning  och  omläggas  (»slås  upp»)  vanligen 
tvenne  gånger  om  dygnet.  Härunder  svälla  de  något  och  antaga  en  svagt  röd- 
aklig  färg,  hvarefter  de  föras  i »svällen»,  som  har  till  uppgift  att  öppna  hudens 
kapillära  kanaler  och  dymedels  möjliggöra  och  underlätta  garfämnets  inträn- 
gande under  den  sedermera  följande  »gärnings »processen  (den  egentliga  garf- 
ningen).  Svällen  utgöres  i vårt  land  vanligen  af  en  vattenlösning  af  rå  trä- 
syra (penna),  hvari  hudarna  få  ligga  cirka  två  dygn,  ofta  först  i en  svagare 
(förut  begagnad)  och  därpå  en  starkare  (nyberedd),  under  hvilken  tid  de  om- 
läggas åtminstone  ett  par  gånger  om  dagen.  Särskildt  i Amerika  användes 
rätt  mycket  svällning  i utspädd  svafvelsyra,  som  verkar  kraftigare,  då  äfven 
liden  för  färgningen»  plägar  högst  betydligt  reduceras.  På  allra  senaste  tiden 
har  äfven  formalin  (en  vattenlösning  af  formaldehyd)  fått  någon  användning 
vid  svällningsprocessen. 

Efter  svällningen  vidtager  den  egentliga  garfningen  i stora,  vanligen  i 
marken  nedgräfda  träkar,  hvari  hudarna  »strös»  med  bark  (malen  ekbark), 
d.  v.  s.  utbredas  flata  med  ett  hvarf  malen  bark  mellan  hvarje,  hvarjemte 
gammal  (nyttjad)  »barklag»  (garflösning)  eller  vatten  påfylles.  Den  använda 
barkmängden  torde  genomsnittligt  pr  kar  med  100  hudhalfvor  utgöra  40  å 50 
hektoliter.  Delta  kallas  att  gifva  hudarna  »första  bark».  En  del  garfvare  an- 
vända på  denna  första  bark  något  björkbark  (7S  å 1/3  af  totalmängden)  för 
att  enligt  up])gifl  »göra  lädret  styfvare».  Sedan  hudarna  legat  1 å 2 månader 


I.  Ä I)  E R I N 1)  l T S T R I E N. 


717 


på  denna  förslå  bark,  tagas  de  upp  och  strös  om  med  ny  bark.  Eller  all  på 
denna  »andra  bark»  halva  legat  2 å 3 månader  följer  en  »tredje  bark»  och 
för  tjocka  hudar  ännu  en  »fjerde  bark»  med  3 å 4 månader  eller  ännu  längre 
lid  för  hvarje,  så  all  hela  garfningsprocessen  efter  denna  metod  kräfver  en  lid 
af  inemot  ett  år  eller  mera.  Mycket  tjocka  och  lunga  hudar  kunna  äfven 
gifvas  en  femte  hark.  Ofta  användas  såsom  förstärkning  al'  ga  rf-  »lagens» 
styrka  på  de  senare  barkerna  garfmaterialier  af  utländskt  ursprung,  som  äro 
rikare  på  garfämne  än  ekbark,  hvars  hall  af  garfämne  genomsnittligt  torde 
kunna  sällas  lill  c:a  10  %.  Af  dessa  må  följande  såsom  allmännare  använda 
här  omnämnas. 

Kateku  är  ell  af  llere,  i Ostindien  förekommande  träd  och  huskväxter, 
särskildi  Acacia-,  Uncaria-  eller  Areca-arter,  beredi  extrakt  af  hög  garfämne- 
lialt.  Valonia  utgöres  af  fruktskalen  af  sydländska  och  orientaliska  Quereus- 
arter  och  innehåller  ända  lill  30  å 40  % lättlösligt  garfämne.  Dividivi,  som 
är  skidorna  af  Caesalpinia  coriaria  från  Syd-  och  Centralamerika  samt  Osl- 
indien,  innehåller  t.  o.  m.  ännu  något  mera  garfämne,  men  skattas  vanligen 
ej  fullt  så  högt  som  valonia,  då  det  gifver  lädret  en  mindre  tilltalande  färg. 
Myrobalaner  äro  stenfrukterna  af  indiska  Terminalia-  och  Emhlica-arter  med 
ungefär  samma  garfämnehalt  som  valonia.  Sumach,  som  är  af  mycket  vex- 
lande  kvalitet,  användes  liufvudsakligen  lill  tunnare  skinn.  Del  gifver  myckel 
ljus  färg  åt  lädret  och  utgöres  af  pulveriserade  blad  af  åtskilliga  Rhus-arter 
från  Sydeuropa  (Sicilien),  Nordafrika  och  Nordamerika.  Quebracho,  som  fun- 
nit en  alltjemt  stigande  användning,  är  den  raspade  veden  af  de  sjalameri- 
kanska  träden  Aspidospermum  quebracho  och  Loxoptygeron  Lorenzii.  Äfven 
förekommer  ell  tjockllytande  eller  fast  extrakt  af  quebrachon.  Mimosa  är  hark 
af  australiska  Acacia-arter.  Dessutom  halva  extrakt  af  ekbark  och  ekträ, 
granbark,  kastanje,  hemlock  m.  m.  börjat  få  allt  slörre  användning  såväl  för 
under-  som  ofvanlädersgarfning.  Stor  vigt  ligger,  då  llere  garfmaterial  samtidigt 
användas,  på  en  ändamålsenlig  kombination  af  desamma,  livarvid  olika  garf- 
ämnen  höra  ifrågakomma  allt  efter  de  olika  läderslag,  man  vill  producera. 

Allt  efter  hudarnas  beskaffenhet,  den  kval  i le  l af  läder  man  åslundar 
att  erhålla  etc.  varierar  garfningstiden  inom  vida  gränser,  vid  den  vanliga  sul- 
lädersheredningen  i vårt  land  från  9 månader  till  1 å 1 */2  år  (jfr  ofvan).  För 
att  förkorta  denna  långa  garfningstid  har  en  mångfald  metoder  anbefalls. 
S.  k.  extraktgarfning,  där  man  lägger  hudarna,  med  tunna  harkskikt  emellan, 
uti  färdigheredda  garllösningar  af  större  styrka,  i stället  för  att  strö  dem  med 
hark,  som  uti  karen  först  skall  urlakas,  kan  gifva  ett  fullgarfvadl  läder  på 
tre  månader  eller  mindre.  Exempel  på  en  i mycket  vidsträckt  skala  praktise- 
rad sådan  är  den  amerikanska  hemlocksgarfningen  (där  som  garfmateriel  an- 


718 


LÄDERINDUSTRI  E N. 


vändas  lösningar  af  barken  från  hemlocktallen,  Pinus  canadensis),  hvars  pro- 
dukter äfven  hos  oss  funnit  en  vidsträckt  marknad.  Under  det  att  garflös- 
ningarna  vid  ströningsmetoden  visat  sig  på  de  olika  »barkerna»  hålla  0,4  å 
3 % garfämne,  hafva  analyser  af  amerikanska  hemlocklösningar  visat  intill 
5 ä 6 % och  mera.  De  med  mycket  starka  lösningar  hastigt  garfvade  läder- 
slagen hafva  dock  ofta  varit  föremål  för  mycket  berättigad  kritik  med  afse- 
ende  på  sin  kvalitet,  särskildt  i fråga  om  hög  grad  af  sprödhet.  För  ytter- 
ligare påskyndande  af  garfningsprocessen  hafva  rekommenderats  och  delvis 
användts  cirkulation  af  lösningarna,  hudarnas  hållande  i rörelse,  lösningarnas 
pressande  genom  huden  under  starkt  tryck,  garfning  vid  något  förhöjd  tem- 
peratur etc.  Särskild  uppmärksamhet  har  garfning  med  tillhjelp  af  elektri- 
citet tilldragit  sig.  Härvid  ledas  elektriska  strömmar  genom  lösningarna,  då 
genom  den  elektriska  endosmosens  verkningar  garfämnets  inträngande  i hu- 
den kan  påskyndas.  Hos  oss  har  detta  förfarande  hl.  a.  funnit  användning 
i Norrköping  och  Venersborg.  Från  Venersborgs  läderindustriaktiebolag  pre- 
sterades äfven  på  utställningen  mycket  vackra,  enligt  sagda  förfarande  er- 
hållna fabrikat. 

Sedan  de  för  underläder  afsedda  hudarna  på  något  af  nu  nämnda  sätt 
färdiggarfvats,  rullas  eller  »rigtas»  de  medels  en  särskildt  konstruerad  maskin 
(eller  pressas  mellan  valsar)  med  eller  utan  behandling  med  utspädd  tvållös- 
ning  eller  en  ringa  mängd  fett,  hvarpå  de  efter  pressning  och  torkning  äro 
färdiga  att  försändas  i marknaden. 

Vid  beredningen  af  ofvanläder  vekas  hudarna  först  genom  blötning  i 
vatten,  liksom  vid  sullädersberedningen.  Afhårningen  försiggår  här  alltid  med 
kalk  genom  hudarnas  nedläggande  i kalkmjölk.  Vanligen  bringas  de  först  i 
gammal,  redan  använd  kalkmjölk  (»surkalk»)  och  därpå  i frisk.  Kalkningen 
har  här  äfven  lill  ändamål  all  åstadkomma  ett  lösande  af  hudväfnadens  inre 
och  upplösa  en  del  hudbeståndsdelar,  som  man  vid  underlädret  söker  att  bi- 
behålla. Därför  göres  vid  ofvanlädret  kalkningen  mera  långvarig  (inemot  en 
eller  lialfannan  månad),  och  efter  kalkningen  bringas  hudarna,  sedan  hår  och 
köttpartier  aflägsnats,  i »pyren»,  en  blandning  af  vatten  och  hönsgödsel,  livil- 
kens  uppgift  är  dels  atl  bortskaffa  kalken  genom  omsättning  mellan  denna 
och  de  i pyren  befintliga  ammoniaksalterna  af  organiska  syror,  dels  atl  fort- 
sätta den  upplösande  inverkan  på  de  nyssnämnda  hudbeståndsdelarna,  som 
af  kalken  äro  bragta  i ett  sådant  lialfupplösl  tillstånd,  all  de  läll  förstöras  vid 
den  i pyren  försiggående  förruttnelsen.  »Pyrningen»,  som  tages  från  ett  par 
dagar  under  sommaren  lill  en  vecka  under  vintern,  är  särskildt  under  den 
varmaste  årstiden  en  ganska  delikat  operation,  som  måste  noga  öfvervakas, 
så  all  hudarna  ej  råka  i fullständig  förruttnelse. 


/.  i I)  K I{  I N 1)  U S TRI  E N. 


719 


Sjelfva  garfningen  försiggår  vanligen  hell  och  hållet  genom  »färger» 
(jfr  ofvan  om  nnderläder),  4 å (>  stycken,  hvilka  undan  för  undan  friskas  på 
med  malen  bark.  Härvid  användes  jemte  ekbark  ofta  granbark  och  vid  en 
del  garfverier  t.  o.  m.  uteslutande  den  sistnämnda.  Älven  förekomma  till- 
satser af  starkare  garfmaterial,  såsom  quebracho  etc.  (jfr  ofvan).  Under  hela 
garfningstiden,  som  bär  är  från  ett  par  månader  till  ell  bal  fl  år  eller  något 
mera,  allt  efter  hudarnas  beskaffenhet,  slås  hudarna  upp  med  passande  mellan- 
rum, hvarjemte  de  äfven  genom  omröring  »drifvas»  uti  karen.  Garllösningarna 
innehålla  vanligen  upp  lill  omkring  1 % garfämne  eller  något  mera. 

Sedan  hudarna  färdiggarfvats,  underkastas  de  en  efterbehandling,  som 
här  är  mera  komplicerad  än  vid  underlädret.  Sålunda  »våtvaskas»  de  (d.  v.  s. 
utstrykas  med  »vaskjern»,  ett  verktyg  med  stum,  rätlinig  egg  insatt  i ell  hand- 
tag af  trä)  för  alt  »gifvas  fason  , smörjas  med  Iran  och  talg  eller  andra  fett- 
ämnen,  utstrykas  och  alhyflas  (»falsas»)  samt  svärtas  med  jernlösning  och 
hresilja.  Särskilda  läderslag,  såsom  koläder,  rossläder,  plattläder  m.  11. 
underkastas  olika  detaljhehandling.  Inpressning  af  konstgjord  narf  sker  ge- 
nom öfverrullning  af  lädret  med  uthuggna  valsar  af  stål  eller  hrons;  »glas- 
ning»  utföres  med  ett  afrundadt  stycke  glas. 

Af  mineralgarfningsmetoder  är  beredningen  med  alun  och  koksalt  den 
äldsta.  Härvid  inverkar  koksaltet  på  hudens  coriin,  hvarjemte  lerjord  (såsom 
basiskt  sulfat)  utfälles  på  hudfibrerna  och  befordrar  härigenom  såväl  dessas 
skyddande  från  förruttnelse  som  bibehållande  i böjligt  skick.  I stället  för 
alun  halva  äfven  användts  svafvelsyrade  salter  af  jern-  och  kromoxid  o.  d. 
En  förbättring  i mineralgarfningen  torde  onekligen  vara  att,  i stället  för  neu- 
trala, använda  basiska  sal  ler,  hvilket  föreslagits  af  bland  andra  Knapp  i hans 
metod  att  garfva  med  basisk  svafvelsyrad  jernoxid.  I Sverige  har  s.  k.  pa- 
tentgarfvadt  läder  framställs  medels  basiskt  lerjordssulfat  med  eller  utan  kom- 
bination med  vegetabiliskt  garfämne.  Af  större  betydelse  har  den  s.  k.  krom- 
garfningen,  som  först  föreslagits  af  Heinzerling,  blifvit.  Denna  utföres  nu- 
mera på  väsentligen  följande  sätt:  Skinnen  valkas  först  i ctl  svagt  bad  af 
surt  kromsyradt  kali,  h vartill  blifvit  satt  så  mycket  saltsyra,  att  kromsyran 
frigöres,  samt  lemnas  i badet,  tills  skinnen  blifvit  gula.  Därpå  komma  skin- 
nen i ett  bad  af  undersvafvelsyrligt  natron,  hvilket  likaledes  är  försatt  med 
saltsyra  för  att  frigöra  svafvelsyrlighet,  som  reducerar  kromsyran  till  oxid, 
hvilkcn  då  utfälles  på  fibern.  Kromlädret,  som  vid  rigtig  beredning  blir 
mycket  starkt,  framställes  hufvudsakligen  i Nordamerika,  men  har  pä  senaste 
tiden  börjat  allt  mera  tillverkas  äfven  i Europa. 

Vid  sämskgarfning  ingnides  fett  i huden,  hvarpå  genom  en  jäsnings- 
process, bildade  oxidationsprodukter  varaktigt  fastna  på  fibern.  På  coriinen 


720 


L Ä D ERI  X I)  U ST  RIK  X. 


däremot  synes  det  bildade  garfämnet  utöfva  mindre  inverkan,  enär  det  er- 
hållna lädret  måste  underkastas  en  betydande  mekanisk  bearbetning,  såsom 
valkning  m.  m.,  för  att  erhålla  den  vederbörliga  smidigheten  och  mjukheten. 

Lädrets  praktiska  ändamål  äro  särdeles  många.  Sålunda  användes  det 
till  skodon  af  alla  olika  kvaliteter,  handskar,  portfölj  arbeten  och  koffertar, 
möbelöfverdrag  och  tapeter,  vagnar,  sadlar  och  seldon,  remmar  och  slangar 
o.  s.  v.  Allt  efter  olika  ändamål  och  beredning  särskiljer  man  följande 
hufvudslag  af  läder: 

Underläder:  a)  Sulläder  beredes  af  starka  ox-  och  hästhudar  och  för- 
arbetas förnämligast  till  sko-  och  stöfvelsulor.  De  bästa  slagen  äro  det  spanska, 
norska,  engelska,  Luyker  — och  Mastrichter  — sulläder.  Äfven  hos  oss  till- 
verkas sulläder  af  mycket  god  beskaffenhet.  Det  ungerska  beredes  genom  hvit- 
garfning  oeli  kallas  därför  vanligen  alunläder. 

b)  Bindsulläder  användes  till  bindsulor  i skodon  m.  m. 

Godt  sulläder  bör  vara  tätt  och  af  fast  beskaffenhet,  af  nötbrun  till 
grönaktig  färg  och  utan  svarta  eller  hvita  strimmor.  Det  får  ej  hafva  förstör 
benägenhet  att  uppsupa  vatten.  När  man  därför  för  att  pröfva  flere  läder- 
sorter  lägger  dem  i vatten,  är  i allmänhet  den  bäst,  hvars  vigt  minst  förökats. 

På  senare  tid  har  det  röda,  amerikanska  s.  k.  hemlocklädret  ofantligt 
inkräktat  på  hela  Europas  läderindustri.  Den  bark,  som  användes  för  bered- 
ningen häraf,  tages  af  hemlocktallen,  Pinus  canadensis,  hvilken  förekommer 
i Pennsylvanien,  New  York,  Michigan  och  Canada.  Äfven  bark  af  våra  barr- 
träd, särskildt  gran,  Pinus  abies,  kan  med  fördel  på  dylikt  sätt  användas. 
Äfven  garfvas  hudar  delvis  med  liemlock,  delvis  med  ekbark,  hvarvid  ljust 
hem  lockläder  eller  s.  k.  Unioncrop  erhålles. 

Öfverläder  beredes  af  svagare  häst-,  ox-,  ko-  och  kalfhudar  och  måste 
särskildt  utmärka  sig  genom  mjukhet  och  elasticitet. 

Blankläder  är  barkgarfvadt  häst-  eller  koläder,  stundom  äfven  beredi 
af  kalfskinn,  som  ingnides  med  Iran  och  glättas;  vanligaste  garfmaterialet  är 
ekbark,  och  till  färgen  är  det  antingen  brunt  eller  svart,  i hvilket  sistnämnda 
fall  del  färgats  med  en  jernlösning.  Plattläder  användes  hufvudsakligen  till 
sadelmakeriarbeten  o.  d.  Rossläder  beredes  af  bästhudar;  särskildt  skattas 
den  s.  k.  skylten  (spegeln),  som  användes  till  främre  delen  på  skor  etc. 
Hvalrossläder  af  livalrosshudar  beredes  hufvudsakligen  i England  och  har  stor 
användning  lill  maskinremmar. 

Jämtländskt  läder  utmärker  sig  genom  sin  mjukhet  och  relativa  vat- 
lentäthet. 

Danskt  läder  garfvas  med  tillhjelp  af  pilbark  af  lamm-  och  getskinn  och 
lär  därvid  en  särdeles  behaglig  lukt.  Det  användes  i synnerhet  lill  handskar. 


LÄDERINDUSTRI E N . 


721 


Corduan,  stundom  mera  oegentligt  kalladt  maroquin,  är  en  myckel 
vacker  och  smidig  lädersort,  som  liknar  saffian.  Namnet  corduan  härslam- 
mar från  Cordova  i Spanien,  där  den  först  bereddes.  Den  förefinnes  i olika 
färger  och  af  olika  kvalitet.  Beredes  af  getskinn,  särskildi  i Turkiet,  hvaresl 
fabrikationen  däraf  är  högst  betydlig,  och  hvarifrån  stora  kvantiteter  expor- 
teras. Turkisk  corduan  af  utmärkt  beskaffenhet  kommer  i synnerhet  öfver 
Triest  och  Venedig.  Älven  spanska,  franska  och  tyska  fabrikat  värderas  högt. 
II vit  corduan  bör  vara  fri  från  fläckar,  af  vacker,  hvit  färg  och  glänsande, 
icke  gul-  eller  brunaktig.  Svart  corduan  får  ej  hafva  något  gråaktigt  utse- 
ende, utan  bör  vara  mycket  mörk,  likasom  i allmänhet  alla  färger,  som  god 
corduan  har,  böra  vara  lilliga  och  starkt  framträdande.  Corduan  liknar,  som 
nämndt,  saffian  ganska  mycket,  och  gå  de  båda  artiklarna  ofta  under  sam- 
ma namn. 

Juftläder  är  en  lädersort,  som  utmärker  sig  genom  smidighet,  hållbar- 
het och  täthet.  Det  användes  i synnerhet  lill  skotyg,  reseffekter,  inbindning 
af  böcker  o.  s.  v.  samt  beredes  efter  särskild  metod  af  hudar  efter  horn- 
boskap, kalfvar,  getter  och  hästar.  Det  äkta  juftlädret,  som  beredes  i Ryss- 
land och  hvilket  man  ingenstädes  varit  i stånd  att  fullt  eftergöra,  skiljer  sig 
väsentligt  från  andra  sorter  genom  en  egendomlig,  starkt  genomträngande  lukt, 
hvilken  härrörer  från  den  olja  (björktjärolja),  livari  hudarna  vid  beredningen 
doppas;  det  kallas  äfven  ryssläder. 

Saffian  eller  maroquin  skiljer  sig  från  corduan  blott  därigenom,  att 
det  senare  är  mjukare  och  mindre  glänsande.  Saffian,  som  äfven  kallas  tur- 
kiskt läder,  bildar  sålunda  ett  fast,  men  smidigt,  glänsande,  mestadels  ojemnt, 
men  stundom  också  glatt  slag  af  läder,  som  på  narfsidan  är  färgadt  rödi, 
grönt,  blått,  gul l eller  svart.  Det  förfärdigas  i synnerhet  af  getskinn,  men 
äfven  af  får-  och  kalfskinn,  och  vid  dess  garfning  användas  galläpplen  eller 
sumach.  Färgningen  sker  därigenom,  att  man  sammansyr  två  skinns  innan- 
sidor  (köttsidor)  och  doppar  dem  i färgbadet.  Rödt  färgas  före,  de  andra 
färgerna  efter  garfningen.  Rödt  erhålles  med  cochenille,  en  sämre  sort  med 
fernbock,  blått  med  indigo,  grönt  med  indigo  och  berberissaft  eller  ock  med 
spanskgröna,  gul  t med  gurkmeja  och  svart  med  ättiksyradt  jern  etc.  På  sisla 
tiden  spela  tjärfärger  en  viglig  roll  vid  färgning  af  läder.  I Europa  infördes 
fabrikationen  af  saffian  först  i medlet  af  förra  århundradet,  men  i Levanten 
och  i synnerhet  i Marocko  (hvaraf  namnet  maroquin)  har  det  sedan  läng  lid 
tillhaka  förfärdigats,  och  ännu  anses  dessa  senare  sorter  för  de  bästa.  1 Ryss- 
land förfärdigades  vackert  saffian,  särskildt  i Astrakan  och  Kasan,  och  dess- 
utom finnas  saffianfabriker  på  flere  ställen  i Frankrike,  Spanien.  England, 
Tyskland,  Schweiz,  Ungern,  Polen  m.  Ii.,  som  lemna  rätt  goda  varor.  De  dy- 


722 


LÄDERINDUSTRIEN. 


raste  slagen  äro  de  röda,  därefter  följa  de  blå,  gröna  och  gula;  de  svarta  äro 
billigast. 

Lackeradt  läder  användes  till  fotbeklädnad,  vagns-  och  sadelmakeri- 
arbeten,  mösskärmar  o.  d.  ocb  förekommer  i regeln  svartfärgadi.  Framställ- 
ningen sker  vanligen  af  icke  infettadt,  logarfvadt  läder  (mera  sällan  sämsk- 
garfvadt),  hvilket  utspännes  och  öfverdrages  med  en  lackfernissa,  som  vid 
vanlig  temperatur  är  seg  ocb  trögflytande,  men  i värme  tunnflytande,  hvarpå 
fernissan  lemnas  att  intorka. 

Hvitgarfvadt  eller  mineralgarfvadt  läder  förekommer  endast  mera  sällan 
af  tjocka  ox-  och  kohudar,  utan  mestadels  af  får-,  kalf-  och  getskinn  till  åt- 
skilliga sadelmakeriarbeten,  lättare  skotyg,  handskar  etc.;  de  finaste  glacé- 
handskar  beredas  i Paris  ofta  af  råttskinn. 

Ungerskt  hvitgarfvadt  läder  förekommer  dock  äfven  af  tjocka  hudar 
och  karaktäriseras  däraf,  alt  hudarna,  sedan  de  garfvats  med  alun  och  kok- 
salt, behandlas  med  smält  talg  eller  varm  tran. 

Franskt  hvitgarfvadt  läder  eller  erlangerläder  användes  till  fina  hand- 
skar och  galanterivaror ; beredes  af  get-,  kalf-  ocb  lamskinn,  äfvensom  i dyra 
kvaliteter  af  stengetskinn  (gemsläder).  Garfvätskan  för  deras  beredning  inne- 
håller utom  alun  och  koksalt  äfven  h vetemjöl  och  äggula. 

Äfven  märkes  läder  bered  t med  basiska  salter  af  lerjord,  jernoxid  och 
kromoxid.  Särskildi  kromlädret  har  på  senaste  tiden  tilldragit  sig  allt  större 
uppmärksamhet  (jfr  ofvan). 

Sämskgarfvadt  läder  och  sämskskinn  beredas  af  hudar  af  hjort,  ren, 
get,  får  och  kalf,  stundom  äfven  af  nötkreatur,  och  i sällsyntare  fall  af  stenget 
(gemsläder).  Hjort-  och  renläder  utmärka  sig  för  stor  mjukhet  och  styrka. 
Tjockare  hjortläder,  som  erhålles  af  kron-  och  dofhjorten,  användes  lill  ben- 
kläder, sabelgehäng,  tjockare  handskar  etc.,  under  det  råbocken  ger  ett  tun- 
nare läder,  som  mest  användes  lill  handskar.  Utom  handskar,  hvartill  en 
mycket  stor  del  af  sämskgarfvadt  läder  användes,  förfärdigas  däraf  äfven 
andra  beklädnadsartiklar  (skinnbyxor  och  skinnvästar  m.  m.),  bandager  o.  d. 
samt  af  de  tjockare  kvaliteterna,  såsom  af  nötkreaturshudar,  remmar,  bandu- 
lär  för  militära  ändamål  m.  m. 

Chagrin  är  ell  starkt  läder  af  åsnehudar  eller  rygg-  och  ländstycken 
af  häslhudar,  hvilket  på  narfsidan  har  en  mängd  små  upphöjningar,  som  i 
Orienten,  på  den  äkta  varan,  frambringas  genom  all  i den  uppblötta  huden 
inpressa  små  hårda  frökorn  af  Chenopodium  album.  Dylikt  läder  färgas 
grönt,  blått,  svarl,  grått  ocb  rödt,  af  bvilka  det  sistnämnda,  som  åstadkom- 
mils medels  cochenille,  är  dyrast.  S.  k.  äkta  vara  produceras  i Persien,  Bok- 
bara,  Astrakan,  Turkiet,  äfvensom  af  i regel  sämre  kvaliteter  i Syrien  och 


I.  Ä 1)  E II  I N DUS  T K I /•;  N. 


Nordamerika,  samt  användes  till  etuier,  bestick,  väskor  o.  d.  Grått  turkiskt 
skattas  mycket  högt.  I Europa  fabriceras  äfven  chagrin  (ofta  kallad  oäkta) 
af  getskinn  eller  corduan,  hvarpå  de  små  upphöjningarna  frambringas  genom 
pressning  mellan  särskildi  formade  metallplattor  eller  valsar. 


2.  Lädertillverkningen  pä  utställningen. 

Efter  denna  generela  redogörelse  för  de  vigligaste  läderslagen  må  slut- 
ligen lemnas  en  speciel  öfversigt  af  de  pä  utställningen  förekommande  fa- 
brikaten. 

I)e  svenska  utställarne,  som  enat  sig  om  ett  gemensamt  uppträdande, 
voro  21.  Bland  dem  saknades  dock  tlere  af  våra  största  läderfabrikanter. 
Utställningen  inrymdes  i ett  särskildt  rum  i fonden  af  den  kemisk-tekniska 
utställningsbyggnaden.  Flere  af  kollektionerna  voro  mycket  vackra  och  ut- 
gjorde ett  påtagligt  bevis  för,  att  lädervaror  af  mycket  framstående  kvalitet 
kunna  i vårt  land  åstadkommas.  I midten  hade  sålunda  Joh.  Wideqvisis  läder- 
och  remfabriks-aldiebolag  i Stockholm  en  väl  ordnad  utställning  af  såväl  under- 
som ofvanläder  af  olika  slag,  färgadt  läder,  maskinremmar,  läder  för  sadel- 
makeriarbeten,  seldon,  glacéskinn  m.  m.  L.  A.  Matton  i Gefle  utstälde  enligt 
engelsk  metod  garfvadt  sulläder,  koläder,  bindsulläder,  randläder  och  platt- 
läder,  äfvensom  arbeten  i läderplastik.  Martin  Levissons  söner  i Göteborg  hade 
särskildt  lagt  an  på  välberedt  sul-  och  koläder,  och  J.  Ehrnberg  & son  i Simris- 
hamn på  ofvanläder,  såsom  hästläder  och  hästskylt,  smorläder,  svarta  kalfskinn 
och  vaxläder  m.  m.  En  rikhaltig  utställning  af  ofvanläder,  såsom  plattläder, 
hästläder,  reselter,  smorläder,  färgadt  läder  etc.,  presterades  af  P.  J.  Svangren  A 
C:o,  Göteborg,  och  af  sulläder,  koläder  och  plattläder  af  Felix  Aschan  i Eksjö. 
C.  J.  Lundberg,  Valdemarsvik,  utstälde  talrika  slag  af  kips  med  olika  narf- 
sättningar,  och  C.  Ferd.  Cartborg,  Brottby,  diverse  ofvanläderssorter,  såsom  ljust 
plattläder,  vaxkalfskinn,  rosslädersresefter  m.  m.  Af  Svenska  läderförädlings- 
aktiebotagets  i Landskrona  produkter  märktes  långulliga,  hvita  eller  färgade 
isländska  fårskinn,  alsedda  till  mattor  o.  d.,  äfvensom  llere  slag  råhud-  och 
kronläderremmar.  Väl  beredda  fabrikat  inom  särskildt  ofvanlädersbranschen 
(platt-  och  smorläder,  kalfskinn,  hästläder  etc.)  presenterades  vidare  af  F.  J. 
Halén,  Hernösand  (äfven  sulläder  och  videbarkadt  koläder),  Joh.  Ericsson,  Ark- 
hyttan, Qvista,  P.  A.  Lundberg,  Piteå,  Lundby  läderfabrik , Göteborg,  J.  G.  Nor- 
bäcks  söner,  Arvika,  G.  Olsson,  Asarum,  och  ,/.  & E.  Åström,  Boden.  G.  II. 
Sjöstedt,  Haparanda,  visade  prof  på  sin  tillverkning  af  pjäxläder,  och  Nässjö 


L Ä D E R I X I)  u srm  E X. 


724 


venifabrik  utstälde  bl.  a.  olika  slag  af  rundsnodda  och  råmäntade  lädertömmar, 
enkla  och  dubbla  draglinor,  svarfsnören,  grimskaft  och  syremmar.  En  kollek- 
tivutställning af  läder-  och  syremmar  hade  äfven  And.  & A.  .7.  F.  Ljunggren, 
Nässjö  & Säre  Målen. 

Af  särskildt  intresse  för  garfveriteknikern  voro  de  utstälda  profven  å 
snällgarfvadt  läder.  Utställare  af  dylika  voro  Venersborgs  läderinduslriaktie- 
bolag,  Venersborg,  och  Svenska  garfoeriaktiebolaget,  Stockholm  och  Norrköping. 
Det  förra  exponerade  ett  stort  sortiment  af  medels  elektrisk  metod  väl  garfvadt 
sul-  och  ofvanläder,  hästskylt  m.  m.,  och  det  senare,  som  arbetar  enligt  F. 
Ivomachers  snällgarfningsmetod,  likaledes  flere  slag  af  såväl  skinn  som  gröfre 
hudar,  garfvade  på,  enligt  uppgift,  7 å 30  timmar  efter  olika  grollek  och  med 
användande  af  väsentligen  extrakt  af  ek-  och  granbark  samt  quebrachoträ. 

Den  norska  läderutställningen  hade  fått  sin  plats  i maskinhallen  i sam- 
band med  utställningen  för  sadelmakeriarbeten.  Största  utställningen  hade  här 
Klein,  Hansen  & C;o,  Throndlijem,  med  sulläder,  koläder,  skinn,  maskinremmar 
etc.  och,  såsom  af  särskildt  intresse,  två  väldiga  hvalrosshudar  af  minst  tre 
cm:s  tjocklek.  Dessutom  uppträdde  ett  tiotal  utställare,  nämligen:  H.  Barman, 
Kristiansund,  O.  Biong,  (vaxläder),  Aug.  II.  Jönholdt  & C:o,  L.  Lauten  och 
H.  Refsum,  Kristiania,  J.  N.  Brunn,  Throndhjem  (pelsverk),  Major  & C:o  (firman 
grundlagd  1796),  Ivristianssand  (sulläder),  Samuel  B.  Meyer,  Bergen  (likaledes 
sulläder,  garfvadt  med  ek-  och  björkbark),  Chr.  Myhre,  Drammen,  och  Gust.  A. 
Sörensen,  Tvedestad.  Särskildt  är  del  norska  sullädret  sedan  gammalt  kändt 
för  sin  mycket  goda  kvalitet. 

Danska  läderutställningen  hade  inrymts  i industrihallen  å dess  östra 
sida  och  omfattade  ej  allenast  läder-  ocli  skinnvaror  från  ett  tiotal  fabri- 
ker, utan  äfven  en  intressant  exposé  af  garfveriteknikens  mera  vetenskap- 
liga moment,  hufvudsakligen  anordnad  af  » Garver föreningen  i Danmark». 
I denna  sistnämnda  märktes  en  serie  planscher,  utvisande  det  hästa  sättet 
att  afskära  huden  af  elt  djur  för  att  garfvaren  skulle  fä  största  nyttan  däraf, 
äfvensom  prof  af  olika  hudar  och  skinn,  särskildt  s.  k.  nappaskinn,  skurna  i 
öfverensstämmelse  därmed.  Vidare  förekommo  olika  slag  af  garfmaterial,  hark, 
extrakt  med  analyser  etc.,  talrika  läderprof  af  skiftande  beskaffenhet  från  för- 
eningens försöksstation,  afseende  att  visa  fel  i beredningen  m.  m.,  kromgarf- 
vadt  läder,  äfvensom  en  montre  med  garfveriteknisk  literatur. 

Af  öfriga  utställare  hade  från  Köpenhamn  W.  Klenom  exponerat  linare 
läderarbeten,  särskildt  sämsk-  och  handskskinn,  P.  Lundstedt,  Valhy,  en  större 
samling  gödkalfskinn,  Danchells  fabrikker  svarta,  glacerade  hudar,  E.  Messer- 
schmidls  sönner  underläder  af  olika  slag  samt  E.  A.  Gluud  och  D.  Voigt  & C:o 
en  mångfald  olika  sorter  af  ofvanläder  och  beredda  skinn,  den  sistnämnda 


I.  Ä I)  K I!  1 X I)  U S TR I E X. 


firman  särskildt  en  större  kollektion  skinn  i de  mest  skilda  färger.  En  sam- 
ling garfveriverktyg  och  för  garfveribruk  afsedda  maskiner  ulsläldes  af  Th. 
Marstrands  Efterf.,  äfven  uti  Köpenhamn.  N.  P.  Henriksen,  Svendborg,  utstälde 
som  specialitet  sulläder,  och  U.  Luckow,  Horsens,  smorläder,  utskuret  häsl- 
läder  och  linare  skinnvaror.  Både  sid-  och  smorläder  förefans  från  F.  A. 
Lang,  Kjöge,  och  en  synnerligen  rikhaltig  kollektion  af  glacéhandskskinn,  fär- 
gade och  ofärgade  tvättskinn  samt  alunerade  getskinn  m.  m.  från  Randers 
handskefabrik,  M.  F homsen,  Randers. 

Äfven  från  Ryssland  förefans  en  hel  del  lädervaror  samt  särskildt 
bundtmakerivaror.  Af  de  egentliga  läderfirmorna,  som  voro  fem,  hade  fyra 
utstält  såväl  svarta  som  ofärgade,  heredda  hudar  och  skinn  af  diverse  slag, 
hvaraf  särskildt  märktes  sulläder  från  N.  Brusnitzin  i S:l  Petersburg,  samt  den 
femte,  E.  Andrejew  i Moskwa,  därjemte  en  rikhaltig  samling  olika  skaft  till 
alla  slags  skodon. 


NÄRINGS-  OCH  NJUTNINGSMEDEL. 


AF 

Å.  G.  EKSTRAND. 


1.  ALKOHOLHALTIGA  DRYCKER. 

Bland  utställarne  inom  denna  klass  hade  Reymersholms  nya  sprit- 
förådlingsbolag  förutom  olika  slag  af  bränvin  och  sprit  älven  utstält  en 
modell  lill  ett  reningsverk,  som  emellanåt  hölls  i gång.  Bryggarne  hade  an- 
ordnat en  kollektivutställning  i maskinhallen,  där  man  utom  en  modell  äfven 
fick  se  det  inom  bryggeriindustrien  använda  kornet  och  humlen  samt  i 
utstälda  prof  det  kvantitativa  förhållandet  mellan  maltets  särskilda  bestånds- 
delar. Invid  denna  intressanta  kollektivutställning  funnos  äfven  bryggpannor 
och  andra  till  industrien  hörande  apparater  utstälda,  hvadan  man  på  ett 
ställe  fick  en  god  öfversigt  öfver  hela  industriens  nuvarande  ståndpunkt  och 
dess  betydelse  för  landet.  I kollektivutställningen  deltogo  29  bryggerier. 
Flere  hade  också  egna  paviljonger,  där  deras  öl  tillika  serverades. 

Bränvin.  Bränvinsbränning  vann  lidigt,  redan  på  1400-talet,  insteg  i 
Sverige,  men  var  ej  underkastad  någon  kontroll  före  år  1638,  då  tillverknings- 
afgilt  första  gången  infördes,  hvarvid  husbehofs-  och  salubränning  beskattades 
olika.  Skatten  utgick  efter  den  använda  spanmålen  och  var  vid  husbehols- 
bränning  blott  i/.i  af  den,  som  fordrades  för  salubränning.  Bränvinsbränning 
ansågs  stå  i närmaste  samband  med  ölbrygd,  ty  endast  medlemmar  af  bryg- 
gareembetet  var  det  tillåtet  att  bränna  bränvin  lill  afsalu;  men  tillåtelsen  upp- 
häfdes  allt  emellanåt,  när  spanmålsskörden  i riket  slog  fel.  Bränneridriften 
har  haft  vexlande  öden  här  i landet.  År  1775  hlef  den  ell  regale  eller  stats- 


NÄRINGS-  OCII  NJUTNINGSMEDEL. 


728 


monopol  och  idkades  vid  kronobrännerier.  Denna  institution  upphörde  dock 
1798,  efter  del  bränneriprivilegiet  redan  1787  blifvit  utarrenderad!  till  enskilde. 
Sverige  hade  också  tidigt  den  inom  andra  länder  nu  brukliga  s.  k.  kontin- 
genteringen;  1799  inskränktes  bränningen  nämligen  efter  en  beräknad  kon- 
sumtion af  11,8  liter  för  man  och  5,9  liter  för  kvinna  öfver  15  år.  1800 
stadgades,  att  all  bränvinsbränning  på  landet  skulle  vara  bunden  vid  jorden, 
så  att  endast  jordbrukare  hade  rätt  att  bränna,  hvarvid  pannans  tillåtna  stor- 
lek berodde  på  gårdens  storlek.  Skatten  utgick  i början  af  1800-talet  efter 
llere  grunder,  nämligen  både  pannrymden,  hemmansvärdet  och  konsumtionen. 
Från  och  med  1855  har  ett  nytt  beskattningssystem  varit  rådande,  i det  att 
skatten  utgått  med  ett  visst  belopp  pr  kanna  eller  liter  bränvin  af  50  volym- 
procent alkoholhall  vid  + 15°  C.  Denna  alkoholhalt  kallas  normalstyrka  och 
ligger  till  grund  såväl  för  alla  lagbestämmelser  om  bränvin  som  för  alla 
affärer  i denna  vara.  Styrkan  och  värmegraden  hos  bränvin  och  sprit  be- 
stämmas genom  s.  k.  tennoalkoholometrar,  och  reduktionen  till  normalstyrka 
utföres  med  tillhjelp  af  för  ändamålet  upprättade  tabeller. 

Tillverkningsskatten,  som  1855  faststäldes  till  16  sk.  bko  pr  kanna 
(=  19,1  öre  pr  liter),  böjdes  1858  till  60  öre,  1867  till  70,  1871  till  80  öre, 
1879  till  1 krona  pr  kanna  bränvin  af  50  proc.,  1882  till  40  öre  och  1887 
till  50  öre  pr  liter.  Af  det  tillverkade  beloppet  äro  två  procent  skattefria. 
Från  och  med  1884  har  uppmätningen  af  bränvinet  för  skattens  påförande 
skett  medels  kontrollapparater,  konstruerade  af  Siemens  i Berlin.  Dessa 
apparater  äro  mycket  sinnrikt  inrättade  och  angifva  direkt  såväl  antalet  liter 
bränvin,  som  passera  genom  apparaten,  som  ock  antalet  till  normalstyrka 
reducerade  liter  af  samma  bränvin,  livadan  apparaten  sjelf  utför  den  för 
skattens  beräkning  nödiga  reduktionen.  Dessa  apparater  uppsättas  af  och 
tillhöra  staten.  I h varje  bränneri  finnes  dessutom  under  pågående  bränning 
en  kontrollör,  som  har  att  öfvervaka  tillverkningen,  afläsa  kontrollapparaten 
och  tillse,  att  under  kronans  lås  ligger  tillräckligt  mycket  bränvin  som  säker- 
het för  ogulden  skatt.  Ett  större  antal  brännerier  stå  under  tillsyn  af  en 
öfverkontrollör,  som  ensam  har  rätt  att  öppna  kontrollapparaten  samt  att 
genom  då  och  då  företagna  profmätningar  förvissa  sig  om  dess  gång.  Högsta 
öfverinseendet  öfver  bränvinstillverkningen  utöfvas  af  chefen  för  Ivongl.  finans- 
departementets kontroll-  och  justeringsbyrå.  Brännerivitnena,  som  infördes 
1855  i och  med  det  nya  skattesystemet,  afskafiådes  åter,  då  kontrollappara- 
terna infördes.  Nu  gällande  Ivongl.  förordning  angående  tillverkning  af  brän- 
vin utfärdades  den  13  Juli  1887. 

I allmänna  handeln  får  bränvin  ej  säljas  i mindre  poster  än  250  liter 
af  normalslyrka,  och  partihandeln  underlättas  genom  rättigheten  till  allmänt 


v .i  /,>  i x c,  s - o c:  ii  x .1  irxi  x (i  s m /.  i)  /•;  /. 


72!) 


bränvinsnederlag  utan  sammanhang  med  bränvinstillverkning.  Innehafvare  af 
sådant  allmänt  bränvinsnederlag  kan  få  tillverkningsskatt  sig  påförd  för  större 
eller  mindre  del  af  det  bränvin,  som  linnes  liggande  å nederlaget. 

Till  bränvin  förarbetas  dels  och  hufvudsakligen  potatis,  dels  all  slags 
spanmål,  dels,  ehuru  i mindre  grad,  melass  och  hvitbetor.  Bland  de  vanliga 
sädesslagen  intaga  råg,  korn  och  blandsäd  första  rummet,  i synnerhet  korn, 
som  i regeln  användes  till  malt.  Majs  importeras  i stora  mängder  lill  bränne- 
rierna,  i synnerhet  under  år  med  dålig  potatisskörd.  Med  afseende  [)ä  potati- 
sens användning  må  nämnas,  att  man  sedan  midtcn  af  1700-talet,  eller  snart 
efter  potatisens  införande  i vårt  land,  började  finna  dess  användbarhet  till 
hränvinsbränning,  ehuru  ett  allmännare  bruk  däraf  knapt  torde  hafva  före- 
kommit förr  än  i början  af  1800-talet.  Antalet  brännerier,  använda  råämnen 
och  tillverkadt  bränvin  har  varit: 


Antal 

brän- 

nerier 

A n v ä n d a räii  m n 

e n 

Bränvin, 
liter  af  nor- 
malstyrka 

Antal 

Antal 

häst- 

krafter 

Tillverkningen 

Spanmål 
alla  slag. 
deciton 

Potatis  och 
andra  rot- 
frukt., liektol. 

Melass, 

deciton 

ång- 

maski- 

ner 

1875 — 70 

411 

310,548 

2,918,735 

50,701,059 

53 

470 

1880-81 

300 

294,119 

2,349,548 

— 

47,475,694 

87 

842 

1885—86 

197 

334,350 

328,812 

1,713,106 
1 ,030,534 

40,168,877 

31,355,372 

106 

902 

1890—91 

143 

— 

105 

970 

1895—96 

132 

224,055 

1,509,857 

21,672 

33,244,624 

11!) 

1,139 

1896—97 

123 

233,508 

1,725,915 

21,866 

35,974.082 

112 

1,114 

1897—98 

126 

295,706 

1,420,650 

35,675 

36,953,094 

128 

1,147 

Vid  normal  potatisskörd  fås  omkring  62  % af  allt  bränvinet  af  potatis, 
30  å 35  % af  majs  och  säd  samt  återstoden  af  melass  och  hvitbetor.  Med 
afseende  på  den  del  af  skörden,  som  åtgår  till  bränvin,  må  nämnas,  att  under 
året  1875  — 76  åtgingo  omkring  16  % af  landets  hela  potatisskörd  och  1,8  % af 
dess  spanmålsskörd  för  1875,  hvaremot  år  1896 — 97  åtgingo  7,4  % af  landets 
potatisskörd  och  0,82  % af  dess  spanmålsskörd  för  1896;  dessutom  användes 
under  senare  året  något  majs,  melass  och  hvitbetor. 

Bränneridriften  synes  mer  och  mer  öfvergå  till  en  sjelfständig  fabriks- 
näring från  att  förr  hufvudsakligen  hafva  varit  en  binäring  till  jordbruket. 
1857  utgjorde  antalet  brännerier  5,882,  hvaraf  5,482  mindre  eller  egentliga 
husbehofsbrännerier.  Redan  1861  hade  dock  antalet  nedgått  till  590,  af  hvilka 
flertalet  fortfarande  utgiordes  af  jemförelsevis  mindre  sådana.  Först  från  början 
af  1880-talet  börjar  tillverkningen  allt  mera  koncentreras  vid  ett  mindre  antal 


NÄRINGS-  O C II  NJUTNINGSMEDEL. 


730 

stora  brännerier,  och  sådana  med  400,000  — 500,000  liters  tillverkning  om  året, 
hvilket  efter  våra  förhållanden  måste  anses  vara  mycket,  utgjorde 


1885-86  

X 

1890-91  

4,2 

% 

1895-  96  

9,8 

o 

o 

1896-97 

14,6 

X 

1897—98 

13,5 

X 

af  hela  antalet.  Samtidigt  visa  brännerier  med  en  årstillverkning  under 
200,000  liter  ett  tydligt  tillbakagående. 

Under  det  att  på  1850-talet  alla  rikets  landskap  idkade  bränvinsbrän- 
ning,  voro  1872  — 73  15  intresserade  däri.  Numera  förekomma  brännerier 
hufvudsakligen  i Öster-  och  Vestergötland,  Skåne  och  Blekinge.  1896 — 97 
hade  Stockholms  stad,  Gelleborgs,  Upsala,  Örebro,  Jönköpings,  Kronobergs, 
Kalmar,  Gotlands,  Hallands  samt  Göteborgs  och  Bohus  län  hvartdera  blott  1 
bränneri.  De  två  största  brännerierna,  med  öfver  1 million  liters  tillverkning 
om  året,  äro  tillika  pressjästfabriker,  nämligen  Sollentunaholm  i Stockholms 
län  och  Presenten  invid  Göteborg. 

Kristianstads  län  intager  numera  första  rummet  med  omkring  hälften 
af  hela  landets  tillverkning,  hvilket  torde  få  tillskrifvas  den  omständigheten, 
att  potatisodlingen  där  står  högst. 

Den  allra  största  delen  af  det  bränvin,  som  konsumeras  i Sverige,  har 
blifvit  renadt  antingen  enbart  genom  kolfiltrering  eller  ock  genom  omdestille- 
ring.  Genom  det  senare  förfaringssättet  får  man  s.  k.  varmrenadt  eller 
10-dubbelrenadt  bränvin.  Den  strid,  som  i slutet  af  1870-talet  fördes  om 
nyttan  och  nödvändigheten  af  hränvinets  omdestillering,  torde  ännu  vara  i 
friskt  minne.  Numera  har  man  kommit  till  insigt  om,  att  finkelolja  visser- 
ligen är  betydligt  giftigare  än  vanlig  alkohol,  men  att  halten  af  finkelolja  i 
bränvin  af  50  procents  styrka  nästan  aldrig  öfverstiger  1/2  procent,  hvarför 
den  i hygieniskt  alseende  torde  vara  utan  betydelse.  Emellertid  har  allmän- 
heten fått  smak  för  renare  bränvin,  och  nästan  allt  råbränvin  omdeslilleras 
därför  i särskilda  reningsverk,  hvarest  för-  och  eftersprit,  innehållande  finkel- 
olja och  andra  föroreningar,  afskiljas  och  etylalkoholen  fås  i rent  eller  nästan 
rent  tillstånd. 

Ehuru  flere  brännerier  äro  försedda  med  egna  reningsverk  för  att 
såmedels  kunna  nian  mellanhand  träda  i förbindelse  med  den  konsumerande 
allmänheten,  bedrifves  dock  bränvinsreningen  lill  största  delen  såsom  en  egen 
industri  af  fabriker,  som  ej  idka  bränvinsbränning.  Af  reningsverk  voro  1896 
i vei'ksamhet  inalles  21,  hvilka  tillverkade  32,774,375  liter  10-dubbelrenadt 
bränvin  af  50  j)rocenl.  De  största  reningsverken  äro  Reymersholms  invid 


V Ä 11 1 X G S - O C II  SJ  r 7'  X / X G .S  ,1/  /i  77  E L. 


Stockholm,  Svenska  spritförädlingsakliebolagels  dels  i Stockholm,  dels  i Karls- 
hamn, dels  i Kristianstad,  dels  i Malmö  samt  O.  1’.  Anderson  & Sons  s i 
Göteborg,  M.  Nenmanns  i Kristianstad  m.  11. 

Bränvin,  sprit  och  konjak  voro  ulstälda  af  2 svenska,  o norska,  I 
dansk  och  3 ryska  fabrikanter. 

Denatureradt  bränvin.  Genom  den  i nykterhetens  och  statskassans 
intresse  alltjemt  ökade  skatten  på  sprit  har  det  blifvit  nödvändigt  att  söka  iinna 
en  utväg,  hvarigenom  industrien  kunde  till  sina  behof  få  billigare  sprit,  dock 
under  vilkor,  att  sådan  ej  linge  användas  till  dryck.  Rättigheten  att  till 
yrkesbehof  använda  skattefri  sprit  har  därför  måst  åtföljas  af  föreskriften,  att 
sådan  skall  denatureras  eller  göras  odrickbar.  Nu  gällande  förordning  härom 
är  af  den  10  Okt.  1<S90  (med  ändring  enligt  Kongl.  kungörelsen  den  30  nov. 
1894),  och  innehåller  bland  annat  bestämmelser  om  de  denatureringsmedel, 
som  skola  användas  för  olika  ändamål.  Vid  denaturering  restitueras  tillverk- 
ningsskatten  med  undantag  af  2 öre  pr  liter  af  normalstyrka,  lrvilka  af  staten 
innehållas  för  aflöning  af  kontrollanter  och  vitnen.  Det  denaturerade  brän- 
vinet  uppgick  1891  till  1,152,104  liter  och  hade  1897  stigit  till  2,138,604  liter, 
allt  af  50  proc.  Användningen  af  denaturerad  sprit  var  följande: 


liter  af  50  proc. 

1896  1897 

i ättiksfabriker 336,721  336,006 

i färg-,  ferniss-  och  polityrfabriker 110,529  125,518 

i hattfabriker 9,313  5,849 

i krutbruk  185,132  369,582 

hos  snickare 2,953  1,730 

vid  vetenskapliga  institutioner  15,311  19,232 

till  fri  försäljning  1,220,750  1,280,687 


För  närvarande  göras  i synnerhet  i Tyskland  kraftiga  bemödanden  att 
införa  spritglödljus,  d.  v.  s.  spritlampor,  hvari  en  Auersk  glödkropp  upp- 
värmes med  spritlåga  i stället  för  gaslåga,  såsom  i de  vanliga  gasglödljusen. 
Sannolikt  är  den  denaturerade  spriten  för  dyr,  för  att  detta  belysningssätt 
med  sina  fördelar  i öfrigt  skall  kunna  tälla  med  fotogenbelysning,  gas  eller 
elektriskt  ljus,  där  dessa  senare  finnas  att  tillgå. 

Punsch  är  som  bekant  en  specifikt  svensk  dryck  och  utgör  en  bland- 
ning af  arrak,  vatten  och  socker  i något  vexlande  förhållanden.  För  rigtigl 
lin  punsch  fordras  linaste  arrak  och  renaste  raffmadsocker.  Stor  vigt  ligger 
på  blandningens  grundliga  bearbetning,  livilken  i stort  bäst  torde  verkställas 
genom  långvarig  pumpning.  Längre  lids  lagring  anses  också  förädla  punschens 
smak.  Man  bereder  punsch  stundom  af  rom,  socker  och  vallen,  s.  k.  rom- 


.V  Ä It  I S (I  S - O C II  y JU  T V I N G S M K I)  E /.. 


punsch,  äfven  förekommer  punsch  med  tillsatser,  såsom  hallonpunsch,  vanilj- 
punsch, ananaspunsch  m.  fl. 

1896  funnos  i landet  79  punschbryggerier  med  en  tillverkning  af 
2,203,377  liter  punsch  till  ett  värde  af  2,575,737  kronor.  Dessutom  tillverkas 
en  mängd  punsch  af  städernas  bränvinsförsäljningsbolag.  Af  punschen  expor- 
teras en  mindre  del,  1896  41,936  liter. 

Punsch  var  utstäld  af  24  svenska,  4 norska  och  1 dansk  firma.  Fler- 
talet af  de  svenska  utställarne  hade  en  gemensam  kollektivutställning. 

Med  likörer  förstår  man  i Sverige  vanligen  mycket  alkoholstarka  lös- 
ningar af  växtextrakter  med  eller  utan  tillsats  af  socker.  Af  dylika  har  på 
sista  tiden  benediktinermunklikör  börjat  tillverkas  i Sverige. 

t svensk,  3 norska,  2 danska  och  1 rysk  utställare  hade  lemnat  prof 
på  likörer. 

Bärvin.  Mänga  både  odlade  och  vildt  växande  frukter  innehålla 
socker,  och  ehuru  ingen  frukt  i detta  afseende  kan  mäta  sig  med  vindrufvan, 
har  man  dock  sedan  gammalt  tillgodogjort  sig  denna  soekerhalt  för  tillverk- 
ning af  fruktvin.  Hit  hör  del  bekanta  cidervinet,  som  i norra  Frankrike  i 
stor  skala  tillverkas  af  äpplen  och  päron.  Viner,  som  på  detta  sätt  tillverkas 
af  enbart  fruktsafter,  blifva  mycket  alkoholsvaga  och  sura,  hvadan  en  dylik 
dryck  ej  har  någon  likhet  med  drufvin.  Genom  tillsats  af  en  passande 
mängd  sockervatten  af  lämplig  koncentration  till  fruktsaften  utspädes  syran 
och  ökas  alkoholhalten  i vinet.  Bättre  fruktviner  beredas  numera  alltid  på 
detta  sätt,  och  fabrikanten  kan  på  förhand  beräkna,  huru  mycket  vatten  och 
socker  han  måste  tillsätta  saften  för  att  få  ett  vin  af  önskad  alkoholstyrka 
och  syregrad.  En  specifik  skilnad  ur  kemisk  synpunkt  mellan  drufviner 
och  fruktviner  är,  att  de  förra  hålla  vinsyra,  hvilken  ej  förekommer  i de  senare. 

I Sverige,  där  vi  hafva  god  tillgång  på  såväl  odlade  bär  som  vilda 
skogsbär,  tillverkas  numera  bärviner  vid  åtskilliga  fabriker  och  äfven  af 
mänga  enskilda  personer.  De  allmänast  använda  bären  äro  vinbär,  krusbär, 
blåbär,  slånbär,  björnbär,  berberisbär,  lingon  samt  alla  slags  körsbär.  Äfven 
rabarber  torde  med  fördel  kunna  användas.  Däremot  anses  af  mången  hallon 
och  smultron  mindre  lämpliga,  emedan  de  hafva  för  stark  smak.  Bärvinet 
beredes  så,  att  bären  pressas  och  blandas  med  den  erforderliga  mängden 
socker  och  vatten,  hvarefter  saften  antingen  får  sjelfjäsa  eller  ock  försättes 
med  vinjäsl  af  den  vintyp,  man  önskar  erhålla.  Vid  sjelfjäsningen  med  till- 
hjelp  af  de  jästceller,  som  hafva  sill  hemvist  på  bären  sjelfva,  fås  bärviner 
af  en  egen  typ,  som  naturligtvis  ej  finna  motsvarighet  hos  de  vanliga  druf- 
vinerna.  Men  vid  jäsning  med  vinjäst  erhåller  man  af  bären,  tack  vare 
jästens  inflytande,  viner  af  samma  typ  som  det  vin,  hvarifrån  jästen  här- 


NÄRINGS-  OCH  NJUTNINGSMEDEL.  733 


stammar.  Huruvida  de  sjelfjästa  bärvinerna  äro  sämre  än  drufvinerna,  är 
en  smakfråga,  och,  då  man  ej  fordrar,  alt  alla  drufviner  skola  hafva 
samma  smak,  ligger  det  inom  möjlighetens  gränser,  att,  när  man  hos  oss 
vunnit  större  erfarenhet  i härvinernas  rätta  tillverkning  och  behandling,  och 
allmänheten  hunnit  vänja  sig  vid  dem,  dessa  kunna  ersätta  de  importerade 
drufvinerna. 

De  senare  årens  studier  öfver  jästens  natur  och  arter  ha  också  kommit 
vinberedningen  till  godo.  Genom  renodlad  vinjäst  från  goda  år  kan  man 
äfven  af  sämre  drufsaft  skaffa  ett  vin,  som  till  smak  och  öfriga  egenskaper 
blir  bättre  än  utan  sådan  jäst. 

Omfattningen  af  den  svenska  bärvinstillverkningen  kan  ej  så  noga 
uppgifvas,  men  torde  för  1896  hafva  uppgått  till  150  å 200  tusen  liter.  Bland 
härvinerna  har  i synnerhet  champagnen  blifvit  omtyckt. 

Bärvin  och  saft  utstäldes  af  8 svenska,  1 norsk  och  1 dansk  fabri- 
kanter. Naturviner  voro  utstälda  af  (5  utställare  från  Ryssland. 

01.  01  är  en  urgammal  svensk  dryck.  Huru  allmänt  ölet  användls, 

röjes  redan  af  språket,  som  med  ordet  öl  sammansätter  snart  sagdt  alla  de 
ord,  med  hvilka  familjehögtid,  gille  eller  gästabud  däri  utmärkas.  Äfven  till 
våra  dagar  hafva  några  af  dessa  uttryck  bibehållit  sig,  såsom  barnsöl,  gralol 
m.  11.  Först  1844  infördes  i Sverige  den  bäjerska  bryggerimetoden  genom 
F.  Rosenqvist  af  Äkershnlt.  Denna  metod  karaktäriseras  genom  tjockmäskning 
och  underjäsning  samt  ger  ett  väl  utjäst,  klart  och  hållbart  öl,  hvaremot  förr  här 
tillverkade  maltdrycker  voro  öfverjästa  och  till  sin  art  liknade  nutidens  svensköl 
och  fatsvagdricka. 

Antalet  bryggerier,  som  1880  var  874,  hade  1890  ökats  till  552.  Med 
afseende  på  fördelningen  mellan  stad  och  land  funnos 


Bryggerier  i städer 

Bryggerier  på  landsbygden 

År 

Sammanlagda 

Sammanlagda 

Antal 

maltafverkningen  i 

Antal 

maltafverkningen  i 

kg- 

kg- 

1880 

-Aid 

20,458,000 

162 

3,676,000 

1890 

-248 

27,910,000 

304 

7,802,000 

Att  döma  häraf  har  bryggeridriften  under  1 O-årsperioden,  både  hvad 
antalet  bryggerier  och  maltafvei kningens  storlek  beträffar,  utbredt  sig  mera  på 
landsbygden  än  i städerna.  Sju  städer,  nämligen  Stockholm,  Göteborg,  Gefle, 
Malmö,  Sundsvall,  Norrköping  och  Upsala,  representerade  1880  mer  än  58 


734 


NÄRINGS-  OCII  NJUTNINGSMEDEL. 


proc.  af  landets  hela  maltdryckstillverkning,  men  hade  1890  nedgått  till  52 
proc.  däraf,  således  fortfarande  dock  mera  än  hälften. 

År  1880  funnos  111  bryggerier  för  tillverkning  af  enhart  svensköl  och 
svagdricka,  utgörande  29,7  proc.  af  hela  antalet  bryggerier,  1890  funnos  227 
sådana  bryggerier  eller  nära  40  proc.  af  hela  antalet.  Under  1880  hade  således 
tillverkningen  af  svagdricka  (och  svensköl,  hvilket  dock  öfver  hufvud  tillverkas 
i mycket  ringa  skala  och  vanligen  blott  vid  särskilda  tillfällen)  betydligt  tilltagit. 

Maltåtgången  och  den  tillverkade  kvantiteten  öl  och  dricka  voro: 


Afverkad  malt.  <)1  och  porter.  Dricka. 

1880 24,129,400  kg.  625,029  hl.  489,700  hl. 

1890 35,711,794  » 966,729  » 924,447  » 


Under  det  att  1880  dricka  utgjorde  ej  fullt  44  proc.  af  hela  tillverk- 
ningen, hade  den  1890  stigit  till  omkring  49  proc.  däraf. 

Importen  och  exporten  af  maltdrycker,  som  säkerligen  endast  omfattar 
öl  och  porter,  utgjorde 


Import.  Export- 

1880 4,564  hl.  910  hl. 

1890 5,118  » 605  » 


De  anförda  siffrorna  gälla  blott  salubrygden.  Om  husbehofsbrygdens 
omfattning  föreligga  inga  uppgifter,  men  efter  allt  att  döma  synes  denna 
vara  stadd  i aftagande.  Salubrygd  af  dricka  eger  företrädesvis  rum  i de 
trakter,  där  en  större  del  af  befolkningen  har  industriel  sysselsättning.  I 
Stockholms  stad  samt  Göteborgs  och  Bohus,  Malmöhus,  Gefleborgs  och  Vester- 
norrlands  län  utgjorde  den  1880  omkring  68  proc.  och  hade  1890  ökats  till 
78  proc.  af  hela  drickstillverkningen.  I Bohus  län,  sannolikt  i följd  af  den 
under  1880-talet  rikliga  tillgången  pä  arbete  vid  sillfångsten,  utgjorde  dricks- 
tillverkningen 1890  mer  än  V3  af  hela  landets. 

Med  afseende  på  nutida  maltdryckers  beskaffenhet  må  nämnas,  att 
under  1880-  och  början  af  1890-talet  de  här  i landet  tillverkade  maltdryc- 
kerna i det  stora  hela  kunde  hänföras  till  något  af  följande  hufvudslag,  där 
de  anförda  siffrorna  äro  resultatet  af  ett  stort  antal  analyser. 


Ö f v e r j 

i s t a d r y c k e r 

p o r t e r 

s v c n s k ö 1 

svagdricka 

högst  lägst 

medel  . .. 

, , högst 

tal 

lägst 

medel- j 
tal 

högst  lägst 

medel- 

tal 

Alkohol,  volymprocent 

....'  9,45  0 

7,  G 5 (>,81 

1,24 

3.13 

2,2  2 0,5  9 

1,3  3 

Extrakt  pr  100  gr 

9,02  4, 3 o 

7,2  2 13,30 

3,3  7 

7.5  3 

5,0  0 1 1,4  4 

2,8  7 

Stamvörtens  styrka  

. ...  23,0  3 14,7  9 

1N,5  2 | 18, 4 3 

G,  7 3 

12,20 

7,39  2,96 

4:,  9 G 

Verklig  ut  jäsningsgrad  

....  70,4  50,7 

(>1.2  58,7 

1 f),3 

39,0 

69,7  15,i 

43,o 

XÄ  RINGS-  OCH  NJUTNINGSMEDEL. 


735 


u 

n d e r j 

ä s t a t 

r y c k e 

r 

gerdr. 

bajersk  l Ia 

g e r ö 1 

pilsner  ö 1 

iskällar-  o.  la 

högst 

lägst 

medel- 

tal 

högst 

lägst 

medel- 

tal 

högst 

lägst 

medel- 

tal 

Alkohol,  volymprocent 

7,45 

3,7  0 

5, 3 5 

G,  i o 

2,9  5 

4,72 

4,50 

1,71 

3, 2 8 

Extrakt  pr  100  gr 

8,4  9 

3,16 

5, 7 i) 

G,  9 9 

2,8  0 

4,7  7 

4,  G 6 

1,90 

3,33 

Stamvörtens  stvrka 

18,40 

10,52 

13,92 

14,2  0 

7,44 

11,92 

11,42 

5,2  9 

S,4  7 

Verklig  utjäsningsgrad  

74,3 

48,2 

58,3 

GG,  9 

51,0 

60,  i 

G8,2 

40,  i 

(',0,5 

Om  man  delar  maltdryc 

kerna 

blott 

i två 

stora 

grupper,  öl 

och  dricka. 

finner  man  med  ledning  af  Svenska  bryggareföreningens  skatteförslag  af  1894, 
att  af  100  kg.  malt  i allmänhet  erhållas  8,80  hl.  fatdricka  men  blott  3,02  bl. 
bajerskt  öl  och  porter,  hvarvid  skilnad  ej  göres  på  lager-  och  pilsneröl.  Under 
antagande,  all  1 bl.  malt  väger  52  kg.,  kan  man  ock  uttrycka  delta  så,  att 
1 hl.  malt  i allmänhet  ger  5 hl.  fatsvagdrieka  men  endast  1,6  — 2 hl.  öl. 

En  mätare  på  salubrygdens  omfång  bar  man  i humleimporten,  ty 
humle  användes  nästan  alltid  till  maltdrycker,  och  den  inhemska  produktio- 
nen däraf,  som  år  1880  uppskattades  lill  knappast  43,000  kg.  och  säkerligen 
ej  ökats,  torde  förbrukas  lill  hembrygd,  där  sådan  ännu  förekommer. 


Humleimporten  har  utgjort: 

1876  — 70  i medeltal  pr  år 244,470  kg. 

1881 — 85  » » 333,600  » 

1886-80  » » 412,400  » 

1891—95  » » 475,290  » 

1896  » » 541,539  » 

1897  » » 544,891 


Man  antog  1880,  att  humleåtgången  var  1 kg.  pr  4 bl.  maltdrycker 
öfver  hufvud;  för  1890  finner  man  humleåtgången  något  mindre,  en  naturlig 
följd  däraf,  all  de  svagare  maltdryckerna,  lill  hvilka  användes  mindre  humle, 
då  intogo  en  större  del  af  hela  tillverkningen,  än  hvad  1880  var  fallet.  Humle- 
importen visar  på  det  hela  en  jemn  tillväxt,  hvadan  man  kan  säga  detsamma 
om  maltdryckstillverkningen.  Man  misstager  sig  säkerligen  ej  mycket,  om  man 
med  ledning  af  humleimporten  anslår  salubrygden  för  1896  lill  minst  2,400.000 
hl.,  hälften  öl  och  porter  och  hälften  dricka  alla  slag.  Efter  samma  norm  som 
1890  skulle  lill  maltdryckstillverkningen  1896  hafva  åtgått  något  öfver  45  millioner 
kg.  malt,  hvilkel  efter  ett  utbyte  af  78  delar  malt  pr  100  delar  korn  motsvarar 
öfver  57  millioner  kg.  korn,  hvaraf  allra  största  delen  torde  hafva  vuxit  inom 
Sverige.  Inom  bryggerierna  är  åtgången  af  korn  åtminstone  7 gånger  större 
än  i brännerierna,  där  under  åren  1895  96  förbrukades  7,319,213  kg.  Inalles 

!)4 


V Ä Ii  I X G S - O C II  NJUT  X 1 X G S M E I)  E E . 


7;i(i 


torde  under  1896  både  för  brännerier  och  salubryggerier  hafva  användts  omkring 
82  millioner  kg.  spannmål  af  alla  slag.  Af  landets  hela  sädesproduktion,  som 
1895  uppgick  till  41,710,000  bl.  utom  trindsäd,  hafva  omkring  1,270,000  hl. 
eller  3,3  proc.  användts  till  bränvin  och  malldrycker.  Af  landets  kornpro- 
duktion användes  däremot  samma  år  18  proc.  ensamt  i bryggerierna.  Im- 
porten af  korn  är  obetydlig  och  var  1896  blott  615,486  kg. 

Med  afseende  på  bryggerihandteringen  har  äfven  Sverige  gjort  sig  till 
godo  de  senare  årens  vetenskapliga  framsteg  inom  zymotekniken,  och  våra 
nyare  bryggerier  lemna  i afseende  på  utrustning  och  tillverkningens  beskaffen- 
het intet  att  önska.  Äfven  köldmaskiner,  som  för  10  år  sedan  ansågos  som 
en  onaturlig  lyx  i vårt  kalla  klimat,  hafva  allt  mera  börjat  införas  i de  större 
bryggerierna  likasom  jästpropageringsapparater  och  sådana  anordningar  i öfrigt, 
som  afse  den  renodlade  jästens  trefnad  och  ostörda  arbete  inom  bryggeriet. 

I Sverige  har  ej  sedan  århundradets  början  funnits  något  slags  ölskatt. 
Tullen  utgör  för  maltdrycker  på  fat  8 öre  pr  kg.,  på  andra  kärl  15  öre  pr  liter. 

I maltdrycksutställningen  deltogo  inalles  31  svenska,  10  norska  och  2 
danska  utställare.  Af  de  norska  bryggerierna  bildade  9 från  Kristiania  en 
kollektivutställning. 

Förbrukningen  af  alkoholhaltiga  drycker. 

Man  bar  här  att  taga  i betraktande  den  inhemska  tillverkningen,  im- 
port och  export.  Bränvin,  punsch,  konjak  och  likörer  hafva  härvid  sedan 
gammalt  förts  tillsammans,  med  viner  förstås  uteslutande  importerade  druf- 
viner,  de  svenska  bärvinerna  spela  ännu  ingen  roll. 

Pr  individ  utgjorde  förbrukningen: 


Bränvin  etc. 
af  50  % 

Öl 

Dricka 

Vin 

Alkohol 
ä 100  % 

1880  

8,i  tit. 

13,8 

lit. 

10,7  lit. 

0,6  lit 

5,0  7 

1800  

7,0  » 

20,  n 

» 

10,3  » 

0, 6 » 

5,0  5 

1890  

7,2  » 

24,o 

» 

24,o  » 

0,  t;  » 

5,5 

Vid  beräkningen  af  alkoholförbrukningen  (sista  kolumnen)  bar  bränvin 
etc.  antagits  till  50  proc.,  öl  till  5 proc.,  dricka  till  2,5  proc.  och  vin  till  10 
proc.,  allt  volymprocent. 


2.  SOCKER. 


Hithörande  produkter  voro  kollektivt  och  öfverskådligt  utstälda  i »skånsk 
storindustris  paviljong,  hvarest  man  genom  kuber  af  olika  storlek  fick  en 


.V  Ä II  I X G S - O C II  X .1 1 T X I XI,  S M E I)  E E. 


737 


klar  föreställning  om  den  svenska  hvitbelssockerindustriens  utveckling.  Med 
gula  kuber  förestäldes  dels  de  penningbelopp,  som  i form  af  löner  utbetalas 
till  arbetarne,  dels  de  summor,  som  i form  af  tillverkningsskatt  inbetalats  till 
staten.  Sockertoppar  af  olika  storlek  utvisade  stegringen  i sockerkonsumtion 
pr  invånare.  Äfven  fick  man  genom  utskilda  prof  en  föreställning  om  del 
kvantitativa  förhållandet  mellan  sockerbetans  olika  beståndsdelar.  Diagrammer 
och  tabeller  gålvo  dessutom  exakta  sifferuppgifter  om  flere  till  industrien 
hörande  förhållanden.  Samtliga  svenska  utställare,  15  till  antalet,  hade  ställ 
sig  utom  täflan.  Hvarken  från  Norge  eller  Danmark  hade  någon  utställare 
infunnit  sig,  från  Ryssland  2. 

Råsockerfabriker.  Redan  på  1830-talet  gjordes  försök  att  tillverka 
hvilbetssocker,  men  de  anlagda  fabrikerna  gingo  snart  under,  emedan  socker- 
utbytet blef  för  ringa;  och  ehuru  försöken  sedan  allt  emellanåt  förnyades,  kan 
industrien  först  från  början  af  1880-talet  sägas  ha  fått  fast  fot  i landet.  Eme- 
dan beskattning  och  därmed  följande  till verkningskontroll  infördes  1 873,  erhåller 
produktionsstatistiken  först  med  kampanjen  1873  — 74  ett  fast  underlag. 


Tillverkningsår 

Antal 

fabriker 

P r o <1  u 1 

tion  af 

Utbyte  i proc.  af  bet- 
vigten 

Alvei  kade 
betor 

tons 

Råsocker 
alla  slag 

tons 

Melass 

tons 

Råsocker 

Melass 

1873—74  

5 

31,082 

2,210,8 

972,o 

7,  i 

3,1 

1875 — 76  

2 

13,715 

1,175,3 

484,o 

8,5 

3,5 

1880—81 

i 

19,290 

1,596, o 

— 

8,2 

1885—86  

3 

43,259 

3,919,o 

1,367,4 

9,og 

3,16 

1890—91 

6 

218,229 

20,631,6 

7,123,9 

9.45 

3,2  6 

1895  -96  

18 

535,149 

62,114,3 

1 5,753,o 

11,75 

3,0  3 

1896—97  

1!) 

890,240 

105,556,2 

25,178,9 

11,80 

2,8  3 

1897—98 

19 

716.141 

88,935,o 

20,731,0 

12,42 

2,8  9 

Af  de  19  fabriker,  som  nu  äro  i gång,  äro  3 saftstationer  eller  filialer 
till  äldre  fabriker.  I Skåne  ligga  17  fabriker,  i Blekinge  1 och  på  Gotland  1. 
Sockerhalten  hos  betorna  har  från  början  af  1870-talet  långsamt  men  tcmligen 
stadigt  ökats,  så  att  medeltalet,  hvilket  1873 — 74  var  1 1,02  proc.,  1885  — 86  var 
11,60,  1890  — 91  11,85,  1895—96  13,50,  1896—97  13,57,  1897  — 98  13,96  proc. 
Retskörden  pr  hektar  jord  vexlar  något  mellan  28  och  35  lons  och  uppskattas  i 
allmänhet  till  30  tons.  Afkastningen  af  socker  pr  hektar  jord  var  1894 — 95  3,264 
kg.,  1895—96  3,374  kg.,  1896—97  3,746  kg.  och  1897—98  3,800  kg.  Fabrikerna 


738 


N Ä Ii  I X G S - OCH  NJUT  N I X G S M E I)  E I. . 


stå  i teknisk  utrustning  på  höjden  af  nutidens  fordringar,  och  de  större  af  dem 
ega  en  afverkningsförmåga  af  ända  till  1,000  tons  betor  pr  dygn,  motsvarande  om- 
kring 120,000  kg.  socker.  Under  sådana  förhållanden  har  kampanjens  längd  blifvit 
mer  och  mer  afkortad  trots  den  ökade  betafverkningen,  och  många  fabriker  hinna 
numera  afverka  hela  sitt  hetförråd  på  tre  månader  och  därunder.  Denna  sträfvan 
alt  drifva  upp  dagsafverkningen  och  minska  kampanjens  längd  heror  därpå, 
att  sockret  aftager  i betorna,  ju  längre  de  få  ligga,  hvilket  tros  bero  därpå,  att 
livitbetor,  liksom  potatis,  under  lagring  utveckla  en  respirationsverksamhet, 
hvarvid  kolhydraten  förbrukas.  Dessutom  torde  till  den  påskyndade  verk- 
samheten bidraga,  all  priset  på  betorna  stiger  efter  den  1 December.  För 
betorna  betalas  nämligen  dels  ett  höstpris  intill  den  1 December,  dels  ett 
vinterpris  efter  samma  dag.  Vinterpriset  pr  deciton  betor  är  vanligen  20  å 
25  öre  högre  än  höstpriset,  hvilket  beror  därpå,  all  betor,  som  säljas  efter  1 
December,  måste  uppläggas  i högar  och  täckas,  hvilket  medför  särskild  kostnad 
för  betodlaren.  Priset  beräknas  antingen  oberoende  af  sockerhalten  eller  ock 
på  basis  af  en  viss  sockerhall.  Det  förra  sättet  har  hittills  varit  det  van- 
ligaste, och  var  under  1896 — 97  höstpriset  1:  65  och  vinterpriset  1:  85  pr  de- 
citon otvättade  betor.  Vid  tvättningen  bortgå  4 å 8 proc.  af  vigten.  Fabri- 
kerna lemna  betodlarne  fritt  betfrö  och  bekosta  en  del  af,  om  ej  hela  jern- 
vägslrakten  för  betorna. 

Sverige  har  sedan  gammalt  haft  tull  på  socker,  och  inkomsten  däraf 
har  varit  ganska  betydlig.  Enär  denna  skattekälla  minskades  vid  inhemsk 
betsockertillverkning,  uppstod  snart  nog  fråga  att  belägga  den  inhemska 
sockertillverkningen  med  accis,  men  först  från  1 Juli  1873  har  en  så- 
dan blifvit  erlagd.  Skatten  har  allt  ifrån  början  varit  en  hvitbetsskatt, 
som  beräknats  efter  betornas  sockerhalt  och  utgjort  en  viss  del  af  gäl- 
lande tullsats  på  oraffmeradt  socker.  Från  1873  till  1876  utgick  skatten 
med  7 5 af  nämnda  tullsats,  som  då  var  18,8,  öre  pr  kg.,  och  var  således  3,7 2 
öre  pr  kg.  beräknadt  socker;  från  1876  till  1879  var  skatten  ®/5  af  samma 
lullsats  eller  7,4  4,  från  1879  till  1891  var  skatten  */6  af  tullen,  som  då  var 
och  ännu  är  23,5  öre  pr  kg.,  alltså  9,4  öre  pr  kg.  Från  1891  har  den  varit 
v2  af  tullen  eller  11,75  öre  pr  kg.  Utbytet  har  beräknats  under  åren  1873  — 93 
till  6 1/4  proc.,  under  åren  1893 — 94  till  l'/t  proc.,  under  åren  1894 — 95  till 
874  proc.,  under  åren  1895—96  till  9 proc.  och  från  1896  till  1 0 1/2  proc.  af 
betornas  vigt. 

I enlighet  med  dessa  bestämmelser  har  skatten  pr  ton  betor  utgiprt: 


1 873 - 76 
1876-79 


2 kr.  32 1 7 öre 
4 '«  65  » 


.V  Ä K I X G S - O <:  II  XJ  UT  X I X G S M E I)  E E . 


< 


I 


1879 

91 

5 

kr.  87 

1891 

— 93 

7 

» 3-1 

1893 

—94 

8 

» 81 

1894 

95 

t) 

» 69 

1 895 

96 

10 

» 5 7 

från 

1896 

12 

» 33 

För  all  underlätta  anläggningen  af  nya  fabriker  beviljade  riksdagen 
1893  nya  fabriker,  som  anlades  på  mer  än  30  km.  afslånd  från  annan  fabrik, 
vissa  skattelindringar,  och  särskildi  har  Golland  blifvit  gynnadl  i della  af- 
seende.  Från  1 September  1900  komma  dock  alla  undan  lagsförmåner  all 
upphöra. 

Följande  labell  ger  en  föreställning  om  import,  statsinkomst  och  för- 
brukning af  socker  under  senare  åren: 


tons 

tons 

tons 

tons 

kr. 

kr. 

kr. 

tons 

1875 

19,474 

11,624 

4,788 

1,291 

7,315,000 

35,851 

7,351,000 

35,9 1 5 

1880 

18,742 

13.458 

6,711 

1,230 

9,480,000 

70,650 

9,551,000 

38,130 

1 885 

‘25,528 

12,706 

7,572 

5,591 

10,860,000 

384,262 

11,244,000 

48,881 

1890 

29,968 

11,605 

10,588 

17,066 

1 1,901,000 

997,976 

12,899,000 

65,093 

1895 

3,040 

1,446 

13,284 

84,189 

2,519,000 

7,139,148 

9,658,000 

95,461 

1896 

3,996 

826 

13,882 

79,116 

2,598,000 

7,726,386 

10,324,000 

90,961 

1897 

(553 

238 

13,995 

109,787 

1,651,000 

11,008,906 

12,660,000 

117,698 

Sockerförbrukningen  pr  invånare  torde  kunna  uppskattas  till: 

1875  8,io  kg.  1885  1 0,4  4 kg.  1895  19,4  0 kg. 

1880  8,35  » 1890  13,52  » 1896  18,33  », 

allt  beräknadt  såsom  råsocker. 

Hvitbetsmelass.  Såsom  biprodukt  v id  betsockertillverkningen  erhålles 
en  sirap  af  särdeles  obehaglig  lukt  och  smak,  hvilken  hel  l en  kel  l kallas  melass 
till  skilnad  från  den  vanliga  raffinadsirapen.  Melassen  håller  ännu  omkring 
50  proc.  socker  men  därjemte  så  mycket  salter,  att  den,  oafsedt  sin  lukt  och 
smak,  ej  kan  utan  olägenhet  användas  lill  menniskoföda.  Man  har  därför 
sökt  tillgodogöra  sockret  på  andra  sätt,  såsom  sockerexfration,  bränvinshrän- 
ning,  till  kreatursfoder  m.  m. 


740 


X Ä It  I X (i  S - O C II  X ./  U T X / X <i  S M K I)  E /.. 


Raffinaderier  finnas  till  elt  antal  af  9.  Af  dessa  stå  några  i omedel- 
bart samband  med  en  eller  flere  råsockerfabriker.  Vid  samtliga  raffinaderier 
erhöllos  1896  66,656,854  kg.  raffinad  med  ett  värde  af  36,619,049  kr.,  samt 
5,829,029  kg.  sirap.  Emedan  numera  under  goda  sockerår  nästan  uteslutande 
betsocker  kommer  lill  förarbetning  i raffinaderierna,  kan  den  därvid  erhållna 
sirapen  knappast  användas  till  matsirap  utan  måste  tillgodogöras  på  samma 
sätt  som  hvitbetsmelass.  Endast  den  sirap,  som  fås  vid  raffinering  af  kolo- 
nialråsocker  (af  sockerröret),  kan  användas  i matlagningen,  och  sådan  impor- 
teras numera  också  i stor  mängd,  företrädesvis  från  England  och  Danmark. 
De  vanligaste  slagen  af  konsumtionssocker  äro  raffinad,  som  förekommer  i 
topp-  och  bitsocker,  krossocker  samt  farina,  som  påminner  om  forna  tiders 
pudersocker. 


3.  ANDRA  NÄRINGS-  OCH  NJUTNINGSMEDEL. 

Konditorivaror.  Till  dessa  räknas  kaffe  och  kaffesurrogat,  choklad, 
konfityrer.  Kaffesurrogat  tillverkas  i rätt  stor  omfattning,  så  t.  ex.  1897  vid 
1 4 fabriker  lill  ett  värde  af  362,800  kronor,  hvilket  dock  är  en  obetydlighet 
vid  sidan  af  det  äkta  kaffe,  som  importeras,  och  hvilket  1897  uppgick  till 
25,560,000  kg.  lill  ett  värde  af  nära  27  millioner  kronor.  Choklad  och  kakao 
tillverkas  i allt  större  omfattning;  för  tio  år  sedan  var  den  inhemska  tillverk- 
ningen däraf  mycket  ringa  och  större  delen  af  den  pulverformiga  kakaon 
infördes  från  utlandet,  företrädesvis  Holland.  1797  funnos  7 fabriker  meden 
tillverkning  af  nära  776,000  kg. 

Karameller  och  konfityrer  tillverkades  1897  vid  29  större  fabriker, 
och  tillverkningen  uppgick  till  2,832,300  kg.  samt  synes  vara  stadd  i hastigt 
stigande.  I fråga  om  kakao  och  konfityrer  är  Malmö  den  egentliga  stapel- 
orten, i det  af  tillverkningen  för  1897  omkring  46  proc.  kommo  på  Malmö. 

I konditorivaror  funnos  20  svenska,  5 norska,  3 danska  och  3 finska 
utställare. 

Pressjäst.  Redan  på  1850-talet  hedrefs  tillverkning  af  pressjäst  i sam- 
band med  bränvinsbränning,  men  tillverkningen  gick  lillabaka,  så  att  i slutet 
af  1860-  och  början  af  1870-talet  blott  2 små  fabriker,  båda  i och  invid  Stock- 
holm, sysselsatte  sig  därmed.  Mot  slutet  af  1870-talet  stegrades  tillverkningen, 
så  alt  t.  o.  m.  en  rätt  betydlig  export  uppstod.  Först  från  1885 — 8(5  finnes 
en  utförlig  tillverkningsslatistik  i samband  med  bränvinskontrollen.  Utveck- 
lingen synes  af  följande  lilla  tabell: 


741 


X Ä Ii  1 X G S-  O C II  X J I ! T i V I X G S M E I)  E I. . 


T i 1 1 v e r k n ing  ; 

a f 

Tillverkningsär 

Antal 

Ken  jäst 

Krän  vin 

Jäsutbytc 
pr  100  liter 

fabriker 

kg- 

liter  af  normal- 
styrka 

proc.  af  rikets 
hela  tillverk- 
ning. 

brän  vin 
kg. 

1885  — 8(>  

7 

1,030,819 

1,516,467 

4,732,186 

11,8 

15,5 

21,8 

1890-91  

8 

4,850,856 

81,3 

1895-96  

11 

2,293,434 

6,352,065 

19,1 

36,  i 

1896  - 97  

10 

2,515,549 

6,384,477 

17,7 

39,4 

Storleken  af  landets  export  och  import  af  jäst  var  följande: 


Export  Import 

Ar 


1875  4,342  101,048 

1880  204,888  55,178 

1885  ' 3,401  91,798 

1890  2,251  138,026 

1895  i 14,354  128,337 

1896  12,070  80,157 

1897  ; 5,002  39891 


Häraf  synes,  att  både  export  och  import  numera  äro  ganska  obetydliga, 
hvadan  den  inhemska  tillverkningen  kan  sägas  motsvara  landets  eget  behof. 
Förbrukningen  kunde  1886  uppskattas  till  omkring  245  gram  pressjäst  pr 
individ,  men  hade  1896  sligit  till  öfver  486  gram  eller  dubbelt.  Anledningen 
till  denna  hastiga  stegring  torde  vara  att  söka  däri,  att  äfven  till  brödbakning 
på  landet  numera  användes  pressjäst  i stor  omfattning,  hvaremot  jäst  af  hem- 
brygdt  öl  och  dricka  mer  och  mer  kommit  ur  bruk,  så  alt  pressjäst  är  en  af 
de  mest  efterfrågade  varor  i hvarje  landthandel. 

Den  rena  och  oblandade  jästen  säljes  endast  undantagsvis,  i allmänhet 
försättes  den  med  potatismjöl  i mycket  vexlande  förhållanden,  vanligen  från 
V4  till  1/2  af  jästens  vigt.  Under  år  1896  användes  inalles  684,856  kg.  potatis- 
mjöl till  uppblandning  med  jäst.  Ändamålet  med  en  sådan  tillsats  af  potatis- 
mjöl torde  i allmänhet  blott  vara  att  öka  jästens  mängd. 

Vid  pressjästtillverkningen  användes  i regeln  endast  spanmäl,  och  denna 
af  hästa  beskaffenhet,  men  ej  potatis.  Jästutbytet  vid  de  större  och  bättre  ut- 
rustade fabrikerna  har  under  senare  åren  märkbart  höjt  sig  och  uppgår  nu- 
mera till  20  å 25  kg.  ren  jäst  vid  ett  samtidigt  utbyte  af  50  å 85  liter  brän- 


742 


v i n i n g s - o <:  ii  x j u r x i x g s m /•;  n /•;  l. 


vin  af  50  proc.,  allt  pr  100  kg.  spanmål.  Intill  en  viss  gräns  kan  jästutbytet 
stegras  på  bekostnad  af  bränvinet  och  tvärtom;  särskildt  erbjuder  jästvörtens 
kraftiga  luftning  medels  inblåsning  af  luft  ett  verksamt  medel  att  böja  jäst- 
utbytet,  så  att  man  t.  o.  m.  kan  erhålla  100  kg.  jäst  pr  100  liter  bränvin. 
De  lill  jästberedning  använda  sädesslagen  äro  företrädesvis  råg,  helst  rysk, 
och  korn,  hvarjemte  gerna  tillmäskas  majs  och  något  bohvete,  hvilket  senare 
anses  bidraga  lill  jästens  hastiga  utveckling. 

På  allra  sista  tiden  bar  man  också  bär  i landet  börjat  tillverka  jäst 
enligt  ett  af  svensken  O.  E.  Nycander  och  tysken  G.  Francke  patenteradt 
förfaringssätt,  nämligen  af  melass  jemte  proteinrika  ämnen,  såsom  maltgroddar, 
lupiner,  rågkli,  jordnötskakor,  men  utan  säd.  Värdet  på  den  inom  landet 


tillverkade  jästen 

uppgifves 

för  1880  

till  923,485  kronor 

för  1895 

lill  1,860,885  kronor 

1885  

»>  331,358 

1896 

» 1 ,394,959 

» 1890  

» 537,723 

» 1897 

1,787,000 

.läst  fanns  ej  utstäld  men  väl  jästpulver  från  en  svensk  fabrik. 

Stärkelse.  Sedan  gammalt  bar  tillverkning  af  potatismjöl  bedrifvits 
som  husslöjd,  mest  för  eget  behof,  och  i trakter  med  god  l i I Igång  på  potatis 
fans  äfven  till  afsalu.  Sedan  bränvinsbränningen  blifvit  inskränkt,  har  en, 
ehuru,  som  det  vill  synas,  temligen  ringa  del  (1  å 2 procent)  af  landets  po- 
tatisskörd kommit  lill  förarbetning  i särskilda  stärkelsefabriker.  Potatisstär- 
kelse användes  lill  inblandning  i pressjäst,  till  framställning  af  dextrin,  stär- 
kelsesirap, stärkelsesocker,  sagogryn,  såsom  styfningsmedel  i bomullsväfverier 
samt  kanske  mest  till  matlagning  i hushållen.  Potatisstärkelsen  plägar  sor- 
teras i 3 olika  kvaliteter,  prima  n:r  1,  prima  n:r  2 och  gråmjöl.  Prima  n:r  1 
utgör  omkring  90  proc.  af  hela  utbytet.  Gråmjölet  användes  såsom  fyllnads- 
inedel  i såpa  samt  på  vissa  trakter  som  tillmäskning  vid  bränvinsbränning. 

Vid  några  stärkelsefabriker  användes  också  importeradt  ris  såsom  rå- 
material, och  den  vunna  risstärkelsen  begagnas  dels  såsom  sådan  till  tvätt, 
dels  i förädlad  form  såsom  stärkelsesirap,  socker,  dextrin  och  sagogryn. 

Risstärkelse  tillverkas  förnämligast  vid  ett  par  fabriker  i Stockholm 
samt  Göteborgs  och  Bohus  län.  Det  största  antalet  potatismjölfabriker  före- 
kommer i Blekinge  samt  i Kronobergs,  Kristianstads  och  Elfsborgs  län.  De 
svenska  stärkelsefabrikerna  kunna  numera  fylla  landets  behof  af  både  stärkelse 
och  förädlade  produkter  däraf.  Under  år  med  normal  potatisskörd  torde  till 
industriel  tillverkning  af  potatismjöl  användas  3-  å 400, (HM)  bl.  potatis.  Affallet 
från  stärkelsetillverkningen  användes  som  kreatursfoder. 

Följande  tabell  ger  en  föreställning  om  industriens  utveckling,  import 
och  exporl  af  stärkelsepreparat: 


År 

Antal 

fabriker 

Tillverknings- 
värde i 
kr. 

V ä r d e t a f 
import  export 

1875 

7 

185,200 

529,181 

519 

1880 

8 

304,215 

424.177 

208 

1885 

19 

291,049 

530,81 1 

2,299 

1890 

....  25 

021,071 

139,111 

15,337 

1895 

750,074 

148,702* 

541 

1890 

«V.  70 

1,038,092 

04,000 

298,471 

1897 

70 

1 ,054,300 

98,000 

373,112 

Stärkelse  och  stärkelsepreparat  funnos  endast  från  7 svenska  utställare. 

Margarin.  Råvaran  för  margarintillverkningen  var  ursprungligen 
endast  talg,  som  vid  låg  temperatur  skiras  lill  s.  k.  »premier  jus»,  hvilken 
vid  lämplig  temperatur  bringas  alt  delvis  stelna,  då  den  flytande  delen,  oleo- 
margarin,  afpressas  och,  blandad  med  mjölk  eller  grädde,  kärnas  till  en  massa, 
som  antager  smörets  konsistens  och  utseende.  För  billighetens  skull  ersättes 
oleomargarin  numera  i stor  omfattning  med  andra  material,  såsom  isterolja, 
hufvudsakligen  från  Amerika,  samt  åtskilliga  växloljor  såsom  sesam-,  kollon-, 
jordnöt-  och  palmolja.  Margarintillverkningen  förskrifver  sig  från  Frankrike, 
där  den  1869  infördes  af  Mége-Mouriés.  I Europa  är  Holland  hufvudorten  för 
tillverkningen  och  England  för  konsumtionen  af  margarin.  I Sverige  anlades 
den  första  margarinfabriken  1881  i Helsingborg,  1896  funnos  8 fabriker.  Priset 
på  margarin  vexlar  efter  beskaffenheten  men  kan  i allmänhet  sägas  vara  l/2 
å 3/i  al  priset  för  ordinärt  natursmör.  Enligt  Kongl.  förordningen  den  11 
okt.  1889  angående  tillverkning  och  försäljning  af  margarin  öfvervakas  till- 
verkningen i h varje  margarinfabrik  af  en  af  länsstyrelsen  förordnad  kon- 
trollant. 


, . . Inhemsk 

Import  bxport  , 

1 1 konsumtion 

kg.  kg-  kg. 


1885  j — | — i — | 813,021  ( 0,007 

1890  | — 1 502,005  484,708  , 597,223  379  1,159,449 

1892  --  2,013,400  1,705,800  714,185  22,744  2,704,841 

1894  5 1,931,908  1,518,201  801.355  00,509  2.732,814 

1890  <s  2,399,700  1,790,872  1,443,219  70,540  3,087,984 

1897  5 3,729,000  2,082,800  1,770,550  202,354  5,243,700 


Värde  i kr. 


* Från  och  med  1895  upptagas  också  stärkelsesocker  och  stärkelsesirap  bland  stärkelse- 
preparat  ; till  och  med  1890  i denna  tabell  afses  blott  stärkelse. 


744 


NÄRINGS-  OCH  NJUTNINGSMEDEL. 


Den  vida  öfvervägande  delen  af  importen  faller  på  Norge;  också  hafva 
på  sista  åren  flere  norska  fabriker  anlagt  filialer  i Sverige.  Margarin  var  ut- 
stäld  af  2 svenska  och  3 norska  firmor. 

Mineralvatten*  af  olika  sammansättning  förekomma  mångenstädes  i 
naturen  och  hafva  vid  resp.  brunnsorter  fått  en  vidsträckt  användning  som 
helsovatten.  Isynnerhet  är  Sverige  rikt  på  jernvatten  af  olika  styrka,  så  i Medevi, 
Porla,  Karlstad,  Ronneby  m.  fl.  Äfven  finnas  några  svaga  jod-  och  saltvatten. 
Däremot  saknas  andra  slag  af  helsovatten.  Dock  tillverkas  numera  de  vig- 
ligaste  helsovattnen  artificiell  och  af  utmärkt  beskaffenhet  vid  flere  fabriker 
i landet.  Denna  industri  har  för  sin  höga  ståndpunkt  att  tacka  i första 
rummet  A.  T.  Alméns  i början  af  1870-talet  utförda  jemförande  undersökningar 
öfver  naturliga  och  konstgjorda  mineralvatten.  Man  skiljer  mellan  helsovatten, 
hvilka  tillverkas  af  destilleradt  vatten  med  behöriga,  kemiskt  rena  salter,  så 
att  de  erhålla  alldeles  samma  sammansättning  som  motsvarande  naturliga 
vatten,  och  läskedrycker,  på  hvilkas  beredning  ej  nedlägges  samma  omsorg. 
En  fabrik,  hvars  helsovatten  vunnit  mycket  erkännande,  är  Apotekarnes 
mineralvattenfabrik  i Stockholm.** 


År 

Antal 

fabriker 

Tillverknings- 

värde 

kr. 

Importvärde 

kr, 

Exportvärde 

kr. 

1875 

139,379 

99.509 

2,286 

1880 

— 

398,061 

51,138 

4,074 

1885 

— 

541 . 1 78 

42,968 

2,988 

1890 

— 

605,922 

41,889 

3,045 

1895 

— 

1 ,322,357 

43,409 

9,749 

1896 

159 

1,678,800* 

38,409 

1 7,587 

1897 

190 

1,970,700 

42,476 

17,802 

Ättika.  Den  i handeln  förekommande  ättikan  är  i stort  sedt  af  två 
slag,  spritättika  och  träättika.  Den  förra  beredes  af  alkoholhaltiga  vätskor 
genom  inverkan  af  ättiksvamp  vid  riklig  tillgång  på  luft,  den  senare  erhålles 
vid  torrdestillation  af  trä,  företrädesvis  löfträ.  Medan  spritättikan  i följd  af 
sill  framställningssätt  vanligen  är  ganska  svag,  under  8 °/0  ättiksyra,  erhålles  den 
renade  träättikan  fabriksmessigt  i form  af  ättiksyrehydrat  (=  100  ^ättiksyra). 
Vid  användning  i matlagningen  måste  träätlikan  utspädas  med  mycket  vatten. 

* I den  officiela  statistiken  sammanföras  från  ocli  med  1896  mineralvatten-  och  läske- 
drycksfabriker,  så  att  mineralvatten,  sockerdricka,  lemonad  m.  m.  äro  inbegripna  i tillverk- 
ningsvärdet. 

* Se  vidare  under  Kemisk  industri  sid.  678. 


XÅRINGS-  OCH  XJVTXIXGSXIEDEL. 


74f> 


Den  mesi  skattade  ättikan  är  vinättika,  som  importeras  från  Frankrike.  En 
ny  sorls  ättika,  som  tillsvidare  blott  har  nyhetens  intresse,  är  mjölkältika, 
också  kallad  lactica,  hvilken  innehåller  en  utspädd  lösning  af  mjölksyra,  som 
för  smaken  och  såsom  konserveringsmedel  torde  kunna  ersätta  ättiksyran. 

Tillverkning,  import  och  export  framgå  af  följande  tabell. 


Är 

. . . I lllverkmngs- 
Antal  ..  , * 

...  ..  varde 

fabriker  , 

kr. 

V ii  r (1 
import 

e t a f 
export 

1875 

13 

268,388 

10,565 

1,905 

1880 

13 

189,810 

9,555 

1,056 

1885 

10 

285,914 

12,530 

53 

1890 

13 

278,726 

9,496 

7,683 

1895 

351,831 

5,904 

20,194 

1896 

15 

410,677 

6,599 

39,814 

1897 

14 

449,500 

6,897 

48,807 

I utställningen  deltogo  4 svenska  och  I rysk  fabrik. 

Tobak.  1 början  af  1600-talet  synes  tobaken  hafva  kommit  i bruk  i 
vårt  land.  Tobakshandeln  blef  1662  ett  statsmonopol,  som  utarrenderades  till 
ett  tobakskompani.  Monopolet  afskaffades  dock  snart,  1685,  och  handel  och 
tillverkning  ha  sedan  varit  fria.  Den  första  större  tobaksfabriken  anlades  i 
Stockholm  på  1660-talet,  och  hufvudstaden  synes  alltsedan  hafva  varit  långt 
framom  andra  orter  i afseende  på  denna  industri  (1897:  35  % af  landets  hela 
tillverkning).  Snus  omtalas  redan  i medlet  af  1600-talet,  cigarrer  deremot  först 
i början  af  1800-talet. 

Tobak  förbrukas  nu  i flera  olika  former,  nämligen  dels  såsom  rök- 
tobak och  cigarrer  eller  cigarretter,  dels  såsom  tuggtobak,  dels  såsom  snus. 
Röktobaken  förekommer  antingen  skuren  eller  i hela  blad,  tuggtobaken  är 
vanligen  spunnen  ocb  indränkt  med  s.  k.  sås  samt  förekommer  mest  i rullar. 
Af  snuset  lär  största  delen  användas  till  tuggning.  Tullen  på  oarbetad  tobak 
är  1 kr.  pr  kg.,  på  cigarrer  och  cigarretter  4 kr.  samt  på  andra  slag  (snus 
och  tuggtobak  m.  m.)  1:  20  pr  kg.  Oaktadt  detta  skydd  för  den  inhemska 
tobaken  har  dock  tobaksodlingen,  som  förr  var  temligen  utbredd,  mer  och  mer 
inskränkt  sig  till  sydligaste  Skåne,  trakten  kring  Åhus.  Landets  hela  tobaks- 
skörd  torde  numera  uppgå  till  omkring  900,000  kg.  torkad  tobak. 

Tobaksskörden  uppgifves  för 


1875 

1880 


till  138,000  kg. 
131,000  » 


NÄRINGS-  O C II  NJUTNINGSMEDEL. 


1885 

till 

1,015,000 

kt 

1890 

» 

1,339,800 

» 

1895 

» 

813,600 

» 

1896 

» 

841,500 

» 

1897 

854,700 

» 

Emedan  den  svenska  tobaken  har  en  egendomlig  lukt,  som  starkt  af- 
slicker  mot  bättre  utländsk,  kan  den  endast  i ringa  mängd  inblandas  i annan. 
Särskildi  plägar  svensk  tobak  inblandas  i billigare  cigarrer  och  snussorler. 
Den  importerade  tobaken  kommer  mest  från  Amerika  öfver  Tyskland  och 
är  dels  tyngre,  såsom  Kentucky-,  dels  lättare,  såsom  Virginiatobak. 


År 

Antal 

fabri- 

ker 

Import  af 
oarbetad 
tobak 

kr. 

T 

1 1 v e r k n i i 

g 

Kardustobak  Cigarrer 

kr.  i kr. 

Hull-  och 
presstobak 
kr. 

Snus 

kr. 

Summa 

kr. 

1875 

110 

3, 781), 853 

514,196  3,690,340 

2,396,977 

3,754,796 

10,356,305 

1880 

104 

2,287,091 

824,034  3,532.216 

2,189,759 

3,953,680 

10,499,689 

1885 

91 

8,613,133 

367,463  3,206.665 

2,526,557 

4,181,564 

10,282,249 

1890 

85 

8,611,603 

349,174  3,353,247 

2,712,723 

4,279,465 

10,694,609 

1895 

88 

7,221,715 

695,244  4 729,692 

2,137,932 

5,031,120 

12.593,988 

189(1 

94 

7,226,915 

770,032  5,035,475 

2,175,874 

5,454,214 

13,435,595 

! 1897 

93 

6,691.405 

709,400  6,177,800 

2.342,000 

5,591,000 

14,820,100 

I lobaksvaror  funnos  12  svenska,  2 norska,  1 dansk  och  4 ryska  ul- 
ställare.  Hellgren  & C:o  i Stockholm  utstälde  i egen  paviljong,  där  man  äfven 
hade  tillfälle  all  se  den  fabriksmässiga  tillverkningen  af  tobak,  cigarrer  och 
cigarretter. 


TRÄMASSE-  OCH  PAPPERSINDUSTRIEN. 


AF 


V.  FOLIN. 

Ue  under  grupp  9 klass  48  hörande  ulställningsföremålen,  nämligen 
fabrikat  från  pappers-  och  trämasseindustrien,  voro  på  utställningen  rikt  re- 
presenterade. Den  svenska  afdelningen  däraf  var  hufvudsakligen  inrymd  i 
den  stora  rotundabyggnaden  till  vens  ter  om  stora  hufvudentréen  bland  andra 
alster  af  kemisk-teknisk  industri. 

Under  den  tidrymd,  som  förflutit  mellan  de  båda  konst-  och  industri- 
utställningarna i Stockholm  åren  1866  och  1897,  har  industrien  i allmänhet 
gjort  oerhörda  framsteg,  hvilket  vid  den  mest  ytliga  öfversigt  och  jemförelse 
måste  för  en  hvar  stå  klart  och  tydligt.  Pappers-  och  trämasseindustrien  har 
i det  afseendet  icke  heller  stått  tillhaka.  I synnerhet  uppträdde  trämassa  på 
1897  års  utställning  som  ett  alldeles  nytt  fabrikat,  hvilket  under  de  förflutna 
30  åren  uppfunnits  samt  tillverkats  och  funnit  användning  i stor  utsträckning. 
Då  det  torde  kunna  vara  af  intresse  att  följa  utvecklingen  af  den  för  vårt 
land  numera  så  betydelsefulla  trämasseindustrien,  vilja  vi  först  fästa  uppmärk- 
samheten vid,  att  de  fabrikat,  som  gå  under  det  gemensamma  namnet  trä- 
massa eller  pappersmassa  (emedan  trä  utgör  råmaterialet  vid  deras  tillverkning 
och  användningen  af  desamma  hufvudsakligast  sker  för  papperstillverkning), 
dock  hafva  skilda  egenskaper  och  namn,  allt  efter  som  de  framställas  på  me- 
kanisk eller  kemisk  väg.  Med  anledning  däraf  delas  de  i tvenne  hufvudgrup- 
per,  mekanisk  och  kemisk  trämassa,  hvaraf  den  senare,  äfven  benämnd  cellu- 
losa, åter  delas  i natron-,  sulfat-  och  sulfitmassa,  beroende  på  de  kemikalier, 
natron,  sulfater  eller  sulliter,  som  i fabrikationen  användas  för  träets  upplös- 


748 


T R ,i  .1/  .4  S SE-  O C H P Å P P E R S 1 X I)  ( ’ S T R I E N. 


ning.  Dessutom  finnes  en  halfkemisk  brun  trämassa,  ett  mellanting  mellan 
mekanisk  massa  och  cellulosa. 

En  kort  beskrifning  öfver  tillverkningen  af  de  olika  sorterna  trämassa 
torde  här  vara  på  sin  plats. 

Det  växande  behofvet  af  papper  nödvändiggjorde  uppsökandet  af  lämpliga 
surrogat  för  lumpen,  som  på  sin  tid  nästan  uteslutande  var  det  enda  råmate- 
rial för  tillverkning  af  papper.  Sådana  surrogat  hade  man  äfven  sedan  länge 
funnit  uti  halm  och  i en  från  Afrika  kommande  växt,  espartogräs,  m.  fl.  af 
mindre  betydelse,  och  lemna  dessa  vid  rigtig  behandling  en  utmärkt  massa, 
som  än  i dag  på  många  ställen  användes  för  vissa  papperssorter.  De  hade 
dock  i regeln  det  felet  att  ställa  sig  för  dyra,  h vart  ill  kom,  att  råmaterialet  icke 
kunde  skaffas  i tillräckliga  mängder. 

Herr  F.  G.  Keller  i Sachsen  fann  år  1845  genom  en  ren  tillfällighet 
och  utan  att  direkt  söka  därefter  ett  lämpligt  surrogat  i trämassan,  hvilken 
han  i smått  framstälde  genom  att  mot  en  för  hand  dragen  slipsten  hålla  lämp- 
liga träbitar,  hvilka  därigenom  så  småningom  sönderdelades  till  fina  fibrer, 
som  uppslammades  af  det  på  slipstenen  begjutna  vattnet.  På  liknande  sätt 
tillgår  ännu  i dag  fabrikationen  af  den  mekaniska  trämassan,  fastän  ej  längre 
för  handkraft;  utan  användas  därtill  våra  största  vattenfall  för  drifvande  af 
de  livar  och  en  flere  hundrade  hästkrafter  fordrande  slipstenarna. 

Den  från  skogen  kommande  oklufna  granveden  afskäres  i lagom  långa 
stycken,  afpassade  efter  den  för  handen  varande  slipstenens  hredd,  vanligen 
mellan  40  och  60  cm.  Dessa  kubbar  befrias  nu  från  sin  hark,  antingen  för 
hand  med  bandknifvar,  eller  medels  särskild!  konstruerade  barkmaskiner, 
hvilka  i regel  beslå  af  hastigt  roterande  skifvor  af  omkring  en  meters  diameter 
och  försedda  med  något  framför  skifvan  framspringande,  i radiens  rigtning 
anbragta  knifvar,  emot  hvilka  träkubben  pressas,  allt  under  det  att  den  sjelf 
roterar,  tills  harken  blifvit  afskalad.  Härefter  urborras  kvisten,  och  de  gröfre 
kubbarna  klyfvas.  Veden  är  nu  färdig  att  inläggas  i slipapparaterna  (defibrö- 
rer),  hvilka  bestå  af  antingen  vertikalt  eller  horisontalt  roterande  slipstenar, 
utomkring  hvilkas  omkrets  små  kammare  äro  anbragta,  hvari  veden  inlägges 
och  ])å  lämpligt  sätt  pressas  emot  stenen,  under  det  att  tillfördt  vatten  stän- 
digt bortspolar  den  från  veden  afslipade  massan.  Denna  underkastas  nu  en 
sortering  på  hastigt  skakande  såll,  försedda  med  så  pass  små  hål,  att  blott 
den  fina  massan  kan  rinna  igenom  och  den  gröfre  kvarhållas,  för  att  seder- 
mera, allt  under  blandning  med  vatten,  ytterligare  lormalas  mellan  tvenne  van- 
liga kvarnstenar  (raffinören),  tills  äfven  däraf  blir  fin  massa.  Sedan  vattnet 
på  ett  eller  annat  sätt  aflägsnals,  och  massan  blifvit  pressad,  torkad  och  em- 
ballerad, är  den  färdig  att  utgå  i marknaden,  om  den  icke  på  stället  omedel- 


TRÄMASSE-  OC1I  PA  PPER  SIS  1)1  S TRIES. 


749 


bart  förbrukas  till  papper.  För  en  tillverkning  af  1,000  kg.  torr  trämassa  i 
dygnet  erfordras  ungefär  70  hästkrafter  vattendrifkraft  (ångkraft  lönar  sig  icke 
att  använda)  samt  c:a  5 kubikmeter  trä,  gran  eller  asp. 

Af  mekanisk  trämassa  enbart  kan  man  icke  tillverka  papper,  emedan 
fibrerna  äro  för  stela  och  korta  för  all  kunna  lämpligen  filta  ihop  sig,  såsom 
nödvändigt  är  för  att  få  papperet  att  hålla  ihop,  utan  måste  den  alltid  blandas 
upp  tillräckligt  med  annan  massa,  som  har  längre  och  smidigare  fibrer.  Slip- 
massan tjenstgör  då  mera  som  ett  billigt  fyllnadsämne  i papperet.  Genom  att 
med  ånga  basa  veden  under  några  timmar,  innan  den  slipas,  erhålles  en  seg- 
fibrig  brun  massa,  som  enbart  låter  förarbeta  sig  till  papper.  Sveriges  första 
trämassefabrik  (sliperi)  anlades  omkring  år  18(55  och  följdes  under  närmaste 
åren  blott  af  några  få  fabriker,  hvilka  arbetade  med  god  framgång,  tills  i 
början  af  1870-talet  med  ens  ett  tiotal  nya  på  en  gång  anlades.  Dessa  voro 
tilltagna  i så  stor  skala,  att  det  var  tydligt,  att  marknaden  icke  skulle  kunna 
genast  konsumera  denna  tillökning  i produktion.  Alla  dessa  fabriker  måste 
äfven  kämpa  med  stora  svårigheter,  tills  slutligen  en  del  af  dem  nedlades,  un- 
der det  att  de  öfriga  förvandlades  till  pappersbruk,  för  att  efter  många  års 
arbete  ändtligen  lemna  sina  egare  någon  vinst.  Huru  ofantligt  produktions- 
kostnaderna inom  denna  industri  kunnat  under  årens  lopp  reduceras  framgår 
däraf,  att  i början  af  1870-talet  priset  på  slipmassa  var  uppe  till  nära  250  kr. 
pr  ton,  utan  att  lemna  någon  nämnvärd  vinst,  under  det  att  ett  nutida  medel- 
pris af  70  kr.  lemnar  en  ganska  god  behållning.  I Sverige  finnes  för  närva- 
rande ett  70-tal  mekaniska  trämassefabriker  med  en  årlig  tillverkning  af  bortåt 
120,000  tons. 

Tillverkningen  af  den  kemiska  trämassan  (cellulosan)  tillgår  i hufvud- 
sak  sålunda,  att  veden  apteras  och  barkas  på  liknande  sätt  som  vid  slipe- 
rierna,  men  måste,  för  att  kunna  vid  den  sedermera  skeende  kokningen  full- 
ständigt upplösas,  hackas  i små  bitar,  hvilket  sker  i hackmaskiner,  bestående 
af  en  med  radiala  knifvar  försedd,  större  roterande  skifva,  emot  hvilken  ved- 
kubbarna  i sned  rigtning,  för  att  underlätta  skäret,  frammatas.  Med  denna 
nu  sönderhackade  ved,  som  på  flere  fabriker  äfven  ytterligare  krossas  i därför 
afsedda  maskiner,  fyllas  de  för  handen  varande  kokarna,  på  hvilka  sedan  till- 
sättes den  för  kokningen  erforderliga  kemiska  lösningen,  natronlut,  svafvel- 
natrium  eller  sur  svafvelsyrlig  kalk,  beroende  på  den  sorts  massa,  som  skall 
framställas,  hvarefter  ånga  inledes,  direkt  eller  indirekt,  och  det  hela  kokas 
under  ett  hestämdt  ångtryck  längre  eller  kortare  tid,  tills  uttagna  prof  visa, 
att  massan  är  färdigkokt,  det  vill  säga  fullt  mjuk,  så  att  den  kan  klämmas 
som  en  deg  mellan  fingrarna.  Den  vigtigaste  processen  är  nu  afslutad,  hvar- 
efter återstår  att  separera  massan,  för  alt  särskilja  fibrerna,  tvätta,  rena  och 


750 


T R Ä M .4  S S Ii-  OCH  PARI1  Ii  I{  S I X I)  L 7 S TRI  Ii  N. 


sortera  densamma.  Den  senare  åtgärden  sker  på  s.  k.  knutsilar,  hvilka  bestå 
af  plana  eller  i cylinderform  böjda  plåtar,  försedda  med  fina  springor,  hvar- 
igenom  de  fina  fibrerna,  som  äro  uppslammade  i vatten,  kunna  gå  igenom, 
men  som  tillbakahålla  tlis  ocb  andra  större  partiklar,  hvilka  blott  skulle  för- 
orena massan  ocb  åstadkomma  fläckar  i det  papper,  hvartill  den  skulle  an- 
vändas. Sedan  nu  vattnet  aflägsnats,  samt  massan  blifvit  pressad,  torkad  och 
emballerad,  är  älven  den  färdig  för  marknaden. 

Vid  sulfitmassetillverkningen  är  det  förenadt  med  stora  svårigheter  att 
få  kokarna  att  stå  emot  inverkan  af  den  sura,  svafvelsyrliga  kalklösningen, 
hvarför  dessa  måste  invändigt  beklädas  med  blyplåt,  eller  muras  med  hård- 
brändt,  ej  poröst  tegel  ocb  cement,  eller  ock  medels  båda  sätten  i förening. 
Ett  nyare  sätt  består  uti  att  använda  kokare  med  dubbla  väggar,  där  ångan 
för  kokningen  insläppes  i mellanrummet.  Koklösningen  utfäller  då  på  ko- 
karens insida  svalvelsyrlig  kalk  (monosulfit),  bvilken  bildar  en  tät  skorpa,  som 
skyddar  jernet  för  anfrätning. 

I de  olika  kokningssälten,  beredningen  af  de  kemiska  koklösningarna 
samt  massans  därefter  skeende  behandling  skilja  sig  de  många  olika  system, 
som  finnas,  men  hvilka  alla  afse  att  af  träet  framställa  en  för  pappersfabrika- 
tionen i allmänhet  lämplig  massa,  hvart  och  ett  pä  sitt  sätt  syftande  till  er- 
hållande af  de  mest  långfibriga,  hvita  ocb  rena  fabrikat  med  minsta  förbruk- 
ning af  material  ocb  med  lägsta  arbetskostnad.  Till  1,000  kg.  cellulosa  åtgå 
i regel  c:a  8 km.  granved  eller  furu,  hvaraf  den  förra  otvifvelaktigt  gifver  den 
bästa  massan. 

Natronmassa  framstäldes  i Amerika  redan  på  1860-talet,  men  bär  i 
Sverige  först  1872,  då  en  ganska  dyrbar  fabrik  efter  engelsk  metod  anlades 
vid  Tidaholm.  Efter  en  kort  tid  nedlades  den  dock  till  följd  af  för  dryga 
produktionskostnader.  Liknande  öde  rönte  en  vid  Kymsberg  anlagd  natron- 
fabrik.  I allmänhet  kan  man  säga,  att  sådana  fabriker  arbetade  med  stora 
svårigheter,  tills  det  slutligen  lyckades  dem  att  ur  den  från  kokarna  afgående, 
förut  värdelösa  luten  återvinna  större  delen  af  det  använda  kemikaliet,  ocb 
bar  denna  procedur  numera  uppdrifvits  så,  att  ända  till  90  procent  återvinnas. 
Men  först  genom  ingeniör  Dahls  i Danzig  uppfinning,  alt  i stället  för  kol- 
syradi natron  använda  det  billigare  svafvelsyrade  natronet  till  koklutens  be- 
redning (hvarigenom  namnet  sulfatmassa  uppstod),  blef  denna  fabrikation  bragt 
in  på  rätt  väg  och  gaf  sina  utöfvare  goda  ekonomiska  resultat.  För  att  ytter- 
ligare kunna  nedbringa  tillverkningskostnaden  inom  sulfatfabrikationen  hafva 
billills  tvenne  fabriker  försökt  sig  på  — såsom  synes  med  god  framgång 
alt  använda  sågaflall  i stället  för  från  skogen  nyhuggen  ved.  Då  vid  cellulosa- 
fabriker  i allmänhet  jemförelsevis  ringa  drifkrafl  beböfves,  kunna  dessa  fabriker 


T R Ä M .4  .S  S E - O C II  PAPP  E P S I N I)  V S T R I E N. 


7f»l 


också,  om  för  öfrigt  andra  förhållanden  det  medgifva,  anläggas,  där  råmate- 
rialet lättast  kan  anskaffas.  Vid  de  för  handen  varande  15  sulfatfabrikerna  i 
Sverige  tillverkas  för  närvarande  omkring  45,000  tons  sulfatmassa. 

Knappast  någon  industri  finnes,  som  på  så  jemförelsevis  kort  lid  svingat 
sig  upp  till  en  så  ansenlig  höjd  som  trämasseindustrien,  men  i synnerhet  sulfit- 
massetillverkningen.  Såsom  uppfinnare  af  denna  senare  nämnes  en  kemiker 
Tilghmann  i Filadelfia,  hvilkcn  redan  år  1866  erhöll  patent  därå,  men  utfö- 
randet stannade  inom  experimentens  område.  De  första,  som  däremot  lyckades 
att  fabriksmessigt  tillverka  sulfitmassa,  voro  en  svensk  ingeniör  C.  D.  Ekman 
och  en  tysk  professor  A.  Mitscherlich.  Den  förre  anlade  sin  sulfitfabrik  redan 
år  1874  vid  Bergvik  i Helsingland,  hvilken  fabrik  arbetade  till  år  1897,  då 
den  till  följd  af  dåligt  ekonomiskt  resultat  nedlades.  Först  i början  af  1880- 
talet  tog  sulfitfabrikationen  här  i Sverige  någon  nämnvärd  fart,  då  fabriker  af 
skilda  metoder  började  anläggas  dels  af  D.  O.  Francke  vid  Mölndal,  V.  Folin 
vid  Seffie  och  dels  af  C.  F.  Flodqvist  på  llere  ställen  inom  landet.  Nu  uppgår 
sulfitfabrikernas  antal  till  omkring  trettio  med  en  tillverkning  af  tillsammans 
105,000  tons,  hvaraf  ensamt  den  största,  Storviks  sulfit-aktiebolag  tillhöriga 
fabriken  vid  Storvik,  tillverkar  18,000  tons  pr  år. 

Med  sina  stora  tillgångar  på  lämpliga  skogar  och  vattenfall  egnar  sig 
Sverige  särdeles  väl  för  trämassefabrikationen,  hvilken  äfven  utgör  en  god 
inkomstkälla  för  skogsegarne  genom  den  lättare  och  förmånligare  afsätlningen 
för  småskogen,  som  därigenom  beredes  dem.  Då  i regel  30  å 40  års  gamla 
träd  häst  lämpa  sig  därför,  behöfves  blott  en  jemförelsevis  kort  tidrymd,  för 
att  skogen  åter  skall  tillväxa  och  kunna  skördas;  och  då  förbrukningen  hit- 
tills blott  utgör  en  ringa  procent  af  det  som  årligen  hinner  växa  igen,  om 
icke  just  i fabrikernas  omedelbara  närhet,  så  åtminstone  på  större  områden 
och  i stort  sedt,  så  är  det  nog  ej  heller  all  befara,  det  brist  på  råmaterial 
skall  hämmande  inverka  på  trämasseindustriens  normala  utveckling. 

Sammanfatta  vi  årliga  åtgången  af  ved  för  trämassetill verkningen  i dess 
helhet,  så  utgör  den  här  i Sverige  inalles  omkring  1,800,000  kbm.,  h vi  1 ket 
låter  mycket;  troligen  öfverträffas  den  dock  af  den  ved,  som  i form  af  träkol 
går  till  jernverken,  da  man  beräknar,  att  till  en  stig  kol  åtgå  tre  kbm.  ved 
och  att  ett  medelstort  jernverk  förbrukar  intill  50,000  stigar  kol  om  året. 

Såsom  förut  nämnts,  användes  största  delen  af  trämassa  till  pappers- 
fabrikation. Inom  densamma  har  också  en  storartad  utveckling  egt  rum,  som 
gjort  det  möjligt  att  frambringa  de  oerhörda  kvantiteter  papper,  som  numera 
erfordras  för  alt  tillfredsställa  civilisationens  anspråk.  Med  rätta  har  man 
ställ  ett  lands  pappersförbrukning  i sammanhang  med  och  som  ett  ungefärligt 
mått  på  dess  civilisation. 


TRÄ  MA  SS  E-  OCH  PAPPERSINDUSTRIEN. 


752 


Ett  femtiotal  trämasse-  och  cellulosafabriker  hade  i form  af  kollektiv- 
utställning  exponerat  sina  fabrikat  på  en  montre,  bestående  af  en  högre  bygg- 
nad, 10  m.  i fyrkant,  som  i sig  inneslöt  ett  större  rum,  hvars  väggar  upptogo 
målningar,  föreställande  interiörer  från  en  cellulosafabrik.  På  tvenne  hord 
voro  framlagda  vyer  och  fotografier  af  olika  trämassefabriker.  Ofvanpå  denna 
montre  voro  anbragta  tvenne  åt  motsatt  håll  roterande,  vertikala  hjul  af  8 m:s 
diameter,  i hvilkas  omkrets  hängde  trämasseark,  å hvilka  var  tryckt  en  sam- 
manhängande text,  beskrifvande  trämassefabrikationen.  Utomkring  montren 
funnos  fack  anordnade  för  prof  på  de  olika  fabrikernas  tillverkningar.  Dess- 
utom stodo  på  hvardera  sidan  af  montren  tvenne  pyramider  af  kuber,  grafiskt 
åskådliggörande  trämasseindustriens  utveckling  med  afseende  på  tillverknings- 
kvantiteterna.  Så  visades,  att  af  mekanisk  massa  tillverkats  under 


åren 

1867 

— 71  

61,700 

tons 

» 

1872 

— 76  

97,800 

» 

1877 

—81 

140,900 

» 

» 

1 882 

—86  

194,000 

» 

» 

1887 

-91  

296,000 

» 

1 892 

— 96 

. 455,000 

» 

samt  af  kemisk 

trämassa  eller  cellulosa  under 

åren 

1872- 

-76 

5,350 

tons 

1877- 

—81  

18,240 

» 

» 

1882 

— 86 

91,900 

1887 

-91  

202,400 

» 

» 

1892- 

—96  

410,200 

» 

Utom  kollektivutställningen  hade  ett  par  sulfitfabriker  och  några  sliperier  an- 
ordnat egna  montrer  och  separatutställning  af  sina  fabrikat. 

Ingeniör  C.  1).  Ekman,  som  numera  är  bosatt  i England,  hade  en  myc- 
kel intressant  utställning  af  sulfilmasseprof  såväl  från  sin  experimenttid  som 
sedermera  och  däraf  förfärdigadt  papper,  ganska  vackert  och  väl  bibehållet, 
därmed  visande  sulfitpapperets  förmåga  att  motstå  tidens  förstörande  inverkan. 
Ekmans  metod  vid  tillverkning  af  sulfitmassa  går  i hufvudsak  ut  på  använd- 
ning af  magnesia  ~ i st.  f.  ealciumsulfit,  som  numera  användes  inom  alla 
andra  tillverkningsmetoder. 

Ingeniör  Ekman  hade  utom  ofvannämnda  mass-  och  pappersprof  äfven 
u Istält  en  del  af  honom  uppfunna  preparat,  som  han  framstält  ur  sullitaffalls- 
luten,  hvaraf  de  förnämsta  och  i praktiken  användbaraste  voro  dextrin  i pul- 
verform och  en  sorls  lim.  Framställningen  af  dessa  preparat  har  dock  ännu 
icke  nått  den  fulländning,  alt  den  anses  löna  sig,  och  föranleddes  uppfinnin- 


TRÄ  MASSE-  OCH  PAPPERSINDUSTRIEN. 


753 


gen  däraf,  att  ett  i England  vanligt  förbud  mot  atfallslntens  utsläppande  i ett 
fabriken  förbi  rinnande  vattendrag  af  myndigheterna  utfärdades,  hvaraf  fabri- 
kens tillvaro  botades.  Är  vattendraget  tillräckligt  stort  i förhållande  till  af- 
fallslutens  mängd,  har  dock  erfarenheten  gifvit  vid  handen,  att  inga  olägen- 
heter uppstå  af  densammas  uttappande.  Vid  sulfat  fabrikerna  däremot  måste 
man,  för  att  öfver  hufvud  fabrikationen  skall  löna  sig,  afdunsta  luten  och  ur 
densamma  återvinna  kemikalierna.  Det  är  denna  operation,  som  förorsakar 
den  vid  dessa  fabriker  karaktäristiska,  mindre  angenäma  lukten. 

De  norska  trämasse-  och  cellulosafabrikanterna  hade  äfven  förenat  sig 
till  en  kollektivutställning,  inrymd  nli  en  för  ändamålet  särskildt  bygd  villa  i 
närheten  af  Gamla  Stockholm.  I denna  villa  hade  hvar  och  en  af  dessa  ett 
skåp  eller  montre,  där  deras  fabrikat  i form  af  stora  ark  exponerades,  samt 
vackra  fotografier  gåfvo  allmänheten  tillfälle  beundra  de  mestadels  storartade 
vattenfall  ocb  skogar,  hvaröfver  de  norska  trämassefabrikerna  förfoga.  I Norge 
tillverkas  för  närvarande  omkring  95,000  tons  cellulosa  och  110,000  tons  me- 
kanisk trämassa. 

Pappersindustrien  på  utställningen  var,  i synnerhet  från  svensk  sida, 
rikt  representerad,  dock  saknades  några  af  vårt  lands  både  äldre  och  fram- 
stående pappersbruk,  bvilka  hade  kunnat  representera  den  så  att  säga  äldre 
regimen,  då  papper  tillverkades  af  enbart  lump.  Nu  hade  blott  Tumba  pappers- 
bruk, tillhörigt  riksbanken,  utstält  fina  handgjorda  papperssorter,  såsom  sedel- 
och  vexelblankettpapper,  samt  ett  stort  sortiment  prof  på  lill  desamma  använd- 
bar lump.  De  öfriga  sju  utställarne  inom  pappersfacket  visade  vackra  prof  på 
sina  utmärkta  fabrikat  af  alla  möjliga  papperssorter  från  omslags-  ocb  lapet- 
till  tryck-  och  skrifpapper,  de  flesta  tillverkade  enbart  af  trämassa  genom  olika 
blandningar  af  mekanisk  trämassa  ocb  cellulosa,  eller  med  en  ringa  uppbland- 
ning af  lump.  Som  pappersfabrikationen  är  en  sedan  gammalt  bedrifven  in- 
dustri och  till  vägagåendet  inom  densamma  därför  af  allmänheten  kan  anses 
kändt,  vilja  vi  ej  ingå  på  någon  beskrifning  däröfver,  utan  inskränka  oss  lill 
att  nämna,  att,  emedan  papper  uppstår  genom  att  fibrer,  uppslammade  i vat- 
ten lill  en  tunn  välling,  få  utbreda  sig  i ett  tjockare  eller  tunnare  lager  på 
en  metallväf,  där  vattnet  alrinner,  lemnande  en  fäll  af  sammanfiltade  fibrer, 
så  kan  man  tänka  sig  den  ofantliga  mångfald  af  papperssorter,  som  uppkom- 
mer genom  all  använda  olika  fibermaterial.  Ju  finare  och  smidigare  fibrer, 
desto  starkare  och  bättre  papper,  då  däremot  grofva,  stela  fibrer  icke  lemna 
något  godt  resultat.  Härtill  kommer,  att  man  af  enbart  mekanisk  trämassa 
icke  kan  framställa  ett  hållbart  papper,  ty  där  äro  fibrerna  mer  eller  mindre 
fina,  stela  stickor,  lösslitna  genom  slipningen,  hvilka  därför  måste  uppblandas 
med  fibrer,  som  genom  sin  smidighet  ega  filtningsförmåga.  Dessa  egenskaper 


754 


TRÄ  MA  SSE-  OCII  PAPPERSINDUSTRIEN. 


ega  i större  eller  mindre  grad  fibrer  af  lump  och  cellulosa,  hvilka  äfven  låta 
bleka  sig  och  därigenom  blifva  användbara  lill  finare,  hvita  papperssorter. 

I Sverige  tillverkas  omkring  85,000  tons  papper  af  olika  slag,  hvaraf 
omkring  hälften  exporteras,  liksom  större  delen  af  den  tillverkade  trämassan. 
Dock  finnes  anledning  antaga,  att  denna  siffra  raskt  kommer  att  stiga,  och  att 
papperstillverkningen,  för  vårt  land  naturlig,  kommer  att  utveckla  sig  till  en 
bland  de  förnämsta  och  kanske  mest  inkomstgifvande  industrier  i landet. 

Till  sist  må  erinras  om  de  vackra  fabrikat,  som  voro  utstälda  af  tvenne 
pappfabriker,  visande  den  stora  användning  till  hvarjehanda  saker,  såsom 
pressade  prydnadsartiklar,  imitation  af  läder  m.  m.,  h vart  ill  papp  numera  an- 
vändes. Dessa  pappsorter  tillverkas  af  s.  k.  brun  massa,  framstäld  genom 
slipning  af  basadt  trä,  eller  ock  enligt  Rasch-Kirschners  metod  genom  att 
sönderhacka  den  basade  veden  i tumslånga  bitar,  hvilka  därefter  malas  på 
kollergångar,  d.  v.  s.  under  vertikalt  roterande  kvarnstenar,  hvilka  med  sin 
tyngd  krossa  de  mjuka  bitarna  till  en  massa,  som  därigenom  blir  långfibrig 
och  seg  samt  gör,  att  den  däraf  tillverkade  pappen  eller  pressning  och  glätt- 
ning  förlänas  ett  smidigt,  läderartadt  utseende. 

Ehuru  tillverkning  af  de  flesta  maskiner  för  trämasse-  och  pappers- 
industrien numera  bedrifves  här  i Sverige  af  llere  mekaniska  verkstäder,  så 
hade  dock  ingen  af  dessa  utstält  något  i denna  väg.  Däremot  hade  tvenne 
framstående  norska  maskinfabriker,  Jensen  & Dahl  och  Kverner  Brug  specielt 
utstält  maskiner  för  trämassetillverkning,  såsom  turbiner,  defibrörer,  skyltel- 
verk,  pappmaskiner  m.  m.,  samt  den  senare  dessutom  ett  praktiskt  torktorn 
för  trämassa,  i hufvudsak  grundadt  på  motströmningsprincipen,  på  det  sätt, 
att,  under  det  trämassan  i form  af  våta  pappark  långsamt  föres  upp  på  den 
ena  sidan  och  nedkommer  färdigtorkad  på  den  andra,  införes  varm  luft, 
gående  i motsatt  rigtning,  hvarigenom  massan,  allt  efter  som  den  torkar,  stän- 
digt möter  torrare  och  varmare  luft. 

Det  uppsving,  som  de  i denna  uppsats  behandlade  industrierna  tagit  i 
vårt  land,  och  som  synes  komma  att  fortgå  och  ytterligare  stegras,  skall 
säkert  icke  förfela  all  gynsaml  återverka  på  hithörande  maskinindustri,  för 
hvilken  äfven  de  bästa  naturliga  förutsättningar  finnas.  Det  torde  därför  icke 
vara  för  djerfl  att  uttala  den  förhoppningen,  att  den  lid  ej  skall  vara  långt 
aflägsen,  då  de  för  denna  industri  erforderliga  maskinerna  med  fördel  kunna 
tillverkas  i vårt  eget  land. 


XLV. 


MELLERSTA  SVERIGES  GRUFUTSTÄLLNING. 


AK 

G.  NORDENSTRÖM. 


1.  FÖRBEREDANDE  ÅTGÄRDER.  FÖR  GRUFUTSTÄLLNINGEN 
UTGIFNA  PUBLIKATIONER.  OMKOSTNADER. 

I början  af  år  1896  väcktes  inom  Örebro  län  förslag  om  att  anordna 
en  kollektivutställning  af  malmer  från  nämnda  län  vid  Allmänna  konst-  och 
industriutställningen  i Stockholm  följande  år.  Efter  det  att  en  komité  blifvit 
tillsatt  att  söka  bringa  detta  i verkställighet  och  sedan  komitén  funnit  förslaget 
höra  gifvas  en  vidsträcktare  omfattning,  öfverlemnades  detsamma  den  8 April 
samma  år  af  komiténs  ordförande,  grufingeniör  C.  ö.  Norelius,  till  Jernkon- 
torets  styrelse,  med  hemställan,  att  styrelsen  ville  taga  förslaget  i öfvervägande 
och,  då  tillräckliga  medel  för  bestridande  af  kostnaderna  för  en  allmännare 
och  mera  omfattande  utställning  icke  ansågos  kunna  erhållas  ensamt  af  de 
bidrag,  som  i utställningen  deltagande  grufegare  efter  vissa  grunder  skulle 
lemna,  gjordes  tillika  framställning  om,  att  Jernkontoret  ville  anvisa  medel 
till  hetäckande  af  de  öfverskjutande  kostnaderna. 

Jernkontorets  styrelse  fann  vid  öfvervägande  af  denna  framställning 
densamma  väl  värd  att  af  Jernkontoret  understödjas.  Efter  den  utveckling, 
förslaget  sedermera  under  ärendets  behandling  hos  Jernkontorets  styrelse  er- 
höll, ansåg  styrelsen,  att  till  den  föreslagna  utställningen  skulle  sammanföras 
icke  allenast  malmer  från  grufvor  och  gruffält  inom  Örebro,  Yermlands,  Kop- 
parbergs, Vestmanlands,  Gefleborgs,  Upsala,  Stockholms,  Södermanlands  och 
Östergötlands  län,  utan  älven  allehanda  till  grufhandleringen  hörande  föremål, 


.1 1 E I.  L E R STA  SV  ERI  G E S GRU  F U T S T i LLNI N G . 


756 


hvarigenom  framstegen  inom  denna  handtering,  särskildt  under  de  sista  de- 
cennierna, äfvensom  dess  nuvarande  ståndpunkt  inom  mellersta  Sverige  kunde 
åskådliggöras.  Sålunda  skulle,  jemte  prof  å de  olika  slag  af  malmer,  som 
inom  de  förenämnda  länen  brytas,  utställas:  geologiska  kartor,  magnetiska 
mätinstrument,  markscheider-instrument,  grufkartor  och  grufmodeller,  vid 
grufbrytningen  använda  redskap,  maskiner  och  materialier  m.  m.  Slutligen 
borde  denna  Mellersta  Sveriges  gruf utställning  äfven  gifva  en  idé  om  grufhand- 
teringens  utveckling  från  förgångna  tider  och  i anledning  däraf  innehålla  en 
samling  af  i äldre  grufvor  anträffade  redskap  m.  m.  Jernkontorets  styrelse 
anmodade  därjemte  professor  G.  Nordenström  att  verka  för,  att  ifrågasatta 
utställning  måtte  vinna  en  allmännare  tillslutning  och  i öfrigt  vidtaga  er- 
forderliga åtgärder  för  dess  bringande  till  stånd,  äfvensom  hafva  öfverinseen- 
det  samt  ledningen  af  densamma. 

I enlighet  med  styrelsens  hemställan  och  med  godkännande  af  de  åt- 
gärder, styrelsen  vidtagit  för  grufutställningens  anordnande,  beslöt  Brukssocié- 
teten  i Maj  1896  att  Lill  styrelsens  för  Jernkontoret  förfogande  ställa  ett  förslags- 
anslag af  20,000  kronor,  att  efter  styrelsens  bepröfvande  och  på  de  vilkor, 
styrelsen  egde  att  bestämma,  användas  såsom  bidrag  till  kostnader  för  dels 
Mellersta  Sveriges  grufutställning,  dels  andra  åtgärder,  som,  åsyftande  den  sven- 
ska jernhandteringens  värdiga  representerande  vid  Allmänna  konst-  och  in- 
dustriutställningen år  1897,  af  styrelsen  funnes  böra  tilldelas  understöd  af 
Jernkontoret. 

Till  en  början  afsågs,  att  Mellersta  Sveriges  grufutställning  skulle  in- 
rymmas i industrihallen.  Pä  grund  af  den  omfattning,  som  denna  utställning 
sedermera  erhöll,  och  då  dessutom  ett  flertal  utställningsföremål,  såsom  upp- 
fordringsanordningar,  malmseparatorer  m.  m.,  blifvit  lill  utställningen  anmälda, 
h vilka  dels  fordrade  stort  ulrymme,  dels  spredo  mull  och  damm  samt  därför 
icke  kunde  erhålla  plats  i industrihallen  bland  därvarande  ömtåliga  artiklar, 
blef  snart  allt  mera  tydligt,  att,  ifall  grufutställningen  inrymdes  i industri- 
hallen, en  stor  del  för  grufdriftens  representerande  vigtiga  och  redan  anmälda 
utställningar  icke  skulle  kunna  där  anordnas. 

1 anledning  häraf  blef  nödvändigt  att  för  grufutställningen  uppföra  en 
särskild,  för  ändamålet  lämplig  byggnad.  För  densamma  erhölls  ock  en  sär- 
deles passande  plals  invid  industrihallens  nordöstra  del  och  i granskapet  af 
en  bergsluttning  från  den  närbelägna  Skansens»  område  (se  planen  öfver 
Allmänna  konst-  och  industriutställningen  pl.  3),  hvarigenom  tillfälle  erbjöds 
all  ute  i det  fria  äfvensom  i sjellVa  bergsluttningen  anordna  specialutställningar 
m.  m.,  som  icke  kunnat  ifrågakomma,  ifall  utställningen  skulle  inrymts  i in- 
duslrihallen,  hvaresl  för  öfrigt  utrymmet  var  mycket  begränsad!. 


Pl..  247.  MELLERSTA  SVERIGES  GRU  FUTSTÄ  LLN  ING.  SE  lin  FRÅN  SVDVEST. 


758 


MELLERSTA  SVERIGES  G R V E V TS  TÄ  L L N ING. 


Grufutställningsbyggnaden  (pl.  247),  till  hvilken  ritningarna  uppgjordes 
af  arkitekten  L.  J.  Wahlman,  efter  samråd  med  prof.  Nordenström,  uppfördes 
på  entreprenad  af  byggmästaren  C.  A.  Olsson.  Den  utgjordes  egentligen  af 
tvenne,  medels  ett  trapphus  förenade  byggnader.  Den  ena  hade,  frånsedt  den 
rikligare  orneringen,  till  sitt  yttre  ungefär  samma  utseende  som  de  för  berg- 
uppfordring vid  våra  gruffält  uppförda  speltornen.  För  att  vidare  gifva  det 
hela  någon  likhet  med  anordningarna  vid  ett  gruffält,  hade  det  yttre  af  den 
andra  byggnaden  utseendet  af  ett  större  skrädhus  och  var,  utom  genom  trapp- 
huset, i sin  öfre  del  förenadt  med  speltornsbyggnaden  genom  en  ofvanpå 
trapphuset  bygd  bro. 

Speltornsbyggnaden,  hvars  bottenarea  uppgick  till  64  nr  och  hela  höjd 
till  25  m.,  innehöll  två  eller,  om  man  så  vill,  tre  etager.  Den  andra  hufvud- 
byggnaden  innehöll  två  etager,  af  hvilka  den  nedre  bildade  en  hall  af  25  m:s 
längd,  10  m:s  bredd  och  5 m:s  höjd,  den  öfre  likaledes  en  hall  af  samma 
längd  som  den  nedre,  men  endast  6 m:s  bredd  (pl.  248  A och  B).  Från  sist- 
nämnde öfre  hall  och  i samma  nivå  som  denna  ledde  en  på  bockar  bygd, 
50  m.  lång  bro  eller  bockbana  lill  den  förenämnde,  från  »Skansens»  platå 
stupande  bergbranten,  i hvilken  en  dagort  om  4 nr.s  bredd  och  3 m:s  höjd, 
i samma  nivå  som  bockbanan,  var  insprängd. 

Hufvudentréen  var  anordnad  i trapphusets  ål  norr  vettande  del,  och 
dessutom  kunde  man  genom  en  mindre  utbyggnad  från  nedre  hallen  inkomma 
i densamma. 

Det  belas  yttre  utseende  och  anordning  angifvas  för  öfrigt  af  pl.  247 
och  af  situationsplanen  (pl.  248  c med  förklaring  sid.  776). 

Samtidigt  med  ofvannämnda  byggnaders  utförande  utarbetades,  med 
stöd  af  från  utställarne  lemnade  meddelanden,  en  »Beskrifvande  katalog»  öf- 
ver  grufutställningen.  Jemte  förteckning  öfver  utställarne  och  de  olika  före- 
mal, som  hvar  och  en  af  dem  hade  sändt  lill  utställningen,  innehöll  denna 
katalog  historiska,  statistiska,  tekniska  och  ekonomiska  data,  hvarigenom  en 
ganska  fullständig  kännedom  erhölls  om  de  vid  utställningen  representerade 
grufvorna  och  deras  då  varande  ståndpunkt  samt  öfriga  utställningar. 

Hvad  särskildi  grufvorna  beträffar,  lemnades  i denna  katalog  upplys- 
ningar om  storleken  af  grufvornas  ulmål,  grufdriftens  utveckling  från  äldre 
tider,  anordningarna  för  berg-  och  vattenuppfordringen,  grufvornas  vatten- 
tillopp, disponibel  vallen-  och  ångkraft,  malmernas  horisontalgenomskärnings- 
area,  grufvornas  djup,  antalet  arbetare,  mängden  berg  ocli  malm,  som  i me- 
deltal brutits  under  åren  1891  — 95,  berglossningseffekten,  brytningskoslnaderna, 
anordningarna  för  malmernas  skrädning,  deras  kemiska  sammansättning,  för- 
förbruknings orterna  m.  m.  Katalogen,  som  alslutades  med  vägledande  plan- 


97 


PI.  248.  SITUATIONSPLAN.  (FÖRKLARING,  SE  SID.  770). 


,1/  E I.  L E R S TA  S VE  R I G E S G R V F V T ST  Ä L I.  N I N G . 


760 


teckningar  öfver  grufutställningen  (pl.  248)  samt  en  statistisk  malmproduktions- 
karta,  gal'  härigenom  ökadt  intresse  ål  grufutställningen  och  där  inrymda 
föremål  samt  värderades  därför  mycket  af  besökande  fackmän.  Dess  använd- 
ning upphörde  för  öfrigt  icke  med  utställningens  afslutande,  utan  efterfrågas 
och  begagnas  densamma  fortfarande,  icke  allenast  här  i Sverige,  utan  ock  i 
grannländerna,  Norge  och  Finland,  af  dem,  som  önska  erhålla  närmare  känne- 
dom om  de  gruffält,  katalogen  omfattar. 

Denna  katalog  (160  sid.  8:o)  var  färdigtryckt  och  utdelades  vid  utställ- 
ningens öppnande  den  15  Maj. 

Vidare  utarbetades  sedermera  under  sommaren  en  bufvudsakligast  för 
besökande  utländingar  afsedd  publikation  med  titel  » L'industrie  miniére  de  la 
Snede » (75  sid.  8:o).  Denna  broschyr  blef  färdigtryckt  i Augusti  1897,  vid 
liden  för  Materialprofningskongressens  öppnande,  då  antalet  besökande  fack- 
män från  utlandet  var  som  störst.  Såsom  titeln  antyder,  innehöll  denna  publi- 
kation en  redogörelse  för  vår  grufdrift  i allmänhet. 

Efter  några  upplysningar  om  Sveriges  areal,  floder,  sjöar,  skogar  och 
jernvägar  m.  m.  lemnades  i densamma  en  kortfattad  framställning  af  vårt 
lands  geologiska  förhållanden,  våra  malmfyndigheters  förekomstsätt  samt  sär- 
skild! jernmalmernas  förekomst,  storlek  och  beskaffenhet.  Vidare  följde  en 
redogörelse  för  användningen  af  magnetiska  instrument  vid  jernmalmers  upp- 
sökande och  närmare  undersökning.  Det  härom  anförda  var,  relativt  till  de 
öfriga  af  broschyrens  afdelningar,  vidlyftigt  behandladt  och  detta  af  det  skäl, 
alt  inan  utomlands  har  alls  ingen  eller  en  högst  obetydlig  kännedom  om 
hithörande  metoder  och  de  vackra  resultat,  som  af  dem  hos  oss  erhållits. 
1 öfrigt  innehöll  broschyren  upplysningar  om  våra  brylningsmetoder,  berg- 
och  vattenuppfordringen,  gruilagstiftningen  m.  m.  som  lill  vår  grufdrift  bör, 
livarefter  den  afslutades  med  statistiska  uppgifter  och  en  serie  analyser  å 
våra  jernmalmer  samt  en  statistisk  malmproduktionskarta. 

Båda  publikationerna  utarbetades  af  professor  G.  Nordenström  och 
trycktes  pä  Jernkontorets  bekostnad. 

Uppenbart  är,  atl  omkostnaderna  för  grufutställningen  nu  blefvo  vida 
större  än  om,  såsom  från  början  var  afsedt,  grufutställningen  inrymts  i industri- 
hallen.  Omkostnaderna  för  utställningsbyggnaderna  och  deras  inredning,  dag- 
slollens  indrifning,  platshyra,  assuransafgifter  och  elektrisk  drifkraft,  arkitekt- 
och  ingeniörsbilräden,  vakthållning,  tryckning  af  de  ofvannämnda  publikatio- 
nerna, arbetsaflöningar  m.  m.  uppgingo  till  kr.  40,173.57. 


M E I.  L E R S TÅ  S T" E R 1 G E S G R V EU  TS  TÅ  E L N I N G. 


7(11 

Till  betäckande  af  dessa  kostnader  bidrog  Jern- 
kontoret med  30,771.26 

Utställarne  med  9,300. — 

hvartill  kommer  godtgjord  ränta  å grufutställningens 

u j>1>-  och  afskrifningsräkning 102.3  1 ]u-  40,173.67 


2.  ÖFVERSIGT  AF  DE  SÄRSKILDA  UTSTÄLLNINGARNA. 

Spellornets  nedre  élage,  bvilken,  som  redan  är  nämndt,  hade  (54 
m*:s  area,  var  af  Jernkontoret  kostnadsfritt  upplåten  ät  Sveriges  geologiska 
undersökning.  Härslädes  hade  denna  statsinstitution  en  utställning  af  alla  sina 
utgifna  geologiska  kartor,  läns-  och  karlbeskrifningar  samt  afhandlingar,  se- 
rier af  bergarter,  malmer  m.  m.,  hvilket  allt  med  van  hand  var  anordnadt  af 
statsgeologen  E.  Erdmann. 

1.  Nedre  hallen. 

"I  samma  nivå,  i den  andra  lnifvudhyggnadens  nedre  hall,  äfvensom  i 
den  i trapphuset  befintliga  entréen,  voro  de  särskilda  utställningarna  från 
malmfälten  i mellersta  Sverige  eller  i Sveriges  gamla  bergslager  anordnade. 
Pl.  249  visar  en  generel  öfversigt  af  de  längs  hallens  midtlinie  placerade  ut- 
ställningarna. Vidare  lemnar  pl.  248  med  tillhörande  förklaring  (sid.  770)  en 
öfversigt  af  anordningarna  i såväl  nedre  som  öfre  hallen  samt  ute  i det  fria. 
Dessa  utställningar  omfattade  malmernas  geognosi,  deras  förekomstsätt,  upp- 
sökande och  undersökning.  Vidare  fann  man  där  framställningar  af  de 
olika  metoder,  som  användas  vid  malmernas  brytning,  vid  det  lösbrutna 
bergets  fraktning  nere  i grufvorna  och  i dagen,  vid  herguppfordringen  samt 
vid  malmernas  skrädning  och  anrikning. 

Här  fanns  således  utstäldt  ett  stort  antal  geologiska  kartor,  dels  öfver- 
sigtskartor,  dels,  och  i synnerhet,  specialkartor.  Bland  hithörande  må  först 
nämnas  bergshauptman  J.  IL  Forselles’  på  anmodan  af  Jernkontoret  och  pä 
dess  bekostnad  utarbetade  geologiska  karta  öfver  Sverige  i skalan  1 : 400,000. 
För  denna  första  mera  omfattande  geologiska  karta  öfver  Sverige  börjades 
undersökningarna  sommaren  1838  och  pågingo  sedan  ända  till  år  1850.  I 
följd  af  Forselles’  död,  år  1855,  hlef  kartan  färdigtryckt  först  år  1858.  Den 
omfattar  hela  södra  och  mellersta  Sverige  upp  till  det  nordliga  Jämtland. 

Vidare  hörde  hit  A.  E.  Törnehohms  äfven  på  Jernkontorets  bekostnad 
utgifna  geologiska  öfversigtskarta  öfver  mellersta  Sveriges  bergslag  i skalan 
1 : 250,000,  för  hvilken  undersökningar  började  år  1876.  Jemte  tillhörande 
beskrifningar  var  denna  karta  färdig  i 9 blad  år  1882. 


SVERIGES  GRUFU  I STÄLLNING.  NEDRE  HALLEN,  INTERIÖR  AF  M1PTPARTIET 


Såsom  nyss  nämnts,  voro  för  öfrigt  ntstälda  ett  stort  antal  special- 
kartor, såsom  öfver  Filipstads  bergslag,  norra  delen  af  Örebro  län,  en  detaljerad 
geologisk  karta  öfver  Dannemora  grufvor,  geologisk  öfversigtskarta  öfver  trakten 
kring  Åtvidaberg  oeli  Bersbo  samt  öfver  trakten  omkring  Ämmebergs  zink 
grufvor,  geologiska  specialkartor  öfver  Persbergs  grufvefält,  trakten  kring  Nor- 
bergs grufvor  m.  m.  Dessutom  voro  utstälda  samlingar  af  mineral,  malmer 
och  bergarter  från  ett  stort  antal  gruffält.  Bland  mineralsamlingar  uppmärk- 
sammades mycket  den  af  Grufveaktiebolaget  Långban  anordnade,  särskildi  på 
grund  af  den  stora  mängd  ytterst  sällsynta  mineral  från  Långbans  grufvor, 
som  ii  denna  samling  förefunnos.  Vidare  voro  de  geologiska  förhållandena  i 
ett  flertal  grufvor  åskådliggjorda  genom  grufmodeller.  Dessa  modeller  tydlig- 
gjorde i alla  detaljer  de  olika  malmernas  förekom stsätt  och  grufarbetenas 
utsträckning  i fält  och  på  djupet. 

Det  stora  flertalet  af  dessa  grufmodeller  visade  horisontalsektioner  af 
grufarbetena,  i skalan  1 : 800,  målade  med  oljefärg  på  glasskifvor,  som  voro 
placerade  den  ena  öfver  den  andra  och  på,  efter  sektionernas  afvägningsdif- 
ferenseii,  i samma  skala  afpassade  afstånd.  Sådana  grufmodeller  funnos  ut- 
stälda af  Aktiebolaget  Bångbro  rörverk,  Aktiebolaget  Svartviks  grufvor,  Dannemora 
grufintressenter,  Dalkarlsbergs  aktiebolag,  Finnmosse  grufvebolag,  Högfors’  aktie- 
bolag (Hörk),  Kantorps  grufvebolag,  Nordmarks  grufveaktiebolag,  Tabergs  gruf- 
bolag,  Persbergs  grufveaktiebolag,  Stripa  grufvebolag  och  Stribergs  grufvebolag, 
hvarjemte  en  sådan  modell  ock  fans  utstäld  öfver  Fala  grufva. 

Å pl.  250  äro  tvenne  sådana  glasmodeller  framstälda.  Längst  till  höger 
synes  en  del  af  en  modell  af  Dalkarlsbergs  grufvor  och  närmast  intill  den- 
samma en  modell  af  den  Högfors’  aktiebolag  tillhöriga  Sköttgrufvan. 

Jemte  de  nu  omnämnda  funnos  llere  grufmodeller  utstälda,  som  voro 
utförda  efter  andra  principer.  Så  utstälde  Klosters  aktiebolag  en  modell  af 
Bällingsbergs  grufva  i skalan  1 : 100,  gjord  af  trä  och  delbar  i två  halfvor, 
särdeles  tydligt  visande  grufarbetenas  fortgång  mot  djupet,  de  geologiska  för- 
hållandena m.  m.  En  annan  hithörande  modell  eller  rättare  serie  af  modeller 
utstäldes  af  Grängesbergs  gemensamma  grnfförvaltning.  Här  voro  Grängesbergs 
dagbrottsarbeten  i stor  skala  framstälda  jemte  alla  de  olika  anordningar  för 
berguppfordring  samt  för  bergstransport  och  lastning,  som  i detta  gruttalt 
användas,  äfvensom  en  del  af  dem,  som  tillförene  därstädes  begagnats.  Dess- 
utom voro  dagbrottsarbetena  på  ett  förträffligt  sätt  åskådliggjorda  genom  en 
större  oljefärgstafla  af  A.  Jungstedt. 

En  annan,  från  alla  de  förut  nämnda  med  hänsyn  till  utförandet  af- 
vikande  modell  var  den  som  Baroniet  Adelsvärd  utstälde  af  Bersbo  koppar- 
grufva.  De  särskilda  borisontalsektionerna,  som  voro  gjorda  al'  temligen  tjock 


50.  MELLERSTA  SVERIGES  GRUFUTSTÄ  LI.NING.  INTERIÖR 


ZSS&å 


ME L L E I!  S TA  S VE  Ii  I G E S G Ii  lT  E l ' TS TÄ  I.  L X I X G. 


7(!5 


kartong,  voro  fästa  på  i träramar  spända  rutformiga  nät  af  fm  messingstråd. 
Härigenom  kunde,  med  oförminskad  tydlighet,  ett  vida  större  antal  horisontal- 
sektioner framställas  än  på  de  ofvannämnda,  af  glas  gjorda  grufmodellerna, 
och  därför  uppmärksammades  denna  grufmodeU  mycket  af  alla  fackmän, 
som  besökte  grufutställningen.  Denna  från  de  öfriga  alvikande  typ  af  gruf- 
modeller  härrör  från  midten  af  1860-talet.  Af  nyss  nämnda  koppargrufva  var 
nämligen  en  likartad  modell  utstäld  vid  industriutställningen  i Stockholm  år 
1866,  äfvensom  vid  följande  års  verldsutställning  i Paris. 

Äfven  voro  modeller  utstälda,  som  afsågo  att  visa  brytningsmetoderna 
vid  en  del  gruffält.  Några  af  dessa  voro  likasom  de  ofvan  nämnda  gruf- 
modellerna förfärdigade  af  glasskifvor,  på  hvillca  hrytningsmetodernas  alla 
detaljer  voro  framstälda  genom  med  oljefärg  målade  horisontal-  och  vertikal- 
sektioner. Till  dessa  hörde  de  från  Rosbergs  (Hjuljerns  grufbolag)  och  Dal- 
karlsbergs  aktiebolags  gruffält  utstälda,  som  särdeles  tydligt  angåfvo  några  vid 
dessa  gruffält  begagnade  specialmetoder  för  brytning  af  lossniga  jernmalmer. 

En  brytningsmodell,  som  helt  och  hållet  skilde  sig  från  de  öfriga,  var 
den  ni  .Norbergs  bergslag  utstälda.  Denna  modell,  hvaraf  en  del  är  synlig 
å pl.  251,  visade  i all  detalj  förfarandet  vid  igensättningsbrytning  i Ivlack- 
bergsfältets  grufvor.  Brytningens  alla  faser  voro  på  ett  förträffligt  sätl  fram- 
stälda i denna  modell.  Vidare  ock  sältel  för  fyllnadsborgs  anskaffande,  de 
olika  konstruktionerna  af  rullschakt,  som  användas  i Norbergsfälten,  samt 
bergtransporten  nere  i grulVan  och  i dagen,  det  inre  af  uppfordringsschakten, 
anordningarna  för  malmens  skrädning  m.  m.,  allt  utlördl  med  största  noggrannhet 
och  visande,  att  på  denna  modell  mycket  arbete  blifvit  nedlagdt. 

Utom  genom  modeller  voro  brytningsmetoderna,  stundom  i samman- 
hang med  andra  detaljer,  vid  ett  flertal  gruffält  också  framstälda  genom  profil- 
ritningar.  Sådana  voro  utstälda  af,  bland  andra,  Aktiebolaget  Bångbro  rörverk 
(Ingelshgtte  grufvor),  Bispbergs  aktiebolag,  Dannemora  grufintressenter,  Finmosse 
grufvebolag , Grufveakliebolaget  Långban , Grängesbergs  gemensamma  förvaltning, 
Hjuljerns,  Johannisbergs  och  Stribergs  grufvebolag  samt  Tabergs  grufvor.  Alla 
dessa  profiler  och  kartor  studerades  med  intresse  af  besökande  fackmän  och 
särskildt  Stribergs  och  Hjuljerns  grufvebolags  brytningsprofder,  framför  allt  den 
senare,  hvilken  i skalan  1 : 100  visade  den  säregna  igensätlningsmetod,  som  ut- 
bildats för  tillgodogörande  af  Slotterbergsgrufvans  lossniga  och  svårbrutna  malm. 

Den  likaledes  enastående  brytningsmetod,  som  tillämpas  vid  arbetena  i 
raset  i Falu  storgrufva,  och  af  denna  grufvas  ingeniör,  herr  Th.  Witt,  utarbe- 
tats, fans  äfven  åskådliggjord  genom  profil-  och  planritningar.  Särskildt  visade 
dessa  ritningar,  lniruledes  det  myckna  stämplingsvirke,  som  denna  metod 
kräfver,  till  stor  del  kan  återvinnas. 


766 


MELLERSTA  SVERIGES  GRUFUTSTÄLLNING. 


För  malmers  uppsökande  hafva  som  bekant  magnetiska  instrument 
varit  använda  här  i Sverige  sedan  närmare  200  år  tillbaka.  Redan  då  var 
deklinationskompassen  i bruk.  Sedan  började  under  sista  decennierna  af  1700- 
talet  grufkompassen  eller  en  kombination  af  deklinations-  och  inklinations- 
kompassen  att  användas.  Tid  efter  annan  hafva  dessa  instrument  sedermera 
förbättrats,  men  särskildt  anmärkningsvärda  äro  emellertid  de  framsteg,  som 
under  de  sista  tre  decennierna  blifvit  gjorda  på  detta  område  med  hänsyn  till 
såväl  konstruktion  som  användning  af  hithörande  instrument.  Med  tillhjelp  af 
dessa  nya  magnetiska  instrument,  den  efter  anvisningar  af  professor  Rob. 
Thalén  i början  af  1870-talet  konstruerade  magnetometern  och  ingeniör  E.  Ti- 
bergs  s.  k.  inklinationsvåg,  som  daterar  sig  från  år  1881,  erhålles  numera  en 
vida  noggrannare  kännedom  om  de  malmmagnetiska  förhållandena  vid  gruf- 
fälten  än  tillförene  var  möjligt.  De  olika  förfaringssätt,  som  vid  dessa  nyare 
instruments  begagnande  ifrågakomma,  visades  i en  särskildt  för  detta  ända- 
mål anordnad  magnetometrisk  utställning.  Denna  specialutställning,  som  till 
största  delen  visas  å pl.  251,  hade  gjorts  möjligast  fullständig,  och  detta  af  samma 
skäl,  som  här  ofvan  anfördes  för  den  jemförelsevis  vidlyftiga  beskrifningen  om 
hithörande  i »Ldndustrie  miniére  de  la  Suéde  en  1897»,  eller  att  man  utom- 
lands har  föga  eller  ingen  kunskap  om  magnetiska  instruments  användning 
för  malmers  uppsökande.  Sedan  vid  grufutställningen  i Madrid  år  1883  inom 
därvarande  svenska  afdelning  visats  en  fullständig  samling  hithörande  instru- 
ment, äfvensom  huru  dessa  skulle  användas  vid  malmers  uppsökande  m.  m., 
har  nog  någon  kännedom  om  magnetometriens  användning  inom  bergverks- 
industrien  blifvit  spridd  utomlands,  men  ej  i vidare  kretsar,  hvarför  all  denna 
tillämpning,  af  hvad  ur  läran  om  magnetismen  allmänt  är  bekant  och  hos  oss 
sa  länge  tillämpadt,  fortfarande  är  i allmänhet  hvarken  känd  eller  använd  i 
utlandet,  trots  alt  därstädes  alls  icke  saknas  attraktoriska  malmer. 

Den  magnetometriska  utställningen  innehöll  bland  annat  följande: 

1)  Äldre  och  nyare  grufkompasser ; 

2)  Magnetisk  karta  öfver  Carls  och  Svarthälls  gruffält  i Vestmanland, 
upprättad  af  F.  v.  Scheele  år  1832  (den  äldsta,  kända  magnetiska  karta); 

3)  Magnetometer,  den  första,  som  användes  för  magnetiska  mätningar 
a gruffält,  konstruerad  af  professor  C.  A.  Ångström  och  af  honom  använd  för 
magnetiska  undersökningar  vid  Tabergs  grufvor  i Vermland  åren  18(52  — 1863;. 

4)  Den  efter  professor  R.  Thaléns  anvisningar  konstruerade  magneto- 
metern ; 

5)  E.  Tibergs  inklinator  eller  »inklinationsvåg»; 

(5)  De  i 4)  och  5)  anförda  instrumenten  kombinerade; 

7)  Magnetiska  kartor  från  åren  1872-  73,  de  första  som  upprättats  på 


SVERIGES  GRGEl  TSTÄLLNING.  INTERIÖR.  M AGNETOM  ETRISK 


7 68 


.1/  E L LERS  TA  S VERIG  E S GRU  F U TS  7,1  LEN  I N G. 


grund  af  mätningar  å gruffält  med  den  efter  professor  Thalén  konstruerade 
magnetometern ; 

8)  Magnetisk  karta  öfver  Iberian  Iron  Ore  Co:s  jerngrufvor  vid  Pedroso 
i Andalusien  (Spanien).  Utstäld  för  att  visa  magnetiska  mätningsmetodens  an- 
vändbarhet äfven  vid  denna  breddgrad  (38°); 

9)  Modeller  förfärdigade  dels  af  glasskifvor,  dels  af  gips,  visande  isodyna- 
miska  kurvor  och  ytor  kring  en  vertikal  magnetstång; 

10)  Ett  af  en  glasskifva  täckt  experimentbord,  hvarå  visades  förfarings- 
sätt och  resultat  af  mätningar  kring  en  magnetiserad  stållins,  som  kunde  an- 
bringas dels  vertikalt,  dels  så  att  den  med  vertikallinien  bildade  alla  möjliga 
vinklar  emellan  0 och  90°,  hvarjemte  den  ock  kunde  så  placeras,  att  den  bil- 
dade en  vinkel,  hvilken  som  helst  med  magnetiska  meridian; 

11)  Magnetiska  kartor  upprättade  dels  uteslutande  på  grund  af  mät- 
ningar med  Tibergs  instrument,  dels  med  stöd  af  mätningar  såväl  med  detta 
instrument  som  med  magnetometern. 

Denna  specialutställning  var  således  dels  en  historisk  framställning  af 
de  bemödanden,  som  i vårt  land  gjorts  med  hänsyn  till  magnetiska  instruments 
användning  för  malmers  uppsökande  i äldre  och  nyare  tider;  dels  var  den  så 
anordnad,  att  en  och  livar  besökande  fackman  kunde  anställa  försök  med 
instrumenten  och  öfvertyga  sig  om  deras  användbarhet  och  de  för  vår  gruf- 
drift  vigtiga  resultat,  som  med  dem  erhållits. 

Från  ett  flertal  grufvor,  såsom  Lekomberg  (genom  ingeniör  H.  Hofl- 
stedt),  Långbans  grufaktiebolag,  Nordmarks  grufaktiebolag  och  Persbergs  gruf- 
aktiebolag,  voro  därjemte  utstälda  magnetiska  kartor  grundade  på  mätningar 
med  förenämnda,  här  i landet  allmänt  använda  instrument. 

Midt  emot  denna  utställning  för  malmers  uppsökande  hade  Svenska 
diamanthergborrnings-aktiebolaget  en  utställning,  som  visade  ett  utaf  de  moderna 
sätten  för  malmers  undersökning.  Bolaget  utstälde  en  diamantborrningsmaskin 
och  dessutom  en  serie  borrkärnor  för  att  visa  den  olika  diameter  (22 — 135 
m.  m.),  dessa  kärnor  erhålla  vid  de  af  bolaget  utförda  borrningarna.  I hvilken 
omfattning  bolaget  utfört  borrningar  vid  vårt  lands  gruffält  framgår  däraf,  att 
ensamt  vid  de  gruffält,  som  voro  representerade  vid  grufutställningen,  borr- 
ningar verkstälts  till  ett  sammanlagd  t djup  af  8,450  m. 

Sedan  bolaget  år  1886  började  sin  verksamhet,  hade  af  detsamma  vid  tiden 
för  utställningen  utförts  borrningar  lill  ett  sammanlagdt  djup  af  omkring  25,000  m. 

1 nedre  hallen  var  vidare  utstäldt  ett  flertal  modeller,  som  afsågo  a 1 1 
visa  nyare  anordningar  för  berguppfordring  och  skrädning  m.  m. 

Sålunda  utsläldes  af  Dalkarlsbergs  aktiebolag  en  modell  af  hiss  med 
säkerhetsapparat,  jemnvigtslina  och  motvigt,  efter  ritningar  af  grufförvaltaren 


MELLERSTA  SVERIGES  G R UFV  TSTÅLLX I X G.  7(11» 


Aug.  Larson  utförd  och  för  lodrät  uppfordring  insatt  i Strohirks  315  m.  djupa 
schakt  i Dalkarlsbergs  jernmalmfält. 

Hit  hörde  ock  tvenne  modeller  af  hissar  för  donlågig  uppfordring,  som 
voro  utstälda  af  Stribergs  grufbolag  och  äfven  efter  ritningar  af  herr  Aug. 
Larson  utförda.  Båda  hissarna  voro  försedda  med  säkerhetsapparater,  och 
den  ena  af  dem  var  utförd  efter  hissar,  som  användas  i Kärrgrufvan  vid  Stri- 
berg  för  uppfordring  på  cirka  20°  från  lodlinien  stupande  rälbanor. 

Till  samma  modelltyper  hörde  de,  som  voro  utstälda  af  Baroniet  Adel- 
svärd och  utförda  efter  i Bersbo  koppargrufva  sedan  llere  år  tillhaka  använda 
hissar.  Dessa  äro  ock  gjorda  för  uppfordring  på  rälbanor,  men  deras  säker- 
hetsapparater äro  af  annan  konstruktion  än  de  vid  Striberg. 

Af  Baroniet  Adelsvärd  voro  dessutom  utstälda  modeller  af  anordningar  för 
vaskning  af  kopparmalm  vid  nyssnämnda  Bersbo  koppargrufva.  Med  utgående 
från  därstädes  förut  använda  vaskningsanordningar  har  man,  vid  konstruktion 
af  de  nya,  i modell  framstälda,  infört  llerfaldiga  förbättringar  och  i öfrigt  an- 
ordnat det  hela  så,  att,  liksom  vid  de  äldre  vaskinrättningarna,  sköljvatlen- 
åtgångep  reduceras  till  ett  minimum. 

Af  det  förträffligt  konstruerade  skrädhus,  som  vid  Hjuljerns  grufvor 
användes,  var  en  väl  utförd  modell  utstäld  af  Hjuljerns  grufbolag.  Äfven 
visades  modeller  af  i dagen  använda  berg-  och  malmfraktsvagnar. 

Prof  på  anriknings-  och  vaskprodukter  visades  af  grufaktiebolaget  Lång- 
ban,  bolaget  Vieille  Montagne  och  Kantorps  grufveaktiebolag. 

Af  magnetiska  separatorer  voro  3:ne,  af  vidt  skilda  typer,  utstälda.  Sä 
hade  i nedre  hallen  aktiebolaget  Skandinaviska  magnetiska  malmskiljaren  ut- 
ställ  en  af  typen  Monarch,  som  under  hela  utställningen  hölls  i gång  medels 
elektrisk  drifkraft.  Vidare  var  den  i vårt  land  mest  bekanta  och  använda 
Venströmska  separatorn  utstäld  af  aktiebolaget  Arboga  mekaniska  verkstad,  och 
slutligen  hade  herrar  G.  Gröndal  och  C.  A.  Dellvik  utstält  en  malmseparator, 
som  tillförene  varit  använd  endast  vid  Pitkäranta  i Finland,  och  mycket  upp- 
märksammades på  grund  af  sin  säregna  konstruktion.  Densamma  äfvensom 
Venströms  separator  voro  utstälda  i det  fria  (se  pl.  248)  och  höl  los  äfven  dag- 
ligen i gång,  med  samma  drifkraft  som  den  förstnämnda. 

Dessutom  hade  anmälts  ännu  en  separator,  äfven  den  af  från  de  ölriga 
afvikande  konstruktion,  men  denna  separator  hann  ej  komma  i sådant  skick, 
att  konstruktören  ville  utställa  densamma. 

Ute  i det  fria  förefans  dessutom  ett  flertal  andra  utställningar.  Sä  vi- 
sade Aktiebolaget  Norbergs  mekaniska  verkstad  utmed  utställningsbyggnadens 
norra  sida  (pl.  248)  många  af  sina  produkter,  såsom  lafskifvor,  bärkronor,  stjelp- 
tralla  med  bergtunna,  utfraktsvagnar,  vändskifvor,  skottkärror,  svänglafve,  häst- 


>mm  i r.vi  MVviM'ny.1  s.i.  d.i  nio  saoiaaAS 


MELLERS  TA  S VE  R f GES  G R U FU  T S TÄLLN I N G. 


771 


vind  (af  ny  konstruktion)  m.  m.  I söder  om  utställningsbyggnaden  hade 
Morgärdshammars  mekaniska  verkstad  utstält  krossvalsverk,  bergborrmaskiner 
och  tryckpump  af  H.  Hoffsledts  patent;  Dormsjö  mekaniska  verkstad  ett  större 
och  ett  mindre  grufspel,  af  hvilka  det  senare  var  kombineradt  med  en  petro- 
leummotor från  Bolinders  mek.  verkstad. 

Till  utställningarna  i det  fria  hörde  vidare  en  i Falu  grufva  använd 
anordning  för  donlägig  uppfordring  ur  stora  dagöppningar,  utefter  en  från 
dagen  ned  till  dagöppningens  botten  spänd  jerntrådlina.  I samband  härmed 
visades  öckså  den  efter  dess  konstruktör,  konstmästaren  Husberg,  benämnda 
kärran  för  affrakt  af  uppfordringstunnor  från  sehaktlafven.  Dessutom  voro 
utanför  hufvudingången  och  invid  speltornets  vestra  sida  samlingar  anordnade 
af  större  block  af  olika  slags  malmer,  kalksten,  dolomit  etc.  Hit  hörde  slut- 
ligen en  af  ingeniör  E.  Nordström  i Falun  anordnad  och  utstäld  linbana,  som 
hade  sin  ena  ändpunkt  (A,  pl.  248)  i speltornets  öfversta  etage,  den  andra  (B) 
i berget  ofvanför  dagorten.  Linbanan  med  tillhörande  vagnar  hölls  hvarje  dag 
i gång  under  hela  utställningstiden. 

2.  Öfre  hallen. 

Pl.  252  gifver  en  idé  om  större  delen  af  i öfre  hallen  anordnade  utställ- 
ningar. Närmast  till  venster  befinner  sig  Gyttorps  sprängämnesaktiebolags  ut- 
ställning af  nitroglycerinhaltiga  sprängämnen  (patentdynamit  och  ammoniak- 
krut)  och  svartkrut  (jagt-  och  bergkrut).  Därefter  följer  på  samma  sida  en 
serie  bergborrmaskiner,  omfattande  samtliga  i Sverige  någon  längre  tid  an- 
vända bergborrmaskiner  allt  ifrån  år  1864,  då  dylika  maskiner  först  började 
begagnas  (vid  Persberg  i Vermland),  ocli  till  år  1897.  Denna  serie  utgjordes 
af  följande,  olika  konstruerade  maskiner: 

1)  Schumanns  borrmaskin,  använd  i Oskars  stoli  vid  Persberg  år  1864 
och  i Bersbo  grufva  (vid  Åtvidaberg)  år  1866; 

2)  Bergströms  borrmaskin,  använd  i Oskars  stoll  i Persberg  år  1866  och 
i Bersbo  år  1867,  hvarjemte  den  förevisades  å industriutställningen  i Stock- 
holm år  1866; 

3)  Burleighs  borrmaskin,  använd  i Stripa  grufva  år  1874; 

4)  Cederbloms  borrmaskin,  äldre  och  nyare  konstruktion; 

5)  Schrams  borrmaskin,  äldre  och  nyare  konstruktion; 

6)  Rands  borrmaskin,  äldre  och  nyare  konstruktion; 

7)  Ingersolls  borrmaskin,  äldre  och  nyare  konstruktion. 

Alla  dessa  användes  vid  de  försök  med  olika  slag  af  bergborrmaskiner, 
som  på  Jernkontorets  bekostnad  utfördes  åren  1876 — 78. 

8)  Granström  & Larsons  borrmaskin,  äldre  och  nyare  konstruktion; 


MELLERSTA  SVERIGES  GRUFUTSTÄ  LLNING. 


9)  Granström  S:  Larsons  borrmaskin,  modifierad  af  P.  A.  Craelius; 

10)  Elektrisk  borrmaskin,  konstruerad  af  Siemens  & Hätske  i Berlin: 

11)  Elektrisk  borrmaskin  af  typen  Maruin. 

De  9 först  nämnda  voro  i regel  afsedda  att  drifvas  med  komprimerad 
luft;  de  två  sist  anförda,  såsom  namnet  antyder,  med  elektrisk  drifkraft. 

Vidare  voro  här  utstälda  alla  olika  slag  af  spännpelare,  ståndare  eller 
kolonner,  som  användts  i Sverige  vid  borrmaskinernas  fästande  och  uppställ- 
ning i grulVor.  Bland  dessa  förekommo  sålunda  de  allra  första  i Persbergs 
och  Bersbo  grufvor  begagnade,  af  trä  gjorda  spännpelarne,  och  dessutom  de 
olika  konstruktioner  å dylika  pelare  eller  kolonner  af  jern,  som  under  de  tre 
decennier,  borrmaskiner  i vårt  land  varit  i bruk,  älven  de  otympliga,  från 
utlandet  importerade  hydrauliska  kolonnerna,  ehuru  desamma  bos  oss  aldrig 
varit  omtyckta  eller  längre  tid  begagnade. 

1 denna  historiska  borrmaskinutställning  förekom  ock  exemplar  af  en 
borrmaskinklämma,  som,  konstruerad  af  herr  C.  Bekk  (förutvarande  chef  för 
Ammebergs  grufvor  och  vaskverk),  länge  och  med  framgång  användts  samt 
fortfarande  användes  vid  alla  grufvor  i Sverige,  där  borrmaskiner  kommit  i 
bruk.  Utan  all  fråga  är  också  denna,  för  borrmaskiners  fästande  vid  kolon- 
nerna afsedda  klämma,  den  bästa  af  alla  hittills  konstruerade,  men  detta  oak- 
tadt  är  den  besynnerligt  nog  ännu  icke  använd  i andra  länder. 

Längst  bort  i fonden  visas  å pl.  252  Nitroglycerin-aktiebolagets  utställning 
af  extradynamit,  röksvagt  krut  och  s.  k.  Bali  i stit  eller  Nobelkrut  samt  tänd- 
medel;  allt,  liksom  i Gyttorps-utställningen,  i ofarliga  efterbildningar. 

Sedan  följer  till  höger  å samma  pl.  instrumentmakaren  C.  E.  Roséns 
och  A.  Ljungströms  utställningar.  Den  förre  hade  utstält  en  samling  af  sina 
öfver  allt  i bergslagerna  välkända  grufkompasser,  den  senare  markscheider- 
och  afvägningsinstrument,  distanstuber  m.  m.,  allt  synnerligen  väl  utfördt. 

Närmast  dessa  och  på  samma  långsida  af  hallen  hade  Kgt.  kommerskol- 
legium utstält  en  samling  af  äldre  och  nyare  svenska  grufkartor,  profiler  m.  rn. 
Denna  till  de  historiska  utställningarna  hörande  samling  innehöll  22  grufkartor 
och  profiler  sainl  1 exemplar  af  den  normalkarta,  som  på  kommerskollegii  för- 
anstaltande är  1885  utarbetades  af  professor  G.  Nordenström  och  därefter  varit 
gällande  lill  efterföljd  vid  malmgrufkartors  upprättande  i Sverige.  I samband 
härmed  är  att  märka,  att  älven  för  stenkolsgrufvorna  i Skåne  en  normalkarta 
år  1886  utarbetades,  och  all  Sverige  är  det  enda  land,  som  har  normalkartor, 
faststälda  lill  efterföljd  vid  grufkartors  upprättande. 

Eör  grufkartsamlingen  intresserade  sig  alla  besökande  fackmän  mycket. 
Den  innehöll  att  börja  med  en  kopia  af  vår  äldsta  grufkarta,  som  år  1629  upp- 
rättades öfver  Falu  grufva  af  Sveriges  förste  markscheider,  Olof  Hansson  Svart. 


MELLERSTA  S V ERI  GES  GR  U F U TSTÄL  LN I N G. 


773 


Denna  karta,  af  hvilken  originalet  finnes  förvarad  i aktiebolaget  Stora  Koppar- 
bergs Berglags  arkiv  i Falun,  är  märklig  ej  allenast  därför,  att  den,  såsom  nyss 
nämndes,  är  den  äldsta  af  vårt  lands  grufkartor,  utan  ock  emedan  den  är  den 
första,  man  känner,  som  upprättats  på  grund  al'  geometrisk  projektion.  I andra 
länder  finnas  nog  en  mängd  grufkartor,  som  äro  äldre  än  denna  1629  års 
karta,  men  i samtliga  dessa  är  perspektivet  mer  och  mindre  inblandadt,  och 
ingen  af  dessa  är,  så  vidi  hittills  är  kändt,  upprättad  på  grund  af  geometrisk 
projektion.  Vidare  förekom  i denna  samling  ett  urval  af  äldre  kartor  från 
16-  och  1700-talet  öfver  Falu,  Sala  och  Dannemora  m.  11.  grufvor,  visande  de 
olika  maner,  som  tid  efter  annan  användts  vid  grufkartors  upprättande.  Till 
en  början  ritades  grufkartorna  i skalan  1 : 500,  men  redan  år  1650  började 
man  använda  den  sedermera  alltjemt  begagnade  skalan  1 : 800.  I denna  skala 
visades  en  karta  öfver  Sala  grufva,  upprättad  år  1662  af  t).  Naucler.  Ända 
till  början  af  1700-talet  brukade  man  räkna  afvägningarna  från  spellafbyggna- 
dernas  bottenbjelklag;  sedermera  från  i dagen  anbragta  fixpunkter,  såsom  den 
till  kartsamlingen  hörande,  af  G.  Valerius  år  1707  upprättade  kartan  öfver 
Falu  grufva,  visade.  Bland  andra  märkligare  grufkartor  uppmärksammades 
Johan  Isae  Adelsvärds  år  1765  affattade  karta  öfver  Falu  grufva,  hvars  genom- 
brutna plan-  och  profilkartor  och  säregna  ritningssätt  väckte  fackmännens 
beundran. 

Serien  af  utstälda  grufkartor  visade  för  öfrigt,  när  man  slutade  att  be- 
teckna sänkningar  medels  utskärningar  i kartbladen  och  i stället  år  1836 
började  använda  lavering  med  svart  färg  (C.  O.  Troilii  karta  af  nämnda  år 
öfver  Dalkarlsbcrgs  grufvor),  äfvensom  att  man  samma  år  började  använda 
geologiska  beteckningar  å grufkartorna  (nyssnämnda  karta  öfver  Dalkarlsbergs 
grufvor  och  C.  O.  Troilii  karta  öfver  Nyängs-grufvan).  Kartserien  afslutades  med 
två  alldeles  nya,  i enlighet  med  normalkartan  upprättade  grufkartor.  Den  ena 
var  affattad  af  ingeniör  Alarik  Larson  öfver  Kärrgrufvan  i Striherg,  den  andra 
var  en  af  ingeniör  R.  Dahlström  affattad  karta  öfver  Gamla  Kolningbergsfältet  i 
Norberg.  Besökande  fackmän  från  utlandet  beundrade  mycket  dessa  prof  på 
det  sedan  år  1885  faststälda  sättet  att  upprätta  alla  grufkartor  efter  en  be- 
stämd normalkarta  och  livarigenom  ej  blott  arbetsrummens  konturer  angifvas, 
utan  ock  där  förekommande  malmers,  bergarters  m.  m.  arealdimensioner,  eller 
med  ett  ord  alla  geologiska  förhållanden.  I motsats  mot  livad  i regel  brukas 
i andra  länder,  är  dessutom  genom  normalkartan  föreskrifvet,  all  pä  h varje 
kartblad  ej  må  uppritas  mera  än  en  horisontal-sektion,  en  regel,  som  hos  oss 
ständigt  iakttagits,  allt  sedan  grufkartor  för  cirka  270  år  sedan  först  började 
upprättas  i vårt  land.  Klart  är,  att  därigenom  allt  hvad  man  önskar  an- 
gifva  kan  i all  detalj  och  tydligt  framställas.  Närmast  intill  denna  historiska 


774 


MELLERSTA  SVERIGES  G R V E U T S TÄ  L LN  IN  G. 


kartutställning  hade  instrumentmakerifirman  Fr.  J.  Berg  i Stockholm  anordnat 
en  komplett  utställning  af  alla  de  instrument  (afvägnings-,  markscheider-,  mag- 
netiska m.  m.  instrument)  samt  tillhörande  stativ  etc.,  som  denna  gamla  och 
välkända  firma  i stor  skala  tillverkar. 

Sedan  följde  vid  öfre  hallens  östra  kortsida  åter  igen  en  historisk  ut- 
ställning. I densamma  förekom  bland  annat  en  samling  af  äldre  och  nyare 
markscheiderinstrument,  i forna  tider  använda  borr-  och  annan  grufredskap, 
äldre  grufmodelltyper  m.  m.  Hit  hörde  ock: 

1)  en  bergtunna,  som  varit  använd  vid  konung  Carl  XI:s  befaring  af 
Sala  grufva  den  13  Augusti  1687; 

2)  en  serie  längs  hallens  midt  anordnade  originalmodeller  af  stånggångar, 
hakspel  m.  m.,  som  voro  utförda  af  den  verldsbekante  mekanikern  Polhem 
och  utstäldes  af  Garpenbergs  aktiebolag; 

3)  ett  hakspel  af  nyare  konstruktion,  utstäldt  af  Stribergs  grufbolag. 

1 den  till  samma  nivå  hörande  2:dra  étagen  i speltornet  funnos  ock 
några  fornminnen  från  äldre  tiders  grufdrift.  Bispbergs  aktiebolag  hade  där 
utstält  tvenne  olika  typer  af  skifstolar,  en  från  slutet  af  1600-  eller  början  af 
1700-talet,  med  i 2 delar  gjuten  linskifva  och  hamplina  af  7 å 8 cm.  groflek, 
en  från  förra  hälften  af  1800-talet  med  linskifva  af  smidesjern  och  jerntrådlina. 

Här  var  ock  utstäld  en  modell  i skalan  1 . 10  af  en  personhiss  för  gruf- 
vor,  konstruerad  af  geschworner  C.  Bratt  och  afsedd  för  lodräta  schakt  med 
lingejdning.  Särskildt  beundrades  hissens  mycket  sinnrika  säkerhetsapparat. 

Centralpartiet  af  speltornets  2:dra  etage  var  anordnadt  i full  öfverens- 
stämmelse  med  mottagningsnivån  i ett  vanligt  modernt  uppfordringsschakt. 
Utom  4 lodrätt  stälda  gejdslanor  syntes  emellan  2 af  dessa  en  hiss  i naturlig 
storlek,  med  däri  inskjuten  tunnvagn  och  säkerhetsapparat,  allt  tillverkadt  af 
Aktiebolaget  Norbergs  mekaniska  verkstad. 

Slutligen  är  att  omnämna  den  i samma  nivå  anlagda  dagorten,  hvilken, 
såsom  redan  är  nämndt,  var  direkt  förbunden  med  öfre  hallen  genom  en  50 
m.  lång,  på  bockar  bygd  bro. 

Till  dagorten,  hvars  yttre  finnes  framstäld  å pl.  253,  ledde  tvenne  bock- 
orter,  bygda  af  rundvirke,  med  de  vid  våra  grulfält  vanligast  förekommande 
variationerna  i deras  utförande.  Från  dessa  bockorter  kom  man  in  i den  i 
berget  sprängda  dagorten.  Större  delen  af  densamma  hade  4 m.  bredd  och 
3 ni.  höjd;  endast  dess  innersta  del  hade  en  vanlig  orts  dimensioner  (2,oX 
2,5  m.),  och  dess  sula  var  1 m.  högre  än  dagortens.  Här  var  en  elektrisk 
borrmaskin  af  typen  Siemens  & Halske  uppstäld  ocli  anordnad  under  alldeles 
samma  förhållanden  som  vid  gruffälten.  I följd  af  att  borrmaskinen  sålunda 
var  placerad  på  högre  nivå  än  dagortens  sula,  kunde  hvarje  åskådare  utan 


MELLERSTA  SVERIGES  G R U T U T STÄLLNING.  ENTRÉERNA  TILL  DAGORTEN  M.  M. 


77<> 


MELLERSTA  S VELIGES  G R E Fl' TSTÅ  LLN  IN  G 


svårighet  se,  huru  borrmaskinen  arbetade,  och  detta,  äfvensom  anordningarna 
i sin  helhet,  gjorde,  att  dagorten  var  talrikt  besökt  af  såväl  fackmän  som  icke- 
fackmän. För  öfrigt  kan  med  all  säkerhet  påstås,  att  hvarken  vid  de  stora 
verldsutställningarna  eller  vid  mindre  utställningar  utomlands  någon  borr- 
maskin-installation förefunnits,  som  varit  anordnad  så  alldeles  i öfverensstäm- 
melse  med  verklig^H|^drift  som  denna.  Vid  grufutställningen  i Madrid  år 
1883  förekom  visserligen  inom  därvarande  svenska  afdelning  en  i en  dagstoll 
anordnad  borrmaskin-installation,  som  erinrade  om  maskinhorrning  i grufvor, 
och  samma  var  äfven  förhållandet  vid  elektriska  utställningen  i Frankfurt  år 
1891,  men  ingendera  af  dessa  var  komparabel  med  den  ofvan  anförda,  med 
mellersta  Sveriges  grufutställning  samhörande  installationen. 

Om  grufutställningen  i sin  helhet  torde  för  öfrigt  kunna  sägas,  att  hvad 
där  visades  uteslutande  var  sådant,  som  hörde  till  gruffacket.  Den  var  med 
andra  ord  fri  från  de  alldeles  främmande  inblandningar  eller  tillsatser,  som 
annars  nu  för  tiden,  och  framför  allt  utomlands,  anses  nödvändiga  för  att  ut- 
ställningar  må  kunna  vara  tilldragande  och  lliligt  besökta  af  den  stora  all- 
mänheten. Att  sä  icke  är  behöfligt  visade  ej  blott  mellersta  Sveriges  gruf- 
utställning, ulan  ock  1897  års  utställning  i sin  helhet.  Densamma  var  allt 
igenom  en  konst-  och  industriutställning,  nobel  och  allvarsam,  fri  från  främ- 
mande bihang  och  dock,  hela  tiden  den  varade,  talrikt  besökt  och  gilvande 
goda  ekonomiska  resultat. 


Beträttände  anordnandet  i allmänhet  af  denna  grufutställning,  dess  dagliga 
tillsyn,  sedan  den  öppnats  och  uppsigten  öfver  därvid  anstälda  arbetare  m.  m., 
var  för  detta  ändamål  ingeniör  Erik  Nordenström  anstäld  som  biträde  och, 
för  skötseln  af  utställningens  ekonomi,  amanuensen  i riksbanken  Gustaf  Dahlgren. 


Förklaring  till  planteckningen  pl.  248  (sid.  759). 
A Speltornets  l sta  étage  och  nedre  hallen. 


1.  Sveriges  geologiska  undersökning. 

2.  Ädelfors  guldverks  aktiebolag. 

3.  Aktiebolaget  Skandinaviska  magnetiska 

malmskiljaren. 

4.  Boxholms  aktiebolag. 

5.  Svenska  diamantbergborrnings-aktiebo- 

laget. 


6.  Kantorps  grufveaktiebolag. 

7.  ff.  Hoffstedt  (Lekombergs  gruffält). 

8.  Jobann  isbergs  grufvebolag. 

9.  Grängesbergs  gemensamma  förvaltning. 

10.  G.  Dalström  ( Fred immd bergs  grutlält). 

11.  Strassa  grufvebolag  (Smällbergs-fältet). 

12.  Högfors  aktiebolag  (Sköttgrufvan). 


,1/  E L I.  E R S TA  S VE  R I G E S I.  R TEETS  TÄ  I.  E V / V (,. 


13.  Aktiebolaget  Bangbro  rörverk  (Ställbergs- 

fältet). 

14.  Aktiebolaget  Svartviks  grufvor. 

15.  Dannemora  grulintressenter. 

16.  Dalkarlsbergs  aktiebolag. 

17.  Pershytte  grufvebolag. 

18.  Bergsängs  » 

19.  Stribergs 

20.  Klacka  och  Lerbergs  grufvebolag. 

21.  Timansl)ergs  grufvebolag. 

22.  Haggrufve  bolag. 

23.  Hjuljerns  grufbolag. 

24.  Aktiebolaget  Sikbergs  grufvor. 

25.  » Bredsjö  bruk. 

26.  Grufaktiebolaget  Langban. 

27.  Tabergsgrufvor,  Nordmarks  grufveaktie- 

bolag  oeh  Kinnmosse  grufvebolag. 

28.  Persbergs  grufveaktiebolag. 

29.  Kafvel torps  aktiebolag. 


B.  Speltornets  2:dra 

46.  Aktiebolaget  Norbergs  mekaniska  verk- 

stad Hiss). 

47.  Lafskifviy  (äldre)  m m. 

48.  Nitroglyeerin -aktiebolaget. 

49.  C.  E.  Rosén. 

50.  A.  Ljungström. 

51.  Kgl.  Kommerskollegium 

52.  Fr.  J.  Berg. 

53.  Grufmätningsinstrument,  äldre  och  nyare, 

m.  m. 

C.  Situationsplan'  och  utställningarna 


30.  Baroniet  Adelsvärd. 

31.  Bolaget  Vieillc  Montagne. 

82.  Stora  Kopparbergs  Bergslags  aktiebolag 
(Falo  grufva). 

33.  Aktiebolaget  Byllshytte  zink-  och  blv- 

grufvor. 

34.  Bispbergs  aktiebolag. 

35.  Klosters  » 

36.  Biddarhytte  > 

37.  Ingelsgrufvé 

38.  Strassa  grufvebolag. 

39.  Brunna 

40.  lllfshytte  jernverks  aktiebolag. 

41.  Norbergs  Bergslag. 

42.  Stripa  grufvebolag. 

43.  Gasselli  & Granström. 

44.  Magnetometrisk  utställning. 

45.  Geologiska  kartor.  Hissmodeller. 


étage  och  öfre  hallen. 

54.  Aldre  grufredskap  m.  m. 

55.  Aktiebolaget  Salberget. 

56.  D o (Carl  Xi  s tunna). 

57.  Garpenbergs  aktiebolag  (Polhems-mo- 

deller). 

Modell  af  hakspel  frän  Striberg. 

58.  Gvttorps  sprängämnes-aktiebolag. 

59.  Serie  af  äldre  och  nyare  bergborrma- 

skiner. 


i N.  och  S.  om  utställningsbyggnaderna. 


XLVI. 


J E R N lT  T S T Ä L L N I N G A R N A. 


AF 

E.  G: SON  ODELSTJERNA. 


Tidrymden  1866—1897  utmärker  i svenska  jernets  historia  ctl  jätte- 
steg, som  man  skulle  vilja  likna  vid  det  i allmänna  historien  förr  antagna 
från  bronsåldern  till  jernåldern,  ty  under  densamma  hafva  vi  med  kraft  och 
med  lysande  framgång  börjat  öfvergå  från  att  endast  tillverka  råvara  åt  ut- 
ländingen  till  att  både  ät  dem  och  oss  sjelfva  fabricera  lika  oöfverträfflig 
manufaktur,  på  samma  gång  vi  åt  dem  och  oss  fortfarande  bereda  verldens 
finaste  tackjern  och  stångjern.  Dock  hafva  vi  endast  börjat , ty  ännu  befinna 
vi  oss  i vår  nya  jernålders  första  skede,  men  blir  fortsättningen  lika  med  den 
lofvande  begynnelsen,  så  gå  vi  en  bättre  framtid  till  mötes,  än  den  forntid  var, 
som  låg  närmast  bakom  ocb  efter  1866  års  Stockholmsutställning. 

1897  års  utställning  visade  nämligen  att  vid  våra  jernbruk  ocb  manu- 
fakturverk tillverkas  sä  godt  som  alla  de  stål-  och  jernvaror,  som  vi  förr  måste 
importera,  så  att  vi  i närvarande  stund  ej  bchöfva  öfver  vära  gränser  intaga 
något  i denna  väg,  om  ock  det  kända  »schlecht  aber  billig»  samt  driftiga 
agenters  puffar  ännu  förleda  en  och  annan  svensk  till  mindre  kloka  köp  af 
utländsk  god  t köps  va  ra. 

Men  hvilkel  nitiskt  arbete,  bvilka  ifriga  studier  samt  försök  af  våra  in- 
geniörer  och  arbetare,  hvilken  outtröttlig  omtanke  och  uthållighet  i många 
bekymmerfulla  är  hos  egarne  och  disponenterna  af  våra  verk  detta  lysande 
framåtskridande  representerar,  därom  kunna  ej  de  utomstående  eller  utlandets 
jernmän  göra  sig  någon  föreställning.  De  senare  hafva  i jemförelse  med  våra 


.1 K I { N U TS  T Ä 1.  L N I N G A I<  X .4 . 


770 


så  att  säga  dansat  på  rosor  — stödda  af  ofantliga  kapital,  billiga,  outtömliga 
bränslelager,  liggande  så  godt  som  under  deras  verk,  lätt  reducibla,  i bryt- 
ning föga  kostbara  malmer,  humana  frakttaxor  och  deras  industri  i långt 
högre  grad  än  vår  gynnande  tekniska  uppfinningar.  Deras  koks  kostar  1 1 å 
12  kr.  per  ton,  våra  träkol  27  å 30  kr.  pr  samma  vigt  (17,60  å 19,40  kr.  pr 
storstig),  de  halva  de  röda  och  bruna  hematiterna,  vi  magnetiterna  eller  nära 
dessa  stående  föga  mindre  koldryga  blodstenar,  och  de  hafva  fått  Thomas- 
metoden,  det  värsta  slaget  mot  vår  industri. 

Fruktansvärdt  ojemn  har  kampen  varit,  men  våra  män  hafva  hållit 
den  ut  och  vid  denna  periods  slut  ändlligen  fått  ett  godt  vapen  i sina  händer 
i den  elektriska  kraftöfverföringen,  som  till  följd  af  vårt  lands  rikedom  på 
vattenfall  är  bestämd  all  något  utjemna  stridskrafterna,  hoppas  vi. 

De  voro  dåliga  år  de  första,  som  följde  på  1866  års  utställning,  till 
dess  tysk-franska  fredens  milliarder  lössläpptes  och  gäfvo  upphof  till  en  ej 
minst  i vårt* land  känd  grtinderperiod  med  konstladi  uppsving,  öfvermod  hos 
herrar  och  arbetare,  jubel,  strejkfeberns  intågande  i vårt  brukslif  och  million- 
anläggningar, hvarefter  följde  under  1875 — 76  och  senare  det  ekonomiska 
ramlandet  ut  före,  gamla  bergsmannaförmögenheters  förintande,  bekymmer  och 
strid  med  oändliga  och  oftast  fullkomligt  obefogade  klagomål  från  de  utländske 
afnämarne  öfver  våra  leveranser,  blott  för  de  vikande  prisens  skull ' Än  var  det  en 
pipe,  än  en  ytblåsa  eller  något  annat  ylfel;  än  för  mycket  slagg,  än  för  litet  och 
ibland  felaktigt  gry  o.  s.  v.  De  följde  i åratal  tätt  som  kornen  i en  hagel- 
skur, försöken  alt  medels  klagomål  öfver  vart  jerns  kvalitet  nedpressa  våra 
pris.  Våra  brukschefer  kände  sig  uttråkade,  våra  ingeniörer  mången  gång 
ursinniga,  men  ett  godt  förde  klagomålen  med  sig,  i det  vi  tänkte:  det  vore 

väl  märkvärdigt,  om  vi  ej  skulle  kunna  göra  en  vara,  omöjlig  att  finna 
fel  på»,  och  vi  experimenterade,  synade  med  hjelp  af  både  optik  och  kemi 
våra  produkter,  reste  och  studerade  de  utländska  fabrikationernas  förtjenster 
och  fel,  samt  sände  för  hvarje  år  allt  finare  fabrikat  i marknaden  och  felfria 
sådana  till  utställningarna,  där  vi  med  tillfredsställelse  jemförde  våra  och  de 
andra  jernländernas  produkter. 

Men  våra  montrer  i verldsulställningarna  studerades  äfven  af  andra  än 
oss.  De  utländska  ingeniörerna  sågo  med  häpnad  och  undran  våra  kall- 
dragna  knutar,  våra  fyrdubbelt  hopvikta  ångpanneplåtar,  våra  kallt  dubbel  - 
krökta,  skarpgängade  skrufvar,  våra  utkörnade  och  utdrifna  rödskörhetsprof 
o.  s.  v.,  och  mellan  hvarje  utställning  lyckades  de  nä  oss  till  en  del 
mäktigast  hjelpta  af  de  basiska  metoderna.  Vårt  jcrn  ersattes  af  deras  billi- 
gare, än  här  och  än  där,  det  började  se  illa  ut  för  oss,  dä  vära  verksegare 
slutligen  gingo  in  på  att  följa  de  ifriga  maningarna  frän  Åkerman,  Westman, 


780 


J E R N U T S T Ä L L N 1 N G A R N A . 


Ängslröm  och  Uhr  m.  fl.,  som  på  bergsmannamölen  och  i Jernkontorets 
annaler  oförtröttligl  och  ifrigt  påyrkade  öfvergång  till  manufakturering  i stor 
skala.  Och  de  första  samlade  resultaten  af  denna  öfvergång  sågo  vi  å Stock- 
holmsutställningen år  1897. 

Där  sågo  vi  samlade  våra  striders  resultat  — jordens  ädlaste  jern  och 
stål  i oöfverträfflig  råvara  och  i en  glänsande,  felfri,  genomgod  manufaktur. 

Men  hvad  har  under  dessa  oftast  brydsamma  år  hållit  vår  handtering 
uppe  utom  våra  malmers  fosforrenhet  och  våra  kols  svafvelfrihet?  Jo,  det 
kan  läsas  i nedanstående  ur  1866  och  1897  års  offlciela  statistiska  berättelser 
utdragna  siffror: 


Vi  bröto: 

1866  ur  561  grufvor  469,372  tons  jermnalm  med  4,737  arbetare, 

1897  åter  ur  366  grufvor  2,086,119  tons  jernmalm  med  8,797  arbetare. 

Vi  erköllo  således: 

1866  pr  arbetare  99  tons  malm  och 
1897  » » 237  » 

Vi  blåste : 

1866  i 221  masugnar  under  32,922  arbetsdygn  229,173  tons  tackjern, 

1897  åter  i 144  masugnar  under  41,168  dygn  538,197  tons  tackjern. 

Medeltillverkningen  pr  masugn  var : 

1866  endast  1,037  tons  med  medelblåsningstid  af  149  dygn  och  medeldy  gns- 
tillverkning  af  6,9  6 tons,  medan 

1897  medeltillverkningen  var  3,737  tons,  medelblåsningstiden  286  dygn  och 
medeldygnstillverkningen  13, ö 7 tons. 

Ar  1866  tillverkade  vi  vid  431  jernverk  i 932  härdar  och  5 bessemerugnar 
166,799  tons  smidesjern,  1,550  tons  bessemerstål  och  2,466  tons  annat  stål  och 

är  1897  vid  132  jernverk  i 340  härdar,  29  bessemer-,  44  martin-  och  4 
degelståls-  samt  6 brännstålsugnar  189,632  tons  smidesjern,  274,206  tons  götmetall 
och  922  tons  annat  stål,  d.  v.  s. 

1866  således  pr  härd  179  tons  och 
1897  558  » 

1866  användes  för  att  framställa  170,815  tons  smidbart  jern  13,980  arbe- 
tare och 

1897  åter  för  framställning  af  464,760  tons  smidbart  jern  15,104  arbetare, 

hvilket  visar,  att  medan  pr  arbetare 

1866  framstäldes  12,2  tons  af  dessa  jernsorter 

1897  åter  framstäldes  30,8  tons. 

Vi  hafvä  således,  så  att  säga,  koncentrerat  tillverkningen  vid  färre  verk, 
hvarigenom  vi  besparat  förvaltningstjenstemän,  dels  satt  maskinkraft  i stället 
för  menniskokraft,  dels  ock  genom  bättre  aflöningssätt  forcerat  mennisko- 
arbelet,  i det  att  arbelarne  nu  förtjena  mycket  mera  ocli  vida  mindre  aflönas 
efter  dagpenning,  hvilket  aflöningssätt  orsakade  lojhet  och  lätja.  Den  liden 


.1 E i!  N l ' TS  TÅ  L I.  N I N (i  A R N A . 


781 


ligger  ej  så  synnerligt  långt  bortom  1866,  då  vid  flere  bruk  smederna  måste 
stjäla  jern  ocb  smygsälja  det  åt  bönderna  för  att  ej  behöfva  svälta,  medan  det 
nu  åter  knapt  finnes  en  smeddräng,  som  ej  köper  sig  velociped. 

Ännu  1866  kunde  man  säga,  att  Sverige  näst  Ryssland  hade  den  billi- 
gaste arbetskraften  för  sin  jernhandtering  pr  tid  räknadt  — nu  åler  skulle 
en  noggrann  undersökning  helt  säkert  visa,  att  dels  medelarbetslönen  pr 
timme  är  högre  hos  oss  än  i flere  andra  jerndistrikt,  dels  ock  att,  Irots  vår 
ökade  användning  af  maskinkraft,  vi  ännu  pr  ton  produkt  betala  högre 
arbetspris  än  alla  andra,  och  att  vi  måste  skarpt  forcera  införandet  af  elek- 
trisk kraft,  för  att  ulan  arbetslönernas  nedpressning  få  ton-aflöningcn  nog  låg. 

Våra  förbättrade  bränslebesparande  ugnar  ocb  hastigare  arbetande  ut- 
räckningsverk  hafva  dock  på  tämligen  tillfredsställande  sätt  hjelpl  till  att  mot- 
väga  lönestegringarna  ocb  prisfallen.  Vi  hafva  ökat  vår  tackjernsproduktion 
med  135  %*  blåsa  således  nu  mer  än  2'/3  gånger  sä  mycket  tackjern,  som 
vi  gjorde  1866,  ocb  vi  tillverka  af  väl  1 jern  14  % mera  ocb  af  götmelall  och 
stål  6,751  % mera  eller  68 l/t  gånger  så  mycket.  Tackjerns-  samt  götmetall- 
och  ståltillverkningarna  visa  således  mycket  lillfredsställande  siffror,  betraktade 
för  sig,  men  jemför  man  dem  med  malmproduktionen,  så  kommer  man  till 
för  svenske  jernmän  mycket  sorgliga  resultat. 

Redan  det,  att  1866  bröts  jernmalm  i 561  grufvor,  men  1897  i endast 
366,  ger  oss  anledning  i il  1 allvarsamma  bekymmer  för  den  svenska  jernhand- 
teringens  framtid,  ocb  när  man  så  ser  efter,  huru  mycket  af  de  brutna  mal- 
mernas jern  utreduceras  hos  oss,  och  huru  mycket  som,  utan  vinst  för,  utan 
tvärt  om  motarbetande  den  svenska  jernindustrien,  af  våra  malmer  utreduceras 
i utlandet,  sä  blifva  siffrorna  ännu  mera  nedslående.  Naturligtvis  kan  man 
ej  få  reda  på  exakta  siffror  för  alla  i landet  uppbrutna  jernmalmers  jernhalt 
och  däraf  sluta  till  summa  jern,  men  tack  vare  de  analyser  som  anföras  af 
R.  Åkerman  i »Några  ord  om  jernhandteringens  ståndpunkt  i Sverige  , af 
A.  Tamni  i »Analyser  å jernmalmer»  ocb  af  G.  Nordenström  i »Mellersta  Sve- 
riges grufutställning»,  kan  man,  jemförande  dem  med  Ivongl.  kommerskollegii 
tab.  n r 1 i »Bidrag  till  Sveriges  ofliciela  statistik»,  erhålla  goda  relativa  värden. 

De  vid  Grängesberg  och  Gellivare  brutna  malmerna  skulle  i så  fall 
innehållit  816,098  tons  rent  jern,  ocb  alla  de  öfriga  grufvornas  (kuossavare 
och  Kirunavare  undantagna)  412,565  tons  sådant.  Om  man  vidare  ökar  det 
1897  framstälda  tackjernet  med  5 % (för  all  motsvara  den  under  1897  års 
malmers  användning  i hyttan  troligen  inträffade  tackjernsproduktionsslegringen), 
samt  reducerar  ned  del  så  beräknade  tackjernet  till  kemiskt  rent  jern,  så  erhåller 
man,  att  518,417  tons  af  dessa  malmers  jern  komma  svenska  brukshandte- 


782 


J E R V UT  STÄLL  N I N GAR  N ,4 . 


ringen  till  godo,  medan  710,246  lons  af  våra  malmers  jern  komma  våra 
konkurrenter  till  en  mycket  verksam  hjelp.  Och  som  malmexporten  stegras 
år  från  år,  oerhördi  mycket  fortare  än  vår  tackjernsproduktion,  så  försämras 
ställningen  allt  mera. 

Vända  vi  oss  emellertid  från  detta  ledsamma  kapitel  i vår  national- 
ekonomi tillbaka  till  jernhandteringen  ensam,  så  torde  man  kunna  säga,  att, 
ehuru  större  delen  af  de  nedan  uppräknade  jernverken  äro  bland  våra  största, 
deras  utveckling  på  31  år  dock  kan  lemna  en  god  idé  om  allas,  ty  ytterligt 
få  äro  de  i gång  varande  svenska  bruk,  där  man  ej  under  den  tiden  kan 
framvisa  proportionel  förbättring  med  den,  som  ett  eller  annat  af  dessa  här 
beskrifna  angifver. 

För  de  värdefulla  siffror  och  beskrifningar,  jag  här  kan  anföra,  står 
jag  i förbindelse  till  verkens  hrr  disponenter  och  ingeniörer,  som  beredvilligt 
lemnat  desamma. 


A.  JERNBRUKENS  UTSTÄLLNINGAR. 

Aktiebolaget  Ankarsrums  bruk,  som  från  masugn,  marlinverk,  smält- 
smedja,  valsverk,  gjuteri,  mekanisk  verkstad,  emaljeringsverk,  spiksmedja  samt 
manufaktursmedja  hade  utstält  å en  storartad  montre  af  alla  sina  olika  till- 
verkningar, hade  för  desamma  erhållit  en  mycket  förmånlig  plats  inom 
utställningsbyggnaden,  där  ock  de  utstälda  effekterna  ådrogo  sig  allmänhetens 
lifliga  uppmärksamhet.  Flertalet  af  de  besökande  fäste  sig  därvid  troligen  mest 
vid  brukets  utmärkta  emaljerade  kärl,  hvilka,  trots  att  emaljen  var  giftfri  och 
således  är  svår  att  få  att  fästa  vid  gjutgodset,  godt  kunde  upptaga  täflan  med 
utländska,  med  blyhaltiga  emaljer  öfverdragna  saker.  Till  studerande  af  fack- 
männen åter  funnos  utlagda  synnerligen  många  kvalitetsprof,  försedda  med 
intyg  och  profningssedlar  från  Jernkontorets  forna  profningsanstalt  å Lilje- 
holmen och  Kongl.  tekniska  högskolans  nuvarande.  Sträckningsprofven  å 
gjutjernet  visade  upp  till  32,9  s kilograms  brotthelastning  pr  kv.-mm.,  medan 
sådana  å olika  mjuka  stålsorter  angåfvo : 


K o 1 h a 1 t e r 

i 0,  i o 

0. 20 

0,30 

0,40  t 

0,5  0 

0,  g o 

0,7  0 

0,80 

0,9  0 

1,00 

Hållfasthet  i kg.  pr  mm. 

.34,5  2 

38,0  2 

48,2  8 

55,7  0 

.77,42 

66,9  2 

78,9  3 

77,50 

80,43 

82,2  3 

Tänjbarhet  i % pr  200 
mm 

30,9  0 

28,  s o 

22,  g o 

21,go 

15,50 

10,4  0 

7,35 

5,4  5 

4,35 

2 75 

för  profstänger  af  c:a  16  mm.  diameter.  Fyra  stycken  jernprof  af  67  x 67 
mm.  visades  pressade  i kallt  tillstånd  till  186°  vinkel  med  90  tons  tryck,  två 


JER  N UT  S T Ä I.  L N IN  GA  RNA. 


783 


stycken  d:o  af  74  x 74  mm.  voro  kallt  vridna  trenne  hvarf  utan  alt  visa  fel7 
och  lika  felfria  voro  de  10  »knutarna»  af  från  38  upp  till  50  mm.  diameter, 
samt  de  i 180°  vinkel  böjda  skrufvarna,  en  plattgängad  31,3  mm.  i diameter, 
en  skarpgängad  22  mm.  i diameter  och  en  andra  skarpgängad  af  10  mm. 
diameter,  medan  10  stycken  jerncylindrar  i stukprof  visade  från  63, t upp  till 
78,6  % stukharhet. 

Aktiebolaget  Bofors-Gfullspång.  Detta  bolao-,  hvars  aktier  nyligen  öfver- 
gått  till  ett  konsortium  med  medlemmar  af  familjen  Kjellberg  i spetsen,  sysselsätter  om- 
kring 1,800  arbetare.  Bofors  var  såsom  jernverk  betraktadt  helt  obetydligt  vid  tiden 
för  förra  Stockholrnsexpositionen,  men  redan  följande  året  togo  dåvarande  egarne  af 
verket  ett  betydelsefullt  steg  till  förbättrande  af  sin  jern tillverkning,  hvilket  steg  var 
det  första  af  många  följande,  som  lärde  de  svenska  bergsmännen  att  akta  dels  Bofors- 
namnet,  dels  de  uppfinningar,  som  det  verket  fann  för  godt  att  hos  sig  tillämpa. 
1867  iippsattes  nämligen  där  den  första  dubbellancashirehärden  i Sverige,  hvilket  slag 
af  härdar  sedan  hos  oss  alltid  kallats  Boforshärdar  och  hvilken  uppfinning  hjelpte  oss 
att  snabbt  öka.  vår  välljernstillverkning.  När  fransmännen  sedan  uppfunnit  sättet  att 
medels  kisels  tillsättande  till  martinstålet  åstadkomma  tätt  stålgjutgods,  var  det  Bo- 
fors, som  först  af  alla  svenska  stålverk  skyndade  sig  att  tillämpa  metoden,  därvid 
tagande  det  af  fransmännen  och  andra  utländingar  endast  till  hälften  tagna  steget 
fullt  ut,  ty  medan  i de  öfriga  jern  tillverkande  länderna  ingen  kunde  drömma  om  att 
använda  osmidda  stålkanoner,  göto  Bofors  och  Carl  Danielsson  genast  sådana,  så 
förträffliga,  att  de  ej  kunde  göras  bättre  smidda.  Och  med  hvilken  uthållighet  och 
berättigad  lycka  Bofors  sedan  fortsatte  på  den  inslagna  vägen,  bevisades  bäst  på  dess 
utställning  1897,  där  vi  i dess  armerade  pansarbyggnad  sågo  Boforshärdarnas  sega 
jern  och  Boforsstålgjuteriets  mästerstycken,  de  senare  häpnadsväckande  och  oöfver- 
träffade. 

Aktiebolaget  har  vid  sina  sex  bruk,  af  h vilka  Bofors  och  Björneborg :i:  äro 
de  förnämsta,  4 masugnar,  2 bessemerugnar,  2 martiuugnar  samt  många  ångham- 
mare, hydrauliska  smidespressar,  lancashirehärdar  och  vällugnar  och  så  ett  väldigt 
stålgjuteri  samt  en  kanske  ännu  mera  storartad  mekanisk  verkstad,  de  senare  kon- 
struerade med  hjelp  af  Alfred  Nobels  millioner  af  verkets  energiske  öfveringeniör  A. 
Silfversparre  och  af  dess  förutseende  samt  omtänksamme  disponent  I.  Kjellberg. 

Utställningen  var,  som  sagdt,  ordnad  i egen  paviljong  och  bestod  af  de 
vid  aktiebolagets  masugnar  använda  malmerna  samt  däraf  tillverkade  olika 
tackjernsslag,  hvaribland  såsom  särdeles  utmärkta  de  kända  gjuttackjerns- 
sorterna  från  Björneborg  ådrogo  sig  berättigad  uppmärksamhet  för  sina  starka 
och  jemna  brottytor.  Af  desamma  utstäldes  dels  prof  å 1 4,  sådant  tack- 

jernet  erhålles  direkt  från  masugnen,  dels  af  samma  jernsorter  prof  efter 
omsmältning  i kupolugn,  alla  icke  endast  oklanderliga  utan  förträffliga,  däri 
liknande  stålsmidena  från  samma  bruk,  bvars  ledare,  ingeniör  R.  Cbarleville, 
genom  sina  — vid  Björneborg  först  pröfvade  — slutna  uppsättningsmål  för 
masugnar  gjort  den  svenska  jern  band  teringen  ovärderliga  tjenster. 

Såväl  bessemer-  som  martingötena  utmärkte  sig  för  fullkomlig  fel- 
frihet, så  till  yta  som  brott  i likhet  med  smältstyckena  samt  de  valsade  och 

‘ Det  senare  såklt  1899. 


100 


784 


./  E R N U T S T Ä L L N IN  GAR  N A . 


smidda  stängerna.  De  besökandes  hufvudintresse  samlade  sig  dock  helt 
naturligt  kring  den  utstälda  krigsmaterielen,  hvari  Bofors  med  största  lycka 
upptagit  täflan  med  de  allra  förnämsta  utländska  tillverkarne,  Schneider, 
Krupp,  Armstrong,  Cammel  etc.  Att  våra  svenska  kanonverks  svaghet  långt 
ifrån  har  legat  i någon  svårighet  att  åstadkomma  fullgodt  material  är  förut 
betonadt,  utan  har  den  bestått  i brist  på  dels  nog  stora  stålugnar,  dels  och 
hufvudsakligast  på  maskinerier  för  jättegötens  färdigarbetande,  äfvensom  i för 
små  bärdningsugnar  och  dito  cisterner.  Men  redan  nu  kan  Bofors  leverera 
kanoner  af  fyrtio  tons  vigt,  och  som  ett  dess  hissverk  tilltagits  att  lyfta  50 
tons,  har  Sverige  utsigt  att,  om  så  behöfves,  få  därifrån  ej  blott  kanoner  på 
bortåt  100  tons  utan  ock  de  väldigaste  pansarplåtar. 

De  senare,  tillverkade  af  nickelstål,  täfla,  såsom  af  nedanstående  tabeller 
synes,  med  Homesteads  och  Betlehems  i godhet,  om  ock  ej  i storlek.  Bevis 
därpå  utgjorde  nämligen  de  med  kromstålsprojektiler  (äfven  de  från  Bofors) 
beskjutna,  utstälda  plåtarna.  Och  när  man  såg  på  de  mot  pansar  afskjutna 
stålprojektilerna  från  Finspong  och  Bofors  och  förut  sett  i Chicagoutställningen 
dylika  från  Förenta  staternas  leverantörer,  så  förstod  man  godt,  hvarför 
Amerikas  förnämsta  projektilverk  efter  den  utställningen,  där  svenskarne  ock 
visade  projektiler,  sände  hit  sin  chefsingeniör  att  incognito  söka  få  studera, 
hur  i all  verlden  dessa  begge  svenska  stålverk  buro  sig  åt. 

Bolagets  utstälda  jern-  och  ståleffekter  voro  för  öfrigt  belysande  och 
förträffligt  försedda  med  alla  önskvärda  sifferuppgifter  öfver  hållfasthetspröf- 
ningar,  skjutförsök  m.  m. 


Resultat  af  skjutförsök  mot  91  mm.  plåten  af  Bofors  nickelstål. 


C/3 

o 

Verkan  af  skottet 

Datum 

Inträngnin- 

Träffens  läge  på  plåten  i cm. 

CA 

gens  djup 

4 

på  plåten 

111.  5.  117. 

1 

154  mm. 

124  cm.  från  venstra  och  93  Projektilen  hel  fastsittande 

Endast  kor- 

cm.  från  nedre  kanten 

i plåten  med  spetsen 

tare  skägg- 

synlig  på  baksidan 

sprickor 

» 

2 

175  mm. 

63  cm.  från  venstra  och  126 
cm.  från  nedre  kanten 

I):o 

D.o 

» 

3 

175  mm. 

85  cm.  från  venstra  och  61 
cm.  från  nedre  kanten 

I):o 

D:o 

4 

158  mm. 

197  cm.  från  venstra  och  57 
cm  från  nedre  kanten 

I):o 

D:o 

5 

157  mm. 

183  cm.  från  venstra  och  122 
cm.  från  nedre  kanten 

I):o 

I):o 

Inträngningen  beräknad  efter  den  i plåten  kvarsittande  projektilen. 


JER  N U TS  TÄ  L L N I \ G .4  R N .4 . 


785 


Resultat  af  skjutförsök  mot  250  mm.  plåten  af  Bofors  nickelstål. 


Plåtens 

Projektilens 

Projektilens  effekt 

Projektilens 

Anteckningar 

Anteck- 

Datum 

tjocklek 

det* 

anslags- 

hastighet 

diam.  öfv. 
valken 

vid 

anslaget 

pr.  cm.  af 
omkrets 

2 *0 
l | ’ 

7?  ■ CO 
C-  P 

längd- 

stukning 

ökning  i 2. 
diam.  S-°  c 

2 ^ 

ang.  projek- 
tilen 

ningar 

ang. 

plåten 

kg- 

m. 

kg. 

mm.  m. 

kg.  m. 

kg.  m. 

kg.  m. 

mm. 

mm.  mm. 

Endast 

8.  2.  97 

9400 

0,2  5 5 

21 

119,4  597,8 

38218!)  10189 

3413 

— — ' 209 

Proj.  söndrades 

smärre 

skägg- 

sprickor 

9.  2.  97 

» 

» 

» 

» 573,(; 

351872 

9381 

3143 

0,3 

oförändrad  238 

Proj.  hel  återst. 
35  m. 

d:o 

9.  2.  97 

» 

» 

» 

» 586,  g 

368002 

9811 

3287 

0,7  5 

4:0  246 

Proj.  hel  återst. 
50  m. 

d:0 

5.  4.  97 

» 

144 

239,5  403 

1191021 

1582!) 

2644 

3,7 

0,2  mm.,  mätt  285 
220  mm.  från 
bakplanet. 

Proj.  hel  återst. 
17  m. 

d:o 

5.4  97 

?> 

» 

» 405,  g 

! 

1206431 

16034 

2678 

— 

285 

Proj.  gick  i delar 
men  återstuds. 

d:o 

Aktiebolaget  Bångbro  Rörverks  jernverk.  Beläget  vid  en  kanal  utmed 
Kopparbergsån  i Ljusnarsbergs  socken  i Vestmanland,  bygdes  det  under  glansperioden  på 
70-talet,  då  medels  sagda  kanal  åstadkoms  en  vattenkraft,  hvars  32  meters  fallhöjd 
söker  sin  like.  Verket  bestod  — till  dess  det  kom  i nuvarande  innehafvares  ego  — 
af  hytta  med  tvenne  masugnar,  bessemerverk,  gjuteri  och  en  mindre  mekanisk  verk- 
stad, men  har  nu  behöfligt  tillökats  med  ett  stort  och  tidsenligt  valsverk,  hvari  äfven 
tillverkas  ståltuber,  och  smedja  med  starka  hydrauliska  pressar  för  naturligt  tryck, 
hvarjemte  verkstaden  och  gjuteriet  förstorats.  Bolaget  eger  flere  jernmalmsgrufvor 
med  synnerligen  rika  och  ädla  stålmalmer,  af  hvilka  andra  stålverk  med  nöje  köpa. 

Aktiebolaget  hade  utstält  en  vacker  montre  af  ångpanne-  och  andra 
tuber  af  synnerligt  jemn  godstjocklek,  och  har  sedan  det  vid  tiden  för 
utställningen  alldeles  nya  fabrikatet  visat  sig  framgångsfullt  kunna  upp- 
taga konkurrensen  med  andra  tillverkningar  af  samma  sort. 

Aktiebolaget  Oarlsviks  gjuterier.  Detta  gjuteri  grundlädes  för  att  utöfva 
ingeniör  C.  Wittenströms  patenter:  dels  att  i degelugn  af  särskild  konstruktion  fram- 
bringa största  möjliga  ugnshetta  medels  förbränning  af  petroleumrester  (masut),  dels 
att  genom  aluminiumtillsats  till  smält  smidigt  jern  och  stål  göra  detta  tunnflytande, 
hvilken  senare  uppfinning  varit  af  utomordentlig  betydelse  för  alla  stålverk  i hela 
verlden  och  kanske  mest  af  allt  bidragit  till  aluminiummetallens  afsättning. 

Aktiebolaget  bar  senare  kompletterat  sitt  verk  med  ett  aduceringsverk 
och  utstälde  till  följd  däraf  både  s.  k.  mitisgjutgods  och  aduceradt  gjutgods, 
det  mesta  af  mycket  fina  (smäckra)  dimensioner  och,  livad  det  förra  rör, 
synnerligen  svårgjutna,  väl  utvisande  den  höga  temperatur  på  godset,  man 
kan  komma  till  i mitisugnarna,  samt  huru  öfvad  man  är  vid  detta  bolags 
verk  att  afpassa  aluminiumtillsatserna.  Allt  godset  visade  en  synnerligt  vacker 
yta  och  seghet. 


J E R N lT  T S TÄ  L L N I N G A R N A . 


786 


Aktiebolaget  Finspongs  styckebruks  verkstäder  lemna  äfven  såsom 
några  föregående  bruks  ell  utmärkt  bevis  för,  huru  svenska  jernhandteringen 
utvecklats  under  30  år,  efter  hvad  man  kan  se  af  nedanstående  tvenne  ta- 
beller: 


Verk  och  inrättningar  vid  Finspong  med  underlydande  Latorps  bruk 

och  Stens  bruk. 


År 

År 

1866 

1897 

Verkstad  för  tillverkning  af  krigsmateriel 

1 

1 

Masugnar  

3 

4 

Kupolugnar  

1 

4 

Reverberugnar  

— 

5 

Martinugnar  

— 

2 

Lancashirehärdar 

9 

10 

Vällugnar  

3 

5 

Förvärmningsugnar  och  värmugnar 

5 

Mumblingshammarverk  

2 

1 

Räckhammarverk 

3 

-- 

Ånghammare,  stora  och  små 

1 

7 

Fasta  ångmaskiner  å 190  likr 

— 

3 

Luftfjädrings-  och  andra  hammare 

— 

5 

Cirkelsågar  för  jerns  kapning  

— 

2 

Klippsaxar,  grö  fre  och  finare 

1 

3 

Valsverk 

1 

4 

Spikhammare 

6 

— 

Klippspiksfabrik  med  32  maskiner 

— 

1 

Hästskofabrik  med  9 maskiner 

— 

1 

Manufakturverkstad  för  stålredskap  . 

— 

1 

Gasverk  

1 

1 

Elektrisk  kraftstation  om  315  likr 

— 

1 

Sågverk  och  träförädlingsverk  

1 

2 

Mek.  stenhuggeri  och  sl  i peri 

■ — 

i 

Mejeri 

— 

i 

Slagteri  och  korffabrik  

— 

i 

Kvarnverk  

2 

2 

Antal  arbetare  för  jernverken  

201 

760 

» » » mek.  verkstaden  

50 

200 

Till  Finspongsverken  hör  äfven  Börjöls  bruk,  där  dock  för  när- 

varande  ingen  tillverkning  bedrifves. 

,1 E Ii  N l ' T S T Ä L 1.  .V 1 N G A Ii  N A . 


787 


Jemförelse  mellan  Finspongsverkens  tillverkningar  år  1866  och  år  1897. 


Ar 

1866 

År 

1897 

Nuvarande 

produktions- 

förmåga 

Firtspongs  stgckebruk. 

Tillverkningsvärde  för  verkstaden  för  krigsmateriel 
Tackjernstillverkning : 

kr. 

119,460,5  1 

250,000,— 

Smidestackjern  tons 

Gjuttackjern  

i 

1 

1,740,885 

2.011,0  9 0 
51  >8. 2 9 7 

2,800.0  oo 

Gjutgods  från  masugn 

» 

479.0 1 s 

— 

— 

efter  omsmältning 

» 

— 

415,0  3 7 



Valsverksprodukter : 

Valsadt  jefn  och  stål  samt  billets 

» 

2,370,5  7 0 

7,752,0 1 2 

10,000.  ooo 

Plåt 

— 

43,5  9 0 

800,o  oo 

Klippspik 

» 

— 

922,23  7 

l.OOO.ooo 

Smidd  spik 

» 

62,4  8 0 

— 

— 

Hästskor 

» 

— 

220.  ooo 

4(  tO.ooo 

Rälspik  

» 

— 

9,8  7 0 

— 

Latorps  bruk. 

Smälstycken  

» 

— 

6,398,934 

7.500.ooo 

Martingöt  

» 

— 

5,840,4  8 8 

8,000.  ooo 

» stålgjutgods  

— 

185,43  3 

500,o  oo 

Valsad  martinbillets  och  hlooms 

Smidda  > 

— 

1,092,0  4 7 
158,4  0 5 

j 2.500,0  oo 

J 

Manufakt  ursm  iden 

— 

331,3  8 0 

l.OOO.ooo 

Stens  bruk. 

Tackjern  för  vidare  förädling 

» 

1.700,2oo 

8,404,5  5 5 

10,000,  ooo 

Gjutgods  direkte  från  masugnen 

Svarfvade,  hyflade  och  slipade  stenvarors  till- 

» 

— 

304, 1 0 7 

— 

verkningsvärde  

kr. 

— 

94,000,— 

— 

Såsom  man  af  dessa  tabeller  finner,  liafva  ugnarnas  antal  fördubblats, 
arbetarnes  ungefär  4-dubblats  och  jerneffekternas  tontal  ungefär  5ys-dubblats. 

Sin  utställning  hade  bolaget  placerat  i egen  paviljong  och  ordnat  den 
på  synnerligen  smakfullt  sätt.  Den  bestod  af: 

1 stycke  snabbskjutande  kanon  12  cm  :s 

1 » fältkanon  8 

1 » » snabbskjutande  7,5  » 

2 » » » ö,7 


2 


» 


4,7 


1 » » halfautomatisk 7,5 

1 » » automatisk 5,7 


788 


J E R K L'  T S T Ä L L N INGA  R N .4. 


dessutom  både  nya  och  emot  pansarbåt  afskjutna  projektiler,  dels  massiva, 
dels  granater  och  granatkartescher;  nickelstålpansarplåtar,  beskjutna  allt  efter 
grofleken  med  kanon  eller  gevärskulor  och  af  från  37  till  6 mm.  tjocklek,  alla, 
trots  skarp  beskjutning,  utan  sprickor;  malmer  från  5 af  bolagets  förnämsta 
gruffält;  kanon-,  gjut  , smides-  och  martintackjern,  samt  prof  på  den  för  lan- 
dets jernhandtering  alldeles  nya  fabrikationen  »stålsand»,  ett  utmärkt  slipnings- 
inedel  för  granit  och  andra  hårda  sten-  och  bergarter.  Af  tackjernsgjutgods 
fanns  både  ytterst  starkt  sådant,  tillverkadt  af  kanontackjern,  och  utmärkt 
vackert  dylikt,  framstäldt  af  vanligt  gjutjern,  hvartill  kom  martingöten,  lanca- 
shiresmältstycken,  valsadt  och  smidt  jern  af  stål,  martingjutgods  — hvaribland 
synnerligen  utmärkta  jernvägshjul  med  axel  — , martinstålsmidesstycken  och 
en  mängd  annan  stålmanufaktur,  såsom  yxor  af  olika  modeller,  hästskor,  spett 
m.  m.;  spik  och  åkerbruksredskap  samt  en  mängd  vackra  kvalitetsprof,  af 
hvilka  i nedanstående  tabell  upptagits  de  för  smidd  och  valsad  martin: 


K o 1 h a 1 t e r 

0,io 

0,2  0 

0,3  0 

0,40 

0,5  0 

0,6  0 

0,70 

0,8  0 

0,9  0 

1,00 

1,10 

Smidd  martin 

H 43,a 

36,  n 

45,6 

62,1 

76,1 

79,5 

76,9 

88,5 

89,1 

83,7 

91,8 

T 27,3 

34,2 

29,8 

23,7 

15, s 

16,2 

12.2 

13,7 

10,4 

14,9 

10,5 

Valsad  martin 

II  42,4 

41,8 

47.  <; 

57vs 

74,9 

77,1 







— 



T 30,4 

33,  i 

27,8 

26,o 

18,4 

15,7 

- 

— 

- 

- 

— 

Aktiebolaget  Iggesunds  bruk.  Det  bildades  1876,  då  bolaget  inköpte  Igge- 
sunds,  Nianfors’,  Strömbacka,  Movikens  ocb  Hedvigsfors’  bruks  egendomar  samt  Stocka 
sågverk,  på  samma  gång  det  skaffade  sig  stora  delar  i Dannemora  och  andra  grufvor, 
öfvertog  sagda  år  vid  hufvudverket  Iggesund  ett  förträffligt  bessemerverk,  som  börjat 
byggas  1870,  valsverk  och  ånghammarsmedja,  en  ny  och  en  gammal  hytta  och  en  vallon- 
smedja.  Bolaget  har  sedan  tillökat  detta  verk  med  en  utmärkt  masugn,  mekanisk 
verkstad,  sägbladsfabrik, . åtskilliga  hammare,  lancashire-  och  manufaktursmedja  samt 
flere  valsverk,  hvaraf  två  drifna  medels  elektricitet.  Strömbacka  bruk  hade  vid  tiden 
för  1866  års  Stockholmsutställning  nyss  öfvergått  från  tysk-  till  franche-comtésmide 
och  vallon,  medan  där  nu  drifves  lancashire-  och  den  sistnämnda  smidesmetoden.  Vid 
Moviken  har  bolaget  en  masugn  och  vid  Hedvigsfors  en  franche-comté-  och  en  manu- 
faktursmedja. Intet  torde  emellertid  bättre  belysa  affärens  tillväxt  än  de  siffror,  bo- 
laget anför  i sin  broschyr  Aktiebolaget  Iggesunds  bruk»,  där  det  visas,  att  på  20 
åi’  arbetareantalet  tillväxt  från  916  till  1,431;  skogsarealen  från  70,619  till  203,487 
har;  sågningen  från  174,758  till  339,283  stockar;  använd  jernmalm  från  9,786  till 
26,675  tons;  använda  träkol  från  76,246  till  170,112  m3 ; tackjernstillverkningen  från 
2,478  till  13,117  tons;  smältstycketillverkningen  från  1,660  till  3,357  tons  och  bes- 
semergöttill verkningen  från  1,793  till  4,210  tons. 

I bolagets  jernutställning  visades  renaste  Dannemoratackjern  med  endast 
0,oi4  proc.  fosfor  och  0,oos  proc.  svafvel,  samt  vallonjern  och  ståljern  med 
nedanstående  analyser: 


./  /•;  r Ar  r rs  tä  i.  /.  k i n g .4  r n ,4 . 


789 


Vallo 

n j e r n 

S t å 1 j e r n 

från 

till 

frå n till 

Svafvel 

spår 

spår 

spår  I 0,o  04 

Fosfor  

0,0041 

0, 0054 

0,0  0 2 0,012 

Mangan . . . . 

0,044 

0,0  8 5 

0,0746  0,089 

Kisel 

0,0  3 3 

0,155 

0, 0 0 9 | 0, 0 6 5 

Dessutom  funnos  utstälda  välsmidda  stångjernssortei'  för  degelståls- 
beredning,  samt  bessemerstål  af  en  mängd  profiler,  det  senare  af  i allmänhet 
hårdare  kolhalter,  emedan  det  fina  Iggesundsstålet  går  ål  i form  af  väl  betaldl 
verktygsstål.  Sådant  stål  — afsedt  för  olika  ändamål  — var  försedt  med 
olika  färgade  etiketter,  nämligen  gråa  för  stål  af  kolbalt  0,7 o — 0,7  5,  ämnadt 
för  grö  fre  fjedrar,  släggor,  hammare,  knifvar  och  dylika,  ej  så  skarphärdade 
pjeser;  gula  0,80  — 0,85  för  stenhearhetningsverktyg,  trämejslar  och  för  verktyg 
för  bearbetning  af  hett  jern;  blåa  0,90 — 0,95  för  verktyg  afsedda  för  bearbet- 
ning af  kallt  mjukt  jern,  svarf-  och  hyfveljern  för  dito,  mejslar  etc.;  röda  1,0-1, i 
till  stål  för  skrufskärningsredskap,  svartstål,  byfvelstål,  filar  o.  s.  v.;  gröna 
1,2  — 1,3  till  verktyg  för  bearbetning  af  hårdt  stål  och  kokillhärdadt  tackjern 
samt  till  sågfilar  och  finare  filar;  samt  slutligen  gula  1,4-  1,5  till  allra  hår- 
daste verktyg.  Bessemerstålets  fosforhalt  angafs  till  c:a  0,020  proent. 

Af  dessa  fina  stålsorter  funnos  tillverkade  och  utstälda  maskinknifvar, 
sågblad,  cirkelsågar,  maskinhyfveljern,  hammare,  släggor,  hackor  och  en  massa 
andra  verktyg,  alla  ytterst  väl  gjorda  och  lagom  härdade,  hvarjemte  analyser 
funnos  utlagda  särdeles  väl  belysande  sakernas  utomordentligt  goda  kvalitet 
och  sträckningsprofserier,  af  hvilka  senare  här  anföres  en: 


0,5 

0,6 

0,7 

0,8 

0,9 

1.0 

1,1 

1,2 

Hållfasthet  hg.  pr  mm2 

65,9 

78,2 

76,9 

95,0 

101.9 

105.3 

108  9 

90,4 

Tänjbarhet  på  200  mm 

18,o 

n,i 

14,2 

9,6 

8,3 

3,0 

G,  8 

2.o 

H + ?>  T 

122 

112 

120 

124 

127 

114 

129 

96 

Att  Bessemerstål  i alla  möjliga  afseenden  kan  mäta  sig  med  finaste  de- 
gelstål  hör  till  de  sällsyntaste  undantag,  och  att  vi  i fggesundsbessemern  kunna 
skryta  med  ett  sådant,  beror  till  en  del  på  Dannemoramaterialet,  men  ännu 
mera  på  trenne  mäns  outtröttliga  omtanke,  snille  och  arbete,  nämligen  G. 
Tamm,  A.  Lindman  och  G.  Lundvik. 

Aktiebolaget  Stjernfors-Ställdalens  utställning  bestod  af  jernmalmer, 
tackjernssorter  och  bessemergötmetall  af  nedanstående  slag,  hvarvid  äfven  mal- 


790 


./  E R N V TS  T Ä L L K INGA  R N A . 


mernas  analyser  anföras,  emedan  sammanställningen,  sådan  den  gjorts  å de 
utstälda  tabellerna,  bjuder  åtskilligt  af  intresse  för  fackmannen. 


Analyser  å jernmalmer,  använda  vid  Stjernfors  och  Ställdalen. 


Grufvans 

namn 

Iv  i. sel  sy  ra 

Lerjord 

O) 

Q 

Mangan- 
oxid  ul 

Jernoxidul 

Kalk 

Talk 

Svafvel 

Fosforsyra 

- 

Kolsyra 

C/> 

3 

Q 

Fosfor 

Svartvik 

7,7  s 

1,6  4 

44,03 

23,5  5 2.5  5 

7,74 

4,40 

0,oi  i 

0,013 

0,87 

8,08 

100,6  6 4 

49,14 

0, 0 0 6 j 

Krigstjern 

6,17 

0,8  0 

71 

5 5.1  8 

5,7  5 

4,9  0 

.0,27 

0,o  1 1 

— 

— 

94,6  7 1 

52,3  4 

0,0  0 5 1 

Hafsjöberg 

16,45 

0.2  2 

73 

7 8 0,21 

7,1  8 

1,02 

0,0  5 

0. 0 2 3 

- 

— 

99,0  5 8 

53,4  3 

O.oi 

Bergsgrufvan . . . 

12,07 

1,9  7 

80 

11  0.28 

4,6  7 

1,8  0 

0,139 

0, 0 0 8 

— 

— 

101,047 

58,01 

0,0033 

Salboberg'  

9. 9 s 

1,85 

79,0  3 0,13 

5,7  5 

0,72 

0, 0 G 9 

0,01  1 

— 

— 

97.540 

57,2  7 

0,0  0 5 

Glittra  

24,— 

0, 0 9 

40,8  3 

32,3  1 0,n 

0,5  7 

0,3  2 

0,0  2 3 

0,0  1 8 

— 

- 

99,171 

51,98 

0,0  0 8 

Vestra  Ormberg 

1 1,22 

2. 7 2 

76.08 

9,68  0,03 

0,7  7 

0,2  4 

0,0  0 5 

0,181 

— 

— 

100,9  2 6 

60,7  8 

0,07  9 

Hjuljern 

13,50 

1,44 

76,18  |spär 

•A,io 

4, 5 0 

0, 0 7 1 

0,0  18 

— 

— 

99.80  9 

55,  i c 

0, 00  8 

Analyser  å tackjern  från  Ställdalens  masugn. 


Kisel 

Grafit 

Kem. 

bundet 

kol 

Mangan 

Svafvel 

Fosfor 

Koppar 

Grått  martintackjern,  P A Cj  0,c7  i 3, so 
Hvitt  aduceringsjern,  P(m.iiroun)j  0,315  j spår 

Analyser  å tackjern  och  g 

0,5  7 0,8  5 | 0,0  0 4 0,0  18 

3,G0  i 0,43  0, 0 20  0,053 

fötmetall  från  Stjernfors. 

spår 

Kisel 

Grafit 

Kem. 

bundet 

kol 

Mangan 

Svafvel 

Fosfor 

Bessemertackjern,  sur  beskickning 

2,2  0 

3,8  0 

0,40 

0,3  5 

0, 0 0 5 

0,0  4 3 

Götmetall  deraf 

0,0  1 9 

— 

0. 1 5 

0,4  5 

0,0  0 5 

0,0  48 

Bessemertackjern,  basisk  beskickning 

1,3  0 

2,5  0 

1,3  5 

2,5  0 

spår 

0,0  26 

Götmetall  deraf  

0.0  1 2 

— 

0, 1 3 

0,20 

0,029 

Do  do  

0,0  2 4 

— 

0,8  5 

0,16 

• 

0,0  2 8 

Aktiebolaget  använder  egentligen  endast  en  fosforhaltig  malm,  hvars 
höga  jernhalt  dock  gör  den  synnerligen  värdefull  vid  blåsning  af  sådana  tack- 
jernssorter,  af  b vilka  ej  begäres  fosforrenhet.  Sådana  tackjernssorter  äro  bes- 
semcrtackjern  till  billig  götmetall  för  spik,  tunnplåt  och  dylikt,  anförd  under 
beteckningen  »bessemertackjern,  sur  beskickning»,  och  hel  h vi  1 1 aducerings- 
tackjern.  Del  senare  är  utomlands  värderadi  såsom  en  af  de  allra  bästa 
svenska  tackjernssorterna  för  aducering,  och  var  det  angenämt  för  fackmannen 
all  få  se  dess  analys  offentliggjord.  Af  det  förra  åter  blåser  Stjernfors  sin 
billiga  och  likväl,  för  de  ändamål  hvarti.ll  den  afses,  mycket  goda  och  om- 
tyckta  mjuka  bessemer.  Ovanligt  fosforrena  malmer,  att  dels  späda  ut  den 


fosforrikare  med,  dels  ock  till  framställning  af  fosforrenaste  tackjern,  eger,  som 
synes,  bolaget  llere,  och  af  dessa  bereder  det  sitt  »gråa  martintackjern»  och 
sitt  finaste  bessemerstål,  begge  af  prima-prima  kvalitet. 

Bolaget  har  vid  Stjernfors:  masugn,  bessemerverk,  gjuteri,  mekanisk 
verkstad,  trämassefabrik  och  sågverk,  samt  vid  Ställdalen:  masugn,  pappers- 
bruk och  sågverk. 

Aktiebolaget  Österby  bruk.  Kan  man  tala  om  noblessen  bland 
jernverken,  så  repesentera  Dannemoraverken  gifvetvis  bland  jordens  jernverk 
högadeln,  ty  fruktansvärdt  fina  anor  kunna  de  åberopa  sig  på  i århun- 
dradens välförtjenta  rykte  för  att  frambringa  den  ädlaste  bland  de  ädla  af 
verldens  olika  jernsorter.  Men  medan  de  andra  Dannemoraverken  alltid  sändt 
och  sända  sina  unga  vallonstänger  till  Sheffields  och  andra  utländska  upp- 
fostringsanstalter, att  därifrån  utgå  förfinade  i form  af  strålande  krigiska 
klingor,  i blått  harnesk  klädda  »Steel  bars»,  fredliga  men  finpolerade  arbets- 
verktyg etc.  etc.,  så  har  Österby  bruk  djerft  tagit  steget  ut,  brytande  med 
förmyndarne  engelsmännen,  oeh  förädlar  sjelf  sitt  ädla  råmaterial  till  färdigt 
stål  och  stålredskap.  Vi  hörde  en  gång  på  ett  af  våra  bergsmannamöten  en 
dannemoraman  utbrista  på  tal  om  dylik  öfvergång  från  råvaruförsäljning: 
»Ja,  hvad  tjenar  det  till  att  så  där  ådraga  sig  arbete,  utgifter,  bekymmer,  slit 
och  släp,  när  man  förtjenar  lika  mycket  och  mera  på  att  bara  smida  vallon 
och  sälja  lill  engelsmännen»,  hvarpå  en  närvarande  ingeniör  ej  kunde  svara 
annat  än:  »Jo,  det  tjenar  åtminstone  till,  att  en  svensk  nu  i utlandet  slipper 
som  förut  skämmas  ögonen  ur  sig,  öfver  att  svenskarne  äro  för  ointelligenta  att 
kunna  förstå  att  af  jordens  ädlaste  malm  tillverka  annat  än  råjern  å la  nig- 
gei's.»  Nu  åter  skulle  han  kunna  svara:  man  förtjenar  mera  på  att  gå  framåt 
än  att  ligga  och  sofva  i hundraårig  lätjefull  sömn! 

Bolaget  eger  Österby  bruk,  beläget  i Films  socken  af  TJpsala  län,  ’/4  mil  från 
Dannemora  grufvor,  h vilket  bruk  grundlädes  omkring  år  1565  och  ursprungligen  var 
kronogods  men  sedermera  genom  köp  öfvergick  till  de  från  Holland  inflyttade  De 
Geerarne.  Bruket  kar  en  af  de  största  andelarna  i Dannemora  grufvor  och  dess  till- 
verkningar ha  sedan  uråldriga  tider  utgjorts  af  det  för  sin  utmärkta  kvalitet  vidt 
kända  vallonjernet  af  stämpeln  O O,  äf vensom  af  deraf  framstäldt  cementstål  eller  s.  k. 
brännstål.  Sedan  ett  tjugutal  år  tillbaka  är  emellertid  äfven  ett  degelst  åls  verk  där 
anlagdt  (utom  Vikmanshyttans  det  enda  i Sverige),  i hvilket  nyssnämnda  råmaterialier, 
såsom  ofvan  antydts,  ytterligare  förädlas  till  s.  k.  »degelgjutstäl  . Detta,  af  stämp- 
larna »Dannemora»  Och  Dora»,  är  af  ypperlig  beskaffenhet  och  uthärdar  full  jem- 
förelse  med  utlandets  förnämsta  degelgjutstäl,  hvilket  framgick  såväl  af  det  utstälda  stålets 
utmärkt  vackra  brottytor,  dess  täthet  och  jemnhet,  som  också  af  bilagda  tabellariska 
uppställning  öfver  vid  Kongl.  tekniska  högskolans  profningsanstalt  utförda  prof  å dess 
fysiska  egenskaper,  utvisande  synnerligen  goda  resultat.  Prof  på  af  detta  stål  för- 
färdigade artiklar,  såsom  knifvar,  saxar,  kirurgiska  instrument  och  dylikt  samt  verk- 
tyg, såsom  hyfveljern,  borrar,  fräsar  m.  m.,  voro  äfven  utstälda  och  ådagalade  ma- 
terialets goda  beskaffenhet.  Utom  till  verktygsstål  af  allehanda  sorter,  li vartill  det 

101 


./  /•;  R N U T S T .4  /,  L X / X G A R X A . 


792 


synnerligen  väl  lämpar  sig,  är  detta  stål  mycket  användbart  till  stansar  för  pressning 
af  kvarjekanda  gods,  såsom  beslag,  gevärsdelar  m.  m.,  där  stor  styrka  hos  materialet 
erfordras,  ock  man  såg,  som  bevis  därpå,  utstälda  stansar,  hvarmed  pressning  af  gods 
i 1 O-tusental  egt  rum,  utan  att  stansen  blifvit  afsevärdt  sliten. 

Hållfastketsprofven  visade: 


Hårdhetsgrad 

000 

OO1 

00 

0' 

0 

1 

2 

3 

4 

5 | 

Stämpel  » Dannemora ». 

Hållfasthet  pr  mm'  . 

— 

— 

92. 4 2 

90, 9 2 

96,6 2 

95,o 2 

93,8 2 

86,3 2 

Tänjbarhet  

— 

— 

— 

— 

2,5 

5,0 

4,0 

8,3 

10,o 

12,7 

H t 3 T 

— 

— 

— 

— 

100 

106 

109 

121 

124 

124 

Stämpel  »Dora». 

Hållfasthet  som  ofvan 

— 

— 

— 

- 

94,2 2 

99,6 2 

89,4 2 

91,7  2 

100,i 2 

90,  i * 

Tänjbarhet  

— 

— 

— 

- 

1,7 

3,0 

5,3 

7,6 

10,9 

10,4 

H + 3 T 

— 

— 

— 

— 

99 

109 

105 

115 

133 

121 

S]>ecial  Dannemora ». 

Hållfasthet  som  ofvan  . 

— 

— 

— 

129,7 2 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

Tänjbarhet  

— 

— 

— 

4,5 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

H + 3 T 

— 

— 

— 

143 

— 

— 

— 

— 

— 

~ 

»Extra  Special  Danne- 
mora». 

Hållfasthet  som  ofvan. . . 

108,8 3 

134,5 2 

122,6 3 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

Tänjbarhet  

1,8 

7,8 

3,2 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

H + 3 T 

114 

158 

132 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

Dora  Wolf  ramstål  > . 

Hållfasthet  som  ofvan. . , 

— 

106,i 3 

107,6 3 

- 

— 

— 

— 

— 

Tänjbarhet  

— 

— 

— 

4,7 

2,o 

— 

- 

— 

— 

- I 

11  + 3 T 

— 

— 

120 

114 

— 

— 

— 

— 

— | 

Vid  ofvanstående  tabell  är  att  märka,  att  det  är  prof  å smidt  stål  ock  en 
stor  del  af  dem  å mycket  högre  kolkalt  än  1 proc.,  hvarför  flere  af  kvalitetssiff- 
rorna  i tabellen  äro  märkvärdigt  höga. 

Degelstålet  etiketteras  olika,  allt  efter  hårdhetsgraden  och  öfriga  framträdande 
egenskaper,  med  tydligt  angifvande  af,  till  h vilken  sorts  verktyg  h varje  olika  stålsort 
bäst  passar,  samt  likaledes,  huru  densamma  naturligast  bör  behandlas.  Såväl  det 
rena  kolstålet,  som  krom-  och  walframstålen  visade  sig,  som  förut  sagts,  stå  på  höj- 
den af  godhet,  seghet  och  styrka. 

Bruket  har  masugn,  smältsmedja  med  3 vallonhärdar,  stångjernssmedja  med  3 
hammare,  gjutstålsverk  med  2 degelstålsugnar,  räcksmedja  med  5 ånghammare  m.  m. 

Avesta  jernverks  aktiebolag.  Vid  Avestaforsen  i Dalelfven  har  detta  bolag 
sitt  för  svenska  förhållanden  storartade  jernverk  med  2 masugnar,  3 martinugnar,  2 bes- 
semerverk,  2 grofvalsverk,  1 mediumverk,  3 plåtvalsverk,  gjuteri,  mekanisk  verkstad 
och  manufaktursmedja,  h vilket  allt  bygts  upp  under  tiden  mellan  de  begge  Stockholms- 
utställningarna och  under  ledning  af  en  af  Sveriges  mest  energiske  och  klarsynte 
bergsmän,  den  nyligen  bortgångne  brukspatron  H.  Cornelius. 

1 Glödgadt  prof.  2 Diameter  20  mm.,  mätlängd  200  mm. 
längd  150  mm.  4 Kndast  15  mm.  diameter  å 200  mm.  mätlängd. 


3 Diameter  15  mm.,  mät- 


JERNUTSTÄ I . L N I N G A U N A . 


793 


Avesta  utstälde  ångpanne-  och  fartygsplåt,  tunnplåt,  cisternplåt,  stång- 
jern  och  stångstål  samt  faconjern  af  en  mängd  olika  profiler,  och  dessa  effek- 
ter beredda  dels  af  martin  och  dels  af  hessemer.  Också  var  deras  utställning 
af  stort  intresse  för  fackmannen  i synnerhet  därför,  alt  de  hade  både 
»sur»  och  »basisk»  götmetall  i sina  fabrikat,  då  det  utgör  en  af  de  å bergs- 
mannamötena  skarpast  diskuterade  frågorna,  om  vi  i Sverige  skola  eller  icke 
skola  allmännare  öfvergå  till  den  hasiska  martinmetoden.  Denna  metods  an- 
hängare funno  i Avestas  utställning  tungt  vägande  skäl  för  sin  sats,  att  äfven  hästa 
svenska  jern  förbättras  på  den  metoden,  och  alt  därför  densamma  hör  hos  oss  all- 
männare införas,  ty  Avestas  hasiska  jerns  och  ståls  seghet  var  något  utomordentligt. 

Fagersta  bruks  aktiebolag.  Bolaget  eger  Fagersta  och  Vestanforsjernverken 
samt  drifver  Eugelsbergs  masugn  i Vestmanland.  Af  dessa  har  Fagersta  martinstål- 
verk,  grof-,  fin-  och  plåtvalsverk,  8 ånghammare,  gjuteri,  mekanisk  verkstad,  tråd- 
drageri,  manufaktursmed  j a,  sågblads  verkstad,  stållinslageri,  stålrörsdrageri  och  spiral- 
fjederverkstad,  medan  vid  Vestanfors  finnas  tvenne  masugnar,  bessemerverk  och  gjuteri, 
h vilka  verk  nästan  alla  bygts  eller  ombygts  samt  förstorats  sedan  1866. 

Af  de  af  bolaget  utöfvade  stålmanufakturtillverkningarna  igångsattes:  sågblads- 
tillverkningen  1870,  spiralfjedertill verkningen  1873,  klippspikstillverkningen  1876  (ned- 
lades  1884),  tråddragningen  1883,  linslagningen  1884,  kallbearbetade  gevärspipors- 
fab  rika  tion  1891,  ihåliga  tubämnens  tillverkning  1893  och  kalldragning  af  rör  1897. 

Bolaget  hade  den  för  smeder  och  ingeniörer  — ja  för  hvem  som  helst, 
som  måste  handtera  jern  och  stål  — mest  instruktiva  utställningen  af  alla  de 
vid  Stockholmsutställningen  1897  uppträdande  verken,  tack  vare  öfveringeniör 
J.  A.  Brinells  energiska  studier  och  experiment  samt  storartade  generosité  att 
visa  dessa  studiers  resultat  för  beundrande  kamrater  inom  jernhandteringen. 

Verket  hade  utstält  valsadt  och  smidt  stål,  sågblad  och  cirkelsågar, 
jern-  och  ståltrådslinor,  maskinhyfveljern,  spiralfjedrar,  spiralfjedertråd,  valsade 
och  dragna  stålrör  för  velocipeder,  ångpannor  m.  m.  samt  en  hel  massa  in- 
tressanta och  vackra  saker,  och  hland  dessa  just  det  allra  intressantaste  på 
hela  jern-  och  stålutställningen,  nämligen  prof  på,  huru  olika  stålsorter  höra 
behandlas  för  att  hlifva  möjligast  bäst  passande  tor  olika  ändamål,  huru  de 
kunna  vid  värmning,  smid  ning  och  härdning  misshandlas  och  förstöras,  huru 
de,  om  de  blitvit  illa  behandlade,  skola  skötas  för  att  återfå  sina  goda  egen- 
skaper, och  hvilka  olika  sträckningsprofresultat  de  gifva,  behandlade  på  olika 
sätt.  En  del  af  dessa  Brinells  rön  och  försök  offentliggjordes  1885  i Jern- 
kontorets  annaler,  h vartill  hänvisas,  då  det  för  denna  redogörelse  anslagna  ut- 
rymmet ej  medgifver  någon  längre  redogörelse  för  desamma.  Emellertid  är 
här  på  sin  plats  alt  nämna,  att  de  Brinellska  försöken  utvisa,  huru  man  kan 
i olika  stålsorter  erhålla  vare  sig  enbart  karbidkol  eller  enhart  härdningskol 
eller  olika  proportioner  af  begge,  genom  att  upphetta  stål  olika  högt,  och  hade 
han  sammanfört  sina  förhållningsregler  i flere  satser,  hvaraf  nedanstående 


794 


JER  N U TS  TÄ  L L NIN  GARNA. 


anföras.  Härvid  är  att  märka,  att  de  i desamma  omnämnda  »lagom  härd- 
ningsvärme  W»  motsvarar  en  temperatur  mellan  röd-  och  gulvärme  och  »glödg- 
ningsvärmen  v»  en  dylik  mellan  läg  och  full  röd  värme. 

l:o.  Såsom  allmän  regel  gäller,  att  ju  mindre  kristalliniskt  ett  stål  är, 
ju  starkare  är  det»; 

»2:o.  Vid  smidning  af  stål  akta  noga,  alt  värmegraden  W aldrig  afse- 
värdt  öfverskrides  och  fortsätt  smidningen  till  låg  rödvärme»; 

»3:o.  Vid  härdning  uppvärm  precis  till  värmegraden  W»; 

»4:o.  Om  vid  värmning  för  härdning  W öfverskridits  delvis  eller  helt 
i smidesstycket,  så  låt  detsamma  långsamt  afsvalna  och  uppvärm  det  på  nytt 
till  värmegraden  W och  härda  det»; 

5:o.  Vid  utglödgning  af  stål  uppvärm  det  sakta  till  värmegraden  v och 
håll  det  vid  denna  värmegrad,  till  dess  att  allt  kolet  hinner  öfvergå  till  kar- 
bidkol. Afkyl  det  sedan  långsamt.» 

Dessutom  angafs,  huru  värmegraderna  W och  v skulle  igenfinnas  hos 
olika  stålsorter. 

Sträckningsprofsresultaten  åter  funnos  angifna  i form  af  diagram, 
visande  hållfasthet,  proportionalitsgräns,  förlängning  på  100  mm.  mätlängd, 
kontraktion  och  Tetmajers  koefficient  för  olika  kolhalter  och  olika  behand- 
lad! stål.  Af  dessa  anföras  här  nedan  i tabellform  hållfasthets-  och  tänjbar- 
hetssiffrorna,  så  noga  de  kunnat  i diagrammen  uppmätas. 


K o 1 h a 1 1 

0,1 

0,3 

0,5 

0,7 

0,9 

1,2 

Behandling 

H T 

H 

T 

11 

T 

H 

T 

H 

T 

H 

T 

1 Nysmidt  stal  

40  21 

55 

18 

72 

21 

89 

15,5 

99 

6 

100 

6 

2 D:o  upphettadt  till  W,  härdadt 

i vatten  och  anlöpt  till  630° 

14  2(  i 

G 5 

19 

80 

10.5 

89 

14,5 

92 

14 

103 

10 

3 D:o  d:o  anlöpt  till  lagom  härd- 

ningsvärme  

35  30,5 

50 

29 

70 

20 

82 

12,5 

78 

14,5 

88 

10 

4 Upphettadt  till  lagom  härd- 

ningsvärme  och  afkyldt  i 

luften 

37  35 

53 

30,5 

73 

20,5 

88 

12,5 

80 

14 

86 

13 

5 Upphettadt  till  lagom  härd- 

ningsvärme,  härdadt  i olja. 

43  28 

70 

15 

97 

102 

1 5 

140 

5,5 

134 

2 5 

0 D:o  d:o  anlöpt  till  340°  (hlä- 

värme)  

43  29 

76 

17 

101 

10.5 

109 

1.5 

125 

5, 5 

134 

6,5 

7 D:o  d:o  anlöpt  till  rödglödg- 

38  33  5 

59 

22  5 

82 

1 5.0 

95 

13 

103 

12 

100 

10,5 

8 D:o  d:o  anlöpt  till  lagom  härd- 

ningsvärme  

30  35,ö 

52 

31 

70 

21 

92 

11,5 

79 

10 

89 

10,6 

./  /•;  I{  V f ' TS  TA  /.  /.  N I .V  G .4  \ .4 . 


795 


Som  bergsjuryn  enigt  ansåg  dessa  tabeller  och  prof  såsom  de  allra 
intressantaste  på  hela  jernutställningen,  hafva  vi  anfört  ofvanstående  utdrag, 
tillåtande  oss  i ölrigt  hänvisa  till  de  af  herr  Brinell  sedan  utgifna  tabellerna 
för  undervisningen  i de  tekniska  skolorna». 

Bland  det  i allo  utmärkta  utställningsgodset  från  detta  verk  ådrogo  sig 
de  starka  smidiga  ståltrådslinorna  för  öfrigt  li  11  igast  den  allmänna  uppmärk- 
samheten samt  de  om  största  styrka,  jemnhet  och  godhet  likaledes  vitnande 
valsade  och  dragna  stålrören.  Hvad  verktygsstålet  angår,  angåfvos  såsom 
typiska  analyser  för  detsamma  de  nedanstående,  i hvilka  i synnerhet  kisel- 
halterna  äro  Betydelsefulla  och  värda  att  eftertaga. 


i Hårdhetsgrad 

Kol  i % 

Kisel  i % 

Mangan  i % 

Fosfor  i % Svafvel  i % 

1 , 2 0 

0,2  5 

0,20 

0,0  2 4 Spår 

0,9 

0,9  0 

0,2  5 

0, 1 8 

0,7 

0.7  0 

0,3  4 

0,4  0 

» 

0,5 

0,5  0 

0,2  4 

0,4  0 

» » 

0,3 

0, 3 0 

0,15 

0,5  0 

» -•> 

0,1 

0,10 

0, 00  9 

0,2  0 

Också  är  Fagerstastålet  så  herömdt,  att  så  godt  som  hvar  enda  en  af 
Eskilstunas  utställande  manufakturister  inför  den  frågande  juryn  förklarade 
sig  använda  Fagerstastål. 

Forsbacka  jernverks  aktiebolag.  Forsbacka  bruk,  som  erhöll  sitt  första 
privilegium  år  1650,  började  sin  verksamhet  med  2 hammare  och  4 tyskhärdar,  ökade 
och  förändrade  efter  hand  tillverkningen  så,  att  den  vid  slutet  af  1860-talet  utgjordes 
af  c:a  1,400  tons  smidt  ståljern  och  stångjern  tillverkadt  å tysk-  och  lancashiremeto- 
derna,  som  dels  exporterades  och  dels  användes  för  400  å 500  tons  brännstål.  Tack- 
jernet  tillverkades  vid  Laxsjö  masugn. 

Är  1870  bildades  Forsbacka  jernverks  aktiebolag,  som  anlade  2 masugnar, 
bessemerverk  och  stång jernsvalsverk  äfvensom  senare  på  1870-talet  råstångsvalsverk, 
och  utgjordes  tillverkningen  därefter  af  såväl  bessemermetall  som  lancashirestångjern 
och  råstänger,  hvilka  senare  tvenne  tillverkningar  i början  på  1880-talet  nedlades. 
Jernverket  utgöres  nu  af  2 masugnar,  2 rostugnar,  bessemerverk,  göt-,  stängjerns-  och 
tubämnesvalsverk,  ånghammare  för  ämnes-  och  manufaktursmide  samt  knipphammare  för 
svartsmide  och  för  tillverkning  af  landtbruksredskap.  Ärstill verkningen  af  bessemer- 
göt  utgjorde  år  1897  9,157  tons,  livaraf  en  mindre  del  exporterades,  under  det  den 
hufvudsakliga  delen  användes  för  ofvannämnda  tillverkningar.  Malmerna  erhållas  från 
Bispbergs,  Stortägts,  Kolningsbergs,  Gröndals  och  fiere  grufvor. 

Enligt  ofvanstående  beskrifning,  som  erhållits  direkt  från  bruksstyrelsen,  har 
Forsbacka  således  mer  än  6 -dubblat  sin  tillverkning  under  tiden  mellan  de  begge 
Stockholmsutställningarna,  men  hvad  som  är  ännu  betydelsefullare  och  för  vår  jern- 
handtering  tillfredsställande  är,  att  medan  1866  bruket  utskeppade  allt  sitt  jern  såsom 
råjern,  så  manufakturerar  det  i den  dag,  som  i dag  är,  så  godt  som  hela  sin  till- 
verkning och  det  till  en  öfver  hela  landet  omtyckt  och  eftersökt  stålmanufaktur,  för 
hvilken  utveckling  man  har  att  tacka  verkets  disponent  Chr.  Lundeberg  och  Sveriges 


J E I!  X UTS  T Ä 1. 1.  N I X G A 1<  X .4 . 


796 


— ja  verldens  förste  bessemeringeniör  C.  Lundvik.  Att  den,  som  först  af  alla  lyc- 
kades blåsa  bessemerstål,  fortfarande  skall  tillverka  ett  godt  sådant,  kan  ju  förefalla 
naturligt,  men  att  han  ock  blåser  ett  sådant,  som  af  intet  annat  i förträfflighet  öfver- 
flyglas,  och  att  han  med  sin  chefs  hjelp  får  manufakturera  detsamma  är  glädjande. 

Verkets  välordnade,  vackra  och  storartade  utställning  innehöll  malmer 
och  tackjern,  götbrott,  valsverks-  och  gröfre  smidesprodukter,  alla  felfria,  ut- 
märkta och  jemna,  starka  helvalsade  stålrör  och  en  massa  välgjordt  klen-  och 
manufaktursmide  för  de  mest  olika  användningar. 

Det  var  för  den,  som  mindes  de  på  förra  Stockholmsutställningen  expo- 
nerade svartsmidena  och  nu  jem förde  dem  med  Forsbackas  med  fleres,  gläd- 
jande all  konstatera,  huru  ofantligt  denna  manufakturtillverkning  gått  framåt. 
1866  års  verktyg,  såsom  hammare,  släggor  och  landtbruksredskap  m.  m.,  voro 
i allmänhet  klumpiga  och  oändamålsenliga  samt  allt  annat  än  eleganta  och 
dessutom  af  fä  modeller,  under  det  atl  nutidens  äro  så  praktiskt  lätthandter- 
liga  och  »tingliga»,  som  deras  användning  tillåter,  och  af  en  massa  olika 
modeller,  samt  man  kunde  vara  frestad  säga  — nästan  väl  eleganta,  delvis 
spegelpolerade,  delvis  förgylda  eller  lackerade  i olika  glänsande  färger.  Det 
senare  gör  dem  ju  ej  bättre,  men  tiden»  vill  så  hafva  dem. 

Furudals  kettingfabrik.  Redan  på  1866  års  Stockholmsutställning  tillerkän- 
des fabriken  guldmedalj  och  hade,  innan  den  1884  flyttades  från  Furudals  bruk  ned  till 
Ljusne,  vunnit  rykte  för  att  tillverka  de  mest  pålitliga  skeppskettingar.  Den  eges  nu  af 
Ljusne-Voxna  aktiebolag  och  har  ej  efter  sin  flyttning  mist  något  af  det  välför- 
tjenta  anseende,  den  förut  egde,  naturligt  nog,  då  dess  kettingars  styrka  ocli  pålit- 
lighet vuxit  i jemna  steg  med  fartygens  tilltagande  storlek  och  kapteners  och  redares 
fordringar. 

Ivettingfab  riken,  som  är  den  äldsta  inom  vårt  land,  anlades  1757  vid  Furudal 
i Ore  socken  och  Dalarne,  och  hade  fabriken  att  glädja  sig  åt  en  för  den  tiden 
betydlig  inhemsk  marknad.  Kongl.  flottan  och  Kongl.  lotsverket  voro  då  verkets  största 
kunder.  All  ketting  tillverkades  för  hand  af  s.  k.  dubbelgarfvadt  lancashirejern *,  men  blef 
denna  ketting  gifvetvis  dyr,  då  densamma  utom  det  dyra  tillverkningssättet  och  mate- 
rialet äfven  hade  att  dragas  med  en  alldeles  för  lång  och  besvärlig  landsvägstransport. 
Ljusne-Voxna  aktiebolags  delegare,  som  i slutet  af  1870-talet  genom  köp  blefvo  egare 
till  Furudal,  insågo  till  fullo  olägenheten  af  att  vid  ett  så  långt  in  i landet  beläget 
verk,  som  Furudal,  tillverka  ketting,  och  nedflyttade  därför  såväl  smidet  som  smederna 
till  Norr-Ljusne  jernverk,  där  verket  nu  fortfarande  finnes  med  bibehållande  af  sitt 
ursprungliga  namn  »Furudals  kettingfabrik » . 

Dä  verket  1884  nedflyttades,  sysselsattes  10  mästersmeder  med  sina  10  drän- 
gar, 1 edsvuren  profvannästare  samt  2 profvarbiträden,  således  tillhopa  23  personer. 
Produktionen  var  1885  52,75  tons  handsmidd  ketting.  Är  1894  började  Furudals- 
fabriken  i likhet  med  sina  konkurrenter  att  inrätta  sig  för  maskinsmide,  och  är  nu 
arbetspersonalen  i hand-  och  maskinsmedjan  38  man.  Produktionen  för  1897  var 
400  tons.  Kettingsmidets  utveckling  vid  Furudals  kettingfabrik  har  sedan  1894  tagit 
en  rask  fart,  och  har  det  lyckats  fabriken  att  få  en  betydlig  export  på  Ryssland, 
Norge  och  Danmark.  Exportkettingen  är  i regel  handsmidd,  då  de  respektive  kun- 
derna. alltid  fordra  högsta  möjliga  prof  (Engelska  Lloyds  och  Franska  Veritas)  såsom 
vilkor  i sina  slutsedlar. 


I lock  först  då  denna  metod  införts  i landet. 


JER  N U T S T Ä I.  E N l N G A R N A . 


7117 


All  ketting  — till  kvilket  ändamål  den  än  skall  användas  — är  före  afsänd- 
ningen  underkastad  hydrauliskt  sträckprof. 

Vid  utställningen  hade  fabriken  en  montre  för  kettingsmide,  konstruerad 
af  utställningens  arkitekt  Fr.  Dahlberg  och  en  montre  för  llottningssmide, 
begge  välförsedda  med  utmärkta  fabrikat  och  med  strängast  kalldragna  och 
på  annat  sätt  profvade  kettingar,  visande  deras  oöfverträfflighet. 

Samma  bolag  hade  — ehuru  i annan  grupp,  än  den  som  tillhörde 
bergsjuryn  — utstält  ingeniör  Yngve  Lagervalls  hjelpbrytningsmaskin  lor  lan- 
cashirehärdar,  denna  sinnrika  inrättning,  som,  genom  att  den  gjort  denna 
smidesmetod  så’  mycket  lättsköttare  och  billigare  än  förut,  kommit  densamma 
så  till  hjelp,  att  man  kan  säga,  att  den  ingjutit  nytt  lif  och  nytt  lefnadsmod 
i dess  domnande  leder,  till  lycka  för  vårt  land  och  dess  bergshandtering. 

Grytjöls  bruks  aktiebolag.  Bolaget  innehar  Glrytj öls  bruk,  hvilket  är  be- 
läget i Hellestads  socken,  Finsponga  läns  härad  i Östergötland.  Bruket  erhöll  sina  första 
privilegier  1655  för  tack jernstill verkning  och  så  kalladt  osmundsmide.  Ar  1722  inrät- 
tades tillika  ett  manufakturverk  med  4 spikhammare.  Tackjernstillverkningen  nedlades 
1820,  och  efter  att  under  årens  lopp  hafva  genomgått  alla  graderna  af  tysk-,  franche- 
comté-  och  lancashiresmide  med  vällugn  och  räckverk,  förändrades  tillverkningen  1886 
till  tråddrageri,  hvaraf  sedan  utvecklats  en  del  manufakturer  af  tråd,  såsom  stål- 
möbler, paraplyspröt,  spik  och  stift  m.  m.  Arstillverkningen  af  dragen  tråd,  som  i 
början  var  400  tons,  utgör  för  närvarande  800  tons  af  dimensioner  från  12  till  0,1  mm. 
fyrkant  och  rundt.  Dragbleckens  antal  är  150,  hvaraf  6 grof  tråd  — 12  till  3 
mm.,  24  för  tråd  från  3 till  1 mm.  samt  120  för  finare  tråden.  Arbetarnes  antal 
utgör  c:a  100.  Tillverkningsvärdet  är  för  närvarande  pr  år  omkring  228,000  kronor. 

Bruket  hade  af  sina  tillverkningar  anordnat  en  så  smakfull  montre, 
att  bergsjuryn  beklagade,  det  den  ej  egde  rätt  att  utdela  pris  älven  för  den- 
samma, i hvilket  fall  den  skulle  gifvit  bruket  högt  pris  älven  derför.  Ut- 
ställningen bestod  af  jern-  och  ståltråd,  stängselnät,  jerntrådsduk,  stift, 
krampor,  linor,  stålmöbler  och  paraplyspröt  — allt  från  detta  verk  välkändt 
och  eftersökt  i allmänna  marknaden. 

Gysinge  aktiebolag  hade  stält  ut  vallonstångjern  och  till  detsamma 
användt  rent  dannemoratackjern,  begge  mycket  berömda  i England  och  här 
i Sverige  naturligtvis  högaktade. 

Hellefors  bruks  aktiebolag.  Bolagets  egendomar  äro  belägna  i nordligaste 
delen  af  Örebro  län  samt  i Vermlands  och  Kopparbergs  län,  innefattande  en  samman- 
lagd areal  af  120,000  tunnland  eller  60,000  har.  De  för  jern  till verkningen  nödiga 
malmerna  har  Hellefors  bruk  nästan  uteslutande  hemtat  ur  egna  grufvor.  Under 
30 -årsperioden  1866 — 1896  har  dess  gruf brytning  emellertid  undergått  betydande  för- 
ändringar, i det  att  vid  periodens  början  bruket,  dels  ensamt,  dels  som  delegare, 
bearbetade  en  mängd  fyndigheter  och  följaktligen  pä  h varje  ställe  tog  endast  en 
mindre  mängd  malm.  De  vigtigaste  gruffälten  voro  1866:  Fagerberg,  Björnhöjden, 
Svartvik,  Lomberget  och  Långban.  Dessutom  bröts  malm  pä  flere  andra  ställen,  såsom 
Smaltjärn,  Finnberget,  Ställberg  m.  fl.  Under  den  gångna  30-ärsperioden  ha  de  flesta 
af  dessa  grufvor  blifvit  nedlagda,  i det  endast  de  i Fagerberg,  Svartvik  och  Långban 


fortfarande  bearbetas.  Då  emellertid  malmbehofvet  alltjemt  stigit,  bar  dels  brytningen 
i dessa  mera  forcerats,  och  dels  har  bolaget  inköpt  delar  i flere  andra  gruffält,  såsom 
Sikberg,  Rosberg,  Slåtterberg  och  Haf sjöberg.  Därjemte  liafva  ett  par  sedan  länge  till- 
baka ödeliggande  grufvor  upptagits,  nämligen  Jernåsgrufvan  och  Haggrufvan,  den 
senare  i Hjulsiö  och  den  förra  i Hellefors  socken.  Några  andra  fyndigheter  hafva 
under  kortare  tid  bearbetats,  men  åter  blifvit  nedlagda. 

I de  flesta  grufvorna  har  igensättningsbrytning  införts.  Endast  i Hafsjöberg, 
Jernåsgrufvan  samt  Haggrufvan  användes  pallbrytning  i öppna  rum. 

År  1866  användes  vid  Hellefors  4,230  tons,  1876  13,850,  1885  19,190  och 
1897  20,261  tons. 

Vid  slutet  af  1860-talet  användes  som  brännmaterial  nästan  uteslutande  träkol. 
Konsumtionen  häraf  utgjorde  1866  474,680  hl.,  värderade  till  20  å 25  öre  pr  hl. 
Dessutom  användes  1,300  hl.  stenkol.  Förbrukningen  af  bränsle  har  sedan  den  tiden 
stigit  ofantligt.  Träkolsförbrukningen  har  nära  fördubblats. 

Är  1897  användes  sålunda: 


6 km. 


803,600  hl.  träkol,  55,000  hl.  torf  och 

64,400  stenkol,  , 250,000  ved. 

Träkol  och  ved  erhållas  ur  egna  skogar,  och  torfven  tages  i en  mosse  belägen 
norr  om  Hellefors. 

År  1866  hade  Hellefors  bruks  aktiebolag  i gång  två  masugnar,  Silken  30 
km.  NO.  om  samt  Elf  sjöhyttan  lika  långt  NV.  om  liufvudbruket.  En  profil  af  den 
senare  bifogas  och  visar,  att  den  var  efter  nutida  förhållanden  liten.  Silkshyttan 
var  emellertid  ännu  mindre  och  af  äldre  konstruktion.  Blåsningarna  varade  i början 
c:a  200  dygn  pr  är,  med  en  produktion  af  c:a  9,3  tons.  Blästertemperaturen  var 

180  å 200°  C.  och  kolåtgången  6,6  å 7 hl.  pr  100  kg.  tackjern.  Under  den  föl- 

jande tiden  utsträcktes  vid  Elf  sjöhyttan  blåsningstiden  till  så  godt  som  hela  året  och 
dygnsproduktionen  ökades.  Då  emellertid  tackjernsbehofvet  ytterligare  steg  och  Silks- 
hyttan ej  längre  kunde  motsvara  de  ökade  fordringar,  som  stäldes  på  den,  beslöts  i 
början  af  1870-talet  anläggningen  af  en  ny  modern  masugn  vid  Säfvenfors,  12  km. 
norr  om  Hellefors.  Den  blef  färdig  och  pådrogs  1883;  samtidigt  slopades  Silkens 
masugn.  Under  följande  13  år  tillverkade  bruket  sitt  tackjern  vid  Säfvenfors  och 
Elfsjöhyttan.  1896  nedlades  den  sistnämnda  såsom  liggande  alltför  aflägset,  och  tillverk- 
ningen flyttades  till  det  1895  inköpta  Sikfors,  hvars  masugn  under  1898  ombygts. 

Dess  profil,  utvisande  en  fullt  modern  masugn,  är 
i närstående  figur  ritad  utomkring  1866  års  mas- 
ugnsprofil. 


Masugn 

Årtal 

Dygn 

Tillverkning 

tons 

pr 

dygn 

Elfsjöhyttan  

1867 

187 

1.252 

6,7 

1876 

364 

3,905 

10,7 

1885 

360 

3.753 

10,4 

1895 

363 

3,706 

10,2 

Silken  

1867 

204 

2,350 

11,5 

1876 

282 

2,459 

8,7 

1879 

294 

2,647 

9,0 

Säfvenfors  

1883 

356 

5,849 

16,4 

1890 

270 

4.224 

15, G 

1897 

356 

4,625 

13,0 

./  E R N l ' TS  TÄ  1. 1,  N I N G .4  R X .4 . 


7!)!* 


Det  vid  bruket  producerade  smidesjernet  tillverkades  i början  af  perioden  ute- 
slutande medels  lancashiremetoden.  Detta  smide  var  fördeladt  på  tre  ställen,  näm- 
ligen Hellefors  med  4 härdar,  Karlsdal  20  km.  NO.  därom  med  4 härdar  och  Gustafs- 
ström  40  km.  NV.  från  Hellefors  med  1 härd.  Är  1867  utbyttes  de  förut  begagnade 
enfonnshärdarna  mot  2-forms,  och  en  ny  härd  uppsattes  vid  Gustafsström  1869.  I 
början  af  1870-talet  bygdes  på  samma  ställe  ytterligare  en,  hvarigenom  hela  antalet 

uppgick  till  11  stycken.  Är  1884  uppbygdes  vid  Hellefors  en  8-tons  martinugn,  som 

pådrogs  i januari  1885,  då  samtidigt  smidet  vid  Karlsdal  nedlades.  Är  1891  upp- 
bygdes ytterligare  en  martinugn,  likadan  som  den  första,  och  härdarna  vid  Hellefors 

slopades.  Slutligen  upphörde  1896  smidet  vid  Gustafsström  för  att  flyttas  till  det 
mera  närbelägna  Sikfors,  där  för  närvarande  4 härdar  finnas  i gång.  De  tekniska 
förändringar,  lancashiresmidet  under  dessa  år  undergått,  bestå  hufvudsakligen  i,  att 
tack j ernspåsättn i n^eU  ökats.  Den  bestod  vid  enf ormshärdarna  af  c:a  85  kg.,  men 
ökades  redan  vid  öfvergången  till  2-formshärdar  till  110  kg.  Sedan  har  den  ytter- 
ligare ökats  till  först  120  kg.,  derpå  130  kg.  och  slutligen  1897  efter  införande  af 
Lagervalls  mekaniska  hjelpbrytare  till  150  kg.  Resultatet  häraf  har  visat  sig  dels 
däri,  att  årliga  utsmidet  pr  härd  ökats  från  470  å 500  tons  i slutet  af  1860-talet, 
till  600  tons  1895  och  omkring  750  tons  1897  och  dels  i minskad  kolåtgång.  Denna 
utgjorde  1867  5,77  till  6,20  bl.  pr  100  kg.  och  1897  3,4(5  hl.  pr  100  kg.  Af- 
bränningen  har  däremot  stigit  något,  i det  att  tackjernsåtgången  till  100  kg.  srnält- 
jern  ökats  från  115  till  117  kg.  Under  några  år  på  1880-talet  begagnades  3-f orms- 
härdar och  bortlades  åter. 

Martin-,  smält jerns-  samt  stångjerns-  och  finjernstillverkningarna  i tons  under 
perioden  1867-1897: 


År 

Smältjern 

Martingöten 

Stång-  och 
finjern 

1867 

2.930 

3,924 

1876  

5,224 

— 

4,370 

1885  

4,902 

1,818 

5,169 

1897  

2,325 

11,087 

8.922 

Är  1866  funnos  vid  Hellefors  följande  förädlings  verk : 1 gröfre  stångjerns- 
valsverk,  1 plåtvalsverk,  1 ånghammare,  1 brännstålsugn  samt  gjuteri  och  mekanisk 
verkstad. 

Produktionen  bestod  af  gröfre  stångjern  och  lättare  räls.  Dessutom  tillverkades 
något  plåt  och  brännstål,  så  1866  123  tons  gröfre  plåt,  deraf  75  tons  ångpanneplåt 
samt  15  tons  brännstål.  De  sista  åren  af  1860-talet.  uppsattes  ett  nytt  valsverk  för 
medelgroft  stångjern.  I midten  af  1870-talet  borttogos  plåtvalsverket  och  ångham- 
maren, och  i stället  bygdes  1877  ett  fin-  och  trådvalsverk  med  5 par  stolar  utom  2 
par  förvalsstolar,  drifvet  af  en  175  hkr.  turbin.  Samtidigt  med  den  första  martin- 
ugnen  uppsattes  1884  götvalsverk,  drifvet  af  en  turbin  på  150  hkr.  Är  1887  om- 
bygdes  finvalsverket,  så  att  det  kom  att  bestå  af  6 par  stolar  med  kontinuerliga  för- 
valsar. Drifkraften  tillökades  därvid  med  120  hkr.  till  295  hkr.  medels  kraftledning 
från  ett  c:a  300  m.  nedanför  valsverken  beläget  fall.  Därjemte  bygdes  ett  universal- 
valsverk. 1891  förändrades  slutligen  det  medelgrofva  stångj er nsvals verket  till  ett  mera 
modernt  mediumvalsverk . 

Den  vid  Hellefors  använda  drifkraften  utgör  inalles  760  hkr.,  som  uteslutande 
lemnas  af  Svartelfven. 

Ofvanstående,  utgörande  utdrag  al'  en  berättelse,  benäget  meddelad  från 
bolaget,  utgör  det  mest  talande  beviset  för,  bvilka  kolossala  ansträngningar 

102 


JEli  X UTS  T .4  I.  L N I X G A R X A . 


800 


de  svenske  jemverksegarne  måst  göra  under  de  gångna  åren,  och  livilket  in- 
sättande af  kapital  och  arbete,  som  kräfts  för  att  under  dåliga,  bekymmer- 
samma tider  hålla  handteringen  vid  bruken  uppe  och  rädda  den  svenska 
jernindustrien  från  att  förintas  af  den  utländska.  Men  tillfredsställelsen  för 
Hellefors  ledare,  disponent  E.  Grönvall  och  bergsingeniör  S.  Svedberg,  måste 
ha  varit  så  mycket  större,  då  de,  efter  att  ha  lyckats  genomdrifva  ändringarna 
och  förstoringarna  under  de  dåliga  åren,  och  de  goda  ändtligen  infunno  sig, 
kunde  i det  utmärkta  verket  fördubbla  tillverkningarna. 

bolagets  utställning  i Stockholm  visade  prof  på  dess  ofvan  omtalade 
malmer,  dess  jern-  och  stålfabrikat,  såsom  tackjern  af  olika  sättningsgrader 
och  sammansättningar,  lancashiresmältstycken  och  d:o  jern  af  slaggren  och 
segaste  beskaffenhet,  martinstål,  hårdt  och  mjukt,  täflande  i godhet  med  det 
bästa  i vårt  land,  tråd  och  verktyg  m.  m.  Dessutom  presterades  en  mängd 
kvalitetsprof,  bevisande  materialets  utmärkthet,  alltsammans  ordnadt  på  smak- 
fullaste sätt,  görande  bolagets  montre  till  en  verklig  prydnad  för  utställningen. 

Hofors  aktiebolag'.  Hofors  jernverk,  som  är  det  äldsta  i provinsen  Gestrik- 
land,  anlades  nnder  förra  delen  af  1600-talet  vid  det  vattendrag,  som  utgör  aflopp 
för  sjöarna  Hinsen  och  Hy  en  med  deras  vattenområde.  I likhet  med  en  mängd  andra, 
små  jernbruk  i trakten  erhöll  Hofors  sina  malmer  från  Torsåkers  grufvor,  som  för 
gamla  tiders  små  tillverkningar  gåfvo  rikligt  med  malm.  I mån  som  tillverkningarna 
ökades  i masugnar  och  smedjor,  började  dock  äfven  malmer  från  Norberg  att  användas 
och  senare  äfven  från  Bispberg  och  Vesterbergslag. 

Egarne  af  Hofors  dels  nybygde,  dels  förvärfvade  genom  köp  ett  flertal  af 
ortens  små  jernverk  och  drefvo  en  omfattande  jerntillverkning  efter  de  på  olika  tider 
brukliga  metoderna  vid  Hofors,  Robertsholm,  Montrose,  Hammarby,  Kungsgården, 
Kungsfors,  Uhrfors  och  Kratten,  förutom  vid  ett  antal  masugnar,  hvari  de  egde  och 
brukade  större  eller  mindre  andelar.  De  beköfliga  träkolen  erhöllos  till  öfvervägande 
del  från  egna  skogar.  Så  länge  alla  transporter  skedde  med  dragare  eller  sommartid 
delvis  på  sjöarna,  måste  dock  tillverkningarna  blifva  ganska  begränsade,  och  först 
efter  jern  vägars  byggande  genom  orten  kunde  en  mera  koncentrerad  tillverkning  börjas. 
Lancashiresmide  drefs  i stor  utsträckning  från  metodens  införande  i Sverige  och  till 
dess  på  1870-talet  tillverkningen  af  götmetall  på  bessemermetoden  vunnit  allt  mera 
insteg,  då  förarbetena  för  anläggande  af  ett  bessemerverk  vid  Hofors  började.  Detta 
färdigbygdes  jemte  2 nya  masugnar  och  ett  götvalsverk  på  1880-talet,  och  i samma 
mån  som  tillverkningen  således  ökades  och  koncentrerades  vid  Hofors,  nedlades  lan- 
cashireverken,  så  att  denna  tillverkning  slutligen  fullständigt  upphörde. 

För  att  erhålla  tillräcklig  drif kraft  för  verken  vid  Hofors  sammanfördes  genom 
kanalisering  och  tubledning  tillgängliga  vattenmängden  till  ett  92  fots  fall.  De  från 
göt  vid  Hofors  utvalsade  ämnena  transporterades  till  Kungsgården  för  valsning  till 
stångjern,  fin  jern  eller  träd.  Då  därvarande  valsverk,  som  i sammanhang  med  såg- 
verk drefs  med  ånga  och  ursprungligen  var  bygdt  för  valsning  af  lancashirejern,  icke 
kunde  motsvara  de  fordringar,  som  numera  ställas  på  längder  och  dimensioner  af  göt- 
metall  för  export,  blef  nödvändigt  att  bygga  nya  valsverk,  som  förlädes  till  de 
vid  Hofors  redan  befintliga  verken.  Dä  emellertid  den  där  tillgängliga  vattenkraften 
var  för  tidigare  behof  disponerad,  måste  mera  kraft  tillföras,  och  skedde  detta 
genom  elektrisk  öfverf öring  från  ett  i samma  vattendrag  genom  kanalisering  och  tub- 
ledning uttaget  30  meter  högt  vattenfall,  beläget  c:a  2,5  km.  från  Hofors.  Medels 
6 turbiner  kunna  där  uttagas  c: a 1,400  hkr.  för  valsverk,  hjelpmaskiner  och  meka- 


.1  /•;  /;  N I ' T S TÅ  L /.  K I V G A /i  JV  A . 


801 


nisk  verkstad,  ocli  blefvo  således  8 af  Hofors  valsverk  de  första  någonstädes  uteslu- 
tande på  elektrisk  väg  drifna  valsverk. 

Jernverket,  som  numera  eg'es  af  Hofors  aktiebolag,  utgöres  af  2 masugnar, 
bessemerverk  med  2 konvertrar,  en  basisk  martinugn,  göt-,  medium-,  tråd-  och  lin- 
valsverk,  2 hydrauliska  pressar,  ånghammare  och  luftfjederhammare  samt  erforderliga 
hjelpmaskiner.  Alla  dessa  verk  äro  sammanförda  i en  större  byggnadskomplex.  Vid 
verket  finnas  äfven  gjuter  i och  mekanisk  verkstad.  Af  masugnarna,  som  arbeta  uteslu- 
tande med  träkol,  har  den  ena  öppet,  men  den  andra  slutet  (Tholanders)  uppsättnings- 
mål  för  gasens  fullständiga  tillgodogörande.  Chargernas  i bessemerverket  storlek  är 

8.5  å 4 tons.  Martinugnen  för  15  tons  charger  eldas  med  gas,  uteslutande  framstäld 
af  ved  för  uppnående  af  högsta  kvalitet. 

Ungefärliga  årstill verkningarna  äro:  11,000  tons  tack j em,  18,000  tons  bes- 
semer-  och  martingöt  samt  15,000  tons  smid  t,  valsadt  eller  pressadt  gods  såsom  slut- 
produkt. C:a  500  arbetare  sysselsättas  direkt  vid  jernverket  förutom  dem,  som  arbeta 
i grufvorna  och  skogarna.  Drif kraften  erhålles  dels  från  ofvannämnda  2 vattenfall  af 

27.5  och  30  meters  höjd  med  turbiner  på  tillsammans  2,900  hkr.,  dels  från  7 ång- 
pannor på  tillsammans  500  hkr.,  deraf  8 pannor  tillgodogöra  afgående  värmen  från 
vällugnarna. 

Hofors  produkter  utgå  från  verket  till  hufvudsaklig  del  i form  af  ämnesgods 
och  stå  i kvalitet  och  renhet  bland  de  bästa  i Sverige  tillverkade,  då  därtill  uteslu- 
tande prima  råmateriel  användes.  Största  delen  exporteras  till  manufakturbehof,  som 
kräfva  bästa  götmetall.  Utom  jernverket  drifves  vid  Uhrfors  en  hästskofabrik. 

Till  ofvanstående  beskrifning,  som  benäget  lemnats  af  öfveringeniör 
G.  Odelberg,  bör  fogas,  all,  då  bankdirektör  K.  Wallenberg  och  disponenten 
P.  Ericson  i samråd  med  öfveringeniören  beslöto  förorda  de  nya  valsverkens 
drifvande  medels  elektrisk  kraftöfverföring  — ett  djerft  steg,  som  mången 
under  senare  år  tänkt  på,  men  ingen  vågat  taga  — , så  ristade  de  i jernhand- 
teringens  annaler  en  runa,  som  för  alltid  skall  bedra  deras  namn.  Det  var 
ett  steg,  så  betydelsefullt  för  den  svenska  jernindustriens  framtid,  att  man 
väl  kan  ana,  men  ej  öfverskatta  dess  välgörande,  kraftskänkande  verkan. 

Bolagets  utställning  i Stockholm  bestod  af: 

Malmer  från  Nyängs-,  Penning-,  Myggbo-,  Gösk-,  Gröndals-  och  Bisp- 
bergsgrufvorna ; kalk  från  Nyängsbrottet;  tackjern  för  bessemer-  och  martin- 
metoderna;  göten  dels  afslagna,  dels  klufna,  af  olika  kolhalter  af  bessemer- 
och  martinmetall  för  visande  af  textur  och  täthet;  valsad  och  smidd  götmetall 
af  olika  dimensioner  och  kolhalter;  kvalitetsprof  å kallt  gods  i form  af  dub- 
belböjda  eller  spiralvridna  stänger  från  51  rundt  eller  fyrkant  af  låga  kol- 
halter, och  knutar  af  från  2l/3"  rundt  af  låga  kolhalter,  ned  till  3/lp"  rundt 
af  hårdaste  stål,  plåtar  och  ihåliga  cylindrar  från  1"  till  l/4"  godstjocklek, 
dubbel-  och  fyrdubbelvikta,  samt  plattor  af  1"  tjocklek  varmstukade  i en 
värmning  från  18"  långa  maskincylindrar;  valsad  och  dragen  tråd  i ringar; 
brottprofsserier  af  valsad  och  smidd  bessemer  och  martin ; sträckprofsserier 
af  valsad  och  smidd  bessemer  och  martin;  svetsningsprof  af  olika  kolbalter, 
9 stycken  tillsammans;  valsade  rör  från  5"  till  1 !/4"  i diameter;  kvalitetsprof 
å rör  i kallt  tillstånd,  utsprängningar,  hopstukningar,  vikningar  och  knyt- 


./  E li  N r T S TÅ  E I . N I N G ,4  Ii  N .4 . 


802 


ningar;  sträckprofsserier  å valsade  rör;  hästskor  al’  brukliga  modeller  och 
storlekar,  äfven  af  aluminium,  samt  hofslagarredskap. 

Af  de  i riklig  mängd  förekommande  analyserna  och  sträck profsserierna 
anföres  till  följd  af  bristande  utrymme  här  endast  en  del  i kortaste  samman- 
drag, d.  v.  s.  i tabellform. 


Analyser  å tackjern. 


T ackjer n ssort 

Kemiskt 

bundet 

kol 

Grafit 

Mangan 

Kisel 

Fosfor 

Svafvel 

Martintackjern. 

Grått 

0.26 

3.0  4 

0,68 

0,8  8 

0,0  2 0 

0, 0 0 4 

Grått 

0,60 

3,5  7 

0,4  7 

0,6  3 

0,018 

0,0  0 2 

Halfhvitt  

3,12 

1,07 

0,5  9 

0,4  2 

0,0  17 

0,0  0 2 

Helhvitt  

4,00 

0,0  5 

0,3  6 

0,20 

0,016 

0,004 

Hel  h vitt 

4,0  8 

0, 1 3 

0,2  8 

0, 1 1 

0,0  16 

0,0  0 3 

Bessemertackjern. 

a 

1,42 

2.0  o 

3,0  6 

0,9  7 

0,0  1 9 

sp. 

b 

1,13 

3,23 

2,98 

0,95 

0,0  1 9 

sp. 

Såsom  af  ofvanstående  analyser  synes,  tillverkar  Hofors  »prima-prima» 
tackjern,  hvad  såväl  fosfor-  som  svafvelhalterna  angår  och  såväl  till  sin  sura 
bessemer  som  sin  basiska  martin. 


Normalanalyser  och  mediumhållfasthetsprof  å Hofors  martin- 
och  bessemermetall 


Stål-  eller  Kemiskt 

bundet 

jernsort  kol 

Mangan 

Kisel 

Fosfor 

Svafvel 

Hållfasthet 
i kg.  prmm" 
och  1(3  mm. 
diameter 

Tänj  barhet 
i % på  200 
mm.  mät- 
längd 

Martin  0,io 

0,3  0 

0,0  0 5 

0,0  1 5 

0,u  l o 

35,4 

28,2 

0, 1 5 

0,3  4 

0, 0 0 6 

0,0  1 8 

0,0  0 8 

41,9 

2<i,i 

0,20 

0,3  8 

0,0  0 8 

<1,0  2 0 

0, 0 0 5 

13,9 

25,8 

0.3  0 

0,40 

0,01  2 

0,0  2 2 

0,0  0 4 

48,3 

24,6 

0,40 

0,4  2 

0,o  20 

0,0  2 3 

<1,003 

48,8 

25,2 

0,5  0 

0,4  2 

0,025 

0,0  2 3 

0,  0 0 3 

58,7 

20,5 

0,6  0 

0,4  0 

<1,0  3 5 

0,0  24 

sp- 

07,9 

15,5 

0,70 

0,3  8 

0,045 

0,0  2 4 

sp. 

81.7 

11,8 

0,8  0 

0,3  8 

<1,050 

0,0  24 

sp. 

<11,0 

0,4 

0,9  0 

0,40 

0,05  5 

0,0  2 4 

SJ). 

103,6 

7,5 

1,00 

0,42 

< 1, 0 6 0 

<1,024 

sp. 

102,7 

G 2 

1,10 

0,45 

0,06  5 

0,0  2 4 

sp. 

‘11,9 

3,2 

1,20 

0,47 

<1,070 

0,0  2 4 

sp. 

88.9 

2,3 

1,30 

0,50 

0,0  8 0 

0,0  24 

sp- 

70,8 

1,1 

./  E Ii  V ( "I  S T Ä I,  I.  S I .V  G .4  Ii  N A . 


803 


Stal-  eller 
jernsort 

Kemiskt 

bundet 

kol 

Mangan 

Kisel 

Fosfor 

Svafvel 

Hållfasthet 
i kg.  pr  mnr 
oc  h 16  min. 
diameter 

Tänjbarlut 
i % på  200 
mm.  mät 
längd 

Bessemer 

0,  i o 

0, 1 6 

0,0  0 8 

0,0  2 8 

0, ooö  ä 

36,8 

30,5 

0, 1 5 

0,18 

0,0  1 2 

0,0  2 7 

sp. 

30,5 

20,o 

0,2  0 

0,2  0 

0. 0 1 6 

0,0  2 6 

sp. 

42,7 

26,2 

0,3  0 

0,2  2 

0,018 

0,0  2 6 

sp. 

40,1 

22,6 

0,4  0 

0,2  4 

0, 0 2 0 

0,0  2 5 

sp. 

50,5 

22,5 

0,50 

0,2  6 

0,0  2 4 

0,0  25 

sp. 

65.3 

15,3 

0,6  0 

0,28 

0,0  2 8 

0,0  2 4 

sp. 

71,i 

13,3 

0,7  0 

0,2  9 

0,0  3 0 

0,0  2 3 

sp 

70,6 

12,7 

0, 8 0 

0,3  0 

0,0  3 2 

0,0  2 2 

sp. 

80,i 

6,2 

0,9  0 

0,3  2 

0,0  3 6 

0,0  21 

sp. 

05,o 

4,9 

1,00 

0,3  4 

0,040 

0,0  2 0 

sp. 

102,5 

5,0 

1,10 

0,3  6 

0,044 

0,0  2 0 

sp. 

105,7 

4,0 

1,20 

0, 3 8 

0,0  46 

0,0  2 0 

sp. 

— 

— 

1,30 

0,40 

0,0  4 8 

0,0  2 0 

sp. 

— 

— 

Tyvärr  voro  samtliga  sträckningsprof  å dessa  utmärkta  stålsorter  till- 
tagna i den  ovanliga  dimensionen  16  mm.  diameter,  hvarför  det  är  svårt  att 
uppställa  kvalitetsforinel  för  dem  till  jemförelse  med  andra  sträckprof. 

Hults  bruk.  Detta,  som  uppfördes  i början  af  1700-talet  i Östergötland, 
Qvillinge  socken,  dref  ända  till  medio  af  1880-talet  hufvudsakligen  stångjerns-  och 
spiksmide.  Då  började  emellertid  egaren,  brakspatron  Gunnar  Ekelund,  med  utöfvandet 
af  yxtillverkning  på  amerikanskt  vis,  hvilken  tillverkning  han  strax  förut  sjelf  stu- 
derat och  inöfvat  sig  uti  i Förenta  Staterna,  och  med  otrolig  energi  lyckades  han  efter 
träget  arbete  inöfva  sina  svenska  yxsmeder,  så  att  de  ej  blott  tillverka  yxorna  bättre 
utan  till  och  med  billigare  än  sina  amerikanska  kamrater.  Tack  vare  herr  Ekelunds 
framgångsrika  arbete  på  denna  väg,  kafva  ock  alla  hans  svenska  konkurrenter  tvingats 
öfver  till  att  likaledes  antingen  frångå  eller  ock  betydligt  förbättra  sina  gamla  oftast 
opraktiska  yxmodeller,  på  samma  gång  som  man  i flertalet  yxfabriker  lyckats  studera 
ut  allra  bästa  sammansättning  å stål  för  dylika  eggjern,  så  att  inga  utländska  yxor 
tåla  så  fruktansvärda  huggprof  som  de  svenska. 

Bruket  tillverkar  visserligen  en  mängd  andra  sorters  redskap  också, 
men  på  bergsbruksafdelningen  i Stockholmsutställningen  hade  det  placerat 
endast  yxorna,  men  dessa  ock  i en  ytterst  rikhaltig  kollektion  af  olika  mo- 
deller, hland  hvilka  de  förnämsta  voro  de  fyra  amerikanska,  en  klyfyxa,  en 
dubbeleggad,  en  täljyxa  och  en  handyxa;  de  svenska,  Kia-,  Sala-,  Vermlands-, 
Vestergötlands-  och  Elfverumshuggyxmodellerna ; täljyx-,  Vira-,  Vermlands-, 
Vestergötlands-,  Piteå  och  Norrbottens  hand  yxmodeller ; samt  dessutom  4 
stycken  spanska,  1 dansk,  2 norska  och  en  afrikansk  yxmodell. 


804 


./  E R NU  T S TÄL  L N I N G A R N .4 . 


Härryds  bruk.  Vid  tiden  för  förra  Stockholmsutställningen  hade  detta 
bruk  blott  ett  år  haft  i gäng  sin  då  nybygda  masugn  för  tillverkning  af 
tackjern  af  sjö-  och  myrmalmer,  men  hade  då  många  medtäflare  inom  Sverige 
i denna  sort  af  jerntillverkning.  Af  dessa  liafva  de  flesta  under  de  sedan 
gångna  30  åren  försvunnit,  och  Härryds  masugn  är  nu  en  af  de  ytterst  få, 
som  förfarande  blåsa  tackjern  af  Sveriges  dock  till  gjutgodsframställning  så 
ytterst  lämpliga,  om  ock  fattiga  sjömalmer. 

Å detta  tackjern  funnos,  åtminstone  då  juryn  passerade,  ej  vare  sig 
analyser  eller  hållfasthetsprof  utlagda,  men  detsamma  utmärkte  sig  för  ett 
synnerligt  lint  och  vackert  gry,  och  det  däraf  förfärdigade  gjutgodset  för 
en  särdeles  vacker  yta  och  skarpt  utflytande  i formen,  så  att  beggedera  i 
dessa  afseenden  godi  kunde  kallas  förstklassiga.  Bruket  består  nu  förutom 
af  masugnen,  af  gjuteri,  mekanisk  verkstad,  tråddrageri  och  manufaktursmedja. 

Larsbo-Norns  aktiebolag.  Detta  innehar  Vikmanshytte  bruk  med  masugn, 
degelstålverk  med  tvenne  18  deglars  ugnar,  ånghammarsmedja  och  manufaktursmedja; 
Norns  bruk  med  masugn  och  mekanisk  verkstad,  samt  Larsbo  bruk  med  smältsmedja 
innehållande  4 lancashirehärdar  och  stångjernssmedja;  hvarjemte  bolaget  eger  hälften 
i Ramnäs  valsverk. 

Vid  det  förstnämnda  bruket  tillverkades  1897  af  tackjern,  blåst  af  malm  från 
Stora  Bispbergs  grufva,  c:a  400  tons  degelgjutstål  på  den  s.  k.  Uccatiimetoden,  d.  v.  s. 
en  degelstålsprocess,  där  granrderadt  tackjern  blandadt  med  malm-  och  kolpulver  ned- 
smältes i grafitdeglar  till  stål  af  mellan  0,6  och  1,7  % kolhalt  i varierande  hårdhets- 
grader.  Detsamma  levereras  ock  försatt  med  krom  och  volfram  för  vissa  ändamål. 
Af  de  så  erhållna  götena  förfärdigas  smidt  verktygsstål  af  alla  dimensioner,  valsad 
och  dragen  tråd,  grufsläggor  och  stenredskap,  kvarnhackor,  verktygshammare,  släggor 
och  andra  smidesredskap,  skärprullar  för  träsliperier,  stansar  m.  fl.  olika  sorters  red- 
skap och  dessutom  mindre  stålgjutgods. 

Af  alla  dessa  olika  fabrikat  funnos  i brukets  utställning  felfria  ut- 
märkta exemplar  som  vanligt,  och  likaledes  hade  som  vanligt  vid  detta 
bruks  utställningar  den  utställningsbesökande  allmänheten  tillfälle  att  förvåna 
sig  öfver  de  af  fackmännen  sedan  långliga  tider  tillbaka  beundrade  Vikmans- 
hytte grufsläggorna,  dem  våra  grufkarlar  pläga  benämna  outslitliga. 

Laxå  bruks  aktiebolag.  Detta  innehar  de  trenne  jernverken  Laxå,  Stora 
Lassåna  och  Bofors,  med  masugn  och  smältsmedja  vid  det  sistnämnda,  lancashire- 
smedja,  grof-  och  finvalsverk  samt  klippspiksfabrik  vid  det  förstnämnda  och  lancashire- 
samt  manufaktursmedja  vid  Stora  Lassåna. 

De  siffror,  bolagets  nitiske  och  kunnige  chef,  brukspatron  C.  C:son  Lindberg, 
lemnat,  och  h vilka  återfinnas  i tabellform  här  nedan,  kan  han  med  berättigad  stolthet 
meddela,  på  samma  gång  de  utgöra  det  bästa  bevis  för  sanningen  af  påståendet  i 
inledningen  till  denna  afhandling  af  utställningsberättelsen : Trots  höjda  arbetslöner, 
malm-  och  kolpris  och  fallande  försäljningspris  lefver  och  frodas  svenska  jernliand- 
teringen  ännu,  tack  vare  dess  ledares  trogna,  ifriga  arbete. 


./  /•;  R N U TS  T A 1. 1.  X I X G .4  II  X .4 . 


805 


Tillverkningssiffror  för  år 

1866 

1897 

Ta  ckjerns  produ  k tion  ■ tons  

1,507 

6,294 

Kolåtgång  i hl.  pr  ton 

67 

56 

Tillverkningspris  pr  ton  i kr 

67,90 

53,  so 

Smältshjckeproduklion  : tons  

1,564 

7,194 

Kolåtgång  i hl.  pr  ton 

68 

31,5 

Tillverkningspris  pr  ton  i kr 

106,  so 

92,80 

Valsjernsproduktion : tons  

2,176 

6,330 

Tillverkningspris  pr  ton  i kr 

142,80 

126.7  0 

Bolagets  utställning  utgjordes  af  jernmaliner,  tackjern,  smältstycken, 
stångjern  och  trådspik;  smältstyckena  och  stångjernet  utgörande  prof  på  ett 
bland  landets  allra  linaste  och  bästa  lancashirejern. 

Lesjöfors  aktiebolag.  Detta  eger  Lesjöfors  bruk  med  martinverk,  smält- 
smedja  med  2 lancaskirekärdar,  grof-  oek  finvalsverk,  stångjernssmedja,  gjuteri,  meka- 
nisk verkstad,  tråddrageri,  manufaktursmedja  ock  linslageri ; Långkanskytte  bessemerverk 
ock  stor  del  i Långbanskytte  masugn  ock  kan  också  uppvisa  för  den  svenska  jernkandte- 
ringens  utveckling  talande  ock  vackra  siffror,  ock  är  detta  bruk  tack  vare  brukspatron 
A.  Ros  — dess  ledare  under  kela  3 O-årsperioden  — ett  af  de  allra  första,  som  öfver- 
gått  till  att  fullständigt  manufakturera  sitt  jern  ock  stål  till  den  mängd  olika  utmärkta 
varor,  dem  vi  kade  tillfälle  att  beundra  i 1897  års  utställning.  Ingeniörerna  kafva 
vexlat  vid  detta  verk,  men  till  lycka  för  bolaget  och  hela  vårt  bergsbruk  kar  samme 
man  med  den  skarpa  blicken  ock  jernsega  viljan  fört  verket  framåt  på  den  väg,  alla 
de  svenska  bruken  borde  slå  in,  nämligen  på  manufaktureringens. 

I Lesjöfors  rapport  till  denna  berättelse  stå  bland  andra  ock  följande  tänk- 
värda ord:  »För  att  visa  kvad  äfven  ett  af  Sveriges  mindre  jernbruk  måste  kosta  på 

sig,  för  att  följa  med  sin  tid,  kan  nämnas,  att  under  ifrågavarande  år  (1866  — 1897) 
utbetalts  öfver  1,400,000  kronor  till  byggnader  och  reparationer  vid  Lesjöfors-Lång- 
banshyttan  — i sanning  ord,  som  kunna  gifva  med  jernkan dteringen  obekante  ett  litet 
begrepp  om,  kvad  tankearbete,  mod  ock  kraft  våra  jernverkschefer  utvecklat  under 
denna  periods  många  dåliga  år. 

Lesjöfors  kade  länge  fabricerat  litet  manufaktur,  men  först  på  1880-talet  öfver- 
gick  det  till  manufaktureringen  såsom  hufvudsak,  kvilken  öfvergång  nu  sä  fullständigt 
genomförts,  att  af  1897  års  försäljningssumma  1,100,000  knappast  50,000  kronor 
belöpa  sig  på  ej  fullt  färdiga  produkter. 


Lesjöfors  b r u k 

1866 

1897 

hade  härdar  i gäng  

4 

1 

» martinugn  i gång  

— 

1 

brännstålsugn  i gång  

1 

— 

» tillverkning  af: 

lancashirejern kg. 

1,558,324 

169,079 

mart  ingöt » 

— 

3,596,628 

martingjutgods  

— 

64.193 

./  E R K V TS  T Ä I.  L N INGA  R S A . 


80  G 


Lesjöfors  bruk 

1886 

1887 

brännstål  

...  kg. 

84.717 

smidt  stål  

...  » 

— 

260,144 

valsverksprodukter 

...  » 

1.448,058 

2,694,708 

gjutgods  (tackjerns) 

» 

74,727 

1 58,400 

dragen  tråd 

» 

474,341 

1 ,990,749 

linor 

...  » 

51,968 

228,746 

spik  

...  » 

85,015 

— 

stålmanufaktur  

» 

35,500 

1 ,090,141 

hade  antal  arbetare  

90 

442 

utbetalte  arbetslöner 

...  kr. 

40,000 

325,000 

i summa  försäljningsvärde 

...  >» 

392,000 

1,100,000 

Manufakturarbetarnes  löner  liafva  stigit  så,  att  en  dylik  mi  t j enar  dubbelt,  ja 
mera  än  dubbelt  mot  1866,  medan  manufakturvarornas  försäljningspris  sjunkit  till  hälften. 

Såsom  af  ofvanstående  synes,  tillverkade  bruket  1897  närmare  2yz  gånger  så 
mycket  smidesjern  och  stål  och  nära  5 gånger  så  mycket  manufaktur,  en  i sanning 
vacker  utveckling. 

Bolagets  utställning  bestod  af  ståltrådslinor  för  kraftledningar  och 
grulvor,  berömda  för  styrka  och  uthållighet,  stålkablar,  fjedrar  för  jernvägs- 
vagnar  och  ölriga  behof,  tålande  de  svåraste  påkänningar  och  stötar,  häst- 
räfspinnar,  harffjedrar,  stenredskap  och  städ,  välkända  och  omtyckta  i all- 
männa marknaden,  samt  telegraf-,  telefon-  m.  11.  sorters  valsad  och  dragen 
tråd,  allt  smakfullt  ordnadt. 

Motala  verkstads  nya  aktiebolag  hade  på  bergsbruksafdelningen  ut- 
stält  endast  en  del  valsverks-  och  smidesprodukter,  under  det  att  detsamma  å 
maskinafdelningen  uppträdde  med  en  storartad  utställning  och  därför  i afdel- 
ningen  för  denna  — värdigare  än  här  — heskrifves.  Vi  få  därför  här  in- 
skränka oss  till  att  anföra  en  del  af  Motala  verkstads  historia,  hvilken  för 
öfrigt  på  det  fullkomligaste  sätt  svarar  emot  »jernets  allmänna  historia  under 
samma  tidrymd. 

I början  af  1860-talet  var  puddelprocessen  den  metod,  på  hvilken  den 
öfvervägande  största  delen  af  jordens  smidhara  jern  och  stål  framhragtes,  och  med 
stolthet  och  suveränt  lugn  sågo  den  metodens  anhängare  ned  på  de  nyfödda 
och  - som  de  ansågo  dem  — nära  nog  dödfödda  bessemer-  och  martin- 
metoderna,  ordande  om,  att  bessemern  väl  kunde  komma  att  i någon  liten 
skala  användas  till  framställning  af  sekunda  verktygsstål,  och  den  1866knapt 
i gång  komna  martinen  för  smältning  af  gröfre  skrobitar,  hvilka  ej  i räck- 
härd  och  puddelugn  lämpligen  kunde  omsmältas,  »men  segt  mjukt  jern,  bra 
till  plåt  och  räls,  skulle  de  metoderna  aldrig  komma  att  framställa».  Och  i 


./  E R N I ' T S T Ä 1. 1.  .V / V G .1  R N A . 


807 


enlighet  med  tidens  tro,  hade  Motala  verkstad  anlagt  Sveriges  största  puddel- 
verk,  där  den  puddlade  fram  verldens  renaste  och  segasle  puddeljern  och 
puddelstål,  beundrade  inom  och  utom  landets  gränser. 

Men  Motalas  män  gingo  ej  kvar  och  stampade  på  samma  väg,  Irols 
att  den  smalnade  af,  utan  när  barnet  bessemer  började  växa  ut  och  bli  grof- 
lennnadt  nog,  så  köpte  de  helt  enkelt  ett  af  landets  nyaste  ocb  modernaste 
bessemernerk,  b vil  ket  de  behöllo  sä  länge  som  denna  metod  stod  på  höjden 
af  magt  och  anseende.  Samtidigt  emellertid  med  att  de  drefvo  puddelpro- 
cessen,  införde  de  — bland  de  förste  i Sverige  — martinmetoden  i sill  verk  vid 
Motala,  således  arbetande  samtidigt  med  alla  tre  dessa  den  senast  gångna 
jern tidens  hufvud metoder. 

Vi  jernmän  minnas  godl,  huru  oduglig  martinplåten  visade  sig  i ång- 
pannor och  dylikt  i början  af  1880-talet,  huru  den  frättes  upp  af  rost  så 
mycket  fortare  än  puddelplåten,  huru  axlar  för  jernvägar,  tillverkade  af  mar- 
tin,  ansågos  omöjliga  till  följd  af  sin  sprödhet,  och  huru  ojemn  och  opå- 
litlig den  i allmänhet  var.  1 Motala  verkstad  fanns  dock  en  ung  ingeniör, 
som  trodde  på  densammas  utvecklingsmöjlighet,  och  vi  veta,  huru  J.  Skog 
släpat  och  gnott,  svettandes  om  nätterna  vid  den  bråkiga  martinugnen  och 
om  dagarna  vid  sträckmaskinen,  till  dess  alt  han  nu  kan  från  sin  nyare 
stora  martinugn  leverera  en  stål-  och  jernmateriel,  som  gjort  både  den  ej 
fullt  så  pålitliga  bessemern  och  den  slaggiga  bränsle-  och  kraftödande  pud- 
deln  öfverflödiga.  Såsom  i nedanstående  tabell  synes,  utgjorde  18(56  års  till- 
verkning c:a  2,848  tons  olika  produkter  af  uteslutande  puddeljern,  1897  års 
åter  af  c:a  7,039  tons  också  så  godt  som  uteslutande  götvaror,  i det  endast 
1 % puddeljern  tillverkades  för  vissa  utländska  behof. 

Mellanperioden  puddel-bessemer-martin  tillhör  i Motala  verkstad,  lika 
väl  som  enbart  puddeln,  redan  historien.  Praktiskt  moderna»  är  således 
motalamännens  lösen. 

På  samma  sätt  hafva  de  i uträckningsväg  alltjemt  gått  framåt,  så 
att  vattenhammarverken  fått  lemna  plats  för  ånghamrar,  pressar  och  valsverk, 
ocb  detta  på  det  fullständigaste  sätt,  ty  det  som  är  för  gammalt  rakas  i Motala 
verkstad  så  ordentligt  bort,  att  till  och  med  minnet  af  detsamma  försvinner. 
Fem  gamla  förmän  grälade  sä  t.  ex.  i höstas  och  ansträngde  sig  förgälVes  för 
att  utreda,  huru  och  livarest  1866  års  äldre  ugnar  ocb  hammare  m.  m.  slodo, 
där  nu  det  nya  verket  rullar  och  går. 

Vid  nästan  alla  våra  uppsvenska  bruk  åter  ser  man  gamla  smedjor 
och  dylikt  — idealmotiv  för  nutidsmålare  — , fast  bra  skröpliga  och  fula,  men 
Motala  verkstads  chef  har  visst  ingen  smak  för  det  måleriska  , utan  kastar 
ut  de  gamla  långsamt  ocb  lugnt  arbetande  maskinerna  ocb  för  in  i stället 

103 


./  E R N V T S T Ä L I.  N I N G ,1  R N A . 


808 

framtidens  elektriska  vidunder.  Poesien  krymper  oeh  fryser,  men  brödkakan 
växer  i det  verket. 

Tillverkningssiffrorna  stälde  sig  vid  Motala  verkstads  bruksafdelning 
som  följer: 


1866 

1897 

Jernplåt  

tons 

1,791 

2,031 

Stång-  och  fafonjern 

'> 

770 

4,345 

» 

47 

— 

Skarfjern  och  bottenplåtar  

» 

228 

— 

Tvres-  och  flensjern  

» 

12 

— 

Ånghammarsmide  och  verktygsstål.. 

!> 

e:a  200 

663 

Summa 

tons 

3,048 

7,039 

Antal  arbetare  

st. 

227 

230 

Således  pr  arbetare  tillverkadt  

tons 

13,4 

30,  g 

eller  mera  än  dubbelt  så  mycket  nu  emot  för  30  år  sedan. 

Alt  ett  verk,  som  vetat  begagna  sig  af  egen  sträckningsprofsmaskin  så 
många  år  innan  de  öfriga  stålverken  följde  detta  för  vår  stålhandtering  vig- 
liga exempel,  skulle  i utställningen  prestera  endast  segaste  ocb  bästa  materiel, 
var  naturligt,  men  att  utställningsgodset  motsvaras  af  all  den  materiel,  som 
verkstaden  levererar  i form  af  båtar,  lokomotiv  m.  m.,  det  visste  den  besö- 
kande allmänheten,  som  mångfaldiga  gånger  i tidningarna  läst  huru  vid  t.  ex. 
slrandningstillfällen  Motalaplåten  hållit,  när  den  engelska  trasats  sönder  som 
papper. 

Ramnäs’  bruks  aktiebolag  hade  stält  ut  kettingar  ocb  därtill  använd 
råmaterial,  af  livad  i synnerhet  de  förra  rörde  ej  öfverträffad  kvalitet  ocb  i 
groflekar  från  3/ie  kims  upp  till  gröfsta  ankarketting. 

Stångjernslillverkningen  vid  Ramnäs’  bruk  har  sedan  1866  öfvergått  från 
smidt  lill  valsadi  jern  och  lill  kvantiteten  ökats  från  c:a  1,050  lons  1866  till 
c:a  5,500  tons  1897.  Förbättrade  meloder  i smältsmidet,  såsom  hjelpbrytnings- 
maskiners  anbringande  ocb  ökad  blästervärme,  bafva  bidragit  all  åstadkomma 
on  relativt  billig  vara,  samt  bar  uppförandet  af  masugn  vid  bolagets  egendom 
Seglingsbergs  bruk  tillförsäkrat  handleringen  en  jeinnare  ocb  förbättrad  pro- 
dukt. Jernet,  som  anses  vara  ell  godt  lancashirejern,  bar  marknad  såväl  inom 
som  utom  landet,  särskildi  Frankrike,  ocb  frambringas  hufvudsakligen  af 
malmer  från  Norbergs  bergslag. 

Under  1877,  då  kettingssmidet  i Sverige  bedrefs  endast  vid  numera 
nedlagda  bruket  Furudal  i Dalarne,  upptogs  detta  smide  vid  Ramnäs  med 


./  K II  X I ' T S TÅ  T I.  X I N G A ll  X A . 


MO!) 


några  få  arbetare,  och  har  det  sedan  dess  fortgått  och  utvecklat  sig  till  en 
fabrik,  hvars  produkt  konsumeras  nästan  uteslutande  inom  Sverige,  Norge  och 
Finland,  då  export  till  andra  länder  försvåras  såväl  af  konkurrens  med  engelsk 
vara  som  af  höga  tulltaxor.  Bruttoförsäljningen  vid  fabriken  under  1897  upp- 
gick till  ett  värde  af  cirka  150,000  kronor. 

Arbetareantalet  vid  bolagets  verkstäder,  som  1866  uppgick  till  c:a  60 
personer,  hade  år  1897  stigit  till  230,  hvilkas  arbetsfört jenst  dessutom  förbättrats 
med  30  å 50  proö. 

Tackjernstillverkningen  var  1866  1897 

i tons 583  6,530 

smäll jernstillverkningen  tons  1,240  5,370 

stångjernstillverkningen  » 1,050  5,500 

Finvalsverket  började  1896  drifvas  medels  elektricitet. 

Vi  komma  nu  till  de  begge  jernvcrk,  som  på  Stockholmsutställningen 
1897  hade  de  största  och  med  olika  sorters  jern-  och  stålvaror  mest  välför- 
sedda utställningarna  af  alla,  nämligen  Sandvikens  och  Stora  Kopparbergs 
bergslags. 

Sandvikens  jernverks  aktiebolag.  Då  konsul  G.  F.  Göransson  vid 
Edske  masugn  och  Högbo  bruk  med  stora  uppoffringar  och  efter  mångfaldiga 
svårigheters  öfvervinnande  utarbetat  den  nya  stål-  och  jernframställningsmetod, 
som  knappast  rättvist  bär  namnet  efter  en  engelsman,  som  visserligen  teoretiskt 
spekulerade  ut  densamma,  men  genom  opraktiska  försök  så  godt  som  dödade 
den  redan  i födseln,  såg  han  sig  om  efter  passande  plats  för  anläggandet  af 
ett  ordentligt  hessemerverk  och  föll  då  med  sill  val  på  den  s.  k.  Sandviken 
vid  Storsjön  å Högho  mark.  Där  började  han  1862  uppföra  det  bruk,  som  nu 
är  ett  af  de  tre  största  i Sverige,  och  hvars  produkter  alltid  så  inom  som 
utom  Sverige  erkänts  såsom  yppersta  besseinermaterialet  i verlden.  Verket  är 
således  så  godt  som  årsbarn  med  den  första  Stockholmsutställningen,  vid 
hvars  afhållande  det  just  blifvit  färdigt  i sitt  första  skick,  med  en  masugn, 
två  bessemerugnar,  ett  hjulringsvalsverk  samt  ett  hammarverk.  Det  bestod 
nu  vid  den  andra  af  3 masugnar,  hessemerverk,  13  ånghammare,  10  vals- 
verk, tråddrageri,  kallvalsverk,  sågbladsfabrik,  klockfjederfabrik,  klädnings- 
fjederfabrik,  gjuteri  och  mekanisk  verkstad  samt  ett  under  byggnad  varande 
martinverk  m.  m.  Sin  utställning  hade  bolaget  uti  egen  stor  paviljong, 
där  det  visade  sina  malmer,  bessemertaekjern,  masugns-  och  bessemer- 
slagg,  brottprof  af  göten  och  billets,  planschettstål,  silfverstål»  för  finare 
verktyg,  tunnvalsadt  stål,  hvaraf  2:ne  prof  ä endast  ‘/50  mm.  tjocklek  och  ett 
å ya#  mm.  tjocklek,  4,317  fot  långt  (härdadi  och  anlöpt),  hvilket  rällvisligen 


.7  /•;  R X U TS  T Ä I.  L X I X G .4  R X A . 


810 


väckte  fackmännens  lika  utomordentliga  beundran,  som  den  48'/2  fot  långa,  smidda 
propelleraxeln  af  1 2 ■/„  tums  diameter,  den  39 '/2  gånger  i 250  mm.  pilhöjd  från 
neutralaxeln  böjda  ocb  återböjda  jernvägsvagnsaxeln,  som  förut  löpt  716,337 
km.  a Bergslagernas  jernvägar,  hjulparet,  som  under  21  år  löpt  ä Geflejern- 
vägarna  737,998  km,  den  21  tum  breda,  5 mm.  tjocka  stripsen,  det  kallvalsade 
2,354  fot  långa,  8 tum  breda,  0,4  8 mm.  tjocka  bandet,  verldens  största  band- 
såg  12  tum  bred,  n:r  14  BWG  tjock  ocb  220  fot  lång,  det  varm  val  sade  298 
fot  långa,  8 tum  breda  och  4,io  mm.  tjocka  bandet,  det  tyngsta  ocb  längsta 
af  samma  bredd  ocb  tjocklek,  som  någonsin  blifvit  valsadt  i jordens  jernprodu- 
cerande  länder,  de  sistnämnda  8 utgörande  lika  många  jernbandteringens 
underverk. 

I utställningen  funnos  också:  profsamling  af  en  mångfald  rörsektioner, 
velocipedekrar,  drag-  ocb  urfjedrar,  spannsågar,  smärre  bandsågar,  hammare 
och  släggor,  bandsågar,  paragontråd,  varm-  ocb  kallvalsade  band,  dragen  tråd, 
ämnen  för  rördragning,  sågblad  af  olika  storlekar,  vefaxel  5,460  kg.  tung,  vef- 
stakar  ocb  tvärstycken,  rörprof  med  invändigt  valsade  ilänsar,  drifna  prof, 
valsadt  ocb  smidt  stål,  hjulringar,  lokomotivaxlar  samt  en  massa  utomordent- 
ligt skarpa  ocb  svåra  kvalitetsprof  ocb  mycket  annat  talande  i det  välta- 
ligaste språk  om  Sandvikens  storhet,  dess  ingeniörers  ocb  i synnerhet  dess 
valsverksingeniörs,  (i.  G.  Larssons,  fabelaktiga  skicklighet  att  behandla  det 
utmärkta  material,  ingeniör  T.  Magnusson  åstadkommer  ocb  dess  arbetares 
villighet  ocb  ifver  all  öka  sitt  verks  ocb  sitt  eget  goda  anseende. 

Stockholmsexpositionen  har  att  tacka  för  en  af  sina  ståtligaste  ocb  ge- 
dignaste utställningar  samme  män,  som  svenska  jernhandteringen  för  ett  af 
sina  mönsterbruk  ocb  stoltaste  verk,  G.  F.  Göransson,  Sandvikens  grundläggare 
och  uppbyggare,  A.  11.  Göransson,  dess  förstorare  och  upprätthållare,  samt 
T.  Magnusson,  dess  energiske  tekniske  ledare. 

Stora  Kopparbergs  bergslags  aktiebolag,  som  hade  uppställ  en 
kanske  ännu  större  utställning  och  hvars  bruk  vid  Domnarfvet  är  Sveriges  största 
jernverk,  är  Sveriges  äldsta,  ännu  bestånd  egande  bolag.  Dess  historia,  säger 
C.  Sahlin  i »Öfversigten  af  dess  historia»,  sträcker  sina  rötter  djupt  in  i medel- 
tiden, ocb  sagan  har  skrifvit  de  tlesta  bladen  i dess  häfder.  Han  påvisar,  att 
det  sannolikt  började  vid  tiden  mellan  åren  1200  ocb  1250  eller  ungefär  sam- 
tidigt med  det  första  bearbetandet  af  Stora  Kopparbergs  grufva. 

Detta  bolag  har  bedrifvit  en  på  sagda  fyndighet  grundad  kopparliandtering, 
som  nu  snart  i 7 århundraden  egt  bestånd,  och  hvilken  varit  af  den  omfattning,  att 
bolaget  ensamt  på  denna  grund  må  sägas  ega  rätt  till  främsta  hedersplatsen  i den 
svenska  industriens  historia. 

Bredvid  kopparhandteringen  har  bolaget  efter  hand  upptagit  äfven  andra  till- 
verkningsgrcnar,  grundade  på  Dalarnes  vigtigaste  naturtillgångar,  dess  jernmalmer, 


./  /•:  n v r;  rs  tä  l i . n i \ r;  .1 11  .v  .4 . 


811 


skogar  ocli  vattenfall.  Smidbart  jern  började  bolaget  tillverka  redan  på  1610-talet  vid 
Davidshyttan  ocb  Avesta,  dock  endast  i form  af  redskapssmide.  1735  började  det 
med  jern  tillverkning  i större  skala,  anläggande  Svartnäs’  bruk  för  att  där  fabricera 
tackjern  och  smidesjern  af  malm  från  Vindtjärns  grufvor.  Snart  anlade  det  emellertid 
flere  bruk,  så  att  det  till  sist  kommit  att  drifva  jernhandtering  vid  1 9 olika  ställen, 
hvaribland  utom  Svartnas  må  nämnas:  Andersfors,  Eriksfors,  Laxsjö,  Limå,  Lindesnäs, 
Löfsjö,  Noraå,  Snöå  och  Tanså  bruk.  Trots  den  stora  mängden  af  gående  verk,  var 
dock  tillverkningen  af  ringa  omfattning,  åtminstone  bedömd  efter  nutida  måttstock. 
Först  genom  centralisering  af  tillverkningen  kunde  en  väsentlig  ökning  af  årsproduk- 
tionen påtänkas.  Mén  en  dylik  koncentrering  var  dock  otänkbar,  innan  de  moderna 
kommunikationsmedlen  kommit  vårt  land  och  äfven  Dalarne  till  godo.  Det  var  ock 
samtidigt  med  de  stora  jernvägsprojekten,  som  hos  bergslaget  år  1870  väcktes  för- 
slaget om  byggandet  af  ett  stort  jernverk  i stället  för  de  många  småbruken.  Som 
lämplig  anläggningsplats  föreslogos  därvid  strandområdena  kring  Tunaforsarna  i Dal- 
elfven.  Förslaget  vann  bergslagsstämmans  godkännande  och  i följd  häraf  började  år 
1873  Domnarfvets  jernverk  att  byggas  vid  den  nedre  af  nämnda  forsar,  där  enligt 
planen  5,000  hkr.  skulle  med  turbiner  uttagas,  ett  kraftbelopp,  som  nu  uppgår  till 
mellan  7 och  8 tusen  hkr.  Verkets  läge  är  i många  hänseenden  lyckligt.  Det  förfogar 
öfver  en  billig  drifkraft,  som  i fall  af  behof  lätteligen  kan  ökas  med  några  1 0-tusental 
hkr.,  uttagna  ur  forsarna  of  vanför  verket.  Det  har  numera  genom  jern  vägar  från  fem 
håll  tillförsel  af  träkol  från  Dalarnes  skogsområden  och  står  i god  jern  vägskommuni- 
kation med  mellersta  Sveriges  största  malmtillgångar,  Grängesberg  och  Norberg,  liksom 
äfven  med  exporthamnar  vid  hafvet.  Det  har  därjemte  i Dalelfven  med  bifloder  ett 
det  allra  billigaste  kommunikationsmedel  för  tillförsel  af  kolved. 

Domnarf sverket  pådrogs  vid  1878  års  början  och  utgör  sedan  dess  Sveriges 
största  jernverk  samt  är  det  största  träkols  jernverk  i verlden. 

Det  består  af  följande  hufvuddelar: 

Kolningsaf delning  en  med  8 kontinuerliga  kolugnar,  hvari  årligen  produceras 
120,000  kub. -meter  träkol  af  ved,  som  på  Dalelfven  nedflottas  från  öfre  Dalarnes 
skogsområden.  Ugnarna,  som  äro  de  första  praktiska  sådana  för  kolning  i stor  skala, 
äro  konstruerade  af  disponenten  E.  J.  Ljungberg. 

IJyttal delning  en  med  5 st.  16,5  meter  höga  masugnar,  6 Westmanska  rost- 
ugnar, 7 Cowpers  blästervarmapparater,  1 Gateskrossverk  för  rå  malm,  2 valskrossar 
och  en  tuggare  för  rostad  dylik  samt  3 dubbeltverkande,  2 cylindersblåsmaskiner. 
Kolhuset  rymmer  70,000  m3  kol. 

Bessemerverket  med  2 st-  6 -tons  konvertrar  med  s.  k.  sur  infodring  och  3 st. 
5-tons  konvertrar  med  basiskt  foder  samt  2 kraftiga  biåsmaskiner.  Hit  höra  äfven  ett 
dolomitverk  med  krossmaskiner  och  en  300  atmosf erers  tegelpress,  ugnar  för  kalk-  och 
dolomitbränning  samt  4 kvarnar  för  Anmälning  af  Thomasslagg. 

Martinver/cet  med  4 st.  1 5-tons  martinugnar,  däraf  2 med  sur  och  2 med 
basisk  botten.  Hit  höra  4 generatorer  samt  några  med  elektromotorer  drifna  hjelp- 
maskiner.  Ett  större  stålgjuteri  är  förenadt  med  martinverket. 

Valsverksafdelningen.  Valsverket  är  förlagdt  midt  öfver  vattentunneln  och 
har  en  täckt  yta  af  1,4  har.  Den  inrymmer  götvalsverk  för  1 -tonsgöten,  räls-  och 
grofvalsverk,  kontinuerligt  trådvalsverk,  två  mediumvalsverk,  två  finvalsverk,  tvä  uni- 
versalvalsverk  samt  grofplåts-  och  tunnplåtsverk.  Till  valsverken  höra  19  vällugnar, 
som  erhålla  nödig  bläster  från  4,  med  elektromotorer  drifna  fläktar  och  nödiga  kol 
med  hjelp  af  en  på  nya  principer  bygd  linbana,  som  stjelper  kolen  i fickorna  vid 
ugnarna.  Saxar,  sågar  och  andra  hjelpmaskiner  till  ett  antal  af  47  drifvas  äfven  med 
elektriska  motorer.  Så  äfven  afdelningens  4 traverskranar. 

Verkstads  af  delning  en  omfattar  gjuteri,  mekanisk  verkstad,  klensmedja,  plåt- 
fiänsnings-  och  plåtslagareverkstad  samt  valssvarfvare-  och  modellsnickareverkstad.  Sam- 
manlagda antalet  af  denna  afdelnings  maskiner  utgör  70. 

Manu  faktur  smedjan  med  en  hejare  och  6 ugnar. 


812 


JER  N VT  STÅL  E NING  AR  N ,4 . 


Sömfabriken  med  28  maskiner  ock  lika  många  ugnar  för  varmsmidning  af 
hästskosöm,  samt  25  andra  maskiner  oeh  apparater  för  sömmens  efterbekandling. 
Spikfabriken  med  14  maskiner  för  ldippspikstillverkning. 

Bultfabriken  med  20  maskiner  för  tillverkning  af  kult,  mutter,  nit  och  rälsspik. 
Tegelverket,  livarest  för  verkets  eget  behof  förfärdigas  dels  vanliga  murtegel, 
dels  eldfasta  dylika,  dels  äfven  pressade  cementtegel  af  masugnsslagg. 

Såg  oeh  hyfleri  för  verkets  behof. 


Produktionen  är: 

Bessemergöt  

Thomasfosfat  .. 

Martingöt  

Valsadt  jernstål 
Tegel  ...' 


37.000  tons 
9,000 

30.000 

45.000 

1,000,000  stycken. 


27,000,000  kronor, 
omkring  500,000 
ej  är  mer  än 


Det  jern  och  stål,  som  tillverkas,  är 
uteslutande  götmetall.  Bergslagets  tillverkning 
af  vällmetall  är  förlagd  till  Ivorså  bruk  med 
Ags  masungn.  Vid  dessa  verk  f ramställes  af 
malm  från  Vintjärns  grufvor  ett  för  sin  seghet 
berömdt  lancashirejern,  som  uträckes  under  vatt- 
hammare  efter  gammal  svensk  metod.  Hyttan 
vid  Ag  är  16,5  m.  hög  och  lemnar  5,000  tons 
tackjern  per  år.  Vid  Ivorsån  arbeta  5 lanca- 
sliirehärdar  med  Lagervallska  hjelpbrytare  samt 
5 hammare  och  2 regenerativa  ugnar. 

De  produkter,  som  bergslagets  jern- 
verksaf delning  från  äldsta  tid  till  nu  frambragt, 
utgöra  tillsammans  c:a  800,000  tons  med  ett 
sammanlagdt  värde  af  c:a  1 
Af  denna  kvantitet  häröra 
tons  från  Domuarfvet,  som  dock 
20  år  gammalt. 

Huru  bergslagets  jernhand tering  utveck- 
lats sedan  Stockholmsutställningen  1866  synes 
af  nedanstående: 

1866  tillverkade  det  vid  Limå,  Laxsjö, 
Löfsjö,  Svartnas’  och  Ags  masugnar  4,690  tons 
tackjern  med  en  medeldygnstillverkning  pr  hytta 
af  7,7  tons. 

1898  utgjorde  tillverkningen  omkring 
57,000  tons  tackjern  eller  12  gånger  mera,  med 
en  dygnstillverkning  pr  hytta  af  51  tons  i max. 

Ofvanstående  bild  visar  Löfsjö  masugn  1866  stäld  inuti  en  af  Domnarfvets  1897. 

Den  förra  rymde  26  m3,  den  senare  däremot  101,5  m3.  Vid  Domnarfvet  in- 
fördes för  tackjernsblåsningen  Cowperska  varmapparater  år  1889  och  kolugnar  år  1894. 

Ar  1866  användes  för  tackjernets  färskning  dels  tystcsmide  vid  Noraå  och 
Limå  bruk,  dels  franchecomtésmide  vid  Avesta  bruk,  dels  lancashiresmide  vid  Snöå, 
Lindesnäs,  Ivorså  och  Svartnäs’  bruk.  Tillverkningen  utgjorde  4,404  tons  smält  jern 
ocli  4,824  tons  stångjeru,  det  senare  till  allra  största  delen  liammarräckt.  Valsverk 
hade  bolaget  endast  vid  Lindesnäs’  bruk,  där  af  stångjernstill verkningen  479  tons  ut- 
räcktes. Bessemermetoden  införde  bolaget  först  vid  Svartnäs’  bruk  1870  och  bedref 
denna  färskningsmetod  därstädes  åren  187  1 — 1875  med  en  sammanlagd  tillverkning  af 
4,204  tons  bessemergöten.  Numera  begagnar  bolaget  vid  Domnarfvet  å ena  sidan 
bessemermetoden  (sedan  1878)  och  Thomasmetoden  (sedan  1891)  och  å andra  sidan 


./  E n N V T S T Ä I.  E N I N G A I(  S A . 


81  ;i 


både  sur  (sedan  1878)  och  basisk  (sedan  1891)  martinmetod,  livar jemte  äfven,  såsom 
ofvan  nämnts,  5 lancashirehärdar  äro  i gång  vid  Korså  bruk.  Genom  att  tillämpa 
alla  dessa  färskningsprocesser  är  bolaget  i stånd  att  lämpa  tillverkningen  både  efter 
malmernas  beskaffenhet  och  marknadens  fordringar.  Bolaget  uträcker  numera  samman- 
lagdt  omkring  4 7,000  tons  jern  och  stål  årligen  och  dess  valsverksprodukter  utgöras 
hufvudsakligen  af : 

Stångjern  och  finjern,  däraf  stora  kvantiteter  i kontinuerligt  valsverk  fram- 
stäld  tråd  i ringar; 

Fagonjern  och  räls; 

Grofplåt  för  fartyg,  broar,  ångpannor  etc.,  så  att  bland  annat  3 af  statens 
pansarbåtar  samt  ett  större  antal  torpedkryssare  och  kanonbåtar  äro  bygda  af  Domn- 
arfsplåt ; 

Tunnplåt  m.  m. 

Domnarfvet  är  det  enda  verk  i Sverige,  som  använder  Thomasmetoden,  och  det 
enda  ställe  i verlden,  där  denna  metod  användes  för  träkolstackjern.  De  vid  utställ- 
ningen visade  kvalitetsprofven  å det  med  denna  metod  framstälda  träkolsthomasjernet 
gåfvo  ock  vid  handen,  att  den  framstälda  produkten  är  något  helt  annat  än  det 
Thomasjern,  som  tillverkas  i andra  länder.  Vid  metodens  införande  var  det  bolagets 
mening  att  söka  framställa  ett  basiskt  jern,  med  svensk  kvalitet,  h vilket  äfven  efter 
åtskilliga  experiment  lyckats  öfver  förväntan.  För  den  sura  bessemern  och  den  sura 
martinen  användas  vid  Domnarfvet  de  renaste  material,  som  öfver  hufvud  taget  äro  i 
Sverige  tillgängliga.  Enligt  ett  intyg  på  utställningen  tillverkade  Domnarfvet  exem- 
pelvis under  åren  1S91  — 1896  för  sagda  processer  37,057  tons  tackjern  med  en 
medelfosforhalt  af  0,0  19  proc.  Af  detta  tackjern  blåstes  hufvudsakligen  liårdt  stål 
för  en  mängd  grannlaga  ändamål,  ej  minst  verktygsstål.  Rälstillverkningen  har  vid 
Domnarfvet  bedrifvits  åren  1887 — 1895,  hvarunder  hufvudsakligen  för  Sveriges  stats- 
banor levererats  63,409  tons  grofva  jernvägsskenor. 

Redan  i äldre  tider  hade  bergslagets  jernhandtering  slagit  in  på  tillverkning 
af  manufaktur.  Af  gammalt  väl  känd  var  sålunda  t.  ex.  lietillverkningen  vid  Snöå 
bruk,  hvarest  under  åren  1802 — 1866  nära  1,000,000  liar  framstäldes.  En  annan  af 
gammalt  bedrifven  och  berömd  tillverkning  var  grofsmidet  vid  Avesta,  hvarest  år  1866 
tillverkades  bland  annat  1,295  stycken  stångjernshammare.  Vid  Svartnäs  bruk  bedrefs 
äfven  under  många  år  en  svartsmidestillverkning,  hvars  produkter  hufvudsakligen  be- 
stodo  i spadar,  skyfflar,  grepar,  hackor,  billar,  släggor,  tänger,  smälthärds-  och  mas- 
ugnsformor,  hästskor  m.  m.  Vid  detta  bruk  fanns  äfven  sedan  gammalt  en  bränn- 
stålsugn,  i h vilken  under  1866  framstäldes  18  tons  »biåsstål»,  som  hufvudsakligen 
åtgick  för  manufakturtillverkningen. 

Bergslaget  tillverkar  nu  för  tiden  manufakturvaror  till  en  årlig  myckenhet  af 
c:a  5,000  tons: 

Hammarräckt  verktygsstål  och  färdiga  stålverktyg,  af  hvilka  båda  produkter 
bolaget  här  en  betydande  exportmarknad ; 

Flänsade  och  pressade  grof plåtsvaror.  Valsflänsningsmetoden  användes  ; 

Vindade  och  ovindade  plogfjölar.  Allra  största  delen  af  de  plogar,  som  i 
Sverige  tillverkas,  äro  försedda  med  stålfjölar  från  Domnarfvet; 

Färdigklipta  spad-,  skyffel-  och  skopämnen  af  stålplåt,  mycket  stor  till- 
verkning; 

Större  plåtslageriarbeten  af  grofplåt; 

Maskinrätade  transmissions-  och  maskinaxlar  samt  svarfvade  dylika  axlar.  En 
ny  fabrik  är  under  uppförande  specielt  för  maskinsvarfning  af  axlar  efter  ny  metod; 

Smidesstäd,  skrufstäd  och  smidesredskap ; 

Stålgjutgods  af  upp  till  15  å 20  tons  vigt,  bearbetad!  eller  rått; 

Spårkorsningar,  skarfjern,  rälsspik  och  skarfbult  för  jernvägar; 

Hästskosöm,  brodd  och  oxsöm,  framstälda  efter  varmsmidningsmetoden ; 

Bult,  mutter  och  nitnaglar,  maskinsmidda ; 


Klippspik  ocli  clyckert. 

Vid  bei’gslagets  jernhandtering  framställas  vidare  följande  biprodukter: 

Tjära,  ättiksyrad  kalk  ock  träsprit,  som  utvinnas  ur  de  vid  kolugnsanläggningen 
bortgående  gaserna.  Tjäran  underkastas  åtskilliga  reningsprocesser  och  skickas  i mark- 
naden i två  olika  kvaliteter,  ljus  och  mörk,  hvilka  båda  vunnit  en  efterfrågan  för 
impregneringsändamål,  som  vida  öfverstiger  tillverkningen; 

Thomasf osfat,  utgörande  den  finmalda  slagg,  som  erhålles  i Thomaskonvert- 
rarna.  Numera  framställas  c:a  90,000  säckar  dylikt  fosfat  årligen,  hvilken  kvantitet 
efter  6 säckar  pr  har  räcker  till  gödsling  af  15,000  har  åkerjord. 

Sammanlagda  försäljningsvärdet  af  tillverkningarna  vid  bergslagets  jernverk 
utgör  icke  långt  ifrån  7,000,000  kronor. 

Ofvanstående  värdefulla  och  om  svenska  jernhandteringens  utveckling 
vältaliga  framställning,  som  lill  utställningsberättelsen  lemnats  af  öfveringeniör 
Carl  Sahlin,  visar  i hvilken  utländskt  storslagen  skala  tillverkningarna  vid 
bergslagets  verk  drifvas,  väckande  aktning  och  respekt  hos  lill  och  med  Eng- 
lands, Tysklands  och  Amerikas  jernfurstar.  Och  alt  vi  svenske  bergsmän  vid 
besök  hos  dem  därute  kunna  räta  på  oss  i skuggan  af  Domnarfvets  namn, 
därför  hafva  vi  den  mannen  att  tacka,  som  outtröttligt  styrt  och  styr  det 
verket  fram  till  allt  mägtigare  storhet  och  fullkomning,  hvilken  som  praktisk 
konstruktör  deltager  i och  leder  dess  tillbyggande  i stort  som  smått  och  tänker 
och  handlar  för  detsamma,  disponenten  E.  .1.  Ljungberg. 

Bolaget  hade  i jernverksafdelningen  i sin  paviljong  utstält  en  massa 
vackra  jern-  och  stål-,  hufvud-  och  biprodukter,  hvarihland  vi  här  påpeka: 
taekjern  för  sur  bessemer  och  sur  martin  med  endast  0,ois  proc.  fosfor  och 
0,0 o 5 å O,oi  proc.  svafvel,  således  hland  de  allra  finaste  tackjernssorter,  som 
vårt  land  det  ädlaste  jernets  land  — kan  åstadkomma;  taekjern  för  hasisk 
bessemer  och  martin;  kokillhärdadt  taekjern  och  valsar  af  sådant,  vägande, 
färdigsvarfvade,  7,700  kg.  stycket,  tackjernet  visande  utomordentligt  vackert, 
småningom  öfvergående  gry  från  härdadt  t i i 1 ohärdadt,  och  valsarna,  så  jätte- 
lika de  än  voro,  utan  minsta  prick  af  ytfel;  bessemer-  och  martingöten  samt 
brottstycken  af  sådana;  martingjutgods,  såsom  valsar,  cylinderkanna  lill  pan- 
sarbåten Thor,  koppellrilla,  kugghjul,  linhanehjul,  maskindelar  lill  linbanor, 
grufvagnstappar  och  smidesstäd  m.  m;  1,460  olika  sektioner  af  valsadt  och 
smidi  jern  och  stål;  valsadt  och  smidi  jern  och  stål  i stänger,  tråd  och  plåt; 
I-,  U-,  L-  och  Z-balkar,  räler,  skarfjern,  fartygsplåt;  valsflänsade  ångpannegaflar; 
spad-  och  plogplåt,  axlar,  spett,  bultar,  nitnaglar,  rälsspik,  hästskosöm,  klipp- 
spik och  dyckert;  Thomasfosfat,  äfvensom  en  synnerligt  rikhaltig  samling  kvali- 
tetsprof,  af  hvilka  en  mångfald  gjorde  ett  rent  af  häpnadsväckande  intryck 
på  den  beundrande  besökaren  i Stora  Kopparbergs  bergslags  paviljong. 

Storfors’  bruks  aktiebolag.  Detta  bolag  eger  jernbruken  Storfors  med 
lancasliirestångjerns-  och  manufaktursmedja  samt  rörvalsverk;  Nykroppa  med  2 masugnar, 
2 martin  verk,  2 bessemerugnar,  grof-,  medium-  och  finvalsverk,  ånghammarsmedja, 


.1 E R N UTSTÄLLNINGARNA. 


815 


gjuteri  ocli  mekanisk  verkstad,  ock  Gammelkroppa  med  masugn,  är  Vermlands  näst 
största  jernverksbolag  ock  var  vid  den  förra  Stockholmsutställningen  nybildadt. 

Också  äro  de  allra  flesta  af  bolagets  verkstäder  nybygda  sedan  den  tiden  ock 
utgöra  därigenom  delar  af  en  fullt  modern  svensk  jernverksanläggning  med  alla  ma- 
skinerier, jernbanor  etc.  ordnade  på  utmärkt  sätt.  Rörvalsverket  — alldeles  nytt  — 
är  ensamt  i Europa  om  att  tillverka  rör  på  en  nyuppfunnen  amerikansk  metod,  samt 
lemnar  rör  af  beundransvärdt  jemn  godstjocklek  ock  af  utomordentlig  styrka.  I mas- 
ugnarna blåsas  af  de  gamla  äfven  utom  landets  gränser  berömda  stålmalmerna  Pers- 
berg  ock  Långban  samt  nyare  upptäckta  fosforrena  dylika  ett  fosforrent  tackjern,  som 
sedan  i bessemer-  ock  martinugnarna  färskas  ned  till  ett  det  finaste  stål,  användt  ock 
omtyckt  för  en  mångfald  olika  slags  maskindelar  ock  verktyg. 

Bolagets  montre  var  därför  en  af  de  rikhaltigaste  i Stockholmsutställ- 
ningen, innehållande:  tackjern  af  ofvanbeskrifna  utmärkta  kvalitet;  bessemer- 
och  martingöten  af  olika  dimensioner;  valsad  och  smidd  götmetall  af  de 
flesta  brukliga  sektioner  och  af  alla  använda  hårdhetsgrader,  bland  annat  af 
så  höga  kolhalter,  som  man  för  några  år  sedan  ej  drömde  om  skulle  kunna 
uträckas,  men  som  Storforsmännen  nu  lyckats  godt  med;  rörämnen  och  rör. 
Äfvenledes  voro  af  bolagets  andra  tillverkningar  utstälda:  lancashiresmiden; 
af  stål  smidda  axlar,  pistonstänger,  vefstakar,  slidstänger,  köljern  och  däfvertar; 
stål  till  eggjern,  svarfstål,  bergborr,  mejslar,  stansar,  filar,  projektiler  m.  m. 
med  silkesli naste  gry. 

Och  i synnerhet  blefvo  af  besökande  fackmän  verkets  martinstålproduk- 
ter  noggrant  studerade,  emedan  hvar  och  en  visste,  att  desamma  framstälts 
af  landets  i tjensten  nära  nog  äldste  och  gifvet  skickligaste  martin-ingeniör 
A.  Wedberg,  och  verkets  chef,  A.  Herlenius,  hvilken  länge  såsom  på  en  gång 
artilleriofficer  och  bergsingeniör  var  med  om  att  hjelpa  fram  och  fullkomna 
Sveriges  stålkanoner.  Starkt  och  segt  som  desse  män  visade  sig  ock  stålet! 

Stridsberg  & Björck.  Denna  firma,  hvaraf  brukspatron  E.  Stridsberg 
numera  är  ensam  innehafvare,  bildades  1868  och  hade  då  endast  10  arbetare. 
1878  flyttade  emellertid  brukspatron  Stridsberg  sin  verksamhet  till  Gullön  i 
Trollhättefallen,  där  han  bygde  Gullefors’  bruk,  hvilket  under  1897  hade  en 
försäljning  af  stålmanufaktur  och  andra  stålvaror  för  750,000  kronors  värde 
och  sysselsätter  550  arbetare.  Begynnande  med  tackjern  och  skro  samt  malm 
.såsom  råmaterial  i sina  begge  martinverk,  utvalsar  herr  Stridsberg  götena  till 
ämnesjern  och  gör  af  dessa  i sitt  storartade  manufakturverk,  beläget  å öar  i 
den  rytande  forsen,  en  massa  olika  sorters  stålmanufaktur  af  allra  yppersta 
kvalitet,  af  hvilken  manufaktur  han  i Stockholm  hade  utstält  bland  mycket 
annat  sågblad  af  olika  modeller  och  för  olika  ändamål,  maskinknifvar,  filar 
af  nästan  alla  brukliga  sorter,  skyfflar  m.  m.  Dessutom  fans  utstäldt  äfven 
stål-  och  jernplåt  af  synnerligt  stor  seghet  och  med  särdeles  vacker  och  felfri 
yta,  finaste  verktygsstål  i olika  dimensioner  samt  vackert  stålgjutgods. 


104 


816 


J E R N V T S T Ä L I.  K IX  G A II  X A 


Strömsnäs’  jernverks  aktiebolag  hade  från  sill  storartade  jernverk 
Degerfors  å en  enkel  men  tilltalande  montre  ställ  ut  valsverksprodukter,  såsom 
billets  och  andra  stålsorter  samt  dessutom  en  hel  del  rör  och  rörämnen. 
Bruket  hestår  af  masugn,  martinverk,  grof-,  fin-  och  plåtvalsverk,  stångjerns- 
smedja  med  2 hammare,  en  5-tons-ånghammare,  gjuteri,  mekanisk  verkstad 
och  manufaktursmedja.  Dess  disponent,  E.  Odelherg,  är  den  förste,  som  vågat 
bryta  mot  den  gamla  inrotade  men  felaktiga  regeln,  att  man  ej  får  drifva  fort 
i svenska  masugnar,  hvarigenom  han  fört  in  vår  hytteindustri  på  en  sundare 
och  för  dess  ekonomiska  fortbestånd  och  utveckling  lyckobringande  väg. 

Svenska  stålpressningsaktiebolaget  Olofström.  Bland  industriela  an- 
läggningar af  betydenhet  inom  Blekinge  intages  ett  af  de  främsta  rummen  af  jernbruket 
Olofström,  h vilket  anlades  1735  och  år  1881  inköptes  af  brukspatron  L.  W.  Larson,  som 
1884  sålde  detsamma  till  doktor  Gfustaf  de  Laval  och  grosshandelsfirman  John  Bernström 
& C:o  i Stockholm.  Det  följande  året  ingick  i detta  bolag  brukets  nuvarande  dispo- 
nent och  verkställande  direktör,  G.  W.  Boman,  under  hvars  ledning  det  uppnått  sin 
nuvarande  betydenhet.  Detta  ofvannämnda  bolag  rekonstruerades  1887  (då  nya  aktier 
utsläpptes)  under  sitt  nuvarande  namn  och  aktiekapitalets  höjande  till  475,000  kronor, 
och  äro  i detta  bolag  intresserade  flere  af  vårt  lands  mera  framstående  personer. 

Sedan  1885  har  bruket  årligen  utvidgats,  i det  flere  nybyggnader  företagits, 
hvarförutom  uppförts  generatorer,  glödugnar,  förtennings-,  förblyings-  och  galvaniserings- 
verk,  emaljugnar  och  smältugnar  samt  ett  gjuteri  med  tvenne  kupolugnar  m.  m.,  allt 
i tidsenligaste  skick.  Olofström  är  därför  Skandinaviens  största  fabrik  i sin  bransch, 
och  arbetas  vid  bruket  med  7 större  och  2 mindre  pressverk,  35  trycksvarfvar,  10 
jernsvarfvar,  förutom  en  mängd  af  den  nyare  teknikens  hjelpmaskiner  för  bearbetning 
af  plåt  och  jern.  Tillverkningsbeloppets  nettosumma  har  ock  sedan  1884  mer  än  fyr- 
dubblats,  så  att  den  1894  uppgick  till  800,000  kronor  netto,  kvilket  bäst  visar,  huru 
energiskt  och  lyckligt  detta  verk  drifves. 

Att  denna  stadigt  ökade  afsättning  af  brukets  tillverkningar  äfven  beror 
af  den  gedigenhet,  som  städse  utmärkt  dess  fabrikat,  hyser  man  intet 
tvifvel  om,  då  man  sell  dess  utställningar  på  olika  platser,  nu  senast  i Stock- 
holm, der  Olofströms  montre  ständigt  samlade  beundrande  åskådareskaror. 

Bland  de  där  utstälda  manufakturvarorna  förtjena  särskildt  hågkommas : 
förtennta  och  förblyade  transportkärl  och  cisterner  för  oljor  och  sprit;  gröfre 
pressningar  af  ramstycken  till  bogievagnar;  bröstkolfvar  till  lavetter;  ång- 
pannegallar;  helpressade  sockerformar  för  toppsockerfabrikation;  granatkar- 
tescher,  patronhylsor  lill  bakladdningskanoner  och  diverse  fältutrustnings- 
persedlar,  lill  hvilka  alla  artiklar  användes  uteslutande  prima  svensk  martin- 
stålplåt;  dessutom  kok-  och  andra  hushållskärl,  till  hvilkas  förtenning  använ- 
des rent  australia  bankatenn  eller  helt  och  hållet  giftfria  kemikalier  för  emal- 
jeringen.  Synnerligt  stor  uppmärksamhet  tillvunno  sig  ock  de  lill  denna  afdel- 
ningsberättelse  ej  hörande  mejerikärlen. 

Men  det  var  ej  endast  »Nutzeffecten»,  som  bruket  utstälde,  utan  äfven 
en  hel  mängd  verkliga  konstsaker,  såsom  helpressade  dryckeshorn,  fram- 


JERNUTS  TÄ  E L N IN  GARN  A 


817 


bärande  vältaligt  vitnesbörd  både  om  de  använda  råmaterialens  förträfflighet 
och  om  högst  uppdrifven  arbetsskicklighet;  pokaler;  sköldar;  dekorerade  emal- 
arbeten,  såsom  brickor,  bushålls-  och  prydnadsföremål  m.  m. 

Det  nuvarande  bruket  har  följande  lokaler: 

Kärlfabrik,  med  press  och  planirverk,  där  alla  sorters  hushålls-  och  mejerikärl 
samt  delar  till  separatorer  helpressas  öfver  stansar  af  olika  modell  under  iakttagande 
af  ytterst  noggrann  behandling,  så  att  t.  ex.  en  kaffekanna  göres  i 6 och  en  separa- 
torskula  i 10  pressningar. 

Mekanisk  verkstad,  hvari  befinner  sig  ett  flertal  jernsvarfvar,  borrmaskiner, 
hyflar,  filbänkar  m.  m.,  äfvensom  tvenne  stijrre  hydrauliska  pressar  med  accu- 
mulätorer,  i hvilka  senare  bogieramstycken,  ångpannegaflar,  separatorskulor  m.  m. 
pressas  under  starkaste  tryck. 

Gjuteri  för  gjutning  hufvudsakligen  af  stansredskap. 

Emalj ering sverk,  där  de  kärl,  som  skola  emaljeras,  först  få  en  grundmassa  och 
sedan  den  egentliga  emaljen  inbränd. 

Plåt-,  bleckslag  eri-  och  lödfabrik,  med  flere  maskiner,  där  en  mångfald  arbeten  i 
svartplåt  verkställas. 

Klensmedja,  förtenningsverk,  rikt-  och  putsverk  med  fläktar,  ång-,  fjeder- 
och  fallhammare,  sax-  och  borrmaskiner,  förtenningscisterner,  puts-  och  polermaskiner. 

Arbetareantalet  är  c:a  400  personer,  och  hvarje  familj  har  sin  egen  trädgårds- 
täppa, åtnjuter  fri  läkarevård  och  medicin,  hvarjemte  arbetspersonalen  är  på  bolagets 
bekostnad  olycksfallsförsäkrad  och  får  deltaga  i årsvinsten  på  rörelsen. 

Söderfors’  bruks  aktiebolag.  Detta  bildades  1872  och  Öfvertog  då  Söder- 
fors’ bruk,  hvilket  vid  tiden  för  förra  Stockholmsutställningen  bestod  af:  masugn  med 
Westmans  rostugn,  den  första  i verlden  af  detta  slag;  en  raffineringshärd ; 2 vallonsmält- 
och  2 dito  räckhärdar;  3 lancashiretvåformshärdar  med  smälthammare  och  ett  räck- 
verk  bestående  af  4 hamrar;  en  manufaktursmedja,  där  ankaren  och  städ  smiddes- 
samt  spiksmedja.  1873  inköptes  Elfkarleö  bruk,  som  då  hade  1 masugn  vid  Hyttön, 
1 vallon-  och  2 tvåformslancashirejiärdar,  2 räckhärdar,  1 brännstålsugn  och  stål- 
smide.  1881  inköptes  Härnäs  bruk  med  dess  masugn.  Bolaget  har  sedan  på  ett  sär- 
deles lyckligt  sätt  vetat  begagna  sig  af  de  utomordentliga  förmåner,  som  vid  dessa 
platser  bjudas  i form  af  synnerligen  goda  byggnadsplatser  och  Dalelfvens  väldiga 
vattenmassa,  så  att  den,  som  såg  sagda  bruks  verkstäder  1866,  nu  skulle  hafva  ytterst 
svårt  att  känna  igen  det. 

Så  har  bolaget  uppfört  vid  Söderfors : ny  stor  masugn  med  tvenne  rostugnar ; 
grof-,  medium-  och  finvalsverk;  2 martinugnar  med  tillörande  gjuteribyggnad  för  stål- 
gjutning;  stålräckverk  med  1 ånghammare  och  5 luft-  och  fjederhammare;  9 lan- 
cashirehärdar  med  Lagerwallska  hjelpbrytare;  2 mumblingshammare ; 3 vällugnar; 
tackjernsgjuteri  och  mekanisk  verkstad  samt  manufaktursmedja  och  ny  mekanisk  mo- 
dellverkstad, hvarjemte  elektrisk  kraftstation  uppföres,  på  samma  gång  dammarna  om- 
bygts  för  leverans  af  2,600  hkr.  Vallonsmidet  har  under  tiden  koncentrerats  vid 
Elfkarleö,  där  det  för  närvarande  finnes  3 vallonhärdar  och  3 lancashirehärdar.  Där 
har  bolaget  ock  ombygt  både  smält-  och  räcksmedjan  och  nybygt  en  manufaktur- 
verkstad för  fjedrar.  Vid  Härnäs  har  den  gamla  masugnen  slopats  och  tvenne  nya 
och  tidsenliga  uppförts. 

Söderfors’  bruks  intressenter,  som  vid  förra  utställningen  belönades,  drefvo  då 
sin  verksamhet  uteslutande  vid  Söderfors,  där  det  tillverkades: 

635  tons  tackjern,  599  tons  smältjern,  1,210  tons  smidt  stängjern,  4 tons 
ankaren,  22  tons  annat  grofsmide  och  c:a  1 tons  smidd  spik. 

Samtidigt  tillverkades  vid  Elfkarleö: 

1,589  tons  tackjern,  95  tons  smältjern,  492  tons  smidt  stångjern,  17  tons 
biåsstål,  20  tons  sträckt  stål,  och  vid  Härnäs:  2,134  tons  tackjern.  Nu  åter  tillverkar 


818 


JERNUTSTÄL  LN INGA  RNA. 


bolaget:  13,368  tons  tackjern  eller  3 gånger  så  mycket  som  vid  desamma  tre  bruken 
1866,  6,200  tons  smältjern  eller  10  gånger  så  mycket,  3,283  tons  valsadt  stångjern, 
1,469  tons  smidt  stångjern,  714  tons  råstänger,  1,942  tons  martingöt,  215  tons  smidt 
stål  eller  10  gånger  så  mycket,  440  tons  stålgjutgods,  694  tons  jern-  och  stålmanu- 
faktur (ankaren,  städ,  skruf stycken,  smidesredskap,  fj edrar  och  filar),  eller  25,7  gånger 
så  mycket  manufaktur  1897  som  1866. 

Det  var  med  mycken  tveksamhet,  som  rapportören  i denna  afdelning 
mottog  — ett  år  efter  utställningens  slut  — uppdraget  att  beskrifva  densam- 
mas jernutställningar,  ty  utan  aning  om  det  uppdrag,  som  skulle  komma  att 
gifvas,  hade  han  ej  gjort  några  vidare  anteckningar  öfver  de  å montrerna  pla- 
cerade jerneffekterna,  och  endast  tack  vare  de  utställande  brukens  beredvilligt 
lemnade  upplysningar  har  det  lyckats  få  hop  en  del  nödvändiga  uppgifter. 
Men  då  det  gäller  Söderfors’  utställning,  så  kännes  uppdraget  mindre  betun- 
gande, ty  om  det  ock  låg  en  betydlig  öfverdrift  i en  förbluffad  konkurrents 
utrop:  »Kors,  Söderfors  har  ju  stält  ut  en  hel  årstillverkning»,  så  var  dess 
utställning  likväl  så  rikhaltig  och  brukets  olika  fabrikat  så  ordentligt  re- 
presenterade, att  man  endast  behöfver  taga  dess  prislista  i hand  för  att  kunna 
säga  precis  hvad  å montren  exponerades.  Kanske  ock  Söderfors’  utställning 
studerades  på  ett  annat  och  alldeles  särskild!  sätt  af  oss  gamle  bergsingeniörer, 
ty  det  bruket  är  oss  ju  så  rosendekärt  sen  den  tid,  vi  alla  som  bergselever  i 
brusande  ungdoms  vår  där  genomgingo  våra  första  praktiska  lärospån,  och 
därför  fylkades  vi  ock  så  mången  gång  kring  dess  jettemonter,  att  vi  nog 
utan  katalog  i hand  hågkomina  densanunas  vackra  innehåll.  Med  vemod  i 
håg  studerade  vi  de  undersköna  fotografierna  från  Sveriges  fagraste  bruk  och 
tänkte  med  Runeberg: 

Vi  älska  dina  strömmars  brus 
Och  dina  bäckars  språng, 

Den  mörka  skogens  dystra  sus, 

Din  stjernenatt,  ditt  sommarljus, 

Allt,  allt  hvad  där  som  .syn,  som  sång 
Vårt  lijerta  rört  en  gång. 

Gud  vet  med  hvad  rätt,  men  jag  tror,  att  vi  alla  skulle  känt  oss  liksom 
personligt  förolämpade  af  brukspatron  P.  G.  Tamm  och  ingeniör  T.  Bergen- 
dal, om  Södersfors’  utställning  visat  sig  i ringaste  del  underhaltig.  Dock,  den 
känslan  sluppo  vi  att  dragas  med.  Allt  det  vi  sågo  representerade  på  full- 
komligt värdigt  sätt  såväl  de  männen  sjelfva  och  deras  trägna  arbete  för 
Söderfors  som  framför  allt  det  stolta  Dannemoras  enda  martinverk. 

Utställningen  bestod  af: 

Tackjern  för  olika  ändamål;  lancashirejern  i smältstycken  och  stänger, 
martinstål,  dels  i form  af  göten,  dels  uträckt  till  finaste  verktygsstål,  veder- 
börligen stämpladt  med  olikfärgade  etiketter;  manufaktursmiden  af  martinstål, 


J Eli  N U T S T Ä L L K I\  G A R N A . 


819 


såsom  borrsläggor,  knoster,  malmsläggor,  skrädhammare,  lut  or,  fyllhammare, 
stuffhammare,  stensläggor,  sättstampar,  kantniokare  och  pikhackor,  hredhac- 
kor,  kil-  och  reffelhackor,  gatstens-  och  nubbstenshammare,  kvarn-  och  murar- 
hackor,  rälshammare,  . smideshammare  af  olika  modeller,  korpar  och  spett, 
vagnsaxlar,  åkdons-  och  jernvägsvagnsfjedrar,  fjedrar  för  åkerhruksmaskiner, 
redskap  för  skogsskötsel;  stålgjutgods,  såsom  städ,  hammarhufvuden,  dito  pän 
och  hylstrar;  formor;  valsar;  kopplingar,  korsningar,  buffertar  och  buffert- 
hylsor;  jernvägs-,  trall-  och  kugghjul;  ankaren  och  mudderskopor;  propellrar 
m.  m.  Dessutom  funnos  fotografier  af  utförda  stora  gjutstycken  till  våra  pan- 
sarbåtar, såsom  å ankaren,  stäfvar  och  dylikt. 

Utlagda  profsedlar  från  Kongl.  tekniska  högskolans  materialprolinngs- 
anstalt  visade  stålets  hållfasthetsegenskaper,  och  anföras  ur  desamma  nedan- 
stående hållfasthetsprof : 


Martinjern  och 

stål 

Lanca- 

shire 

crc. 

1 

crT 

p 

p- 

M t 

CTC  -g 
P 

&S 

1 

r t i 

|o 
ET  o 

P-  ' 

i s t å 

70. 

1 

70. 

P 

P- 

1 gj  a 

crc. 

1 

crc 

p 

t g O 
cg  dt. 

Srl 

d s 

70. 

1 
j 70. 

1 53 

olje- 

härdadt 

C 

0,20 

0,30 

0,40 

0,60 

0,80 

1,00 

— 

— 

0,3  0 

0,3  0 

0,3  0 

0,G  0 

0,  G 0 

0,60 

0,25 

0,25 

H 

40,4 

51,9 

51,9 

48,1 

65,9 

77,4 

31,3 

30,5 

52,3 

52,2 

54,5 

78,0 

78,c 

65,8 

44, g 

45,2 

T 

27,7 

20,3 

19,4 

16,5 

8,i 

5,4 

28,5 

28,4 

16,4 

11,9 

18,7 

10,o 

9,4 

2,7 

20,9 

19,  G 

H + 3 T 

124 

113 

110 

98 

90 

94 

117 

116 

102 

88 

111 

108 

107 

74 

107 

104 

C = profvets  märke  (kolhalt). 

H = hållfasthet  per  mm2  i kg'. 

T = förlängning  å 200  mm.  mätlängd  vid  c:a  20  mm.  diameter. 


Uddeholms  aktiebolag.  Bolagets  jerntillverkning,  som  förr  bedrefs  vid  flere 
smärre  bruk,  långt  aflägsna  från  kvarandra,  utvecldades  betydligt  genom  det  i början 
af  1870-talet  anlagda  Hagfors’  jernverk  och  koncentrerades  slutligen  vid  detta  bruk 
och  Munkfors,  under  det  att  de  flesta  af  de  andra  jernverken  successive  nedlades,  så 
att  holagets  nu  i gång  varande  jernverk  utgöras  af  dessa  begge  bruk  och  masugns- 
anläggningarna  vid  Gustafsfors  och  Mokärnshyttan. 

Tillverkningarna,  som  år  1866  endast  utgjordes  af  tackjern,  lancashirejern  och 
hrännstål,  ökades  år  1869  med  martinmetalltillverkning  vid  Munkfors,  h vilket  var  det 
första  bruk  i Sverige,  som  slog  sig  på  denna  fabrikation,  och  1873  med  bessemer- 
metall tillverkning  vid  Hagfors.  Under  år  1883  anlades  en  hästkosömfabrik,  hvars 
års  tillverkning  år  1897  uppgick  till  748  tons,  och  år  1884  en  fabrik  för  tillverkning 
af  träskruf,  hvartill  under  de  senare  åren  kommit  tråddrageri  och  en  anläggning  för 
kallvalsning  af  jern  och  stål.  Också  utgöras  omkring  20  proc.  af  bolagets  tillverk- 
ningar af  färdig  manufaktur. 

Jernverksarbetarnes  antal,  som  1866  utgjorde  300  st.,  hade  år  1897  ökats  till 
1,000  st.,  medan  tillverkningsvärdet  stigit  från  800,000  kronor  år  1866  till  2,400,000 
kronor  år  1897. 

Bolagets  tillverkningssiffror  i tons  utvisa  för  öfrigt  för  en  del  andra  hufvud- 
produkter  nedanstående  lika  utmärkt  vackra  siffror: 


820 


JERNUTSTÄ  L L A7 1 N G A R N A . 


År 

Malm 

Tackjern 

Lancashire 

Bessemer 

Martin 

Stål  och 
manufaktur 

1866 

15,260 

6,750 

5,700 





5,185 

1869 

— 

— 

— 

— 

117 

— 

1871 

18,900 

8,206 

6,800 

— 

372 

5,398 

1873 

■ 

— 

— 

29 

— 

— 

1876 

20,180 

8,759 

6,400 

345 

2,155 

5,993 

1881 

24,670 

12,460 

8,280 

2,820 

4,969 

10,244 

1886 

22,210 

15,005 

9,130 

2,390 

7,366 

13,900 

1891 

23,852 

15,052 

7,345 

6,310 

6,532 

14,850 

1897 

24,608 

18,086 

6,587 

6,071 

10,860 

17,683 

Vid  Munkfors  finnas:  martinverk,  lancashiresmedja,  grof-,  medium-  och  fin- 
valsverk, stångj ernssmedj a med  4 vatten-  och  2 ånghammare,  gjuteri,  mekanisk  verk- 
stad, tråddrageri  och  manufaktursmedja  m.  m.;  vid  Hagfors:  masugn,  martinverk,  grof- 
och  plåtvalsverk,  ånghammare,  gjuteri,  mekanisk  verkstad,  söm-  och  skruffabrik  samt 
maunfaktursmedja;  vid  Ctustafsfors  masugn  och  smältsmedja  och  vid  Mokärnshyttan 
en  masugn. 

Bolagets  utställning,  s'om  utmärkte  sig  för  synnerlig  elegans  och  smak- 
full het  verkade  dock  på  den  besökande  fackmannen  mindre  genom  sitt  ut- 
seende än  genom  de  å montren  uppstälda,  oöfverträffliga  olika  stålmanufaktur- 
varorna, af  hvilka  många  sakna  motstycken  i godhet,  om  man  ock  söker  1 
alla  verldens  stålmanufakturverk.  Uddeholms  träskrufvar  kunna  »kallnitas», 
dess  hästskosöm  vikas  och  dubbelvikas  — vi  kunna  ej  säga  huru  många  upp- 
repade gånger  — och  tåla  dock  att  åter  uträtade  drifvas  in  i ekplank,  och  dess 
fjedrar  för  ur  etc.  äro  jemnare  till  dimensioner,  sammansättning  och  bättre  be- 
handlade än  flertalet  andra  sådana.  Och  lika  mirakulöst  fint  var  allt  det  stål 
och  jern,  som  å sagda  lilla  montre  — en  af  de  ädlaste  perlorna  i Stockholms- 
utställningen — visades  den  besökande  allmänheten. 

B.  DE  SPECIELT  AF  J E R N MAN  U FA  K T U B VA  ROR  BESTÅENDE 

UTSTÄLLNINGARNA. 

Beklagligen  hafva,  i olikhet  med  jernbruken,  ytterst  få  af  dessa  ut- 
ställare haft  godheten  atl  svara  på  de  af  rapportören  utsända  frågorna,  hvar- 
för  ock  beskrilningen  å dessa  utställningar  i de  tlesta  fall  mast  baseras  på 
hvad  — ell  år  efter  utställningens  slut  — funnits  kvar  i minnet  hos  den, 
som  så  sent  erhöll  uppdraget  alt  beskrifva  dem,  och  då  dessutom  afböjande 
svar  ingått  från  jurymän,  som  varit  mera  passande  alt  beskrifva  vapen-, 
ammunitions-  och  Eskilstuna-utställningarna,  och  därför  ombedts  att  utföra 
detta  arbete,  så  kan  denna  aldelning  af  berättelsen  ej  motsvara  berättigade 
fordringar. 


,/  E R N U TS  TÅ  /.  L N I \ G A I<  .V  .1 . 


821 

Under  ofvanstående  rubrik  hörande  utställningar  voro  emellertid: 

Aktiebolaget  Kungsörs  bleckkärlsfabrik,  hvilken  fabrik  igångsattes 
1893  med  5 arbetare  och  1897  sysselsatte  c:a  50  sådana,  och  som  med  nya  och 
bästa  arbetsmaskiner  tillverkar  en  hel  del  olika  sorters  bleckkärl,  hvaraf  bo- 
laget i Stockholm  utstälde  hland  annat  lyktor,  fotogenkärl,  litcrmålt,  kaffe- 
pannor och  kastruller  med  underdelar  af  koppar,  tvättbräden  och  leksaker, 
alla  välgjorda  arbeten. 

Aktiebolaget  Skandinaviska  pennfabriken,  Stockholm,  bildades 
1893  och  anskaffade  maskiner  för  tillverkning  af  såväl  stålpennor  i många 
olika  sorter  som  klädningsfjedrar,  pressningsarbeten  af  små  föremål  i mes- 
sing,  jern  och  stål,  afsedda  för  olika  ändamål,  såsom  hålskoningar  och  sko- 
ringar, fabrikation  af  trådspik  och  mindre  nitar  samt  liffjederband  m.  m. 

Fabriken  sysselsätter  nu  öfver  100  arbetare  och  arbeterskor  och  till- 
verkar, såsom  utställningen  tydligt  visade,  stålpennor  af  med  de  engelska 
fullt  jemförbar  kvalitet  och  utseende,  och  måste  man  vara  de  män  tack- 
sam, som  infört  denna  för  vårt  land  så  naturliga  fabrikation  hos  oss, 
hvilken  — ehuru  svår  i sig  sjelf  - här  blir  dubbelt  krånglig  genom  våra  i 
hufvudstaden  odrägliga  arbetare  förhållanden. 

Bolaget  hade  en  synnerligt  vacker  utställning  af  ofvannämnda  manu- 
fakturvaror. 

Aktiebolaget  Stockholms  hästskofabrik  hade  i den  s.  k.  Rosen- 
grenska  paviljongen  en  större  utställning  af  välsmidda  hästskor  af  prima  ma- 
terial och  af  olika  storlekar  och  sorter. 

Mich.  Alfort  i Stockholm  utstälde  isklyfvare,  isskåp  och  väggborr,  och 

A.  Andersson  i Sundsvall  diverse  konstsmiden  för  byggnader,  medan 

C.  A.  Andersson  från  Anderstorp  visade  jerntrådsduk  samt  en  del 
andra  arbeten  af  jerntråd. 

J.  F.  Backmans  kassaskåpsfabrik,  Ivongl  hofleverantör  i Stockholm, 
hvilken  fabrik  grundlädes  1854,  hade  en  synnerligt  vacker  utställning  af  dyrk- 
fria  kassaskåp,  depositionsfack  och  kassahvalfsdörrar. 

Erik  Anton  Berg  i Eskilstuna  hade  den  otvifvelaktigt  allra  linaste  ut- 
ställningen af  rakknifvar,  skomakare-,  kackel-  och  slöjdknifvar,  hyfvcl-  och 
huggjern,  etsade  och  förgylda  pappersknifvar,  flack-,  böj-  och  afbitaretän- 
ger  m.  m. 

Herr  Bergs  exempel  visar,  huru  en  stålmanufakturaffär  kan  i vårt  land 
upparbetas,  om  innehafvaren  förstår  sig  på,  såsom  denne  verklige  stålkarl 


822 


JERNUTSTÄLL N IX GA  RNA. 


gjort  och  gör,  att  dels  välja  rätta  stålsorter  för  de  olika  ändamålen,  dels  ock 
vet  att  på  bästa  sätt  handtera  och  behandla  dem.  Han  började  sin  verk- 
samhet 1880  med  hjelp  af  en  lärling  samt  tillverkade  då  endast  rakknifvar. 
1882  sysselsattes  5 arbetare,  1885  ökades  de  till  10  och  1888  till  25,  då  bland 
tillverkningarna  upptogos  eggverktyg  för  skoindustrien.  Dessa  samt  Bergs 
rakknifvar  liafva  vunnit  afsättningsorter  i de  flesta  europeiska  länder  och  i 
Amerika.  År  1890  bygdes  första  delen  af  den  nuvarande  fabriken,  då  arbe- 
tareantalet ökades  till  50,  och  1891  upptogs  äfven  snickerieggjernstillverk- 
n ingen.  Sedan  har  efterfrågan  å herr  Bergs  artiklar  oupphörligen  ökats, 
hvarför  fabriken  ytterligare  tillbygts,  ocb  var  arbetareantalet  1897  öfver  100. 

Herr  Berg  hade  visserligen  ej  utlagt  några  kvalitctsprpf,  men  vi  kunna 
ej  underlåta  att  omnämna,  hurusom  han,  genom  att  med  hammare  miss- 
handla och  afslå  en  mängd  af  utaf  densamma  utpekade  verktyg,  öfvertygade 
jernjuryn  om,  att  starkare  verktyg  med  finare  gry  finnas  ej. 

A.  Bergström,  Norselfsstrand,  hade  stält  ut  en  del  hästskor. 

J.  & C.  G.  Bolinders  mekaniska  verkstads  aktiebolag  uppträdde 
med  en  af  Stockholms-expositionens  allra  bästa  och  mest  storartade  utställningar, 
fördelade  på  flere  platser  af  utställningsområdet.  Bland  mångfalden  af  de  ut- 
stälda  förstklassiga  arbeten,  som  bolaget  framvisade,  var  emellertid  endast 
konstgjutgodset  placeradt  på  jernj uryns  afdelning,  och  som  detta  naturligt 
nog  utgjorde  minsta  delen,  så  är  i andra  delar  af  utställningsberättelsen  bo- 
lagets exposition  värdigare  beskrifven. 

I bolagets  tvenne  stora  gjuterier,  hvaraf  det  ena  är  afsedt  för  gröfre 
och  det  andra  för  finare  (smäckrare)  maskingods,  hvartdera  försedt  med  två 
kupolugnar,  voro  de  eleganta  konstgjutgodsföremål  tillverkade,  hvilka  tillhörde 
jernutställningen  och  funnos  placerade  på  trädgårdsplanen  och  i industrihallen. 
De  utmärkte  sig  för  en  gjutgodsyta  så  oklanderlig,  att  de  påminde  om  ryskt 
konstgjute,  cljes  vid  alla  verldsutställningar  erkändt  såsom  det  yppersta  i sin 
väg.  Men  ehuru  endast  konstgjutet  var  placeradt  på  denna  afdelning,  kunna 
vi  ej  underlåta  att  här  omnämna,  att  äfven  de  öfriga  alstren  från  denna 
verkstad,  exempelvis  spislarna,  ångmaskinerna,  fotogenmotorerna  och  träbear- 
betningsmaskinerna,  hvaraf  verkstaden  trots  respektiva  länders  skyddstullar 
exporterar  till  nära  nog  alla  länder  i Europa,  visade  en  den  högst  uppdrifna 
yrkesskicklighet  och  klokaste  val  af  passande  råmateriel. 

Af  bolagets  till  21/*  millioner  kronors  värde  uppgående  tillverkning 
exporteras  också  nära  7S,  hvarförutom  kan  nämnas,  att  antalet  arbetare  är 
c:a  900,  och  att  öfver  3,000,000  kg.  jern  pr  år  nedsmältes  i dess  verkstäder. 


.7 E H N U T S T Ä L L X INGA  R X A . 


823 


C.  O.  Bruce  & C:o  är  innehafvare  af  Tönshammars  bruk,  där  firman 
1893  med  5 arbetare  igångsatte  vid  jernverket,  sedan  det  legat  nere  i 8 år, 
ett  kettingsmide,  hvars  afsättning  så  ökats,  att  densamma  1897  tiodubblats 
med  jemnt  stigande  försäljningssiffror.  Arbetareantalet  är  nu  öfver  50.  Ver- 
ket hade  utstält  kettingar  och  flottningssmiden  och  hade  kanske  den  vackraste 
montren  af  detta  slag  på  hela  utställningen,  en  montre,  som  för  öfrigt  inne- 
höll utmärkta  kettingar,  gifvande  stora  löften  för  verkets  framtid. 

Bultfabriksaktiebolaget,  Hallstahammar,  hvars  fabrikat  äro  kända  och 
högt  värderade  af  hvar  enda  verkstad  i vårt  land  och  af  en  mängd  sådana 
utom  landet,  hade  en  utställning  af  bultar,  muttrar,  nitnaglar,  rälsspikar, 
skarfbultar  af  alla  slag  ocli  skrufvar  af  snart  sagdt  alla  storlekar  från  jätte- 
lika  ned  till  minimala,  uppvisade  kvalitetsprof,  som  för  den  svensk,  som 
vet  hvad  hästa  svenskt  jern  och  stål  kan  tåla,  måste  förefalla  beundransvärda 
och  för  de  utländska  jernmännen  sagolikt  häpnadsväckande,  ja  omöjliga. 

Där  funnos  hland  annat  skarpgängade  skrufvar,  i kallt  tillstånd  hop- 
höjda och  sedan  hophamrade,  så  att  de  alldeles  plattats;  stukade  dylika,  som 
kallt  nedhamrats  till  kakor;  kallt  vridna  skrufvar,  som  ej  låtit  afvrida  sig;  nit- 
naglar  på  samma  sätt  såväl  varmt  som  kallt  misshandlade;  uppdrifna  muttrar 
förvandlade  till  smala  vida  ringar  etc.,  allt  utan  ringaste  tillstymmelse  till  brakor. 

Casselli  & Granström  i Stockholm  hade  utstält  mycket  sinnrika  dyrk- 
fria  lås;  portlås  och  dörrlås  — kanske  väl  farliga  för  den  enstöring,  som 
glömt  nyckeln  innanför,  d:o  skåp-,  kappsäcks-,  låd-  och  hänglås,  konstruerade 
enligt  paten  terad  idé. 

C.  W.  Dahlgrens  fabriksaktiebolags  i Eskilstuna  utställning  utgjordes 
åter  hufvudsakligast  af  skridskor,  kaffekvarnar,  kakelugnssmiden,  saxar,  rak- 
knifvar,  byggnadssmiden,  slidknifvar,  dolkar  och  korkskrufvar  af  omvexlande 
mönster  och  storlekar  samt  förfärdigade  af  hästa  stål-  och  jernsorter. 

A.  A.  Forsberg,  Stockholm,  utstälde  ornameritssmiden. 

Joh.  Engström  från  Eskilstuna  exponerade  försilfrade  och  förnicklade 
rakknifvar  och  andra  knifvar. 

Eriksfors  smidesbolag,  Nyland,  hade  en  liten  utställning  af  liar. 

Johan  Ericsson  & C:o  i Stockholm  hade  en  utställning,  bestående 
af  diverse  bleckformar,  köksartiklar,  badkar  m.  m.  af  bleck  och  plåt,  hvilken 
utställning  både  för  sin  anordnings  skull  och  för  de  i densamma  exponerade 
effekternas  synnerligen  goda  kvalitet  förtjenade  allt  erkännande. 

Joh.  Eriksson  från  Fors  hade  en  mindre  utställning  af  handsmidda 
hästskor. 


105 


824 


JER  N V TS  TÄ  L L NING  A R NA. 


Eskilstuna  jernmanufakturaktiebolag,  som  bland  samtlige  utställare 
i den  imponerande  Eskilstunamontren  uppträdde  med  den  rikhaltigaste  exposi- 
tionen, framvisade  i densamma  sina  öfver  allt  beröm  stående  stål-  och  jern- 
manufakturvaror,  bestående  bland  annat  af  bords-  och  andra  knifvar,  saxar, 
bordsgafflar,  byggnadsbeslag  och  en  massa  olika  sorters  fint  gjutgods  m.  m., 
allt  utmärkande  sig  för  elegans  i form,  renbet  i sammansättning  och  stil, 
fullkomligaste  praktiskhet  för  användningen,  och  tillverkade  af  för  h varje  olika 
sort  bäst  passande  råmaterial.  Kunnige  stålkarlar  fingo  vid  den  utställningen 
inhemta  nyttiga  lärdomar,  bvarom  de  förut  ej  haft  aning;  belåtenheten 
med  densamma  var  därför  allmän  och  uttalades  i de  varmaste  och  vältali- 
gaste ord  till  bolagets  energiske  ekonomiske  likaväl  som  till  dess  tekniske 
ledare,  direktören  G.  Fahlstedt  och  ingeniören  M.  Brunskog,  två  af  vår  med 
Sheffields  i detta  fall  lyckligt  täflande  stålmanufakturtillverknings  stormän. 

Bolaget,  som  bildades  1878,  hade  tack  vare  dessa  män  och  sina  ypper- 
liga varor  år  1896  nått  upp  till  en  varuafsättning  af  2,200,000  kronors  värde. 

Eskilstuna  smidesfabriks  aktiebolag  åter  utstälde  andra  slag  af  jern- 
och  stålmanufakturer,  nämligen  träns,  sporrar,  ridstänger,  sabelbeslag,  eldgafflar, 
eldtänger  och  spiselskyfflar,  borr,  lås,  klackjern,  korkskrufvar,  klinkor  och 
dörrtrycken,  förnicklade  och  oförnicklade  klensmedsarbeten,  hvilka  samtliga 
effekter  utmärkte  sig  för  godt  utseende  och  bästa  kvalitet. 

A.  L.  Filéns  från  Skönvik  utställning  bestod  af  c:a  ett  tjog  plåtarbeten, 
såsom  urnor,  badkar  m.  m.,  godt  och  praktiskt  utarbetade. 

Gadö  fabriks  aktiebolag,  som  tillverkar  alla  sorters  filar  och  raspar, 
hade  ordnat  en  mycket  smakfull  montre  försedd  med  utmärkta  redskap  af 
dessa  slag. 

Haddebo  jernverks  och  fabriks  aktiebolag,  innehafvare  af  Haddebo 
bruk,  å hvilket  finnes  smältsmedja  med  7 lancasbiredubbelbärdar,  finvalsverk, 
två  ånghammare,  gjuteri,  mekanisk  verkstad  och  manufaktursmedja,  hade  ej  ställ 
ut  jern  i rå  form,  men  synnerligen  vackra  konstsmiden  samt  symaskinställ, 
jernstaket  och  annat  gjutgods. 

Hans  Hagelin  i Gefle  var  utställare  älven  vid  Stockholmsutställningen 
1866,  i hvilken  han  liksom  nu  exponerade  kassaskåp.  Hans  fabrik  drefs  då 
med  10  arbetare  och  hade  en  omsättning  af  26,000  kronors  värde,  medan 
den  nu  ger  sysselsättning  ät  39  arbetare  och  försäljer  kassaskåp,  kassahvalfs- 
dörrar  och  vågar  för  öfver  87,000  kronor  pr  år.  Herr  Hagelins  kassaskåp 
och  kassahvalfsdörrar  hafva  med  heder  bestått  de  svåraste  eldsvådor,  hvarå 
de  vackraste  intyg  presterades,  och  utmärkte  sig  de  utstälda  skåpen  äfven  för 
särdeles  ändamålsenlig  inredning. 


./  E R X U T S T Ä L L X I X G A RX  A. 


825 


A.  Halling,  Eskilstuna,  hade  en  vacker  utställning  af  filar  och  raspar, 
knifvar  och  hirschfängare,  hvaraf  allt  var  prydligt. 

Hadar  Hallströms  kniffabriks  aktiebolag  i samma  stad  utstälde 
cirkelbestick  samt  fick-,  penn-  och  flere  andra  sorters  knifvar,  hvaraf  fabriken 
tillverkar  öfver  30,000  dussin. 

Gustaf  Hanssons  i Stockholm  utställning  heslod  af  patenterade  käpp- 
gevär, universalknallhattstänger,  knapphålssaxar  och  värmeskänkare,  d.  v.  s. 
gevär  och  gevärsulensilier,  en  af  de  få  utställningarna  af  detta  slag  år  1897. 

I.  A.  J.  Hammarberg  från  Sandvik  hade  stält  ut  några  hemgjorda 
liar,  yxor  och  en  plog. 

Heclengran  & sons  i Eskilstuna  affär  börjades  1883  af  nuvarande 
egarens  fader,  A.  F.  Hedengran,  som  tillverkade  allehanda  finare  stålarbeten. 
Hans  affär  ombildades  1873  till  ett  holag,  som  hufvudsakligen  tillverkade  etsade 
och  förgylda  pennknifvar,  men  eges  densamma  nu  af  herr  Donatus  Heden- 
gran, som  i en  större  tvåvåningsbyggnad  med  en  del  maskiner  och  c:a  30 
arbetare  drilver  tillverkning  af  penn-  och  fickknifvar.  Tillverkningen  al 
knifvarna  sker  nästan  uteslutande  för  hand,  och  hvarje  arbetare  gör  sill  parti 
knifvar  färdigt  från  början  till  slut.  Från  och  med  smidningen  af  bladen 
till  och  med  att  knifvarna  föras  färdiga  ut  i marknaden,  stanna  de  i en 
och  samma  arbetares  händer.  Slipningen  utföres  dock  numera  af  särskilda 
skickliga  slipare.  Genom  ett  sådant  förfaringssätt  blifva  knifvarna  naturligtvis 
omsorgsfullare  tillverkade,  än  om  tillverkningen  skulle  bedrifvas  maskinmes- 
sigt,  men  så  fordras  också  vid  Hedengranska  fabriken  i förfaringssättet  skick- 
liga arbetare  med  ty  åtföljande  högre  arbetslöner.  Såsom  råmaterial  användes 
bästa  slags  stålsorter,  och  handsmidas  alla  blad  till  penn-  och  fickknifvar. 
Tillverkningen  utgöres  af  omkring  400  olika  sorters  penn-  och  fickknifvar  med 
såväl  etsade  och  förgylda  stålskaft  som  med  skaft  af  hen,  horn,  perlemor  och 
sköldpadd.  Omsättningen  uppgår  för  närvarande  till  c:a  30,000  kronor  pr  år. 

Synnerligen  eleganta  voro  ock  de  af  firman  i Stockholm  exponerade 
penn-  och  fickknifvarna. 

G.  V.  Heljestrand  utstälde  af  sina  sedan  årtionden  välkända  och 
omtyckta  rakknifvar  och  dessutom  bordsknifvar. 

Hormundså  liebruks  aktiebolag  hade  stält  ut  12  stycken  liar. 

Husqvarna  vapenfabriks  aktiebolag  hade  på  jernafdelningen  pla- 
cerat handvapen  — af  alla  Sveriges  jägare  beundrade  och  eftersträfvade  till 
följd  af  deras  träffsäkerhet  vid  långt  allägset  såväl  som  närmare  mål,  och 
dessutom  gjutgods  och  emaljerade  artiklar.  Hvad  dessa  senare  två  slagen 


826 


JER  N U TSTÄ  L L N / AT  GAR  N A . 


tillverkningar  angår,  så  kan  om  dem  vara  nog  att  säga,  att  Husqvarna  i den 
vägen  gått  i spetsen  under  så  många  åratal,  att  det  var  med  sannaste  till- 
fredsställelse dess  vänner  kunde  i Stockholm  konstatera,  att  det  fortfarande 
ej  låtit  något  vare  sig  inhemskt  eller  utländskt  verk  distansera  sig  på  de 
linierna,  och  att  dess  utställning  i allt  var  af  »first  class». 

Häfla  bruk  utstälde  väl  smidda  hästskor,  och 

Hästskosömfabriken  The  united  horse-shoe  & Nail  Co.  hästsko- 
söm,  hvilka,  såsom  de  i utställningskatalogen  offentliggjorde,  blifvit  pris- 
belönta  öfver  hela  verlden,  hvarför  rapportören  känner  sig  allt  för  obetydlig 
att  öfver  dem  yttra  sig. 

Igelfors’  bruks  aktiebolag  började  tillverka  liar  här  1891  med  en 
årstillverkning  af  1,500  dussin,  hvilken  tillverkning  allt  sedan  ökats  med  1 å 2 
tusen  dussin  per  år  och  nu  utgör  15,000  dussin.  Genom  användande  af 
endast  de  erkändt  finaste  och  bästa  svenska  stålsorter  har  tillverkningen  fått 
de  högsta  loford  af  konsumenterna  och  undanträngt  många  äldre  fabrikanter, 
och  särskildt  har  importen  af  amerikanska  och  tyska  liar  nästan  upphört, 
medan  firman  i stället  exporterar  en  rätt  stor  procent  af  sina  liar  till  Ryss- 
land och  Tyskland.  Till  Norge  har  äfvenledes  ett  betydligt  antal  exporterats, 
så  under  senare  åren  omkring  2,000  dussin  per  år. 

A Stockholms-utställningen  hade  Igelfors  en  smakfull  montre  med  icke 
mindre  än  650  de  utmärktaste  liar  af  alla  numera  gängse  faconer,  afsedda  för 
afsättning  i Skandinavien,  Finland  och  Ryssland. 

I.  Ingemarsson  från  Bondarp  tillverkar  jern-  och  messingtrådduk  af 
mångahanda  slag  i sitt  tråddrageri.  Af  dess  fabrikat  hade  han  en  vacker 
utställning  i Stockholm,  hvaribland  här  omnämnas  metalltrådduken  och  landt- 
mätarkedjorna  såsom  synnerligen  goda. 

I.  Isakssons  & C:o  i Stockholm  kassaskåpsfabrik  hade  ulstält  kassa- 
skåp och  därmed  sammanhängande  artiklar.  Fabriken  grundlädes  1867,  och 
var  således  nästan  årsbarn  med  den  förra  utställningen.  Nu  tillverkar  den 
kassaskåp,  kassahvalfsdörrar,  kassaskrin,  kassalådor  och  fullständiga  inred- 
ningar för  kassahvalf,  såsom  depositionsfack  m.  m.  Kassaskåpen  tillverkas 
af  compoundstålplåt  efter  bästa  engelska  och  amerikanska  modeller  och  i tre 
olika  kvaliteter.  Afsättningen  har  sedan  1894  mer  än  fördubblats. 

Joh.  Jansson,  Bondarfvet,  hade  stält  ut  en  del  handsmidda  häst- 
skor och  brodd. 

Karlskrona  nya  galvaniseringsfabrik.  Om  denna  säger  G.  Ekeroth 
i Svenska  industriela  verk  och  anläggningar  bland  annat  i sammandrag  föl- 


JERN  V T S TÄ  L L N I N G .4  Ii  N .4 . 


827 


jande:  »På  den  svenska  smidiga  och  böjliga  jernplåten  hafva  de  utländska 
försinkningsmetoderna  visat  sig  föga  lämpliga.  Denna  omständighet,  tillika 
med  att  i de  stora  kulturlanden  den  galvaniserade  jernplåtens  användbarhet 
för  många  skilda  ändamål  blef  allt  mera  erkänd,  föranledde,  att  man  här  i 
landet  mycket  arbetade  på  att  ernå  en  säker  galvaniseringsmetod.  Många 
voro  de,  som  försökte  sig  härpå,  men  resultaten  hlefvo  icke  tillfredsställande. 
I slutet  af  1860-talet  lyckades  det  emellertid  fabrikör  Gustaf  Andersson  i Karls- 
krona atl  finna  en  galvaniseringsmetod,  hvilken  såväl  skyddade  jernet  mot 
förrostning  som  ock  bibehöll  det  svenska  jernets  goda  egenskaper.  Härige- 
nom är  herr  Andersson  att  betrakta  som  uppfinnare  af  den  svenska  galvani- 
seringsmetoden. » 

Anläggningen  af  Karlkrona  nya  galvaniseringsfabrik  började  i en 
mycket  anspråkslös  skala,  men  lill  följd  af  den  hastigt  stigande  efterfrågan 
på  fabrikens  alster  måste  llere  verkstäder  snart  om-  och  tillbyggas,  tills  den 
nu  är  nordens  största  etablissement  i denna  väg. 

Fabrikens  utställning  i Stockholm  utgjordes  af  galvaniserade  artiklar, 
såsom  slät  och  korrugerad  plåt,  bandjern,  hinkar  och  baljor,  mejerikärl  samt 
en  massa  mindre,  galvanisei-ade  artiklar,  af  hvilka  plåtarna  utmärkte  sig  för 
att  kunna  falsas,  utan  att  zinkbeläggningen  därför  lossnade  från  jernplåten 
eller  sprack. 

Fabriken  sysselsätter  100  personer  och  exporterar  mycket  af  sina  till- 
verkningar till  Tyskland,  Norge,  Danmark  och  Finland. 

Kockums  jernverks  aktiebolag,  innehafvare  af  Kallinge  bruk,  har 
därstädes  vid  jernverket  ett  martinverk,  smältsmedja,  grof-  och  plåtvals- 
verk, ånghammare,  gjuteri  och  mekanisk  verkstad,  2 spikfabriker  och  manu- 
faktursmedja. Dessutom  har  bolaget  i Ronneby  stad  ett  manufakturverk, 
livars  emaljerade  plåtkärl  i Stockholins-utställningen  placerats  på  jernutställ- 
ningen.  Genom  sin  alldeles  giftfria,  synnerligen  starkt  fastsittande,  utmärkt 
jemna  och  vackra  emalj  utmärkte  sig  alla  dess  kärl  på  det  fördelaktigaste  sätt, 
egenskaper,  som  för  öfrigt  alltid  förefinnas  bos  alla  emaljerade  effekter,  som 
bolaget  utsänder  i allmänna  marknaden.  Vid  bolagets  verkstäder  sysselsättas 
c:a  600  arbetare. 

Kongl  Göta  ingeniörbataljon  utstälde  i arméns  utställningsbygg- 
nad  utmärkt  välgjorda  klensmeds-  och  andra  verktyg. 

Lagerbäcks  fabriksaktiebolag  uppvisade  en  hel  del  lås,  byggnads- 
smiden  samt  diverse  hejadt  gods. 

B.  & O.  Libergs  fabriksaktiebolag  vid  Rosenfors  uppvisade  dels 
bugg-  och  fäktvapen  i klass  23,  dels  manufakturvaror,  såsom  saxar,  stryk- 


828 


JERX  V TS  TÄ I.  L XIX  G A R XA. 


jern,  skridskor,  betsman,  hugg-  och  hyfveljern  och  skrufnycklar  i klass  39, 
på  utmärktaste  sätt  illustrerande  firmans  välkända,  omfattande  verksamhet. 

P.  Liljeqvists  fabrikat,  nämligen  cirkelsågklingor,  ramsågblad,  is- 
sågar, stock-,  ved-  och  andra  sorters  sågar,  maskinhy fveljern  och  maskin- 
knifvar,  spadar  och  skyfflar,  krattor  och  gångskyfflar,  äro  landet  om,  äfven- 
som  utomlands,  beryktade  för  sina  förträffliga  egenskaper,  och  vunno  de  i 
Stockholins-utställ ningen  allmänt  erkännande. 

F.  E.  Lindström  i Eskilstuna  hade  ställ  id  tänger  af  flere  sorter,  och 

Låsfabriksaktiebolaget  E.  A.  Naesman  & 0:0  i samma  stad  en 
massa  olika  sorters  lås  och  diverse  andra  arbeten,  såsom  metallvaror  för 
byggnader,  för  jernvägsvagnar  och  för  ångbåtar  m.  m. 

Mejerimaskinaktiebolaget  Excelsior  exponerade  i denna  afdelning 
endast  byggnadsgjuterigods  och  välgjorda  jernmöbler,  medan 

Militärekiperingsaktiebolaget  hade  stält  ut  sadlar,  värjor  och  andra 
svärdfejeriarbeten,  livilka  alla  voro  af  utmärktaste  beskaffenhet,  såsom  helt 
naturligt  är  vid  en  affär,  där  afnämarne  själfva  ständigt  kontrollera  de  in- 
köpta varorna  och  godkänna  endast  de  mest  förstklassiga. 

Johan  Nordlund  i Sorböle  uppvisade  godt  hammarsmidda  redskap, 
nemligen  handsax,  ullsax,  6 st.  yxor,  4 st.  liar  och  en  lyftkrok. 

Nya  aktiebolaget  Hästskyddares  i Stockholm  utställning  åter  ut- 
gjordes af  spiralfjedrar  för  en  mängd  olika  bruk,  däribland  för  kraftsport  och 
s.  k.  hästskyddare.  Denna  firmas  montre  var  en  af  de  smakfullaste  och 
mera  intressanta  bland  jernutställningarna,  visande,  att  firman  väl  vet  att 
välja  och  utmärkt  att  på  bästa  sätt  härda  och  i öfrigt  handtera  ståltråd  af 
olika  hårdhetsgrader. 

F.  O.  Nyströms  bleckkärlsfabriks  i Stockholm  utställning  bestod 
af  en  mängd  olika  sorters  bleckburkar  för  konserver  m.  m. 

Frans  Nyzell  samt  Emil  Olson,  båda  i Eskilstuna,  utstälde  etsade 
stålarbeten  samt  försilfrade  och  förgylda  sådana,  hvilka  särskildt  ur  teknisk 
synpunkt  voro  af  intresse. 

Pehrssons  kassaskåpsfabrik  i Norrköping  visade  starka  kassaskåp, 
en  kassahvalfsdörr  samt  några  goda  ornamentsmiden  och  dyrkfria  lås. 

A.  F.  Peterson  från  Åsheda  exponerade  liar,  likasom 

A.  Pettersson  från  Gränsfors  och 

C.  E.  Petterssons  söner  i Elfdalen,  Långö  bruk,  hvilket  bruk  an- 
lades  i början  af  detta  århundrade,  men  1863  höll  på  all  alldeles  nedläggas, 


J E R NV  TSTÄL  L N I X GARNA. 


829 


sedan  den  s.  k.  sjötullens  upphörande  bragt  gränsbruken  i en  myckel  oför- 
delaktig ställning.  Då  logs  dock  bruket  lyckligtvis  om  händer  af  en  energisk 
och  driftig  man,  bruksförvaltaren  C.  E.  Pettersson,  som,  inseende  att  detsamma 
— med  dess  svåra  kommunikationer  — omöjligen  skulle  längre  kunna  basera 
sin  tillverkning  på  tackjern  och  stångjern,  började  tillverka  vattenbammar- 
smidda  liar,  och  som  slutligen  lärde  våra  svenska  landtbrukare  att  värdera 
och  använda  dylika.  Det  är  också  herr  Petterssons  förtjenst,  att  de  ameri- 
kanska liemodellerna  nu  äfvenledes  tillverkas  hos  oss,  ty  det  var  han,  som 
efter  ifrigt  experimenterande  lyckades  inöfva  arbetare  i dessas  fabrikation. 
Firmans  liar  äro  ännu  i dag  på  en  massa  ställen  i vårt  land,  Norge  och 
Finland  ansedda  som  de  yppersta  och  mest  pålitliga  i verlden,  och  tillverkas 
årligen  af  desamma  120,000  stycken.  Nu  sysselsättas  100  arbetare  vid 
Långö  bruk,  medan  1866  endast  30  sådana  voro  der  engagerade.  A firmans 
montre  i Stockholms-utställningen  kunde  man  se  en  massa  olika  slag  af  liar; 
så  t.  ex.,  om  rapportören  ej  missminner  sig,  räknade  juryn  mera  än  50 
olika  hufvudsorter,  och  stodo  dessa  liar  ut  med  alla  upptänkliga  svåra  prof 
utan  alt  skadas. 

E.  A.  Rosengren  i Göteborg  hade  stält  ut  en  kassahvalfsdörr  och  ett 
kassaskåp  i en  montre,  föreställande  ett  dylikt  hvalf,  och  förklarades  hans 
fabrikat  af  alla  fackmän  vara  bland  de  yppersta,  de  någonsin  sett. 

C.  O.  Ryd  i Eskilstuna  utstälde  utmärkta  penn-  och  fickknifvar. 

Hj.  Samuelsson  i Stockholm  exponerade  vackra  ornamentsmiden, 
nämligen  kandelabrar  för  elektrisk  belysning,  en  jernvägsgrind  och  ett  trappräcke. 

See  fabriks  aktiebolag  är  det  första,  som  i Sverige  börjat  tillverka 
spröten  och  ställ  till  paraplyer,  och  har  denna  dess  tillverkning  så  utvecklats 
under  de  två  år  fabriken  1897  varit  i gång,  att  arbetareantalet  fyrdubblats. 
I början  af  utställningsåret  förenades  med  ofvanstående  fabrikation  dragning 
af  stålrör,  hufvudsakligen  afsedda  för  velocipedfabrikation,  älven  denna  till- 
verkning den  första  dylika  i Sverige,  och  kunde  densamma  under  året  glädja 
sig  åt  ett  raskt  uppsving  trots  den  starka  konkurrens,  den  hade  att  upptaga 
med  engelska  och  amerikanska  dragerier,  hvilka  förut  uteslutande  levererat 
rör  till  velocipedfabrikanterna  här  i landet.  Äfven  i utlandet,  speciell  Dan- 
mark och  Tyskland,  tälla  rören  med  de  engelska  och  amerikanska,  hvad  så- 
väl kvalitet  som  pris  beträffar.  I drageriet  sysselsattes  vid  1897  års  slut  31 
arbetare. 

Bolagets  utställning  utgjordes  af  paragontråd  och  heldragna  velociped  rör, 
allt  af  yppersta  kvalitet. 


830 


JERNUTSTÄLLNINGARNA. 


Skoglund  och  Olson  i Gefle  hade  från  sitt  gjuteri  oeh  mekaniska 
verkstad  på  denna  afdelning  placerat  en  mängd  finare  gjutgods,  såsom  blombord, 
blomställ,  paraplyställ,  etagérer,  väggdekorationer  ocb  dylikt,  dels  fullfärdigt, 
dels  såsom  rått  oputsadt  gjutgods,  men  allt  utvisande  en  yrkesskicklighet, 
som  är  synnerligen  sällsynt.  Fackmännen  kunde  ock  ej  se  sig  trötta  på  denna 
utställning  med  dess  snart  sagdt  oöfverträffliga  gods. 

Sparkareds  emaljverks  utställning  utgjordes  af  emaljerade  skyltar  af 
en  massa  olika  storlekar,  synnerligen  väl  utförda  såväl  hvad  den  inbrända 
emaljen,  färgernas  klarhet  som  den  felfria  textningen  angick;  och  förefaller 
det  ingalunda  förvånansvärdt,  sedan  man  sett  denna  firmas  alster,  att  den- 
samma på  så  kort  tid  kunnat  skaffa  sig  en  så  betydande  marknad. 

John  Stenberg  & C:is  i Stockholm  plåtslagerifirma  utmärkte  sig  för 
synnerligt  vackert  plåtslageriarbete,  ocb 

A.  Stenman  från  Eskilstuna  för  praktiska,  starka  och  välgjorda  fön- 
sterbeslag ocb  för  sina  välkända  s.  k.  amerikanska  gardinkäppar. 

Stockholms  galvaniseringsfabrik  hade  en  utställning  af  galvani- 
serad  takplåt,  galvaniserade  hushållskärl  och  assuranssprutor,  alla  goda  och 
välgjorda  arbeten. 

Stockholms  vapenfabriks  utställning  af  snabbskjutande  kanoner, 
kulsprutor,  precisionsarbeten  samt  verktyg  och  fixturer  för  sådant  väckte 
odelad  beundran  och  erkännande,  nu  som  alltid,  och  på  samma  gång  som 
fackmännen  prisade  tillverkningarna  i stort  sedt,  lofordade  de  denna  fabrik 
äfven  för  alt  densamma,  åratal  efter  sedan  den  levererat  en  kanon,  när  som 
helst  på  begäran  ocb  vid  behof  sänder  reservdelar  i stället  för  dem,  som  vid 
användandet  förslitits. 

L.  F.  Stålberg  & C:o  vid  Stålfors,  Eskilstuna,  hade  utstält  utmärkta 
knifsmedsvaror. 

C.  J.  Svensson  i Stockholm  hade  en  mindre  men  fullgod  utställning 
af  jernvägssignallyktor,  medan  man  i 

F.  W.  Söcleréns  afdelning  i Eskilstunamontren  fick  beundra  bland  de 
finaste  och  bästa  varor  i den  vägen,  som  denna  stålverktygsstad  kan  fram- 
bringa i rakknifvar,  operations-  och  radérknifyar,  saxar  m.  m. 

Söderhamns  smergelskif-  och  filfabriks  utställning  af  filar  af  alla 
de  mest  brukliga  slagen  var  välordnad  och  försedd  med  synnerligen  välhuggna 
välhärdade  och  skarpa  filar. 


.1 K Ii  X I ' TS  TÄ  I.  L X IX  G A Ii  X A . 


881 


Erik  Söderlund,  Åsele,  exponerade  en  tumsax,  en  märkyxa  och  några 
handsmidda  liar,  och 

J.  Gr.  Tenggren,-  Vexiö,  ett  kassaskåp. 

Torshälla  sägbladsfabriks  vackra  montre  uppbar  en  mängd  olika 
sorters  sågblad,  maskinhyfveljern,  maskinknifvar,  patenterade  skiftnycklar  m.  m., 
allt  af  bästa  modeller  och  god  kvalitet.  Denna  fabrik,  som  började  sin  verk- 
samhet år  18<S1  med  ett  10-tal  arbetare,  har  oafbrutet  gått  framåt,  hvarför 
utvidgningar  varit  nödvändiga,  och  sysselsättas  där  nu  öfver  30  arbetare.  AI- 
sättningen  har  flere  gånger  mångdubblats,  och  exporterar  fabriken  nu  sina 
varor  till  Norge,  Finland,  Tyskland  och  Frankrike. 

A.  I.  Westersson  i Eskilstuna  hade  en  mycket  vacker  utställning  al' 
knifvar  och  jagtdolkar,  hvaribland  i synnerhet  en  hirschfängare  utmärkte  sig 
för  ovanlig  smak  och  stilfullhet,  medan 

Carl  Zetterlund,  också  från  Eskilstuna,  utskilde  kakelugnssmide  och 
kaffekvarnar. 

C.  O.  Öberg  & C:is,  från  Eskilstuna,  filar  och  raspar  användas  se- 
dan årtionden  tillbaka  vid  snart  sagdi  alla  Sveriges  bruk  och  troligen  vid  de 
llesta  af  Skandinaviens  mekaniska  verkstäder  och  åtnjuta  ett  så  stadgadt  och 
välförtjent  anseende  såsom  de  yppersta  i sitt  slag,  att  jernjuryn  aldrig  tvekar, 
då  det  gäller  prissättningen  al’  desamma. 

A.  W.  Öhrströms,  Stockholm,  utställning  bestod  af  plåttaket  ä Gustaf 
Piehls  paviljong.  Litet  svåråtkomlig  för  jury  och  allmänhet! 

Örlogsvarfvet  i Karlskrona  hade  ställ  ut  endast  en  gjutpjes,  ett  slid- 
skåp  med  medel-  och  lågtryckscylindrar  för  användningen  a torpedbåt,  men 
har  ordspråket  »en,  men  ett  lejon  någonsin  med  rätt  blifvit  användt,  så  är 
det  om  denna  utställning,  som  nog  alla  utom  jernkarlarne  förbisågo.  Det  var 
en  ganska  svårgjuten  och  stor  pjes  med  en  lör  så  tungt  gjutgods  sällsynt, 
öfverallt,  ut-  som  invändigt  märkvärdigt  fin  yta. 

C.  W.  Österberg,  Eskilstuna,  utskilde  finare  penn-,  fick-  och  instru- 
mentknifvar  af  det  bästa  och  starkaste  stål,  som  kan  för  eggjern  framställas, 
och  hos  fabrikanten  synnerligen  väl  behandladt,  som  de  med  knifvarna  utförda 
profningarna  nogsamt  utvisade. 

E Österberg  & C o från  samma  stad  hade  sändt  etsade  stålarbeten, 
lika  fina  i utförande  som  en  förut  omnämnd  mans  i Eskilstuna,  och  skulle 
de  begge  firmornas  konstverk  på  hvilken  verldsutställning  som  helst  föra 
Sveriges  ståls  och  stålarbetares  runor  med  den  äran. 

106 


.1 E R N U T S T Ä L I.  \ IXG  A R N A . 


C.  ANDRA  METALLER  ÄN  JERNET. 


Af  sådana  utställningar  funnos  endast  sju  anmälda  å bergsutställningen, 
nämligen : 

Aktiebolaget  Sahlberget  med  en  utställning  af  kalk  och  dolomit,  de 
renaste  och  för  jernverksändamål  bästa  i vårt  land;  blymalm  och  anriknings- 
produkter  däraf,  bly,  blyglete,  blyrör,  blyhagel,  silfver  och  guld. 

Baroniet  Adelsvärd,  Åtvidaberg,  som  exponerade  kopparmalmer  från 
Bergsbo  grufva  och  koppar  samt  andra  produkter  från  kopparverket.  Till 
följd  af,  att  dels  malmtillgången  aftagit  med  hvarje  år,  dels  malmens  koppar- 
halt ock  minskat,  så  har  verkets  tillverkning  sjunkit  från  1,046,868  kilogram 
koppar  1866  till  174,682  kilogram  koppar  och  172,5  kilogr.  silfver  1897,  och  är  del 
endast  genom  alt  den  gamla  smältningsmetoden  ersatts  med  den  mycket  billi- 
gare extraktionsmetoden,  som  verket  de  senare  åren  kunnat  hållas  i gång. 

Gusums  bruks  och  fabriks  aktiebolag  hade  på  bergsafdelningen 
placerat  endast  knappnålar,  hårnålar,  hakar,  hyskor  samt  byxhakar  och  spän- 
nen, allt  ölver  hela  vårt  land  välkända  fabrikat,  men  bestod  deras  stor- 
artade utställning  egentligen  af  andra  messingmanufakturvaror,  hvarför  den 
värdigare  beskrifves  i en  annan  afdelning  af  utslällningsberättelsen,  sid.  573  o.  f. 

Kafveltorps  aktiebolag,  Nya  Kopparberg,  utstälde  garkoppar,  raffi- 
nadbly,  blygrått,  zinkhvitt,  jernvitriol  och  rödfärg,  produkter  af  framstående 
renhet,  framstälda  af  bolagets  malmer  i dess  verk  vid  Nya  Kopparberget. 

Skröder  & Arpi  visade  i klass  23  sina  för  alla  jägare  välbekanta  kulor 
och  hagel,  hvaraf  de  tillverka  betydande  mängder.  1866  var  tillverkningen  af 
sådana  ungefär  42,000  kilogram  och  hade  1896  stigit  till  92,000. 

Stora  Kopparbergs  bergslag  utstälde  i sin  paviljong  från  Falu  kop- 
parverk: koppar,  guld  och  silfver,  med  malmer  och  mellanprodukter,  koppar- 
vitriol  och  jernvitriol,  rödfärg,  svafvel  och  svafvelsyra.  Af  kopparmalmen 
fans  såväl  blötmalm  som  hårdmalm,  hvilka  i genomsnitt  hålla  pr  ton: 


Den  ulslälda,  raffinerade  kopparen  var  synnerligen  ren,  i det  att  dess 
kopparhalt  belöpte  sig  till  99,8  proc.  Guldet  bestod  af  4 plantsar  bergfint 
guld,  och  har  bergslaget  af  denna  metall  sedan  1790  framstält  för  mer  än 


Hårdmalm  Blötmalm 


Gllld 


Koppar 

Silfver 


10  kg. 
12  gr 
1 gr. 


./  /•:  li  N l TS  TÄ  1. 1.  N I N G .4  H N A . 


3 millioner  kronor.  Silfverutställningen  utgjordes  af  t)  plantsar  bergfint  silfver, 
och  voro  de  ädla  metallerna  och  »den  blå  grottan»  säkerligen  de  af  en  stor 
del  af  den  besökande,  allmänheten  mest  beundrade  sevärdheterna  å ut- 
ställningen. 

Svenska  Ferrocromfabrikens,  Göteborg,  utställning  utgjordes  af  prof 
på  verldens  renaste  oeh  bästa  kromtaekjern,  bvilket  enligt  bifogade  olficiela 
analyser  från  Göteborgs  stadskemist  innehöll  (>7  å 69,5  proc.  krom  med  endast 
0,024  proc.  fosfor  och  0,037  proc.  svafvel. 

Metallen  fans  dels  kristalliserad  i diamantskimrande  nålar,  skiftande 
i alla  regnbågens  färger,  dels  i fasta,  täta,  silfverhvita  tackor. 

Sedan  jag  nu  redogjort  för  jernutställningarna  i Stockholm  1897,  ber 
jag  att  såsom  en  afslutning  få  erinra  om  det  lysande  erkännande,  som  en 
förutvarande  juryman  vid  nästan  alla  verldsutställningar  och  tillika  en  af 
verldens  förnämste  vetenskapsmän  inom  jernets  metallurgi  gaf  efter  att  hafva 
studerat  desamma: 

»Aldrig  har  på  någon  verldsutställning  funnits  en  så  härlig,  genom- 
gående utmärkt  och  god,  storartad  utställning  af  jern  och  stål.» 


XLVII. 


JORDBRUKSPRODUKTER. 


AF 


AUG.  LYTTKENS. 


1.  SÄD  OCH  FRÖ  AFSEDDA  TILL  UTSÄDE. 

A.  Inledning. 

Sverige  bildar  en  något  så  när  regelbunden  rektangel  med  sin  största 
utsträckning  i norr  och  söder  från  55,20°  till  69,3°  nordlig  bredd.  Dess  största 
längd  är  ungefär  1,500  km.  och  största  bredden  — strax  söder  om  60  br.-gr. 
— 427  km.  Landets  nordligaste  punkt  är  270  km.  norr  om  polcirkeln,  och 
icke  mindre  än  en  sjundedel  af  dess  hela  yta  ligger  inom  den  kalla  zonen-, 

Sveriges  hela  ytinnehåll  uppgår  till  447,862,27  kv.-km.  och  är  således 
med  hänsyn  till  vidden  det  sjette  i ordningen  af  Europas  länder;  häraf  ut- 
göra dock  insjöarna  36,667,3  9 kv.-km.,  så  att  fastland  med  öar  uppgå  till 


41  1,194,88  kv.-km  enligt 

nedanstående 

tabell : 

År  18!)  6 

K v a 

1 r a t k i 1 o in 

c t c v 

g > 

land 

vatten 

summa 

!□? 

Stockholms  stad 

31,64 

1,21 

32,7  5 

7.814 

län 

7,443,8 1 

3157,0 1 

7,811,72 

21 

Llpsala  län. 

5.120,5  0 

192,4  4 

5,312,9  4 

24 

Södermanlands  län 

(5,271,0  4 

544,0  4 

6,815,0  8 

25 

Transport 

1S.S()(),s:i 

1,106.20 

19,975,0  9 

./  O It  I)  Ii  It  U KS  P 11 0 1)  U K T E It. 


835 


Ar  18!»  (i 

K v a < 
land 

1 r a t k i 1 o m e t e r 

vatten  summa 

£ £ > 

Transport 

18,866,8  0 

1,106,2» 

19,975,0  0 

Östergötlands  län 

0,984,5  2 

1 ,069,4  5 

11,053,9  7 

72 

Jönköpings  län 

1 0,613,2  8 

904,59 

11,520,8  7 

18 

Kronobergs  län 

8,906,6  c 

1,003,21 

9,909,8: 

18 

Kalmar  län 

10,923,3  5 

587,3  6 

11,510,7  1 

21 

Gotlands  län  

3,116,60 

41.84 

3,158,4  4 

16 

Blekinge  län  

2,895,7 1 

119,02 

3,014,7  3 

49 

Kristianstads  län 

6,217,3  8 

222,5  3 

6,439,0 1 

36 

Malmöhus  län 

4,733,8  6 

100,4  8 

4,834, 3 4 

78 

Hallands  län 

4.771,34 

149,9  2 

4,921,2  6 

29 

Göteborgs  och  Bohus  län 

4,895,5  9 

151,5  7 

5,047,1  o 

61 

Elfsborgs  län 

1 l,889,oi 

903,2  5 

12,792, : 6 

23 

Skaraborgs  län 

8,U91.r,-_* 

406,80 

8,498,3  2 

31 

Vermlands  län 

17,495,1  o 

1,766,98 

19,262,14 

14 

Örebro  län 

8,259,9? 

803,46 

9,063,43 

22 

Vestmanlands  län 

6,492,3  8 

307,2  1 

6,799,5» 

21 

Kopparbergs  län 

28,150,5  0 

1,698,5  0 

29,849, — 

7 

Gefleborgs  län  

18,313,84 

1,410.ig 

19,724,— 

1 1 

Vesternorrlands  län 

24,063,3  7 

1,421,48 

25,484,8  5 

9 

Jemtlands  län  

47,615,57 

3,450,4  3 

51,066,io 

2,i 

Vesterbottens  län  

55,729,7  4 

3,217,5  6 

58,947,3  0 

2 2 

Norrbottens  län 

! 19.165,64 

6.7  1 6,3  G 

105,882,io 

1,1 

Sjön  Venern  

— 

5,568,2  9 

Vettern  



1 ,898,52 

<»,109, »3 

» Mälaren 

— 

1,162,5  5 

» Hjelmaren 

— 

479,74 

411,194,8  8 

36,667,3  9 

447.862,2  7 

12 

Från  den  höga  bergskedja,  Kölen,  som  utgör  gräns  mot  Norge,  öfver- 
går  landet  i lägre  bergsträckningar,  hvilka  under  jemn  sluttning  sträcka  sig 
mot  sydost  och  söder  mol  Bottniska  viken  och  mellersta  Sverige.  De  svenska 
bergen  uppnå  inga  betydande  höjder;  den  högsta  toppen  stiger  till  något  öfver 
1,800  m.  Hela  mellersta  och  södra  Sverige  kan  i allmänhet  betraktas  som 
ett  lågland,  här  och  där  afbrutet  af  bergshöjder  och  kortare  bergåsar  af  några 
hundra  meters  höjd.  Endast  i inre  delen  af  södra  Sverige  (Småland)  finnes 
en  högplatå,  som  höjer  sig  300  å 400  m.  öfver  hafvet. 


JORD B R UKSPROD UK  TER 


836 


Af  hela  landets  yta  ligga 

ungefär  38,000  kv.-km.  högre  än  600  m.  öfver  hafsytan, 

» 133,000  » 240  ä 600  » » » 

» 127,000  » 90  ä 240  » » » 

» 145,000  » lägre  än  90  » » » 

således  ligger  omkring  en  tredjedel  af  ytinnehållet  lägre  än  90  m.  öfver  hafvet. 

Få  länder  äro  så  rika  på  insjöar  och  floder  som  Sverige;  största  delen 
af  floderna  utgå  från  Kölen  eller  frän  de  stora  insjöarna;  många  af  dem  hafva 
en  betydande  längd  oeh  föra  stora  vattenmassor  samt  störta  sig  ofta  brant 
utför  från  högplatåerna,  bildande  talrika  och  starka  vattenfall,  hvilka  mer 
och  mer  tagas  i anspråk  för  industriela  ändamål. 

Klimatet  är  på  grund  af  landets  betydliga  utsträckning  i norr  och  söder 
mycket  varierande;  i jemförelse  med  andra  länder  under  samma  breddgrad 
är  detsamma  dock  betydligt  mildare  än  något  annat  land.  Så  ligger  t.  ex. 
Stockholm  på  samma  breddgrad  som  Grönlands  sydspets,  Haparanda  i jemn- 
höjd  med  Behringssundet  och  Skåne  på  Labradors  breddgrad.  För  detta  i 
förhållande  till  breddgraden  milda  klimat  har  landet  att  tacka  Golfströmmen, 
som  längs  Skandinaviens  atlanterkuster  stryker  upp  mot  Ishafvet. 

Om  således  klimatet  än  i sin  helhet  är  ganska  mildt,  är  det  dock 
mycket  vexlande  i landets  olika  provinser,  beroende  på  dessas  läge  i norr 
eller  söder,  äfvensom  på  den  olika  höjden  öfver  eller  närheten  till  hafvet. 
På  grund  af  dessa  de  skilda  länens  olikheter  torde  här  böra  anföras  några 
korta  redogörelser  för  dessa  förhållanden. 

1 nedanstående  tabell  angifves  medeltemperaturen  för  såväl  de  olika 
månaderna  som  för  året  i dess  helhet.  Siffrorna  grunda  sig  på  iakttagelser 
under  årsserien  1860  — 1884.1 


J anuari 

Mars 

April 

'Maj 

Juli 

Augusti 

C/7 

C 

§ 

55 

O' 

o 

Norrbottens  län  : 
Karesuando 

- 4,5 

l,o 

+ 8,5 

+ 12,8 

+ 10,o 

— 3,0 

Haparanda 

- 1 '2,  :i 

— 

- 2,3 

+ 3,5 

+ 11,4 

+ 15,0 

+ 12,7 

+ 7,7 

— 

— 

— 

± 0,0 

Piteå 

10. i; 

— 

— 0,<; 

+ 4,o 

+ 12,6 

+ 15,7 

+ 13,6 

+ 8,9 

— 

— 

— 

+ 1,1 

Vesterbottens  län  : 
Stensele  

— 7,5 

— 0,8 

+ 4,!. 

+ 12,1 

+ 14,3 

1 l,s 

-f  6,0 

+ 0,3 

— 7,3 

- 12,3 

— 0,0  5 

IJmcä  .. 

— b.  5 

— 6,5 

— 0,8 

+ 1,0 

+ 11,0 

+ 14,5 

+ 12,6 

+ 8,2 

+ 2,2 

— 3,9 

— 8,3 

•+•  1,3  5 

1 Iakttagelserna  uro  lienita.de.  ur  »Manadsöfversigt  af  väderleken  i Sverige». 


./  0 Ii  1)  Ii  Ii  U K S P 11  0 1)U  K T K Ii. 


837 


[1 

Januari 

Februari 

“t 

Vi 

April 

a 

Juni 

Juli 

Augusti 

C/7 

C 

m 

§■ 

November 

C 

C 

Året 

Jemtlands  län: 
Östersund  

— 8,8 

— 8,4 

— 5,3 

+ 0.2 

■f  5,o 

+ 11,5 

13,4 

+ 11,9 

+ 8,2 

+ 2,5 

- 3,2 

— 8,5 

r 1.5  5 

Sveg 

- 10,3 

— 9,2 

--  5,4 

■+  0,7 

+ G,  4 

+ 13,2 

+ 14,5 

+ 12,2 

+ 7,8 

+ 0.8 

— 5,4 

- 9,4 

4 1,30 

Vestenorrlands  I.: 
Hernösand  

— G, 4 

— 7,0 

— 4,o 

+ 0,9 

+ 5,6 

+ 12,1 

+ 14,9 

+ 13,6 

+ 9,6 

+ 3,9 

- 1,6 

— 6,3 

+ 2,9 

Gefleborgs  län : 
Gefle  

-4,4 

- 4,8 

2 5 

+ 2,3 

+ 7,6 

+ 13,8 

+ 16,0 

+ 14.4 

+ 10,3 

+ 4,7 

— 0,7 

-4,3 

+ 4,3  5 

Kopparbergs  län : 
Falun  , 

— 6,0 

— G,  4 

- 3,5 

i 2,1 

+ 7,9 

+ 14,7 

+ 16,3 

i 14, n 

+ 9,8 

+ 4.2 

- 1,3 

— 6,2 

+ 3,s 

Vermlands  län: 
Karlstad 

- 3,  c 

— 3,  G 

- 1,5 

+ 3,4 

+ 9,2 

+ 15,2 

+ 17,i 

+ 1.5,7 

+ 11,4 

+ G,o 

+ 0,7 

— 3,4 

+ 5,6 

Lesjöfors  (225 
ni.  ö.  h.) 

— 5,7 

— 5,6 

— 3,6 

+ 1,7 

+ 8,1 

+ 14,0 

+ 15,5 

+ 13,3 

+ 9,1 

+ 3,9 

— 1,1 

— i),5 

+ 3,7 

Örebro  län : 

Örebro  (30  m.) 

— 3,ö 

— 4,0 

— 2,0 

+ 3,4 

+ 9,2 

+ 15,1 

+ 16,8 

+ 15,0 

+ 10,7 

+ 5,2 

+ 0,2 

— 3,2 

+ 5,1 

Vestmanlandslän : 
Vesterås  

— 4,o 

— 4,5 

— 2,3 

+ 3,1 

+ 8,8 

+ 15,o 

+ 1 ( , 1 

+ 15,1 

+ 10,9 

+ 5,3 

+ 0,2 

— 3,7 

+ 5,1 

Upsala  län: 

Upsala 

— 4,2 

— 4,5 

2 7 

+ 2,4 

+ 7,9 

+ 14,o 

-1-  16,1 

+ 14,3 

+ 10,2 

+ 4,7 

— 0, 1 

— 3,8 

+ 4.5 

Stockholms  län : 
Stockholm  

— 3,i 

— 3,4 

— 1,9 

+ 2,7 

+ 7,8 

+ 14.2 

+ 16,4 

+ 15,1 

+ 11,3 

+ G,o 

+ 1,1 

- 2.6 

5,3 

Harg  

— 4,0 

- 4,3 

- 3." 

+ 1,3 

4-  G, 7 

f 13,8 

+ 16,o 

14,3 

+ 10,3 

+ 4.8 

+ 0,1 

— 3,5 

: 4,4 

Södermanlands  1. : 
Nyköping  

— 2,9 

- 3,1 

- 1,0 

+ 2,o 

+ 8,i 

+ 14,  i 

+ 16,5 

+ 15,1 

+ 11,2 

+ 5,8 

+ 1,1 

2 £ 

5, 4 

Östergötlands  län : 
Linköping  

— 2,3 

- 2,4 

— 0,7 

+ 4.2 

+ 9,8 

+ 15,6 

\ 17,5 

+ 15,7 

+ 11,7 

+ 6,2 

+ 1,4 

— 2, 2 

F 6.2 

Skeninge 

-3,0 

— 3,1 

— 1,6 

+ 3,5 

+ 9,i 

+ 14,5 

4-  16, 3 

+ 14,5 

+ 10,9 

+ 5,5 

+ 0,9 

— 2,8 

5,  i 

Skaraborgs  län : 
Lidköping  

— 2,4 

2,7 

— 1,0 

+ 4,0 

+ 8,0 

4-  14,2 

+ 16,2 

+ 14,8 

+ 11,7 

+ 6,  i 

+ 1,6 

— 1,6 

5,8 

Falköping  

— 2,8 

— 3,7 

— 2,0 

+ 3,3 

+ 8,3 

+ 13,2 

+ 15,1 

+ 13,9 

10,6 

+ 5,2 

+ 0,7 

— 2,9 

+ 4,9 

Elfsborgs  län  : 

Ed  (Dalsland) 
120  m 

— 3,9 

- 4,3 

— 3,2 

+ 2.4 

+ 7,0 

+ 12,  c 

+ 15,i 

+ 14,6 

+ 9.4 

— 5,0 

+ 0,4 

— 3, G 

+ 4,3 

Venersborg 

— 2,2 

— 2,  G 

- 1,2 

+ 3,5 

+ 8,9 

-i-  14,3 

+ 16,3 

+ 15,2 

+ 11,5 

+ 6,2 

+ 1,8 

- 1,8 

+ 5,8 

Göteborgs  och  Bo- 
hus län  : 
Göteborg 

— 0,6 

— 0,8 

+ 0,4 

+ 5,2 

+ 9.9 

+ 15,0 

+ 16,8 

16,0 

+ 12.6 

+ 7,7 

+ 3.» 

- 0,3 

+ 7.  i 

Strömstad  

2,2 

— 2,3 

— 0,7 

+ 4,3 

+ 9,6 

+ 14,8 

+ 16,9 

+ 16,i 

+ 12,3 

+ 6,5 

+ 1,7 

— 1,7 

+ 6,3 

Hallands  län  : 
Kinnared 

— 2,0 

— 1,2 

— 0,6 

+ 3,6 

+ 8,7 

+ 13,2 

+ 15,8 

+ 14,3 

+ 10,7 

+ 5,8 

+ 1,1 

— 1,7 

+ 5,6 

Halmstad  

— 0,8 

— 0.7 

+ 0,6 

+ 5,1 

+ 10,0 

\-  15,1 

+ 16,9 

+ 16,o 

12,5 

+ 7,  (i 

+ 2.9 

— 0.5 

+ 7,  i 

J ORD  B K U KS  PRO  D P K TER. 


*38 


Januari 

*73 

Mars 

April 

~ 

> 

crc. 

X. 

September 

Oktober 

A 

C 

Året 

Jönköpings  län: 

Jönköping  

— 1,7 

— 2,i 

— 0,9 

+ 3,  i; 

+ 8,7 

+ 14,o 

+ 16,3 

+ 15,0 

+ 11,4 

+ 6,4 

+ 2,0 

— 1,5 

+ 5,9 

Nässjö 

— 2,8 

- 3,2 

— 2,1 

+ 2,8 

+ 8,5 

+ 13,8 

+ 15,3 

+ 13,7 

; 10,2 

+ 4,8 

+ 0,7 

— 2.6 

+ 4,9 

Kronobergs  län : 

Yexiö  

— 2,5 

- 2,5 

— 0,9 

+ 3,8 

+ 9,2 

+ 14,5 

+ 16,2 

+ 14,8 

+ 11,0 

+ 5,9 

+ 1,2 

— 2,2 

+ 5,7 

Kalmar  län : 

Vestervik 

— 1,8 

— 1,7 

— 0,7 

+ 3,5 

+ 8,5 

+ 14,o 

+ 16,5 

+ 15,4 

+ 11.8 

+ 6,7 

+ 2,2 

— 1.2 

+ 6,1 

Kalmar  

— 1,0 

— 1,0 

+ 0,0 

i-  4,0 

+ 8,8 

+ 14,3 

+ 16,9 

+ 16,1 

+ 12,8 

+ 7,8 

+ 3,0 

- 0,6 

+ 6,8 

Borgholm 

- 1,3 

— 1.3 

— 0,3 

+ 3,5 

+ 8,  r 

+ 13,7 

1+  1 

+ 16,o 

12,  G 

+ 7.5 

+ 27 

— 0, 8 

+ 6,5 

Blekinge  län: 

Ronnebv 

— 1.1 

— 1,0 

- 0.5 

+ 3,9 

+ 8,3 

+ 13,7 

+ 15,5 

+ 14,8 

+ 11,3 

+ 6,9 

+ 2 5 

— 0,5 

+ 6,2 

Kristianstads  län : 

Kristianstad 

— (>,« 

— 0,  G 

+ 0.8 

+ 5,1 

+ 9,7 

+ 14,7 

+ 16,6 

+ 15,6 

+ 12,3 

+ 7,7 

+ 2,8 

— 0,5 

+ 7,0 

Helsingborg  . .. 

+ 0,2 

— 0,3 

+ 1.3 

+ 7).  4 

+ 9,3 

+ 14, G 

+ 16,9 

+ 16,3 

13,2 

+ 8,8 

+ 4,2 

+ 1,1 

+ 7, G 

Malmöhus  län  : 

Lund  

— 0,5 

— 0,  G 

+ 0,7 

+ 5,0 

+ 9,7 

V 14,g 

+ 16,4 

+ 15,5 

+ 12,5 

+ 7,8 

+ 3,0 

+ 0,0 

+ 7,o 

Gotlands  län  : 
Visbv  

— 0,5 

1,1 

— 0,3 

+ 3,3 

_i_  - 

+ 13,3 

+ 16,1 

1 5.4 

+ 12.4 

+ 7, G 

+ 3,4 

+ 0,3 

+ 6,5 

Norrbottens  län,  som  är  det  nordligaste  af  Sveriges  län,  är  ock  det 
kallaste.  Det  innesluter  eller  gränsar  intill  Skandinaviens  kallaste  trakt  eller 
köldcentrum,  som  torde  ligga  icke  långt  från  Karesuando  (68°  2(>'  N.  B.)  eller 
Vittangi;  normala  årsmedeltemperaturen  är  där  omkring  — 3°;  åt  vester,  söder 
och  öster  stiger  medeltemperaturen.  Här  som  öfver  hela  landet  är  tempera- 
turen pä  olika  platser  i hög  grad  beroende  på  läget  i närheten  af  hafvet  eller 
de  större  sjöarna  samt  ännu  mer  af  höjden  öfver  hafvet;  olikheter  finnas  ock 
för  samma  ort,  i del  all  årsmedeltemperaturen  under  olika  år  kan  vexla  ganska 
mycket,  såsom  i Hernösand  mellan  högst  -f  4,8  och  lägst  + 0,8,  i Stockholm 
mellan  + (5,8  och  + 3,1,  i Halmstad  mellan  + 8,4  och  + 5,6  och  i Lund 
mellan  + 8,4  och  + 5,5. 

Särskilda  månader  kunna  variera  ännu  mer;  så  t.  ex.  har  Februari  må- 
nad i Hernösand  haft  en  medeltemperatur  vexlande  mellan  1(5,7  och  — 0,7; 
i Stockholm  mellan  12, i och  + 0,8,  i Halmstad  mellan  — 4,9  och  4-  2,7, 
i Lund  mellan  + 3,0  och  — 4,9.  Arets  kallaste  månad  är  i allmänhet  Februari, 
medan  Juli  månad  är  den  varmaste. 

I hela  Norrland  visar  sig  en  ganska  betydlig  skilnad  i temperaturen 
inom  de  längs  Bottniska  viken  belägna  lågländtare  trakterna,  jemfördt  med 


.i  o it  i)  n i:  u k s /*  r o nr  k te  r. 


83  it 


de  inre,  mera  högt  belägna  delarna  af  landet;  älven  det  inuti  landet  belägna 
Kopparbergs  län,  om  man  undantager  dess  nedre  del,  har  i det  närmaste 
samma  klimat  som  de  inre  delarna  af  Norrland,  med  kalla  vintrar  och  jem- 
förelsevis  varma  somrar.  Likaså  har  det  öfre  af  Vermlands  län  nästan  samma 
klimat  som  Herjedalens,  medan  länets  nedre  delar  starkt  påverkas  af  Venerns 
granskap.  Mälaren  utöfvar  starkt  inflytande  på  temperaturen  i de  orter,  som 
både  norr  och  söder  därom  gränsa  intill  samma  sjö.  Inom  Östergötland  visar  sig 
Linköping  halva  ganska  hög  temperatur  nästan  under  hela  året;  Vestergötlands 
båda  län  hafva  ett  ganska  omvexlande  klimat,  beroende  dels  på  närheten  af 
Venern,  dels  på  olika  höjd  öfver  hafvet.  De  högländta  trakterna,  t.  ex.  vid 
Ed  i Dalsland,  hafva  ganska  hårdi  klimat,  utmärkt  för  i synnerhet  kalla  somrar 
och  höstar.  Samma  är  förhållandet  med  de  inre  delarna  af  Göteborgs  och 
Bohus  län,  hvaremot  detta  läns  kuststräcka  är  betydligt  mildare  genom  haf- 
vets  inverkan. 

De  inre  delarna  af  Götaland,  Jönköpings  och  Kronobergs  län,  utgöra  en 
höjdplatå,  det  s.  k.  småländska  höglandet  med  omvexlande  berg,  dalar,  sjöar, 
skogsmarker,  kärr  och  mossar  med  en  och  annan  mindre,  odlad  slätt;  denna 
höjdplatå  sträcker  sig  äfven  in  uti  angränsande  län,  såsom  i Hallands,  Kalmar 
och  Blekinge,  här  och  där  upptagande  ganska  stor  bredd  af  de  nämnda  länen. 
Klimatet  på  denna  platå  är  naturligen  ock  ganska  strängt,  med  en  årsmedel- 
temperatur  af  + 5,7  i Vexiö,  + 4, o i Hult  (N.  O.  om  Vexiö  250  meter  öfver 
hafvet),  + 4,n  i Nässjö  (300  m.  ö.  h.)  samt  5, o i Jönköping,  jemfördt  med 
+ 7,i  i Halmstad,  + 6,8  i Kalmar  och  + 6, o i Karlshamn.  Nedanför  denna 
småländska  höjdplatå  åt  alla  sidor  är  klimatet  betydligt  mildare,  såsom  i 
Kalmar,  Blekinge  och  ännu  mer  i Halland,  hvilka  landsdelar,  särdeles  Hal- 
lands kuststräcka,  utmärka  sig  för  synnerligen  milda  höstar  och  tidiga  vårar, 
hvarigenom  vegetationstiden  blifver  längre. 

De  skånska  länen  hafva,  till  följd  af  såväl  det  sydliga  läget  som  däraf, 
att  det  är  på  Ire  sidor  omgifvet  af  vatten,  mildare  klimat  än  någon  annan 
provins,  särdeles  är  detta  förhållandet  längs  kusterna;  i synnerhet  är  hösten 
i Skåne  mycket  mild,  äfvenså  vintern,  om  ock  de  inre,  mera  högländta  de- 
larna i viss  mån  närma  sig  till  det  småländska  höglandet;  Helsingborg 
t.  ex.  har  blidare  December  och  Januari  månader  än  de  flesta  trakter  af  mel- 
lersta Europa. 

Gotland  har,  i synnerhet  vid  kusterna,  ganska  milda  vintrar,  liknande 
dem  i Skåne;  våren  och  sommaren  äro  däremot  jemförelsevis  kalla  med 
samma  medeltemperatur  som  i mellersta  Sverige,  hvaremot  hösten  är  mild 
och  liknar  vestkustens. 

Lika  vexlande  som  temperaturen  är  äfven  nederbörden.  Denna  är 

107 


840 


.1 0 Ii  I)  B Ii  U K S B Ii  O DUKTE  Ii. 


störst  i de  trakter,  som  omgifva  Göteborg,  Venersborg  och  Borås  samt  vest- 
kusten  i öfrigt,  hvarefter  densamma  minskas,  ju  längre  man  kommer  mot 
öster  ocli  norr,  så  att  södra  Kalmar  län  med  Öland  samt  vissa  delar  af  Norr- 
bottens län  äro  de  regnfattigaste  delarna  af  landet. 

Nederbördens  mängd  i mm.,  äfvensom  dess  fördelning  på  de  olika 
månaderna,  synes  af  nedanstående  tabell,  som  i allmänhet  omfattar  en  tid- 
rymd af  35  år  (1860—  1895). 1 


C/2 

O 

= 

V 

•3 

!>* 

CL. 

.1  u n i 

Juli 

:ro. 

% 

3 

O 

>0 

7 

cr 

c 

•"5 

•“S 

Strömstad  52,5 

00.4 

39.2 

32,4 

44,o 

45,9 

66,8 

70.1 

68,9 

75,1 

61,7 

51,0 

638,0 

Göteborg ; 67,  g 

46,5 

48,7 

37,4 

49,5 

55,6 

71,9 

88,i 

88,5 

79,o 

69,4 

66,3 

768,5 

Venersborg  56,9 

45,5 

43,7 

43,2 

54,7 

57,3 

76,g 

84,8 

76,e 

81,i 

63,8 

56,5 

740,7 

Halmstad  ' 52,4 

43,1 

40,2 

34,2 

50,1 

57,8 

91,5 

99,g 

77,2 

71,2 

58,i 

54,9 

730,3 

Lund  40, g 

33,5 

32.  g 

33,  g 

38,2 

52,g 

71,5 

67,4 

60,4 

63,5 

52,5 

43,7 

589,6 

Karlshamn , 34, 8 

32,5 

27,9 

29,  g 

30,9 

41,o 

57,1 

57,o 

48,2 

49,4 

46,o 

38,5 

493,5 

Yexiö  38,2 

33,7 

31,3 

28,3 

42,5 

52,2 

72,0 

73,3 

58, 2 

58,1 

50,o 

40,o 

577,8 

Kalmar  20, o 

16.5 

18.4 

21,8 

27,4 

36,a 

46,  o 

47,2 

37,5 

39,4 

31,6 

23,5 

366,2 

Visby  36,1 

29,7 

25,4 

20,g 

27,4 

29,8 

49,6 

58,9 

45,9 

55,5 

51,6 

44,6 

475,i 

Vestervik  30,4 

26,1 

26, 3 

29,5 

35,  i 

43,9 

64, 5 

63,9 

50,8 

51,4 

45,0 

34,o 

500,9 

Jönköping  1 28,8 

24,i 

23,9 

25,7 

41,2 

48,8 

71,8 

62,o 

55,4 

48,4 

36,4 

28,3 

494,8 

Linköping  31, o 

27,8 

27.4 

28,8 

40,9 

48.7 

76,6 

67,3 

54,5 

47,i 

'37,9 

33,i 

521,7 

Skara  30,5 

24,7 

21,4 

24,5 

49,2 

56,7 

77,o 

77,5 

64,3 

54,5 

38,9 

32,7 

551.9 

Karlstad  39,7 

31  5 

28,3 

41.5 

44  2 

58  8 

48  7 

43,3 

566,8 

Örebro  1 34, o 

28.8 

28,4 

31,o 

45,9 

53,s 

74,i 

72,2 

57,7 

52.4 

39,2 

36,7 

556.2 

1!)  6 

20,o 

22  5 

39,g 

46  9 

63  7 

46  r 

44  <> 

31.7 

25. 3 

439.8 

N vk  ö pi  iu>  ...  38,  r» 

32  i 

33,5 

30,  i 

44,i 

46, 3 

62  t 

52  4 

47,5 

45.6 

554. 5 

Stockholm  20. o 

17,7 

20,o 

23,i 

35,5 

42,3 

57,8 

61,8 

45,7 

49,5 

35,2 

28,2 

436,8 

Upsttla  ..  ..  32,0 

28  g 

28.8 

24  •> 

48  7 

67  5 

72  a 

52  7 

43,6 

36.6 

534.6 

Falun  1 29,1 

23,2 

22  2 

27,o 

48,2 

53,9 

73,6 

77.4 

56,7 

42,3 

32,5 

30,2 

516.9 

Gefle  26,3 

26,9 

23,2 

26,7 

43,8 

43,o 

60,o 

66,o 

51,2 

43,o 

38,7 

36,4 

485,2 

Hernösand  ; 36,5 

23,5 

26,3 

20, 8 

41,8 

36,9 

62,8 

77,o 

71,9 

66,i 

55,9 

41,o 

560,5 

Östersund  j 21,3 

21,5 

17,4 

19,5 

36,g 

48,3 

56,1 

70,i 

54,2 

35,0 

22  2 

29,7 

431,9 

Umeå  43,7 

30,9 

29,0 

22,8 

39,3 

40,8 

47,i 

73,8 

72,8 

59,i 

53,2 

42,6 

555,  i 

Piteå  26,4 

18,4 

20,5 

19,6 

34,o 

30,2 

47,6 

56,7 

57,  g 

46,4 

40,6 

29,i 

427,o 

Karesuando  11,» 

7,3 

6,i 

7,2 

23,o 

27,5 

63,6 

71,5 

32,2 

22,5 

15,7 

10,1 

297,7 

En  annan  följd  af  landets  långsträckta  läge  är  den  stora  olikheten  dels 
i dagarnas  längd,  dels  i förhållandet  mellan  vinter  och  sommar.  Medan  den 

1 Se  I lamberg:  Skogarnas  inflytande  på  Sveriges  klimat. 


J O R 1)  B R U K S P RO  Dl  ’ K TE  R . 


841 


längsta  sommardagen  i Skåne  (Lund)  är  17,5  timmar,  är  den  i Stockholm 
18,5,  i Haparanda  23,5  och  i Gellivare  24  timmar;  de  kortaste  dagarna  äro 
i Lund  nära  7 timmar,  i Stockholm  (5  och  i Haparanda  2,5  timmar. 

I landets  geologiska  byggnad  äro  äldre  bildningar  obetingadt  för- 
herskande.  Öfver  urberget,  som  utgöres  af  granit,  gneis  och  kristalliniska 
skiffrar,  förekomma  på  spridda  ställen  i Sverige,  såsom  i Skåne,  Öland,  Got- 
land, östra  Småland,  Vester-  och  Östergötland,  Nerike,  Dalarne  omkring  Siljan 
samt  Jämtland  omkring  Storsjön,  mägtiga  lager  af  sandsten,  skiffer  och  kalk, 
hvilka  tillhöra  den  siluriska  formationen.  I Skåne  förekomma  dessutom  krita 
och  kolförande  sandsten  tillhörande  jnraformationen.  Under  istiden  samt  under 
den  postglaciala  tiden  afsattes  nya  kvartära  bildningar  under  form  af  moräner 
och  marina  sediment,  bestående  af  grus  och  lera,  hvilken  senare  ofta  har  en 
mindre  eller  större  halt  af  kolsyrad  kalk  (mergel).  Dessa  bildningar  täcka 
större  delen  af  landet.  Det  glaciala  morängruset  (sanden)  bildar  öfverallt, 
hvarest  icke  i hafvet  allagrade  lerbildningar  förekomma,  åkerjorden  ocb  utgör 
dels  sand,  dels  mer  eller  mindre  stenblandadt  grus;  bland  postglaciala  bild- 
ningar intaga  torf-  och  mossjorden  stor  utbredning. 


Med  afseende  på  de  olika  länens  jordmånsbeskajfenhel  och  värde  för 
jordbruket  må  följande  korta  uppgifter  anföras: 

. Stockholms  län.  Trakten  utmed  Östersjöns  kust  samt  Södertörn  är  i 
allmänhet  småbergig  och  genomskuren  af  låga  bergsryggar  och  åsar,  bildande 
utanför  kusten  en  vidsträckt  skärgård,  hvaremot  trakterna  närmare  Upsala 
län  samt  sluttningarna  mot  Mälaren,  äfvensom  öarna  där,  mera  äro  etl  slätt- 
land, om  ock  genomdraget  af  låga  åsar.  Jordmånen  är  i allmänhet  i norra 
delarna  af  landet  dels  lera,  dels  morängrus,  men  i de  södra  delarna  oftast 
åkerlera  med  underliggande  mergel  samt  här  och  där  sand  utmed  åsarna. 
Mossar  finnas  ganska  allmänt  i synnerhet  i norra  delen  af  länet.  Landets 
höjd  öfver  hafvet  är  i allmänhet  30  å 60  meter. 

Upsala  län  är  i allmänhet  etl  slättland  af  mindre  än  30  meters  me- 
delhöjd; närmast  Mälaren  är  landet  mera  skogigt  och  kuperadt.  För  öfrigt 
upptages  södra  delen  mest  af  skoglösa,  odlade  slätter;  norra  delen  af  länet 
är  i allmänhet  en  skogbevuxen,  jemn  trakt,  uppfyld  af  mossar  och  kärr. 
Jordmånen  är  i södra  delen  åkerlera  af  mindre  mägtighet,  i mellersta  delen 
god,  ofta  ganska  styf  åkerlera  på  mergel,  i norra  delen  hufvudsakligen  lera, 
omvexlande  med  mosand  längs  åsarna. 


.1 0 R 1)  li  R l ' K S P R O DL'  K TE  R. 


S42 


Södermanlands  län  är  lill  största  delen  bergländigt  och  kuperadt,  med 
låga  åsar  och  stor  rikedom  på  sjöar.  Södra  och  mellersta  delen  är  mest 
bergig,  i vester  finnas  rätt  stora  slätter  mellan  åsarna.  Åkerjorden  består  i 
nästan  hela  länet  af  god,  bördig  åkerlera,  ofta  på  mergel;  längs  åsarna  finnes 
dock  äfven  mosand.  Höjden  öfver  hafvet  är  i allmänhet  30  ä 100  meter. 

Östergötlands  län  upptages  lill  mellersta  delen  af  en  ganska  vid  dal- 
gång, i norr  och  söder  begränsad  af  stora  bergs-  och  skogstrakter;  slätten 
har  i allmänhet  en  höjd  af  50  ä 100  meter  öfver  hafvet,  bergstrakterna  fler- 
städes 230  meter.  Jordmånen  på  slätterna  består  mest  af  en  mer  eller  mindre 
styf  lera,  flerstädes  i hög  grad  bördig,  vesterut  är  den  starkt  kalkhaltig  och 
ovanligt  gifvande;  i bergstrakterna  i norr  och  söder  är  jordmånen  i dal- 
gångarna svagare  lera  och  högre  upp  sandmylla  eller  sand. 

Jönköpings  län  upptager  den  största  och  äfven  den  högst  belägna  delen 
af  småländska  höglandet,  med  en  höjd  af  90  lill  240  meter  öfver  hafvet, 
ehuru  flere  berg  nå  en  än  större  böjd,  såsom  Taberg  (327  m.)  och  Hjelsöls- 
berget  i söder  (340  m.).  Jordmånen  är  nästan  öfverallt  sand  och  grus,  blott 
på  några  trakter,  t.  ex.  i norr,  träffas  mera  rik  jord;  i länets  vestra  och  södra 
delar  torde  man  finna  en  bland  Sveriges  magraste  bygder,  med  stora  vidder 
af  sand  nästan  utan  matjord,  och  hvarest  knappast  jordbruk  linnes;  andra 
trakter  äro  uppfylda  af  en  i hög  grad  stenbunden  mark;  stora  ljunghedar 
och  mossar  finnas  också  här. 

Kronobergs  län,  som  är  beläget  på  den  sj^dliga  sluttningen  af  små- 
ländska höglandet,  är  starkt  kuperadt,  med  en  höjd  af  75  till  150  å 200  m. 
öfver  hafvet.  Länet  är  uppfyldt  af  vildmarker,  kärr  och  mossar;  jordmånen 
är  nästan  öfverallt  mager,  bestående  af  grus  eller  sand;  i synnerhet  är  vestra 
delen,  Sunnerbo  härad,  ofruktbar. 

Kalmar  läns  fastland  ligger  på  höglandets  östra  sluttning;  gränstrakten 
mot  vester  har  en  höjd  af  100  å 180  m.  öfver  hafvet.  Norra  delen  är  ganska 
kuperad,  den  södra  delvis  mera  jemn.  Jordmånen  består  mest  af  sandjord 
eller  sandblandad  mylla,  men  i nordligaste  häraderna  samt  i vissa  delar  af 
strandtrakten  i söder  är  lera  förherskande.  På  Öland  består  jordmånen  af 
svartmylla  och  kalkblandad  lerjord,  medan  den  s.  k.  Alfvaren  är  otjenlig 
för  jordbruk. 

Golland  är  lill  sin  yla  en  ganska  jemn  platå  af  15  till  30  meters  höjd; 
jordmånen  består  i det  inre  landet  af  djup  mylla,  blandad  med  kalk,  sand 
och  lera;  stora  sträckor  halva  dock  endast  ringa  matjord  och  passa  blott 
för  skog;  stora  myrar  tinnas  flerstädes. 

Blekinge  län  utgör  en  del  af  småländska  höglandets  södra  sluttning 
med  en  böjd  i norr  af  100  å 130  meter  öfver  hafvet.  Landet  är  i allmänhet 


JORD B nu K S PRO DU  K T E U . 


N4;-i 


ganska  kuperadt  och  omvexlande.  Jordmånen  är  mycket  olika  i olika  trakter; 
i skogsbygden  i allmänhet  mager  och  grund  sandmylla,  omvexlande  med 
stora  mossar;  i mellanbygden  är  jorden  bättre,  sand,  sandmylla,  svartmylla 
samt  något  lerjord;  i strandbygden  linnes  mest  lerjord  och  bördig  sandmylla ; 
mergel  tinnes  här  och  där,  men  sparsamt. 

Kristianstads  län  utgöres  lill  stor  del  af  ett  kuperadt  högland,  dels  en 
fortsättning  af  det  småländska  höglandet,  som  dock  sänker  sig  mot  Engel- 
holms-  och  Kristanstadstrakten,  dels  höjdtrakterna  mot  Blekinge  och  mot 
Malmöhus-gränsen.  Länet  omfattar  tre  större  slättbygder,  Kristianstadsslätten, 
Simrishamnsslätten  och  slätten  kring  Rönneå  i nordvest.  Jordmånen  är  om- 
vexlande; å Kristianstadsslätten  sand-  och  svartmylla  på  lerbotten  samt  till- 
gång på  mergel,  Engelholmstrakten  har  god  jord  med  riklig  tillgång  på  mergel, 
äfven  Simrishamnsbygden  har  god  jord;  öfriga  trakter  ha  medelmåttig  jord 
eller  sämre  sådan. 

Malmöhus  lån  är  i allmänhet  en  öppen,  ehuru  oftast  vågformig  slätt- 
bygd. 1 nordost  mot  länsgränsen  är  landet  mera  bergigt  och  kuperadt  med 
höjder  af  100 — 200  meter;  länets  medelhöjd  kan  anses  vara  00  m.  Jord- 
månen består  hufvudsakligen  af  aflagringar  under  istiden;  den  utgöres  i de 
lägre  trakterna  af  bördig  svartmylla  på  ler-  och  mergelbotten.  Utmed  kusterna 
är  den  sandblandad  och  längst  i söder  täckt  af  sand;  sydvestra  delen  kan 
anses  som  en  af  Skånes  rikaste  sädesbygder. 

Hallands  län  är  till  sin  natur  mycket  omvexlande;  längs  östra  gränsen 
liknar  det  mycket  det  småländska  höglandet,  hvaraf  det  utgör  den  vest  ra 
sluttningen  med  omkring  175  meters  höjd;  här  finnas  stora,  kala  sträckor 
med  mossar  och  ljunghedar,  en  och  annan  bergstopp  når  här  en  höjd  af  230 
meter;  norra  delens  gränstrakter  mot  öster  äro  mera  uppfylda  af  branta 
berg.  Längs  kusten  finnas  i södra  och  mellersta  delarna  af  länet  ganska  vid- 
sträckta slätter  af  7»  till  1 1 /.,  mils  bredd  och  omkring  10  meters  höjd  öfver 
hafvet;  i norr  utbreder  sig  gränstraktens  bergland  ända  till  kusten,  bildande 
en  vidsträckt  skärgård  utanför,  men  innesluter  dock  här  och  där  afsevärda 
slättland  mellan  bergåsarna.  Jordmånen  utgöres  i bergstrakterna  efter  östra 
gränsen  af  mager  sand,  blandad  med  grus  och  klappersten.  Inom  södra 
kustlandet  består  jorden  af  sand  och  lera,  blandade  med  mylla  och  hvilande 
på  ett  ofta  mägtigt  lager  af  lera;  utmed  kusten  finnas  flerstädes  ganska  vid- 
sträckta flygsandsfält,  som  dock  till  största  delen  nu  äro  planterade  med  skog; 
i norra  delen  af  länet  utgöres  jordmånen  i dälderna  mellan  bergen  af  bördig 
lermylla;  i hela  kustlandet  påträffas  mergellager,  som  ofta  hafva  en  betydande 
mägtighet. 

Göteborgs  och  Bohus  län  är  lill  största  delen  uppfyldl  af  berg,  som 


./  o t;  D Blir  k s p ii  o i)  u k t e r. 


M4 


dock  i allmänhet  icke  uppnå  större  höjd  än  omkring  100  meter;  blott  på 
några  få  ställen  utvidga  sig  de  smala  dalgångarna  till  någon  större  bredd. 
Längs  bela  kusten  finnes  en  vidsträckt  skärgård  med  flere  mycket  stora  öar. 
Jordmånen  å kustlandet  och  öarna,  i synnerhet  å Hisingen,  är  i allmänhet 
bördig  och  lättbrukad,  bestående  af  sand,  uppblandad  med  förruttnande  hafs- 
alster  på  underbädd  af  mergel  eller  af  lermylla  på  bädd  af  skalmergel.  Länets 
s.  k.  fjellbygd  har  mager  jordmån  af  sand  eller  sandblandad  mylla.  I de 
norra  delarna  förekomma  ganska  mycket  torfmossar.  På  Ilere  ställen  före- 
linnas  mäktiga  lager  af  snäckbäddar. 

Elfsborgs  län  utgöres  dels  af  en  nordlig  del,  Dalsland,  dels  af  en  sydlig, 
sydvestra  Vestergötland.  Dalslands  norra  och  största  del  utgöres  af  en  starkt 
kuperad  bergstrakt,  som  utgår  från  Norge  och  Vermland  och  sänker  sig  mot 
söder  och  sydost,  här  och  där  omfattande  långsträckta  sjöar,  vattendrag  och 
kärr;  de  intill  Venern  belägna  häraderna  bestå  däremot  af  bördigt  slättland. 
Vestgötadelen  utgöres  till  största  och  södra  delen  af  ett  högland,  som  vid 
östra  gränsen  (öster  om  Ulricehamn)  ligger  omkring  330  meter  öfver  hafvet 
samt  sänker  sig  mot  Hallandsgränsen  (med  90  in.  höjd)  och  mot  norr;  hög- 
landet utgöres  af  en  mängd  grusåsar  och  bergsträckningar,  med  talrika  sjöar 
och  kärr  samt  många  ljunghedar;  högplatån  öfvergår  mot  norr  till  ett  mera 
småkuperadt  land  och  stenbundna  slätter,  såsom  bland  andra  de  s.  k.  Sväl- 
torna;  ännu  längre  mot  norr,  närmare  Venern,  öfvergår  landet  till  ett  slätt- 
land med  de  två  höjderna  Halle-  och  Hunneberg.  Jordmånen  består  å Dals- 
landsslätten  af  bördig  ler-  och  svartmylla,  likaså  slätten  omkring  Hunneberg; 
Götaelfs  och  däri  utmynnande  - dalgångar  (utmed  Lerje  och  Säfve  åar)  äfven- 
som  nedre  delen  af  Viskaåns  dalgång  ha  god  svartmylla  pä  lerbotten,  ofta, 
i synnerhet  i Viskadalen,  på  mergelbotten.  Hela  den  öfriga  och  största  delen 
af  länet  bar  med  få  undantag  en  svag  jordmån  af  mager  och  stenbunden 
sandjord. 

Skaraborgs  läns  östra  del  utgöres  af  en  från  Nerike  och  från  Tiveden 
i länets  norra,  bergiga  del  utgående  samt  parallelt  med  Vetterns  strand  fort- 
löpande höjdsträckning,  som  utgör  vattendelaren  mellan  Ivattegat  och  Öster- 
sjön. Vester  om  denna  bergstrakt  utbreder  sig  vestgötaslätten,  som  sänker 
sig  mot  Venern  samt  hvara  resa  sig  Ilere  berg,  såsom  Kinnekulle,  Billingen, 
Mösseberg  m.  IL  Jordmånen  inom  länet  är  mycket  vexlande.  På  slätten 
påträffas  i allmänhet  bördig,  kalkrik  lerjord,  ehuru  äfven  här  och  hvar  före- 
kommer sandjord;  i norra  och  östra  delarna  af  länet  längs  landthöjden  är 
mager  sand-  och  grusjord  förherskande,  någon  gång  i dalgångarna  finnas 
lera  och  mylla.  Gränstrakterna  mot  Elfsborgs  län  äro  de  magraste  med  kala 
berg,  torfmossar  och  ljunghedar. 


JORDBRUKSP R <>  I)  1 1 K I ' K R . 


845 


Vermlands  län.  Hela  den  nordliga  delen  nigöres  al’  berg-  och  fjell- 
trakter  med  långa  dalgångar;  Irakten  norr  om  Venern  är  mera  ett  slättland. 

I bergstrakten  består  jordmånen  hufvudsakligen  af  mager  sandjord,  i Venerns- 
trakten  ocb  några  dalgångar  förekommer  lera;  endast  omkring  !/20  af  åker- 
jorden torde  kunna  anses  vara  god. 

Örebro  län.  Längs  hela  östra  delen  från  norr  till  söder  fortlöper  en 
bergsträckning,  utgörande  vattendelaren  mellan  vattendragen,  ocb  hvilken  i 
söder  förenar  sig  med  Tiveden.  Denna  landtrygg  bildar  ett  högland  med 
toppar  af  3(50  meters  böjd,  hvilkas  förgreningar  fylla  norra  ocb  södra  delen 
af  länet.  1 mellersta  delen  af  länet,  begränsad  i söder,  vester  ocb  norr  af 
bergstrakter,  utbreder  sig  den  vidsträckta  Nerikeslätten  med  sin  fortsättning 
mot  öster.  Jordmånen  är  i bergstakten  nästan  öfverallt  mager  sandjord,  men 
består  å slättbygden  af  bördig,  uppslammad  jord,  i synnerhet  lera  och  mergel; 
efter  sänkning  af  Hjelmaren  ocb  Qvismaren  ha  stora  vidder  mycket  djup 
och  bördig  jord  vunnits  för  odling. 

Vestmanlands  läns  nordöstra  del  utgöres  af  en  bergstrakt,  från  hvilken 
en  landtrygg  sträcker  sig  genom  norra  delen  af  länet ; från  dessa  trakter  sänker 
sig  landet  mot  Mälaren  och  bildar  där  bördigare  områden.  I norra  delen  af 
länet  är  jorden  ganska  mager  med  moar  ocb  kärr,  i den  södra  och  sydöstra 
utgöres  jordmånen  hufvudsakligen  af  bördig  lera  på  ler-  eller  mergelbotten. 

Kopparbergs  län.  Större  delen  af  länet  är  ett  utpregladt  högland,  som 
upptager  hela  norra  och  vestra  delarna;  den  sydöstra  delen  omfattar  mera  jord- 
brukande trakter.  Jordmånen  i nästan  hela  länet  är  mer  eller  mindre  mager, 
bestående  hufvudsakligen  af  sand  ocb  grus;  här  ocb  där  utmed  floddalarna 
linnes  någon  lerjord  samt  kring  Siljan  kalkhaltig  jordmån. 

Gefleborgs  län  är  till  största  delen  ett  kuperadt  högland,  uppfyldt  af 
sjöar,  kärr  ocb  mossar;  södra  delen  däremot  är  en  jemförelsevis  jemn  bygd, 
liknande  norra  Upland.  Jordmånen  består  till  största  delen  af  grus  ocb  sand, 
medan  i de  lägre  belägna  delarna  och  floddalarna  samt  utmed  kusten  glacial- 
lera  förefinnes  uti  stora  trakter;  inom  södra  Gestrikland  är  leran  mer  eller 
mindre  kalkhaltig,  hvilket  dock  icke  är  förhållandet  i Helsingland. 

Vesternorrlands  lån  är  i allmänhet  ett  hög-  ocb  bergland,  som  sänker 
sig  mot  Bottniska  viken,  med  en  mängd  mossar  och  kärr;  åkerbruk  före- 
kommer egentligen  endast  längs  floddalarna;  åkerjorden  är  i allmänhet  mager 
ocb  utgöres  mest  af  sand  ocb  grus;  bär  och  där  i kustlandet  och  i de  större 
floddalarna  linnes  lera,  ehuru  oftast  sandblandad. 

Jämtlands  lån  utgöres  i den  mot  Norge  belägna  samt  i södra  delen  af 
en  högt  belägen  fjälltrakt  med  en  ungefärlig  medelhöjd  af  450  å 500  meter  öf- 
ver  hafvet;  nedom  denna  fjälltrakt  utbreder  sig  det  mellersta  Jämtlands  vid- 


./  0 R I)  B R U K S PR  O I)  U K TE  R. 


846 


sträckta  högland  med  en  höjd  af  omkring  300  meter  och  uppfyldt  af  sjöar 
och  vattendrag.  Jordmånen  är  i Herjedalen  mager,  så  att  föga  jordbruk  där 
kan  idkas;  Jämtlands  vestra  och  östra  delar  hafva  ock  i allmänhet  mer  eller 
mindre  mager  jordmån,  men  i länets  inre  delar  är  densamma  af  god  beskaf- 
fenhet, bestående  af  sand,  mylla  och  lera  i olika  blandningar  samt  rik  på 
kalk  och  mergel.  De  fruktbaraste  nejderna  finner  man  omkring  Storsjön, 
hvarest  i synnerhet  kalkjorden  är  framträdande. 

t Österbottens  län  är  längs  hafskusten  ganska  jemnt,  men  höjer  sig  allt 
mer,  i den  mån  man  närmar  sig  norska  gränsen;  i det  inre  landet  finnas 
stora  sjöar  samt  ofantliga  myrar  och  kärr;  mot  riksgränsen  vidtager  ett  högt 
fjellområde.  Jordmånen  består  på  de  flesta  ställen  af  mager  sand,  grus  eller 
sandmylla;  blott  undantagsvis  förekommer  i floddalarna  bättre  jord  af  lera 
och  matjord  på  lera. 

Norrbottens  lån  är  liksom  Vesterbottens  ett  terrassland,  höjande  sig  från 
hafskusten  till  fjelltrakterna  i nordvest;  från  de  stora  sjöarna  och  de  vid- 
sträckta myrarna  föra  de  långsträckta  floderna  stora  vattenmassor  mot  Bott- 
niska viken.  Jordmånen  på  höjdsträckningarna  består  oftast  af  sand  och  grus 
eller  sandblandad  mvlla.  I det  nedre  landet  samt  i de  flesta  af  floddalarna 
utgöres  åkerjorden  hufvudsakligen  af  sandblandad  lera,  ofta  med  djup  mylla, 
och  finner  man  här  flerstädes  en  ovanlig  bördighet,  som  i hög  grad  egnar  sig 
för  gräsväxt. 


Såsom  ofvan  blifvit  anfördi,  omfattar  Sverige  41,1 19,488  hektar  fastland. 
Enligt  hushållningssällskapens  berättelser  användes  denna  areal  på  följande  sätt 


Åker  och 
annan  odlad 
jord 

Trädgård 

Naturlig' 

äng 

Skogbärande 

1875  

28,320 

1 .929,904 

16.441,283 

1885  

| 3,079,186 

31,798 

1 .802,080 

18,160,510 

1896  

3,433,191 

35,712 

1,486,294 

19,530,719 

Åkerjorden  har  sålunda  sedan  1875  ökats  med  696,408  hektar,  hvilken 
ökning  synes  hufvudsakligen  skett  på  ängens  bekostnad  med  443,610  hektar 
och  för  öfrigt  genom  odling  af  skogbärande  eller  förut  obrukad  mark. 
Den  öfriga  delen  af  fasta  landets  areal,  16,633,572  hektar,  skulle  således  ut- 
göras af  berg,  kalmarker  och  annan  för  kultur  obegagnad  jord,  mossar  o.  s.  v. 
Enligt  en  beräkning  af  landtbruksingeniören  H.  Steinmetz  uppgår  arealen  af 
vattensjuk  mark  till  5,198,600  hektar,  däråt  nära  hälften  inom  Vesterbottens 
och  Norrbottens  län. 


./  0 I{  1)  Ii  Ii  U K S I>R  O DU  K TE  R. 


847 


Åkerjordens  och  den  vattensjuka  jordens  areal  inom  de  olika  länen 


synes  af  nedanstående 

tabell : 

Åkerjord 

Vattensjuk 
mark  * 

Åkerjord 

Vattensjuk 

mark 

| Stockholms  stad  och  län 

158,598 

20,000 

Transport 

1 ,990,560 

693,900 

Upsala  län  

144,096 

45,000 

Elfsborgs  läns  norra  del 

139,504 

84,700 

Södermanlands  län 

164,443 

30,000 

» » södra  » 

57,082 

Östergötlands  län 

236,255 
1 18,095 

80,000 

Skaraborgs  län. 

321 ,548 

80,000 
200,01  )0 

Jönköpings  län  

146,400 

Vermlands  län 

202,966 

Kronobergs  län  

84,697 

125,700 

Örebro  län 

150,206 

90,000 

Kalmar  län  

162,301 

1 10,000 

Vestmanlands  län  

151,470 

60,000 

Gotlands  län 

57,810 

30,000 

Kopparbergs  län 

99,089 

360,000 

Blekinge  län 

63,560 

5,000 

Gefleborgs  län 

99,675 

240,000 

Kristianstads  län  

222,637 

45,600 

Vesternorrlands  län  

66,724 

290,000 

Malmöhus  län 

342,961 

12,200 

Jämtlands  län 

50,259 

600,000 

Hallands  län 

134,811 

40,000 

Vesterbottens  län 

69,434 

J 2,500,000 

Göteborgs  och  Bohus  län 

100,296 

4,000 

Norrbottens  län 

34,674 

Transport 

1 ,990,560 

693,900 

S u m m a 

3,433,191 

5,198,600 

Uppgifterna  om  arealen  af  de  årliga  nyodlingarna  äro  mycket  osäkra 
och  upptagas  för  år  1896  till  7,845  hektar,  medan  desamma  för  åren  1875 
och  1885  voro  13,378  och  13,688.  All  dessa  nyodlingar  under  senare  år  icke 
hafva  den  utsträckning  som  förut,  torde  till  stor  del  bero  däraf,  alt  den  mest 
lättodlade  jorden  redan  är  upptagen,  samt  kanske  älven  på  senare  års  högre 
arbetspris  och  minskad  tillgång  på  arbetare. 

Arbetsprisen  för  jordbruksarbetare  variera  såväl  olika  år  som  i olika 
län;  i medeltal  för  hela  riket  hafva  dessa  pris  varit  följande: 


Sommardagsverks- 

Vinterdagsverks- 

pris 

för 

pris 

för 

man 

kvinna 

man 

kvinna 

År  1865 

1,2  6 

0,6  9 

0,8  2 

0,4  4 

» 1870 

1,14 

0,6  1 

0,73 

0,42 

■>  1875 

2,0  1 

0,9  2 

1,35 

0,6  G 

» 1880 

1,4  (i 

0,7  8 

0,9  7 

0,54 

» 1885 

1,53 

0,8  6 

0,99 

0,5  8 

» 1890 

1,72 

0, 9 8 

1,1  G 

0, 6 7 

> 1895 

1,80 

1,04 

1,20 

0,7  2 

» 1896 

1,8  2 

1.05 

1,2  4 

0, 7 2 

Dessa  siffror  äro  för  de  llesta  län  blott  approximativa;  endast  för  10  län  äro  desamma 
mera  exakta. 


108 


JORDBR  UK S PR  0 1)  U K TER. 


bis 


År  189(1  voro  arbetsprisen  i medeltal  under  sommaren  för  de  olika 


länen  för  mansdagsverken : 

i Stockholms  län 2, oo 

i Gotlands  län  2,2  5 

i Kristianstads  län 2,03 

i öfriga  län  inom  Svea-  och  Götaland 1,50  ä 1,85 

i Gefleborgs  län  1,93 

i Vesternorrlands,  Jämtlands  och  Vesterbottens  län 2,26 

i Norrbottens  län 2,7  5 

således  i allmänhet  högst  i de  nordligaste  länen. 


Den  till  åkerbruk  använda  jorden  är  i de  flesta  länen  i hög  grad  styc- 
kad, så  alt  tillsammans  inom  hela  riket  finnas  (1896)  333,073  brukningsdelar, 
således  i medeltal  10, 4 hektar  åker  på  hvarje  brukningsdel.  De  största  egen- 
domarna, med  öfver  100  hektar  åker,  finnas  hufvudsakligen  i södra  och  mel- 
lersta Sveriges  mera  bördiga  län,  såsom  Mälardalen,  Östergötland,  Skaraborgs  län 
och  Skåne,  men  endast  till  ett  fåtal  i de  norrländska;  mest  styckad  synes  jorden 
vara  inom  Kopparbergs  län  med  i medeltal  3,5  hektar  för  hvarje  brukningsdel. 

Fördelningen  af  jorden  inom  de  olika  länen  framgår  af  nedanstående 

tabell : 


Antal 

bruk- 

nings- 

delar 

B r u k ning 

s d e 1 a 

r a f 

^ V.  — . 

1 

hektar 

högst  2 
hektar 

öfver  2 
t.  o.  m. 
20  har 

öfver  20 
t.  O.  111. 
100  har 

öfver 

100 

hektar 

Stockholms  stad  och  län 

7,599 

1,097 

5,027 

1.160 

315 

20,  s 

Upsala  län 

6,016 

922 

3.253 

1.669 

172 

23.9 

Södermanlands  län  

6,346 

579 

4,227 

1,431 

309 

25.i 

Östergötlands  län 

11.825 

1,237 

7.244 

2,977 

367 

20,o 

Jönköpings  län 

15,643 

1,640 

13,409 

537 

57 

7,5 

Kronobergs  län  

13,271 

1,805 

11,114 

315 

37 

6,4 

Kalmar  län 

14,514 

1,858 

11,139 

1.391 

126 

11,2 

Gotlands  län  

6.210 

1.145 

4.330 

726 

9 

9,3 

Blekinge  län  

6.486 

1,193 

4.677 

603 

13 

9.8 

Kristianstads  län  

20,587 

4.955 

12,228 

3,150 

254 

10.8 

Malmöhus  län  

27,803 

9,833 

12,716 

4.79!) 

455 

12.3 

Hallands  län  

12.641 

1.978 

9,165 

1,417 

81 

10,7 

Göteborgs  och  Bo|ius  län  

12,957 

2.951 

9,431 

559 

16 

7.7 

Elfsborgs  läns  norra  del 

14.006 

829 

12,268 

834 

75 

10.o 

» södra  » 

9,917 

2,576 

6.949 

373 

19 

5.8 

Transport 

186,021 

34,598 

127.177 

21,941 

2.305 

J 0 R I)  B R V K SR  RGB  U K TER. 


849 


B r 

u k ning 

s d e 1 a r 

a f 

Antal 

— E 2 

bru  k- 

3 g q 

öl ver  2 

öl ver  20 

o t ver 

A J 

nings- 

högst  2 

C ^ rjQ 

delar 

t.  o.  m. 

t.  0.  m. 

100 

Q V) 

hektar 

20  har 

100  har 

hektar 

hektar 

Transport 

186,021 

34,598 

127,177 

21,941 

2,305 

Skaraborgs  län 

21,609 

3,087 

14,218 

3,959 

345 

14,» 

Vermlands  län  

22,697 

5,909 

15,023 

1,590 

157 

8,9 

Örebro  län 

12,444 

2,720 

7,983 

1,595 

146 

42,1 

Vestmanlands  län 

7,503 

4.114 

4,294 

1,9(  )3 

192 

2(  1,2 

Kopparbergs  län  

28,148 

14,904 

12,736 

481 

27 

3,5 

Gefleborgs  län  

41,908 

2,330 

9,020 

526 

32 

8,4 

Vesternorrlands  län 

10,073 

t*  D8 

5,994 

145 

5) 

G,  G 

Jämtlands  län  

8,545 

982 

7,344 

219 

- 

5,9 

Vesterbottens  län 

15,176 

4,374 

10,710 

90 

2 

4,o 

Norrbottens  län 

8.967 

(*  h584 

2.151 

14 

-) 

3,9 

S u m m a 

333,091 

72,020 

216,650 

32.463 

3.211 

10,4 

Procent 

— 

22,2 

66,8 

10,o 

1,0 

— 

Brukningssättet  varierar  nästan  inom  alla  län;  i allmänhet  är  på  de  större 
gårdarna  i hela  södra  Sverige  införd!  ordnadt  5-  ä 8-årigt  vexelbruk,  hvarvid 
dock  det  6-  å 7-åriga  torde  vara  det  vanligaste;  å mindre  gårdar,  såsom  hos 
allmogen,  är  brukningssättet  oftast  ganska  oregelbundet,  i synnerhet  i skogs- 
och  bergstrakterna;  i Upsala  län  äro  2-skiftesbruk  öfvervägande  hos  allmogen, 
likaså  på  de  llesta  trakter  af  Norrland,  ehuru  detsamma  mer  och  mer  undan- 
tränges  af  ett  mer  ordnadt  brukningssätt.  I magrare  trakter,  såsom  de  inre 
delarna  af  Götaland,  Gotland  och  stora  delar  af  Svealand,  är  oregelbundet 
2 — 3-  å 4-skiftesbruk  det  vanligaste  hos  mindre  jordbrukare. 

Den  odlade  egoviddens  användning  till  olika  gagnväxter  ses  af  nedan- 
stående tabell  för  hela  riket. 


Höstsäd 

Vårsäd 

Andra 

rotfrukter 

Spanads- 

Foder- 

växter 

växter 

h e k 

t a r 

Ar  1875 

412,130 

962.904 

151,019 

11,507 

13,987 

762,047 

> 1880 

1 044  495 

153  782 

1 1 G 7* 

12  644 

816  393 

» 1885 

434,219 

1,110,606 

150,959 

16,809 

8,483 

817,020 

» 1890 

450,663 

1,191,939 

155,819 

24,979 

6,301 

1 ,029,375 

> 1895... 

462,868 

1,230,938 

158,531 

37,626 

5.127 

1,106,674 

» 1896 

466,768 

1,221,451 

157,700 

42,961 

4.948 

1,117,896 

Uppgifterna  för  dessa  län  ofullständiga. 


850  J O Ii  1) li 11  V K S Bli  01)  U K TER. 


Höstsäd 

Vårsäd 

Potatis 

Andra 

rotfrukter 

Spånads- 

Foder- 

h e k 

t a 

r 

växter 

växter 

I procent  af  hela  åkervidden  användes 
till  de  olika  växtslagen  följande  re- 
lativa arealer: 

År  1875 

15,1 

35,2 

6,5 

27,8 

» 1 880 

15,i 

35,7 

6.2 

28,o 

» 1885 

14,3 

36,5 

5,8 

30,i 

» 1890 

13.8 

36,4 

5,8 

31.5 

» 1895 

13, s 

36,o 

5,9 

32,3 

» 1896...  

13, c 

35,  n 

6,0 

32,g 

Åkerjordens  användning  inom  de  olika  länen  till  olika  växtslag  framgår 
af  nedanstående  tabell  för  år  1896.  Höstsäd  odlas  relativt  mest  i de  sydöstra 
länen,  Kalmar,  Gotland  och  Blekinge,  samt  därnäst  i Jönköpings,  Kronobergs 
oeb  Kristianstads  län;  förvårsådden  finner  man  de  högsta  siffrorna  i de  vestra 
länen.  Anmärkningsvärd  är  den  stora  minskningen  uti  odlingen  af  spånads- 
växter,  som  enligt  ofvanstående  tabell  år  1875  odlades  å 13,987  hektar,  men 
1896  endast  å 4,948  hektar. 


Höstsäd 

Vårsäd 

Rotfruk- 
ter, lin 
m.  m. 

Foder- 

växter 

Träda 

Stockholms  län 



30,7 

3,9 

32,0 

16,6 

Upsala  län 

15,9 

31,9 

3,1 

30,5 

20,o 

Södermanlands  län 

14,5 

32,0 

3,o 

35,3 

14,9 

Östergötlands  län  

14,8 

38,i 

3,7 

25,o 

16,6 

Jönköpings  län  

15,7 

43.3 

7,3 

19,3 

13,0 

Kronobergs  län  . 

16,2 

51,8 

9,6 

16,4 

6,1 

Kalmar  läns  norra  del 

16,  i 

29,2- 

6,2 

22.7 

20.i 

» » södra  » 

21.8 

34.g 

5,0 

22, 8 

15,6 

Gotlands  län  ... 

22,o 

26.4 

9,9 

15,3 

23,6 

Blekinge  län 

24,8 

36,o 

14,3 

1 7,6 

6,9 

Kristianstads  län 

25,2 

35,8 

12.5 

23.4 

11,4 

Malmöhus  län  

16,9 

38,4 

10,4 

25,4 

12,3 

Hallands  län  

13,5 

37.o 

6,1 

31,5 

9,7 

Göteborgs  och  Bohus  län 

14,8 

47.o 

4,6 

29.7 

8,6 

Flfsborgs  läns  norra  del 

10,1 

39,1 

4,8 

33,5 

11,3 

» södra  

11,3 

52,8 

8,7 

19,2 

9,0 

Skaraborgs  län  

10,3 

36, 3 

5,0 

32,4 

12,9 

Verinlands  län  

1 13,4 

33,8 

4,3 

37,i 

12.4 

./  0 B I)  B B U IC  S P B O DL'  K T K B . 


851 


Höstsäd 

Vårsäd 

Rotfruk- 
ter, lin 
m.  m. 

Foder- 

växter 

Träda 

Örebro  län 

12,4 

32,1 

4,5 

38,3 

12,4 

Vestmanlands  län 

12,7 

31,1 

2,3 

40,7 

13,i 

Kopparbergs  län  

12,  s 

31,2 

4,1 

41,5 

11,9 

Gefleborgs  län  

11,3 

27,7 

4,3 

62,5 

2,o 

Vesternorrlands  län 

2,9 

33,7 

7,2 

53,3 

2.8 

Jämtlands  län  

3,0 

20.4 

2.4 

73,s 

1,8 

Vesterbottens  län 

1,0 

25,o 

4,4 

b i , 5 

1,9 

Norrbottens  län 

1,2 

39,5 

3,8 

53,2 

2.3 

Hela  riket 

13,o 

35,  o 

6,0 

32.o 

12,2 

Skörden  inom  de  olika  länen  under  år  1896  uppgick  till  följande  mängd 
i hektoliter: 


L ä n 

Höst- 

hvete 

Höst- 

råg 

Var- 

hvete 

Var- 

rag 

Korn 

Hafre 

Blandsäd 

Balj- 

växter 

Stockholms 

166,024 

496,609 

1 ,094 

173 

103,942 

558,022 

162,323 

95,802 

Upsala 

136,207 

398,399 

2,607 

63 

256,835 

543,223 

177,986 

59,816 

Södermanlands  

151,910 

441 ,457 

2,901 

150 

61 ,601 

772,240 

84,387 

60,328 

Östergötlands 

141,553 

680,932 

12,421 

1.030 

238,695 

830,329 

640,424 

119,094 

Jönköpings 

7,216 

377,826 

4.886 

9,310 

74.434: 

1,241.222 

16,188 

6,893 

Kronobergs 

259 

279,037 

539 

15,010 

198,298 

1,010,701 

3,852 

7G5 

Kalmar  norra 

21,849 

204,775 

900 

1,303 

22,212 

252,059 

1,931 

9,152 

» södra 

41,642 

376,498 

2,602 

2,101 

142,126 

475,929 

10,750 

9,056 

Gotlands 

60,738 

208,066 

— 

— 

94,534 

19,296 

12,832 

2,985 

Blekinge  

25,610 

229,464 

1,971 

10,926 

61,967 

336,825 

30,844 

5,369 

Kristianstads  

100,731 

571,440 

702 

28,021 

277,601 

900,748 

401,582 

31,412 

Malmöhus 

389,593 

713.832 

2,523 

3.171 

1,137,080 

1,497,382 

978,274 

86,470 

Hallands 

32,714 

318,179 

15,977 

9,597 

75,219 

1,010,226 

79,952 

22,629 

Göteborgs  och  Bohus 

9,796 

182,389 

5,255 

639 

89,718 

745,206 

22,075 

49,477 

Elfsborgs  norra 

7,663 

253,982 

5,493 

136 

11,104 

858,724 

2,170 

21,200 

» södra  

1,629 

104,058 

10,207 

13,986 

14.354 

672,047 

14,210 

698 

j Skaraborgs 

77,587 

683,552 

4,853 

6,1 72 

56,015 

2,002,819 

32,227 

60,099 

Vermlands  

9,163 

467,475 

2,495 

200 

15,920 

1,176,945 

13,585 

8,198 

Örebro.  

58,329 

321,345 

6.103 

907 

43,451 ) 

1,088,741 

25,086 

28,020 

Vestmanlands  

117,812 

365,406 

1,396 

68 

61.721 

977,247 

78,268 

49.743 

Kopparbergs  

10.000 

236,989 

2,908 

— 

72,935 

941 ,424 

111,848 

11.617 

Gefleborgs  

1,191 

73,798 

471 

352 

297,690 

543, 56( ) 

25,700 

10,053 

Transport 

1,569,216 

7,985,508 

88,304 

103,315 

3,407,451 

18,454,915 

2,926,494 

748,876 

852 


.7  O Ii  1)  BRU  K S PR  O D U K TER. 


Län 

Höst-  ' Höst-  ! Vär- 
livete  1 råg  hvete 

Vår- 

råg 

Korn 

Hafre 

Blandsäd 

Balj- 

växter 

Transport 

1,569,210  7,985,508  88,304 

103,315 

3,407,451 

18,454,915 

2,926.494 

748,876 

Vester  norrlands 

31,253 

403 

355,679 

120,120 

9,328 

2,320 

Jämtlands  

18,290 

— 

203,950 

32,410 

5,053 

18,155 

Vesterbottens 

8,618  — 

732 

419,546 

55,663 

6,231 

— 

Norrbottens  

7.0041 

— 

402,568 

grönfoder 

— 

S u m m a 

1,569,216  8,050.673  88,301 

104.450  4,789,191 18.663,108 

2,947,106 

769,351 

Med  den  stora  utsträckning  från  söder  mot  norr,  som  Sverige  har,  är 
det  ock  naturligt,  att  de  olika  vcixif enomenen,  såsom  axbildning  och  mognad, 
skola  inträffa  betydligt  senare  i de  norra  orterna  än  i de  sydligare;  och  an- 
gifvas  några  data  härför  i nedanstående  tabell : 


* 

B a g 

K o r n 

H a 

f r e 

Ax- 

bildning 

Blom- 

ning 

Mognad 

Mognad 

Vipp- 

bildning 

Mognad 

Skåne  

27* 

1 V e 

V 8 

V 8 

v7 

15/ 

' 8 

Blekinge  län  

2,/5 

'Ve 

30  / 

'Vs 

2Ve 

8/ 

/ 8 

Hallands  län  

27  / 

/ 5 

'Ve 

3/ 

' 8 

U/ 

/ 8 

V: 

10/ 

/ 8 

Kronobergs  län 

2/ 

‘ 6 

19/o 

4 / 

' 8 

19/ 

/ 8 

8 / 

7 

16/ 

/ 8 

Kalmar  län 

'/e 

'7e 

30/ 

14/ 

' 8 

V, 

,7/ 

' 8 

Gotlands  län  

23/ 

/ 5 

'Ve 

V 8 

22  / 

/ 8 

7, 

’7. 

Jönköpings  län  

4 / 

/ 6 

2Ve 

7/S 

20/ 

• 8 

7, 

20/ 

/ 8 

Göteborgs  och  Bohus  län  

"U 

20  / 

/ 6 

10 

' 8 

7e 

9 It 

48/ 

/ 8 

Elfsborgs  län 

Ve 

211 

'G 

10  / 

' 8 

,2/s 

7: 

’7/ 

/ 8 

Skaraborgs  län  

Ve 

19/ 

/ 6 

2/ 

/ 8 

20  / 

/ 8 

7, 

19/ 

/ 8 

Östergötlands  län  

Ve 

18/ 

'G 

3/e 

16/ 

/ 8 

■v, 

21  / 

' 8 

Södermanlads  län 

30  / 

/ 5 

18/ 

/ 6 

Ve 

19/ 

/ 8 

7z 

18/ 

' 8 

Vermlads  län 

Ve 

2 Ve 

V8 

!9/ 

/ 8 

14V 

23  / 

/ 8 

Örebro  län 

4 / 

1 6 

=2/e 

7 8 

16/ 

/ 8 

12/ 

h 

22  / 

/ 8 

Vestmanlands  län 

3/ 6 

20  / 

IG 

V 8 

26/ 

/ 8 

9 / 

/ 7 

2I/e 

Upsala  län  

V 6 

20/ 

/ 6 

V 8 

23/ 

/ 8 

8 / 

/ 7 

2V, 

Stockholms  län  

Ve 

2'/e 

v 
' 8 

25/ 

/ 8 

"It 

25/ 

/ 8 

Kopparbergs  län  

8/ 

'G 

25  / 

/ 6 

1 1 / 

' 8 

20  / 

/ 8 

"It 

27e 

Gefleborgs  län  

1 1 / 

' 6 

27/e 

13/ 

1 8 

22  / 

/ 8 

14 It 

27; 

Vesternorrlands  län 

18/ 

1 6 

7, 

27e 

30  / 

/ 8 

2v7 

S/e 

Jemtlands  län  

2 Ve 

7, 

2V, 

28/ 

/ 8 

- 

— 

Vesterbottens  län  

2 Ve 

V, 

24 

/ 8 

21/ 

/ 8 

277 

V 

19 

Norrbottens  län 

2v 
/ 6 

v, 

25/ 

' 8 

22  / 

/ 8 

‘7: 

Södra  Lappland 

26/ 

/ 6 

30  / 

/ 8 

— 

- 

— 

J ORDER  U KS  PRO  D UK  TER. 


sr»:} 


Medeltidsskilnaden  mellan  de  olika  utvecklingsfenomenen  hos  våra  van- 
ligaste sädesslag  i skilda  djelar  af  riket  framgår  af  följande  tabell: 


Göta- 

Svea- 

Norr- 

land 

land 

land 

d 

a g a 

r 

Korn : 

mellan 

sädd 

och 

ax 

57 

G3 

48 

» 

ax 

» 

skörd  

41 

44 

41 

» 

sådd 

skörd 

98 

107 

92 

Hafre: 

» 

sådd 

» 

vippa 

74 

73 

60 

» 

vippa 

» 

skörd 

41 

41 

44 

» 

sådd 

» 

skörd 

115 

114 

104 

Åkerärter : 

» 

sådd 

» 

blomning 

73 

70 

55 

» 

blomning 

» 

skörd 

45 

41 

48 

» 

sådd 

» 

skörd 

118 

111 

103 

Höstråg : 

» 

sådd 

» 

ax  

288 

287 

317 

» 

ax 

» 

blomning 

19 

18 

15 

» 

blomning 

skörd 

47 

42 

47 

» 

sådd 

» 

skörd 

34!) 

347 

379 

Hösthvete 

» 

sådd 

» 

ax  . . . 

287 

297 

— 

» 

ax 

skörd ... 

48 

50 

— 

» 

sådd 

skörd 

335 

347 

— 

B.  Våra  gagnväxter. 

1 . Sädesväxterna. 

Med  afseende  på  de  olika  inom  landet  odlade  gagnväxterna  intaga 
naturligen  sädesslagen  den  förnämsta  platsen;  redan  från  äldre  tider  halva 
hvete,  råg,  korn,  hafre,  ärter,  bönor,  vieker  odlats,  på  senare  tider  äfven 
bohvete  m.  11. 

Hvete  har  odlats  i sydligare  trakter  sedan  uråldriga  tider;  detsamma 
anses  härstamma  från  Eufratsländerna  och  trakterna  närmast  norr  därom,  till 
sydostliga  Ryssland,  och  har  därifrån  spridt  sig  till  andra  länder,  mot  öster 
till  Kina  (redan  2,800  år  före  Kr.)  och  mot  vester  till  Egypten,  där  hvete 
odlades  före  den  historiska  tiden,  samt  till  Europa;  i de  norditalienska  och 
schweiziska  pålbyggnaderna  har  man  funnit  hvete.  Till  nordligare  europeiska 
trakter,  de  germaniska  länderna,  torde  hvetet  inkommit  med  den  romerska 
kulturen;  bland  mellersta  Tysklands  och  Ungerns  minnen  från  stenåldern  har 
man  ock  funnit  hvete.  I norden  (åtminstone  i Danmark)  odlades  hvete  redan 
under  dessa  länders  bronsålder,  om  ock  icke  i någon  större  utsträckning 


854 


.7  O Ii  I)  B R U K S PR  0 D U K TE  R. 


och  troligen  blott  vid  de  förnämligas  gårdar.  Hvete  namnes  emellertid  såsom 
tiondesäd  i de  gamla  landskapslagarna,  men  ännu  på  Gustaf  Vasas  tid  var 
dess  odling  föga  utbredd. 

Af  hvete  odlas  i Sverige  lmfvudsakligen  vanligt  hösthvete  (Triticum 
sativum  vulgäre)  af  olika  former  och  sorter,  såsom  borstbärande  och  borstlöst, 
glatt  och  hårigt,  hvitt  och  rödt,  ofta  flere  sorter  blandade;  under  de  sista 
årtiondena  har  i södra  Sverige  squarehead-hvete  allmänt  börjat  odlas,  hvilket 
är  mera  gifvande  än  det  vanliga  hösthvetet,  ehuru  ganska  känsligt  för  ogyn- 
samma  vintrar  äfven  i Skåne.  Här  och  där,  såsom  i Halland  och  Bohuslän, 
odlas  något  kubbhvete  (Triticum  sativum  compactum).  Vårhvete  odlas  i de 
flesta  län,  om  ock  i betydligt  mindre  mängd  än  hösthvete. 

H vete  odlas  i alla  län  utom  de  fyra  nordligaste,  enligt  hvad  af  skörde- 
tabellen  (sid.  851)  framgår;  vid  utställningen  1897  funnos  dock  8 prof  af  hvete 
från  Vesternorrland,  som  visade  sig  vara  ganska  goda,  hvaremot  ett  prof 
från  Norrbottens  län  genom  sin  stora  underbalt  och  ringa  kornutveckling 
nogsamt  tydde  på,  alt  länet  icke  är  lämpligt  för  detta  växtslag.  Hösthvete 
odlas  hufvudsakligast  i de  större  slättbygderna,  såsom  Skåne,  Östergötland, 
Upland,  Södermanland  och  Vestmanland;  hvaremot  i de  mera  bergiga  och 
sandjordstrakterna  dess  odling  är  ganska  inskränkt,  såsom  i det  inre  Småland, 
Elfsborgs  län,  Vermlands  och  Kopparbergs  län.  Vårhvete  odlas  mest  i Öster- 
götlands, Hallands  och  södra  Elfsborgs  län. 

Inom  landet  i dess  helhet  uppgick  hveteodlingen  under  1500-talet  till 
knappt  1 % af  hela  skörden,  men  har  sedan  varit  i ständigt  stigande  år  efter 
år,  så  att  hveteskörden  nu  utgör  omkring  4 °a  af  hela  skörden;  dess  nuvarande 
mängd  synes  af  nedanstående  tablå,  som  angifver  skörden  i hektoliter: 

Hösthvete.  Vårhvete. 


1865 819,909  41,331 

1870 1,020,080  51,368 

1875 1,110,308  72,985 

1880 1,199,956  69,322 

1885 1,276,573  124,228 

1890 1,341,403  85,544 

1895 1,215,020  90,676 


Råg  (Secale  cereale)  har  icke  sä  gamla  anor  som  hvete;  man  har  icke 
funnit  råg  i de  egyptiska  monumenten,  ej  heller  i pålbyggnaderna  i Schweiz 
eller  Italien;  de  gamla  semitiska  och  asiatiska  språken  halva  ej  heller  något 
uttryck  för  detta  sädesslag.  I gamla  skrifter  omnämnes  råg  först  af  Plinius; 
är  181  af  vår  tidräkning  berättas  råg  vara  odlad  i Tracien  och  Macedonien. 
Att  döma  af  historiska  och  språkliga  forskningar  är  sannolikast,  att  rågen 


J 0 R DB  RU  K S P R 0 1)  U K TE  R 


855 


härstammar  från  trakterna  norr  om  Donan.  Dess  odling  sträckte  sig  inom 
romerska  riket  knappast  längre  än  vår  tidräkning,  i Ryssland  och  Tatariet 
möjligen  något  längre  tillbaka;  härifrån  har  den  utbredt  sig  mot  norr  och 
söder,  ehuru  den  söder  om  alperna  odlas  endast  i mindre  mängd.  1 Sverige 
har  råg  odlats  ända  sedan  medeltiden,  dock  ännu  i medlet  af  1500-talet  högst 
obetydligt  i norra  Sverige,  äfven  i mellersta  och  södra  Sveriges  provinser  un- 
derlägsen kornet  i odling.  Numera  odlas  råg  ända  upp  i de  nordligaste  de- 
larna af  landet  — i Norge  till  Alten  (70  breddgr.). 

Af  råg  förekommer  endast  en  art,  Secale  cereale , odlad  dels  som  höstsäd, 
dels  som  vårsäd,  och  af  den  förstnämnda  sorten  äfven  midsommar-  och  vinter- 
råg. Vinterrågen,  som  förr  under  enskiftestiden  var  allmän,  men  sedan  allt 
mer  aflagit,  odlades  under  1850-  och  1860-talen  ännu  ganska  allmänt,  t.  ex. 
i Halland  och  Småland,  där  den  såddes  efter  potatis,  således  i Oktober  eller 
November  månad;  numera  torde  dess  odling  nästan  halva  upphört.  Midsommar- 
rågen förekommer  här  och  hvar  i de  flesta  provinser,  om  ock  i mindre  mängd; 
vårrågen  odlas  mera  allmänt,  ehuru  äfven  den  i vexlande  mängd  i olika  delar 
af  landet,  mest  i Kristianstads,  Kronobergs,  norra  Elfsborgs,  Blekinge  och 
Hallands  län;  oftast  förekommer  den  dock  odlad  tillsammans  med  hafre. 
Höstråg  odlas  däremot  i stor  utsträckning  inom  hela  riket  och  utgör  näst 
hafren  landets  förnämsta  odlade  sädesslag.  Att  döma  af  1897  års  utställning 
odlas  endast  ett  fåtal  former  af  råg;  i allmänhet  angifves  endast  namnet  »höst- 
råg», och  torde  säden  då  utgöras  af  äldre,  inom  de  olika  orterna  odlade  stammar; 
af  nyare  rågformer  odlas  mest  probstejer,  som  förekommer  i de  flesta  af  Göta- 
och  Svealands  provinser,  särdeles  å vestkusten,  därnäst  schlanstädter  inom 
samma  område,  medan  bestehorns,  zeeländer  och  gråråg  endast  förekomma 
sporadiskt  här  och  hvar.  Den  höstråg,  som  merändels  odlats  i Norrland,  var 
bekant  för  sin  egendomliga  kornform;  denna  var  icke  som  hos  t.  ex.  prob- 
stejerrågen  kort  och  tjock  (oval),  utan  cylindrisk  (jemntjock)  — hos  väl  ut- 
vecklade korn  var  längden  omkring  ‘/3  större  än  hos  probstejerformen.  I 
allmänhet  var  den  norrländska  rågen  dock  ganska  småkornig;  af  denna  nor- 
diska form  förekom  vid  utställningen  endast  ett  fätal  typiska  prof;  några  prof 
voro  att  se  från  Upland,  troligen  efter  finskt  utsäde,  och  några  frän  Vester- 
norrland;  från  de  öfriga  norrländska  länen  v ar  typen  dels  mindre  framträdande, 
dels  uppblandad  med  ovala  (sydligare)  former.  Orsaken  härtill  torde  vara, 
att  utsäde  allt  för  ofta  hemtas  från  sydligare  delar  af  Sverige,  och  det  torde 
dröja  llere  generationer,  innan  typen  öfvergår  till  den  äkta  norrländska.  Förf:s 
åsigt  och  erfarenhet  är  nämligen,  att  råg  från  sydligare  trakter  efter  llere  ge- 
nerationers odling  i Norrland  småningom  antager  den  cylindriska  typen  och 
tvärtom;  så  befanns,  att  då  förf.  är  1882  vid  utställningen  i Sundsvall  inköpte 


856 


JO  Iil) BRUK S P R 0 1)  U 1<  TE R. 


ett  parti  råg  af  äkta  nordisk  typ  för  försöksodling  i Halland,  denna  år  efter 
år  antog  en  mer  oval  form;  de  utstälda  profven  tyda  ock  på  detta  förhållande. 

Skörden  af  råg  har  för  hela  Sverige  uppgått  till  följande  mängd  i 
hektoliter; 


Höstråg'.  Vårråg. 

1865 5,946,690  56,559 

1870 6,600,398  60,163 

1875 6,662,227  66,531 

1880 6,969,645  82,058 

1885 7,317,565  81,474 

1890 7,525,904  77,553 

1895 6,658,070  101,365 

< 


Kornets  ursprungliga  svenska  namn  var  bjngg  (i  Danmark  Byg),  hvilken 
benämning  förekommer  i de  gamla  landskapslagarna  och  användes  allmänt 
ännu  i medlet  af  1500-talet.  Kornet  hör  lill  de  äldsta  odlade  sädesslagen  och 
sträcker  sig  lika  långt  tillhaka  i tiden  som  hvete,  ehuru  det  som  brödsäd  i 
forntiden  hade  mindre  anseende  än  hvetet.  Älven  dess  användande  lill  ölbrygd 
var  kändi  såväl  hos  fornegypterna  och  andra  förhistoriska  folk  som  hos 
forntyskar  och  fornskandinaver. 

Tvåradskornet  (Hordeum  distichum,  eller  dess  stamform  Hordeum  spon- 
taneum)  anses  vara  den  ursprungliga  formen,  från  hvilken  de  flesta  öfriga 
formerna  och  arterna  redan  under  den  förhistoriska  odlingen  utvecklats;  det- 
samma torde  med  all  sannolikhet  härstamma  från  trakterna  mellan  Röda 
hafvet  och  Persien  till  Kaukasus  och  Kaspiska  hafvet.  Man  har  dock  icke 
funnit  tvåradskorn  i de  egyptiska  äldsta  minnesmärkena  och  endast  mycket 
sparsamt  i en  schweizisk  pålhyggnad.  Påfogelskornet  (Hordeum  zeocritum) 
och  det  skallösa  tvåradskornet  (H.  distichum  nudum)  hafva  ej  heller  funnits 
i de  äldre  minnesmärkena. 

De  äldsta  fynden  af  korn  hafva  funnits  i Egypten,  livarest  odlats  både 
sexradskorn  (Hordeum  vulgäre  f.  tetrastichum ; tyska:  vierzeilige  Gerste)  och 
stjernkorn  (Hordeum  vulgäre  f.  hexastichum;  tyska:  sechszeilige  Gerste).  Sex- 
radskornet  synes  dock  icke  hafva  varit  kändt  i södra  Europa  under  den 
förhistoriska  tiden,  hvaremot  stjernkorn  funnits  såväl  i de  italienska  som  de 
schweiziska  pälbyggnaderna  samt  äfven  varit  bekant  hos  forngrekerna.  Ända 
lill  slutet  af  förra  århundradet  var  stjernkornet  del  enda  kornslag,  som  odlades 
i Indien. 

I södra  Europa  odlas  korn  hade  som  höst-  och  som  vårsäd,  längre 
mot  norr  endast  som  vårsäd.  Kornet,  i synnerhet  stjernkornet,  är  bland  de 
sädesslag,  som  med  fördel  kunna  odlas  längst  mot  norr. 


.1  O Ii  I)  B Ii  U K S I'H  0 IH'  K T K li. 


857 


I äldre  lider  var  kornet  i Sverige  hufvudsädet  och  användes  då  allmänt 
till  brödsäd,  ett  förhållande,  som  ännu  eger  rum  i Norrland,  men  har  sedan 
småningom  trängts  undan  från  denna  sin  plats  i odlingen  af  andra  sädesslag; 
ännu  under  medlet  af  1500-talet  uppgick  kornskörden  till  63  å 68  % af  hela 
spanmålsskörden,  och  i de  fyra  nordligaste  länen  utgör  kornet  ännu  del 
vigtigaste  sädet,  medan  det  för  landet  i dess  helhet  numera  intager  blott  tredje 
rummet  med  13.2  % af  stråsädesskörden.  Kornodlingen  har  sin  största  ut- 
sträckning inom  Malmöhus  län,  hvarest  den  till  och  med  öfverstiger  livete- 
och  rågskörden  tillsammans  och  i mängd  närmar  sig  hafreskörden.  Mycket 
korn  odlas  äfven  i Upsala,  Östergötlands  och  Kronobergs  län  samt  i Kristian- 
stads och  Kalmar  län.  I de  5 norrländska  länen  är  kornet,  såsom  nämndt, 
hufvudsädet;  där  odlades  1896 

i Gefleborgs  län  297,690  hektoliter  korn 

i de  4 nordligaste  länen  1,381,743  » » 

summa  1,679,433  hektoliter  korn  mot 
74,150  hl.  råg  och  569,260  hl.  hafre  och  blandsäd  i Gellehorgs  län, 

66,300  » » » 228,850  » » » » i de  4 norra  länen 

summa  140,450  » » » 798,110  » » » » eller  tillsammans 

938,560  hektoliter  säd  af  andra  slag. 

Af  kornet  odlas  i norra  Sverige  nästan  uteslutande  stjernkorn  och  något 
sexradskorn,  hvilka  i allmänhet  fordra  kortare  växttid  än  tvåradskornet. 

I södra  och  mellersta  Sverige  odlas  väl  stundom  äfven  sexradskorn,  ehuru, 
med  undantag  af  det  inre  Småland,  endast  i ganska  ringa  utsträckning  och 
troligen  oftast  vid  sådana  tillfällen,  då  sådden  af  någon  orsak  är  försenad. 
Vid  utställningen  voro  från  hela  Göta-  och  Svealand  endast  17  prof  af  sex- 
radskorn representerade  mot  170  prof  af  tvåradskorn.  Af  tvåradskornet  odlas 
oftast  vanligt  sådant  utan  att  något  särskildt  sortnamn  är  angifvet,  och  utgöres 
då  nästan  alltid  af  flere  sorter  eller  former  i hlandning  med  hvarandra;  af 
särskilda  kornslag  torde  chevalierkornet  vara  det  mest  odlade,  därnäst  plumage- 
korn  och  på  sista  åren  äfven  printicekorn  (mest  i Skåne);  sedan  rent  utsäde 
af  dessa  kornslag  börjat  spridas  från  Svalöf,  förekomma  oftare  mer  eller  mindre 
rena  stammar  af  desamma  i synnerhet  inom  de  provinser,  som  hafva  en  större 
kornodling,  såsom  Skåne,  Östergötland  och  Kalmar  län.  Någon  gång  ser  man 
skallösa  kornformer  odlas,  två-  och  sexrads-,  eller  påfogelskorn,  såsom  i Bohus- 
län m.  fl.  ställen,  men  de  torde  vara  ganska  sällsynta,  liksom  i ännu  högre 
grad  de  svarta  kornsorterna.  Det  för  maltberedning  hästa  kornet  torde  erhållas 
från  Malmöhus  (särdeles  liven  och  Malmö-Lunda-slätten),  Kalmar  och  Got- 
lands län. 


858 


.1 0 R I)  B R U KSP R 0 1)  U K TER. 


Kornskörden  i Sverige  har  uppgått  till  följande  belopp: 

1865  4,291,551  hektoliter,  1870  5,064,466  hl,,  1875  5,315,981  hl.,  1880  5,361.386  1)1.,  1885 
4,422,652  hl..  1890  5,193,322  hl.,  1895  4,909,058  hektoliter. 

Ha  fre  odlades  icke  hos  de  gamla  egypterna  eller  hebreerna;  i sanskrit 
eller  andra  indiska  språk  finnes  icke  något  namn  för  detta  sädesslag;  i Kina 
torde  en  form  (Avena  mula)  halva  odlats  på  600-talet  af  vår  tidräkning. 
Man  har  funnit  hafre  i de  schweiziska  pålbyggnaderna  från  bronsåldern  samt 
i grafvar  i Tyskland  (Wittenberg)  från  de  första  århundradena  af  kristna  tid- 
räkningen, hvaremot  den  icke  funnits  i de  italienska  pålbyggnaderna.  Den 
var,  om  ock  i mindre  utsträckning,  odlad  af  greker  och  romare  i början  af 
vår  tidräkning.  Hafrens  äldsta  hemort  anses  vara  det  tempererade  Öst- 
europa, trakterna  norr  om  Donau  och  Kaukasus  samt  Tatariet.  Till  Sverige 
torde  halren  inkommit  senare  än  de  öfriga  stråsädena.  Den  nämnes  någon 
gång  i de  gamla  landskapslagarna  och  kallas  i såväl  Östgöta-  som  Sörmlands- 
lagen  och  Kristoffers  landslag  (1442)  »hästakorn»,  tydande  på  dess  hufvud- 
sakliga  användande  såsom  fodersäd.  Ännu  1560  var  hafren  okänd  inom  flere 
svenska  landskap,  i andra  odlades  den  sparsamt  vissa  år,  andra,  år  däremot 
icke;  dess  odling  torde  under  1500-talet  hafva  inskränkt  sig  till  Vestergötland 
(Skaraborgs  län),  Vestmanland,  Nerike  och  Vermland.  För  hela  Sverige  be- 
räknas hafreskörden  under  denna  tid  hafva  uppgått  till  1.3  å 1.6  % af  hela 
sädesskörden.  Det  storartade  uppsving,  som  hafren  sedan  fått,  har  troligen 
tagit  sin  början  under  18:de  seklet;  redan  1805  hade  hafren  hunnit  förbi 
kornet  i skördemängd,  men  utgjorde  ännu  1830  föga  mer  än  en  fjerdedel  af  hela 
spanmålsskörden,  för  att  1896  uppgå  till  mer  än  hälften  af  stråsädesskörden. 

Såsom  redan  nämndt,  utgjorde  hafren  ursprungligen  endast  fodersäd, 
om  den  ock  under  nödår  någon  gång  anlitades  som  brödsäd,  men  torde  under 
tidens  lopp  på  många  orter  hafva  öfvergått  till  brödsäd.  Så  erinrar  sig  förf., 
att  år  1850  och  en  tid  därefter  liafrebröd  nästan  uteslutande  användes  i södra 
Halland  af  mindre  jordbrukare  (hemmansegare)  samt  tjenarne  å de  större 
gårdarna;  likaså  var  ännu  1859 — 60  hafrebröd  förherskande  hos  allmogen  i 
vestra  Kronobergs  och  Jönköpings  län,  men  började  efter  dessa  tidpunkter 
hafren  såsom  brödsäd  först  uppblandas  med,  sedan  utträngas  af  rågen;  för- 
hållandena torde  varit  liknande  i andra  provinser,  om  ock  tidpunkten  för 
hafrens  utträngande  af  rågen  är  vexlande;  i Vermland  och  Dalarne  t.  ex.  torde 
hafrebrödet  bibehållits  ända  till  midten  och  slutet  af  1860-talet.  I Bohuslän 
och  Dalsland  förtärdes  fordom  mycket  hafre  lill  bröd,  och  förekommer  där 
ännu  sådant  förhållande.  I landets  östligare  trakter  torde  hafrens  användande 
som  brödsäd  varit  mindre  allmänt;  så  berättas  från  Kalmar  län,  att  det  icke 
förekommit  åtminstone  sedan  1820 — 30-talet. 


JORDBRUKSPRODUKTER. 


S59 


Hafreodlingen  är  nu  utsträckt  öfver  hela  Sverige,  men  är  i de  4 norra 
länen  ganska  inskränkt,  då  dess  mognad  där  är  osäker,  i synnerhet  i Norr- 
bottens län,  hvarför  densamma  där  mest  användes  till  grönfoder.  Mest  utbredd 
är  hafreodlingen  i Skaraborgs  län,  där  bafreskörden  uppgår  till  något  öfver 
2 millioner  hektoliter  mot  omkring  860  tusen  bl.  af  andra  stråsäden  eller  70  °/0, 
i Jönköpings  län,  hvarest  hafren  utgör  70  °/0  af  den  odlade  stråsäden,  i Verm- 
land  69  °/0,  i Halland  65  °/0,  i Kronobergs  län  61  °/o>  medan  hafreodlingen  i 
Malmöhus  län  med  1,497,382  bl.  endast  uppgår  till  32  °/u  af  länets  stråsäd. 

Af  hafre  förekomma  bufvudsakligen  tvenne  arter,  vipphafre  (Avena  saliva) 
och  phjmhafre  (Avena  orientalis).  Den  senares  odling  i Europa  torde  icke 
sträcka  sig  längre  tillbaka  i tiden  än  till  slutet  af  18ale  seklet;  i Sverige  är 
dess  odling  troligen  föga  äldre  än  medlet  af  detta  århundrade;  af  plymhafren 
odlas  bufvudsakligen  den  svarta  formen,  bvilken  är  mest  utbredd  i mellersta 
Sverige,  såsom  i Södermanland,  Östergötland,  Skaraborgs  län,  Kalmar  län, 
Mälareprovinserna  och  öfriga  delar  af  mellersta  Sverige  upp  till  Vesternorrland; 
svart  vipphafre  odlas  flerstädes,  såsom  i det  inre  Småland,  där  Visingsö  svart- 
hafre  är  särskildt  framstående.  I södra  Sverige  odlas  svarthafre  endast  spora- 
diskt;  i de  nordligaste  länen  odlas  den  oftast,  men  får  sällan  där  sin  svarta 
färg,  utan  blir  oftast  brun.  Hvit  plymhafre  torde  endast  förekomma  sporadiskt. 
Den  hvita  vipphafren  odlas  nästan  uteslutande  i södra  Sverige  samt  jemte 
den  svarta  i de  öfriga  delarna  af  landet.  Den  gamla  svenska  vipphafren, 
spetshafren,  är  nu  i de  flesta  delar  af  landet  undanträngd  af  nyare  stammar, 
men  odlas  dock  ännu  här  och  hvar  i magrare  skogsbygder.  Den  förekommer 
där  oftast  blandad  med  purrhafre  (Avena  strigosa),  såsom  i Kronobergs  län 
och  angränsande  delar  af  Halland,  hvarest  äfven  ofta  under  namn  af  skogbo- 
hafre,  odlas  nästan  enbar  purrhafre,  bvilken  dock  oftast  är  mer  eller  mindre 
uppblandad  med  hybridformer  mellan  denna  och  vipphafren. 

Bland  nyare  former  af  den  hvita  vipphafren,  den  i södra  Sverige  mest 
odlade  formen,  förekommer  probstejerhafre  allmännast;  den  når  sin  bästa  ut- 
veckling å vestkusten,  Halland  och  närgränsande  trakter  och  torde  intaga 
förnämsta  platsen  inom  Kristianstads  län,  Halland,  Vestergötland  och  Bohus 
län.  På  senare  åren  har  den  dock  börjat  undanträngas  af  ligowohafren  i 
synnerhet  i Skåne.  Öfriga  hafresorter,  såsom  kanada-,  viktoria-  m.  fl.,  spela 
icke  någon  rol;  de  odlas  mest  inom  Skaraborgs  län,  hvarest  en  stor  mängd 
sorter  på  sin  tid  spriddes  från  Österäng  och  nu  vanligen  förekomma  i bland- 
ning med  hvarandra. 

Hafreskörden  inom  Sverige  uppgår  till  följande  belopp: 

1865  9,071,194  hektoliter,  1870  12,451,462  hl.,  1875  15,770,220  hl.,  1880  <7.364.198  hk. 
1885  18,325,963  hk,  1890  22,351,318  hk,  1895  22,323,787  hektoliter. 


./  O R 1)  li  R UKSP  R GDI'  K TE  R. 


860 


Sedan  1890  synes  således  en  tillbakagång  i hafreodlingen  inträdt  under 
några  al'  åren,  såsom  år  1891  något  öfver  18.54  millioner  hl.,  1898  19.84  mill. 
hl.  medan  åren  1892  och  189-1  visade  resp.  22.73  och  22.34  millioner  hl. 

Bohveie  (Fagopyrum  esculentum)  härstammar  från  Mandschuriet,  vid 
stränderna  af  Amurlloden  och  omkring  Baikalsjön.  Dess  odling  är  icke  så 
gammal  som  förutnämnda  sädesslags;  sanskritspråket  har  icke  någon  namn- 
beteckning  för  bolivete.  Först  i 10:de  lill  12:te  århundradet  efter  Kr.  omnämnes 
hohvete  såsom  odladl  i Kina;  greker  och  romare  hade  icke  någon  kännedom 
om  detta  sädesslag.  Växten  kom  under  medeltiden  från  Tatariet  och  Ryssland 
till  sydöstra  Europa  och  omnämnes  i Tyskland  första  gången  i en  mecklen- 
burgisk  urkund  1436  samt  i Pommern  1456;  under  16:de  seklet  utbredde  den 
sig  öfver  Mellaneuropa  ända  lill  Bretagne.  Till  Sverige  infördes  boliveteodlingen 
troligen  från  Pommern,  ehuru  intet  är  bekant  om  tidpunkten,  när  detta  skedde. 

En  annan  art  af  bolivete,  Tatarbohvete  (Fagopyrum  tataricum),  som 
är  mindre  känsligt  mot  köld,  men  lemnar  ett  sämre  korn,  har  från  Tatariet 
inkommit  till  Östeuropa  under  senare  tider.  Linné  är  en  af  de  förste  skrift- 
ställare, som  omnämner  detsamma;  dess  odling  torde  vara  ganska  inskränkt, 
t.  ex.  i Finland;  i Sverige  förekommer  den  blott  sporadiskt. 

Då  bolivete  är  mycket  känsligt  för  köld,  kan  dess  odling  ej  med  säkra 
resultat  utsträckas  långt  mot  norr.  Dess  hufvudsakliga  odling  finnes  i Skåne, 
hvarest  år  1896  skördades  1,433  bl.  i Kristianstads  län  och  196  hl.  i Malmö- 
hus län.  I Blekinge  och  södra  delen  af  Kalmar  län  odlades  resp.  23  och 
168  hl.  bolivete.  Till  Halland  infördes  bolivete  från  Skåne  första  gången 
1850,  då  det  började  odlas  å egendomen  Skedala  (nära  Halmstad);  det  har 
dock  icke  mycket  spridi  sig  i detta  län,  utan  torde  förutom  å nämnda  egendom 
endast  odlas  å 2 ä 3 gårdar  med  tillsammans  omkring  300  hk,  oberäknadt 
mindre  odlingar  till  grönfoder. 

Då  bolivete  först  infördes  till  Halland,  visade  det  sig  knappast  tåla  en 
så  låg  värmegrad  som  + 4 å 5 grader,  men  har  nu  så  acklimatiserats,  att  det 
kan  tåla  + 2 ä 3 grader;  äfven  under  blomningen  är  det  mycket  känsligt  för 
väderleken,  så  att  kärnsättningen  ofta  slår  fel  (starka  åskväder  anses  härvid 
äfven  halva  menligt  inflytande).  1 Skåne  användes  bolivete  ofta,  förmålet 
till  gryn,  såsom  gröt,  men  i Halland  har  detta  bruk  ej  kunnat  införas.  Bo- 
livctet  är  dock  förtjent  af  att  allmännare  odlas  såsom  ett  synnerligen  godt 
grönfoder  för  svin. 

Boliveteodlingen  synes  under  de  senaste  årtiondena  halva  betydligt  ned- 
gått, såsom  följande  skördesilTror  visa: 


J ORD  B RU  KS  PRO  D VKTER. 


8(51 


1865 

1885 

8,600  hl 

1870 

1890 

2,393  » 

1875 

4.544  » 

1895 

2,445  » 

1880 

1896 

2,127  » 

Af  baljvåxter  odlas  såsom  åkerväxter  i Sverige  bönor,  ärter  och  vicker. 

Böna  (Faba  vulgaris),  hvaraf  odlas  två  former,  bondböna  och  häst- 
böna, anses  härstamma  från  trakterna  söder  om  Kaspiska  hafvet  och  från 
norra  Afrika  (Mauritanien). 

Hästbönan  odlades,  enligt  fynd  i palbyggnaderna,  af  invånarne  i Schweiz, 
Italien  och  Ungarn  under  stenåldern;  hebreerna  kände  den  redan  1,000  år 
före  Kr.  I Egypten  odlades  äfven  bönan,  om  ock  sparsamt,  livadan  den  så- 
ledes bar  varit  odlad  i både  Asien,  Afrika  och  Europa  under  den  förhistoriska 
tiden.  I mellersta  Europa  har  man  funnit  bönan  från  tiden  före  vår  tid- 
räkning. I Sverige  omnämnes  den  i Uplands-  och  Vestmanlandslagen. 

Bönor  (såväl  häst-  som  bondbönan)  odlas  temligen  mycket  i Upland 
och  Östergötland,  men  dess  förnämsta  produktionsort  är  Bohuslän  och  norra 
Halland,  hvarest  skörden  1896  uppgick  till  resp.  39,611  och  11,314  hl.  och 
hvarest  bondbönan  äfven  till  stor  del  användes  till  menniskoföda.  I öfriga 
delar  af  landet  odlas  bönan  blott  obetydligt.  Äfven  former  af  trädgårdsbönan 
(Phaseolus  vulgaris)  odlas  någon  gång  på  åkern,  ehuru  icke  i nämnvärd  ut- 
sträckning. 

Art,  hvaraf  odlas  två  arter:  (julärt  (Pisum  sativum)  och  gråört  (Pisum 
arvense),  anses  hafva  haft  sin  hemort  i trakten  söder  om  Kaukasus  ned  till 
Persien  samt  i de  nedre  Donauländerna.  Af  Pisum  har  man  funnit  spår  i 
de  schweiziska  palbyggnaderna,  äfvenså  i Mindre  Asien;  i det  gamla  Egypten 
däremot  bar  denna  växt  ej  spårats.  I Tyskland  har  man  funnit  de  äldsta 
spåren  omkring  500  år  f.  Kr.  I Sverige  odlades  ärtan  under  midten  af  1500- 
talet  endast  sparsamt,  med  undantag  för  Kopparbergs,  Östergötlands,  Gefle- 
borgs  och  Vesternorrlands  län,  ehuru  dess  odling  äfven  där  icke  var  allmän. 
Af  Pisum  sativum  odlas  äfven  en  form  med  gröna  kärnor.  I närvarande  tid 
odlas  ärter  i alla  län  utom  de  två  nordligaste,  ehuru  i mycket  vexlande  mängd. 
Mest  odlas  de  i Upland,  Södermanland,  Östergötland,  Skåne,  äfvensom  i Skara- 
borgs och  Jämtlands  län. 

Vicker  (Vicia  sativa)  förekommer  vildtväxande  i hela  Europa  (utom  i 
Lappland),  norra  Afrika  och  vestra  Asien  och  torde  ock  här  hafva  sin  stam- 
ort. Romarne  odlade  vicker  sista  århundradet  före  vår  tidräkning.  Vicker 
odlas  i hela  Sverige,  utom  i de  nordligaste  länen,  dels  såsom  grönfoder,  dels 
för  frönas  skull;  allmännast  torde  dess  odling  vara  i Östergötlands,  Malmöhus 
och  Skaraborgs  län.  En  storkornigare  sort,  sötvicker,  som  äfven  odlas  som 


J O R 1)  li  R L 1 K S R R ODU  K T E R . 


8G2 

menniskoföda,  förekommer  ganska  allmänt  i Mälarprovinserna  samt  Öster- 
och  Vestergötland.  På  sista  åren  har  äfven  sparsamt  förekommit  odling  af 
en  hvitfröig  varietet  ( Vicia  sativa  leucosperma),  som  förtjenar  att  odlas  i 
större  skala. 

Vid  tal  om  sädesslagen  må  nämnas,  att  på  senaste  lider  från  utsädes- 
föreningen  å Svalöf  mer  och  mer  spridas  dels  nya,  goda  stammar,  dels  mera 
sortrena  och  förädlade  sådana  af  äldre  former,  och  är  det  att  hoppas,  att  ut- 
sädesodlingen  inom  landet  härigenom  skall  vinna  allt  större  uppsving. 

2.  Foderväxterna. 

Rödklöfvern  (Trifolium  pratense)  är  inhemsk  i alla  delar  af  Europa, 
norra  Afrika,  vestra,  mellersta  och  norra  Asien.  I Holland  odlades  klöfvern 
under  16:de  seklet  under  namnet  »klavar  och  spriddes  därifrån  till  England 
och  Tyskland  (på  1560-talet),  och  fördes  i början  af  1700-talet  lill  Schlesien, 
där  dess  odling  nådde  en  stor  spridning  genom  åtgärder  af  godsegai'en  Scliu- 
bart  (adlad  von  Kleefeld).  Från  England  fördes  dess  odling  1 762  till  Amerika. 
I Sverige  omtalar  Linné  i sin  »Skånska  Resa»  (tryckt  1750)  klöfvern  såsom 
odlad  i Skåne.  Rödklöfver  odlas  nu  i hela  Sverige  ända  upp  lill  Vesternorr- 
lands  län.  Fröodlingen  är  allmän  hufvudsakligen  i mellersta  Sverige;  i södra 
Sverige  anser  man,  att  fröodling  icke  är  så  lönande  (orsaken  torde  vara  den 
mindre  tillgången  på  humlearter,  hvilka  äro  nödvändiga  för  klöfverblommans 
befruktning).  Då  klöfvern  började  odlas  i Sverige,  utbyttes  dess  gamla  sven- 
ska namn  »väppling»  mot  del  från  holländskan  härledda  namnet  »klöfver». 

Fröodlingens  mängd  inom  landet  är  svårt  att  med  säkerhet  uppgifva, 
då  de  statistiska  siffrorna  i detta  afseencle  äro  osäkra,  i del  att  för  3 län 
saknas  uppgifter,  och  för  2 andra  län  de  angifna  beloppen  påtagligen  äro  för 
låga;  beräknadt  efter  arealen  och  approximativt  för  de  5 nämnda  länen  torde 
fröodlingen  uppgå  till  omkring  6,700,000  kg.,  däraf  46  % anses  utgöra  klöfver- 
frö  (röd-  och  alsike-)  eller  omkring  3,100,000  kg.  Importen  af  klöfver  och 
gräsfrö  uppgick  1896  lill  1,889,554  kg. 

Alsikeklöfvern  (Trifolium  hybridum)  växer  vild  i de  tempererade  delarna 
af  Europa.  Denna  klöfverart  beskrefs  lorst  af  franska  botanister  1723.  Linné 
fann  den  1750  vid  Alsike  by  och  förordade  dess  odling,  framhållande  dess 
härdighet  och  lämplighet  för  odling.  Densamma  odlas  nu  i de  llesta  tem- 
pererade länder.  I Sverige  skördas  frö  af  densamma  hufvudsakligen  i trak- 
terna norr  och  vester  om  Mälaren. 

Hvitklöfvern  (Trifolium  repens)  odlas  allmänt  i alla  länder,  där  röd- 
klöfvern odlas.  Fröodling  af  densamma  förekommer  i mycket  ringa  utsträck- 
ning i Sverige;  samma  är  förhållandet  med  ffere  andra  foderväxter  af  ärt- 


./  O R I)  RRV  K SPRODUK  T E R. 


863 


växternas  familj,  såsom  luzern  (smäre,  Medicago),  melot  (Melilotus),  gigel 
(Lotus),  väppling  (Anthyllis)  m.  11.,  af  hvilka  dock  knappast  något  frö  torde 
produceras  i Sverige. 

Af  gräsen  spelar  timotej  en  (Phleum  pratense)  den  största  rolen.  Den 
växer  vild  i hela  Europa  upp  lill  polcirkeln.  I Sverige  såddes  den  under 
namn  af  ängskampe  redan  i midten  af  1700-talet,  men  dess  odling  blef  all- 
män, först  sedan  man  i utlandet  gått  i spetsen.  Den  odlas  nu  under  namnet 
timotej  efter  en  Timoteus  Hansson,  som  införde  dess  odling  i norra  Amerika 
i medlet  af  1700-talet.  Ehuru  fröodling  af  timotej  är  ganska  lätt  och  gif- 
vaiule,  produceras  i Sverige  icke  tillräckligt  för  landets  eget  behof,  utan  måste 
från  utlandet  importeras  en  stor  mängd  frö;  enligt  ofvan  (under  rödklöfver) 
gjorda  beräkning  skulle  landets  skörd  af  timolejfrö  vara  omkring  3,600,000  kg.; 
importen  uppgick  1896  till  62,170  kg. 

Öfriga  fodergräs,  såsom  liundäxing,  knylhafre,  gröe,  losta,  katle  m.  fl., 
börja  på  senare  tider  odlas  mer  och  mer  inom  landet,  men  blott  undan- 
tagsvis produceras  här  något  frö  af  desamma,  utan  måste  detta  tagas  från 
utlandet. 

Af  öfriga  foderväxter  torde  böra  omnämnas  spärgeln  (Spergula  maxima 
och  sativa),  hvaraf  odlas  1,000  å 1,500  hl.  frö,  hufvudsakligen  i Kristianstads 
och  Hallands  län. 


3.  Handelsväxterna. 

Af  spånadsväxter  odlas  lin  och  hampa,  af  hvilka  dock  det  senare  växt- 
slaget icke  har  stor  betydelse  i Sverige,  då  endast  omkring  50  hektar  torde 
därmed  vara  besådda,  hufvudsakligen  i Gotlands  och  Jämtlands  län. 

Lin  (Linum  usitatissimum)  anses  före  den  historiska  tiden  hafva  här- 
stammat från  det  fleråriga  linet  (Linum  angustifolium)  eller  åtminstone  varit 
detta  mycket  närstående. 

Linum  angustifolium  växer  vild l från  Kanariska  öarna  till  Palestina 
och  Kaukasus;  det  odlades  i Schweiz  och  öfre  Italien  redan  under  sten- 
ålderns tid  enligt  fynd  i pålbyggnaderna,  men  dess  kultur  undanträngdes  af 
det  enåriga  linet.  Från  Egypten  känner  man  icke  denna  form. 

Linum  usitatissimum  har  odlats  åtminstone  3,300  år  f.  Kr.  i Mesopo- 
tamien, Assyrien  och  Egypten.  I det  sistnämnda  landet  odlades  lin  af  forn- 
egypterna  i mycket  stor  utsträckning.  Äfven  i Indien  var  linet  i forntiden 
kändt  som  spånadsväxt. 

I alla  delar  af  Europa  har  linodlingen  varit  uråldrig;  i Spanien,  Gallien, 
Gennanien  var  linet  kändt  långt  förr,  än  dessa  länder  kommo  i beröring  med 
romarne;  lika  uråldrig  är  dess  odling  i Ryssland  och  Finland. 


110 


864 


JO  R DB  R V K S P R ODU  K TER. 


I*  Sverige  har  man  funnit  spår  af  linneväfnad  på  Björkö  och  på  Öland 
från  tiden  omkring  år  900,  således  under  jernåldern.  Äfven  andra  bevis 
finnas  lor,  att  linet  allmänt  odlades  i Sverige  under  hednatiden,  i synnerhet  var 
dess  odling  utbredd  i Helsingland  och  Ångermanland;  ett  af  linets  svenska 
namn  »to,  tonad»,  som  användes  både  i Norrland  och  Skåne,  torde  härstamma 
från  den  forngötiska  benämningen  »tone».  Från  att  vara  så  allmänt  odladt  i 
Sverige,  att  allmogen  nästan  utan  undantag  sjelf  odlade  sitt  behof  af  lin  och 
därvid  nästan  uteslutande  använde  linne  i st.  f.  den  nutida  bomullsväfnaden, 
har  linets  odling  alltmera  minskats  och  detta  i den  grad,  att  å många  trakter 
den  nu  lefvande  generationen  nästan  bortglömt  linberedningen.  Under  de 
sista  årtiondena  har  den  med  spånadsväxter  besådda  arealen  så  minskats,  att 
1896  icke  därför  användes  stort  mer  än  en  tredjedel  af  hvad  som  besåddes 
1870,  eller  något  under  5,000  har  mot  nära  14,000.  Inom  Vesternorrlands 
län  angifves  1870  en  areal  af  570  har  varit  använd  till  linodling  mot  252 
har  år  1896;  i Gefleborgs  län  har  under  samma  tid  arealen  minskats  från 
2,250  har  till  600;  för  närv.  synes  en  mera  utbredd  linodling  förekomma  hufvud- 
sak ligen  i Gefleborgs  län  samt  i de  småländska  länen  äfvensom  en  mindre 
del  af  Kopparbergs  län.  Försök  borde  dock  göras  att  åter  införa  en  större 
odling  af  lin.  För  att  detta  skall  lyckas,  torde  ett  nytt  system  införas.  Landt- 
brukaren  skall  endast  odla  linet  och  tröska  (repa)  detsamma,  hvarefter  det  bör 
lemnas  till  särskilda  personer,  som  därefter  liafva  att  ombesörja  rötningen  och 
den  vidare  behandlingen;  endast  med  sådan  arbetsfördelning  torde  linodlingen 
åter  kunna  vinna  sin  förra  ståndpunkt  i odlingen.  Men  till  en  början  böra 
nog  hushållningssällskapen  taga  initiativet  och  ordna  odlings-  och  berednings- 
förhållandena. 


2.  SÄDES-  OCH  FRÖUTSTÄLLNINGEN. 

A.  Säd  och  frö,  utstälda  af  producenter. 

Sedan  Kongl.  landtbruksstyrelsen  i cirkulär  lill  hushållningssällskapens 
förvaltningsutskott  anmodat  dessa  atl  anordna  kollek  livutställningar  af  säd 
och  frö  och  alt  omhändertaga  insamlandet  af  prof  samt  desammas  undersök- 
ning och  afsändande  lill  Stockholm,  inkommo  så  många  anmälningar,  att  det 
visade  sig  blifva  svårt  att  åstadkomma  tillräckligt  platsutrymme,  om  hvarje 
läns  utställning  skulle  ordnas  på  sin  särskilda  montre.  Utställningsbestyrel- 
sen  gjorde  därför  framställning  om,  att  alla  län  förenade  sig  om  en  gemensam 
montre  med  så  vid  t möjligt  likformiga  glaskärl  för  profvens  utställning.  Alla 
deltagande  hushållningssällskap  biföllo  ock  den  gjorda  framställningen,  hvar- 


J O R [)  B R U K S PR  0 1)  U K TER . 


865 

igenom  utställningen  i sin  helhet  torde  vunnit  betydligt  i fråga  om  öfver- 
skådlighet,  hvarjemte  kostnaderna  också  kunnat  betydligt  nedbringas. 

Samtliga  hushållningssällskap  deltogo  i utställningen  med  undantag  af 
Kronobergs  läns,  hvarest  tillslutningen  visat  sig  mycket  ringa,  Gotlands,  hvars 
gröda  till  följd  af  ogynsamma  väderleksförhållanden  ansågs  vara  alltför  un- 
derhaltig, samt  Vermlands  läns,  från  h vilket  dock  enskilda  prof  utstäldes.  Flere 
hushållningssällskap  sände  till  Stockholm  alla  till  dem  inkomna  prof,  oafsedl 
dessas  beskaffenhet,  andra  sällskap  åter  utgallrade  för  utställning  endast  de 
bästa  profven.*  I förra  fallet  kan  man  ju  säga,  att  kollektionen  i sin  helhet 
utgör  ett  sannare  uttryck  för  sädesodlingens  ståndpunkt  i allmänhet  inom  de 
resp.  orterna,  medan  i senare  fallet  visas,  hvad  som  kan  åstadkommas  med 
god  skötsel  och  lämplig  sortering.  Kostnaderna  någon  gång  torde  haft  sitt 
inflytande  på  gallringen  af  profven. 

Tillsammans  voro  utstälda  1,964  st.  sädes-  och  fröprof.  Desammas 
fördelning  ses  af  nedanstående  tabell,  som  äfven  visar  de  olika  fröslagens 
mängd : 


> 

C: 

X 

H 

C/l 

> 

d 

o 

crc. 

Korn 

O 

>■  i 

Böna 

C 

Os 

X 

o 

"JO. 

Gräs 

Rotfrukti 

o 

cro. 

X 

H 

B 

oo 

X 

T 

d 

X 

X 

o 

O 

Stockholms  län 

19 

14 

4 

11 

11 

— 

7 

7 



2 

5 



i 

32 

3 

116 

47 

Upsala  län 

i; 

4 

9 

9 

3 

3 

3 

3 

6 

1 

39 

25 

Södermanlands  län  

16 

27 

7 

21 

16 

— 

8 

6 

— 

O 

i 

28 

2 

141 

40 

Östergötlands  län 

21 

26 

20 

15 

19, 

1 

12 

19 

4 

2 

14 

103 

i 

1 

~ 

258 

47 

Jönköpings  län 

3 

6 

6 

15 

4 

— 

5 

1 

— 

— 

1 

1 

2 

2 

4 

50 

17 

Norra  Kalmar  län  

3 

8 

1 

1 

3 

3 

5 

9 

i 

3 

_ 

i 

2 

7 

Södra  Kalmar  län  

22 

40 

62 

51 

4 

2 

— 

2 

1 

i 

5 

— 

198  113 

Blekinge  län 

a 

7 

8 

4 

2 

9 

1 

9 

44 

ii 

26 

Kristianstads  län  

8 

12 

14 

15 

1 

— 

— 

— 

— 

1 

i 

— 

— 

5 

57 

Malmöhus  län  

•12 

10 

30, 

15 

5 

4 

9 

i 

— 

4 

i 

16 

3 

1 

— 

104 

30 

Hallands  län  

7 

13 

3 

20 

5 

6 

i 

— 

— 

3 

— 

— 

6 

— 

G 4 

24 

Göteborgs  och  Bohus  län 

3 

4 

5 

10 

4! 

3 

— 

2 

_ 

- 

3 

— 

_ 

— 

34 

14 

Norra  Elfsborgs  län 

3 

8 

i 

9 

5 

— 

— 

1 

— 

7 

2 

— 

57 

1 

2 

96 

l(i 

Södra  Elfsborgs  län 

5 

12 

3! 

14 

4 

1 

— 

1 

— 

— 

— 

— 

40 

17! 

Skaraborgs  län  

6 

15 

1 

22 

22 

1 

5 

2 

— 

3 

4 

— 

- 

— 

2 

83 

33 

Vermlands  län  

1 

1 

— 

3 

i 

— 

i 

i 

1 

— 

1 

— 

— 

— 

— 

10 

1 

Transport 

141 

207 

167 

232 

113 

20 

54 

50 

8 

23 

47 

124 

66 

87 

20 

1,359 

468 

* Bland  län,  hvarest  sådan  gallring  af  profven  icke  synes  liafva  företagits,  voro  Öster- 
götlands, Kalmar  södra,  Blekinge,  Kristianstads.  Malmöhus,  Hallands,  (Örebro?)  och  de  norrländska 
länen,  möjligen  ett  par  till. 


866 


JORDBR  U KS  PRO  D U KT  ER. 


Hvete 

crc. 

Ha  fre 

Ärt 

Böna 

SC 

Alsikeklöfv 

ers.* 

ers. 

c 

Rotfrukte 

Handelsväx 

crT 

t/i 

X 

H 

Summa  pi 

> 

C/5 

"i 

C/5 

3 

X 

2, 

1 

Transport 

141 

207 

167 

232 

113 

20 

54 

50 

8 

23 

47 

124 

66 

87 

20 

1.359 

468 

Örebro  län  

11 

18 

7 

25 

10 

— 

3 

5 

— 

— 

7 

— 

— 

10 

4 

100 

37 

Vestmanlands  län  

8 

15 

6 

15 

7 

1 

2 

3 

2 

— 

5 

— 

— 

— 

— 

64 

26 

Kopparbergs  län  

26 

7 

9 

34 

6 

i 

1 

9 

86 

56 

45 

1 Gefleborgs  län  

6 

3 

20 

19 

1 

1 

2 

1 

3 

21 

Vesternorrlands  län 

8 

19 

65 

21 

2 

2 

— 

— 

— 

7 

— 

2 

(5 

1 

133 

68  j 

Jämtlands  län 

- 

10 

28 

10 

5 

— 

- 

— 

- 

— 

4 

- 

i 

— 

— 

58 

34 

Vesterbottens  län 

— 

3 

5 

3 

i 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

12 

4 

1 Norrbottens  län  

1 

19 

56 

15 



__ 

2 

9 

i 

96 

70 

S u m m a 

201 

301 

363 

374 

145 

O.) 

62 

59 

10 

25 

76 

124 

70 

104 

28 

1,964 

773 

Vid  granskning  af  denna  tabell  finner  man,  såsom  ock  var  att  vänta, 
att  sädesslagen  ingå  med  största  antalet  prof  eller  1,239  st.,  baljväxterna  med 
229  st.  och  foderväxterna  endast  med  1(53  st.  prof;  öfriga  fröslag  voro  jem- 
förelsevis  klent  representerade. 

Prof  af  hvete  funnos  utstälda  från  alla  län  utom  de  tre  nordligaste, 
hvarvid  ett  prof  från  Norrbottens  län  knappast  kan  lagas  i betraktande  till 
följd  af  dess  underhaltiga  beskaffenhet,  med  små,  föga  mer  än  halfutvecklade 
korn.  Tillsammans  voro  201  st.  prof  utstälda,  de  flesta  utan  annan  beteck- 
ning än  »hösthvete»  och  till  största  delen  bestående  af  äldre  stammar  utaf 
mer  eller  mindre  blandade  sorter;  från  södra  Sverige,  Skåne  och  Kalmar  län 
funnos  vackra  prof  af  squareheadhvete.  Vårhvete  var  i större  mängd  ut- 
stäldt  från  Kopparbergs  län,  14  prof,  samt  i spridda  prof  från  Ilere  andra 
län  med  23  st.  prof.  Dessa  voro  i allmänhet  rätt  vackra,  så  att  dem  kunde 
tilldelas  7 första,  4 andra  och  1 tredje  pris,  hvarjemte  3 andra  och  2 tredje 
pris  tillföllo  Kopparbergs  län.  Att  döma  häraf,  synes  vårhvete  vara  ett  säde, 
som  vore  förtjent  af  odling  i större  skala. 

Hvad  hösthvete  beträffar,  visade  sig  Malmöhus  län  vara  öfverlägset  de 
öfriga  länen  med  afseende  på  beskaffenheten  hos  de  utstälda  profven,  i det 
att  alla  10  profven  därifrån  kunde  tillerkännas  pris,  nämligen  5 första,  3 andra 
och  2 tredje  pris.  Äfven  Södermanlands,  Kristianstads  och  Stockholms  län 
hade  att  uppvisa  vackra  hveteprof,  hvaraf  mer  än  hälften  prisbelönades. 

Följande  tabell  utvisar  dels  antalet  utstälda  prof  af  hvarje  hvetesort, 
dels  huru  många  prof,  som  tillerkändes  pris.  (l:sta  pris,  diplom  för  sill- 


.1  O I!  I)  B R U K S P It  GDI'  K T E R 


8<>7 


vermedalj,  2:dra  pris,  diplom  för  bronsmedalj,  och  3:dje  pris,  diplom  för  he- 
dersomnämnande.) 


Höst- 

Sq  u a re- 

Öfriga 

Vär- 

Tillerkända 

pris 

hvete 

head 

sorter 

hvete 

lista  2:dra 

3:dje 

Stockholms  län.  

16 





3 

4 3 

2 

Upsala  län 

6 

— 

— 

— 

1 

— 

Södermanlands  län 

10 

1 

4 

1 

4 i 3 

2 

Östergötlands  län 

14 

4 

3 

1 2 

2 

Jönköpings  län 

1 

— 

1 

i 

— — 

i 

Norra  Kalmar  län 

2 

-•> 

1 

2 

Södra  Kalmar  län  

1 1 

7 

4 

2 3 

3 

Blekinge  län  

6 

— 

1 1 

1 

Kristianstads  län 

3 

5 

— 

— 

2 2 

2 

Malmöhus  län  

5 

5 

— 

2 

7 3 

2 

Hallands  län 

3 

— 

1* 

3 

1 

i 

Göteborgs  oeh  Bohus  län 

1 

2* 

— 

1 

i 

Norra  Elfsborgs  län 

3 

— ■ 

— 

— — 

— 

Södra  Elfsborgs  län 

— 

— 

5 

2 

i 

Skaraborgs  län 

6 

— 

— 

— 

i 

2 

Vermlands  län 

1 

— 

— 

— 

— — 

t 

Örebro  län. 

7 

— 

3 

i 

| 2 

2 

Vest manlands  län 

8 

— 

— 

i 

i 

Kopparbergs  län 

12 

— 

14 

5 

2 

Gefleborgs  län  

4 

— 

2 

2 

2 

Vesternorrlands  län 

8 



— 3 



Norrbottens  län 

1 

— 

— 

— 

Af  råg  voro  utstälda  301  st.  prof,  temligen  jemnt  fördelade  på  samtliga 
län,  ehuru  man  kunnat  vänta,  att  flere  prof  skulle  kommit  från  de  nordligare 
länen,  där  ju  rågen  är  ett  hufvudsäde.  I likhet  med  förhållandet  med  hvete, 
angifves  mer  än  hälften  af  rågprofven  endast  såsom  höstråg»,  häruti  in- 
begripen den  norrländska  formen,  hvarom  ofvan  talats;  af  dessa  senare  råg- 
prof  syntes  dock  en  stor  del  härstamma  från  probstejerformen;  af  namngifna 
rågsorter  förekommo  45  prof  af  prohstejerråg,  hvilken  synes  vara  mest  ut- 
bredd i södra  Sverige. 

Särskildi  framstående  prof  af  probstejerråg  voro  alt  se  från  Halland, 
där  denna  rågsort  hade  en  fyllig,  tjockt  oval  kornform;  äfven  från  Kristian- 
stads och  Kalmar  län  fann  man  goda  prof  däraf.  Näst  prohstejerrågen  i 
mängd  var  schlanstädterråg,  medan  bestehornsrågen,  som  pä  sin  tid  var 


Kubbhvete. 


.1 0 R D Ii  R U K S PRO  DL  1 1<  TE  R. 


868 


ganska  spridd,  synes  aftaga  i odling;  af  vår-  och  midsommarråg  förekomma 
spridda  prof  till  ett  mindre  antal  (resp.  13  och  19  st.).  De  län,  som  hade 
att  framvisa  de  vackraste  rågprofven,  torde  i främsta  rummet  vara  Hallands 
län,  hvarifrån  9 prof  af  13  erliöllo  pris,  däraf  5 första  pris,  hufvudsakligen 
för  probstejerråg;  södra  Kalmar  län,  hvars  rågodling  länge  varit  bekant  och 
som  tillerkändes  5 första  pris  och  Malmöhus  län,  hvarifrån  <S  prof  af  10  pris- 
belönades. Rågprofvens  fördelning  å de  olika  formerna  samt  antalet  prisbe- 
lönade prof  ses  af  nedanstående  tabell : 


K å g 

K 

o 

1* 

n 

I 

ZTj 

c 

1 

ZT- 

m 

% crc. 
c 1 

X. 

P r i s 

c r 
x 

C/3 

H 

c 

2 

CrcT 

Pris 

ZT 

cT ' v* 

O 

r_ 

c 

C/3 

Cfc. 

2 

y? 

6 3- 

•jr. 

C/3 

? 

3- 

1 

1 :sta 

2:dra 

3:dje 

l:sta  2: dra 

3;dje 

Stockholms  län 

10 





, 

3 

i 

3 

4 

1 



4 









: 



Upsala  län 

4 

— 

1 

— 

i 

1 

— 

3 

— 

- 

2 

— 

Södermanlands  län 

7 

5 

- 

4 8 

3 



2 

7 

2 

— 

3 

2 

2 

— 

— 

— — 

— 

Östergötlands  län  

16 

i 

3 

— 3 

3 

— 

3 

2 

3 

— 

4 

4 10 

1 

t 

— — 

— 

.Jönköpings  län 

3 

- 

1 

2 

1 

1 

i 

— 

1 

2 

- 

2 

i 

1 

Norra  Kalmar  län 

3 

— 

- 

— 4 

1 

- 

2 

i 

2 

— 

1 

- 

— 

- 

— 

- — 

— 

Södra  Kalmar  län 

22 

9 

1 

— 1 

2 

3 

5 

i 

4 

2 

42  13 

3 

2 

— 

1 ; 5 

5 

Blekinge  län 

3 

2 

— 

— — 

2 

— 

— 

2 

2 

— 

2 

— 

1 

2 

— 

— — 

— 

Kristianstads  län 

— 

6 

6 

— — 

— 

— 

2 

2 

3 

i 

— 

7 

4 

2 

- 

2 3 

2 

Malmöhus  län  

2 

1 

3 

1 2 

- 

4 

2 

1 

2 

8 

10 

1 

7 

2 

4 7 

5 

Hallands  län 

— 

10 

3 

— — 

- 

— 

5 

2 

2 

i 

1 

— 

1 

— 

- 

2 

— 

Göteborgs  & Bohus  län 

- 

3 

— 

1 - 

— 

— 

— 

— 

— ■ 

3 

— 

1 

— 

1 

- 

1 

1 

Norra  Elfsborgs  län  . . . . 

2 

2 

1 

1 — 

— 

2 

2 

2 

— 

— 

— 

— 

1 

— 

— 

— — 

1 

Södra  Elfsborgs  län 

4 

i 

1 

— — 

3 

3 

i 

i 

— 

— 

3 

— 

— 

— 

- 

- - 

1 

Skaraborgs  län 

5 

5 

— 

2 2 

- 

1 

— 

2 

3 

— 

- 

1 

— 

— 

— 

] 

— 

Vcrmlands  län 

i 

— 

- 

— — 

- 

— 

— 

— 

— 

- 

- 

— 

— 

— 

— 

— — 

— 

Örebro  län  

10 

i 

1 

4- 

1 

1 

— 

2 

1 

— 

7 

- 

- 

- 

— 

— - 

1 

Vestmanlands  län  

8 

2 

3 

2^ 

i 

1 

i 



5 

_ 

| 

2 

Kopparbergs  län 

7 

— 

_ 

— — 

— 

— 

— 

2 

— 

9 

- 

— 

— 

_ 

t 

Gefleborgs  län  

3 

- 

_ 

i 

- 

— 

— 

i 

— 

11 

6 

1 

i 

— 

1 

— — 

2 

Vesterrnorrlands  län  ...... 

1!) 

— 

— 

— — 

— 

— 

i 

4 

2 

63 

2 

- 

— 

— 

— 

1 4 

5 

Jämtlands  län 

10 

- 

— 

~~l“ 

- 

i 

— 

— 

28 

- 

— 

— 

- 

- 

1 

5 

Vesterbottens  län  

3 

- 

— 

— 

— 

— 

3 

2 

— 

— 

— 

i 

Norrbottens  län 

15) 

— 

- 

— 

— 

2 

1 

2 

56 

— 

- 

— 

— 

— 

2 2 

4 

Korn  var  utstäldl  i 363  prof,  däraf  174  från  Norrland  och  189  från 
det  ö fri  ga  Sverige.  I allmänhet  voro  endast  fåtal  kornprof  sända  från  länen 
i Svea-  och  Götaland,  med  undanlag  för  Malmöhus  och  södra  Kalmar  län; 


JORI) B R U K S PROD  U K TE  R. 


8(59 


orsaken  härtill  torde  nog  bero  på  den  jemförelsevis  sämre  beskaffenheten  hos 
kornet  af  1896  års  skörd,  hvarför  mindre  antal  prof  ansetts  kunna  utställas. 
Fåtalet  utdelade  i synnerhet  första  pris  för  korn  tyder  älven  härpå.  Sexrads- 
korn  förekom  endast  med  11  prof  från  södra  och  mellersta  Sverige.  Af  två- 
radskornets  former  voro.  92  prof  uppgifna  endast  såsom  »tvårads»-korn ; de 
flesta  af  dessa  utgjorde  ock  vanligt  landtkorn,  ofta  mer  eller  mindre  blandadt 
med  förädlade  former.  Af  förädlade  kornsorter  intager  chevalierkornet  främsta 
rummet,  men  odlas  mest  i södra  Sverige,  medan  plumagekornet  mera  odlas 
i mellersta  Sverige;  i Skåne  har  på  senare  tid  printicekornet  börjat  uttränga 
de  förut  odlade  formerna.  Af  andra  kornsorter  var  utstäldt  ett  fåtal  af  gold- 
thorpe  och  skallöst  korn.  Endast  Skåne  och  i synnerhet  Malmöhus  län  hade 
att  uppvisa  några  vackra  prof  på  korn.  Det  norrländska  stjernkornet  och 
sexradskornel  hade  merendels  en  mager,  smal  form  hos  kornen,  och  ehuru 
fordringarna  vid  prisbedömningen  måste  med  hänsyn  till  Norrland  nedsättas, 
kunde  endast  ett  fåtal  (15,6  %)  tillerkännas  pris ; i allmänhet  lemnade  den 
norrländska  säden,  såväl  korn  som  råg,  mycket  öfrigt  att  önska  med  afseende 
på  rensning  och  sortering  af  säden;  äfven  ogräsen  spelade  en  allt  för  stor  rol 
i densamma. 

Ofvanstående  tabell  (sid.  868)  visar  i öfrigt,  huru  kornutställningen  tedde 
sig,  samt  prisfördelningen. 

Af  d:r  Albert  Atterberg,  Kalmar,  var  utstäld  en  intressant  samling  korn 
i ax,  omfattande  125  kornarter,  dels  ursprungliga,  dels  arter  och  former, 
som  uppstått  genom  spontan  eller  konstgjord  korsning;  samlingen  tillerkän- 
des första  priset. 

Hafre  förekom  vid  utställningen  med  374  st.  prof,  hvaraf  68  st.  från 
Norrland.  Den  norrländska  hafren  visade  tydligt,  att  dessa  trakter  i all- 
mänhet icke  äro  egnade  för  hafreproduktion,  om  dänned  afses  skörd  af 
kärna,  detta  oaktadt  år  1896  synes  halva  varit  ett  för  hafren  särskildt  gyn- 
samt  år.  I allmänhet  var  såväl  kornfonn  som  färg  icke  normal;  kornen 
voro  merändels  smala,  längspetsiga  och  tjockskaliga;  månget  korn  t.  o.  m. 
saknade  kärna;  färgen  hos  den  »hvita»  hafren  var  oftast  grönaktig  eller  med 
gröna  spetsar,  den  svarta  hafren  blef  oftast  mer  eller  mindre  ljust  brun,  äfven 
den  med  gröna  spetsar.  Af  södra  och  mellersta  Sveriges  hafresorter  finner 
man  de  svarta  formerna  talrikast  representerade  i mellersta  Sverige,  de  hvita 
i södra  Sverige.  Halland  syntes  vara  särdeles  framstående  i produktion  af 
probstejerhafre,  som  hittills  varit  den  allmännast  spridda  sorten  ä slättlandet  och 
hade  att  framvisa  ovanligt  storkornig  vara,  några  ligowohafreprof  därifrån  voro 
äfven  goda;  den  halländska  hafrens  framstående  egenskaper  framgå  äfven  af 
prisbedömningen,  i det  nära  hälften  af  profven  erhöllo  pris,  däraf  7 st.  förslå. 


870 


./ O R 1) BR  UKSPR  O D U K TER. 


I Malmöhus  län  tyckes  ligowohafren  undantränga  de  äldre  sorterna,  medan 
Kristianstads  län  hade  företrädesvis  probstejerhafre  af  god  typ.  Ligowohafren 
förekommer  spridd  äfven  längs  vestkusten,  om  ock  ej  så  allmän  som  prob- 
stejern.  Af  kanada-  m.  11.  sorter  finner  man  här  och  där  prof,  i synnerhet 
i Skaraborgs  län.  I mellersta  Sverige  samt  å ostkusten  intager  svarthafren 
främsta  rummet,  såväl  svart  vipp-  som  svart  plymhafre. 


Hvit  vipphafre 

Svart  vipphafre 

i Svart  plymhafre 

Tillerkända 

pris 

L ii  n 

3 s. 

Ligowo 

O? 

s. 

IC 

Ä 

Stockholms 

l 

— 

10 

— 

2 

1 

2 

11  p sal  a 

— — 

— 

— 

2 

— 

— 

— 

— 

Södermanlands  

9 

— 

— 

8 

10 

— 

• 

4 

Östergötlands 

5 

— 

— 

3 

7 

— 

— 

1 

Jönköpings 

1 5 

3 

1 

4 

i 

i 

3 

1 

Norra  Kalmar  

— — 

— 

- 

— 

i 

i 

— 

— 

Södra  » 

8 4 

2 

1 

— 

30 

i 

1 

3 

Blekinge 

3 2 

3 

— 

— 

— 

— 

— 

1 

Kristianstads 

10 

1 

3 

— 

— 

2 

2 

3 i 

Malmöhus  

2 4 

S 

1 

— 

— 

3 

3 

4 ! 

Hallands 

13 

4 

1 

2 

— 

7 

2 

— 

Göteborgs  och  Bohus  

4 

1 

4 

— 

1 

i 

4 

1 

Södra  Elfsborgs 

3 

4 

2 

— 

— 

— 

3 

1 

Norra  » 

3 4 

4 

— 

— 

3 

i 

— 

1 

Skaraborgs 

8 

2 

7 

i 

4 

— 

1 

2 

Vermlands  

3 | 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

Örebro  

2 1 2 

1 

i 

5 

14 

— 

— 

2 

Vestmanlands  

2 ; 

1 

4 

— 

8 

— 

— 

i 

Kopparbergs  

20  2 

3 

1 

— 

8 

— 

5 

4 

Gefleborgs  

10  1 

- 

— 

— 

8 

— 

3 

4 

Vesternorrlands 

10 

— 

ii 

— 

2 

2 

2 

Jämtlands 

2 

- 

— 

8 

— 

i 

i 

Vesterbottens 

— — 

— 

— 

3 

— 

— 

i 

— 

Norrbottens 

7 

8 

— 

— 

Baljvåxter.  Ehuru  baljväxternas  frön  i allmänhet  äro  lätta  att  rensa 
och  sortera  samt  derför  borde  vara  begärliga  all  sända  på  utställningar,  före- 
kommo  jemförelsevis  få  prof  på  utställningen,  eller  tillsammans  145  prof  al 
ärter,  22  af  bönor  och  62  af  vicker. 

Af  iirler  funnos  mest  gulärt,  <S4  prof,  mot  21  prof  af  gröna  ärter  och 


./  o r:  i)  b b i ' k s pr  o nr  i<  te  r. 


871 

40  prof  af  gråärt  (Pisum  arvense).  De  landskap,  som  att  döma  af  utställ- 
ningen odla  mest  ärter,  äro  Mälareprovinserna  samt  Öster-  och  Vestergötland. 

Af  bönor  var  ett  fåtal  prof  utstäldt,  mest  från  Halland  och  Bohuslän, 
nämligen  åkerhöna  8 prof,  hondhöna  5 prof  och  hästböna  9 prof. 

Vicker  var  utstäldt  lill  ell  antal  af  62  prof,  hvaraf  28  prof  vanliga 
vicker  och  29  sötvicker  jemte  5 prof  hvitfröig  vicker.  Sötvickerna  förekommo 
endast  från  Mälarprovinserna  samt  Östergötlands  och  Skaraborgs  län.  Den 
hvitfröiga  vickern,  som  först  på  senaste  åren  blifvit  spridd  från  Svalöf,  visade 
sig  gä  väl  lill  ända  upp  i Stockholms  län. 

Såsom  nedanstående  tabell  öfver  haljväxterna  visar,  voro  dessa  i all- 
mänhet  icke  af  någon  framstående  beskaffenhet,  hvarför  endast  ett  fåtal  första 
pris  kunde  utdelas. 


Ä 

r t 

B (i  ii  a 

i c 

k t 

r 

L ii  n 

Pris 

Pris 

Pris 

r É 

rr  tf  8= 

2 “ J 

ä •— 

~Jz’ 

Hvit- 

Söt- 

S 

IC 

är 

Stockholms.  8 3 

— 

2 3 2 

— — 

2 

4 1 

2 

1 

2 

Upsala Ii  3 

— 

1 2 

— — 1 — 

— — 

3 

— i — 

i 

1 

— 

Södermanlands  8 3 

5 

2 (i  3 

— — 

i 

7 — 

— 

1 

— 

Östergötlands 11  5 

5 

1 2 4 

i 

- — 

3 

9 - 

— 

1 

2 

Jönköpings 11- 

3 

1 

— — J — 

— — 

4 

1 

— 

2 

i 

Norra  Kalmar 3 - 

— 

— — — 

_ _ 

3 

— — 

i 

— 

i 

Södra  

— 

— ~ ! — 

T 

— — 

3 

2 

— 

2 

i 

Blekinge 2 

2 

1 

— — — 

— — 

1 

— ■ i 

- 

- 

— 

Kristianstads  1 

— — — 

— — — 

— ' - 

- 

— 

— 

- 

Malmöhus  2 1 

2 

1—  2 

2 ! 2 

2 

2 

— — 

i 

— 

— 

Hallands 2 2 

i 

i ; — i 

1 2 ' 3 

3 1 

i 

— — 

— 

— 

— 

Göteborgs  och  Bolins  

4 

4 - 

3 - 

1 2 

Norra  Elfsborgs 2 - 

3 

2 

— — — 

— — 

- 

— - 

— 

— 

— 

Södra  3 — 

1 

— — — 

1 — - 

1 - 

— 

— — 

— 

— 

— 

Skaraborgs  12  3 

7 

i i B 

-l-l  1 

— — 

i 

4 - 

i 

2 

— 

Vermlands  1 

— 

— — 1 — 

1 I 

i 

Örebro  7 1 

2 

1 12 

1 

— — 

i 

2 

— 

— 

— 

Vestmanlands  7 - 

— 

— — — 

— — — 

— 1 

— 

2 — 

i 

- 

— 

Kopparbergs  6 | - 

1 

1 

- — 

— 

1 

— 

— 

— 

Getleborgs  1 

— — — 

1 

— 

— 

— 

— 

Vesternorrlands 2 

— 

1 - 

— — 1 — 

— — 

2 

— — 

— 

— 

Jämtlands 

5 

— — — 

— — 

— 

— — 

- 

— 

— 

Vesterbottens  1 

— — — 

— — — 

— ; - 

— 

— - 

— 

— 

Norrbottens 

— 

— — — 

— 

ill 


J ORD  B R UKSPROD  UKTER. 


87  -> 


Foderväxterna.  Oaktadt  det  svenska  fröets  företräde  i många  afseenden 
framför  utländskt,  hade  ett  jemförelsevis  ringa  antal  prof  blifvit  utstäldt,  näm- 
ligen 59  st.  prof  af  rödklöfver,  10  st.  af  alsikeklöfver,  25  st.  af  andra  ärtväxter, 
65  st.  af  timotej  och  4 prof  af  andra  gräs. 

Af  rödklöfverfrö  förekommo  blott  lå3  prof  från  hvart  län  utom  från 
Östergötlands,  Stockholms,  Södermanlands  och  Örebro  län,  således  de  hufvud- 
sakligen  klöfverfröodlande  länen.  Fröet  var  i allmänhet  icke  vackert;  äfven 
med  små  pretentioner  kunde  endast  7 första,  10  andra  och  8 tredje  pris  utdelas. 

Af  alsikeklöfverfrö  voro  10  prof  från  4 län  utstälda;  ett  resultat,  som 
kan  väcka  förvåning,  då  man  tager  i betraktande,  alt  alsikeklöfvern  är  en  ur- 
sprungligen inhemsk  växt;  endast  4 pris  kunde  utdelas. 

Af  öfriga  leguminosers  frön,  vialarter,  vickerarter  m.  fl.  var  däremot  ett 
jemförelsevis  stort  antal  prof,  69  st.,  utstäldt,  utvisande  det  intresse  för  dessa 
foderväxter,  som  under  senare  årtionden  börjat  uppstå.  Herr  G.  Widén  (Elfs- 
borgs län)  erhöll  första  pris  för  kollektion  af  leguminosers  frö  samt  för  förtjenst- 
full  verksamhet  för  insamling  och  odling  af  sådana  växter. 

Samma  förhållande,  som  förefanns  med  afseende  på  klöfverarterna, 
gäller  äfven  lör  gräsfrö.  Af  timotej,  hvaraf  dock  ganska  stora  mängder  produ- 
ceras inom  landet,  voro  endast  65  prof  utstälda,  däraf  13  från  Östergötland. 
Icke  heller  var  timotej  fröet  särdeles  vackert,  h varför  endast  6 st.  första  pris 
kunde  utdelas,  äfvensom  5 andra  och  12  tredje  pris. 

Rotfruktsfrö  torde  i allmänhet  icke  vara  föremål  för  odling  inom  landet; 
från  Malmöhus  län  voro  utstälda  16  st.  prof  af  diverse  slag;  Östergötlands 
läns  fröodlingsförening  hade  däremot  utstält  en  rikhaltig  kollektivsamling  af 
100  prof  kålrotfrö,  odladt  af  småbrukare  inom  länet.  Då  denna  förening  för 
fröodling,  som  ordnat  sitt  arbete  på  ett  framgångsrikt  sätt,  torde  vara  den  enda 
kvarvarande  inom  landet,  anföras  här  några  ord  om  dess  arbetssätt: 

Föreningen,  hvars  luifvudsakliga  verksamhet  afser  främjande  af  inhemsk 
fröodling,  började  sin  verksamhet  år  1879,  och  sedan  genom  dess  åtgärder 
klöfverfröodl ingen  inom  Östergötland  vunnit  den  utbredning  och  stadga,  att 
provinsen,  från  att  vara  en  starkt  importerande,  numera  torde  kunna  räknas 
till  en  af  de  mest  fröexporterande  inom  landet,  har  verksamheten  liufvud- 
sakligast  egnats  åt  odlingen  af  rotfru ktsfrön. 

Denna  odling,  som  i större  omfattning  torde  vara  enastående  i vårt 
land,  bedrifves  — under  ledning  och  möjligast  stränga  kontroll  och  inspektion 
af  mindre  jordlottsinnehafvare,  såsom  grenadierer,  statkarlar,  torpare  och  mindre 
hemmansbrnkare  m.  11.  likstälda,  till  ett  antal  f.  n.  af  omkring  150  st. 

Illand  \ ilkoren  för  deltagande  däri  äro: 
a)  alt  odlingen  sker  efter  vissa  bestämda  grunder; 


JORDB  R U KS  PR  0 1)  UK  TE  R 


873 

I»)  all  ej  mer  än  ett  slag  af  närbeslägtade  rotfrukter  får  på  samma  ställe  odlas; 

e)  alt  till  utsäde  ej  får  begagnas  annat  frö  än  det,  som  årligen  erbålles  af 
föreningen ; 

d)  all  fröodlare  är  skyldig  underkasta  sig  den  ledning  och  kontroll  å fältet, 

som  af  instruktören  utöfvas,  samt  åtlyda  de  föreskrifter,  som  af  honom 
meddelas; 

e)  att  öfverträdelse  af  dessa  bestämmelser  medför  uteslutning  från  deltagande 

i denna  af  föreningen  anordnade  fröodling. 

Häremot  tillhandahåller  föreningen  gratis: 

a)  årligt  utsädesfrö,  därtill  särskildi  utvaldt  och  aptcradl; 

b)  undervisning  och  råd  såväl  i tryck,  som  muntligen  af  föreningens 
instruktör,  hvarjemte : 

c)  föreningen  bereder  afsättning  för  allt  af  odlarne  produceradt  fullgodi  frö. 
Utställningen  utgjorde  en  bild  af  dessa  småbrukares  produkter,  sådana  de 

till  föreningen  aflemnas  och  innan  de  skarprensade  därifrån  utsläppas  i handeln. 

Föreningen  tillerkändes  diplom  för  silfvermedalj  för  normalprof  af  käl- 
rotfrö  samt  för  framgångsrikt  arbete  för  spridande  af  odling  utaf  rotfruktsfrö. 

H andeisväxters  frön  lörekommo  endast  i ringa  mängd  vid  utställningen. 
Af  linfrö  voro  7 st.  prof  utstälda,  nämligen  1 prof  från  hvartdera  af  Söder- 
manlands, Östergötlands,  Jönköpings,  norra  Elfsborgs  och  Norrbottens  län 
samt  2 st.  från  Vesternorrlands  län. 

Af  tobaksfrö  var  endast  1 prof  utstäldt  från  Stockholms  län.  Denna  växt 
odlas  endast  föga  i Sverige.  År  1896  producerades  4,773  deciton  i Kristian- 
stads län,  1,818  deciton  inom  Stockholms  stads  område  samt  resp.  924  och 
898  deciton  inom  Stockholms  och  Malmöhus  län;  odlingen  är  utbredd  hufvud- 
sakligen  omkring  städerna  Stockholm,  Kristianstad  (Ahus)  och  Landskrona, 
men  synes  vara  i aftagande. 

Från  norra  Elfsborgs  län  (J.  Henriksson,  Mellerud)  var  utstäld  eii 
samling  frön  af  57  arter  medicinalväxter,  en  gagnväxlgrupp,  som  i allmänhet 
allt  för  litet  beaktas  i vårt  land,  då  en  stor  del  af  de  inom  apoteken  använda 
växter  och  växtdelar  mycket  väl  skulle  kunna  med  ringa  kostnad  insamlas. 
Med  rätta  borde  samlingen  varit  åtföljd  af  de  växtdelar,  som  äro  användbara 
i medicinskt  afseende. 

Af  trädgårdsväxter  voro  något  öfver  100  prof  utstälda,  däraf  öfver  hälften 
från  en  fröodlare  i Stockholmstrakten  och  egendomen  Fogelsla  i Södermanland. 
Ehuru  denna  väx  Igrupp  kan  lemna  en  ganska  god  afkaslning,  om  fröskörd 
afses,  är  densamma  dock  icke  nog  beaktad  i landet,  utan  tages  det  mesta 
fröet  från  utlandet. 


J 0 R I)  R R l ■ K S PR  O Dl'  K TE  R. 


874 


Från  Hallands  län  hade  utställningen  att  uppvisa  en  ganska  vacker 
samling  af  sädesväxter  i slrå;  äfven  från  ett  par  norrländska  län  voro  enskilda 
prof  af  säd  i strå  sända. 


Vid  granskningen  för  prisbedömning  a*l‘  de  inom  klass  57  af  producenter 
utstälda  prolVen  af  säd  och  frö  har  afseende  hlifvit  fäst  vid  såväl  utsädes- 
varornas  renhet,  grobarhet  och  kornvigt,  som  vid  deras  färg  och  sorteringsgrad, 
kornens  utveckling  och  jemnhet,  profvens  halt  af  ogräsfrö,  äfven  som  vid  varor- 
nas sorlrenhet,  hvarjemte  äfven  hänsyn  tagits  lill  den  producerade  mängden. 
ProlVen  af  de  olika  slagen  af  gagnväxtfrön  hafva  för  hvarje  län  för  sig  jemförts 
med  livarandra  och  bedömts  med  hänsyn  lill  sina  olika  egenskaper.  Såsom 
allmänt  omdöme  kan  framhållas,  att  det  rykte,  svenskt  utsäde  erhållit  för  sina 
i flere  afseenden  framstående  egenskaper,  vunnit  bekräftelse  vid  1897  års  rik- 
haltiga utställning;  men  på  samma  gång  må  påpekas,  att  ännu  mycket  är  att 
önska,  i synnerhet  med  hänsyn  lill  rensning,  sortering  och  sortrenhet  hos 
utsädesvarorna;  huru  mycket  man  ännu  i många  trakter  af  landet  är  efter  sin 
lid,  da  det  gäller  all  producera  och  framställa  en  fullgod  utsädesvara  efter 
nutidens  fordringar,  kunde  man  nogsamt  finna  vid  granskningen  af  den  säd, 
som  var  utstäld  från  de  län,  hvarest  man  icke  utgallrat  de  sämre  prolVen 
före  afsändandet  lill  Stockholm.  Äfven  kan  det  väcka  förvåning,  atl  man  i 
Sverige  icke  mera,  än  nu  är  fallet,  söker  sprida  odlingen  af  utsädesfrö  af 
foderväxter,  rotfrukter,  handelsväxter  och  andra  gagnväxter. 


Resultatet  af  prisbedömningen  synes  af  vidstående  tabell  (sid.  875), 
hvarvid  bör  bemärkas,  att  jurygruppen  principielt  ansett,  att  ett  så  högt  pris, 
som  diplom  för  guldmedalj,  icke  borde  ilrågakomma  såsom  pris  inom  afdel- 
ningen  för  producenter  af  klass  57. 


Sedan  hushållningssällskapen  välvilligt  stält  samtliga  de  vid  utställnin- 
gen förekommande  prolVen  till  förf:s  förfogande,  blefvo  desamma  efter  utställ- 
ningens slut  fördelade  i flere  sortiment,  hvilka  öfverlemnades  till  följande  in- 
stitutioner: Kgl.  landtbruksstyrelsen,  Kgl.  landtbruksakademien,  Ultuna  och 
Alnarps  landtbruksinstitut,  Kgl.  tekniska  högskolan  i Stockholm,  Stockholms 
handelsmuseum,  Aas  landtbruksinstitut  i Norge  samt  landtbruksstyrelsen  i 
Finland. 


JORDBR  l' KS  PR  OD  U K T ER. 


875 


a)  Säd  och  frö, 
utstälda  af  producenter 
frän  : 

> 

r-; 

Prisbelönade 

>rof 

o 

Ant; 

som 

d utställare 

stälda  prof 

l:sta 

1C 

ä 

Summa 

y i: 

d utställare, 
erhållit  pris 

Stockholms  län 

47 

116 

17 

15 

13 

45 

38.8 

32 

Upsala  län 

25 

39 

8 

9 

2 

19 

48.7 

13 

Södermanlands  län  

40 

141 

11 

20 

15 

46 

32.  (i 

19 

Östergötlands  län  

47 

‘258 

6 

9 

19 

34 

21.5 

20 

Jönköpings  län 

17 

50 

2 

8 

5 

15 

30.  o 

4 

Kalmar  norra  län 

7 

25 

4 

4 

6 

14 

56.o 

6 

113 

198 

9 

13 

23 

45 

99  7 

35 

Blekinge  län  

1 1 

44 

4 

4 

5 

13 

29.5 

9 

Kristianstads  län  . 

26 

57 

12 

10 

10 

32 

56.o 

20 

Malmöhus  län  

30 

104 

25 

16 

18 

59 

56.7 

26 

Hallands  län 

24 

64 

14 

9 

6 

29 

45.3 

15 

Göteborgs  och  Bohus  län 

14 

34 

1 

11 

6 

18 

53.o 

8 

Elfsborgs  norra  län 

16 

2 96 

(i 

7 

5 

18 

43.  o 

11 

» södra  » 

17 

40 

4 

2 

3 

0 

22.5 

7 

Skaraborgs  län 

33 

83 

2 

12 

14 

28 

33.7 

15 

Vermlands  län  

1 

10 

— 

— 

1 

1 

10.  o 

1 

Örebro  län 

37 

100 

4 

7 

11 

22 

22.o 

12 

Vestmanlands  kin 

26 

64 

1 

2 

9 

12 

18.7 

10 

Kopparbergs  län  

45 

86 

— 

ii 

11 

22 

25.e 

21 

Gefleborgs  län  

21 

56 

1 

8 

8 

17 

30.2 

0 

Vesternorrlands  län 

68 

133 

4 

14 

10 

28 

21.o 

14 

Jämtlands  län  

34 

58 

1 

2 

8 

1 1 

19.o 

10 

Vesterbotteus  län 

4 

. 12 

— 

i 

1 

2 

16.o 

1 

Norrbottens  län 

70 

96 

4 

3 

8 

15 

15.6 

12 

b)  Säd  och  frö,  utstälda  af 

773 

1,964 

140 

197 

217 

554 

30.g 

330 

»Icke  producenter»  

12 

- 

3 5 

3 

2 

10 

- 

— 

c)  Utställare  af  lin 

22 

22 

4 

4 

3 

1 1 

— 

— 

d)  Öfriga  utställare 

4 

— 

3 

1 

— 

4 

— 

- 

Vid  prisbedömningen  hushållningssällskapen  sinsemellan  tillerkändes 
följande  pris: 

a)  Diplom  för  guldmedalj  till: 

Stockholms  läns  hushållningssällskap,  för  jemn  utställning  af  säd  och 
halj  växter; 

1 Däribland  en  kollektivutställning  å 100  prof. 

2 » » » » 56 


Däraf  ett  diplom  för  guldmedalj. 


.1 0 R 1)  BRU  K S PRO  I)U  K TE  R. 


sti; 


Kristianstads  läns  hushållningssällskap,  för  jemn  och  vacker  utställning; 

Malmöhus  läns  hushållningssällskap,  för  vacker  utställning  med  särskildt 
afseende  fäst  på  de  i samlingen  ingående  profven  af  korn  och  hvete; 

Hallands  läns  hushållningssällskap,  för  vacker  och  jemn  utställning  med 
särskildt  afseende  fäst  på  de  i samlingen  ingående  vackra  profven 
af  hafre  och  råg  samt  för  en  samling  af  säd  i strå  från  olika  delar 
af  länet. 

h)  Diplom  för  silfvermedalj  till: 

Upsala,  Södermanlands,  Kalmar  läns  norra,  Blekinge  läns  samt  Elfsborgs 
läns  norra  och  södra  hushållningssällskap. 


Sveriges  utsädesförening , Svalöf,  hade  anordnat  en  större  kollektivutställ- 
ning af  axpreparat  och  kärnprof,  grafiska  tabeller  och  fotografiska  afbildningar, 
instrument  och  småmaskiner,  allt  alsedt  att  åskådliggöra  förädlingsarbetets 
nuvarande  ståndpunkt  å Svalöf  och  de  nya  sädessorter,  som  hittills  framgått 
ur  detsamma.') 

En  ganska  märklig  företeelse  på  det  svenska  jordbrukets  område  är 
den  lilliga  rörelse,  som  på  1870-talet  drog  allmänna  uppmärksamheten  på  frågan 
om  förbättrade  afsättningsvilkor  för  våra  sädes-  och  fröskördar.  En  gammal 
erfarenhet  vore,  att  utsäden  från  vårt  nordiska  klimat  på  den  europeiska  konti- 
nenten gåfve  både  rikare,  härdigare  och  tidigare  grödor,  än  man  där  i allmänhet 
hade.  Genom  11  itiga  diskussioner,  genom  utställningar  samt  försöks  anordnande 
i utlandet  ville  man  nu  söka  fä  till  stånd  en  utsädesexport  i stor  skala.  Häraf 
biel’  dock  intet  — antagligen  emedan  man  öfverskattat  det  nordiska  ursprungets 
förmenta  stora  inflytande,  men  förbisett  de  närmast  liggande  omsorgerna  om 
en  fullgod  kvalitets  åstadkommande. 

Intresset  var  emellertid  nu  en  gång  väckt,  »fröfrågan»  bragt  på  dag- 
ordningen. Dess  bättre  dröjde  det  ej  heller  länge,  innan  den  framträdde  i en 
ny  form  med  längre  räckvidd:  i utsädesföreningarna.  Afven  dessa  åsyftade 
ytterst  en  utsädesexport,  men  ej  direkt  utan  först  sedan  produktionen  här 
hemma  genom  uppdragandet  och  den  allmänna  odlingen  af  nya  och  bättre 
sorter  bragts  upp  till  en  i och  för  sig  öfverlägsen  ståndpunkt,  hvilken  sedan 

')  Ii  nä  r föreståndaren  för  föreningens  arbeten  fungerade  såsom  prisdomare,  var  utställ- 
ningen anmäld  »utom  täflan»;  öfriga  ledamöter  i jurygruppen  ansågo  emellertid,  att  föreningen 
under  andra  förhallanden  bort  tilldelas  diplom  för  guldmedalj  för  det  förtjenstfulla  och  i många 
afseenden  banbrytande  arbete,  densamma  åstadkommit. 


JO  HD  B R U K S P R ODU  K T E R. 


877 


i förening  med  verkningarna  af  klimatets  egendomligheter  kunde  förskaffa  vara 
utsädesvaror  en  stadgad  rangställning  i den  utländska  marknaden. 

Efter  flera  mer  eller  mindre  misslyckade  försök  upptogs  förslag  härtill 
ånyo  frän  Skåne,  där  pa  detta  program  och  pä  initiativ  af  framl.  kabinetts- 
kammarh.  friherre  F.  G,  Gyllenkrook  och  godsegaren  Birger  Welinder  i maj 
1886  grundades  en  Sydsvensk  förening  fur  odling  och  förädling  af  utsäde,  hvil- 
ken  redan  inom  ett  år  helans  mogen  för  utvidgning  lill  Allmänna  svenska 
utsädes  föreningen.  Sedan  organisationen  under  detta  namn  redan  i hufvudsak 
lyckats  lösa  sin  uppgift  och  nå  nödig  soliditet,  såg  densamma  sill  medlemstal 
och  sin  verksamhetskrets  ytterligare  utsträckta  genom  den  sammanslagning 
till  en  enda  förening,  som  öfverenskoms  med  den  188(.)  i Örebro  bildade  och 
hufvudsakligast  i praktisk  rigtning  arbetande  Mellersta  Sveriges  utsädes  förening. 
Efter  denna  hopsmältning,  som  inträdde  från  och  med  nyåret  1894,  antog 
föreningen  slutligen  namnet  Sveriges  utsädes  förening. 

Hand  i hand  härmed  följde  redan  från  första  arbetsåret  tillfälliga  anslag 
af  staten  1886  af  5,000  kr.,  1888  af  10,000  kr.  och  1890  af  5,000  kr.  — 
från  och  med  år  1890  ett  fast  sådant  af  15,000  kr.  pr  år.  Snart  trädde 
jemväl  rikets  hushållningssällskap  till  med  årliga  understödssummor,  som, 
sedan  sandliga  sällskapen  här  — för  första  gången!  - enat  sig  om  ett  sam- 
arbete, uppgått  till  ungefär  16,000  kr.  Sammanslagningen  med  Örebroförenin- 
gen  slutligen  tillförde  dels  en  samlad  summa  af  2,000  kr.,  dels  ett  årsanslag 
från  staten  af  ytterligare  3,000  kr.,  hvarmed  emellertid  följde  skyldigheten  att 
hvarje  år  till  mindre  jordbrukare  förskottera  goda  utsäden  för  att  dymedels 
göra  dessas  värde  bättre  kändt. 

Under  tiden  hade  emellertid  på  Svalöf,  dil  verksamheten  från  början 
förlagts,  hufvudsakligen  på  styrelsemedlemmarnas  och  Mvilliga  garanters  per- 
sonliga risk,  uppvuxit  en  anstalt,  som  till  sin  storlek  och  hela  anordning 
mera  motsvarade  den  omfattande  uppgift,  som  här  förelåg,  än  de  tillgångar, 
hvaröfver  man  samtidigt  kunde  förfoga.  Att  denna  väg  för  företagets  startande 
dock  varit  den  rigtiga,  lider  intet  tvifvel  och  bevisas  bäst  af  den  nuvarande 
ställningen.  Sedan  anstalten  en  gång  behörigen  fulländats,  jord  inköpts,  nödiga 
byggnader  uppförts  och  utrustningar  i inventarier,  instrument  och  samlingar 
uppsatts,  hafva  nämligen  utgifterna  så  småningom  reglerats  därhän,  att  sedan 
ett  par  år  tillhaka  icke  blott  samtliga  verksamhetens  kraf  kunnat  tillgodoses 
utan  jemväl  större  eller  mindre  afbetalningar  pä  de  första  årens  skuldbörda 
verkställas.  Under  förutsättning  af  de  nu  bekomna  understödsbeloppens  fort- 
satta utgående  kunna  sålunda  föreningens  framtida  bestånd  och  ostörda  full- 
följande af  sin  betydelsefulla  uppgift  anses  väl  betryggade. 

Närmare  angifvet  afsåg  denna  nppgilt  att  genom  systematiskt  urval  upp- 


.1 0 R I)  RRV  K S /’  R 01)1 ' K T E R. 


878 


draga  riga  och  bättre,  af  högre  afkastningsförmäga  och  finare  kvalitet  utmärkta 
sorter  af  våra  landlbruksväxter.  Lyckligt  nog  insågo  de  ledande  männen  från 
början,  att  ett  sådant  mål  säkrast  nåddes  med  den  moderna  vetenskapens 
tillhjelp,  hvarför  också  anstalten  på  Svalöf  dels  utrustades  med  alla  tillgängliga 
vetenskapliga  hjelpmedel  och  fick  en  vetenskapligt  och  fackmessigt  skolad 
personal,  dels  också  framför  allt  ålades  att  syssla  uteslutande  med  den  föresatta 
förädlingen.  Märkligt  nog  står  också  denna  Svalöfsinstilution  allt  fortfarande 
ensam  om  denna  planläggning,  då  man  nämligen  ingen  annanstädes  fallit  på 
den  enkla  idén  att  anförtro  ett  dylikt  arbete  åt  vetenskapsmannen,  särskildt 
åt  den,  som  häst  känner  växternas  lifsvilkor  och  anlag,  botanisten. 

Resultaten  af  en  sådan  anordning  läto  ej  heller  länge  vänta  på  sig. 
Inom  några  få  år  hade  de  sjelfständiga  arbetena  på  Svalöf  gifvit  upphof  åt 
ett  i ganska  väsentliga  delar  nytt  förädlingssystem,  hvars  särskildt  utmärkande 
drag  var  upptagandet  af  bestämdare,  med  siffervärden  arbetande  urvalsprinciper 
i den  förra  godtycklighetens  och  ögonmåttets  ställe.  Här  yrkades  också  för 
första  gången  med  full  konsekvens  på  aflägsnandet  af  livarje  onaturlig  och 
särskildt  gynsam  åtgärd  vid  materialets  odling  på  fältet;  liksom  med  tillbörligt 
eftertryck  framhölls  nödvändigheten  af  ett  strängt  systematiskt,  år  efter  år 
oafbrutet  och  med  samlad  kraft  bedrifvet  arbete,  för  så  vidt  något  varaktigt 
resultat  deraf  skulle  kunna  vara  att  påräkna.  En  hel  serie  nya  mekaniska 
hjelpmedel  för  undersökningarnas  fullt  objektiva  utförande  konstruerades,  bland 
bvilka  torde  vara  skäl  att  nämna:  klassifikatorer  af  olika  modeller,  småaxsor- 
terare, korntänger,  diafanoskop,  sållningsmaskiner,  trindsädsmätare,  automatisk 
axsorteringsvåg,  preparatorer  (för  häfvande  af  balj  växtlVönas  hårdskalighet)  o.  s.  v. 

Ehuru  man  med  den  största  tänkbara  samvetsgrannhet  och  ihärdighet 
är  efter  år  behandlade  det  till  förädling  upptagna  materialet  enligt  denna  arbets- 
ordning, visade  det  sig  dock  omsider,  att  det  föresatta  målet  på  denna  väg 
aldrig  skulle  kunna  uppnås.  De  sorter,  från  hvilka  man  hade  utgått,  hade 
visserligen  påtagligen  nått  högre  odlingsvärde  och  större  likformighet,  men  de 
lörblefvo  dock  alltjemt  desamma.  Att  kunna  hålla  sorten  såsom  sådan  uppe, 
pa  sin  höjd  för  en  tid  något  förbättra  densamma,  var  sålunda  det  enda  man 
intill  den  dagen  uppnått.  De  eftersträfvade,  helt  nya  och  med  väsentligen  andra 
egenskaper  utrustade  kulturväxtformerna  måste  således  sökas  på  annat  håll. 

Härmed  grep  man  sig  också  genast  an  på  Svalöf.  Etl  träget  och  upp- 
märksamt aktgifvande  pä  lagarna  för  växternas  nedärfnings-  och  formbildnings- 
anlag  hade  redan  dessförinnan  öppnat  nya  utsigter,  hvilka  nu  snart  förde  till 
en  helt  ny  anordning  af  hela  arbetet,  med  bibehållande  af  dess  säregna  karaktär 
och  hjelpmedel  för  öfrigt.  Ifrån  bearbetningen  af  ett  helt  plantbestånd  åt 
gängen,  den  gamla  sorten  såsom  sådan,  öfvergick  man  helt  enkelt  till  den 


./  O B I)  B B I ' K S B B 01)1  K TE  B. 


87!» 

enskilda  le  fu  an  de  plantan  såsom  det  enda  rätta  utgångsmaterialet.  Genom  ren- 
odling af  dess  afkomma  — s.  k.  pedigreekultur  — såg  man  sig  säkert  och 
bekvämt  kunna  uppdraga  och  fixera  nya  sorter  i nära  nog  obegränsadi  antal. 
På  dessas  systematiska  jemlörelse,  bearbetning  och  värdering  var  det  nu,  som 
arbetets  tyngdpunkt  öfverflyttades  — och  därmed  visade  sig  i sjelfva  verket 
föreningens  så  högt  stälda  mål  fullt  tillfredsställande  kunna  uppnås. 

Under  det  att  man  med  den  första  förädlingsmetodens  tillhjelp,  under 
de  ålla  åren  188(5  1893,  ej  lyckats  lä  någon  enda  fullt  sjelfständig  ny  sort 

till  stånd,  kunde  föreningen  däremot  redan  på  femte  året  af  den  nya  arbets- 
ordningens tillämpning,  189(5,  på  Allm.  svenska  landtbruksmötet  i Malmö 
för  allmänheten  framvisa  llere  hundra  helt  färdiga,  konstanta  och  karaktäristiska 
nya  sädessorter.  En  del  däraf  ingick  äfven  i föreningens  kollektion  på  konst- 
och  industriutställningen  i Stockholm. 

Då  det  därjemte  nu  fullt  ådagalagts,  icke  blott  att  denna  metod  för 
snabbare  till  målet  än  någon  annan  — så  t.  ex.  har  man  sett  afkomman  efter 
en  enda  planta  redan  i femte  generationen  ha  nått  sådant  omfång,  att  den 
upptagit  (5  å 7 hektar  på  fältet  (grenadierhvetet)  — utan  äfven  redan  frambragl 
nyheter  af  synnerligen  stort  praktiskt  värde,  har  man  således  allt  skäl  att  af 
denna  Sveriges  utsädesförenings  insats  till  upphjelpande  af  landets  spanmåls- 
odling  förvänta  de  mest  vidtgående  resultat.  Detta  så  mycket  mera  som 
föreningen  genom  sitt  samarbete  med  Allm.  svenska  ntsädesaktiebolaget  — se 
nedan  — förskaffat  sig  och  allmänheten  de  bästa  garantier  för  de  uppdragna 
nya  sorternas  vidmagthållande,  spridande  inom  landet  och  slutliga  tillgodo- 
görande för  export  på  kontinenten. 

För  att  gifva  en  föreställning  om  den  omfattning,  hvari  arbetena  på 
Svalöf  bedrifvas,  må  slutligen  följande  data  meddelas.  Föreningen  eger  på 
Svalöf  en  jordareal  af  13  har,  hvaraf  10  har  f.  n.  användas  till  förökning  af 
de  färdiga  stammarna,  under  det  att  de  egentliga  försöks-  och  förädlingsfälten, 
upptagande  4 — (5  har,  för  erhållande  af  den  rätta  platsen  i en  väl  ordnad  cir- 
kulation, förlagts  till  den  angränsande,  af  Utsädesbolaget  arrenderade  egen- 
domen. Vidare  hafva  trenne  byggnader  uppförts  för  inrymmande  af  arbeten 
och  tjenstemän.  Personalen  utgöres  af,  utom  sekreteraren  och  föreståndaren, 
3 assistenter,  1 kontrollant  och  1 trädgårdsmästare  på  Svalöf  samt  1 assistent 
på  Ultuna,  dit  föreningen  förlagt  en  större  filial  för  mellersta  Sverige.  Det 
nu  varande  arbetsmaterialet  utgör  tillsammans  ej  mindre  än  49(5  på  platsen 
uppdragna  och  i stamböckerna  intagna  sorter.  Fältnumrens  antal  och  för- 
delning var  sistlidet  år  följande: 


11-2 


./  o r /;  /j/ir  K s i>  n o nr  k t /-;  R. 


880 


Sädesslag 

Pedigree- 
k ul  t uren 

Kontroll- 

eliter 

För- 

öknings- 

eliter 

.lem- 

förande 

Summa 

Hösthvete  och  råg 

313 

64 

21 

81 

479 

Värhvete  

86 

36 

3 

30 

155 

Hafre 

488 

1 10 

33 

78 

709 

Korn 

32 

44 

18 

60 

154 

Ärter 

314 

105 

43 

16 

478 

Vicker  

183 

49 

6 

22 

260 

Bönor  

(35 

— 

— 

— 

65 

| Majs  

19 

— 

— 

2 

21 

Summa  paraceller 

1.500 

408 

124 

289 

2,321 

Genom  särskilda  publikationer,  genom  sitt  deltagande  i Trondhjems- 
utställningen  1887,  i Allmänna  nordiska  utställningen  i Köpenhamn  1888,  i 
Inlernationela  landtbruksutställningen  i Wien  1890  samt  17:de  och  18:de  Allm. 
svenska  landtbruksmötena  i Göteborg  1891  och  Malmö  1896,  gjorde  förenin- 
gen sina  arbeten  kända  af  en  större  allmänhet,  som  också  allt  sedan  genom 
Ili  tiga  besök  vid  Svalöf,  genom  anhållan  om  föredrag  af  föreningens  tjenstemän 
o.  s.  v.  visat  sitt  intresse  för  desamma.  Särskildt  förtjena  framhållas  de  årliga 
besöken  af  stipendiater  med  offentligt  understöd  från  främmande  stater,  i främsta 
rummet  Österrike-Ungarn,  Belgien  och  Norge,  därnäst  Finland,  Holland,  Tysk- 
land, England,  Danmark,  Schweiz  och  Frankrike.  A andra  sidan  hafva 
föreningens  egna  tjenstemän  genom  resor  med  offentligt  eller  föreningens 
understöd  så  väl  som  på  egen  bekostnad  till  Tyskland,  Finland,  Österrike, 
Schweiz,  Frankrike,  Danmark  och  Nordamerikas  Förenta  Stater  (Ghicago- 
utställningen)  sökt  göra  sig  underkunniga  om  de  arbeten  af  motsvarande  slag, 
som  annorstädes  bedrifvas. 

Ledare  af  utsädesföreningens  arbeten  hafva  varit  ingeniör  Th.  Brunn 
v.  Neergaard  1886  — 1889  och  doktor  N.  Hjalmar  Nilsson  från  våren  1890. 

B.  Säcl  och  frö,  utstälda  af  icke  producenter. 

Till  denna  afdelning  hörande  utställare  uppgingo  till  ett  antal  af  12, 
däribland  2,  som  utstälde  bland  hushållningssällskapens  kollektivsamlingar. 
Bland  anmälda  utställare  uteblefvo  8 firmor  (n:r  1,(533,  1,635  och  1,637, 
Malmö  frökontor,  Sellberg  A (ko  och  Erik  Tjäder). 

Allmänna  svenska  utsädesaktiebolaget,  Svalöf,  tillerkändes  diplom  för 
guldmedalj  för  ett  rikhaltigt  sortiment  säd  och  frö  samt  för  firmans  om- 
fattande, betydelsefulla  verksamhet. 


.7  O II  D Ii  R l ’ K SPIK)  nr  II  T E I ! . 


881 


I samband  med  det  arbete  lill  upphjelpande  al"  den  svenska  landtman- 
nens  växtodling,  som  år  1886  upplogs  al"  Sveriges  utsädesförening  på  Svalöf 
(se  ofvan),  befans  det  också  nödigt  att  genom  tillhandahållande  af  väl  vår- 
dade utsäden  af  bästa  tillgängliga  sorter  söka  bibringa  landtmännen  sjelfva 
en  klar  uppfattning  af  ell  fullgodt  utsädes  stora  betydelse  för  driftens  ekono- 
miska resultat.  Under  utsädesföreningens  uppsigt  anordnades  sålunda  från 
nämnda  år  en  utsädesförsäljning  från  Svalöf. 

I den  mån  föreningens  egna  arbeten  tillväxte  ocli  behofvet  af  kapilal 
för  denna  utsädesaffär  jemväl  började  göra  sig  mera  känbart,  framstod  emel- 
lertid allt  klarare  nödvändigheten  att  gifva  denna  senare  en  alldeles  sjelfstän- 
dig  och  för  det  speciela  ändamålet  lämpad  organisation.  Af  till  en  del  samma 
personer,  som  hade  bildat  utsädesföreningen,  grundades  sålunda  ett  kapital- 
starkt aktiebolag,  som  redan  från  och  med  1891  log  försäljningen  från  Svalöf 
om  hand  och  däraf  så  småningom  gjort  ett  för  våra  förhållanden  storartadt 
och  för  det  svenska  jordbruket  särdeles  betydelsefullt  affärsföretag. 

Sedan  1891  bestå  alltså  vid  sidan  af  hvarandra  på  Svalöf  tvenne  sjelf- 
ständiga  företag,  hvilka  hvart  och  ell  på  sitt  sätt  men  med  städse  förenade 
krafter  fullfölja  ett  och  samma  mål:  att  förskaffa  landtmannen  de  bästa  möj- 
liga utsådesvaror.  Då  allmänheten  emellertid  sällan  behörigen  skiljer  på  dessa 
båda  institutioner,  må  bär  för  en  klarare  inblick  i deras  ömsesidiga  ställning 
erinras  följande: 

Sveriges  utsädesförening  har  utvecklat  sin  hufvudanslalt  pä  Svalöf  till 
en  vetenskapligt-praktisk  försöksstation,  som  satt  till  sin  enda  uppgift  att  upp- 
draga nya  och  allt  bättre  sorter  af  våra  landtbruksväxter  samt  efter  grundlig 
pröfning  utsläppa  dessa  lill  odling  inom  landet. 

Allmänna  svenska  utsädesakliebolaget  är  däremot  ett  affärsföretag,  när- 
mast med  uppgift  att  ölvertaga  det  praktiska  tillgodogörandet  af  de  nämnda 
förädlingsarbetenas  resultat,  att  sålunda  l il  lösa  sig,  under  kontroll  föröka  och 
vidmagthålla  samt  slutligen  sprida  de  färdiga  nya  sorterna,  därjemte  dock 
äfven  att  verka  såsom  en  förstklassig,  fackmessig  utsädesfirma  i öfrigt,  livil- 
ken  äfven  af  fröslag,  som  ligga  utom  föreningens  arbetsområde,  har  att  till- 
handahålla endast  kontrollerade  varor  af  bästa  möjliga  kvalitet. 

För  att  i möjligaste  mån  betrygga  affärens  utveckling  i just  angifna 
rigtning,  inrycktes  i bolagsordningen  den  bestämmelsen,  att  bolaget  får  inköpa 
endast  sådana  utsådesvaror,  hvilka  vid  pröfning  af  föreningens  kontrollant 
befunnits  i allo  goda,  och  att  magasin  och  sorteringsarbeten  såväl  som 
alla  utsädesförsändelser  skola  stå  under  samma  uppsigt.  Hvarje  afgående 
kolly  plomberas  alltså  af  nämnde  kontrollant,  ocli  föreningen  såsom  sådan  pa- 
tager  sig  ansvaret  för,  att  dess  innehåll  noga  svarar  lill  just  den  garantiattest, 


.1 0 R 1) B R U K S PR  OI )V  K T I.  R. 


882 


som  däri  inneslutits.  Att  denna  kontroll  från  föreningens  sida  måste  hand- 
halvas  med  största  samvetsgrannhet  och  stränghet,  torde  vara  uppenbart,  all- 
denstund  föreningen  sjelf  för  sin  existens  är  fullständigt  beroende  af  allmän- 
heten, af  de  offentliga  anslagen,  och  sålunda  härvidlag  framför  allt  måste  till- 
varataga just  köparens  intressen. 

För  närvarande  eger  bolaget  på  Svalöf  rymliga  tomter  samt  på  dessa 
tvenne  stora,  helt  modernt  inredda,  med  maskinkraft  samt  de  yppersta  sor- 
teringsapparater  o.  d.  försedda  magasin.  Det  arrenderar  därjemte  för  sina 
stamodlingar  tvenne  angränsande  egendomar  på  tillhopa  ungefär  600  hektar 
utmärkt  jord. 

Af  helt  nya  eller  renodlade  äldre  sorter  har  bolaget  redan  från  förenin- 
gen öfvertagit  så  många,  alt  detsamma  af  stråsädesslagen  sedan  ett  par  år 
tillbaka  rör  sig  uteslutande  med  eget  material,  därtill  från  allenast  egna  odlin- 
gar. Sjelfva  stamodlingarna  af  dessa  hafva  så  vidt  möjligt  förlagts  till  Svalöf, 
omedelbart  under  kontrollens  lillsyn.  Skördarna  härifrån  gå  till  odlingar  mot 
kontrakt  i olika  landsändar,  älven  mellersta  Sverige,  inspekteras  äfven  där  af 
kontrollen  och  gå  först  därefter  ut  i marknaden. 

En  del  af  dessa  nyheter  — t.  ex.  Svalöfs  topp-squareheadhvete,  Svalöfs 
prinsesskorn,  Svalöfs  borstlösa  probsteierhafre,  Svalöfs  ligowohafre  — hafva 
redan  ådragit  sig  stor  uppmärksamhet  och  allmänt  erkännande  både  inom 
och  utom  landet,  och  man  är  redan  i full  färd  med  den  mera  omfattande 
export  af  utsäden  på  kontinenten,  som  pä  sin  tid  utgjorde  sjelfva  uppslaget 
till  hela  fröfrågan  i vårt  land  och  nu  alldeles  påtagligt  skall  bereda  vårt 
jordbruk  stora  ekonomiska  fördelar. 

I hvad  mån  holaget  för  öfrigt  förmått  fylla  sin  vigtiga  uppgift,  torde 
nogsamt  framgå  icke  blott  af  den  omfattning,  dess  verksamhet  intill  denna 
dag  tagit,  utan  äfven  af  den  motivering,  hvarmed  den  tillerkända  guldmedaljen 
vid  konst-  och  industriutställningen  af  prisdomarne  beledsagades:  »för  ett  rik- 
haltigt sortiment  af  säd  och  frö  samt  för  firmans  omfattande,  betydelsefulla 
verksamhet  . 


Diplom  för  sitfvermedalj  tillerkändes  inom  denna  afdelning  följan- 
de firmor: 

Gustaf  Andersson,  Örebro,  för  en  mycket  god  samling  säd  och  frö, 
särskildi  för  klöfverarter  och  gräsfrö.  — Firman,  som  grundlädes  1882  al 
nuvarande  innehafvaren,  har  erhållit  pris  vid  tolf  olika  utställningar  inom 
och  utom  landet.  Firmans  omsättning  (i  runda  tal)  under  de  senaste  åren 
har  varit : 


.1 0 R 1)  B R U li  S P R 0 1)1'  K T E R. 


883 


Spannmål. 


1891  5,482,000  kg. 

1892  3,483,000 

1893  5,979,000  •> 

1894  (1,327,000  > 

1895  8,685,000 

1896  4.518,700  » 

1897  4,905,000 


Foderväxtfrö. 

1891  145,000  kg. 

1892  132,000 

1893  127,000 

1894  159,000 

1895  178,000  » 

1896  203,500  » 

1897  297,900  » 


Största  delen  af  firmans  varor  har  varit  af  svenskt  ursprung  och  säljes 
under  frökontrollanstaltens  plomb.  De  utstälda  profven,  21  st.  af  sädes- 
och  75  af  foderväxter,  voro  synnerligen  vackra,  särskild!  alsikeklöfvern  och 
timotejen. 

C.  A.  Hagendahls  son,  Örebro,  för  rikhaltig  samling  af  klöfver-  och 
gräsarters  frö.  — Firman  grundlädes  1847  af  C.  A.  Hagendahl  och  har  erhållit 
pris  vid  22  utställningar,  hvaribland  8 guldmedaljer  (deltog  dessutom  vid  it 
tillfällen  utom  täflan).  Då  firman  började  sin  affär,  förekom  endast  en  ringa 
mängd  svenskt  frö  i marknaden,  men  till  en  stor  del  genom  hr  C.  A.  Hagen- 
dahls bemödanden  har  den  inhemska  fröodlingen,  åtminstone  i Örebrotrakten, 
år  efter  år  nått  en  allt  större  utveckling;  hr  H.  har  äfven  i sin  mån  kraftigt 
bidragit  lill  spridande  i utlandet  af  kännedomen  om  det  svenska  fröet.  Stör- 
sta delen  af  firmans  varor  säljes  under  plombering  af  frökontrollanstalten  i 
Örebro.*  Omsättningen  af  foderväxtfrö  har  i allmänhet  varit  150-  å 160,000 
kg.  årligen.  De  utstälda  profven,  28  st.  af  foderväxter  och  28  af  sädes-  och 
rotfruktsfrö,  voro  samtliga  af  framstående  beskaffenhet. 

Lindahls  fröhandel,  Stockholm,  för  en  samling  hufvudsakligen  träd- 
gårdsfrön,  dels  odlade  af  utställaren,  dels  inköpta  af  svenska  odlare,  äfvensom 
handelsfrön.  Firman  grundlädes  1888  af  nuvarande  innehafvaren,  J.  N.  Lin- 
dahl, efter  flere  års  studier  och  anställningar  hos  de  förnämsta  fröodlare  och 
fröhandlare  i utlandet  och  i Stockholm:  den  har  under  sin  8-åriga  verksamhet 
blifvit  tillerkänd  17  medaljer  och  5 hedersdiplom.  Utställningen  omfattade 
till  största  delen  ett  sortiment  vackra  svenska  trädgårdsfrön,  skördade  dels 
af  utställaren  dels  hos  andra  inhemska  odlare. 

Suenssons  fröhandel,  Stockholm,  för  utstälda  prof  af  trädgårdsfrön. 
Firman  har  tilldelats  3 första  och  1 andra  pris.  De  till  omkring  30  sl  upp- 
gående vackra  profven  voro  dels  odlade  af  utställaren,  dels  inköpta  af  odlare. 

Diplom  för  bronsmedalj  tillerkändes  följande  utställare: 


* Denna  anstalt  inrättades  pa  initiativ  af  hr  Hagendahl,  som  de  tva  första  aren  underhöll 
densamma,  innan  den  1880  öfvertogs  af  hushållningssällskapet. 


.1  O 11 1)  11  Ii  U K S 1‘  Il  O DU  K T E 11. 


884 


G.  A.  Ekblctd  S:  C:o,  Nyköping,  för  en  samling  af  säd  och  frö.  Ut- 
ställningen omfattade  21  st.  prof  af  säd  och  7 prof  af  foderväxter,  represen- 
terande partier  af  öfver  120,000  kg.  säd  ocli  25,000  kg.  frö. 

E.  A.  Nilsson.  Örebro,  för  säd  och  frö,  omfattande  10  st.  prof  af  säd 
och  7 st.  af  foderväxtfrö.  — Firman  grundades  1850  af  O.  Flodin  och 
öfvertogs  1889  af  nuvarande  innehafvaren.  Omsättningen  af  utsäden  har 
årligen  i medeltal  utgjort  omkring  100,000  kg.  klöfver-  och  gräsfrö  samt 
150,000  kg.  säd. 

E.  Öhmans  söner  & C-o.,  Stockholm,  för  svarthafre  såsom  utsäde  be- 
traktad. — Firman,  som  grundades  1861  af  Erik  Öliman  och  de  senare  15 
åren  hufvudsakligen  varit  sysselsatt  med  export  af  hafre  samt  äfven  med  råg 
och  hafre  till  utsäde,  visade  i sin  utställning  af  svarthafre  såväl  »råvaran» 
som  den  rensade  varan  jemte  de  frånsorterade  sekunda  hafren  och  för- 
oreningarna. 

Diplom  för  hedersomnämnande  tillerkändes  hrr  A.  G.  Johansson  S:  C:o., 
Vesterås,  samt  Reinh.  Nmsvall,  Luleå,  den  senare  för  utstälda  prof  af  säd 
samt  för  rengöring  och  sortering  af  utsäde  från  Norrbottens  län.  Hr  Nsesvall 
har  under  åren  1896  och  1897  till  andra  län  (i  Norrland  och  Mälardalen) 
försålt  resp.  40,000  och  127,100  kg.  rensadt  och  sorteradt  norrbottenskorn 
till  utsäde. 

Kopparbergs  läns  hushållningssällskap  hade  anordnat  en  vacker  samling 
af  häckladt  lin,  hvaruti  deltogo  22  st.  producenter  från  Gustafs  och  Svärdsjö 
socknar;  bland  dessa  utdelades  4 st.  första,  4 st.  andra  och  3 st.  tredje  pris. 
Utställningen  visade,  att  goda  resultat  kunna  åstadkommas,  om  denna  tynande 
odling  åter  upptages  i större  utsträckning  än  nu  sker. 

Från  annan  jurygrupp  hade  till  grupp  14  öfverförts  n:r  160  (klass  4), 
fröexaminator,  konstruerad  och  utstäld  af  direktör  O.  Stjernquist;  den  sinnrika 
och  praktiska  apparaten,  som  är  afsedd  att  underlätta  arbetet  vid  frökon- 
trollen, tillerkändes  diplom  för  silfvermedalj. 

Angående  öfriga  iili  klass  57  hänförda  föremal  är  icke  mycket  att  säga, 
då  endast  ell  fåtal  var  utstäklt: 

Aktiebolaget  Sommelii  fabriker  erhöll  diplom  för  silfvermedalj  för  vax- 
dukar och  korkmattor  samt  linfrö,  rapskakor  och  oljor.  Af  tvenne  utställare 
af  torfströ  och  torfmull  erhöll  Älta  torfslröfabrik  diplom  för  silfver-  och  Oslätt- 
fors  bruksegare  diplom  för  bronsmedalj. 


XLVIII. 

MASKINER  OCH  REDSKAP  FÖR  JORDBRUKET 
OCH  TRÄDGÅRDSSKÖTSELN. 

AF 

R.  T.  HENNINGS. 


Det  liar  blifvit  sagdt  om  1897  års  Allmänna  konst-  och  industriutställ- 
ning,  att  den  i mångt  och  mycket  hade  att  framvisa  en  mångfald  af  olika  in- 
dustrialster,  hvartill  vårt  land  ej  förut  kunnat  förete  ett  motstycke.  Om  än 
detta  påstående  kan  såsom  allmänt  omdöme  ega  sin  fulla  tillämpning,  så  var 
det  dock  ingalunda  gällande  i afseende  å maskiner  och  redskap  för  jordbruk, 
trädgårdsskötsel  och  mejerihandtering,  hvilka  samtliga  voro  mycket  fåtaligt 
representerade.  Antalet  anmälde  utställare  af  maskiner  och  redskap  för  jord- 
bruket och  trädgårdsskötseln  utgjorde  för  Sverige  52,  för  Norge  6 och  för 
Danmark  4 samt  af  mejerimaskiner  för  Sverige  12,  Norge  2 och  Danmark  5. 

Anledningen  till  denna  ringa  anslutning  torde  vara  att  söka  på  llere 
håll  och  icke  minst  uti  det  förhållande,  att  åtskilliga  tillverkare  af  maskiner 
och  redskap  för  jordbrukets  beliof  ansågo  sina  alster  mera  tillhöra  de  allmänna 
landtbruksmötena  än  en  konst-  och  industriutställning  och  därför  befarade, 
alt  deras  artiklar  skulle  göra  sig  för  litet  gällande  i förhållande  lill  med  ut- 
ställningen förenade  dryga  omkostnader.  Äfven  en  annan  afsevärd  omstän- 
dighet torde  den  korta  tid  halva  varit,  som  förflutit  sedan  1890  ars  Allmänna 
landtbruksmöte  i Malmö,  vid  hvilket  ett  llertal  maskintillverkare  voro  repre- 
senterade. Dä  de  offentliga  utställningarna  ställa  stora  anspråk  pä  utställarne 
såväl  i afseende  å lid  som  omkostnader,  torde  det  antagande  ligga  nära  till 
hands,  all  en  och  annan  tillverkare  ansett  det  väl  dyrbart  att  tvenne  år  å rad 
uppträda  offentligen.  De  många  utländingar,  som  besökte  utställningen  och 

113 


MASKINER  OCH  REDSKAP  FÖR  JORDBRUKET  OCH  TRÄDGÅRDSSKÖTSELN. 


S8G 


gjort  sig  stora  förväntningar  i afseende  å våra  tillverkningar  af  plogar  och 
andra  landtbruksredskap,  lära  ock  känt  sig  besvikna  i sina  förväntningar,  och 
äfven  vi  svenskar,  som  tjenstgjorde  såsom  ciceroner,  hade  emellanåt  svårt  nog 
för  alt  förklara  bort  förhållandet,  då  en  artig  utländing  bad  att  få  se  på  de 
»utmärkta  svenska  plogarna». 

Var  således  anslutningen  svag,  minskades  totalintrycket  än  mera  däraf, 
att  det  lilla  som  fans  var  spridt  på  en  mängd  olika  håll,  hvilket  äfven  i sin  mån 
bidrog  till,  att  den  besökande  allmänheten  ej  kunde  få  ett  samladt  intryck  af 
de  utstälda  landtbruksredskapen.  Hufvudparten  af  svenska  maskiner  och  red- 
skap, som  ej  tillhörde  mejeriväsendet,  var  uppstäld  uti  utställningens  annex 
i kvarteret  Masten  på  södra  sidan  om  Allmänna  gränd  och  presenterade  sig 
där,  trångt  och  fult  som  de  voro  anordnade,  föga  till  sin  fördel.  De  fåtaliga 
norska  och  danska  utställarne  hade  fått  sina  maskiner  och  redskap  fördel- 
aktigt placerade  i stora  maskinhallen,  där  jemväl  en  del  svenska  fabrikat,  såsom 
handredskap,  kvarnutensilier,  mejeriredskap  m.  m.,  voro  inrymda.  De  större 
fabrikerna  för  mejerimaskiner,  såsom  Aktiebolagen  Separator,  Radiator  och  Sv. 
Centrifugbolaget,  hade  dessutom  i särskilda  lokaler  anordnat  egna  utställningar 
och  tilldrogo  sig  livar  och  en  på  sitt  område  en  berättigad  uppmärksamhet. 

Hvad  våra  grannland  Norge  och  Danmark  angår,  så  voro  äfven  deras 
utställningar  af  maskiner  för  jordbrukets  behof  genomgående  svaga,  och  sär- 
skildt  gal-  den  danska  utställningen  i intet  hänseende  något  uttryck  af  maskin- 
tillverkningens nuvarande  ståndpunkt  i detta  land;  och  i afseende  å den  norska 
afdelningen  torde  man  såsom  ett  totalomdöme  kunna  säga,  att,  om  än  de  ut- 
stälda fabrikaten  voro  uti  väsentlig  grad  lämpade  efter  norska  förhållanden, 
de  dock  gåfvo  det  intryck,  att  tillverkningen  af  maskiner  och  redskap  för  jord- 
brukets behof  stannat  i Norge  något  tiotal  år  efter  konkurrensen  i Danmark 
och  Sverige. 

Efter  denna  allmänna  öfverblick  af  förhållandena  lemnas  här  nedan  i 
katolagordning  en  speciel  redogörelse  öfver  mera  beaktansvärda  fabrikat,  hvar- 
vid  beskrifningen  dock  måst  göras  helt  kort,  för  att  icke  allt  för  mycket  in- 
kräkta på  utrymmet. 

Ankarsmms  bruk  hade  utstält  sin  från  flere  föregående  landtbruksmöten 
välbekanta  gödselspridningsmaskin  »Fre}r»,  som,  om  än  besvärlig  att  ifylla  och 
ej  fri  från  befogade  anmärkningar,  dock  är  af  öfvervägande  god  beskaffenhet, 
och  därför  äfven  af  juryn  tillerkändes  silfvermedalj.  Maskinen,  som  egentligen 
är  konstruerad  af  tyskarne  Sch  lör  och  Salchov  och  sedermera  förändrad  af 
svenskarne  Graan  och  Rhodin,  har  det  s.  k.  kaslvals-systemet,  som  bättre  än 
andra  system  möjliggör  sådd  och  nöjaktig  spridning  af  jemväl  fuktiga  konst- 
gjorda gödningsämnen.  Maskinen  är  dock  tämligen  komplicerad. 


MASKINER  OCH  REDSKAP  FÖR  JORDBRUKET  OCH  TRÄDGÅRDSSKÖTSELN. 


887 


Finspongs  styckebruk,  för  hvilket  tillverkning  af  landtbrnksredskap  en- 
dast torde  vara  en  obetydlig  bisak,  hade  ntstält  en  god  fjederharf  saml  en 
4-skärig  plog  af  särdeles  god  konstruktion,  under  det  dess  försök  alt  fram- 
ställa en  plog  af  Albiontyp  torde  med  hänsyn  till  vändskifvans  ojemna  be- 
skaffenhet få  betecknas  såsom  mindre  tillfredsställande. 

Aktiebolaget  Palmcrantz  & C:o,  som  vid  tillverkning  af  sina  sånings- 
maskiner  upptagit  ltud.  Sacks  system  med  cell-hjul,  hade  utstält  en  liten, 
särdeles  tilltalande  såningsmaskin  för  1 häst  och  erhöll  för  denna  silfverme- 
dalj. Samma  firmas  slåttermaskiner  voro  starka  och  hållbara,  ehuru  af  äldre 
konstruktion. 

Aktiebolaget  Svalins  mekaniska  verkstad  hade  utstält  en  ny  slags  sånings- 
maskin, som  första  gången  afprofvadcs  vid  Alnarp  1896  och  då  underkändes 
på  grund  af  konstruktionsfel.  Och  ehuru  juryn  vitsordade  maskinens  synner- 


PL.  254.  GRÖNKVISTS  MEKANISKA  VERKSTAD:  RINGVÄLT. 


ligen  goda  utförande,  ansåg  den  sig  dock  på  välgrundade  skäl  böra  dela  den 
vid  pröfningen  gjorda  uppfattningen.  Maskinen  har  efter  en  amerikansk  idé 
släpande  myllningsbillar,  livilka  dock  visat  sig  medföra  hvarjehanda  olägenheter. 

Beck  & Nilsson,  Hessleholm,  hade  utstält  valsstolar,  rensmaskiner,  siktar 
m.  11.  kvarnutensilier  af  mycket  god  beskaffenhet  och  erhöllo  härför  silfvermedalj. 

Canells  manufakturverk,  Koppoms  bruk,  grundadt  1884  och  med  ett  till- 
verkningsvärde,,som  1885  utgjorde  kr.  59,382,33  och  1896  stigit  till  kr.  206,452.54, 
hade  utstält  vackra  och  jemna  prof  på  alla  slags  handredskap,  såsom  grepar, 
högafflar,  spadar,  skyfflar  m.  m.  och  tilldelades  härför  silfvermedalj. 

Grankvists  mekaniska  verkstad  i Katrineholm  hade  utstält  flere  landl- 
bruksredskap,  af  livilka  särskildi  ringvältar  (pl.  254)  samt  tallriks-  och  rull- 
harfvarna  voro  ganska  goda.  Samme  utställares  hästräfsor,  försedda  med 
stålhjul,  halva  vunnit  stor  spridning  på  grund  af  sin  lätthet,  och  uppgifves  till- 
verkningen af  dessa  senare  uppgå  till  e:a  1,500  st.  per  år. 


888  MASKINER  OCII  REDSKAP  FÖR  JORDBRUKET  OCH  TRÄ DOÅIWSS K Ö TS E L N. 


Gysinge  aktiebolag , hvars  egentliga  verksamhet  icke  ligger  inom  red- 
skapstillverkningens  område,  hvarom  äfven  flertalet  af  de  utstälda  alstren 
vitnade,  framvisade  en  god  liöpress,  hvars  användbarhet  visserligen  icke  kunde 
med  säkerhet  bedömas  vid  en  okulär  besigtning,  men  ansåg  sig  dock  juryn 
böra  pä  grund  af  en  bilagd  höbal  tillerkänna  densamma  bronsmedalj. 

Halts  bruk,  Åby,  hade  utstält  sina  välkända  klöfvernötare  i 2:ne  stor- 
lekar, af  hvilka  den,  som  saknade  rensverk,  torde  vara  att  föredraga,  då  två 
så  olika  arbeten  som  nötning  och  rengöring  af  klöfverfrö  ej  låta  väl  kombi- 
nera sig  i en  maskin  med  så  liten  sållyta  som  Hults  bruks.  Af  maskinerna, 
som  voro  särdeles  prydligt  och  omsorgsfullt  utförda,  tilldelades  den  större,  af- 
sedd  med  maskinkraft,  silfvermedalj. 

Carl  E.  Jansson  A*  C:o,  Lindesberg,  hade  utstält  åtskilliga  siktar,  spets- 
och  rensmaskiner,  äfvensom  grynverk  m.  m.  afsedt  för  kvarnindustrien.  Fir- 
man är  särskildt  i konsultativt  hänseende  mycket  använd,  och  dess  utställ- 

ningsartiklar  belönades  med  bronsmedalj  så- 
som särskildt  lämpliga  för  mindre  kvarnar. 

Kockums  jenwerks  aktiebolag,  Kallinge, 
hade  bland  åtskilligt  annat  utstält  ett  litet,  ovan- 
ligt enkelt  och  prisbilligt  tröskverk  (pl.  255),  som 
väl  lämpar  sig  för  den  mindre  jordbrukaren 
och  därför  erhöll  hedersomnämnande.  Bland 
ölriga  utställare  af  mindre  stiftströskverk  må 
särskildt  framhållas  Marieholms  jenwerks  aktie- 
bolag, Klefhult,  som  utstält  ett  särdeles  väl 
utfördt  stiftströskverk  med  tillhörande  vandring. 

Flere  andra  utställare  hade  likaledes  utstält  större  och  mindre  tröskverk 
af  olika  typer,  men  utan  alt  framvisa  något  särskildt  beaktansvärdt  annat 
än  i det  hänseende,  att  afnämarnes  ständigt  ökade  fordringar  på  prisbillig- 
het och  minskad  kraftåtgång  börjat  framkalla  ett  fabrikat,  som,  om  än  det 
billigaste  i inköp,  snart  nog  torde  visa  sig  vara  det  dyraste  på  grund  af 
den  större  reparationskostnad,  som  sällan  brukar  uteblifva.  Ett  framstående 
undantag  härifrån  utgör  dock  Munktells  mekaniska  verkstad,  Eskilstuna,  som  ut- 
stält ett  af  sina  välkända  dubbelrensande  tröskverk  (pl.  256),  hvilket,  fint  och  till 
alla  delar  väl  utfördt,  med  skäl  kan  sättas  i jemnbredd  med  utlandets  bästa 
fabrikat,  och  visade  verkstaden  på  årets  utställning,  att  den,  med  vaken  blick 
för  landtmannens  fordringar,  fortfarande  väl  häfdar  det  stora  anseende  för  gediget 
och  tidsenligt  arbete,  den  sedan  länge  åtnjutit.  Tröskverket,  som  var  utstäldt 
med  tillhörande  lokomohil,  tillerkändes  guldmedalj.  Munktells  mek.  verkstad 
grundlädes  1837,  och  dess  försäljningsvärde  uppgick  år  1896  lill  kr.  1,075,000. 


PL.  255.  KOCKUMS  JERNVERKS  AK- 
TIEBOLAG, KALLINGE:  TRÖSKVERK. 


MASKINER  OCH  REDSKAP  EÖR  JORDBRUKET  OCH  TRÄDGÅRDSSKÖTSELN. 


889 


P.  Liljeqvist,  Eskilstuna,  hade  utstält  en  vacker  samling  handredskap 
äfvensom  mycket  goda  sågblad,  halmknifvar,  nmrslefvar  m.  m.  och  tilldelades 
härför  sil fver medalj. 

Lindes  maskin-  och  snickeriaktiebolag  hade  bland  annat  upptagit  en  gam- 
mal idé  all  såsom  drifkraft  för  tröskverk  använda  s.  k.  trampvandring.  Resul- 


PL.  256.  MUNKTELLS  MEKANISKA  VERKSTAD,  ESKILSTUNA:  DUBBELRENSANDE  TRÖSKVERK. 

talet  af  den  moderna  trampkvarnen»  synes  dock  icke  tilltalat  juryn,  som 
lemnade  försöket  obelönadt,  och  det  hela  torde  mera  få  anses  såsom  elt  ku- 
riosum än  ett  praktiskt  försök  att  lösa  frågan  om  billig  drifkraft,  och  torde 
uppfinningen  i alla  händelser  vara  omöjlig,  dä  de  2:ne  hästar,  som  erfordras 
för  trampningen,  dels  äro  läll  utsatta  för  olyckshän- 
delser, i händelse  de  icke  stiga  fram  tillräckligt, 
dels  snart  nog  måste  vidkännas  menliga  följder  af 
ett  så  ensidigt  trampande  på  ett  starkt  sluttande  plan, 
som  här  är  fallet.  De  af  samma  bolag  utstälda  Irä- 
remskifvor  voro  däremot  af  särdeles  tilltalande  be- 
skaffenhet och  torde  i de  flesta  fall  kunna  ersätta  de 
betydligt  dyrare  remskilVorna  af  jern,  hvilka  de  för  öf- 
rigt  både  genom  sin  lätthet  och  den  starkare  friktion, 
de  åstadkomma  mot  remmen,  betydligt  öfverlrälla. 


TERSSON,  HOEORS: 
DRICKESHO. 


890  MASKINER  OCH  REDSKAP  EÖR  JORDBRUKET  OCII  TRÄDGÅRDSSKÖTSELN. 


Ingeniör  S.  Pettersson,  Hofors,  hade  utstält  en  af  sina  från  ilere  före- 
gående landtbruksntställningar  kända  automatiska  drickeshoar  (pl.  257)  för 
ladugårdar,  mot  hvilka  man  framställ  den  befogade  anmärkning,  att  de  med 
fördel  kunna  användas,  endast  där  tillgång  finnes  på  ett  ständigt  jemnt  vatten 
tryck.  Idén,  som  med  fördel  blilvit  tillämpad  i ej  få  nyare  ladugårdar,  till- 
erkändes såsom  uppmuntran  ett  hedersomnämnande. 

Rottneros  bruk  i Vermland  hade  utstält  tvenne  slåttermaskiner  och  en 
hästräfsa  Iduna.  Verkstaden,  som  är  en  af  våra  yngre  tillverkare  af  landtbruks- 
maskiner,  har  redan  förvärfvat  sig  stadgadt  förtroende  för  goda  och  tidsenliga 
maskiner,  som  efter  utlandets  bästa  modeller  tillverkas  med  noggrannhet  och 
omsorg.  Af  de  utstälda  slåttermaskinerna  tilldelades  Gladiator,  af  den  kända 
Woods-typen  och  med  en  skärvidd  af  ej  mindre  än  180  cm.,  silfvermedalj. 


PL.  258.  WUNKTELLS  MEKANISKA  VERKSTAD,  ESKILSTUNA:  LOKOMOBIL. 


I samband  med  sin  väl  ordnade  maskinutställning  hade  Rottneros  bruk 
utstält  en  slåtterkarl,  sådan  han  i forna  dagar  stod  och  gick  i skogsbygden, 
innan  slåttermaskinerna  ännu  funnit  någon  användning,  och  jordbruket  ännu 
nått  sin  nutida  utveckling.  Den  gamle  liemannen  lärer  efter  utställningens 
slut  blifvit  införlilvad  med  Skansens  samlingar  för  att  för  kommande  slägten 
erinra  om  svunna  tiders  jordbruksförhållanden. 


MASKINER  OCH  REDSKAP  FÖR  JORDBRUKET  OCH  TRÄDGÅRDSSKÖTSELN.  891 

Arthur  Signeul,  Ljusdal,  hade  ulställ  en  bärplockningsraaskin  af  enkel, 
men  som  det  uppgifves  af  praktisk  och  god  beskaffenhet.  Maskinen  lär  egent- 
ligen hafva  sin  användning  vid  lingonplockning  och  vara  använd  med  stor 
fördel  inom  de  trakter,  där  export  af  lingon  eger  rum.  Bären  lära  dock  behöfva 
en  efterrensning  för  hand  eller,  där  bärplockningen  sker  i stor  skala,  rengöring 
på  fläktvanna  eller  annan  dylik  inrättning  för  att  afskilja  blad  och  smärre 
stjelkar,  som  vid  plockningen  medfölja.  Redskapet  belönades  med  bronsmedalj. 

Storebro  aktiebolag , Storebro,  var  bland  de  få  svenska  utställare,  som 
uppvisade  prof  å goda  och  välgjorda  plogar.  Äfven  en  ringvält  frän  samma 
bruk  tillerkändes  pris  i form  af  silfvermedalj  för  särdeles  väl  utfördt  arbete 
och  med  hänsyn  till  goda  lager  och  väl  anordnade  smörjinrättningar. 

A.  Stenborg,  Tierp,  hade  utstält  prof  å särdeles  goda  fjeder-  och  rull- 
harfvar,  af  hvilka  särskildi  de  förra  voro  af  ovanligt  god  beskaffenhet  och  be- 
tydligt bättre  än  livad  fallet  i allmänhet  brukar  vara  med  dessa  moderna  red- 
skap, som  på  giund  af  strykande  åtgång  ofta  nog  tillverkas  af  mycket  under- 
haltig beskaffenhet.  Stenborgs  liarf,  som  var  väl  utförd  ocli  med  pinnarna 
placerade  i en  stark  och  god  ram,  tilldelades  silfvermedalj.  Såsom  va- 
rande af  intresse  torde  i samband  med  ofvanstående  få  omnämnas,  att  Sten- 
borgs redskapstillverkning,  som  förut  var  obetydlig  och  föga  känd,  mång- 
dubblats på  grund  af  det  erkännande,  som  kom  honom  till  del  vid  Allmänna 
konst-  och  industriutställningen  1897. 

Tbermcenins  & Son,  Hallsberg,  framvisade  en  kollektivsamling  af  sina 
vid  flere  föregående  landtbruksmöten  pröfvade  tröskverk  och  kastmaskiner, 
äfvensoin  de  i Malmö  1896  för  första  gången  utstälda  kragsållen.  Verkstaden, 
som  sedan  slutet  af  1880-talet  med  framgång  tillverkat  halfrensande  tröskverk 
med  särskild  hänsyn  till  mindre  och  halfstora  gårdar,  äfvensom  i samband 
med  dessa  tröskverk  stående  kastmaskiner,  har  ständigt  åtnjutit  stort  anse- 
ende för  ett  mycket  redbart  och  omsorgsfullt  utfördt  arbete,  och  syntes  denna 
åsigt  fortfarande  göra  sig  gällande,  då  juryn  tillerkände  samtliga  utstälda  ma- 
skiner en  gemeirsam  guldmedalj.  Hvad  de  s.  k.  kragsållen  beträffar,  torde 
deras  fördelar  ytterligare  böra  bekräftas  genom  noggranna  jemförande  försök, 
innan  något  säkert  omdöme  kan  fällas.  Svagast  af  Thermsenii  fabrikat  är  utan 
tvifvel  frörensaren  Purgator,  som  visserligen  lemnar  en  framstående  produkt, 
men  på  grund  af  högt  pris  och  svårighet  att  sköta  saknar  användbarhet  i 
vanliga  jordbruk.  Tröskverken  äro  s.  k.  halfstiftsverk,  lättgående  och  med 
relativt  stor  afverkningsförmåga,  men  med  olägenhet  att  starkt  sönderdela 
halmen.  För  större  gårdar  lämpa  de  sig  mindre  väl. 

Tidaholms  bruks  aktiebolag  hade  bland  annat  utstält  sina  allmänt  kända 
sädessorterare  och  tillerkändes  för  dem  ett  hedersomnämnande.  Om  ock  dessa 


892 


MASKINER  OCH  REDSKAP  FÖR  JORDBRUKET  OCH  TRÄDGÅRDSSKÖTSELN 


maskiner  långt  ifrån  icke  kunde  täila  med  senare  tiders  mera  fullständiga 
sädessorterare,  lemna  de  dock  både  ett  stort  arbetsutbyte  och,  under  förut- 
sättning att  säden  förut  varit  rätt  behandlad,  en  produkt,  som  särskildt  för 
den  mindre  jordbrukaren  bör  kunna  fylla  ej  för  höga  anspråk  på  ett  dugligt 
utsäde.  Ihägkommas  bör  dock  alltid,  att  alla  dylika  maskiner  endast  skilja 
säden  efter  kornens  storlek  ocli  ej  efter  vigt,  b vadan  maskinen  endast  bar 
användning  i samband  med  andra  rengöringsapparater. 

Vedevågs  bruk  hade  ntstält  en  utmärkt  kollektivsamling  af  sina  kända 
bandredskap,  svartsmiden  m.  m.  och  belönades  härför  med  guldmedalj.  Vede- 
vågs bruk  kan  sägas  liafva  varit  den  banbrytande  tillverkaren  af  handredskap 
i vårt  land,  och  bar  man  detsamma  atl  tacka  för,  alt  den  förut  allmänt  an- 
vända engelska  och  amerikanska  handredskapen  blifvit  till  väsentlig  del  trängd 
ur  handeln  och  i stället  ersatt  med  fabrikat  af  svensk  tillverkning.  Jemförda 


PL.  259.  VESTERÅS  MEKANISKA  VERKSTAD:  ENHÄST  »BRAVO  »-SKATTE  RM  A SKIN. 

med  bästa  engelska  tillverkningar  häfda  Vedevågs  bruks  handredskap  väl  det 
goda  anseende  för  framstående  fabrikat,  bruket  redan  länge  åtnjutit. 

Vesterås  mekaniska  verkstad  hade  utstält  en  större  samling  af  sina  all- 
mänt kända  landtbruksmaskiner,  och  tilldrogo  sig  isynnerhet  deras  radsånings- 
maskiner  kännares  uppmärksamhet  på  grund  af  det  goda  utförandet.  Denna 
verkstad  tillkommer  äran  att  hafva  här  i landet  infört  och  allmänt  spridt 
radsåningsmaskiner  af  amerikansk  idé  utan  förställare  och  därigenom  möjlig- 
gjort radsån ingssystemets  stora  fördelar  älven  ä mellersta  och  norra  Sveriges 
fält,  som  på  grund  af  små  egofigurer,  öppna  diken  och  impedimenta  vanligtvis 
omöjliggöra  användningen  af  de  tyska  och  engelska  med  förställare  försedda 
radsåningsmaskinerna.  Vesterås  såningsmaskiner  utan  förställare  äro  allmänt 
spridda  i mellersta  Sverige  och  åtnjuta  där  stort  förtroende;  af  juryn  belönades 
de  med  silfvermedalj.  Verkstaden,  som  älven  tillverkar  slåttermaskiner  (pl.  259) 
och  häslräfsor,  hade  utstält  en  slältermaskin  af  Svalins  patent  och  erhöll  härför 
bronsmedalj,  hvilken  uppmuntran  jemväl  erhölls  för  en  groll  gjord  hästräfsa. 

Uti  norska  aldelningen  hade  S.  II.  Lundh  & Co.,  Kristiania,  utstält 


MASKINER  OCH  REDSKAP  FÖR  JORDBRUKET  OCH  TRÄDGÅRDSSKÖTSELN. 


893 


en  större  samling  plogar,  harfvar,  radsåningsmaskiner,  tröskverk  och  smides- 
ässjor  af  delvis  rätt  god  beskaffenhet,  men  da  tirmans  innehafvare,  herr 
Lundh,  tjenstgjorde  såsom  medlem  af  juryn  och  på  grund  däraf  stälde  sig 
utom  tätlan,  blefvo  samtliga  ofvannämnda  fabrikat  ej  underkastade  bedömning. 

Mesna  Brug  hade  utstält  hästräfsor  samt  slätter-  och  skördemaskiner  för 
såväl  1 som  2 hästar  och  med  särskild  hänsyn  till  Norges  kuperade  terränger. 
Samtliga  arbeten  voro  särdeles  väl  utförda  och  utan  tvifvel  det  bästa  inom  nor- 
ska afdelningen  för  jordbruksmaskiner;  också  belönades  de  med  si  1 1 \ 'ermedalj. 


Uti  danska  afdelningen  hade  en- 
dast den  från  llere  svenska  landtbruks- 
utställningar  väl  bekante  P.  Nielsen  i 
Hilleröd  utstält  något  afsevärdt  och 
mötte  med  en  ganska  god  kollektivsam- 
ling maskiner  och  redskap,  bland  hvilka 
de  bästa  voro  en  kastmaskin,  rotfrukt- 
såningsmaskin,  hackelsemaskin,  häst- 
räfsa,  flerskäriga  plogar  samt  tröskverk. 
Hans  fabrikat  voro  visserligen  icke  några 
nyheter,  men  vitnade  om  ett  redbart 
och  noggrant  utförande,  h vi  1 ket  ock  på 
det  Ulligaste  framhölls  af  utställaren. 

I likhet  med  kl.  66  voro  mejeri- 
maskinerna, såsom  redan  förut  nämnts, 
jemförelsevis  fåtaligt  företrädda,  i del 
icke  llere  än  12  nummer  från  Sverige, 
2 från  Norge  och  5 från  Danmark  voro 
inom  klassen  utstälda. 


Främst  bland  svenska  utställare  PL-  26°-  aktiebolaget  separator,  Stock- 
holm : ALFA-LAVALSEPARATOR. 

tilldrog  sig  Aktiebolaget  Separators  ut- 
ställning allmän  uppmärksamhet.  Detta  bolag  hade  sammanfört  alla  sina  typer 
af  alfaseparatorer  (pl.  260)  för  såväl  maskin-  som  handkraft  i en  kolossal  montre, 
som  tillika  på  ett  sinnrikt  sätt  pryddes  med  alla  olika  till  separatorerna  hörande 
maskindelar.  Montren  hade  utan  afsaknad  och  utan  alt  förlora  i intresse  kun- 
nat vara  betydligt  mindre;  sådan  den  nu  var  med  sin  mångfald  af  ensartade 
artiklar  verkade  den  icke  allenast  tryckande  på  kringliggande  montrer,  ulan 
äfven  rent  af  tröttande  på  åskådarne.  Med  fullt  erkännande  af  bolagets  stor- 
artade och  för  mejeriväsendet  epokgörande  verksamhet  tilldelades  Aktiebolaget 
Separator  för  sin  kollektion  af  separatorer,  såsom  en  i alla  hänseenden  mön- 
stergill och  verldsberömd  tillverkning,  utställningens  guldmedalj. 


114 


MASKINER  OCH  REDSKAP  FÖR  JORDBRUKET  OCII  TRÄDGÅRDSSKÖTSELN. 


894 


Näst  Aktiebolaget  Separators  utställning  var  Morgårdshammars  mekaniska 
verkstads  utställning  af  s.  k.  helice-separatorer  (pl.  2(41)  för  såväl  hand-  som 
maskinkraft  den  mest  omfattande.  Helice-separatorerna  förekomma  i sex  olika 
storlekar,  oeh  utgöres  den  för  dessa  separatorer  utmärkande  anordningen  af  ett 
i separator-kulan  anbragt  system  skumningsplåtar,  bestående  af  koniska  bleck- 
skifvor,  hvilkas  kanter  bilda  en  fortlöpande  skrullinie,  under  det  att  öfriga  delar 
af  maskinen,  såsom  stativ  och  anordningar  för  kulans  rotation,  föga  afvika 
från  äldre  konstruktioner.  Då  dessa  separatorer  visat  sig  vara  väl  utförda 
och  särskildi  de,  som  äro  afsedda  för  maskinkraft,  utföra  ett  godt  arbete,  till- 
delades verkstaden  för  dessa  senare  silfvermedalj. 

Öfriga  utställningar  af  separatorer 
omfattade  endast  bandseparatorer,  bland 
livilka  funnos  Kronseparatorn  från  Sven- 
ska centrifugaktiebolaget,  Omegaseparatorn 
med  liggande  kula  från  Mejerimaskin- 
aktiebolaget  Excelsior,  som  äfven  utstälde 
bröderna  Hults  excelsior-separator  samt 
slutligen  Butterlly-separatorn  från  Ak- 
tiebolaget Centrator,  med  liggande  kula 
samt  en  ny,  egendomlig  friktionsutvex- 
ling,  s.  k.  Centratorutvexling,  som  äfven 
i åskådlig  form  var  för  sig  utstäld.  Ak- 
tiebolaget Excelsior  hade  dessutom  ut- 
stå] l mjölk-  och  gräddkylare,  pasteurise- 
ringsapparater,  kernor,  smörältare,  ost- 
pressar  m.  m. 

Den  af  bröderna  Hult  konstruerade 
friktionsvexeln  tilldrog  sig  särskild  upp- 
märksamhet. Kommer  denna  nya  upp- 
finning att  hålla  livad  den  lofvar,  skulle  därigenom  ett  vigtigt  problem  vara 
löst.  Jag  tillåter  mig  alt  ur  ett  af  direktören  vid  Kongl.  mariningeniörstaten, 
J.  L.  Frykbolm,  öfver  densamma  afgifvet  utlåtande  anföra  följande  yttrande: 
»Jag  lyckönskar  till  denna  enkla  och  sinnrika  lilla  mekaniska  nyhet,  helt 
visst  en  af  de  intressantaste,  man  afhört  under  de  senaste  aren.  De  utmär- 
kande egenskaperna  hos  uppfinningen  äro: 

att  friklionsmotslånden  äro  mycket  obetydliga, 
alt  balanseringen  blir  sä  fullständig  som  möjligt, 
all  eenlerlappen  saknar  lager, 
all  varmgång  icke  gerna  kan  uppstå, 


PL.  261.  MORGÅRDSHAMMARS  MEKANISKA 
VERKSTADS  AKTIEBOLAG,  SMEDJEBACKEN: 
HELICE-SEPARATOR. 


MASKINER  OCII  REDSKAP  FÖR  JORDBRUKET  OCH  TRÄDGÅRDSSKÖTSELN. 


895 

att  vexeln  är  ljudlös, 

att  densamma  är  stark  och  kraftigt  verkande,  samt 

att  den  lämpar  sig  lika  väl  för  nedvexling  af  stora  hastigheter  till  min- 
dre, som  tvärtom. 

Af  ofvan  anförda  utställare  tillerkändes  silfvermedalj  åt  Aktiebolaget 
Excelsior  för  ostpress  och  roterande  smörkerna  samt  bronsmedalj  åt  Aktie- 
bolaget Centrator  för  handseparatorn  »Butterlly»,  åt  Aktiebolaget  Excelsior  för 
bandseparatorn  Omega  samt  för  mjölk-  och  gräddkylare,  äfvensom  ät  Svenska 
Centrifugaktiebolaget  för  sinnrik  konstruktion  af  en  jästcentrifug. 

Söderbloms  gjuteriaktiebolag  i Eskilstuna  hade  utstält  maskiner  och  red- 
skap för  ett  mindre  mejeri,  bestående  af  ångmaskin,  kerna,  alfaseparator,  ång- 
kamin  ocb  smörältningsmaskin,  hvilka  samtliga  tilldrogo  sig  kännares  uppmärk- 
samhet på  grund  af  ändamålsenlig,  enkel  ocb  prisbillig  anordning  och  äfven 
på  grund  häraf  belönades  med  silfvermedalj. 

Bland  framstående  utställare  af  mejerikärl  m.  fl.  likartade  artiklar  märk- 
tes i första  rummet  C.  A.  Wedholms  mejerikårlsfabrik  i Nyköping  samt  Koc- 
kums jernverksaktiebolag,  af  hvilka  den  förra  erhöll  guldmedalj  för  utmärkta 
transportflaskor,  ostkar  och  syrtunnor,  såsom  i sitt  slag  synnerligen  framstå- 
ende arbeten  och  af  utmärkt  konstruktion,  och  den  senare  silfvermedalj  för 
mycket  goda  transportflaskor,  såsom  väl  utförda  och  af  mycket  god  konstruktion. 

Bland  öfriga  anmärkningsvärda  föremål  inom  denna  afdelning  torde 
jemväl  böra  omnämnas  en  af  W.  Ramstedt  i Stockholm  inventerad  och  utstäld 
roterande  turbinsterilisator,  afsedd  för  pasteurisering  och  sterilisering  af  såväl 
vatten,  mjölk  och  saft  som  ock  vin  och  öl  m.  m.  Då  tillfälle  emellertid  sak- 
nades att  till  fullo  utröna  maskinens  arbetsförmåga,  ocb  då  någon  erfarenhet 
om  dess  värde  för  öfrigt  icke  förelåg,  kunde  densamma  icke  tillerkännas  någon 
särskild  utmärkelse  i form  af  pris,  men  uppfinningen  är  i alla  händelser  af 
stort  intresse  och  torde  möjligen  lemna  uppslag  till  lösande  af  frågor  i dit- 
hörande  rigtning. 

Af  utländska  utställare  inom  denna  klass  må  här  endast  omnämnas 
Tuxen  A Hammerieh,  Köpenhamn,  som  utstält  en  af  sina  nya  kylmaskiner  för 
mejeribehof  och  för  densamma,  såsom  varande  ett  i sitt  hemland  erkändt  först- 
klassigt fabrikat,  tillerkändes  guldmedalj. 

Senare  årens  blida  vintrar  ocb  däraf  framkallade  svårigheter  att  an- 
skaffa tillräckliga  kvantiteter  is  för  mejeriernas  ocb  bryggeriernas  behof  hafva 
i hög  grad  påskyndat  utvecklingen  och  förbättringen  af  de  redan  sedan  lie  re 
år  tillbaka  kända  maskinerna  för  framställning  af  konstgjord  köld,  hvars  för- 
nämsta egenskaper  äro  att  frigöra  mejerierna  och  bryggeri  handteringen  från 
behofvet  af  naturlig  is,  att  framkalla  en  mera  effektiv  afkylning  samt  alt  und- 


896  MASKINER  OCII  REDSKAR  FÖR  JORDBRUKET  OCII  TRÄDGÅRDSSKÖTSELN. 


vika  de  olägenheter,  som  ofta  medfölja  isens  förorening.  Den  ständigt  ökade 
anordningen  af  alla  slags  mejerimaskiner  och  de  år  från  år  stegrade  fordrin- 
gar, som  i allmänna  marknaden  ställas  på  förstklassiga  mejerivaror,  hafva 
gemensamt  framkallat  ett  ökadt  behof  af  is.  Då  sådan,  särskildt  i södra 
delarna  af  vårt  land,  ofta  förekommer  i otillräcklig  mängd  och  vissa  år  t.  o.  m. 
alldeles  saknas,  måste  hvarje  mejeriegare  med  tillfredsställelse  se  utvecklingen 


PL.  262.  AKTI E BO I. AGET  SEPARATORS  ARBETANDE  MEJERI:  INTERIÖR  AF  ÅNG MEJERIET. 


af  en  maskin,  som  afser  atl  undanrödja  elt  af  de  svåraste  hindren  för  en  ord- 
nad, nutida  mejeriskötsel. 

En  särskild  afdelning  inom  denna  klass  och  måhända  den  mest  instruk- 
tiva delen  af  densamma  voro  de  i gång  varande  mejerier,  som  i egna  bygg- 
nader anordnats  af  bolagen  Separator  och  Radiator  samt  Svenska  Centrifug- 
aktiebolaget  och  under  hela  utställningen  dagligen  visades  i full  drift. 

Aktiebolaget  Separator  hade  i en  invid  Djurgårdshrunnsviken  i egendom- 
lig, men  särdeles  tilltalande  stil,  efter  ritning  af  arkitekten  Boberg  uppförd 
byggnad  framställ  sina  maskiners  användning  för  såväl  ett  mindre  hushålls- 


MASKINER  OCII  REDSKAP  FÖR  JORDBRUKET  OCH  TRÄDGÅRDSSKÖTSELN. 


8!)  7 


mejeri  (pl.  203),  som  el  t större  maskinmejeri  (pl.  262),  hvarjemte  ett  bakteriolo- 
giskt laboratorium  i densamma  blifvit  inrymdt.  Hushållsmejeriet  utgjordes  afen 
alfakolibriseparator,  alfahandkerna,  smörältningsmaskin  af  ny  konstruktion, 
ångkamin,  isbassin,  smörafkylningslåda  samt  diverse  mindre  redskap,  allt 
praktiskt  och  väl  ordnadt  samt  synnerligen  tilltalande.  Det  större  mejeriet 
liade  att  uppvisa  tvcnne  alfa-turbinseparatorer,  separatorsmjölkupphettare,  hvari 


PC.  263.  AKTIEBOLAGET  SEPARATORS  ARBETANDE  MEJERI:  INTERIÖR  AF  HUSHÅLLSMEJERIET. 

mjölken  efter  skumningen  upphettas  till  80 — 85°  skummjölkspump,  alfakerna, 
smörältningsmaskinen  »Stabil»,  butvrometer  m.  m. 

Det  mest  intresseväckande  i denna  utställning  var  dock  otvifvelaktigt  dess 
3:dje  afdelning,  ett  arbetande  bakteriologiskt  laboratorium  (pl.  264),  där  allmän- 
heten sattes  i tillfälle  att  fä  en  inblick  i de  för  mejerihandteringen  sä  bety- 
delsefulla arbeten,  som  den  moderna  bakteriologiska  forskningen  medfört. 
Laboratoriet  innehöll  en  fullständig  uppsättning  af  alla  de  apparater  och  in- 
strument, af  hvilka  bakteriologien  betjenar  sig  vid  sina  arbeten,  såsom  ter- 
unostat  för  bakteriekulturernas  hållande  vid  bestämd  temperatur,  sterilisatö- 


898  MASKINER  OCH  REDSKAP  FÖR  JORDBRUKET  OCII  TRÄDGÅRDSSKÖTSELN. 

rer,  destillationsapparater,  mikroskop,  rökningsapparater  för  bakterier  m.  m. 
At  särskildt  intresse  voro  åtskilliga  å en  särskild  hylla  uppsatta  mikroskop, 
belysta  af  särskildt  konstruerade  lampor  och  innehållande  preparat  af  allmänt 
mejeribakteriologiskt  intresse,  såsom  mjölksyrebakterier,  diverse  sjukdoms- 
bakterier,  hvilka  kunna  förekomma  i mjölk,  såsom  tuberkel-,  tyfus-,  mjeltbrands- 
och  kolerabakterier,  separatorslem  m.  m.,  äfvensom  en  samling  kulturer  af  för 


PL.  204.  AKTIEBOLAGET  SEPARATORS  ARBETANDE  MEJERI:  INTERIÖR  AF  BAKTERIOLOGISKA 

LABORATORIET. 


mjölken  och  osten  vigtiga  bakteriearter,  som  delvis  utvisa  deras  inverkan  på 
dessa  ämnen.  Planen  till  alla  de  inre  anordningarna  i mejeriet  var  uppgjord 
af  bolagets  mejerikonsulent,  herr  K.  F.  Lundin,  under  hvars  erfarna  ledning 
det  hela  stod  och  som  i afseende  å dess  ordnande  nedlagt  lika  stora  som 
allmänt  erkända  för I jenster.  Af  juryn  tillerkändes  Aktiebolaget  Separator  ut- 
ställningens guldmedalj  för  arbetande  mejeri  och  mejeribakteriologiskt  labo- 
ratorium. 


MASKINER  OC1I  REDSKAP  FÖR  JORDBRUKET  OCH  TRÄDGÅRDSSKÖTSELN. 


899 


Aktiebolaget  Radiators  arbetande  mejeri  var  Ibrlagdl  inom  veslra  utställ- 
ningsområdet  och  invid  vägen  till  Djurgårdsslätten.  Byggnaden  utgjordes  af 
•en  särdeles  smakfull  paviljong,  hvars  tak  var  konstnärligt  prydt  med  bolagets 
namn  i förgyldt  konstsmide,  hvarjemle  å hvarldera  hörnet  af  taket  var  an- 
bragt  en  med  en  radiator  försedd,  glänsande  jordglob.  Framsidan  a byggna- 
den var  öppen,  och  rummets  yta  genom  ett  skrank  delad  i 2:ne  afdelningar, 
hvaraf  den  yttre  var  afsedd  för  åskådarne  och  den  inre  för  mejeriet.  Denna 
åtgärd  visade  sig  särdeles  praktisk,  då  tillströmningen  af  intresserade,  som 
önskade  bese  det  lilla  särdeles  vackra  mejeriet,  var  ganska  betydlig  på  de 
tider  af  dagen,  då  mejeriet  arbetade.  De  i mejeriet  använda  maskiner  och 
redskap  voro:  ångpanna  och  ångmaskin,  mjölkkar,  pasteuriseringsapparat, 
inellankylare,  radiator,  smörällningsmaskin,  skummjölkskar,  vattenreservoar 
m.  m.,  äfvensom  en  del  smärre  redskap. 

Sedan  landtbruksutställningen  i Malmö  1897,  där  flere  befogade  anmärk- 
ningar vid  den  förberedande  maskinpröfningen  gjordes  mot  radiatorn,  hade 
densamma  undergått  flere  väsentliga  förbättringar.  Sålunda  hade  såväl  skum- 
plåtarnas form  som  vattenaflednings-  och  afkylningssystemen  inom  kernkulan 
förändrats,  äfvenså  hade  en  s.  k.  inellankylare  anbragts,  hvarigenom  den  pa- 
steuriserade  mjölkens  temperatur  nedbragtes  till  omkring  50°  före  insläppnin- 
gen  i radiatorn,  hvilka  båda  omständigheter  bidragit  att  nedsätta  kylmedel- 
åtgången.  Mejeriet  var  i sin  helhet  särdeles  väl  ordnadt  och  tilldrog  sig  myc- 
, ken  uppmärksamhet,  särskildi  med  hänsyn  till  den  beklagliga  konkurrensstrid, 
som  under  längre  tid  fortgått  mellan  de  rivaliserande  bolagen  Separator  och 
Radiator  och  hvars  afslutande  på  ett  lämpligt  sätt  skulle  vara  i båda  parternas 
intresse  samt  med  all  säkerhet  af  allmänheten  helsas  med  stor  tillfredsställelse. 

Juryn,  som  till  fullo  erkände  de  förbättringar,  maskinen  under  senaste 
tid  i flere  hänseenden  undergått,  och  tillika  vitsordade  dess  lämplighet  för  till- 
verkning af  sött  smör,  tillerkände  Aktiebolaget  Radiator  utställningens  silfver- 
medalj. 

Svenska  Centrifugaktiebolaget  hade  äfven  ntstäl t sina  tillverkningar  uti 
en  egen,  visserligen  mindre,  men  dock  särdeles  prydlig  och  ändamålsenligt 
inrättad  paviljong,  som  förutom  mjölkseparatorer  för  hand-  och  maskinkraft 
jemväl  inrymde  åtskilliga  andra  af  bolagets  tillverkningar,  såsom  jästcentrifuger, 
kernor  m.  m.  Utom  kronseparatorerna  arbetade  där  äfven  en  roterande  kerna, 
som  ganska  mycket  liknade  alfakernan.  Det  hela  var  ordnadt  på  ett  smak- 
fullt och  prydligt  sätt,  som  gjorde  sina  arrangörer  all  heder. 


TRAFORADLINGSMASKINER,  BYGGN A DSMATERI ALIER  AF 
SKOGSPRODUKTER  SAMT  MASK  INGJORDA  MÖBLER. 


AF 

FRANS  LINDSKOG. 


1 . Inledning. 

Då  dessa  artiklar  upptogos  i ll:te,  58:de  ocli  69:de  klasserna  å ut- 
ställningen, uti  hvilka  klasser  med  högst  få  undantag  endast  svenskar  voro 
utställare,  så  måste  hvad  här  nedan  säges  i hufvudsak  komma  att  gälla 
Sverige. 

Uti  ll:te  klassen  hade  Norge,  i hvad  som  rörer  maskingjorda  möbler,, 
enligt  katalogen,  ingen  utställare.  I 58:de  klassen  hade  samma  land,  i hvad 
som  kan  rubriceras  under  byggnadsmaterialier,  endast  en  utställare,  M.  Thams 
cC*  C:o,  Trondhjem,  och  i 69:de  klassen,  som  upptog  träförädlingsmaskineig 
var  också  endast  en  utställare  från  Norge,  Jensen  & Dahl,  Kristiania. 

Hvad  beträffar  Danmark  och  Ryssland,  hade  dessa  länder  ingen  ut- 
ställare. som  deltog  i täflingarna,  hvarken  i 1 1 :te,  58:de  eller  69:de  klasserna. 


Sverige  upptages  mycket  af  berg  och  skogar,  hvilka  innehålla  stora 
rikedomar  af  metaller  och  trävirke.  En  stor  del  af  Sveriges  befolkning  har 
sedan  äldsta  tider  haft  sill  uppehälle  af  att  ur  grufvornas  djup  upp- 
lieinta  malmer  och  förädla  dem  och  att  i de  ofta  långt  från  farleder  belägna 


TRÄFÖRÄDLIXGSMASKIXER  M.  M. 


901 


skogarna  afverka  trädstammar  af  furu  och  gran,  flotta  dem  i strömmar  och 
elfvar  långa  sträckor  till  platserna  för  deras  bilning  till  bjclkar  och  lorsåg- 
ning  till  plank  och  bräder,  samt  all  sälja  dessa  varor  inom  landet  eller  ut- 
skeppa dem  till  främmande  land. 

Del  särdeles  lyckliga  naturförhållandet  i Sverige  för  denna  näring  be- 
står därnti,  att  landet,  särskild  t dess  nordliga  delar,  genomskäres  af  ett  stort 
antal  strömmar  och  elfvar,  i hvilka  man  har  haft  ett  kraftigt  hjelpmedel  för 
timmerstockarnas  billiga  transporterande  genom  flottning.  Skogarna  skulle 
eljes  på  många  ställen  och  långt  från  farleder  haft  ringa  värde  och  ofta 
därför  måst  lemnas  att  förmultna. 

Huru  vigtig  denna  näring  är  för  landet  kan  öfverskådas  först,  om  man 
kastar  en  blick  på  statistiken  öfver  de  svenska  näringarna.  Ehuru  denna 
icke  gifver  oss  några  siffror  från  långt  förflutna  lider,  kan  man  dock  af  när- 
varande förhållanden  sluta  till,  huru  det  varit  under  gångna  tider.  De  nu- 
varande siffrorna  visa  nämligen,  att  trävaruhandteringen  och  -industrien,  som 
ha  till  ändamål  alt  förädla  skogens  produkter,  gilva  en  siffra,  som  stiger 
långt  utöfver  alla  andra  näringar  i landet.  Jernhandteringen  till  och  med, 
hvilken  måste  anses  som  en  af  hufvudnäringarna,  stannar  långt  efter  trä- 
liandteringen.  Sammalunda  är  förhållandet  med  exporten  till  främmande  län- 
der. Ar  1890  hade  att  uppvisa  en  exportsiffra  af  från  skogarna  komna  pro- 
dukter, som  steg  till  icke  mindre  än  46,7  6 procent  af  alla  andra  från  Sverige 
exporterade  varor  under  samma  år.  Exporten  af  metaller  och  metallarbeten, 
hvaribland  jernvaror  intaga  främsta  rummet,  kunde  år  1896  uppvisa  blott 
en  tredjedel  af  denna  siffra,  eller  15,3  3 procent  af  Sveriges  hela  export. 

Det  är  helt  naturligt,  att,  då  så  stora  rikedomar  äro  förvarade  i våra 
skogar,  det  ligger  mycken  vigt  uppå,  att  dessa  så  mycket  som  möjligt  till- 
varatagas, men  detta  har  icke  varit  fallet  i forna  tider,  då  dessa  rikedomar 
gingo  ur  landet  oförädlade  eller  blott  lialfforädlade.  Det  har  varit  tider  i 
Sverige,  då  man  icke  visste  af  någon  annan  export  af  skogens  produkter  än 
den  bilade  bjelken  och  den  sågade  plankan  och  brädan.  Man  lemnade  dä 
åt  utländingen  ait  förädla  desamma.  Huru  mycket  arbete  och  huru  mycket 
penningar,  som  på  detta  sätt  lemnades  åt  utlandet,  kan  man  knappast  bilda 
sig  en  föreställning  om;  stora  förluster  i kapital  och  arbete  gjordes  därpå. 

Det  är  blott  några  tiotal  af  år,  sedan  man  i Sverige  icke  visste  någon- 
ting om  träförädling  i egentlig  mening;  för  femtio  år  tillhaka  fans  ingen 
snickerifabrik  i Sverige;  först  år  1864  omnämner  Kgl.  kommerskollegium  i sin 
årsberättelse  två  sådana,  hvilka  tillsammans  hade  124  arbetare  med  en  års- 
tillverkning  af  198,000  kronor.  Det  var  vid  denna  tidpunkt,  som  man  började 
inse  nyttan  och  nödvändigheten  af  att  söka  bevara  hel  förädlingen  af  trä- 

115 


TRÄFÖRÅDLINGS MASKIXER  M.  M. 


902 


varorna  åt  landets  egna  invånare.  Snickerifabriker  började  uppstå  och  ma- 
skiner för  ändamålet  införskrefvos  från  England,  hvilket  land  långt  före  vårt 
hade  förstått  sig  på  denna  industri. 

Efter  nämnda  år  började  man  på  olika  ställen  i landet  inrätta  dylika 
träförädlingsverk ; år  1874  räknades  17  sådana  med  en  tillverkning  af  2,840,000 
kronors  värde  och  1,112  arbetare;  år  1879  37  st.  med  en  tillverkning  af 
3,447,000  kronors  värde  och  1,629  arbetare;  år  1896  uppgick  antalet  snickeri- 
fabriker för  byggnadsmaterial  och  möbler  till  221  med  en  tillverkning  till- 
sammans af  13,523,000  kronors  värde  och  5,504  arbetare. 

I den  mån,  som  träförädlingsverken  började  att  uppslå  i landet  och 
exporten  af  snickerivaror  och  hyllade  bräder  från  dessa  tog  fart,  insåg  man 
fördelarna  af  att  äfven  vid  de  stora  norrländska  sågverken  insätta  maskiner 
för  bylling  och  spåntning  af  golf-  och  väggbräder.  Dessa  verk,  som  förut 
icke  befattade  sig  med  annat  än  stockarnas  försågning  till  plank  och  bräder, 
förvandlades  härigenom  till  stora  förädlingsverk  i egentlig  mening.  Huru  stor 
och  vidtomfattande  denna  träförädling  blef  på  några  få  år  vid  de  norrländska 
sågverken,  hvilka  exportera  till  utlandet  det  mesta  af  denna  vara,  ådaga- 
lägges  tydligt  af  några  siffror.  År  1892  uppgick  exporten  till  5,400,000 
kronors  värde,  men  år  1896  ensamt  af  hyllad  vara  till  kronor  11,176,000. 

Hela  tillverkningen  uppgick  under  1896  till  icke  mindre  än  15,000,000 
kronor,  och  hela  antalet  arbetare,  som  då  användes  vid  sågverken  och  snic- 
keriträförädlingsverken,  uppgick,  inberäknadl  möbelfabrikerna,  till  42,322. 

Om  man  går  tillbaka  till  år  1871  och  jemför  exportsiffran  detta  år 
med  livad  som  exporterades  1896,  så  visar  det  förstnämnda  året  en  export 
af  bvggnadsmaterialier  i sågade  plank  och  bräder  jemte  bilade  bjelkar  m.  m. 
till  85  millioner  kronors  värde;  år  1896  hade  exporten  af  dessa  varor  stigit  till 
131  millioner;  tillväxten  hade  sålunda  ökats  med  mer  än  50  % på  dessa  25  år. 

Då  den  halfförädlade  varan  af  sågade  plank  och  bräder  bearbetas  till 
belförädlade  byggnadsmaterialier,  snickeriarbeten  och  möbler,  stiger  dess  värde 
2 V2  gånger  öfver  hufvud  laget.  1896  års  export  af  halfförädladt  trä  skulle, 
om  det  helförädlats  före  utskeppningen,  i stället  för  131  millioner  gifvit  327 x/2 
millioner  kronor,  hvilka  stannat  i landet. 

Alt  en  mycket  god  början  är  gjord  i Sverige  för  att  beträda  den  nu 
antydda  vägen  är  både  sanni  och  glädjande;  statistiken  visar  nämligen  under 
de  senaste  25  åren,  all  träförädlingen  börjat  taga  jättesteg  framåt. 

Under  femårsperioden  1871  — 1875  utskeppades  till  utrikes  ort  för  61/ 2 
millioner  kronors  värde  af  belförädlade  träprodukter;  år  efter  år  har  denna 
export  högst  betydligt  tilltagit,  sa  all  silfran  år  1896  uppgick  till  28  millioner. 
Denna  sa  betydliga  tillväxt  kommer  i första  rummet  på  belförädlade  bygg- 


T II  .4  F Ö II  Ä I)  1. 1 X C.  S .1/  .1  .N  K I X K II  M.  M. 


nadsmaterialier,  snickeriarbeten  och  möbler;  men  om  man  härtill  lägger  de 
stora  kvantiteter  hyllade  och  späntade  bräder,  hvilka  äfven  måste  anses  så- 
som en  helförädlad  vara  af  byggnadsmateriel,  som  hufvudsakligen  de  stora 
norrländska  sågverken  under  år  1896  hade  utskeppat,  uppgående  till  11  mil- 
lioner kronor,  stiger  exportsiffran  för  den  helförädlade  trävaran  från  28  till 
39  millioner  för  detta  år,  hvilket  utgör  600  % tillökning  på  25  år. 

En  särskild  uppmärksamhet  bör  här  egnas  åt  förädlingen  af  sä  kallad! 
alfall  från  de  stora  sågverken  såväl  från  Norrland  som  annorstädes  i vårt  land. 

Det  var  under  långa  tider,  som  affall  i form  af  bakar  från  ramsågarna 
och  ribbor  från  kantverken  icke  tillvaratogos  på  annat  sätt,  än  att  de  lades 
i milan  till  förkolning  eller  kastades  vid  elfstränderna  för  att  bilda  bankar 
för  brädgårdsplaner.  Allt  efter  som  snickerifabrikerna  och  träförädlingsverken 
uppstodo  i Sverige,  hlef  detta  affall  allt  mer  en  eftersökt  råvara  för  tillverkning 
af  dörrfyllningar  och  listverk  m.  m. 

De  större  snickerifabrikerna  uppsände  årligen  till  de  stora  norrländska 
verken  folk,  som  tillvaratog  detta  alfa  il,  skeppade  detsamma  till  sina  respek- 
tiva  verk  för  tillverkning  af  dörrar  och  lister,  hvilka  sedan  utskeppades  till 
England  och  andra  länder.  Huru  stora  kapital,  som  härigenom  tillvaratagits, 
därom  kan  man  knappast  bilda  sig  en  föreställning.  Statistiken  upptager  icke 
dessa  artiklar  särskildt  uti  exportsiffrorna,  men  kändt  är,  alt  en  snickerifabrik 
årligen  exporterade  till  England  för  omkring  300,000  kronor  af  förädlad  vara 
från  sådant  affall. 

Sedan  träförädlingsindustrien  sålunda  steg  för  steg  gått  framåt  i vårt 
land,  är  man  nu  i tillfälle,  tack  vare  dessa  fabriker  med  deras  träförädlings- 
maskiner,  att  till  utlandet  exportera  icke  allenast  halfförädlad  vara  af  bilade 
bjelkar  och  sågade  plankor  och  bräder,  utan  äfven  helförädlade  bvggnads- 
materialier  af  alla  slag,  möbler  och  äfven  färdiga  trähus.  Dessa  varor  gä 
numera  företrädesvis  till  England,  men  äfven  till  många  andra  länder.  Hvad 
särskildt  beträffar  trähus,  så  må  här  anmärkas,  all  dessa  exporterats  till 
många  länder,  såsom  Tyskland,  England,  Frankrike,  Italien,  Kapstaden,  Bra- 
silien m.  11.,  ja  det  finnes  exempel  på,  att  trähus  letat  sig  väg  ända  bort  till 
Stilla  Oceanens  öar. 

1 den  mån  man  började  inse  nyttan  och  nödvändigheten  af,  att  sven- 
skarne  sjelfva  togo  sig  till  att  förädla  sina  skogsprodukter,  b vilket  fann  sitt 
uttryck  uti  anläggandet  af  det  ena  träförädlingsverket  efter  det  andra,  ocb  togo 
maskiner  för  sina  behof  från  utlandet,  dröjde  det  icke  länge,  innan  man  också 
insåg  nyttan  af,  all  sjelfva  maskinerna  för  denna  industrigren  gjordes  i Sverige. 

Af  denna  och  äfven  af  andra  anledningar  började  man  inrätta  verk- 
städer för  tillverkning  af  sådana  maskiner.  Det  visade  sig  snart,  alt  dessa 


TRÄFÖRÄDLINGSMASKINER  M.  M. 


904 


verkstäder  arbetade  med  stor  framgång  och  kunde  inom  kort  upptaga  täflan 
med  den  utländska  tillverkningen,  så  att  dessa  maskiner  numera  kunna  leve- 
reras lika'  billigt,  ja  stundom  billigare  än  de  utländska  och  i ell  fabrikat,  som 
i soliditet  ofta  öfverträffar  utländska  leverantörers  arbeten.  Om  allt  detta 
lemnade  1897  års  utställning  af  svenska  träförädlingsmaskiner  elt  kraftigt 
vitnesbörd. 


2.  Träförädlingsmaskiner. 

Flertalet  af  dessa  maskiner,  bvilka  voro  utstälda  i maskinhallen,  voro 
från  svenska  verkstäder.  Äfven  från  Norge  funnos  några,  näml.  från  Jensen 
& Dahl  i Kristiania,  hvars  utställning  icke  deltog  i täflan.  De  svenska  voro 
hufvudsakligen  från  fyra  större  firmor,  nämligen  Bolirtderska  verkstaden  i Stock- 
holm, Jonsereds  fabrik  vid  Jonsered,  Sköfde  mekaniska  verkstad  i Sköfde  samt 
E.  IF.  Beronius  i Eskilstuna. 

Voro  utställarne  få,  så  var  dock  de  utstälda  träförädlingsmaskinernas 
antal  så  mycket  större.  Här  kunde  man  i dessa  fyra  verkstäders  kollektiv- 
utställningar  se  en  hel  serie  från  den  lilla  enkla  frästrissan  ända  upp  till  den 
komplicerade  stora  hyfvclmaskinen  och  sågramen. 

Redan  af  första  anblicken  af  alla  dessa  intressanta  föremål  framgick, 
all  svenskarne  numera  icke  behöfva  införskrifva  träförädlingsmaskiner  från 
utlandet.  Resultatet  vid  prisbedömningen  visade  också  oförtydbart,  att  här 
fanns  en  serie  af  maskiner,  som  för  den  svenska  träförädlingsindustrien  voro 
af  synnerligt  stort  värde,  ty  alla  dessa  4 utställare  erhöllo  höga  prisbelönin- 
gar för  sina  arbeten. 

Utrymmet  tillåter  icke  något  ingående  i detaljer  i fråga  om  h varje’ 
maskins  olika  invention  och  ändamål,  hvarför  vi  måste  fatta  oss  kort.  De, 
som  äro  intresserade  af  att  mera  i detalj  studera  denna  afdelning  i livad  som 
rör  de  olika  maskinernas  konstruktioner  m.  m.,  hänvisa  vi  till  en  uppsats 
härom  i Teknisk  tidskrift  för  den  17  juli  1897,  af  Gustaf  Sellergren.  Här 
framträder  i första  rummet  (för  att  gå  i alfabetisk  ordning)  den  Bolinderska 
verkstaden  i Stockholm,  som  hade  sina  träförädlingsmaskiner  utstälda  å södra 
sidan  af  den  stora  midtgången. 

Denna  stora  verkstad  har  för  många  årtionden  tillbaka  haft  till  en  af 
sina  speciallillverkningar  all  göra  sågramar,  bvilka  i stora  partier  årligen  le- 
vererats till  de  stora  sågverken  i Sverige,  i synnerhet  lill  Norrland.  Erfaren- 
heten med  afseende  ä dessa  maskiners  tillverkning  är  därför  vid  denna 
verkstad  ganska  stor.  Tillgodogörandet  af  den  under  åren  vunna  erfaren- 
heten bar  tagit  sig  uttryck  i förbättringar  och  i fullkomnandet  af  dessa  ma- 


TRÄFÖRÄDLINGSM  ASKI  NER  M.  M. 


905 


skiners  konstruktion,  så  att  de  Bolinderslca  sågramarna  anses  vara  bland  de 
bästa,  som  i Sverige  tillverkas. 

Verkstaden  har  under  flere  år  levererat  många  af  alla  dessa  stora  hyf- 
velmaskiner  för  hy II ing  af  golf-  och  väggbräder,  som  numera  finnas  vid  de 
stora  norrländska  såg-  och  liyfvelverken.  Sådana  byfvelmaskiner  voro  älven 
af  firman  utstälda,  alla  vitnande  om  en  sinnrik  konstruktion,  solidilel 
och  elegans. 

Då  det  för  den  oinvigde  kan  vara  ganska  intressant  all  få  vela,  huru 
mycket  arbete  °n  sådan  hyfvelmaskin  är  i stånd  att  uträtta  pr  dag  i för- 
hållande till  den  menskliga  handkraften,  till  hvilken  man  fordom  var  hän- 
visad för  utförande  af  cll  dylikt  arbete,  må  här  elt  exempel  anföras. 

En  skicklig  timmerman  kan  på  10  limmar  hylla,  spänta  och  kela  c:a 
200  fot  af  en  1-tums  6-tums  bräda  eller  en  planka  af  1 ‘/2"  x 6"  dimensioner, 
men  en  af  dessa  hyfvelmaskiner  hyllar,  spåntar  och  kelar,  enligt  uppgift  från 
Bolinderska  verkstaden,  icke  mindre  än  omkring  30,000  fot  på  lika  lång  tid, 
d.  v.  s.  maskinen  utför  lika  mycket  arbete  som  150  man  på  samma  tid. 
Tager  man  hvarje  dagsverke  till  blott  2 kronor,  så  intjenar  maskinen  300 
kronor  pr  dag,  hvilket  gör  pr  år,  om  man  beräknar  300  arbetsdagar,  den 
stora  summan  af  90,000  kronor;  handkraftens  arbete  utgör  pr  år  blott  600 
kronor  eller  Y160:del. 

Det  finnes  maskiner  af  Bolinders  tillverkning,  där  hyflingen  pr  dag, 
enligt  uppgift,  kan  uppdrifvas  till  omkring  80,000  fot,  således  nära  3 gånger 
så  mycket,  som  här  ofvan  är  nämndt.  Dessa  hyfvelmaskiner  äro  afsedda  för 
exporthyfling  vid  de  stora  norrländska  sågverken. 

Den  stora  tids-  och  penningvinst,  som  en  hyfvelmaskin  sålunda  är  i 
stånd  atl  gifva,  har  närmast  varit  orsaken  till  trähyflingsindustriens  upp- 
sving, som  särskildi  under  de  sista  åren  gått  med  jättesteg  framåt.  De  norr- 
ländska sågverken  kunde  också,  såsom  förut  är  sagdt,  år  1896  uppdrifva  sina 
årstillverkningar  af  hyllade  och  späntade  bräder  till  15  mill.  k:rs  värde. 

Trähyflingsmaskinernas  införande  och  tillverkning  inom  landet  har  till- 
skyndat nationen  stora  fördelar,  bland  hvilka  må  märkas:  prisbillighet  för 
utfördt  arbete,  exakthet  i utförande  (handkraften  kan  härutinnan  icke  tälta), 
bevarandet  af  träförädlingsarbetet,  (då  det  gäller  export),  åt  landet,  inhemsk 
tillverkning  af  maskinerna,  som  bevarar  äfven  metallarbete  ål  landets  söner, 
m.  m.  Vid  betraktandet  af  allt  detta  måste  hvarje  fosterlandsvän  med  glädje 
helsa  allt,  som  blifvit  gjordt  och  i fortsättningen  göres  för  att  fullkomna 
dessa  industrigrenar,  som  förskaffa  så  mänga  fördelar  för  Sveriges  näringar  i 
jern  och  trä. 


OOS  TRÄFÖRÄDLIX  G SM  ASKI  NER  M.  M. 

E.  W.  Beronius,  ingeniör  i Eskilstuna,  var  en  andra  utställare  af  trä- 
förädlingsmaskiner  uti  maskinhallen.  Hans  affär  började  1878  i mindre  skala 
och  har  under  de  förflutna  åren  gått  steg  för  steg  framåt  med  en  årlig  till- 
verkning af  emellan  2-  å 300,000  kronors  värde. 

Hr  Beronius’  fabrikat  — sågramar,  trähyfvelmaskiner  och  maskin- 
hyfveljern  — är  mycket  godt  och  solidt  samt  kan  hvad  prisbillighet  beträffar 
upptaga  konkurrensen  med  andra  in-  och  utländska  verkstäder.  Det  går  till 
stor  del  på  Norrland. 

Jonsereds  fabrikers  aktiebolag  vid  Jonsered,  som  har  till  specialitet  att 
tillverka  träförädlingsmaskiner  af  alla  slag,  är  en  bland  de  första  banbrytarne 
i Sverige  i denna  väg.  Med  afseende  å maskinernas  antal  var  Jonsereds 
kollektivutställning  väl  den  största  af  alla,  som  uppträdde  på  1897  års  ut- 
ställning i Stockholm.  Därjemte  hade  denna  verkstad  praktiskt  nog  för- 
anstaltat om  förevisning  af  maskiner  i gång  i kvarteret  Masten  på  andra  sidan 
Allmänna  gränden. 

Sköfde  mekaniska  verkstads  aktiebolag  i Sköfde  hade  stora  kollektiv- 
utställningar  af  träförädlingsmaskiner,  hvilka  på  llere  sätt  genom  sina  små 
goda  inventioner  till  förbättring  af  konstruktionerna  vitnade  om,  att  verk- 
staden har  tagit  tillverkningen  af  dessa  slags  maskiner  ganska  allvarligt. 
Bland  andra  maskiner  tillverkas  därstädes  s.  k.  portativa  eller  lätt  flyttbara 
sågramar. 

En  sådan  sågram  var  uppsatt  å utställningen.  Dessa  portativa  såg- 
ramar äro  icke  egentligen  afsedda  för  de  större,  fasta  sågverken,  utan  för 
sågverk  a platser,  vid  hvilka  man  icke  har  utsigt  att  i längden  ega  tillgång 
på  sågstockar.  En  lokomobil  anskaffas  då  för  dragkraften,  och  försågningen 
fortgår,  så  länge  den  till  försågning  afsedda  skogen  kan  förse  det  provisionela 
sågverket  med  stockar.  Då  stockfångsten  tagit  slut,  flyttas  hela  verket  till 
annan  plats,  där  nva  källor  Lill  arhete  äro  för  handen. 

Sköfde  mek.  verkstads  portativa  sågramar  äro  för  detta  ändamål  sär- 
deles typiska  och  eftersökta. 

De  träförädlingsmaskiner,  som  af  de  nu  nämnda  fyra  utställarne  ex- 
ponerats, voro  i hufvudsak  följande: 

Fasta  sågramar  för  de  stora  sågverken,  portativa  sågramar  för  flyttbara 
sågar  och  cirkelsågar,  större  och  mindre  planhyflingsmaskiner  lör  hyfling  af 
plank  och  bräder,  maskiner  för  listhyfling  med  två  och  llere  kuttrar,  univer- 
sal rigtliyflar,  vanliga  rigtliyflar,  stäm-  och  borrmaskiner,  band-  och  kontu- 
reringsågmaskiner,  toppskärningsmaskiner,  universalfräsmaskiner,  mindre  trä- 
fräsmaskiner  och  girskärningsmaskiner  m.  fl. 


TR  A /•'  O R ADLI X G S .VA  S K 1 X K R M.  M. 


;i07 


En  ganska  intressant  utställningsartikel  voro  Signeuls  s.  k.  tinnnersaxar. 
Ehuru  dessa  icke  kunde  rubriceras  under  träförädlingsmaskinernas  grupp, 
hafva  de  dock  ett  stort  värde  för  vissa  förarbeten  till  träförädlingen  och  för- 
tjena  därför  att  bär  omnämnas. 

Arthur  Signeuls  timmersax  är  ett  mycket  praktiskt  instrument,  som 
har  till  uppgift  att  lasthålla  timmerstockarna  vid  deras  framsläpande  ur  sko- 
garna, hvarest  marken  är  sådan,  att  stockarna  icke  kunna  framkomma  på 
kälkar.  Konstruktionen  är  både  praktisk  och  enkel;  den  ser  ut  ungefär  som 
en  vanlig  sax,  men  saxens  egg  är  här  utbytt  mot  två  hvassa  taggar,  som  in- 
tränga i timmerstocken,  då  man  drager  hårdt  i instrumentets  andra  ända. 
Ju  större  timmerstocken  är,  som  skall  omfattas  af  saxen,  desto  djupare  in- 
tränga de  hvassa  taggarna,  emedan  man  då  behöfver  större  kraft  för  fra in- 
dragning än  för  en  mindre  stock. 

Denna  sax  har  ganska  länge  varit  använd  i de  norrländska  skogarna, 
hvarest  den  utfört  ett  mycket  godt  arbete. 

Ehuru  1897  års  utställning  i Stockholm  hade  att  uppvisa  många  gläd- 
jande prof  på  tillverkningen  af  träförädlingsmaskiner,  återstår  dock  ännu 
mycket  att  göra  för  att  tillgodose  det  inhemska  behofvet  med  lämpliga  och 
behöfliga  maskiner.  Detta  behof  är  synnerligt  mångsidigt,  beroende  däraf, 
att  våra  träförädlingsverk  hafva  så  många  olika  slag  af  tillverkningar  att  ut- 
föra, ända  från  den  sågade  plankan  upp  till  den  färdiga  möbeln  och  del 
kompletta  trähuset. 

Ännu  den  dag  som  är,  måste  en  myckenhet  af  olika  slags  maskiner, 
som  ännu  icke  kunnat  erhållas  inom  landet,  införskrifvas  från  andra  länder, 
såsom  England,  Tyskland,  Frankrike  och  Nordamerika,  hvilket  senare  land 
har  att  uppvisa  underbart  vackra  prof  på  uppfinningar  i denna  väg.  Det  är 
dock  att  hoppas,  att  utvecklingen  i denna  svenska  industrigren  får  fortgå  i 
samma  rigtning  som  hittills,  sä  att  den  dag  icke  torde  vara  alltför  allägsen,  då 
tillverkningar  af  alla  slags  behöfliga  träförädlingsmaskiner  skall  komma  att 
bevaras  åt  svenska  händer.  Säkra  garantier  för  detta  hopp  synes  1897  års 
utställning  hafva  gifvit. 


3.  Byggnadsmaterialier  och  andra  förädlade  skogsprodukter, 
bearbetade  med  träförädlingsmaskiner. 

Vi  hafva  redan  i det  föregående  måst  tala  om  denna  sak  dels  i sam- 
manhang med  de  statistiska  uppgifterna,  dels  med  anledning  af  de  utslälda 
träförädlingsmaskinerna,  hvarför  det  följande  måste  betraktas  mera  såsom 
komplettering  i detta  ämne. 


TRÄ  FÖR  Ä I)  I.  IX  G S MA  SKI X E R M.  M. 


908 


I)et  torde  ieke  kunna  förnekas,  att  största  delen  af  Sveriges  befolkning 
har  sedan  urminnes  tider  bott  i trähus.  Samma  förhållande  råder  ännu  och 
skall  säkert  i fortsättningen  förblifva  detsamma.  Antalet  menniskor,  som  i 
de  stora  städerna  bo  i stenhus,  är  litet  i förhållande  till  landtbefolkningen, 
som  i allmänhet  har  sina  bostäder  af  trä.  Det  är  en  känd  och  erkänd  sak, 
atl  trähus  äro  sundare  att  bebo,  hvartill  kommer,  att  sådana  öfver  hufvud 
taget  kunna  utföras  betydligt  billigare  än  stenhus  - — - två  mycket  vigtiga  om- 
ständigheter, som  äro  en  borgen  för,  att  förhållandet  i framtiden  skall  för- 
blifva såsom  här  ofvan  är  sagdt.  Då  man  i vårt  land  på  senare  tider  i när- 
heten af  de  stora  stenhusstäderna  börjat  uppbygga  villastäder,  där  bostäderna 
nästan  uteslutande  bestå  af  trävirke,  och  dit  den  bättre  lottade  befolkningen 
från  stenhusstäderna  tager  sin  tillflykt,  så  kommer  man  från  antagande 
till  visshet. 

Då  del  sålunda  är  troligt,  atl  trähuset  förblifver  typen  för  bostaden  i 
Sverige,  så  ligger  det  stor  vigt  på,  huru  dessa  bostäder  uppföras.  Tränger 
man  något  djupare  in  i denna  fråga,  skall  man  snart  finna,  att  träförädlings- 
maskinerna  och  särskildt  hyfvelmaskinen  här  spelat  och  kommer  att  spela 
en  stor  rol. 

Det  är  en  känd  sak,  att,  då  man  fordom  i vårt  land  skulle  bygga  sig 
en  bostad  af  trä,  och  då  man  icke  hade  hyfvelmaskinen  och  cirkelsågen  att 
tillgå,  man  var  hänvisad  till  att  uppföra  byggnaden  af  liggande  timmer,  som 
vintern  förut  var  fäldt  och  biladt  i skogen.  Uppförandet  af  en  sådan  bygg- 
nad till  dess  stomme  tog  vanligen  en  tid  af  ett  år;  följande  år  inredde  man 
och  kompletterade  huset  och  flyttade  in  i detsamma.  Då  man  emellertid  efter 
3 å 4 år  fann,  all  byggnadens  väggar  betydligt  hoptorkat,  måste  ganska  dyr- 
bara reparationer  eller  till  och  med  ombyggnader  företagas. 

Den  nyare  tidens  byggnadssätt  har,  tack  vare  spånt-  och  hyfvelmaski- 
nen, blifvit  ett  helt  annat,  som  icke  allenast  möjliggör,  att  ett  trähus  nu  för 
tiden  kan  uppföras  ganska  fort  eller  på  lika  många  månader  som  förut  på  år, 
utan,  hvad  som  är  ännu  bättre,  maskinen  har  skapat  ett  byggnadsmaterial, 
som  icke  allenast  lemnar  garantier  för  en  dragfri  och  varm  bostad,  utan 
äfven  befriar  byggaren  från  risken  att  inom  kort  behöfva  kosta  på  betydliga 
reparationer  och  ombyggnader. 

Den  öfverallt  i handeln  förekommande  späntade  plankan  och  brädan 
utgöra  i hufvudsak  det  värdefulla  material,  som  gör,  atl  man  numera  icke 
behöfver  använda  mer  än  4 å 5 månader  för  alt  uppföra  ett  trähus,  som  i 
dragfrihet,  värmebehållning  och  soliditet  icke  lemnar  något  öfrigt  att  önska. 
Uhuru  det  ligger  mycken  vigt  uppå,  atl  den  späntade  plankan  för  väggar  är 
torr,  löper  man  dock  icke  så  stor  risk,  om  icke  torrhetsgraden  skulle  vara 


TRÄFÖRÄDLINGS  MASKINER  M.  M.  909 


fullkomlig,  ty  spåntningen  medgifver,  om  den  är  tillräckligt  djup,  ganska  stor 
sammantorkning,  utan  att  drag  behöfver  uppstå  eller  ifrågakomma. 

I motsats  till  förra  tiders  byggnadssätt,  da  virket  fick  intaga  en  lig- 
gande ställning,  bygger  man  numera  med  virket  i stående  ställning;  väggarna 
lagas  vanligen  af  3 å 4 tums  tjock  plank,  hvilken  är  försedd  med  spånt  och 
fast  fjäder,  som  drifves  tält  tillsammans,  beklädes  på  båda  sidor  med  för- 
hydningspapp,  hvarpå  ut-  ocli  invändigt  sättes  en  panel  af  hyllade  och  spän- 
tade bräder.  Detta  är,  i korthet  sagdl,  typen  för  konstruktionen  af  nu- 
tidens trähus. 

Att  denna  konstruktion  är  tillförlitlig,  därom  vitnar  mångårig  erfaren- 
het. Bästa  beviset  härför  är,  att  Kongl.  lots-  och  fyrverket  i vårt  land  under 
många  år  bygt  alla  sina  bostäder  för  fyrvaktare  och  lotsar  uti  skärgården 
efter  denna  konstruktion.  I dylika  bostäder,  som  mer  än  andra  äro  utsatta 
för  köld  och  storm,  fordras  framför  allt  ett  solidl  byggnadssätt. 

En  byggnad  med  sådan  konstruktion,  afsedd  för  fyrverket,  var  af 
Ekmanska  snickerifabriken  utstäld  på  utställningen. 

Ehuru  den  hyllade  och  späntade  brädan  och  plankan  bland  dessa 
byggnadsmaterialier  spela  hufvudrollen,  så  lemna  oss  träförädlingsmaskinerna 
en  hel  rad  af  diverse  andra  byggnadsmaterialier,  hvilka  i livarje  detalj  af  etl 
byggnadsföretag  lemna  en  helförädlad  trävara,  som  är  färdig  till  uppsättning 
icke  allenast  uti  trähus,  utan  äfven  i stenhusbyggnader.  Alla  dessa  olika  slag 
af  byggnadsmaterialier  äro  numera  i handeln  en  lätt  åtkomlig  vara. 

Så  är  man  nu  i tillfälle  att  fort  och  lätt  erhålla  material  vid  elt  bygg- 
nadsföretag, såsom  späntade  plankor  och  bräder  till  väggar,  späntade  och 
hyllade  plankor  till  golf,  hyllade  och  späntade'  bräder  till  tak,  hyllade  socklar 
och  sockelpaneler  till  rumsinredningar,  dörrar  färdiga  till  inpassning  och  be- 
slagning,  fönster-  och  dörrkarmträ,  fönsterbågträ,  taklister  och  alla  andra  be- 
höfliga  listverk,  — ja,  äfven  färdiga  parkettrutor  för  golf  m.  m.,  och  detta 
allt  till  ett  pris,  som  i förhållande  till  nu  högt  uppdrifna  dagsverksbetalnin- 
gar  ställer  sig  mycket  billigt.  För  sådant  har  man  uteslutande  att  tacka  trä- 
förädlingsmaskinen  och  träförädlingsindustrien.  Men  icke  nog  härmed,  trä- 
förädlingsmaskinen  har  äfven  skapat  en  industri,  om  hvilken  man  fordom 
icke  hade  en  aning,  nämligen  tillverkning  af  fullt  färdiga  trähus  för  export 
lill  främmande  länder,  hvarom  förut  blifvit  i korthet  nämndt.  Denna  export 
är  icke  ny;  den  har  existerat  under  minst  ett  20-tal  af  år,  under  hvilken  tid 
stora  partier  af  dessa  föremål  utgått  till  många  platser  i olika  länder. 

Såsom  elt  talande  exempel  på,  hvad  träförädlingsmaskinen  i sådana 
fall  kan  uträtta,  må  här  i korthet  anföras  följande: 

116 


010 


T R Ä FÖ  i:  i D 1. 1 N G S M A S Ä / A'  E R M.  M. 


Är  1885  bestälde  italienska  regeringen,  genom  ett  handelshus,  af  Ek-, 
mcinska  snickerifabriken  i Stockholm  12  stycken  flyttbara  byggnader  af  trä, 
hvilka  skulle  användas  till  sjukbaracker  på  Sardiniens  norra  kust.  Vid  be- 
ställningen var  fäst  det  vilkor,  att  byggnaderna  skulle  vara  färdiga  på  tre 
veckor  ocli  under  samma  tid  vara  inlastade  på  fartyg  i Stockholms  hamn. 

Ehuru  den  dåvarande  direktören  för  bolaget  vardt  något  tveksam  vid 
uppdragets  mottagande  på  så  stränga  vilkor,  blef  dock  beställningen  antagen. 
Byggnaderna  blefvo  på  den  faststälda  tiden  färdiga  och,  enligt  kontrakt, 
inlastade  i fartyg.  H vardera  af  dessa  byggnader  innehöll  10  rum  och  4 
verandor.  Med  en  af  dessa  byggnader  företogs  en  profuppsättning  i närvaro 
af  H.  M:t  Konungen,  prins  Carl,  italienske  ministern  m.  11.  För  uppsättningen 
anstäldes  10  man,  och  efter  1 timme  och  8 minuter  stod  byggnaden  färdig. 
Att  sådant  kan  vara  möjligt,  därför  har  man  att  tacka  träförädlingsmaskinen. 

Huru  träförädlingsindustrien  utvecklats  i vårt  land,  icke  allenast  hvad 
beträffar  förädling  af  hvarjehanda  byggnadsmaterialier,  utan  äfven  med  af- 
seende  å uppförandet  af  trähus,  därom  lemnade  1897  års  utställning  ganska 
vackra  prof. 

Så  hade  man  till  exempel  från  Finsjö  snickerifabrik  i Småland  den  . 
särdeles  väl  utförda  och  synnerligen  vackra  Ivgl.  jagtpaviljongen.  Å Norges 
utställningsafdelning  såg  man  en  särdeles  vacker  byggnad,  mycket  väl  utförd 
i nordisk  stil,  utstäld  af  firman  Thams  & C:o,  Trondlijem.  Den  var  en  af 
den  norska  afdelningens  största  prydnader. 

Ekmanska  snickerifabriken  i Stockholm  hade  utstält  ett  skolhus  af  trä 
samt  en  fyrhusbyggnad,  hvarom  förut  är  taladt;  C.  E.  Janssons  snickerifabrik 
i Lindesberg  en  paviljong;  T obo  hijfleri-  och  snickerifabrik  i Tobo  en  bygg- 
nad, inneslutande  skogs-  och  fröutställningen;  Fredriksons  tråförädlingsfabrik 
i Katrineholm  tvenne  byggnader.  För  öfrigl  hade  Hellefors  bruks  aktiebolag 
en  väl  utförd  och  vacker  montre;  Lig  na  nya  snickeriaktiebolag  en  paviljong; 
Norrtetje  snickerifabrik  hade  bland  annat  utstält  en  mekanisk  landsvägsgrind, 
hvilken  för  sin  särdeles  fyndiga  öppnings-  och  slutningsmekanism  ådrog  sig 
en  välförtjent  uppmärksamhet. 

För  tillvaratagande  af  trä  till  de  allra  minsta  dimensioner,  men  också 
för  framställande  af  ett  mycket  nyttigt  byggnadsmaterial,  hade  man  ett  vackert 
prof  i den  af  Aktiebolaget  Reveteringsmattan  i Nyland  utstälda  s.  k.  reve- 
teringsmattan. 

Stora  Kopparbergs  bergslags  aktiebolag , som  hade  att  uppvisa  så  många 
vackra  prof  på  tillverkningar  af  allehanda  slag,  uppträdde  äfven  i 58:de  klassen 
sitsom  utställare  af  diverse  föremal  af  skogens  produkter;  så  hade  från  bo- 
lagets stora  sågverkselablissement  vid  Skutskär  utställs  en  serie  af  byggnads- 


TRÄFÖRÄDLINGSMASKIXER  M.  M. 


!t  1 1 


materialier,  bestående  af  sågade  plankor  och  bräder,  hyllade  trävaror  af  inånga 
slag,  jemte  modell  å kolugn  m.  m.  Denna  utställning  var  på  elt  synnerligi 
vackert  sätt  ordnad  uti  en  af  bolaget  sjelft  uppförd  byggnad. 

Såsom  en  värdig  afslutning  rörande  byggnadsmaterialier  af  trä  kan 
man  icke  välja  någon  mera  framstående  utställning  än  Sågverks-  och  Irävarn- 
exportföreningens  i Stockholm,  livilken  var  anordnad  i en  för  ändamålet  upp- 
förd särskild  byggnad.  För  denna  utställning  redogöres  närmare  i kap.  LI. 


4.  Maskingjorda  möbler. 

Liksom  maskinerna  för  träets  förädling  lill  byggnadsmaterialier  varit 
till  så  stor  och  epokgörande  nytta,  så  ha  de  icke  mindre  tjenat  möbeltillverk- 
ningen för  inbesparande  af  den  egna  handkraften  och  för  att  frambringa  ett 
fabrikat,  som  för  sin  prisbillighet  kan  hafva  utsigt  att  finna  marknad  såväl 
inom  landet  som  för  export. 

Då  man  talar  om  maskingjorda  möbler,  innebär  delta  egentligen  en 
särskild  gren  af  möbeltillverkningen  eller,  med  andra  ord,  ett  billigare  slag 
af  möbler,  hvilka  användas  företrädesvis  af  den  stora  massan  af  folkel  såväl 
i vårt  eget  land  som  annorstädes.  Detta  slag  af  möbelindustri  är  icke  nytt  i 
Sverige.  Sedan  lång  tid  tillbaka  har  i llere  trakter  på  landsbygden  tillverk- 
ning af  sådana  möbler  egl  rum,  livilken  tillverkning  då  inordnades  bland 
hemslöjdarbetena.  Att  sådana  arbeten  tillverkades  och  såldes  för  ganska 
godl  pris  är  en  känd  sak,  oaktadt  utstyrseln  var  åtminstone  på  senare  tider 
ganska  ornamental;  vi  påminna  härvid  om  vde  s.  k.  vålastolarna.  I den  mån, 
som  träförädlingsmaskiner  började  införas  i dessa  handslöjdsverkstäder,  för- 
vandlades dessa  så  småningom  till  verkstäder  för  maskingjorda  enklare  möbler. 

Älven  vid  s.  k.  bättre  eller  lyxmöblers  tillverkning  hafva  maskiner  nu- 
mera börjat  användas  vid  vissa  detaljers  utförande,  hvarför  dessa  verkstäder 
ofta  försett  sig  med  gas-  eller  fotogenmotorer  såsom  dragkraft.  Fabrikerna 
för  de  maskingjorda  möblerna  äro  i regel  förlagda  på  landsbygden  och  i de 
mindre  städerna  eller  på  sådana  ställen,  där  arbetskrafterna  och  träprisen 
äro  billiga  i förhållande  till  de  stora  städerna,  hvarest  sådana  fabriker 
skulle  hafva  svårt  för  att  arbeta  med  framgång.  I Sverige  ha  på  de  sista 
tiotalen  af  år  många  sådana  fabriker  anlagts,  hvilka  sysselsätta  ganska  mycket 
folk  företrädesvis  i Småland,  hvarest  landskapets  karga  natur  vant  folket  att 
hafva  små  behof,  så  att  arbetskraften  ställer  sig  billigare.  Härjemte  lemnar 
Småland  en  utmärkt  råvara  i ek  och  björk;  i delta  afseende  står  Smaland 
framför  många  af  Sveriges  landskap. 


TRÄFÖRÄDLINGS  MAS  Kl  NER  M.  M. 


912 


För  att  belysa  detta  kunna  de  småländska  pinnstolarna  tjena  såsom 
ett  mycket  illustrativt  exempel.  Dessa  stolar,  hvilka  i regel  äro  ganska  väl 
utförda  med  en  utstyrsel,  som  för  en  enkel  möbel  är  särdeles  tillfredsstäl- 
lande, hafva  af  enklaste  slaget  fraktfritt  levererats  i Stockholm  för  18  kr.  pr 
dussin  eller  1:  50  kr.  för  stycket.  Stolarna  äro  då  icke  allenast  af  björk  med 
svarfvade  ben  och  ryggpinnar  samt  konstsvarfvad  sits  och  ryggstöd,  utan 
äfven  prydligt  fernissade.  Alt  sådant  är  möjligt  beror  icke  på  någonting 
annat  än  en  billig  råvara,  låga  arbetspris  och  framför  allt  på  träförädlings- 
maskinernas  användande  för  alla  olika  delar  af  stolens  komplettering. 

Det  linnes  en  fabrik  i Småland  af  nyss  nämnda  slag,  som  sysselsätter 
en  arbetarepersonal  af  250  personer  och  har  icke  mindre  än  125  olika  ma- 
skiner i gång,  hvars  tillverkning  årligen  stiger  till  350,000  kronor.  Denna 
fabrik  drifves,  efter  allt  att  döma,  med  stor  fördel. 

Jemför  man  en  sådan  fabrik  med  fabriker  för  träförädling  i städerna, 
exempelvis  Stockholm,  så  finnes  där  en  större  snickerifabrik,  som  har  lika 
stort  antal  arbetare,  näml.  250  personer,  men  den  måste  uppdrifva  sin  till- 
verkning till  dubbla  summan,  för  att  den  skall  kunna  lemna  en  blygsam  för- 
Ijenst.  Vid  denna  jemförelse  sticker  den  billiga  arbetskraften  i Småland  bjert 
i dagen.  Del  är  en  känd  sak,  att  då  en  snickare  i Småland  betalas  med  2 
å 2:  50  kronor  pr  dag,  måste  man  i Stockholm  betala  en  lika  kvalificerad 
arbetare  med  4 ä 4:  50  kr. 

På  utställningen  funnos  många  vackra  och  värderika  prof  på  tillverk- 
ning af  maski ngjorda  möbler,  bland  hvilka  utställare  Bodafors  stol-  och 
möbelfabrik  i Sandsjö  intog  ett  framstående  rum.  Denna  firmas  utställning 
var  inrymd  i en  för  ändamålet  särskildt  uppförd  byggnad.  Bodafors  fabrik 
deltog  icke  i täflan,  men  dess  utställning  kunde  härpå  icke  behöfva  förlora, 
ty  fabrikatet  talade,  som  man  säger,  för  sig  sjelft.  Särskild  uppmärksamhet 
ådrog  sig  det  slag  af  möbler,  som  går  under  namnet  »bambu  imitation», 
d.  v.  s.  möbler,  som  föreställas  vara  gjorda  af  bamburör.  Hvad  priserna  be- 
träffar, måste  man  erkänna,  alt  de  voro  verkligt  billiga,  på  samma  gång  som 
utstyrseln  var  smakfull  och  originel.  Här  kunde  man  förse  sig  med  en  hel 
rumsmöbel  af  denna  sort,  som  icke  uppgick  till  ett  hundratal  kronor.  Exempel- 
vis må  anföras,  att  ett  sådant  möblemang  upptog:  en  byrå,  en  vägg-  eller 
toalettspegel,  en  säng,  ett  skrifbord,  ett  nattduksbord,  ett  toalettbord  eller 
tvättställ,  ett  bord  för  uppsättning  af  prydnader  samt  4 stolar.  Bodafors 
fabrik,  som  har  fått  höga  pris  på  andra  utställningar,  tillverkar  maskingjorda 
möbler  för  afsättning  såväl  inom  landet  som  för  export  och  liar  nederlag  i 
Skandinaviens  tre  lmfvudstäder. 


TRÄFÖRÄDLINGSMASKINER  M.  M. 


913 


Tranås  köping  är  platsen  för  llere  fabriker,  som  tillverka  maskingjorda 
möbler.  Af  dessa  voro  flere  representerade  på  utställningen,  såsom: 

Tranås  träförädlingsakiiebolag,  som  bar  till  specialitet  stolfabrikation, 
sågverk  och  hyfleri; 

Tranås  norra  stolfabrik,  hvars  uppgift  äfven  är  stoltillverkning.  Fa- 
briken exporterar  af  sitt  fabrikat  och  bar  filialer  i Köpenhamn  och  Kristiania. 

Vidare  märktes:  Tranås  möbelfabriks  aktiebolag  samt  från  andra  platser 
i Småland : Brattbäckens  stol  fabrik  i Tåsjö,  Haga  fors  stolfabrik  i Hook  och 
Hagargds  fanérsilsfabrik  i Nässjö  m.  II. 

Då  tillverkning  af  dessa  maskingjorda  möbler  icke  är  uti  statistiken 
särskildt  upptagen,  utan  ingår  i de  siffror,  som  angifva  värdet  å tillverknin- 
garna från  både  snickerifabriker  och  möbelfabriker,  har  man  svårt  alt  bilda 
sig  någon  föreställning  om,  huru  möbeltillverkningen  af  detta  slag  gått  framåt 
under  senare  tider.  Sammalunda  är  förhållandet  med  exporten  af  dessa 
varor.  Af  allt  att  döma  är  utvecklingen  dock  storartad  såväl  i del  ena  som 
andra  hänseendet  och  lofvar  mycket  för  framtiden. 


L. 


Ö FRI  GA  MASKINUTSTÄL 


AF 

GEORGE  LINDBERG. 


1.  Inledning. 

Sedan  utställningens  förvaltningsutskott  beslutit,  att  maskinhallen  skulle 
utföras  af  jern,  samt  platsen  för  densamma  blifvit  definitivt  bestämd*  börjades 
omedelbart  utarbetandet  af  konstruktionsritningar  för  byggnaden,  hvilka  ut- 
fördes af  arkitekten  F.  Boberg,  med  biträde  af  ingeniör  F.  Söderbergh  såsom 
konstruktör  af  takstolarna,  jemte  allt  öfrigt  jernarbete.  Ingeniör  F.  Almquist 
utarbetade  konstruktionerna  för  kajbyggnaderna,  som  gränsade  till  hallen,  äfven- 
som  för  grundläggningarna. 

Efter  det  förslagsritningarna  blifvit  af  maskinutskottet  godkända,  vid- 
togos  omedelbart  förarbeten,  i det  att  den  kuperade  marken  afplanerades  ge- 
nom sprängning,  hvilket  arbete  tog  mycken  tid  och  kräfde  stora  kostnader. 

Då  det  emellertid  vid  anmälningstidens  slut  visade  sig,  att  maskin- 
hallens utrymme,  cirka  9,500  kv.-m.  golfyta,  var  otillräckligt,  så  anordnades 
ytterligare  en  utställuingsplats  för  denna  grupp  på  södra  sidan  om  Allmänna 
gränden,  mätande  2,200  kv.-m.,  livilken  afdelning  blef  genom  en  bro  förenad 
med  maskinhallen.  Denna  plats,  belägen  i kvarteret  »Masten»,  afsågs  hufvud- 
sakligast  för  utställningar  af  »maskiner  och  redskap  för  jordbruk»;  äfven  blef 
här  uppfördt  det  stora  ångpannehuset,  samt  tvenne  enskilda  paviljonger.  Af 
maskinhallens  golfyta  upplätos  1,900  kv.-m.  ät  norska  utställare  och  1,800 
kv.-m.  ät  danska;  sålunda  återstodo  för  Sverige  endast  omkr.  6,000  kv.-m.  samt 
2,200  i kvarteret  Masten  eller  tillsammans  omkr.  8,200  kv.-m. 

Denna  areal  synes  visserligen  stor,  men  om  man  tager  i betraktande 
de  ytvidder,  som  togos  i anspråk  af  bryggeriutställningen,  tekniska  sektionen, 

* Rörande  inaskinhallens  byggnad  se  sid.  74  o.  f. 


205  DET  INRE  AT  MASKINHALLEN  MED  BRYGGERIL UTSTÄLLNINGEN  I FONDEN. 


UTSTÄLLNINGEN.  SEDD.  FRÅN  SYDVEST  (SALTSJÖN)  MED  MASKIN  HALLEN  I FÖRGRUNDEN. 


016 


0 FR  IG  A M .4  S K I N U TS  TÄ  L L N I N G A R. 


sadelmakeri-  och  vagns- 
arbeten,  livilka  utställ- 
ningar voro  inrymda  i 
maskinhallen,  så  blef  ut- 
rymmet så  knapt,  att 
mycket  stora  reduktioner 
måste  göras  i det  af 
svenska  utställare  begär- 
da utrymmet.  Erinras 
må  också,  att  af  hela 
hallens  golfyta  omkr.  45 
% togos  i anspråk  af 
gångarna. 

Vid  inträdet  i hal- 
len fängslades  ögat  ge- 
nast af  dess  smidiga  och 
lätta  konstruktion,  af 
dess  synnerligt  angenäma 
och  glada  färgton  samt 
af  dess  storlek;  utstäl- 
larne  hade  gjort  sig  stor 
möda  att  i dekorativt 
hänseende  ordna  sina 
utställnings  föremål.  Dyr- 
barare montrer  kunde  här 
ej  finnas  i så  stor  mängd 
som  i indnstrihallenm.fi. 
ställen,  dock  saknades 
de  visst  icke  alldeles. 
Sä  var  t.  ex.  bryggeri- 
utställningens stora  mon- 
tre  synnerligt  smakfullt 
anordnad,  likaså  Sepa- 
rators, livilken  var  pla- 
cerad i korset  mellan 
tvenne  hufvudgångar,  m. 
11.  andra.  De,  som  togo 
utställningen  i betraktan- 
de från  läktarna,  fingo 


PL.  267.  DET  INRE  AF  MASKINHALLEN  FÖKE  FÄRDIG  BL  IF  VAN  DET. 


918 


Ö FRI  G A MASKIS  UTSTÄLLNINGAR. 


en  präktig  vy  öfver  densamma,  och  många  voro  uttrycken  af  tillfredsställelse 
öfver  de  dekorativa  anordningarna. 

Angpanneanläggningarna  voro,  såsom  förut  nämnts,  fem,  nämligen: 

1.  Den  stora  ångpanneanläggningen  i lev.  »Masten»;  ångpannehusets  di- 
mensioner voro  32  x 14  m.  Häruti  inrymdes  följande  utstälda  ångpannor,  hvilka 
alla  liöllos  i drift,  nämligen:  vattentubångpanna,  om  150  kv.-m.  eldyta,  utstäld 
af  A.  Jensen  & Dahl  i Christiania,  vattentubångpanna  om  68  kv.-m.  eldyta 
utstäld  af  Munktells  mek.  verkstads  aktiebolag,  Eskilstuna,  samt  följande  ång- 
pannor från  Aktiebolaget  mek.  verkstaden  Vulcan  i Norrköping : vattentubång- 
panna 68  kv.-m.  eldyta,  en  inmurningspanna  20  kv.-m.  eldyta,  1 dito  10  kv.-m., 
1 dilo  10  kv.-m.,  1 rapidpanna  16  kv.-m. , 1 dilo  10  kv.-m.,  1 dilo  10  kv.-m., 
en  korstubspanna  4 kv.-m.,  1 dito  2 kv.-m.,  en  periodpanna  4 kv.-m. ; vidare 
hade  utställningskomilén  från  samma  verkstad  hestält  för  denna  ångpanne- 
anläggning  en  tubulär  ångpanna  om  68  kv.-m.,  sammanlagdt  440  kv.-m.  eldyta. 

Denna  ganska  respektabla  ångpannekraft  togs  till  största  delen  i an- 
språk af  aktiebolaget  de  Lavals  ångturbins  elektriska  kraftstation  i maskin- 
hallen,  herrar  Luth  & Roséns  elektriska  generatorer,  äfven  placerade  i maskin- 
hallen, för  öfverförande  af  ström  till  strålkastarna  på  industrihallens  kupol, 
samt  slutligen  af  de  många  olika  förbrukarne  af  ånga  inom  hallen. 

Den  till  ångpannehuset  hörande  45  m.  höga  skorstenen  af  rödt  radial- 
tegel  var  uppförd  af  Rylander  & Rudolf,  Stockholm.  Ångpannehusets  läge 
var  synnerligt  förmånligt,  i det  att  berggrund  var  tillfinnandes  på  omkr.  2 
m.  djup,  samt  afståndet  från  sjön  äfven  var  kort,  hvarför  rörledningarna  för 
matare-  och  afloppsvattnet  blefvo  korta  och  lätt  utlagda. 

2.  Ångpanneanläggningen  vid  Djurgårdsbrunnsviken,  hufvudsakligen 
anordnad  för  uppfordring  af  vatten  till  Skansens  dannnar,  användes  som 
tryckreservoarer  dels  för  »fontaine  lumineuse»  (eldfontänen),  hvillcen  i full 
gång  kräfde  150  lons  vatten  per  timme,  dels  för  vattning  af  grupper  och  gräs- 
mattor, dels  ock  för  den  mindre  fontänen  utanför  Nordiska  museet,  samt  för 
en  del  brandposter.  I detta  ångpannehus  var  inmurad  en  68  kv.-m.  ång- 
panna från  Vulcan  i Norrköping.  Pumpverket  var  utstäldt  af  Ludwigsbergs 
verkstads  aktiebolag,  och  kunde  detsamma  i fall  af  eldsvåda  användas  äfven 
som  sprutpump. 

3.  Ångpanneanläggningen  a en  större  pråm,  förankrad  i Djurgårds- 
brunnsviken. Denna  anläggning  anordnades  i största  hast  under  utställnings- 
tiden, sedan  det  hlifvit  anmäldt,  alt  de  stora  elektriska  stationerna  i maskin- 
hallen och  de  Lavals  paviljong  voro  otillräckliga  att  förse  området  med  ljus. 
Man  lyckades  då  fa  låna  tvenne  sjöångpannor,  om  tillsammans  250  kv.-m. 
eldyta,  från  Finnboda  slips  verkstäder;  dessa  placerades  af  samma  verkstad 


PL.  268.  INTERIÖR  FRÅN  UTSTÄLLNINGARNA  I MASKINHALLEN. 


920 


Ö FR  I G A M .4  S K IXUTS  TÄ  I.  L N I X G AR. 


på  en  större,  för  ändamålet  förhyrd  pråm.  Aktiebolaget  de  Lavals  ångturbin, 
som  lyckligtvis  hade  turbindynamos  färdiga,  installerade  dessa  i pråmen,  tak 
bygdes,  segelduk  anbragtes  å sidorna,  och  ett  elektricitetsverk  om  400  häst- 
krafter var  färdigt  att  användas  för  utställningen,  sedan  en  kabel  öfver  ka- 
nalen blifvit  utlagd. 

4.  Ångpanneanläggningen  vid  badhuset.  Här  var  en  panna  om  12  kv.-m. 
eldyta  uppstäld,  lemnande  ånga  till  badhuset  och  det  därintill  belägna  folkköket. 

5.  Aktiebolaget  de  Lavals  ångturbins  pannor  i egen  paviljong.  Dessa 
finnas  särskildt  beskrifna. 

Från  maskinhallens  ångpannehus  leddes  ångan  till  hallen  genom  ett 
250  mm.  groft  tackjernsrör,  som  var  försedt  med  expansionsmuffar  och  vatten- 
afskiljare;  från  detta  rör  togos  grenrör  till  de  olika  förbruk arne  af  ånga. 

Om  vatten-  och  gasledningarna  torde  ej  vara  mycket  att  säga.  De 
voro  jemförelsevis  lätt  inledda,  alldenstund  stadens  hufvudledningar  ej  voro 
långt  atlägsna;  gasledningens  hufvudrör  var  150  mm.,  vattenledningens  af 
samma  dimension.  Dräneringarna  från  maskinhallen  voro  korta  på  grund 
af  sjöns  omedelbara  närhet.  För  de  under  gång  varande  maskiner,  som  he- 
höfde  kondensationsvatten,  erhölls  detta  genom  utläggandet  af  korta  sugled- 
ningar  till  sjön.  Sålunda  blefvo  gas-,  vatten-,  allopps-  och  sugledningar  inom 
hallen,  i förhållande  lill  anläggningens  storlek,  ganska  billigt  utförda. 

Drifkraften  för  de  många  i gång  varande  maskinerna  var:  ångmaski- 
ner af  diverse  typer,  såsom  ångturbiner  från  de  Laval,  comp.  maskiner  från 
J.  & C.  G.  Bolinders  mekaniska  verkstads  aktiebolag  och  aktiebolaget  mekaniska 
verkstaden  Vulcan,  högtrycksmaskiner  från  aktiebolaget  Mekanikus,  elektriska 
motorer,  gas-  och  fotogenmotorer. 

Till  följd  af  de  många  olika  mindre  och  större  kraftstationerna  kunde, 
som  från  början  var  påtänkt,  längre  axelledningssträckor  undvikas,  till  stor 
fördel  för  maskinhullens  utseende.  Vid  installationen  placerades  sålunda  mo- 
torer  af  den  ena  eller  andra  sorten,  där  kraft  hade  begärts,  och  helt  korta 
axelledningar  anbragtes,  lill  stor  besparing  och  bekvämlighet  för  utställningen 
och  utställarne. 

Golfvet  i maskinhallen  var  af  50  till  63  mm.  tjockt  trä.  I norra  tredje- 
delen af  hallen  hvilade  det  på  underlag,  lagda  direkt  på  berget,  i midtpartiet 
med  underlag  uppallade  från  berget  lill  en  höjd  af  c:a  1 meter  samt  i syd- 
vestra  tredjedelen  hvilande  på  pålar.  Här  var  höjdskilnaden  emellan  mark 
och  golf  från  1 till  2 meter,  beroende  på  markens  dosering. 

Tillåtna  belastningen  å golfvet  var  700  kg.  per  kv.-m.  För  tyngre 
utställningsföremål  blefvo  särskilda  förstärkningar  anbragta.  Äfven  i hufvud- 
gångarna,  där  tyngre  pjeser  framforslades,  blef  det  nödvändigt  att  förstärka 


SEDD  FRÅN  DJURGÅRDSVÅGEN. 


922 


Ö FRI  G A MAS  KIN  VT  STÄLL  NIN  GAR. 


golfvet.  För  i gång  varande  större  maskinerier  uppbygdes  naturligtvis  grunder 
från  det  underliggande  berget. 

Läktarna,  med  undantag  af  den  norra,  som  inrymde  bryggeriutställ- 
ningen och  maskinafdelningens  kontor,  voro  upplåtna  för  allrtiänheten,  och 
hade  man  härifrån  en  synnerligt  god  utsigt  af  utställningsföremålen.  Ma- 
skinutställningens läge  å Djurgården  medförde  stora  svårigheter  vid  de  tyngre 
utställningsföremålens  öfverförande  från  staden,  såsom  lokomotiv,  bogievagnar 
och  tyngre  maskiner.  Detta  arbete  kräfde  stora  kostnader,  i det  att  land- 
ningsplatserna såväl  i Stadsgården  som  å maskinhallskajen  måste  särskildt 
iordningställas  och  förstärkas;  äfven  måste  för  denna  transport  särskilda  prå- 
mar apteras,  å hvilka  räls  och  starka  landningsbryggor  anbragtes. 

Med  dessa  pråmar  öfverfördes  icke  allenast  lokomotiv,  vagnar  m.  m. 
till  maskinhallen,  utan  till  tvenne  andra  å utställningsområdet  iordningstälda 
landningsplatser  forslades  100-tals  vagnar  lastade  med  gods  till  konst-  och 
industrihallarna. 

Efter  det  installationen  var  fullbordad,  erbjöd  maskinhallen  en  ståtlig 
anblick.  Vi  gå  nu  att  omnämna  en  del  af  dess  innehåll.  Som  utrymmet 
likväl  är  begränsadt,  torde  nog  åtskilliga  värdefulla  föremål  nödvändigtvis 
blifva  förbigångna. 


2.  Ångmaskiner,  ångpannor  och  andra  motorer. 

Aktiebolaget  de  Lavals  ångturbins  motorer,  hvilka  på  sista  tiden  vunnit 
etl  så  stort  erkännande  såväl  här  i landet  som  utomlands,  täfla  i ekonomiskt 
afseende  med  andra  moderna  ångmaskiner,  i synnerhet  när  de  äro  försedda 
med  kondensorer.  De  hafva  ett  prydligt  utseende,  äro  synnerligt  väl  arbetade 
och  lätta  alt  installera.  Bolaget  hade  under  utställningsperioden  en  syn- 
nerligt stor  utställning  af  ångturbiner  kopplade  till  dynamos,  alternatorer  och 
pumpar  i verksamhet.  Till  1,200  elf.  hästkrafter  kan  den  sammanlagda 
kraften  uppskattas  af  bolagets  motorer  utstälda  i maskinhallen,  i dess  egen 
paviljong  samt  ä elektriska  anläggningen  å pråmen  i Djurgårdsbrunnsviken. 
Dessa  utställningar  voro  utställningsstyrelsen  till  stor  nytta.  Obestridligt  är 
äfven,  att  aktiebolaget  de  Lavals  ångturbins  utställningar  voro  bland  de  mest 
vidtomfattande  inom  maskinafdelningen. 

Bröderna  Halts  rotationsång  maskin  kan  med  skäl  sägas  vara  en  nyhet, 
som  är  mycket  beaktansvärd.  A förut  konstruerade  rotationsångmaskiner 
bar  friktionsförlusten  varit  allt  för  stor;  i denna  maskin  har  däremot  frik- 
tionen öfvervunnits  genom  att  låta  cylindern  deltaga  i valsena  (kolfvens)  rota- 


PL.  270.  AKTIEBOLAGET  DE  LAVALS  ÅNGTURBINS  UTSTÄLLNING. 


924 


Ö FRI  GA  M .4  S K I N UT  STÄLL  N I N G .4  R. 


tion.  Dessutom  äro  såväl  cylinder  som  vals  lagrade  i fjedrande  rullager,  hvar- 
igenom  älven  lagerfriktionen  blifver  den  minsta  möjliga.  Maskinen  hölls  dag- 
ligen i gång  och  arbetade  synnerligt  väl.  Hvad  maskinens  ekonomi  beträffar, 
funnos  fördelaktiga  intyg  från  ångmaskinspecialister. 

Aktiebolaget  Mekanikus  hade  utstält  sina  hastigt  gående  högtrycks- 
maskiner  direkt  kopplade  till  dynamos  och  pumpar.  De  arbetade  till  full- 
komlig belåtenhet  och  voro  ändamålsenliga.  Äfven  förekommo  i bolagets  ut- 
ställning regulatorer  och  diverse  instrument. 

Aktiebolaget  mek.  verkstaden  Vulcan  hade  i ångpannehuset  i verksamhet 
ej  mindre  än  9 större  och  mindre  ångpannor  af  olika  konstruktioner;  särskildt 
må  omnämnas  deras  s.  k.  Rapidpannor  samt  rörångpannor  af  Babcock  och 
Wilcox’  system.  Utställningen  står  äfven  till  detta  bolag  i tacksamhetsskuld 
för  den  värderika  utställningen  af  ångpannor  i drift. 

Armatur  fabriken  Carl  Holmberg,  Lund,  visade  ett  vackert  prof  på  hvad 
som  kan  åstadkommas  här  i landet  i afseende  på  armaturer  för  ångpannor 
m.  m.,  så  mycket  mera  glädjande,  som  detta  utgjort  en  stor  importartikel 
från  Tyskland,  England  och  Frankrike. 

,/.  & C.  G.  Bolinders  mek.  verkstads  aktiebolags  utställning  var  storartad 
och  hade  alt  uppvisa  en  mångfald  föremål  af  prima  beskaffenhet.  Tvenne 
större  ångmaskiner  höllos  i gång,  drifvande  de  dynamos,  tillhöriga  firman 
Luth  & Rosén,  som  försågo  den  å industrihallens  kupol  anbragta  ljuskastaren 
med  ström.  Bland  annat  anmärkningsvärdt,  som  af  bolaget  utstäldes,  må 
nämnas  en  större  prydlig  Corliss’  landtångmaskin. 

Motala  verkstads  nya  aktiebolag  hade  en  värdefull  och  omfångsrik  utställ- 
ning, hvaribland  märktes  en  tripleångmaskin  afsedd  för  pansarbåten  Njord  om 
2,700  ind.  hästkrafter.  Denna  hölls  under  rundgång  medels  en  elektrisk  motor, 
hvilken  anordning  gaf  de  besökande  tillfälle  att  se  maskinen  med  dess  detaljer 
i rörelse.  Äfven  mindre  sjöångmaskiner  af  modern  typ  återfunnos  härstädes. 

Mnnktells  mek.  verkstads  aktiebolag  hade  utstält  en  120  hästars  com- 
pound-ångmaskin  i drift,  samt  i ångpannehuset  en  vattentubångpanna,  äfven- 
ledes  i drift;  dessa  utställningsföremål  voro  lill  stor  nytta  för  utställningen 
och  lill  heder  för  utställaren,  enär  föremålen  i allt  voro  förstklassiga. 

Nya  aktiebolaget  Atlas  hade  utstält  en  compound-landtångmaskin,  di- 
verse mindre  ångmaskiner  samt  ångpannor,  allt  af  goda  konstruktioner  och 
utmärkt  utförd  t arbete. 

Söderbloms  gjuter  iaktiebolag  hade  diverse  mindre  ångmaskiner. 

Ingeniör  C.  F.  Wennbergs  i Jönköping  konstruktion  af  hastigt  gående 
oscillerande  ångmaskin  var  väl  värd  att  studera. 


0 FR  I G A M A S K I N U T S TÄ  I.  L N I N G A R. 


925 


Vesterås’  melc.  verkstads  aktiebolag  hade  en  vacker  utställning  af  goda 
ångmaskiner. 

Drammens  mek.  verkstad  hade  en  mycket  god  högtryckångmaskin  utstäld. 

J.  A.  Jensen  S:  Dald,  Kristiania,  hade  utstält  ångmaskiner  samt  en  syn- 
nerligt god  konstruerad  vatten luhångpanna  om  140  kv.-m.,  som  hölls  i drift 
under  hela  utställningstiden  och  var  till  stort  gagn  för  utställningen. 

Norsk  Oljerenser-kompani  förevisade  goda  oljerensare. 

Vulkan  i Kristiania  utmärkte  sig  för  en  mycket  god  25  hästars  vertikal 
ångmaskin. 

De  danska  utställarne  voro  i dessa  grupper  ej  mycket  representerade; 
de  enda  anmärkningsvärda  voro  Flutometerfabrikkens  dragmätare  och  P.  Otzen 
N Thorstensons  slagtäljare. 

Utställare  af  turbiner  voro  Aktiebolaget  Arboga  mek.  verkstad  och  Aktie- 
bolaget Ankarsrums  bruk;  Motala  verkstads  nya  aktiebolag  hade  turbiner  för  hög 
fallhöjd  och  universalturbin;  vidare  märktes  Töreboda  gjuteri  och  mek.  verkstad, 
Jensen  & Dahl,  Kristiania,  Kvcerner  Brug,  Kristiania,  Olaf  O.  Rognclal,  Tele- 
marken, L.  Engebretsen,  Kristiania.  Turbinerna,  afsedda  för  olika  ändamål, 
visade,  hvar  och  en  å sill  område,  stora  förtjenster. 

Fotogen  motorer  voro  ntstälda  af  J.  & C.  G.  Bolinders  mek.  verkstads 
aktiebolag,  Aktiebolaget  Carlsviks  gjuterier  och  Aktiebolaget  mek.  verkstaden  Vul- 
can,  alla  af  goda  konstruktioner. 

Gasmotorer  funnos  inga  af  svenskt  fabrikat;  däremot  tillätos  tvenne 
agenter  för  utländska  firmor  att  utställa,  den  ena  Crossleys  och  den  andra 
Gasmotorenfabrik  Deutz’  gasmotorer.  De  höllos  i gång  och  drefvo  hvar  sin 
axelledning. 

Aktieselskabet  Tuxen  N Hctmmerich  i Köpenhamn  hade  en  större  gas- 
motor af  god  konstruktion  i verksamhet,  drifvande  en  axelledning.  Denna 
maskin  erhöll  sitt  gasbehof  från  ett  ä utställningen  anlagdt  gasverk  af  Dowsons 
system,  som  fungerade  på  ett  mycket  tillfredsställande  sätt.  Samma  firma 
hade  äfven  en  i gång  varande  kyl-  och  ismaskin,  hvilken  vann  allmänt  er- 
kännande. 

Vattholma  bruk  hade  i kvarteret  Masten  en  vindmotor  utstäld,  hvilken 
fungerade  till  belåtenhet. 


926 


Ö FRI  G A MA  S K IN  V T S T Ä I.  L N IN  GAR. 


3.  Maskiner  och  redskap  för  grufdrift  och  bergshandtering  m.  m. 

En  stor  del  af  dessa  utställningsföremål  voro  placerade  i Sveriges  gmf- 
utstållnings  paviljong.  Bland  dem,  som  voro  utstälda  i maskinafdelningen,  ut- 
märkte sig  Aktiebolaget  Norbergs  mek.  verkstad  för  mycket  god  grufmateriel. 

Ingeniör  C.  W.  Bibits  automatiska  uppsättningsmål,  som  användes  för 
eldning  af  värmeugnar,  vällugnar,  ångpannor  etc.,  eger  stor  betydelse  ur  eko- 
nomisk synpunkt  och  var  synnerligen  väl  anordnadt. 

Mobergs  gjuteri  och  mek.  verkstads  aktiebolag  hade  en  tegelslagnings- 
maskin,  hvilken  var  af  god  och  stark  konstruktion. 


4.  Maskiner  för  bryggerier,  brännerier  och  jästfabriker. 

Den  norra  delen  af  maskinhallen,  liksom  hela  gafvelpartiet,  hade 
blifvit  upplåten  för  en  omfattande  och  storartad  utställning  af  bryggeripro- 
dukter och  maskiner.  De  mest  framstående  bryggerierna  i landet  hade,  med 
tillhjelp  af  arkitekten  Gustaf  Wickman  och  ingeniör  Axel  Bergh,  framför  norra 
gafveln  anordnat  en  synnerligt  dekorativ  montre.  Öfre  etaget  förestälde  upp- 
lagda ölfat,  ur  hvars  kranar  en  ölliknande  vätska  ständigt  strömmade.  Detta 
skedde  med  tillhjelp  af  en  cirkulationspump.  I nedre  etaget  var  en  veten- 
skapligt teknisk  utställning  anordnad,  där  de  besökande  blefvo  i tillfälle  att  få 
en  öfversigt  af  fabrikationen  af  öl,  begynnande  med  kornaxet  och  slutande 
med  det  färdiga  ölet. 

Golfytan  framför  denna  montre  var  upplagen  af  bryggerimaskiner  och 
redskap.  Bland  utställarne  utmärkte  sig  W.  Wikliinds  verkstads  aktiebolag  för  en 
storartad  utställning  af  bryggeriinredning  med  ångkokning,  bestående  af  mäsk- 
och  silkar  samt  mäsk-  och  vörtpanna  med  därtill  hörande  pumpar  och  rör- 
ledningar, maltkrossar  och  vågar,  hissanordningar  och  tappapparat. 

Vidare  fans  här  Ludivigsbergs  verkstads  aktiebolags  kylmaskineri,  be- 
slående af  ångmaskinskompressor  med  tillhörande  apparater  för  afkylning  af 
lokaler  eller  för  framställning  af  is.  Vattenfri  ammoniak  förgasas  vexelvis  och 
förtätas  genom  kompression  till  tlytande  form.  Dessa  maskiner  användas 
vid  bryggerier,  stearinfabriker  m.  11.  fabriker.  Konstruktionen  och  arbetets 
utförande  voro  utmärkta. 

Mekaniska  verkstaden  Rapid  hade  utstält  en  synnerligt  snillrikt  kon- 
struerad korköfverbindningsmaskin,  hvilken  väckte  stor  uppmärksamhet  och 
vann  allmänt  erkännande. 


PL.  271.  PARTI  AF  UTSTÄLLNINGARNA  I MASKINHALLEN. 


Ofri  g a ma  s k in  u t s tär  r.  n / n g a n. 


928 

Bröderna  Herrnians  utställning  var  ganska  omfattande,  men  nästan  ute 
slutande  af  utländskt  fabrikat. 


Tvenne  degknådningsmaskiner  förevisades,  en  tillverkad  af  Bergsunds 
mek.  verkstad  efter  C.  Vk.  Schumacliers  invention,  en  dito  tillverkad  af  cC'  C. 
G.  BoUnders  verkstad. 


Ö F RIGA  M A S K I X U T S T Ä I.  L X I X GAR. 


921) 


En  brödformningsmaskin,  C.  W.  Schumachers  patent,  var  exponerad 
af  Hammars  gjuteri  och  mek.  verkstads  aktiebolag. 

Anders  A.  Pindstofte,  Köpenhamn,  hade  en  utmärkt  utställning  af  fläsk- 
bi tappningsapparater. 


■5.  Verktygsmaskiner  och  redskap  för  mek.  verkstäder  samt  skepps- 

byggerier. 

Denna  afdelning  var  synnerligt  väl  representerad,  maskiner  för  snart 
sagdt  alla  ändamål  kunde  man  här  finna.  Skandinavien  har  i denna  bransch 
af  industrien  på  det  senaste  årtiondet  gjort  enormt  stora  framsteg  och  kan 
nu  väl  mäta  sig  med  utlandet. 

De  hufvudsakligaste  och  mest  framstående  utställarne  af  verktygs- 
maskiner voro  Köpings  mek.  verkstads  aktiebolag , J.  K'  C.  G.  Bolinders  tnek. 
verkstads  aktiebolag,  Munktelts  mek.  verkstads  aktiebolag  och  Nya  aktiebolaget 
»Atlas»;  vidare  hade  A.  G.  Frykman  utstält  en  revolversvarf  af  god  konstruk- 
tion. T ullgarns  gjuteri  och  mek.  verkstad  hade  en  utställning  af  jernsvarfvar 

och  borrmaskiner. 

Bland  utställare  af  pumpar  och  pumpverk  intogs  första  platsen  al' 
Ludwigsbergs  verkstads  aktiebolag,  hvars  förstklassiga  arbete  är  vida  kändt;  det 
hade  bland  annat  en  större  pump  i gång  i pumphuset,  afsedd  för  Skan- 
sens dammar  och  stäld  lill  utställningens  disposition.  Bland  öfriga  förtjenst- 
fu  11a  och  goda  pumpkonstruktioner  må  nämnas:  Aktiebolaget  V.  S valins  mek. 
verkstad,  Nyköping,  körvandrings-,  maskin-  och  handkraftpumpar;  Bruzaholms 
bruks  aktiebolag  hade  diverse  pumpar  af  goda  konstruktioner;  Forsviks  aktie- 
bolag centrifugalpumpar;  Garpenbergs  aktiebolag  ett  pumperk  för  2,000  liter  pr 
minut;  Mejeriaktiebolaget  Excelsior  diverse  pumpar,  och  ingeniör  C.  Samuel 
Petterson  en  ny  konstruktion  af  klaffpump.  Bland  utställare  af  mindre  verk- 
tyg må  nämnas:  Nora  verklygsfabriks  aktiebolag , gängverktyg,  brotchar,  fräsar, 
spiralborrar  m.  m.;  C.  Ii.  Nyberg,  Sundbyberg,  hade  utmärkta  lödlampor  och 
lödkolfvar;  Töreboda  gjuteri  och  mek.  verkstad  goda  hålpressar. 

Vågar  voro  utstälda  af  C.  L.  Friedlcinder,  Jönköping,  Sjöström  N Sköld, 
•Stockholm,  m.  11. 

Remhjul,  remskifvor  och  kugghjul  af  Ankarsrums  bruk,  Aktiebolaget 
Arboga  mek.  verkstad  och  Aktiebolaget  Vilhelmsbergs  mek.  verkstad. 

Dragremmar  af  Fredfors  fabriks  aktiebolag,  Göteborgs  remfabriks  aktie- 
bolag, Walilén  & Blocks  remfabrik  och  Joh.  Wideqvists  läder-  och  remfabriks 
■aktiebolag. 


030 


Ö FR  IG  A MA  S KIN  U TS  TÄ  L L NIN  G A R. 


Aktiebolaget  Mekanikas  utstälde  en  synnerligt  god  friktionskoppling  och 
ett  godt  linlås. 

Bland  norska  utställare  utmärkte  sig  Den  norske  Remfabrik  för  ett  syn- 
nerligt godt  fabrikat,  hvilket  svårligen  kan  öfverträffas.  Från  Danmark  märk- 
tes följande  utställare:  Andersen  S:  Jensen  goda  indicatorsvågar,  J.  Kastrup 
diverse  sorters  vågar  och  vigter  samt  Brandt,  Beltings  C:o  utmärkta  drag- 
remmar. 


6.  Maskiner  och  redskap  för  metallmanufaktur. 

Ingeniör  Ivar  Tjerneld,  Karlstad,  hade  i denna  grupp  en  förträfflig  och 
snillrikt  konstruerad  sömsorteringsmaskin,  hvarigenom  all  felaktig  söm  ofelbart 
kunde  skiljas  från  den  felfria;  denna  maskin  synes  böra  komma  till  stor  an- 
vändning för  fabrikanter  af  denna  vara. 

Enköpings  mek.  verkstad  hade  en  vacker  utställning  af,  bland  annat, 
fjederhammaren  »Vulcanus»,  en  mycket  god  maskin;  ställbara  skrufnycklar 
och  rörtänger,  spärrsockar,  rörafskärare,  saxar  m.  11.  nyttiga  verktyg;  inge- 
niör A,  G.  Frgkman  en  hästskosömmaskin  af  god  konstruktion;  Töreboda 
gjuteri  och  mek.  verkstad  hade  utstält  utmärkta  bleckslagerimaskiner ; Asbro- 
hammars  bruks  aktiebolag  förevisade  diverse  goda  tillverkningar  af  smidd  spik,, 
söm,  brodd  m.  m. 


7.  Maskiner,  redskap  och  verktyg  för  byggnadsarbeten. 

Aktiebolaget  Colibripumpen  hade  utstält  fyra  stycken  af  ingeniör  F. 
Flodman  konstruerade  colibripumpar.  Dessa  voro  placerade  å en  pålställning 
i vattnet  utanför  maskinhallen;  de  äro  afsedda  för  vattenuppfordring  till  be- 
tydlig böjd.  Med  en  bränsleåtgång  af  V/2  liter  fotogen  pr  timme  kan  man  upp- 
fordra 2,000  liter  vatten  lill  25  meters  tryckböjd.  Pumpen  kan  med  lätthet 
uppställas  livar  som  helst  utan  något  vidare  dyrbart  fundament. 

Luclivigsbergs  verkstads  aktiebolag  liade  en  förträfflig  utställning  af  maski- 
ner för  vattenledningsverk. 

Chalmerska  institutets  i Göteborg  materialprofningsanstalt  visade  en 
mängd  prof  af  materialiers  hållfasthet,  till  stort  intresse  och  nytta  för  bygg- 
nadsföretag inom  olika  branscher. 

Från  Danmark  hade  Schröder  <&  Jörgensens  Efterf.,  Köpenhamn,  utstält 
goda  pumpar. 


Ö F It  I G A MA  S K I X U TS  TÄ  L L X I X G .4  It. 


931 


8.  Maskiner  och  verktyg  vid  kemiska  fabriker,  tryckerier,  färgerier, 

apotek  m.  m 

Aktiebolaget  Gerh.  Arehns  niek.  verkstad  och  Siefvert  S:  Fornander  i 
Kalmar  hade  exponerat  utmärkt  sinnrika  maskiner  för  tändsticks-  och  låd- 
fabrikation.  Dessa  maskiner  Iiöllos  i gång  några  timmar  dagligen,  och  man 
var  då  i tillfälle  att  se  alla  stadier  af  tändstickstillverkningen,  från  askkubbens 
första  behandling,  tills  den  klistrade  och  etiketterade  asken  blef  fyld  med  tänd- 
stickor samt  slutligen  paketerad. 

Då  tändstickor  utgöra  en  af  våra  förnämsta  exportartiklar,  faller  af  sig 
sjelft,  att  denna  utställning,  i synnerhet  när  den  hölls  i gång,  var  mycket  be- 
undrad af  den  stora  mängden  besökande. 

Aktiebolaget  Mekanikus,  Stockholm,  är  den  första  svenska  tillverkare  af 
tryckmaskiner  för  så  väl  tidnings-  som  accidenstryck  och  litografiska  pressar, 
allt  utmärkt  fabrikat. 

En  del  af  dessa  maskiner  höllos  ständigt  i gång,  och  åskädarnes  antal 
var  städse  mycket  stort. 

Halda  fickursfabriks  aktiebolag  hade  utstält  en  förtjenstfull  skrifmaskin ; 
Gustaf  Eriksson,  Stockholm,  en  accidensregal  med  fullständig  inredning,  etl 
myckel  godl  utfördt  arbete. 

Halldin  & C;o,  Örebro,  hade  goda  falsmaskiner. 

Från  Norge  hade  ingeniör  F.  Störmer  utstält  Den  norske  Inhalateur», 
hvilken  apparat  vann  erkännande. 

Danmark  uppvisade  i denna  afdelning  genom  ,7.  G.  A.  Eiclchoff  syn- 
nerligt goda  boktryckerimaskiner,  visande,  att  äfven  i detta  land  fabriceras 
goda  dylika  maskiner. 

Th.  Marstrands  Efterf:s  utställning  af  handverktyg  och  maskiner  för 
garfverier  var  utmärkt  och  ensam  i denna  bransch  af  maskiner. 


9.  Maskiner  och  redskap  för  tillverkning  af  trämassa  och  papper. 

Anders  Mattson  i Mora  ulstälde  mycket  goda  perforeringsmaskiner; 
Alfred  Sanderson,  Linköping,  hade  en  mycket  god  utställning  af  linierings- 
maskiner,  pennor  och  rullar  m.  m. 

Norge  var  i denna  afdelning  vida  bättre  representerad!  än  Sverige  och 
Danmark.  1 första  rummet  kommer  Kvcerner  Brug,  som  med  stor  omsorg 
och  stora  kostnader  gaf  besökande  tillfälle  att  fullständigt  sätta  sig  in  u ! i ett 
träsliperi  med  torkapparater  och  en  massa  öfriga  intressanta  detaljer,  som 


932 


Ö FRI  G .4  .1/  .4  S Ä / N U T S T Ä L I.  N I N GAR. 


höra  till  denna  framåtgående  industri  ocli  som  väl  äro  värda  att  sätta  sig  in 
idi,  i synnerhet  då  hos  oss  råvaran  står  snart  sagdt  vid  dörren.  Äfven  J.  A. 
Jensen  A Dahl  hade  utomordentliga  specialmaskiner  för  trämassa,  hvilka  liksom 
firmans  utställningar  i öl  Vigt  voro  synnerligen  framstående. 


10.  Maskiner  och  redskap  för  spånads-  och  väfinclustrien  m.  m. 

Denna  grupp  var  ej  synnerligt  representerad.  Bland  utställare  märktes 
And.  Mattson  i Mora  med  spolmaskiner  och  Ang.  Wiberg  i Eskilstuna  med 
bandmllningsmaskiner. 

Den  norske  Vcevskedfa brik  i Kristiania  hade  en  utmärkt  utställning  af 
väfskedar  af  ståltråd  och  messingsduk  m.  m.,  hörande  till  denna  afdelning. 


1 1 . Maskiner  för  tillverkning  af  beklädnadsartiklar. 

Aktiebolaget  Per  Perssons  våf-  och  stickmaskiner  visa,  hvad  man  med 
energi  kan  åstadkomma.  A dessa  maskiner  kan  man  tillverka  en  förvånande 
mångfald  olika  saker  i beklädnadsväg.  Stickmaskiner  liafva  länge  varit  i bruk, 
fastän  de  på  grund  af  sin  ofullständighet  ej  på  långt  när  fått  den  användning 
som  symaskiner.  Dessa  nu  utstälda  maskiner  äro  dock  så  fullständigt  utar- 
betade, att  föga  mera  är  att  begära.  Med  tillhjelp  af  ett  mönsterkort,  hva.raf 
många  medfölja  maskinen,  kan  man  tillverka  alla  slags  underkläder  etc.  Ma- 
skinerna höllos  under  utställningstiden  i gång.  De  voro  utstälda  å en  montre, 
som  i dekorativt  hänseende  lemnade  intet  öfrigt  att  önska. 

Husqvarna  vapenfabriks  aktiebolag  hade  i denna  afdelning,  såväl  som 
i så  många  andra,  en  utställning,  som  visade,  hvad  ett  väl  skött  fabriksetablis- 
sement  förmår  att  frambringa.  Bolaget  hade  utstält  stickmaskiner  af  god 
konstruktion.  Glanspunkten  i dess  utställning  i maskinhallen  voro  dock  sy- 
maskinerna, hvilka  nu  torde  hafva  nått  höjden  med  afseende  på  förbättringar 
och  förenklingar.  Om  man  tager  i betraktande  den  orimligt  stora  import, 
som  under  många  ar  försiggått  af  dylika  maskiner,  måste  man  glädja  sig  åt,, 
att  symaskiner  af  svenskt,  utmärkt  fabrikat  nu  kunna  åstadkommas. 

Af  danska  utställare  hade  A.vel  k.  Levin  A C;o  utstält  goda  maskiner 
för  tillverkning  af  skodon. 


O F K 1 G /l  M ,4  S K IS  UT  S TÅ  L L S I V G A Ii. 


933 


12.  Maskiner  och  apparater  för  hushållet  m.  m. 

1 denna  grupp  återfinna  vi  Husqvarna  vapenfabriks  aktiebolag  med  en 
utmärkt  utställning  af  vågar,  köttkvarnar  och  annan  köksredskap.  Nya 
aktiebolaget  Atlas ’ utställning  af  änggrytor,  tvättmaskiner  m.  m.  var  äfven  vär- 
defull. Anton  Olsson  utstälde  isskåp,  som  ansågos  för  synnerligen  goda,  i del 
en  mycket  låg  temperatur  kunde  åstadkommas,  så  att  man  kunde  frysa  kött 
och  andra  matvaror. 

Manglar  voro  utstälda  af  C.  Forsberg,  .1 . A.  Andersson  och  P.  Jonsson. 

Bikupor  och  redskap  för  biskötseln  af  Johan  Forssell  och  C.  Pettersson, 
.1.  Fridholm,  Klas  Håkansson,  E.  W.  Johansson  och  P.  Olsson.  Bland  danska 
utställare  märktes  Kristjan  Pedersen  (i  industrihallen);  vidare  J.  Farsen. 

W.  Wiklunds  verkstäders  aktiebolag  utmärkte  sig  för  goda  tvättmaskiner, 
varmmangel  och  ånggrytor. 

Från  Norge  fann  man  M.  E.  Nords  goda  isskåp  och  lådor;  E.  Sunde 
<6  C:os  mycket  goda  manglar;  Brödrene  Nullmeyers  goda  maskiner  för  kött-  och 
fiskfärs,  och  Joh.  P.  Isaksens  med  goda  tvättmaskiner. 

Från  Danmark  märktes  Schröder  & Jörgensens  Efterf.  med  en  utställning 
af  kaffekvarnar,  degknådningsmaskiner  m.  m.,  allt  af  prima  beskaffenhet. 


13.  Eldsläckningsredskap. 

Ludwigsbergs  verkstads  aktiebolag  har  i denna  bransch  utvecklat  en  stor- 
artad och  för  vårt  land  enastående  tillverkning,  som  vunnit  stort  erkännande. 
Vid  utställningen  var  det  äfven  väl  representeradt  genom  sina  eldsläcknings- 
redskap, såsom  ångsprutor,  handkraftsprutor,  slangkärror  m.  m. 

Aktiebolaget  de  Lavals  ångturbin  hade  en  mycket  god  ångturhinspruta 
om  5 hästkrafter. 

Mejeriaktiebolaget  Excelsior,  som  äfven  tillverkar  eldsläckningsredskap  i 
ganska  stor  skala,  hade  att  förevisa  hrand-  och  assuranssprutor,  kopplingar 
m.  m.  af  god  beskaffenhet. 

d.  W.  Billman,  som  hufvudsakligast  tillverkar  armatur  och  handredskap, 
hade  å en  vacker  montre  exponerat  alla  till  denna  bransch  hörande  smådelar 
och  diverse  brandredskap. 

J.  & C.  G.  Bolinders  mek.  verkstads  aktiebolag  med  sin  mångsidiga  till- 
verkning var  äfven  här  representeradt  genom  en  brandspruta,  kombinerad 
med  en  fotogenmotor.  Den  var  af  synnerligen  god  konstruktion  och  bör  ega 
stor  praktisk  betydelse  med  anledning  af  den  korta  tid,  som  åtgår  för  dess 
igångsättning. 


034 


Ö FR  IGA  MA  S K I N V TS  TÄ  L L NIN  G .4  R. 


Karl  Norells  slangkoppling  »Ideal»  utmärkte  sig  för  en  fin  anordning, 
likaså  hans  elektriska  säkerhetslampa,  hvilka  begge  vunno  allmänt  erkännande. 

S.  Henriksson  & C:os  sprutfabrik  och  niek.  verkstad  hade  en  omfattande 
och  god  utställning  af  diverse  brandredskap. 

Christiania  Brandvcesen  hade  en  utställning  af  brandmateriel,  kartor,  foto- 
grafier m.  m.,  visande,  att  man  äfven  i Kristiania  följt  med  utvecklingen  på 
detta  område. 

* * 


14.  Jernvägar  och  jernvägsmateriel. 

En  hvar  känner  de  stora  framsteg,  som  alltjemt  göra  sig  gällande  på 
detta  samfärdselns  förnämsta  fortskaffningsmedel;  utställningen  i Stockholm 
bar  vitne  om,  att  äfven  Skandinaviens  industri  å detta  område  ej  slum- 
rat, och  de  tillverkningar  af  lokomotiv  och  vagnar  samt  annan  jernvägs- 
materiel,  som  utsläppts  från  våra  större  och  mindre  etablissement,  afsedda  för 
dessa  ändamål,  voro  rikhaltiga  och  förtjenstfulla.  Firman  Ny  dg  v is  t & Holm , 
Trollhättan,  hade  utstält  tvenne  lokomotiv;  det  ena  var  det  första,  som  till- 
verkades vid  deras  nu  stora  vordna  verkstäder.  Det  bvgdes  år  1865,  men  är 
ännu  i fullt  tjenstbart  skick.  Det  andra  var  ett  snälltågslokomotiv  för  Malmö 
Kontinentalbanan,  med  en  beräknad  hastighet  af  90  kilometer  per  timme. 
A detta  voro  alla  moderna  anordningar  anbragta.  Det  togs  lilligt  i betrak- 
tande af  de  besökande,  och  var  det  glädjande  se  ett  sådant  arbete  utfördt  af 
en  svensk  verkstad.  Det  faller  af  sig  sjelft,  att  jemförelsen  emellan  de  tvenne 
maskinerna  var  af  synnerligt  stort  intresse. 

Ej  mindre  goda  lokomotiv  voro  utstälda  af  andra  firmor;  så  hade 
Motala  verkstads  nya  aktiebolag  ett  godslokomotiv,  som  vann  allmänt  er- 
kännande. Nya  aktiebolaget  Atlas  hade  utstält  ett  s.  k.  tanklokomotiv,  där 
vattenreservoaren  ligger  såsom  en  mantel  omkring  ångpannan. 

Ångdressiner  voro  utstälda  af  Wallberg  och  Lundvik,  Venersborg,  Gun- 
nar Tjerneld,  Karlstad,  och  Halts  bruk,  alla  af  goda  konstruktioner. 

Vidare  hade  Anders  Ericsson,  Liljeholmen,  en  synnerligt  präktig  utställ- 
ning af  lagerpackningar,  filtfabrikat  för  tekniska  behof,  smörjdynor  etc.  Anders 
Grundström , Lingbo,  rälsspikbrytare  och  John  Jansson,  Hagalund,  modeller  å 
automatisk  koppling  till  jernvägsvagnar. 

Norsk  utställare  var  Aktieselskabet  Den  norske  Filtfabrik  med  lager- 
förtätningsfilt  för  jernvägsvagnar. 

Danska  utställare  voro:  De  danske  Statsbaner,  som  hade  gjort  sig  stort 
besvär  och  underkastat  sig  stora  kostnader  genom  anordnande  af  en  stor 


0 FR  IG  A MA  S K IN  U T S T Ä L L N ING  .4  Ii. 


935 


kollektivutställning  omfattande:  modeller  till  fartyg,  ångfärjor  och  broar,  acku- 
mulatorer till  elektrisk  tågbelysning,  ritningar,  fotografier,  2:ne  bogievagnar, 
lokomotivpanna  samt  en  hel  del  andra  saker,  som  böra  till  Danmarks  jern- 
vägsväsen.  För  alla,  som  känna  till  utvecklingen  å detta  område,  var  ut- 
ställningen af  stort  värde.  Äfven  af  andra  besökande  var  den  Ulligt  upp- 
märksammad. 

* 


15.  Vagnfabrikation. 

Denna  utställning  log  i anspråk  ett  ganska  stort  utrymme,  men  man 
kan  med  skäl  säga,  att  detta  var  väl  användt,  emedan  föremålen  voro  ut- 
märkta, vitnande  om  smak  och  stor  yrkesskicklighet. 

Bland  utställare  må  omnämnas:  Aktiebolaget  Lauritzska  vagnfabriken, 
Örebro,  som  förevisade  kupé,  victoria,  phaeton  och  dogcart;  Adolf  Freyschuss 
& C:o,  Stockholm,  diverse  fina  åkdon;  C.  A.  Carlssons  söner , Stockholm,  likaså 
fina  åkdon;  vidare  Carl  W.  Svenzon,  Stockholm;  P.  N.  Kjellman,  Göteborg; 
P.  Olsson,  Emtervik,  och  C.  A.  L.  Tornens,  Skellefteå. 

Bland  dem,  som  exponerade  delar  tillhörande  vagnsfabrikationen,  må 
omnämnas:  F.  O.  Lindström,  Strengnäs,  för  synnerligt  goda  vagnsaxlar;  Söder- 
fors bruks  aktiebolag  hade  i samma  bransch  exponerat  i industrihallen. 

Norge  stod  i detta  afseende  i full  jembredd,  om  ej  öfver  Sverige,  i del 
att  P.  Norsengs  karrioler  väckte  allmän  beundran.  Dessa  åkdon  användas 
visserligen  ej  i stor  utsträckning  hos  oss  nu  för  tiden,  men  man  kunde  ej 
annat  än  beundra  fabrikatet.  Carl  Heffermehl,  Kristiania,  hade  en  samling 
synnerligt  smakfulla  åkdon,  likaså  Sörensens  Vognfabrik.  Polarslädar  voro  ul- 
stälda  af  Langesunds  Ski-  og  Trcevarefabrik.  Förträffliga  vagnsaxlar  af  0. 
Fagstad,  Li lleham mer . 

Danmark  var  i denna  afdelning  ej  mycket  representeradt,  dock  må  med 
förtjenst  omnämnas  F.  C.  Schulz  för  hans  fina  åkdon. 

* * 


16.  Sadelmakeriarbeten. 

För  att  seldon  skola  passa  till  finare  åkdon,  måste  de  vara  likstälda 
med  ekipaget,  livad  arbetets  utförande  och  elegans  beträffar.  Så  var  också 
förhållandet  med  de  utstälda  föremålen.  Ridsadlar  för  herrar  och  fruntimmer 
funnos  äfven  af  utmärkt  beskaffenhet.  Af  arbetsselar  funnos  äfven  förtjenst- 


273.  V AGNUTSTÄLLNINGEN  I MA  SKIN  HALI.  EN 


0 FR  I C,  .4  M .4  S K I S U TS  TÅ  L L N I N G ,4  R. 


937 


fulla  utställningar,  oaktadt  de  ej  kunde  jeniföras  i lyx  och  soliditet  med  de 
seldon,  hvarmed  man  mångenstädes  utomlands  pryder  arbetshästar.  Af  kof- 
fertar, resväskor  etc.  saknades  ej  heller  goda  fabrikat.  E.  Aug.  Skoglund  <('■ 
C:o  representerade  på  ell  värdigt  sätl  sitt  yrke  genom  utmärkta  linare  seldon, 
exponerade  å fyra  stycken  uppstoppade  hästar,  det  hela  förspändt  en  vagn, 
tillverkad  och  utstäld  af  Adolf  Freyschnss  A C:o.  Vidare  hade  Joh:s  Ohlsson , 
Mjölby,  en  synnerligt  förtjenstfull  utställning  af  linare  seldon.  P.  Pettersson, 
Nässjö,  hade  utsläll  goda  tömmar,  draglinor  etc.,  och  Carl  Klein,  Eskilstuna, 
selbägar,  lokor  m.  m.  Artilleriets  verkstäder,  Kongl.  Göta  ing eniör bataljon  och 
Kongl.  Svea  ingeniörbataljon  uppvisade  i arméns  utställningshyggnad,  livad 
som  i denna  väg  fordras  för  militärens  behof.  Sin  utställning,  tillhörande 
denna  grupp,  hade  Militär-ekiperingsbolaget  exponerad  i industrihallen,  tillsam- 
mans med  sina  öfriga  utställningsföremål. 

Norska  utställare  i denna  grupp  voro  placerade  i industrihallen  och 
representerades  på  ett  utmärkt  sätt  af  Johannes  Christiansen,  såsom  utställare 
af  koffertar,  resväskor  m.  m.;  vidare  genom  V.  Hallberg , genom  utskilda 
seldon,  samt  P.  G.  Löwenborg,  som  hade  ridsadlar;  alla  från  Kristiania. 

Carl  Brgnildsen,  Bergen,  hade  goda  arhetsselar. 

Danmark,  äfven  uti  industrihallen,  var  representerad!  genom  Brödrene 
F.  & L.  Dahlman,  Köpenhamn,  som  hade  en  i alla  afseenden  lofvärd  utställ- 
ning af  seltyg,  sadlar  samt  öfriga  artiklar,  hörande  till  deras  yrke. 

Velocipederna,  dessa  nutidens  populäraste  fortskalfningsmedel,  som 
begagnas  af  alla  klasser,  voro  naturligtvis  lifligt  eftersökta  och  beundrade, 
och  man  kan  med  allt  skäl  säga,  att  Skandinaviens  tillverkningar  väl  kunna 
jeniföras  med  den  utländska  marknadens,  såväl  hvad  konstruktionsdetaljer 
som  arbetets  prydlighet  och  utförandet  i sin  helhet  beträffar. 

Per  Froms  utställning  vann  ett  välförtjent  beröm ; likaså  Anton  Wiklunds 
velocipedfabriks  aktiebolags  många  och  fina  maskiner.  Båda  hade  omsorgsfulla 
och  dekorativa  montrer. 

Aktiebolaget  Palmcrantz  & C:os  nya  typ,  af  hvilken  patenten  flerestädes  i 
utlandet  blifvit  försålda  till  höga  pris,  torde  lika  litet  som  öfriga  välkända 
velocipeder  behöfva  beskrifvas,  emedan  alla  velocipedåkare  känna  den;  den 
rönte  ett  välförtjent  erkännande,  som  länder  uppfinnaren,  ingeniör  Birger 
Ljungström,  till  stor  heder. 

Svenska  aktiebolaget  Humber  & C:o,  som  är  nybildadt  här  i landet,  hade 
en  utställning  i egen  paviljong.  Bolaget  har  på  en  kort  tid  gjort  ganska  be- 
tydande framsteg. 

Husqvarna  vapenfabriks  aktiebolag  hade  i maskinhallen  en  mångfald  af 


938 


0 FR  IG  A M ASKI  N U T S T Ä LLNI N GAR. 


utstälda  velocipeder.  Vidare  utmärkte  sig  för  goda  tillverkningar  Gefle  velo- 
cipedfabriks aktiebolag  och  Hudiksvalls  velocipedfabrik. 

I industrihallen  hade  norska  utställare  velocipeder;  bland  dem  må 
nämnas  A.  C.  Olsen  från  Drammen. 

I maskinhallen  representerades  Danmark  på  ett  lysande  sätt  af  Aktie- 
selskabet  Kjöbenhavns  Cyclefabrik  samt  af  I.  Muller  från  samma  plats  genom 
utstälda  velocipedstativ  m.  m.,  hörande  till  gruppen. 

* * 

17.  Mistsirén. 

Af  Ludwigsbergs  verkstads  aktiebolag,  Stockholm,  var  utstäldt  ett  ma- 
skineri för  mistsirén,  afsedt  att  drifvas  med  komprimerad  luft,  bestående 
af  2 st.  10  hästkrafters  fotogenmotorer  och  2 st.  luftkompressorer,  som  medels 
rem  kunna  drifvas  af  fotogenmotorerna,  samt  2 st.  luftreservoarer,  som  sins 
emellan  kunna  förenas.  Från  dessa  sistnämnda  går  ett  rör  till  en  mindre 
reservoar,  på  hvilken  sjelfva  sirénen  med  tillhörande  trumpet  är  uppstäld, 
och  från  hvilken  luftrör  äro  uttagna  till  ett  urverk,  som  reglerar  ljudstötarnas 
antal  och  ljudtid.  Genom  en  automatiskt  verkande  regleringsventil  kunna 
kompressorerna  hållas  i gång  oberoende  af,  huruvida  sirénen  är  tillkopplad 
eller  ej.  Uti  de  båda  reservoarerna  komprimeras  luften  till  2r/2  atmosferers 
öfvertryck,  och  deras  storlek  är  så  beräknad,  att  i det  närmaste  konstant 
tryck  hålles  under  ljudtiden.  Fotogenmotorerna  äro  försedda  med  en  anord- 
ning, hvarigenom  de  kunna  sättas  i gång  med  den  i reservoarerna  befintliga 
komprimerade  luften.  Tre  ljudstötar,  hvardera  om  cirka  2 1/2  sek.  längd  och 
med  5 sek.  paus,  afgifvas  hvar  annan  minut.  Sirénen,  bestäld  af  Kongl.  lots- 
styrelsen,  är  uppsatt  vid  Vinga  fyr  i Göteborgs  skärgård.  Den  var  under 
utställningen  så  komplett,  att  den  kunde  hållas  i verksamhet. 

Sirénen  med  tillhörande  maskineri  belönades  med  utställningens  guld- 
medalj. 


LI. 


SKOGAR  OCH 

SKOGSFÖRBRUKANDE  INDUSTRIER. 

AF 

AXEL  N.  LUNDSTRÖM. 


De  industrier,  som  från  våra  barrskogar  hemta  råmaterialet  för  sina 
produkter,  hafva  under  Konung  Oscar  II:s  regeringstid  undergått  många  och 
genomgripande  förändringar.  Detta  har  visat  sig  icke  endast  i den  förökade 
produktion  och  konkurrens,  som  stigande  efterfrågan  alltid  plägar  medföra, 
utan  äfven  och  förnämligast  uti  förbättrade  arbetsmetoder  och  ett  fullständigare 
tillgodogörande  af  råmaterialet,  hvarförntom  llere  alldeles  nya  industrier  upp- 
stått, hvilka  på  förut  icke  anadt  sätt  vetat  att  tillgodogöra  sig  skogens  alster 
för  de  mest  olikartade  ändamål.  Huru  stor  dessa  industriers  betydelse  för 
hela  vårt  lands  ekonomi  därigenom  blifvit,  framgår  tydligast  däraf,  att 
värdet  af  deras  export  för  närvarande  öfverstiger  hälften  af  allt,  som  från 
Sverige  utföres. 

1 sammanhang  med  denna  industriernas  utveckling  har  äfven  våra 
skogars  betydelse  blifvit  under  del  senaste  årtiondet  mer  och  mer  insedd  och 
alla  hithörande  frågor,  såväl  de  forstliga  som  de  ekonomiska  och  sociala, 
stälda  under  en  allvarlig  diskussion.  Därigenom  har  dessa  industriers  ställ- 
ning i förhållande  till  landets  öfriga  näringar  blifvit  mera  förtydligad,  om 
också  mycket  ännu  återstår  all  i detta  afseende  bringa  lill  klarhet. 

Det  var  därför  naturligt,  att  vid  1897  års  Allmänna  konst-  och  industri- 
utställning i Stockholm  skogsskötsel  och  trävaruindustri  under  någon  form 
skulle  komma  att  representeras.  Landets  störste  skogsegare  — den  svenska 


SKOGAR  OCH  S K 0 G S FÖ  RB  RU  KAN  D E INDUSTRIER. 


940 

staten  sjelf  — anslog  också  nödiga  medel  till  en  utställning,  där  landets  skogar, 
särskildi  de  offentliga,  deras  omfattning  och  vård,  på  lämpligt  sätt  skulle 
kunna  åskådliggöras.  Genom  Kongl.  domänstyrelsens  försorg  blef  på  grund 
häraf  den  koilektivutställning  anordnad,  som  hade  till  särskild  uppgift  att 
genom  kartor,  statistiska  arbeten,  grafiska  tabeller  m.  m.  samt  genom 
exposition  af  virke  uteslutande  från  kulturskogar  belysa  skogstillståndet  och 
den  offentliga  skogsvården  i riket. 

Den  Svenska  sågverks-  och  tråvaruexportföreningen,  som  inom  sig  räknar 
de  förnämsta  representanterna  för  de  enskilda  skogsegarne  och  som  har  lill 
ändamål  att  tillgodose  och  främja  de  intressen,  som  beröra  vårt  lands  trävaru- 
handtering,  fäste  också  genast  sin  uppmärksamhet  vid  den  blifvande  utställ- 
ningen. Föreningen  insåg  mycket  väl,  att,  om  den  också  icke  kunde  bereda 
sig  några  direkta  fördelar  genom  deltagande  i 1<S97  års  utställning  då  ju 
trävaruindustriens  förnämsta  afsättning  sker  på  utlandet  — det  dock  låge  stor 
vigt  uppå,  att  ifrågavarande  industriers  betydelse  och  förhållande  till  andra 
näringar  vid  denna  utställning  blefve  på  lämpligt  sätl  åskådliggjorda. 

Då  den  svenska  trävaruindustrien  naturligtvis  i mycket  tagit  sin  pregel 
af  de  egendomliga  naturförhållanden,  som  utmärka  vårt  lands  barrskogar,  * 
måste  en  utställning,  som  skulle  någorlunda  fullständigt  belysa  denna  industris 
innebörd,  äfven  söka  att  i någon  mån  uppvisa  del  karaktäristiska  hos  den 
natur  och  de  naturalster,  från  hvilka  industrien  har  utgått  och  på  hvilka  den 
h vi  lar.  Dessa  naturförhållanden,  äfvensom  de  mångskiftande  arbeten  och 
omständigheter,  som  trävaruindustrien  inbegriper,  befunnos  emellertid  ega  den 
omfattning,  att  de  omöjligen  kunde  återgifvas  inom  den  trånga  ramen  af  en 
begränsad  expositionsplats  i naturlig  form,**  och  en  naken  utställning  af  hit- 
hörande industrialster  ansågs  för  den  stora  allmänheten  icke  ega  något  nämn- 
värd t intresse. 

Föreningens  styrelse  insåg  också  mycket  väl  de  svårigheter,  med  hvilka 
anordnandet  af  en  mångsidigare  utställning  var  förenadt,  men  trodde  dock, 
alt  de  hjelpmedel,  som  nutidens  industriutställningar  ega  i systematiskt  ordnade 
samlingar,  modeller,  fotografisk  reproduktion,  grafiska  framställningar,  mål- 
ningar m.  m.,  skulle  i någon  mån  fylla  de  brister,  som  blefve  en  följd  af  det 
begränsade  utrymmet.  Därför,  då  en  af  förf.  efter  anmodan  uppgjord  plan  lill 
skogsutställningen  med  såväl  industriel  som  biologisk  afdelning  våren  1896 
förelädes  föreningens  styrelse,  blef  denna  plan  också  genast  antagen,  och  in- 


Sasom  bekant  erhåller  den  svenska  trävaruindustrien  sitt  råmaterial  nästan  uteslutande 
från  naturskön. 

Det  var  verkligen  ifrågasatt  att  anordna  ett  arbetande  sågverk  i naturlig  storlek, 
men  frågan  måste  af  utrvmmesskäl  naturligtvis  falla. 


S KO  G AR  OCH  S K OGS  F Ö Ii  Ii  Rl  J K A N I)  li  INDUSTRI  E R . 


941 


bjudning  utfärdades  till  föreningens  medlemmar  att  teckna  bidrag  till  Såguerks- 
och  trävaruexport  föreningens  utställning  1897. 

Sedan  konsul  Frans  Kempe  och  förf.  genom  tryckta  instruktioner  för 
insamling  af  utställningsmaterial  och  muntliga  föredrag  under  sommaren  1896 
gjort  föreningens  medlemmar  närmare  förtrogna  med  den  föreslagna  utställ- 
ningens form  och  tendens,  fortgick  teckningen  med  det  lyckliga  resultat,  att 
utställningen  kunde  på  sammanträde  i Sundsvall  i Augusti  samma  år  definitivt 
beslutas,  och  uppdrog  föreningen  åt  sin  styrelse  att  anordna  den  sålunda  före- 
slagna utställningen.  Den  närmare  ledningen  af  utställningen  i dess  detaljer 
anförtroddes  åt  förf. 

Kongl.  domänstyrelsens  och  Sågverksföreningens  utställningar  utgjorde 
det  hufvudsakliga  af  livad  inom  afdelningen  för  skogsskötsel  och  trävaruindustri 
förefans  på  1897  års  utställning.  De  kompletterade  på  ett  naturligt  och  för- 
träffligt sätt  hvarandra,  ty  under  det  att  statens  utställning  företrädesvis  fram- 
visade skogskartor,  grafiska  tabeller  och  bearbetningar  af  ett  rikt  statistiskt 
material  samt  kulturskogarnas  produkter,  gaf  Sågverksföreningens  en  klar 
föreställning  om  naturskogarna  och  lagarna  för  deras  utveckling  samt  om  de 
skogsförbrukande  industriernas  arbeten  och  alster.  Dessa  båda  utställningar 
skola  därför  här  nedan  utförligare  behandlas. 

Kongl.  domänstyrelsens  kollektivutställning  omfattade  följande  af- 
delningar:  1)  skogskartor,  2)  grafiska  framställningar  af  barrträdens  utveck- 

ling i Norrland  och  Dalarna,  3)  statistiska  tabeller,  4)  skogsvetenskapliga  upp- 
satser och  afhandlingar,  5)  stammar  och  sågadt  virke  m.  m.  uteslutande  af 
kulturskog , 6)  skadegörelser  af  djur  och  svampar  å skogsträden  i Skåne,  7) 
trädgenomskärningar,  8)  Kongl.  skogsinstitutets  samlingar  af  plantor,  tvär- 
genomskärningar, missbildningar,  trädsjukdomar,  prof  på  markbetäckning, 
jordmånsprofiler  m.  m. 

Skogskartorna,  som  utgjorde  en  synnerligen  vacker  samling,  hade  till 
hufvudsaklig  uppgift  att  åskådliggöra  utbredningsområdena  för  större  grupper 
af  närbeslägtade  växtsamhällen,  t.  ex.  de  olika  typerna  af  kärr  och  mossar, 
samt  för  de  särskilda  trädslagen,  såsom  tall,  gran  och  björk.  Särskild  uppmärk- 
samhet förtjenade  tvenne  skogskartor  öfver  Norrbottens  län,  den  ena  utvisande 
växtsamhällenas  fördelning  och  den  andra  belägenheten  af  de  allmänna  och 
enskilda  skogarna.  Anmärkningsvärda  voro  vidare  kartorna  öfver  skogarnas 
utbredning  söder  om  Vermland,  Dalarna  och  Norrland,  sannnanstälda  efter 
uppgifter  meddelade  af  jägmästarne,  med  skilda  färgbeteckningar  utmärkande 
inegor,  barrblandskog,  annan  löfskog  än  bok,  bokskog,  ljungmarker  m.  m. 
De  af  ålder  skoglösa  ljungmarkerna  uppskattas  här  närmelsevis  till  500,000  hktr. 

De  statistiska  tabellerna  lemnade  en  öfversigt  öfver  skogarnas  ytvidd 

120 


inom  riket,  statsskogarnas  och  de  enskilda  skogarnas  areal  i procent  af  landets 
utmark  inom  de  särskilda  länen,  skogsväsendets  inkomster  och  utgifter  under 
perioden  1870  — 189(5  jemte  en  sammanfattande  återblick  öfver  skogsväsendets 
utveckling  under  Konung  Oscar  1 1 :s  regeringstid. 

De  stammar  och  det  sågade  virke,  som  här  voro  utstälda,  härstammade, 
såsom  nyss  nämndes,  uteslutande  från  kulturskog.  Sålunda  fans  från  Ombergs 
revir  (genom  jägmästaren  C.  M.  Sjögren)  sågadt  virke  af  lärkträd,  tall  och  gran, 
silfvergran,  ek,  bok  och  Weymouthstall;  från  Hallands  revir  (genom  jägmästa- 
ren C.  A.  Hollgren)  stamdelar  af  lärkträd,  tall,  gran  och  bergtall  jemte  tall- 
plantor och  fotografier  af  skogsbestånd;  från  Blekinge — Åhus  revir  (genom 
jägmästaren  Fr.  Ehnbom)  stamdelar  af  gran  jemte  fotografier  af  skogsodlade 
flygsandsfält;  från  Svältornas  revir  (genom  jägmästaren  E.  Barthelson)  stam- 
delar af  tall,  gran  och  lärkträd  jemte  fotografier  af  skogsplanteringar;  från 
Eksjö  revir  (genom  jägmästaren  .1.  E.  Kinmanj  stammar  af  tall,  gran,  ek  och 
lärkträd  samt  sågadt  virke  af  de  två  sistnämnda  trädslagen  jemte  fotografier  af 
vederbörande  bestånd ; från  Engelholms  revir  (genom  jägmästaren  W.  Bror- 
ström) stamdelar  af  tall  och  gran  jemte  fotografier  af  skogsplanteringarna; 
från  Ölands  revir  (genom  jägmästaren  C.  G.  Fridman)  stamdelar  af  tall,  gran, 
Weymouthstall  och  silfvergran  jemte  sågadt  virke;  från  Kinne  revir  (genom 
jägmästaren  J.  Andersson)  sågadt  virke  af  tall  m.  m. 

De  å skogsträden  i Skåne  mera  allmänt  förekommande  skadegörelserna 
af  djur  och  svampar  voro  representerade  genom  en  ganska  rik  samling,  som 
var  utstäld  af  jägmästaren  fil.  kand.  A.  Wahlgren.  Den  del  af  dessa  sam- 
lingar, som  fans  i signerade  glasburkar  å montre  i Kongl.  domänstyrelsens 
paviljong,  var  egentligen  afsedd  för  sågverksföreningens  utställning,  men  hade 
af  misstag  blifvit  här  uppstäld. 

Af  trädgenomskärningarna  må  särskildt  omnämnas  de  från  Galhammars 
kronopark  i Jämtlands  län  af  jägmästaren  A.  Maass  utstälda,  hvilka  visade 
växtligheten  hos  undertryckta,  sedan  20  å 40  år  fristälda  stammar  af  tall  och  gran. 

Af  Kongl.  skogsinstitutets  utställning  märka  vi  jordmånsprofiler  från 
svenska  skogstyper,  kartor  öfver  fördelningen  af  växtsamhällena  i skogs- 
bygder nedanför  marina  gränsen  m.  m.  Därjemte  fans  här  en  ganska  rik 
samling  skadegörelser  å tall  och  gran  af  däggdjur,  foglar,  insekter,  insekts- 
larver och  svampar  samt  plantor  af  olika  åldrar,  kotte-  och  fröprof,  miss- 
bildningar, samman växningar  samt  de  i barrskogarnas  markbetäckning  in- 
gående vigtigaste  lafvarna  och  mossorna. 

Sågverks-  och  trävaruexportföreningens  stora  paviljong  (pl.  274) 
var  afsedd  för  utställning  af  sådana  föremål,  som  belysa  våra  naturliga  barr- 
skogars utmärkande  egenskaper  och  de  skogförbrukande  industriernas  nu- 


PL.  274.  SÅGVERKS-  OCH  TRÄVARUEXPORTFÖRENINGENS  STORA  PAVILJONG. 


944 


SKOGAR  OCH  S K 0 G S FÖ  R Ii  R V K AN  1)  E INDUSTRI  KR. 


varande  ståndpunkt.  Ritningen  till  byggnaden  var  utförd  af  arkitekten  F.  Bo- 
berg och  fondmålningen  i stora  rummet  (pl.  275)  förestälde  ett  norrländskt 
skogslandskap  med  timmerflottning,  skiljebom  m.  m.,  skisserad  af  artisten  J. 
Tirén  och  utförd  å Carl  Gråbo ws  atelier. 

Af  Sågverksföreningens  egna  utställningsföremål  må  därjemte  följande 
framhållas.  Den  sluttande  marken  i paviljongens  stora  rum  lemnade  en 
öfversigt  öfver  tallskogarnas,  barrblandskogarnas,  granskogarnas  och  de  för- 
sumpade  skogarnas  naturliga  markbetäckning,  anordnad  i utvecklingshistorisk 
följd  af  förf.  och  docenten  R.  Sernander.  Intill  hvar  och  en  af  dessa  mark- 
betäckningar voro  uppstälda  tall-  och  granstammar,  visande  dessa  trädslags 
form  och  växtlighet  å de  ifrågavarande  markerna.  Ofvan  ingången  till  stora 
rummet  funnos  färglagda,  synnerligen  instruktiva  tallor,  framställande  skogs- 
markens och  odlingsjordens  utbredningsförhållanden  i norra  Sverige,  hvilka 
under  ledning  af  prof.  A.  G.  Högbom  blifvit  utförda  af  C.  F.  Sundling. 

Det  stora  åttkantiga  rummet  till  höger  om  ingången  upptogs  nästan 
helt  och  hållet  af  en  modell  till  ett  norrländskt  sågverk  och  lastageplats  (pl. 
276),  ideel  framställning  af  ingeniören  A.  Tenow,  utförd  i Y67-dels  storlek 
af  arbetare  vid  Sandviks  sågverk  (Umeå  distrikt)  under  ledning  af  bygg- 
mästaren G.  Nordell.  Väggarna  i samma  rum  visade  prof  på  försågade  va- 
ror från  de  olika  distrikten  i norra  Sverige.  Där  fans  äfven  uppsatt  en  större 
grafisk  öfversigt  öfver  fritt  ombord  pris  vid  europeisk  skeppning  för  ett  repre- 
sentativt sågverk  i Sundsvalls  distrikt,  utarbetad  af  disponenten  Nils  Velin. 

Sågverksföreningen  hade  för  öfrigt  bekostat  och  utstält  ett  större 
elegant  exsiccatverk  öfver  barrskogarnas  mossor  och  lafvar,  ordnade  och  efter 
växtplatsen  sammanstälda  i sex  fasciklar  af  direktör  Rob.  Tolf  i Jönköping, 
samt  2 kartonger  innehållande  skadeinsekter  å tall  och  gran,  ordnade  och 
bestämda  af  statsentomologen  S.  Lampa,  hvarjemte  föreningen  låtit  genom 
prefekten  för  Upsala  botaniska  museum  utföra  tallor  med  afbildningar  af 
mera  märkvärdiga  sammanvuxna  barrträd. 

Slutligen  hade  Sågverksföreningen,  för  att  lemna  ett  bestående  minne 
af  sin  utställning,  uppdragit  åt  förf.  att  öfver  densamma  utgifva  en  rikt 
illustrerad  katalog,  som,  under  titel  Från  svenska  barrskogar,1)  omedelbart  efter 
utställningens  öppnande  blef  tillgänglig  för  allmänheten. 

*)  Till  detta  arbete  hänvisa  vi  dem,  som  vilja  taga  närmare  kännedom  om  Sågverks- 
och  trävaruexportföreningens  utställning.  Förutom  närmare  ett  hundratal  väl  utförda  illustra- 
tioner, innehåller  katalogen  följande  uppsatser:  1.  Öfversigt  af  den  svenska  trävaruindustriens 
utveckling  af  Gustaf  Peters.  2.  Om  den  geografiska  fördelningen  af  skogsmark  och  odlingsland 
i norra  Sverige  af  prof.  A.  G.  Högbom.  3.  Om  träaffallets  tillgodogörande  på  kemisk  väg  genom 
s.  k.  torr  destillation  af  Gust.  von  Heidenstam.  4.  De  svenska  barrskogarnas  vigtigaste  mossor 
och  lafvar  af  Rob.  Tolf.  5.  Öfversigt  öfver  våra  vigtigaste  barrskogsformer  och  deras  inbördes 
samband  af  Axel  N.  Lundström,  (i.  Om  vegetabiliskt  silke  af  R.  W.  Strehlenert  m.  m. 


PL.  275.  FONDMÅLNINGEN  I SÅGVERKS-  OCH  TRÄVARUEXPORTFÖRENINGENS  PAVILJONG, 


SKO  G Alt  OCH  SKOGS  FÖRBRUK  AX  DE  INDUSTRIER. 


946 


De  firmor,  som  till  denna  utställning  hade  tecknat  bidrag,  voro  följande: 

Hernösands  cingsågs  aktiebolag . 


Ljusne — Voxna  aktiebolag. 

James  Dickson  & C:o. 

Aktiebolaget  Strömman  & Larsson. 
Skönviks  aktiebolag. 

Hudiksvalls  trävaru-aktiebolag. 
Oslättfors  bruksegare. 

Marma  sågverks  aktiebolag. 

J.  Röst. 

Ankarsviks  ångsåg  s-aktiebolag . 
Säfveåns  aktiebolag . 

Korsnäs  sågverks  aktiebolag . 

Hofors  aktiebolag . 

Kopparbergs  & Hofors  aktiebolag . 
Sandvikens  jernverks  aktiebolag . 
Örby  hus  ångsåg. 

Dalelfvens  sågverks  aktiebolag. 

P.  O.  Elf. 

Asbacka  trävaru-aktiebolag. 

Essviks  aktiebolag. 

Sunds  aktiebolag. 

Fagerviks  trävaru-aktiebolag . 
Trävaru-aktiebolag  et  Carlsvi/c. 

J.  E.  Francke. 

C.  A.  Hedqvist. 

Munksunds  sågverks  aktiebolag . 
Skuthamns  aktiebolag . 

Sandviks  ångsågs  aktiebolag . 
Nordmalings  ångsågs  aktiebolag. 
Runns  ångsågs  aktiebolag . 

P.  Wikström  j:or. 

Carl  Palmgren  j:or. 

Gabriel  Schöning . 

Gideå  <('■  Husums  aktiebolag . 
Bergvik  Ala  nya  aktiebolag . 

Kr  a m fo  rs  aktiebolag . 

Const.  Falck. 

Rj örknäs  aktiebolag . 

Rossö  intressenter . 

Vifstavarfs  aktiebolag . 

Gr  aning  everkens  aktiebolag . 
Sandvikens  sågverks  aktiebolag . 

bidragen 
de  olika 
serna 
bolaget 
berg, 

C.  T. 

Laurell, 


Strömnäs  aktiebolag . 

Mäja  aktiebolag. 

Välja  aktiebolag . 

Stocka  sågverks  intressenter. 

Tunadals  aktiebolag. 

Bark  K Warburgs  förnyade  aktiebolag. 
M o ns  trävaru-aktiebola g . 

Ströms  trävaru-aktiebolag . 

P.  Henrik  Norberg. 

Brunne  aktiebolag . 

Sp r äng svikens  aktiebolag . 

A.  P.  Hedbergs  aktiebolag. 

Johannedals  trävaru-aktiebolag . 

Obbola  ångsågs  aktiebolag . 

Mo  & Domsjö  aktiebolag. 

Utviks  aktiebolag. 

G.  P.  Braathen. 

J.  A.  Enhörnings  trävaru-aktiebolag . 
Aktiebolaget  Ig  gesunds  bruk. 

Svanö  aktiebolag . 

Ad.  F.  Hillman. 

Frånö  nya  aktiebolag . 

Trävar  ubol  a g et  Svartvik. 

Johannesviks  aktiebolag . 

01  e Gjörud. 

Jakob  Versteegh. 

Forss  aktiebolag . 

Jerfeds  ångsågs  aktiebolag . 

C.  A . Fahlgren. 

Sandö  sågverks  aktiebolag . 

Dals  ångsågs  aktiebolag . 

Töre  aktiebolag . 

Olof  Wijk  & C: o. 

Th.  Olrog. 

A.  Markstedt  & Söner. 

Hörneå  aktiebolag . 

Söderfors  bruks  aktiebolag. 

Salsåkers  ångsågs  aktiebolag. 
Kungsgården-Mariebergs  aktiebolag . 


Många  af  ofvanstående  firmor  hade  förutom  de  tecknade  penning- 
insändt  en  mängd  utställningsföremål,  hvilka  fylde  icke  allenast 
rummen  af  paviljongen,  utan  äfven  upptogo  de  närmaste  plat- 
omkring  byggnaden.  Bland  dessa  utställare  må  här  nämnas:  aktie- 
Iggesunds  bruk  genom  Arvid  Lindman,  baroniet  Adelsvärd  Atvida- 
Enhörnings  trävaruaktiebolag,  föreningen  för  skogsvård  i Norrland  genom 
Hasselblad  och  T.  Örtenblad,  Graningeverkens  aktiebolag  genom  Edv. 
Hörneä  aktiebolag,  Ilörnefors,  Umeå,  Frans  Kempe  och  Mo  Domsjö 


SK  O G A 11  OCH  SKOGS  FÖRBRUKANDE  INDUSTRIER. 


1)47 


aktiebolag  genom  Axel  N.  Lundström  och  jägmästaren  P.  Forsberg,  Setli 
Kempe,  Kramfors  aktiebolag  genom  Paul  Burchardt,  Skönviks  aktiebolag 
genom  Wilh.  Biinsow,  Söderfors  bruks  aktiebolag  genom  jägmästaren  E. 
Normelli,  Ströms  bruks  aktiebolag,  Umeå  tjärexportaktiebolag,  Anders  Aström 
i norra  Degerfors  m.  11. 

För  alt  gifva  en  föreställning  om  de  af  dessa  utställare  insända  ut- 
ställningsföremålens  art  och  beskaffenhet  må  här  först  meddelas  den  Instruk- 
tion nid  insamling  af  material  för  sågverks-  och  trävarnexportföreningens  skogs- 
biologiska  utställning  i Stockholm  1897,  som  uppsattes  af  konsul  Frans  Kempe 
och  förf.  och  redan  året  före  utställningen  delgafs  vederbörande  medlemmar  af 
föreningen. 


1.  ALLMÄNNA  BESTÄMMELSER. 

1.  Alla  föremål,  som  för  denna  utställning  insamlas,  skola  vara  försedda  med 
noggranna  uppgifter  om  växtstället  ock  tiden  för  insamlingen,  skogsmarkens  allmänna 
beskaffenhet  samt  insamlarens  namn  ock  adress. 

2.  Skogsmarkens  allmänna  beskaffenhet  angifves  antingen  genom  anteckning 
om  eller  prof  på  jordmånens  beskaffenhet  och  markbetäckningens  växter.  Jordprofven 
insamlas  bäst  i mindre  linnepåsar,  växterna  inläggas  på  vanligt  sätt  mellan  papper. 
Vid  anteckning  om  markbetäckning  bör  angifvas,  om  renlaf,  husmossa,  björnmossa, 
hvitmossa  eller  gräs  och  örter  äro  öfvervägande. 

3.  Anteckningen  om  jordmånens  beskaffenhet  bör  angifva,  om  marken  är  torr, 
fuktig  eller  försumpad,  myllrik  eller  myllfattig,  kalkhaltig,  stenbunden,  bildad  af 
sand,  grus,  lera  eller  dylikt.  Om  möjligt  bör  insamlingsplatsens  höjd  öfver  hafvet 
angifvas. 

4.  Särskild  t bör  antecknas,  om  tydliga  märken  angifva,  att  eld  för  längre 
eller  kortare  tid  sedan  öfvergått  skogsmarken. 

5.  Alla  insända  trädstammar  få  vara  afkvistade,  såvida  icke  annorlunda  här 
nedan  angifves,  med  kvarsittande  bark,  så  att  det  naturliga  utseendet  så  mycket  som 
möjligt  bibehålies.  Stammarnas  längd  bör  i allmänhet  icke  öfverstiga  70  fot,  hvarvid 
mindre  dimensioner  sålunda  uttagas  i hela  sin  längd  och  gröfre  till  den  storlek,  trans- 
porten medgifver,  dock  ej  under  18 — 20  fot. 

6.  Tvärgenomskärningarna  böra  tagas  så  tunna  som  möjligt  (de  större  om- 
kring 3 centimeter),  dock  så  att  de  ega  för  transporten  nödig  hållfasthet.  De  böra 
släthyflas,  så  att  de  tydligt  visa  årsringarnas  anordning. 

7.  Alla  föremål  böra  vara  omsorgsfullt  numrerade  eller  märkta,  så  att  någon 
förvexling  icke  kan  uppstå. 


2.  SÄRSKILDA  BESTÄMMELSER. 

Trävaru-  och  exportföreningens  utställning  omfattar  två  afdelningar:  den  bio- 
logiska och  den  industriela,  af  h vilka  den  förra  skall  söka  åskådliggöra  barrträdens 
vexlande  former,  växtkraft,  parasiter,  sjukdomar  m.  m.  samt  våra  barrskogars  natur- 
liga egendomligheter,  och  den  senare  de  industrialster,  till  hvilka  våra  barrträd  lemna 
råmaterialet,  samt  de  maskiner  och  redskap,  med  hvilka  de  framställas. 


MODELL  TILL  ETT  NORRLÄNDSKT  SÅGVERK  OCH  LASTAGEPLATS. 


1-21 


URSPRUNGLIG  ÄLDRE  TALLSKOG  MED  FULLSTÄNDIG  UPPKVISTNING. 


950 


SKOGAR  OCH  S KO  G S FÖ  RB  RU  KAN  D E INDUSTRIER. 


A.  Biologiska  afdelningen. 


a.  Tall. 


1 . Stammar  af  vanlig  nordisk  tall  från 


tallmoar. 

björkblandskog  (jemte 
yngre  b j örkstammar) . 
b ar  rblandskog . 
försumpad  mark  (myr). 


äldre  och 


5.  » » fjelltraktens  koniska  typ. 

6.  » » den  låga  skärgårdstypen. 

7.  » » den  sydsvenska  och  odlade  typen. 

8.  Tvärgenomskärningar  af  alla  ofvanstående  stammar,  hvadan  sålunda  hvarje 
stam  skall  vara  försedd  med  sin  tvärgenomskärning  (se  Allmänna  bestämmelserna  mom.  6). 

9.  Delar  af  brandskadade  stammar,  för  att  visa  äldre  och  yngre  lyrbildningar. 

10.  Stammar,  genomsågade  på  längden  i två  olika  delar  för  att  visa  tjock- 
lekstillväxtens  olikheter  på  olika  höjd,,  d.  v.  s.  att  de  senare  årsringarnas  mäktighet 
tilltaga  uppåt.  Härtill  väljas  stammar  med  obetydlig  afsmalning;  barken  skyddas 
omsorgsfullt,  så  att  olikheten  mellan  den  öfre  gulbruna  och  den  nedre  gråaktiga  tyd- 
ligt framträder. 

11.  Ett  större  antal  tvärgenomskärningar  af  stammar,  som  uppstått  ur  under- 
tryckta träd,  men  hvilkas  växtlighet  genom  friställning  (blädning)  eller  markens  torr- 
läggning väsentligen  ökats,  alltså  sådana  stammar,  hvilkas  genomskärning  vid  rot- 
ändan visar  mycket  små  årsringar,  efterföljda  af  mycket  större  sådana.  En  eller 
annan  hel  stock  af  dylika  träd  bör  medsändas. 

12.  Tvär-  och  längdgenomskärningar  (okantade  bräder  med  bark)  af  sjuka 
(rötskadade)  träd. 

13.  Ett  större  antal  tvärgenomskärningar  af  stammar  af  alla  åldrar  från 
olika  skogsmarker  med  iakttagande  af  Allmänna  bestämmelserna  mom.  1,  2,  3, 


4 och  6. 

14.  Delar  af  träd,  för  att  visa  barklager  af  vexlande  storlek. 

15.  Missbildade  och  sammanvuxna  stammar  och  stamdelar. 

16.  Längdgenomskärning  af  stammar,  uppsågade  i entums  eller  tunnare  brä- 
der med  bark,  för  att  visa  uppkvistningens  olikheter  hos  olika  träd  (frötall  och 
kvistren  tall).  Dessa  bräder  måste  jemte  bakarna  sedermera  sammanbindas  med  jern- 
tråd,  så  att  stockens  ursprungliga  form  och  utseende  kunna  återgifvas. 

17.  Barkade  stockar,  uppsågade  såsom  föregående  för  att  visa  blåvedsbild- 
ning  efter  flottning. 

18.  Tallrötter,  de  längsta  möjliga. 

19.  Mindre  träd  med  kvistar,  barr  och  hela  rötter. 

20.  Plantor  af  olika  åldrar,  sjelfsådda  och  odlade. 

21.  Kotteformer  från  olika  trakter. 

22.  Frön  med  fullständiga  uppgifter  om  moderväxten  i enlighet  med  All- 
männa bestämmelserna  mom.  1 — 4. 


b.  (Iran. 


23. 

24. 

25. 

26. 


Stammar  af  växtlig  gran  från  södra  och  mellersta  Norrlands  kustområde. 

myllrik  mark  i inre  landet, 
björkblandskog  (jemte  äldre  och  yngre 
b j örkstam  mar) . 

oväxtlig  » barrblandskog  på  tallmark. 

» half-  och  helförsumpade  marker  (sidlända 

marker  och  ren  myr). 


SKOGSARBETEN:  TIMMERFÄLLNING  I NORRBOTTEN. 


PL.  279.  TIMMERKOJA  I SKOGEN. 


SKOGAR  OCH  SKOG  S F Ö R R R l’  K AND  E INDUSTRIER. 


953 

28.  Tvärgenomskärningar  af  ofvanstående  enligt  bestämmelserna  för  tal- 
len n:r  8. 

29.  Knöliga  granar  från  Jemtlands  fäbodvallar.  Stammarnas  nedre  del. 

30.  Den  koniska  fjelltypen. 

31 — 36.  Granstammar  i likhet  med  bestämmelserna  för  tallen  10 — 15. 

37.  Stammar,  uppsågade  i enlighet  med  bestämmelserna  om  tallen  n:r  16 
a)  fråu  typiska  bestånd  i södra  Norrland,  b)  från  dito  i Norr-  och  Vesterbotten. 

38  — 43.  I öfverensstämmelse  med  föreskrifterna  om  tallen  18  — 22. 

c.  44.  Försågad  björk. 

(1.  Barrträdens  sjukdomar. 

Tallens  ocb  granens  sjukdomar  på  rot,  stam,  blad  och  kottar.  Stamdelar  eller 
rötter  med  kvarsittande  tjuka,  1 meter  långa.  (Emballeras  så,  att  icke  tjukan 
lossnar). 

Af  renar,  getter,  ekorrar,  sorkar,  insekter  m.  m.  skadade  stammar  eller 
växtdelar. 

B.  Industriela  afdelningen. 

Fotografier  af  samtliga  arbeten  i skogarna,  såsom:  skogsräkningar,  taxe- 
ringar, stämplingar,  timmerfällningar,  apteringar,  utdrifningar,  tumningar  och 
utvältning. 

Fotografier  af  flottning  i olika  former  samt  floltledsbyggnader,  sorte- 
ringsbommar, bogseringar  m.  m. 

Fotografier  af  sågverk  — såväl  totalbilder  som  interiörer  i historisk 
följd  — , brädgårdar  ocb  rälbanor,  justeringar  och  justeringsverk,  lastningar 
(i  pråmar  och  fartyg),  lastageplatser  och  hamnbyggnader. 

Fotografier  af  liyflerier  med  magasin,  trämassefabriker,  tjärdalar,  kol- 
milor  m.  m. 

Fotografier  af  arbetarebostäder  ocb  skolor  samt  anläggningar  i 
sin  helhet. 

Fotografier  af  arbetskårer. 

De  fotografier,  som  insändas,  böra  icke  uppfästas  på  kartong,  utan 
upprullas,  för  vinnande  af  större  likformighet  vid  utställningen. 

Alla  dessa  fotografier  skola  tagas,  då  hel  arbetspersonal  är  närvarande, 
sä  att  de  gifva  en  sann  och  klar  bild  af  industriens  omfång  och  dess  bety- 
delse för  vårt  folk  och  vårt  land.1 


1 En  annan  fullständigare  plan  för  den  industriela  afdelningen  var  dessutom  genom  sär- 
skildt  cirkulär  meddelad. 


PL.  280.  FLOTTNING  GENOM  RÄNNA. 


SKOGAR  OCH  SKOGSFÖRBRUKANDE  INDUSTRIER. 


955 


Det  nit  och  det  intresse,  hvarmed  utställarne  sökte  uppfylla  instruk- 
tionens alla  önskningsmål,  voro  höjda  öfver  allt  beröm,  och  de  insända  utställ- 
ningsföremålen  representerade  verkligen  en  synnerligen  rikhaltig  samling  af 
alla  möjliga  skogsprodukter.  Så  funnos  öfver  fyra  hundra  profstammar  af  tall, 
gran  och  björk  från  olika  skogstvper  och  skogsmarker,  insamlade  från  skilda  delar 
af  vårt  land  norr  om  Dalelfven.  Alla  stammarna  voro  åtföljda  af  genomskär- 
ningar och  noggranna  uppgifter  om  växtstället,  jordmånens  och  markbe- 
täckningens allmänna  beskaffenhet  samt  visade  på  cll  klart  och  tydligt  sätt, 
att  barrträdens  tillväxt  och  föryngring  inom  det  egentliga  skogsområdet  i 
främsta  rummet  är  beroende  af  markbetäckningens  beskaffenhet.  1 samma 
mån  som  mosstäcket  förtjockades  och  försumpningsväxter  (hvit-  och  björn- 
mossa) utbredde  sig  på  marken,  i samma  grad  visade  sig  tillväxten  vara 
hämmad  och  föryngringen  försvårad.  De  vackraste  stamformerna  (kvistrena 
och  pelarfonniga  stammar)  härstammade  från  olikåldriga  bestånd,  där  de 
äldre  trädens  beskuggning  hindrat  en  stark  utbildning  af  de  yngre  trädens 
nedre  grenar  och  drifvit  hufvudstammen  i höjden,  eller  från  brandfält,  där 
barrträden,  företrädesvis  tall,  fått  uppväxa  under  beskuggning  af  björk.  Huf- 
vudsyftet  med  Sågverksföreningens  skog  sbiologiska  utställning  var  också  att  upp- 
visa, att  en  rationel  skogsvård  har  att  taga  hänsyn  just  till  dessa  tvä  faktorer: 
markbetäckningens  beskaffenhet  och  den  olikåldriga  beståndsformens  inflytande 
pä  trädformen. 

Tyvärr  tillät  icke  utrymmet  en  exposition  af  dessa  stammar  hvar  och 
en  för  sig  — såsom  först  ämnadt  var  — på  sluttningen  närmast  bakom  pa- 
viljongen, enär  denna  plats  blef  upptagen  af  andra  utställningar,  utan  de 
måste  sammanhopas  i större  eller  mindre  högar  närmast  intill  byggnadens 
väggar.  Ett  lämpligt  urval  af  alla  stamtyperna  var  emellertid  jemte  åtföljande 
tvärgenomskärningar  uppstäldt  i stora  rummet  såsom  sidopelare  invid  de 
markbetäckningar,  som  karaktäriserat  deras  växtplatser. 

Synnerligen  rikhaltig  var  äfven  samlingen  af  tvärgenomskärningar  af 
tall  och  gran,  uppgående  till  öfver  1,000  stycken.  Utom  de  600,  som  åtföljde 
ofvannämnda  trädstammar,  förekomino  äfven  flere  speciela  serier.  Af  dessa 
må  omnämnas:  en  samling  genomskärningar  med  därtill  hörande  text,  ta- 
beller samt  interiörer  från  Söderfors  bruks  aktiebolags  skogar  af  jägmästaren 
Emil  Normelli;  en  serie  visande  granstammars  uppkomst  ur  undertryckta 
småträd  efter  friställning,  genomskärningar  vid  roten,  5,  10  och  15  meter  från 
marken  af  barrträd  från  olika  växtplatser,  genomskärningar  af  missbildade, 
brand-  och  rötskadade  stammar,  flere  serier  träd-  och  plankgenomskärningar 
visande  ökad  tillväxt  efter  friställning  och  utdikning,  tvärgenomskärningar 
visande  olika  trädrötors  successiva  utbredning  i stammen,  blekningens  olika 


PL.  281.  INTERIÖR  AF  STÖRRE  SÅGVERK. 


SKOG  Ali  OCH  SKOG  S FÖ  Ii  Bli  C KAM)  E INDUSTRIER. 


1)57 


inverkan  på  tall  och  gran,  brandskadors  inflytande  oeh  öfvervallning,  törskate- 
bildning,  serier  visande  barklagrets  olika  tjocklek  bos  samma  och  bos  skilda 
träd,  m.  m.,  m.  m. 

Mångfaldiga  voro  älven  de  prof  på  naturens  nyckfulla  alstringsförmåga, 
som  genom  missbildade  stam-  ocb  rotdelar  visades.  Vi  vilja  här  endast 
nämna:  tallstammar  uppkomna  ur  grenar  af  kullfallna  träd,  sammanvuxna 
stammar  ocb  rötter,  prof  på  klufna  träd,  uppkomna  dels  genom  samman- 
växning  af  skilda  träd,  dels  genom  förgrening,  granplantor  med  birötter  ut- 
skjutande från  stammen,  uppefter  hvilken  bvitmossan  tufformigt  höjt  sig, 
s.  k.  vrilbildningar,  vridna  och  tillplattade  stammar,  knöliga  fjellgranar,  in- 
sektskadad  ved,  afbetade  granar,  talrika  prof  på  s.  k.  bajonettbildning  bos 
gran,  m.  m.,  m.  m. 

Kottar  af  gran  och  tall  funnos  äfven  i en  mängd  former  såväl  af  de 
sydsvenska  som  de  nordsvenska  varieteterna,  hvarjemte  friherre  G.  v.  Paykull, 
Knifsta,  Valloxsäby,  här  utstält  en  samling  tall-  och  granfrö. 

Stor  uppmärksamhet  väckte  i synnerhet  en  på  väggen  ofvan  fond- 
taflan  uppfäst,  i det  närmaste  hel  upptagen,  rikt  förgrenad  rot  af  en  110- 
årig  tall.  De  gröfsta  af  de  till  en  längd  af  18  meter  upptagna  rotgrenarna 
hade  ytterst,  där  de  voro  afhuggna,  en  tjocklek  af  omkring  8 millimeter,  hvaraf 
framgår,  att  utbredningen  af  våra  barrträds  underjordiska  delar  är  synner- 
ligen omfattande.  Det  mödosamma  arbetet  med  upptagandet  af  denna  rot 
var  utfördt  under  ledning  af  jägmästaren  Per  Forsberg,  hvilken  äfven  i många 
andra  afseenden  inlagt  synnerligen  stora  förtjenster  om  denna  utställning, 
såväl  genom  insamlandet  af  material  lill  densamma  som  genom  biträde  vid 
dess  slutliga  iordningställande.  Genom  hans,  menskligt  att  döma,  för  tidiga 
bortgång  — han  dog  1899  — förlorade  den  svenska  skogsbiologien  en  af 
sina  mest  intresserade  vänner,  som  på  ett  lyckligt  sätt  förenade  en  rik  natur- 
kännedom med  ett  anspråkslöst  väsen. 

Äfven  andra  skogsförbrukande  industrier,  nämligen  de,  som  tillgodogöra 
sig  träaffallet  på  kemisk  väg  genom  s.  k.  torrdestillation,  samt  kolningen, 
tjärbränningen,  beredningen  af  vegetabiliskt  silke  m.  m.,  funnos  i sågverks- 
föreningens  paviljong  representerade.  Sä  hade  Skönviks  aktiebolag  genom 
ingeniör  Gust.  von  Heidenstam  i en  vacker  montre  utstält  en  mängd  råämnen 
och  fabrikat,  erhållna  vid  torrdestillation  af  träaffall.  Umeå  tjärexportaktie- 
bolag  exponerade  en  större  modell  till  tjärdal  med  montre  och  tjärtunnor, 
och  grossh.  Seth  Kempe  en  mindre  sådan  jemte  tjärved  från  Norrbotten: 
ingeniör  C.  E.  Bandelin  hade  utstält  trämasserör  för  vattengas-  ocb  allopps- 
ledningar  och  aktiebolaget  Iggesunds  bruk  vackra  modeller  af  en  nykonstrue- 


958 


SKOG  ÅR  O C H S K OGS  F 0 RBRU  K A N 1)  E I K 1)  U STRI E R . 


rad  kolugn;  af  Österby  liggmila,  Östgöta  mila,  Vermlands  mila,  Ribbmila, 
olika  sorters  träkol  m.  m. 

Mycken  uppmärksamhet  väckte  en  rik  och  elegant  profsamling  af 
vegetabiliskt  silke  och  sidenväfnader,  fabricerade  af  trämassa,  jemte  fotografier 
af  tillhörande  maskiner  enligt  system  af  d:r  Alfred  Nobel  och  ingeniören  R. 
W.  Streblenert,  utstäld  af  den  sistnämnde. 

Patenterade  trävarustaplingsapparater  jemte  fotografier  voro  utstälda  af 
A.  Stendahl,  Ala,  Ljusne,  och  skogsförvaltaren  Joh.  Karsberg,  Finspong,  hade 
insändt  en  samling  diameterklafvar  af  förnickladt  stål,  för  uppmätning  af  på 
rot  stående  skog  eller  annat  virke. 

Skogsmarkens  naturliga  egendomligheter  åskådliggjordes  dessutom  genom 
en  mängd  jordprof,  hvaraf  här  må  omnämnas  större  partier  af  bottenmorän, 
ytmorän,  mosand  och  elfsand,  utgräfda  hela  i fruset  tillstånd  och  utstälda  af 
jägmästaren  P.  Forsberg,  samt  3 mycket  stora  och  synnerligen  vackra  pro- 
filer af  mossmark  med  trädstubbar,  utsågade  äfvenledes  i fruset  tillstånd  och 
exponerade  i vertikal  ställning  på  jordgolfvet  af  And.  Aström,  Norra  Deger- 
fors,  jemte  åtföljande  samling  af  mindre  tallar  från  samma  myrmarker,  visande 
tillväxten  efter  utdikning.  Hörneå  aktiebolag,  Umeå,  hade  äfven  genom  grossh. 
Rob.  Francke  utstält  en  samling  mindre  barrträd,  visande  förökning  i till- 
växt efter  utdikning  af  myrar  och  sumpmarker  för  skogsbruk. 


De  i Sågverksföreningens  paviljong  exponerade  fotografierna  utgjorde 
en  synnerligt  värdefull  samling  icke  endast  genom  sitt  stora  antal  — de  upp- 
gingo  till  omkring  700  st.  utan  äfven  därigenom,  att  de  gåfvo  alldeles  nya 
och  naturtrogna  afbildningar  af  en  bel  mängd  förhållanden  rörande  våra 
barrskogar  och  de  skogsförbrukande  industriernas  arbeten.  Fotografiernas 
hopbringande  hade  varit  förenadi  med  mycket  arbete  och  stora  kostnader, 
alldenstund  de  ofta  måste  tagas  på  aflägset  liggande  platser  och  obygder,  och 
härtill  hade  erfordrats  en  mängd  besvärliga  anordningar  och  tidsödande  resor, 
lill  och  med  i vårt  lands  nordligaste  och  mera  otillgängliga  delar.  Särskildi 
hade  hopsamlandet  af  fotografierna  öfver  skogsformerna  kräft  tlere  somrars 
arbete.  Den  exponerade  samlingen  kunde  sålunda  göra  anspråk  på  att  lemna 
en  ganska  fullständig  och  sann  bild  af  de  nordsvenska  barrskogarnas  natur 
och  de  skogsförbrukande  industriernas  vexlande  arbeten.1 

De  utstälda  fotografierna  voro  fördelade  i följande  serier:  1)  skogs- 
former  och  trädtyper,  2)  skogsarbeten,  skogskultur  och  myrutdikningar, 

1 Alldenstund  trämasseindustrien  fans  representerad  på  annan  plats  inom  utställnings- 
»m rådet,  ansågs  det  öfverflödigt  att  i Sågverksföreningens  paviljong  upptaga  denna  industris 
produkter  och  fotografier. 


SKOGAR  OCH  S K OGSFÖRB HUKANDE  INDUSTRIER. 


6)  lastageplatser  och  lastningar,  7)  kolning,  8)  tjärbränning,  9)  silkesbered- 
ning  af  trämassa,  10)  skolor,  arbetare-  och  förvaltarebostäder  m.  m.  vid 
sågverk. 

Omkring  etl  hundratal  af  dessa  fotografier  funnos  reproducerade  i Såg- 
verksföreningens  katalog:  Från  svenska  barrskogar  (pl.  277 — 281). 

Såväl  Kongl.  domänstyrelsens  som  Sågverks-  och  trävaruexportför- 
eningens utställningar  voro  kollektivutställningar,  stälda  utom  täflan. 

Utförliga  förteckningar  öfver  alla  de  af  de  enskilda  utställarne  i Såg- 
verksföreningens  paviljong  exponerade  föremålen  funnos  tillgängliga  i utställ- 
ningsbyggnaden,  och  Kongl.  domänstyrelsen  hade  från  trycket  utgifvit  en 
katalog  öfver  sin  kollektivutställning.  I den  offieiela  katalogen  öfver  industri- 
afdelningen  äro  ofvan  omförmälda  utställningsföremål  upptagna  dels  undergrupp 
1 kl.  3 (högskolor),  dels  under  grupp  11  kl.  58  (alster  af  skogsskötsel  och  trä- 
varuindustri) samt  under  grupp  14  kl.  69  (redskap  för  skogshushållning 
m.  m.). 

Af  öfriga  utställare  inom  dessa  klasser  på  andra  platser  af  utställnings- 
området  må  här  omnämnas:  Hallands  läns  Kongl.  hushållningssällskaps  skogs- 
komilé,  som  utstälde  prof  af  de  mest  karaktäristiska  kulturfälten  inom  länet 
samt  skogsplantor  från  komiténs  plantskola,  Stora  Kopparbergs  bergslags  aktie- 
bolag, som  i egen  paviljong  utstält  sågade  och  hyllade  trävaror  samt  packlårar 
från  Skutskärs  sågverk  och  lådfabrik,  hvarjemte  ett  ganska  stort  antal  ut- 
ställare i fröutställningsbyggnaden  exponerat  vackra  samlingar  af  tall-  och 
granfrö. 


DEN  SVENSKA  STENINDUSTRIEN. 


AF 

HJALMAR  LUNDBOHM. 


Intresset  för  deltagande  i industriutställningar  var  hos  stenindustriens 
målsmän  i allmänhet  mycket  ringa,  hvilket  också  är  ganska  förklarligt.  Till- 
verkare af  lyxartiklar  af  sten  eller  af  vissa  för  hyggnadsändamål  behöfliga, 
mera  kuranta  föremål,  exempelvis  golfflisor,  väggpanel,  takskiffer  m.  fl.,  kunna 
visserligen  skörda  någon  vinst  af  exponerandet,  men  för  de  grenar  af  stenindu- 
strien, som  för  närvarande  i vårt  land  äro  de  vigtigaste,  mest  inkomstbringande 
och  som  sysselsätta  den  största  arbetskraften,  de,  som  äro  grundade  på  tillverk- 
ning af  gatsten  och  byggnadssten  eller  på  brytning  och  export  af  block,  anses 
ej  mycket  vara  alt  vinna  genom  en  utställning.  Det  möter  i allmänhet  ganska 
stor  svårighet  eller  är  förenadt  med  stora  kostnader  att  anordna  en  utställning 
af  dylika  föremål  så,  att  den  ådrager  sig  en  för  utställaren  smickrande  upp- 
märksamhet eller  på  något  sätt  bidrager  att  öka  kundkretsen,  till  hvilken 
andra  vägar  leda  säkrare  och  mera  direkt. 

A andra  sidan,  om  saken  ses  mera  i stort,  måste  det  vara  af  betydelse, 
att  en  så  vigtig  industri  icke  saknades  på  en  sådan  allmän  uppvisning  som 
1<SI)7  års  utställning  i Stockholm.  Om  man  ordnade  en  stenindustriutställ- 
ning rigtigt,  sä  kunde  den  också  hlifva  till  stort  gagn,  om  också  icke  resul- 
taten blefve  direkt  skönjbara  i form  af  beställningar,  som  komme  såsom  en 
omedelbar  följd  af  utställningen. 

En  säker  kännedom  om  alla  de  tillgängliga  råmaterialen  och  om  dessas 
egenskaper  är  den  vigtigaste  förutsättningen  för  deras  rigtiga  användning,  men 
i vårt  land  erbjudas  allt  för  få  tillfällen  för  arkitekter  och  byggmästare  till  så 
allsidiga  studier,  som  fordras  för  att  förvärfva  en  sådan  kunskap.  Kunde  man 


1)  E N S V E N S K Å S T E N I N I)  l J S T 1{  I E N. 


961 


därför  förmå  stenbrottsegarne  att  med  större  eller  mindre  uppolfringar  lem  na 
bidrag  till  en  någorlunda  fullständig,  systematisk  utställning  af  de  vigtigaste 
af  de  bergarter,  som  nu  brytas,  så  anordnad,  att  deras  olika  egenskaper,  så- 
som färg  och  skikttjocklek,  samt  deras  lämplighet  för  olika  behandling  fram- 
trädde åskådligt,  så  skulle  därigenom  en  öfverblick  vinnas  och  på  samma 
gång  tillfälle  gifvas  till  detaljstudier,  som  kunde  blifva  fruktbringande  både  för 
vår  byggnadskonst  och  för  stenindustrien. 

Sedan  dessa  synpunkter  blifvit  godkända  af  utställningens  generalkom- 
missarie, uppgjordes  af  arkitekten  G.  Wiekman  och  författaren  en  plan,  hvilken 
tillsändes  alla  de  firmor,  som  förut  under  hand  förklarat  sig  villiga  att  deltaga. 
Enligt  denna  plan  skulle  hvar  och  en  af  de  resp.  stenbrottsegarne  utställa  en 
2,4  m.  hög  och  1 m.  bred,  kvadratisk  pelare,  uppbygd  af  block,  hvilka,  sär- 
skildi för  de  skiktade  bergarterna,  skulle  uttagas  ur  alla  de  lager,  som  i hvarje 
stenbrott  tillgodogöras,  och  läggas  i samma  ordning  som  den  de  intaga  i na- 
turen. Blocken  skulle  på  en  sida  vara  fullkomligt  oarbetade,  på  de  öfriga 
huggas  på  olika  sätt.  Alla  pelares  öfverstycken  skulle  för  utseendets  skull 
huggas  med  samma  profil. 

Genom  en  sådan  anordning  skulle  utställningen  för  hvarje  särskild  firma 
blifva  billig,  men  det  oaktadt  skulle  den  gifva  de  besökande  en  rätt  god  före- 
ställning om  beskaffenheten  af  de  olika  lager,  som  brytas  och  bearbetas.  Man 
hoppades  att  på  detta  sätl  få  alla  de  vigtigare  af  landets  till  byggnadsmaterial 
använda  stenslag  representerade,  något  som  dock  icke  fullständigt  lyckades. 
En  stor  del  af  utställarne  gjorde  också  större  eller  mindre  afvikelser  från 
den  uppgjorda  planen. 

Förutom  de  nämnda  stenpelarna  bereddes  för  hvarje  firma,  som  sä 
önskade,  plats  för  föremål,  hvilka  kunde  visa  prof  på  yrkesskickligheten  vid 
materialets  behandling,  och  slutligen  inrättades  en  särskild  afdelning  för  sådana 
föremål,  som  icke  lämpligen  kunde  placeras  utomhus. 

Till  plats  för  utställningen  uppläts  området  rnndt  omkring  den  half- 
eirkelformiga  utbyggnad  af  industrihallen,  i hvilken  den  ryska  afdelningen 
var  inrymd,  och  de  olika  firmorna  placerades  såsom  omstående  plan  (pl.  282) 
anvisar. 

1.  Yxhults  stenhuggeriaktiebolcig,  Yxlralt,  Kumla. 

2.  Engelbrektson  tö  Hallgren,  Örebro. 

8.  Bråne  skifferverk,  Arvika;  Hällans  skifferverk,  Hällan,  Mellerud. 

4.  Grythytte  skifferverk,  Grythyttehed. 

5.  Råbäcks  gårdskontor,  Råbäck. 

6.  Leivander  & C:o,  Stockholm. 

7 o.  8.  Bröderna  Gustafsson,  Stockholm. 

9.  Aktiebolaget  Öfvedsklosters  sandstensbrott,  Malmö. 

10.  C.  S.  von  Stedingk,  Ekebergs  herrgård,  Glanshammar. 


962 


DEN  SVENSKA  STENINDUSTRIEN. 


11.  Ericsson  & Kjellström,  Värtan. 

12.  Jemtlands  länskomité,  Östersund. 

13.  Engelbrektson  & Hallgren,  Örebro. 

14.  Orsa  kommun,  Orsa. 

15.  Gotlands  slipstensbolag,  Burgsvik. 

16.  J.  A.  Melkerson,  Elfdalsporfyr,  Orsa. 

17.  C.  Wienbergs  stenhuggeri,  Sandvik,  Borgholm. 

18.  Carl  Mullers  stenhuggerier,  Visby. 

19.  Lindströms  mekaniska  stenhuggeri,  Visby. 

20.  Gefleborgs  läns  hushållningssällskap,  Gefle. 

21.  Granitaktiebolaget  C.  A.  Kullgrens  Enka,  Uddevalla. 

21a.  Lars  Jansson,  Transtrand. 

22.  Gustaf  Johansson,  Fliseryd. 

23.  Norrtelje  mek.  stenhuggeriaktiebolag,  Norrtelje. 

24.  Svenska  granitindustriaktiebolaget,  Stockholm. 

25.  Grafversfors  stenhuggeri  och  slip  eri,  Ciraf  ver  sfors. 

26.  William  Farup,  Stockholm. 

27.  Aktiebolaget  Anderssons  mekaniska  stenhuggeri,  Stockholm. 

28.  F.  II.  Wolff,  Karlskrona. 

29.  Carl  Rahm,  Clefle. 

30.  Orsa  kommun,  Orsa. 

31.  Gotlands  slipstensbolag,  Burgsvik. 

32.  S.  A.  Svensson,  Lugnås. 

33.  Utställning  af  grafvårdar  från  Äkt.-bol.  Elmhults  fabriker,  N.  H.  Nils- 

son, Kristianstad;  And.  Persson,  Immeln;  Ryds  stenhuggeri  och  ma1 
skinsliperi,  Vislanda;  Mäns  Svensson,  Immeln;  Nils  Åkesson,  Immeln. 

34.  Lindströms  mekaniska  stenhuggeri,  Visby. 

34.  C.  J.  Carlsson,  Stockholm. 

35.  J.  A.  Melkerson,  Elfdalsporfyr,  Orsa. 

36.  W ester  & N or gr  en,  Stockholm. 

37.  Nya  marmorbruksaktiebolaget,  Norrköping. 

38.  Vesternorrlands  läns  hushållningssällskap,  Hernösand. 

39.  Sköfde  mekaniska  stenhuggeri,  Sköfde. 

39.  Skaraborgs  läns  lokalkomité,  Sköfde. 

39.  Hellekis  aktiebolag,  Hellekis. 

A.  Expediti onsrum  för  stenindustriutställningen  och  lokal  för  juryn. 


Antalet  stenutställare  i den  svenska  afdelningen  var  44.  Af  dessa  hade  23 
utstält  sten,  som  i en  eller  annan  form  användes  till  byggnader,  en  firma  en 
stor  samling  gatstenar,  8 firmor  prof  af  sten,  bearbetad  till  prydnadsföremål, 
bnsgeråd  eller  dekorativ  inredning,  (i  firmor  grafvårdar,  2 kvarnstenar,  3 slip- 
stenar och  brynstenar  och  3 firmor  takskiffer. 

Inom  den  första  gruppen  af  utställare  intaga  granitfirmorna  en  vigtig 
plats,  om  också  endast  ett  jemförelsevis  litet  antal  af  de  talrika,  olika 
graniter,  som  inom  landet  bearbetas,  bär  voro  representerade.  Det  är  väl 
bekant,  att  Sverige  byser  en  ovanligt  stor  rikedom  på  sådana  hårda  bergarter, 
som  vid  den  praktiska  användningen  sammanföras  under  den  gemensamma 
benämningen  granit,  och  detta  belystes  på  ett  förträffligt  sätt  genom  de  af 
Sveriges  Geologiska  Undersökning  i dess  särskilda  aldelning,  hvilken  var  pla- 


PLAN  AF  STENINDUSTRIUTSTÄLLNINGEN. 


1)  E X sr  E X S K A ST  E X I X 1)  U ST  RIE  X. 


964 


cerad  i samma  byggnad  som  mellersta  Sveriges  gru fotställning,  framvisade 
profven  och  af  de  där  befintliga  geologiska  kartorna. 

De  från  stenindustriel  synpunkt  vigtiga  områden,  inom  livilka  dylika 
bergarter  uppträda,  och  där  brytning  antingen  redan  eger  rum  eller  lätt  kan 
anordnas,  äro  följande: 

Ångermanland  och  Medelpad.  Här  förekomma  grå  och  röda  graniter 
samt  mörka  diabaser  och  gabbroarter,  lämpande  sig  dels  l ill  byggnadssten 
och  gatsten  och  dels  till  mera  dekorativa  ändamål;1)  af  dessa  bergarter  är 
ingen  ännu  föremål  lor  bearbetning  i stor  skala  eller  för  utförsel. 

Trakten  öster  om  Norrtelje.  Här  bryter  man  en  rå,  medelgrof  granit, 2 
hvilken  under  de  senare  åren  funnit  stor  användning  i Stockholm,  bland 
annat  till  Kongl.  teaterns  nya  byggnad,  riksdagshuset  och  senast  till  det  nya 
posthuset  samt  äfven  exporterats  till  Skotland. 

Stockholmstrakten  med  dess  välbekanta,  grå,  finkorniga  granit,  af  hvil- 
ken stadens  kajer  och  gator  bestå,  och  som  ingår  i en  stor  del  af  dess  bygg- 
nader, såsom  socklar,  portaler  m.  m. 

Trakten  omkring  Grafversfors  samt  några  andra  ställen  i Östergötland, 
hvarest  sedan  slutet  af  1870-talet  tillgodogjorts  praktfulla,  röda  och  mörk- 
bruna graniter,  liufvudsakligen  till  byggnadsarbeten  och  monument  m.  m. 

Kusttrakten  mellan  Gamleby  och  Påskallavik. 3 Inom  hela  östra  delen 
af  södra  Sverige  äro  graniter  de  förherskande  bergarterna,  och  inom  nämnda 
område  har  på  desamma  och  förnämligast  på  de  grolkorniga  röda  varieteterna 
baserats  en  ganska  storartad  stenindustri  med  afsättning  på  Tyskland  och 
Skotland,  liufvudsakligen  af  tuktade  block,  som  förarbetas  till  grafvårdar  och 
andra  monument. 

Blekinged)  Knappast  någonslädes  inom  landet  har  stenindustrien  nått 
en  sådan  utbredning  som  i detta  landskap,  hvarest  tillverkning  af  gatsten  af 
granit  och  gneis  af  mycket  vexlande  utseende  och  beskaffenhet  försiggår  på 
snart  sagdt  hvarje  hemman  längs  kusten  och  äfven  ganska  långt  uppåt  landet. 
Den  förnämsta  alsättningsorten  är  Tyskland. 

Nordöstra  Skåne  har  under  det  sisla  årtiondet  blifvit  en  af  de  med 
hänsyn  till  afkastningen  allra  vigtigaste  platserna  för  stenindustrien,  i det  atl 
den  svarta  diabas,  som  uppträder  här,  kommit  atl  brytas  i en  slor  mängd 

1 ; För  bergarternas  förekomst  och  utbredning  tinnes  en  redogörelse  i »Praktiskt  geolo- 
giska undersökningar  i Vesternorrlands  län»,  Sveriges  Geol.  Undersökning  Ser.  C n:r  177. 

2)  Se  »Heskrifning  till  geologiska  kartbladet  Rådmansö»,  Sveriges  Geol.  Und.  Ser.  Aa 
n r 95,  där  bergarten  beskrifves  under  namnet. 

Se  Praktiskt  Geologiska  Undersökningar  i norra  delen  af  Kalmar  län»,  Sveriges 
Geolog.  Und.  ser.  G n r 64,  sid.  84  och  följ. 

4i  Se  »Geologisk  Heskrifning  öfver  Blekinge  län  jemte  redogörelse  för  stenindustrien», 
Sveriges  Geolog.  Und.  ser.  Ca  n:r  1. 


I)  E N S VE  N S K A S T E N I N 1)  U S T R I E N. 


965 

stenbrott  och  utföras  i form  af  tuktade  block  för  att  i Tyskland  förarbetas 
till  grafvårdar.  Knappast  någon  annan  i stor  mängd  använd  bergart  har 
betalats  så  högt,  men  å andra  sidan  är  brytningen  af  densamma  alltid  för- 
enad med  stora  svårigheter. 

Halland.  Granitindustrien  är  numera  nästan  uteslutande  grundad  på 
den  längs  kusten  uppträdande  gneisen,  hvilken  exporteras  i form  af  gatsten 
och  kantsten  m.  m.,  hvaremot  den  gröna  Varbergsgraniten,  som  förr  värde- 
rades mycket  högt,  numera  får  jemförelsevis  ringa  användning. 

Bohuslän.  De  outtömliga  tillgångarna  af  granit  emellan  Lysekil  och 
gränsen  mot  Norge  bearbetas  i en  alltjemt  tilltagande  utsträckning,  så  att 
antalet  stenbrott  nu  är  mångdubbelt  större  än  för  ett  par  tiotal  år  sedan. 

Från  de  bär  i korthet  omnämnda  förekomsterna  af  granit  och  andra 
hårda,  kristalliniska  bergarter,  som  hafva  ett  likartadt  användningssätt,  fanns 
endast  ett  fåtal  prof  utstälda.  Örnsköldsviks  drätselkammare  visade  ett  vackert 
prof  på  den  inom  stadens  område  befintliga  grå,  finkorniga  graniten,  hvilken  är 
en  bland  de  mest  lättarbetade,  som  finnas  i landet,  uti  en  omkring  7 meter 
hög  obelisk,  som  erhöll  plats  framför  Nordiska  museet. 

Norrteljegraniten  och  Bohuslänsgraniten  voro  representerade  genom 
tvenne  prof  på  rustik  och  huggen  byggnadssten  från  firmorna  Norrtelje  me- 
kaniska stenhug  g er  iaktiebolag  och  Granitaktiebolaget  C.  A.  Kullgrens  enka  i 
Uddevalla,  af  hvilka  den  senare  äfven  utstälde  en  vacker  polerad  urna.  Af 
Stockholmsgraniten  funnos  tvenne  polerade  kolonner  från  Aktiebolaget  Anders- 
sons mekaniska  stenhuggeri  (pl.  284)  samt  en  för  hand  polerad  urna  på  rustik 
sockel  från  William  Farup.  Stenhuggaren  C.  J.  Carlson  visade  en  polerad  urna 
af  den  egendomliga,  i geologiskt  afseende  mycket  intressanta  form  af  granit 
som  är  känd  under  namnet  klotgranit  , livaraf  en  mindre  förekomst  för 
några  år  sedan  upptäcktes  i Vasastaden  i Stockholm.  Tillgången  af  denna 
bergart  torde  nu  vara  i det  närmaste  uttömd.  Af  en  likartad  »klotgranit 
har  funnits  etl  stort  block  vid  Kortfors  i Karlskoga  socken  i Vermland  samt 
en  förekomst  i fast  klyft  vid  Slättmossa  i .läreda  socken  i Småland.  Den 
sistnämnda  har  i ringa  mängd  bearbetats. 

Från  Grafversfors  stenhuggeri  fans  en  intressant  utställning,  bestående 
bland  annat  af  polerade  skifvor  af  den  praktfulla  röda  granit  med  blå 
kvarts,  hvilken  brytes  därstädes  och  blifvit  synnerligen  omtyckt  icke  blott  i 
Sverige  utan  också,  kanske  ännu  mera,  i Amerika,  dit  den  under  åtskilliga 
år  exporterats,  samt  af  prof  på  »nubbstensmur  med  råkopp»  af  nämnda  granit 
och  af  marmor.  Med  dessa  prof  har  firman  velat  visa,  huru  ett  på  samma 
gång  billigt,  vackert  och  varaktigt  murverk  kan  åstadkommas  genom  tillgodo- 
görande af  eljes  värdelöst  afiäll  i stenbrotten. 


123 


I)  E N SVE  N SKA  S TE  N INDUS  T R I E N. 


966 


Den  utan  jemförelse  mest  betydande  granitutställningen  tillhörde  Svenska 
granitindustriaktiebolaget,  hvilket  hade  uppbygt  en  imponerande  montre  al' 
tuktade  block  af  de  bergarter  (pl.  283),  som  exporteras  af  detsamma  i denna  form. 
Montren  utgjordes  af  tvenne  pelare  af  omkring  21/i  meters  höjd  samt  ett  pä 
dessa  hvilande  block.  Den  ena  pelaren  bestod  af  6 block  af  röd  granit  från 
Vånevik  och  Virbo  i Småland,  af  svart  diabas  från  Hajstad  i nordöstra  Skåne, 
mörk  diabas  från  Karlshamn  samt  af  den  genom  sitt  praktfulla  färgspel  be- 
kanta augitsyeniten  från  Varild  och  Tvedalen  i trakten  af  Laurvik  i Norge. 
Pelarens  öfverstycke  bestod  af  huggen  granit  från  Vånevik.  Den  andra  pe- 


PL.  283.  SVENSKA  GR  AN  IT  INDUSTRI  AKTIEBO  LAGETS  MONTRE. 


laren  var  beklädd  med  2 meter  höga  och  1 meter  breda,  polerade  skifvor  al 
de  nämnda  graniterna,  och  det  på  pelarna  liggande,  7,35  meter  långa,  oarbe- 
tade blocket,  som  vägde  omkring  17  tons,  var  af  röd  granit  från  Vånevik. 
Förutom  denna  montre  hade  lirman  ett  stort  poleradi  klot  af  svart  granit, 
hvilande  på  ett  postament  af  röd  linhuggen  granit,  samt  en  polerad  urna  af 
augilsyenit.  Som  bekant  har  exporten  af  oarbetade  block,  och  särskildi  al 
diabas  från  Skåne  (»svart  granit»)  samt  af  röd  granit  från  Småland  och 
augilsyenit  från  Norge,  under  de  senare  åren  tilltagit  mycket  hastigt,  och 
denna  utställning  belyste  pä  ett  förträffligt  sätt,  icke  blott  bvilka  bergarter, 
som  exporteras,  utan  också  i hvilken  form  detta  sker. 


I)  E X SVE  X S K .4  S T E X I X I)  U S T R / E X. 


967 

Gatstensindustrien  representerades  på  utställningen  genom  en  af  firman 
F.  II.  Wolff  u ppbygd  stor  montre  (pl.  284)  af  de  vigtigaste  slag  af  gatsten,  som 


pl.  284. 


MONTRE  AF  GATSTEN  FRAN 
F.  H.  WOLFF. 

KOLONNER  AF  POLERAD  STOCKHOLM  SGRANIT  FRÅN  AKTIEBOL.  ANDERSSONS  MEK.  STEN  HUGGERI. 


MONTRE  AF  SLIPSTEN  FRAN  GOTLANDS 
SL1PSTENSBOLAG. 


exporteras  från  Blekinge,  och  dessa  hade  inpassats  så,  att  de  gåfvo  en  före- 
ställning om  de  olika  sätt,  på  hvilka  stenarna  sättas  i gatorna. 


DEN  SVENSKA  STENINDUSTRIEN. 


!»68 


Åt  alla  utställare  af  grafvårdar  hade  upplåtits  en  särskild,  gemensam 
plats.  Antalet  föremål  var  inom  denna  afdelning  ganska  stort,  men  utställ- 
ningen företedde  dock  en  märklig  enformighet.  Det  material,  som  användts, 
var  nästan  uteslutande  svart  diabas,  och  alla  grafvårdarna  voro  tillverkade 
efter  gamla  kända  modeller.  I en  del  andra  länder  och  särskildt  i Amerika  utveck- 
las inom  grafvårdsindustrien  mycken  konstnärlighet  och  god  smak,  och  detta 
torde  väl  i någon  mån  hafva  bidragit  till,  att  densamma  därstädes  under  de 


PL.  285  UTSTÄLLNING  AF  GRAFVÅRDAR. 

senare  åren  antagit  mycket  stora  dimensioner.  Största  delen  af  den  sten,  som 
exporteras  från  Sverige  i form  af  oarbetade  block,  torde  i Tyskland,  Öster- 
rike, Skötland  och  Amerika  m.  11.  länder  användas  lill  grafvårdar. 

Sandsten  af  sådan  beskaffenhet  och  med  sådant  läge,  att  den  lämp- 
ligen kan  tillgodogöras  såsom  byggnadsmaterial,  förekommer  i Sverige  i de 
prekamhriska,  kambriska  och  sibiriska  allagringarna  samt  i den  koliörande 
formationen.  Till  de  två  förstnämnda  höra  de  lör  sin  hårdhet  och  varak- 
tighet kända  sandstenar,  som  uppträda  såsom  lösa  block  i trakten  al  Gelle, 


DEN  SVENSKA  STENINDUSTRIEN. 


969 


vid  Storsjön  i Gestrikland l)  och  på  några  öar  i Mälaren,  samt  den  röda,  gula 
eller  grå  »Roslagsstenen»,  af  hvilken  större  och  mindre  hlock  förekomma  på 
öarna  i Roslagen.  Hit  höra  ock  de  gulhvita,  temligen  hårda  sandstenarna 
vid  Motala  samt  i trakten  af  Grenna,  Jönköping  och  Tenhult,  vidare  Hjelmare- 
häckenets  och  Kinnekulles  sandstenar. 2 Öfversiluriska  sandstenar  brytas  på 
södra  Gotland,  vid  Öfvedskloster  och  Klinta  i Skåne3)  samt  i Orsa  i Dalarne, *) 
och  den  kolförande  formationens  sandsten  i trakten  af  Hör  i Skåne.5) 

Nästan  alla  dessa  olika  sandstenar  hafva  i äldre  tider  funnit  använd- 
ning såsom  byggnadsmaterial,  men  framför  allt  har  detta  varit  fallet  med  Ros- 
lagsstenen och  Gotlands  grå  sandsten,  livilka  spelat  en  ganska  vigtig  rol  i 
Stockholms  byggnadskonst.  Under  de  senaste  10  åren,  då  man  sträfvat  att 
erhålla  nya  material,  har  förbrukningen  af  alla  ökats  högst  betydligt.  Sålunda 
har  Gellesandstenen  användts  hland  annat  lill  fasaden  i grefve  v.  Hallwyls 
palats  vid  Hamngatan  i Stockholm,  och  Roslagssandstenen,  i form  af  nubb- 
sten,  har  hlilVit  ett  mycket  modernt  material  för  fasadbeklädnad.  Nordiska 
museets  hus  på  Djurgården  är  ett  af  exemplen  härpå. 

Dessa  bergarter  voro  på  utställningen  representerade  genom  pelare  frän 
Gefleborgs  läns  hushållningssällskap  och  Bröderna  Gustafsson. 

Af  Nerikes  gulhvita,  jemförelsevis  hårda  sandsten,  hvilken  brytes  nära 
Örebro,  hade  Engelbrektson  & Hallgren  utstält  en  portal,  placerad  vid  ingången 
lill  stenutställningens  expeditionslokal  (pl.  286)  samt  en  pelare. 

Sandstenen  från  Orsa  har,  så  vidt  man  känner,  icke  förrän  de  senaste 
åren  varit  använd  till  byggnadssten  i någon  nämnvärd  utsträckning,  men 
intager  nu  ett  af  de  främsta  rummen  hland  de  bergarter,  som  begagnas  för 
fasadarbeten.  Bergarten  bildar  en  vidsträckt  formation  i Orsa  och  närliggande 
socknar  och  förekommer  i hankar  af  ansenlig  tjocklek  samt  är,  om  den  väljes 
med  omsorg,  förträfflig  för  ofvannämnda  ändamål.  De  lättast  åtkomliga  till- 
gångarna af  densamma  ligga  på  en  allmänning,  där  h varje  hemmansegare  har 
rätt  att  bryta  slipsten,  och  det  sätt,  på  hvilket  denna  brytning  sedan  något 
århundrade  tillhaka  utförts,  samt  de  förordningar,  genom  livilka  arbetet  reg- 
lerats, utgöra  ännu  ett  stort  hinder  för  ett  rationelt  tillgodogörande.  Ansatser 

*)  Se  Praktiskt  Geologiska  Undersökningar  i Gefleborgs  län,  Sveriges  Geolog.  Und.  Ser. 
C mr  152  sid.  39. 

*)  En  utförlig  beskrifning  öfver  Kinnekidles  bergarter,  i hvilken  särskildt  redogöres  för 
dessas  praktiska  användning,  utgtfves  inom  kort  af  Sveriges  Geologiska  Undersökning. 

3)  Se  beskrifningarna  till  de  geolog,  kartbladen  »Öfvedskloster  och  »Lund»,  Sveriges 
Geolog.  Und.  Ser.  Aa  n:r  86. 

4)  Se  S.  L.  Törnqvist,  Öfversigt  öfver  bergbyggnaden  inom  Siljansomrädet  i Dalarne,  Sve- 
riges Geolog.  Und.  Ser.  G.  n:r  56. 

5)  Se  beskrifningarna  till  geolog,  kartbladet  »Trolleholm»,  Sveriges  Geolog.  Und.  Ser. 
Aa  n:r  87. 


970 


DEN  SVENSKA  STENINDUSTRIEN. 


till  bättre  anordningar  hafva  emellertid  nnder  sista  tiden  gjorts,  och  det  in- 
tresse, kommunen  visat  genom  att  utställa  vackra  prof  af  block  och  slip- 
stenar, tyder  på,  att  man  ämnar  införa  handteringen 'i  modernare  former. 

Gotlands  sandsten,  hvaraf  på  utställningen  förekom  en  pelare  samt  en 
stor  montre,  pl.  286,  uppbygd  af  slipstenar  och  brynstenar,  allt  från  Gotlands 
slipstensbolag  i Burgsvik,  användes  fordom  i betydande  utsträckning  både  på 
Gotland  och  annorstädes,  men  särskildt  i Stockholm.  Att  den  nu  har  en 
jemförelsevis  inskränkt  användning  beror  delvis  därpå,  att  vissa  lager  af  den- 
samma visat  sig  vara  föga  hållbara.  Genom  ett  sorgfälligt  urval  kan  dock 
god  sten  erhållas,  men  för  att  detta  skall  kunna  ske  med  större  lätthet  än 


PL.  286.  PELARE  AF  NERIKES  SANDSTEN.  ENGELBREKTSON  & HALLGREN. 
BLOCK  AF  GOTLANDS  SANDSTEN.  MONTRE  AF  SILUR.  KALKSTEN  OCH 

GOTLANDS  SLIPSTENSBOLAG.  POLERAD  GRANIT  FRÅN  JEMTLAND. 

JEMTLANDS  LÄNSKOMITÉ. 


mi,  fordras  en  bättre  anordnad  brytning  än  den,  som  ännu  på  uråldrigt  sätt 
bedrifves  på  Gotland. 

För  mera  än  hundra  år  sedan  uppfördes  Öfvedsklosters  slott  i Skåne, 
hvarvid  den  bergart,  som  sedermera  blifvit  bekant  under  namnet  Öfveds 
sandsten,  och  som  uppträder  i grannskapet,  erhöll  en  vidsträckt  användning 
till  pilastrar,  portaler,  beklädnadssten  m.  m.,  och  ännu  är  bergarten  i nämnda 
bvggnad  utmärkt  väl  bibehållen.  Aktiebolaget  Öfvedsklosters  sandstensbrott, 
hvilket  för  några  år  sedan  återupptog  brytningen  af  detta,  på  grund  af  sin 
färg  och  den  ovanliga  lätthet,  hvarmed  bearbetningen  sker,  synnerligen  fram- 
stående byggnadsmaterial,  utstälde,  för  att  visa  dess  hållbarhet,  tvenne  pilastrar 


DEN  SVENSKA  STENINDUSTRIEN. 


!>71 


från  den  gamla  slottsbyggnaden,  pl.  287,  hvilka  ännu  hade  fullt  skarpa  kanter  och 
ovittrad  yta,  samt  dessutom  flere  stora  block,  visande,  att  bergarten,  i motsats 
till  flertalet  af  våra  andra  lösa  bergarter,  kan  erhållas  i stora  dimensioner. 
Brytningen  sker  nu  på  ett  rationell  sätt  i underjordiska  brott,  och  man  kan 
förutse,  att  denna  sandsten  kommer  att  erhålla  en  betydande  användning. 
Bland  mera  anmärkningsvärda,  nya  byggnader  af  densamma  må  erinras  om 
Skånes  enskilda  banks  hus  i Stockholm. 


PL.  287. 

fönster  af  kalksten  från  england.  montre  af  öfveds  sandsten,  aktiebol. 

ERICSSON  & KJELLSTRÖM.  ÖF VEDSKLOSTERS  SANDSTENSBROTT. 

Bland  den  rikedom  på  urbergskalkstenar  eller  urbergsmarmor,  som 
linnes  i vårt  land,  är  det  ända  till  senaste  tid  endast  den  välbekanta  Ivolmårds- 
marmorn,  som  funnit  någon  vidsträcktare  användning  iill  byggnadsmaterial. 
Af  denna  fans  på  utställningen  en  montre,  uppbygd  af  prof  på  byggnads- 
sten,  urnor,  vaser  och  andra  prydnadsföremål  samt  mortlar,  smöraskar  m.  m. 
från  Nya  marmorbruksaktiebolaget  i Norrköping,  hvilket  eger  de  gamla,  delvis 
mycket  värdefulla  brotten  i denna  bergart  och  som  drifver  tillverkningen  i 
liten  skala  men  på  ett  mycket  omsorgsfullt  sätt. 


DEN  SVENSKA  STENINDUSTRIEN. 


972 


En  likartad  marmor  brytes  af  Bröderna  Gustafsson  i trakten  af  Mölnbo, 
och  dessa  hade,  förutom  en  pelare,  såsom  utställningsföremål  anmält  den  i 
nämnda  bergart  utförda,  inre  gafvelfasaden  i Nordiska  museets  hus,  ett  ar- 
bete, som  tilldrog  sig  välförtjent  uppmärksamhet. 

Bland  de  olika  slag  af  urbergsmarmor,  som  under  de  sista  åren  kom- 
mit till  användning,  är  säkerligen  en  af  de  förnämsta  den,  som  brytes  på 
Ekebergs  herrgård  i Nerike,  och  hvaraf  C.  S.  von  Stedingk  utstälde  en  pelare 
och  ett  stort  block.  Denna  särdeles  vackra,  nästan  hvita  marmor,  hvaraf 
stora  block  kunna  erhållas,  har  bland  annat  användts  till  fasaden  i C.  von 
Rosens  palats  vid  Strandvägen  i Stockholm. 

Silurisk  kalksten  förekommer  och  har  tillgodogjorts  omkring  Storsjön 
i Jemtland,  omkring  Hjelmaren  i Nerike,  i Vestgötabergen,  i Östergötland,  i 
Skåne  samt  på  Öland  oeb  Gotland.  Denna  bergart  har  varit  af  större  be- 
tydelse för  den  äldre  och  särskildt  för  kyrkoarkitekturen  i vårt  land  än  någon 
annan,  men  under  en  mycket  lång  period,  som  närmast  föregick  den  nuva- 
rande uppblomstringen  af  byggnadskonsten,  användes  den  endast  mera  till- 
fälligtvis. De  i gamla  tider  storartade  stenbrotten  voro  öfvergifna  ända  till 
början  af  1880-talet,  då  behofvet  af  stenslag,  som  lämpade  sig  för  ornamental 
behandling,  uppstod  temligen  plötsligt  och  sedermera  växte  mycket  hastigt.  Sedan 
dess  har  också  inom  flertalet  af  de  nämnda  silurområdena  utvecklat  sig  en 
rätt  betydande  stenindustri. 

Ifrågavarande  bergart  är  af  mycket  olikartad  beskaffenhet,  icke  blott 
inom  de  skilda  siluriska  aflagringarna  utan  också  i de  särskilda  lagren  i 
hvarje  särskildt  stenbrott,  och  det  är  endast  genom  ett  synnerligen  noggrant 
aktgifvande  på  stenen  vid  sjelfva  brytningen,  som  man  kan  erhålla  säkerhet 
för,  att  densamma  är  hållbar  och  lämplig  för  byggnader,  som  skola  bestå 
under  längre  tid.  Tyvärr  synes  man  blifva  allt  mera  benägen  för  att  glömma 
delta,  och  därför  kan  man  också  förutse,  att  en  del  af  de  stenbyggnader,  som 
nu  uppföras,  ieke  kommer  att  bibehålla  sig  så  länge,  som  man  har  rätt  att 
vänta,  och  som  kunnat  blifva  fallet,  om  brytningen  föregåtts  af  tillräckligt 
noggranna  undersökningar  och  en  tillräckligt  skarp  kontroll  egt  rum.  Så- 
som redan  antydts,  var  det  en  bestämd  afsigt,  att  denna  utställning  skulle 
anordnas  så,  all  den  kunde  tjena  till  vägledning  vid  urvalet  af  sten,  särskildt 
inom  de  siluriska  formationerna,  men  tyvärr  kunde  denna  plan  icke  fulll 
genomföras.  Den  utställning,  som  bäst  fy  Ide  anspråken  i detta  afseende,  till- 
hörde Jemtlands  lånskomité  (pl.  286),  hvilken  visade  stora  oarbetade  block 
af  röd  och  grå  kalksten  frän  Hälle  och  Fugelsta  i trakten  af  Östersund, 
upplagda  i samma  ordning,  som  de  intaga  i stenbrotten,  samt  af  kalksten  från 
Lit,  alla  visande,  att  bergarten  inom  detta  silurområde  uppträder  i mycket 


D E N sr  E X S K A S T E X I X i)  U S TRI E X. 


973 


tjockare  bankar  än  på  andra  ställen  i Sverige.1)  Tillsammans  med  dessa 
prof  utstäldes  tvenne  stora  polerade  block  af  den  vackra,  röda  graniten  från 
Ragunda,  hvilken  dock  genom  sitt  ogynsamma  läge  är  utesluten  från  någon 
vidsträcktare  användning,  vackra  prof  af  de  s.  k.  hälleskiffrarna  från  Ekeberg 
i OlTerdals  socken,  lämpliga  till  golfsten  och  trottoarsten,  block  af  täljsten 
från  Frostviken  m.  m. 

Yxhults  stenliuggeriaktiebolcig  utstälde  en  vacker  portal,  pl.  288,  al  kalk- 
sten från  Nerike,  uppbygd  af  tunna  rustika  block  och  ornerade  partier,  som 


pl.  288. 

PORTAL  AF  S1LURKALKSTEN.  PORTAL  AF  KALKSTEN  FRÅN  NERIKE. 

RÅBÄCKS  GÅRDSKONTOR.  ENGELBREKTSON  & HALLGREN. 

JIONTRE  AF  TAKSKIFFER  PORTAL  AF  SILUR.  KALKSTEN 

FRÅN  GRYTHYTTEHED.  FRÅN  NERIKE. 

GRYTHYTTE  SKIFFERVERK.  YXHULTS  STEN  HUGGERI  A KTIEBOL. 


visade  dels  bergartens  lämplighet  för  sådan  behandling  och  dels  en  stor 
yrkesskicklighet. 

Den  kalksten,  som  af  nämnda  bolag  bry  tes  vid  Yxhult,  Vilhelmsberg 
och  Lanna  i Nerike,  bearbetades  sannolikt  redan  på  1100-talet,  och  något 
senare  användes  den  till  Ch'ebro  kyrka  samt  torde  därefter  alltjemt  ha  varit 
begagnad  för  byggnadsändamål  i trakten.  Det  nuvarande  stenliuggeriets  verk- 
samhet daterar  sig  från  1849,  då  det  anlades  af  G.  Adlers;  produktionen 

')  En  närmare  redogörelse  för  de  jemtländska  kalkstenslagrens  beskaffenhet  finnes  i 
Prakt,  geolog,  undersökningar  i Jemtlands  län,  Sveriges  Geolog.  Und.  Ser.  C n:r  140  sid.  93. 

124 


'974 


DEN  SVENSKA  STENIND  U STRIEN. 


utgjordes  att  börja  med  mest  af  golfsten  och  senare  under  lektor  Kjellströms 
ledning  af  huggen  sten  för  byggnader  i Örebro;  1881  åtog  sig  det  af  G.  Adlers 
1879  bildade  nuvarande  bolaget  att  leverera  beklädnadssten  till  Upsala  dom- 
kyrka; ungefär  samtidigt  infördes  denna  kalksten  i llere  byggnader  i Stock- 
holm, väsentligen  genom  arkitekten  C.  A.  Flodquists  medverkan.  Man 
kan  säga,  att  därmed  började  användningen  af  kalksten  i Stockholms  moder- 


pl.  289. 

PELARE  AF  SILUR.  KALKSTEN  FR.  GOTLAND.  PELARE  AF  SILUR.  KALKSTEN  FR.  ÖLAND. 

CARL  MÖLLERS  STEN  H U GG  ER  I ER.  C.  WIENBERGS  STENHUGGERI. 

nare  fasadarkitektur.1)  Yxhults  stenhuggeri  har  sålunda  spelat  en  ganska  vigtig 
rol,  såsom  föregångare  på  detta  område. 

Af  Kinnekulles  och  Billingens  siluriska  kalkstenar,  hvilka  likaledes  i 
äldre  tider  varit  och  för  närvarande  äro  mycket  anlitade  byggnadsmaterial, 
funnos  på  utställningen  dels  en  prydlig  portal  från  Råbäcks  gårdskonlor , pl. 
288,  och  en  spisel  samt  prof  på  hyllad  sten  från  Sköfde  mekaniska  stenhuggeri, 
allt  visande  ett  solidt  arbete  af  en  god  bergart. 

På  tillgodogörandet  af  Ölands  kalksten,  hvilken  är  mera  tjoekskiktad 
än  Nerikes  och  Vestergötlands  och  som  därför  i en  del  fali  bar  större  an- 


) Jfr  sid.  610  o.  f. 


DEN  SVENSKA  STENINDUSTRIEN. 


975 


vändbarhet,  har  under  de  senare  åren  grundats  en  ganska  stor  industri  af  den 
danska  firman  C.  Wienberg.  Kongl.  teaterhuset  i Stockholm  utgör  ett  vackert 
exempel  på  bergartens  duglighet,  i fall  den  väljes  med  omsorg  och  sakkun- 
skap, något  som  här  är  särskildt  af  nöden,  emedan  tillsammans  med  håll- 
fasta lager,  som  visat  sig  kunna  trotsa  århundraden,  förekomma  sådana,  som 
mycket  hastigt  vittra.  Ofvannämnda  firma  utstälde  en  huggen  och  ornerad 
pelare,  pl.  2<S9,  såsom  prof  på  den  hästa  stenen. 

Ur  de  öfversiluriska  kalkstenslagren  på  Gotland  har  hemtals  material 
till  det  slora  flertalet  af  öns  ur  många  synpunkter  och  ej  minst  ur  den  rent 
yrkesmessiga  så  intressanta,  talrika  kyrkobyggnader.  Från  dessa  kan  man 
också  genom  ett  sorgfälligt  studium  erhålla  en  ganska  säker  kunskap  om  de 
olika  kalkstenslagrens  lämplighet  såsom  byggnadssten,  och  ett  sådant  är  väl 
behöfligt,  ty  bergarten  är  till  sin  natur  mycket  nyckfull.  Den  kan  vara  af 
utmärkt  beskaffenhet  men  också  synnerligen  opålitlig,  så  att  hvarje  block  bör 
noggrant  granskas,  innan  det  tages  i arbete  för  mera  grannlaga  ändamål. 

Den  modernare  stenindustrien  på  Gotland  började  vid  tiden  för  Upsala 
domkyrkas  restaurering,  då  slen  bestäldes  därifrån,  sedan  det  vid  undersök- 
ning visat  sig,  all  kyrkans  gamla,  af  kalkputs  öfverdragna  kolonner  och  en 
del  af  dess  fönster  voro  utförda  af  Gotlandskalksten.  Sedermera  har  exem- 
pelvis Kongl.  akademiens  för  de  fria  konsterna  byggnad  i Stockholm  leve- 
rerats af  sådan.  Firman  Lindströms  mekaniska  stenhuggeri,  hvilken  utfört 
det  öfvervägande  antalet  arbeten,  visade  på  utställningen  en  pelare  af  IIo- 
burgens  röda  kalksten  samt  en  stor  samling  af  de  för  hvarje  turist,  som 
besökt  Visby,  välbekanta  armbanden,  broscherna  och  knapparna  m.  11.  pryd- 
nadssaker, som  tillverkas  af  den  vackra  röda  enkrinitkalken,  eller  af  slipade 
koraller  eller  utplockade  tri  lobi  ter  och  andra  fossil. 

En  yngre  firma,  Carl  Maliers  stenhuggerier,  hade  utstält  en  pelare,  pl. 
289,  af  grå  kalksten  från  Gotland  m.  m. 

Ett  af  de  vackraste  arbetena  i kalksten,  pl.  287,  utstäldes  af  Ericsson  <V 
Kjellslröm , nämligen  ett  götiskt  fönster,  afsedt  för  Örebro  kyrka  och  hugget  i 
gullivit  portlandssten  från  södra  England,  en  bergart,  som  under  senare  år 
importerats  ganska  mycket  och  äfven  använd  Is  för  yttre  fasadarkitektur,  något 
som  torde  få  anses  mindre  välbetänkt,  så  länge  ingen  erfarenhet  linnes  om 
denna  visserligen  mycket  vackra  men  lösa  och  ojemna  bergarts  förmåga  att 
trotsa  vårt  hårda  klimat. 

Kvarnstensindustrien,  hvilken,  sedan  man  dels  börjat  i allt  större  ut- 
sträckning använda  de  franska,  hårda  kvarnstenarna  och  dels  infört  andra, 
ännu  modernare  malningsmetoder,  i någon  mån  gått  tillbaka,  åtminstone  så  till- 
vida, att  endast  de  för  sådant  ändamål  mest  lämpliga  bergarter  tillgodogöras, repre- 


976 


DEN  SVENSKA  STENINDUSTRIEN. 


senterades  på  utställningen  af  tvenne  firmor.  Den  ena  af  dessa,  S.  A.  Svens- 
son, visade  ett  antal  väl  huggna  stenar  af  den  egendomliga,  partielt  vittrade 
gneis,  hvilken  vid  Lugnås  i Vestergötland  bildar  underlaget  för  den  kambriska 
formationen  och  sedan  lång  tid  tillbaka  brutits  i underjordiska  brott  för  att 
på  detta  sätt  användas. 

Carl  Rahm  i Gelle  utstälde  kvarnstenar  af  den  förut  omtalade  röda, 
hårda  Geflesandstenen. ') 

Sistnämnda  firma  samt  Orsa  kommun  och  Bnrgsviks  slipstensbolag  ut- 
stälde prof  af  brynstenar  och  de  två  senare  också  större  montrer  af  slipstenar 
af  sandsten  från  Orsa  och  Gotland,  hvilka  produkter  vitnade  om  skicklighet 
och  noggrannhet  vid  sjelfva  tillverkningen.  Som  bekant  äro  de  nämnda  berg- 
arterna förträffliga  råmaterial,  hvilka  länge  och  med  ganska  stor  framgång 
tillgodogjorts.  Produktionen  och  afkastningen  däraf  skulle  dock  kunna  väsent- 
ligen ökas,  om  man  kunde  förmå  sig  att  införa  rationelare  arbetsmetoder, 
särskildt  vid  stenens  brytning,  hvilken  såväl  i Dalarne  som  på  Golland  ut- 
föres  på  det  mest  otidsenliga  sätt.  För  brynstenstillverkning  hafva  vi  inom 
landet  utmärkta  råmaterial,  hvilka  ofullständigt  tillgodogöras. 

Bland  bergarter  som  hittills  mera  sällan,  och  endast  då  man  åsyftat 
att  utveckla  större  lyx,  kommit  till  användning  i byggnader,  intager  tåljstenen 
en  framstående  plats  på  grund  af  sin  utmärkta  hållbarhet  mot  vittring,  och 
emedan  den  lill  följd  af  sin  mjukhet  låter  med  den  största  tänkbara  lätthet 
bearbeta  sig.  Firman  Lewander  & C:o  har  hedern  af  att  hafva  upptagit  och 
utvecklat  brytningen  af  denna  bergart  i de  gamla,  förut  endast  för  husslöjd 
anlitade  brotten  vid  Handöl  i Jemtland,  och  på  utställningen  hade  firman  en 
vacker  montre,  pl.  290,  uppbygd  af  stora  block  och  skifvor,  af  formstenar  lill 
ugnar  för  kemiska  pappersfabriker,  lill  hvilka  afsältningen  är  ganska  stor,  samt 
af  väl  snidade  ornament. 

Af  Elfdalens  verldsbelcanta  porfyr  utstälde  J.  A.  Melkerssons  porfyr- 
verk,  hvilket  sedan  öfvergått  lill  annan  egare,  dyrbara,  med  bronsbeslag 
prydda  urnor,  ljusstakar,  lampfötter,  bordskifvor  m.  m.,  allt  egnadt  att  stödja 
den  förhoppningen,  all  porfyrindustrien,  som  en  gång  ådrog  sig  konstälska- 
rens beundran  i hela  Europa,  ånyo  skall  komma  att  uppblomstra. 

Gustaf  Johansson  i Fliseryd  utstälde  tvenne  stora  kolonner  af  den 
bruna,  ganska  vackra  porfyr,  som  uppträder  såsom  större  och  mindre  gångar 
i trakten  af  Oskarshamn  och  på  Ilere  andra  ställen  i östra  Småland. 

I samband  härmed  må  omnämnas  etl  af  Lars  Jansson  i Transtrand 
ulstäldt  block  af  elt  i geologiskt  afseende  intressant  och  särdeles  vackert 

’)  Se  Praktiskt  Geolog'.  Undersökn.  i Gefleborgs  län,  Sveriges  Geolog,  lind.  Ser.  C 
n:r  152,  sid.  39. 


DEN  SVENSKA  STENINDUSTRIEN. 


konglomerat,  hvars  sandstensgrundmassa  omsluter  större  och  mindre  runda, 
praktfullt  färgade  stenar  af  agat,  kaleedon,  jaspis  m.  11.  Denna  stenart  är 
hittills  känd  endast  såsom  lösa  hlock  i Transtrands  socken  i Dalarne.  Förr 
bearbetades  den  vid  Elfdalens  porfyrverk. 

En  utställare,  som  framför  andra  hade  vinnlagt  sig  om  alt  visa  prof 
på  arbetsskicklighet  inom  stenhuggeriyrket,  var  firman  Wester  S:  Norgren  i 
Stockholm.  På  en  plattform  af  polerad  mosaik  af  svart  och  hvit  marmor 
med  fris  och  inläggningar  af  »rouge  brocatelle»  och  »rouge  royal»  hade 
placerats  en  salongsspisel  (se  pl.  213  sid.  611) 
af  Carraramarmor,  på  sidorna  omgifven  af 
väggpanel  af  en  mängd  praktfulla  utländska 
marmorsorter,  såsom  »bleu  turquin»,  »rouge 
jaspé»,  rose  de  Numidie»,  »jaune  jaspé», 

»jaune  Lamartine»  m.  fl.  På  plattformen 
funnos  vidare  en  liten  fontän  (se  pl.  214 
sid.  612)  och  en  kandelaber  för  elektrisk 
belysning  af  Carraramarmor  samt  en  lavoar 
af  »Waulsort»  och  »Onyx  d’Algerie».  Så- 
väl skulpturarbetet  i spiseln,  fontänen  och 
kandelabern  som  inkrusteringen  och  po- 
leringen  vitnade  om  en  mycket  högt  upp- 
drifven  yrkesskicklighet  samt  om  god  smak 
vid  bergarternas  användning. 

Under  inflytandet  af  den  tendens 
inom  byggnadskonsten,  att  söka  återgå  till 
användandet  af  naturliga  stenslag  i stället 
för  konstprodukter,  livilken  under  de  se- 
nare årtiondena  allt  mera  gjort  sig  gällande, 
har  också  takskiffern  kommit  till  ökad 
användning,  och  det  var  därför  med  tillfredsställelse  mani  på  utställningen 
träffade  prof  från  de  tre  takskifferbrott,  som  för  närvarande  bearbetas  inom 
landet,  nämligen  Grythytte  skifferverk,  pl.  288,  Hällans  skifferverk  och  Bråne 
skifferverk.  Vid  de  två  förstnämnda  brytes  en  svartgrå  lerskiffer,  livilken 
sedan  århundraden  tillbaka  användts  och  nu  fått  en  ganska  vidsträckt  af- 
sättning  samt  visat  sig  ega  »mycket  stor  varaktighet,  vid  det  sistnämnda  en 
icke  mindre  hållbar,  ljusgrå,  starkt  glänsande  glimmerskiffer.  Som  bekant 
äro  dessa,  och  i synnerhet  den  sistnämnda,  i likhet  med  öfriga  takskiffrar 
i Sverige,  jemförelsevis  tjockskiffriga.  De  gifva  därför  icke  en  så  jemn 
takyta  som  de  engelska,  franska  och  en  del  af  de  norska  skiffrarna,  men 


978 


DEN  SVE  N S K A S T E N I N D U S TRIE  N. 


äro  i stället  synnerligen  starka,  hvilket  är  af  en  viss  betydelse,  särskildt 
inom  städerna,  där  snöskottning  ofta  förekommer.  Man  bör  därför  kunna 
hoppas,  att  tillgodogörandet  af  våra  tillgångar  på  takskiffer  skall  ytterligare 
ökas,  och  att  flere  af  de  nedlagda  skifferbrotten,  bland  hvilka  särskildt  må 
nämnas  Fredriksbergs  skifferbrott  i Småland  med  dess  vackra,  grå  och  röda 
hälleflinlskiffer,  måtte  komma  alt  återupptagas. 

Utom  de  här  nämnda  utställningarna,  hvilka  alla,  med  undantag  af 
de  från  Jemtlands  läns  komité  och  Gefleborgs  läns  hushållningssällskap, 
tillhörde  producerande  firmor,  funnos  tvenne  med  offentliga  medel  anordnade, 
som  voro  afsedda  alt  visa  tillgångarna  och  beskaffenheten  af  råmaterialen  för 
stenindustri,  nämligen  från  Vester norrlands  läns  hushållningssällskap  samt  Skara- 
borgs läns  lokalkomité.  Den  förstnämnda  utgjordes  af  en  genom  Sveriges 
geologiska  undersökning  upprättad  geologisk  karta  öfver  länet  samt  ett  större 
antal  prof,  belysande  länets  geologiska  beskaffenhet  och  särskildt  de  använd- 
bara bergarternas  utseende.  Skaraborgs  län  utstälde  en,  efter  en  plan,  som 
uppgjorts  genom  Sveriges  geologiska  undersökning,  upprättad  reliefkarta  öfver 
Kinnekulle  med  alla  dess  olika  geologiska  lager  samt  en  karta  öfver  berget 
och  prof  af  alla  dess  bergarter.  I samband  härmed  visade  Hellekis  aktiebolag 
prof  af  dess  olika  produkter,  kalk,  cement,  sandsten  och  kalksten  m.  m. 

Stenindustriutställningen  i sin  helhet  torde  kunna  sägas  ha  gifvit  en 
visserligen  långt  ifrån  fullständig  men  likväl  mycket  upplysande  bild  af  lan- 
dets resurser  i afseende  på  stenarter,  som  lämpa  sig  till  byggnadsmaterial. 
Den  visade  också,  att  arbetsskickligheten  i stenhuggareyrket,  hvilken  för  några 
liotal  år  tillbaka  ej  var  synnerligen  stor,  nått  ganska  högt.  Den  åskådlig- 
gjorde, ehuru  icke  i samma  grad,  som  vid  dess  planläggning  åsyftades,  huru 
vigligt  det  är,  alt  man,  då  bergarter  skola  användas  lill  byggnadsmaterial, 
studerar  dessas  beskaffenhet  och  väljer  sådana,  som  passa  för  byggnadsfor- 
merna, om  dessa  förut  äro  gifna,  eller  också  söker  anpassa  desamma  efter 
stenens  natur,  i stället  för  alt  tvinga  denna  in  i former,  för  hvilka  den  icke 
lämpar  sig.  Först  då  man  riktigt  insett  detta  och  alldeles  upphört  att  okri- 
tiskt låna  från  ornamenlikens  rustkammare»,  skall  det  blifva  möjligt  för 
stenindustrien  att  tjena  byggnadskonsten  på  ett  sätt,  som  fullt  tillfredsstäl- 
ler båda. 


L 1 1 1 . 


SKEPPSBYGGERI  OCH  SJÖFART. 

AF 

E.  A.  SMITH. 


1.  Fartyg  och  båtar  med  deras  tillbehör. 

Af  de  båda  hufvudafdelningarna:  skeppsbyggeri  och  sjöfart,  har  jag 
valt  den  senare  såsom  ämne  för  denna  afbandling.  Skeppsbyggeriets  fram- 
ställning på  praktiskt  sålt  inför  allmänhetens  blickar  var  under  konst-  och 
industriutställningen  egentligen  utförd  genom  ritningar  och  modeller;  en  be- 
skrifning  häraf  skulle  utan  tvifvel  mindre  intressera  än  en  öfverblick  af  de 
nordiska  ländernas  sjöfart  eller  materielen  därför,  deras  flottor,  under  liden  för 
utställningen.  En  sådan  öfverblick  är  af  större  betydelse  än  en  ofullständig 
skildring  af  våra  varf,  ty  ofullständig  måste  den  blifva,  om  endast  de  varf 
eller  idkare  af  skeppsbyggeriet,  som  låtit  sig  representera  vid  utställningen, 
skulle  afhandlas. 

Näst  sjöfarten  och  i samband  med  denna  komma  de  härför  inrättade 
säkerhetsanstalterna,  lots-  och  fyrinrättningarna  m.  m.  Därför  skola  äfven 
dessa  utgöra  föremål  för  en  del  af  denna  artikel. 

Jag  börjar  således  med: 

De  nordiska  handelsflottornas  absoluta  och  relativa  storlek  rn.  m.  under  utställ- 
ningsåret 1897. 

Sverige  egde  vid  början  af  1897  enligt  Kongl.  kommerskollegii  berät- 
telse för  året: 

2,013  segelfartyg  om  290,855  tons 

och  756  ångfartyg  » 205,964  » 


eller  tillsammans  2,769  handelsfartyg  om  496,819  tons 


SKEPPSBYGGERI  OCII  SJÖFART. 


980 


och  vid  slutet  af  året  2,002  segelfartyg  om  289,490  tons 

och  786  ångfartyg  » 234,636  » 

eller  tillsammans  2,788  handelsfartyg  om  524,126  tons. 

Häraf  finna  vi,  all  segelfartygens  antal  under  året  nedgått  med  11  och 
deras  tonnage  med  1,365  tons,  men  att  ångfartygens  antal  ökats  med  30  och 
deras  tonnage  med  28,672  tons  eller  ungefär  med  12  proc.,  samt  slutligen  att  hela 
handelsflottan  under  år  1897  vuxit  med  19  fartyg  och  27,307  tons  eller  med 
c:a  5 72  proc. 

Norge  egde  vid  början  af  1897  enl.  »Statistisk  Aarbog  for  Kongeriget 
Norge  1898»: 

6,230  segelfartyg  om  1,214,759  lons 
och  962  ångfartyg  » 351,799  » * 

eller  tillsammans  7,192  handelsfartyg  om  1,566,558  tons 

och  vid  slulel  af  året  6,143  segelfartyg  om  1,169,079  lons 

och  1,004  ångfartyg  » 383,120  » 

eller  tillsammans  7,147  handelsfartyg  om  1,552,199  tons. 

Häraf  finna  vi,  att  segelfartygens  antal  under  året  nedgått  med  87  och 
deras  tonnage  med  45,680  tons,  men  att  ångfartygens  antal  ökats  med  42  och 
deras  tonnage  med  31,321  tons  eller  ungefär  med  83/10  proc.,  samt  slutligen 
att  hela  handelsflottan  minskats  med  45  fartyg  om  14,359  tons  eller  med 
knappt  1 proc. 

Det  är  ganska  märkliga  siffror,  men  granska  vi  nu  de  inbördes  för- 
hållandena mellan  Sveriges  och  Norges  handelsflottor,  så  komma  vi  till  ännu 
egendomligare  resultat. 

Sålunda  finna  vi,  alt  den  svenska  kofferdiflottan  bestod  af  55  proc. 
segelfartyg  och  45  proc.  ångfartyg,  men  den  norska  af  ej  mindre  än  75  proc. 
segel-  och  25  proc.  ångfartyg. 

Häraf  framgår,  att  den  svenska  handelsflottan  till  sin  sammansättning 
och  tidsenlighet  var  den  norska  betydligt  öfverlägsen,  och  att  den  länge  prak- 
tiserade metoden  alt  lill  Nor  ge  sälja  våra  gamla  trä-segelfartyg  har  varit  en 
klok  åtgärd,  om  man  än  må  beklaga,  alt  handelsflottans  tillväxt  i Sverige 
härigenom  fördröjts,  enär  man  naturligtvis  ej  för  det  genom  försäljning  af 
träfartygen  influtna  kapitalet  kunnat  skaffa  sig  ett  motsvarande  tonnage  af 
jernfartyg  och  i synnerhet  ångare. 

Öfver  hufvud  laget  kan  man  således  vidare  påstå,  att  den  svenska 
handelsflottan  är,  relativt  taladt,  betydligt  värdefullare  än  den  norska.  Det  är 

* | Norge,  Danmark  och  Finland  användes  engelska  mätningsregeln,  men  i Sverige  den 
tyska,  som  gifver  något  fördelaktigare  resultat. 


SKEPPSBYGGEBI  OCH  SJÖFART. 


981 


visserligen  sant,  att  ej  alla  de  ångare,  som  vi  förskaffat  oss  från  utlandet, 
varit  nya,  men  detta  har  ej  heller  varit  förhållandet  med  Norge,  som  1897 
från  utlandet  inköpte  dubbelt  så  stort  begagnadt  tonnage  som  hela  både  det 
in-  och  utländska  nybyggnadstonnaget. 

Men  jag  går  vidare. 

Ehuru  Norges  handelsflotta  är  omkring  tre  gånger  så  stor  till  tonnaget 
som  vår,  är  dock  vår  ångbåtsflotta  ej  Norges  så  väsentligt  underlägsen,  att  vi 
med  den  raska  utveckling  däraf,  som  senaste  åren  hafva  att  uppvisa,  icke  böra 
kunna  hoppas  att  på  delta  område  inom  en  ej  allt  för  aflägsen  framtid  kunna 
värdigt  ställa  oss  vid  vår  norske  broders  sida,  oaktadt  Norge  är  betydligt 
närmare  de  stora  sjöfarts-  och  befraktningscentra  samt  de  stora  handelsvägarna 
än  vi  äro. 

Under  det  svenska  handelsflottan  år  1897  ökats  med  51/*  proc.  af  dess 
hela  tonnage,  har  samtidigt  den  norska  minskats  med  nära  1 proc.  Hvad  be- 
visar delta?  Jo,  att  lifskraften,  som  är,  matematiskt  taladt,  uttryckt  genom 
tillväxten  i tonnaget,  är  starkare  inom  den  svenska  handelsflottan  än  inom 
den  norska;  ett  förhållande,  som  sannolikt  skulle  träda  än  mer  i dagen  för 
1898,  om  vi  egde  statistiska  uppgifter  att  stödja  oss  på  för  detta  år.  Det  är 
nämligen  ett  faktum,  all  det  svenska  kapitalet,  som  under  de  senare  decen- 
nierna arbetat  på  andra  områden,  nu  börjat  i en  allt  mera  märkbar  grad 
kasta  sig  in  på  sjöfartsnäringen,  och  detta  glädjande  faktum  är  i hög  grad 
beaktansvärdt  därigenom,  alt  man  numera  helst  beställer  nya,  moderna  ångare 
af  stor  tonnage  (ända  upp  till  6,000  tons)  och  ej  gerna  köper  gamla  båtar. 
De  förbättrade  frakterna  hafva  visserligen  varit  en  häfstång  för  vår  sjöfarts- 
närings utveckling,  men  hvad  som  i lika  hög  grad  bidragit  till  att  öka  lusten 
för  skeppsrederirörelsen  har  utan  tvifvel  varit  de  lagstiftningsåtgärder,  som 
dels  redan  aflyft  en  del  af  de  på  sjöfarten  hvilande  tunga  pålagorna  och  dels 
arbeta  på  att  ytterligare  borttaga  dessa.  Slutligen  har  äfven  ett  visst  begär 
framträdt  inom  landet  att  sjelft  taga  den  försummade  transoceana  sjöfarten  i 
sin  hand,  till  otvifvelaktig  fördel  för  den  stora  kolonialvaruaffären  och  en  direkt 
export  af  svenska  industrialster. 

Det  kan  ej  nekas,  att  Sverige,  rörande  sina  utbyten  med  utlandet,  lill- 
förene  varit  mycket  beroende  af  Norge  och  dess  handelsflotta,  ja,  i sä  hög 
grad,  att  i vår  utländska  sjöfart  år  1870  uppträdde  Norge  med  större  frakt- 
rum än  vi  sjelfva.  De  norska  fartyg,  som  då  användes  i Sveriges  utländska 
sjöfart,  såväl  import  som  export,  slego  till  34  proc.  af  hela  det  härför  använda 
tonnaget,  under  det  att  vår  egen  llotta  hade  att  uppvisa  blott  32  proc.  af 
samma  tonnage.  Nu  hafva  förhållandena  väsentligt  ändrat  sig,  ty  1897  an- 
vändes endast  1 1 2/3  proc.  norskt  tonnage  för  vår  export  till  och  import  från 


SKEPPSBYGGERI  OCH  SJÖFART. 


982 


utlandet,  under  det  att  den  svenska  handelsflottan  då  figurerade  med  35!/3 
procent. 

De,  som  jemte  oss  haft  vinst  af  det  hos  oss  minskade  bruket  af 
norskt  tonnage,  liafva  varit  danskarne,  af  hvilken  orsak  vill  jag  nu  ej  yttra 
mig  om,  då  detta  skulle  föra  mig  utom  ämnet.  Den  ökade  sympatien  för 
Danmark  visar  sig  emellertid  eklatant  af  det  förhållandet,  att,  då  i vår  ut- 
ländska sjöfart  år  1870  användes  endast  6 proc.  danska  fartyg,  detta  förhål- 
lande successivt  vuxit,  så  att  år  1897  ej  mindre  än  25  proc.  danskt  lastrum 
användes  i denna  sjöfart. 

Detta  ger  mig  anledning  att  nu  öfvergå  till 

Danmark.  Jag  vill  då  först  nämna,  att  i det  för  Sverige  och  Norge 
här  ofvan  angifna  totaltonnaget  af  handelsflottorna  äro  medräknade  fartyg  af 
20  tons  och  däröfver,  under  det  att  i »Statistisk  Tabelvaerk  Danmarks  Handels- 
llaade  og  Skibsfart  i Aaret  1897»  fartyg  af  ända  ned  till  4 tons  medtagits. 
Något  synnerligt  stort  fel  i tonnaget  vid  jemförelsen  med  de  andra  skan- 
dinaviska handelsflottorna  torde  dock  ej  härigenom  uppstå;  för  öfrigt  skall 
skilnaden  längre  fram  påpekas. 

Danmark  egde  vid  början  af  1897  enligt  det  nämnda  tabellverket: 


3,000 

segelfartyg 

om 

172,537 

tons 

och 

418 

ångfartyg 

» 

179,488 

» 

eller  tillsammans 

3,418 

handelsfartyg 

om 

352,025 

tons 

och 

vid  slutet  af  året 

2,996 

segelfartyg 

om 

162,931 

tons 

och 

436 

ångfartyg 

» 

198,780 

» 

eller  tillsammans 

3,432 

handelsfartyg 

om 

361,711 

tons; 

hvarifrån 

bör  afdragas  fartyg 

mellan  4 och  20  tons... 

1,878 

handelsfartyg 

om 

17,339 

tons ; 

då  resten  blir 

1,554 

handelsfartyg 

om 

344,372 

tons, 

hvilket  skulle  utgöra  danska  handelsflottan  (utom  de  å Färöarna,  Island  och 
Vestindien  befintliga  74  smärre  fartygen  om  tillsammans  788  tons,  hvilka  ej 
höra  medtagas  vid  detta  tillfälle). 

Häraf  finna  vi,  alt  segelfartygens  antal  under  året  nedgått  med  4,  men  ån- 
garna ökats  med  18  stycken  om  ett  tonnage  af  19,292  tons  eller  all  segelflottan  ej 
undergått  någon  nämnvärd  förändring,  under  del  all  ångbåtsflottan  stigit  med 
nära  1 0 3/4  proc.  af  ångarnas  samfälda  tonnage  och  med  nära  5 '/2  proc.  af 
hela  handelsflottans.  Det  vill  säga,  all  den  danska  handelsflottan  i sin  helhet 
vuxit  i samma  proportion  som  den  svenska  under  det  meranämnda  utställ- 
ningsåret  1897. 


SKEPPSBYGGERI  O C II  SJÖFART.  983 


Det  är  förut  framhållet,  i huru  hög  grad  den  danska  flottans  använd- 
ning för  vårt  behof  tilltagit.  Då  den  svenska  handelsflottan  i och  för  utbytena 
mellan  Sverige  och  utlandet  ingick  med  blott  c:a  36  proc.  af  anlitadt  tonnage, 
sä  hafva  danskarne  all  uppvisa  ett  bruk  af  egna  fartyg  i sjöfart  mellan  Dan- 
mark och  utlandet  af  ända  till  44  proc. 

Jag  öfvergår  nu  lill 

Finland.  Detta  land  egde  vid  början  af  1897 

1,717  segelfarlyg  om  233,314  tons 

och  205  ångfartyg  » 32,518  » 

eller  tillsammans  1,922  handelsfartyg  om  265,832  lons 

och  vid  slutet  af  året  1,790  segelfartyg  om  248,809  tons 

och  218  ångfartyg  » 35,103  tons 

eller  tillsammans  2,008  handelsfartyg  om  283,912  tons. 

Häri  äro  inräknade  alla  fartyg  om  19  tons  och  däröfver.  Häraf 
finna  vi,  att  segelfartygens  antal  under  året  ökats  med  73  stycken  om  15,495 
tons,  samt  att  ångfartygens  antal  vuxit  med  13  stycken  om  2,585  tons.  Det 
egendomliga  förhållandet  har  sålunda  i Finland  inträffat,  att,  i olikhet  med 
hvad  fallet  varit  i de  andra  här  berörda  nordiska  länderna,  segelflottan  under 
1897  vuxit  med  ej  mindre  än  62/3  proc.  Äfven  ångbåtsflottan  har  vuxit  i 
hög  grad  eller  med  nära  8 proc.  Också  arbetar  man  i Finland  med  all 
kraft  på  handelsflottans  utveckling  och  på  skapande  af  ett  oberoende  kommu- 
nikationsväsen  å hafvet,  i synnerhet  om  vintern,  då  Finland  tillförene  var 
så  godt  som  afstängdt  från  den  vesterländska  handeln  och  samfärdseln. 

Finska  staten  har  tidigare  än  den  svenska  vaknat  till  medvetande  om, 
hvilken  ofantlig  betydelse  för  ett  lands  såväl  materiela  som  andliga  utveck- 
ling jemna,  direkta  och  i möjligast  högsta  mån  ostörda  förbindelser  med  de 
stora  handels-  och  kulturländerna  medföra  och  med  stor  offervillighet  under- 
stödt  den  enskilda  företagsamheten  härutinnan.  Också  har  under  1897  den 
minskning  i finska  flottans  andel  i sjöfarten  mellan  Finland  och  utlandet, 
som  under  de  senare  åren  kontinuerligt  egt  rum,  afbrutits,  och  en  jemförelsevis 
betydlig  ökning  i tontalet  af  finska  ankomna  fartyg  i förhållande  till  utländska 
inträdt.  En  stor  del  af  denna  ökning  måste  dock  lillskrifvas  exceplionela  för- 
hållanden eller  utställningen  i Stockholm,  som  åstadkom  en  stor  ökning  i ång- 
båtstrafiken mellan  nämnda  stad  och  Finland.  En  annan  omständighet,  soin 
äfven  bidragit  till  ökningen  af  finska  flottans  andel  af  ankomna  fartyg  i hör- 
hållande till  de  utländska  under  1897,  är  upphäfvandet  af  en  kungörelse, 
genom  hvilken  en  del  varor,  då  de  inhemtades  direkt  till  Finland  från  utom- 
europeiska transatlantiska  orter,  beviljades  15  proc.  nedsättning  i den  för  dem 


siceppsbyggeri  och  sjöfart. 


984 


i allmänhet  stadgade  tullen.  Denna  import,  bestående  hufvudsakligen  af  rå- 
socker och  förmedlad  nästan  uteslutande  af  utländska  fartyg,  har  efter  den  1 
Juni  1897  upphört. 


Enligt  den  af  »Lloyds  register  of  shipping»  i London  publicerade  sta- 
tistik, hvilken  omfattar  ångfartyg  ak  mer  än  100  bruttotons  och  segelfartyg 
af  mer  än  100  nettotons,  var  år  1897  hela  verldens  tonnage  25,907,451.  Häraf 
konnno  på  Storbritannien  och  dess  kolonier  ej  mindre  än  13,482,876  tons  eller 
mera  än  hälften.  Norge  hade  1,634,498  och  Sverige  522,944  tons.  Enligt 
samma  uppgifter  framgår,  att  Norge  1893  egde  sitt  största  tonnage  eller 
1,710,313,  och  att  detta  varit  i jemnt  fallande  sedan  dess.  Sverige  har  däremot 
ända  från  slutet  af  åttitalet  stigit  hvad  dess  tonnage  vidkommer,  ehuru  smärre 
fluktuationer  ej  heller  hos  oss  saknas,  exempelvis  genom  en  större  af  kom- 
merskollegium 1895  företagen  afskrifning  af  åtskilliga  fartyg.  Granskar  man 
slutligen  å nyo  kommerskollegii  berättelse  rörande  sjöfarten  för  1897,  så  finner 
man,  att  enligt  denna  urkund,  som  medräknar  fartyg  af  20  tons  och  däröfver, 
vår  handelsflotta  var  störst  år  1894  före  den  omnämnda  afskrifningen,  då 
den  räknade  550,350  tons,  att  den  ända  från  1830  till  1894  varit  i ett  nästan 
oafbrutet  stigande,  och  slutligen  att,  efter  nedprutningen  1894,  den  äfven  stigit, 
och  detta  ganska  raskt. 

För  närvarande  har  man  således  all  anledning  att  vara  belåten  med 
vår  handelsflottas  utveckling,  som  synes  försiggå  jemnt  och  normalt. 

Detsamma  kan  man  tyvärr  ej  säga  om 

2.  Våra  skeppsvarf. 

Af  det  efter  våra  förhållanden  rätt  stora  antal  skeppsvarf,  som  för  ej 
många  decennier  sedan  funnos  i riket,  och  där  en  skicklig  och  talrik  arbetare- 
stam erhöll  sin  utkomst,  återstå  nu  blott  få.  Ty  med  ångans  tilltagande  an- 
vändning och  träets  utbytande  mot  metall  blefvo  träskeppen  snart  otidsenliga, 
och  de  varf,  där  dessa  bygdes,  likaledes.  Sverige  stod  förut  mycket  högt  i 
skeppskonstruktivt  hänseende,  och  en  mängd  fartyg  bygdes,  som  icke  allenast 
fylde  vårt  eget  behof  af  ökadi  eller  nytt  tonnage,  utan  jemväl  exporterades 
till  utlandet.  Så  är  förhållandet  ej  vidare,  hvilket  tydligen  inses  af  denna 
tabell,  visande  tillökningen  (icke  netto,  utan  brutto)  dels  i femårsperioder  och 
dels  för  åren  1895  och  1896  för  städers  och  köpingars  fartyg. 


SKEPPSBYGGERI  O C II  SJÖFART. 


985 


Årligen  i 

in  e d e 1 1 a 1 

År 

År 

Till  ö k n i n g. 

1876—80  1881  — 85  1886-90  1891—95 

1895 

1896 

l:o)  Segelfartyg. 

Nybygda,  antal 

26 

11 

7 

8 

5 

8 

» tons  

6,600 

2,395 

1,377 

1,285 

680 

883 

Köpta  utifrån,  antal 

26 

36 

19 

24 

12 

31 

» » tons 

6,123 

9,739 

6,341 

9,730 

3,919 

8,295 

2:6)  Ångfartyg. 

Nybygda,  antal 

26 

31 

19 

15 

11 

7 

» tons  

2,830 

6,056 

3,396 

3,446 

1,566 

732 

Köpta  utifrån,  antal 

1 

3 

6 

9 

12 

22 

» » tons  

124 

878 

3,346 

7,199 

10,950 

27,314 

Jag  fäster  än  en  gång  uppmärksamheten  därpå,  att  tabellen  handlar 
om  städers  och  köpingars  fartyg,  emedan  det  ej  varit  möjligt  att  för  alla  åren 
erhålla  tillförlitliga  uppgifter  rörande  jemväl  landsbygdens  fartyg  eller  med 
andra  ord  för  hela  riket. 

En  sådan  tabell,  angifvande  hela  svenska  handelsflottans  bruttotillväxt 
under  livart  och  ett  af  de  fyra  nedannämnda  åren,  har  dock  kunnat  anskaf- 
fas och  lemnas  härmed. 


Å r 

Till  ö k n i n g. 

1894 

1895 

1 896 

1897 

l:o)  Segelfartyg. 

Nvbvgda,  antal 

7 

16 

29 

25 

» tons  

1,380 

1,290 

1,740 

2,749 

Köpta  utifrån,  antal 

10 

32 

55 

69 

» » tons  

3,907 

7,448 

12,591 

17,244 

2:o)  Ångfartyg. 

Nybygda,  antal 

6 

16 

14 

21 

» tons  

779 

2,021 

1,479 

3,449 

Köpta  utifrån,  antal 

5 

12 

22 

37 

tons  

4,144 

10,950 

27,314 

35,556 

Vi  hafva  här  ej  att  göra  med  ne//otillväxten  eller  handelsflottans  tillväxt, 
sedan  från  ofvanstående  tabeller  afdragits  sålda,  förlista  och  kondemncrade 
eller  slopade  fartyg. 

Granska  vi  nu  något  den  första  af  dessa  båda  tabeller,  så  finna  vi, 
att  hvad  städer  och  köpingar,  som  egentligen  underhålla  de  större  varfven, 
vidkommer,  de  icke  på  långt  när  kunnat  erhålla  af  den  inhemska  industrien 
del  erforderliga  tonnaget,  och  alt  varfvens  leveransförmåga,  såväl  hvad  segel- 


986 


SKEPPSBYGG  ERI  O C II  SJÖFART. 


som  ångfartyg  angår,  icke  ens  kunnat  hålla  sig  vid  livad  den  varit  före  1880 
utan  nedgått  högst  betydligt. 

Samtidigt  har  den  utländska  marknaden  i allt  högre  mån  måst  anlitas 
för  att  fylla  det  erforderliga  tonnaget,  som  den  inhemska  industrien  ej  för- 
mått skapa. 

Sålunda  har  inköpet  af  utländskt  ångbåtstonnage,  som  1880  var  blott 
124  tons,  år  189(3  sprungit  upp  till  27,314  tons,  livilket  redan  i sig  är  ett 
sorgligt  vitnesbörd  om  vår  varfsindustris  tilltagande  oförmåga  att  fylla  landets 
behof  af  lastrum.  Men  än  värre  ter  sig  saken,  då  man  besinnar,  att  ej  ens 
»trävarfven»  kunnat  hålla  jemna  steg  med  efterfrågan  af  segelfartyg,  utan  att 
deras  leveranskraft  nedgått  i sä  hög  grad,  att,  när  1880  bygdes  för  städer  och 
köpingar  inom  landet  6,600  tons,  denna  byggnadsverksamhet  1896  nedgått  till 
883  tons,  under  det  att  samtidigt  importen  från  utlandet,  som  1880  var  ungefär 
lika  stor  som  den  inhemska  tillverkningen  eller  6,123  tons,  ej  allenast  hållit 
sig  uppe,  utan  1896  stigit  till  8,295  tons  eller  omkring  tio  gånger  det  tonnage, 
som  vi  sjelfva  kunnat  skapa.* 

Se  vi  nu  på  den  andra  tabellen,  så  te  sig  förhållandena  ej  fullt  så  dystra, 
ehuru  långt  ifrån  tillfredsställande.  Hvad  segelfartygen  vidkommer,  synes,  att 
för  riket  i dess  helhet  år  1894  bygdes  blott  1,380  tons,  då  däremot  1897  byg- 
des ungefär  dubbelt  eller  2,749  tons.  Emellertid  ha  samtidigt  inköpen  från 
utlandet  mera  än  fyrdubblats  eller  tilltagit  dubbelt  mot  den  inhemska  till- 
verkningen. Men  se  vi  på  ångbåtsflottan,  så  äro  förhållandena  än  sämre. 
År  1894  nybygdes  sålunda  i riket  blott  779  tons  ångare,  som  visserligen  år 
1897  stigit  till  3,449  tons  eller  något  mer  än  fyrdubblats.  Men  den  utländska 
marknaden  har  lemnat  4,144  tons  1894  mot  35,556  tons  1897.  Det  vill  säga 
importen  af  ångbåtstonnage  har  mer  än  åttadubblats,  och  sålunda  samma  för- 
hållande egt  rum  med  ångbåts-  som  segelflottan,  eller  att  importen  från  ut- 
landet under  de  fyra  åren  1894 — 1897  vuxit  dubbelt  så  fort  som  våra  ny- 
byggnader inom  landet.  Dessutom  finna  vi,  atl  1884  importerades  fem  å sex 
gånger  så  stort  ångbåtstonnage  som  det  inom  landet  hygda,  men  att  1897 
detta  förhållande  ökats  till  mera  än  det  tiodubbla. 

Slutomdömet  om  våra  varf  blir  därför,  att  de  äro  alldeles  för  otillräck- 
liga i förhållande  till  landets  behof.  Anledningen  härtill  är  jag  ej  kompetent 
att  i det  hela  framhålla,  men  de  medverkande  orsakerna  till  vår  oförmåga 
att  kunna  täfla  med  utländingarne  i ångfartygsbyggnad  torde  bero  på  dels 
dyrare  materiel  — i synnerhet  hvad  jernplåt  vidkommer  — och  dels  ogyn- 
sammare  organisation  samt  kanske  äfven  något  föråldrade  arbetsmetoder  och 

* Framhållas  bör  dock,  att  segelflottans  hela  ökning  ej  utgöres  af  träfartyg  utan  att 
jemväl  inom  denna  del  af  handelsflottan  jer  ilfart  \'g  börjat  användas. 


SKEPPSBYGGERI  OCII  SJÖFART. 


087 


på  den  omständighet,  att  vi  splittrat  våra  krafter  i flere  mindre  varf,  i stället 
för  att  koncentrera  dem  i färre  och  större  etablissemanger. 

Ökas  vår  ångbåtsflotta  lika  raskt  som  under  senare  år,  så  hinna  vi 
troligtvis  snart  ej  ens  reparera  och  underhålla  materielen. 

Till  sist  må  dock  den  rättvisan  vederfaras  våra  varf,  att  de  lemna  ett 
arbete,  som  är  fullgodt  med  det  bästa  engelska,  ja  stundom  detta  öfverlägset. 

En  mindre  gren  af  skeppsbyggeri  bedrifves  vid  våra  båtvarf.  Den 
alltjemt  stigande  smaken  för  yachtsegling  och  den  inom  landet  ökade  väl- 
mågan, som  gjort  det  möjligt  för  en  relativt  stor  del  af  nationen  att  egna  sig 
häråt,  hafva  frammanat  flere  utmärkta  båtvarf,  hvilka  lemna  ett  arbete,  som 
står  nästan  oupphunnet  i soliditet  och  elegans. 

Alla  de  specialister,  som  äro  nödvändiga  för  sjöfartens  utveckling,  såsom 
instrumentmakare,  segelmakare,  repslagare,  hlockmakare  m.  fl.,  hafva  äfven 
följt  väl  med  sin  tid  och  lemna  ett  utmärkt  arbete,  om  äfven  en  och  annan 
specialitetsartikel  lages  från  utlandet. 

3.  Anordningar  för  farleders  belysning  och  utprickning  m.  m. 

Lifrädclningsväsen.  Bergningsväsen. 

Kongl.  lotsstyrelsen  hade  vid  utställningen  anordnat  en  åskådlig  fram- 
ställning af  lots-  och  fyrinrättningens  i riket  materiel  m.  m.  I ett  större  och 
ett  mindre  fyrtorn  af  jern  samt  i en  särskild  träbyggnad  (pl.  291,  292)  voro 
uppsatta  och  i verksamhet  olika  fyrapparater,  mistsignalapparal  af  modern 
konstruktion  m.  m.,  hvilka  betjenades  af  i lotsverkets  tjenst  anstälda  fackmän, 
som  till  den  besökande  allmänheten  lemnade  upplysningar  och  besvarade  den 
mängd  frågor,  som  ständigt  stäldes  till  dem. 

I det  nämnda  trähuset  fans  ett  särskildt  rum  upplåtet  för  lotsafdel- 
ningen,  där  dels  i en  större  glaslåda  inrymts  en  sinnrikt  konstruerad  fram- 
ställning af  ett  skärgårdsparti  med  olika  slag  af  flytande  sjömärken,  olika 
belysningssätt,  såsom  med  öfverensfyrar,  fyrar  med  färgade  lysvinklar,  lysbojar 
m.  m.,  och  dels  å vägghyllor  uppsatta  modeller  af  de  förnämsta  typerna  af 
brukliga  lotsbåtar,  lifbojar,  lifvästar,  blankettryck  och  författningar  m.  m. 

Lotsverket,  såsom  det  är  organiseradt  här  i Sverige,  är  en  egendom- 
lighet för  landet.  Det  är  här  sammansatt  af  både  lots-  och  fyrinrättningarna, 
hvilka,  i andra  länder  vanligen  skilda  åt,  här  trifvas  väl  tillsammans  och  be- 
tjenas  af  samma  familjer,  ett  slags  skärgårdsaristokratiskt  slägte,  som  räknar 
sina  anor  inom  verket  stundom  långt  bortom  seklets  början. 

Det  är  gifvet,  all  ett  land  med  den  egendomliga  skapnad,  som  vårt 
eger,  med  sina  vidlyftiga  skärgårdar  och  sina  grund  långt  ut  i öppna  liafvet 


988 


SKEPPSBYGGERI  OCII  SJÖFART. 


skall  särskildt  vara  egnadt  att  frammana  djerft  och  vaket  sjöfolk  samt  dug- 
liga lotsar.  Härtill  bidrager  äfven  vårt  hårda  klimat,  med  sina  långa  vårar 
och  höstar,  då  tjockan  är  en  ofta  återkommande  gäst,  och  sina  vintrar,  med 
dc  ännu  farligare  snöstormarna. 

Det  har  ofta  framhållits,  att  Sverige  eger  i sin  geografiska  skapnad  sitt 
förnämsta  värn  mot  fiendtliga  invasioner,  och  detta  påstående  torde  än  i dag 
ega  full  giltighet.  Men  det  är  ej  allenast  fienden,  som  har  svårt  att  taga  sig 
fram  i våra  farvatten;  det  är  äfven  förhållandet  med  våra  egna  sjömän,  hvilka 
ej  kunna  besitta  en  fullständig  specialkännedom  om  alla  våra  leder.  Därför 
är  det,  som  den  svenske  loisen  sedan  urminnes  tider  varit  en  nödvändig  och 
aktad  länk  i statsmaskineriet,  och  därför  kan  man  redan  så  långt  tillhaka  som 
i midten  af  1300-talet  finna  föreskrifter  och  lagar,  som  bestämma  lotsarnes 
skyldigheter  och  vilkor. 

Jag  meddelar  här  nedan,  hufvudsakligen  med  stöd  af  lotsstyrelsens  års- 
berättelser, en  öfversigt  af 

4.  Lots-  och  fyrinrättningens  uppkomst  och  utveckling. 

Af  de  i gamla  stadslagar  från  tretton-  och  fjortonhundratalen  intagna 
stadganden  om  ansvar  å dem,  som  åtogo  sig  att  lotsa  fartyg  men  satte  dem 
pä  grund  eller  visade  sig  okunniga  om  vägen,  synes,  att  på  dessa  tider  ut- 
öfvades  ledsagareyrket  af  enskilda  personer  sålunda,  att  de,  efter  öfverenskom- 
melse  om  någon  viss  ersättning  för  sitt  besvär  och  ansvar,  förbundo  sig  att 
under  fartygets  resor  leda  eller  lotsa  detsamma. 

Den  äldsta  stadslagen  eller  Björköarätten,  som  i slutet  af  1200-  eller 
början  af  1300-talet  utarbetades,  innehåller  intet  stadgande  rörande  fartygs 
lotsning.  Men  i den  yngre  mellan  1350 — 57  utarbetade  allmänna  stadslagens 
14:de  flock  af  Skipmåla  -balken  förekommer  deremot  följande  stadgande:  »Nu 
leger  man  ledsagare,  som  skall  säga  dem  led  (segelled).  Säger  han  sig  vilja 
låta  dem  utan  någon  skada  segla  öfver  sjön,  dit  resan  är  bestämd,  och  sätter 
han  sedan  på  grund  och  de  få  skada  däraf,  då  ega  de  makt  öfver  hans  lif, 
likväl  först  efter  det  sex  män  inför  domstol  vitnat,  all  han  med  skepparen 
och  besättningen  ingått  sådan  förbindelse  (som  sagd  är);  öfverfaller  dem  sjö- 
gång och  våldsam  storm,  då  är  han  ansvarsfri  från  all  skada.» 

Det  var  i midten  af  1300-talet  man  stiftade  sådana  lagar,  och  andra 
tider  hafva  sedan  dess  ändrat  menniskans  uppfattning  om  förhållandet  mellan 
brott  och  straff,  men  säkert  är,  all  hvad  våra  lotsar  och  deras  förseelser  i 
tjensten  vidkommer,  har  närvarande  tid  ej  för  dessa  visat  samma  mildhet  i 
lagstiftningen  som  i många  andra  fall. 


S A E PPSB  YGGElil  OClI  SJÖFART. 


989 

Alt  sätta  ett  fartyg  på  grund  är  ju  ett  stort  fel  af  en  lots  — ja,  ett  af 
de  allra  värsta;  men  det  förefaller  dock,  som  om  det  ej  borde  kunna  beläggas 


PL  . 291.  FYRTORN  AF  JERN  MED  BLIXTAPPARAT.  KGL.  LOTSVERKETS  UTSTÄLLNING. 

med  så  strängt  straff,  som  verkliga  förhållandet  tillåter.  Jag  vill,  för  all  för- 
tydliga detta  och  med  fakta  stödja  mitt  påstående,  citera  § 102  i nu  gällande 
tjenstgöringsreglemente  för  loisverket;  den  lyder  som  följer: 


990 


SKEPPSBYGGERI  OCII  SJÖFART. 


»Kronolots,  som  af  okunnighet  eller  ouppsåtligen  genom  vårdslöshet,  oförsig- 
tighet  eller  försummelse  under  lotsning  sätter  fartyg  på  grund,  straffas  med  fängelse 
i högst  sex  månader  eller  böter. 

När  kronolots  för  andra  gången  gjort  sig  skyldig  till  sådan  förseelse, 
skall  han  tillika  dömas  till  afsättning,  där  ej  synnerligen  mildrande  omständigheter 
förekomma. » 

Lotsen  dömes  således  ej  numera  lill  döden  för  grundstötning,  men 
lian  kan  vid  ett  upprepande  af  denna  förseelse,  äfven  om  den  sker  »ouppsåt- 
ligen och  genom  oförsigtighet»,  sättas  in  sex  månader  i fängelse  och  förlora 
sitt  lefvebröd  — och  det  är  vackert  så.  Han  har  dessutom  nu  förlorat  det 
frikännande,  som  den  gamla  stadslagen  af  1357  skänkte  honom,  i händelse 
han  grundstötte  med  fartyget  under  sjögång  och  våldsam  storm. 

Att  lotsarne  äfven  i senare  tider  af  de  sjöfarande  behandlats  illa  och 
stått  jemförelsevis  rättslösa,  därom  vitnar  en  tilldragelse,  som  hände  farfadern 
till  en  nu  i utkanten  af  Stockholms  skärgård  lelVande  mästerlots. 

Den  nämnde  farfadern  var  äfven  lots  — om  jag  minnes  rätt,  lotsålder- 
man.  Han  kryssade  under  tjenstutöfning  med  ett  hemkommande  fartyg  från 
sjön  och  in  i skärgården  och  befann  sig  på  väg  till  Stockholm.  Kommet 
långt  in  i skärgården,  öfverfölls  fartyget  plötsligt  af  tjocka,  och  innan  man 
hunnit  vidtaga  några  åtgärder  för  att  söka  ankarsättning  och  ankra,  grund- 
stötte fartyget.  Lotsen,  som  stod  bredvid  skepparen  på  del  s.  k.  akterdäcket 
eller  hyttaket,  erhöll  af  denne  en  så  kraftig  örfil,  all  han  slungades  i sjön  och 
där  fann  sin  död. 

Man  bråkade  ej  med  sådana  småsaker  i början  af  vårt  sekel,  och  hän- 
delsen allopp  därför  utan  efterräkning  för  befälhafvaren,  hvilken  genom  det 
kraftiga  uttryck,  han  gal'  åt  sitt  dåliga  humör,  dock  beröfvade  en  aktad  man 
lifvet  och  hans  familj  stöd  och  utkomst. 

När  under  konung  Gustaf  I:s  lid  Sverige  började  skaffa  sig  både  örlogs- 
och  handelsflotta,  blef  behofvet  af  lotsar  än  mer  kännbart.  Rikets  största 
skärgårdar  finnas  utanför  Östergötlands,  Södermanlands  och  Uplands  kuster, 
hvartill  under  konung  Göstas  lid  koinmo  åländska  och  den  öster  därom  lig- 
gande finska  skärgården.  Det  var  således  klart,  att  här  fordrades  de  llesta  lot- 
sarne. Också  utfärdades  under  den  nämnde  regentens  och  hans  närmaste 
efterträdares  regeringar  åtskilliga  Kongl.  bref,  som  beviljade  lotsarne  allt  flere 
friheter  och  rättigheter.  Härunder  grundlädes  de  s.  k.  loishemmanen,  som 
fritogos  från  vissa  skatter,  mot  skyldighet  all  hålla  lotsar  för  de  sjöfarande 
eller  egentligen  för  kronans  skepp. 

Sålunda  påminner  konung  Gustaf  1 den  22  Juni  1556  hertig  Johan 
därom,  all  det  blifvit  menige  man  utmed  sjösidan  på  Aland,  Nyland  och 
annorstädes  älagdl  all  allöna  de  styrmän,  som  åtagit  sig  all  styra  konungens 


S K /•;  PPS  K Y G GERI  OCH  S J 0 FÅ  Ii  T. 


991 


galejor  och  andra  skepp,  som  förde  konungens  gods,  men  all  de  icke  fullgjorl 
sina  skyldigheter  härutinnan,  enär  styrmännen  klagat  öfver,  att  de  ej  erhållit 
någon  lön. 

Enligt  Kalmar  stads  »tänkehok»  för  1380  — 1560  var  därstädes  upprät- 
tadl  ett  särskildi  styrmansskrå,  hvars  medlemmar,  hvarihland  äfven  funnos 
adelsmän,  räknades  till  stadens  emhetsmän.  Af  denna  styrmansförening,  som 
härledde  sig  från  Hanseförhundet,  hestreds  såväl  kortare  lotsning  genom 
Kalmar  sund  som  långlotsning  till  många,  ja  kanske  de  llesta  orter  af  någon 
betydelse  vid  Östersjön. 

Hertig  Karl  fritog  genom  bref  den  15  April  1606  styrmännen  i öslgöta- 
skärgården  från  utskrifning  mot  skyldighet  all  tillhålla  sina  barn  och  hjon 
att  lära  sig  skeppsleden  för  all  kunna  betjena  kronans  kaptener  och  skepp. 
Äfven  hertig  Johan  och  Gustaf  II  Adolf  skyddade  och  gynnade  lotsarne  genom 
åtskilliga  författningar. 

Under  drottning  Kristinas  regering  återkallades  väl  de  flesta  förmånerna 
och  ersattes  genom  föreskriften,  att  ingen  finge  begagna  sig  af  lots  utan  all 
honom  därför  förnöja. 

Men  lotshemmanen  infördes  åter  under  den  store  organisatörens,  Karl 
XI:s,  legering. 

Genom  utfärdade  författningar  och  vidtagna  åtgärder  under  1660—96 
grundades  emellertid  ett  verkligt  loisväsende,  afsedt  ej  allenast  för  kronans 
fartyg  utan  jemväl  för  handelsflottan.  Benämningen  »lots»  infördes  nu  all- 
mänt i stället  för  ledsagare  eller  styrman. 

Uti  1667  års  sjölag  infördes  lotstvånget  eller  skyldighet  för  sjöfarande 
all  anlita  lotsbiträde,  hvarjemte  bestämdes,  all  lotsen  skulle  på  eget  ansvar 
kommendera  fartyget  och  vara  berättigad  alt  uppbära  lotspenningar  och  kost 
m.  m.  Förbud  utfärdades  äfven  mot  andra  personer  att  befatta  sig  med  lotsning. 
Åt  vice  amiral  Werner  von  Rosenfelt  uppdrogs  1680  att  i kuststäder  m.  fl. 
platser  anställa  lotsar,  enär  Kongl.  Maj:t  funnit,  »att  den  ovana  icke  utan  en 
farlig  sig  befruektande  consequence  hade  sig  inritat,  alt  främmande  skepp 
tillegna  sig  den  liceneen  att  laga  lots  eller  ej  samt  loda  och  pligta  sig  fram 
och  de  främmande  gifves  tillfälle  all  göra  sig  bekanta  uppå  våra  kuster,  livil- 
ket  i det  öfverståndna  kriget  blifvit  förspordt  och  en  skadelig  efterföljd  af  sig 
föda  kunde». 

Man  finner  häraf,  hvilket  värde  i försvarshänseende  våra  förfäder  till- 
mätte skärgården  och  grunden. 

År  1687  inrättades  lotsdirektörsembetet,  hvilket  första  gången  uppdrogs 
åt  kapten  Gedda,  som  äfven  1693  verkstälde  sin  första  inspektionsresa. 


992 


SKEPPSBYGGERI  O C H S J (") EA  R T. 


Sedan  lotsverkets  organisation  blifvit  sålunda  förberedd,  fullbordades 
densamma  1(59(5  och  1697  genom  följande  författningar: 

l:o)  Å.  förordningen  den  19  Sept.  1696  angående  lotsväsendet  i Sverige 
och  Finland ; 

2: o)  K.  reglementet  och  instruktionen  af  samma  dag  för  lotsinspektoren  i 
Stockholm  samt  uppsynings-  och  åldermännerna  såväl  i stockholmska  som  i hela  den 
öfriga  skärgården  i Sverige  och  Finland; 


PI-.  -92.  BYGGNAD  FÖR  FYR-  OCH  MISTSIGNALAPPAR  ATER.  IvGL.  LOTSVERKETS  UTSTÄLLNING. 


3:o)  K.  stadgan  och  förordningen  den  20  Mars  1697  angående  fördelningen 
nppå  samtliga  lotsarnes  bördor  och  hvad  styrning  dem  hvar  i synnerhet  tillkommer,  med 
bifogad  taxa  huru  lotspenningar  öfverallt  af  de  trafikerande  böra  betalas ; 

4: o)  K.  förordningen  af  samma  dag  angående  lotsar  och  lotsdrängar,  huru 
många  de  vid  hvar  ort  stadigt  vara  skola;  samt 

•r»:<»)  Ett  under  samma  dag  utfärdadt  register  öfver  taxan  å lotspenningarna 
ifrån  den  ena  orten  till  den  andra  och  vice  versa,  som  efter  hvart  och  ett  farvattens 
beskaffenhet  proportioneradt  och  inrättadt  är». 

Ingenting  är  besländigt  och  minsl  af  allt  skrifna  lagar.  Nya  tider  lemna 
nya  uppslag,  och  nya  åskådningssätt  framträda.  Därför  undergingo  äfven  de 
nämnda  förfatlningarna  en  mängd  ändringar. 

Under  Karl  Xis  regering  Hyllades  amiraliletskollegium,  lotskontoret  och 
loisdirektören  till  Karlskrona. 


SKEPPSBYGGERI  OCll  SJÖFART. 


993 


Genom  seglationsordningen  den  15  Juni  1774  erhöl  1 lotsverket  elt  godt 
stöd,  ty  däri  föreskrefs,  att  alla  från  öppen  sjö  kommande  fartyg  voro  vid 
150  daler  silfvermynt  i böter  skyldiga  att  taga  lots.  Kort  därefter  insåg  man 
del  olämpliga  i att  hafva  centrala  embetsverk  i Karlskrona,  och  1 770  Hyllades 
de  nyssnämnda  inrättningarna  åter  lill  Stockholm. 

Ehuru  del  gick  snabbt  nog  att  ordna  lotsväsendel  i riket  i allmänhet, 
stod  dock  Norrland  i delta  hänseende  efter.  Denna  landsdel  synes  ej  hafva 
varit  så  beaktad,  som  den  i senare  tider  blifvit,  och  det  är  ej  synnerligen 
länge  sedan  den  till  och  med  saknade  tillförlitliga  sjökort.  Omkring  1726 — 
1738  förordnades  rörande  lotsinrättningen  i Norrland,  och  å Gotland  år  1727. 

En  vigtig  tilldragelse  inträffade  1809,  i det  att  lotsverket  då  förenades 
med  den  då  nyligen  inrättade  sjömätningskåren  (nuvarande  sjökarteverket) 
och  stadgades,  att  chefen  för  denna  skulle  vara  öfverdirektör  och  officerarne 
vid  kåren  distriktschefer  vid  lotsverket.  Detta  var  elt  steg  i rätt  riktning,  om 
äfven  modifikationer  kunnat  göras.  Att  de,  som  hafva  lill  uppgift  att  ordna 
och  fullständiga  säkerhetsanstalterna  för  sjöfarten,  äfven  böra  kunna  uppmäta 
och  kartlägga  farvattnen  är  alldeles  klart,  och  så  är  väl  äfven  förhållandet 
numera,  ehuru  nuvarande  distriktschefer  (loiskaptenerna)  genom  en  mängd 
andra  tjenstegöromål  äro  hindrade  att  sysselsätta  sig  med  mätningar  och  löd- 
ningar annat  än  tillfälligtvis.  Så  mycket  nödvändigare  är  det  därför,  att 
mellan  de  nu  skilda  verken  ell  enigt  samarbete  råder,  ty  båda  gagna  ju 
samma  sak. 

Den  9 Juli  1862  utfärdades,  efter  llere  föregående  ändringar,  en  ny 
förordning  och  tjenstgöringsreglemente  för  lotsverket  och  slutligen  de  nu  gäl- 
lande författningarna  den  15  Februari  1 88 i . 


5.  Lotsarnes  aflöning,  lotspenningar,  fyr-  och  båkmedel  m.  m. 

Bestämmelserna  rörande  den  ersättning,  som  borde  tillkomma  styrman  eller 
lots  för  verkstäld  lotsning,  hafva  både  före  och  efter  lotsverkets  genom  1696  och  1697 
års  författningar  skedda  ordnande  varit  olika,  såväl  hvad  beräkningsgrund  som  be- 
lopp beträffar.  Såsom  här  förut  är  omförmäldt,  hade  i äldsta  tider  lotsarne  eller  de 
s.  k.  styrmännen  egentligen  till  skyldighet  att  lotsa  kronans  fartyg,  i ersättning  hyar- 
för  dem  eller  deras  hemman  förunnades  åtskilliga  friheter,  hvarjemte  de  under 
vissa  omständigheter  egde  uppbära  lotspenningar  enligt  faststälda  lotstaxor,  inrättade 
för  att  tillämpas  efter  olika  förhållanden,  beroende  af  lokal,  fartygets  nationalitet,  de- 
stination och  last  m.  m. 

Under  vissa  perioder  hade  lotsarne  skyldighet  att  lotsa  kronans  fartyg  utan 
kontant  ersättning,  under  andra  åter  mot  halfva  eller  hela  lotspenningar  enligt 
taxa.  I slutet  af  1600-talet  fick  lotsveihet  fullständigare  organisation,  och  persona- 
lens ställning  blef  därefter  god.  Men  den  försämrades  längre  fram  af  förändrade 
sjöfartsförhållanden,  minskad  handel  och  därmed  minskade  inkomster  för  lotsarne. 
Regeringen  visade  visserligen  benägenhet  att  vid  midten  och  slutet  af  1 700-talet  upp- 


904 


SKEPPSBYGGERI  OCII  SJÖFART. 


lijelpa  lotsverket  ock  införde  äfven  lotspligtighet,  hvarigenom  det  ålåg  fartyg,  kom- 
mande från  öppen  sjö,  att  taga  lots,  men  någon  väsentlig  förbättring  förspordes  knap- 
past härigenom. 

Bättre  hade  lotsarne  då  under  1500-talet,  ty  Kalmar  stads-  och  slottsräken- 
skaper  för  1541-  76  visa,  att  det  särskilda  skeppareskrå  eller  gille,  som  från  äldre 

tider  fans  i nämnda  stad  och  bet j enade  fartyg  med  lotsning,  såväl  inomskärs  som 
till  utrikes  orter,  eller  såväl  till  Stockholm,  Upsala  och  Elfsborg  m.  fl.  platser  som 
till  Köpenhamn,  Liibeck,  Bostock,  Danzig  o.  s.  v.,  hade  efter  dåvarande  förhållanden 
bra  betaldt.  Så  erhölls  t.  ex.  för  lotsning  af  kronans  fartyg  till  Stockholm  8 å 13 
mark,  och  då  1 mark  efter  den  tidens  varuvärde  motsvarar  omkring  8 kronor,  så 
erhöllo  lotsarne  då  för  en  lotsning  mellan  Kalmar  och  Stockholm  70  å 100  kronor, 
och  troligt  är,  att  de  i allmänhet  kunde  påräkna  en  returlotsning  tillbaka  med 
snarlikt  belopp. 

Genom  taxa  utfärdad  1642  för  lotsning  från  Stockholm  och  norröf ver  samt  till 
Finland  bestämdes  lotsafgiften  för  hvarje  »veckesjö  eller  mil»  för  kronans  fartyg  till 
6 öre  s.  m.  inomskärs  och  8 öre  s.  m.  utomskärs,  eller  resp.  3/,  6 och  */4  riksdaler 
specie.  Således  erhölls  för  lotsning  från  Stockholm  till  Furusund,  eller  för  9 mil, 
1 riksdaler  och  22  öre  s.  m.  = 4 kronor  69  öre. 

Taxorna  ändrades  eller  ersattes  med  nya  flere  gånger,  till  dess  1858  de  taxor 
utarbetades,  som  i allmänhet  gält  sedan  dess,  dock  med  modifikationer.  Lotsafgifterna, 
som  intill  den  1 Mars  1897  beräknats  efter  fartygets  djupgående  och  den  lotsade 
vägens  längd,  ändrades  nämnda  dag  (enligt  kungörelsen  den  27  November  1896)  så 
till  vida,  att  de  sedan  dess  beräknats  i förhållande  till  fartygets  afgiftspligtiga  dräg- 
tighet  och  den  lotsade  vägens  längd.  Denna  omkastning  i principen  för  lotspennin- 
garnas  utgående  var  länge  påtänkt  af  det  skäl,  att  många  fartyg  af  äldre  konstruk- 
tion och  i synnerhet  segelfartyg  lågo  ganska  djupt  och  fingo  sålunda  betala  dryga 
lotspenningar  under  det  att  i allmänhet  stora  ångare,  lastande  flere  gånger  så  mycket, 
blefvo  relativt  lindrigt  beskattade  i detta  hänseende.  Då  ett  fartygs  förmåga  att  för- 
tjena  och  således  äfven  att  betala  sina  driftkostnader  står  i direkt  förhållande  till 
tonnaget,  så  är  det  klart,  att  den  enda  rigt-iga  beräkningsgrunden  för  lotspenningar 
såväl  som  för  andra  fartygstaxeringar  bör  göras  beroende  däraf.  Men  det  var  ingen 
lätt  sak  att  uppgöra  alldeles  nya  taxor,  då  den  nya  beräkningsgrunden  ej  stod  i något 
slags  förhållande  till  den  gamla.  Man  måste  härvid  noga  tillse,  att  sjöfarten  ej  be- 
tungades med  för  stora  pålagor,  på  samma  gång  som  lotsarne,  hvilka  i allmänhet  nu- 
mera uteslutande  lefva  af  lotspenningarna,  ej  finge  beröfvas  sitt  uppehälle. 

Det  svåra  arbetet  med  de  nya  taxornas  uppgörande  öfverlemnades  åt  byrå- 
chefen i Kongl.  lotsstyrelsen,  Anton  Granlund,  och  det  utmärkta  sätt,  hvarpå  han  lyc- 
kades lösa  denna  mellan  två  så  olika  intressen  balanserande  fråga,  förtjenar  det  amp- 
laste erkännande. 

Lotsafgifterna,  liksom  fyr-  och  båkmedlen,  hvila  numera  obligatoriskt  på  den 
utrikes  sjöfarten  från  och  till  Sverige,  som  1897  till  35,6  proc.  bedrefs  med  svenskt 
tonnage,  om  både  lastade  och  barlastade  fartyg  medräknas.  Det  vill  med  andra  ord 
säga,  att  utländingarne  betala  något  öfver  64  proc.  af  fyr-  och  båkmedlen,  som  ut- 
göra lotsverkets  enda  näringskälla.*  Hvad  lotspenningarna,  eller  lotspersonalens  för- 
nämsta inkomstkälla,  vidkommer,  torde  förhållandet  ej  blifva  detsamma,  emedan  äfven 
en  del  svenska  fartyg,  som  ej  obligatoriskt  äro  bundna  att  taga  lots,  likväl  anlita 
sådan.  Man  torde  efter  af  mig  verkstälda  beräkningar  komma  sanningen  närmast, 
om  man  antager,  att  hälften  af  lotspenningarna  betalas  af  svenska  rederier  och  den 
andra  hälften  af  utländska. 

Jag  nämnde,  att  lotsarnes  hufvudsakliga  inkomst  utgöres  af  den  direkta  fruk- 
ten af  deras  arbete  eller  lotspenningarna.  Emellertid  äro  dessa  vid  olika  lotsplatser 

* I sjelfva  verket  är  dock  utländingarnes  andel  i fyr-  och  bakmedel  något  större  genom 
vissa  reguliera  svenska  tradare  pä  utlaudet  medgifna  friheter. 


SKEPPSBYGGERI  OCH  SJÖFART. 


995 


liögst  olika,  ehuru  de  alltid  utgöra  ett  sant  uttryck  af  lotsarnes  arbete.  Således 
lemnade  lotspenningarna,  som  i regeln  fördelas  i lika  »lotter»  mellan  de  vid  hvarje 
plats  lotsande,  år  1897  hvarje  lots  vid  Gefle  lotsplats  en  inkomst  af  4,500  kronor, 
vid  Oxelösunds  lotsplats  3,730,  vid  Liggskärs  3,396,  vid  Hernö  3,275,  vid  Malmö 
3,219  kronor  o.  s.  v.  Däremot  funnos  andra  lotsplatser,  vid  hvilka  lotslotten  var  så 
ringa,  att  det  var  alldeles  omöjligt  för  lotsen  att  lefva  af  sitt  yrke,  såvida  lian  ej 
uppbure  en  viss  lön,  som  kan  variera  mellan  60  och  600  kronor  om  året.  Sålunda 
yar  minsta  lotslotten  år  1897  vid  Kåreholms  lotsplats  å Öland  19  kronor,  vid  En- 
gelholms  62,  vid  Borgholms  66  o.  s.  v.  Under  år  1897  intjenades  af  lotsarne  vid 
65  lotsplatser  öfver  1,000  kronor  pr  man,  vid  23  platser  mellan  1,000  och  500  kro- 
nor samt  vid  de  öfriga  42  platserna  mindre  än  500  kronor. 

Man  har  vid  flere  tillfällen  sökt  framhålla,  att  detta  sätt  att  låta  lotsarne  å 
hvarje  plats  uppbära  och  sig  emellan  i lika  lotter  dela  de  influtna  lotspenningarna 
skulle  vara  olämpligt,  emedan  det  lemnade  medlemmar  af  samma  rang  och  inom  samma 
kår  så  olika  lefnadsvilkor.  Det  vore  bättre  att  låta  lotspenningarna  ingå  till  statskassan, 
säger  den  med  förhållandena  ej  hemmastadde,  och  i stället  aflöna  lotsarne  med  fast  lön. 

Häremot  anföres,  att  det  ej  vore  lämpligt  för  staten  att  gå  i spetsen  för  socia- 
listisk propaganda,  ty  socialism  vore  det  naturligtvis,  om  jag  toge  öf verskottet  från 
en  lotsplats  och  utdelade  det  till  en  annan.  Det  vore  med  andra  ord  detsamma  som 
att  låta  en  del  af  lotspersonalen,  hvilken  arbetar  kanske  hela  året  om  i alla  himlens 
väder,  föda  den  andra  delen,  som  tillbringar  sin  tid  i frid  och  ro  hemma  i stugan. 

Talet  om  rang  och  därmed  följande  samhällsställning  är  ej  heller  alldeles 
rigtigt.  Lotsen  är  civil,  och  hans  rang  mätes  ej  inom  kåren  af  de  chevroner,  han  bär 
på  armarna,  utan  snarare  af  den  intelligens,  hvaraf  han  är  i besittning,  af  det  vetande, 
han  har  inhemtat;  och  i detta  hänseende  råder  en  himmelsvid  skilnad  mellan 
lotsarne  vid  bättre  aflönade  lotsplatser  och  vid  dem  med  sämre  inkomster.  Vid  de  förra 
är  det  i allmänhet  regel,  ja  fordras  det  stundom  rent  af,  att  lotslärlingen,  innan  han 
befordras  till  lots,  aflagt  minst  styrmansexamen  vid  någon  af  rikets  navigationsskolor, 
och  att  han  kan  tala  engelska.  Detta  åter  igen  förutsätter  en  merendels  långvarig 
praktik  på  utländska,  i transoceanfart  begagnade  fartyg.  Lotsarnes  andliga  värde  är 
också  till  följd  häraf  mycket  olika  vid  olika  aflönade  platser.  Till  allt  detta  kommer, 
att  lotsarne  sjelfva  äro  belåtna  med  sina  nuvarande  befattningar  och  i allmänhet 
jemväl  med  sina  löner,  att  den  i pekuniärt  hänseende  sämre  lottade  lotsen  genom 
fiske  eller  andra  biförtjenster  kan  söka  sig  en  motvigt  till  de  små  inkomster,  t j ensten 
lemnar,  att  lotsstyrelsen  genom  s.  k.  uppmuntringspenningar  lemnar  de  senare  en 
skälig  godtgörelse,  att  de  nuvarande  lotsarne  ej  kunna  beröfvas  den  afkastning  af  sitt 
arbete,  som  dem  blifvit  garanterad,  och  slutligen,  att  öfvergångsperioden  mellan  nu- 
varande och  ett  ändrad  t aflöningssystem  med  fasta  löner  skulle  alstra  en  mängd  för- 
vecklingar och  troligen  missbelåtenhet  vid  flere  platser,  där  lotsar  med  gamla  och  nya 
aflöningsförmåner  måste  samarbeta.  Till  allt  detta  kommer  ännu  en  omständighet,  som 
bör  beaktas,  nämligen  huruvida  det  kan  vara  välbetänkt  att  fråntaga  lotsen  den  sti- 
mulus,  som  ligger  däri,  att  han  ser  sin  påpasslighet  och  sitt  arbete  direkt  belönas  i 
samma  proportion  som  de  anlitas,  med  andra  ord,  om  ej  våra  nu  dugliga  lotsar  skulle 
något  försämras,  om  aflöningen  gjordes  oberoende  af  deras  arbete  och  endast  beroende 
af  deras  nödtorftigaste  lefnadsbehof.  Se  vi  på  andra  länder,  såsom  England,  Frank- 
rike, Amerika  m.  fl.,  så  finnas  där  lotsar,  hvilkas  inkomster  vida  öfverstiga  de  hos  oss 
bäst  aflönade  lotsarnes. 

Fyr-  och  båkmedel  eller  den  afgift,  som  af  sjöfarten  erlägges  för  underhåll  af 
de  maritima  säkerhetsanstalterna  och  hvaraf  lotsverkets  hela  tillvaro  och  förmåga  af 
utveckling  äro  beroende,  utgå  enligt  Kongl.  kungörelsen  den  14  Juni  1894  för  fartyg, 
som  ankommer  från  eller  af  går  till  utrikes  ort,  med  25  öre  för  hvarje  ton  af  dess 
afgifspligtiga  drägtighet  enligt  mätbref,  under  vissa  förutsättningar  rörande  antalet 
resor  m.  m.  Det  är  således,  såsom  tillförene  nämnts,  endast  den  utländska  sjöfarten, 
som  denna  beskattning  påhvilar. 


996 


SKÉPPSBYGGERI  OCH  SJÖFART. 


Rörande  fyr-  oeli  båkafgiften  ha,  sedan  dess  första  utdebiteringar  började, 
stora  förändringar  naturligtvis  egt  rum.  I äldre  tider  erlades  af  fartyg  s.  k.  båkpen- 
ningar  endast  i vissa  hamnar,  men  1758  faststäldes  en  ny  båkafgift,  utgörande  för 
främmande  två  tredjedelar  och  för  inhemska  fartyg  hälften  af  lotspenningarna  enligt 
taxorna,  dock  utan  rubbning  i de  förut  bestämda  fyrpenningarna  eller  i kontrakt  om 
de  enskilda  fyrbåkarnas  underhåll,  eller  i den  båkafgift,  som  vissa  städer  åtagit  sig 
att  betala. 

Sedermera  hafva  till  lots-  och  fyrinrättningens  underhåll  under  olika  benäm- 
ningar och  enligt  ofta  förändrade  stadganden  i afseende  såväl  å belopp  som  skyldighet 
att  erlägga  dem,  afgifter  beräknats  och  utgått  i förhållande  dels  till  fartygets  djup- 
gående och  lotspenningar  och  dels  till  lästetalet,  ända  till  dess  att  det  senare  i Ivongl. 
lotsförordningen  den  16  Maj  1827  bestämdes  såsom  enda  grunden  för  fyr-  och  båk- 
afgiftens  beräknande,  hvarjemte  stadgades,  att  densamma  skulle  af  tullkammare 
uppbäras. 

Eldigt  Ivongl.  förordningen  den  9 Juli  1862  skulle  fyr-  och  båkafgift  af  både 
utrikes  och  inrikes  sjöfarten  erläggas  för  såväl  lastade  som  barlastade  fartyg,  men 
genom  Ivongl.  kungörelsen  den  28  September  1869  har  inrikes  sjöfarten  blifvit  be- 
friad från  erläggande  af  denna  afgift. 

Tullverket  uppbär  fortfarande  fyr-  och  båkafgiften  och  erhåller  härför  en  pro- 
vision af  2 proc.  af  det  uppburna  beloppet. 


6.  Sjömärken  och  fyrar. 

Sjömärken,  så  väl  fasta  båkar,  kummel,  stänger  m.  m.  å land  som  äfven  fly- 
tande prickar,  remmare,  bojar  m.  fl.,  förankrade  i sjön,  hafva  sedan  urminnes  tider 
varit  vanliga  säkerhetsinrättningar  vid  eller  i de  svenska  farvattnen,  hvaremot  fyrar 
torde  tillhöra  en  senare  period.  Offentliga  påbud  om  flytande  och  fasta  sjömärken 
känner  man  dock  först  från  konung  Gustaf  I:s  regering,  ehuru  sådana  troligtvis  fun- 
nits jemväl  dessförinnan.  Den  20  Augusti  1550  utfärdade  nämnde  regent.  till  Henrik 
Claesson  Horn  och  Nils  Boije  samt  den  10  September  1555  till  Simon  Thomas  Tawast, 
Göran  Jansson  och  Ragwald  Halwarson  bref  rörande  märkens  utsättande  i finska 
skärgårdarna.  I det  förra  brefvet,  som  afser  farleden  till  Helsingfors,  befalles,  att 
skärgårdsbönderna  skola  utmärka  därinvid  såväl  inom-  som  utomslcärs  belägna  grund 
medels  stora  kvastar  och  rysken  på  båda  ändar  af  grunden.  Det  var  således  samma 
sorts  sjömärken,  som  ännu  användas,  om  de  än  torde  varit  mindre.  Konung  Karl  IX:s 
bref  den  17  Oktober  1606  till  slottsfogden  på  Elfsborg,  Söfring  Jönsson,  innehåller, 
att,  »som  ytterst  bland  klipporna  i skärgården  behöfdes  några  märken,  hvarefter  de 
främmande  kunde  komma  till  hamnar,  om  så  mörkt  vore,  att  de  icke  eljes  kunde 
ledsaga  sig  till  sådana,  Söfring  Jönsson  skulle  allestädes,  hvar  så  lägenhet  kunde 
tillsäga,  dock  synnerligen  på  Vingli  och  Galterö  (Vinga  och  Galtö,  mellan  hvilka  stora 
farleden  till  Göteborg  går),  låta  samma  höst  uppsätta  märken  och  vetar,  dock  så  att 
man,  när  man  ville,  kunde  hugga  dem  neder». 

Sedan  i Kongl.  Maj:ts  resolution  den  26  November  1660  å städernas  be- 
svär förklarats,  att  befallning  om  löngrunds  och  skärs  utmärkande  skulle  utfärdas, 
när  specifikation  inkommit  å de  höfdingdömen,  under  hvilka  de  sorterade,  så  anbe- 
faldes  genom  Kongl.  plakatet  den  10  December  1674  och  Kongl.  förordningen  den  1 
M ars  1680,  att  på  vanliga  och  nödtorftiga  ställen  i skeppsleden  skulle  vårdkasar  och 
remmare  af  lotsmännen  upprättas  och  vidmagthållas  efter  en  viss  fördelning  af  skären 
dem  emellan,  så  att  hvar  och  en  visste,  hvilka  remmare  han  årligen  borde  sköta. 

An  i dag  fördelas  prickarna,  som  tillhöra  en  viss  lotsplats,  i vissa  skiften, 
som  årligen  ombytas  mellan  platsens  lotsar,  på  det  de  må  noga  lära  känna  alla  grun- 
den inom  sitt  prickningsområde.  Lotsen  svarar  alltid  för,  att  hans  prickskifte  är  i 


SKEPPSBYGGERI  O CII  SJÖFART. 


997 


fullgodt  skick,  det  vill  säga,  att  prickarna  stå  på  rätta  platser  ock  hafva  reglemente- 
radt  utseende. 

Detta  är  dock  endast  de  s.  k.  skärgårdsprickarna.  Större  remmare  i öppna 
liafvet,  äfvensom  bojar  inomskärs,  äro  numera  allt  för  tunga,  för  att  lotsarne  skulle 
kunna  utsätta  och  intaga  dem ; detta  sker  därför  genom  lotskaptenernas  försorg  och 
med  de  af  dem  disponerade  lotsångarna. 

Prickningsskyldighetén  ålades  först  genom  Kongl.  förordningen  den  1 9 Sep- 
tember 1696  lotsarne,  som  dock  då  egde  att  påräkna  hjelp  af  skärgårdsbönderna,  och 
senare  stadgades  jemväl  högt  vite  för  uraktlåten  prickning.  Numera  åligger,  såsom 
nämnts,  prickningsskyldighetén  uteslutande  lotsverket.  Lotsarne  åtnjuta  visserligen  en 
skälig  ersättning  härför,  men  prickarnas  utsättande  och  underhåll  betraktas  dock  i 
allmänhet  af  dem  såsom  ett  onus.  Bestämmelserna  rörande  de  flytande  sjömärkenas 
utsättning,  vård  och  underhåll,  liksom  om  deras  utseende,  äro  nu  noggranna  och  helt 
olika  mot  i forna  tider.  En  väsentlig  skilnad  i sjelfva  principen  för  de  flytande  sjö- 
märkenas placering  vid  farlederna  är  numera  införd,  i det  att  man  utgått  från  den 
åsigten,  att  det  icke  är  grunden,  som  skola  utmärkas  med  olika  prickar  å sina  olika 
sidor,  utan  dessa  i förhållande  till  farlederna,  så  att  man  i samma  farled  alltid  lem- 
nar  prickar  af  samma  slag  å den  ena  sidan.  I öppna  liafvet  och  utanför  farled  pric- 
kas befintliga  grund  däremot  med  fyra  olika  slags  sjömärken,  på  det  man  alltid  må 
veta,  i h vilken  rigtning  grundet  befinner  sig.  De  fasta  och  flytande  sjömärkena  i 
Sverige  äro  numera  4,657  st. 

Fyrarna  vid  de  svenska  kusterna  äro  numera  både  många  och  moderna,  och 
fast  de  ej  kunna  räkna  sin  ålder  i lika  många  sekler  som  sjömärkena,  så  har  dock 
sjöfarten  här  i norden  alltid  varit  en  så  vigtig  faktor  i nationalförvärfvet,  att  landet 
rörande  säkerhetsanstalterna  för  de  sjöfarande  stått  väl  så  högt  som  andra  nationer. 
Det  är  dock  klart,  att,  så  länge  hansestädernas  fartyg  voro  så  godt  som  monopolise- 
rade å våra  kuster,  intresset  för  sjöfarten  å såväl  regeringens  som  städernas  och 
kommunernas  sida  varit  mindre  och  offervilligheten  ej  heller  så  stor  som  sedan,  när 
vi  började  skaffa  oss  egna  flottor.  Därför  märker  man  äfven,  att,  när  detta  började 
blifva  fallet  i högre  grad,  eller  under  Gustaf  I:s  regering,  så  utvecklades  de  maritima 
säkerhetsanstalterna  ganska  snabbt. 

Fyrapparaterna,  sådana  de  nu,  såsom  resultat  af  vetenskapliga  teorier  och 
experiment,  visa  sitt  sken  för  de  sjöfarande,  hafva  haft  många  utvecklingsstadier 
att  genomgå.  I äldsta  tider  brukade  man  under  mörka  nätter  tända  eldar  å höga 
berg  vid  inloppen  eller  lederna,  såsom  för  ej  så  länge  sedan  ännu  brukats  af  vår 
fiskarebefolkning,  för  att  finna  vägen  till  hemmet.  Detta  var  emellertid  ett  ganska 
opålitligt  sätt,  och  i storm  och  regn,  när  fyren  bäst  behöfdes,  är  det  troligt,  att  den 
var  nästan  omöjlig  att  hålla  lysande.  Man  insåg  därför  snart  nog,  att  elden  måste 
skyddas  för  att  ej  släckas,  och  grep  därför  till  mekaniska  inrättningar  och  ett  annat 
slags  bränsle  eller  kol. 

Af  alla  nuvarande  fyrar  i Sverige  är  Kullens  fyr  den  äldsta.  Konung  Fredrik 
II  i Danmark  befalde  nämligen  år  1560,  att  vid  norra  öppningen  af  Öresund  å Kullen 
skulle  upprättas  en  Fyrpande,  och  1581,  att  denna  skulle  flyttas  till  ett  bättre  ställe.  Pä 
Kristian  IV: s befallning  uppsattes  en  lykta  vid  Falsterbo  och  tvenne  lyktor  å Ni- 
dingen.  Därnäst  torde  Landsorts  och  Orskärs  fyrar  vara  de  äldsta.  Den  förra  in- 
rättades år  1669  och  den  senare  år  1687.  Båda  bygdes  först  af  trä,  men  1672  upp- 
fördes vid  Landsort  det  fyrtorn  af  sten,  som  därstädes  ännu  begagnas.  Trätornet  vid 
Orskär  antändes  af  åska  och  nedbrann  1738,  hvarefter  det  nuvarande  höga  stentornet 
bygdes.  När  fyrtornen  först  uppfördes,  var  det  i allmänhet  enskilda  personer,  som 
egde  dem.  Detta  var  exempelvis  fallet  såväl  med  Landsorts  som  Korsö  fyr,  li vilka 
båda  vigtiga  inrättningar  belyste  södra  och  östra  inloppen  till  Stockholm.  Fyrarnas 
uppsättande  skedde  då  oftast  fullkomligt  frivilligt,  stundom  såsom  en  tacksamhetsgärd 
för  en  lycklig  bergning  undan  sjönöd,  eller  emedan  någon  filantropisk  strandegare  er- 
hållit kännedom  om,  att  sjöfolk  ej  sällan  brukade  förlisa  där.  De  enskilda  egarne 


12 


SKEPPSBYGGERI  OCH  SJÖFART. 


998 


till  fyrar  fingo  af  förbipasserande  fartyg  uppbära  afgift.  Emellertid  inlöstes  sedermera 
alla  sådana  större  fyrar  af  staten.  Det  är  dock  ej  längre  sedan  än  1885  och  1839, 
som  Korsö  och  Landsorts  fyrar  inlöstes. 

Ehurn  svenskarne  ej  gifvit  utlandet  efter  i fråga  om  fyrapparaternas  egen- 
skaper, voro  dock  ännu  i början  af  innevarande  sekel  fyrarna  ganska  få  i för- 
hållande till  våra  vidsträckta  kuster,  och  belysningen  utfördes  i allmänhet  med 
stenkolseldar  i öppna  jerngrytor,  stående  på  fyrtorn  eller  annan  upphöjd  plats,  hvar- 
ifrån  de  voro  väl  synliga  till  sjös.  Endast  i ett  fåtal  fyrar  användes  oljelampor  med 
skenet  förstärkande  speglar.  Emellan  1800  och  1840  utvecklades  dock  fyrtekniken 
och  stenkolseldarna  omgåfvos  af  s.  k.  lanterniner  eller  glashus,  som  i förening  med 
bättre  drag  åstadkommo  ett  bättre  och  jemnare  sken.  Från  och  med  fyrtitalet  började 
man  använda  linsapparater  till  skenets  förstärkande,  och  numera  äro  dessa  öfvervägande 
i bruk  vid  större  fyrar  med  starkare  sken,  ehuru  de  naturligtvis  förbättrats  såväl  till 
konstruktion  som  material. 

För  ett  haf  sådant  som  Östersjön,  med  stora  och  vidsträckta  grund  flere  tio- 
tals mil  ute  i hafvet,  där  tjocka  herskar  om  vårarna  samt  mörker,  snöbyar  och  ström- 
sättningar  försvåra  navigationen  om  vintrarna,  insåg  man  snart,  att  andra  säkerliets- 
inrättningar  än  flytande  sjömärken  och  fasta  landfyrar  erfordrades,  i synnerhet  som 
fraktfarten,  hvilken,  så  vidt  den  bedrefs  med  fartyg,  tillförene  alltid  hvilat  om  vint- 
rarna, nu  med  jernets  och  ångans  användande  i sjöfartens  tjenst  utsträcktes  allt  längre 
under  den  mörka  och  kalla  årstiden.  I äldre  tider  seglade  man  helst  inomskärs,  så. vidt 
detta  var  möjligt,  eller  utefter  kusterna,  vägledande  sig  genom  där  uppsatta  sjömärken, 
kyrkor,  höjder  eller  andra  till  sjös  väl  synliga  föremål.  Med  fullkomligare  materiel 
och  instrument  följde  andra  principer  för  navigeringen  i Östersjön,  och  då  upptäcktes 
och  kartlades  äfven  en  hel  mängd  grund  i öppna  hafvet,  om  livilkas  tillvaro  man 
dittills  varit  fullkomligt  okunnig.  Bekofvet  att  natt  som  dag  skydda  och  varna 
sjöfarten  för  beröring  härmed,  föranledde  tillkomsten  och  utläggandet  af  de  kanhända 
vigtigaste  af  alla  säkerhetsinrättningar  å hafvet  — fyrskeppen. 

Det  första  fyrskeppet  i svenskt  farvatten  utlades  1844  utanför  Falsterboref, 
som  skjuter  långt  ut  i hafvet  och  alltid  varit  en  plats,  där  många  fartyg  strandat. 
Fyrskeppen  kafva  många  och  vigtiga  uppgifter  att  lösa.  Om  dagen  synas  de  längre 
än  andra  flytande  sjömärken.  De  varna  och  vägleda  navigatören  under  tjocka  med 
sina  kraftiga  ljudsignaler  och  under  klar  sikt  med  kanonskott,  om  ett  fartyg  synes 
stäfva  mot  grunden  i fyrskeppets  närhet.  Om  natten  lysa  de  med  ett  eller  två  fyrsken, 
och  dag  som  natt  äro  de  städse  att  betrakta  som  ett  slags  lifräddningsstationer  för 
i närheten  grundstötta  fartygs  besättningar.  Vid  de  svenska  kusterna  och  i hafvet 
ligga  nu  i det  närmaste  ett  par  tiotal  fyrskepp. 

Innan  jag  går  vidare  i ämnet,  skall  jag  med  några  ord  beröra 


7.  Lotsverkets  nuvarande  organisation. 

Lotsverket  består  i sin  helhet  numera  af  Kongl.  lotsslyr elsen  samt  lots- 
och  fijrinrättningarna  med  därtill  hörande  personer  eller  hvad  man  i dagligt 
tal  kallar  lotsverket. 

Kongl.  lotsstyrelsen  utgöres  af  generallotsdirektören,  såsom  chef  för 
hela  verket,  samt  en  byråchef,  som  handlägger  de  kamerala  ärendena  m.  m., 
en  chef  för  lotsafdel ningen,  som  handlägger  ärenden  af  nautisk  natur  samt 
sådana,  som  röra  personalen  och  säkerhetsinrättningarna  i allmänhet,  samt  en 
ölverfyringeniör,  som  handlägger  allt  som  rör  fyrteknik,  byggnader  och  inven- 


S K K P P S Ii  Y G G E Ii  I OCH  SJ  Ö F A Ii  T. 


999 


tarier  in.  m.  Härtill  komma  en  sekreterare  och  en  ombudsman,  ett  biträde 
för  mariningeniörsärenden,  registrator,  revisorer  och  kassör  m.  11. 

Lotsverket  utgöres  af  lots-  och  fyrplatserna  samt  de  öfriga  säkerliets- 
inrättningarna  för  sjöfarten  och  den  personal,  som  bar  till  sin  uppgift  att  betjena 
och  vårda  dem.  Rikets  kuster  och  närliggande  farvatten  indelas  i detta  hän- 
seende i åtta  lotsfördelningar. 

H varje  sådan  fördelning  förestås  af  en  lotskapten,  som  bar  till  sill 
närmaste  biträde  en  loislöjtnant.  Loispersonalen  delas  i öfverlotsar,  å 
större  lotsplatser,  loisförmän,  kronolotsar,  som  äro  mästerlotsar,  lotsar,  extra 
lotsar  och  lotslärlingar.  Fyrpersonalen  delas  i fyrmästare,  fyrvaktare  och  fyr- 
biträden. Vid  lifräddningsanstalterna  å rikets  kuster  finnas  dessutom  upp- 
syningsmän,  båtstyrare  och  roddare. 

Ehuru  en  i sig  sjelf  civil  inrättning,  eger  dock  lotsverket  en  militärisk 
organisation  och  militära  rangbestämmelser,  hvarjemte  befälet  och  persona- 
len äro  stälda  under  krigslagarna,  en  hvar  enligt  den  honom  tillkommande 
rangen.  Den  uniform,  som  af  befäl  och  personal  bäres,  är  i hufvudsaklig 
öfverensstämmelse  med  den  vid  Kongl.  flottan  anlagda  utom  i de  lägsta 
graderna. 

Lotskaptenerna  och  lotslöjtnanterna  utnämnas  af  Kongl.  Maj:t  och  tagas 
i regeln  ur  Kongl.  flottans  officerskår  och  dess  reserv. 


8.  Lifräcldnings-  ocli  bergningsväsen. 

För  bergning  af  fartyg  och  gods  vid  strandningshändelser  å rikets  kuster 
bildades  vid  slutet  af  1600-talet  s.  k.  dykeriinrättningar,  till  en  början  af  enskild  man 
ocli  sedermera  af  enskilda  associationer,  som  benämndes  dykerikompanier.  Ctenom 
nådiga  beslut  tillförsäkrades  dylika  inrättningar  för  någon  viss  tid  uteslutande  rättig- 
het att  berga  fartyg  ocli  gods  emot  viss  bestämd  lön  eller  ersättning. 

Under  1700-  ocli  början  af  1800-talet  utfärdades  en  mängd  stadganden  och 
föreskrifter,  kvarigenom  dessa  kompaniers  verksamhet  och  privilegier  stundom  in- 
skränktes, stundom  utsträcktes.  Genom  Kongl.  kungörelsen  den  28  September  1880 
medgafs,  att  i stället  för  det  gamla  dykeribolaget,  hvars  oktroj  med  år  1827  hade 
upphört,  finge  bildas  ett  aktiebolag  på  25  år  för  dykeri-  och  bergningsanstalternas 
besörjande,  med  åliggande  att  på  alla  punkter  af  rikets  kafskust  foga  verksamma 
anstalter  för  skeppsbrutnas  räddning  till  lif  och  egendom.  Detta  nya  bolag  eller  dy- 
kerikompani  kom  likväl  icke  till  stånd,  och  har  någon  dylik  anstalt  sedermera  icke 
funnits,  förrän  Bergnings-  och  dykeribolaget  Neptun,  nu  en  af  verldens  förnämsta  in- 
rättningar i detta  hänseende,  år  1870  bildades  här  i Stockholm  af  konsul  Liljewaleh. 

Ett  annat  slags  lifräddningsanstalter  bildades  emellertid  af  staten  och  gjordes 
början  härmed  redan  1855. 

Det  var  egentligen  kommendören  vid  Kongl.  flottan  J.  M.  Melander,  som, 
sedan  frågan  bragts  å bane  i riksdagen  men  af  brist  å anvisade  medel  fallit,  i ett 
längre  föredrag  inför  örlogsmannasällskapet  påvisade,  att  något  måste  göras  för  att 
bispringa  menniskor  vid  vissa  platser,  där  årliga  förlisningar  egde  rum.  Och  de  ställen, 
som  af  honom  utpekades  såsom  de,  hvilka  i första  rummet  borde  förses  med  lifrädcl- 


1000 


SKE  PPS  B Y GG  ERI  O C II  S .1 Ö EA  R T. 


ningsapparater,  hafva  sedan  i allmänhet  erhållit  sådana.  Sålnnda  fick  premierlöjtnanten 
vid  Ivongl.  flottan  C.  Kleman  genom  Ivongl.  brefvet  den  1 Juni  1854  i uppdrag  att 
afresa  till  Danmark,  för  att  taga  närmare  reda  på  därvarande  räddningsväsens  organi- 
sation och  apparater.  Han  föreslog  vid  sin  hemkomst  efter  denna  resa  upprättandet 
af  tvenne  räddningsstationer,  nämligen  vid  Sandhammaren  och  Brantevik,  och  trädde 
dessa  i verksamhet  vid  slutet  af  1855. 

Sedermera  hafva  allt  flere  räddningsstationer  upprättats,  och  finnas  nu  inalles 
18  sådana,  vid  hvilka  bergats  intill  slutet  af  1897  ej  mindre  än  1,568  menniskolif, 
som  eljes  sannolikt  gått  förlorade. 


En  egendomlig  och  allenastående  räddningsbragd  var  vid  utställningen 
framstäld  af  Aktiebolaget  Octopus.  Del  var  nämligen  bergningen  af  ångaren 
Södra  Sverige,  som  visades  genom  modeller,  ritningar  och  beskrilhing.  Man 
minnes  ännu,  hvilken  uppmärksamhet  och  förvåning  det  väckte,  när  under- 
rättelsen spred  sig,  alt  den  ståtliga  och  så  godt  som  nybygda  ångaren  Södra 
Sverige  pä  aftonen  den  24  September  1895  i Stockholms  skärgård  stött  på 
grund  och  därefter  sjunkit  på  c:a  55  meters  vatten.  Filt  sådant  haveri  har, 
så  vidi  jag  känner,  icke  egt  rum  i mannaminne  i Stockholms  skärgård  och 
under  sådana  omständigheter.  Lyckligtvis  bergades  alla  de  ombord  varande 
af  lotskaptenen  i Stockholms  lotsfördelning,  som  med  sin  lotsångare  kom  i 
närheten  af  det  grundstötta  fartyget  omkring  en  half  timme  efter  tilldragelsen. 

Det  ansågs  naturligtvis  omöjligt  att  från  så  stort  djup  som  55  meter 
kunna  upptaga  vraket,  dä  ingen  dykare  kan  arbeta  på  större  djup  än  c:a 
35  meter.  Men  företaget  åvägabragtes  dock  genom  enig  samverkan  mellan 
geni  och  kapital,  varande  dessa  representerade  af  ingeniör  Waller  och 
major  Abenius.  Huru  man  lyckades  från  det  stora  djupet  med  tillhjelp 
af  den  s.  k.  Wallerska  tuben  och  pontoner  lyfta  det  stora  skrofvet  af  »Södra 
Sverige  till  vattenytan,  sedan  täta  och  inbogsera  det  till  Stockholm,  där  det 
vid  utställningen  intog  en  aktad  plats  och  var  ett  föremål  för  ständigt  be- 
sökandes vetgirighet,  allt  detta  står  att  läsa  i en  af  Herman  A.  Ring  under 
titel  Ängaren  Södra  Sveriges  bergning»  utgifven  bok,  till  hvilken  jag  får  hän- 
visa den,  som  önskar  närmare  upplysningar. 


Oaktadt  allting  här  i landet  synes  stadt  i ständigt  framåtgående,  oak- 
tadi vår  fartygsmateriel,  våra  säkerhetsanstalter  och  kännedomen  om  skär- 
gårdarnas och  kusternas  beskaffenhet  allt  mera  utvecklas,  oaktadt  de  nautiska 


SKEPPSBYGGE RI  OCII  SJÖFART. 


1001 


instrumenten  äro  bättre  och  kännedomen  om  deras  skötsel  större  än  tillförene, 
sker  dock  årligen  en  mängd  haverier  och  sjöolyckor.  Orsaken  härtill  må  vara 
hvilken  som  helst,  och  den  sannolikaste  torde  vara,  alt  man  numera  utsträckt 
seglationen  på  Östersjön  under  tider,  då  det  varit  alldeles  omöjligt  för  våra 
förfäder  att  befara  detta  haf,  ja  lill  och  med  under  hela  året;  säkert  är  likväl, 
att  ännu  mycket  återstår  att  göra,  innan  konsten  att  navigera  våra  farvatten 
och  de  härför  erforderliga  säkerhetsanstalternas  utveckling  nått  en  höjd,  som 
lemnar  trygghet  för  lif  och  egendom. 


LIV. 


DEN  SVENSKA  FISKERINÄRINGEN. 


1872  — 1896. 


AF 

RUDOLF  LUNDBERG. 


1.  Inledning. 

Att  Sverige  är  vidsträckt  och  omgifvet  af  kuster  med  en  betydande 
utsträckning  är  väl  bekant,  liksom  äfven,  att  vårt  land  är  att  räkna  till  de 
sjörikaste  länder.  Fiskel  borde  vid  sådant  förhållande  utgöra  en  liufvudnäring, 
om  icke  andra  omständigheter  härvid  vore  bestämmande  än  blotta  utsträck- 
ningen. Men  liksom  på  land  produktionsförmågan  hos  olika  slag  af  mark  är 
betydligt  olika,  sä  råder  samma  förhållande  såväl  beträffande  hafs-  som  söt- 
vattnen'. Deras  förmåga  att  frambringa  nyttiga  — såsom  menniskoföda  an- 
vändbara — näringsämnen  är  beroende  af  en  hel  del  faktorer,  ytterst  fram- 
kallade af  det  geografiska  läget  och  klimatförhållanden.  Det  skulle  vara  öfver- 
flödigt  att  erinra  härom,  så  vida  icke  dessa  omständigheter  så  ofta  blifvit  för- 
bisedda vid  bedömande  af  vårt  lands  fiskerier  i jemförelse  med  andra  länders. 
Det  finnes  emellertid  ännu  ett  annat  förhållande,  som  här  vid  lag  förtjenar  an- 
märkas, nämligen  befolkningstätheten  och  kommunikationerna.  I vildmarken 
blifva  alltid  fisket  och  jagten  alt  räkna  bland  de  hufvudsakliga  näringarna, 
och  kolonisationen  bar  städse  följt  kusterna  och  vattendragen  åt,  ett  förhal- 
lande, som  ännu  i dag  kan  iakttagas  i våra  aflägsnare  bygder.  Det  finnes, 
med  undantag  af  på  sista  tider  uppkomna  skogstorp  eller  lägenheter,  knappast 
något  nybygge  i hela  Lappmarken,  som  icke  ligger  vid  någon  sjö  eller  s.  k. 
träsk.  Där  är  ännu  fisktillgången  rik  — i de  vattendrag  nämligen,  där  de 


1)  E y SVE  N S K A F I S K E Ii  I N Ä Ii  / N G E N. 


1003 


naturliga  förhållandena  äro  gynsanuna  för  fiskproduktion  — men  det  är  lätt 
förklarligt,  att  med  stigande  antal  fiskande  och  förbättrade  fångstredskap  ett 
aftagande  uti  den  ursprungliga  rikedomen  måste  inträda,  och  detta  snart  nog. 
Klagan  öfver  fiskets  aftagande,  som  inan  gerna  förlägger  till  »senare  tider», 
har  i sjelfva  verket  ganska  gamla  anor,  och  traditionen  om  det  forna  rika 
fisket  hänför  sig  väl  ytterst  till  den  för  olika  landsdelar  mer  eller  mindre  af- 
lägsna  tid,  då  vattendragen  ännu  voro  jemförelsevis  föga  berörda  af  menni- 
skans  ingrepp  i de  naturliga  förhållandena.  Nämnda  klagan  (som  äfven  har 
andra  förklaringsgrunder,  hvilka  här  ej  är  tillfälle  att  beröra)  gäller  för  öfrigt 
egentligen  sötvattensfisket,  t}^  ehuru  äfven  hafsfisket  varit  och  är  vexlande 
mellan  goda  och  dåliga  tider,  stundom  af  flerårig  varaktighet,  så  har  dock 
klagan  öfver  ett  permanent  tillbakagående  icke,  eller  åtminstone  icke  i samma 
grad,  låtit  höra  sig  i fråga  om  detta.  Äfven  beträffande  sötvattensfisket  hafva 
klagomålen  bevisligen  i många  fall  varit  icke  så  litet  öfverdrifna,  och  ännu 
i dag  torde  Sverige  i jemförelse  med  åtskilliga  länder  icke  kunna  kallas  ett 
fiskfattigt  land,  om  man  nämligen  icke  till  jemförelse  tager  verldens  fiskrikaste 
haf  eller  länder  med  vida  gynsammare  naturförhållanden,  utan  den  egna  be- 
folkningens behof  af  fiskföda. 

Man  torde  uti  sist  berörda  förhållande,  eller  att  brist  på  fisk  till  lms- 
behof  hvad  sötvattensarterna  beträffar  i vårt  vattenrika  och  glest  befolkade 
land  icke  gjorde  sig  gällande,  finna  en  förklarande  orsak,  hvarför  åtgärder  till 
fiskets  skyddande  eller  i fråga  om  hushållningen  med  fisket  jemförelsevis  sent 
blifvit  vidtagna.  Medan  t.  ex.  i Frankrike,  Tyskland  och  Storbritannien  lag- 
stadganden  härom  finnas  redan  långt  tillbaka  i medeltiden,  var  det  först  i 
förra  seklet,  under  den  då  rådande  ifriga  sträfvan  att  åter  upphjelpa  det  ut- 
armade landets  alla  näringskällor,  som  lagstiftningen  vände  sig  åt  detta  håll. 
Vår  första  allmänna  fiskeristadga  utfärdades  1766;  en  därtill  hörande  förkla- 
ring utgafs  1771  för  att  bringa  1766  års  föreskrifter  till  verkställighet,  f det 
hela  blef  nyssnämnda  stadga  i fråga  om  åtgärder  till  fiskets  vård  föga  effektiv, 
ehuru  visserligen  i slutet  af  1700-talet  och  intill  midten  af  1800-talet  spridda 
stadgar  rörande  fiskets  bedrifvande  utfärdades.  Hufvudsakliga  uppmärksam- 
heten var  riktad  på  det  rika  bohuslänska  sillfisket,  och  efter  dettas  upphörande 
1808  på  utredande  af  orsakerna  härtill  och  afhjelpande  af  skärgårdsbefolk- 
ningens genom  sillens  bortgång  förorsakade  betryck.  Emellertid  utfärdades 
1852  vår  ännu  delvis  gällande  allmänna  fiskeristadga,  och  delta  jemte  det 
återuppvaknade  intresset  för  den  s.  k.  artificiela  fiskodlingen  vände  uppmärk- 
samheten åt  fisket  och  föranledde  utfärdande  af  fiskestadgar  inom  åtskilliga  län, 
hvarjemte  en  särskild  tjensteman  anstäldes  vid  Kongl.  landtbruksakademien 
såsom  undervisare  i fiskodling  m.  m.  Vetenskapliga  undersökningar  anord- 


1004 


DEN  SVENSKA  FISKERINÄRINGEN. 


nades  åren  1859 — 63  på  initiativ  af  nyssnämnda  akademi,  och  1864  tillsattes 
en  under  densamma  sorterande  fiskeriintendent  med  till  en  början  en,  men 
från  1868  två  assistenter  för  utförande  af  undersökningar  rörande  fiskevattnen 
och  fisket  samt  meddelande  af  biträde  åt  allmänheten  med  råd  och  upplys- 
ningar rörande  liskets  vård  i likhet  med  akademiens  undervisare  i särskilda 
grenar  af  landthushållningen.  Genom  Ivongl.  kungörelsen  den  8 November 
1867  angående  fiskeriärendens  behandling  erhöll  lisket  uti  nämnde  intendent, 
hvad  det  förut  saknat,  en  särskild  målsman,  och  de  administrativa  myndig- 
heterna en  sakkunnig  person,  hvars  yttrande  de  enl.  Kongl.  kungörelsen  den 
8 November  1867  äro  skyldiga  att  vid  fiskeriärendens  behandling  inhemta. 
Jemlikt  nämnda  kungörelse  egde  han  äfven  kompetens  att  taga  initiativ  och 
väcka  förslag  till  åtgärder  i fråga  om  fiskerinäringen. 

Härigenom  fick  verksamheten  för  liskets  ordnande  och  upphjelpande 
ett  kraftigt  slöd,  och  vid  den  tidpunkt  1872,  hvarifrån  närvarande  skildring  af 
fiskerinäringens  utveckling  utgår,  var  arbetet  i full  gång  såväl  i fråga  om  lag- 
stiftningsåtgärder som  för  spridande  af  kunskap  om  fiskodling  m.  m.  hland 
landets  fiskeidkande  befolkning. 

2.  Fiskeriadministrationen. 

Genom  ofvannämnda  Kongl.  kungörelse  den  8 November  1867  hade 
fiskeriadministrationen  blifvit  så  till  vida  ordnad,  att  fiskeriintendenten  vid 
Kongl.  landtbruksakademien  fungerade  såsom  myndigheternas  lagligen  erkände 
sakkunnige  rådgifvare,  som  i vissa  fall  äfven  kunde  väcka  förslag  till  nya 
stadgar  o.  s.  v.  I öfrigt  var  såväl  intendentens  som  de  under  honom  sorte- 
rande assistenternas  verksamhet  undervisande  i närmaste  öfverensstämmelse 
med  akademiens  öfriga  kringresande  undervisare,  livarjemte  honom  ålåg  att 
utföra  de  nödiga  undersökningarna  i fråga  om  fiskvattnen,  samla  uppgifter 
om  fisket  (statistik  m.  m.),  äfvensom  öfvervaka  fiskodlingen  o.  s.  v.  Under- 
visaren i fiskodling  bibehölls  och  egde  att  tillhandagå  dem,  som  rekvirerade 
hans  biträde,  med  råd  och  upplysningar. 

Med  bohuslänska  hafsfisket  lick  dock  intendenten  föga  att  skaffa,  och 
någon  egentligt  ordnad  fiskeristyrelse  kom  ej  till  stånd.  Sistnämnda  hafsfiske 
ansågs  nämligen  fortfarande  närmast  sortera  under  Kongl.  kommerskollegium, 
ehuru  visserligen  såväl  Kongl.  vetenskapsakademien  som  Kongl.  landtbruks- 
akademiens  förvaltningskomité  och  fiskeriintendenten  såsom  sakkunnige  af- 
gåfvo  yttrande  i detta  fiske  rörande  frågor. 

Uti  fiskeriadministrationen  liar  under  ifrågavarande  period  icke  skett 
någon  mera  genomgripande  förändring,  ehuru  visserligen  genom  fiskeritjenste- 


28 


PL.  293.  FISKERI  HALLEN. 


1006 


I)  E N S VE  N S K A F I S K ERI  NÄRI  N G E N. 


männens  öfverflyttande  under  den  1890  inrättade  nya  landtbruksstyrelsen  och 
tiskeriintendentens  upptagande  såsom  ledamot  i denna  styrelse  under  namn  al' 
fiskeriinspektör  en  förändring  skedde.  Emellertid  undantogs  vid  nämnda  sty- 
relses inrättande  hafsfisket  vid  vestkusten  »tills  vidare»  från  styrelsens  befattning. 

I öfrigt  har  endast  den  nyhet  tillkommit,  alt  landtbruksstyrelsen  från 
och  med  1<891  erhållit  nådigt  bemyndigande  att  utnämna  en  fiskeristipendiat, 
som  i fråga  om  aflöning  och  ställning  i öfrigt  närmast  är  likstäld  med  nämnda 
styrelses  öfriga  stipendiater. 

Fiskeritjenstemännen  äro  således  för  närvarande: 

Fiskeriinspektör  en,  en  förste  och  en  andre  fiskeriassistent,  en  undervisare 
i fiskodling  m.  m.  samt,  såsom  extra,  en  fiskeristipendiat. 

Utom  dessa  statens  fiskeritjenstemän  finnas  i llere  af  länen  af  Konungens 
hefallningshafvande  eller  hushållningssällskapen  tillsatta  fiskeritjenstemän  under 
olika  benämningar,  såsom  »fiskeriintendent»  för  bohuslänska  hafsfisket,  »fiskeri- 
konsulent»  (i  Östergötland),  fiskeritillsyningsmän  eller  fiskeriinstruktörer.  Slut- 
ligen linnes  vid  kronofiskerierna  en  eller  llere  fiskeritillsyningsmän,  som  aflö- 
nas  med  från  arrendatorerna  utgående  medel. 

Till  länstillsyningsmännens  m.  11.  aflöning  lemnas  efter  ansökan  bidrag 
af  statsmedel. 


3.  Fiskerilagstiftningen. 

Såsom  utgörande  så  all  säga  sjelfva  grundvalen  för  öfriga  administra- 
tiva åtgärder  för  fiskerinäringen  intager  fiskerilagstiftningen  förnämsta  rummet. 
Liksom  vår  första  allmänna  fiskeristadga  af  1766,  innehåller  den  ännu  delvis 
gällande  fiskeristadgan  af  29  Juni  1852  dels  bestämmelser  rörande  eganderätt 
till  liske,  dels  allmänna  bestämmelser  angående  grunderna  för  hushållningen 
med  liskel  och  föreskrifter  rörande  sättet  för  åvägabringande  af  särskilda 
stadgar  för  hushållningen  med  liskevattnen,  men  blott  i få  fall,  såsom  be- 
träffande de  bohuslänska  sillvadarna  samt  i fråga  om  fredning  af  hummer  och 
ostron,  några  speciela  bestämmelser.  Åstadkommande  af  sådana  öfverlemnas 
till  Konungens  hefallningshafvande  i de  särskilda  länen  efter  liskeberättigades 
börande. 

Enligt  vår  äldsta  liskeristadga  (1766)  skulle  öfverenskommelser  om  åt- 
gärder för  fiskets  vård  åvägabringas  inför  häradsrätterna.  Detta  ledde  icke  till 
någon  påföljd  och  genom  Kongl.  förklaringen  af  1771  anbefaldes  landshöf- 
dingarne  att  verka  för  att  dylika  öfverenskommelser  komme  till  stånd,  men 
älven  detta  ledde  blott  i enstaka  fall  lill  någon  påföljd. 


I)  E X S V E X S K A F I S K E li  I X Ä RIX  G E X. 


1007 


Efter  1852  blef  intresset  fiffigare,  och  en  hel  del  stadgar  utfärdades. 
Ännu  mera  hlef  detta  fallet,  sedan  lisket  uti  fiskeriintendenten  fåll  en  särskild 
målsman  och  myndigheterna  ett  sakkunnigt  hiträde  atl  anlita.  Förut,  liksom 
visserligen  älven  sedermera  egt  rum,  fungerade  Kongl.  vetenskapsakademien 
såsom  sakkunnig  myndighet  i fiskeriärenden. 

Följande  sammanställning  visar,  hvilken  utveckling  lagstiftningen  rö- 
rande fiskevården  haft  och  huru  verksamheten  ökats,  ehuru  visserligen  de  an- 
förda siffrorna  ej  alla  utmärka  nya  stadgar,  utan  äfven  innefatta  ändringar  och 
omarbetningar  af  förut  befintliga. 

Från  utfärdande  af  17(16  års  fiskeristadga  till  Kongl.  förklaringen  1771 
kom  veterligen  ingen  specialstadga  rörande  hushållningen  med  fisket  till  stånd. 

Från  1771  till  1852  utfärdades  8 specialstadgar. 

» 1852  » 1867  » 45  » 

» 1867  » 1896  » 161  » 

Genom  Kongl.  förordningen  den  24  November  1876  upphörde  Kongl. 
kammarkollegium  att  vara  andra  instans  i fråga  om  besvär  öfver  Konungens 
befallningshafvandes  utslag  i fiskerimål,  och  föreskrefs  besvärens  ingifvande 
direkt  till  Kongl.  Maj:t  i civildepartementet. 

Emellertid  läto  klagomål  höra  sig  ej  blott  öfver  särskilda  fiskeri- 
stadgar  utan  äfven  öfver  allmänna  fiskeristadgan.  Det  anmärktes  bland  annat, 
att  bestämmelserna  om  eganderättsförhållandena  icke  voro  tillfredsställande 
och  att  dessa  med  flere  bestämmelser  af  civillags  natur  borde  såsom  särskild 
lag  skiljas  från  föreskrifterna  om  hushållningen  med  fisket  o.  s.  v.  Sedan 
1878  års  riksdag  anhållit  om  en  revision  af  gällande  fiskeriförfattning,  till- 
sattes 1881  en  särskild  komité  för  utredning  af  hithörande  frågor,  hvilken 
1883  afgaf  föx-slag  till  ny  fiskeristadga  med  delvis  nya  grundsatser  i fråga 
om  lagstiftningen  rörande  hushållningen  med  fiskevattnen.  Nämnda  förslag 
mötte  dock  motstånd  från  flere  håll  och  vid  föredragning  af  komiténs  förslag 
beslöts  1894  tillsättande  af  en  särskild  komité  med  uppdrag  att  från  allmänna 
fiskeristadgan  borttaga  alla  bestämmelser  af  civillags  natur  och  afgifva  för- 
slag till  särskild  lag  i detta  fall,  hvilken  komité  redan  i November  samma  år 
afgaf  utlåtande  och  lagförslag  i fråga  om  rätt  till  fiske,  hvilket  förslag  låg  till 
grund  för  den  genom  Kongl.  kungörelsen  den  27  Juni  1896  från  och  med 
sistlidna  år  gällande  nya  lagen  om  rätt  till  fiske. 

Äfven  de  rent  administrativa  bestämmelserna  uti  1852  års  fiskeristadga 
äro  för  närvarande  under  behandling  af  särskilda  komiterade.  En  komité  för 
uppgörande  af  ordningsstadga  med  llere  författningar  rörande  det  bohuslänska 
hafsfisket  tillsattes  1892,  hvilken  afgaf  betänkande  och  förslag  1894. 


1008 


DEN  SVENSKA  FISKERINÄRINGEN. 


4.  Fiskodling  och  fiskareskolor. 

Det  är  redan  antydt,  att  den  så  att  säga  nyupptäckta  konsten  alt  från 
infångade  stamfiskar  uttaga  rom  och  mjölke  samt  genom  blandning  af  dessa 
i vatten  utföra  samma  befruktningsprocess,  som  eger  rum  i fria  naturen  eller 
kort  sagdt  hvad  man  benämner  artificiel  fiskodling  eller  blott  fiskodling,  blef 
ett  ytterst  kraftigt  medel  att  väcka  intresse  för  sötvattensfisket,  särskildt 
laxfisket.  Laxen  ocli  dess  samslägtingar  halva  nämligen  förnämligast  varit 
föremål  för  den  artificiela  fiskodlingen,  såväl  på  grund  af  dessa  fiskars  större 
ekonomiska  värde  som  älven  därför,  alt  utkläckningen  i fiskodlingsanstalter 
låter  jemförelsevis  lätt  och  säkert  utföra  sig. 

Samtidigt  med  upprättande  af  fiskeriintendentsbefattningen  beslöts  äfven 
anordnande  af  en  normalanstalt  för  odling  af  lax,  förenad  med  undervisning 
i laxodling,  hvilken  det  ålåg  förste  fiskeriassistenlen,  som  tillika  var  anstaltens 
föreståndare,  att  meddela.  Denna  anstalt,  »Normalanstalten  vid  Östanbäck», 
blef  mönstret  för  flertalet  af  våra  svenska  laxodlingsanstalter,  af  hvilka  de 
Ilesta  liksom  denna  begagna  källvatten  för  rommens  kläckning. 

Genom  de  härifrån  utgångna  lärjungarne  spreds  kännedom  om  lax- 
odling inom  landet  och  gafs  anledning  till  anläggande  af  dylika  anstalter,  större 
och  mindre,  vid  flertalet  laxelfvar  och  delvis  andra  vattendrag  inom  mellersta 
och  sydliga  delarna  af  landet.  Vid  den  tidpunkt,  hvarmed  närvarande  öfversigt 
börjar,  eller  1872,  funnos  redan  omkring  20  laxodlingsanstalter,  af  hvilka  flere 
ombygdes  och  utvidgades  de  närmast  följande  åren.  Omkring  tio  år  därefter 
hade  antalet  stigit  till  något  öfver  60.  Härvid  är  dock  all  märka,  att  en  hel 
del  af  dessa  voro  små  på  försök,  man  kunde  kanske  till  och  med  säga  af  ny- 
fikenhet anlagda  odlingsanstalter  af  föga  betydelse,  hvilka,  sedan  nöjet  att  se 
de  små  laxungarnes  utveckling  ej  mera  var  nytt,  snart  upphörde.  Äfven  en 
del  af  de  större  anstalterna  har  genom  ombyte  af  innehafvare  m.  fl.  orsaker 
sedermera  nedlagts.  Denna  utvecklingsgång  i fråga  om  dylika  anläggningar 
eger  sin  motsvarighet  i andra  länder,  exempelvis  Norge.  Då  numera  sådana 
anstalter  anläggas  utan  anlitande  af  fiskeritjenstemännens  biträde,  är  det  ej 
lätt  att  årligen  följa  vexlingarna  i deras  antal,  men  enligt  en  1892  på  grund 
af  inliemtade  uppgifter  gjord  förteckning  uppgingo  de  i gång  varande  an- 
stalterna lill  37. 

Det  nämndes  i det  föregående,  alt  fiskodlingsanstalten  vid  Östanhäck 
var  förenad  med  en  undervisningskurs  i laxodling.  Sedan  efter  några  år  ge- 
nom därifrån  utgångna  elever  kännedom  om  laxodlingen  hunnit  blifva  mera 
spridd,  och  da  anstalten,  såsom  belägen  uppe  i Norrland,  för  åtskilliga  elever 
fordrade  en  läng  och  dyr  resa  samt  anstalter  funnos  äfven  i sydliga  Sverige, 


I)  K X SV  E N S K .4  /•’  / .S  K K Ii  I X Ä Ii  I X (,  E X. 


1009 


ansågs  normalanstalten  vid  Östanbäck  halva  fylt  sin  uppgift  och  öfverlemnades 
af  kronan  till  länets  hushållningssällskap.  Förste  liskeriassistenten  höll  seder- 
mera den  årliga  undervisningskursen  vid  andra  anstalter,  såsom  vid  Ellkarlehy, 
vid  Dalelfven  och  Hof  i närheten  af  Laholm. 

Emellertid  uppstod  tanken  att  bilda  yrkesskolor  för  fiskare,  omfattande 
liske  och  fiskodling  i allmänhet.  Redan  1865  anordnades  en  sådan  kurs  af 
Stockholms  läns  hushållningssällskap  vid  Noor,  hvilken  dock  snart  upphörde, 
men  1879  kom  med  anslag  af  hushållningssällskapen  i Upsala,  Gefleborgs, 
St.  Kopparbergs,  Vermlands  och  Skaraborgs  län  » fislceriskolan  vid  Norrnäs » på 
Vermdön  till  stånd.  Den  stod  under  ledning  af  andre  liskeriassistenten  och 
afsåg  att  lemna  teoretisk  och  praktisk  handledning  för  fiskeritillsyningsmän 
och  liskodlare  samt  praktiska  fiskare.  Den  varade  omkring  3 månader  (Mars — 
midsommar)  på  våren  och  hade  sedan  en  fortsättningskurs  i laxodling  på  en  må- 
nad på  hösten  under  ledning  af  förste  liskeriassistenten.  Sistnämnda  kurs  hölls 
vid  Ellkarlehy  eller  vid  ofvannämnda  Hof  laxodlingsanstalt.  Norrnäskursen 
omfattade  undervisning  om  grunderna  för  liskvattens  skötsel  och  odling  af 
vårlekande  fisk,  med  praktiska  öfningar  i förfärdigande  och  uppsättning  af 
fiskeriredskap  m.  m.  samt  fiskodling. 

Första  året  genomgingo  25  elever  dessa  båda  kurser,  däraf  22  Norrnäs- 
kursen. De  följande  åren  var  antalet  elever  mindre,  1883  blott  4.  Skolan 
har  sedermera  upphört,  då  behofvet  af  liskodlingsinstruktörer  etc.  hlef  fyldt. 
Äfven  laxodliugskurserna  hafva  ej  egt  rum  pä  senare  åren.  De  bero  af  till- 
gängen på  platser  i hushållningssällskapens  tjenst.  Skolkurserna  bevistades 
hufvudsakligen  af  stipendiater  från  hushållningssällskapen,  och  da  de  anställ- 
ningar, som  stå  att  få,  äro  få  och  osäkra,  finna  personer  det  ej  förmånligt  att 
på  egen  bekostnad  genomgå  dylika  kurser.  Det  kan  dock  förtjena  anmärkas, 
att  Sverige  var  det  första  land,  där  dylik  undervisning  meddelats,  men  på  de 
allra  sista  tiderna  har  idén  upptagits  flerestädes  i Tyskland. 

5.  Fiskodlings-  och  sötvattenbiologiska  anstalten  vid  Finspong. 

Fiskdammar. 

Sedan  fiskodlingen  kommit  öfver  första  försöksstadiet,  och  man  för 
ett  flertal  fiskarter  lärt  känna,  huru  deras  rom  kan  befruktas  och  utkläckas, 
har  man  allt  mera  fält  öppna  ögon  för  det  myckna,  som  återstår,  innan  man 
kan  anse  sig  hafva  en  på  rationela  grunder  stödd  fiskevårdslära.  Man  har 
allt  mera  funnit  nödvändigheten  af  vetenskapliga  undersökningar  öfver  såväl 
den  organiska  verki,  som  jemte  fiskarna  bebor  vattendragen,  som  äfven  af  dessas 
beskaffenhet  i fråga  om  botten,  djup,  temperatur  m.  11.  förhållanden. 


1010 


DEN  SVENSKA  FISKERINÄRINGEN. 


Vidare  undersökningar  öfver  fiskarternas  tillväxt,  födoämnen,  införande 
af  nya  fiskarter  m.  m.,  för  hvilka  frågors  utredande  uppfödningsförsök  i dammar 
äro  af  betydelse.  Till  anläggning  af  en  mindre  anstalt  af  detta  slag  vid  Finspong 
i Östergötland  beviljade  Kongl.  Maj:t  medel  1891.  Den  utgöres  af  en  mindre 
byggnad  med  en  afdelning  för  fiskodling  och  ett  vetenskapligt  arbetsrum  jemte 
bostad  för  tillsyningsmannen,  samt  7 mindre  dammar  för  uppfödningsförsök. 
Därstädes  pågå  årligen  odling  och  uppfödningsförsök  med  laxöring  eller  insjö- 
lax, s.  k.  regnbågforell  — en  från  Amerika  till  Europa  öfverförd  fiskart  — 
samt  särskildt  försök  med  gösodling,  som  visat  sig  vara  förenad  med  betydliga 
svårigheter,  hvarjemte  äfven  sutare  med  flere  arter  äro  föremål  för  odling. 
Anstalten  har  äfven  försålt  liskyngel  af  flere  slag  till  allmänheten,  och  halva 
transporter  af  sådana  med  framgång  skett  ända  till  Kronobergs  och  södra 
Kalmar  län  samt  Helsingland. 

Anstalten  vid  Finspong  afser  äfven  att  pröfva  lämpligheten  af  upp- 
födningen af  fisk  i dammar  hos  oss.  Denna  gren  af  fiskerihandteringen,  som 
på  kontinenten  flerstädes  drifves  såsom  en  betydande  näring,  har  bos  oss  med 
våra  talrika  sjöar  och  — trots  all  klagan  — ännu  i förhållande  till  folk- 
mängden rätt  god  tillgång  på  fisk  icke  samma  förutsättningar  som  i utlan- 
det, men  kan  dock,  såsom  erfarenheten  visat,  under  vissa  förhållanden  med 
förmån  drifvas  affärsmessigt  äfven  här  i landet.  Härpå  är  den  efter  tyskt 
mönster  1879  anlagda  karpodlingen  vid  Gustafsborg  nära  Perstorp  i Skåne  ett 
bevis.  Denna  omfattar  ett  större  antal  (41)  dammar  med  sammanlagdt  382 
hektar  vattenyta  och  en  omsättning  af  i medeltal  15,000  kilogram  årligen.* 
Karpen  afsättes  på  Tyskland;  förbrukningen  af  nämnda  fiskart  är  här  i landet 
obetydlig.  Att  karpen  trifves  äfven  längre  mot  norden  visas  af  lyckade  karp- 
odlingsförsök,  som,  ehuru  i mindre  skala  och  icke  såsom  egentlig  affär,  gjorts 
vid  Långbanshyttan  i Vermland.  Vid  Engelsberg  i Vestmanland  har  på  sista 
åren  ett  bolag  bildats,  som  med  ej  obetydliga  kostnader  anordnat  dammar, 
hufvudsakligen  afsedda  för  uppfödande  af  den  förut  nämnda  regnbågforellen, 
bvilken  odlats  äfven  i Jemtland. 

Man  bar  i Förenta  staterna  och  Kanada,  äfvensom  i Norge  och  Skott- 
land, försökt  sig  pä  odling  af  hafsfisk,  särskildt  torsk.  Sådana  försök  hafva 
icke  gjorts  hos  oss,  men  däremot  har  vid  skilda  tillfällen  och  särskildt  på 
senare  åren  ett  bolag  gjort  försök  i Bohuslän  med  odling  af  ostron  samt  in- 
förande af  amerikanska  ostron  (en  annan  art  än  våra  vanliga),  men  företaget 
synes  icke  hafva  önskvärd  framgång. 

Värdet  af  försåld  karp  utgjorde  1891 — 96: 

Är  1891  kr.  ' 7,145.  År  1894  kr.  13,496. 

92  » 14.930.  » 95 » 11,204. 

93  > 11,186.  » 96 » 20,272. 


DEN  SVENSKA  FISKERINÄRINGEN. 


101 1 


G.  Införande  af  nya  fiskemetoder  och  redskap  samt  fiskebåtar. 

Till  åtgärder  för  fiskerinäringens  förbättrande  hör  äfven  införande  af 
nya  redskap  och  fiskesätt.  Härvid  måste  man  dock  gå  till  väga  med  en  viss 
varsamhet,  ty  det  är  ej  alldeles  gifvet,  att  redskap  med  stor  fångstförmåga  just 
äro  de  förnämligaste  för  fisket,  enär  stora  fångster  ofta  äro  svåra  att  med 
fördel  afsätta,  och  dylik  redskap  kan  liafva  ödesdiger  inverkan  på  fisktillgången. 
De  leda  lätt  till  roffiske  och  hvad  man  kallat  »öfverfiskning»  eller  för  hårdi 
anlitande  af  fisktillgången.  Detta  sistnämnda  gäller  t.  ex.  om  de  under  nu 
ifrågavarande  period  införda  s.  k.  finska  storryssjorna,  om  livilka  häftiga  tvister 
egt  rum  och  som  vid  vissa  delar  af  vår  östra  kust  (den  enda  där  de  före- 
komma) t.  o.  m.  blifvit  på  befolkningens  enhälliga  begäran  alldeles  förbjudna. 
En  fiskemetod,  som  ansetts  förtjent  af  allmännare  införande,  är  däremot  s.  k. 
drifgarnsfiske.  Detta  fiskesätt,  som  sedan  uråldriga  tider  brukats  vid  de  öppna 
kusterna  af  Skåne  ocli  Blekinge  samt  kring  Gotland,  användes  såväl  för  sill 
eller  strömming  som  äfven  för  lax  och,  vid  vestkusten,  för  makrill,  samt  skiljer 
sig  från  det  vanliga  fisket  med  faststående,  vid  bottnen  medels  ankare  (draggar) 
fastsatta  garn  (nät)  därigenom,  alt  de  med  hvarandra  förbundna  garnen  genom 
en  lina  (drillinan)  fästas  vid  båten,  hvarefter  denna  lemnas  att  jemte  garn- 
länken  drifva  med  den  för  tillfället  rådande  strömmen,  med  garnen  flytande 
mer  eller  mindre  nära  vattenytan.  Fisket  sker  under  natten,  och  garnen  få 
drifva  en  eller  annan  timme.  Vid  öppna  kusten  hafva  förhållandena  tvingat 
till  detta,  om  storm  påkommer,  farliga  och,  ifall  omständigheterna  tvinga  till 
att  kapa  garnen  ifrån  sig,  förlustbringande  fiske,  medan  däremot  skärgårdsbon 
föredrager  att  fastsätta  garnen  och  först  sedermera  taga  upp  desamma.  Försök 
all  lära  äfven  skärgårdsbefolkningen  att,  vid  vissa  tillfällen  åtminstone,  be- 
gagna drifgarn  hafva  under  ifrågavarande  tidrymd  egt  rum  utefter  hela 
Östersjökustens  skärgård  ända  upp  till  Norrbotten  och  äfven  delvis  lyckats 
slä  an,  så  att  denna  fiskemetod  vid  vissa  tillfällen  under  sommaren  an- 
vändts.  Äfven  i Bohuslän  hafva  dylika  försök  skett  med  anslag  af  statsmedel, 
egentligen  i syfte  att  fä  det  stora  sillfisket  alt  öfvergå  från  vadliske  inne  i fjor- 
darna till  drifgarnsfiske  i öppna  sjön  efter  skottarnes  mönster.  Härom  ut- 
spann sig  i början  på  1880-talet  en  li  11  ig  strid.  Men  de  gjorda  försöken  torde 
väl  bidragit  till  att  äfven  drifgarnsliske  efter  sill  numera,  livad  södra  delen  af 
länet  beträffar,  kommit  allmänt  i bruk  för  sillfiske  under  början  af  hösten 
före  de  stora  sillmassornas  insteg  i skärgården.  Den  med  drifgarn  i öppna 
sjön  fångade  sillen  är  i allmänhet  af  bättre  beskaffenhet  och  betingar  högre 
pris  än  den  notfångade  sillen. 

För  sillfiske  infördes  på  1880-talet  i Bohuslän  ett  amerikanskt  fisk- 


1012 


1)  E N SV  E .V  S K A F I S K E li  I N ÄRI N G E N. 


redskap,  s.  k.  påsenot  (purse-seine),  men  detta  redskap  lärer  numera  sällan 
begagnas. 


7.  Fiskehamnar  och  båtar. 

Skärgårdarna  halva  vanligen  goda  hamnar,  men  vid  våra  öppna  kuster 
var  anläggning  af  sådana  ett  nödvändigt  vilkor  för  anskaffande  af  större  oeh 
bättre  båtar.  Fiskarena  nödgades  förut  draga  upp  sina  båtar  på  land,  hvilket, 
utom  det  besvär  och  arbete  detta  medförde,  nödgade  dem  att  använda  så  små 
och  lätta  båtar  som  möjligt.  Det  var  därför  en  vigtig  sak,  då  efter  nådig 
proposition  1876  års  riksdag  anslog  ett  årligt  belopp  af  30,000  kronor  till 
understöd  för  smärre  båthamnar  vid  fisklägena,  med  vilkor  att  de  fiskande 
genom  arbete  eller  eljes  bidroge  med  1/3  af  kostnaderna,  hvaremot  staten 
lemnade  öfriga  2/3,  så  framt  hamnen  bygdes  enligt  af  Kongl.  väg-  och  vattenbygg- 
nadsstyi  elsen  godkänd  plan.  Med  bidrag  af  nämnda  anslag  har  flertalet  fisk- 
lägen inom  Skåne,  äfvensom  en  del  sådana  i Halland  och  på  Gotland,  under 
årens  lopp  erhållit  nya  eller  förbättrade  hamnar,  och  dessas  inverkan  på  fisket 
har  visat  sig  i ett  stigande  antal  af  däckade  fiskefartyg  och  båtar,  som  drifva 
fiske  i Kattegat  och  södra  Östersjön,  hvarest  särskildt  de  forna  större  ble- 
kingsekorna  numera  utbytts  mot  efter  bornholmstypen  bygda,  däckade  fångst- 
båtar, hufvudsakligen  afsedda  för  fiske  efter  lax  med  drifgarn  eller  laxlinor 
under  senhösten  och  våren.  1 Kattegat  äro  flertalet  båtar  försedda  med  sump- 
rum  eller  »damm»  i midten.  Dessa  s.  k.  »kvassar»  segla  med  lefvande  fisk, 
hufvudsakligen  rödspätta,  tunga  och  pigghvar  till  Köpenhamn  och  andra  platser. 
De  mäta  5 å 6 till  9 å 10  registertons  (oberäknadt  dammen)  och  kosta  mellan 
3,500  och  4,500  kronor.  Den  första  kvassen  bygdes  i Råå  och  utgick  på  Ivatte- 
gatsfiske  1879;  numera  är  antalet  kvassar  därstädes  omkring  20,  hvilket  visar 
en  betydlig  utveckling.  Från  Blekinge  bedrefs  laxfiske  till  bafs  1895  med  242 
större  och  mindre  båtar.  Blekingsfiskare  fara  under  detta  fiske  rätt  vida  om- 
kring. En  del  seglar  ned  till  tyska  kusten,  där  de  ofta  under  senare  åren 
efter  slutadt  fiske  sälja  både  båt  och  garn  till  tyskarne;  vidare  liska  de  kring 
Bornholm,  såsom  af  ålder  brukats,  men  under  senare  åren  upp  till  Gotland, 
ja  ända  upp  till  Stockholms  skärgård. 

För  åstadkommande  af  förbättrade  båtar  och  redskap  anslog  1892  års 
riksdag  efter  nådig  proposition  en  lånefond  af  100,000  kronor  under  namn 
af  »Fonden  för  fiskerinäringens  befrämjande»,  hufvudsakligen  för  anskaffande 
af  bålar  och  redskap  m.  m.;  älven  för  anläggning  af  smärre  inrättningar  för 
tillgodogörande  och  förädling  af  fiskets  produkter.  Ur  denna  fond  ega  hus- 
hållningssällskap eller  landsting  att  för  utlåning  till  fiskare  för  nämnda  ända- 


DEN  SVENSKA  FISKERINÄRINGEN. 


1013 


mål  erhålla  amorteringslån  mot  3 proc.  ränta,  och  skola  räntorna  återgå  till 
fonden  för  alt  användas  för  dennas  ändamål.  Denna  fond  har  rätt  mycket 
anlitats. 

Flere  försök  och  förslag  halva  under  nu  ifrågavarande  period  gjorls 
att  få  försåk ringsföreningar  för  båtar  och  redskap  till  stånd.  Försäkringsbolag 
för  fiskefartyg  och  båtar  finnas  sedan  temligen  långt  tillbaka  i Bohuslän,  vid 
Råå  i Malmöhus  län  samt  jemväl  för  redskap  i Blekinge  och  på  Gotland,  men 
i öfrigt  hafva  försöken  att  inrätta  sådana  strandat  på  grund  af  fiskarenas  in- 
bördes misstro  och  svårigheten  att  finna  lämplig  kontroll,  att  ej  försäkringen 
missbrukas  till  i'ealisalion  af  äldre  och  mindre  brukbar  redskap.  Frågan  har 
varit  föremål  för  behandling  af  en  särskild  komité,  som  afgifvit  betänkande 
och  förslag. 


3.  Åtgärder  för  främjande  af  fiskhandeln  samt  förbättrad 

fiskberedning. 

För  att  biträda  svenska  exportörer  vid  afsättning  af  fisk  på  utlandet 
förordnades  1885  en  fiskhandelsagent  i London,  hvilken  befattning  år  1888 
indrogs  såsom  obehöllig.  I stället  tillsattes  samma  år  en  fiskhandelsagent  för 
norra  Tyskland  med  säte  i Berlin,  hvilken  sedermera  årligen  förordnats  och 
åtnjutit  ett  arvode  af  5,000  kronor,  inräknadt  kontorskostnader  2,000  kronor. 
Nämnde  agent  är  numera  stäld  under  Ivongl.  landtbruksstyrelsen.  Agenten  i 
Berlin  har,  liksom  förhållandet  var  med  den  i London,  att  mot  ersättning 
med  upplysningar  och  biträde  tillhandagå  dem,  som  anlita  honom,  vid  för- 
säljning af  fisk  i Tyskland,  och  att  månatligen  algifva  rapport  om  fiskmark- 
nadens ställning,  hvilka  fiskslag  för  närmaste  tiden  äro  förmånligast  att  ex- 
portera o.  s.  v.,  samt  att  låta  på  lämpligt  sätt  i tidningarna  publicera  dessa 
upplysningar.  Exemplet  med  dylika  agenters  uppsättande  i utlandet  har  seder- 
mera följts  af  Norge  och  Danmark. 

För  spridande  af  kännedom  om  förbättrade  saltningmetoder  o.  s.  v.  hafva, 
utom  den  undervisning,  som  fiskeritjenstemännen  på  sina  resor  inom  landet 
meddelat,  vidtagits  särskilda  åtgärder  af  llere  bland  hushållningssällskapen 
och  landstingen.  Så  hafva  skotska  saltare  (Coopers)  llere  år,  på  bekostnad  af 
Bohusläns  hushållningssällskap  med  bidrag  äfven  af  statsmedel,  varit  inkallade 
för  att  lemna  undervisning  i det  i Skottland  brukliga  saltningssättet  för  sill. 
Aländingar,  gotländingar  och  blekingar  hafva  lemnat  undervisning  i saltning 
af  strömming  inom  llere  län  på  östra  kusten,  hvarjemte  såväl  i Stockholms 
som  Upsala,  Gefleborgs  och  Vesternorrlands  län  årliga  premieringsmöten 
hållits  för  belönande  af  väl  saltad  och  beredd  strömming,  hvilka  åtgärder  visat 


1014 


D EN  SVE  N S K .1  F I S K E R I N ÄRI N G E N. 


sig  ganska  verksamma  för  åstadkommande  af  en  bättre  beredning  af  denna 
för  ostkusten  vigtiga  vara.  Hushållningssällskapen  i Vesternorrlands  och  Ble- 
kinge län  halva  äfven  varit  verksamma  för  åstadkommande  af  rökerier. 

Ett  af  enskildi  holag  gjordt  försök  att  bereda  strömming  på  samma  sätt 
som  sardiner  rönte  icke  vidare  framgång,  men  försök  till  beredning  af  kon- 
server af  såväl  strömming  som  lax  hafva  börjat  äfven  på  ostkusten  (Vester- 
norrlands län),  ehuru  visserligen  ännu  i liten  skala.  Den  redan  vid  nu  ifråga- 
varande tidrymds  början  temligen  utvecklade  beredningen  af  skarpsill  till  s.  k. 


anjovis  bar  allt  mera  ökats,  och  för  närvarande 

finnas  inom  Bobus  län 

öfver  30  större  och  mindre  fabriker  för 

bered  nin 

g af  denna  vara,  som  har 

temligen  vidsträckt  spridning  äfven  utom 

landet. 

Öfver  deras  sammanlagda 

till verkn i ngsvärde  saknas 

upplysningar,  men  enligt 

den  officiela  statistiken  ut- 

fördes  1872 — 95  följande: 

Utförsel  af  anjovis 

åren  1872 — 95  i 

kg. 

1872 

4,890 

1884 

73,215 

73 

. 22,479 

85 

76,074 

74 

23,492 

86 

68,040 

75 

. 52,568 

87 

75,041 

76 

63,225 

88 

94,318 

77 

77,026 

89 

101,210 

78 

85,608 

90. 

106,742 

79 

132,597 

91 

122,417 

80  

1 48,529 

92 

1 24,286 

81 

1 13,497 

93 

76,438 

82 

81,764 

94 

87,752 

83 

1 04,623 

95 

77,087 

En  fabrikation,  som  uppstått  till  följd  af  det  nj^a  stora  sillfiskets  början 
i Bobus  län,  är  beredning  af  guano  och  olja  (tran)  af  sill.  En  betydlig  del  af 
den  uppfiskade  stora  sillmassan  befans  vara  af  för  dålig  beskaffenhet  att  an- 
vändas för  saltning  och  bar  fått  användning  för  beredning  af  s.  k.  guano  eller 
gödningsmedel,  äfvensom  af  sillolja  eller  silltran,  liksom  förhållandet  var  un- 
der den  föregående  sillperioden,  då  man  kokade  tran  af  en  stor  del  af  fång- 
sten. Den  första  fabriken  anlades  1878,  den  andra  1882,  en  tredje  1887,  hvar- 
efter  under  1890-talet  nämnda  fabrikation  tagit  stark  fart,  så  att  antalet  fabri- 
ker 1896  utgjorde  22.  Under  rubriken  »gödningsämnen  andra  slag  (sillguano 
m.  m.)»  upptager  den  officiela  statistiken  för  1895  6,653,678  kg.,  hvilket  för- 
modligen, om  ej  uteslutande  så  dock  till  allra  största  delen,  utgöres  af  sillguano. 
Beräknade  värdet  af  denna  export  angifves  för  nämnda  år  till  798,441  kr. 


DEN  S VE  X S K A F I S K E R I N Ä R I X G E X. 


1015 


9.  Kronans  enskilda  fisken. 

Kronan  innehade  fordom  större  delen,  om  ej  samtliga  landets  mera 
betydande  fisken,  särskildi  lax-  och  ålfiskena,  äfvensom  en  mängd  mindre 
fisken.  På  grund  af  1851  års  riksdags  beslut  skatteförsåldes  största  delen  af 
de  mindre  fiskena  såsom  för  dyrbara  för  kronan  att  förvalta,  och  blott  de, 
som  lemnade  ett  visst  minimibelopp  i arrende,  bibehöllos  och  utarrenderades 
för  kronans  räkning  uti  arrendeperioder  om  sex  år.  I)e  förnämsta  af  kronans 
fisken  äro  de  i Elfkarleby  i Dalelfven  och  Mörrum  i liknämnda  å,  samt  det 
gemensamt  med  Finland  disponerade  stora  laxfisket  i Torne  elf.  För  öfrigt 
bar  kronan  ännu  kvar  ett  laxfiske  i Kalix  elf,  flere  mindre  laxfisken  i Ume 
elf,  ett  mindre  fiske  i Ljusne  elf,  ett  fiske  i Lagan  (Laholms  kungsgårds)  och 
ett  i Viskaån  samt  Motala  kungsfiske  och  hospitalskvarn,  med  lax-  och  ål- 
fiske i Motala  ström  vid  Motala;  likaledes  strömmingsfisket  vid  några  skär  i 
Norrland  samt  några  andra  mindre  fisken  vid  Strömsholm  m.  m.  Sedan  vid 
de  större  fiskena  tillsyn  blifvit  ordnad,  uppgifter  om  fiskets  utfall  af  dessa 
inhemtats  samt  sakkunnigt  biträde  anlitats,  hafva  arrendena  stigit  ej  obetydligt, 
motsvarande  det  ökade  pris,  som  laxen  och  ålen  numera  betinga.  Samman- 
lagda arrendebeloppet  för  kronans  ännu  behållna  laxfisken  utgjorde  vid  senaste 
utarrendering  34,687  kr.  eller  med  afdrag  af  utgifter  för  tillsyn  och  laxodling 
ren  behållning  31,637  kr.  och  af  samtliga  kronofisken  32,892  kr.  Brutto- 
afkastningen  af  samtliga  kronofisken,  35,942  kr.,  representerar  efter  5 proc. 
ett  kapitalvärde  af  718,840  kr.,  oberäknadt  Torneå  »regala  laxfiske  . 

10.  Återblick  på  fiskets  utveckling  sedan  1872. 

Då  man  söker  att  göra  sig  reda  för  fiskets  framsteg,  gör  sig  saknaden 
af  hela  landets  fisken  omfattande,  fortlöpande  statistiska  uppgifter  öfver  fiskets 
afkastning  synnerligen  känbar.  Sådana  uppgifter  hafva  af  flere  skäl,  som 
bär  blefve  för  vidlyftiga  alt  afhandla,  ännu  icke  kunnat  åstadkommas.  Man 
eger  fiskeristatistiska  uppgifter  blott  för  vissa  delar  af  landet  och  för  flere  af 
dessa  blott  med  mer  eller  mindre  långa  afbrott.  Man  bar  naturligtvis  älven 
att,  då  det  gäller  en  kortare  tidrymd,  taga  i betraktande,  att  fiskenas  afkast- 
ning är  vexlande  och  att  ett  af-  eller  tilltagande  under  de  sista  åren  icke  be- 
visar, att  aftagandet  är  permanent  utan  kan  åter  böja  sig  eller,  i fråga  om 
tilltagande,  tvärt  om. 

Att  värdet  af  landets  fiskerier  under  de  senaste  25  åren  ökats  högst 
betydligt  framgår  emellertid  bland  annat  af  uppgifterna  öfver  in-  och  utför- 
seln.* Härtill  hafva  två  omständigheter  väsentligen  bidragit,  nämligen  inträf- 


* Se  hosföljande  grafiska  tabell  pl.  294. 


1016 


DEN  SVENSKA  FISKERINÄRINGEN. 


fande  af  en  ny  period  rikt  sillfiske  i Bohus  län  och  den  genom  kommunika- 
tionernas utveckling  lättade  samfärdseln  och  ökade  tillfällen  till  afsättning  af 
fångsten  i färskt  tillstånd.  Att  afsätta  sillen  färsk  är  för  fiskaren  förmånligast, 
emedan  han  då  får  mera  tid  öfrig  för  sjelfva  fisket  och  ej  behöfver  nedlägga 
kostnader  och  arbete  på  varans  beredning  genom  saltning  o.  s.  v.  Färskfisk- 
handeln  har  därför  i våra  dagar  fått  en  allt  större  utsträckning  och  betydelse. 


11.  Bohuslänska  sillfisket. 

Det  föregående  bohuslänska  stora  sillfisket  upphörde,  såsom  bekant, 
1808.  Sill  fans  naturligtvis  fortfarande  vid  bohuslänska  skärgården,  men  det 
var  blott  den  vanliga  kustsillen,  som  där,  såsom  annorstädes  vid  våra  kuster, 
icke  uppträdde  i massor,  jemförliga  med  dem  under  den  tid,  det  stora  sillfisket 
varade.  Stundom  var  sillfångsten  emellertid  ganska  god,  och  man  fattade  då 
gerna  förhoppningar,  att  ett  nytt  sillfiske  var  att  förvänta.  Dessa  förhoppnin- 
gar gäckades  likväl  ända  till  1877,  då  sillen  på  nytt  uppträdde  i väldiga  mas- 
sor vid  bohuslänska  kusten  och  steg  in  i dess  fjärdar.  Man  var  då  emellertid, 
såsom  lätt  begripligt  är,  icke  genast  rustad  att  tillgodogöra  sig  denna  rikedom 
på  sill,  och  det  dröjde  någon  tid  innan  detta  blef  fallet.  Skilnaden  var  så 
mycket  mera  i ögonen  fallande,  som  sillfisket  de  föregående  åren  af  1870-talet 
varit  ovanligt  litet  gifvande,  i medeltal  för  åren  1873 — 1877  (på  våren)  blott 
omkring  9,000  hl.  Hösten  sistnämnda  år  gick  sillen  till  så,  att  under  säson- 
gen 1877  — 78  fiskades  301,500  hl.  De  närmast  följande  åren  märktes  en  ned- 
gång i fisket,  men  1881 — 82  var  fångsten  åter  uppe  i 447,322  hl.  Säsongen 
1886 — 87  var  den  831,342  hl.  I medeltal  1877  -1887  307,821  hl.  till  ett  me- 
delvärde i första  hand  af  441,971  kr. 

Redan  1887 — 88  uppgick  fångsten  till  1,269,231  hl.  och  har  sedan  ända 
till  senast  förflutna  säsong  alltjemt  varit  riklig,  stundom,  såsom  under  vintrarna 
1893 — 94  och  1894  — 95,  uppgått  till  öfver  två  millioner  hekloliter  eller  respek- 
tive 2,182,841  och  2,372,051  hl.  Härtill  kommer,  att  drilgarnsfisket  på  hösten 
(Augusti  Oktober),  som  drifves  i södra  delen  af  skärgården  från  Marstrand 
till  Nidingen  söderut  nedåt  Hallandskusten,  betydligt  ökats  i omfattning.  Från 
1884,  dä  detta  fiske  drefs  med  11  båtar  och  150  garn,  har  del  småningom 
ökats  till  142  båtar  med  4,358  garn.  Förstnämnda  år  utgjorde  fångsten  471 
hl.  försålda  för  4,345  kronor.  1895  utgjorde  fångsten  125,690  valar  lill  ett 
försäljningsvärde  af  142,055  kr.  Af  denna  fångst  saltas  den  bästa  bohus- 
länska sillen,  men  största  delen  afsättes  färsk  och  exporteras  lill  Tyskland, 
där  den  användes  i rökerierna. 


1)  E N SY  E N S K A El  S K E R 1 N Ä R I N G E N. 


1017 


För  dessas  behof  användes  äfven  en  god  del  af  den  betydliga  mängd 
färsk  sill,  som  exporteras  från  Bohus  län  senare  på  hösten,  sedan  det  egent- 
liga stora  sillfisket  börjat. 

Utvecklingen  af  denna  export  framgår  öfverskådligast  af  den  i pl.  294 
meddelade  grafiska  öfversigten.  Men  sillen  från  Bohus  län  exporteras  äfven 
såsom  saltad,  dels  efter  skotsk  eller  norsk  metod,  dels  i form  af  s.  k.  klipp- 
sill.* Följande  siffror,  hemtade  ur  senaste  berättelsen  öfver  bohuslänska  fisket 
för  1895 — 96  gifva  föreställning  om  sättningens  omfång  under  goda  år. 

Sillsaltning-en  i Bohus  län  hösten  och  vintern  1895—  96. 


D r i f g a r n s f i s ke  t Vin  ter  sillfisk  et 


Garnsill 

Vadsill 

Klippsill 

Skotsk  metod 

Skotsk 

Norsk 

Skotsk  Norsk 

Tnr 

Tnr 

Tnr 

Tnr  Tnr 

Tnr 

929 

52,595 

83,741 

212,888  1,500 

8,559 

eller  tillsammans  360,121  tnr. 

Den  färska  bohussillen  föres  äfven  såsom  ett  billigt  folknäringsämne 
vida  omkring  i landet,  öfver  liufvud  väl  så  långt  omkring,  som  jernvägsnätet 
sträcker  sig. 

Fisket  vid  hallandskusten  har  under  senaste  decennium  utvecklats  i 
ganska  afsevärd  grad.  Här  liksom  vid  våra  öfriga  kuster  (utom  Bohus  län) 
förekomma  icke  några  mycket  betydliga  eller  så  att  säga  massfångster  af  fisk, 
men  dess  afkastning  är  relativt  betydligt  högre.  Den  långgrunda  kusten  utan 
naturliga  hamnar  och  landskapets  från  större  afsättningsorter  temligen  af- 
skilda  läge  voro  ogynsamma  förhållanden  för  fiskets  utveckling,  som  likväl 
numera,  sedan  vestkustbanan  anlades  och  llere  hamnar  kommit  till  stånd 
samt  icke  minst  genom  införskrifvande  af  ett  par  skånska  fiskarelag,  som 
bosatt  sig  i Halland  och  genom  sitt  exempel  undervisade  och  uppmuntrade 
de  öfriga,  m.  11.  väl  betänkta  åtgärder  från  länsstyrelsens  och  hushållnings- 
sällskapets sida  visat  ett  glädjande  uppsving.  De  statistiska  uppgifterna  här- 
ifrån äro  visserligen  icke  fullständiga,  men  äfven  om  någon  del  af  ökningen 
får  tillskrifvas  senare,  mera  fullständiga  uppgifter,  visa  siffrorna  i alla  fall 
otvifvelaktigt  ett  betydligt  framsteg.  År  1878  skattades  hallandsfiskets  värde 
till  165,000  kr.  och  1879  till  159,000,  men  1884  var  värdet  uppe  i 200,000,  år 
1887  omkring  350,000  samt  1895  332,890  kronor.  Sillfisket  idkas  numera 
hufvudsakligen  med  drifgarn  från  däckade  båtar,  i stället  för  att  fordom  hufvud- 
sakligen  blott  sättgarn  och  mindre,  öppna  båtar  användes. 

* Härmed  förstås  sill  med  aftaget  liufvud,  hvilken,  packad  på  särskildt  sätt,  utgör  råvara 
för  ett  slags  kryddad  eller  marinerad  sill,  som  beredes  för  Galizien  m.  fl.  trakter. 


1018 


DEN  SVENSKA  FISKERINÄRINGEN. 


Ett  af  våra  värderikaste  fisken  är  laxfisket  såväl  i öppna  hafvet,  hvar- 
om  i det  föregående  är  nämndt,  som  i elfvarna  och  vid  kusten  närmast  dessas 
mynningar.  De  för  laxfiske  tjenliga  platserna  i elfvarna  äro  så  godt  som 
sedan  urminnes  tid  kända  och  begagnade.  Fångsten  drifves  dels  i fasta  fisken: 
laxtinor,  laxkar,  vrakhus  samt  i nordligaste  elfvarna  uti  s.  k.  laxpator  eller 
kavsina  fisken,  som  utgöras  af  väldiga,  af  trävirke  eller  pålar  med  nätväggar 
uppförda  fiskegårdar;  vidare  stakagårdar  eller  mockfisken,  laxryssjor,  laxsätt 
m.  fl.  fiskehyggnader  samt  laxnotar.  Några  nyare  fiskesätt  halva  ej  införts, 
undantagande  s.  k.  kilenotar  — ett  norskt  fiskredskap  i ett  par  af  vest- 
kustens  elfvar. 

Fisket  är  nu,  såsom  förr,  vexlande;  huruvida  klagan  öfver  dess  af- 
tagande  skall  anses  grundad  är  en  svårlöst  fråga,  bland  annat  på  grund  af 
brist  på  tillräckligt  fullständiga  och  mångåriga  uppgifter  öfver  detta  fiske.  Om 
laxfångsten  skulle  minskas,  är  dock  detta  icke  att  undra  på,  i betraktande  af 
de  hinder  och  svårigheter,  som  förorsakas  af  den  under  senare  åren  allt  mera 
ökade  llottningen  och  uppkomsten  af  industriela  inrättningar,  hvilka  mer 
eller  mindre  stänga  vattendragen  och  genom  utsläppande  af  skadligt  affall 
förgifta  vattnet.  De  betydligaste  laxfiskena  äro  ännu  kronofisken.  En  an- 
märkningsvärd omständighet  i fråga  om  laxfiskena  är  äfven  den  tendens,  som 
allt  mera  visat  sig  att  förflytta  fisket  lill  utmynningarna  eller  den  närmast 
utom  dessa  liggande  delen  af  kusten,  en  omständighet,  hvilken  naturligtvis  är 
egnad  att  minska  fångsten  i elfvarna.  Laxens  stigande  afsättningsvärde  gör 
den  allt  ifrigare  eftersatt,  och  faran  för  öfverfiskning  är  sålunda  icke  obetyd- 
lig. Emellertid  skyddas  laxen  vissa  år  genom  naturens  egen  åtgärd,  i det  att 
högt  vattenstånd  hindrar  fiskenas  utslående  i vanlig  lid  samt  underlättar  laxens 
uppgång  till  lekplatserna  i elfvarnas  öfre  delar. 

Nedanstående  sammanställning  öfver  våra  förnämligare  laxelfvars  af- 
kastning  i kilogram  fiskad  lax  är  uppgjord  med  ledning  af  de  tillförlitligaste 
befintliga  uppgifter  och  utgöres  dels  af  medeltal  för  flere  år  (hvilkas  antal 
uppgifves),  dels  al  de  enstaka  årsuppgifter,  som  synas  mest  motsvara  ungefär- 
liga medelfängsten.  Då  medeltalen  icke  alltid  omfatta  samma  år,  äro  de 
visserligen  icke  fullt  jemförliga  med  hvarandra,  men  torde  dock  på  ell  ungefär 
angifva  fångsten  och  kunna  gifva  föreställning  om  fiskets  omfattning.  1 det 
hela  äro  de  snarare  under  än  öfver  verkliga  värdet,  enär  uppgifter  från  alla 
platser  oftast  icke  kunna  erhållas.  Alla  hänföra  sig  lill  nu  ifrågavarande 
period.  1 ell  par  fall  liafva  maximiuppgifter  anförts. 


1)  E X S 1 ' E X S K A F / S K E R IX  A Kl  X G E X. 


1019 


Kg. 

Torne  el  1" 66,002  (10  år). 

Kalix  30,000  (1878),  år  1885  — 82,822  kg. 

Lule  » 35,000  (1878),  år  1884  — 100,548 

Ume  » 30,088  (10  år). 

Indalselfven  21,912  (2  år). 

Angermanelfven  27,286  (3  år). 

Ljungan  24,843  (3  år). 

Ljusne  elf  35,176  (8  är)  till  sjön  Marmen. 

Dalelfven 46,103  (10  år)  lill  Söderfors,  år  1888  — 70,766  kg. 

Klarelfven  23,076  (18  år)  1869—73  och  1875—87. 

Gullspångselfven  12,965  (2  år). 

Mörrums-ån 22,503  (6  år). 

Laga-ån  24,509  (10  år). 

Ätran 5,574  (10  år). 

Viskan  1,649  (7  år). 


Öresund  är  sedan  forntiden  bekant  såsom  elt  för  fiske  synnerligen  för- 
månligt fiskevatten  och  kan  betraktas  såsom  en  mellan  Kattegat  och  Öster- 
sjön belägen  fiskebank,  hvarest  sillen  såväl  söderifrån  som  älven  stundom  från 
Kattegat  böstetiden  stiger  upp  för  att  leka  och  vissa  år  gifver  anledning  till 
rikt  fiske  nu  liksom  fordomtima, ehuru  sillmassorna  ej  äro  tillnärmelsevis  så  stora 
som  de,  hvilka  råka  in  på  bohuslänska  kusten.  Det  pris,  sillen  här  betingar,  är 
dock  ej  obetydligt  högre  och  uppväger  till  en  del  olikheten  i kvantitet,  så  att 
det  till  och  med  under  den  nya  sillperioden  i Bohuslän  funnits  år,  då  skånska 
sillfisket  (Malmöhus  och  Kristianstads  län)  i fråga  om  försäljningsvärdet  i första 
hand  varit  nära  fika  el  1 er  öfverträffat  det  bohuslänska.  Så  t.  ex.  utgjorde 


enligt  insamlade  uppgifter  om 

dessa  båda 

fisken : 

Bohus  1 

än 

Skåne 

år 

kronor 

år 

kronor 

Fiskesäsongen  1879 — 80 

149,745 

1879.. 

374,784 

80—81 

...  307,738 

80.. 

604,161 

81—82 

...  439,033 

81.. 

641.190 

82-83 

...  800,000 

82.. 

739,546 

83-84 

...  317,822 

83.. 

606,222 

Emellertid  visar  sillfisket  vid  skånska  kusten  stora  vexlingar,  särskildi 
i Öresund,  och  hade  t.  ex.  år  1895  för  Malmöhus  län  nedgått  till  blott  111,229 
kr.  från  att  1892  hafva  utgjort  404,055  kr.  Sistlidna  år  (1896)  steg  värdet  åter 
lill  404,496  kr.  Uti  sillfisket  i Öresund  deltog  under  goda  fiskeår  äfven 


PL.  294.  GRAFISK  TABELL  ÖI-VER 


EXPORT  OCH  IMPORT  AF  FISKEPRODUKTER  1872 — 1896. 


I)  E N S VE  N S K A F I S K E RINÄRI N GEN. 


1021 


en  hel  del  blekingska  fiskare,  hvilkas  fångst  dock  icke  är  inräknad  uti  ofvan- 
nämnda  summor.  Vid  fisket  användes  nu  för  tiden,  såsom  redan  under  me- 
deltiden var  fallet,  dels  drifgarn,  dels  sättgarn,  båda  till  skilnad  från  andra 
fiskegarn,  här  kallade  närdingar  . Sillgarnen  bindas  numera  mycket  djupare 
än  förr  var  fallet. 

Ett  fiske,  som  uppkommit  och  utvecklats  först  under  de  senare  åren, 
är  fisket  eller  llundrearter  samt  torsk,  kolja  m.  m.  af  skånska  fisksumpfartyg 
i Kaltegat.  Den  första  af  dessa  slags  båtar  (s.  k.  * k vass  ar»  eller  »kvasar») 
utgick  från  Råå  fiskläge  1879  på  fångst  efter  rödspätta  m.  m.,  hufvudsakligen 
kring  ön  Anbolt  samt  upp  emot  Ltesö.  Redan  påföljande  år  var  antalet  i 
nämnda  fiske  deltagande  fisksumpfartyg  9,  och  det  växte  mycket  snabbt, 
så  alt  redan  1881  funnos  23  sådana  fartyg  vid  Råå.  Några  finnas  vid  Borsta- 
husen  m.  11.  lägen,  sä  att  antalet  numera  utgör  något  öfver  30,  af  1 1 vi  I ka  dock 
ett  par  fiska  rödspätta  äfven  i Östersjön.  För  större  antal  torde  fisket  icke 
längre  blifva  lönande  och  fisktillgången  för  hårdt  medtagas.  Fångsten  sker 
nästan  uteslutande  med  garn,  dock  har  tecken  visat  sig  att  försöka  använda 
ett  i Danmark  uppfunnet  redskap,  s.  k.  »Snurrevaad  , hvars  införande  äfven 
hos  oss  är  föga  önskvärdi,  enär  med  detta  redskap  en  mängd  icke  sälj  värd 
fisk  lill  skada  för  fisket  uppfångas.  Den  bland  11  undrefiskarna  vigtigaste  arten 
är  rödspättan  samt  vidare  pigghvar  och  tunga,  af  hvilka  mindre  kvantiteter 
erhållas.  År  1894  utgjorde  värdet  af  fångsten  med  fisksumpfartygen  i Katte- 
gat  105,365  kr.,  däraf  rödspätta  60,372  kr.  och  torsk  29,423  kr.  År  1895 
uppgick  värdet  till  98,136  kr.,  däraf  rödspätta  50,508  och  torsk  32,315  kr.  Till 
sammans  med  fångsten  i sjelfva  Sundet  och  Östersjön  (från  Malmöhus  län) 
utgjorde  värdet  af  rödspättefångsten  1895  60,743  kr.  Inåt  Östersjön  aflager 
llundrefiskarnas  betydelse  för  fisket.  I Blekinge*  år  1895  blott  4,380  kronor, 
kring  Gotland  8,760  kr.,  i södra  Kalmar  län  5,269  kr.  (år  1894).  1 öfrigt  sak- 
nas uppgifter  från  Östersjökusten,  där  rödspättan  blir  allt  mera  sällsynt 
och  icke  längre  är  föremål  för  fiske,  hvilket  omfattar  endast  vanliga  flundran 
(Pleuronectes  flesus)  samt  något  obetydligt  pigghvar. 

Torskfiske  idkas  i Skåne  och  Blekinge  de  tider,  da  liskaren  ej  är  upp- 
tagen med  annat  fiske,  och  är  hufvudsakl igast  krokfiske.  Värdet  af  lorsk- 
langsten  inom  Malmöhus  län  var  1895  127,052  kr.  mot  40,528  år  1891.  Denna 
ökning  torde  delvis  bero  på  de  senare  årens  dåliga  sillfiske.  Ett  fiske,  som 
är  ganska  lönande,  är  ålfisket  med  rvssjor  (s.  k.  > bommor»)  efter  den  på  hösten, 
September— början  af  November,  längs  kusten  vandrande  ålen.  Detta  liske  är 

* För  Kristianstads  län  saknas  iiskeristatistiska  uppgifter  sedan  1883,  da  hushållnings- 
sällskapet indrog  anslag  till  fisket,  och  gjorda  försök  att  sedermera  erhålla  dylikt  anslag  halva 
misslyckats. 


1022 


DEN  SVENSKA  FISKERINÄRINGEN. 


ganska  lönande  och  afsättningen  bekväm,  då  tyska  uppköpare  numera  hafva 
fisksumpfartyg  stationerade  på  många  platser  kusten  uppefter,  ända  upp  till 
trakten  af  Grisslehamn.  Ångbåtar,  särskildt  därtill  afsedda,  öfverföra  fångsten 
lefvande  till  Tyskland,  liufvudstation  Stettin,  hvarifrån  den  föres  vidare  till 
Berlin.  Inom  Malmöhus  län,  där  detta  fiske  har  mindre  omfattning,  utgjorde 
fångstvärdet  år  1895  89,873  kr.  mot  46,956  år  1891;  i Kristianstads  län  ut- 
gjorde  mede/fångsten  åren  1879—83  (senare  uppgifter  saknas)  96,705  kilogram, 
motsvarande  efter  nutida  pris  omkring  90,000  kr.*  Vid  kusten  af  Blekinge 
finnas  betydliga  ålfisken,  synnerligast  vid  Listerlandet.  Medelfångsten  åren 
1891 — 95  har  utgjort  130,642  kilogram  till  medelvärde  af  113,739  kr.  Un- 
der det  goda  året  1891  utgjorde  fångsten  169,200  kilogram  till  ett  försälj- 
ningsvärde i första  hand  af  150,608  kr.  1 södra  Kalmar  län  utgjorde  ålfång- 
sten år  1894  118,183  kilogram  i värde  å 90  öre  106,365  kr.  Från  norra  Kal- 
mar län  saknas  uppgifter.  Äfven  i Östergötlands  skärgård  drifves  ålliske,  som 
är  ganska  lönande.  Enligt  uppgift  i Konungens  befallningshafvandes  femårs- 
berättelse 1885 — 90  beräknades,  att  ensamt  inom  Gryts  socken  ål  försäljes  till  en 
summa  af  »minst  40,000  kr.».  Ålfisket  med  ryssjor  slutar  norrut  i trakten  af 
Arkö,  finnes  ej  i Södermanlands  skärgård,  men  på  enstaka  punkter  i Stockholms 
län,  hufvudsakligast  i trakten  af  Grisslehamn,  där  detta  fiske  har  sin  nord- 
gräns. Ål  finnes  visserligen  nordligare  vid  kusten,  men  är  ej  föremål  för  be- 
tydligare liske. 

Ett  fiske  af  ej  ringa  betydelse  är  det  laxfiske  i öppna  sjön , som  bedrif- 
ves  hufvudsakligen  af  skåningar  och  blekingar  dels  med  flytande  laxrefvar, 
dels  och  numera  öfvervägande  med  laxdrifgarn.  Detta  fiske  eger  rum  såväl 
utanför  hemkusten  som  äfven  kring  Bornholm  och  på  senare  åren  (af  ble- 
kingar) in  emot  tyska  kusten,  kring  Gotland  och  kusten  uppåt,  ända  till 
Stockholms  skärgård.  Dessa  längre  utfärder  hafva  möjliggjorts,  sedan  fiskarena 
utbytt  de  gamla  öppna  båtarna  af  blekingstyp  (s.  k.  vrakekor)  mot  däckade 
båtar  af  bornholmstyp,  försedda  med  kabyss  och  eldstad,  väl  behöfliga  under 
hösten  (Oktober  December)  och  våren  (Mars),  då  detta  fiske  eger  rum.  Del 
har  varit  vanligt,  att  båt  och  garn  sålts  i Tyskland  till  pris  mellan  1,400  och 
1,800  riksmark  för  båt  med  50  laxgarn.  År  1895  såldes  19  båtar  lill  Tysk- 
land, 1892  26  stycken.  År  1893  fiskades  där  af  110  båtlag  för  80,500  kr., 
1894  af  128  båtlag  för  79,000  kr.  och  1895  af  148  båtlag  för  36,000  kr. 

Om  laxfisket  vid  hemkusten  kring  Bornholm  och  nedåt  skånska  kusten 
af  blekingska  fiskare  under  senaste  åren  torde  följande  sammanställning  gifva 
begrepp. 

* År  1879,  dä  det  var  ett  ovanligt  godt  ålliske  i Kristianstads  län,  utgjorde  fångsten  170,377 
20,029  lis|>.,  till  ett  värde  efter  dåtida  pris  af  138,029  kr. 


kilogram 


I)  EN  SVENSKA  FISKERINÄRINGEN. 


1023 


L ax fiskt 

;l  i ha f vet  från  Blekinge  1891- 

-1895. 

År  Manska 

p Båtai 

Garn 

Fångst  kg. 

Värde  kr. 

1891  529 

— 

13,186 

36,130 

59,739 

92  533 

250 

— 

48,000 

60,320 

93  -178 

230 

12,024 

21,650 

39,000 

94  — 

— 

— 

56,300 

47,600 

95  494 

242 

— 

91,990 

1 20,500 

96 

— 

— 

18,400 

30,000 

Detta  slags  laxfisl 

te  har  ; 

if  blekingska 

fiskare  införts  äfven  vid  kusterna 

if  Gotland  och  där  lyckats  få  insteg,  så  att  detsamma 

från  1890  drifvits  med 

;od 

framgång  med  drifg 

arn  ])å 

östra  och  sydöstra  sidan  af  ön  och  med  lax- 

inor 

(flytande  laxref)  på 

ve  st  ra 

sidan  utanför 

Visby. 

Laxfisket 

i ha  f ve  t 

kring  Gotland  åren  1890—  95. 

År 

Kilogram 

Värde  kr. 

1 

890 

— 

13,500 

91 

25,000 

37,500 

92 

28,650 

42,975 

93 

21,000 

31,500 

94 

10,361 

15,541 

95 

15,350 

23,025. 

96 

48,500 

72,250. 

Det  vigtigaste  fisket  bland  alla  är  dock  vid  östersjökusten  liksom  öfriga 
svenska  kuster  sill-  och  strömmingsfisket.1  I södra  Östersjön  frän  kusterna 
af  Skåne,  Blekinge  och  Gotland  drifves  sillfisket  öfvervägande  såsom  drifgarns- 
fiske  i öppna  sjön,  hvarvid  fiskarena  gå  rätt  långt  ut  till  hafs,  och  begagnas 
äfven  för  nämnda  fiske  numera  jemte  de  öppna  de  ofvan  nämnda  för  laxfiske 
brukliga,  däckade  båtarna.  Försök  all  införa  drifgarnsfiske  efter  sill  äfven  vid 
öfriga  delar  af  östersjökusten  hafva  tid  efter  annan  gjorts  hela  kusten  utefter 
ända  upp  till  Norrbotten,  men  detta  fiskesätt  idkas  endast  undantagsvis  vid 
andra  kuststräckor  än  de  nyss  nämnda,  och  man  finner  händi  en  utpreglad 
skilnad  mellan  bebyggarnes  vid  den  öppna  kusten  ocli  skärgårdsbons  sätt  att 
drifva  sill-  eller  strömmingsfiske.  Vid  sill-  eller  strömmingsfiske  begagnas  dels 
notar,  i inre  skärgården,  dels  sättgarn  (s.  k.  »skötar»),  såväl  i inre  skärgården 
som  uteslutande  i yttre  skärgårdens  fisklägen  eller  fiskeskär,  af  bvilka  många 
äro  uråldriga  fiskeplatser,  som  blott  under  fisketiden  besökas  och  mellan 
fisketiderna  äro  öde.  Notfisket  idkas  bufvudsakligen  vårtiden,  och  öfver  hufvud 

1 Från  och  med  kusten  af  norra  Kalmar  län  och  norrut  kallas  östersjösillen  för  »ström- 
ming» och  endast  de  största,  i handeln  sällan  förekommande  individerna  kallas  »sill». 


1024 


DEN  SVENSKA  FISKERINÄRINGEN. 


sker  lisket  de  tider,  då  strömmingen  närmar  sig  kusten  för  leken,  hvilket  in- 
trälfar  dels  på  våren  (April,  Maj  till  början  af  Juni),  dels  på  eftersommaren 
och  hösten  (Augusti,  September,  Oktober).  I södra  Östersjön  leker  största 
delen  sill  om  hösten,  och  höstsillfisket  är  af  öfvervägande  betydelse.  I norra 
Östersjön  är  däremot  hufvudleken  på  våren  och  inträffar  allt  senare,  så  att  man 
i Bottenhafvet  har  lekströmming  midt  i sommaren.  Drifgarnsfisket  drifves  ej 
efter  lekströmming  utan  hufvudsakligen  efter  den  sill,  som  ströfvar  omkring 
i öppna  sjön  efter  föda.  I vissa  trakter,  hufvudsakligen  i Bråviken,  på  Ivan- 
holmsfjärden  samt  i Kalmar  län  m.  11.  platser  i Stockholms  skärgård  drifves 
sedan  gamla  tider  isnotfiske  efter  strömming.  I norra  delen  af  samma  skär- 
gård tages  vintertiden  stor  strömming  (sill)  med  nät  under  isen.  1 Norrland, 
särskildt  södra  delen,  hafva  under  senare  åren  ett  slags  mycket  djupa  ström- 
mingsgarn  (s.  k.  »storskötar»)  införts  och  i vissa  trakter  utträngt  notfisket. 
På  vissa  platser  i Vesterbotten  fångas  strömming  i ett  slags  stora  ryssjor.  I 
öfrigt  utöfvas  strömmings-  och  sillfisket  vid  våra  östersjökuster  på  af  ålder 
brukligt  sätt.  Någon  fullständig  statistik  öfver  östersjösill-  och  strömmings- 
fisket finnes  icke,  men  om  denna  fisk  icke  vid  ostkusten  uppträder  i så  stora 
massor  som  i Bohus  län,  fiskas  dock  vid  våra  långsträckta  östersjökuster 
sammanlagdt  en  betydande  mängd  strömming,  så  att  värdet  af  detta  fiske 
stiger  till  betydande  belopp.*  Sill  eller  strömming  ingår  såsom  en  väsentlig 
del  i mellersta  och  norra  Sveriges  invånares  matordning.  Från  Blekinge 
exporterades  förr  åtskillig  saltad  sill  äfven  till  Tyskland,  men  numera  är  den 
genom  bohuslänska  och  skotska  sillen  utestängd  från  tyska  marknaden. 
Finsk  strömming,  särskildt  från  Aland,  införes  dock  fortfarande  hit,  såsom  i 
gamla  tider.  Nutidens  förbättrade  samfärdsel  har  möjliggjort  strömmingens 
försäljning  i färskt  tillstånd  i stigande  mängd  äfven  vid  norrlandskusten, 
hvarest  all  strömming,  som  ej  förbrukades  för  egen  räkning,  förut  måste  sal- 
las. Enligt  en  för  många  år  tillbaka  gjord  beräkning  afsattes  från  mellersta 
delen  af  Stockholms  skärgård  under  ett  år  färsk  strömming  till  Stockholm  föl- 
en summa  af  omkring  200,000  kr.  Utom  den  vanliga  saltningen,  som  sker  i 
'/4-tunnor  (s.  k.  fjerdingar),  beredes  af  denna  fisk  en  för  Sverige  egendomlig 
vara,  s.  k.  »surströmming»,  hvilken  är  salt  strömming,  som  får  undergå  ett 
slags  jäsningsprocess,  och  utgör,  trots  sin  högst  obehagliga  lukt,  en  af  kän- 
nare mycket  omtyckt  rätt,  som  ätes  dels  spicken,  dels  stekt.  Det  är  hufvud- 
sakligen inom  Vesternorrlands  och  Gefleborgs  län,  som  denna  beredning  är 
bruklig  och  i sydligare  delen  af  landet  känner  man  ej  till  densamma. 

* Exempelvis  må  anföras  följande  uppgifter  frän  Vesternorrlands  län  aren  1892 — 96: 


1892 

1898 

1894 

1895 

1 896 

28,702 

24,277 

85,688 

85,506 

89,229 

210,675 

200,000 

227,867 

262,806 

228,865 

I)  E N S VE  N S K A Fl  S K E R I N .4  Ii  I N G E N. 


1 025 


Vintersillfisket  i Bohus  län  med  vadar  och  sättgarn  åren  1873— 74  till  1896—97. 


År 

Hektoliter 

Kronor 

År 

1 lektolitcr 

Kronor 

1873—74 

21,231 

1885 — 86  . 

623,854 

658,510 

74 — 75 

31,810 

86—87 

831,342 

725,144 

75 — 7 G 

137 

33,520* 

87—88 

1 ,269,231 

659,051 

76 — 77  

9,977 

71  000 

88—89  . 

1,397,657 

952,468 

77 — 78 

301,500 

618,41  )0 

89—90 

1,761,148 

1,255,121 

78—79 

39,303 

108  194 

90—91 

1,291,006 

2,059,226 

79—80 

37,689 

149,745 

91—92... 

1,632,146 

2,240,922 

80—81 

67  431 

92  93 

1,514,734 

1,163,878 

81—82 

356,066 

439,033 

93—94  

2,182,841 

1,637,844 

82—83 

233,010 

800  0( )( ) 

94—95 

1,815,442 

2,014,177 

83—84 

95,687 

317,822 

95—96 

2,372,051 

2,192,915 

84—85 

245,903 

295,127 

96—97 

353,160 

1,118,262 

Drifgarnsfisket  efter  sill  frän  Bohus  län  åren  1894 — 95  under  Augusti — Oktober 
från  höjden  af  Marstrand  till  Nidingarna. 


År 

Antal  båtar 

Antal 

fiskande 

Antal  garn 

Fångsten 

Försäljnings- 

värde 

kr. 

1884 

11 

51 

150 

471  hl. 

4,345 

85 

30 

88 

4,200  tjog 

3,150  ; 

86 

38 

— 

2,776  ld. 

— 

87 

19 

398 

— 

12,376 

88 

81 

399 

1,580 

— 

86,185 

89 

128 

595 

2,529 

— 

138,716 

90 

134 

667 

2,832 

120,642  valar 

102,167 

91 

135 

— 

3,127 

65,682  » 

96,713 

92... 

131 

— 

3,205 

65,299  » 

37,530 

93 

122 

— 

2,995 

70,623  » 

73,623 

94 

137 

862 

3.481 

131,690  » 

138,690 

95 

146 

813 

4,358 

125,690 

142,055 

96 

176 

964 

5,410 

76,250 

144,110 

12.  Insjöfisket. 

Detta  fiske  kan  icke  gerna  sakna  betydelse  i ett  på  sjöar  sä  rikt  land 
som  Sverige,  och  ser  man  närmare  till  saken,  måste  man  erkänna,  att  den 

* Den  lilla  fångsten  försåldes  till  höga  pris  såsom  agn. 


1026 


DEN  SVENSKA  FISKERINÄRINGEN. 


tillgång  på  näring,  hvilken  insjöarna  lemna  landets  befolkning,  är  af  ganska 
stor  betydelse,  fastän  densamma  i allmänhet  icke  uppskattas  efter  sitt  verk- 
liga värde.  En  bland  orsakerna  torde  vara,  att  insjöfisket  ofta  drifves  blott 
till  eget  behof,  och  man  är  så  ofta  benägen  att  endast  värdera  sådant,  som 
lemnar  kontant  inkomst  genom  afsättning.  En  annan  och  mycket  genom- 
gripande orsak  är,  att  fiskerätten,  bunden  vid  strandeganderätten,  ofta  vid 
våra  sötvatten  är  fördelad  på  allt  för  många  händer,  hvilket,  jemte  atlägsen- 
het  från  afsättningsorten,  hindrat  uppkomsten  af  yrkesbildade  fiskare.  Sådana 
finnas  dock  vid  våra  stora  sjöar,  exempelvis  den  fiskrika  Venern,  vissa  delar 
af  Vettern,  kring  Mälaren  och  Hjelmaren,  hvilka  sistnämnda  sjöar  länge  för- 
sett Stockholm  med  fisk.  Äfven  många  andra  sjöar  äro,  trots  all  klagan, 
ingalunda  fattiga  på  fisk,  och  i våra  stora  lappmarkssjöar  har  den  glesa 
befolkningen  ännu  icke  synnerligen  märkbart  kunnat  minska  den  naturliga 
goda  fisktillgången.  Den  utveckling,  som  kommunikationerna  erhållit  under 
de  senast  förflutna  25  åren,  har  redan  visat  sitt  inflytande  äfven  på  insjö- 
fiskens afsättning.  Åtskilliga  arter,  såsom  gös  och  lax,  exporteras  numera  i 
färskt  tillstånd  ända  till  Tyskland,  särskildt  från  Venern  öfver  Göteborg  samt 
direkt  pä  Berlin  från  mellersta  Sverige.  Äfven  kräftor  äro  föremål  för  export. 

Uppgifterna  öfver  insjöfiskets  afkastning  äro  ännu  så  spridda  och  ofullstän- 
diga, att  någon  tillnärmelsevis  riglig  uppskattning  icke  för  närvarande  låter  sig 
göra,  men  det  lider  intet  tvifvel,  att  ju  med  ökad  efterfrågan  värdet  af  insjö- 
arnas fisken  i en  kanske  ej  så  aflägsen  framtid  skulle  stiga  ganska  betydligt 
och  därigenom  äfven  framkalla  ökad  omvårdnad  af  dessa  tillgångar  samt  det 
stöd  från  allmänhetens  sida,  som  fordras  för  att  till  fiskets  skydd  utfärdade 
föreskrifter  verkligen  skola  efterlefvas  och  blifva  verksamma. 

13.  Fiskeriliteratur. 

Förra  århundradets  förutnämnda  intresse  för  fiskerinäringens  förko fran 
log  sig  uttryck  jemväl  i literaturen,  och  vi  hafva  från  nämnda  tid  flere  upp- 
satser, tal  och  afhandlingar  af  värde  och  intresse  äfven  i våra  dagar.  Vi  er- 
inra om  N.  Gisslers  uppsatser  i Kongl.  vetenskapsakademiens  handlingar  om 
strömmings-  och  laxfiskerierna  i Norrland,  G.  Gyllenborgs  »Afliandling  om 
insjöfisket  i Svea  Riket»,  Nils  Gyllenstjernas  »Underrättelse  om  insjö-,  ström- 
och  inskärsfiske».  Vidare  uppsatser  af  I.  Fischerström  »Om  strand-  och  insjö- 
lisket  samt  melningssättet»,  E.  Carlesons  »Tal  till  uppmuntran  lill  fiskeriinrätt- 
ningär  i Sverige  , samtliga  innehållande  uppgifter  och  uttalanden  af  stort  in- 
tresse. Märkligast  är  dock  C.  F.  Lunds  i det  föregående  omnämnda  »Rön  om 
liskeplanlering  i insjöar»,  i Kgl.  vetenskapsakademiens  handlingar  1761,  som  inne- 


DEN  SVENSKA  FISKERINÄRINGEN. 


1027 


håller  första  kända  uppslaget  lill  fiskodling  i Europa.  Mol  slutet  af  århundra- 
det gaf  tvisten  om  trankokeriernas  i Bohus  län  inverkan  på  sillfisket  därstädes 
anledning  till  några  faktiska  undersökningar  rörande  de  omtvistade  förhållandena, 
livilka  undersökningars  resultat  sammanfattats  i ett  märkvärdigt  arbete,  den 
s.  k.  »Trangrumsakten»  (1784).  När  bohuslänska  stora  sillfisket  sedan  upp- 
hörde vid  vårt  århundrades  början,  förordnades  om  undersökningar  angående 
orsakerna  härtill,  livilka  utfördes  af  professor  S.  Nilsson  i Lund,  och  de  härom 
afgifna  handlingarna  och  protokollen  utgöra  liksom  andra  till  frågan  hörande 
uppsatser  af  P.  Dubb,  O.  Lundbeck  m.  11.  vigtiga  bidrag  till  vår  fiskerilitera- 
tur.  Under  nuvarande  sekels  förra  hälft  var  Sveriges  fiskfauna  föremål  för 
S.  Nilssons,  B.  F.  Fries,  C.  U.  Ekströms  och  C.  ,/.  Snndevalls  särskilda  under- 
sökningar, och  de  tre  sistnämnde  började  utgifvande  af  det  stora  verket  »Skan- 
dinaviens fiskar»,  med  figurer,  målade  af  den  såsom  djurmålare  berömde 
Wilh.  von  Wright , ett  verk,  som  först  i våra  dagar  blifvit  omarbetadt  och  full- 
bordadt  af  F.  A.  Smitt  med  begagnande  af  dels  efterlemnade  målningar  af 
Wright,  dels  nya  figurer.  Specialafhandlingar  och  uppsatser  utgåfvos  för  öf- 
rigt  af  tU.  Littjeborg,  A.  W.  Malm  m.  11.  I Lund  arbetade  S.  Nilsson,  som  långt 
förut  (1832)  utgifvit  Prodromus  Iclithyologue  Scandinavicse,  på  siu  Skandina- 
viska fauna,  hvars  sista  del,  behandlande  fiskarna  (utkom  1855),  har  varit  af 
största  betydelse  för  spridande  af  fiskkännedom  hos  oss. 

En  mängd  småskrifter,  merendels  öfversättningar  och  bearbetningar,  ut- 
kommo  vid  denna  lid  af  C.  Byström,  G.  C.  och  C.  J.  Cederström  m.  11.  an- 
gående fiskodlingen.  Hj.  Widegrens  »Bidrag  lill  kännedomen  om  Sveriges  Sal- 
monider»  redogjorde  för  uppfattningen  af  Sveriges  laxarter.  Han  utgaf  dess- 
utom flere  mindre  skrifter  om  fiskodling  m.  m.  Den  af  honom,  under  be- 
nämningen  »Handlingar  och  upplysningar  rörande  Sveriges  fiskerier»,  ur  Kgl. 
landtbruksakademiens  handlingar  sammanförda  årsberättelse  m.  11.  meddelanden 
af  fiskeriintendenten  äro  naturligen  af  vigt.  Såsom  ett  slags  fortsättning  af 
nämnda  serie  utgåfvos  senare  af  hans  efterträdare  2:ne  häften  »Meddelanden 
rörande  Sveriges  fiskerier  (1883 — 1888).  Föreningen  för  bohuslänska  fiske- 
riernas  främjande  började  1884  utgifva  »Bohuslänsk  fiskeritidskrift»,  den  första 
i sitt  slag  i Sverige,  hvilken,  redigerad  af  A.  W.  Ljungman,  fortgått  lill  och 
med  sistlidna  år.  En  äfven  numera  upphörd  mindre  fiskeritidskrift,  utgifven 
af  »Norrvikens  fiskeriförening»  (n.  Bohuslän),  har  fortgått  under  några  år,  och 
slutligen  har  under  redaktion  af  fiskeri-inspektören  i Kgl.  landtbruksstyrelsen  och 
med  understöd  af  statsmedel  sedan  1892  utgifvils  »Svensk  fiskeritidskrift  . — 
Bland  Kongl.  landtbruksstvrelsens  meddelanden  halva  utkommit  en  serie  in- 
sjöbeskrifningar  med  kartor  af  F.  Tnjbom.  Samme  författare  har  äfven  ut- 
gifvit en  för  allmänheten  afsedd  »Handledning  i fiskevård »,  hvarjemte  en  folk- 


1028 


1)  E N S V E N S K Å F I S K ERINÄRINGEN. 


skrift  (prisbelönad  af  patriotiska  sällskapet),  behandlande  samma  ämne,  utgif- 
vits  af  C.  Cederström,  af  hvilken  äfven  nyligen,  under  titel  »Vermlands  fiske- 
vatten», utkommit  en  beskrifning  och  förteckning  öfver  Vermlands  samtliga 
fiskvatten. 

Af  rent  vetenskapliga  arbeten  af  vigt  för  fiskerierna  är  — förutom  den 
redan  ofvan  berörda  nya  och  fullständiga  upplagan  af  »Skandinaviens  fiskar» 
- alt  nämna  i främsta  rummet  W.  Lilljeborgs  omfattande  och  sakrika  verk 
»Sveriges  och  Norges  fiskar».  — Att  ingå  på  omnämnande  af  ett  flertal  min- 
dre uppsatser,  reseberättelser  o.  s.  v.  skulle  föra  oss  utöfver  omfånget  för 
denna  korta  öfversigt. 


Gör  man  sig  slutligen  den  frågan:  har  fiskerinäringen  hos  oss  gått 
framåt  under  senast  förflutna  fjerdedels  århundrade,  så  torde  ensamt  export- 
siffrorna för  de  nämnda  åren  obestridligen  visa,  att  exporten  i högst  betydlig 
grad  tilltagit;  äfven  om,  vid  närmare  påseende,  värdet  icke  ökats  i samma 
höga  grad  som  vigten,  så  är  dock  ökningen  ganska  beaktansvärd  och  för  våra 
förhållanden  storartad  nog.  Men  ännu  säkrare  tecken  pä  framsteg  gifva  de 
förbättringar,  som  skett  i fråga  om  fiskebåtar,  den  ökade  företagsamheten 
och  det  stigande  välståndet  bland  fiskarebefolkningen,  trots  all  den  klagan, 
som  allt  fortfarande  höres  öfver  fiskets  förfall  och  aftagande,  klagomål, 
som  visserligen  i särskilda  fall  icke  sakna  all  befogenhet,  men  som  man  vid 
opartisk  pröfning  tager  med  mera  jemnmod,  då  man  af  gamla  handlingar 
finner,  att  klagomålen  i detta  fall  ljödo  på  samma  sätt  redan  under  »den 
gamla  goda  tiden». 


LV. 


EKTI 


UCITETEN 


VID  UTSTÄLLNINGEN. 


AF 


G.  R.  DAHL  AN  DER. 


En  af  de  mest  i ögonen  fallande  olikheter  mellan  de  första  verlds- 
utställningarna  i London  och  Paris  och  de  senaste  utställningarna  af  industri- 
och  konstalster  i Europas  och  Nord-Amerikas  förnämsta  städer  är  den  stora 
och  allt  mer  växande  betydelse,  som  elektriciteten  erhållit  vid  de  under  de 
två  sista  årtiondena  anordnade  täflingarna  af  detta  slag.  Genom  elektro- 
teknikens storartade  utveckling  har  icke  blott  området  för  den  industriela 
verksamheten  i hög  grad  utvidgats  utan  älven  sjelfva  utställningstekniken 
väsentligen  förbättrats  och  förenklats.  Den  elektriska  arbetsöfverföringen  gör 
möjligt  att  inom  en  vidsträckt  utställning  på  ett  bekvämt  sätt  fördela  drif- 
kraften  från  en  centralkraftstation,  så  all  hvar  som  helst  på  utställnings- 
platsen  maskiner  hastigt  kunna  igångsättas  och  lika  hastigt  stannas.  Genom 
den  elektriska  belysningen  har  icke  blott  det  nödvändiga  utställningsarbetet 
under  nätterna  väsentligen  underlättats  utan  äfven  tiden  för  allmänhetens 
besök  kunnat  förlängas,  och  de  vackra  ljuseffekter,  som  genom  elektriciteten 
framkallats,  halva  utgjort  en  ny  dragningskraft  af  icke  ringa  betydelse  för  de 
utställningsbesökande.  Den  fördel,  utställningsväsendct  haft  af  telefonen,  är 
lika  uppenbar.  Dessa  elektricitetens  tillämpningar  för  sjelfva  expositions- 
tekniken  halva  äfven  vid  1897  års  utställning  vunnit  vidsträckt  användning 
och  verksamt  bidragit  till  att  gifva  densamma  en  karaktär,  helt  olika  186(i 
års  utställning  i vår  hufvudstad.  Under  den  tidrymd,  som  förflutit  mellan 

131 


1030 


E L E K T HI  C I TETE  N. 


dessa  båda  lör  oss  så  betydelsefulla  tilldragelser,  har  äfven  vårt  land  lemnat 
sitt  bidrag  till  såväl  elektricitetens  vetenskapliga  framsteg  som  till  elektro- 
teknikens utveckling.  Yi  behöfva  blott  i förstnämnda  hänseende  påminna 
om  Erik  Edlunds  forskningar  rörande  induktionsströmmarna  och  den  elek- 
triska ljusbågens  motstånd  samt  öfver  orsaken  till  den  atmosferiska  elektrici- 
teten, äfvensom  hans  teori  för  de  elektriska  fenomenen,  en  teori,  som  genom  de 
experimentela  undersökningar,  hvartill  den  gifvit  honom  anledning,  och  genom 
de  diskussioner,  den  framkallat,  kraftigt  främjat  vetenskapen.  Vidare  måste 
hit  räknas  de  för  elektrokemien  grundläggande  undersökningar,  hvarmed 
Svante  Arrhenius  bidragit  till  skapandet  af  en  ny,  för  tekniken  utomordentligt 
betydelsefull  vetenskapsgren.  Vi  inskränka  oss  till  att  anföra  dessa  båda 
forskare,  men  flere  andra  hafva  äfven  lemnat  värdefulla  bevis  på,  att  den 
vetenskapliga  forskningen  inom  elektriciteten  i Sverige  allvarligt  bedrifves. 

Beträffande  de  tekniska  tillämpningarna  af  elektriciteten  har  äfven 
Sverige  icke  blott  hållit  jemna  steg  med  de  stora  kulturländerna  utan  till  och 
med  i flere  fall  gått  i spetsen  för  framåtskridandet.  Vi  behöfva  endast  på- 
minna om  telefonväsendet,  hvilket  i vårt  land  såväl  från  teknisk  synpunkt 
som  i fråga  om  dess  tillgodogörande  för  allmänhetens  gagn  uppnått  en  så 
hög  ståndpunkt,  att  blott  få  länder  kunna  erbjuda  något  därmed  jemförligt. 
Jemväl  den  elektriska  arbetsöfverföringen,  genom  hvilken  våra  vattenfalls 
kraft  kan  lillgodogöras  på  många  kilometers  afstånd,  har  i Sverige  på  ett  i 
flere  riktningar  sjelfständigt  sätt  tillämpats,  och  många  betydande  anläggningar 
af  detta  slag  i olika  delar  af  landet  bära  vitne  om  såväl  huru  fabriksindustrien 
och  bergshandteringen  kunna  draga  nytta  af  denna  vigtiga  gren  af  elektro- 
tekniken, som  ock  om  den  höga  grad  af  fulländning  denna  redan  hos  oss 
hunnit.  Den  elektriska  belysningen  har  äfven  hos  oss  vunnit  en  ganska  stor 
spridning,  men  utlandets  inflytande  har  här  gjort  sig  mera  märkhart,  och  de 
llesta  af  de  större  anstalterna  för  belysning  genom  elektricitetens  tillhjelp 
härstamma  mer  eller  mindre  omedelbart  från  andra  länder,  i synnerhet  från 
Tyskland. 

De  nordiska  syskonländerna,  hvilka  vid  1<S‘)7  års  utställning  voro  re- 
presenterade, nämligen  Norge  och  Danmark,  hafva  äfven  under  de  senaste 
årtiondena  i sin  mån  verksamt  främjat  de  elektriska  kunskapsgrenarna  och 
deras  tekniska  tillämpningar. 


Efter  denna  allmänna  öfverbliek  skola  vi  taga  i betraktande  de  för- 
nämsta af  de  olika  utställningsföremålen,  som  ligga  inom  det  nu  ifrågavarande 


E I.  E K T H I C I T E T E N. 


1031 


området,  hvilket  innefattar  utställningens  sjunde  sektion  samt  klasserna  96 — 
104.  Vi  lägga  härvid  lill  grund  dels  hvad  vi  sjelfva  iakttagit,  dels  uppgifter, 
lill  oss  lemnade  från  de  olika  firmornas  ingeniörer  och  dels  några  af  dessa  i 
Teknisk  tidskrift  lemnade  speciela  redogörelser  för  deras  resp.  firmors  ni- 
ställningar. 

Af  dynamomaskiner  och  transformatorer , älVensom  de  i samband  här- 
med varande  anordningar  för  strömfördelning  och  installationsväsen,  hafva  vi 
från  svenska  utställare  lill  en  början  att  uppmärksamma  Allmänna  svenska 
elektriska  aktiebolaget  i Vesterås  samt  Aktiebolaget  de  Lavals  ångturbins  ge- 
mensamma betydande  elektriska  stationer  och  utställningar  samt  lednings- 
nätet lill  öfverförande  af  den  för  belysning  och  drif kraft  behöfliga  elektriska 
strömmen.  Förvaltningsutskottet  för  Allmänna  konst-  och  industriutställningen 
i Stockholm  1897  hade  nämligen  genom  kontrakt  anförtrott  det  förstnämnda 
af  dessa  bolag  att  ensamt  leverera  den  inom  utställningen  erforderliga  ström- 
men, och  detta  bolag  hade  träd l i förbindelse  med  det  sistnämnda  för  ell 
gemensamt  utförande  af  det  ansvarsfulla  uppdraget.  Af  huru  stor  svårighet 
och  huru  omfattande  detta  varit  kan  inses  däraf,  att  den  sammanlagda  häst- 
kraften för  de  två  till  en  början  anlagda  elektricitetsverken,  nämligen  ett  i 
maskinhallen  och  ett  i Aktiebolaget  de  Lavals  ångturbins  paviljong,  utgjorde 
c:a  950,  men  att  detta  snart  visade  sig  otillräckligt,  så  att  två  nya  verk  måste 
anläggas,  hvaraf  det  ena  utanför  utställningen,  för  att  motsvara  det  växande 
beliofvet.  Härigenom  kom  hela  den  använda  effekten  att  uppgå  till  närmare 
1,400  hästkrafter.  För  att  åskådliggöra  de  olika  sätten  för  den  elektriska 
energiens  fördelning  användes  såväl  likriktad  ström  som  enkelfasvexelström 
och  trefasström.  Den  likriktade  strömmen  alstrades  medels  de  af  Aktie- 
bolaget de  Lavals  ångturbin  utförda  turbindynamos,  af  bvilka  de  i ångturbin- 
paviljongen  uppstälda  drefvos  genom  änga  från  ångpannor  af  sistnämnda 
bolags  nya  system,  hvilket  för  första  gången  i större  skala  tillämpades.  De 
i maskinhallen  och  i det  flytande  elektricitetsverket  uppstälda  maskinerna 
drefvos  af  ånga  med  vanligt  tryck.  Af  dessa  turbindynamos  för  likriktad 
ström  voro  nio  af  100  hästkrafter  hvardera  och  med  2 x 110  volt  spänning 
samt  två  af  50  hästkrafter  hvardera.  De  förstnämnda  maskinerna  voro  dub- 
belmaskiner, hvardera  med  två  poler  och  fält  af  martinstål  samt  två  roterande 
ankare  eller  induktorer.  Vid  försök,  som  på  uppdrag  af  sektionens  prisdomare 
anstäldes  af  ingeniör  Ernst  Danielson  med  en  sådan  maskin  i sistnämnda  bolags 
gamla  fabrik  å Kungsholmen,  användes  den  ena  delen  af  maskinen  såsom 
generator  för  frambringande  af  ström,  hvarmed  den  andra  delen  drefs  såsom  motor. 
Vid  en  ström  af  311  ampere  i hvardera  induktorn  erhölls  en  effektförlust  i 
induktorlindningen  af  823  watt  och  i elektromagnetlindningen  af  253  watt 


1032 


E L E K T R 1 C I TE  T E N. 


samt  tot.  effektförlusten  genom  hysteresis,  foucaultska  strömmar  samt  friktion 
och  luftmotstånd  till  1,300  watt  för  hvardera  delen,  således  för  hela  maski- 
nen 4,752  watt.  Det  nyttiga  elektriska  arbetet  var 

2 x 110  x 311  = 68,420  watt, 

och  hela  det  vid  maskinaxeln  lemnade  arbetet  således  73,172  watt.  Verk- 
ningsgraden hos  maskinen  var  följaktligen  icke  mindre  än  93,5  proc.  Dess- 
utom bestämdes  sambandet  mellan  hastigheten  och  potentialen  vid  öppen 
strömkrets,  hvarvid  erhöllos  följande  resultat: 


Ant;il  hvarf  per  minut  Antal  volt 

500 4 

600  5,3 

700 7,5 

800 10,5 

900 20 

1,000 41 

1,080 114 

Det  synes  häraf,  att  vid  dessa  maskiner  en  ringa  förändring  i hastig- 
heten medför  en  betydande  förändring  i potentialen,  hvilket  beror  på,  att  de 
vid  den  här  använda  spänningen  arbeta  med  ett  blott  svagt  mättadt  fält. 
De  äro  ursprungligen  konstruerade  att  användas  tillsammans  med  aceumula- 
torer,  då  spänningen  skulle  kunna  uppdrifvas  till  160  volt. 

Af  de  maskiner,  som  lemnade  vanlig  vexelström  för  utställningen,  var 
en  ä 100  hästkrafter,  som  konstruerats  af  den  fmske  ingeniören  Sohlman. 
Denna  maskin,  som  var  en  dubbelmaskin,  där  de  båda  roterande  delarna, 
livilka  voro  formade  såsom  jernkärnorna  i Siemens  induktor,  heskrefvo  3,000 
hvarf  i minuten,  var  tillverkad  af  Aktiebolaget  de  Lavals  ångturbin.  Såväl 
induktorerna  som  elektromagneterna  voro  här  orörliga  och  omslöto  de  båda 
roterande  ankarna,  livilka  utgjordes  endast  af  jernkärnor,  hvardera  med  två 
utstående  poler,  som  vid  rotationen  åstadkomnio  förändring  i den  magne- 
tiska ledningen,  såsom  vid  några  nyare  dynamomaskiner  är  förhållandet. 

Två  andra  enkelfas  vexelströmmaskiner  voro  tillverkade  af  Allmänna 
svenska  elektriska  aktiebolaget,  men  de  voro  konstruerade  af  ingeniör  Ernst 
Danielson.  De  voro  båda  dubbel  maskiner  med  hvardera  två  stillastående, 
liggande  induktorer  samt  två  roterande  elektromagneter.  Dessa  voro  af  den 
s.  k.  zigzagtypen,  och  hvarje  rotator  hade  två  spolar.  För  alt  reducera  vigten 
hos  de  roterande  delarna  och  för  att  vinna  utrymme  användes  martinstål  till 
fältet,  bindningen  till  hvarje  induktor  var  utförd  för  en  effektiv  spänning  af 
1,000  volt  och  sa  anordnad,  att  medels  en  omkoppling  på  maskinens  pol- 


ELEKTRICITETEN. 


1033 


skruftafla  de  båda  induktorerna  kunde  förbindas  sinsemellan  antingen  pa- 
rallell eller  i serie,  så  att  maskinen  kunde  lemna  vare  sig  1,000  eller  2,000 
volt  polspänning.  Såsom  numera  är  vanligt  vid  vexelströmmaskiner,  voro 
induktortrådarna  inlagda  i rännor  i lamellringen.  Isoleringen  af  dessa  rännor 
utgjordes  af  mikanitrör.  För  att  hindra  uppkomsten  af  foucaultska  strömmar 
i polstyckena  voro  dessa  försedda  med  kortslutna  lindningar,  inlagda  i rän- 
nor, som  voro  uttagna  i martinkärnorna.  Den  större  af  dessa  maskiner  var 
af  100  hästkrafter  vid  1,000  hvarf  per  minut.  Vid  1 ,500  hvarf  var  den  mindre 
maskinens  hästkraft  50.  Polantalet  för  hvardera  rotatorn  var  8.  Frekvensen 
hos  båda  maskinerna  var  100  perioder  per  sekund.  Rotatorns  periferihastig- 
het var  för  den  stora  maskinen  27,2  m.  och  för  den  mindre  29,4  m.  De 
båda  axlarna  voro  medels  läderkopplingar  förenade  med  axlarna  lill  vexel- 
bjulen.  Den  nyttiga  effekten  hos  dessa  intressanta  maskiner  var  vid  den  stora 
89  proc.  och  vid  den  mindre  85  proc. 

För  frambringande  af  trefasvexelström  hade  Allmänna  svenska  elek- 
triska aktiebolaget  i maskinhallen  uppstält  en  generator,  hufvudsakligen  af 
den  typ,  som  härrör  från  Jonas  Wenström,  och  som  bolaget  användt  vid  de 
mänga  anläggningar  för  kraftöfverföring  med  vexelström,  som  detsamma  ut- 
fört t.  ex.  vid  Grängesberg  för  500  hästkrafter  och  för  en  våglängd  intill  14 
kilometer,  vid  Bofors  för  1,280  hästkrafter  och  för  en  våglängd  af  0,9  kilo- 
meter, vid  Fagersta  för  500  hästkrafter  och  6,8  kilometers  afstånd  o.  s.  v. 
Den  nu  vid  utställningen  verkande  trefasmaskinen  var  afsedd  för  100  häst- 
krafter samt  hade  14  poler  och  gjorde  515  hvarf  i minuten.  Såsom  vanligt 
vid  dessa  maskiner,  sådana  de  af  nämnda  bolag  utföras,  var  induktorn  rote- 
rande och  elektromagneternas  jernkärnor  fastgjutna  vid  en  ringformig  gjul- 
jernscylinder.  De  tre  alstrade  strömmarna  hade  en  frekvens  af  14  X 515  : 2 
x 60  = 60,  d.  v.  s.,  antalet  hela  perioder  per  sekund  utgjorde  60  och  således 
hela  antalet  strömomkastningar  120  på  samma  tid.  Strömmarna,  af  200  volt 
per  fas,  uppsamlades  hvar  för  sig  med  plåtfjädrar,  hvilka  gledo  mot  hvar  sina 
af  tre  ringar,  som  voro  fastsatta  å maskinaxeln.  Lagerna  till  denna  voro 
försedda  med  ringsmörjning.  Maskinen  drefs  med  en  liggande  compound- 
ångmaskin  af  Munktells  tillverkning. 

Enär  tre  olika  slag  af  elektriska  strömmar  frambragtes  för  utställnin- 
gens behof,  var  det  nödvändigt  att  använda  tlere  olika  nät  samt  olika  instru- 
menttatlor  för  strömfördelningen.  1 maskinhallen  hade  för  den  skull  All- 
männa svenska  elektriska  aktiebolaget  uppsatt  tre  taflor  i en  gemensam  ram, 
af  hvilka  den  mellersta  innehöll  de  ampere-  och  voltmetrar  samt  säkerhets- 
apparater, afstängare  m.  m.,  som  erfordrades  för  den  likriktade  strömmen; 
af  de  båda  yttersta  var  den  ena  afpassad  för  den  enkelfasiga  och  den  andra 


1034 


E L E K T Ii  I C I T ET  E N. 


för  trefasvexelströmmen.  Från  de  tre  taflorna  utgingo  de  skilda  lednings- 
näten. Af  dessa  användes  det  ena,  nämligen  likströmsnätet,  för  elektricitetens 
meddelande  såväl  åt  maskinhallen  som  åt  den  del  af  utställningen,  hvilken 
var  anordnad  inom  området  vester  om  allmänna  vägen,  således  inom  när- 
maste trakten  af  maskinhallen,  och  strömmen  lemnades  såväl  till  belysning 
medels  150  glödlampor  och  64  båglampor  som  ock  till  drifvande  af  några 
elektriska  motorer  och  till  laddning  af  de  accumulatorbåtar,  livarmed  All- 
männa svenska  elektriska  bolaget  uppehöll  trafik  mellan  olika  delar  af  ut- 
ställningen. 

Det  för  vanlig  vexelström  afsedda  ledningsnätet  uppehöll  belysningen 
medels  glödlampor  på  de  från  elektricitetsverken  aflägsna  områden,  där  led- 
ningar af  likriktad  ström  skulle  medfört  allt  för  stora  svårigheter,  och  där- 
jemte  inom  några  delar  af  industrihallen  jemte  dennas  närmaste  område. 
Såsom  brukligt  är  vid  vexelströmmar  med  hög  spänning,  nedsattes  dennas  volt- 
antal först  genom  transformatorer  från  1,000  volt  till  110  volt,  innan  strömmen 
fick  ingå  i de  till  lamporna  direkt  förande  ledningarna.  Vi  återkomma  seder- 
mera till  dessa  transformatorer  och  vilja  nu  blott  anföra  beträffande  dem,  alt 
deras  antal  var  <S,  fördelade  i 7 stationer,  samt  att  vid  utställningens  slut 
hela  antalet  af  de  genom  dem  från  strömgeneratorn  i maskinhallen  på  olika 
punkter  af  utställningen  matade  glödlamporna  utgjorde  1,350.  Hit  hörande 
hufvudledningar  hade  63  kv.-mm.  och  biledningarna  13  kv.-nnn.  tvärgenom- 
skärningsarea,  och  uppgick  största  förlusten  i spänning  till  1,5  proc.  Det  från 
trefasvexelströmgeneratorn  i maskinhallen  utgående  ledningsnätet  användes  för 
drifvande  af  elektriska  motorer  på  flere  vidt  skilda  punkter  å utställningen, 
dels  direkt  och  dels  medels  transformatorer.  De  större  motorerna  på  mer  än 
3 hästkrafter  drefvos  omedelbart  af  den  från  generatorn  kommande  strömmen 
med  200  volt  per  fas,  men  för  de  mindre  motorerna  nedsattes  spänningen  till 
65  volt  per  fas.  Den  största  af  de  här  använda  motorerna  hade  20  häst- 
krafter, de  minsta  6,5  hästkraft.  De  primära  ledningarna  hade  dels  13,  dels 
106  kv.-mm.  tvärgenomskärning  och  de  sekundära  13  kv.-mm. 

På  så  sätt  meddelades  drifkraft  till  llere  arbetsmaskiner  i maskin- 
hallen och  industrihallen  samt  för  drifvande  af  en  och  annan  maskin  i sär- 
skilda utställares  paviljonger.  Härigenom  lemnades  en  tydlig  föreställning  om 
det  mekaniska  arbetets  fördelning  genom  användande  af  trefasvexelström,  en 
anordning  som  de  senare  åren  blifvit  inom  tekniken  med  stor  fördel  be- 
gagnad. 

De  omtalade  ledningarna  utgingo  samtliga  från  stationen  i maskin- 
hallen. Vi  skola  nu  redogöra  för  det  från  Aktiebolaget  de  Lavals  ångturbins 
paviljong  sig  förgrenande  s.  k.  motornätet,  hvilket  utbredde  sig  öfver  nästan 


ELEKTRICITETEN. 


1035 


hela  utställningsområdet.  Detta  nät  var  dock  icke  endast  afsedt  för  motorer 
utan  tillika  för  båglampor  samt  laddning  af  accumulatorer  och  i allmänhet 
för  de  ändamål,  där  spänningen  icke  påkallade  en  synnerlig  jemnhet,  hvarför 
det  äfven  benämndes  det  oreglerade  nätet.  Ledningarna,  som  lill  en  början 
utgjordes  af  blanka  kopparkablar  me<j  en  tvärskärning  af  373,2  kv.-mm., 
fortsatte  med  några  derivationer  till  en  stor  fördelningstalla  inom  industri- 
hallen  vid  gränsen  mellan  de  danska  och  ryska  afdelningarna.  Men  därjemte 
fans  en  mindre  fördelningstalla  i en  af  industrihallens  minareter.  Från  den 
förstnämnda  tallan  fördelades  strömmen  till  motorer  för  grufutställningen  och 
Skansens  bergbana,  till  4 grupper  med  tillsammans  104  båglampor  i det 
öster  om  industrihallen  varande  området,  samt  till  en  början  äfven  för  ladd- 
ning af  accumulatorerna  till  de  små  båtarna,  som  tillhörde  marinskådespelen. 
För  sistnämnda  ändamål  anlades  dock  senare  en  särskild  liten  laddnings- 
station  med  en  30  hästkrafters  ångturbindynamos  i närheten  af  Gamla 
Stockholm».  Från  den  nämnda  fördelningstaflan  i industrihallens  minaret 
utgingo  ledningarna  till  tre  grupper  med  tillhopa  66  båglampor,  belysande 
det  framför  industrihallen  varande  området;  hvarjemte  från  samma  tafla  ut- 
gingo ledningar  till  4 motorer,  afsedda  för  de  elektriska  hissarna  i industri- 
hallen, två  i hvardera  minareterna  och  två  till  läktarna  därstädes. 

Bland  de  direkta  derivationerna  från  den  nu  omtalade  hufvudledningen 
från  ångturbinbolagets  paviljong  bör  särskildt  nämnas  den,  som  var  afsedd 
att  lemna  elektrisk  ström  till  eldfontänen.  Denna  tog  i anspråk  icke  mindre 
än  450  å 500  ampere.  Men  då  det  visade  sig  vara  omöjligt  att,  när  åtgången 
af  elektrisk  energi  för  olika  ändamål  var  ovanligt  stor,  lemna  denna  ström 
lill  eldfontänen,  anordnades  ett  särskildt  elektricitetsverk  i en  pråm,  som  fick 
sin  plats  å Djurgårdsviken.  Detta  verk  innehöll  4 ångturbindynamos  af  2 x 
110  volt  spänning.  Den  erforderliga  elektriska  strömmen  lemnades  sedermera 
antingen  endast  härifrån  eller  från  båda  verken  gemensamt. 

Glödlampnätet,  utgående  från  Aktiebolaget  de  Lavals  ångturbins  pavil- 
jong, utgjordes  af  tre  särskilda  nät:  ett  för  de  paviljongen  närmaste  delarna  af 
utställningen,  ett  för  dess  något  aflägsnare  delar  samt  ett  för  maskinhallen 
och  därtill  gränsande  område.  Det  sistnämnda  nätet  kunde  dock  förses  med 
ström  äfven  från  maskinhallen,  under  det  all  de  båda  förstnämnda  erhöllo 
elektriciteten  från  samma  generatorer  i paviljongen.  Men  för  alt  undvika  allt 
för  stor  spänningsförlust  vid  belysningen  af  de  från  denna  paviljong  mera 
aflägsna  ställen  anordnades  en  matareledning,  gående  till  en  tryckpunkt  inom 
industrihallen.  Denna  lednings  tvärskärning  var  105  kv.-mm.;  tryckförlusten 
uppgick  under  normala  förhållanden  till  15  volt.  Tryckpunkten  stod  i för- 
bindelse med  tre  ringledningar  för  2 X 110  volt,  och  af  hvilka  två  hade  95 


1036 


ELEKTRICI  TE  T EX. 


kv.-mm.  tvärskärning  hvardera  samt  den  ena  81  kv.-mm.  med  en  maximi- 
förlust  af  3 volt.  Medels  detta  glodlampnät  nnderhöllos  2,210  glödlampor, 
men  därjemte  lemnade  detsamma  ström  till  125  båglampor  och  till  15  små 
motorer. 

Instrumenttatlorna  i ångturbinbolagets  paviljong,  hvarifrån  de  senast 
omtalade  hufvudledningarna  ntgingo,  voro  till  antalet  tre,  hvaraf  två  användes 
för  de  till  taflorna  från  generatorerna  gående  strömmarna  och  den  tredje  för 
fördelningen  af  de  utgående  strömmarna.  Dessa  taflor  med  där  anbragta 
ampere-  och  voltmetrar,  afstängare  och  säkerhetsapparater  m.  m.  voro  så 
anordnade,  att  hvilken  som  helst  af  generatorerna  kunde  sättas  i förbindelse 
med  vare  sig  motornätet  eller  glödlampnätet. 

För  öfrigt  må  anföras  beträffande  de  elektriska  ledningarna  å utställ- 
ningen, hvilka  voro  afsedda  att  betjena  denna  för  belysningsändamål  eller  för 
arbetsöfverföring : högtensions-enkelfas-vexelströmledningarna  voro  isolerade 

med  vulkaniserad  kautschuk.  Öfriga  ledningar  voro  blanka  utom  vid  korsningar 
med  andra  ledningar,  där  de  voro  isolerade.  Ledningarna  utomhus  voro  i 
allmänhet  anbragta  på  stolpar  och  uppburna  af  porslinsisolatorer.  I de  stora 
hallarna  fördes  ledningarna  under  golfvet  och  voro  här  isolerade,  dels  in- 
lagda i Bergmanns  rör,  dels  upphängda  på  porslinsisolatorer.  Till  eldfontänen 
fördes  strömmarna  från  stranden  genom  en  underhafskabel. 

I Gamla  Stockholm»,  som  erhöll  sin  belysning  medels  enkelfasvexel- 
ström,  var  en  transformator  stäld  i kyrkan  därstädes,  och  från  denna  ut- 
gingo  två  å vindarna  inlagda  ledningsnät  till  olika  delar  af  den  stora  stads- 
modellen. 

För  atl  så  vidt  möjligt  erhålla  en  öfver  al  1 1 lika  spänning  i båglam- 
porna, användes  gördelledningar  eller  ändvändsledningar.  Likaså  för  glöd- 
lampbelysningen  till  »Gamla  Stockholm». 

Af  de  båglampor,  som  användes  vid  utställningen,  och  hvilka  vi  seder- 
mera skola  närmare  omtala,  anbragtes  utomhuslamporna  seriekopplade,  de 
andra  i allmänhet  i shunt  från  hufvudledningen.  Hvad  angår  glödlampor- 
nas hufvudledningar,  voro  de  anordnade  dels  efter  treledare-,  dels  efter  två- 
ledaresystemet. 


Vi  öfvergä  nu  lill  de  vid  utställningen  använda  transformatorerna. 
Dessa  apparater  hafva  lill  ändamål  att  förvandla  den  elektriska  energien  från 
en  form  lill  en  annan  för  att  sålunda  bättre  kunna  tillgodogöra  densamma. 
Det  elektriska  arbetet  i watt  angifves  genom  produkten  af  slrömstyrkan  i 


E L E K TRI C I T E T E N. 


1037 


ampere  och  potentialen  eller  spänningen  i volt,  och  man  kan  medels  trans- 
formatorerna utan  någon  väsentlig  uppoffring  af  arbetet  förvandla  en  slröm 
af  liten  styrka  och  hög  potential  lill  en  annan  af  stor  styrka  och  liten  po- 
tential eller  ock  i motsatt  ordning.  Så  t.  ex.  har  man  för  belysningen  af  mer 
allägsna  delar  af  utställningsområdet,  på  sätt  vi  ofvan  angifvit,  gjort  bruk  af 
enkelfasvexelström,  hvilken  af  maskinen  lemnades  med  1,000  volt  och  med 
denna  spänning  fördes  genom  jemförelsevis  smala  ledningar  lill  de  på  långt 
håll  i närheten  af  de  ställen,  som  skulle  belysas,  uppstälda  transformatorerna, 
där  spänningen  nedsattes  lill  antingen  2 X 110  eller  110  volt,  men  ström- 
styrkan  i stället  erhölls  så  mycket  större.  Genom  denna  anordning  vinnes 
den  betydande  fördel,  att  man  kan  använda  hufvudledningar  af  långt  mindre 
tvärskärning  och  således  långt  mindre  kostsamma,  än  om  man  skulle  direkt 
alstra  strömmar  med  den  låga  potentialen  och  i stället  med  större  amperetal, 
ty  tvärskärningen  lill  ledningen  måste  tagas  så  mycket  större,  jn  ansenligare 
strömstyrkan  är,  men  är  däremot  oberoende  af  antalet  volt  i ledningen.  Med 
andra  ord:  för  att  öfverföra  det  elektriska  arbetet  på  stora  afstånd  är  det 
ekonomiskt  fördelaktigast  att  använda  vexelström  af  högt  volttal,  som  seder- 
mera nedsättes  medels  transformatorer.  Dessa  äro  ett  slag  af  induktions- 
apparater,  hvilkas  verkningssätt  och  egenskaper  de  i flere  afseenden  ega. 

De  å utställningen  använda  transformatorerna  voro  af  Allmänna  svenska 
elektriska  aktiebolagets  tillverkning  och  af  Jonas  Wenströms  system.  Enkel- 
fasvexelströmmens  transformatorer  voro  inneslutna  i särskilda  små  lins,  så 
att  de  voro  otillgängliga  för  obehöriga,  en  försigtighetsåtgärd,  som  alltid  är 
nödvändig,  när  höga  potentialer  förekomma.  Dessa  små  hus  utgjordes  i detta 
fall  af  murade  kurar  med  tak  af  plåt  och  dörr  af  spegelglas.  Den  primära 
1,000  volts  ledningen  kom  bakom  kuren  till  en  stolpe,  i hvars  topp  ett  säker- 
hetsstycke  af  nysilfver  var  uppsatt.  Härifrån  fördes  ledningen  inuti  ett  jern- 
rör  lill  kuren.  Detta  rör  var  anbragt  i ledande  förbindelse  med  jorden.  Led- 
ningen i transformatorhuset  förde  lill  en  å en  marmortafla  anbragt  glastäekt 
afstängare.  A samma  talla  funnos  äfven  säkerhetsstycken  för  transformatorns 
sekundära  ledningar.  1 allmänhet  var  blott  en  transformator  anbragt  i hvar- 
dera  kuren,  men  i sagogrottans  kur  voro  två  transformatorer  insatta.  Sam- 
manlagda kapaciteten  hos  de  i kurar  befintliga  transformatorerna  var  120,7 
kilowatt.  De  största  af  dem  hade  26,2  och  de  öfriga  17,5,  11,5  och  7,6  kilo- 
watts kapacitet.  Men  dessutom  var  en  liten  transformator  å endast  2,7  kilo- 
watt uppsatt  på  en  stolpe  för  marinskådespelets  glödlampor.  Denna  trans- 
formator var  innesluten  i en  vattentät  jernlåda. 

Såsom  vi  ofvan  anfört,  hade  äfven  vid  trefasvexelströmledningar  (> 
transformatorer  användts  för  nedsättning  af  potentialen,  emedan  denna 


1038 


E I.  E K T R I Cl  T E T E X. 


200  volt  per  fas  — var  för  hög  för  att  omedelbart  kunna  begagnas  vid  de 
små  motorerna,  som  sattes  i gång  medels  trefasströmmen,  ehuru  motorer  på 
mer  än  3 hästkrafter  direkt  drefvos  af  den  primära  strömmen.  De  flesta  af 
de  här  använda  transformatorerna  voro  äfven  inneslutna  i små  hus  eller 
kurar,  liknande  de  n3rss  omtalade.  Äfven  här  voro  afstängare  och  säkerhets- 
stycken  anbragta  å en  marmortafla  i kuren. 

De  transformatorer,  som  användes  för  utställningens  elektriska  belys- 
ning och  arbetsöfverföring,  voro  af  samma  typer  som  Allmänna  svenska 
elektriska  aktiebolaget  sedan  länge  begagnat  och  hvilka  i Sverige  patenterats. 

De  elektriska  motorer,  hvilka  förekommo  vid  utställningen,  och  som 
erhöllo  ström  genom  de  ofvan  beskrifna  ledningsnäten,  voro  utförda  af  All- 
männa svenska  elektriska  aktiebolaget  och  erbjödo  åtskilliga  nya  konstruk- 
tioner, som  ega  sitt  ursprung  inom  Sverige.  Likströmsmotorerna  voro  dels  af 
den  vanliga,  af  Jonas  Wenström  härrörande  allmänt  kända  typen,  som  öfver- 
ensstämmer  med  de  af  nämnda  holag  såsom  generatorer  använda  maskinerna, 
och  dels  smärre  motorer,  hvilka  liksom  de  förra  äro  modifikationer  af  de 
nya  grundformer  för  dynamomaskiner,  å hvilka  denne  uppfinnare  år  1882  i 
vårt  land  erhöll  patent.  Vid  de  nya  små  motorerna  var  elektromagnetens 
kärna  af  martinstål  och  tvåpolig.  Denna  kärna  var  i två  delar,  hvilka  hop- 
skrufvade  bildade  en  stomme,  i hvilken  elektromagnetlindningen,  som  utgjorde 
blott  en  enda  spole,  var  innesluten.  Borstarna  för  strömmens  upptagande 
voro  orörliga  och  radieil  stälda. 

Ledningsnätet  för  enkelfasströmmen  var  visserligen  hufvudsakligen 
afsedt  för  den  elektriska  belysningens  heliof,  på  sätt  vi  förut  framhållit,  men 
att  härigenom  tillika  drifkraft  kunde  erhållas,  visades  genom  ett  exempel.  I 
Rugheimer  A Beckers  paviljong  lemnades  ström  af  detta  slag  till  en  motor, 
med  hvilken  4 symaskiner  sattes  i rörelse  för  stråhattfabrikationens  åskådlig- 
görande. Äfven  en  större  dylik  motor  var  utstäld  i maskinhallen.  Dylika 
enkelfasmotorer  beteckna  ett  beaktansvärdt  framsteg  inom  elektrotekniken, 
och  i flere  länder  äro  nästan  samtidigt  lyckade  försök  gjorda  för  att  genom 
enkelfasvexelström  åstadkomma  arhetsöfverföring  och  kraftfördelning.  Svårig- 
heten härvid  är  hufvudsakligen  att  vid  igångsättningen  af  motorn  bringa 
denna  i rörelse.  Vid  Allmänna  svenska  elektriska  aktiebolagets  motorer  af 
detta  slag  var  anordningen  af  maskinen  visserligen  öfverensstämmande  med 
samma  holags  äldre  trefasmotorer,  men  för  alt  underlätta  igångsättningen 
voro  särskilda  åtgärder  vidtagna.  Elektromagnetkärnan  var  nämligen  försedd 
med  två  trådlindningar,  hvilka  lill  en  början  kopplades  parallelt  och  så,  att 
i den  ena  grenen  infördes  ett  induktionsfritt  motstånd  och  i den  andra  ett 
motstånd  med  sjelfinduktion.  Det  förstnämnda  motståndet  utgjordes  af  med 


E L E K T Ii  I Cl  T E T E N. 


1039 


glimmer  isolerade  jernplåtremsor,  och  dessa  slöto  därjemte  den  magnetiska 
ledningen  i den  jernkärna,  som  tillhörde  det  sistnämnda  motståndet.  Här- 
igenom åstadkoms  en  fasförskjutning  i den  sjelfinduktion  egande  grenen,  och 
sålunda  hlef  det  möjligt  att  sätta  induktorn  i rotation,  så  vida  motorn  var 
obelastad.  Sedermera  utkopplades  de  båda  motstånden,  och  trådlindningarna 
förenades  i följd,  hvarefter  motorn  verkade  såsom  vanligt  och  kunde  belastas. 
Äfven  induktorns  jernkärna  hade  två  trådlindningar  inlagda  i samma  hål  vid 
kärnans  omkrets.  Den  ena  var  af  fin  koppartråd  med  strållindning,  den 
andra  af  grof  koppartråd  med  trefasstjernlindning.  Medels  ett  centrifugal- 
kontakt  kortslötos  vid  en  viss  hastighet  de  tre  grenarna  af  sistnämnda  lind- 
ni  ng.  Härmed  afsågs,  att  vid  igångsättningen  ett  stort  kraftpar  skulle  före- 
linnas  och  att  sedermera,  då  maskinen  kommit  i gång  och  trefaslindningen 
var  kortsluten,  eftersläpningen  skulle  blifva  ringa.  Vid  de  förut  använda  ma- 
skinerna af  detta  slag  har  belastningen  skett  genom  att  drifremmen  slagits 
öfver  från  den  lösa  till  den  fasta  remskifvan.  Men  för  att  underlätta  igång- 
sättningen, hvilken  för  dessa  motorers  användande  inom  industrien  är  af 
ganska  stor  praktisk  betydelse,  hade  vid  dem  införts  en  automatisk  friktions- 
koppling.  Denna  var  anbragt  inuti  remskifvan,  hvilken  satt  lös  på  axeln, 
och  när,  såsom  nyss  blifvit  antydt,  induktorn  började  rotera  och  därmed 
axeln,  fasthölls  remskifvan  af  remmens  spänning.  Friktionskopplingen  bestod 
af  fyra  bronsklotsar,  som  genom  lika  många  spiralfjädrar  drogos  i riktning 
emot  axeln.  Genom  centrifugalkraften  motvägdes  fjäderkraften,  och  när  rota- 
tionshastigheten uppnått  en  viss  gräns,  fick  den  förstnämnda  kraften  öfver- 
vigt  och  klotsarna  tryckte  skifvans  inre  sida.  Denna  var  beklädd  med  läder, 
så  att  friktionen  blef  tillräckligt  stor  för  att  medföra  remskifvan,  hvarigenom 
arbetsmaskinen  sattes  i rörelse. 

Såsom  vi  ofvan  antydt,  var  det  dock  trefasmotorer,  som  förnämligast 
användes  vid  den  elektriska  arbetsöfverföringen  inom  utställningen.  Dessa 
erbjuda  ock  betydande  fördelar,  af  hvilka  deras  enkelhet  i anordningen  samt 
bekväma  skötsel  särskildt  må  framhållas.  Antalet  af  dylika  motorer,  som  voro 
i gång  vid  utställningen,  uppgick  till  24  med  en  sammanlagd  effekt  af  58  häst- 
krafter, af  hvilka  den  största  å 20  hästkrafter  var  uppstäld  under  gollvet  i 
H.  Mannstaedts  paviljong.  Dessa  motorer  voro  af  den  vanliga  konstruktionen 
med  roterande  induktor  med  kortsluten  lindning. 

Vid  Allmänna  svenska  elektriska  aktiebolagets  utställning  i maskin- 
hallen förekom  äfven  en  trefasmotor  ä 3 hästkrafter,  som  var  försedd  med 
en  särskild  anordning  för  att  kunna  efter  behof  reglera  hastigheten.  Detta 
är  ett  vid  arbetsfördelning  med  trefasström  mycket  svårt  problem,  hvilket  ta- 
git i anspråk  flere  konstruktörers  uppfinningsförmåga.  Vanligen  har  man  sökt 


1040 


E L E K T Ii  I C IT  E T E N. 


vinna  det  afsedda  ändamålet  genom  att  medels  släpringar  inkoppla  ett  mot- 
stånd i sekundärkärnan,  hvarigenom  eftersläpningen  ökas,  hvilket  åter  för- 
minskar hastigheten.  Detta  medför  doek  den  olägenhet,  att  verkningsgraden 
förminskas.  Vid  den  nu  ifrågavarande  maskinen  användes  en  af  ingeniörerna 
K.  A.  Lindström  och  IL  Dahlander  uppfunnen  anordning,  hvarigenom  å trum- 
lindade  trefasmotorer  polantalet  och  sålunda  hastigheten  förändras.  På  den 
utstälda  maskinen  kunde  detta  ske  från  850  till  1,700  hvarf  i minuten,  genom 
att  motorns  polantal  var  8 vid  den  mindre  och  4 för  den  större  hastigheten. 
Polförändringen  skedde  på  del  sätt,  alt  från  midten  och  slutet  af  hvardera 
utaf  motorns  tre  trådlindningar  uttag  funnos  gående  lill  en  fempolig  tvåvägs 
afstängare.  När  den  större  hastigheten  erfordrades,  slogs  afstängaren  åt  ena 
sidan,  hvarvid  lindningarna  parallelkopplades  och  4 poler  erhöllos,  under  det 
alt  för  den  mindre  hastigheten  afstängaren  vreds  åt  motsatt  håll,  då  de  båda 
grenarna  af  lindningarna  seriekopplades,  i hvilket  fall  motorn  fick  8 poler. 
Igångsättning  eger  alltid  rum  med  det  stora  poltalet  först. 

Innan  vi  afsluta  redogörelsen  för  Allmänna  svenska  elektriska  aktie- 
bolagets utställning,  böra  vi  nämna,  atl  detta  bolag  uppehöll  trafik  mellan 
maskinhallen  och  norska  fiskerihallen  genom  fyra  i Bergen  bygda  elektriska 
båtar,  hvilkas  maskiner  tillverkats  af  bolaget.  Motorn  var  af  den  vanliga  ty- 
pen. Den  elektriska  strömmen  lemnades  af  40  Tudors  i Hagen  accumulatorer. 
Vid  båtens  vanliga  hastighet  log  motorn  55  ampere  och  75  volt  i anspråk. 
Accumulatorernas  laddning  var  tillräcklig  för  100  kilometer  väg.  Hvardera  af 
dessa  båtar  rymde  24  personer. 

Slutligen  må  anföras,  all  Allmänna  svenska  elektriska  aktiebolaget  med 
en  elektrisk  biss  anordnat  persontrafik  i skånska  grufvornas  utställning.  Denna 
hiss  drefs  af  en  likströmsmotor. 


Vi  komma  nu  lill  en  annan  betydande  och  värderik  utställning  af  dy- 
namomaskiner  och  elektromotorer,  äfven  af  svensk  tillverkning,  nämligen  från 
Luth  & Roséns  elektriska  aktiebolag  i Stockholm.  Denna  firma,  som  grunda- 
des år  1885,  bar  från  början  stått  i samband  med  den  bekanta  stora  firman 
S.  Schuckert  i Nurnberg  och  kallades  då  Elektriska  byrån,  Luth  Ar  Rosén, 
men  förvandlades  år  1891  lill  aktiebolag.  Sedan  1893  har  den  egen  fabrik 
i Stockholm  och  omfattande  tillverkning  af  dynamomaskiner,  motorer  och 
starkströmsmateriel  i allmänhet.  Firman  har  äfven  i vårt  land  utfört  många 
stora  anläggningar  af  detta  slag,  i synnerhet  för  elektrisk  belysning,  men  äfven 
för  kraflöfverföring  m.  m.  såväl  för  den  enskilda  industrien  som  för  statens 


/•;  I.  K K Tli  I C I T K Tli  N. 


1041 


och  kommunens  anstalter.  Älven  för  anordnande  af  elektrisk  belysning  å pan- 
sarfartyg samt  å handelsångare  har  detta  bolag  varit  mycket  verksamt.  Luth 
& Roséns  utställning  var  anordnad  hufvudsakligen  i maskinhallen,  där  en  serie 
dynamomaskiner  och  motorer  för  likriktad  och  vexelström  af  bolagets  egen 
tillverkning  var  uppstäld.  Den  största  af  de  för  likriktad  ström  afsedda  ma- 
skinerna lemnade  vid  800  hvarf  i minuten  en  ström  af  100  ampere  och  110 
volt  och  tog  såsom  generator  i anspråk  33  effektiva  hästkrafter  och  lemnade 
såsom  motor  20  effektiva  hästkrafter.  En  mindre  maskin  af  samma  typ  gaf 
136  ampere  och  110  volt  vid  850  hvarf  samt  erfordrade  da  24  och  lemnade 
såsom  motor  18  effektiva  hästkrafter  Den  förstnämnda  af  dessa  maskiner 
försåg  hland  annat  två  och  den  sistnämnda  en  strålkastare  med  ström.  Båda 
maskinerna  voro  fyrpoliga  med  omslutet  magnetfält.  Den  omgifvande  ramen 
med  därvid  fastgjutna  två  horisontala  och  två  vertikala  elektromagnetkärnor 
voro  af  martinstål.  De  lösa  polstyckena  voro  af  samma  material  salut  för 
förminskning  af  gnistbildningen  snedt  afskurna.  Dessa  båda  generatorer  dref- 
vos  medels  remutvexling  från  en  Bolinders  ångmaskin.  Öfriga  i maskinhallen 
varande  firmans  likströmsdynamos  voro  tvåpoliga,  älven  med  omslutna  mag- 
netfält samt  ram  af  martinstål.  De  båda  fastgjutna  elektromagnetkärnorna 
voro  vertikala.  Någon  bottenplatta  fans  icke  på  dessa  tvåpoliga  maskiner. 
Den  största  af  de  åtta  maskinerna  af  detta  slag  erfordrade  som  generator  16 
och  lemnade  såsom  motor  12  effektiva  hästkrafter,  den  minsta  resp.  0,7  och 
0,5  effektiva  hästkrafter.  Vidare  var  af  Luth  & Roséns  elektriska  aktiebolag 
en  dynamomaskin  af  Manchestertyp  uppstäld  i Aktiebolaget  Centrators  utställ- 
ningsområde  i maskinhallen,  hvilken  dynamo  drefs  med  remutvexling  från  en 
Hults  roterande  ångmaskin  ä 5 effektiva  hästkrafter.  Denna  generator  lem- 
nade 30  ampere  och  110  volt  vid  1,500  hvarf  per  minut.  Dessutom  fans 
älven  i maskinhallen  en  annan  af  nu  ifrågavarande  firmas  dynamos,  hvilken 
var  afsedd  för  fartygsbelysning.  Denna  maskin  var  sammanbygd  med  en  5 
effektiva  hästkrafters  ångmaskin  af  Aktiebolaget  Mekanikus’  tillverkning  och 
uppstäld  i sistnämnda  bolags  utställning.  Vid  800  hvarf  i minuten  lemnade 
maskinen,  som  var  compoundlindad,  43  ampere  och  65  volt.  Dylika  maski- 
ner begagnas  ä flere  ångfartyg,  vid  hvilka  elektrisk  belysning  blifvit  allt  all- 
männare. 

Luth  & Roséns  elektriska  aktiebolag  använde  samma  slags  maskiner 
såsom  generatorer  och  motorer  för  likriktad  slrörn.  Detta  bolag  hade  älven 
utstält  en  dynamomaskin  för  tvåfasvexelström,  hvilken  tillika  kunde  användas 
såsom  synkron  motor.  Såsom  generator  gaf  maskinen  vid  750  hvarf  i minu- 
ten 60  ampere  och  500  volt  och  tog  då  46  hästkrafter  i anspråk,  och  såsom 
motor  kunde  erhållas  35  effektiva  hästkrafter.  Denna  maskin  hade  8 inre 


1042 


ELEKTRICITETEN. 


poler  samt  6,000  polvexlingar  i minuten.  Dess  elektromagnet  roterade  inuti 
den  omgifvande  stillastående  induktorn  och  hade  en  stjernformig  gjutstålskärna, 
som  var  i två  delar.  Polerna  tillhörande  den  ena  magnethalfvan  lågo  mellan 
polerna  tillhörande  den  andra  magnethalfvan.  Elektromagnetlindningen  var 
anbragt  mellan  dessa  hälfter.  Magnetiseringsströmmen,  som  erhölls  från  en 
biledning  från  en  af  bolagets  likströmsdynamos,  infördes  medels  två  släp- 
ringar. Antalet  spolar  i induktorn  var  16.  De  voro  lagda  i uttagningar  i 
induktorskärnan  och  så  anordnade,  all  de  lätt  kunde  på  olika  sätt  hopkopplas 
med  hvarandra  för  att  sålunda  modifiera  spänningen. 

Den  nu  beskrifna  generatorn  lemnade  ström  till  två  af  samma  bolags 
synkrona  motorer  samt  äfven  till  en  transformator  och  en  skylt  af  glöd- 
lampor med  inskrift  10,000  volt  och  två  båglampor.  Af  de  båda  motorerna 
var  den  ena  å 9 hästkrafter  vid  en  ström  förbrukning  af  16  ampere  vid  500 
volt  och  940  hvarf  i minuten.  Denna  maskin  hade  6 poler,  och  induktorn 
var  försedd  med  släpringar  för  att  vid  igångsättningen  erhålla  stor  dragkraft 
och  förminska  den  behöfliga  ström  styrkan.  Den  andra  motorn  af  5 effektiva 
hästkrafter  log  i anspråk  8 ampere  och  500  voll  vid  1,410  hvarf  i minuten. 

Den  till  vexelströmsgeneratorn  hörande  transformatorn  hade  U-formig  plåt- 
kärna samt  ett  parallelipipediskt  stycke  för  den  magnetiska  ledningens  slutning. 

För  att  vid  den  höga  spänningen,  i den  primära  ledningen  500  och  i 
den  sekundära  10,000  volt,  främja  isoleringen,  var  ledningen  utförd  i flere 
sektioner  och  transformatorn  dessutom  uppstäld  i olja. 

Till  denna  utställning  hörde  äfven  en  prydlig  instrumenttafla  af  mar- 
mor, som  var  försedd  med  afbrytare,  säkerhetsapparater,  mätinstrument  m.  m., 
erforderliga  för  de  olika  slagen  af  dynamomaskiner  och  motorer,  som  bolaget 
utstält. 

Luth  & Roséns  elektriska  bolag  hade  tillika  gemensamt  med  Mälare- 
varfvets  aktiebolag  utstält  en  elektrisk  båt,  rymmande  17  personer.  Sjelfva  bå- 
ten var  ullörd  af  sistnämnda  bolag,  men  del  förstnämnda  bolaget  hade  utfört 
motorn,  regleringsapparaten  m.  m.  Elektriciteten  erhölls  af  40  Tudors  accumu- 
latorer.  Motorn,  som  lemnade  5 effektiva  hästkrafter,  var  fyrpolig  med  mag- 
netkärna  af  marlinstål  samt  landad  truminduktor,  livilken  var  fastsatt  vid 
propelleraxeln.  Denna  gjorde  c:a  600  hvarf  i minuten  vid  full  fart,  då  båtens 
hastighet  var  6,5  knop.  För  regleringen  af  hastigheten  och  rörelseriktningen 
användes  en  särskild  apparat,  försedd  med  ett  motstånd  och  så  anordnad,  att 
allt  efter  dess  ställning  fyra  olika  hastigheter  ä motorn  kunde  erhållas,  näm- 
ligen om  accumulatorbatteriets  bada  hälfter  voro  kopplade  parallelt  eller  i 
följd  samt  med  motståndet  inlördl  eller  utan  detta.  Batteriet,  hvars  särskilda 
element  innehöllos  i ebonitlådor,  var  anbragt  under  sätena  i båten. 


ELEKTRICITETEN. 


1043 


En  tredje  firma,  nämligen  W.  Wiklunds  verkstäders  aktiebolag  i Stock- 
holm, hade  i maskinhallen  anordnat  en  utställning  af  likströmsgeneratorer. 
Den  största  af  dessa  7 dynamomaskiner  var  afsedd  för  450  ampere  och  110 
volt  vid  600  hvarf  per  minut  och  den  minsta  för  16  ampere  och  110  volt 
vid  1,100  hvarf  per  minut.  Alla  voro  af  firmans  vanliga  typ,  tvåpoliga  med 
vertikala  elektromagneter.  Vid  de  större  maskinerna  var  stommen  af  gjut- 
jern  och  vid  de  mindre  af  martingjutstål.  En  af  firman  utstäld  tvättinrätt- 
ning drogs  af  en  elektromotor  på  9 hästkrafter.  Särskildi  bör  här  omnämnas 
igångsättningsmotståndet  för  denna  motor,  hvilket  var  så  anordnadt,  att  ovar- 
sam igångsättning  af  denna  förhindrades.  För  den  skull  var  å pådragnings- 
rattens  axel  anbragt  en  skifva,  som  rörde  sig  nästan  lufttätt  i en  axeln  om- 
gifvande  cylinder.  Denna  var  på  ett  ställe  försedd  med  en  radielt  stående 
skiljevägg.  Den  på  axeln  fastsatta  skifvan  verkade  såsom  kolf,  men  kunde 
icke  röras  fortare,  än  att  luften  hann  strömma  från  den  ena  sidan  af  skifvan 
till  den  andra. 

W.  Wiklunds  verkstäders  aktiebolag  hade  äfven  utfört  en  elektrisk 
personhiss  i nordvestra  minareten  af  industrihallen. * Hisskorgen,  som  var 
afsedd  för  12  personer,  hade  1 m.  hastighet  per  sekund  och  hisshöjden  var 
49,5  m.  Hissmaskineriet  stod  vid  minaretens  fot,  och  härlinorna  gingo  här- 
ifrån öfver  bärskifvor,  som  voro  anbragta  i tornet,  till  hisskorgen  och  mot- 
vigten.  Linvalsen  drogs  medels  skrufhjulsutvexling  af  en  compoundlindad 
elektromotor  om  12  hästkrafter,  hvilken  gjorde  800  hvarf  i minuten.  Manöv- 
reringen af  hissen  skedde  medels  i korgen  anbragta  två  tryckknappar,  som 
stodo  i förbindelse  med  den  elektriska  manöverapparaten.  Denna  utgjordes 
af  en  Siemens  induktor,  som  var  rörlig  mellan  två  magnetpoler.  Vid  tryck- 
ning på  någon  af  de  båda  knapparna  fördes  en  elektrisk  ström  genom  mag- 
netlindningarna  och  genom  induktorn  i den  ena  eller  andra  riktningen,  be- 
roende på  hvilkendera  af  knapparna  som  berördes.  Härigenom  vreds  induk- 
torn ett  hällt  hvarf  åt  det  ena  eller  andra  hållet,  hvarvid  en  kolf,  gående 
lufttätt  i en  cylinder,  lyftes.  Vridningshastigheten  bestämdes,  genom  att  lnft- 
inströmningen  under  kollven  reglerades  medels  en  ventil.  Då  strömmen  al- 
bröts,  återfördes  induktorn  till  nolläget  af  kolfvens  tyngd.  Härvid  utsläpptes 
den  under  kollven  hoppressade  luften  genom  en  ventil,  som  öppnade  sig  utåt. 
När  induktorn  vreds,  medtogs  kontaktarmen  tillhörande  ett  igångsättnings- 
motstånd,  hufvudströmmen  inkopplades  till  motorn.  Omnämnas  bör  äfven, 
att  de  vid  hissens  gränslägen  befintliga  strömbrytarna  påverkades  omedelbart 
al  hisskorgen,  i fall  denna  af  någon  orsak  gick  för  långt,  hvarvid  hufvud- 

* Denna  hiss  är  redan  beskrifven  a sid.  96  o.  f.,  men  följande  redogörelse  torde  i vä- 
sentliga delar  komplettera  den  förra. 


1044 


E L E K T R I C I T ET  E S. 


strömmen  afhröts.  Motorn  stannade  då,  hvarjemte  pådragningsapparaten 
återgick  till  sitt  motläge  samt  en  af  denna  påverkad  bromsanordning  kom  i 
verksamhet. 

Ifrågavarande  firma  hade  tillika  anordnat  vid  Allmänna  telefonbolagets 
montre  två  likströms  vexelströmstransformatorer  för  förvandling  af  ström  från 
110  volt  spänning  till  5,5  volt  och  likriktad  ström  samt  till  90  volt  vexel- 
ström.  Den  förstnämnda  strömmen  var  afsedd  för  laddning  af  accnmulatorer 
och  den  senare  för  uppringning  från  telefonstationen. 

Innan  vi  lemna  den  afdelning  af  den  svenska  elektriska  utställningen, 
söm  utgjordes  af  dvnamomaskiner  och  motorer  med  tillbehör,  böra  vi  om- 
nämna en  bnfvudsakligen  utländsk  utställning  inom  detta  område,  anordnad 
af  den  bekanta  agenturaffären  Mannstaedts  elektrotekniska  byrå,  hvilken  i vårt 
land  såsom  agent  för  den  stora  firman  Allgemeine  Elektricitäts-Gesellschaft  i 
Berlin  utfört  ett  stort  antal  elektriska  belysningsanläggningar  m.  m.  I en  sär- 
skild paviljong  voro  flere  maskiner,  apparater  och  instrument  af  denna 
firmas  tillverkning  utstälda.  Något  var  dock  äfven  af  byråns  egen  tillverkning, 
nämligen  de  vackra  instrument-  och  apparat-taflorna. 

Bland  de  utstälda  maskinerna  må  anföras: 

Likströmsdynamo  för  112  ampere  och  2x120  volt  spänning  vid  850 
hvarf  med  ringformigt  omhölje  af  gjutstål  samt  fyra  radielt  inåtvända  korta 
magnetkärnor,  som  slutade  med  breda  polskor,  mellan  bvilka  induktorn  ro- 
terade. Denna  var  en  truminduktor  med  gjutjernsstomme  och  kärna  af  tunna 
plåtar.  Gjutjernsstommen  var  försedd  med  ringformiga  sidostycken,  så  att 
induktorns  afkylning  kunde  främjas  genom  en  luftström.  Induktorlindningen 
bestod  af  ett  lager  kopparstänger  med  rektangulär  tvärskärning.  Kollektorn 
hade  lameller  af  koppar,  som  voro  isolerade  med  glimmer.  Kolborstar  an- 
vändes. Enär  denna  maskin  var  afsedd  för  treledaresystemet,  fans  en  sär- 
skild spänningsdelare,  så  att  ström  kunde  lemnas  icke  blott  till  de  båda  yttre 
ledarna,  ulan,  då  så  var  behöfiigt,  äfven  till  nolledaren. 

Likströmsdynamo  för  laddning  af  accumulatorbatteri  med  50  am- 
pere ocb  110  volt,  hvilken  spänning  vid  laddningen  kunde  förändras  till  150 
volt,  och  motsvarande  mindre  strömstyrka.  Denna  maskin  var  af  typen  med 
tvä  stående  elektromagneter  med  gjutstålskärnor,  hopgjutna  med  bottenstycket. 

Trefasdynamo  med  stillastående  trådlindningar,  men  med  roterande 
ankarhjul.  Elektromagneten  utgjordes  af  en  ringformig  gjutstål  sstomme  med 
en  enda  trådspole  vid  inre  ytan.  Pä  ömse  sidor  om  denna  magnetiserings- 
spole  var  induktorns  jernkärna  i form  af  två  ringar,  bildade  af  tunna  plåtbleck 
med  häl  för  den  stjernkopplade  induktorlindningen,  som  äfven  var  i två  delar 
med  18  spolar  i hvardera.  Hvar  tredje  af  dessa  spolar  tillhörde  samma  fas. 


E I,  E K T Ii  I C I T E T E N. 


1(145 


Ankarhjulet  hade  å ömse  sidor  6 tänder.  Denna  trefasgenerator  var 
beräknad  för  175  hästkrafter  och  att  lemna  3,100  volt  vid  500  hvarf  per  minut. 

Trefasmotorer  af  hufvudsakligen  de  bekanta  typer,  som  delta  bolag 
begagnat,  med  roterande  induktor  inuti  en  orörlig  elektromagnet  i ringform. 

Transformator  för  45  kilowatt  med  omsättningsförhållandet  15,  afsedd 
för  trefasström  ocb  således  försedd  med  tre  jernkärnor,  anbragta  horisontalt 
öfver  hvarandra  mellan  två  sidostycken,  hvilka  liksom  kärnorna  voro  bildade 
af  tunna  jernplåtar.  Trådspiralerna,  utgörande  de  primära  ocb  sekundära 
ledningarna,  voro  omvexlande  men  med  små  luftmellanrum  anbragta  å kär- 
norna. Hvardera  af  kärnorna  motsvarade  en  fas  i trefasledningen. 

Automatisk  shunt-regulator  och  cell-regulator,  båda  efter  Thurys  system. 

Accumulatorhatteri  af  60  Tudors  element  hvartdera  med  4 positiva  och 
5 negativa  plåtar  från  den  bekanta  fabriken  i Hagen  efter  dennas  nyaste  sy- 
stem. De  positiva  blyplåtarna  egde  icke  någon  fyllning,  men  deras  yla  var 
mycket  förstorad  genom  fastgjutna  tunna  tvärstycken  samt  öfverdragen  med  ett 
efter  Plantés  metod  frambragt  aktivt  skikte.  Däremot  var  den  negativa  plåten, 
hvilken  var  gallerformig,  försedd  med  en  kornig  fyllningsmassa. 

Slutligen  hade  Hans  Mannstaedt  utstält  ett  antal  elektriska  värmeap])arater, 
ugnar,  kokapparater,  stekpannor,  strykjern  m.  m.  Af  särskild!  intresse  var 
här  upphettning  med  ljusbåge,  alstrad  af  strömmen  mellan  en  kolspets  ocb 
den  uppvärmda  delen  af  apparaten,  hvilken  anordning  begagnades  vid  en  löd- 
kolf  och  ett  strykjern.  Vid  andra  apparater  användes  för  värmets  upptagande 
platinatrådar,  anbragta  i emalj  å plåtar  af  jern.  Medels  olika  koppling  af 
trådarna  kunde  värmemeddelningen  regleras. 

Inom  de  norska  ocb  danska  afdelningarna  funnos  icke  några  dynamo- 
maskiner.  Aktiebolaget  Kvserner  Brug  i Kristiania  hade  dock  utstält  och  höll 
i verksamhet  en  elektrisk  motor  i maskinhallen. 


Vi  skola  nu  taga  i betraktande  den  del  af  den  sjunde  sektionen,  som 
närmast  har  afseende  å den  elektriska  belysningen,  nämligen  de  elektriska 
lamporna.  De  för  belysning  af  utställningen  använda  båglamporna  voro  af 
en  jemförelsevis  ny  konstruktion,  som  väckt  stor  uppmärksamhet  och  såväl  i 
utlandet  som  i Sverige  redan  vunnit  vidsträckt  användning,  nämligen  Jandus- 
lampan.  I Sverige  har  Aktiebolaget  de  Lavals  glödlampfabrik  Svea  i Stockholm, 
som  innehar  det  svenska  patentet  ä uppfinningen,  anlagt  en  särskild  fabrik  för 
tillverkning  af  dessa  lampor.  Det  utmärkande  för  dem  är  deras  långa  bränn- 

133 


1046 


K I.  E K T H I C I T E T E N. 


tid,  i det  att  med  ett  enda  par  kolspetsar  denna  tid,  enligt  tillverkarnes  upp- 
gift, skulle  vara 

vid  4 ampere  ström  220  timmar 

» 5 » » 160-180 

» 6 » » 130  — 160 

Detta  erhålles  genom  att  kolspetsarna  äro  inneslutna  i ett  dubbelt 
glasomhölje,  två  s.  k.  »glober»,  så  att  endast  en  mycket  långsam  förbränning 
af  kolet  eger  rum.  Den  förut  vanliga  formen  bos  kolhållaren  är  för  den  skull 
ersatt  med  en  från  lampans  öfriga  delar  lätt  frånskild  del.  Såväl  sjelfva  hål- 
laren som  det  däri  fästa  kolet  matas  genom  en  mekanism,  som  utgöres  af 
ringar,  livilka  gripa  omkring  den  öfre  positiva  elektroden  och  meddela  den 
en  jemn  och  mycket  långsam  rörelse.  De  särskilda  regleringsdelarna,  såsom 
ankare,  mataremekanism,  utkopplingsordning  o.  s.  v.,  äro  symmetriskt  eller 
koncentriskt  anbragta.  Den  yttre  globen  är  öfverallt  lufttätt  förenad  med 
lampan,  med  undantag  för  dess  undre  del,  där  en  öppning  finnes,  tillräckligt 
stor  för  rengöring  af  lampan  och  för  kolens  införande.  Öppningen  slutar  dock 
med  ett  utåtfjädrande  plåtlock,  hvarigenom  luft  och  utvecklade  gaser  kunna 
utströmma,  men  endast  en  ringa  luftmängd  insläppes.  Uppåt  är  globen  me- 
dels en  asbestpackning  lufttätt  förenad  med  den  undre  negativa  kolramen. 
Denna  jemte  globen  påskrufvas  öfre  delen  af  lampan,  som  innehåller  reglerings- 
mekanismen.  Det  inre  omhöljet  är  cylindriskt  och  upptill  försedt  med  ett 
löst  påliggande  plåtlock,  som  medgifver  gasernas  aflägsnande  till  den  yttre 
globen.  När  strömmen  slutes  och  ljusbågen  alstras,  upphettas  luften  i det 
inre  omhöljet  och  en  del  däraf  utströmmar  lill  yttergloben,  så  att  i det  förra 
en  luftförtunning  eger  rum.  Yttergloben  upptager  denna  luftmängd,  men  i 
stället  utdrifves  en  motsvarande  mängd  kall  luft  genom  det  fjädrande  plåt- 
locket  i botten.  I det  inre  omhöljet  förtäres  snart  syret,  och  slutligen  återstå 
hufvudsakligen  kväfve  och  koloxid,  som  skydda  kolspetsarna  mot  förbränning. 

Den  yttre  belysningen  vid  utställningen  uppehölls  uteslutande  medels 
dylika  Jandusbåglampor,  anbragta  två  och  två  i serie  med  220  voltspänning, 
d.  v.  s.  110  volt  pr  lampa  och  4 ampere  strömstyrka.  Den  för  ljusbågen 
disponibla  potentialskilnaden  var  dock  vida  mindre,  emedan  ett  motstånd  är 
anbragt  i hvarje  lampa.  För  den  inre  belysningen  begagnades  shuntlampor 
å 110  volt  och  5 ampere.  För  den  officiela  ytterbelysningen  användes  225 
och  för  den  officiela  innerbelysningen  34  Jandusbåglampor,  men  dessutom 
voro  flerestädes  de  olika  paviljongerna  försedda  med  dylika  lampor. 

Bland  utstälda  båglampor  af  svensk  tillverkning  är  för  öfrigt  att  nämna 
en  elektrisk  båglampa  med  regleringsmekanism  från  mekanikern  Carl  August 
Nilsson  i Stockholm. 


E I.  E K TR I C I TE  TE  N. 


1047 


Luth  & Roséns  elektriska  aktiebolag  hade  utstält  två  differentialbåg- 
lampor  å 8 ampere  och  16  timmars  bränntid,  afsedda  för  yttre  belysning, 
samt  två  sådana  lampor  å 6 ampere  och  12  timmars  bränntid,  afsedda  för 
inre  belysning,  men  dessutom  en  differentialbåglampa  å 10  ampere  och  16 
timmars  bränntid,  afsedd  för  indirekt  belysning  inom  fabrik,  och  en  dylik 
lampa  för  skolbelysning.  Utom  dessa  för  likström  konstruerade  lampor 
hade  samma  firma  utstält  två  vexelströmsbåglampor  å 10  ampere  och  12 
timmars  bränntid.  Alla  dessa  lampor  voro  af  Schuckerts  i Nurnberg  fabrikat 
och  af  denna  fabriks  allmänt  bekanta  typer.  Vid  de  för  fabriksbelysning 
afsedda  båglamporna  kastades  större  delen  af  ljuset,  förstärkt  med  en  under 
lampan  anbragt  emaljerad,  hallsferisk  glasreflektor  från  den  undre  positiva 
kolspetsen,  uppåt  mot  taket  eller  mot  en  h vit  skärm,  samt  kastades  därifrån 
nedåt.  Däremot  satt  vid  de  för  skolbelysning  afsedda  lamporna  den  positiva 
kolspetsen  såsom  vanligt  upptill,  och  ljusstrålarna  träffade  en  stor  emaljerad 
plåtreflektor,  af  hvilken  de  först  återkastades  mot  taket  för  att  därifrån  ut- 
bredas öfver  rummet. 

Luth  A Roséns  elektriska  aktiebolag  hade  äfven  utstält  3 strålkastare 
af  Schuckerts  tillverkning.  Den  ena  af  dessa,  som  hade  90  cm.  dia- 
meter och  var  försedd  med  parabolisk  spegel  af  glas  samt  dubbla  sprid- 
ningslinser  och  elektrisk  båglampa  med  horisontala  kolspetsar  samt  upptog 
90  ampere  ström,  var  uppstäld  å södra  tornet  i industrihallen.  De  bada 
andra,  som  hade  60  cm.  diameter,  egde  hufvudsakligen  samma  anordning, 
men  togo  hvardera  endast  60  ampere  ström  i anspråk.  En  af  dessa  var  upp- 
stäld i Nordiska  museets  stora  torn  och  den  andra  å toppen  af  det  elt  ofant- 
ligt stearinljus  föreställande  torn,  som  Liljeholmens  stearinläbriksaktiebolag 
anbragt  å sin  utställningsbyggnad  (pl.  244,  sid.  698).  Med  tillhjelp  af  elektro- 
motorer,  livilka  manövrerades  från  marken,  kunde  strålkastarna  vridas  såväl 
i horisontala  som  vertikala  riktningar.  Dylika  strålkastare  äro  af  intresse 
särskildt  för  landt-  och  sjöförsvaret.  De  begagnas  nämligen  vid  fästningar  och 
vid  krigsfartyg  för  atl  starkt  belysa  omgifningen,  och  äfven  i Sverige  ha  de 
för  detta  ändamål  vunnit  tillämpning. 

Af  elektriska  glödlampor  användes  vid  utställningen  ett  storl  antal, 
tillverkade  af  Aktiebolaget  de  Lavais  glödlampfabrik  Svea  i Stockholm,  bvilket 
bolag  äfven  utstält  en  mängd  olika  slag  sådana  lampor  och  genom  utstälda 
modeller  åskådliggjort  den  ganska  invecklade  fabrikationsprocessen,  som  vid 
tillverkningen  af  dylika  lampor  påkallas.  Bland  de  af  bolaget  i ångturbin- 
paviljongen  förevisade  lamporna  må  anföras:  »normallampor»  för  50—125  volt 
och  5 — 32  normalljus  samt  med  en  strömförbrukning  af  3 — 3 watt  per 
normalljus,  »ekonomilampor  , som  blott  taga  2 — 2 1/2  watt  i anspråk  per  nor- 


1048 


E L E K T RIC.IT E T E N. 


malljus,  men  hvilkas  varaktighet  också  blir  mindre  än  de  förras,  »normal- 
lampor med  flerspiralig  kolfiber»,  »lampor  med  förankrad  kolfiber»,  »lampor 
af  hög  ljusstyrka»  för  60 — 125  voll  ocb  50  eller  100  normalljus,  »högtensions- 
lampor»  för  126 — 245  voll  ocb  10 — 32  normalljus,  »lampor  med  spegelreflek- 
torer», »fokuslampor»,  afsedda  att  koncentrera  en  större  ljuskvantitet  i lam- 
pans centrum,  »kronljuslampor»  för  30  — 125  volt  ocb  5 — 10  normalljus,  »rör- 
lampor», med  ett  cylindriskt  glasrör  i stället  för  det  vanliga  päronformiga 
glasomhöljet  eller  kolfven  kring  koltråden  samt  med  upptill  förankrad  kol- 
fiber,  ocb  slutligen  »miniatyr-  ocb  accumulatorlampor»  för  2 — 8 volt  ocb 
1 — 3 normalljus  samt  för  10 — 30  volt  ocb  4 — 10  normalljus.  Äfven  Crookes 
ocb  Röntgens  rör  af  samma  fabriks  tillverkning  voro  utstälda. 

Prisdomarne  för  sjunde  sektionen  af  utställningen  besökte  glödlamp- 
fabriken  Svea  för  att  taga  kännedom  om  anordningarna  vid  glödlamptillverk- 
ningen.  Oaktadt  den  enkelhet,  som  utmärker  en  glödlampa,  är  fabrikationen 
af  denna  förenad  med  stora  svårigheter.  I sjelfva  verket  innefattar  denna  icke 
mindre  än  67  olika  processer,  af  hvilka  vi  blott  kunna  anföra  några  af  de 
förnämsta.  Ifrågavarande  fabrik  bedrifver  eget  glasbruk  i samband  med  glöd- 
lamptillverkningen.  Glasmassan  utblåses  här  i jernformar  lill  den  kolfmodell, 
som  erfordras,  bvarefter  kolfvarna  få  långsamt  afsvalna.  Tillika  förfärdigas  i 
glasbruket  de  för  lamporna  behöfliga  glasrören,  hvilka  dragas  af  samma  glas- 
massa som  kolfvarna  i en  lång  lör  ändamålet  särskildt  konstruerad  rörbana. 
Vid  öfre  delen  af  glaskolfven  utblåses  ett  litet  bål,  ocb  till  detta  påsmältes  ett 
c:a  6 cm.  långt  glasrör,  genom  hvilket  luften  sedermera  skall  utpumpas  ur 
lampan.  Undre  delen  af  kolfven  alblåses  i gaslåga  ocb  formas  så,  att  en 
något  utvidgad  ingång  erhålles  till  kolfvens  inre.  Till  upptagande  af  kol- 
libern  insmältas  i ett  glasrör  två  smala  platinatrådar,  hvilka  utåt  förlängas 
med  koppartrådar  för  strömmens  införande.  Man  gör  bruk  af  platina  i den 
del  af  ledningen,  som  genomgår  glaset,  enär  platina  och  glas  ega  nära  lika 
utvidgningskoefficienter,  hvarigenom  tätningen  af  glaskolfven  främjas. 

De  svåraste  processerna  vid  glödlampornas  tillverkning  äro  dock  de, 
hvilka  halva  afseende  ä kolliberns  framställning,  ocb  en  del  af  dem  bemlig- 
hälles.  Till  en  början  frambringas  ett  slags  vegetabiliskt  silke,  ljusa  silkes- 
glänsande  trådar,  hvilka  benämnas  råfiber.  Allt  efter  ljusstyrkan,  för  hvilken 
lampan  är  afsedd,  måste  dessa  trådar  bafva  olika  tjocklek.  Kolfibrerna  upp- 
lindas  på  kolblock,  som  gifva  dem  lämplig  form,  nedpackas  med  grafitpulver 
i deglar  ocb  införas  i brännugnar,  där  de  utsättas  för  hög  temperatur.  Efter 
undersökning  ocb  ny  sortering  prepareras  de  genom  att  nedsättas  i en  glas- 
kupa, ni-  hvilken  luften  pumpas  ocb  i stället  kolvätehaltig  gas  införes. 
Medels  en  elektrisk  ström  bringas  kolfibern  i glödning,  hvarvid  kol  utfälles  ur 


E L E K TRI Cl  T E T E N. 


1049 


gasen  och  afsätter  sig  på  trådens  tunnaste  ställen,  så  att  den  blir  jemnare, 
och  tillika  regleras  dess  ledningsmotstånd.  Sedermera  fastsättes  kolet  vid 
platina  medels  en  cementeringsprocess,  och  glasröret,  som  omsluter  kolhbern, 
fasthålles  lufttätt  vid  kolföppningen.  Med  tillhjelp  af  kvicksilfverluftpump 
bortskalTas  luften  ur  lampan,  hvilken  under  denna  process  förenas  med  luft- 
pumpen genom  det  i glaskolfvens  öfre  del  fastsmälta,  smala  glasröret.  Under 
pumpningen  ledes  en  elektrisk  ström  genom  kolfibern.  Efter  att  lampornas 
ljusstyrka  och  det  antal  volt,  som  erfordras  för  en  bestämd  ljusstyrka,  blifvit 
pröfvade  i fotometerrummet,  märkas  lamporna  med  detta  volttal.  Sedan 
monteras  de  medels  gips  med  metallhylsor.  Nu  återstår  blott  rengöring, 
stämpling  och  i vissa  fall  mattslipning  med  sandbläster  samt  slutligen  in- 
packning. Det  torde  äfven  förtjena  nämnas,  all  vid  fabriken  glasblåsnings- 
apparater  och  brännugnar  förses  med  gasformigt  bränsle  från  elt  särskildi 
vattengasverk. 

Äfven  W.  Wiklunds  verkstäders  aktiebolag  i Stockholm  hade  utstält 
glödlampor  samt  ölrig  materiel  för  elektrisk  belysning.  I sjelfva  verket  har 
detta  bolag  länge  och  bland  de  första  i Sverige  idkat  en  betydande  tillverk- 
ning af  armatur  och  utstyrselartiklar  för  elektriska  anläggningar  och  särskild! 
för  elektrisk  belysning. 

Boge  och  Thoresens  elektriska  aktiebolag  i Göteborg,  som  i denna  stad 
utöfvar  en  vidsträckt  verksamhet  inom  det  elektrotekniska  området,  hade  i 
sin  ganska  omfattande  utställning  i maskinhallen  jemväl  flere  apparater  och 
materiel  för  den  elektriska  belysningens  behof. 

Vi  böra  äfven  här  nämna  Max  Sieverts  fabriksakticbolags  i Stockholm 
utställning  i maskinhallen  af  ledningstråd,  snören  och  kablar  för  elektriska 
belysningsledningar  samt  för  telefon-  och  ringledningar,  som  visade,  alt  äfven 
i denna  vigtiga  del  af  elektrotekniken  vårt  land  kan  täfla  med  det  bästa  ut- 
landet förmår  frambringa. 

A den  norska  afdelningen  hade  Wisbech  & Meinichs  i Kristiania  i 
maskinhallen  utstält  en  ganska  rikhaltig  samling  af  elektriska  belysnings- 
artiklar,  såsom  ljuskronor,  regleringsapparater,  afstängare,  säkerhetsinrättningar 
m.  m.,  livarjemte  Robert  Nordmann  från  samma  stad  äfven  i maskinhallen 
anordnat  en  dekorativ  utställning  af  glödlampor  af  egendomlig  form,  hvilka 
båda  utställningar  ådagalägga,  att  man  jemväl  i Norge  med  framgång  ar- 
betar för  att  inom  landet  framställa  de  för  den  elektriska  belysningen  erfor- 
derliga föremålen. 


1050 


E I.  E K TR I C I TE  TE  N. 


Efter  att  nu  liafva  tagit  i betraktande  det  område  af  elektrotekniken, 
sådan  denna  uppenbarade  sig  vid  Allmänna  konst-  och  industriutställningen  i 
Stockholm  år  1897,  hvilket  afser  frambringande  och  användande  af  starka 
strömmar,  skola  vi  öfvergå  till  svagströmstekniken,  ett  fält  af  elektricitetens 
tillämpningar,  som  i betydelse  och  intresse  icke  står  efter  det  förutnämnda. 
Vi  ha  därvid  att  i första  rummet  taga  i betraktande  Aktiebolaget  L.  M.  Erics- 
sons A C:o  i Stockholm  utställning  af  telefon-  och  telegrafapparater  samt  af 
i samband  härmed  varande  mätinstrument  af  olika  slag.  Denna  firma, 
hvars  betydande  fabriksanläggning  i sitt  slag  utan  tvifvel  är  en  af  de  för- 
nämsta, om  icke  den  förnämsta  i verlden,  och  hvars  fabrikat  vunnit  använ- 
dande i llere  verldsdelar,  hade  i maskinhallen  anordnat  sin  rikhaltiga  utställ- 
ning, för  hvilken  vi  här  endast  kunna  i största  korthet  redogöra.  Hvad  först 
beträffar  telefonapparaterna,  voro  dessa  förnämligast  sådana,  där  för  upp- 
ringning af  telefonabonnenter  begagnas  magneto-elektrisk  apparat,  kallad  in- 
duktor,  som  alstrar  strömmar  af  vexlande  riktning;  men  äfven  förekommo 
sådana  apparater,  där  för  samma  ändamål,  ehuru  endast  för  lokal  telefoni, 
begagnas  galvaniskt  batteri.  Vanligen  ha  nyssnämnda  induktorer  tre  stål- 
magneter,  hvilka  ringa  genom  ett  motstånd  af  20,000  ohm,  men  för  interur- 
bana  ledningar  användas  fyra  eller  fem  stålmagneter.  Mellan  dessa  fans  en 
kärna  al  pressad  jernplåt  med  därpå  upplindad,  isolerad  koppartråd,  och  när 
denna  kärna  kringvreds,  alstrades  strömmar  af  vexlande  riktning,  genom 
hvilka  ringklockan  ä den  mottagande  apparaten  kom  i verksamhet. 

Vid  bordapparaternas  induktorer  voro  apparatfötterna  af  stål  och  ut- 
gjorde magneterna.  Den  spänning,  som  induktorerna  lemnade,  uppgick  till 
35 — 70  volt.  Här  begagnades  uteslutande  till  afsändningsapparat  kolkorns- 
mikrofoner,  som  ega  den  fördel  framför  de  förr  begagnade  apparaterna,  att 
de  tydligare  återgifva  ljudet  samt  äro  mycket  lätta  att  justera,  hvilket  helt 
enkelt  sker  genom  mikrofonens  skakning,  då  kolkornens  läge  förändras. 
Mikrofonerna  voro  antingen  fästa  med  en  särskild  hållare  på  apparaten  eller 
ock  förenade  med  hörtelefonen  till  en  handmikrotelefon.  När  man  efter  upp- 
ringningen upplyfte  denna  eller  handtelefonen,  omkastades  ledningen  inom 
telefonapparaten  på  så  sätt,  alt,  när  icke  längre  handapparatens  tyngd  tryckte 
på  häfstången  eller  gaffeln,  denna  lyftes  upp  genom  en  fjäder.  Ringklockan, 
som  förut  varit  inkopplad  i ledningen,  utkopplades  nu  ur  denna,  och  tele- 
fonering  kunde  försiggå. 

Vid  de  utslälda  telefonapparaterna  förekommo  tre  olika  anordningar  för 
all  vid  uppringningen  förhindra  strömmen  att  gä  genom  induktorlindningens 
stora  motstånd,  och  af  dessa  voro  två  grundade  på  centrifugalkraften  och  den 
tredje  på  förskjutning  af  induktorns  drifaxel,  så  all  bildningen  blef  shuntad. 


ELEKTRICITETEN. 


1051 


Beträffande  handapparaterna  må  för  öfrigt  anföras,  att  den  vanliga 
hörtelefonens  inrättning  väsentligen  var  oförändrad,  d.  v.  s.  den  utgjordes  af 
en  hästskomagnet,  vid  hvars  poler  jernkärnorna  till  de  båda  rullarna  voro 
fastskrufvade,  hvaremot  vid  handmiktrotelefonen  begagnades  tre  hopskrufvade, 
ringformade  magneter.  Trådrullarnas  motstånd  var  i båda  fallen  vid  pass 
120  ohm.  Dock  användes  för  telefoneringen  vid  vexelborden  särskilda  hand- 
apparater, bestående  af  en  mikrofon,  som  fästes  å telefonistens  bröst,  och  en 
å hufvudet  fäst  hörtelefon. 

Vid  multipelborden  begagnades  differentielt  lindade  telefoner  med  20 
ohm  motstånd  i hvarje  lindning,  <1.  v.  s.  ett  sammanlagdt  motstånd  af  80  ohm. 

Såsom  bekant  utgjordes  åskledarna  vid  de  äldre  telefonapparaterna  af 
två  tandade  och  en  slät  skifva,  de  förstnämnda  i förbindelse  med  de  båda 
grenarna  af  linien,  den  sistnämnda  i förbindelse  med  jorden.  Vid  de  nyare 
apparaterna  har  man  i stället  på  den  sistnämnda  skifvan  lagt  metallskifvor 
med  mellanlag  af  genomborrade,  med  paraffin  indränkta  pappersskifvor;  de 
sistnämnda  metallskifvorna  förenas  med  linien. 

Enär  firman  L.  M.  Ericsson  ä C:is  affär  till  en  stor  del  är  grundad 
på  export  till  främmande  länder,  funnos  älven  vid  åtskilliga  af  de  utskilda 
telefonapparaterna  särskilda  anordningar,  lämpade  efter  behofvet  eller  bruket 
i dessa  länder.  Sålunda  var  vid  de  för  de  varma  länderna  afsedda  telefon- 
apparaterna träet  ersatt  med  jern  och  ebonit,  emedan  insekter  snart  förstöra 
de  vanliga  apparaterna.  För  England,  dit  en  icke  obetydlig  export  eger  rum, 
voro  llere  olika  slag  af  de  utskilda  telefonapparaterna  afsedda.  Bland  dessa 
må  anföras:  apparater  af  »ringing  througb  -systemet,  vid  hvilka  abonnen- 
terna kunna  ringa  till  hvarandra  utan  att  störa  stationen;  apparater  af  »call 
wire» -systemet,  genom  hvilket  det  är  möjligt  för  abonnenter  att  direkt  tala 
med  vederbörande  telefonist,  o.  s.  v. 

Bland  öfriga  för  särskilda  ändamål  afsedda  telefonapparater  må  anfö- 
ras: ny  modell  å anknytningsvexlar  för  två  apparater  med  gemensam  led- 

ning till  stationen  samt  militär  telefonapparat,  som  var  anbragt  i en  trälåda, 
innehållande  handmikrotelefon,  ringklocka,  två  element  m.  m. 

En  vigtig  del  af  L.  M.  Ericsson  & C:is  utställning  utgjordes  af  vexel- 
apparater  af  llere  olika  slag.  Samtliga  voro  försedda  med  klaffar  för  uppta- 
gande af  signaler  från  linierna,  de  betjenade.  De  minsta  voro  tre  liniers  vexlar 
med  vred,  hvilka  användas  i förening  med  en  ändstationsapparal.  När  llere 
1 i nier  förekomma,  begagnas  väggvexlar  med  lösa  snören  eller  pyramidvexlar 
med  tryckknappomkastare  med  eller  utan  egen  tal-  och  signalinrättning.  Vi- 
dare funnos  vexelbord  på  jernstativ,  afsedda  för  ett  ända  till  200  uppgående 
antal  linier.  Dessa  bord  voro  försedda  med  induktorer  och  vid  de  stora  bor- 


1052 


E L E K T R I C I T E T E N. 


den  maskininduktorer,  som  ständigt  höllos  i gång.  För  öfrigt  voro  borden 
])å  snörparen  försedda  med  häfstångoinkastare,  som  kunde  gifvas  tre  olika 
ställningar.  Vid  ett  utstäldt  bord  för  50  lin  ier  begagnades  den  anordning,  att, 
i stället  för  den  vanliga  klaffluckan,  klaffarna  hade  en  rund  skifva,  som  var 
vridbar  kring  två  vertikala  tappar.  Vid  uppringningen  attraherades  ankaret, 
till  följd  hvaraf  skifvan  kringvreds  och  visade  numret.  På  samma  gång  slöts 
kontakt  till  ett  batteri,  hvarifrån  en  ström  utgick,  genom  hvars  verkan  anka- 
ret kvarhölls.  Vid  proppens  insättning  i sin  jack  afbröts  denna  ledning,  och 
skifvan  vreds  tillbaka  i sitt  ursprungliga  läge. 

Såsom  bekant  användas  numera  vid  större  telefonstationer  multipel- 
bord så  inrättade,  att  samtliga  telefonisterna  kunna  omedelbart  och  hvar  för 
sig  utföra  kopplingen  till  samtliga  abonnenternas  1 i nier.  L.  M.  Ericsson  hade 
å utställningen  tre  olika  typer  af  sådana  multipelbord.  Vid  de  minsta,  af- 
sedda  för  högst  3,000  abonnenter,  funnos  tre  expeditionstält  i bordet  med  100 
nummer  i hvartdera  fältet.  I ett  sådant  fält  funnos  18  snörpar  med  häf- 
stångom kastare  och  afringningsklaffar,  de  sistnämnda  skyddade  af  glasskifvor. 
Multipeljackarna  voro  indelade  i lister  med  20  nummer  i hvardcra,  och  lågo 
fem  af  de  förstnämnda  i samma  horisontala  rad  af  bordet.  Ett  batteri,  hvars 
ena  pol  stod  i förbindelse  med  jorden,  slöts,  när  en  propp  fördes  mot  en 
jackhylsa  i bordet,  och  om  telefonen  hölls  till  örat,  hördes  en  knäpp,  ifall 
den  mot  hylsan  Svarande  ledningen  var  upptagen.  Vid  etl  större  multipel- 
bord för  högst  8,000  abonnenter,  hvilket  blifvit  utfördi  för  Helsingfors  telefon- 
station, funnos  äfven  tre  expeditionstält,  men  med  140  nummer  i hvartdera 
fältet.  Det  största  af  borden,  hvilket  var  utfördt  för  Köpenhamns  telefon- 
förening,  var  afsedl  för  högst  10,000  abonnenter.  I motsats  till  de  båda  före- 
gående var  det  anordnadt  med  enkla  snören  i stället  för  snörpar,  så  att  för 
hvarje  abonnent  funnos  ett  snöre  och  en  omkastare.  Äfven  detta  bord 
hade  tre  expeditionstält,  men  hvart  och  ett  för  blott  80  nummer.  Signal- 
klallen  tjenstgjorde  tillika  som  afringningsklaff,  och  för  hvarje  sådan  klaff 
fans  ett  relais,  hvarigenom  klaffen  utbröts  vid  en  propps  insättning  i jaeken. 

Bland  de  öfriga  af  L.  M.  Ericsson  & C:o  utstälda  elektriska  apparaterna 
må  anföras: 

Fälttelegraf  med  skrifmaskin  och  väckare,  anordnad  som  en  vanlig 
galvanisk  ringklocka  med  sjelfafbrytare,  omkastare,  ströndedare,  linievexel, 
galvanoskop,  åskledare  m.  m. 

Jern vägstelegraf  med  skrifmaskin  och  öfrigt  tillbehör. 

Brandtelegraf  och  brandsignalapparat,  äfven  en  specialitet  för  nu  ifråga- 
varande firma,  som  utfört  anläggningar  af  detta  slag  i flere  af  Sveriges  och 
grannländernas  städer. 


/■:  L E K T 1(1  C I T E T E V . 


1053 


Apparat  för  kontrollering  [)ä  elektrisk  väg  af  vattenståndet  i en  allägsen 
reservoar  med  sjelfregistrerande  mottagningsapparat. 

Elektriskt  kontrollur  för  nattvakter,  afsedt  för  tolf  stationer. 

Elektriskt  klockspel  med  42  vanliga  och  21  tremulerande  klockor. 
Detta  var  ett  slags  speldosa  med  en  vals,  vid  hvars  yta  voro  fastsatta  plål- 
segment,  hvilka  nedtryckte  häfarmar  med  kontaktstycken  för  slutning  af 
strömmen  till  klockorna.  Strömmen  erhölls  från  en  liten  dynamomaskin. 
Medels  en  reostat  kunde  strömstyrkan  regleras  för  att  erhålla  olika  ljud- 
intensitet. 

Slutligen  höra  vi  anföra  åtskilliga  elektriska  mätningsapparater,  för- 
nämligast afsedda  för  undersökning  af  ledningsmotstånd. 

En  annan  svensk  firma,  nämligen  del  nya  Aktiebolaget  Telefonfabriken 
i Stockholm  hade  älven  en  betydande  och  intressant  utställning  af  telefon  - 
materiel.  Denna  utställning  var  anordnad  i industrihallen  i samband  med 
Stockholms  Allmänna  telefonbolags  station  för  utställningsområdet.  Särskildi 
bör  anföras  ett  multipelbord  för  icke  mindre  än  20,000  linier,  antagligen  det 
största  vexelbord,  som  bittills  blifvit  utfördt.  För  att  möjliggöra  ell  så  stort 
antal  liniers  införande  till  ett  enda  bord,  begagnades  40  jackar  i en  jacklist, 
i stället  för  att  eljes  blott  20  af  dem  anbringas  i en  list.  De  vanliga  metall- 
stöden vid  midten  och  vid  ändarna  voro  här  ersatta  med  en  längs  hela  bordet 
gående  ebonitskena,  hvilken  gaf  listerna  tillräcklig  styrka.  För  fästande  af 
dessa  begagnades  stålband,  i hvilka  de  voro  upphängda.  Mellanrummet  mel- 
lan jackarna  var  äfven  mindre  än  vanligt.  Bordställningen  var  af  jern.  Ström- 
marna från  abonnenternas  induktorer  verkade  icke,  såsom  eljes  är  vanligt, 
direkt  på  klaffarna  utan  på  relaiser,  hvilka  voro  anbragta  på  skyddade  ställen, 
så  att  de  icke  voro  utsatta  för  yttre  inverkan.  När  en  relais  kom  i verk- 
samhet genom  induktorströmmen,  slöt  den  ett  lokalbatteri  af  accumulatorer, 
hvars  ström  framkallade  magnetism,  som  neddrog  ett  ankare,  till  följd  hvaraf 
klaffluckan  höjdes  och  abonnentnumret  blef  synligt.  På  det  att  telefonisterna 
måtte  kunna  komma  i tillfälle  att  hjelpa  hvarandra  så  mycket  som  möjligt 
vid  expeditionen,  voro  klaffarna  försedda  med  på  midten  brutna  nummerfält 
och  med  dubbla  nummer,  hvilka  lätt  kunde  iakttagas  äfven  af  de  åt  sidan 
sittande  telefonisterna.  Men  vid  mellersta  fältet  å bordet  voro  klaffarna  er- 
satta med  helt  små  glödlampor,  hvilka  med  sin  sockel  voro  fastskrufvade  vid 
en  messingsplåt,  utgörande  den  för  alla  lamporna  gemensamma  polen  till 
batteriet.  H varje  lampa  omgafs  af  ell  messingsrör,  som  afslöts  med  ett  matt- 
slipadt  glas  med  abonnentnumret,  hvilket,  när  lampan  var  tänd,  tydligt  fram- 
trädde på  ljusbottnen.  Af  de  tre  expeditionstälten  hos  bordet  hade  det  mel- 
lersta 20  par  kopplingssnören  och  de  yttre  15  par  sådana.  Den  för  upp- 

134 


1054 


E L E K TRICITETE N. 


ringningen  beliöfliga  vexelströmmen  alstrades  med  en  Wiklunds  likström 
vexelströmtransformator,  som  drefs  med  en  ström,  motsvarande  hvad  en 
vanlig  glödlampa  erfordrar.  Klaffarna,  som  visade,  när  abonnenten  afslntat 
samtalet,  bildade  nedersta  raden  i samma  fält  som  påringningsklaffarna  och 
egde  samma  anordning  som  dessa.  Vid  midtfältet  voro  de  äfven  ersatta  med 
glödlampor.  För  att  underlätta  telefonisternas  arbete  voro  observationssignaler 
anbragta  å nedre  delen  af  bordet  under  jackfältet,  hvilka  visade  en  livit  lucka 
i detta,  när  en  påringningsklaff  åverkades,  och  en  röd  lucka  för  eu  afring- 
ningsklaff. 

Aktiebolaget  Telefonfabriken  hade  tillika  utstält  s.  k.  kulvexlar,  med 
hvilka  kopplingen  skedde  utan  proppar  och  snören,  men  med  fasta  omkastare, 
där  den  af  handen  påverkade  delen  var  af  kulform.  Dessa  vexlar  utföras 
för  högst  25  linier.  Vidare  öfverkopplingsställning  till  förening  af  stations- 
ledningarna  med  abonnentledningarna.  Slutligen  funnos  några  smärre  vexel- 
bord  från  samma  firma. 

Af  de  telegrafien  och  telefonien  tillhörande  svenska  utställningarna 
märkas  för  öfrigt  Lindholm  & Vikströms  i Stockholm  privattelefoner,  appa- 
rater för  elektriska  ringledningar  m.  m.;  Rudén  & Norén  i Stockholm,  tele- 
foner och  materiel  för  ringledningar;  J.  E.  Eriksson  i Stockholm,  ringled- 
ningsmateriel  m.  m.,  samt  Boge  & Thoresen  i Göteborg,  brandtelegrafapparater. 

Af  öfriga  utstälda  föremål  å svenska  afdelningen  inom  sjunde  sektio- 
nen, hvilka  ännu  icke  blifvit  här  omnämnda,  äro  att  anföra: 

Af  L.  W.  Lindström  i Norrtelge  en  elektrisk  sekundregulator  för  elek- 
triska ur. 

Af  G.  W.  Linderoth  i Stockholm  elektriska  ur,  vaktkontrollur  m.  m. 

Af  E.  Bildt  i Stockholm  elektriska  annonseringsapparater  samt  stations- 
visare  i jernvägskupéer. 

Af  Elektriska  kol-  och  element  fabriken  i Stockholm  galvaniska  element 
samt  kol  till  sådana  och  till  mikrofoner. 

Af  Aktiebolaget  Torraccumulator  i Stockholm  torra  accumulatorer  och 
torra  galvaniska  element. 

Af  Chr.  Bergh,  Malmö,  våta  och  torra  galvaniska  element. 

Af  ingeniör  Gustaf  von  Segebaden  i Getinge,  Mostorp,  14  taflor  mycket 
lyckade  galvanoplastiska  afgjutningar;  samt 

af  ingeniör  B.  John  F.  Andersson  i Stockholm  en  prydligt  anordnad 
monlre  i maskinhallen  med  en  mängd  olika  delar  till  åskledare,  för  hvilkas  till- 
verkning och  uppsättning  ingeniör  Andersson  såsom  bekant  är  en  specialist, 
som  utfört  åskledareanläggningar  vid  ett  stort  antal  allmänna  byggnader. 


E L E Ii  T li  I C I TE  TE  N. 


1 055 


I Norges  afdelning  i industrihallen  fans  en  beaktansvärd  utställning 
från  A.  J.  Krogh  i Kristiania  af  telegrafapparater  och  vetenskapliga  instru- 
ment, hvilka  utmärkte  sig  för  ovanligt  omsorgsfullt  utförande.  N.  Jacobsens 
elektriska  Vcerksted  i sannna  stad  hade  i maskinhallen  anordnat  en  utställ- 
ning af  telegraf-  och  telefonapparater,  hvaribland  telefonautomater  särskildi 
anmärktes. 

Den  danska  afdelningen  var  i fråga  om  svagströmstekniken  af  syn- 
nerligt stort  intresse  genom  den  af  Det  store  nordiske  Telegrafselskab  i Köpen- 
hamn i industrihallen  anordnade  utställningen  af  telegrafapparater,  mätinstru- 
ment m.  m.  Detta  bolag,  som  grundades  år  1809  och  således  snart  under 
trettio  år  varit  i verksamhet,  är  måhända  det  största  enskilda  bolag  i verlden 
för  bedrifvande  af  telegrafering.  I Europa  har  det  undervattenskablar  af  till- 
sammans 3,525  eng.  sjömils  längd,  och  i Ostasien  uppgår  denna  kabellängd 
till  3,515  mil.  Härtill  komma  de  ryska  landlinierna  mellan  St.  Petersburg 
och  Wladiwostock,  som  förena  kablarna  i Europa  och  Ostasien,  och  hvilkas 
längd  uppgår  till  icke  mindre  än  6,100  eng.  mil.  Den  sammanlagda  längden 
af  bolagets  linier  uppgår  till  nära  23,000  kilometer.  Man  kan  icke  annat  än 
beundra  den  djerfva  företagsamheten  samt  den  tekniska  insigten  och  affärs- 
skickligheten  hos  en  liten  nation,  som  förmått  att  i främmande  länder  skapa 
så  betydande  företag. 

Bolaget  har  äfven  en  mekanisk  verkstad,  och  en  del  af  de  utstälda 
föremålen  voro  förfärdigade  därstädes.  Af  dessa  föremål  må  särskildt 
anföras : 

Kartor  öfver  de  bolaget  tillhörande  ledningarna. 

Prof  å de  kablar,  som  vid  dessa  ledningar  hlifvit  använda.  Bland 
kablarna  funnos  dels  äldre  sådana  med  isolering  af  kautschuk  i flere  skikten, 
dels  nyare  med  guttaperkaisolering,  äfven  i llere  skikten,  efter  Willougby 
Smiths  förfaringssätt,  genom  hvilket  kablarna  erhålla  en  mindre  laddnings- 
kapacitet,  och  detta  är  fördelaktigt  för  telegraferingen,  fastän  isoleringsmot- 
ståndet  försvagas.  Kautschuksisoleringen  har  öfvergifvits,  enär  den  visat  sig 
föga  varaktig,  ehuru  den  för  öfrigt  är  fördelaktig. 

Telegrafapparater  af  llere  olika  slag,  sådana  som  bolaget  gör  bruk  af 
vid  sina  olika  linier.  Dessa  apparater  voro  dels  de  vanliga  Morseskrifappa- 
raterna  med  tangenter  och  öfriga  tillbehör,  dels  Wheatstones  automatiska 
snabbskrifningsapparater,  medels  hvilka  telegrafliniernas  arbetsförmåga  i hög 
grad  förökas,  med  nyare  och  förbättrade  anordningar,  dels  undulatorer  af 
S.  Lauritzén  i Köpenhamn,  dels  Viguiers  kinesiska  tryckapparat,  hvarigenom 
telegrammen  öfverföras  från  det  kinesiska  språket.  Den  sistnämnda  appa- 
raten hade  10,000  träbrickor,  hvar  och  en  med  ingraveradt  kinesiskt  skrif- 


1056 


E L E K T RICITE  T E N. 


tecken  och  motsvarande  siffertal,  med  hvilkas  tillhjelp  telegrammen  vid  al- 
sändande  stationen  tryckas  på  blanketter  med  siffror  och  vid  mottagande 
stationen  återölverföras  till  de  kinesiska  tecknen. 

Biapparater  till  telegrafstationer,  afsedda  för  användande  af  Wheatstones 
system,  nämligen  Varleys  dubbelströmsnyckel  till  telegrafering  för  band,  gal- 
vanoskop  för  direkt  insättning  i linien,  väckare,  åskledare,  bestående  af  gjut- 
jernsskifvor,  åtskilda  af  genombrutna  glimmerblad,  en  särskild  apparat  för 
pappersremsans  uppklistring,  kondensator  för  alt  efter  Varleys  metod  insättas 
mellan  telegrafapparaten  ocli  kabeln  till  långa  linier,  hvarigenom  tydligheten 
vid  telegraferingen  ökas  och  jordströmmarnas  inflytande  förminskas,  samt 
slutligen  öfverdragningsapparat  med  automatisk  omkastning  af  linierna  enligt 
Varleys  metod. 

Elektriska  mätningsinstrument  af  tlere  olika  slag.  Sålunda  funnos 
utstälda  såväl  Wheatstones  bryggor  af  olika  former  som  en  Thomsons  dub- 
belbrygga för  uppmätning  af  helt  små  motstånd  samt  instrument  för  upp- 
mätning af  vätskors  och  galvaniska  elements  samt  jordledningsmotstånd  med 
användning  af  induktionsapparat.  Men  af  största  intresset  bland  de  utstälda 
mätningsinstrumenten  voro  de,  som  hade  afseende  å telegrafkablars  under- 
sökning å en  kabelstation  eller  å ett  kabelfartyg.  För  isoleringsmotståndels 
bestämning  begagnades  såväl  komparationsmetoden  som  den  på  laddningens 
aftagande  grundade  metoden  samt  för  laddningskapaciteten  hos  längre  kablar 
Thomsons  metod  och  å kortare  kablar  den  direkta  komparationsmetoden. 
Härvid  användes  Thomsons  spegelgalvanometrar  af  olika  lyper,  en  reostat  å 
100,000  ohm,  laddningsnycklar  af  llere  olika  slag  o.  s.  v.  Vi  anföra  särskildt 
den  för  kabelfartygen  afsedda  galvanometern,  som  är  anbragt  i en  nästan 
helt  och  hållet  sluten  jerncylinder  för  att  göra  densamma  oberoende  af  jord- 
magnetismens inflytande. 

Vi  hafva  slutligen  att  omnämna  en  annan  äfven  värderik  utställning 
i danska  afdelningen,  nämligen  från  firman  W.  Hellesens  Enke  i Köpenhamn 
torra  galvaniska  element  och  andra  galvaniska  element.  Hellesens  allmänt 
kända  torra  element  intager  ett  framstående  rum  hland  de  många  olika  appa- 
rater af  detta  slag,  som  de  senare  åren  uppfunnits,  och  del  har  gjort  bety- 
dande tjenster  åt  tekniken  vid  de  flerfaldiga  tillfällen,  då  man  behöft  lätt 
transportabla  och  konstanta  galvaniska  staplar.  Huru  stor  utbredning  Hel- 
lesens torra  element  lyckats  vinna,  kan  man  finna  däraf,  att  fabriker  därför 
äro  anlagda  icke  blott  i Köpenhamn  utan  äfven  i Wien,  Berlin  och  London. 


IURYN  OCH  PRISUTDELNINGEN 


UTSTA LLNI NG ENS  A FS LUTAN I) E. 


LVI. 

JURYN  OCH  PRISUTDELNINGEN.  UTSTÄLL- 
NINGENS AFSLUTANDE. 


AF 

LUDV.  LOOSTRÖM. 


Enligt  de  för  utställningen  gällande  allmänna  bestämmelserna  skulle 
för  utställningsföremålens  prisbedömande  en  jury  utses,  för  hvilken  regle- 
mente utlofvades.  Med  anledning  liäraf  sammankallade  generalkommissarien 
juryutskottet*  till  sammanträde  den  5 Februari  1896,  hvarvid  ett  af  kom- 
missarien Thiel  utarbetadt  förslag  till  instruktion  för  utställningens  jury  före- 
drogs. Detsamma  lades  till  grund  för  de  nu  börjande  förhandlingarna  härom. 

Redan  den  4 September  1895  hade  förvaltningsutskottet  i skrifvelse  till 
centralkomitén  erinrat,  att  i det  af  1894  års  komité  utarbetade  förslaget  till 
utställningens  anordnande  kostnaderna  för  diplom  samt  medaljer  och  dylikt 
voro  upptagna  till  i rundt  tal  14,000  kronor.  Till  ungefär  detta  belopp  hade 
nämligen  dessa  kostnader  uppgått  vid  1888  års  Köpenhamnsutställning.  Där 
utdelades  dock  endast  silfver-  och  bronsmedaljer.  Då  det  emellertid  ansågs 
önskvärdt,  alt  i Stockholm  guldmedaljer  under  någon  form  skulle  ifrågakomma, 
men  sådana  naturligtvis  icke  kunde  rymmas  i nämnda  kostnadsberäkning, 
hemstälde  förvaltningsutskottet,  att  såsom  pris  skulle  diplomer  utdelas,  upp- 
tagande afbildningar  af  de  tillerkända  respektive  guld-,  silfver-  och  brons- 

* Jury  utskottets  ledamöter  voro:  Geueraldir.  A.  R.  Åkerman,  ordf.,  grossh.  O.  Almgren, 
disponenten  R.  Almström,  öfveringeniör  A.  Leffler,  d:r  L.  Looström. 


10(50 


JURYN  OCII  PRIS  UTDELNINGEN.  UTSTÄLLNINGENS  AFSLUTANDE. 


medaljerna,  samt  hedersomnämnanden,  hvarjemte  livarje  pristagare,  som  till- 
erkänts medaljdiplom,  skulle  erhålla  ett  exemplar  i hrons  af  den  medalj,  som 
komme  att  präglas  till  erinran  af  utställningen.  I sammanhang  härmed  skulle 
arbetare,  som  inlagt  synnerlig  förtjenst  om  prisbelönadt  utställningsföremåls 
utförande,  erhålla  ett  s.  k.  medarbetarediplom.  Detta  förslag  faststälde  central- 
komitén  den  6 September  1895. 

Med  afseende  å utställningsmedaljen  beslöts,  att  densamma  skulle  vara 
af  tjugonde  storleken,  att  åtsidan  skulle  prydas  af  H.  M.  Konungens  bild  med 


PL.  21)5.  UTSTÄLLNINGSMEDALJEN  (i  ORIGINALETS  STORLEK).  UTFÖRD  AF  KGL.  MEDALJ- 
GRAVÖREN  PROF.  ADOLF  LINDBERG. 


omskrift  samt  frånsidan  med  någon  pä  utställningen  syftande  allegorisk 
ligurframställning.  Kongl.  medaljgravören  professor  Adolf  Lindberg  erhöll  i 
uppdrag  all  efter  inlemnadt  och  godkändt  förslag  utföra  densamma. 

Under  tätt  på  hvarandra  följande  sammanträden  hade  juryutskottet 
fortsatt  utarbetandet  af  förslaget  till  jurybestämmelser,  hvilket  den  27  April 
1896  förelåg  afslutadt.  Sedan  detsamma  undergått  en  förberedande  behand- 
ling inom  förvaltningsutskottet,  föredrogs  det  till  afgörande  vid  centralkomi- 
téns  sammanträde  den  16  Oktober  samma  år.  De  ändringar,  som  därvid  gjor- 
des, hade  hufvudsakligen  sin  grund  i de  vidgade  gränserna  för  Rysslands 
deltagande  i utställningen. 

Jurybestämmelserna  komino  sålunda  all  erhålla  följande  lydelse: 


ALLMÄNNA 

KONST  om  INDUSTRIUTSTÄLLNINGEN 

STOCKI  IOIJM  1807. 


DIPLOM 


fm 

V&M  J : ' 

I 

K 


GULDMEDALJ 


O.fOLKT' 


PL.  296.  UTSTÄLLNINGENS  DIPLOM.  EFTER  RITNING  AF  GENREMÅLAREN  OLOF  HJORTZBERf 


135 


1062 


JURYN  OCH  PRIS  UTDELNINGEN.  UTSTÄLLNINGENS  AFSLUTANDE. 


BESTÄMMELSER  ANGÅENDE  UTSTÄLLNINGSFÖREMÅLENS  PRIS- 
BEDÖMANDE, ANTAGNA  AF  CENTRALKOMITÉN  D.  16  OKT.  1896. 

A.  Jury. 

§ l. 

För  utställningsföremålens  bedömande  utses  prisdomare  bland  svenska,  norska, 
danska  ock  ryska  eller  finska  män  eller  kvinnor. 

Proportionen  af  antalet  prisdomare  de  olika  länderna  emellan  bör  i regel  vara: 
för  Sverige  6,  för  Norge  ock  Danmark  li vartdera  2,  för  Ryssland  med  Finland  1. 

§ 2. 

Prisdomarne  fördelas,  på  sätt  i § 4 säges,  i jurygrupper,  hvilka  ega  att  af- 
gifva  förslag  å belöningar  till  en  centraljury,  bestående  af  förvaltnings-  ock  jury- 
utskotten, de  norska,  danska  samt  ryska  kommissarierna,  samt  af  hvarje  jurygrupps 
ordförande  ock  vid  förfall  för  konom  af  vice  ordförande  eller  annan  inom  gruppen 
vald  prisdomare. 

§ 3. 

Under  juryns  dom  falla  alla  utstälda  föremål  med  undantag  af: 

1.  Föremål,  tillkörande  konstafdelningen. 

2.  Literatur  ock  elevarbeten. 

3.  Föremål,  som  icke  äro  af  svensk,  norsk,  dansk  eller  rysk  ock  finsk 
tillverkning. 

4.  Föremål,  som  af  respektive  utställare  anmälts  stälda  utom  täflan. 

5.  Föremål,  tillhörande  8:de  sektionen,  så  vida  de  ej  blifvit  anmälda  inom  andra 
sektioner. 

Kollektivutställningar*  bedömas  såsom  sådana  endast  i det  fall,  att  respektive 
deltagare  i anmälningssedelns  anmärkningskolnmn  förklarat  sina  däri  utstälda  tillverk- 
ningar undantagna  från  särskildt  bedömande.  Detta  gäller  dock  icke  kollektivutställ- 
ningar tillkörande  2:dra  sektionen,  ej  keller  af  hushållningssällskapen  anordnade  kol- 
lektivutställningar af  säd  ock  frö,  i fråga  om  hvilka  utställningar  såväl  kollektiv- 
utställningen såsom  sådan  som  de  af  de  enskilde  deltagarne  utstälda  föremålen  kunna 
blifva  prisbedömda. 

Af  handelsagenter  eller  återförsäljare  anordnade  kollektivutställningar  få  under 
inga  omständigheter  bedömas  såsom  sådana. 

För  bedömandet  af  tillfälliga  utställningar  komma  framdeles  särskilda  bestäm- 
melser att  utfärdas. 


* Med  kollektivutställning  menas: 

n)  Gemensam  utställning  från  flere  tillverkare  af:  antingen  föremål  tillhörande  samma 
klass  i programmet  eller  produkter  af  samma  affärsgren,  hvilka  blifvit  i programmet  hänförda 
under  särskilda  klasser. 

b)  Ur  vetenskaplig,  teknisk,  pedagogisk  eller  konstindustriel  synpunkt  tillhopaförd  samling 
af  föremål,  hvilka  tjena  ett  visst  för  dem  alla  gemensamt  syfte,  samt  utställningar  tillhörande 
2:dra  sektionen  (husslöjdsarbeten). 


JURYN  OCH  PRISUTDELNINGEN.  UTSTÄLLNINGENS  AESLUTANDE. 


1063 


§ 4. 

De  olika  jury  gruppernas  antal  ocli  omfattning  med  hänsyn  till  såväl  klasser 
som  prisdomare  komma,  sedan  anmälningarna  ingått,  att  af  förvaltnings-  och  jury- 
utskotten gemensamt  bestämmas. 


§ 5. 

För  Sverige  utses  prisdomare  af  statsrådet  och  chefen  för  Kongl.  civildeparte- 
mentet efter  förslag  afgifvet  af  förvaltningsutskottet,  som  eger  att  härför  infordra  upp- 
gifter från  lokalkomitéerna,  juryutskottet  och  de  öfriga  specialutskotten. 

För  Norge,  Danmark  och  Ryssland  utses  prisdomare  genom  dessa  länders  ut- 
ställningskomitéers  försorg,  sedan  meddelande  ingått  om,  hvilka  jury  grupperna  blifva 
och  huru  många  prisdomare  hvarje  land  eger  utse. 

§ 6. 

Suppleanter  till  ett  antal  af  vid  pass  en  tredjedel  af  ordinarie  prisdomare  ut- 
ses på  samma  sätt  som  dessa  och  inkallas  af  respektive  lands  kommissariat  i mån  af 
behof,  vid  förfall  för  ordinarie  prisdomare. 


Samma  person  må  såsom  prisdomare  kunna  tillhöra  två  eller  flere  jurygrupper. 


§ 8. 

Statsrådet  och  chefen  för  Ivongl.  civildepartementet  utser  ordförande  och  vice 
ordförande  i centraljuryn,  som  sjelf  utser  sin  sekreterare.  Hvarje  jurygrupp  väljer 
inom  sig  ordförande  och  vice  ordförande  samt  inom  eller  utom  sig  sekreterare.  För 
besluts  fattande  gäller  enkel  pluralitet;  vid  lika  röstetal  har  ordförande  utslagsröst. 


§ 9. 

Prisdomare,  som  tillika  är  utställare,  eger  ej  deltaga  i bedömandet  af  egen 
utställning,  men  är  berättigad  att  vid  mottagandet  af  val  till  prisdomare  ställa  denna 
sin  utställning  utom  täflan. 


§ 10. 

Prisdomarne  sammanträda  den  1 Juni  1897.  Arbetet  med  prisbedömandet 
skall  vara  af  samtliga  jurygrupper  afslutadt  så  tidigt,  att  respektive  förslag  till  belö- 
ningar och  dylikt  kunna  före  den  1 Juli  samma  år  aflemnas  till  förvaltningsutskottet 
för  att  tillhandahållas  centraljuryn,  hvilken  definitivt  besluter  rörande  de  belöningar-, 
som  skola  utdelas. 


§ 11. 

Jurygrupps  förslag  skall  vara  åtföljdt  af  uppgift  såväl  å antalet  röster  för  och 
emot  som  å motiven  för  de  föreslagna  belöningarna. 


1064 


JURYN  OCH  PRISUTDELNINGEN.  UTSTÄLLNINGENS  AFSLUTANDE. 


§ 12. 


Jurys  öfverläggningar  äro  hemliga.  Endast  slutresultatet  offentliggöres. 


B.  Belöningar. 

§ 15. 

De  vid  utställningen  förekommande  belöningarna  äro: 

1.  Diplom  för  guldmedalj. 

2.  Diplom  för  silfvermedalj . 

3.  Diplom  för  bronsmedalj. 

4.  Hedersomnämnande;  hvarjemte 

5.  Medarbetarediplom  kan  tillerkännas  af  utställare  anmäld  person,  som  inlagt 
synnerlig  förtjenst  om  prisbelönadt  utställningsföremåls  tillverkning. 

Utställare,  som  belönats  med  medaljdiplom,  erhåller  tillika  ett  exemplar  i brons 
af  den  minnesmedalj,  som  kommer  att  präglas  öfver  utställningen. 

Hvarje  medalj diplom  är  försedt  med  en  af  bildning  i guld,  silfver  eller  brons 
af  denna  medalj. 


Från  dessa  bestämmelser  undantogs  en  del  fiskvaror,  h vilkas  be- 
dömande uppsköts  lill  hösten,  samt  trädgårdsutställn ingen,  såsom  redan  förut 
nämnts.  Såsom  belöningar  vid  denna  senare  tillkommo  värdeföremål  och  pen- 
ningar, hvilka  af  för  trädgårdsskötsel  intresserade  enskilda  personer  eller  säll- 
skap stälts  till  juryns  förfogande.  Dessa  belöningar  utdelades  endast  till  ut- 
ställare från  det  land,  gifvaren  tillhörde,  därest  han  ej  annorlunda  förordnat, 
men  kunde  äfven  tillfalla  i tjenst  varande  trädgårdsmästare  eller  biträden,  som 
inlagt  synnerlig  förtjenst  om  prisbelönadt  utställningsföremåls  odling  eller  an- 
ordning. Fördelningen  af  desamma  bestämdes  af  trädgårdsutskottets*  verk- 
ställande nämnd. 

Samtidigt  med  att  ofvannämnda  förslag  aflemnades,  hade  juryutskottet 
likaledes  lill  förvaltningsutskottet  aflemnat  ett  förslag  lill  jurygruppernas  sam- 
mansättning, under  erinran  dock,  att  den  definitiva  sammansättningen  af  dessa 
grupper  måste  i viss  mån  göras  beroende  af  antalet  anmälningar  i program- 
met samt  af  anmälningarnas  omfattning.  Det  kunde  naturligtvis  icke  vara 
lämpligt  att  lägga  det  för  utställningen  faststälda  programmet  till  indelnings- 
grund för  bedömningen,  emedan  programmets  olika  klasser  voro  uppgjorda 
ined  hänsyn  dels  lill  föremålens  ändamål,  dels  lill  deras  material,  under 
■det  att  för  bedömningen  det  var  af  vigt  att  tillse,  alt  de  föremål  samman- 
ställdes, för  hvilkas  bedömande  man  ur  tillverkningens  synpunkt  kunde  hos 
prisdomaren  förutsätta  fackkunskap  och  sakkännedom.  Härtill  kom  nöd- 

Se  sid.  Rörande  vilkoren  för  pris  vid  trädgårdsutställningen  se  sid.  265  o.  f. 


JURYN  0C1I  PRISUTDELNINGEN.  UTSTÄLLNINGENS  AFSLUTANDE. 


1065 


vändigheten  att  sammanslå  klasserna  till  ett  fåtal  jurygrupper,  på  det  att  ej 
juryarbetet  skulle  blifva  allt  för  splittradt  och  fordra  allt  för  stor  apparat. 

Juryutskottets  arbete  härmed  kräfde  mycken  både  tid  ocb  omsigt.  Det 
afslutades  som  sagdt  den  27  April  1896  och  godkändes  i bufvudsak  såväl  af 
förvaltningsutskottet  som  af  centralkomitén. 

Jurygrupperna  blefvo  därmed  23,  ocb  omfattade  h varje  grupp  följande 
af  utställningsprogrammets  klasser: 

Jurygrupp 


1 

Kl.  1, 

2,  3, 

8. 

2 

Sektion 

•) 

o 

Kl.  4, 

5,  6, 

7,  18. 

4 

Kl.  9, 

10,  7 

2,  83, 

84. 

5 

Kl.  1 1 , 

12, 

20. 

6 

Kl.  13, 

21, 

22,  40, 

71,  78,  79. 

7 

Kl.  14, 

15, 

35,  36, 

65,  7 5 . 

8 

Kl.  16, 

23, 

33,  39, 

63. 

9 

Kl.  17, 

24, 

48,  74. 

10 

Kl.  19. 

11 

Kl.  25, 

26, 

27,  28, 

29,  76. 

12 

Kl.  30, 

31, 

77. 

13 

Kl.  32, 

34, 

37,  61, 

62,  6 1. 

14 

Kl.  38, 

45, 

57. 

t 

15 

Kl.  41, 

4*2, 

43,  44, 

46,  47,  73. 

16 

Kl.  49, 

85, 

86,  87. 

17 

Kl.  50, 

51, 

52,  5 3 , 

54,  55,  56,  t 

18 

Kl.  58, 

69. 

19 

Kl.  59, 

60, 

70,  80, 

81,  82. 

20 

Kl.  66, 

67. 

21 

Kl.  88, 

89. 

22 

Kl.  90, 

91, 

92,  93, 

94,  95. 

23 

Kl.  96, 

97, 

98,  99, 

100,  101,  10 

*1  af  prisdomare. 

hvilka 

för  Sverige  s 

)3,  104,  105. 


rådet  ocb  chefen  för  Ivongl.  civildepartementet,  atlät  förvaltningsutskottet  med 
anledning  af  föreskriften  i § 5 i ofvanstående  bestämmelser  skrifvelse  till 
lokalkomitéerna  och  specialutskotten  med  anmodan  att  före  utgången  af  Ja- 
nuari månad  1897  inkomma  med  förslag  till  jurymän  inom  de  olika  klas- 
serna i programmet  och  till  det  antal,  respektive  komité  eller  utskott  kunde 
finna  lämpligt.  Sedan  dessa  inom  föreskrifven  tid  inkommit,  började  jury- 
utskottet sofra  det  rika  materialet,  hvilket  upptog  inalles  543  namn  å per- 
soner, bosatta  i alla  delar  af  landet.  Vid  dessa  sammanträden  närvoro  städse 
generalkommissarien  frih.  Tamm  och  kommissarien  Thiel.  Sedan  förslaget 


nästan  utan  anmärkning  passerat  förvaltningsutskottet  och  därifrån  inlemnats 
till  Kongl.  civildepartementet,  meddelade  statsrådet  och  chefen  för  detta  de- 
partement i skrifvelse  af  den  5 Maj,  hvilka  personer  han  utsett  lill  prisdomare 
för  Sverige.  Då  åtskilliga  af  de  sålunda  utsedde  afsade  sig  berörda  upp- 


1066 


JURYN  OCH  PRIS  UTDELNINGEN.  UTSTÄLLNINGENS  AFSLUTANDE. 


drag,  föreslog  förvaltningsutskottet  andra  att  i de  sålunda  afgångnes  ställe 
inträda,  och  anhöll  därjemte,  att,  för  den  händelse  ytterligare  afsägelser  skulle 
ifrågakomma,  utskottet  måtte  bemyndigas  att  utse  åter  andra;  hvilket  allt 
statsrådet  i skrifvelse  af  den  8 Juni  samma  år  beviljade. 

Kort  därefter  inkommo  skrifvelser  från  öfriga  i utställningen  deltagande 
länder  med  uppgift  å af  respektive  vederbörande  utsedde  prisdomare,  hvilkas 
antal  därmed  visade  sig  fördeladt  på  följande  sätt  de  olika  nationerna  emellan: 


Jury- 

grupp 

Sverige 

Norge 

Dan- 

mark 

Ryssland 

Summa 

1 

9 

3 

3 

2 

17 

2 

22 

2 

2 

3 

29 

3 

u 

3 

3 

3 

20 

4 

9 

9 

3 

i 

15 

5 

9 

2 

3 

2 

16 

6 

11 

3 

4 

2 

20 

7 

9 

2 

4 

i 

16 

8 

16 

3 

2 

i 

22 

9 

8 

4 

2 

2 

16 

10 

5 

1 

2 

i 

9 

11 

12 

7 

4 

2 

25 

12 

13 

4 

3 

i 

21 

13 

12 

3 

1 

i 

17 

14 

7 

3 

1 

i 

12 

15 

12 

4 

5 

2 

23 

16 

9 

2 

5 

1 

17 

17 

16 

5 

2 

5 

28 

18 

6 

2 

i 

— 

9 

19 

9 

3 

4 

i 

17 

20 

7 

2 

3 

— 

12 

21 

5 

3 

2 

i 

1 1 

22 

17 

9 

6 

i 

33 

23 

6 

2 

2 

— 

10 

240 

74 

67 

34 

415 

Hela  antalet  prisdomare  kom  sålunda  att  utgöra  415  personer,  af  hvilka 
H)  damer.  Af  dessa  19  kommo  ensamt  på  jurygrupp  2 (husslöjdarbeten)  10. 

Prisdomarne  åtnjöto  intet  arvode  för  sill  arbete.  De,  hvilka  icke  voro 
bosatta  i Stockholm,  erhöllo  dock  fribiljetter  å statens  jern vägar  till  och  från 
Stockholm  för  deltagande  i prisbedömningen. 


JURYS  OCH  PRISUTDELNINGEN.  UTSTÄLLNINGENS  AFSLUTÄNDE. 


10(i7 


Enligt  bestämmelserna  skulle  juryn  samlas  den  1 juni.  På  framställ- 
ning af  Norges  kommissariat  uppsköts  dock  det  första  sammanträdet  till  den 
10  i samma  månad,  då  generalkommissarien  frih.  Tamm  helsade  de  i träd- 
gårdshatten nu  samlade  prisdomarne  välkomna  till  deras  ansvarsfulla  värt. 
Nu  konstituerade  sig  de  särskilda  jurygrupperna  och  företogo  hvar  för  sig  val 
af  ordförande  och  vice  ordförande.*  Hvarje  jurygrupp  erhöll  därvid  ett  häfte 
separataftryck  ur  utställningskatalogen,  innehållande  namnen  m.  m.  på  samt- 
liga de  utställare,  som  hörde  under  respektive  jurygrupps  domvärjo.  Hvarje 
jurygrupp  erhöll  dessutom  — så  vidt  möjligt  — en  särskild  lokal  inom  ut- 
ställningsområdet  för  sina  öfverläggningar.  Arbetet  började  omedelbart  och  he- 
drefs  med  den  skyndsamhet,  att  centraljuryn  kunde  sammankallas  till  den  5 Juli. 

Centraljuryn  • — eller  utställningens  öfverjury  — skulle  enligt  bestäm- 
melserna bestå  af  förvaltnings-  och  juryutskottens  ledamöter,  de  norska,  danska 
och  ryska  kommissarierna  samt  af  hvarje  jurygrupps  ordförande  eller  vid 
förfall  för  honom  af  vice  ordförande  eller  annan  inom  respektive  grupp  vald 
person,  under  ordförandeskap  af  generalkommissarien  frih.  Tamm.  Nu  hade 
emellertid  valen  till  ordförande  i de  23  jurygrupperna  utfallit  så,  att  af  de 
valde  voro  22  svenskar  och  1 norrman.  Då  genom  denna  proportion  mellan 
de  svenska  och  icke  svenska  juryordförandena  svenskarne  skulle  blifva  så 
godt  som  allenabestämmande  i juryn,  så  mycket  mera  som  ju  förvaltnings- 
och  juryutskottens  ledamöter  uteslutande  voro  svenskar,  föreslog  Norges  kom- 
missarie, kammarherre  Mohr,  understödd  af  Danmarks  och  Rysslands,  att  också 
jurygruppernas  vice  ordförande  skulle  ega  säte  och  stämma  i centraljuryn, 
hvilket  bifölls.  Till  vice  ordförande  i jurygrupperna  hade  inalles  valts  34 
personer  (några  jurygrupper  hade  nämligen  ansett  sig  behöfva  två  eller  flere 
vice  ordförande).  Då  af  dessa  34  endast  3 voro  svenskar,  under  det  att  14 
voro  norrmän,  15  danskar  och  2 ryssar,  kom  centraljuryns  sammansättning 
genom  vice  ordförandenas  inkallande  alt  blifva  mera  rättvis. 

Hvad  centraljuryns  arbete  beträffar,  måste  delta  helt  naturligt  i främsta 
rummet  gå  ut  på  alt  göra  bedömningen  så  konsekvent  som  möjligt.  Som 
bestämmelserna  hvarken  innehöllo  någon  instruktion  för  jurymännen,  ej  heller 
några  detaljerade  föreskrifter  för  bedömningen,  ja,  icke  ens  några  allmänna 
principer  därför,  måste  jurygruppernas  domslut  i flere  fall  undergå  en  revi- 
sion. Sä  till  exempel  hade  man  kommit  öfverens  om  att  vara  sparsam  med 
utdelandet  af  den  högsta  belöningen  eller  diplom  för  guldmedalj,  men  det 
visade  sig  snart,  att  en  och  annan  jurygrupp  icke  hållit  så  strängt  på  denna 
öfverenskommelse  utan  varit  väl  gifmild  med  denna  högsta  utmärkelse,  under 

* Som  det  blefve  för  vidlyftigt  att  här  intaga  alla  namnen  på  ledamöterna  i central- 
juryn oeh  jurygrupperna,  hänvisas  till  den  däröfver  utgifna  matrikeln. 


1068 


JURYN  OCII  PRISUTDELNINGEN.  UTSTÄLLNINGENS  AFSLUTANDE. 


det  att  en  annan  grupp  varit  väl  njugg.  I sådana  fall  måste  centraljuryn 
träda  emellan.  Vidare  hände  det,  att  likartade  föremål  voro  anmälda  och 
utstälda  i flere  klasser  af  samma  utställare,  som  därigenom  tilldelats  llere 
belöningar,  stundom  af  olika  värde,  beroende  af  respektive  jurygrupps  sträng- 
het eller  mildhet.  I sådana  och  liknande  fall  beslöt  centraljuryn,  att  belö- 
ningarna skulle  sammanslås  till  en.  Mera  undantagsvis  företog  centraljuryn 
af  andra  orsaker  någon  ändring  i jurygrupps  domslut.  När  så  var  händelsen, 
berodde  detta  i de  llesta  fall  därpå,  att  rörande  föremålet  i fråga  nya  upp- 
lysningar inkommit,  livilka  afgjordt  visade,  att  jurygruppen  blifvit  missledd. 

Den  12  Juli  hade  centraljuryn  efter  ett  strängt  arbete  afslutat  sina  för- 
handlingar. En  del  i samband  med  prisbedömningen  stående  frågor  voro 
dock  ännu  oafgjorda,  såsom  att  besluta  om  medarbetare-  och  tacksägelse- 
diplom,  att  redigera  motiven  för  belöningarna  och  deras  sammanslagning  i 
ännu  oafgjorda  fall,  äfvensom  att  bestämma  tiden  för  belöningslistornas  offent- 
liggörande. Härför  tillsattes  en  särskild  komité,  bestående  af  förvaltnings-  ochjury- 
utskotten  samt  de  tre  icke  svenska  kommissarierna.  Denna  komité  beslöt,  att 
tacksägelsediplom,  till  utstyrseln  liknande  belöningsdiplomen,  skulle  tillställas 
myndigheter,  institutioner  och  privatpersoner,  livilka  inlagt  synnerlig  förtjenst 
om  utställningen  eller  till  livilka  utställningsstyrelsen  eljes  stod  i tacksamhets- 
skuld; om  medarbetarediplom  kunde  ansökan  inom  viss  tid  — som  llere 
gånger  förlängdes  — göras  af  arbetsgifvare  för  arbetare  eller  dylik  person,  som 
inlagt  synnerlig  förtjenst  om  prisbelönadt  utställningsföremåls  tillverkning. 
Hvad  motiveringen  angick  beslöts,  för  att  densamma  skulle  i de  olika  belö- 
ningsgraderna  blifva  likformig,  att  med  diplom  för  guldmedalj  belönadt  före- 
mål skulle  betecknas  såsom  utmärkt,  med  silfvermedalj  mycket  godt,  med 
bronsmedalj  godt.  Vid  hedersomnämnande  skulle  ingen  gradbeteckning  ut- 
sättas. Belöningslistans  offentliggörande  utsattes  till  den  28  Augusti. 

Då  utställningen  ingick  såsom  en  länk  i de  festligheter,  som  firades 
med  anledning  af  H.  M.  Konungens  25-årsjubileum  såsom  regent,  uttalades 
frän  llere  håll  den  önskan,  att  sjelfva  prisutdelningen  skulle  ega  rum  under 
någon  af  jubileidagarna.  II.  M.  Konungen  täcktes  utsätta  denna  högtidlighet 
lill  torsdagen  den  23  September  kl.  11  f.  m.,  på  samma  gång  H.  Maj:t  för- 
klarade Sig  vilja  sjell  utdela  de  högsta  belöningarna  till  de  därmed  utmärkta. 


Pä  morgonen  samma  dag,  den  högtidliga  prisutdelningen  skulle  ega 
rum,  hade  förvaltningsutskottet  samlats  i sin  lokal  i administrationsbyggnaden, 


JURYN  OCII  PRISUTDELNINGEN.  UTSTÄLLNINGENS  ,4 FS I.UTAN I)E. 


10(19 


hvarvid  icke  blott  H.  K.  H.  Kronprinsen,  såsom  vanligt,  utan  äfven  H.  K. 
II.  Prins  Eugen  voro  närvarande.  Utskottet  hade,  för  att  i någon  mån 
gifva  uttryck  åt  sina  känslor  af  tacksamhet  såväl  till  utställningens  ord- 
förande, H.  K.  H.  Kronprinsen,  som  äfven  till  konstafdelningens  ordförande 
H.  Iv.  H.  Prins  Eugen,  anhållit  att  till  dem  denna  morgon  få  öfverlemna 
utställningens  stora  medalj  i guld.  Generalkommissarien  frih.  Tamm  yttrade 
därvid  följande  ord  till  H.  K.  H.  Kronprinsen: 

»Eders  Kongl.  Höghet! 

Vi  hafva  nu  hunnit  till  den  dag,  då  juryns  bedömande  af  de  utstälda 
föremålen  skall  tillkännagifvas,  och  de  tilldömda  prisen  skola  högtigligt  ut- 
delas; men  innan  vi  skrida  därhän,  anhåller  i underdånighet  förvaltnings- 
utskottet att  få  i minnet  återföra  den  tid,  som  förflutit,  såväl  under  arbetet 
på  förberedelserna  till  utställningen  som  ock  under  sjelfva  expositionens 
fortgång. 

Eders  Kongl.  Höghet  har  oafbrutet  varit  vår  högste  ledare  och  jemväl 
den  upplyste  domare,  till  hvilken  vi  ständigt  med  framgång  vädjat,  då  svårare 
fall  förelegat  till  afgörande,  och  vi  hafva  lärt  oss  att  värdera  Eders  Kongl. 
Höghets  klara  omdöme  och  omutliga  rättrådighet,  vi  hafva  fått  göra  bekant- 
skap med  en  fast  vilja,  som  aldrig  ryggat  tillbaka  för  ett  efter  mogen  pröf- 
ning  fattadt  beslut  och  som  icke  fruktat  att  bära  ansvaret  därför,  vi  hafva 
erfarit,  att  Kronprinsens  sinne  är  otillgängligt  för  yttre  dåliga  inflytelser,  att 
det  är  ädelt  som  metallen  i den  medalj,  vi  härmed  utbedja  oss  nåden  att  få 
öfverlemna  till  minne  af  och  tack  för  det  arbete,  vi  fått  tillsammans  med 
Eders  Kongl.  Höghet  utföra. 

Värdigas  mottaga  detta  yttre  bevis  för  vår  underdåniga  tacksamhet! 

H.  K.  H.  uttalade  med  rörelse  sitt  tack  för  den  hyllning,  som  härmed 
kommit  honom  till  del,  tackade  för  godt  samarbete  med  förvaltningsutskottet 
och  förklarade  sig  städse  vilja  hafva  i kärt  minne  den  lid,  han  samarbetat 
med  utskottet  för  1897  års  Allmänna  konst-  och  industriutställning. 

Därefter  vände  sig  generalkommissarien  till  H.  K.  H.  Prins  Eugen  med 
följande  ord: 

Eders  Kongl.  Höghet! 

Till  den  outtröttlige  högste  vårdaren  af  konstens  intressen  vid  denna 
utställning  dristar  förvaltningsutskottet  jemväl  frambära  uttrycken  af  sin  tack- 
samhet lör  Eders  Kongl.  Höghets  osparda  möda  och  framgångsrika  verksam- 
het lör  det  åsyftade  ändamålet.  Hvad  hvarken  den  Högborne  Fursten  ensam 
eller  den  bildade  konstnären  såsom  sådan  skulle  hafva  kunnat  uträtta,  det 
har  Prinsen-artisten  med  sällspord  villighet  och  skicklighet  förmått  genom- 


1070  JURYN  OCH  PRISUTDELNINGEN.  UTSTÄLLNINGENS  AFSLUTANDE. 


föra  och  därigenom  till  utställningen  förvärfvat  framstående  alster  af  ut- 
ländsk konst. 

Värdigas  därför,  Eders  Kongl.  Höghet,  mottaga  ett  vördnadsfullt  ut- 
tryck af  förvaltningsutskottets  tacksamhet  genom  att  tillåta  oss  att  öfverlemna 
utställningens  medalj  i guld. 

H.  K.  H.  uttryckte  med  några  ord  sin  tacksägelse  för  den  uppmärk- 
samhet, utskottet  sålunda  visat  honom. 

Klockan  11  samma  dag  skulle  prisutdelningen  taga  sin  början.  För 
densamma  hade  den  halfrunda  estraden  i industrihallens  midtparti  utrymts 
genom  därvarande  utställningars  tillhakaflyttande,  likaså  platsen  där  nedanför. 
På  estraden,  hvars  harriére  var  klädd  med  kronkläde,  voro  fåtöljer  placerade 
för  H.  M.  Konungen  och  den  öfriga  Kongl.  familjen  samt  för  de  vid  jubileet 
närvarande  Kongliga  och  furstliga  gästerna,  hvarjemte  platser  här  voro  anord- 
nade för  statsrådets  medlemmar,  centralkomitén,  förvaltningsutskottet  m.  fl. 
med  damer.  A läktarna  på  ömse  sidor  om  estraden  voro  platser  reserverade 
för  diplomatiska  kåren,  de  främmande  kommissariatens  damer  m.  fl.,  samt 
nedanför  estraden  för  de  utställare,  som  tillerkänts  diplom  för  guldmedalj,  i 
bokstafsordning  efter  prislistan,  en  praktisk  anordning,  som  gjorde,  att  pris- 
utdelningen  kunde  försiggå  i rask  och  oafbruten  ordning. 

Framför  hufvudingången  till  industrihallen  var  en  hedersvakt  gre- 
nadierer  uppstäld  samt  en  militärorkester,  hvilken  vid  H.  M.  Konungens  och 
hans  höga  gästers  ankomst  spelade  en  paradmarsch.  Vid  ingången  till  indu- 
strihallen mottogs  H.  Maj:t  af  centralkomitén  och  vederbörande  kommissarier. 
I det  ögonblick,  Konungen  inträdde  i hallen,  uppspelade  den  på  orgelläktaren 
placerade  stora  utställningsorkestern  en  festmarsch,  hvilken  atlöstes  af  folk- 
sången, då  II.  Maj:t  framträdt  å estraden.  Omedelbart  härefter  framträdde 
H.  K.  H.  Kronprinsen  och  riktade  följande  ord  till  H.  Maj:t: 

Eders  Majestät! 

På  den  Allmänna  konst-  och  industriutställningens  vägnar  beder 
jag  att  till  Eders  Maj: t få  öfverlemna  denna  guldmedalj  såsom  ett  uttryck 
af  utställningens  underdåniga,  varma  och  djupt  kända  tacksamhet  för 
Eders  Maj:ts  aldrig  svigtande  intresse  för  detta  fosterländska  sträfvande, 
och  på  samma  gång  heder  jag,  att  Eders  Maj:t  ville  utdela  de  guldmedal- 
jer, som  tillerkänts  svenska,  norska,  danska  och  ryska  utställare. 

Sedan  II.  Maj:t  täckts  mottaga  utställningsmedaljen,  yttrade  Han 
följande : 


JU liYN  OCII  PRISUTDELNINGEN.  UTSTÄLLNINGENS  AFSLUTANDE. 


1071 


Eders  Komd.  Höehet!  Mina  herrar! 

o o 

På  detta  samma  rum,  för  några  få  månader  sedan,  utta- 
tade  jag  min  öfvertygelse,  all  de  föremål,  hvilka  här  rundtom- 
kring  tedde  sig  för  våra  blickar,  borde,  kunde  och  skulle  lala 
för  sig  sjelfva.  Och  nu  hafva  de  talat,  och  de  ord,  de  haft  att 
säga,  ha  varil  gynnsamma  och  hedrande  ej  blott  för  det  svenska 
folket  och  dess  brödrafolk,  utan  ock  för  de  öfriga  folk,  hvilka  i 
utställningen  hafva  deltagit,  ja,  äfven  för  de  främmande  konst- 
närer från  än  mer  allägsna  länder,  hvilka  svarat  på  vår  maning 
att  här  med  oss  stämma  möte. 

Och  nu  är  den  stund  inne,  då  mig  förunnas  all  utdela  de 
främsta  af  de  välförtjenta  belöningar,  dem  juryn  efter  samvets- 
grann pröfning  beslutit.  Det  bör  därvid  ej  lenmas  osagdt, 
att  den  heder,  dessa  belöningar  innebära,  icke  uteslutande  lill- 
kommer  de  arbetsgifvare,  hvilka  nu  mottaga  dem,  utan  äfven 
i ganska  väsentlig  grad  dem,  hvilka  varit  satta  att  närmast  leda 
arbetet,  samt  arbetarne,  hvilka  utfört  det. 

Därför  må  hedersbevisningarna  uppfattas  såsom  gemen- 
samma för  alla  dessa;  därigenom  blifva  de  så  mycket  betydelse- 
fullare, så  mycket  dyrbarare. 

Sedan  därpå  Hör  oss  Svea»  sjungits,  uppropades  pristagarnes  namn 
af  centralkomiténs  sekreterare  d:r  L.  Looström,  under  det  att  generalkommissa- 
rien frih.  Tamm  lill  H.  Majd  framräckte  de  i blåa  fodral  sammanrullade  diplomen 
för  guldmedalj,  hvilka  respektive  pristagare  lingo  mottaga  ur  H.  Majds  hand. 
Under  prisutdelningen  preludierades  sakta  från  orgelläktaren,  det  hela  gick 
mönstergilt,  så  att  hela  prisutdelningen  var  öfver  strax  efter  klockan  12  mid- 
dagen. Sedan  H.  Majd  därefter  till  utställningens  högre  funktionärer  och  till 
några  af  pristagarne  utdelat  ordensdekorationer,  och  kören  sjungit  Du  gamla, 
du  friska»,  lemnade  H.  Majd  med  sina  gäster  industrihallen  efter  ett  af 
H.  K.  H.  Kronprinsen  höj  dt  och  med  fyrfaldiga  hurrarop  hesvaradt:  Lefve 
Konungen. 


Nu,  efter  den  högtidliga  prisutdelningen,  återstodo  ej  många  dagar  för 
utställningen,  som  städse  haft  alt  glädja  sig  åt  en  sällsam  popularitet  och 
hvars  stängande  därför  sågs  med  ledsnad  i vida  kretsar.  Ett  sä  omfattande 


1072 


JURYS  OCH  PRISUTDELNINGEN.  UTSTÄLLNINGENS  AFSLUTANDE. 


företag  är  helt  naturligt  beroende  af  många  och  ytterst  olika  faktorer,  för  att 
kunna  lyckas.  Utställningen  var,  kan  man  säga,  ur  den  synpunkten  ett  lycko- 
barn,  ty  alla  krafter  syntes  förena  sig  i bemödandet  att  i det  afseendet  göra 
sitt  bästa.  Vi  hafva  redan  förut  nämnt  några  af  de  främsta  i detta  hän- 
seende. Vi  måste  i detta  sammanhang  framhålla  en  af  de  väsentligaste,  näm- 
ligen den  svenska  pressen,  som  med  full  insigt  om  utställningens  fosterländska 
betydelse  städse  var  redo  att  öppna  sina  spalter  för  att  sprida  kännedom  om 
densamma  och  därmed  ditlockade  folk  från  de  aflägsnaste  bygder  för  att  se 
och  studera  den.  Men,  som  sagdt,  utställningens  sista  timme  nalkades  nu 
allt  mer  och  mer.  Enligt  det  ursprungliga  programmet  skulle  den  afslutas 
den  sista  September.  Ännu  var  dock  väderleken,  i hvilken  utställningen 
allt  från  sin  första  början  haft  en  den  trognaste  bundsförvandt,  så  sommarlik, 
att  man  liksom  drog  sig  för  att  börja  förstörelsearbetet.  Tre  dagar  gåfvos 
ytterligare.  Söndagen  den  3 Oktober  blef  oåterkalleligen  sista  dagen.  Solen 
sken  fortfarande  från  en  molnfri  himmel,  dock  icke  med  sommarens  värme, 
parkanläggningarna  hade  under  de  sista  nätterna  börjat  något  gulna,  men 
fortfarande  voro  hallarna  fylda  med  folk,  som  helt  visst  kommit  för  att  kasta 
en  tacksamhetens  afskedsblick  på  den  kär  vordna  platsen.  Strax  före  kl.  5 
på  e.  m.  bjödo  gongongernas  dofva  slag,  att  hallarna  skulle  stängas. 

På  planen  framför  industrihallen  samlades  nu  allmänheten,  och  på 
läktaren  öfver  ingångsporten  syntes  generalkommissarien  omgifven  af  de  del- 
tagande ländernas  kommissarier,  utställningens  tjenstemän  m.  11.  Nu  upp- 
stämdes »Hör  oss  Svea»  af  en  orkester,  hvarpå  frih.  Tamm  trädde  fram  till 
läktarens  barriére  och  yttrade  några  afskedets  ord  i utställningsstyrelsens 
namn,  därvid  framförande  dess  tack  först  till  de  främmande  nationer,  som 
deltagit  i utställningen,  därefter  till  samtliga  utställare  samt  till  allmänheten, 
som  på  ett  så  värdigt  sätt  kraftigt  bidragit  till  utställningens  lyckliga  ekono- 
miska resultat.  Det  länder  denna  allmänhet  till  stor  heder,  alt  inga  störande 
oordningar  förekommit.  Det  allvar,  som  hvilat  öfver  utställningen,  har  visser- 
ligen ej  uteslutit  glädjen,  men  glädjen  har  aldrig  urartat  till  yra  och  besin- 
ningslöshet. Härför  — heder  och  tack!» 

Därpå  förklarade  generalkommissarien  1897  års  Allmänna  konst-  och 
industriutställning  i Stockholm  afslutad  och  utbragte  ett  af  kraftiga  hurrarop, 
fanfarer  och  salut  åtföljdt:  Gud  bevare  Konung  och  fädernesland! 


GRANNLÄNDERNAS  DELTAGANDE. 


LVII. 


GRANNLÄNDERNAS  DELTAGANDE. 


AF 

LUDV.  LOOSTRÖM. 


Till  hvad  i det  föregående  blifvit  sagdt  rörande  detsamma,  skola  vi 
här  till  sist  hlolt  lägga  några  data,  siffror  och  namn. 

1.  Norge.  Genom  Kongl.  bref  af  den  11  Januari  1896  tillsattes  en 
hufvudkomité  för  Norges  deltagande  i utställningen,  och  utsågos  till  ledamöter 
i densamma  generalkonsuln  Chr.  Christophersen,  ordförande,  bruksegaren  A.  L. 
Tlmne,  vice  ordförande,  landskapsmålaren  Otto  Sinding,  grosshandlaren  E. 
Sunde,  fahriksegaren  Chr.  Schou,  godsegaren  Chr.  Sissener,  dekorationsmålaren 
Vitli.  Krogh,  konsuln  ,1.  B.  Niisen  och  fahriksegaren,  juris  kand.  Alfr.  Petersen. 
Till  generalkommissarie  för  Norge  utnämndes  den  21  Nov.  s.  å.  sekreteraren 
i statistiska  centralbyrån  kammarherren  Aug.  C.  Mohr,  hvarjemte  det  norska 
departementet  för  det  inre  på  förslag  af  hufvudkomitén  utsåg  till  underkom- 
missarie grosshandlaren  E.  C.  Gjestvang.  Ivomiténs  sekreterare  hlef  juris  kandi- 
daten Hj.  Manskow  och  dess  arkitekt  H.  Sinding-Larsen.  Till  sekreterare  hos  det 
norska  kommissariatet  i Stockholm  antogs  grosshandlaren  A.  Thune-Larsen  j:r. 

Samtidigt  härmed  tillsattes  en  specialkomité  för  Norges  deltagande  i 
fiskeriu Iställningen,  sålunda  sammansatt:  konsuln  S.  Fatch,  ordförande,  lil.  d r 
J.  Brunchorst,  vice  ordförande,  tullkontrollören  Kr.  Hanssen,  kemikern  Henr. 
Knudsen  och  fahriksegaren  H.  E.  Schiött , med  sekreteraren  i sällskapet  för 
fiskerinäringens  befrämjande  i Norge  I.  Fleischer  såsom  komiténs  sekreterare. 

För  att  verka  för  deltagande  från  de  nordliga  landsdelarna  samt  för 
att  tillvarataga  de  nordanfjeldske  utställarnes  intressen  tillsattes  dels  en  filial- 


1076 


GRA  N A LÄ  N DE  RNA  S DELTA  GA  NDE. 


komité  i Trondhjem  med  konsuln  Chr.  Thams  som  ordförande  och  konsuln 
Jakob  Finne  som  vice  ordförande  samt  grosshandlaren  Hans  J.  Larsen,  köp- 
man R.  Jolmsen,  konsuln  Claus  Berg  och  pelsvaruhandlaren  Fritz  Brunn,  tillika 
komiténs  sekreterare,  såsom  ledamöter,  dels  på  föranstaltande  af  Stavanger 
amts  hushållningssällskap  en  filialkomité  i Stavanger  med  grossh.  Chr.  Bjel- 
land  som  ordförande  samt  mejeriföreståndaren  I.  Grude  och  agronomen  I. 
Garborg  som  ledamöter. 

Redan  i Januari  1896  inträffade  hufvudkomiténs  ordförande  och  vice 
ordförande  i Stockholm  för  att  vidtaga  nödiga  förberedelser  för  den  norska 
utställningen  och  för  att  tillförsäkra  Norge  godt  och  tillräckligt  utrymme. 
Detta  var  på  denna  tidpunkt  omöjligt  att  definitivt  bestämma.  Emellertid  an- 
sågs en  areal  af  minst  2,500  m.  golfyta  i industrihallen  behöll  ig  och  lika 
mycket  för  utställningar  utom  industrihallen  (konstafdelningen  ej  inräknad). 

Hvad  kostnaderna  angick  framhöll  komitén,  att,  då  det  vore  en  heders- 
sak för  Norge  att  officielt  deltaga  i Stockholmsutställningen  på  ett  för  landet 
värdigt  sätt,  måste  norska  staten  träda  emellan  med  understöd.  Den  norska 
regeringen  delade  denna  komiténs  uppfattning  och  atlät  till  stortinget  med 
ledning  af  inom  komitén  gjorda  beräkningar  proposition  om  ett  anslag  af 
115,000  kr.,  hvilket  den  6 Juli  1896  af  stortinget  beviljades  med  58  röster 
mot  56.  Dermed  var  Norges  deltagande  afgjordt. 

Efter  anmälningstidens  utgång  den  15  Sept.  s.  å.  visade  sig  antalet  del- 
tagare i industriutställningen  skola  blifva  752,  livilka  gjorde  anspråk  på  8,532 
m.  golfyta  och  2,134  m.  väggyta.  En  sådan  tillslutning  hade  komitén  icke 
ens  tillnärmelsevis  vågat  hoppas;  den  var  nämligen  2‘/2  gånger  större  än  vid 
Norges  deltagande  i Köpenhamsutställningen  1888.  Den  plats,  Norge  fick  till 
sin  disposition,  kom  inalles  att  upptaga  8,020  kvm.  golfyta  (deraf  4,505  i in- 
dustrihallen), hvartill  kommo  504  kvm.  i konsthallen.* 

2.  Danmark.  Sedan  genom  svensk-norske  ministern  i Köpenhamn, 
enligt  skrifvelse  af  den  30  Nov.  1895  från  statsrådet  och  chefen  för  Kgl.  civil- 
departementet, till  Kgl.  danska  regeringen  framförts  Kongl.  Majds  inbjudning 
till  Danmark  att  deltaga  i utställningen,  anmälde  svensk-norske  ministern,  att 
han  från  danske  utrikesministern  mottagit  det  svar,  att,  enligt  hvad  åvägabragta 
upplysningar  gåfve  vid  handen,  stämningen  bland  danska  industriidkare  och 
konstnärer  syntes  vara  för  ett  deltagande,  i händelse  lämpligt  understöd  kunde 
från  danska  statsverket  påräknas,  samt  all  danske  inrikesministern  hade  för 
afsigt  all  söka  få  beviljadt  ett  belopp  såsom  bidrag  till  åstadkommande  af  ett 


* Jfr  Norges  Deltagelse  i Kunst-  og  Industriudstillingen  i Stockholm  1897.  Indberetning 
til  Departementet  for  det  Indre  fra  Hovedkomiteen  i Christiania. 


G R A N N L ÄNDE  R NAS  DELTAGANDE. 


1077 


värdigt  representerande  af  dansk  industri  och  konst,  och  komme  inbjudningens 
mottagande  att  bero  på  detsammas  beviljande. 

Den  25  Juli  1896  kunde  civilministern  meddela  centralkomitén,  att  Ivgl. 
danska  regeringen,  efter  det  danska  riksdagen  beviljat  erforderliga  medel,  med 
nöje  antog  inbjudningen  och  att  saken  ordnats  så,  att  från  Danmarks  sida  en 
komité  under  kungavald  ordförande  nedsatts,  bestående  af  en  afdelning  för 
konst  och  en  för  industri,  med  hvar  sin  af  vederbörande  departement  utsedd 
vice  ordförande.  Till  ordförande  hade  idsetts  departementschefen  i inrikes- 
ministeriet F.  L.  G.  de  Jonquiéres,  till  ledamöter  i komitén  för  konstafdelningen 
direktören  för  konstakademien  i Köpenhamn  Otto  Bache,  vice  ordförande,  samt 
professorerna  V.  Bissen  och  L.  Fenger,  samt  i industriafdelningen  bof-  och 
ordensjuveleraren  C.  Michelsen , tillika  vice  ordförande,  fabrikören  A.  Meyer, 
bagaren  C.  Lichtenberg,  fabrikörerna  II.  Bing  och  Bj.  Stephensen. 

Danska  komiténs  byråchef  blef  kaptenen  A.  Levinsen,  dess  sekreterare 
premierlöjtnanten  J.  P.  Christensen  och  arkitekt  K.  Arne-Petersen.  För  fiskeri- 
utställningen  tillsattes  ett  särskildt  utskott,  bestående  af  länsgrefven  F.  C.  Moltke- 
Bregentved,  kommendören  A.  W.  Bonnesen,  grossb.  O.  Ekman,  fiskerikonsulenten 
A.  Feddersen  och  fiskaren  P.  Villumsen,  likaså  för  trädgårdsutställ ningen,  så- 
som redan  å sid.  270  nämnts,  hvars  ledamöter  voro  handelsträdgårdsmästarne 
I).  T.  Poulsen,  L.  Frisenette  och  L.  Hansen ; och  ordnades  denna  senare  efter 
en  särskild  plan  (sid.  274)  af  E.  Glcesel,  med  L.  Helweg  som  sekreterare. 

För  Danmark  hade  förvaltningsutskottet  den  29  Juli  1896  beslutit  upp- 
låta ett  utrymme  af  3,000  kvm.  i industrihallen  och  1,500  kvm.  i maskin- 
hallen.  I skrifvelse  af  den  3 Augusti  s.  å.  förklarade  emellertid  den  danska 
utställningskomitén,  att  det  var  omöjligt  för  Danmark  att  åtnöja  sig  med  detta 
område,  bvarför  detsamma  ansenligt  ökades.  De  danska  utställarnes  antal 
steg  nämligen  i industriafdelningen  (se  katalogen)  till  öfver  400,  däri  inräknade 
de  63,  hvilka  ingått  i den  förträffliga  kollektivutställning,  som  anordnades  af 
Föreningen  for  Boghaandvaerk. 

3.  Ryssland  med  Finland.  Sedan  Kongl.  Maj:ts  minister  i S:t  Pe- 
tersburg till  Kejserliga  ryska  regeringen  framfört  Kongl.  Maj:ts  inbjudning  till 
Ryssland  att  deltaga  i utställningen,  så  vidt  den  afsåge  konstindustrien,  inkom 
den  19  Juni  1896  officiel  underrättelse  till  utställningens  centralkomilé,  att 
H.  Maj:t  Kejsaren  lemnat  sitt  medgifvande  dertill.  Den  ryska  utställningen 
kom  dock  icke  att  inskränka  sig  endast  till  konstindustrien.  Efter  af  här- 
varande ryske  minister  gjord  framställning  medgaf  centralkomitén  ryska  in- 
dustriidkare  rätt  att  utställa  äfven  artiklarna  pelsverk,  läder  och  kautschuk, 
samt  dessutom  föremål  tillhörande  klasserna  80  — eldsläckningsredskap  — och 
81  — lifräddningsredskap  — samt  inom  klass  90  marinerade,  hermetiskt  in- 

137 


1078 


GRANNLÄNDERS  AS  DELTA  GANDE. 


lagda  eller  på  annat  sätt  konserverade  fiskeprodukter.  Den  ryska  utställ- 
ningen kom  dermed  att  blifva  särdeles  omfångsrik,  hvarför  det  blef  svårt  att 


PL.  297.  ENTRÉEN  TILL  RYSKA  UTSTÄLLNINGEN  (SE  SID.  67). 

sä  i sisla  stund  bereda  densamma  tillräckligt  utrymme  på  en  icke  allt  för 
otillfredsställande  pin  Is  inom  industrihallen,  där  den  danska  utställningen  blef 


G li  ,4  N X L .4  .V  I)  /•;  />'  .V  .4  S DEL  TA  G .4  N D E. 


107!» 


dess  närmaste  granne.  Gränsregleringen  dem  emellan  blef  en  ytterst  grann- 
laga  sak,  hvilken  dock  ordnades  till  båda  makternas  belåtenhet  genom  H.  K. 
H.  Kronprinsens  personliga  bemedling.  Antalet  utställare  uppgick  till  omkring 
300,  för  hvilka  en  golfyta  af  något  öfver  1,000  kvm.  var  i industrihallen  upp- 
låten. På  grund  af  från  Ryssland  uttalad  önskan  tillätos  de  ryska  utställarne 
att  deltaga  i täflingen  om  pris,  och  blefvo  de  i detta  afseende  fullt  likstälda 
med  de  svenska,  norska  och  danska  utställarne. 

Komitén  för  Rysslands  deltagande  bestod  af  följande  personer: 

Generalkommissarie,  etatsrådet  Paul  Miller,  kommissarie  och  byråchef 
Michel  Bilbassow,  kommissarier  A.  Kyhne,  A.  Köchly,  generalkonsuln  F.  Möller 
och  A.  Nedykhlayew.  Sekreterare  konsulatsekreteraren  G.  A.  Asp.  Arkitekter 
B.  Nikolajew  och  Ferd.  Boberg.  Omhud  för  H.  M.  Kejsarens  kabinett  general- 
majoren M.  Fabricius,  etatsrådet  M.  Strukow  och  amanuensen  K.  Popoiu.  Om- 
bud för  ministeriet  för  åkerbruk  och  domäner  museidirektören  A.  Voronelsky 
och  amanuensen  M.  Döring.  Omhud  för  ministeriet  för  allmänna  under- 
visningen attachén  E.  Kovalevsky , och  ombud  för  föreningen  för  främjande  af 
kvinnans  yrkesundervisning  fröken  E.  Kovalevsky. 

4.  Tyskland.  Äfven  till  tyska  regeringen  framfördes  officiel  inbjud- 
ning att  deltaga  i utställningen,  för  sä  vidt  densamma  afsåge  konstindustrien. 
Tyska  regeringens  svar  å inbjudningen  innehöll,  all  Tyskland  visserligen  ej 
komme  att  officiell  deltaga,  men  ville  tyska  regeringen  vidtaga  nödiga  åtgärder 
för  atl  fästa  intresserade  kretsars  i Tyskland  uppmärksamhet  å densamma. 
Med  anledning  häraf  anmälde  förvaltningsutskottet  i skrifvelse  af  den  3 Aug. 
1896  lill  statsrådet  och  chefen  för  Kgl.  civildepartementet,  att  utskottet  under 
sådana  förhållanden  ej  vore  i tillfälle  att  mottaga  några  anmälningar  till  del- 
tagande från  Tysklands  sida. 


UTSTÄLLNINGENS  EKONOMI 


i 


LVIII. 


UTSTÄLLNINGENS  EKONOMI. 


AF 


G.  F.  BERG  och  A.  THIEL. 


Nedanstående  tablå  upptager  de  olika  kostnadsberäkningarna,  livilka 
gjordes  för  utställningen,  dels  af  1894,  dels  af  189(5  års  komitéer,  samt  dess- 
utom  de  totalbelopp,  hvartill  de  olika  posterna  faktiskt  uppgingo  vid  bok- 
slutet den  19  mars  år  1900,  då  likväl  en  del  mindre  utgiftsposter  ännu  ej 
kunnat  definitivt  bestämmas  (såsom  t.  ex.  för  denna  olficiela  berättelse, 
räkenskapernas  afslutande  m.  m.) 


Beräknad  kostnad  j;  Beräknad  kostnad 
1894  1896 


Verklig  kostnad 


Industrihallen 

Nordiska  museet  

Maskinhallen. 

Konsthallen  

Restaurationsbyggnader  ... 

Fiskerihallen 

Armén  & flottan 
Anläggning  af  maskinkraft 
Kommissariatet  


339.000 
80,000 

220.000 

84.000 

28.000 

35.000 

40.000 

50.000 

25.000 


329,500 
118,000  — 

241.000 

100.000  — 

80,000  — 

50.000 

40.000  — 

50.000  — 

35.000  — 


378,609 

95 

169,221 

49 

297,041 

73 

137,141 

5 1 

1 02,659 

08 

55,520 

1 5 

52,422 

86 

1 03,099 

1 5 

26,058 

62 

Musikpaviljonger 


SIMM) 


15. 


10,027 


81 


Portaler  15,000 

Inhägnader  8,000 

Trädgårdshallen 

Skogs-  & fröpaviljongen  

Kongl.  paviljongen  

Post  & telegraf  

Fotografernas  paviljong 

Norska  fiskerihallen 

Badhuset 

Åskledare  

Transport  932,000 


25.000 

10.000 
25,000 


12,365 

— 

1 0,895 

96 

3 5 , 3 5 8 

2 9 

5,029 

74 

13,520 

48 

11,315 

09 

7,595 

28 

3,700 

— 

i — j 9,405  | i i 

— | 1 4,772  | 60 

1,188,500  — 1,455,759  80 


1084 


UTSTÄ  L L N I N G E N S E K O N OMI. 


Beräknad  kostnad 

Beräknad  kostnad 

Verkliff  kostnad 

1894 

1896 

Transport 

932,000 



1,118,500 

i 

1,455,759 

80 

Inventarier  & förbrukningsartikl. 

— 

— 

13,919 

29 

Gamla  Stockholm  

— 

160,000 

— 

— ; 

Sport-  & turistpaviljong 

— 

80,000 

— 

— 

— 

Rundmålning  & Kaptensudden 



— 

225,000 

— 

— 

Grundläggning  & prov.  byggnad 

95,000 

- 

95,000 

— 

99,856 

25 

Planeringar 

41,000 

— 

100,000 

— 

316,757 

21 

Dräneringar 

12,000 

— 

25,000 

24,546 

84 

Vattenledning  

5,000 

— 

15,000 

— 

61,992 

42 

Trädgårdsanläggningar  

75,000 

— 

75,000 

— 

125,686 

58 

Väg  bakom  Nord.  museet 

23,200 

— 

30,000 

— 

42,399 

56 

Broar 

10,000 

— 

30,000 

— 

17,641 

45 

Kostnad  för  anv.  af  Galervarfv. 

79,000 

— 

79,000 

— 

73,400 

51 

Strandskoningar  & bryggor 

138,000 

— 

138,000 

— 

144,714 

73 

Återställande  af  Galervarfsmuren 

12,800 

— 

12,800 

— j 

23,217 

92 

Planteringars  återställande  

45,000 

— 

45,000 

— 

54,587 

05 

Inköp  & hyra  af  tomter  

939,975 

— 

725,989 

80 

313,561 

67 

Förlust  å inköpt  virke 

24,000 

— 

24,000 

— 

— 

Inköp  af  brädgårdarna  

— 

— 

160,000 

— 

— 

Oförutsedda  utgifter 

150,000 

— 

300,000 

— 

— 

Kronor 

2,581,975 

— 

3,438,289 

80 

2,768,041 

18 

Kostnader  förenade  med  utställ- 

ningsföremålens  uppställning  och 

nedtagning : 

För  uppgörande  af  planer. 

3,000 

— 

3,000 

— 

Transp.  från  station  till  utställn. 

— 

10,000 

— 

Biträde  vid  anvisandet  af  platser 

4,000 

— 

4,000 

Uppst.  & nedtagn.  af  konstutst.... 

6,000 

— 

6,000 

— 

13,681 

77 

D:o  för  obemedlade  utställare 

4,000 

— 

4,000 

— 

D:o  för  utländska  D:o 

— 

1,000 

— 

Transp.  af  inhemska  konstföremål 

2,000 

— 

2,000 

— 

D:o  utländska  D:o 

3,000 

— 

3,000 

— 

D:o  packlådor  . 

5,000 

— 

5,000 

— 

Speditionsafgifter,  frakter,  tran- 

sport  och  försäkring  under 

94,467 

29 

transport  af  utländsk  konst 

— 

1 4,000 

— 

Inläggning  af  räler  samt  anordning 

för  godsets  in-  och  uttagning.. 

5,000 

— 

5,000 

— 

Transport 

32,000 

— 

57,000 

— 

108,149 

06 

U T STÅ  I.  L N I N G E N S E K 0 N 0 M I. 


1085 


Beräknad  kostnad 
1894 

Beräknad  kostnad 
1896 

Verklig  kostnad 

Transport 

32,000 

— 

57,000 

— 

108,149 

06 

Brandförsäkring : 

Byggnader  

40,000 

— 

40,000 

— 

52,396 

7 1 

Konstföremål 

— 

12,000 

— 

20,800 

— 

Dekorationer : 

Flaggor,  vapensköldar,  målning 

40,000 

— 

40,000 

— 

14,351 

37 

Fontäner  ocli  deras  drift 

1 5,000 

— 

30,000 

■— 

31,335 

2 1 

Planteringars  underhåll 

12,000 



12,000 

— 

— 

— 

Kontorsmöbler,  soffor,  bänkar, 

sjukvårdsattiralj,  räkneappara- 

ter  

20,000 

— 

40,000 

— 

6,064 

1 3 

Brandskåp 

10,000 

— 

20,000 

— i 

9,1 14 

67 

Elektrisk  belysning  

50,000 

— 

50,000 

— 

107,767 

93 

Reklamer,  annonser  

45,000 

— 

90,000 

— 

114,873 

42 

Utarbetande  af  kataloger,  officiel 

berättelse,  tryckning,  planer, 

kartor,  anvisningskort,  biljet- 

ter  m . m 

23,000 

— 

23,000 

— 

17,19.7 

86 

Främlingsbyrån 

18,000 

— 

18,000 

— 

32,450 

4 1 

Sjukvård  

3,000 

— 

3,000 

— 

3,028 

34 

Brandväsen  och  polis 

12,000 

— 

20,000 

— 

26,652 

01 

Vaktpersonal 

54,027 

— 

76,5  9 0 

— 

| 136,187 

0 5 

Personal  vid  ingångarna  

15,017 

— 

44,520 

— 

Renhållning  

12,000 

— 

15,000 

— 

30,048 

19 

Musik,  fester  och  illumination. 

40,000 

— 

90,000 

— 

1 60,903 

90 

Kostnad  för  prisbedömning 

24,000 

— 

30,000 

- 

31,468 

1 4 

Kommissariatet  

94,300 

— 

148,533 

— 

235,439 

54 

Reservfond  för  skadeersättning  . 

10,000 

— 

10,000 

— 

2,167 

20 

Täflingsritningar 

— 

1 2,000 

— 

8,150 

— 

Juridiskt  biträde  

7,000 

— 

7,000 

— 

2,343 

84 

Tekniskt  biträde 

24,056 

— 

25,000 

— 

— 

Kronor 

600,400 

913,643 

1,150,888 

88 

Innestående  i bank 

5,593 

67 

Kontant  i kassa  

131 

5 5 

5,72  5 

22 

Byggnader 

2,768,041 

18 

Driftkostnader 

- 

i ■ — - — 

— 

1,150,888 

88 

Kontanta  medel  

— 

— 

5,725 

2 2 

3,924,655 

28 

138 


1086 


U T S TÄ  L L X I N G E X S E K O N O M I. 


Beräknad  kostnad 
1894 

Beräknad  kostnad 
1896 

Verklig  kostnad 

Inkomster : 

Försäljning  af  mark 

D:o  brädgårdar  

Återlemnade  förskotter  

525,694 

— 

542,403 

150.000 

240.000 

— 

— 

Inträdesafgifter 

Utställningslotteri 

1,000,000 

— 

1,000,000 

— 

1,409,822 
1 ,150,000 
100,096 

89 

Tombola 

30,000 

— 

30,000 

— 

98 

Försålda  byggnader 

75,000 

— 

75,000 

— - 

111,975 

— ; 

Elektriska  hissar  

— 

— 

— 

18,693 

67 

Tomthyror  och  provisioner  

125,000 

— 

1 25,000 

— 

291,215 

30 

Räntor 



— 

— 

— 

54,851 

44 

Platshyror 

Ersättning  för  ej  uppt.  platshyror 

250,000 



250,000 



88,000 

— 

Af  svenska  staten 

400,000 

— 

400,000 

— 

400,000 

— 

Af  Stockholms  stad  

300,000 

— 

300,000 

— 

300,000 

— 

Kronor 

2,705,694 

— 

3,1 12,403 

— 

3,924,655 

28 

I sammanhang  med  denna  redogörelse  torde  följande  erinringar  böra 
göras,  såsom  en  förklaring  till  de  delvis  väsentliga  förändringar,  som  uppstått 
på  ett  flertal  poster. 

Att  kostnaderna  för  industrihallen  så  betydligt  kommit  att  öfverstiga 
det  kontrakterade  beloppet  beror  dels  därpå,  alt  kupolbyggnaden  å densamma 
kräfde  en  särskild  grundläggning,  som  uppgick  till  mer  än  50,000  kronor,  dels 
därpå,  att  den  måste  väsentligt  tillbyggas,  sedan  det  visat  sig,  att  större  ut- 
rymme blefve  nödvändigt  på  grund  af  det  ökade  antalet  anmälningar,  dels 
älven  därpå,  att  den  i stor  utsträckning  måste  bestrykas  med  eldfärg,  till 
säkerhet  mot  eldsolycka. 

Hvad  beträffar  Nordiska  museet  med  tillbyggnad,  kräfde  det  stora  tornet 
en  extra  kostnad,  nytt  tegel  måste  läggas  på  taket,  och  utrymmet  i botten- 
våningen ökas,  hvarjemte  puts,  trappor  och  golf  i stenbyggnaden  förorsakade 
afsevärda  förhöjningar  i beräkningarna. 

Maskinhallen  måste  till  hela  sin  längd  böjas  utöfver  det  förut  be- 
stämda måttet. 

Konsthallen  maste  upprepade  gånger  undergå  förändringar  i fråga  om 
de  respektive  lokalernas  inbördes  förhållanden  och  storlek  samt  därjemte  be- 
strykas  med  eldfärg,  hvartill  kom,  alt  återköpet  af  densamma  betingade  ett 
vida  lägre  belopp  än  beräknadt  var. 


U T S TÅ  L L A’  I K (i  /•;  V A K K O A’  0 .1/  /. 


1087 


Restanranterna  måste  göras  betydligt  rymligare,  än  man  ursprungligen 
tänkt  sig. 

Anläggningarna  för  maskinkraft  stego  betydligt  till  följd  af  ökningen  i 
kraftbehof  o c h drift. 

Gamla  Stockholm,  som  i 1896  års  budget  upptagits  lill  160,000  kr.  och 
balanserats  med  lika  stor  inkomst,  bar  vid  slutuppgörelsen  dock  lemnat  ut- 
ställningen en  brist  af  18,644  kronor,  som  påförts  vaktpersonalens  konto,  så- 
som utställningens  bidrag  till  Gamla  Stockholms  bevakning,  en  post,  som  i 
dess  budget  uppförts  med  vida  mindre  belopp. 

Sport-  och  turistutställningen,  som  på  samma  sätt  balanserats  med  80,000 
kronor,  lemnade  dock  en  brist  af  15,232:  74  kronor,  hvilken  förts  på  posten 
musik,  fester  och  illuminationer,  såsom  utställningens  bidrag  till  de  kostnader, 
sport  och  turistutställningen  iklädde  sig  i detta  hänseende,  samt  dessutom 
8,000  kronor  för  dess  arbete  i den  utländska  turisttrafikens  intresse,  hvilka 
påförts  inkvarteringsbyrån. 

Rundmålningen  och  Ivaptensudden.  Denna  post,  225,000  kronor  och 
diverse  extra  kostnader  inalles  244,887:  15,  beräknades  kunna  återbördas  dels 
genom  försäljning,  dels  genom  panoramas  förevisande  efter  utställningens  slut. 
Utrymmet  måste  dock  användas  för  kemisk  teknisk  industris  utställning, 
hvadan  inkomsten  under  utställningstiden  (beräknad  till  65,000  kronor)  bort- 
föll. Vid  försäljningen  uppstod  en  del  kostnader,  så  att  utställningen  led  en 
förlust  genom  detta  inköp  af  39,705:  15,  af  hvilka  14,705:  15  påfördes  inköp 
och  hyra  af  tomter  och  25,000  täcktes  med  det  bidrag,  spårvägsbolaget  lem- 
nade utställningen. 

o 

Att  planeringarna  kostat  så  mycket  utöfver  det  kalkylerade  beloppet 
beror  dels  på  det  betydligt  ökade  utrymmet,  dels  därpå  att  terrängen  i sin 
helhet  böjdes  ganska  ansenligt,  hvilket  nu  kommit  den  nya  Djurgårdsentrén 
till  största  nytta,  dels  också  på  ökade  arbetskostnader. 

Vattenledningsnätet  utsträcktes  betydligt,  och  vidlyftiga  omflyttningar 
måste  göras. 

Trädgårdsanläggningarna  måste  likaledes  göras  vidlyftigare.  Till  1896 
års  siffra,  75,000,  måste  läggas  12,000  upptagna  i samma  budget  lill  plan- 
teringarnas underhåll  hvilken  kostnad  ingår  i beloppet  125,686:  58. 

Väg  bakom  Nordiska  museet  utfördes  af  Stockholms  stad,  och  beror 
ökningen  i kostnaden  på  dyrare  arbetspris. 

Alt  kostnaden  för  Galervarfvet  synes  lägre  än  beräknades  beror  därpå, 
att  på  kreditsidan  förts  den  inkomst,  utställningen  hade  af  annonseringen  på 
muren.  Den  effektiva  utgiften  på  detta  konto  blef  79,890:  90. 


1088 


UTS  TÄ  L L N IX  GE  N S E K O N O M I. 


Återställandet  af  Galervarfsmuren  kostade  mera,  därför  att  den  kom  att 
rifvas  i betydligt  större  utsträckning  än  beräknadt  var.  Genom  högre  pris 
vid  återuppförandet  steg  siffran  ytterligare. 

Hvad  planteringarnas  återställande  beträffar,  stego  kostnaderna  dels  på 
grund  af  ökade  arbetspris,  dels  af  ökade  anspråk,  oaktadt  endast  de  kost- 
nader, som  åtgått  för  återställandet  af  i det  ursprungliga  förslaget  afsedda 
platser,  påfördes  detta  konto,  och  oaktadt  detsamma  godtgjorts  för  det  bidrag 
af  12,000  kronor,  H.  M.  Konungen  behagade  lemna  till  inköpet  af  Kaptens- 
udden.  Så  utbetalades  till  Nordiska  museet  för  planeringen  utanför  dess  bygg- 
nad 16,730:  — , för  Alkärret  med  bryggor  7,926:  07  o.  s.  v.,  Stockholms  stad 
för  rörledningarnas  återflyttande  2,050:  — , gasverket  för  gashufvudrörledning 
1,143:  80. 

Den  högre  beräknade  summan  år  1894  för  inköp  och  hyra  af  tomter 
härleder  sig  däraf,  att  det  s.  k.  Björkvallska  lmset  upptagits  till  inköp  för 
300,000,  men  endast  en  obetydlig  del  däraf  inköptes  (40,000  kronor). 

Kostnaderna  för  transporten  af  godset  från  jernvägsstation  till  utställ- 
ningsområdet  blefvo  betydligt  större  än  beräknats.  Dyrbara  lastpråmar  måste 
byggas  för  att  forsla  jernvägsvagnar  från  stadsgården  till  maskinhallen,  spår- 
vagnar anskaffas  för  att  nattetid  transportera  godset,  och  en  betydlig  arbets- 
styrka betalas. 

Att  musik,  fester  och  illuminationer  så  betydligt  öfverskridits  beror 
därpå,  att  förlusten  å marinskådespelen,  teater-  och  musikutställningen  samt 
kostnaderna  för  sport-  och  turistutställningen  påförts  detta  konto. 


INNEHALLS  FÖ  RT  EG  K N I N G. 


i. 

ii. 

in. 

IV. 

V. 

VI. 

VII. 

VIII. 

IX. 

X. 

XI. 

XII. 

XIII. 

XIV. 
XV. 

XVI. 

XVII. 


XVIII. 

XIX. 

XX. 

XXI. 

XXII. 

XXIII. 


FÖRSTA  DELEN. 


Utställningens  historia  och  anordning. 


Sid. 


Utställningens  forhistoria  1 

, at  Ludv.  Loostrom 

Utställningens  organisation,  I 

Terräng  och  byggnader,  af  Carl  Möller 

Anordningar  för  samfärdseln  till  och  inom  utställningsområdet, 

Ax.  Lindahl  och  Carl  Möller  

Den  femtonde  Maj,  af  Ludv.  Looström  

Inträdesreglemente,  samtrafik,  besökande,  af  Carl  L.  Bendix  ... 

Pressbyrån  och  dess  verksamhet,  af  Thore  Blanciie 

Katalogväsendet,  af  Ludv.  Looström  

Dagsprogrammet,  1 

( af  Harald  Molander  

Folktagen,  J 


Berättelse  öfver  verkstälda  transporter,  af  Fredrik  Björkenstam 

Tullförhållanden  på  utställningen,  af  C.  F.  Hultgren  

Brandförsäkringsväsendet  på  utställningen,  af  Gustaf  Stafsén.... 
Eldsläckningsanordningarna  inom  utställningen,  af  B.  Hollstén  . 
Vakthållningen  å utställningen,  af  friherre  T.  J.  Leijonhjelm  .... 

Sjukvårdsstationen  å utställningen,  af  Carl  Ekeroth 

Utställningens  folkkök,  af  Otto  Zethelius  


( 1 
I 19 

55 

af  P. 

90 

101 

109 

123 

142 

j 146 

( 148 

153 

159 

163 

172 

175 

184 

192 


Specialutställningar : 


Arméns  utställning,  af  L.  W:SON  Munthe 201 

Flottans  utställning,  af  J.  Chr.  Österman  225 

Stockholms  stads  utställning,  af  Emil  Kinander  234 

Teater-  och  musikutställningen,  af  Harald  Molander 251 

Trädgårdsutställningen,  af  Oscar  Tamm 263 

Turist-  och  sportutställningen,  af  G.  V.  Balck  277 


II 


I N NEHÅLL  S F Ö I!  T E C K N ING. 


XXIV. 


XXV. 


XXVI. 


XXVII. 

XXVIII. 

XXIX. 

XXX. 

XXXI. 


XXXII. 

XXXIII. 


XXXIV. 

XXXV. 

XXXVI. 


XXXVII. 

XXXVIII. 

XXXIX. 

XL. 


Smärre  utställningar: 

Sid. 

1.  II.  M.  Konungens  jagtklubbs  och  Svenska  jägareförbundets 


paviljong,  af  Carl  L.  Bendix  285 

2.  F.  R.  Martins  orientaliska  utställning,  af  F.  R.  Martin 289 

Gamla  Stockholm,  af  E.  G.  Folcker 291 


Konstafdelningen : 

Konstafdelningen,  af  C.  A.  Ossbahr  305 

Industriafdelningen  med  tillhörande  grupper: 

Folkskoleväsendet,  af  C.  G.  Bergman  339 

Allmänna  läroverken,  af  N.  G.  W.  Lagerstedt  371 

Sveriges  högre  flickskolor  och  deras  utställning,  af  Ellen  Fries  ...  389 
Sveriges  tekniska  skolor  ocli  deras  utställning,  af  Victor  Adler  ...  405 


Vetenskapliga  hjelpmedel  (incl.  kartografi,  reproduktion  af 
skrift  m.  m.): 


1.  Vetenskapliga  hjelpmedel,  I , ( 426 

„ ..  ° af  P.  G.  Rosén  

2.  Kartografi,  j l 428 

3.  Boktryck,  stentryck,  träsnitt,  koppartryck,  af  Erik  Olden- 

burg 433 

Fotografien  på  utställningen,  af  Albin  Roosval  439 

Ilelsovård  och  sjukvård  450 

A.  Helsovård,  1 (451 

B.  Sjukvård,  j ( 463 

C.  Utställningsbadet  i »Sevilla»,  af  Carl  Curman  465 

D.  Sjukvårdsmateriel  tillli.  den  norska  och  danska  armén,  af 

C.  Eke  rot  ii  472 

Husslöjden  på  utställningen,  af  J.  Wallander 474 

Urtillverkningen,  af  John  G.  Linderoth  491 

Musikinstrument,  af  Ängel  Hammerich  504 


ANDRA  DELEN. 

(Fortsättning  ä industriafdelningen). 

Konstslöjden,  af  Ernst  Jacobsson  507 

Den  svenska  glasindustrien,  af  Josua  H.  K.tellgren  614 

Kakelugns-,  fajans-  och  porslinstillverkningen,  af  Robert  Almström  626 
Textilindustrien,  af  Gustaf  Sellergren  652 


I N N E II Å I.  L S FÖ  R T li  C K N ING. 


Sid. 

XLI.  Kemisk  industri,  af  A.  Werner  Cronquist  673 

XLII.  Läderindustrien,  af  John  Landin  710 

XLIII.  Närings-  och  njutningsmedel,  af  Å.  G.  Ekstrand 727 

XLIV.  Trämasse-  och  pappersindustrien,  af  V.  Folin  747 

XLV.  Mellersta  Sveriges  grufntställning,  af  G.  Nordenström  7 55 

XLYI.  Jernutställningarna,  af  E.  G:son  Odelstjerna  778 

XLVII.  Jordbruksprodukter,  af  Aug.  Lyttkens 834 

XLVIII.  Maskiner  och  redskap  för  jordbruket  och  trädgårdsskötseln,  af  R.  T. 

Hennings 885 

XLIX.  Träförädlingsmaskiner,  byggnadsmaterialier  af  skogsprodukter  samt 

maskingjorda  möbler,  af  Frans  Lindskog 900 

L.  Öfriga  maskinutställningar,  af  George  Lindberg 914 

LI.  Skogar  och  skogsförbrukande  industrier,  af  Axel  Lundström  939 

LII.  Den  svenska  stenindustrien,  af  Hjalmar  Lundbohm  960 

Lill.  Skeppsbyggen  och  sjöfart,  af  E.  A.  Smith 979 

LIV.  Den  svenska  fiskerinäringen,  af  Rudolf  Lundberg 1002 

LV.  Elektriciteten  vid  utställningen,  af  G.  R.  Dahlander 1029 


LVI.  Juryn  och  prisutdelningen.  Utställningens  afslutande,  af  Ludv.  Loo- 

STRÖM  1057 


LVII.  Grannländernas  deltagande,  af  Ludv.  Looström  1075 


LVIII.  Utställningens  ekonomi,  af  G.  F.  Berg  och  A.  Thiel  1083 


FORTECKNING  OF  VER  ILLUSTRATIONERNA. 


Första 


Plansch.  Sid. 

1.  Titelplansch.  Utställningen  sedd  från 

Strandvägen. 

2.  Förslag  till  utställning  ä Lejonslätten, 

uppgjord  t af  1894  års  Kongl.  komité  8 

3.  Officiel  plan  öfver  utställningen  48 

4.  Hufvudentréen  till  utställningen  57 

5.  Industrihallen  under  byggnad  64 

6.  Industrihallen  65 

7.  Nordiska  museet  med  tillbyggnad  ...  69 

8.  Maskinhallen  under  byggnad  72 

9.  Konsthallens  loggia  och  maskinhallen  73 

10.  Konsthallen  under  byggnad  76 

11.  Konsthallen  med  loggia  samt  Karl  X 

Gustafs  ryttarstaty  77 

12.  Fiskerihallen  under  byggnad 80 

13.  Arméns  och  flottans  byggnad  82 

14.  Trädgårdshallen  under  byggnad  83 

15.  Gamla  panoramabyggnaden  (utställ- 

ning af  kemisk-teknisk  industri) samt 
hufvudrestauranten  85 

16.  Nya  bron  till  Djurgården  91 

17.  Vägöfvergång  från  terrassen  framför 

industrihallen  till  södra  fältet  92 

18.  Bron  mellan  industrihallen  och  cen- 

tralrestaurantens  terrass 93 

19.  Vägöfvergång  från  planen  framför 

konsthallen  till  terrängen  framför 
Hasselbacken 96 

20.  Maskineri  till  hiss  i n.  ö.  minareten  97 

21.  Kongl.  paviljongen  101 

22.  Plan  öfver  placeringen  vid  invignings- 

högtidligheterna  102 

23.  Knapp,  buren  af  utställningens  ledande 

män  m.  11 109 

24.  Pressbyråns  byggnad  123 

25.  Uttalanden  i verldspressen  rörande  ut- 

ställningen. (Facsimilc)  134 


delen. 


Plansch.  Sid. 

26.  Utställningen  sedd  från  Djurgårds- 

brunnsviken  146 

27.  Utställningen  sedd  från  Strandvägen  159 

28.  Industrihallen  sedd  från  söder  167 

29.  Arméns  u tstä  11  n ingsbvggnads  fasad...  203 

30.  Interiör  från  arméns  utställning 207 

31.  D:o  d:o  209 

32.  Arméns  byggnads  gafvel  215 

33.  Plan  öfver  arméns  utställning 219 

34.  Plan  öfver  flottans  utställning 231 

35.  Stockholms  stads  paviljong  235 

36.  Interiör  från  Stockholms  stads  utställ- 

ning  237 

37.  Midtpartiet  af  Stockholms  stads  pa- 

viljong  239 

38.  Gården  till  Stockholms  stads  paviljong  245 

39.  Planer  till  Stockholms  stads  paviljong  248 

40.  Teater-  och  musikutställningens  pa- 

viljong  251 

41.  | Interiörer  från  teater-  och  musik-  j 254 

42.  / utställningen  | 255 

43.  Teaterhistoriska  programmet.  (Facsi- 

mile)  259 

44.  Teater-och  musikutställningens  affisch  260 

45.  Turist-  och  sportutställningens  pavil- 

jong   277 

46.  Jagtpaviljongen 285 

47.  Interiör  från  jagtpaviljongen 287 

48.  F.  R.  Martins  orientaliska  utställnings- 

paviljong  289 

49.  Utsigt  af  Gamla  Stockholm  291 

50-  Plan  öfver  Gamla  Stockholm  292 

51-  Gamla  Stockholm:  Slottet  och  Norre- 

port 293 

52.  » Norreport  294 

53.  » » Rådhuset  o.  Peder 

Brahes  hus 295 


FÖ  R TE  C K N I N G Ö F V F.  Il  II.I  A'  ,S  T R ATIO  N F RNA 


Plansch.  Sid. 

54.  Gamla  Stockholm:  Stålsgränden  298 

55.  » » Smedjegatan  299 

56.  Hufvudingängen  till  konsthallen  306 

57.  Plan  af  konsthallen 317 

58.  Konsthallens  loggia 325 

59.  Biljetten  till  utställningens  första  folk- 

tag   336 

60.  Utställningens  affischer  338 

61.  Plan  af  folkskolehuset  355 

62.  Folkskolehuset 360 

63.  | Frän  Tekn.  Skolans  i Stockholm  ut-  ( 407 

64.  / ställning  I 414 

65.  Numa  Petersons  reproduktionskamera  441 

66.  Svea-kamcra  med  rörlig  front  442 


V 


Plansch.  Sid. 

67.  Maskin  för  gjutning  af  torrplåtar  ...  444 

68.  Torkrum  för  torrplätsfabrikation 445 

69.  Almquists  kolerakarta  : 461 

70.  Plan  öfvcr  utställningshadet 468 

71.  Simhallen  469 

72.  Interiör  frän  industrihallen  492 

73.  F.  W.  Tornbergs  utställning  495 

74.  Interiör  frän  Halda  fabrik  498 

75.  Frän  Fabian  Höglunds  utställning...  499 

76.  ,J.  Th.  Gedergréns  emaljkompensations- 

ur 500 

77.  Frän  G.  W.  Linderoths  utställning..  501 

78.  Sven  Scholanders  luta 505 


Andra  delen. 


Plansch.  Sid. 

Aktiebolaget  Svensk  konstslöjdut- 
ställning,  S.  Giöbel: 

79.  Rumsinteriör  507 

80.  Väfnadsmönster  511 

81.  J.  R.  Almgren,  Skrifbord  i gustaviansk 

stil  512 

82.  C.  H.  Benckert  J:r,  Matbord  i ba- 

rockstil   513 

83.  Bodafors’  Stol-  och  Möbelfabrik, 

Sandsjö,  Rumsinteriör 514 

Bröderna  Ericsson,  Arvika: 

84.  Klockfodral  515 

85.  Buffé  t 516 

K.  Edberg  J:r: 

86.  Skrifbord  517 

87.  Skrifstol 517 

88.  Joh.  Gustafsson,  Gueridon  i barockstil  518 
Henricsson  & Söderström  : 

89.  Skrifbord  i Ludvig  XVI:s  stil  519 

90.  Skrifstol  519 

C.  Hultberg:  , 

91.  Spegel  med  hord  i Ludvig  XVLs  stil  520 

92.  Vägglampctt  521 

93.  A.  Kindberg,  Rumsinteriör  522 

94.  Linder  & Johansson,  Skellefteå,  Skåp 

i renässans-stil  523 

95.  L.  O.  Löfmaiik,  By  ra  i gustaviansk  stil  524 

A.  Mattson: 

96.  Skrin  på  fot  i barockstil  525 

97.  Karmstol  » 526 

98.  Gueridon  » 527 

99.  C.  L.  Schönoav  & Comp..  Gueridon  528 


Plansch.  Sid. 

C.  O.  F.  Widén: 


100. 

Bokskåp  i ny-engelsk  stil 

529 

101. 

Stol  till  herr-rum  

529 

102. 

Aktiebolaget  Carl  P. 

Svensson, 

Rumsinteriör  

. 530 

F ö re n i n g en  Handar betets 

VÄNNER : 

103. 

Rumsinteriör  

531 

104. 

532 

105. 

Bard 

532 

106. 

Carl  Johansson,  Rumsinteriör  533 

107. 

C.  E.  Jonsson,  D:o 

535 

108. 

A.  Lagerberg,  D:o 

537 

109. 

P.  Malmen,  Dörrfyllning 

med  relief- 

målning 

538 

110. 

Myrstf.dt  & Stern,  Rumsinteriör...  539 

Aktiebolaget  Max  Sachs: 

111. 

Rumsinteriör  

541 

112. 

D:o  

542 

.1.  Wagner: 

113. 

Ek-imitation  

543 

114. 

Furu-imitation 

544 

S.  F.  Wahlström: 

115. 

Korgmöbel 

545 

116. 

Korgstol 

546 

J.  Leja: 

117. 

Kandelaber  i empirestil 

547 

118. 

Lampa  

547 

119. 

Ljuskrona  

..  548 

120. 

D:o 

..  548 

Thora  Kulle: 

121. 

Detalj  till  portiére 

549 

122. 

Ivappgardin  

550 

VI 


FÖRTECKNING  ÖFVER  ILLUSTRATIONERNA. 


Plansch.  Sid. 

Joh.  Lennings  Väfskola: 

123.  Portierer  och  gardiner 551 

124.  Sidenbrokad  till  vägg-  och  möbelbe- 

klädnad   552 

125.  Dekorerad  bård 552 

126.  Bordlöpare  552 

127.  Bårder  till  borddukar  552 

K.  A.  Almgren: 


Plansch.  Sid. 

Gusums  Bruks  och  Fabriks  Aktier.  : 

160.  Altardekoration  577 

161.  Ljuskrona  578 

162.  H.  Hagelin,  Kassaskåp  579 

163.  C.  G.  Hallbergs  G.tuteriaktiebolag, 

Prof  på  konstgiutning 580 

164.  Metallfabrikskatiebolacet  C.  G. 

Sporrong  & C:o,  Ljusstake  af  brons  580 


128. 

Snibbdukar  af  siden 

552 

129- 

130.  Sidenväfnader  i gustaviansk  stil 

553 

Casparsson  & Schmidt: 

131. 

Snibbdukar  af  siden 

554 

132. 

Sidenväfnad 

555 

Aktiebolaget  Svenska  möbeltygs- 

och  mattfabriken  i Göteborg: 

133. 

Draperi 

556 

134. 

Del  af  draperi  

557 

K.  Anderson: 

135. 

Pokal  af  silfver  

558 

136. 

D:o  

559 

137. 

D:o  

559 

138. 

D:o  

560 

139. 

Detalj  af  locket  till  pokalen,  pl.  138 

560 

C.  F.  Carlman : 

140. 

Silfverarbeten  

561 

141. 

Nautilusbägare  

562 

142. 

C.  B.  Cari.ström,  Bål  af  nysilfver 

563 

143. 

A.  G.  Dufwa,  Dryckeshorn  med  silf- 

verbeslag  

564 

Guldsmedsaktiebolaget  i Stockholm 

144. 

Borduppsats  af  silfver  

565 

145. 

Servis  af  drifvet  silfver  

566 

146. 

Ljusstakar  af  silfver 

566 

147. 

C.  G.  Hallbergs  Guldsmedsaktie- 

Otto  Meyer  & Comp.: 

165.  Bronsgrupper  581 

166.  Statyett  5S2 

167.  Prof  pä  konstgjutuing  582 

168.  Frans  Nyzell,  Ståletsning  583 

Skultuna  Aktiebolag  : 

169.  Föremål  af  messing  och  koppar  ...  584 

170.  Ljuskrona  585 

Fr.  A.  Santesson: 

171.  Föremål  af  tenn  586 

172.  Ölsejdel  af  trä  och  tenn  587 

173.  Kanna  af  tenn  587 

Aktiebolaget  Kosta  Glasbruk: 

174.  Slipade  glasföremål  588 

175.  Slipad  kristallskål  * 588 

176.  Skäl  589 

177.  Pokal  590 

178.  Tillbringare  och  glas  591 

Beijmyre  Bruks  Aktiebolag: 

179.  Slipade  föremål  592 

180.  Blomglas  592 

181.  Hög  pokal  593 

182.  Pokal  594 

183.  Tillbringare 594 

184.  Stockholms  Glasmåleri.  Neumann 

& Vogel,  Måladt  fönster  595 


bolag,  Fat  af  drifvet  silfver  566 

148.  Charles  H.  Jansson,  Dryckeshorn 


med  silfverbeslag  

567 

G.  Möllenboiig: 

119. 

Kvrksilfver  

568 

150. 

Pokal  af  silfver  

569 

151. 

Borduppsats  af  silfver  ... 

152. 

Fat  af  drifvet  silfver  ... 

570 

153- 

-154.  Emil  O.  Möller, 

Bägare  af 

drifvet  silfver 

571 

Sam.  Pettersson: 

155.  Dryckeshorn  med  silfverbeslag  572 

156.  Tekanna  af  silfver 573 

157.  Joh.  A.  Beckman  & (ko,  Kyrkklocka  574 
.1,  & C.  G.  Bolinders  Mek.  Verk- 


stads Aktiebolag  : 

158.  Medaljong  i gjutgjern  575 

159.  Finare  gjutgods  576 


Aktiebolaget Gustafsbergs  Fabriks 
Intressenter: 

185.  Föremal  i Wegdwood-iniitation.  Fi- 


gurer i parian 596 

186—188.  Vaser 596 

189.  Vaser  596 

Höganäs  Stenkolsbolag : 

190.  Vas  af  eldfast  lera  597 

191.  I):o  d:o  597 

192-193.  Vaser  598 

Rörstrands  Aktiebolag : 

194.  Porslinsservis 599 

195—197.  Vaser... 600,601 

198.  Fris  till  kakelugnen,  pl.  199  602 

199.  Kakelugn 602 

200.  Porslinsvaser  602 


* Denna  skäl  ilr  af  Rcijtnyre  tillverkning. 


F Ö R T K C K N ING  Ö F V ER  ILLUSTRATIO  N E RNA. 


VII 


Plansch.  Sid. 

201  “202.  Upsai.a — Ekeby  Aktiebolag,  Ka- 
kelugnar   603 

F.  Beck  & Son  : 

203.  Albumperm  i lädermosaik  004 

204.  I):o  i läderplastik  005 

205.  D:o  d:o  004 

G.  Hedberg: 

206.  Allnimperm 006 

207.  D:o  aux  petits  fers 607 

P.  Herzogs  Bokbinderi-  och  Bok- 
förlagsaktiebolag : 

208.  Bokband  008 

209.  Albumperm  609 

J.  A.  W.  Lindmansson: 

210.  Albumperm 610 

211  Del  af  albumperm  610 

212.  Dekoreradt  boksnitt  010 

213.  Wester&Norgrf.n  : Kaminomfattning  011 

214.  D o Salongsfontän  af 

bvit  marmor...  612 

215.  Glashytta  i Sverige  är  1898  618 

210.  Glasugn  d o d:o  621 

217.  Glassliperi  d:o  d:o  623 

218.  Interiör  frän  porslinsfabrik:  Tallriks- 

verkstad 028 

219.  I):o  Glasyrsal 630 

220.  I):o  Målningssal  631 

221  -222.  Rörstrand,  Äldre  tillverkning  032 

223.  Marieberg,  Soppterrin  1765  033 

224.  Ulfsundagods  omkring  1800  634 

Gustafs berg: 

225.  Modern  fajansvas  641 

226  —227.  Vaser  frän  1890-talet 042 

228—  231  Rörstrand,  Modern  tillverk- 
ning   644,  645 

232 — 233.  H.  Kähi.er,  Nrestved,  Skål  m.  m.  640 
234 — 236.  Kongl.  Fabriken  i Köpenhamn, 

Vaser  647,  649 

237.  Ring  & Gröndahl,  Soppterrin  650 

Strehlenert: 

238.  Apparat  för  spinning  af  artificielt  silke  666 

239.  Spinnmaskin  för  d:o  d:o  667 

240.  Stockholms  Superfosfataktiebolags 

Fabriker:  Gäddviken  och  Ceres 

samt  Kloratfabriken  vid  Månsbo, 
Avesta  677 

241.  Nitroglycerinaktiebolagets  utställ- 

ning'   685 

242.  Tändsticksfabriksaktieboi.aget  Vul- 

cans  montre 691 

243.  Bröderna  Nobels  i S:t  Petersburg 

utställning  696 


Plansch.  Sid. 

244.  Liljeholmens  Stearinfabriks  utställ- 

ning   698 

245.  Hylin  & C:o  Fabriksaktiebolags  pa- 

viljong'   704 

246.  Utsigt  af  Iuifvudfältet  ä utställningen  711 
Mellersta  Sveriges  Grufutställ- 

ning  : 

247.  Frän  sydvest  757 

248.  Situationsplan 759 

249.  Nedre  hallen,  interiör  762 

250.  Interiör  764 

251.  Magnetometriska  utställningen  707 

252.  Öfrc  hallen,  interiör 770 

253.  Entréerna  till  dagorten  775 

254.  Grönkvists  Mek.  Verkstad,  Ringvält  887 

255.  Kockums  Jernverks  Aktiebolag,  Kal- 

linge, Tröskverk  888 

256.  Munktells  Mekan.  Verkstad,  Dub- 

belrensande  tröskverk  889 

257.  Ingeniör  S.  Pettersson,  Hofors,  Dric- 

kesho 889 

258.  Munktells  Mekan.  Verkstad,  Loko- 

mobil 890 

259.  Vesterås  Mekan.  Verkstad,  Enhäst, 

•>  Bravo  » -slätter  mask  i n 892 

260.  Aktiebolaget  Separator,  Alfa  Laval- 

separatorcr  893 

26 1 . MorgÄrdshammars  Mekan.  Verkstads 

Aktiebolag,  Helice-separator  894 

Aktiebolaget  Separator: 

262.  Arbetande  mejeri,  ängmejeriet  896 

263.  Hushållsmejerict  897 

264.  Bakteriologiska  laboratoriet 898 


265.  Det  inre  af  maskinhallen  915 

266.  Utställningen  från  sydvest  med  ma- 

skinhallen  916 

267.  Det  inre  af  maskinhallen  före  färdig- 

blifvandct 917 

268.  Interiör  från  maskinhallen  919 


269.  Aktiebolaget  de  Lavals  Ängturbins 
och  Allmänna  Svenska  Elektriska 
Aktiebolagets  paviljong  sedd  frän 


Djurgårdsvägen  921 

270.  Aktiebolaget  de  Lavals  Ångturbins 

utställning  923 

271.  Parti  af  utställningarna  i maskin- 

hallen   927 

272.  J.  & C.  G.  Bolinders  utställning  i 

maskinhallen  928 

273.  Vagnutställningen  i maskinhallen...  936 

274.  Sågverks-  och  Trävaruexportför- 

eningens stora  paviljong  943 


VIII 


FÖRTECKNING  ÖFVER  ILLUSTRATIONERNA. 


Plansch.  Sid 

275.  Fondmälningen  i Sågverks-  ocli  Trä- 

varuexportföreningens paviljong...  945 

276.  Modell  till  ett  norrländskt  sågverk 

och  lastageplats 948 

277.  Ursprunglig  äldre  tallskog  med  full- 

ständig uppkvistning  949 

278.  Skogsarbeten  : Timmerfällning  i Norr- 

botten   951 

279.  Timmerkoja  i skogen 952 

280.  Flottning  genom  ränna  954 

281.  Interiör  af  störie  sågverk 956 

282.  Plan  af  stenindustriutställningen...  963 

283.  Svenska  Granitindustriaktiebola- 

gets  montre  966 

284.  Montre  af  gatsten  frän  F.  11.  Wolff. 

— Montre  af  slipsten  från  Got- 
lands Slipstensbolag.  — Kolon- 
ner af  polerad  Stockholmsgranit 
från  Aktieboi..  Anderssons  Mek. 

Sten  huggeri  967 

285.  Utställning  af  grafvårdar  968 

286.  Pelare  af  Nerikes  sandsten.  Engel- 

BREKTSON  & HALLGREN.  — Blocli 


af  Gotlands  sandsten.  Gotlands 
Slipstensbolag.  — Montre  af  silur. 
kalksten  och  polerad  granit  frän 
Jämtland.  Jämtlands  Länskomité  970 

287.  Fönster  af  kalksten  från  England. 
Ericsson  & Kjellström.  — Montre 


Plansch.  Sid. 

af  Öfveds  sandsten.  Aktiebol. 
Öfvedsklosters  sandstensbrott  971 

288.  Portal  af  silurkalksten.  Råbäcks 

gårdskontor.  — Portal  af  kalk- 
sten från  Nerike.  Engelbrektson 
& Hallgren.  — Montre  af  tak- 
skiffer från  Grvthyttehed.  Gryt- 

HYTTE  SKIFFERVERK.  — Portal  af 

silur.  kalksten  från  Nerike.  Yx- 
hults  Stenhuggeriaktiebolag  ...  973 

289.  Pelare  af  silur.  kalksten  från  Got- 

land. Carl  Mullers  stenhuggerier. 

Pelare  af  silur.  kalksten  från 
Öland.  G.  Wienbergs  stenbuggeri  974 

290.  Montre  af  täljsten  från  Handöl.  Le- 

wander  & C:o  977 

Kgl.  Lotsverkets  utställning: 

291.  Fyrtorn  af  jern  med  blixtapparat  989 

292.  Byggnad  för  fyr-  och  mistsignal- 


apparater  992 


293.  Fiskeriballen 1005 

294.  Grafisk  tabell  1020 

295.  Utställningsmedaljen  1058 

296.  Utställningens  diplom 1059 

297.  Entréen  till  ryska  utställningen  ...  1078 


Bilaga : 

Konstruktionsritningar,  5 blad. 


cW  «k  iäliMoUtoi. 


a(vcv  fl) 


!\n^0  a/ibtv-ciAiAv. 


cTvÄmAiia^ 


£aa\g$ocfct\an- 


■f  f r.  r ll: 

JW«  jn  ilMtttM  J^(v««i 

■i  W*  (m  >VaUi 

« 


CENTRAL-TRYCKERIET.  STOCKHOLM 


-Sifoi™.  a- ®s. 


Ckntrai.-Tbyckerif.t.  Stockholm 


— ^a-nufommc  Jh  ^IbajUntk^lLMi  

vi5 

wtoujt  ocfi  SnbttftuwbtäfCmngcvv  i -itcc't'\ofin  'S9t 


■L 


Cektrai- Tryckeriet.  Stockholm 


/•OntjiK.  itö. 


S «U*  VUI 

U kjtllU  a 


I tU,  JuM 


i ,l»Ui  Pvi  a^UaaI  t-( T*-n-  - - «»-,—, 


gaXU‘.l\a.Un  $bt  £ 


£ *U4i(‘\å((u  ffbiS. 


— *1  avn.'  tb m ^\c  ^ h\.  clOa.^wHa.t.Cen 

v'A 

Sicn), t ecK  Sni^txi^dtöCCvi vvt^Ctv  i t ock  ko  (Än  )S9I. 
J afoctno  fectö  UwH  l'ion 

.'U*  (n  W4*1  t ^ 

4—  ' -— --  — 1 


ek>  5. 


<a(u-Ä^<xHu  cTc/  - 

A/.f 


Stockhqu 


CmTFAt1»n®>®T-  STOcimom. 


» 0-0 


*(<«  » t *15. 


flMMuljtkttu  V 1-21 


f\Av*0 i ?-\l 


£\ivtu  \ 1-15. 


f\*»«w5iÄ{4<  * 6 -lv 


’gi  0foa.j/tthi(ta((cn 


• 1 jtw^fanmc  ii 
~l  c'' 


.5 


cHVnjf  0civ  ^uiiutiiwti-täffmiige-vv  1 


toC  mt6  l\av’Ci.y(^&Mtav 

\bb  • ko**\.  OJvC^tljvitavvéi  b<l 


ivo.v«vt(jal&«  («tt<xuvi  Ifr-U  r 20-i0\ 


t? 

rnj 

rfcr 

(0 

j3j1 

i^L.—  ;■ 

*\ 

— 

jc.-~ 

\ 3 

? 

■ 

^x*1*'*  P ^t,:*  i 

tm 

- ,v>-  ;• 

r ! 

y 

-■  • 

/\ 

.. 

v 

\ 

Sf^“" 

^=r*Zsi 

/ 

gr 

■*■*'“ 

■Sluta.  j«  i»«»i»»iliU«i>ij 


•1UU  J«  i*Utj«,. 


(891 


CCNTRAL  TRrCKlR[ET.  STOCKROLM 


Si 


cKavw-t 


ro 


ocfv  $nb.iwtuutatäCCuvnq.w  * -S/tecWvoivvv  IS3I. 
_~t>wwt  Ua,  (öi  c)  w5vi},tuAa.(Uvv  


.s<£w  e-e 


i 

(ö 


CtNTBAL  TRv;K'Rirr  Itookholm 


cYu^ofcv 


Jästtr» 


cfew  'Wlttttm.  ClöWWWtt  «£v  cYu^otau-. 


t\o«v  * 


L<M/  »'.to&UMCl  «^V  c^Vvv^  <Aamj , 

r.^.^1»  ?atB.,a»uk  £. 


O^V4^i/vvq$&0vwtatiWw»v  mi) 
iiJtk  G.  | ^*(ft»o*vft»(i«cVl  & 


år  ' 

\ 

-4 

1 — ! 
11  i 

/ l 

1/  Y\ 

w Jy  1 

\ 

T\ 

P 

n 

Central-Tryckeriet.  Stockholm 


®k’wt  Ät*  ^'^^itviubtÄCCnvu^tn  i )ir. 


fo  flnSitvtriU/r,. 


vö.-otapvsct 


i-.V-.iOt  (c  vi  tvatmnKj-av  (i 


SxkiXoL  öfvU  U^t*L£VY 


afcäu^vavli  fåv  täVta 


Central- Tryckeriet.  Stockholm. 


-SpvknOitol 


tlSvioctuvo^  .'tota: 


dXon>t  ocfi  Sniujt-autstattiuna, cn  i,  -StocWwim.  Ii  91. 


-5  tomma.  4J^*Jöi  £'nWti.iAa.C(m. 
)I  cx.iv^  > ^C<(9  ys  ct  . 


.'entral  Trycker  ipt  Stockholm